'-^OTAh^t

4?

•^ ^Apr^F^

i\f-

FOEHAIfDLmGAE

VID

DE SKiNDINAVISKA MIOEFOBSKAENIS

TOLFTE MOTE

STOCKHOLM

FRAN DEN 7 TILL DEN 14 JULI 18 80.

STOCKHOLM, 188.'}.

K 0 N G L. B O K T U Y C K K R I E T.

1'. A. NOIlSTKIir L S6SEU.

Xf

ti'i

Vid forhandlingarnas utgifning bar det befunnits nodvaudigt
att lata samtliga forfattare granska atminstone eti korrektur
af hiir intagna foredrag ocli uppsatser. De drojsmal, som
vallats af do ofta langvaofa sandnino^arna, samt en och annan
forfattares uraktlatenhet att i riltt tid atcrstiilla de ofversiiuda
korrekturen hafva i sin ordning fororsakat, att "Forhandlin-
irarna vid de skandinaviska naturforskarnes tolftc mote"
forst nu kimnat utgifvas.

Stockholm, mars 1883.

Motets Generalsekreterare.

INNEHALL

Inbjudning till motet sid. 1.

Forberedelser » 2.

Lokaler for sammaiikomsterna > H.

Kiksdagens anslag till motet > »

Stenografer > >

Motets byra » i.

Medlemsforteckuing > 5.

Medlemmarnes fordelniug pa de sarskilda afdeluiugarua > 22.

Motets styrelse > 23.

Programmet for motet » >

Redogorelse for forbandliugarna:

Onsdagen deu 7 juli - > 21).

Torsdageu den 8 juli ' 32.

Fredagen den 'J juli > 35.

Lordagen den 10 juli » 39.

Sondagen den 11 juli » 43.

Mandagen den 12 juli - » 44.

Tisdagen den 13 juli * 51.

Onsdagen den 14 juli > >

De allinauua sammaukoiusteriLa.

Forsta allmdnna sammanhomsten:

Ordforandens belsningstal » 59.

Foredrag » tJ4.

Val af afdelningarnas ordforande. vice ordforande och se-

kreterare sid. 74 (jfr s. 29).

Andra allntdnna sammanliomKten:

Beslut om tid ocb ort for nasta mote » > (jfr s. 43).

Foredrag sid. 75.

Val af styrelse for nasta mote sid. 108 (jfr s. 43).

Trrdjc allmdnna .saminankomnten:

Foredrag sid. 108.

Ordforandens afskedsord » 121.

Om Naturvidenskabernes og L?egevidenska])ens indbyrdes For-
hold med saerligt Hensyn til Naturforskermoderne, Af Pro-
fessor Dr P. L. Pamivh sid. 121.

Afdelniugarnas forhandling'ar.

1. Afdelningen for matematik, astronomi och fy&tk » 133.

2. Afdelningen for kemi och farmaci > 202.

Diskussion om fragan: :^Hvi]ke elementfere Kimdskaber bol-
der fordres som Adkomst til farmaceutisk Stadium?* j 212.

3. Afdelningen for mineralogi och geologi t 234.

4. Afdelningen for ingenlorsvetenshap j 21)2.

Diskussion om foljande fragor:

»Hvilka hafva visat sig som de i'ch-delaktigaste spraug-

amnen.'» » 2'JS.

^Vigten ocli betydelsen af internationel ofverensstammelse
i hufvudmomenten af olika landers lagar om ])atent och

varumarkeuj j 307.

sVigten af att hydrografiska undersokningar komma till

utforande i Sverige» s 313.

^Om anvandniug af vind- och vattenkraft sasom drifkraft
i jemforelse med augkraft och andamalsenligaste kraft-

maskiner dervid» sid. 335. 3(50.

>0m kombinerade kommunikationsleder af olika be-

skaifenhet* sid. 347.

>Hvilka fordringar kunna uppstallas pa ett godt portlands-

cement?s> > 376.

>Hvilka utsigter hafva segelf artyg att bibehalla sig sasom
transportmedel i jemforelse med angfartyg?* -i 384,

5. Afdelningen for hotanili och fytopaleontologi » 409.

Beslut angaende Linnes literara qvarlatenskap » 438.

Diskussion om fragan: ^Ar naturalhistoriens stallning vid
statens allmanna laroverk sadan. som den enligt dessa
vetenskapers sa val pedagogiska som praktiska och veten-
skapliga vigt borde vara?» » 448.

Afdelningens beslut angaende denna fraga » 468.

6. Afdelningen for zoologi och zoojjaleontologi > 470.

Diskussion om foljande fragor:

^'I hvad man kan naturhistorisk forskning gagna fiskeri-

naringen?* > 481.

>I hvilket forhallande star den svenska fiskerilagstiftnin-
gen till kannedomen om de olika tiskslagens natural-
historia?* > 493.

»Ar ''trawr*(segelnot)-fiske passande for de nordiska

hafven?* sid. 501.

>Kan man vanta stora fordelar for det bohiislanska sill-
fisket genom anvandande af de engelska ocTi skotska

fiskesatten med drifgarn och dackade fartyg?* > 504.

Besliit med anledning af foregaende fragor » 510.

Beslut i fraga om undervisningen i naturalhistoria vid

laroverken > »

Forslag om bildande af en afdelning for veterinarer » 518.

7. Afdelning en for cntomolofii > 523.

8. Afdelningen for anatomi och fyslologi > 548.

9. Afdelningen for a ntropologi > 584.

10. Afdelningen for medicin och Inrnrgi » 591.

Beslut angaende vackt fraga om hallande af ett nordiskt

lakaremote j 659.

11. Afdelningen for hygien och medieinsh statistih > 061.

Diskussion om foljande fragor:

sHar alkoholmissbniket i de tre nordiska landen iTnder

de senare aren till- eller aftagit?^ :> >

Beslut med anledning deraf » 710.

jOm det pa senare tiden inom medicinen inforda bruket
af alkohol. sarskildt konjak. sasom stimulerande medel
vid svaghetstillstand haft till foljd en till raissbruk le-
dande oriktig uppfattning af detta medels inflytande pa
helsan. hvad kan fran lakarens sida goras for att mot-

verka detta?» > >

jHutu bora de statistiska uppgifterna om alkoholsjuk-
domarna anordnas for att sa val inom hvart och ett af
de tre skandinaviska landen for sig, som, om mojligt. afven
uti samtliga dessa land l)]ifva sinsemellan likformiga och
ratt upplysande. angaende alkoholmissbrukets inverkan
till sjuklighetens och dodlighetens hojande inom de re-

spektive landen?» > 720.

>Da skolorna visat sig befordra smittsamma sjukdomars
spridning, sa fragas: hvilka lagstiftningsatgarder kunna

och bora vidtagas i detta hanseende?* > 727.

Beslut med anledning af denna fraga > 753.

»Hurudan bor lakarens stallning vara till skolan, for att
han skall kunna gora hygienens fordringar gallande inom

densamma?> » >

Beslut angaende denna fraga > >

12. Afdelningen for militdr helsovdrd > 765.

Diskussion om foljande fragor:

>Ar det dietetiska l»ruket af nlkohol vid ihallande och

anstransrancle arhete, sarskilclt i vart klimat, nodvandiet.
och bora salunda spritdrycker inga i forplagningen af

manskap. underkastadt sadant arbete?» sid. 765.

Beshit angaende denna fraga j> 774.

»0m kasernhygienen* y 775.

Beslut angtlende denna fraga » 771).

»0m navalhygienens fordringar i arktiska klimat* » »

Beslut angaende denna fraga j 780.

Fester och utflygter > 781.

Alfabetiskt register » 792.

W YORK

P

a andra allmanna sammankomsten vid Skandinaviska
Naturforskaremotet i Kjobenhavn 1873 blef det beslutadt,
att niista mote, det 12:te i ordningen, skulle efter fern ars
forlopp och alltsa ar 1878 hallas i Sverige. Da emellertid
under sist namnda ar en allmiin internationel industri-
utstiillning egde rum i Paris och man befarade, att den samma
skulle pa ett allt for ingripande satt motverka ett sa allmant
deltagande i motet, som onskligt och behofligt vore, for att
detta skulle kunna motsvara sitt andamal, blef motet, pa
grund af enhalligt raellan de styrande komiteerna fattadt
beslut, till en liigligare tid uppskjutet. Det foljande aret,
, 1879, firade Kjobenhavns universitet sitt 400-ars jubileum,
och lika enhalligt ansags detta utgora ett bestamdt hinder
for ett naturforskaremotes hallande i Sverige under samma
sommar, hvarfor motet afven da uppskots, men pa samma
gang utsattes det delinitift till sommaren 1880, och att da
hallas i Stockholm. Den svenska styrelsen for motet bor-
jade i december 1879 sin verksamhet for nodiga forberedel-
sers vidtagande. Efter meningsutbyte med de danska och
norska styrelserna bestamdes, att motet skulle borja den
7 juli 1880 och afslutas den 14:de samma manad, och i
februari manad utfardades af svenska styrelsen foljande in-
bjudning:

Det 12:te Skandinaviska Natiirforskareniotet, som 2:ne ar varit

uppskjutet, bar nu, enligt ofverenskommelse med de danska och nor-

; ska styrelserna, blifvit iitsatt att hallas i Stockholm fran och med

-^ den 7:de till och med den 14:de juli innevarande ar, och far den

svenska styrelsen for motet harmed aran till det samma inbjuda na-

turvetenskapernas idkare, gynnare och vanner.

De, som vilja i motet deltaga, torde fore den 15:de nastkom-

Srr^ raande juni anmala sig bos nagon af generalsekreterarne, som aro:

J^'- for Danmark prof. E. Hornemann i Kjobenhavn ; for Norge prof. Tii.

Kjkrulf i Kristiania; for Sverige undertecknad, prof. Axel Key i

Stockholm.

12:te Skandinaviska Naturforskaremotet. 1

INBJUDNING TILL MOTET.

De blifvande deltagare i motet, som till ofverlaggning vid det
samma onska framstalla fragor af den art, att en forberedelse till
diskussionen ofver dem vore beboflig eller onsklig, anmodas att har-
om gora skriftlig anmalan hos undertecknad Axel Key fore den
l:sta nastkommande maj, pa det att samtliga foreslagna diskussions-
amnen ma i god tid fore motet kunna offentliggoras och, om mojligt
och om sa synes nodigt, en referent for hvart och ett af dem anskaffas,

Denna inbjudning, som infordes i Sveriges mest spridda
tidningar, ofversandes jemval till styrelserna i Danmark
och Xorge for att genom deras forsorg i dessa lander brin-
gas till allman kannedora. Sarskildt afdrag af den samma
sandes afven till universiteten i Helsingfors, Lund och Up-
sala for att der sarskildt bekantgoras och pa lampliga stallen
anslas. Den infordes dessutom i medicinska och i andra
naturvetenskapliga tidskrifter.

Af svenska regeringen utverkades for samtlige deltagare
i motet nedsattning till halfva beloppet af biljettp risen a
statens jernvagar for resan sa val till som frau Stockholm.
Denna nedsattning galde for tiden fr. o. m. den 4 t. o. m.
den 25:te juli. Afven i Norge erholls motsvarande nedsatt-
ning i jernvagsprisen.

Till hvar och en, som i de olika landerna anmalde sig
for deltagande i motet, lemnades ett legitimationskort, inne-
hallande nodiga upplysningar med program samt foljande
forslag till arbetsordning for motet:

Allmanna moten

Afdelningsmoten :
Matematik, astronomi, fysik..

Kami o. farmaci

Mineralogi o. geologi

Ingeniorsvetenpkap

Botanik

Zoologi o, paleontologi

Entomologi

Anatomi o. fysiologi

Antropologi

Medicin o. kirurgi

Hygien o. medicinsk statistik
Militar helsovard

Onsd.
7 juli

Torsd.
8 juli

Fred.
9 juli

Lord. Mand.
10 juli 12 juli

Onsd.
14 juli

12—3

10—12

12—2

2—3

12—2

10—12
12—2
2-3
12—2
2-3

10—12

12—2
10—12

2—3
10—12
12—2
10—12

2-3

1-3

2-3

12-2

10—12

10-12

10—12' 12—2

I

i 2-3

1 12—2

10—12 10—12

12-2
2—3
10-12 2—3

1-3

10-12

10—12

I 2—3

10—12

I 12-2I1O— 12

10-12

10—12 10 - 12;

FORBEREDELSER.

Kortet atfoljdes af vidsittande kontramarken, hvilka pa
de respektive jernvagsstationerna, der biljetter uttogos,
skulle aflemnas for erhallande af ofvan namnda prisned-
sattning. Jemte korten ofversandes till hvarje deltagare en
for ofrigt i allmanna tidningarna offentliggjord redogorelse
for till styrelsen inlemnade forslag till ofverlaggningsamnen,
samt till alia utom Stockholm boende deltagare en uppgift
pa lampliga hotell med deras efter olika forhallanden vex-
lande pris a rum m. m., ocli svenske generalsekreteraren
tillkannagaf tillika, att ban atog sig ombesorja alia de be-
stallnino'ar a bostader under motet, som med anledning af
namnda uppgift till honom insandes.

Genom det mest valvilliga tillmotesgaende uppliits af
Riddarhusdirektionen i det centralt ocli afven for ofrigrt val-
belagna Riddarbuset sa val den rymliga ocli praktiga Rid-
darhussalen for motets allmanna sammankomster, som i
samband med den staende lampliga lagenbeter for motets
byra och utstallningar. Afvensa staldes Riddarhustradgarden
till motets disposition, bvarigenom det blef mojligt att an-
ordna lampliga bviloplatser i det fria samt servering af for-
friskningar m. m. omedelbarligen bredvid den bufvudsakliga
samlingsplatsen for motets medlemmar.

For afdelningssammankomsterna upplatos likaledes af
vederborande myndigheter med samma valvilja Riksdags-
huset med l:a och 2:a kamraarens sessionsrum, Krigsbog-
skolan, Svenska lakaresiillskapets bus och Militiirsallskapets
biblioteksrum, alia befintliga mer eller mindre nara Riddar-
buset.

Till bidraor for bestridandet af omkostnaderna for motet
beviljade Riksdagen, pa derom af regeringen efter ansokan
af styrelsen gjord bcmstilUan, 10,000 kronor. Den afgift,
som hvarje medlem af motet hade att erlagga, bestamdes,
pA, grund af en sa noggrant som mojligt gjord berakning
ofver de blifvandc kostnaderna, till 10 kronor.

For upptecknandct af motets forhandlingar voro an-
stiilde 6 stenografcr, nemligen 2 danska, herrar C. Sal-
MONSEN och J. Salomon, 1 norsk, cand. philol. A. Bjerck och 3
svenska, v. hilradshofdingarne A. F. Tiiollander och J. 0.

MOTETS BYRA.

Ramstedt samt fil. kand. G. Thollander, alia under led-
nins: af amanuensen E. W. Dahlgren, som hade att mellan
dem fordela goromalen.

Motets byra, som afvenledes forestods af amanuensen
Dahlgren, oppnades, efter derom forut i allmiinna tidnin-
garna gjordt tillkannagifvande, fredagen den 2 juli, Hvarje
medlem hade att der inskrifva sig, losa medlemskort, an-
teckna sig for och uttaga biljetter till alia i samband med
motet anordnade utfiirder och tillstallningar ; alia icke sven-
ska medlemm.ar voro jemte deras motet bevistande darner
till dessa inbjudna. Tillfalle till brefskrifning m. m. var a
byran beredt; underhandlingar med styrelsen for statens
jernvagstrafik utfordes genom dess forsorg, och jernvags-
biljetter for hemresau kunde afvenledes under de senare
dagarna af motet a byran uttagas o. s. v. Det medlems-
kort, som hvarje deltagare erholl, utgjordes, liksom vid se-
naste motet i Kjobenhavn af ett litet i fickformat tryckt och
bundet, interfolieradt hafte, som salunda afven kunde tjena
som anteckningsbok. Forutom det har nedan meddelade
prograinmet for motet inneholl namnda hafte, efter katego-
rier ordnade upplysnirigar ofver Stockholm s sevardheter,
museer och samlingar, undervisningsanstalter, bibliotek, sjuk-
hus, industriela inrattningar m. m. med angifvande af de tider.
pa hvilka dessa med stort tillmotesgaende hollos tillgangiiga
sarskildt for motets medlemmar, samt derjemte hvarjehanda
meddelanden rorande post, telegraf, jernvagar och andra

kommunikationer m. m., rorande befordringsmedel, hotell.

It

restaurationer o. s. v. Afvenledes voro i hiiftet intagna
2:ne kartor ofver Stockholm och dess omgifningar. Till
medlemmarne af de medicinska afdelningarna af motet ut-
delades derjemte en, af den vid det Skandinaviska lakare-
motet i Goteborsr 1876 valda arhetskomitm utarbetad ofver-
sigt ofver de forandringar, som efter namnda mote vidtagits
med hansyn till det medicinska undervisnings- och examens-
vasendet samt medicinalvasendet i allmanhet i Danmark,
Norge och Sverige. En tryckt forteckning ofver alia, som
fore den 2:dre juli anmiilt sig som deltagare i motet, afvensom
uppgift pa alia dittills anmalda foredrag och ofverlaggnings-

medlemsf6rteckning. 5

amnen, for hvart och ett af hvilka senare en referent var
vidtalad, utdelades for ofrigt a byran ifran dess forsta opp-
nande.

For deltagande i motet hade foljande personer anmalt
sig a byran och der uttagit medlemskort:

A. Fran Danmark.

Ambt, C, Cand. polyt., Vicebrol^egningsinspektor. Kjobenhavn. /. '')

Andersen, S., Lsege. Borkop, Jylland. MK.

Arntz, H. v., Lsege. Bredsten, Veile. MK.

Augsburg, H., Apotheker. Eoeskilde. K.

Baagoe, J., Apotheker. Na^stved, Sjgelland, K.

Bagge, Professor. Kjobenhavn. MK.

Barfod, H. p. B., Lsege. Lykkesholms Allee, D:o. MK.

Bendz, v., Lsege. Kjobenhavn. MK.

BiLLE, F. E,, Envoye. Stockhohn.

Boas, J. E. V., Cand. mag. Kjobenhavn. Z.

Bohr, Chr., Cand. med., Assistent ved Phys. Laborat. D:o. AF.

BoiSEN, P. 0., Stadsl^ge. Aalbcrg. H.

Boysen, J.j Cand. pharra. Kjobenhavn. B.

Brandt, J. S. Deichmann, Sogneprsest. Elling, Frederikshavn. B.

Budde Lund, Cand. philos., Fabrikant. Kjobenhavn. Z.

Chievitz, Cand. mag.. Prosector. D:o. AF. A.

Christensen, a., Chem. Assistent ved Landbohoiskolen. D:o. K.

Christensen, 0., Cand. mag., Assistent ved polytechn. Laborat. D:o.

Collin, Jon., Cand. mag. D:o. Z.

Crone, C, Cand. mag. D:o. MA.

Dahl, Prosector. D:o. MK.

Dahl, E., Cand. jur. D:o.

Drachmann, a. G., Professor. D:o. MK.

Drachmann, Cand. phiL Kjobenhavn. H.

Drewsen, S., Cand. polyt. Hellerup, Tuborg Fabriker, D:o. K.

Faber, Assistent ved mineral. MusaBum. D:o. MG.

Feddersen, a.. Adjunct. Viborg. Z.

Flindt, N.J Dr. med., Districtslasge. Samso. MK.

Floystrup, a., Lsegeassistont ved Fodselsstiftelsen. Kjobenhavn.

MK
Friedenreich, Dr. med., Reservelaege. D:o. MK.
Gad, C, Overlajge. Sindssygeasylet ved Viborg. JAff".

*) A. — afdelnincr for antropolopi, ^i^. = afd. f, anatomi och fysio-
logi. B. ~- afd. f. botanik. E. = afd. f. entomologi. H. = afd. f. hygien
(». mod. statistik. /. ^= afd. f. ingeniorsvctenskapcrna. K. afd. f. kenii
o. farmaci. ^fA.=^tli(\.. f. matematik, astronomi o. fysik. MG. afd. f.
mineralogi o. gcologi. 3///. = afd. f. militar helsovard. il/A'. = afd. f.
medicin o. kirurgi. /f. = afd. f. zoologi o. paleontologi.

6 MEDLEMSFORTECKNING.

GALSCHI0TT, M., Cand. mag. Kjobenhavn. H.
Gottlieb, E., Assistent ved Landbohoiskolens Laborat. D:o. K.
HadepwUP, Lgege. D:o. H.

Hagemann, Cand. polyt., Fabrikant. Kalkbrgenderiet, D:o. MA.
Halvorsen, a., Lgege. Saxkjobing. MK.
Hansen, C, Sygehuslsege. Randers, MK.
Hansen, E., Herredsfoged. Kallundborg. H.

Hansen, E. C, Dr. phil.. Labor. Forstander. Carlsberg, Valby. AF.
Hansen, H. J., Cand. mag. Kjobenhavn. Z.
Hansen, W., Cand. polyt. GasvEerket, D:o. /.
Haugsted, E., Leege. Vester Skjerniuge, Fyen. MK. K.
Haxthausen, F. von, Legationssekretaer. Stockholm.
Hecksher, W., Ltege. Kjobenhavn. MK.
Heiberg, W., Lgege. D:o. MK.
Herschend, F., Lsege. Kallundborg. MK.
Hlatky, a., Medicinalrevisor. Kjobenhavn. K.
Hoffmeyer, J., Adjunct. Aarhus. B.
Hoffmeyer, N., Kaptein. Kjobenhavn. MA.
Holm, J., Lgege. Kjobenhavn. MK.
Holm, Th., Stud, botan. D:o. B.
HoLMER, Dr. raed., Overkirurg. D:o. MK.
HoLMEE, A., Lgege. D:o. MK.
Johnsen, E., Lgege. D:o. MK.
Johnstrup, J. F., Professor. D:o. MG.
JuEL, A. G., forhenv. Adjunct. D:o. Z.
JtJEL, C. S.. Cand. mag. D:o. MA.
Jorgensen, a., Cand. philos. D:o. B.

Kastrlt, G., Lgege. Sindssygeasylet ved Vordingborg. MK.
Kjeldahl, Cand. polyt. Kjobenhavn. K.
KoLDERUP Rosenvinge, Stud. magist. D:o. B.
KoRNERDP, A., Docent. D:o. MG.

Krabbe, H., Dr. med., Assistent ved Veteringerskolen. D:o MK.
Krenchel, W., Dr. med. Kjobenhavn. MK.
Kruger, C, Cand. mag. D:o. MH.

La Cour, p., Cand. mag. Askov Hoiskole, Jylland. MA.
Lange, J., Docent. Kjobenhavn. A.

Lorentzen, Assistent ved mineral. Museum. D:o. MG.
LoRENZ, L., Professor. D:o. MA.
LuNDH, Collin, Ingenieurkaptein. D:o. /.
Madsen, Overkrigskommissger. D:o. /.
Mathiesen, F., Cand. polyt. D:o. /.
Meineet, F., Dr. philos. D:o. Z. E.
Meyer, S., Reservechirurg. D:o. MK.

Mortensen, H., Lserer i Naturhist. Jonstrup Seminarium, Sj^l-
land. B.

MEDLEMSFORTECKNING.

Mygind, H., Laege. Kjobenhavn. MA.

M0LLER, J., Overlaege. D:o. H. MH.

M0LMARK, H., Leege. Sveiidborg. MK.

Neumann, C, Laege. Kjobenhavn. j\JK.

Nielsen, N., Assistent. D:o. MK.

Panum, p. L., Professor. D:o. AF.

Pedersen, C, Apotheker. Rodby. K.

Petersen, Ingenieur-Oberst. D:o. Kjobenhavn. /.

Petersen, B., Lgege. Nakskov. MK.

Petersen, Henry, Dr. philos., iissistent ved Museeum f. nord. Old-

sager. Kjobenhavn. A.
Petersen, J., Stud, polyt. D:o. /.
Petersen, Jul., Dr. philos., Decent. D:o. MA.
Petersen, L., Cand. mag. D:o. MA.
Petersen, Th., Kunstmaler. D:o. AF.
Petersen, K. Tullin, Apotheker. D:o. K.
PuLLiCH, A. F., Adjunct. D:o. MA.
PtEDDELiEN, H., Assistent ved Univ. Laborat. D:o. K.
PtEiMERS, H., Ingenieur. Esbjerg, Jylland. /.
Sahlertz, I., Lieutenant. Kjobenhavn. Z.
Salomon, N., Stabslaege. D:o. MH.
■Salomonsen, C. J., Dr. med. D:o. AF. MK.
Schiotz, a., L^ge. Roeskilde. MK.
Schjodte, L., Apotheker. Kjobenhavji. K. H.
Scholten, E., Overlsege. Aalborg. MK.
ScHOU, Ph., Fabrikdir. Kjobenhavn. /.
ScHOUBOE, C, Distriktslaege. Kallundborg. H.
ScHiEFFER, E., Laege. Odder, Jylland, MK.
Sebelien, J., Stud, polyt. Kjobenhavn. K. MG.
Sehesteu, Kammerherre. Broholm, Nyborg. A.
Seidelin, E., Cand. polyt., Fabrikant. Fredericia. MA.
Smith, F. L. E., L^ge. Veile. MK.
Sommerfeldt, a., Lfege. Kjobenhavn. MK.
Stadfeldt, a., Professor. D:o. MK.
Steen, a.. Professor. D:o. MA.

Steenberg, W., Overlaege. Sindssygeanst. ved Roeskilde. A.
Steenberg, N., Cand. polyt. Kjobenhavn. K.
Steenbuch, C, Assistent ved Univ. Laborat. D:o. K. H.
Stockfleth, Kominunelaege. D:o. MK.
"Struckmann, Leege. Nykjobing, Falster. MK.
Struckmann, R., Cand. philos. D:o. MK.
Svendsen, S., Cand. mag. Bogo Navig.-Skole. MA.
Sorensen, W., Cand. mag. Kjobenhavn. Z.
Thaysen, Provisor. D:o. K.
Thomsen, Jul., Professor. D:o. K.

8 MEDLEMSFORTECKNING.

Thomsen, Th., Cand. polyt., Assistent ved Univ. Laborat. Kbhvn. K,

Thoroddsen, Th., Adjunct. Modruvellir, Island. MG.

TiMMERMANN, V., L^Bge. Kjobenhavn. MK.

Toft, L., Dr. med. D:o. MK.

ToLDERLUND, Physicus. Holb^k. MK.

ToussiENG, W., Baneingenieur. Aarhus. /.

TuxEN, Assistent ved Landbohoiskolens Laborat. Kbhvn. K. MG.

Vahl, M., LsQge og Forstander. Jgegerspris, Sj^elland. MK.

Warming, E., Dr. philos. Kjobenhavn. B.

Weiss, A., Assistent. D:o. K.

WiiNSTEDT, W., Dr. med. D:o. MA.

Wolff, C. J., Overaiiditor. D:o. H.

Zeuthen, H. G., Decent. D:o. MA.

B. Fran Norge.

Andresen, C. F., Solvvserksdirektor. Kongsberg. MG.

Arntzen, Apotheker. Grimstad. K.

Benthien, E. 0., Corpslsege. Stockholm. MR.

Bjerknes, C. a., Professor. Kristiania. MA.

Blytt, a.. Professor. D:o. B.

BoECK, C, Lffige. D:o. MK.

Broch, 0. J., Professor. Kristiania. MA.

BrOGGER, W. C, Universitetsstipendiat. D:o. MG.

BuGGE, G., Distriktsleege. Vefsen. MK. H.

Bull, E., Dr. med. Kristiania. MK.

Bull, J. R., Corpslasge. Bergen. MK.

Christensen, J., Laege. Saudefjord. MK.

CoRNELiussEN, 0. A., Cand. min., Overstiger. Kongsberg. MG.

Dahll, T., Dr., Bergmester. Kragero. MG.

Dahm, C, Distriktslsege. Kongsberg. MK.

Dannevig, N., Leege. Tonsberg. MK.

DoxRUD, C, Cand. pharm. Kristiania. K.

Grundtvig, 0., Apotheker. Lillehammer. K.

GuLDBERG, A. S., Dr. philos. Kristiania. MA.

Haanshuus, L. F., Apotheker. Frederiksstad. K.

Haanshuus, 0. A., Apotheker. Kristiania. K.

Helliesen, H. L., Statsraad. Stockholm.

HiORTDAHL, T. H., Professor. Kristiania. K.

Hjort, J., Professor. D:o. MK.

HvosLEF, H., Apotheker. D:o. K.

H0EG, T. K., Tandlsege. D:o MK.

Jensen, J., Direktor. D:o. /.

KiERULF, 0. R., Statsminister. Stockholm.

Ki^R, F., Leege. Kristiania. B. H.

MEDLEMSFORTECKNING.

Kjerulf, Th., Professor. Kristiania. MG.
Knudsen, Claus, Cand. pharm. D:o. K.
Lamm, F., Direktor. Drobak. /.
LiNDGAARD, N., Apotheker. Kristiania, K.
Lund, A., Apotheker. D:o. K.
Maschmann, B. a., Apotheker. D:o. K.
Meyer, H., Fabrikant. D:o.
MOHN, H., Professor. D:o. MA,
Neumann, W., Ingenior, Bergen. /.
NissEN, 0., L^ge. Kristiania. MK. H.
Nyegaard, M., Cand. pharm. D:o. K.
Onsager, M., Apotheker. Holmestrand. K.
Pettersen, G. H., Lsege. Drammen. MK.
PiHL, 0., Direktor. Kristiania. /.
Reusch, H., Cand. reaL D:o. MG.
Rynning, B., Pastor em. Kongsvinger. B
Rynning, S., Marineljege. Frederiksv^ern. MK.
Scheen, A. B., Bylfege. Risor. MK.
Schive, A., Apotheker. Tonsberg. K.
Schlytter, H., Kabinetskaramerherre. Stockholm.
ScHOU, H. M. C, Distriktsleege. Sondfjord. MK.
SCH0NBERG, E., Professor. Kristiania. MK.
Sibbern, a. C. v., Kammerherre. Stockholm.
Spolert, E. p. G., Lsege. Kongsvinger. MK
Steen, a., Cand. real. Kristiania. MA.
Stillesen, M., Gaardbruger. Drammen. K.
Stormer, Apotheker. Skien. K.
Thaulow, H., Cand. pharm. D:o. K.
Vedeler, B. C, Dr. med. Kristiania. MK.
Werring, 0., Apotheker. Drammen. K.
Wildhagen, H., Cand. med. D:o. MK.
WiLLE, J. N. F., Cand. phil. Kristiania. B.
WiNGE, E., Professor. D:o. MK.
0WRE, P. L., Apotheker. Aalesund. K.

C. Fran Finland.

Arrhenius, C. J., Lektor. Abo. B.

Asp, G., Professor. Helsingfors. AF.

Boden, a. E., Provinciallakare. Vasa. MK.

Elfving, F., Fil. dr. Helsingfors. B.

FoRSius, K. F., Provinciallakare. Vasa. MK.

Hjelt, 0., Professor. Helsingfors. MK.

Inberg, I. J., Kommissionslandtmatare. Helsingfors. MG.

KuRTEN, U., Lektor. Fredrikshamn. MA.

Ncf^DENSKiOLD, C, Lektor. Helsingfors. MA.

10 MEDLEMSFORTECKNING.

Palmex, J. A., Decent. Helsingfors. Z. E,
Eancken, R. F., Fil. mag. D:o. MA.
Reuter, 0. M., Decent. D:o. Z. E.
RuNEBERG, J. v., Professor. D:o. MK.
Sahlberg, J. R., Docent. D:o. Z. E. B.
SciiULTEN, M. W. AF, Frill., Docent. D:o. MK.
Strengell, C. a., Stadslakare, Vasa. MK.
Strexgell, G. W., Provinciallakare. Kotka. MK.
TiGERSTEDT, R., Med. kand. Helsingfors. AF.

c

Wahrex, a. W., Kommerserad. Forsa, Abo.

D. Fran Sverige.

Abelin, H. A., Prof, vid Karol. institutet. Stockholm. MK.
Ahlberg, E., Apotekare. Lund. K.
Ahlberg, F., Laroverksadjunkt. Upsala. B.
Ahlgren, a. F. L., Underlojtnant. Stockholm. MH.
Ahlxer, K., Laroverksadjunkt. Vexjo. B.

Ahlstraxd, J. A., Vetenskapsakademiens bibliotekarie. Stockholm.
Ahlstrom. N. W., Apotekare. Sodertelge. K.
Akrell, a., Byrachef i Telegrafstyrelsen. Stockholm. MA.
Almex, A., Professor. Upsala. MK. K.

Almgren, Fr., Ofverdirektor vid Statens jernvagstrafik. Stockholm. /.
Almquist, S., Lektor. D:o. B.

Almqvist, p. W., Professor vid Tekniska hogskolan. D:o. /.
Almqyist, E., Med. kand. D:o. MK.

Alstromer, 0., Frih., Grufingenior. Nya Kopparberget. MG.
Amxelius, p. v., Apotekare. Sala. K.

AxDERSOX, A., Professor vid Karol. instit. Stockholm. MK.
Areschoug, F. W. C, Professor. Lund. B.
Arnell, H. W., Laroverksadjunkt. Hernosand. B.
Arrhexius, J., Professor, Landtbruksakad:s sekreterare. Stockholm. B.
Arrhexius, S., Fil. kand. Upsala.
Aschax, M., Apotekare. Mariefred. K.
Ask, C. J., Professor. Lund. MK.

AsPELix, C, L., Forestandare f. navigationsskolan i Vestervik.
MA.

0

AspELix, M., Med. lie. Stockholm. MK

Atterberg, a., Forestandare for kemiska stationen i Kalmar. K.

AuGUSTixssox, E., Med. kand. Stockholm. MK.

AuLix, F. R., Laroverksadjunkt. D:o. B.

AuRiviLLius, C. H., Fil. dr. D:o. E.

Axex, a., Revisor. D:o. A.

B.ECKMAX, A. M., Apotekare. D:o. K.

Beckmaxx, G., Forste bataljonslakare. D:o. MK.

Beijer, F., Bokforlaggare. D:o.

MEDLEMSFORTECKNING. 11

Belfrage, K., Med. kand. Stockholm. MK.

Bensow, 0., Med. dr. D:o. MK.

Berg, Chr., Apotekare. Eriksberg, D:o. K.

Berg, F., Ingenior. Malmo. /.

Berg, F. T., Med. dr., f. d. Ofverdirektor. Stockholm. H.

Bergen, C. von, Fil. dr. D:o. A.

Berggren, S., Decent. Lund. B.

Bergh, a., Med. dr. Stockholm. MK.

Berghman, G., Med. dr. D:o. MK.

Berglund, E., Larare vid Chalmersska slojdskolan. Goteborg. K.

Bergman, A., Provinciallakare. Seffle. MK.

Bergman, J. C:son, Regementslakare. Hallsnas, Safsjo. MH.

Bergsten, W., Med. dr. Norrkoping. MK.

Berlin, M. N., Distriktslakare. Stockholm. MH.

Bieau, C. F., Major. D:o. MH.

Billberg, a., Med. dr. D:o. MK.

Billstr6m, a., Helsovardsnamndens veterinar. D:o. H.

BiORKLUND, J., Fil. dr. Goteborg. A.

Bjorkman, a.. Major, Forestandare for Tekniska skolan. Stockholm.

BjORKMAN, E., Distriktslakare. Tumba. MK.

Bj6rnstjerna, 0. F. M., Generalmajor. Stockholm.

Bjornstrom, F., Medicinalrad. D:o. MK.

Blomberg, a. B., Amanuens. D:o. A.

Blomstrand, C. W., Professor. Lund. K. MG.

Blum, C. A., Sekreterare i Ostergotl. lans hushallningssallsk. Liu-

koping.
Boberg, a.. Apotekare. Stockholm. K.
BoiiTHius, Emil, Fabrikant. D:o. /.
Bounder, J., Fabrikant. D:o. /.
Bolling, G., Stadslakare. Visby. MK.

BoKG, 0. E., f. d. Direktor vid Manilla institut. Stockholm.
Borgstr6m, C. G., Lojtnant. D:o. /.
Bostr6m, C. J., Stadslakare. Solvesborg. MK.
Bostr6m, J. W., Med. dr. Stockholm. MK.

Broberg, J. v., Med. dr., Bibliotekarie vid Karol. instit. D:o. MK.
Broberg, J. W., Fil. kand. D:o. MG.
Brorstr6m, Th., Med. kand. D:o. MK.
Brusewitz, E. IL, Myntdirektor. D:o. /.
Bruzelius, a. J., Sekreterare i Medicinalstyrelsen. D:o. A.
Bruzelius, 0. M., Forste bataljonslakare. Landskrona. MH.
Bruzelius, R., Professor vid Karol. inst. Stockholm. MK.
B6RTZELL, A., Ingenior. D:o. MG.
Carlsund, 0. E., Civilingoniur. D:o. /.
Cassen, a. W., Distriktslakare. D:o. MK.
Cederschiold, F. a., Professor. D:o. MK.

12 MEDLEMSFORTECKNING.

Cederstrom, a., Friherre. Sanda. Z.

Centervall, J., Rektor. Soderhamn. A.

Cervin, C, Grosshandl. Stockholm.

Cervin, C. G., Bankir. D:o.

Christiernsson, Gt., Literator. D:o.

Chrysander, J. A., Apotekare. D:o. K.

Clareus, F., Lasarettslakare. Vesteras. MK.

Clason, E., Professor. Upsala. AF.

Cleve, p. T., Professor. D:o. K.

CoLLvm, H. E., Stadslakare. Skara. MK.

Cronander, a. v., Docent. Upsala. MA.

Cronquist, a. W., Handelskemist. Stockholm. /. K.

Dahlgren, C, vice Haradshofding. D:o.

Dahlstr6m, G. M., Ingenior. Hultsfred. /.

Dahlstrom, J. A., Notarie. D:o.

De Geer, C., Frih., Student. Upsala. B.

De Geer, G., Frih., Fil. kand. D:o. MG.

Dellvik, C. a., Direktor. Liljeholmen. /.

DuFVA, C. F., Apotekare. Stockholm. K.

DiJBEN, G. VON, Frih., Professor vid Karol. inst. D:o. AF.

DuMRATH, 0. H., Kandidat. D:o. A.

DuNER, G., Forste bataljonslakare. D:o. MH.

Edenberg, a. Andersson, Redaktor. D:o. A.

Edholm, E., Ofverfaltlakare. D:o. MH.

Edling, C., Ombudsman i Medicinalstyrelsen, D:o. MK.

Edling, N. a., Regementslakare. D:o. MH.

Edlund, E., Professor, Vetenskapsakademiens fysiker. D:o. MA.

Eggertz, v.. Professor vid Tekniska hogskolan. D:o. MG.

EiCHSTADT, F., Fil. kand. Lund. MG.

Eisen, E., Haradshofding. Stockholm. H.

Ekeberg, H. J., Apotekare. Goteborg. K.

Ekecrantz, C. 0., Med. dr. Stockholm. MK.

Ekecrantz, W., Ofverlakare vid Maria sjukhus. D:o. MK.

Ekengren, T. L., Apotekare. Sala. K.

Ekenstam, a. J. F., Lojtnant vid Vag- och Vattenbyggn.-korpsen.

Safsjo.
Ekhoff, E., Fil. dr. Stockholm. A.

Ekstrand, R., Lektor vid Chalmersska slojdskolan. Goteborg. /.
Ekstrand, a. G., Docent. Upsala. K
Elfving, N. a., Generalkonsul. Stockholm.
Elfstr6m, B., Ofverstelojtnant. D:o.
Enander, L. J., Literator. D:o.
Enell, H., Apotekare. D:o. K

Engstrom, G., e. o. Amanuens vid Kongl. Bibliot. D:o. MA.
Enestr6m, p. a., Lasarettslakare. Karlstad. MK.

MEDLEMSFORTECKNING. 13

Englund, W., Med. kand. Stockholm. MK.
Enquist, F. L., Ingenior. D:o. /.
Erdmann, E., Geolog. D:o. MG.
Ericsson, A., Apotekare. D:o. K.
Ericsson, C. R., Apotekare. D:o. K.
Ericsson, V., Med. lie. D:o. MK.
EuRENius, M. C. J., Lektor. Malmo. Z.
Fagerholm, J. A., Lektor. Visby. MA.
Fahnehjelm, G., Kammarherre. Kungsangen.
Fernquist, B., Lektor. Orebro. K.
Flink, G., Skollarare. Stockholm.
FocK, A. H., Frih., Kanslirad. D:o. MA.
FoRSELL, C. W. B. J., Lotsdistriktchef. D:o. /.
Forssberg, E., Med. lie. D:o. MH.
FoRSSELL, E., Professor. Skara. MK. E.
FoRSSMAN, L. A., Justeringsdirektor. Stockholm. MA.
FoRSSTRAND, C. W., Student. D:o. Z. A.
Frestadius, a. W., Grosshandlare. D:o.
Fries, A., Kaptenlojtnant. D:o. A.
Fries, R., Med. dr. Goteborg. MK.
Fries, Th., Professor. Upsala. B.

Friesen, J. 0. VON, Laroverksadjunkt. Stockholm. Z.
Friesen, S. von, Rektor. D:o. MA.
Fris, a. L., Kanslisekreterara. D:o. A.
Fristedt, R. F., Professor. Upsala. K.
Franckel, E., Direktor. Stockholm. /.
FuRST, C. M., Kandidat. Karlskrona. A. AF.
FiiRST, M., Ofverfaltlakare. D:o. MH.
Fahr^us, 0. L, f. d. Statsrad. Stockholm. Z.
Gadde, N. Olsson, Med. dr. Lund. MK.
Gauffin, G,, Apotekare. Stockholm. K.
Gellerstedt, G., Mantalskommissarie. D:o. MG.
Gibson, 0., Med. kand. D:o. MK.
Godenius, W., Grosshandlare. D:o.
Goes, A. T., Provinciallakare. Visby. Z.
Granlund, v., Arkivarie i Riksarkivet. Stockholm. A.
Grenholm, E. M., Med. dr. D:o. ^fK.
Groth, C. M., Med. dr. D:o. MK.
Grundal, a., Med. lie. D:o. MK.
Gr6nvall, a. L., Lektor. Malmii. B.
Gullbransson, G., Apotekare. Stockholm. K.
Gum;f:lius, 0., Grufingenior. Rocklunda, Valla. MG. I.
Gylden, H., Professor, Vetenskapsakadcmiens astronom. Stock-
holm. MA.
Gyllencreutz, R,, Med. kand. D:o. .VA'.

14 MEDLEMSFORTECKNING.

Gylle^^ram, H. F., Kapten. Stockholm. MH.

GoRANSSON, E. F., Civilingeiiior. D:o. /.

Haak, C. a., Faltlakare. Karlstad. MH.

Hahn, C, Med. dr. Stockholm. MK.

Hahr, J. E. M., Ofverdirektor vid Statens jernvagstrafik.. D:o.

Hallberg, C. Stockholm. MA.

Hallgren, E., Amanuens. D:o. B.

Hallin, 0. F., Medicinalrad. D:o. MK.

Hamberg, H. E., Amanuens vid Meteorol. centralanst. D:o. MA.

Hamberg, N. p., Professor, Rattskemist. D:o. K. MK.

Hammar, Hj., Kapten. Helsingborg.

Hammarsten, 0., Professor. Upsala. MK. AF.

Hedell, L. E., Student. D:o. Z.

Hedenius, p., Professor. D:o. MK.

Heijne, a. von, Auditor. Stockholm. MH.

Herlitz. a., Revisor. D:o.

Heyman, E., Professor vid Karol. inst. D:o. H.

HiLDEBRAND, B. E,, f. d. Riksantiqvarie. D:o. A.

HiLDEBRAND, H., Riksantiqvarie. D:o. A.

HiLDEBRANDSSON, H. H., Professor. Upsala. MA.

HiRSCH, E., Ingenior. Stockholm. /.

HocHSCHiLD, C. F. L.., Frih., Excellens, Minister f or utr. arendena. D:o.

HoFBERG, H., Fil. dr. D:o. A.

HoFFSTEDT, A. W., Lcktor vid Tekniska hogskolan. D:o. /.

HoFGREX, G., Kassor. D:o. E.

Holm, G. B. A., v. Haradshofding. D:o. H.

Holmgren, F., Professor. Upsala. AF.

Holmgren, Hj., Professor vid Tekniska hogskolan. Stockholm. MA.

HoLMSTROM, E. A., Apotekare. D:o. K.

Holmstrom, W., Grosshandlare. D:o. K.

HtJLPHERS, H. W., Lifmedikus, Regementslakare. D:o. MH.

Huss, M., f. d. Generaldirektor. Qvistrum, Forsastrom. MK.

Haggstroji, C, Med. lie. Stockholm. MK.

Hogstrom, C, Grosshandlare. D:o.

Horning, E., Literator. D:o.

Indebetou, C, Apotekare. Avesta. B. K.

IsiEUS, M., Arkitekt. Stockholm.

Jacobson, E., Med. dr. D:o. MK.

Jentzen, C, Med. dr. D:o. MK.

Johansson, C. M., Lektor. Vesteras. B. E.

JoLiN, J., Literator. Stockholm.

JoLiN, S., Fil. dr. D:o. K.

JuLiN, G., Apotekare. Hedemora. K.

Jaderholm, a.. Professor vid Karol. instit. Stockholm. MK.

JoNSSON, B., Decent. Lund. B.

MEDLEMSFORTECKNING. 15

Kaijser, L., Apotekare. Karlstad. K.

Kaestrom, W., Med. lie. Stockholm. MK.

Kellgren, C, Lansman. Koping. MA.

Key, a., Professor vid Karol. instit. Stockholm. AF.

Keyser, J. F. G., Med. dr. D:o. MK.

KiNBERG, J. G. H., Professor vid Veterinar-instit. D:o. AF. Z.

KiNDBERG, N. C, Lektor. Linkoping. B.

Kjellberg, a., Professor vid Karol. inst. Stockholm. MK.

Kjellman, F., Docent. Upsala. B.

Kjellman, F. W., Med. lie. Stockholm. MK.

Kleen, E., Fil. dr. D:o. MK. B.

Klein, J. E., Landtmaterifiskal. D:o. /.

Klercker, C. E. AF, Ofverstelojtnant. D:o. MA. K.

Klingvall, N, L., Lakare vid Danviks hospital. D:o. MK.

Koch, 0. von, vice Haradshofding. D:o.

KoLTHOFF, G., Konservator. Upsala. Z.

Krok, T. 0. B. N., Laroverksadjunkt. Stockholm. B.

Kruse, L., Auditor. D:o. MH.

Krusenstierna, E. von, Expeditionschef. D:o.

KuLL, A., Med. lie. D:o. MK.

Kullberg, S. a. H., Lojtnant. D:o. MH.

Lagerberg, 0. F., Grefve, Ofverste. D:o. MH.

Lagerheim, a., Kabinettssekreterare. D:o.

Lagerheim, C, Hofrattsarkivarie. D:o. B.

Lagerheim, N., Byrachef i Generaltullstyrelsen. D:o.

Lagerlof, D., Med. kand. D:o. MK.

Lagerstedt, N. G. W., Kollega. D:o. B.

Lamm, J., Ingenior. D:o. /.

Lampa, S., Possessionat. D:o. E.

Landgren, S., Provineiallakare. Leksand. MK.

Laurell, p., Kapten vid Vag- o. vattenbyggn.-korpsen.

Lehman, A., Apotekare. Stockholm. K

Leijonhufvud, B. a., Generalmajor. D:o. MH.

Lidbergius, J. H,, Apotekare. Linkoping. K.

LiDEN, A. J., Fil. dr. Skara.

LiDEN, H., Lasarettslakare. Boras. MK.

LiLLJEBJORN, C, Regementslakare. Stockholm. MH.

Lilljebjorn, C. a. K., Underlojtnant. D:o. MH.

LiMNELL, C. A., Byrachef. D:o. /,

LiND, P. 0., Forste bataljonslakare. Vesteras. MH.

Lindblad, a., Med. lie. Stockholm. MK.

LiNDBLOM, L. C, Seminarieadjunkt. D:o.

Lindbohm, L. R., Sekreterare i Armefurvaltningen. D:o.

LiNDEBERG, C J., Lektor. Goteborg. B.

Lindeberg, K., Assistent i Justeringsstyrelsen. Stockholm. MA.

16 medlemsf<3rteckning.

LiNDFORS, 0., Med. kand. Stockholm. MK.

LiNDGREN, Hj., Professor. Lund. AF.

LiNDGREN, J., Apotekare. D:o. A'.

LiNDHAGEN, D. G., Professor, Vetenskapsakademiens sekreterare.
Stockholm. MA.

LiNDMAN, B., Kontrolldirektor. D:o. K.

LiNDMARK, K., Kapten. D:o. /.

LiNDQViST, C. A., Professor. D:o. MK.

LiNDQViST, A. S,, Lektor vid Tekniska hogskolan. D:o. /.

LiKDSTROM, A., Geolog. D:o. MG.

LiNDSTROM, G., Assistent vid Naturhist. Riksmuseum. D:o. K.

LiNDSTROM^ G., Professor, Intendent vid Naturhist. Riksmuseum. D:o. Z.

LiNDVALL, C. A., Ingenior. Bergsund. /.

Ljungberg, C. E., f. d. Advokatfiskal. Stockholm. A.

Ljungberg, K., Apotekare. D:o. K.

Ljungstrom, E., Fil. kand. Ystad. B.

LoDix, F. A., Kandidat. Stockholm.

LovEN, Chr., Professor vid Karol. Inst. D:o. AF. MK.

Loven, J. H., Statsrad. D:o.

LovEN, M., Amanuens. Lund. K

Loven, P. C. L., Kapten. D:o. MH.

Loven, S., Med. lie. Stockholm. H.

Loven, S., Professor, Intendent vid Naturhist. Riksmuseum. D:o. Z.

Loven, S., Ingenior. Malmo. /.

LuNDBERG, A. 0., Hofrattsassessor. Stockholm. A.

LuNDBERG, E. J., Lektor. D:o. MA.

LuNDBERG, R., t. f. Fiskeriintendent. D:o. Z.

LuNDBERG, Vincent, Forste lifmedikus. D:o. MK.

LuNDELL, p. M., Fil. kand. D:o. B.

Lundgren, B., Professor. Lund. MG.

LuNDGREN, p. J. C. Med. kand. Stockholm. MK.

LuNDHQVisT, G. A., f. d. Bergmastare. D:o. MG.

LuNDQUiST, G., Professor. Upsala. MA.

Lybeck, G., Telegrafkommissarie. Stockholm. MA.

Lycell, 0., Andre stadslakare. D:o. MK.

Lysander, S., Fil. kand. Lund. MA.

LoNNBERG, R., Med. dr. Stockholm. MK.

LoTHNER, E., Ingenior. D:o. /.

LowEGREN, p., Direktor. Goteborg. B.

LowEGREN, M. K., Akademieadjunkt. Lund. MK.

LowEN, C. A., Grefve, Underlojtnant. Stockholm. MH.
Malm, A. H., Fil. Dr. Goteborg. Z.
Malm, A. W., Intendent. D:o. Z.

Malmberg, F., Kapten, forestand. for Naut. meteorol. byran. Stock-
holm. MA.

MEDLEMSFORTECKNING. 17

Malmstex, K., Med. kand. Stockholm. MK.

Medin, 0., Docent vid Kaiol. institutet. D:o. MK. H. AF.

Meeths, H., Handlande. D:o.

Meijerberg, C. J., Folkskoleinspektor. D:o. ,

MoBERG, J. C, Fil. kand. Lund. MG.

MOLANDER, J., 6fverlakare vid Barnbordshuset Pro Patria. Stock-
holm. MK.

MoNTELius, 0., Forste amauuens vid statens Historiska museum.
D:o. A.

MosEiN, Hj., Fil. dr. D:o. B.

MossBERG, v., Provinciallakare. Eskilstuna. MK.

Murray, A., Apotekare. Stockholm. K.

:\IuRRAY, Pt., Med lie. D:o. MK.

MoLLER, F., Underlakare vid Garnisonssjukhuset. D:o. MK.

MuLLER, J., Docent. Lund. MA.

Keren, C. H., Regementslakare. Skeninge. MK. E.

Nettelblad, a., Med. lie. Stockholm. MK.

Netzel, v., Professor vid Karol. institutet D:o. MK.

Neuman, C. J., Laroverksadjunkt. Skara. E.

KiLSON, L. F., Professor. Upsala. K.

NiLSSOK, Hj., Fil. kand. Lund. B.

NoRBLAD, J. A., Fil. dr. Stockholm. K.

NoRDENFALK, J., Frih., Godsegare. D:o. A.

NoRDENSKiOLD; A. E., Frih., Professor, Intendent vid Naturhist. Piiks-
museum. D:o. A. MG.

NoRDENSTROM, H., Provinciallakare. Linkoping. MK.

NORDIN, J., Apotekare. Drottningholm. K.

KoRDLANDER, D., Generaldirektor. Stockholm. ^fA.

NoRDSTEDT, 0., Amanuens. Lund. B.

Nordstrom, G., Apotekare. Stockholm. K.

Nordstrom, S., Kanslisekreterare. D:o. Z.

Nordstr6m, Til, t. f. P>ergshauptman. Sala. MG.

NoRLUND, C. F., Grosshandl. Stockholm. E.

NoRSELius, R., Apotekare. D:o K.

Norstedt, Emil, Godsegare. D:o.

Norstedt, E. 0., Distriktslakare. Valdemarsvik. MK.

Norstr6m, N. V. E., Lojtnant. Stockholm. M?I.

Nvberg, J. E.. Teknolog. D:o. /.

Nyrkn, M., Fil. (li-. Pnlkova. MA.

Nysti{6m, a., Med. dr. Stockholm. MK. II. AF.

Nystr6m, C. a., Ufveringenior vid Telegrafstyrelscn. I):o. .1/.1.

Kyst.uum, C, Med. lie. I):o. MK. Z.

Odelstjerna, D.. Major. Gciteborg. MA.

Odenius, M. v., I'rofessor. Lund. AF.

OiiLSSON, J., Fabrikor. Stockholm. /.

VJ:fc Sknndlnavlttha N(ifiirfor.^1{an'mdtef. -

18 MEDLEMSFURTECKNING.

Palme, Ph., Postexpeditor. Ljungby. B.

Palmgren, K. E., Skolforestandare. Stockholm.

Paykull, G. von, Frill., Kapten. D:o. /. MH.

Perman, E., Kandidat. D:o. MK.

Petersen, C, v. Haradshofding. D:o.

Peterson, E, R., Forste bataljonslakare. D:o. MK.

Peterson, K. E., Civilingenior. D:o. K.

Peterson, N., Apotekare. D:o. K.

Petersson, 0. v., Decent. Upsala. MK.

PiEHL, K., Fil. kand. Stockholm. A.

PiHL, A., Direktor. D:o. B.

PiLTZ, G., Apotekare. D:o. K.

PoNTiN, D. M., Medicinalrad. D:o. MK.

Posse, A., Grefve, Excellens, Statsminister. D:o.

Printzskold, 0., Kammarherre, Forste aktuarie vid Statist. Ccii-

tralbyran. D:o. A.
Redelius, 0. W., Kyrkoherde. Mjolby. B.
Retzius, G., Professor vid Karol. institutet. Stockholm. AF.
RiNMAN, L., Bergsingenior. Nora. MG.
RoBSON, A., Stockholm. H.
RoLLiN, B., Fil. kand. D:o. MA.
de Ron, M., Distriktslakare. D:o. MK. H.
Ros, A. E., Lojtnant. D:o. MH.

Rosengren, C. E. S. H., Underlak. vid Garnisonssjukh. D:o. MK^
RossANDER, C. J., Professor vid Karol. institutet. D:o. MK.
RoTHSTEiN, E. E. VON, Professor. D:o. /.
RuBENSON, R., Professor, Forestandare for Meteorol. Centralanst.

D:o. MA.
RuDBECK, A., Frih., Artist. D:o.
RuDBECK, J. Z., Frih., Major. D:o. MH.
RuDBERG, A., Forste bataljonslakare. Karlskrona. MH.
RuDBERG, J., Med. lie. Stockholm. MK.
RuDBERG, K., Med. kand. D:o. MK.
Rydberg, F. F., Provinciallakare. D:o. MK.
Rydberg, J. R., Docent. Lund. MA.
Sahlberg, C. 0., Ingenior. Stockholm. /.
Sahlen, a. J., Lektor. Skara. B.
Salander, B. H., Med. lie. Stockholm. MK.
Salen, E., Med. dr. Goteborg. MK.

Salin, M., Docent vid Karol. institutet. Stockholm. JAAT. H.
Sandahl, C. J., Regementslakare. D:o. MK.
Sandahl, D. M., Riksdagens bibliotekarie. D:o.
Sandahl, 0. Th., Professor vid Karol. inst. D:o. MK. E.
Sandberg, 0., Med. kand. D:o. MK.
Sandeberg, H., Lojtnant. D:o. Z.

MEDLEMSFORTECKNING. 19

Sander, N. F., Kanslisekreterare. Stockholm. A.

Sandstrom, I. v., Med. kand. D:o. AF.

Santesson, C, Professor vid Karol. institutet. D:o. MK.

ScHAGERSTROM, T., Med. dr. D:o. MK.

Scherdin, a., Med. lie. D:o. MK.

ScHEUTZ, N. J. W., Lektor. Vexio. B.

ScHLEGEL, L., Med. lie. Upsala. ^/K.

ScHLYTER, C. 0., vice Haradshofding. Gefle. B.

ScHOLANDER, C. Th., Med. kand. Stockholm. MK.

ScHULTZ, H., Professor. Upsala. MA.

Sebardt, W., Hofapotekare. Stockholm. K.

Skberg, a., Civilingeiiior. D:o. /.

Selander, E., Sjukhuslakare. D:o. MH.

Selldex, Hj., Med. lie. D:o. MK.

Setterblad, G., Lsikare vid Krigsskolan. D:o. MH.

SiDENBLADH, K., Forste aktuarie vid Statist. Centralbyran. D:o. A.

Sjoberg, G., Arkitekt. D:o. /.

SiLFVERSPARRE, 0., Riddarhuskamrerare. D:o.

Sjoblom, a., Med. lie. D:o. MK.

Sjodahl, L., Med. kand. D:o. MK.

Sjogren, A., Beigmastare. Filipstad. MG.

Sjogren, Hj., Amanuens. Lnnd. K. MG.

Sjostedt, G. W., Professor vid Veterinarinstitutet. Stockholm. Z.

Smith, L. 0., Grosshandlare. D:o. H.

Smitt, F. a., Professor, Intendent vid Xatmhist. Riksmuseum. D:o. Z.

Smitt, J. W., Generalkonsul. D:o.

SoNDEN, M., Med. dr., Sundhetsinspektor. D:o. //. MK.

Sontag, W., Kapten i Vag- och Vattenbyggn.-korpsen. Spannarp.

Spangberg, J., Lektor. Sundsvall. E.

Stahre, L., Apotekare, Larare vid Farmaceut. inst. Stockholm. K.

STANGEN15ERG, R., Kammarskrifvare. Karlskrona. K.

Stenberg, S., Professor vid Karol. institutet. Stockholm. K.

Stillk, J. A., Kirurgisk instrumentmakare. D:o. 3IK.

Stjkrnstedt, a. W., Frih., Riksheraldiker. D:o. A.

Stolpe, M., Aktuarie vid Sveriges geolog. undersokning. D:o. .\fG.

Stoltz, H., Med. dr. D:o. MK.

Strandberg, H., Distriktslakare. D:o. MK

Strandberg, p., Kanslisekreterare. D:o.

Strcjmberg, G. J., Forste bataljonslakare. Finspong. MK.

Stromer, N. Hj., Fil. kand. Stockholn). MA.

Sundberg, K., Med. lie. D:o. MK.

Stuart, A. L., Kamrerare. D:o.

SruxBERG, A., Fil. dr. D:o. Z.

SuNDELius, 0., Med. kand. D:o. MK.

SvANBERG, A., Med. dr. D:o. MK.

20 MEDLEMSFORTECKNING.

SvEDBERG, J. F., Med. dr. Stockholm. MK.
SvEDMARK, L. E., Docent. Upsala. MG.
SvEDMARK, v., Kopman. Stockholm.

SvENSSON, I., Ofverkirurg- vid Sabbatsbergs sjukhus. D:o. MK.
Sallberg, G. Th., Distriktslakare. D:o. MK.
Satherberg, H., Med. dr., Professor. D:o. MK.
Sodergren, J. G. A., Laroverksadjunkt. Vexio. A.
Soderlund, C. a., Ingenior. Stockholm. /.
SoDERVALL, E., Forsts stadslakare. Lund. MK.
Taube, 0. F., Statsrad. Stockholm.
Texgberg, a., Apotekare. D:o. K.
Tersmedex, K., Litterator. D:o.
Thalen, R., Professor. Upsala. MA.
Thedexius, K, F., Lektor. Stockholm. B.
Theel, H.T., Docent. Upsala. Z.
Thelaxder, R., Ingenior. Stockholm. /.
Thestrup, C, Andre bataljonslakare. D:o. MH.
Thimgrex, C. L., Kapten. D:o.

Thom.eus, E. a., Forste bataljonslakare. Drottningholm. MK.
Thorssell, J. F., Kapten- vid Flottan. Stockholm.
TiLLAXDER, H., Apotekare. D:o. K.

ToRELL, 0.. Professor, Chef for Sveriges geol. undersokn. D:o. MG.
TdRix, K., Laroverksadjunkt. Skara. Z.
TuLLBERG, T., Docent. Upsala. Z.
Troilius, C. 0., Generaldirektor. Stockholm.
Torxebohm, a. E., Fil. dr. D:o. MG.
ToRNMARK, J., Med. kand. D:o. MK.
TOrnqvist, S. L., Lektor. Gefle. MG.
Uddexberg, E., Generalkonsul. Stockholm. H.
Ullmax, C. M., Med. lie. Professor. Goteborg.
UxANDER, F., Fil. dr. Stockholm.
UxGE, H. vox, Lasarettslakare. Xorrkoping. MK.
Upmark, G., Forste amanuens vid Nationalmuseum. Stockholm. A.
W.ERX, C. F., President. D:o. A.
W.ERX, J., Med. lie. D:o. MK.
W.erxbaum, a., Apotekare. D:o. K.
Wadstex, S., Kandidat. D:o. MK.
Wahrexberg, E. a., Fil. kand. Upsala. ]\[A.
Wallexberg, a. 0., Bankdirektor. Stockholm.
Wallexsteex, J. A.. Krigshofrattsrad. D:o.
Wallix, C. a. J., Forste stadslakare. Linkoping. MK.
Wallin, E. W., Bokhandlare. Stockholm.
Walmstedt, E., Professor. Upsala. MG.

Warfvixge, F. W., Ofverlakare vid Sabbatsbergs sjukhus. Stock-
holm. MK.

MEDLEMSFORTECKNING. 2l

Wawrinsky, H.t. L., Lojtnant. Stockholm. MH.

Welander, E., Andre bataljonslakare. D:o. MK.

Wennberg, C, Lasarettslakare. Koping. MK.

Wennerstrom, C, Major. Stockholm. /. •

"Werner, A., Med. lie. D:o. MK.

Westin, 0. E., Lektor vid Tekniska hogskolan. D:o. /.

Westfelt, G., Lifmedikus. D:o. MK.

West3IAN, a. H., Forste bataljonslakare. Axvall. MH.

Westerberg, E., Kapten vid Vag- och Vattenbyggn.-korpsen. Stock-
holm. /.

AVesterlunu, C. a., Fil. dr. Ronneby. Z.

Widgren, J. F., Kyrkoherde. Linkoping. B.

WiDMAN, 0., Docent. Upsala. K.

Wieselgren, H., Bibliotekarie. Stockholm.

WiJKANDER, A., Docent. Lund. MA.

AYiJKMARK, L. E., Med. lie. Stockholm. MK.

WiKSTRAND, M., Med. kand. D:o. MK.

WiKSTROM, Z., Apotekare. D:o. K.

WiLANDER, N. A., Med. dr., Professor. D:o. K.

WiMAN, E. A., Ingenior. Stockholm. /.

WiNBORG, Th., Fabrikor. D:o. I. K.

WiNDRUFVA, S., Kandidat. D:o. MK.

WiNGARD, J. A., Apotekare. Osthammar. K.

WiNSLOW, A. P., Laroverksadjunkt. Goteborg. B.

WiTTROCK. V. B,, Professor, Intendent vid Naturhist. Riksmuseum.
Stockholm. B.

Wrede, F., Frih., Generallojtnant. D:o. MA.

Wy-Bromander, a. p. Stockholm. MA.

Wahlin, K., Student. Malmo. Z.

Zander, G., Med. dr. Stockholm. MK.

Zeipel, Th. von, Apotekare. Boxholm. K.

Zeirel, V. VON, Akademieadjunkt. Lund. ^^A.

Zetterberg, H., Possessionat. Lidingo.

Zettergren, E. Ph., Ofverstelojtnant, Karlsborg. /.

Arerg, E., Med. dr. Stockholm. MK.

Akerhjelm, L., Frih., Kanslirad. D:o.

Akerman, K., Med. kand. D:o. .\fK.

Akerstedt, C. J. E., Kanslirad. D:o.

Amark, F. W., Fil. dr. Enkoping. B. Z.

Anqstr6m, C. a., Professor vid Tekniska hogskolan. Stockholm. /.

Ahrling, E., Kollega. Arboga. B.

Orerg, 0. F., Generalkonsul. Stockholm.

(Jdman, S., HospitalsofverJakare. Hernosand. MK.

Odmansson, E., Professor vid Karol. institutet. Stockholm. //.
6hrstr(jm, W., Professor vid Karol. institutet. D:o. MK.

22 MEDLEMSFORTECKNING.

E. Frdn andra land.

BiRCH-HiRSCHFELD, F. V., Med. dr. Dresden. MK.
Bruiningk, E. de, Baron. St. Petersburg.
Geheeb, a., Geisa (Sachsen-Meiningen). B.
Marr, J. E., England. MG.
Meinhardt, Commissionsratli. Dresden.
RiCHiARDi, S., Professor. Pisa. Z.

Deltagarnes antal utgjorde salunda

fran Danmark - -. 132.

» Norge 63.

» Finland -- 19.

» Sverige 514.

» andra land - 6.

Sumraa 734 deltagare.

De sarskilda afdelningarna raknade foljande antal med-
leramar, hvarvid dock ar att marka, dels att atskilliga leda-
moter anmalt sig vilja tillhora flere afdelningar, dels att
andra icke latit auteckna sig for nagon viss afdelning:

Afdelningen for materaatik, astrouomi ocli fysik-- 61.

» » kemi och farmaci - — 102.

» » mineralogi och geologi — -- -- 38.

» » ingeniorsvetenskaperna — 56.

» » botanik och fytopaleontologi 56.

» » zoologi och zoopaleontologi 39.

» » entomologi - 14.

» » anatomi och fysiologi 2'2.

•J o

» » antropologi 35.

» - medicin och kirurgi- 210.

» » hygien och medicinsk statistik 28.

» » militiir helsovard 36.

Obestamdt 77.

PROGRAM MET FOR MOTET. 2o

Det medlemskortct atfoljande Programrnet for motet var
:af denna lydelse:

Motets styrelse.

For Sverige:

Professor Syen Loven, l:ste ordforande,

» C. Santesson, 2:dre ordforande,

» H. A. Abelin,

» Hugo Gylden,

» Axel Key, generalsekreterare for Sverige ;

for Danmark:

Etatsradet, professor Japetus'Steenstrup,
Professor Adolph Steen,

« P. L. Panum,

» Jul. Thomsen,

» E. HoRNEMANN, generalsekreterare for Danmark;

for Norge:

Professor 0. J. Broch,

» Th. Kjerulf, generalsekreterare for Norge.

Motets byra

i Riddarhiiset forestas af araanuensen i Kongl. biblioteket
E. W. Dahlgren och ar oppen d. 2, 3, 5 och 6 juli kl.
10 — 3 samt under motet alia dagar kl. 9 — 3.

A hyrcin har hvarje medlem af motet att inskrifva sig
och med 10 kr. losa medlemskort ; der skcr iifven anteck-
ning och uttagas biljetter for deltagande i de, i samband
med motet, anordnade tillstallningarna, nemligcn festmid-
dagarna a Hasselbacken den 7 och den 14 samt utfiirderna
till Gripsholm och Upsala den 11 och den 13 juli. Till alia
•dessa tillstallningar iiro de icke 5U6??.s'^^ medlemmarne, jemte
deras motet bevistaude damer, inbjudna. De svensJce med-
lemmarne och deras damer losa deremot sina biljetter lor
middagen d. 7 med 10 kr., for utfarden till Gripsholm med
10 kr., for utfarden till Upsala med 9 kr. och for afskeds-
middagen d. 14 med 15 kr.

24 PROGRAMMET f6r MOTET.

Da dels platsernas antal iir begriinsadt vid de olika
tillstiillningarDa, dels flere anordDingar maste pa foihand
vidtagas med hansyn till det tecknade aDtalet deltagare,
anmodas hvar och en att senast fore nedan staende tider
uttaga eller losa sina biljetter:

For middagen a Hasselbacken d. 7 fore kl. 1 samma
daQ[.

For utfarden till Gripsholra d. 11 fore kl. 1 fredagen
den 9.

For utfarden till Upsala d. 13 fore kl. 1 fredagen den 9.

For middao-en a Hasselbacken d. 14 fore kl. 1 man-
dagen den 12.

Biljetter for 2 kr. 50 ore till de a Hasselbacken d. 8.
10 och 12 anordnade middagarna, som der i sarskild lokal
serveras for motets medlemmar fran kl. 3 till 7, losas a
byran af livar och en, som i dessa vill deltaga, fore kl. 1
den dag, da middagen intages.

Pa motets hyrd afhemtas ocli aflemnas bref; skrif-
materialier finnas der att tillga, hvarjemte alia nodiga upp-
lysningar derstades lemnas.

Riddarhustrddgdrden ar under liela motestiden oppen
for motets medlemmar, at hvilka sa val der som pa de skilda
stilllena for afdelningarnas sammankomster afgiftsfritt ser-
veras bilinervatten, afvensom andra mineralvatten fran Apo-
tekarnes mineralvattenfabrik. I Riddarhiistradgarden kan
afven annan servering, mot betalning, fran Bahrs kafe er-
hallas, sasom kaifefriikost m. m.

Sammankomsterna :

AUmdnna sammankomsterna liallas a Riddarhussalen.

Afdelningssammankomsterna

for matematik. astronomi och fysik i Riksdagshuset, Riddar-
holmen, Forsta kammarens samlingssal.
» kemi och farmaci i Riksdagshuset, Andra kammarens
samlingssal.

PROGRAMMET f6r MOTET. 25

for 7nine7Xilogi och geologi i Riksdagshuset, xVndra kammarens
kanslirum.
» ingeniorsvetenskdperna i Riksdagshuset, Statsutskottets sal.
hotanik i Krigshogskolan a RiddarholmeD, stora salen.

> zoologi och paleo)itologi i Krigshogskolan a Riddarholmen,

stora salen.
^ entornologi i Krigshogskolans expeditionsrura.

> anatomi och fijsiologi i Sv. lakaresallskapets hus, Nya

Kungsholmsbrogatan 19.
;/ antropologi i Xordostra slottsflygeln (V^ega-utstallningens
lokal).
medicin och kirurgi, Sv. lakaresallskapets hus.

> hygien och inedicinsk statistik, Sv. lakaresallskapets hus.
militdr helsovdrd., Militarsallskapets bibliotekssal, Freds-

Q;atan.

Dagordning".

Onsda^en den 7 juli.

Kl. 12. l:a allmanna sammankomsten (Riddarhuset).

Ordforanden oppnar motet med ett helsningstal.

Foredraor, hvarefter

Meddelanden af svenske generalsekreteraren rorande

motet.
Motets afdelningar konstituera sig derefter och villja,
pa de for deras sammankomster utsedda eller pa
for tillfallet dera anvisade lokaler, ordforande,
vice ordforande och sekrcterare, faststalla dag-
ordninsjen for sin forsta sammankomst m. m.
Kl. 3 oppuas Vega-utstdUningen (Xordostra slottsflygeln).
Kl. 5. Middag a Hasselbacken.

Rorande vilkoren for deltagande i denna, se under

Motets byra, s. 23.
Obs! Kort for middagen uttagas fore kl. 1.

Torsdageii den 8 juli.

Afdelningssammankomster :
Kl. 10 — 12 for mateniatik, astronoini och f)jsik (Riksdags-
huset).

26 PROGRAMMET FOR MOTET.

Kl. 10 — 12 for hotanik (Krigshogskolan).

» » » medicin och kirurgl (Sv. lakaresallskapet).

Kl. 12 — 2 » kemi och. farmaci (Riksdagshuset).

» » » ingeniorsvetenskaperna (Riksdagshuset).

» » » zoologi och j)aleoritologi (Krigshogskolan).

» » » anatomi och fijsiologi (Sv. lakaresallskapet).

Kl. 2 — 3 » mineralogi och geologi (Riksdagshuset).

» » » entomologi (Krigshogskolan).

» » » antropologi (Nordostra slottsflygeln).

Middag, till 2 kronor 50 ore, serveras for motets med-
lemmar fr. kl. 3 till 7 a Hasselbacken. Biljetter losas fore
kl. 1 a Motets byra.

Freda^en den 9 jnli.

Afdelningssammankomster :

Kl. 10 — 12 for kemi och farmaci (Riksdagshuset).

» ingeniorsvetenskaperna (Riksdagshuset).
» zoologi och paleontologi (Krigshogskolan).
» hjgien och med. statistik (Sv. lakaresallska-

pets hus). '*

» mateinatik, astronomi och fi/sik {Riksd?igshuset).
» hotanik (Krigshogskolan).
» medicin och kirurgi (Sv. lakaresallskapet).
» mineralogi och geologi (Riksdagshuset).
» » » entomologi (Krigshogskolan).

» » » antropologi (Nordostra slottsflygeln).

Obs! Biljetterna for utfarderna till Gripsholm och Up-
sala uttagas denna dag fore kl. 1.

Lordageu den 10 juli.

Afdelningssammankomster :

Kl. 10 — 12 for kemi och farmaci (Riksdagshuset).

» » » hotanik (Krigshogskolan).

» » » anatomi och fijsiologi (Sv. lakaresallskapet).

» » » militdr lielsovard (Militarsallskapet).

Kl. 1- — 3. 2:a allmanna sammankomsten (Riddarhuset).
Foredrasf.

»

»

»

»

»

»

Kl.

12 2

/)

»

»

»

Kl.

2 3

PROGRAMMET FOR MOTET.

27

Kl. 3. Efter allraanna sammankomsten bestammes plats for
niista mote och valjes styrelse for detta.
Middag, till 2 kronor 50 ore, serveras for motets med-
lemmar fr. kl. 3 till 7 a Hasselbacken. Biljetter losas a
motets byra fore kl. 1.

Sondagen den 11 juli.

Utfard till Gripsholm.

De icke svenska medlemmarne af motet aro, jemte deras
motet bevistande damer, inbjudna. De svenska medlem-
marne losa for sig och for sina damer biljetter a motets byra
fore kl. 1 fredagen den 9 till ett pris af 10 kr. biljetten.
Afven de icke svenska medlemmarne bora till samma tid
hafva uttagit sina biljetter.

AfFarden pa de forliyrda angbatarna sker fran Riddar-.
holmen kl. precis 10.

Ankomst till Gripsholm kl. 1, hvarefter slottet beses
och en enkel frukost-middag intages kl. 3.

Affard fran Gripsholm kl. ^'26. Ankomst till Stockholm
omkr. kl. V29.

Mandagren deu 12 juli.

Afdelningssammankomster :

Kl. 10 — 12 for matematik,astronomioc\\fysik(^\k?>^'Ags\\\x?iQi).

hotanik (Krigshogskolan).
medicin och kirurgi (Sv. lakaresiillskapet).
militdi' helsovdrd (Militarsallskapct).
kemi och farmaci (Riksdagshuset).
ingeniorsvetenskaperna (Riksdagshuset).
zoologi och paleuntologi (Krigshogskolan).
hygien och med. statistik (Sv. lakaresilllsk.).
mineralogi och geologi (Riksdagshuset).
entomologi (Krigshogskolan).
anatomi och fgsiologi (Sv. lakaresallskapet).
antropologi (Nordostra slottsflygeln).

Kl. 12—2

»
Kl

2—3

28 PEOGKAMMET FOR MOTET.

Middag, till 2 kr. 50 ore, serveras for motets raedlera-
mar fran kl. 3 till 7 a Hasselbacken. Biljetter losas a mo-
tets byra fore kl. 1.

Tisdagen den 13 juli.

Utfard till Upsala.

De icke svenska medlemmarne af motet aro, jemte deras
motet bevistande damer, inbjudna. De bora, liksom sven-
skarne, uttaga sina biljetter fore kl. 1 fredagen den 9 ocli
dervid tillkanuagifva, huruvida de onska atervanda fran Up-
sala med angbat eller jernvag.

Resan till Upsala sker med extra bantag, som afgar fran

ceutralstationen kl. precis 7 pa morgonen. Ankomst till

Upsala kl. 9. Staden och dess institutioner m. m. beses

f under formiddagen. Kl. ^Al samlas man i botaniska triid-

garden, der en enkel frukost-middag intages.

De, som atervanda till Stockholm med dnghdt, bryta
upp fran botaniska tradgarden kl. V24; angbatarn a afga pre-
cis kl. 4. Under hemfarden gores en timmes uppehall vid
Skokloster, som beses. Ankomst till Stockholm omkring
kl. 10.

De, som atervanda med hantdg, afga fran Upsala med
extratag kl. 8 pa aftonen och ankomma till Stockholm kl.
10.13. "

Ousdagen den 14 juli.

Afdelningssammankomster :

Kl. 10 — ^12 for matematik, astronomic fy^^^ (Riksdagshuset).

mineralogi och geologi (Riksdagshuset).
zoologi och paleontologi (Krigshogskolan).
higien och med. statistik (Sv. lakaresallskapet).
Kl. 1 — 3. 3:e allmanna sammankomsten.

Foredrag.
Kl. 5. Afskeds7niddag pa Hasselbacken.

Obs! Biljetter for denna middag uttagas a motets byra
fore kl. 1, mandao-en den 12:te.

:> »

» »

» »

FORHANDLINGARNA DEN 7 -TULI. 29

Harefter foljde de ofvan sid. 4 uamuda upphjsningarna
rorande Stockholms seviirdheter, kommunikationer m. m.

o

A medlemskortets baksida fans motets program ocli forslaget
till arbetsordning (se ofvan sid. 2) tryckt i sammandrag
med tillkannagifvande bland aunat, att for geologiska ocli
botaniska afdelningarna utfarder skulle anordnas pa dagar
och tider, som bestammas vid motets borjan.

En kort redogorelse for hvarje dags forhandlingar ut-
delades pafoljande morgon jemte dagordningen. Dessa redo-

gorelsers innehall meddelas bar

Onsda^en den 7 juli.

Forsta allmanna sammankomsten kl. 12.

Motet hedrades med niirvaro af H. M:t konimgeu, H.
K. H. kronprinsen samt D. K. H. hertiffarne af Vestereot-
land ocb Xerike.

Ordforanden, prof. Syen Lovex, oppnade motet med ett
helsningstal, i hvilket ban bland annat egnade minnesriinor
at de efter sista motet i Kjobenbavn 1868 aflidne skandina-
viske naturforskare ocb lakare af storre betydelse.

Derefter boll professor H. Mohx fran Kristiania ett fore-
drag »0m Dybderne og Varmeforlioldene i vort Nordbav».

Efter ett kort uppeball leranade generalsekreterareu,
professor Key, atskilliga meddelanden ocb uppmanade mo-
tets medlemmar att konstituera sig pa de sarskilda afdel-
ningarna, som derefter bade att valja ordforande, vice ord-
forande och sekreterare samt faststalla dao-ordnino-en for sin
forsta sammankomst m. m.

Yaleu a de sarskilda afdelningarna utfollo pa foljande
siltt :

Inom afdelningen for matematik^ astrononii och fi/sik Ya\-
des under ledaing af professor Gylden till

ordforande: professor Steen.

vice ordforande: professorerna iMoHN, Lorenz ocb Ei>-

LUNI),

30 FORHANDLINGARNA DEN 7 JULI.

sekreterare: kand. La Cour, doktorerna Guldberg och

AViJKANDER.

Inorn afdelningen for kemi ocli farmaci valdes under led-
ning af professor Stenberg till

ordforande: professor Blomstrand,

vice ordforande: professorerna Thomsen, Hiortdahl ocli
Cleve samt kand. polyt. Steenberg,

sekreterare: assistent Christensen, apotheker Hvoslef
och doktor Jolin.

Inom afdelningen for minei^alogi och geologi valdes under
ledning af professor Torell till

ordforande: professor Kjerulf,

vice ordforande: bergmester Dahll, professorerna John-
STRUP och Blomstrand,

sekreterare: docent Kornerup, kand. rain. Corneliussen
och dr Tornebohm.

Inom afdelningen for higeniorsvetenskap valdes under
ledning af professor Angstrom till

ordforande: ingenioroberst Petersen,

vice ordforande: inspektor Ambt, ingenior Neumann
och professor Angstrom,

sekreterare: kand. Dolvt. Hansen och direktor Franckel.

Inom afdelningen for hotanik och fytopaleontologi valdes
under ledning af professor Wittrock till

ordforande: professor Areschoug,

vice ordforande: dr Warming, professorerna Blytt och
AVittrock,

sekreterare: docent Berggren, seminarielserer Mortensen
och kandidat Wille.

Inom afdelningen for zoologi och zoopaleontologi valdes
till

ordforande: dr Krabbe,

vice ordforande: dr Meinert och professor Smitt,

sekreterare : kandidat Collin och professor Lindstrom.

Inom afdelningen for entomologi valdes under ledning
at" professor Sandahl till

ordforande: dr Meinert,

vice ordforande : dr Reuter och professor Sandahl,

f6rHANDLINGARNA den 7 JULl. 31

sekreterarc: kand. mag. Hansen, doktorerna Sahlberg
och Spangberg.

Inom afdelninge7i for anatomi och fysiologi valdes iiDder
ledning af professor Chr. Loyen till

ordforande: professor Panum,

vice ordforande: professorerna Winge, Fr. Holmgren,
Odenius och Chr. Loyen,

sekreterare: doktorerna Salomonsen och Bull samt kan-
didat FtJRST.

Inom afdelningen for antropologi valdes under ledning
af riksantiqvarien H. Hildebrand till

ordforande: professor Nordenskiold,

vice ordforande: kaptenlojtnant Fries, riksantiqvarien
Hildebrand, kammarherre Sehested och professor Retzius,

sekreterare: doktorerna Hofberg, Montelius och H.
Petersen.

Inom afdelningen for medicln ocJi kirurgi valdes under
ledning af professor Santesson till

ordforande: professor Hjort,

vice ordforande: overlaege Steenberg, overlgege Holmer,
professor Stadfeldt, laege Ki^r, professorerna Rossander,
Ask och Bruzelius,

sekreterare: doktorerna Friedenreich, Vedeler och
Warfyinge.

Inom afdelningen for liygien och medicinsk statistik valdes
under ledning af professor Heyman till

ordforande: professor Hjelt,

vice ordforande: professorerna Drachmann, Schqnberg
och Hedenius,

sekreterare: doktorerna Moller, Boeck och SiGURi)
Loyen.

Inom afdelningen for militdr helsovdrd valdes under led-
ning af ofverfaltliikaren Edholm till

ordforande: stabsla^ge Salomon,

vice ordforande: ofverfaliliikaren Ej)iiolm och korpsl«ge
])1:nthien,

sekreterare: overlaege i\I()LLER, marinelaege Rynning och
forste bataljonslilkarcn Duner.

32 FORHANDLINGAENA DEN 8 JULI.

Torsdagen den 8 juli.

Afdelningen for matematik, astronomi och fysik.
Foredrag af:

1. Kand. La Cour: Om Tonelijulet.

2. Dr Wijkander: Om de magnetiska forliallandena
i de arktiska trakterna.

3. Adj. T. Zeipel: Om lineara difFerentialeqvationer.

4. Dr A^'TO^' 2ststr6m: Nagra ord om den metafysiska
teorien om rummets s. k. fjerde dimension.

Afdelningen for kemi och farmaci.
Foredrag af:

1. Prof. Stenberg: Xagra iakttagelser betrafFande den
qvantitativa bestamningen af qvinnomjolkens bestandsdelar.

2. Assistent 0. Christensen: Om en Methode til Frem-
stilling af Chloropurpureocliromclilorid.

3. Prof. Xilson: Om ytterbium.

Apotekaren Stahre redogjorde derefter for tva pa
farmaceutiska institutet i Stockholm utforda uudersokningar,
den forsta : »0m ferrum reductum», den andra: »0m karbol-
syrans qvantitativa bestiimmande , till hvilket meddelande
prof. Almen lade nagra anmarkningar.

Afdelningen for mineralogi och geologi.

Prof. JoHNSTRur redogjorde i ett liingre foredrag, illii-
streradt af en rikhaltio; sarnlino- staffer, kartor och teck-
niugar, for kryolitens forekomst pa Gronland.

Prof. ToRELL framstalde sina asigter om granitens och
gneissens m. fl. kristalliniska bcrgarters forhallande till hvar-
andra. Hanvisande pa det niira samband mellan granit och
gneiss, som mangenstiides forefiunes, och pa den parallel-
struktur, som ofta sparas hos graniterna, ausag foredragan-
den den slutsats oafvislig, att de svenska graniterna blott
aro gueisser som forlorat sin lagring och blifvit massformiga.
Foredraget, som illustrerades af flera teckningar och en
miingd stuffer. o-af anledninor till en lansfre diskussion, hvari
deltogo prof. Kjerulf, frih. Xordenskiold, prof. Johxstrup,

FORHANDLINGARXA DEN 8 JULI. 33

bergmastaren Dahll och dr Tor^ebohm, hvilka samtliga, med
undantag af frih. Xordenskiold, sokte bekampa den af prof.
ToEELL framstalda uppfattningen.

Afdelningen for ingeniorsvetenskaperna.

Kapten Carlsund raeddelade atskilliga iakttagelser ro-
rande angfartygs gang genom vatten.

Derefter foretogs till behandling foljande ofverlagg-
ningsamnen:

L »Hvilka hafva visat sig som de fordelaktigaste sprang-
amnen? hvilken fraga inleddes af ing. Cronquist och gaf
anledning till ett kort meningsutbyte mellan inledaren och
naorra af afdelninffons ledamoter.

2. »\'^is:ten och betvdelsen af internationel ofverens-
stammelse i hufvudmomenten af olika landers lagar om pa-
tent och om varumarken», hvilken fraga inleddes af prof.
Angstrom och afvenledes gaf anledning till nagon stunds
diskussion.

Afdelningen for botanik och fytopaleontologi.
Foredrag af:

1. Prof. Areschoug: Om fyllodiernas organisation,
med anledninef af hvilket foredraof ett kort meninp'sutbvte
uppstod mellan honom och dr Warming.

2. Dr Ki.er: Om mikrofotografi med forevisning af
mikroskopiska fotografier af mossor och nagra sotvattens-
alger.

3. Dr Hansen: Bidrag til Alkoholgjgersvampenes Fy-
siologie, jemte forevisande af preparat.

4. Lektor Kindberg: Om bryineernas systematik.

Afdelningen for zoologi och zoopaleontologi.

Prof. KiNBERG holl foredrag om resorptionsytor.

Densamme forevisade ett nytt slags mikrometer.

Prof. S. LoYEN refererade ett arbete af korpslaege Do-
nielsen i Bergen ofver den norska atlantiska expeditionens
nnder Aren 1876 — 78 insamlade holothurior och gephyreer.

Densamme meddelade ett bref fran prof. Zaddach i Ko-
nigsberg om deltagande i en zoologisk expedition till Borneo.
12:te Sliandinavisha Naturforskaremotet. o

34 FORHANDLINGARNA DEN 8 JULl.

Intendent Malm foredrog om tva i vestra Sverige fimna
subfossila hvaldjur.

Densamme forevisade ett preparat ofver luftstrupen hos
Dromseus Novae HoUandiae.

I diskussion ofver dessa hr Malms anforanden deltogo
hrr KiNBERG ocli Sorensen.

Prof. KiNBERG talade om kottet hos olika slags djur sa-
som fodoamne, med sarskildt afseende pa de radande for-
domarne mot anvandandet af vissa slag.

Med anledning haraf yttrade sig hrr Malm, Aurivilliiis
och Sandeberg.

Afdelningen for entomologi.

Dr Meinert hoU foredrag om Munddelenes Bygning
hos Fluerne.

Lektor Kindberg forevisade tva arter skymningsfjarilar,
tagna vid Hof by i Vestra Eneby socken af Ostergotland, af
hvilka den ena, Deilephila Livornica Esp., var ny for Sverige.

Afdelningen for anatomi och fysiologi.

Foredrag af:

1. Prof. Fr. Holmgren: Om violettblindhet och huru
de fargblinde se fargerna.

2. Prof. Hammarsten: Om fibrinbildningen.

3. Dr Salomonsen: Om Rendyrkning af forskjellige
Bakterieformer.

4. Assistent Bohr: Om de i Melk suspenderede Fedt-
kugler.

Afdelningen for antropologi.

Pa forslag af riksantiqvarien H. Hildebrand beslot afdel-
ningen att sanda en helsningsskrifvelse till den antropo-
logiska forskningens Nestor i Norden, prof. Sven Nilsson
i Lund.

Derefter meddelades att froken Mestorf i Kiel sasom
gafva ofversandt atskilliga bocker, med anledning hvaraf
afdelningen beslot att till gifvarinnan sanda en tacksamhets-
skrifvelse.

f6rHANDLINGARNA den 9 JULI. 35

Foredrag af:

1. Dr MoNTELius: Om minnen i Norden fran arhun-
dradena narmast fore Kristi fodelse, hvilket foredrag gaf
anledning till ett yttrande af dr H. Petersen.

2. Kand. C. M. Furst: Om en nyfunnei] hallristning i
Blekinge.

Afdelningen for medicin och kirurgi.

Foredrag af:

1. Dr Aberg: Om kroniska brostsjukdomars, sarskildt
lungsots behandling med iitvartes bruk af vatten af lag
temperatur.

2. Prof. Hjort: Om Aflosning af Choroidea.

3. Dr Holmer: Om Osteotomi i Anledning af Klumpfot.

Fredagen den 9 juli.

Afdelningssammantraden.

Afdelningen for matematik, astronomi och fysik.

Foredrag af:

1. Dr Julius Petersen: Bemasrkninger om binsere For-
mers Kovarianter.

2. Dr Zeuthen: Antal-geometriens Anvendelse til Ud-
ledelse af s^dvanlige geometriske Saetninger.

3. Prof. Edlund: Om magnetismens inverkan pa en
galvanisk strom, som gar i en Icdare, utstrackt i flera rikt-
ningar.

4. Prof. LoRENz: Om Metallernes Ledningsevne for
Varme og Elektricitet.

5. Kapten Hoffmeyer: Om Dybdeundersogelser i Dan-
markstragdet.

6. Densamme: Maling af Vindens Hastighed.

Afdelningen for kemi och farmaci.

Foredrag af:
1. Prof. Almen: Om orent vattens viisentliga for
battring medelst jernklorid m. m. for hushallsbehof. Med
anledning haraf upplyste lektor Fernqvist, att ban gjort

36 FORHANDLINGARNA DEN 9 JULI.

forsok att med storre raangder vatten (50 a 100 liter) utfora
reningen med jernklorid, hvilket lyckats; afven alun ocli
kalkvatten vore lampliga att anvanda. Prof. Almen lem-
nade ytterligare nagra praktiska upplysningar om den af
honom anforda vattenreningsmetoden.

2. Prof. Cleye : Om erbium ocli thulium.

3. Prof. J. Thomsen: Om ^esultaterne af termoke-
miske Undersogelser over KulstofF-forbindelsernes Teori.

4. Prof. Nilson: Om skandium.

Pa forslag af apotheker Tullin Petersen beslots, att
afdelningens farmaceutiska medlemmar skulle sammantrada
sarskildt kl. 10,3 0 mandagen den 12 juli for att ofverlagga
om fragan:

»Hvilke elementgere Kundskaber bor der fordres som
Adkomst til farmaceutisk Studium?»

Afdelningen for mineralogi och geologi.

Sogneprgest Deichmann Brandt lemnade en redogorelse
for beskafFenheten och lagringsforhallandena hos de losa
jordarter, af hvilka det nordligaste Jylland bestar, och an-
tydde de forandringar, hvilka denna trakt under senaste
geologiska period undergatt.

Foredraget gaf anledning till nagra upplysande med-
delanden af hrr Dahll, Torell, Kjerulf och Brpgger.

Hr Hj. Sjogren talade om pajsbergitens kristallform,
hvilken han, genom att valja ett fran det hittills brukliga
nagot afvikande uppstixllningssatt, funnit narmare ofvereus-
stammande med augitens an man hittills antagit.

Dr Dahll lemnade, sasom upplysning till en af honom
utarbetad karta, nagra meddelanden rorande de geologiska
forhallandena i det nordlio-a Norg-e samt om derstades be-
fintliga fyndigheter, specielt de guldforande lagren.

Afdelningen for ingeniorsvetenskaperna. v

Ofverlaggning angaende:

1. »Vigten af att hydrografiska undersokningar komm.a
till utforande i Sverige», hvilken fraga inleddes af prof. Alm-
QYIST. Vidare yttrade sig angaende den samma direktor Jen-

FORHANDLINGARNA DEN 9 JULI. 37

SEN, landtmaterinskalen Klein, professor Angstrom, kapten
LiNDMARK, kapten Carlsund och prof. Almqvist.

2. »0m anvandninsj af vind- eller vattenkraft sasom drif-
kraft i jemforelse med angkraft och om andamalsenligaste
kraftmaskiner dervid», hvilken fraga inleddes af prof. Ang-
strom. Derofver yttrade sig vidare ingenior Neumann, och
beslots att denna fraga skulle ater upptagas vid samman-
tradet den 12 juli.

3. »0m kombinerade kommunikationsleder af olika be-
skaffenhet», hvilken fraga inleddes af dir. Franckel. Ofver-
krigskommissarien ^Iadsen yttrade sig sedan om sainma fraga,
hvilken afvenledes skulle ater upptagas till diskussion niist-
kommande raandag.

Afdelningen for botanik och fytopaleontologi.
Lektor Gronvall lemnade nagra meddelanden om en
misskand bladmossa (Orthotrichum pallens Bruch).
Derefter hollos foredrag af:

1. Amaniiensen Nordstedt: Om Nya Zeelands chara-
ceer.

2. Stud. mag. Kolderup Eosenyinge: Om nogie ejen-
dommelio-e anatomiske Forhold hos Salvadora.

3. Dr Warming: Stovbladbygning, Spiring m. m. hos
Rhizophora.

4. Docent Jonsson: Om embryosackens utveckling hos
angiospermerna; hvarefter med anledning af sist namnda
foredrag ett kort meningsutbyte uppstod mellan dr War-
ming och docenten Jonsson.

Afdelningen for zoologi och zoopaleontologi.

1. Dr Goes holl foredrag om Karaibiska hafvets djup-
fauna med sarskildt afseende pa dess foraminiferer och
forevisade en rikhaltig samling af dessa senare, hvill^n han
sjelf sammaustiilt under sitt vistande i Vestindien.

2. Dr Theel foredroo- om holothurior fran de storre
djupen i oceanen mod forevisandc af teckningar.

3. Densamme forevisade en egendomlig fisk, lefvande
parasitiskt i det inre af en holothuria fran Tahiti.

38 FORHANDLINGARNA DEN 9 JULI.

4. Intend. Malm mecldelade ytterligare bidrag till pleu-
ronektoidernas utveckling och byggnad, till forklaring hvaraf
talrika preparat forevisades.

5. Densamine exponerade en samling tailor med figurer
ofver nordiska annulater, malade af Thornam under ledning
af hr Malm. Med anledning haraf yttrade sig lojtnant Sahl-

ERTZ.

6. Prof. KiNBERG talade om daggdjiirskraniets profil.

Afdelningen for entomologi.

1. Dr Spangberg foredroo- om de s. k. vino^nerverna
hos dagfjarilarna, hvarefter dr AuRiviLLirs yttrade sig med
anledning af samma foredrag.

2. Kegementslakaren Xeren leinnade nagra meddelan-
den om och forevisade en i Sverige nyfunnen art af slagtet
Amara (A. sylvicola).

3. Professor 0. Sandahl oratalade nagra af honom
denna sommar i Ronneby gjorda iakttagelser rorande Hy-
ponomeuta evonymella, hvaruppa dr NoRDSTROM visade prof
pa vafnader af Hyponomeuta padella och evonymella.

Afdelningen for antropologi.
Foredrag af:

1. Prof. frih. Xordenskiold: Om antropologiska iakt-
tagelser fran Vega-expeditionen.

2. Prof. Retzius: Om tschuktschernas hufvudskallar.

Afdelningen for medicin och kirurgi.
Foredrag af:

1. Prof. Ask: Om ovariotomier, hvartill slot sig en
diskussion, i livilken deltogo prof. Netzel, dr Sommerfeldt
och prof. Ask.

2. Prof. Almen: Jemforelse mellan naturliga och konst-
gjorda mineralvatten.

3. Prof. Rossander: Meddelande om bencystor.

4. Prof. Drachmann: Om Patogenesen af Luxatio coxae
cono-enita.

5. Prof. Sch0NBERG: Et ankylotisk, skaevt Bsekken.

f5RUANDL1NGARNA den 1 0 JULI. 39

Afdelningen for hygien och medicinsk statistik.

OfVerliiggning om fragan:

1. »Har alkoliolmissbruket i de tre nordiska landen un-
<ler de senare aren till- eller aftagit?» livilken inleddes med
ett liingre foredrag, belyst af grafiska framstallningar i stor
skala, af lifmedikus Westfelt, hvarefter yttrade sig prof.
Heyman, hvilken afven demonstrerade grafiska frarastall-
nlngar ocli tabeller till fragans besvarande.

I diskussionen yttrade sig dr Westfelt, prof. Heyman,
ordforanden prof. Hjelt, distriktslaege Schouboe, stadsl^ege
BoiSEN, dr G. W. Strengell, prof. Asp, dr Nissen, f. d. stats-
radet, prof. Broch, hvilken i ett liingre, sakrikt och med lifligt
bifall helsadt foredrag redogjorde for alkohol-lagstiftningen i
Norge och densammas verkningar, samt dr A. Nystrom och
ordforanden prof. Hjelt, som afslot diskussionen.

Hans Maj:t Konungen hade till souper pa Drottning-
holms slott inbjudit samtliga icke svenska motesdeltagare
afvensom storre delen af de svenska medlemmarne till ett
sammanlagdt antal af 600 personer.

Lordageii den 10 jiili.

Afdelningssammantraden.

Afdelningen for kemi och farmaci.

Foredrag af:

1. Assistent Th. Thomsen: Om Vedets kemiske Sam-
mensastning.

2. Prof. Nilson: Om berylliums atomvigt och vasent-
liga karakterer, med auledning hvaraf prof. J. Thomsen
yttrade sig ofver Mendelejeffs system.

3. Prof. Hiortdahl: Om krystallografiske Underso-
gelser af organiske Basers Salter.

4. Cand. polyt. Drewsen: Nogle Bemaerkninger om
den kvantitative Bestemmelse af fosforsyre.

5. Dr Atterberg: Om forbattringar i metoden for fos-
forsyrans bestjimmande medclst molybden. Rorande detta

40 FORHANDLINGARNA DEN 1 0 JULI.

foredrag utspann sig nagon diskussion mellan apot. Enell
och dr Atterberg.

6. Dr JoLiN : Nagra anmarkningar rorande qvalitativa
reaktioner pa fri fosfor.

Afdelningen for botanik och fytopaleontologi.

1. D:r Hansen: Forevisning og Forklaring af et nyt
fugtigt Kammer til Kultur af jMikroorganismer, saint af det
s. k, microscope renverse. •

2. Dr WiNSLOW: Kcdogorelse for och forevisning af
en del former af slagtet Rosa.

3. Dr Ahrling: Linnes brefvexling. Afdelningen bi-
tradde dr Ahrlings forslao- att ato-arder matte vidtagas for
ofFentliggorande af Linnes i London forvarade bref.

4. Dr Warming: Om de mekaniske Elementer hos Po-
dostemonacese. Dr Warming framlade ett nytt arbete af
Poulsen: Botanisk Mikrokemi.

5. Lektor Almquist: Om den iloristiska behandlingen
af polymorfa slagten. Foredraget framkallade en diskussion,
livari deltogo pastor Deichmann Brandt, foredrag anden, hr
Mortensen, prof. Blytt, prof. Wittrock ocli dr Warming.

6. Lektor LiNDEBERG: Om uppfattningen af artbegreppet
inom mano;formio:a slao-ten, siirskildt Hieracium.

Lektor Lindeberg framstalde ocli inledde till diskussion
fragan: »x4Lr naturvetenskapernas stallning vid statens all-
manna laroverk sadan, som den enligt dessa vetenskapers
sa val pedagogiska betjdelse som vetenskapliga och prak-
tiska vigt borde Yara?» I diskussionen deltogo lektor Gron-
YALL, prof. Wittrock, dr Ahrling, adj. Krok, lektorerna

KiNDBERG och x\lMQUIST.

Afdelningen for zoologi och zoopaleontologi (extra sani-
mantriide).

Frih. Cederstrom oppnade oiverlaggningen om fragan :
»I hvad man kan naturhistorisk forskning gagna fiskeri-
naringen?» och deltogo i ofverlaggningen derom prof. To-
rell, dr E. Lundberg, adj. Feddersen samt professorerna
Arrhenius och Smitt.

FORHANDLINGARNA DEN 1 0 JULI. 41

Fragan: »I hvilket forhallande st§,r den svenska fiskeri-
lagstiftningen till kannedomen om de olika fiskslagens natural-
historia?» upptogs af dr R. Lundberg, hvarefter yttranden
derofver afgafvos af frih. Cederstom, adj. Feddersen samt
professorerna Smitt och Torell.

Ofverlaggningen om fragan: »Ar »trawl»(segelnot)-fiske
passande for de nordiska hafven?» inleddes af adj. Feddersen,
som uppkallade prof. Torell.

Sista ofverlaggningsamnet: »Kan man vanta stora fordelar
for det bohuslanska sillfisket genom anvandande af de engelska
och skotska fiskesatten med drifgarn och dackade fartyg?»
utvecklades af prof. Smitt, som inledde ofverlaggningen och
prof. Torell.

Pa framstallning af prof. Smitt beslot afdelningen slut-
liojen enhallip-t uttala sasom sin onskan, att institutioner for
natiiralhistoriska undersokningar for fiskeriernas beframjande
snarast mojligt matte inrattas efter samma grunder som Sve-
riges geoiogiska undersokning.

Afdelningen for anatomi ocli fysiologi.

Foredrag af:

1. Kand. Sorensen: Om Lydorganer hos Fiske.

2. Prof. Odenius: Om kancercellernas infektionsformaga.

3. Kand. Sandstrom: Om en ny kortel hos menniskan
och daggdjuren.

4. Prof.' Retzius: Om horselorganets byggnad hos rygg-
radsdjuren.

5. Prof. Chr. Loyen: Om naturen af voluntara musket-
kontraktionerna.

6. Prof. Panum: Abbes Refraktometre.

7. Prof. Retzius : Om nervcellerna i hufvudets peri-
feriska ganslier.

8. Prof. Lindgren: Forevisning af en ny mikrotom for
frusna preparat.

9. Prof. Fr. Holmgren: Om Blix' oftalmometer.

Prof. Chr. Loven tillkannagaf, att hans kapillarelektro-
meter finge beses niistkommande onsdag kl. 9 f. m. a fysio-
logiska laboratoriet vid Karolinska institutet.

42 FORHANDLINGARNA DEN 1 0 JULI.

Prof. Panum underrattade, att a samma stalle och vid
samma tid skulle afven Abbes refraktometer vara tillganglig.

Prof. Fr. Holmgren tillkannagaf, att Blix' oftalmometer
kunde om tisdag fa beses a fysiologiska laboratoriet i Upsala.

For sektionen framlades ett profhiifte med planscher af
en »Chirurgiscli-anatomischer Atlas mit authografischen co-
lorirten Abbildungen in Lebensgrosse von J. hie. Chri-
stiania 1880».

Afdelningen for militar helsovard.

Ofverlaggning om fragau :
»0m bruket af destillerade spritdrycker fran militarhy-
gienisk synpunkt», hvilken inleddes af regementslakaren HtJL-

PHERS.

I diskussionen harom deltogo: ofverfaltliik. Edholm, bat.-
lak. Welander, regem.-liik. Xeren, dr Nissen, regem.-lak.
HtJLPHERS, general Leijonhufvud, bat.-lak. Edy. Peterson,
dr Boisen, regenn.-lak. J. Carlsson Bergman, ofverstelojtnant
Elfstrom och rektor Palmgren.

Sasom resolution i fragan antog afdelningen : »Spirituosa
bora icke tillhora soldatportiouen, vare sig i fred eller i falt».

Efter sammankomstens slut forevisade pa Riddarhusets
gard stabslfege Salomon en af honom konstruerad och af hr
Elof Jenssen i Kjobenhavn forfardigad sjuktransportvagn for
4 sarade.

Ofverfaltlakaren Edholm forevisade modellen till en af
norske korpslasge Christen Smith konstruerad vagn, namligen
en svensk storre bondvagn tillfalligt apterad till sjuktransport-
vagn for 2 liggaude och 5 sittande sarade.

Andra allmanna sammankomsten.

Motet hedrades med Hans Maj:t Konungens narvaro.

1. Ordforanden meddelade, att telegram ingatt med hels-
ning fran den i Kjobenhavn forsamlade penitentiarkongressen,
och motet beslot, pa ordforandens forslag, att pa namnda tele-
gram svara med en hjertlig helsning.

FORHANDLINGARNA DEN 1 0 OCH 1 1 JULI. 43

2. Pa ordforandens forslag beslot motet, att nasta skandi-
naviska naturforskaremote skall hallas i Norge och ega rum
ar 1885.

3. Pa ordforandens forslag beslots, att de styrelser, som
man for ofvan namnda mote enlio^t dasfordnincjjen hade att
valja, skulle af motet erhalla berattigande att vid forefallande
behof komplettera sig sjelfva.

4. Harefter foretogs val af namnda styrelser. Rostsed-
larna afgafvos fore foredragens borjan, men upprakningen af
rosterna foretogs under dessas fortgang.

5. Foredrag hollos af professor Areschoug: Om kli-
matets inverkan pa vaxternas organisation; samt

af professor Blomstrand : Kemien, atomernas vetenskap.

Riksantiqvarien Hildebeand hade anmalt tillfalligt for-
hinder, hvarfor hans pa dagordningen upptagna foredrag upp-
skots till 3:dje allmanna sammankomsten.

6. Utgangen af de fore foredragen verkstalda valen till-
kannagafs, och hade dessa utfallit salunda att:

till dansk styrelse blifvit valda: professorerna E. Horne-
MANN, generalsekreterare for Danmark, Adolph Steen, Jul.
Thomsen och P. L. Panum samt etatsradet, professor Japetus
Steenstrup ;

till norsk styrelse, sedan prof. 0. J. Broch afsagt sig
aterval, blifvit valda: professorerna H. Mohn, generalsekre-
terare for Norge, Th. Kjerule, Cato Guldberg, Hj. Heiberg
J. Hjort; och

till svensk styrelse blifvit valda: professorerna Axel Key,
generalsekreterare for Sverige, Sven Loven, C. Santessojs',
Hugo Gylden och H. A. Abelin.

ScJndagen den 11 juli.

foretogs en utfard till Gripsholm, hvartill motets samtliga icke
svenska deltagare voro inbjudna. Afresan fr^n Stockholm
skedde kl. 10 f. m. med S,ngarne Aros och Kungsor. Vid
Gripsholm bes&gs slottet och intogs middag, hvarefter dter-
komsten till Stockholm intraffade omkring kl. 10 e. m.

44 FORHANDLINGAKNA DEX 12 JULI.

Mandag-en den 12 jnli.

Afdelningssammantraden.

Afdelningen for matematik, astronomi och fysik.
Foredrag af:

1. Prof. Thalen: Om spektra hos nagra siillsynta ur
gadoliniten erhallna metaller.

2. Prof. HiLDEBRANDSSON: Om isotermernas rorelse 6f-
ver Nordeuropa.

3. Doc. J. Moller: Om connexens C (x, x, 0; u, u, 0)
principala coincidens.

4. Prof. Bjerknes: Hydrodynamiske Analogier til de
statisk-elektriske og de magnetiske Fundamentalfsenomener.

Afdelningen for kemi ocli farmaci.

Vid de farmaceutiska medlemmarnes af afdelningen sar-
skilda sammankomst kl. 10,3 0 — 12, da prof. Hiortdahl fun-
gerade som ordforande, diskuterades den af apotheker Tullin
Petersen framstalda fragan:

»Hvilke elementere Kundskaber bor der fordres som
Adkomst til farmaceutisk Studium?»

I ofverlaggningen, som inleddes af br T. Petersen, del-
togo herrar Sebardt, J. Thomsen, Hiortdahl, Julin, Stahre,
Hyoslef, E. a. Holmstrom, Ericsson, Lindgaard ocb Lund.

\^id afdelningens ordinarie sammantrade kl. 12 — 2, under
prof. Blomstrands ordforandeskap, forekommo foredrag af:

1. Assistent A. Christensen: Om Undersogelsen af
Opium, Opiumvine og Opiumtinctur.

2.. Apotekaren Bjcckman: Om cortex quebracho.

3. Ingenior Cronquist: Om ett jernhaltigt kallvatten
fran Rindon i Stockholms skarcrard.

4. Dr Berglund: Om Glaus' s. k. tetrasulfammonsyrade
kali.

5. Apotekaren Enell: Om Helledays prof pa aggbvite-
halt i urin.

6. Amanuens M. Loven: Om kalibydrats inverkan pa
bibrombernstensyra.

FORHANDLINGARNA DEN 1 2 JULI. 45

7. Prof. Blomstrand: Meddelanden dels rorande analys
af niobater, dels om toluoltrisulfonsyra, samt om inverkan
af sulfonklorider pa glycocoll och andra amidoderivater.

8. Amanuens M. Loyen: Om thiomjolksyror.
Professor J. Thomsen uttalade afdelningens tacksamliet

mot dess hogt varderade ordforande prof. C. W. Blomstrand,
som derpa afslutade afdelningens arbeten for motet med en
aterblick pa det vigtigaste, som under sammankomsterna
foredragits och ett uttalande af sin ofvertygelse, att kemiens
idkare i Norden fortfarande som hittills skulle veta att hafda
sin veteuskaps ara.

Afdelningen for mineralogi och geologi.

Foredrag af:

1. Prof. LuNDGREN omtalade och forevisade prof af losa
block fran Skane, harrorande fran formationer, hvilkas klyft-.
ort ar obekant.

2. Kand. Br0gger holl ett langre, af kartor, profiler och
stuffer illustreradt foredras; om etafferna 2 och 3 inom Kri-
stiania silurbacken, hvarvid han i korthet redogjorde for dessa
etagers palseontologiska karakter, for i dem upptradande dis-
lokationer, som forklarades genom tillhjelp af veckningar,
och framlade slutligen exempel pa de forandringar, som eta-
gernas bergarter undergatt vid kontakten mot graniten, hvil-
kens eruptiva karakter betonades.

3. Prof. JoHXSTRUP redogjorde for de lagringsforhal-
landen, under hvilka den s. k. cyprinaleran upptrader i Dan-
mark.

Efter samm^ankomsten foretoo-s en utfard till Ytterbv
mineral brott.

Afdelningen for ingeniorsvetenskaperna.

Foredrag af:

1. Direktor Dellyik: Om den Strongska vatten2:asen.

2. Fortsattning af diskussionen ofver fragan: »0m an-
viindning af vind- ellcr vattenkraft som drif kraft i jemforelse
med Sngkraft och om iindamalsenligaste kraftmaskiner dervid»,

46 FORHANDLINGARNA DEN 1 2 JULI.

inleddes af dir. Jensen, och vidare yttrade sig derom in-

o

genior Neumann och prof. Angstrom.

3. Overkrigskommissser Madsen: Om en rationel Be-
stemmelse af Retningen af Internationale Kommunikations-
linier.

4. Prof. WiLANDER: Om vanadin.

5. Fragan: »Hvilka fordringar kunna uppstallas pa ett
godt portlandscement?» inleddes af ingenior Fr. Berg, der-
efter yttrade sig derom dir. Dellyik, inspektor Ambt och
ingenior Berg samt slutligen inspektor Ambt.

Afdelningen for botanik och fytopaleontologi.

besokte kl. ^ ol^ — H f- i^- Vega-utstallningen. som forevisades
af dr Kjellman. Kl. 11 foretogo medlemmarne, till ett antal
af 40, en botanisk exkursion till Dufniis och Xacka, hvarifran
aterkomsten skedde kl. 9 pa aftonen.

Afdelningen for zoologi och zoopaleontologi.

D:r Spangberg framstalde ett forslag, att zoologiska af-
delningen matte forena sig med den botaniska i uttalandet
af en onskan, att at undervisningen i naturvetenskap vid de
skandinaviska landens allmanna laroverk matte beredas langre
tid, hvilket forslag efter yttranden af prof. Kinberg och San-
DAHL enhiilligt antogs.
Foredrag af:

1. Dr Meinert: Om Sammensaetningen af Hovedet og
Tydningen af Munddelene hos Insekterne samt om Insekt-or-
denernes Systematik.

2. Dr A. H. Malm: Om fynd af Aclis unica Mont, i
Bohiislans skargard.

3. Densamme: En turbellaria-arts egendomliga lefnads-
satt.

4. Dr Reuter: Om kopulationen hos en del collembola.
Dr TuLLBERG och dr Meinert yttrade sig med anledning haraf.

5. Densamme: Om ventraltubens fimktioner hos col-
lembola.

6. Prof. Kinberg: Om Didus ineptus,

7. Densamme: Om Alca impennis.

f5rHANDLINGARNA den 1 2 JULI. 47

8. Densamnie: Om nagra skandinaviska vadare.

9. Denscunme: lakttagelser ofver fjadrarnes utveckling-
och ombytet af epidermisbildningarna hos foglarne.

10. Densamme forevisade preparat af kraniet hos svin
till belysning af sitt i foregaende sammankomst hallna fore-
drag om diiggdjurskraniet.

11. Densamme foresloo- bildandet af en sektion for ve-
terinarer vid nasta sammankomst. Harom uppstod diskussion,
hvari deltogo prof. Smitt, intend. Malm och ordfoj^anden,
at hvilken sistnamnde uppdrogs att meddela forslaget till
motets o'eneralsekreterare.

12. Densamme: Om matstrupen hos nagra vertebrerade
djur, hvarofver yttrade sig prof. Smitt, dr Meinert, kand.
mag. Boas och lojtnant Sahlertz.

Afdelningen for entomologi.

Foredrag af:

1. Dr AuRiYiLLirs: Om sekundara konskarakterer hos
dagfjarilar.

2. Docent J. R. Sahlberg: Om skulptursdimorfismen
hos dytiscidernas honor. Med anledning deraf omtalade kand.
mag. Budde Lund dimorfism hos Coriza-hanar, namligen hos
Coriza Geoffroyi.

3. Densamme: Om hos^nordiska Salda-arter och deras
utbredningsforhallanden.

4. Dr Meinert: Dsekvingerne hos Coleoptera. Till foljd
af detta foredrag yttrade sig dr Auriyillius instammande
med foredraganden.

5. Densamme: Oro-aner hos Noctuae homoloofe med Hal-
teres hos Diptera. Dr Auriyillius meddelade, att i ett ny-
ligen utkommet engelskt arbete dessa organ anses mojligen
vara horselorgan.

6. Laroverksadjunkten Neuman: Systematisk ofversigt
af Sveriges hydrachnider.

Afdelningen for anatomi och fysiologi.

Foredrag af:
1. Prof. Clason: Om ett foster med abnorma konsorgan.

48 FORHANDLINGAKNA DEN 12 JULI.

2. Dr AF Schulten: Om observation af ogonbotten un-
der hoggradig forstoring.

Prof. Clason meddelade, att i Upsala vore tillfalle be-
redt for raotesdeltagarne att a det anatomiska museet fa se
anatomiska preparat af organ, torkade medelst i dem inford
varm luftstrom.

Afdelningen for antropologi.

1. Upplastes af riksantiqvarien H. Hildebrand ett fran
prof. NiLSSON i Lund ankommet bref med helsningar ocli
tack till naturforskaremotets antropologiska afdelning.

2. Forevistes af riksantiqvarien Hildebrand ett japanskt
arbete ofver Europas arkeologi.

3. Foredrag af dr H. Petersen: Om nogle af de seneste
Gravfund fra Broncealderen i Danmark.

4. Foredrag af dr Montelitjs: Nyfunna minnen af ger-
maner i norra Italien.

5. Foredrag af kammerherre Sehested: Om Brug af
Stenredskaber.

6. Foredrag af riksantiqvarien Hildebrand: Om jern-
aldern pa Gotland.

Afdelningens sista mote under n. v. naturforskaremotet
upplostes af v. ordforanden, riksantiqvarien Hildebrand.

Afdelningen for medicin och kirurgi.

Foredrag af:

1. Dr BoLLiNG: Om difteri.

2. Dr Lowegren: Statistik ofver starrextraktioner; i
diskussionen derofver deltogo prof. Hjort och dr A. Bergh.

3. Dr A. Bergh: Om enervation (en patient, hvara opera-
tionen blifvit utford, forevisades).

4. Prof. Hjelt: Om leukemi i norden.

5. Prof. Forssell: Om diabetes mellitus.

6. Prof. Stadfeldt: Om Omraadet for Tarnier Mat-
thieu's Tang. Derofver yttrade sig prof. Sch0nberg och dr

SOMMERFELDT.

7. Prof. Panum: Meddelande om de forandringar, som
i de medicinska forhallandena egt rum fran ar 1876 till 1880.

f5RHANDLINGARNA den 1 2 JULI. 49

— (De som det onska kimna hos vaktmastaren i Svenska
lakaresiillskapet erhalla den af den vid det nordiska lakare-
motet i Goteborg 1876 valda arbetskomiten utarbetade »Kort
Fremstilling af de Forandringer, som fra 1876 ere foregaaede
med Hensyn til det medicinske Undervisnings- og Examens-
vsesen og med Hensyn til Medicinalforholdenes administrative
Ordning i Danmark, Norge og Sverge», hvilket arbete ar ett
aftryck ur Nordiskt medicinskt arkiv.)

Ofverliits at arbetskomiten att bestamma, om ett nordiskt
lakaremote skall hallas i Goteborg eller Jonkoping fore nasta
naturforskare mote.

Prof. Hjoet uttalade en afskedshelsning till afdelningens
medlemmar, a hvilkas vagnar prof. Rossander tackade for
det satt, hvarpa prof. Hjort skott ordforandeskapet.

Afdelningen for hygien och medicinsk statistik aterupptog
den fran foregaende sammankomst hvilande diskussionen om
fragorna:

»Har alkobolmissbruket i de tre nordiska landen under
senare aren till- eller aftagit?» och »I fall ett aftagande egt
rum, i hvad man kan sarskildt lagstiftningen anses hafva bi-
dragit' hartill, och hvilka atgarder bora i detta hanseende
ytterligare vidtagas?» Prof. Heyman, som forst yttrade sig,
holl ett foredrag om Goteborgssystemet, dess grundsatser,
utforande och verknino'ar och demonstrerade till foredrasfet
horande tabellariska framstallningar. Efter honom yttrade
sig dr A. Nystrom. Afdelningen beslot, att den forda dis-
kussionen skuUe utgora svar pa de bada framstalda fragorna.

Fragan: »0m det pa senare tiden inom medicinen inforda
bruket af alkohol, sarskildt af koujak, sasom stimulerande
medel vid svaghetstillstand haft till foljd en till missbruk
ledande oriktig uppfattning af detta medels inflytande pa
helsan, hvad kan fran liikarens sida atgoras for att motverka
detta ?» inleddes af professor Kjellberg. I diskussionen yt-
trade sig lifmedikus Vincent Lundberg, doktorerna Nissen
och A. Nystrom samt professor A. G. Drachmann.

Fragan om spritdrycker bora inga i forpliigniugeu af
manskap beslot afdelningen att ej upptaga till behandliug,
12:te Shandinavisha NatnrforsTiaremdtet. 4

50 FORHANDLINGARNA DEN 1 2 OCH I 3 JULI.

da den redan varit fore i afdelningen for niilitar helso-
vard.

Fragan »om anordnandet af de statistiska uppgifterna
angaende alkoholsjukdomarna» inleddes af lifmedikus West-
felt. I diskussionen deltogo professorerna Hetman och Kjell-
BERG, lifmedikus Westfelt, medicinalradet Hallin samt dok-
tor Keyser.

Afdelningen for militar helsovard.

Ofverlaggning om fragorna:

1. »Kasernhygienen», hvilken inleddes af ofverfaltlakaren
Edholm med ett referat af de vigtigaste punkterna af den
militara helsovardskomitens forslag till foreskrifter i afseende
pa kasernhygienen samt ett foredrag af bataljonslakaren We-
lander om luftimdersokningar inom Andra gardets kasern.
I diskussion om ofverlaggningsamnet deltogo bat.-lak. Duner,
general Leijonhufvud och ofverfaltlakaren Edholm, som der-
jemte redogjorde for de nya linska kasernetablissementen,
uppforda efter viirnpligtens inforande i Finland.

Sasom resolution i fragan antog afdelningen : »en tidsenlig
kasernhygiens framsta fordran ar, att hvarje man erhaller till-
racklig luft och tillrackligt utrymme, och denna fordran sy-
ncs foretradesvis kunna uppfyllas derigenom, att kasernerna
byggas enligt paviljongsystemet.»

2. »Navalhygienens fordringar i arktiska klimat», hvilken
inleddes af med. kandidat E. Almqyist med ett foredrag om
de klimatologiska och hygieniska forhallandena under Vegas
ofvervintring vid Pitlekaj pa Sibiriens nordostkust. I dis-
kussionen harom yttrade sig ofverfaltlakarne FtJRST och Ed-
holm.

Sasom resolution i fragan antog afdelningen: »erfarenheten
fran Xordenskioldska ishafsexpeditionen utvisar, att iindamals-
enliga och noggrant genomforda hygieniska atgarder kunna
afven under sa ogynsamma yttre forhallanden som vid ofver-
vintring i arktiska klimat lemna skydd mot sjukdom.»

Efter sammankomstens slut besokte en del af afdelnin-
gens ledamoter Svea Artilleriregementes kasern samt allmanna
Garnisonssjukhuset, der sjuk- och undervisningslokalerna, jemte

fOrHANDLINGARXA den 13 OCH 14 JULI 51

de senare tillhorande samlingar, och en ny ekonomibyggnad,
innehallande kok, tvattinrattning, centrifugaltork, angtorks-
inrattning, desinfektionsuorn m. m. forevisades.

Tisdagen den 13 juli

foretogs utfard till Upsala, hvartill motets samtliga icke svenska
deltagare voro inbjudna. Afresan fran Stockholm skedde kl.
7 f. m. med extratag. I Upsala besagos vetenskapliga in-
stitutioner och ofriga sevardheter, hvarefter middag intogs i
Botaniska tradgarden. Aterresan skedde dels sjoledes med
angarne Tessin och Primus dels, for dem som det onskade,
a jernvag med extratag.

Onsdag-en den 14 juli.

Afdelningssammantraden.

Afdelningen for matematik, astronomi och fysik.

Foredrag af:

1. Professor Rl'BENSOn: Om land- och sjovind kring
Sveriges kuster.

2. Lektor C. Nordenskiold : Om en ny hygrometer.

3. Dr Hamberg: Om naofra anordninofar for skoo-sme-
teorologiska undersokningar i Sverige.

4. Dr GuLDBERG: Om stigende Livrenter.

5. Densamnie: Nogle Bemaerkninger om Regneopera-
tioner.

6. Kapten C. L. Aspelin: Beskrifning pa en apparat,
hvarmed tiden, da en stjerna passerar tradarna i ett transit-
instrument, kan med en stor nooffiTanhet ano'ifvas.

Sedan professor Steen, sasom afdelningens ordforande,
uttalat sin sluthelsning till medlemmarne och professor Edlund
tackat ordforanden a afdelningens vagnar, upplostes motet.

Afdelningen for mineralogi och geologi.

^led anledning af professor Johnstrups foredrag den 12
juli om cyprinaleran framstiilde professor Torell nagra all-
manna anmarkningar angSende bildningar med blandad fauna.

52 FOEHANDLINGARNA DEN 14 JULI.

Professor Torells yttrande foranledde nagra upplysande till-
lagg af professor Johnstrup.

Kandidat Eeusch lemnade en af profiler ocli af bildningar
fortydligad redogorelse for utseendet och bildningssattet af
den naturliga tunnel, som finnes i det bekanta fjellet »Torg-
hatten», belaget i IS^ordlandens skargard.

Professor Kjerulf framholl sprickbildningens betydelse
for Norges konfiguration i allmanhet, sarskildt for dal- ocli
sjobildningen, samt framlade resultatet af nagra pa bans an-
modan foretagna djupmatningar i Randsfjord och Mjosen,
hvilka visa, att motsvarigbeter till landets ytformer aterfinnas
pa sjobottnarne.

Professor Blomstrand redogjorde for den kemiska sam-
mansattningen af seschynit fran Hittero samt af ett samar-
skiten niirstaende niobat fran Moss i Xorge. Vidare yttrade
ban sig angaende katapleiitens formel samt lemnade slutligen
nagra bidrag till Sveriges mineralgeografi, i det ban omnamnde
scbeelit-wolfram fran Jordasen, prebnit och laumontit fran
Klefva, gediget svafvel i qvarts fran Gunnilstorp i Asenboga
socken i Smaland, samt brunstensbaltig myrmdlm fran Dalby
nara Lund.

Professor Lundgren lemnade en ofverblick af de nyaste
forskningsresultaten rorande aldersforballandet af Skanes sten-
kolsforande formation.

Doktor ToRNEBOHM framboll bufvuddragen i bergbygg-
naden i trakten krino- Nullaberget i Vermland, bvars bitu-
minosa bergarter ban ansag otvifvelaktigt tillbora urforma-
tionen. Med anledning af br T:S anforande framstiildes nagra
anmarkningar af bergm. Dahll.

Professor Torell omnamnde utbredningen af norska flytt-
block.

Afdelningen for ingeniorsvetenskaperna (extra samman-
trade).

1. Foredrag af:

Ingenior S. Loven: Om batkonstruktioner. Med anled-
ning deraf yttrade sig kapten Carlsund.

FORHANDLINGARNA DEN 1 4 JULI. 53

2. Ofverlaggning om fragan:

»Hvilka utsigter hafva segelfartyg att bibehalla sig sasom
transportmedel i jemforelse raed angfartyg?» hvilken inleddes
af professor Angstrom. Derefter yttrade sig om samma fraga
direktor Franckel, ingenior Loten, ingenior Neumann, kapten
Carlsund, direktor Franckel, ingenior Neumann, ingenior
LovEN och slntligen ofverkrigskommissser Madsen.

3. Foredrag af:

Ino-enior Dahlstrom: Om tagtelegrafen.

4. Ofverlaggning om fragan :

»Hvilka aro de lampligaste tegeldimensioner?» hvilken
inleddes af lektor Hoffstedt, livarefter, till foljd af den
lano-t framskridna tiden, sammantriidet afslutades med ett an-
forande af ordforanden, till livilken afdelningen liembar sin
tacksagelse for det satt, pa hvilket han ledt afdelningens for-
handlino;ar.

Ingenior Cronquist forevisade under motesdagarne at-
skilliga prof pa fornicklade saker fran Stockholms fornick-
lingsfabrik samt meddelade upplysningar angaende Munksjo
pappersbruk, angaende en ny metod for koppartillverkning
i Falun, angaende Palmcrantz & Korap:s samt nagra andra
fabrikers tillverknins^ar.

Afdelningen for botanik och fytopaleontologi (extra sam-
mantriide).

1. Foredrag af Professor Wittrock: Nagra bidrag till
det hypokotyla internodiets samt hjertbladens morfologi ocb
biologi.

2. I ofverlao-Dfninsfen ano;aende den redan forut beliand-
lade fragan: »x4r naturalhistoriens stiillning vid statens all-
manna laroverk sadan, som den enligt dessa vetenskapers sa
val pedagogiska betydelse som vetenskapliga och praktiska
vigt borde vara?» deltogo professorerna Fries och Areschoug,
kandidat Wille, doktor Lagerstedt, professor Arrhenius,
lektorerua Kindberg och Gronyall, doktorerna Warming och
Ahrling, professor Wittrock och lektor Lindeberg, hvar-
efter foljande resolution enhalligt antogs: »Botaniska afdel-
ningen vid naturforskaremotet i Stockholm 1880 anser, att,

54 FORHANDLINGARNA DEN 1 4 JULI.

med den ogynsamma stallning, som naturalhistorien for nar-
varande intager vid de allmanna laroverken inom Sverige,
synnerligast a latinlinier), amnets bildande inflytelse icke pa
vederborligt satt kan tillgodogoras, samt att amnets fort-
sattande till skolans afslutning for detta andamal ar nod-
vandigt.»

Harefter hollos foljande foredrag:

3. Professor Witteock: Om de nu utkomna fasciklarne
VII och VIII af Algse aqua? dulcis exsiccatae.

4. Kandidat Wille: Bemaerkninger angaaende Smaale-
nenes Chlorophyllophyceae.

5. Amanuens Nordstedt: Sotvattensalger af A. Lof-
gren insamlade i trakten af Pirassununga i Brasilien.

6. Doktor Elfying: Meddelande om tyngdkraftens in-
verkan pa vaxterna.

7. Doktor Berggren: Om Azolla's utveckling.

8. Lektor Thedenius forevisade apotekaren Sillens i
Gefle mossexsiccater.

8. Doktor Berggren forevisade nya mossarter fran Vega-
expeditionen samt en for Skandinaviens flora ny fanerogam,
Luzula albida, funnen af professor Agai^dh i skogen vid So-
fiero i Skane.

Afdelningen for zoologi och zoopaleontologi.

Foredrag af:

1. Kandidat Boas: LitKodes' (Troldkrabbens) Forhold
til Pagurerne, hvilket foredrag vackte ett lifligt meningsutbyte
mellan doktor Meimert och foredraganden.

2. Intendent Malm forevisade atskilliga for var fauna
nya eller sallsynta hafsdjur.

3. Densaimne: Om Campoijtia.

4. Densamme ofverlemnade for motets tryckta forhand-
lingar en forteckning ofver cirrhipeder, funna i Bohuslan.

5. Kandidat W. S^rensen: Om en maerkelig Sammen-
smeltning af Luftbeholderens Vseg med den forreste Del af
Hvirvelsojlen hos Siluroiderne til den saakaldte »grande ver-
tebre anterieure» Cuvier et Valenciennes.

FORHANDLINGARNA DEN 14 JULI. 55

6. Lojtnant Sandeberg: Hvaldjurens betydelse for fiske
af sill och torsk, hvilket foredrao; foranledde en o-ensagelse
fran doktor Aueivillius.

Afdelningen for entomologi (extra sammantrade).

Beslots pa forslag af professor Sandahl ocli intendenten
Malm att afsanda helsningstelegram till statsradet Fahr^us
och tullforvaltaren Westring i Goteborg.

Foredrag af:

1. Cand. mag. H. J. HA^'SEN: Fremlsegning af et lille
Udvalg af Tegninger af Araneae til »Zoologia Danica» og nogle
dertil knyttede Bemserkninger.

2. Intendent Malm: Om larven af Scaeva scambus och
dess forekomst i menniskans tarmkanal. Ett fall, der larver
af Dermestes lardarius pa lika satt traffats, anfordes afven.

Doktor Meinert betviflade dermesteslarvers forekomst i
tarmkanalen, trodde snarare, att de kunna passera tarmkanalen
an deri utveckla sig.

Professor Sandahl omtalade ett fall af fluslarver uto-ano^na

O (DC

per anum fran menniska.

Doktor Spangberg omnamnde, att literaturen ofver larver
i menniskans tarmkanal redan fran 1700-talet ar sardeles tal-
rik, och att i de fiesta fall uppgifterna blifvit betviflade. Un-
der senaste tiderna hade emellertid flere fall fran Hedemora,
Sala, Avesta, m. fl. orter anmalts, och i hvarje af dessa har
man funnit endast larver af en och samma dipter-art.

Doktor Melnert yttrade sig vidare i amnet och upp-
manade till undersokningar om saken.

3. Cand. mag. S0rensen: Nogle lagttagelser over For-
holdet mellem Kjonnene hos nogle Edderkopper.

4. Doktor Reuter: Om bastardbildningen hos insekterna
och i samband dermed staende fr&gor.

Doktor Melnert forklarade afdelningcns sammankomster
afslutade, hvarp^ professor Sandahl ^ afdelningens vagnar
tackade ordforanden.

56 FORHANDLINGARNA DEN 14 JULI.

Afdelningen for anatomi och fysiologi.

Den 13 juli pa f. m. hade afdelningen en extra samman-
komst i Upsala, hvarvid forevisades:

1) Blix' oftalmometer.

2) Blix' myograf.

3) Ett spektroskop for undersokning af fargblindhet.
Den 14 juli kl. 9 — 12 hade afdelningen extra samman-

komst a patologisk-anatoiniska liirosalen vid Karolinska in-
stitutet.

Foredrag af:

1. Professor Panum: Et Tilfgelde af formentlig Super-
foetatio.

Foredraget gaf anledning till meningsutbyte mellan pro-
fessorerna Netzel, v. Duben och Panum.

2. Kandidat Tigerstedt: En metod for mekanisk ret-
ninof af nerver. *

3. Kandidat FtJRST: Om nerverna i iris.

4. Kandidat Tigeestedt: Om kraftforvandlingen i ner-
ver och muskier.

5. Professor Runeberg: Om.pernicios anemi. Professor
WiNGE yttrade sig i anledning af foredraget.

Pa fysiolog\ska laboratoriet forevisade professor Loven
den af honom uppfunna kapillarelektrometern och assistent
Bohr Abbes stora refraktometer sa inrattad, att man med den
afven hos fasta kroppar kunde bestamma refraktionskoeffi-
cienten.

Afdelningen for hygien och medicinsk statistik samman-
tradde denna dag kl. 9 f. m.

Ofverlaggningsamnet: »Da skolorna visat sig befordra
smittosamma sjukdomars spiidning, sa fragas: hvilka lagstift-
ningsatgarder bora och kunna vidtagas i detta hanseende?»
inleddes af doktor Sigurd Loven. I den liiliga diskussionen
yttrade sig medicinalradet Hallin, doktorerna Loven och
BoiSEN, professorerna Odmansson och Heyman, doktor Boeck
och ordforanden professor Hjelt. Mod anledning af den
forda diskussionen fattade afdelningen foljande beslut: »af-

FORHANDLINGARNA DEN 14 JULI. 57

delningen anser lagbestammelser i den af inledaren foreslagna
riktningen af behofvet pakallade.»

Det andra ofverlaggningsamnet: »Hurudan bor lakarens
stallning vara till skolan, for att ban skall kunna gora by-
gienens fordringar gallande inoin densamma?» inleddes afven
af doktor Sigurd Loyen. I diskussionen yttrade sig profes-
sorerna Heyman och Odmansson samt inledaren. Afdelningen
antog foljande beslut: »afdelningen, som erkanner det goda
deri, att en speciel bygicnisk inspektion ofver skolorna fun-
nes, anser dock, att en lag om skolbygien bor forega in-
forandet af en dylik inspektion.»

Derefter boll assistent Steenbuch ett foredrag: Om Re-
sultaterne af en del Vandanalyser fra Danmark. Med anled-
ning af foredraget yttrade sig professor Heyman. De anmalda
foredragen af ingenior Cronquist, professor Hjelt ocb over-
auditor Wolff skulle inga i motets tryckta forbandlingar.

Slutligen boll professor Drachmann ett synnerligen in-
tressant foredrag: Gymnastikens Indflydelse paa Aaandedraets-
organets Udvikling bestemt ved Stetometer- og Spirometer-
maaling, ocb demonstrerade foredraganden dervid Rausomes
stetometer ocb till foredraget borande statistiska tabeller.

Ordforanden, professor Hjelt, afslot derpa afdelningens
arbeten med att till den samma framfora ett bjertligt tack
for det tillmotesgaende, som kommit bonom sasom ordforande
till del, bvarefter professor Heyman a afdelningens vagnar
uttalade en tacksagelse till ordforanden.

Tredje allmanna sammankomsten.

Foredrag bollos af:

1. Riksantiqvarien H. Hildebrand: Om n&gra krono-
logiska anknytningspimkter for nordens forbistoriska tid.

2. Professor Gylden: Om naturvetenskap ocb idealism.

3. Professor Ask: Om den antiseptiska sarbebandlingen.
Motets svenske generalsekreterare, professor Key, lemnade

derefter S,tskilliga meddelanden rorande redaktionen af motets
forbandlingar, de iinnu tillgiingliga utstallningarna, anordnin-
garna for bemfiirdcn m. m. ocb uttalade till sist motets tack

58 FORHANDLINGARNA DEN 14 JIJLI.

till alia, som pa ett valvilligt och uppoffrande satt understodt
det, sarskildt alia, som at det samma lemnat tak ofver liuf-
vudet. Slutligen frambar forste ordforanden, professor S.
LoYEN en tacksagelse till dem, som hallit foredrag vid de
allmanna sammantradena, och i det han uttalade forhopp-
ningen, att de nu samlade naturforskarnes arbete under de
narmast forflutna dagarne matte blifva fruktbarande for fram-
tiden, forklarade ban det tolfte skaudinaviska naturforskare-
motet afslutadt.

59

Forsta allmanna sammankomsten.

Onsdageu den 7 juli kl. 12.

Sedan Hans Maj:t konungen, H. K. H. kronprinsen samt
D. K. H. liertigarne af Vestergotland och Nerike, som he-
drade sammankomsten med sin narvaro, intagit sina platser,
helsade motets ordforande, professor Sven Loven, forsamlingen
med foljande tal:

De skandinaviska lakarne ocli naturforskarne besloto vid
sitt senaste mote, i Kjobenhavn ar 1873, att efter fern ar ater
samlas i Sverige. Men flera omstandigheter, fornamligast den
att betydande sammankomster med andra syften egt rum bade
hos OSS och i utlandet under de nu narmast gangna somrarne,
bafva orsakat, att, utofver de fem aren, annu tva fingo for-
flyta, innan den svenska styrande komiten, efter samrad med
de styrande kommiteerna i de andra skandinaviska landen,
kunde finna lampligt att inbjuda de tva broderrikenas och
hemlandets lakare och naturforskare att i dag ater samlas,
for fjerde gangen i Sverige, for tredje gangen i dess hufvud-
stad. I foljd af det hedrande uppdrag som tillfallit mig,
helsar jag, a den svenska styrelsens vagnar, Eder alia, I som
anlandt fran Norge och Danmark, I som gasten oss fran Fin-
land, I som samlats fr^n vart eget land och fran andra land,
fran nar och fjerran: varen hjertligt valkomne!

De sju ar, som forg^tt, hafva varit §,r af frid och jemn
utveckling, men deras vag ar markt af m^ngen forlust ur
v§,ra kretsar. Af lakare sakna vi den sjalfuUe Ole Lundt
Bang, som hann att fira sitt diamantbrollop bade med Hygiea
och Kjobenhavns universitet; den p^ en gang humane och
kraftfulle Mansa, under en foljd af ar sekreterare i v&r danska

60 FORSTA ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

komite: Selmer, en af psykiatriens fornamste malsman i
Danmark, Rasmussen, R0rbye, Withusen, Dj0rup, Bricka,
ocli manga andra; Christian August Egeberg, som for 42
ar sedan gaf forsta uppslaget till dessa moten ; Wilhelm Boeck,
som med brinnande nit genomforde ett stort arbete i en af
de svaraste fragor; Thorvald Kierulf, den verksamme cliefen
for Norges medicinalstyrelse och senast var norske general-
sekreterare; den afven som filolog larde Blich, Hjort, de
Besche, Hansen, Holmboe och flera; den flitige forfattaren
i rattsmedicin Hilarion Wistrand, de bagge psykiatrerna
SoNDEN och Hjertstedt, den aldrige skriftstallaren Collin,
den hogt aktade lararen Glas, den om var medicinska stati-
stik fortjente Grahs, och Tornblom och Waldenstrom, som
gingo bort efter en kort, men loftesrik lefnad.

Nalkas vi naturforskningens kretsar, da erinras vi, bland
talrika oss dyrbara namn, med liflig saknad, men tillika med
berattigad stolthet om sadaua mans, som den tidigt bortgangne
astronomen Henric Louis d'Arrest, beromd for stora for-
tjenster om var kannedom af den klass utaf himmelskroppar,
som fatt namn af nebulosor; den aldrige Carl Johan Hill,
hvilkens arbeten, nar vi voro unga, skattades hogt af de for-

o

namsta matematici; den skarpsinnige Anders Jonas Angstrom,
som gick bort annu i sin kraftiga alder, sedan hau genom
ypperliga undei*sokningar lagt grunden till var tids forvanande
arbeten i spektral-analysen; Joachim Akerman, teknologen,
slutligen i manga ar chef for myntet; Lars Svanberg, Ber-
zelii insigtsfulle larjunge, hvilken sasom professor i Upsala
genom sin ovanliga formaga att bilda skola omkring sig am-
made upp den lifliga verksamhet i kemisk forskning, som
nu der bar sa rika frukter; Axel Gabriel Theorell, den
unge hogt begafvade matematikern, meteorografens skarp-
sinnige uppfinnare.

Men vida starkare var manfallet bland vara biologer, och
starkast bland Sveriges. Nagra af dem hade drojt lange bland
oss: Elias Fries, mykologiens genialiske skapare, licheno-
logiens reformator, om hvilkens vidstrackta maktiga verk-
samhet inom botaniken det med skal kan sagas: Nihil fere
erat quod non tetigit, et nihil quod tetigit non ornavit; den

LOV^N, HELSNINGSTAL. 61

mangsidigt och grundligt larde Cheistian Boeck, var ord-
forande i Kristiania, som sa lifligt deltog i vara moten, i alia
utom ett, da sjukdom holl honom borta; den allvarlige, flard-
frie Carl Jakob Sukdevall, som fylde en lang lefnad med
modosam och framgangsrik forskning; Peteus Wahlbeeg,
efter Berzelius den svenska vetenskaps-akademiens standige
sekreterare; Johan Wilhelm Zetteestedt, skildraren af Lapp-
lands insektfauna; Nils Petee Angelin, den outtrottlige for-
skaren i nordens fornverld, ban, hvars fortegna energi sjonk
tillsamman ofver slutet af ett nastan fullandadt betydande
arbete, som fa visste af medan ban lefde, ocb alia nu be-
undra.

Andra hafva tidigt gatt bort: Otto M0ech, den af sina
kolleger i alia verldsdelar bogt uppburne, utomordentligt
larde konkyliologen ; Gael Stal, den arbetsamme entomologen,
hvars stora ordnande formaga sa villigt beromdes af dem,
som foljde bans rastlosa verksamhet; Nils Johan Andeesson,
botanisten vid fregatten Eugenies jordomsegiing; slutligen
den annu unge Georg Winthee, hvars iktyologiska arbeten
berattigade till vackra forhoppningar, och Johan Emanuel
Zetteestedt, den nitiske, noggranne botanisten och gymna-
sielararen.

Det ar nastan som hade vi att befara, att vara leder
glesnat, — men se vi efter hvad arbete som blifvit utfordt,
fornimma vi snart att icke sa ar. Utomordentliga man aro
ofver allt siillsynta. Egenskaper, i och for sig langt ifran
alldagliga, maste arfvas samman, gynsamma yttre forhal-
landen, ej sallan under torftighetens skepnad, maste gifva
dem hardnad nog att motsta omgifningens utjemnande be-
roring, dem maste det foretradet blifva beskardt att, om jag-
far sa saga, vaxa vildt midt i odlingens plan-tskola, och att
sedan fiyttas till den mark och den Inft, bade lifvets och
vetenskapens, der de kunna utveckla all sin kraft och gora
epok. Men sadana foreteelser aro enstaka, i det stora, oaf-
brutet fortgaende arbetet ersattas de af de manga, som foras
till gemensamnia strafvanden af den allt mera om sig gri-
pande, allt djupare kiinda entusiasm for sanningen och for
hennes tendensfria, men oforfarade uttalande, som ar ett fram-

62 FORSTA ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

staende drag af var tid. Hos den antika bildningen var
sinnet for naturen annu i ringa man utveckladt, naturforsk-
ning visste lion knappast af; medeltiden var i hvarje fiber
genomstrommad af uraldrig ofvertro; det ar forst under det
ej annu halfgangna artusende vi kalla den nya tiden, som
naturforskningen blifvit kulturens ledande element. »Vara
forskningar och ron», sade Berzelius pa detta rum for 38 ar
sedan, »aro fragor stalda till naturen. De resultat vi fa aro
hennes svar. For att erhalla sakra ocli tydliga svar, m^ste
vi forsta att fraga val». Eii vigtig lardom bar i detta han-
seende vunnits och erkannes numera allmant, den nem-
ligen, att naturen icke svarar for oss begripligt pa allmanna
fragor; i enskildheter vill hon fragas af oss, var egen ove.
tenhet maste vi »sla en detail», om vi ej vilja lemna henne
i ro. Det ar denna lardom, sa tung den ma forefalla, som
fyller vetenskapens leder; en bvar ser sig nemligen der finna
en plats, och allt talrikare blifva de vapenfore, som sam-
las under fanorna, ehvad det ar fraga om kraftens och ma-
teriens oforstorbarhet, eller om det lefvandes former, som
oupphorligt forintas och oupphorligt strafva att anyo trada
fram ur det formlosa. *

Att ofverse hela det ofantlis-a arbetsfaltet ar lano;e sedan
icke mera tankbart, — men det veta vi, att i hvarje stund
vinnas resultat, af hvilka hvart och ett ar fullt af framtid.
Huru vacker den andel ar, som vara nordiska folk af omse-
sidigt forst adda tungomal haft i denna vinst, blott sedan sist
vi mottes, det skulle jag vilja kunna saga, om min formaga
tillstadde det pa nagot vis. Om jag det kunde, huru manget
beundransvardt drag, for alltid antecknadt i vetenskapens
hafder, skulle jag da ha att erinra Eder om, fran det stilla
arbete, som med dagliga, skenbart sma omsorger fostrar upp
nya sanningar och sander dem ut i vetenskapens vida verld.
Det bander, som vi veta, siirdeles i de forskningsarter der
iakttagelse ar grunden, att gator stalla sig fram, som detta
hemvanda arbete icke far bander med. Da kallar en dristig
forskningslust pa handrackning och ger sig astad. Andra
nationer, rikare pa folk och medel, tala ofta om sadana be-
drifter — denna gang skulle afven vi hafva att saga nagra

LOVEN, HELSNINGSTAL. 63

ord: om en djerf, af faror uppfyld vandring pa Gronlands
inlandsis; om storartade, med ofveriagsen skicklighet och
drift genomforda undersokningar af den stormiga Nordatlan-
tens ofantliga djup; om Asiens arktiska haf och kust, for
/orsta gangen lagda till forskningens rike under den bildade
verldens annu knappt tystnade jubel. Och enhvar af oss
skulle dervid hafva tacksamt erkant, att sadant icke varit
"utforbart utan konungslig frikostighets maktiga hagn, rike-
domens oppna hand och statsmakternas redobogna bistand,
och tillika pamint sig, att det ar dessa kallor, allmanna och
enskilda, vi hafva att tacka for mangen blomstrande institu-
tion; for nya kostbara, kraftiga instrument at stjernkunska-
pen; for en storartad fond, skankt narmast at kemien, der-
nast at andra vetenskaper; for geologiska undersokningars
omfattande framsteg, med fullbordade ofversigtskartor och
raskt pa hvarandra foljande detaljblad; for meteorologiska
institutioner, som med samstammig kraft i betydlig man in-
verkat pa sin vetenskaps omdaning; for en storartad botanisk
tradgard ; for zoologiska undersokningar, deribland en, af en-
skild man under fyra ar med uppoffrande nit utford i Euro-
pas nordligaste hittills ej beresta trakter, och hvars frukter
aro rika, val vardade samlingar, amnade at offentliga museer;
for en med enskild mans donation o-rundad zooloo-isk station
pa Sveriges vestra kust; for nya naturhistoriska museer i
flere stader, anda langt inom polcirkeln.

Men tiden skyndar, — blott annu nagra ord om natur-
vetenskapernas stallning till den deras omgifning, som man
kallar den allmanna bildningen. I denna inga med mycket
ringa del dessa vetenskapers grunder. Pa den tid vi och vara
jemnariga emottogo skolans undervisning voro naturforsknin-
gens dittills vunna allmanna resultat icke alia egnade att
upptagas deri. Xu ar forhallandet annorlunda, och vi be-
tvifia icke mera,' att naturvetenskaperna, sadana de nu aro,
ega en stor kraft att hos det uppvaxande sljigtet odla for-
stSndet, sofra inbillningsg^fvan, starka viljan. Men sa ses
saken icke alldeles utom vara ^retsar. Af de fader, som
nu hafva soner i skolan, tveka manga. Om naturforsk-
ningens art och vasen ga ocksa mestadels endast horsagor.

64 FORSTA ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

Da och da sporjes nagot derifran i andra hand, genom in-
dustrien t. ex., om hvilken man ju sager, att hon omsatter
de vetenskapliga sanningarna i nyttiga ting, dem hon haller
civilisationen till handa; och tid efter annan fornimmes det
oforberedt huruledes forskningen satter i fraga till och raed
sadant, vid hvilket folken tryggat sig i arhundraden.

Det voro lyckligt, om detta frammande forhallande mel-
lan vetenskapen och den allmanna bildningen formildrades,
om den bildade allmanheten smaningom blefve vunnen for
vara strafvanden. Den sant och gediget populara framstall-
ningen finner har ett vidstrackt fait for en gagnrik, ingalunda
latt affardad verksamhet. Afven deri ha vi fran det gangna
septenniet vackra bemodanden att anteckna. Nya varderika
periodiska skrifter hafva upptradt, och en aldre publikation
af detta slag, ledd med stor skicklighet, raknar en tillvaro
af mera an ett fjerdedels arhundrade.

Sa har den forflutna tiden varit hugnesam att se tillbaka
pa och rik pa framgangar, rikare, tyckes det, an nagon
sadan tidrymd i mannaminne. Det yttre har varit gynsamt
for det inres fruktbarhet. Vi hora stundom utlandets tan-
kare tillrakna den nordiska forskningen ett gemensamt natio-
nelt drag, som de finna aktningsbjudande. De egna dragen
bedomer man sjelf icke latt, men hvad man kanner med sig
att de hafva af det goda, det tror man pa och tager vara
derpa. Det ar utan tvifvel medvetandet om detta gemen-
samma nagot, som ursprungligen manat till dessa moten, —
och som afven i dag kallat Eder sa talrikt tillsamman till
det 12:te skandinaviska Lakare- och Naturforskaremotet,
hvilket jag harmed far forklara oppnadt, under liflig onskan,
att dess dagar ma forflyta larorikt och angenamt.

Derefter holl professor Mohn fran Kristiania foljande
fore drag:

Om Dybderne og Varmeforholdene i vort
Nordhav. *

Gjenstanden for dette Foredrag er de Resultater med
Hensyn til Dybderne og Temperaturforholdene i den nord-

MOHN, DYBDER OG YARMEFORHOLD I NORDHAYET. 65

ligste Del af Atlanterhavet og det europasiske Ishav, som jeg
hidtil bar kunnet udvinde af det Materiale, som er blevet
tilvejebragt gjennem den norske Nordhavs-Expedition.

I et Foredrag, afholdt i Aaret 1873 i Yidenskabssel-
skabet i Kristiania, fremstillede jeg det Standpimkt, bvorpaa
Kundskaben ora Dybde- og Varmeforboldene i Havet mellem
Xorge, Faeroerne, Island, Gronland og Spidsbergen da be-
fandt sig. Denne Kundskab var, naar undtages enkelte, og
det ikke ganske ringe, Dele af det nsevnte Havbsekkens Ren-
der, meget ufuldstsendig, og jeg sluttede mit Foredrag med
at udtale Onskeligheden af, at en storre Expedition kunde
blive udsendt til Undersogelse af det hele Felt.

I 1874 indsendte jeg saramen med Professor G. 0. Saes
en Forestilling til den Kongelige norske Regjerings Departe-
ment for det Indre med Forslag om en saadan Expeditions
Udrustning og Arbejder. Dette Forslag, der nod Regjeringens
Bifald saavelsom de Autoriteters, til bvis Betaenkning det blev
sendt, forelagdes 1875 Aars Storthing, der dette Aar og senere
bevilgede de forlangte Pengemidler til Planens Udforelse.

Expeditionen udfortes Somrene 1876, 1877 og 1878, 3
Maaneder hver Somraer, med Dampskibet »Voringen», som
dertil var lejet. Skibsclief var Kaptejn i Marinen C. Wille,
og den videnskabelige Stab bestod foruden af Skibschefen af
Professor G. 0. Sars, Overla^ge Doktor Danielssen og Gros-
serer H. Feiele som Zoologer samt Studenterne Syendsen,
TornOe og ScHMELK i de forskjellige Aar som Kemikere;
selv deltog jeg som Fysiker og Meteorolog. Skibsofficererne,
der udforte Arbejderne paa Dybet, var Premierlojtnant M.
Petersen og Skibsforer J. Grieg. Som Tegner medfulgte
Landskabsmaler Schiertz.

Expeditionens Resultater villc blive publicerede i en Ge-
neralberetning, til hvis Udgivelse Storthinget bevilger de for-
nodne Midler. Det hele Foretagendcs Kostende andrairer til
omtrent 300,000 Kroner.

1 1876 besogtes Faeroerne og Island. Expeditionen gik

forst ind i Sognefjorden for at foretage forberedende Under-

sogelser til Ovclsc og for at studere Dvb-Faunaen der. Der-

paa gik den ud til Sogncfjordens Munding, hvor de nod-

t2:te Skandlnaviska Natnrforskaremdtet. 0

Q6 FORSTA ALLTklANNA SAMMANKOMSTEN.

vendige forberedende magnetiske Undersogelser bleve fore-
tagne; derfra gik den tilsos og sejlede nordover langs den
norske Rende indtil 62" 45' Nordbredde 1° 48' Laengde ost
f. Greenwich. Vi vare komne saa lanot at vi fandt iskoldt Vand
paa Havdybet, — det var den 21:de Juni 1876, at jeg havde
den Glaede forste Gang paa Havet at aflsese et Termometeiv
som registrerede Kuldegrader. Derpaa sejlede vi ind til
Kristianssund for at udruste os til en Isengere Rejse og der-
fra vestover henimod Fseroerne. Paa denne Rejse havde Ex-
peditionen meget haardt Vejr, og en Soskade nodte os til at
gaa ind til Thorshavn. Vejret tillod os forst den folgende
Uge at gaa tilsos igjen, og Arbejdet optoges da i Faero-Shet-
land-Renden, hvorefter Expeditionen gik nordover og vest-
over til Island, hvor vi i Reykjavik forsynede os med Kul og
Vand. Herfra styredes langs Sydkysten af Island, og derpaa
opsejledes et Snit mod NO, hvorpaa der styredes over Ha-
vet til Namsos. Yejret var fremdeles paa den sidste Del af
Rejsen meget uheldigt; men Arbejdet blev udfort, saavidt
Omstaendighederne tillod det, og man var saa heldig at kunne
faa udfort saavel Temperaturmaalinger paa Dybet som ogsaa
zoologiske Undersogelser.

I 1877 gik Expeditionen nordover udenfor Norges Kyst
til et Punkt, der ligger omtrent ved 66° 9' n. Br. 3° 0' Lgd
ost f. Greenwich, hvorpaa der opsejledes forskjellige Tversnit
udenfor Helgoland. Expeditionen gik ind i Vestfjorden, til
Bodo og fortsatte Arbejdet udenfor, hvorved man fik oploddet
Partiet udenfor Lofoten og Vesteraalen. Era Tromso fore-
toges en Tur nordover for at bestemme Bankens Form og
Beliggenhed indtil Bredden af Nordkap. I Slutningen af
Juli sejlede Expeditionen fra Tromso over Havet mod Jan
Mayen. Ved denne Lejiighed kom Expeditionen for forste
Gang ind i det Parti af Havet, som kaldes Polarstrommen,
et Parti, der udmerker sig derved, at man allerede i en Dybde
af under 20 Favne trgeifer iskoldt Vand, og fra denne ringe
Dybde og ned til Bunden, som her ligger meget dybt, er
Vandet overalt under 0°. Da vi kom henimod Jan Mayen,
kom den bekjendte Polartaage, som hindrede os i at se Oen.
Ikke destomindre var vi saa lykkelige at trseffe paa Oen, idet

MOHN, DYBDER Ofi VARMEFOEHOLD I NORDHAVET. 67

den underste Del af sanime blev synlig; men da Vinden og
Soen stod paa Ostsiden, sejlede vi — fremdeles i Taagen —
rundt Oen og var saa heldige at komme iland paa Vestsiden

I!

af denne ode 0. Dette ansees for et Held, tlii ikke mange
videnskabelige Expeditioner til Jan Mayen have vagret saa
heldige at komme iland der. Der findes ingen Havn, og
skal man iland, man Yejret vsere overordentlig roligt. Kun
en Dao' af de 4 — 5 Dao^e, vi laa der. kunde vi foretao-e
Undersogelser i Land; disse var af forskjellig Art; men
nogen planmgessig Undersogelse kunde ikke i denne Tid
foretages. Saa meget opnaaedes imidlertid, at Kapt. Wille
og jeg senere har kunnet levere et noget nojagtigere Kart
over Jan Mayen end de tidligere Karter. Fra Jan Mayen
styredes sydvest mod Islands-Banken omtrent midt mellem
Island og Jan Mayen, derfra opsejledes et Snit tvers over
Havet til Sydspidsen af Lofoten, og dermed var dette Aars
Expedition fagrdig.

I 1878 deltes Expeditionen i tre Ture. Den forste
gik fra Vardo mod Nordost, Nord og Vest til Beeren-Eiland,
hvor vi kom iland. Fra Beeren-Eiland sejledes forst mod
Sydvest, indtil vi fandt en Dybde af 1000 Favne, derpaa
gik vi indover Bankerne til Partiet mellem Beeren-Eiland
og Norge og derpaa til Hammerfest. Den anden Tur gik
fra Hammerfest et storre Snit vestover. Vi havde t^enkt
at komme saa langt vest som paa Lasngden af Jan Mayen ;
men allerede langt ostenfor modte vi Gronlandsisen saa taat,
at vi med vort Fartoj ikke kunde taenke paa at komme vi-
dere ad den Vej. Vi sejlede derfor nordover langs Is-
graendsen og oparbejdede et Snit ostover mod Beeren-Ei-
land, som vi naaede den 23:de Juli. Derfra laensede vi med
en tcmmeiig sterk Kuling paa 24 Timer tilbage til Xorge.
Da vi her naaede Land, befandt vi os paa Ostsiden af Fru-
holmcns Fyr, medens vort Bestik angav Vestsiden; men
som bekjendt gaar Strommen her meget sterk ostover. Der
blev Sporgsmaal om at ankre for Natten, da Yejret var me-
get tykt; men vi kom til at gaa til Hammerfest. Det havde
imidlertid vaeret os af stor Interesse, om vi vare gaaede i
Havn vod Maaso; thi netop paa samme Tid laa Vega-Ex-

68 FOES T A ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

peditionen der, — paa dette Puukt har altsaa disse to Expedi-
tioner vseret liinauden n^ermest. Den tredje Tiir, som iid-
fortes i 1878, gik fra Hammerfest til Beeren-Eiland, livor
vi laa vejrfast i over 2 Dogn. Derpaa sejledes op mod
Spidsbergen, idet der opsejledes et Par Snit mellem Beeren-
Eilaud og Spidsbergen, derefter vestover, indtil vi traf Gron-
landsisen, saa nordover langs denne, hvorefter der opsej-
ledes et vSnit ostover indtil Isfjorden, og endelig ndfortes
et Snit nordover indtil den 80:de Breddegrad. En Dag til-
bragtes ved Norsk-Oerne paa Nordspidsbergen. Vi besogte
derpaa Magdalena Bay og fandt her paa Dybet det aller-
koldeste Vand paa liele Expeditionen, nemlig — 2°,i, og vi
havde den Glaede at verificere de lao-ttas^elser, som Charles
Martins liavde gjort mange Aar tidligere med Korvetten
»La Keclierche». Derpaa gik vi atter et Stykke nd fra
Kysten, besogte Isfjorden og sejlede ind i Adventbay, hvor-
efter vi tcenkte at sriore et Besoo- ind i Bel-Sonnd; men

CO O '

Taagen hindrede os, og Kursen blev sat til Tromso, hvor-
med Expeditionens Rejser paa Havet var forbi.

Under denne Expedition blev der udfort forskjellige Ar-
bejder: Dyblodninger, Temperatnrmaalinger i forskjellige
Dybder og zoologiske Undersogelser dels med Skrabe, dels
med Trawlnet og dels med Svabere samt Overfladenet; frem-
deles blev der samlet Vandprover og udfort kemiske Under-
sogelser samt anstillet fuldst^endige timevise meteorologiske
lagttagelser, Misvisningsobservationer o. s. v.

Jeg skal her tillade mig at anfore et Bevis paa, med
hvilken Nojagtighed man kan lodde Havdybet med forskjel-
lige Slags Apparater. Det vil vgere bekjendt, at den svenske
Expedition med >.Sofia» i 1868 udforte en Rgekke Dyblod-
ninger i Havet mellem Gronland og Spidsbergen. Da den
norske Expedition befandt sig paa et Snit udenfor Isfjorden
paa Spidsbergen og sejlede ostover, var et af dens Under-
sogelsespnnkter sat paa et af de Steder, hvor den svenske
Expedition havde loddet. Da vi sejlede indover, haA^de vi
laengere fra Land fundet en Dybde aflidt over 1300 Favne,
og paa dette Punkt, hvortil vi nasrmede os, skulde vi ikke
have mindre end 1350 Favne. Det var altsaa med betydelig

MOHN, DYBDER OG VARMEFORHOLD I NORDHAVET. 69

Spa^nding, vi saa Loddet lobe ud. Der lob 1000 Favne, 1100,
1200 Favne. 1300 Favne — Merket gik i Vandet, og en Stiind
efter var der Bund: Dybden blev maalt at vsere 1343 Favne;
vi befandt os da omtrent V2 Mil indenfor det Sted, livor
NoRDEXSKiOLD Og VON Ottee i 1868 havde fundet 1350
Favne, — Forskjellen er altsaa ikke mere end 7 Favne paa
en saa betydelig Dybde.

Paa et Kart i Maalestokken lyoJooT) viste Professor Mohn
derpaa Resultaterne af den norske Xordhavsexpeditions Lod-
ninger. Til Konstruktionen af dette Kart, der viste Xord-
bavets Dybdeforbold fremstillede ved Ligedybdelinier for
bvert 100 engelske Favne, var anvendt, fornden Lodnin-
gerne fra den norske Xordbavs-Expeditions 375 Stationer,
Lodsknd fra folojende tidlisjere, samtidio-e eller senere Ex-
peditioner: de svenske Spidsbergen-Expeditioner med »So-
fia» i 1868 og »Polhem» i 1873, de danske Expeditioner til
Island 02: Gronlandsliavet med »Fvlla» i 1877 00^ 1878 og:
med »Ingol6) i 1879, de tydske Expeditioner til Ostgronland
med »Gronland», »Germania» og »Hansa.v i 1868, 1869 — 70,
de britiske Expeditioner med ;>Bulldo2», »Liofbtnino-» og; »Por-
cupine» i 1860, 1868 og 1869, de osterrigsk-ungarske Ex-
peditioner i 1871 og 1872, den hollandske Polar-Expedition
med »Willem Barendsz;> i 1878 samt Sokarter og den norske
Kystoplodning med Dampskibet »Hansteen».

Der paapegedes, at der mellem Ishavets og Atlanter-
bavets Dyb straekker sig ligesom en Ryg med en Dybde af
omkring 300 Favne, der forbinder Xordsobanken med F«r-
oerne og Island samt Gronland. Dette Isbavsdyb er imid-
lertid, nojere betragtet, ikke et eneste Dyb, men deler sig
i 2:de store Bassiner: det sydlige mellem Xorge, Fasroerne,
Island og Jan Mayen, med en Maximumsdybde af lidt over
2000 Favne, og det nordlige mellem Gronland og Spids-
bergen med den af den svenske Expedition i 1868 paa-
viste store Dybde af 2650 Favne. Denne Dybde er vistnok
betydelig, men dog ikke stor i Forbold til Dybden i At-
lanterbavet og det pacifiske Ocean, bvor der jevnlig er fun-
det Dybde af 2500, 3000, og paa sine Steder endog over
4000 Favne. Jan ]\Iayen er skilt fra de naermeste Lande

70 FORSTA ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

ved temmelig store Dyb, der mod Ost udgjor 1700 Favne,
mod Sydvest 1000 Favne og mod Vest over 1300 Favne.
Mellem Jan Mayen og Beeren-Eiland eller rettere lidt son-
denfor samme str^kker sig en Yivg, paa hvilken Dybden
varierer mellem 1300 02; 1500 Favne. Havbundens Konfi-
p'uration i den ostlio'e Del af det norske Hav oo- Gron-
landshavet mod Xorge, Beeren-Eiland og Spidsbergen er
nu meget noje bestemt, medens der vestover mod Gronland
endnu ikke er foretao^et saa talrio-e Dvblodnin^er som paa
den anden Side. I Ost-lsliavet er Dybden fornoldsvis ringe,
mellem Spidsbergen, Beeren-Eiland og Norge lidt over 300
Favne, Iseno^ere mod Ost og Xord bliver den mindre off
mindre.

I Xordbavet er Havbundens Skraaning eller Brathed
meo-et forskiellio'. Den storste Skraanins: findes Nordost
for Jan Mayen, hvor Heldniugen er 8 — 10° — en nbetydelig
Skraaning paa Land, men en temmelig betydelig paa Hav-
bunden — , dernasst paa Vesteraalseggen, hvor Heldningen
er 4°; ogsaa vestfor Spidsbergen findes der enkelte Punkter,
hvor Havbunden er temmelig brat.

Bunden af dette Hav bestaar af forskjelligartede Sub-
stantser. Paa det store Dyb under 1000 Favne er Hav-
bunden daekket af et tyndt, fint, sejgt Ler, som Expedi-
tionens Zoologer efter nogle Dyr, som deri fandtes, kaldte
Biloculina-Ler. Dette Ler, der kan torres og formes til
Sten, som imidlertid let kan brydes istykker, bestaar ho-
vedsao'elio' af Leriord-Silikater; det bruser vel for Syrer;
men dets Kalkholdighed er liden. Det er meget lost, saa
at det 1 Meter lange Lod jevnlig gik belt nedi; men det
maa hvile paa et noget fastere Underlag, da Trawlnettet
— Zoologernes Fangstapparat — ofte forte storre og mindre
Stene med sig. YEesentlig i den nordlige Del af Havet
synes Bunden at vsere oversaaet med Stene, hovedsagelig af
krystallinske Silikatbergarter, men ogsaa Marmor og, under
Jan Mayen, af vulkanske Bergarter; dog findes her ogsaa
Glimmerskifer, Granit o. s. v. I de ringere Dyb bliver Daek-
ket paa Havbunden mere sandholdigt.

MOHN, DYBDER OG VARMEFORHOLD I KORDHAYET. 71

Ved en Raekke Profiler vistes Temperaturens Fordeling
i Nordhavet, fra Xordsoen til den 80:de Breddegrad, alt
efter Maalinger med paalidelige Dybvandstermometre paa
den norske Xordhavs-Expedition og de tidligere nsevnte
svenske Expeditioner i 1873, de danske i 1877 til 1879, de
britiske i 1868 og 1869, den hollandske og osterrigske samt
den franske med »La Recherche», den russiske med »Sa-
mojed» og et Par private engelske med »Sarason» og »Diana».

Sondenfor Undervands-Ryggen, der gaar fra Skotland

til Island over Fsroerne paa et Dyb af 250 — 300 Favne,

holder Havvandet indtil Bunden Varmegrader. Xordenfor

og ostenfor denne Ryg er Forholdet anderledes. I Dybet

er Vandets Temperatur under 0°, i de ovre Lag er der i

den ostlisre Del af Havet samt ved Fseroerne os; Island Varme-

^ .... . ^ . ,

grader, der fortssette ind i Ost-Ishavet til en vis Graendse

og langs Spidsbergens Yestkyst til over den 80:de Bredde-
grad.

Graendsen for dette varme Vand mod Vest ligger osten-
for Gronlandsisens Ostgra^ndse om Sommeren; den folger
denne noget naer om Yinteren, dog saaledes, at Polarisen
om Yinteren tildels daskker det varme Yand vest for Spids-
bergen.

Graendsen for det varme Yand nedad i Dybet liar et
merkelio't Lob. I Faero-Sbetland-Renden lio-crer den paa
300 Favnes Dyb, men l^ngere Nord saenker den sig, indtil
den mellem Jan Mayen og Norge er kommen paa et Dyb
af 670 Favne. Nordenfor dette Parti haever den sig igjen
mod Overfladen, men langsomt. Yestenfor Beeren-Eiland
ligger den paa 560 Favne, vestenfor Spidsbergens Sydkap
paa 480 Favne, vestenfor Prince Charles' Foreland paa 450
Favne, og under den 80:de Breddegrad vestenfor Xord-Spids-
bergen have vi endnu Yarmegrader i 400 Favnes Dyb.

Mod Xorges Kystbanker lofter det iskolde Yand sig
merkeligt nok noget hojere op end laengere ude i Havet;
men det naar intetsteds op over Bankens Eg eller skjasrer
sig gjennem Bankerne. Graendsen mellem det varme og
det iskolde Yand ved Havbunden vistes paa Kartet ved
en rod Linie, der lober nordenom hele Island, nordenom

72 FORSTA ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

Fseroerne, livis Xordkyst den sterkt n£ermer sig, ind i Fsero-
Slaetland-Eenden, nordenfor Shetland, ndenfor Norges Kyst,
som den kommer nsermest ved Romsdalskysten og- ved Ve-

^ CD

steraalen, vestenfor Beeren-Eiland, udenfor Spidsbergens
Vestkyst, ind til den lidt nordenfor Xordvestpynten af Spids-
bergen bojer om og gaar — ifolge Palanders Obseiv^tioner
fra 1873 — til Land paa Nord-Spidsbergen. Merkelig er
videre en liden Udlober af det iskolde Yand langs Hav-
bunden fra Ost-Spidsbergen sondeuom Sydkap; om denne
gaar over i det iskolde Vand i Gronlandshavets Dyb, eller
ikke, kan ikke efter de stedfundne Undersogelser absolut
afgjores, — sandsynligt er det, at saa ikke er Tilfseldet. Vi-
dere forfolges lierfra Nul-Grads-Linien ved Havbunden nor-
denom Beeren-Eiland og i en bugtet Linie indover Ost-
isliavet, omtrent gjennem dettes Midte, til den russiske Kyst
ved det livide Hav. Dette bar iskoldt Vand i de storre
Dyb under 50 Favne. De Kyster, der er omgjordede af
det saaledes afgr^ndsede varme Vand, udmerke sig ved
Torskefiske paa deres Banker: Island, Faeroerne, Nordsoen,
Norge, den murmanske Kyst, Beeren-Eiland og Vest-Spids-
bergen.

Varmvands-Isotermerne ssenker sig ostover mod Norges
Kyst. Den klimatologiske Betydning af dette Forliold i
Forbindelse med de overalt sammenbsengende Kystbankers
Vsern mod Indtraengning af det iskolde Vand i Fjordene
paavistes.

Udenfor Gronlands Ostkyst er Havet fyldt af drivende
Is, der bev^ger sig sydover og finder sit Udlob gjennem
Danmark-Strgedet. Paa disse Strog er Vandet iskoldt fra
Overfladen til Bunden, ialfald som Piegel. Paa Bunden i
de store Dyb i vort Hav hersker en Temperatur, der er la-
vere end 1 Grads Kulde. I det sydlige Bassin er den om-
kring — 1°,2, i det nordlige omkring — 1°,5. I en Dybde
af mindre end 100 Favne spores Forandringen fra Sommer
til Vinter ikke saa tydelig ude i Havet som n^rmere under
Kysten. Et ejendommeligt Fa?nomen er det, at Tempera-
turen i disse Kystfarvande om Sommeren aftager fra Over-
fladen ned til en vis Dybde, og derpaa igjen voxer lienimod

MOHN, DYBDER OG VARMEFORHOLD I NORDHAVET. 73

Biinden. I Gronlandshavet, mellem Isgr^ndsen og Polar-
strommens Ostgraendse, findes oin Sommeren den hojeste
Temperatur i Overfladen, et Minimum indtil — 1°,7 i 20
Favnes Dyb, et secundsert Maximum i 100 Favnes Dyb, og
herfra aftagende Temperatur til Bunden.

Det er tydeligt, at dette Minimum af Vaime under
Kysten og det forste Minimum i Gronlandshavet er et Re-
sultat af Yinterkulden, der ledsages af et Minimum af Luft-
tryk over Havet og et Maximum over Land og over Gron-
landsisen. Fra disse hojere Lufttryk gaa Luftstromninger
ud mod de lavere Lufttryk over Havet, og den fra Landet
og Isen udgaaende kolde Luft Isegger sig over det tilsto-
dende Hav, der afkjoles saaledes, at det om Yinteren bliver
koldest paa Overfladen og varmest nede paa Bunden eller
i Dybet. Naar Varmen om Vaaren kommer i Luften, med-
deler den sig til Overfladen og forplanter sig nedover tem-
melig langsomt, saaledes at den ikke i Sommerens Lob naar
laengere end til det omtalte overste Minimum af Varme.

En af Expeditionens Kemikere, TornOe, liar ved Under-
sogelser fundet, at Vandets Luftholdighed ved Bunden i en
Del af Havet mellem Jan Mayen og Norg'e er ringere, og
at det samme Partis Saltholdighed er storre end ved Bun-
den i Havet rundt omkring. Da Havet optager sin Luft i
Overfladen, og Vandet, naar det synker ned, beholder al
den Luft, som det har faaet, tyder dette ]\Iinimum af Luft-
holdighed paa, at den Luft, som det har, er optaget ved en
hojere Temperatur; ved Beregning vilde man finde, at den
skulde vaere optaget ved Overfladen ved Yarmegrader. Dette
samme Partis storre Saltholdighed end det omgivende Yands
tyder hen paa, at dette Yand ikke er af ren polar Oprin-
delse, da Polarvandet er mindre saltholdigt end iEqvatorial-
vandet, og undersoger man Yandets Temperatur for det
samme Parti af Havet ved Bunden, finder man denne en
Smule hojere end Omgivelsernes Temperatur. Der findes
altsaa 3 Tegn paa, at Yandet ved Havets Bund mellem Jan
Mayen og Norge har ialfald delvis en atlantisk Oprindelse.
Det holder nu en Temperatur af — 1°,2, men synes op-
rindelig at have havt en Temperatur af indtil 6° til 7°. Det

74 ANDRA ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

er altsaa et Tegn paa Tilstedevasrelsen her af nedstigende
Stromninger, hvorpaa allerede Torn0e liar gjort opmerksom,
og Betragtningen kommer da ind paa de fra Atmosfaeren
bekjendte Processer: de op- og nedadgaaende Stromninger,
der danne Kjernen for de horizontale Bevsegelser. I Me-
teorologien beliandles Bevsegelserne i Atmosfaeren ved Hjaelp
af Studiet af Lufttrykket, Luftens Bevasgelse og Temperatur
ved Jordens Overflade. I Havet har man Anledniug til at
beregne Yandets Tryk og observere dets Temperatur i de
forskjellige Dybder. Denne Anledning savnes med Hensyn
til Atmosfaeren ; men paa den anden Side bar man intet
paalideligt Middel til at komme efter Stromningerne i Yan-
dets Overflade og Dyb. Det kan vsere Sporgsmaal, om man
ikke ved at beregne Yandets Tryk i de forskjellige Niveau-
flader kunde komme efter de Kraefter, der bevirke Strom-
ningerne i Havet, om man ikke efter de af Xordbavs-Expedi-
tionen tilvejebragte Data skulde kunne studere Havstrom-
mene efter de i Meteorologien i den senere Tid indforte
frugtbare Metoder. Jeg staar for Ojeblikket netop paa
Tasrskelen til en saadan Undersogelse ; jeg maa derfor her
slutte den Fremstilling, jeg har kunnet give af de Resul-
tater, jeg hidtil har vaeret istand til at udvinde af de Under-
sogelser, der er anstillede over vort Kordhavs fysiske Be-
skafFenhed.

Sedan motets generalsekreterare, professor Key, lemnat
atskilliga meddelanden, fordelade sig medlemmarne pa de
sarskilda afdelnino-arna och foretoo;o val af ordforande, vice
ordforande och sekreterare. — For uto'ano-en af dessa val
finnes redogjordt ofvan a sid. 29 — 31.

Andra allmanna sammankomsten.

Lorda^en den 10 juli kl. 1 e. m.

Sedan motet bestamt tid och ort for nasta mote, for
hvilket beslut finnes redogjordt ofvan a sid. 43, boll pro-
fessor F. W. C. Aeeschoug foljande foredrag:

ARESCHOUG, KLIMATETS INFLYTANDE PA VAXTERNA. 75

Om klimatets inflytande pa vaxternas orga-
nisation.

Till de vigtigare fragor, som sysselsatta den narvarande ti-
dens naturforskuing, hor onekligen iifven den, som har till upp-
gift att utforska de krafter, hvilka bragt till stand den snart sagdt
oandliga rikedom pa olika lifsformer, som mota oss i natu-
ren. Forberedd genom den fysiologiska riktning, hvarpa natur-
forskningen under innevarande arhundrade inslagit, har den
asigten vunnit allt storre och storre ins teg, att namligen alia
dessa former ej rlro ursprungliga, att de ej redan i tidens
begynnelse framtradt fullt utbildade ocli fixerade, utan sma-
ningom utvecklat sig i foljd af en inre bildningsdrift och
under impiils af de olika yttre forhallanden, under hvilka
de lefvat. Bland dessa forhallanden hafva for vaxternas vid-
kommande de klimatiska varit de verksammaste. Redan det
faktum, att vaxter forekomma ofver allt pa jorden, der ett
for dem lampligt underlag erbjuder sig, och att de foljakt-
ligen aro utsatta for klimatets alia vexlingar, tyckes gifva
Add handen, att hos dem maste forefinnas atskilliga anord-
ningar, hvilka framkallats af de yttre lifsvilkoren genom ett
strafvande hos vaxten sjelf att ackomodera sig efter dessa,
och som i framsta rummet afse att bereda skydd emot tem-
peraturens ytterligheter. Till och med en flygtig blick pa
vaxtverlden i stort upptacker utan svarighet detta klimatets
inflytande pa vegetationen, i synnerhet den flerariga, som
mest har att kampa mot vexlingarna i det samma. Hvem
kanner ej, huruledes t. ex. den arktiska vegetationen till
storre delen sammansattcs af ortartade flerariga vaxtformer,
hvilkas ofvervintrande stammar aro nedsankta i jorden och
derigenom skyddade mot den stranga vinterkolden? Och de
fd vedartade former, som inga i den arktiska floran, forhalla
sig i detta hanseende pd samma satt. Deras foga utvecklade
pygmeiska stammar aro namligen dolda i jorden. Endast
de snart bortdoende bladen och blommorna hoja sig ofver
jordytan. I den kalla tempererade zonens vegetation moter
oss ett storre antal enAriga orter samt vedartade vaxter.
Sommaren iir namligen inom denna zon tillrackligt Idng for

76 ANDRA ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

att ganska manga enariga vaxter skola uppna sin fulla ut-
veckling under en enda vegetationsperiod, liksom iifven for
att atskilliga vedartade vaxter skola blifva i stand till att
fullborda den vedbildning, som utgor ett nodvandigt vilkor
for stammens fortfarande bestand under vintern. Hufvud-
massan af vegetationen utgores emellertid af flerariga ort-
artade vaxter, hvilkas i jorden dolda stammar ofvervintra^
under det de delar af stammen, som hoja sig ofver jord-
ytan, jemte bladen arligen bortdo innan vinterns intrade.
Afven de vedartade vaxterna fiilla arlio-en sina blad. En-
dast barrtriiden, hos hvilka bladens organisation, sasom langre
fram skall visas, ar sadan, att de kunua fortlefva under vin-
tern, samt nagra lagt vaxande, vanligen krypande smabuskar
utf]^ora ett undanta^ fran denna regrel.

De vedartade vaxternas ocb sarskildt tradens formaga
att utharda de stranga vintrar, som utmarka den kalla tem-
pererade zoneu, bar sin grund i vissa'anatomiska egendom-
ligheter hos deras stammar. Merendels innan dessa blifvit
ett ar gamla, betackas de namligen af en skyddande cell-
vafnad, korken, ocb den yttersta barken utgores af celler^
bvilkas vaggar aro mycket fortjockade ocb hvilkas varme-
oledande egenskaper jag vid ett annat tillfalle sokt adaga-
lagga. Den stora hardhet i forening med den forvedning,
som utmark^r det inre af tradens stammar, bidrager utan
tvifvel afven till att astadkomma en storre motstandskraft
mot kolden. Den jemforelsevis ringa vattenhalten i ved-
artade stammar utgor ett moment, som ej heller bor lemnas
ur sigte, enar det blifvit till fullo bevisadt, att vattenfattiga
vaxtdelar iiro mycket mindre omtaliga for kold an de vatten-
rika. Tradens ofvervintrande knopJDar, hvilka, sasom inne-
hallande de spadaste vaxtdelarne, borde vara allra mest kans-
liga for temperaturens vexlingar, aro bekladda med ombil-
dade blad eller blad delar, s. k. knoppfjdU, hvilkas sa val yttre
som inre organisation, enligt de af mig anstalda och i Lunds
Universitets Arsskrift for flere ar till baka offentliD'aiorda
undersokningar, ar sadan, att de utgora ett tillrackligt skydd
emot vinterkolden for de spada, omtaliga vaxtdelar, som de
betacka.

ARESCHOUG, KLIMATETS INFLYTANDE PA VAXTERNA. 77

I den varma tempercrade zonen blifva de vedartade
vaxterna jemforelsevis mycket talrikare och aro derjemte
ej sallan standigt gronskande. Genom en sarskild organisa-
tion hos bladen blifva namligen dessa sa hardade mot kol-
den, att de kunna ofvervintra i en zon, der vintern mer-
endels ar ganska mild. Och i de trakter pa jorden, der en
standig sommar rader, blifva iifven de ortartade vaxterna
mer eller mindre vedartade derigenom, att deras ofvan jord
vaxande stammar ej arligen bortdo, utan fortlefva och i foljd
deraf antao'a en mer eller mindre vedartad konsistens. I
den beta zonen forefinnes derfor ej heller nagon skarp grans
raellan vedartade ocb ortartade flerariora viixter.

Men — skulle man ma handa vilja invanda — den all-
manna forekomsten af vedartade viixter i den beta zonen
tyckes ju ej sta i nagon barmoni med de klimatiska for-
ballanden, sora rada inom denna zon; den vedartade stam-
mens organisation ar ju, sasom nyss visats, afsedd till skydd
mot kolden, och for en sadan lara de i den beta zonen lef-
vande vaxterna niippeligen vara utsatta. ]\Ien jag bar med
min flygtiga framstallning af vegetationens allmanna ka-
rakter i de olika klimatiska zonerna bufvudsakligen asyftat
att pavisa den jemforelsevis sparsamma forekomsten af ved-
artade viixter i de kallare zonerna ocb sambandet mellan
detta forballande ocb klimatet. Yegetationsperioden i dessa
zoner ar namlio;en for kort, for att de flerariora vaxterna i
allmanbet skola binna att blifva vedartade, ocb af den an-
ledningen skydda de fiesta sadana vaxter sina perennerande
stammar genom att dolja dem i jorden. I den beta zonen
kunna i foljd af klimatets mildbet afven de ofvan jord be-
fintliga ortartade stammarne fortlefva bela aret, blifva folj-
aktligen flerariga ocb pa samma gang forvedade. Men denna
forvedning afser ej att bereda sjelfva stammen skydd emot
kolden. Den iir af andra orsaker nodvilndig. Ty det ar
genom forvedningen som stammen blifver tillrackligt var-
aktig ocb fast for att kunna uppbiira de grenar, som arligen
bildas pii den samma och for hvarje ar ytterligare forgrena
sig. Ocb den korkbekliidnad, som uppkommer pa den ved-
artade stammens yta och i ett kallare klimat bildar ett 2:odt

78 ANDRA ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

skydd mot kolden, omojliggor transspiratiouen fran de aldre
stamdelarne. Denna anordniDg ar for triidet af den storsta
betydelse, ty derigenom inskrankes vattenafdunstDingen till
bladen och de grenspetsar, pa livilka bladen aro fasta, hvil-
ket ater igen foranleder det fran roten genom stammen
uppstigande vattnet att dirigera sig mot grenspetsarne och
bladen. Den begransade tid, som star till mitt forfogande,
forbjuder mig att vidare inlata mig pa denna ocb andra i
samband med den samma staende fragor, livilka utgora ett
af de intressantaste kapitlen i vaxternas biologi. Men vi
se afven i detta fall en bekraftelse pa den allmanna lagen,
att namligen naturen formar att erna sina syften med den
minsta mojliga uppoffring af kraft, sa att genom samma
medel Here andamal kunna vinnas.

Yi hafva i det foregaende uteslutande haft var upp-
marksamhet riktad pa de allmanna biologiska forandringarna,
som hos vaxterna blifva en foljd af klimatets olikhet inom
de sarskilda zonerna pa jordklotet. Af ma handa annu storre
intresse ar det inflytande, som klimat och ofriga naturfor-
hallanden inom mer begransade omraden och mera sa att
saga i detalj utofva pa de olika vaxtdelarnes sa val inre som
yttre organisation. Att detta inflytande maste vara lika
m^ngfaldigt som de yttre forhallandena, hvilka utofva det
samma, aro vexlande, ligger i oppen dag. Jag ser mig der-
for nodsakad att iuskranka micr till skildrino;en af de for-
iindringar i vaxternas organisation, som framkallats af de i
naturen oftast forekommande forhallandena. Med kannedom
om de fakta, hvilka vjixtfysiologien redan bragt i dagen,
torde man kunna antaga, att de yttre forhallandena, som
allra mest inverka pa vaxternas organisation, aro luftens
temperatur och fuktighet samt den storre eller mindre vatten-
halten hos den jord, ur hvilken vaxten hemtar sin naring.
Och dessa olika forhallanden maste foretradesvis inverka pa
orgauisationen hos bladen, hvilka mest aro utsatta for luften.
De delar af vaxten, hvilkas organisation, sa vidt jag kuunat
hnna, allra minst paverkas af de klimatiska forhallandena,
och som foljaktligen minst aro skyddade m.ot klimatets vex-
lingar, aro blomdelarne. Tradgardsodlaren har deraf en

ARESCHODG, KLIMATETS INFLYTANDE PA VAXTERNA. 79

sorglig erfarenhet, da ban ofta ser sina forhoppningar om
en rik skord pa sina frukttrad och barbuskar tillintetgjorda
af en enda varnatts frost.

Det iir onekligen ett intressant forballande, att de pa-
tologiska foriindringar, som fororsakas i cellvafnaderna bos
sadana vaxter, som dodats i foljd af en for bog eller en
for lag teraperatur, aro nastau de samma. I bada fallen
uppsta molekulara forandringar i cellmembranerna ocb det
protoplasmatiska ofverdrag, som beklader dessas insida, bvar-
igenom membranerna forlora sin motstandskraft mot tryckct
fran den i sjelfva cellerna inneslutna saften. Denna fil-
trerar genom membranerna ocb fyller mellanrummen mellan
cellerna; bela vaxtmassan blir foljaktligen genomskinlig ocb
forlorar sin turgor; cellvaggarna skydda ej langre cell-
saften mot afdunstnins^, ocb vaxten vissnar slutlisfen full-
standigt. Detta forballande vinner ett okadt intresse, da
man finner, att vaxterna genom nastan samma model skydda
sig mot temperatnrens bada ytterligbeter.

I naturen rader nu nappeligen nagonstiides en sa bog
temperatur, att vaxterna omedelbart dodas af den samma.
Men val kan en bog temperatur framkalla sadana sekundiira
forandringar, som slutligen medfora doden, i fall vaxten ej
ar utrustad med nodiga skyddsmedel. Huru ofta ser man
icke den lundvegetation, som sa val trifdes i skogens skugga,
snart fortvina ocb bortdo, sedan skoo-en blifvit nedbuofo'en
ocb vaxterna derigenom blifvit utsatta for intensivare Ijus
ocb varme, an dem de forut varit vanda vid ocb mot bvilkas
energiska inverkan de sakna skyddsmedel. De i skog lef-
vande vaxterna aro nLimlio;en oro-aniserade for att lefva i

CD O

den svala skuggan. I bogre grad utsatta for Ijus ocb varme
forvissna de, emedan transspirationen blifver for mycket pa-
skyndad.

Ocksa synas de organiska anordningar, genom bvilka
vaxterna i allmiinbet skydda sig mot en for bog temperatur,
i friimsta rummet ai'se att modercra transspirationen, som i
synnerbet okas genom intensivare viirme. Nu rir det i syn-
nerbet bladen, som utgora de transspiratoriska organcu, ocb

80 ANDRA ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

det ar i foljd hiiraf, som en afpassning efter klimatet allra
tydligast framtrader hos dessa viixtdelar.

Bladens saviil yttre som inre organisation ar i all-
manhet sadan, att dessa vaxtdelar maste foretradesvis vara
andamalsenliga sasom transspirationsorgan. Derigenom att
de merendels hafva en plattad, utbredd form, kommer hela
deras massa att blifya i hog grad utsatt for Ijusets och var-
mets inflytande. Men pa samma gang bladen aro organ
for transspirationen, hafva de afven till uppgift att bereda
vaxtens naring, att assimilera sa val de direkte genom bladen
sjelfva "ur luften upptagna som de af rotterna upphemtade
och genom stammen till bladen transporterade fodoamnena,
hvilka fortledas med vattnet, i hvilket de aro losta. Storre
delen af det vatten, som rotterna upptaga, spelar namligen
endast rolen af transportmedel for de ur jorden upphemtade
oorganiska fodoamnena, och sedan dessa natt sin bestam-
melse43rt, som ilr bladen, maste det ofverflodiga vattnet af-
lagsnas, sa vida ej en stockniug i tillforseln fran rotterna
skall uppsta. Vattnets aflagsnande fran bladen verkstalles
genom afdunstning.

En blick pa den sa att saga normala organisationen
hos de for luften utsatta, platta och horisontalt stalda bla-
den ger vid hauden, att bladets bada vigtigaste funktioner,
assimilationen 'och transspirationen, till en viss grad aro han-
visade till olika cellvafnader. Bladets nndre sida ar niim-
ligen rik pa klyfoppningar, hvilka bilda de egentliga afloppen
for det afdunstande vattnet, och den cellvafnad, som der-
stades forefinnes omedelbart innanfor ofverhuden, ar en
svampig, pa stora luftfylda mellanrum rik cellvafnad, som
blifvit kallad svamp-parenkym. Ofverhuden pa bladets ofre
sida saknar deremot ofta belt och ballet klyfoppningar eller
innehaller sadana organ merendels till ett mycket ringa an-
tal, och den cellvafnad, som griinsar omedelbart in till den
samma, utgores af cylindriska, tatt hoppackade och mot
sjelfva ofverhuden vertikalt stalda celler, hvilka bilda hvad
man benamnt palissad-parenkym. Att svamp-parenkymet
ntgor den egentliga transspiratoriska vafnaden, framgar sa
val af dess bygnad som af sjelfva ofverhudens rikedom pa

ARESCHOUG, KLIMATETS INFLYTANDE PA VAXTERNA. 81

klyfoppningar pa bladets undre sida. Palissad-parenkymet
ater igen tyckes vara en uteslutande eller foretradesvis assi-
milatorisk vafnad; genom sitt lage i bladets uppatvanda sida
kan denna vafnad direkt trafFas af solljuset, hvars stora be-
tydelse for de grona vaxternas assimilation ar staid utom
allt tvifvel.

Ett vandt oga kan ofta utan synneiiig svarighet af bla-
dets organisation sluta sig till beskafFenbeten af de klimatiska
forballandena, under bvilka sjelfva vaxten lefvat. Det ar
icke blott ofverhudens beskaflPenbet ocb klyfoppningarnas
lage, utan afven palissad- ocb svamp-parenkymets relativa
maktigbet ocb byggnad, som modifieras af klimatet.

Det torde kunna betraktas sasom sjelfklart, att ofver-
buden, som betacker hela vaxtkroppen, allra mest skall pa-
verkas af de klimatiska forballandena ocb afpassas for den
starkare eller svagare transspiration, som betingas af dessa
forballanden. Da ofverbudens yttervagg ar tunn ocb afven
i andra afseenden temligen oforandrad, i bvilket fall klyf-
oppningarna komma att ligga i jemnbojd med ofverbudcel-
lerDa, blifver bladens transspiration synnerligen liflig, bvil-
ket afven framgar af det faktum, att blad med en sa be-
skaffad ofverbud mycket bastigt forvissna. Ofverbuden tyckes
i detta fall lemna ett lattare tilltrade till luftens varme,
som derfor ocksa med oforminskad energie kan bringa det
ofverflodiga vattnet i gasform. Klyfoppningarnas lage i den
tunnvacrcriora ofverbuden ar afven sadant, att dessa orc^an
mer direkt utsattas for luftens inverkan. Denna organisa-
tion af ofverbuden karakteriserar i synnerbet bladen af sa-
dana vaxter, som lefva i ett kallare klimat, nar de tillika
vaxa i en vattenrik jord, men ar ej beller frammande for
vaxter i varmare zoner, niir de aro enariga ocb lefva i skugga.

Vid forsta oofonkastet kunde det ma biinda forefalla na-
Stan oforklarligt, att ofverbudens organisation kan vara na-
got sa nar den samma bos vaxter, som lefva under sa olik-
artade yttre forb&llanden. Ofverensstilmmelsen torde emel-
lertid pa det siitt kunua forklaras, att i bada fallen en liflig
transspiration iir af noden. Niir sommarens temperatur ar
jemforelsevis lag ocb pa samma gang vattentillgangen riklig,
12:te Skandinavlska Naturforskaremotet. O

82 ANDEA ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

sa maste viirmet, for att astadkomma en tillracklio; vatten-
afdunstning, kunna verka med oforminskad kraft. Och i
varmare zoner med en af vattengas mattad luft aro afven
sarskilda organiska anordningar af noden for mojliggorandet
af en tillrackligt kraftig transspiration. Det faktura, att at-
skillio^a till ocli med tropiska enari^a vaxter kunna fortlefva
i vart klimat, torde lattast kunna forklaras af denna ofver-
ensstammelse i ofverhudens organisation.

Det ar emellertid ingalunda ovanligt, att afven sadana
vaxtformer, om hvilka man, att doma af de yttre forhallan-
den, under livilka de lefva, kan antaga, att en lifligare trans-
spiration borde vara for dem skadlig, likval hafva en tem-
ligen tunnvaggig ofverhud. Men hos sadana vaxter for-
starkes ofverhudens viirmeoledande formaga genom niirvaron
pa den samma af en riklig harbekliidnad, som ofta ar sa
tat ocli yppig, att den bildar en filtludd, hvars tjocklek
stundom foga understiger sjelfva bladets. Denna harbekliid-
nad upptrader nastan alltid i storre maktighet pa den undre
ytan, der klyfoppnin^arna aro talrikast. Stundom antaga
haren mycket egendomliga former och komma derigenom
att bilda ett slags yttre ofverhud. Sa ar t. ex. forhallandet
med de tjocka saftiga bladen hos nagra i det varma och
torra klimater pa Afrikas sydspets lefvande arter af slagtet
Rochea. Fran somli^a ofverhudceller utvaxa namliofen smala
cylindriska har, hvilka upptill utbreda sig till skoldformiga
fjall, som sluta tatt intill hvarandra och derigenom bilda
en yttre betackning for ofverhuden. Klyfoppningarna komma
salunda att tackas af dessa bildningar, i foljd hvaraf trans-
spirationen minskas och bladen blifva mycket saftiga. Pa
knoppfj alien hos de ofvervintrande och foljaktligen for en
Strang kold utsatta knopparne hos asken finnas liknande
fjall, som pa samma satt bilda ett slags yttre ofverhud. I
forra fallet tjena harbildningarna till skydd mot en hog, i
senare mot en lag temperatur.

Den nyss skildrade beskaifenheten hos ofverhuden ka-
rakteriserar foretradesvis sadana vaxtformer, som lefva i ett
torrt och varmt klimat, utsatta for solens brannande stralar.
Botanisten har emellertid tillfalle att afven i vart land, nam-

ARESCHOUQ, KLIMATETS IXFLYTANDE PA VAXTEBNA. 83

1

licren pa torra, sandiga lokaler, iakttaga sadana former. Men
huru gles och foga utvecklad ar ej denna harbekladnad i
vart klimat i jemforelse med den tiita fiitludd, sora utmarker
manga vaxter i de torra och varma landerna, t. ex. kring
Medelhafvet, i sodra Afrika, vissa delar af Sydaraerika och
de extratropiska delarne af Australien, liksom afven under
vissa forhallanden i hela den tropiska zonen, nar namligen
vaxterna aro ntsatta for det fulla varma soUjuset. En dylik
varmeoledande bekladnad kan afven anvandas sasom skydd
mot en lag temperatur. Yi hafva sasom ett bevis derpa
redan anfort knoppfjallen hos ashen. Och de hognordiska
vaxtformerna hafva ju ofta de yngre delarne skyddade af
en dylik ludd, hvilken forsvinner, sa snart sommaren val
hunnit stadga sig.

Ett skyddsmedel med samma andamal som harbeklad-
naden bildar den i eller under ofverhuden uppkommande
vattenvafnaden, som till det yttre liknar ofverhuden, och
hvars ceJler aro fylda med vatten. En sadan organisation
finner man hos vissa tropiska vaxtformer, i synnerhet hos
arter af slagtena Ficus, Begonia m. fl., foretradesvis nar de
lefva pa ett torrt underlag, sasom klippor, triidstammar o. s. v.,
men den saknas belt och ballet i de kallare klimaten. Denna
vafnads timnvaggiga beskaffenbet och stora rikedom pa
vatten gora den namligen oduglig sasom skydd mot kolden.

Naturen eger till sitt forfogande annu ett annat, ofta
forekommande skyddsmedel mot temperaturens ytierligheter.
Ty sasom ett dylikt skyddsmedel torde utan all fraga den
tjockvaggiga, kutikulariserade ofverhuden bora betraktas.
Det ar i synnerhet de yttre vaggarna af ofverhudens celler,
som kunna blifva sa utomordentligt tjocka, att de, t. ex. hos
misteln, betydligt ofvertraffa cellhalighetens diameter. Pa
samma Sfansr forandras membranens kemiska natur och bllf-
ver unsfefar den samma som i korkviifnaden. hvilken iu i
synnerhet af den orsaken utgor ett sa godt skyddsmedel. Blad
med en s§-dan ofverhud hafva vanligen en glatt, glansande
yta och aro tjocka, torra samt laderartade. Derjemte komma
klyfoppningarna i en s^dan ofverhud att ligga i sm& for-
djupningar i bladets yta, hvarigenom de ej iiro fuUstiindigt

84 ANDRA ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

utsatta for luften. Allra mest i ogonen fallande ar detta for-
hallande lios den i boningsruni ofta odlade 7'osenlagen
(Nerium Oleander). Har ligga namligen klyfoppningarna
gruppvis i fordjupningar pa bladets undre sida, och dessa
fordjupningar utmynna genom en liten por. Till ytterligare
skydd mot varmet ar halighetens insida tatt bekladd med har.

De vaxtformer, hvilka utmarka sig genom en pa detta
satt organiserad ofverhud, tillhora i forsta rummet lander
med ett mycket torrt ocli varmt klimat, sasom Medelhafs-
landerna, sodra Afrika, det extratropiska Australien o. s. v.
Genom denna organisation modereras varmets inflytande pa
transspirationen, som i annat fall skulle blifva sa stark, att
vaxten i langden icke skulle kunna bereda sig ersattning
for det s^enom afdunstnino-en forlorade vattnet. Afven mot
kolden bildar en sadan ofverhud ett godt skydd, ocli vi finna
den derfor afven bos de ofvervintrande bladen af manga i
polarlanderna vaxaude former. Tillika antraffas den hos
manga tropiska former, namligen bos sadana vedartade vaxter,
som bafva flere ar qvarsittande blad. Men denna for trans-
spirationen ogynsamma organisation motverkas bos dem af bla-
dets byggnad i ofrigt, bvilken ar afpassad for en liflig vatten-
afdunstning. Pa den grund torde det med bestamdhet kunna
antagas, att ofverhudens tjockvaggigbet bos bladen af tropiska
vaxter bufvudsakligen afser att bereda skydd at bladen mot
atmosferens inverkan samt derigenom gora dem mer varaktiga.

Det ar niimlioen ei ensamt bladens ofverbud. som ar
afpassad efter de yttre klimatiska forhallandena. Afven de
bada cellvafnaderna, som utoora den bufvudsaklisra bestands-
delen af bladets massa, namligen palissad-parenkym och
svamp-parenkym, kunna af samma orsak underga hA^arje-
handa forandringar, hvilka temligen nara sammanfalla med
olikheterna i ofverhudens organisation. En jemforelse med
hansyn till de plattade bladens organisation mellan ett storre
antal under olika klimat och i ofrigt olikartade naturfor-
hallanden lefvande vaxter adagalagger afven, att deras inre
organisation ar mer vexlande an man hittills tyckes bafva
forestalt sig, och att dessa olikheter sta i det narmaste sam-
band med de yttre forhallandena. Sa t. ex. utgores hos

ARESCHOUG, KLIMATETS INFLYTANDE PA VlXTERNA. 85

somliga tropiska ormbunkar bladets hela grundviifnad af ett
svamp-parenkyin. Pa samma gang ar ofverhuden tunnvaggig,
och klyfoppningar forefinnas i lika stor myckenhet pa bla-
dets bada ytor. Det kan nappeligen lida nagot tvifvel, att
denna organisation afser att astadkomma en mycket stark
vattenafdunstning, som ater igen blir en foljd af de yttre
forhallanden, under hvilka flertalet tropiska ormbunkar lefva.
Afven i de flerariga bladen hos manga andra tropiska vax-
ter ar storsta delen af bladets grundvafnad ett transspira-
toriskt parenkym, som dessutom utmarker sig genom de
utomordentligt stora luftfylda mellanrummen mellan cellerna.
Palissad-parenkymet ar inskriinkt till en smal gron rand i
bladets ofre sida. Den tjockvaggiga ofverhuden pa sad ana
blad kunde mojligen tyckas sta i strid med den ofriga or-
ganisationen, men jag formodar, att den, sasom redan yttrats,
afser att gifva bladen nodig varaktighet. Enariga blad af
sa~ val tropiska som i kallare zoner lefvande vaxter aro mer-
endels afven temligen kraftiga transspirationsorgan, och detta
ej blott i foljd af ofverhudens tunnvaggiga beskaffenhet,
utan kanske iinnu mer pa grund af svamp-parenkymets mak-
tighet, i det denna vafnad ar ungefarligen lika maktig som
palissad-parenkymet.

For att bladen skola blifva svaga transspirationsorgan
eller med andra ord mindre kansliga for temperaturen, maste
svamp-parenkymet vara foga utveckladt och pa samma gang
de luftfylda mellanrummen mellan dess celler temligen oan-
senliga. I detta fall blir palissad-parenkymet mycket ofver-
vtlgande och kommer att utgoras af flere cell-lager, hvar-
jemte ofverhuden blifver synnerligen tjockvaggig. Det har
forefallit misf, som om den svao^a vattenafdunstnino;en fran
sa organiserade blad ej ensamt harledde sig fran den ringa
utvecklingen af svamp-parenkymet och fran ofverhudens
beskaffenhet, utan iifven berodde pa palissad-parenkymets
storre maktighet. Manga forhallanden, for hvilka den be-
gransade tiden ej medgifver mig att har redogora, tala niim-
ligen for den asigten, att palissad-parenkymet i foljd af sin
rikedom p^ klorofyll ar i stand till att binda viirme och
dymedelst skydda den underliggande transspiratoriska cell-

86 ANDEA ALLMANXA SAMMANKOMSTEN.

vafnaden mot det vixrme, som det direkta solljuset tillforer
bladen. Ifiagavarande organisation utmarker ej endast ve-
getationen i torra och varma trakter, utan forekommer afven
hos sadana vaxter i den kalla zonen, som liafva ofver-
vintrande platta blad, ocli ar saledes egnad till skydd mot
sa val en hog som en lag temperatiir.

Det ar emellertid ej ensamt genom foriindringar i bla-
dets inre byggnad, som vaxten formar skjdda sig mot tem-
peraturens ytterligheter. Samma andamal kan afven vinnas
genom atskilliga andra anorduingar, sasom bladens stallning
eller yttre form samt en mer eller mindre fullstandig fran-
varo af blad.

Atskillicra blad forma namligen under vissa forliallan-
den skydda sin for temperaturens vexlingar mest omtaliga
transspirerande yta genom att rulla sig tillsamman, sa att
denna yta blifver iurullad. Da bladen bos den vanliga saff-
ranshlomman (Crocus vernus) tidigt pa varen framsticka ur
jorden, aro de hoprullade, och forst sedan faran for var-
froster ar ofverstanden, blifva de utplattade och lemna den
transspiratoriska ytan oppen for luftens inverkan. Hos manga
gras eller med dem beslagtade vaxter afvensom hos vissa
andra vaxtformer, som lefva pa torra, for solljuset mycket
utsatta stallen, blifva bladen hoprullade, nar de hunnit en
viss grad af torrhet, men platta ater igen ut sig vid en okad
fuktighetsgrad. Det mekaniska medlet for dessa rorelser
ar i sist niimnda fall en mycket hygroskopisk viifnad, som
vanligen upptrader under form af strimmor i bladet och
vid en hogre grad af varme skrumpnar. Yarmet kommer
saledes att hos sadana vaxter avagabringa sitt eget korrektiv.

En vertikal stallning af bladen, afsedd till skydd mot
solvarmen, utmarker en mangd trad och buskar, som vaxa
i det torra och varma klimat, som utmarker sodra Afrika
och det extratropiska Australien. Denna bladens stallning
star ej sallan i det narmaste samband med dessa organs
morfologiska natur. Hos dem utvecklar sig namligen icke
sjelfva bladskifvan, som mest skulle vara utsatt for sol-
varmen, utan bladskaftet kommer att bilda en bladlik ut-
bredning, som antager en vertikal stallniDg. Pa Nya Zee-

ARESCHOUG, KLIMATETS INFLYTANDE PA VAXTEENA. 87

land forefinnas nagra vaxtformer, hos hvilka af samma kli-
matlska anledning endast bladskaftet ocli bladskifvans huf-
vudnerver aro utvecklade, men bladparenkymet mellan ner-
verna saknas. Siirskildt fortjenar anforas en derstades vaxande
bjornhallonbuske (Rubus australis), som, enligt hvad min
van, docenten Berggren, berattat mig, nar den vaxer pa
mer sknggiga lokaler, far en, om ocksa foga utvecklad blad-
skifva, men som pa oppna, for solen mer utsatta platser liar
bladen reducerade till bladskaft jemte de grofre nerverna,
hvario-enom denna buske far ett hoo-st egendomliot utseende.

Del ar for ofrigt iDgalunda ovanligt, att bladen redu-
ceras till bladskaft, utan att derfor dessa blifva plattade
bladlika. Sadana blad aro mer eller mindre triuda och hafva
pa samma gang en mycket mindre del af sin grundvafnad
utsatt for luftens omedelbara inverkan. Genom denna an-
ordning," liksom afven genom sin torra laderartade konsistens
och sin tjockvaggiga epidermis blifva de i stand till att ut-
harda sa val en Strang kold som en hog vjirme. Ocksa finner
man blad af denna form sa val hos trad och buskar i den
kallare zonen, nar bladen ofvervintra, t. ex. hos barrtraden
och manga ericineer, som afven hos vaxter, som lefva i ett
mycket torrt och varmt klimat, t. ex. hos Kaplandets talrika
ericineer, proteaceer fran Kap och Nya Holland m. fl.

Hos sadana vaxter, som lefva pa ett torrt underlag och
under nagon tid af aret aro utsatta for stark torka, aro af-
ven bladen reducerade till bladskaft och fa derigenom en
trind form. Men i stallet for att hos de nyss omtalade trinda
laderartade bladen den innersta grundvafnaden ar foga ut-
vecklad, torr, tjockvaggig samt ofta forvedad, blifver den
hos nu i fraga varande vaxter mycket miiktig, tunnvaggig
och saftig. Cellerna i denna del af grundviifnaden aro nam-
ligen fylda med vatten, och enar bladen aro daliga trans-
spirationsorgan, komma de att under den torra arstiden inne-
halla det for vjixtens lif nodiga vattenforradet. En sadan
organisation kan i allmiinhet ej vara fordelaktig for de i
kallare klimat lefvande viixterna. OcksS, antraifas derstades,
och dk pa torr jord, endast nt\gra fa salunda organiserade
former. Sa mycket mer nyttig iir den for vegetationen i

88 ANDRA ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

torra och varma lander, sasom Kaplandet, der talrika suc-
culenta vaxter kliida de torra, nastan nakna klipporna.

Det andamal, som i forsta rummet tyckes vara afsedt
med de i det foregaende afhandlade anordningarna, nam-
ligen att liimpa vattenafdunstningen efter de forlianden-
varande klimatiska forhallandena, kan afven vinnas genom
ett mer eller mindre fullstandigt undertryckande af bladen.
Dessa organ kunna namligen antingen helt och ballet sak-
nas eller vara reducerade till sma obetydliga fjall. Pa samma
gang maste den yttersta och for luften mest utsatta vafnaden
i stammen, namligen barkparenkymet, ofvertaga bladets
funktioner, sa val hvad assimilation som transspiration be-
trafFar. De forandringar, hvilka stammens sa val ofverhud
som barkparenkym i detta fall nnderga, aro af ungefar
samma natur som forandringarna hos motsvarande vafnader
i de trinda bladen. Sadana stammar aro merendels ganska
torra och paminna om de torra trinda bladen hos barrtraden
och vissa proteaceer. Sarskildt anmarkningsvarda i detta han-
seende aro de ny-hollandska Casuarina-B^TtemsL, hvilka till
det yttre likna vara Equiseta och utgora en nastan ute-
slutande for Nya Hollands flora karakteristisk vegetations-
form, hvars hela organisation ar val afpassad efter det varma
och torra klimatet i denna verldsdel. Liknande former ater-
finnas under likartade forhallanden hos atskilliga andra vaxter.

En sa att sa^a klimatisk veo-etationsform ar slntligen
cactus-formen, som utmarker cacteerna och nagra andra vaxter.
Vaxter af denna typ forutsatta liknande, ehuru mer exces-
siva klimatiska forhallanden som de vaxtformer, hvilka hafva
trinda saftiga blad. I foljd af stammens volnminosa ntveck-
linor blifver endast en rin^a del af dess massa direkt utsatt
for luftens inverkan. Genom narvaron af en yttre starkt
klorofyllforande cellvafnad samt en mycket tjockvaggig och
med sparsamma insankta klyfoppningar forsedd ofverhud
kommer transspirationen att blifva inskriinkt till ett mini-
mum. Det vatten, som vaxten utifran upphemtar, kommer
pa detta satt att till storsta delen blifva qvar i sjelfva stam-
men, som derigenom blifver ytterst vattenrik och i stand
att fortlefva under den torra arstiden.

BLOMSTRAND, EEMIEN ATOMERNAS VETENSKAP. 89

Jag bar med de anforda organisationsforhallandena velat
bevisa, att klimatet utofvat ett maktigt inflytande pa vax-
ternas sa val yttre som inre byggnad. Ett sadant inflytande
fornekas visserligen annu af mangen bland dem, som sta i
framsta ledet af var tids naturforskare. Ma banda ar det
afven mindre markbart inom djurens an inom vaxternas
verld. Det, att jag sa ma saga, mindre intensiva lif, som
ror sig inom vaxten, formar ma banda ej att med samma
framgang som djurlifvet reagera mot yttre inilytelser. Hos
vaxterna forefaller mig denna klimatets inverkan omisskanlig.
Det galler dervid blott att vinna den allmanna synpnnkt,
ntan bvilken alia de vexlande anordningarna i vaxternas
organisation skiille komma att framsta sasom ett planlost
kaos. Men vi fa ej lemna ur sigte, att det ej ar ensamt
de klimatiska, "ntan afven alia ofriga yttre forballanden, un-
der bvilka vaxterna lefva, som inverka pa deras formbild-
ning, om ocksa de forra dervid spela den vigtigaste rolen.
Ej beller far det forbises, att afven arftligbeten trycker sin
pregel pa den organiska naturen. Arftligbet ocb ackomoda-
tion utgora de bada stora drifkrafter, som reglera de former,
nnder bvilka lifvet i yttre matto framtrader. Den forra ut-
gor den aterballande, den konserverande, den senare den
ombildande, forandrande principen. Ocb da vi antraffa en
organisation, som i nagot afseende tyckes befinna sig i dis-
barmoni med de yttre forballandena eller med de organiska
anordningarna i ofrigt, bvilket visserligen ej sa siillan in-
tralFar, sa torde skill ej saknas for den formodan, att den
samma o-att i arf fran en foreo^aende, under andra forbal-
landen lefvande generation.

Harefter boll professor C. W. Blomstrand ett fore-
drag om

Kemien, atomernas vetenskap.

Uppmanad att b^ila ett foredrag vid ett af dc allmanna
sammantriidena, bar jag trott mig som iimne derfor kunna
viilja vetenskapen sjelf, sedd fran en sida af den samma,

90 ANDRA ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

som med hvarje dag allt tydligare framstar som den fore-
tradesvis vigtiga, eller kemien sdsom luran om atomerna. Ma
det gerna beta, att atombegreppet ar en blott bypotes, ocb
att atomerna bittills varit ocb for all framtid skola blifva for
den omedelbara iakttagelsen oatkomliga, det vissa ar, att ke-
mien vunnit stadga ocb bestamdhet sasom vetenskap, i samma
man atomernas tillvaro framstatt som en erkiind ocb om ocksa
endast genom indirekta bevis till fuUo adagalagd sanning.

Mot den anforda definitionen pa den kemiska veten-
skapen, sasom numera pa en gang enklast ocb fullstandigast
angifvande dess nppgift ocb foremal, kunde visserligen in-
vandas, sasom det i alia tider invandts mot atombegreppet
sasom sadant, att atomerna i ocb for sig aro otankbara ocb
salunda ej beller kunna antagas existera.

Men ar kemien, sasom val af ingen kan bestridas, laran
om materien^ bvaraf allt utgores, sa kan ju i alio samma
invandning afven der goras. Ocksa materien ar ju i ocb
for sig otankbar, ocksa den omojlig att barleda ur den rena
tankens konstruktioner, lika val som atomerna, bvilka skulle
utgora de for tanken ofattliga granserna for dess delbarbet.

De vasentligen olika resultat, bvartill den filosofiska
forskningen a sin sida i dessa delar kommit, star tydligen
i omedelbart sammanbang med den vasentligen olika stand-
punkt den fran borjan intagit, sasom ren tankeverksambet
eller sasom endast ett forsok att forklara det utifran gifna.
Eedan de grekiska filosofernas larobyggnader — dessa ej
minst talande vittnesbord om den underbart boga standpunkt,
antikens greker som kulturfolk intogo — ge oss den full-
standigaste bild af bvad pa denna vag kan utrattas.

For Platos djuptiinkta idelara blef materien med nod-
vandigbet ett fran borjan frammande ocb obeqvamt, ett ut-
ifran kommet, som val ej kunde fuUt bortresoneras, men
at bvilket ingen verklig existens kunde tillerkannas. Da
t. ex. vara dagars specifikt svenska idealfilosofi forsoker sig
pa samma uppgift, blir resultatet det samma, endast annu
skarpare framtradande. Vi kalla ju an i dag den for vara
sinnen fornimbara naturforeteelsen ett fenomen, (paivofievo^',
det som synes men icke ar.

BLOMSTRAND, KEMIEN ATOMERNAS VETENSKAP. 91

Helt annat maste forhallandet blifva, der materien, fat-
tad som ett oafvisligt gifvet, fran borjan staldes i betrak-
telsens forgrund, med ett ord i den s. k. materialistiska
skolan i motsats mot den idealistiska. Problemet blef i forsta
hand det samma, som det kemien fatt sio; forelao-dt, eller
forsoket att klart fatta den i och for sig gifna raateriens
innersta vasende. Men, underligt nog, ocksa resultatet af
forsoket blef i sina allmanna grunddrag i forvanande grad
enalianda med det, hvartill kemien med svett och. moda i
sin tid kommit.

Da vi lasa hos de gamla grekiska filosoferna, Empedokles,
Anaxagoras, DemoivRITOS, huru de utan ett ogonblicks tve-
kan forklara, att »af intet blir intet, att intet kan forstoras
eller till ett annat forvandlas, utan endast till sammansatt-
ningen andras, i det de ingen forandring underkastade och
derfor odelbara, oandligt sma och derfor osynliga atomerna,
sasom DemoivRITOS kallade dem, eller alltings urfron efter
Anaxagoras' uttrjckssatt, sammansluta sig med hvarandra
till nya grupper af atomer, som efter dessas olika mangd,
stallning till hvarandra o. s. v. bilda de olika tingen», skulle
man tro, att man laste i en larobok i kemi fran vara da-
gar, hvari dessa enkla satser framstallas for nyborjaren sa-
som den fasta grund, hvarpa den kemiska vetenskapen hvilar.

Det ar latt forklarligt, att dessa de gamla atomisternas
satser, liksom de pa intet satt lato sig forlikas med de se-
nare framtradande idealfilosofiska systemen, icke heller
kunde utofva nagot inflytande jpk den allmanna uppfattning
af naturforcteelserna, som under den langa raden af derpa
foljande arhundraden gjorde sig gallande. Antagandet pa
god tro af materiens oforstorbarhet passade ilia i stycke
med den hvardagliga erfarenheten, enligt hvilken ]if och
dod, varda och forgas, blifva till och forsvinna stiindigt och
oafbrutet vexla med hvarandra. Mojligheten af fullkomlig
tillintetgorelse sa val som af det ena amnets forvandling till
det andra, med ett ord materiens osjelfstandighet, blef ej
blott en trosartikel, Idnad fran filosofien, utan pd samma
gang och annu mer en naken erfarenhetssats, pfi hvars Ban-
ning det ej foil n^gon in att tvifla. Den kemiska forsk-

92 ANDRA ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

ningen var dermed ocksa eia gang for alia berofvad sitt fot-
faste, grunden, hvarpa den skulle bygga, svafvade i luften,
och om en utveckling till en sig sjelf medveten vetenskap
kunde ej blifva nagot tal.

Vi veta, att fulla tva artusenden forgingo fran tid-
punkten, da grekernas atomister uppstalde sina liypotetiska
satser om materiens vasende, till den sent omsider intraf-
fande, da i hufvudsaken samraa satser med tvingande nod-
vandigliet fraragingo ur de kemiska forsoken.

Forsta iippslaget gafs, som bekant, genora engelsmannen
Boyle, da ban i medlet af sjuttonde seklet sent omsider
gaf oss den riktiga definitionen pa ett element sasom det
kemiskt osonderdelbara. For fullt inseende af hvad deri
innebars maste dock annu ett drygt arbundrade forflyta, tills
med syrets upptackt vagen oppnades for den ratta bekant-
skapen med de elementara amnena, ocb genom Layoisiees
bekanta forsok adagalades, att ett bvart enkelt amne med
oryggligt oforandrad vigt aterfinnes i de foreningar, bvari
det ingar som bestandsdel. Materiens oforstorbarhet var
dermed bevisad, ett osvikligt kriterium fiinnet pa hvad som
ar materia. Kemisten viste, hvarmed ban bade att arbeta.

Foljde sa i nara sammanbang dermed pavisandet af de
hestdmda vigtsforhallanden, olika for bvarje sarskildt amne,
hvari foreningar ske, ocb med dem som naturlig konseqvens
laran om atomerna som foreningsvigternas orsak.

Ungefar vid tidpunkten for syrets npptackt mota vi de
forsta forsoken, som tyda pa bestamda talforballanden vid
foreningarnas bildning, i forsta band vid syrornas forening
med baser till Salter. Samma lagbundenbet tillampad pa
elementernas foreningar inbordes gjorde Dalton till upp-
tackaren af de miiltipla proportionerna ocb med forsoket
att forklara deras orsak pa samma gang till den forste, som
uppstalde en rent kemisk atomteori, 1805 till 1808. Det
var vid samma tid som Berthollet, Layoisiees fornamste lar-
junge, med ofverlagsen skarpsinnigbet utvecklat sin lara ora
foreningar efter bvilka forhallanden som belst, pa sin bojd
inom vissa yttersta griinser, under det a andra sidan manga
kemister med ifver forfaktade den dynaraiska bypotesen,

BLOMSTRAND, KEMIEN ATOMERNAS VETENSKAP. 93

enligt hvilken foreningarna bero pa de olika materiernas af
qvantitativa lagar obundna inbordes genomtrangning. Med
ett ord, jordmanen var foga mottaglig for den nya laran,
och Daltons uttalande skulle ma handa ohordt forklingat,
sa vidt ej Berzelius varit redo att taga fragan om band
ocb af Daltons lost framkastade mening gjort hvad den
sedan blef, en sant vetenskaplig teori, pa hvilken allt jemt
kunde vidare fortbjggas. Som resultatet af egna arbeten
forelago redan talrika nya bevis pa de bestamda vigtfor-
ballandena, som endast vantade pa atomerna sasom pa en
gang sin forklaring och bekraftelse, sa att ban redan 1810,
da ban vid fragan derom sager sig annu ej veta, »huru Dal-
TON utfort sin sats ocb pa bvilka forsok ban grundat den»,
utan ett ogonblicks tvekan kunde forklara, att, »i fall satsen
vore riktig, den vore att anse som det storsta steg, kemien
nagonsin gjort till sin utveckling». Den ledde i forsta band
till den serie af arbeten for atomvigternas narmare fast-
stallande, som ensamt for sig skulle varit tillracklig att for
alia tider grundlagga bans rykte som kemiker af forsta ran-
gen. Emellertid bade Gay Lussac kort forut utfort sina
vicftiga endiometriska forsok, bvarigenom de enkla volum-
forhdllandena vid gasformiga amnens foreningar adagalades.
Gay Lussac sag sjelf deri ej nagot binder for fortsatt er-
kannande af Berthollet's lara om foreningar utan bestamd
lagbundenhet, under det Dalton a sin sida sokte bevisa,
att Gay Lussac misstagit sig. Af Berzelius belsades upp-
tackten genast som »ett af de mest direkta bevis for riktig-
heten af Daltons bypotes.» Den blef bonom fran borjan,
s&som den sedan for alia tider blifvit, sjelfva grundvalen
till atomteorien. Atomerna blefvo volumatomer, bans teori
en volurnatornteori, da forst genom volumerna, ocb detta
just vid de foretriidesvis vigtiga elementen, vunnits en
siiker ledninsf for bedomande af atomvigternas storlek.

Pa atomernas sakra grund bvilade salunda Berzelii ke-
miska liirobyggnad, i det den med orygglig konseqvens ut-
gick frS,n forutsiittningen af dessas tillvaro sasom det i forsta
rummet bestammande, liksom det iir ej mindre visst, att
det, oafsedt det iuflytande, ban genom sin ofverliigsna ex-

94 ANDRA ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

perimentela skicklighet utofvade, varit framfor allt det kon-
seqventa fasthallandet af denna ledande grundtanke, huru
hypotetisk den an i och for sig var och annu mer for
manga syntes vara, som gifvit at hans teori det blifvande
vfirde, som aldrig kan den samma frankannas och endast
desto tydligare framtrader, ju langre utvecklingen fortgar i
den af honom angifna riktninffen, ma man ocksa an sa ofta
menat sig ga en annan vag an den han betradde, och att
resultat vunnits, som pa intet satt varit forenliga med hans
uppfattning.

Yi veta, att vid tidpunkten narmast fore och efter Ber-
ZELii dod, ntan afseende pa dem, sora menade sig upptrada
i fullkomlig opposition mot hans asigter, hos flertalet tyska
kemister och till och med i hans eget fadernesland atom-
teorien sasom sadan ansagcs kunna lemnas helt och hallet a
sido sasom en ofverflodig hypotes, som till intet tjente.
Man raknade efter de med enheten eqvivalenta vigtsmiing-
derna och glomde volumatomerna sa godt som helt och hallet.

En staornation hotade att intrada i utvecklino^en, men,
som bekant, blef det den Berzeliska skolans ifrigaste veder-
sakare eller de franska kemisterna Dumas, Laurent, Ger-
HARDT forbehallet att npptaga traden, som hotade att ga
forlorad, och genom annu fullstandigare tillgodogorande af
volumatombegreppet, an Berzelius tilltrott sig, med ett slag
oppna en ny aera for vetenskapen eller med ett ord att gifva
uppslaget till den s. k. moderna kemien, hvars konstrikt
hopfogade byggnad pa goda grunder kan sagas hvila pa den
gamla Berzeliska volumatomformeln for vattnet med tva
atomer vate och en syre. Afgorandet af atomernas relativa
storlek pa grund af vattnets volumforhallanden var atom-
teoriens forsta utvecklingsskede, det andra blef nu, da man
i de tva volumerna vattengas, som vid foreningen npp-
komma, sag vagen ligga oppen for afgorandet af storleken
af den »sammansatta atomen», eller, som man numera fann
nodvandigt att med ett sarskildt namn beteckna den, mole-
hnlen till skilnad fran atomerna, hvaraf den ar sammansatt.
Af volumlagen for de kemiskt odelbara atomerna framgick
den utomordentligt vigtiga lagen for de endast mekaniskt

BLOMSTRAND, KEMIEN ATOMERNAS VETENSKAP. ■ 95

odelbara molekulerna, eller att. i full ofverensstammelse med
fysikens resultat, alia molekuler i gasform intaga samma
rum och detta jemnt dubbelt sa stort som volumen af en-
hetsatomen. Att ocksa denna sats, sasom nu allt jemt fram-
halles, blifvit uttalad redan uagra fa ar efter Gay Lussacs
upptackt (af italienaren Ayogadro 1811) men lemnad utan
uppmarksamhet, ar ej underligare an att t. ex. fransmannen
Jean Ret mer an hundra ar fore Layoisier utfort bans grund-
laggande forsok rorande tyngdens betydelse och i alio pa
samma satt tolkat dess resultat. Faststallandet af atom-
vigterna hade tillrackligt tagit uppmarksamlieten i ansprak
under de artionden, som narmast foljde efter de epokgorande
Gay-Lussacska forsoken. Den vidgade synkrets, som med
molekulbegreppets inforande oppnades, var en senare tid
forbeballen. Emellertid hade kemien salunda sasom liiran
om atomerna fatt pa en gang sin fulla begransning fran och
sin naturliga ofvergang till fysiken sasom laran om mole-
kulerna.

Hvilken genomgripande betydelse det kan ligga i in-
forandet af ett sarskildt namn pa ett vetenskapligt begrepp,
som forut val tillampats men icke med namn belagts, visar
sig ej mindre pafallande i den andra stora upptackt, som
vi rakna sasom var moderna kemis ara och berommelse,
med ett ord i upptackten af atomvdrdet eller de olika am-
nenas olika formaga att till flere eller farre atomer binda
ett annat. Att t. ex. vate, aluminium, kol forena sig med
syre i olika forhallanden, tva atomer med en, tva med tre,
en med tva, viste man af gammalt; att de multipla for-
hallanden, hvaruti qvafvet forenar sig med syret, ha sin
grans i salpetersyran med fcm atomer syre, framgick redan
af Daltons forsok; att tva olika basiska oxider hos samma
metall, sasom jernoxidul och jernoxid, utgora orubbligt gifna
normer for motsvarande klorider, bromider, sulfider o. s. v.^
var af det forsta, hvarpa nyborjaren i kerai af gammalt maste
goras uppmarksam. JMan fann sig slutligen foranUten att
rakna allt detta st\som beroende pa en sarskild egenskap
hos de olika materiela atomerna, belade egenskapeu med
ett namn och fann till sin undran, att ett nytt uppslag ^ter

96 ANDEA ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

var gifvet till fortsatt byggande pa den gifna grunden med
en hastighet, hvarom man forut knappast kunnat gora sig
nagon forestallning. Man menade sig visserligen liafva gjort
allt for litet, om upptackten salunda skulle inskranka sig
till, att man latit den af gammalt bekanta regelbundenlieten
vid de enkla eller multipla proportionerna upphojas till lag,
ocli konstruerade sa det »konstanta» ocli for hvarje element
orubbligt gifna atomvardet sasom battre motsvarande det
splitter nya i upptackten, men forbisag dervid a ena sidan,
att teorien endast bar att i sig inordna det experimentelt
gifna, icke att konstruera a priori, a andra sidan, att genom
en dylik pa fri hand gjord inskrankning i begreppet vid
den praktiska tillampningen vida mer var forloradt an vunnet.

Den vigtigaste konseqvensen af antagandet af atomer
ar mojligheten att i foriiiler ange amnenas sammansattning,
ocb detta ej minst i de ofta forekommande fall, da olika
s. k. isomera amnen icke endast innehalla samma bestands-
delar, utan ocksa i fullkomligt samma bade absoluta och
relativa mangd. Da foreningarna uppkommit genom sam-
manslutning af atomer, maste olikheten forklaras genom de
olika siitt, hvarpa atomerna lagras till hvarandra, I uppstal-
landet af honstitutionsformler. motsvarande denna atomernas
lagring, fann salunda Berzelitjs pa goda grunder »det hogsta
mal, hvartill vetenskapen hade att strafva». Fa af Berzelii
satser hafva emellertid med sadan ifver bekampats som denna,
och detta just af de kemister, som grundade sitt vetenskap-
liga rykte pa det fulla hafdandet af volumatomernas ratt,
onekligen ett af de markligaste bevisen pa den oklarhet i
uppfattningen af atombegreppet, som sa ofta gjort sig gal-
lande, da man val ej gerna kan antaga, att endast begaret
att opponera dikterat det fornama forakt, hvarmed fragan
om konstitutionsformlerna pa sin tid bemottes ifran detta hall.

Med faststallandet af atomvardet blef, alia betanklig-
heter oaktadt, anvandandet af lagringsformlerna en simpel
nodvandighet.

Vi inse latt, med hvilken oerhordt storre sakerhet, man
numera kunde rora sig vid forsoken att utleta de for hvarje
sarskildt fall sannolika formlerna, da man vid kannedom af

BLOMSTRAND, KEMIEX ATOMERNAS VETENSKAP. 97

de olika elementens atomvrirden viste pa forhand, hum
manga atomer eller atomgnipper som vid en hvar sarskild
atom kunde bindas. Man kimde salunda tala om ett full-
komlio-t uytt slao- af formler under det nva namnet >.struk-
turformler» eller pa tyska »Verkettungsformeln» med den
ena atomen bunden eller fastkedjad vid den andra, ehuru
det obestridligen i grunden var i alio samma art af formler
som de o-amla Berzeliska, om ocksa med oiemforlio^t storre
moilio'bet att i enskildbeterna atersfe den atomernas bygo--
nad, man hade att i bild eftergora, da man i atomernas for-
eningsviirde egde en osviklig ledning vid sina bygsfnads-
konstruktioner, alltsa iifven detta endast ett nytt," om ocksa
siirdeles viotiat steo- framat i den forut ano-ifna riktnino-en.

Att niirmare ano;ifva, hvad hario-enom blifvit utriittadt,
skulle vara att soka i detail redosfora for den lanira rad af
glansande upptiickter, som sarskildt inom det organiska om-
radet under de senare artiondena blifvit o-iorda.

Jag vill inskranka mig till nagra fa exempel med sar-
skildt afseende pa mojligheten att icke endast forklara redan
gifna isomerier, utan ocksa pa forhand forutse och derefter
experimenteit afgora, i hvilka fall isomera former kunna
och maste forefinnas.

" Hvad uttryck vi gifva at vara atomer ar naturligtvis
likgiltigt, endast vi fasthalla, att tecknen skola utmiirka ato-
mer med bestamda foreningsvarden. Anvandas solida figurer,
sasom vid det muntliga foredraget skedde, eller belt enkelt
rektangulara traklossar, som genom sin olika storlek ange
denna olika formaga att binda andra atomer, kunna forhal-
landena foretradesvis latt goras fullt askadliga. 1 skrift och
tryck kunna de vanliga bokstafstecknen for elementarato-
merna med all fordel anvandas. For nodig siikerhet vid
operationerna kan man, om man sa vill, med en liten ro-
mersk siffra beteckna atomvardet for elementerua i frao-a.

Vi forestalla oss, att vi ha att gora med en kropp, som
efter analysen befunnits innehSlla kol, viite och syre i for-
liallandct af fyra atomer kol, tio viite och en svre eller, i
vanliiJfa formler uttrvckt. C^H^^O.

Hum kan denna kropp vara konstruerad?
12:te STiandinavislia Natvrfflraltaremdtet. *

98 ANDRA ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

Skall byggnaden erlialla behorig staclga och sakerhet,
kunna vi ej undga att tanka oss en kolatom sasora grund-
valen, hvarpa det hela skall uppforas. (Vi kunna for till-
'fallet utmarka den samma med nagot fetare stil.)

Genom foregaende kemiska forsok hafva vi fiinnit, att
amnet forhaller sig som en alkohol och saledes liksom den
vanliga alkoholcn utgor ett oxidhydrat.

En vateatom maste saledes vara bunden vid syre. De
ofriga viiteatomerna liksom syreatomen med den annu ater-
staende af dess tva angreppspunkter kunna endast vara
bundna vid kol.

For att bilda ett gemensamt belt maste kolatomerna
sins emellan pa ett eller annat satt binda hvarandra. Vi
forestiilla oss enklast, att endast en af de ofriga ar oraedel-
bart lagrad till den som grundval antagna, ocb att de andra
tre pil samma satt binda hvarandra med en af sina fyra an-
greppspunkter, saledes samtliga liksom lankarne ienkedja:

IV IV IV IV II I

C— C— C— t^— OH. Tomrummen fyllas med vate, och bygg-
naden ar fardig. Men den fjerde kolatomen (at venster
riiknadt) kan ju ocksa liksom den tredje vara bunden vid den
andra eller ock liksom den andra vid den forsta (det helas
grundval), som slutligen kan tankas pa en gang binda alia tre de

ofriga kolatomerna, saledes /t]]>C— Cy— OH, pl^€> — OH

och C— C^.OH, eller fullstandifft med inforande af de alltid lika

regelratt nio vateatomerna, jemte CH^. CH^.CH^.CH^.OH,

sasom af alia den enklaste, pTjsCH.CH^.OH, 'pTraCH.OH

CH^
och CH^.COH. Andra kombinationer an dessa fyra aro ej

CH3

tankbara.

Vi kanna ocksa fyra olika butylalkolioler . Den sista,
med de fyra kolatomerna liksom sammanslutna i en enda
trangre grupp, ar siirskildt marklig sasom en af de forsta
upptackter af denna art, som foljde i och med uttalandet
af ordet atomvarde, i det den ryske kemikern Butelrow
gjorde sig till uppgift att framstalla den samma och efter

BLOMSTRAND, KE3IIEN ATOMERXAS VETENSKAP. 99

metoder, som lago niira till hands att forsoka, ocksa lyc-
kades att o-ora det.

Det ma ock anmiirkas, att denna artforandring, sasom
ofver hufvud tao-et likuande amnen med molekulen sa att
saga till det yttersta sammantrangd, ar lattare ilygtig an de
ofriga, under det svarflygtigheten okas i samma man ut-
strackningen i rummet blir storre.

Gora vi enahanda byggnadsexperiment med amylalko-
holen, som har en kolatom mera, saledes inalles fern efter
formeln C'^H^^O, finna vi pa samma satt och med samma
latthet, att ej mindre an 8 olika kombinationer aro mojliga.

Det ar tydligen vid ett sa stort antal former vida sva-
rare att vid laboratoriibordet aterfinna dem alia.

Det har pa sista tiden om sider lyckats, och vi kanna
nu atta finkeloljor med det gemensamma namnet amyl-
alkohol, hvar med sin olika kokpunkt o. s. v.

A andra sidan ma anforas det markliga kolvatet henzol
med sex kolatomer, men ej mera an sex atomer vate, eller
med den empiriska formeln C'H'^.

Vid detta kolviites ovanliga bestandighet och dess utom-
ordentligt stora betydelse sasom utgangspunkt for en snart
sao-dt s^ranslos manoffald af andra amnen hafva vi alia skal
att antaga, att sammansattningen ar sa regelbunden och sym-
metrisk som mojligt, saledes att de sex vateatomerna aro
alia bundna pa samma satt, d. v. s. vid hvar sin af de sex
kolatomerna: CH CH CH CH CH CH. Da nu kolatomerna tyd-
ligen med de aterstaende 18 af de inalles 24(4x6) angrepps-
punkterna maste antagas binda hvarandra, kan enklast an-
tagas en at alia hall sluten kedja eller en ringformig komplex:

CH

CHr jCH

CH >\ y CH

CH

Tiinka vi oss nu t. ex. tvA, kloratomer ersiittande tva
vate, maste i foljd af det olika elektrokcmiska inflytandet
egenskaperna blifva olika, om de bada kloratomerna komma
jemtc. hvarandra eller dtskilda af en viite eller sa langt som

100 ANDRA ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

mojligt ifran livarandra. I korthet sagdt, tre olika biklor-
benzoler maste vara tankbara.

Stannar deremot substitutionen vid intradet af en enda
kloratom, maste det vara fullkomligt likgiltigt, hvar den
kommer. I en sluten kedja aro alia lilnkarne i fullkomligt
samma stallnins: till hvarandra. Endast en monoklorbenzol
kan existera — ocli sa vidare.

Det markliga ar nu, att hvad salunda maste folja af vara
koDStruktioner med traklossarne eller bokstafstecknen ocksa
fullstandigt bekraftas af det kemiska experimentet, ocli att
salunda af den enkla satsen, att de sex kolatomerna i ben-
zolen binda livar sin kolatom (forst med bestamdhet uttalad
ocb tillgodogjord af Kekule i medlet af 1860-talet), framgatt
en teori for de aromatiska kropparne, med hvars genom-
forande i de minsta detaljer flertalet af de sista artiondenas
kemister varit oafiiitligt sysselsatta.

De anforda exemplen torde tillriickligt visa, huru ytter-
ligt simpel den kemiska atomteorien iir och huru enkelt den
resonnerar, i det den bygger med sina atomtecken liksom
barnen sina bus af trabitar eller kortlappar, om ocksa med
den visserligen mycket vigtiga inskrankning, hvartill bekant-
skapen med byggnadsmaterialets qvautitativa och qvalitativa
egenskaper nodvandigt foranleder.

Men a andra sidan torde ocksa tillrackligt af dem framga,
hvilka underbart rika konseqvenser folja af de enkla pre-
misserna.

Pa isomerierna profvade redan Berzelius sin atom-
teoris giltighet. Myrsyreetyletern och attiksyremetyletern
(CHIOX'H^O och C-H^O.CHO, bada C^H'^O") anfordes
tidigt sasom da tillgangliga talande bevis derfor. Sasom
atomteorien i vara dagar utvecklat sig, kunde den narvarande
kemieu med fog betecknas som isomerieomas kemi.

Och dock tvekar man annu att tala om en atomernas
la2:rino- i rummet, tvekar man iinnu att antag'a atomernas
tillvaro fran kemikerns standpunkt tillrackligt bevisad. *

* ))"\Vie die Atome wirklicli angeordnet sind, werden wir nie erfahren
— — , da eben Atome keine sinnliclien Wesen sindo, heter det t. ex. annu
hos Albrecht Eau i bans fortjenstfulla arbete »Uber die Entwickelung
der modernen Chemie" 1879.

BLOMSTRAND, KEMIEN ATOMERNAS VETENSKAP. 101

Att man dock ej harmed liimnit gransen for mojligheten
att soka i formel aterge atomernas lagring, visas af de for-
sok, som pa sista tiden gjorts att forklara afven den sar-
deles egendomliga art af isomerier, som med ett gemensamt
namn betecknas som fysikaliska isomerier, sa kallade emedan
olikheten i egenskaper, sasom det olika forhallandet till po-
lariseradt Ijus, den olika kristallformen o. s. v., pa intet satt
kan, sasom i forut anforda fall, forklaras genom de vanliga
kemiska formlerna. Sammansattningeu ar lika afven med
liansyn till den rationela konstitutionen. Detta forsok af
den hollandske kemikern yan't Hoff i hans arbete »La chi-
mie dans I'espaco) ar allt for markligt for att ej fortjena
med nagra oid omnamnas. Han soker orsaken till de namnda
isomerierna i det olika lage, som de fyra vid en kolatom
bundna atomerna eller atomgrupperna till denna och till
hvarandra intaga. Da de ej gerna kunna tankas ligga i ett
och samma plan, maste de namligen anses gemensamt bilda
en tetraeder omkrino- den hiir forut som det helas orrundval
betecknade atomen, under det a andra sidan formen af den
salunda uppkomna tetraedern tankes sta i naturligt beroende
af amneuas olika qvalitativa beskaffenhet, sasom medforande
ett relativt olika afstand fran centralatomen. Aro alia fyra
af samma slag sasom t. ex. ensamt vate i det enkla kolviltet
CH\ skulle saledes den af viiteatomerna bildade tetraedern
vara reguliiir. Intrader klor o. s. v., forandras formen pa olika
satt, men endast i det fall att alia fyra atomerna eller atom-
grupperna aro olika, t. ex. pa en gang vate, syre, klor och
kol, befinnas tva olika grupperingar vara mojliga, eller sa
att tva i ofrio^t fullkomliort lika tetraiidrar utsjora hvarandras
spegelbilder eller aro kristallografiskt uttryckt motsatt he-
miedriska till hvarandra. Tva isomera former skulle alltsa
i sadant fall vara mojliga med motsatta kristallografiska och
optiska egenskaper. * Det samma skulle blifva hiindelsen.

* Dessa forhallanden framtrada sardeles enkelt och askMligt, om man,
sasom vid tillfallet skedde, later den centrala kolatomen utmarkas genom
en rund kula med fyra symmetriskt anbragta hal, hvari de olika langa
skaften till de hvar pa sitt satt fargade kulor, som tjena att l)cteckna de
fyra dervid bnndna atomerna eller atomgrupperna, efter behag instickas.
Perspektiviska teckningar i papperets lalan ge en mindre tillfredsstallande

102 ANDRA ALLMAXXA SAMMANKOMSTEN.

eller tva hvaraudra supplerande former skulle kunna tankas,
da tva kolatomer vid omsesidig dubbel bindning bilda en
fyrvardig komplex, for sa vidt en hvar af de bada kolato-
merna binder sins emellan olika amnen. Vid en komplex
med mer an en asymmetrisk kolatom eller med mer an ett
fall af dubbel bindning skulle tydligen mer an tva pa denna
grund isomera amnen vara tankbara.

Dessa hypoteser till forklaring af atomernas lagring i
rummet, icke endast vid den ena eller andra af olika kol-
atomer, utan ock med hansyn till det olika inbordes laget
vid samma kolatom, bafva af samtidens kemister blifvit myc-
ket olika bedomda, i det den ene deri ser ett vardefullt
nytt uppslag for losandet af isomeriernas stora sporsmal,
en annan ater ej kan finna ord nog starka till deras for-
domande och, t. ex. sasom Kolbe, betecknar dem som hallu-
cinationer och galenskaper af samma art som tron pa hexor
ocli klappandar eller som vilda fantasifoster utan nagot som
heist vetenskapligt varde.

Men ar asigten an sa djerf, visst iir, att den ar en na-
turlig och fullkomligt konseqvent utveckling af atomteorien.
Atomerna, som bilda molekulen, mdste vara lagrade till
hvarandra pa ett visst satt, och att detta anses vasentligen
hero pa de deri ingaende atomernas qvalitativa olikhet, ar
endast ett nytt medgifvande at de grundsatser, hvarpa den
elektrokemiska teorien hvilade, och som man med eller mot

o

sin vilja maste in praxi tilliimpa. A andra sidan ar hypo-
tesen ingalunda af den art, att den icke kan experimentelt
profvas.

Vi inskranka oss till anforandet af nagra exempel pa
mojligheten att pa denna vag forklara redan gifna isomerier.

Af mjolksyran aro efter det vanliga formuleringssattet
endast tva former mojliga. Emellertid existerar till kemistens
forargelse annu en tredje (kottmjolksyran). Efter van't Hoff's
hypotes maste en sadan existera. Det af gammalt bekanta,
visserlio-en annu framfor alia andra miirkvardisfa fallet af

bild af saken i fraga; vida battre. sasom ock efter forfattarens eget for-
slag vid tillfallet forekom, pappmodeller af tetraedrarne, som efter det olika
laget uppkomma.

BLOMSTUAND, KEMIEN ATOMERNAS VETENSKAP. 103

isomeri, da de bada hoger- och venstervridande och pa samma
gang hoger- och venster-hemiedriska vinsi/rorna forenade ge
den optiskt inaktiva och icke hemiedriskt utbildade drufsyran,
foljer likaledes af hypotesen i fraga. De tva vinsyrornas
molekuler skulle utgora motsatta asymmetriska tetraedrar
— den ena den andras spegelbild. Da bada triida till hopa
till ett gemensamt belt, blir den sammansatta molekulen
symmetrisk.

Vi hafva harmed i fiygtiga drag redogjort for vara da-
gars atomteori, sa vidt den soker experimentelt tillgodogora
asigten om atomerna sasom genom inbordes lagring till
hvarandra bildande molekulen, hvaraf det hela utgores.

Det ar emellertid, sasom latt inses, endast den ena sidan
af problem et, som dervid ifragakommit, atomerna i och for
sig sasom de skarpt begransade smadelar, hvaraf de olika
tingen utgoras. Att uppgiften ej ar inskrankt dertill, be-
hofver knappt anmarkas. Det andra ej mindre vigtiga spors-
malet maste blifva, hvad det ar for en kraft^ som samman-
haller dessa materiens minsta delar eller pa grund af im-
pulser fran olika hall allt efter deras olika art Later dem
omsatta siof med hvarandra till nva foreningsformer.

Det var det stora i Berzelii atomteori, att den var och
for sin tid kunde vara i bada dessa hanseenden ett afslutadt
belt, en helgjuten teori ofver materien och de krafter, hvaraf
materien beherskas. Det kunde ej blifva tal om atomerna,
utan att pa samma gang togs hansyn till den pa deras olika
qvalitet beroende olika kraft, hvarmed de verkade.

I denna mening ar var tids atomteori langt ifran sa
helgjuten som Berzelii for sin tid var. Utvecklingen bar
varit ensidig, och ju storre framstegen a ena sidan varit,
desto mer bar den andra sidan trangts i bakgrunden. Ocksa
den nya inblick vi i vara dagar vunnit i kraftcrnas vasende,
sasom antagligen alia endast yttringar af samma grundkraft,
bar ocksS, i viss man snarare undanskjutit an befrilmjat los-
ningen af sporsmalet om hvad den kemiska kraften s^som
sS,dan ar. Men om ocks^ denna motsatsens allt beherskande
lag, hvartill Berzelius ensamt i den mystiska elektiiciteteii
kunde finna ett fullt motstycke, om ocksi\ forhiiUandet mellan

104 ANDRA ALL:\IANXA SAMMAXK03ISTEN.

hvad vi kalla positivt ocli negativt, suit ocli basiskt, plus
och minus, anuu vantar pa sin forklaring, mycket, oandligt
mycket ar dock iifven inom detta omrade gjordt. Sarskildt
hafva vdrniefenomenen varit foremal for grundliga och djup-
gaende studier samt vigtiga lardomar deraf liemtats. Ocli
vi kunna sao-a till var berommelse, att i var egen krets finnes
den man, som framfor andra i detta hanseende fort vara
dagars vctenskap framat. Professor Thomsen i Kjobenliavn
bar ju lart oss redan forut, huru vi t. ex. kunna mixta sy-
rornas basicitet efter det qvantum varme, som de vid matt-
ning med baser frigora, ocb vid sammantradet i gar gaf ban
oss del af bvad som synes blifva glanspunkten af bans lang-
variga arbeten at detta ball, eller en lika genialt tankt som
med sallsynt experimentel skickligbet utford metod att ge-
nom varmeutvecklingen vid organiska amnens forbranning
afgfora det oro;aniska amnets sammansattninof, med ett ord,
att lata eneroien af de krafter, som inom atomerna aro verk-
sarama, vittna afven den om atomernas lagring. Sa lat ban
oss t. ex. veta, att benzolens sex kolatomer icke, sasom vi
vid var lek med traklossarne foranlatos att antaga, ligga i
en ring den ena till den andra, utan i dess stalle, sasom
ock blifvit forutsatt som mojligt, bilda ett symmetriskt tre-
sidigt prisma, bvilket, i forbigaende sagdt, tydligen vida
battre motsvarar de arkitektoniska ansprak, vi billigtvis kunna
stalla pa vara atombyggnader, ocb tydligen pa samma gang'
passar mycket battre an ringeu eller armbandet som grund-
valen for en blifvande kristall med sina skarpt ratliniga
konturer. Men utan afseende barpa, den skandinaviska natur-
forsknino'en bar skal att brins-a professor Thomsen sitt tack
for bvad ban i denna viotio-a del for kemien o-iort ocb for
framtiden lofvat att gora.

Emellertid, atersta ocksa iinnu manga gator att losa,
manga sporsmal att besvara, sa mycket torde tillrackligt folja
af den foregaeude framstallningen, att kemistens antagande
af atomer ingalunda ar en los bypotes, utan med nodvan-
dio'het fram^ar af faktiskt gifna forhallanden. Deras vara
eller icke vara beror ej ens pa vara s. k. elements egenskap
af sammansatta eller icke, en fraga for ofrigt ingalunda fran

BLOMSTRAJ^D, KEillEN ATOMERNAS VETENSKAP. 105

i o-ar eller i dao- da forhallandena i denna del aro nu i alio

de samma, som da Berzelius for nara sjuttio ar sedan (1812)

forklarade, satt vara kunskapers narvarande stallning icke

tillater denna fragas besvarande». Vi blefvo vid gardagens

markliga afdelningssammantriide niirmare bekanta med fyra

uya skaudinaviska element, hemtade ur den skandinaviska

graniten ocli forst upptackta eller atminstone forst fullstiin-

dio't studerade af svenska kemister, nya viil passande led i

det underbara system, som vi nu veta att elementariimnena

bilda. Med all sannolikhet skola val ocksa de, liksom de

af D-ammalt bekanta, for alia tider, Lockter och andra till

trots, envist motsta alia kemistens forsok att i sina digiar

och retorter sonderdela dem i vate, syre, calcium och andra,

efter hvad vi kunna finna oss foranlatna att antaga, enklare

konstituerade. Men skulle ocksa elementernas egenskap af

sammansatta verkligen en gang kunna experimentelt bevisas,

kemistens atomer forlora ej derfor sin betydelse sasom bygg-

nadsstenarne, hvaraf molekulernas vexlande byggnader upp-

foras. Om den yttersta gransen for deras delbarhet i bygg-

nadsstenar af annu mindre dimensioner nu ar funnen eller

icke, ar med hiinsyn till atombegreppet sasom sadant honom

fullkomlio;t liko^iltigt. Om det oandliot lilla blir en eller

annan brakdel mindre an det forut varit, betvder for var

tanke, niistan lika val som for vart oga, sa oandligt litet.

Att vi af Demokritos lanat namnet atomer^ iir ju en ren till-

fallighet. Och for ofrigt larer namnet sa mycket mindre

behofva missleda, som vi redan torde tillrackligt ha glomt

den klassiska grekiskan eller tillrackligt forsummat att till-

egna oss den samma, for att ej oupphorligt behofva tiinka

pd harledningen af o. privativum och t^/luco. Vi inlagga i or-

det en positiv i stiillet for en negativ bestiimning, och allt

i denna del ar orodt. Det vissa blir emellertid, att kemistens

atomer aro for honom lika sakert gifna som cellcrna iiro

det for botanikern och zoologen, om det ocksa iir med belt

andra medel iin med mikroskopets tillhjelp som vi soka att

karakterisera dem och faststalla dei'as skiljaktigheter ifr^n

hvarandra, om det ocksA, ar pA, himmelsvidt andra grunder vi

tilltro oss att efterbilda deras kombinationer med hvarandra

106 ANDRA ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

med niistan samma ansprak pa tillforlitlighet som de har pa
taflorna aftecknade cellkomplexer, som min van botauisten
nyss forevisat.

Visst ar med ett ord, att Berzelius hade ratt, da han
i vart arhundrades borjan forklarade, att kemien med an-
tagandet af atomer gjort det storsta steg det nagonsin gjort
till sin fullkomning. Studiet af deras inbordes vexelverkan,
deras aldrig hvilaude kamp med livarandra skall i framtiden
som hittills blifva kemiens forsta uppgift.

Den langt framskridna tiden medgaf ej, sasom afsedt
varit, att i sammanhang med de anmarkningar, som i det
foregaende lemnats, sasom i viss man deras narmaste for-
anledning, till slut yttra nagra ord rorande ett par upp-
satser fran senaste aren, hvari samma fragor beroras, nam-
ligeu ett foredrag af Kekule »Ueber die wissenschaftlichen
Ziele und Leistungen der Chemie» (Rektoratsrede i Bonn),
a andra sidan en kritik derofver af Kolbe i Leipzig. Sasom
sarskildt markliga fall af i manga afseenden diametralt mot-
satta asigter i fragan och pa samma gang af det ofta in-
traffande ensidiga fasthallandet af en viss vetenskaplig stand-
pvinkt, med afgjord obenagenhet, om ej snarare fullkomlig
oformaga att opartiskt bedoma en annans, erbjuda de hvar
pa sitt hall ej ringa intresse och vore visserligen for fragans
vidare utredning val fortjenta af en narmare granskning.
Kan ocksa en sadan ej ifragakomma, torde dock foljande
kortfattade anmarkningar vara for tillfallet medgifna.

Kekule har vunnit sitt rykte genom vidare utveckling
af lagarne for atomernas lagring till hvarandra och nagra
sarskildt lyckliga tillampningar af de samma, sasom framfor
allt i fraga om den forut anforda benzolformeln. Mojligen
later sig deraf tillrackligt forklara, att han, utan att vid redo-
gorelsen for utvecklingen af atombegreppet med ett ord om-
namna hvad Berzelius for atomteorien gjort, eller huru han
sjelf i strid emot honom afgjordt fornekat lagringsform-
lernas berattigande, nu djerf i kanslan af sin egen stor-
het, ej endast gor af atomteorien hvad vara niivarande kun-

BLOMSTRAND, KEMIEN ATOMERNAS VETENSKAP. 107

skaper foranleda och medgifva att gora, utan ocksa for det
stora publikum framlagger resultat af den samma, som
annu och sannolikt for alltid skola tillhora den kemiska
fantasiens omrade, sasom da det konstanta atomvardet. hvil-
ket visserligen med full ratt betecknas som en hypotes, sa-
som gaende utom den gifna erfarenheten, forklaras och har-
ledes af de svingande rorelser, som atomerna pa ett gifvet
tidsmoment utfora, eller da han, som det heter, pa det na-
turligaste siitt i verlden menar sig af atomvardet kunna for-
klara, huru de lefvande organismernas form element upp-
komma, i det molekularmassor bildas med ett slags lif, be-
staende i de flervardiga atomernas fortsatta omlagring m. m. d.

A andra sidan visar sig i Kolbes kritik, om an sa be-
rattigad och val befogad den i vissa delar ar, huru han for sin
del, liksom stelnad i egna former och uttryckssatt, ar full-
komligt ur stand att i atombegreppet, som han dock oupp-
horligt tillampar, inlagga en verklig mening, och salunda,
da han med rastlos ifver fullfoljer det maktpaliggande varf,
han patagit sig, att forsvara den gamla nyktert kemiska upp-
fattningen, sadan den af Berzelius grundlades och till sin
riktning bestamdes, mot den moderna kemiens missgrepp,
hangifver sig till den grad at den motsatta ytterligheten,
att han pa samma gang upptrader i afgjord strid mot sjelfva
de grundsatser, hvarpa Berzelii teori sasom en teori for
atomerna ytterst hvilade. Har som annars maste galla den
gamla satsen: in medio Veritas.

Atomerna sasom foremal for den kemiska vetenskapen
maste fattas som verkligen materiela storheter och icke som
blotta tankeabstraktioner utan reel existens (jemf. ofvan sid.
100, der de efter Rau citerade omdomena fullkomlioft samman-

o

falla med Kolbes). A andra sidan ar det erfarenheten, som
hittills gjort oss allt battre bekanta med deras natur och
vasende. Nu och framgent ar det endast erfarenheten, som
till den mer eller mindre sent funna grans, hvartill denna
kan na, skall ytterligare vidga v^ra kunskaper om de samma.

108 TREDJE ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

Efter foredragens slut meddelade ordforanden utgangen
af de vid sammankomstens borjan foretagna valen till ined-
lemmar i styrelserna for nasta naturforskaremote, for livilket
meddelande, jemte ett i sammanliang dermed fattadt beslut,
narmare redogores ofvan a sid. 43.

Tredje allmanna sammankomsten.

Onsdag-en den 14 juli kl. 1 e. m,

Riksantiqvarien Hans Hildebrand holl ett foredrag om
Kronologiska anknytningspunkter for nordens
forhistoriska tid.

Professor H. Gylden talade derefter om Naturveten-
skap och idealism.

Slutligen holl professor C. J. AsK foljande foredrag:

Om den antiseptiska sarbehaudlingen.

Da den praktiska medicinens uppgift ar icke blott att
bota dem, som lida af nagon sjukdom, utan fast mera att
forekomma sjukdomars upptradande genom att undanrodja
deras orsaker, sa ma viil hvarje bemodande, som i detta
senare fallet krones med framgang, helsas med gladje icke
blott af dem, som gjort till sin lifsuppgift att bjelpa den
af sjukdom lidande, utan af en livar, som ommar for nastans
helsa och valbefinnande.

Ett sadant med framgang kront bemodande ar genom-
forandet af den antiseptiska sarbehaudlingen, hvilken i syn-
nerhet pa sadana stallen visat sig vardefull, der man haft
att kampa mot de svara och Jifsfarliga akommor, som under
benamning sarsjukdomar sa ofta pa ett harjande satt hem-
sokt afsigtligt eller tillfalligtvis sarade.

Afven om detta stora Qch valsio-nelsebrino-ande verk val
nu mera kan sagas vara kandt och erkandt inom hela den
bildade verlden, atminstone af dess sarbehandlande lakare,
och om afven af mig i den korta framstallning, jag nu gar
att lemna om denna sarbehandlingsmetod, icke nagot nytt

ASK, DEN ANTISEPTISKA SARBEHANDLINGEX, 109

blifver framlagdt, hvarigenom den samma kau siigas hafva
blifvit pa nagot siitt fullkomnad, sa torde dock icke blott
en upplyst ahorarekrets intresse for hvarje stort och viirde-
fullt framsteg inom naturforskningens omrade, utan annu
mera beliorigheten att afven pa detta mote uttala ett er-
kannande af den ryktbare engelske kirurgen Joseph Listers
fortjenst rattfiirdiga ett kort meddelande om den antiseptiska
sdrheliandlingen.

Uppgiften hum man pa basta satt ma kunna bringa ett
sar till liikning bar sa langt historien gar till baka stadse ut-
gjort ett problem, svart nog att losa for dem, som dermed
haft befattning. Lange drojde det, innan man kom till in-
sigt om, att ett sar icke laktes genom de olika model, som
pa det samma anvandes i afsigt att tillvagabringa lakning,
utan att lakningen var ett verk, som den lefvande organis-
men sjelf genom en i den samma inneboende lifsverksamhet
astadkom. Sedan den sanningen vardt kand, galde det na-
turligtvis vid behandlingen af sar att undanrodja allt, som
kunde storande inverka, och att anbringa eller anordna det.
som kunde beframja eller atminstone lemna ostord den lifs-
verksamhet, hvarigenom lakningen forsiggick.

Bland de olika metoder och satt att era till vasfa, hvarmed
kirurgerna under forna tider sokt uppfylla de kraf, som
denna noggrannare kannedom om lakningsprocessen stiilde
pa dem, vill jag blott erinra om tvenne, hvilka intill de
senast forflutna aren tiiflat om foretradet. Man skulle kunna
kalla den ena tillslutningsmetoden, den andra den oppna
metoden.

Eedan i forra arhundradet hade man sig val bekant, att
ett friskt sar, hvars ytor man noggrant och utan spanning
i niirmast beliigna delar kunde sammanfoga och sammanhjilla,
ofta laktes bS,de hasti2:t och smartfritt, samt att varbildnino-
jemte den denna process vanligen atfoljande febern icke
framtriidde, om sammanfogandet och sammanh^llandet af
s^rytorna verkstiildes snart efter det S{\ret astadkommits.
Likaledes var det en kand sak, att sfir, hvilka tillfogades un-
der den i ofrigt friska hud en, vare sig af en olyckstillfiil-
lighct eller for ett bestiimdt helande andamal, i allmiinhet

110 TREDJE ALLMAXNA SAMMA^^KOMSTEN.

laktes utan varbildnins^ ocli svarare feber. Med anledninor
haraf sagr man i luftens tilltrade till ett sar en vasentlis:
orsak till svarigheten att fd det behorigen lakt, och man
uppstalde derfore sasom ett onskningsmal att forhindra luf-
tens tilltrade till det samma. De forband, som af denna an-
ledning anvandes, voro samtliga af den beskaffenliet, att de
sa noggrant som mojligt tillsloto saren. Snart fann man
dock, att det efterstrafvade malet icke pa detta satt kunde
uppnas. Den fran saret afsondrade vatskan, hvilken i foljd
af det fast tillslutande forbandet saknade behorigt aflopp,
framkallade vanligen svara smarter, och da dessa manade
att omlagga forbandet, hade varbildningen gerna redan in-
triidt, och de denna atfoljande febersjukdomarna fortforo lika
fullt som forut att upptrada oroande och ofta lifsfarliga.
Snart insag man ock svarigheten att med tillracklig nog-
granhet halla ett djupare, storre och mer eller mindre ojemnt
sars ytor behorigen till samman, afvensom att luftens tilltrade
omojligen genom an sa tjocka lager af plaster eller salvor
kunde forhindras. Da man emellertid i den ofver saret
qvarhallna sarvatskan sag orsaken icke blott till smartan
utan ock till de oroande sjukdomar, hvilka sa ofta gackade
lakarens bemodande, lag det nara for handen att genom
inlaggandet af afledningsror i saret soka skafFa aflopp for
denna vatska. Fransmannen Chassagnac tillkommer obe-
stridligen fortjensten att forst hafva fast uppmarksamheten
pa vigten af sarvatskans afledning formedelst anbringandet
af dranror i saret. Nekas kan icke, att resultaten af denna
behandlino^smetod voro vida mera tillfredsstallande an af
den forra. De sorgliga foljderna, som pa ett sa forfarande
satt, i synnerhet pa aldre stora sjukhus och faltlasarett, visat
sig upptrada hos sarade, uteblefvo dock icke. Ja, Chas-
sagnac sjelf fick pa det nya, statliga och efter den tidens
fordringar val ordnade sjukhuset »La E,iboisiere» i Paris gora
den sorgliga erfarenheten, att de sa kallade sarsjukdomarna,
oaktadt anvandandet af dranering, pa det grymmaste deci-
merade bans der opererade och vardade patienter.

Da emellertid, sasom redan ar antydt, genom sarvatskans
bortledande fran saret icke sa rins^a fordelar vunnos, fore-

ASK, DEN ANTISEPTISKA SARBEHANDLINGEN. Ill

slog man att lemna saret belt och hallet oppet. Efter en
behorigen verkstald blodig operation eller pa annat satt er-
hallet sar gaf man at den sarade kroppsdelen det tjenligaste
laget och lemnade sedan saret fritt fran allt forband, pa det
att sarvatskan obehindradt skulle kunna afrinna i ett under
saret anbrao^t karl. Detta borttogs efter behof, tomdes och
aterbragtes sedan pa sin plats, sa lange nagon vatska fortfor
att afrinna. En del af denna vatska stelnade genom luftens
fria tilltrade och bildade en skorpa, som betackte saret och
som i viss man skyddade det fran utifran mojligen kom-
mande skadliga inflytelser. Den ifran sarets botten uppspi-
rande nya vafnad, af hvilken arret slutligen bildades, triingde
den skyddande sarskorpan framfor sig och betingade i och
genom arrvafnadens fardigbildande dess afstotning. Kesul-
taten af denna behandlingsmetod voro sardeles goda, och
mangen framstaende kirurg omfattade den med varma och
uppmanade till dess anvandande. Hos allmanheten fann
emellertid denna metod icke sardeles stort fortroende. Dels
kunde man icke forlika sig med tanken pa, att ett sar skulle
lemnas sa att saga at sig sjelf utan annat skydd, an det saret
sjelf maktade tillvagabringa, dels kunde det icke ens af
metodens varmaste anhangare bestridas, att tiden for laknin-
gens astadkommande blef betydligt forljingd. Dessa omstan-
digheter skulle dock nappeligen kunnat minska metodens
varde eller afhalla fran dess anvandande, om icke verkliga
olaofenheter vidladt den samma. Forst och framst var det
for de sarade oftast odragligt att under flere veckor, for att
icke saga manader, uthiirda i en och samma kroppsstalluing,
hvilket ater ansags nodviindigt, pa det att den for skorpbild-
ningen ofverflodiga viitskan fullstandigt skulle kunna bort-
rinna, afvensom derfore att sarskorpan icke i fortid skulle
lossas ifran saret. Vidare visade det sig, att, oaktadt full-
standigt vidoppethallande af saret, viitskan dock ofta i en
eller annan vra hoUs qvar i flytande form, och att den der
stundom undergick en forandring, sa att den foretedde en
mer eller mindrc obchaglig lukt, och da sa skedde, var me-
todens viirde s^som skydd mot de sa fruktade sarsjukdomarna
icke att anslA, sardeles hogt. Ocksfi kriifde dessa sjukdomar

112 TREDJE ALLMANNA SAMMANKOMSTEN,

beklagiigtvis fortfarande talrika offer afven bland dem, som
beliandlades efter denna metod.

Sa stod det till med sarbeliandlingen, da Joseph Listee
for nagot mera an ett tiotal ar sedan borjade soka reda den
sa ofta forut framstalda, men ditintills icke losta fragan:
hvarpa bero de sa kallade sarsjukdomarna? eller med andra
Old: bvad ar det som betingar upptriidaudet af liospitals-
brand, blodforgiftning (septikemi), varfeber (pyemi) ocli sar-
ros (erisypelas) hos patienter, som afsigtligt eller tillfalligt-
vis fatt sig tillfogade sar? for att sedan kunna svara pa fra-
o-an: burn forekomma dessa sjukdomars framtradande?

Listers lika grundliga studier ocb ovanliga iakttagelse-
formaga som ibardiga ocb for inga kostnader, modor eller
ban tillbakasatta arbete krontes omsider i detta fall med
en framgang, som med all befogenbet kan namnas den
storsta ocb mest valsiguelserika, som under innevarande ar-
bundrade af nagon kirurg blifvit uppnadd.

For Lister sa val som for mangen annan, som bade att
kampa mot de forbarjande sarsjukdomarna, var det val be-
kant, att bvarken sarets vidd eller beskaflPenbet lika litet som
den sarades egendomliga kroppskonstitution kunde anses
sasom betingande moment i fraga oni dessa sjukdomars
upptriidande, utan antog ban i likbet med andra, att de bos
sarade sa ofta upptriidande oroande sjukdomarna bade sin
grund i en uti sjelfva saret forsiggaende organisk verk-
samliet. Allmant var det kandt, att ju ymnigare varbild-
ningen upptradde i ett sar ocb ju mera varets aflagsnande
fran saret var forbindradt, men i synnerbet om det derjemte
rakade i sonderdelning ocb blef illaluktande, desto mera
oroande framtriidde sjukdomsyttringar, bvilka angafvo, att
bela organismen var svart angripen. Genom forsok pa djur
var det vidare adagalagdt, att om en dylik sarvatska infordes
i djurets kringiopande blod, sa upptradde bos detta ett sjuk-
domstillstand likartadt med det, som forefans bos den In-
divid, fran bvilken vatskan var tagen. Ju mera sarvatska
som infordes ocb ju langre framskriden denna vatskas for-
skiimning var, desto svarare ocb farligare for lifvet blef det
siukdomstillstand. som utvecklade sio\ Orsaken till de far-

ASK, DEN ANTISEPTISKA SARBEHANDLINGEN. 113

liga sarsjukdomarna ansag man sig derfore bora soka i blo-
■dets fororenande geuom i det samraa intrangd sonderfallen
eller, som den ock kunde kallas, forskamd sarviitska. Det foil
sig derfore helt naturligt, att man vid behandling af sadana
sar, hvilka icke kunde lakas genom noggrann sammanfogning
af motsvarande ytor, maste dels sorja for sarvatskans fria och
fullstandiga aflopp, dels soka att forhindra denna vatskas son-
derdelning: eller forskamniuo;. Den forstnamnda fordran bar
jag sagt, att man redan fore Listers framtradande sokt upp-
fylla sa val genom den oppna sarbehandlingen som genom
dranrors inlaggande i saret; den sistnamnda, namligen att
forekomma sarvatskans sonderdelning, blef foremalet for Li-
sters arbete.

Att icke luften i och for sig, det vill saga den blandning
-af gaser livaraf den bestar, lika litet som nagon af dessa ga-
ser ensam, utofvade nagot menligt inflytande pa ett sar, hade
genom mangfaldiga forsok blifvit adagalagdt. Lister antog
derfore, att i den atmosferiska luft, hvaraf en sarad omgafs,
fans ndgot som jemte luften kunde tillforas saret och som
sedan der betingade den process, hvarigenom de lifsfarliga
sarsjukdomarna upptradde. Redan 30 ar forr an Lister redo-
gjorde for sina forsta forsok med sin antiseptiska metod, hade
Schwann, da fraga var om den sa kallade generatio aequivoca,
fastat uppmarksamheten pS, de myriader af utveckling mak-
tiga sma kroppar, som ofver allt finnas uppslammade i den oss
omgifvande atmosferen, och genom experiment, hvilka i nog-
granhet icke lemnade nagot ofrigt att onska, hade ban visat,
att den s^amla satsen »omne vivum ex ovo» fortfarande var
sann. Senare hade den ryktbare naturforskaren Pasteur
framkommit med sin lara om jiisnings- och forruttnelsepro-
•cesserna, enligt hvilken dessa processer betingades af ytterligt
5m^, i atmosferen befintliga organiska kroppar eller riittare
fron till organismcr, hvilka p^ ett forvanande satt bibehoUo
sin utvecklingsformS,ga. Vissa af dessa frambragte i beroring
med en vatska, som kunde jasa, jasning, under det att andra,
hvilka p^triifFade en kropp, som kunde forruttna, genom sin
utveckling tillvagabragte i denna den sonderdelningsprocess vi
kiinna under benilmning forruttnelse. Dessa liiror tilliimpade

i2:te Skand'inachJia NaUirforaharemMet. O

114 TREDJE ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

Lister pa sa satt, att han antog, det inojligen vissa af dessa

i den atmosferiska luften befintliga mikroorganismer, bakterier

benamnda, rakade i beroring med eller rattare kommo in i

den fran ett sar afsondrade vatskan, och att genom deras ut-

veckling derstades, liksom vid forruttnelsen, framkallades en

sonderdelningsprocess, hvaraf sedan de sa fruktade sarsjuk-

domarna betingades. For att hindra sonderdelningen af sar-

vatskan stalde han derfore sasoin sin uppgift att antingeu

forhindra dessa bakteriers tilltrade till denna vatska eller, da

detta, sasom han strax insag, icke var mojligt, draga forsorg

om, att de ditkomna antingen dess forinnan voro eller der hlefvo

berofvade sin utvecklingsformaga. Lister fullfoljde ock pa

det mest energiska satt denne senare uppgift, och det medel

han for detta andamal begagnade var den for sin konserverande

egenskap forut kanda fenylsyran eller, sasom den ock be-

namnes, karbolsjran. Att forhindra sarvatskans sonderdelning

for att derigenom forekomma de s. k. sarsjukdomarna, detta

och intet annat afsag Lister vid anvandandet af karbolsyran.

Mangen icke lakare, som hort omtalas, huru Lister behandlat

sar med karbolsyra pa sa satt, att han ofvergjutit och om-

gifvit dem med detta medel, har forestalt sig, att hans storsta

fortjenst bestar deruti, att han, som man sager, hittat pa detta

nya lakemedel, hvilket man formodade besitta en sa utom-

ordentligt helande verkan. En dylik forestiillning kunde lika

litet Lister som nagon annan lakare hafva. Lister visste

nogsamt, att ett sar bast lakes, da det far vara ostordt, afven-

som att aflagsnandet af allt. som i det samma kan astadkomma

nagon retning, ar af den storsta vigt. Benamningen som han

gaf sin metod, i det han kallade den den antiseptiska, d. a.

den mot sonderfallning verkande, bevisar bast hvad han med

den samma afsag. Men ehuru hafvande klart for sig hvart

han genom sin uppgjorda plan ville komma, afvensom ofver-

tygad att det medel, han for detta iindamftl beslutat begagna,

var ett fullt lampligt, motte han dock till en borjan sa manga

svarisfheter, for att icke sao^a motofano;ar, att man maste till-
er ' C C c ^

erkanna honom sa mycket storre fortjenst just derfore, att
han detta oaktadt icke lat sig afskracka, utan genom fortsatta
bemodanden sokte att med det omnamnda medlet angripa och

ASK, DEN ANTISEPTISKA SARBEHANDLINGEN. 115

forstora alia de bakterier, som funnos icke blott i den atmosfe-
riska luft, som narmast omgaf de sarade, utan ock dem pa
alia med denna luft i beroring varande foremal.

Det blefve allt for vidlyftigt att omtala alia de forsok
och alia de andringar i forfaringssatt, som af Lister blifvit
gjorda ifran den dag ban forst kungjorde sin lara om den
antiseptiska behandlingsmetoden. Att mangen framstaende
kirurs" i dessa bans standicra andrino-ar saoc daliga tecken for
metodens varde, ar en kand sak, men att iifven andra kirurger
funnos, bvilka redan fran borjan eller for tiotal ar sedan med
ett varmt intresse omfattade bans lara och sa troget som moj-
ligt iakttogo och utforde de af Lister tid efter annan lem-
nade anvisningarua till metodens fuUkomnande, torde man-
o'en bar narvarande alumn fran Skandinaviens och Finlands
medicinska laroverk kunna bevittna.

Ofvertygad om riktigheten af sin asigt, fullfoljde Lister
sin metod att med det namnda antiseptiska medlet gora oskad-
ligt allt, soni kom i beroring med de sar ban pa sitt sjukhus fick
att bebandla. Saledes o-alde det. da frao:a var om utforandet af
kirurgiska operationer, vid bvilka sar afsigtligt tillvagabragtes,
att forstora hvarje bakterie, som mojligen kunde komma i
berorinof med saren. For detta andamal blefvo icke blott de

CD

kroppsdelar, pa bvilka blodi^j^a operationer skulle utforas, sa
val som alia de instrument, bander och forbandsartiklar,
som under eller efter operationerna voro eller kommo i be-
roring med saret, pa det allra omsorgsfullaste oskadliggjorda
formedelst karbolsyra; afven den patienterna narmast om-
gifvande luften genomdranktes af det antiseptiska medlet for-
medelst en apparat, beniimnd sjyray^ som pa samma gang den
fordelade karbolsyran i de minsta mojliga delar, tillika spridde
dessa vidt omkring i det rum, bvarest operationen eller for-
bindnino'en forsicri2:ick. Den opererande eller forbandet lac^;-
gande kirurgen bef'ann sig derfore jemte patienten liksom
insvept i ett af den fint fordelade syran bildadt moln. Ett
s§,r, som under s&dana forb^Jlanden blifvit tillvagabragdt och
forbundet, beniimndes af Lister aseptiskt, derfore att da icke
nagra med utvecklingsformSga forsedda bakterier i ett dylikt
s^r kunde fi, intriide, s& bordc enligt den af honom uppstiilda

116 TREDJE ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

teorien icke heller nagon sonderdelning af sarvatskan kunna
ega rum. Afven sadana sar, hvilka genom olycksfall till-
fogades och i hvilka, da gerna langre eller kortare tid for-
flutit fran deras uppkomst till dess de kommo under hans
vard, flere eller farre bakterier redan kunde hafva intrangt,
sokte Lister gora aseptiska genom att sa fort ske kunde for-
stora dessa medelst karbolsyra. Han forband sedan dessa sar
pa samma satt som dem, hvilka han for kurativt andamal astad-
kommit.

Vid forbindningen af ett sar, som icke genom noggrann
sammanfogning af sarytorna kan hastigt lakas, gar Lister nu
mera till vaga pa foljande satt. Om for blodningens afstan-
nande ligaturer kring de blodande karlen behofva laggas, sa
begagnar han dertill i karbolsyra indrankta tarmstrangar, cat-
gut kallade. Dessa afklippas invid knuten och lemnas sedan
qvar i saret under lakningen. (De hindra pa intet satt denna,
derfore att de, allt efter strangarnes storre eller mindre tjock-
lek, inom langre eller kortare tid, utan risk for efterblodning,
upplosas och uppsugas i de saret omgifvande saftkanalerna.)
Derefter ar Lister ytterligt angelagen ora att medelst kar-
boliserade gummiror, inlagda i alia vinklar och bugter af
saret, afleda sarvatskan, och pa det denna sa mycket friare
ma kunna komma fram ur saret, afklippas dranroren i jemn-
hojd med hudytan. Kunna sarets ytor utan stramning pa
narmast belagna delar i nagon man sammanfogas och sam-
manhallas, sa sker detta med af karbolsyra genomdrankta su-
turtradar, heist catgut. Sedan lagges det egentliga forbandet
ofver saret. Detta forband bestar af flere vidt omkring saret
sig strackande, af karbolsyra genomtrangda kompresser af tiinnt
bomullstyg samt slutligen bindor af samma tyg. Emellan de
tvenne ytterst liggande kompresserna inlagger Lister der-
jemte ett vattentatt, mjukt tyg, hvilket liksom de ofriga for-
bandsartiklarne ar genomtrangdt af karbolsyra. Detta allt
sker ingalunda for att fran saret utestanga den omgifvande
luften med hvad deruti kan vara uppslammadt, ty det vore,
sasom redan ar antydt, ett fruktlost bemodande, utan sker
detta pa det att allt hvad denna luft ma fora med sig ma
goras oskadligt under passagen genom det saret tackande

ASK, DEN ANTISEPTISKA SARBEHANDLINGEN. 117

karbolsyrehaltiga forbandet. Lika vigtigt som detta fann Li-
ster det vara att forhindra den fran saret afledda vatskan
fran att komma fram till forbandets yttre yta, ty skedde detta,
sa kunde i den omgifvande luften mojligen befintliga utveck-
lingsdugliga bakterier komma i beroring med den uttrangda
sarvatskan och i denna framkalla en sonderdelnino- som fran
ytan af forbandet snart ginge vidare genom det samma, fol-
jande sarvatskans vag intill sjelfva saret. Detta vore da icke
langre skyddadt mot dessa smaorganismers skadliga inverkan.
For att forhindra sarvatskans framtrangande till forbandets
yttre yta lade Lister derfore det vattentata tyget nara intill
denna. Da sarvatskan tranger fram till detta vattentata lager,
tvino-as den att utbreda sio; i de underliofofande och kan der-
fore, endast da den forefinnes i stor mangd, vid nagon af for-
bandets rander komma fram i dagen. Med kannedom om
hum mycken sarvatska ungefar pa en viss tid brukar af-
sondras fran ett sar, ar det en enkel sak att forekomma
dess framtrangande genom att i behorig tid ombyta forbandet.
lakttagas noga samma regler vid hvarje senare ombyte af
forbandet som vid anbringandet af det forsta, bor saledes
under Ijikningsprocessen icke nagon sonderdelning af sarvat-
skan kunna intraffa, och den sarade bor derigenom vara skyd-
dad fran de oroande och ofta lifsfarliga sarsjukdomarna.

Sadan ar, i korta drag tecknad, den antiseptiska sarbe-
handling, som af Lister blifvit uppgjord, och sa utfores den
an i dag af Lister och bans larjungar. Val bar sa val for-
bandet som det medel, hvaraf Lister begagnar sig for att
hindra sarvatskans sonderdelning, under de senare aren blif-
vit pi, mangfaldiga satt modifieradt och iindradt i afsigt att
antingen forenkla forbindningen eller, hvad sarskildt det
omniimnda antiseptiska medlet betraffar, att hindra de ofor-
delaktiga verkningar, som detta medel vid ett och annat till-
falle visat sig utofva. Den opartiske iakttagaren m&ste dock
an i dag erkanna, att icke nA,gon stone sakerhet derigenom
vunnits for uppn&endet af gy nsam ma resultat, vare sig man
tager hansvn till de foreslacrna andrinorarna i forbandet eller
till de nya antiseptiska medel (sisom tymol, borsyra och

118 TREDJE ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

salicylsyra), hvilka anvandts i stallet for karbolsyra och pa
samma satt som denna.

Fragas nu om denna Listerska antiseptiska metod verk-
Hgen motsvarat hvad dess upphofsman afsett, sa kan svaret nu
mera icke blifva annat, an att den ofvergatt all forvantan, ty
erfarenheten har visat, att sar, som rati skotas efter Listers
foreskrift, icke allenast icke utsattas for att blifva utgangs-
punkter for de ofta omnamnda sarsjukdomarna, utan val
forbundna valla ringa eller ingen smarta ocli lakas pa en
vida kortare tid an de, som liandhafvas efter bvilken annan
hitintills kand metod som heist. Afven den vid alia forut
anvanda behandlingsmetoder nastan oundvikliga varbildningeu
antingen uteblifver belt ocb ballet eller inskrankes till en
obetydligbet, en fordel som, eburu icke ursprungligen af
Lister tagen med i berakningen, med allt skal kan anses
sasom en icke ringa, da derigenom den sarades kraftforrad i
sa vasentlig man sparas ocb upprattballes. FuUstandigt kan
man derfore saga att man genom denna metod uppnatt bvad
alltid i fraga om bebandling af sar bor vara den bebandlandes
uppgift, namligen att sa skota om det, att icke nagot annat
vare sig lokalt eller allmant lidande uppstar, samt att det lakes
utan smarta ocb snarast mojligt.

De sa lyckliga resultaten af den Listerska bebandlings-
metoden bade snart till foljd, att man med langt storre utsigt
till framgang foretog operationer, bvilka fordom ansetts, om
icke just obeboriga, sa atminstone sardeles vadliga. Afven i
dessa fall bar Listers -metod motsvarat all forvantan. Att
oppna storre .ledgangar eller att intranga i menniskokroppens
kaviteter for att derifran borttaga sjukliga bildningar, sker
nu mera med stor framgang. Afven inom andra omraden for
den praktiska lakarekonsten bar man pa senare tider med
de biista resultat vetat att betjena sig af den antiseptiska
metoden. Sa bar man medelst den satt en grans for de sa
kallade puerperala febersjukdomarna, bvilka under vissa tider,
i synnerbet pa ofFentliga vardanstalter, lika mycket som sar-
sjukdomarna pa de allmanna sjukbusen spredo lidande ocb
dod. Bevisen barfor kunna framlao:2fas i meddelanden fran

ASK, DEN ANTISEPTISKA SARBEHANDLINGEN. 119

sa val Stockholms som Kjobenhavns och Kristlanias offentliga
-vardanstalter.

Ett gammalt ordsprak heter »ingen ar profet i sitt eget
fadernesland», och detta hade tills for ett par ar sedan sin
fullaste tillampning pa Lister. Under det man ofver allt pa
kontinenten och har i Skandinavien redan ifran borjan egnade
at LiSTEES meddelanden den storsta uppmarksamhet, och da
kirurger fran alia lander skyndade till Edinburgh for att af
Lister undervisas i hans metods utforande, forblefvo hans
koUeger i Storbrittanien mera iin tillborligt likgiltiga for den
sauima. Ja! da den som nu har ordet ar 1877, saledes for
endast tre ar sedan, pa fard till Lister besokte London, sag
han aldrig pa nagot enda sjukhus der Listers metod anvandas.
Icke ens i Edinburgh, hvarest Lister da annu hade sin verk-
samhet, kunde hans aldre kollega, professor Spence, forma
siff att beo^ao^na hans metod. Afven manoren kiruro- utanfor
England icke blott betviflade den af Lister uppstalda teo-
riens hallbarhet, utan sokte afven att frankanna hans metod
allt varde; ja den betraktades af en och annan framstaende
kirurg sasom vadlig^ och icke stort mera vard an den af en
charlatan utbasunade. »Fakta tala» sager ett annat ordsprak,
och ingen kirurg, som i vara dagar riktigt tillampat den Li-
sterska metoden, kan annat an'tillerkanna den foretradet fram-
for hvarje annan. Jag betonade ordet »riktigt», derfore att
mano-en, som forsokt anvanda metoden, icke funnit resul-
taten fullt tillfredsstallande, men detta ar da icke metodens
fel utan deras som icke vetat att riktigt anvanda den. Den
som in i de allra minsta detaljer vet att noggrant iakttaga
de af Lister lemnade foreskrifterna, han vet ock att till fullo
uppskatta vardet af hans metod. I narvarande stund torde
man emellertid kunna pasta, att ingen kirurg, som haft att
kampa mot de svarare Sc^rsjukdomarna, nu mera tvekar att
tillerkanna Lister iiran att pil det grundligaste hafva bekiimpat
dessa sjukdomar eller att, der omstandigheterna sd medgifva
eller fordra, anvanda hans metod.

En annan frdga ar, om den Listerska behandlingsmetoden,
srenom hvars riitta anvandande tusen siuom tusen lif kunna
«agas hafva blifvit bevarade, stoder sig pd en till full viss-

120 TREDJE ALLMANNA SAMMANKOMSTEN.

het och sanning bevisad teori. Att inga pa en skildring^
af den strid, som harom blifvit ford, medgifver icke den^
knappa tid, som av mig tillmatt; jag vill derfore inskranka
mig till att omnamna, det mangen, som erkiint metodens
fortrafflighet, icke blott betviflat utan afven bestridt riktig-
heten af Listers antagande, nilmligen att de i den atmosfe-
riska luften befintliga smaorganismerna aro att betrakta sa-
som orsak till sarsjukdomarna. Ingen torde deremot nu mera
betvifla, att det ar nagot utom organismen, som tillfordt saret
framkallar dessa sjukdomar. De i senare tider af framstaende
naturforskare (Klebs, Keklinghausen, Koch med flere) gjorda
undersokningarna tyckas emellertid allt mer och mer bekrafta
riktigheten af den Listerska teorien. Men afven om vi anse
den saken for narvarande oafgjord, sa ar dock sjelfva meto-
dens varde satt utom allt tvifvel, ocb Lister har ovedersag-
ligen genom den sammas inforande i den kirurgiska praktiken
gjort sig synnerligen fortjent lika mycket af var och vara
efterkommandes hogaktning som af mangen tillfalligtvis eller
afsigtligt sarads tacksamhet och valsignelse.

Med anledning af det anforda tillater jag mig att papeka,
huruledes vi ater funnit bekraftad den sa ofta uttalade satsen,
att ingen sanning, som genom forskning i naturens vidstrackta
rike kan blifva framlagd, bor skattas ringa eller vardelos, ty
ehuru man ofta icke strax formar inse till hvilka resultat
den kan fora, kunna tider komma, da stora ting astadkommas
just derigenom, att en, ma vara lange sedan vunnen insigt
blifvit val bevarad och lemnad i arf at efterkommande, hvilka
af denna eller i sammanhang med andra, senare gjorda upp-
tackter kunna bereda menskligheten de storsta fordelar vare
sig genom att frambringa det som gagnar eller genom att
undanrodja det som skadar och forstor.

Slutligen ma det sagas om Lister det som vi ofta hort
upprepas om stordadsman, l^vilka brutit nya banor, namligen
att han, som fullbordade verket, hade sina foreg&ngare, hvilka

IT O CJ

gjorde undan de nodiga forarbetena. Aran tillkommer dock
i framsta rummet honom, som forst nadde malet.

MOTETS AFSLUTNING. 121

Generalsekreteraren, professor Key, lemnade derefter na-
gra enskilda meddelanden ocli uttryckte motets tack till alia,
som pa ett uppofFrande satt understodt det, sarskildt at alla>
som at det samma lemnat tak ofver hufvudet.

Slutligen framsade ordforanden, professor Sven Loven,
foljande afskedsord:

Mina darner och herrar!

Forhandlino;aTna for motets sista daof aro nu orenomofansrna.

O ^ CD C O

1 det jag uttrycker den glada forlioppning, att de stunder
vi har varit tillsammans. som hafva varit sa rika pa betydande
vetenskapliga meddelanden, pa ny och fornyad vanskap, pa
sol och sommarluft, ma i Edert minne forena sig till en an-
genam och gerna aterkallad bild, och i det jag uttalar alias
Eder varma tacksamhet till de herrar medlemmar, som hafva
behagat pa dessa tre allmanna sammankomster halla sa intresse-
rika foredrag, har jag harmed aran att forklara detta, de skandi-
naviska naturforskarnes och lakarnes tolfte mote for afslutadt.

Foljande af handling, afsedd att foredragas a nagon af
motets allmanna sammankomster, ehuru tid derfor icke kimde
beredas, meddelas har.

Om Naturvidenskabernes og Laggevidenskabens
indbyrdes Forhold med saerligt Hensyn til Natnr-
forskermoderne. Af Professor Dr P. L, Panum.

Deltagerne i disse »Naturforskermoder» betegnedes oprin-
delig som »skandinaviske Larger og Naturforskere», senere hen
undertiden som skandinaviske Naturforskere og Laeger; men
da Moderne kaldes »Naturforskermoder», vilde det ikke vgere
underligt, om Nogen mente, at Modets Medlemmer egent-
lig alle burde vaere rigtige og virkelige »Naturforskere> i
Ordets straenge Betydning, og at Laegerne saavelsom Etnogra-
ferne, Ingeniorerne o. s. v. ikke horte rigtig med til Lauget.
I Virkeligheden have disse Moder imidlertid altid vaeret en
Kombination af et Laegemode med en Forsamling af Natur-
forskere og af andre Dyrkere og Velyndere af Naturviden-

122 PANUM, NATURVIDENSKABERNES OG

skaberne, som have opfyldt visse Betingelser med Hensyn til
deres Dannelse og Udviklingstrin og med Hensyn til deres
Livsstilling. Grunden til denne inindre skarpe Begrsendsning
var jo den, at man tillige udtrykkelig havde det Formaal for
Oje: at udvikle'en nsermere Forbindelse og et Samarbejde
imellem de nordiske Lande, rigtignok isser for at fremme
Naturvidenskabernes Udvikliog, men tillige for at befordre
deres Udbredelse. Sektionernes Antal og Inddelino- er efter-
haanden paa forskjellig Maade bleven foroget og forandret, og
der er principielt jo intet til Hinder for at Kombinationen
af Sektioner eller Specialmoder yderligere kan foroges, hvis
der skulde vise sig Trang dertil. Det er altsaa klart, at
disse Naturforskermoder omfatte temmelig forskjellige In-
teresser, og at Deltagerne i det Hele taget vel kunne hen-
fores til 2 Hovedklasser, nemlig til saadanne, hvis vsesentlige
Formaal ved Naturforskningen er at berige selve Naturviden-
skaberne, og til saadanne, som ved Hjaelp af naturvidenskabelig
Dannelse og ved naturvidenskabelige Studier soge at benytte
Naturvidenshaberne til forskjellige Formaal, som, saa vigtige
og betydningsfulde de end kunne vsere i og for sig, dog
egentlig ere Natuividenskaben uvedkommende. — Om end
ikke ganske nojagtigt, saa vilde en saadan Hovedinddeling
dog omtrentlig falde sammen med Inddelingen i teoretiske
Naturforskere og- naturvidenskabelige Praktikere.

Men Medicinerne indtage dog en ganske s^regen Stilling
ved disse Moder, idet de ingenlunde alle kunne henfores en-
ten til den ene eller til den anden af disse Hovedklasser, og
idet de altid saaledes have hort til den faste Stok ved »Na-
turforskermoderne», at de i en meget vsesentlig Grad have
bidraget til at give dem deres ejendommelige Prseg. Derhos
have Medicinerne havt saa meget at meddele hinanden, at
den oprindelige medicinske Sektion forst maatte deles i en
medicinsk og en hygieinisk Sektion og dernsest i en Sektion
for Anatomi og Fysiologi, en anden for praktisk Medicin og
en tredie for Hygieine, hvortil nu endnu en fjerde Sektion er
kommet til, nemlig for den militsere Sundhedspleje. Desuden
have Medicinerne folt Trang til at samles oftere end de 6v-
rige »^aturforskere», og de have derfor afholdt s^rlige nor-

LJ^.GEVIDENSKABENS INDBYRDES FORHOLD. 123

diske Lsegemoder i Goteborg i Mellemtiden imellem Natur-
forskermoderne. I Virkeliglieden have altsaa »Naturforsker-
moderne» tillige vaeret »L3egemoder», og det kan da maaske
for en og anden synes at vsere tvivlsomt, om det er ganske
korrekt, naar man sammenfatter liele Modet under Betegnelsen
»Naturforskermode». Thi Betegnelsen »Xaturforsker» kan jo
bruges i forskjellig Betydning, og fra Deltagernes forskjellige
Standpunkter kimde der vel herske nogen Meningsforskjel
om den Udstraekning, hvori Begrebet heist bor tages. Herved
kunde der vel endog opstaa forskjellige Misforstaaelser, som
muligvis endog kunde fore til Misstemninger. Det vilde vist-
nok vsere stodende for Laggerne, hvis en Kemiker eller Phy-
siker ex professo vilde sige til dem, at de kun vare tolererede
i denne Forsamling af Naturforskere, fordi de ere gemytlige
Folk; og en saadan Yttring bar jeg virkelig hort! Derfor bar
jeg ment, at det kunde vsere passende ved denne Lejlighed
noget nsermere at undersoge det Forbold, hvori Lsegeviden-
skaben og Xaturvidenskaberne da egentlig staa til hinanden.

Herved vil det vsere hensigtsmsessigt at kaste et Blik
tilbage paa Lasgevidenskabens og Naturvidenskabernes hi-
storiske Udvikling.

For et Par Aarhundreder siden vare Naturforskerne ikke
blot uden Undtagelse Laeger, men de vare dengang tillige
Teologer, Filologer, Jurister og Filosofer; de skulde kort
sagt, omtrentlig som nu omstunder Rigsdagsmsendene, forstaa
sig paa Alting. Senere hen udsondredes Lsegevidenskaben
og Naturvidenskaberne i Foiening af de ovrige Videnskabers
store Komplex, men endnu i Midten af det forrige Aarhun-
drede, i Linne's Tid, fandt man nsesten ingen Naturforsker
udenfor Lsegernes Kreds. Ogsaa Linne var jo som bekjcndt
Lsege, og for sin Tid vistnok en udmserket Lsege. iVstronomien
var dengang det eneste naturvidenskabelige Fag, der havde
fundet en fast Stilling udenfor det medicinsko Fakultet, som
oprindelig jo ogsaa omfattede denne Videnskab, saaledes at
de medicinske Professorer saedvanlig vare forpligtede til at
skrive Almanakken og til at dyrke do Afsnit af Matematiken,
som vare altfor vanskelige for de dengang mindre laerde och
mindre ansete Professorer i Matcmatik.

124 PANUM, XATURVIDENSKABERNES OG

Forst henimod Midten og Slutningen af det forrige Aar-
hundrede kom man til Erkjendelse om, at Naturvidenskaberne
ogsaa maatte kunne faa stor Betydning for det, man dengang
kaldte »Oeconomien», hvorved man forstod Indbegrebet af
Industri, Agrikultur og Nationalokonomi. Men det er jo
eofentlioj forst i Lobet af det naervaerende Aarhundrede, at
Mineralogi og Geologi, Botanik, Zoologi, Fysik og Kemi
lidt efter lidt have vundet en selvsteendig Stilling udenfor
det medicinske Fakultet.

Lcegevidenskahen kan saaledes vel siges at vcere Natur-
cidenskabernes Modei\ og den har ligesom opfostret dem i de
medicinske Fakulteters Skjod. Det kan rigtignok ikke nsegtes,
at Xaturvidenskaberne kun udvikledes langsorat og kum-
merligt, saalasnge Lsegevidenskaben saa at sige maatte be-
sorge deres hele Rogt og Pleje, men det vilde vsere hojst
ubilligt, om man vilde anklage Lsegevidenskaben herfor; thi
den gjorde i saa Henseende virkelig hvad den efter fattig
Evne, ved de yderst ringe Hjaelpemidler og Krsefter, som stode
til dens Raadighed, formaaede, og den var i den Grad optaget
af dette Hverv, at den derved kom til at forsomme og lige-
som at glemme det, som egentlig var dens naermeste Opgave,
saaledes at den praktiske Medicin, Kunsten at lielbrede, lindre
og forebygge Sygdommerne neppe gjorde noget vsesentligt
Fremskridt i de Aarliundreder, i hvilke Laegevidenskaben isser
arbejdede paa at udvikle Xaturvidenskaberne.

Da omsider de vigtigste naturvidenskabelige Fag ved Uni-
versiteterne havde opnaaet en saadan selvstaendig Stilling, at
det blev muligt for deres Dyrkerc at hegrmndse og indskrcenke
deres Studier til et bestemt og nogenledes ensartet Omraade
og at dyrke dem uden Hensyn til noget umiddelbart pi^aktisk
FormaaU alene for den naturvidenskabelige Sandhedserkjen
delses Skyld, i selve Videnskabens Interesse, som ren Natur-
forskning, udvikledes de med en forbausende Hurtighed, og
man begyndte da ogsaa udenfor Naturforskernes egen Kreds at
indse, at man herved var kommet ind paa den rette Vej, og
at Xaturvidenskaberne forst da kunne komme til at baere
gyldne Frugter for det praktiske Liv, naar man tilborligt og
tilstraekkeligt har dyrket dem paa en uegennyttig Maade, for

L^GEVIDENSKABENS INDBYRDES FORHOLD. 125

V^idenskabens egen Skyld, og iiaar de derved have vundet
i Indhold og Fylde. I Erkjendelsen heraf, og for at paa-
skynde og foroge Udbyttet, har man da isaer i de sidste
Decennier i mange Lande kappedes om at udstyre Natur-
videnskaberne paa en vaerdig Maade med de onskelige og
nodvendige Lokaler, Samlinger, Instrumenter og Apparater.

Dengang, da Naturvidenskaberne begyndte at udvikle
sig udenfor de medicinske Fakulteter, blev Laegevidenskabens
naturvidenskabelige Grundlag en Tidlang i en vsesentlig
Grad reduceret, ikke blot derved at de, som for i Medicinens
Tjeneste havde bearbejdet Naturvidenskaberne, ophorte der-
med, men isaer ogsaa derved, at man omsider indsaa, at det var
paatraengende nodvendigt forst og fremmest at studere Laege-
videnskaben ved Sygesengen, og at teoretisk Naturvidenskab
ikke var tilstraekkelig til at helbrede de Syge. Ved Reak-
tionen imod en altfor meget teoretiserende Retning kom
nu Laeo-evidenskaben i Fare for at blive reduceret til en
empirisk Lcegekunst^ hvis naturvidenskabelige Grundlag nae-
sten syntes at skulle forsvinde.

Denne ensidige krasse empiriske Retning i Lsegeviden-
skaben blev imidlertid ikke blot bekjaempet af de medicinske
Fakulteter, men ogsaa af indsigtsfulde praktiserende Lseger,
som vare fulgt med Xaturvidenskabernes Udvikling og som
havde fastholdt Overbevisningen om, at Laegevidenskabens
Forbedring og Fremskridt kun er muligt ved Hjaslp af en
videre Udvikling af dens naturvidenskabelige Grundlag. Det
var denne Overbevisning som forst netop hos Ljegerne, og
her i Norden allerforst hos den norske Laege Egeberg, frem-
kaldte Tanken om, at Lae^erne ved at sluttc sio- til Xatur-
forskerne og ved Hjaelp af Naturvidenskaberne maatte soge
at modvirke en uvidenskabelig Empiri, og det bor vel er-
indres, at det netop var Lcegernes Trang til at stotte sig til
Naturforskerne og til at stille sig under deres Fane, som iscer
gav Anledning til, at disse Moder hleve kaldt ^Naturforske?--
7ndder».

I de forlobne 4 — 5 Decennier have imidlertid saavel
Laegevidenskabeu som de teoretiske Naturvidenskaber ud-
viklet sig saaledes, at deres indbyrdes Stilling nu i flere

126 PANUM, NATURVIDENSKABERNES OG

Henseender er blevet en hel Del anderledes end den var
tidlio-ere.

Fysiologien^ som for 4 — 5 Decennier siden saa ensidigt
stottede sig paa Anatomien, at man vel ogsaa betegnede den
^ som Anatomia animata, liar mere og mere udviklet sig i
experimentel Retning. Man bar erkjendt, at man ikke kan
konstruere Fysiologien paa Grundlag af nogen af dens
Hjaelpevidenskaber, hverken paa Anatomien eller paa Fy-
siken eller paa Kemien, men kun paa umiddelbar lagttagelse
af selve Livsyttringerne, og at Livsyttringernes Love, bvis
Kundskab er de fysiologiske Studiers nsermeste Formaal,
ligesom Fysiken vsesentlig maa studeres ved experimen-
telle Undersogelser, ved hvilke man bor benytte alle mulige
Hjgelpemidler, ikke blot anatomiske, men ogsaa fysikaliske
og kemiske. Men paa det ved de experimentel-fysiologiske
Undersogelser givne Grundlag bar ogsaa Patologien udviklet
sig paa tilsvarende Maade, efter at man er kommet til klar
Erkjendelse om, at Livsyttringernes Love og Aarsager ere
fuldt overensstemmende i den sunde og i den syge Organisme,
saaledes at Fysiologien og den videnskabelige eller fy-
sioloo'iske Patolo^i nu eo-entlio; kun udo-iore en Viden-
skab, idet kun de Sporgsmaal, som gjores til Gjenstand
for Undersogelsen, ere forskjellige, medens begge disse Fags
Metode og Indhold mere og mere bliver overensstemmende
og identisk. Fysiologien er ved dens Bearbejdelse som
experimentel Fysiologi^ ved omfangsrig Benyttelse af Kemi
og Fysik saavel som af den ved Mikroskopets Anvendelse
udviklede Anatomi og ved Hjgelp af de fysiologiske La-
horatorier^ i de siden de forste Naturforskermoder forlobne
Decennier blevet en ganske anden og for Lsegevidenskaben
langt mere betydningsfuld Videnskab end tidligere, og paa
Grundlag af de Eesultater og Metoder, som ere opnaaede
ved den nyere Fysiologi, bar ogsaa Patologien faaet et
ganske andet og langt fyldigere ludhold end tidligere.
I de for ubekjeudte jyatologiske Instituter bearbejdes nu den
fysiologiske Patologi ikke blot som patologisk Anatomi,
men isaer tillige som experimentel Patologi, ved Hjaelp af
de samme Metoder og Hjgelpemidler, som have vundet

LiEGEVIDENSKABENS IXDBYRDES FORHOLD. 127

Haevd ved de experimentel-fysiologiske Under sogelser. Her-
ved har Lsegevidenskaben gjort store Fremskridt i Sygdom-
raenes rigtige Erkjendelse og i Forstaaelseii af Sygdoms-
processerne. Men man er ikke blevet staaende herved.
Ogsaa den experimentelle Farmakologi og den experimejitelle
Hygieine have udviklet sig til selvstaendige, rent naturviden-
skabelige Discipliner, for livilke man allerede ved flere af
Udlandets Universiteter har faaet oprettet saeregne, tildels
storartede naturvidenskabelige Instituter.

De Resultater. man har opnaaet ved de rent naturviden-
skabelige Undersogelser, som is^er de Medicinere, der i de
fysiologiske, patologiske, farmakologiske og hygieiniske Insti-
tuter arbejde som rene og sande Naturforskere, have udfort,
ere nu paa mange Maader blevet bragte til praktisk Anven-
delse i Lsegevidenskaben, derved at saadanne Laeger, som
staa paa V^idenskabens Hojde og som ere fuldt fortrolige
med hine Undersogelser og deres Resultater, med tilborlig
Omsigt have provet dem ved Sygesengen. Dette er natnr-
ligvis fortrinsvis sket ved de store kliniske Hospitaler, og
forst efter at de Iter have staaet deres Prove, pleje de at
o-aa over i den almindelio^e Leeo-epraxis. De fremrao;ende
Lseger, som saaledes indfore de isser i de fysiologiske, pato-
logiske, farmakologiske og hygieiniske Instituter vundne
rent naturvidenskabelige Resultater i den Icegevidenskabelige
Praxis, virke aabenbart ogsaa som virkelige Naturforskere,
og deres saeregne Virksomhed har da ogsaa i den nyeste Tid
fundet et Udtryk ved Oprettelsen af tildels rigt udstyrede
terapeutiske Instituter, som dels (f. E. i MUnchen) ere for-
bundne med et stort Hospital, dels som f. E. i Tubingen
ere knyttede til en pohjklinisk Institution. Men desuden have
de ved de experimentelle fysiologiske, patologiske, farma-
kologiske og hygieiniske Undersogelser opnaaede Resultater
og Undersogelsesmetoder ogsaa derved fundet Indgang i
Laegevidenskaben, at der i den laegevidenskabeligc Praxis
have udviklet sig Specialiteter, som kun beskjaeftige sig med
en oiler anden bestcmt Klassc af Sygdomme, f. E. r)jen-
sygdomme, Oresygdomme, Hudsygdomme, Frucntimersyg-
domme, Bornesygdomme o. s. v.

128 PANUM, NATURVIDENSKABERNES OG

Saaledes bliver det da let forklaiiigt, at den praktiske
Laegevidenskab i de senere Decennier liar gjort storre Frem-
skridt end i de foregaaende Aarhundreder. Dette skyldes
ikke (som vel en eller anden naiv Landpraktikus liar nient)
alene den nyere og nyeste Tids store Klinikere, til hvis
Navne de nye i Laegekunsten indforte Metoder naturligvis
naarmest knyttes i den medicinske Dagspresse, men det skyl-
des vaesentlig de teoretiske naturvidenskabelige Underso-
gelser, som Klinikere have kunnet benytte, og altsaa de
Fremskridt, Naturvidenskaberne have gjort ved Naturforsker-
nes Arbejde.

Men for at Lgegerne skulle kunne forstaa og benytte
de Resultater, som lierved ere opnaaede, behove de nn en
mere omfattende naturvidenskabelig Fordannelse end tid-
ligere, og ogsaa med Hensyn til denne er der foregaaet en
stor Forandring i Lobet af den Periode, som er hengaaet
siden vore »Naturforskerm6der» begyndte.

Den videre og ejendommelige fysiologiske Udvikling,
Naturvidenskaberne i de senere Decennier have faaet in-
denfor de medicinske Fakulteter, liar imidlertid ogsaa gjort
sin Virkning gjaeldende udenfor Lsegevidenskabens Omraade.

Fysiologien blev i de under de medicinske Fakulteter
oprettede fysiologiske Laboratorier naturligvis naermest be-
arbejdet med saerligt Hensyn til Menneskets Fysiologi og
til Lcegevidenskahens Tarv. Men da Menneskets Fysiologi
vaesentlig niaatte grundlasgges ved Experimenter paa Dyr
og tildels paa Planter, fremtraadte Tanken om en endnu
rigtignok meget ufuldstaendig og fragmentarisk almindeli'j
Fysiologi. hvorved man dog snart indsaa, at en Deling af
denne Videnskabs altfor store Omfang maatte blive nod-
vendig. Denne Erkjendelse forte da til Udvikling af Plante-
fysiologien^ som isa^r i det sidste Decennium liar udviklet
sig som en selvstsendig botanisk Disciplin, for hvilken man
bar oprettet sseregne Laboratorier, ssedvanlig rigtignok i
Forbindelse med Planteanatomien, som allerede noget tid-
ligere havde udviklet sig til en selvstaendig Disciplin. Men
desuden liar Husdyrenes Fysiologi fundet en selvstaendig
Bearbejdelse, dels i de, isser i Landbrugets, men tildels ogsaa

L.EGEVIDENSKABENS INDBYRDES FORHOLD. 129

i enkelte Industrigrenes f. Ex. i GjseringsiDdustriens Interesse
oipT ette de fysiologiske Forsogsstationer eller Forsogslahoratorier^
dels i de sserlige dyrfysiologishe Laboratorier^ som man har
faaet oprettet ved Veterinserskolerne. — Den videre Udvik-
ling vil rimeligvis raed Tiden paa den ene Side fore til Op-
rettelsen af Lgerestole og Instituter for almindelig Fysiologi
udenfor det medicinske, men indeufor det matematisk-natur-
videnskabelige eller filosofiske Fakultet, og paa den anden
Side til en yderligere Deling af Fysiologien efter de for-
skjellige Hjgelpevidenskaber og Hjaelpemidler, som fortrinsvis
skulle benyttes. En Begyndelse til denne Udvikling er gjort
i Paris ^ed de i Sorbonnen, i College de France og i Jardin
des plantes oprettede Laboratorier.

Samtidig med Fysiologiens Udvikling og Udbredelse
i forskjellige Discipliner og Laboratorier have da ogsaa de
anatomiske Discipliner i Lobet af de senere Decennier faaet
Fodfseste udenfor de medicinske Fakulteter. Planteana-
tomien er allerede naevnt; men det bor ogsaa anfores, at den
komparative Anatomi, som tidligere alene henliorte under
det medicinske Fakultets Omraade, nu har ftindet Plads ved
Siden af den systematiske Zoologi, og at Husdyrenes nor-
male og deres patologiske Anatomi i flere af Udlandets
storre Veterinterskoler er blevet fordelt til forskjellige Lse-
rere og i forskjellige Lokaler.

Det fremgaar af alt dette, at Laggevidenskaben ikke blot
i gamJe Dage har havt Krav paa at betragtes som Natur-
videnskabernes Moder, men at den endnu stadig vedbliver at
frembringe og opfostre nye naturvidenskabelige Fag, som der-
naest opnaa selvstaendige Stillinger udenfor Lfegevidenskabens
Omraade. Herom mindes vi da ganske saerligt her i Stock-
holm, hvor det Karolinske Institutet vel kan siges at vaere
Moder til det nylig her oprettede matematisk-naturviden-
skabelige Fakultet.

Men at Naturvidcnskabernes Studium, den eo-entliu'e

Naturforskning, cftcrhaandcn har opnaaet bedre ydre Vil-

kaar, og at de ved Hjaalp deraf have kunnet udvikle sig

saa kraftigt, det skyldes dog isaBr deres praktiske Bctydning

"for det menncskclige Samfund, og denne opnaa de ved Hja^lp

12:te Skand'niaviska Naturfoi'skaremotet. 9

130 PANUM, NATUEVIDENSKABER OG L^GEVIDENSKAB.

af dem, ies forhen betecrnede sera naturvidenskabelio-e Prak-

'JO o ~

tikere. Til disse henregner jeg saavel de praktiserende Lge-
ger og dem, der bringe Fysiologien til praktisk Anvendelse
ved hygieiniske Foranstaltninger, som ogsaa de praktiske
Teknikere, ved hvis Arbejde Fysiken og Kemien faa deres
storste Betydning for Samfundet, idet de anvende Natur-
videnskaberne i Industrieus og andre uvidenskabelio-e men

o o

nyttige Formaals Tjeneste.

De egentlige Naturforskere kunne heller ikke undvaere
de Impulser og Anledninger til bestemte Undersogelser,
som gives ved rent praktiske Opgaver, og de finde deres
storste Glaede netop derved, at de teoretiske Resultater,
til hvilke de ere komne ved deres straengt videnskabelige
Undersocrelser 02: ved deres Gransknino-, komme til Anven-
delse og Nytte for det menneskelige Samfund eller for
menneskelige Individer. Denne uegennyttige Glsede og
Tilfredsstillelse er saa stor, at de egentlige Naturforskere
ikke ville misunde de naturvidenskabelige Praktikere de
materielle Fordele, som disse fremfor de egentlige Natur-
forskere pleje at hoste ved det forholdsvis lettere og simp-
lere, men gansko uundvaerlige Arbejde, hvorved Natur-
forskernes teoretiske Opdagelser tillpempes og blive til prak-
tiske Opfindelser.

De Naturforskere, som sserligt tilhore Laegevidenskaben,
kunne ikke undvaere stadigt Samkvem med og Belaering af
de Grene af Naturvidenskaben, der af dem benyttes som
Hjaelpevidenskaber og som omsider have faaet en selvstaen-
dig Stilling udenfor La^gevidenskaben, og de teoretiske
Naturforskere i Almindelighed kunne heller ikke undvaere
Samkvem med og Belaering af de naturvidenskabelige Prak-
tikere af alle de forskjellige Samfundsklasser, som benytte
og anvende Naturvidenskaberne i Menneskenes Interesse,
og begge Klassers Samling paa disse Moder er et Udtryk
for at de hore sammen og at de med gjensidig Anerkjen-
delse bor holde sammen, for hver paa sin Maade at fremme
Naturvidenskaberne, som danne vort Foreningspunkt og det
faelles Grundlag for vor Virksomhed.

AFDELIIKGAEMS FOEHANDLINGAE.

133

1.

Afdelningen

for

matematik, astronomi och fysik.

Ordforande: Professor Steen.

vice Ordforande: Professor Mohn,

Professor Lorenz och
Professor Edlund.

Sekreterare: Kandidat La Cour,

Doktor GuLDBERG och
Docent Wijkander.

Forsta sammankomsten.
Torsdagen den 8 jiili kl. 10-12.

Kandidat La Cour hoU ett foredrag

Om Tonehjulet.

Taleren omdeler forst i Sektionen en Brochure med
Titelen »La roue phonique par M. Paul la Cour, Copen-
hague, K. Schonberg libraire editeur, 1878;>.

Da don omdelte Bog indeholder det vaesentlige af, hvad
der skal meddelcs, kan Taleren fatte sig kort, idet han med
Hensyn til Enkelthederne henviser til sin Bog. Deriraod
vil han tillade sig mere i Almindelighed at fremdrage denne

134 AFDELNINGEN FOR MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK.

Sag, da der herved er skafFet deu experimentereDde Fysiker
et Prsecissionsinstrument, som med storre Nojagtighed og
Simpelhed erstatter flere hidtil brugte Apparater, medens
det dog endnu ikke synes at vsere taget i Anvendelse af
ret Mange.

Taleren er bleven ledet til Konstruktionen af dette Ap-
parat, kaldet Tonehjulet, ved sine Bestraebelser efter at bringe
elektriske intermitterende Stromme eller »Tonestromme» i
Anvendelse paa Telegrafien. Apparatet bestaaer i et Hjul,
der ved en, af en stadigt svingende StemmegafFel frembragt,
Tonestrom holdes i en jevn Bevsegelse, hvis Hurtigbed alene
beroer pa Tonens Hojde. Hvorledes dette foregaaer, hvor-
ledes Hjulets Bevaegelse tilligemed dennes smaa Afvigelser
fra jevn Bevasgelse studeres. samt livorledes disse Bevae-
gelser fj ernes, omtales kortelig, idet der forovrigt lienvises
til den omdelte Bog.

Hvad Anvendelsen af Tonehjulet angaaer, anbefaler Ta-
leren det sserligt til Maaling af Toners Svingningstal, i hvil-
ken Henscende det frembyder et lettere anvendeligt Middel
og et langt nojagtigere Maal end de bidtil bri'tgte Metoder.

Fremdeles frembyder Tonebjulet en simpel Form for
en nojagtig Kronograf, i hvilken Henseende det er i Faerd
med at blive taget i Brug af det danske Artilleri.

I det Hele taget egner Tonehjulet sig til Studiet af
Bevsegelser, bvilket Taleren bar udfort ved Hjselp af »Va-
terstriber», som kunne frembringes ved Kombination af Tone-
bjulets Bevaegelse og de Legemers Bevaegelse, der skulle
undersoges.

Endelig kan Tonebjulet med absolut Nojagtighed efter-
ligne andre Bevaegelser, i hvilken Henseende det kan an-
vendes til flere Ting, men saerlig til Tilvejebringelsen af
de absolut synkrone Bevaegelser, for hvilke man i Tele-
grafien bar Brug til Konstruktioner af Type-, Multiplex- og
Pan-Telegrafer, og som man hidtil bar sogt tilvejebragt ved
meget indviklede Maskiner, hvis Virksomhed tilmed ingen-
lunde er tilfredsstillende.

Grunden til, at Tonehjulet kan bruges paa denne Maade,
er denne, at nogle enkelte Strombolger, som fra et Tonehjul

LA COUR, TONEHJULET. 135

paa en Station sendes gjennem en Telegrafledning til en
anden, ere tilstraskkelige til at holde en SteramegafFel og
dermed et Tonehjul i absolut synkron Bevasgelse med det
pa den forste Station opstillede. Saledes har i en del af
Juni og Juli d. A. to Tonelijul vseret i Virksomhed pa Tele-
grafstationerne Xyborg og Fredericia. For at paavise den
praktiske Anvendelighed af disse synkrone Bevsegelser, lod
man Tonehjulene fordele Tiden til Liniens Afbenyttelse
imellem 4 Par ssedvanlige Telegrafapparater (Morsenogler
og Morsemodtagere), sa at der samtidig kunde sendes 4 Tele-
grammer i vilkaarlige Retninger; men Hovedsagen var, at
det viste sig, at disse synkrone Apparater, som pa Grimd
af sin Lidenhed og Simpelhed kunde anbringes pa en lille
Konsol pa Vaeggen, let kunde passes af almindelige Tele-
grafister, idet Tonehjulene, efterat vasre satte i Gang om
Morgenen, uden Forstyrrelse vedligeholdt en absolut synkron
Bevsegelse, indtil de stansedes om Aftenen.

Da denne Opgave liidtil kun har vaeret lost ved meget
komplicerede Maskiner og dog med utilstrgekkelig Nojag-
tighed og Sikkerhed, vil Tonehjulet ventelig komme til at
danne det savnede Grundlag for Here Slags Telegrafi, hvor-
til Litteraturen bar en Maengde Udkast, og som ogsaa i Virke-
ligheden kun frembyde simple mekaniske Problemer, naar
forst den telegrafiske Opgave — Synkronismen — er lost.

Derefter holl docent Wijkander foljande foredrag:

Om de masrnetiska forhallandena i de arktiska
trakterna.

Efter den stora kraftanstriingning, som under 1830- och
1840-talen p^ Gauss' och Webers upprop gjordcs uti niistan
alia delar af jordklotct for att befordra kannedomen om
jordmagnetismen, intradde en period — jag skullc niistan
vilja saga af utmattning och hvila. Man skulle niistan trott,
att de resultat, som di\ vunnits, varit af sj\ genomgripande
betydelsc, att foga ^terstdtt att utreda. Och likviil torde tyd-
ligarc Jin niigousin af de dd utforda arbetena framgiitt, i huru

136 AFDELNTNGEN f6r MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK

stort dunkel annu de jordmagnetiska krafterna ocli foreteel-
serna befunno sig. Huru vasentliga framsteg iln experimen-
teringsmetoderna, hnfvudsakligen genom Gauss och Lamont,
hade gjort, lemnade de dock mycket ofrigt att onska, ocli
likvisst sta vi an i dag nastan fiillkomligt pa samma punkt
som da.

Ett af de kanbaraste hindren, som under den magne-
tiska foreningens arbeten visade sig for vidare utveckling
af kannedomen om den jorden inneboende magnetismen,
namligen den nastan fullkomliga obekantskapen med dess
forhallande inom de arktiska trakterna, bar dock under de
senaste decennierna med allvar borjat undanrodjas, i det den
ena expeditionen efter den andra med goda instrument och
allvarlig foresats att begagna dem gatt dit upp och medfort
hem ganska omfattande serier observationer. De resultat,
hvilka ur dessa kunnat dragas, och kanske anda mera de,
som ej kunnat erhallas, eller m. a. o. de svarigheter, som
vid de spridda iakttagelsernas bearbetande framtradt, hafva
varit den hufvudsakligaste anledningen till den kraftyttring,
som, redan fran flertalet af de blifvande deltagarnes sida
verksamt forberedd, kommer att utforas om tvenne ar, om
ock naturlicrtvis en massa andra med de mao-netiska lika
vigtiga fragor, sarskildt meteorologiska, dervid vanta sin
losning.

De magnetiska forteelserna vexla, liksom de meteoro-
logiska, till den grad fran dag till dag och fran ar till ar,
att det ar synuerligen svart att draga allmangiltiga resultat
ur en jemforelse af observationer, som ej aro anstalda sam-
tidigt och efter gemensam plan. Ur Here synpunkter aro
svarigheterna till och med storre vid de magnetiska an vid
de meteorologiska, emedan jemte de fran den ena orten till
den andra upptradande lokala olikheterna afven upptrada
extratelluriska orsaker, som utofva sa olika verkningar, att
de det ena aret iiro mangdubblade mot det andra. For att
gora storre framsteg pa ifragavarande omrade torde derfor af-
gjordt en sadan sammanslutning vara nodvandig, som den pa
Weyprechts och Wilczeks initiativ beslutade gemensamma
undersokniuo-en af de arktiska trakterna under 1882 — 83,

WIJKANDER, DE MAGNETTSKA FORHALLANDENA. 137

och jag ar ofvertygad att Ni samtllga, mina herrar, med mig
gladjens att redan sa manga makter, bland hvilka Danmark
och Xorge, bitriidt forslaget, och att Ni med mig hoppens
och onsken, att afven Sverige skall visa sig hafva uppfattat
andamalets vigt och i sinom tid deltaga.

Ogonblicket torde derfore vara lampligt att nagot nar-
mare tillse, hiiru de magnetiska foreteelserna under de sista
arktiska resorna visat sig, och jag skall bedja att fa for na-
crra ogonblick tnga Eder uppmarksamhet i ansprak for att
i korta drag namna det vigtigaste af en dylik liten under-
sokning, jag foretagit. Beklagligtvis — om ock helt na-
turligt — hafva iinnu ej de observationer, som under den
sista framgangsrika svenska expeditionen langs Asiens nord-
kust gjorts, hunnit blifva tillgangliga. Med gladje kunna
vi blott inregistrera det faktum, att fran trakten af Ostkap
en betydande serie af sannolikt mycket vigtiga iakttagelser
hemforts.

Under det att liimpligast skulle varit, om fragan hufvud-
sakligen gait vara iugna forhallanden inom den tempererade
zonen, att borja med de regelbundna vexlingarna, tvingas
vi nu med nodvandighet att forst undersoka storningarnas
forhallande, da dessa utgora den storsta delen af de mag-
netiska vexlingarna inom de arktiska nejderna. Med af-
seende pa deklinationsstorningarna pavisade Lefroy redan
fore 1852, att vid Lake Athabasca och Fort Simpson i det
arktiska Nord-Amerika de ostliga storningarna aro starkast
p^ morgonen och de vestliga p& aftonen, under det att i
Toronto och ofriga sydligare stiillen motsatsen ar fallet.
Fem ^r derefter bekriiftade Sabine forhAllandet for Point
Barrow och senare for Port Kennedy, bada likaledes i det
arktiska Amerika.

Det hade dd legat nilra till hands att uttala motsatsen
mellan forhallandena i den arktiska och den tempererade
zonen, men Saijine var af annan lisigt. Han ansag, att nd-
gorstades i det nordvestra Amerika funs ett omrade, der
magnetiska storningar iipptrildde i synnerlig miingd och med
ovanlig styrka, ocli hvarifran dessa fortplantadc sig i\t olika
hall. Han utstriickte hiirvid don lag, som den magnetiska

138 AFDELNINGEN FOR MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK.

foreningen funnit, namligen att storningarna aro samtidiga
inom stora delar af jordklotet, fran de stora storningarna,
som dervid nteslutande ifragakommit, afven till de sma, och
sokte i stallet for ortstiden infora den absoluta tiden vid be-
staramandet af den dagliga vexlingen, huru osannolikt ett
dylikt antagande an var. da perioden for ofrigt var beroende
af solens lage i forballande till stallets meridian. Han ville
salunda pavisa en motsvarighet mellan a ena sidan Asien
och a den andra Buropa och Nord-Amerika.

Vid bearbetningen af den svenska spetsbergsresans re-
sultat trodde jag mig deremot kunna uttala som allman regel,
att det bake, der norrskenen talrikast forekomma, det s. k.
norrskensbaltet, utgor en grans mellan de stallen, der de
ostliga deklinationsstorningarnas maximum forekommer pa
morgonen och de vestligas pa aftonen, och de stallen der
motsatsen itr radande. Det senare tillkomna observations-
materialet bar till fullo bekraftat det samma. Salunda finna
vi de ostliga storningarnas maximum vid Lake Athabasca
kl. 5 — 6 f. m., i Fort Simpson 5 — 7 f. m., vid Point Barrow
8 f. m., pa Kap Wilczek 6 f. m., vid Polhem 6 f . m. och vid
Sabine's Insel vid samma tid, under det att de vestliga hafva
sitt maximum vid Lake Athabasca vid midnatt, i Fort Simp-
son 9 — 12 e. m., vid Point Barrow vid midnatt, pa Kap
AVilczek 6 e. m., vid Polhem 7 e. m. och vid Sabines Insel
vid ungefar samma tid. Dit kan ocksa raknas Port Kennedy,
der de ostlioja stornino-arna hafva sitt maximum fran kl. 9
f. m. — 2 e. m. och de vestliga kl. 11 — 12 e. m., om ock tiden
for de ostliga i nagon man forsenats, hvartill tillracklig for-
klaring ar att soka i den omedelbara narheten till den mag-
netiska polen, hvarest det ej kan forvana oss, om forhal-
landena blifva nagot mer komplicerade. Vigtigare ar, att
vid forsta paseende en mycket noga undersokt trakt tyckes
afvika, namligen Smith Sound. Vid Discovery-Bay och Flo-
berg-Beach faller namligen det ostliga maximet redan vid
midnatt och det vestliga vid middag. Jag hoppas dock, att
detta om en stund, da jag kommer till storningarnas for-
klaring och samband sins emellan, skall visa sig sasom en
vacker bekraftelse af, i stallet for en motsagelse mot min

WIJKANDER, DE MAGNETISKA f6rHALLANDENA. 139

uppfattning. Jag ville nu blott framhalla detta faktiim, som
ofverensstammer med Kane's erfarenhet i Van Rensselaer
Harbour och Haye's vid Port Foulke, alia belagna inom ett
mycket litet omrade i Smith Sound mellan Gronland ocb
amerikanska fastlandet.

For stallen sasom Sitka pa Amerikas vestkust och Bosse-
kop uti nordliga Xorge, hvilka kunna anses ligga sa godt
som under norrskensbaltet, visa sigr forhallandena formed-
lande mellan bada grupperna. Annu sydligare upptrada all-
tid ostliga storningar i maximum pa qvallen och de vestliga
pa morgonen.

Storningarnas arliga vexling ar gahska litet utredd. da
annu ins^enstiides ett helt ars observationer fran ett och
samma arktiska stalle foreligga, annu mindre flere ars. I
allmanhet tyckas de ostliga storningarna vara ofvervagande,
sasom fallet ar uti Europas och Nord-Amerikas tempererade
delar, under det att i Asien motsatsen ar radande. Det
skulle dock fora mig for langt att inga pa dylika, hvarje
enskildt stalle tillhoriga egendomligheter, dit de sekulara
vexlingarna ocksa maste raknas, enar dessa ej aro gemen-
samma for de arktiska stallena sasom en grupp betraktade.
De aro dessutom ganska litet kanda.

Ofverga vi derefter till horisontal-intensitetens stornin-
gar, visa sig svarigheterna att draga nagra allraanna slut-
satser af det torftiga material, som annu foreligger, sa myc-
ket storre, som dessa storningar ej visa ett dagligt maximum
och minimum, utan tvenne. Vid Lake Athabasca och Fort
Simpson lag hufvudmaximet for de storningar, som oka hori-
sontal-intcnsiteten, vid och strax efter midnatt och de nega-
tiva storningarnas hufvudmaximum ungefar vid samma tid.
Vid Polhem intraffade de positiva storningarnas maxima kl,
4 — 5 f. m. och vid middag, vid Kap Wilczek kl. 4 f. m.
och starkast kl. 2 e. m., under det att dc negativa vid Pol-
hem hade sitt hufvudmaximum kl. 1 e. m. och vid Kap
Wilczek pd qvallen och starkast vid midnatt. Medan de-
klinationsstorningarna salcdes hafva sin storsta verksamhet
midt p^ for- och oftermiddagcn, hafva horisontal-inteusitets-
stornincjarua sin vid midnatt och middag. Siirskildt anmiirk-

140 AFDELNINGEN FOR MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK.

ningsvardt iir, att middagstiden, da deklinationsnalen afgjordt
foreter der storsta lugnet, tyckes lika bestamdt bora und-
vikas for bestamningar af horisontal-intensiteten, sasom syn-
nerlio-en orolis: i de arktiska trakterna.

Jemfora vi ater deklinations- och liorisontal-intensitets-
storningarna sins emellan, faller latt i ogonen, att tidpunkten
for deras storsta talrikhet och styrka alternera; en omstan-
dighet, hvarpa Wetpkecht, vid diskussionen af iakttagel-
serna pa Kap Wilczek, likaledes riktar uppmarksaniheten.
Deklinationsstorningarna tyckas ocksa inom de arktiska trak-
terna, jemforda med horisontal-intensitetens, vara betydligt
starkare an i den tempererade zonen. Vidare framgar, sa-
val genom undersokningen af de sma storningarnas medeltal
som o-enom jemforelse mellan de stora enstaka storningarnas
upptradande fran ett stalle till ett annat, den vigtiga lagen
att, liksom deklinationsstorningarna af motsatta namn, sa
svara horisontal-intensitets-storningar af samma naran mot
hvarandra inom de arktiska och tempererade zonerna.

For vertikal-intensiteten och inklinationen foreligga en-
dast fa observationer, som kunna gora ansprak pa nagon
noo-o'ianhet, enar for tvenne af de expeditioner, som for-
sokt dylika bestamningar, namligen Lefrots vid Lake Atha-
basca och Wetpeechts vid Kap Wilczek, instrumentens kon-
stanter forst ett par ar efter hemkomsten bestamts och re-
sultatet derfor afven blifvit, att korrektionstermer, som van-
ligen uppga till halften och mer utaf hufvudtermen, fatt lof
att utelemnas. Da kandt ar, att svarigheterna att erhalla
ett nagot sa nar noggrant varde pa skaldelen vid det in-
strument, som nu allmant anvandes for vertikal-intensitetens
bestamning, aro sa stora, att afven med storsta omsorg de
ej till fullo kunna ofvervinnas, ar naturligt, att de omojligen
efterat under sa forandrade forhallanden, som har varit fal-
let, kunna i vasentlig man undanrodjas. Vid Polhem visade
de storningar, som oka vertikal-intensiteten, sitt hufvud-
maximum kl. 5 — 7 f. m. och de andra kl. 1 e. m. Stora
analoo'ier visa dessa stornino-ar med horisontal-intensitetens,
men deremot visa de sig motsatta mot den tempererade zo-
nens stornino-ar af samma slas.

WIJKANDER, DE MAGNETISKA FORHALLANDEKA. 141

Med afseende pa total-intensiteten har Weyprecht ned-
lagt stort arbete pa att visa, att denna alltid haller sig ofor-
andrad och att de storningar. som uti de olika komponen-
terna upptrada, endast bero af riktningsandnngar. De af-
vikelser harifran, som afven uti bans egna iakttagelser visa
sig, forklarar ban sasom observationsfeL Genom de felak-
tigbeter i bans koDstanter, jag redan forut baft tillfalle att
anmarka, forlorar bans bevisning nastan bela sin udd, ocb
en narraare betraktelse af sa val bans egna, som annu mera
de svenska iakttagelserna fran Spetsbergen visar afgjordt, att
total-intensiteten icke blott ar underkastad en daglig vexling,
utan afven visar tata storningar ocb stora storningar. Det
skulle blifva for langt att bar genomga de talrika ocb otve-
tydiga exemplen. Med skal skulle man val ocksa kunna
fraga sig, burn skulle val total-intensiteten kunna balla sig
konstant, om nagon af de bittills sasom mojliga antagna
teorierna for iordmagnetismen vore riktiof? Redan detta talar
mot slutsatsen, om ock ett dylikt bevisningssiitt endast med
forsigtigbet far anvandas.

Om vi nu, sedan vi genomgatt det bufvudsakliga af
storningarnas forballande, rikta var uppmarksambet pa de
regelbundna vexlingarna inom de arktiska trakterna, maste
vi afven, bvad dem betriiffar, bufvudsakligen fasta oss vid
den dagliga vexlingen, da den arliga ocb sekuliira ej aro
eller annu kunna vara synncrligen viil kanda. Likvisst torde
bora namnas, att iakttagelserna i Smitb Sound ocb pa Spets-
bergen antyda ett minimum for den vestliga deklinationen
i Mars i ofverensstammelse med bvad fallet tir i Europas
och Nord-Amerikas tcmpererade nejder, under det att det
tempererade Ryssland ocb Kina afvika biirifran.

Den stereotypa karakter, som den dagliga deklinations-
vexlingen inom den tempererade zoncn foreter, med sitt
vestliga maximum strax efter middag, uppbor da man kom-
mcr norr ut; ocb detta belt naturligt, da till den genom so-
lens mera omedelbara inverkan uppkomna, soder ut kraftigast
upptriidande vexlingen liigger sig storningarnas iuHytaude.
Soder om norrskensbiiltct Astadkomma dessa endast, att det
vestliga eftermiddagsmaximet blifver sa myckct mera mar-

142 AFDELNINGEN FOR MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK.

keradt, eniir de der radande ostliga qvallstorningarna vid-
taga strax derefter och paskynda nalens gang at oster. Det
ostlicra minimets lage pa morgonen blifver dereraot mera
obestamdt genora de vestliga storningarnas ingripande. Norr
om norrskensbaltet blifva rolerna ombytta. och de vestliga
eftermiddagsstorningarna bibehalla naleu uti dess vestliga
lage, ja, fora den ofta vida derofver, sa att maximet faller
betydligt senare an kl. 1 e. m.; en inverkan som naturligt-
vis snarast skall gora sig gallande ju langre norr ut undan
solens direkta inflytande man kommer och ju starkare och
senare storningarna aro. Salunda faller det vestliga maxi-
met vid Lake Athabasca kl. 2 e. m., i Fort Simpson 5 e. m.,
vid Point Barrow fran kl. 1 e. m. till kl. 5 e. m., ja anda
till kl. 11 e. m., vid Kap Wilczek kl. 5 e. m., vid Polhem
5 — 6 e. m. och vid Sabine's Insel kl. 6 — 7 e. m. Sasom ett
undantag kunde synas, att det i Smith Sound infaller mellan
middag och kl. 1 e. m., men det sammanhanger naturligtvis
med de vestliga storningarnas ofvan namnda forhallande, att
de hafva sitt maximum redan vid denna tid. Pa de af dessa
stallen, der storningarna ej aro dess storre, visar sig tiden
for maximet dessutom ganska obestiimd, och nalen intager
ett langt framskridet vestligt lage hela eftermiddagen. Mot-
satsen ar fallet med det vestliga minimet eller det ostliga
maximet pa morgonen, da detta ar skarpt utpragladt. Det
intrajffar vid Lake Athabasca kl. 4 — 7 f. m., Fort Simpson
och Point Barrow 7 f. m., Kap Wilczek 6 f. m., Polhem 7
f. m. och Sabine's Insel 4 — 7 f. m. Smith Sound foreter
af nyss namdt skill en afvikelse, da det ostliga maximet
infaller redan mellan midnatt och kl. 2 f. m.

Svarare ar det att sammanbinda horisontal-intensitetens
vexling i de arktiska trakterna med de tempererades. Bdda
hafva tvenne maxima och minima. I vara trakter ligger
hufvudmaximum kl. 6 e. m. och det sekundara kl. 6 f. m.,
hufvudrainimum kl. 10 f. m. och det sekundara kl. 1 f. m.
— Lake Athabasca visar redan stor forandring, da maxima
falla kl. 8 f. m. och starkast 5 — 11 e. m., minima starkast
kl. 4 och svagare 10 f. m. Anda storre blir denna, da vi
ga till de sins emellan ganska lika Polhem och Kap Wilczek,

WIJKANDER, DE MAGNETISE A FORHALLANDENA. 143

med maxima kl. 0 — 2 e. m. och 11 e. m. — 1 f. m., samt
minima kl. 6 f. m. och 6 — 7 e. m. Har ar det svart att
tillskrifva storningarna den afvikelse fran det i sydligare
nejder ovanliga forhallandet, som visar sig. Afven om —
sasom jag anser vara sannolikast — man antager, att mag-
netnalen paverkas af tvenne fran hvarandra bestiimdt skilda
orsaker, den ena kraftigast verkande langre soder ut, den
andra ntgaende fran norrskensbaltet, tror jag att det blir
nodvandigt att antaga, att afven den af den forra beroende
vexlingen forandras med latituden. Upprepade forsok att
vid deklinationen pavisa, att under storningsvariationen fans
den hos oss befintliga dold oforandrad, hafva ofvertygat mig,
att en sadan ej fans, utan att afven tiden for dess vestliga
maximum var forsenad. Annu tydligare framtrader detta
vid horisontal-intensiteten. Naturligast torde vara att sam-
manstalla de fornamsta maxima och minima med hvarandra,
da sasom har temligen betydlig skilnad i storlek forefinnes
mellan de olika vandpunkterna. Vart minimum kl. 10 f. m.
skulle saledes motsvaras af det 4 timmar tidigare fallande
maximet kl. 6 f. m. vid Polhem och Kap Wilczek, under
det att vart maximum kl. 6 e. m. motsvarar de a de andra
stallena befintlio^a maxima strax efter middao-en. Annu sa
lange, da iakttagelse-materialet ej iir storre, ligger dock ej
stort varde i en dylik sammanstallning.

Jag har vid ett annat tillfalle inom en annan periodisk
vexling papekat en mot denna svarande forandring, nar man
narmar sig polen, namligen vid den dagliga lufttrycksvex-
lingen. Det synes mig klart att, liksom i det ena fallet de
soder ifran kommande luftrorelserna, sa i det andra de elek-
triska strommarne, som pdverka magnetnalen, da de sam-
mantriingas inom den arktiska zonens mindre parallelcirklar,
utofva sA,dan inverkan pa hvarandra, att de omojligen kunna
hafva oforiindradt samma vexlingar som inom den tempe-
rerade zonen.

Den vertikala intensiteteu hade i Polhem ett hufvud-
maximum vid midnatt och ett sekundiirt kl. 11 f. m., ett
hufvudminimum kl. <S 1". m. och ett sekundiirt kl. 4 — 6 e. m.
Uppgifterna om itnigavarande vexlingar i vara trakter vcxla

144 AFDELNINGEN FOR MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK.

for mycket fran stalle till stalle ocli fran tid till tid, for
att en sammanstallning med den nyss namnda annu skulle
kunna goras. Inklinationen har vid Polhem sitt liufvud-
inaximum kl. 2 — 5 f. m. och sitt hufvudminimum kl. 1 — 2
e. m., hvarjemte spar finnas till sekundara vandpunkter.
Jag har vid ett annat tillfalle ifragasatt att karakterisera
forandringen vid intradet i den arktiska zonen dermed, att
den tempererade zonens hufvudvandpunkter for inklinationen
blifvit den andras sekundara och tvart om. Total-intensite-
tens dagliga vexling erinrar mycket om den vei'tikala kom-
ponentens, hvilket ock faller sig helt naturligt, da inklina-
tionen ar sa stor.

Slutligen torde bora namnas, hvad som af alia expedi-
tioner iakttagits, att de jordmagnetiska vexlingarna, sa val
de regelbundna som storningarua sjelfva, aro betydligt stprre
i de arktiska trakterna an sydligare, afvensom att denna
tillvaxt ar betydligt storre an som genom horisontal-intensi-
tetens forminskande vid hoga magnetiska breddgrader later
forklara sig. Det ar nodvandigt att antaga en dessa trakter
narmare liggande krafthard.

Enligt min ofvertygelse hafva vi att soka denna hard
hufvudsakligen vitefter det balte, der norrskenen talrikast
forekomma, och i ofverensstammelse med den allmant an-
tagna uppfattningen af norrskenens och jordraagnetismens
natur tanker jag mig detta ske sa, att successivt pa det ena
omradet efter det andra af norrskensbaltet en lifligare elek-
trisk verksamhet uppstar och derifran elektriska strommar
utga. Detta ej sasom plotsliga utbrott, som undantagsvis
ega rum, utan sasom en i sa hog grad regelbunden fore-
teelse, att storre delen af den regelbunda vexlingen uti de
magnetiska komponenterna inom de arktiska trakterna der-
igenom uppkommer, och att verkan deraf, den s. k. stor-
ningsvariationen, iifven langt i soder spelar en vigtig rol.
De enskilda, patagliga storningarua aro endast tillfalliga for-
starkningar, forsvagningar eller omkastningar af den vanliga
strommen. — Da man utvaljer de s. k. storningsfria dagarne,
ma man derfor ej tro sig hafva undanrojt inverkan fran
storninofarnas kraftkalla, utan man studerar den endast un-

WIJKANDER, DE MAGNETISKA FORHALLANDENA. 145

der en viss fas, som val ar vard uppmarksamhet. Mangen
gang torde vid dessa tillfallen ej ens den elektriska verk-
samlieten vara svagare an vid storningstillfallen, om medel-
tal tages for hela dygnet. De vid manget sadant tillfalle
mycket starkt bojda, men jemna kurvorna for de magnetiska
vexlingarna visa detta till fullo.

Lata vi oss ledas af deklinationsstorningarna, som arc
lattast att ofverse och ojemforligt bast undersokta, kunna
vi latt bilda oss en noggrannare forestallniug om det nar-
mare forloppet. Ungefar midt pa for- ocli eftermiddagen
intrader af skal, som vi ej annu kiinna, denna stegrade verk-
samhet inom hvarje punkt af norrskensbaltet, ocli strommar
utskickas at alia hall, hvarvid naturlis^ast torde vara att tanka
sig jorden och atmosferen sasom delar af den elektriska
stromledningen. Om vi da narmast tanka pa jorden, angifver
storningarnas riktning, att pa morgonen strommen skulle
utga fran centrum, pa aftonen deremot sammanlopa mot
det samma. Den ofvan lemnade framstallningen af deklina-
tionsstorningarnas natur ofverensstammer till fullo med detta
askadningssatt, men huru forklara forhallandet inom Smith
Sound med dess maxima 5 — 6 timmar tidigare an pa de
andra undersokta stiillena, da till och med Sabine's Insel pa
Gronlands ostkust foljer den allmanna lagen? Som bekant
g§LT norrskensbaltet norr om Skandinavien, saledes i vara
trakter hogt mot norden, men bojer sig derefter utefter
Norges vestkust nastan rakt mot soder, gar vid sodra Gron-
land in uti Nord-Amexika pa en mycket Ug breddgrad. Smith
Sound ligger saledes niirmare den del af norrskensbaltet,
som ligger strax sydvest^. om Spetsbergen, och bor starkast
paverkas af de derifran utgiiendc strommarne, under det att
niistau alia de andra stiillena ligga nastan omedelbart intill
sjelfva biiltet. Men icke nog dermed. Smith Sound har en
sa stor vestlig deklination, att n&lens nordande pekar mellan
astronomisk vest och sydvest. De strommar, som p^ Smith
Sounds meridian af norrskensbaltet ga norr eller soder ut,
verka saledes ej sa mycket pa deklinationcu som icke mera
pa horisontal-intensiteten, och deras inflytande bor sokas uti
den senare, under dot att de strommar, som utbrcda sig fran
12:te Skandinavisha Naturforskaremotet . 10

146 AFDELNINGEN f6r MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK.

exempelvis den del af norrskensbaltet, som ligger soder om
Spetsbergen, just hafva en med nalen parallel riktning och
saledes inverka starkast pa deklinationsnalen. iVlla skal tala
saledes for att deklinationsstorningarna i Smith Sound ej
skola sa mycket folja sin egen ortstid, som den ortstid, som
befinner sig pa Spetsbergens meridian, eller intraffa ungefar
5 — 6 timmar tigare an vanligt.

Da pa tvenne midt emot hvarandra, pa omse sidor om
polen belagna stiillen strommar ga, pa det ena till, pa det
andra fran centrum, blir det antagligt, att hufvudstrommen
gar mellan dessa orter, och deruti hafva vi ma handa for-
klaringen till deklinationsstoringarnas stora belopp i forhal-
lande till horisontal-intensitetens i de arktiska trakterna,
jemfordt med sydligare nejder. Till foljd af jordens form
och storlek sprida sig naturligtvis strommarne ofver stora
ytor, och antagligen ar en ny kommunikation mellan jord-
ytan och de ofre luftlagren att soka vid eqvatorn. Strom-
marne aro har snarast att forlikna vid urladdnings-strom-
ningarna hos en kondensator.

Da den elektriska verksamheten ej ar bunden vid en
enda punkt af norrskensbaltet, utan vanligen samtidigt strac-
ker sig utefter stora delar af det samma, ar inverkan pa hori-
sontal- och vertikal-intensitetens storningar svarare att i de-
talj pavisa, men forhallandet maste i hufvudsak ofverens-
stamma med det iakttagna faktum att, da deklinationens
storninsjar aro i maximum, aro horisontal-intensitetens i
minimum och tvart om. For ofrigt inverka lokala forhal-
landen sa genomgripande, att i hvarje enskildt fall svarig-
heterna aro synnerligen stora att se huru strommarne in-
verka pa hvarandra och fordela sig. Annu ar var kiinnedom
om forhallandena i de arktiska trakterna allt for ofullstandio^
harfor. Afven for detta mal lofvar 1882 ars internationela
foretag att utratta mycket.

Jag hoppas att med det ofvanstaende hafva visat att,
om ock de senare arktiska resorna ej gatt utan resultat i mag-
netiskt hanseende, utan det genom dem blifvit ej ovasent-
ligt lattare att bilda sig en totalbild af foreteelserna, atersta
dock sa manga fragor, eller kanske rattare hafva sa manga

NYSTROM, ZOLLNERS METAFYSISKA TEORI. 147

Bya uppkommit, att en sammanslutning for paskyndandet
af deras losning blifvit sa mycket angeliignare ocli mera
efterlangtadt. Kekognosceringarna aro gjorda, ocli man kan
nu lattare bedoma hvar hufvudpunkten ligger. Sasom jag
haft tillfalle papeka, ar denna nn belagen just uti det sam-
tidiga iakttagandet af stromningarna, om vi ock tills vidare
nastan endast aro begransade till deras matande'med tillhjelp
af magnetnalen sjelf, da metoderna for jordstrommarnes iakt-
tagande aunu lemna mycket ofrigt att onska.

Sedan adjunkt ton Zeipel hallit ett foredrag Om lineara
differentialeqvationer, yttrade doktor Anton Nystkom

Nagra ord om Zollnees metafysiska teori om
rummets s. k. »fjerde dimensions.

Utan tvifvel skola de fiesta, som hora talas om denna
term, nndra hvad dermed kan menas, och detta med ratta.
Var tids vetenskap bar namligen sedan lange sa vant oss
vid endast exakta, empiriska begrepp och undersokningar,
att nyheter, som ej bara den positiva forskningens pragel
eller synas innebara en motsagelse deremot, nu mera vacka
misstro och t. o. m. leda. Icke desto mindre bar en innan-
for den positiva vetenskapen staende man i vara dagar ut-
talat och pa fuUt allvar i flere volymer forkdnnat en ofver-
raskande metafysisk teori, namligen professor Zollner i
Leipzig.

Zollner anser, att vi kunna vetenskapligt forska ofver
det absoluta rummet, och att dess egenskaper kunna angifvas;
och ban tror sig hafva hos rummet i och for sig upptiickt
en ny^ en fjerde dimension!

Vi skola i det efterfoljaude soka utreda detta iimne och
angifva viirdet och arten af den formenta vetenskapliga upp-
tjickten.

Zollners ^sigter framgS, tydligt af foljande citat ur bans
»Wissenschaftliche Abhandlungen» :

148 AFDELNINGEN f5r MATEMATIE, ASTRONOMl OCH FYSIK.

»Den platouiska »ideen» ocli det kantiska »tinget i ocli
for sig» lata sig uppfattas som rums-objekt af mer an tre
dimensioner, dem vi tillskrifva en storre realitet pa samma
vis som vi med var nu varande forestallning om rummet
tillskrifva de tredimensionela objekten en storre realitet
an deras tvadimensionela bilder pa nathinnan.»

>:>! vara dagar befinner sig vart slagtes medvetna forstand
2'ent emot alia sinliga foreteelser i samma utvecklingsfas som
KoPERNiKS forstand for 340 ar sedan gent emot de astrono-
miska foreteelserna. Ty da lemnade den tredje dimensionen
hos himlahvalfvet, som synes oss som en yta, nyckeln till
liimlarorels-ernas forklarino;; i framtiden skall antag-andet af
en fjerde dimension lemna nyckeln till den motsagelselosa
tolkningen af alia foreteelser i rummet med tre dimensioner. »

Det absoluta rummets tillvaro ar for Zollner en oaf-
vislig sanning, hvarifran ban utgar i sin bevisforing, ocli som
ban soker stodja med aberopande af Kant, Newton m. fl.,
hvilka derofver anstalt metafysiska betraktelser. Sjelf kal-
lar Zollner en af sina afliandlingar derom »Zur Metaphysik
des Raumes», ocli troget lialler ban sig ifran det fysiskas
omrade, allt under det lian konseqvent argumenterar med
ofvernaturliga tilldragelser. Han ar namligen en fanatisk
spiritist ocli fyller en stor del af sina »Wissenschaftliclie
Abliandlungen» med berattelser om underbara tilldragelser
med knutar, klappandar, forsvinnande af kroppar, uppdy-
kande af liander etc. Hans argumentation utgor sorgligt
nog en fullstiindig parodi pa all vetenskapligliet.

Angaende det absoluta rummet sager ban vidare: »Den
realitet, som ligger till grund for det absoluta rummet, maste,
om den ofver hufvud taget kan iakttagas, framga ur en an-
nan klass af fornimmelser an ur de yttre. Den forestallning,
som vi forsoka bilda oss om den realitet^ hvilken ligger till
grund for det absoluta rummet, maste m. a. o. ej sjelf vara
en riimforestdJlning.-)^ Hvilka bevis lemnar ban nu liarfor?
I sin belysning liarofver, som ban bl. a. stodjer pa reson-
nemanger ofver tryckforeteelser vid sjo- ocli luftresor, kom-
mer ban till det ofverraskande resultatet, att »i de fall, der
vi aro i stand att forklara ursprunget till det iakttagna tryc-

NYSTROM, ZOLLNERS METAFYSISKA TEORI. 149

ket genom centrifiigalkraften (alltsa en erfarenliet ur en
verklio' rumforestallningl), uppenbarar sig realiteten af det
absoluta rummet ocli af dess forhallande till var kroppsverld
o-enom en try ckfornimm else (alltsa en ny rumforestallning!).

— Jag betraktar de af mig sjelf ocli andra tillfor-

litlio-a naturforskare iakttagna spiritistiska foreteelserna sasom
fysiska forandringar i var kroppsverld, livaraf vi med led-
ning af den liittills ernadda utvecklingen af naturvetenskap-
liga principer(?) mdste sluta till tillvaron af en annan osynlig
verld, livilken i realitet saunolikt ofvertraffar var jordiska
sinneverld pa samma vis, som hela jordkulan ofvertraffar
rummet i den dunkla skeppskajutan eller luftballongens i
tocken boljda gondol.»

Har foreligger ett sardeles talande exempel pa den af
C031TE fraraliallna tendensen hos menniskoanden att vid alia
foreteelser af mer invecklad art, der man ej annu lyckats
finna en positivt vetenskaplig forklaring, taga sin tillflykt
till aldre, ofvernaturliga askadningar och forklaringar af teo-
logisk eller metafysisk art. Zollner tolkar bar de spiritis-
tiska foreteelserna pa ett fullkomlist metafvsiskt satt och
visar blott prof pa metafysiska qvarlefvor inom vetenskapen,
i likhet med hvad som forr e^t rum under utvecklinojen af
de nu mest utredda teorier. Entiteter forestiilde man sig
a det metafysika stadiet verka alia foreteelser. Z6ll>'ER
talar om »de osynliga viisenden, som befunno sig i Mr Sla-
DES (det amerikanska mediets) narhet». Dessa vasenden eller
entiteter kallar vetenskapen nu belt enkelt elektriska eller
magnetiska strommar — da ej bedrageri ilr med i spelet.

Att aldre matematiker, sasom t. ex. Euler och Kant,
anstiilt spekulationer ofver /^dct absoluta rummet:^, iir derfor,
huru gliidjande detta iiu synes nutids-metafysiken, ingaluuda
nagot bevis pa, att dessa deras spekulationer varit matema-
tiska i egentlig mening, blott pa den metafysiska rest, som
annu fans hos dem. En naturforskare kan mycket viil an-
stiilla metafy.siska fantiseringar, och en metafysisk filosof
kan likasS, esrna sisf at naturstudier; men den forre iir e\
naturforskare och den scuare ej metafysiker, da forskningen
gdr i do antydda riktuingarna. Verldens storsta metafysiker,

150 AFDELNINGEN FOR MATEMATIK, ASTEONOMI OCH FYSIE.

en Spinoza, en Kant, en Fichte, en Hegel, ha inom lifvets
atkomlio-a omraden — t. ex. politiken och moralen — an-
stalt de skarpsinnigaste och mest traffande spekulationer,
hvilka varit alldeles oberorda af deras metafysik.

En at metafysiken lutande tysk matematiker, Neumann,
har 1869 behandlat det absoluta rummets problem och loser
det genom att definiera den af Euler och Kant icke nar-
mare betecknade reaJitet, som skiille Hgga till grund for det
absoluta rummet, »som en ororlig kropp Alfa>y!! »Denna kropp
Alfa spelar, sager han, i rorelsens allmanna teori en lik-
nande rol som Ijusetern i de optiska foreteelsernas teori
och det elektriska fluidet i de elektriska f6reteelserna.» Myc-
ket riktigt — ty dessa kroppar spela ingen annan rol an
den af belt imaginara kroppar, som antagas for hypotesernas
skull, men deras verkliga tillvaro ar fullkomligt obevisad.
Neumann uppgifver, att »kroppeu Alfa for enkelhetens skull
kan uppfattas som ett system af tre linier eller axlar, hvilka
utsra frau en och samma punkt och sta lodratt pa hvar-
andra». Men detta enkla satt att angifva den s. k. »kroppen
Alfa^^ gor honom ju alldeles identisk med det relativa rum-
met, som vi veta uppfattas pa nyss namnda vis!

ZoLLNER vill for sin del med spiritistiska experiment
— deri animal magnetism eller elektricitet och uppenbart
bedrageri spela hufvudrolerna — bevisa den »fjerde dimen-
sionen» hos rummet; men enhvar fordomsfri granskare maste
oppet tillsta, att berattelserna derom till stor del sakna de
nodvandigaste kriterierna, och att godtrogenhet och forblufF-
ning ofta fortagit iakttagelseformagan hos den for sitt amne
begeistrade Zollner.

Denne afskyr allt tvifvel pa de uppgifna undren, och
han sager sjelf: »I ett sallskap af socialdemokrater eller i
en tysk eller engelsk naturforskareforsamling, der Herr Ttn-
DALL eller Sir W. Thomson finna sa god atgang for sina
varor, ja t. o. m. i Berliner-akademien skulle jag akta mig
att tala om min rumteori eller att experimentera». *

* Se ZOLLXER, Wissensch. Abhandluugen, I: sid. 263, och II: 2 sid.
892—941.

NYSTROM, zSlLNERS METAFYSISKA TEORI. 151

Hvad rummets nya egenskap, dess >;bugtigliet», skall vara,
ar OSS alldeles omojligt att fatta. Hvarfor ej lika gerna tala
om dess rakhet eller snedhet eller slingrighet eller spetsighet
o. s. v.?

Rummets nya dimension omtalas pa ett sa kategoriskt,
men pa samma gang sa orimligt vis, och dess teori stodjes
medelst iakttagelser och argument af sa felaktig art, att
man omojligen kan varja sig fran att antaga en verklig
sinnesrubbning bos Zollner. vSinneslakarne aro dagligen i
tillfalle att bora alldeles enabanda resonnemanger bos sina
patienter; samma orubbliga tro pa riktigbeten i de mest
forvridna antaganden, slutledningar ocb sinnesvillor iakttager
man bos daren som bos den metafysiske Leipziger-astro-
nomenl Ocb icke desto mindre bar en klass af filosofer,
som om verklig vetenskaplig forskning blott ega en aflagsen
aning, blifvit slagna af en viss beundrande bapnad ofver den
nya »matematiska» upptackten, bvilken med det mest ko-
miska allvar forkunnas som ett bevis pa mojligbeten for
OSS att tranga djupare in i tingens innersta vasen an bvad
vetenskapen bittills ansett, d. v. s. bevis for mojligbeten af
en metafysish vetenskap! »Den gamla matematiken skall,
beter det, komma att i grund skakas af upptackten af den
fjerde dimensionen; matematikens principer aro ej langre
att anse sasom orubbliga ocb positiva. Naturvetenskapen
bar nu visat sig vara alldeles icke mer viss an metafysiken»!
Ett jubel bar uppstatt i det metafysiska lagret, ocb manga
dess representanter ocb stridskampar gripa nu, sedan fan-
tasi-metafysikens undergang synts temligen viss, kring den
Zollnerska teorien sasom drunknande krinsf ett balmstr&.
Pd liknande vis framballa de med en viss triumf, att en ocb
annan »tankare» pi\ sista tiden t\tagit sig att motbevisa New-
tons tyngdlag — ett annat bevis (for dcm) pc\ att >/natur-
vetenskapen ingalunda iir sakert grundlagd utan kan komma
att totalt omstortas».

En framstaende matematiker, Rudel, yttrar i frdga om
rumsbegrepp med Acre an trenne dimensioner foljande be-
•tydelsefulla ord:

152 AFDELNINGEN FOR MATEMATIK, ASTRONOMI OCfl FYSIK.

»Emedan vi blott aro dndliga varelser, ar vdr geometri
om det oandliga, som sakuar all askadning, rent formel, eller
en geometri med oegentliga bilder; emedan vi aro reala
vasenden, ar det imaginaras geometri for oss utan askadligt
inneliall, eller af endast formel betydelse; emedan vi aro
rumliga vasenden, ar hvarje real forestallning om bilder med
mer an trenne dimensioner for oss forborp'ad. — — — For
visso ar for oss, men ocksa hlott for oss, tanken pa mang-
faldigheten af element ocli grundbilder och an mer bilder
af den n:te dimeusionen i allmilnhet rent af afskriickande
och sinnesforvirrande. For visso maste ett vasen af n:te
dimensionen ha ett mer inveckladt hjernlobsystem an det,
som t. o. m. matematikfursten Gauss besatt.» *

Langt ifran att pa nagot positivt vis inlata sig pa en
diskussion om den »fjerde dimensionen» hos rummet, berorde
Gauss detta amne liksom den nvss namnde forfattaren endast
sasom en o2;enomtran2:li2: o'issninff. Salnnda sao-er en hans
biograf, Sartorius von Waltershausen: »Gauss betraktade, i
enlighet med sin ofta iittalade innersta asigt, rummets trenne
dimensioner som en specifik egenskap hos den menskliga
sjalen; menniskor, som ej kunna inse detta, tituierade han
en gang i sitt humoristiska lynne med namnet Boeotier. Vi
kunna, sade han, tanka oss vasenden, som blott aro med-
vetna om tvd dimensioner; hogre, ofver oss staende skulle
ma handa pa samma vis nedblicka pa oss, och han hade,
fortsatte han skamtande, lagt vissa problem till sidan, hvilka
han i ett hogre tillstand tankte att ofeometriskt behandla.»

Detta Gauss' skamt, hvilket Zollner anser sig i sina
»Wissenschaftliche Abhandlungen» bora tvenne ganger ut-
forligt citera (I Band sid. 251 och II Band sid. 903), pa-
minner om Diderots skamt med Rousseau, da han radde
denne att med nej besvara prisfragan : om konster och veten-
skaper forildlat menniskoslagtet. Liksom Rousseau miss-
forstod DiDEROTS paradox och deraf gjorde ett oljcksdigert
anvandande, sa ar det ock a Zollners sida lika mycket ett
missforstand som ett missbruk, da han i Gauss' ord vill se

* Se K. EUDEL, Von den Elementen u. Grundgebilden der synthe-
tischen Geometrie. Bamberg 1877.

NYSTROM, ZOLLNERS METAFYSISKA TEORI. 153

ett bevis pa dennes aning om eller sympati for en teori
om ett rum med flere an trenne diraensioner.

Kant kan ej heller tjena som nagon auktoritet for ett
fyrdimensionalt rum, sasom Zollxer tyckes onska se honom;
ty han sager harom hufvudsakligen endast foljande, temligen
intetsagande ord : »0m det ar mojligt, att det finnes utstrack-
ningar af andra dimensioner (iin tre), sa ar det ock mycket
sanjiolikt, att Gud anbragt dem nagonstades.» Samtidigt for-
kunnar han dock omojligheten for oss att forestalla oss ett
rum med flere an tre diraensioner, hvaraf vi se, att hans
tanke derom endast varit en helt flyktig fantasi.

I stallet for att anse den ifragavarande s. k. /Uipptackten»
af en fjerde dimension hos rummet som ett framsteg inom
matematiken, maste vi anse spekulationerna ^ller fanta-
sierna derofver som en tillhakagdng^ utmarkande ett ofver-
gifvande af den exakta forskningens metod och ett antagande
af aldre metafysiska satt att fatta tingen och foreteelserna.

Deraf att en naturforskare hano-er sisc at ofvernaturlio-a
betraktelser, foljer ej, att han for sin vetenskap framat; det
ar blott skenbart, som dessa betraktelser aro hogre an natur-
forsknino'ens sannin^ar. Af o-aramal van a att hysa en blind
vordnad for det s. k. ofvernaturliora ar det som manofen tror,
att grubblerier harofver aro djupsinnigare och adlare an den
enkla empiriska forskningen med dess deduktioner.

Yi bora ej forglomma, att en Pascal, en Newton, en
SvEDENBORG ocksa pa aldre dagar spekulerade ofver ofver-
naturliga gator; men de voro da ej langre vetenskapsman,
de voro pa den odesdigra regressen, och man vet nu mera,
att de da voro — sinnesrubbadej

Teorien om rummcts fjerde dimension ar ett helt meta-
fysiskt grubbcl; den galler hvad rummet dr i och for sig.
Detta ar metafysik, ej matematik. Hvad rum iir, hvad tid
ar, hvad materia ar, bekymrar ej vetenskapen; men sa myc-
ket iir sakert, att, hvad materien siirskildt betraffar, man ej
kan med idealistcrna forklara den samma alldeles icke finnas
till eller siiga, att den ar nt\got okroppsligt, som blott i oss
finnes. Matematiken iir kortast uttryckt: vetenskaj>en om,
storheter, och dess mal iir att indirekt uppmiita storheter i

154 AFDELNINGEN FOE MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK.

enlighet med de bestamda forhallanden, som finnas dem
emellan. Vare sig nu man afser matematikens konkreta del
(geometrien och mekaniken) elier dess abstrakta del (kal-
kylen), finnes hdr intet omrade for betraktelser ofver det
absoluta rummets tankbara egenskaper ocli diinensioner.
Dessa aro i sjelfva verket forsok till intrangande i tingens
innersta vasende och yttersta grunder, eller metafysiska
spekulationer.

Naturvetenskapen tillkommer det att tydligt angifva sitt
mal och sin metod samt att genom sin klarhet och nog-
granhet upplysa verlden och motverka falska forestallningar.
Den maste pa allvar en gang for alia tillbakavisa alia forsok
att forena metafysik med naturvetenskaplig forskning och
doda, sasom en arfsynd, den tendons till metafysiska be-
traktelser, som annu har och der kan finnas inom dess eget
lager.

Af vigt ar att harvid ej identifiera ^;^/oso/i med metafysik
sasom vara akademiska filosofer standigt gora, hvarigenom
en oerhord forvirring infores och andlosa debatter nppsta.

Att naturveteuskaperna skola ha sin filosofi ar uppen-
bart, men ej att de skola narmas metafysiken, sasom som-
liga, t. ex. ZoLLNER, mena. Horom Zollners patetiska ut-
gjutelse harom: y^Liksom tvenne dlskande^ efter en langvarig
missamja, undervisade genom yttre och inre erfarenhet, om
sider inse sin omsesidiga oratt och gripne af en oemot-
standlig langtan racka hvarandra handerna till ett oupplos-
ligt forbund, sa forkimna for nutiden tusen fornimbara tec-
ken forsoningens annalkande dag. Redan genljuda de tyska
skogarne af bevingade sangares roster; knoppar sla ut; allt
gror och spirar, och aningsfullt, som vid en skon A^ardags
gryning, bidar allt solens uppgang» (Ueber die Natur der
Cometen). Naturvetenskapernas filosofi ar den enda sunda
filosofi, som kan finnas till; allt annat ar fantasi; men denna
filosofi bestar blott uti generaliseringar ofver de af veten-
skaperna upptackta lagarne eller de naturliga och konstanta
inre forhallandena, allmanna betraktelser ofver vetenska-
pernas inbordes forhallande och deras forskningsmetoder
o. s. v., ej fafangliga forsok att forklara detta hvarfor eller

ZEUTHEN, ANTALGEOMETRIENS ANVENDELSE. 155

att framtranga till dessa orsaker, om ej dermed helt enkelt
forstas forhallandet mellan ett foregaende och ett visst, be-
st am dt efterfoljande.

Da manga af dem. som ej egna sig at naturvetenska-
perna, maste kanna deras resultat for att fa en sann inblick
i kulturens verkliga gang och ej vilseledas af skefva eller
foraldrade riktningar, och da vidare naturforskaremoten heist
torde bora befatta sig med alhndnna fragor^ har jag ansett
det kunna medfora en synnerlig nytta, om afdelningen be-
hagade diskutera nyss afhandlade amne, devest det skall ari-
ses matematiskt, och bringa sina asigter fram till den stora
bildningssokande allmanheten, som ofta torstar efter klarhet
och Ijus. Den bor i de verkliga vetenskapsmannen se sina
naturliga och ratta andliga ledare, ej i drommande meta-
fysiker lika litet som i okunniga teologer.

Andra sammankonisten.
Fredagen den 9 jiili.

Afdelningen hade beslutit att denna dag halla tvenne
sammankomster, den ena kl. 10 — 12, da endast matematiska
foredrag skuUe forekomma, den andra kl. 12 — 2 uteslutande
for fysiska foredrag.

Under sammankomstens forra del meddelade forst doktor
Julius Petersen Bemaerkninger om linesere Formers
Kovarianter.

Derefter holl doktor Zeuthen foljande foredrag:

Om Antalgeometriens Anvendelse til Udle-
delse af saedvanlige geometriske Saetninger.

Naar man anvender den analytiske Gcometri, ikke til
Udledelse af saadanne bestemte nummerisko Resultater, som
kiinne forekomme i de rent praktiske Anvendelser, men til
Bevis for eller Udledelse af geometriske Saetninger, benytter
man saedvanligvis kiin Ligningernes Form og ikke Vairdicrne

156 AFDELNINGEN FOR MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK.

af deres Koefficienter. Denne Form lader sig saedvanligvis
udtrykke ved forskjellige Antal, forst og fremmest Lignin-
o-ernes Grader i de forskjellige variable, dernaest Graderne
af Lio'nin2:er, som nojere karakterisere de foreliggende f. Ex.
af dera, der udtrykke, at disse blive reduktible, end videre
Graderne af de Dele, hvori de oplose sig o. s. v. Idet nu
en ordnet Lignings Grad er et helt Tal, som, naar vi tage
imaginsere Rodder med ocr taelle lio-e Rodder det fornodne
Antal Ganore, er Roddernes Antal, eller — naar man ser bort
fra selve Ligningen — Antallet af Oplosninger af den ved Lig-
ningen ndtrykte Opgave, se vi, at de samme Sastninger, som
findes ved regnende Operation med analytiske Formler, ville
knnne udledes ved uden Udregning af Koefficienter, som
man dog ikke bruger, at bestemme alle de Antal, som tjene
til at karakterisere den Form af den sogte Ligning, som er
det eneste, man bruger, og som endog skjultes ved de alt-
for tidlige Udreofnino-er, som brus^tes for Plucker.

Har man nu doo; i enkelte Tilfselde Bruo- for de num-
meriske Vaerdier af eller fuldstandige Udtryk for Koeffi-
cienterne i en eller flere Ligninger, ja saa findes disse ofte
lettest, naar man forst antalo-eometrisk liar bestemt Lio;nin-
sernes Former. Men i de fleste Tilfselde bebover man for
at linde de geometriske Saetninger ikke en Gang fuldt ud
at gjore sig Rede for disse Former; tlii i det de ere fuld-
staendio- bestemte ved Antallene, ville disse umiddelbart,
ogsaa aden nogen formel Opstilling af Ligningerne, kunne
give de Saetninger, som vilde udtrykkes ved Ligningernes
Former.

Idet nu Antalgeometrien opererer med Antal af Op-
losninger o: Grader af Ligninger uden at opskrive eller regno
med disse Lio-ninofer, kan den mano-en Gans^ komme til det
Resultat, at en Opgave har Millioner af Oplosninger, at f.
Ex. enliver ret Linie skj^rer en Kurve i et saa stort Antal
Punkter, eller at Kurven er af denne Orden. Et saadant
Resultat eller dog den Metode, der har fort dertil, kan have
Betydning i Antalgeometrien, idet det selv eller Metoden
kan fore til andre Resultater, som ere af en simplere Be-
skaffenhed. Men en egentlig geometrisk S^tning, en saa-

ZEUTHEN, ANTALGEOMETRIENS ANVEXDELSE. 157

dan, som man enten kan opfatte gjennem Figuranskuelsen
eller give en overskuelig analytisk Fremstilling, faar man
forst, naar det fundne Antal er lille, allermest naar det er
2, 1 eller endog 0. At et geometrisk Sted er af Ordenen
2 eller 1, vil jo sige, at det er et Kegiesnit eller en ret Li-
nie, hvad der altid vil vgere en vigtig geometrisk Saetning,
og naar denne er bekjendt, vil Bestemmelsen ved, 5 eller 2
Punkter i Reglen vaere lige saa anvendelig som algebraisk
Udledelse af Koefficienterne i Kurvens Ligning. Ad denne
Vej kan Antalgeometrien endog ofte give et bestemt Mid-
del til Losning af elementaergeometriske Konstruktionsop-
gaver. En Kurve, der bestemmes som geometrisk Sted for
et bevsegeligt Punkt, kan vel ikke blive af Ordenen Xul;
men naar man soger Ordenen af en Kurve, der oprindelig
er bestemt som Indhyllingskurve af rette eller krumme
Linier, kan det vise sig, at denne er Nul, og dette vil da
sige, at Kurven er sammensat af et eller flere Punkter, eller
at Linierne danne et eller flere Bundter. Paa samme Maade
vil en Kurve, naar man finder, at dens Klasse er Nul, o:
at der ikke kan trsekkes Tangenter dertil fra et vilkaarligt
Punkt, vaere sammensat af rette Linier, og en udfoldelig
Flade, bvis Tilbagegangskurve er af Ordenen Xul, vil vaere
en Kegleflade eller sammensat af Kegleflader. Vi ville faa
Lejlighed til at se et Par Exempler ogsaa paa denne sidste
Slutningsmaade.

Naar jeg nu ved Exempler skal vise Antalgeometriens
Anvendelse til Udledelse af Antal, der ere saa simple, at
derved udtrykkes virkelige geometriske Saetninger, som lade
sig opfatte geometrisk, kan jeg ikke ganske undvasre Brug
af antalgeometriske Metoder; men jeg kan nojes med den
forste og vigtigstc af alle, livis Rigtighed er umiddelbart
indlysende for enhver, som kan analytisk Geometri: jeg
taenker herved paa den Metode, som Schubert i den nyeste
Tid bar kaldet Prlncipet om Antallenes Vedligeholdelse^ men
som ikke var ukjendt af Maclauein, og som siden Po^XELET
er brusft med storre os; storre Bevidsthcd om dens omfat-
tende Betydning. Den gaar ud paa, at Antallet af Oplos-
ninger af en Opgave i ethvert spccielt Tilfa^lde, hvor blot

158 AFDELNINGEN f6R MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK.

ikke Opgaven bliver vibestemt og faar uendelig mange Op-
losnino-er, er det samme som i Almindelighed, saaledes at
man i Antalgeometrien ikke blot kan gjore den saedvanlige
Slutning fra det almindelige til det specielle, men ogsaa
omvendt slutte fra et specielt Tilfaslde til det almindelige.
Kun maa man sorge for i det specielle Tilfaelde virkelig at
lose den samme Opgave som i Almindelighed, og altsaa ikke
udelukke som »fremmed L6sning» nogen Oplosning, der i
det specielle Tilfaelde fremstiller sig som Greenseform for
en Losning af den almindelige Opgave.

Principet er kun en anden Form for den algebraiske
Saetning: Ligningen af niQ Grad

ax^' + hx''-^ + .. = 0
bar for alle Vaerdier af Koefficienterne n Rodder. Denne
Saetning er rigtig, naar man ikke blot tager det fornodne
Hensyn til lige og imaginaere Rodder, men ogsaa bemaerker,
at Ligningen, naar a = 0, bar Roden x =-- co , og at denne
bliver lio-e Rod, naar flere af de forste Koefficienter blive
Nul. Kun naar alle Koefficienter blive Nul, bliver Opgaven
ubestemt og faar uendelig mange Oplosninger. Ligningen
af {n — l)te Grad

bx''-'^ + .. = 0
bar saaledes selv kun n — 1 Rodder; men naar man be-
tragter den som et specielt Tilfalde af den foregaaende,
bar den n, bvoraf en er uendelig.

Vil man nu benytte det naevnte antalgeometriske Prin-
cip med fuld Stringens, gjaslder det blot om at anvende det
i Overensstemmelse med denne algebraiske Oprindelse, saa-
ledes at man i det specielle Tilfaelde er vis paa, ej blot at
faa alle de Oplosninger med, som vilde fremstilles ved Rod-
der i den Ligning, man vilde faa ved Specialisering af Ko-
efficienterne i den Ligning, som vilde lose den alminde-
ligere Opgave, men ogsaa at faa liver enkelt af dem saa
mano-e Gansje med, som den tilsvarende Rod forekommer
i Ligningen. Dette opnaas * ofte uden nogen Opstilling

* Bestemmelsen af Oplosningernes Multiplicitet kan dog — om end
mest i Tilfselde, som heller ikke let behandles analytisk eller geometrisk
— volde Vanskeligheder; men det er netop Antalgeometriens Hovedopgave
at overvinde disse Vanskeligheder.

ZEUTHEN, ANTALGEOMETPJENS ANVENDELSE. 159

af Liornino'er ved at betraofte det specielle Tilfaelde som et
Graensetilfaelde.

Vi benytte Lejligheden til at bemaerke, at x\ntalgeo-
metrien ifolge den her berorte Oprindelse til dens vigtigste
Metode ikke nsermest henliorer under den rene eller syn-
tetiske Geometri, men bar sin Kilde i den analytiske Geo-
metri, hvilken den skylder baade sine Metoders Stringens
og Anvendelsen af sine Resultater: den er hvad Fransk-
maendene kalde -^analyse raisonnee». Xaar den ofte lienfores
under syntetisk Geometri, bidrorer dette vel naermest fra
den Brug, den gjor af geometrisk Anskuelse, hvad den saet-
tes i Stand til derved, at der for den ikke er vaesentlig For-
skjel paa reelt og imaginaert, og at den altsaa i sine Under-
so^elser kan ombytte imaginsre Figurdele med de anskue-
lio-e reelle. I Forbindelse hermed staar da, at den fortrins-
vis taeller sine Dyrkere blandt dem., der i den rene Geo-
metri have ovet deres sfeometriske Anskuelseevne.

Det anforte Princip bar folgende to Arter af Anven-
delse:

1) Man finder Antallet af Oplosninger af en mere al-
mindelig Opgave ved at give den en speciel Form, for hvil-
ken Antallet er lettere at bestemme. Herhen borer Be-
stemmelsen af en Kurves Orden ved at soge dens SkJ8e-
ringspunkter med en enkelt bestemt ret Linie eller Kurve.
Skjaerer den en enkelt ret Linie i n Punkter, hvor iraa-
ginsere og uendelig fjasrne Punkter maa vgere talt med
og sammenfaldende Punkter det rigtige Antal Gauge, maa
den efter Principet skjaere enhver ret Linie i n Punkter
eller vaere af nte Orden. Skjaerer den en Kurve af bekjendt
Orden rim Punkter, vil den ifolge Bezout's Teorem vjere

171/

af Ordenen — . Herhen borer ogsaa et bekjendt Bevis for

Bezouts Teorem. At en Kurve af m'te og ?i'te Orden
skjsre hinanden i 7mi Punkter, folger af, at Skjaerings-
punkterne faa dette Antal i det specielle Tilfaelde, hvor
Kurverne oploscs i rette Linier. Xaar man giver Principet
om Antallenes Vedligeholdelse den her benyttede Begrun-
delse, er dette Bevis fuldkommeu exakt.

160 AFDELNINGEN FOR MATEMATIK, ASTEONOMI OCH FYSIK.

2) Hvis man i et specielt Tilfaelde finder flere Oplos-
ninger af en Opgave, end denne Opgave i Almindeliglied
har, kan man deraf slutte, at den i dette specielle Tilfaalde
bliver ubestemt og faar uendelig mange Oplosninger. (En
Ligning af w'te Grad, hvoraf man kjender n + 1 Rodder, maa
vaere identisk.) Naar man saaledes kan paavise n + 1 Punk-
ter, som en ret Linie har feelles med en Knrve af ?i'te Or-
den, maa den udgjore en Del af denne; skjgerer den en
Flade af nte Orden i n + 1 Punkter, ligger den helt og liol-
dent paa denne. Herhen horer ogsaa f. Ex. folgende Be-
vis for, at plane Keglesnit ere de eneste usammensatte Kur-
ver af anden Orden i Rummet. Naar der er forelagt en
Kurve af anden Orden, o: en saadan, som skjserer enliver
Plan i 2 Punkter, kan man altid bestemme en Plan, som
gaar gjennem 3 af dens Punkter. Denne maa da indeholde
uendelig mange Punkter af Kurven, som saaledes enten
maa vsere plan, altsaa et plant Keglesnit, eller vaere sam-
mensat af 2 rette Linier, af hvilke den ene ligger i Planen.

Vi have nu tilvejebragt Midlerne til ved Exempler at
oplyse Antalgeometriens Anvendelse til Udledelse af ssed-
vanlisfe ofeometriske Saetninger. Da vi her isaer onske at
vise Fremgangsmaaden, skulle vi ikke laegge an paa at an-
vende den til Udledelse af nye eller vanskelige Resultater,
men holde os til saadanne simple Opgaver eller Ssetninger,
hvis Udledelse ad anden Vej — ja deriblandt endog til
enkelte saadanne, hvis Udledelse ad antalgeometrisk Vej
— er forud bekjendt eller let at finde. Derved vil man
bedst Isere at forstaa, hvorledes de samme Fremo-anofsmaader
have kunnet anvendes til nye og vanskeligere Undersogelser.

1. Et System af plane Kurver, hvoraf der gaar en gjen-
nem et vilkaarligt Punkt af Planen, danner et Bundt. Gjen-
nem Skjseringspunktet mellem to Kurver i Systemet, maa
der nemlig gaa uendelig mange, eller, da Systemet ifolge
sin opgivne Beskaffenhed er usammensat, alle Kurver i Sy-
stemet. For saa vidt alle Skj^ringspunkter mellem de 2
Kurver ere adskilte, ses det altsaa, at Systemet er et Bundt;
at dette ogsaa finder Sted, naar flere af Skjseringspunkterne
falde sammen, folger af, at dette Tilfselde kan betragtes som

ZEUTHEN, ANTALGEOMETRIEXS ANVEXDELSE. 161

^t Grgensetilfffilde for det foregaaende. Den her beviste S?et-
ning benyttes i det folgende mere specielle Exempel.

2. Det geometriske Sted for Toppunkterne i Taiigent-
vinkler af en given Storrelse v til et Keglesnit er af 4:de Or-
den, fordi det skjasrer en vilkaarlig Tangent til Keglesnittet
i 4 Punkter. Varierer Vinklen v, ses det, at der gjennem
et vilkaarligt Punkt af Planen kun gaar en saadan Kurve
(eftersom den Kurve, der horer til en vis Vinkel, er den
samme som den, der liorer til Supplementvinklen). Kur-
verne danne altsaa et Bimdt, og dette bestemmes ved 2 af

Kurverne f. Ex. ved dem, der svare til ^ = 3- og til v = 0.

Er V = — , falde en vilkaarlig Tangents Skjseringspiinkter sam-

men 2 og 2, og det geometriske Sted gaar altsaa over til
at vgere et Keglesnit taget to Gange. Dette Keglesnit er som
bekjendt en Cirkel, hvad man ogsaa let kan paavise derved,
at det gaar gjennem de uendelig fjerne cirkulsere Punkter,
eller mere elementaert derved, at det maa have samme Axer
som det givne og tillige gaa gjennem Vinkelspidserne i et
Kektangel, der har disse Axer til Diagonaler og altsaa maa
vaere et Kvadrat. Disse Punkter kunde ogsaa tjene til Be-
stemmelse af Cirklens Radius. Har det ffivne Kesflesnit Lior-

c c: r?

nmgen

faar Cirklen Ligningen

^v^ + f- = ^2 + b\

For V = 0 falde to af det geometriske Steds Skjaeriugspunkter
med en vilkaarlig Tangent til det givne Keglesnit sammen i
Poringspunktet, medens de to fjerne sig i det uendelige. Det
geometriske Sted er altsaa sammensat af det o^ivne Keglesnit
og den uendelig fjerne rettc Linic tagen to Gange. Idet den
paradoxale Ligning 1=0 fremstiller den uendelig fjerne rette
Linie, faar Ligningen for en vilkaarlig blandt de sogte Kur-
xer Formen

12:tc SJ^andinariska Naturforsharemotct. 11

162 AFDELNINGEN FOR MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK.

hvor k er en Funktion af t\ som f. Ex. kan bestemmes der-
vecl, at Skjseringspunktet mellem en Axe og en Tangent, som

rlanner Vinklen 77 med denne, skal tilhore Kurven.

2

3. Xaar der er forelagt to kongruente Parabler med
parallele Axer, finder man let, at Indhyllingskurven for de
Linier, som forbinde Parablernes Skjseringspunkter med Pa-
ra lleler med Axerne, der have en konstant Afstand, er en
ny Parabel, hvis Axe er parallel med de givnes. At den er
af anden Klasse kunde man finde antalgeometrisk ved f. Ex.
at soge Antallet af de Tangenter, som udgaa fra et givet
Pimkt af en af de givne Parabler eller fra et uendelig
fjernt Punkt; men herved skulle vi ikke dvaele. Lad os nu
trsekke en vilkaarlig Linie gjennem Parablernes Skjserings-
punkt P og lade den benyttede konstante Afstand va^re den
mellem Paralleler med Axerne trukne g-iennem denne Linies
2 andre Skjseringspunkter med Parablerne. Den rette Linie
bliver da Tangent til den sogte Indhyllingskurven. Af saa-
danne vil man imidlertid let kunne bestemme to andre gjen-
nem P, idet P som beliggende paa begge de givne Parabler
selv kan betragtes som det ene eller andet Endepunkt af de
Forbindelseslinier, hvis Indhyllingskurve vi have bestemt.
Til denne, som skal vsere en Parabel, kan saaledes drages 3
Tangenter gjennem P, altsaa uendelig mange. (Parablen
bliver da en Dobbeltlinie med P til Toppunkt.) Vi se saa-
ledes, at naar man traakker Linier gjennem P, ville Projek-
tionerne af de Stykker af disse, som afskjasres mellem deres
andre Skjceringspunkter med Parablerne, paa en Linie vinkel-
ret paa Axen have en konstant Vserdi, hvilket er en egentlig
geometrisk Ssetning, som forovrigt let udledes ad anden Vej.

4. At Kurver af anden Orden tillige ere af anden Klasse,
ses derved, at der gjennem et Punkt af en saadan Kurve
umulig kan gaa nogen anden Tangent end den, der har dette
Punkt til Ptoringspunkt, og denne tjelles som 2. Idet denne
Saetning giver Formen af Kurvens Ligning i Liniekoordinater,
henhorer den under de geometriske Saetninger, med hvis Ud-
ledelse vi her beskjasftige os. — Paa samme Maade ser man,
at Indhyllingsfladen for de oskulerende Planer til en Rum-

ZEUTHEN, ANTALGEOMETPJENS ANVENDELSE. 1(33

kurve af 3:dje Orden er af 3:dje Klasse. De omvendte Saet-
ninger faas ved Dualitetsprincipet.

5. For at bevise den dobbelte Frembringelse af en Flade
af anden Orden behover man blot at benytte den antalgeo-
metriske Opfattelse af en Tangentplan i et Punkt P af en
Flade. Enhver Linie i denne Plan og gjennem P skal skjgere
Fladen i to saminenfaldende Punkter, altsaa ogsaa skjaere
Skjgeringskurven i to sammenfaldende Punkter. Skjserings-
kurven faar altsaa P til Dobbeltpunkt med reelle eller ima-
ginsere Grene, eftersom Fladen i P bar hyperbolsk eller
elliptisk Krumning. Der er saaledes 2 reelle eller imaginasre
Tangenter i P til denne Skjgeringskurve, og disse, som kal-
des Hovedtangenterne i P, skjgere Fladen i 3 sammenfal-
dende Punkter. Er nu Fladen af anden Orden. maa de belt
ligge paa denne. Gjennem hvert Punkt af en Flade af anden
Orden gaar der altsaa 2 reelle eller imagiuEere retliniede Frem-
bringere. Fremdeles ses det, at to saadanne, som skjaere bin-
anden, i Almindeligbed ikke kunne skjsere en og samme
tredje, da Fladen saa enten vilde skjseres af en Plan i 3
rette Linier, bvilket er umuligt, eller have et konisk Dobbelt-
punkt, hvilket kun kan blive Tilfseldet, naar den er en Kegle-
llade. Derimod maa en Frembringer altid skjtere en af to
Frembringere, som skjaere hinanden, da den skjserer deres
Plan. Idet endelig de to Frembringere, hvori en Tangent-
plan skjaerer en reel Flade, enten begge ere reelle eller begs^e
imaginsere, ses det, at en Flade af anden Orden enten bar
hitter reelle eller lutter imaginaere Frembringere.

At omvendt det geometriske vSted for en ret Linie, der
glider paa 3 rette Linier, altid er en Flade af anden Orden,
ses ved at lasgge et plant Snit gjennem en af Ledelinierne.
Dette vil nemlig vsere sammensat af denne Ledelinie og en
Frembringer, altsaa va^rc af anden Orden.

fi. Gjennem Skja^ringskurven mellem 2 Flader af anden
Orden y = 0 og i^ = 0 gaar der som bekjendt uendelig mange
Flader af anden Orden, nemlig Fladebundtet cp -\- hip ^= 0.
Derved finder man, at der gjennem ethvcrt Punkt P af Rum-
met gaar 2 Dobbeltsekantcr til Uumkurven, nemlig de 2 Frem-
bringere i don Flade. som gaar igjenncm P, og ikke Here.

164 AFDELNINGEN FOR MATEMATIE, ASTRONOMI OCH FYSIK.

Idet nu altsaa en Centralprojektion af Kurven bliver en
Kurve af fjerde Orden med 2 Dobbeltpunkter, faar den ifolge
de Pllickerske Formler 8 Dobbelttangenter. Gjennem et vil-
kaarligt Punkt af Rummet kan der altsaa drages 8 dobbelte
Tangeutplaner til Piumkurven. Da der saaledes existerer en
Indhyllingsflade for dobbelte Tangentplaner, maa der existere
Punkter, hvorigjennem der gaar tre konsekutive dobbelte
Tangentplaner. Projektionen af Rumkurven fra et saadant
Punkt T faar to Grene, der have 3 konsekutive faalles Tan-
gentplaner, altsaa Poring af anden Orden, altsaa ogsaa tre
konsekutive Skjseriugspunkter. Fra T udgaar der saaledes
ej blot to men tre Dobbeltsekanter, folgelig uendelig mange,
og da Kurven antages usammensat, bliver T Toppunkt for
en Kegleflade, der projicerer Kurven to Gange, og som, da
Kurven er af fjerde Orden, bliver af anden Orden. Denne
maa udo^iore en Del af Indhvllina'sfladen for Dobbelttaneent-
planerne, og man kommer saaledes til den bekjendte Saatning,
at Indhyllingsfladen for de dobbelte Tangentplaner til Skjse-
ringskurven mellem to Flader af anden Orden er samraensat
af 4 Kegleflader af anden Orden.

Det her udviklede Resultat kunde siges at bero paa, at
Tilbageirangskurven paa Indhyllingsfladen for de dobbelte
Tangeutplaner er af Ordenen Xul, et Resultat, som man kunde
finde ved at bevise, at ingen af de givne Flader kan inde-
holde noget Punkt af denne Tilbagegangskurve. En saadan
Bevisforelse som denne kan med Fordel anvendes paa nogle
Ssetninger om Flader af fjerde Orden med et Keglesnit til
Dobbeltkurve eller Tilbagegangskurve. Vi skulle i det fol-
gende Exempel meddele en af disse Bevisforelser, hvorved
vi dog skulle gjore nogle flere Forudssetninger, end i det
foregaaende.

7. En dobbelt Tangentplan til en Flade af fjerde Orden
med et Dobbeltkeglesnit * gaar enten gjennem en af Fladens
rette Linier eller skjgerer den i to Keglesnit, hvis to Skj?e-

* Den Sfetniiig, som her skal udvikles, skyldes KUMMER, og den Bevis-
forelse, som lier meddeles som Exempel, falder tildels sammen med en af
dem, som ere benyttede i mit Festskrift i Anledning af Kjobenhavns Uni-
versitets 400-aarsfest. hvilket net op handlede om disse Flader. Til dette
henvises ogsaa med Hensju til de i Beviset gjorte Foruds^tninger.

ZEUTHEN, ANTALGEOMETRIENS ANVENDELSE. 165

ringspunkter med hinanden ere Roringspunkterne, medens de
to andre ere Skjaeringspunkterne med Dobbeltkeglesnittet.
Indhyllingsfladen for disse sidste Planer er af 10:de Klasse.
Ordenen af denne Indhyllingsflades Tilbagegangskurve An-
des ved at soge dens Skj ^ringspunkter med selve den givne
Flade. Et saadant maa ligge i en Frembringer paa Indhyl-
lingsfladen, o: i Forbindelseslinien mellem en dobbelt Tan-
gentplans Roringspunkter, enten udenfor eller i et af disse.
I forste Tilfaslde maatte Linien gjennem Roringspimkterne
belt og boldent ligge paa Fladen, og den dobbelte Tan-
gentplans Snitkurve bestaa af 2 Keglesnit, af hvilke det ene
var sammensat af denne Linie og en ret Linie gjennem Skjae-
ringspunkterne med Dobbeltkeglesnittet; men det er umuligt,
at en saadan Linie som denne sidste kan ligge paa Fladen.
I sidste Tilfffilde maatte Roringen i det andet Roringspunkt
vgere stationser, Roringspnnktet altsaa en Spids paa Skjasmngs-
kurven ; men det er umuligt, at et af de 4 Skjasringspunkter
mellem to Keglesnit kan gaa over til en Spids. Tilbagegangs-
kurven kan saaledes ikke skjasre den givne Flade og maa
altsaa vgere af Ordenen Xul, o: Indhyllingsfladen er sam-
mensat af Kegleflader.

Frembringerne i enhver af disse Kegleflader ere Dobbelt-
tangenter til Fladen. De maa alle vgere af anden Orden og
Klasse. I modsat Fald maatte de nemlig enten indeholde sser-
egne (o: multiple) Frembringere eller saeregne Tangentplaner.
De forste maatte skjsere Fladen i mere end de 2 Par sam-
menfaldende Punkter; men dette er umuligt, da Fladen er
af fjerde Orden, og Keglens Toppunkt ikke ligger paa Fladen,
end sige paa en ret Linie af Fladen. De sidste maatte skjaere
Fladen i Kurver, der — foruden de 2 Skjaeringspunkter med
Dobbeltkeglesnittet — havde flere eller mere sammansatte sser-
egne Punkter end de to Dobbeltpunktcr, hvori Roringen mel-
lem den givne Flade og en vilkaarlig Tangentplan finder Sted.
Dette er, da Skja^ringskurven er sammensat af to Keglesnit,
kun taenkeligt paa den Maade, at enten de 2 Roringspunkter
falde sammen, eller at Kcglcsnittene ere sammensatte af rette
LinieV, hvaraf 2 falde sammen; men i forste Tilfcelde bliver
Planen slet ikke sa3regen Tangentplan til Keglefladen, og

166 AFDELNINGEN FOR MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK.

hvad det sidste ano-aar, viser en Undersoo-else af Fladeus rette
Linier, at der i Almindelighed ikke er to af dem, som falde
sammen.

Indhylliugsfladen af 10:de Klasse maa saaledes vaere
sammensat af 5 Kegleflader af anden Klasse.

Den selvsamme Fremgangsmaade kan benyttes til at be-^
vise en Saetning, som jeg andetsteds liar udledet paa anden
Maade af antalgeometriske Formler *, nemlig at Indhyllings-
fladen for de stationsere Tangentplaner til en Flade af 4:de
Orden med et Keglesnit til Tilbagegangskurve er sammensat
af 4 Kegleflader af anden Orden, og at som Folge deraf den
parabolske Kurve er sammensat af 4 plane Keglesnit. Be-
grundelsen vilde imidlertid blive for vidtloftig til at frem-
stilles her.

Under den at meddelanden inom fysiken egnade del af
sammankomsten hollos foredrag af:

Professor Edlund: Om magnetismens inverkan pa
en galvanisk strom, som gar i en ledare, utstrackt i
flere riktningar.

Professor Lorenz: Om Metallernes Ledningsevne
for Yarme og Elektricitet.

Kapten Hoffmeter: Om Dybdeundersogelser i Dan-
marks trse det.

Densamme: Maaling af Vindens Hastighed.

Tredje sammankomsten.
Mandagen den 12 juli kl. 10-12.

Professor Thalen hoU foljande foredrag:

Om spektra hos nagra sallsynta, ur gadoliniten
erhallna me taller.

Tid naturforskaremotet i Stockholm 1863 redogjorde nu-
mera aflidne professor A. J. Angstrom for nagra af honom

* Mathematische Annalen. lOde Bd. S. 542.

THALEN, SPEKTRA HOS NAGRA METALLER. 167

anstiilda undersokningar om siillsynta metallers spektra,
bland livilka jag nu blott vill erinra om dem, som an-
sagos tillhora yttrium^ erbium och terbium. Fragan galde
namligen da att fa genom spektral-analys afgjordt, l:o i
hvilket hanseende spektra for metallerna yttrium ocli erbium
skilde sig fran hvarandra, ocli 2:o liuruvida terbium verk-
ligen existerade eller icke. Enar Angstrom ingenstades
publicerat resultaten af sina undersokningar *, ma bar i kort-
het anforas, forst ocb framst att spektra for yttrium ocb
erbium voro bvarandra temligen lika, bvarvid dock yttrium-
linierna visade sig manga och starka, under det att endast
de Ijusstarkare bos yttrium aterfunnos bos erbium; ocb vi-
dare att denna senare metall eger nagra egna, eburu tem-
ligen svaga linier. I foljd deraf, att gemensamma linier
forekommo inom de bada spektra, var det tydligt, att de
bada kropparna icke voro skilda fran bvarandra — atmin-
stone var erbium fororenadt af yttrium. Xagot tvifvel om
tillvaron af erbium kunde likval icke forefinnas dels pa grund
af denna kropps egna linier i det lysande spektrum, dels
ocb i synnerbet pa grund af de starka absorptionsband, som
utmarka detta amnes Salter, vare sig de forekomma i fast
eller flytande tillstand. Betraifande ater terbium^ ansag Ang-
strom, att denna metalls tillvaro icke kunde pa nagot siitt
anses bevisad genom de namnda spektral-undersokningarna.
De materialier, som vid alia dessa arbeten statt till Ang-
stroms forfogande, hade — om jag minnes ratt — erballits
af n. V. general-direktoren Berlin.

Till ungefar alldeles enahanda resultat ledde mina, nagra
ar senare utforda undersokningar, bvilka blifvit publicerade
dels i Upsala universitets Arsskrift 1866, dels i K. Yeten-
skaps-societeteus Acta 1868. Det af mig anvilnda materialet
hade jag erballit af akad.-adjunkten F. Bahr, som under
1860-talet flitigt sysselsatte sig med kemisk undersokuing af
namnda metaller.

* For att begagnas vid naturforskaremotet 1863 blefvo spektral-linierna
kartlagda pa en storre tafia, af hvilken fotografier sedermera togos. Detta
ar allt. hvad i namnda hanseende fran denna tid finnes i behall.

168 AFDELNINGEN f6r MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK.

Under dessa sina arbeten gjorde Bahr den markvardiga.
iakttagelseu, att erbinjorden vid glodgning i gasbninnarlagan^
oaktadt jorden dervid bibeholl sig i fast tilistand, egde for-
mao-an att o-ifva ett diskontinuerliqt spektrum, bestaende huf-
vudsakligast af vissa grona ocli roda Ijusmaxima, hvilka, en- ^
lio-t BuNSEN, med fa undantag befunnits fullstiindigt koin-
cidera med de morka banden i erbinlosningarnas karakteri-
stiska absorptionsspektrum. Teckningar ofver sa val detta
lysande spektrum, som ofver absorptionsspektrum fran erbin-
jorden finner man i den af Bahr och Bunsen 1866 gemen-
samt utgifna af handlingen *.

I borjan af 1870-talet underkastade Cleye ocli Hoglund
metallerna yttrium och erbium en utforlig kemisk under-
sokning och lyckades dervid skilja dem at. Mina spektral-
undersokningar med en del af det for molekularvigtsbestam-
nino-arna anvanda raaterialet ledde till det resultat, att de
forut gemensamma linierna nu visade sig tillhora yttrium
ensam. For bada kropparne hade antalet linier okat sig
hogst betydligt, men proportionsvis mest for erbium, der
antalet blifvit icke mindre an 8 ganger storre an forut. **
I jemforelse med yttrium-linierna maste linierna for erbium
visserligen anses sasom svaga, men de utgjorde dock fullt
karakteristiska kannetecken for namnda amne och innefattade
bland sio- de egna, redan af Angstrom observerade erbium-
linierna. Spektral-undersokningarna vid denna tid gafvo
salunda icke nagon anledning att tro annat, an att erbium
var i spektroskopiskt hanseende fullstandigt kand. Det
visade sig dock snart, att fragan annu icke pa langt niir var
nojaktigt utredd.

Marignac lyckades namligen 1878 uppvisa ***, att den
hittills bekanta erbinjorden utgjorde en blandning af tva
sins emellan olika jordarter, af hvilka den ena var farglos
och benamndes ytterhin, den andra fargad och utmarkt ge-
nom det redan forut kanda absorptionsspektrum, hvarfor den
sistniimnda jorden fortfarande fick heta erhin. Fragan blef

* Annalen der Chimie u. Pharmacie von Fr. Wohler, etc. B. 137^
s. 1, 1866.

=^* K. Vetenskaps Akad:s Haudlingar, Stockholm 1873, B. 12, N:r 4.
*** Archives des sciences physiques et naturelles, Geneve 1878, Nov.

THALEX, SPEKTEA HOS NAGRA METALLER. 169

Bu i spektroskopiskt liilnseende den, att for hvardera krop-
pen fa reda pa det spektrum, som den elektriska guistan
ar i stand att framkalla. En dylik undersokning i afseeude
pa ytterhium foretogs iifven 1879 af Lecoq de Boisbaudean *.
Enligt de af honom gjorda iakttagelserna skulle ytterbium
vid anvandning af induktionsgnistan gifva ett spektrum, be-
staende hufvudsakligast af grona schatterade band, med af-
tagande Ijusstjrka fran rodt at violett till, hvilka voro be-
lagna mellan de Fraunhoferska linierna D och F, Dylika
schatterade band antyda emellertid, enligt min erfarenhet,
att den anvanda induktionsgnistan icke varit tillrackligt stark
for att sonderdela de kemiska produkter, som i gnistan kunna
uppkomma. Det ar derfor i 'bogsta grad sannolikt, att det
af Lecoq de Boisbaudean observerade spektrum tillliorde,
icke sjelfva metallen ytterbium, utan nagon dess forening,
mojligtvis oxiden.

Da spektret for ytterbium salunda maste anses vara obe-
kant, omfattade jag med noje tillfiillet att fa studera det
samma, niir professor Nilson i slutet af 1878 borjade fortsatta
Maeignac's kemiska undersokningar af ytterbium. Genom
anvandning af den af mig till forene begagnade spektral-
apparaten och det Ruhmkorffska induktoriet fann jag, forst
och friimst att spektrum for ytterbium alldeles icke ar nagot
bandspektrum, sasom Lecoq de Boisbaudean formenat, utan
ar ett fuUt utbildadt linie-spektrum, och derjemte att det
samma var med afseende pa sina liniers lage och gruppering
fullkomligt identiskt med det linie-spektrum, jag redan 1873
for HoGLUNDS erbium erhallit. Det egendomliga forhallande
intraffade saledes harvid, att det spektrum, som verkligen
tillkommer metallen ytterbium, var fullstandigt kandt och
upptecknadt redan 5 ar, innan kemisterna lyckats uppvisa
metallens sjelfstiindiga tillvaro. Af de bada i Huglunds
erbium ingaende metallerna, ytterbium och det egeutliga
erbium, hade saledes den forra for sin del taojit i beslas;
det redan 1873 observerade gnist-spektrum, medan den
senare fick for sin riikning behalla ej blott absorptionsspek-
tret i dess helhet, utan ock den af Baiie upptiickta egeu-

♦ Comptes Rendus, Paris 1879, T. 88, p. 1342.

170 AFDELNINGEN FOE MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK.

skapen att vid giod going i gasbraunarlagan gifva fargade
Ijusmaxima, en egenskap som deremot helt ocli hallet sak-
nas hos ytterbiums foreniugar, enligt de forsok, jag med af
NiLSON beredd svafvelsyrad ytterbinjord anstiilt. Sitt gnister-
spektrum hade erbinjorden emellertid foiiorat, eller rikti-
^are: ingeo hade iinnii sett det samma; men till denna fraga
aterkomma vi i det foljande.

Vid sina uudersokningar af ytterbium leddes Xilson pa
rent kemiska grunder till den formodan, att bans ytterbin
inneholl ett frammande och alldeles nytt amne. Mina i bor-
jau af 1879 anstalda spektralundersokningar a af honom lem-
nadt material bekraftade detta, ty jag fann, fastan det mig
lemnade materialet ej larer innehaliit mera an nagra fa pro-
cent af det frammande amnet, jemte ytterbium-linierna at-
skilliga alldeles nya, men fullt karakteristiska linier, hvilka
tillhorde den af Nilson nu upptackta metall, som ban kallat
scandium. Sedan klorforeningen af det nya grundamnet blif-
yit sa val af Xilson som af Cleye ur delvis olika material
framstilld i rent tillstand, bar jag for scandium i bada fallen
erballit omkring 100 stycken, sa val till lage som gruppering
sardeles karakteristiska linier. Ingen enda af dem visade
sig bland de linier, jag for Hoglunds erbium forut erballit,
utan de voro allesamman verkligt nya, i foljd hvaraf till-
yaron af scandium sasom nytt grundamne harmed var pa
spektroskopisk vag fullt konstaterad.

Det bar ofvan blifvit sagdt, att det lysande spektrum,
som fdrut ansags tillhora erbium, blifvit denna kropp sa att
siiga berofvadt af ytterbium, och foljaktligen aterstod det
annu att lara kanna erbiums elektriska spektrum. Professor
Cleye bar sokt framstiilla den egentliga erbinjorden i sa
rent tillstand, som det varit honom mojligt (enligt min for-
modan inneholl bans mig lemnade material annu i nagon
man ytterbium *), och jag bar sokt fa reda pa de vigtigaste
linier, som maste anses tillhora erbium. Till antalet aro dessa
linier ej sa fa, men deras Ijusstyrka ar i allmanhet ganska
svag. De aro niistan alia att anse sasom fullt nya, ty med

* Spektrallinien (/. = 6221) visade sig namligen vara gemensam for de
bada metallerna.

THALEN, SPEKTRA HOS NAGKA METALLER. 171

nndantag af endast ett par linier hade de icke visat sig i
spektrum for Hoglukds erbium.

Cleye, soiri under sina arbeten med erbinjorden be-
gagnat sig af absorptionsspektrets utseende for att deraf
vagleda sig vid de kemiska operation erna. liar genom det
skiftevisa framtradandet ocli forsvinnandet af nagra bland
absorptionsbanden trott sig kunna sluta till tillvaron af anuu
ett par grundamnen. Jag liar bemodat mig att finna spek-
trallinierna for det amne, Cleye kallat thulium. Hans mig
lemnade klorid var Yisserlio-en starkt bemano-d med Ytter-
bium ocli i viss man afven med erbium, men a'enom sorg-fallio'
elimination liar jag fatt reda pa nagra linier, som for thu-
lium synas vara egna. En bland dem fans redan bland
linierna hos HoGLriS'DS erbium, de ofriga ej. Nastan alia
dessa linier aro ijussvaga, men forhallandet kan ma hilnda
till en yIss grad andra sig, sa snart metallen blir befriad
fran frammande iimnen.

For thulium karakteristiska skulle vara de bada af Cleye
iakttagna absorptionsbanden, det ena i rodt (A = 6840), det
andra i blatt (A = 4650), af livilka det forra ar siirdeles in-
tensivt ocli vid stark koncentration hos losnins'en kan striicka
sig fran narheten af B till inemot a Q^ = 6800 — 7070). Vid
anstallande af det Bahr'ska experimentet med glodgning af
thuliumkloriden pa boraxperla i gasbriinnarlagan, liar jag
aterfatt flertalet af de lysande band, som Bahr och Bu]SSE>'
angifvit i den redan citerade afhandlingen, j\Ien derjemte
Yisade sig ett lysande rodt balte, motsvarande nyss namnda
absorptionsband (A = 6840). Mot det svarta bandet i blatt
(^w =: 4650) finnes intet motsvarande Ijust, men deremot ett
Ijust vid A = 4760, hvilket Ijusa band dock saknade mot-
svarighet i absorptionsspektrum. Hvad man med siikerhet
torde af dessa iakttagelser kunna sluta till, det iir val 5t-
minstone, att det roda bandet sa val i absorptions- som
emissionsspektrum tillhor thulium, hvars tillvaro salunda sa
viil cfenom dessa band, som orenom det ofvan namnda elek-
triska spektrnm bor vara bevisad.

Betrriffande slutlicfcn terbium har iacj med af Cleye er-
ballet material lyckats efter skedd elimination finna nagra

172 AFDELNINGEN FOR MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK.

for detta amne egna linier, livilka hafva sin plats iuora spek-
trets violetta del. Ehuru bestamningen af vaglangderna for
alia hithorande spektrallinier annu icke ar fullstandigt af-
slutad, synas mig undersokningarna medelst spektroskopet
likviil adagalagga, att man sannolikt icke langre ar beriittigad
att hjsa nagot tvifvel om detta grundamnes tillvaro.

Sasom sammanfattning af hvad i det foregaende blifvit
anfordt kunna vi saledes saga, att, da vi 1863 pa grund af
spektralundersokningarna med sakerhet kande till endast
yttrium och erbium, det sedan dess lyckats fa det gamla
erbium uppdeladt i ytterbium, erbium och thulium, bvartill
komma den alldeles nya metallen scandium och den mycket
omtvistade metallen terbium.

Dessa under de 17 senast forflutna aren gjorda fram-
steg aro icke ovasentliga, men som det pa kemistens
skicklighe't ytterst beror att afskilja den ena kroppen fran
den andra, raaste de uteslutande raknas kemien till godo.
Pa spektral-analysens lott kommer da endast den anspraks-
losa rolen att kontrollera och i biista fall konstatera de af
kemisten gjorda upptiickterna. Yisserligen har foregaende
uppsats till fyllest adagalagt, hurusom det for spektral-ana-
lysen annu ej lyckats att i ett enda slag och oberoende af
kemistens arbeten kunna uppdaga allt, hvad ett till under-
sokning lemnadt material mojligen kan innehalla, men detta
oaktadt synes det nu mera, synnerligast da fragan galler nya
grundamnen, vara nodvandigt att betjena sig af de kontroU-
medel och den vagledning for de kemiska operationerna,
som spektral-analysen verkligen ar i stand att erbjuda.

Anm. Under foredraget uppvisades for afdelningens
medlemmar den ofvan namnda fotografien ofver metallspek-
tra fran 1863, spektralkartor for yttrium och erbium fran
1873, samt en for tillfallet upprattad karta, innehallande
spektra for scandium, ytterbiam, erbium och thulium. Vag-
langderna for dessa metallers vigtigaste linier aro under juli
och augusti 1880 pnblicerade i Pariser-akademiens Comptes
Rendus, T. 91.

HILDEBRANDSSON, ISOTERMERNAS RORELSE. 173

Derefter holl professor Hildebrandssox ett foredrag

Om isotermernas r or else ofver Nordeuropa om
varen.

Femtio ar hafva forflutit efter Alexander yon Hum-
BOLDTS genialiska uppfinning att representera varmefordel-
ningen ofver jordytan genom isotermer. Isotermkartor,
framstallande varmefordelningen dels ofver hela jordytan
dels ofver siirskilda lander, hafva sedermera utforts med
allt storre noggranhet, ocli framfor alia bar Dove inlao-t
storsta fortjensten i detta hanseende. Men det gifves en
liitliorande fraga, som bittills ej synes hafva, i den man den
fortjenar det samma, blifvit af meteorologerna uppmarksani-
mad, namligen fragan burn isotermerna forflytta sig ofver
jordytan med arstidernas vexling. Vore jorden ett klot med
likformig yta, sa skulle, sora bekant, isotermerna ga paral-
lelt med breddgraderna. och hvarje isoterm skulle under ars-
tidernas vexling oskillera mellan tvenne breddgrader. For-
delningen af jordytan i land och haf, hog- och lagiand o.
s. V. medfor emellertid, att isotermerna ingalunda folja
breddgraderna, och att deras forlopp ar bogst olika sommar
och vinter. Om sommaren ar landet, som bekant, varmare
iin hafvet pa samma breddgrad, under vintern ar forballan-
det omvandt. Den arliga amplituden ar saledes storre i det
inre af kontinenten, der vintern ar strano^ och sommaren
bet, an ute pa hafvet och vid kusterna, der temperaturen
ar jemnare fordelad under arets lopp.

Det ilr saledes tydligt, att i en del af verlden, sa beliigen
som norra Europa, under vintern och den tidigare varen
kusterna af oceanen maste vara varmare tin det inre af konti-
nenten; mot sommaren deremot stiger temperaturen hasti-
gare i det inre Rysslaud an vid kusterna. Dot ilr siUedes
klart, att isotermen for noil grader mftste rora sig pa ett belt
annat siitt an isotermen for t. ex. + 12° C.

En allman kiinncdom om de olika isotermernas rorelse
ofver vi\r verldsdel vore afven af ej obetydligt praktiskt
intrcsse. Vid bearbetniuiren af de fcnolomska iakttasfclscr.
som sedan Acre ar insilndas till meteoroloojiska observatoriet

174 AFDELNINGEN FOR MATEMATIK, ASTEONOIMI OCH FYSIK.

/

i Upsala frau alia delar af Sverige, liar det visat sig, att
hvarje fenomen i vaxtverlden i allmanhet iutraiFar vid en
bestiimd temperatur. Fran denna regel forekomma imdan-
tag egentligen blott i de nordligaste delarne af landet i
o-ranskapet af vaxteruas nordgrans. For flere flyttfoglars
ankomst galler det samma.

Afven en annan marklig omstaudighet har iipptackts
vid dessa undersokningar. Jenifer man namligen de tider,
som forflyta for olika fenomens fortskridande en breddgrad
liings Ostersjokusten, der hojden ofver liafvet ar i det niir-
maste konstant, sa finner man, att hastigheten ar storst midt
pa sommaren, da temperaturen ar hogst. Man har t. ex.
funnit foljande vilrden:

Fenomen. ' Antal dagar

for 1° latitud.

Islossningen i insjciarna 6,0

Blomning af Skanes april-vaxter 4,3

» » » maj-viixter.. 2,3

Lofsprickningen 2,3

Blomning af Skanes juni-vaxter 1,5

;> » » juli-vaxter 0,5

Fruktmognad (allmiint medeltal) 1,5

Loffiillningen 2,3

Islaggningen i insjoarna 5,i.

For dessa och dylika undersokningar vore utan tvifvel
kannedomen om de olika isotermernas rorelse af stor be-
tvdelse.

Losniugen af detta problem ar likval forknippad med
ganska stora svarigheter. For att kunna med nagorlunda
siikerliet bestamma den dag, pa hvilken temperaturen pa ett
gifvet stalle ofverskrider en bestamd grad, ar det nodigt
att ega en laug serie af temperaturobservationer fran den
ifragavarande orten. For att sedan jemfora forhallandet pa
denna ort med forliallandena pa andra orter fordras, att pa
alia dessa orter lika langa serier utforts, sa vidt mojligt un-
der samma ar. Dylika serier finuas dock endast fran jem-
forelsevis fa orter. Dessutom forloper ej ens den normala,
eller den ur observationer fran en lang foljd af ar berak-

HILDEBRANDSSON, ISOTERMERNAS RORELSE. 175

nade temperaturknrvan fullt regelmassigt, sa att den bestar
af en kontinuerligt stigande och en kontinuerligt fallande
branche. Den visar niimligen, som bekant, ouppborliga min-
dre eller storre vexlingar i stio-ande ocli fallande, ett feno-
men, som fortjenade en grundligare undersokning. Oster-
rike iir det enda land, sa vidt jag vet, hvarest normaltem-
peraturen for hvarje dag i aret blifvit bestamd genom lang-
variga iakttaofelser pa ett storre antal stationer. Direktoren
for k. k. meteorolosfiska institiitet i Wien, dr Hann, bar
o'odbetsfullt meddelat mis; en afskrift af dessa tabeller. Ur
dessa bar jag for bvarje statiDn uttagit de dagar, da om va-
ren temperaturen for sista gangen ofverstigit bvar ocb en
af graderna 0° t. o. m. 12° C, och infort dessa dagar vid de
respektive stationerna pa 13 kartor.

For ofriga lander bar jag mast anvanda en mindre nog-
p'rann ocb mera arbetsam metod. Ur alia de tabeller ofver
manadstemperaturerna pa stationerna i de olika landerna i
Europa, bvilka sta till min disposition, bar jag utvalt de
stationer, pa bvilka observationsserien omfattat minst 10 ar.
For bvar ocb en af dem bar jag med tillbjelp af manads-
temperaturerna uppritat i stor skala temperaturknrvan for
aret ocb sedan ur dessa diagram uttagit de dagar, pa
bvilka kurvan skurit linierna for de ofvan namnda graderna
(0° — 12°). Pa detta satt bar jag bestamt dessa dagar for
120 stationer i norra ocb ostra Europa. Denna metod, den
enda som for det narvarande kan anvitndas, ar, sasom nyss
papekats, endast approximativt riktig. Emellertid visa nar-
liggande stationer en ofverraskande stor ofverensstiimmelse
med bvarandra, ocb det medforde ingen svarigbet att upp-
draga linier for lika tider. Att medtaga bogre grader an
12° C. visade sig mindre liimpligt, d'X man inskriinkt sig till
norra Europa. Isotermen 12° C. bar redan sin nordgriins i
Skandinavien, ocb om bogre temperaturer medtagits, sa skulle
allt storre ocb storre delar af kartan fallit utom deras om-
rade.

Eburu, som sagdt, blott en forsta approximation, synas
OSS dessa kartor ei sakna intresse ocb fjifva oss en allmiin of-
versigt ofver bitboraudc forballandeu. (Kartorna for 0°, 3°, 6°,

176 AFDELNINGEN FOR MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK.

9° och 12° forevisades.) Pa de tva forsta kartorna ser man,
luiru isotermerna i vestra Europa stracka sig niistau ratt i
norr och soder, samt rora sig fran vester till oster. I det
inre af kontineDten boja de sig i rat vinkel, sa att de i ostra
Europa fortlopa fran vester till oster och forflytta sig fran
soder mot norr. Sa t. ex. gar isoterraen for 0° d. 15 ja-
nuari langs vestkusten af Norge, fortloper mellan Holland
och Tyskland och gar vidare mot soder langs vestra stran-
den af Rhenfloden, framgar mellan Lyon och Geneve, bojer
sig derpa kring Alperna och gar soder om Turin och Milano,
passerar tatt norr om Trieste och fortloper genom Turkiet
och ofver Svarta hafvet till Tiflis. Den 1 april gar samma
isoterm ofver Lofoten och trakten af Bodo, fortloper mot
soder pa vestsluttningeu af Kolen, Dovre och Vestfjeld, kro-
ker derpa ofver sydliga Korge mot NO och passerar vidare
i ostlio- riktning ofver sioarna Miosen och Malaren, samt
nagot soder om Dorpat och Moskva. Dessa isotermer hafva
saledes, om man bortser fran inflytandet af bergstracknin-
sjarna, hvilka, i synnerhet Alperna och de Skandinaviska fjel-
len, astadkomma oregelbundenheter, utseendet af en vinkel-
hake, som stracker benen mot norr och oster, och hvars
spets flyttas ifran SV mot NO.

Kartan for 0°, och annu mer den for 9°, visar, huru for-
hallandena andra sig under inflytande af den stegrade upp-
viirmningen af landet i forhallande till oceanen. Pa den
sist namnda 4j:a isotermerna nastan rakt i vester och oster
och forflytta sig fran soder mot norr. Den 1 april t. ex.
gar isotermen for 9° fran la Manche med on krokning mot
SO soder om Geneve och Alpkedjan, foljer Donaus nedre
lopp och sodra delen af Svarta hafvet samt fortgar mot
Kaspiska hafvet soder om Tiflis. Den 1 maj gar samma
kurva fran sodra Skotland ofver Danmark, foljer sodra ku-
sten af Ostersjon och fortgar i riitt ostlig riktning genom
Eyssland. Pa den sista kartan slutligen gar isotermen for
12° hufvudsakligen i riktning fran VSV — ONO och forflyttar
sig i det narmaste parallelt med sig sjelf mot NNV, till dess
den omkring den 10 juli fmner sin nordgraus pa kusten
mellan Lofoten och Yardo.

BJERKNES, HYDRODYNAMISKE ANALOGIER. 177

DeDna egendomliga rorelse hos de olika isotermerna
forklarar det ofvan uaranda sareo-na forhallandet, att veo-eta-
tionens iitveckling liings svenska Ostersjokusten gar med allt
storre hastigliet mot nordeu, ju laugre varen framskridit,
hvilket icke ar fallet i det inre af kontinenten.

Beraknar man den tid hvar temperaturgrad behofver att
forflytta sig a ena sidan frau Bornholm till Haparanda ocb
a den andra fran Astrachan till Arcbangel, sa fas foljande
varden :

Temperatm-rad. Bornholm t. Astrachan t.

^ " Haparanda. Archangel.

0° 50^^ 41^

3° 39^ 45^^

6° 33^^ 45*^

9° 23^^ W

12° 12^^ 47^

Vi se saledes. att i Sverio-e de hoore oraderna ga med

allt storre hastis^het. under det att de i Rvssland o-a med i

<-- ■ .. ~

det narmaste konstant hastiofhet.

Docent Moller talade derefter Om konnexens C (x,
X, 0; u, u, 0) principala koine id ens.

Slutligen holl professor Bjerknes ett foredrag ofver fol-
jande arane:

Hydrodynamiske Analogier til de statisk-elek-
triske og de magnetiske Fundamentalfaenomener.

I Anlednino' af mit af Experimenter oo- Forevisninorer
ledsagede Foredrag i den matematisk-fysiske Sektion, den
12:te Juli, skal jeg tillade mig i det nedenstaande at give
nogle Oplysninger, vaesentligst af historisk Karakter, ved-
rorende det behandlede Emne. De La?sere, der kunde 6n-
ske at saette siff naermere ind i denne Undersoirelsesfrien-
stand — der ikke mod faa Ord vil kunne fremstilles — ,
ville bervcd formcntlio- crliolde de fornodne Auvisnino-er
for et begyndende Studium deraf.

12:te Skandinavlsha Naturfors1{aremdtct. 12

178 AFDELNINGEN f6R MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK.

Som vel bekjendt, ioste i Aaret 1852 Dirichlet for for-
ste Gano- et Problem vedrorende et Legemes Bevcegelse i et
FLuidum og aabnede saaledes Vejen for en ny Rgekke af
Opo-aver, livilke man havde antaget indtil den Tid at ligge
udenfor Analysens Kraefter at kimne behandle. Det Dirich-
letske Problem omfattede endnu blot det simpleste af vore
Leo-emer, nemlig Kuglen; den skulde befinde sig i det in-
dre af et som usammentrykkeligt tagnkt strommende Me-
dium, eller bevseo-e s\^ i Mediet, mens dette i det uendelis^'e
Fjerue skulde antages at veere i Ro. Naar disse Forliold
vare givne, vistes der, hvorledes Bevsegelsestilstanden og
Tryktilstanden overalt i Fluidet vilde kunne bestemmes, og
hvorledes derhos det samlede Tryk mod det indesluttede
Legeme kunde beregnes. Ogsaa antydedes, at det tilsva-
rende Problem vedrorende EUipsoiden vilde kunne under-
kastes en matematisk Behandling.

I Vintersemestret 1855 — 56 foredroges dette Kuglepro-
blem under mit davaerende Ophold i Gottingen, og som
Tilhorer ved disse Foredrag fik jeg da den forste Anled-
ning til at gjore mig bekjendt med den heri indesluttede
Tanke, der syntes at skulle danne Begyndelsen til en belt ny
oo' ikke uvigtig Gren af Hydrodynamiken. Visse Ejendomme-
ligbeder i de analytiske Udtryk for Trykforholdene, og disse
samme Ting satte i Forbindelse med Ideer, der ved Studiet
af EuLER havde paatr^ngt sig mig, bragte mig nu tidlig til
at henvende Opmaerksomheden mod Ge7ieralisatio7ien af denne
Opo'ave, men iovrigt i en ganske anden Retning end den,
der laa det almindelige Tagnkesaet nsermest, og som sigtede
udelukkende mod Overgangen til de matematisk vanske-
ligere Former: EUipsoiden, Cylinderne og deslige. Hvad
der for min Betragtning stillede sig som det ulige vig-
tigere, det var at gjennemfore den tidligere Behandling,
naar under Bevsegelserne ogsaa Kugiens Volum skulde va-
riere; men fremfor alt, at gaa fra Problemet om den en-
kelte og tiforanderlige Kugle over til det mere omfattende
om en Flerlied af saadanne Legemer, bevsegende sig i det
uendeligt udstrakte, usammentrykkelige Fluidum og der-
imder hver for sig forandreude sit Rumfang, idet dog Kugle-

BJERKNES, HYDKODYNAMISKE ANALOGIER. 179

foiDien bevaredes. Gjennem den matematiske Losning af
et saadant Problem, selv om den blot var approximativ,
vilde der kunne haabes, — overensstemmende med de Vink,
som Studiet af Trykforholdene i det beliandlede Elemen-
taertilfgelde havde givet, — at man skulde naa frem til Er-
kjendelser. der kunde kaste Lys over hekjendte Naturfceno-
mener og deres indbyrdes Sammenhaeng. Thi raellem de
bevaegede og forraforanderlige Legemer vilde nodvendigvis,
formidlet vcd det omgivende Fluidum, en apparejit Kraft-
virksomhed komme til at optr^ede, og staerke Grunde lod for-
mode, at omfattende iVnalogier vilde blive at finde mellem
denne og velbekjendte Kraefter, der raade i Naturen.

Af forskjellige Grunde raidlertidig bortledet fra disse
Undersogelsesgjenstande og derhos gjennem laengere Tids-
rum hindret og haemmet i mit Arbejde, var det forst i Aarene
1863 00^ 1868, at de her tilsigtede Generalisationer i sine
Fundamenter ivaerksattes. Udvidelsen af det Dirichletske
Problem i det forstnsevnte Aar til at omfatte den forander-
lige Kugle var ingen synderlige Vanskeliglieder iinderkastet;
en Af handling om denne Gjenstand offentliggjordes i Viden-
skabsselskabets Skrifter i Kristiania under Titelen : >:'0m de
indre Tilstande o. s. v.» Dog indeholdtes heri endnu in-
gen naermere Antydninger om de Maal, hvorimod der sig-
tedes, da Opgaven om de flere Legemer endnu var ulost.
Intet bestemt vilde saaledes kunne siges om, hvorvidt der
gjennem denne forste Udvidelse i Virkeligheden vilde blive
at tilfore noget forholdsvist betydningsfuldt for det storre
og endelige Problem. Tanken om at gaa over til dette sid-
ste, eller doo; forelobia; til Behandlincren af den no2:et enk-
lere Opgave om et System af uforanderlige Kiigler, lod sig
imidlertid ved dette Tidspunkt endda ikke realisere, dels
fordi Maaden at gribe Tingen an paa ikke nmiddelbart var
klar, dels ogsaa, og vel end mere, fordi Forhold, der fra den
Tid af have virket forstyrrende paa mine Arbejders Gjennem-
forelse, ocr det navnlig dengano- i en Flerhed af Aar fuld-
staendicy umulicjorjorde ethvert saadant. Forst efter fern Aars
Forlob, i 1868, lykkedes det saaledes at fortsaette paa den

180 AFDELNINGEN FOR MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK.

begyndte Vei og at naerme sig i nogen vaesentligere Grad
det Isenge foresatte Maal.

Ved Naturforskermodet i Kristiauia dette samme Aar
afoav ieo- nii eudel Meddelelser om mine dels nylig dels
siden I860 indvundne hydrodynamiske Resultater, og under
Titelen : »0m den samtidige Bevaegelse af kugleformige Le-
^emer i et inkompressibelt Fluidum» ofFentliggjordes med
storre Fuldstxendighed disse i Modets Forhandlinger. I et
forste Afsnit beliandledes paany den i Fluidet indesluttede
enkelte Kugle, livad enten den var foranderlig eller nforan-
derlig af Volum ; men Hovedojemedet med denne Del af
Fremstillino-en var her ikke saameo-et Fienomeueme selv
vedrorende Trykket og Bevasgelseu, som suarere at for-
berede og klargjore de i det folgende Afsnit uden Bevis
frerasatte nye Resultater. I dette Afsnit II betragtedes nem-
lig et System af Kugler^ men endnu kun under Forudscet-
ningen om Volumets UforanderUgJied, samt idet det derhos
forudsattes, at de inverse 5:te Potenser af Centralafstandene
kunde ssettes ud af Betragtning. Om Legemernes Antal
indskraenkede sig til to, og de begge bevaegede sig efter
samme Centrallinie, var iovrigt denne Indskrsenkning ufor-
noden, og Problemet angaves at vilde kunne loses med fuld-
st3endig Exaktitet.

Losningen af den hydrodynamiske Opgave om de flere
Legemer bragte ikke i alle Dele de Resultater, som tid-
ligere Antydniuger havde kunnet ladet haabe. Ikke desto
mindre vare de betydningsfulde nok, og de kunde ikke an-
det end stjerkt opfordre til at fortsastte paa de begyndte Veje.
Thi det viste sig, at de hydrodynamiske Kraftvirhiinger, der
gjennem Bevasgelserne fremkaldes mellem Legemerne, og
som iovrio-t for den forste Betragtning; synes saa lovlose
og saa lidet ma^rkbare, ikke alene i sine Grundtr^k ere sim-
ple Love underlagte, men at de endogsaa adlyde de selv-
samme Principer som de, der gja^lde for de ahnindelige
Naturkrcefters Virkemaade. Mcerkeligt nok faar man paany,
paa en enkelt Undtagelse user, alle den rationelle Dynamiks
indledende Fundamentalscetninger tilhage; det eneste Brud var
dette, at ikke kengere for de apparente Fjernkrjefter mellem

BJEEKXES, HYDRODYNAMISKE ANALOGIER. 181

de bev^egede Legemer Priucipet om den lige Yirkning og
Modvirkniiig i fuld Almindelighed bestod. En anden Ejen-
dommeliglied, der lod sig paavise, men ikke endda ud-
trykkelig fremhaevedes, var den, at en vis, dog endnu blot
som jjartiel fremtrsedende Liglied kom tilsyne mellem disse
liydrodynamishe Krcefter og de elektriske eller magnetiske.

Som et sandsynligt fremtidigt Resultat — hvorfor altsaa
liidtil Beviset manglede, men hvortil nn Analogislutninger
staerkere og staerkere syntes at maatte fore — nsevntes der-
n^est, at inden Svstemer med foranderlio-e Kuoder vilde by-
drodynamiske Kra^fter udvikles, der virkede efterden Neiv-
tonske Hovedlov; det er, man fik en Aftagen omvendt som Af-
standenes Kvadrater. Og berved — om dette analytisk kunde
bekraeftes — traadte Vio^tisfbeden af den iEndrino^ klart for
Dageu, bvorved det Diricbletske Problem for Enkeltlegemet
forst forsogtes udvidet til at omfatte den foranderlige Kugle.

Det fuldstaendioe Grundlao^ for Bebandlino^en af det al-
mindelicrste Kncrleproblem — bvor osjsaa Volumaendrino-erne
vilde blive at medtage — indvandtes dog forst i Aaret 1870;
de nye Resultater offentliggjordes dernaest i det folgende
Aar, 1871, i en paa Fransk affattet Af handling, betitlet:
»Sur les raouvements simultanes de corps spberiques varia-
bles dans un fluide indefini et incompressible;^. I denne
Afbandlino-, der indfortes i Yidenskabsselskabets Skrifter,
udvikledes vistnok endnu kun Udtrykket for Hastiglieds-
.potentialet ; men berved var dog Teoriens matematiske Gruud-
vold lagt. Udviklingen af hvad der angik det apparente
Kraftfccnomen, der bar sin Oprindelse i de af Legemerne i
Mediet fuldforte Bevaesfelscr oo- Volumaendrinoi:er forbebold-
tes for on senere Tid, men er af forskjellige Grunde ikke
i tilsvarende Omfang bleven given som nogen Fortssettelse
af den samme Afbandlinc'.

Sommeren 1875 o-]ordes et nvt oo- vaesentligt Frem-
skridt, idet de vihrcdoriske Bevaeorelser uudersocrtes osf de
Nirkninijer, disse sa^rlicj bavde i sit Foloe. Til disse Bevae-
L'elser borte ikke blot de oscillatoriske, der referere sice
til Stedforaudrint'cr af den uforanderlicjo Kiifjle, men ofj-
saa de pulsatoriske, bvor \ oliimet aendres, idet vexelvis

182 AFDELNINGEN FOR MATEMATIK, ASTEONOMI OCH FYSIK.

en Udvidelse og en Sammentrgskning finder Sted. De vig-
tigste Eesultater vare folgende.

Isoh'ont 2^ulMrende Legemer tiltrcehhe eller frastode hin-
anden omvendt som Afstandens Kvadrat. Tiltrcehiing finder
Sted i Tilfalde af konkoixJerende Pulsationer, Frastodning i
Tllfcdde af modsatte. Her som i det folgende forstaaes ved
Kraften ikke denne selv til en given Tid, men den midlere
Kraft i Lobet af en Svingningsperiode.

Isokront oscillerende Kiigler forholde sig til liinanden som
Magneter, orienterede fra Si/d mod Nord efter deres Oscilla-
tionsretning til et givet Tidspunkt. Derunder skulle Udgangs-
punkterne angive magnetisk Sgd, me dens magnetisk Nord er
at soge til den Kant, mod hvilken den tilhorende Oscillation er
rettet. I Modsstning til, hvad der finder Sted ved den na-
turlige Magnetisme, skulle imidlertid nu ensartede Poler til-
trcekke, modsatte Poler frastode Idnanden.

Forsaavidt endeliff Indvirknino-en mellem oscillerende
og pulserende Legemer soges, skal det puUerende Legeme,
om det i den valgte Begi/ndelsestid udvider sig, vcere at he-
tragte som magnetisk Nordpol, om det ved dette Tidspunkt sam-
mentrcekker sig, som magnetisk Si/dpol, PolerDO som ellers
virkende efter den ovenna^vnte inverse Lov, nojagtig modsat
Natnrens.

Efterat disse Hovedsatser ad analytisk Vej vare fundne,
var det selvfolgelig saameget mere af Interesse at kunne
give dem en experimentel Bekreeftelse, som jeg i Virkelig-
heden tidligere paa dette Punkt gjennem de teoretiske
Undersogelsers Ufuldstsendighed havde vasret vildledet. Yed
Siden af disse midlere Kraftvirksomheder existerer nemlig
som deres egentlige Ophav en Kraftvirksomhed af ulige
hojere Intensitet og af oscillatorisk Karakter eller betingende
en Induktion af nye Oscillationer. Det er altsaa den. til enliver
given Tid existerende og hurtigt foranderlige apparente
Kraft selv, der bestemmer disse, 77ien livis Middelvoirdi dog
ikke strcengt er Aid; nojagtigere er den betegnet ved de for-
hen na'vnte og relativt svagere Kraftyttringer. ForestilliDgen
om, at denne Kraftens Middelvserdi under de for Problemet
satte Begrcendsninger maatte blive at ssette ud af Betragt-

BJERKXES, HYDRODYNAMISKE ANALOGIER. 183

■ninD- var en urigtia* Tanke, der laeno-e havde vgeret til Hin-
der for de nye Resultaters Fremkomst. Af des storre In-
teresse var det altsaa nu at erholde den dohhelte Bekrasf-
telse i Form af et verijicerende Experiment.

Den selvsamme Sommer lykkedes ogsaa dette, vistnok
endnu paa en raa og primitiv Maade, gjennem Forsoget
med de faldende Kugler. Disse Forsog findes beskrevne i
en kort xA^fhandling, indfort i Videnskabsselskabets Skrif-
ter for samme Aar under Titelen: »Forel6bige Meddelelser
om de Kraefter, der opstaa, naar kugleformige Legemer, idet
de udfore Dilatations- oo- Kontraktions-Svincfnini^er. bevaesfe
sig i et inkompressibelt Fluidum». Saramesteds er ogsaa
offentliggjort de fundne nye analytiske Formler for de hy-
drodvnamiske Kraefter 02: for Kuoiesvstemets deraf afhaen-

J C C •J

gige Tillaegsbevaegelser, dog uden at Beviset for disse Satser
endnii der er bleven fremsat. En under Tryknino-en ind-
kommen Tegnfejl er forovrigt at rette overensstemmende
med den tilfojede Berigtigelse. De samme Resultater findes
dernasst ogsaa indforte i Repertorium der Mathematik af
KoNiGSBERGER o^ Zeuner for Aaret 1876. Endelio- er den
teoretiske Udledning af de opstillede Formeludtryk bleven gi-
ven i en i Gottinojer Xaclirichten for Aaret 1876 indrvkket
Afhandling betitlet: »Ueber die Druckkrafte, die durch gleich-
zeitige, mit Contractionen und Dilatationen verbundene, Be-
wegungen von mebreren kugelformigen, in einer incompres-
siblen Fliissigkeit befindlichen, Korpern entstehen>.. Denue
Opsats er saaledes affattet, at den vil kunne lasses uafhren-
gig af den mere generelt holdte franske Afhandling fra
1871, Off den vil med Fru^t kunne studeres af dem. der ikke
affte at traenffe ind i disse Problemer i videre Udstraeknino-
end fornodent for Tilvejebringelsen af de sidstnaevnte Satser
ora de fremkomne Kraftvirkningers Xatur. Overganoren til
de i 1875 fremstilte Resultater er vistnok ikke belt fort
frem; doff er dot manglende i Virkeliffheden ikke storre
end, at enhver med Temaet nogcnlundc fortrolig La?ser med
Ijethed vil kunne tilfoie de udfyldendc Slutninger.

I Lobet af Aaret 1875 off af den forste Halvdcl af 1876
fortsattcs Experimcntalforsugene, oprindeligvis uden uogen

184 AFDELNINCiEN FOR MATEMATIK, ASTROXOMI OCH FYSIK.

fremmed Bistand, siden i Forbindelse med Professor Schiotz
og med den Hjaelp, der saaledes fra det fysiske Kabinets
Side kunde erhverves. Under min Xasrvferelse i Gottingen
fremlao-de jeg i det folgende Aar, 1877, en Af handling om disse
Tino- fra Hr Schiotz, betitlet: »Versuclie ilber die scliein-
bare Anziehung imd Abstossung zwischen Korpern, welche
sich in Wasser bewegen». Der gaves deri Oplysuinger om
den dav^erende Stand af disse Experimenter, bvilke imid-
lertid endnn ikke havde formaaet at bringe de eftertrag-
tede Verifikationer af de nasvute Hovedssetninger uden i en
meo'et indskr^nket Udstrseknino-. Samme Aar 1877. i Maa-
nederne Maj og Juni, gav jeg i Comptes rendus i en Rsekke
af 5 Artikler et Resume af de herhenhorende Teorier og
deres Forbindelse med tilstodende fra fremmede Forfattere,
forsaavidt de altsaa vilde kunne bringes i Forbindelse med
den fra Dirichlet udo-aaende nve Tankeretnino-. I disse
Opsatser, hvis Faelledsoverskrift var: »Remarqiies liistoriques
sur la theorie du moiivement d'lm ou de plusieurs corps,
de formes constantes ou variables, dans uu fluide incom-
pressible; sur les forces apparentes qui en resultent et sur
les experiences qui s'y rattachent», benyttedes for forste
Gang Betegningen en nnvers Magnetisnie-^. Den anvendtes
for at karakterisere alle disse magnetlignende, hydrodyna-
miske Faenomener, der altsaa havde sit Udspring i de iso-
krone Vibrationer af Legemer indsaenkede i den inkom-
pressible Vaedske. Ogsaa den mere brudte Analogi med
Magnetismeu, der, som anfort, vil kunne gjenfindes, selv
hvor Bevaegelsen ikke er periodisk, er paa sit Sted bleven
nsevnt, men allerede tidligere var dog fra min Side herpaa
gjort opmgsrksom i nogle hydrodynamiske Artikler ved-
rorende EUipsoiden, der for nogen Tid tilbage var bleven
indfort i Gottins^er Nachrichteu.

I Januar og Februar 1879, efterat alle Hovedforsog for
at verificere de ovenanforte Satser med ounstigt Resultat
vare blevne gjennemforte, forelagde jeg Yidenskabsselskabet
i Kristiania og det franske Akademi en Beretning herom:
paa det forstnsevnte Sted uden Referat, men med Forevis-
ning af de endnu resterende og verificerende Experimenter;

BJERKNES, HYDRODYNAMISKE ANALOGIER. 185

paa det sidstnaevnte Sted iTied en Rapport af 27:de eTanuar
og af 10:de Februar. Disse tvende Opsatser vare betitlede:
->:>Hydro-electricite et hydro-magnetisme', resultats analytiques-^
samt ^^Hydro-electriciU et hydro-magnetisme ; reindtats experimen-
taux)>. Fsenomenerne raed de pulserende Kugler betragtedes
herunder soin en Art elektriske eller polarmagnetiske Fseno-
mener, de med de oscillerende Kugler som en Art mag-
netiske. I sin Helhed kunde de ogsaa opfattes som en »in-
vers ]\Iagnetisme», saaledes som for var bleven gjort. Idet
Ordet liydro-elektrisk indfortes, liar jeg iovrigt som udeluk-
kende Matematiker ikke oprindelig vgeret opmserksom paa,
at det af Fysikerne stimdom benyttes om noget i Yirkelig-
heden elektrlskt og da altsaa tildeles en ganske anden Be-
tydning, end som det her gaves. Xodvendigheden af en
Betegning er imidlertid saa stserk, at jeg trods dette ikke
bar seet mig istand til at opgive den, saalgenge et passende
nyt Ord ikke bar vaeret at finde.

Ved Tilvejebringelsen af den hele Forsogsrsekke bar
jeg, som anfort, i de senere Tider vaere bjulpet af Hr Pro-
fessor ScHiOTZ, derefter ogsaa af en fselleds Assistent, Hr
Eealkandidat Svendsen. Efterbaanden som Forsogene skred
fremad, ere de blevne foreviste i Videnskabsselskabet i Kri-
stiania, og i korte Noter er der tildels gjort Rede for de
ofjorte Fremskridt. Som en samlet og ordnet Raekke af For-
sog ere Experimenterne derbos blevne foreviste i Paris, paa
Laboratoriet paa College de France samt i la Societe de
Physique; kun for et enkelt Forsogs Vedkommende fandt
ogsaa en Forevisning Sted i Akademiet. Experimentationen
i la Societe de Physique foranledigede sgerlig en i dette
Selskabs Forhandlinger affattet Rapport, betitlet »P/ie/io-
menes hydro-electriques et hydro-magnetiques, les tlieoremes fon-
damentaux et leur constatation experi7nentale». Denne lille Af-
handling, ledsaget af et Par oplyseude Tegninger, indfortes
dernaest i Martsbeftet 1880 i Journal de Physique.

Hosten 1879 orjordes et videre Fremskridt inden disse
bydrodynamiske Teorier, hvorved navnlig Analogierne med
Maf{netismen i en ma;rkeliff Grad fuldstasndio-o-jordes. De
for beskrevne Ftenomener gjengave, kunde vi sige, den

186 AFDELXIXGEX FOE MATEMATIK, ASTROXOMI OCH FYSIK.

hele Raekke af jyermanent magnetiske Forhold, kun med
den eneste Forskjel, at en gjennemgaaende Modsathed be-
stod. Visse Omstaendigheder bragte mig imidlertid tidlig
paa den Formodning, at de perturberende Kraftfenomener.
der undertiden iagttoges paa meget nsere Hold, kunde
haenge sammen med en Art hydrodynaraisk teirfporoer Mag-
netisme, saaledes at altsaa de magnetiske Fcenomener i sin
Helhed, med visse Modifikationer i deres Maade at frem-
traede paa, vilde paa denne nye Yej kunne reproduceres.
Allerede fra for var det experimentelt bleven paavist, at
oscillerende Leo-emer inden et fluid Medium vilde udove en
tiltraekkende eller frastodende Kraftvirksorahed litjeoverfor
et neutralt (det ikke vibrerende) Legeme, alt eftersom dette
sidste var tungere eller lettere end Mediet selv, eller egent-
lig rettere eftersom det var tungere eller lettere hevcpgeligt
end dette. Forsog af Gutot i Trediveaarene, senerehen af
Guthrie og af Schellbach, havde bragt dette paa det Rene,
og matematisk var Tingen derhos bleven forfulgt af Sir
William Thomson, idet ban betragtede tvende kugleformige
Legemer, der bevsege sig efter den fselleds Centrallinie.
Det ene af dem skulde befinde sig i en oscillatorisk Vibra-
tionstilstand, men os^saa disse Oscillationer blot foreo^aa
lano;s efter Centralen.

Til de af Thomson dragne Slutninger vilde jeg iovrigt
ved den Tid, da de Schellbachske og Guthriske Experi-
mentalforsog havde foranlediget bans berhenborende Udta-
lelser, ogsaa selv gjennem en ganske naerliggende Tanke-
vending kunne vsere kommet, om min Opmaerksombed paa
lignende ]\Iaade var bleven ledet derben; tlii de fundamen-
tale Midler for at gjennemfore denne Opgave vare alle-
rede fra Aaret 1868 i min Besiddelse, og den indeholdt da,
med de naevnte Begraendsninger, ikke Ifengere nogen Yan-
skelighed. Den Tliomsonske Sats var altsaa en naer men
ikke fra min Side endda uddragen Konsekventse af de dette
samme Aar publicerede Formler; kun at disse i den afkor-
tede Form, hvori de i Xaturforskermodets Forbandlinger
off'entliggjordes, — se Pag. 254, — ikke endnu egnede sig

BJERKNES, HYDRODYNAMISKE ANALOGIER. 187

til nojagtigt at angive det kritiske Punkt, livor under visse
Forhold Eepulsioneu gaar over i en Attraktion.

De sidst anforte experimentelle og aualvtiske Resul-
tater hang egentlig fra forst af sammen med de saakaldte
akiistishe Tiltro'kninger og Frastodningeo\ der for no2'le Aar
tilbage vakte saa megen Opma?rksomhed mellem Fysikerne.
Ogsaa Billeder, hentede fra Lairen om Magnetismen, be-
nyttedes for analytisk at forklare deres Virkemaade. Men
nogen Analog! med de temporaer-magnetiske Fsenomener,
ialfald noofen sriennemofribende Analooi mod disse, lod si<^
endnu ikke heraf hsevde, selv ora man i den angivne Lov
for Tiltrsekningen og Frastodningen havde bemaerket, ved
Siden af det ovennaevnte, at paa en vis Maade pm^auiagne-
tiske og diamagnetiske Forhold fandt Sted.

Efterat imidlertid gjennem mine Forskninger den fuld-
staendige inverse Lighed med de permanent magnetiske Fae-
nomener var bleven paavist for de isokront vibrerende Le-
gemers Yedkommende, laa det nser at taenke, at disse ahi-
stiske Kraftvirkninger og disse 'pertnrherende Virkninger, der
under Forsogene ikke sjelden iagttoges (navnlig hvor Af-
standene vare saa smaa, at ikke Isengere de omvendte 5:te
Potenser af disse etc. kunde ssettes ud af Betragtning), at disse
Kraftvirkninger altsaa kunde paa analog Maade haenge sam-
men med en Art hydrodynamisk Temporrrr-Magnetisme. i\Ien
Erkjendelsen af det rette Forhold hermed var vanskeliggjort
paa Grund af Komplikationen i de Udtryk, der gjennem
Kalkylen vare fundne at skulle betegne Kraftaktionerne af
de naest hojere Ordener, af 5:te, 6:te og 7:de. En Transforma-
tion af disse Udtryk var altsaa nodvendig, for at Analogien
skuldc kunne brino;es tilEvidens; oor hertil mano^ledc endnu
den rette Nogle, saalapnge Opmaerksorahedcn vedblivende
faestede sig blot mod de absolute Oscillationcr, der gjennem
et Legemes Vibrationer — Pulsationer eller Oscillationcr —
induceredes hos rt andet. Mangt off meget i disse Pertur-
bationsfaenomener saa fra dctte Synspunkt hojst uforklarligt
ud og kunde ikke bringes i den rette Samklang med den
tidligere Teori om de isokrone Svingninger eller de per-
manent hydromagnetiske Forhold.

188 AFDELXINGEN FOR 3IATE3IATIK, ASTROXOMI OCH FYSIK.

Men en maerkelig Simpelhed traadt i disse Forviklingers
Sted, da forsogsvis ved nogle Experimenter den Forestil-
linff blev lagt til Grund, at det ikke i Virkeligheden kom
an paa de inducerede absolute OsciUatioiier, men paa Oscilla-
tionerne relativt til deni, der vilde indiiceres paa det samme
Sted i Fluidef^ om ikke Legemet existerede. Saavel de in-
ducerede absolute Oscillationer som de, der induceredes i
Fluidet, vare gjennem mine Formler, offentliggjorte i 1875
oo- 1876, i ethvert Tilfaelde let bestembare. Idet dernsest
denne inducerede relative Oscillation, der tilfortes et neu-
tralt eller endog forud vibrerende Legeme, antoges at be-
stemme Styrken og Retningen af en temporser Hydromagnet
ganske i Overensstemmelse med de tidligere Love, og idet
disse sidste os-saa vderligere lagdes til Grund, bemgerkedes
gjennem en Raekke af nye Forsog, at Fgenomenerne altid
stemmede med, hvad der fra disse Foruds^tninger, om de
vare tilstedelige, vilde blive at slutte. Og jeg fortes saaledes
til den rette Vej for at udfore de Transformationer af Kraft-
udtrykkene, livorved Analogierne med den temporsere Mag-
netisme analytisk fremkom. *

Gjennemforelsen af disse Transformationer forte i Virke-
lio-beden altsaa til det foronskede Resultat. Hvor stort end
Antallet af Kugler i System et var, hvad enten deres Yibra-
tioner bestod i Pulsationer, — saa at de reprsesenterede Mag-
netpoler, — eller i Oscillationer, — saa at de betegnede Mag-
neter, — livad enten endelig alle befandt sig i en dem til-
borende uaf haengig Vibrationstilstand eller nogle blot besad
disse tilforte eller laante Oscillationer, saa viste det sig, som
et Resultat af den tilvejebragte Transformation: at de per-
manente Vibrationer, inden et System af iuds^nkede kugle-
formige Legem er, foruden at betinge de permanent hydro-
magnetiske Fsenomener, tillige inducerede en ny Oscillations-
tilstand inden Legemerne indbi/rdes, saavelsom inden jRuidet,
og af saadan Art^ at de sam,me inducerede^ (til det omgivende
Medium) relative Oscillationer bestemte en temporal' Hydro-
magnetlsme efter ganske lignende Love som ved Induktionen af
en temporcer Magnetisme hidrorende jra en tilsvarende Roikke
af permanente Magneter. Man faar altsaa de samme Axe-

BJERKNES, HYDRODYNAMISKE ANALOGIER. 189

stillinger som for en hvilkensomhelst dannet temporser Mag-
net under tilsvarende Forhold, og man faar ogsaa de til-
svarende Intensiteter, saa at Afstandslovene blive nojagtig
ens; fraregnet folgeligvis, at der sora ellers er en Omven-
ding at iagttage i Polerues Virkemaade. Paramagnetisme
og Diamagiietisme kommer imidlertid herved at skifte Plads;
det lettere bevaegelige Legeme (der forsaettes i en heftigere
Svingningstilstand end Fluidet, og som altsaa, om man vil,
erholder en hojere Grad af Hydromagnetisme end dette) er
nu at opfatte som et paramagnetisk Legeme; det tungere
bevaegelige Legeme (der kun bliver svagt lijdromagnetisk)
som et diamagnetisk. Da vil imidlertid Paramagnetism en
give Repulsionei\ Diamagnetismcn Attraktionei\ som man let
vil kunne overbevise sig om, men som folgelig staar i om-
vendt Forhold til, hvad der i de i egentlig Forstand bensevnte
magnetiske Faenomener finder Sted.

En teoretisk Udvikling af de herlien horende Formler
bar jeg endnu ikke ofFentliggjort. Derimod er alt dette be-
skrevet i en populaer Artikel i det norske Tidsskrift »Naturen»
for Maanederne April og Juni 1880, ligesom der ogsaa de
tilhorende Forsog ere blevne beskrevne og tildels ledsagede
raed Tegninger. I den samme Artikel ere tillige de per-
manent hydromagnctiske og de statisk-hydroelektriske Fae-
nomener njermere blevne omhandlede, i Forbindelse med de
gjorte Forsog for paa exprimentel Maade at erholde de teo-
retiske Satser verificerede.

Denne Artikels Indhold kan i Korthed angives, idet
Overskrifterne for de fem Afsnit, bvori den er delt, i det
nedenstaaende anfores:

1) Pulserende og ncutralt Legeme; temporaer magne-
tiske Polvirknino-er.

2) Oscillerende og neutralt Legeijie; temporaer magne-
tiske Virkninfjcr af den fuldstaendiffe Magnet.

D DO

3) Pulserende mod pulserende Legeme; gjensidig lud-
virkniug af elektriske Legemer cUer af magnetiske Polar.

4) Oscillerende mod oscillerende Legeme; gjensidig Ind-
virkning af Magneter.

190 AFDELNINGEN FOR MATEilATIK, ASTEOXOMI OCH FYSIK.

5) Pulserende mod oscillerende Legeme eller omvendt;
gjensidige VirkniDger mellem mag^etiske Poler og Magneter;
en Art (statisk) Elektromagnetisme.

Til denne sidstnaevnte Afliandlino- kiinue vi iovrio:t, idet
vi slutte, ogsaa sasrlig henvise til naermere Supplering af det
miindtlige Foredrag og vel ogsaa for en almenforstaaeligere
om end ikke fuldt ud fyldestgjorende Forklaring af de fore-
viste Faenomener. Osf navnliof kunne vi aubefale dette for
de Lseseres Yedkommende, der ikke af disse Gjenstande
agte at gjore noget dyberegaaende matematisk Studiura.

Fjerde sammankomsten.
Onsdageu den 14 juli kl. 10—13.

Foredrag hollos forst af professor Rubenson: Omland-
ocii sjovind kring Sveriges kuster, ocli derefter

af lektor C. Xordenskiold: Om en ny hygrometer.

Harpa meddelade doktor Hamberg:

Om nagra anordningar for skogsmeteorologiska
undersokningar i Sverige, hvilket anforande i hufvud-
sak inneholl foljande:

Den vioftio'a frao-an om skoo-arnes betvdelse for klimatet
iir, hvad Sverige betraffar, foremal for undersokningar vid
Meteorologiska Central-anstalten i Stockholm. Amanuensen
dr H. E. Hamberg, som under de tva sista aren haft sig
denna sak narmast ombetrodd, redogjorde for de under denna
tid for detta andamal vidtagna anordnino-ar.

Denna skogsmeteorologiska undersokning utfores i forsta
rummet medelst af statsmedel bekostade s. k. forsoksstatio-
ner. Men for andamalet anvandas afven privata, af vissa
hushallniugssallskap eller enskilda personer underhallna sta-
tioner, afvensom ett ofver storre delen af landet utbredt
nyinrattadt nat af stationer for iakttagelser af endast neder-
bord och dermed i sammanhangr staende forhallanden.

HAMBEEG, SKOGSMETEOROLOGl. 191.

De for Sverige utmiirkande egendomliga terrangforhal-
landena i forening med befolkningeDS gleshet i skogsbyg-
derna hade vallat svarigheter att erlialla larapliga lokaler
och forestandare for forsoksstationcrna. De under aren 1876
cell 1877 anlagda stationerna hafva derfor sedermera till en
del mast utbytas mot andra. Utvidgningar och forandriugar
hafva efter hand vidtagits, sa att stationerna forst pa sista
tiden varit nagot mera fullstandigt ordnade, ehuru dock ett
och annat annu kan atersta att utfora.

Forsohsstationernas narvarande inrattning ar i korthet fol-
jande. De aro fordelade i grupper, 3 i hvarje grupp, nam-
ligen en station inom ett storre skogsomrade under traden,
en dylik pa en fri oppen plats inom samma omrade, belt
nara den forra, samt en tredje belagen pa en storre slatt
pa betydligare afstand (1 till 2 svenska mil) fran de forra.
Trenne sadana stationsgrupper finnas: en i Skaraborgs Ian
med skogsstationer vid Sparhult i Lugnas socken och slatt-
station vid Helde i Gotened; i Vestmanlands Ian skogssta-
tioner vid Alderstugan i Lillharads socken och slattstation
vid Dingtuna kyrka; samt i Upsala Ian skogsstationer vid
Dalboda i Viksta socken; sasom slattstation anvandes dels
Upsala observatorium dels ett par privat-stationer. Skogen
utgores vid alia skogsstationerna af gran eller tall.

Observationsforemal och instrument aro foljande:

1. Luftens temperatur och fiiktighet observeras medelst
psykrometer samt maximum- och minimum-termometer. De
aro utstalda under en trahuf med dubbelt tak 6 fot ofver
grasbevaxt mark, i skogen ofver den naturliga barrbetack-
ningen.

2. Vindens riktning och styrka^ uppskattade utan instru-
ment.

3. Molnmdngd,

4. Nederhordens miingd och dermed i sammanhang st^-
ende forhiillanden, sasom aska, snotiicke m. m. Nederbords-
mataren ar professor Edlunds sedermera n^got modifierade
modell med en oppning af Vio qvadratmeter.

5. Afdunstningen iakttages medelst en af dr Hamberg
konstrucrad matare af '/lo qvadratmeters oppning, hvilken

192 AFDELNINGEN FOR MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK.

tillater att uppskatta afdunstniDgen sa val under solsken som
regn, utom vid mycket baftiga skurar. (Instrumentet fore-
visades och beskrefs.)

6. Jordens temjjeratur observeras pa V2? 1 ocb 2 meters
djup medelst af dr Hamberg sarskildt konstruerade jord-
termometrar, bvilka aro afpassade for ett bardt klimat ocb
oberoende af viita ocb isbildning. (Instrumentet forevisades
ocb beskrefs.)

Observationstider aro i allmanbet 8 f. m., 2 ocb 9 e. m.
Kederborden ocb afdunstningen uppmatas kL 8 f. ni., jord-
teraperaturen kL 2 e. m.

De jjrivata stationer, bvilka underballas vare sig af en-
skilda personer eller af busballningssallskapen i Ostergot-
lands, Hallands ocb Lpsala Ian, ocb som for andamalet
komraa att anvandas, aro inrattade efter samma plan, som
de forut beskrifna forsoksstationerna. Ingen af dessa ar
dock anlao;d under traden i skog", ocb blott nfto-ra af dem
aro forsedda med afdunstniugsmatare ocb jordterraometrar.
Upsala liins busballuingssallskap bar pa landsbofdingen
grefvc Hamiltons initiativ pa ett frikostigt satt verkat for
det ifragavarande andamalet.

Sa val for den bitborande fragan som af andra skill var
det af intresse att mera detaljeradt lara kanna nederbords-
forballandena i landet an som kunde ske medelst de forut
varande, till endast inemot 40 stycken uppgaende stationerna.
Genom i synnerbet busballningssallskapens beredvilliga till-
motesgaende bar det lyckats uppbringa antalet nederhords-
stationer anda till omkring 350. Dessa stationer aro spridda
ofver bela landet ocb representera dess olika terrangfor-
ballanden, skog, slatt, berg, lagland o. s. v. Pa samtliga
dessa nederbordsstationer utforas iakttagelserna efter samma
plan, enligt samma instruktion, pa samma slags blanketter,
bvilka manatligen insiindas till Meteorologiska Central-an-
stalten, samt pa de fiesta med samma slags instrument, nam-
ligen anstaltens ofvan omtalade modell. Pa en del stationer,
dem i Upsala, Skaraborgs, Orebro ocb Vesteras Ian, anviindes
dansk modell. Bada slagen matare, bvilka for ofrigt obe-
tydligt skilja sig fran bvarandra, gifva enligt jemforelser,

HAMBERG, SKOGSMETEOROLOGI. 193

sasom var att vanta, lika stora maD2:der hvad betrafFar regn.
Snomatning gifver i alia hiindelser osakra resultat; i den
svenska mataren, sasom varande djupare, stannar ma handa
under yrviider nagot mera sno qvar.

For att nu sa lange som mojligt soka uppehalla intres-
set hos detta stora antal observatorer samt iifven for att
gora observationerna omedelbart gagneliga iifven for andra
iindamal, t. ex. for landtbruket, hade dr Hamberg gatt i for-
fattning om utgifvande af en mdnadsofveysigt af vdderleke^i
i allmanhet och siirskildt for nederbordsforhcillandena, att
spridas sa val till observatorerna som andra personer. Ett
profnummer af denna publikation for december 1879 utde-
lades bland de niirvarande. Det innehaller bland annat en
karta ofver storre delen af Sverige, der nederbordens for-
delning ofver landet ar askadlicfgjord medelst kurvor, gaende
genom orter med ungefar lika nederbordsmangd under ma-
naden. Pa en till hushallningssallskapen i riket utfardad
inbjudning till subskription a en sadan manadsofvcrsigt hade
vid tiden for foredraget (14 juli) redan sa manga bifallande
svar ingatt, att dess utgifvande syntes betryggadt.

Utom hiir ofvan anforda, hittills vidtagna anordningar
aterstar visserligen annu atskilligt att inratta eller undersoka
for fragans fullstiindiga utredande, men det ansags icke lamp-
ligt att allt for bradstort at mindre ofvade observatorer upp-
draga en mangd observationsgoromal. Ett och annat till-
tiinkt behofde afven experimentelt forbercdas.

Xagra resultat var dr Hamberg sa mycket mindre iinnu
i tillfalle att meddela, som alia eller nastan alia de niimnda
anordningarna tillkommit under de sista tvenne aren, och tiil-
riickligt observationsmaterial saledes annu icke kunde finnas.

Observationerna beraknas emellcrtid allt efter som de
inkomma, och siirskilda bearbetningar af dessa for vinnande
af resultat rorandc delar af sjelfva hufvudfrilgan '(uo under
utforande. X^gon publikation af sifFrorna eller samman-
draor deraf utan narmare bearbetnins: bar iinnu icke ansetts
lamplig.

12:te Sitandinavislia Naturforsharemotet. 13

194 AFDELNINGEN FOR MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK.

Doktor GuLDBERG holl derefter ett foredrag:

Om stigende Livrenter.

Vi beteo-ne med /j- Antallet af Levende efter Dodelif^heds-

tabellen i Alderen x Aar, med v = ^ den saakaldte Dis-

l + JL

100

kontofaktor, livor p er Rentcn af 100 om Aaret, med a^rck den

kontaute Vserdi af en i k Aar opsat, livsvarig og forla^nget

Livrente (o: som udbetales for hele Dodsaaret) for en ^-aarig,

der udbetales med 1 Krone aarlig ved Aarets Ende (o: Livrenten

er efterbetalt). Fremdeles betegner Dj^ Produktet /^ v^ og

Nx Summen Dj: + D^+i + J^x+2 + + -^^lo-j, idet Dode-

lighedstabellen som s^dvanligt antages at standse ved Alderen

100 Aar.

Den kontante Vterdi af 1 Kr., der skal udbetales en A'-aarig

om n Aar er:

7 / r^ + n f)

f-.r + » -I r. t-x + ti ' '- J^T + n

X f" ^ :=:.

Skal Udbetallngen fmde Sted forst ved Aarets Ende, men
til enhver af de l^ + n levende ved Aarets Begyndelse, saa bli-

vcr — ^j^ at multiplicere med r, og den sogte kontante Vaerdi

bliver i dette Tilfselde

■^X + 71

Soettes i denne Formel efterhaanden n = k, k -{• 1, k + 2,

, 100 — cC, og adderes de fundne \ serdier, erholdes den

kontante Yserdi af den i k Aar opsatte, livsvarige og for-
Itengede Livrente, som udbetales med 1 Kr. ved hvert Aars
Ende, for en .r-aarig Person at vgere:

(D*

<^x{k = -^x + k , J^x + ;. ■ + 1 , -Dx + 1+2 , , JJioo

V H ~ . ?• -j — . r + +

D

^^x + k

x

V

I) J, + 7, + Z>^. + /. + 1 + jDs; + ;l- + 2 + + -^K

100

B.

V.

Saittes her k = 0, erholdes den kontante A'aerdi af en strax
begyndende Livrente, o: af en simpel livsvarig Livrente, for-
loenget og efterbetalt, stor 1 Kr. aarlig, at v^re:

GULDBERG, STIGENDE LIVREXTER.

195

A

T

(1).

"^^ ~ i>.

X

V

En stigende Livrente kan betragtes som en Sum af Liv-
renter. Beorynder Livrenten strax med det aarlio-e Belob af
j9 Kroner, saa er den kontante Vaerdi for en .'P-aarig:

(1)^

V

N.

(Ix = }'>

X

I).

. V

Stiger Livrenten om h Aar med q Kroner, saa er den kon-
tante Vffirdi af denne opsatte Livrente:

q . ax{k = q . —jf— ' ^

Stiger frem deles Livrenten om k Aar med r Kroner, saa
er den kontante Yserdi af denne opsatte Livrente:

■'-^ X + k + k^

r . ajc(k + /- = r . -

D.

. I'

O. S. V.

Adderes disse Vrerdier, erholdcs den kontante Vaerdi af
den stigende Livrente for en A'-aarig at vaere:

V

Yj- pNx + giVx + /.• + rN.^ + J, + ;,v +

K^ =

Er Kj. == 100, saa er p Storrelsen af den Procent, hvor-
med Livrenten begynder, p + q Storrelsen af Procenten efter
k Aars Forlob, p -{■ q + r Storrelsen af Procenten efter k + k"
Aars Forlob o. s. v.

Saaledes er f. Ex. for en 0-uarig efter den norske Livrente-
forenings'^^ Tabel 6, II den kontante Vaerdi:

V

I).

S A^ 4- 1 /V ^ 1 A^ -I- 1 \^ 4- '^N 4- 1 A^ 4- 1 /V

+ \^\, + \^,, + 4A^o + ^^,, + OA^o + bN,, + 5A^o + 8A,,

+ lOxV.

78

100.

Yed at indbetale 100 Kr. erbolder altsaa vedkommende
Indskyder i de forste 10 Aar 3 %, i derpaa folgcnde 5 Aar
3i %, i derpaa folgende 5 Aar 4 ^ o. s. v. Efter 50 Aars For-
lob cr Renten stegen til 11 %, efter 55 Aar til 16%, efter 60

* Da i Norsrc den norske Lim'utrfoi'cn'nis, cr den eneste Anstalt, som
sikrer stigende Livienter, benyttes her og i det folgende denne Anstalts
Tarifer og Grundtavler ved de anforte Exempler.

196 AFDELNINGEN FOR 3IATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK.

til 22 %, efter (^d til 27 %, efter 70 til 32 %, efter 75 til 40«/.
og efter 78 Aar til 50 fo, med hvilket Belob den vedbliver
indtil Indskyderens Dod samt udbetales fuldt ud for hele
Dodsaaret.

Beregningen af Rentens Stigning sker simplest paa fol-
gende Maade. S^ettes Storrelsen i Parenteseu = S, saa er:

^0=-^- So, hvoraf S, = K, .^ = 100 . ^ .

Har man fundet Vaerdien af Sq, saa har man:
Sq — oiV"o + \^\o + ^-^"i5 + 0. s. V (1)

Da Vaerdierne for A^q, xV^, N^ o. s. v. findes i Grund-
tavlerne, saa kan man beregne Rentens Stigning gjennem suc-
cessive Additioner, idet man prover sig frem. Det er her
selvfolgeligt et vidt Spillerum for Vilkaarlighed ; Rentens
Stigning kan vaelges paa forskjellige Maader, idet man kun
har at paase, at Betingelsesligningen (1) tilfredsstilles. Paa
samme Maade erholdes i xVlmindelighed:

^x - ^ . S. = 100, hvoraf S, = — ^ .

Har man nu beregnet Tabeller over stigende Livrenter
svarende til de forskjellige Aldere ved Indtraedelsen, har man
ved de aarlige Opgjor at beregne den kontante Vaerdi af den
stigende Livrente svarende til et bestemt Antal Aar efter Ind-
trsedelsen. Fremgangsmaaden oplyses simplest ved et Tal-
exempel, idet vi ville beregne den kontante V^rdi af oven-
naevnte stigende Livrente for en 0-aarig, efterat 5 Aar er for-
lobne siden Indtraedelsen. Man har da Vaerdien at vaere:

K" = :k ^^^'-^ + ^^^''» + i'^''^ + + ^0-^") = ir. ■ ^f-

o 5

hvor 5f = S^ — 3A^ + 3A^ .

Man beregner altsaa forst aS^^^ og derpaa A'^^-" = -^ . aS^^^ .
Paa samme Maade er i Almiudelighed:

-L^x + n

GULDBERG, STIGENDE LIVREXTER 197

Paa denne Vis kan man bereofne sio; Tabeller over K ,

K , K]^, ' o. s. v., og man erhoider da ved Opgjoret de sogte

kontante Vasrdier ved simple ]\Iultiplikationer.

Exempel. For en 0-aarig er indskudt i den norske Liv-
renteforening 2000 Kr. paa stigende Livrente efter Tab. 6, 11.
Den kontante Vaerdi ved Opgjoret, da 5 Aar antages at vagre
forlobne siden Indtrasdelsen, er:

20 . K[^^ = 20 . 114,1 1 = Kr. 2282,2o.

Anm. Dette Belob Kr. 2282,2 0 er Kr. 282,2 0 mere end
de indskudte 2000 Kr. Denne Forogelse bar sin Grand deri,
at i de forste 5 Aar bar vedkommende Indskyder blot faaet

3 % aarligt af sin indskudte vSum, som kun udgjor en Del af
Eenten (Renten er i den norske Livrenteforening regnet til

4 af 100 aarligt, hvortil kommer Tillsegget paa Grund af Ri-
sikoen ved Dod); Resten er altsaa tillagt Kapitalen, som maa
foroges, folgelig ogsaa Forpligtelsernes Belob.

I flere Livrenteanstalter kan sikres Tilbao:ebetalino" af den
indskudte Sum, dog med Fradrag af oppebaarne Livrenter.
Forat sikre saadan Tilbagebetaling maa Indskyderen betale et
Tillseg engang for alle. Beregningen beraf sker paa folgende
Maade.

Ere de Belob, som Livrenteanstalten forpligter sig til at
tilbasjebetale en d'-aarioj ved Indtrsedelsen i Dodstilfaalde ved
Enden af Ite, 2det 3dje Aar o. s. v., benboldsvis a^ a^ a^ o.
s. v., saa er den kontante Vaerdi af disse Tilbagebetalingsbelob,
naar dr beteo^ner Antallet af Dode i Alderen x Aar, 02 man
saetter clxV-^- = L^'.

dx ^^ + 1 2 I _ . ^M^ix'v''- + CLidx + 1 . r=^ + 1 + . . .

Lx, ' 7* LLqr • O

V
= Yfi^io^x + (ilLx + ] + CI2TJX 4-2 + )•

Er Livrenten kjobt for 100 Kr., og er Renten i de forste
n Aar 5, dens Stigning (Tilvasxt) i paafolgende 7ij Aar 5j, dens
atter paafolgende Stigning .§2 i de folgende iio Aar o. s. v.,
saa bliver Tilbagebetaliugsbclobene, der skal crlsegges i Til-
ficlde af Dod ved Enden af hvert Aar:

198 AFDELNINGEN f6r MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK.

a^ = 100, «! = 100 — s, a._ = 100 — 2s , «„ = 100 — ns,

a,j ^ J = 100 — ns — §1, cin + 2 = 100 — ns — 2^2 ,

an + 7ii =100 — ns — ?i,Sj o. s. v.
Indssettes disse Vaerdier for a^, a^, a^ o. s. v. i fore-
gaaende Formel, erholdes Storrelsen af det Tillaig T^,., som en
x-aarig skal betale forat sikre Tilbagebetaling i Dodstilfelde -

r, = -^{ioo[i, + x, + i + z, + 2 + + L, + ,]

— s [L^ + 1 + 2Z^. + 2 + 3X,; + 3 4- 4- tL:c + <]

Sj [xy^; + ?2 + 1 + ^-'-'J!; + ?i + 2 + .... 4- [t n) Lie + t\

^2 [Lx + n + Tjj + 1 + ^l^x + a + nx + 2 + + (^ ^^ 'h) -^x + /J

}.

hvor t ^= n + n^ + ?i2 + • • • • Saetter man for Kortheds Skyld

Px =■ J^^x + Lc + 1 + J^x +2 + + -^100>

■^x = -fx + Px + \ -^ Px + 2 + + -^100)

saa kan Udtrykket for T^^ reduceres til folgende:

7x = jY {lOOPa; + (s + §1 + % + S3 + . . .) i?.^. + < + 1 — [sKj, + 1

+ S^rix + 72 + 1 + S^LCx jf. n + nx + \ + S^Tlx + n + 7ii + n. + I +

+ 9'P^ + , + 1] }

hvor r = 100 — ?zs — n^ {s + s^) — n^ (s + s^ + So) — ?«3 (s +

Sj + ^2 + S3) — enten er nul eller mindre end paafol-

gende Aars Liv rente, altsaa r — sidste Tilbagebetalingsbelob.

Yed Hjaelp af denne Formel kan Tx beregnes, idet man
giver X successive Vserdieme 0, 1, 2, 3 o. s. v.; paa denne
Maade erholder man en Tabel over Storrelsen af det Tillaeg,
som skal betales forat sikre Tilbagebetaling, svarende til de
forskjellige Indtraedelsesaldre.

Ecvempel. En Fader indskyder 1000 Kr. for sin 5-aarige
Datter i den uorske Livrenteforening efter Tabel 6, II og si-
krer Tilbagebetaling i Dodstilfselde; hvor stort Tillaeg skal
betales?

Ifolge Foreningens Tabel 7, II er Tillaegget for en 5-aarig
5,7 2 8 for indskudte 100 Kr.; altsaa i dette Tilfaelde:

10 . 5,728 = Kr. 57,28.

Anm. Her bor anmgerkes, at den norske Livrenteforening
ved nsevnte Tiling beregner 10 % eller ^jy som Sikkerhedspro-

GULDBERG, STIGEXDE LIVRENTER. IDO

cent. Vedkommende Indskyder i Foreningen vil derfor i Virke-
ligheden have at betale 57,2 8 + 5,7 2 = Kr. 63, no. I Ta-
rifen for Publikum er opfort Storrelsen af Tillseggene med
usevnte ^0 %, altsaa i foreliggende Tilfaslde 6,300 og ikke

5,728.

Der staar endeiig tilbage at bereo-ne ved de aarlige Op-
gjor den kontante Vaerdi af Forpligtelserne til Tilbagebetaling.
Man gaar her frem paa folgendc ]\Iaade. Man saetter

T ^ f T T r 1 ^' /I

I^ = y— [Ctf^l^x + (^f^l-t^X -r 1 + . . . 4- (ItJ-^X + <1 = -jY • ^Xl

hvor c/q, rtj, (1-2, o. s. V. ere de Belob, som skulle betales i
Tilfgelde afDod ved Enden af Ite Aar, 2det Aar, 3die Aar o.s.v.
Efter 1 Aars Forlob er den kontante V^erdi af Forplig-
telserne til Tilbagebetalinfi^:

T^^^ — ^ ^n T 4-n T 4- J^ n T 1 — ^ A^^^

J- ^ — yy~ — y^\J^x + i + "o^^: + 2 + • • • + (■^tJ^x + «j — t-j • -^^ 1

^x +1 " ^x + 1

hvor A^l^ = Ay, — a^L-j, .
Lio^esaa efter 2 Aars Forlob:
<2) _ ^' .(.. r , .. T . . ., r I _ ^' _4s2)

T — -f] \Cl2Lx + 2 + f^3-^x + 3 + • • • + (^Lx + t] —

hvor A^' = A['^ - a,Lx ^ ^.

X

O. S. V.

Paa denne Maade bereo^ner man en Tabel over T " sva-

O X

rende til de forskjsellige Aldere x = 0, 1, 2, 3 o. s. v. og til

alle Vaerdier af n fra 0 til den Vasrdi af n, for hvilken T"

bliver lig nul. Ved Opgjoret har man da til Bestemmelse af
den kontante Vserdi af Forpligtelserne til Tilbagebetaling kun
at udfore simple Multiplikationer.

Exempel. For en 0-aarig er indskudt 100 Kr. paa stl-
o-ende Livrente samt sikret Tilba^ebetalino^ i Tilfaelde af Dod.
Ved Opgjor 5 Aar efter Tndtraedelsen er den kontante Vaerdi

af Forpligtelsen til Tilbagebetaling 10 . T^^'\ I den norske Liv-
renteforeninLjs Tabel over 7"^"^ svarende til dens Tabel I), II

O X '

over stigcnde Livrentcr findcs T^'^^ =3,03i. Altsaa er den
sogte kontante Vnerdi 10,3,931 = Kr. 39,3 1.

200 AFDELNINGEN FOR MATEMATIK, ASTRONOMI 0C^ FYSIK.

Sedan doktor Guldberg ytterligare anfort: Nogle Be-
mserkninger om Regneopcration er, meddelade kapten
AsPELiN foljande:

Beskrifning pa en apparat, hvarmed tiden, da
en stjerna passer a r tradarna i ett transit-instru-
ment, kan med stor noggranhet angifvas.

Da observationer taofas med ett transit-instrument, ocli
tiden, da stjernan passerar hvarje trad, antecknas efter i
narheten af instrumentet upphangdt pendelur, ar det omoj-
ligt att, med tillhjelp af oga och ora, d. v. s. medelst syn
ocli horsel, noggrant uppskatta tiondedels sekunden vid
passagen.

Detta liar gifvit mig anledning att konstruera en ap-
parat, hvarigenom, med tillhjelp af syn ocli kansel. onskad
noggranhet vinnes.

Apparaten utgores af verket till ett s. k. marinur, med
atta dagars gang, forandradt pa foljande satt: fjedern ar
borttagen ur fjederhuset, och i stiillet ar insatt en vals med
lod; pa minutvisarens axel ar fastad en messingscylinder
och derofver en dylik, som genom fjeder, justerad med skruf,
tryckes mot den forra cylinderu, och slutligen ar steghjulet
borttaget och pa axeln en vindfang anbringad.

Verket ar fastskrufvadt i ett litet skap, forsedt med
dorr, och ofver verket en rorlig skifva med omlindad pap-
persremsa, som ledes emellan cylindrarna och utgar genom
ett hal pa skapets liogra sida. Pa samma sida finnas ytter-
ligare tvenne hal, det ena for en stang, som loser och stop-
par vindfangen, det andra for en annan stang, livars iure
anda ogonblickligen liojes, da en vid lialet anbringad vef
under kringvridning passerar stangens yttre anda och san-
kes genom en vid verket och stangen fastad fjeder. Vid
den sist niimnda stangens inre anda ar fastadt ett stift, som,
da stiftet liojes, gor inhugg i papperet.

Tnnan apparaten begagnas vid observation, siittes verket
i gang genom att nedtrycka stangen, som stoppar vind-
fangen, och efter pendeluret inhugges i remsan genom vef-

ASPELIN, BESKRIFNING PA EN APPARAT. 201

vens kringforande en sekundskala, hvarefter verket stoppas
genom samma stangs upplyftande.

Anvisningen att begagna apparaten ar sardeles enkel.

Satt verket i gang nagra sekunder innan stjernan kom-
mer till forsta traden och inhugg en sekund, som halles i
minnet eller ar pa forliand bestamd; gor inhugg hvarje gang
nagon trad skymmer stjernan; stoppa verket nar sista traden
ar passerad ; latta pa den ofre cylindern och utdrag pappers-
remsan. som iemfores med skalan.

Sedan professor Steen, sasom afdelningens ordforande,
uttalat sin sluthelsning till medlemmarne och professor Ed-
LUND tackat ordforauden a afdelningens vagnar, upplostes
sammankomsten.

202

2.

Afdeiningen

for

kemi och farmaci.

Ordforande: Professor Blomstrand.

vice Ordforande: Professor Thomsen,

Professor Hiortdahl,
Professor Cleve och
Kand. polyt. Steenberg.

Sekreterare: Assistent Christensen,

Apoteker Hvoslef och
Doktor JoLiN.

Forsta sammankonisteii.
Torsdageu den 8 juli kl. 12—2.

Foredrag; hollos af

o

Professor Stenberg: Nagra iakttagelser betriif-
fande den qvantitativa bestamningen af qvinno-
mjolkens bestandsdelar.

Assistent 0. Christensen: Om en Metode til Fr era-
stilling af Chloropurpureochromchlorid.

Professor Nilson: Om ytterbium (tryckt i Ofvers. af
K. Vet.-akad:s forhandl. 1880 n:o 6).

AFDELNINGEM FOR KEMI OCH FARMACI. 203

Apotekaren Stahre: Om ferrum reductum och om
karbolsyrans qvantitativa bestiimmande, hvartill pro-
fessor Almen lade nagra anmarkniDgar.

Andra sammankoinsten.
Fredagen den 9 juli kl. 10—12.

Foredrao- hollos af:

Professor Almen: Om orent vattens vasentliira
forbattring medelst jernklorid m. m. for liushalls-
behof, hvilket foredrag gaf anledniug till ett yttrande af
lektor Fernqyist och nagra ytterligare upplysningar af fore-
draganden.

Professor Cleye: Om erbium och thulium.

Professor J. Thomsen: Om Resultaterne af ter mo-
ke miske Undersoo-elser over Kulstoff-forbindel-
semes Teori (tryckt i Berichte der chemischen Gesell-
schaft zu Berlin, 1880 s. 1371 och 1388).

Professor Xilson: Om skandium (tryckt i Ofvers. af
K. Vet.-akad:s forhaudl. 1880 n:o 6).

Tredje sammankonisten.
Lordageu den 10 juli kl. 10-12.

Foredrag hollos af:

Assistent Th. Thomsen: Om Vedets ke miske Sam-
mensaetninsr.

Professor Xilson: Om berylliums atomvigt och
viisentliga karakterer (ofvers. af K. Vet.-akad:s forhandl.
1880 d:o 6), hvilket gaf anlcdning till ett yttraudc af pro-
fessor J. Thomsen.

204 AFDELNINGEN FOR KEMI OCH FAEMACI.

Derefter holl professor Hiortdahl ett foredrag cm

Krystallografiske Und ersogelser af organiske
Basers Salte.*

De krystallografiske Undersogelser, cm livis Eesultater
jea; ker skal have den ^Ere at gjore en kort forelobig Med-
delelse, omfatter endel Salte af Metliylamin, Anilin og Piper-
idin raed de af disse Baser afledede methylerede og aetliy-
lerede Derivater samt Aramoniumbaser. Jeg liar villet nnder-
soge, dels om disse Legemers Forbindelser i krystallografisk
Henseende frembod nogen Analogi med tilsvarende norga-
niske, dels i hvilken Grad I'ndforelsen af Methyl eller ^Ethyl
(homologe Rsekker) paavirkede Krystalforraen,

Med Hensyn til det forste Punkt kjender man allerede
nogle Tilfaalde, hvor man kan paavise Lighed i Krystalformen
med de tilsvarende uorganiske (Ammoniak eller Alkali) Salte,
f. Ex. salpetersur Trigethylamin, der efter v. Lang er iso-
morft med Kalisalpeter. Det salpetersure Tetramethylam-
monium er, ligeledes efter y. Lang, sandsynligvis isomorft
med Natronsalpeteret. Af tetramethylammonium har nu jeg
bl. a. fremstillet tvende smiikt krystalliserede Chromater,
det rode Dichromat og det gule normale Chromat. Dette
sidste Salt danner store rhombiske Pyramider, for hvilke jeg
har fundet

a: h : c — 0,5994 : 1 : 1,24S3,
en Form, der tydelig viser at sammenligne med Na^SO^.

a:h : c = 0,5918 : 1 : 1,2 500.
Alt dette er dog ligesom mere enkelte Glimt, nogen gjen-
nemgaaende Afspejling af de kemiske Analogier i Kryst^-
formen finder man i almindelighed ikke.

Med Hensyn til Forholdet mellem Krystalformerne af de
forskjellige homologe Trin foreligger allerede et Arbejde af
min Ven Topsoe, der ved sine Undersosfelser af en Rsekke
Dobbelsalte af de tre ^thylaminbaser bl. a. har fundet, at disse
ikke ere isomorfe med Ammoniakens tilsvarende Salte og
ialmindelighed heller ikke isomorfe indbyrdes; den ud-
magrkede danske Krystallograf har dog kunnet paavise visse
* Tryckt i Kristiania som Universitetsprogram for l:ste Semester 1881.

BIORTDAHL, KRYSTALLOGRAFISKE UNDERS6gELSER. 205

morfotropiske Relationer til Ammoniaksaltene, idet TEtliyl-
aminernes Salte i enkelte Tllfaelde synes at nserme sig til de
for Ammoniaksaltene karakteristiske Former. Af Methyl-
aminbaserne er Platinchloridsaltene for nogen Tid siden be-
skrevne af LIjdecke*; jeg for min Del liar, hovedsagelig
ved Hjselp af et Materiale, som Hr Camille Vincent bar
havt den Godbed at meddele mig, gjennemgaaet de 3 Me-
tbylaminbasers Dobbelsalte med Cbloridene og Bromidene af
Tin, Guld og Kadmium. Uden ber at ville traette ved Detail-
lerne af mine Maalino-er, der stadigr bave vaeret stottede til
xVnalyser, skal jeg kun i almindeligbed bemaerke, at Metbyl-
aminernes Salte, tvaertimod bvad man efter selve Metbyl-
aminets Licrbed med Ammoniak skulde bave noo;en Grund til
at form ode, i endnu miudre grad end ^tbylaminernes Salte
vise Ligbed med Ammoniaksaltenes Krystalform. Heller ikke
ere Saltene af de forskjellige Trin af de metbylerede Ammo-
niaker indbyrdes isomorfe, ligesaa lidt som de ere iso-
morfe med de tilsvarende getbylerede Ammoniakers Salte.
Jeg bar ligeledes bavt Anleding til at forvisse mig om, at
Saltene af Metbylamin, Dimetbylamin og Trimetbylamin ikke
krystallisere sammen, men at de i enkelte Tilfailde endog
ganske skarpt skille sig fra bverandre ved Krystallisationen.
Paa en ganske anden Maade end de metbylerede og
aetbylerede Ammoniaker forbolde sig de metbylerede og aetby-
lerede Aniliner. Medens de forstnsevnte ikke ere isomorfe
indbyrdes og ikke ere tilbojelige til at krystallisere sammen,
ere de sidste fuldstaendigt isomorfe og krystallisere sammen
i alle Forbold med saaden Letbed, at det ofte er forbiindet
med Vanskeligbed at faa frem en ren Forbindelse fri for
isomorf Tilblanding. Saaledes er det bromvandstofsure
Anilin isomorft med og krystalliserer sammen med det
bromvandstofsure iEtbylanilin. Anilinsaltet danner tavle-
formede Krystaller af det rbombiske System, for bvilke
jeg bar fundet a : 6 : c = 0,7 230 : 1 : 0,s 180 ; mine IMaalinger
stemme i Priemezonen med de tidlii^ere af v. Lang, men

* Dimethylamin Platinchlorid er dimorft ; foiuden den almindelige, af
LCdecke beskievne Form (rhombisk. a .h \ c — 0,993 : 1 : 0,977) kan det op-
trasde i en anden, ligeledes rhombisk Form, hvor a -.b : c = 0,C216 : 1 : 0,8899.

206 AFDELNINGEN FOR KEMI OCH FARMACI.

mine Krystaller, som jeg naturligvis har identificeret red
Analyse, ere noget anderledes udviklede end de af ham be-
skrevne. For ^Ethylaniliusaltet, ligeledes rhombisk, bar jeg
fundet a : 6 : c = 0,7 185 : 1 : 0,? 180, bvad der ogsaa godt stem-
mer med T. Langs tidlio^ere Maaliuo^er af det lodvandstof-
sure ^Etbylanilin. Det smukt kiystalliserende bromvand-
stofsure Disethylanilin er derimod ikke isomorft med de to
foregaaende; det er monoklint, men viser dog i Prismezonen
fuldstsendig Ligbed med de to for ngevnte. Af Anilinbaser-
iies Dobbelsalte vil jeg uaevnte de pragtfulde krystalliserende
Kadmiumbromidsalte af Anilin, Metbylanilin og jEtbylanilin,
der alle krystallisere i det rbombiske System og ere fiild-
stsendigt isomorfe. Ligesaa krystallisere Tiubroraidsaltene
af de 3 nsevnte Anilinbaser iidmi^rket s^odt. os: ere isomorfe
indbyrdes; Krystalsystemet er monoklint. Disse Salte vise
nogen Ligbed med Krystalformen af rr Tolnidinets Tindobbel-
salt, der er et af de pragtfuldest krystalliserede Dobbel-
salte, som jeg overbovedet bar bavt Anleding til at arbejde
med. Ogsaa af Diraetbylanilin, der ellers ikke formaar at
danne krystalliserede Salte, og af Disetbylauilin barjegfrem-
stillet godt krystalliserede Tindobbelsalte, der imidlertid ikke
ere isomorfe med de foregaaende.

Paa lio-uende Maade som Anilinbaserne forbolde sip" Pi-
peridinbaserne; det saltsure Piperidin og dets Salte med Pla-
tin-, Tin- og Guldcblorid ere isomorfe med de tilsvarende
Metbylpiperidinsalte.

Vi flnde altsaa ikke nogen alraengyldig Eegel for For-
boldet mellem de bomologe Ammoniakderivaters Krystalform :
medens de forskjellige Trin af metbylerede og aetbylerede
Ammoniaker ikke vise noo-en Isomorfisme, finder tvsertimod
fuldstsendig Isomorfisme Sted mellem de metbylerede og
astbylerede Anilin- og tildels Piperidin-derivater. Ligesaa bar
jeg tidligere fundet for de organiske Tinforbindelsers Ved-
kommende. Tindimetbylcblorid er isomorft med Tindi-
aetbylcblorid, men Tintrimetbylsulfat ikke isomorft med
Tintrigetbylsulfat. Jeg bar tillige paavist, at de isomorfe
Cblorider af Tindimetbyl og Tindiaetbyl bave en Krvstal-
form, der kan sammenlignes med Blycbloridets, samt at Tin-

DKEWSEN, KVANTITATIV BESTEMMELSE AF FOSFORSYRE. 207

trimetliylsulfatets Form er garisk(3 den sarame som Natrium-
sulfatets, medens Tintriaathylsulfatets staar Kaliumsulfatets
Form saerdeles nser. De homologe organiske Radikaler for-
holde sig, mener jeg, paa samrae Maade som de hinanden
uaerstaaende metalliske Elementer, der dels ere isomorphe
dels ikke. Ligesom f. Ex. Bly og Barium ere isomorfe, men
Kalium og Natrium i Almindeliglied ikke, saaledes er Tin-
dimethyl og Tindiastliyl, Anilin og Methyl- eller ^thyl-
anilin isomorfe, men Methylamin og Dimethylamin og Tri-
methylamin ikke isomorfe.

Der er dog visse Tilfaelde, hvor ogsaa en Isomorfisme
mellem de sidstnsevnte Legemer finder Sted, nemlig hvor
disse indgaa som Radikaler i Forbindelser, der udmaerke sig
ved en saerdeles Persistance i krystallografisk Henseende.
Til saadanne peristente Typer raaa fremfor alle regnes Alu-
nerne. Alle Trin, saavidt bekjendt, af de methylerede og
aethylerede Ammoniaker med tilhorende Ammouiumbaser,
der ellers ikke ere isomorfe hverken indbyrdes' eller med
Ammoniaken selv, kunne danne regulasrt krystalliserede Alu-
ner; man finder disse regulaer Aluner lige ind i den aro-
matiske Gruppe, nemlig i de Ammoniakderivater, der inde-
holde seorte Alkoholradikaler, hvarimod Ammoniakderivaterne
af Phenolradikaler saavelsom Piperidinet og de fleste Plante-
alkaloider ikke kunne danne Aluner.

Derpa meddelade kand. polyt. Drewsen :

Nogle Bem aerkninger om den kvantitative Be-
stemmelse af Fosf orsyre.

Blandt de Stofi^er, der hyppigst ere Gjenstand for kvan-
titativ Bestemmelse, indtager Fosforsyren en fremragende
Plads, vaesentlig begrundet i dens store Betydning som Vaerdi-
stof i de kunstige Gjodninger. Antallet af Metoder til
dens Bestemmelse er derfor overordentlig stort, og disse
Metoder ere mangfoldige Gunge dioftedc saavcl ved Dis-
kussionsmoder som i forskjcllige Afhandlinger, og heraf er
fremstaaet en Fremgangsmaade til Fosforsyrebestcmmclse,

208 AFDELNINGEN FOR KEMI OCH FAR3IACI.

saa detailleret at man skulde formode, at det var en Umu-
lio-hed at der kunne frerakomme Differencer i Resultaterne.
Det Stof, der hyppigst er Gjenstand for Analyse, er den
Blanding, som fremkommer ved Behandling af naturlig fos-
forsur Kalk med Svovlsyre, og det er igjen det vandige
Udtraek heraf, hvori Fosforsyren bestemmes. Oplosningen
indeholder, foruden Fosforsyre, tillige Svovlsyre, Kalk, lidt
Magnesia, Lerjord, Jernilte og Alkalier.

Til de Regler, som bor iagttages ved Analysen af slige
Blandinger, horer ogsaa, at disse ikke maa underkastes en
endog ganske svag Torring, for at bringe dem i en bedre
og lettere fordelelig Form, idet der da skulde finde en saa-
kaldet Tilbagegang Sted, det vil sige Fosforsyren skulde
atter danne en uoploselig Forbindelse med Kalken under
samtidig Frigjorelse af Svovlsyre. Det vil altsaa fremgaa
heraf, at det maatte anses for en teknisk Umulighed ved
kunstisj Varme at torre slio-e Blandino-er, som paa en eller
anden Maade vare blevne vaade. I Anledning af et be-
stemt foreliggende Tilfaelde anstillede jeg nogle Forsog ved
at torre slige Blandinger i en almindelig Torrekasse ved
lidt over 100° C, og Analyserne viste da, at der i et hvert
Tilfaelde kun fandt en overordentlig ringe Tilbagegang Sted
i Fosforsyrens Oploselighed, ja en enkelt Prove viste en-
dog, at Oploseligheden af Fosforsyren var tiltagen i en ringe
Grad. Da imidlertid lignende Bestemmelser bleve foretagne
paa anden Haand, viste sig temmelig betydelige Differencer
i Resultaterne, som altid bleve betydelig lavere, og det laa
da na^rat antao-e, at xlarsagen hertil maatte lio;ore i den an-
vendte Metode, men begge Analyser vare foretagne efter
Molybdsensyremetoden med lagttagelse af alle Forsigtig-
hedsregler, saa at det maatte vsere en meget ubetydelig Om-
staendighed som frembragte Differencerne.

Ved at sammenholde de enkelte Manipulationer viste
det sig, at der paa et enkelt Punkt var en lille Forskjel i
Metoden, nemlig ved Faeldningen med molybdaensurt Am-
mon, som jeg altid foretager paa den Maade, at jeg til den
filtrerede Oplosning ssetter Salpetersyre og koger, og der-
paa molybdaensurt Ammon, istedet for, som almindelig bruges,

DREWSEN, KVANTITATIV BESTEMMELSE AF FOSFOESYRE. 209

forst at tilssette molybdgensurt Ammon, derpaa Salpetersyre
og lade det Hele henstaa paa et varmt Sted i 6 a 12 Timer.
J eg anvender den forste Metode, fordi jeg har iagttaget,
at Bundfaldet bliver mere kornet, saetter sio^ lettere oo; la-
der sig lettere filtrere. Ved at gendre Metoden saaledes,
som jeg bruger den, forsvandt Differencerne i Analyseresul-
taterne. Oprindelsen til disse Differencer maa vel derfor
soges i, at der selv ved ganske svag Opvarmning, dannes
noget Pyrofosforsyre, der ved den Opvarmning, som opstaar
ved Tilsaetningen af Salpetersyre og 6 a 12 Timers Hen-
stand paa et varmt Sted, ikke igjen omdannes til Orthofos-
forsvre.

For naermere at belyse dIsse Forbold har jeg anstillet
folgende Forsog, der dels skulle vise Forskjellen mellem
Resultaterne af den almindelio" anvendte Metode oo- den
af mig anvendte Metode med Kogning med Salpetersyre,
dels skulle konstatere, om der ved Opvarmning finder en
virkelig Tilbagegang Sted i Fosforsyrens Oploselighed, thi
hvad man tidligere har betegnet som Tilbagegang, er i de
fleste Tilfselde en Dannelse af Pyrofosforsyre.

Forste Rcekke af Forsog.

Prover, der ikke have vaeret opvarmede.

Metode med Kognmg.
AlmindeUg anvendt Metode. (Salpetersyre tilsagttes. Kog-

(Molybd^ns. Ammon, Salpetersyre og ning i circa 20 Min. og der-
Henstand.) paa Tilsset. af molybdjens.

Ammon.)

1 gav 19,45 % P2 05 19,50 % P2 05

2

»

6,7 0 »

>/

3

»

19,81 »

»

4

»

20,10 »

»

5

»

18,93 »

»

6

»

38,89 >.

»

7

»

10,6 3 »

»

8

»

17,53 »

"/J

6,6 2 »

»

19,94 »

»

20,19 »

»

18,93 »

»

38, s 9 »

»

10,50 »

»

17,53 »

»

hvoraf altsaa fremgaar, at der ikke frcmkommer Forskjel i
Resultaterne ved de to Mctoder, naar der ikke har fundet
nogen Opvarmning Sted.

12:te Skandinaviska Naturforsharembtet. 14

210

AFDELNINGEN FOR KEMI OCH FARMACI.

Anden Bcekke of Forsog.

Prover, der have v?eret opvarmede til forskjellige Tern-
peraturer.

o ;r^ 5

< 00 5

3 re ^. -s

^•S o

3 ^

3 ^

d

S I— I cc

p . o

O ft

• — ■ ^

f6 CO

O

—.

CO

<

13 er blev fundet.

Ved Kogning
med Salpelersyre

Uden
Kogning

1
2
3
4
5
6
7

20,15

17,9 7
10,50
14,24

20,15

17,53

19,00

100°

11,0

22,62

160°

21,4

22,86

160°

21,4

13,36

180°

21,2

18,07

250°

20,0

25,18

300'

21,0

24,04

300°

25,0

23,07

5 Min. - 20 Min.

22,40

22,30—22,81

12,60
11,25—11,30

23,30

23,67

23, d^

20,91

21,50
9,75
9,95

19,00

11,90
12,03

hvoraf altsaa ses, at der allerede ved 100° dannes Pyrofos-
forsyre i ikke ubetydelig Maengde, og som det kunde ven-
tes stiger Maengden af Pyrofosforsyre med Temperaturen.

Tiden til Kogning har jeg ansat til 20 Min.; 5 Minutter
synes efter de to i'oretagne Forsog at vsere for lille. End-
videre har jeg sogt at bestemme Fosforsyren i Filtratet fra
nogle af de Prover, som ikke bleve kogt med Salpetersyre.
Forskjellen mellem de to liesultater i Proverne 3 og 4 er
jo henholdsvis 2,85 og 1,35 % Fosforsyre og ved Kogning af
Filtratet fra det gule Molybdsensyrebundfald med Salpeter-.
syre, fremkom ogsaa strax et gult Bundfald, der gav hen-
holdsvis 2,30 og 1,02 % Fosforsyre, altsaa ikke ganske den
manglende Msengde.

Hvad den virkelige Tilbagegang i Fosforsyrens Oplose-
lighed angaar, saa finder en saadan i alle Tilfaelde Sted,
(N:o 7 danner en Undtagelse, dog er Forskjellen her over-
ordentlig ringe), men er i de fleste Tilfaelde ringe. Kun

DREWSEN, KVANTITATIV BESTEMMELSE AF FOSFORSYRE. 211

N:o 4 viser en storre Tilbasreoranff, men Grunden hertil er
udentvivl den, at den fosforsure Kalk var behandlet med en
forholdsvis ringe Msengde Svovlsyre.

Da det i Almindeliffhed er umulio^t at afsfiore ved Be-
gyndelsen af Analysen af de saa liyppig forekommende Bland-
ninger af fosforsnr Kalk med Svovlsyre, om de have vseret
opvarmede, bor en Kogning med Salpetersyre altid gaa forud
for Tilsaetningen af molybdaensur Ammon. Nedenstaaende
Tal vise Resultaterne af nogle Analyser af saadanne Bland-
ninger, der have vaeret opvarmede i en Flammeovn, hvor
dog hverken Temperaturen eller Svindet have vseret maalte.
Temperaturen har dog ikke vasret hojere, end at man kunde
tage Stoffet i Haanden, naar det blev taget af Ovneo.

Metoden uden Kog-
ning med Salpetersyre.

Metoden ved Kogning
med Salpeter i 20 Min

1 18,5 5

19,45

2 18,20

19,21

3 19,22

20,2 0

4 20,13

20,43

5 19,50

21,61.

Foredrag hollos ytterligare af:

Doktor Atterberg: Om forbattringar i metoden
for fosforsyrans bestammande medelst molybden,
hvilket foredrao; ^af anlednino- till nas^on diskussion mellau
apotekaren Enell och foredraganden.

Doktor JoLiN: Nagra anmarkningar rorande qva-
litativa reaktioner pa fri fosfor.

Fjerde saniinankomsten.
Mfiudagen deu 12 jiili.

Kl. 10,30 — 12 sammantradde afdelningens farmaceutiska
medlemmar, under ordforandeskap af professor Hiortdahl,

212 AFDELNINGEN FOR KEMI OCH FARMACI.

for att diskutera den af apoteker Tullin Petersen fram-
stalda fragan:

Hvilkc clementEere Kundskaber bor der for-
dres som Adkomst til farmaceutisk Studium?

Ofverlaggningen inleddes af lierr Tullin Petersen, som
vttrade *:

Det Sporgsmaal, jeg bar den ^re at indlede, moder mig
saavel iiforberedt, som forberedt; uforberedt, som jeg kunde
onske at bave nogle statistiske Meddelelser til min Raa-
digbed ; forberedt, som jeg bar beskjseftiget mig hermed
igjennem over 25 Aar: Stillinger som Examenskoutrolle-
rende ved en bojere Eealskole, Examinator ved farmaceu-
tisk i\Iedbjaelper-Examen — samt til en senere Tid Censor
ved farmaceutisk Examen, ved Siden af almen Interesse
for Undervisningen, bar givet mig sserlig Lejligbed dertil.
Imidlertid er det forst efter den Tilslutuing for vSporgs-
maalets Rejsning, jeg bar fundet bos D'PIrr. Professorer Al-
men, Thomsen og Stenberg, samt bos Sektionens Styrelse,
der bar bestemt miff til at forebrino^e det. k

Hvad jeg mener med farmaceutisk Studium kan neppe
misforstaas. — Lad mig dog udtale, at jeg betragter dette
paabegyndt med Disciplens forste Indtraeden i Apoteket.
Det forste Stadium er Apoteket og Apotekeren, det sidste
Hojskolen og Professoren, etbvert bar sin nodvendige Op-
gave.

Men da det ligger i Apotekerens Haand at afgjore,
om den Discipel, ban antager, er moden eller ikke, og man
erindrer bvilket Kono-lomerat af lidt Videnskabsmand. Han-
delsmand, Fabrikant, Forretningsmand overbovedet, foruden
Laerer: forskjelligartede Fordringer, som det kan vsere van-
skeligt nok for Enbver at bave tilstraekkelig Opmgerksombed
for. saa maa Staten trsede bestemmende til, bvilke elemen-

* I dette indledende Foredrag findes enkelte, skjont faa Bemferkninger,
som med ForsEet rare tillmgeholdte og forst fremkom paa et senere Tids-
punkt af Diskussionen. Den manglende Statistik gjgelder hvad Universitetet
og Skolerne i Danmark i de senere Aar har leveret til Farmacien — og
som forhaabentlig senere skal blive offentliggjort i Danmark, for hvilket
Land den ogsaa kun kan rentes at have Interesse. T. P.

OM DE FARMACEUTISKA STUDIERNA. 213

taere Adkomstbetingelser der maa fordres. Dette sker igjen-
nem den saakaldte Forberedelses-Examen. Jeg tillsegger
denne Examen den storste Betydning, soni den er Rekrut-
Proven.

Forinden jeg opstiller mit Maal, maa det vsere mig til-
ladt at kaste et Blik tilbage paa, hvorledes Forholdene nu
ere. Jeg skal dog alt bemaerke, at med det Motto, jeg for
c. 10 Aar siden satte over en Bladartikel i lignende Ret-
ning (Anskuelser som mellemliggende Aar ikke bave asn-
dret): >>Kiindskab er Magt» — turde mit Standpunkt vsere
ofivet.

Sporgsmaalct maa jeg imidlertid tage i sine korte —
vel derfor oofsaa sDrino-ende — Traek, saamecjet mere, som
af den talrig tilstedevaerende Forsamling sikkert Flere ville
udtale sig. Jeg skal derfor ogsaa kun forbigaaende men i
Sammenhseng berore Forholdene i Sverige og Norge, som
jeg anser det heldigst, at Oplysningerne komme derfra.
Imidlertid er jeg ikke fremmed for det svenske Skolevagsen:
Professor Steens Skrift ora det hojere svenske Laerevaerk
bar siden dets Fremkomst vaeret mig bekjendt, og den an-
sete svenske Skolemand Rektor Tornebladh bar vist vor
Sag den Opma^rksombed forleden at overlade mig nogle
Skoleberetnino;er. Endnu bemserkes, at ieo- overhovedet
mere vil komme til at frembaave Manglerne end bvad godt
der alt er tilstede.

Sporges der omx bvor man i de 3 Lande er kommet
videst, maa der ubetinget svares: Sverige. Ordningen bar
alt der for et Par Aar siden faaet sin beldis^e Losnino;: For-
dringen af Skoledannelse 2 Aar for Student-Examen. I
Norge. derimod er Sporgsmaalet for Tiden braendende: efter
Initiativ af norske Apotekere bar Justits-departementet
under 7de Maj d. A. udstedt et Cirkulasre til Landcts Apo-
tekere, om at udtale sig om bestemt fremsatte Forslag,
om dette og de norske farmaceutiske Examensforbold over-
hovedet. Udkastet, ligesom denne Bevaegelsc i Norge, var
mig fremmed indtil Dagen, efterat jog her bavde forebragt
Sporgsmaalet, hvilket jeg finder personlig Anledning til at
bemaerke. — Det norske Forslag er i fuld Overensstem-

214 AFDELNINGEN f6r KEBII OCH FARMACI.

melse med den svenske Lovbestemmelse og forhaabentlig
ogsaa med — hvad der senere vil ske hos os. Det vilde
imidlertid vsere en ligesaa stor Uret imod Norge som Dan-
mark, hvis man af den Omstsendighed, at der i Norge ingen
Adkomst-examen fordres, sluttede, at den norske Farma-
ceut var elementser forsomt — og i Danmark vilde maale
efter »lille Prasliminser-examens» Fordringer; — tlii der er
Forhold, der vaesentlig have hjulpet paa Lovgivningens Mang-
ier. I Norge mener jeg at turde naevne som Korrektiv: de
fortrinlige Skoler, maaske endnu mere de fortrinlige Skole-
maend, som Kjobstagderne i en laengere Aarraekke har havt,
den kraftige Borgerstand og Stortliingets Rundhaandethed
overfor Undervisningen, samt, at der i den norske farma-
ceutiske Examen er saadanne bestemte Examensfordringer,
at ingen Kandidat uden udviklet elementaer Dannelse kan
komme derudover; i Danmark er det Skolerne fra de sidste
10 a 20 Aar.

Den »lille Praelimin8erexamen» i Danmark er snart 50
Aar gammel. Den var i sin Tid en ret passende Dannel-
sesmaal, vore faa og kun lidet udviklede Skoler kunde —
bortset fra Studentexamen — ikke levere mere; men der
ligger saa mange Aar iraellem med sin mgegtige Udvikling
i Naturvidenskaben som i Skolevgesenet. — Det farmaceu-
tiske Studium kan nu ikke nojes med at mangle som Praeli-
minserexamen, Naturlsere, Naturhistorie, Verdenshistorie, og
kun at have indskrsenket Matematik og Kjendskab til kun
et fremmed levende Sprog. Denne Exam ens Minimum har
derfor ogsaa bevseget saagodt som alle Realskoler, der havde
antaget den som Dimissions-Examen — skjont Skolens For-
dringer ere betydeligt storre og mere forogede end Uni-
versitetets Prseliminasrexamen med ligge Rettighed — til at
forlade den og at optage den storre, der som Realskolernes
Afgangsprover nu ere, med Undtagelse af Latin og Graesk
og nogen Forskjellighed i Engelsk och Fysik, i Opgaver
og Fordringer falder sammen med Latiuskolernes (saavel
matematiske som sprogiige). Det er disse hojere Skoler,
der er en Velsiguelse for Middelstanden i Danmark, Dan-
nelsestrinet for vore Borgere, og spredte, som de ere om

OM DE FARMACEDTISKA STUDIERNA. 215

i Proviudsen — enhver By paa over 3000 M. liar en saadan
Skole — , dra^e de oo;saa i ikke rinsfe Grad Bondestanden
til sis;. Disse Skolers Maal er det, det farmaceutiske Stu-
dium bor fordre (nu kan man i Danmark sige, at 2 Skole-
aar tidligere faktisk er Modenhedshetingelsen for Farma-
ceuten), og vi naa ved denne Examen endog videre end
Sverige er og Norge efter Forslaget vil komme, thi hvor jevn-
sides vore Landes Skoleva^sen end i sin Plan er, arbejde vi
dog i Danmark i 14 til 16 Aars Alderen mere intensivt i
vore Skoler, saa at vor Examen i Reglen falder lienboldsvis
2 og 1 Aar tidligere end i Sverige og Norge, et betydeligt
Gode for den unge Mand, der skal gaa over i en praktisk
Stilling og med den yngre Alder bar en storre Bojelighed.
— Ogsaa vi bave en Fordel for Farmacien i Danmark deri,
at Latinskolen forinden 4de Klasses Dimissions-Examen 2"i-
ver baade en storre, tidlio^ere 02; bredere Undervisnins: i
Latin (4 Aar saavel for Klassikerne som for Matematikerne)
end tilsvarende i Sverige og Xorge. — Overhovedet synes
Forboldet at vasre det, at paa de 2 va^sentlige Trin, Skolen
bar, praesteres der i Sverige i Forbold til Danmark: i
Fransk mindre, i Engelsk mere, Tydsk mere, Latin mindre,
]\latematik mindre, Fysik mere; i andre Fag mere jevn-

sidig *.

Jeg skal endnu ikke lade uomtalt, saameget mere som
der i Sverige ved den ny Ordning fremkom Fordring om
Studentexamen for Farmaceuterne, at ogsaa Farmacien
i Danmark rekruteres med Studenter; dette er imidlertid
Undtagelser, et smukt Maal, som det imidlertid vilde vaere
urigtigt at opstille som Kegel.

Selvfolgelig kan Farmacien ikke fordre en elementaer
Kundskabs-Examen med Hensyn til sig selv, den kan heller
ikke paavirke de bestaaende tilstra^kkelig bebyrdede Skoler,
og det behoves ikke, vi bar i disse, saalcdes som de bestaa
i de 3 nordiske Lande, saavel i deres La^nofde- som Tvaer-
deling en saerdeles brugbar Grund, hvorpaa det farmaceu-
tiske Studium kan paabegyndes. Men vi skal i Danmark

* En najrmcre Betegnelse af hvad der i Danmark fordi'es i de mate-
maiisk-naturvidcnskabeligc Fag, er her udeladt.

216 AFDELNINGEN FOR KEMI OCH FARMACI.

stasDge Doren for Forkundskaber som »lille Praeliminaer-
examen».

Og naar jeg anbefaler, at der gjores alt for at faa Far-
maceuter alene med derrne storre elementfere Uddaunelse,
saa er det ogsaa fordi jeg bar Erfaringen for mig. Det bar
i min tidligere Stilling og navnlig som Censor ved farnia-
ceutisk Examen gjort mig inderlig ondt at bemserke, hvor-
langt overlegen den, der bar en bojere Examen, saavel i
Stoffets Tilegnelse som Bebandling er fremfor sin mindre
oplyste KoUega. Overbovedet bar jeg faaet Indtryk af,
at denne sidste maatte anvende en bel Del af sin forste
Lassetid til at lasre at studere, og derfor bverken kvantitativ
eller kvalitativ bavde faaet det Udbytte, som den beldigere
stillede. Og dog mener jeg at bave bemserket, at denne
forste ikke mangiede Djgtigbed, men Kundskaben faldt brud-
stykkevis — og bvormeget kunde man vente bevaret!

Hvorledes stiller nu Farmacien i Danmark sig til For-
dringen om storre elementsere Kundskaber? — Apotekerne
tvivlende, som de befrygte ikke at kunne med storre For-
dringer faa den nodvendige Reknitering. — Fra den tje-
nende Farmaci kjender jeg kun Udtalelse af Onsket om
storre eleraentaere Kundskaber, bvilket senest bar tillkjende-
givet sig igjennem »MedbJ8elperforeningen». Jeg kan forstaa
denne Tvivl af enkelte af mine KoUeger; i mindre Forbold
og afsides Egne kan det maaske blive vanskeligt nok, men
det er min Overbevisning, at netop ved at stille Fordringer,
vil Adgangen blive rigeligere og bedre end modsat, og Stan-
dens Anseelse vil voxel

Det er ikke som Talsmand for danske Apotekere jeg
bar forebragt denne Sag, det er sket alene og som Medlem
af Apotekerstanden. Der er min Overbevisning, at skuUe
vi leve vort eget Liv, skuUe vi til enbver Tid bave Betin-
gelsen for, at vi ere et nodvendigt Led af Samfundet og
med den Forvisning optage Kampen derfor, da maa vi og-
saa krasve Forudssetningen dertil: et til vor Stand og Sam-
fund passende elementaert Dannelsestrin!

CM DE FARMACEUTISKA STUDIEENA. 217

Derefter yttrade sig liof'apotekaren Sebardt:

Med anledning af herr apotekaren Petersens framstall-
ning anhaller jag fa lemna foljande iipplysningar om de for
Sverio:e i denna fraga o-allande stado^anden. Den 19 dec.
forlidet ar utgaf Kongl. Maj:t ny kungorelse angaende elevs
antagande a apotek, hvari stadgas, att yngling, sora vill till
elev a apotek antagas, skall jemte vitsord om godt uppforande
forete betyg fran hogre allmant lilroverk, utvisande att han
derstades tillhort atminstone sjette klassens ofre afdelning,
eller ock medelst intyg af vederborande rektor styrka sig
hafva vid dylikt laroverk adagalagt sadana kunskaper, att
han forklarats berattigad till uppflyttning eller intagning i
forenamuda klass och afdelning. Afse dessa betyg sjette
klassen a reallinien, bor ynglingen medelst intyg af larare
i latinska spraket vid hogre allmant laroverk derjemte visa
sig hafva forvarfvat sadan kunskap i detta sprak, att han
kan till modersmalet ofversatta en lattare latinsk forfattare.

Vidare skall elev inom tre manader efter anta2:andet
af apotekaren anmalas hos Medicinalstyrelsen, hvarvid be-
styrkt afskrift af betygen skall vidfogas jemte uppgift pa
antagningsdagen.

Som emellertid sa kort tid forflutit sedan dessa nya
stadganden borjat tillampas, har erfarenheten annu icke kun-
nat utvisa, huruvida bestixmmelsen af hojda forkunskaper
kommer att medfora storre svarigheter an hittills for elevers
erhallande, eller om man mojligen skulle kunnat vaga hop-
pas att, om Kongl. Maj:t foreskrifvit maturitetsexamen, detta
icke skulle hafva medfort storre svarigheter for elevers er-
hallande an den nu gjorda bestiimmelsen.

I sammanhang med denna fraga anhaller jag vidare fa
lemna den upplysning, att fr^n och med niista kis borjau
alia apotekselever skola afliigga pharmaciae-stndiosi-examen
vid Farmaceutiska institutet i Stockholm, der dylik examen
kommer att ega rum tie gAnger S,rligen, hvaremot elev, som
blifvit antagen A, apotek efter detta ars borjan, befrias i'lkn
forut foreskrifvcn intriidesexamen, som skulle ega rum vid
Farmaceutiska institutet, innan pharmacist studiosus der
flngc borja sina studier for apotekareexamen.

218 AFDELNINGEN FOR KEMI OCH FARMACI.

Professor Hiortdahl opgav herefter for Norges Ved-
kommende, livilke Fordringer man der liavde fundet at
burde stille i det af vedkommende Examenskommissiou nv-
lig udarbejdede Forslag til Ordning af det farmaceutiske
Studium, og oplyste specielt, at man havde forlaugt Mid-
delskoleexamen, der danner Afslutningen paa den alminde-
lige, til Gymnasierne forberedende Skoleundervisning, om-
trent ved Elevens femten Aars Alder.

Professor J. Thomsen:

Den store aandelige Umodenhed, med livilken Farma-
ceuten ofte begynder sine Examensstiidier, er byppig be-
grundet i, at ban i en ung Alder — strax efter Konfirma-
tionen — forlader Skolen og dernaest optages paa et Apo-
tek, livor et par Aar tilbringes med praktiske Sysler. I
dette Tidsrum glemmer det nnge Menneske let en stor Del
af sine sparsomme og kun lost tilegnede Skolekundskaber,
tbi fra Apotekets Side gjores der i Keglen intet for at
bevare eller udvide Lserlingens teoretiske Kundskaber. Ta-
leren laegde derfor DHerrer Apotekere varmt paa Sinde at
drage Omsorg for, at de unge Mennesker, som betroes til
deres Varetaggt, ikke ved den praktiske Syslen i Apoteket
ganske l^gge Bogen tilside, og at lade det vgere sig magt-
paaliggende, at Lserlingerne stadigt opfriske og udvide deres
Skolekundskaber, saa at der i Lobet af de par Aar, som
de tilbringe i Apoteket, kan opnaas en storre aandelig
Modenhed ved Siden af den praktiske Uddannelse.

Fremdeles yttrede Taleren, at den Tid, som ofredes paa
Latin studiet. kun gav et ringe Udbytte, og Iran mente, at
Studiet af Matematik vilde vsere mere gavnligt som modnende
Middel betragtet. Det Kvantum Latin, som Farmaceuterne
havde Brug for, kunde laeres paa nogle faa Maaneder, men ban
troede iovrigt, at dette Sprog havde saa liden Betydning for
Farmaceuterne, at det kunde slojfes. Hans Erfaring gik ud
paa, at Farmaceuterne havde meget vanskeligt for at tilegne
sig Stoffet, hvorfor ban fandt den nu anvendte fri Undervis-
ning for uheldig for Farmaceuterne. Skulde Studiet frem-
mes, maatte der indfores en streng, ordnet Skoleundervisning.

OM DE FAEMACEUTISKA STUDIERNA. 219

Professor Hiortdahl erklaerede sig fuldstaendig enig
med Professor Thomsen i hvad han om Farmaceuternes
Umodenhed og om Trangen til Skoleundervisning havde
udtalt, men kunde ikke vagre enig i Professor Thomsens
Udtalelse om Overflodigheden af Latin, da han — bortseet
fra de praktiske Vanskeligheder, som dette vilde medfore
— fandt Studiet af det latinske Sprog af Betydning for Al-
mendannelsen og Udviklingen idetheletaget.

Hofapotekaren Sebardt och apotekaren Julin yttrade
likaledes betanklio-heter mot latinets afskafFande inom far-
macien.

Apotekaren A. Ericsson ansag sig med anledning af
det framstalda forslaget bora upplysa, att vid utgifvandet
af svenska farmakopens 7:de upplaga inom komiten vacktes
forslag om dess forfattande pa svenska spraket, men detta
ansags ej lampligen kunna ske. For uagra ar sedan hade
ock svenska riksdagen till Kongl. Maj:t framstalt ett forslag
om att — for besparande af lararekrafter — atskilliga under-
visningsanstalter, sasom Tekniska liogskolan, Krigshogskolan,
Farmaceutiska institutet m. fl., der endast realliniens for-
beredande kunskaper erfordrades, skulle sammanforas till
gemensam undervisning, men alia vederborande, hvilkas ut-
latande Kongl. Maj:t derom infordrade, afstyrkte pa anforda
skal den gjorda framstallningen, hvilken ock af Kongl. Maj:t
afslogs. Af egen erfarenhet om hum i olika provinser un-
der samma namn menas olika varor och samma vara fore-
kommer under olika namn, samt pa grund af svarigheten
att finna nagon antaglig nomenklatur eller terminologi,
hvarigenom — om andra stater skulle handla pa samma
siitt — skulle uppstA, en babylonisk forbistring, kunde ta-
laren icke insc, att farmacien lampligen kunde undvara det
latinska spraket.

Apoteker Hvoslef billigcdc fuldstaendig Professor
TirOMSENS Udtalelser om en skolcmnessia' Ordning af det
farmaceutiske Undervisniusrsvaesen, idet osfsaa han havde

220 AFDELNINGEN FOR KEMI OCH FARMACI.

o-jort den Erfaring, at det Maal af Kundskaber, hvormed
de farmaceutiske Studerende i Norge komme til Universi-
tetet, ofte var saa lavt, at de kun med Vanskelighed kunde
folo"e de almindelio;e Forelaesnino;er. Den norske farma-
ceutiske Examenskommission, der nylig havde udarbejdet
et Forslag til en Undervisningsplan for Farmaceuter, havde
ogsaa vaeret oprnterksom lierpaa og derfor foreslaaet, at de
farmaceutiske Forelaesninger stadig skulle vsere ledsaget
af Examinatorier. Med Hensyn til den Ytring, at Studiet
af det latinske Sprog for Farmaceuter h^ensigtsmsessig maatte
kunne ombyttes med Matematik, turde Taleren ikke liave
nogen Mening om, hvilket af disse Studier ville vsere mest
aandsudviklende, men saalaenge de fleste Landes Farma-
copoer og Laegernes Recepter var affattede paa Latin, var
det formentlig nodvendig, at Farmaceuterne ogsaa forstaa
dette Sprog.

Apotekaren Stahre hade som larare vid Farmaceutiska
institutet i Stockholm gjort den erfarenheten, att en plan-
messig skolundervisning vore nodvaudig for farmaceuterna;
bristande formaga att folja undervisningen var en allman
egenskap hos de unga farmaceuter, som vunno intrade vid
institutet. Med hiinsyn till latinstudiet instamde talaren i
professor Thomsens yttrande.

Apotekaren Holmstrom ville, med afseende pa fragan,
huruvida det latinska spraket borde fordras af farmaceuter,
ansluta sig till dem, hvilka vilja bibehalla detta sprak bland
vilkoren for utofvande af apotekareyrket.

I likhet med professor Hiortdahl ansag talaren, att la-
tinet lika mycket som de forordade matematiska vetenska-
perna kunde bidraga att utveckla en ynglings omdomesfor-
maga, hvarforutan detta sprak ju hade en grundlaggande
betydelse for flere lefvande sprak. Att emellertid nu soka
utreda, huruvida latinlinien eller reallinien vore mer eller
mindre sjalsodlande for farmaceuten, torde icke sa nara sam-
manhanga med iimnet, att ej denna sak kunde lemnas a
sido.

OM DE FARMACEUTISKA STUDIERNA. 221

Vid bedomaudet af fragan vore det deremot nodigt att
fasta sio; vid nao-ra andra forhallanden. Salunda borde man
icke for hastigt forbiga den omstandigheten, att farmako-
peerna i allmanhet vore utgifna pa latin, och att hela den
farmaceutiska nomenklaturen vore affattad pa detta sprak,
samt att denna nomenklatur numera, sedan den vunnit hafd,
vid beteckningen forenade korthet med tydlighet ocb nt-
trycksfullhet. Vid studerandet af de farmaceutiska veten-
skaperua och deras terminologi torde det icke heller knnna
nekas, att det latinska spraket var af riitt mycken vigt. Inom
botaniken ffaf t. ex. vaxternas latinska namn for dem, som
aro hem ma i detta sprak, ofta vardefuUa upplysningar om
deras forekomst och egenskaper, och vid studerandet af ut-
landska vetenskapliga arbeten fattar man lika latt och icke
sallan sakrare termer pa latin an beskrifningar pa det fram-
mande spraket, o. s. v.

Detta oafsedt vore det an mer parent praktiska o-runder
som talaren for sin del ville rosta for det latinska sprakets
qvarhallande inom farmacien. Sasom det vasentligaste ska-
let ville han framhalla den omfattning, den liflighet och
precision samfardslen mellan folken uppnatt under de sista
decennierna, hvarigenom en resande pa jemforelsevis kort
tid kunde fardas igenom Here lander, der olika sprak talas.
Hade under sadana forhallanden den resande behof af ett
lakemedel, som icke talde forvaring, kunde detta, om det
var foreskrifvet pa det latinska spraket, blifva expedieradt
i alia bildade lander. Denna omstandighet vore af sa stor
betvdelse, att alia andra intressen derfor borde vika. Skulle
ater farmaceuten icke kanna detta sprak, eller skulle liikaren
genom farmaceutens obekantskap dermed begagna sitt mo-
dersmal vid rcceptskrifning, da blefve en resande sakerligeu
raycket ilia betjenad, och det vore ej utan betanklighet han
i detta fall skulle anlita frilmmande landers apotek, emedan
man ju icke kunde viinta, att farmaceuten skulle kunna for-
skaffa sig sS,dan kunskap i de lefvande spraken, att han kunde
forstti allt hvad honom forela2:2fes. En utviio^ vore visser-
ligen, att ett lefvande spri\k antoges sdsom internationelt,

222 AFDELNINGEN FOR KEMI OCH FARMACI.

men det skulle utan tvifvel blifva svart att astadkomraa na-
srot sad ant.

Da for narvarande Europas lakare nastan uteslutande
skrifva sina recept pa latin, samt dess farmaceuter, sasom
redan blifvit papekadt, kunde palitligt expediera dessa re-
cept, cell ingen namnvard anledning i ofrigt funnes till for-
andring harutinnan, fr^n folkens synpuukt sedt, vore det
val icke lampligt, att motet skulle foresla, det farmaceuten
borde befrias fran kannedomen af det latinska spraket, sa
mycket mindre, som man numera genom de farmaceutiska
kono'resserna strafvade att vinna likformisfhet i de euro-
peiska staternas lakemedelsformler och deras beteckning.

Da likviil sad ana asigter blifvit antydda af en arad ta-
lare, men sedan modifierats derhan, att man borde anse det
fordelaktigast. att till elever antaga ynglingar fran reallinien
och sedan a apoteken bibringa dem erforderlig kunskap i
latin, ville talaren fasta uppmarksamhet pa, att detta vore
hogst oliimpligt, enar all tid eleven bade ledig fran sina
goromal bebofdes allt for viil till inheratande af farmaceu-
tiska ilmnen. V'

Da slutligen latinet, atminstone i svenska skolor, ej bor-
jas sa tidigt, och icke mycken tid egnas derat forr an i hogsta
klasserna, och da eleverna vid den tidpunkt, de fran latin-
linien intagas i apotekareyrket, i ofrigt egde nastan alia de
kunskaper i andra amnen, som skolan meddelar och apo-
tekare hafva behof utaf, ansag talaren det vara riittast, att
de vnojiinsfar, som amna blifva farmaceuter, bora redan vid
sitt intrade pa denna bana ega behoflig kunskap uti ifraga-
varande sprak, hvilken mening talaren onskade, att motet
matte bitrada.

Apoteker Lindgaard:

Foranlediget ved en Ytring af Professor Thomsen fra
Kjobenhavn om, at de farmaceutiske Studerende i Dan-
mark, naar de fremstillede sig til Examen, robede en stor
Mangel paa aandelig Modenhed, og at Ansvaret derfor for
en meget vaesentlig Del maatte laegges paa Apotekerne,
der saa slet have sorget for sine Disciples aandelige Ud-

OM DE FARMACEUTISKA STUDIERNA. 223

vikling, bemserkede Taleren, at man ogsaa i Norge har den
samrae Erfaring med Hensyn til det aandelige Udviklings-
trin, paa hvilket de farmacentiske Studerende staa paa den
Tid, da de absolvere sin Examen. Taleren fandt imidlertid
Professorens Anke ligeoverfor Apotekerne noget iibillig,
da man selvfolgeligt paa Apotekerne ikke kunde skafFe
Disciplene den nodvendige Tid til en saa udstrakt Lgesning
af de til Ojemedets Opnaaelse tjenlige Fag (Taleren mente
nemlig, at aandelig Modenhed opnaaes ikke for saa godt
Kjob, at det skulde vaere tilstraekkeligt, for at naa et saa-
dant Maal, at Isese nogle storre eller mindre Brokker vae-
sentligt af Botanikens, Zoologiens og Kemiens Elementer),
ja at man paa mange Steder ej engang kunde skaffe Di-
sciplene saadan Lserdom. Den for Stillingen nodvendige
Almendannelse og Aandsraodenhed maatte Disciplen for den
vsesentligste Del medbringe, naar ban antoges i Laere, saa-
meget mere som, efter Talerens Anskuelse, Disciplen under
Lasretiden hovedsageligt burde oplgeres i praktisk Ketning,
naturliorvis under Bistand af nofxen Fao-la^snino;, medens den
vaesentliffste teoretiske Uddannelse i Farmaceutiske Fag; hen-
sigtsmaessigst benlagtes til en senere Tid, da ban opboldt
sig ved Universitctet.

Da Professor Thomsen senere under samme Discussion
ytret, at Disciplen kunde indspare betydelig Tid for andre
Fag, naar ban slap for at laere Latin, som Professoren an-
saa for unodvendis^ for Farmaceuten, orreb Taleren Anled-
ning til at bemaerke, at ban af flere Grunde betragtede Latin-
kundskab som uundvaerlig for Farmaceuterne; saerlig gjorde
ban opmaerksom paa, bvilken Betydning Latin bavde for
den farmaceutiske 2Somenklatur. Hvis et Medikament, iste-
detfor at beteo;nes ved et latinsk Faelledsnavn, i do forskiel-
lige Lande betegnedes med et fra de forskjellige Sprog
bentet Navn, var Taleren bange for, at der let vilde ske
Fejltagelser; men Fejltagelser maatte, som man ved, aldrig
finde Sted paa et Apotek.

Professor Thomsen bavde af den sidste Talers Ytringer
faaet det Indtryk, at norske Farmaccuter maatte staa sser-

224 AFDELNINGEN FOR KEMl OCH FARMACI.

deles liojt med Hensyn til praktisk Dygtiglied. Han vilde
imidlertid laegge sine Landsmaend og SveDskerne paa Hjerte,
at det var absolut nodvendigt at sorge for Elevens teoretiske
Uddannelse.

Apoteker Lund vilde i Anledning af Lindgaaeds Ud-
talelser oplyse, at ligesom han (Lend) under sin L^retid
liavde af sin Principal modtaget ikke liden teoretisk Under-
visning, saaledes havde lian ogsaa selv som Apoteker sogt
at skaffe sine Elever al den teoretiske Undervisning han
liavde vaeret istand til, — og han troede, at iethvertfald
Storstedelen af hans norske Kolleger gjorde det samme.

Apoteker Tullin Petersen:

Forinden Modet haeves, finder jeg Anledning til at takke.
Jeg takker Forsamlingen, som saa talrigt har givet Mode
og derved tilkjendegivet, at Sporgsmaalet fortjener at be-
handles. Jeg takker enhver, der har deltaget i Diskussionen,
og retter en saadau sserlig til Professor Thomsen. Var
det end et morkt Billed vi fik, maa vi dog vsere tilfredsc
med at faa det ind i Diskussionen; thi jo mere forsorate
vi iiienes at vaere, desto storre Anledning er det til at gjore
noget for os. Og jeg kan forsikkre Professor Thomsen om.
at dette, at der gjores noget, af den danske Farmaci vil
blive optaget som, at Professoren har Farmaceuten virkelig
kj^r! Maa jeg takke Professor Hiortdahl for den Yarme,
hvormed Latinen toges i Forsvar, og dens Betydning som
Dannelsesmiddel blev haevdet. Overhovedet begaaer Pro-
fessor Thomsen den Fejl, at gaa ud fra Farmaceuten, som
hans elementaere Dannelse nu er, altsaa omtrent Halvdelen
med lille Prselimin^rexamen; med dette ringe Sproggruudlag
kan det vj^re vanskeligt nok at faa noget ud af Latinen
uden et stort Tidsoffer. Men vi ville jo i Fremtiden have
ham anderledes, og da er det min Overbevisning, hvad og-
saa Erfaringen har vist mig, at naar Disciplen har en saa-
vel grundig som flersidig Dannelse i de levende Sprog (mu-
ligt at han alt har havt 4 Aars Skole-Latin), at han da uden
noget Offer og uden Overfladiskhed i kort Tid kan tilegne

CRONQUIST, JERNVATTEN FRAN RINDON. 225

sig den fornodne Latin. Men skulde jeg onske noget godt
for Latiuen, da er det, at Farmakopoens Overssettelse i
Modersmaalet bliver afskafFet; tlii jeg betragter denne som
en skadeliff Boo^, der kun oiver Overfladiskhed. Yore Far-

CO' ~

raaceuter kunne meget godt Isese Farmakopoen paa Latin
— isasr naar vi som i Tydskland havde en Oversaettelse af
de enkelte Termini og tekniske Udtryk, som ikke kunne
ventes at findes i Ordboger. Xu fristes de til at komme
let fra det ved altid at benytte Oversa^ttelsen.

Vid afdclnino^ens ordinarie sammantrade kl. 12 — 2, un-
der professor Blomstrands ordforandeskap, forekommo fore-
drao^ af

Assistent A. Christensen: Om Undersoo-elsen af
Opium, Opiumvine og Opiumtinktur (tryckt i Xy
pharmaceutisk Tidende, Kjobenliavn 1880, n:r 15 och 16).

Apotekaren BtECKMAN: Om cortex quebracho.

Ingenior Cronquist: Om ett j ernhaltigt kallvatten
frSn Kin don.

Sistlidne var erholl jag fran inspektoren herr A. G. Hog-
berg, egare till Kiillviken^ beliigen a sodra delen af Rindon
i Stockholm s skiirgard, ett vattenprof, som vid analys visade
siof siirdeles iernhaltio;t samt foranledde en mera i dctali
gaende granskniug af hithorande forhallande, hvarigenom
efterfoljande resultat vuunits.

KilUadrorna for det jernhaltiga vattnet aro beliigna i en
mot soder gaende dalgang om 50 till 150 meters bredd och
omkriug 1,000 meters lilugd, i oster och vester begriinsad
af ganska lodriitt uppstigande berg och mot norr sluttande
uppiit, tills jcmnhojd med bergen (c:a oO m.) uppnas. Oster-
sjon iir dalcns sodra griins.

Sodra (nedre) delen af dalen liar en bredd af 70, liingd
af 30 meter och stigcr fran sjostranden med 4 meter. Iliir
motor mellersta delen med en 3 m. hoij viio^g bildad afsten-

O DO

rikt, ruUadt grus; mera hastigt stigcr ytan mot uorr, sfi att
i2:te Skandinai'lsha Naturforsliareviofet. 15

22(3 AFDELXIXGEX FOR KEMI OCH FARMACI.

60 m. fran vattenbaudet iir markens hojd c:a 15 m. ofver
vattenytau. Norra delen betiickes af en gnind torrlagd rnosse,
hvars raamne iir starkt gyttjeblandadt ocli med ett tunDt
lerlager till skiluad hvilar pa grusbotten. Mossens egen
areal torde icke ofverstiga 2 liektar, hvaremot denna del af
dalen sasom vattensamlare sakerligen omfattar fern ganger
sagda yta. Langre mot norr finnas flere mossar.

Vid borrning eller griifning a nedre delen af dalen er-
bolls vatten pa flere stiillen af dalens sodra ocli ostra del,
hvaremot den norra ocli nordvestra var liiirpa mindre rik;
mot stranden erholls i synnerhet stor vattenmangd, och om
man ej befarat inverkan af hafsvattnets tryck samt svarighet
att erhalla rena prof, skulle en undersokniug nagra meter
lit i Ostersjon sakerligen gifvit an rikligare tillgtlng pa jern-
haltigt vatten. Genom borrning visade sig lagren

1) 2 m. fran vattenbandet

Brun seg lera 0,50 m.

IMelerad bla vattenrik sandbl. lera 5,4 0 »

Sand eller grus 0,70 »

Berff eller stor sten. V'

2) 5 m. fran vattenbandet

Brun seg lera 0,40 m.

»
»

Melerad bla vattenrik sandbl. lera 2,6 0

Sand eller grus 0,30 »

Berg eller stor sten.

3) 25 m. fran vattenbandet nordostra hornet af nedre
delen 3 m. soder om krossgruslagrets borjan

Brun seg lera 0,40 m.

Melerad blagra vattenrik lera 0,9 0 »

Sand eller grus l,so »

Berg eller stor sten.

4) 30 m. fran vattenbandet alldeles invid krossgruslagret

Stenblandadt grus. 0,70 m.

Sand 0,70

Krossgrus 0,3 o

»
»

Bero- eller sten

CRONQUIST, JERNVATTEN FRAN RINDOX. 227

Nordligaste delen var en mosse om 0,8 — 1,4 m. djup,
-derunder 0,i — 0,3 m. blaaktig lera, dock ej liknande den jern-
vattenforande, och var derunder botteno;rus och bero'.

Det vatten, som underkastats analys, bar bufvudsakligen
erballits fran den mest gifvande kalian niirmast stranden.

Forsta profvet, taget den 10 maj 1880, var vid ankom-
sten grumlirit af uppslammadt jernoxidhydrat, gaf i analys pa
100,000 delar

Salter.. o4,06

Glodgningsforlnst 24,8 0

Totalhalt fasta amnen 58,86

Deribland

Kolsyrad jernoxidul 19,5*

Svafvelsyrad jernoxidul 10,6

Kolsyrad kalkjord 6,i

Klornatrium.. 4,2

Andra profvet, taget den 20 maj, var vid ankomsten klart,
svagt gulaktigt ocb bade den angenama metallukt, som ar
egendomlig for jernrika vatten, i synnerhet markbar a Porla-
■^^attnet. Analysen gaf till resultat pa 100,000 delar

Salter 36,26

Glodo-nino-sforlust 24,9

Totalbalt fasta iimnen 60,16

Deribland

Kolsyrad jernoxidul 29,5

Svafvelsyrad jernoxidul 9,5

Kolsyrad kalkjord 5,2

Klornatrium 3,5

Den 30 juli uttaget prof bar befunnits inneh&Ua p5
100,000 delar '

Salter 35,3

Glod£i:nin;i:sfr)rlust 26,4

Totalmiinfjd fasta limnen 61,7

* Ucn skcnbart storrc siimma. som iippstar af bestandsdelame. bcror
tydli^tvis af bcrakning som karbonater. Kol.svremangdcu bcraknas till
12,5 h. t. ^

228 AFDELNINGEN FOR KEMI OCH FARMACI.

Deribland

Jernoxidul 19,6

Kalkjord 2,4

Talkjord 2,2

SvafVelsyra 6.5

Klor 1,7

hvilket, om jernoxidulen tiinkes upptaga all svafvelsyra, klo-
ren vara bunden vid natrium samt kalk- ocli talkjord aro
karbonater, gifver denna sammansattning at vattuet:

Kolsyrad jernoxidul 21,87

Svafvelsyrad jernoxidul 12,35

Kolsyrad kalkjord 4,3i

Kolsyrad talkjord 4,62

Klornatrium 2,90

Om deremot, som val sannolikare torde vara, kalk- ocli
talkjord aro bundna vid svafvelsyra samt jernhalten uteslu-
tande beraknas som monokarbonat, sa erhalles

Kolsyrad jernoxidul — 31,57

Svafvelsyrad kalkjord 5,82

Svafvelsyrad talkjord 4^68

Klormagnesium 1,48

Klornatrium 0,9 9

Vid forsok att bestamma kolsyremangden erholls till re-
sultat sa ringa qvantitet, att jag hyste formodan, att jernet
bolls i upplost tillstand af nagon organisk syra, huraussyrorna
visade sig franvarande, hvaremot kallsyra forefans till en
mangd (enligt 3 bestiimningar 25,6, 26,8, 27, o) af 26,5 hundra
tusendelar, eller bela glodgningsforlusten.

Som bekant aro ej kallsyror pavisade i nagot helsovatten
annat an i Porla jernvatten, hvarest Berzelius 1833 adaga-
lade denna syras narvaro ocli med 4,7 b. t. kolsyrad jern-
oxidul bestamde kallsyrornas mangd till 5,2. Forhallandet
mellan totalmangden jernoxidul ocli kallsyra ar bos Porla-
vattnet som 69 : 100, lios Kindovattnet ar detta tal 74 : 100,
alltsa skaligen nara det forra.

Hvarifran Eindovattnet erliallit sin stora jernlialt ser jag
mig ej god att med bestamdhet adagalagga, men da den bla
leran omedelbart efter upptagningen foriindrade sa val farg

ENELL, ALBUMINS UPPTACKANDE I URIN. 229

som glans, liyste jag den forraodan, att hiiri kimde mahiinda
jernet hafva sitt ursprung. Yid analys visade sig leran inne-
halla

Vatten 41,6 %.
Torkadt prof gaf till resultat

Glodgningsforlust 10,4

Jernoxidul (7,84 — 8,oo) 7,94

Kallsyra och kallsatssyra 3,2 7

Humussyror och humuskroppar 0,4

Svafvelsyra 0,i i

Nao-ra forsok att direkt ur denna lera utlosa iernhaltiort

o Jo

vatten liar jag icke ntf'ort, men formodar, att detta mycket
latt kan ske, och att det fran mossen genom sanden eller
gruset sannolikt utefter bergytan rinnande syrehaltiea vatt-
uet trafFar bla lerlagret, derur upploser jern och i foljd af
det bruna lagrets tata beskafFenhet tvingas att qvarstanna
derunder som bassin.

Sedan doktor Berglund hallit foredrag Om Glaus' s.
k. tetrasulfammonsyrade kali, meddelade apotekaren
Enell

Bidrag till kiinnedomen om albumins upptac-
k a n d e i u r i n .

Vid ett forefjaende naturforskaremote har i Stockholm
riiknades bland ledamoterna numera aflidne apotekaren i
Falun Fredrik Wilhelm Helleday. Af honom liirde jag
mig for omkring 12 ^r sedan en metod att upptiicka albu-
min i urin, hvilkcn metod jag harmed har den iiran att
framlagga i tanke, att den ej vorc kiind af andra, da jag
ingenstiides i den kemiska literaturen kunnat finna den
samma. Xyare run hafva dock gjort en liten foriindring i
metoden nodvilndig. I hufvudsak iir den ej ny, blott den
bekanta proteinreaktionen (afvcn kaUad biuretreaktionen)
med kopparsalt och kali. Sdviil serumalbumin som albu-
min i honsiio^or crer nilmlii'en med detta rcac^ens en vacker
violett fiirg. Serumalbumiuet reagcrar dock dermcd mindre

230 AFDELNINGEN FOE KEMI OCH FARMACl.

intensivt an aggalburoin. Pepton, som stundom, ehiiru i ringa
mangd, fins i urin, fargas afven rodviolett af kopparsulfat
med kali. * Biuret, hvilket iimne annu aldrig blifvit funnet
i urin, fargar reagenset rodt eller violett, ocli troligen iir
detta afven fallet med flere andra amnen.

Att doma af den kemiska literaturen synes koppar-kali-
reaktionen vara utdomd bland de reaktioner, som anses bruk-
bara for albumins upptackande i urin. Sa t. ex. fins den ej
upptagen i Hagers nyaste arbete, Handb. d. pharm. Praxis, ej.
af ZiEGLER i Die Uroscopie am Krankenbette, ej i Hammae-
STENS nyligen utgifna, mycket sakrika afhaudling i Upsala
Lakareforenings forhandlingar. I Neubauees och Vogels
verk Analyse des Harns ar den ej forordad. I Upsala La-
kareforenings forhandlingar for ar 1870 forekommer en af-
liandling af A. Almen, hvari uppgifves, att koppar-kali-reak-
tionen ej blir tydlig vid en sa ringa agghvitehalt som 0,2?^.,

Att reaktionen, sasom den vanligen utfores, genom att
blott blanda urinen med reagenset, ar foga kiinslig, kan ej.
bestridas, ty urinens fiirg och ofriga bestandsdelar bidraga
att forvilla den samma, i synnerhet om profvet \ippvarmes.
En hvar, som undersokt urin a socker, vet ju, att t. o. m.
normal urin i varme mangen gang formar kopparsaltets bla
'fiirg att forsvinna.

Helleday utforde albuminprofvet salunda: den albu-
minhaltiga uppkokade urinen forsattes med litet attiksyra
och filtrerades genom ett mycket litet filtrum. Aterstoden
pa filtrum aftvattades nagra ganger med destilleradt vatten.
Var aterstoden pa filtrum sa stor, att den kunde skonja&
med blotta ogat, afskrapades den, lades pa ett urglas stiildt
pa ett alldeles hvitt papper, hvarefter derpa haldes en droppe
kalilut och en droppe kopparsulfatlosning, da strax eller ef-
ter en kort stund uppstod en rodviolett fiirg omkring och
tydligen skild fran det bla kopparoxidhydratet. Kunde ater-
stoden pa filtrum ej tydligt iakttagas, utbreddes filtret pa
urglaset, hvarefter kalit och kopparsulfatet hiildes derpa.

Da det emellertid, sasom synes af Hammaestens of-
van niimnda afhandling, iir mindre liimpligt att for albu-

* Jemf. Zeitschr. f. physiolog. Chem. Bd IV h. 4.

ENELL, ALBUMIXS ITPTACKANDE I URIN. 231

minens iitfallning anvanda iittiksyra iin salpetersyra, har jag
forsokt ocli funnit, att iifven med den senare syran utfald
albumin reagerar med kopparsaltet och kalit, och afven om
dervid erhalles en knappast skonjbar grumling, kan ett vandt
02;a iakttaga den violetta fargen, da profvet nnderkastas den
ofvan niimuda proteinreaktionen, om filtret begjutes med na-
gra droppar ntspadd kalilut, man pa flere stallen stryker
ofver filtret med en glasstaf, doppad i kopparsnlfatlosningen,
och derefter begjuter det hela med flere (8 — 10) droppar
ej allt for stark kalilut. Atskilliga forsigtighetsraatt maste
dock iakttagas, om salpetersyra anvandes i st. f. attiksyra
till albuminets utfallning, i synnerhet som profvet dervid
maste uppvarmas, emedan kail salpetersyra ej fiiller albu-
minet fullstandigt. Det ar bekant, att urin vanligen inne-
haller ett indigoartadt iimne (enl. Baumanns ocli Tiemanns
undersokningar identiskt med Beiegers indoxylsvafvelsyra,
Cg H^ XH . SO^), livilket stundom, t. ex. vid Ileus ocli Peri-
tonitis (enl. E. Salkowski), ar narvarande i riklig mangd.
Nar sadan urin uppkokas med salpetersyra, blir den ofta
alldeles rodbrun, ocli i detta fall ar det nastan omojligt att
profva den sasom ofvan, emedan en del af det roda indigo-
amnet stannar i filtrum. Xagra ganger lyckades det mig
dock att pavisa iifven smarre mangder albumin iifven i detta
fall. For iindamalet tviittades liltret med litet klorvatten,
bvaraf indigofargamnet niistan affiirgades (det ofvergick i
gult). Pa albuminet synes klorvattnet ej kraftigt inverka,
atminstone ej pa en kortare stund. Urinens fiirgning af sal-
petersyran iir iifven i hog grad beroende af dennas miingd,
ty niir 55 kcm. normal urin uppkokades med 10 kcm. sal-
petersyra 1,18 eg. v., blef den alldeles rodbrun inom nagra
timmar, men niir samma miingd af urinen kokades med 2,5
kcm. salpetersyra, morknade den ej mycket. Ett svart miss-
tag kan man bega, om det med salpetersyra kokade profvet
lemnas att st{\ i t, ex. 12 timmar, ty med de olika, sa viil
normala som albuminhaltiga miner, jag haft till undersok-
ning, har jag dervid alltid erhallit en bottensats, som till en
del iir fiockig, men iifven utgorcs af bruna, sandliknande
korn. Biida dessa afsatser (i synnerhet kornen) gifva eftcr

232 AFDELNINGEN FOR KEMI OCH FAKMACI.

behandlino- med klorvatten den niimnda proteinreaktionen.
Salunda bor profvet snart efter uppkokningen med en lagom
mangd (2 a 2,5 kcm. sasom ofvan) salpetersyra filtreras.

Att proteinreaktionen med kopparsalt verkligen iir kans-
lig, eburu den ej ar for serumalbumin synnerligeu intensiv,
synes deraf, att da jag blaudade en albuminbaltig urin, soni
ej direkt reagerade med kopparsulfat ocb kali, med 9 vol.
normal urin, kunde albuminbalten deri npptackas medelst
namnda reaktion. Med salpetersyra griimlades denna urin-
blandning ej vid vanlig ruravarme ocli blott svagt i kokning.
Med Hellers prof gaf den svag, men tydlig reaktion.

Det enligt uppgift mucinhaltiga, bufvudsakligen af fran
urinvagarna losryckta epitelceller bestaende slem, som van-
ligen afsatter sig nr en nyss tappad ocb sedan svalnad urin,
ger stundom violett farg med kopparsulfat ocb kali, stun-
dom icke. I senare fallet saknas deri ma banda mucin. Den
fosfatfallning, som i de fiesta fall afsatter sig ur urin, da
denna uppkokas utan tillsats af en syra, bar jag ej nagonsin
sett gifva proteinreaktion, da urinen varit fri fran albumin.

Hellerska profvet, som med skal kan anses bast af alia,
bar afven sina sma olagenbeter, sa t. ex. om urinen ar myc-
ket sur, i bvilket fall ett af urinsvra eller sura urater be-
staende mellanlager uppstar, bvilket ett ovandt oga ej sa
latt skiljer fran den grumling, som orsakas af albumin. Stun-
dom bar iag baft urin till undersoknino-, bvilken varit ratt
grumlig ocb pa intet satt latit filtrera sig klar, ej ens efter
utspiidning med vatten eller tillsats af salpetersyra. Antag
att en sadan urin inneboUe litet albumiD. I sa fall kan
svarligen Hellers prof anvandas, men val reaktionen med
kopparsalt ocb kali.

Egendomligt nog synes albuminet i urin ej mycket for-
andras vid urinens forruttnelse. En albuminbaltig urin, som
i IV2 manad stod i oppet karl vid sommarvarme, gaf under
bela tiden lika tydlig reaktion for albumin, afven vid den
bogsta utspadning med normal urin, som den fran borjan
talte vid. Annorlunda iir sasom bekant forballandet med
sockerbaltio- urin.

ENELL, ALBUMINS UPPTACKANDE I URIN. 233

Med kannedom om den stora vexlino- en sadan vatska
som urin iir underkastad sa viil till arten som mangden af
sina bestandsdelar, inser nog enhvar, huru svart det iir att
rorande densamma kunna framliigga nagot, som kan sagas
vara absolut riktigt. Det ar ej nog att foretaga hiindratals
forsok, sasom jag under arens lopp gjordt. Ehuru jag ej be-
traktar dessa sasom afslutade utan sasom en inledning till
f'ramtida, mera vidtomfattande nndersokningar, bar jag dock
tyckt mig kunna satta tillit till proteinreaktionen med kop-
parsalt, ocli da den enligt mitt formenande mycket vuunit
i brukbarbet pa ofvan namnda satt utford, skulle jag — det
ar ju ofta af beqvamligbetsskal brukligt att med uppfin-
narens namn dopa det eller det profvet — vilja foresla, att
den benamndes »Helledays prof a albumin i urin».

Vidare hollos foljande foredrag af

Amanuens Loyen: Om kalihydrats inverkan pa-
bib rombernstensyr a.

Professor Blomstrand: Meddelanden dels rorande
analys af niobater, dels om toluoltrisulf onsyra,
samt om inverkan af sylfonklo rider pa glycocoll
och andra amidoderivater.

Amanuens Loven: Om thiomjolksyror.

Harefter afslutades afdelningens forbandlingar (se ofvan
sid. 45).

234

3.

Afdelningen

for

mineralogi och geologi.

Ordforande: Professor K.terulf.

vice Ordforande: Bergmester Dahll.

Professor Johnstrup och
Professor Blomstrand.

Sekreterare: Docent Kornerup,

Kand. min. Corneliussen och

Doktor TORNEBOHM.

Forsta sammankomsten.
Torsdageu den 8 jiili kl. 2—3.

Professor Johnstrup holl ett foredrag om

Kryolitens Forekomst i Gronland.

For at kunne anskueliggjore de i hoj Grad mserkelige
Forhold, hvorunder dette Mineral findes i det sydlige Gron-
land, og som jeg ved Kryolit-Selskabets Velvillie bar vasret
istand til at underkaste en detaillcret Undersogelse, er det
nodvendigt at forudskikke en kort Oversigt over de almin-
delige geologiske Forhold ved Arsuk-Fjorden, hvor Ivigtut,
Findestedet for Kryoliten, ligger. De Bjergarter, der fore-

JOHKSTRUP, KRYOLITEN I GRONLAXD. 235

komme i Omgivelserne af den 4 — 5 Mile lange Arsuk-Fjord,
have, ligesom paa de fleste andre Steder i Syd-Gronland, en
temmelig ensformig Beskaffenhed, idet Hovedbjergarten gjen-
nemgaaende er graa Gnejs. Kun paa den store, nser Fjord-
mundingen beliggende Arsuk-0, saavelsom i Terragnet ^ord
for samme, er der nogen Afvexling i denne Ensfbrmiglied,
idet Gnejsen her gaar over til Glimmer skifer, Lerskifer og
Kvartsitskifer, og i enkelte Lag af de to sidstnaevnte findes
udviklet saa megen Grafit, at de blive til virkelige Grafit-
skifere. Lagene i Gnejsen og Skiferne have paa Arsuk-Oen,
saavelsom ]S^ord derfor, et nogenlunde regelmaessigt Fald af
50 — 60^ mod S; men paa de andie Steder langs Fjorden,
hvor den graa Gnejs er Hovedbjergarten, trasffes ikke ube-
tydelige Variationer i Strogets Retning saavelsom i Faldets
Storrelse.

Foruden de saedvanlige svaermende Granitgange trseffes
i Gnejsen en Maengde nsesten lodrette Diahasgange af yderst
forskjellig Msegtighed. Disses Strygning er i Reglen enten
fra 0 til V eller fra N til S, og man seer paa mange Ste-
der, at Fjordens Form i en vaesentlig Grad er betinget af
deres Retning, medens den paa andre Steder er mere af-
haengig af Gnejslagenes Strygning.

Paa Fjordens Sydside og omtrent i dens Midte ligger
Tvigtut i en lille c. 3000 Fod bred og 4000 Fod dyb Dal,
der mod V., S. og 0. er begraendset af 1000 — 1300 Fod hoje
Fjelde, og den er kun aaben imod N. Hovedbjergarten i
Dalen er den samme g^xia Gnejs, som karakteriserer Arsuk-
Fjordens Omgivelser i Almindelighed, og medens Strygnings-
retningen er noo^enlunde reo-elmaessio- fra NV — SO, vexler
derimod Faldet mellem 30 — 80° mod SV, dosj saaledes at det
hyppigst er mellem 40 — 60°; og bar altsaa i det Hele taget
en noget bolgeformig Karakter. Gnejsen er paa nogle Ste-
der meget tykskifrig, og enkelte Lag kunne da have en saa
granitlignende Beskaffenhed, at den snarest maatte betegnes
som Granit-Gnejs. I den vestlige og sydlige Del af Dalen
traeffes fortrinsvis Horii.blendegneJH.

Tva^rs over Dalen og gjennem Fjeldene paa begge Sider
af samme gaar der en indtil 80 Fod maigtig Dlabasgang^

236 AFDELNINGEX FOR MINEEALOGl OCH GEOLOGI.

oDitrent fra V — 0, foruden flere mindre, dermed parallele,
hvoraf enkelte ere porfyritlske med store Oligoklaskrystaller.

Et andet System cif Gauge adskiller sig fra disse baade
i Henseende til Retning og Indhold. De stryge nemlig fra
Kysten imod Syd og ere dannede af Hornblende, Ortoklas
og Plagioklas, men saaledes at den forste liar langt Over-
vEegten. For det folgendes Skyld bor det dog strax bemser-
kes, at ingen af de til disse to Systemer liorende Gangdan-
nelser gaar igjennem Kryolitpartiet, hvilket naermere paavistes
paa det fremlagte geognostiske Kaart (i en Maalestok 7500)
over den nordlige Del af Ivigtutdalen. Hvor disse to Gang-
dannelser modes, gjennembryder Diabasen den sidstnssvnte,
som altsaa er den seldste.

Under disse Forhold, der ikke varsle nogetsomhelst ejen-
dommeligt, var det nu, at man i Slutningen af forrige Aar-
hundrede fandt Kryoliten i Dalens nordlige Del umiddelbart
ved Kysten. Den dannede da i Overfladen et langstrakt
Parti, hvis storste Lsengde var 500 Fod fra NO — SV, og
liavde en Brede af 100 Fod i den ostlige Halvdel. Fra den
sydvestlige Del ndgik en c. 200 Fod bred Gren mod NNV ud
i en lille Bugt af Fjorden, livor Kryoliten kun var blottet
ved Lavvande.

Begrcendsningen a f Kryoliten imod Omgivelserne er baade
i Overfladen og dybere nede temmelig skarp, saaledes at
Fjeldet i Xordvaeggen danner en na^sten lodret Flade, i Syd-
og Vestvseggen skyder derimod Kryoliten sig ind under Fjel-
det under en Vinkel mellem 30 — 60°. Som en Folge deraf
er Kryolitens horisontale Tvsersnit voxende nedefter; idet-
mindste gjselder det de Dybder, der hidtil ere naaede, og
for naermere at tydeliggjore dette forevistes der en Esekke
Laengde- og Tv^r-Profiler af Kryolitbruddet og de naermeste
Omgivelser.

Forend man begyndte at bryde Kryoliten, var den kun
pletvis blottet i Dagen, medens den allerstorste Del var d«k-
ket af sandet Ler og Grus samt en Mgengde store Stenblokke.

Man maa dog ingenlunde deraf drage den Slutning, at
Kryolitens Fremtrasden i Ivigtut-Dalens ensformige Gnejs-
masser alene er begraendset til det ovennaevnte snevre Om-

JOHNSTRUP, KRYOLITEN I GRONLAND. 237

raade, men dertil maa ogsaa henfores tvende Kryoliten om-
givende Partier, der staa i den nojeste Forbindelse dermed.
Xaar disse medregnes, har det hele en langstrakt Form, hvis
storste La3ngde i Overfladen (fra NO — SV) udgjor 1800,
Breden (fra NV — SO) omtrent 700 Fod. I Midten deraf
findes Kryoliten som en Kjcerne, der opadtil bliver smallere^
og jeg skal nu omtale ethvert af disse Partier for sig.

a) Det centrale Kryolit- Parti. Heri danner naturligvis
Kryoliten den v£esentlio;ste Bestanddel, men indeliolder fiere
andre Mineralier i hojst vexlende Msengde fork old, nemlig
Kvarts^ Jernspat, Bli/glands, Zinkblende, Svovl- og Kobberkis,
hvoraf de fire sidstnasvnte saasfodtsom aldrig; have vel udvik-
lede Krystalflader, som ikke er uden Betydning for Forstaa-
elsen af Dannelsesmaaden. Jernspaten derimod er i Reglen
smukt krystalliseret i det primitive Romboeder, og paa Kvart-
sen sees vel jgevnlig Prismefladerne, men som oftest kun man-
gelfuldt udviklede Pyramideflader. AUe disse Mineralier ere
meget idige fordelte i hele Kryolit-Massen; snart indeholder
den over storre Straekninger betydelige Majngder af dem alle
(uren Kryolit), snart kunne de mangle fuldsttendigt (ren Kryo-
lit) eller i det mindste have mindre Masser indsprsengte deri,
og da er den hyppigste Bestanddel i Reglen Jernspat. Jeg
skal kun anfore nogle faa Exempler paa, hvor varierende
disse Inblandinger af ^Metalforbindelser kimne voare i forskjel-
lige Dele af Bruddet.

Da man begyndte Brydningen, fandtes der saaledes langs
den sydostlige Vaeg, sammen mad de andre Svovlforbindelser,
en storre Ma^ngde Blyglands, end der senere er fundet paa
andre Steder i Kryolitbruddet. Det var der, at Engl?enderen
Tayler for 25 Aar siden anlagde en Blymine, men maatte
opgive Bearbejdelsen af samme, da Masngden af Blyglands
aftog efterhaanden, som man koni dybere ned, hvor Massen
gik over i den saedvanlige urene Kryolit med fa^rre Indblan-
dinger.

Den nordostlige Del af Kryolitmassen var saa godt som
aldeles ren indtil en Dybde af 20 Fod. Derunder fandtes et
Parti, der havde en Majgtighed af 5 — 15 Fod, og som for-
trinsvis indcholdte Kvarts^ blandet med Jernspat og sammen-

238 AFDELNINGEN FOR MINERALOGI OCH GEOLOGI.

kittet ved Kryolit. Derunder forekom atter ren Kryolit med
iiogle Procent Indblandinger.

I 1876 fandtes omtrent midt i den nordlige Del af Brud-
det i uren Kryolit en betydelig MaBngde Jernspat, der sa=^n-
kede sig temmelig uregelm^ssigt mod Syd til Midten af
Bruddet.

Uagtet der saaledes naesten overalt trasffes de samme Mi-
neralier i Kryoliten, saa vil det dog fremgaa af disse Par
Exempler, at Indblandingerne ere fordelte deri uden nogen-
tjomlielst Kegel, de svomme saa at sige i Kryoliten^ og det er
umuligt at forudsige noget om Beskaftenheden i de nsermest
tilg-rsendsende Partier.

Hvad selve Kryoliten angaar, da har den, som bekjendt,
oftest en ren livid Farve, men kan ogsaa v^ere sort. Man
troede i Beo-yndelsen, at det kun var den overste Del, der
var hvid, men at dybere nede var al Kryolit sort, og man
har forklaret dette ved, at den forste skulde vaere opstaaet
af den sidste ved en Slags Forvittring. Dette forholder sig
doer insrenlunde saaledes: tlii under den sorte er fundet hvid
oo- ligesaa ren som den, man i Begyndelsen af Brydningen
fandt i Bruddets ostlige og overste Del, ellcr med andre Ord,
der gjgslder heller ikke i Fordelingen af sort og hvid Kryo-
lit nogen sikker Kegel. Jeg har Grund til at antage, at det
snarere forholder sig oravendt, nemlig at den hvide Kryolit
er den oprindelige, og at den sorte er opstaaet lokalt ved
Tilforsei af organisk Stof Ophedes nemlig den sorte Kryolit,
uden dog at blive rodglodende, bliver den hvid. Farven hid-
rorer fra indblandede organiske StofFer, hvis Msengde kun
udgjor Vio P-C* Denne ubetydelige Msengde organisk Stof
stammer sands vnli2:vis fra Vandet, der er trsenpjt ned fra Over-
fladen og har stagnerct i saadanne Masser, der have vaeret
rigeligere forsynede med Haarspalter, alt efter Mineralets mere
bladede eller kornet krystallinske Beskaffenhed.

Foruden de forannaevnte ]\lineralier, der eie velbekjendte
fra Haandstykker af uren Kryolit, maa jeg endnu ncevne Wolf-
ram^ der ikke tidligere er fundet i Kryoliten og heller ikke
kjendes sikkert fra noget andet Sted i Gronland. t]Q^ fandt
det kun paa et eneste Sted i den ostlige Ende af Bruddet,

JOHNSTRUP, KRYOLTTKN I GROXLAND. 2o9

hvor det var temmelig hyppigt, men indskraenket til et me-
get begraendset Omraade. Krystallerne vare vel udviklede,
indtil en Tomme lange, og optraadte hyppig som Tvillinger
med Sammenssetningsfladen J P oo .

b) / det periferiske Kryolitparti, der ligesom en Skal
omgiver det centrale, kan der vel findes de samme Mi-
neralier som i det foregaaende Parti, men de ere tilstede
i betydclig mindre Maeugde, med Undtagelse af Kvartsen.
Sssrkjendet er dog, at der ved Siden af dem optrseder ad-
skillige for Centralpartiet aldeles fremmede Mineralier, navnlig
Feldspat, Ivigtit, Flusspat, Tinsten, Molybdsenglands, Arsen-
kis og Columbit. Xaestefter Kvartsen spiller Feldspat og
Ivigtit her den storste RoUe. Dette Ba^lte bar en Maegtigbed,
der fra nogle faa Fod kan stige indtil 100, og medens Grsend-
sen ind imod det centrale Kryolitparti er temmelig skarp, er
den derimod aldeles umaerkelig imod det tredje og yderste
Parti, der senere bliver omtalt. I den sydvestlige Del af det
periferiske Kryolitparti, bvor Msegtigbeden er storst, fore-
komme de for dette Parti ejendommelige Mineralier byppigst
og antage de storste Dimensioner.

Hvad nu Hovedbestanddelene angaar, da bar Feldspaten
en lysegul Farve, ingen Spor af Tvillingstribning og to ty-
delige Gjennemgange, der synes at staa lodret paa binanden,
bvilket berettiger til at antage den for en Ortoklas. Dette
bckrasftedes ogsaa ved en af Kand. Lorenzen foretagen Ana-
lyse, bvorefter den indebolder benved 17 pC. Kali. Ved at
imdersogc i polariseret Lys et Pra^parat, der var slebet
parallelt med den basiske Flade, saaes den gitterformige
Stribning, som Descloizeaux bar betegnet som ejendommclig
for Mikroklih., en Fcldspatart, der overbovcdet synes at bave
en meget stor Udbredelse i Gronland.

Tydeligt udviklede Feldspatkrystaller ere ikke meget
byppigc og som oftest smaa: dog liaves enkelte 1 — 2" store
med de ved Feldspaten liyppigst forekommende Fbider (oP.
CO P . P CO .2P 00 . P og 2P 00 ), der bave en noget ujajvu Over-
flade. Det interessantestc ved dem er, at man tydeligt kan
sec, at Krvoliten ikkc blot bar omirivct dem, da de dannedes,
men ligefrem va:ret en Ilindring for Ivrystaldannclscn. sa:i

240 AFDELNINGEN FOR MINERALOGI OCH GEOLOGI.

at Kryoliten dels er udskilt i Krystallerne i Spalter, der
ofte ere parallele med den basiske Flade, dels udfylder
ureD-elmsessio-e Hulheder i det indre af dem, hvorved de faae
et skeletagtigt Udseende.

Xoget Lignende iagttages ogsaa ved Kvartsen, livis Pyra-
mideflader oftest manojle, 02; i deres Sted haves kun en for-
virret Blanding af uregelmaessige Spidser og de samme buede
Flader, som sees i Feldspatkrystallernes Hulheder. Kryo-
litens Tilstedeva^relse har altsaa nok kunnet hsemme Pyra-
midefladernes, men ikke Prismefladernes Udvikling. Hvad
Storrelsen angaar, da have enkelte Kvartskrystaller en Lgengde
af 1 — 3 Fod og en Diameter af 1 Fod; men hyppigst ere de
kun et Par Tommer lange.

Et for Feldspat-Kvarts-Partiet ejendommeligt Mineral er
Ivigtit. Under dette Xavn har Rand 1868 og Hagemann 1869
beskrevet et fra Ivigtut erholdt gulgront Mineral, hvori der
fandtes Si Oo, AU O3 (Fe2 O3), Na^ 0 (K2 0) og Vand. Jeg
maa antage, at dette er det samrae, som det djserve krystal-
linske, gulgronne Mineral, der snart i storre, snart i mindre
Masser optrseder i det periferiske Kryolitparti; skjondt jeg
deri har fundet, mere Si Oo og mindre Na^ 0, eller i det Hele
taget en Sammensaetning, der kun afviger lidet fra den af
Frenzel i 1873 beskrevne Gilbertit, som i Sachsen ledsager
Tinsten og flere Fluorforbindelser (Flusspat og Topas).

Dette Mineral er stgerkest udviklet paa de Steder, hvor
Kvartsen optr^eder i storre Masngde, isser langs hele Bruddets
Sydrand, hvor det ledsages af en lys i sexsidede Prisiner
krystalliseret Glimmer, som er dels staerkt forvittret, dels
meget uren af deri indvoxet Flusspat og Svovlkis. Det er
kun undtagelsesvis, at man i denne Randdannelse trseffer Ivig-
tit indspr£engt i selve Kryoliten. Overalt, hvor dette Mineral
er jievnt fordelt i den kvartsrige Bjergart, der omgiver det
centrale Kryolitparti, meddeler det den en mere eller mindre
intensiv gron Farve.

Hvad nu dernaest de andre, for dette Parti karakteristiske
Mineralier an2:aar, oo- hvoraf ingen, som foran anfort, tr^effes
i det centrale Kryolitparti, mpa is^er fremhseves Flusspat^ der
er meget ulige fordelt deri, saa at det endog paa storre Strsek-

JOHNSTRUP, KRYOLITEX I GROXLAND. 241

nins^er mano-ler aldeles. Da det er det Mineral, der af alle
staar Krvoliten naermest i Henseende til Sammensa^tniuo- bar
dets Udbredelse i Forhold til Kryoliten en saeregen Interesse,
og jeg anseer det derfor rigtigst at anfore de Steder, livor
det findes udskilt i storre Masse.

I Nordvaeggen forekommer der Flusspat indsprsengt i
Fjeldet, der her bestaar af Mikroklin og Kvarts. Den liar
en lysviolet Farve, men er ikke krystalliseret, hvilket synes
at betinges af Tilstedevaerelsen af en storre Msengde Kryolit,
hvori der lettere vilde kunne have dannet sig tydelige Kry-
staller, end i Feldspat-Kvartsen.

Xaer ved Overfladen i det sydvestlige Feldspat-Kvarts-
Parti, hvor alle de enkelte Bestanddele have antaget storre
Dimensioner, hvilket ogsaa tildels gjselder Kryoliten, er Flus-
spaten tydelig udkrystalliseret (0. oo 0 co . co 0), mest som
mindre Krystaller af en ^rts Storrelse med en mork violet
Farve. Ved den nsesten fuldstaendige Oplosning, soni Kryo-
liten har vagret udsat for paa flere Steder i dette Parti, og
som jeg senere kommer til at omtale, er Flusspaten, der er
langt mere uoploselig end Kryoliten, efterladt som lose Kry-
staller paa Bunden af de Huler, der ere opstaacde ved Kryo-
litens Forsvinden.

Under noget lignende Forhold, men i en Dybde af 80
Fod under Overfladen, stodte man ved Anlaeggelsen af en
Schacht paa en stor Maengde, indtil en Tomme store Flusspat-
Krystaller. De vare her udkrystalliserede i sort Kryolit.
hvoraf jeg skitter, at de maa hore med til det periferiskc
Kryolitparti, da den sortc Kryolit hidtil kun er fundet naer
Bruddets Yderrand. Schachten var nemlii? anlacrt umiddel-
bart op til Bruddets Sydvaeg, omtrent udfor Midten af samme.
Krystallerne have her en rodbrun Farve og skalformig Struk-
tur. Ved at glodes tabte de 0,i'.) p.C. og bleve hvide, en
Egenskub, hvori de altsaa ganske stemme overens mod den
dem omgivende sorte Kryolit.

'rinstenen, dcnnc Fluorforbindelsernes stadige Ledsager,

optraeder her ganske paa samme Maadc som i Sachsen, kun

at den der er knyttct til Flusspat og Topas, medens det sidst-

nievnte Mineral ikke er fundet ved Ivii^tut. Krystallerne ere

I2:tc Shandinar'iitka Natnrfoi'i^harryiwtct. 16

242 AFDELNINGEN FOR MINERALOGl OCH GEOLOGI.

smaa med vel udviklede Flader i den sasdvaDlige Tvillingform,
og findes i storst Maengde i det sydvestlige Parti, men er
ogsaa iagttaget i det nordostlige Parti endog helt ud til
Kysten.

Om de andre Mineralier, Columbit, Arsenkis og Molyb-
dcenglands^ er der kun lidet at bemserke. Columbit-Krystal-
lerne fra Ivigtut ere velbekjendte, og de fandtes isser i stor
Maengde omtrent i Midten af det SV. Parti, men forekomme
ogsaa sporadisk som meget smaa Krystaller langs hele Syd-
randen. Arsenkis er saagodtsom ene fundet i det forstnaevnte

Parti, dels djgerv, dels i Komb. co P . J P oo. Alle de for
begge de her naevnte Partier felles Mineralier, saavelsom de
for det periferiske Kryolitparti saeregne, aftage efterhaanden
som man fjerner sig fra Grsendsefladen mellem begge. Heraf
folger altsaa, at det isser er paa Grsendsen til det centrale
Kryolitparti, hvor man finder den storste Rigdom af Silikater
og Svovlmetaller; men de aftage, saavel naar man bevgeger sig
ind imod, som bort fra den egentlige Kryolit-Kj^rne. Hvad
jeg her har kaldt det periferiske Kryolit-Parti er nu atter
omsluttet af »''

c) det store Yderparti, hvori der vel ikke forekommer
Spor af Kryolit, men det staar dog i en noje Forbindelse
med dette Minerals Fremkomst ved Ivigtut. Bjergarten er
en mellemkornet, rodliggraa Granit^ bestaaende af graahvid
Kvarts, rodlig og graalighvid Feldspat og sort Glimmer;
dog er den sidste kun tilstede i mindre Maengde. End-
videre er der indspraengt deri noget finkornet Magnetjern-
sten, et Mineral, som ikke er iagttaget i de to foregaaende
Partier.

Hvad der isasr adskiller dette Partis Granit fra den om-
givende Gnejs, er ikke alene dens fuldstsendige Mangel paa
Lagdeling, men tillige at den overalt indeholder en tallos
Mgengde Brudstyhker af Gnejs og Gronsten^ saa at den er en
meget karakteristisk Granit-Breccie, hvilket paa Modet blev
ngermere oplyst baade ved Tegninger og Prover. For paa
Kaartet at kunne aflsegge Granitens Ydergrgendse, er denne
bestemt for alle de Punkter, hvor Breccien horer op, hvilket
ikke er vanskeligt at iakttage paa den blottede Dagflade. Tast

JOHNSTPvUP, KKYOLITEN I GRONLAND. 243

udenfor denne Grsendse er Gnejsens lagdelte Karakter en
Del udvisket, og fremtrffider forst tydeligt i nogen Afstand
derfra. Man faar Indtrykket af, at Graniten under sit Frem-
brud igjennem Gnejsen har delvis forandret dennes Karakter,
saa at den paa Overgangen er blevet til en Granit-Gnejs.

Baade de store og mindre Briidstykker i Breccien ere
raeget skarpkantede, og deres Storrelse varierer fra 1 Tomme
til et Par Fod. Der er ikke den ringeste Overensstemmelse
imellem naerliggende Gnejs-Brudstykkers indre Lagdeling;
men de ere kastede i den storste Uorden imellem hinanden,
hvilket endog med Lethed kan sees paa gode Haandstykker.
At vi lier have en eruptiv Bjergart for os, der fra Dybet og
fra Siderne har optaget i sig de ved Eruptionen l6srev?ie Brud-
stykkei^ kan der ikke vaere nogen Tvivl om.

Foruden Gnejs er der ogsaa Brudstykker af de i Ter-
raenet forekommende Gangdannelser. Da nii disse sidste kun
forekomme i den Granit-Breccien omgivende Gnejs, hvor de
forsvinde ved Randen af samme, uden at dei' er det ringeste
Spor af dem i hele Kryolitpartiet, er derved givet, at baade
Granitens og Kryolitens Dannelse er yngre end samtlige i
Gnejsen forekommende Gangdannelser, altsaa ogsaa yngre end
Diabasen, der er den yngste af dem.

Ogsaa i en anden Henseende adskiller Graniten sig v£e-
sentlig fra Gnejsen, nemlig ved Overjladens Beskaffenhed.
Gnejskullerne i Ivigtut-Dalen ere kun lidet forvittrede, og
have den samme afrundede og langstrakte Form, som iagt-
tages overalt i Gronland og Skandiuavien, hvor denne Bjerg-
art har vaeret udsat for Isens afskurende Virksomhed. Det
her omtalte Granitterra^ns Overfiade er derimod vanskelig at
beskrive. Den er i en utrolig Grad forvittret, bestaar af
lutter kantede, mer eller mindre lustlijmcnde Brudstvkkcr,
isaer i de til Kryolitbruddet ngermest graendsende Dele. Hvor
der ikke for Driftens Skyld er forotaget Bortspraengninger
eller Flytning af det lose Materiale, seer man, at den op-
rindelige Overllade er ligesom oplost i lutter skraatstillede
Gratiitprismer. Ved at undersoge disse Prismers lieldning
paa et storre Antal Punkter riindt om Kryolitbruddet, viste
det sig, at Granitprismerne altid vare stillede saaledes, at

244 AFDELNINGEN FOR MINERALOGl OCH GEOLOGI.

Prismernes Axe, ved at forlaenges nedefter, vilde stode sam-
men i et Punkt dybt nede i det centrale Kryolitparti. Dette,
der, som det foran er godtgjort, bliver smallere op efter, maa
oprindeligt have vasret fuldstsendigt dsekket af det yderste
Granitparti kuppelformigt, hvilket fremgaar af Prismernes
nuvaerende skraa Retning, lodret paa den afkjolede ydre Flade.
Dette for Ivigtut-Graniten saa karakteristiske Afsondrings-
forhold er Aarsagen til, at Frosten har let ved at skjorne
Overfiaden, hvilket i hoj Grad vanskeliggjor Driften i Kryolit-
Bruddet ind under Fjeldet.

Den her omtalte Granitkuppel har, som Folge af dens
Afsondringsforhold, ikke kunnet frembyde nogen synderlig
Modstand mod Indlandsisens afskurende Virksomhed isser
nsermest Fjorden. Fordum, da Indlandsisen havde en storre
Udbredelse og Masgtighed end nu, strakte den sig ud igjen-
nem hele Arsuk-Fjorden, hvorom Fjeldsiderne baere tydelige
Vidnesbyrd i de giatpolerede og stribede Flader, saavelsom
i de talrige af Isen efterladte Blokke. Paa Ryggen af Fjel-
dene, Syd for Ivigtut, ligger saaledes i en Hojde af 1040'
en over 100 Kubikfod stor Granitblok ude paa Spidsen af en
staerkt heldende Hornblende-Gnejs, i hvis Nserhed ingen fast-
staaende Granit findes.

Nede i den nordlif^e Del af Dalen gaa Skurstriberne i
Retningen 0X0 — VSV, altsaa netop i Kryolitmassens Lsengde-
retning, og denne Isens bortskurende Virksomhed har ogsaa
efterladt Spor paa selve Kryolitmassen. Da man nemlig be-
gyndte Brydningen af Kryoliten, saavelsom ogsaa senere ved
Bortfjernelsen af Ler og Grus i de dermed dsekkede Partier,
fandtes der paa dens Overflade dybe, rendeformede og paa
langs skurede Fordybninger i samme Retning som Skurstri-
berne paa Dalens Gnejs, Denne Bortskuring af Overfiaden
er Aarsagen til, at Kryoliten, efterat en Del af Granitdaekket
var fjernet, kom til at ligge blottet i Dagen, og man vilde
ellers ikke have liavt nogen Anelse om, hvacl Granit- Br eccien
do^kkede.

Hvis der findes Kryolit paa andre Steder i Gronland.
end ved Ivigtut, er der Grund til at vente, at den maa
vaere fremkommet under lignende Forhold som her, og hvis

JOHNSTRUP, KRYOLITEN I GRONLAND. 245

man skulde traeffe en Granit-Breccie af samme Beskaffenhed,
som den her omtalte, burde man have Opmaerksomheden saer-
lig henvendt derpaa, da det dog var muligt, at der i dens
Indre ogsaa kunde skjnle sig en Kryolit-Kjeerne. Naar man
seer hen til, hvorledes det alene skyldes Indlandsisens Virk-
somhed, at Kryoliten er blevet blottet ved Ivigtut, ligger
det, efter det her udviklede, ingenlunde udenfor Mulighedens
Grsendser at kunne finde Kryolit ogsaa paa andre Steder, ef-
ter at man har laert at kjende de den ledsagende periferiske
Dannelser. At den overhovedet skulde vgere indskr^nket til
et eneste Punkt i et saa uhyre stort og i hele sin Bygning
saa ensformigt Gnejsterrgen som det gronlandske, er kun
lidet sandsynligt; men derimod skal jeg gjerne indromme, at
der ikke kan knyttes store Forventninger om, at man vil
kunne finde Kryolit umiddelbart i Overfladen af de hidtil
berejste Dele af Landet.

Jeg har hidtil alene omtalt Brecciedannelsen i Yderpar-
tiet (Granit-Breccien), men der forekommer ogsaa, om end
langtfra i saa stort Omfang, en anden Brecciedannelse^ nemlig
paa Grsendsen mellem Kryolit-Kjaernen og det periferiske
Kryolitparti. Denne Brecciedannelse har tydeligst vseret at
iagttage ved Bruddets Rand imod NO og i det store syd-
vestlige Feldspat-Kvarts-Parti, skjondt der ogsaa er Antyd-
ninger deraf langs de andre Sider, men der mere spora-
disk. Den indeholder saavel storre som mindre skarp-
kantede Brudstykker af det ncergrcendsende Fjeld^ der i den
ostlige Del isaer bestaar af Kvarts og Ivigtit, i den vestlige
af Kvarts, Feldspat og en mindre ^Masngde Ivigtit. Mellem-
rummene mellem Brecciens Brudstykker udfyldes af Kryolit
og de for det periferiske Parti ejendommelige Mineralier.
Selve Brudstykkerne af Fjeldet saavelsom de enkelte ^line-
ralier ere ofte revnede og Spalterne udfyldte med Kryolit,
saedvanlig af mork Farve, medens den i Reglen har en lys
Farve i nogen Afstand fra Breccien.

Efter den her mvne kortfattede Oversiuft over de ^qo-
logiske Forhold ved Kryolitens Fromtraeden ved Ivigtut vil
det altsaa sees, at der indcrst findos:

246 AFDELNINGEN FOR MINERALOGI OCH GEOLOGI.

1) en Kryolit-Kjcerne, det centrale Kryolit-Parti, livori
der i Kryoliten er uregelmasssigt fordelt mere eller mindre
Kvarts, Jernspat og Sulfider af Bly, Zink, Kobber og Jern.

2) det periferiske Kryolitparti, hvori Kryoliten, Jernspaten
og Svovlraetallerne ere staerkt tilbagetragngte, medens Ho-
vedmassen dannes af Kvarts, Mikroklin og Ivigtit, samt
Flusspat, Tinsten, Molybdgengiands, Arsenkis og Colnmbit.
Paa Grasndsen mellem disse to Partier findes en Breccie af
det sidstnsevnte Parties Bjergart, omgiven af uren Kryolit.
som altsaa antyder, at der er foregaaet en Sonderbrydning
af Fjeldets ind mod Kryoliten grsendsende Sidevsegge, forend
Kryoliten var bleven fast. Den her nsevnte, ikke meget
msegtige Skorpe omsluttes nn atter af

3) Yderpartiets Granit- Breccie med Granit som Grund-
masse, hvori er optaget Brudstykker af Gnejs og Gronsten,
der paa det tydeligste godtgjor dens eruptive BeskafFenhed.
Derimod kan det ikke naegtes, at Forklaringen af Maaden,
hvorpaa Kryolit-Kjaernen er opstaaet, saavelsom dens For-
hold til den eruptive Granit frembyder adskilligpVanskelig-
heder.

De Mineralier, der findes indblandede i Kryoliten, ere
desamme, som trasifes paa de saedvanlige metalforende Gauge,
hvis Indhold vsesentligst maa antages bragt derhen ved van-
dige Oplosninger. Hvis denne 500 Fod lange og over 100
Fod brede Kryolit-Kjserne og dens Metalforbindelser skulde
vaere dannet paa en lignende Maade, kunde det kun tsenkes
muligt under Forudsaetning af, at der under Storkningen af
den store Granit-Masse var blevet efterladt i dens Midte et
til Kryolitpartiet svarende hult Eum, der fortssetter sig ned
til en ubekjendt Dybde. Kryoliten og de den ledsagende
Mineralier skulde da enten vaere udtrukne ved Vand af
Sidestenen og afsatte i dette store, hule Rum, eller StofFerne
vsere bragte derind fra Dybet i Dampform og delvis de-
komponerede ved Vandets Indvirkning. Hvad Infiltrationen
fra Siderne angaar, da foreligger der fra Uudersogelserne af
de betydelige Masser af Kryolit, der nu i Lobet af over 20
Aar ere borttagne derfra, ikke lagttagelser, der ville kunne
tages til Indtaegt derfor. Yel kan Kryoliten godt taenkes

JOHNSTRUP, KRYOLITEN I GRONLAND. 247

at have vasret oplost i Vand; men Bjergarterne i Ivigtut-
Dalen ere af den mest almindelige BeskafFenhed, og kunde
en saa uliyre Masse Kryolit vgere af Vandet bragt hen til
det nsevnte Hulrum fra den graa Gnejs, Hornblendegnejsen
eller Granit-Breccien, maatte Kryolit ligesaa godt kunne
v^re udskilt paa mangfoldige andre Steder, ikke at tale
om, at da maatte Ordningen af de ndskilte Stoffer vasre fore-
gaaet paa en ganske anden regelmgessig Maade, nogenlunde
konformt med Hnlrummets Sideflader. Der mano-ler navn-
lig i Kryolitmassen de saa karakteristiske Mineralsucces-
sioner; thi man kan ikke heniegne dertil de rent lokale
regellose Ophobninger af de indblandede Mineralier, der,
som jeg i det foregaaende har viist, kunne forekomme snart
paa et, snart paa et andet Sted. Det gaar ikke an at f^este
sin Opmaerksomhed paa en saadan enkelt Forekomst og
deraf drage Slutninger, der ikke passe paa Dannelsesmaaden
af det hele.

Man stoder paa de samme, om ikke endnu storre Van-
skeligheder ved at taenke sig Stofferne afsatte af Yand eller
Dampe, der ere trcengte op fra neden af, og jeg skal der-
for ikke her i denne kortfattede Fremstilling gaa videre ind
derpaa.

^Qg troer, at man er nodt til at betragte det Hele (Gra-
nit-Breccien med iberegnet) som en »staaende Stok», en
eruptiv Masse, hestaaende af Gy^anit og Kryolit, hvoraf Gra-
niten forst liar udsondret sig i det yderste Parti, omsluttende
Brudstykkerne af de Bjergarter, den gjennembrod. Kryo-
liten trak sig paa Grund af sin Letsmeltelighed mere og mere
lien til hele den eruptive Masses Midtejparti, og deraf udson-
drede sig da atter Silikater (Feldspat, Kvarts og Ivigtit) og
de foran naevnte Mineralier i det periferiske Kryolitparti,
indtil tilsidst ogsaa Centralpartiet, med Kryoliten som Hoved-
bestanddel, storkuede tilligemed de i den forekommeude
Mineralier. Hermed staar godt i Samklang Kryolitmassivets
saa tydeligt udpra^gcde p)orfyritiske Beshajfenhed, saavelsom
Regellosheden i Mincraliernes Udsondring af Kryoliten, der
vaesentlif'st maatte afhoBnorc af ^NTassens Afkiolinc:, som ikke
kunde foreoraa aldeles ensformij^t iffiennem det hele. ]\Ian

248 AFDELNINGEN FOR MINERALOGI OCH GEOLOGI.

forstaar da ogsaa let, hvorledes de store uformelige Klum-
per af ren Kiyolit i den omgivende urene Kryolit kunne
vaere opstaaede. Under den sidste Storkningsprocess og de
dertil knyttede Forandringer i det indre losnedes da storre
og mindre Partier af Skorpeu, der omgav Kiyolitkjasrnen,
og hvorved den Side 245 omtalte Kryolit-Breccie opstod.

At luftformige Fluorforbindelser muligvis knnne vsere
fremkomne samtidigt med, at de eruptive pressed es op fra
Dybet, og kunne have spillet en Eolle ved Dannelsen af
nogle af de Kryoliten ledsagende Mineralier, er en Selv-
folge. Jeg behover kun at nsevne Tinstenen, hvis Dannelse
netop er forklaret paa denne Maade af Daubree.

Naturligvis kan der rejses forskjellige Indvendinger
imod den her fremsatte Tydning, f. Ex. fra Tilstedevae-
relsen af Jernspaten i Kryoliten; men, da Kalkkarbonatet
ikke afgiver Kulsyre, naar det blot er udsat for et tilstraek-
keligt Tryk, seer jeg ingen Grund til, at ikke ogsaa Jern-
karbonatet skulde kunne forholde sig paa samme Maade
under de her givne Forhold i det indre af en eruptiv ]\Iasse.
Det forekommer mig, at man ofte er lidt for tilbojelig til
at drage Slutninger fra Mineraliernes Dannelse under visse
Omstsendigheder, til at de ogsaa skulle vsre dannede paa
samme Maade i alle Tilfselde. Fordi f. Ex. Kvarts og
Svovlkis kunne fremkomme af vandige Oplosninger, er det
derfor ingenlunde givet, at de altid skulle vaere dannede
paa denne Maade.

Jeg skulde ikke have vovet at komme ind paa de her
fremsatte teoretiske Betragtninger, naar ikke et lasngere
Studium paa solve Stedet og under sasrdeles gunstige For-
hold havde overbevist mig om, at det ikke er muligt at
tasnke sig Kryolitens Fremkomst foregaaet paa den vaade
Vej. Hvad der for mig har en sasregen Betydning i denne
Henseende, er iblandt andet den Maade, hvorpaa den kry-
stalliserede Kryolit er dannet, og den Forskjel, der er imel-
lem denne og den djcerve Kryolit, hvilket man forst ret bli-
ver opmserksom paa ved at see dem begge paa solve Stedet.

At Kryolit ikke er et i Vand aldeles uoploseligt Stof,
havde jeg allerede for adskillige Aar siden havt Lejlighed

JOHNSTRUP, KRYOLITEN I GRONLAND. 249

til at see Antydninger af paa nogle fortrinlige Haandstykker
i en storre Samlicg Mineralier og Bjergarter, som Assistent
Thomsen under sit Ophold ved Ivigtut i Aaret 1867 havde
hjembragt og afgivet til Universitetets Museum. Der fandtes
nemlig deriblandt Prover af Kryolitens Dagflade fra Steder,
livor den ikke havde vaeret dfekket af Ler, og derfor pris-
givet Indvirkningen af det atmosfaeriske Vand, der fra hoj ere
liggende Fieldmasser strommede ned til det lavtli2:o:ende
Kryolitparti. De havde nemlig et i hoj Grad forvittret Ud-
seende, hvis man kan bruge dette Udtryk om en Kryolit-
masse, der er blevet reduceret til en af lutter Blade be-
staaende kavernos Masse. Kryolitbladene, der ere efter-
ladte ved Vandets Indvirkning, danne 3 vinkelret paa hin-
anden staaende Systemer, der svare til de 3 saakaldte Gjen-
nemgange hos Kryoliten. Hvor nu denne Oplosningsproces
har havt Lejlighed til at foregaa i Isengere Tid, forsvinder
Kryoliten aldeles, og der opstaar derved ofte flere Alen
lange uregelmaessige Hulrum, fra hvis Sidevaegge isser Kry-
staller af Kvarts og Jernspat rage frem, og, naar Hulerne
ere storre, findes Bunden aldeles bedsekket dermed, saavel-
som med Kryolitens Svovlmetaller. Som foran berort, var
der deri indblandet paa et Sted en betydelig Msengde
smaa violblaa Flusspatkrystaller paa Grund af dette Minerals
storre Uoploselighed. Jernspaten, der ellers altid inde i
Kryoliten udmaerker sig ved sin friske, glasglindsende Over-
flade, er her altid omdannet belt eller delvis til Brunjern-
sten. Det samme er ogsaa Tilfaeldet med Svovlkisen.

Ved at forfolge dette Forhold paa Stedet saae jeg, at
Kryoliten ikke blot paa de ikke beskyttcde Dagflader, men
overalt i de ovre Particr, hvor den grsendsede op til Fjel-
det, havde dette kavernose Udseende, og Sporgsmaalet A^ar
da, om ogsaa Vandet, der var flydt ned igjennem saadanne
Masser, virkelig iudeholdt Kryolit oplost. Jeg fik derpaa
et slaacndc Bevis ved at undersoge Kjedelstenen, der havde
afsat sig i en af Dampkjedlerne, der forsynedes med saadant
Vand. Paa hele Ovcrfladen var denne jcrnholdige Kjedel-
sten aldeles besat med smaa, hvide, terninglignende Krystaller,
som jeg forst antog for Flusspat; men da de kun indeholdt

250 AFDELNINGEN f5e MINEEALOGI OCH GEOLOGI.

Fluor, Aluminium og Natron og i samme Msengdeforhold,
som i Kryoliten, maatte de altsaa vaere kuustigt dannede
Kryoiitkrystaller.

Ved dernaest direkte at undersoge Oploseligheden fandt
jeg, at 1 Del Kryolit oploses ved 12^ C i 2730 Dele Vand,
og at kulsurt Vand ikke fremmer Oploseligheden. En maettet
Oplosning indeholder altsaa 0,0 4 p.C. Kryolit, medens det
Vand, der toges fra Bronden i Kryolit-Bruddet, hvorfra Damp-
kjedlen blev forsynet, kun indeholdt 0,02 5 6 p.C.

Denne Kryolitens Evne at kunne oploses i Vand tjener
ogsaa til Forstaaelsen af et andet Fsenomen. Kryoliten fore-
kommer, som bekjendt, kun sjeldent krystalliseret og altid
paa Spalter. Krystallerne ere fuldkomment vandklare^ uden
at vcere forsynede med Gjennemgange *, medens disse sidste
aldrig savnes i den dj^erve Kryolit, der desuden altid kun
er gjennemskinnende.

Denne Modsaetning tillgsgger jeg, som sagt, en sserlig Be-
tydning. Spalterne i den djgerve Kryolit ere opstaaede ved
Sammentrsekniugen af hele Kryolitkjgernen, efterat den havde
antaget den nuvaerende faste Tilstand. Krystallerne, saavel-
som de umiddelbart paa Spaltefladen afsatte, ligesaa gjen-
nemsigtige Krystalskorper, ere, som sagt, dannede paa Spal-
terne, altsaa senere end Hovedmassen af Kryolit, og ere der-
for at henregne til de almindelige ved Infiltration opstaaede
Gangdannelser. At de ere opstaaede paa et senere Stadium,
fremgaar ogsaa deraf, at der hverken i Krystallerne eller Kry-
stalskorperne findes SpoQ' af Jernspat, Kvarts eller Svovbnetallei",
uagtet disse ofte findes i stor Msengde i den umiddelbart til
Skorpen grsendsende, djserve og urene Kryolit, der danner
Spaltens Sider. Var nu liele den store Kryolitkjaerne ogsaa
dannet paa den vaade Vej, altsaa paa samme Maade, som
den paa Spalterne afsatte Kryolit, vilde det dog vgere utsenke-
ligt, at der ikke et eller andet Sted i Kryolitmassen skulde
vaere dannet, om end nok saa lidt af en lignende gjennem-
sigtig og ikke bladet Kryolit; men dette er ikke Tilfgeldet,

* Det er ikke ganske korrekt at sige, at Kryoliten bar Gjennemgange;
thi den krystalliserede og gjennemsigtige Kryolit bar ingen Gjennemgange,
men derimod et tydeligt muslet Brud.

JOHNSTRUP, KKYOLITEN I GRONLAND. 251

alt er der kun gjennemskinnende og bladet Kryolit, lovrigt
bor det tilfojes, at ikke alle Spalter ere fyldte eller besatte
med gjennemsigtig Kryolit, men indeholde oftest den gul-
brune, saakaldte Hagemannit, der er et Dekompositionspro-
dukt af Kryolit og Jernspat.

Til de sekundaere Dannelser henhore endvidere de to
vandholdige Fluorforbindelser, ThomsenoUt og JRalstoiiit, der
kun findes paa nogle af de Steder, hvor Overfladevandet del-
vis eller fuldstaendigt bar oplost Kryoliten, som sees deraf.
at de saagodtsom altid ere dannede paa den djaerve Kryolits
bladagtige Rester, der sidst oploses. Thomsenolitens Krystal-
ler skyde lodret ud fra disse Blade til begge Sider af samme,
og danne da Plader med lutter parallelt stillede Krystaller,
og disse Plader overskjceres af lignende under nassten rette
Vinkler. Derved faar det Hele Udseendet af et Netvserk,
som i en vis Forstand kan opfattes som et Slags Pseudomor-
fose af Tliomsenolit efter Kryolit. Kryolitbladene bave nem-
lig egentlig kun afgivet midlertidige Stottepunkter for Thom-
senolit-Krystallerne, der ere afsatte af det kryolitboldige Yand
ved dettes Vexelvirkning med Kalkforbindelser. Ealstonit-
krystallerne ere i Reglen dannede senere end Tbomsenoliten,
som de beklasde, men ere i det Hele taget sjeldnere, og da
de tillige ere betydeligt mindre, bleve de i Forstningen over-
sete. Knop's Pacbnolit er kun naaleformige Tbomsenolit-
krystaller.

Det fortjener at erindres, at Professor Thomsen allerede
i sin ]\Ieddelelse om Kryolitindustrien (Oversigt over det
Kgl. D. Vid.-Selsk. Forb. 1862, S. 1—10), bvori ban kortelig
berorer de geologiske Forbold ved Kryolitens Forekomst,
forsaavidt de dengang vare kjcndtc, bcntyder til Sandsyn-
ligbeden af, at Kryoliten maa vajre eruptiv.

Baade Tbomsenolit og Ralstonit forekomme kun langs
Kryolitmassens Band der, hvor Kryoliten er bleven mindre
hurtig oplost, altsaa fortrinsvis i de dyberc Partier under
Havets Niveau, bvor den na^vnte Vexelvirkning bar faaet Tid
til at forcgaa. Deri mod sees intet Spor af dem i de indre
Dele af Kryolitkjairnen. Jvun en eneste Gang lykkedes det
mig der at (inde nogle ganske smau Krystaller af Tbomsenolit,

252 AFDELNINGEN f6r MTNERALOGI OCH GEOLOGI.

men vel at mserke — paa en Spalte i djgerv Kryolit dybt
nede i Bruddet og ikke langt fra dettes Ydersider.

Den krystalliserede Kryolit, Hagemannit, Thomsenolit og
Ralstonit ere alle dannede paa den vaade Vej, men deraf
folger ingenlimde, at den djgerve Kryolit og alle de i den
forekommende Mineralicr skulle vgere dannede paa samme
Maade. Destovserre haves der saa faa Sammenligningspunk-
ter med nserbeslsegtede Dannelser til Kryoliten ; men de mangle
dog ikke ganske, og tjene i alt Fald snarere til at styrke end
svfiekke min Overbevisning om det berettigede i at antage,
at KryolitkJ93rnen og den omgivende Granit-Breccie ere frem-
bragte ved en plutonisk Virksomlied.

Da Tiden ikke kuude str^ekke til at gaa ind paa flere
Detainer, end de her meddelte, og da desuden mine Under-
sogelser over Kryolitens geognostiske Forhold ved Ivigtut
ere bestemte til at offentliggjores fuldstsendigere paa et andet
Sted, liar jeg her indskrsenket mig til at meddele Hoved-
resultaterne deraf.

Ordforanden professor Kjerulf tackade professor John-
STRUP med foljande ord:.

Hvis denne Undersogelses Publikation har, efter den
aerede Professors Udsagn, vaeret udsat Isenge, da maa vi vaere
desto taknemligere for, at vi nu ved denne Lejlighed faa at
kjende det skjonne, interessante og indgaaende Arbejde, led-
saget med et saa elegant Tilbehor af Skuestykker, som for-
t^lle sin Historie, og af Karter og Tegninger.

Derefter hoU professor Toeell foljande foredrag:

Om Sveriges vigtigaste kristalliniska bergslag
och deras forhallande till hvarandra*.

Enar den Skandinaviska halfon till storsta delen bestar
af kristalliniska bergslag, ar utredningen af deras nrsprung
och forhallande till hvarandra en af de vigtigaste fragorua
for de nordiska landernas geologer.

* I saknad af ett stenografiskt atergifvande. bar detta foredrag blifvit
utarbetadt efter det scbematiska konsept, som lag till grund for det samma.

TORELL, SVERIGES KRISTALLTNISKA BERGSLAG. 253

De olika menino-arna om dessa bemslao-s tillkomstsatt
kimna sparas till baka anda till den tid, da Xeptunister och
Vulkanister borjade bekampa hvarandra. Men forst genom
Werners och Buttons nastan samtida upptradande under
senare lialften af forra arhundradet erhoU hvardera skolan
det nodiga vetenskapliga underlaget genom iakttagelser i na-
turen och skarpsinnig tydning af dessa. Sedermera bar en
aldrig hvilande strid, under olika tider med olika vapen, blif-
vit utkampad om dessa bergslags bildningssatt.

Werner pastod, att alia bergslag, med undantag af vul-

kanernas bildnins-ar. blifvit afsatta ur vatten: ur detta hade

urbergets bestandsdelar blifvit utfalda i kristalliniskt tillstand,

hvarigenom granit, syenit, gneis rti. fl. bergarter blifvit bil-

dade, hvilka utsfora underlao^et for de vno;re formationerna.

Werners liiror omfattades med hanforelse af bans manga

ahorare fran olika lander. Tron pa riktigheten af Werners

teori skakades dock redan under bans egen lifstid, framfor

allt derigenom att bans mest framstaende larjungar, Leopold

V. BuCH och Humboldt, ofvergingo pa motsatta sidan. Sa-

lunda visade v. Buch, att Kristiania-traktens granit var yngre

an dess ofvergangsformation, och Humboldt iakttog vid Ir-

tischs strander, att graniten genombrutit lager af lerskiflf'er

och vagriitt utbredt sig ofver denna pa en striicka af flere

mil.

S&som en ifrig kiimpe for asigter ofverensstammande

med Werners upptriidde i Norge Keilhau, hvilken ansag, att

manga af de massformiga bergslagen voro »transmuterade se-

diment», och siirskildt att Norges granit var omvandlad gneis.

Liknande dsigter uttalades samtidigt af Keferstein; men i

ogonen fallande var, att Werners liiror allt mera forlorade

terrang, till dess G. Bischof 1847 framtradde med sin cpok-

gorande »Lehrbucb dor chemischen und physikalischen Geo-

logie». Bischof slot sig nara till Werner och uppstalde en

p& kemiska forskningar grundad teori, enligt hvilken graniten

med Here bergslag blifvit bildade pjl v.^ta viigen. Bischofs

beniigenhet att gd till samma ofVerdrift som Werner, sA att

ban till och med bestred basaltens eruptiva natur, beredde

honom hiiftigt motstand fnin flertalet geologer. A andra si-

254 AFDELNINGEN FOR MINERALOGI OCH GEOLOGI.

dan vann ban talrika anhangare, i synnerhet bland kemister
ocb mineraloger, som tillika sysselsatte sig med geologiska
forskningar. Dana, Sterry Hunt, Haughton, Gastaldi, A.
E. XoRDENSKiOLD m. fl. bafva under de senaste artiondena
framstalt asigter, bvilka mer eller mindre ofverensstamma med

BiSCHOFS.

HuTTON pasted, att de massformiga kristalliniska berg-
slagen i smiilt tillstand bade framtrangt ur jordens inre, bvar-
under de upplyftat ocb sondersprangt de redan lagrade berg-
arterna. Till stod for sin teori kunde Hutton anfora sina
iakttagelser af granitens egendomliga upptradande vid Gleen
Tilt i Skotland ocb annorstades.

Buttons beromda larjungar Playfair ocb James Hall
ntvecklade vidare lararens asigter. Dessa asigter omfattades
med varma af ett stort antal framstaende vetenskapsman,
sasom Lyell, Murchison, Elie de Beaumont, Naumann,
ZiRKEL m. fl., bvilka genom vidstriickta forskningar ocb stu-
dier i naturen samlade bevis for riktigbeten af biifvuddragen
i HuTTONS teori. Bland nu lefvande skandinaviska geologer
bafva Kjerulf, Tellef Dahll ocb Tornebohm, bvilka fore-
tradesvis sysselsatt sig med dessa fragor, uttalat med samma
teori ofverensstammande asigter.

Jemte de nyss anforda, bvarandra skarpt motsatta teo-
rierna bar ocksa en tredje smaningom utbildat sig, bvilken
visserligen erkanner, att flertalet af de massformiga kristal-
liniska bergslagen kunna upptriida sasom eruptiva, men a.
andra sidan anser, att en stor del af de samma aro ombildade
sediment. Framstaende representanter for denna asigt aro
H. Credner ocb i viss man iifven F. Zirkel *.

x\ngaende uppkomstsattet for de kristalliniska skiffrarne,
gneis, bornblende-, glimmer-, klorit-, talk-, qvartsit- ocb nrler-
skiffrarne m. fl., bafva mycket olika asigter gjort sig gallande.
Salunda bafva en del af de samma blifvit ansedda som eruptiva.
De bafva ocksa blifvit uppfattade sasom tillborande jordens
ursprungliga afsvalningsskorpa eller sasom kemiska fallningar

* Ueber die krystallinischen Gesteine langs des 40. Breitegrades in
Nordwest-Amerika. Berichte der k. Sachs. Gesellsch. der Wissensch., Math.-
phys. Classe 1877, S. 163.

TORELL, SVERIGES KRTSTALLI.\ISKA BERGSLAG. 255

pa denna. Flertalet geologer hafva dock ansett dem vara
pa mekanisk vilg- bildade, ur vattnet afsatta sediment. Man
har ansett, att dessa sedermera blifvit ombiidade och erhallit
kristallinisk struktur, antingen genom varme och tryck eller
genom langsamt fortgaende hydrokemiska processer. For
egen del anser jag, att pa vetenskapens nuvarande standpunkt
den sistnamnda asigten pa ett mer tillfredsstallande satt an
nagon af de andra forklarar de geologiska foreteelserna hos
dessa bergslag, i synnerhet som forekomsten inom dem af
fullt utbildade konglomerat, af qvartsit med korsande lagring
och vagsvallsytor val nappeligen kan forklaras annorlunda an
i forbindelse med mekanisk sediraentbildning. Dr Tornebohm
har nyligen framstalt en teori for gneisens uppkomst, enligt
hvilken den skulle vara bildad i omedelbart samband med
graniternas cruptioner, analogt med tuffernas forhallande till
vulkanernas lavastrommar.

Man ma for ofrigt ansluta sig till den ena eller andra
asigten om de kristalliniska skifFrarnes bildningssatt, obe-
roende hiiraf itr det af yttersta vigt att erfara, i hvilket for-
hallande de sta till de massformiga kristalliniska bergarter,
som hafva med dem enahanda mineralogisk sammansattning,
samt om icke en stor del af dessa i verkligheten aro om-
biidade lagrade bergslag. For enhvar, som i naturen stu-
derat de kristalliniska bergslagen, har utan tvifvel svarigheten
ofta framstatt att afgora, huruvida dessa bergarter aro mass-
formiga eller lagrade.

Dk man t. ex. kallar en bergart granit, niir mincraleu
faltspat, qvarts och glimmer, hvaraf den bestar, aro utan ord-
ning blandade med hvarandra, hvarigcnom bergarten crh^ller
en likartad och massformig struktur, da deremot samma mi-
neralblandning kallas gncis, niir den i foljd af glimmerbladens
])arallela anordning erhiiUcr en Hasrig eller skiffrig struktur
och utbildas till mer eller mindre tydliga lager, och griin-
serna dem emellan ingalunda alltid iiro skarpa, sa maste det
medgifvas, att det ofta iir svArt att afgora bergartens ratta
natur. For egen del har jag sedan liing tid till baka lifligt
kiint denna svArighet, men ansilg intill de sista <\ren, att fler-
talet bevis vittnade om «»;i'anitens och med den besliifjtade

256 AFDELNINGEN FOR MINERALOGI OCH GEOLOGI.

bergslags eruptiva ursprung. Mina iakttagelser vid Dartmoor
i Devonshire och i trakten omkring Kristiania, Stockholm,
Siljan m. fl. stallen syntes mig tala harfor. A andra sidan
okades vid Sveriges geologiska undersokning antalet fall, da
det var nastan omojligt att sarskilja granit fran gneis, sa att
jag 1875 farm det nodigt att pa Undersokningens kartor lata
infora benamniugen granitgneis med samma bemarkelse, som
detta namn har i Hising-ers skrifter. Fortsatta studier inom
urberget, i synnerhet inom den sa kallade Stockholmsgranitens
och Orebrogranitens omraden, hafva under de sista aren allt
raer ofvertygat mig, att de hittills emellan graniten och gnei-
sen i vart land uppdragna granserna ej aro hallbara, utan
att dessa bergslag i de fiesta fall ega samma ursprung och
ofverga uti hvarandra. Till samma uppfattning har jag blif-
vit ledd angaende dioriternas forhallande till hornblende-
skifFrarne och en stor del porfyrers till halleflintorna. Har-
med vill jag dock ingalunda bestrida, att icke uti vart land
forekomma granit, diorit och porfyr af eruptiv natur, fast
jag maste anse dem hafva ojemforligt mindre utbrednin^;, an
man hittills antagit. *» '

De bevis. hvilka i allmanhet blifvit auforda for g-ranitens
eruptiva natur, iiro hufvudsakligen :

1) Dess massformiga struhtur.

2) De miner alfdrdndringar, som iijypstdtt vid dess kon-
takt med andra hergarter.

3) Dess geologiska forlidllande till de omgifvande lag-
rade bergslagen, hvilka af den blifvit genombrutna och rubbade
ur sitt Icige,

Vid sadana genombrott upptager graniten ofta storre och
mindre stycken af den omgifvande bergarten, hvilken sages
»sno sig omkring graniten» med stupning emot eller ifran
den samma. I sammanhang med dessa genombrott utsiinder
graniten apofyser uti sidostenen. Att dessa foreteelser ega
rum med verkligen eruptiv granit, torde ej kunna bestridas,
men pa samma gang ar det nodvandigt att ofvertyga sig derom,
att icke liknande foreteelser kunna uppsta af andra orsaker.

Innan ias^ ofvero-ar till denna frasfa, torde det vara nodio-t
att omniimna de vio-tiD-aste iSverio^eforekommande o-ranitslan-en.

TORELL, SVERIGES KRISTALLTNISKA BERGSLAG. 257

Svarigheter hafva alltid mott vid en konseqvent indelning
af denna bergarts varieteter. Man har salunda sokt indela
den efter dess geologiska upptradande uti berggranit, lager-
ijfranit och o-ancrcyranit. Man har ocksa sokt indela den efter
de i den samma ingaende faltspat- och glimmerslagen samt
mera tillfalliga, accessoriska mineralbestandsdelar, sasom horn-
blende, talk, tormalin o. s. v. Afvenledes har man sasom
indelningsgrund begagnat granitens struktur och olika farg.
A Sveriges geologiska undersoknings kartor hafva blifvit sar-
skilda Stockliolmsgranit, gneis med granit^ liornhlendegranit
och j)egmatit. Efter den i Stockholmstrakten forekommande
fin- och medelkorniga graniten med talrika brottstycken af
gneis erhoU sedermera all dylik i andra trakter af landet
forekommande o-ranit namnet Stockholms":ranit. Da man ei
kunnat bestiimma, huruvida bergarten ar gneis eller granit,
har man kallat den granitgneis, hvilken delvis sammanfaller
med den bergart Tornebohm kallar gneisgranit (urgranit).

Uti Undersokningens skrifter hafva Smalands medelkor-
niga granitvarieteter blifvit benamnda Vexiogranit, under det
att de mycket utbredda grofkristalliniska, stundom till por-
fyrgranit ofvergaende varieteterna fatt namn af (Jrebiogranit.

Ehuru denna indelninof, som hufvudsaklici-en faster af-
seende pa kristallernas storlek, ej har nagon djupare veten-
skaplig grund, sa erbjuder den dock ett godt tilHalle att sar-
skilja de i vart land allmannast forekommande granitvarie-
teterna.

D:r ToRNEBOHM har sokt att indela de svenska iiraniterna
efter deras ^Ider. Enligt bans iisiojt ar f^neisE^raniten (uro-ra-
niten) den iildsta, efter hvilken kommer Orebrogranit och
Stockhoimsfj:ranit sdsom vno-st.

Att en i vatten afsatt bergart kan genom mekaniska eller
kemiska orsaker forlora sin ursprungliga parallelstriiktur iir
Ingalunda ovanligt. Ett fortriillligt tilllVdle till sadana iakt-
tagelser erbjuda hviti\(diluvial)-leroina uti Skane. I )essa
aro hufvudsakligen afsatta uti vi\grilta lager. Utcfter kusten
mellan Landskrona och Helsin«;borir och utoftor on Hvens
striinder kan man iakttaj/a de foriindrinfrar dessa leror under-
gatt genom den skandinaviska inlandsison. Till foljd af is-
I2:te Shandinarhliti Naturfomharemdtet. 17

258 AFDELNIXGEN FOR MINERALOGI OCH GEOLOGI.

inassans patryckning liafva de blifvit mer eller mindre rub-
bade ur sitt urspruDgliga lage, sa att de till och med kunna
intaga en upprattstaende stallning. Derunder hafva de under-
gatt alia mojliga forandringar. Till de vanligaste hora, att
lerornas lagring delvis blifvit alldeles utplanad, under det
att brottstycken med bibehallen parallelstruktur kunna ligga
i alia mojliga riktningar inbaddade uti den numera mass-
form iga leran. SkuUe dessa afiagringar uti tidernas langd
forandras till fast berg, sa skulle de forete en slaende likhet
med Stockholmsgraniten och dess skarpkantiga brottstycken
af gneis. Dessa rubbningar hafva astadkommits uteslutande
genom inlandsisens tryck utan medverkan af vulkauiska
krafter.

Uti sodra Wales takskifFerbrott kunna liknande iakt-
tagelser goras. Denna skiiFer tillhor den kambriska forma-
tionen, och att den blifvit afsatt ur vatten kan ej betviflas.
De urspruugliga lagren kunna ofverallt spSras och hafva en
viss likhet med den svagt framtradande parallelstrukturen
hos vissa gneiser. Genom sedermera intrafFadt tryck har berg-
arten erhallit den skiifrighet (cleavage) i merWUer mindre
skarp vinkel emot den urspruugliga lagringen, som tillater
bergartens klyfning uti tunna plattor. Undantagsvis intraffar
emellertid, att denna klyfning uteblifvit, pa samma gang den
ursprungliga parallelstrukturen gatt forlorad, hvarigenom en
fuUkomligt massformig bergart uppstStt, hvilken i Wales be-
arbetas till pelare. Har hafva vi salunda partier af en lagrad
bergart, som sakna hufvudmassans sa val ursprungliga som
sekundara parallelstruktur. I ofvannamnda fall har lagringen
blifvit upphafd af mekaniska orsaker.

Att samma foreteelser kunna framkallas af kemiska or-
saker, later afven bevisa sig. Uti Geologiska undersoknin-
gens samlingar finnes ett stycke urlerskifFer fran Halangens
skifferbrott i Dalslaud. Det samma foreter den vanliga skiff-
righeten, men en del deraf har blifvit pa ett egendomligt
satt forandrad. Stycket genomsattes nemligen af en spricka.
hvilken ar fyld af granit. A omse sidor om graniten har
skiffern blifvit forvandlad till en massformitj halleliiuta med
skaligt brott, typiska faltspatskristaller och aunan farg an

TURELL, SVEUIGES KKISTALLINISKA BERGSLAG. 259

skiiFern, iiti hvilken den ofvergar utan tydlig griins. Har
bar parallelstrukturen tydligen blifvit upphafd genom kemisk
inverkan af det silvatten, soin fran sprickan intrangt i sido-
stenen.

Studerar man vart lands gneiser, sa kan man pa otaliga
stallen se, huru mindre partier af de samma erliallit en mass-
formig struktur, och att detta forliallande star i omedelbart
sammanhang med rubbningar uti lagringen och sannolikt blif-
vit foranledt genom silvattnets inverkan. Dessa sma mass-
formiga granitpartier kunna omojligen vara af eruptiv natur.

I Geologiska undersokningens museum finnas storre stye-
ken af massformig kristallinisk urkalk, hvilken genomsattes
af en raork finkornig homogen bergart i smala ormlika gan-
gar. Sist niimnda bergart, hvars sedimentiira ursprung iir
obestridligt, har lika viil som kalken forlorat hvarje spar af
sin ursprungliga parallelstruktur.

Ar det salunda oafgjordt, om en bergart ar omvandlad
gneis eller eruptiv granit, emedan den saknar parallelstruktur.
sa maste det erkannas, att massformigheten ej far tillerkanna?
afo^orande vio-t nar det ar fracja om denna bero-arts verklifj'a
natur. Vid den ^eolooriska kartlacfo;nincren iir det emellertid
i de fiesta fall denna karakter hos bergarten, som bestamt
dess namn.

Uti Ostcriiotland har Orebrograniten stor utbrednina\
I niirheten af Grafversfors jernvixgsstation forekomma tre varie-
teter af denna bergart, hvilka utmjirka sig for sin vackra fiirg
och pa denna grund an van das till slipade och polerade ar-
beten. Deras massformighet iir s^ utpreglad, att man vau-
ligen ej ser nagot spilr till parallelstruktur. Den ena af
dessa varicteter bestilr af stora roda och smiirre grahvita
till smutsigt grona faltspatskristaller med blagra qvarts samt
mcirk glimmer och hornblende. Pa ett stiille uti en jern-
viigsgcnomskiirning kan man steg for steg folja granitens
uppkomst af en hilUeiiintlik bergart. Emellau hillleflintani<
lameller utvecklas fiiltspatskristallcrna och qvartsen, livai-
igeuom lagringen blifver allt mer otydlig, och till sist ut-
vecklas den niimnda «rraniten. Den andra irranitvarieteten
har samma sammansiittning som den forra, men fiiltspats-

260 AFDELNINOEN FOR MINERALOGI OCH GEOLOGI.

kristallerna aro mycket raorkare och qvartsens bla farg mera
framtradande. Den tredje granitvarietetens faltspatskristaller
hafva en stark kottfarg, och den bla qvartsen finnes i riklig
mangd, under det att glimmern och hornblendet i det nar-
maste saknas. Slipad ar denna granit nastan hogrod. Bada
dessa varieteter, som forekomma alldeles intill hvarandra,
aro for det mesta alldeles massformiga. Uti en jernvags-
o-enomskarnino; belt nara intill de stallen, der dessa berg-
arter brytas, kan man tydligen se, att de blifvit utvecklade
ur lager med parallelstruktur. I denna genoinskarning finnas
nemligen i omvexlande lager en gra och en rod medel-
kornig gneis med bla qvarts. Den forra forandras smaningom
till den morka graniten, och den roda gneisen ofvergar a
sin sida till den roda graniten. Har finnas saledes tre ut-
preglade granitvarieteter, hvilka hvar for sig hafva lagrade
eqvivalenter. Uti trakten i narheten af Finspangs bruk fin-
nes en bergart, hvars nara samband med de nyss nJimnda
o-raniterna ar obestridlig^t. Cm denna bergart rattast bor
kallas ogongneis eller Orebrogranit med en viss parallel-
struktur, ar ej latt att afgora. Studerar man deremot berg-
arten i jernvagsgenomskarningarna mellan Finspang och Lo-
torp, sa forsviuner allt tvifvel. Der ar nemligen den nys&
namnda bergartens gneisnatur sa utpreglad, att den omojligen
kan hanforas till graniterna.

Omkring Atvidabergs grufva forekommer en starkt ut-
preglad massformig Orebrogranit, hvilken innesluter ganska
stora partier af hornblendeojneis. Den be£»:ransas af finkor-
nig halleflintgneis. Undersokes denna granit noggrant, vi-
sar det sig, att den star i narmaste sammanhang med en
finskiffrig, tydligt lagrad halleflinta, uti hvilken langstrackta
faltspatskristaller finnas utbildade uti strykningens riktning.
Denna halleflinta ofvergar omarkligt i den nyss namnda
grof kristalliuiska graniten. *

Liknande iakttao-elser kunna sforas uti den fin- till me-
delkorniffa sa kallade Stockholmso-raniten. Uti trakten soder

* Uti Chamounixdalen har jag iakttagit, burn den derstades forekom-
mande • protogingneisen upptager stora faltspatskristaller. hvilka forst ligga
i strvkningens riktnintr. men sedermera blifva allt raer oregelbundna, sa.
att samma bergart pa grund deraf blifvit kallad protogingranit.

TORELL, SVEIHGES KRISTALLINISKA BERGSLAG. 261

■om Stockholm iir som bekant Sodermanlands gra gneis den
radande bergarten. Uti denna forekomma mindre partier
af en rod gneis. Bada dessa ofverga uti motsvarande gra-
niter. Att draga nagon verklig grans mellan gneisen och
graniten ar alldeles ornojligt, eraedan dessa bergarter oupp-
horligt ofverga uti hvarandra, Jemte dessa bada granit-
varieteter forekommer en tredje, hvilken pa grund af sin
vackra hvitsfra farg allmant blifvit anvand vid byggnads-
arbeten i Stockholm, sasom t. ex. vid Lejonbacken och
Vasabron. Denna granit har ej nagon motsvarande gneis,
men vid noggranu granskning af den morka gra gneisen
finner man, att den ofta successivt undergatt en mineral-
forandring till den nyss namda Ijusa graniten, hvilken for-
andring mycket ofta synes sta i samband med rubbningar
och bojningar inom. gneisen. Afven ser man ofta, att de
uti denna granit forekommande brottstvckena af orneis vid
kanterna liksom upplosas och ofverga uti granit.

Afven i andra trakter af landet kunna samma iakt-
tagelser goras a sa kallad Stockholmsgranit. Sa t. ex. har
jag sett a polerade skifvor af den finkorniga granit, som
bearbetas a Malmon i Bohuslan, 'en fullt tydlig parallel-
struktur. Den vackra, fin- till medelkorniga grona granit-
varietet, som forekommer omkring Varberg, kan an vara
fuUkomligt massformig, an forete en tydlig parallelstruktur.

Pa nagra af oarna inom kartbladet Gottenvik, sasom
Maro m. fl., forekommer en finkornig granit. Denna ar till
storre delcn fullkomli^t massformis; men erhaller ocksa dess
emellan en tydligt skiffrig struktur. Omkring dessa oar
forekommer ett storre antal andra oar med samma finkor-
niga granit, hvilken hiir upptriider i sd tat vexling med gneis,
att b&da bergarterna ej kunnat d kartan sarskiljas, utan blif-
vit betecknade sdsom gneis med granit. Afven hiir iir det
ofta ornojligt att draga en skarp grans emellan dessa bada
bergarter. Det ar knappast tankbart, att dessa bergarter
salunda blifvit blandade mod hvarandra, om de skulle hafva
ett alldeles olika ursprung; deremot har detta forhallaude
en ofverraskande llkliot med vissa foreteelser inom hvita-
lororna pi\ liven. Det iir nemligen iugalunda ovauligt att

262 AFDELNINGEN f6r MINERALOGI OCH GEOLOGI-

der se tydllgt skiktade lerlager a omse sidor oragifva ler-
biiddar, hvilka iiro fullkomligt massformiga.

Uti livitalerorna vid Stieuitz-See i granskapet af Ru-
desdorf uara Berlin, pa hvilka den ofverliggande ismassan
iitofvat ett starkt tryck vinkelratt mot lagringen, ser man
jifven harmed ofverensstammande foreteelser, nemligen orub-
bade lerlager vexlande raed andra, hvilka blifvit i hog grad
forandrade.

Granitgneisen (gneisgranit, urgranit, Tornebohm p. p.)
adagalagger i hela sitt upptradande i annu hogre grad an
de forut namnda o-ranitvarieteterna det nara sambandet mellan

CD

den massformiga graniten och den lagrade gneisen. Har
den har framstalda uppfattningen angaende Orebro- och
Stockholmsgraniten sin riktighet, sa maste den samma afven-
ledes giilla for gneisgraniter, hvilka annu tydligare visa det
nara sambandet mellan granit och gneis, hvilken senare
bergart i foljd af intraifade forandringar ej langre har tyd-
lig parallelstruktur. D:r Tornebohm forklarar detta, afven
af honom erkanda sammanhang mellan gneis och gneisgranit
(urgranit), hvilken han a user vara eruptiv, i ofverensstam-
melse med tuffernas bildning under vulkaniska eruptioner.
Angaende den grofkristalliniska granit, som blifvit kal-
lad pegmatit, och dess bildning hafva asigterna varit delade.
Under det att den a ena sidan, t. ex. af prof. Kjerulf, blif-
vit uppfattad sasom eruptiv *, har den a andra sidan, t. ex.
af de svenska geologerna, i allmanhet ansetts snarare som
utsondrinp'ar ur de omo;ifvande bersarterna. ** Att detta
senare ar forhallandet med en del af pegmatiterna, i syn-
nerhet med dem, hvilka utgora verkliga sprickfyllnader, lar
ej kunna bestridas. Det samma torde galla om de sma adror
eller kortlar af pegmatit, hvilka sa ofta forekomma i gnei-

* »Paa utallige Steder er Grundfjeldets Lag gjennembrudt af Granit og
stribet Granit i svaere Masser eller af grofhprnet Granit i svcermcnde Ganges.
Stenriget og Fjeldlteren. Tredje Udgave, Sid. 257.

** »Alla» — G. NOEDEXSTROM, A. E. NORDENSKIOLD, E. Erdmaxn, A.
E. TORNEBOHM — s^voro euse att betrakta pegmatiterna sasom utsondringar
ur de omgifvande bergarterna. Toenebohm anraarkte, att under de senaste
decennierna knappast nagon svensk geolog forfaktat pegmatiternas eruptiva
nature. Geologiska Foreningens i Stockholm forhandlingar. Fjerde bandet,
sid. 116.

TORELL, SVERIGES KRISTALLINISKA BERGSLAG. 263

O

sens strykningsriktning. A andra sidan visar det sig, att
pegmatiten kan bilda hela berg och till och med vidt lUbreda
sior. Mellan denna bercrformio-a peffmatit och vanliff oranit
kuTina ej nagra skarpa granser dragas. Det blir da inkon-
seqvent att anse, att pegmatiten uppstatt pa vata vageu.
Emellan de grofkristalliniska pegmatit- och finkorniga gra-
nitgangarna kunna icke heller nagra skarpa granser dragas.

I afseende pa de nya mineralbildningar och metamor-
foser, t. ex. kalkstens forandring till marmor, hvilka npp-
gifvas forekorama, der graniten kommit i kontakt med an-
dra aldre bergarter, sasom t. ex. i Kristianiatrakten, saknas,
sa vidt jag har mig bekant, iakttagelser i Sverige, och kunna
dessa foreteelser saledes ej anforas sasom bevis for de sven-
ska graniternas eruptiva ursprung.

Sddana forhallanden som de, hvilka forekomma i Kri-
stianiatrakten, hvars o^ranit i alia hanseenden forhaller sigr
sasom en eruptiv bergart, genom hvars framtrangande de
derstades forekommande siluriska lagrens bojningar blifvit
forklarade, iiro ej med sakerhet kiinda i vart land. Rubb-
ningarna af de siluriska lagren uti det sa kallade Siljans-
biickenet sokte redan Hisinger satta i forbindelse med det
o-ranitmassiv, sora omo-ifves af dessa lacker. Sannolikheten
af denna forklarino- forrinfjas dock deraf, att det iildsta af
de forstenino^sforande lagren, det sa kallade Obolus-kong-lo-
meratet, till en stor del bestar af o-ranit.

Forekomsten af brottstycken af de omgifvande lagrade
bergarterna har alltid ansetts vara ett af de ojiifaktigaste
bevisen for granitens och sarskildt den sa kallade Stock-
holmsgranitens eruptiva natur. Undersokas emellertid brott-
styckcna i Stockholmsgraniten, sa visar det sig, att de inga-
lunda kunnat vara Icisryckta fr&n gneisen och sedan inne-
slutna af en vulkanisk massa. Do hafva visserligen ibland
skarpt bcgriinsade kanter, men detta iir ingalunda alltid for-
h^llandet, utan de liksom sammanfiyta mycket ofta nicd den
omgifvande granitmassan. De visa i detta hiinsecnde likhot
med de foriit nilmnda hvitiilcrorna i SkAne, och tordc deras
i)ildning naturligast kunna IVirklaras pa samma siitt, det vill
sdga genom mekanisku rubbningar inom en phistisk massa.

264 AFDELXINGEN lUR MINERALOGI OCH GEOLOGI.

Denna uppf'attning viuner i styrka genom iakttagelser,
hvilka jag varit i tillfalle att gora pa Vetterso uti Stock-
holms skiirgard. Der kan man tydligt iakttaga alldeles lika-
dana brottstycken af en hornblenderik gneis, livilka ligga
inneslutna i en hornblendefattigare sadan. Man ser tydligt,
att pa den tid, da brottstyckena bildades, hade de hornblende-
rika gneislagren uppnatt storre fasthet an den ofriga gneisen,
hvilken da var mjuk och plastisk. Genom samma mekaniska
krafter, hvilka forandrade dessa lagers vagrata lage till upp-
rattstaende, bojdes och veckades den annu mjuka gneis-
massan uti alia mojliga riktningar, under det att den redan
mera hardnade hornblendegneisen sonderbrots i brottstycken.
Harmed ofverensstammer det kanda forhallandet, att skarp-
kantiga brottstycken af jernmalm kunna ligga i urkalk.
Samma foreteelser kunna iakttagas pa en miingd audra stal-
len i Stockholms skargard.

Da det salunda visar sig, att brottstycken, liknande
Stockholmsgranitens, kunna forekomma ej blott uti gneis
utan afven i de glaciala lerorna, sa kan man ej anses be-
rattigad att framhalla forekomsten af brottstycken af gneis
uti granit sasom afgorande bisvis for att en granit ar eruptiv.

Professor Kjerulf yttrar om Norges granit, att nastan
ofverallt, der de geologiska kartorna visa stora granitfalt.
kan man se, att de genombrutna lagren sno sig omkring
dessas sranser. Strvknino-en rattar sis: efter dem: deremot
skiftar fallet narmast gransen an ifran och an emot den
samma (Stenriget og Fjeldlaeren, Kristiania 1878, sid. 257).
Inom Sverige mota, i foljd deraf att landet till stor del ar
jordtackt, svarigheter att utreda i hvilken man forhallandena
har aro liknande. Under forra aret undersokte jag tillsam-
mans med geologen G. Gelleestedt storre delen af granit-
faltena a kartbladen Stafsjos, Finspangs och Tjellmos om-
raden. Det visade sig derunder, att en tydlig strykning
alltid kunde iakttagas afven hos graniten, och att denna i
reglen sa noga ofverensstamde med den omgifvande gnei-
sens, att man endast kunde pa det satt forklara detta feno-
men, att gneisen antogs vexellagra med graniten. Hvad som
iinnu ar bekant i detta hanseende berattigar ej till att pa

TORELL, SVERIGES KRISTALLINISKA BERGSLAG. 265

gnmd deraf antaga, att graniten genombrutit gneisen. En
noggrann granskning af dessa forliallanden erfordras emel-
lertid, innan man derom uttalar ett bestamdt omdome. Sa-
som redan forut' ar antydt, har jag for iniu del ej lyckats
finna nagra skarpa kontaktgranser emellan granit och a^neis
och ar ej ofvertygad, att otvetydiga sadana blifvit i vart
land iakttao-na. Detta forhallande har man forr sokt for-
klara pa det satt, att nar graniten genombrutit gneisen, sa
skulle vid granserna hvardera bergartens tydliga karaktarer
utpianats, men deremot ater tydligt framtrada, nar man af-
lagsnade sig fran dessa. Att detta sistniimnda emellertid ej
ar forhallandet, utan att i stallet regeln ar, att den ena berg-
arten ofvergar i den andra, liir numera ej kunna bestridas.
Som bekant forekomma sa val i gneis som i granit utom
pegmatitgangar talrika gangar af finkornig granit. Vore
dessa verkligen i smalt tillstand uppkomna fran jordens inre,
sa skulle atminstoue de i vart land representera eruptiv gra-
nit. Redan forut har blifvit omnamdt, att nagra skarpa gran-
ser ej kunna uppdragas emellan de grofkorniga pegmatit-
och de finkorniga granitgangarna. Bada kunna hanforas till
sprickor, som bildats i den mer eller mindre hardnade massan.
Hafva dessa sprickor varit storre, sa synas de hafva blifvit
fylda med pegmatit. Hafva de deremot varit trangre, sa synes
fran dessa en egendomlig foriindring blifvit framkallad genbm
silvattnens inflytande. Silvattuet tyckes nemligen hafva till
storre eller mindre afstand fran sprickan iutrangt uti sido-
stenen och genom sin kemiska inverkan pa det siltt foi-
iindrat den samma, att den erhi\llit en finkornig kristallinisk
textur. Sasom bevis hiirpa kan anforas, att dessa granit-
g^ngars griinser emot sidostenen ingaluuda alltid aro skarpa,
utan att den sammas kristaller ofta kunna intriinora i cjrauit-
gS,ngen, hvilket svarligen liite sig gora, 6m graniten i smiilt
tillstand hade frambrutit. Afvenledes kan man pa mang-
faldiga stiillen i forbindelsc med fina sprickor uti bergarten
iakttaga det forhdllandet, att h omse sidor om dessa mineral-
foriindringar iutrilda, hvilka angifva sidostenens begynnandc
foriindring.

266 AFDELNINGEN FOR MINERALOGI OCH GEOLOGI.

Dessa granitgangars geologiska upptradande later sig
ofta svarligen forklara ur rent fysisk synpunkt. De kunna
nemligen ofta afsmalna till langt iitdragna rander, och det
ar dessutom sa godt som ofattbart, huru de skulle kunnat
i smalt tillstand na en sadan utstrackning. Betraktar man
de finkorniga granitgangarna uti Stockholmsgraniten, sa
finner man, att de upptrada, ej sasom apofyser fran hufvud-
massan uti gneisen, utan som en annan granit inom Stock-
holmsgraniten, hvilken skulle tillhora senare graniterup-
tioner.

I afseende pa det satt, pa hvilket pegmatit kan bildas,
har jag varit i tillfalle att gora nagra iakttagelser, hvilka ej
torde sakna intresse. Uti trakten af Eksunds jernvagsstation
forekommer i en storre sprangning en finkornig granit, som
har talrika pegmatitgangar. Uti en af de storre af dessa
funnos pa ett stalle yngre sprickor, uti hvilka pegmatitens
bildningssatt pa det tydligaste kan iakttagas. Sprickans sido-
vaggar bekladas med qvarts med inat fullt utbildade fri-
staende kristallytor. Pa dessa ytor af qvartskristaller ut-
bildas korall-liknande samlingar af ortoklaskristaller af ett
par millimeters langd. Dessa druslika kristallgrupper sam-
manvaxa sedan till en poros massa, hvilken igen utvecklar
sig till ortoklas. I en del af mellanrummen finnas kalkspats-
kristaller. Har ser man tydligt, huru faltspat kan langsamt
utbildas pa vata viigen, och pa analogt satt torde gneisens
skiffriga grundmassa hafva blifvit omhildad till massformig
granit med fiiltspatskristaller i alia riktningar.

Hvad som blifvit anfordt om granitens forhallande till
gneisen i vart land galler afven om dioriten. Denna bergart
upptrader ofta som fullt massformig, men vid noggrann
nndersokning visar det sig, att den ofvergar till en lagrad
hornblendegneis eller hornblendeskiffer. Sasom forut ar
omnamdt, upptrada pa Vetterso tre fin-, sma- och medelkor-
niga varieteter af hornblendegneis, hvilka ofverga till hvar
sina dioriter. Likasom dessa ofvan namnda ffneiser innesluta
brottstycken af hvarandras varieteter, sa intraffar samma for-
hallande med dioriterna, af hvilka i synnerhet den medel-
korniga ofta innesluter skarpkantiga brottstycken af den fin-

TORELL, SVERIGES KRISTALLINISKA BERGSLAG. 267

kornio;:a. Sasora bekant forekommer dioriten vanlig-en sasoni
afrundade bergpartier och mindre ofta sasom gangar. Om
nagon verkligt eruptiv diorit finnes i vart land, torde fram-
tida undersokningar fa afgora.

Tva andra bergarter, hvilka ofverga uti hvarandra pa
samma vis som granit och gneis, aro lialleflinta och porfyr.
Att eruptiv porfyr forekommer i Skandinavien lar ej kunna
bestridas. Kristianiatraktens porfyrers eruptiva natur, hvilka
der atfoljas af mandelstenar, torde val kunna anses vara fullt
bevisad. Detta ar emellertid ino-alunda forhallandet med
storre delen af de svenska porfyrerna, hvilkas nara samman-
hang med lagrade halleilintor ar uppenbart. Salunda har
jag kunnat iakttaga, att flere af de i Elfdalen mest bekanta
sa kallade porfyrerna i verkligheten aro halleflintor, som till
och med ega tydlig parallelstruktur. Det nara forhallande, uti
hvilket flere af Elfdalens porfyrer synas sta till konglomerater
och sandstenar, gifver afven anledning formoda, att por-
fyrerna uti Dalarne till storre delen ursprungligen varit lag-
rade, i synnerhet som de eruptiva porfyrernas trogne folje-
slagare, mandelstenar och tuffer, derstades aro okanda. *
Mera sannolikt torde vara, att de inom vart land flerstades
forekommande gangarna af porfyr aro verkligen eruptiva.
Hiir Aterstar annu ett vidstriickt fiilt for undersokning. Man
har nemligen hittills i allmanhet utan vidare tagit for af-
gjordt, att all porfyr i vart land ar eruptiv, och till foljd
deraf underlatit att undersoka, huruvida detta ar verkliga
forhallandet.

De asigter, hvilka nu blifvit framstillda rorande det
o^enetiska sambandet mellan de hiir omniimnda massformi^a
bergarterna och de kristalliniskt skiffriga, skilja sig, st\ vidt
jag har mig bekant, fuUkomligt fran den uppfattning, som
harutinnan niistan utan undantag i Skandinavien gjort sig
giillande. Ett fullstilndigt utredande af detta invccklade
problem kriifver emellertid nya och omfattande undersok-
ningar uti luttureu. Si\dana ptlga ocksj\ flerstades allarcdan,

* Kirnnav.iras och Luossavaras jornmnlmslacrer uti Tonic lappmark litiga
uti en bergart. hvilkcn V)lifvit hcniimnd liallcllinta. Handstyckcn nf dcii
samma hafva emellertid fuUkomligt utsecndo af en typisk porfyr.

268 AFDELNINGEN FOR MINEEALOGI OCH GEOLOGl.

ocli man kan hoppas, att den tid ej ar langt afliigsen, da

man skall hafva vunnit klar och saker iublick uti dessa annu

sa dunkla fragor.

Under den ofverlaggning, som uppstod med anledning
af det hallna foredraget, yttrade sig forst

Professor Kjekulf, som havde med den storste Opmaerk-
somhed fiilgt Torells Foredrag og derunder mserket sig de
Hovedpunkter, til livilke ban nodedes at svare. Enhver
kimde jo vide forresten, at en uforberedt Diskussion om et
Emne saa bredt ikke kunde afbandle uden, hvad der netop
kastedes lige for Haanden. Tiden tillod derhos ikke nogen
naermere Indgaaen paa dette betydelige Emne. Han vilde
da forst anholde om ikke at blive misforstaaet, naar ban
her optraadte; tbi som Modstander vilde ban naturligvis
trsede op. Taleren skulde udtale sin Tak til Prof. Torell
for bans Foredrag og specielt, fordi ban bavde villet praeci-
sere en Stilling, som Taleren forovrigt fra sit Standpuukt
ansaa for absolut falsk; tbi det maatte vaere nyttigt for de
Geologer, som bavde arbejdet i Aarra^kker foran ubyre ud-
strakte og klare Opslutninger i Fjeld, at faa ogsaa denne
Anskuelse sserlig praeciseret, nemlig forat gjore sig ret an-
skueligt, bvorben den forte for al Kartlaegning og Opfatning.
Det forst paaberaabte Hovedargument skulde ligge i den
randige Struktur. Torell bavde fremlagt en Msengde Styk-
ker, der viste, bvorledes den saakaldte Parallelstruktur var
tilstede i disse Stenmasser, som vi paa vor Side og saa
mange med os nii bidtil bavd^ nasvnt eruptive, og som en
seldre Skole os dens Beundrere naevnte Massiver. Anven-
dende denne Struktur som Argument bavde Torell udtryk-
kelig paaberaabt sig Dahll og Kjerulf som Autoriteter for
den Anskuelse, at en Stenmasse for at vaere eruptiv skulde
vise en anden Struktur end Parallelstruktur, nemlig en saa-
kaldet Massestruktur. Men man kunde ikke paaberaabe sig
dem i saa Henseende; tbi det var netop Tellef Dahll, som
for en Rsekke af Aar siden bavde paavist klart og bestemt

DISKUSSION MED ANLEDNING AF TORELLS FOHEDRAG. 269

Gneis-Graniten i Telemarken som eu stribet Granit og som
intet andet, og som havde adskilt og betegnet denne Struk-
turs Vsesen, forskjellig fra Straternes; Taleren havde for-
sket sammeu med ham i den Retning, og det var nu paa-
vist, at der ikke gives nogen eruptiv Bergart i Norge, som
ikke havde den stribede (eller randige) Struktiir, der i saa
hoj Grad tilhorer Lavaer og Masser, som har flydt og strom-
met. Med Hensyn til den Beviskraft ligeoverfor Sporgs-
maalet om eruptiv eller ikke-eruptiv, der skulde ligge i de
nu her paa Bordet fremlagte Prover, henviste Taleren til
Profilerne i Norge — i Sverige, ialfald i den sydlige Del,
saa man ikke saa sserdeles store Profiler — , hvor de senere
Aartiers Sprasngninger i Fjeld for Chausseer, Stenbrud og
Jernbanelinier jo fremviste og stillede til Skue Eruptivganges
Forhold paa utallige Steder og tilgj^engeligt for alle, der-
imellem ogsaa Gauge med randig Struktur. Det var bekjendt,
at de stribede Eruptiver i Norge, hvor tidt de end lagde
sig indimellem Lagene, dog skar gjennem Lagene eller Stra-
terne. Man saa det ogsaa, hvor hine Foldninger optraeder,
hvorpaa Norge er saa rig. Ikke blot fra Profilerne selv
kunde man hente Beviser; men de kunde fremlaeo|"2:es oo-saa
i Haandstykker, saasom disse Strukturers Spor er levnet
endog i den mindste Stenbit. Taleren havde for et Par
Aar siden begyndt at anstille Undersogelser herover, hvis
Resultater ban havde fremla^t i eu Afhaudline' »0m Strati-
fikationens Spor» i Anleduing af Jubelfesten i Upsala. — Der-
uaest var det Argumentct med Brudstykker. Han kunde
ikke opholde sig herved, da jo denne Side af Eruptiverues
Forhold kunde sees i Stort og i Smaat overalt ved Gragnd-
serne i Norge. Dette var jo atter Noget, som vi kjendte
noje til. De her ophacngte smukkc Tegningcr med Brud-
stykker, der laa i een Retning, kunde ikke indeholde for
OS noget fJevis; man behovedc vel heller ikke at gaa mange
Skridt i denne Sal for at se, at Brudstykkerne ikke laa i
cen enestc Retning. Naar der videre var sagt, at det ikke
var muligt at drago Graendson mcUcm Granit og Gneis, havde
ToKKLL her st()dt paa de samme Vanskcliglieder, som vildc
fVombyde sig for cnhvcr, der vilde foretage det Arbejde at

270 AFDELNINGEN FOE MINERALOGI OCH GEOLOGI.

taegge Bergarternes Udbredelse paa Kart. Man modte da
disse og mange andre Vanskeliglieder, Tvivl, Modstand af
enhver Slags; men alle disse Hindringer var dog ikke storre,
end at de kunde knuses, om Tid og Krasfter forundtes en.
I Modsgetning til al svaevende Paastand om Overgange, uty-
deliofe Gr^ndser o. s. v. var det io Faktum, at Graniten, saa-
vel den saakaldte »gamle» som den »yngre» Granit, liavde sine
bestemte Grsendser, der kunde paavises endog i de slagne
store Haandstykker, muligens tydeligere, naar disse blev
slebne og polerede. Dette var jo, livad der var Faktum.
Og disse Strukturer, den randige lios Eruptiverne, Strati-
fikationens, Skifrighedens derfra forskjellige, videre Gang-
strukturen — alt dette kunde opsoges og iidpeges for Del-
tagerne i en Exkursion. Ja, man kunde med Tryghed sige
til sine Tilhorere — og man vidste jo, hvor lidet saadanne
i Tilfaelde var villige jurare ad verba magistri — : se nu
selv og tag nu selv Haandstykker. De her fremlagte Stykker
her paa Bordet, var jo for en stor Del — de kunde
vaere bedre — af samme Slags. De viste Eruptivers ran-
dige Struktur, de viste Stratifikationens, der vai; en anden,
o. s. V. Da Mineralgange ogsaa havde sin randige Struktur,
maatte man skille dem imellem. Taleren havde i sine Vser-
ker skilt dem imellem, Han havde blandt andet paavist,
at Glimmerbladene sad paa tvaers i Granitgangene. Denne
randige Struktur var i hoj Grad betegnende; Islands Trachyt
og Begsten og iEtna-Lavaen viste den samme. — Dernsest
kom nu Porfyren, som ogsaa stilledes i Udsigt som noget
andet end eruptiv. Med Hensyn til Meddelelsen om Porfyr
vilde Taleren, som i lang Tid havde arbejdet med Porfyr-
felter og Porfyrvarieteter, dem man havde udstrakt i alle
Dimensioner for sine Ojne i Xorge, kortelig sige, at en vi-
dere Fremgaaen i den antydede Eetning vilde lede til at
man nodvendigvis stod fast. Taleren havde ikke vseret for-
beredt paa et saa overmaade indholdsrigt og omfattende
Sporgsmaal som dette; men Besvarelsen laa lige for Haan-
den for enhver Geolos;; man tage frem Profil-Linie for Li-
nie, Formation for Formation, Bergart for Bergart for af

DISKUSSION MED ANLEDNING AF TOKELLS FOREDRAG. 271

hvert Sted at laese Modbeviset ligeoverfor den af Prof.
ToRELL fremholdte Anskuelse.

Professor Nordenskiold omnamnde, att han foriit upp-
repade ganger uttalat, att en stor del af de granitiska berg-
arterna omojligt kunde vara af eruptivt ursprung. Bland
annat hade han uttalat detta om pegmatitgangar pa Spets-
bergen, ett uttalande som pa sin tid framkallade klander af
afdelningens nuvarande ordforande prof. Kjerulf i hans
for ofrigt raycket vanliga anmalan om arbetena under 1861
ars Spetsbergsexpedition. Det vore synnerligen gladjande,
att en forskare med sa framstaende stallning som prof. To-
RELL uttalat sig emot den ofverdrifna plutonistiska riktning,
som nu sa lange varit radande inom geologien och svarligen
kunde forenas med kanda lagar inom kemien och fysiken.
Alltid vore det af vigt, att denna fraga underkastades en
genomgaende diskussion, sarskildt i'ett land der de kristal-
liniska bergarterna upptrada sa ofvervagande som i den
Skandinaviska norden. Att for ofrigt afven norska geologer
varit af en annan mening an prof. Kjerulf, derom vittnade
det markli^a bref, som Keilhau skrifvit till Berzelius i
detta amne och hvilket, jemte Berzelii svar, finnes intaget
i nagon af de forsta argangarna af Berzelii arsberattelser.
For sin del vore talaren ofvertygad derom, att under de
geologiska tidsperiodernas for oss ofattliga lilngd en lang-
sam molekuliir omsiittning kunde ega rum i fasta raassor
utan formedling af vatten, och att pa detta satt ett sediment,
som inneholl t. ex. 60 % kiselsyra, 12 % kali, 8 % kalk, 20 % ler-
jord, i tidernas langd kunde omsattas till precist samma berg-
art, som ett smiilt glas af den angifna sammansiittningen under
en lika lang tidsperiod ger upphof till. Flere excmpel derpa,
att en dylik omsiittning pa ganska kort tid kan forsiggi\ i
fasta massor utan formedling af vatten, kunna anforas, och
endast genom ett dylikt antagande kunde man komma ifrtin
de otaliga sv^righeter, som eljest mota hvarje forsok till
forklaring af de kristalliniska bergartcrnas uppkomst. Hoge-
ligen forkastligt vore det lattvindiga siltt, pa hvilket anhan-
gare af plutonismens liirosatser for det uilrvarandc asido-

272 AFDELNINGEN FOR MINERALOGI OCH GEOLOGI.

satta kemiens frandskaps- och fysikens sraaltningslagar. Det
forefoll talaren, som om sa val de fiesta (kanske ej alia) gra-
niter som de kristalliniska skiiFrarna vore af sedimentiirt
ursprung och forholle sig till hvarandra som sandasarna till
lerbiiddarna i vara losa jordlager.

Professor Torell*: Att graniten har ett eruptivt ur-
sprung, var forut afven min uppfattuing, och sarskildt syn-
tes Stockholmsgraniten med sina brottstycken erbjuda ett
ojafaktigt bevis for sanningen haraf. Men denna forutfattade
asigt hafva fortsatta studier i naturen nodgat mig franga.

— 1 sammanhang harmed ma omnamnas, att professor
Kjerulf sjelf for flera ar sedan under ett samtal med mig
vttrade tvifvel om de svenska geologiska kartornas tillfor-
litlighet i just foreliggande fraga, enar, sasom ban uttryckte
sig, man ser en granitfliick har, en annan der, under det att
graniten i Norge alltid upptrader sasom sammanhangande fait.

Professor Kjerulf gjentog sin Anmodning om ikke her
at blive misforstaaet og sin Tak til Torell, fordi ban her
havde fremholdt og praeciseret sine Anskuelser, hvor uventet
det end nu kom paa. Torell, som vi saa meget forresten
kunde beundre, kunde vi dog her ikke folge, allermindst
med Argiimenter fra stribet Struktur, Brudstykker i Rad,
uvisse Graendser og Overgange. Taleren var ikke saa let
at overvinde. Gneisen var icke det letteste Felt at vinde
igjennem; men ligeoverfor Sporgsmaalet om Graniten var
man jo ikke saaledes stillet i Norge, at man nodvendigvis
skulde gaa efter Misvisningen; thi Graniten bryder igjennem
saa meget andet, som ikke er Gneis. Hvad den citerede
Ytring angik, om den ikke var et heukastet Ord after din-
ner, saa maatte den vel have betegnet Uoverensstemmelser,
som viste sig lagttagere imellem, ogsaa i de successivt pu-
blicerede Kartblad; thi Gneisen havde sine Vanskeligheder.

— Tilsidst maatte Taleren endnu tillaegge et til Oplysning.
Naar Torell havde talt om »forutfattade asigterj', vilde Ta-
leren, hvis dette skulde betyde forudfattede Anskuelser, op-

* Referatet meddeladt af talaren.

DISKUSSION MED ANLEDNIKG AF TORELLS f6rEDRAG. 273

lyse, at han ikke altid havde indtaget det samme Standpunkt.
Han var opdraget til Geolog af Prof. Keilhau, havde senere
vaeret Elev af Gustay Bischof i et helt Aar og mere, og
han havde selv arbejdet fra Morgen til Aften, den Gang
som hans eneste Elev, i BiscHors Laboratorium, under haus
kemisk-fvsikalske Geoloofis Tilbliven. Talerens Anskuelser
var saaledes ikke »foriitfattade»; tvertom havde han vteret
saa langt inde paa hine Anskuelser som nooen oo- lasnofere,
fordi han havde havt inderligere og intimere Kjendskab til
hine Teoriers Kilde og Udgrepinger end maaske nogen her-
vserende; men dette var Anskuelser, han havde maattet
kaste, og det Standpunkt han havde naaet, var det, hvortil
L£esnin2:en af Xaturens eo-en Bosf havde fort ham. oo- i denne
Bog havde han nu Icest i Norge i 26 Aar.

Bergmester Dahll var neppe i nogen vsesentlig Grad
mindre uenig med Toeell, end Kjerulf var, men skulde
medgive, at de af Torell skildrede Lokaliteter horte til
dem, der var vanskeligst at forstaa. Xeppe nogen, som
befattede sig med Graniten, vilde forste Gang soge saadanne
Lokaliteter, hvor den havde Parallelstrnktur, og hvor det
derfor var overmaade vanskeligt at komme til nogen klar
og sikker Anskuelse. Taleren henledede Opmcerksomheden
paa den netop af Prof. Johnstrup saa smukt skildrede Lo-
kalitet fra Gronland. Der fandtes en lagdelt Formation,
hvor Grafitskifer, Qvartsit, Glimmerskifer og andre Lag vex-
lede med hinanden, medens den kryolitforende Granit brod
tvers igjennem. Her kunde der ikke voere nogen Oravand-
ling, og Graniten indesluttedo Brudstykker af de omgivende
Bergarter. Forovrigt mente Taleren, at man havde Prof.
Torell et godt Stykke paa Yej med sig, da han dog i sine
Slutningsbemaarkninger havde erkjendt, at der fandtes erup-
tive Grauiter.

Professor Joiinstrup beklagedc, at han for havde kom-

mct til at sammenligne Brudstykkernes Forliold ved Kryolit-

forckomstcn ved Ivigtut mod et storre Stykke Granit med

Brudstykker, som her stod udstillct. Havde han havt iVnelse

12:te SkandinavisTia Naturforshavemotct. lo

274 AFDELNINGEN FOK MINERALOGI OCH GEOLOGI.

om Retnino;en af det folorende Foredrao' skulde ban vel
vooftet sio- for en saadan SammenliD-nino:. Da lian nu horte,
at deoue Granit kunde va^re af sedimentaBr Oprindelse. vilde
han tilbagekalde hin Sammenligning: Brudstykkernes For-
hold ved Ivigtut var ikke som i dette Granitstykke, det var
nojagtig som paa hans egen Tegning.

Dernasst vilde han pege paa de paa hans Kart afsatte
Gange; disse glk i flere Retninger, skar altsaa Lagningen,
og de havde alle aldeles skarjoe Graendser.

Doktor Tornebohm: Det har nyss af prof. Kjerulf
blifvit framhallet, att narvaron af en viss parallelstruktur hos
en berp-art incyalunda iir nao-ot bevis for den sammas sedi-
mentara ursprung, och jag kan ej annat iin instiimma deri.
Jag har t. ex. pa Vesuvlavor, bergarter hvilkas eruptiva na-
tur ar otvifvelaktig, iakttagit nagot, som ganska mycket lik-
nade skiktning. Nar jag for tjugu ar sedan forst borjade
gora bekantskap med Sveriges graniter och gneiser, ansag
iifven jag, i llkhet med prof. Torell nu, att skiffrighet bordc
vara fullkomligt friimmande for verkliga graniten, men er-
farenheten har sedan dess lart mig annat och sa smaningom
bragt mig ofver till den iippfattning, som nu forfaktas af
prof. Kjerulf. Prof. Torell har betonat, att det ofta ar
svart att bestamma granserna mellan granit och gneis, eme-
dan bada bergarterna ilro forbundna genom gradvisa ofver-
gangar. Sant ar att sa kan vara forhallandet, men om man
faster sig vid bergarternas allmanna habitus och ej ensidigt
vid deras struktur, sa har man, enligt min erfarenhet, i all-
manhet ej svart att afgora hvad som ratteligen bor samman-
foras och hvad som bor atskiljas, och man far da ganska be-
stamda begransninfrar for mancret sfranitomrade, som skuUe
saknat sadana, om hufvudvigten blifvit lagd pa de struk-
turela karaktererna.

Professor Johnstrup sluttede sig ganske til den fore-
gaaende Taler og ytrede, at der var mangfoldlge Masser,
som fuldstaendig har Udseende af at vgere sedimentaare, men
som dog absolut maa vaere plutouiske.

DEICHMANN BRANTH, GEOLOGISKE FORHOLD I JYLLAND. 275

Professor Torell bad endast att fa siiga, att det icke
kunde falla honom in, att hvad han liar yttrat om porfyrerna
skulle uppfattas sasom gilllande om Kristianiaporfyren. Det
vore endast om den porfyr, som forekomme i Dalarne, som
han yttrat sig.

Andra sammankoinsteii.
Fredagen den 9 juli kl. 2—3.

Sognepraest Deichmann Branth holl foljande foredrag:

Geologiske Forliold i den nordligste Del af Jyl-
land.

En meget udprseget Bakkeraud med et Fald imod den
0. ooj. X. derfor liD^ojende lave Slette af 5 — 10° eller enkelte
Steder mere, stryger fra Sasby mod Xord langs Kattegat i
en Afstand fra dette af 3 — 5000 Fod, bojer derefter ved
Bano'sbo mod NV. oij o-aar i en buo;tet Linie tvaers over
Vendsyssel til Landhjornet ved Home. Paa bele den nsevnte
Stra^kning findes Hojder paa henimod 300 Fod og 1 geogr.
Mil SY. for Fredrikshavn en Hoj Gasrum Vagthoj, som
efter gentagen Barometermaaling er c. 35 Fod hojere end
den trigonometrisk maalte Fladeprsestehoj, eller c. 390', den
storste Hojde i Jyllands nordlige Halvdel.

Hele det saaledes begraendsede Bakkeland bestaar af de
i Danmark saedvanlif^c lose Jordarter Sand, Ler oi; Mero-el,
(den sidste ofte med smaa Stykker Skrivekridt, hvis nser-
mcste Forekomst som samlet Dannelsc er 6 Mil svdlisfere)
og heuhorcr til den saakaldte Rullestensdannclse. Enkelte
Steder findes en ganskc overordentlig ^laengde afrundede,
aldrig ritledc Stenblokke, sandsynligvis for storste Deleu
stammende fra Norge (jvf. min Artikel i Popul. Xaturhist.
Tidsskr. : Hvorfra of]f hvorlcdes ere Stencuc i det nordlisre
Jylland komne?). Idet jeg gik iid fra Antagclsen af Lagenes
regelmiessige Jjcjring, begyndtc jeg at nndersoge Faldet, men
iandt snart, at skjoiit de hyppigste (omtrent de lialve) Fald-

276 AFDELNINGEN FOR MINERALOGI OCH GEOLOGI.

retninger vare mellem SO. og NO., isser X. til 0., saa ere
doo- Lagene altid, naar de kunne ses i lidt storre Udstrask-
nino-, bugtede og folded e, undertiden parallelt med den nu-
vgerende kuperede Overflade, men langt oftere iiafhsengigt
af denne, undertiden vredne og krollede, isser naar Ler- og
Sandlag, som det ofte er Tilfeldet, forekomme mellem hver-
andre. Det gik mig saaledes ganske som ved den geologiske
Undersogelse af det sydlige Norge, hvor man Isenge gik ud
fra Antagelsen af en regelmsessig Lejring, indtil det viste sig,
at Foldningen er det almindelige og gjennemgaaende Forhold.
Et enkelt Sted, i Bjornager Teglgrav, hvis lodrette Dybde
er 36', staa de benyttede Lerlag aldeles lodret, blandede med
enkelte regelmasssige eller meget uregelmsessigt vredne Sand-
lag eller Fragmenter af disse. Skraat stillede opad de lod-
rette Lerlag staa nu Lag af Sand og sandblandet Ler saa-
ledes ^//ljl\.

Sporges nu, hvorledes disse Bakker med deres bugtede,
foldcde, vredne eller kantstaaende Lag kunne t^nkes dan-
nede, saa synes det vanskeligt, at et sammenhsengende
Tsdsekke, livilket man dog ikke kan lade virke paa en imod
lao-ttao^elserne fra de virkelio^e Isbraeer stridende Maade,

DO C

kan vaere den formende Aarsag. Snarere kunde man taenke
sig Lagene oprodede og sammenpressede af Foden af
Isfjselde, der drevne af Storm og Strom plojede Furer i
Havbunden ; det omtrent 30' brede Lerparti med de oprette
Lag ved Bjornager, hvis Retning er ganske kendelig, da der
aarlig tages en Del fra Enden af det, liar sit Strog lodret
paa Bakkelandets Eand, saa at det kan siges at staa i en
Rende, saaledes som et Isfjseld kunde skjsere den paa Hav-
bunden. Docy kunde en saadan Lao-stillino- maaske snarest
vise hen til den aeldre Teori om fra neden af virkende
KraEifter, der lofte, vaelte og forskyde Jordskorpen.

Hvorledes det nu end staar til hermed, saa finde vi paa
Nordvestsiden af den Landtunge, som danner Jyllands Nord-
spids et afgjort Vidnesbyrd om en pludselig Haevning. I
Klitten ved de saakaldte Raabjaergstene, som i det hele be-
staar af utydelig lagdelt Sand med et enkelt tyndt Lerlag,
findes nemlig paa en Strsekning af omtrent 4000' i en Hojde,

DEICHMANN BRANTH, GEOLOGISKE FORHOLD I JYLLAND. 277

som i en svagt bolgende Linie veksler mellem 10 og 18 Fod,
et sammenhaengende, fra 2 — 10'" masgtigt, skarpt begraendset
Sandlag med en Maengde Skaller af de paa Strauden alminde-
ligt opkastede Muslinger (Cardium edule, Mytiliis edulis,
Venus gallina, Mactra solida og subtruncata, Xirphjea cri-
spata, Cyprina Islandica), som kun ere lidt mere forvitrede
end de, der findes paa Havstokken. Man kunde forestille
sig dette Lag opkastet af en Jordskaslvsbolge, saaledes som
dette Faenomen hyppigt forekommer paa Sydamerikas Vest-
kyst, men det er mig ikke bekjendt, om saadanne efterlade
hele Lag af Havdyr; hvis denne Forklaring af Laget skulde
vagre at fortra^kke for den nsermest liggende om en umid-
delbar lokal Haevning af Havbunden, saa ere jo disse For-
klaringsmaader nagr beslaegtede. Et andet Vidnesbyrd om
Hasvninger og undersoiske Udbrud, men vistnok fra meget
fjerne Egne, findes liyppigt paa Stranden, nemlig Stykker af
en Pimpsten med meget regelmsessige runde som oftest store
Blaerer. Fra det naermeste Sted med stadig vulkansk Virk-
somhed i Xutiden, Island, stamme disse ^Stykker naeppe,
ligne i det mindste ikke. De findes i saa stor Msengde paa
Stranden, at de have faaet et eget Navn, »Iskul/^, og anvend-
tes tidligere af Egnens Smede til at glatte Arbejdet.

Medens der saaledes baade i Bakkelandet og i de af
Havet nedbrudte Skraenter findes Vidnesbyrd om voldsomme
og pludselige Omvaeltninger, hersker den storste Ensformig-
hed og Regelmagssighed i den mellcmliggende Slette, hvis
hojeste Punkter efter Nivellement ere 37 og 43 Fod. Ved
to Boringer i 3 Mils indbyrdes Afstand er Tykkclsen af det
Lerlag, som findes under Sandet, der danner Ovcrfladen, begge
Steder uafhaenuie^t af hinanden fundet at v^re 73'. Over-
fladens Sand danner ikke nogen ja3vn Flade, men er mel-
lem Bakkcranden og Kattegattet, dog ikke noermest ved
Kysten, men forst hvor Landet haever sig mindst 14' over
Havet, opfyldt af langc, lave, parallclc, med Lyng bevokscde
Sandryggc (saakaldte Kimmer), hvis Hojde over Omgivelserne
er 2 — 7'. Deres Kctniug er i det hele nogenlunde parallel
med Kystens, og deres Laengde kan med smaa Afbrydelser
vsere indtil '^ 4 Mil. Deres Brcdc er i Keglcu 20 — 30 Fod, og

278 AFDELNINGEN FOR MINERALOGI OCH GEOLOGI.

de noget bredere Lavninger imellem dem (Dopper) ere som
oftest opfyldte af et 2 — 8 Fod tykt Lag Torvejord. De kiinne
ikke forklares som gamle Havstokke, da de ere ens paa begge
Sider. Paa Ostsiden af Leso finder man lio;nende Dannelser
ifaerd med at opstaa den Dag idag. Hvad enten det vaesenlig
skyldes Haevning eller Tilsanding, er nemlig de paa Korterne
angivne Oer (Ronner) paa Lesos Sydside nu landfaste med
den, i det mindste ved Lavvande, og den Raekke af smaa lave
Sandholme (Knober), som fra dens Ostside paa Korterne
strsekke sig mod SV. % Mil ud i Havet, danner nu en
sammenhseno'ende smal Landtuno-e, et Fed. Det lave Yand
indenfor dette Fed er opfyldt af parallele Sandrevler, der vise
sig i Havfladen. Denne Dannelse er formodenlig foranlediget
ved Stromforholdene i den lavvandede Bngt, som staar i For-
bindelse med Havet ved beofore Ender af Fedet. Dersom nu
Landet, saaledes som man antas^er om det nordlige Jvlland,
vedbliver at haeve sig jaevnt, saa vil i det mindste den ene
Ende af Fedet blive landfast med Leso, Sandrevlerne be-
klsedes med Vegetation, tilsidst med Lyng, og en Torvedan-
nelse begynde i Lavningerne mellem Revlerne, med audre
Ord, vi ville faa Rimmer og Dopper indenfor Fedet, der vil
blive den yderste Rimme, og ved fortsat Haevning vil der
dannes en jgevn Flade uden Rimmer udenfor. Hasvedes Rim-
merne derimod pludselig op over Havet, inden deres Over-
flade beklaedtes med Vegetation, saa vilde Vinden snart feje
det lose Sand ned i Fordybningerne imellem dem, saa at de
maatte forsvinde. Vi kunne heller ikke tsenke os, at Rim-
merne skulde vgere dannede af Vinden, der aldrio- frembrin-
ger lisfnende Dannelser, men ureg;elmaessio^e Klitter.

Xaar vi saaledes mene paa Leso at have fundet Xoglen
til, hvorledes disse ejendommelige Dannelser ere opstaaede,
fores man let til at antag-e dem for ikke blot o-eoloo:isk,
men ogsaa historisk ny. Oldsager ere ikke sjelden fundne
i denne Es^n (ivf. oo-saa A. P. Gaardboes antikvarisk Be-
skrivelse af Ellinu oo- Tolne ra. fl. Sogue i Samlino^er for
jydsk Historic og Topografi) isaer i Martorven, baade Sten-
og Bronsesager, men saa vidt vides ingen Jerusager. (]\Lar-
torveu, som er en af Sand naturpresset Torv, findes ikke

DEICHMANN BRANTH, GEOLOGISKE FORHOLD I JYLLAND. 279

i Dopperne, men kim hvor der er eller har vaeret Sandflugt,
navnlig flere Steder i Raabjserg Sogns Klitter, ogsaa i Skraen-
teroe ud imod Havet). Der er fiindet to Begravelsesplad-
ser med talrio-e Rester af Potteskaar oo; Kill, sorn henfores
til Tiden ved eller efter Kristi Fodsel. Disse Steder, Slette-
mosen og ElliDg Fattiggaard, have en Hojde af henholdsvis
31 og 34 Fod over Havet, og paa lavere Xivaaer er der nasppe
fundet Oldtidslevninger i saadan Msengde, at Stedet kau au-
tages at have vaeret Land, da de nedlagdes eller tabtes. El-
lin s^ Kirke, som kun liofaer 20 Fod over Havet, skriver sisj
derimod antao-elio- fra den forste Halvdel af det 13:de Aar-
himdrede. Maaske er dette Valo; af de hellio;e Steder
betinget af Bestrsebelsen for at finde en tor og sikker Plads
til dem saa naer som muligt ved Havet, Befolkningens vig-
tigste Nseringsvej i de Tider og, vi kunne da betragte de
naevnte Hojder som betegnende for Haevningen af Landet,
hvilket bestyrkes ved, at de nogenlunde stemrae med Foech-
HAMMERS Berefrninor som saetter den til henimod 1 Fod i
Aarhundredet.

Endnu er denne Jyllands nordligste Del m^rkelig ved,
at det er den eneste Egn af Danmark, hvorfra der hidtil er
I'undet Vidnesbyrd om Fyrreskovens Tilvaerelse i den histo-
riske Tid. For nogle Aar siden fandt jeg i Gehejmearkivet
Dokumenter fra 1484 til 1652, som omhandlede Fyrreskoven
paa Leso, af hvilken der for et Aarhundrede siden enduii
fandtes de sidste Rester i Live. Nyllg har Hr. A. P. Gaard-
BOE i Gehejmearkivets Tegnelser fundet naevnt et Kougebrev
af 1548, hvori det paalaegges Lensmanden i Aalborg at lade
bygge en Bispegaard i Hjoring og hiigge Traaerne dertil i
Borglum Klosters Skove, deriblandt en halv Tylvt store Fyrre-
traer. At der i en sildlg historisk Tid har vaeret levende Re-
ster af de i Torvemoserne begravede store Fyrreskove, op-
ha^ver selvfol«rclio: ino-enlunde den Kiendsijeruiuo-, at Fvrre-
skoven i det helc er gaact forud for Bog-en, lige saa lidt
som dette jjjores tvivlsomt ved, at der undtagelsesvis kan
findes Bog i Torvemoserne, saaledes som der f. Ex. i Bors-
holt Mose i Tolne Sopfn i Foraaret 1880 fandtes uosfle o£C
tredivc Olden i en Dybde af 7 — 8 Fod.

280 AFDELNINGEN FOR MINERALOGI OCH GEOLOGI.

Bergmester Dahll oplyste, at den af Deichmann Branth
foreviste Pimpsten ogsaa fandtes hist og her langs Norges
Kyst ligefra Jomf inland til Varangerfjorden, og det ikke
alene lige ved Havstranden; men Taleren havde paa Andoen
observei'et hele Lag af smaa deraf bestaaende Kullesten 35
Fod over Havet ovenpaa Jurasandstenen og bedsekket af
Sandlag. Transporten var saaledes ikke knyttet alene til
Nutiden, om den freradeles fandt Sted, men maatte sikkerlig
oo'saa have foreeraaet i en Tid, da Landet laa saa mesret
lavere.

Professor Torell yttrade med anledning af herr Deich-
mann Branths foredrag, att, sa vidt ban hade ratt uppfattat
det samma, det vore tydligt, att man bar hade aflagringar
harrorande fran istiden. Hvad betriifFade den omstandio'heten
att lagren voro resta pa anda, sa ville talaren, med anled-
ning af att herr Deichmann Branth tycktes nndra p^ or-
saken hartill, npplysa derom, att orsaken troligen belt en-
kelt vore den, att de sammanhangande ismassor, sora bil-
dade den skandinaviska inlandsisen, stott pa fasta lager,
hvilka derigenom rubbats ur sitt lage och kommit att resa
sig pa kant. Sarama fenomen hade talaren observerat, for-
utom pa flere andra stiillen, afven i England, och det vore
icke svart att bevisa, att den skandinaviska inlandsisen gatt
ofver till Eng]ands kuster. Hvilken vag isen tagit, fram-
ginge for ofrigt afven deraf, att talaren icke blott i norra
Jutland utan afven anda ned i Holstein lyckats patraffa por-
fyr af samma slag som den s. k. Kristiania-porfyren, lika-
som ban afven vid tvenne sarskilda tillfallen hade funnit
sadan porfyr pa knsten af England.

Professor Kjerulf bemasrkede, at man maatte vasre for-
sigtig med at slutte fra disse Porfyrstykker for at udpege
Isstrommenes faktiske Retninger, saasom Oen Hogland midt
i Finska Yiken viste saa fortr^ffelige Porfyrvarieteter. Ta-
leren havde af en Svite Hoglands Porfyrer sect, at Ligheden
mellem Elfdals og Hoglands er ganske stor.

DAHLL, GEOLOGISE KART OVER DET NORDLIGE NORGE. 281

Universitetsstipendiat Brogger benlaerkecle, at Porfyrer-
nes Udbredelse, forsaavidt som der ikke var Tale om sikre
Morseneblokke, egentlig ikke beviste nogen Ting; tlii baade
Porfyrer og Syeniter og andre sikkert bestembare Bergarter
Ira Kristianiatrakten var fundne langs hele Xorges sydlige
og vestlige Kyst lige til Stavenaasset og raaatte antages at
vsere forte langs Kysten ved Havstromme under eller efter
Istiden, saaledes som det formentlig bedst var blevet paavist
af Kand. Reusch.

Amanuens Hj. Sjogren holl derefter ett foredracr om
Pajsbergitens kris tall form.

Bergmester Tellef Dahll framlade »Geologisk Kart
over det nordlige Norge. Udarbejdet efter Foran-
staltniuo- af den konojeliore norske Remerinojs Departement
for det Indre af Dr Tellef Dahll med Bistand af 0. A.

CORNELIUSSEN, Th. HiORTDAHL, T. LaSSEN Og C. PETERSEN.

1866— 1879».

Hartill lade Bergmester Dahll foljande ord :

D* jeg endnu ikke bar offentliggjort nogen Beskrivelse
over dette Kart, der forst ganske nylig bar forladt Pressen,
maa det va^re mig tilladt til Fremlaeggelsen her at knytte
nogle faa Oplysninger.

De geologiske Undersogelser i Tromso Stift toge sin
Begyndelse i 1866 og vedvarede til 1878. I Undersogel-
serne liar med mig deltaget Professor Th. Hiortdahl, 0.

A. CORNELIUSSEN, T. LaSSEN Og K. PETERSEN.

Corneliussen, som her er tilstede, har med megeu Iver
urbeidet i 2sordlands Amt.

Det har ikke vacrct let at planlaegge dette Arbejde, da
der har va3ret en sorgelig IMangel paa gode gcografiske
Karter. De Karter, som havdes, vare paa mange Stcder hojst
urigtige; jeg vil saaledes blot nasvne Partiet mellem Karas-
jok og Jesjok, der efter de gamle Karter blot skuldc vseret

282 AFDELNINGEN FOR MINERALOGI OCH GEOLOGI.

2 Mile bredt, medens det i Virkeligheden er omtrent 7 Mile.
Ogsaa den geografiske Del af Kartarbejdet bar derfor maat-
tet faa mange Berigtigelser, dels af mig selv, dels af CoR-

jSELIUSSEN.

Udseendet af Xordland bar stor Ligbed med det syd-
lige Norge, kun er Fjeldene i det bele bojere, men des-
uagtet gives der mellem dem mangen en frugtbar Dal. Ad-
skillige Hojder er ber maalte: Mosadlen er 1000 m., Hatten
Fjeld 1120 ra., Susen Fjeld 1190 m., Kjerringtind 1500 m.,
Oxetinderne endog 2080 m. o. H. Sulitjelmas bojeste Top
er efter Wahlenbergs Maaling 1879 m. boj ; dette Fjeld
bar 5 Toppe, bvoraf de 3 ligge i Norge, 2 i Sverige.

Naar man kommer ind i Finmarken, mserker man strax,
at man er inde paa et andet geologisk Felt; Fjeldene bli-
ver lavere og Landet mere bedsekket; dette sidste gjaelder dog
naermest det Indre af Landet. Den centralt beliggende So
Jesjavre ligger ikke mere end 300 m. o. H., Karasjok 100
m. og Gaiserns bojeste Toppe (af det lappiske Ord Gaisa
o: en Tinde) naar ikke mere end 900 m. o. H.

Af Gletscbere bar man i det nordlige Norge fire storre
Felter: 1. Svartisen mellem Ranen og Salten Fjorde, der
konkurerer med Landets storste, ffustedalsbraien, i Storrelse.
2. Frostisen mellem Tysfjord og Ofoten-Fjord. 3. Brseen ved
Jokulfjorden, den eneste af Betydenbed, der gaar i.Havet.
4. en mindre Gletscber paa Seiland.

Idet jeg nu gaar over til den geologiske Bygning af
Landet nedenfra opad, maa jeg gjore opmgerksom paa, at
det under Undersogelserne viste sig, at Forsteningerne, der
skulde bjulpet ved Orienteringen, desv£erre ikke bar kunnet
findes paa andre Steder end Andoev.

Med graa Farve er paa Kartet anlagt Grundfjeldets Lag
eller den saakaldte Urformation, bvorved jeg ikke skal op-
bolde mig, da den saa vel kjendes fra det sydlige Norge.
Kun skal jeg bemasrke, at Grundfjeldet i Varangerfjordens
indre Revier er meget massivt, forovrigt lagdelt med
tildels gode Skifre, Glimmer- og Hornblendeskifer samt
Kvartsiter, der muligens kunde udsondres, men ikke paa
de for Tiden tilstedeva^rende Karter. AUe disse Bergarter

DAHLL, GEOLOGISK KABT OVER DET NORDLIGE ^■ORGE. 283

er stgerkt krystallinske og gjenneniScettes liyppig af Granit i
storre oo- mindre Gano;e.

Mere Interesse end Grundfjeldet byder deu derover
kommende, med lysgron Farve indtegnede Formation, der
bestaar af tyndskifrige Glimmerskifie med Granat og for-
skjellige gronne Skifre ; i de granatforende Glimmerskifre
i Maalselvdalen kunde man muligens have et Tilknytnings-
led til det sydlige Norge, da de aldeles ligne Selbus til
Kvasrnstene briidte Skifre. Hvad der desuden saerlig ud-
peger denne Formation er de deri for forste Gang optrce-
dende lagede Kalkstene, der samtlige er krystallinske, livide,
graa eller blaalige uden Spor af organiske Rester. Forma-
tionen er belt igjennem en kalkforende Formation, som
utvivlsomt atter kunde deles i flere Etao-er. Jeg; bar troet
at kunne parallelisere denne Formation med den kambriske.
I Glimmerskifer ved Granitgraendsen paa Alstenoen bar CoR-
NELiussEN bemaerket Staurolit og Distben i smukke Kry-
staller paa selve Graendsefladen; 4 Tommer derfra, siger ban,
findes de ikke, bverken i Glimmerskifren eller Graniten.

Med aldeles sikker Overlejring kommer derusest det
med mork gron Farve betegnede, og som bestaar af mildere
Skiferarter, Lerskifer, gronne Skifre, Kvartsskifer, sorte, kul-
boldio-c Skifre samt sort Kalksten ; det er isaer de sidste, der
bar bjulpet til Gjenkjendelsen. Heller ikke i nogen af disse
Bergarter bar det bidtil vgeret muligt at finde Fossiler, og
man kan derfor kun gjaette sig til, at denne Formation sva-
rer til det sydlige Norges Silur, og maaskc de sorte Skifre
er Diktyoneraaskiferens Horisont.

I Alton kommer der en aiigitlsk Eniptivsten over og
skiller fra den nccstc Gruppe.

Med violet Farve er beteornet det af mis: saakaldte Rai-

nsteiii, bvis r3er£farter iidpraeorer siir ved siiie rod

e

j)as->>ystem^ nvis Dcrgarter iiapr
Farver og ikke kjendes i det ovrige Norge. Det bestaar
af gule, rode og gronlige Sandsteue, baarde Lerskifrc,
Kvartsiter, samt isa?r betcjrnende cfuXq ocf rckllice Dolomiter
med nuislifrt Brud. Aldeles lijynende Maixnesiakalksten er
af Frib. Nohdenskiold braijt fra Spltsbercfen oo- liorende
bjemme i Hckbiliook-Systemet. fleg vilde sa^tte megen Pris

284 AFDELNINGEN FOR MINERALOGI OCH GEOLOGI.

paa at erfare mere om Forlioldene paa Spitsbergen, der
visselig kunde lose mange Gaader i det nordlige Xorge.
Raipas-Systemet maa vel kunue opfattes som Devon. Det
har muligens en stor TJdbredelse under det Gule; i de dy-
beste Dalbunde er det nemlig isasr, at det kommer tilsyne.

Med afvigende Lejring kommer lierover atter det saa-
kaldtc Gaisa-System^ der Vcesentligst af petrografiske Grunde
er delt i to Afdelinger, da de indbyrdes ingen different
Lao-uins: viser. Den nederste af disse to Afdelino-er inde-
holder gode Lersklfre, Tagskifre, liaarde Kvartsiter, Glim-
merskifre og haarde Lerskifre. Isser betegnende for denne
Afdeling er en kompakt Aflejring af Grafit med Folder og
Bojninger som de ovrige Bergarter, dens Msegtiglied gaar
op til 2 a 3 Favne, men den er gjennemtrgengt af Svovlkis
og derfor ikke af nogen praktisk Betydning for Tiden. Saa
msegtige Lag af Kulemner kjendes ikke fra andre Forma-
tioner end Steukul, og det kunde vel saavel paa Grund
heraf som af Lejringsforholdene til de asldre Grupper for-
modes, at denne Afdeling skulde tilhore Kulformationen.

Den overste Del af Gaisasystemet indeholder brune
Lerskifre, men isaer gule og brune Sandstene, livorimellem
Konglomerater, i hvis KnoUer man gjeufinder Raipassyste-
mets Magnesiakalk, foruden Graniter og Kvartsit. I Gai-
saerne naar disse Bergarter en Hojde af indpaa 1000 m.

Det synes mig ikke uriraeligt at antage, at denne, den
yngste Afdeling af Gaisasystemet, repraesenterer den per-
miske Formation, hvori jo ogsaa rode Sandstene ellers er
raadende Bergarter, og Trias. Dette bliver saameget sand-
synligere, naar man ved, at der paa Andoen findes utvivl-
somme, ved mange Fossiler bestemte Lag af den naestfol-
gende Formation, nemlig:

Jura J paa Kartet betegnet med blaa Farve. Bergarterne
er her s'ule os; o-ronne Sandstene med flere Lao- af bitu-
rainose Skifre 02: Boo-head-lio-nende Kul. Af karakteristiske
Fossiler herfra, det eneste Sted, hvor hidtil altsaa Forste-
ninger er fundne i Tromso Stift, kan nrevnes Gryftea dila-
tata, flere Arter af Pecten, af Ammoniter, Belemniter og

DAHLL, GEOLOGISE KART OVER DET NOEDLIGE KORGE. 285

Pinus. Den forstusevute horer lijemme i Oxford-Leret og
er for samme betegnende.

Efter saaledes kortelio- at have s-iennemcraaet de laofede
Bergarter komnier vi til Eruptiverne, der paa Kartet er be-
tegnede med Rodt. Den lyseste rode Farve er Granit. En
stor Del af denne er p-ammel, stribet Granit som i Storste-
delen af Lofotoerne, i meget af Nordlands Kystrand. Og-
saa Syeniter findes herimellem, dels i Lofoten, ved Bunden
af Thosenfjord, i Digermiilen o. s. v. Ogsaa i Centralfin-
marken findes et stort Felt af gammel Granit; men der
forekommer ogsaa mange yngre Graniter isa^r i det lysgronne,
saaledes tydelig gjennembrydende ved Maalselven. Tana-
graniten, der straekker sig indover Enaregebetet og saaledes
er kjendt ogsaa fra de finske Undersogelser ved Jeenstrom,
indeholder konstant Granat i Mgengde.

Med morkrod Farve er angivet de kvartsfri Eruptiver:
Gabbro, Augitstene, Serpentin og paa nogle faa Lokaliteter
Olivinsten, saaledes ved Tromsdalstinderne og Melo.

Det er ligesom i det sydlige Xorge paafaldende, at man
ikke forgjagves leder efter Ertser omkring disse Eruptivers
Graendser, om der end endnu ikke er kjendt saa mange driv-
vserdige Forekomster. I Alien haves Kobber i kvartsforende
Gange lige ved Augitsten. I Vatnehygden Kobberkis med
Svovlkis paa Fahlbaand under Sulitjelmas Gabbrofelt. I
Senjeji nikkelholdig Magnetkis ved Gabbrogra^ndse. I Cen-
tralfinmarken Jernerts, rod, med Gronsten.

Heller ikke ved de store Jernforekomster ved Xasver-
haugen i Salten og i Ranendalen savnes Eruptiver, paa forste
Sted som talrige Granitgange, paa det sidste Sted som en
Raekke af mindre Granitkupper. I Svennmgdalen i Vefsen
haves Fahlerts og solvholdig Blyglans, Antimonglans m. m.
i Kvartsfjanp-e, 10 — 40 Ctm. ma^ortio-c. Ertsens Solvoehalt
er 0,2—0,5 % med Spor af Guld.

Ved Giddforekomsten i Finmarken skal jeg dva3le lidt
lacngcre. Guldet blcv i Tauaclven allcrede paavist ved det
forste Aars (1866) Undersogelser, hvorved Prof. Hiortpahl
var min Ledsaijfer; det var (\o<i endnu blot et cnkelt Korn.

286 AFDELNINGEN FOR MIXERALOGI OCH GEOLOGI.

Aaret efter derimod fandtes Guld i naesten samtlige storre
og mindre Elve.

Tanaelven er en stor Flod, 35 Mile lang og af bety-
delig Bredde, meu da den 23 Mile fra sin Munding kun
ligger oOO Fod over Havet, er det altsaa en forlioldsvis
stilleflvdende Elv. Xu viser det sig, at hvor Elven lober

•/ CD'

stille, der er Materialet blot fin Sand, livori Guld kun van-
skelig lade sig paavise; hvor der derimod er stserkere Strom,
bliver Materialet grovere, og her leder man ogsaa sjelden
forgjaeves efter Guld; gjennemskjserer man den paa Elve-
bankenes Skraaning dannede Skorpe, vises det altid, at Gul-
det tilhorer Lagene med grovere Grus. Mange naturlige
Damme med stillestaaende Vand danues af de gjennem-
brudte Morsenevolde, men nedenfor og ovenfor disse haves
oftest stride Stromme. Det er isaer i Tanaelven med dens
mange Bielve, i Altenelven og Reisenelven, der alle sammen
kommer fra det centrale Granitfelt, at Guldet findes, derfor
forekommer det ogsaa i Ivaljok, hvilket jeg paa Forhaand
saa mio- istand til at antvde, da de finlandske Autoriteter
i 1866 bad om min Vejledning. Det er dog ikke alene
udbredt i selve Elvesengene, men det er ogsaa paavist i det
almindelige Glacialgrus, selv paa store Hojder. Der findes
i den fine Sand i Tanadalen Guld til en Gjennemsnitsvserdi
af 5 Ore pr Kubikmeter. Da nu saaden fiin Sand er ud-
bredt over sserdeles store Straekninger, nemlig i alle Elve i
et Distrikt paa 150 til 200 Kvadratmile, saa bliver der alt-
saa mange Milliarder Kubikmeter Sand, og der ligger fol-
gelig heroppe udbredt en stor Rigdom. Sporgsmaalet er
blot, hvor man skal soge saadanne Ansamlinger af Guld,
at Driften kan lonne sio;. Dette er fornemmelio* hvor El-
vene have stserkere Fald og hvor saaledes Naturen selv har
faaet Anledning til at vaske Mateiialet, og er det isfer ned
paa den faste Klippe at Guldet ligger. Har denne Fordyb-
ninger og Sprcekker, eller bestaar den af en los Bjergart, er
det godt. Paa en glat poleret Klippe finder man Intet.

Jeg har naBvut, at de guldholdige Elve alle kommer fra
det centrale Granitdistrikt; men man har doff aldrioj fundet
Guld indenfor selve Granitens Omraade; det er forst strax

DAHLL, GEOLOGISE KART OVER DET NORDLIGE NORGE. 287

over dets Graendse, at det flndes, og det bliver derfor sand-
synligt, at de guldforende Gange forekommer ved selve
Graendserne i Skifrene. Der er her fundet et Par Kvarts-
blokke med Guld i, men endnu ino-en anstaaende Gano;.

Naar man vasker Guldsandet, faar man med Guldet alle
vore Jernertser: Magnetjern, Titanjern, Rodjernsten, des-
nden findes denned Grafit, Granat og Platina; tellurholdlgt
Guld cr fundet, og Nordenskiold har paavist Monazit sam-
men med Guld fra Ivaljok.

Der kundc vaeret meget andet af Interesse, som jeg
havde havt Lyst til at meddele angaaende de geologiske
Forhold i det nordlige Norge; men da Tiden cr saa knap,
har jeg troet at burdo indskraenke mig til disse faa orien-
terende Oplysninger til Forstaaelsen af det her fremlagte
Kart.

Professor Torell lyckonskade de norska geologerna
med anledning deraf, att nu forelage en geologisk ofversigts-
karta ofver hela Xorge, nilmligen icke blott den, som herr
Dahll nu hade framlagt ofver det noi'dliga, utan afven
Kjerulfs ofver det sydliga Norge. Han hoppades, att fram-
tida undersokningar af Spetsbergen, sasom herr Dahll re-
dan antydt, skulle blifva till hjelp vid bestammandet af
lagerfoljden i norra Norge, der vagledande fossiler iinnu
saknadcs. Talaren uttrvcktc vidare den onskan, att herr
Dahll matte utgifva en mera detaljerad beskrifuing ofver
kartan, samt framhoU den cnergi, som denne lagt i dagen
under siua lanD:varicra och modosamma undcrsokniuorar i
nordliga Xorge.

Trodje sammankoinsten.
Man(laj,'en den 12 jiili kl. 2-3.

I'roi'cssor Janj)GREN omtalade och lorevisade prof af
lusa block fran Sk;\ne, liilrrurn nd e fra n form ati oner,
livilkas klvftort iir obekant.

288 AFDELNINGEN FOR MINERALOGI OCH GEOLOGI.

Kandidat Brogger holl ett foredrag om etagerna 2
och 3 inom Kristiania silurbacken (tryckt sasom Uni-
versitetsprogram fran Kristiania Universitet).

Professor Johnstrup redogjorde for de lagringsforhal-
landen, under hvilka den s. k. cyprinaleran upptriider i
Danmark (tryckt i Kjobenbavns Universitets Program, 1882).

Fjerde sammankomsten.
Onsdageu den 14 juli kL 10—13.

Med anledning af professor Johnstrups foredrag vid
foregaende sammantrade om cyprinaleran framstalde pro-
fessor ToRELL nagra anmarkningar, livilka foranledde nagra
upplysningar af professor Johnstrup.

Kandidat Reusch holl foredrag om utseendet och
bildningssattet af den naturliga tunnel, som finnes
i det bekanta fjellet Torghatten i Nordlan'dens skiir-
gard.

Professor Kjerulf holl ett foredrag om : Forhold af
Dybgrundens Konfiguration i Mjosen og Rands-
fjord, ledsaget af Tegninger visende disse Dybforhold og
hvorledes de antagelig maatte have vist sig, om disse Fjor-
des Rende havde blot skyldt Erosion sin Tilblivelse.

Forst omtaltes de krydsende Liniers Sset med Henvis-
ning til bans tidligere Arbejde over dette Emne, bvori
ban havde sogt at godtgjore, at disse Spraekker, der opruder
Landet, ffiver Anlaso-oret til Daldannelser. Ved at studere
Dalene i Detail skulde man tro, at Oprindelsen ogsaa maatte
vise sig for Granskningeu. Dette er virkelig Tilfaeldet nogie-
steds, men ikke altid er Forboldet saaledes aabent eller
Egnens Konstruktion saaledes ordnet, at det direkte Svar
paa Sporgsmaalet kan Igeses. Nogle Exempler, bvor Grun-
den til Dalens Tilblivelse tydelig kunde paavises, skulde
ban nsevne. En Del af Laugendalen, navnlig lige ved Kongs-

KJERULF, DYBGEUNDEN I MJOSEN OG RANDSFJORD.

289

l^erg, var saaledes betinget af Grundfjeldets Lags egue Folder,
maaske ledsaget af en Depression; i en Del af Osterdaleu

ved Storsio osf af Trvssildalen
ved Engersjo er Foden paa Ost-
siden en anden end paa Vest-
siden af Dalen, her er Daldan-
nelsen utvivlsomt begrundet i en
Dislokation. En Del af Gnldalen
ved Storen viser sig ogsaa ty-
delig selv at voere den opsprungne
Revne, idet de stasrkt sammen-
pressede Lags Stroglinie er for-
skjellig for hver af de to Dalsider. Faldet er vertikalt om-
trent, og Stroget knaekker, saaledes som i den fremlagte
Tegning er antydet.

Man kande oorsaa opsoo-e nooie Steder fra Soerne osf
Fjordene og vise Fjeldbygningens Indflydelse paa Fjord-
dannclsen; man kunde tage Oerne, der opstige i Fjordene.
Men dette vilde her blive for vidlofti2:t. Han skulde her
blot tage for sio- to na3rmest ligo-ende Lokaliteter, nemlio-
fra Randsfjorden og fra Mjosen.

Randsfjordens Sydende viser paa Ostsiden Silur i bol-
gende Lag med Axelinier strygende fra Ost mod Vest, der-
imellem haever sig etsteds kjendeligt den store Kalketage (i i
Skaalform. Sporgsmaalet bliver nn, om Randsfjordens Bund
skrider aldeles uforstyrret gjenncm dette, eller om Buudens
Dybdeforhold viser sig nogetsteds afhaengig af Folderne
paa Bredden, om altsaa en af hine Folder eller af hin Skaal
betinget Forhojning eller Forsa^nkning i Terraenet er til-
stede fortsat ogsaa under Vandet, paaviseligt i mindre og
storre Dyb. For at iaa Svar paa dette Sporgsmaal havde
han, udvaelgende ct bcstemt Stcd ret udfor Gjovik og Solvs-
berg, henvcndt sig til Pastor 0. Aabel, der velvillig havde
ladot disse Dybmaalinger forctage mellem Onsager og Gjo-
vik ret udfor Solvsberix i 4 Rcekker tvaers over Raudsfiord
saaledes som iulpe2:ct. Maallniicrne viste paa dct tvdeliirste.
at den ostrc Randsfiordsbrcds Konfiiruration fortsatte ofrsaa
under Vandfladen, og han vilde citere Aabels Yttriug ved

12:te SkanditiavLsha ]Safurfor»1inremdtet.

19

290 AFDELNINGEN f5r MINERALOGI OCH GEOLOGI.

Indsendelsen af Maalingernes Resultater: Manden forun-
drede sig over, at der stod et lidet Solvsberg paa Rands-
fjords Bund.

Ved Mjosen, udfor Helgeoen og Furuberget, havde lian
faaet lignende Dybmaal velvilligen udfort af to tidligere
Tilhorere, de Herrer Proprietaer Roll og Overl^rer Getz.
Resultatet fremlagdes her i et Kart, der var fremkommet
paa den Maade, at Professor Mohn godhedsfuldt havde, saa-
ledes som han var vant til fra sine talrige Dybmaalinger
tilhavs, med aeqvidistante Kurver indtegnet Maalene; det
viste sig ogsaa her tilstrsekkelig tydeligt, at opstigende Hoj-
der dannede fremspringende Nags i Fjorden og fortsatte
som miudre Dyb under Vandfladen. Han skulde ogsaa an-
fore Prof. Mohns Ord herom : Isobatherne gaa laenger ud
mod Ost der, hvor Kalketagen stikker frem, end paa de
andre Steder.

Naar det nu altsaa viste sig, at Breddernes Hojdefor-
hold ogsaa viste tilsvarende Stigninger og Synkninger un-
der Vandfladen, saa beviste dette, at solve Fjordens Dan-
nelse umulig kunde tilskrives Erosion alene, det vaere nu
ved Vand eller ved den engelske Skoles Is. Erosionsren-
den maatte skj^ere gjennem alt og vise en nogenlunde jsevn
Bund, ikke med opragende Rygge og nedgaaende Fordyb-
ninger tvaersover Erosionens Hovedvej og Lob. Paa de to
fremlagte schematiske Teguinger havde han sogt at an-
skueliggjore, hvordan Udseendet maatte blive i det Tilfselde,
at Fjorden var dannet udelukkeude ved Erosion, og i det
Tilfaslde, at Dalen var vassentlig udprseget tilstede, for den
sidste Erosion, som Folge af selve Fjeldgrundens Bygning.
I disse Tegninger danner et antaget foldet System Grund-
laget, og en stor Skaalform kommer strygende miod Fjord-
bredden. I forste Tilfselde vil de afskaarne Lags Udgaaender
projicere sig paa en tydeligt talende Maade. I sidste Til-
faelde, hvor de ikke afskaarne Lag projicere sig ligesaa ty-
deligt paa sin seeregne Maade, vil ogsaa derhos den ned-
stio-ende Skaal teo-ne sia: som et lio-orende ZD i sit Frem-
spring paa Stranden.

AFDELNINGEN FOR MINERALOGI OCH GEOLOGI. 291

Professor Blomstrand redogjorde for den kemiska sam-
mansattningen af asschynit fran Hittero samt af ett samar-
skiten narstaende niobat fran Moss i Norge. Yidare yttrade
han sig angaende katapleiitens formel samt lemnade slut-
ligen nagra bidrag till Sveriges mineralgeografi, i det han
omnamnde scheelit-wolfram fran Jordasen, prehnit och lau-
montit fran Klefva, gediget svafvcl i qvarts fran Gunnils-
torp i Asenhoga socken i Smaland, samt brimstenshaltig
myrmalm fran Dalby niira Lund.

Bergmester Dr Dahll bemaerkede, at en llgnende Fore-
komst af naturligt Svovl i Hillerum i en Kvartsgang sam-
men med Kobberkis kjendtes fra Finmarken.

Professor Ltjndgren lemnade en ofverblick af de nyaste
forskningsresultaten rorande aldersforhallandet af Skanes
stenkolsforande formation.

Doktor ToRNEBOHM framholl linfvuddrao:en i bersfbvsfsr-
naden i trakten krinor Nullaberofet i Vermland, hvars bitu-
minosa bergarter han ansag otvifvelaktigt tillhora urforma-
tionen.

Bergmester Dahll ytrede i Anledning af dctte Fore-
drag, at han ikke kunde opfatte de Hyperiten najrraeste
Dannelser som en Overgang til Hornblendeskifer; men at
hans ]\Iening var, at den allerede for tilstaedevaerende Horn-
blendeskifer ved Kontakten med Hyperiten havde lidt en
Omvandling. Den bituminose Gncis opfattade han som en
metamorfoseret kaolinforende Sandsten.

Professor Torell omtalade dereftcr utbredningen af
uorska flyttblock.

292

4.

Afdeiningen

for

ingeniijrsvetenskap.

Ordforande: Ingenioroberst Petersen.

vice Ordforande: Inspektor Ambt,

Ingenior Neumann och
Professor Angstrom.

Sekreterare: Kandidat Hansen och

Direktor Franckel.

Forsta saramankomsten.
Torsdageu deu 8 jiili kl. 12-2.

Kapten Carlsund, meddelade foljande iakttagelser
rorande angfartygs gang genom vatten:

Herrarne hafva sig alia viil bekant, att det i naturen
egentligen blott finnes tva lagar, namligen attraktions- och
repulsionslagen. Att uppstiilla teorier for dessa krafters
verkan tillhor fysiken; att i det praktiska lifvet tillampa och
anviinda dem tillhor iugeuiorsvetenskapen. Ingeniorsveten-
skapen omfattar saledes ett mycket vidstriickt fiilt. Det lilla
jag arbetat pa detla fiilt har visserligen icke burit de fruk-
ter, man kunnat hoppas och viinta af den upplysning, som

CARLSUND, ANGFARTYGS GANG GENOM VATTEN. 293

var tid har ernatt, men jag har verkat sa godt jag kunnat,
och jag vill nu forsoka att gifva en kort framstallning af
de sma erfarenhetsron, jag har gjort under min tjenstetid.
Jag har observerat, att, da t. ex. ett fartyg glider ge-
nom vattuet, det i foljd deraf uppkommer atskilliga rorelser
i vattnet. Da fartyget borjar sin rorelse, ar det forst och
framst att marka, att alia de intill fartygets sida liggande
vattenpartiklarna rubbas ur sitt ursprnngliga lage, och> de
vilja sedan i foljd af hvad man plagar kalla troghetsmo-
mentet (vis inertise) fortfara i sitt lage. Det ar attraktions-
lagen, som verkar detta. De vilja vidhalla fartygets sida,
och i samma man som fartygets hastighet okas, okas ocksa
rubbningen af dessa partiklar. Jag antager harvid, att det
fartyg, hvars rorelse jag nu beskrifver, ar bygdt af tra och
har trabordlaggning samt ror sig med en hastighet af 10
knop. Jag har da vidare observerat, att den ena af de ur
sitt lage rubbade vattenpartiklarna vidror den andra, till
dess adhagsionen partiklarna emellan blir balanserad, d. v. s.
det uppkommer ett vattenbalte langs efter hela fartygets
sida och dess botten, hvilket loper med en viss hastighet.
Denna hastighet ar naturligtvis proportionel till fartygets,
men iir nagot mindre; den ligger mellan fartygets verkliga
hastighet och noil. Bredden af detta vattenbalte uppgar for
ett fartyg af ifragavarande beskaffenhet till hogst 4 turn.
Jag har afven sett kopprade fartyg, byggda af tra, som haft
mycket slata ytor; vattcnbiiltets bredd har da, for sd vidt
jag kunnat utrona, i allmiinhet varit S^/2 svenska verktum.
Denna observation har foranledt mis: till atskilliofa fun-
derijigar. Jag har sokt for mig sjclf forklara, huru denna
negativa slip kan uppsta, om hvilkcn man har skrifvit och
talat sd mycket, sarskildt i England. Der hafva funnits far-
tyg, som visat sig i verklighetcn och efter fierfaldiga prof
lopa fortare, iln hvad propcllerns stigning angifvcr. Detta
har man kallat negativ slip. Detta vattenbalte, som foljer
fartyget at och som liar en bredd af 3\'o a 4 turn, utgor
en ickc sa liten vattcnmassa i synncrhct pil ett stort fartyg.
Med den hastighet, som detta biilte har, lat vara att den
blott antages vara hillftcn sa stor som fartygets, mi\stc

294 AFDELNINGEN f6r INGENIORSVETENSKAP.

ju anda denna vattenmassa verka till att minska slapningen
af propellern. Man liar trott, att denna negativa slip skulle
egentligen bero pa ofuUkomlig konstruktion af fartyget, och
detta kan till en viss grad vara sant. Ett fartyg, som har
platt spegel i vattnet, suger vattnet med sig, och deraf for-
orsakas ett starkt motstand, som hindrar farten, hvilket mot-
stand i viirsta fall kan uppga till ett atmosfertryck.

Jag har nu niimnt effekten och inilytandet af detta vat-
tenbalte pa propellern. Det ar naturligen ett atergifvande
af den kraft, som erfordras for att bilda detta balte, som
uttrycker sig pa propellern, och maskinen, som drifver pro-
pellern, gor naturligen ett mindre antal slag derigenom, att
detta vatten moter med en viss hastighet i samma riktning
som fartygets framfart.

Nar jag konstruerat hjulfartyg, har jag sokt tillgodo-
gora effekten af detta vattenbalte. Jag ville icke lata denna
kraft ga belt och ballet forlorad och sokte derfore till-
godogora mig den genom att draga upp forstafven och
akterstafven samt konstruera rodret till sammans med far-
tygskroppen, sa att borjan af denna rorelse bos vclttnet kom-
mit att ske sa smaningom och sa, att afloppet eller slapp-
ningen akter ut ocksa blifvit reducerad till det minsta moj-
liga. For att vinna detta iindamal har jag proportionerat
ytorna pa de siirskilda delar af fartyget, som kunna kallas
spantdistanser, sa, att perimetrarna vid de siirskilda spant-
sektionerna skulle bilda en parabolisk linie. Det ar 6 eller
8 stycken fartyg, som jag pa det viset byggt med hjul. Af-
ven for propellern har jag sokt att tillgodogora detta vatten-
balte, som omgifver fartyget och foljer dess rorelse. Jag
har namligen konstruerat forst efter Chapmans relaxations-
linie, men jag har dervid funnit, att det bor blifva en invers
parabel for att fa slappningen fullstandig och for att satta
ned detta vattenbaltes hastighet till sa nara noil som moj-
ligt samt for att genom propellern atertaga den kraft, som
fordras for att satta detta vattenbalte i rorelse. Jag; tror,
att jag nu har yttrat mig tillrackligt utforligt om denna sak,
och jag hemstaller derfor till Herrarne sjelfve att gora de
anmarkningar och erinringar, som kunna foranledas af hvad

CARLSUND, ANGFARTYGS GANG GENOM VATTEN. 295

jag nu sagt angaende detta vattenbiilte och efFekten af dess
rorelse. Jag vill endast tilliigga, att for jernfartyg i allmau-
liet, malade med inonja, vattenbaltets bredd uppgar till im-
gefar 3V2 turn, under det att den for slatkopprade fartyg
eller for fartyg bekladda med metall uppgar till endast o
turn vid 10 knops fart. Blott pa sardeles snabbseglande
fartyg, sasom t. ex. s. k. plcasure-yachter, iir detta balto
nagot smalare, men jag bar icke varit i tillfiille att observera
sadana, som haft maskinkraft.

Jaff vill nu ofverora till ett annat ilmne, som ror sammn
«ak. Det var attraktionslagen, som vallade detta baltes npp-
komst, och resultatet deraf var hvad man kan kalla friktion.
Betrakta vi deremot ett fartyg, som redan iir stadt i rorelse,
sa fa vi se en annan effekt af vattnets rorelse. Hvar och en
af Herrarne torde hafva observerat och tagit kiinnedom oni,
att, sa snart ett fartyg loper genom vattnet, det bildar sig
en s. k. bogsjo och en vag akter ut. Denna bogsjo iir, niiv
man antager konstruktionen vara konstant, beroende af ha-
stigheten, och det i ett potentielt forhallande. Hvaraf upp-
kommer da denna bogsjo? Jo, det ar naturligt, att, niir man
vill siitta i rorelse en stor vattenmassa, det ocksa skall blifva
en storre vao- och en storre hasticjhet hos denna vas;. Den
forsta observation i det afseendet gjorde jag ar 1833, da
jag forde angaren Rosen, som gjorde turer mellan Xorr-
kopino- och Stockholm. Jaof hade da mano^a tillfiillen att
anstjilla observationer. Min bror, som var officer vid flot-
tans konstruktionsk.^r, hade konstruerat detta fartvs:, och ban
hade lemnat mifj en fullstiindior ritningr derofver, som iafr
standijTt hade tillfiille att konsultera. En das:, d^. det var
mycket vackert viidcr, tog jag en kiipp, klof den i ena iin-
dan, satte en kritbit deri och gick ned p{\ forskeppet pi^i
ankaret samt ritadc med detta enkla hjelpmedel af fartygets
vattenlinic under full f(j\nix, d. v. s. en hastiixhet af hocrst
9 knop. Jag ritadc pi\ detta siitt af hela vAgen pa forskep-
pet af fartygct, men jag kundc icke komma liingre iiu till
skoilarnc, ty der spolades mina miirkcn bort af vattnet. Vi-
darc ritade jag af hela akter-vattcnlinien pA samma dag och
niira nog pA samma stund. Xiir resan var slut, borjade jag

296 AFDELNINGEN FOR INGENISrSVETENSKAP.

betrakta min linie och matte noga upp den efter det lage^
fartyget hade, dtl det lag stilla liar vid Eiddarholmen. Jag
fann da, att denna linie afvek liogst betydligt fran fartygets
ratta vattenlinie, och jag fann, att det var en vag forskepps
och ett fall pa akterskeppet, som heller icke bildade en
jemn konstruktionslinie, utan var nagot knolig. Efter att
noga hafva betraktat detta, transporterade jag dessa matt
pa hvarje sarskildt spants sektioner, och deraf tyckte jag
mig finna, att spantarean var for stor och proportionen
mellan spantareorna oriktig, i det att de lilngst for ut voro
for stora o. s. v., och nar jag drog af de areor, som repre-
senterades af fartygets vattenlinie i stillaliggande lage, fran
dem, som jag hade funnit genom uppmatning af vatten-
linien under gang, sa lick jag en iinnu mera oriktig amnes-
linie. Detta var borjan till en hel serie af observationer,
dels pa det niimnda fartyget, dels pa andra, och jag bor-
jade att allvarligt tiinka mig in i dessa forhallanden. Fruk-
ten deraf blef den, att jag fann, att det icke precis var
sa riktigt bestaldt med det siitt, hvarpa man dittills kon-
struerat fartyg. Jag hangde fast vid atskilliga af fysikens
principer, som jag inhemtat under min studietid, och jag
hade klart for mig, att hvarje rorelse borde borja sma-
ningom och sedan tilltaga i jemn proportion, samt att
den rorelse, som man forst hade astadkommit, borde re-
duceras, for att man skulle kunna atertaga hvad man for-
lorat i kraft for att utbrinoja denna rorelse. Detta arbete
var mangarigt, och jag gjorde atskilliga modeller pa prof.
En af dem var triangular, och da jag sokte fora en biljard-
kula uppfor sidan af den samma, sa atgick en ganska be-
tydlig kraft for att astadkomma denna kulas forsta uppstigning
pa det lutande planet. Jag fann da, att stigningen maste
borja sa smaningom. Forst ansag jag vattnet blott sasom
atomer, men gick derefter ofver till att betrakta det per
kubikfot och per vigt. Dessa minimi-resistenslinier, som
jag pa det sattet dels praktiskt dels teoretiskt erholl, an-
vande jag pa konstruktionen af nagra fartyg har i landet.
Jag reste sedan till England, hvarest jag genom mina prin-
cipalers, Beaithwait Milner & Comp., godhet fick medei

CARLSUND, ANGFARTYGS GANG GENOil VATTEN. 297

att foretaga flera experiment, hvilka giugo ut pa att utrona
friktionsmotstandet och olika fartygsformers motstand. Hvad
hiir sarskildt det senare betrafFar eller resistensen, sa hade
jag en rektangular, en triangular och en cirkular modell
samt en modell efter fladmetoden och ytterligare en mo-
dell, liimpad efter vanliga fartygskonstruktioner for att fa
ett behagligt utseende ofver vattnet o. s. v. Dessa modeller
profvades med vigter och de allra finaste draglinor af silke
o. s. V. Resultatet af dessa experiment blef, att mina prin-
cipaler besloto att bygga en angbat pa 100 hastkrafter, och
de ville, att jag genast skulle borja konstruktionen deraf
Jag begarde dock att forst fa se pa och bedoma de ang-
batar, som funnos pa Themsen, och med hvilka den nya
baten skulle komma att tafia, ty jag var orolig for utgangen
och ansag mig icke bora vara for saker pa min sak. Det
lyckades mig ocksa att forma mina principaler att forst
gora ett m.indre experiment. Det fans i deras verkstad
fyra lokomotiv, som hade blifvit tillverkade derstades for
ett bolags rakning, som dermed skulle befordra trafik pa
Kuba, men som detta bolag hade gjort cession, sa hade man
mast atertaga dessa lokomotiv. En af dessa maskiner sattes
in i en liten bat, som kallades »Locomotive Number One»,
hvilken var 15 fot bred och 110 fot lang, byggd af jern
hos en skeppsbyggmiistare i London. Denna bat lampade
sig icke bra for att ga i salt vatten, men uppat Them-
sen gick den fortare iin alia ^ngare med mindre iin 60
hastkrafter, som befordrade trafiken pa denna flod. Emel-
lertid besloto mina principaler att skicka mig till Newcastle.
Der uppgjordes kontrakt med en byggmiistare, som hette
CouTTS, och vid Waker byggdes en bi\t pd 100 hastkrafter,
som fick namnet »Priuce Alberts. Denna bat hade hjulmaskiu
af en konstruktion, efter hvilken jag har i Sverige hade utfort
tiere maskiner, med dubbla piston-stiinger och direkt vcrkande
pa axeln. Det resultat, denna bAt Icmnade, var en fart af
17 cngelska statute miles cUer 14% knop. Jag har icke
efter den tiden — dot var dr 1840 — byjiirt ndjxon si\ snabb-
jTjaende bdt. Hiir i Svcrif?e hafva vi icke heller haft behof
af Si\ snabbgdende dngare; vi hafva icke sa stor passagcrare-

298 AFDELNIXGEN FOR INGENIl)RSVETENSKAP.

trafik, utan det ar i synnerhet fraktgods, som befordras med
angb^tarne; vara tillgangar iiro ocksa inskrankta o. s. v. Dock
finnes det nagra fa — jag vet specielt tva — batar, som
aro bygda hiir i Sverige efter de hufvudprinciper, jag har
omtalat, ocli som gora 14 knop, ocli jag ser icke nagot, som
hindrar, att vi ju icke skulle kiinna uppna en storre hastigliet
med vara angbatar. Tiden tillater mig emellertid icke att
vidare utveckla detta amDC. Jag vill derfore blott sasom
slutsats saga, att den invers-paraboliska konstruktionen, lang-
samt till- och aftagande, enligt den snart 50-anga erfarenhet
jag vunnit iir fordelaktig for snabbgaende angfartyg. Dock
tror jag, att vi for framtiden kunua oppua ett nytt fait efter
fladmetoden, hvilken jag likviil icke sjelf varit i tillfallc
att tillampa, och pa det sattet kan erhallas an mer snabb-
gaende angbatar.

Jag far nil till sist tacka Herrarne for det talamod,
hvarmed Herrarne abort mitt foredrag. Mycket kiinde vis-
serligen vara att tillagga i detalj angaende denna sak, men
jag vill icke liingre iipptaga tiden och har ei heller ratt
dertiU. " " V'

Harefter foretogs till behandling foljande ofverliigg-

nmgsamne:

Hvilka hafva visat sig som de f ordelaktigaste
sprangamnen? hvilken fraga inleddes af

Handelskemisten Cronquist:

Den fraga, som nu skall forekomma, lyder: hvilka hafva
visat sig som de fordelaktigaste sprangamnen? Tydligtvis
ar det har fraga om sprangamnen, endast for sa vidt de
anvandas i industriens tjenst, emedan vi ju iiro industriens
man; deras anviindning for krigets behof lemna vi helt och
hallet a sido.

Se vi tillbaka pa den utveckling, som i detta hiinseende
har egt rum under de narmast foregaende aren, och som for

OM DE fSrdelaktigaste sprangamnen. 299

vart land har blifvit sammanfattat i en rapport *, nyligen
afgifven af professor Nordenstrom och mig och foranledd
af en af Slojdforeningen for nagra ar sedan tillsatt komite,
sa finna vi, att det vanliga bergs- och geviirskrutet sa sma-
ningom minskats i tillverkning, hvaremot tillverkningen af
nitroglycerin ocli nitroglycerinhaltiga sprangaranen tilltagit
ofantligt, sa att arliga tillverkningen deraf inom vart land
for narvarande uppgar till en qvantitet af icke mindre an
7,700 <5, d. V. s. ofver 700,000 <tt under de senaste tio aren.
Detta gor, att det ar nodvandigt att sarskildt rikta sin upp-
marksamhet pa nitroglycerinen och de nitroglycerinhaltiga
sprangamnena, och jag tillater mig derfore att gora en kort
historik ofver de arbeten, som dermed aro foretagna har i
Sverige.

Nitroglycerinen blef, sasom siikerligen for Eder alia
ar bekant, ar 1863 forst framstald fabriksmessigt af in-
genior A. Nobel. Den var visserlio-en redan forut kiind
af vetenskapsraan, men svarigheten att bringa denna nitro-
glycerinforening till fullstdndig explosion lostes forst det
namnda aret af Nobel, i det han kom under fund med, att
det fordrades en viss stot for att brin^ra detta amne i sonder-
delning. Da denna svarighet val var lost, visade det sig
emellertid, att effekten af nitroglycerinens explosion var 8
a 10 ganger storre an effekten af en lika stor qvantitet krut.
Den form, hvarunder nitroglycerinen forefans, namligen
sasom flytande, visade sig dock icke vara ratt lamplig. Sam-
tidi^t framo-ick af ^tskillisfa forsok, som o^iordes af Olsson
och NoRBiN, att, om man, i stiillet for att taga nitrogly-
cerinen enbar, som iir ni\got for syrerik for att vid en ex-
plosion gifva den biista mojliga effekt, blandar den med
salpetersyrad ammoniak och dertill slitter litet kolhaltiga
amnen, s§, blir effekten storre iin verkan af ensamt nitre-
glycerin i fast form. SA, uppstod det salpetersyrade am-
moniakskrutet. Nitroglycerinen i flytande form hade emel-
lertid det felet, att det var mycket svi\rt att utkratsa ett

* Denna rapport iir publicerad under titel: Om de nitroglycerinhaltiga
sprangamnena af A. W. Cronquist och G. NORDENSTROM. Sthlm 1880.
Svenska Slojdforeningcns forlag.

300 AFDELNINGEN FOR INGENIORSVETENSKAP,

misslyckadt skott, samt att afven en ringa qvantitet af detta
spraugamne ofta fororsakade stora olyckor. derigenom att
explosion iatt intraffade. ]\lan forsokte derfore genom flere
medel att motverka detta, ocli det basta af de siitt, som
dertill anviindes, var otvifvelaktigt det, som Nobel iifven
uppfann, namligen att lata nitrogiycerinen iippsugas af kisel-
gur (infnsoriejord). Derigenom kunde man, i fall tempera-
turen var nagorlunda jeran, absorbera anda till fyra ganger
kiselgurens vigt nitroglycerin och behalla detta; var tem-
peraturen deremot vexlande, sa kunde detta icke ske sa
fullstandigt. Sedan dessa nitroglycerinhaltiga amnen, det
salpetersyrade ammoniakskrutet och dynamiten, hade upp-
statt, sa framkommo afven flere andra nitroglycerinhaltiga
blandningar, af hvilka jag har endast vill anfora dem, som
linnu existera. namliofen sebastiri, som sedermera o-enom en
betydlig forbattring kom att blifva en blandning af kol,
salpeter och nitroglycerin, och petralit^ som ar en blandning
af salpeter, kol och nitroglycerin m. fl. amnen. Alia dessa
nitroglycerinhaltiga sprangaranen forekomma i fast form,
och deras sprangkraft ar i nagon man proportionel mot den
mangd nitroglycerin, som i dem forefinnes, men om nagon
del af absorptionsmedlet kan deltaga i explosionen, sa blir
efFekten okad. Sa ar forhallandet med det salpetersyrade
ammoniakskrutet, och sa ar forhallandet delvis afven med
sebastin och petralit, men icke med dynamiten. Ny-seba-
stinen och petraliten uppfunnos aren 1873 och 1874. Det
visade sig emellertid, att det salpetersyrade ammoniaks-
krutet, som i teoretiskt afseende var en sa vacker uppfin-
ning och som, ordentligen framstaldt, afven medforde god
effekt, likval hade det felet, att det, om det icke var utom-
ordentligt omsorgsfullt framstaldt, hade en stark bojelse att
fukta. Nobel tog fasta pa den stora fortjensten hos det
salpetersyrade ammoniakskrutet och gaf det en tillsats af
celluloid, d. v. s. en blandning af bomuUskrut och kamfer.
Om man namligen bland ar salpetersyrad ammoniak och nitro-
glycerin med 3 a 4 procent af kamfer och bomullskrut, sa
erhaller man ett i vatten fullkomligt olosligt och i luften
fullkomligt oforanderligt sprangamne, som for ofrigt forenar

OM DE fSrdelaktigaste sprangamnen. 301

en hel del goda egenskaper och fordelar. Detta forbattrade
salpetersyrade ammoniakskrut kallade Nobel extra-dynamit.
Det har dock, sasom jag visat, icke mycket med dynamiten
att gora, utan fast mera med det salpetersyrade ammoniaks-
krutet. Detta sprangamae, nyligen bekant i handeln. ofver-
trafFar de hittills vanliga sprangamDeua i kraft, men har dock
en olasfenhet med sig, uamlio-en den, att det crfordras en
vjil hard stot for att det skall fullstandigt explodera. Detta
vore ju en fordel hos spriingiimnet, om explosionen kunde
astadkommas genom ett mindre farligt iimne; men om det
for explosionens avagabringande behofver anviindas knall-
hattar af mycket explosiv art, da deremot till sebastin och
petralit krut duger som tandmedel, sa foljer d-eraf, att det
blir mera onskligt att hafva ett sprangamne, som, afven om
det i och for sig sjelft ar mera explosivt, dock icke fordrar
tiindamnen af sa farlig art. Denna fordel erbjuder den gela-
tinerade nitroglycerinen, d. v. s. bomuUskrut npplost i nitro-
glycerin, likaledes sebastin och ny-sebastin. Den gelatinerade
nitroglycerinens praktiska anvandbarhet torde iinnu stota pa
stora svario-heter i framstiillnino: och dermed forenad kost-
nad, atminstone da frao^a ar om industriens tienst. Svarig-
heten torde lio-o-a i att erhalla fuUstandior losnino-. Den
komite, som jag i borjan af mitt anforande namnde och som
tillsattes ar 1865, lick sig bland annat iifven uppdraget att
taga reda pa nitroglycerinens egenskaper och har derfor
bade fran vederborande fabrikanter och fran forbrukare inom
landet skaffat sig en miingd uppgifter. Frdn atskilliga for-
brukare hafva ofantligt manga och viirderika npplysniugar
lemnats rorande miiugdcn af de olika sprangamnen, som for
olika fall begagnats. Att hiir trotta herrarnc genom att an-
lora en sAdan miinf^d siffror, vore icke riitt, utan ber iao-
endast att fa antyda m\gra af de slutsatser, hvartill XoR-
DENSTROM och ian kommit i vf^rt afmfna betilnkande. De
SDriinfriimnen, som liiir i Svcricc tillvcrkas, iiro, sAsom redan
l>lifvit niimdt, nih-oalyrerin (hvilket dock blott tillverkas vid
tva fabriker, hvilka cgas af furbrukarne sjelfVn), (lyiiamit
och e.rtva-diniainit, sebastin ocli ammoniakskrut samt rinira
mangd petralit. J)cn lilhi (jvantitet vigorit^ som har for-

302 AFDELNINGEN f6r INGENIORSVETENSKAP.

brukas, importeras ifran Norge ; jag tror dock, att tillverk-
ningen at" detta sprangamne afven der upphort. Det har
visat sig, att nitroglycerinen, anviind ensam for sig, gifver
den storsta sprangkraften, att derniist i sprangkraft kommer
extra-dynamiten, samt att dynamit, sebastin, petralit och
ammoniakskrut i detta afseende iiro med livarandra ungefar
likstiilda. Skilnaden i sprangkraft iir ofantlig, den vexlar
t. ex. vid oppna sprangningar mellan 7 till 14 kubikfot ut-
sprangdt berg och 34 till 117 kubikstanger, naturligtvis i na-
gon man beroende pa olika lokala forhallanden, olika berg-
arter o. s. v. Med hansyn till olyckor, som fororsakas af
de olika spraugamuena, intriifFar det storsta antalet med ni-
troglycerin och dynamit, nastan inga med ammoniakskrutet,
och blott hogst fa aro att tillskrifva sebastin och petralit.
Harvid bor anmarkas, att det ar tydligt, att, da nitrogly-
cerin och dynamit voro de sprangamnen, som forst anvandes,
i foljd hvaraf de i allmanhet handterades af ovana och oer-
farna arbetare, och derjemte tages i betraktande, att till-
verkningen af dessa bada iimnen iir betydligt mycket storre
an tillverkningen af de andra ofvan namnda sprangamnena,
ocksa ett storre antal olycksfall maste komma pa de forst
namnda bada iimnena. Emellertid iir, tifven om man tager
hiinsyn till de olika qvantiteter, som tillverkas af de olika
spriingamnena, proportionen af olycksfall for nitroglycerin
och dynamit i hvarje fall storre an for sebastin och petralit.
Om man vill bedoma vardet af dessa spriingiimnen, i storre
skala sedt, oiler, med andra ord, om man vill se den effekt,
som hiirigenom astadkommits, i jemforelse med den effekt,
som sknlle astadkommits af vanligt bergkrut, sa visar det
sig, att det, i stiillet for 7 millioner <5, som atgatt af de
nyare spriingamnena, skuUe hafva atgatt atminstone 18 mil-
lioner u bergkrut. Man skuUe saledes, om man blott bc-
riiknade viirdet af detta krut, som skulle hafva erfordrats
for att astadkomma samma effekt, hafva en nettobehallning
for landet af 12 millioner kronor, eller riittare sagdt: for
att med vanligt bergkrut utfora samma arbeten, som blifvit
verkstiilda med dessa 7 millioner <a nitroglycerinhaltiga
spriingilmnen, skulle det hafva erfordrats 12 millioner kro-

OM DE fOrdelaktigaste sprangamnen. 303

nor mera, Detta vittnar tydligen om dessa sprangamnens
stora vigt och betydelse for vart land och for ofrigt for
hela norden, for sa vidt sprangningsarbeten dcr forekomma.
Till ledning for omdomet och for jemforelsens skull ma
slntligen namnas, att spriingamnen af bomullskrut icke till-
verkas hiir i Sverige, och hela importen deraf uppgar icke
till mera an 2 procent af hela tillverkningen af nitrogly-
cerinhaltiga sprangamnen. Dessa aro Si%Iedes for visso do
vigtigaste och, enligt de erfarenhetsron som blifvit oss med-
delade, afven de mest viirderika sprangamnena, som till
dato blifvit i Sverige i storre skala anvanda.

Geueralkonsul Smitt:

Afven jag hade iiran tillhora den af den foregaende
talaren omnaranda komiten, hvilken hade i uppdrag att ut-
reda de olika sprangixmnenas egenskaper, och jag har egent-
ligen icke mycket att tillagga till hvad herr Cronquist har
har anlort, utan tillater mig endast att i uagon man for-
tydliga eller nJirmare belysa ett par af honom vidrorda om-
standigheter. Forst ber jag da att fa upplysa om ett for-
hallande, som jag trodde vara herr Cronquist bekant, niim-
ligen att redan fore den tid, da salpetersyradt ammoniaks-
krut blef foremal for patent, hade A. Xobel forsokt med
blandningar bade med kol och ^tskilliga andra iimneu, som
har blifvit omniimnda.

Hvad sedan betraft'ar den omstiindigheten med extra-
dynamiten, som blifvit anford sdsom en med den samma
foljande oliigenhet, niimligen att den skulle vara svar att
bringa till explosion, sa vill jag endast saga, att dertill icke
behofves storre kraft an som erfordras for dynamit eller
pctralit eller scbastin, enilr det ar samma slags knallhattar,
som nyttjas for att antan(hi extra-dynamitcn, som foriit varit
anvanda.

For min del vill jag, pA grund af den crfarenhet jag
vunnit, besvara den framstiilda frAgan med att siiga, att
ej:tra-(.bjnanLiten iir det fordelaktigustc spriingiimne vi hafva,
emechui alia de personcr, som borjat att anvanda detta iimuc,
behalla det och tycka om det, och hvad som for ofrigt siir-

304 AFDELNINGEN FOR INGEXIORSVETENSKAP.

skildt talar for det samma ar den omstandia'heten, att ar-
hetarne tycka om det. Fordelarne, som det sprangamnet
erbjiider framfor andra, iiro den kraftigare verkan det frara-
bringar, ocli den mindre fara, som ilr forenad med dess an-
vandande. Det var obestridligen ett stort framsteg och en
stor vinst for industrlen att i stallet for krut kunna nyttja
nitroglycerin och att sedan i stallet for nitroglycerin i fly-
tande form fa dessa sprangiimnen, dynamit, sebastin och
petralit, hvari nitroglycerinen ar absorberad, likasom det
ocksa jir obestridligt att, i fall icke dynamiten genast fran
borjan hade varit foremal for patent, hvarken sebastin eller
petralit, som for ofrigt i hufvudsak innehalla enahanda be-
standsdelar och aro dynamiten underliigsna, nu funnits tilL
j\Ien har — jag menar i extra-dynamiten — ar oljan icke
absorberad, utan sprangamnet ar oforiinderligt. Man kan
t. ex. taga en bit extra-dynamit. antanda den och sedan
blasa ut lagan, och man kan ocksa kasta den i vatten och
lata den ligga der ganska liinge, da man sedan tager upp
den, ar det anda samma iimne och kan anviindas sasom
sprangamne med full kraft. Dessa omstandigheter, nam-
ligen att oljan icke absorberas samt att det ar ett mera
ofarligt iimne, anser jag vara nagi;ot som ar synnerligen ut-
markande for extra-dynamiten, hvilken jag derforc betraktar
sasom ett fullkomligt nytt sprangamne. Orsaken till att
upplinnaren kallade det extra-dynamit var belt enkelt den.
att ban sokte en kontinuitet i namn mellan det nya amnet
och den forut villkanda dynamiten, sa att bans uppfinninsr
lattare skulle vinna insteg och fortroende hos allmanheten.

Handelskemisten Cronquist:

Med anledning af det, som niimnts om den komite, som
har varit tillsatt, ber jag att fa meddela, att dc personer.
som tillhorde den samma, voro : ordf. major yon Feancken.
ledamoter: professor Edlund, kansliradct frih. FoCK, professor
Ekman, professor Nordenstrom, generalkonsul Smitt, major
Wennerstrom, ingenior Hammar, kapten Bystrom. kapteu
BiLLMANSSON, kaptcn LiLiENBERG och talarcn.

OM DE FORDELAKTIGASTE SPRANGAMNEN. 305

Skilnaden mellan dyuamit och ofriga spriingamnen ar
den, att dynamit ar en blandning af nitroglycerin ocli ett
icke explosivt anine, hvaremot sebastin och petralit aro bland-
ningar af nitroglycerin och andra syrerika amnen, sasom sal-
peter och klorsyradt kali med kol eller kolriht clmne. Detta
ar en sa viisentlig skilnad, att nagon tvist derom icke kan
uppsta, och hade icke en sa bestamd skilnad forefunnits, sa
skalle icke kongl. Kommersekollegium hafva delat ut patent
sa nara belagna till hvarandra, som det sfiorde med dessa tre
fbrsla patent, namligen pa salpetersyrad ammoniak, sebastin
och dynamit. Skilnaden ?Tiellan dessa ar for ofrigt den —
och detta ar till sa val dynamitens som extra- dynamitens
nackdel — att medan det for att bringa dessa till explo-
sion fordras knallhatt, sa erfordras det for att bringa se-
bastin eller petralit till explosion antingen icke annat an
en tandare af knit, eller ocksa behofvcr man blott nedfora
sjelfva tandroret, sasom det sker i Daunemora grufvor. Detta
ar enligt mitt formenande en olagenhet hos extra-dynam.iten,
huru kraftig den for ofrigt an ma vara till sina verkningar.

Det allra kraftigaste af de sprangamnen vi hafva ar ni-
troglycerinen enbart, dernast i ordningen kommer extra-
dynamit, som, om jag icke missminner mig, ligger ofver de
ofriga sprangamnena 12 a 15 procent i styrka, och sedan
folja de andra sprangamnena, sins emellan temligen likstalliga.

Direktor Lamm bestred, at det endnu skulde v^ere et
ulost Problem, hvorledes man skulde faa Skydebomuld lost
i Nitroglycerin. Det loste sig nemlig fuldsta^ndigt deri, naar
det var vel tillavet, idet der dannedes en Gcle, fra hvilken
ikke Xitroglycerinen kimde fraskilles hverken ved Pres, Vand
eller andre Oplosningsmidler. Derved undgik man fuldstoendig
den Fare, som var forbunden ved Anvendelscn af Dynamit
saavelsom af Sebastin og Petralit. ]\Iaugel paa Maskiner til
Forarbejdelse af Patroner havde bevirket, at man ikke tid-
ligere havde kuunet tilvirke i tilstraikkelig stor jMaalestok
for at kunne faa den mere udbredt. ]\Ian gjorde det forst i
Pladcr, som med Kniv blev skaarnc i afianoe firkantede Stvk-
ker. Spra^nggcleen var meget clastisk; for nu at faa den
12:te Shandinacislia Natnrforsharemdtet. 20

,306 AFDELXINGEN FOR INGENIORSVETENSKAP.

mere plastisk og derved skikket til Maskinpresning af Pa-
troner, tilsatte man denne Sprsenggele med Cliilisalpeter, Am-
moniaksalpeter og Traekul eller Trcestof. Dette anvendtes
nil over nsesten hele Europa og havde ved S:t Gotthards
Tunnellen i de senere Tider udelukkende v^ret anvendt.
Ogsaa dette Spra^ngstof kunde muligens ant^endes ved enKrudt-
sats; men dette var ikke saa fordelagtigt som Anvendelsen
af Knaldhset, og Taleren havde ikke hort, at Arbejderne havde
noget at klage over Anvendelsen af denne. Taleren var ikke
forberedt paa at tage Ordet, ellers skulde han nojagtigt have
paavist, hvor langt stserkere disse Sprsenggeleer var end baade
Dynamit, Petralit og Sebastin. Det havde vist sig, at en
Sprasnggele, 93 % Nitroglycerin, 7 % Skydebomuld, var 50 %
stairkere end Dynamiten, ja stserkere end selv ren Nitro-
glycerin. Extradynamit, Gummidynamit, som bestod af 50 —
60 % ren Spra^nggele med Tilsa^tning af Salpeter etc., havde
vist sig att vaere over 25 % stserkere end Dynamiten, og no-
gen Ulejlighed ved Brugen af samme havde man ikke hort
til; tvertimod blev den altid foretrukken for Dynamit af AUe,
som havde begyndt at benytte den. Opgaver fra Sydeuropa^
hvor dette Spraengstof vaesentlig havde fundet Anvendelse,
overbeviste fuldsta^ndigt om, at dette overtraf alle andre
SprsengstofFe.

Handelskemisten Cronquist:

Det lider icke nagot tvifvel, att sadana forsok, som har
omnamnts, verkligen blifvit utforda med spranggummi, och det
ar egentligen i Osterrikc, som dylika forsok anstalts, men
att det iche ar det fullkomligaste af alia sprangiimnen, det
ar jag fullt ofvertygad om, ty det medfor ungefar samma
olagenhet som extra-dynamiten, uamligen att behofva en bra
stark stot for att komma i explosion. Detta framgar ocksa
af de forsok, som samma osterrikiska kommission hade att
utfora, hvarvid sa val vanlig dynamit som spriinggelatin af-
profvades. ]Mahanda har det sistnamnda afven den omstan-
disheten mot sicr, att det iinuu icke lonar sio- att tillverka
detsamma.

OM PATENT OCH VARUMARKEN. 307

Derefter foredross foliande 6fverla2fo;ninDjsamne:

Vigten och betydelsen af internationel ofver-
ensstiimmelse i hufvudmomenten af olika landers
lagar om patent ocli varum ark en, hvilken frnga in-
leddes af

Professor Angstrom:

Den frao'a, som nu skall underkastas diskussiou, ar den
om »vigten och betydelsen af internationel ofverensstammelse
i hufvudmomenten af olika landers lagar om patent och om
varumarken>. Den visticraste och forsta bestammelsen i en
patentlag anser jag vara den, att uppjinnaren eiisam har rat-
tighet att erhalla patent, och denna sats torde val ocksa vara
allmant erkand i de fiesta lagbestiimmelser for patent. ]\Ien
det ar icke nog med att denna rattighet tillerkannes den in-
landske uppfinnaren, utan den bor afven tillerkannas den ut-
landske. Saledes maste redan den princip, som bor ligga till
grund for hvarje patentlagstiftning, vara af internationel be-
skaffenhet, i det att den tillerkanner detta skydd icke blott
at inliindske utan afven at utlandske uppfinnare, men det ar
naturligtvis afven af stor vigt, att, nar denna hufvudprincip
ar af internationel beskaffenhet, ocksa hufvudbestammelserna
i ofrigt, som ordna och faststalla uppfinnarens rattigheter och
skyldigheter, hafva samma egenskap, emedan det eljest moter
svarigheter for en utliindsk uppfinnare att skaffa sig patent
och sedan behalla det. I den man olika lander komma i
narmare industriel berorincf med hvarandra, ar det naturlio;t-
vis afven fran industriel synpunkt af vigt, att de bestiimmclser,
pa hvilka den industriela utvecklingen i sa hufvudsaklig man
ar berocnde — och for min del anser jag, att den i vasentlig
man beror pa en god patentlagstiftning — sa nara som mojligt
komma att ofverensstamma sins eniellan. V^idare ar det af
vigt, att i alia patentlagstiftningar intages bestiimmelsc derom,
att upp finning ei I skall vara ny^ dock sa att patent iifvcn kan
erhallas k fOrhdttringar^ samt slutligen att tiden for patents
gallande kraft bestammes lika i de olika liinderna. Dessa iiro
de hufvudsakliga bestammelscr, med afseende hvarp^ jag an-
ser att ofverensstammelse bor ri\da mellan olika landers pa-

308 AFDELNINGEN FOE IXGENI5rSVETENSKAP.

tentlagstiftningar. Hvad deremot betraffar detaljbestammel-
serna, sasom t. ex. angaende sattet for patents utfardande
samt ofvervakandet af redan meddelade patent o. s. v., sa
kunna dessa visserligen vara olika i olika lander, beroende
pa der radande olika administrativa forhallanden m. m., utan
att detta verkar storande pa ofverensstammelsen i det stora
hela. For storre beqvamlighet for utlandingen vid sokaudet
och bevarandet af patent vore dock, sasom forr ar antydt.
formanligt om iifven i dessa afseenden ofverensstammelse
kunde rada. En fraga, som afven ar af stor vigt i afseende
pa patent, ar den om patentafgiftens storlek. Enligt min asigt
bor denna afgift sattas sa lag som mojligt, pa det att der-
igenom erhallandet af patent ma underlattas, emedan detta
ar till fordel for industrien ocli saledes afven lander landet
i dess helhet till gagn och nytta. Storleken deraf bor sta i
rimligt forhallande till den sannolika fordel, som en uppfin-
nare bor kunna erhalla fran en patenterad upp (inning, hvil-
ken fordel ater ar narmast beroende pa den sannolika for-
brukningen af det patenterade arbetet. Da forbrukningen
ofver hufvud kan anses vara beroende af folkmjingdens stor-
lek, sa bora foljaktligen for ett land med mindre talrik be-
folkning patentafgiftcrna vara lagre, an for ett annat med
hogre folknummer. For ofrigt fordras naturligtvis iifven
med hansyn till patentlagstiftningen, likasom vid lagstiftning
ofver hufvud, att dess bestammelser skola utmiirka sig for
enkelhet, tydlighet och bestamdhet. Just i afseende pa tyd-
lighet och bestamdhet lemnar dock den patentlagstiftning, som
vi for narvarande hafva hilr i Svcrige, sa mycket ofrigt att
onska, att man till och med kan saga, att de patent, som
erhallits har i landet, varit af litet eller intet varde, i ty att
man ofta blott pa rattegangsvag kunnat uppratthalla det skydd,
som patentet ratteligen skolat lemna. Utan att inlata mig
pa innehallet af var nu gallande patentlag kan jag saledes
saofa, att denna fraga for narvarande liar en sardeles stor
betydelse for Sverige, emedan det just nu iir fraga om att
har antaga en ny patentforordning. Utaf regeringen har nam
ligen varit tillsatt en komite, som haft i uppdrag att afgifva
forslag till ny patentforordning, och detta forslag har seder-

OM PATENT OCH VARUMARKEN. 309

mera varit foremal for granskning af atskilliga myndigheter.
Derjemte har ingeniorsforeningen, visserligen mera enskildt,
hanvisat detta forslag till nagra af foreniDgen utsedde komi-
terade, som sedan afgifvit ett utlatande angaende detsamma.
Detta utlatande foreligger har i tryck, och jag far be dem
af Herrarne, som aro intresserade af fragan, att derom taga
kannedom. Som jag sjelf varit ledamot af denna komite,
uttrycker detta forslag i hufvudsak de asigter, som jag for
min del hyser i afseende pa denna fraga, och jag anser det
derfore ofverflodigt att vidare orda om denna sak, utan hiinvisar
i stallet till den tryckta uppsatsen. Jag anhaller emellertid,
att Herrarne behagade yttra sig i denna fraga. Om jag icke
bedrager mig, ar det afven i Norge och Danmark fraga om
att ombilda patentforordningarna, och det voro derfor af stort
intresse att fa hora Herrarnes tankar och asister ano;aende
detta vigtiga amne.

Direktor Franckel:

Afven jag har varit ledamot af den komite, som a in-
geniorsforenino^ens vagnar hade frao:an om hand. I afseende

~ CD CD D

pa hvad som blifvit sagdt i sjelfva fragan har jag derfore icke
nagot att tillagga, men jag tror att det vore onskligt, att vi
har begagnade oss af tillfallet att lagga de narvarande re-
presentanterna fran Norge och Danmark pa hjertat, att det
ar af vigt att denna fraga blir foremal afven for deras ofver-
laofornino^ar, pa det att atojarder matte vidtao^as sa viil fran var
som deras sida till avagabringande af ofverensstiimmelse i
hufvudgrunderna for de respektiva liindernas patentforord-
ningar.

Vi hafva nyligen sett, hum en, jemford med denna, efter
min asigt mindre vigtig sak, namligen vexellagen, varit
foremal for internationel behandlino- mellan Svericre, Norse
och Danmark, och jag anser, att en for industrien sa bety-
delsefuU fr&ga som denna borde hafva varit det for lanfje
sedan och med vida storre ratt. Det vore derfore enlicft min
tanke i hog grad onskligt, att vdra viinner fran Norge och
Danmark ville bemoda sig om att gora denna friiga till fore-
mdl for gemensamma komiteofverlaoforninojar. Har i Sveriffe

310 AFDELNINGEN f6r INGENIORSYETENSKAP.

har den varit diskuterad pa alia mojliga hall, och man bar
sa mycket som mojligt sokt att uarma sig till de internatio-
nela bestammelser, som antogos i AVien ar 1873. JMycket
skiille emellertid vara vunnet, om Sverige, Norge och Dan-
mark kunde forena sig om en gemensam patentforordning.

Direktor Jensen bemserkede, at et lio^nende Forslag var
under Udarbejdelse i Kristiania og var blevet droftet i den
polytekniske Forening. Han paapegede som en Mangel ved
Patentlovgivningen i Norge, at Patentkommissionen ikke sogte
nsermere Oplysning hos Fagmasnd, hvorfor det ogsaa var ha^udt,
at der var udtaget Patent paa Maskiner, der havde vasret
benyttede i mange Aar af ganske den samme Konstruktion,
og anforte et Par Tilfgelde af denne Art. Taleren ansaa det
heldigt, om man kunde faa en Patentlov med en Bestem-
melse om, at Patentkommissionen skulde soge de fornodne
Oplysninger hos Fagmand; thi Kommissionen kunde jo ikke
kjende Alting og formaaede heller ikke gjennem de for-
skjellige Patentskrifter, som findes, at gjore sig bekjendt
med alle saadanne Ting. Der var herimod invendt af et af
Patentkommissionens Medlemmer i Kristiania, for hvem Ta-
leren nylig havde omtalt denne Sag, at det ikke gik an at
forelffigge Fagmagnd Patentansogninger, da disse maatte vsere
en Hemmelighed, saalaenge som de hvilede hos Kommis-
sionen. Det kunde vistnok i enkelte Tilfaelde vsere en kilden
Sag; men dersom Kommissionen ikke skulde have Lov til
at soge Stotte ogsaa udenfor sin egen Kreds, vilde det vis-
selig fremdeles ofte kunne hsende, at der blev givet Patent
paa Opfindelser, som vilde kunne paavises ikke at vsere nye,
og som altsaa ikke burde have Patent. Taleren maatte der-
for anse det for heldigt, at Kommissionen sogte den fornodne
Assistance hos Fagmsend ogsaa udenfor sin egen Kreds.

Handelskemisten Cronquist :

Da nu forsta delen af denna fraga, som handlar om pa-
tent, ar diskuterad, sa ber jag att fa yttra nagra ord an-
gaende den senare delen af densamma, d. v. s. om varumar-
ken. I de fiesta lander finnas bestammelser rorande varu-

OM PATENT OCH VAEUMAEKEN. 311

iTiarken och stamplar, men hos oss finnes det sadana eudast
i fraga om jern och andra oarbetade metaller. For andra
glags varor har det bar i Sverige icke funnits ocb finnes beller
icke lagligen erkiinda ocb skyddade stamplar. Det bar nu
foreslagits af den af KongL I\laj:t tillsatta komiten, att det
matte tillatas att inreo-istrera vissa varumarken; sadan ratt
likval icke medgifven for landers ocb orters vapen samt for
sammanstallningar inneballande enhart hokstdfver. Rimlig-
beten af det forra inses, i fall att vapnet i sin belbet medtages.
Hvad det senare vidkommer ar det manga fabrikanter, som
redan anvanda sitt eget namn sasom stampel elier ocksa nam-
net pa den ort, bvarest den ifragavarande varan tillverkas.
En mycket kand osttillverkare, som bor i Yestergotland, stiim-
plar sin ost med »Osterang». Satter nu nagon en stjerna eller
nagot dylikt efter ordet »Osterang», sa kan ban inregistrera
denne fabrikants marke. »S. B.» betyder, sasom bekant, a
koppar- ocb messingskarl »Skultima Bruk» ocb ar en fin stam-
pel. Om nu nagon vill efterapa detta marke, sa bebofver
ban blott satta det inom ram for att lagligen kunna anvanda
det sasom stampel. Pa samma satt kan Hoganas tegelstampel
med blott nagon obetydlig foriindring latteligen anvandas sa-
som stampel af bvem som belst ocb inregistreras.

Skola varustiimplar kunna inregistreras, sa bor derfore
icke blott figuren vara bestammande, utan jemval bokstaf-
verna ocb namnet, sjelfva monogrammet o. d., ocb onskligt
vore, om det dervid kunde ske en forprofning, bvilken saker-
ligen icke skulle vara omojligare att avagabringa an den for-
profning, som ofverstyrelsen for vart bergsvasende bar sig
uppdragen i afseende pa jernstamplarne ocb som i artionden
fortgdtt till denna industris fromma.

Men forutom dessa stamplar, som direkt anbringas pa
sjelfva varorna, finnes det afven ett annat slags stamplar,
som aro af stor vifjt, namlifijen \'di'u-etiketterna. Varu-etiket-
terna tilltaga, Si\som bekant, i antal for bvarje ny sak som
uppst&r, ocb vid dessa etikettcr ilr det icke blott namnet pA
varan, som ar af vigt, utan jemval bela anordningen af de
miirken ocb inskrifter m. m., som finnas a etiketten. For
att visa nodviindifjbeten af utt, om naofon bestiimmclse biirfor

312 AFDELNINGEN FOR INGENIORSVETENSKAP.

skall goras, den maste omfatta hela anordningen af stamp-
larna eller etiketterna, har jag har i Stockholm samlat ihop
nagra stycken dels inlandska, dels utlandska varuetiketter,
som jag ber att har fa fore visa.

Forst hafva vi da en firmas etikett, som ar for oss alia
mycket val kand, namligen Jonkopings tilndsticksfabriks. Har
har jag emellertid icke mindre an tio stycken etiketter, som
aro sa forvillande lika Jonkopings tandsticksfabriks etikett,
att jag trotsar de fiesta af Eder att, om jag namligen haller
ofver sielfva fabriksortens namn, kunna se annat an att de
tillhora Jonkopings tandsticksfabrik. Dessa etiketter aro, sa-
som Herrarne se, Annebergs, Lidkopings, Vexio, Lovers,
Gnesta, Marianelunds, Enkopings, Sodertelje, Visby och Ny-
bro kopings tandsticksfabriker. Da Jonkopings fabriks eti-
kett ar forsedd med medaljer fran Paris, London och Stock-
hohPi, sa hafva dessa fabriker afven forsett sig med liknande
medaljer, ehuru de andrat underskrifterna under medaljerna
till »Napoleon IIL, »Karl XV>, »Svensk Industri» eller nagot
dylikt. Pa samma satt har jag har nagra etiketter pa mi-
neralvatten, som tydligen efterbilda Apotekarn^es mineral-
vattens-aktiebolas;s val kanda etikett.

CD

En artikel, som importeras till Sverige ganska myc-
ket, ar inlagd senap. Det finnes en firma i Bordeaux,
som tillverkar sadan af mycket god beskaffenhet. Denna
firma heter »Louit Freres & C:ie». Har i Stockholm har
emellertid en fabrikant — hvad han heter vet jag ej, men
pa etiketten forekomma bokstafverna F. B. K. — foretagit
sig att forse sin senap med mycket snarlika etiketter, och
for att o'ora denna likhet annu mera slaende har han tillatit
sig att tillverka en firma med namnet »Jules Freres». Att
det emellertid icke iir sant, att denna senap tillverkas i Bor-
deaux, sasom han sager, bevisas deraf, att det pa burkens
ofre sida star a kapseln: »Fran Stockholm».

Afven Liljeholmens stearinljusfabriks valkanda etikett
har, sasom Herrarne har se, blifvit foremal for efterbildning.
Efteraparen har likval hiirvid forradt sig, ty om man under
forstoringsglas granskar medaljerna, finner man, att i 1867 Srs
star »recompense a Lilieholmeu».

OM PATENT OCH VARUMAEKEN. 313

Annu oforsyntare bar man efterbildat den etikett, soni
lirman Batty & C:o i London anvander pa sin vbeef steak
sauce». En fabrikant bar t. ex. tillatit sig att tillskapa en
firma, som beter »Maiers & C:o» ocb bor »Count-street 55,
London;5>. Det finnes dock olyckligtvis i London ingen gata
med det namnet, utan denna firma bor formodligen pa Gref-
gatan bar i Stockbolm. En annan svensk firma bar gatt anda
derban att pa sina etiketter upptaga icke blott den engelska
firmans adress utan afven dess namn, »Batty & C:o^.

Med detta bar jag blott velat visa, bvad som forekommer
bar i Stockbohn i den vagen, samt tillika adagalagga nod-
viindigbeten deraf, att man med stampelmiirket icke blott
afser den figur, som inslas pa den fardiga varan, utan deri
afven inbegriper bela etiketten, d. v. s. anordningen af sa val
figurerna som benamningarna. — Det ar ju tydligt, att en
sddan sak som varumarken a artiklar, som saljas till alia de
tre nordiska landerna, ar nagot som maste vara af gemen-
samt intresse for dessa tre riken. Om derfore nagot kunde
goras for att i detta afseende avagabringa likartade bestam-
melser i Sverige, Norge ocb Danmark, sa skulle detta saker-
ligen landa till de tre liindernas gagn ocb frorama:

Att bar inga i detaljer kan ej ifragakomma, men det ma
tillatas en antydan om den riktning, uti bvilken jag tror en
praktisk losning kan vinnas. Det bor namligen foreskrifvas,
att alia varumarken skola tillatas anbringas forst efter gransh-
ning af vederborlig myndigbet, att etikett, bvara varumarke
skall anbringas, skall inneballa varans, fabrikantens cUer fa-
brikens namn ocb fabrikationsorten, derutofver lemna miust
en fjerdedel af etikettens yta, livar^ ej nagot annat md fore-
komma an varumiirket ocb inregistreringsdatum.

Andra sammankoinsten.
Fredageii den 9 juli kl. 10-12.

Ofverlaggningen ang^ende: Vigten af att bydrogra-
tiska undersokningar komma till utforande i Sve-
rige, inleddes af

314 AFDELNINGEN FOR INGENIORSVETENSKAP.

Professor Almqyist:

Jag bar tagit mig friheten anhalla, att afdelningen matte
pa sin foredragningslista upptaga till diskussion en fraga, som
jag anser vara af stor vigt och som jag narmare formulerat
under form af en dubbelfraga, som skuUe lyda salunda: 1)
»i hvilka afseenden kunna omfattande hydrografiska under-
sokningar af ett lands vattendrag vara af praktisk nytta for
dess ingeniorsvasende?» och 2) 3>huru skola sadana undersok-
ningar anstallas for att medfora det storsta mojliga gagn?».

Som jag nyss namnde, ar jag for min del fuUt ofvertygad,
att dessa fragor tillsammans bilda ett belt af stor vigt och
stort intresse, men det torde i delta afseende icke desto min-
dre forefinnas en vasentlig skilnad mellan fragans begge sar-
skilda delar, ty om vi litet narmare gifva akt pa fragans se-
nare del, eller: »huru skola sadana undersokningar anstallas
for att medfora det storsta mojliga gagn?», sa ligger det ge-
nast i oppen dag, att denna fraga nappeligen kan besvaras
utan att man iulater sig pa teoretiska och praktiska detaljer,
mycket speciela detaljer till och med, tillhorande vattenbyg-
garens verksamhetskrets, och det ar ju knappt attbegara, att
intresset for dylika detalj fragor, hum stort det for ofrigt ma
vara hos fackman, skall vara sardeles spridt bland ingeniorer
i allraanhet. Annorlunda forhaller det sig deremot med fra-
gans forra del; och jag bar ocksa just derfore ansett det
lampligt att sonderdela fragan i tva delar, emedan den forra
delen ar af ett vida storre och allmannare nationalekonomiskt
intresse. Da man namligen fragar, hvilket praktiskt gagn
ett lands ingeniorsvasende kan hemta af hydrografiska under-
sokningar, sa maste man der taga ordet »ingeniorsvasende» i
dess vidstracktaste betydelse, och det omfattar da atskilligt
mera an den speciele vattenbyggarens verksamhetsomrade.

Att jag bar kommit fram med denna fraga, borde val
ratteligen bero derpa, att jag dessforinnan gjort nagra all-
varliga forsok att sjelf finna svaret pa densamma, men jag
maste tyvarr bekanna, att sa icke ar fallet, utan orsaken lig-
ger tvart om deri, att jag pa senare tider ofta stalt denna
fraga till mig sjelf utan att hittills hafva nojaktigt besvarat
den, och utan att ens hafva haft tillfalle att derat egna nagon

OM HYDROGEAFISKA UNDEESOKNINGAR. 315

grundligare undersokning. Da fragan emellertid iir af stort
intressc, ansag jag mig dock kimna har framstalla den, och
jag vill nu forsoka att inleda diskussionen derom.

Hvad som i forsta rummet har tilldragit sig min npp-
marksamhet ar de talrika och detaljerade beskrifningar, som
vi finna i vara tekniska tidskrifter, pa undersokningar, som
i detta afseende pagatt i andra lander, t. ex. i Tyskland. Det
iir i sjelfva verket kolossala arbeten och ofantliga kostnader,
man der har nedlagt och fortfarande nedhagger pa under-
sokningar af floder och vattendrag. Xiir vi jemfora detta
med forhallandena har i Sverige, i Xorge och, sasom jag tror,
afven i Danmark, sa kunna vi knappt underlata att gora oss
den fragan: aro da vi alls icke i behof af dylika undersok-
ningar? Det som i den vagen ar gjordt, atmiustone har i
Sverige, ar namligen sa ytterst obetydligt, att det knappt
fortjenar namnas. Antingen maste derfore forhallandena i
detta afseende vara mycket olika i vart land, mot hvad de
aro i andra lander, eller ocksa hafva vi annu icke liirt oss
att inse behofvet af dylika undersokningar. Jag vill for den
skull forst soka visa, hvad anlednino-en kan vara till det
myckna arbete och de stora kostnader, som Tyskland offrat
pa undersokningar af sina vattendrag, for att sedermera jem-
fora vara forhallanden dermed och tillse, huruvida icke moj-
ligen samma skill, om ocksa i nagon man modifierade, fore-
finnas afven hos oss.

Att ett land sadant som Tyskland har maktiga och vig-
tiga skal, som tala for anstiillandet af omfattande hydrogra-
fiska undersoknincjar, ar emellertid latt nog att inse. I Rhen-
litnderna t. ex. med sin tata befolkning, sina bordiga fait och
sina rika resurser, hvilka dock i mdnga afseenden aro be-
roende af de vattendrag, pa hvilkas strander folket bor, ra&-
ste det tydligen vara af stor vigt for inbyggarne att grund-
ligt kanna till dc vattendrag, kring hvilka de intagit sina
bostiider. Dctsamma iir ock, dtminstone i viss mSn, forhal-
landet iifven med Tysklands ofriga storre floder, sasom Elbe.
Weichsel, Donau o. s. v. Soker man deremot att lUerlinna
uSgot dylikt hos oss, sk maste det erkiiunas, att nagot sadant
(innes hiir icke. \ i hafva i allmiiuhet icke nagon motsva-

316 AFDELNINGEN FOR INGENi6rSYETENSKAP.

rigl'iet till dessa tatt bebyggda, hogt odlade flodtrakter, och
vi ega icke heller nagra sa stora vattendrag som Tysklands
stone floder. Vara floddalar se ocksa helt annorlunda ut;
landets geologiska formationer, hvilka i grund och botten
bestamma dess hydrografiska forhallanden, aro hos oss helt
annorlunda beskaffade. Vara vattensystem hafva, sasom be-
kant, i allmanhet en mycket langstrackt form, afven der de
till en stor del besta af sjoar, och alia dessa langstrackta
vattenledningar innefattas dessutom ofta mellan de for Skan-
dinavien eo;endomlio;a lano^strackta asbildnino;arna, inneslutande
ganska smala dalar, hvilket gor, att det inflytande, som ett
vattendrags natiirligen vexlande vattenmangd kan utofva pa
sin omgifning, icke blir sa stort, som det maste vara i de
trakter, der floden flyter fram ofver ett jemforelsevis slatt
land. — I Norge ar denna vattensystemens karakter niistan
iinnu mera utpraglad an hos oss. Danmarks vattendrag der-
emot likna i detta afseende mera norra Tysklands laglanders,
men Danmark har a andra sidan blott smd vattendrag, hvil-
ket torde vara anledningen till att der, atminstone sa vidt
jag kiinner, icke nagra hydrografiska undersokningar i storre
utstracknino; blifvit utforda. Oaktadt salunda forhallandena
harutinnan i Sverige och Norge aro betydligt olika med Tysk-
lands forhallanden, torde det icke desto mindre vara skal att
undersoka, huruvida icke afven hos oss manga varderika upp-
lysningar skuUe kunna hemtas ur sadana hydrografiska under-
sokningar. Vi korama da till fragans forsta del, som lyder:
i hvilka afseenden kan i allmanhet ett land hafva gagn af
sadana omfattande hydrografiska undersokningar, som vi sett
utforas t. ex. i Tyskland? Derpa vill jag svara: hufvudsak-
ligen i tre olika afseenden, namligen 1) i afseende pa jord-
bruket, 2) i afseende pa sjofarten och 3) i afseende pa den
mekaniska industrieii, och olikheten mellan de olika liinderna
i afseende pa inbyggarnes intresse for anstallandet af dy-
lika undersokningar torde val egentligen icke bero pa nagot
annat an, huruvida det ena eller det andra af de tre namnda
intressena ar det, som for det ifragavarande landet har den
storsta betydelsen. Sa t. ex. beror den skilnad, jag i borjan
af mitt anforande anmarkte mellan Sverige och Tyskland i

OM HYDROGEAFISKA UNDERSOKXINGAE. 317

iifseende pa intresset for hydrografiska undersokningar, i
forsta rummet och kanske uteslutande pa jordbrukarne, ty
iordbrukaren hos oss bar sannolikt icke lika stort intresse af
hydrografiska undersokningar, som den jordbruksidkande be-
folkningen pa stranderna af Tysklands stora floder. Annor-
lunda ar det deremot med de tva andra intressena, som jag
omnamnde, namligen sjofartens och den mekaniska industriens,
och i dessa afseenden torde en narmare jemforelse mellan
vart land och andra lander visa, att hydrografiska undersok-
ningar icke aro af mindre vigt for oss an for andra lander,
om ock deras vigt mojligen beror pa andra omstandigheter.
Jag vill eraellertid icke lemna fragan, fran jordbrukets sidu
sedd, belt och ballet a sido.

Det finnes, sasom bekant, en vasentlig och i ogonen fal-
lande skilnad mellan de svenska och de tyska vattendragen,
och denna skilnad ligger i var storre rikedom pa sjoar, och
derpa beror det tydligen ocksa, att sjosankningar och vatten-
aftappningar aro nastan de enda slag af hydrografiska ar-
beten, som hittills hos oss blifvit utforda for jordbrukets riik-
ning och i dess intresse. Dessa slags arbeten aro ocksa for
den Skandinavlska halfon snart sagdt en specialitet eller
hafva atminstone for oss en vida storre betydelse an i alb
manhet for den europeiska kontinenten. Det ar endust ytterst
sallan man i v^r ingeniorslitcratur patriiffar nagon beskrifning
pa en utomlands utford sjosiinkning, da deremot sjosank-
nino;sforetao-en hos oss, om de ock stundom aro af mindre
omfdng och betydenhet, ofver hufvud taget hafva alldeles
samma betydelse for jordbruket som flodregleringarna hafva
t. ex. i Tyskland.

Framstiilla vi nu den fragan, huruvida dessa sjosank-
ningar, som forctaoas hufvudsakli<!:en for landvinnings skull,
i allmiinhet kunna utforas utan vidlyftlgare hydrografiska
undersokningar, an som hittills statt vattenbyggaren till buds,
sh tror iaf*' icke, att Atminstone n^^fjon af de svenska infifc-
niorer, som forsokt sig i denna branch, skall bestrida riktig.
heten af det pastaendct, att vi hiir i laudet i allmiinhet aro
ytterst torftigt forsedda med de upplysningar, som be-
hofvas for utf<)randct af en sj6sanknin£r, samt att det till och

318 AFDELNINGEN FOE INGENIOESVETENSKAP.

med ar ytterst svart, nar ett sadant foretag skall sattas i gang,
att o-ora dertili erforderlio;a undersoknincrar inom rimlio' tid
och for rimlig kostnad. Det Hgger namligen. i sakens natur,
att dessa undersokninsfar, innan de kunna fa naofot verklic^t
statistiskt varde, maste hafva lang tid pa sig, och deri Hgger
just hiifvudskalet for att icke uppskjuta med anstallandet af
dylika iindersokningar till det ogonblick, da man behofver
veta resultaten deraf. Dessutom inskriinka sig de observa-
tioner, som hittills blifvit gjorda i afseende pa vara svenska
sjoar, uteslutande till vattenstandsobservationer. Vi hafva
namligen for vissa sjoar i vart land sedan ganska manga ar
tillbaka regelbundna anteckningar om vattenstandet, och deraf
kan man naturligen afven finna vattenstandsvariationernas
storlek, afvensom medelvattenstandet for ett visst ar eller
en viss manad o. s. v.; men alia de upplysniugar, man kan
fa, inskranka sig dock till dessa vattenstandsobservationer,
och jag skulle nii just vilja fasta uppmarksamheten pa, att
detta dock ar alldeles otillrackligt for uppgorandet af ett
palitligt forslag till en sjosankning. Hvar och en af de sjoar,
som har iiro i fraa^a, uta:or namlio-en en del af ett samman-
hiingande vattensystem med rinnande vatten eller, med andra
ord, ar blott en storre utvidornins: af en flod, namliiien en
sa pass stor utvidgning, att vattnets synbara hastighet for-
svunnit, sa att vattendraget fatt karakteren af en sjo, ehuru
det incrar sasom del af ett rinnande vattendrasj: men man
far icke glomma att, afven om vattnets hastighet ar for liten
for att kunna observeras, sa rinner dock vattnet alltid in i
sjon vid dess ena iinda och ut ur densamma vid den andra.
Xar man derfore inskriinker sig till att observera det vatten-
stand, som eger rum i en sjo t. ex. for hvarje dag, sa stu-
derar man blott en viss verkan af vattnets rorelse genom
sjon, men man erhaller icke nagon kannedom om denna ro-
relse sjelf eller om de vattenmassor, som aro stadda i denna
rorelse. Men hvarje sjo, som pa det sattet utgor en del af
ett belt vattensystem, tjenstgor alltid i nagon man sasom en
regleringsbassin eller ett magasin for en viss del af flod-
vattnet och maste derfore mangen gang under arets lopp i
vasentlig man forandra vattenafloppsforhallandena for de ne-

OM HYDROGRAFISKA UNDEESOKNINGAR. 319

danfor lis-o-ande delarna af vattendrao;et eller, med andra
ord, fordelningen af flodvattnet pa arets skilda manader och
dao'ar maste iindero-a en storre eller mindre forandring der-
igenom, att sjon verkar sasom vattenmagasin. Xu ar det
patagligen af icke ringa vigt och intresse for jordbrukaren
vid den nedanfor liggande delen af vattendraget att veta,
hvilket vattenstand som derstiides eger rum under arets
olika tider, eller hvilka forandringar som i sadant afscende
kunna intriiffa. Da man nu besinnar, att man icke kan fore-
taga en sjosankning utan att pa samma gang utofva infly-
tande pa och fororsaka andringar i vattenafloppsforhallandena
for den nedanfor lio;o-ande delen af vattendrao-et, sa visar
det sig ju vara uodvandigt att pa forhand soka gora sig
reda for de forandringar, som deraf kunna framkallas.

Forhallandet ar, att i samma ogonblick som sjon sankes^
dess forma2:a att kunna uto:ora vattenmao-asin minskas.
Men huru skall man kunna bedoma sjons verkan sasom
vattenmagasin, om man icke fatt upplysning om hvad der
finnes magasineradt och hvad den for framtiden kan komma
att magasinera? For att kunna svara pa den fragan, hvilken
rol sjon spelar sasom vattenmagasin, ar det derfore icke
noo- att veta, huru mycket vatten for tillfallet finnes i sjon,
utan man maste ocksa veta, huru mycket som rinner in i
ena andan af sjon och ut i den andra. Afven vid de vatten-
rec'lerino-ar, som har bruka utforas for lordbrukets rakninof.
ar det saledes nodviindigt att betrakta dessa sjoar Sc^som en
rorlio- vattenmassa, sd att man iifven tager kilnnedom om
de vattenmiingder, som passera genom sjon, om de ocksa
icke alltid skuUe lemna n^^got miirke efter sig pA vatten-
sti\ndet.

Ofverga vi nu fri\n vilra sjoar till vAra floder eller, med
andra ord, till de delar af v^ra vattendrag, som upptriida
med en mera utpriiglad karaktiir af rinnande vatten, sa
komma vi just in pa det omrade, der skilnaden mellan vara
I'orhallanden och forhallandcna pa kontinenten iir som storst,
och der vi mAstc medgifva, att vattensti\ndsobservationer
och iakttaselser af vattenmanc:dcns storre eller mindre be-
lopp i vAra vattendrag icke for oss iiro af samma betydelsc

320 AFDELXINGEN FOR INGENIORSVETEXSKAP.

som motsvarande observationer for inbyggarne i lander,
soni mera hafva karakteren af slattlaud. Atminstone ar detta
forhallandet i afseende pa dkerhriiket. Men vanda vi oss
nu till de tva andra intressena, som i allmanliet tala for
anstallandet af hydrografiska imdersokningar, niimligen sjo-
och fiodfarten sarat den mehaniska ijidustrien, sa torde vi
latteliofen inse, att i dessa afseenden iir vdrt behof af de
hydrografiska undersokningarnas resultat alls icke mindre
an hvad det ar i andra lander. Man torde tvart om med
trygghet kiinna pasta, att, trots det strauga klimat, som ra-
der i vart land, och hvilket naturligen ar for allt livad sjo-
och flodfart heter en svar olagenhet, likval, pa grund af
vara produkters beskaffenhet, flottningen pa vara sjoar och
floder ar af storre vigt for oss, an den kan vara for Tysk-
land. Ju mindre varde vara raprodukter hafva i och for sig
och ju mera vi aro tvungna att soka exportera dessa pro-
dukter i oarbetadt tillstand, desto vigtigarc ar for oss den
billiga masstransporten, och just i det afseendet spela vara
vattendrag och sjoar en ytterst vigtig rol, och sa torde
forhallandet komma att blifva annu i lang tid.

Till och med for en sa enkel sak som timmerflottningen
kan det vara af stor nytta att hydrografiska undersokningar
anstallas. Redan nu aro stora kostnader och mycket arbete
nedlagda for att astadkomma forbiittringar i afseende pa
flottlederna, och natuiiigt iir, att de atgarder, som i och for
detta andamal vidtagas, skuUe kunna utforas med vida storre
sakerhet, om man grundligare, an som nu i allmanhet ar
fallet, kiinde till de vattendrag, som skola apteras till flottled.

Men annu mera an sjo- och fiodfarten torde hos oss
den mekaniska industriens behof kriifva anstallandet af full-
standigare hydrografiska undersokningar, itn vi hittills haft
att draga nytta af. De enkla vattenstandsobservationer, som
hittills blifvit gjorda och som kunna utforas med stor latt-
het och for obetydliga kostnader, aro namligen icke till-
riickliga, da man vill hafva reda pa vattenmangden och
vattenkrafteu, ty denna fnigas besvarande krafver tydligen
observationer af hastigheten och dermed foljande berakning
af vattenmangden. Visserligen iir det sant, att pa manga

OM HYDROGRAFISKA UXDERSOKXINGAR. 321

stallen i vart land vattentilloranDfen ar sa riklig;, att man pa
forband utau alia miitningar kan se, att den ar tillracklig,
men detta Inndrar icke, att det dock hos oss existerar en
icke obetydlig industri, byggd pa vattenkraft, pa stallen der
vattentillgangen icke ar sa palitlig utaa stundom forbytes i
vattenbrist. Det ar derfore naturligt, att, om ett misstag i
det afseendet skall kunna forebyggas vid en ny industriel
anlaggning, det icke ar nog med att veta, huru stor vatten-
tillgangen i allmanbet ar, utan man maste iifven kiinna for-
delningen af vattenmangden pa de sarskilda arstiderna och
de olika aren: ocb da man tvdliffen icke med sdkerhet kan
parilkna mera an den minsta vattenmangden, som brnkar
forekomma, sa ar det foljaktligen nodvandigt att framfor
allt taga reda pa detta minimum, och dertill fordras tydligen
lanffvario'a och mano-ario-a undersoknino-ar och iemforelser.
Dessutom finnes det vattendrao- som A^sserlis^en icke af

C ' c

naturen aro fullt lampliga till utforande af industriela an-
laggningar, men som kunna goras dertill passande genom
att vidtaga nodiga atgiirder till en battre hushallniug med
vattnet, om man blott bar noggranna och palitliga hydro-
grafiska nndersokningar att stodja sina berakningar pa. Ge-
nom dylika ato-iirder, skulle man ock siikerlisren i viiseutlio-

./ C " c c

man kunna befria var vattenverksindustri fran den stiindiga
oro for vattenbrist, hvaraf den for niirvarande lider.

Jag tror saledes, att vi hiir i Sverige och siikerligen
iifven i Xorge hafva vigtiga orsaker, som tala for anstal-
landet af omfattande hydrografiska undersokningar pA de
viojtio-aste vattendrafjen i de bjxda liinderna, om ocksa dessa

DC D '

skill icke aro de samma som. giilla i liinderna pa kontinenteu.
Jag bar emellertid sa liinge upptagit tiden med utredaudet
af den forsta delen af miu friWa, att iao; nu ofverlcmnar At
de niirvarande herrarne att efter det intresse, de kunna linua
i fr^gan, antingen bringa ilfven den scnare delen deraf pA
tal, eller ock lata den falla.

Direktor fJENSEN kunde som den, der havde noijen Er-

' c

faring med Hensyn til Vasdragcnes Bcnyttelsc, udtalo sin
Tilfrcdshcd med det af Almqvist frcmsatte Forslag. ]\Iange
12:te Shnndinaviska Nat hi- for share motet. 21

322 AFDELNINGEN FOR INGENIORSVETEXSKAP.

industrielle Anlaeg i Xorge led under den paa forskjellige
Aarstider indtrsfFende VandmanD-el, livilken i mano-e Til-
faelde kunde afhjaslpes, om man gjeunera liydrografiske Ob-
servation er havde tilstrsekkeligt Kjendskab til Vasdragets
BeskafFenhed. — Et Vasdrags Vandforing beroede paa Ned-
slagsfeltets Storrelse, Hojdebeliggenhed og ovrige Beskaffen-
hed; men det var med Hensvn til industrielle Anlaeof ikke
nok at observere Xedboren gjennem en Isengere Tid, for
derved at udfinde den midlere Reo-nrngeno'de, eller at ob-
servere Aflobet ved et i Vasdraget hensigtsmaessigt belig-
gende Damsted for at udfinde det ved Fordunstning op-
staaede Tab; m.an maatte ogsaa tage Temperaturforholdene
i Betragtning. I Xorge havde man som bekjendt en meget
lang og streng A'inter, da alle de hojere liggende Vande
laa tilfrosne fra November til Midten af April. Der var i
denne Tid ino'en Xedbor, der foroo-ede den Vandraaeno^de,
som fra Hosten af var opmagasineret i Soer eller Daem-
ninger. Var Soerne ikke forsynede med saadanne Dtem-
uinger, at de kunde danne Beholdere for den om Hosten
faldende Xedbor, saa vilde en Del af denne Xedbor gaa tabt
i Flom, og der vilde udover Vinteren opstaa Vandmangel.
Ved Observationer af Soernes Aflob, og naar man kjendte
Re2fnmasno;den etc. i vedkommende Distrikt, kunde man be-
domme, hvorvidt Daemninsfen havde havt den reo^ulerende
Indflydelse, som ved samme tilsigtet. I Xorge havde Soerne
laengere oppe i Landet ikke vseret saa paaagtede, som de
burde ; i det Hojeste havde der vaeret opkastet Dagmninger
for Tommerflodningens Skyld; men saasnart denne var forbi,
havde Vedkommende ikke l?eno;ere havt noo-en Interesse af
at gjemme Vandet til jevn Fordeling den ovrige Del af Aaret,
idet der intet Hensyn toges til den industrielle Bedrift, som
kunde udfores ved Vandkraften i Elvens Lob. Da man i-
Alm.indelighed ikke havde paalidelige Oplysninger angaaende
Vandkraften at stotte sio' til, anlasdes ofte kostbare Fa-
briker, som siden maatte anskaffe Auxilijermaskiner for at
kuune holdes i Drift: men naar en Fabrik var bereo-net
kun paa Vandkraft, vilde naturligvis alle saadanne Extra-
Omkostuinger, som til Braenderaaterial o. s. v., bevirke, at

0 9P

OM HYDROGEAFISKA UXDERSOKNINGAR. OlO

Anlfeo-ofet ikke vilde lonne sio- saa, som naar man fra Be-
gyndelsen liavde havt nojagtige Oplysninger at stotte sine
Kraftbereo-nino-er paa. Taleren var derfor oo-saa af den Me-
ning, at liydrografiske Undersogelser, hvorpaa sikrere Be-
regninger kunde bygges, var af overordentlig stor Betydning
for Industrien, 02; anforte til Slutnino- Forholdet i Akers-
elven, hvor Brugsejerne havde erhvervet sig Ret til at opfore
DEemniuD-er i alle de Soer. livorfra Elven erholder sit Tillob,
og i den Anledning ivosrksat Observationer ved Hjaelp af
Reguraaalere, Termometre og Vandstandsmaalere paa flere
forskiellio:e Steder, for derved at danne sig- en sikrere Me-
ning om de Foranstaltninger, som burde tages for at opnaa
en fuldstaendis: Beo;ulerin£f.

Landtmaterifiskalen Klein:

Otvifvelaktigt hafva svenska vetenskapsman varit de
forsta, som fastat uppmiirksamheten pa och liiligt intresserat
sig for det fenomen, som till forene kallats »svenska vallens
hojning), men numera pa goda grunder kallas »vattenminsk-
ningen pa norra halfklotet». Jag skall icke upptaga her-
rarnes dyrbara tid med nagon vidlyftig historik ofver denna
fr^ga eller soka att namngifva alia de framstaende man,
som yttrat sina tankar om fenomenets orsaker, iitan endast
i korthet niimna, huruledes man kommit till de resultat,
som for niirvarande aro kiinda, eller Atminstone pAstadda,
samt hvad nytta och gagn man i praktiskt hiinseende deraf
kan draga.

Inom Sverio^e liar denna fn\cra varit ftiremal for under-
sokningar allt sedan borjan af 1700-talet, och de aldsta sa
kalladc vattenmiirkena inhoorii'os i niirheten af Kalix ar 1703.
Vi\r namnkuDnicre Andreas Celsius inlemnade till Konorl.
Vetenskaps-akademien ar 1743 on af handling om att hafs-
vattnet var vid Sverigcs och Finlands kustcr i ett jemnt, fast
langsamt siunkandc tillsti^nd.

For utronandc af detta forhrdhmdo, livarom Kongl.
Veteuskaps-akadomien mcd nit och ifver stiindisrt vinnlasft
«ig, furanstaltades, att Here (man kiinnor 10) vattcnmiirken
blefvo i fast hi'r<j inhujrfnia. Dossa bciinnns lisfixande i en

324 AFDELXIXGEN FOE INGENIOESVETENSKAP.

foljd fran Norrtelje skargard upp till norra kusten af Auger-
manland. Tid efter anuan hafva de blifvit af kompetente
personer uudersokta for att utrona svenska vallens hojning
eller hafsvattnets sjunkande, hvarom underrattelser finnas
intagDa i Kongl. Yetenskaps-akademiens forhandlingar for
aren 1847, 1853, 1856 m. fl. De resultat man dervid vun-
iiit adagaliigga, siiges det> en nivaforandring, som satter utom
allt tvifvel, att vissa delar af skaudinaviska vallen befinna
sig i en fortfarande hojning, eller ock att en motsvarande
vattnets sjunkning eger rum; men iinnu aterstar, sages det
vidare, att utrona den qvantitet, som representerar denna
nivaforandring pa en gifven tid ocli for en gifven punkt,
afvensom liuruvida vissa mellanliggande punkter af landet
aro till nagon mindre grad underkastade eller mojligen all-
deles fritao-na fran berorda nivaforandrins;. For ifrao-avarade
andamal voro dock de gamla vattenmarkena olampliga, eme-
dan man aldrio: med visshet kunde fa saker kannedom om
Ostersjons medelvattenstand vid undersokningstillfallena.
Emellertid hade likval utronts redan 1847, att vattenminsk-
ningen uppgick till omkring 2 fot pa seklet. For att kunna
konstatera detta forhallande blefvo dels nya vattenmarken
inhuggua bar i Stockholm pa Skeppsholmen och dels om-
sorofsfuUare beraknino-ar a'iorda ofver Ostersions medelvatten-
stand, hvartill anvandes de vid Slusskontoret allt sedan ar
1774 gjorda anteckningarna om vattenstanden i Saltsjon och
Malaren. Samma anteckningar omfatta saledes visserligen
en tidrymd af mer an 100 ar, men de aro tyvarr icke full-
standiga, enar observationer icke alltid skett dagligen och
stundom blott nagra fa ganger om aret. Fran 1825 och till
narvarande tid aro de likval alldeles fullstandio'a, men sasom
anmiirkning qvarstar dock, att delar af turn endast aflasas
efter ogonmatt och siillan finare an pa half turn.

Den forsta kanda beraknino-en af saltsions medelvatten-
yta, med begagnande af nyssniimnda anteckningar, verkstaldes
ar 1847 af herr professor Erdmann, dervid ban indelade den
da kanda tidrymden af 73 ar i vissa perioder, med 22 och
23 ar i hvarje, samt erholl sasom resultat, att medelytan
standigt nedgick med 5 a 6 tum inom hvarje period och

OM HYDKOGRAFISKA UNDERSOKNINGAR. o25

nara 2 fot pa seklet. En noggrannare berakning verkstaldes
ar 1858 af herr professor ]S^ordenski6ld, medelst minsta
qvadrat-metoden, och fann han pa grund af hvad samma
slusskontorets auteckningar utvisade, att den sekulara lioj-
ningen efter vattenminskningen vid Stockholm uppgick till
1 fot 7 turn och 7 linier. Sedan man salimda fatt en tem-
ligen siiker kannedom om saltsjons medelvattenstand, for-
soktes att vid de gamla vattenmiirkena uppmiita nivaforan-
dringen, men med anledning af vindarnes riktning, vagsvall
och andra omstandigheter fann man det vara niistan omoj-
ligt, att genom afviigning eller direkt uppmiitning fa nagot
sakert resultat. For den skull foranstaltade Yetenskaps-
akademien att vattenhojds-observationer blefvo anstjilda vid
atskilliga, omkring Sveriges kuster belagna fyrstationer.
Dessas antal aro nu 13 och ar ]\Ialorn den nordligaste samt
Nordkoster den nordvestligaste. Observationerna verkstiillas
hvarje dag kl. 2 e. m., och hojderna aflasas pa fasta skalor.
Dock kunna dessa observationer icke vid alia platserna verk-
stallas aret om, utan blott sommartideu. Da nu hiirtill kom-
mer, att forhallandet emelLan skalornas nollpunkter i\v obe-
kant, si\ forfelas ock det hufvudsaklisfast asyftade andamalet
med detta observations-system, namligen att utrona huruvida
nagra partiela hojningar forekomma i Sverige. Man har
visserligen borjat med afvagningar emellan vissa stationer
for att bestamma skalornas nollpunkter, men manga svarig-
heter hafva dervid mott, hvadan detta arbete icke vidare
torde komma att fortsiittas. Journalerua ofver de observa-
tioner, som iutlU ar 1876 blifvit vcrkstiilda, hafva dock af
herr justeringsdirektoren L. A. Foksjsman genomgatts for
att berilkna den sekulara niv^forandringren Cse Kon£rl. Vet.-ak.
Handl. Band. 13, X:o 11). Dervid har han kommit till det
resultat, att landet OfveraUt hojcr sig rclativt till hafsvtan,
samt att denna hojning kan autagas till 1 fot 8 tum och 1
linie hiir vid Stockholm, dock dels mer och dels mindre pd
andra stiillen, hvilket forhallande llkviil antages hero pa
osakerhct i observationerna. Jai; torde hiirvid bora erinra,
att den gamla asigtcn om en stOrre hojning norr ut, iinda
till 4 fot, och att Kalmar lage pa en indifferent linie.

326 AFDELNINGEN FOR INGEXIOESVETENSKAP.

samt att Ystad vore i sjunkande tillstand, genom ifraga-
varande observationer saledes blifvit fuUkomligt vederlagd.
Fragans bade vio-t och stora intresse liafva foranledt afven
andra nationer, an den svenska, att fa densamma utredd.
Derfore har man i Finland, Ryssland ocli Preussen latit an-
stalla ganska noggranna vattenobservationer vid Ostersjons
kuster. De preussiska observationerna hafva anstalts 3:ne
ganger om dagen, och journaler finnas for omkring 60 ar.
Underrattelser om berakninofarna hafva iutasfits i den be-
kanta tidskriften: Geosfrafische ]\Iittheilunofen von Petermann
for ar 1875, och utvisa observationerna vid Memel och Swine-
miinde en sjunkande nivaforandring af mera an 2 preussiska
fot pa seklet. Det land i Europa, hvilket raest ar beroende
af hafsytans forhallanden, ar Holland, och der hafva vatten-
observationer blifvit anstalda med stor noggranhet under
en mycket lang tidrymd, hvilka observationer jemval utvisa
en vattenforminskuing af niira 2 fot p^ seklet. Sedan man
salunda erfarit en likartad nivaforiindrins: nastan ofverallt
pa norra hemisferen, borjade man litet hvarstiides att fun-
dera pa orsaken till detta fenomen. Man vidhoU dock i
det langsta asigten om landets hojning och icke vattnets
minskning, emedan det sistnamnda ju ovilkorligen borde
leda till en forminskad tyngd af hela jordklotet och saledes
till en oantao'lifT rnbbnino' i hela planetsystemet.

Nu har likvill professor J. HEI^'RICH Schmick i Koln,
pa grund af de gjorda vattenobservationerna och andra
undersoknino-ar, fuUkomlio-en utredt sa A^al den teoretiska
som praktiska delen af fragan (se hans bok: »Das Flut-
phanomen und sein Zusammenhang mit den sakularen
Schwankungen des Seespiegels». Lpz. 1879). Genom ut-
forliga berakniugar af manens och solens attraktionskraft
samt jordens fortskridning fran hostdagjemnings- och var-
dagjemningspunkterna har bemalde professor funnit, att, till
foljd af berorda forhallanden, en vattenforslcjutning fran norra
till sodra half klotet eger rum, med ett belopp af omkring 2
linier arlio-en, alltsa omkrinsf 2 fot pa seklet. Tillika sifva
anstalda observationer till kiinna en markbar temperaturfor-
hojning a norra half klotet och minskad nederbord. Af sar-

OM HYDROGRAFISKA UNDERSOKNINGAR. 327

skilda unders6knins:ar iir afven uumera sakert bekant. att
den inre jordmassan forflyttas fran soder och at norr. Hen-
professor ScHMiCK bar afven funnit, att dessa forhallanden
fortfarit omkring 6,500 ar ocli komma att fortfara i annu
4,000 ar, hvarefter motsatta forhallanden skulle intriifFa, sa
att bela peiioden for dessa kosmiska forhallanden skulle
vara 21,000 ar. Haraf forklaras iifven, att isperioder och
tropik-perioder omvexlande funnits dels a norra och dels a
sodra halfklotet. Som ifragavarande uppgifter blifvit upp-
tagna med stor tillforsigt af framstaende vetenskapsman och
saledes konstaterats, men annu icke blifvit vederlagda, torde
desamma kunna antagas vara sakra,

Af anstalda observationer ofver vattenstandet a sodra
halfklotet, i synnerhet vid Sidney i Australieu, bar man
funnit derstades en arlig forliojning af vattenytan, hvilket
forhallande saledes i vasentlig man bekraftar professor
ScHMiCKS pastaende om en vattenforskjutning fran norr till
soder. Men hvad som annu mer bekraftar pastaendet, att
det ar vattnet, som minskar sig bar i norr, och icke landet,
som hojer sig, ar att vattenminskningen iir lika miirkbar i
insjoarna, afven sadana som icke aro beroende af hafvet.
Exempelvis Aral-sjon och Kaspiska hafvet. I Svarta hafvet
och i Medelhafvet synes vattenminskningen vara nagot storre
an i Ostersjon, hvilken senare iifven torde kunna be-
traktas mera som insjo, an som haf. Genom anstalda be-
rakningar, sa val af mig sjelf som flere andra, bar utronts,
att bade Venern, Yettern och Miilaren aro underkastade en
arlig vattenminskning af niira 2 linier, alltsa iifven 2 fot pa
seklet. Samma forhallande existerar iifven med de fiesta
floder och miudre vattendrao;. Slutliocu torde mis; tillatas

DO O

erinra om de milnga, sd viil i Stockholms-trakten som annan-
stades varande lemningarna efter forna segelleder, hvilka
obestridligen vittna om vattnets forminskande. Ofvan be-
miilde professor SciiMiCK fornekar alldeles mojllghcten af
landcts hojning, sasom oforenligt med liiran om tyngdlagarne.
Af hvad jag nu haft tiran audraga, liir sSledes framg^,
att en vattenminskning af niira 2 fot pii seklet iir ett verk-
ligt faktum pii det norra halfklotet, och Aterstar det mig

328 AFDELNINGEN FOR INGENIORSVETENSKAP.

alltsa att i korthet uamna livad nytta ocli gagn man i prak-
tiskt afseende af detta faktnm bor eller kan draga.

Den forsta nyttan torde fa anses vara en for jord-
brukareu vasentlis: landvinnino^, som vid de lasa stranderna
naturligtvis blifver storre ocli betydligare, an vid bradstii-
pande. Dernast ma hantydas pa nyttan af ett blidare kli-
mat, alstradt af sanka trakters uttorkande. Men for den
praktiske ingenioreu maste nu ifragavarande faktiim vara af
storsta vigt, sasom en antydan att vara forsigtig vid an-
laggandet af nya byggnadsforetag. Forbiseendet af mer-
berorda faktum bar foranledt otaliga obebag och forluster
for afven de skickligaste ingeniorer. Exempelvis ma nam-
nas, ritt nya slussen i Stockholm forklarats kunna framslappa
12 fot djupgaende fartyg, hvilket ocksa var forhallandet ar
1850, nar densamma byggdes, men mangen gang nedgar
numera liigsta vattenytan i Saltsjon till 11 fot 2 a 3 turn,
hvilket saledes gor det omojligt for 12 fots fartyg att framga.
Grundstockar och rustbaddar, som nedlagts anda till flere
fot under lagsta vattenytan pa 1700-talet, befinnas nu syn-
liga i vattenytan, antaga rota och kunna icke hindra att hus
och kajbyggnader uedrasa. Forr utsatta vattenmarken for
damluckors oppnande befinnas vara for hoga och numera ej
raotsvarande sitt andamal o. s. v.

Jag bar med detta endast velat fasta uppmarksamheten
pa nu berorda forhallanden, i afsigt att fragan om vattnets
nivaforandring icke vidare matte alldeles forbises, i syn-
nerhet af dem*, hvilkas verksamhet och framgang betingas
af en fullstandig kiinnedom om de existerande naturfor-
hallandena.

Professor Angstrom:

Jag vill blott tillagga nagra ord till den foregaende
diskussionen om denna fraga och ber da forst att fa in-
stamma med professor Almqvist och direktor Jensen i af-
seende pa nyttan af att vidstracktare hydrografiska under-
sokningar kunde komma till stand hiir i Sverige. Behofvet
deraf pavisas dao-lio-en ofverallt, der man bar att o-ora med
eller ar beroende af vattendra^en i ett eller annat afseende,

OM HYDROGRAFISKA UNDERSOKNINGAR. 329

och man kanner alldeles for litet till en mangd forhallanden,
som dervid aro af vigt. Sa t. ex. aro resultaten af under-
sokningarna i afseende pa afdunstningen har sa litet kanda,
att man icke, atminstone sa vidt jag vet, vid iippgorandet
af forslag till vattenaftappningar faster det ringaste afseende
pa infljtandet deraf, som dock i vissa fall kan betydligt
inverka pa dylika arbeten. Och sarskildt med afseende pa
tillgodogorandet af vattenkraften ar var kunskap allt for
ofullstandig till foljd af bristande undersokningar om huru
stor proportion af nederborden, som verkligen kan tillgodo-
Sforas. Dervid inverkar natiirli2:en olika slas; af mark och
ofriga lokala forhallanden i manga hanseenden. En annan
sardeles vigtig fraga, som harmed star i samband, ar den,
hvilket inflytande afrodjande af skog har pa klimatet. Att
ater afrodjandet af skogen inverkar pa vattenhojden i flo-
derna, sa att vattnets stigning derefter sker pa olika tider
och med storre haftighet an hvad forut var fallet, det fram-
gar t. ex. af forhallandena i Frankrike och paflere andra stallen
i det sydliga Europa, der ofversvamningarnas storlek till-
tagit i fruktansvard grad under de senare aren, ochjagtror
ocksa, att denna oliigenhet i nagon man borjat visa sig af-
ven hos oss, ehuru icke i sa hog grad som i andra lander
af det enkla skill, att skogsafverkningen annu icke antagit
sa stora proportioner.

Slutligen ber jag att, med afseende pa tillgodogorandet
af vattenkraften sdsom drifkraft, fd fasta uppmarksamheten
p4 ett forhallande, som pa sina stallen eger rum i Amerika
for att forskaflPa mindre bemedlade fabrikanter tillgang till
billig drifkraft och saledes gora afven dem delaktiga af for-
delen att kunna anviinda det billigare maskinarbetet framfor
handarbetet. Der hafva niimligen af kapitalister bildats bolag,
som bekostat utforandet af vattenbyggnader och vattenled-
ningar, friln hvilka senare mot billigt pris drifkraft kan fa
hyras. I Sverige, med den stora tillgdng pa drifkraft vi
hiir hafva i vAra vattcndrag, anser jag, att vi sarskildt borde
beakta detta siitt att stiilla var billiga drifkraft mera till
industriens tjenst, iiu hvad som uu kan ske — genom att
niimlii'en iifven gora mindre industriidkarc och fabrikanter

330 AFDELNINGEN B OR INGENIORSVETENSKAP.

delaktiga af de fordelar, som kunna erhallas fran en riklig
och billig drifkraft. Framfor allt vore det af stor vigt
for jern- och staliudustrien, om likartade anordningar har
kunde komma till stand, och lao- tror for min del, att denna
sak val vore vard en allvarlig undersokning.

Kapten Lindmark:

Jag vill instamma med de foregaende talarne i att fram-
halla vifften af att hydroo-rafiska unders6knino*ar komma till
stand. Sarskildt ar detta af vigt for var travaruindustri. Vi
exportera ju arligen travaror for omkring 100 millioner
kroner, men mycket travaror — man beraknar anda till 3
procent — ga forlorade i vara floder hufvudsakligen i foljd
af bristande kannedom om de hjdrografiska forhallandena.
Dessutom far virket, pa grund af bristfalliga anordningar for
timmerflottningen, ofta ligga allt for lange — stundom tre
hela ar — i vattnet, hvarigenom det forlorar omkring 1 £
per standard i varde, i foljd hvaraf saledes en stor national-
forlust tillskyndas landet. ^

Yi se for narvarande af tidningarna, hurusom ett stort
sagverk, namligen det vid Ljusne, mast installa sina arbeten,
hufvudsakligen derfore att flottning icke kunnat verkstiillas
i samma skala som forut, och pa samma satt ar forhallandet
i Lulea — allt omstandigheter, som kanske i lika hog grad
bero pa ett mindre val ordnadt flottningsvasende som pa
vattenbrist. Harmed vill jag icke kasta nagon skugga pa
flottningscheferna, ty de aro utan tvifvel ganska praktiske
man, som val forsta sitt yrke, men de ega deremot icke
den teoretiska underbyggnad, som fordras for att med fram-
gang kunna studera ilodernas egenskaper. Hvad jag saledes
framfor allt vill framhalla sasom nodvandigt, det ar att hy-
drografiska undersokningar anstallas a vara floder med sar-
skildt afseende pa trdvaruindustrien^ och jag skulle onska,
att professor Almqvist, innan diskussionen om denna fraga
afslutas, om mojligt ville framstalla nagot praktiskt satt,
hvarpa man kunde ga tillvaga for att hafva dessa olagen-
heter, som i narvarande stund fororsaka oss en sa stor na-
tionalforlust.

OM HYDRO GRAFISKA UNDERSOKXINGAR. 331

Kapten Carlsund:

Till denna fraga hora utan tvifvel de lagstiftnina-sat-
garder, som pa senare tider blifvit vidtagna. Sarskildt af-
handlades en hit horande fraga lange och vidlyftigt vid
sistlidne riksdag. Jordbruksintresset var liinge emot att
expropriation for vattenverks rakning skulle fa ega rum,
livarom friherre Hugo Hamilton hade framstalt forslao- men
efter langa ofverlaggningar forenade sig slutligen bada kam-
rarne om det beslut, att expropriation af jord omkring vatten-
drag och sjoar skall fa ega rum mot 50 procents ersattning
utofver jordens uppskattade varde, och detta lyckliga re-
sultat kommer val, sasom jag hoppas, att snart blifva lag,
ty det finnes ingen anledning att formoda, att Kongl. Maj:t
skall vagra sanktion pa ett sadant beslut. Nar saledes denna
lag kommer till stand, sa fa vi en utviig, som vi forut sak-
nade, att kunna reglera vattenhojden i vara sjoar, ty forut
var det i detta afseende hos oss alldeles pa samma sittt som
i den polska riksdagen, eller att hvarje medlem hade ab-
solut veto, hvaraf foljden blef fullkomlig upplosuing af hela
samhallet. Xu kan deremot, sasom namnt, expropriation
fa ega rum i afseende pa vattenverk.

Professor Almqvist:

Det ar verklisren icke sa latt att efterkomma den be-
garan, som den nast foregaende talaren stalde till mig om
att jag skulle framstalla ett praktiskt forslag att afhjelpa de
olagenheter han omnamnde, och jag vill heller icke forsoka
att nu gora det. Emellertid torde vi alia vara ofverens
derom, att dessa pa manga hit horande omraden sig fore-
teende olagenheter i grund och botten bero pa var bristande
kannedom om vara vattendrags natur, sam.t om vattenaf-
loppets storlek och beskaficnhet sa viil under olika ar som
under de sarskilda i\rens olika arstider. Hvad som derfore
i forsta rummct maste goras, om det onda skall i grund
kunna utrotas, iir att undanrodja denna okunnighet genom
att anstiilla biittre och fullkomligare hydrografiska under-
sokningar, och vi komma sillunda in pi\ den senare delen
af fragan, som lyder: huru skola de hydrografiska under-

332 AFDELNINGEN FOR INGENIORSVETENSKAP.

sokningarna verkstallas for att kunna medfora det storsta
mojliga gagn? Kunde man linna ett nojaktigt svar pa den
fragan, sa vore i och med detsamma det sporsmal, kapten
LiNDMARK framstalde, i nagon man besvaradt. I det af-
seendet skall jag inskranka mig till att i korthet redogora
for det satt, hvarpa dessa undersokningar verkstallas i de
lander, der de for narvarande paga, eller iivilka resultat,
man der soker vinna. Men da nu det hufvudsakliga resul-
tatet af dessa undersokningar alltid erhalles i form af sifFer-
tabeller eller deremot svarande grafiska konstruktioner, sa
ar fragan egentligen: hvilka siiFror ar det man onskar er-
lialla och huru vinnas de?

Siffrorna eller observationsresultaten kunna, om man
sa vill, delas i tva slag, namligen vattenstdndsohservationer
cell vattenmdngdsmdtningar. Vattenstandsobservationerna
aro de vida enklaste. Sadana finnas sedan lang tid tillbaka
pa manga stallen, i det att strandbebyggarne af eget in-
tresse sa smaningom forts till att observera ocb anteckna
de under olika tider radande vattenstanden. Men dessa ob-
servationer aro, sasom jag forut anmiirkt, langt ifran till-
rackliga, och det ar just behofvet af vattenmangdsmatningar,
hvilket man under senare tider lart kiinna, som gjort, att
de hydrografiska undersokningarna blifvit bade mera kom-
plicerade och vida dyrare an de forut varit.

Men afven vattenstandsobservationerna aro icke en sa
enkel sak nu som forr. Sjelfva annoteringarna af vatten-
standet kunna val vara de samma, men man drager nu for
tiden en storre nytta af primaruppgifterna genom att sam-
manstalla dem pa ett mera konstmessigt satt. I detta af-
seende kan man for battre ofverblicks skull, skilja mellan
de observaiioner, som goras under ett och samma ars forlopp^
samt a andra sidan jemforelserna mellan olika drs observa-
tionsserier. Se vi da forst pa de serier af vattenstandsob-
servationer, som kunna goras under ett ars forlopp, da ob-
servationerna t. ex. aro dagliga, sa faller det genast i ogo-
nen, att man genom dessa observationer far reda pa minimum
och maximum af vattenstandet sa val for aret i sin helhet
som for dess sarskilda manader. Genom att taga skilnaden

OM HYDROGRAFISKA UNDERSOKNINGAR. 333

mellan minimum och maximum af arets vattenstand fiuner
man sedan drsvariationens storlek, samt genom en enkel
medeltalsberakning drets medelvattenstdnd. Harefter jemfor
man med hvarandra de vattenstand, som observerats esfa
rum under en och samma manad, ocli genom att taga medel-
talet af dessa manadsobservationer far man ett s. k. mdnads-
medium, och dessa tolf manadsmedia gifva tillsammans en
ganska tydlig bild af det ifragavarande arets vattenvaria-
tioner. Pa vissa stallen gar man dock langre genom att
taga medelvattenstandet for en period af 10 dagar i stallet
for en manad, och har man sadana media for ett helt ar,
sa far man naturligen en annu trognare bild af vattenfor-
hallandena under det aret. Om vi nu forestalla oss, att man
ar efter ar gor sadana observationer och tager ut sa val
maxima och minima som 10 dagars media och fortsatter
dermed t. ex 25 ar, sa far man derigenom ett mycket rikt
jemforelsefalt mellan dessa arsserier. Till en borjan far man
t. ex. reda pa hvad man skulle kunna kalla absolut maximum
och absolut minimum^ m^n dertill torde dock i allmiinhet
behofvas en period af minst 100 ar. Pa grund af de se-
kulara forandringar, som en foregaende talare omnamnt,
torde emellertid dessa absoluta minima och maxima vara
langt ifran palitliga och derfore afven hafva mindre be-
tydelse. Vida vigtigare resultat vinner man genom att med
hvarandra jemfora de sarskilda arcns arsminima och ars-
maxima. Tager man niimligen for en langre foljd af ar
medeltalet mellan alia arens minima och mellan alia arens
maxima, sa vinner man kannedom om det normala Idgvattnet
och det normala Iwgvattnet samt, genom att taga skilnaden
emellan dem, om den noi^mala drsvariationens storlek. Det
ar ju nu redan en ganska vacker borjan att kunna saga jord-
brukaren, att under normala fOrh&Uanden st^r ^rets liigsta
vattenyta sd hogt och fircts hogsta vattenyta sd hogt, men
annu liinofre kan man naturli2:tvis liitt s:k pA, samma enkla
viig. Om man saledes med hvarandra jemfor manadsmedia
for en langre tid, sj\ fA,r man reda pa det normala mdnads-
vattenstdndet for hvarje siirskild manad i i\ret, och det faller
genast i ogoncn, hvilken stor betydelse dessa uppgifter kunna

334 AFDELNINGEN FOR INGENIORSVETENSKAP.

hafva for jordbruket, sardeles om de iiro frukterna af en
mycket lang tids observationer. Da vet namligen en jord-
brukare att, afven om ban kan blifva utsatt for vissa ofver-
svamningsar eller for vissa torra ar, ban dock i det stora
hela kan rakna pa, att vattenstanden under arets sarskilda
manader skola stalla sig pa ett forut uppgifvet satt, ocb ban
kan da inratta sin kultur derefter. Vill man sedan ga anda
derban att utriikna normala 10 dagars media for en langre
foljd af ar, sa far man naturligen ett annu rikare material.
Till alia dessa vattenstandsbestamniagar kom^ma nu ocksa
motsvarande serier af vattenmangdsbestamningar, grundade
pa bastigbetsmatningar ocb sektionsbestitmningar, ocb dessa
vattenmangdsbestamningar folja vanligen samma uppstall-
nings- ocb berakningsgrunder som vattenstandsobservatio-
nerna. Man far salunda t. ex. reda pa arets maximum ocb
minimum eller den storsta ocb den minsta vattenmangd per
sekund, som under aret runnit fram genom vattendraget,
samt, genom jemforelse mellan de olika arens maxima ocb
minima, pa de normala maximi- ocb miuimibeloppen o. s. v.,
med ett ord, man far for vattenmiingden alldeles samma
detaljuppgifter ocb medeltalsberakningar, som jag nyss om-
namnt for vattenstandet. En ganska vigtig fraga i manga
banseenden, som svarligen torde kunna besvaras pa annan
vag an denna, ar afven fragan om det forballande, som eger
rum mellan nederbordsmangden ocb den miingd vatten, som
verklioren forekommer i de vattenforande vattendrao^en. En
stor mangd vatten afdunstar, som bekant, ocb en stor mangd
upptages afven af djur ocb vaxtlifvet. Ingen vet dessutom,
om den stora vattenmangd, som rinner ned i de losa jord-
lasfren, kommer fullstandioft tillbaka eller icke, men bar man
uppmatt sa viil den afforda vattenmangden som regnmangden,
sa finner man ock derigenom svaret pa den vigtiga fragan :
i bvilket forballande star den afrunna vattenmangden till
nederbordsmano'den ?

OM VIND- OCH VATTEXKRAFT I JEMF. MED ANGKRAFT. 335

Harefter foretoofs till behandlino- ofverlao-p-nino^samnet:

Om anvandning af vind- och vattenkraft sasom
drifkraft i jemforelse med angkraft ocli andamals-
enlio'aste kraftmaskin er dervid, hvilken fraga in-
leddes af

Professor Angstrom: Vid jemforelse mellan dessa olika
slag af drifkraft blir det nodviindigt att fasta afseende sa
val vid tillgdngen och hestdndigheten deraf, som iifven pa kost-
naclen vid anvandnino-en.

Med hansyn till tillgangen sa kan man anse vindkraften
tillgiingiig ofverallt pa hvarje fri plats, om an olika platser
kiinna liarfor vara mera gynsamma an andra, beroende na-
turligen af terrangens beskaffenhet. Tillgangen af vatten-
kraften beror i annu hogre grad pa terriingforhallanden. For
att kunna anvanda vatten sasom drifkraft maste ett vatten-
fall, naturligt eller bildadt genom konst, vara att tillga, vid
hvilket salunda en viss nivaskilnad ar till finnandes mellan
ytan af det tillstroramande ocli det afgaende vattnet. Det
naturliga vattenfallet maste dervid ofta flyttas till annan
plats for koncentrering af fallhojden eller for att gora till-
godogorandet beqviimare och gynsammare i ett eller annat
afseende och synnerligen med afseende pa biittre och rym-
ligare byggnadsplats och mera beqvama transporter.

Tillgangen p^ angkraft iir deremot beroende pa till-
gi\ngen af briinsle, som saledes antingen maste finnas pa
platsen eller kunna i behoflig mangd dit anskaffas.

Hiirvid bor dock icke lemnas ur sigte, att uti alia de
tre omniimnda fallen, sii viil vid frt\ga om vindkraft, som
vattenkraft och angkraft, iir det viirmet, som dervid mer
eller mindre direkt iir den egentliga verkande grundorsaken,
och som derfore riitteligen vore att betrakta sasom den egent-
licra naturkraftcn.

Salunda uppst<^r genom foriindring af hiftlagrens tcm-
peratiir rorelse hos dcssa, ocli genom deuna iVamkalhis Atcr
vind eller blast af sadan styrka, att dcnsamma ofta iir an-
viindbar sj\som drifkraft.

336 AFDELNIXGEN FOE INGENIORSVETENSKAP.

Genom varmet uppstar vidare frau vattensamlingar a
jordytan den afdunstning af vatten, till foljd hvaraf detta
under s^asform kan utbreda sig uti atmosferen for att sedan
vid intrafFande afkylning nedfalla till jorden sasom neder-
bord och der uppsamlas af vattendragen, genom livilka det
sedan till foljd af den allmauna gravitationen fores fran
liogre belagna platser till lagre och derunder kan finna an-
vandning sasom drif kraft *.

Vid ano-maskinerna ar varmet annu mer direkt verk-
samt for att genom bildande af vattenanga af hogt tryck
framstalla den drifkraft, som vid dessa maskiner utan vidare
omviigar kommer till begagnande.

Endast med hansyn till vatten- och angkraften kan
man rakna pa hestdncUghet eller sdher tillgcing. Vindkraften
ar deremot i hog grad osdker.

Man talar visserligen ofta om, att vattenkraften dfven dr
osdJcer, men detta kommer sig vanligen deraf, att man ej
gjort sig med full noggranhet reda for, huru stor vatten-
mangd man pa en gifven plats med sakerhet kan rakna pa.
Anspraken maste dervid hanfora sig till den minsta vatten-
tillgangen uti ett vattendrag, och under sadana omstandig-
heter skulle icke nagon missrakning med afseende pa den
tillgangliga drifkraften behofva uppsta. Bryr man sig der-
emot icke om att taga reda derpa, utan gor anlaggningar.
for hvilka man afser att begagna storre kraft an som mot-
svarar minimivattentillgangen, sa ar det ju gifvet, att drif-
kraften maste blifva otillracklig vid intrafFande sa kallad
vattenbrist. Otillracklig drifkraft kan dock afven mangen
gang intraffa genom felaktig byggnad af kraftmaskiner, utan
att brist pa driftvatten dertiil ar orsaken.

Angkraft kan naturligtvis alltid erhallas, sa vida bransle
finnes att tillofa, och da anskaffandet deraf ar en kostnads-
fraga, hvars beskaffenhet bor vara tagen i betraktande fore
angmaskinsbygfifnaden, sa bor naturligtvis ansrkraften for det
afsedda behofvet stadse vara att tillga pa platsen for an-
lags'nino-en.

* Se vidare Angstroms Handbok for berakning af turbiner m. m.
1880. s. 1.

OM VIND OCH VATTENKRAFT I JEMF. MED ANGKRAFT. 337

Vid anvandning af en drifkraft ar omkostnaden derfor
en sa vigtig faktor, att vardet af drifkraften blir i viisentlig
man beroende pa storleken af berorda utgift.

Anlaggningskostnaden for de trenne slag af kraftmaski-
ner, livarom har ar fraga, ixr under vanliga forhallanden
ej sa mycket skiljaktig, att derifran nagon viisentlig rattelse
kan erhallas med afseende pa val af drifkraft eller med af-
seende pa den verkliga kostnaden for drifkraftens begag-
nande. Uti driftkostnaden ingar namligen visserligen ranta
och amorterino; pa den summa, som motsvarar anlaofofnino-s-
kostnaden, men detta belopp modifieras sa vasentligt af andra
deri ingaende poster, att, sasom sagdt, anlaggningskostnaden
ensamt for sis, lemnar snart safj;dt ins'en rattelse for bedoman-
det af den totala verkliga driftkostnaden.

Kostnaderna for anlaggning af vindkraftmaskiner, afven-
som af angmaskiner kunna sasom regel anses vara tem-
ligen konstanta och variera hufvudsakligen till foljd af den
speciela anordningen och den grad af fullandning, som man
vid konstruktionen i ett eller annat hanseende afser. Dessa
omstilndigheter inverka naturligtvis afven pa anordningen
af en vattenkraftmaskin, men vid en sadan tillkommer dess-
utom vattenhyggnaden, for uppsamling, koncentrering och led-
ninsr af driftvattnet, for hvilken kostnaden kan utfalla i hog
ajrad varierande.

Sasom refuel bor en vindkraftmaskin vid anlao^ojnins: stiilla
siof billisare iin en anormaskin eller en vattenkraftmaskin, da
samma kraftbelopp afses i hvarje handelse.

Kostnaden for en vattenkraftmaskin, da deri inriiknas
alia omkostnadcrna for vattenbyggnad m. m., torde blifva
n^got storre iin for en tlngmaskin af motsvarande styrka.
Vid foljande uppskattning af driftkostnaderna for de olika
kraftmaskinerna vidhiilles iifven berorda antaujande, ehuru frdn
praktiken Here fall kunna Aberopas, der motsatt forliallande i
afseende pa kostnaden egcr rum.

De da^dit^a dirckta driftkostnaderna utfalla dcremot be-
tydligt olika for do siirskilda kraftmaskinerna.

Vid vind- och vattenkraftmaskiner ilro, utom rilnta och
amorterinfjskostnad a anlilf'ijninfjssumman, de ofriga omkost-

338 AFDELNINGEN f6r INGENIORSVETENSKAP.

naderna, namllgen for underhall, smorjning och tillsyn, rela-
tivt af ringa storlek.

Vid angmaskiner erfordras deremot en standig forbruk-
ning af brilnsle, jemte det att kostnad for amortering, for
smorjning och for tillsyn nodvandigt maste blifva langt hogre
an for de nyss omnamnda motorerna.

Till fortydligande af forr omnamnda forliallanden torde
foljande ofverslagsberiikningar kunna tjena.

Om man sasom exempel antager en angmaskin for 100
hastkrafter, blir kostnaden for en sadan:

For angpannan omkring 12,000

Angmaskinen 17,000

Bvo-o-nader med skorsten rn. m 11,000

eller tillsammans 40,000 kr.

Uti denna summa ar dock icke kostnad for byggnads-
plats upptagen. Vardet af denna blir belt och ballet be-
roende pa belagenheten och blir sahmda mycket svar att ens
narmelsevis bestamma. Pa resnltatet, med hiinsvn till stor-
leken af driftkostnaden, kommer inverkan deraf i ofrigt att
blifva af ringa betydelse.

Priset pa stenkol, fritt vid forbrukningsplatsen, torde for
Sverige knappast kunna antagas lagre an 2 kr. per 100 kg,
om an pa nagon enda plats tillfalligtvis detsamma kan stalla
sig billigare.

Ehuru vid nutidens battre angmaskiner med expansion
och kondensering garanteras, att bransleatgangen ej skall
blifva storre an 1 kg per indikerad hkft per timme, hvilket
afven utforda profningar besannat, sa stiger dock vid det
dagliga och ordinara begagnandet af en sadan maskin at-
gangen till langt hogre belopp och torde knappast kunna
antagas mindre an 2 kg for en verklig hastkraft per timme.
Dertill bidraga Here orsaker, sasom att atgangen per indi-
kerad hkft maste okas med 15 ii 20 % for att motsvara den
for en effektiv hkft; att eldningen ej skotes sa noga soni
vid en profning; att kolen ofta aro af samre beskaffenhet ;
att bransle atgar for uppeldning af angpannan; att kolen
halla aska, som vanligen ej tages med vid profningar, o. s. v.

OM VIND- OCH VATTENKRAFT I JEMF. MED ANGKRAFT. 339

Driftkostnaden for en angmaskin af 100 efFektiva hiist-
krafter, som halles i gang under 300 dagar 12 timmar om
dagen, skulle foljaktligen blifva foljande:

Ranta a anliiggningskapitalet 40,000 kr. a 5 % 2,000.

Amortering a vardet af panna, d. v. s. a 12,000 kr.

a 10 \/o. — - ..— 1,200.

Amortering a kostnaden for maskin med 17,000 a

5 %..\ — - 850.

Amortering a kostnader for ofriga byggnader med

11,000 a 2 % -' 220.

Bransleforbrukning a 2 kg per hkft och timme —-

300 . 12 . 100 . 2 -= 720,000 kg a 2 kr. pr 100

kg = 2 . 7,200.. 14,400.

For betjening af angpanna och maskin P ^ i'^'^^^ ^^

3 kr., d. V. s. tills. 4,5 .300 .!... 1,350.

Till smorjning, imderhall af packdosor m. m 800.

Summa kr. 20,820.

Saledes for hkft per ar 208 kronor. Kommer maskinen
att hallas i o'ano- under 24 timmar under i ofris^t lika for-
hallanden blifva omkostnaderna:

Ranta a anlaggningskapitalet a 5 % 2,000.

Amortering a kostnaden af panna 15 ^ a 12,000. 1,800.

D:o k d:o af maskin 7 % a 17,000 1,190.

D:o a 2 % a kostnad for bvfrcnaden 220.

Bransleforbrukning : 2 . 720,000 kg. Kostnad derfor

2 . 14,400 28,800.

For betjening 2 . 1,350 2,700.

Till smorjning m. m. 2.800 1,600.

Summa kr. 38,310.
Saledes for hiistkraft per ar 383 kronor.

Vid angmaskiner, som oda mera briinsle, blir naturligt-
vis driftkostnaden iinnu hogrc, och ilia nog ar det kanske
llertalet som far hlknas hit.

For att kunna uppstiilla en beriikning ofver arliga drift-
kostnaden for en vattenkraftmaskin m;'iste man allra forst
kiinna storleken af anliiggningskostnaden for sjelfva motorn,

340 AFDELNINGEN FOR IXGENIORSVETEXSKAP.

samt vidare kostnaden for den nodiga vattenbyggnaden. I
bada dessa afseenden ar det omojligt att uppstalla nagra
allmant o-iltifja bestammelser. I svnnerliet med hiinsyn till
kostnaden for vattenbyggnaden, uti hvilken derjemte vardet
af vattenkraften bor inga, aro svariglieterna synnerligt stora.
Kostnaden for vattenbyggnaden kommer naturligtvis att va-
riera med beskaffenheten af olika lokaler inom sardeles vida
oTiinser. Sa ar afven forhallandet med vardet af vatten-
kraften. Ar lokalen gynsam for tillgodogorandet, sa att
vattenbyggnadskostnaden blir relativt liigre, sa bor naturligt-
vis vardet af vattenkraften vara storre an under motsatta
forhallanden. Beliigenheten af platsen med hansyn till kom-
munikationer, tillgang pa arbetare, pris och tillforsel af lifs-
medel aro dessutom i hog grad inverkande pa vardet. Likasa
inverkar derpa storleken af den pa stiillet tillgangliga vatten-
kraften samt om efterfragan dera finnes eller icke. Ar till-
2:an2:en stor och efterfrasran rino-a, sa blir vardet o;ifvetvis
mindre an under motsatta forhallanden.

Uti Sverio-e har i ofrio't vattenkraften annu icke erhallit
nagot allmant kommersielt viirde. Man far salunda ofta se,
att vid forsaljning af egendomar eller industriela verk icke
alls nagot viirde asiittes medfoljande tillgangar af drifkraft.
Orsaken dertill iir naturligtvis i forsta rummet den, att har
i allmanhet finnas stora tillgangar pa drifkraft, samt vidare
att behofvet deraf for industriela ilndamal bar i Sverige annu
ar ringa.

Uti lander med mera utvecklad industri har deremot
vattenkraften mera bestiimda och hogre varden an hiir i
Sverio-e.

Enligt en uppgift af W. Zuppinger * eger uti Wurtem-
berg foljande forhallande rum i afseende pa vardet af vatten-
kraft.

Vid olika tillgangar fran 200 hiistkrafter ner till 6 hast-
krafter varierar vardet af vattenkraften, med inraknino- af
nodiga kostnader for vattenbyggnad, i motsatt led mot hiist-
kraftbeloppet, mimligen fran omkring 700 kronor per hast-

* Se en af handling af W. Zuppinger uti Oktoberhaftet af jZeitschrift
des Vereins deutscher Ins'eniore:^ for 1879.

OM YIND- OCH VATTENKRAFT T JEMF. :MED ANGKRAFT. 341

kraft vid stor tillgang upp till 1,600 kr. vid liten tillgang,
beroende i ofrigt pa om tillgangen kan pariiknas under 12
eller under 24 timmar om dygnet. Uti Frankrike ar pa
raanga stallen vardet annu liogre. Till ocli med i Eng-
land ar, i motsats raot livad man i allmanhet skulle tro,
vattenkraften uppskattad till hogt viirde, livilket bevisas af
de pa sina stallen nedlagda sardeles betydliga kostnader for
dess tills:odo2'6rande. Pa somli2:a stallen aro, efter i Sverio-e
vanlioft satt att se, de der nedlao-da kostnaderna till och med
ofverdrifvet booja. .

Da bar endast af§es en jeraforelseberiikning for kost-
naden af att beo;ao-na vattenkraft sasom drif kraft, ar det
naturligtvis tillriickligt att dervid i rakningen upptaga det
vid fore2:aende beraknin^ for en ano-maskin afsedda kraft-
beloppet af 100 bastkrafter.

En vattenkraft motsvarande detta kraftbelopp, med in-
riikning af vattenbyggnad, anser jag bar i Sverige narmelsevis
kunna upptagas i varde till 500 kroner per bastkraft. Sa-
som forr ar antydt, varierar kostnaden for vattenbyggnaden
i hofj Sfrad, men da samtidioft vardet a vattenkraften ensamt
for sio- maste variera i motsatt led, sa torde for det nar-
varande andamalet det nppgifna vardet per bastkraft vara
anvandbart. Att berorda viirde barstades maste utfalla be-
tydligt liigre an t. ex. uti Wurtemberg ar ju i ofrigt tydligt.
Da sasom regel tillgangen af drifkraft bar finnes dygnet
om, torde det afven vara tillriickligt att uppgora berakning
for ett sadant forbiillande.

Anliiggningskostnadcn for en vattenkraftmaskin pa 100
biistkrafter torde bogst kunna antagas till 50 kronor per
cJfiPektiv biistkraft.

Vardet af vattenkrafter med inriiknino- af kostnad for
vattenbyggnad skulle s^ledes enligt f6regi\ende uppga till
100 . 500 -= 50,000 kronor.

Byggnadskostnaden for motorn deremot till 100 . 50 =
5,000 kronor.

Driftkostnad for en vattenkraftmaskin af 100 effcktiva
biistkrafter, som liAllcs i fjani; under 300 dao^ar 24 timmar
om dagen, kan foljaktligcn crballas pi\ foljande satt:

342 AFDELNINGEN FOR INGENIORSVETENSKAP.

Ranta a anlaggningssumman 55,000 kr. a b % 2,750.

Till amortering ocli underliall af vattenbyggnad m. m.

d% a 50,000 kr -"- 1,500.

Till amortering for kostnad af motorn och for under-
liall 7% k 5,000 350.

For betjening, for smorjning ocli tillsyn, hogst 600.

Omkostnader for smorjning, hogst 300.

Siimma kr. 5,500.
Saledes for en hastkraft per ar 55 kronor.

Hvad betraffar driftkostnaden af en vindkraftmaskin,
sa saknar jag personlig erfarenhet derom, men maste anse,
att denna kostnad ej kan blifva hogre an for en vatten-
kraftmaskin. Man skulle derfore narmelsevis kunna anviinda
det nyss erliallna siffervardet sasom nttryck for denna kost-
nad. Jao; forutsatter dock dervid, att mera andaraalsenliffa
konstruktioner liarfor anvandas an de, som nu i Sverige all-
manneligen finnas begagnade.

Kostnaden for vattenbyggnaden till en vattenkraftmaskin,
som ofta ganska mycket betungar en mindre anlaggning,
kan ofta nog utfalla siirdeles billig for en storre byggnad
eller for senare uppsatta motorer, da vattenbyggnaden van-
ligen maste for de forst uppsatta motorerna pa en gang
fullstandio't utforas.

Med stod af foregaende blir det latt att vidare tydlig-
gora anvandbarheten af de olika slagen af drif kraft, hvarom
har ar fraga.

Sasom drif kraft for att betjena de storre industrierua
kan salunda ensamt vatten- och dngkraft komma i fraga.
Den osiikra tillgangen af vindkraften gor naturligtvis denna
olamplig for en verksamhet, som maste hallas i gang dag-
ligen ocli stundligen aret om. Icke forty ar sistniimnda
drif kraft under manga fall anviindbar for de sma indu-
strierua ocli framfor allt for att underliitta utforandet af en
raixngd landtmannagoromal af sadan beskaffenhet, att de ej
nodvilndigt beliofva forsigga pa ogonblicket, blott de kunna
forrattas inom viss, icke allt for aflagsen tid. Goromal af
sadan beskaffenhet aro t. ex. torrlaggning af fait, vatten-

OM VIXD- OCH VATTEXKRAFT I JEMF. MED ANGKRAFT. 343

iippfordrinor vedsasfnino;. sao-nins: af briider ocli virke. mal-
nine; af siid, astadkommande af cirkulation i stidesmao-asin
af den der inhysta siiden m. m.

Den forr anfjifna skilnaden uti driftkostnad vid anviind-
ning af vattenkraft eller angkraft ar dock icke under alia
forhallanden nao^ot ovilkorlio-t bevis for anvaudbarlieten af
vattenkraften framfor an^kraften. Dervid inverka uti det
praktiska, sasom afven forr blifvit antydt, en raangd andra
mer eller mindre vigtiga omstiindigheter. Vattenkraften en-
sara for sis; ar visserlio-en utom all frao-a billisfare: men
den finiies endast pa nagon viss plats. Anvandbarheten ar
saledes beroende pa belagenheten af denna plats. For att
hela fordelcn af vattenkraftens billigliet skall blifva af full
nytta for den industri, som skall bedrifvas; raaste platsen
vara sa belagen, att tillverkningspriset icke forstoras geuom
okade fraktkostnader. Platsen maste salunda ligga uti sjelfva
fraktleden for raamnena, sa att inga extra fraktomkostnader
tillkomma. Ett annat vilkor for anvandbarheten af vatten-
kraft, vid fraga om nyanliiggning, maste iifven uppmiirk-
sammas. Tillgangen af drifkraft maste niimligen vara sa
riklig, att den ej blott fyller behofvet vid den forsta an-
laoforuinefen, utan afven kan 2'ifva nodio; drifkraft om an-
laofo-ningeu behofver forstoras. Detta lemnas ofta ur siote,
och till foljd deraf hafva nya anlaggningar stundom blifvit
forfelade. Den industriela verksambeten ar namlio-eij af
sadan art, att om den bedrifves med fordel, sa leder detta
till utvido;ninD- af verksamlieten, hvilket ater betinsar rvm-
ligare verkstjider och storre drifkraft. Detta okade behof
raaste salunda kunna fyllas, i annat fall iir platsen icke
lamplig.

I afseendc pa utrymme galler foljaktligen iifven samma
vilkor, att niimligen tillfiille till utvidgning af en auliiggniug
m&ste finnas. Detta senare mA,ste tydligen iifven kunna
fyllas vid bruk af i\nga sAsom drifkraft.

Bruket af anga medfor ater, i motsats till hvad som iir
hiindelsen mod A-attenkraften, den fordelen, att en fabrik liit-
tare kan etableras hvar som heist, med vilkor att briinsle kan
dit anskaffas i tillriicklic: miin^d och till noc: billicrt pris. ^lau

o

44 AFDELNINGEN FOR INGENIOESVETENSKAP.

blir saledes dervid mmdre beroende af nagon viss plats ocli
kan sasom regel iip}3satta fabrik der det bast liimpar sig for
fabrikationen med hansyn till tillo-ano- af raiimnen och bransle.

Liitta och beqvama kommunikationer vid en plats aro
dock under alia hiindelser absolut nodvandiga, om nagon
lonande industriel verksamliet skall der kunna forsiofwa, och
detta vare sio- vatten eller ano-a beoa^-nas sasom drifkraft.
Ett ogynsamt forhallandc med hansyn dertill kan omojlig-
o'ora ett formanlicrt bedrifvande af hvilken industri som
heist.

Omstixndigheter kunna stundom forefinnas, som gora
anvandningen af anga mindre dyr och saledes fordelaktigare,
an eljest vanligen ar handelsen. Sa ar t. ex. handelsen:

1. vid jernverk, der viirmet hos fran metallurgiska ug-
nar bortoraende s'aser kan beo-ao-nas for anoo-eneration;

2. vid platser, der i annat fall vardelost bransle erhalles
sasom affall vid fabriksdriften, sasom handelsen ar vid sag-
verk, der sagspan kan anviindas sasom bransle under ang-
pannor;

3. vid platser, der billig arbetskraft, men irigen vatten-
kraft star till buds, och i synnerhet for sadana industrier, som
fordra betydlig tillgang pa arbetare, t. ex. textil-industri.

Den fordel, som anvandning af vattenkraft, under an-
tagande att platsen, der denna fmnes att tillga, iir forsedd
med beqvama och billiga transportleder, skulle erbjuda fram-
for anvandnino-en af aDo-a, framgar naturlio-tvis af skilnaden
mellan driftkostnaderna i ena eller andra fallet.

Raknadt per ar for 100 hastkrafter under 24 timmar
dagligen skulle denna besparing uppga till ofver 30,000 kro-
nor, vid det gynsamma forhallande i afseende pa bransle-
atf^anor som forut anta^its. Hiirvid bor man lao^ffa marke
till, att vid denna jemforelse bransleatgangen blifvit antagen
gauska lag, emot hvad ofta vid ett flertal af maskiner torde
vara handelsen.

Aro deremot vilkoren i afseende pa fraktkostnader icke
med hvarandra jemforliga, utan till fordel for bruket af
an^a, sa kan naturlio-tvis den nvss omnamnda fordelen i mer
eller mindre man motvagas af de storre fraktkostnaderna.

OM VIND- OCH VATTENKRAFT 1 JEMF. MED ANGKRAFT. 345

Af det sao'da framo^ar viaten af att ixora DOSfOTanna be-
rakningar, innan man bestammer plats for en my aulaggning
ocli iunan man beslutar sig for att foredraga anga framfor
vattenkrafr.. En nocfSrann och omsorsfsfuU utrednina: af
fragan kan mangen gang der vid lag raed afseende pa en
indnstris bedrifvande befria fran ansenlio-a, icke behoflioa
omkostnader och derigenom ej blott underlatta, utan mangen
gang ensamt raojliggora ett formanligt bedrifvande af den
industriela verksamheten.

jMojligheten och fordelen af att anviinda vattenkraft sa-
som drifkraft okas i ofrigt genom fullkomnandet af de medel,
genora hvilka kraft kan fortledas pa langa afstand; och
dessa aro:

1. genom forflyttning af det naturliga vattenfallet till
annan, battre beliigen och gynsammare plats, hvilket sker
genom kanal och vattenledningar;

2. genom ledningar af vatten under hogt tryck, vare
sis; naturlio;t eller konsto-iordt;

3. genom anvandning af komprimerad luft, fordelad
och framford uti lednino-ar;

4. genom snor- och i synnerhet jern- eller stal-linled-
ningar utan and a; och

5. pa sista tiden genom elektriska ledningar.

Detta sista uppslaget, som konstaterar, att lyckade for-
sok blifvit utforda att senom elektrisk lednino- framfora
drifkraft, med hvilken sedan plojning, pa samma satt som
vid angplojning, kunnat ske, bor for en mangd andamal, och
sarskildt vid landtbruket, kunna medfora stora fordelar och
pa manga stiillen, der nu vid landtbruket for plojning och
andra andamal anviindcs anga, mojliggora auvandningen af
vattenkraft, s^som den ursprungliga drifkraften, med hvilken
Gramme's eller andra lika bcskaffade elektricitetsmaskiner
kunna hollas i gang. Genom dessa senarc kan sedan, med
bruk af elektriska ledninirar. fvamstiillnino" af drifkraft for-
siggii utan siirdeles kostnad pi\ betydliga afstand.

Manjza af de i Sveri";c bcfintliira stora tillo-ansfarna af
vattenkraft, der ofta drifkraft motsvarande manga tusen
hastkrafter fmnes att tillga, torde derfore iifven, om, sasom

346 AFDELNINGEN FOR INGENIOSSVETENSKAP.

all anledning finnes att lioppas, de bu forsokta metoderna
att med tillhjelp af elektriska ledningar till betydliga af-
stand ofverflvtta och framstiilla drifkraft kiinna realisera de
forhoppningar, som vid dem iiro fastade, iiti framtiden er-
lialla varden, om hvilkas storlek det nu iir omojligt att gora
sig en forestallning.

Hvad slutligen angar fragan om lampliga raaskiuer for
tillgodogorande af viDd- och vattenkraft. sa kau jag derom
fatta mig helt kort.

For tillgodogorande af vattenkrafter aro turhiner fore-
tradesvis och niiinera, snart sagdt, utesliitaude anviindbara.
Val konstruerade turhiner erbiuda uamliojen framfor de van-
liga yattenhjulen foljande fordclar:

1. de uttaga fullt lika stor relativ effekt som de basta
vattenhjulen och kunna gora detta vid hvilken fallhojd och
vattenmangd som heist;

2. de kunna utan olao-enhet beo;ao^nas vid variabelt
vattenstaud och utan att lida olao-enhet af bakvatten;

3. de medgifva en efter behofs^et och lokalen afpassad
anordnina: och kunna derfore beo-agnas med lio-fvande eller
staende axlar, kunna anorduas med oraviind eller direkt upp-
stallning samt med eller utan sugror och till och med ripp-
stallas under nivan af afloppsvattenytan, om sa behofves;

4. de utfalla af mindre dimensioner an de vanliga vatten-
hjulen och kunna derfore utforas solidare, men iindock saljas
for billigare pris ;

5. genom att de upptaga mindre utrymme kunna de
latt anordnas sa, att de under vintertid aro mindre utsatta
for olao;enhet fran kold an de andra hiulen och utan att
sarskild varm.hallning behofves;

6. de hafva sasom regel hastigare gang, som i allmilnhet
battre lampar sio- efter den hastio;het, som arbetsmaskiner
numera vanligen behofva, hvaraf salunda uppkomma ytter-
ligare fordelar genom billigare transmission.

Forr uamnda egenskaper hos turbinerna maste ovilkor-
ligen uti det praktiska numera gifva dem ett sa afgjordt
foretriide fram.for de vanliga vattenhjulen, att knappast ett

OM KOMBINERADE KOMMUNIKATIONSLEDER. 347

fall pa tusen torde forekomma, vid hvilket turbiner icke
bora foredrao-as.

Kraftmaskiner for upptagande af vindkraften iiro i sjelfva
verket afvenledes turbiner, ehuru de bos oss vanligen be-
gagnade aro af dalig konstruktion. De nyare inforda ty-
perna, med mojlio;het att reglera hastighet ocb kraftupptag-
ningen under gangen eller med sjelfreglerande anordning
efter amerikanska monster, erbjuda dock afvenledes fullt
anvandbara och hallbara vindkraftraaskiner.

Ingeuior Neumann foreslog, att diskussionen om denna
fraga skulle uppskjutas till sammantradet den ]2 juli, hvilket

forslasj^ af afdelnino'en bifolls.

If

Ofverlaffsrninffen ano-aende frao-an: Om kombinerade
kommunikationslecTer af olika beskaffenhet, in-
leddes af

Direktor Feanckel:

Da denna fraga om kombinerade kommunikationsleder
af olika beskaffenhet mojligen blifvit framkastad for att be-
handla de extra kommunikationsmedel, som kunna vara be-
hoflisa inom ett land for att framfora trafiken till de storre
vitgarna, sa maste jag bekiinna, att jag for min del icke ar
beredd att afgifva nagot svar pa fi\^gan sasom Si\dan. Der-
cmot har jag trott, med anledning deraf, att vi halVa iiran
att har se representanter fran Norge och Danmark, att det
skulle vara liimpligt att bchandla denna frAga mora inter'-
nationelt med af'seende pi\ dessa lander, och det iir pa grund
deraf, som jag vill filsta uppraiirksamheten pa, att saken
icke iir hjclpt dermed, att hvart och ett af dessa lander har
forsett sig med sa fullkomliga kommunikationer, som de nu
hafva i sina jernviigar ocli kanaler, utan man maste iifven
tillse, huru dessa de olika liindcrnas kommunikationer kunna
siittas i forbiudelsc med hvaraudra.

348 AFDELNIXGEN FOR INGENIOESVETENSKAP.

For att belysa de skill, som jag anser foreligga for an-
skaiFandet af sa beskaffade kommunikationer, torde det vara
nodvandigt att foist framhalla, pa hvad satt jernvagarna re-
dan nil fylla kommunikationens behof. De tillgodose da
forst tva olika slag af trafik, namligen dels gods- ocli dels
passageraretrafiken. Betrakta vi sedan jernvagarna sasom
varande det fuUkomligaste kommunikationsraedlet, vi hafva,
sa finna vi, att de astadkomma en billig transport, att de
astadkomma en liastig transport, samt att de mojliggora fram-
forandet af vida stori^e qvantiteter^ an som kunna befordras
formedelst nag:ot annat, hittills kandt kommunikationsmedel.
Dertill kommer den regelbundenhet, livarined iernvaofarna
framfora sin transport, hvilket fordelaktigt inverkar pa de
framforslade effekternas beskafFenbet, i sa matto namligen,
att, da ju naturligen de fiesta slag af gods mer eller mindre
averkas af sin transport, denna averkan ar minst, da godset
befordras pa jernvag.

Hvad vidare betraffar den inverkan, som jernvagarna
haft pa forhallandena inom landet i allmilnhet, sa visar den
sig bland annat deri, att jordens varde liojts, att odlingen
inom landet tilltagit, att exporten okats, att skogsskotseln
blifvit mera rationel, att berg-shandterinsren ocli ofver huf-
vud industrien vuxit pa ett satt, som icke skulle hafva varit
tankbart, om icke jernvagar hade funnits, att priset pa lifs-
fornodenheter nedtryckts, derigenom att prisen ofver hela
landet blifvit atminstone nagot sa nar lika, samt sliitligen
deri, att arbetskrafterna inom landet jemnare fordelats och
stadernas befolkning tatnat.

I fall herrarne skulle vilja medgifva, att detta ar ofver-
ensstammande med de verkliga forhallandena, sa bor man
val ocksa vaga pasta, att jernvagarna dessutom aro ett medel
till nationalforsvarets starkande, ty det ar endast genom
jernvagarna, som tillriickliga forsvarskrafter i hast kunna
sam.mandragas pa en hotad punkt. Jernvagarna aro afven
ett maktifft kulturbefordrino-smedel, i det att de underlatta
den litterara verksamheten, dels genom att hastigt sprida
de litterara alstren, dels ocksa genom att lata de personer,
som sysselsatta sig med litterar verksamhet, latt samman-

OM KOMBINERADE KOMMUNIKATIONSLEDER. 349

traffa med hvarandra och liitt forflytta sig frari en plats till
en annan.

Vidare aro iernvacrarna forsakrmo:sanstalter mot dvr tid,
ty de underlatta godstrafiken och sprida derigenom hastigt
lifsraedlen krinof landet; de befordra helsovarden, tv de
narma den sjuke till lakaren; de formedla den angenaraa
samfardseln, i det att de nixrma van till van; de starka do
nationela asigterna, ty de taga bort det s. k. smastadsintresset;
ocb slutligen forbinda de hela landet till en kraftfull kropp
Sfenom att narma de olika asigterna till hvarandra och ge-
nom att starka sa val den albnanna meningen som statens
inflytande pa det allmiinna.

Om saledes detta ar en sanning, sa ar det ju nodvan-
digt, att man icke stannar vid granserna af de olika landerna,
utan ser till, hum denna trafik och denna samfiirdsel, som
saledes blifvit ford till kusten, kan komma vidare derifran.
Ser man da pa de atgarder, som hittills blifvit vidtagna for
detta andamal, sa maste medgifvas, att de aro mycket ofull-
komliga. Vanda vi oss forst till var andra stad, Goteborg, sa
har den visserlioren dao-lirr komraunikation med Fredrikshald.
men Fredrikshald t. ex. iche med Kristiansand. Malmo har
daglig forbindelse med Kjobenhavn, och pa det ballet iir det
temlisen val soridt for trafikens behof; men vanda vi oss
derifran norr ut, sa finna vi, att Stockholm har hogst ofull-
staudiga kommunikationer med sa stora grannlander som
Finland och Ryssland. Det finnes visserligeu i\ngb^tskom-
munikation der emellan, men endast vissa orano-er i vcckan,
och jag hemstiiller till herrarne, huruvida det kan vara klokt
att i do olika landerna dagligen befordra gods och passa-
gerare till billigt pris genora jernviigar for att sedan lata
hela denna tralik afbrytas vid kusten. Det vore derfore i
hog grad onskligt, att hvar och en i sin stad ville gora allt
for att befordra vidtagandet af sadana atgarder, att den tra-
fik, som gcnom jernvagarna forts till kusterna, mAtte liitt
och hastifift befordras vidare till irrannlilnderna. I det fallet
tror jafj, att inga kostnader bora sparas for att fA dcssa
kommunikationer daMi^ja och reofuliiira samt braizta till den
relativa f'uUkomlighet, som jag anser, att jernvagarna besitta.

350 AFDELNINGEN FOR IXGENIOESVETENSKAP.

Da tiden nu ar langt framskriden, och jag icke kan
lioppas, att herrarne mera allmant vilja deltaga i diskussionen
om detta amne, sa vore jag emellertid tacksam, om hvar
ocli en ville, i hvad pa honom ankommer, verka for fragans
framgang i den riktning, jag nu angifvit, ocli jag tror, att
det mojligen icke skuUe vara utan allt inflytande pa veder-
borande myndigheter, om denna afdelning ville, om ocksa
blott i korthet, uttrycka sin asigt om nodvandigheten af sa
beskafFade ats-arders vidtao-ande.

Overkrigskommissaer Madsen kunde saa meget heller
efterkomme den af Feanckel stillede Opfordring, som ban
i en Kaskke af Aar liavde udfort en Msengde metodiske
Undersoo'elser ans'aaende de re2:elmaessiD;e Samfserdselsmid-
lers Natur og Retning og de dermed i Forbindelse staaende
Sporgsmaal, og ban agtede saaledes i Sektionens nseste Mode
at bolde et Foredrao; om en rationel Bestemmelse af Ret-
ningen af Internationale Kommunikationslinier, grundet paa
metodiske Undersogelser af det Samkvem, som finder Sted
mellem Land og Land, saerligt mellem de tre skandinaviske
Lande, og skuide ban da saa meget som muligt soge at
lokalisere L^ndersogelserne eller forlccgge Tyngdepunktet i
dem til det Land, bvor man for Ojeblikket befandt sig.,
nemlig Sverige.

Tredje samrQankomsten.
Manda^en den 12 jiili kl. 12-2.

Direktor Dellwik boll foljande foredrag:

Om anvandande af vatekoloxid eller s. k.

vatten o-as.

Olika metoder att nyttio't tillo;odoo-6ra den uti vatten
befintliga briinnbara bestandsdelen, vate, bafva under de se-
nast forflutna 50 aren flerfaldisfa cranger blifvit forsokta^

DELLWIK, OM S. K. VATTEXGAS. 351

ehuru i de fiesta fall utan ekonomisk vinst, iinda tills ameri-
kanaren J. S. C. Lowe for uDo-efar 6 ar sedan konstruerade
en mycket enkel apparat for att sonderdela vatten medelst
o^lodande kol ocli derefter o-ora den af koloxid och vatsfas

o o o

bestaende gasblandningen, som dervid erhalles, lysande ge-
nom tillsats af flvtaude kolviiten. XaoTa ar derefter for-
battrades Loayes metod viisentligen af en annan amerikanaro,
M. H. Stkong, som Ivckades betydligt nedsatta tillverkniDgs-
kostnaden derigenom, att ban anvande iinda till tre fjerdc-
delar af det for vattendekompositionen behofliga briinslet i
form af stybb. I motsats mot Lowe, anser Strong den icke
lysande briinslegasen for hufvudsak. Xedanstaende teckning
crifver en ide om de bada metoderna afvensom en af ing-enior
J. QuAGLio gjord anordning for att gora Strongs gas ly-
sande.

Apparaten iir murad af eldfast tegel inuti ett fuUkom-
ligt gastiitt skap af jernplat, utvandigt forstarkt med band
af raler eller annat fa9onjern. Strongs ugn utgores af de
tre schakten B, I)^ E och den ofvanpa ugnen staende trat-
ten ./. uti bvilken det pulverformicra branslet inlasrsfes. De

' JT o euro

bada schakten D och E aro, liksom Siemens regeneratorer,
fylda med lost stalda eldfasta tegel eller med kulor af
eldfast tegel. Schakten B och E iiro upptill forsedda med
skjutluckor eller spjell, a och «^, af hvilka det forra tjenar
till ifyllande af det fasta branslet i schaktet B och det se-
nare till forbranningsprodukternas utslappande i skorstenen.
Vid *S ilr ett rostgaller for uppbiiraudc af det fasta branslet,
och vid // och IP iiro tiUtor for inforandc af blaster. Vid
K ar ett ror, hvarigenom anga iiislappos i ngncn.

Koltornet B fvlles srcnom skintluckan a till uncfefilr
tvA, tredjcdclar af sin hojd mod fasta kol, hvilka forbriinnas
gcnom blastcrn vid //; den salunda bildade koloxiden for-
briinnes genom den vid 11^ inkommande bliistern till kol-
syra. Det vid dossa bAda forbriinningar alstrade viirmet
uppsamlas i rogcncratorcrna J) och E, och forbriinningspro-
duktcrna utfia slutlijzcn i skorstenen vid <i^. Sedan reo-c-
neratorcrna under denna del af processcn blifvit tillriickligt
iippviirmda, s<\ att de Icisa toglcii i ofre dclcn af schaktet

352

AFDELNINGEN f5r INGENISrSVETENSKAP,

^

ueA

I

i(o

1;
ii h

Fiq. S.

DELLWIK, OM. S. K. VATTENGAS. 353

D blifvit hvitvarma, hvilket man kan se geuom for detta
iindamal anbragta titthal, stangas sa val spjellet a^ som bada
blastraroa vid H och H^, och anga inledes geuoni roret K.
Denna passerar da genom ugnen i motsatt riktuing mot
den forra o-asstrommen och ofverhettas til] lioff sfrad genom
iipptagande af det uti regcneratorerna E och D magasinerade
varmet. Samtidigt igangsattes en uti nedre delen af tratten
J befintlig skruf, hvarigenom det i tratten varande pnlver-
formiga briinslet nedmatas i uguen silsora ett fint regn ; da
detta kommer i beroring med den ofverhettade angan, de-
komponeras denna till koloxid och vatgas, hvilka gaser ytter-
ligare passera genom den giodande kolhogeu i nedre delen
af koltornet B^ hvarvid all mojligen befintlig kolsvra redu-
ceras till koloxid. Den fardiga gasblanduingen bortledes
derefter genom F till sin bestammelseort. Sedan regcnera-
torerna pa detta satt genom afgifvande af varme at angan
blifvit till en viss grad afkylda, omkastas operationen ater
for ny nppvarmning af desamma, sasom nyss beskrifvits.

Den tredje pa ritningen forekommande regeneratorn C
ar afsedd for att karburera Strongs gas till lysgas. For
detta iindamal uppvarmes denna regenerator till mork rod-
glodgning, och under perioden for gasberedningen insprutas
vid m petroleum eller andra flyktiga kolvaterika oljor i fint
fordeladt tillstand. De kolvatehaltiga oljorna forsattas der-
vid genom ugnens temperatur i angform, och vid passagen
mellan de rodglodande teglen i C ofverga kolviitcna till lixa
gaser, som ej vid vanliga temperaturgrader kunna konden-
seras. Pa qvantiteten tillsatta kolviiten beror den Ijusstyrka
man vill meddela at gasen.

Denna ugn kan iifven anviindas for Lowe's metod, hvar-
vid dock tratten J^med dess innehall af pulverformigt brilnsle
ej kommer till anviindning. Yid detta system inledes Angan
vid JO ocli oljan vid X, och den fardiga gasen bortledes
vid F^. Vid ugnens viirmning iakttages, att regeneratorn C
uppeldas starkt, men ]> endast till mork rodglodgning. Vid
gasberedningen ofVerliettas den vid A'^ inkommande Angan
uti regeneratorn C och dckomponeras af de giodande koleii
i 7i, i livars ofrc del den bildade vattcngasen iippblandas
12:ie Shanilinavistha KaturfonnharevHitct. 23

354 AFDELNINGEN FOE INGENIORSVETENSKAP.

med de genom L inkommande kolvatena, hvilka derefter
fixeras under passagen genom regeneratorn 7^, innan de
bortledas o-enom F^.

o

Efter denna korta framstallniug af apparaten for be-
redande af vattens^as anlialler lag att liar fa framstaila teorien
for densamnia afvensom nao-ra iemforelser sa val med andra
gaser som med fast bransle. Da utan tvifvel gasens an-
vandande sasom bransle bar langt storre betydelse an dess
anvaudaude till lyse, bailer jag mig i det foljande uteslutande
till branslegasen.

Enligt den mekaniska varmelaran alstras alltid lika
mycket varme, om kol forbrannes direkt till kolsyra, eller
om denna forbranning sker genom omvitgar, sa att kolet
forst forbrannes till koloxid ocb denna sedermera till kol-
syra. Kolets forbranning till koloxid kan emellertid ske
formedelst syret vare sig i luft eller vatten, ocb eburu den
af samma qvantitet kol ntvecklade varmemangdeu i alia biin-
delser blir densamma, inverkar s^asens olika sammansattnino'
vid de sarskilda forbrilnningsmetoderna ganska vasentligt
pa den varmeefFekt. som vid den ena eller andra metoden
kan i praktiken nyttigt tillgodogoras.

Under antas^ande att enlio-t Favre's ocb Silbermanns
uudersoknino-ar

o
vid forbranning af 1 vigtsenhet rent kol till kolsyra utvecklas 8,080 varmeenh:r,
J ^> » » » > s> koloxid » 2,473 »

i T> T) •> koloxid -i kolsyra » 2,403 »

■i> » » » vale :> vatten » 34,462 »

livarvid alia de erballna forbriinningsprodukterna antagas
afkylda till 0° temperatur, erballes foljande latt ofverskadliga
tabla ofver de tre ofvan omtalade forbranningsmetoderna.

/. Kols direkta fullstdndiga forhrdnning med luft till
kolsyra.

6 C + (16 0 + 53,56 N = 69,56 luft) = 22 COo + 53,56 N.

Hiirvid utvecklas 6 X 8080 = 48480 viirmeenbeter.

//. Kols medelbara forhrdnning 7ned luft^ forst till kol-
oxid ocli derefter till kolsyra.

6 C + (8 0 + 26,78 X = 34.78 luft) = 14 CO + 26,78 X

DELLWIK, OM S. K. VATTENGAS. 355

V"id denna ofullstandio-a forbrannino; utvecklas

c

6 X 2473 ^ - --- 14838 varmeenheter.

Vid denna gasblandnings forbranning med luft erhalles:
14 CO + 26,78 N + (8 0 + 26,78 N = 34,78 luft) = 22C02 ^

Oo,5 6 >N .

Harvid utvecklas 14 X 2403 --= 33642 v.e.

Sammanlao-da varmeutvecklino-en blir saledes --= .. 48480 v.e.

III. Kols medelbara forhrdnning med vatten till kolo.vid
och vdtgas^ och denna gasblandnings derpd foljande forhrdnning
med luft till holsyra och vatten.

6C + (lH + 8 0 = 9 vatten) = 14 CO + IH.

Da 1 S H friofores ur vatten, hindas lika manga viirme-
enheter, som utvecklas, da 1 u H forbriinnes till vatten, sa-
ledes 34462 v.e.

men samtidigt utvecklas 2473 v.e. for hvarje S kol,

som forbriinnes till koloxid, saledes 6 X 2473 = 14838 v.e.

Skilnaden 19624 v.e.
utgor saledes den varmeqvantitet, som ats'ar for att med 6
% kol sonderdela 9 tfc vatten af 0^ temperatur och forvandla
dessa till 14 "S koloxid och 1 U vate.

Forbrannes denna gasblandning med luft, sa erhalles:
IH + 14 CO + (160 + 53,5 6 N = 69,5 6 luft) --9 HO + 22 CO,
+ 53,56 N.

Harvid utvecklas: 1 x 34462 + 14 X 2403 = 68104 v.e.

Om harifran dragas de for vattnets dekomposition

forbrukade 19624 v.e.

s& atersta iifven hiir som slutligt resultar 48480 v.e.

- Af denna tabhx syncs att, pd hvad siitt an kolet for-
briinnes, sa resultera enli^'t teorien alltid vid fullstandio- for-
branning af 6 'a kol 48,480 v.e. eller pr % kol 8,080 v.e.

En annan frtlga blir, huru forhallandct utfaller i prak-
tiken. Det forcfaller viil, som den af iUdcr anviinda mctoden
att dirckt med luft forbrilnna dct fasta briiuslet bordc vara
enklast och mest ekonomisk, men erfarenheten bar visat,
att vid anviindnini' af fast briinsle endast en oranska rinoa
del af dettas varmccfFekt kan nyttigt tillgodogoras, dels x.\\\
foljd af svarighetcn att applicera dct fasta briinslct just pil

356 AFDELNINGEX FOR INGENIORSVETENSKAP.

t

de stallen, der det skulle gora basta nyttan, dels till foljd
af det stora ofverskott af luft, som nastan oundviklioen
maste slappas genora eldstaden for att astadkomma en nagor-
lunda fullstandig forbranning, och hvilket vid sin bortgang
genom skorstenen for med sig en stor del af det alstrade
varraet, dels till foljd af den ofuUstandiga forbranning, som,
oaktadt det stora luftofverskottet, icke desto mindre egerrum.

Undersokningar af Gel3ER och Siemens hafva visat,
att vid de vanliga vindugnarna for gjutstals smaltning i
Sheffield ej mer iiu 1,7 % af den teoretiska vilrmeeffekten
tillgodogores, samt i flamugnar for samma andamal 2 Yo.
Till och med i ugnar for blaster, inriittade med Siemens
reo-enerativa system, tillo;odoo:ores ei mer an 3,5 till hoo^st
20 % af varmeeffekten. I de mest typiskt anordnade eld-
stader for drag, namligen angpannor, der forbranningspro-
dukterna kunna bortga med den lagsta mojliga temperatur,
kunna ej mer an 50 till allra hogst 60 /^ af den teoretiska
varmeeifekten tillgodogoras.

Den storsta varmeforlusten gores emellertid i den hus-
liga ekonomien. Det ilr af foga betydenhet, om vi ocksa
har i Sverige hafva viirmemagasinerande kakelugnar, i hvilka,
sasom det uppgifves, anda till 30 % af den teoretiska varme-
effekten skulle kiuma tillgodogoras, om de iiro sardeles an-
damalsenlicrt inrattade och skotas mycket vill; tv det fins
sakerlicren icke 1 kakeluo-n bland 100, som ar sa val in-
rattad, att ens narmelsevis denna effekt kan tillgodogoras,
och siikert ej 1 bland 1000, som skotcs sa noggrant, att
denna effekt uttaoes, afven om konstruktionen skulle med-
gifva det. For ofrigt hafva vi vara spisar, som oaktadt alia
forbiittrade konstruktioner dock oda bransle i enorma qvan-
titeter, i synnerhet som dessa eldstader aro belt och ballet
lemnade i handerna pa tjenare, som ej forsta och ej hafva
uagot intresse af att hushalla med branslet.

Om man salunda tao-er i betraktande all den varme-
forlust, som o-ores inom sa val industrierna som den enskilda
ekonomien, torde det vara mvcket liberalt beriikuadt. om
man antager, att hogst \()% af briinslets teoretiska varme-
effekt ofver hufvud tillgodogores.

DELLWIK, 031 S. K. VATTENGAS. 357

Hvad detta vill sao-a fattas biist o-enom att anfora t. ex.
staden London, der arliga branslekonsnmtionen uppgar till
omkrino- 8 millioner tons stenkol. Deraf t.illo;odoo;oras, un-
der nyss namnda antagande, endast den teoretiska effekten
af 800,000 tons, under det varmeeffekten af 7,200,000 tons
D^ar forlorad. Da bransletUlsranD-arna iiro beo-ransade, kan
man latt berakna. att med vaxande befolknino- och stigande
industri tiden for deras tommande ej kan vara sa aflagsen,
att den ei fordrar beaktande. Tao-er man da afven i be-
traktande allt det arbete och den kostnad, som fororsakas
af branslets transporterande och handterande, sa inses latt,
hvilka stora fordelar skuUe vinnas af ett cfasformio-t, latt
antandligt bransle, hvilket liksom lysgasen kunde genom
rorlednincrar distribueras i staderna. Vid anvandandet af ett
sadant bransle liar man ej heller att befara den forlust i
eflPekt, som atfoljer bruket af fast bransle, emedan det gas-
formiga branslet alltid kan appliceras pa det stalle, der det
Sfor basta efPekten, samt med latthet fuUstandio-t forbrinner
utan att fordra ofverskott af luft. Den forlust, som nod-
vandigt atfoljer detta, liksom alia andra branslen, betingas
af skilnaden mellan den temperatur, vid hvilken forbran-
ningsprodukterna i verkligheten bortga, och den, vid hvilken
varmeeffekten blifvit bestiimd eller 0°. Om forbriinnings-
produkterna antagas bortga vid 100° temperatur, kan denna
forlust uppskattas till omkring 12 %.

Tao-er man nu i betraktande de eraser, som for detta
andamal kunna sattas i fraga att anviindas, sa iiro de :

1. den under II beskrifna qviifve-koloxiden eller den
for tekniska andamal sa mycket anviinda s. k. Siemens gas;

2. vate-koloxiden eller den s. k. vatteno^asen, beskrifven
under III, samt

3. vaulig lysgas.

1. Qvdfve-koloxiden har en egentlig vigt af 0,9 7, bestiU*
af omkring '/.^ koloxid ocli " 3 oforbriinligt qviifve, och har
teorctiskt en viirmeelFokt af 825 varmeenhoter per vigtsenhet
gas. Om ej gascn och forbriinuingsluften forut uppviirmes,
iir den ganska svi\rf6rbranlig, iifven om den genom anvan-
dandc af kolviitehaltifja branslen och vattenansfa under rost.en

358 AFDELNINGEN FOR INGENIOESVETENSKAP.

kan bli f6rmanli2:are sammansatt an enlioft teorien. Da den
endast anviindes for tekuiska iindamal, iir det ej brukligt att
mata densamraa, hvarfore det iir hardt niira omojligt att upp-
gifva nagot pris derfor pr 1000 kubikfot. Om man emellertid
antas^er. att 1 ^ rent kol kostar 1 ore, att arbetslonerna kosta
intet, och att den fulla teoretiska qvantiteten, 88 kub.fot pr
^ kol, kan utbringas, sa skulle 1000 knb.fot sadan gas kosta
11,4 ore, och da den transportabla gasen efter 6 *tfc kol, d. v. s.
for en kostnad af 6 ore, ger 33,642 v.e. eller, med afdrag
af 12 % varmeforlust, 29,605 v.e., sa skulle 100,000 v.e. kosta
20,3 ore.

I anseende till dess hoga specifika vigt, den stora qvan-
titet onyttigt qviifve den for med sig, samt dess svarfor-
branlighet kan emellertid denna gas ej komma i frAga att
anvandas for distribuering af varme i stader.

2. Vatekoloxiden eller vattengasen bar en egentlig
vigt af 0,5 4 ocli bestar teoretiskt af uugefar lika volymer
koloxid och viitgas, saledes uteslutande branbara gaser med
en absolut varmeeffekt af 4,580 v.e. pr vigtsenhet gas. Af-
ven denna gas kan ^enom anvandande af kolvatehaltiga
branslen till en viss grad bli af battre beskaffenhet an teorien
anger. Enligt i Stockholm gjorda forsok uppgar tillverk-
ningskostnaden for denna gas, levererad i klockan och un-
der antagande af ett kakspris af 1 ore pr ^ och ett torfpris

af 10 ore pr centner, till bransle - 25 ore

angproduktion 6 ore

arbetsloner --- 5 ore 3g qj>q

Da 1000 kub.f. o-as vao-a 42,984 « och lemna 196,866
varmeenheter eller, med afdrag af 12 % varmeforlust, 173,242
v.e., sa blir kostnaden for 100,000 varmeenheter = 20,8
ore eller obetydligt mer an samma eJftekt af den forra gasen
med det tillverkningspris, som derfor berakuades.

Da denna gas enligt teorien medfor jemnt lika manga
varmeenheter som det kol, hvaraf den beredts, da dess
specifika vigt ej ar hogre an omkring halften af luftens.
och da den for ofrigt ar mycket latt antandlig och forbranlig,
blir den sardeles anvandbar for det har i fraga varande
andamalet.

DELLWIK, OM S. K. VATTENGAS. 359

3. Yanlig lysgas varierar hogst betydligt i samman-
sattnino; efter de olika kolsortcr. som anvandas for dess be-
redning. Dess specifika vigt kan pr medium antagas till
0,4 och dess absoluta varmeefFekt till 11,000 v.e. pr vigts-
enliet sas. Naturlio'tvis varierar afs^en tillverknino-spriset
liooTst betvdlio't efter olika lokaler och olika stor tillverk-
ning. Tillverkningspriset vid Stockholms gasverk 1879 med
da giillande ytterst laga kolpriser torde emellertid kuuna
antagas sasom ovanligt lagt. Enligt den tryckta revisions-
berattelsen kostade 1,000 kub.f. e'as i klockan, sedan in-
komsten for forsalda biprodukter franraknats, 1 kr. 33 ore.
Da specifika vigten antages till 0,4, skulle 1,000 kub.f. gas
vaga 31,84 ^ och gifva en varmeefFekt af 351,240 v.e. eller,
med afdrag af 12 % varmefcrlust, 309,092 v.e. 100,000 viirme-
enheter skulle saledes kosta 43,0 ore eller mer an dubbelt
sa mycket som af vattengasen.

4. Till jeraforelse ber jag att bar fa meddela nagra
beraknino;ar ofver kostnaderna vid anvandande af fast bransle.

Om kaks antages gifva 7,500 varmeenheter pr vigts-
enhet och kosta 1 ore pr "S, sa skulle, om
50 % af effekten tillgodogores, 100,000 v.e. kosta 26,6 ore,
10 % » » » » » 133,3 ore.

Om torr bjorkved, gifvande 3,150 v.e., antages kosta,
hemkord, sagad och uppburen, 30 kr. pr famn a 40 centner,
sa skulle, om

50 % af effekteu tillgodogores, 100,000 v.e. kosta 47,6 ore,
30 % » » » » » 79,3 ore,

10 % » >. » » » 2 kr. 38 ore.

Salunda synes att, iifven om forsiiljningspriset a gasen
skulle antao^as till 4 a 5 sfi\nofer sa ho2:t som tillverknino;s-
priset, skulle det ilndock for den husliga ekonomicn varda
en icke obetydlig besparing att anvixnda gas i stallct for fast
bransle, i svnncrhet som antao-andct att 10 % af det fasta
branslets varmeefFekt tillcjodoses, hiir siikerlirren iir alldeles
for hogt. Till denna pekuniiira vinst bor iifven liiggas den
rcnligliet och beqvamlighet. som vinucs genom anvandande
af gasformigt briiuslc.

360 AFDELNINGEN FOR INGENIOESVETENSKAP.

Hilrefter fortsattes diskussionen ofver fragan :

Om anvandning af vind- eller vattenkraft som
drifkraft i jemforelse med angkraft, och ora anda-
malsenliD'aste maskiner dervid.

Direktor Jensen: For Industrien i Sverige og Norge,
der som bekieudt var i Besiddelse af Vandkraft i stor Ud-
stra3kning, vilde Udredningen af Sporgsmaalet om at an-
vende denne Xaturkraft paa den heusigtsm^essigste Maade
vaere af stor Viojtiedied. Med Prof. Angstrom var Taleren
enig i, at Turbiner var de hensigtsmaessigste Maskiner i
denne Henseende, og han tvivlede ikke paa, at de vilde
vinde Indgang overalt, eftersom man Iserte dem at kjende.
De fandtes i mange forskjellige Konstruktioner, anvendelige
for na^sten alle Faldhojder, og kun i ganske enkelte Oje-
med vilde Vandhjulet bevare Rangen fremfor Turbinerne.
Vandkraft kunde som bekjendt ledes gjennem Rorledninger,
oo- ^lotorer anbrino;es paa bekvemme vSteder, lia^esom oo-saa
denne Kraft kunde fores paa laengere Distancer fra Mo-
torerne ved Jerntraadtougledninger. Denne sidstnsevnte
Anvendelse af Vandkraften var af stor Xytte 1) pa Steder
hvor Terrasnet betingede Motorernes Anlseg paa kuperede
Steder, hvor der ej var Plads for Fabrikanlseg, 2) hvor
Kraften onskedes fordelt paa flere industrielle Anlasg, der
laa spredte, saaledes som Haandvgerkernes Vserksteder i
en By.

Taleren havde besogt Europas 3 storste Anlseg af denne
Art oo- kunde saaledes henvise til I. det beromte Anl^eo- i
Schaffhausen, hvor Kraften fordeltes til mange Vserksteder
og tildels storre Fabriker. Dette Anlaeg var nu efter mange
Anstraengelser bragt til at svare Regning og gjorde megen
Nytte. II. I Freiburg i Schweiz fandtes ogsaa et meget
betydellgt Anlseg af denne Art, der havde fordret en be-
tydelig Anlaegskapital. Dette havde en sikker Kunde i Byens
Forsyning med Vand, der pumpedes op i et paa en Hojde
ovenfor Byen beliggende Basin. Forovrigt var der anlagt
en storre Fabrik for Jernbanemateriel, som iraidlertid nu
var uedlagt og Byguingerne solgte til Schweizerregjeringen

OxM VIND- OCH VATTENKRAFT I JEMF. MED ANGKRAFT. 361

til Arsenal, et storre Sagbrug, et mindre mekanisk Vaerk-
sted OCT en Giodnino-sfabrik. III. Anlcesfo-et ved Bellegard,
et Stykke nedenfor Kliones Udlob af Genfersoen, der havde
kostet 16 Millioner Francs, var iidfort efter Opfordrlng af
Engelskmfend af et xA.ktieselskab. Et Trsesliberi, et mindre
Sagbrug og en Fosfatefabrik fik sin Kraft herfra.

Turbinerne til alle de 3 nsevnte Anlaso- var udforte af
et Vserksted i Winterthur, og de tekniske Sporgsmaal var
efter Talerens Forraeniho" saerdeles heldio-t loste; men Aar-
sagen til, at disse Anlseg ikke havde lonnet sig, maatte
bovedsagelicr soo-es deri, at de var belio-o-ende i for Fabrik-
drift ufordelao;tip-e Eo-ne.

Ledning af Vandkraft paa laengere Distancer gjennem
Ror fandtes Here Steder, saaledes havde Taleren ved Gen-
fersoens Udlob seet flere Turbiner aubrao-te for en Fald-
hojde af 2 a 3 Fod, ved hvis Kraft Vandet pumpedes op
i hojere liggende Basiner, hvorfra det gjennem Ror lededes
ned i Byen; og samtidig med, at disse Vandledningsror
tjente til at forsyne Byen med det fornodne Vand, benyt-
tedes ogsaa Yandkraften til forskjellige Smaamotorer som
Drivkraft for Smaaindustri. Som hydraulisk Motor anvend-
tes her mest Schmieds oscillerende Maskine. I Byerne
ved Genfersoen havde Taleren seet et transportabelt Ved-
husr^eri, der lio-eledes dreves af en Scidiieds ^lotor.

DO ' D

For Steder, hvor Yandkraft for Smaaindustri ikke kunde
udtages fra en Bys Yandledning, uden at denne maatte ud-
vides i saadan Udstrjekning, at det vilde vaere til Skade for
den storre, allerede existerende Industri i det Yasdrag, hvor-
fra Ledningen udtages, vilde den Slags Benyttelse af Yan-
det blive for dyr; saaledes f. Ex. i Kristiania, hvor det var
foreslaaet, at Kommunen skulde forsyne Smaaindustrien med
fornoden Yandkraft; men Taleren ansaa dot for en selv-
mordcrisk Gjerniug for Byen at fore Yandet forbi de store
Fabriker og ned til Byen, og paa lignende Maade stillede
Forholdct sig for Steder som Stockholm, hvor Yandet ved
Hjelp af Damp maatte pumpes op.

I saadanne Byer vilde efter Talerens Formening den
Otto'ske Gasmotor, der allerede havde vundet stor Ud-

362 AFDELNINGEN FOR INGENIORSVETENSKAP.

bredelse osf ved den sidste Udstillino- i Dusseldorf tilvaudt
sio" almindelig Anerkjendelse, vsere meget tjenlig for Smaa-
industrien.

Ino-enior Neumann sluttede sifr til den foreg^aaende Taler
med Hensyn til Gasmaskinerne. Dersom en Kommune vilde
tilfore Smaaindustrien Vand gjennem Ledningsror, vilde
Omkostningerne herved gaa udover de uinteresserede Skat-
teydere, og Kostendet af Jernlediiingsror vilde blive ikke
ubetydeligt, idet at 36-toms Eor ikke kunde nedlaegges for
ringere end 36 Kr. pr lobende Fod; den Kapital, som blev
lagt i en saadan Vandledniug, vilde visselig langtfra va^re
rentebaerende. Skulde man expropriere Vand til Forsyning
af en saadan VanHledning, vilde dette, som af Jensen be-
maerket, ske paa Bekostning af det naturlige Vasdrag og
de ved samme belisfs^ende Fabriker for den store Industri.
Taleren paapegede et saadant Tilfselde fra Bergen, livor
man i en Lasngde af V4 Mil paataenkte en Ledning med
30-toms Ror, hvorved man vilde opnaa at tilvejebringe 200
beregnede Hestekra^fter til Fordeling inden Byens Distrikt.
Sagen blev iraidlertld opgivet, idet Omkostningerne ved
samme vilde vsere blevne for store: man vilde ikke have
faaet Eenter af Anl^gskapitalen, og det Vasdrag, hvorfra
Vandet skulde tages, vilde va^re blevet odelagt tilligemed
de der liggende store Fabriker. I Bergen havde man ind-
fort »Otto's neue Gasmotor», hvoraf der for Tiden fandtes
ikke mindre end 21 fra V2 til 8 Hestekr^fter, og som an-
vendtes i de forskjelligste Gjoremaal: fra at male Kaffe og
Chokolade til at drive et Hovleri; man havde udtalt sig med
saerdeles Tilfredshed om disse Maskiners Nyttevirkning. En
Otto's Maskine brugte 35 K.fod Gas pr Hestekraft i Tiraen,
OD^ den var saa sindrigt konstrueret, at den ved den mindste
Kraftaftagning sparede Gas, idet den i et Ojeblik selv re-
gulerede Forbruget saaledes, at der ikke gik mere Gas ind
i Maskinen end netop saa meget, som den tiltrsengte for
at iidfore sin Gjerning. Regnede man Prisen pr 1000 K.fod
til 7 Kr. — som der betaltes i Stockholm, formodentlig dog
med nogen Rabat — . vilde Prisen pr fuld Hestekraft ud-

OM VIND- OCH VATTENKRAFT I JEMF. MED ANGKRAFT. 363

gjore Kr. 2,4 5 pr dag a 10 Timer. Skulde f. Ex. en Smed
bruge Maskinen til at drive en Drejerbaank fra Kl. 10 — 12,
kunde ban i et Ojeblik ssette den i Gang og stoppe den, og
for disse to Timer eller for 70 K.fod Gas betalte ban c:a

f?

50 Ore; ban bavde altsaa en meget billig og b^endig Driv-
kraft. Det var i og for sig en genial Tanke at nyttiggjore
en af Naturens storste Explosions-Fgenomener i Industriens
Tjeneste, og det var udenfor al Tvivl, at Otto ved sine
Patenter af 1867 og 1878, bvorved der var skeet en storre
Forbedring i det £eldre System, bavde frembragt en i sit
Slags overordentlig brugbar og Industrien udviklende Ma-
skine.

Ordforeren, Oberst Petersen oplyste, at Gasmaskinerne
fandt storre og storre Anvendelse ogsaa i Kjobenbavn, ikke
alene i den lille Industri, men tillige i Pakbuse til Opbejs-
ning af Last, og at Kommunebestyrelsen, for at fremme
Indforelsen af disse Maskiner, bavde besluttet at nedsastte
Gasprisen for den Slags Maskiner fra 5 Kr., der betaltes
for Belysningsgas, til 4 Kr. pr 1000 Kubikfod, og Taleren
tvivlede ikke paa, at Kommunebestyrelserne ogsaa i andre
Byer efterbaanden, som man fik Ojet op for disse Maskiners
store Nytte for den lille Industri, vilde vise sin Imode-
kommcnbed ved at nedsaette Prison paa Gas.

Professor Angstrom:

For de viirdefuUa upplysningar, som Icmnats i afseende
pa gasmaskinerna, ber jag att fk uttrycka min tacksiigelse.
Det ar af stor vigt for oss biir i Sverige att fa liimpliga
sm^motorer. Siirskildt bar Stockbolm saknat sadana af lamp-
lig art for den mindrc industrien. Att anvanda vattenkraft
fri\n vattenlcdniugen blir biir for dyrt, dels af den orsaken
att vattnet till denua forst mj^ste pumpas upp med angkraft,
ocb dels derfore att detsamma underkastats filtrerinsf. Der-
jemte tillkommcr en trcdjc oliigcnbet, som varit kanske
mest binderliir, niimlioen svario:beten att under vintertidcn
blifva af med vattnet, ocb slutligcu iir for det fjerde press-
bojden mycket varierande. Pi\ de liigrc bcliigna pbatserna

364 AFDELNINGEN FUR INGENIOrSVETENSKAP.

iir den tcmligen god, men pjl de hogre deremot alldeles
otillrticklig, och l)lir pa de fiesta stiillen mycket ojemn,
derfore att rorens dimensioner icke iiro tillriickligt stora.
Det bar nog varit frfiga om att afven hilr anviinda gasma-
skiner, och en och annan torde ocksa finnas i bruk, men
de hilr riidande hoga gasprisen haf'va forbindrat ett all-
miiunare anviindande af dessa maskiner. Men di\, sasom
bar visats, forbrukningen af gas niimcra iir yttcrst ringa,
s^ bor med allt skill a nyo uppsta fraga om att iifven hiir
anviinda detta slags maskiner, bvilka utan tvifvel skuUe
blifva till stor nytta for den industriela verksambeten hiir-
stiidcs. Gasmaskinerna medfora i ofrigt den stora fordelen,
att de niir som heist kunna siittas i gang utan n&gra for-
beredande atgiirder och iifven kunna stoppas niir som heist,
hvilket ju iir en stor formfm i synnerhet vid de mindre indu-
strierna, der en motor of'ta kan bebofva ballas i gS,ng endast
under kortare tider, och vid bvilka salunda io-ansfsiittnino;
och afbrott tidt och ofta forekomma.

Derefter boll Overkrigskommissaer C. L. Madsen fol-
jande fore drag:

Om en rationel Bestemmelse af Retningen af
Internationale Kommunikationslinier.

Den Metode, som jeg skal have den ^re at udtale
raig om, er ikke fremstaaet ad direkte Vcj eller som Re-
sultat af soerlige, i dette specielle Ojemed anstillede Under-
sogelser; men den er fremkommen som et enkelt Afsnit i
temmelig omfiittende Undersogelser, hvis Hovedformaal er
at udtrykke bele det Internationale Samkvem — altsaa den
Bevaegelse, der finder Sted mellem Land og Land, — paa
en exakt Maade i en ^l]qvation, som jeg bar givet Navn af
>^den wternationale Trajikligning>\ Da det er forste Gang,
at det Forsog er gjort at udtrykke denne Bevgegelse ved
de matematiske, symbolske Tegn, tror jeg, at det kan have
nogen Interesse og tjene til en bedre Forstaaelse af, bvad
jeg skal fremlsegge om denne Metodes Resultater og de

MADSEN, INTERNATIONALE KOMMUNIKATIONSLINIER. 365

praktiske Forslag, hvortil den har fort, naar jeg her giver
en muligst sammentraengt Fremstilling af samme og viser,
hvorledes Metoden er fremstaaet 02; efterhaanden har iid-
viklet sig til sit nuvserende Standpuukt. Enhver, som har
— om endog blot ganske overfladisk — beskjseftiget sig
med Trafik-Statistiken, vil vistnok vgere bleven slaaet af den
store Eeo-elmjESsiohed, som freintrasder i alle Eesultaterne.
naar man samraenlio:ner dem Aar efter andet. Men hvor
der er Eegelmaessighed, er der ogsaa Lovmjessighed, og den
Tanke ligger saaledes nser at gaa ind paa en samvittigheds-
fuld analytisk Undersogelse af Skibsfart og Handel, Tele-
gramvexling, Brev- og Persontrafik, kort sagt af de statistisk
bekrgeftede Momenter, af hvilke det internationale Samkvem
er sammensat. Ad denne Yej vil man da mulig kunne finde
og exakt ndtrykke ogsaa andre Faktorer, som over deres
Indflydelse paa Trafiken, men som ligger skjulte i de sam-
lede Trafik-Kesultater.

Det er nu omtrent 25 Aar siden, at jeg forste Gang
fik min Opm^erksomhed henvendt paa dette Sporgsmaal, idet
jeg da var i en Stilling, som satte mig istaud til ganske
noje at folge de skandinaviske Rigers Telegraf-Korrespon-
dance med hole Udlandet; ved statistisk at behandle denne
blev jeg opmasrksom paa den store Regelmsssighed, som
gav sig tilkjende derigjennem, at der Aar for Aar udvik-
lede sig 2:de Maximumspunkter, som regelmaessig kom til-
syne i Maanederne April og Oktober, nemlig ved Skibs-
fartens Aabning og Ophor. Den nsermere Undersogelse af
denne i og for sig simple og let forklarlige Kjendsgjerning
var doi? forbeholdt et lanort senere Stadium, oa" det er forst
for 6 a 7 Aar siden, og efter at jeg havde vuudet et dy-
bere Indblik i SammensaBtningen af den Internationale Tele-
graftrafik, at jeg fik Tid og Lejlighcd og yderligere Opfor-
flring til at gaa ind paa dottc Arbejdc. De Undersogelser,
hvis Enkeltlieder jeg strax skal gaa over til, er giundlagte
udelukkendc paa de skandinaviske Rigers Handelsstatistik,
for det Forste fordi et ypperligt ordnet IMateiiale her stod
til Raadii-licd, ofj- dcrua.^st fordi Sverifrf"?, Norccs otr Dan-
marks Samkvem med Udlandet udelukkende eller ialfald

366 AFDELNINGEN FOR INGENIORSVETENSKAP.

for den allerstorste Del foregaar ad Sovejen og altsaa kom-
mer tilsyne gjennem de statistiske Annaler, men endelig og
maaske vaesentligst fordi de skandinaviske Rigers Forhold til
og Interesser i Udlandet hovedsagelig er af rent kommerciel
Natur og ikke blandet med andre Faktorer. Den hele Op-
gave foreligger altsaa her i sin allersimpleste Form, og de
skandinaviske Rigers Internationale Trafikligning frembyder
derfor et yderst heldigt Udgangspunkt, fordi den a priori kan
forudses at ville faa nnder alle Omstsendigheder den mindst
kombinerede Sammens^tning.

Jeg benytter gjerne denne Lejlighed til at udtale en
Tak til de Autoriteter i Sverige og Norge, som bar stottet
mine Undersogelser dels ved at give mig et ypperligt stati-
stisk Materiale og dels ved at tillade, at der saavel i Stock-
holm som i Kristiania blev foretaget tabellariske Forarbejder
for at fuldstsendiggjore Statistiken; specielt retter jeg denne
Tak til den kongelige svenske og norske Telegrafbestyrelse,
til Prsesidenten for det kongelige Kommerce-Kollegium, og
til Chefen for det statistiske Centralbureau i Kristiania.

Efter talrige Forsog kom jeg til folgende for Sverige,
Xoro'e o^ Danmark faelles Trafiklis^nino':

T=C {y'YN + Ny + iV,}

I denne Ligning fremstilles altsaa Telegraftrafiken (T)
som Funktion af eller Udtryk for den samlede kommercielle
Trafik (F — N — Nj — N^) sammensat af Vasrdien af Vare-
omssetningen, udtrykt i ^ Sterling, og af Skibs- og Fragt-
farten, udtrykt i Tons. C er den Koefdcient, der bestemmer
Forholdet mellem begge. Foranstaaende Trafikligning er
som sao;t Resultatet af en Masno-de Forsoo- der v^sentiig le-
dedes af den Betino-else, at Lio:nino:en maatte v^ere i Harmoni
med de tre nordiske Rigers ligeartede geografisk-kommercielle
Stilling til England. Det maa dog her bemserkes, at jeg se-
nere i en Afhandling, der findes i Nationalokonomisk Tids-
skrift (14:de Bind) bar paavist, at Ligningen er matematisk
begrundet, naar den kommercielle Faktor er udtrykt i £
Sterling og Tons. Siden de indledende Forsog bar jeg sam-
let og bearbejdet ialt 186 Trafikgrupper — ved en Trafikgruppe
forstaaes den kommercielle Forbindelse mellem to Lande i et

MADSEX, INTERNATIONALE KOMMLNIKATIONSLINIER. 367

Aar; tatter man f. Ex. Trafiken mellem Sveriore oo^ Enorland i
6 Aar, faar man 6 Grupper, o. s. v. — , og i alle disse hojst
iiligeartede Grupper, der omfatter for flere Aar de skandi-
naviske Itigers Trafik indbyrdes og med hele den ovrige civi-
liserede Verden, vil man kunne erkjende den fuldkomne regel-
bundne Gang af Koefficienterne. Dette er Hovedpunktet, thi
derved er Lovma^ssigbeden i den hele Bevsegelse bragt til
Klarbed, og forst dcrefter kunde man gaa videre og benvende
Opmaerksombeden paa den fuldkomne Udarbejdelse af Lig-
ningen. Gjennem en Rsekke af Prover og Rsesonnements,
der i alle Enkeltbeder er offentliggjorte, kom jeg sluttelig
til folsfende fuldstsendio:ere Lio'nina':

Af de i denne Ligning optagne nye Faktorer betegner
n Tiden udtrykt i Aar efter Oprettelsen af den Internationale
Telegraf (1855) , p det aarlige Fremskridt i Telegrafens
regelbundne Afbenyttelse og D den kommercielle Afstand
mellem Landene. I den kommercielle Faktor bem^rker vi

det nye Udtryk VPxV, der omfatter Persontrafiken og de
regelmaessige Internationale Sarafserdselsmidler (Dampskibe og
Jernbaner).

Af alle de Faktorer, som saaledes samarbejder i den In-
ternationale Trafik, og hvori denne nu kan oploses, reprse-
senterer D — Afstanden mellem Landene — det retarde-
rende Element, den geografiske Faktor, den Magt og Ind-
flydelse, som Xaturforholdene udover paa Samkvemmet mel-
lem Land og Land, og det er denne Faktor, som jeg her
skal noermere omtale.

Xaar man i Almindclighed taler om Afstanden mellem
to Lande, modcr os strax en V'anskelighed. Der er saaledes
mcf^et let at bestemme Afstanden mellem Stockholm os: Kn-
stiania; men hvad er Afstanden mellem Sverige og Norge,
ved hvilkc Punktcr bcgrrendses den, og hvilkcn Retning ind-
tager den saaledes afstukne Linie? Disse Sporgsmaal maa
lorst af^riores, i'orinden Afstanden kan bestemnics 0£c Vajrdien
af Faktoren 1) fastsa^ttes.

368 AFDELXINGEX FOE IXGENIOESVETENSEAP.

Maaske vil BetragtniDgen af hosstaaende lille Figur tjene
til at belyse deu foreliggende Opgave.

\

/

B

/

\

Lad A — B forestille en international, daglig befserdet
Trafiklinie (Postvej) mellem to Lande; Punkterne ^ og ^
repraesenterer da Tilknytningspunkterne i de to Lande, de
Steder, hvor den for begge Lande faelles, internationale Trans-
port horer op, og hvorfra Fordelingen i hvert Land af den
samlede Transport foregaar ad de fra A og B utstraalende
indenlandske Kommunikationslinier.

Det kommer nu altsaa an paa at bestemme Beliggen-
beden af disse to Punkter A og B, der er forskjellige for
hvert Par Lande. Dersom man kunde taenke sig, at et Land
kun havde et Beroringspunkt med et andet, at f. Ex. Sve-
rige kun ved Stockholm stod i kommerciel (postal) Forbin-
delse med Tyskland og i dette Land kun med Lubeck, saa
er det klart, at Stockholm og Lubeck var de for disse to
Lande bestemmende Punkter for Retninsjen af den inter-
nationale Kommunikationslinie Sverige — Tyskland. Men Tra-
fiken mellem de to Lande er fordelt mellem en Maengde
Steder og Havne, der i Sverige ligger langs Kysten lige fra
Haparanda til Stromstad, og i Tyskland paa samme Maade
berorer ikke alene hele Kyststrsekningen ved Ostersoen og
Nordsoen, men ogsaa der, saavel som i Sverige, omfatter
Steder, der ligger inde i Landet. i\lan maa altsaa opsoge
JMidtpunktet i hele denne spredte Bevasgelse, det Sted, der
ligger midt i den kommercielle Trafik, og som jeg bar givet
Kavn af det kommercielle Tyngdejninkt. Hvorledes bestemmes
da Beliggenheden af dette Punkt, i hvilket altsaa Trafiken
mellem de to Lande maa taenkes koncentreret? Ganske paa
samme I\Iaade som Tyngdepunktet i et System af Vaegte,
der her repr^senteres af de kommercielle Enheder eller —
hvad der er det samme — af den internationale Telegraf-
trafik, sammenholdt med den geosfrafiske Position af hver

MADSEN, INTERNATIONALE KOMMUNIKATIONSLINIER. 369

enkelt af de Handelspladser, som deltager i det paagjaeldende
S am k vera.

Xaar de kommercielle Tyngdepunkter for hvert Par Landc
er givne, bestemmes derved Retningen af den ideals Linie
for det daglige^ i^egelmcessige Samkvem, idet den lige Linie
(a vol d'oiseau) eller Storcirkelbuen, som forbiuder de to
sammenhorende kommercielle Tyngdepunkter, angiver Ret-
ningen af den korteste Samfasrdselsvej mellem de to Lande.
iVd denne Vej vil Produktet af Vejlaengde og Transport-
msengde blive et Minimum, Besparelsen i Tid og Arbejde
et Maximum og Yejen selv upartisk, fordi der i liele den
Afvejning, som Metoden gaar ud paa, skiftes lige mellem de
bestaaende Interesser og indrommes de storre Interesser den
dera tilkommende storre Indflydelse paa Bestemmelsen af
Vej ens Retning.

Idet jeg haaber lierved at have klargjort, hvad jeg me-
ner med den rationelle, internationale Trafiklinie oo- den Me-
tode, ved hvilken Retningen af denne bestemmes, skal jeg
nsevne nosfle af de mere interessante oof mserkeliore Tal osf

CJ c o c

Resultater, som er fremkomne under disse Arbejder, og som
paa en slaaende Maade belyser den Udvikling, som Kom-
munikationsvaesenet og Handelsforbindelserne hidtil bar naaet.
Det maatte saaledes forst godtgjores, livilken Stabilitet, der
kunde tillaegges disse ]\Iidtpunkter; thi var denne ringe, vilde
der ikke vaere Noget at bygge paa, de vilde da hvert Aar
staa for sig som et losrevet Hele, hvoraf intet Resultat kunde
uddrages. I Virkeligheden er der imidlertid en overordent-
lisr stor Stabilitet i disse Punkters Belio-aenhed, 02: dette kom
jeg efier ved at anstille folgende Experiment. Aarhus. der
i Danmark nast Kiobenhavn bar den storste Trafik med Tvsk-
land, vil derfor ogsaa naest Kjobenhavn ovc den storste Ind-
flydelse paa Beliggenheden af det kommercielle Tyngdepunkt
i Danmark; jeg firedoblede da Aarhus's Trafik paa Tyskland,
men lod Kjobenhavns og samtlige ovrige Handelspladsers
vaere uforandret. Dette er, som man ser, en stffirk Prove,
men Resultatct var dog kun det, at Tvngdcpunktet i Dan-
mark under denne temmelig usandsynlige Forudscetning da
vilde llytte sig 1 Mil hengere Vest paa. Nu cr det klart.
i2:te Shandinariska NaUtrfflrsharcmotct. 24

370 AFDELNINGEN FOR INGENIORSVETENSKAP.

at 1 Mil i disse Betragtninger aldeles ingen Betydning har;
men Proven viser tillige, at der maa foregaa hojst betyde-
lige Omflytninger i Handels-Interesserne, i Befolkningens og
Kapitalens Fordeling saint gjennemgribende Forandringer i
Samfairdselsvgesenet, forinden de kommercieile Tyngdepunk-
ter kan tsenkes at indtao'e en vgesentlis; anden Plads end den,
der resulterer af de bestaaende Handeisforbindelser.

Vi har altsaa nu set, hvorledes vi kan bestemme Ende-
punkterne for et System af Internationale Kommunikations-
linier for Post-, Person- og Telegraftrafiken, for den lettere
Varetrafik o. s. v., kort sao't for det da^H^'e Samkvem med
orngivende Lande, og vi har set, at disse Tilkuytniugspunk-
ter, de uundgaalige Variationer uagtet, dog for en m.eget
lang Periode kan betragtes som Fixpunkter. Det vil neppe
vaere undgaaet De Herrers Opmgerksomhed, at Grundtanken
i den fremstillede Metode har mes^et tilfaelles med den Frem-
gangsmaade, som den amerikanske Hydrograf Maury an-
vendte i sine Undersogelser om Sejladsen mellem Europa
og Amerika, og jeg gaar nu over til at paavisQ, at den sy-
stematiske Ordninsf af Samkvemmet i den kontinentale Trafik
ogsaa kan medfore betydelige Afkortelser i Rejsernes Varig-
hed. — Det er umiddelbart indlysende, at den Samfserdsels-
vej, der slutter sig saa naer, som Naturforholdene tillader det,
til Storcirkelbuen mellem de to geografiske bestemte Punk-
ter A og B^ er den fuldkomneste, d. v. s. den korteste For-
bindelseslinie, der overhovedet kan tilvejebringes, og at alle
andre Samfserdselsveje, der ligger uden om den rationelle, i
storre eller mindre Grad er Omveje, der tjener sierlige, men
ikke fselles Interesser. Naar man derfor sammenligner Lseng-
den af denne Storcirkelbue med Lagnsrden af den traditionelle
Vej, som forer mellem de samme to Punkter, faar vi et sim-
pelt og letfatteligt Maal for den Grad af Fuldkommenhed,
til hvilken Kommunikationsvsesenet, det daglige regelmaessige
Samkvem, mellem Land og Land har udviklet sig.

Jeg maa her bemoerke, at en fuldstsendig Fremstilling
af samtlicre herhenhorende Undersogelser endnu ikke er of-
fentlio-D-iort, men forhaabentlia: vil fremkomme i et af de
forst udkoramende Hefter af det danske geografiske Tids-

MADSEN, INTERNATIONALE KOMMUNIKATIONSLINIER. 371

skrift; men exempelvis skal jeg her anfore nogle af de fundne
kommercielle Afstaude mellem Sverige og omliggende Lande,
udmaalte ad den traditionelle Postvej og ad den rationelle
Vej, samt angive Forholdet mellem begge; jo mere dette
naermer sig Vserdien 1, jo fuldkomnere er den traditionelle
Kommunikationslinie, og omvendt er altsaa Omvejen storre,
jo mere Forholdet fjaerner sig fra Vserdien 1. — Den »tradi-
tionelle» Afstand mellem Sverige og Danmark udgjor saa-
ledes 46,3 geogr. Mil, Afstanden ad denne rationelle Vej
34,8 geogr. Mil, Forholdet er lig 1,3. — Mellem Sverige og
Norge er Vejlaengderne resp. 73,7 og 50,5 og Forholdet lig
1,5, ligeoverfor Tyskland 124,5 og 84,3 og Forholdet lig 1,5,
Rusland 74,3 og 70,5 og Forholdet ligl,i, England 306, o og
156,4 og Forholdet 1,9 o. s. v.

Kommunikationslinien ligeoverfor Rusland er altsaa, hvad
ancjaar Somraertrafiken, saa naer rationel som mulio^t, oor dette

O ^ CI > ^

kommer ganske simpelten deraf, at det kommercielle Tyngde-
punkt ligger i Sverige i Naerheden af Stockholm, og det til-
svarende i Rusland ved Borga, og at Postlinien ligger tset
ved den li^e Linie mellem disse to Punkter. Forholdet liore-

O CD

overfor England peger derimod hen paa en ganske betydelig
Omvej ; men Vejen gaar jo ogsaa over Hamburg og Ostende,
og det kommercielle Tyngdepunkt i England ligger heller
ikke, som man kunde vgere tilbojelig til at antage, ved Lon-
don, men derimod oppe ved Nottingham, altsaa et betyde-
ligt vStykkc nordpaa.

f]Qo skal nu henledc Opmoerksomheden paa de ret maer-
kelifre Resultat(!r, hvortil man kommer ved- at anvende den
her fremsatte Metode paa en kontinental Samfcerdselslinie.
Baade Sveriges, Norges og Danmarks kommercielle Tyngde-
punkt cllcr Midtpunktet for hvcrt af disse Landes kommer-
cielle Interesser i Tyskland ligger nemlig i umiddelbar Naer-
hcd af Rostock, hvilkct vil sige det samme som, at Strom-
men af det daglige Samkvcm folger do samnie \ cje og for
hvert af de tre nordiske Rigcr fordcler sig ens over hole
Tyskland. Linien A — B forcr for Danmarks Vedkommcnde
fra Holbaik i Nicrheden af Kjobenhavn over Falster og Warne-
miindc til Rostock, der altsaa er dot rationelle Fordelings-

372 AFDELKINGEN FOR INGENIORSVETENSKAP.

Centrum paa tysk Side for Trafiken baade med Danmark og
med Sverige og Norge. Den daglige, vel organiserede For-
bindelse med Rostock er derfor af stor fgelles Interesse for
de tre nordiske Rigers Kommunikation med Tyskland og
derigjennera med Fastlaudet — lad os altsaa se livad man i
Overensstemmelse med Teorien og paa Grundlag af de be-
staaende Kommunikationslinier kan opnaa ad denne, den ra-
tionelle A ej.

Uden at fortabe mig i Enkeltheder, der andetsteds ei
offentliggjorte, kan disse Fordele kort og tydeligt betegnes
derved, at man i Stockholm, Goteborg og Kjobenhavn, d. v. s.
i Sverige og Danmark, vil kunne have Svar paa en Fore-
sporgsel i Petersburg, Berlin og London, d. v. s. i Rusland,
Tyskland og England, 24 Timer tidligere end nu. For Tysk-
lands og Ruslands Vedkommende er dette et ligefremt Re-
sultat af den nye Postvej, medens det for Englands Ved-
kommende tillige er Resultatet af en administrativ Forholds-
regel, der bliver mulig ved at slaa ind paa Vejen over Ro-
stock. For Sverio'es Vedkommende kan disse Fordele i det
internationale Samkvem opnaaes uden nogensomhelst For-
andring i Postvejene; man kan beholde den samme Kjore-
hastighed, de samme Afgangs- og Ankomsttider, og dog
vinde de 24 Timer, naar man blot giver Slip paa den tradi-
tionelie Yej. Hvad Norge angaar, stiller Forholdet sig no-
get anderledes, idet der her maatte foretages nogle Foran-
dringer i Postgangen ; men for Norge vilde Gevinsten da
ogsaa vgere saa meget storre, idet Kristiania vilde i Korre-
spondansen med Berlin, Petersburg og London vinde 34^1^
Time. — De Fordele, der saaledes kan opnaaes ved en mere
rationel og tidssvarende Benyttelse af Samfgerdselsmidlerne,
kommer ikke alene de her nsevnte Lande tilsode, men Tids-
besparelsen straskker sig ogsaa videre til de ovrige Lande,
saasom Osterrige, Schweiz, Spanien o. s. v. og gjennem Eng-
land til Amerika, og Yirkningen af den eventuelle Foran-
drinor i den nu bestaaende Ordnini^ af Postsfancjen vil saa-
ledes komme til at gjselde Samkvemmet med alle de Lande,
der har kommerciel Interesse for os.

MADSEN, INTERNATIONALE KOMMUNIKATIONSLINIER. 373

Med dette Exempel paa de praktiske Resultater som
Metoden kan fore til, naar Naturforholdene stiller sig gun-
stige, kan jeg her afslutte min Fremstilling; men jeg maa
doo; endnu berore en Eo;enskab ved den fromsatte Ligninor
som giver os et Middel til at belyse vor Tidsalders uaflade-
lig fortsatte Bestraebelser for at formindske Afstanden mellem
Landene. Det er nemlig klart, at man, istedetfor at oplose
Koefflcienten C i de enkelte Faktorer: Fremskridt — Tid
— Afstand, 02^ lade Afstanden staa som det konstante Ele-
ment, kan give Koefficienten Formen

Gjennem den stadig fortsatte og numerisk bestemte For-
mindskelse af Vaerdien af Faktoren D bliver vi saaledcs
istand til at prgecisere den almindelige, men mere eller min-
dre uklare Fornemmelse af, at Jorden bestandig bliver min-
dre, og at Landene bestandig rykker nasrmere hverandre.

Tiden tillader ikke at omtale de mano;e andre Faktorer,
der optr^der i det internationale Samkvem, og som er ud-
forlig behandlede i de ofFentligfrjorte Afhandlinger *. For-
inden jeg slutter, vil jeg dog tillade mig at rette en ind-
trgengende Opfordring til mine Kolleger i Sverige og ^sorge
om at henvende deres Opm^rksomhed paa de samlede Re-
sultater af den internationale Trafik og at gjore denne Be-
vaegelse, der er staerkt paavirket af Afstanden og andre Na-
turforhold samt af de Forandrinfjer, som foretajjes til Let-
telse for Samkvemmet, til Gjenstand for exakte, metodiske
Undersogelser. Efter den Erfaring, jeg i Lobet af de sidste
10 Aar bar erbvervet ved mine Undersogelser angaaende
dette Sporgsmaal, tor jog paa Forbaand love ikke alene nye
og overraskende, men tillige for bvert af deres Lande frugt-
bringende Resultater af Arbejdet.

* Samtligc Afhandlinger om Emnet forefindes i Stockholm hos Re-
• laktioncn af Lotterstedtske Tidsskrift, i Kristiania hos Statistiske Central-
I'.uit'au.

374 AFDELNINGEN FOR INGENIORSVETEKSKAP.

Professor AVila>«'DER holl derefter ett foredrag om va-
n a d i 11 :

Bland naturvetenskaperna intager keraien obestridligeii
det framsta rummet i afseende a sin inverkan pa de indii-
striela forhallandena. For nastan alia industrious grenar, med
undantag af de rent mekaniska yrkena, ar den af vigt och
utofvar pa dem ett stort inflytande. I borjan af detta ar-
hundrade framstaldes kemiska produkter nastan endast pa
kemistens och apotekarens laboratorium, men sedan bar till-
verkningen deraf sa smaningom forvandlats till en kemisk
industri, som pa senare tiden antagit stora dimensioner, hvil-
ket gjort, att de kemiska produkterna nu framstallas for ett
vida lagre pris an i forna dagar. Men afven raamnen sanit
affall och biprodukter fran andra tillverkningar, som forut
sasom vardelosa bortkastades och icke beaktades, bar den
kemiska industrien uu tagit vara pa och gjort anvandbara,
sa att man kan saga, att det nu knappt finnes nagot aftalL
som icke pa ett eller annat satt kommer industrien till godo.

For femtio ar sedan upptacktes, sasom Herrarne viil veta,
af professor Sefsteom i Falun en ny metall. I forbigaende
sagdt iir det anmarkningsvardt, att, da man fran de metalliska
kropparne afdrager det antal, som forut var bekant, man fin-
ner, att af de aterstaende ofver halfva antalet eller nagra och
Tjugu aro upptackta af svenskar i Sverige och saledes aro
infodingar bar. Den nya metallen upptacktes af en tillfal-
lighet vid profning af stangjern, tillverkadt vid Taberg i
Smaland. Den beskrefs af Beezelius vidlyftigt med alia dess
foreningar, och bar i korthet sagdt fyra oxidationsgrader,
af hvilka den hogsta ar en syra. Dessa oxidationsgrader hafva
i hogre grad an nagon annan kropps den egenskapen att latt
upptaga syre och lika latt gifva syret ifran sig. (Talaren fore-
visade bar prof pa vanadinsyra i dess olika former.)

Beezelius gaf den nya metallen namnet vanadin till foljd
deraf, att en stor mangd af dess sammansattningar med an-
dra kroppar upptrada i skona, vackra farger. Namnet togs
efter den nordiska skonhetso-udinnan Vanadis. Beezelius
yttrade redan da, att det nva amnet skulle fa en framtid inom

WILANUER, OM VANADIN. 375

tekniken. Harmed har det drojt lange, men hans spadom
liar dock slutligen gatt i fullbordan. I borjan af 1870-talet
faim en engelsman vid namn Lightfoot, att ett preparat af
vanadin i forenino- med amnet anilin ofifver en svart fari^: af
utmiirkt intensitet och som har den egenskapen att vara full-
komligt iikta. Da emellertid forhallandet med vanadin ar,
att det forekommer teraligen allmant utspridt i naturen, men
blott i mycket sma qvantiteter, i brak af procent inblandadt
i andra mineralier, sa gaf detta en annan engelsman anled-
ning att soka framstalla denna kropps foreningar i storre
mangd.

Da vi nil hiir i Sverige hafva ett ramaterial till vanadin
— det ar namligen det slagg, som uppkommer efter Tabergs-
malmens forarbetning till jern — hvilket visserligen iune-
lialler blott litet vanadin, men dock storre Cjvantiteter an som
forekomma i andra lander, sa gaf detta mig anledning att
for tre ar sedan borja arbeta i samma riktning eller att for-
soka uppfinna en metod att framstalla preparat af vanadin i
storre skala, och d^ jag deri lyckades, sa anlade jag i Soder-
manland en fabrik for tillverkning af vanadinpreparat i storre
skala for industriens behof. Egenskapen att kunna astad-
komma svart, s. k. anilinsvart, besitter detta iimne i en otro-
ligt hog grad. Hittills har det hufvudsakligen anvandts till
svarttryckning a bomullstyger, och dertill behofvcs sa litet,
att en del vanadinsyra kan gora 30,000 "a tryckfiirg svart.
Dess verkan ixr saledes i smn qvantiteter mycket stor, och
detta beror pa dess egenskap att, si\som jag nyss niimnde,
liitt upptaga syre och iUer liitt gifva syret ifran sig. Det
ar, niir det anviindcs sasoin fiirgiimne, den transporter, som
tager syret fr3n en kropp och ilyttar det till en annan. Utom
till svarttryckning af bomuUstyg har man jifven borjat an-
vanda vanadinsyra for att dcrmed soka fiirga gam bi\de af
bomull, ylle och silke, och jag vet, att en person hiir i Sverige
lyckats losa denna uppgift, hvad bomullsgarn betriiflar. Det
iir blott dessa fd ord, jag velat siiga, fur att for af'delningen
tillkiiiinagifva, att saleiies en ny fabrikation hiir i Sverige har
iippstiitt, som grundar sig pa ett allall, som i ilere hundra Sr
Icgat obegagnadt, men som nu iindtligen fatt auviindandc.

376 AFDELNIXGEN FOR INGENI6rSVETENSKAP.

Fragan: Hvilka fordringar kunna uppstallas pa
ett godt portlandscement? inleddes af

Ingenior Fe. Berg:

Da jag blifvit anmodad att yttra nagra ord sasom id-
ledning till en diskussion om fragan: »Hvilka fordringar kunna
uppstallas pa ett godt portlandscement», sa fattar jag denna
fragas behaudling vid ett mote sadant som detta pa det satt,
att jag tror, att uppmarksamheten bor fastas vid tre hufvud-
punkter, namligen 1) ett betonande af behofvet att fa en
matare pa portlandscementets viirde, och 2) att man soker
fa ett uttalande om den basta metoden eller mataren pa
cementets varde, samt slutligen 3) att man soker finna ett satt
att anvanda denna matare, sa att den verkligen blir i prak-
tiken af o^as-n.

Behofvet att fa en matare af cementets varde ligger klart
for OSS, om vi betanka, hvilken stor utbredning detta labrikat
efter en jemforelsevis kort tillvaro bar vunnit, visserligen
annu icke sa mycket i vart land, ej heller i Xorge, men i
Danmark. For behofvet haraf talar vidare och i hog grad
den omstandigheten, att detta iimne maste anviindas med den
storsta forsigtighet, emedan stora olyckor kunna uppsta, om
man vid anviindningen af cement far ett fabrikat af under-
haltig beskaffenhet, och afven den omstandigheten, att det
ar af yttersta vigt att noggrant kunna berilkna cementets
styrka. Slutligen visar sig behofvet af en dylik matare af-
ven deraf, att, da sa manga cementfabriker finnas, som ut-
skicka fabrikat af mycket olika beskaffenhet, man maste hafva
en norm for att kunna viilja emellan de olika fabrikaten.
Redan innan man bar i norden kom att tanka harpa, hade
detta behof blifvit insedt inom flere af de stora europeiska
kulturlanderna. For lang tid sedan borjade i England ge-
neral Grant att anvanda portlandscement, och han insag ge-
nast behofvet af att skaffa sig nagot satt att kontroUera de
fabrikat han beo'afrnade.

Latom OSS nu nagra ogonblick fasta var uppmarksamhet
pa fragan att finna en sadan matare. Cementet ar ju ett
kemiskt fabrikat, och det liorcrer derfore nara till hands att

OM POKTLANDSCEMENT. 377

tanka, att dess godhet bestammes bast pa analysens vag, men
man har funnit, att det sattet icke diiger. Dot ar niimligen
icke cementets kemiska egenskaper, som gora det vardefullt,
utan det ar dess fysiska egenskaper, hvilka derfore maste liig-
gas till grund for bedomandet af dess varde. Grant insag
ocksa detta och anstalde direkta undersokningar pa cemen-
tets styrka, sa val for tryck som for afslitning. For omkring
tic ar sedan borjade i Tyskland en kemist, Dr W. Mi-
CHAELis, att arbeta pa att pa teoretisk vag soka bestamma
portlandscementets sammansattning och grunderna for dess
tillverkninsr. Han leddcs emellertid iienom en svensk med-
arbetare snart till kiinnedom om Grants forsok, hvarom ban
skafFade sig noggrann kunskap, och insag da, att man maste
borja med fysiska undersokningar af cementet, hvarefter ban
med sadant allvar slog sig pa denna sak, att man kan saga,
att MiCHAELiS ar den, som har storsta fortjensten af att ce-
mentstillverkningen nu befinner sig pa en vida mera utveck-
lad standpunkt an for nagra ar sedan, samt att han genora
sitt arbete bidrao*it till, att man for narvarande i de fiesta
lander har bestiimda metoder att profva cement och att be-
stamma olika fabrikats varde, sa t. ex. i Preussen, Osterrike,
Ryssland, England samt afven i Sverige, Xorge och Dan-
mark. Att har inga pa ett angifvande af skiljaktigheterna
mellan de normer, som foljas i olika lander, tjenar till ingen-
ting, ty derfor fordras ett specielt intresse och speciella stii-
dier. Profningen tillgAr i korthet pa det satt, att man af
cementet - antincfen enbart eller blandadt med sand — ^ni-
ter stycken i form af en atta. Dessa stycken forvaras sedan
en viss tid sa, att de icke komma i beroring med vatten, och
<ierefter hollas de en viss tid nedsilnkta under vatten. Sedan
afslitas dessa stycken vid bestiimd alder med en brytvdg,
forsedd med en skala, hvarpS, man kan afiasa den styrka, som
dtgdtt for afslitningen. Afven bildas kuber af cement, som
sammanpressas, hvarefter man likalcdes pS, en skala afiiiscr
den kraft, som erfordrats lor krossnini-en. Dessa hufvud-
grunder for afprofiiingen foljas ofverallt, och det iir blott i
de minsta detaljer, som de olika undersokningssiitten skilja
sig Iran hvarandra. Man kan Si\ledes saga, att iViigan kom-

o

78 AFDELNINGEN FOR INGENIORSVETENSEAP.

mit pa den punkt, att gtriden om hum man skall ga till vaga
vid afprofningen blott ror sig om detaljer, icke om principen.
Ofveraa vi nu till den sista delen af f'rasfan, eller hum
man i praktiken skall anviinda denna miitare af olika cements
varde och stvrka, sa mota stora svario-heter, hvilka visser-
ligen delvis aro losta, men pa hvilkas f'ulistandiga losning
det dock annu torde vara skal att rikta sin uppmarksamhet,
sarskildt inom de tre nordiska landerna. Jao- har redan vi-

* —

sat, att cementprofningen blifvit bragt till nagot likartadt
med profningen af andra byggnadsmaterialier, sasom sten,
jern och dylikt, i det att det galler att undersoka dess hall-
barhet for krossning och afslitning, men har emellan fore-
finnes dock iifven en stor skiljaktighet. Leverantoren af sten,
likasom jern- och stalfabrikanten, lemnar namligen sin vara
fardig till anvandning, och den behofver blott underkastas
det direkta hallfasthetsprofvet, men cementfabrikanten lem-
nar ett fabrikat, som icke ar fiirdigt att direkt profvas, eme-
dan det forst maste angoras med vatten eller med vatten och
sand, om det skall anviindas i blandningar. Vi finna saledes,
att vid profning af cement vanskligheter forefinrias, som icke
mota vid profning af de namnda byggnadsmaterialierna, ocli
man blir harvid i sa hog grad beroende af de personer, som
utfora profven, att man maste vidtaga sarskilda atgiirder for
att forvissa sig om, att denna profning blir verkstald med
behorig omsorg och noggranhet. Jag anhaller att har fa
anfora nagra ord ur ett bref fran kemisten Stein i Kjoben-
havn, som af Ingeniorsforeningen derstades fatt i uppdrag
att utfora cementsprofning for Danmark.

I borjan af ar 1879 uttog jag fran vart lager ett cements-
prof och skickade halften deraf till undersokning af kan-
didaten Stein i Kjobenhavn och den andra halften till dr
MiCHAELis i Berlin. Efter nagra manaders forlopp fick jag
svar om hum profven utfallit, och det visade sig da, att under
det att Stein hade erhallit 27,4 kilogr. efter 7 dagar och 36, i
kilogr. efter 28 dagar, hade Michaelis pa samma tider uppnatt
respektive 38, so och 50,15 kilogram. Jag skref da till Stein
derom; han anstalde nytt prof, men fick samma resultat som
forut och skref till mig: »De vil heraf se, at vi dog derefter

OM PORTLANDSCEMENT. 379

komme uogrenlunde i Overensstemmelse med de af Deres
Ing. Hr Lundberg fundnc Tal, raeD iiaa aldeles ikke op till
Hr Dr Michaelis Tal, og jeg maa da henholde mig til en
Artikel af R. Dtcheehoff i ^sotizblatt 1876 N:o 4, hvoraf
fremgaar, at Ovelsen stiger til at kunne bringe frem hojere
og hojere Tal af samme Cement, dog kan jeg ikke tro. at
en saa stor Forskjel som rnellem Dr Michaelis og mine
Resnltater alene kan antao-es at hidrore fra den meget storre
Routine i Tilvirkningen af Provestykkerne».

J\Iin ofvertv2:else ar emellertid, att den af kand. STEI^'
angifna orsaken iir den enda, som i detta fall vallat den
betydliga olikheten uti resnltaterna. Det ar derfore af stor
vigt att fa dessa forsok utforda pa sadant satt, att de med
trygglut knnna laggas till grund for ett bedoraande af olika
cements varde. Det bar visat sig, att forsok, utforda af
enskilde ingeniorer vid deras arbeten, nar det gait jem-
forelser mellan olika cementslag, icke hafva siirdeles stor
betydelse, emedan en sadan ingenior, sa vida arbetet ej ar
sa stort, att en sarskild person med kunskaper for andamalet
antages, icke kunnat skaffa sig tillriicklig erfarenhct for att
utfora profven fullt noggrant. Det iir ju ocksa belt natur-
ligt, att ban vid sin lilla profstation icke liar de resurser
till jemforelser, som finnas vid en storre profstation, som
under en laug tid egnat sig at siidana forsoks utforande.
Detta bar ocksa blifvit insedt i de fiesta lander, ocb mangen-
stiides finnas, sasom niimdt iir, profanstalter, nppriittade an-
tingen af staten eller af enskilde, der cementsprofningen iir
anfortrodd at personer, som liinge egnat sig derat ocb der-
for vunnit nodiu: erfarenhet ocb fiirdiobet. Detta oaktadt
erballas ofta olika resultat vid de olika stationerna, beroende
endast p^ vederborande profvares olika fiirdigbet, ty me-
toderna for afprofningen tiro ofverallt i hufvudsak lika.

Denna skiljaktighet blir storst mellan de stationer, som
utfora en stor miingd prof, ocb dem, som blott utfora ett
litet antal sildana. Derfor forcslogs ocksa vid en komission
i Pctcrs])urg, som jag forra aret dcltog i ocb som skullc
gora forslag till uormer ior profiling af cement for Ryss-
land, af sjelfva f()re?tnndaren for profstatiouen, att man for

380 AFDELNINGEN FOR INQENISRSVETENSKAP.

Ryssland skulle satta fordringarna liigre an for Tyskland,
emedan det sanuolikt skulle droja manga ar, innan man der
kunde erlialla samma resultat som i Tyskland.

Efter dessa meddelanden och korta antydningar om,
hum fragan for ogonblicket star, ber jag att fa yttra nagra
ord ora hvad jag tror, att dess behandling pa detta mote
skulle kunna hafva for betydelse. En diskussion om nor-
merna for profning af cement skulle efter min uppfattning
tjena till ingenting, ty de aro redan sa utforligt diskuterade,
att det endast ar tuppfjiit, som vidare kunna tagas pa den
vagen, men deremot anser jag, att, da alia de tre nordiska
landerna liafva uya anstalter for profning af cement, af
hvilka anstalter Dan marks ar den aldsta och mest utveck-
lade och Xoro-es under bildande, och da alia dessa anstalter
iinnu aro ganska litet utvecklade i jemforelse med motsva-
raude inrattningar i de storre landerna soder om oss, det
vore lampligt, att vara lander bestamde sig for att utskicka
na2;ra personer, som i de lander, der denna konst ar bragt
till storre fuUkomlighet, utbildade sig till skicklighet i ce-
mentprofning. Detta tror jag iir det enda sattet att pa na-
o-orlunda kort tid kunna erhalla verklio-t tillforlitlio;a och
for det praktiska fullt anvandbara resultat. Jag vill derfore
sluta med att betona behofvet af, att i vara tre nordiska
lander metoden for profning af cement och fardigheten uti
att utfora profningen matte vinna utveckling, hvilket bast
skulle kunna ske derigenom, att t. ex. en person fran hvart-
dera landet utsandes till Tyskland, der denna fardighet ar
mest utbildad, for att grundligt satta sig in uti allt hvad
som angar metoden for profning af cement samt skafFa sig
fardighet att utfora profven. Vigten och betydelsen af, att en
sadan fardio-het snart matte komma att forefinnas inom vara
lander, larer nog hvar och en inse, som antingen sjelf ar
an van dare af cement och derfore onskar hafva tillforlitliga
uppgifter for att kunna bedoma det cement han begagnar,
eller den som handlar med cement, emedan ett genom fel-
aktig afprofning framkalladt daligt resultat for 'honom kan
medfora stora forluster, under det att ett tillfalligt godt
resultat for ett annat vida underlagset fabrikat kan leda

OM POETLANDSCEMENT. 381

till, att dess fabrikant orattvist erhaller stor afsilttuing for
sin vara.

Direktor Dellwik:

Jag ber endast att pa det lifligaste fa instamma med
ingenior Berg deri, att det ar af den allra storsta vigt, att
de personer, som skola skota afprofningen, blifva val in-
ofvade. Hum val beliofligt detta ar, bar jag sjelf baft till-
falle att ofvertyga mig om under den tid jag forestatt prof-
anstalten vid Liljebolmen, der en maugd ceinentprof tinder
de tva sista aren blifvit iitforda. Den person, som baft att
tillreda dessa cementprof, bar namligen tmdan for undan
vunnit biittre bandlag dervid, bvaraf foljden blifvit, att samma
cementslag nu ger fordelaktigare resultat, an som erboUos
for tva ar sedan. Afven bar jag erfarenbet om, att olika
resultat erballits vid profning pa olika stallen ocb genom
olika personer af ur samma karl taget cement. I likbet
med ingenior Berg tror jag ocksa, att full samstiimmigbet
endast kan erballas pa det satt, ban foreslog, namligen att
en person fran bvart ocb ett af de tre liinderna skickas ut
just till ]\IiCHAELis, som i detta afseeude bar den storsta
erfarenbeten.

Inspektor x\mbt oplyste, at man vcd Staden Kjoben-
bavns offentlige Arbejder havde benyttet Steins Labora-
torium til Foretao-else af Cementundersosfelscr efter de af
den dervajrende tekniske Forening vedtagne Xormer, der
i det v^sentlige stcmmede mod de i Tyskland fastsatte.
Da Resultaterne af Undersogclserne bleve benyttede til at
kontrollere, om den Icveredc Cement svarede til den af
vedkommende Levcrandor for Kontraktens Afslutuing le-
verede Prove, var det magtpaaliggende at kjeude, bvor noj-
asrtiirt Provcrno kun(U' ud fores, Of? derfor bavdc man af
Steins Laboratorimn i'orlangt opgivet ikke blot Gjennem-
snittenc af Brudviugtenc for de vod Normcriie fastsatte 10
Provestykker, der skulde sonderrivcs vcd bver I ndersogclse,
men Brudviegten for bvert cnkelt Provcstykkc. Det bavde
da vist sig, at Afvigclserne mellem Resultaterne for de en-

382 AFDELNINGEN f6r INGENIORSVETENSKAP.

keltc Provestykkers Modstand mod Sonderrivning vare me-
o-et smaa, saa at man ikke risikerede at begaa nogen Uret-
fserdis;lied ved at gaa ud fra Gjennemsnitstallene, isaer da
der jo selvfolgellg altid blev indrommet en lille Tolerance.
Det syntes derfor heller ikke Taleren at vsere noget foru-
roligende i, at de forskjellige Undersogere for samme Ce-
ment fik afvigende Resultater, da der jo kun var Tale om
Sammenligning mellem forskjellige Varers Godhed. Man
behovede ikke at sonde Folk til Tyskiand for at Isere at
tilberede Provestykkerne; men man maatte blot sorge for
altid at benytte de samme Personer til Undersogelserne.
Forsaavidt det drejede sig om Bedommelsen af de Tilbud,
der fremkom ved Licitationer, brugte man ved Kjobenliavns
Kloakvaesen at forlange indsendt en Provetonde samtidig
med hvert Tilbud, der skulde vsere bindende i 6 Uger; i dette
Tidsrnm gjordes der Undersogelser med de tilbudte Ce-
menter, og endelig sammenholdtes Resultaterne af Styrke-
proverne med Priserne, hvorefter Valget retfserdigen kunde
trasffes, og Provetondens Styrke og ovrige Forhpld regnedes
da som Norm for hele Lcverancen.

Ingenior Fe. Berg:

Pa samma gang som jag maste medgifva, att dessa tals
hojd icke iir nagonting, som ar vardt att siirskildt efterstrafva,
far jag dock anmarka mot den siste talaren, att, ehuru talens
hojd icke har nagonting att betyda for sadana ingeniorer,
som en liiogre tid sysselsatt sig med att lata profva cement,
den dock vid kop af cem.ent har sin stora betydelse for den
stora allmanheten, som icke varit vand att lata profva sitt
cement och derfore tror, att dessa tal arc absolut riktiwi.

Jag har forordat der.na sak icke derfore, att den ar nod-
vandig for de herrar ingeniorer, som sta i spetsen for stor-
artade arbeten for statens eller natron stads raknino", utan
pa det att profningen af cement matte fa betydelse icke
blott for det stora arbetet utan afven for den aHmanna for-
brukningen. Sasom sakerna nu sta scr man namligen, huru
allmanheten oupphorligen blir bedragen, derigenom att tal
for den anforas, erhallna fran olika station ei'. Det iir sa-

OM PORTLANDSCEMENT. 383

ledes ur den syDpunkten, som jag tror, att de atgarder, jag
tillatit mig att fororda, kunna hafva sin betydelse, och jag
ser saledes saken fran en helt annan sida an den forre ta-
laren, hvarfore det icke ligger nagon verklig opposition i
det, som jag nu liar anmarkt.

Inspektor Ambt var i det Vaesentlige enig med Berg.
De raindre Forbrugere lod jo i Virkeliglieden sjelden Ce-
menten prove og kunde altsaa nok blive vildledte ved at
sammenligne Tal hidrorende fra forskjellige Provningssta-
tioner; men Taleren haabede, at man sliittelig skulde kunne
komme ind paa den samme Fremgangsmaade, der var gjen-
nemfort med Hensyn til Salget af kunstig Gjodniug, nemlig
at de fleste Fabrikanter oo^ Forbandlere lod deres Lao^ere
imderkaste Kontrol af" et bestemt Laboratorium, der fik Ret
til at offentllggjore Resultaterne af dets Prover, og saa vilde
der jo vsere naaet en virksom Sikring af de mindre For-
brugere; men for at naa derhen maatte de store Forbrugere,
uavnlig Staten og Kommunerne, gaa i Spidsen for at node
de mange dertil uvillige Fabrikanter til at underkaste sig
en saadan Kontrol. Muligvis vilde det i saa Henseende
vaere nyttigt, saaledes som fastsat ved Leverancer til Kjo-
benhavns Magistrat, at lade Leverandorerne betale Omkost-
ningerne ved Undersogelserne i et naermere fastsat Omfaug,
f. Ex. en Prove for hver 100 leveredc Tonde; thi blev dette
almindeligt, vilde det ligefrem vaere profitabelt for Fabri-
kanterne heller at lade Lao-renc kontrollere.

Fjerde sammankomsten.
Onsdajreii (leu 14 jiili kl. 10— 1 J.

Ingenior S. Lovkn hoU ett foredragom batkonstruk-

t loner.

1

384 AFDELNINGEN FOE INGENIORSVETENSKAP.

Harefter inleddes ofverlaggningen om fragan:

Hvilka utsigter hafva segelfartyg att bibehalla
sig sasom transportmedel i j em for else med ang-
fartyg? af professor Angstrom, som yttrade:

Pa dagordningen star nu denna fraga: Hvilka utsigter
hafva segelfartyg att bibehalla sig sasom transportmedel i
jemforelse med angfartyg?

Oaktadt jag framstrllde denna fraga, har jag mycket litet
att till svar dera anfora. Da emellertid denna fraga ar af
stor vigt for Sverige och Norge, vore det onskligt att af-
delningen ville egna deusamma sin uppmiirksamhet; heist
jag ar ofvertygad om, att personer finnas bar narvarande,
som angaende det framstalda sporsmalet kunna lemna vig-
tiga upplysningar.

Utan att ega nagot sarskildt stod af sakuppgifter for
mitt anta2:ande forefaller det mig; sannolikt att:

pa fraktleder med storre och standigt sakra lasttillgangar,
dessa fraktleder ma i ofrigt vara langre eller kortare,

vid centra for de stora fraktomsattningarna,

for laster, som med relativt storre latthet kunna lastas och
lossas,

afvensom for laster af hoo;re viirde i allmanhet och som sa-
lunda kunna tala vid hogre fraktpriser,

komma dngf arty gen att snart belt och ballet uttranga segel-

fartygen. Men deremot tror jag, att:

pa mera aflagsua farvatten,

pa platser med mera tillfalliga lasttillgangar,

for mera svarintaodiaa laster,

afvensom for laster, som till foljd af relativt mindre varde

maste betino-a billio' frakt,
samt slutligen pa farvatten med under vissa tider konstanta

vindar,

skola segelfartyg en allt fortfarande komma att erhalla an-
vandning och salunda atminstone tills vidare forsvara sina
platser.

SEGELFARTYG I JEMF6rELSE MED ANGFARTYG. 385

Hiirvid ber jag dock att fa tilliigga, att jag med scgcl-
fartyg ej cnsamt afsctt triifartyg, utan ilfven sadana afjcrn
och till och med foretriidcsvis dessc senare.

Scgelfartygen af jern besitta ncmligen, efter mitt for-
menande, i forhallandc till det andra slaget af segclfartyg
flere foretriiden, som atminstone for dem pa manga frnkt-
Icdcr tordc underlatta tiiilan med angfartygen.

Dcssa fordelar aro hufvudsakligcn foljande:
de ega storre rymlighet vid samma yttre dimensioncr,
dc crlialla mindre vigt under niimnda forhallanden,
de erbjuda salunda af bada dessa orsaker storre lastdryghet,
fartygen blifva styfvare och tatare,
de blifva mindre ofta iinderkastade behofvet af reparationcr,

jemte det
att kostnad for skrapning och rengoring blir mindre ixn for

underhall och ombyte af kopparforhydning.

Mojligen blifva derjemte till och med sjelfva fartygen
billigare, da de byggas af jern, an om man anviinder trii
sasom byggnadsmaterial.

Direktor Franckel:

Min asigt ar, att dcnna fraga iir af mycket storre vigt,
an man i allmiinhet iir bojd att tillmiita den, och det ickc
allenast for oss i Sverige, Norge och Danmark, utan iifven
for de ofriga europeiska liinderna. Jag tror niimligen ickc,
att man nog med silfror gatt in i fragan for att pa detta
satt se de fordelar eller dc oliigenhcter, som anviindandet
af segclfartyg eller angfartyg kan medfora. Om man emcl-
lertid ser pa. den erfarenhet, som i allmiinhet vunnits i detta
afseende, sfi kan num tryggt p^sta, att for all j^^f'sontrafik
bor allt hvad segclfartyg hetcr kunna anscs slopade, ty till
och med for de allra minsta distanser anviindas nu allmiint
ilngfarty^. Iliir giiller dctsamma. som for nagra dagar sedan
yttrades med afseende pil anvilnchindt^ alvind sasom drifkraft
i jcmforelse med angkraft, niimligen att vindkraftcn iir n;\-
gonting yttcrst oberiikneligt och opalitligt samt dcrforc ofta
oanviindbart. Jag f(>rcstiillcr mig dcrforc, att med den for-
dran pa regelbini(k'nht;t, som man nu uppstiiller iifven for

iJ.fc ShiiiiiliiKirhhd Suturfitrnkanmiitrl . ^'^

386 AFDELNINGEN FOR INGENI6rSVETENSKAP.

godsti^ajiken, segelfartygen iifven i detta afseende kunna ari-
ses pji fallrepet. Afven med afseende pa de vida storre
qvantitetcr gods, som angfartygen kunna befordra — ocli
vigten hiiraf stegras i samma man, som forbindelscrna de
olika liinderna emellan tilltaga i liflighet — tror jag att de
sa smaningom uttranga segelfartygen. Vidare iir det min
ofvertygelse, att de lander, som tidigt ofverga till anviin-
dandet af angfartyg, siirskildt for den storre transporten,
hafva stora och goda utsigter att kunna icke blott behalla
utan ilfven forstora sina handelsomraden. Hvad marine^i
betraffar, sa aro iifven der segelfartygen sa godt som slo-
pade; atminstone iir numera nastan intet forsvar baseradt
pa scgelfartyg. Hvad sedan angar det inflytande, som segel-
fartygen annu skuUe iitofva pa trafiken pa insjoar, sa finna
vi, att under det man med en stor skuta blott kan befordra
en liten qvantitet gods, sa kan man formedelst en belt liten
bogserbat pa blott 3 eller 4 hastkrafter fortskaffa flere gan-
ger sa mycket gods, och man bar da tillika den stora for-
delen att battre kunna berakna tiden for godsets framkomst
till bestiimmelseorten. Afven pa de stora europeiska far-
vattnen, der man forr anvande segelfartyg, borja nu ang-
batar att mer och mer intaga deras plats, och det tyckes,
som om rederierna for segelfartyg allt mora borjade komma
under fund med, att det ar en dalig spekulation att ned-
liigga stora kostnader pa byggandet af segelfartyg, atminstone
i och for den storre transporten. Jag tillater mig att hiir
anfora nagra siffror for att visa forhallandet mellan segel-
fartygens och angfartygens antal och dragtighet i England
ar 1878. Tontalet, som nybyggdes under detta ar, utgjorde
for segelfartygen blott 105,000, under det att det for ang-
fartygen gick upp till 283,000, och mot ett antal af endast
192 segelfartyg svarade icke mindre an 424 angare.

Jag kan derfore icke tanka mig annat an, att med den
dyrbara utrustning, som ett segelfartyg numera kriifver, och
med de stora framsteg, som gjorts i afseende pa angbatarna,
sa val hvad betriiiFar billig och andamalsenlig konstruktion
af deras maskiner som ock minskad bransleatgang, ju mera
.angbatarna saledes nilrma sig sin fullkomlighet, desto mera

SEGELFAPvTYG I JEMFORELSE MED ANGFAETYG. 387

skola dc uttriinga segelfartygen och derigenom gora bade
trafiken och handoln en stor tjenst. Jag tror derfore, att
det vore onskligt, att vi ingeniorer forsokte med sifFror visa,
hum saken i detta fall raer och mer staller sig till fordcl
for angbatarna och till nackdel for segelfartygen, sa att pa
de inomeuropeiska farvattnen inom kort snart sagdt ingen
transport kommer att ske med segelfartyg.

Hum vigtiort detta skulle vara siirskildt for de nordiska
liinderna, der plattillverkning drifves i stor skala och der
en stor industri for byggandet af angbatar finncs, behofver
jag icke fiista uppmiirksamheten pa. Det iir saledes niin
asigt, att Sverige och Norge aro dc lander, som bora ga i
spetsen for det framsteg, tiden mer och mer syncs fordra,
nilmligen att ersatta segelfartygen med angfartyg.

Ingenior S. Loven anmarkte forst mot den foregaende
talaren, att denne blott fast sig vid de fartygsformer, som nu
funnes, men dervid forbisett, att atskilliga revolutioner tid
efter annan egt mm pa det omradet, och att mojligen iinnu
flcre kunde komraa att intriifFa. Vidare papekade talaren,
hurusom, pa grund af de skandinaviska kusternas egendom-
liga beskaflfenhet, uppfylda sasom de aro med skar och om-
gifna af vikar, bcfolkningeu derstades redan fran barndomcn
vandc sig vid att vistas pa sjon och uthiirda sjolifvets alia
bcsviirligheter och vedermodor bilttre iin na<]^ot annat folk.
Ilcla denna snart sagdt medfodda fortrolighet med sjon och
j^jenom trilc^cn ofnin^: vunna stora skicklifj;het i scMino-skon-
sten hos var kustbefolkning skulle vara slopad i samma
6fjonl)li('.k man ])eslote sijr fitt ofverfja till att anviinda anjr-
fartyg i stiiUet fch- segelfartyg.

I var kustbefolkninf^s stora sioduixli(jhet hade vi dock
enlifjt talarens i\sif{t en verklig nationalrikedom, som vi, i
atiillct f()r att psl detta siitt forskjuta, sorgfjilligt bordc taga
vara pA. Det skulle derfrn-e l)lifvii talarens uppgift att visa,
att clcnna befolkning Tit sig l)yggt batar, som kun(h^ liiggas
till grund fiir moderna ocli ilndamjllscuiliga fartyg, samt att
den likaledes :\t sig utarbctat ctt system att skota och fora
scgel, som kundc gii'va uj)pslag till en ny utveckling al

388 afdelningen f6r ingeniorsvetenskap.

denna konst. Att yi nu liite angbatar ga pa bestamda tider,
vore blott ett tillfallic't sakernas tillstand. hvilket icke till-
liitc transportmedlcn att mcd minsta kostnad utveckla stor-
sta mojliga kraft.

I samma man vi larde oss att biittre kanna de klimatiska
forballandena, vindarnas styrka pa olika tider ocb vid olika
hojd ofver vattnet, ocb i samma man segelfartygen ocb scg-
lini^skonsten blefve sa utvecklade, att man kunde beoarrna
vindens alia olika grader af styrka fran den starkaste storm
till den svagaste bris ocb mojligen iifven genom att slappa
upp medforda ballonger uppfanga viud i de bogre luft-
lagren, skulle nya forballanden intrada i afseende pa fort-
skafFningsmedlen. Vart land, som icke eger namnviird till-
gang pa stenkol, bade ingen ratt att kasta bort den skatt,
naturen gifvit det i kiistbefolkningens sjodugligbet, utan
det vore just den bildade delen af nationen, som vore skyl-
dig att taga upp ocb ytterligare fuUkomna de erfarenbets-
ron, som i afseende pa batbyggnad ocb batsegling gjorts af
fiskare ocb i allmiinbet de liigre klasscrna.

Norrmannen bade forsokt att mod stod af sin utmarkta
sjomannaskickligbet gora inbringande de fartyg, bvilka af
audra ansetts utslitna ocb odugliga, men iifven detta lo-
nade sig icke lilngre. Man borde derfore kasta bort den
gamla fartygsformen ocb siitta nagot nytt i stallet. Tiden
tilliit emcUcrtid icke talaren att narmare angifva detaljerna
af den nya riktningen, men sa myckct ville ban saga, att
ban ansag dem kunna bilrledas ur den bobusliinska bat-
form en.

Ingenior Neumann ansaa Sporgsmaalet ikke som et vi-
denskabeligt, men som et rent praktisk, idet det ikke var
Sejlskibenes Konstruktion — som Loyen fremboldt — , der
var afgjorende for Sporgsmaalet, om disse skulde vinde
Haevd i den almindelige europseiske Handelstrafik, ellerikke;
men det var Spekulationen, som forlangte, at man uafbaengig
af Vindens Retning og Magt skulde faa sine Varer from
til en bestemt Tid for at kunne bcnytte de til enbver Tid
stedfindende Konjuukturer. Dette var navnlig Tilfaildet med

SEGELFARTYG I JKMFOIiELSK MED ANGFARTYG. 389

Hensyn til de Ens eget Sted naermcst liggcndc llandcls-
pladse, og derfor havde ogsaa en hel Del Skibsrederc i den
senere Tid bcgyndt at benytte Dampskibe i den na^rmeste
europaiiske Handelstrafik. Taleren oplyste, at ban, da ban
crfarede, at dette Sporgsmaal vilde blive diskutcret, strax
havde soo^t Underretnino" bos en af sine Skibsredervenncr
i Bergen om, bvorledes Forboldet mellem Sejl og Damp
stillede sig dersteds. Han bavde modtaget folgendc Svar-
telegrani : »Dampskib 25,000, Sejlskibe exclusive indenrigs,
fiskcri gaaende 55,200 Tons». Den bergenske Handelsflaade,
der altsaa for Tiden talte 33 % Dampskibe, oo;edes aarlig med
Dampskibe, ikke alene saadanne, der var beregnede paa
laeno^ere Farvande, men fornemmelio: med saadanne, der var
bestemte for Fart i Middelhavet og Ostersoen. Til denne
Fart leverede Ber":ens mekaniske Va^rksted Sklb af en es^en
Konstruktion af ca. 750 Tons Storrclse med en Fart af 8
Mil og et Kulforbrug af 6 — 7 Tons i 24 Timer; disse Skibe
iiavde vist sig som sa?rdeles gode Handelsskibe, de kunde
flyde iud i alle Havne i Ostersoen, Middelhavet og Adria-
terhavet. Konstruktionen af disse Skibe maatte i Alminde-
lighcd vaere indrettet efter de Havne, hvor de skulde tra-
fikcre. Brugen af Dampskibe havde ogsaa medfort visse For-
andrlnger iland af Hensyn til en hnrtig Udlosning, saaledes
nemlig at Pakhusene var blevne indrettede paa at give saa-
kaldet steam-ship-dispache. Intet vilde vsere ivejen for og-
saa at indrette storre Sejlskibe til hurtig Udlosning ved at
stille en Donkey-Kjedel ved Liigen og bruge en steam-winch
til Losning, til at hive Ankeret o. s. v. — for saa vidt kunde
Sejl- og Dampskibe; stilles lige. Sporgsmaalet, om Sejlski-
bene vilde kunne holde sig paa de lange Farvande, kunde
Ingen endnu af'gjore; men dot maatte tages med i Betragt-
ningen, at paa disse liavde Sejlskibcne en Hjielp i \ ind-
forholdcne, saaledes paa de ovcrsoiske Farvande af Pas-
satcn, 02^ man mnatte under disse Betinjxelser kunno noufot
nojagtigere udregne Skil)ets Fart eller Ankomst til ved-
kommende Bestemmelsessted. Dcii Ilindring, som pan saa-
danne Rejser indtraadte for Sejlskibe dervcd, at de skulde
over ct stille Belte, hvor de ofte maatte liiXire u<;evis 0^;

390 xy'DELNINGEN FUl! INGENIOIISVETENSKAP.

afvente Lejllglied til at komme over, troede Ttilcren maatte
kunne ha3ves ellcr ialfald forringes, naar de var forsynede
med en Donkey-Maskine til Udlosningen, hvilken da ved
en eller anden Indretning maatte kiinne anvendes til at
propellc Skibet smaat over dette Belte, saa at man her kuude
va^re uaf'haengig af Vinden. Taleren troede, at der cnduu
vilde gaa nogen Tid, inden Handelsforholdene medlorte, at
man ogsaa paa de lange Farvande benyttede Dampskibe til
at fremfore Varer. Taleren sluttede med at auf ore, at man
i Bergen antog, at man uetop nu liavde en lieldig Kon-
junktur for sig paa de lange Farvande, idet den store Ton-
nage af Sejlskibc vilde fiude en fordelagtig Anvendelse i
Guanotraden efter Slntniugen af Krigcn mellcm Peru og
Chili.

Kapten Caelsund:

Detta iir en irauska inveeklad frao^i, som icke kan
direkt losas, ty pa ett stilUe fordras angfartyg oeh pii ett
annat segclfartyg. Pa vara kuster hafva angfartyg borjat
att sa smaningom uttriinga segelfartygen, men det ilr ilnnu
langt ifran, att de lyekats belt oeh ballet utestiinga dem. Pa
den vestra kustcn fraktar man iinnu i das med mindre sesfel-
fartyg alia de varor, som tala vid en lilngre transporttid,
oeh detta af det skill, att frakten da blir betydligt billigare,
iin om man skulle siinda dem per angbat. Af samma skal
torde man ocksa alltjemt komma att frakta gods med segcl-
fartyg pa de viigar, der man kan riskera, att liggdagarna
skola blifva manga, sasom t. ex. i guanotraden, ty Here oni-
stiindigheter sasom drygare rantor oeh amortering a kapitalet,
afloning at maskinister, reparationer a maskinen oeh dylikt
gora, att det iir dyrare att anviinda angfartyg. Dessutom
fordras det, att en angbat skall hafva ett visst hogre tontal
for att kunna biira sin maskin.

Vi hafva pa senare tider borjat vinna en storrc er-
farenhet i bedomandet af vindarnas gang o. s. v. Visser-
ligen hafva de meteorologiska observationcrna iinnu icke
ledt till vigtigare praktiska resultat, men det- iir att hoppas,
att de i en framtid skola kunna bringas till siidan fuUkom-

SEGELFARTYG I JEMFOKELSE MED ANGFAKTYG. 391

lighet, att vi vida bixttrc, iin som nu iir mojligt, kiiiina draga
iiytta af vindarna. Vidare kunna vi ju mojligcn forbattra
tackliagcn pa vara segelfartyg, sa att vi biittrc taga upp
vindkraftCD, och forsta vi att gora det, sa ar dct bra, ty for
att fa briinslc till angmaskiner maste man ju mod dryga
kostDudcr griifva sig djiipt ncd i jorden efter stcnkol, uiulur
det att var Herre later vinden fritt spela. De vindstilla
biilten, som liar och der forekomma, aro visserligen svara
att passera, men afven den olixgenheten torde, pa satt den
f'oregaende talaren antydde, mojligcn kunna afhjelpas. Ofver
hufvud tai^et iir det blott en ekonomisk frajxa, liuruvida man
bor anviinda segelfartyg eller angfartyg. Har man en direkt
regulier trade, och iir man viss pa att vid framkomsten
till bestiimmelseorten kunna f'A, aterlast af gods eller passa-
gerare, da bor man anviinda angfartygr men iir det ovisst
livad last man kan fa, och kan man riskera att fa manga
liggdagar, sa iir det fordelaktigast att anviinda segelfartyg,
iif'ven sasom de nu ilro inriittade. Men hvarfore icke soka
att forbiittra iifven dem, ty siikert iir att iifven de ku/tna
forbiittras ?

Direktor Feanckel:

Jafj kan icke forsta inijenior Lovens anmiirkninijar mot
den i'ramstiilda asi^^jtcn, att en 6fverii^iin<j^ till anviindandc af

O ' DO

angfartyg i stallet for segelfartyg skulle vara ett framsteg,
ty det iir viil odisputabelt, att, om de teorier, som hau hiir
sa sakrikt for oss har utvecklat om att gifva biittrc form at
vara segelfartyg, iiro tillilmpliga, de viil ocksa i iinnu hogrc
grad maste vara tillilmpliga pii vi\ra angfartyg; och dii der-
till kommer, siisom flere talare framhallit, att det tyviirr hiir
icke blott iir friiga om den teoretiska nytta, som en viil kon-
strucrad biit medfiir, utan iifven om den ekonomiska sidan
af saken, som hiir vid lag spelar en mycket stor rol, sii kan
jag icke forsta annat, iln att han maste mena, att hcla an-
vilndandct af ;\ngfartyg skulle vara ett ofvergi\cnde ondt,
som smiiningom skall foisvinna. Jag kan dock icke inse,
hvarfore vi icke lika vid skuHe eiina vara omsorixer at full-
komnandel af dvl ena som det andra slaget af batar eller

392 AFDELNINGEN FUlt INGENlUUSVETENSKAP.

hvarfbr vl Icke lika myckct skullc bemoda oss om att kon-
struera sjelfva baten som maskinen val. Af dcssa skill vid-
hallcr jag min asigt, att angfartygen pa grund af den storre
rcgelbundcnhct, hvarmed de befordra trafiken, tills vidarc
atminstone hafva en storre framtid an segelfartygen.

Har bar vidare blifvit yttradt, att dct flnnes vagar, der
angfartygen icke kunna uttriiuga segelfartygen, emedan frak-
terna pa de senare aro sa betydligt mycket billigare. Ja,
det iir ju naturligt, att en sa stor fraga som denna icke kan
fullkomligt besvaras pa en dag. Jag vill ocksa medgifva,
att det torde droja lange, innan den af mig framstiilda asig-
ten koinmer att fullt forvcrkligas, men jag ar ofvertygad
om, att ntvecklingen gar i den riktningen. Hvad emcllcrtid
betraffar de s. k. billigare frakterna, sa tror jag, att, om man
noga granskar alia de olika omkostnader, som dervid aro
att taga i bctraktande, man shitligen skall komma under
fund med, att dct skulle varit mycket billigare, om man
fraktat godset med angbat, ty undcrballet for ett scgelfartyg
anser jag vara fullt jemforligt mod underhallet af en ang-
bat, under det att angbaten ju lemnar en vida storre kapital-
afkastnincr. Dessutom kunna iu anojbatarna o;ora vida tii-
tare resor o. s. v.

Det har vidare blifvit sagdt, att vindkraften skulle vara
en billigare kraft, och att man derfore borde anvanda den.
Hartill maste laof, med all aktninfr for ofrio^t for de under-
sokningar, som pa senare tider borjat anstiillas for att ut-
rona vindarnas gang, deras styrka o. s. v., svara, att jag
anser den tid annu vara langt aflagsen, da ett scgelfartyg
kan parakna att ixora lika reo;clbundna turer och komma lika
siikert fram pa bestiimd tid som en angbat.

Jag tror silledes icke, att hiir blifvit anforda nfigra verk-
liga skal, som tala for, att man skulle vidblifva segelfartygen,
derfore att de finnas och derfore att de aro baserade pa gam-
mal hafd, utan framstcget ligger deri, att man tillser, pa
livilka trader man kan anvanda angbatar for att blifva segel-
fartygen qvitt.

SEGELFARTYG I JEMFOllELSK MED ANGFARTYG. 393

Ingcnior Neumann maatte protcstere mod den Ytring
af LovEN, at dcr i deo norske Handelsflaade fandtes en hel
Del oramle Skibe, oo- at de Forsofj, som med dem var an-
stillede, ikke havde bragt noget godt Resultat. Den norske
Handelsflaade bestod kanske va^scntlig af nye og vel kon-
struerede Skibe, og hvad speciclt Bergen angik — som Ta-
leren bedst kjendte — , havde Skibsbyggerne Dekke og Gran
bygget en Flaade, der visselig vilde hsevde sig en ha^derlig
Rang overalt, livor den kom frem.

Inffenior S. Loven hade redan, nar ban for najxi'a dai{ar
sedan blef uppmanad att halla foredrag inora afdelnlngen,
foriitsett, att mangen skulle hafva skattat bans meddelande
liogre, om det ledde till nagra genast tilliimpliga praktiska
resultat. Han hade emellertid blott talat om det, som lage
fram i tiden, och betraktade sitt anforande pa siitt och vis
sasom ett supplement till Overkrigskommissaer Madsens for
ctt par dagar sedan hallna foredrag. De framstalda anmiirk-
ningarna ansag ban sig icke bora till besvarande upptaga.
Endast med anledning af en bland dem ville han yttra nagra
ord for att icke blifva missforstadd. Det hade visst icke
varit bans mening att saga, att de norska fartygen voro
daliga. Han liade tviirt om sjelf sett en hel massa utmiirkt
vackra norska skepp. ^len deremot hade han yttrat, att de
norska sjomilnnen kunde skota sadana fartyg, som ingen
annan kunde anviinda, och detta liindc ju dem till bcrom-
mclsc ilfven om donna sista anstransfninef icke liinfjrc visadc
sig lonande.

Talaren hade hort, att det iifvcn i Xorsfc icke bctalade
sig att bygga segelfartyg, och derfore hade han framstillt den
satscn, att om segolfartygen skulle vinua framtiden igen,
sa maste de byggas eftcr en ny modell Iluruddii dcuun
modell borde vara, lage dock ilnnu forborgadt i framtiden.
Dc bohusliinska skilri!fardsbi\tarnas I'ormcr kunde dock, en-
licTt hvad talaren i sitt foredraf; om batkonstruktioncr bade
vclat visa, tagas till utgangsj^unkt.

394 AFDELNINGEN FUK INGENlortSVETENSKAI'.

Ov(jrkrigskommissa3r Madsen beklagede, at ban ikke
havdc kunnet vuerc tilstede ved Begyndelsen af Forhand-
lingcu af dette Sporgsmaal, for hvilket ban nairede den
storste Interesse, og i Forbindelsc med hvilket ban troede
at kiinne meddclc no2;le Momenter, som maatte tra3de ial-
fald modificerendc til, naar der var Tale om Sejlskibe con-
tra Dampskibe og omvendt. Dette Sporgsmaal kundo lige-
som Here andre belyses ved Hja^lp af de exakte Undcr-
sogelser og Trafikligninger, soin Taleren forleden Dag bavde
fremlagt. Naar man — for at tage Sporgsmaalet rent prak-
tisk — skulde forsende Varer, f. Ex. til en Va^rdi af 1
Mill. Kr., mellem to Lande, kiiude Forsendelsen ske enten
i en eneste eller f. Ex. i 1,000 eller 10,000 Porsendelser;
iVntallct af de enkelte Forsendelser, bvori Vareomsa^^tningen
fordelte sig, indbefattede ban under Benasvnelsen Fornien
for Vareomscetninc/etL eller deii hommercielle Organisation.
Denne var af stor Betydniug ligeoverfor Transporten, idet
natiirliiji"vis en Varcomssetniufy, der foreo-ik i faa enkelte For-
sendelser, altsaa i storre Partier, ganske anderledes egnede
sig for den store Skibsfart, altsaa ogsaa for Sejlskibsfarten,
end naar Vareomsaetningen paa Grund af Samfa^rdselsmid-
lernes Udvikling blev ndstykket i mindre Partier; tbi da
egnede den sig nsesten slet ikke for Sejlskibsfarten, men
mere og mere for de daglige Samfaerdselsmidler. Det var
nemlio- klart, at man ved de smaa Vareforsendelser und-
gik de Omkostninger, den Risico og Tidsspilde, som var
forbundeu med at befragte et sa^rskilt Fartoj, og man kunde
nil med Daiifs A'^arsel faa sendt et lidet Parti med det forst
afgaaende Dapskib. Det var denne Udstykning i Enkelt-
Forsendelser, bvorpaa Taleren bavde rettet sin Opma3rk-
sombed, osf ban maatte stasrkt beklas^e, at der ikke i nos^en-
sombelst Skibsfarts- eller Handelsstatistik fandtes nogen Op-
gave over, hvorledes denne Oplosning af den store Handel
i et storre Antal Enkeltforsendelser gik for sig; men at den
var tilstede og var en Folge af Dampens og Elektricitetens
Indgribcn i det kommercielle Liv, var aldoles klart og kunde
konstateres, for Ojeblikket rigtignok kun ad Kalkulens Vej.
Af de Undersogelser, som Taleren bavde anstillet angaaende

SEGELFAiiTYG 1 JEMFOKELSE MED ANGFAKTYG. 395

Sverigcs kommerciellc Forhold til Udlandet, fremgik dot,
at dennc Udstykning af VareforscndelscrDC i Perioden 1871
— 1876 vaesentlig havde gjort sig gjieldende ligeoverfor Norge,
Tyskland og England, altsaa tre af de Landc, med hvilke
Sverige stod i den stajrkeste Beroriug. Med Hensyn til
dette Forhold henviste Talercn til en Afhandliug i Natio-
nalokonomisk Tidsskrift 14 Bind: '^Nogle Resultater af den
matematiske Metodes Anvendelse paa HandehstatutikemK Der-
som man delte Perioden 1871 — 1876 i to Halvdelc ouj; satte
Gjennenisnitsvaerdien af Forsendelsernc i den Istc Ilalvdel
til 100, vilde man ved Hjaelp af den af Taleren i hans Fore-
dra^' under forriiji:e Mode fremsatte Tra(ikli<i^niut^ fiude, at
GjennemsnitsvEerdien af Forsendelserne var noget mindre
i den 2den Halvdcl, idet den nemlig ligeoverfor Tyskland
oo- EnMand var gaaet ned til 91 02: lii^eoverfor Norore til
89. Dennc Forandrini»:, der for et saa kort Tidsrum var
ganske betydelig, vilde altsaa sige, at der i Handelsrorelsen
var en ganske bestemt Tendents til at gaa over til at for-
sende Varerne med de rei2:elma3ssif{c Befordrini^smidlcr;
dcnne Tendents til at forsende Varerne i mindre Kvanti-
teter var vistnok af soirlig Betydning ligeoverfor Sejlskibe,
men naturligvis ogsaa ligeoverfor de Dampskibe, der gik i
den lange Fragtfart udcn at va3re knyttede til faste bestemte
Kuter. Gjenncm fortsattc og faktiske Undersogelser vilde
man kiinne paavise de Riiter, hvor Vareforsendelserne var
mindst udstykkedc og altsaa mest fordelagtige for Sejlskibe,
0*1 disse Undcrsoixelser vilde va3rc af den allcrstorste Bc-
tydning baade for Vareomsictningen og for Skibsfarten. Det
var klart, at der, hvor den samme Transportmicngde og
Vierdi oplostes i mange mindre Dele, vilde opstaa et for-
oget Arbejde: der skulde skrives Here Breve og Telegram-
mer, der skulde toldklarercs og deklareres i storre Udstruik-
nin«^ o": med det saaledes i alio Ketnini^er foroirede Ar-
bejde vilde ogsaa Fortjeuesten formindskes. Dette Moment
kunde ikke lades ude af P)etrasj:tnini;, naar der var Tale om
do daarllge Tider, idet dcnne Udstykning I'ordrcdc flerc
Personer ouj meiret mere Arbeidskraft til samme Tid, som
den stigendu Konkurronce hai vuuseiitlig bestemmende for

o

9(^ AFDELNINGEN FOR INGENIORSVETENSKAP.

Varepriserne. Men paa den anden Side havde ogsaa denne
Udstykning af Vareomssetningen store og ubestridclige For-
dele, idet man kundc disponere ganske anderledes over sin
Kapital og ikkc beliovede at forskrive mere, end man for
Ojcblikket tiltroengte. Sluttelig opfordrede Talercn til i
livert Land at have sin Opmoerksomhed henvendt paa Til-
vejebringelsen af faktiske Oplysninger om Udstykningen i
den internationale Vareomsastning; man vilde derigjennem
vinde en va3sentlia' Stotte for national-okonomiske Under-
sogelser om Vareomsaetningens Natur og Form, dens For-
bindelse mcd Konkurrencen, Prisforhold, Handelskriser &c,
og Scerlig for det foreliggende Sporgsmaal om Scjlskibenes
Plads i det moderne Transportsystem, der mere og mere
Lidviklede sis: i Retnin"; af reij;elma2ssif>;t befyerdede Sam-
fa3rdselslinier.

Ingenior Dalstrom holl derefter ett foredrf^g om tag-
telegrafen.

Jao- bar ta^rit mi"' friheten bec^iira ordct for att lemna
ett kort meddelande om ett nytt telegrafsystem, genom hvil-
ket ett ffaende lernvao-stsio: kan siittas i standio- oafbruten
forbindelsc med stationerna utefter linien iifvensom med ett
annat i gang varande tag pa samma linie, och vill jag pa
samma sanir namna nao-ra ord om det siirskilda fall af en
elektrisk stroms delning, som liffs^er till 2;rund for namnda
system.

Forst sedan den elektriska telegrafen kom i jernvags-
samfardselns tjenst, bar denna samfiirdsel kunnat fortga i
trygghet och utveckla sig till hvad den nu iir; ty med visshet
kan sagas, att det endast iir med den elektriska telegrafens
tillhjelp, som denna utveckling varit mojlig. i\len hiiru trygg
samfardseln an varit, ha likviil manga tillfallen forekommit,
da det varit ouskligt och behofligt, att siikerheten varit storre,
och det bar derfore sa att saga kiints ett behof att forkorta
de afstand, pa hvilka iinderrattclser om det framgaende
ti\gct kunna meddelas, ett behof att iifven under gangen

dalstr6m, tagtelegrafen. 397

kunna meddcla sig med detsamma. Mangfaldiga forslag ha
ocksa i dcssa afseenden blifvit framstalda. Men niistan alia
dcssa forslai]: ha cndast haft till mal att vid en o^onblicklio:
beroring pa en viss punkt af banan kunna sanda en pa for-
hand bestiimd signal mellan stationerna och jernviigstaget.
Om denna signal blifvit mottagen, ratt iippfattad och for-
stadd cUcr icke, derom har nagon upplysning ej kunnat er-
hA,llas. Vid det system deremot, som jag har skall ha iiran
omniimna, har den princip blifvit lagd till grund, att for-
bindelsen skall vara standie;, oafbruten och omsesidic; under
tagets hela gang mellan tvenne narliggande stationer. Kon-
struktioncn ar i korthet foljande.

En telegrafledning uppsiittes pa vanligt vis med den
skilnad blott, att stolparna stiillas ofverallt pa samma afstand
fran banans midt och isolatorcrna siittas pa lika hojd ofver
sparet. Under hvarje upphangningspunkt spannes en sar-
skild trad, som fastes i ofvertraden ett stycke pa hvardera
sidan om upphangningspunkten. Genom denna undcrtrad
crhalles en af inga fasta punkter afbruten, sa att saga fritt
svixfvande lednino:strad.

En rulle af tunn metallplat uppsattes medelst en stall-
ning pa en vagn i taget pa sadan hojd och sadant afstand
fran vagnen, att ledningstraden standigt kan hvila pa ruUen.
Tradcns tyngd satter rullen i rotation, sa snart bantaget ar
i rorelse. I vagnen placeras en tclegrafapparat af samma
slag, som auviindes a stationerna, och hvilken siittes i for-
bindelse a cna sidan med rullen <^cnom en inledninfrstrad,
som fastes i rullcns stilUning, a andra sidan med jorden
genom en trad, som gar till vagnens underrede.

Telegraferingen sker sedan lika obehindradt, som om
apparaten vore uppstiild pa en fast telcgrafstation. Men i
stiillct for att vid den sistniimnda den elektriska strommcn
tvingas -att gcnomga telcgrafapparaten och derifrrm taga vii-
gen antingen till bortomliggande stationer cUer till jorden,
milstc den hilr dclas vid tradens beroring med rullen, ocli
on del ofvergar till den scnare, en annan del fortsiltter sin
viig framiit. Iluru stor del som ofvcrgilr till tagapparaten
bcror viisentligen pa jordledningcns styrka, och dct var fra-

398 AFDELNINGEN f6r INGENIORSVETENSKAP.

gan att utrona, om delningcn kunde goras sa, utt en fullt
tydlig ocli lixsbar skrift skiille kuniia erhallas six val iuuti
vagnen som pa bortom liggande stationer. Vid forsoken
anvandes vanliga visareapparater eller s. k. kafFeqvarnar,
hvilkas arbete iir, som vi alia veta, mycket otillfredsstallande
och hvilka dessutom ha den olagenhcten att stromstyrkan
icke kan vid behof forokas. Da en vanlig inledningstrad
af koppar begagnades till jordledning, blcf sa stor del af
den elektriska strommen tagen in till tagapparaten, att bortom
varande stationer erliollo en ytterst ofullstaudig, otydlig
skrift. Ungefar samma blef forliallandet, da en fin jerntrad
anvandes. Forst da traden afbrots och iindarna forenades
medclst vatten, lyckades dot, da vattenlagret hade en lagom
afpassad tjocklek, att dela strom.men sa, att en fullt tydlig
skrift erholls bade pa apparaten i vagnen och pa stationer
a omse sidor derom, liggande 4 mil fran hvarandra. Dessa
forsok visa, med hvilken liitthet den elektriska strommen
ofvcrgar till tixgapparaten, men de visa ock, att om tillriick-
ligt starka strommar anvandas, skall telegrafering liitt knnna
ske samtidigt bade med det gaende bantaget odh med sta-
tionerna a omse sidor.

Den erfarenhet, som for ofrigt vunnits under den korta
tid en siidan ledning varit anvand, adagalagger, att ledningen
och spilret med latthct bibehallas i sina relativa lagen, och
att lubbningar pa nagra tum icke fororsaka afbrott eller
ens svarighet att bibehalla kontakten, samt att vaderleks-
forhallanden icke utofva annat inflytande pa telegraferingen
an den vanliga; sno och rimfrost ha dock under forliden
vinter knappt forekommit. Nagon notning pa trad och rullar
har, sedan 1,500 tag passerat, icke kunnat miirkas, oaktadt
ridlarna flerfaldiga ganger varit fiistade, sa att de ej fatt
rotera, utan traden fatt sliipa i sammanlagdt flere mil. —
Bifogade teckning, tagen cfter en fotografi, ger en tydlig
bild af nnordninfrarna.

HOFFSTEDT, OM TEGELDIMENSIONER. 399

Dcrcftcr hoU lektor Hoffstedt foljandc foredrag: Dm
de lampligastc tegeldirn ensioner:

Den fraga, som jag blifvit anmodad att inlcda, lyder:
hvilka iiro de liinipligastc tcgeldimensioner?

Denna fraga bar sa att saga sjelfrnant stiilt sig pa dag-
ordningcn sarskildt for vfirt land, ty sasom bekant skall det
metriska systemet snart hiir inforas, och med dess inforande
folja afvcn atskilliga justeringar af en mangd inom bygg-
nadsomradet forekommande detaljer med afseende pa mtit-
ten. Men dessutom bar fragan ctt mera allmiint intresse,
som tordc kunna kaUas gemensamt for de tre nordiska ri-
kena, ty det ligger ju i sakens natur, att, om man kiindc
komma till enhet i afseende pa tegeldimcnsionerna, detta
skulle liinda till fordel icke blott for konsumenterna, som
da visste, att de bvar som belst kunde fa tegel af samma
dimensioner, utan iifven for tegelfabrikanterna sjelfva, som,
om de bade dylika mera allmant gallande matt pa sitt tegel,
deric-cnom kunde vara sakrare att vinna afsattninf; for sin
vara. En annan omstiindigbet, som barvid afven borde be-
aktas, ar den, att det vid de numera sa allmiinna ofFentliga
tiiflingarna for uppgorande af forslag till mera monumentala
byggnader, vore i bog grad onskvilrdt att bafva ett sadant
uormalmatt gemensamt for atminstone de nordiska lilnderna,
ty detta skulle vasentligen underliitta bedomandet af de olika
forslagen, bvilket nu ofta moter svarigbeter pa grund af
bristande enbet i detta afseende.

Fragans speciela intresse for oss ligger emellertid deri,
att tegeldimcnsionerna bar variera sa mycket, att man nii-
stan kan siiga, att bvarje tegelbruk bar sina siirskilda di-
mensioner pa sitt tegel.

Det iir saledes i bog grad onskligt att kunna la nagon
enbet bilrutinnan. Dcrtill kommcr, att en omjustcring af
tegeldimensionerna iindock snart waste goras, emcdan vi
nu niirma oss tidpunkten Air flet obligatoriska infcn-andct ai"
metorsystcmet. Fragan blir (hi, buruvi(hi, vid det forbal-
laiubi att on iusterln*^ nodviindiij^t maste iroras, det icke vorc
biist att pa fihliand bestiimma ett gemensamt iioi'inalvtdtt for

400 AFDELNINGEN f6r INGENi6kSVETENSKAP.

att imdvika det ytterligare virrvarr, som skullc uppkomma
dcrigenom, att hvarjc fabrikant efter sitt eget fria val verk-
stiildc rediiktioncn af dc nu a hans fabrikat befintlisfa di-
mensioner till det metriska systemet, da ju den sista villan
blefve varre an den forsta. Svaret hara torde val ej kunna
utfalla annorlunda an jakande. Det enklaste sattct att verk-
stalla ofvergangen till det nya mattet vore naturligtvis da att
blott reducera de nu vanligaste tegeldimensionerna till nar-
mastc matt i metersystemet med nagra sma forandringar for
att jemna ut matten. Men harvid tranger sig ovilkorligen
det sporsmalet fram: iiro da de tegeldimensioncr, vi for nar-
varandc hafva, liimpliga, eller bora de i nagon man foriin-
dras? Min asifft ar, att vi nu bora tao-a steo^ct fuUt ut och
pa en gang ofverga till smiirre dimensioner an de nuvarande,
ty vart tegel ar for narvarande i allmanhet onekligen for
stort.

Undersoker man niimligen fordelarna eller olagenheterna
af att liafva sma eller stora tegel, sa tror jag, att man obe-
tingadt kan ga in derpa, att det iir fordelaktigare att hafva
sma tecrel. Fordelarna af dessa besta deri, att de arc lat-
tare att forma, torka fortare och jemnare samt foljaktligcn
krympa och spricka mindre, hvarfore ett jemnare rategel fas.
Vidare ar det ju klart, att sma tegel fortare och jemnare
blifva genombriinda, hvarjemte de krafva mindre bransle
for briinningen i foljd deraf, att de battre fylla ut i ugnen,
hvaraf allt maste folja, att en storre qvantitet prima tegel
erhalles for hvarje briinning till billigare pris, an fallct blir
vid storre dimensioner. Men icke nog dermed; afven vid
anvandningen erbjuda de vissa fordelar framfor storre tegel,
i det att de mindre latt slas sonder under transporten. De
iiro vidare betydligt lattare att transportera icke blott pa
byggnadsstallningen utan afven fran tegelbruket till bygg-
nadsplatsen, och hvad som i synnerhet synes mig vara en
mycket stor fordel ar, att de for arbetarne aro lattare att
handtera. Pa grund deraf, att de aro jemnare och battre
briinda, lata de lattare hugga och klyfva sig, och da de hafva
likformiga och plana ytor, sa lemna de tunnarc och jem-
nare bruksfogar, murverket siitter sig alltsa jemnare, och

HOFFSTEDT, 031 TEGELDDIENSIONER. 401

hela muren kommer i foljd deraf bade att forete en be-
tydligt snyggare yttre form och att blifva solidare ocli sak-
rare. Att hallfastheten hos en mur, byggd af mindre tegel,
verkligen ar fullt lit lika stor, ja till och med storre an
styrkan hos miirar, byggda af storre tegel, har erfarenheten
fran andra lander visat. Detta ar ju ock tydligt deraf, att
det icke ar endast tjockleken iitan afven materialets hiittre
beskaffenhet, som bestaramer miirens styrka och soliditet.

Kommer man sedan med den invandningen, att dessa
mindre tjocka miirar icke skuUe passa for vara kllmatiska
forhallanden, emedan de icke skulle kunna utestanga vinter-
kylan, sa svara vi derpa, att den tunnare, men mera ora-
sorgsfullt utforda muren icke lemnar vind och fiikt samma
tillfalle att triiuga igenom som den tjockare, men siimre
muren erbjuder.

Slutligen medfor det mindre teglet afven en annan for-
del, namligen att storre variationer i murtjockleken kunna
astadkommas, utan att man derfore behofver huo-aa sonder
teglet, synnerligast om tegelbruken kiinde formas att till-
handahalla afven V2- och ^ 4-stenar.

Erkanner man alia dessa fordelar hos de sma tegel-
dimensionerna, sa synes mig den slutsatsen oafvislig, att
man icke bor halla pS, vara gamla tegeldimensioner liingre,
utan ju forr desto hellre ofvergd till de mindre dimensio-
nerna. Fr.^gan blir da, livilha dimensioner man skall be-
sluta sig for. I det afseendet vill jag icke har framstalla
n^got bestamdt yrkande, utan anhaller endast att fa fasta
uppmarksamheten pa nagra intressanta siffror frc\n den dis-
kussion, som i borjan af 1870-talet fordes i norra Tyskland
ang^ende ifragasatt foriindring af tegcldimensionerna, och
som ledde till antagandet af ett normalrai\tt for tegel, hvil-
ket matt ar betydligt mindre iin det, som for niirvarande i
allmiinhot anviindes hilr i Sveris:e. Detta normalmatt har
blifvit officielt foreskrifvet i Tyskland genom ett pi\bud, utfiir-
dadt fr&n handelsministeriet i Berlin, hvaruti stadgas, att
tegel af dessa nya dimensioner (250 x 120 x (i5 m.m.) skola
auviindas vid uppforandet af alia offentligu bygguader, samt
att vid alia oftentlirra tiifiinsar blott de rituiuuar och bvgg-

I2:te Shandinaciiiha Xatvrfors1<a)*emi)tet. ^'^

402 AFDELNINGEN FOR IXGENIORSVETENSKAP.

nadsforslag upptagas till granskning, der dessa normalmalt
for teglet aro anvanda.

Under denna diskiission om normalmattet framstaldes
till atskilliga ingeniors- och arkitektsforeningar samt till en
maiiD-d teo-elfabrikanter forfrao-nino-ar om deras asip'ter i af-
seende pa de lampligaste tegeldiraensionerua, ocli svar in-
kommo fran dem. De sifFror, jag varit i tillfalle att se,
harrora fran 10 dylika foreningar. Af dessa 10 foreningar
tillstyrkte icke mindre an 8 en langd a teglet af 250 milli-
meter och en bredd af 120 millimeter. Fyra foreningar for-
ordade en tjocklek af 65 millimeter. For storre tjocklek a
teglet talade blott en enda forening, namligen tegelfabrikants-
forenin2:en, men afven den instamde med de ofrio-a i af-
seende pa teglets langd och bredd. Alia foreningarna, utom
de fyra ofvan namnda, ville vanligen blott hafva en tjock-
lek af 60, 56, ja anda ned till 55 millimeter. Hvad langden
a teo'let betraffar, varierade forslao-en mellan de bada sifF-
rorna 240 och 225. ^led afseende pa langd- och bredd-di-
mensionerna var det saledes ingen forening, som gick ut-
ofver det forst framstalda forslaget till normalmatt, namligen
250 millimeter, och med afseende pa tjockleken var det blott
en forening, som ville hafva litet tjockare tegel. Dessutom
torde det vara en god ledning for omdomet om fragans
stallnincj, att in lansre norr ut dessa forenino'ar hade sitt sate,
desto mindre teo-eldimensioner forordade de.

D

Huruvida dessa teo-eldimensioner, som saledes blifvit
antagna sasom normalmatt for Tyskland, aro de lampligaste
afven for vara forhallanden, ar emellertid en fraga, som jag
icke vagar inlata mig pa. Jag vill endast saga, att jag for
min del anser det i hoo- o-rad onskliojt, att nao'ot slao^s sam-
stammio-het i detta afseende kunde vinnas inom de nordiska
landerna. I och for detta andamals viunande borde derfor
de foreningar, i hvilkas intresse det narmast ligger att fa
sadana normaldimensioner bestamda, sasom ingeniors-, arki-
tekts- och bvfTS'nadsforenino-ar har i de nordiska landerna,
med det snaraste upptaga denna fraga till diskussion.

Hade man pa detta satt kommit ofverens om de lamp-
ligaste dimensionerna a tegel, sa forestaller jag mig, att det

CARLSUND, ENKLA CYLINDER-SJOANGMASKINER. 403

icke skuUe vara svart att fa vederborande myndigheter att
vidtaga atgiirder for att fa detta matt antaget till normal-
matt. Forst och framst borde det da faststallas, att dessa
tegeldimensiouer alltid skulle anvandas vid uppgorandet af
ritningar och byo'Sfnadsforslao; till alia offentliga ta£inD:ar,
hvarefter nog vid enskilda byggnader samma nornier sa
smaningom skulle triinga sig in. — Till sist ber jag att fa
lagga berrarne pa hjertat att livar och en inom sitt land
bringa denna fraga pa tal och med allra forsta soka fa den
utagerad.

Da harefter skulle foredragas fragan: Om ford el eller
olagfenhet af hastio; eller lano-sam gano- hos angma-
skiner eller andra likartade maskiner med fram- och
atergaende rorelse, begardes ordet af

Professor Angstrom, som yttrade:

Da vi ej hafva tid att inl§,ta oss i diskussiou af denna
fraga, ber jag blott.att fa omnamna, att fran kapten Carl-
SUND till mig lemnats en skriftlig uppsats, som utgor ett pa
praktisk erfarenhet grundadt svar a densamma och som torde
fd atfolja ingeniorafdelningeus ofriga forhandlingar.

Denna uppsats hade foljande lydelse:

Enkla cylinder-sjo-iingmaskiner i forhallande till
dem eftcr tva-cylinder-systemet, af 0. E. Carlsund.

Enkla sjodngmaskiner ega jemforelsevis fordelar och
olao-enheter, som i korthet kunna anforas, namlio-en:

Fordelar.

1. De aro billigare i tillverkuing och inkop.

2. De viiffa mind re.

3. De upptaga mindre rum.

4. De medgifva foljaktligen storre frakt.

5. Do hafva mindre Angspillning;
(). ^rindre afkylninjrsvtor;

7. Mindre friktionsvtor och notandc dolar.

404 AFDELNINGEN FOR INGENIORSVETENSKAP.

8. Foljaktligen behofva de, vid samma angtryck och
expansion, mindre anga och mindre briiusle for samma efFekt.

9. De aro enklare och derfore lattare att skota.

10. De iiro mindre i behof af talg, olja, hampa o. s. v.

Olligenlieter.

1. De anses ej kunna manovreras med samma siiker-
het som dubbha ratvinkliga maskiner.

2. Assuransbolagen fordra foljaktligen hogre premier
for dem.

3. Den enkla maskinen anses mindre saker an den
dubbla, enar den ena maskinen a den senare antao-es vara
reserv for den andra.

Man har slutlia'en in sett den enkla maskinens ofver-
vagande fordelar och har ocksa ofvervunnit dess olagen-
heter.

Vi hafva nu maskiner med blott en cylinder, som med
storsta sakerhet manovreras a de svaraste farle'der.

Flere enkla maskiner finnas a fartyg, som ga till sjos,
och hafva utan olagenhet gjort manga och langa resor samt
visat sig vara lika siikra och varaktiga som de dubbla ma-
skin ern a.

De enkla maskinerna fordra i allmanhet mindre under-
halls- och reparationskostnader samt lemna foljaktligen en
storre arlig behallning.

Dessa fordelar hafva hufvudsakligen blifvit ernadda ge-
nom en storre pistonhastighet an den af Tkedgold berak-
nade och allmant antagna, 240 fot i miniiten. Biittre asigter
hafva genom en okad erfarenhet gjort sig gallande.

Man har borjat inse, att pistonens hastighet bor vara
storre an den hastighet, som tyngdlagen gifver en fallande
kropp i samma medium, sa framt pistonens rorelser skola
goras oberoende af tyngdlagens inverkan, och for att upp-
hafva den giappning i lagren och de stotar, som de rorliga
delarnas tyngd fororsakar.

Da enllgt tyngdlagen en kropp faller 1000 fot pa en
minut, borde saledes pistonhastigheten vara iiu storre, oni

CARLSUND, EXKLA CYLINDER-SJdANGMASKIXER. 405

ej raottrycket af afloppsangan och friktionen nagot hejdade
pistonens rorelser.

Erfarenheten visar, att samraa maskin, som vid en lagre
hastighet gar ilia, stoter i lao-ren och skakar fartyo;et. kan
vid en storre pistonhastighet ga mjukt och val, fastan han
da utvecklar en stone kraft.

En vanlig staende hogtryckningsmaskin med angblaster
behofver cirka 660 fots pistonhastighet for att ga val, och
en o'od kondenserinorsmaskin minst 900 fot.

A id dessa hastigheter svnas maskinens rorligfa delar
svafva fritt och obehindradt af tyngdens inverkan, och pi-
stonen uppbares af angan med omvexlande tryck ofver och
under den, som elastiskt ofverfor rorelsen i lagren, hvar-
igenom de battre behalla oljan och slitas mindre.

Men fordelen af den storre pistonhastigheten ar ej en-
dast denna. En mindre cylinder kan derjemte g;ora samma
arbete som en storre, i man af den storre pistonhastigheten,
och angans afkylning blir mindre, afvensora angspillningen
och pistonens friktion.

Med storre hastighet a pistonen och ett storre antal
slag, samt i foljd deraf mindre friktion och storre momenter
a de rorliga delarna, kan ock storre expansion begagnas.
Men angans sluttryck a pistonen bor ej understiga det tryck,
som erfordras for att halla raaskinen i full sano^ samt att

to O

ofvervinna friktionen och mottrycket. Ofta har man anvandt
storre expansion an den, som varit gagnelig for effekten och
en god gang d maskinen.

Det finnes enkla hogtrycksmaskiner a propellerfartyg,
som kunna siittas i gang med endast Vo *S till 2 ^:s ang-
tryck per 2 verktum, och deremot kombinerade maskiner af
samma kraft, som erfordra 10 till 15 <a:s anga for att igilng-
sattas. Friktionen utcjor saledes hiir en stor faktor.

Som axiom kan antagas, att den maskin, som har minsta
friktionen, den minsta al'kylningsytan och som expanderar
ilngan derhiin endast, att don just jemnt formar ofvervinna
maskineriets eget motstanrl under full gang, iir den mest
ekonomiska.

406 AFDELNINGEN FOR INGENIORSVETENSKAP.

Dessa betine-elser kan deu enkla cvlindermaskinen fore-
tradesvis uppfylla, och borde den derfore mer anvaDdas an
liitintills.

En enkel maskin med langt slag, stor pistonhastigliet
och variabel expansion ar sa latt att manovrera, att foga
vana dertill erfordras.

De fa roiiiga delarna a den enkla maskinen kunna go-
ras sa starka. att risken for deras sondergaende blir den
rainsta mojliga, utan att maskinens vigt behofver vasent-
ligen okas. Deras enkelhet samt liittheten att tillse och
skota dem medfor den storsta srarantien for deras varak-
tighet och bestand, som assuransbolagen borde beakta.

Erfarenheten har visat, att val konstruerade hogtrycks-
maskiner, med afloppsanga som blaster i skorstenen och
battre drag samt lifiigare forbranning i eldstaderna, derige-
nom lemna lika 2fod effekt som de basta kondenserincrs-
maskiner utan artificielt drag. Hufvudsakliga anledningen
hartill ar den, att branslet vid fullstandig forbranning, eller
vid hogsta oxidationsgraden, leranar 33 % storre effekt an
vid en ofullstandigare forbranuingsprocess eller lagsta gra-
den oxidation.

Hela fordelen af kondenserinsen motvao-es saledes af

i_, (IT

denna och audra anledningar, sasom storre afkylning af
cylindern och varmets genomstromning fran augpannan till
kondensorerna.

For vart land ar det en vigtig ekonomisk fraga, huru-

vida vi med fordel kunna anvanda den billigare hogtryck-

ningsmaskinen i stallet for den mera kostbara konden-

seringsmaskinen a vara insjoar och kanaler samt

]J Ostersjon.

vSasom bidrag till denna fragas losning har jag
aufort ofvanstaende fakta och upplysuingar.

Ehuru ej direkt horande till den framstalda
fragan, vill jag likval anfora en forbattring a dubbla
hogtryckningsmaskiner, som viisentligen bidrager till
en storre effekt a dem, namligen att da angaflopps-
roret fran den ena cylindern ledes in i andra cy-
linderns afloppsror. verkar den utstrommande angan

CARLSUND, ENKLA CYLINDER-SJOANGMASKINER. 407

fran den ena cylindern att bilda ett partielt vacuum i den
andra. Operationen iir densamma som i en Giffards ejek-
tor; men oaktadt grundiden ar kand, bar den, migf veter-
ligen, icke blifvit anvand annorstades an a postangaren »So-
fia», der den visat sig fullt andamalsenlig.

Samma anordning ar anvandbar a alia lokomotiA" ocb
latt anbringad a dem. till stort s'ao-n for det allmanna.

Pa det att denna enkla sak ej langre matte blifva for-
bisedd, bar jag bar omnamnt den till mina yrkesbroders
valvilliga begrundande.

Ingenior Neumann udtalte derpaa Sektionens Tak til
Ordforeren for den udmserkede Maade, bvorpaa ban bavde
ledet dens Forbandlinsfer. oo- baabede, at dette Mode, bvor
saa mano^e store oo- vio;ticre tekniske Sporo:smaal bavde Yse-
ret under Forbandling, maatte bfere rige Frugter for de nor-
diske Richer. Idet ban folte sio- forvisset ora. at der indeu
Sektionen var knyttet mangt et Venskabs Baand, turde ban
paaregne dens Sympati, naar ban bad den aerede Ordforer
stedse at bolde dens Medlemmer i sin venlige Erindring.

Ordforeren (Oberst Peteesen) takkede for den Over-
basrenbed og Yelvilje, der var bam vist af Sektionen, og
som bavde gjort bam Ordforerbvervet let og bebageligt.
Han beklagede, at Tiden ikke bavde tilladt at gaa dybere
ind paa fiere af de Sporgsmaal, som bavde vaeret under
Forbandling; ban bavde selv flere Gange med tungt Hjerte
raaattet give Afkald paa at udtalc sine jNIeninger paa Grund
af Tidens Knapbed. Han onskede, at ret mange af de Til-
stedevaerende maatte modes ved det nsste Xaturforsker-
mode, og at ban ogsaa selv kuude deltage i samme, idet
ban folte sig overbevist om, at de Baand, som under dette
Mode var knyttedc, vikle vaere lige faste ogsaa ved na^ste
Mode.

Dircktor Jensen udtalte en Tak til Professor Angstrom
for bans Deltagelse i dette Xaturforskcrmode og baabede,
at ban ogsaa maatte vfvre tilstede ved det najste.

408 AFDELNINGEN FOR INGENIORSVETENSKAP.

Ordforeren (Oberst Petersen) vilde bringe en hjertelig
Tak til Veteraren Kapt. Carlsund, som ofte var bleven kaldt
»Ingeniorernes Senior», og bvis Navn bavde en god Klang
ikke blot i Sverige, men i de nordiske Kiger overhovedet,
fordi ban trods sin Abler var modt frem og bavde taget en
virksom Del i Sektionens Forbandlinger, og baabede, at
det maatte blive bam forundt at leve og virke endnn i en
lang Ksekke af Aar.

Kapten Carlsund tackade forst for de vanliga ord, som
till bonom riktats af afdelningens ordforande, bvarjemte ban
ocksa bad att fa tacka samtlio-e de niirvaraude berrar for de
nu afslutade gemensamma arbetena pa ingeniorsvetenskapens
vidstrackta ocb ytterst intressanta fait.

409

o.

Afclelningen

for

botanik och fytopaleontologi.

Ordforande: Professor Areschoug.

vice Ordforande: Doktor Warming,

Professor Blttt och

Professor Wittrock.
Sekreterare: Docent Berggren,

Seminarielaerer ^Iortensen och

Kandidat Wille.

Forsta sammankoinsteii.
Torsda^eu den 8 jiili kl. 10—12.

Professor Areschoug holl ett foredrag

Om fyllodiernas bygguad.

Icke alia vertikalt stiilda blad iiro att betrakta sasom
fyllodier. 1 synnerhet hos myrtaceerna, men iifven hos manga
andra viixter, forekomma niimligen verkliga blad med dcuna
stiillning, men dessa tiro i borjan horisontala och antaga
forst scdermera en vertikal stiillning. Ilittills bar jag en-
dast hos de nyholliindska acacierna samt nagra Oxalis-arter
iakttagit verkliga fyllodier, d. v. s. bladskaft, som blifvit

410 AFDELNINGEN FOR BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI.

biadlikt utplattade pa det satt, att den plattade delen liar
en vertikal stallning. Alia af mig iakttagna fyllodier hafva
ett nedre, raer eller mindre trindt parti, som till sin orga-
nisation ofverensstammer med ett vanligt bladskaft.

Ofverhuden hos fyllodierna af acacierna utmiirker sig
genom en synnerlig tjockvaggighet, pa grund livaraf klyf-
oppningarna komma att ligga i sma fordjupningar. Hos
Oxalis bujyleuri folia, den en da med fyllodier forsedda art af
Oxalis, som jag annu varit i tillfiille att undersoka, ar ofver-
huden jemforelsevis tunnvaggig, livarigenom klyfoppuin-
garna komma att ligga i jemnhojd med epidermis.

Grundvafnaden ar mer eller mindre fullstandio^t diffe-
rentierad i ett yttre periferiskt ocb ett inre centralt lager.
Det forra ar rikt pa klorofyll, det senare saknar antingen
helt och hallet detta amne eller innehaller detsamma i min-
dre myckenliet. Det senare forhallandet eger rum hos nyss
omnamnda Oxalis-art, hos hvilken dessutom ingen annan
olikhet mellan grundvafnadens bada lager forefinnes. Hos
acacierna ater igen iir det periferiska lagret utyeckladt till
ett palissadparenkym, som merendels utgores af tvenne cell-
rader. Klyfoppningar forefinnas merendels i lika stor myc-
kenhet i fyllodiets bada bredaste sidor, och deras andhalor
komma pa det satt till stand, att palissadcellerna i den yt-
tersta raden boja sina utatviinda andar fran hvarandra. Hos
Acacia cuneata hafva fyllodierna den ena bredsidan konvex
och lindrigt uppatvand samt den andra konkav och nagot
nedatvand. Klyfoppningarna aro talrikare i den konkava
sidan, och pa samma gang blifver palissadparenkymet der-
stades mer pneumatiskt, hvarjemte dess celler aro kortare i
en mot ofverhuden vertikal riktning.

Grundvafnadens inre centrala lao'er saknar hos acacierna
helt och hallet klorofyll samt ar skarpt differentieradt fran
det periferiska. Hos olika arter ar detta lager mycket vex-
lande till sin miiktighet, hvilket foranleder den olika tjock-
leken af fyllodierna hos ifragavarande vaxter.

Karlknippena i fyllodierna forhalla sig med hansyn till
forgreningen pa ungefar samma satt som i bladskifvan. Man
kan namligen urskilja gro'fre, med hardbast forsedda och af

ARESCHOUG, FYLLODIERNAS BYGGNAD. 411

kollenkym omgifna strangar, som utom sin saftledande funk-
tion afven hafva till bestammelse att utgora mekaniska ele-
ment. De mindre af dessa strano-ar ofvema lan2:re ut mot

o DC?

fyllodiets spets i uteslutande saftledande organ, hvilka sakna
kollenkym och hardbast och saledes omedelbart med sitt
vekbast gransa intill den klorofyllforande vafnaden. Jerate
dessa finnas afven andra strangar, som genast vid sin ut-
grening fran de grofre karlknippena uteslutande besta af
vekbast och ett foga utveckladt xylem. De anastomoser,
som alia dessa karlknippen inga, bilda, i foljd af sjelfva
fyllodiets vanligen langstriickta form, smala aflanga maskor.
Hos somlisra Acacia-arter forefinnas korta af trakeider be-
staende karlknippeandar.

Liksom merendels i slidbladen hos de monokotyla vax-
terna sa aro afven i fyllodierna hos acacierna karlknippena
anordnade i tvenne rader, namligen en pa insidan af palis-
sadparenkymet i fyllodiets bada breda sidor. Dervid aro
karlknippets viifnader pa det satt orienterade, att phloemet
ar vandt mot den periferiska grundviifnaden och xylemet
mot den centrala. Xar den centrala vafnaden endast utgor
ett tunt lager, tyckas alia karlknippena vara anordnade i
en rad. Men vekbastets vexlande llige i forhallande till
palissadparenkymet i fyllodiets bada sidor ger vid handen,
att de egentligen ligga i tvenne rader.

De grofre karlknippena, som foretradesvis tjena till att
qvarhalla hela fyllodiet i dess riktiga stallning, iiro dubbel-
karlknippen, hvilka utgoras af tvenne i den centrala grund-
vafnaden niistan sammanstotande strangar. Dessa strangar
hafva pa den utiltvanda sidan ett maktigt knippe af hard-
bast, som -Aterigen betiickas af ett omedelbart till ofverhu-
den griinsande kollenkym. Dubbclstriingarna iiro af ett vex-
lande antal, hvilkct tyckes bero p^ fyllodiets storre cller
mindre bredd. 1 smalare fyllodier finnes endast en dubbel-
strjing; i breda kunua dc vara Jif ett stort antal.

Forutom nu beskrifna dubbclstriingar finnas afven an-
dra mindre kiirlknippcu, som tjena till stod for hela organet,
men som ej ligga regelbundct midt cmot hvarandra. ]\Iellan
dem och dc uteslutande saftledande striingarna eller de s. k.

412 AFDELNIXGEX FOR BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGl.

adrorna orifvas talrika ofvergangar. De storre bland dem
hafva i likhet med dubbelstrangarna en kollenkymbekladnad
pa hardbastets ntsida. ocb detta kollenkym stracker sig ut
till ofverhudeu. Andra sakna kollenkymbekladnad, sa att
deras pa samma gang svagt utvecklade hardbast gransar till
palissadparenkymets insida.

I fyllodierna af Oxalis bupleurifolia, hvilkas centrala
o-rundviifuad ar foga inaktis: och foo-a skild fran den peri-
feriska, iinnas fullstandiga karlknippeu endast i den ena
sidan och bilda derstiides endast en rad. Dessa strangar
hafva ett iitatvandt hardbast och ett inAtvandt xylem samt
anastomosera pa samma satt som karlknippena i acacier-
nas fyllodier. I fyllodiets andra sida finnes dereraot en rad
af hardbaststrangar, hvilka, liksom de fullstandiga karlknip-
pena, bilda anastomoser. Genom successiva tvarsnitt genom
fyllodiets nedre trinda del far man en forestallning om dessa
baststrangars uppkomst. I den nedersta trinda delen finnes
namligen endast ett af periferiskt hardbast omgifvet karl-
knippe. Efter hand som det trinda partiet ofvergar i det
egentliga fyllodiet, delar sig detta karlknippe i flere af xy-
lem, vekbast och hardbast bestaende grupper, som intaga
fyllodiets ena sida och hafva ett utatvandt hardbast.

Det hardbastparti, som betacker motsatta sidan af karl-
knippet, sondrar sig likaledes i flere grupper, hvilka aflagsna
sig fran det ursprungliga karlknippets xylem och narma sig
fyllodiets ena sida, der de komma att bilda en rad, mot-
svarande den rad af fullstandiga kiirlknippen, som finnas i
fyllodiets andra sida.

Derefter holl doktor Kler ett foredrag:

Om Mikrofotografi med Forevisning af mikro-
skopiske Fotografier af Mosser.

Jeg har troet, at det kunde va^re af nogen Interesse at
fremlaigge endel Mikrofotogrammer, som jeg har taget i
Lobet af Yinteren og Yaaren. ]\likrofotografien eller Fo-

KI^R, OM MIKROFOTOGRAFI. 413

Tografi af mikroskopiske Gjenstande er noesten ligesaa gam-
rael som Daguerreotypieu og Fotografien. I 1840 fremlagte
Donne i Academie des sciences Billeder af forskjellige
Gjenstande, som han havde erholdt ved Hjaelp af sit da-
guerreotypiske Mikroskop. Senere bar Mange i Frankrige
(f. Ex. Nachet, Moitessier), England (Wenham, Shx^d-
BOLT) og Tyskland (Gerlach, Bendeke) beskjeeftiget sig
raed Mikrofotografien. I Norge bar Kand. med. X. WuLFS-
berg taget mikroskopiske Fotografier af forskjellige Plante-
dele, derimod er det mig ikke bekjendt, hvad svenske og
danske Xaturforskere havde ydet i denne Retning, og det
skulde derfor interessere mio^ mesjet at hore, hvilke Erfa-
ringer andre her i Skandinavien, der have udovet Mikrofo-
tografien, have gjort, og til hvilke Resultater de ere komne.

Mikrofotografi beror paa de samme fysiske og ke-
miske Processer, som benyttes ved Reproduktion paa foto-
grafisk Vej af almindelige Gjenstande. Som fotografisk
Lindse bruges ved Mikrofotografien Mikroskopets Objek-
tiv; enkelte anvende hele Mikroskopet med Okular- og Kol-
lektivlindse. Ved Xachets Apparat og Mikroskop, som jeg
har benyttet, skrues de 2:de sidstncevnte Lindser af, og man
forbinder Objektivet med sit Ror med et Camera obscura
ved Hjaelp af en Cylinder, der lader sig forskyde i en paa
Cameraets ene Ende faestet Cylinder. Derved opnaar man,
at Objektivet kan bevaeges op og ned ved ^Mikroskopets
Skruer og saaledes iudstilles paa Gjenstanden. Camera er
faestet til et Stativ og kan tilligemed Objektivroret ved Hjailp
af Led og Skruer stilles i forskjellige Vinklcr mod det Plan,
hvorpaa Mikroskopet hviler. Mikroskopet er iudrettct til
at laecrcj:es om.

Jeg skal her ikke niermere gaa iud paa den ]\Iaade,
hvorpaa de negative og positive Mikrofotogrammer for-
fierdiges, undtagen forsaavidt som den cr forskjellig fra den
nlmindelige fotografiske Teknik.

Noget af det vigtigste cr en omhyggelig Forfierdigelse
af mikroskopiske Praeparater; alle Fejl i disse, LuftbLnerer.
Traade o. s. v., blive gjengivne i liillcdct. De flcste af mine
Praeparater ere iudlagtc i Gelatineglycerin; mindre hensigts-

414 AFDELXINGEN FOR BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI.

maessig har jeg liidindtil fundet Praeparater indlagte i Yand
eller andre Vaedsker og forfserdigede strax for Optagelsen.

Eu af de storste Yanskeligheder ved Mikrofotografien
beror paa, at Gjenstande med brune og gule Farver meget
lidet paavirke den sensitive Plade, hvorfor Detailteo-nino-en
i saadanne Tilfa^lde bliver mang-elfuld. Dette la^^ofer saa-
ledes f. Ex. Hindringer ivejen ved Optagelsen af Mossernes
Peristom, Blomster og end el Blade. For at bode derpaa
har jeg forsogt iforvejen- at affarve Cellerne ved at lade
Plantedelene i Isengere Tid ligge i Bromvand, og jeg autager,
at man paa denne Maade kan naa sin Hensigt, uagtet det ikke
hidtil har lykkedes mig fuldstsendigt at fjerne Farvestoffet.

Til Mikrofotografi benytter man sig bedst af Sol-
lyset. Ved de Svagere Objektiver (N:o 0, 1, 2 og tildels 3
Nachet) belyses Gjenstanden ved Hjaelp af Mikroskopets
Spejl alene; til N:o 0 bruges Plan-, til de andre Hulspejlet.
Ved stserkere Forstorrelser behoves et mere kompliceret
Belysningsapparat. Til X:o 0 bruges ingen Blasnder, men
ved de hojere Nummere bliver Billedet skarpere ved An-
vendelse af saadanne.

Xaar jeg vil tage et Billede, s?etter jeg Mikroskopets
Ror og Camera i en Yinkel af c:a 60° mod Bordet, hvorpaa
Mikroskopet staar. Derpaa drejes det hele Apparat mod
Solen og stilles saaledes, at Solstraalerne og Mikroskoprorets
Axe ligge i samme Plan; thi ellers vil ikke hele Synsfeltet
blive oplyst. Spejlet drejes og stilles nu saaledes, at saa-
meget Lys som muligt falder paa Objektet. Derefter folger
den skarpe Indstillen af Gjenstanden, men herved er at
mserke, at det optiske og det kemiske Focus ikke falde
sammen, hvorfor man, navnlig ved de svagere Forstorrelser,
maa fjerne Objektivet noget fra Gjenstanden, efter at have
indstillet skarpt. Hvor langt dette bor ske, maa Forsog
laere for hvert enkelt Objektiv. For mit Mikroskops Yed-
kommende har det vist sig fordelagtigt at dreje Mikrometer-
skruen V* til V2 Omdrejning tilbage for resp. Objektiv X:o
1 og X:o 0. Xaar den negative Plade er fserdig praepareret,
maa man atter korrigere Mikroskopets Stilling, Belysuing
02; Indstillino'.

KLER, OM 3IIKR0F0T0GEAFI. 415

Pladerne have vseret uclsatte for Lyset i ^ ^ — 1 Minut,
nogle, f. Ex. Gerlach, anbefale en meget kortere Exposi-
tionstid.

Jeg har ladet mig forferdige en Cassette, hvorved jeg
er istand til at tage 2 Billeder paa en Gang, livilket har
flere Fordelc, ora det end cr noget vanskeligere at erholde
paa denne Maade 2:de ligegode Billeder. En Mangel ved
Mikrofotografien er, at man ikke paa engang kan faa skarpe
Billeder af Gjenstande, som ligge i forskjelligt Plan.

Mikrofotografien er en temmelig kostbar Reproduktions-
metode, den fordrer meofen Tid oo- Taalmodio;hed; man
maa isser i Begyndelsen vsere forberedt paa at mange Bil-
leder mislykkes, men efterhaanden blive saadanne Uheld
sjeldnere og sjeldnere.

Trods disse Ulemper har dog Mikrofotografien efter
min Formening stor Betydning for Yidenskaben. Den le-
verer Billeder, der udm^rke sig ved Skjonhed, Naturtro-
skab og ved sin Uafhsengighed af al subjektiv Opfatning.
Den skjaenker derfor sine Udovere en hoj Grad af Tilfreds-
stillelse, en Glaede, som potenserer sig i Fremkaldelsens
spa^ndende Ojeblik, da Billedet ligesom ved et Trylleslag
dukker frem af Kollodiumpladen.

Hvad jeg idag forelsegger for mine Herrer, er Resul-
tatet af nogle Maaneders Arbejde. Jeg tror, at det er til-
straskkelioft til at vise, at der ikke behoves stor Fordannelse
eller saeregne Evner for at kunne levere Mikrofotogrammer,
der ialfald have videnskabeligt Vserd.

Billederne ere for en storre Del tagne efter Mosser fra
Madagascar, der ere samlcde af den norske ^Nlissionspraest
Martin Borgen, der har indlagt sig stor Fortjeneste af Bryo-
logien ved at rette sin Opraa^rksomhed paa Gens ejendom-
melige Mosflora.*

* Ved senere Erfaringer er jeg kommet til det Resnltat, at Bille-
derne blive vakrere ved alene at anvende Planspejlet som Belysniugs-
middel, selv ved de strcrkere Objektiver (f. Ex. N:o 5). Tillige bor alt
Lys mellem Objcktivet og Objektct ndelukkes, Man maa passe paa, at
Objektivet staar urokkcligt i sin Stilling under Expositionen. For at
faa et Billede af en Gjenstand, hvor ikke alle Dele ligee i samrae Plan,
vil det vjcre fordclagtigt at anvende nogen Koni])ression under Pra^para-
tionen af Gjenstanden i Gelatneiglycerin. {Eft frxh rift 1S'S2.)

416 AFDELNINGEN f6r BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI.

De foreviste Mikrofotogrammer ere folgende:
a) Musci Frondosi.

1. Dissodon Madagassus C. Mull. Madagascar leg.
BoRGEN, folia 14^/2 X aucta, folii superior pars et sectio
baseos 85 x.

2. Holomitrium fiagellare C. Mull. Madagascar leg.
RosAAS, basis folii 85 x.

3. Dicrandla Borgeniana Hpe. Natal leg. Borgen, peri-
stomium 14 V2 X.

4. Funaria suhleptopoda Hpe. Madagascar leg. Borgen,
planta 14 V2 X.

5. Leucohryum selaginelloides C. Mull. Madagascar leg.
RosAAS, folia 14 V2 X.

6. Leucohryum sp. Madagascar, sectio transversalis folii
125 X.

7. Hypopterygium Tliouini Mont., ramus I4V2 X.

8. Hypopterygium nivaleC. MIjLL. Merida, rami 14 V2 X.

9. Hypopterygium tamarisci Brid. Rio Janeiro, rami
I4V2 X, apex folii ramulini 85 x.

10. Hypopterygiwn concinnum Schpr. Chile, rami

2

11. HypopAtrygium sp. Madagascar leg. Borgen. rami

I4V2 X, basis stipulae 167 x.

12. Rhacopilum Mauritianum C. Mull. leg. Robillard,
ramus \A},^ x.

13. Cyatlioforum hulbosum C. Mull. Australia felix, apex
folii 14^ 2 X, stipula 14\2 X, apex stipulae 27 x.

14. Cyathop>liorum parvifolium BscH. et Lac. Java, ra-
mus 27 X.

15. Porotrichum Madagassum n. sp. Ki^er. Madagascar,
legit Borgen, planta, maguitudo naturalis; pars rami 14V 2 X,
flagelli I4V2 X, flos femineus I4V2 et 85 x.

16. Porotrichum anisopleuron n. sp. Ki^R. Madagascar
leg. Borgen, planta, magnitudo naturalis; ramus 14\/2 X,
flagelli 14V 2 X; folium 85 x.

17. Pseudoleshea suhjilamentosa n. sp. Ki^R. Madagascar
leg. Borgen, ramus et folia 14 V2 X, folium 85 x.

14I/2 X.

KI^R, OM MIKROFOTOGRAFl. 417

18. Pseudoleskea tectorum. Al. Br. Karlsruhe, leg. Al.
Braun, ramus 14V o x.

19. Callicostella microcarpa C. Mull. Brasilia, S:ta Ca-
tharina, folia 27 x.

20. Hookeria laete-virens (Hook. & Tayl.) Cornwall,
leg. CuRXOW, pars rami 27 x.

21. Lepidopihtm Borgeni n. sp. KiiER. IMadagascar, leg.
BoRGEX, folium 85 x.

22. Ectropothecium pulcherrimwn n. sp. Kl^R. i\Iada-
fifascar, leg. Borgen, rami 14^ s x, folium 85 x.

23. Jcegerina formosa n. sp. Besch. Mauritius, leg.
Captein Landmark, folia 14V'2 x; pars media folii 125 x.

24. Nechera Borgeniana n. sp. Ki/ER. Madagascar leg.
Borgen, plauta, magnitude naturalis; ramus I4V2 X; folium
ramulinum 27 et 85 X-

25. Pilotrichella Hampeana n. sp. KiiER. IMadagascar
leg. BoBGEN, planta, magnitudo naturalis, flos raasculus 27 x.

26. Microthamnium Madagassurn Ki^R. Madagascar, leg.
Borgen, rami 147-2 X.

b) Hepaticae.

27. Juiigermannia Borgeniana Gottsche. Madagascar,
leg". Borgen, rami 27 x.

28. Lejeunia sp. Madagascar, leg. Borgen, ramus 27 x.

29. Lejeunia fimhriata Syn. Her. Madagascar, leg. Bor-
gen. Sectio folii 167 x.

30. Lophocolea sp. Madagascar, leg. Borgen. Ramus

27 X.

31. Plagiochila distincti folia Syn. Her. Madagascar,

leg. Borgen, ramus, 14V. 2 x.

32. FruUania apicniata N. ab Es. Madagascar, leg. Bor-
gen, ramus I4V2 X.

33. Juiigermannia nardioides LiNDB. RoUag in \'estfjord-
dal Norvegiae, leg. Klek, rainus 14' 'j x.

c) Desmidieac.

34. Micrasterias Tlioniasiana Archer. Likjern ad Sande-
fjord Norvegiae, 1875 leg. Ki/KR. 85 et 125 x.

35. Euastruin veri'ucosnni, Tefmeniorus granulatus et
aliae, Likjorn Norvegiai, 1875 leg. Kler S5 x.

12:te Skandinavhha Naturforsharemotet. -'

418 AFDELNINGEN FOR BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI.

36. (Diatom aceae) Meridion circular e Hovik ad Christia-
niam, leo-. Ki.er. 167 x.

37. Millimetra in 100 partes divisa 125 x et 167 x
ail eta.

Doktor Emil Che. Hansen meddelade derpa foljande:
Bid rag til Aikoholgjaersvampenes Fysiologi.

Iblandt Gjsersvampene er det som bekjendt navnlig Al-
ter af Sljegten Saccharomyces, der udmcerke sig ved Fer-
mentvirksomhed. En af disse, uemlig den i Gjseringstek-
nikken beromte Saccharomyces cerevisiae, bar i mange Aar
vjeret tao-et i Kultur af Mennesket, oo- det samme kan maa-
ske siges om den i Surdejgeu vserende lille Gjaersvamp,
Saccharomyces minor. Foruden disse gives der irnidlertid
ogsaa vilde GJ3Rrformer, der i Sommertiden optr^ede paa
sode Frucjter 02: iindertiden fores om med Luflens Stov.

Det er fornemli^ oriennem Pasteurs Undersoo-elser, at
den nyere Tids Kemikere og Fysiologer ere forte ind paa
Studiet af Ferment-Organismerne, af deres Udvikling, Livs-
virksomhed, kemiske Omssetnino-er 02; Udbrednino^ i den

o o

frie Natur. Jes skal her tillade miof at fremdrao^e ocr be-
handle et interessant Sporgsmaal i sidstnsevnte Retning, som
Pasteur bar rejst. I sin Bog om Ollet og dets Sygdomme^
Etudes sur la biere, gjor han gjentagne Gange opmaerksom
paa det Ffenomen, at Gji^rsvampene (Saccharomyces-Ar-
terne) kun findes paa de modne Druer, men aldeles mangle
paa de umodne. »Hvor og hvorledes opstaa Druernes Gjasr-
svampe?» sporger han. Og svarer selv: ;)I Stovet paa Frug-
terne, Stilkene og Grenene. Og herfra udbredes de med
Vinden». Dette Stov bar han med meo-en Flid ocr Interesse
undersoo;t oo- o-iver Afbildnino;er oo- Beskrivelser deraf. Fra
brune dematiiim-lignende Celler, som her ere almiudelige,
antager han, at Gja^rcellerne have deres Oprindelse. Bevi-
ser, som de nii krceves, giver han ikke. Men sporge vi,
hvad Aarsagen da vel er til dette maerkelige Forhold?
Hvorfor findes Gjgersvampene ikke paa de umodne Druer^

HANSEN, ALKOHOLGJ^RSVAM PENES FYSIOLOGI. 419

og livor tilbriuge de Yintertiden, saa giver Pasteur os in-
tet direkte Svar herpaa; ban synes at antage, at de i den
lange ^Mellemtid i deraatiumagtige Former leve paa Plan-
tedele og forst, naar Druerne ere modne, vise sig i Gjaer-
svampeskikkelsen paa disse. Atter og atter kommer han
tilbage til Sporgsmaalet, og det ses tydeligt med hvilken
Interesse, han omfatter det, saaleds oorsaa i hans nveste
Bog, sExamen critique d'un ecrit posthume de Claude
Bernard sur la fermentation».

En anden betydelig Forsker, Brefeld, liar omtrent paa
samme Tid som Pasteur fremdraget Sporgsmaalet om Gjaer-
svampenes egentlige Opfostringssted i Xaturen og om Ste-
det, hvor de overvintre. Han kommer til den Anskuelse,
at i det dyriske Legeme, i Exkrementer t'ornemlig af plante-
aedende Dyr, i Gjodning er Opfostringsstedet og det egent-
lige Opholdssted, hvor Gjaersvampene tillige have opnaaet
deres Gjaeringsevne. Breeeld synes imidlertid ikke at va^re
kommen til dette Resultat saa meget gjennem Experimen-
ter oo" UndersoD^elser, som oiennem sine Forsoo* paa i Dar-
vinistisk Aand at finde en Forklaring til, hvorledes Gjoe-
ringsevnen under ydre Livsforholds Indflydelse har udvik-
let sicr hos disse smaa Skabnino;er.

Da jeg besluttede at tage fat, saa jeg snart, at jeg for
at bringe Undersogelsen udover det Almindelige, Svaevende
og Usikkre maattc vtelge en saadan Gjjerform, som tillod
at stille Sporgsmaalet besterat, og med hvilken det var mu-
ligt at experimentere. Med andre Ord: der maatte vjelges
en til alle Tider let gjenkjendelig Gjaerform, saa at man
bestandio- kunde v?ere paa det Rene med, om den var til-
stede eller ej. Hcrtil egner den lille Saccharomyces api-

culatus med sin udpra2gede
Fio-ur oix sine ma^rkvairdicrc
fysiologiske Ejendommclig-
hedcr siff i hoi Grad.

Det er, som Figuren vi-
sor, en lille citronformct
Colli*, tilspidset i liv(>rEnde,
4,5 — 9, hyppig 7 Mikromil-

420 AFDELNINGEN FOR BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI.

lim. lan^-, ofte mecl en stor Vakuole. Til Sammenligning
er der i Figuren tegnet uogle Celler af Olgjaersvampen
Sacch. cerevisise. Disse ere let kjendelige fra de andre ved
deres betydeligere Storrelse og ovale, aegformede eller naesten
kugierunde Skikkelse.

Ifolge Reess' Undersogelser optrasder Sacch. apiciilatus
hyppig masse vis i Yingjseren. I mange Tilfaelde, omeud
ikke i alle, indledes Viuens Hovedgjaaring af den, hvorpaa
den maa vige Pladsen for Sacch. ellipsoideus og i Efter-
gjseringen aldeles tilbagetrsenges. I de belgiske Olbrygge-
rier, hvor Selvgjasring anvendes, optraeder den ligeledes,
og paa modne, sode, saftige Frugter i vore Haver er den
meget almindelig.

I mine Undersogelser fra 1878 over Lnftens Mikroorga-
nismer * var jeg bleven opmaerksom paa nogle almindelige
Trsek i den Maade, hvorpaa Sacch. apiciilatus optraadte i
Luftens Stov. Herved kom jeg til den Formodning, at den
lille Gjsersvamp vistnok forst viste sig paa de tidligst modne,
sode, saftige Frugter og derefter paa de senere modne.
I Haven ved vort Laboratorium maatte Stikkelsba^rrene saa-
ledes faa et af de forste Besog og Vindruerne et af de
sidste, hvilket ogsaa var Tilfaeldet.

Naer laa det ligeledes at antage, at de sode, saftige
Frugter ere dens egentlige Opfostringssted.

Regnen maatte jo ogsaa ude i den frie Natur kunne
udfore den samme Afvaskning af Frugten, som jeg udforte
inde i Laboratoriet, naar jeg, ligesom Pasteuh, onskede at
studere Stovet raed dets organiske Verden. Paa denne
Maade vilde den blive fort ned i Jorden, her kom jo ogsaa
de nedfaldne Fru2:ter. Mon Overvintrin2:sstedet skulde'vsere
her? Jeg havde saaledes, da jeg udgav det nsevnte Skrift,
en hel Rgekke Hypoteser, men ingen Sikkerhed ; derfor
undlod jeg at udtale raig. Nu efter omtrent to Aars Ex-
perimenteren har jeg faaet Losningen.

* Emil Chr. Hansen: Organismer i 01 og 6lurt. Kjobenhavn 187i».
p. 102. Ligeledes samme Afhandling i Meddelelser fra Carlsberg-Labo-
ratoriet, I B. 2 Hefte 1879, p. 185.

HANSEN, ALKOHOLGJ.ERSVAMPENES FYSIOLOGI. 421

Hvis mine Forestillinger om Opfostringsstedet vare rig-
tio-e, maatte de ikke blot i rio-elio- M^Do-de fiudes paa de
omtalte Fruorter ooj her formere sis;, men tilli^e vaesentlio:
vaere indskrsenkede liertil, saa at de kun undtagelsesvis op-
traadte andre Steder. I begge Retninger gave Underso-
orelserne mis Bekrgeftelse. Engel havde desuden allerede
vist, at de ere almindelige paa sode, saftige Friigte*r, og at de
her, naar disses Overhud er beskadiget, formere sig og frem-
kalde Gj as ring.

De tidligst modne sode, saftige Frugter i danske Ha-
ver ere Jordba3rrene, nemlig i Slutningen af Juni, derefter
Stikkelsb^r og Kirsebser i Jiili, Blommer og Yindruer i
September. Det er ogsaa den Orden, hvorefter Sacch. api-
culatus optraeder. Efterhaanden som Frugternes Antal ta-
ger til, bliver Luften rundtom i Haven rigere paa dem,
idet talrio-e Generationer fostres 02; blive med Yinden forte
omkring. At den paa den Maade ogsaa kan blive aflejret
i Stovet paa umodne Frugter folger af sig selv. Pasteuk^
Ssetning om, at Gjaersvampeue kun findes paa de raodne
Druer, gja^lder derfor ej ubetinget. Xu, vi have fundet
Hovedreglens Forklaring, indse vi ogsaa Grunden til Und-
tao-elserne. Xaar de med Vinden fores hen paa umodne
Druer og andre umodne Frugter, komme do paa et uguu-
stigt Sted, hvor de ikke kunne formere sig, og hvor de i
Reo-eleu hurtio: o-aa til Grunde. Dette er Aarsagen til, at
man kun undtagelsesvis iinder dem her. Det samme gj^l-
<ler oorsaa om det Stov, der er aflejret paa Grene og torre
Frugter, f. Ex. af Ask, Lind, Ahorn o. s. v.

Do sidst modne Frugter (Yindruerne) fostre de sidste
(jrenerationer. Paa den Tid, vi her cndnu trLefte dem, ere
de i Reorelen forsvundne fra de ovrisje Steder. Under Blom-
raetraeerne og Stikkelsbaerbuskene Hgger der gjerne i Slut-
ningen af September og Begyndelsen af Oktober en og an-
den nedfalden, ofte halvraadcn Frugt. Herpaa er det al-
mindelig at finde Sacch. apiculatus, og det samme gjselder
om de Jordpr()ver, vi tage under de Uicvute Trteer og Bu-
sker. Fra sidste Efteraar gjenn«'m licle Yintcren og til nu
har jcg med temmelig kortc Mellcmrum taget Jordprover

422 AFDELNINGEN FOR BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI.

under de Traeer og Buske, livis modne Frugter om Somme-
ren vare Opfostringssteder for dem. Og bestaudig fandt
jeg den der, hvor den efter miu Tankegaug maatte vsere.
At den var levende overtydede jeg mig om ved Kulturer,
dels Massekultur, dels Kultur i et fuo-tioft Kammer. Jee:
har saaledes faaet Sikkerhed for, at den lille Gjaersvamp
overvintrer i Jorden, men til et Bevis for, at dette er dens
egentlige Vinteropholdssted, var det ikke nok at tr^effe den
der, men det maatte tillige vises, at den i Regelen ikke
findes andre Steder. I den Anledning har jeg foretaget
talrige Analyser af Stovet paa Bygninger, Kviste, Grene,
Plantedele o. s. v., hvor det kunde taenkes, at den maaske
kunde opholde sio-, oof foretaget Kulturforsos; dermed. doo-
alt forgjaeves. Jeg kan her ogsaa bemferke, at i Jordpro-
ver fra Marken optraadte den aldrig, kun under Tracer og
Buske med sode, safti^e Frusrter. Alt i Overensstemmelse
med det, Tankegangen krsevede.

For at opnaa yderligere Sikkerhed og fjerne enhver
Skygge af Tvivl anstillede jeg folgende Forsog: 2 Novem-
ber 1879 hseldte jeg en rigelig Maengde Gjasr bestaaende af
vor lille Sacch. apiculatus ud i Jord og Sand, som fandtes
i nogle Urtepotter, og disse bleve derpaa anbragte i Haven,
hvor de stode indtil Midten af Juni ]\Iaaned naeste Aar.
Den omtalte Giaer havde ies: avlet i Olurt ved at anbriuDfe
en Blomme deri, hvorpaa Sacch. apiculatus fandtes, og fort-
saette Kulturen i laengere Tid ved Tilgydning af frisk Nas-
ringsv^edske.

Resultatet blev. som iee* havde ventet. Den lille Giaer-
svamp holdt sig levende i Jorden hele Vinteren over fra
November til ^lidten af Juni naeste Aar, da jeg afbrod For-
so2"et. Det vil ikke \sere overflodis^ at bemaerke. at den
ligesaa godt fandtes i Jordens overste som i dens lidt dy-
bere Lag. Herfra kan den af Eegnen pidskes op paa la-
vere Planter eller i tort Yeir med Stovet af Yinden fores
direkte hen paa Jordbsereue o. s. v. lusekter og andre
Smaadyr kunne ligeledes fra Jorden fore dem op paa Frug-
terne.

HANSEN, ALKOHOLGJ^RSVAMPENES FYSIOLOGI. 423

Vi saa altsaa, hvorledes de forst modne sode, saftige
Fruofter fostrede de forste Generationer, osf hvorledes de
efterhaanden, som forskjellige Frugter raoduedes, udbred-
tes, indtil de sluttede Saesonen paa Vindruerne. Tal-
rige Generationer bleve saaledes fostrede, af Vinden i tort
Vejr spredte iid og af Regnen skyllede nod i Jordeu. Her
overvintre de for naeste Sommer at begynde det sammc
Kredslob igjen.

Til disse Undersogelser bar jeg benyttet klar filtreret
Humleurt som ]S^aeringsvsedske, dels i de i mine ovenfor
citerede Arbejder (i det forstnaevnte P. 96 og i det andet
P. 188) beskrevne Kogeflasker, og dels i Vakuumskolber
paa 1/2 Liter. For at give Laeserne en Forestilling om, at
det vundne Resultat er baseret paa talrige Analyser, og at
det ikke blot er Tanker, jeg meddeler, kan jeg oplyse om,
at der er iidfort c. 1000 Analyser ved Hjaelp af de omtalte
Kogeflasker og Vakuumskolber. Dog maa jeg strax be-
raaerke, at dette store Apparat ikke bar vaeret sat i Vaerk
alene til Opklaring af det foreliggende Sporgsmaal, men at
det tillige skal danne en Fortsaettelse af mit Arbejde fra
1878 over ]\Iikroorgauismernes Optraeden og Fasrd i den
frie Xatur med saerligt Hensyn til de for GJ£eringen vigtige
Fermentorganismer.

Idet vi saaledes have faaet det stillede Sporgsmaal be-
fivaret, rejser der sig som saedvanlig strax et andet, Nem-
lig Sporgsmaalet om, i hvilken Tilstand, i hvilken Skikkelse
tilbringer Sacch. apiculatus den lange Tid i Jorden? Her-
til kan jeg i Ojeblikket kun svare, at det vides ikke. De
Forsog, som skulde have opklaret den Gaade, ere ved Uheld
blevne forstyrrede. Man kunde autagc, at de dannede Asko-
sporer eller, som Engel mencr, udviklede en Protomyces-
Fruktilikatiou. Uagtet jeg cxperimenteredc i den Rctning
i flere ^laaneder, iagttog jeg dog intct af begge. Engels
Undersogelser ere ej heller blevne bekraeftede af Andre.

Et andot Sporgsmaal frcmtraenger sig ligelcdcs uvil-
kaarligt: Hvorledes forholder det sig med de ovrige Gjcier-
svampc : Sacch. cerevisia?, Sacch. ellipsoideus, Sacch. Pasto-
rianus? Hvor overvintre de, hvilket Kredslob fricunemlube

424 AFDBLNIXGEN FOR BOTANIK OCH FYTOPALEOXTOLOGI.

de i den frie Xatur? Ogsaa her maa jeg sige: jeg ved
forelobig intet sikkert derom og kan derfor ikke udtale mig.

Det er oveufor freinfort, at vor lille Gj^ersvamp, Sacch.
apiculatus, ikke blot udmasrker sig ved sin let kjendelige,
udprfegede Form, men at den ogsaa er meget karakteristisk
i fysiologisk Henseende. I den Retning skal jeg give en
kort Meddelelse om nogle experimentale Undersogelseiv
som jeg liar udfort.

Det Forste, der kraeves for at anstille den Art Experi-
menter, er en Renkultur med en ikke for sparsom Vegeta-
tion af suude Celler. En saadan erhvervede jeg mig, idet
jeg benyttede et storre Antal af de omtalte Kogeflasker
og i liver anbragte en enkelt Frugt, livorom jeg i Forvejen
vidste, at den onskede Gjaersvampen rimeligvis fandtes der-
paa. I en eller undertiden endog i flere af disse Flasker
fik iesf en temmelio- ren Veo-etation. Det. som det isasr
kommer an paa, er at erliolde en Kultur, som er fri for
freramede Alkoliolgjcersvampe ; om der findes nogle Bak-
terier liar mindre at sige, tlii dem vil man ved passende
Tilsaetning af Vinsyre i Regelen let blive kvit. Efter at
man paa denne Maade har opnaaet en temmelig ren Gjaer
i Flasken, overforer man den i en Pasteursk tolialset Kolbe
med klar Olurt som XaerinD:sva3dske. Denne skiftes Sfien-
tagne Gange, og saalaenge der findes Spor af Bakterier, til-
SEettes Vinsyre i forskjelligt Maal. Kolben findes beskreven
og afbildet i den forstnaevnte Bog af Pasteur.

At Saccli. apiculatus i Urt fremkalder Alkoliolgjsering
og her forholder sig som en Undergjaerform, saa jeg snart
og kan i den Retning bekraefte Reess' og Engel's Meddel-
elser. Men ved at fortsaette mine Experimenter gjorde jeg
den interessante lagttagelse, at den i Modsaetning til, hvad
man ellers ved om Saccharomyces-formerne, ikke formaar
at udsondre Invertin og derfor ej heller er istand til at
forcriaire Rorsukker, Saccharose.

Invertin er et oploseligt kemisk Ferment, som udson-
dres af mano-e Skimmelsvampe, os: som man ogsaa hidtil
har antaget blev dannet af alle Saccharomycesarterne. Dette
Ferment har den Egenskab at spalte Saccharosen i to di-

HANSEN, ALKOHOLGJ.ERSVAMPENES FYSIOLOGI. 425

rekte gjaeringsdygtige Sukkerarter, Glykose og Laevulose.
Saettes f. Ex. Bryggerigjser. Sacch. cerevisise, til en 10 %
OplosniDg af Rorsukker, saa udsondre Gjasrcellerne Invertin,
hvorved den nasvnte Sukkerart omdannes til Invertsukker,
og forst derefter begynder den an den Fermentvirksomhed,
Alkoliolgjgeringen, ved hvilken Invertsukkeret under Gjasr-
cellernes Livsvirksomhed oraformes til Alkohol, Kulsyre,
Glycerin og Ravsyre. Selve Invertinet findes i et vandigt
Udtrask af Bryggerigjagren, og heraf kan det udfseldes med
Alkohol. Ved at filtrere Vsedsken fra faar man paa Fil-
trerpapiret et Bundfald, hvori Fermentet indeholdes. Dettc
kan indtorres paa det omtalte Papir. Ved Hjielp af denne
Fremgangsmaade, der vistnok forst er angiven af Berthe-
LOT, kan man paa en bekvem ]\Iaade bestandig have et In-
vertinprasparat ved Haanden. Til at invertere 200 Kub.
Centim. 10 % Rorsukkeroplosniug behoves kim en lille
Strimmel. Af Erfaring kan jeg meddele, at dette Inver-
tinpapir bevarer sin Fermentevne i Here ]\Iaaneder ved al-
mindelig Stuetemperatur.

Det er ovenfor meddelt, at Sacch. ap. ikke formaaer at
fremkalde Alkoholgjaering i en Saccharose-Oplosning, men
ssetter man blot en Strimmel Invertinpapir dertil, saa ind-
trasder Gja^ringcn. En Konidie af Penicillium glaucum gjor
samma Tjenste; Saccharosen blivor nemlig i begge Tilfselde
omdannet til Invertsukker. Gayon har i den nyeste Tid
paavist noget lignende med Hensyn til nogle Skimmel-
svampe.

I Overensstemmelsc mod min forcoraaende lajittacyelse
viste det sig, at der i vandigt Udtraak af Gjosren af Sacch.
ap. ikke fandtes Spor af Invertin. Paa Frugterne i den
frie Natur vil den fols^clio: kun kunne an2:ribe Invertsukkeret
og dcrimod ikke Saccharosen. Mine Forsog ere et uyt
Tegn paa, at sidstuaivntc Sukkerart ikke er direkte gJ£P-
ringsdygtig.

Da forudcu Gja^rsvampe og Bakterier tillige mango
Skimmolsvampe, hvoriblandt ogsaa, som ovenfor nsevnt,
den overalt udbredte ofj mesret besva^rlifre Penicillium cflau-
cum, danne Invertin, indses det let, at Experimenter som

426 AFDELNINGEN FOR BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI.

de foregaaende i strengeste Forstand krseve Renkulturer,
og at man er meget udsat for ved fremmede Organismers
Indtraengeu at blive skufFet. Saadant hai* maaske vasret Aar-
sagen til Reess' Fejltagelse, naar han siger, at Sacch. api-
culatus i fysiologisk Heuseende forholder sig vaesentlig som
Sacch. cerevisiae. Der er imidlertid 02;saa i andre Retniu-
ger end de nsevnte fysiologiske Differenser tilstede.

I mine talrige GJEeringsforsog med tilhorende Alkohol-
bestemmelser fandt jeg aldrig, at der dannedes mere end
heuimod 1 % vol. Alkohol af Sacch. apiculatus, medens
Sacch. cerevisiai under liguende Forhold gik op til 6 % vol.

Det af Sacch. apiculatus danuede 01 har ogsaa, i Mod-
saetning til det af Bryggerigjseren dannede, en sseregen
Frugtsyrelugt, og Destillatet frembyder i Reglen fin Aroma.

Som Exempel paa mine Syrebestemmelser kan anibres,
at jeg i et Gja^ringsforsog ved 20 — 27^ 0. med to ligestore
og ensartede Portioner Urt, hvortil der var sat omtrent
det samme Autal Gjserceller til hver, men i det ene Til-
fselde Sacch. apiculatus, i det andet derimod Sacch. cere-
visile, fandt den samme Syremaengde i begge, idet der kras-
vedes 2,4 Kub.-Centim. normal Natronoplosning til at msette
Syren i 100 Kub.-Centim. 01. I Ollet af Sacch. apicula-
tus var der imidlertid kun dannet 1 % vol. Alkohol, hvori-
mod der i Ollet af Sacch. cerevisiae var dannet 4,7 5. I et
andet Forsog (4 — V C), hvor Ollet af Sacch. apiculatus in-
deholdt 0,6 2.5 % vol. Alkohol, iagttoges derimod kun en
Syremcengde med en ]\Isetningsgrad af 1,3 2 Kub.-Centim.
normal Natronoplosning; i det tilsvarende 01 af Sacch. ce-
revisiae blev Aciditeten bestemt ved 1,28 Kub.-Centim., me-
dens Alkoholm^ngden beiob sig til 4,2 5 % vol. I det 1
Kub.-Centim. af den omtalte Natronvaedske svarer til 0,09
Gr. ]\laelkesyre, haves for 2,4 Kub.-Centim. 0,2 16 Gr. og
for 1,32 Kub.-Centim. 0,ii88 Gr. Disse sidste Beregninger
kunue for saa vidt have nogen Interesse, som Maelkesyre
vistnok udgjor den vaesentligste Bestanddel af den ved
Titrering fundne Syre. Af Ovenstaaende ses altsaa, at der
i de paa lignende Maade anstillede Forsogsrsekker med Sacch.
apiculatus og Sacch. cerevisiae ved Hovedgjaeriugens Slut-

KINDBERG, BRYINEERXAS SYSTEMATIK. 427

iiing dannedes i det hele ligestore Syremasngder (KulsjreD
ikke medresfnet). hvorimod der i Ollet caf sidstnaevnte Giaer-
svamp bestandig fandtes en betydelig storre Msengde Alko-
hol eud i Ollet af forstnasvnte.

Dette er det VEesentlisre af hvad ieo- i Dao- bar at
meddele om den lille Alkobolgjaersvamps F3'siologi og om
dens Kredslob i den frie Xatur.

En iidforligere Frerastilling vil scnerc blive offentlig-
gjort i Meddelelser fra Caiisberg Laboratoriet, I B. 3:dje
Hefte, Kjobenhavn 1881.

Slutligen boll lektor Kindberg ett foredrag

Om bryineernas system atik.

Emedan bladmossorna ofta sakua frukt, synes mig det
system, som ensidigt gnindar sig pa frnktens byggnad, vara
opraktiskt. Tillika tror jag mig bafva funnit, att m.iuga
tvdligen narbcsliiotade arter derio'euom blifva lauoft atskilda.
I anledninc baraf bar iatr sokt iitfinna karakterer for mos-
somas io-enkannande iifven i sterilt tillstand ocb anordua
dem sa, att nilrbeslagtade arter komma bvarandra sji niira
som mojligt.

Det bar forefallit mig, som om prof. S. 0. Lindberg i
sitt nya system foljt samma grundsatser, atminstone till en
stor del; men ty vilrr bar niimnde forf. ej pnblicerat nAgon
fiillstandioj beskrifuin^i", utan blott i sina arbeteu ^ ancrifvit
sitt system ocb nagra karakterer for en del familjer.

Den uppstiilluing, som synes mig uatiirenligast for Sve-
riges ocb Norges Bryiuea?, iir foljande:

1. Bryinca* ploiirocarpae.

i. De ofversta eller de Hesta (stundom alia) bladcellerna -
korta (nindade, rombiska, qvadratlska eller bredt sex-
sidiga).

' >UtkfV6t till en nntnrliK grupiicrincr af Europas V)ladmossor med topj»-
sittandc frukt (^Unj'inco- (H-rocnrjifr):, Helsiiipfors 1878. och iMusci Scandi-
navian in systcmate novo naturali dispositii, Upsal. 1879.

2 DA fraga ar om >bladccllcrna>, iiro ickc >ncrvensi ccUcr inbcgripna.

428 AFDELNINGEN FOR BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI.

A. Blad tvasidigt stalda, icke papillosa.

1. Neckeracese. Blad oftast nervlosa.
Pterygopliylhtin, Neckera^ Porotrichum.

B. Blad allsidigt eller ensidigt (icke tvasidigt) stalda,
stundom papillosa.

a. De ofversta bladcellerna qvadratiska. Frukt utau
tander, nastan oskaftad.

2. Hedvigiacese. Blad papillosa ocli nervlosa.
Hedviqia.

b. De ofversta bladcellerna rombiska eller rundade.
Frukt med tander och utdraget skaft.

3. Pseudoleskeacese. Blad ej papillosa.
Pseudoleskea, Helicodontium^ Thedenia, Ha-

brodon^ Entodon, Climacium^ Isothechmu

4. Leskeacese. Blad papillosa.
Heterocladium^ Myurella^ Thiiidiiim, Ano-

7nodon, Leskea.

c. De ofversta bladcellerna (vanligen blott helt fa)
langstrackta, de ofriga korta.

5. Pterogoniacese. Blad stundom papillosa,
ofta med otydlig nerv.

Pterogonium^ Rigodium *, Lesquereuxia.

II. De fiesta, alltid de ofversta, bladcellerna langstrackta,
oftare nastan jemnbreda, stundom smalt aflanga eller
romboidiska.

6. Hypnacese. Blad allsidigt, ensidigt eller
tvasidigt (ej tresidigt) stalda; de nedersta
bladcellerna oftare olikformiga, de yttre ofta
qvadratiska. Frukt med utdraget skaft; de
inre tanderna upptill atskilda.

Fissidens, Antitrichia, Rhytidium -, Hypnum,
Hylocojnium, Orthothecium, Plagiothecium,
Amblystegium.

7. Fontinalacese. Blad tresidigt eller (hos en
art) tvasidigt stalda; bladceller smala, de

^ BracTiytlicciuni rejiexum Bryol. eur.
^ Hypnum rugosum.

KINDBERG, BEYIXEERXAS SYSTEMATIK. 429

yttre nedersta stundom rektangulara. Frukt
oftast oskaftad ; de inre tanderna kaofellikt
forenade.

Fontinalis, Diclielyma.
2. Bryineoe acrocarpae.
I. Blad qvarsittande vid fruktmognaden.

A. Bladceller icke papillosa ^ samt derigenom oftast
mycket genoniskioliga.

a. Blad med lameller (bandlika bihang) utefter
nerven (afven pa dess sidor).

8. Polytrichacege. Blad med nerv, allsidigt
stalda och vanligen barrlika. Tandkrans
enkel.

Polytrichuin^ Oligotrichiim, Catharinea.

b. Blad iitan lameller utefter nerven (nagon gang
med lameller pa ryggen - af nerven).

■*") Bladceller ailangt rombiska. De icke frukt-
barande grenarnas blad sammanflytande.

9. Schistostegacese, Blad tvasidigt stalda.
Frukt utan tander.

Scliistostega.

+ ''") De fiesta bladcellerna sexsidiga, oftare

vidgade. Blad atskilda.

*) Blad nedtill forsedda med ett dubbelt
bladlikt bihang, tvasidigt stalda.

10. Schistophyllacese. Tandkrans enkel.
Scliistopliijllam.

**) Blad utan bihang, oftast allsidigt stalda.

11. Bryacese. Tandkrans dubbel '^
Chiclidiiim^ Aatrophf/Unin, Bryuni, Playio-

hryinn^ Arcfyrobrnum ^, Funaria^ Ambh/o-
(lon, Pyramid ula, Gymjiostoimim, Physco-
mifrelht^ Kphemcnnn, Disreliuin.

' Ciulant.ig: ctt par arter at" (ri'immia och ni\gra Andrrvacva'.

^ Hos Urimvihi pat fun.

^ Dhcclium liar eiikt-l, iiAjrra andra hafva i!i<:cti tandkrans.

* Jiryum anjvntrum och ]J. h'wvlor.

430 AFDELNINGEN FOR BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI.

12. Splachnacese. Tandkrans enkel ^ af tal-
rika tander.

Splachmim, Tetraplodon^ Tai/loria, Oedi-
podium.

13. Georgiacese. Tandkrans enkel af 4 tander.
Georgia.

+ + + ) Bladceller qvadratiska eller rektangulara^
vidofade. Blad atskilda.

14. Meeseacese. Tandkrans dubbel.
Meesea^ Catoscopium.

+ + + + ) Alia eller de fiesta nedre bladcellerna
lano'strackta och smala, de ofre rundadt sex-
sidiga eller langstriickta, bashornens ej sallan
qvadratiska. Blad atskilda.

15. Dicranacese. Frnkt slat eller strimmig med
lock och enkel, uppratt tandkrans -. Blad
oftare forsedda med ringa klorofjll och tem-
liofen o-euomskinliofa, oftast borstlika och
syllikt spetsiga, sallan med harudd. Mossa
lano- och ensidisf, ei veckad.
Leucobrjjumy Canipi/lojnis, Dicramnn, Blindia,.

Oreas, Dicranella^ Angstromia^ Ditrichitm^
Brucliia, Pleuridium, Archidium, Sicartzia,
Trematodo7i, Cynodontium'-^^ Seligeria, Ani-
sotJieciiun, Scelania.

16. Grimmiacese. Frukt oftast slat, med lock

och enkel, uppratt tandkrans *. Blad van-

ligen klorofyllrika och foga genomskinliga,

sallan borstlika, ofta med harudd. Mossa
kort och vanligen hattelik (mindre ofta en-

sidig), ej veckad.

Grimmia, Cinclidotus.

17. Andrseacese. Frukt sliit utan lock och tan-
der, uppbristande i 4 flikar. Blad mycket

' Oedipod'inm saknar tander.

- Hos BUnd'ia cfesjjiticia och de locklosa saknas tander.
^ Innefattar arterna C. cirens, C Waldenherg'ii och C. cirratnm (Hedw.)
KiNDB,

"* Grimmia anodon saknar tander.

KINDBERG, BRYJXEERNAS SYSTEMATIK. 431

klorofyllrika och foga genomskinliga, ej
borstlika och ej forsedda med harudd.
Andrcea.

B. Bladceller oftast ' papillosa och olikformiga -; de
ofre korta, sma och vanligen dunkla, de nedre van-
lio-en smala och o'enomskinlio-a.

a. Mossa pa langden veckad, klocklik eller kiigel-
lik, betiickande storrc delen af frukten, ofta
harig.

18. Orthotrichacese, Tandkrans oftast^ dubbel,
deu yttre ofta nedbojd. Frukt ofta strim-

Ortliotrichum, Coscinodon, Gli/phomitrium.

b. .Mossa ej veckad, alltid glatt.

*) ^lossa mycket lang, smalt kagellik (lik-
iiande en Ijusslackare).

19. Leersiaceae. Tandkrans oftast * enkel.
Leei'sia.

**) Mossa kort, vanligen ensidig, siillan hiittelik.

20. Tortulacese. Tandkrans -^ enkel. Blad of-
tare korta och breda.

Dicranoweisia ^, iJichodontium, Conostomum^

Tortula^ Aloina^, Phascum, Spluerangium^

Pleiirocltcete, Pleurogygodon, Mollia, Onco-

phorus, Anoectangiiim, Zggodon, Baihulay

Ceratodon.

21. Bartramiacese. Tandkrans dubbel. Blad
vanligen borstlika eller barrlika.
Breutelia^ Milium, Sj>Jice)'ocephalus, Tinimiay

Paludella, Bartrai/iia, Philonotis, Vehera.

' Bladen hos Bartram'ia Ocdtrl och ett par arter af Oi'thotrichtm aro
icke papillosa.

^ BladccUcrna bos Mm^im tint/mgi/mnn aro nastan likformiga.
^ (h't hut rich nm ijniniutstinnniii saknar tauder.

* Tander saknas stundora.

* Tiiiidcr saknas hos nat^ra artcr.
" Innefattar en art, JJ. crisj/nfa.

"> Innefattar .'> arter, som af LiNDBERi; laknas till slagtet Tortula,
uaml. A. iiloiflcx. A. tncfP folia, A. atcUata, A. hrevirostris och A. pusilla.

432 AFDELNINGEN FOR BOTANIK OCH FYTOPALEOKTOLOGI.

11. Blad forsvimna vid fruktmognaden.
22. Buxbaumiacese.
Bu.vbaujnia.

Andra sammankomsten.
Freda^eu den 9 juli kl. 12-2.

Lektor Gronyall lemnade nagra meddelanden om en
misskand bladmossa (Orthotriclium pallens Bruce), hvarefter
amaniiensen Xordstedt boll ett foredrag

Om Xya Ze lands characeer.

Man har nagon kannedom om Characeernas utbredniug
pa Nya Zeland; i sin Handbook of New Zealand Flora upp-
tager Hooker 5 arter. Detta antal har blifvit forokadt till
10 St. genom de samlingar, dr Berggren gjort under sin resa
1874 — 75 i detta land, och hvilka jag hiir skall visa.

Af Nitellce finnes ingen art bland afdelningen monarthro-
dactylee, af diarthrodactylge deremot 5 och af polyarthroda-
ctyl?e 2 arter.

Till diartlirodactylce bora foljande:

N. translucens (Pers.) Ag. ^tricellularis Nordst. mscr.
Fran den europeiska formen afviker den genom sin nagot
mindre storlek, men i synnerhet genom bladens toppstycken,
som endast sallan besta af 2 celler, utan nastan alltid af 3
celler. Harigenom kommer den (liksom N. gracilis) sa nara
afdelningen polyarthrodactylae, att man skuUe kunna hafva
skal att fora den dit som egen art. Pa de exemplar, jag sett,
hafva bladen varit endast 1 gang delade och ej 2 ganger,
sasom ofta pa hnfvudformen.

N. psPAidofahellata A. Braun ined.

Bland samlingen forekom det 2 former, som jag forst
ansag kunna raknas som former af N. mucrouata ^ tenuior
eller ocksa foras till en egen ny art, om frukthufvudena sasom
det pa de torkade exemplaren synes, verkligen aro inholjda
i slem. Sedan iao- haft tillsfano: till A. Brauns efterlem-

NORDSTEDT, NYA ZELANDS CHARACEER. 433

nade Charace-manuskript, fann jag dock, att de bada sta iiar-
mast den af Braun uppstiilda och pa ett stiille omnamnda nya
artcn, pseudoflabellata, hvaraf'dock nagon beskrifning ej blifvit
publicerad. Den synes mig iitmiirkas genom det stora antalet
af toppstycken, som bladen hafva. Smastralarnas autal aftager
namligen icke hiir, sasom hos N. mncronata vanligen ar fallet,
uppat vid hvarje ny delning af bladet.

JV. leptosoma Noedst. mscr.

Denna nya art star niirmast N. gracilis, men skiljes ge-
nom sina storre notter med fiere strimmor och genom endast 2
ganger delade blad, som alltid ha toppstyckena endast 2-ccl-
liga. En del exemplar erinra iifven mycket om N. tenuissima,
men alia delniu2;arna aro fertila.

JV. conformis Nordst. mscr. narmar sig arterna i gruppen
heterophyllje, i synnerhet N. Lotzkyi var. minor, fran hvil-
ken den skiljes genom sina likformiga blad, som endast iiro
2 ganger delade, och derigenom att den ar monoik. Moj-
ligen skulle den kunna vara identisk med den af Braun en-
dast i sterilt tillstand kanda N. aemula Br. fran Australien,
da dc bada ha de fiesta toppstyckena pa bladen inom hvar
krans af imgefiir lika hojd.

N. Iiyalina (D.C.) Ag. var. novcezelandice A. Br. skiljer
sig fran andra former genom sina talrika, mest 2 ganger de-
lade »mellanblad», afl'allande mukron och stora notter.

Af fiohjarthrodactylcv finnas 2 artcr:

N. Hookeri A. Br. Denna art tyckes ha stor utbredning
pA, Nya Zeland, da Berggren tagit den p{l flere stiillen bade
pa norra och sodra on. Den upptriider i flere former, ofta
l)lir mukronen endast encellig (och cj tvjlcellig), derigenom
att den imdre ccllen forhinger sig (v. Tasmanica).

A^. iiiterrypta A. Br. Af denna art finncs endast en
mycket ofiillstilndig och missledandc beskrifning i Hookers
Fl. Nov. Zel. Fast im I)RATtn der citeras som namniiifvare
for artcn, iir beskrifningcn pa den sannolikt fj G^jord af Braun
sjelf". Den skulle enligt Braun hafva han- och hon-organon
vid olika dclningar pil bladet (liksom hos den nordameri-
kanska N. capillatn). Detta loihallande har jag dock funnit
icke vara konstant. Den afviker Iran ofriga polyarthroda-
J2:te Skiintliuavuha Naturforsharcvivtrt. 2o

434 AFDELNINGEN f6r BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI.

ctylas deri, att de toppstycken, som utgora andra delningens
smastralar pa de fertila bladen, aro endast tvacelliga. De
Berggrcnska exemplaren hafva iindarna pa dessa toppstycken
mcra spetsiga an Beaun i sitt manuskript af'bildat.

Bland landets 3 Chaicv finnes Ch. contraria Br. icke i
Bcrggrenska samlingen, men deremot foljande 2: Cli. fragilis
Desv. f. brevibracteata tenuifolia, och Ch. Bentliaini Br. ined.
Om dcnna kanner man forut endast, att Bratjn i sin dis-
positio systematica i Die Characcen Afrika's iippfor den som
den cnda monoika arten bland haplostephanae unistipulatai
corticatae diplostichae (fran Kina). Jag bar fiinnit de pri-
miira roren i barklagret mest framtrudande. Den nyzeliindska
ar nagot mindre an den kinesiska ocb kan kallas forma brevi-
bracteata, da den senare ar en longibracteata. Till iitseende
liknar den vissa former af Ch. crinita och Ch. alopecuroides.
Fran den senare skiljes den bland annat derigenom, att spor-
knopparna, s4som vanligt hos Eucharae, utga fran ofre sidan
af antheridiets stodjecell. Hos Ch. alopecuroides utg^ spor-
knopparna deremot fran undre sidan af antheridiets stodje-
cell. A. Braun bar derfore i mscr. foreslagit att skilja denna
senare art fran Lychnothamnus, hvartill den forut riiknats,
och uppstalla den som ett eget slagte, Jjamprotlicuinnis.

1 sammanhang harmed vill jag visa en annan med Ch. cri-
nita till utseende, och iifven till de fiesta karakterer liknande
form. Den iir fran Kanada och bar blifvit mig sand till pa-
seende af dr Allen i New-York. Stundom kan man icke finna
nagon annan skilnad hos den fran Ch. crinita, an att den forra
ar monoik, men vid niirmare granskning (inner man, i synner-
het pa mera utvecklade stjelkar, att stammcns barklager icke
ofvcrallt bestar af endast primara ror, liksom hos bladens
barklager, utan att bar och der hafva utvecklats mindre, se-
kundara ror, ordnade som hos diplosticha3. Denna art utgor
saledes en intressant mellanform mellan haplostichai och di-
plostichae.

HANSEN, DYRKNtNG AF MlKtlOOfeGANISMEn. 485

Derefter hollos foljande foredrag af:

Stud. mag. Kolderup Rosenvinge: Om noglc ejen-
dommeligc anatomiskc Forhold hos Salvadora.

Doktor Warming: Stovbladbygning, Spiring m. m.
hos Rhizophora.

Docent Jonsson: Om embryosiickcns utvcckling
hos an gi OS perm cm a, hvarefter mcd anlcdning af sist
niimnda foredrag ett kort meningsutbytc nppstod mcllan dr
Warming och docentcn J5nsson.

Tredje sammankomsten.
Lorda^en den 10 jiili kl. 10-12.

Doktor Emil Ciir. Hansen forcvisedc og forklarcdo ct
iugtigt Kamnicr til Dyrkning af Mi kro organ ism er
samt dot s. k. microscope renvcrse.

1 den furegaaende Afhandling bar jcg meddelt, hvor-
lodes man i dc Pasteurske tohalscde Kolber formaar at er-
holde en Rcnkidtur bcstaaende af en ric;eli«]j Vcfretation af
livskraftige Celler. Talen var i dette Tilfjelde om en Sac-
charomyccs-Art, men med smaa Tillempningcr kan den
samme Fremgangsmaade ogsaa benyttes til Dyrkning af
andre Mikroorganismer. ]\Ian er natnrligvis ej heller bundcn
til den n.nnvntc Kolbe og kan nndeitiden med Fordel be-
nytte Modifikationer deraf. En saaden er den af Dr. Carl
rliJL. Salomonsen til K'ulturer af Forraadnelses-l^akterior
anvcndtc Kolbe*. 1 alle disse Tilfadde var Renkulturcn
on IMassekultiir, idet Opgaven i va>sentlig Grad gik nd paa
at komnK" til Kundskab om hvilke kcnniske ()ms;rtninircr,
(Um- iiiub'r visse givne Forhold fremkaldcs af den dyrkodc
Organism e.

* Haul Jin,. Sai.omonskn, Kino (Mnfarho M(>tlin(lo /iir Koinriilf nr
vor.scliicdonor Fiiulnissl);u;t(!rkMi (riotan. Zcit. ISSO. N:(i 2»S).

436

AFDELNINGEN FOR BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI.

Ousker man derimod Skridt for Skridt at folge dc For-
andringer, den Udvikling, som selve Mikroorganismen kan
gjennemgaa, da maa man slaa ind paa en anden Vej, os,
raedens den f'orste Metode forer ind paa Kemiens Omraadc,
er den sidste derimod vfesentlig af morfologisk Natur. Vi
maa neralig benytte Mikroskopet og paa dette Instruments
Bord paa en passende Maade anbringe den paagjaeldende
lille Oro-anisme med tilhorende Naerinfjsvasdske.

Som Hjailpemiddel hertil er der i Tidernes Lob blevet
konstrueret forskjcllige Kamre : Recklinghausen's, Geissler's,
Bottcher's, Kanvier's og andre. De to i den nyere Tid
vistnok mest anvcndte ere Bottcher's o^: Ranvier's, som
begge ere beskrevne i et af mine tidligere Arbejder*.
Hvert af disse Kamre bar sine sasregne Fortrin og Mangier.

Det nye, som jeg bar konstrueret, er et Forsog paa i
et Exemplar at forene alle Fortrinenc ved de to na^vnte
Typer af Bottcher og Ranyier.

Fig. 1.

SoiTi Fig. 1 og 2 vise, bestaar det af et Objektglas (A)
med en kredsrimd Aabning (F). Omkring denne findes en
Ring (B), og i en Afstand fra denne atter en anden men
bojere Ring (C). I denne er der parallel med Objektglas-
sets storste Side anbragt to Lnfttilledningsror (D). Rum-
met mellem de to Ringe, (B) og (C), fyldes med destille-
ret Yand, og Aabningen forovcn (E) lukkes med en Glas-
skive for at bindre Fordampningen af Na2ringsva2dsken.

1. c. p. 44 i (let forst citerede og p. 237 i det andet.

HANSEN, DYRKNING AF MIKROORGANISMER.

437

Denne og vedkommende Mikroorganisme anbringes paa den
opadvendte Flade af ct Da^kglas, som ved Hjailp af Vase-
line, hver Gang en Kultur skal begynde, gjores fast til Ob-
jektglasset, hvorved altsaa Aabuiugen (F) lukkes. Den om-
talte Glasskivc maa natuiiigvis ogsaa festnes ved Hja3]p
af et eller andet passende Stof, f. Ex. Vaseline, til Ringen
(C). Naar Rorenc (D) kun benyttes til Indledning af at-
mosfaerisk Luft, er det vigtigt for Bxperimentets Begyn-
delsc at lukke dem med vel rensede Borauldspropper.

I dette Kammer bar Naeringsvaedsken ligesom i Bott-
CHEk's en fri (3verflade (denne er her dog opad- og ikkc
nedadvendt, livilket i flere Tilfailde er et Fortrin) og lige-
som i Ranvier's et roligt Leje. En anden god Egenskab
bestaar deri, at Vandet, som skal bjailpe til at hindre For-

d:.

H

E.

D:

A.

F.

Yvi. 2.

/?.

J).

e.

dampningen af Najringsvaidskcn, her ligesom i det sidst-
najvnte Kammer er adskilt fra denne.

Dette Kammer kan natiirligvis kun benyttes til Mikro-
skoper, livis Konstniktion er saaledes, at Objektivet belin-
der sig nedenunder og Belysningsspejlct ovenovcr den Gjen-
stand, man onsker at bctragte. Disse »microscopes renver-
8es» forfairdiofcs af Xaciiet i I*aris. Carlsbery; Laboratoriet
cjcr den nye store Afodel deraf. Pasteur bar ogsaa kon-
strueret et fugtigt Kammer til Brug ved disse Mikroskoper;
det adskiller sii^ v;usentlij:st fra det beskrevne derved, at
det manjjjler et Vandbassin til at liindre Na'rino:sva3dskens
Fordampning.

Det er navulig ved Studiet af vanskelige Former (som
1". M\. Mycoderma aceti), der til dercs Lidvikling kriuvc eu

438 AFDELNINGEN FUR BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI.

fri Overflade paa Naeringsva3dsken og rigelig Adgang til
Liif't, at dot nye Kammer bar Betydning. Ogsaa i andre
Retninger vil det dog med Fordel kunne benyttes, idet
Forskeren ved Hjaelp deraf lettere bliver istand til at for-
folge en bojcre Svamps f. Ex. eu Coprini belc Udvikling
lige fra Sporen indtil Sporebusets Daunelse.

Doktor WiNSLOW redogjordc for ocb forevisade en del
former af slagtet Rosa.

Doktor Ahrling boll ett foredrag om Linnes brefvex-
ling, bvarvid foredraganden framstillde foljande forslag:

»Att pa ministeriel vag ocli under k. svenska Veten-
skaps-akadcmicns ofverinseeude forsorg matte dragas, dot
Carl v. Linnes literilra qvarlatenskap i Linnean Society i
London, ocb deriblaud omkring 3000 st. bref till Linne, ma
till sitt rika inncball blifva kiiud ocb i friimsta rummet att
en fullstiindig katalog derofver ma upprattas.»

Afdelningen, som bitriidde dr Ahulings forslag, beslot
med anledning deraf anballa, utt naturforskaremotets sty-
relse ville profva ocli bringa i verkstiilligbet berorda forslag.

Derefter bollos foredrag af

Doktor Warming: Om de mekaniske Elem enter
bos Podostemonacea3. Foredraganden framlade derjemte
ett nytt arbete af Poulsen: Botanisk Mikrokemi.

Lcktor Almquist: Om den floristiska bebandlingen
af polymorfa slilgten. Foredraget framkallade en dis-
kussion, hvari deltogo pastor Deichmann Branth, foredra-
ganden, br MoRTENSEN, prof. Blytt, prof. Wittrock ocb
dr Warming.

Lektor Lindeberg: Om uppfattningen af artbe-
greppet inom mangformiga slagten, siirskildt Hie-
r a c i u m .

WITTROCK, OM DET HYPOKOTYLA INTEKNODIET. 439

Loktor LiNDEBERG framstiilde hitrefter och inledde till
diskussion fragan:

Ar Daturvetenskapernas stiilluing vid statens
allmanna laroverk sadan, som den enligt dcssa ve-
tenskapers sa viil pedagogiska betydelse som veten-
skapliga och praktiska vigt borde vara?

Den forberedande diskussion, som hiirom uppstod, och
i hvilkcn flere bhind afdclningens ledamoter deltogo, rorde
siij fomamliizast krino; ordnino-en for ofverhifro;nino;en, och
uppskots fragans vidare behandling till foljande samman-
konist.

Fjerde sammankomsten.
Onsdaj^cn den li juli kl. 9—13.

Professor Wittrock hoU ett forcdrag med iimnc:

Nagra bidrag till det hypokotyla internodiets
sanit hjcrtbladens morfologi och biologi.

Om vi gora oss reda for hvad vi veta om vara all-
iniinna fanerogamformer under deras tidigare utvecklings-
etadier, sa jir dctta viil icke synnerligen mycket. For att
vara riittvisa maste vi dock erkiinna, att atskilligt blifvit
gjordt iifven pa detta oniradc, siirskildt af tviinne man, niim-
ligcn professor Tji. Irmisch och vilr danske vice ordforande,
doktor E. Warming. Men det antal viixter, at hvilka upp-
miirksamhet blifvit ei^nad, medan de befunnit sio; i dessa
stadier, ilr mycket litet mot det stora hela, iifven om vi fiista
OSS blott vid Skaudinaviens flora. Med tanke hiirp;\ beslot
jag for tre fir sedan att gora i friimsta rummet vara egua
och sedermera iifven utlandets fanerogamer till foremid for
iindersoknln«Mr, dels under i^ronini^s- och dels under for-
stiirkningsstadiet. llvad iai,' hittills hunnit ixoni iir liufvud-
saklii^a'n blott samliiii^ar och strodda anteckninixar. finer bar
samlat i)(K) — (JUO viixter — icke mycket, men dock nagot —

440 AFDELNINGKN FOR BOTAXIK OCH FYTOPALEONTOLOGI-

som jag forvarat dels pa sprit for anatomiska undersok-
ningar, dels ock i herbarieform. Da den tid, som ar till-
matt hvarje foredrag, ar sa kort, att man icke kan liinna
framlagga manga specialiteter, skall jag be att endast i all-
manhet fa yttra mig om ett par af de organ, som aro ka-
rakteristiska for vaxten i groningsstadiet; och de beggc or-
gan, jag vill fasta uppmiirksamheten pa, aro dels den del
af stammen, som finnes under hjertbladen, och dels hjert-
bladen sjelfva.

Hvad angar det hypokotyla internodiet, torde vara liimp-

ligt att forst gora sig reda for, om denua vaxtdcl tillkom-

mer alia fanerogamer. Hvar och en vet, att hos de vaxter,

som icke hafva hjertblad, icke heller uagot hypokotylt in-

tcrnodium kan forekomma. Men hum forhaller det sia: med

de vaxter, som hafva hjertblad? Hafva de alia en hypoko-

tyl stamdel? Pa denna fraga anser jag mig bora svara nej!

Se vi till, huru forhallandet ar hos monokotyledonerna, fiuna

vi, att hos de fleste af dem den under hjertbladen befint-

liga stamdelen ar mycket reducerad, och hos liagra af mig

undersokta har den icke varit miirkbar. Sa iir forhallandet

t. ex. hos dadelpalmen (sa, enligt Irmisch, hos Methonica vi-

rescens och Dyckia remotiflora). Der vidtager hufvudroten

omedelbart vid de med en lang slida forsedda hjertbladcns

fastepunkt, sa att hjertbladen sitta pa den allra ncdersta

deleu af stammen. Samma forhallande synes rada hos

flertalet gras, hvaraf jag dock icke undersokt sa manga

olika slag. Men icke alia monokotyledoncr sakna hy-

pokotyl stamdel. En del har sadan stamdel af rudimentar

beskaffenhet. Sa hos Calla jyalustru. Hos Iris pseudacorus

vexlar den hogst betydligt i utveckling. An ar den sa kort,

att den knappast kan iakttagas med obevapnadt oga, iin iir

den af ej ringa langd. Detta har visat sig sta i samband

med huru grundt eller djupt froet vid grouingen legat i

jorden; en omstandighet som eljest ej tyckts mig hafva na-

gon inverkan pa ifragavarande mellanleds utveckling hos

sadana vaxter, hvilka, sasom Iris pseudacorus, hafva hjert-

bladsskifvan standigt innesluten i froet. Hos de vaxter ater,

hvilkas hjertblad holt och ballet lemna froet, ar denna om-

WITTROCK, OM DET HYPOKOTYLA INTERNODIET. 441

stiindighet af stor betydelse i namnda afseende. — Det ar
bekant, att en del monokotyledoner vaxa i vatten. Dessa, de
s. k. Helobieerna, siigas i embryostadiet alia vara forsedda
med en lang hypokotyl led. Jag bar icke sett mer an tva af
dem i groningsstadiet, namligen Alisma plantago och Sagit-
taria sagittcefolia, och hos dessa kom det hypokotyla interno-
diet till full iitveckling, sa att jag tror, att hos denna afdel-
ning ett viil utveckladt hypokotylt internodium forefinnes. —
Saledes se vi, att hos det storsta antalet monokotyledoner
den hypokotyla leden regelmessigt ar mycket svagt utveck-
lad, under det att den hos nagra synes alldelcs saknas.

Ga vi nu ofver till dikotyledonerna och dervid forst
omnamua dem, som uti ifragavarande afseende komma plu-
raliteteu af monokotyledonerna narmast, for att sedan ofverga
till dem, hos hvilka det hypokotyla internodiet framtrader
starkare utveckladt, sa hafva vi att i framsta rummet an-
fora Nympheaceerna. Af dessa bar jag undersokt cndast
tvd arter, namligen Ngmplicm alba och Nuphar lutetim, sii
att jag icke vill pasta, det min dervid gjorda iakttagelse,
att det hypokotyla internodiet var ytterst svagt, giiller i all-
mauhet. Alia ofriga dikotyledoner med hjertblad synas vara
i besittniug af relativt viil utvecklad hypokotyl stamdel. Ut-
vecklingen i afseende pa liingd kan dock vara betydligt
olika. Aktgifva vi nu forst pa de dikotyledoner, som hafva
det hypokotyla internodiet temligen kort, finua vi detta vara
forhallandet me(] dem, som cga hjertblad, hvilka vid gro-
uingen icke uttrada ur froet; si\ hos Qiier-ciis Rohur, de ilesta
Pieonia-ailiiViVii^ zEsculus hipjjocastaiiutn, lihai/uius FraugnUi,
I^/c'/a-arterna m. fl. Alia dessa hafva, som sagdt, en kort
hypokotyl led, och det iir en sjelfklar sak, hvarfore don hiir
icke forliingcs sasom hos ofriga dikotyledoner. Men denna
korta liypokotyla h;d forluiller sig pii Hera olika siitt, livil-
kct man (inner, om man ser till, huru plantan beter sig i
sin vidare utveckling. IIos flertalet synes den hypokotyla
leden ingu i rotsyatemet; sil hos (luerciis JxoltHv, lios Cort/lui<
avellaiui m. 11. andra. Den iugiir i rotsystemct pa det siitt,
att den skenbart bibhir den ofversta delen a(" vil.xtens om-
vandt kagelformiga hulVudrot. I andra fall, t. ex. hos Ane-

442 AFDELNINGEN FOR BOTANIK OCU FYTOPALEONTOLOGI

rnone nemorosa. tilltager det hypokotyla internodiet, som till
en borjan ar smalt, under forsta aret betydligt i tjocklek,
sa att det blir nastan klotrundt; men det forblir dock val
begransadt fran hufvudroteu, som bar ej kommer till nagou
starkare utveckling. I detta fall ingar den bypokotyla le-
den tydligt i stamsystemet, och det i ett sadant stamsystem,
som vi kliuna under namn af rbizom. Deraf foljer, att den
bypokotyla leden i detta fall riitt snart — d. v. s. efter
nagra ar — dor bort; sa att man bos den iildrc plantan for-
giifves soker efter densamma. — I ater andra fall forballer
sig den bypokotyla leden pa annu ett annat siitt; sa t. ex.
bos arterna af sliigtet Pceonia. Har fortjockas det bypoko-
tyla internodiet ej blott under forsta aret utan afven seder-
mera. Pa samma gang eger en lika stark tillvilxt rum bos
bufvudroten, sa att den bypokotyla leden fortsattcr nedat i
denna, ungefar pa samma siitt som bos de triid, jag forut
omniimnt, blott med den skilnad, att tillviixten i tjocklek
bar iir relativt betydligare. Den bypokotyla leden spelar
bar ocksa en storre rol, da den iir den enda del af stam-
men, som ar fnin ar fortlefver. Den tillika med bufvud-
roten utgor den perennerande dclen af vilxten, ocli bada
tillsammans tjenstgora sasom niagasin for viixtens reserv-
niirinirsiimnen. Pa detta siitt forballer det sii>; bos alia Fceo-
nior^ som jag undersokt, ocb icke endast bos dem, som bafva
bjertbladen inneslutna i froet. Detta iir emellertid fallet
med flertalet, ocb man bar forut sagt, att dot skulle vara
fallet mod alia; bos en art bar jag emellertid funnit ett an-
nat forballande, som jag senare skall omtala.

Ga vi nu ofver till de ofriga dikotyledonerna, skola vi
finna, att bos flertalet af vara perenna orter det bypokotyla
internodiet bar en medelstark utvecklincr. Det iir bos dem
betydligt liingre iin bos de viixtformer, jag bittills omtalat,
men icke sa lanijjt ocb kraftifjt utveckladt som bos dem,
om bvilka jag senare vill tala. Om vi se pa Alchemilla^
Fragaria, Ranunculus^ Prunella ocb de fiesta andra af vara
perenna orter, skola vi fmna, att den bypokotyla leden iir
starkare iin de niirmast efterfoljaude epikotyla lederna. En
egendomligbet bos dessa vaxter iir, att den bypokotyla le-

WlTTIiUCK, OM DET IIYPOKOTYLA INTERNODIET. 443

deD, cftcr att fran borjan hafva haft en lodriit stiillniDg,
snart bojcr sig ncdat, sa att den kommcr att ligga iitefter
markcn och smaningom neddragas i densamma. Hvarpa
beror detta? Jo, derpa att till en borjan en och sedermera
flere starka birotter iitveckla sig pa bcstamda stallen af det
hypokotyla internodiet, vanligen strax under hjertbladens
vidfastningspunkt. Hos en annan del af vara pcrenua orter,
der det hypokotyla internodiet iir medelmattigt starkt ut-
veckladt, beter detta sig pa, ett annat satt. Det fortjockas
i teniliijen hoii; 2;rad, och detta sker samtidio-t dermed, att
hufvudroten ocksa tilltager i tjocklek. Da komma vi till
samnia resultat som hos Paeoniorna. Sa ar forhallaudet hos
Ge7'anium pratense och saiiguineuni, I^aserpitium latifolium,
Orobiis iiiger, Aquilegia vulgaris m. fl. Den hypokotyla le-
den fortlefver hiir sa liinixe som vaxten existerar. Pji samma
siitt som hos dessa llerari^^a vaxter forhaller det si^i: reij^el-
messigt hos de bienna vaxter, som liafva en stark, omviindt
kaiielformiijj s. k. hufvudrot. Jasj betonar detta silrskildt
derfore, att det i vara liirobocker och iifven i vara hand-
bocker oriktiyt heter, att det iir iiteslutande roten som for-
tjockar sig och bildar den omviindt kiigclformiga viixtdelen.
Detta iir dock ini^alunda forhallandet, iitan den ofre delen
af det fortjockade partiet utgorcs icke af roten, utan af den
hypokotyla stamdelen. Sii exempelvis hos Malvci silvestris
(hvilken sasom bekaut iifven kan vara flerarig). Lappa iniiwr
och tomentosa^ Isatis tinctoria, Angelica silvi'stris^ Co)riuin
inacalatum, Pastinaca satica, Daucus rarota m. li. umbellater.
llos vissa kulturvarieteter af sistniimuda art utgorcs till och
mcd den storsta delen af den s. k. morotcn af den fortjoc-
kade hypokotyla stamdelen. Pa samma siitt forhaller dot
sij' iifven med flere af vara odlade cnariira »rotviixter»: sa
uti'ores hos riidisan niistan hela den fortiockade viixtdel, som
iites, af hypokotyl stam. — Dc dikotyledoner, som hafva
i\{in hy}){)kotyla mellanleden starkast utvecklad, kunna in-
delas i tva katci'orier. Till den ena katcijforien hiinior iaij
/>/f/f7i.s--arterna, Gdlluiii Apariiu\ Finpatiens noli tangere, Gcrani-
iiiii RuOcrtianuin, J*ulggunnin Conrolvolas och dc fiesta uf vara
ofriL'a endrij^a orter; till den andra kateiforien de triid och

444 AFDELNINGEN FOR BOTANIK OCIi FYTOPALEONTOLOGI.

buskar, som hafva grona eller ortartade hjertblad, sasora
Fraxinus, Rhainnus catharticus, Acer, Berheris, Ulnius^ Fagus
m. fl. Det hypokotyla internodiet forblir bar regelmessigt
ofvan jord ocb bildar patagligt en del af viixtens bufviid-
stam. En foljd af den bypokotyla stamdelens betydliga
langdutveckling blir, att bjertbladen lyftas sa bogt Iran
marken, att de koinma i atnjutande af tillrackligt mycket
Ijus, for att under viixtens forsta utveckliugsperiod (och
stundom ratt lange) kunna verka som kraftiga assimilations-
organ.

Vi hafva uii niimnt, burn forballandet iir med dikotyledo-
ner och monokotyledoner; men hum forballer det sig nu med
gymnospermerna? Min erfarenhet striicker sig bar endast
till Coniferce. Hos dessa rader samma forballande som bos
de med ortartade hjertblad forsedda triiden. Den bypoko-
tyla mcllanleden ar starkt utvccklad, ja man skulle kunna
saga relativt starkare utvecklad an bos ofriga fanerogamer^
euiir den bar ar betydligt bingre an nagon af de staminter-
nodier, som sedermera upptriida. Detta star i sfimband der-
med, att de ofriga mellanlederna, sasom bckant, aro mycket
korta; men afven absolut taget kan det hypokotyla inter-
nodiet hos Conifererna siigas vara af en riitt bctydlig ut-
veckling. — I forbigaende vill jag erinra derom, att ctt lik-
nande forballande, niimligen att den hypokotyla mellanledcn
iir den lano-sta af de vco-etativa staminternodierna, e^er rum
jem>al bos atskilliga dikotylcdoner; siirskildt bos dem, dcr
ortbladen aro samlade i rosett vid det bypokotyla interno-
diet, t. ex. Aiid7'osace septentrionalis, Draha verna, Myosurns
iniivhnus m, fl.

Med hjerthladen forballer det sig pa samma satt som
med det hypokotyla internodiet, i det afseendet att de kunna
belt ocb ballet saknas. Detta niimner jag i forbigaende,
likasom jag, innan jag gar vidare, vill erinra om det afven-
ledes viilbekanta faktum, att bjertbladen upptriida under tva
olika typer. Den ena omfattar de blad, som aldrig blifva
klorofyllforande, och den andra dem, som innebaUa kloro-
fyll ocli blifva assimilerande organ. Griinsen mcUan dessa
bada typer iir emellertid icke sa skarp, som man skulle kunna

WJTTROCK, OM DET HYPOKOTYLA INTERNODIET. 445

antaga. Det (innes niimligcn mcllanformer, hos hvilka hjert-
bladcts slid a och skaft blifva klorofyllforande, men skifvan
forblir klorofyllos och innesliitcn i froet. Sa hos en del
palmer, Liliaceer och Irideer. Men afven andra mcllanfor-
mer kunna npptrada, sasom hos Paeonierna. Hos dessa har
jag funnit fullstaudiga ofvergangsserier fran sadana hjcrt-
blad, som iiteslutande tjena till uppsugande organ, till sadana,
som blifva klorofyllforande och assimilerade. De fiesta Pa^-
onia-arter hafva inom froskalet standigt inneslutna hjertblad;
men hos P. te-nuifolia uttrada hjertbladen fullstandigt ur froet
och ntveckla en temlic;en stor, rent o^ron skifva. Afven
finnas nagra arter, hos hvilka man ibland ser hjertbladen,
sasom vanligt, inneslutna inom froskalet, men i andra fall,
att de delvis drasfit sis: derutur. Den del af bladet, som
lemnat froet, blir da fullstandigt klorofyllfargad, pa samma
ffang som afven den ofricja delen af bladet till sist antao-cr
^tminstonc en at gront gaende fai'gton. — Man skuUe kunna
gora sig den fragan : hvilken ar den ursprungliga hjertblads-
formen, den, da de blifva ortartade, eller den, da de for-
blifva inneslutna i froet och i foljd deraf klorofyllosa? Ef-
tcr mitt formenaude ar den ortbladsliknandc formen den
illdre. Jag hinner icke anfora alia de skiil, som tala hiirfor,
men vill blott erinra derom, att hos de liigsta viixtcr, der
hjertbladen upptriida sS,som sjelfstixndiga organ, niimligcn
hos kilrlkryptogamerna, att de der aro ortartade. Hos fler-
talet af dikotylcdonerua hafva hjertbladen bibehjillit denna
sin ursprungliga bcskaffenhet, i det att endast ett relati^'t
rinija antal hafva i froet inneslutna hiertblad. IIos mono-
kotyledonerna atcr ilr forhallandct det motsatta. lUott i fii
i'all lemna hjertbladen belt och biillot frona och blifva i alia
sina delar klorofyllforande. Excmpel hilrpa gifvcr bland
andra l\iris (juddrifolia, hos hvilken iifvcn hjertbladets form
mora nsirmar sig den dikotyledona typcn iin boa ofriga for
m\ff bokanta monokotvlcdoner. — Om vi siirskihlt oirna ett
ogonblicks uppmilrksamhet ilt de dikotylcdoncr, som hafva
klorofyllforande hjertblad, och dervid folja samma ordning,
som iakttogs, da vi sysselsattc oss med det liypokotyla in-
tcrnodiet, niimligcn att forst redogora for de viixtcr, der

446 AFDELNINGEN f6r BOTANIK OCR FYTOPALEONTOLOGl.

ifrsigavarande organ upptriider svagast, sa ma jag till en
borjan annuirka, att man bar att soka de svagt utvecklade
bjertbladen pa Acre skilda ball, ickc inom nagra bestiimda
grupper. Svagast utvecklade torde de eftcr min erfarenbet
vara bos Drosera rotundifolia, der de aro mindre an 1 milli-
meter langa ocb omkring '/a m.m. breda samt fiiUstandigt
i afsaknad af karlknippen {D. rotumlifolia' bjertblad aro for
of'rigt oskaf'tade, tunglika ocb belbraddade). Hos denna
viixt, likasom bos narmast barefter papekade former, der bjert-
bladen aro svaga, ntvecklas mycket suart ett antal ortblad
ocb dessa sittande tatt intill biertbladen. Sa iir fallet bos

/

»Ennervi^a>) hjertblad, afbildade i 8 i^angers forstoring.

Sagiiia jyrocumhens ocb scuvatilis, Begonia hoHviensis, Pcqxiver
duhiinn^ Argenioiie ocb nudicaule (fig. 2) samt Prhmda Auri-
cula m. fl. Hos alia dessa ofvertaga de bastigt sig ntvcck-
lande ortbladen bjertbladens funktion sasom assimilations-
verktyg. Samtliga senast niimnda dikotyledoner bafva bjert-
bladen ennerviga, d. v. s. att de cga blott en enda karlstrilng
ocb denna ogrenad. Sam ma iir forballandet bos Myosnrus mi-
nimus (fig. 1), Saxifraga granulata ocb nivalis, Parnassia j^aln-
stris (fig. 3) ocb Nuphar luteum samt, i forbigaendc sagdt,
iifven bos den monokotyledona Iris jisejidacoriis (fig. 4),
bvars egendomliga, N-formigt bojda bjertblad for ofrigt

Wiri'ROCK, OM DET HYPOKOTYLA INTERNODIET. 447

alls icke ar svagt iitveckladt. I allmiinhet iiro hjertbla-
(Icn temligcn starkt iitvccklade hos dikotyledonerna. Dc
sitta ofta temligcn larige qvar och iiro understundom till
och med sa langlifvade, att do finnas qvar friska vid och
cftcr blomningcn. Exempcl pa vilxter, der jag funnit hjcrt-
bladen lefvandc vid fruktmognadcD, Icmna Didens trijxirtita,
Erythrcea pulchella, Veronica hedera'folia, persira och pediin-
culata, Enplfrasia ofJiriiLalis och Stellaria media. Alia dcssa
iiro, sasom man kundc viinta. cnarifra viixter, och det iir sa-
lunda inom donna biologiska katcgori, som man kan siiga,
att hjcrtbladcn na den relativt hogsta aldern. Absolut aldst
blifva hjcrtbladcn naturligtvis ej hos enariga viixter, utan
hos vissa flcriiriga. For att blott tala om svenska viixter,
iiro Ijiiiiuea borealis, Oxycoccus pahistris, Asarum e7i7'opiamrn
samt atminstone dc trc vanliga conifer-artcrna exempcl pii
dikotylcdoncr och gymnospcrmer med hjertblad, som lefVa
mer iin en vcgetationsperiod. Hos var vanliga gran kunna
hjcrtbladcn blifva 4 ar gamla och troligcn iinnu mcr. Hjcrt-
bladcns alder iir for ofrigt sa viil hiir som hos andra viix-
ter mycket beroendc af yttrc omstiindighetcr. Blifvcr den
iinga viixten utsatt for stark torka, bortvissna hjcrtbladcn
mycket tidigare, iin om viixten stiindigt har tillgiing till en
nassandc miinf^d vatten.

Ett siirskildt intrcsse syncs mig kunna afvinnas studiet
af hjcrtbladcn, om man siittcr sig till mill att ur en niir-
marc kiinncdom om dcm soka utdraga slutsatser med af-
sccnde p;i viixtformernas gcnealogi. Min crfarenhct, spcciclt
inom gruppcrna Ajduinocyclica och Rosijiora'^ har niimligcn
gifVit vid handen, att cj ovigtiga slutsatser med hiinsyn till
sliigtskapsfoihallanck'na, dels mtdlan viixtfamiljcr, dels, och
i synncrhet, inellan sliigtcn och artcr inom familjcrna, kunna
ur dcssa viixtdclars morfologiska bcskailcnhct (och siirskildt
ur anordningcn af kiirlstriingarna) dragas. Redan a priori
bor (let ju ocksii ej synas osannolikt, att hjcrtl)la(U'n — dessa
primordlala organ, som anlagts och utvecklats un(hM- en sn
tidig p(!ri()d af viixtens lif", att lefnadsfVhhallandena for do
siirskilda viixtformerna iinnu iiro temligcn likartade — att
hjcrtbladcn, siiger jag, bora liafva biittrc bcvarat sin ursj)rung-

448 AFDELNINGEN FOR BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI.

liga karakter och salunda sakrare ocli tydligare vitsorda for-
vandtskapsforhallanden an andra hos vjixten senare fram-
kommande delar, hvilka mcra varit utsatta for de olikartade
yttre forhallandenas, till starka afpassningsforandringar ofta
forande inflytelser. — Men mera hiirom framdeles!

Atskilligt skulle iinnu kunna vara att tillagga betriifFande
hjcrtbladens sa val morfologi som biologi — t. ex. om do
ej sallsynta bildningsafvikelserna, om rorelsefenomenen (va-
riation och nutation) m. m. — men den mig for foredraget
tillraiitta tiden jir redan ofverskriden, hvarfore jag nu maste
afbryta. Jag tillater mig emellertid att till betraktande af
dem, som kunna hysa nagot intressc for saken, framlagga
en afdelnino- af ett af mio; anla2;dt herbarium, omfattande
fanerogamer i gronings- och forstarkningsstadiet. Hufvud-
samlingen af hithorande foremal ar forvarad i gprit och fin-
nes, liksom det ifragavarande herbariet i sin helhet, att bese
pa Naturhistoriska Riksmusei botaniska afdelning.

Till sist vagar jag framstalla en bon. Om n.agon af
herrarne kommer i besittning af mogna fron af en eller
annan silUsynt vaxt, vore det mig kiirt, om jag, for det mu-
sei rakning jag representerar, finge tillbyta mig dessa fron,
mot hvad som i hvarje sarskildt fall kunde bestammas; och
om herrarne handelsevis komma ofver unga plantor af mera
sallsynta viixter, vore jag siirdeles tacksam att fa tillbyta
mig iifven dessa, varc sig forvarade i herbarieform eller iinnu
hellre konserverade i sprit.

Harcfter upptogs ater till diskussion den framstalda
fracjan :

fr

Ar naturalhistorie ns stiillning vid statens all-
manna laroverk sad an, som den enligt d cssa ve-
tenskapers sa viil pedagogiska betydelse som ve-
tenskapliga och praktiska vigt borde vara?

Ordforanden, professor Areschoeg:

De vid foregaende afdelningssammantriide i och for
uppriittande af forslag till yttrande i anledning af vid samma

OM NATUEALHISTOEIEXS STALLNING VID LAROVERKEX. 449

tillfalle vackt frao^a om botanikens narvarande stiilluino- vid
de allmanna laroverken utsedde komiterade hafva forenat
sig oin foljande forslag till utlataiide:

»Botaniska afdelningen vid naturforskaremotet i Stock-
holm 1880 anser, att, med deu ogynsamma stallning, som
naturalhistorien for narvarade intager vid de allmilrina laro-
verken inom de skandiuaviska landerna, synnerligast a latin-
afdelningen, amnets bildande inflytelse icke pa vederbor-
ligt satt kan tillgodogoras samt att amnets fortsiittande till
skolans afslutnino; for detta andamal ar nodvandioft>..

For den handelse att de norska eller danska medlem-
marna af afdelning^en skulle anse den botaniska undervis-
ninsren vid laroverken i Xoro^e eller Danmark intaofa samma
ofordelaktiga stallning som, enligt vart forraenande, i Sve-
rige, och de for ofrigt finna det lampligt eller iindamals-
enligt att vid detta tillfalle uttala en opinion i nyss angifna
riktning, hafva vi i vart forslag ej uteslutit de ofriga skan-
dinaviska landerna. Da jag derfore nu uppmanar afdelnin-
gen att yttra sig ofver foreliggande forslag, far jag anhalla,
att de norska och danska ledamoterna rifven matte uttala
sina Asigter i amnet.

Professor Th. Feies:

D'A jag icke var narvarande, nar denna fraga sist dis-
kuterades inom afdelningen, begagnar jag tillfiillet att nu
for min del uttrycka min gliidje ofver, att densamma blif-
vit bragt pa tal, ty jag anser, att for naturvetenskapernas
studium i vdrt land hiir foreligger en lifsfn\ga, till hvilken
\\ icke for ofta kunna aterkomma, i synnerhet som det
visat siff vara svart att ernd en forbattrino- som dock forr
C'ller scnare mt'iste framkallas. Jag ber att fil oifentligen
konstatera, att, enligt min erfarenhct aasom univcrsitetshi-
rare i snart 23 Ar, botanikens studium silrdeles pa senare
tider giitt icke sA litet tillbaka i vart land, :\tminstonc om
jag skall doma efter de resultat, jag sAsom examinator vid
universitetet haft tillfiille att iakttaga. flag siiger icke for
mycket, dA, jag vagar bestiimdt pAsta, att flertalet af dc
studerandc vid univcvsitcten aro sa litet hemmastadda i

t'J:tr ShaiurtnarhJ/a Satiirfornharcinlifft. -•*

450 AFDELNINGEN FOR BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI.

vaxtkunskap, att de icke ens kanua vara vanligaste tradslag.
Jag sager icke for mycket, da jag bestamdt pastar det vara
mycket latt att bland vara studerande, som genomgatt laro-
verken, finna dem, som icke kanna vara vanliga sadesslag.
Jag sager icke for mycket, da jag pastar, att man i univer-
sitetsexamina ar rent af nodsakad att for dem. som endast
vilja hafva liigsta betyget (approbatur), hafva sadana stau-
dio't aterkommande »ku2!'0'fraofor» som den att skilia mellan
tall och gran. Kanske anser nagon detta for ofverdrif't,
men alia, som varit stalda pa likartad plats som jag, veta
att jas; talar sanuing. Att under sadana forhallanden nagot
bor goras, synes mig uppenbart.

Dessutom vill jag papeka, att det i detta afseende ar
en vasentlisj skilnad mellan forr och nii. Detta visar sio*
bast, da man aktger pa de ibrdringar, som uppstalts for er-
hiUlande af betyget approbatur i vara universitetsexamina,
t. ex. i filosofie kandidatexamen. ]\Ian bar uiimligen af
atskilliga omstandigheter varit nodsakad att nu satta dessa
fordringar mycket lagre iin forr, och detta kan ej gerna
anses annat an som ganska betankligt, da, eft(^r hvad val-
bekant iir, mangen, som gar ut fran universitetet och kom-
mer sasom larare till skolau, der — till foljd af den god-
tyckliga hopkopplingen af liiroamnen vid adjunkturers till-
sattande — blir niistan nodd och tvuns^en att i de laofre
klasserna undervisa i botanik och annan naturvetenskap,
utan att i dessa amnen hafva storre kunskaper, an som ut-
markas genom detta svaga approbatur.

Alltsa, fel foreligger, som maste — synes mig — af-
hjelpas. Detta kan nappeligen ske annorledes an genom
en forandrad skolstado^a. Man 'bor dock vara billio; och ei
tillagga nu gallaude skolstadga storre skuld, iin den verkli-
gen fortienar. Det finnes nos^ i vissa fall afven andra fe-
lande, och sarskildt bora vi icke for oss dolja, att fel kunna
forefinnas hos liirarne sjeltva. Det ar namligen val mojligt,
att en och annan sadan icke bar tillrackliga kunskaper eller
lampligt satt att meddela undervisning. Detta maste erkiin-
uas, tv att fela ar mensklio;t, och lararue orora hariiVan icke
nagot undantag. Sarskildt bor dessutom papekas, att sa

OM NATURALHISTORIENS STALLNING VID LAROVEEKEN. 451

mycket godt den nuvarande askadningsmaterielen af tailor,
skolherbarier m. m. an bar med sig, lika mycket tlllfalle
erbjiider den ock i en oforstandig larares band att skada.
Man glommer sa latt for de pressade vaxterna, att det fin-
nes en lefvande natur. Detta ar dock obetydligbeter mot
de resultat, forandrino;en i skolstado:an raedfort. Da nu
skolynglingen, som i barnaaren kanske var intresserad for
naturens studium, kommer att sluta med detta amne, innan
ban blir student, bvad blir foljden? Det ar uppenbart, att,
afven om ban forut kunnat nagot, ban latt nog skall glomma
det mesta ocb basta, innan ban kommer fran laroverket.
Han far under de sista aren af sin skoltid forcera arbetet
pa amnen, som ligga at belt andra ball an det naturveten-
skapliga, ocb foljden blir, att botaniken ocb de ofriga uatur-
vetenskaperna fa sitta emellan. Redan i skolan bortglomma
salunda larjungarna bvad de bilrutinnan kunnat ocb, bvad viirre
ar, mangen insuper tillika ett visst forakt eller likgiltigbet for
vetenskaper, som aro forklarade vara af sa liten vigt i
skolan ocb for lifvet, att de kunna absolveras pa skolans
lagre stadier. Da var det vida battre, nar man icke bor-
jade att studera naturvetenskaperna sa tidigt, men boll ut
dermed, till dess man slutade skolan. Vid den tiden bafva
larjungarna fatt sitt forstand battre utveckladt, de kunna
klarare uppfatta bvad de liira, ocb det bela blifver icke
blott ett unofdomlif]rt ras, en ifver att skafFa sicr »rara vaxter»
— en ifver, som jag for ofrigt icke alldeles foraktar, men
som i mycket paminner om att samla sigill och postmiirkeu.
Kunde man saledes f^ den foriindring i skolstadgau, att
med studiet af naturvetenskaperna fortsattes anda till stu-
dentexamens afliiggande, vore dermed mycket vunnet. Detta
v&gar jag med bestilmdbet siiga om vart land.

Huru forbilllandet ilr i ofriga nordiska binder kiinner
iafj icke med tillrilcklioj nog-prranbet ocb anser det derfor
vara stort skill, att vi iiro forsigtiga i vara iittabinden, sar-
skildt bvad Norge bctriifFar, niir S'h fa uorske medlcmmar
tinnas i afdelniiiiicn. Att vi dcremot bora kraftiirt uttahi v{\r
raening i afscende pa forbaUandeua i Sverigc, syncs mig
vara cj blott vilr riittigbet, utan var oafvisliga skyldigbct.

452 AFDELNINGEX FOR BOTANIK OCH FYTOPALEOKTOLOGI.

Ordforanden, professor AEESCHOr&:

I hufvudsak liar jag, sasom narmaste malsman for bo-
taniken vid Lunds imiversitet, gjort samma sorgliga erfaren-
het som prof. Feies, rorande det skadliga inflytande, som
botanikens narvarande stallning vid de allmanna laroverken
utofvat pa universitetsstudierna i detta amne. I foljd af de
otillfredsstallande insigter, som den unge studenten besitter
vid sitt intrade vid universitetet, nodgas examiuatorn, for
att examensforberedeisen ej ma pa ofriga studiers bekostnad
komma att taga en allt for lang tid i ansprak, stalla sina
examensfordringar vida lagre an nyttigt ocli onskligt vore.
Sarskildt gallcr detta om filosofie kandidatexamen och me-
diko-filosofisk examen, hvaraf foljden ocksa blifvit den, att
sa val den fran universitetet ut^aende blifvande elementar-
liirareu. som nndero-att examen i botanik och derfore moi-
ligen en gang kan komma att undervisa i detta amne, ej
alltid eger de insigter. som for en dylik verksamhet, om
den skall biira goda frukter, aro oundgangliga, som afven
att den unge lakarekandidaten kan vara i saknad af de for
bans studier i farmakologi nodiga botaniska forkunskaper.

Kandidat Wille tog Ordet i Egenskab af eneste tilste-
devgerende Nordmand. Han troede ikke, at de norske Med-
lemmer af Modet kunde gaa ind paa Resolutionen, efter-
som det ikke var mere end 5 Aar siden, at den nye Skole-
ordnincr var traadt i Kraft. Han selv, der havde taget
Examen under den jeldre Ordning, havde aldrig i Skolen
faaet Undervisning i Naturlgere, men havde derimod under-
tiden faaet Spydigheder, fordi han dog beskjseftigede sig der-
med. Nu derimod lagde ban M^rke til, at saa at sige Alle,
der gik i Skolen, interesserede sig for Botanik og Zoologi,
og der var altsaa indtraadt en meget stor Forbedring.

Doktor Lageestedt:

Da jag tror det vara af vigt, att afven elementarliirare
bar uttala sin erfarenhet, ber jag att fa namna nagra ord.
Min erfarenhet omfattar klasserna 2 — 5. I andra och tredje
klasserna bar naturalhistorien at sig anslagna 2 timmar i

OM NATURALHISTOEIENS STALLNING VID LAROVERKEX. 453

veckan, och der kan verklicren en fruktbrino-ande undervis-
ning meddelas, ehuru tiden viil ar den minsta, pa hvilken
detta SLY mojligt. I fjerde och femte klasserna ater har
naturalhistorieu blott en timme i veckan. Hvad lao- der
lyckats astadkomma liar, mina bemodanden till trots, varit
mycket litet. Att i nagon vasentlig man vidga liirjungar-
nas vetande inom ilmnet, har jag ej inedhunnit. Snarare
hafva de i dessa hogre klasser glomt bort ett och annat af
det foriit inlarda. Detta betraffande min erfarenhet om
namnda klasser. Kanske bor pa tal om den knappa tiden i
de hogre klasserna erinras derom, att naturalhistorien genom
nya skolstadgan fatt tva timmar i den forsta klassen, som
ej forut varit dertill anslagna. Dessa timmar aro dock icke
af stort varde. Tvifvelaktigt torde vara, om naturalhisto-
rien kan med fordel studeras pa detta tidiga stadium, och
afven om sa skulle vara forhallandet, licro-er en stor olao^en-
het deri, att undervisningen i forsta klassen uteslutande
sker o-enom klasslararen, som endast undanta^svis kan for-
utsiittas hafva intrcsse for naturalhistoria samt insigt, i hum
undervisnino-en i detta amne ratt bor bedrifvas. Jao; tror
nastan det vore biittre, att iimnet icke lastes der, eller ock
borde med kursfordelningen stLillas pa nagot annat satt an
for niirvarande.

Kandidat Wille har talat om stiilluingeu i Xorge. Ja,
der hafva ju pa senare tider naturvetenskapcrna f^tt en
vida battre stilUnino; vid lilroverken an forr. I Sverise eorer,
hvad naturalhistorien vidkommer, ett alldeles motsatt forhal-
lande rum. Detta iimne hade fordom en jemforelsevis gau-
ska riklio- tid at sicj anslai]^en. Fran borian af 1850-talet,
vid hvilken tid sarskilda lilrarc i naturalhistoria anstiildos,
till och med de forsta ilren pi\ 18()0-talet meddelades uuder-
visning i namnda iimnc iifven pa skolaus hogsta stadier.
Efter ^r 1868, da studentcxamen upphorde att afiilggas vid
univcrsiteten, borttogs naturalhistorien fran skolans tvil
sistu i\rsklasser. Iliirmed forspordes stor missbclatonhet
bi\de fran de allmauna lilroverken och universitoteu, och
amnets iUeruppfiyttandc pdyrkades vid naturforskaremoten
och liiraromoten, at' riksdatrcn samt af slirskildt tillsatta

454 AFDELNINQEN FOR BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI.

skolkommissioner. Sa kom skolstadgan af ar 1878. Genom
denna icke blott icke flyttades uaturalhistorien pa latinli-
nien upp i de liogsta arsafdelningarna — pa reallinieD kom
den upp i sjunde klassen — utan stallningen blef annii
ofordelaktigare an niirmast forut, i det amnet forlorade tre
timmar i veckan pa skolans mellanstadium. De tva tiramar
i veckan, som amnet o-enom samma stado-a erlioll i forsta
klassen, iiro af skal, som nyss namndes, en ersiittning af
foffa viirde. Naturalhistoriens stallnino- i skolan har salunda
successivt forsamrats, och derfore synes det mig vara skal,
att vi med skarpa uttala oss i denna fraga.

Ett faktiskt forhallande, som ia^' tror kunna vara skill
att under diskussionen framhalla och hvarom jag derfore vill
erinra ar, att det ar mycket latt att f^ in uaturalliistorien
pa den ena af latinafdelningarna, linien B. Det torde icke
vara liimpligt att inga i detaljer om sattet harfor, men sakert
ar, att det kan astadkommas, ocli detta utan nagra namn-
varda svarigheter, om blott vederborande verkligen vilja
saken. For ofrigt, kommer naturalhistorien bldtt in pa B-
linien, tror jag, att iimnet for det narvarande ar nodtorftigt
raddadt, om an atskilligt mera behofves, for att det skall
kunna anses vederborligen tillgodosedt. Sasom nu ar, torde
man med fog kunna pasta, att naturalhistoriens studium
a latinliuien vid de allmanna laroverken ar nara nos; forstordt.

Professor Arrhenius erinrade om, att han sjelf under
loppet af atta ar undervisat i botanik vid Upsala Lyceum och
Realgymnasium pa 1840-talet, och att han afven sedermera
omsorgsfullt iakttagit, huru undervisningen i detta laroamne
bedrifvits vid elementarlaroverken, der talaren dels haft
egna soner, dels ock varit i beroring med yno-re personer
och larare i botanik under den tid han varit ledamot afNya
elementarskolans direktion. — Det kan sas'as. fortfor talaren.
vara faktiskt, att genom de foreskrifter, som lemnats i se-
nare skolstadgar, undervisningen i botanik betankligt for-
samrats och gatt tillbaka uti vara skolor. Detta beror, sa-
som professor Fries namnde, vasentligen derpa, att un-
dervisningen i detta laroamne bedrifves pa ett olampligt

OM NATURALHISTORIENS STALLNING VID LAROVERKEN. 455

satt — pa ett dodt och torrt satt efter planscher och vagg-
taflor, i stallet for att det borde vara ett studium i den
lefvaode naturen. Jao- anvande ordet torrt. tv undervisnin-
gQTi bestar till allra storsta delen uti torr lexlasning eller
torrt studium af viiofoftaflor och torra. raer eller mindre
torftiga vaxtsamlingar; — ocksa ar det vanligt att uti de
redoo"orelser om hvad derstades blifvit under ett liisear ffe-
nomganget finna sadana uttryck som, att i den och den
klassen hafva larjungarna >Jast 00 vaxter>. o. s. v. \ anligen
finnes vid laroverken ett s. k. skolherbariura ; man genom-
ser detta, da man skall tentera; vetandet ar ej stort, och
fores tentanden ut i fria naturen, kanner han vanligen ej
igen de vaxter, som han »last>/ i herbariet. Tryggt kan man
saledes saga, att med det satt, hvarpa undervisningen uti
naturalhistorien nu blifvit anordnad uti vara ofFentlio-a sko-
lor, det mal, som med studerandet af naturalhistorien vid
laroverken borde afses, alldeles icke vinnes. Vi bora ju
afse och onska att med studiet af detta iimne viicka hag
och sinne for naturen, att oppna liirjungens ogon och sinne,
sa att han med karlek ma vanda sig derat. Sker nu sa?
Kei visst icke! Och hvad man vid den forsta undervisnino-en
i botanik hufvudsaklisfen bor bcmoda sig- om, ar att siitta
liirjungen i tillfiillc att fritt kunna begagna florae, sa att han
pa egen hand m^ kunna studera under sommarferierna och pA
detta satt skafi^a sig kunskaper, som vidare kunna utvecklas.
Detta sker nu i allmiinhet icke. Visserligen fiunas uudan-
ta<r, men dessa iiro fa och snart raknade, der mvcket skick-
liga och nitiska liirare, trots alia liinder, lyckas komma till
biittre resultat.

Omstandicfheterna hafva forsiimrat botanikens studium
vid vara liiroverk, sarskildt derigcnom, att allt mojligt i luitur-
vetenskaplig vag nu skall vid skolorna liiras. Forr liistes
endast botanik och niWot zoolosfi. Nu liafVa dertill kom-
mit kemi och fysik, som endast borde tillliora realhirovor-
keu. Kemien finnes tillfalle att inhemta vid do tckniska
liiffre och ho^re skolorna. vid universiteten samt virl berus-
och hmdtbruksskolorna, der detta iimne hnr siii riittn plats,
och fysikcn kan endast studeras mod tillhielp af den liogre

456 AFDELNINGEN FOR BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI.

matematiken samt blir, afven den, ntan liogre matematiska
insigter endast en ton utanlexa. .Men genom dessa nya, i
senare tider for skolau tillkomna liiroamnen liar undervis-
nino-en i botanik mast inskrankas och tillbakasattas. Val
vore det, om vi kunde aterfora botanikens studium till hvad
det varit, och framfor allt, att det stiildes sa, att detsamma
icke ma borja sa tidigt, men deremot fortsattas i skolorna
till larokursens slut.

Lektor Kixdberg:

I fraga om larometoden instammer jag med professor
Arehenius, som pa ett sa tydligt satt framhallit hvad som
bor goras. Tillika far jag intyga, att inom Linkopings stift
denna metod redan nu foljes, i det att botanikens studium
der bedrifves sa, att liirjungen redan i tredje klassen far
lara sig att begagna floran och uppmanas att gora samlin-
gar under hvarje sommar. Dessa samlingar granskas af la-
raren, och pa detta satt sker en god samverkan mellan la-
rare och larjunge. — For ofrigt ber jag afvefn att fa in-
stamma i hvad professor Fries yttrade och vill, med afse-
ende a doktor Lagerstedts uttalande, hemstalla jemviil sa-
som mitt nuvarande onskningsmal att fa in naturalhistorien
sasom laroamne i sjunde klassen pa latinlinien B. Deremot
anser jag, afven derutinnan lika med doktor Lagerstedt,
att man icke bor for narvarande payrka inforandet deraf
pa linien A.

Lektor Gronvall:

Jag ar i det vasentligaste forekommen af professor
Arrhenius och lektor Kindberg, men ber emellertid att for
min del fa framstalla sasom en af de storsta olagenheterna
i frao'a om det botaniska studiet vid elementarlaroverken,
att det under nuvarande forhallanden ar knappast mojligt
for lararen att bibringa larjungarne i de liigsta klasserna
en nao;orlunda tillracklip' fardio-het i vaxters examination
— en sida af undervisningen i detta kunskapsamne, hvarpa
otvifvelaktigt den allra storsta vigt bor laggas.

OM NATURALHISTOEIENS STALLNIXG VID LAROVERKEN. 457

Hvad ater angar det har jemval ifragasatta undanskju-
tandet af kemien och fysiken, tror jag, i betraktande af
dessa bada amnens stora praktiska betydelse, att, om man
rorde vid den strangen, man skulle vasentligen skada den
sak, man vill forfiikta.

Doktor Warming onskede ogsaa at sige et Par Ord om
Naturfaorenes Stillino- i Danmark. De Studerende, ban bavde
med at gjore ved Universitetet, vare de farmaceutiske, og
da de ikke vare forpligtede til at gaa i nogen Latinskole,
kom altsaa de Erfaringer, ban bavde gjort med Hensyn til
deres Udviklino- ikke i Betraotnin^ ber. Den var forovrigt
meget ringe, naar de kom til bam. Han bavde ikke Xoget
med de Studerende at gjore, der kom til Universitetet,
undtagen for saa vidt ban i nogle faa Aar bavde vaeret
Censor omkring i Landet i Sommertiden, naar Examinerne
boldtes; men der bavde ban ogsaa bavt ret god Lejligbed
til at gjore Bekjendtskab med Fordringerne fra Laerernes
Side og med Elevernes Standpunkt. Han vilde da ikke
neo'te, at der var en bel Del Mano-ler i Elevernes Kund-
skaber, og ban bavde gjort aldeles den samme Erfaring
som Professor Fries, at man kunde vise Disciplene de al-
mindelige Trtearter eller Kornsorter, uden at de kjendte
dem. Xavnlig de forste Aar, da ban var iide omkring,
bavde ban medtaget Grene af de forskjellige trgeagtige
Planter saa vel som Prover af de almindelige Kornsorter,
og ban bavde da oplevet, at Ask blev gjort til Pil, foruden
at ban paa Kornsorternes Omraade bavde oplevet endnu
maerkeliorere Ting. Det afbancj io for en stor del af Lse-
rerens Personligbed, bvor langt Eleverne kom, og man
fandt stor Forskjel paa, bvorledes Botaniken blev drevet i
Kjobenbavn og udenfor. Der var Skoler i Landet, bvor
man fandt, at Eleverne vare ganske vel kjendte med de
almindelig vildt voxende Planter. 1 Kjobenbavn var det
vistnok ikke saa ofte Tilfaildet, eftersom det der var be-
svgerligerc at gjore Exkursioner. Han bavde netop i Aar
talt med en Lcerer derom og meut, at man maatte vel kuune
arrangere sig, saa at man fik en Lordag Efterraiddag fri

458 AFDELNINGEN FOE BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI.

om Sommeren til saadanne Exkursioner: men Lasreren havde
svaret, at selv om Lsererne kunde faa fri i den 02: den
Skole, liavde de andre Timer dcr og der, og det lod sig
derfor vanskeliot ofiore. De vare da heuviste til at faa
Planter i botanisk Have, men derfra udleveres ikke altid de
almindelige Ting, men mest fremmede Sager. Han kunde
ikke skjonne rettere, end at de Skoleboger, der lagdes til
Grund, vare fuldst^endig tilfredsstillende med Henseende til
Orafanget af det, der medtoges, og de Fordringer, som
gjordes til Disciplene, og i de fleste Tilfelde maatte ogsaa
Lsrernes Fordrinoer slopes at vaere fuldkommen tllfredsstil-
lende. Saaledes som Forholdene havde udviklet sig i Dan-
mark, var det ikke let at faa Botaniken drevet i det Om-
fano-, man o-anske vist maatte onske. Skulde man have
det fulde Udbvtte af den botaniske Undervisnins; maatte
der for det Forste anvendes en ikke ringe Tid ligefrem
til Beskrivelsen af Planten, idet man jo igjennem Beskri-
velsen faar Ovelse i at brvige sit Oje og faar en M^engde
Termini, man har Brug for i det daglige Liv, saasom trind,
rund, fyrkantet o. s. v.. Termini, som Folk ofte ere fnld-
stsendig ubekjendte med og derfor anvende paa en mserk-
vserdig forskjellig Maade. Det var uetop en af de Ting,
Botaniken skulde fremme, dette Fond af almindelige Ter-
mini, og i den Henseende var neppe noget Undervisnings-
materiale saa godt, som netop Planten. Dernsest skulde
man ogsaa have et Fond af Kjendskab til de forskjellige
Plantesleegter og Plantearter, og endelig maatte man vel
nok i JS^utiden kunne forlange medtaojet en hel Del af det
biolomske i Plantens Liv. Alt dette kunde imidlertid kun
ufuldkomment naas i Danmark, idet der neppe kunde off-
res mere Tid paa Botaniken, end Tilf?eldet var nu. I de
to overste klasser Igertes ikke Botanik eller Naturhistorie,
og saaledes havde det vaeret lige siden Xaturhistorien over-
hovedet blev optaget i Latinskolen: i de andre Klasser
var den Tid, der anvendtes til Naturhistorie, i Keglen 2
Timer om Ugen, saaledes at man om Yiutren Igeste Zoo-
logi og om Sommeren Botanik. Han kunde ikke med
Professor Arehenius vaere enis^ i at udelukke Kemi o»

o

OM NATURALHISTORIEXS STALLNING VID LAEOVERKEN. 459

Fysik fra Skolen, og disse Fag bleve da ogsaa Igeste i
de to overste Klasser oo- endda litet Iseno-ere nede. Der
var saa mange Faenomener, med hvis Xatur Disciplen
maatte gjore Bekjendtskab, naar ban da ikke skulde staa
overfor dem som overfor noget Overnaturligt og altsaa
komme til at staa paa et mere antikveret Standpunkt.
Som Resume altsaa gjaldt for Danmarks Vedkommende,
at den zoologiske Undervisning var fuldkommen tilfreds-
stillende, den botaniske derimod mindre tilfredsstillende;
men man vilde ikke kunne komme videre, med min-
dre der blev slaaet betydeligt af paa Sprogene, navnlig de
dode. Han kunde derfor ikke onske Danmark medoptagen
under den foreslaaede Resolution; men ban troede da ogsaa,
at det vilde vaere saa meget beldigere, at den kun kom til
at omfatte Sverige, idet den saa vilde kunne fremtraede med
et saa meg-et storre Eftertrvk. Tog man derimod de andre
Lande med, vilde det let kunde indvendes: saa gait er det
dog heller ikke alle Vegne i Xorden. Saa vidt ban kunde
skjonne, var den botaniske Undervisning i Sverige fuld-
stsendig utilfredsstillende.

Taleren gav derefter nogle Oplysninger om den af bam
berorte Censorinstitution i Danmark. De tre Universitets-
laerere : Matematikeren Steen, Historikeren Holm og Sprog-
raanden Thomsen, danne en Examensinspektion, der for-
delte Landet imellem sig, og bver isaer, naar Examen om
Sommeren skulde boldes, benvendte sig til forskjellige. en-
ten ved Universitetet eller ved Skolerne ansatte Laerere el-
ler Andre, der maatte antages at bave nogenlunde Forstand
paa Undervisning og paa de Fordringer, der burde stilles.
Det var da et ikke ganske ringe Antal Personer, der blcv
sat i Yirksomhed; i Aar vare saaledes benved 50 IMaend i
Aktivitet som Censorer rundt omkring i Landet. Disse Cen-
sorer fik Rcjsediaeter og endvidere et Honorar af en Krone
for bver Karakter de gav, bvad der kunde blive et ikke
ganske ringe Tillapg til de knappe Indta^'gter, Mange af dem
bavdc. Der var Ulcmper ved dcnue Institution, men ogsaa
mange Fordele, og ban var mest tilbojclig til at betragte
den med gunstige Blikke. Den virkcde stimulercude paa

460 AFDELNINGEN FOR BOTANIK OCH FTTOPALEONTOLOGI.

Laererne og var belgerende for de M«nd, der sendtes om-
krino'. Lisesom en Freest undertiden kunde have sserdeles
D'odt af at liore Kolleger pragdike, saaledes gik det ogsaa
med Laereren. Han vilde endnii kiin bemairke, at naar der
var visse mindre lieldige Sider eller Xoget, der icke var
o-anske tilfredsstillende ved Undervisninoren i Danmark i
Naturhistorie, saerlig Botanik, maatte dette for en stor Del
tilskrives den Omstaendiglied, at der ikke i Danmark, saa-
ledes som i Sverige, var nogen Lsererstand. Der var egent-
lio- Ino'en eller ialtfald dog kun Faa, der uddannede siff
som Lserere og gjorde sig det til Livsopgave. Derngest lon-
nedes Lsererne saa slet, at det Hojeste, de kimde opnaa,
udenfor Overia^rernes Klasse, var 2,000 Kr., og sad nu en
saadan La^rer med 5 eller 6 Born, vilde det let ses, at han,
udenfor Skolens 26—30 Timer, maatte skaffe sig extraordi-
n^rt Arbejde i en eller anden Retning og derfor ogsaa liur-
tigt blev slidt op. Hans Tid blev saa optaget, at han ikke
med fuld Iver og Friskhed kunde give sig hen til Under-
visnino- i sit egentlige Fag. Skulde der derfor f.ske nogen
Forbedring i Danmark, maatte Udgangspuuktet tages i en
Forbedring af Laerernes Kaar.

Doktor Ahrling:

Detta' ar den gamla striden mellan de humanistiska och
reala amnena. — Prosten Chr. Stenhammar fran Linkopings
stift var dock den, som, ehuru han sjelf tillhorde den sa
kallade gamla skolans larjuugar, forst upptradde i den
svenska riksforsamlingen och forordade inforandet af na-
turalhistorien sasom laroamne i de allmanna laroverken.
Hans varme formadde ock riksdagen att anvisa medel for
anstallandet af ordinarie larare i botanik och zoologi vid
laroverken, och har aro nog nagra niirvarande, som ge-
nom bans kraftiga medverkan blefvo utnamnde till la-
rare i dessa amnen. Forkamparna for den humanistiska
riktningen sago emellertid och hafva fortfarande sett dessa
amnen med oblida ogon, och man har, sedan deras in-
forande ej vidare kunde belt och ballet afvisas fran ar-
betsordningen, pa mangahanda satt sokt forekomma, att

OM NATURALHISTORIENS STALLNING VID LAROVERKEN. 461

nagra synnerliga frukter deraf skulle kunna visa sig. Man
har vid prof for lediga liirareplatser i dessa amnen mer an
en gang dermed sanimankopplat de mest heterogena kun-
skapsfordringar. ]\Ian har nedflyttat undervisningen deri
mer och mer inom skolan. ]\Ian har splittrat krafterna ge-
nom alaa'gandet att pa den redan forut allt for knappt till-
matta tiden af tvenne timmar i veckan, inom larover-
kens fjerde och femte klasser, meddela och mottaga un-
dervisning i fyra olika amnen i stallet for i tvenne. Man har
lyckats fa bort naturalhistorien ur de hogsta arsklasser-
nas lasordning, ja man har med stark betoning framhallit,
att pa latinlinien A ingen undervisning i natnrvetenskap bor
forekomma. Jag tror, att deras harosalar, om detta blefve
lag, skulle komma att sta ganska tomma, och fa vi val in
naturalhistorien sasom laroamne i de hogsta arsfiyttningarna
pa latinlinien B, tror jag att grekiskan far se sig om efter
larjungar.

Afven en annan sida ville iao- harvid hafva beaktad,
sarskildt derfore att vid liirare- och andra allmanna moten
sa sallan nagon rost hojes fran liiroverkens lagre regioner,
och mig blifvit alagdt att — ehnru min fuUmakt upptager
natnralhistoria — pix skolans lagre stadier meddela under-
visninor icke blott i botanik och zooloo'i, iitan afven i kemi
och fysik, — ja i astronomi. Att nojaktigt medhinna all
denna undervisning p^ nyss omformillda tid iir en ren omoj-
lighet, och foljden af foreskriftens tillampning maste der-
fore blifva — humbug eller prat af liirare och larjungar.
Under det man ifrar for undervisningens i natnralhistoria
utstriickande till sjunde klassen och upptagande i mogen-
hetsprofningen samt dermed for ett erkannande af dess lika
berattigandc med de fiesta ofriga amnen pa elementarsta-
diet, franser eller glommer man sa liitt de lagre klasserna
och deras behof. Flertalet af de larjungar, som inskrifvas
i de allmanna liirovcrken, nodgas afsluta sin skolgAng med
icmtc klassens kurs och en stor del redan med den tredjes.
Att saledcs nj\gon undervisning i dessa iimnen pA do liigre
stadierna m;\ste bibringas, iir sii mycket angeliignaro; men
huru anordna den, dil man, utom tid, saknar medel att an-

462 AFDELNINGEN FOR BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI.

skafFa nodvandiga apparater? Larjungarna kunna ej alaggas
sammanskjuta medel dertill, ocli skolan bar ofta ringa tili-
gangar. Da torde for niirvaraude ingen annan utvag finnas
an att, sasoni jag gjort, af eforus utverka befrielse fran
imdervisningeu i kemi och fysik.

Professor Wittrock:

Sedan universitetens begge framste malsman i botanik
afgifvit sitt vittnesbord i afseende pa resultatet af den bo-
taniska undervisningen vid de allmanna laroverken, ar det
kanskc ofverflodigt att afven jag yttrar mig; men jag har
en lang tid statt i en annan stiillning till studenterna an de
bafva gjort. De hafva liirt kanna dem, forst sedan de vid
universiteten redan beredt sig for tentamina; sa att de till
foljd haraf bafva fatt en for god tanke om resultatet af
elementarundervisnins^en. Jac{ har i tolf eller tretton ar
sasom docent meddelat enskild undervisning at studenter,
mottagit dem sadana de utgatt ur laroverken, och jag maste
erkanna, att jag funnit flertalet af dem vara ofyer all fore-
stallning okunniga. I forsta rummet hafva de ' — om jag
undantager larjungarna fran tva eller tre laroverk — visat
sig vara ytterligt okunniga i speciel botanik. Vid exkur-
sioner med unga studenter har jag till och med fatt gora
den sorgliga erfarenheten, att okunnigheten bos somliga
varit sa stor, att de ej kande en enda af vara allmannaste
vaxter ens till namnet. Hvad Linnes sexualsystem betraf-
far, ofverdrifver jag ej — sa otroligt det an kan lata — da'
jag sager, att knappast en pa femtio af de talrika studen-
ter, som jag handledt eller tenterat, visat sig hafva fran
skolorna medfort en nojaktig kannedom derom. Man kunde
mahanda forestalla sig, att, fastan den speciela botaniken
var sa forsummad, de dock kunde hafva fatt en grundligare
undervisning i generel botanik; men afven i denna gren af
vetenskapen var okunnigheten lika stor. Att skilja mellan
t. ex. frukt och fro, fruktamne och vaxtamne visar sig for
flertalet alldeles omojligt. Detta betraffande min erfaren-
het sasom universitetslarare. Men jag har afven under
samrna tid varit elementarlarare vid ett privat laroverk, som

031 NATURALHISTOEIENS STALLNING VID LAROVERKEN. 463

ofta mottog elever fran femte och sjette klasserna af sta-
tens laroverk. Samma erfarenhet gjorde jag der. Det var
der likasom vid universitetet ytterst sallsynt att fa mottaga
en larjunge, som hade nagon grundligare kunskap i bota-
nik. Yidare liir mig min erfarenhet, att, afven da jag na-
oron o-ano- traifat pa en yno-ling:, som hade nao-on under-

DDO i J O CD ' O

byggnad, det var sa godt som omojligt att pa den korta
tiden af tva timmar i veckan i sjette klassen bedrifva un-
dervisnino-en sa, att den blef verklicrt frnktbrincrande. Om
man satte sasom mal blott att bibringa liirjungarna det mest
elementara af den allmanna botaniken och zoologien samt
derjemte att gora dem fortrogna med de vanligaste vaxt-
och djurformerna, fick man jagta sa, att man knappast hade
tid att invanta svar pa sina fragor, om detta fran liirjungens
sida nagot drojde.

Jag vill tilliigga, att i afseende pa ofriga naturveten-
skapers betydelse jaoj ar af samma mening som lektor GrON-
VALL; det synes mig salunda ej vara skiil att soka tranga ut
dem sasom skolamnen; snarare ar det da onskligt, att andra
amnen finge lemna fran sig den jemforelsevis ringa tid, som
behofdes for att raojliggora en god undervisning i natural-
historia. Siirskildt tror jag, att kemien och fysiken aro till
nytta bade i och for sig sasom bildningsmedel och sasom
hjelpvetenskaper for botanik och zoologi.

Professor Arrhenius :

Afven iaor forenar mior orerna med lektor Gronvall der-
om, att i resolutionen icke ma vidroras annat an hvad som
rorer botanikens studium. Hvarfore jag, dk jag nyss hade
ordet, niimnde kemi och fysik, var endast af det skill, att
dessa iimnen undantriingt den egentliga delen af botaniken;
men jag har alltid ansett, att man i resolutionen endast bor
berora det botaniska studiet, s.^som varande det enda, hvil-
ket kan komma i fraga inom naturforskaremotets botaniska
afdelning.

Doktor Lagerstedt:

Det har yttrats ett och annat augaende det siitt, hvarpa
undervisningen i naturalhistoria lampligast bor bedrifvas,

464 AFDELNINGEN FOE BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI.

och man har framstalt asigter rorande denna sak. Jag tror,
att i det fallet de fleste aro af samma asigt i afseende a
hvad som bor utgora det vasentliga i denna undervisning
och malet for densamma; men att, om vi inga i detaljer,
olika asio;ter skola Di:ora sio- orallande. Derfore torde det vara
biist att icke inga i diskussion om undervisningssattet.

I afseende a kemien och fysiken instammer jag till
fullo med professor AVittrock. Lektor Kindbeeg namnde,
att vi borde framhalla linien B sasom den, der vi i forsta
hand onskade fa det naturhistoriska studiet utstrackt. Jag
tror icke, att det ar skal namna derom i resolutionen, utan
att denna bor uppstallas pa satt foreslaget blifvit, om an
vart narmaste onskemal iir hvad lektor Kindberg framholl.

Professor Fries:

Da vi alia tyckas hysa samma asigter, synes det ma
handa vara ofverflodigt att diskiissionen ytterligare forlanges,
men jag vill dock foga nagra ord till hvad jag forut yttrat.
Forst vill jag da papeka, att vi bora taga fasta pa doktor
Waemi:ngs iipplysning, att man i Danmark vid skolorna bar
censorer i naturvetenskaperna, nagot som icke ar forhallan-
det hos OSS. Handelsevis har visserligen nagon gang till
censorer blifvit iitsedda personer, hvilka (sasom forhallandet
ar med professor Hjalmae Holmgren) egnat sig at botanikens
studium, men detta iir ett rent tillfalligt forhallande. ^sa-
gon, som tillsattes direkt for att ofvervaka examen i natur-
vetenskaperna, hafva vi icke, och dock ligger derpa ganska
stor vigt, Harvid tanker jag i forsta hand pa den makt,
liiraren far ofver larjungarna, om han blott kan saga: hit
komraer en censor i naturvetenskap. Jag skall icke upp-
taga tiden med att beratta atskilligt, som jag hort om huru
det vid atskillio-a laroverk tillgatt vid sattandet af betvc>- i
naturvetenskap; det ma vara nog att antyda, att pa flere
stallen dessa betyg tyckas gifvits pa ett satt, som ar minst
sao;dt underlicrt.

Annu en sak vill jag papeka. Om man forlagger under-
visningen i botanik till de lagre klasserna — till det ne-
dersta och mellersta stadiet af skolan. sasom nu ar forhal-

OM XATURALHISTORIENS STALLNING VID LAROVERKEX. 465

landet — ar det iippenbart, att man icke kau begara, att
larjuno-arna skola hafva forstand nog att sa f'atta natiiren,
att de deraf kimna fa ett intresse for hela lifvet. Detta
synes mig uppenbart, och foljdeu blir att, da de gatt qvar
i skolau nao-ra ar iitan att deruuder det riuoraste eeua sio-
at naturvetenskaperna, de hafva glomt bort hvad de forut
liirt ocli fatt ett visst forakt derfor. Att sa sker, bar en
imiversitets-examiuator basta tillfiillet att erfara, och sasom
stod for hvad jag sagt ber jag att fa omtaLa ett par epi-

soder nao-ra fa bLand mano-a — fran mina tcntamina. En

person med hogsta betyget i ett annat naturvetenskapligt
iimne och en i ofrigt kunnis: och intellisfent man ville hafva
approbatur i botanik i filosoiie kandidatexamen. Han be-
faun sio-, sedan ban beredt sig pa examen, sa hemmastadd
i naturvetenskaperna, att, da ban hck se vara vanliga socker-
iirter, h?.n kallade dem »en Convolvulus;.. Sa langt som
doktor Warming vairade iacr icke 2:a och tao^a fram ur axen
frio-jorda siideskorn, utan jag visade i stiillet pa ett viixande
hvetestand, och om detta uttryckte tentanden tvekan, huru-
vida det var raf{ eller hafre. Samrae man foil i forvauino-.
da jag visade honom ett potatisland, och utropade ofrivilligt:
»ser potatis ut pa det viset?» Detta iir vill ett enstaka ex-
cmpel, men talrika likartade kunde anforas; det ar dessutom
betecknande, att iutelligenta personer, som fullstandigt ge-
nomoratt statens liirovcrk, till den irrad kunna bort^lomma
t. o. m. lusten att se sio^ omkrino* i naturen, att de o-a sa
irodt som blinda ffenom verlden. — En annan skullc taoa
med. fil. examen. Jao^ forde honom omkrino^ i den botaniska
triidofarden, d^ det var under den vackra arstiden ban ten-
teradc — i parentes sagdt, hyser man i allmanhet fruktan
for att tentera i det IVia och skjuter heist upp dermed till
vintcrn — ; vi staunade framfor en pyramidpoppel, men pa
frj\gan hvad det var, kunde ban ej gifva nagot svar. Jag
l)ad honom da gifva akt pa dess egeudomliga viixtsiitt i jem-
forelse med do ofriga triidens. Liksom om ogouen da forst
pi\ honom oppnats, utropade ban: »Ja det iir bra underligt^.
men forsiikrade sii: tillika aldriir hafva varseblifvit na<jot
Si\dant trad, icke i Upsala och bestiimdt icke — i Skara.

V2:tf Shiniclinnrishii Xdfyrforsharrtiidti't. ^^^

466 AFDELNINGEN F<JR BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI.

En annan foljd af att iindervisniiigen i botanik ar for-
lao'd till skolans nedersta klasser ar den, att lariun2:arna icko
kunua logiskt nppf'atta begreppen ocli vid de sarskilda ter-
merna fasta en bestamd betydelse, Detta bar professor
WiTTROCK redan papekat, ocb — till bestyrkande af detta —
hvad sages om ett svar, som jag fick for atta dagar sedan
af en blifvande filosofie kandidat (kanske blifvande larare
i naturalbistoria), bvilken skulle redogora for befruktningen
bos bryaceerna: »En spor befruktas af frostrangen, bvaraf
resultatet blir, att embryot ntvecklas till ett proembryo»!
Det bar blifvit en vana att belt oQ'eneradt rora sio; med
termer ocb fraser ntan att begripa nagot eller dervid fasta
nao'on bestamd betvdelse.

Det nn anforda antyder ju pa tillvaron af sadana grund-
fel, att de icke kunna bero pa skolstadgan, utan snarare
maste biirfiyta iir en forvand nndervisningsmetod, torde na-
gon invanda. Xej, sager jag, ocb detta synes mig till fullo
bevisadt, om vi blott erinra oss, burn forballandet ar med
personer, som genomgatt skolan under de gamla forballan-
dena, da naturvetenskaperna lastes, till dess man blef stu-
dent. Eburu dessa sedermera eo-nat sis; at skilda lefnads-
banor ocb p;i manga ar ej sysselsatt sig med botaniken, skall
man latt bland dem patriifFa manga, som annu pa iildre
daofar kunna bandtera sin flora ocb bafva ett vaket oo;a for
naturens alster. Sasom exempel barpa skulle jag kunna an-
fora militarer med bog samballsstiillning, som finna noje i
att ga omkring ocb paminna sig sina gamla viilbekanta, —
professorer i fran naturvetenskaperna vidt skilda iimnen, som
icke pa 20 ar egnat sig at botaniken, men nu pa nytt bor-
jat deltaga i exkursioner ocb med gladje erinra sig, bvad
de i skolan inbemtat, — praktiserande lakare, som begarligt
stjiila smastunder fran sin egentliga verksambet for att kunna
e^ua dem at Linnes »scientia amabilis». Alia dessa hade i
skolan fatt ogonen oppnade for naturen, men detta tviflar
iao; nu vara moilis't, blott derfore att man satt den natur-
bistoriska undervisningen pa ett allt for lagt stadium.

Det bar bar blifvit yttradt, att det varit bumanisterna,
som bcrofvat oss naturforskare bvad vi forut baft. Detta

OM NATURALHTSTORIENS STALLXIXG VID LAROVERKEN. 467

ar vixl mojligt, men afven vara yiinner hafva dertill dryg
skuld. Det var en tid, da den jargonen var allmiin, att
naturvetenskaperna skuUe vara skolans orruudlao-o-ande iim-
nen, det hvarraed man borde borja; och sa hjelpte en del
af vara viinner till att fa undervisningstiden ncdpressad fran
skolans liogre stadier till de liigre. Vi fa icke vara obilliga
mot dem, som icke kunna uppfatta naturvetenskapernas vigt
och betydelse pa grund af sina ofvervagande humanistiska
studier.

Slutli2:en ber iaor ^.tt fa instamma i den hiir foreslao-na
resolutionen, hvad betraffar vart land. Efter livad doktor
Warming och kandidat Wille yttrat, torde det deremot icke
vara skill for oss, sora kanna sa litet af forhallandena i
Danmark och Xorge, att uttala oss derom. Hvad vi i fram-
sta rummet bora syfta pa — derom ar jag med foregaende
talare ense — ar den natnrvetenskapliga undervisningens
utstrackning pa latinlinien B anda till dess hogsta stadium,
men bast torde dock vara att icke i resolutionen siirskildt
framhalla detta.

Lektor Lindeberg:

Till de yttranden, som hiir blifvit framforda af natur-
vetenskapernas malsmiln vid universiteten och elemeutar-
laroverken, har iajx foffa att tilliio-cra. ]\Ied niWra af mina
yrkesbroder iir jag dock oense derutinnan, att jag anser spe-
ciel botanik och zoologi icke bora forekomma pa skolans
liif^re stadier. For afslutnine;skursen i tredio klassen torde
en kortfattad ofversigt af den allmiinna naturlilran vara iinda-
inalsenligast. J de tva foljande klasserna borde deremot.
jemte en utforligarc kurs i naturlilran, omfattandc iifven ke-
mien pa latinlinien, de allmiinna dragen af de organiska
kropparnas morfologi och systematik meddehis. Furst i sjettc
och sjunde klasserna kan en mera vetenskaplig framstilUning
af botauiken ocli zoologien ifrAgakomma, och dessa iimnen
bora, med bilttrc riitt iln Acre andra, ingfi i prr)fningcn vid
maturitetsexamcn.

Det llr f()r ofriijt med irliidie iaix f()rnummit «lcn en-
stiimmigliet, hvarmed alhi tahirc uj)ptriidt mot den nuva-

468 AFDELNINGEX FOR BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI.

rande felaktiga anordningeu i afseende pa naturvetenska-
pernas stallning vid elementarlaroverken, livarigenom de
frukter, detta rika bildningsmedel kunnat lemna, gatt uastaii
alldeles forlorade.

Professor Wittrock:

Sedan en norrman ocli en dansk bar forklarat, att de
anse naturalhistoriens stallning i de andra skandinaviska
landcrna god, torde vi icke bora i resolutionen namna dem,
utan i stiillet for >/de skandinaviska landerna» satta »Sverige».

Sedan ofverlaggningen banned forklarats slutad, antogs
enballigt foljande resolution:

Botaniska afdelningen vid naturforskaremotet
i Stockbolm 1880 anser, att med den ogynsamma
stallnino- som naturalbistorien for narvarande in-
tager vid de allmanna laroverken inom Sverige,
synnerligast a latinlinien, amnets bildande infly-
telse icke pa vederborligt satt kan tillgodogoras,
saint att amnets fortsattande till skolans afslutnino-
for detta andamal iir nodvandigt.

Slutliofen bollos foredrae af:

Professor Wittrock: Om de nu utkomna fascik-
larna VII ocb YIII af Algae aquae dulcis exsiccatoe.

Kandidat AYille, som fremviste to Plancber til en Af-
bandling om »Smaalenenes Cbloropbyllopbyceer» og
raeddelte nogle Bemaerkninger bertil, vaesentlig angaaendc
den systematiske Opstilling af SljEgterne Penium og Clo-
steriuin og om Forboldet mellem Hormospora og UlotlirLv.

Amanuens Xordstedt: Om sotvattensalger, af A. L6f-
GREN insamlade i trakten af Pirassununga i Brasilien.

Doktor Eleying: Om tyngdkraftens inverkan pa viix-
terna.

Doktor Berggren: Om AzoUa's utveckling.

AFDELNINGEN FOR BOTANIK OCH FYTOPALEONTOLOGI. 469

Harefter forevisades dels af lektor Thedenius apote-
karen Sillens i Gefle mossexsiccater, dels af doktor Berg-
GEEN nagra nya mossarter fran Yega-expeditionen samt en
for Skandinaviens flora ny fauerogam, Liizula albida, funnen
af professor Agardii i skogen vid Sofiero i Skane.

470

6.

Afdelningen

for

zoologi och zoopaleontologi.

Ordforande: Doktor Krabbe.

vice Ordforande: Doktor Meinert och

Professor Smitt.
Sekreterare: Kandidat Collin och

Professor Lindstrom.

s

Forsta sammankomsten.
Torsdageu deu 8 juli kl. 12-2.

Professor Kinberg holl ett foredrag ora resorptions-
ytor, samt forevisade derefter ett nytt slags mikrometer.

Professor wS. Loyen refererade ett arbete af korpslaege
Danielsen i Bergen ofver den norska atlantiska expeditio-
nens under aren 1876 — 78 insamlade holothnrior och ge-
phyreer, samt meddelade sedermera ett href fran professor
Zaddach i Konigsberg om deltagande i en zoologisk expedi-
tion till Borneo.

Intendenten Malm hCll derefter foredrag om tva i ve-
stra Sverige funna subfossila hvaldjur.

Det eua var ett i det narmaste fuUstandio-t skelett af
Phoccvna Linnei, hvilket fans den 25 seJDt. 1874 vid griifning

MALM, TVA SUBFOSSILA HVALDJUR. 471

af en brunn pa Kiviks egor vid Slap i norra Hallaud, sa-
ledes midt for Saro, sarat pa 12 fots djup. Stiillet, livarest
brunnen grafdes, hade l:o V/j for matjord, 2:o 6 fot gul
lera och 0:0 bbx lera med »snackskab> af Mytilus edulis L.,
TeJlina sahulosa Spglr ocli Balanus porcatiis Da. C. Da bac-
kenbeuen ock funnos, kimde konet raed full siikerliet be-
stammas. Skelettet hade tillhort en hane.

Enlisft iemforelse med andra skeletter af hanar till-
horande samma art, har skelettet haft en totallano-d af 1200
millimeter.

For sa vidt talaren hade sie bekant. ixv det forsta 2fc\u-
fjen arten anmiiles sasom funnen subfossil i vjirt laud.

Roraude det andra fyndet yttrade sig talaren pa fol-
jande satt:

Den 9 sept. 1876 erhoU Goteborgs naturhistoriska mu-
seum genom kop storsta delen af ett rathvalkranium, som
nagra dagar forut traffats under »mergeltagt» vid Essunga i
Barne hiirad uti Vestero^otland. Essuno-a lii^o'er vid an Xos-
san, som faller ut i Dettern (Venern).

For sa vidt man fdr doma af hojden ofver hafvet, sanno-
likt emellan 320 — 360 fot, tillhor detta fvnd, likasom det
af Em. SvEDBf:RG bekautofiorda \'anp-a-fvndet, de iildsta re-
ster af hvaldjur, som funnits i vurt land.

Essuuga-fyndet, som gjordes under hosten 1S76. iu-
koptes strax derpa af dr S. E. B. Hogman, som pa begiiran
iifveu siinde exemplar af dc mollusker och prof pa den lera,
som fcirekommo p^ stiillet. Tti bref af den 11 sept, samma
ar anfor ban, att »benen bWo under det laoer som sniic-
korua voro uti, omkring en alti djupt i sjelfva leran>;.

Utaf kraniet fattas blott hogra underkiiken, kindbencn
samt niifjra delar af ufverkiikbenen, af mellankiikbenen och
af plogbenet. Dc ben, som finnas, iiro cmcUertid skilda frau
hvarandra samt mer ellcr mindre stympade, cluiru allt sam-
mans for ofrigt befiuner sig i ett utmiirkt skick b5\de till
vtor och samniaufoijuinf]fsst:illen.

■472 AFDELNINGEN FOR ZOOLOGI OCH ZOOPALEONTOLOGI.

De namnda moUuskerna. som tillhora liarvarande 2:1a-
cialperiods former, utgoras af exemplar utaf Mya truncata
L., Saxicava 7ngosa L., Tellina sulmlosa Spglr, Astarte semi-
sulcata Leach, ^4. compressa (Mont.) ocli Troplion clatltratum
(L.). A. semisulcata liknar niirmast den form, som iinnu fore-
kommer i Stora Belt.

Bestiimning utaf arten vill jag iippskjuta, tills mina
studier utaf hithorande sa kallade arter laugre framskridit,
emedan har pa detta omrade syucs mig rada en ej obetydlig
forvirring. Tills dess ma den kallas Essunga-hvalen.

Xao-ot om stallets lao-e och om siellVa fvndet ma det
tillatas mio- att redan har anfora, i samband med nao-ra ord
om det namnda fjndet vid Vanga, livilket datcrar sig fran
borian af forra arliundradet. Vano-a lio-o-er i Lidans dalofano;
omkrino- 3 svenska mil XO. till 0. om Essuno-a och >.enlio;t
gjord uppskattning 330 fot ofver hafvet».

Vancfa-fvndet ar omstandligt beskrifvet af W. Lillje-
BORG under namn af Hunterius Svedenhorgii och utgores af
endast sadana ben, som tillhora balen och lemmarna, nam-
lio'en atskilli2:a svanskotor, refben, brostbenet och bada
skulderbladen.

Det i samma trakt belasjna Herrliuno-a liofgrer 356 fot
hogre an Goteborg. Trakten iir en sliltt, sa att hojden ofver
hafvet for Vanoa och Essuno-a torde pa det hela taofet vara
densamma. Bada fynden antyda, att de tillhort djur af
ganska ung alder. Enligt de berakningar jag gjort, bor det
ena haft samma storlek som det andra. SkuUe till afventyrs
bada fynden utgora rester af ett och sanima individ? Detta
synes mig ej alldeles osannolikt, da jag lagger marke till,
att hufvudet pa grund af sin stora tyugd liitt kan skilja sig
fran en pa hafvet kringflytande, i upplosningstillstand va-
rande hval, och i sa fall komma att hamna pa ett stallc,
under det att andra delar eller t. o. m. hela kroppen for
ofrigt stannar pa ett annat, mer eller mindre aflagset fran
det forra. Xao-ot dvlikt har iao- erfarit om en Pseudorca, som
for en del ar sedan erholls fran Falkenbero-strakteu. Det
vore onskvardt, om denna min supposition kunde ledas i bevis.
Vi skuUe da belt visst fa battre kunskap om Vanga-fyndet.

MALM, TVA SUBFOSSILA HVALDJUR. 473

Angaende det hallna foredraget yttrade professor Kin-
berg foljande:

Vi kanna alia det stora intresse, hvarmed intendenteii
AIalm omfattar sin vetenskap, och vi iiro lionom tacksamma
for bans vackra upptiickter. Hau brukar ga med mycken
forsigftio'liet till vaofa, men lao- fruktar, att ban denna <ykn^
kommit till ctt ieke alldeles riktigt resultat. Det kan na-
tiirlifrtvis icke nii blifva frao-a om nagon liird kritik af bans
foredvag i sin bclbet, utan det ar endast mot bans suppo-
sition om bum det tillgar, da en bval dott, som jag vill
ofora nao'ra inkast. Hade det varit fraga om fakta, bade
dessa utan tvifvel varit obestridliga. Jag vill nu papeka»
att skelett af bvalar ofta patraffas under forballanden, som
biintyda pa, att de kastats upp pa en strand. Detta ofver-
eusstammer ock med bvad iao- funnit, men det ar afven
bekant, att de stundom stranda i lefvande tillstand. Jag
bar pa vissa stallen funnit refben ocb kotor tillstades i
storre eller mindre miingd. Hade det uppflutit lefvande,
ar det klart, att bela djuret skuUe foljts at, men sedan det
dott, bafva enstaka delar deraf kunnat uppkastas. Min er-
farenbet biiri iir dock ringa, ty det ar visserligen icke ofta,
om ej i polartrakter, man gor slika fynd. ^lot intendenten
Malms antafjande, att bvalens bufvud lem.nar den ofriija
kroppen ocb forst gfir till bottnen, skuUe jag vilja invanda,
att sambandet mellan bufvudct ocb kroppen ar sa starkt,
att bufvudet fast belire torde vara en af de sista delar som
lemnar kroppen; ofta bafva kraniet ocb ofriga delar af
skelettet blifvit fuuna tillsammans ocb i lager innebi\llande
lemningar af stranddjur. Jag anser derfore, att man knappt
kan balla troligt, att bufvudet af en dod, pa bafvet tlytande
bval skiljes fran kroppen ocb forst sjuukcr till bottnen.

Intendenten ^Ialm:

Det gliider mig mycket, att professor Kinberg icke bar
nai^on aunan ijeusaofa att inliiffj^a mot mitt forcdrasj iin den
af boiiom nu framforda, i synnerhet som den ger mig an-
ledning redogora for orsaken till min supposition. Den
grundar sig derpA, att det icke forballor sig sa med detta

474 AFDELNINGEN FOR ZOOLOGI OCH ZOOPALEONTOLOGI.

kranium och dessa ben som med andra, hvilka jag fatt fn\n
strauderna, att de hafva af vagsvallet slitna ytor. Icke heller
lag det i en sadan biidd, som stranderna utgoras af, uilm-
ligen sand, grus och smasten, utan i sadan bla lera, som
genom fallning afsatter sig pa storre djnp. For ofrigt faster
jag ej allt for stor vigt vid namnda supposition.

Intendent Malm hoU ytterligare ett foredrag om luft-
strupen hos Dromceus Novce HoUandice, hvilket belystes med
ett preparat i forening med afbildniugar, hvilka komma att
inom kort offeutliff^'oras pa anuat stiille.

Professor Kinberg holl derefter ett foredraof om kot-
tet hos olika slags djur sasom fodoamne, sarskildt
med afseende pa de radande fordo mama mot an-
vandandet af vissa slag.

Da tiden sadaut nu medgifver, torde jag fa begagua
tillfallet att yttra nagra ord om olika djurs kott betraktadt
sasom fodoamne. I afseende hara rader, som bekant, mano-a
fbrdomar. Manga forsigtighetsmatt iakttagas vid fortiiraude
af olika slags kott, likasom ock mangen oforsigtighet begas.

For att nu borja uppifran, veta vi, att apornas kott
ates pa manga stiillen. Afven jag har varit i tillfalle att
ata deraf, men da jag tyckt det stota nastan pa kannibalism
att fortiira det, har iao; icke forskalFat mio- nao-on eo-en er-
farenhet derom.

I mano'a lander atas rattor. I Kina betraktas rattkott
som en delikatess, och jag tror afven, att smaken deraf ilr
ganska god. Det prepareras och ates kokt eller inlagdt.
Sjelf har jag icke iitit sadant kott, sa att jag icke har na-
gon egen erfarenhet derom, men formodligen iir det af
ganska god beskaffenhet. Sdlkott ates i ofantliga qvanti-
teter af befolknino-en i vidstrackta trakter, der man ofta ar

KIXBERG, DJURENS KOTT SASOM FODOAMNE. 475

iiteslutancle hanvisad till detta slags fodoamne. Med im-
dantas: af i vissa kusttrakter ates det hos oss vanlisen icke.
Jaof liar emellertid forsokt detta kott. Det. som iao- sett
och iitit, har visserlio-en haft en obehao-lifr faro-, men var ofta

' e '-' coo

ganska mort. Atminstone af unga djiir, av det, tillagadt sa-
som vanlio; biffstek, siirdeles smaklio-t och ar tillika mycket
narande, efter hvad uudersokniugar pa kemisk vas" hafva
visat, och icke hardsmalt, hvilket jag vet af erfarenhet. Jag
kan derfore rekommendera siilkottet i herrarnes atauke.
Spacket har vid miua forsok aflagsuats.

Hvalarna veta vi att japaneserua fanga i niit, och sedan
tillgodogora de sig nastan hvarje del dcraf. Det ar kiiudt
sedan flere hiindra ar tillbaka. De iita icke endast kottet
utan afven tarmarna. Hos oss i Europa, likasom ofver allt
ntom i Ja^^an, sker storsta raisshushalluing med hvalarna.
Xao'on aulednino- att antao-a, att hvalarnas kott icke ar
uiutbart eller kan fororsaka siukdomar, kanner iao- icke.
Det skulle vara hogst intressant, om de af herrarue, som
sysselsatta sig med studiet af hvalarna, skulle vilja gora
forsok med deras kott och inelfvor.

I afseende a foglarna torde det vara bekant, att .atmin-
stone de mindre roffoglarna kuuna atas.

Hokarnas kott iir eanska smaklint. Forr da man skot
en ugglci, stekte man den och anriittade kottet, som sma-
kade viil. De fooiar, som allmilut iitas, forbi^rar iao-. Stor-
kens kott ar af utmarkt beskaffenhct. Den iir uumera hos
oss temligen sallsynt, till och med i Sk.^ne, och dessutom
betraktad med en viss vordnad, sA, att man icke gerna skju-
ter den, hvadan det iir svArt att fa den, till och med for
vetenskapliga iindamt^l. Forr var det annorlunda, da stor-
karua voro talrikare. De boddc di\ i Skane pa sina stiilleu
kolonivis tillsammans med hiigern, och det var atminstone
<\k ingen skada att skjuta dem. Jag kan icke paminnu mig,
om iaor iitit endast iinir stork eller iifven ijammal, men ias
tror mig hafva bjudit iifven pil gammal stork, och funuo
alia giisterna sicken utmiiikt.

Hiigern forckommer iiuuu i Skt\uc. och den unga hii-
gcrns kott iir utmiirkt. I sodra Ski\De anses den dessutom

476 AFDELNIXGEN FOR ZOOLOGl OCH ZOOPALEO^'TOLOGI.

for en skadlio' fo2:el och betraktas ickc alls med iiao-on
vordnad, iitan den far fiillas af den forstkommande.

En annan foo-el, som sedan lilno-e tillbaka ar alldeles
foraktad som fodoamne, ar skarfven. Jag tror, att nastau
alia forfattare siio'a, att dess kott ar oduo-liat. Emellertid
liar jag flere ganger fatt djlika foglar nyskjutna ocli an-
vandt dem pa vanligt siitt samt funnit kottet smaka ungefar
som ung tjixder. De flas, spiickas med farskt spilck ocli
stekas som vildt, paspadas med mjolk. Skarfven bar till
foljd deraf, att den gor skada pa fisket, i synnerbet pa al-
fisket, varit utsatt for ett ganska systematiskt utrotnings-
krlg; men den arten iir seglifvad, och om den forfoljes pa.
ett stalle, ilyttar den till ett annat. Den astadkommer ocksa
den oliigenbeten, att traden blifva fuUstandigt nedsmntsade,
bvaraf de stundom lara do, men jag anser det dock vara af
praktisk bctydelse, att kolonier af denna fogel sla sig ner
pa en egendom, ocb att sadant, langt ifran att vara forderf-
ligt, maste anses nyttigt. Der den forekommer kolonivis,
kan man genora fallande af de unga bafva god nytta af dem.

I afseende a amfibiernas kott, veta vi alia, att skold-
paddor ar delikata, men sa ar afven forbiUlandet med at-
minstone manga andra amiibier. Sa veta vi, att gro-
dornas kott iir utmilrkt, men odlorna aro deremot fuUkom-
licrt foraktade. Jao- bar dock nao-on erfarenbet afven om

o c c

deras kott. Under en resa med freo;atten Euo-enie traffade
vi pa Galapagos-oarna de af Darwin funna ocb beskrifna
odlorna, ibland dem en stor landodla af ett par alnars
lano-d ocb om 20 skalpund i vio-t. En eller annan fladdes
ocb stektes, kottet funno vi utmarkt valsmakande ocb af
iingefiir samma smak som landskoldpaddans. De stora od-
lorna, krokodileu ocb kajmanen, bafva sa stark mysklukt,
att jag olyckligtvis icke baft lust forsoka kottet.

Denna lilla framstallning om kottet bos nagra djur, med
sarskildt afseende pa dess anvandbarbet ocb smakligbet sa-
som fodoamne, bar jag trott kunna innebara en liten upp-
maning att lagga sig vinn om att profva pa bvarjebanda
sasom otrefliofa ansedda foodar ocb andra diur. Jas; vill i
fraga om tillagningssilttet af uu uamnda djur ocb sjofoglar

KINBERG, DJUEENS KOTT SASOM FuDOAMXE. 477

tillagga, att id an icke bor behandla t. ex. skarfven pa aunat
satt, an vi tillreda en hjerpc eller rapphona. Man maste
spacka och efter koustens regler tillaga den. Da blir den
lika god sora anuan fogel. Dertill kommer, att man ge-
nom det exempel man gifver, da man iitcr den, verkar
nao;ot o-odt i ekonomisk riktnino- ocli bidrac^er till iitrotande
af gamla fordomar.

Diskussionen angaende professor Kixbergs foredrag opp-
nades af" intendeuten Malm:

Man bor vara sardeles tacksam for de af professor
KiNBERG nu lemnade anvisningar, siirskildt om man tanker
pa den fattiga befolkninsrens nuvarande foda. som niistan
inskriinker sig till dalig sill och potatis. ]\Ien det iir svart
att ofvervinna fordomar. Jao- bar for mansja ar sedan skrif-
vit en anmalan af professor E. Fries' arbete om atliga
och gil'tiga svampar, och deri omnamnde jag detta forhal-
lande. Jag hade samlat uppgifter fran olika delar af jor-
den och kunde med stod deraf pavisa, hurusom snart sagdt
hvarje djurform ates, om icke pa ett, sa pa ett annat stiille.
I en ort kan man icke smaka pa det eller det djurets kott,
pa en annan ort anses det for en lackerhet, for att blott
tala om bliickliskar och ormar. Men icke blott fordomar
afhalla oss derifran, utan iifven den kansla vi hafva af att
alldeles icke vilja ata kottet af en hel miingd lUaf" de
djur, som vi hafva under var vard. Forst i senare tider
bar man boriat till'i'odocrora sitj hiistkottet, och hindret forut
bar viil varit, att man ej velat iita upp den man bar sa kiir.
.Jag bar sjclf baft duf'vor, men kiirleken till dem lorbjod
mig att iita upp iilsklingarna.

Bland de ofriga djur, som hafva godt kott, uiimnde
den forre talarcn ufjeflan. Ja^j skulle i sammanhani^ dermed
vilja piipcka uiVen. Kottet af denna fogel liar jag anviindt
och funnit det godt. Men iifven om ett annat, af profes-
sor KiNRERG ej omtaladt diurs kutt bar inu nn<jfon erfaron-
bet. Ar 1840 erbolls till Zoolofriska riksmusem vn lo.
Ja£j hit steka en ])it af dess kott, hvilket ir^f aulednin^r till

478 AFDELNIXGEX FOR ZOOLOGI OCH ZOOPALEONTOLOGI.

att hau blef.' bokstafligen iippiiteu af inom akademien boende
personer, namligen Berzelius, Sundeyall m. fl.

Professor Kixberg:

Jag- hade afven i mitt foredrao- namnt Ion, om iao; ei
vctat, att det finnes trakter i Sverige, der detta djur all-
miint spisas. Hade jag haft kannedom om intendenten
Mal3IS historia, skulle jag emellertid siirskildt hafva npp-
manat honom att beriitta den.

Doktor AuRiYiLLirs:

Med anledning af professor Kinbergs foredrag auhaller
afven iao- att fa vttra nagra ord. Da lag; for nagra ar sedan
for vetenskapliofa andamal vistades i Fiumarkeu, hade iasr
godt tillfalle att gora iakttagelser om hvalkottets anvandning.
Under forsta aret af hvalfangsten anvandes det icke alls,
men under senare ar har man allmant boriat beo'ao-na det

J CO

till fodoiimne. Den fattio-a befolkninsfen i trakten har un-
der niimnda tid haft tillatelse att taga hvalkottet, och dess
beo-arlio-het derefter har okats ar fran ar, sa att man nu
kan fa se hela batlaster med folk komma till de nyss hem-
forda hvalarna. Kottet pastas vara riitt smakligt, atminstone
af de uno-a hvalarna, da det vill anrattas, och i allmiin-
het ser det ut, som om den fattio-a befolknin2;en m.er och
mer skulle 2:ora sisf hvalarnas kott till o-odo. Annu hafva
de icke koramit sio- for att salta in det, men de fundera
pa att gora sa, och utsigt finnes saledes, att den mangd
kott, som nu sfao-nlost bortkastas, smanino;om skall komma
till nvtta for befolknino-en a kusten och iifven i inre delar
af norra Skandinavien.

Lojtnant Samdeberg:

Ehuru det foga torde intressera herrarne att hora, vill
jag dock namna, att jag vid olika tillfallen iitit hvalkott,
tillaofadt af mis^ sielf, och funnit det smaka fortraffligt.
Vissa delar af djuret smaka icke alls tran och, om man
kokar soppa derpa, far man icke en enda tranperla. Jag
har iitit det salt och rokt. En chateaubriand derpa kan

3IALAI, PLEURONEKTOIDERNAS UTYECKLING. 479

bjudas hvem som heist. Till utseende ocli smak uilrmar
det sisf mest elo-kott.

Pa sista aret har befolknino:cn boriat salta in livalkot-
tet och fora det med sisf, Jao; har atit afven af deras in-
saltade kott, och det smakar vederstyo^gligt, men behandlas
det val, smakar det, som sagdt, utmiirkt.

Andra sammankomsten.
Fredag-en den 9 jnli kl. 10—12.

Doktor Goes holl ett foredrag om karaibiska haf-
vets djiipfauna med sarskildt afseende pa dess
f oraminiferer och forevisade en rikhaltio- samlingf af
dessa senare, hvilken han sjelf sammanstiilt under sitt vi-
stande i Vestindieu.

Doktor Theel holl ett foredrao; om holothurior fran
de storre djiipen i ocean en samt forevisade derefter
en egendomlig fisk, lefvande parasitiskt i det inre af en
holothiiria fran Tahiti.

Intendent Malm meddelade derpa ytterligare bidrasr
till pleuronektoidernas ntveckling och byggnad,
till forklaring hvaraf teckningar och talrika preparat forevi-
sades och demonstrerades.

Talaren beklaaade, att den framstaende zoolofjen prof.
JArETUS Steenstrup ej var niirvarandc. Han hade da velat
mer i detalj berora det iipptagna iimnet. Xii ville han der-
emot inskriinka siir till att forelilinra ynfrel af Solea lAnnti
af si\ ringa i'ramskriden ntveckling, att det venstra ogat dnmi
I'ir qvar pel den hlifvande hlindsidan och rygrffenans mest
framskjutiia del ej strdck't siij ofver ogontimkten, Derjemtc
forcteddcs ett stort antal Tlhombus-ynfrc], hvarvid man fick
se, att ett iiidivid kau vara dnhhelt sd stort som ett annate
I'lvn-it. hadd Ciro i samma utrecklin'/ssfadifim. Det forctedda
ynjzlct af Solea hade taj^its i r>ohusl:ins skiirs^Ard af talarens

480 AFDELNINGEN FOR ZOOLOGI OCH ZOOPALEONTOLOGI.

son, amanuensen vid Goteborgs naturhistoriska museum d:r
A. H. Malm, den 2 augusti 1879. Det minsta exemplaret
liar en totallangd af 9 ocli en hojd af 3'^ lo m.m. Tenstra
ogat har ej gatt ofver, utan star starkt lutadt at venster,
sa att detsamma framifran sedt med ^4 af sin diameter lio'-
O'er utanfor. det ar venster om den bakomlio-o-ande ryo-o--
fenaus strackniugslinie. Ryggfenan har ej iinnu framryckt
langre an till midt for ogats hakhant. T7'ddar ha ej dnnu nt-
bildats pa hufvudets venstra sida.

Hos ett exemplar af 12 m.m. langd och 5 m.m. hojd,
tao-et dao-en forut, har venstra oo-at o'att fullstiindio't ofver,
och rvofo'fenan har ryckt fram till midt for oo-ats framkant.
Xagra sma-tradar finnas pa hufvudets venstra sida.

Med anledning af doktor Malms meddelande begardes
ordet af Universitetspedel Sahlertz, som beklagede, at de
lokale Forhold — blandt Andet Resonnansforholdene —
havde gjort ham det vanskeligt at folge D:r Malms Fore-
drag saa nojagtigt, som han havde onsket at gjore det. Det
var saaledes slet ikke gaaet op for ham, hvilke Resultater
Malm vilde uddras-e af det overordentlioj rio^e Materiale,
han havde havt for sio-. Derimod havde han forstaaet som
Malms Mening, at Steenstrups Materiale skulde have vaeret
saa grumme ubetydeligt, idet det vaesenlig var indskraen-
ket til de smaa plagusieagtige Flynderunger i bans forste
Afhandlino^ samt til Kranier af voxne Flvndere. Ham (Ta-
leren) forekom det, at Kraniernes betydning som Materiale
var bleven alt for meget undervurderet, og han maatte
haevde, at Steenstrup var o-aaet i det ]\lindste en af de ricf-
tige Yeie til Spors^smaalets Losnins^, idet han forst havde
tao-et Kranier af de voxne Fiske, for at bestemme, livor Oiets
Plads endelio' er; thi forst naar man havde klaret sio- dette
tydeligt, kunde man give sig hen til Undersogelser over
Yejen, ad hvilken Ojet naaer hen til denne sin Plads. De
osteoloofiske Oplysninger. som de voxne Dvrkrauier i^-ive.
var Xoo'et. som Andre fuldstaendio;t havde f?kudt tilside.
Derna^st troede han at turde sio-e, at det var en Misfor-
staaelse, naar Malm mente, at Steenstrup havde opgivet

OFVEELAGGXIXG OM FRAGOR AXG. FISKERIERNA. 481

sin forste Opfattelse af Sagen og nu skulde mene, at Ojet
gik mellem InterspiDalbenene og KraDiet. Steenstrup troede
ganske sikkert endnii, at Ojet gaar igjennem Kraniet og
ikke udenom Pandebenets Eand, medeiis det derimod var
Agassiz, som mente, at Ojet gaar mellem Interspinalbenene
og Kraniet.

Doktor Malm: Mitt svar hiirpa bor inskranka sig till
foljande, som redan antyddes vid borjan af mitt foredrag:
Hade prof. Steensteup i egen person varit niirvarande, jag
sknlle da ej underlatit att beraota de inkast af vigt, som
han till afventyrs kunnat gora.

Intendent Malm exponerade en samling taflor med fi-
gurer ofver omkring ett hundra arter nordiska hafs-annn-
later, under lednine af d:r Malm malade efter lefvande
exemplar af artisteu Che. Thornam i Kjobenhavn.

Professor Kinbeeg hoU derpa ett foredrag om diigg-
djurskrau iets profil.

Tredje sammankomsten.
Lorda^t'ii don 10 juli kl. 10—12.

Sammankomsten ecjnades utesliitande at ofverlii^frninor
ancraendc fvra {iskerinarin2:en rorande fri\ofor, nf hvilka den
forsta hade foliande Ivdelse:

I hvad man kan natnrhistorisk forskniug gagua
f i s k e r i n ii r i n ir c n ?

Oi'verliiggniugen inleddes af friherre Cedekstkum:

Vid bebandlingcn :if den forsta frAfjan ini foredrag-

ningslistan, som lydcr: A hvad man kan natnrhistorisk

forsknincr cracrna fiskcM-iniiringfen ?» skall ia^^ inskriinka mitt

anforandc sa myckot som mdjligt. Vi kunna naturligtvis

I2:te Sktnidinai'iska Nattirfomhai'emotet. 31

482 AFDELNINGEN FOR ZOOLOGI OCH ZOOPALEONTOLOGI.

crenast besvara frasfan o-enom att forklara, det naturhistorisk
forsknino- aao-nar fiskerinarino-en i den man den bidrao-er
till losnino-en af de frao-or. som i sa rikt matt atersta att
utreda, for att satta den praktiske fiskaren i tillfalle att pa
ett rationelt satt bedrifva sitt fiske och fiskevattensegaren
att foroka vardet af sitt fiskevatten. Det ar klart, att detta
skall vara andamalet med den forskning, som skall kunna
gagna fiskerinaringen, och pa sadant satt skulle foljaktligen
den uppstalda fragan kunna besvaras belt enkelt och kort;
men om vi tacra i ofvervao-ande, hvilka fraffor med afseende
pa vattenverlden annu atersta att losa, skola de befinnas
vara talrika och dessutom o-anska invecklade, Jao; skall
da be att i sadant hanseende forst fa framhalla sillfragan,
som i manga ar statt pa dagordningen, men annu kan sagas
vara lika langt fran sin losning som da den forst upptogs.
Den man, som for narvarande i Sverige sysselsatter sig
harmed, har ocksa i en af sina broschyrer papekat, huruledes
nastan alia naturvetenskaperna maste samverka, for att man
skall kunna komma till nagot resultat i dessa fiskexifragor, ty
med tillhjelp af endast zoologien larer det icke kunna tanka
sig, att man i kunskap om vattenverlden med dess sa in-
vecklade naturforhallanden kan komma verklio-t framat. Jag-
skall icke langre uppehalla mig harvid, utan vill endast
sporja de narvarande vetenskapsmannen, om ej de spors-
mal, en af vara forskare i deuna vag, den numei-a aflidne
professor Sundevall, framhallit sasom vigtiga att foretagas
till utredande, for att vi ma kunna komma till nagot re-
sultat i afseende a lisket, aro af den beskaffenhet, att det
vore skal, att vetenskapsmannen fran de nordiska landerna
forenade sis; om att soka losa dem. Prof. Sundevall har
lemnat efter sig; dessa frao-or sasom ett testamente. Xamnde
professor sysselsatte sig under manga ar med att i Stock-
holms skaro-ard studera vara fiskeriforhallanden for att soka
utrona orsaken till, att fisket under en lang tid varit ytterst
klent. Han gjorde detta pa bekostnad af Stockholms lans
hushallningssallskap, och sammanfattningen af bans ron in-
togs i sallskapets handlingar. Der har ban i atskilliga punk-
ter, som jag anhaller fa upplasa, papekat hvad enligt bans

OFVERLAGGNING OM FEAGOR ANG. FISKEPJERNA. 483

asio-t borde uto:ora foremal for framtida undersoknino-ar.
Hau sager:

»l:o. Behofves en nosfarannare kannedom om den alder,
vid hvilken de olika fiskarterna bli fortplantningsskicklicfa.
De minsta och till utseendet obetydligaste aro pa forut an-
Ibrda grunder lika vigtiga som de storre och for menniskan
direkt nyttiga.

2:o. Fiskarternas tillvaxt efter denna tid, och lifslancrd.

3:o. Ytterligare upplysning ofver ilere fiskarters ut-
veckling i agget och under deras tidigare lifsperiod.

4:o. Strommingsyngiets beteende nte pa djupet.

5:o. Utredande af de olika strommingsraserna.

6:0. Alens fortplautnirigshistoria.

7:o. Lek och lekstallen for diverse fiskar, sardeles for
torsken och Huudran.

8:0. Uppgorandet af en fauna eller flora, som inne-
fattar de laf]jre diur- och vaxtformerna i skarofarden eller i
Ostersjon, med uppmarksamhet pa de djupsregioner, der
arterna vistas. — Detta vigtiga arbete torde endast kunna
foretagas delvis, i form af monografier for sarskilda klasser
eller ordningar.

9:o. Utredande af de allmannast forekommande lasre
djnrarternas lefnadssatt, agglaggning, forvandlingar och till-
vaxt.

10:o. ^Motsvarande uudersokninorar for de liiofre viix-
tern a.

11 :o. Forsok att i massa uppfoda eller genom artifi-
ciela medel befordra foroknintjen af de arter, som utsfora
fiskarnas foda.

12:o. Utredande af orsakcn till strommingens tidtals
skeende forminskning. Det kau mojligtvis folja liitt nog, Sil-
som ett koroUarium af nngra bland de foregilende problemeu.^

Professor Sundevall har, som sagdt, framstillt dessa spors-
mi\l till framtida forskare, for att man ijenom deras besva-
rande ma kunna bilda sig ett siikert omdome om, huru ett
rikhaltigare fiske mX erhallas i vAr skiirgArd och vdra insjoar.

For min del tror jag, att en af de vigtigaste fragor,
som for forskningen :itersti\ att utreda, iir den om fisk-

t>

484 AFDELNIXGEX FOR ZOOLOGI OCH ZOOPALEONTOLOGI.

ynglets foda. Det iir bekant, att alia dessa sma yngel maste
lifnara sio- af af sma crustaceer, men huruvida alltid finnes
tillgang pa denna fiskyngelsfoda ar deremot aniiii icke sa
noo-a kandt ocli utront. Sundeyall har e'euom sina under-
sokningar kommit till den slutsats, att bristen pa dessa sma
djur mangen gang kan vara orsak till, att ett fiske gar to-
talt f orloradt. Han sager namligen pa ett stiille : »Men da
de under de daliga aren qvarvarande fullvuxna stimmen
visade sig magrare an vanligt och ymnigare tyckas hafva
gatt in till kusten, hvarest da ofta gjordes god fangst med
notarna, kan man afven misstanka brist pa foda ute i hafvet
sasom orsak till forminskningen. Det ar namligen tydligt,
att i fall de sma djur, hvaraf strommingen hemtar sin foda,
genom nagon orsak skulle, under vissa ar, betydligen for-
rainskas till antalet, liksom vi ofvan anfort ofta hauder med
insekter o. d., sa att brist pa foda uppstar for fisken, sa
maste i synnerhet det spiida ynglet do i mangd af svalt,
eller atminstone betydligen tillbakasattas i sin utveckling.
Man kan t. o. m. tanka sig en sadan minskniiig i smadju-
rens antal nagon gang uppkommen deraf, att strommingens
forokelse ett ar varit ovanligt stark, sa att den ofverskridit
den qvantitet, for hvilken foda finnes i denna hafstrakt.
De sma crustaceerna maste da blifva hogst medtagna af
det stora antalet fisk, och en liingre tid maste forga, innan
jemnvigteu hinner aterstallas.» Det ar ocksa pa grund haraf
ban uppstiiller sporsmalet, burn man ma kunna i massa
alstra dessa sma djur, och afven jag for min del anser det
vara af sardeles vigt att stalla sa till, att fiskynglet ej ma
bafva brist pa foda. Sjelf ar jag icke nagon forskare, utan
ofverlemnar at vetenskapsmannen att besvara detta spors-
raal. Jap' bar emellertid vid Here tillfallen varit ute i Oster-
sjon ocb pa olika djup undersokt tillgangen pa crustaceer.
Vissa tider ocb ar bar min fangst deraf varit mycket stor,
ibland ater sa liten, att man val kan tanka sig, att det kan
vara brist pa foda for de djur, som lefva af dem. — Jag
kunde bafva mycket mer att saga i denna fraga, men vill
nu icke vidare upptaga afdelningens dyrbara tid, utan ber att
nacrra af de mera skickli^e man, som finnas niirvarande,

6FVERLAGGNIXG 031 FRAGOR ANG. FISKERIERNA. 485

matte yttra sig, hiiruvida de fragor, som af professor Sunde-
VALL blifvit framstalda, sedan dess blifvit losta, och i livad
man vi kunna tiinka oss, att de annu olosta i framtiden skola
kunna losas.

Professor Torell:

Jao^ tror, att friherre Cederstrom med riitta framhallit,
att for fiskerinaringens friimjande krafves sa val vetenskapliga
som praktiska utredningar. De bittills i vart land gjorda
praktiska undersokningarna kunna betraktas sasom forar-
beten, ej mindre de af Sundevall utforda an afven de, som
for lang tid tillbaka anstalts af C. U. Ekstrom, B. Fries,
S. XiLSSON med flere andra och sedermera allt jemt fort-
gatt. Mycket omfattande,rent vetenskapliga forskningar hafva
afven utforts, och en exponent af hvad dermed vunnits
finnes pa vart Riksmuseum.

Att denna angel agenhet nii framtrader mera trangande
an forut, iir en foljd af den erfarenhet som vunnits, att
densamma maste betraktas fran flere andra synpunkter an
den rent iktyologiska. Vattnets beskaflfeuhet, den lagre
djurfaunan i olika regioner af hafvet, temperatur- och andra
meteorologiska forhallanden, allt detta bor stud eras, hvari-
c{enom frasjan far en sa mano'sidio- natur, att den icke kan
losas utan en kraftig medverkan fran de offentliga myndig-
heternas sida.

Allt hvad i detta afscende oraller for vart hafs- och

o

skargardsfiske, galler itfven for vara strom- och insjofiskeu,
och det kan icke vara tvifvol om, att vigtiga resultat skulle

no

ernas e'enom noc^gfranna undersoknino-ar af dessa senare.
Exempelvis ma anforas fragan om de olika fiskslagens for-
flyttande fran och till sAdana vatten. Med afseende a allt
detta tordc det vara angolaget, att suart tages i ofvervii-
ofande hvad som hiirutinnan kan och bor cruras.

Fiskeriintoudonteu Lundbekg :

I afseende n de undersokningar, som kunna vara be-
liofliga for iiskcricrna, ber jag fil fasta uppmiirksamlieten
pa vigten af att i^stadkomma en fiskeristatistik, hvilkcn i

486 AFDELNINGEN FOR ZOOLOGI OCH ZOOPALEONTOLOGI.

forening med iakttagelser roraude meteorologiska och audra
dylika pa fisket inA'erkande forhallanden tvifvels utan skulle
vara silrdeles upplysaude for en miingd annu olosta fragor,
sa val i afseende a fiskets i allmanliet till- ocli aftagande
som sarskildt betnifFaude vandringsfiskarna sill ocli lax,
enkaunerligen deras vandringar ocli de deraf beroende vex-
liup'ar uti fisket. som redau verkstiilda undersokning-ar visat
standigt ega rum. Afven i Ostersjon har namligeu visat
sig en viss periodicitet i afseende a sillfisket. Anledningen
till professor Sundevalls redan omtalade undersokningar i
Stockholms lans skiirgard var just den forsamring i fisket
derstades, som under en lang tid varit for handen, men som,
under det dessa undersokningar pagingo, smaningom upp-
horde, och blef en tid derefter fisket ganska godt. For
narmare utredande af orsaken till dessa forandringar aro
statistiska undersokningar som sagdt af den storsta vigt,
ja rent af oundgiingliga, att ej tala om det intresse de ega
sasom visande fiskets ekonomiska betydelse.

Har i landet har i brist pa medel fiskeristatistiken iinnu
icke hunnit sardeles langt. Det ar blott i Skane, som un-
der en foljd af ar statistiska uppgifter blifvit inforskaffade
genom tillsyningsman, som pa hushallningssallskapens be-
kostnad blifvit anstalda vid fisklagena. Att astadkomma
en brukbar fiskeristatistik for hela riket ar utan tvifvel for-
knippadt med riitt manga svarigheter och ej obetydliga
kostnader. Jag vill emellertid icke upptaga tiden med att
nu inga narmare harpa.

Adjunkt Feddersen beklagede, at medens der i Sverige
og Norge dog var nogen Organisation af Fiskeriernes Le-
delse, savnedes denne endnu helt i Danmark. I Mods^t-
ning til Sverige manglede man i Danmark Lovbestemmel-
ser og Penge i dette Ojemed, og de maatte forst skafiPes.
Imidlertid er der dog i Danmark paabegyndt en planmsessig
videnskabelig Undersogelse af Vandene, og, det der af G.
A^ INTHER i den Retning er udfort viser noksom, hvad der
kan udrettes. Taleren maatte fremha^ve, at bans Samtaler
ved Fiskeriudstillingen i Berlin med tyske og amerikanske

OFVERLAGGXING OM FRAGOE AXG. FISKERIERNA. 487

Sagkyndige havde klart vist ham, at Fiskerierne ikke kuude
skotte sig selv, men stottet paa Naturgranskerens Under-
sosfelser, var der baade i Havet oo; i de ferske Yande me-
Dfet at ofiore til Fremme for de saa overordentliff vio-tio-e
Fiskerier. Han gjennemgik flere af de af tidligere Talere
naevnte Exempler og viste bl. a., at dot ikke er nok at
frede Fiskenes Leg:, men at man oo-saa maa vaerne om de
unge Fiske, som heist maa skaanes saa laenge, intil de i
det mindste kunne faa leget en Gang, inden de fiskes.
Der maa derfor os'saa sorofes for Oplvsnino-er om Yncrelens
Liv, og disse ville for Fiskeriet mulig vise sig endnu mere
frugtbringende end Oplysniugcrne om de udvoksede Fiske.
Til Dr. LrNDBERGS Meddelelser fojede han den Bemserk-
ninor, at man, efter forst at hafve skafFet den uundvEerlisfe
Ledelse af Fiskerierne, maatte stille sig som Maal efter-
haanden at komme til en tvuns;en Statistik. Endelio; maatte
han fremhaeve Yerdien af lao-ttao'clses-Stationer, hvor ikke
alene Fisket og Fiskene bleve iagttagne, men ogsaa me-
teorologiske og andre Forhold, som have den allerstorste
Yigtighed for Fiskerierne og for den rette Opfattelse af dem.

Professor Arrhenius forenade sig med friherre Ce-
DERSTROM och professor Torell i hvad de anfort samt de-
lade afven den mening, som af fiskeriintendenten nyss blif-
vit antydd, namligen att erhallandet af en liskeristatistik
vore af mycken vigt och horde beframjas. Men, yttrade
talaren, om det skall kiinna blifva niigot beviindt med fi-
skeristatistiken, sa raA,ste den hafva nagot att stodja sig vid.
Det iir icke nog, att man far vcta, att vi hafva S{\ och sji
manga fiskare, hvilka gora s{\ och s<^ stora filngster och au-
vtinda den cUor den redskapen, utan for fiskcristatistiken
bor ilfvcn utredas hvad friherre Cederstrum och professor
Torell papekat, forhrdlandet med fisket i allmiinlu't, livad
resultat det "jifvcr och hvad som befriimiar en mcr eller
raindre rik f&ngst m. m. d. Man behofver inhemta kanue-
dom icke blott om fiskevattneDS fauna utan iifven om deras
flora, dil det iu cfjentlieren iir viixtvcrlden som bidrajrer till
crustacccrnas och ofriga dylika djurs lif, of hvilka fiskarna

488 AFDELNINGEN FOR ZOOLOGI OCH ZOOPALEONTOLOGI.

hemta sin hufviidsakliga naring. Saken ar pa detta scitt
betydligt invecklad och fordrar for att blifva iitredd stora
krafter, da dertill hehofves icke blott en utan flere perso-
ner, specialister hvar i sitt slag. Hum detta slutligen skall
i detalj anordnas, torde ej nu bora diskuteras, ntan torde
det for tillfallet vara till fyllest att framhalla, att hvad som
i forsta hand maste utredas ar, ham det forhaller sig med
fiskarnas utvecklins', deras foda m. m. d. Forr an man
kanner detta, har man icke nagot sakert att bygga pa. Hos
OSS har nu fraga vixckts att fa en ny fiskeristadga. Hum
skall emellertid en sadan kunna uppgoras pa nagon saker
och fuUstandio; o'mnd, da, sasom vi maste medo-ifva, vi
kanna sa litet af det som fordras veta for att kunna sao:a,
hum lagstiftningen hiirvid ratteligen horde ordnas. ]\Jig
synes derfore klart, att, om vi vilja ga framat, vi maste om-
fatta fiskerinaringen pa sadant vis, att den far en veten-
skaplig och fast gmnd och basis, att det i forsta rummet
uppdrages at vetenskapsman att undersoka alia de forhal-
lauden, som inverka pa fiskfaunan, och sedermera at fi-
skarena att uppraiirksamma dessa forhallanden och meddela
sina praktiska ron. Fiskarena kunna dock icke gora hvad
hiir ar hufvudsaken, taga reda pa den lagre faunan och
Horan i vattendrasren, hvaraf fiskarnas lif, utvecklino- och
foda betino-as.

Blir nu frasfa om, hum allt detta skall kunna astad-
kommas, maste man vara betankt pa att i vederborlig ord-
nincj; utveckla saken och sedermera framlao-aa densamma for
reo-erinofen. Men vi aro nos; lycklio;a att kunna komma fram
afven pa en annan vag, allenast vi ratt kunna adagaliigga
vigten och betydelsen af det mal, hvartill vi syfta, namligen
genom hushallningssallskapen. Dessa siillskap hafva betydliga
medel till sitt forfogande, och flere af dem hafva redan visat
intresse for fiskerinariuo-en, anslao-it medel till aflonino: af
undervisare och inspektorer, anordnat fiskodlingsanstalter
m. m., och mig synes icke omojligt, att, om vi efter be-
horiof utrednincr af frao-an och med framhallande af vio;ten
utaf det som bor goras apellera till dessa sallskap, vi skola
fa atminstone na2:ra af dem med oss. Och det behofver

OFVEKLAGGNING OM FRAGOR ANG. FISKERIERNA. 489

icke vara sa manga. Om pa nagra stationer det arbetas
med lif och kraft samt pa ett sundt satt for denna fragas
losuing, sa ar jag ofvertygad om, att man efter hand kan
komma till klarhet i afseende pa de saker, som annu for
OSS ligga i dunkel och morker. Yi bora sa mycket hellre
hoppas, att allt detta skall kunna astadkommas, som vi redan
sett, att hushallningssallskapen aro lifvade af ett varmt in-
tresse for allt, som kan befordra landets ekonomiska utveck-
ling och forkofran. Afven ar det en gladje for oss att kunna
iittala, att re2:erin2 och riksdas^ aldrio- visat sig niuo-o-a eller
tillbakahallande, da det varit iraga om sadant, som kunnat
befordra utvecklino-en af landets ekonomiska stallnino-, och
tacksamt maste vi pa samma gang erkanna, att vetenska-
perna och det intellektuela icke heller blifvit af statsmak-
terua tillbakasatt. utan vill tillf^odosedt. Jao- instiimmer med
hr ToRELL deri, att de af framlidne professor Sundevall
framstiilda fragorna annu aro till den allra storsta delen, ja
man kan nastan siiga belt och ballet olosta, och att deras
losnino- ar af sadan vio-t att, da friwan derom nu en crans:
blifvit viickt, den hvarken bor eller kan eller far falla.

Professor Torell:

Jao; ar delvis forekommen af den siste talaren, men
sasora tillagg till hvad ban sade, vill jag anmarka, att det
i Danmark icke torde rada nagon brist pa tillgangar for
fiskerinilringens framjande, utan fast hellre brist pa insigt
om, burn behofliga de i detta afseende aro och huru viil
de kunna anvandas. Iliir i landet beredas alltid medel, da
man iuser, att s:\dana iiro af nodcn, och, sasom nyss nilmn-
des, hafva siirskildt hushallningssallskapen samlat ej obe-
tydliga fonder, som siikerligcn komma att stiillas till for-
fogande for denna frdgas losning, s-X snart siillskapeu blifvit
ofvertygade om gagnet af en sildan mcdverkan. Ej heller
tviflar jag pi\, att frj\n statens sida skall erhAllas allt, som
for samma jlndamfd crfordras. Viefti^ast for niirvarande ar
omelleitid j\daf'ala<mandct, att dessa utredniue;:ir icke lancjre
kunna hita viinta pa sig. Sadana undersokningar, som hiir
afses, hafva visserligcn redan paborjats, men sd aktnings-

490 AFDELNINGEN FOR ZOOLOGI OCH ZOOPALEONTOLOGI.

varda de an aro, liafva de likvisst visat behofvet af storre
krafter, och att fenomenen iiro sa iuvecklade, att for deras
tydning krafvas manga iakttagare. Kunde en samverkan
astadkommas mellan de for fragan intresserade inom de tre
nordiska landerua, skulle dermed mycket vara vunnet.

Innan jag denna gang slutar, vill jag sasom nagot af
sardeles vigt ifriigasatta grundlaggandet af en ny afdelning
i Riksmuseum, hvilken skulle afse praktisk zoologi. Sasom
bekant ar detsamma en uteslutande vetenskaplig institution,
hvilken dock pa senare tider borjat i nagon man aterga till
sin gamla uppgift, sasom den uppstaldes af Linne.

Det bar adragit sig min uppmarksam.bet, att vi iinnu
icke ega nagon noggrann kiinnedom om sillynglets alder.
Sa obetydlig an denna fraga kan syuas vara, ar den dock
af sa stor praktisk betydelse, att, om den for nagra ar se-
dan varit fullstandis't utredd, sillfisket nu kanhanda skulle
statt pa en belt annan standpuukt. Man saknar emellertid
annu de kunskaper, som erfordras for att bedoma, om sillen
under de senaste aren Ickt utanfor var skargard eller icke,
ocb endast genom vetenskaplig forskning kan detta af-
goras.

Adjunkt Feddersen bavde ikke sagt, at der manglede
Penge i Danmark, men at der bidtil ikke var bevilget til-
strffikkelige Midler i den her ombandlede Retning. Han
var overtydet om, at den danske Rigsdag netop vilde vise
sig meget villig til at give de nodvendige Penge, uaar den
forst bavde faaet Fiskeriernes Ledelse ordnet. Det vilde
vsere uklogt at udsaette Ledelsens Ordning, indtil de natur-
videnskabelige Undersogelser ere fuldforte, tbi saa fik man
vente Isnge; man maatte ordne og lovgive med vor nu-
vaerende Kundskab som Grundlag og derpaa senere rette
og forbedre, bvad Undersogelserne viste os at vaere fejl-
agtigt. Han vilde derfor frembaeve Nodvendigbeden af Re-
gulativer for de enkelte Egne og ikke mindst Nodvendig-
beden af at faa Fiskernes Opmasrksombed vakt for Sagen.
Den videnskabelio-e Undersog-else kan bave den allerstorste
Hjselp af den jaevne Fisker, bvis Oje man ikke bor kaste

(5FVERLAGGNING OM FRAGOR ANG. FISKERIERNA. 491

Vrag paa; men jo mere oplyst Fiskeren er, des bedre Hjaelp
kan han yde.

Professor Arrhenius:

Da jag sist hade ordet, maste jag hafva uttryckt mig
otydligt, eftersom jag sedermera blifvit missforstadd. Jag
sade, att fraga blifvit viickt om andring i var narvarande
fiskeristadga, men att det ar svart att dervid bygga pa nagra
sakra grunder, da sa mycket saknas af det, hvarpii man bor
bygga, namligen kannedomen om faunan och florau i vara
insjoar och floder. Men vi hafva liinge haft en fiskeristadga.
Den forsta ar af ar 1766 och den andra af ar 1852. Det
ar denna senare som nu ar fraga om att i vissa delar andra,
nagot som motses med stort intresse. Utofver hvad denna
allmanna stadga innehaller kan dessiitom af konuncrens be-
fallningshafvande efter forutgangen undersokning och med
fiskevattensegare traifade ofverenskommelser for siirskilda
distrikt meddelas sarskilda foreskrifter i afseende a fisket.

Det ar nogsamt kitndt, att vi hafva under Landtbriiks-
akademien anordnad en siirskild fiskeriinstitution, bestaende
af fiskeriintendenten och bans bada assistenter, hvilka det
Aligger att verka for fiskeriernas forkofran. Men dessa
tjensteman iiro sa upptagna af de aligganden, som tillkomma
dem, sarskildt hvad fiskeriintendenten betrafFar i administra-
tiv viig, att det iir omojligt for dem att kunua gora eller
Astadkomma hvad vi afse; dertill finnes for dem icke tid
och tillfalle. For den skull ber jag ytterligare fa framliAlla,
att, om n^got i denna vag skall goras — som vi ju alia
hoppas, att det m^ blifva gjordt — sa fordras dertill siir-
skilda personer med speciel iusigt, hvar i sitt fack. Under
det vi derforc gladja oss i\t vi\r niimnda fiskeriinstitution,
8om redan astadkoramit riitt mycket och i miinga hiinseenden
fir nyttigt och gagneligt att fi\ stodja eig vid, maste vi h
andra sidan fasthilUa, att, i afseende A dc vctenskapliga
undersokningarna, som hiir afscs, mAste anlitas andra krafter
och siirskiUhi tjenstemiin med speciela insigter i det som
erfordras for de forskningar ocli studier, som maste utforas
for losningcn af hithorande rent vctenskapliga fragor. —

492 AFDELNINGEN FOR ZOOLOGI OCH ZOOPALEONTOLOGI.

Sliitlio'en erinrade talaren derom, att naturforskaremotet, sa
val som hela den svenska allmiinheten, komme att sta i stor
tacksarahetsskuld till afdelningen just for det den uppstalt
denna fraga pa dagordningen samt bragt densamma under
diskussion.

Professor Smitt:

Den diskussion, som har blifvit ford, lenmar intet tvif-
vel om, att svaret pa den framstalda fragan; i hvad man
kan naturhistorisk forsknino- o-ao-na fiskerinarinojen? skall
ga derpa ut, att detta gagn ar att soka pa samma gang i
alia fiskerinaringens grenar, som fran alia naturforskningens
cjrenar. Har hafva blifvit framstalda atskilliga af de for
tillfallet mera brannande frao-orna. Atskilliffa andra viotio'a
fragor i afseende pa fiskens naturalhistoria och dithorande
forhallanden, som kunna inverka pa fiskerinaringen, skulle
iifven kunna framkastas, men den knappa tiden omojliggor
sadant, och kanske kan det ocksa vara ofverflodigt. Jag vill
nu endast fasta herrarnas uppmarksamhet pa det forslag,
som blifvit framstaldt om nodvandigheten af att uti alla
naturforskningens grenar anstalla omfattande undersokningar
i de respektive nordiska landerna. En af de foregaende
talarna liar hanvisat pa onskligheten af ett kombineradt ar-
bete inom hela Skandinavien. Det vore naturligtvis ytterst
onskligt, men jag tror, att vi gora klokast i att soka borja
fa arbetet i gang hvar inom sitt land, Vi hafva i Sverige
ett ypperligt exempel i det satt, hvarpa de geologiska un-
dersokningarna har blifvit bedrifna, ett exempel pa en in-
stitution, som visat i manga fall, huru de praktiska resul-
taten sa att siiga komma af sig sjelfva ur de rent vetenskap-
liga undersokningarna. For min del tror jag, att, om vi
verkligen vilja hafva den nytta af naturforskningen, som
fiskerinaringen behofver och kan hafva skal att vanta, vi
gora klokast i att afven for naturalhistorien sla in pa
samma vag.

Vi hafva, sasom har blifvit antydt, atskilliga redan har
existerande inrattningar for vetenskaplig forskning, inratt-
ningar fran hvilka vi kunna hemta nodiga upplysningar i

OFVERLAGGNING OM FRAGOE ANG. FISKERIERNA. 493

manga fall, men vi sakna iinnu en sadan institution som
den, hvarom jag nyss talade, och jemfora vi oss med andra
lander, t. ex. med Amerika, der fiskerifragorna pa senare
tider blifvit behandlade med sa mycken kraft, skola vi finna,
att vi sta dem langt efter. Blott ett exempel! Fran For-
enta Staterna kom till fiskeriiitstallningen i Berlin en af
de rikhaltigaste uppsiittningar pa allt, som till fiskeriniiringen
lior, samlad pa otroligt kort tid, blott nagra veckor. Men
der hafva de ock ett fullstandigt museum att taga ur. De
hade blott att taga pji hyllan for att visa Europa, huru man
arbetar i Amerika. Jag skulle vilja foresla, att afdelningen
uttryckte sin tanke om behofvet af en institution, ungefar
i samma riktning och med samma arbetssiitt som Sveriges
geologiska byra, en institution for landets uaturalhistoriska
undersokningar med sarskild hansyn till de praktiska for-
hallanden, som narmast rora fiskeriniiringen.

Derefter foredrogs den andra af de uppstalda fragorna,
sa lydande:

I hvilket forhallaude star den svenska fiskeri-
lagstiftningen till kiinnedomen om de olika fisk-
slagens naturalhistoriu?

Derom yttrade sig forst fiskeriintendenten Lundberg:
Den andra fragan pa dagordningen lyder: >:1 hvilket
forhallande star den svenska fiskerilagstiftningen till kiinne-
domen om de olika fiskslagens naturalhistoria?>^ Jag har
for min del uppfattat denna fr^ga sa : pa hvilka naturveten-
skapliga grunder hvilar don nuvarande svenska fiskerilag-
stiftningen? Jag vet emellertid icke om denna uppfattniug
:ir riktij;:. Innan iacf cri\r att uttala min i\s\<j,t i denna frAixa.
y'\\\ jag nu, till gagn for de niirvarande iithindingar, som
kunna hafva nagot intresse uC att erlialhi vn liten inblick i
den svenska llskerila^stiftninirens liistoriska utvecklinir, fram-
stiilla en kort historik.

F()rfattningar angacnde lisket uti'iirchides lios oss gauska
tidisrt, men de afsjWo esfentlisen icke husliallnintren mod

494 AFDELNINGEN FOR ZOOLOGI OCH ZOOPALEONTOLOGI.

fiskevattnet, utan rorde inera frao-au om eo^aude ratten till
fisket samt upprattliallande af ordning bland de fiskande
m. m. Den forsta kongl. forordning, som innehaller en an-
tydan om hushallningen med fisketillgangen, ar den af ar
1748, som bland annat innehaller forbud mot ett visst an-
gifvet siitt att Ijustra al. Den forsta allmanna svenska fiskeri-
stadga Litfardades ar 1766; men innan den utkom, gjordes
atskillio-a forarbeten, och det kan vara af intresse att se hum
dessa utfordes. Ar 1762 nedsattes en deputation, som hade
att behandla fiskerifragor, och den fortlefde under nasrra
ar. Den hade filialdeputationer i landsorten, derifran afven,
genom konungens befallningshafvandes forsorg, fiskevattens-
egares asigter i afseende a fiskerilagstiftningen inhemtades.
Pa grund af dessa arbeten, hvarom finnee ett intressant
samraandrag i en af friherre Cederstrom utgifven skrift,
utarbetades sedermera 1766 ars fiskeristadga, af hvilken den
nu gallande fiskeristado;an af 1852 kan anses sasom blott
och bart en bearbetning. Den skiljer sig namligen icke
ojrundvasentlio't fran 1766 ars stadgra. Vi se salunda, att
mot sistnaranda stadga icke med skal kan riktas den fore-
braelse, att icke fore dess tillkomst i det praktiska fisket
forfarne mans yttranden blifvit infordrade, ty den hvilar
alldeles uteslutande pa de erfarenheter, man hemtat fran
det praktiska fisket.

I 1852 ars fiskeristadga ar sjelfva grundregeln for hus-
hallningen med fisket uttalad i 22 §, der det heter: »Hafva
flere, samfaldt eller hvar for sig, fiskerattighet i samma vat-
ten, da skall fisket sa bedrifvas, att leken ej forstores, och
att den utlekta fisken och det spada ynglet sparas.» Samma
§ innehaller nu visserligen dessutom nagra speciela bestam-
melser, som onekligen lampligare hade kunnat fa plats pa
nagot annat stiille. Ser man narmare pa detta stadgande,
skall man finna, att det ej innehaller annat an hvad som
maste lio-^a till o-rund for all lagstiftnino- rorande fisket, lika-
som afven liknande foreskrifter utgora grundvalen for alia
de utlandska fiskeriforordnino-ar iao^ kanner till. Visserlis^en

O J CD ~

finuas' brister i nu har orallande fiskeristads^a och de special-

O iD 1

stadgar, som med stod af den ofvan niimnda grundsatsen

6FVERLAGGNING 031 FRAGOR ANG. FISKERIERNA. 495

for hiishalluingen med fiskevattnen blifvit utfardade, men
att gruuden, hvarpa de alia hvila, ar fran vetenskaplig syn-
punkt fullt riktig, maste likval erkiinnas.

Friherre Cederstrom:

Jas: ber att fa sag-a nasra ord om 22 S i o-allande fiskeri-
stadga. Den ar, sasom doktor Lundberg sade, ganska en-
kel. Den foreskrifver, att man bor spara ynglet samt icke
forstora leken och den utlekta fiskeu, att man for den skull
icke bor beo-ao-ua notkilar af vaf, samt att not med sa fina
maskor, att spiidt fiskyugel deri kan fangas, ej ma nyttjas
till annat fiske an efter nors eller annat ao-n for krokfiske.
Sedermera forekommer afven en bestammelse angaende stor-
leken af de notar, som i den vestra skargarden begagnas
vid sillfangst, men denna bestammelse ar for tillfallet upp-
hafd pa obestamd framtid, sedan man funnit, att den icke
var behoflig. Xu ar dock att marka, att det, utofver hvad
salunda foreskrifvits, finnes en miingd specialstadganden,
de der tillkommit pa grund af hvad vidare stadgas i samma
§, da det heter. »Dessutom skall, da nagon riittegande det
beo'iir eller Var Befallnino-shafvande sa nodio-t aktar, for
hvarje ort bestammas: under hvilka delar af aret, med lian-
sisft till det ena eller andra fiskslao-ets lektid, fisket efter
samm.a fiskslag bor installas; det siitt hvarpa fiske under
tillaten tid bor ske, sa ock med hvad redskap, och hum
denna, med iakttao-ande af hvad hiir ofvan i allmiinhet stad-
o'ats, bor vara beskaffad till storlek, maskor eller samman-
siittning i ofrigt; hvad eljcst till fiskets bevarande och upp-
hjelpaude kan tjena, Silsom bortskalfande af uppgruudningar
i vattendraj?en och andra hinder for fiskcns srangs, och vi-
dare hvad i afseende siirskildt a fiske efter lax bor iakt-
tagas. Det ar just p^ beskatfenheten af dessa specialstadgar,
som uppgjorts pj\ grund af denna foreskrift i den allmanna
fiskeristadgan, som det beror, huruvida fisket af higstift-
ninfjen har irafju eller skada eller stannar pa samma stand-
punkt som forut. Jag har icke nu nagon af dessa special-
stadgar med mig, sa att jag derur kan upplilsa ni\got, men
iafj kituncr hufvudccrunderna i desamma, som iiro, att man

496 AFDELNINGEN FOE ZOOLOGI OCH ZOOPALEONTOLOGI.

under lektideii icke far fiska med not, att notmaskorna bora
vara tilltao'na sa stora, att icke auuan fisk an den, som fast-
uar i maskor om en decimaltum, kan faugas, att rysjorna
skola hafva ett visst gifvet matt o. s. v. Det har gatt der-
han, att fiskare, som forr i verlden vanligen hade endast
ett slags fiskredskap, notar med finare maskor an 1 decimal-
tum, deri ban pa samma gang kunde taga storre fiskar ocli
betefiskar, hafva blifvit nodsakade att skaifa sig flere slags
redskap och en dyrbarare attiralj, pa samma gang ban
blifvit forbjuden att taga fisk med not under hela den tid,
da man anser att fisken gar upp till lekplatserna och leker.
Detta har emellertid astadkoramit missnoje, och det ar icke
underligt, ty fisket i allmanhet i vara insjoar och floder ar
icke nagot annat an en binaring. Det ar jordegaren, som
begagnar de vattendrag, ban har pa sina egor, och natur-
lifftvis ar det for honom af stor vio-t att fa tao;a fisken, da
ban kan fanga sadan i tillriickligt stort antal for att det
skall lona sig for honom. Icke kan man begara, att ban
skall vara fiskare ex professo, begagna olika fiskemetoder
olika tider af aret, fiska med krok — nagot som ban for of-
rigt afven gor, ehuru han ofta far sa litet, att det icke lonar
sig. Till foljd af allt detta hafva dessa sarskilda bestiim-
melser, efter hvad jag har mig bekant, blifvit ogynsamt
mottagna pa manga stallen, och jag fruktar, att oaktadt alia
dessa bestammelser var fiskerinaring ilnda icke gatt fraraat
under den tid, de varit gallande. Eljest skulle vi viil efter
sa manga ars forlopp hafva markt, att nagon forokning i
Vcirt insjofiske egt rum, da ju fisken i allmanhet redan vid
sex ars alder ar fullt matnyttig, men sa ar emellertid icke
forhallandet, atminstone icke efter hvad jag har mig be-
kant. Da framstiiller sig fragan, om det icke ar bristen i
insigt om huru fiskevattnet bor skotas, som, oafsedt red-
skapen, framkallar dessa forhallanden, om icke felet ligger
der, hvarest vi nyss sokte det, i ofullstiindig kunskap om
vattenverlden. Visserligen ligger knuten i siittet att under
vissa gifua forhallanden frambringa mera fisk; och saledes
maste vi i forsta hand se till att vi kunna losa detta svara
och invecklade problem, hvilket vi icke kunna tiinka oss

6fverl1ggning om fragor ang. fiskerieena. 497

later sig gora pa annii tio, tjugo ar, kanske iinnu laDgre.
]\Ien om det ock sker forst i en aflagsen framticl, skall det
iindock blifva af allra storsta vigt, ty naturligtvis skulle
vart land kunna foda mycket mera menniskor, om fisket i
vara insjoar sa forokades, att det, fran att vara endast en
binaring, blefve en hnfvudnarinp*. Jaoj tror derfore, att en
revision af fiskeristadcjan ar cranska nodvandio- och att man
i synnerhet bor se till, huru stadgan verkat, pa det att man
derigenom ma blifva i tillfalle gora sig begrepp om, i hvad
man dess bestiimmelser kunna anses nyttiga, och huruvida
det fordras andra, som aro med vetenskapens nuvarande
stdndpnnkt mera forenliga.

Adjunkt Feddersen onskede oplyst, om der i den sven-
ske Fiskerilovo'ivnino; indeholdes Bestemmelse om >daasede
V^ande» oo- i saa Fald, hvilken Gavn de havde stiftet. Han
var tilbojlig til, ligesom Baron Cederstrom, at mene, at en
absolut Freduino' i Lecjetiden var absolut nodveudioj eller
onskelig, dersom man i adskillige Tilfaelde havde passende
fredede Steder for Fiskene. For Resten er efter ban? Me-
nino- Frednincy af ^o-o'one ikke tilstra^kkelioj; Undermaals-
fiskene bor ogsaa skaaues.

Friherre Cederstrom:

Med anledning af hvad adjnnkten Feddersen nyss yt-
trade far jag upplysa, att vi, visserligen icke i nagon storre
skala, men for Miilaren hafva en stadga, som foreskrifver,
att den, som pA en tredjcdel af sitt vatteu till hogst 300
famnars langd utsiltter rnskor, skall vara beriittigad att afven
under lektidon begagnii sin not. Jng kan deremot icke upp-
lysa herr Feddersen, om detta medgifvande bogagnats och
p^ ni'igot stalle visat sig nyttigt for fisket.

Professor Smitt:

.S{\som friherre Cederstrom re(hin papekat, iir dot en

sorglustig historia, denna om den speciela tilliimpningen al'

fiskeristadfran. Klafromalen deremot jirunda si^ir naturligtvis

i friimsta rumnv-t derpA, att en rationel fiskeristadga, den

I2:te >Skafurniai'iitka Sat n rt'orxhdrcmiitt't. oc

498 AFDELNINGEN FOR ZOOLOGI OCH ZOOPALEOKTOLOGI.

ma tillampas i hvad laud som heist och i hvilket vatteu
som lielst. maste. sasom doktor Lundberg riktist aumiirkt.
hafva till hufvudsaklig utgangspuukt skyddandet af leken
ocli af ynglet. Nu ar ofta fallet, antingen att lektiden ar
den enda tid, dk egendomsegaren, som icke bar nagon siir-
skild fiskare. ar i tillfalle att beorao-na sitt (iske, eller ock.
sasom till exempel i vara nordliga elfvar, att fisken komraer
upp i fisKevattnet endast under lektiden, ocb da far ban
icke fangas. Jag bar under atskilliga ar baft att skrifva
forslag till utlatanden i dylika ilmnen, ocb just den fraga,
adjunkten Feddersen framkastade, bar stiindigt foresvafvat
mig sasom i de fiesta fall det enda siitt att losa svarigbeterna
ocb ga klagomalen till motes. Om jag ur rationel synpunkt
ovilkorligen niaste forklara det vara skadligt att pa lekplat-
serna under pagaende lek anvanda not, ar dermed icke sagdt,
att denna redskap under lektiden bor vara forbjuden. Ocb
fiskeristadgan uppstaller icke heller ett sadant forbud. Icke
heller i de specialstadganden, som pa sista tiden blifvit ut-
fardade, hafva dessa redskap egentligen varit forbjudna att
anviindas under lektiden. For att emellertid alldeles undga
behofvet att forbjuda anvandningen af dylika redskap, bvilka
sasom de mest gifvande aro de bast omtyckta, finnes, sa
vidt iaa- kan se, icke nao-ot battre satt an detta i Danrnark
erkanda med »laasede Vando). En del af lekplatsen hallos fri
frau hvarje fiske, men pa den ofriga delen ar iisket under
lektiden fritt. Det ma vara, att detta siitt i manga fall
medfor svarigbeter vid kontrollen ocb i tillampningen, men
det ar sadana svarigbeter, som hero pa tillampningen af la-
gen ocb iiro af rent administrativ natur samt skola pa denna
vag undanrodjas. Har ar fraga om principen, icke om un-
dantagen. Om en dylik lag tillfalligtvis eller i smyg mot-
arbetas ocb ofvertrades, gor det i det bela taget mindre.
Hufvudsaken ar, att principen gor sig giillande. Nar egarne
af fiskevatteu komma till den sunda ofvertygelsen, att de
gora en dumliet i att forderfva sitt eget fiske, da forsvinna
undantao-en. och lacren behofver icke lan2"re vara sa Strang.
Dessa >;laasede A'ande» iiro foljaktligen efter min asigt nyttiga
inrattningar. Jag har varit med om att framlagga forslag

OFVERLAGGNING OM FRAGOR ANG. FISKERIERNA. 499

till inforande deraf i tva eller tre stadgar. Huruvida dessa
forslag gatt igenom, kanner jag dock icke. Sasom friherre
Cederstrom sade, tror jag dock icke, att vi i Sverige anuii
kuuna hafva nagon speciel erftirenhet af dylika stadgan-
dens nytta.

Ett sarskildt ofverklagadt forhallande, som existerar i
en mangd af vara elfvar, der fisket hvilar pa den allmiinna
rattsgruudsatsen, bestar deri, att, under det de, som hafva
fiskevatten i vissa delar af elfven, komma i fullt atnjntande
af sin fiskeratt, andra, som hafva sina fiskeplatser pa sjelfva
lekstallena, ytterst obetydligt eller kaoske alldeles icke kunna
utofva sin fiskeratt. Denna olagenhet kan icke hjelpas pa
nyss angifna satt, utau man maste derfor upptacka en anuan
ntvag. Fragan derom iir for narvarande af stor betydelse
och utgor till och med foremal for internationela forhand-
lingar mellan Holland, Tyskland och Schweiz med afseende
pa laxfisket i Rhenfloden. Enda siittet att dervid ga till
viiga torde vara att kapitalisera hela inkomsten af fisket i
elfven och fordela den mellan strandegarne.

Att vid tilliimpningen af fiskeristadgan taga hansyn till
de olika fiskslagens naturalhistoria pa det satt, att man at-
minstone soker lara kanna hvar, hum och niir de leka, tror
iacr vara nodvandio-t, och den svenska fiskerilao-stiftnins^en
kan svarligen franga de hufvudgrunder, som finnas uttryckta
i nu gallande fiskeristadira.

Friherre Cederstrom:

I hvad professor Smitt yttrade om onskvardheten af
att erhalla for fiske fridlysta phatser, vill jag iiistamma. I
afseende iUer h frfiofan om den skada, notdrao-nino- under
lektiden astadkom.mer, far jag siiga, att efter min erfarenhet
den stora notcn i allmiinhct aldrig drages vid lekplatserua
aitan vid siirskihlt derfor upprensade notvarp, der cndast
undantaffsvis ni^sjon fisk leker. I allmiinhet Inker den iu
invid striinderna och p;\ griisiga stiillen, och der finnes icke
nagot notvarp. Hvad noten sjclf betriiffar — jag siigcr en-
dast min tnnke och ofverlcmnar at mera kunnicrc miiu att
bedoma saken - tror jag, att pit den stfuulpunkt, kunskapen

500 AFDELNINGEN FOE ZOOLOGI OCH Z00PALE0NT0L06I.

om bedrifvande af fiske nu befinner sig, noten ar ett bland,
de redskap, som sa till vida skada fisket minst, som, geDom
att i den fans^as alia iiskslao-, forballandet mellan de olika
fiskslao-en i vattendrao-et icke stores, utan den atbara fisken
och betefisken tages om hvart annat i riitt proportion. Der-
emot, da man ensidio-t beo-ao-nar vissa andra redskap, fano-ar
man kanske af ett fiskslag sa mycket, att det skadar det
stora hela, och harmonieu i fiskevattnet stores,

Att man, sasom forut blifvit yttradt, bor spara fisk-
ynglet, tror jag vara riktigt, under forutsattning att det fin-
nes tillracklio't med yno-elfoda. Vi hafva emellertid fran
Kina exempel, dem jag kanner genom liisning, att det finnes
sjoar, hvarest icke fiskas annat an yngel, som genom for-
saljning inbringar en a tva millioner francs om aret fran
hvarje sjo. Huru skuUe detta kunna lata sig gora utan
fiskets ruin, om den yngelteori, som bar gjort sig gallande,
skulle vara riktis:? Men alia dessa frag^or komma att losas
af sig sjelfva da vetenskapen en gang kan sagtv skot ert vat-
ten sa, sa skolen 1 fa mera fiski Manga egendomsegare och
manga fiskare skota uu icke sitt fiskevatten pa ett rationelt
satt af brist pa kunskap; och sa lange de finna, att det, som
anses for ett rationelt tillvao-aofaende der vid lao- icke foran-
leder mera utbvte. men vallar mera besviir och fordrar dv-
rare redskap, blifva de hellre — och det med skal — sina
o;amla van or troo;na.

Professor Torell:

Da denna fraga framstilldes, skedde det just med an-
ledning af de forhallanden, som professor Smitt omniimnt.
Att afgora dessa tvistepunkter iir ganska vanskligt, emedan
man oupphorligt kommer tillbaka till fragan: hvad veta vi
om fisken? Dess naturalhistoria iir onekligen foga utredd,
och saledes saknar lao;stiftnino-en hiirom en fast o-rundval.

CD ~

Sarskildt larorik ar den historiska utvecklino-en af ett hit-
horande stado-ande, nilmlio-en betriiffande redskaiDcn til] sill-
fisket for att spara ynglet. Till en borjan omfattade lag-
stiftarne den af Xilsson och andra naturforskare forfak-
tade asigt, att de stora sillfiskena vid Bohuslan hufvud-

6FVERLAGGNING OM FEAGOR ANG. FISKERIEENA. 501

sakligen i'orstordes af menniskorna, icke att de foraudrade
sig till foljd af andra for oss okanda och af oss oberoende
forhallanden. j\Ian sokte derfore att spara det sillyngel,
som kunde finnas; saledes forbjods anvandaudet af redskap,
som for fisket voro nodvandiga. Snart visade sig dock, sar-
skildt for fiske af smasill, behofvet af sadana alldeles pa-
tagligt, och da blefvo imdantag medgifna fran den en gang
iippstalda regeln. Dertill kommer, att ett fiske, som pa den
tid, da nyssnamnda asigter framstaldes, var alldeles obe-
aktadt, niimera ifrigt bedrifves, namligen fiske efter skarpsill.
De framkallade konflikterna hade emellertid, som sagdt, till
foljd, att ifragavarande stadgande tills vidare upphafdes.

Till sist vill jag papeka det nara sambandet mellan
denna frao;a och den narmast foreo-aende.

Det tredje ofverlaggningsamnet var af foljande lydelse:

fi

Ar >trawl>. (segelnot)-fiske passande for de nor-
diska hafven?

Denna fraga iuleddes af adjunkt Feddersen:
Han oplyste, at en virkelig Trawl for forste Gang kom
til Skandinavien ved Fiskeriudstillingen i Bero-en 1865. Ef-
ter kortelig at have omtalt den almindelige Trawl og dens
Virkninorer, beskrev han udforliorere Otter-Trawlen o^ min-
dede om, at man nii ikke nojes raed at sejle Redskabet op,
men ogsaa forer det frem ved Hj»lp af Damp. Trawlfiske
kan godt drives ved de nordiske Kyster undtagen nasr Land,
hvor Bunden er iijaevn eller hvor Dybden er for stor. Trawl-
fisket horer det aabne Huv til; paa indsn^evrede Havarme
bliver den et saerdeles odelaeggende Redskab, fordi den ta-
ger med, hvad der er paa dens Vej. Den er vistuok et
mecret virksomt 02" udma^rket fanjjcnde Kedskab, men til
dens Uloeper maa ogsaa regnes, at Fangsteu gjerne lider en
Del Off derfor l)livcr mindrc holdbar. J Sveriffc har man
i'or nogle Aar tilbage givet Understuttelse til Anskaffelsen
af den almindelifre Trawl, oo- man har fisket med den i Kat-
tegat; for Tiden har man ophort at bruge den, og den har

502 AFDELNINGEN FOE ZOOLOGI OCH ZOOPALEONTOLOGI.

derfor vistnok ikke opfyldt de til den nserede Forveutninger.
De norske Farvande ere for dybe og have for iiJ£evn Bund
til Trawlfiske. I Danmark har man allerede i endel Aar
fisket med de saakaldte Bundslsebevaad, der til Dels virke
som den virkelige Trawl. I de senere Aar har man an-
skafFet et Par Stykker Otter-Trawls, men Indlederen har end-
nu ikke Oplysning om, hvorvidt Udbyttet af dette Fiskeri
har svaret til Forventnino^erne. Til Slutnino- giorde ban-
opmgerksoni paa den Ejendommelighed ved dette Eedskab,
at det s£erlig er »Kapitalens Redskab» og derfor i Alminde-
lighed kun bliver brugt, hvor flere Fiskere slaa sig sarnmen
for at fiske i Fallesskab eller hvor Fiskeriet bliver drevet
paa Spekulation af Foreuinger. Han betragtede det hele
Trawlfiskeri som et svsevende Sporgsmaal med Hensyn til
dets Udbytte, dets Virkning paa Fiskebestanden og dets
Anvendeligfhed. Det var lo endnu ikke afo^iort med Sik-
kerhed, om den megen Tale om »Havets uudtommelige Rig-
dom» var ufejlbarlig eller ikke. Han var i saa Henseende
meget tvivlende 02: maatte af mano-e Grunde vgere det. Det
er ikke tilstrjekkelio-t, at vi i noo-le Aar endnu* kunne staa
OS ved at fiske, som vi ville i vore nasrmeste Have, dersom
det siden skal gaa ud over vore Efterkommere.

Professor Torell:

Om man under en fiird pa Nordsjon iakttager den mitngd.
fiskefartyg, man moter, och af hvilka de fiesta anvanda drif-
garnsfisket, far man en ide om dess betydelse. I England
har det redan vunnit en sadan utveckling, att Lindemann i
sin statistik ofver olika landers fiskerier satter detsamma i
forsta rummet. All fangst af kolja och af flundrearter verk-
stalles der med drifgarn, och genom att behandla fisken
med is bar man lyckats komma derhan, att man kan skicka
den till inre delar af landet i fullkomligt oskadadt tillstand,.
hvilket jag af egen erfarenhet kan intyga. Att emellertid
stora forluster kunna uppkomma, derigenom att fisken ska-
das, ar otvifvelaktigt, men a andra sidan torde afven i den^
vao'en atskilliort kunna oforas for att minska forlusterna, nam-
ligen genom forbattrad konstruktiou af redskapen o. s. v..

6FVERLAGGNING OM FRAGOR ANG. FISKERIERXA. 503

Hiifvudsaken for oss ar emellertid, om drifo-arnsfisket ar
uyttigt eller skadligt. I England har for utredning hiiraf
foretaofits orafattande undersokning^ar, och en stor komite
har for sadant andamal varit tillsatt, livilken kom till det
resultat, att detta fiskesatt icke kan bevisas skada de ofriga.
Om man i vart land, der forhallandena aro belt olika, en-
dast sorjer for, att det icke ma kuniia menligt inverka pa
knstfisket, eller med andra ord foreskrifver, att drifgarns-
fiske endast far anviindas i oppna sjon, tror jag, att ifraga-
varande redskap iifven hos oss skulle blifva oskadligt. Detta
fiskesatt tyckes emellertid bos de nationer, som fiska i stor
skala, redan bafva vunnit en sa betydlig utveckling, att det
ar af yttersta vigt for oss att lara kanna detsamma.

Hartill kommer en annau omstanditybet. I England har
fisket fatt en vasentligen okad betydelse, sedan man borjat
att pa jernviig frakta fisk, konserverad medelst is. En an-
nan afven anvandbar utvag ar att fora fisken lefvande.
Vanda vi blickeii till vart land, sa finna vi, att detta nil ar
sa genomskuret af jernvagar, att saltsjofisken icke allenast
i Goteboro; utan iifven i Stockholm och pa mano;a andra
stallen inne i landet ar den billigaste ; den giiller namligen
endast 12 ore skalpundet. Men for oss star dessutom oppen
en annan annii storre marknad. Enligt hvad cbefen for
fiskeriutstiillningeu i Berlin uppgifver, betalas ett skalpund
mindre torsk derstades med 20 pfennige och bilttre torsk
med 25 pfennige. Saledes skulle det for halliindska och
bohiisliinska fiskare vara formanligare att skicka sin fisk
till Tyskland an att afyttra den hiir i Sverige, iifven dA,
hiinsyu tages till den nagot storre transportkostnaden. Kunde
man nu genom forbiittrade redskap astadkomma en rnAng-
dubbelt storre fangst, skulle naturligtvis stora fordelar till-
skyndas vtlrt land, och obestridligen ar det nuvarande fisket
i Katteorat och Skac^erack endast en obetydliohet mot hvad
det kan utvcckla sig till. Don p«\pekade oliigenhetcn (att
hamnar saknas pa Jutlands vestkust) giiller icke om vart
land. Tvjirt om finnas redan talrika sadana i Bohusliln och
Halland, och l)athamnar byggas fortfarande liings dcssa ku-

504 A.FDELNINGEN FOR ZOOLOGI OCH ZOOPALEONTOLOGI.

ster, flerc sa djupa att de kuuna anvandas afven af fartyg,
som aro afsedda for drifgarnsfiske.

De forsok med detta fiskesiitt, hviika blifvit gjorda i
Halland och hvaruti jag sjelf haft en viss andel, fa icke
tillmatas nagou betydelse, da de icke utfordes af persouer
med tillracklig ofning harutinnan. Sederraera liar man emel-
lertid, sasom jag liar "anledning formoda, skaffat sig dylika
redskap ocb lampliga fartyg.

DcDiia fraga ar dock icke aniiu pa nagot satt utredd,
utan bor fast hellre betraktas sasom en af de fran praktisk
synpunkt vigtigaste, som viinta pa sin losning.

Adjunkt Feddersen svarede lierpaa, at lian saalidet var
imod, at danske Fiskere buide deltage i Xordsofisket med
Trawl, at ban bavde gjort opmaerksom paa Ottertrawlen og
at ban liavde sorcret for, at den blev anskaffet til Fiskeri
fra dansk Kyst. Man bavde nylig set tilforladelige Oplys-
nino-er, livorefter det var meofct tvivlsomt, om Trawlfisket
fra engelske Fiskepladser var saa saerdeles lonnende. * Ud-
rustningen var nemlig meget dyr og Udbyttet var ikke.forste
Klasses Yarer. Trawlet Fisk kunde langtfra maale sig med
Fisk, der var fanget paa Krog. Med Hensyn til Udfaldet
af den eno-elske Fiskerikommissions Undersogelser vilde
ban ogsaa minde om, at det senere blev oplyst, bvor lidet
man kunde stole paa dem, da Sporgsmaalene til Fiskerne
og de andre Interesserede vare stillede fejlagtigt. \ ilde
man endelig prove Trawliiske efter en storre Maalestok,
skulde man begynde med at lade Fiskere lasre Fiskeriet
paa engelske Fiskefartojer, og dern^st vilde ban anbefale
den allerstorste Varsombed for ikke at lide Skuifelser, der
vilde gjore mere vSkade end det ojeblikkelige Feugetab.

Slutligen foredrogs den fjerde fragan:

Kan man vanta stora fordelar for det bobus-
liinska sillfisket genom anvandande af de engelska

* Gael Dantziger. Bericht liber Yersuche mit der Grundnetzfischerei.
Emden 1879.

OFVERLAGGNING OM FRAGOE AXG. FISKERIEEKA. 505

och skotska fiskesatteu med drifo'arn och dackade
fartyg?

Ordet lemnades forst till professor Smitt:

Da tiden for das^ens ofverlao's-niDo-ar redan ar lanst
framskriden, skall jag soka att sa kort som mojligt inleda
den fjerde fragan, som lyder: Kan man vanta stora fordelar
for det bohusliinska sillfisket genom anvandande af de en-
gelska ocli skotska fiskesiitten med drifgarn och dackade
fartyg? For det forsta vill jag fasta uppmarksamheten pa
skilnadeu mellan de redskap, som hiir niimnas, och de red-
skap, om hvilkas dugiighet och nytta eller motsatta egen-
skaper vi nyss horde diskuteras.

Besvarandet af den frarastalda frao;an beror naturlio-tvis
i forsta rummet pa utredningen af fragan om betydelsen af
det nuvarande bohuslanska sillfisket. Det torde vara her-
rarna alia bekant, att for nap^ra ar sedan visade sio' temlio-en
tydliga, atminstone loftesrika t^cken till, att det gamla bo-
huslanska sillfisket skulle vara kommet tillbaka. Det A'ar
ett rikt fiske som kom, men det later sifj, atminstone efter
hvad hittills visat sig, disputeras, huruvida de forhoppningar,
man fast dervid, skola ga i fullbordan eller icke, d. v. s.
om icke detta fiske likasom atskilliofa andra rika tillfloden
af sill, som vid Bohuslan forekommit under tiden fran upp-
horandet af det forra sillfisket till nu, inom kort skall spar-
lost forsvinna. Jag vill emellertid icke upphalla mig vid
alia de svariorheter, som fasta sio- vid losnins^en af en sadan
fr^ga, utan i afseende der^ endast hiinvisa till hvad jag en
gtng i ett officielt utlAtandc sagt, att niippeligeu nAgon skil-
nad mellan detta fiske och ofriga sillfisken forefinues. Att
denna skilnad skulle vara sk stor, att man kan urskilja det
nuvarande fisket sasom en sarskild sorts fiske, tror jag At-
minstone icke vara konstateradt. Den egcntliga skilnadeu
mot det vanlifren under hela tiden forsifjiraendc sillfisket
skulle ligga deri, att den sill, som under det gamla stora
sillfisket gick till, var en host- och vinterlekandc sill, me-
dan den sill, som hela tiden derefter fAngats, varit var-
Ickande. C)m betydelsen af dcssa olika lektidcr har jag pa

506 AFDELMNGEN FOR ZOOLOGl OCH ZOOPALEONTOLOGI.

ett annat stiille framstalt mina asigter ocli det sa vidlyftigt,
att iao' tror dem kunna vara klara noo-. Tiden medoifver
for ofrigt icke att nu upprepa allt hvad derom kan vara att
saga. Men afven forutsatt att man icke skiille vilja inrymma
mitt dervid uttalade pastaende, att det ar samma sorts sill,
och vi saledes endast fiista oss vid fiskets rikligliet, kommer
det dock snart fram, att i ekonomiskt hanseende detta bo-
huslanska sillfiske varit langt ifran sa vinstgifvande, som man
vantat sio;. Det var en dalis: vara man fick. Man o-iorde
forluster pa insaltningen, och fisken var svar att salja. Sa
har forto-att nao;ra ar, och nu trailer viil frao;an ep^entlio-en,
om man vid Bohuslan kan fanga endast den samre vara,
som gar in i skiirgarden, eller om man skall forsoka att
der sasom annorstades fiska afven den fullgoda varan. Denna
fraga hanger, sasom en talare i dag antydt, pa losningen af
en ganska eo-endomlio' specialfrao^a, namlio-en om det ar en
host- eller vinterlekande sill, som gar in till kusten, eller
mahanda en alltid lekande. Jao^ har uttalat den asia;t, att
det ar en host- eller vinterlekande sill, sadan denna arligen
forekommer vid Skotland och England, och jag har grun-
dat denna asigt derpa, att saratidigt med det, att det bohus-
lanska sillfisket for nagra ar sedan borjade, visade sig en
ganska betydlig rorlighet i den storre fiskfaunan mot Bo-
husliin, sarskildt af sadana fiskar som allenast nndantagsvis
om ens uagousin forekomma annat an i sallskap med sillen.
Detta hiintydde pa en forandriug i sillstimmens vandringar,
att sillstim af storre betydenhet vandrade in mot Bohuslan.
Det var, som sagdt, en antydan derom, men naturligtvis
icke ett faktiskt bevis. Emellertid, att det atminstone icke
var samma sillstim — att jag sa ma uttrycka mig — som
alltid varit vid Bohuslan, utan nagot nytt, efter min ofver-
tygelse en host- eller vinterlekande sill, visade sig afven af
nagra observationer, gjorda af intendenten Malm, som i sin
fauna redogor for fynd af nagra sillyngel, de der icke gerua
kunnat tillhora annat ixu host- eller vinterlekande sillslao-.
Han tog den 6 maj 1873 en sillunge om 50 millimeters
lilngd, hvars alder han uppskattade till 13 manader. Den
skulle saledes tillhora lekeu fran mars eller april nastfore-

Ofverlaggning om fragoe ang. fiskerierna. 507

o'aende ar och sillstimmet vara varlekande. Men denna hans
uppskattuiug af sillynglets alder kan icke gerna vara riktig.
Den 15 maj 1868 tog han 3 sillyngel af 40— 49 millimeters
langd, ocli dem nppskattade han vara af ungefiir samma al-
der. Vilja vi inga i granskning af dessa aldersbestamningar,
hafva vi till en borjan att fasta oss vid en redan ar 1855
af professor Sundevall utgifven afliandling om fiskynglets
utveckling, deri han, efter beskrifniugen ofver agget och
lektiden, yttrar, att fenornas och den yttre formens full-
bildning har synts intraifa efter 2 — 3 manaders forlopp och
vid uno-efar 36 millimeters lano-d. Kedan ar 1855 hade man
saledes klart for sig, att ynglet vid 2 — 3 manaders alder
hade orakrino- 36 millimeters lilnci^d. Sedan den tiden hafva
atskilliga audra undersokningar blifvit verkstalda. Sa har
i Tyskland en komraission blifvit tillsatt for undersokande
af de tyska hafven. I dess arsberattelser finnas dels an-
o-ifna resultaten af de direkta observationer, Meyer anstalt
ofver pa artificiel vag uppfodda sillyngels tillvaxt, och
dels forekomma derstades tabeller med uppgift pa, hum
langt det sillyngel varit, som fangats vid den och den tiden.
Tabellerna fran Kielerbugten aro sardeles fullstandiga och
omfatta en lang serie, af hvilken man kan inhemta, hum
stora flertalet af sill varit den och den dagen pa stallen,
der leken forsiggatt da och da. Jag har genom att anviinda
dessa tabeller forsokt kontrollera Meyees uppgifter om det
artificielt uppfostrade sillynglets tillvaxt och dervid funnit
de olika uppgifterna i det vigtigaste med hvarandra stiimma
ofverens. Tiden tillater mig icke att nu inga i nagra spe-
cialitcter, men jag vill dock niimna de vigtigaste resultaten.
Enligt Meyers observationer iir sillynglet vid utgi\ngcn ur
agfo-et 5 — 8 millimeter lt\nort, vid en monads alder 17 — 18
millimeter, vid tre manader 45 — 50 millimeter, vid sex miV
nader 75 — 80 och vid tolf ra^nadcr 130 — 140 millimeter.
iJetta stiimmcr njlgot si\ niir ofverens med tal)ellcrna, som
anofifva att vid fyra manaders alder liina'den varierar hos
liostsillen mcllan 54 — 70 millimeter samt hos varsillcn mel-
lan 53 och 76 millimeter. Denna olikhct kan icke vara af
nilgot inllytaudc pA don sak. hvarom nu ;ir frj^ga. Hufvud-

508 AFDELNIXGEN f6r ZOOLOGI OCH ZOOPALEONTOLOGI.

saken ar, att vi med afseende a dessa observationer kimna
pasta, att sillvno-el. tas'et den 6 mai ocb 50 millimeter lanot,
omojligt kan vara aldre ilu fyra ocli svarligen yngre an tre
raanader. Det sillyngel, som ar 1873 togs af intendenten
Malm, tillhorde saledes en vinterlekande sill. Star det fast,
att den sill, som nii forekommer vid Bohusliin, ar liost- eller
vinterlekande, bor forballandet der val vara detsamraa som
pa andra stallen, der storre sillfiske eger rum, namligen att
den storre (aldre) sillen leker forst ocli langst ut till sjos,
der den da ocksa bor sokas. Samma erfarenbeter i afseende
a varans beskaffeubet bora ock sfalla i Bobiislan som annor-
stades, t. ex. i Blekinge, eller att den vara, som gar inom-
skars, ilr samre, under det att den, som tages med drifgarn
i oppna bafvet utanfor kusten, iir den biista. Det iir der-
fore jag ansett mig kunna besvara den uppstalda fragan
med ja, att namligen, om drifgarnsfiske vid Bobuslan kunde
komma till stand, det ar all utsisrt for att dermed under
sillfisket kunna finna en fullo-od vara.

Professor Toeell:

Om jag icke missminner mig, var det tva ar innau sista
stora sillfisket i BobusliiQ borjade, som professor Smitt faste
uppmarksambet pa drifgarusfisket ocb dettas betydelse for
ett stundande stort sillfiske. Redan forut bar bar papekats
vio'ten att studera fiskens naturalbistoria under olika aldrar
for att kunna besvara de fragor, som annu aro af praktiken
olosta, ocb annu torde vi icke vara berattigade pasta, att
lekande sillmassor i stor maugd under de sista aren funnits
utanfor den bobuslan ska kusten, eburu de sedan kanske
mycket langre tid tillbaka der uppeballit sig. Da jag for
omkring 25 ar sedan tillsammans med professor S. Loven.
vistades i dessa trakter, uppmarksammade vi mer an en
gang stora massor af sillyngel, som gingo mot land, ocb
undrade bvarifran de kommo. Besvaras fragan, om stim af
fuUgod sill finnas utanfor den bobusliinska kusten, jakande,
blir niista fraga, bvilka fiskredskap, som bora anvandas. I
Skotland fang-as icke naa'on sill pa samma satt som i Bo-
busliin, utan der idkas nastan uteslutande drifaarnsfiske. For

OFVERLAGGNING OM FRAGOR ANG. FISKERIERNA. 509

att gifva ett begrepp om clettas varde, ma eriaras, att, en-
ligt en berakning, som aterliDnes i det arbete, jag nyss ci-
terade, af den under ar 1878 i Skotland fangade sillen for-
brukades inom landet for omkring 100,000 och fordes till
utlandet for omkring en million pimd sterling. Med led-
ning af de uppgifter, Nilsson lemnat om vart forna sillliske,
har jag trott mig finna, att detta motsvarat ett storre ka-
pital an nao;ot for narvarande kiindt fiske. Har forelio-o-er
saledes en fraga af utomordentlig betydelse. Det torde for
ofrigt ingalunda vara nog: att fano-a den sill, som gar in till
kusten, och hvilken tyckes vara en sorts ung sill, som ofta
atfoljer den gamla. Finnes utanfor Bohusliin fullgod sill, kan
den naturligtvis ocksa fiskas, ty de svarigheter, som dervid
kunna mota, iiro naturlio-tvis icke oofvervinnelio-a. jMan be-
drifver ju stora fangster i de mest otillgangliga delar af
Ishafvet, skulle man da icke ocksa kunna fiska under vin-
tern utanfor den bohuslanska kusten. Verkliga forhallandet
iir emellertid, att Bohuslans fiskare kommit ur vanan att
f^ncra sill. Da detta fiske boriade, hette det flere gano-er
fran Norge, att vara fiskare icke forstodo sig pa saken, att
de icke kunde behandla fisken, och att de ej hade nagon
erfarenhet om drifgarnsiisket. Nagra fa forsok harmed iiro,
sasom forut iiiimnts, visserligen gjorda, men dem far man
icke tillmata nagon storre betydelse, da de icke utforts med
erforderlig sakkanne^lom och planmessighet. Det ar emel-
lertid att hoppas, att, sedan sillen nu synes hafva borjat att
a nyo ga till pa kusten i storre miingd, frdgan skall fa sin
slutliga losning, och praktiskt kan detta bast ske pa experi-
mentel viig, hvarom iifvon hushallningssallskapen torde komma
iitt draga forsorg.

Slutligen ma ej Icmnas oanmiirkt, att i Bohusliin finnes
on mycket bestiimd obeniigcnhet for drifgarnsiisket, emedan
man iir ofvertygad, att detta menligt inverkar pa kustlisket.
Kustiiskaren skuHe, heter dot, icke kunna tortjona sa myc-
ket, om hvcm som heist linge konkurrera med ett aunat
f'Angstsiitt.

I Norge, der drifgarnsiisket forut icke mycket anvilndts,
liir, enligt upplysninnar, som jag nyligen erhAllit, detsamma

510 AFDELNIXGEN FOE ZOOLOGI OCH ZOOPALEONTOLOGI.

numera haf'va utvecklat sio- a'anska betvdlio't, ocli, sasom
nyss namndes, goras derstiides stora anstrangar for att fa
battre kunskap cm dess bedrifvande i trakter, der stora sill-
fisken for narvarande forefinnas.

Pa framstallning af professor Smitt beslot afdelningen
slutligen enhiilligt uttala sasom sId onskan, att institutioner
for naturalhistoriska undersokninsrar for fiskeriernas befram-
jande snarast mojlisrt matte iurattas efter samma grunder
som Sveriges geologiska undersokning.

Fjerde sainniankonisten.
Maiida^en deu 12 jiili kl. 12-2.

Doktor Spangberg hemstalde. att zoologiska afdelnino-en
matte foreua sig med den botaniska i uttalandet af en on-
skan, att at nndervisnino-en i naturalhistoria vid Sveris-es
allmiinna liiroverk matte beredas liingre tid *, hviiket forslag
efter yttranden af professorerna Kinberg och Sandahl en-
hiillio-t antosfs.

Derefter hoU doktor Meinert foljande foredrag, som
illustrerades af en storre serie tecknincrar:

Om Sammensaetningen af Hovedet og Tydnin-
gen af Munddelene lios Insekterue samt om In-
sektordenernes Systematik.

Det turde nu, og ikke mindst ved den naervaereude
»embrvoloo-iske Tidsalders» Virksomhed. vaere tilstraekkelisft
godtgjort, at Insekternes Hoved kun udgjor Kroppens for-
reste, afsondrede Del, osr at det vsesenlis' lio-esom den ov-
rige Krop bestaar af et Antal Segmenter eller ]\Ietamerer,
hvortil der foroven og bao-til slutter sig- den allerede fra
den begyudende Udvikllnor saerligft fremtrsedende »Issedeb>

* Botaniska afdelningens beslut angaende den naturalhistoriska under-
visningen, se of van sid. 468.

MEINEET, IXSEKTEKNES MOVED OG MUNDDELE. 511

11

cller »Ojedel», pars cephalica. Denue Issedel baerer lorudeD
Ojnene ogsaa Antennerne, der som oftest ere anbragte forai]
Ojnene og undertiden udgaa fra en sasrskilt afsondret Del,
saaledes hos mange Orthopterer og Chilopoder. *

Den underste og forreste Del af Hovedet dannes der-
imod af Metamerer, homologe nied Kroppens Metamerer,
og forsaavidt de have tilieddede Organer eller Lemmer, ere
disse Lemmer ogsaa homologe med Krop-lNIetamerernes Lem-
mer eller Exponenter.

Antallet af Hovedets Metamerer er mindst tre, men hos
de to store Ordener med ufuldstaendio- Forvandling. nemlig
Orthopterer (med Chilopoda) og Rhyngoter, daekkes Mnnden
forneden og bagtil af en fjerde ]\Ietamer med dennes Ex-
ponenter. (Hos Orthoptererne forer denne Metamer med
Exponenter Xavn af Underlaebe, Labium, hos Chilopoderne
som oftest af Maxillarfodder af andet Par (Sayignt et ego
olim) og hos Hemiptererne af Snabel eller Lnderlsebe, La-
bium. — Tilsv^arende Dele maa for de ovrige Ordeners Ved-
kommende vistnok soges blandt Jugularskjoldene.)

Medens fjerde i\letamer, naar den forekommer, altid
forer Exponenter, er dette langtfra ultid Tilfaeldet med de
tre forste, thi ikke blot mcuKjle virhelige E.rponenter altid,
idctmindste paa anden og tredje Metamer, hos de fire Or-
dener: Diptera, Aphaniptera, Siphonaptera og Hemiptera.
men ogsaa hos de ovrige Ordener kan en eller anden ]\Ie-
tamer som oftest mangle Exponenter, saaledes som forste
Metamer hos Orthopterer** og tredje ^Metamer hos Lepi-
doptererne. ***

* Insekterncs Aiitenncr ere hverken homologe med Hovefl-Metamerer-
nes eller med Kiop-Metamerernes Exponenter, saaledes som Ciustaceernes
Antenner ere det, men svare vistnok til de podoi)htlialme Crustaceers Oje-
stilke. — Manglcn af virkclige Antenner og Anbringelsen af Munden bag
anden Metamer danner den vsesenlige Karakteer for Crustaceerne i Mod-
sietning til Insektor med Myria]toder.

♦* Jfr min lillc Opsats: Om Ordencn Dijiloelossatn. Vid. Medd. Naturh.
For. 187i»-80 S. 343.

*** Som jeg strax berefter skal komme til. l)Ctragtor jog Insektcrnes
Mandibler som Exponenter til tredje Metamer. men Mandibler bos Som-
mcrfugle bar jeg bidtil kun fundet bos Zyg-.cna og .Smerintbus Populi.
Hvad derimod Savigxy og Forfatterne eftcr bam kalde Mandibler, l)e-
tragter jeg som Sidebjornerne af forste Metamers Rygplade. Labrum.

512 AFDELNINGEN FOR ZOOLOGI OCH ZOOPALEONTOLOGI.

De stikkeude Munddele hos de fire forstnfevnte Ordener
ere nemlig ikke tilleddede Lemmer eller Exponenter, men
kun Flio'e eller Processer af ^letamererne eller af Pharynx,
og kun for L^ebepalpernes og undertiden for Kj?ebepalper-
nes Vedkommende finder lios Diptera (og maaske Apha-
niptera) en tydelig Ledning eller Tilledning Sted. Til Be-
fgestelse af Musklerne sende disse Metamerflicre som oftest
lausfe Processer ind i Hovedet (saaledes hos alio Hemi-
pterer), men hos mange Dipterer ere disse indre Processer
meo-et smaa eller komme slet ikke til Udviklino'.

Foruden de eo-entlio-e Munddele, o: Metamererne med
deres Exponenter eller Processer, spiller Pharynx ofte en
meget betydelig Rolle i Mundens Bygning (mest hos Si-
phonaptera), og dens nederstc Proces eller Led, Hypopha-
rynx, nojes ofte ikke med at tjene de store Brystspytte-
kjertler (Gift-, Spindekjertler) til Udforselsvej, men optrasder
oo'saa selvstfendi^t som slikkende eller stikkende Organ
(Apis, Asilus, Siphonaptera).

Ordenen eller Ra^kkefolgen, forfra bagtil, af Mundde-
lene, hvad enten de ere virkelige Exponenter til eller kun
Processer af Hovedets ^letamerer, angives, saa at sige, af
alle Forfattere saaledes: 1) ]\Iandibler, 2) Maxiller og 3) La-
bium; men gaaende ud fra Metamererne maajeg antage fol-
gencle Orden: 1) Labium, 2) Maxiller og 3) Mandibler. Dog
raaa jeg her atter fremhaeve, at hvad der hos Orthopterer
og Hemipterer alraindeligt kaldes Labium (eller Snabel)
ikke er homoloo- med samme Par Munddele hos de ovrig-e
Insekter, men er et hos disse Ordener tilkommet fjerde Par
Munddele.

Vende vi os nu til Lisektordenernes Systematik, vil det
af det Foregaaende sees, hvorledes disse falde i forskjellige
Grupper. og at saaledes Orthopterer med Chilopoder og
Hemipterer ved det tilkomne fjerde Par ^lunddele (og ved
ufuldstsendig Forvandling) skille sig fra de ovrige Insekter.
Dog af endnu storre Betydning og mere indgribende i Ho-
vedets BvD-nino- anseer ieg det Forhold at vasre, om Mund-
delene ere virkelige Exponenter eller kun Processer. x\lle-
rede for mano-e Aar siden tillod ieo- mis; i en lille Afhand-

MEINERT, INSEKTERNES HO^'ED OG MUNDDELE. 513

ling (Campodese, en Familie af Thysanur'ernes Orden, Xa-
turh. Tidsskr. 3 R. 3 B. p. 400 — Ann. mag. nat. hist. 1867)
at dele Insekterne i 2 Hovedafdelin^er, nemliof i Insekter
med indleddede Munddele og Insekter med indstukne Mund-
dele. Denne Inddelingsgrund synes ikke hidtil at have
kunnet glaede sig ved synderlig Anerkjendelse (jfr. dog de
Saussure, Spicilegia entomologica Genavensia I, Hemimerus),
og mod den blev der ogsaa af Paul Mayer (Ueber Onto-
genie imd Pliylogenie der Insekten, p. 218 x\nm.) rejst den
vffisenlige Indvending, at Munddelene (o: Exponenterne) ikke
kunde forlade deres Grunddele (o: Metamererne). Dog maa
jeg her atter h^vde samme, rigtignok med den betydelige
Modifikation, at de stikkende Insekters Munddele ikke ere
homologe med de ovrige Insekters Munddele; hvorfor jeg
nu foretrsekker at prsecisere Inddelingsgrunden saaledes, at
Insekterne deles i 1) Insekter med faste^ tilleddede Munddele
og 2) Insekter med fremskydelige, vcusenligt utilleddede Mund-
dele.

Hos den forste Afdeling slutte Hovedets Metamerer sig
noje sammen. oftest sammensmeltede, eller i det hojeste for-
bundne med Haengselled, og Munddelene bevseges kun fra
Side til Side. En Fremskyden bliver kun mulig derved, at
selve Metameren kan foldes sammen og rettes ud (saaledes
hos Apis), eller ved at de vinkelformede Tilledninger ret-
tes ud. Til denne Afdeling hore Coleoptera, Synistata, Hy-
menoptera, Lepidoptera, Mallophaga og Chilognatha, desuden
Ulonata, Thysanura og Chilopoda.

Hos den anden Afdelintr ere de forreste Metamerer
meer eller mindre lost forbundne med Bindehud og kunne
kikkertformigt skydes ud. Munddelene med Undtagelse af
Laebepalpcrne og undertiden Kjaabepalpernc hos Diptera
(?Aphaniptera) ere Processer af Metamererne eller af Pha-
rynx. Pharynx er oftest bevgegeligt eller fremskydeligt,
sjeldnere fast (Hemiptcra). Til denne Afdeling hore Diptera,
Aphaniptera, Siphunculata og Hemiptcra. — Aphaniptera
og Siphunculata maa betragtes som egne Ordner, og navn-
lig afvige Siphunculata saa megct i Bygning fra Hemiptcra,
at de ingenlundc kuunc forcnes med disse til en Ordcu.
I2:te Shandinavislia Nafurforsliarevibtet. 33

514 AFDELNINGEN FOR ZOOLOGl OCH ZOOPALEONTOLOGl.

Af dr A. H. Mal3I hollos derefter foljande foredrag:

Om fynd af Aclis unica Mont, i Bohuslans skiir-
D^ard;

Om en tiirbellaria-arts egendomliga lefnadssatt.

Doktor Reuter holl ett foredrag:

Om kopulationen hos en del Collembola.

Ehuru oneklio'en en pa individer svnnerlig-en talrik in-
sektgTupp, har dock Collembola forblifvit en af de i bio-
lo^iskt hiinseende mest outredda. Sarskildt betraifar detta
en sa vigtig akt som dessa djurs kopulation. Denna har
tills nil blifvit observerad endast af tvenne forskare, Kole-
NATi och Olfees, af hvilka den forre icke uppgifver nagra
narmare omstandigheter, under det de detaljer, hvilka an-
foras af den senare, aro till den grad egendomliga, att de
af yngre forfattare citerats endast med hog grad af tvifvel
om deras riktighet.

Olfers iippger niimligen, att en pa vattenytan lefvande
art, Smintliuriis aquaticus BouRL., skulle para sig pa sa satt,
att hanen med sina antenner omfattade honans och derefter
bojde sig tillbaka sa, att bans rygg berorde hennes, samt att
de bada individerna hopkopplade i denna stallning, hanen
buren af honan, kringhoppade i fyra till fem dagar. Dr
Tullbeeg har i sin fortjenstfulla monografi ofver Sveriges
Podurider haremot invandt, att, om parningen verkligen fort-
ginge i en sa lang tid, sa borde val afven nagon annan an
ofvan niimnde tva forfattare hafva blifvit satt i tillfalle att
iakttaga densamma, samt vidare att en parning forefaller
otankbar under en sa singulier stallning som den nyss be-
skrifna, enar det synes omojligt, att de bada djurens kopula-
tionsorgan skulle kunna raka hvarandra, da djuren ligga
med de starkt kullrio-a ryo-cyarna emot hvarandra och kons-

C> J DO

mynningarna befinna sig pa undre sidan af kroppsandan.

Dessa inviindningar forefalla ganska naturliga. Desto
mer ofverraskad har jag derfore blifvit, da jag under de

EEUTER, KOPULATIONEN HOS COLLEMBOLA. 515

tva senaste somrarna pa tvenne afvenledes pa vattenytau
lefvande nya Simnthurus-^Tter, dem jag nyss beskrifvit un-
der namn af Sm. cqncalis och Sin. elegantidus^ gjo^t iakt-
tacvelser, hvilka fullkomligjt konstatera Olfers' uppeifter.

Af dessa tva arter, af hvilka den forra blir en, den se-
nare ""/<? millinni. lans;, ofifves det niimiio-en helt sma indi-
vider, hvilka icke ofverstiga ^3 m.m., och det ar dessa, hvilka,
hopkopplade formedelst antennerna och i den af Olfers be-
skrifna egendomliga stallningen, ses hoppa omkring pa vat-
tenytan, ej sallan afven i den position, att hanen star i rat
vinkel upp emot honans hufvud. Da jag under mikroskopet
uarmare betraktade dessa individer, fann jag i antennernas
miirkvardio-a bvfrs'nad en forklarino^ for den omstandis-het,
att djuren endast genom en hopkoppling formedelst dessa
orofan forma blifva i den omtalade stallnino^en.

Den ofre individens antenner voro niimiio-en konstru-
erade pa ett siltt, fullkomligt afvikande frau den typ, som
beskrifvits sasom karakteristisk for slao-tet Sminthurus. For-
sta och tredje leden voro niiraligen lika langa och kortare
an den andra och fjerde, hvilka afvenledes voro af ungefar
samma langd. Den tredje leden stod alltid kniibojd emot
den andra, och bada dessa leder buro pa sin ofre kant at-
skilliga besynnerliga tagg- och haklika utskott; fjerde leden
kunde afven bojas i kna emot den tredje. Den undre indi-
videns antenner deremot voro enkla, och lederna, som sma-
ningom tilltogo i liingd fran basen mot spetsen, hollos van-
ligen i rat linie eller ock endast den fjerde leden i vinkel
mot de ofriija. Den cofcndomlio-a bvEfSfnaden af den ofre
individens antenner iir syubarligen till for att dstadkomma
den ofvan beskrifna hopkopplingen af dessa organ och for-
medelst de nyss niimnda hakarna och taggarna qvarhalla dem
i detta lage.

Ndgon direkt kopulationsakt har jag emcllertid icke
observcrat. Att anmiirkas fortjcnar yttcrligare, att do pi\
detta satt hopkopplade individerna alia voro ytterst sm^,
aldrig ofver ^3 millim. hlnga, under det deremot individer
for ofrigt gdfvos af betydligt storrc storlek Q;^ — 1 m.m.).

516 AFDELNINGEN FOE ZOOLOGI OCH ZOOPALEONTOLOGI.

Dessa, hvilka samteliga voro honor, skilde sig fran de forra
genom liiugre ocli fullkomligt typiskt bildade antenuer.

Ofvanstaende observationer gifva rum for atskilliga liy-
poteser. Jag anser dock tills vidare bast att framstalla nakna
fakta, men har trott dessa vara af det intresse, att de kunde
pakalla en allmaunare uppmarksamliet ocli genom en sadau
smaningom finna den forklaring, pa hvilken de iinuu vanta.

Doktor RelTER holl vidare ett foredrag:

Om ventraltubens funktioner hos Collembola.

Bland de orsfan, hvilka varit underkastade den storsta
maugd olika tolkningar, iir hos Collembola den uteslutande
for dessa djur karakteristiska ventraltuben det fornamsta.
Denna tub, hvilken, utskjutande fran djurets undre sida,
inom sig sluter tvenne retraktila ror eller sackar, har nam-
ligen af sarskilda forfattare ansetts vara till, antingen for
att underhjelpa djuret vid kliittring uppfor glatta vertikala
ytor, vare sig formedelst en egendomlig akt af sugning eller
till foljd af en afsondrad klibbig viitska, eller ock for att
lindra verkan af den stot, djuret erfar genast cfter hvarje
skutt fran ett foremill till ett annat, eller for att efter skuttet
fasta det vid det nya foremalet. Lubbock vill slutligen finna
dess funktion i att upphjelpa djuret pa ratt sida, i fall det
efter foretaget skutt rakat falla pa rygg.

Alia dessa tolkningar nodgas jag anse oriktiga; och om
jag iifven icke kan neka till, att tuben underhjelper djurets
klattring uppfor sluttande eller vertikala ytor, sa ar min
ofvertygelse likval, att dess hufvudfunktion ar en belt annan.

Innan jag gar att angifva denna, bor jag emellertid er-
inra om den egendomliga byggnaden af klorna hos Collem-
bola. Dessa sta niimligen icke sasom hos de ofriga insek-
terna horisontelt bredvid hvarandra, utan utgoras af en ofre
och en undre klo, den forra bildad af tvenne blott i ofre
kanten hopvuxna lameller, den senare bestaende af endast
en lamell.

REUTER, VENTRALTUBEN H03 COLLEMBOLA. 517

Xu har jag observerat, liiirusom atskilliga Sminthurus-
arter tidt och ofta stadna ocli med klorna omfatta den ha-
riga antennen samt med yttersta snabbhet bestryka denna
iipprepade ganger fram och tillbaka. Foljden af denna pro-
cedur utgores af en klar vattendroppe, hvilken allt mer och
mer narmar sig antennspetsen, till dess att den slutligen
iipptages mellan den urhalkade ofre och den nndre klon
och med ytterlig hastighet fores till munnen. Men i samma
ogonblick, detta sker, utskjutas afven rorcn ur tnben, i bor-
jan divergerande, men sedan bojande sig tillhopa, sa att de
omfatta vattendroppen, af hvilken de, da de nn hastigt ater
indrao-a sio- i tuben, medfora i denna en stor del, under det
en annan del upptages af munnen.

Betanker man den omstandicrhet, att vatten och fuktig-
het utgora ett oundofano-liot lifsvilkor for dessa diur, forutan

o coo ^J '

hvilket de inom mycket kort tid do, sa synes mig, p^ samma
Sfano- som klornas esfendomlio-a bys^sfnad hilrvid far sin for-
klarino', ventraltubens hufvud-funktion vara att samtidio^t med
munnen infora i kroppen formedelst tillhjelp af klorna, som
enkom hiirfor blifvit siirskildt konstruerade, det vatten, som
crenom harens hygroskopicitet samlats pa antennerna eller
andra delar af kroppen. Pa samma siitt som antennerna,
bestrykas namligen iifven niirliggande benpar eller abdomen,
och stundom samverka harvid tva eller tre pa samma sida
liggande ben pa samma gang, i hvilket fall droppen kan
blifva o:anska stor.

Ett forhallande, som synes mig bestyrka riktigheten af
min forklariug och deremot motsiiga den asigt, som velat
anse ventraltubens iindamiU vara att fasta djuret efter ett
skutt, ilr vidarc det, att hos manga Lipurider saknas hopp-
gaffeln belt och ballet och till foljd deraf iifven formagan
att gora skutt, men att en vcntraltub i alia fall finnes.

Slutligen mil omniimnas, att en liknande bestrykning af
antcnner och ben som hos Smintlnij^us iakttagits iifven hos
sliigtct Isotoma, hvilkets arter hiirunder ligga pil sidan, bojda
niistan i halfcirkcl, en stiillning som iir nodviindig for att
de hos detta genus korta tubsiickarna skola forma riicka
fram till munnen.

518 AFDELNIXGEN FOR ZOOLOGI OCH ZOOPALEONTOLOGI. ,

Ytterligare hollos foljande foredrag af professor KiN-
beeg:

Om Didus ineptus;

Om Alca impennis;

Om nagra skandinaviska vadare;

lakttagelser ofver fjadrarnas utveckling och
ombytet af epidermisbildningarna lios foglarna;

hvarefter prof. Kinberg- forevisade preparat af kraniet hos
svin till belysnino- af sitt i foreffaende sammankomst liallna
foredrag om diiggdjurskraniet.

Professor KiisBEEG foreslog hiirefter bildandet af en af-
delning for veterinarer vid nasta sammankomst. Hiirom
uppstod diskussion, livari deltogo prof. Smitt, intend. Malm
ocli ordforanden, at livilken sistnamnde uppdrogs att med-
dela forslaget till motets generalsekreterare.

Slutligen holl professor Kinberg ett foredrag Om mat-
strupen hos nagra vertebrerade djur, hvarofver yttrade
sig prof. Smitt, dr Meinert, kand. mag. Boas och universi-
tetspedel Sahlertz.

Femte sammankomsten.
Onsdageu den 14 jiili kl. 10—13.

Kandidat Boas holl ett foredrag om: Lithodes (Trold-
kr abb ens) Forhold til Pagurerne (smlgn. »Lithodes una
Pagurus» i Zoolog. Anzeiger 1880, Xr 60, samt »Studier over
Decapodernes Slffigtskabsforhold» i Kgl. Danske Yid.-Selskabs
Skrifter, 6. Easkke, naturvidenskab. og matemat. Afdeling
1: 2). Det gjorda meddelandet vackte ett lifligt menings-
utbyte mellan doktor Meinert och foredrao-anden.

MALM, OM CAMPO^■TIA. 519

Intendent Malm holl derefter foredrag om Campontia
samt om nao-ra for var fauna nya eller annars in-
tressanta djurformer.

Under namnet Camjyontia eruciformis har Johnston som
bekant beskrifvit och. afbildat en »annulat», som iifven fore-
kommer allmant invid stranderna i hafsvattnet i Bohuslans
skarsrard lansst ut i hafsbandet, t. ex. i Gaso-skaren. Re-
dan ar 1852 observerade jag denna djnrform, utan att da
kunna bilda mio- ett bestamdt omdome om hvarest den borde
upptagas i systemet. Allt sedan dess har jag forsummat
att narmare nndersoka honom, tills jag under sommareu
1878 foresatte mis; att narmare iakttas^a den. Omkrins:
ett dussin insamlades den 8:de juli ocli lades i glas med
tackskifva, ett och ett exemplar hvart for sig. Redan fol-
jande dag fans uti det ena en inippa, likuande en myggas,
samt skinnet af »annulaten». Xas^ra dao-ar derefter utveck-
lades af puppan en Dipter, utaf slagtet Diamesa, och hvil-
ken jag tills vidare antecknat som tillhorande den art, som
Walker kallat tonsa. Samma dagar insamlade jag atskilliga
puppor i vattenbrynet och afven insekter af namnda art,
hvilka senare dels flogo strax ofver vattenbrynet, dels sutto
p§, sjelfva vattnet, hvarest dessa ytterst sma dipterer se ut
som gulhvitaktiga punkter. Annulaten far saledes ofver-
flyttas till insekternas klass.

I samband harmed tillates det mioj att ateroifva naofra
yttrandon om Campontia^ som efter Johnstons upptiickt blif-
vit falda af andra naturforskare.

]\Iac Leay har salunda »provcd that the worm was the
larva, probably, of some dipterous fly; but in what way
this conclusion had been arrived at, was not statcd.» Milne-
Edwards yttrar dercmot om det miirkliga djuret: »Ce sin-
ffulier animal a etc decouvert sur Ics cotes d'An<:lcterre,
par ]\r:r Johnston, et ne serait suivant M:r j\Iac Leay qu'une
iarve do quclque insccte diptere, mais ayant eu I'occasion
do I'observcr a I'etat vivant, dans la rade de Toulon, nous
ne croyons pas devoir adopter cette opinion, et nous som-

520 AFDELNINQEN FOR ZOOLOGI OCH ZOOPALEONTOLOGI.

mes portes a considerer ce genre comme etablissant le pas-
sao-e eutre les Xereidiens et certains Helminthes.»

Att jag har lemnat ett bevis pa, att en insektart nor-
raalt utvecklas i sjelfva hafvet, torde i sin man oka vardet
af meddelandet af det af mio- giorda ronet.

De for var fauna nya eller annars intressanta djurfor-
mer, som tal. forevisade och demonstrerade, voro:

1) 3 St. 29 — 35 m.m. langa emhTyonei iif Haj a clavata^
tas'na ur lagda ao'o-. Boliuslans skaro-ard.

O I—' CO o

2) 4 St. 105 — 133 m.m. langa embryoner af Lceviraja
batis, likaledes tagna ur lagda iigg, som fran 50 famnars djup,
hano;ande tillsammans senom ett tillfallio-t bindemedel, med-
foljt en dragg. Det storsta af dessa embryoner hade pa
de ofre kroppsdelarna gra tvarband.

3) 22 — 30 m.m. langa embryoner af Acantliias Linnei.
Bohuslilns skargard.

4) 2V10 — 5 m.m. langa ungar af Branchiostoma lanceo-
latum, anforda i »G6tebor2:s ocli Bohuslans Fauna», sid. 642
—644.

5) JVika angulata Malm, n. sp., fran Gullmarfjarden,
hvilken art skiljer sig fran N. edulis derigenom, att rostrum
iir endast obetydligt bredare vid basen an for ofrigt; att
antennbladen endast aro 5 g:r sa langa som breda; att 5:te
postabdominalsegmentet har bakre kanten rak, och att denna
i forening med den undre bildar en rat vinkel; att pig-
mentet pa oo'ats utsida o-ar lano-re tillbaka. Telson har of-
van en djup langsfara.

6) Hogra foten af forsta paret af en normalt bildad
Homarus gammariis^ reproducerad; till storlek ytterst liten.
men alia leder tydligt afsatta.

7 — 8) Lepas Hillii Leach och Conchoderma virgata
(Spglr) fran Bohuslan.

9) SaccuUna Stenorlojnclii ]\1alm, n. sp. Tagna under
postabdomen hos Stenorh. rostratus. Gasofjarden 5 juli 1852.

10) Clione infundihuliformis Ke. Boh. Loken, 22 fn,.

3IALM, FOEEVISADE DJURFOEilER. 521

11) HcBmopis sanguisorba (Lamp.) = H. vorcuv M. Tand.,
frau en back vid Goteborg. Exemplaret togs den 19 april
1876 af stud. W. AV.een och briugades lefvande.

12) Acantliohdella peledina Grube, tagen pa Salvelinus
alpinus i Lulea lappmark. Hittills kand endast fran Sibi-
rien, hvarest den tagits pa Coregonus ci/prinoides (Pall.)
= Salmo peled Lepechin.

13) Halicryptus qnnidosus Siebold. Gota elfs nedre
lopp, 17 fot. Arten ar forut tagen vid Spetsbergen och i
Ostersjon samt i Stora Belt af Winther ocb vid Helleb^ek
af J. Collin, Schiodte och Tauber.

14) Pholas crnspata (L.). Boh. Gaso. lakttagelse hade
af tab o-iorts da ban »borrar» i sten. Man kunde ock tvd-
ligt se marken i kalkstenen efter de harda tandlika kno-
larna pa skalets framre deb

15) Tellina sahulosa Spglr. Exemplar, hvilka tagits
lefvande sa val vid Skar i GuUmarn pa 80 famnars djup som
i Gota elf vid Klippan, pa ett djup af 18 fot!

16) En stor rodpricklg Spiapta, som lefver pa 20 — 25
famnars djup i Boh. skiirgard, pa hard singelbotten, och
hvilken art iir S. inJicerens (Mull.), samt

17) den lilla, fiirglosa Synapta^ som lefver pa slam-
botten pa de storre djupen, hvilken tab ansag for en siir-
skild art, den ban ballade S. vitrea.

18) Asterias MiUlein Sars, som iir allmiin i Boh. skiir-
gdrd pd omkriog 14 famnars djup, men af Duben och Koren
ej funnits sydligare an vid Bergen, samt

19) exemplar af Asterias violacea Forbes fnin Boh.
skiirgdrd, Koster, 15 fn., samt fran Anholt i Kattegat. I
likhet med Lutken ansi\g tab henne for sarskild art, iiu-
skont ^I. Sars ej ville erkiinna den som si\dan, enar ban

funnit den ofverga i A. rubens». Hennes trinda ocb utat
mycket afsmalnande ocb spetsiga armar, hennes talrika pig-
gar och, sasom L. aumiirker, pedicellariernas hopade stiill-
niug omkring piggarna, later den ej forvexlas med A. rubens.
Ofver det forclagda matcrialet ville tab pA aunat stiillc
framdcles lemua en niirmarc rcdosforelse.

522 AFDELNINGEN FOE ZOOLOGI OCH ZOOPALEONTOLOGI.

Kandiclat W. Sorensen holl foreclrao-:

Om en mjsrkelig Sammensmeltning af Luftbe-
holderens Yseg med den forreste Del af Hvirvei-
sojlen hos Siluroiderne til den saakaldte »grande
vertebre anterieure» Cuyier et Valenciennes.

Slutligen talade lojtnant Sandebeeg om livaldjurens
betydelse for fiske af sill ocli torsk, hvilket foredrag
foranledde en gensiigelse fran doktor AuRiYiLLirs, hvarefter
afdelnino'ens forhandliuo'ar slutades.

s

523

1.

Afdelniiigen

for

entomologi ''.

Ordforande: Doktor ^Ieinert.

vice Ordforande: Doktor Eeuter och

Professor Sandahl.

Sekreterare: Kand. mag. Hansen,

Docent Sahlberg och
Doktor Spangberg.

Forsta sammankomsten.
Torsdagen den 8 juli kl. 2-3.

Doktor Meinert framlade en serie teckniuo-ar af miin-
uen hos de olika familjerna af Dipterernas ordniug och holl,
hanforande sig till dessa. foljande foredrag om:

]\Iunddclenes Bygniug hos Flucrne (Diptcra).

I dot foregaaende Foredrag, i Zoologisk Sektion **, sogte
jeg at give en samlet Fremstilling i Oversigt af Hovedets
Bygning og ^luuddelcnes Sammonsn?tning og Tydniug i

* En resume pA franska af denna afdelnings forbandlingar finnes in-
tagen i Entomologisk tidskrift, l:a i\rg. sid. 140—177. Stockholm 1880.
** Se ofvan sid. 510 — 513.

524 AFDELNINGEN FOR ENTOMOLOGI.

Insektklassen, men den ngermere Beo-rundelse oof Udviklino-
af de der fremsatte SffitninD:er er det min Hensiot at aive
i en Eaekke af speciellere Fremstillinger af de enkelte Or-
deners Munddele. Som Prove paa en saadan Fremstilling
af en enkelt Orden, skal jeg herved tillade mig at give en
kort Udsigt over Dipterernes ]Munddele, livis vigtigere For-
mer, med Undtagelse af Oestri, jeg alt har undersogt. Pn-
bliceringen af den fuldstsendige Undersogelse med de nod-
vendio-e Tesfnino-er forbeliolder iesf mio- dos; til anden Tid
02: Sted.

Diptererne liore (jfr mit fdrste Foredrag) til min anden
Hovedafdeling af Insekter, dem med fremskydelige, vsesen-
lio't ntilleddede Munddele, hos livem de stikkende eller
suD'ende Org-aner kun ere Processer af Metamererne eller
af Pharynx, men ikke ere Lemmer eller Fxponenter til
Metamererne, og lios hvem ]\lunddelenes Bevaegelse folgelig
hovedsagelig kun bestaar i selve Metamerernes og Pharynx's
kikkertagtige Frem- og Tilbageskyden.

Pharynx, som hos Diptererne udgjor oftest en vassenlig
Del af Munden, uden doo- lio-esaa lidt her somx hos de ov-
riofe Insekter at vaere homologf med Hovedets Metamerer
eller disses Exponenter eller Processer, bestaar af to Chi-
tinblade, som danne Loft 02; Gulv af den forreste Del af
Oesophagus og tilsammen virke som en Pumpe, idet det
overste Blad ved stasrke Muskier kan hseves i Vejret. Yed
egne Muskier kan Pharynx desuden skydes frem og tilbage
i Hovedet.

Fortil fjerne Pharynx's to Blade sig fra hinanden og
forlsenge sig oftest meget betydeligt, det overste som Epi-
pharynx, det nederste som Hypopharynx. Ejyipharyn.v er
altid noje forbunden med forste Metamers Rygskinne, som
den som oftest omgiver paa Siderne og fortil, men snart er
Metamerens Rygskinne, snart er Epipharynx den betyde-
ligste Del af det forenede Organ, Lahrum. (Hos Stratiomys
og Pihingia udgjor Epipharynx, hos ]Musca og Stomoxys ud-
gjor Piygskinnen saaledes den betydeligste Del af Labrum.)
Hvor Labrum er stor oo- st^erkt bevse2:elio:, oa- hvor dens
storste Del udgjores af Labrum, udgaa betydelige Apophy-

MEIKERT, FLUEEXES 3IUXDDELE. 525

ser med stserke Muskier fra Ptygskinnens Baglijorner (Musca,
Stomoxys). — Hypopharynx s Laengde retter sig gjerne efter
Labiums, idet dens Betyduing som oftest indskrcenkes til
at fore Brystspyttekjertlerues Udforselsgang frem og fri af
Labium (Culex ?, Tabauus ? og o^, Empis). I Overens-
stemmelse hermed kan hos to saa uferstaaende Former som
Musca og Stomoxys, Hypopliarynx vaere bred og kort hos
Musca, hvor den kun naar til Eoden af de opsvulmede Ls-
ber (Exponenter). medens den hos Stomoxys med de korte
Laeber er tynd og har den almindelige Lasngde. Hos Asi-
lus, hvor Hypopliarynx, foruden at tjene til Udforsel for
Spyttet, bruges som stikkende Vaaben, er den forholdsvis
laengere og stserkere end hos de andre Dipterer.

Gaa vi dernsest over til selve ]\[etamererne, er Hove-
dets forste eUe7' forreste Metamei' ogsaa spaltet, og dens over-
ste Stykke danner, som for omtalt, tilligemed Epipharynx
LahriLin. Dens nederste Stvkke udQ'ior Labium oo' er of-
test fri af Hypopliarynx (sammenvoxen med denne er den
dog hos Culex d^ og Tipula d^ og ?). Labiums bageste Del
er Metamerens Bugskinne, Forfatternes sammenvoxede La-
bialpalpestammer, hvorfra fortil Exponenterne, Loiherne, ud-
gaa. Forholdet mellem Metamer og Exponenter er meget
forskjelligt, selv hos nserstaaende Slaegter (Musca og Sto-
moxys). Exponenternes Laengde er ofte meget betydelig
(Myopa) og deres Bevaegelighed meget stor (Rhingia).

Bag og tildels udenom Labium komnie vi til anden Me-
tamer^ Maxillernes Metamer, altid skilt fra den forreste Me-
tamer ved JBindeJind, som tilsteder en, ofte meget betydelig
Forskydning af disse to ]\[etamerer mod hiuanden (Fihingia,
u\Ielophagus). De saakaldte Maa:illarflige ere kun Processer
af Metameren, aldrig tilleddede Lemmer eller Eaponentei\ og
man finder alle Overgange fra ja^vn, eensdannet ]\Ietamer
(Stomoxys), gjennem mcr eller mindrc chitiniserede, storre
eller mindre Plotter i Overhuden (Musca), til sta3rkt chitini-
eeredc Plotter mod smaa, frcmspringende Hjorner eller Horn
(Stratiomys) eller mod korte Dolke (Sargus), og cndelig
til lange Spyd uden yderligere Chitinisering ved deres Ud-
spriug fra ]\Ietamercn (Empis og overhovedet de fleste,

526 AFDELNINGEN FOR ENTOMOLOGI.

eo-entlio- stikkeude Finer). Hos Asilus, hvor HypopliarvDX
bruo'es som Stikkevaaben, ere ]\Iaxillarprocesserne vel me-
o'et lancre, men i Spidsen omdannede til Karter, mod hvilke
Borsterne paa Hypopharynx renses. Kjcehepalperne ere som
oftest ikkun tyndliudede Processer eller Udkrcengninger af Me-
tameren, uleddede, og selv ej tilleddede til Metameren, og
kun hos Xemocera findes tilleddede, flerleddede Kjasbepalper.

Maxillarprocesserne bevseges af Muskier, der enten ud-
o-aa fra Processens bageste, i Metamerens Overhud liggende
Fortykning eller Cliitinisering (Leptis, Subula) eller ogsaa
udo-aa fra Processens Forts^ttelse ind i Hovedet. Lseno-den
af disse indre Fortssettelser retter sig da efter den Kraft
02 Lsenffde, som Fremskydnino-en af Miinddelen fordrer
(Empis, Myopa).

Fra Siderne, Pleurae, af andeu Metamer udgaa bos Hun-
uerne af forskjellige Nemocera (Culex, Simulium) og af
Tabanerne svsere Processer, de saakaldte Mandibler.

Den tredje og bageste Metamer er ogsaa som oftest skilt
fra den foreo-aaende, o: anden ]\Ietamer, ved en los Binde-
hud, hvorimod den bagtil altid er noje forbunden med Ho-
vedets Issedel, pars cephalica. Kun naar der fordres megen
Kraft eller der kun behoves en ringe Grad af Bevsegelighed^
fattes Bindehuden mellem anden og tredje Metamer (Asilus,
Tabanus, fortrinsvis d^). Denne Metamer har aldrig Ejqyo-
nenter.

Den i det Foresfaaende bebudede fuldsta^ndi^e Under-
sogelse er udkommet senere under Titel: Fluernes Mund-
dele. Tropin Dipterorum. Med 6 Kobbertavler. 4:o. Kjo-
benhavn 1881. Ved ^ndrino-er foretao-ne i Korrekturen
er dette Foredrag bragt i Overensstemmelse med Frem-
stillingen i nysnsevnte Arbejde.

Lektor Kindberg forevisade derefter tva arter skym-
ningsfiarilar, tagna vid Hofby i Vestra Eneby socken af
Ostergotland, af hvilka den ena, Deilephila Livornica Esp.,
var ny for Sverige.

SAXDAHL, UTVECKLING AF EX MALFJARIL. 527

Andra sammankoinsteii.
Fredagen den 9 jiili kl. 2—3.

Doktor SPA^'GBEEG boll foredrao^ om de s. k. vino-,
nerverna hos dagfjarilarna, hvilket gaf anledning till
ett yttrande af doktor Auriyillius.

Recfementslakareu Xeren lemnade nagfra meddelanden
om och forevisade en i Svericre nvfunnen art af slasjtet
Amara (A. siflvicola).

Professor Sandahl meddelade derefter:

^sagra iakttao-elser rorande utvecklino:en af

DO O

malfjarilen Hyponomeuta Euonymella Sc. i^H. Cognagellus
Hb.).

Under nagra veckors vistelse i Rouneby under juui och
juli manader detta ar hade jag tillfalle att gora foljande iakt-
tagelser rorande utvecklingen af Byponomeuta Evonymella
Sc. I en tradgard nara intill min bostad i Ronneby koping
funnos tre buskar af Evonyraus europeeus L., alia starkt an-
gripna af en fjilril-larv, som ofverdragit storre delen af bu-
skarna med sin viifnad. Med benas^et tillstand insamlade
jag den 5 juni en stor mangd larver, sa att jag behofde tre
storre glasburkar, af en kannas rymd, for att herbergera
dem. Larverna ato gkipskt, och det motte snart svarighet
att kunna skafFa dem tillriicklig foda, heist jao- icke lyc-
kades i hela Ronneby, brunnsparken inberiiknad, finna mer
an 4 buskar af Evonymus, utom de tre niistan aflofvade,
hvilka funnos i grannens tradgard. Jag bjod mina storatare
allehanda andra blad, men dessa ratades fullkomligt. Evony-
mus-blad skulle dot vara, ino-entino: annat smakade, Det
fans di\ icke nao^on annan rild iin att lata en del af de fiin-
gade larverna skota sig sjclfva. Den ena larvburken ut-
sattes salunda redan den 10 juni, sedan ofvcrbindningen
aftagits, a en gronsaksrabatt & garden der jag bodde, och

528 AFI'ELKINGEX FOR EXTOMOLOGI.

larverna lemnades at sitt ode. De tva aterstaende burkarnas
invauare behandlades med afsigt pa olika salt, for att so
om deraf skulle uppkomma nagon skilnad i utvecklingen.
Den ena burkens larver svaltfoddes, medan den andras er-
boUo riklior narins af Evonymus-blad. Den 20 iuni boriadc
larvernas forpnppning samtidigt i bada burkarna, och denna
process var afslutad den 22 juni. Den pa garden utsatta
burken bade allt emellanat observerats. Larverna hade icke
lemnat burken, ehnrii de varit man foda sedan den 10 juni.
De bade spunnit ett fast ocb tiitt skydd ofver sig i burkens
mynning, ocb den 20 juni var bvarenda larv i denna burk
forvandlad till puppa. Ingen enda syntes dod sasom larv.
Jao- tog nu in denna burk a nvo till niirmare iakttae-aude.
Den 1 juli borjade de forsta fjiirilarna klackas ur den ut-
satta burken. Den 3 juli, salunda 2 dagar senare, fram-
kommo de forsta fjiirilarna ur sa viil de svaltfodda som full-
standigt underballna larvernas puppor. De fjarilar, som er-
bollos efter de riklio-t fodda larverna. voro i allmanhet nao-ot
storre, an fjarilarne af de andra kategorierna. Det mest
anmiirknine'svarda vid denna iakttagelse ar otvifvelaktio't det
faktum, att en del af de ifragavarande larverna kuunat icke
blott lefva utan foda i 10 dygn, utan derefter regelmessigt
forpuppa sig, ett par dagar tidigare iin de lika gamla kam-
raterna, ocb att dessa utsvultna larver, om bvilkas uuder-
gang jag var fullt ofvertygad, lemnade i vanlig tid (eller
kanske nagot tidigare) fjarilar, som voro fullkomligt utveck-
lade, om ock till storleken nagot mindre an de normalt
fodda. Under sadana forballanden ar det latt forklarligt, att
det icke intraffade nagon synnerlig skilnad i tiden for ut-
vecklingen eller i storleken mellan de fjarilar, som erbollos
af de svaltfodda och de riklio-t fodda larverna af Hypono-
meuta Evonvmella Sc.

SAHLBERG, OM HOGNOKDISKA SALDA-ARTER. 529

Tredje sammankoinsten.
Mandagen den 12 juli kl. 2-3.

Doktor ArEiYiLLius holl ett foredrag Om sekundiira
konskarakterer lios dagfjiirilar.

Decent Sahlberg lemnade foljande meddelaode Om
liognordiska Salda-arter och deras utbredningsfor-
hailanden.

Att insektfaunan inom den lioo:re norden mvcket lia-
stigare aftager i artantal an de fanerogama vaxterna, iir ett
numera allmant erkandt sakforhallande. Erfarenheten fran
alia arktiska trakter visar ock, att detta i vida hogre grad iir
forhallandet raed insekter med ofuUstandig an med dem med
fullstandig forvandling, om man nam]igen icke tager med
i beriikningen de pa varmblodiga djur parasitiskt lefvande
formerna. Denna olikhet forklaras latt derigenom, att in-
sekterna under det hvilande puppstadiet, da de oftast tiro
inspunna i en kokong eller ofverdragna af ett hartsartadt
iirane, liittare kunna uthiirda en striiug vinterkold an under
andra utvecklinsfsstadier. De insekter, for hvilka sommaren
icke riicker till lor hela utvecklingen fran iigg till imago,
kunna derfore i allmiinhet icke fortlefva inom polartrakterna,
om de sakna detta skyddande pupptillstand. Salunda finna
ocksa de fiesta Orthoptera och Hemiptera den nordliga gran-
sen for sin utbredninii* b\n2:t soder om skoo:s2:ranseu, och hos^st
fa sliifrten och arter af dessa ordning-ar kunna i eo'cntlis;
mening kallas arktiska. Bland Orthoptera genuina torde
(\(ix\ markviirdiga, hittills cndast sasom kortvingad kiinda,
Pezotettix frigida Bon. vara den enda art, som fortjcnar detta
namn, di\ hon forekommer ganska talrikt pA, fjellen frAn
uorska till ryska lappmarkcrna. Af Hemiptera kiinna vi ock
lilttills mest cndast (.'ustaka arter, hufvudsakligast bland Cap-
sidcrnas grupp, som kunna kalhis hognordiska.

Det torde derfore kunna anforas sasom ett anmiirk-
uinfrsviirdt resultat af senare tiders forsknin2:ar, att vi af

12:tc Skandlnavlsha jVaturfornJiaremutct. ^±

530 AFDELNINGEN FOR EXTOMOLOGI.

Hemipterslagtet Salda ega en sa stor mangd specifikt ark-
tiska species, att man nastan kunde anse det for ett fore-
tradesvis hognordiskt genus, sa mycket mer som det visat
sio-, att afven de nordskandinaviska fjellen ocli nordligaste
Sibiriens tundror, livilka for resten nastan belt och hallet
sakna Hemiptera gymnocerata, frambringa egna arter af
detta slagte, hvilka i afseende a storlek ocb prydligbet fa
soka sin like i andra trakter.

Mojligheten af detta forballande synes kunna forklaras
deraf, att >Sa/cZa-arterna, i motsats mot ofriga pa land lef-
vande Hemiptera, kunna ofvervintra sasom larver, bvarom
man liitt kan ofvertyga sig genom observation i naturen.

Da jas; under nagra resor i den skandinaviska norden
sanit i nordvestra Sibirien varit i tillfalle att iakttaga dessa
insekter samt dervid Ij'ckats dels upptiicka dels aterfinna
flere intressanta bithorande arter, ocb tillika dessa Hemiptera,
pa grund af det anforda, spela en vigtig rol i den bogre
nordens insektfauna, samt deras utbredningsforballanden sy-
nas mig vara siirdeles larorika ocb upplysande i djurgeo-
grafiskt afseende, bar jag vagat begara berrarnes uppmiirk-
sambet for en kort redog:6relse for *SaZcZrt-faunan i det ark-
tiska biiltet inom gamla verlden, pa samma gang jag bar
aran till paseende framlagga en samling af bognordiska re-
presentanter af ifragavarande genus.

Inom polcirkeln i gamla verlden aro, mig veterligen,
bittills funna 20 Salda-arter, bvilket utgor nara 20% af alia
bar funna Hemiptera gymnocerata, under det i bela Euro-
pas motsvarande fauna Saldae utgora endast 2V'2 %.

Om man narmare studerar dessa 20 arters utbrednings-
forballanden, kan man indela dem i trenne grupper.

Till forsta gruj^pen bora endast tvenne species, bvilka
aro uteslutande biinvisade till salt vattcDS strander, nam-
ligen Salda ijilosa Fall, ocb S. lateralis Fall. Bada fore-
komma vid Atlantiska ocb Hvita bafvens kuster samt iifven
vid Ostersjon, eburu de vid sistniimnda vatten, som bar
ganska ringa saltbalt, upptriida i mindre ocb likasom mera
forkrympta exemplar, an vid kusterna af det egentliga verlds-
bafvet. Da de bada afven forekomma vid mellersta Eu-

SAHLBERG, OM HOGNORDISKA SALDA-ARTER. 531

ropas kuster, och den ena t. o. m. vid Kaspiska hafvet, kan
inofendera riiknas till de eo-eiitlio;en arktiska arterna.

Till andra gruppen raknar jag dem, hvilka soder ut hafva
en mer eller mindre vidstrackt utbredning utoni det ark-
tiska baltet. Af dessa iiro 5 soder ut utbredda sa godt som
of'ver hela Europa, niimligen Salda ortliochila Fieb., S. pallijoes
Fabk., ^'. scdtatoria L., S. littorcdis L. och S. scotica Curt.,
hvaremot de 5 ofriga, S. pcdustris DouGL., S. opacula Zett.,
'S'. flavipes Fabr., S. morio Zett. och S. riparia Fall., iiro
eo-endonilio-a for den nordlia'are hiilften af Europa. De forra
hafva en storre utbredning fran oster till vester, niimligen
fran Atlantiska hafvet iinda till Jenissoj. Endast S. Scotica
gor haruti undantag, emedan hon hittills icke iir kand liingre
oster ut an till Hvita hafvet, en omstiindighet som dock liitt
forklaras deraf, att i norra Ryssland och vestra Sibirien i
allmanhet saknas for arten liimpliga lokaler, niimligen klip-
piga hafs- och sjostriinder. De 5 ofriga arterna, som hafva
en mera nordlig forekomst, hafva deremot en jemforelsevis
mycket inskriinktare utbredning fran vester till oster. Sa-
lunda forekommer S, pcdustris endast pa de Britanniska
oarna, i Frankrike och vestra Xorge, -S. oj^acula hufvudsak-
ligast i ostra Europa och vestra Sibirien, och de tre ofriga,
S. flavipes^ S. morio och *S. riparia^ foretriidesvis inom de
Skandinaviska liinderna, ehuru de iifvcn blifvit funna pa en-
skilda lokaler i Britannien, Tyskland eller Frankrike.

Den tredje grnjypen inucfattar rent arktiska species, d.
V. s. arter, som iinnu ej iiro funna soder om polcirkeln. De
synas alia vara uteslutande hiinvisade till fjellregionen och
iiro Si\lunda niistan de enda egentliga fjellformer, som vi
kiinna bland Hemiptera gymnocerata *. Till deuna grupp
hora 8 stora och prydliga arter. Af dessa hyser den skan-
dinaviska norden 3, niimlio^cn:

1. Salda horealis Stal, beskrifven forst cfter ctt exem-
plar fran Umea hip])mark samt sedan atcrfunnen af mig i
flerc individcr uppe inom fjellregionen, krypande pa luktig
mossa af IJiipnuiu sarmentosurn och badiiun vid smi\ vatten-

♦ Afven den oecndomliea Capsidcn Plat ////so U us acnnihiidca J. Sahlb.
synes uteslutande vara hilnvisad till fjellregionen.

532 AFDELNINGEX FOR ENTOMOLOGI.

samlingar pa siirskilda fjelltoppar kriug Saltdalen i Norge, sa-
ledes icke laDgt fran den ort, der arten forst blifvit upptackt.

2. 'S. hifasciata Thoms., funnen pa nagra enskilda lo-
kaler inom svenska ocli finska lappmarkerna. *

3. S. alpicola J. Sahlb., tagen af mig 1879 i flere indi-
vider pa hogsta toppen af Batfjellet vid Salten i Norge,
der den uppehaller sig pa torra stallen bland Gymnomitria,
Carex nardina och Cham ae orchis o. s. v.

Inom arktiska Sibiren forekomma af denna grupp 5 ar-
tcr, niimligen S. 7'icularia J, Sahlb., aS. arctica J. Sahlb., *S.
latifrons J. Sahlb.. aS. serio7' J. Sahlb. och S. Tryhomi J.
Sahlb. Dessa aro alia funna af mis: inom tundraomradet
(territorium frigiclum) vid nedre Jenissej, der nagra antriif-
fades i stor miingd om ock pa ganska inskriinkta lokaler.
Den sistnamnda ilr ock tagen pa hogsta asen af Ural nara
Obdorsk af herr Bergeoth samt iifven pa tundran nagon-
stiides i trakten af Lena, enligt exemplar i Petersburg's ve-
tenskaps-akademis museum.

Da man betanker, att manga fjelltrakter inom den hogre
norden af gamla verlden aunu aro i hemipterologiskt han-
seende oundersokta, och flere af de anforda arterna aro kanda
fran enstaka lokaler, hafva vi belt sakert iinnu att vauta
upptackten af nja arter af detta sliigte inom den arktiska
rco-ionen.

Om man bland de sist anforda hognordiska arterna nar-
mare jemfor de europeiska formerna med de asiatiska, fin-
ner man liitt, att nao-ra liksom vikariera hvarandra i de skilda
verldsdelarna. De ofverensstamma niimlicren mvcket med
hvarandra till utscende och forekomstlokal, men afvika dock
konstant c^euom nao-on mindre olikhet i faro-tecknino; be-
baring eller kroppsform.

Salunda representeras den nordskandinaviska S. horealis
uti Sibirien af S. latifrons^ den lappska S. hifasciata af den
sibiriska S. serior och den nordliindska «S. alpicola af den
sibiriska S. Tryhomi. De tvenue forst nlimnda aro t. o. m.
sa lika hvarandra, att jag vore frestad att anse dem sasom

* En med denna troligen identisk Salda-art bar nyligen blifvit fun-
nen pa hogre fjell i Ungern.

SAHLBERG, SKULPTrRDIMORFISM HOS DYTISCIDER. 533

varieteter af samma art. Om man ej vill fiista syunerlig
vigt vid de langa upprattstaende haren, som forekomma hos
nagra arter, kunde man t. o. m. anse de tvenne aterstaende
arktiskt-sibiriska arterna silsom vikarierande former till eu-
ropeiska species, namligen aS. arctica sasom represcnterande
S. 2^'^^osa och *S. rivulaina sasom en vikarie for *S. Scotica.

Emellertid framsfar af det anforda. att bland de inom
det arktiska baltet forekommande Salda-arter de, som hafva
en storre utbrednins; fran norr till soder, ocksa iiro mcr ut-
bredda fran oster till vester. De for den hocjre norden i
etjentlio; meninff etjendomlig-a arterna hafva ett iemforelse-
vis mvcket inskriinkt utbredninofsomrade. Salda-faunan ilr
liiir uppe ingalunda sa enformig, som man kanske allmant
forestaller sig, och sasom fallet ar ett tiotal grader syd-
ligare, ty vi finna, att arteroa hiir, om man gar fram fran
vester till oster, ganska hastigt ersattas af andra, om ock
ganska niirbeslagtade species.

Detta iir icke naijot enstaka faktum, iitan harmed svnas
afven ofriga hognordiska inseklgrupper ofverensstlimma. Af-
ven bland hogre djur kunde analoga forhtillanden framvisns,
t. ex. bland de i den hoofa norden hackande arterna af
sliigtet Ansei\ och utan tvifvel skall, allt efter som polar-
trakternas fauna blifvit noo;;are undersokt i skilda riktniuuar,
manga likartade utbredningsforhallanden uppdagas inom alia
djurgr upper.

Derefter holl docenten Sahlberg ett foredraG^:

Om skulptur-dimorfismen hos Dytiscidernas
bono r.

Sdsom bekant hafva niistan alia hanar af Dytiscider-
nas familj en ofvantill glatt polerad yta emellan de meren-
dels glesa och (ina intryckta puukterna. I manga fall of-
verensstiimmer lionan haruti med sin make, men vi finna
henne dock mycket ofta, siirskildt hvad de storre formerna
angar, liafva en betydligt afvikande skulptur. Hos i\tskilliga
arter iiro nilmligen honans tiickvingar pj\ liingden djupt f";\-
rade, lios andra rynkiga eller tiitt besatta raed uppstaende

534 AFDELNINGEN FOR ENTOMOLOGI.

knolar antingen ofver hela ytan eller ock endast vid skul-
drorna, hos andra forsedda med tattstaende fina punkter eller
niitadrigt forenade strimmor eller ock sliuligeu med en yta
liknaude mattslipadt glas.

Man fiDDer liitt, att alia dessa olika slag af skulptur sta
i ett nara sammauhaug med dessa insekters kopulation, som
genom dera vasentllgen underliittas. Till foljd af den ringa
specifika vigten hos Dytiscidernas kropp erfordras namligen
en storre eller mindre kraftaustrangnino: for dessa insekter
for att komma till och halla sig vid bottnen, och parningen
sker derfore vid vattenytau. Honan saknar dervid saledes
hvarje fastare stod, och det skulle blifva mycket svart for
hanen att fasthalla henne, om hon hade en lika glatt yta
som han sjelf, om ock han eger ett dertill sardeles viil 1am-
padt vei'ktyg i sina mer eller mindre iitvidgade, stundom
till verkliga sngskifvor ombildade framtarser.

Emellertid finner man liitt vid ett narmare studium af
de arter, som forekomma i nordens talrika vatten, att icke
alia individer af honkonet hafva en sadan for fortplantnin-
gen gynsam skulptur, utan att det afven af manga species
gifves en annan honform, hvilken i skulptur ofverensstam-
mer med hanen.

Vi hafva saledes har att gora med en egendomlig di-
morfism och aro tvungna att halla reda pa tvenue olika
former af honan, en med en for kopulationen gynsam
skulptur och en lik hanen, hvilket blir sa mycket vigtigare,
som vi eljest latt kunde vara frestade att ause de skilda
skulpturolikheterua utgora artkarakterer, sasom ock ento-
mologerna ofta gjort anda till senaste tider.

I allmiinhet galler sasom regel, att ju bredare och storre
kropp Dytisciderna hafva, desto nodvandigare ar en ojemn
yta for honan och starkt utvidgade skallika sugfotter for
hanen, men i samma man kroppen blir smalare, sa att den
kan omfattas af hanens framben, och mindre, i samma man
blir afven honans ojemna skulptur svagare och ovasent-
ligare samt till slut endast forekommande sasom undantag.

For att narmare visa detta ber jag att fa i storsta kort-
liet genomga de fornamsta af Skandinaviens hithorande slag-

SAHLBERG, SKULPTURDDIORFISM HOS DYTISCIDER. 535

ten och dervid redoijora for, huru hanens framfotter och
lionans skulptur Kos dem gestaha sig, hvarvid jag afven
torde blifva i tillfalle att berora nagra villfarelser, som gjort
sig gallande rorande uppfattingen af vissa arter.

Vara arter af sliigtet Acilius, som utmiirka sig genom
en jemforelsevis bred kropp, hafva hos honan djnpt och
bredt farade elytra, samt hos hanen starkt skalformiga
sugfotter pa frambenen. Xagon dimorfism i afseende a ho-
nans skulptnr kanner jag ej, men deremot har jag sett tvenne
lianar af A. sulcatus, tagua pa samma stiille i en med Ca-
rex-arter starkt bevuxen vattensamlincr vid Helsino-fors, med
framtarserna alldeles forkrympta. Af en i sodra Frankrike
nyligen upptackt art, som ar betydligt mindre och smalare
iin vara species, har jag dock sett en glatt bona. Af det
egentliga slagtet Dytisciis^ som ionefattar endast D. latissimus,
kanner jag afven endast farade honor.

Deremot finnas af de fiesta arter, som bora till slagtet
Macrodytes, sa val glatta, som farade honor. De farade indi-
viderna aro allmannare, och de glatta hafva af iildre ank-
torer blifvit uppfattade och beskrifna sasom skilda species,
niimliojen den (jlatta hooan af G. marqinalis sasom D. confor-
mis KuNZE, den glatta honan af G. circumcinctus under namn
af D. duhins Gyll., den glatta honan af G. circumfie.vus un-
der namn af D. perplexus Lac. och den glatta honan af
G. lapponicus sasom D. septentrional is Gyll. Da mangen
forut sarskildt framhilUit dessa olika former och pa olika
siitt sokt forklura dem, torde ej vara skill att liingre uppe-
halla sio; vid dem. Dock lortienar niimnas, att den s:latta
honan iir allmaimast hos den miusta och smalastc arten 7^.
lapjponicus^ samt att man af ni\gra arter uti samma vatten
endast funnit glatta honor, hvilka iifven befuunits fruktsamma.
Uppe pa fjellen uti den liogre nordcn bar jag dock funnit
endast filrade honor af detta slagtc.

Af sliigtct Grapliodens hafva honorna i allmiinhct en
glatt yta, men hanarna mycket viil utvcckladc sugfotter
ickc blott p& framfotterna utan iifven, churu i betydligt
mindre grad, pa mellunfotterna. UtaC de arter, som haiva
en sydligare utbredning, kiinna vi ocksa endast glatta honor,

536 AFDELNINGEN FOR ENTOMOLOGI.

nieu deremot har man i nordligare delen af Skandinaviska
halfoD, FinlaDd och norra Ryssland icke allt for sallan funnit
en siirdeles eo^endomlio- honform af detta aenus, som ut-
marker sio- derio-enom, att tackvins-arnas hela vta ar tatt
besatt med vartlika uppliojningar, och hvilken forst blifvit
beskrifveu af min farfar C. Sahlberg under namu af Di/-
tiscus verrucifer. Det synes mig vara fullkomligt sakert, att
denna form endast iir en med for fortplantningen gynsam
skulptur (analog med den farade hos Macrodytes) forsedd
bona af den mot norden s^anska lauo-t utbredda Gr. zonatus.
Uti nordligare lander finnas iifven hanar med for fortplant-
ningen gynsammare utvecklade mellanfotter, och det ar sa-
dana, som af Thomson blifvit aotagna for hane till G. ver-
rucifer och med denna bildande en skild art, kallad Gr.
jnciventris Thoms.

Af sliigtet Hydaticus hafva honorna endast skuldrorna
i storre eller mindre utbredning rynkade, hvilket iir tyd-
ligast pa den eljest glattaste arten //. hvvipennis. Nagon
skulpturdimorfism hos detta slagte har jag iinnu ej an-
traffat, hvilket dock kan bero derpa, att dess representanter
i de trakter, der jag samlat, hafva en ganska ringa utbred-

nmo'.

De stora och langstrackta Cymatopterus-^xiern^ hafva
tiickvingarna pa tvaren liitt strimmade sa val hos hanen som
hos honan, dock alltid starkare hos det senare konet. Nao-on
dimorfism har jag ej iakttagit. Antecknas fortjenar dock,
att de tvcnne arter, som aro utbredda lixngst mot norden
och ga upp i fjellvatten, C. striatiis och C. dolabratus, hafva
starkast skulptur.

Hos sliigtet Rliantus hafva en del honor en mycket star-
kare skulptur iin andra och hanarne, hvilket i synnerhet
iir rniirkbart hos R. notatus.

Ga vi sedan till det artrika sliigtet Gaurodytes, sa finna
vi hiir foljande oiika skulpturforhallanden :

1. Honan normalt ndtlikt strimmad. Sadan skulptur
hafva G. Zetterstedti och G. Sturmi, af hvilka den forra ute-
slutande lefver pa den hogre nordens fjell, den senare iir

SAHLBERG, SKULPTURDIMORFISM HOS DYTISCIDER. 537

utbredd ofver hela den skandinaviska norden. Hvarderas
hane hai' likartad skulptur, ehuru mindre starkt markerad.

2. Honaii normalt opak. Detta iir fallet med G. Mini-
mi (9 = G. opacus TllOMS.), G. alpestris ocli G. nigripalpis
n. sp. Den forstnamnda lefver i sma kallvattensamlingar i
granskogar i nordligare delen af Finland, Sverige och Si-
birien, de tvenne ofriga tillhora den hogre nordens fjell,
der de lefva hufvudsaklis-en iovid sidan af de evif^a sno-
drifvorna. Af G. Mimmi och G. nigripalpis liar jag sett
enstaka honexemplar med glattare yta, narmande sig hanens.

3. Honan normalt lika glait som hanen, undantagsvis
ndtddrigt strimmig. Till denna afdelning hora G. congener^
G. Thoinsoni och G. af finis. Af dessa iir G. congener allman
ofver hela norden. Den niitadrigt strimmade honan iir sall-
synt och funnen endast hogt uppe pa de hogsta fjellen i
Lappmarkerna och arktiska Sibiriens tundror. G. Tliomsoni
iir ej sallsynt inom fjellregionen inom den hogre norden,
der iifven den niitlikt strimmade honan iir funnen sasom en
stor siillsynthet och beskrifven af mig under namn af G,
coriaceus. G. afjinis iir temligen allmiin ofver de skandina-
viska liinderna. Olika niitlikt strimmade honformer aro be-
skrifna under namn af G. higuttuhis Thoms. och G. horeellus
J. Sahlb. och forekomma siillsvnt i nordligare delen af ar-
tens utbredningsomrade.

4. Honan normalt lik hanen, undantagsvis opak liar
G. Ericlisoni^ en art som forekommer temligen sparsamt i
nordligare Skandinavien och Finland. Den opaka honfor-
men iir funnen i Finland si\som en stor siillsynthet och be-
skrifven under namn af G. opacus Aube.

5. Hunan glait likasom hanen. Hit hora niistan alia
arter med sydligare utbredningsomrj\de, som tillhora viir
fauna.

Hos v^ra smA, Hgdroporider slutligen linna vi, att den
for fortplantningen gynsammarc skulpturen aldrig iir nor-
mal, utan endast forckommande mer eller mindre siillsvnt.

Tiitt punktcrade ellcr opaka honor iiro kiinda t. ex. af
foljande species: Caelambus picipes (tiitt punkterad bona =
H. lineellus Gyll.), C. novemlineatus (den opaka honan funnen

538 AFDELNINGEN FOR ENTOMOLOGI.

iDom tundraomradet i Sibirien), Hydro2Jorus lapponum (den
opaka honan ofta funnen pa de hogsta fjellen), H. atriceps
(den opaka honan funnen inom fjellregion), H. erytliroce-
phalus (dess siillsynta opaka hona iir beskrifven uoder namn
af H. deplanatus Gyll.) o. s. v.

Niigra arktiska IIi/droporus-SiTtev, som hafva elytra bak-
till mycket afsmalnande och starkt hviilfda, hafva afven-
ledes for underlattande af kopulationen niira spetsen af
hvarje tackvinge hos honan ett litet tandformigt utsprang,
som till storlek varierar. Sadant ar forhallandet med II.
alpinus och H. hyperhoreus.

Af den nu lemnade sammanstallningen framgar, att de
honformer, som hafva en for fortplantDiDgen gynsam skulp-
tur, i allmanhet hafva en nordligare utbredning an de med
glatt yta. De forekomma i allmanhet i kallt klart vatten,
som har en sparsam eller ingen grasvegetation, synnerligast
uppe pa de hogre fjellen.

Pa grund haraf torde man kunna antaga, att den ifraga-
varande dimorfismen ar framkallad af de yttre forhallanden,
i hvilka arterna lefva, och beroende deraf.

Herr Budde-Lund bad i anledning af detta foredrag att
fa anmarka, att enlig-t hans asio-t afven hos en i vatten lef-
vande Hemipter Corisa Geoffroyi^ den storsta art inom slag-
tet, en analog dimorfism forekommer. Uti Skandinavien
och Finland forekommer namlio-en en form af hanen med
troligen i konslifvets intresse bevapnade mellanfotter, som
blifvit benamnd C. hircipes Schiodte (= C. dentipes Thoms.),
under det den i mellersta Europa allmant forekommande
hanen har dem obevapnade, och honorna ej visa nagon
olikhet.

Doktor Meinert lemnade derefter foljande meddelanden:

Om C ole op ter ernes Elytra's (Da^.kvingers) Ho-
rn ologi.

Coleopterernes Dtekvinger ansees i Almindelighed for
liomologe med Forvingerne hos Hymenoptera og Lepidop-

MEIXERT, ENTOMOLOGISKE MEDDELELSER. 539

tera; men lierved er overscet dels den lille Bivinge (alula),
som hos mange Coleopterer (Dytiscus) iindes ved Roden af
Daekvinoferne, men o-anske dsekkes af disse, dels det lille
Skjcel (tegula Late.) eller den lille Bivinge (pteiygodes Latr.),
som hos Hymenoptera og Lepidoptera daekker fraoven Roden
af »Forvino;erne.» Jeff skulde derfor snarere antao-e Coleo-
2?terernes Dcehvinger ielyt7xi) som homoluge med Hymenopterer-
7ies Vingeskjcel (tegulw), og Lepidopter ernes Bivinger (pteiygo-
des) og Coleopterernes Bivinger (ahdce) som Iwmologe med
Forvingerne (alee) hos Hyme7ioj)terer og Lepidopterer.

Om et Organ hos Lepidopterer, homologt med
Halteres hos Dipterer.

Hos de af mig undersogte Lepidopterer af Familien
^octuae har jeg fundet udgaaende fra fjerde Brystring, seg-
mentum mediale, men skjult af Kroppens Beklsedning, et
Organ, som i den ydre Bygning ligner Dipterernes Halteres,
Hidtil har jeg ikke havt Lejlighed til nasrmere at studere
dette Organ, men jeg tillader mig herved at henlede den
serede Sektions Opmserksomhed herpaa, da jeg antager det
for at fortjene en naermere Undersogelse og for at vsere af
Vigtiofhed til den rette Tvdnino- af det tilsvarende Oro-an
hos Diptererne.

Med anledning af det sista meddelandet npplyste dok-
tor AuRiviLLius, att i ett nyligen utkommet engelskt arbete
dessa organ anses mojligen vara horselorgan.

Laroverksadjuukten Neuman lemnade derefter en sy-
stematisk ofversigt af Sveriges Hydrachnider.

Fjerde sammankomsten.
Onsda^cn den 14 juli kl. 10—12.

Cand. mas:. H- '1- Hansen fremlaorde et lille Udvalff af
Tegninger af Aranea» til »Zoologia Danica» og knyttede
dcrtil noorle Bemairkninsjer.

540 AFDELNINGEN FOR ENTOMOLOGI.

Intendent Malm holl foredrag:

Om larvens till Scceva scambus St^eg. forekomst i
tarmkanalen hos menniskan.

Den 15 juni 1877 erholl jag till granskuing mig till-
sand fran raed. dr A. Monten i Goteborg en lefvande larv,
som samrna dag strax efter uttomningen funnits i exkre-
menten fran en qvinna, en utaf bans patienter, hvilken
tidtals varit besvarad utaf nnderlifslidanden ocb, da namnda
fynd gjordes, ansag sig ba kommit orsaken till dessa lidan-
den pa sparen.

Vid tillfallet kunde iao- ei lerana nao-ot annat besked
om denna larv, an att den tiilborde de tvavingade insek-
ternas ordning, saledes Diptera, sarskildt derfore, att det
jemforelsevis ar sa oandligt litet, som man kanner om dit-
horande insekters bioloo-i under de forsta stadierna af deras
lif, framfor allt larvstadiet. Hos de arter, om bvilka man i
detta biinseende bar fullt saker kunskap, finuer man likviil,
att larvernas lif iir i bog grad skiftesrikt, ja kanske mer
an inom nagon annan insektordning; men detta larer ock
vara narmaste orsaken till, att man ilnnu vet sa litet
i detta afseende. Somli2;a arter lefva sasom larver uti
mjuka ocb saftiga rotter, till exempel morotter ocb rofvor,
namligen Scatopliaga rosrr; andra, till exempel Oscinis frit,
uti de mjukaste delarna af straet bos vissa grasvaxter, af-
ven odlade, sasom korn ocb bafre; andra, sasom Plophila
casei, utaf svampar ocb mogel, bvilket utan tvifvel lockar
benne till gammal ost ocb gammal griidde; andra utaf sjuka
eller multnaude viixtdelar, sasom vissa Tipuke, exempelvis
Tipula oleracea; andra, sasom vissa bromsarter, Tabani, af
djurexkremeut. Man vet derjemte, att larverna till somliga
Diptera tillbringa sitt lif sasom parasiter bos diiggdjur: som-
liga i buden, sasom Oestrus tarandi bos renen ocb Oestrus hovis
bos notkreatur, — iifven bos menniskan bar, sasom bekant,
en Oestrus-\?iY\ iakttagits — ; andra uti svalget ocb nilsans dju-
paste kaviteter, sasom Oestrus trompe bos renen ocb Oestrus
ovis bos faret; andra aterigen uti sjelfva ventrikeln, sasom
(jrcistrus equi bos basten, i bvars tarmkanal larven till Gastrus

MALM, SC^VA-LARV I MEXNISKANS TARMKANAL. 541

hcemorrhoidalis likaledes tillbringar sitt lif. Somliga dipter-
larver lefva utaf bladloss, sasom Scceva p?/ras^7^i, Scceva
lineola m. fl.; andra utaf larfver till vissa biarter — Megilla
retiisa (L.) — , in iiti hvilkas dolda bon de med sjelfva det
dit atervandande biet veta att inpraktisera sina agg, som,
da biet siitter sig pa sitt lerfluster, ligger pa sjelfva biets
kropp. Hit horer en Tachinid, namligen Miltogramma oestra-
cea Meig. Andra aterioren tillbrino^a sitt larvtillstand uti
fuktiga halor i gamla trad, sasom jag funuit fallet vara
med Brachyojxi hicolor; andra slutligen, sasom atskilliga Syr-
phus- och myggarter, pa till ocli med sjelfva bottnen uti
polar, sjoar och vattendrag i allmanhet; ja, under mina
mangariga undersokningar af Kattegats djurfauna, bar jag
till och med iakttagit en dipter, sasom larv, allmiint fore-
komma i sjelfva hafvet, der vattnet bar en siilta af inemot
o proc. Under sommaren ar 1878 lyckades det mig att
iakttaga bans utveckling bade till puppa och imago. Anda
dittills var han, namligen larven, beskrifven sasom en annn-
lat, under namnet Campontia eruciformis Johnston. *

Sasom man af det foregaende finner, bar jag ansett
det af vigt att i korthet paminna om sarskildt nagra olika
dipter-arters lif under larvstadiet, pa det att man ej skall
ofverraskas, utan fast mer finna det sannolikt, att bade den
djurform, hvarom bar narmast iir fraga, och iifven andra
med honom beslag^tade af insekternas klass kunna sasom larver
tillfalligtvis uppehalla sig i menniskans tarmkanal, iinskont
denna enligt regeln ej iir tillhall for hvarken den ena ellcr
andra insektlarven. Det iir till denna djurform vi nu vilja
ofverga.

Den ifnlgavarande larven, som efter allt utseende var
fuUkomligt I'risk och fullt utbildad, lade jag geuast i en
med torr mull forsedd glasburk, som ofverbands med van-
lif' linonf;^, sh att luften kunde ha fri omsiittniusr. l^urkcn
stiildes i ett skap uti mitt arbctsrum; och ctt par (higar der-
efter afreste jag till Bohuslilns skilrgilrd, derifrau jag titer-
viinde efter ett par manaders furlopp, cller i slutet af

augusti.

Se ofvan sid. olO.

542 AFDELNINGEN FOR ENTOMOLOGI.

Nyfiken att se, huru det gatt med ifragavarande larv, blef
den glasburk, uti livilken ban blifvit innesluten, ett af de
forsta foremalen for niitt efterseende, hvarvid det for mior
blef af siirskildt intresse att genast finna, det utvecklingeu
till imago fuUstandigt lyckats, i ty att en efter allt utse-
ende blott ett par dagar gammal dipter ledigt rorde sig pa
burkens insida. Men barigenom blef ocksa, bvilket var det
vio^tio'aste, satt i tillfalle att till arten bestamma den lilla
flugan, bvilken till alia delar var oskadad. Hon befans ock,
efter foretagen sorgfallig granskning, tillbora en af mig
for lauge sedan bekant art inom familjen Syrphici^ namligcn
den af den dauske dipterologen St^eger i bref till Zet-
TEESTEDT, af den 14 jiini ar 1848, beskrifna Scceva scambiis,
samt till konet en bona. Uti 8:e delen af »Diptera Scandi-
naviae, sid. 3145 — 48, bar den sistnamnde beskrifvit denna
fluo-art, som ban enlio-t eo-et erkannande i samma arbete,
torn. 2 sid. 748, forblandat med en narbeslagtad art, nam-
ligen Scceva clypeata^ bvilken Meigen ar 1822, uti 3:dje de-
len af »Systematiscbe Beschreibung der bekannten Euro-
paiscben Zweiflugeligen Insekten» sid. 335, sasom ny for
vetenskapen beskref under namnet Syrplius clypeatus.

Sca'va scamhus ar enligt Zetteestedt ytterst sallsynt i
Skandinavien, men ban bar tagit den i enstaka exemplar
sa viil i Lund, som i Smaland, i Jemtland ocb vid Lycksele
i Umea lappmark.

Sasom man finner af en i Kgl. V^et.- ocb Vitt.-sam-
ballets bandliogar for ar 1863, eller 8:e biiftet, utaf mig for-
iattad afbandliog ofver »Syrphici i Skandinavien ocb Fin-
land», sid. 42, ar Scceva scamhus ej sallsynt omkring Gote-
borg ocb i Bobusliin i allmiinhet, likasom att den pa som-
liga stiillen, t. ex. i Bo park vid Goteborg, den 8 juni
1857 talrikt triiffats. Aret derpa tog jag arten afven i sodra
Finland. Jao; bar aldriir tao;it honom utan sasom utbildad
insekt, men da »pa blommor af Sorbiis aucuparia, Caltha
palustris^ Ranunculus fiummula ocb TarcLvacum officinale, lik-
vill mcrendcls pa blommor af Alopecurus j:)7xitensis, bvars
pollen den frrtar,» Att jag tagit insekten, sasom utbildad,
iifven i omkringr Goteborn; lio^fraude trado-ardar, till exempel

MALM, HCiEVA-LARV I MENNISKANS TARMKANAL. 543

i Trado'ardsforenino'ens anlaD-anino- afvensom i tradoiarden
vid Bur«arden, anser iao; af vio;t att liar ater omtala. Om
artens lif sasom larv kanner man, for sa vidt jag vet, platt
intet.

Af den narbesliigtade arten, niimligen Scceva clf/peata^
som ar mycket allmiln pa liknande lokaler iiti vart land,
liar Zetterstedt, anf. st. s. 748, afven erliallit exemplar »e
pupa conica, inermi, sordide albida, lateribus dilute brunneo-
striata foliisque graminum adglutinata.» Hiirutaf vagar jag
likval ej draga den slutsats, att larven bar sitt tilUiall pa
gras, enar ^nligt min formening sadant ej erbjuder lionom
naorot tienlioft fodoamne. Det ar snarare antaoiio-t att ifrao-a-
varande dipterer liigga sina agg pa multnande vaxtdelar,
bland livilka larven, likasora vissa Tipidce m. fl., liemtar
sin naring. Att denna, namligen larven, da ban ar i be-
grepp att ofverga till pupp-tillstandet, likasom sa mangen
annan insekt, ofta gar upp pa de vaxter, som arotillbands^
ocli efter skedt budombvte der triiffas fasthiiftad for afvak-
tan det af sin slutliga forvandlinD;, det ar tvdlio-t crenom
Zetterstedts nvss anforda observation.

Pa det puppskal, som fans liggande ofvaupa den torra
jorden uti det foreniiranda glaskiirlet, men livilket skal som.
namdt tilllior Scceva scambus, passar den forut anforda Zetter-
stedtska beskrifningen af puppan till Sca'va clypeata sa att
sasja fullkomliort. ni\f]fot som man likval kunnnt viinta vid fr3,£ja
om tva insektarter, bvilka, sasom fallct ar med dessa, stil
bvarandra sa niira. Skalet till puppan t^{ Sca'va scainhus XWi-
nar en nao-ot boid kcf];la. Till fiiro-cn iir det smutsiirt bvit-
aktigt, med svartaktiga tviirstrimmor pfi sidorna, bvilka i de
fiesta fall sammanlopa pfi ryggen. Pa samma stiillcn ilr det
dertill liar och der forsedt med anbjlftade storre eller min-
dre mull- ocb sandkorn. Det bor likval anmiirkas, att pup-
pans friimre del afliigsuats af imago, d:\ denna brot sig fram.

Ihiru den ifrAgavarande larven inkommit uti menni-
skans tarmkanal. derom kan iacr eudast ffissninjrsvis vttra
mitr. Det sanuolikaste svnes micf vara, att iiiru" funnits pa
ocb medfoljt iiagon viixtdel, som i friskt, det vill siiga rAtt,
tillstand fortiirts ; tv bur sortrfalliirt an sadana ixronsaker

544 AFDELXIXGEX FOR ENTOMOLOGl.

som t. ex. radisor ocli sallad rengoras, innan de serveras
pa bordet, kan likval ett eiler aDnat insektagg allt for val
qvarsitta uti nagon skrynkla och medfolja, da slika saker
fortaras, samt i foljd af sin ringa storlek oskadadt inkomma
i tarmkanalen. Ar ett sadant aofo- dertill i det iitvecklins's-
stadium, att det gynnadt af varmen der nastan genast klac-
kes, bor larven likasom haststynget kunna begagna sig af
ett sadant tillfalle for sin utveckling. Det later a andra
sidan ock tanka sig, att nyklackta larver pa niimnda satt
kunna inkomma i tarmkanalen.

Att detta ej ar det enda tillfalle, da, i Goteborg insekt-
larver iakttagits sasom forekommande bos menniskan, sy-
nes derigenom, att jag for ett tjugutal ar sedan erboll mig
tillsandt fran med. dr C. F. Evert omkring 30 larvskinn
jemte ett par raindre annu lefvande larver, allesaraman
tillliorande Dennestes lardarius^ bvilka samma das; funnite
under liknande omstandi2;beter som dem, bvilka ofvan an-
forts om Scasva-larven. Afven vid detta tillfalle var det
en qviuna, som varit foremal for inqvarteringen, af bvilken
bon, enligt uppgift af lakaren, ofta under en liingre tid baft
smartsamma underlifslidanden.

Dessa skalbagg-larvers forekomst i menniskans tarm-
kanal, ocli dertill i stort antal, torde med fullt skill kunna
forklaras salunda: Namnda Dermestes lao-o-er som bekant
iigg pa kott, afven rokt sadant, bvadan ban fatt namnet
»flaskan2:er.» Genom fortarina' af rokt fliisk, kott eller med-
Turst, som varit bebiiftadt mied sadana klackningsfardiga
iig,^, ar det sannolikt, att Dermestes-larverna inkommit, bvar-
efter de fortiefvat pa en for dem efter reglen frammande
plats, bvilken, sasom vi sett, likval ej utgjort nagot binder
for dessa larvers utveckling.

En kort redogorelse for den diskussion, som uppstod
med anledning af det ballna foredraget, ar iutagen i dags-
redogorelsen for den 14 juli fse ofvan sid. 55).

REUTER, I!ASTARDBILDNI^'G BLA^•D INSEKTERXA. 545

Cand. mao". Sohensen meddelade derefter: Xocjle lakt-
tagelser over Forholdct me 11 em Kjonncne hos
Dogle Edderkopper.

Slutlio-en hoU doktor Reuter foliande foredraof:

Om bastardbildning bland insekterna.

Hvad bastardbildningen blaod de hogre djuren betriif-
far, bar man sasom allraiin regel kunnat uppstilUa, att en
parning raellan olika arter vanligeu blir ofruktsam, att ixf-
ven i de fiesta fall, da bastarder verkligen fodas, dessa iiro
sa svao-a, att de inom de forsta daofarna do, ocli slutlio-en
att atminstonc i de allra fiesta fall bastarderna iiro ofrukt-
sam ma.

Annu ar 1858 fornekade Menetries all bastardbildninsf
bos insekterna. ]\Ied lednino; af tillo-ano-lia literatur bar
VAo- sokt sammanstiilla allt bvad man i daof bar sio; bekant
om iTppkomsten af bybrider jifven inom denna djurklass.

Inom de olika insektordnino-arna bar man salunda an-
teckuat foljande antal fall af parning emellan species bo-
rande till skilda genera eller t. o. m. till skilda familjer:
bband Hymenoptcra 2, Coleoptera Lamellicornes 1, Serri-
cornes ocb ]\Ialacodermes 4, Rbynciiopbori 3, Rbyncbopbori
med Pbytopbagi 1, Pbytopbagi med Rbyncbopbori 1, Pbvto-
pbagi 5, Apbidipbagi med Pbytopbagi 1; Ortboptera genuina
1, Pseudoneuroptera 1; Lepidoptera Rbopaloccra 2, Spbin-
gcs 1, Bombyces med Rbopaloccra 1, Xoctuae 2, Geomc-
trae ocb Tineinae 1; eller inalles 27 uppgifna fall, de fiesta
inom Coleoptera ocb Lepidoptera ocb niistan samteligen
liiinforandc sii^ till viixtiitandc familier. I intet enda fall
bar nftgon befruktning af bonan observerats.

Fall af parning, iakttagen emellan arter borande till
samma sliigte, bar jag funnit anfurda till foljande antal:
Hymenoptcra Terebrantia 1; Coleoptera Lamellicornes 1,
Malacodermes 2, Rbyncbopbori 1, Longicorncs 2, Pbyto-
pbagi 9, Apbidipbagi 1; Ortboptera Pseudoneuroptera 3;
Lepidoptera Rbopaloccra 4, Spbinges 14, P)ombvccs 14,
Tineina 1; Ilomiptera 1 (^Coriscus linibatns a^ ocb C. flavo-
}2:tc Shandinurisha Nnturforshari'viiJti't. oO

546 AFDELNINGEN FOR ENTOMOLOGl.

marginatKS $, dem jag sista sommaren fa.nn i copula); inalles
saledes 54 fall af parning emellan skilda arter, men horande
till samma genus, af hvilka fall manga upprepade ganger
konstaterats.

En sadan parning har man funnit ega rum icke blott
i fanget tillstand, men iifven ute i fria naturen. I en miingd
fall liar man atnojt sig med att endast anteckna sjelfva
kopulationsfaktum utan att vidare undersoka dettas foljder.
I andra hafva dessa visats vara af negativ art, d. v. s. par-
ninsfen har konstaterats vara steril: men i icke sa fa fall
(1 bland Coleoptera, 22 kopulationer mellan skilda Lepi-
dopter-arter, deraf 9 bland Sphinges och 13 bland Bomby-
ces) har denna verkligen blifvit fertil och hybrider emellan
de kopulerande arterna frambragts. Ocksa i det fria har
man fangat tydliga hybrider emellan niirstaende arter, hvilka
delvis annu icke observerats i kopulation.

Emellertid utklackes vanligen, afven da parningen emel-
lan de skilda arterna ar fertil, blott ett fatal agg. Icke
siillan aro larverna svaga och do till stor del fore forpup-
ningen. De fullt utbildade individerna aro ofta pa ett eller
annat salt monstrosa, sarskildt kanner man fall af hybri-
dism forenad med hermafroditism. I de fiesta fall har man
icke narmare undersokt hybridernas konsdelar; men i tva
fall har det med sakerhet adagalagts, att bastarderna voro
sterila. Deremot kanner man iitminstone tvenne andra fall,
da de varit fruktsamma (hybriderna emellan Antheraea My-
litta var. Pernyi d^ och A. yamamai ? genom minst tva ge-
nerationer, och de emellan Attacus cyntlda Daub, och A.
cyntliia Druet, hvilka Wl'LLSCHLEGEL pastar vara skildaarter,
hela tretton slag-tied i^^enom).

Sasom narmaste orsak till bastardbildningen torde man
fa antaga en sardeles hogt uppdrifven brunstighet hos de
arter, mellan hvilka hybrider bildas *. Sasom notoriskt
bruustiga aro att anfora Lamellicornes, IMalacodermes (sar-

* Den starkt uppdrifna brunstigheten hos vissa insekter rttrar sig
for ofrigt afven i samtidig kopulation af tva eller t. o. m. tre hanar med
en bona (8 sadana fall bar jag funnit antecknade) sarat i kopulation af-
ven hanar emellan {Melolontha, Rliagunycha och Laiyqjyrh, Boinbyx mori.)

REUTER, BASTARDBILDNING BLAND INSEKTERNA. 547

skildt genus Rhagonycha) och Phytophagi bland skalbag-
garna samt Sphinges (sarskildt Antlirocerci) och Bombyces
bland fjarilarna. Ocksa ar det just inom dessa grupper som
de fiesta hvbrider finnas, och flere skulle sakert bildas, i
fall de narstaende arternas flygtid oftare infolle samtidigt.
Ofver hufvud kan sasom regel uppstallas, att de phytophaga
arterna utmiirka sig genom en vida hogre grad af brun-
stighet an de carnivora, och att graden af brunstighet star
i ett omvandt forhallande till djurens lifslangd. Och i
sjelfva verket kiinner man hybrider endast bland notoriskt
brunstiga viixtatande insekter med jemforelsevis kort lifs-
liino^d sasom imao-ines.

Da fragan om hybridbildningen ar af ej linga betydelse
sa val ur biologisk, som morfologisk och iifven rent deskrip-
tiv synpunkt, har jag ansett mig gora henne en tjenst med
att har taga henne till tals genom samnianstallande afofvan-
staende statistik och genom att sluta med att anbefalla
henne at herrar entomologers sarskilda uppmarksamhet och
experiment.

Efter foredragets slut forklarade ordforandcn doktor
Meinert afdelniugens forhandlingar afslutade, hvarpa pro-
fessor Sandahl a afdelnin£rens vagnar tackade doktor Mei-
NERT for det satt, hvarpa han skott ordforandebefattningen.

548

8.
Afdelningen

for

anatomi och fysiologi.

Oi'dforande: Professor Panum.

vice Ordforande: Professor Winge,

Professor Fr. Holmgren,
Professor Odenius ocli
Professor Chr. Loten.

Sekreterare: Doktor Salomonsen,

Doktor Bull och
Kaudidat Furst.

Forsta sannnankomsten.
Torsdagen den 8 jiili kl. 12—2.

Sarnmankomsten oppnades med ett foredrag af pro-
fessor Holmgren:

Orn violettblindlieten och huru de fargblinda
se far gem a.

Herr Holmgren formiilde sis hafva dao-arua fore motet
varit i tillfalle att narmare studera ett fall af violettblind-
het, hvilket enlio;t nans menino; esrde ett ovanlii^t stort ve-

HOLMGREN, OM VIOLETTBLIXDHET. 549

tenskapligt intresse, hvarfore han icke ansag sig bora under-
lata att for motet forevisa och redogora for detsamma.

Detta fall ecrde for hr H. ensamt derio-enom ett stort

o o

intresse, att det var det forsta fall af fuUt typisk, fullstandig
violettblindhet, som hr H. sjelf haft tillfiille se och, sa vidt
han hade sig bekant, fans i literaturen knappast nagot sa-
dant fall beskrifvet med den utforlio-het och nocjorranhet, att
man kunde bilda sig en siiker forestallning om violettblind-
hetens verkliga forekomst i den typ och till vasendet sa-
dan, som teorien fordrar.

For att erhalla en passaude utgangspunkt for en aualys
af fallet ansag hr H. for nodigt att forst gora reda for, hvad
som enligt teorien borde lorstas med violettblindhet. Man
kunde dervid taga till hjelp hvilken som heist af de mcr
kanda teorierna, sasom den YouNG-HELMHOLTz'ska eller den
HERiNG'ska. Om hr H. nu liksom vid hela sin foreofaende
verksamhet pa detta omrade holl sig till den Young-Helm-
HOLTz'ska teorien, sd ville han dermed lan^t ifran forneka
den HERiNG'ska teorien all fortjenst. Ingen teori vore ab-
solut oriktio- liksom heller inircn hittills bcvisad sasom ab-
solut riktio;. Men hr H. ville vidhalla sin ofta uttalade me-
ning, att den YouNG-HELMnoLTz'ska teorien for praktiska
andamal vore att foredraira framfor alia andra, och detta
hufvudsakligen pd den grund, att densamma, i den fattning
som hr H. benracruat densamma, tosfe behorie: hiinsvn till do
objektiva Ijussorterna och dcras forhallande till den subjek-
tiva fornimmelsen. Att deremot, si^som Herlngs teori, allt
for uteslutande bygga pa den subjektiva fornimmelsen vore
miudre exakt, iitminstone sil liinge man, sasom liittills var
fallet, luUkomligt saknade all vetskap om den fiirgbliudes
subjektiva fornimmelse, ocli ingen iinnu visat nagon viig, p^
hvilken silker upplysning derom ens vore mojlig att vinna.

Med hiinvlsninf' till en skematisk liirur ofver violett-
blindhetens natur enli»a den YouNG-IlELMiiOLTz'ska teorien
erinrade hr II. i korthct om hvad som enligt dcnna teori

550 AFDELNINGEN FOR AXATOMI OCH FYSIOLOGI.

forstas med violettblindhet och huru deuna art af fargblind-
het borde enligt teorien taga sig ut i verkligheten. Den
fullstandigt violettblinde skulle enligt teorien bafva endast
tva grundfiirger i sitt system, namligen rodt och gront. En
violettblind bor salunda i spektrum, som inneballer alia enkla
fixrger, se endast nyanser af tva hufvudfarger, rorZ^ ocli ^ron^.
Den violetta delen af spektrum bor deremot for honom vara
alldeles fiirglos, hvilket ocksa bor vara bandelsen med ett
bredare eller smalare balte i spektrum, der gransen ligger
mellan de bada hufvudfargerna. Detta stalle motsvarar nam-
ligen den Ij assort, af hvilken de bada slagen af fargperci-
pierande element retas lika starkt. Af teorien foljer iifven,
att den violettblindes spektrala hufvudfarger, sa val rodt
som gront, maste vara ett renare och mer mattadt rodt och
gront an den normalseendes motsvarande faro-er.

I afseende pa de fargforvexlingar, som den violettblinde
bor bega vid hr H:s prof, sa fordrar teorien, att ban skall
med gront forvexla blatt, och med purpur (rosa) rodt och
oran2:e, till och med o-ult.

Herr H. visade nu genom en hel mangd prof, som den
ifragavarande personen utfort, att alia teoriens fordringar
sa vidt de genom objektiva prof kunna tillfredsstallas, syn-
tes pa ett ofverraskande satt noggraut och fullstandigt upp-
fylda. Har foreligger saledes patagligen ett fall af typisk
fullstandio' violettblindhet i den fullkomlifjaste ofverensstam-
melse med den YouNG-HELMHOLTz'ska teorien.

Enskildheterna af alia de undersokningsserier, som fort
till detta resultat, skola pa annat stalle utforligt meddelas.
Har ma endast sarskildt meddelas, att den undersokte, hvars
spektrum var fullkomligt oforkortadt i den roda andan, an-
gaf dess slut mot den violetta (bans »gr6nt>/) alldeles pre-
cist vid det stalle, der den normalseendes violetta begynner,
samt att ban ang^af ett neutralt, faro^lost <2;rtlnsbalte mellan
de bada hufvudfargerna i sitt spektrum ungefar pa det stalle,
der den normalseendes gulgront har sin plats. Dermed of-
verensstamde ocksa fullkomlio-t bans sefirirarnsforvexlingar,
i det att ban regelmessifrt forvexlade a ena sidan rodt,
orange och gult, samt a andra sidan gront och blatt med

HOLMGREN, OM VIOLETTBLINDHET. 551

hvarandra, samt vidare gulgront med gratt och violett med
svart och i hvitaktigare nyanser med gratt. Skarningspunk-
ten for de rodpercipierande och gronpercipierande orga-
nens kurvor i det vanliga schemat for den Young-Helm-
HOLT'ska teorien maste derfore for detta fall forflyttas nagot
at hoo-er.

Efter hvad hittills tillo-ano-llo^a medel for en undersok-
ninor af farsjblinda salunda o^ifver vid handen, vill det val
svnas naturlio-are att rubricera ett fall sadant som detta en-
ligt den YouNG-HELMHOLTz'ska teorien sasom violettblindhet
an enligt den HERiNG'ska sasom bla-gulblindhet. Detta om-
dome rubbas icke vasentlio;en, om det skulle lata bevisa
sig, att denne fargblinde verkligen saknar den subjektiva
fornimmelsen af gult och blatt. Ty detta maste han jii
o-ora iifven efter den YouNG-HELMHOLTz'ska teorien. Enligt
denna teori iir ju blatt en blandning af violett och grout.
1 denna blandning kan ju stiledes en violettblind endast upp-
fatta den ena bestandsdelen eller crront, hvilket ocksa iir
hiindelsen. Fornimmelsen gult kan han heller icke ega,
emedan ju gult enligt teorien ar den violettblindes ffrdtt
eller hvitt.

En teori, som icke tager hiinsyn till det objektiva Ijuset,
utan bygger ensamt pa autaganden om den subjektiva for-
nimmelsen, kan naturligtvis pasta allt utan att kunna bevisa
uagot, ej heller motbevisa, sa lange man icke eger nagot
model att direkt komma S,t den subjektiva fornimmelsen.

Om man finner en faro;blind, som forklarar sigf icke se
spektrum langre at den violetta ilndan iin till det stiille, der
den normalscendes violetta bcofvnner, Si\ kunna vi deraf
sluta, att han iir okiinslig for (let motsvarande objektiva
Ijuset. Om lian dertill forklarar violetta pigmentfilrger lika
med svarta och gn\ sadana, si\ kunna vi med skill sluta, att
han saknar den subjektiva fornimmelsen violett.

Iluruchiu bans subjektiva foruimmelsc af dc ofriga iur
honom synbara spektrala Ijussorterna iir beskaifiid, dcrom
veta vi dock 8triin<;t tau^et intet med visshct. (.)jn t. ex. en
(Virt'blind forvexlar rudt och i>ront med hvarandra, si\ eirer
man viil riitt till den slutsatsen, att han ser dessa b;\da, iur

552 AFDELNINGEN FOR ANATOMI OCH FYSIOLOGI.

en Dormalscende vidt skilda fiirger sasom en och samma.
fiiro", men liuru ban ser denna flirix, derom vet man dock
intet med visshct. Flere mojlighetcr finnas i detta falL
Antino^en ser han den sasom endera af de tva, sasom rodt,
eller sasom gront, eller ock sasom en tredje fiirg, hvilken
som helst,t. ex. gult. Uppenbart finnes for oss ingen moj-
lio-bet att mod bittills bruklio-a model afo-ora denna fracra,
ocb likviil maste det for vetenskapen vara af bogsta teo-
retiska vigt att forskaffa oss kunskap om de fiirgblindes sub-
jektiva fornimraelse.

For att en uormalseende skiiUe knnna vinna insigt om
den farcfblindes siibjektiva fornimmelse af filrgerna, maste
ban noga taget, om det vore mojligt, forsiittas i tillfalle att
begagna den fiirgblindes synapparat, men icke sa, som man
beorairnar en annans o-lasoo-a eller kikare, utan den fram-
mande apparaten maste befinna sig i organisk forbindelse
med bans egen bjerna. Den normalseende skulle liksom
bebofva krypa in i den fiirgblinde ocb viixa in i bans syn-
apparat, under det ban a andra sidan maste bibeballa for-
mafr^n att samtidiert bruka sin en^en. Han maste med ett
ord Da en oraoo- vara normalseende ocb faro-blind. Detta
synes nu emellertid patagligen vara en orimligbet, ocb los-
ningen af problemet bar ocksa bittills ansetts omojlig.

Hr H. ville emellertid nu genom senare delen af sitt
foredrag visa icke allenast den viig, pa bvilken losningen
af det uppstalda problemet var mojlig, utan afven redogora
for ett fall, i bvilket ban redan lyckats losa detsamma, ocb
salunda gifva ett objektivt prof pa en fiirgblinds subjektivar
fornimmelse.

11.

Man kan val a ena sidan siiga, att icke ens tva normal-
seende menniskor se allt pa absolut samma satt, samt att
begreppet normal syn sjelft ar ett konventionelt begrepp,
men a andra sidan maste man medgifva, att de vanliga skilj-
aktigbeterna rora sig inom sa tranga granser, att vi med
tillriicklio; no']^o-ranbet kunna anta2;a, att alia personer med

HOLMGREN, HUEU DE FARGBLIXDE SE FARGERXA. 553

Bormalt farizsinne, i den vanliffa fjansjbara betvdclsen af detta
ord, se atminstone hufviidfargerna pa viisentllpfen samma siitt.

Den satsen, att alia personer, hvilka vid objektiva prof
forhalla sior till faro:erna i naturen sasom normalseende, af-
ven haf'va samma subjektiva fornimmelse af desamma, be-
hofde hr H. for sitt jindamal iippstiilla sasom ett axiom och
trodde, att inixen befoizad invandninoj deremot skiiUe kunna
goras. ]\Iedgafves detta, sa behofde blott en sadan person
se med en far<rblinds ocja for att sedan alia normalseende
skuUe o'enom honom siittas i tlllfalle att o^enom obiektiva
bevis erfara, burn den fars:blinde se fargerna.

Xii gifves det emellertid, enligt br H., en mojligbet for
en normalseende att se med en fargblinds oga, namligen i
det fall att man kunde finna en person, som vore fiirgblind
blott pa det ena ogat, men normalseende pa det andra.
Denna persons bjerna stode da i organiskt samband pa en
o'ano; med ett farofbliudt ocb ett normalseende og;a. Han
vore med ett ord pa en o-anfj en normalseende och en farcr-
blind i samma person och vore omedelbart i tlllfalle att med
sitt normalseende oga kontroUera den subjektiva fornim-
melsen hos den fiirgblinda synapparaten for att sddermera
pa objektiv vag gora densamma klar for alia normalseende.

Ledd af denna tankegang hade hr H. pa de senare ;\reu
ifrigt sokt cfter tillfiille att fa studera ett fall af denna be-
skaffenhet. Att soka derefter var sa mycket mindre obe-
rjittigadt, som literuturen redan forut npptager nagra sridana
fall och som dessa fall tyvarr endast blifvit uppteckuade
Si\som kuriosa, utan att man synes hafva haft m'igon tauke
p&, att de kunnat anvandas for det vigtiga iindamal, som hiir
blifvit antydt.

Filro-blindhetens vanliga beniio-enhet att dolia sic? och
nodvilndifdicten att liksom mod vald drafja densamma fram
i liuset framtriidde i detta fall i hoofre crrad iin vanlisrt, Ocli
detta kunde man hitt viinla sig, di\ sannolikhetcn for att en
cnsidigt fiirgblind liittarc iin en dubbelsidigt fiirgblind skullc
i'orbise sitt naturfel iir mycket storre, all den stund detsamma
i vanliga fall alldeles doljes af det andra ogats normala syn.
Denna omstiindighet jemte sjelfva sakens vctenskapliga vigt

554 AFDELNIXGEN FOE ANATO]^I OCH FYSIOLOGI.

Iiade kommit hr H. pa tanken att med lofte om beloning
soka befordra upptackandet af det onskade imdersoknings-
materlalet. En svensk maecenat stiilde valvilligt for iinda-
malet 2000 kronor till hr H:s forfogande, ocli annons om
saken infordes i Upsala Lakareforenings forhaudlingar.
Denna annons aftrycktes sedermera af tidningar och tid-
skrifter sa val inom som utom landet, hvarigenom saken
blef bekant bland annat afven i Tyskland.

Med anledniuo; hiiraf hade hr H. erhallit en skrifvelse
fran en iildre tysk lakare, hr sanitatsradet Friederichs fran
Schwann i Mecklenburg, hvilken trodde sig sjelf vara ett
sadant fall, som af hr H. soktes, och derfore var villig att
af vetenskapligt intresse resa till Upsala, om sa onskades,
for att underga den erforderlio^a undersokninofen. Sedan
hr H. af sadana prof, som genom brefvexling kunde anord-
nas, ofvertygat sig om att bar forelage ett fall af jikta vio-
lettblindhet, antog ban ensamt till foljd hiiraf niimnde lii-
kares anbud att pa en viss dag instiilla sig i Upsala.

Genom den undersokning, som derefter i det fysiolo-
giska laboratoriet i Upsala foretogs med anvandning af alia
vigtigare till buds staende metoder, konstaterades narvaron
af fullstandig, typisk violettblindhet pa satt ofvan ar namdt.
Men denna violettblindhet inskrankte sig till blott det ena
<let venstra ogat. Det hogra ogat deremot visade endast en
svao'het for den violetta o;rundfaro:en, hvilken svao-het dock
var af sa ringa betydenhet, att detta oga i allt vasentligt
kunde betraktas sasom ett normalseende oga och, hvad som
har var det vigtigaste, visade sig fullt brukbartfor den under-
sokning, som hiir asyftades, eller att med detta oga kontroUera
det violettblinda ogats subjektiva uppfattning af fiirgerna.

Den princip, efter hvilken hr H. hade gatt till vaga
vid utforande af hit horande hufvudforsok, var foljande. Han
hade vid desamma traffat en sadan anordning, att det gemen-
samma synfaltet var strangt deladt i tva, ett for hvardera
■ogat, sa att hvardera ogat endast kunde ofverblicka sitt eget
synfalt. Vid hvarje prof befanu sig den for hvarje fall be-
stamda proffargen i det ena ogats synfalt, under det att i
det andra ogats synfalt ett storre urval af farger befaun sig,

HOLMGREN, HURU DE FARGBLINDE SE FARGERNA. 555

bland livilka den undersokte hade att utvalja den, som han
fann lika nied profvet. Pa detta salt var det naturligtvis
mojllgt att noggrant jemfora det ena och det andra ogats
subjektiva uppfattning med hvarandra.

Alia prof, utforda efter denna priucip, bestyrkte sam-
faldt det antagande, hvartill de vanliga objektiva prof, som
i det foregaende blifvit antydda, ledt, namligen att den vio-
lettblinde i hela sitt system af subjektiva fargforuimmelser
eger endast tva grundfiirger, I'odt och gront, sarat att dessa
grundfarger aro renare och mer mattade an den normal-
scendes motsvarande — allt i fuUkomligaste ofverensstam-
melse med den YouNG-HELMHOLTz'ska teorien. Genom denna
nya art af undersokning tillkom likval mojligheten, icke al-
lenast att exakt bevisa, utan afven att objektivt askadliggora
den fargblindes subjektiva fornimmelse.

Hr H. forevisade under foredragets lopp atskilliga farg-
prof till bestyrkande af det sagda, och hr sanitatsradet Frie-
DEKICHS, som var tillstades vid tillfiillet, stalde sig till de
niirvarandes forfogaude for utforande af hufvudprofven.

Alia exaktare uppgifter afvensom alia enskildheter af
denna vidlyftiga undersokning skulle hr H. pa annat stilUe
utforligare meddela i sammanhang med de vigtiga slutsatser,
som deraf kundc dragas for teorien.

Till sist ville hr H. for deras rakning, som voro min-
dre hemmastadda med saken och derfore icke kiinde till alia
de resurser, som en forskare eo^er till sitt forfoo:ando i sd-

' DO

dana fall som detta till skydd for hvarje forsok till bedra-
geri, siirskildt erinra dcrom, att sanitatsradet Friederichs,
som sjelf iir liikarc och 67 dr gammal, icke gjort auspr^^k
pa det utfiista priset, utan foretagit sin resa af rent vcten-
skapligt intrcsse, samt att hvcm heist af de niirvarande, som
ville begagna tilHallct att gora hr sanitatsri\dcts pcrsouliga
Ijckantskap, siikerligen skulle liksom hr II. i liouom llnna
en ovanligt iirlig, sjelfstiindig och sanniugsiilskande man,
livilkcn just genom dessa egenskaper synncrligcn viil eg-
nade sig for en undersokning af detta slag.

556 AFDELNINGEN FOR ANATOMI OCH FYSIOLOGI.

Hiirefter hollos foljande foredrag:

Af professor Hammarsten: Om fibrinbildningen;

Af doktor Salomonsen: Om Bendvrkninor affor-
skjellige Bakterief ormer (foredragets hufvudinnehall iir
meddeladt i »Botanische Zeitung», 9:e juli 1880, X:o 28: S.
481 — 489, under titel »Eine einfaclie Methode zur Reincul-
tur verscliiedener Faiilnissbacterieii»);

Af assistent Bohr:

Om de i Mselk suspenderede Fedtkugler.

Foredrao-gholderen anforte en Del Forsosf hvoraf det
fremgik, at det var muligt af en mikroskopisk Taslliug og^
]\Iaaling af Fedtkiiglerne i et givet Rumfang j\Iaelk tilnser-
melsevis at bestemme Fedtets Yolumen i samme.

Herved er det imidlertid nodvendigt at iindgaa den Fejl,
som ved Maalino:er under st?erkere Forstorrelse fremkomme
ved Diffraktionsf^nomener i Mikroskopet; Foredragshol-
deren fremsatte og motiverede kortelig, paa livilken Maade
disse Fell kunue korri^eres.

(Ano-aaende den udforlisfe FremstlUincr af Ovenstaaende
se: Bohr, Studier om Moelk. Kjobenhavn 1880).

Andra sammankomsten.
Lordagen den 10 juli kl. 9-1.

Kand. William Sorensen holl foredrao- om: Lvdor-
o:aner lies Fiske.

Foredrao-sholderen fremstillede i Korthed Resultatet af
de Uudersogelser, ban i Sjdamerika havde anstillet paa Luft-
bebolderen bos levende Dyr af Siluroidernes og Characi-
nernes Familier, saerlior Sl9S2:terne Doras, Platvstoma, Pseu-
daroides og Pygocentrus (Jfr Comptes rendus de I'Aca-
demie des Sciences T. LXXXYIII 1879 p. 1042), idet ban

SORENSEN, LYDORGANER HOS FIRKE. 557

ledsagede Forklaringen herover ved Fremvisuing af Prae-
parater. Han foreviste derngest Praeparater af Luftbehol-
deren hos Trigla gurnardus, ^licropogon undulatus, Batra-
chus tau, Diodon hystrix, Synodontis schal og Malapterunis
electricus o^- viste, hvorledes Luftbeholderen hos disse Fiske
(der alle vides at kunne give Lyd fra sig) var et Lydorgan
— i fuld Overensstemmelse med de paa de tidligere naevnte
Siluroid- og Characinslsegter indvundne fysiologiske Re-
sultater. Han omtalte til Slutningen, at Luftbeholderen hos
Ophidium (barbatum o. fl. Arter) efter de af Broussonnet,
Delaroche OCT JoH. MuLLER i det Vsesentlio^e overensstem-
mende fremstillede anatoraiske Data inaatte vsre et endosr-
saa (i Forhold til Fiskens Storrelse) stserkt Lydorgan, samt
at Luftbeholderen hos vor almindelige Torsk (Gadus mor-
rhua) maatte vaere et — rimeligvis svagt — Lydorgan,
tiltrods for at ingen Lyd nogensinde vides at vaere iagttaget
hos denne store Fisk, der i tusindvis fanges i vore Have.
(Den udforligere Afhandling herom vil komme frem i Xa-
turhistorisk Tidsskrift).

Foredrag hollos vidare af:

Professor Odenius: Om kancercellernas infektions-
formaga (foredrao-et konrimcr att ofFentlio-ororas i Nordiskt
Medicinskt arkiv);

Kand. Sandstrom: Om en ny kortel hosmcnni-
skan och diiggdjuren;

Professor Petzius: Om horselorganets byggnad
hos ryggradsd J uren;

Professor CiiR. Loven : 0 m n a t u r e u a i" vol u n t ii r a
in u s k 0 1 k o n t r a k t i o n 0 r n a.

Professor Panum frcmvistc de af Prof. Abbe konstrue-
rede og i det optiskc Viurksted af Zelss i Jena forfierdi-

558 AFDELNINGEN FOR ANATOMI OCH FYSIOLOGI.

gede Refraktometre: 1) Procent-Refraktometeret med Oku-
larskala, og 2) det store Refraktometer med Dispersions-Ap-
parat. Med Hensyn til disse Instrumenters Princip, Kon-
struktion og Anvendelse indskrsenkede Taleren sig til en
kort Fremstilliug, idet han med Hensyn til Detaillerne lien-
viste til Prof. Abbes Meddelelser i Jenaische Zeitschrift fur
Katurwissenscliaft (Separat-Aftryk 1874), Maukes Verlag,
og i Sitsungsberichte der Jenaischen Gesellschaft fur Medi-
cin und Naturwissenscliaft. Jahrg. 1879. Sitsung von 21:sten
Februar, til den fra Zeiss' Vaarksted meddelte Brugsan-
visning, og til Prof. Valentins Meddelelser i PflIjgers Ar-
chiv Bd XVII 1878 S. 255—281, Bd XIX 1879 S. 78-105
og Bd XX 1879 S. 283—314. Begge Instrumenter bero
paa en sindrig Anvendelse af den totale Refraktionsvinkel,
i Forbindelse med en Kompensation af Farvedispersionen,
til Bestemmelse af Refraktionskoefficientens og af Farve-
spredningens Storrelser. Disse Bestemmelser, til hvilke der
kun behoves en lille Draabe af Vaedsken, ere saavel for
draabeflydende som for faste Legemers Vedkommende her-
vod blevet saa naemme, at de med Lethed kunne udfores
nden noiien saerlig Ovelse og: tilendebrin^es i faa Minuter,
og derhos saa nojagtige, at f. Ex. Brydningskoefficientens 3
forste Decimaler bestemmes ved direkte Aflaesning, medens
den 4:de Decimal del? noje kan bestemmes ved Hjaelp af
Xonius, dels omtrentlig ved Skjon under Aflaesningen. Det
mindrc saakaldte Procent-Refraktometer augiver kun Re-
fraktionskoefficieuten fra l.sooo — l,400o, og det er naermest
beregnet for vandige Oplosninger. Da de i Vand oploste
Stoffer forhoje Vandets Brydningskoefficient proportionalt
med den oploste Stofmasngde, kan denne Undersogelse paa
lignende Maade som Vaegtfyldebestemmelser benyttes til
procentisk Bestemmelse af Mcengden af de oploselige Stoffer,
som findes i en Oplosning. For at lette denne Bestem-
melse for rent Rorsukker havde Abbe under den Skala, som
angiver Brydningskoefficienten (ved Graendsen af Synsfeltets
lyse og morko Afsnit), anbragt en anden Skala, paa hvilken
man umiddelbart aflajser Rorsukkerprocenterne, forudsat at
man undcrsoger en ren Oplosning af Rorsukker. Denne

PANUM, ABBES REFRAKTOMETRE. 559

Indretuing ses paa det ene Exemplar af de 2 fremviste Pro-
cent-Eefraktometre. For at gjore Instrumentet mere an-
vendeligt til procentiske Bestemmclser af OplosDinger, som
indeholde andre StofFer eller Blandninger af forskjellige
Stoffer, bar Taleren, saaledes som ses paa det andet Exem-
plar, istedenfor den Skala, der angiver Sukkerprocenten, la-
det anbringe en Skala, hvis Kullpunkt svarer til A'^andets
Brydningskoefficient og hvis Skaladele angive, hvormange
Tusinddele Brydningskoefficienten af den undersogte Vsedske
er hojere end Vandets. Herved faar man et for alle mu-
lige vandige Oplosninger anvendeligt simpelt Udtryk for
den Grad, i hvilkcn de i Yaud oploste StofFer have forhojet
Brydningskoefficienten, og naar man kjender denne for en
bestemt Procentmaengde af et bestemt Stof eller en bestemt
Blandning, saa kan man ved Undersogelsen let og hurtigt
bestemme, hvor mange Procent oplost Stof en med Hen-
syn til Koncentrationen ubekjendt Oplosning af samme Stof
eller Blandning indeholder. Er f. Ex. Brydningskoefficienten
for en 10 % Oplosning af en Substans 1,353 d. e. 0,020
eller 20 Grader hojere end Vandets Brydniugskoefficient (:^=
1,333), saa indeholder en Oplosning af samme Substans, der
viser en Brydningskoefficient af 1,343 d. e. 10 Grader paa
vor Skala, netop 5 %. — Dette Instrument kan ogsaa med
Nytte anvendes til at efterspore de Forandringer, som fore-
gaa i gjaerende Va^dsker. — Det store Procentrefraktometer
frembyder 1) den Fordel, at det kan anvendes for alle mu-
liore noD-enledes efiennemsigtio^e Vaedsker, da det ano-iver
Brydningskoefficienten indtil 1,66; 2) tilsteder det tillige
nojagtig at bestemme og aflaise Farvespredningen for de-
paagjaeldende A'a^dsker, og o) kan man ved Hjielp af samme
ogsaa bestemme Refraktionskoefficienten og Farvesprednin-
gen for faste Legem er og Vjcv, selv om de na^stcu ere
ugjenncmsigtige, forudsat at deres Rcfraktionskocfficient ikke
er storre end Brydningskoefficienten af den Va^dskc (f. Ex.
Cassiaolie), hvoraf en Diaabe maa anbringcs inicllom Instru-
mentets Prisme oi? Fladen al' det faste Le£j:emc, som skal
undersuges.

560 AFDELNINGEN f6k ANATOMI OCH FYSIOLOGI.

Professor Ketzius holl derefter foredrag Omnervcel-
Icrna i hufvudets periferiska ganglier, livarpa

Professor Lindgren forevisade PiOYS frysmikrotom, samt
slutlio:en

Professor Fr. Holmgren holl ett foredrag: Om Blix'
oftalmometer.

Tredje saniinankoinsten.
Mamlagen den 12 juli kl. 2-3.

Professor Clason holl foredrac^: Om ett foster med
abnorma konsorgan.

Doktor AF ScHULTEN holl derefter ett foredrag:

Om observation af ogonbottnen under hog-
ixradi": forstoriufr-

Do C

Att kunna betrakta ogonbottnen med optiska instrument,
som p-ifva en hoo-crradior forstorincr, niirmande sio- mikrosko-
skopets, fir onckligen ett problem af hogt intresse bade fran
fvsiologisk och patologisk synpunkt. Ingcnstiides inom den
hoo-re diurorofanismeu lifjora blodkiirl och nerver sa tillgixng-
liga for observation, utan att nagra bctydandc ingrepp be-
hofva cToras, som i o^'ats botten, der de endast iiro bctiickta
af genomskinliga medier, genom hvilka Ijusstralarua med
liitthet intranp-a. Det lio-oer derfore niira till hands att for
talrika experimentela forskningar tillgodogora de fenomen,
som kunna iakttagas i ogonbottnen och der ligga, sa att siiga,
fram i dao-en. Jag: ma blott bland andra anfora: blodcir-
kulationens forhallande under allmilnna vasomotoriska in-
flvtclser, den retinahn, cirknlationeus forhallande vid infly-
telscr, som giilla specielt ogat, ssisom okadt eller minskadt
intraokulart trvck, densammas berocndc af storinsrar inom
Jijarnans blodomlopp (uppkomsten af »Stauungspapille»);

AF SCHULTEN, OBSERVATION AF OGONBOTTXEN. 561

vidare synnervens forandringar vid sa val cirkulationssto-
ringar sora andra ingrepp o. s. v.

Det later tanka sig, att genom en sadan oftalmo-mikro-
skopisk observation ogats och sarskildt synnervens och re-
tinans fysiologi och patologi kunde vinna nv belysuiug i
talrika andra riktningar an de nyss naranda. Ocli skulle
det lyckas att iifven till menniskoogat utstracka en sadan
observationsmetod, sa skulle otvifvelaktist kannedomen af
oo'onbottnens patoloo-iska forandrino-ar deraf i hoo- o-rad be-
fordras. De forstoring-ar, som erhallas med de vanlio-a oo-on-
speo'larna, aro ino-aliinda tillracklio-a, da det waller losuino-en
af do sporsmal, jag ofvan exempelvis anfort. Vid observa-
tion af upp- ocli nedvand bild med linser af den vanliga
briinuvidden, 5 — 6 cm. vidpass, erhallas for menniskoogat
forstoringar, som variera allt efter ogats brytningsforhal-
landen, men ei ofverstig'a 4 — 6 srano-er. lakttao-else af den
iippratta bilden medger val cu hogre forstoring, till omtrent
20 ganger, men i stallct ar synfiiltet i hog grad begransadt.
Det torde vara fullkomligt omojligt att, utan fara for sjelf-
bedriio-eri, med de vanlio-a oftalmoskopen iakttaofa finare for-
andringar af retinalblodkarlens kaliber, af papillens blod-
fyllnad o s. v. Och alia de forsok, som blifvit gjorda att
pa vanlig oftalmoskopisk vag med noggranhet uppskatta
och miita t. ex. blodkiirlen pa ogonbottnen, torde kunna an-
ses temligen misslyckade. Till dessa forsok hora t. ex. de
af ScH^^ELLER i Ge^'EFES Arch. f. Ophtalin., B. Ill L. 2, be-
skrifna. Denne framstiildc pa vanligt satt en npp- och ned-
vand bild af ogonbottnen mcdelst en lins af 47,5 mm. briinu-
vidd och sokte sedan med en mikrometer, bildad af tvi\
stallbara metallspetsar och anbragt pa luftbildens plats, upp-
mata rctinalkiirlens kaliber, under det otjat utsattes for vissa
inflytelser, sAsorn cornca-paracentes, tryck mot bull)us m. fl.
Att b;\de svario;heterna och felkilUorna liiirvid iiro mans"-
faldiga, inscs med liitthct; och en riittvis kritik har iifven
berofvat resultaten a(" dessa forsok allt viirde.

Di\ alltsi\ dc vanliga oftalmoskopiska forstoringarna iiro
otillriickliga for att medgifva s.^dana finare iakttagelscr, som
dc ofvan antydda, har det Icgat niira till liands att soka
12:te Shiiud'nuwishti Naturfofgharcinotct. oh

562 AFDELNINGEN FOR ANATOMI OCH FTSIOLOGI.

optiska kombinationer, hvarigenom en storre forstoring kunde
vinnas. Sadana forsok liafva icke saknats. De hvilka jag
funnit publicerade liafva alia gatt ut pa att med en loupe
eller ett mikroskop betrakta den upp- ocli nedvanda bild af
oD-onbottnen, som erhalles med en lins af kort brannvidd.
Forsok i denna riktning hafva gjorts af Coccius, Giraud
Teulon ocli Galezowskt, bvilkas metoder blott i ovasent-
liga delar skilja sig fran hvarandra, i det namligen de resp.
experimentatorerna pa olika satt sokt mota den svarighet,
som harflyter deraf, att spegeln, som siinder Ijus i ogat, ar
liinderlig for anbringandet af en loupe eller ett mikroskop.

Denna svarigliet sokte Gieaud Teulon * undvika genom
anvandnino' af en konkav konvex menisk af 6 cm. brann-
vidd, hvars konkava yta tjenade som reflektor, medan den
konvexa frambragte den upp- och nedvanda bild, hvilken
sedan betraktades med ett mikroskop. Galezowskt** ater
sokte med ett ratvinkligt prisma aflanka de fran ogat kom-
mande stralarna, sa att luftbilden kunde observeras med mi-
kroskop, utan att belysningen af ogonbottnen kindrades.

Alia dessa forsok gafvo emeWeTtid fidlhoinligt oklara och
diffusa hilder. I sjelfva verket kunde de icke hafva annat
resultat, eniir de syndade mot optikens enklaste regler. Ty
det [ir klart, att pa samma gang den upp- ocli nedvanda
bilden salunda forstorades, blefvo afven alia de optiska fel,
livaraf densamma lider, namligen sferisk och kromatisk aber-
ration, i betydande grad forstorade. Att pa sadan vag uppna
hocroTadin^a forstorino-ar af os^onbottnen ar lika omoiligt som
t. ex. att soka foroka ett mikroskops forstorande formaga
salunda, att man betraktar den af objektivet frambragta bil-
den med ett annat mikroskop.

Da jag for nagra ar sedan i samarbete med dr Carl
LuNDSTROM forst bcgyute gora forsok med oftalmoskopisk
forstoring, insago vi snart, bade praktiskt och teoretiskt^
att intet stod att vinna pa den forut inslagna viigen.

En belt annan metod maste foljas. Sjelfva det oga,
som observeras, maste betraktas som forsta lanken i en op-

* Ann ales d'oculistique, 1867 t. LVII.
** Galezowsky, Traite des maladies des yeux. Paris 1875, pag. 508.

AF SCHULTEN, OBSEPwVATION AF OGONBOTTNEN. 563

tisk kombination, hvilken for ofriojt anordnas i enli^het med
de for andra forstorande optiska instrument gallande er-
farenheter och lagar. For en sadan kombination kan en
fullstandig analogi med ett forefintligt optiskt instrument
icke uppstallas, men jemforelsepunkter kunna dock sokas
dels med det sammansatta mikroskopet, dels med de for-
storande instrument, som nyttjas for astronomiska och ter-
restriska syftemal. Narmast kan det myopiska ogat jem-
foras med mikroskopets objektivlinssystem, allra heist med
ett sadant afsedt for immersion, ty liksom mikroskopets
objektiv ger en upp- och nedvand. reel, forstorad bild af
det observerade foremalet, sa gifva iifven det myopiska ogats
brytande medier en dylik af ogonbottnen. Och liksom i mi-
kroskopet genom koUektiv- och okularlinserna den af objek-
tivet gifna bild ytterligare forstoras, utan att dess optiska
fel vasentlicren okas, sa kunde man tanka sis: en likartad
anordnino; vid konstruktion af det instrument, som afsao-e
att forstora bilden af det myopiska ogats botten.

Men for det emmetropiska och det hypermetropiska
ogat* blir likheten med ett mikroskops objektiv mindre
traffande, i det niimligen de fran ogonbottnen kommande
stralarna for det forra utga parallela, for det senare diver-
o^erande — salunda for bada utan tendens att frambrino-a
en reel bild. Da det giiller forstoring af ogonbottnens bild,
vid dessa bada slag af refraktionstillstand, kunde i stallet
en analogi uppstallas med de instrument, som afse astro-
nomisk och terrestrisk forstoring, sa till vida niimligen som
ju de astronomiska tubcrna och teleskopen mottaga parallela
stralar, de terrestriska kikarna ater divergerande.

Men hvilka analogier man an soker vid konstruktion
af forstorande instrument for ofronbottnen, ofaller att framfor
allt uppfylla det vilkor, att, pa samma gang de fri^n ogat
kommande stralar forcnas till en mojligast forstorad bild,
densamma i mojligast ringa grad md lida af optiska fel.
Det ilr sant, att ogat i och for sig sjelft redan icke tir fritt
fn\n optiska fel, S5\som sferisk och kromatisk aberration,
ehuruvitl dcsamma minskas bland annat genom rec^nbafirs-

* Jag forutsatter natuiligtvis att ogat icke ackomoderar.

564 AFDELNIXGEX FOR ANATOMI OCH FYSIOLOGI.

hiunans funktion sasom blandning. I sjelfva verket torde
oo'at lios de ho<2:re diuren kunna anses sasom ett af de full-
komli^aste optiska instrument; ocli ju finare organiseradt,
ju skarpare seende det ar, dess mindre aro dess optiska
blister. I hvarje fall.maste afses, att det brytande medium,
som samlar stralarna fran ogat till en forstorad bild, icke
ma oproportionerligt oka de optiska fel, som vidhafta ogat
i och for sio' — det bor alltsa vara moiliD:ast akromatiskt
ocb aplanatiskt.

Sasom egendomliga svarigheter forete sig ytterligare
belysningens anordning och nodvandigheten att tillika sa
forstora pupillens bild, att den ej ma inskranka synfjiltet.

For att o^onbottnen ma ffifva en klar bild, maste den
skarpt belysas salunda, att det observerade ogat mottager
de fran ogronbottnen aterkastade stralarna. Harvid maste af-
ven afseende fastas vid de reflexer, som uppsta sa val pa
ogonlinsen ocli cornea som pa de brytande medier, som
anvandas for forstorinffen. i. .

For att ater pupillens bild ej ma inskranka synfiiltet,
ar det nodviindigt, att de stralar, som reflekteras fran iris
pupillaromfang, ma trafFa det observerande ogat, som an-
tages reelt eller artificielt emmetropiskt, antingen i nagon
man konvergerande, ty salunda kan ingen tydlig bild af
pupillen bild as pa det observerande ogats retina, eller ock
i sa hog grad divergerande, att det observerande ogat iifven
med anviindning af hela sin ackomodation icke kan samla
dem till en bild pa sin retina. Detta vilkor kan afven sa-
lunda uttryckas: bilden af det observerade ogats pupill bor
ligga i det observerande ogats omedelbara narhet; de bada
ogonen bora alltsa befinna sig pa i det narmaste konju-
gerade afstand. Jag skall strax komma till en hiiraf har-
flytande, i strid med den i larobocker spridda uppfattniugen
staende konseqvens.

Med anlednins' af de analo^ier och pa s^rund af de vil-
kor, som ofvan blifvit framstiilda, o-estaltar sio^ metoden for
observation af ogonbottnen under hos'Sfradio- forstoriusf pa
foljande ganska enkla siitt:

AF SCHULTEN, OBSERVATION AF OGONBOTTNEX. 565

1. Emmetropiskt oga. De fran ogat parallelt utgaencle
stralarna samlas raedelst en akromatisk konvexlins eller en
konkavspegel af hetydlig brdiinvidd, men relativt ringa opp-
ning till en reel npp- och nedviind bild, livilken observeras
direkte eller o-euom ett svao't forstorande okular. Liusen
eller spegeln placeras pa ett afstand, som beror pa deras
brannvidd ocb det observerande ogats afstand. I iutet fall
fa desamma befinna sig pa brannviddens afstand (sasom ge-
menligen foreskrifves vid observation af npp- och nedviind
bild), ty da skuUe de fran pupillaromfanget reflekterade
stralar i det narmaste parallelt lopande triiffa det observe-
rande ogat, och en bild af pupillen skulle nppsta pa dess
retina, utan de maste befinna sig pa ett afstand liggande
mellan brannpunktens och medelpunktens, om observatorns
oga befianer sig pa langre afstand fran linsen eller spegeln
an medelpunktens, i narheten af medelpunkten, om obser-
vatorns oga befinner sig pa detta afstand, slutligen pa langre
afstand an medelpunkten, om observatorn befinner sig mel-
lan brannpunkten och medelpunkten. * Observatorn haller
sig naturligtvis pa sadant afstand, att ban beqviimligen acko-
moderar for den upp- och nedvilnda luftbilden af ogonbottnen,
hvilken vid emmetropiskt oga uppstar pa brannviddens af-
stand. Begagnar ban ett okular, kommer han luftbilden
narmare. Praktiskt moter ing-en synnerlio; svario;het att ut-
finna de riktiga afstanden; da belysningen pa vanligt satt
vinnes medelst en genomborrad konkavspegel, som kastar
Ijuset fran en lampa i ogat, och observatorns oga befinner
sig tatt bakom det centrala halet i spegeln, behofver man
blott, sedan man uDgefarligen bestiimt det afstand frAn det
brytande mediet, hvarp^ observatorn bor befinna sig, an-
ordna det sistnamndas afst&nd fri\n det observcrade 02:at,
Si\ att bilden af belysningsspcgelns centrala hal mojligast
skarpt aftccknar sig pa nyssanforda ogas cornea. I och med
detsamma vet man iifven, att detta ogas pupillarbild be-
finner sig Sil uiira det observerande ogat, att densamma

* Jag afser harvid fran cornea brytningens obetytlliga inverkan pa
pupillarbildens lagc.

566 AFDELNINGEX FOR ANATOMI OCH FYSIOLOGI.

icke kan iakttagas ocli saledes ej inskranker synfaltet. An-
vandniugen af ett okular modifierar ej vasentligen dessa
regler.

2. Myopisht oga. Yid liitt myopi anvandes sarama an-
ordning, som den nyssnamnda, men forstoringen blir, ce-
teris paribus, mindre. Analogiu med ett mikroskop blir
harvid ganska fullstandig: konvexlinsen eller konkavspe-
geln motsvarar kollektivlinsen i mikroskopet — de af hvar-
dera frambraorta bilder betraktas med ett okular. Men vid
hoggradig myopi kan icke mera denna kombination an-
vandas, ty det ar klart, att det samlande medium, som mot-
svarar kollektivet och som ma bara detta namn, ej f ar hafva
sa stor brannvidd, att den luftbild af ogonbottnen, som det
myopiska ogat sjelft kastar pa fjerrpuuktens afstand, uppstar
mellan ogat och kollektivet. Vid en myopi af t. ex. 5
dioptrier, da ogats fjerrpunkt alltsa befinner sig pa 20 centi-
meters afstand, vore det omojligt att anvanda sasom kollek-
tiv ett samlande medium af ens 20 centimeters brannvidd.
I sadana fall blir nodvandigt for anordnandet af tillriicklig
forstoring att medelst en koukav lins eller en konvex spe-
gel divergensen af de fran ogat kommande stralar minskas.
Det skulle dock fora oss for langt att bar inga pa en nar-
mare diskussion af detta speciela fall.

3. Hypermetro^nskt oga: samma anordning som vid
emmetropi anvandes, men for vinnande af relativt lika hog-
gradig forstoring anvandas samlande medier af mindre brann-
vidd.

Sedan jag salunda sokt utveckla de grunder, hvarpa
enligt mitt formenande forstoringar af oftalmoskopiska bil-
der maste hvila. s'ar iao- att redos-ora for hittills sfiorda
forsok.

Jag bar tills vidare experimenterat blott pa djurogon,
namligen kaniners och grodors. For den fina installning,
som behofves, iir nodigt, att ogat icke ror sig. Likviil kunde
sannolikt mattliga forstoringar anvandas afven pa meunisko-
ogat.

AF SCHULTEN, OBSERVATION AF OGONBOTTNEN. 567

Genom atropinindrypning upphiifves ackomodationen
lios det 6o-a som skall observeras.

Jag: liar f'oredragit att anvanda konkavspeslar framfor
konvexlinser, eniir jag sahmda undvikit den kromatiska aber-
ration och minskat de storande reflexerna. Jag vill dock
icke pasta, att fordelen af konkavspeglar framfor goda akro-
matiska linser vore pa nagot siitt vilsentlig. De konkav-
speglar jag vanligen anviindt hafva varit af resp. 30 och 50
centimeters briinnvidd (den senare ar forsilfrad enligt Fou-
CAULDS metod). Den forstoring dessa gifva for ett emme-
tropiskt kaninoga, da enligt Schneller knutpimktens af-
stand till bakre vertex antages till vidpass 9,2 millimeter,
torde uppga till resp. nagot ofver 30 och nagot ofver 50
ganger. Tills vidare har jag ej begagnat okular.

Den anordniug, jag salunda anviindt, ar t. ex. med en
spegel af 30 cm. brannvidd schematiskt framstiild foljaude:

^. Observatorns oga. h. Genomborrad konkav belvsningsspegel af vid
pass 20 cm. brannvidd. c. lampa. d. konkav spegel af 30 cm. brann-
vidd. e. ogat som observeras. /. luftbildens plats.

yied denna forstoring kunna ganska klara och skarpa
bilder af papillcn, retinal- och chorioidalkiirl hos den hvita
kaninen samt iifvcn af pigmentcellerna i den svarta kauinens
chorioidea erhallas.

Tillika blir synfiiltet ganska stort, di\ ej okular nyttjas.

For grodans hypermetropiska oga vinncs en mycket hog
forstoring iifvcn mod en spegel af 30 cm. briinnvidd. De
enskilda blodkulornas g5\ng genom kapillarerua kan iakt-
tagas.

i\Iina forsok befinna sig iinnu i sin borjan, men det iir
min aCsigt att soka utveckhi metodcn vicUire genom auviind-
ning af okular och samhiudc mcdier af iinnu storre briinn-

568 AFDELNINGEN FOR ANATOMl OCH FYSIOLOGI.

vidd samt att kombinera en mikrometer med det forstorande
instrumentct. JMahanda skall det salunda blif'va mojligt att
bringa till losning de uppgifter fran den experimentala fysio-
logiens och patologiens omrade jag ofvan antydt.

Fjerde sammankoinsten.
Oiisda^en den 14 juli kl. 9—12.

Professor Panum foreviste og omtalte et af Dr Thomas
BoYSEN fra San Francisco i Californien i »The Western
Lancet, a monthly journal of Medicine and Surgery», Vol.
VIII, April 1879, X:r 2, s. 54 — 57 og 79 omtalt, i det medi-
cinske Selskab i San Francisco fremvist og derefter til Ta-
leren (bans tidligere Lserer) fremsendt meget mgerkvaerdigt
Tilfgelde af formentlig Snperfotation. (Foredraget ofFentlig-
gores pa annat stalle). ' '

Kandidat Tigerstedt boll foredraor om : En metod for
mekanisk retning af nerve r.

Derefter boll- kandidat Furst ett foredrag: Om ner-
ve ma i iris.

Foredraoranden lemnade i kortbet en bistorik ofver al-
are undersoknino'ar af nerverna i iris med sarskildt fram-
ballande af Julius xVrnolds arbete. Efter ofverosmium-
syrans ocb guldkloridens inforande i nervbistologien bor-
jade nya undersokningar afven i detta iimne. Foredr. om-
namnde Pauses ocb Formads arbeten, som egentligen rorde
den crrofre nervfordelninefen: men de resultat, bvartill de
kommo, bafva ej kunnat konstateras. Meyers arbete om
den finare fordelnino-en ansae- foredraganden emellertid bafva
storre viirde. Foredrao-anden redogiorde derefter for sina
undersokningar pa albinos-kaniners pigmentfria iris. Foredr.
bade anvaudt foretradesvis ofverosmiumsyra ocb guldklorid

FtJRST, NERVERNA I IRIS. 569

euligt Henocque's metocl och funnit, att nerverna, som in-
trada i iris, komma fran ett starkt cirkulart plexus pa yttre
sidan af ciliarkroppen, och attdetta plexus sakerligen va-
rit det af Formad acsedda forsta cirkulara irisplexus. Foredr.
ansag liimpligt att indela iris i tre zoner: den yttre fran ci-
liarranden till circulus arteriosus, den mellersta ifran cir-
culus arteriosus till yttre sphincterranden, den inre eller
sphincterzonen till pupillarranden. I mellersta zonen finnes
ett, ofta tva cirkulara plexus, af hvilka det innersta ar mest
konstant. Ju narmare nervstammarna komma sphincterzonen,
dess mera aftaga de i maktighet, och nervtradarna forlora
pa samma gang sin myelin skida, sa att endast fa myelin-
haltiga nervtradar intrada i sphincterzonens yttre bakre del.
I sjelfva sphinctern intrada inga myelinhaltiga nervtradar.
Foredraganden uppgaf sig kunnat konstatera det af Meyer
funna egendomliga plexus i sphinctern och det fina ytliga
nervniitet pa iris framie yta. Foredraganden forevisade
teckningar och niikroskopiska preparat, som belyste den
o:rofre och finare uervforgreningen i iris. iVrtererna om-
spinnas af ett grofre adventitielt nervniit, hvarifran tradar
intrada i median och bilda ett inre muskulart natverk, hvars
omiitbart fina tradar forsvinna bland muskelcellerna, utan
att man kan iakttaga deras slut. Vener och kapillarer hafva
ett enkclt nat, och foredraganden framhoU siirskildt, huru
rikt ciliarprocessernas kapillarer voro forsedda med omspin-
nande nerver.

Nerverna i iris sakna iindoro-an. Foredrao-anden hade
cj heller kunnat finna nA,gra ganglicceller uti iris.

(Utforligare beskrifning ofver foredragandens under-
sokningar aro intagna uti tredje hiiftet af Nord. ^led. Ar-
kiv for 1880).

Kaud. Tigersteut lioll ytterligarc ett foredrag om:
Kraft forvandlin gen 1 nerver och muskier.

570 AFDELNIXGEN FOR ANATOMI OCH FYSIOLOGI.

Professor Er^'EBEEG holl derefter foliande foredragr:

Om pernicios anami.

Det senaste artiondets medicinska litteratur bar varit
rik pa meddelanden rorande en sjukdom, som med ratta
uppvackt patologeruas allmauna intresse. Jag afser den
elakartade, oftast till dod ledande form af anami, hvilken
visserligen redan i borjan af detta arbundrade, sasom jag
framdeles skall bafva iiran nagot utforligare framballa, var
D'anska val kand ocb »efter tidens fordrin2:ar» noo-grant
beskrifven, men som dock forst pa senaste tider, sedan
den genom Bieemees fortjenstfulla framstallning blifvit
framdragen iir den glomska, i bvilken den rakat, vackt en
allmannare uppmiirksambet.

Den snabbt tillvaxande kasuistiken bar utvisat, att denna
sjnkdom icke, sasom man i borjan var bojd att tro, endast
skulle forekomma pa vissa inskrankta omraden, ntan att
den bar en stor, ma banda allman utbredning. Ocb af de
vardefulla bidra^', som den skandiuaviska litteraturen lem-
nat till kannedomen om densamma, framsar afven, att den
ingalunda bor raknas sasom nagon syunerlig sallsyntbet i
dessa nordliga lander. Ocksa bos oss i Finland synes den
perniciosa anamien icke siillan forekomma, eburu endast
nagra fa spridda fall blifvit i litteraturen meddelade.

Aniimiska tillstand i olika o-rader af intensitet, iitan
naofra vasentlio;a orofanstorinsfar, antraffas ofver bufvud mvc-
ket allmant, atminstone i vissa delar af vart land. Som ett
bevis ma anforas, att af de nagot ofver 4,000 patienter, som
under aren 1878 — 79 besokte medicinska afdelningens poli-
klinik vid allmanna sjukbuset i Helsingfors, utgjordes icke
' mindre an 300 af personer, bos bvilka en mer eller mindre
boggradig anami var det enda, eller atminstone det for-
namsta lidandet. Men afven de elakartade formerna af
anami forekomma icke sallsynt. Ibland de ungefar 1,600
patienter, bvilka sedan borjan af 1878, da jag ofvertog led-
ningen af medicinska kliniken i Helsingfors, vardats der-
stades, bar jag varit i tillfalle att, utom atskilliga andra
ganska svara idiopatiska aniimier, iakttaga 9 fall, bvilka

RUNEBEKG, OM PEENICIOS ANAMI. 571

utan nagou tvekan maste hiinforas till den perniciosa pro-
gressiva anamien, sadan Biermer uppstalt densamma. Del
ar med anledning af dessa 9 at mig observerade fall, som
jag tager mig friheten anhalla om herrarnas uppmiirksam-
het for nagra anraarkningar rorande den perniciosa anamiens
allmanna forlopp och dess forhallaude till andra former af
anami, afvensom for nagra bidrag till dess historik.

Jag vill icke uppehalla mig vid symptomatologien. Den
ar genom de senaste arens rikliga ocli utforliga kasuistik
temligen val och fullstiindigt utredd, och jag har i de af
mig observerade fallen icke funnit nagot i vasentlig grad
afvikande fran foregaende iakttagares uppgifter. Mojligen
kunde anforas den konstanta forekomsten i alia mina fall
af omhet for tryck ofver sternum, hvilken i de till sektion
komna fallen motsvarades af en mer eller mindre betydlig
uppmjukning och rarefiering af den spongiosa substansen.
Men i afseende a sjukdomens allmanna forlopp afviker min
erfarenhet i nagon man fran det allmanna forestallnings-
sattet, i synnerhet sadant det efter de tidigare meddelandena
om sjukdomen maste gestalta sig.

Enligt dessa framstod namligen forhallandet sa, som
skulle sjukdomen vanligen efter dess forsta upptradande
oupphorligt skrida framat, tills doden slutligen efter laugre
eller kortare tid afbrot processen. Senare hafva visserligen
allt Here fall blifvit meddelade, hvilka enlisit meddelarenas
uppfattning gatt till full helsa, eller der de enskilda an-
fallen varit afbrutna af kortare eller lixngre mcllantider,
under hvilka en vasentlig forbattring af tillstandet egt rum.
Men s^dana fall synas dock allt fortfarande betraktas mera
s^som undantag fr^u den allmanna regeln. I de fall jag
varit i tillfalle att iakttaga, har deremot ett dylikt diskon-
tinuerligt forlopp varit rcgelii. DA, detta forhallandc icke
iir utan sin betydelse i fraga om sjukdomens natur och dess
stiillning till andra former af aniimi, skulle det ma hiinda
vara af vigt att nagot mera i dctalj redogora for de enskilda
fallen i detta afseende. Men da jag icke hiir vagar upptaga
tiden med ni\gra detaljeradc sjukdomshistoricr, anhaller jag
att cndast fi\ meddcla nAgra sammanfattnndc uppgifter.

572 AFDELNINGEN FOR ANATOMI OCH FYSIOLOGI.

Uti alia de af mig observerade 9 fallen, ma handa med
undantag af ett enda, liar sjukdomen utveckiat sig pa basen
af en laugvarig foregaende sjuklighet och klenhet, skrofulos
i barndomen, anamiska tillstand och allman svagbet allt
fran yngre ar o. s. v.

Uti intet bar doden foljt redan under det forsta an-
fallet. Detta bar tvart om o-att till lemforelsevis o-anska god
belsa, och samraa bar forhallandet vanligen varit med flere
pafoljande anfall, ehuru tillfrisknandet visserligen for hvarje
o-ano- tyckes hafva blifvit mindre fuUstandio-t.

Uti fern af dessa 9 fall har dodlig utgang intraffat och
sektion blifvit gjord. En afied uti en abdominal tyfus, i
hvilken ban insjuknat under en period af relativ belsa, ef-
ter det ban med ett ars mellantid p'enomo-att tvennc anfall,
bvaraf det senare observerats pa kliniken. En afied efter
att under loppet af ungefiir tre ar, med allt kortare mellan-
tid er af belsa, hafva genomgatt fem anfall, bvilka alia blif-
vit observerade pa kliniken, De trenue ofriga till dod gangna
fallen hafva varit intagna pa sjukhuset endast under det
sista aufallet, men deras egna uppgifter lemna icke nagot
tvifvel om, att likartade anfall afven hos dem foregatt det
slutliga, till dod ledande.

Utaf de fyra qvarlefvande aro for det narvarande tvenne
intagna pa sjukhuset; den ene i sitt andra anfall, upptrii-
dande ett ar efter det forsta, den andra i sitt tredje hvil-
ket upptradt nara fyra ar efter det forsta. En tredje be-
finner sig for tillfallet i en period af relativ belsa, efter det
hon under loppet af IV2 ar genomgatt tvenne anfall. Dessa
trenne hafva under alia sina anfall varit intagna pa sjuk-
huset. Det later sig naturligtvis icke med nagon visshet
sagas hurudan utgangen skall blifva i dessa fall, men pa
grund af deras hittills varande forlopp och hvad jag i an-
dra fall sett, ar jag ofvertygad om, att de inom kortare eller
langre tid skola duka under for sin sjukdom.

En patient har, efter det ban fran kliniken utskrefs
sasom forbattrad, undandragit sig min vidare observation.

Forbattringen har i allmanhet hvarje gang fortskridit
mycket raskt, sedan den en gang borjat. Nagot inflytande

RUNEBERG, OM PEENICIOS ANAMI. 573

i detta afseende af de terapeutiska iiigreppen har jag icke
kunnat konstatera. Tillstandet har till en borjan haliit sig
oforandradt eller forsamrats, under all slags behandliug,
och forbattrin^en bar infunnit sig an under en bebandlins^s-
metod iin under en annan, synbarligen oberoende af terapien.

Pa grund af hvad jag salunda haft aran anfora, maste
jag derfore anse, att ett dylikt diskontinuerligt, genom mel-
lantider af mer eller mindre fullstandig helsa afbrutet for-
lopp af sjukdomen ar regeln, atminstone bos oss och ma
handa ar detta fallet afven annorstades, om blott uppmiirk-
sambeten fastes haruppa och patienterua icke undandraga
sis: en lano;re tids observation.

I afseende a den perniciosa anamiens natur och dess for-
ballande till andra former af anami, iiro asigterna iinnu mycket
delade. Foga torde dock nagon, som varit i tillfalle att iakt-
taga ett nagot storre antal fall af denna sjukdom, vilja be-
strida, att den upptrader med en sa skarpt utpriiglad och
karakteristisk klinisk sjukdomsbild, som man blott kan onska
det. Den egendomliga, vaxlika, ofta nagot i gult eller gront
stotande fargen pa hud och synliga slemhinnor, de lindriga,
men utbredda oedemen, den ytterliga kraftlosheten och utmatt-
nino'en, de svara disrestionsstorino-arna, den markerade om-
heten ofver sternum, temperaturstegringen. symptomen af
fettdegeneration af hjertat, benagenheten for bloduingar fn\n
slemhinnor, hud och retina, den Ijusa, vattenaktigabloddroppe,
som framqvaller vid instick i huden, allt detta vid vanligen
val bibehallen fettviif och franvaron af hvarje tecken till va-
sentligare organstoring, bilda en sa cgeudomlig symptomkom-
plex, att den viil, iifven utan blodkulcrakning, knappast uii-
Sfonsin kan misstydas eller gifva auledning till forvexlingar,
sedan uppmiirksamlieten en gilng blifvit fastad pi\ densamma,

Iliirtill kommer iinnu, att i flertalct fall bcstiimda ana-
tomiska forilndringar antriiifas. Fettdegeneration af hjertat
och de fiuarc kiirlen, rctinalblodningar och andra hasmorr-
hagier i slemhinnor och serosa membraner, den gula ben-
miirgens forvandling till en rod, los, ccllrik massa, den for-
andring af de ruda blodkroppornas form och storlek, som
man beniimnt poikilocythos och mikrocythiimi, snknas en-

574 AFDELNINGEN FOR ANATOMI OCH FYSIOLOGI.

dast i imdau tags fall ocli bidraga, der de forekomma, att gifva
sjukdomeu en egenartad karakter. Det synes derfore under
sadana omstandigheter vara fnllt beriittigadt att uppstalla
den perniciosa anamien sasom en sjukdom sui generis, en
val becrransad och val karakteriserad siukdomsform.

Men forhallandet cvestaltar sio- dock naofot annorlunda

O CO

vid en narmare skarskadning af symptomen. Det kan val,
efter de senare arens nndersokninsfar, icke numera betvifias.
att alia de symptom, som tillkomma den perniciosa anamien
— sa val de kliniska som de anatomiska — bora betraktas
sasom foljder af anamien, eller rattare af bristen pa hamo-
oiobin, utan afseende pa de orsaker som framkallat denna
liamooiobinbrist. Om anamien. sasom vid den orenuina clilo-
rosen, uppstatt i foljd af de till sin natur ganska litet be-
kanta storino-ar i organismens nutritionsforballanden, som vid
iitvecklingsaren ocli puberteten gora sig gallande, eller om
den framkallats genom direkt blodforlust, sasom vid sva-
rare puerperalblodningar, vid den bekanta af anchylosto-
mum duodenale orsakade anamien och vid den pa experi-
raentel vag astadkomna, om den foranledts genom kosum-
tion af nntritionsmaterial, sasom vid maligna tumorer, albu-
minurier, kroniska diarrheer, langvariga vargorningar o. s. v.,
eller om den, sasom vid de sa kallade rent idiopatiska ana-
mierna, avagabringas genom orsaker, som annu belt och
ballet undandraga sig var iakttagelse, i livarje fall blir dock
resultatet detsamma. Sa snart anamien, eller rattare hamo-
globinbristen, natt en viss hogre grad af utveckling, upp-
trader fettdeoreneration af hiertat och karlen samt den huf-
vudsakligen hiiruppa beroend^ dispositionen for blodningai-,
vidare forvandlino-en af benmiiro^en, af blodkulornas form
och storlek, temperaturstegringen, digestionsstoringarna o.
s, v., oafsedt hvilka orsaker som framkallat den primara ana-
mien. Nagra egna, endast den perniciosa anamien tillkom-
mande symptom kiinner man ej, lika litet som man vet af
nagra anatomiska forandringar, hvilka kunde uppfattas sa-
som orsaker till densamma.

Ehuru den perniciosa anamien salunda i typiska fall,
sasom jag forut antydt, upptriider med en siirdeles karak-

RUNEBERG, OM PERNICIOS ANAMI. 575

teristisk sjukdomsbild, ar den derfore likval ingalunda skarpt
afgransad frau andra former af aniimi. Anda fran de liit-
taste anamiska tillstand, anda till de svaraste, i ordets fuUa
betydelse progressiva perniciosa anamier forefinnes en oaf-
bruten serie af ofvero-ano-sformer, och o-ransen, der man vill
lata den perniciosa anamien taga sin borjan, beror derfore i
viss grad pa ett godtycke. Att betrakta den perniciosa ana-
mien sasom en fran andra anamier afskild, i strano- meningr

DO

egenartad sjukdom, torde salunda icke vara berattigadt. Den
kan framkallas af en manfjd olikartade orsaker, och den bar
icke ntlgra egendomliga, den ensamt tillkommande symptom.

Jag kan salunda icke tillerkanna den sa kallade perni-
ciosa progressiva anamien betydelsen af en egen sjelfstandig
sjukdom, hvarken i afseende a dess symptomatologi eller i
afseende i\ dess a2tiolos:i. sa vidt namlio-en de tillfalliga fram-
kallande orsakerua komma i fraga. Men det iir uppenbar-
ligen icke allenast dessa tillfiilliga orsaker, som spela en
rol i den perniciosa anixmiens a^tiologi. Sa vidt jag kan doma
af min egen erfarenhet, synes den perniciosa anamien, S,t-
minstone i de allra fiesta fall, komma till utveckling pa
grunden af en egenartad individuel predisposition, och
detta iir fallet afven der, hvarest de tillfalliga, framkallande
orsakerna tydligare triida i dagen. Den ar salunda i viss
mening af idiopatisk natur, och det ar i detta afseende man
kan tala om en egen sjelfstandig stallning for den perni-
ciosa anamien gentemot de rent symptomatiska formerna af
aniimi. Do tillfixllif^a orsakerna i och for sio;, mil hiinda mcd
undantag af ofta iipprepade direkta blodforluster, iiro icke
tillriickliga att framkalla den perniciosa aniimien der, hvarest
denna, till sin natur visserligen iinnu mycket dunkla, indi-
viduella predisposition icke forefinnes.

Man ser ju visserligen ofta, att en ncfrit, en tuberkulos,
en kronisk diarrhe, ett karcinom o. s. v. leda till dod 2:e-
nom kraftuttomning och under utveckling af ett aniimiskt
tillstand. Men det iir cndast i siillsynta undantagsfall, som
donna aniimi nar den utveckling, att de karakteristiska kli-
niska symptomen af en pcrnicir)s aniimi komma till stt\nd.
Och detta iir ingalunda siirskildt fallet der, hvarest den pri-

57(3 AFDELNINGEN FOE ANATOMI OCH FYSIOLOGI.

mara sjukdomen natt nagon synnerligeu hog grad af ut-
veckling. Jag liar sett ett ganska stort antal patienter med
ftisiska processer i lungorna, men ingen af dem liar erbju-
dit syniptomen af en pernicios aniimi utom en. Hos denna
ena forefans dock icke annat an uagra sma, niistan lielt
och hallet intorkade, ostiga liardar och arrbildningar i ena
lungspetseii, under det fettviifven var val utvecklad, ocli
inga symptom fran lungorna under lifstiden gjorde sig giil-
lande. Jao; liar sett mans^a fall af nefriter med ofta nog;

Co o

betydligt utvecklad anami, men de karakteristiska symp-
tomen af en pernicios anami liar jag icke funnit vidare an
i ett, der symptom en af iiefrit voro hogst ringa, och der
efter doden en knappt miirkbar granulation och bindvafs-
forokning i njurarna forefans. Vid maligna tumorer, lang-
variga vargorningar och ofriga konsumtionssjukdomar liar
jag for min del aldrig sett den kliniska bilden af en per-
nicios anami. Hvad ater kroniska diarrheer betraffar, ar det
svart att i livarje fall afgora, om den diarrhe. hvilken ofta
inleder och atfoljer anfallen af pernicios anami, iir att be-
trakta sasom ett symptom af denna eller sasom en fram-
kallande orsak.

Det ar derfore uppenbarligen oberattigadt att vilja fran
den perniciosa aniimien franskilja sadana fall, der nagra or-
ganstoringar tillika forefinnas, om man ocksa maste antaga,
att dessa i sin man medverkat till uppkomsten af anamien.
Afven i dessa erfordras forvisso likasom i de sa kallade
rent idiopatiska, der den framkallande orsaken ar af mera
dunkel art, nagot annat utom den tillfalliga organsjukdomen.
Har befinna vi oss visserligen pa ett mycket dunkelt och
outredt omrade. Men jag tror knappast, att vi gora oss
skyldiga till nagot misstag, om vi i flertalet fall soka denna
grundorsak uti en medfodd, eller tidigt uppkommen, brist-
fallig utveckling af organismen, sarskildt af cirkulations-
apparaten. Det ar hos dessa kleiit utvecklade individer,
som under utvecklingsaren och puberteten den genuina clilo-
rosen sa ofta kommer till stand, och det ar hos dem, som
afven den perniciosa anamien uppstar, i foljd af anamiserande
moment af mer eller mindre bekant art. Hvaruti denna

RUNEBERG, OM PERNICIOS ANAMI. 577

klena utveckling egentligen bestar, ar visserligen annu na-
stan belt ocli hallet okiiDdt. Den af Virchow uppvisade
raedfodda trangheten och bristfalliga utveckliug af karlsy-
stemet vid manga fall af chloros iir niira nog den enda kiinda
omstandighet, som kastar nagot Ijus pa dessa forhallanden.
Men att en dylik individuel predisposition spelar en vigtig
rol vid den perniciosa anamiens uppkomst, derora kan jag for
rain del icke hysa nagot tvifvel. Atminstone liar den i de
af mig observerade fallen, narapa i alia, pa ett myeket fram-
staende siitt gjort sig giillande. Att dock en pernicios anami
stundom kan upptrada bos personer, der denna medfodda,
eller fran barndomen bestaende predisposition icke fore-
finnes, vill jag ingalunda bestrida. Sadant ar ju afven for-
ballandet vid andra sjukdomar, der en analog predisposi-
tion iippenbarligen spelar en stor rol, sasom t. ex. vid tu-
berkulosen.

Pa grand af hvad jag salunda baft iiran anfora skulle
jag vilja sammanfatta rain uppfattning af den perniciosa,
eller sora den ma banda bellre kunde benaranas den ma-
ligna, anamien pa foljande satt.

Den perniciosa anamien ntgor icke nagon egen sjelf-
stiindig sjukdom, men val en karakteristisk sjukdomsbild,
skild endast genora symptomens intensitet fran andra for-
mer af anami, sasom den genuina utvecklingschlorosen, den
rent symptomatiska anamien o. s. v.

Den framkallas genom en mangd olikartade, mcr eller
mindre kiinda aniiraiserande orsaker ocb ixv sk till vida att
betraktas som symptomatisk, raen vauligen pi\ griind af en
individuel predisposition ocb friln denna synpunkt af idio-
patisk natiir.

For att bcgriinsa sjukdomens omri\de bor dcrfore af-
sccnde fiistas endast vid den kliniska sjukdomsbildcn ocb
icke vid den omstiindigbet, om i dct cnskilda iallct de symp-
tomatiska eller de idiopatiska momenten triida klararc i
(bagen.

Den iir of'vcr bufvud af malign natur cell lorloper van-
ligcn till dod, cbuni i dc fiesta fall furst cftcr upprcpade
12:te Skand'inavlxha yatur/orskaremofct. Si

578 AFDELNINGEN FOR ANATOMI OCH FYSIOLOGI.

anfall med mellanliggande perioder af mer eller mindre
fullstandig forbattring.

Jag anballer slutligen annu om en stunds benagen upp-
raarksamhet for nagra anmarkningar rorande sjukdomens
historik.

Det synes forvanande, att en sa karakteristisk och i
ogonen fallande sjukdomsbild skulle undgatt iippmarksam-
heten anda till senaste tider, ocli man bar till ocb med
velat deraf draga den slutsats, att sjukdomen skulle forst
nyligen bafva npptradt, atminstone i nagon allmannare iit-
bredning. I sjelfva verket forballer det sig dock icke sa.
Den bar blifvit observerad ocb noggrant beskrifven redan
fran slutet af forra ocb borjan af innevaraude arbundrade,
ocb kiinnedomen om densamma var mycket allmannare samt
iippfattningen riktigare an under en senare tid.

Det vore liitt att anfora en miingd beskrifningar ofver
enskilda fall ocb ofver sjukdomen i allmanbet ur journaler
ocb bandbocker fran denna tid, men jag vagar icke nu inga
i nagra vidlyftigare detaljer. Jag ber endast att sarskildt
fa fasta uppmarksambeten vid den af Hoffinger observerade
anamien uti kolbergverken vid Cbemnitz, afvensom i synner-
bet vid de af Halle i Coryisarts Journal de Med. Cbir. et
Pbarm., Tom IX an XIII, noggrant beskrifna, mangtaliga fal-
len af en vid kolbergverken i Anzin upptradande svarartad
anami, bvilken tydligen maste betraktas sasom en, efter var
nomenklatur, pernicios anami.

I synnerbet engelska ocb franska liandbocker fran for-
sta balften af innevarande arbundrade gifva ofta en fram-
stallning af sjukdomen, som lemnar foga ofrigt att onska.
Jag tillater mig att sasom exempel barpa nagot utforligare
redogora for den framstallning af sjukdomen, som forekom-
mer i John Mason Good's »Study of medicine», fjerde np]>
lagan utgifven af Samuel Cooper 1829.

Good beskrifver nnder sjukdomsgenus Marasmus fol-
jande 5 skilda arter: 1) Marasmus atrofia (atropby), 2) Ma-
rasmus anbajmia (exsangvinity), 3) Marasmus climactericus
(decay of nature), 4) ]\larasmus tabes (decline) ocb 5) Ma-
rasmus pbtisis (consumption). For den andra i ordningen,

RUNEBEEG, OM PEENICIOS AXAMI. 579

Marasmus anlioainia, anges foljande diagnos: Ansigte, lappar
och alimanna kroppsytan spoklikt blck, pulsen snabb och
svag, aptiten nedsatt, uttomDingarna oregelbundna, morka
och illaluktande, stundom atfoljda af sviira kDipniugar, matt-
bet och aftvniiiix vtterli2;».

I den ntforligare beskrifningen yttrar ban sederinera:
»Den raest sbiende egendomlisfbeten vid denna siukdom iir,
att blodlosheten i buden noo-o-rant motsvaras af den i dc
inre orsfanen : eftersom dissektionerna bafva ntvisat, att de
storsta ocb djupast beliigna karl iiro niistan lika tomma pa
blod, som de i buden. Det iir genom denna spoklika blek-
bet i bela det yttre, sasom ett direkt uttryck af samma be-
skaiFenhet i det inre, som denna sjukdom bufvudsakligen
skiljcr sig fran atrofi i foljd af brist, af saftforlust eller af
svacfbet, bvilka utofora de skilda modifikationerna af det fore-
gaende species». Efter att derpa bafva framballit, att sjuk-
dom en blifvit beskrifven redan af aldre forfattare, eburu
den blifvit sammanblandad med andra, siiger ban: »Pa dc
senare aren bar emellertid nagot mera Ijus blifvit kastadt
pa denna bogst utomordentliga sjukdom, samt siirskildt mera
uoggranna beskrifningar blifvit lemnade af allvarliga for-
fattare ocb i synnerbet af prof. Halle i Paris ocb dr Combe
i Edinburob. Ingentine: kan vara mera olika an sysselsiitt-
nino-ar, vanor ocn lefnadssiitt bos de tva skilda klasser af
individer, som af dem blifvit framdragna sasom exempel af
aniimi. Och dock lomnar den noffiijranna likheten, ia, om
man undantagcr tillfilUiga omstandigbetcr, den fullkomliga
ofvercnsstammelsen af symptomen under sii olika yttre for-
hallanden, ett fullgiltigt bcvis pa sjukdomens indcntitet.

Dr Combes fall iir ett exempel pil ett rent idiopatiskt
och ett af dem, som fuUkomligast iiro fria fran utifrtin in-
verkandc omstiindiubctcr. Paticntcn var af 47 ars illdcr,
fcidd i landet och hade for det mesta sysslat med iikerbruk;
ban var gift, men utan barn, liadc fort ett regelbundct och
mattligt lif, bade njutit af god helsa allt ifriln sin barndom
ocli hade aldrig latit sh\ ilder. Vid den tid, da ban sokte
rad hos dr Combe, hade ban kiint sig illaini\cndc sedan tva
manader cllcr nAffot mer. Hun klacrado forniimlif^ast ofver

580 AFDELNINGEN f6r ANATOMI OCH FYSIOLOGI.

kraftloshet, liufvudviirk och en sjukllg ansigtsfarg. »Jag
}iapnade», sager dr Combe, »ofver bans egendomliga utseende.
Han liknade fullkomligt en person, som just uppvaknar fran
en attack af synkope. Hans ansigte, lappar och huden of-
ver hela kroppen var af dodlikt blek farg, ogonens albu-
Cfinea blaaktio;, bans rorelser och tal voro kraftlosa: ban
klagade mycket ofver svagbet; bans respiration, lugn da ban
var i stillbet, blef paskyndad vid minsta rorelse; pulsen 80
slag, svag; tungan belagd, torr; inre delarna af lapparna,
och svalget nara pa lika farglosa som den yttrc buden».
Hans tarmverksambet var mycket oregelbunden, vanligen
los; afforingarna morka, illaluktande, urin ymnig ocb Ijus;
forminskad aptit ocb slutligen tillbakavisande af bvarje slags
foda; iballande torst; ingen smarta eller bestiimbar anato-
misk storing, som kunde banforas till nagot visst organ.

Dessa symptom fortforo med foga vexlingar i tre ma-
nader, med undantag af att nagon forbiittring for en kort
tid visade sig. Men i det bela taget skred sjukdomen dock
framat. Den svaga pulsen var lattretlig, bvarje anstrangning
framkallade en ymnig transpiration. Venerna pa armen ocb
balseu kunde kiinnas, men nc\gon farg af blodet syntes icke
genom buden. En tid misstankte man nagon affektion af
lefvern, en aunan tid ater, pa grund af torsten ocb den
ymniga urinen, en paruria mellita; men dessa tecken voro icke
konstanta. Tonika gjorde icke nagon nytta, icke beller en
sjoresa som forsoktes, lika litet som begagnandet af en jern-
kalla. Han blef smaningom allt svagare ocb fortfor att af-
magra, men, i likbet med den bedragliga fortrostan vid en
pbtisis, boll sig bans lynne till storsta delen icke synnerligen
nedtryckt, ocb ban blickade standigt framat mot ett snabbt
tillfrisknande. Mellertid forsamrades alia symptomen, ocb
bans lynne sjonk synbarligen under trycket af dem. Vid
pass sex manader efter det ban sokt bjelp for sitt lidande,
tillkomx till de ofver ansigte ocb ofre extremiteter utbredda
oedemen tydliga tecken af utgjutniug i brostbalan, ocb ban
afied med alia symptom af en bydrotorax.

Liket undersoktes trettiosex timmar efter doden; den
vaxlika blekbeten af buden qvarstod oforiindrad; den sub-

RUNEBERG, OM PERNICIOS ANAMI. 581

kutaua fettviifven forefaiis i ringa miingd och var af blek-
gul fiirg samt halffljtande. Icke en droppe blod utflot vid
genomsnitt af liufvudsvaien. Dura mater var blek, fore-
tedde fa karl och dcssa tomma; pia mater likaledes blek,
dess blodkiirl innehoUo blekt serum ocli en betydlig miingd
luft; sidoblodledarena mattiigt fylda med blek flytande blod;
basalartererna tomma. Hjernsubstansen var mjuk och gro-
tig, med myckct fa karl: lungorna voro blekgra, utan na-
gra teckeu af blodhypostaser. Hjertat var, da man skar i
det, af blek faro- och fars^ade icke en liuneduk, som o-neds
deremot; det sag ut som kott, hvilket flere dagar macerats
i vatten. Hoo:ra ventrikeln inneholl ett blekt koao-ulum ;
venstra sidan var belt och ballet torn. Coronarartererna
friska. Aortas inre hinna hade i en utstracknins: af nasfra
turn en svag rod farg, utan nagon svullnad eller ossifika-
tion; valvlerna voro friska. En betydlig mangd vatska mel-
lan bukens inelfvor. Lefvern var af vanlio; storlek och be-
skaffenhet, men af Ijusbrun farg; intet blod framkom vid
snitt i densamma. Mjelten var det cnda organ, som hade
sin vanliga farg, den var mycket mjuk och dessa massa rann
ut som fran en pase, da den trycktes; njurarna voro niira
pa blodtomma; pankreas af en blek rodlett farg. Ventrikel
och tarmar fullkomligt friska, tunna, genomskinliga icke
uppvisande nagra blodkarl. Muskelsubstanscn var ofverallt
i kroppen, lika som i hjertat, myckct blek, och utgot intet
blod, utan endast blekt serum, da man skar i den. Arte-
rerna voro alia tomma och pa sarama siltt iifven jugular-,
humeral- och femoralvenerna. Med undantae: af de laterala
sinus i dura mater forefans niWon miirkbar mancd blod en-
(last i undre halvenen till bifurkation.»

Mason Good lemnar hiirefter en utforlioare redofrorelse
for de af Halle bcskrifna fallen af aniimi i Anzin, hvilka
han med riitta anser vara af alldcles samma natur som det
CoMBE'ska fallet, ehuru de yttre omstiindigheterna, under
hvilka do uppkommo, voro af olika art, samt framstilllor hiir-
efter sina iisigtcr om sjukdomens natur. Han sokcu' for-
niimsta orsaken till densamma i en stord rcsorptionsprocess
i tarmkanalen.

582 AFDELNINGEN FOR ANATOMI OCH FYSIOLOGI.

Mason Goods framstallning lemnar salunda ganska litet
ofrigt att onska och ma tjena som ett bevis pa, med huru
litet skal man kan betrakta densamma som en ny eller ny-
upptiickt sjukdom.

Bland de manga likartade, om ock mindre fullstaudiga
beskrifnins^r. som ur den aldre literaturen knnde anforas,
vill jag denna gang omnamna endast ett fall nr den nor-
diska literaturen, som liar sitt intresse derigenom, att det
utvisar, hurusom denna sjukdom, redan langt fore dess upp-
tackt genom Biermee, varit iakttagen iifven hos oss, och pa
den tiden icke betraktats sasom nagot utomordentligt, om
ocksa sasom nag'ot ovanliot.

Uti en redocrorelse fran medicinska kliniken i Helsins:-
fors for ar 1845, inford i Finska lakaresiillskapets handlingar
tredje bandet, beskrifver prof. Ilmoni, sid. 295, ett fall med
foljaude ord:

»Nast efter det nu anforda anser jag mig bora korteligen
omtala ett feberfall, som synts mig, ehuru visserligen icke
nagonting uytt, dock individuelt ega nagot '.slags mark-
viirdigbet.

En ung man, studerande, af narmast lymfatisk, venos
konstitution, hade, efter en tid bortat foregangna hasmor-
rhoidala och andra abdominela oordningar, genom stark for-
kylning adragit sig en lentescerande, remittent feber, hvil-
ken utmarkte sig medelst freqvent, liten puis, trog stolgang,
biliosa symptomer, stinkande andedriigt, tata, ehuru sma
blodningar ur gingiverna, losa tander, blek munslemhinna,
stor matthet, starka chlorosljud i carotiderna, iifvensom blas-
balgljud i det temligen starkt anslaende hjertat, hvilket sist-
namnda gaf anledning att misstilnka ett organiskt hjertfel.
Under detta febriciterande var behandlin2:en forst en lin-
drigt antiflogistisk tempererande, sedermera mest mineral-
syror, chlorvatten, kamfer o. s. v., tills patienten omsider
efter 8 veckor sjukdom afled. Den snart derpa anstalda
nekroskopien rojde foljande: En ovanlig blekhet hos alia or-
ganiska vafnader och derjemte dels fuUkomlig blodtomhet,
dels ett ytterst fortunnadt och vattenaktigt blod; inga or-
ganiska afvikelser hos hjertat, endast aortae inre yta vid

EUNEBERG, OM PERNICIOS ANAMl. 583

dess mynning, afvensom dess semilunara valvler, striifva
o'enom sma dera bildade excrescenser: mesenterialkortlarna
mycket iippdrifna, mjuka, melanotiskt svartbla o. s. v. Dh
patienten forut icke varit annorlunda sjuk, iin att ban pla-
gats af mask, och sederraera ha^morrhoider, sa blir denna,
af en stark forkylnino- eo;entlio:en framkallade feber till
sin upprinnelsegrund endast ur kroppskonstitutioneus nr-
spruno-liora eo:enhet forklarlifr ocb ar anmilrknino-svard sasom
ett exempel af den akuta formen af oligocytbilrai eller, sa-
som man kunde kalla den, febris aniimica eller liydramica.
— Egentligen skorbutisk var grundkarakteren ock ej, ehuru
sa kunde synas».

Det anforda torde redan tillracklio;t visa, att kannedo-
men om den perniciosa anamien under forra halften af detta
arhundrade icke var sa alldeles ofullstiindig. Senare hade
dock kiinnedomeu om en febril, till dod gaende idiopatisk
anami sa temlio-en forsvunnit ur det allmanna medvetandet.
sa att t. ex. Niemeyer i sin allmiint kanda liirobok belt kate-
goriskt kunde forklara, att uppgifterna om en dylik endast
berodde pa en felaktig diagnos. Och om denna uppfattning
voro manga, ma hiinda de fiesta klinikcr pa den tiden bojda
att forena sig. Biermers fortjenst ar derfore icke ringa, om
ocksa, sasom niimnt, ban ingalunda kan betraktas sasom sjuk-
domens upptiickare eller forste beskrifvare.

Idet Ordforercn (Professor Panum) uu erkl?erede den
anatomisk-fysiologiske Afdelings Moder for sluttede, udtalte
lian sin Glsede over at saa manije 02: saa interessante ]Med-
delclser vare frcmkomno i sammc.

Professor Loven tackade hiirefter k de forsamlades viig-
nar ordforandcn for det siltt, hvarpA han ledt forhandlln-
u'arna.

584

9.

Afdelningen

for

antropologi.

Ordforande: Professor Xordenskiold.

vice Ordforande: Kaptenlojtnant Fries,

Riksantiqvarien Hildebrand,
Kammarherre Sehested och
Professor PiETZIUS. ''*

Sekreterare: Doktor Hofberg,

Doktor ]\Io:s^TELius och
Doktor Henry Petersen.

Forsta sammankonisten.
Torsdagen den 8 jiili kl. 2-3.

Foredrag hollos af:

Doktor MoNTELius: Om minnen i Nor den fran ar-
hundradena narmast fore Kristi fodelse (se: »K.
Vitterhets, Historie och Antiqvitets-Akaderniens Manadsblad»,
1880 sid. 97 o. folj.).

Kandidat Furst:

Om en ny hallristniDg i Bleking.

Foredrao-anden omtalade, att han for tre veckor sedan
under en resa, som han i autropologiskt syfte gjort i ostra

FURST, EN HALLEISTNING I BLEKING. 585'

Bleking, fick hora af en bonde, att i norra Torrums socken
pa en berMiiill fuunos nao-ra eo'endomliora fiD-urer inhus:2:na
och att de liknade dem, sora finnas pa Hiisthallen i samma
socken. Foredragandeu besokte det uppgifna stallet och
fann en liallristninoj. Den hade triidt i dagen och viickt
uppmiirksamhet derigenom, att man ledt en gangviig tvars
ofver hiillen. Gonom notning hade bergets yta blifvit hvit,
och inhuggningarna, fjlda med jord, aftecknade sig tydligt
pa de stiillen, der slitningen ej gatt allt for djupt. Fore-
draganden visade en afbildning i Vio skala. Teckningen
var utford af lojtnanten vid fortifikationen L. Munthe och
saminanford af honom efter de skisser och matt, som fore-
drajcanden ijiort a fyndorten. Hallristnino;en lio^ger i Tor-
rums socken af Ostra harad pa SvanhaUa egor, norr om
viigen mellan Brunakramala och Konungshamn, ej hangt fran
kusten. Den bestar af sex stycken fartyg med kolarna viinda
at olika halL I det enas forstaf star en man med hojd yxa
och framfor honom en fisjur med en nedfald skold. Dess-
utom finnas tveune djurbilder och en del andra figurer.
Foredragauden gjorde afdelningen uppmarksam pa den egen-
domliga fyndorten, Sveriges sydostligaste horn, och hum
langt denna pLats ligger fran andra fyndorter for hjillrist-
niucrar. — Afbikhiino- och nofi:D:raunare beskrifnins: af hall-
ristningen ar meddelad uti Kgl. Vitterhets, Historic och
Antiqvitets-Akademieus Manadsblad, 1880 sid. 158.

Andra sammaukomsten.
Fretlageu den 9 jiili kl. 2-8.

Foredrag hollos af:

Professor Nordenskiold: Om antropologiska inkt-
tagclser fran Vega-expeditionen.

Professor Retzius: Om tschuktschernas hufvud-
skallar.

586 AFDELNINGEN FOE ANTROPOLOGI.

Tredje sanunankomsten.
Maiitlagen den 12 jiili kl. 2—3.

Doktor Henry Petersen lioll ett foredrag om de sc-
neste Gravfund fra Broncealderen i Danmark. Ho-
vedindholdet af Foredrao-et var folo'eude:

Fundene fra Bronzealdersgravene paa de danske Oer
havde hidtil ikke indeholdt saa velbevarede Klagdnino-sstvk-
ker, at de paa andeu Maade end ved StofFet viste Overens-
stemmelse med Klaededragterne i de bekjendte jydske Grav-
fund. Det var derfor af Interesse, at et sjselandsk Grav-
fund fra Smorumnedre i Nasrheden af Kjobenhavn, der i
Begyndelsen af indevserende Aar indkom til Museet, mellem
andre Tojlevninger havde indeholdt Rester af en halvkugle-
formet ulden Hue af den selv samme ejendommeligt for-
arbejdede Art, sora forst fremkom i Trindhoj-Fundet ved
Kolding, og hvortil man senere fandt Mage i Borum-Eshoj
ved Aarhus. — Oo-saa i en anden Henseeude. nemlio^ hvad
Begravelsesmaaden angaar, have de seneste Fund knyttet
Bronzealdersfundene i det ostlig;e Danmark naermere til
dem fra den vestlio:e Del af Rio;et. Ved en Ud^ravning-
for Museet af en Hoj paa Vejleby Mark, N.V, for Roskilde
i Begyndelsen af afvigte Maj havde Dr H. P. truifet et
Bronzealderslig i en Kiste dannet af en udhulet Egestamme,
og nogen Tid efter var en anden ganske lignende Grav
bleven konstateret ved en af Dr S. Muller foretagen Un-
dersogelse i en Hoj paa Olby Mark ved Kjoge. Tidligere
kjendtes i Danmark med Sikkerhed kun fra den jydske
Halvo Grave med ubra3ndte Lig i udhulede Trasstammer
og i et forholdsvist saa stort Autal, at det kunde synes,
som om en slig Gravskik havde vasret ejendommelig for
deune Landsdel.

Foredraofsholderen o-av dernsest en Udsio-t over nosle
af ham i Forenins; med Kammerherre Sehested undersoQ-te
Bronzealderss'rave med ubrjendte Lio- alle hidrorende fra
den af Kammerherre Sehested i haus Vcerk »Fortidsminder

PETERSEN, GRAVFDXD FEA BRONCEALDEREN. 587

oo' Oldsacrer fra Eo-nen omkrino- Broholra)) beskrevne Kva-

n o c c

dratmil af Fyen. Disse Fund udmserkede sig ikke blot ved
Ligenes rige Udstyr, men saerlig ved nye Oplysninger om
forskjellige Smykkegjenstandes Brug. Som »Smykkegjen-
stande» konstateredes de store flade Tutuli, der tidligere
almindeligt have vasret antagne for »Skjoldplader». De havde
tydeligt vgeret befasstede paa Toj og efter overensstemmende
Fund haft Plads midt paa Underlivet, maaske fsestede paa
et bredt Btelte. — Sserligt overraskende var Fundet af et
af de saakaldte »Diademer» liggende ikke som Pandesmykke
men i omvendt Stilling som Halssmykke. »Diademer» vare
ikke for fundne ved no2:en svstematisk Udo-ravnine:, oo; Be-
nsevnelsen »Diadem» paa denne Art Smykkegjenstande var
kun efter deres Form laant fra klassiske Oldsager. Det laa
som Halssmykke ved et Skelet, der havde vaeret rigt prydet
med andre Smykker af Bronze: et Armbaand paa hver Un-
derarm, Spiralringe paa to Fingre af hver Haand. En Fi-
bulas Beliggenhcd ved Hovedet tydede ligesom i en anden
Grav hen paa, at Liget havde baaret et Torklcede om Ho-
vedet. Paa Underlivet laa en stor flad Tutulus med to smaa
Tutuli symmetrisk til hver Side o^' derover (saaledes at den
kunde antages nedstukken i et Baslte) en Dolk i Skede
med Bronzeknap til Foestet.

Dette Fund blev ikke strax, hvad Opfattelsen af »Dia-
dem» som Halssmykke angik, af andre Arkaeologer anerkjendt
at have nogen almindeiig Betydning, men hurtigere end
ventet kom i de allersldste Dage for Naturforskermodet et
sjajlaudsk Fund til at stotte det fyenske Funds Vidnesbyrd,
nemlig Fundet i den omtalte udhulede Egcstamme ved Olby.
Overensstemmelsen mellem dette oo* Gravenc vod Broholm
var i mange andre Enkelthedcr af Interesse: ogsaa i Olby-
Graven fandtes en stor flad Tutuhis liggende med mindre
Tutuli ved Sideu \imiddelbart paa Tojrestcr og pau samma
Iliads af Lcgemet som i de fyenske Grave. Derover laa,
som i den sa^rlig omtalte af disse, en Bronzcdolk i Skede.

I (let jydskc Egekistefund fra Bonim 7*]shoj fandtes, lige-
som i hine, forudcn Ringsmykkcr, en stor og et Par mindre
Hade Tutuli samt en Bronzcdolk. Ikke blot Khedniuijsstvk-

588 AFDELNINGEN FOR AXTROPOLOGI.

kerne men tillige det velbevarede Skelets Bygning beviste,
at Graven var en Kvindeojrav. Med denne Grav som Ud-
gangspunkt paaviste Dr. H. P., at man ogsaa maatte antage
de omtalte fyenske og sjaelandske Grave for Kvindegrave.
For Erkjendelsen af den nationale Bronzealder var en saa
stor Overensstemmelse mellem jjdske, fyenske og sjcelandske
Gravfimd sammenlioldte med Fundene Syd for Ostersoen
af meoren Betydnino'.

'D^- ^^v^^^^c

Doktor MoNTELius boll derefter ett foredrag om : Ny-
funna minnen af germane r i norra Italien, hvarpa

Kammarherre Sehested, boll foredrag:

Om Brus: af Stenredskaber.

Paa VaBggen der ses to skasftede Skrabere, bragte bertil
fra Tscbutscberlandet af Vega-Expeditionen. Om dette Red-
skab berettede Friberre Nokdenskiold i sit interessante
Foredrao; ber i Fredao-s, at Tscbutscberne anvendte det
ved Garvning af Skind, og at de gjorde en overordenlig
staerk Anvendelse deraf, bvilket vilde forstaas, naar man be-
tsenkte den store Betydning, Skind bar for et Folk, der
lever i den Tilstand som Tscbutscberne — saa at sige en
Stenaldertilstand — ; der drive deres Skindberedning til en
saadan Fuldkommenbed. som det Pero'ament viser, der bsen-
crev ved Siden af Skraberne. Dette foranledisfede mis; til
idag at give nogle nffirmere.Oplysninger om, bvorledes Sten-
redskaber kunne anvendes.

Vi bave bidtil ganske vist bavt den Formodning, at
Skraberne bave vgeret anvendte til at gjore Skindene mere
tjenlige til Brug — deraf Beneevnelsen Skrabere — , men
vi bave nu Visbed derom, og vi se dem skaeftede; idet vi
se det udmasrkede Produkt, forstaa vi bedre den overor-
denlige Maengde, bvori Skraberne forekomme — jeg bar
paa Haivdelen af en svensk Kvadratmil, omkring Brobolm,
samlet over 10,000; de ligge spredte omkring paa Markerne.

SEHESTED, 031 BRUG AF STEKREDSKABER. 589

Jeg vil nil fra et af de simpleste af Stenalderens Red-
skaber gaa over til de slebne Redskaber. Disse, der ud-
mserke sig ved saa fin en Slibning og saa smiikke Former,
maa have vseret benyttede til sa^rlig vigtige Foimaal, kun
maa man taenke sig dera skaeftede.

Jeg vil give et kort Orarids af et Forsog, sora jeg an-
stillede dermed forrige Sommer:

Jeg byggede et Traebus, 7 Alen langt og 6 Alen bredt,
med Siderne bestaaende af Tommerstokke, den ene last
ovenpaa den anden, ganske som man kan se det ude i
Bygderne her eller som Scbweiz's Sennliytter; jeg gav det
Spservagrk og trekked e det med Ror.

Jeg skaeftede nogie af de store smukke, paa alle 4 Si-
der slebne Flintredskaber, som jeg bar kaldt Oxer, ved at
trykke dem fast i et i Skaftet anbragt Hul.

Tommerfolkenes Uvillie mod at skulle bug-cre med en
Sten blev overvunden ved nocrle mindre Prover, dop- var
det ikke uden stor Betaenkeligbed, at vi begyndte Fseld-
ninfjen af Traeerne i Skoven. Til vor Overraskelse ""ik denne
saa let fra Haanden, at 2 Mand fa^ldede 53 Traeer — det
var Gran — i 10 Timer. Oxerne, der brugtes med den
Here Tusinde Aar gamle Eg, vare derefter saa ubeskadigede,
at det ikke kunde ses, navnlig paa den ene af dem, at de
bavde vaeret bru2:te. To andre Oxer, som bleve brufjte
skjodeslost til at bugge Knaster af med, bcskadigedes ved
at der, fra Eggen af, sprang Skaller opad Siderne. Paa Bygge-
pladsen viste Flintoxen sig brugelig til alt forcfaldende Ar-
bejde, navnlig gik Slingningen — Tilbugningen af Tom-
merstokkcnes Sider — godt fra Haanden. Tommerstokkeno
ksemmedes i hinanden ved Hjornerne ved at indhugge For-
dybningcr i dem paa begge Sider, saa at de kunde passe
nod i liinanden. Dette var et betydeligt Arbejde, som ud-
fortes fornemlig mod Ilulmejslcr, skieftede som Iluggejern.
Til at bugge IluUer i Spaercne for at samle disse med Nag-
ler brugtes Smalmcjsler, skaeftede paa sammc jNIaade. Pynte-
arbejde udfortes med FLiskker, skjcftedc som Spaanknive.
Taget blev beskaaret med Fla3kkcr skaiftcde som Kuive.

590 AFDELNINGEN FOR ANTROPOLOGI.

Til hele Arbejdet briigtes 66 Arbejdsdage. Bettenker
raau, at det var af Folk, der selvfolo-elio- hverken forstaa at
skaefte eller bruge Stenredskaberne paa rette Maade, ser
man let, at Oldtidsfolkene vilde kunne have udfort Arbej-
det meo-et bedre, meo;et lettere 02: i laiip't kortere Tid.

O „ 'CD 00

De Oxer, som fik mindre Beskadigelser under Brugen
paa Byggepladsen, bleve efterhaanden opslebne ; Gnidmser-
ker findes kjendeligt, navnlig ses de fortrinligt paa den
Hulmeisel, sora blev mest bruo:t.

J eg mener med det Forsog, jeg ber kortelig bar skiz-
zeret, at have vist, at Stenalderfolkene have vseret i Stand
til at bjgge sig Traehuse.

Slutligen holl riksantiqvarien Hildebrand foredrag om :
Jernaldern pa Gotland, hvarpa afdelningens forhand-
lino'ar forklarades afslutade.

s

591

10.

Afdelningen

for

medicin och kirurgi.

Ordforande: Professor Hiort.

vice Ordforande: Overlaege Steenberg,

Overlaege Holmer,
Professor Stadfeldt,
Doktor Ki^R,
Professor PiOSSA^'DER,
Professor Ask och
Professor Bruzelius.

Sekreterarc: Doktor Friedenreich,

Doktor Vedeler och
Doktor Warfyinge.

Forsta samraankomsten.
Torsda^'eii den 8 juli kl. 10-12.

Doktor Aberg holl ett foredru";:

Om kroniska brostsj iikdomars, siirskildt lung-
sots, bchandling med utviirtes bruk af vattcn af en
lag temperatnr.

Det tordc viil fd giiUa som ctt onekligt I'aktum, att af
alLi kroniska siukdomar, hvarinod nienskli2:heteu ilr behaf-

592 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIRURGI.

tad, brostsjukdomarna aro de, som skorda det storsta aiitalet
offer. Vid nagot narmare skiirskadande upptackes dock snart,
att denna stora ocli ofvervao-ande dodlighet tillkommer nii-
Stan uteslutaude den sa kallade lungsoten, sa vidt man lika-
som i iildre tider under denna allmiinna och populiira be-
namning sammanfattar sa val den egentliga tuberkulosen som
ock den kroniska pneumonien och vissa former af den kro-
niska bronkiten. Utan att pa nagot det allra minsta vis
forringa vardet af den striinga skilnad, man i njare tider
uppstalt emellan dessa olika slag af lungsot, vill jag blott
i forbigaende anmiirka, att, med nagot undantag for pro-
gnosen, denna indelning synes mig af mindre vigt i rent
praktiskt afseende. Da nu detta foredrag bar ett belt ocb
ballet praktiskt syfte, ocb just det medel, hvarom det egent-
ligen bandlar, (ir for alia de olika formerna af sjukdomen
gemensamt, anser jag mig dess bellre kunna forbiga den
striinga vetenskapliga indelningen efter det olika sattet for
deras uppkomst genom att sammanfora de olika grupperna
ocb bibcballa den gamla generela beniimningen lungsot,
pbtisis pulmonum.

Bade i afseende pa den freqvens, bvarmed den fore-
kommer, som ock derfore, att den allmant betraktas som
obotlig, bar den i alia tider adragit sig patologernas syn-
uerliga uppmiirksambet, ocb det ligger val ingen ofverdrift
i det pastaendet, att omfanget af den litteratur, vetenskapen
besitter med denna sjukdom till foremal, ofverstiger allt,
som afbandlar andra kroniska sjukdomar samfaldt, medan de
medel ocb metoder till dess botande, man foreslagit, varit
nastan utan tal, ocb af de mest olika slag, oftast de most
livarandra motsatta.

Oaktadt dessa omfauo-srika arbeten ocb mano-falden af
terapeutiska bjelpmedel, kan det dock dragas i tvifvel, att
dess mortalitets-procent sedd i stort nagonsin blifvit redu-
cerad; kanske vi bora gora ett undantag i detta pastaende
for en allman bygienisk atgard, da, enligt statistiska upp-
gifter fran England, en omsorgsfull dranering af stadsom-
radet visat ett sadant valsiguelsebringande inflytande.

ABEKG, KRONISKA BRSSTSJUKDOMARS BEHANDLING. 593

Under sadana omstandigheter kan viil min tvekan icke
annat an vara stor ocli mitt hopp om vederborlig uppmark-
samhet ringa vid forordandet af ett nytt sadant boteraedel;
ty anda intill senaste tider har jag svafvat i fullkomlig
okunnighet om, att andra afven med framgang haraf gjort
bruk. Forst efter min bemkomst till faderneslandet har jag
fornummit, att atskilliga forestandare for hydropatiska an-
stalter starkt forordat sin kurmetod afven for lungsigtige.
Min tillfredsstallelse vid denna upptackt har icke varit ringa,
ty harigenom bor val min erhallna erfarenhet befrias fran
faran att bli ansedd som frukten af nagot ensidigt hugskott.
Jag torde i sammanhang harmed fa namna af hvad an-
ledning jag komrait pa den tanken att anvanda isvatten
vid behandlingen af lungsot. Under min vistelse i Afrika
^ren 1846 — 49 adrog jag mig en pernicios frossfeber. Utan
nagon lakare att radfraga och da kinin i standigt stigande
doser val kuperade anfallen och forandrade typen, men
sjukdomen icke dess mindre fortfor i form af ett aftynings-
tillstand, med ytterlig mattighet och kopios nattsvett, be-
slot jag att forsoka kalla ofverskoljningar, som jag sett re-
kommenderade mot frossan i nagra hydropatiska skrifter.
Den hastiga och forvanande verkan, de visade, i att gora
slut pa den besvarliga nattsvetten och i ofrigt aterstalla de
mycket sjunkna krafterna, orsakade pa mig ett intryck, som
jag aldrig sedan kunnat glomma. Vid mitt ar 1855 irakade
brostlidande utgjorde ocksa den alldeles utomordentliga och
mycket tidigt i sjukdomen intradande nattsvetten det mest
framst^ende symptom. Med liflig hagkomst af min forra
erfarenhet, anvande jag nu afrifningar, men mod foga eller
ingen framgang. Jag kiinde icke da, att verksamheten belt
och ballet beror af vattnets li^ga temperatur, och anvande
s§,ledcs vanligen sa kalladt kallt vatten, formodligcn af 14
a 15 grader. Vid min aukomst till Buenos Ayres fortfor
allt jemt pulsi'reqvensen med nattsvett ocli med korta mel-
lantidcr blodhosta, ohuru det allmiinna tillstandet bctydligen
forbiittrats under sjoresan. Jag beslot di\ att ^ter forsoka
anvandandet af vatten, men emcdan detta, for att erhallas
kallt, milste artificiclt afkylas med is, gjordc jag snart den
12:te Skandinaviska Xaturforsharemotet. ob

594 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIRURGI.

erfarenlieten, att verkan af baden var direkt beroende af
det anvanda vattnets laga temperatur, hvilket anvaudt vid
nollpunkten visade en mycket hastig, kraftig ocb valgoraude
verkan. Nastan omedelbart uppborde nattsvetten.

Pa detta vis i dubbelt afseende autodidakt ocb numera
ofvertygad, bvarpa verksambeten bos baden berodde, bor-
jade jag sa smaningom att anvanda dem i min praktik, till
forstone med stor forsigtigbet, da jag icke strax kunde fri-
gora mig sjelf fran allraaut antagna fordomar, ocb blott
smaningom, allt som jag af det uppnadda resultatet erboll
stark uppmuntran, blef jag djerfvare. Jag ofvergaf ocksa
efter band manga forra betankligbeter, da det icke drojde
sardeles lange, innan jag fuUstandigt ofvertygat mig om, att
gangse farbagor for detta medels anvandning voro antingen
alldeles utan grund eller ock ofverdrifna; ocb da forbal-
landena, sardeles den sjukes egen uttryckliga onskan, bar-
till nodgade mig, anvande jag det iifven i de mest fortvif-
lade fall, der intet tal eller det ringaste bopp om forbatt-
ring kunde komma i fraga, endast sasom ett det yppersta
palliativ-medel. Jag torde saledes kunna forsakra, att min
erfarenbet deraf ar temligen vidstrackt, samlad under min
22-ariga verksambet som praktiserande liikare i Buenos Ay-
res. Dessutom bar jag bar bemma i vissa afseenden sokt
att utvidga ocb bestyrka den genom nagra forsok, anstalda
med vederborligt tillstand pa Sabbatsbergs sjukbus; men
dessa kunna icke af skal, bvartill jag framdeles torde fa
aterkomma, anses fullt tillfredsstallande, om man afser att
med dem bevisa, att lungsot, om ej for langt framskriden,
verkligen kan botas, eller dess forlopp sa retarderas, att ej
doden nodvandigt maste blifva utgangen, ocb att vatten af
mycket lag temperatur ar det verksam maste medel, man
barvid kan anvanda. Att denna min fasta ofvertygelse star
i stark strid med den allmanna meningen, maste jag val
antaga, ocb matte detta forballande landa mig till ursakt
for denna langa inledning, men, efter att under min vistelse
i Paris vintern 1879 bafva bort prof. See pa allmiin fore-
lasning forklara lungsot under alia omstandigbeter for ab-
solut obotlig, ocb att foreskriften af ett kallt bad for en

ABERG, KRONISKA BEOSTSJUKDOMARS BEHANDLING. 595

lungsigtig vore detsamma som ett medicinskt mord, liar jag
ansett ett forsvar for min asigt ocli mitt forfarande nodigt,
pa det jag matte fria mig fran all anklagelse for lattsinne,
-sa val som jag hoppas undvika allt sken af ofverdrift med
den erinran, att helsa likasom allt annat ar nagot relativt,
och att man i ett sa allvarsamt ondt nagon gang far noja
sig, i fall blott den sakra doden afvandes.

Att jag anda hittills icke ofFentliggjort nagot om mina
ron, kommer sig af manga skal, af hvilka ett af de for-
namsta varit, att jag ansett mig bora fortga med ytterlig
varsamhet, da det handlar om grundandet af en ofvertygelse,
som af sa mangfaldiga orsaker ar svarare att bilda sig i
denna sjukdom an i hvilken som heist annan. Ehuru jag
saledes erhaliit sardeles vackra, jag vagar saga forvanande
resultat, liar jag dock drojt for att icke af dem draga for-
hastade slutsatser. Den, som ar nagot sa nar fortrogen med
detta slag af praktik, behofver jag val knappt erinra om de
svarigheter, som te sig, nar man vill ga samvetsgrant till
vaga i sina uppgifter.

Det fordras hartill att under en lang tidrymd af nere
ar kunna folja patienten, och detta ar sardeles vanskligt,
dels i anseende till orsaker, som grunda sig i sjukdomens
esfen natur, dels af en manord andra omstiindio^heter, sora
alia utofva det starkaste storande inflvtande, icke allenast
pa behandlingen, utan sardeles pa de slutsatser af den, som
liikaren kan aDse sior beriittigad att draga.

Ehuru dessa svarigheter icke kunna vara obekanta for
dem, som sysselsatt sig specielt med vardandet af lungsig-
tige, torde det dock ej sakna intrcsse att papeka nagra af
de hufvudsakligaste. De, som hiirleda sig frAn patientens
egna omstandigheter, aro de allra vigtigaste, men iifven van-
ligen de svi\raste att bekampa, hvilket dock ar sardeles nod-
viindigt, ty med oforandrade predisponerande orsaker vore
<let viil alldeles orimligt att hoppas nAgon forbiittring. Till
dessa mastc riiknas patientcns hygieniska forhallanden, bans
verksamhet, foda, bostad m. m ]\Ien knappast mindre arc
de, som uppkomma som foljd af sjukdomens natur, som
kronisk och siirskiklt insidios.

596 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIRUEGl.

Mangen ti'or sig ej alls vara sjuk, blott lida af en van-
lio; forkylniDg och radfragar ingen liikare, atminstone ej
fori" an ban genom en storre eller mindre blodspottning
blir till nagon del tagen iir sin villfarelse. Sjukdomens for-
lopp iir ock i borjan vanligen underkastadt stora vexlingar
mellan battrino- och forsamrino;, ocli atminstone i de arbe-
tande klasserna uppmarksammas den ej synnerligt, tills den
iippnatt en sadan titveckling, att patienten blir oformogen
till arbete. Han anlitar nu en lakare, som foreskrifver na-
gon medicin for den besvarliga bostan, och om harpa nagon
lindring foljer, upphora afven bans besok bos lakaren; eller,
i fall bans tillstand redan ar allvarsammare och kraftuttora-
ningen betydligare, soker ban intrade pa nagot hospital,
derifran ban genom bvila, battre diet, medicin m. m. at-
minstone vid den varmare arstidens annalkande nagot for-
battrad atervander till sitt forna arbete och sina forra lei-
nadsorastandigheter. Da ban ater forsamras, vander ban sig
vanligen ej mer till samme lakare som forr, bvilken ban
som oftast anklagar ensam bafva skulden till bans sjnkdora,
i foljd af felaktig behandling, utan till en annan, och ge-
nom denna ambulatoriska atgard omojliggores i de fiesta
fall den fortsatta observationen. Samma ostadighet i for-
troendet till lakaren iakttages val, om ej i samma grad, af-
ven af dera, som iiro i mera oberoende omstandigheter, med
samma otillfredsstallande resultat for lakaren, som blott un-
der en kortare tid far tillfalle folja det speciela fallet. Utom
under sarskildt gynnande omstandigheter bora de fall, man
far tillfalle folja under flere ar, till storre sallsyntbeter.

Der emellertid ett sadant tillfalle yppas, kunna vi allt
jemt konstatera, att sa kallade forkylningar och af dem be-
roende lungkatarrer spela den fornamsta roUen som fram-
kallande orsak, och att sjukdomens decursus ar en kedja
af sadana; atminstone framtriider detta forhallande med mera
tydligbet vid dess borjan, iunan annu bostan och ofriga
symptom blifvit permanenta. Vi kanna sa godt som intet
om dessa sa kallade forkylningar och om sattet for deras
uppkomst samt bvilken rol, huden vid dem spelar; hvarfor
de ibland bafva till foljd en simpel snufva eller en lung-

ABERG, KRONISKA BROSTSJUKDOMARS BEHANDLING. 597

katarr, iblaud ater ett diarrliee eller eu rheumatisk akomma
m. m., allt siirdeles intressanta fragor, som maste ofverlem-
nas till fjsiologerna att framdeles forklara. En tillfreds-
stallande losning deraf komme emeilertid troligen att upp-
daga mycket, som annu ar ett ogenomtrangligt dunkel vid
utvecklingeD af tuberkulos och den vanliga enkla lungka-
tarrens forhallande hartill. Den komme iifven att lara oss
inse, om tuberkulosen verkligen iir att anse som en kachek-
tisk sjukdom, endast atfoljd af en lungkatarr, eller om denua
senare ar det ursprungliga, till hvilken nagot utifran till-
kommit. Denna senare asigt, som nagon gang uttalats, sto-
der sig pa de moderna markvardiga upptackterna af mikro-
fyter som orsak till infektionssjukdomarna. Det kan ej ne-
kas, att liaruti vore en sardeles enkel och lattfattlio; for-
klaring funnen pa manget svarforklarligt faktum, t. ex. vissa
exsudaters sa kallade tuberkulisation m. m.

Man ma emeilertid om sjukdomens orsaker och natur
hysa hvilka asigter som heist, sakert ar det likval, att dess
forlopp karakteriseras for den noggranna yttre iakttagelsen
genom en foljd af subakuta katarraliska atacker, som ofta
framkallas af de obetydligaste temperatur-ombyten. Detta
onekliga faktum synes mig icke kunna pa annat siitt fa na-
gon rimlig forklaring an genom antagandct, att en sjuklig
forandring af hudens verksamhet alltid atfoljer och ingar
som en vasentlig faktor i sjukdomens utveckliug och fort-
g^ng, och jag tror mig beriittigad, i foljd af detta forhal-
lande, uppstalla som den forniimsta framkallandc orsaken
denna speciela sjukliga forandring i hudens verksamhet,
sa att den ej mer formar motsta och reagera emot de lin-
drio^aste atmosferiska vexlino-ar, hvarigenom liter stiindio-t
nya kongestioner till lungorna fororsakas. SkuUe nagra be-
vis for antagandct af slapphet och bristande tonus i huden
fordras, torde sasom sidana kunna anforas den stora be-
niigcnhet for profusa mattande svettningar, som allmiint fore-
kommcr, och siirskildt den sii tidigt i denna sjukdom in-
triidandc nattsvcttcn, likasom dess sardeles fatala betvdclsc
for utfi^ans^cu, i fall den oheidad far fortlara, maste ilskadlisr-
gora det intima sambaudet, som cxisterar mellan detta be-

598 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIRURGI.

svarliga symptom ocK sjelfva sjukdomsprocessen. Denna
slapphet synes mot slutet verkligen uppna sin yttersta grans.
Nagot motbevis synes mig ej kunna hemtas fran den sa
kallade hektikens tillvaro eller forekommande afven i andra
sjukdomar, snarare tvart om.

I betraktande af dessa omstandigheter maste det vid
lungsotens behandling blifva en kausalindikation att en-
dera undvika eller, an battre, upphafva denna sa maktiga
framkallande orsak. Nu kunna, som vi se, blott tvenne satt
tankas till forekommandet af dessa standigt Merkommande
forkylningar, som orsakas af de ringaste temperaturvexlingar
— endera genom att soka undvika dessa vexlingar, i det
patienten ailagsnas fran dessa skadliga inflytelser, d. v. s.
genom resor och uppehall i ett mildare luftstreck med jem-
nare temperatur, — eller ock genom budens hardande och
aterstallandet af dess spanstighet och motstandsformaga.

Hvilket af de bada forfaringssatten ar rationelare och
bar mera utsigt till att permanent lyckas, lemnar jag at
framtiden att med bestamdhet afgora, da de bada blifvit
forsokta till samma omfS-ns:. Det forra endast bar hittills
blifvit utfordt i stort och val i allmanhet lemnat goda re-
sultat, om det ej vidtagits for sent; nagot som i och for sig
sjelft torde tala for den nttryckta asigtens riktighet. Att
det senare, i forening med andra nodviindiga hygieniska
foreskrifter, deremot bar annu storre foretriiden, sasom ome-
delbart verksamt, naturligare, framfor allt i flertalet fall lat-
tare att genomfora, ar nagot, hvarom jag for egen del blif-
vit i tillfalle att fullkomligen ofvertyga mig, och saledes
redan nu vagar pasta. Vi ega ett det verksammaste medel
till att framkalla denna verkan genom anvandandet af hastigt
ofvergaende kyla i en intensivare grad och i vattnet ett
ypperligt medium for dess anvandning. Men skall denna
pa samma gang vara verksam och oskadlig, sa maste det
intryck, den astadkommer, vara lika intensivt som hastigt
ofvergaende; dessutom bor det appliceras pa det stalle af
huden, som synes foretradesvis sjukligt forandradt. Orga-
nismen eger vidare stor ackomodationsformaga, d. v. s. den
vanjer sig smaningom vid hvarje medels anvandande, och

ABEEG, KRONISKA BROSTSJUKDOMAES BEHANDLING. 599

skall detta fortfarande utofva sin primitiva verkan, sa maste
dosen forstarkas, eller med andra ord, behandlingen maste
blifva progressiv. Sa ar afven forhallandet med kylan, oak-
tadt detta just ar ett af de inflytanden, vid hvilka organis-
men blott med storre svarighet viinjes, ocli haruti bestar just
ett af dess fornamsta foretraden. Att dock sa efter hand
sker, far man snart tillfalle att erfara, och medlet maste
saledes smaningom forstarkas i kraft for att fortfarande be-
sitta sin verksamhet. Men i samma man har man afven
uppnatt andamalet med behandlingen, som var den slappa
hudens starkande och hardande samt aterstallandet af dess
normala funktioner.

Om nu detta starkande och hardande af huden, som
onekligen kan fullt konstateras, beror af den ofvero-aende
starka kylans kraftiga intryck pa foretradesvis nerverna eller
cirkulationsorganerna eller pa bada samfaldt och pa vafna-
derna i allmiinhet, hvilket val ar det sannolikaste, sa att en
sa kallad reaktion, med lifligare saftombyte och forhojd nu-
trition, uppstar, ma fysiologerna utreda, likasom manga an-
dra harmed forbundna fragor af ett synnerligt intresse, hvilka
det blefve allt for langt att ens vidrora.

I fullkomlig ofverensstammelse med ofvan angifna grun-
der, sardeles med afseende fastadt pa det progressiva i be-
handlingen, har jag afven anvandt tre forfaringssatt, hvilka
utgora sa att saga tre olika grader.

Den forsta best2,r i hastiga tvcittningar med en svamp
ofver nacke, rygg, skuldror, ansigte, hals och brost. Vatt-
nets temperatur maste vid dessa vara pa nollpunkten, och
erhixUes liitt medelst en isbit, som man later fuUstiindigt
smalta i en ringa qvantitet vatten. Markvjirdigt nog iiro de
af en hogrc temperatur b&de mindre verksamma och obe-
hagligare for patienten. Vid de forst foretagiia urkraraas
svampen ni\got, sederraera lemnas den smAningom allt ful-
lare, hvarigenom verksamheten forstiirkcs. Mycken vigt har
det synts mig ligga pil, att nackcn blir viil afkyld. Bor
man hiiraf sluta till nilgon inverkan pa eller verkan af me-
dulla oblongata? Atcr en fit^ga till fysiologerna.

600 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIEURGI.

Dessa tvattningar foretagas om morgoncB, medan pa-
tienteu aunu ar i saugen, och han torkas och frotteras val
och med stor omsorg efterat, samt forblifver liggande en
eller annan timme iitan nagon additionel betackning, i fall
ej Kristande reaktion skulle gora sadant nodigt. Sedan har-
med fortsatts ett par dagar, foretages samma operation afven
pa aftonen. Tvattningarna bora utforas sa skyndsamt som
mojligt, sardeles i borjan, tills patienten blifvit mera van.
De aro sardeles rogifvande, ocli efter dem faller patienten
oftast i en lugn sornn. Som ett det yppersta palliativ i
rent fortviflade fall kunna de med storsta fordel anvandas
i hvilket tillstand som heist, annu i patientens sista stiinder,
och alltid medfora de nagon lindring. De rofva icke myc-
ken varme och kunna dessutom modifieras efter onskan vid
sadana tillfallen. I hoppgifvande fall fortfares nagon tid
med tvattningarna, dagar eller veckor allt efter patientens
tillstand, och da de icke mera synas ofva samma verkan
som i borjan, ofvergar man till den andra graden, som ut-
gores af begjutningar.

Patienten satter sig ett tomt sittbad eller balja, och med
en vanlig vattenkanna begjutes han med omkring 2 svenska
kannor vatten, iifvenledes af 0°. Stralen riktas pa bakhuf-
vudet eller hogt upp i uacken pa den nagot framat lutande
patienten, som, i det han ratar upp sig, mottager den till
sist ofver balen. Ytterst omsorgsfull torkning och frotte-
ring foljer. Da detta satt redan forutsatter storre krafter,
bor man forordna patienten pa badet taga rorelse for att
bli fuUt varm. Afven dessa begjutningar foreskrifvas till
sist tvenne ganger dagligen, morgon och afton.

Efter en langre eller kortare tid, allt efter verkan eller
verksamheten af begjutningarna och patientens forbattrade
tillstand, ofvergar man slutligen till den egentliga kurativa
3:dje graden eller karhad. Da dessa berora hela kroppsytan
och betaga kroppen betydligt med varme, har jag aldrig
begagnat dem af lagre temperatur an 7°, och da det dess-
utom ar sardeles svart att i privathus anskaffa en sa stor
mangd vatten af en gifven temperatur, har jag funnit mig
nodsakad att som yttersta grans uppat tillata 13°. Jag har

ABERG, KRONISKA BEOSTSJUKDOMARS BEHANDLING. 601

icke funnit lagre temperatur belioflig, da man i alia fall kan
betydligt oka deras verkan iinda genom att forliinga dem.
De aro naturligtvis det allra kraftigaste, och jag kan ej er-
inra mio^ nagot enda fall, som motstatt deras verkan och
ej under deras bruk hastigt forbattrats. Genom den fore-
gaende behandlingen utrones snart, i livilka fall de kunna
och bora foreskrifvas. De bora till en borjan tagas ogon-
blicklicj-a — >/i och ur» — och basta tiden ar iifven om morg-
narna. medan patienten annu har i behall sangvarmen, d.
V. s. »Lir sangen i badet». Patienten bor iifven doppa huf-
vudet. Uppa badet stark frottering och rorelse. Man har,
som ofvan sagdt, ett beqvamt satt att smaningom oka deras
verkan f-'enom att forlano-a tiden, som patienten tillbrincrar i
badet, och man foreskrifver dem saledes forst ogonblickliga,
sa af ■'/oj 1? 1', 2 till 2 minuters langd. Jag har aldrig i mer
an ett enda sardeles euvist fall forlanot dem till 3 minuter,
men da med onskad verkan.

En synnerligen stor vigt, sardeles vid svagare patienter,
maste man la^ga pa torkuiuofen. Huden mtiste blifva rik-
tio't torr, d. v. s. berofvas med stark frotterino- all fuktio^het.
synnerligen hos de patienter, som forblifva uppe efter badet;
och den kallare arstiden gor man viil i att foretaga denna
operation i ett mycket varmt rum eller till och med fram-
for en eldbrasa. Uraktlatenhet af vederborlio- forsio^tiofhet
i detta afseende kan medfora rheumatiska akommor, kanske
ett tvuDget afbrott af kuren.

Jag har forut niimnt, att jag anda till pa sista tiden
trodde micr ensam om min dsioft och den erfareuhet iao- in-
samlat, men att jag, efter min hemkomst till fiiderneslandet.
blifvit gjord uppmiirksam pa <itskilliga hydropaters publika-
tioner om vattenkurens anvandande afven i hmgsot. Som
liitt inses finnes det dock emellan deras och mitt eget for-
faringssiitt en hogst viiscntlig skilnad. Den metod jag au-
viiudt kan viil icke alls kallas en vatteukur i detta ords
vauliga bemiirkelse. For det forsta foretages kuren hemma
i patientens boning utan nagra siirskilda apparatcr, uiir som
heist eller under alia arstider, iir af obcstiimd liingd, icke
begriinsad till nagon eller migra badteimiuer, utan suarare

602 AFDELNINGEN FOR 3IEDICIN OCH KIRURGI.

egnad att forskrifvas till mera permanent dietetiskt bruk,
om jag sa far iittrycka naig. Men, hvad som ar af annu
storre vigt, vattnets temperatur afvensom sattet for dess
anvandning aro helt och hallet olika. I asigterna om vatt-
nets eller riktigare kylans verkan och hvad man harmed
bor afse, synes det ock vara en betydlig skilnad oss emel-
lan, och vattenlakarne tyckas afven bibehalla en del af de
farhagor, som jag lart mig att anse som ogrundade. Ma
detta emellertid icke tydas eller forstas som ett underkan-
nande af deras erfarenhet eller en kritik pa deras forfarings-
satt. Man ser ju ofta, att flere vagar leda till samma mal,
om det ock maste tillerkannas nagon, att vara den sakraste
och genaste, och jag onskar endast framstalla mina egna
iakttao-elser utan att klandra eller misskanna andras.

Hvad nu raetodens synbara verkningar betraffar, sa aro
de naturligtvis nagot olika allt efter patientens tillstand och
arten af anvandningssattet. I fortviflade fall, der tvattnin-
gar anvandas endast som ett palliativ, iakttages att and-
tappan minskas, upphostningen blir strax efter tvattningen
nagot ymnigare och gar lattare for sig, retelsen till hosta
minskas. Patienten far nagon ro, kanner sig styrkt och
fornimmer ett relativt valbefinnande, hvilket gor, att han
med begarlighet motser och langtar efter nasta tvattning,
och hvilket valbefinnande afven ar synligt af det forandrade
ansigtsuttrycket, i det blicken far mera kraft och forlorar
sin dasighet. Detta tillstand forsvinner ater, men varar dock
vanligen omkring 2me timmar. I mindre framskridna, men
dock hopplosa fall ar forbattringen storre och mera tydlig;
patienten faller som oftast i en lugn somn, vaknar styrkt
och utan att svettas. Nattsvetten minskas eller upphor for
nagon tid. 1 hoppgifvande fall npphora febern och natt-
svetten temligen hastigt, ofta redan efter nagra fa tvatt-
ningar, och man borjar snart att skonja nagon forbattring
af expektorationen, som fran karakteristisk borjar blifva
mindre opak och Harare, slutligen agghvitelik och kristall-
hlar nastan som kokad starkelse, torrhostan forsvinner, och
patientens hela utseende forbattras. Andtappan minskas,
aptit, krafter och mod atervanda. Nagon freqvens af pnlsen

ABERG, KRONISKA BRdSTSJTKDOMAES BEHANDLING. 603

och hostan om morgonen qvarsta liiDgst och envisast, men
retningen till hosta om natterna blir allt mindre, tills den
slutlioren forsvinner. Hullet forbattras smanino;om. Dessa
framsteor aro temlio-en hastifjfa, i nao-ra fall verklicren for-
vanande, och blifva tydligare, jii mera kuren fortgar i styrka;
sardeles markbar ar, jag vagar saga, forvandlingen, sedan pa-
tienten kommit till 3:dje graden, eller sa langt, att ban bor-
jar taga karbad. Hullet tilltager nu oftast sa hastigt, att
man skulle halla det for otroligt, om man icke bevittnade
det.

De fysikaliska tecknen antyda likaledes forbattringen, i
det rasslen rainskas, aftaga ocli upphora till slut nastan
alldeles, allt i forhallande till de ofriga mera synbara fram-
ste^en.

]\ran bor dock ej lata forleda sig af denna s§. tydliga
forbattring till att lata patienten afsluta baden, ty da drojer
det vanligen ej liinge, innan ban ater forlorar den modosamt
vunna terrangen, som da kanske med mindre utsio^ter maste
&ter erofras. Detta biinde mig i borjan flere ganger, innan
jag derom insamlat tillracklig erfarenhet, men eburu det
tjenade mig mycket, som ett oemotsagligt bevis pa badens
kurativa kraft, da jag s^g patienten forbattras under deras
bruk, forsamras under uppehallet dermed, och ater rcpa sig
vid deras ^tertagande — ett faktum, som tyckes gora all
forklaring genom andra tillfalligheter ora intet — rdder jag
likviil icke till att pa detta satt afveutyra hela framgdngen,
ty forsoket kunde misslyckas. Han bor fast mer tillhi\llas,
om ban skall vara saker pa framtiden, att fortsiitta baden
under en liingre tid, siikrast under ilratal, kanske i en nagot
mildrad form.

Slutligcn, langt ifran att iltminstone de 2:ne forsta gra-
derna skulle vara nAgot heroicuin, och sAsom sAdant upp-
viicka paticntens motvilja och afsky, bar det niistan utan alia
undantag visat sig, att de, som motsago deras anvilndande
med verklig forskriickelse, blott de dermed en gAng gjort
fursok, funnit en sAdan stor lindring och ett sAdant valbc-
finnande, att de sjclfva liingtat dereftcr.

604 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIEUEGI.

Ett undantag maste jag viil gora i delta afseende for
den 3:dje graden eller de kalla karbaden. Det fordras verk-
ligen ej liteii energi till att besluta sig ga in i ett sadant;
men dels ar patienten nagot forberedd genom foregaende
bebandling, dels iiro de i borjan ogonblickliga, dels bar ut-
sigten att atervinna helsan ett sadant valde, nar man under
fortgaende forbiittring nastan med bestamdhet kan afgifva
ett sadant lofte, att jag sallan erfarit nagon svarighet att
forma afven nervosa fruntimmer hartill.

Jag bebofver viil icke tillagga, att man samtidigt bor
pa alia vis understodja kuren, genom forbattring af patien-
tens bygieniska forballanden. Framfor allt bor ban fora en
bog diet, med animalisk kraftig foda, dricka litet godt vin
till maltiderna, fortara ymnigt med mjolk, undvika kaffe ocb
te ocb alia excesser, bo i varma, soliga rum, ga latt men
varmt kladd, taga mycken rorelse i fria luften ocb, bvad
som sardeles befordrar forbattringen, ofta om mojligt byta
om vistelseort. Intet, nast efter baden, ar sa n3^ttigt ocb be-
fordrar sa bastio;t forbattrino;en, som denna sista foreskrift.
Det ar en bestamd erfarenbet, som jag gjort; ty innan jag
annu borjat auA^anda baden mera allmant ocb medan jag
annu bade att kampa med fordomar, som i begynnelsen
voro temligen allmiinna ocb satte ett starkt binder emot
deras anvandande, brukade jag ofta sanda lungsigtiga till
landet. Jag erfor emellertid, att de efter nagon tid ej funno
sig sa val som i borjan, ocb att ett ombyte, till ocb med en
aterkomst till staden pa nagon kortare tid, utofvade ett for-
delaktigare inflytande an ett langre qvarblifvande pa samma
stalle. Sedermera gjorde jag mig alltid till regel att lata
dem byta om vistelseort sa ofta som mojligt. Ett sadant
ombyte kan nastan ersatta langre resor.

Kontraindikationer anser jag kuappt, att det linnes nagra
mot tvattningarnas anvandande. Mot en mera aktiv eller
rattare progressiv bebandling torde val svarare bjertakommor,
sasom valvelfel m. m., siitta ett binder, eburu vi veta, att
en sadan komplikation till lungsot borer till de storsta sall-
syntheterna. Mindre vadliga bjertfel, dilatation med eller
utan bypertrofi bilda val icke for sig nagon kontraindikation.

ABERG, KRONISKA BEOSTSJUKDOMARS BEHANDLING. 605

men da de antyda en storre utstrackning af tuberkel-depo-
sitionen, sasom uppkomna eller fororsakade genom det hin-
der den satter for cirkulationen, bora de alltid mana till
varsamhet.

Brights njursjukdom, ehuru en temligen allman kom-
plikation till lungsot, bar jag aldrig funnit i nagot af mina
fall, och jag bar saledes ingen erfarenbet af, bvad binder
den mojligen kunde satta for vattnets anvandande.

Eburu detta lilla foredrag icke gor nagot som belst
ansprak pa fuUstandigbet, sa kan det dock vara skal att an-
fora n&gra prognostiska aforismer.

1. Smarre till lungspetsarna begransade deposita, afven
cm de aro i full ramollition, atfoljda af fullt ntbildad bek-
tik, lemna mycket storre forboppning om kur, an mycket
mindre avanserade deposita af storre utstrackning.

2. I raera svarbestamda fall kan man med mycken for-
del betjena sig af tviittningar i prognostiskt andamal, ty in-
truder icke n§.gon som belst forbiittring under deras bruk
inom nagon kortare tid, sa ar foga eller intet bopp om ve-
derfaende qvar.

3. I allmiinbet ju storre destruktion dess mindre bopp.

4. Bibeballer patienten god aptit ocb digestion, ar det
stort bopp om bans vederfaende, afven under annars for-
tviflade omstandigbeter.

5. Tilltager patientens bull under bebandlingen, ar
man saker om bans forbiittring, afven under annnrs miss-
gynnande omstandigbeter.

6. Utbildad intestinalaffektion ar det bopplosaste af
allt, ocb tviittningar kunna i sadana fall pa sin bojd tjena
som palliativ.

7. StrupafFektion, eburu svSr, biittras nt'lgon g^^ng, om
bebandlad med vederborlig kraft ocb den ej iir allt for b\ngt
framskriden.

Jajj iimnar icke trotta med micron utforlifjare kasuistik,
men tror mig dock bora mcddela i sa sammantriingd form
som mujligt nj'igra fd fall, som synas mig siirskildt ocb syn-
nerligen cgnadc att bclysa ocb bekriifta ofvan uttabule
i\sigter.

606 AFDELNINGEN f6r MEDICIN OCH KIRURGI.

Casus 1. Handlar om en liten flicka, som jag borjade
varda ar 1859. Hon var da pa sjunde aret. Hennes mor-
far dog vid unga ar i lungsot. Hennes moster och moder
likasa, den senare tva manader efter den lilla flickans fo-
delse. Hon var, da jag forst sag henne, ytterligt raager,
af mycket klen kroppsbyggnad, med kortelsvullnader pa lial-
sen, iippdrifna ledgangsepifyser och mycket platt, insjunket
brost m. m., en fuUkomlig bild af babitus scrophulosus.
Hade sedan en langre tid lidit af en envis bosta, som be-
standigt aterkom af de ringaste anledningar, ocb bvarfor jag
nu radfragades. Den fysikaliska undersokningen angaf re-
dan da genom matt perkussion, felande eller otydligt vesi-
kuliirt respirationsljud m. m., att borjande tuberkeldeposition
horde misstankas, sardeles i den venstra lungspetsen, der
dessa tecken foretriidesvis fornummos; men jag sokte likval
smickra mig med den forboppningen, att, da de ej voro
sardeles tydliga ocb da jag fornam tecken pa en utbredd
katarr langre ned, jag mojligen bade endast med en sadan
att gora. Under stiindiga vexlingar mellan battring ocb for-
samring vardades bon med i sadana fall brukliga medel af
mig anda till ar 1863, da bon fick en ymnig blodspottniug.
Brostlidandet, om bvars natur det numera ej kimde bysas
det ringaste tvifvel, forvarrades barefter bastigt; bektik till-
kom, ocb efter ett par manader bade en storre vomica bil-
dat sig i den mest afficierade venstra lungspetsen. Da det
nu tydligt visade sig, att all annan bebandling, som bittills
anvandts, var af intet gagn, enar sjukdomen icke dess min-
dre gjort stora framsteg, tilltvang jag mig med den storsta
svarigbet faderns tillstand att fa begagna istvattningar, som
jag redan med framgang anvandt i flere fall. Lyckligtvis
bade jag en fortriifflig bundsforvandt i min lilla patient,
ocb genom vara forenade bemodanden gaf ban, eburu med
storsta motvilia, slutlicren efter. Resultatet af dessa tvatt-
ningar blef sa fordelaktigt, att jag sedan ej bade nagot sva-
rare motstand att ofvervinna. Ocksa borjade bon, efter att en
kort tid bafva begagnat begjutningarna, snart med karbaden.
Den forvandling, bon under deras bruk undergick pa en tid
af nagra fa manader, kan jag knappt beskrifva. Ifran att

ABERG, ERONISKA BEOSTSJUKDOMARS BEHAXDLIXG. 607

hafva varit en verklig typ af ohelsa, blef hon med ens en
blomstrande, fet och frodig bild af helsan sjelf. Jag upp-
horde snart med mina besok, sasom alldeles obehofliga. och
sag henne under aren 1864 och 1865 blott tillfalligtvis. Mot
slutet af ar 1866 blef jag ater tillkallad. Jag fann henne
nu ater betydligt forslimrad, mycket afmagrad, med en kort,
hackande hosta m. m. Jag erfor da, att hon fortfarit i
basta helsa sa lange hon, om an icke med samma regularitet
som forst, brukade bada, men att sedan hon af beqvamlig-
hetsskal lemnat detta bruk a sido, hvilket skedde mot slutet
af det forstnamnda aret, hade hon dels afmagrat, dels ater
borjat att som forr med latthet forkyla sig, att sa smaningom
ater kanna sis; andfadd m. m.

Samma foreskrift som forut med samma resultat.

Yid min aterkomst fran Europa ar 1868 fann jag henne
ater forsamrad i foljd af en rheumatism, som hon adragit
sig genom forsumlighet vid torkningen efter baden. Sedan
den blifvit hafd, fortsattes ater baden nara ett belt ar utan
afbrott, och lemnades dessutom det rad att atminstone tid-
tals efter denna period dertill aterkomma, sardeles om na-
gon minskning af det goda bullet eller annan forsamring
skulle visa sig. Da jag kort fore min afresa ar 1877 scnast
undersokte patienten, fann jag visserligen brostkorgen nagot
lagre under nyckelbenen, sardeles pa den venstra sidan
markbart, der afven perkussionstonen var nagot matt, vesi-
kularljudet nagot striift och ojemnt; af vomican markerade
endast ett svagt blasande, amforiskt Ijud det stalle, der den
funnits. Det allmiinna tillstandet kunde deremot icke vara
btittrc. Enligt senaste underrattelser iir hon sedan ett par
4r gift och njuter fortriilflig helsa.

Casus II. En ung dam, nitton ar gamma], hvars iildre
systcr nagra ar forut dodt af lungsot. Sjelf lungsigtig se-
dan mer an 2me ar tillbaka, da akomman borjade efter en
stark blodspottning, som foljde pi\ en lAngvarig f6regi\ende
katarr^ forviirrad genom en hiiftigare forkylning. Betydlig
destruktion iakttoo^s vid undersokninjien, foretriidesvis af
den venstra lungspetsen med stora kaverner. Furstorelsen
striicker sig baktill ett styckc ncdanom spina scapuhi? och

608 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIRUEGI.

framtill fnlla 3 turn under nyckelbenet. Hogra luDgan af-
ven aiif^ripeii, men ej pa langt nar i en sadan grad och af
farskare datum. wStarkt utbildad hektik. Mycket ymnig upp-
hostning ocli sardeles langt framskriden afmagring. Till
foljd af alia dessa ledsamma symptom vagade jag ej ingifva
slagtingarna nagot hopp, men lofvade att forsoka. Efter
tvattningarna och begjutningarna forsvann emellertid bek-
tiken, ocli da jag, liaraf uppmuntrad, foreskrifvit karbaden,
blef min forundran stor att finna, efter ett par manaders
beliandling och tvart emot hvad jag vantade, att en verklig
och sa storartad forandring egt rum, att patienten icke mera
svntes vara densamma. Jag hade redan lange sedan instalt
min a besok och lyckonskade mig till deuua i sa hog grad
oA^antade framgang, da jag efter omkring ytterligare 4 ma-
naders forlopp ater blef tillkallad. Patienten hade nu en
akut pleuro-pneumoni i hogra sidan, som hon adragit sig
pa en middagsfest, till hvilken hon allagt en forr nilrmast
huden buren ylletroja. Dessutom erfor jag af .tjenstefolket,
att patienten, som trodde sig alldeles frisk och vidare om-
sorger ej behofliga, nastan omedelbart sedan jag upphorde
att besoka henne, hade uraktlatit att bada. Numera var det
ej att tanka pa nagon vidare battring. Pneumonien resol-
verades ej, och patienten ailed belt hastigt, blott efter nagra
fa veckor.

Casus III. En 72 ars o^ubbe, som sedan flere ar till-
baka lidit af en kronisk pneumoni af ovanlig utstrackning.
Han hade under de senare aren haft manga subakuta at-
tacker och varit mycket dalig, men da ban egde en ofantlig
formogenhet, hade ban medelst standiga sjoresor mellan
Sydamerika och Europa uppehallit lifvet. Han led otroligt
af en bestandig andtiippa och ovanligt starka anfall af hosta.
Pa angbaten, vid min hemresa ar 1867, gjorde jag forst pa-
tientens bekantskap, och vi foljd es sedermera at till Paris.
Utan att kanna naofot narmare af bans tillstand, da ban var-
dats af andra lakare, trodde jag verkligen, att ban skulle
ailida derstiides, sa medtagen och andfadd tycktes ban vara.
Han liirer sedan tillbringat vintern i sodra Spanien, till
storsta delen sans-ligfo^ande, och aterkom till Buenos-Ayres

ABERG, KRONISKA BROSTSJUKDOMARS BEHANDLING. 609

iiagra manader scuare an jag, i sept, ar 1868, i det allia
l)edrofligaste tillsttind. Han bars i land, da lian pa hem-
vagen an ytterligare forsamiats. Pa senare delen af sjo-
resan hade tillkommit stark feber, och de sista dagarna hade
han yrat. Hans familj anraodade niig nii att skota honom.
Vid undersoknins^ befans icke allenast heha hoo-ra Innofan
fran spetsen till basen fuUkomligen fortatad, utan af'ven
hela ofre delen af den venstras 2:ne lober voro niistan i
samma tillstand, sa att han andades endast med ett ungefar
3 turn hogt balte pa denna sida ncderst vid basen. And-
tappan var forfarlig och hostanf'allen likasa. Febern myc-
ket stark, pulsen 128. Lindrig yrsel cller snarare oredighet.
Jag bekanner, att jag under dessa omstiindigheter ryggade
lillbaka for att anviinda ett medel, om hvars rykte jag na-
turligtvis var och maste vara man. Men pa familjens en-
trao:na bcofaran beslot ias; mior sliitlio;en att gora ett forsok.
Han tvattades saledes 2:ne ganger dagligen, och svart ar
att beskrifva min ofverraskning, da, cfter det yrseln nastan
omedelbart upphort, jag efter 8 dagar kunde tillata honom
lemna siingen utan feber. I ofriga symptom hade afven
nagon lindring intradt, om ej sa siirdeles stor. Under 2:ne
manader. som han sedermera fortsatte med tvattnino:arna,
tilltogo dock bans krafter sa mycket, att han kunde spat-
sera omkrino; i sin trad^^ard, och han erkiindc iifven obetin-
o;adt, att han nu befann sis; battre an nao-onsin under de
senare aren, da bans andtiippa afvensom retningcn till hosta
ganska betydligt aftagit. Det oaktadt sade han sig icke mer
vilja fortfara med tviittningarna, for hvilka han hade stor
afsky, och dA jag naturligtvis ej hiirtill kunde gifva mitt
samtyckc, tillkalladc han en annan liikare. Dcnne sokte
forgilfves ofvertala honom fortsiitta en bchandling, som va-
rit honom till sd stor nytta. Han Icfde dock hiircfter 2:ne
ar och dog af apoplcxi, hvilkct jag fick tillfalle iakttaga,
(\k jag af familjen blef kallad till konsultation vid bans
dodsbiidd.

Casus IW En mcdclillders man ai" snarare robust ha-
bitus. Ar 1864 blef ia£r af bans liikare kallad till k^nsulta-
tion. Jag fann patientcn, som sedan nagon tid lidit af hosta
12:te Skandinarhha Naturforghavemotct. 39

610 AFDELNINGEN FOR MEDICIX OCH KIRURGI.

och lindrigare andtiippa, vid godt liull ocli i ofrigt fordel-
aktio'a omstiindiorheter. Bada luno-spetsarna afficierade, men
depositiouen tycktcs icke striicka sig pa nagondera sidan
laDo-t ned. UDdcr den sista tiden hade tillkommit feber
med exacerbationer pa qvallarna och teraligen ymnig natt-
svett. Foreskrefs tvattnins:ar, bcnfiutniuoar och sist karbad
raed onskad fraingang. sa att patienten efter nagra manaders
behandling var i'v'i fran all hosta och andtilppa och det all-
raiinna tillstandct utniiirkt. Han ledsnadc nu vid baden och,
for att pa annat satt sa vidt mojligt forsakra honom emot
aterfall, foreskrefs en resa till en trakt i de inre provin-
serna, som star hogt i rop och ofta begagnas sasom sardeles
tienliof och valoforande vistelseort for luno^siortia^e. Han for-
blef har ett belt ar. Nagon tid efter aterkorasten tillkal-
lades jag a nyo, da patienten ater borjat fa kanningar af sin
framla akomma. Han knnde icke formas att ater boria med
baden och onskade sjelf foretaga en resa till Europa. Jag
blef ej litet ofvcrraskad, da jag, efrer en belt kort tid af
nagra fa manader, fick af familjen underrattelse, att ban
aflidit vid nagon knraustalt i Pyreneerna. Hans tillstand,
da ban lemnade Bucnos-Ayres, var ej pa nagot vis oroviic-
kande, tvart om, man skulle snarare sagt, att doraa af bans
utseende, att han njot af en god helsa.

Casus V. En enka uno^efar 30 ar gammal. Hon var-
dades sedan flere ar tillbaka af en annan liikarc for ett svart
brostlidande, men hade sardeles under den senaste vintern
sa forsamrats, att hon tillbringat storsta delen deraf sang-
liggande. Stark hektik, sardeles en ymnig och plagsam
nattsvett, hade harunder blifvit permanent. Fysikalisk un-
dersoknino- visade, att en storre caverua fans i venstra lunfj-
spetsen, der depositionen fir ofrigt hade betydlig utstrack-
nino-. Den hoorra ano;ripen i mindre ori'^^d. Pa sista tiden
hade fontanell blifvit anlao-d under venstra nvckelbenet, och
patienten kunde aldrig sofva utan opiat. Efter konsulta-
tionen varen ar 1873 anmodades jag att ofvertaga bennes
behandling. Nu foreskrefvos tviittningar, begjutningar och
snart karbad, med den pafoljd att patienten efter nagra
manader underofick en fullstandis; forvandlins:. HuUet hade

ABERG, KRONISKA BROSTSJUKDOMARS REHANDLING. 611

sa tilltagit, att Hon var oigenkanllg, kraf'ter, aptit och somn
Yoro fortraffliga, hektiken hade alldeles ocli siirdeles hastigt
forsvunnit, men endast hosta i form af konvulsiva anfall
aterstod envist. Det foreskrefs nu, att lion, allt uDder fort-
sattninor med baden, skullc bvta om luft och flvtta till Ian-
det. Detta hade ocksa onskad verkan, och hostanfallen blcfvo
allt sallsvntare och lindrigare. Patienten, som ifrifjt be-
2ra2:nat sina bad. i'ortfor efter aterkomsten till staden att
stiindigt biittras och fiyttade foljande sommar ater ut at
landet. Hiir angreps hon a nyo, utan kand orsak, da hon
icke "upphort med baden, af samma konvulsiva hostanfall
som forr. Jag forliingde nu baden till tvenne minuter, men
da det oaktadt anfallen fortforo, okades tiden till tie, med
den verkan att hostan med ens niistan totalt upphorde. In-
nan min afresa ar 1877 uudersokte jag patienten och fann
endast ett lindrigt blasande amforiskt Ijud, motsvarande den
forna caveman. Vesikularljudet var nagot straft och ojemnt
i bada lungspetsarna, i ofrigt kunde icke nagot spar till
sjukdom upptackas hos den verkligt blomstrande patienten,
hvilken fortfor med entusiasm att bada, da nagot ofver
fyra hela ar.

Casus VI. I april ar 1874 blef jag af hennes di\va-
rande liikare kallad till konsultation for en uno- fru, som
jag fann sangliggande med stark fcber och en envis retande
hosta, med mukopurulent ymnig upphostning. Sardeles stark
nattsvett pinade sedan nagon tid patienten, som var mycket
uppskrilmd och oiolig ofver sitt tillstand, da hon nyligen
forlorat en svster i lunMidande. Undersukuino-en tillkiinna-
gaf genom vanliga tecken, att tuberkeldeposition lursiggatt
i bada lungspetsarna, sardeles i den hogia. I bada lungorna
en utbredd katarr. Sitt onda tillskref hon en for 2:ne A,r
tillbaka «\dragen forkylning och minsta vexling i tempera-
turen hade sedan alltid medfort en forsiimrinL!" i hennes till-
st;\nd. Betydlig afmagring hade instiilt sig under det se-
naste drct. Patienten hade en siirdeles fin, sfcnomskinlicr,
slapp och ytterst kilnslig hud. Efter konsultationcn anmo-
dad att ofvertaga leflningen af beliandlingen, foreskref jag
i^radvis tviittninsrar, befriutninijar och till sist bad. Kcdan

612 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIKURGI.

efter nao-ra dagar upphorde febern ocli nattsvettcD, ocli efter
badcDS anvandande battrades patienten mycket hastigt, na-
stan synbart dag fran dag. Knappt bade hou fortsatt biir-
raed 3 manader, innan bou kunde siicras fuUt aterstald till
belsan. Endast Dagon bosta qvarstod. Hon fortfor sedan
nnder min qvarvaro, iinda till ar 1877, att tidtals taga bad
sardcles om vintrarna, ocb vid min afresa bade alia tecken
till sjukdom, af'ven bostan, fullkomligen forsvunnit.

Casus VII. En medelalders fru bade efter en stark
forkylning for flere ar tillbaka, da bon for tlUfallet totalt
forlorade rosten, blifvit sa bes, att man blott med svarigbet
kunde forsta benne. Hon bade afven baft en lindrig blod-
spottning for uagra manader sedan. Undersokning af bro-
stet medforde stark raisstanke om borjande deposition af
tuberkler. Bebaudlad pa vanligt vis, men med mycken
strangbet, da bcsbeten ocb bostan voro siirdeles envisa, atcr-
vann bon dock efter nagot mer an ett ar fullkomligt sin
rost, ocb en miirkvardig foriindring i bennes allmiinna till-
staud till det battre intradde samtidigt. Hon Ibrtfor dock
stadigt med baden flere ar, ocb vid min afresa syntes bon
fullkomligen frisk.

Innan jag ofvergar till de forsok, som anstaldes pa Sab-
batsbergs sjukbus, torde jag fa begagna mig af tillfallet att
offentligen betyga den stora erkansla, jag anser mig skyldig
dess nitiske ofverlakare d:r Warfvinge, for den bogsinta
beredvilligbet, bvarmed ban mottog mitt forslag, afvensom
for det varma intresse, ban visat under forsokens fortgang.
Jag star iifven i tacksambetsskuld till underlakarnc dok-
torerna Petteesson ocb Ekroth, bvilket jag pa detta satt
onskade uttrycka.

Om sjelfva forsoken, som borjades den 23 mars detta
ar, kan jag fatta mig i storsta kortbet, da en siirskild redo-
gorelse for de bebandlade fallen blifvit framlagd for dem,
som derfor sig intressera. De kunna ej sagas inverka nagot
pa bufvudfragans afgorande eller den, om lungsoten verk-
ligen iir botlig, da den ej ar allt for langt framskriden.
Dertill aro de for fa, for korta ocb ofullstandiga; dessutom
lampar sig ej bospitalspraktik till ett sadant syfte, da de,

ABEEG, KRONISKA BROSTSJUKDOMARS BEHANDLING. 613

som der soka intriide, hvarken hafva vilja eller formaga att
skota sig, ej heller upplysning nog att i tid anlita hjelp.
En sadan erfarenhet maste vinnas i den privata praktiken
ocli i de formogna klasserna, som bade knnna forsta nod-
vandigheten af och iiro i stand till att varda sin helsa,
eller snarare bota sin irakade ohelsa.

Uti intet enda fall fick jag anviinda karbaden, som aro
det e^^entlio-en verksamma.

Tvenne fall, som dertill voro lampliga nog, da en syn-
bar forbilttrino^ intradt under forberedelsen, begarde att blifva
utskrifna samma dao; medlet foresloo-s.

Fallen too-os med flit ntan nrval, saledes storsta delen
liopplosa, da forsoken egentligen endast an staid es for att
utrona, om anvandningcn af vatten af en lag temperatur,
som visat sig sa fordelaktig i Buenos-Ayres, knnde hafva
nati^ra sarskilda olao-enheter i detta kalla klimat, afvensom
for att nogare stud era temperaturen hos patienten fore och
efter bruket. Da tvattnino-arnas hastis^a v^erkan att fortao-a
nattsvetten och forringa pulsfreqvenscn iiro sa siirdeles fram-
staende, att de med storsta skal kunde kallas ett verkligt
antihecticum, maste det vara af stort intresse att lixra kiinna
nagot om de forandringar af kroppens temperatur de astad-
komma. Resultaten atertinnas i det franilao-da bladet, och
jag bifogar inga reflexioner, da forsoken iinnu varit for fa
och ofullstilndiffa att draoa nagra siikra slutsatser. Ett be-
standigt fall, nastan till normaltemperaturen, genast efter
de forsta tviittningarna tyckes dock vara temligen konstant.

Flvad forsokens aiuh'a andamal betriiffar, sa uppnaddes
det, som jag tror, fuUkomligt och utfoU siirdeles tillfreds-
stiillande. Ehuru de loretogos nagon gA,ng i de raest for-
tvifiade omstiindiijheter, visade sifj anviindandet af vatten af
en lAg temperatur vara bade liitt att utfora och oskadligt,
kansko blott med ett enda undantair. FuUkomlio- oviild nod-
crar nii«^ emellertid att umniimna detta undantair, om det
verklioren var ett sA,dant ocli ei en reu tlllfiillicrhet. En
([viiina (N:o 1 i det framlagda bladet) i langt framskriden
lun2:sot fick ett bfdl i venstra sidan, se(hin lion utan rin-
<ji;a9te oUiijenhet betraiinat tviittninaarna redan under 8 daffar.

614 AFDELNINGEX FOE MEDICIN OCH KIRURGI.

Da lion forr haft flere likartade anfall, kan man ej vara sa-
ker pa, om tvattningarna framkallade det eller ej, likasom
om nao-on oforsigtighet begatts med den sa vigtiga tork-
nino-eu. Emellertid upphorde lion med tvattningarna.

Jag horde nu ofverga till hruket af vatten af lag tem-
pera tur i andra kroniska hrostsjukdomar; men da detta fore-
draCT redan vuxit ofver sina tillatna granser, ma jag hlott
uamna, att det synes mig vara ett radikalt hotemedel for
kronisk bronkit med emfjsem. Flere aro de fall, som hlif-
vit alldeles botade for tillfallet, men, da de just hiirigenom
forlorats ur sigte, kan jag ej saga om for alltid. Anvan-
dandct af vattnet eller metoden ar densamma ofvan heskrifna.
I det framlagda hladet finnas 3 fall, 1 man, 2 qvinnor, som
pa Sahhatshergs sjukhus behandlades pa detta satt. I tvenne
af dessa fall tror jag, att deras forbattring kunde siigas vara
bade miirkvardiot hastis: och markviirdioft stor.

Mine herrar! Da jag slutar och pa samma gang tackar
eder for den uppmiirksamhet ni egnat mig, kan jag icke
undertrycka den onskan jag sa lifligt erfar, att den heskrifna
behandlinffsmetoden och de i sammanhanfj dermed uttrvckta
asio'ter matte bli bestvrkta och besannade afven i detta och
andra land sa val som i andra klimat genom andras iakt-
tao-elser. Vid betraktandet af luno-sotens utbrednin^ och
hariningar tror iacr icke, att na2:on skall fortiinka mig en
sadan onskan, sardeles da min erfarenhet, samlad endast pa
ett stalle, och min ofvertygelse, grundad allenast hiirpa, val
maste anses som otillriickliga for afgorandet af en sa stor
och vigtig fraga for hela menskligheten, som mojligheten
och basta medlet till lungsotens botande.

Manne det da komme att anses formiitet af mig att till
har forsamlade utmarkte praktiske liikare gora den hemstal-
lan, att de hvar och en i sin stad ville anstalla forsok?

Blefve da, hvad jag for egen del har de storsta skal
att tro och lioppas, min erfarenhet bekraftad och visshet,
absolut visshet, vunnen. att A^i andtlio-en funnit ett verk-

ABERG, KRONISKA BROSTSJUKDOMARS BEHANDLING. 615

samt inedel emot detta menniskoslagtets gamla plagoris,
kunde jag vill med ratta anse denna som den storsta och
skonaste framgang, jag nagonsin kunuat efterstrafva hiir i
lifvet.

Fall af Inngsot^ hehandlade dels med tvattnijtc/ar, dels med
hegjutningar^ pa Sabbatshergs sjuhlins frdn den 23 mars till
den 30 juni liSSO.

Mail.

Xio 1. XiLSSON, 26 ar, arbetskarl. Intogs ^'^4.

Pat. daterar sin sjukdom fran en for 2:ne ar till-
baka adragen forkylning. Har den senaste vin-
tern hostat blod flere o-ano-er. Pa sista tiden stark
nattsvett.

Diao'DOs: Pneumonia chronica.

^Vs- St. Pr.: Bada lungspetsarna afficierade, Caverner

sardeles pa hogra sidan, i hvilkcn ban klagar of-
ver b^ll. Hostan svar. Betydlig nattsvett.
Foreskrefs tvattnins-ar om moro-narna.

V4. Tviittninsiar tvenne e^an^er dao-lio^cn.

' ~ 0 0 0 0

■"Vs. Rassleu minskade. Hostan likasi\. Hallet forsvuu-

net. Nattsvetten upphord. Allmiinna tillstandet
(jrodt. Betvdlio:t forbiittrad.

^Vd- Pat. afled lielt bastigt till foljd af ett cmpycra, soni

uppstod geuom en cavernas bristning.

Temperatur dagarna uiist fore tvattniiigarna:
pA morgouen pi aftonen

38 ai>

38,4 37,8

37,8 37,8

616 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIEUEGI.

Temperatur dagarna nast efter borjade tvattningar:

pa morgonen: pa aftonen:

37,2 36,8

37,2 36,6

36,8 36,4

36,6 36,2

N:o 2. FoESGREN, 34 ar, sjoman. Intogs V4.

Fadren dod af lungsot. Sjelf sjuk ofver 3 ar. Har
pa senaste halfva aret haft flere smarre blodspott-

mnorar.

Diagnos: Pneumonia chronica.

'%. St. Pr.: Bada lungorna starkt angripna, sardeles den

hogra. Svar hosta. Mycken nattsvett.
Foreskrefs tviittnino-ar om morojnarna.

Vs- Tvattningar 2:ne ganger dagligen. *

'^ '5. Siigcr sig mycket battre och att han nied noje mot-

tager tvattningarna. Sedan nagra dagar begjut-
ning om morgonen. Sadan 2:ne ganger dagligen.
Xattsvetten alldeles upphord. Forbattrad.

'^/e- Qvarliofgande nagot forbattrad, men ej sa att karbad

kunna foreskrifvas.

Temperatiir dagarna nast fore tvattningarna:
pa morgonen: pa aftonen:

38,4 . —

37 37,8

37 37,6

Temperatur dagarna nast efter borjade tvattningar:
37 '38,2

37 37,4

36,6 37,8

37,2 37,4

37 —

ABERG, KRONISKA BROSTSJUKDOMARS BEHANDLIXG. 617

N:o 3. Nyman, 30 ar, arbetskarl. Intoo-s 'Vii 79.

Pat. kan ej gora nagon reda for sin sjiikdoms upp-
komst, som varat Here ar. Haft manga ganger
ymnig blodhosta.

Diagnos: Pneumonia chronica.

'Vs- St. Pr.: Fortatning af bada lungorna i stor utstrack-

ning. Mycket mager och usel. For narvarande
blodhosta. Sangliggande.
Foreskrefs tviittningar en gang om dagen.

'1^. Nattsvetten forsvunnen, annars ingen forbattring.

Upphorde pa begaran med tvattniugarna.

Dod.

20/

to

N:o 4. Erikson, 44 ar, snickaregesall. Intogs ^Va-

Hostat mycket ofver 2 ar, hvarunder pat. afmagrat
ofantligt. Stark blodspottniug d. 3 i forra ma-
naden.

Diagnos: Pneumonia chronica.

^V4. St. Pr.: Hogra lungan fortiitad niistan belt och bal-

let. Den venstra afven mycket angripen. Ymnig
nattsvett.
Foreskrefs tviittningar en ffano^ om dagen.

^V4- Tviittningnr 2:ne ganger dagligen.

^^5- Nattsvetten, som en tid alldeles upphorde, i\ter-

kommcn, men ej sA, ymnig som forr. Ingen for-
battring miirkbar.

^Vs- Dod. Obduktionen utvisade allmiin tuberkulos, af-

ven i njurarna.

Temperatur dagarna niist fore tviittningarna:
pS. morpnncn: p& aftonen:

39,8 39

38,8 38.4

38,2 . 38.8

618 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIRUEGI.

Temperatur dagarna nast efter borjade tvattningar

pa morgonen: pa aftonen:

37,2 38,8

37,2 39,2

37,2 39

37,2 38

N:o 5. LiNDERSON, 8 ar, inkom fran kirurgiska afdeln. ■'V4.
Inga upplysningar kunnat erhallas.

29

Diagnos: Pneumonia chronica.

%. St. Pr.: Begge lungorna i hela deras utstrackning

mycket afficierade. Alldeles enorm afmagring.
Stark nattsvett. Mycken hosta om natterna.
Forordnades tvattning en gang dagligen.

"V*- Tvattningar 2:ne ganger pa dagen.

Pat., som var forut sangliggande, uppstigen ocli
baddar sjelf sin sang. Ser nagot piggare ut, men
oerhordt mager. Dalig aptit.

Foreskrefs: vin, agg, kott, mjolk.

Dod.

«)

29

-V5

Temperatur dagarna nast fore tvattningarna:

pa morgonen: pa aftonen:

38,8 _

Temperatur dagarna nast efter borjade tvattningar:

37 38,2

37,2 . 38,2

36,8 38,2

36,6 39

36,8 —

36,2 37,8

N:o 6. Pettersson, 47 ar, slagtaremiistare. Intogs 'V4.

Hosta sedan manga ar tillbaka. Tidtals stark natt-
svett. Magrat mycket pa senaste tider.

ABERG, KROXISKA BROSTSJUKDOMARS BEHANDLING. 619

Diagnos: Pneumonia chronica.

^V4- Before luno;orna afficierade nastan i samma lioo-a

grad. Stor afmagring. Mycken hosta och natt-
svett. Sano-lio-crande.

o oo

Ordinerades: Tvattningar forst en, sedan 2:ne gan-
ger dagligen.

*Vo- Utgick forbattrad. Nattsvetten npphord.

Temperatur dagarna nast efter borjade tvattningar:
pa morgonen: pa aftouen;

38 —

37 37,6

37,4 37,8

37,6 38

37 —

23

N:o 7. Ekyall, 40 ar, maskinist. Intogs 'Vs-

Efter en stark blodstortning, for 4 ar tillbaka, myc-
ken hosta, som pa senare tiden stegrats, da natt-
svett tillkommit.

Diagnos: Pneumonia chronica.

/a. St. Pr.: Bada lungorna angripna till betydlig ut-

striickning. Mycken hosta. Mycket stor afmag-
rino". Ymnio; nattsvett.
Forordnades tvattningar forst en, sedan 2:ne gi\nger
dagligen.

*%. N&got biittre. Borjar bcgjutningar.

^^4- Betydligt forbattrad. Nattsvetten sedan liinge all-

deles uj)pliord. Ilostan minskad. Upphostniugen
klararc.
Pat. utgick just som ban bort borja karbaden.

Temperaturon stiindigt 37, — .

20

620 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIRURGI.

N:o 8. HuLTGREN, 36 ar, siittare. Intogs ^^U-

Efter forutgaende forkylning borjade hosta blod
for 4 ar sedan. Sista vintern ymnig blodhosta.

Diagnos: Pneumonia chronica.

^^4- St. Pr.: Hogra lungan foretradesvis angripen. Ym-

niga gurglande rassel, bronchial-respiration. Myc-
ket matt perkussions-ton. Stark nattsvett.
Ordinerades tvattningar forst en, sedan 2me ganger
dagligen.

^Vo- Nattsvetten forsvunnen. Hullet tyckes nagot battre.

Begjutningar forst en, sedan 2:e ganger dagligen.

/e. Qvarliggande, nagot forbattrad. Forbattringen ej

sa markerad, att karbad kunna foreskrifvas.

Temperatur dagarna nast fore tvattningarna:
pa morgonen: pa aftonen;

38,8 38,8

38,6 38,8

38,8 38,8

Temperatur dagarna niist efter borjade tvattningar:

37,4 ^37,4

37,6 37,8

37 37,4

37,6 37,4

37,2 38

37,6 ' 38,2

37 37,4

37 37,4

37 37,4

37 37,8

37 38

ABERG, KRONISKA BROSTSJUKDOMARS BEHAXDLING. 621

13

30

Qyiimor.

N:o 1. Ahlquist, 22 ar, ogift. Intogs Vs-

Sjuk sedan 1879 om sommaren. Hostade mycken
blod i augusti manad. Stiindlg nattsvett sedan
jiiltiden. Besviirad af ofta aterkoramande svara
hall.

Diagnos: Pneumonia chronica.

'/s. St. Pr.: Bada lungorna i stor utstrackning angripna;

ymniga gurglande rassel. Sangliggande, mycket
usel.
Ordinerades: Tviittningar.

%. Pat., som angripits af ett starkt hall, upphor med

tvattninoarna.

*%• Dod. Allman tuberkulos.

Temperatur dagarna nast fore tviittningarna:
pa morgonen: pa aftonen:

38,6 38,8

38,6 39

— 39,8

37,8 39.2

38,6 40, 'i

38,8 39,8

Temperatur dagurua niist cfter borjade tviittuingar:
37,2 '37,6

37,8 38,2

37,2 37,6

37,2 37,8

37,4 37,8

N:o 2. NiLSSON, 3(1 Ar. Intogs "'4.
Inga upplysningar.

622 AFDELNINGEN FOR MEDICIX OCH KIRUEGI.

Diaguos: Pneumonia chronica.

^%. St. Pr.: Bad a lungorna i hogsta grad angripna.

Mycket usel med diarrhe, svuUna ben. Albu-
menuri, nattsvett, sangliggande.
Ord.: Tvattningar en gang dagiigen.

V5. Tvattningar afven om qvallen.

"%. Utskrifvcn nastan i samma tillstand.

Temperatur d^igarna nilst efter tvattningarna:
pa morgonen: pa aftonen:

— 37,4

37 37,6

37 —

N:o 3. LiNDQUiST, 17 ar, ogift. Intogs '^13.

En moster dod af lungsot. Foraldrarnp, friska. Ho-
stat mvcket sedan 1^ 9 ^i' tillbnka. Stark nattsvett
sedan lange. Ofta pakommande diarrhe.

Diao:nos: Pneumonia chronica.

^Va- St. Pr.: Stor forstorelse i bada lungorna. Stark

diarrhe. Ingen aptit. Oerhord afmagring. Myc-
ken nattsvett. Sangliggande.
Ord.: Tvattningar.

^^/^. Ingen forbattring utom mindre nattsvett. Diarrhen

fortiar.
Upphor med tvattningarna.

'^Vg' Qvarliggande mycket dalig.

Temperatur dagarna nast fore borjade tvattningar:
pa morgonen: pa aftonen:

38,8 39,4

37,8 38

Temperatur dagarna nast efter borjade tvattningar:
37,8^ \37,4

37,6 38

ABERG, KEONISKA BROSTSJUKDOMARS BEHAXDLING. 623

pa morgoneu: pa aftonen:

36,8 39,4

37 38

37,8 38,2

36,8 38,2

37 38,2

36,2 37

36,4 38,4

36,2 38

36 38,8

36 38

36 38

36 38

37 38,4
36,6 38
37,2 38,6

Fall af Emjiliysema pidmonum c. Bronchitide chronica,
heliandlade med tvattningar och begjidningar frdn den 23 mars
till den 30 juni 1880.

Miin.

N:o 1. Hallberg, 40 ar, droskkusk Intogs den ^Vi-

Sjuk sedan 2 iir med mycken liosta om vintrarna,
svar andttippa.

Diagnos: Emphysema pulm. c. Bronch. chrouica.

'"V4. St. Pr.: Eluiru ])chandlad sedan i janiiari m;\nad,

annu ytterst svdr andttippa, ingen somn. Hostan
mycket pinsam. Stark cyanotisk hudfiirg.
Ord.: Tvilttninjj en s^hn^ dairliyen.

'"Vs. Tviittningar 2 gi\nger dagligcn.

■^3- Betydlig forbilttring, Borjar bcgjutning om mor-

gonen.

624 AFDELNIXGEN FOR MEDICIN OCH KIRURGI.

V4. Forbattringen fortgar raskt. Tagcr begjutning af-

ven om aftonen.

^V4- Forbattringen mycket stor. Nastan ingen andtappa,

cyanos alldeles forsvunneu. Obetydlig hosta.
Begar att bli utskrifvon, just som ban borde borja
med karbaden,

Temperaturen dagen niist fore tviittningarna:
pa morgonen: pa aftonen:

38,8 39

Temperaturen dagarna nilst efter borjade tvattningar:

37 37,4

37,2 37,2

36,4 37

36,4 37

36 36,2

36 36,2
36,2 , 36,4

36 36

\

Qviimor.

N:o 1. Larsdottee, 4U ar, ogift, sommerska. Intogs Va-
Sjuk af »qvafniugs-anfaU» sedan 6 ar garamal. Dessa
anfall hafva okats i stvrka de senaste aren.

Diagnos: Empbysema pulm. c. Broncb, chronica.

U. St. Pr.: Sibilerande rassel. Nagon andtappa. Pat.

tyckes ofverdrifva sina lidanden och bafva sina
egna ideer.

Ord.: Tvattningar forst en, sedan 2:ne ganger pa
dagen.

ABERG, KRONISKA BROSTSJUKDOMARS BEHANDLING. 625

'VV Tat. siiger sig ej hafva nagot som heist fortroende

till tviittningarna, men val till »dropparna».

'Vg Utskrifven i samma tillstand.

X:o 2. GoHL, 24 ar, ogift piga. Intogs "V2-

Andtiippa sa lange hon minnes, fovenad med rave-
ken hosta.

Diagnos: Emphysema pulm. c. Bronch. chronica.

27

,3. St. Pr.: Andtiippan betydlig och mycket svar hosta

med katarralisk expektoratiou. Sibilerande rassel.
Ord.: Tvattninorar 2:ne sfanofer daoliaen.

^,4. Redan mycket biittre. Borjar en begjutning om

morgonen.

''V4« Forbiittringen fortgar med raska steg. 2:ne begjut-

ninoar om daofen.

>_ ~

*A. Pat. ntskrefs pa eiJ!;en becrarau, mycket forbiittrad.

Deref'ter hoU professor H.tort foredrag: Om Aflosning
af Choroid ea (foredraget kommer att oflfentliggores i Xor-
diskt ]\redicinskt Arkiv).

Doktor lIoLMER holl sedermera foljande foredrag:

Om Osteotomi i Tilfipldc af Klumpfod.

I)e ortopaediske Osteotomicr ere ved Listers Autisep-
tik komne til at staa paa Dagsordenen. Saaledes ogsaa
Ostcotomicrne i Fodroden i Tilfaslde af Klumpfod af en
saadan Grad, at Skcletdelene modsiette sig Korrektionen af
Deformitetcn ved den alinindeligc ortopaediske Behand-
ling med eller iiden Tenotomie. Osteotomicu i saadanne
Tilfu'lde maa sigcs endnu at v?erc under Provelse, forsaa-

12:ft' Shand'mnv'isha Xa*iirfor»h(trrmoti't. 4U

626 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIRURGl.

vidt endnu hverkeu en bestemt typisk Metode i alio Detailler
er fastslaaet eller dens virkelige Resultater navnlig i funk-
tionel Henseeude ere tilstraskkclig godtgjorte. Som et Bi-
drao" vilde jeg tiilade mig at fremfore nogle hcrlienhorende
Operationstilfaelde, som jeg har havt Lejlighed til at udfore.
Den knappe Tid, der kan indrommes mit Forcdrag, for-
byder en udforligere Behandling af mit ^mne og tillader
miss; kun at fremdrage et Par af de vigtigste Sporgsmaal,
der knytte sig til disse Operationer.

Et Hovedsporgsraaal, der natiirligt strax frembyder sig,
er, hvilke Bendele der bor fjernes for at hidfore Korrek-
tionen af Fodstillingen. Netop i denne Henseende ere af-
vigende Fremgangsmaader fulgte. Man er saaledes bleven
staaende ved Excision alene af et enkelt Fodrodsben, saa-
ledes af o. cuboideum (foreslaaet af Little, udfort af Solly.
senere af R. Davy) eller af talus (Lend), mere almindelig har
man borttaofet en Kile indbefattende flere eller faerre af Fed-
rodsbenene (Barwell, Schede, Konig o. a.), i videstgaaende
Tilfaelde saaledes forst o. cuboideum, dernaest Dele af calca-
neus, talus, o. naviculare, oss. cuneif. samtBruskbeklaedningen
af de yderste oss. metatarsi (N. Davies Colley. senere Bry-
ant). Det er nu vel af Here af de foreliggende Operations-
tilfailde efter Meddelelsen ikke altid ganskc klart, hvilke
Dele af Fodroden ved Kileexcisionen ere fjaernede, men Ki-
rurgerne synes i dot Hele fortrinsvis at vseve gaaede los
paa de fortil for Choparts Led liggende Fodrodsben, me-
dens den rationelle Betragtning af Fodrodsskelettets Me-
kanik snarere maa lede til at laegge Excisionen laengere til-
bage, forsaavidt Reglen maa vgere den saa direkte som mu-
ligt at angribe selve Stedet for Hindringen for Korrck-
tionen. Som. en Supinations- og Adduktionsstilling har
Varusdeformiteten sit Sa^de i Talotarsalleddet. I dette Led
foregaar som bekjcndt Fodens Supinations- og Pronations-
bev^gelser, idet tillige Adduktions- og Abduktionsbevaigel-
serne kun kunne foreojaa i Sammenha^no- med de naevntc
BevaBgelser, saalsenge Fodrodsbenene have deres normale
Forbindelser. Haemninsren for Korrektionen af Varusstii-
lino-en bliver altsaa at sosfe paa Stedet for Hiemning^en for

O a ST c

HOLMER, OSTEOTOMI I TILF/ELDE AF KLUMPFOD. 627

Proiiationeu, nemlig ved Saramenstodet af forreste ydre
Hjorne af Talus og proc. ant. calcanei. Ved en Excision
af Fodroden foran Haemuingstedet, f. Ex. ved Excision af
o. ciiboidcum, omsraav man altsaa Haimninixen for Korrek-
tionen af Snpinationstillino;en af den mere fortil lio:2:ende
Del af Foden, ocr idet man tillio-e derved sfior Beva^o-clserne
i Talonaviciilaerleddet uafhaencrio-e af dem i det bastilliof-
ofende Del af Talotarsalleddet, vilde man o^rsaa forsaavidt
kunne korrigere Adduktionsstillingen, nagtet calcaneus bliver
staaende i sin Supinationsstilling. Imidlertid vil man ved
de invetererede Former af Varus, overfor hvilke Osteoto-
m.ierne komme paa Bane, vel altid finde caput tali depla-
ceret og prominerende paa Fodryggen, og Repositionen i
Talonaviculaerleddet vil neppe lykkes, dels paa Grund af For-
andrino-er i Ledfladernes Konfioruration, dels mulisj som
Folge af abnorm Udvikling af collum tali (LujfD fandt saa-
ledes, at Axen af corpus og collum tali dannede en Vinkel,
medens de normalt lis:o:e i samme Plan). Den blotte Ex-
cision af o. cuboid, vil derfor oo;saa kuu undtao-elsesvis
kunne fore til ^laalet i Tilfaslde af pes varus, og Davy op-
naaede saaledes ogsaa kun en mindre fuldkommen Korrek-
tion i 5 TiHk'lde, hvor ban blev staaende ved den naevnte
Excision. Forat opnaa en mere fuldsta^ndig Korrektion
raaa man altsaa udvide Excisioncu til de Bendele, dcr mod-
saette sig Repositionen i Talonaviculgerleddet, og saaledes
cxcidere caput tali eller o. naviculare eller maaske yder-
liofcre OSS. cuneiformia. iMan vil nu vel saaledes ved en-
bver efter Omstfendiorbederne tilstra^kkcliff ri^elifj^ Excision
kunne omgaa Ilindringerne for Korrektioncn af Varus-
stillingen, men doA vil vel at ma^rke paa dennc Maade kun
vaare den foran Snittet liggende Del af Foden, der herved
lader sig repunere. Jo mere man altsaa v(mI Kilcexcisionen
bolder sig til de foran Talotarsalleddet lioirende Fodrods-
knogler, jo mindre Part af Foden korrigcrer man. Jcg an-
secr derfor som den mere rationelle Metode at hugge Ex-
cisioncn saa lantrt tilbai'e som muliirt ojj sot^cr navnlis^ at
aniriibe selve de Dele, bvor nii'mninii:en for Korrektionen
ligger o: caput og collum tali og proc. ant. calcanei, og det

628 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIRURGI.

Snit, jeg fortiden har lagt til Grund for mine Operatioiicr, er
en kileformet Excision af proc. ant. calcanei, caput og col-
lum tali med Exartikulation fortil i Talonaviculserleddet oo-
Forbiudelsen mellem proc. ant. calcanei og o. cuboid., idet
jeg tillige soger at udinejsle Sammenstodsstedet mellem
yd re Hjorne af talus og proc. ant. calcanei. Det kan nu
i enkclte svasrere Tilfselde o-anske vist vise sig; nodvendigt
at gjore ydorligere Excision af do mere fortilliggcnde Fod-
rodsknogier, men paa det nsevnte Snit laegger jeg Hoved-
vsegten, og med det begynder jeg. Det kan vel vaere, at
det ikke derved fuldstaBndigt lykkes at reponere Supina-
donsstillingen af den resterende Del af calcaneus, men ved
den naevnte Fremgangsmaade mener jeg ialfald at have be-
varet det mest mulige af den Del af Foden, der lader sig
fore tilbage til den naturlige Stilling og at liave restitueret
den Del af planta, paa hvis naturlige Forhold, det dog
mest kommer an.

Jeg har i det Foregaaende alene havt for Oje selve
Varusstillingen, men som bekjendt kombinercr dennc sig i
de invetererede Tilf«lde oftest med en storre eller mindre
Grad af Eqvinusstilling. Denne tilhorer jo imidlcrtid Talo-
cruralleddet. I endel Tilfaelde beror den vel paa Retraktion
af Tendines, navnlig af tendo Acliillis, og kan ligeves ved
Tenotomi, men jeg vilde dog gjore opmasrksom paa, at ogsaa
her selve Skeletdelene kunne modsastte sig Korrektionen.
Det kan nemlig vaere, at Foden saalgenge har staaet i Plantar-
flexion, at Tibiofibularledskaalen ikke laenger er istand til at
optage den fortil bredere Part af tali Ledflade, som under
normale Forhold fordrer at Forbiudelsen mellem tibia og
fibula skal kunne under Dorsalflektionen adaptere sig til at
modtao^e den. Man maa, hvor saadan absolut Hindrino-
raoder Korrektionen af Eqvinusstillingen, soge den opnaaet
ved at gjore Kileexcisionen saaledes, at Kilens storste Bredde
ligger mere mod Dorsalsiden, medens man, hvor Adduktions-
stillingen er den fremherskende, Isegger Kilens bredere Basis
mere udad. Efter den foregaaende Betragtning kunde der vel
vaere Sporgsmaal, om ikke i Tilfaelde af Eqvinovarus den
mest rationelle Excision maatte vaere den af Lund foreslaaede

HOLMEE, OSTEOTOMI I TILF^LDE AF KLUMPFOD. 629

Talnsexcision. Lund har i 1872 med Held exstirperet
begge tali paa en 7-aarig Dreng og senere ligeledes med
godt Kesultat excideret talus paa en 26-aarig Aland. Ved
at excidere talus gaaer man jo utvivlsomt paa den mest
direkte Maade los paa selve Vanskelio-hederne os: hgever
Hindringerne baade for Varusstillingens Korrektion i Talo-
tarsalleddet og Eqviuusstillingens i Talocruralleddet. Hvor
denne sidste er staerkt fremtraedende, kunde det vel vsere
vasrd at forsoge Metoden; efter Erfaringer fra Tilfaslde,
hvor jeg af anden Gruud bar exstirperet talus, stiller den
sig dog for mig som et betydeligere Indgreb end den oven-
nsevnte Kileexcision,navnlig fordiHelingen tagerleengere Tid.

Udforelsen af Kileexcisionen frembydcr ingen Vanske-
ligbed. Adgangen til Bendelene, der skulle fjsernes, skaiFer
man sig vistnok bedst gjennem et _[_-Snit, idet man forer
et tilstraekkelio-t Snit langs den udvendio;e Fodrand osT
herfra et lodret Snit op over Fodryggen til det promine-
rende caput tali. Konig bar af Hensyn til Faren for Gan-
graen, som jeg strax skal komme til naermere at omtale.
foreslaaet at udfore Operationen gjennem et ellcr flere
Lasngdesnit. Dette synes mig at besvaerliggjore Operationen
og er ncppe nodvendigt. Selve Excisionen af Bendelene
foretages bedst med skarpe Mejsler og Hammer, hvorved
Kilen lettest og renest udskjajres. Med de foj-skjellige
Sener vil man i Reglen let kunne undgaa Konflikt, idet
de lange Extensorsener ved de betydeligere Grader af varus,
der indicere Operationen, findes forskudtc indad saa at de
i intet af mine Tilfa^lde kom tilsync i Operationsfeltet.
Senen af peronreus longus frcmbyder sig derimod i lioglen;
dens Gjenuemskjaering er neppe af vaesentlig Bctydning,
det vil dog va?re rettcst at bcvare den, hvad uden saerlig
Vanskcligbcd lader sig gjore.

Sclvfolgelig l)or den Listerske Antiseptik saavel under
Operationen som ved Efterbehandlingen komme til Anvcn-
delse i dens fulde Udstr;rkning. Dor er n<'{)pe nogcn Ope-
ration, hvor den antiscptiske Mctodcs Betydning frem-
traeder mere shuiende end ved Osteotomierne, oir hvorledes
end Itesultaternc af Fodrodsexcisionerne overfor Ivlump-

630 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIRURGI.

foden i andre Henseender ville stille sig i Tiden, kan det
betragtes som afgjort, at Indgrebet under Antiseptik ikke
er forbunden med Fare for Patieuten. Referaterne fra de
forskjellige Sider lyde paa reaktionslost Forlob uden Sup-
puration eller betydeligere Komplikationer trods Indgrebet
i Knogler og Artikulationer. Saaledes ogsaa i mine Til-
fselde med Undtagelse af et enkelt, som jeg strax skal
komme til at om.tale. Mine Kurver vise det.* I 2 af Til-
fseldene gav Operationen ikke Anledning til nogensomhelst
Stigniug i Temperaturen, der under hele Forlobet lioldt
sis: fuldkommen normal. 1 de ovrio^e 3 Tilfselde var den
kuu forbigaaende om Aftenen over 38°; en Temp, af 39°
naaedes kun en eneste Aften i et af Tilfseldene og en hojere
Tp. forekom ingensinde. Saarene helede derhos forstorste-
delen pr. primam eller ialfald med meget ringe og fuld-
staendig aseptisk Secretion, og Forlobet var ofte ganske uden
eller ialfald med bojst ringe Smerte.

For at opnaa et saadant Forlob af Operationen er der
dog imidlertid en Muligbed, der raaa tages i Betragtning,
nemlio; Tilboielio-beden til Gangraen. At der kan vaere Fare
for en saadan Proccs er letforstaaeligt, naar man erindrer
sig Klumpfodens generede Cirkulation, dens Tilbojelighed
til Kulde, dens atrofiske Tilstand, de ugunstige Hud-
partier, man bar for sig ved Operationen, med deres Kal-
lositeter osf ofte slette Ernserinfj. Ved ikke at tao-e tilbor-
ligt Hensyn til disse Forbold udsastter man sig for et saa
beklao-elio-t Ubeld, som det der modte mis; i mit forste Til-
faelde af Osteotomi for Klumpfod, i bvilket der indtraadte
total Gangraen af Foden, der nodte til Amputation af crus.

Pat. Hans M. var en 12-aario- Dreno- der frembod en
excessiv kongenital Eqvinovarus paa begge Fodder. I April
1878 forsoo^tes Stillinoren af b. Fod rettet ved Osteotomi.

to o

Ved Operationen excideredes med Hammer og Mejsel en
Kile, der indbefattede endel af o. cuboid., forreste Ende
af proc. ant. calcanei, caput og collum tab, samt noget af
forreste ydre Hjorne afcorp. tali. Tillige gjordes Tenotomi

* Temperatiirkurverne for de forskjellige Patienter fremlagdes i Modet.

HOLMER, OSTEOTOMI I TILF^LDE AF KLUMPFOD. 631

paa tendo Acliillis og aponeiiros. plantar., ligesom Ig. cal-
caneo-naviculare o-iennemskares iudvendio- fra Saaret. Stil-
lino;en lod sio- nu med uoo;en Kraftanvendelse temlig fuld-
stasndig korrigere og fixeredes i den saaledes korrigerede
Stilling ved en Gibsbandage efter Anlaeggelsen af den an-
tiseptiske Forbinding. Forst derefter fjaernedes Esmaecks
Kompression, under bvilken Operationen liavde vseret ud-
fort blodlos. Efter Operationen havde Pat. ret heftige
Smerter, og Temperaturen steg i de folgende Dage indtil
over 40°, hvorfor Bandao-en fenestreredes den naistfols:ende
Dag efter Operationen. Saaret syntes da at have et til-
fredsstillende Udseende osf der var endel blodio- seros Se-
kretion, hvorfor jeg lod mig berolige med Hensyn til
Cirkulationen og lod Gibsbandagen yderligere ligge et Par
Dage. Yed dens Fjaernelse viste det sig imidlertid, at der
var indtraadt en Totalo'anixisen af hele Foden, saa at en
Amputation af cms blev nodvendig, hvorefter Pat. helbre-
des. Destovgerre kan jeg ikke frikjende mig selv for at
have Skylden for den uheldige Udgang i dette Tilfaslde.
Den Esmarckskc Indviklino;, den forcerede Kedressement 02:
Anlaeggelse af Gibsbandage og nu forst Fjsernelsen afKora-
pressionen vare altfor mislige Mom enter, som jeg neppc
havde udsat min Patient for, naar ikke det heldiofe Udfald
af andre Osteotomier, som jeg i den Tid havde foretaget,
havde indgivet mig en altfor stor Tryghed. Ved en lempe-
ligere Fremgangsmaade vil man derfor neppe nogensinde
behove at frvste en saa beklaii-elio^ L dganiic af Operationen.
Den Esmarckskc blodlose ]\Ietode ladei- sisj mesfct jijodt an-
vende og letter Operationen, og jeg har ogsaa stadig an-
vendt den udcji Skade i alle mine senere Tilfjtlde, men
Cirkulationen bur absolut <nves fri, indcn Bandatrerintren
anliPgges. Men dernaest vilde jeg hegge stor V iegt paa ikke
strax at forcere Korrektionen off ved Banda^erinffcn at
lixcre Foden i den korrisreredc Siillinor. p]fterat man har
fjacrnet de nodvendige Bendeli', ville endnu do rctraheredc
Ligamenter, tendines og Aponcuroser i Peglen gjorc sta.M'k
Modstaud for Korrektionen. Tenotomier hjielpe ikke altid
tilstrirkkeliirt. Dc retraherede Bloddele kunno imidlertid

632 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIRURGI.

ventes at ville give efter for en successiv Redressement paa
et senere Stadium i Efterbehandlingen. Naar man derfor
liar overbevist sig om, at Benexcisionen er tilstraekkelis^,
bor man opsaette al videre Korrektion og lade Foden ind-
tage sin tidligere Stilling, og forst naar Helingen er videre
fremskreden. bor man begynde den ortopsediske Efterbe-
handlino- o^anske i Liglied med Tenotomibehandlino-en. Saa-
ledes bar jeg ogsaa lb rboldt mig i alle mine senere Til-
fffilde, og det bar vist sig for mig, at denne Fremgangs-
maade er sikker ojjj forer til Maalet. I alle mine Tilfaslde
bar jeg opsat Korrcktionen kortere eller laengere efter Om-
stsendigbederne, og det er lykkedes mig lidt efter lidt alene
ved Anlaeggelsen af et Flanelsbind paa en lempelig Maade
at bidfore Fodens giinstige Stilling.

Man tor nii vistuok sige, at Osteotomien udfort under
de beborige Cauteler, er et ludgreb, der ikke medforer
nogen Fare eller alvorlige Tilfaelde for Patienten, og at
man ved den vil vaere istand til at bringe Deformiteten
tilbage til den mere normale Form. I kosmetisk Henseende
er derved overmaade meget vundet, 02: osfsaa i funktionel
Retnina; er det af stor Betvdnino-, at Pat. ialfald nu lettere
kan forsynes med bensigtsma^ssigt Bandageapparat og ikke
er udsat for Besvjerlighederne, som Tryk og Excoriationer
medfore. Med Hensyn til det funktionelle Resultat maa
det imidlertid tages i Betragtning, at Opevationen ikke er
istand til at rctablere den normale Mekanisme ved Fodens
Bevasgelser, idet Fodrodens enkelte Dele komme til at staa
i en mer eller mindre ubevaegelig Forbindelse. Men dertil
kommer den betydelige Atrofi, der altid vil forefindes ved
de Grader af Klumpfod, bvor Operationen kommer til An-
vendelse, en Atropbi, der ofte vil have medfort en Stands-
nincT i Udviklino-en af baade Fod 02; Skinneben med be-
tydelig Forkortning. Atrofien og Retraktionen af Skinne-
benets og Fodens Muskulatur og Forstyrrelsen i Fod-
skelettets Sammensastning vil gjore, at Pat. ogsaa efter
Korrektionen vel saetter sin planta til Jorden, men dog
ligesom forud bar Tilbojeligbeden til en Gang som ved Trae-
ben, idet en Afviklino- af Foden som under den normale

HOLilER, OSTEOTOMI I TILF^LDE AF ELUMPFOD. 633

Gans: ikke let kommer island. Dertil kommer endelig; vi-
dere den for varus ejendommelige Rotation af Extremiteten
indad, der snart vaesentlis har sit Ssedc i Kngeet, ofte an-
gaar hele Extremiteten lige til Hoften, en Indaddrejning,
der jo vides ogsaa at gjore sig gjseldende efter Korrektio-
nen af varus i tidllgere Stadier ved simpel Redressement
med eller uden Tenotomier og kan va^re meget vaoskelig
at bekjaempe ved Baudagering. Disse forskjellige Vanske-
ligheder have ogsaa i hojere eller riiigerc Grad gjort sig
gjseldcnde i mine Tilfaelde. Hvorvidt de med Tiden kunne
overvindes, saa at Atrofien bedres og; Fodens Bevsefjelser
blive friere og naturligere, kan neppe tilstra^kkelig afgjores,
OQ; i det Hele vil forst fortsatte Erfarino^er kunne tilstrask-
kelig belyse det funktionelle Resultat.

Ogsaa i en anden Henseende vil det vasre af Interesse
at folge Pat. ud i Tiden, nemlig med Hensyn til Sporgs-
maalet om Recidiv. Denne Fare er vistnok tilstede. Netop
de ovenniEvnte Mom enter, det at den bao-re Del af calca-
neus endnu er bleven staaende noget i Supination, den
atrofiske ]\Iuskulatur, der har Tilbojclighed til at retrahere
sig, Indadrotationen af Extremiteten disponere til en Til-
bagevenden til den tidligere Tilstand. Forsaavidt man har
med aeldre Patienter at gjore, der have Intelligents nok til
altid at saette Foden til paa rette Maade, vil Faren for Re-
cidiv vistnok vaere ringere end hos Born. Ovcrfor ^lu-
ligheden af Recidiv bor man maaske have Opmaerksomhedeu
henvendt paa Foreningen mellem de resecerede Bcnender.
Denne er vistnok i Rcfrlcn fibros, men det vilde muliot
vaere rioftio^t at tilstra^be saavidt muliot at opnaa en ossos
Forbindelse dels ved at brince to Benflader mod hinanden,
saa at man istedenfor simpelthen som ovenfor uitvnt at ex-
articulere bortto<; l^rusken af o. cuboiil. oir o. naviculare,
<lels ved saasnart en tilstriekkelin: Korrektion ved Elterbe-
handlingcn var opnaaet, da at anvende Gibsbandage i laen-
gere Tid. I ctlivert Tilfa^lde vil det v;rro nodvcndifft at
sogc Resultatet af Osteotomien sikret ved Anvendelse af
et portativt Bandageapparat. I'^ii fuhlkommen tilf'redsstil-
lende Klumpfodsbandaj'e svnes mii; endnu \Wo at vierc

1 o ^ c

634 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIEUKGI.

iunden. Mine Kolleger have vistnok gjort samme Erfaring
som jeg, at medens det i Reglen lykkes at rette enhver
Klumpfod, der tilstraakkelig tidlig kommer under Behand-
lins;, ret fuldstasndigt saalaenge man selv liar den under Be-
handling, og det enten man anvender Gibsbandage, Plaster-
bandage, kunstige Muskier eller raaaske endog simpelthen
ct hensigtsmsessigt anlagt Bind, er det en ganske anderledes
besvjerlig Sag at bevare det opnaaede Resultat, naar man
skal gaa over til et Stovleapparat, som skal anlaegges af
Pat. selv eller bans Paarorende. Mine Bestrsebelser ere
derfor stadig gaaede ud paa at konstruere et mere hen-
sigtsmaessigt Stovleapparat end de, der saavidt mig bekjendt
foreligge. Fremfor de forskjellige Apparater, der virke ved
Fjedre, Skrue etc., bar jeg foretrukket Bandager med et
elastisk Traek som en mere levende Kraft. Alle Bandager,
bvor Traekket anvendes paa selve Stovlen, have for mig
vist sig insufficiente, idet Foden efterbaanden drejer sig i
Skoen og former Overlaederet efter sin urigtige Stilling.
Gaaende ud fra den Letbed, bvormed man kan bringe Fo-
den i den rigtige Stilling ved et Bind, der anlaegges fra
Egnen . af malleol. ext. over Fodryggen skraat ben til for-
reste Ende af l:ste Metatarsus under Foden loftende ydre
Fodrand og opad Skinnebenets Udside, bvor det fixeres,
bar jeg konstrueret et Stovleapparat, bvor en Slynge i den
angivne Retning anlagdes direkte om Foden indeni Stovlen,
fortes ud gjennem en Aabning i Overlaederet og ved en
kunstig Muskel fixeredes til en fra Stovlen langs den ud-
vendige Side af Skinnebenet udgaaende Skinne. Rigtig an-
lagt bar Apparatet vist sig nyttigt, men Anlaeggelsen bar
vaeret noget besvserlig, og navnlig bar Slyngen vist sig til-
bojelig til at glide tilbage paa den indvendige Fodrand,
bvorved Trgekket kommer til at virke ubeldigt. Jeg bar
derfor i den senere Tid modificeret Apparatet saaledes, at
Slyngen boldes i den rette Stilling ved en Fjeder langs
indvendige Fodrand, ligesom jeg bar ladet Skinnerne op
langs Skinnebenet applicere direkte paa Extremiteten ved
Hj^lp af et Snorestykke, saa at det bele korrigerende Ap-
parat med Sikkerbed kan anlaegges og baeres indeni en al-

HOLMER, OSTEOTOMI I TILF^LDE AF KLUMPFOD. 635

mindelig Stovle.* x\pparatet er ganske vist ikke fuldkom-
ment, men ligesom jeg haaber efterhaanden at kunne for-
bedre det yderligere, saaledes bar det alt nu vist sig al"
god Nytte ved en ret udstrakt Anvendelse, jeg bar gjort
deraf i de Tilfaelde af Klumpfod, der ere komne under min
Bebandling i den senere Tid. Med dette iVpparat bar jeg
derfor ogsaa forsynet alle mine for Klumpfod osteotomerede
Patienter med Undtagelse af Tilfaelde IV, bvor Fodens
Stilling syntes mig saa god elter Operationen, atjegendog
taenkte mig Muligbeden af, at Patienten rent kunde undvaere
al anden Bandag-e end en Stovle med stiv Bao-kap 02: stiv
indre Fodrand. Der bar doo- senere vist sio- noo-en Ten-
dents til Varusstilling, bvorfor ogsaa denne Patient bor for-
synes med det omtalte Apparat. Til min forste Patient
var Apparatet mindre vel arrangeret, og der bar derfor
offsaa bos bam vist sio- no2:en Tendents til Piecidiv.

De Tilfaelde af Varus, bvor Bebandling med Osteotomi
bidtil er kommen til Anvendelse i Afdelino-cn, ere foruden
det ovenfor omtalte, bvor Operationen tog en ubeldig Ud-
gans:, folixende:**

O O' iT

I. Carl X. 5 xA.ar. Eqainovarus cong. dext. Bebandlet
i 1876 med Tenotomi af tend. Acbillis 00* frientao-ne Gibs-
bandager, bvorefter Stillingen var godt udrettet. Forsyne-
des dengang med Stovleapparat med Skinner og kunstig
Muskel. Bandagen senere lagt tilside og Deformiteten der-
efter recidiveret. Nu ved Indla^ggelsen d. ^*'/. 79 extrera
Varusstilling, troeder paa ydre Rand og Ryggen af Foden,
bvor der over det staivkt fremspringende caput, tab og o.
cuboid, og proc. ant. calcanei findes betydelige Kallositeter.
Adduktion af Foden til na?sten en KV. Tilli«]:e nooren
Eqvinusstilling. Retraktion af tendo Acbillis og aponeuros.
plantar. Staerk Atroplii af Skinnebenots Muskulatiir.

D. "V^. Under EsMARCKS Indvikling, autiseptisk Osteo-
tomi. Snit frionncm Bloddelene bin2:s Udsidcn af Foden

t
* Et Stovk'app:u;it af dcii l)C'skrcvno .\rt fri'mlaj^des i Model.
** Ved Model forevistes Gibsafstobninger nf I'af i.iitorno, dor viste Til-
standcn for og efter Operationen.

636 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIRURGI.

og fra Midten af dette _^-Snit op over Fodryggen. Kile-
formet ExcisioD, hvorved med Hammer og Mejsel fjaernedes
en Del af proc. ant. calcanei, o. cuboid., caput, tal. og en
Del af coUum tal. samt noget af o. naviculare. Foden lod
sisf derefter ret fuldstaendig fore tilbage til den normale
Stilling skjondt med endel Stramning i de retraherede
Bloddele. Aseptisk Saarforlob. Temp, lioldt sig i nogen
Tid om 38°, derefter normal. Successiv Udretning med
Bind 02: Skinne og senere efter Saarets Helino; Stivelse-
bandage i laengere Tid. Udskreves d. ^^/^-^ 79 med Stovle-
apparat med Skinner og kunstig Muskel. Stillingen var da
godt udrettet, saa at planta sattes godt til Jorden. Under
Gang stor Tilbojelighed til Indadrotation af liele Extremi-
teten.

(Senere bar der vist sig Te^idents til Recidiv, der vist-
nok tildels skyldes Forsommeligbed med Baudagens An-
laeggelse i Hjemmet.)

II. Jens R. 12 Aar. Equinovarus cong. sinistr. Har
brugt utilstr^ekkelig Protbese. Indk. d. ^^ 80. Gaar paa
ydre Rand og Rygsiden af Foden, bvor der findes Kallosi-
teter. Caput, tali staerkt prominerende paa dorsum pedis.
Indre Fodrand bojet i en RV. Kontraktion af aponeuros.
plant, og tendo Acbillis og tilsvarende Plantarflexion. Atrofi
af Extremiteten. Rotation af Skinneben 02: Fod indad i
Knfeet.

D. •^V2- Under Esmaecks Indvikling antiseptisk Osteo-
tomi. Snit gjennem Bioddelene laugs ydre Fodrand og paa
dettes Midte _L-Snit opover dorsum til Egnen af o. naviculare.
Med Hammer og Mejsel fjaernedes en Kile indbefattende for-
reste Parti af proc. ant. calcanei, caput og storstedelen af
collum tali, fortil losnedes de nffivnte Bendele i Forbindel-
sen med o. cuboid, og naviculare. Der fandtes derefter
ingen Modstand fra Skelettets Side for Udretningen af Su-
pinations- og Adduktionsstillingen, men Udretningen af
Fodens stasrkt krummede Form modte endnu nogen Mod-
stand fra aponeur. plant, og Baand og Sener i planta, lige-
som der var staerk Plantarflexion i Talocruralleddet. Teno-

HOLMER, OSTEOTOMI 1 TILF^LDE AF KLUMPFOD. 637

tomi af tend. Achillis, men Artikulationsfladen af talus lod
sig endnu ikke fuldstasndig fore tilbage i Cruralleddet.

Fiildkoniinen reaktionslost Forlob med helt iofienuem
normal Tp. og for storstedelen primser Heling af Saaret.
Successiv Redressement af Stillingen ved Manipulatiouer
ved Skiftet af Forbindinp'en og; AnlaeofSfelse af Bind (ino'cn
Skinne). Der opnaaedes en saerdeles god Stilling, saa at
han kan traede til med hele planta, og Stillingen er i det
Hele normal med Lndtagelse af en let pes cavus paa Grund
af Stramninof af Bloddelene i planta. Tillioe er der noo-en
Eqvinusstilling, nogen Tendents til Indadrotation af Extre-
miteten og Hyperextension i Knaeet under Gangen, men
alle disse ]\Ianoler synes doo; ved Ovelse i Gang-en mer qo-
mer at tabe sig. Han udskreves d. ^*/', 80 med Stovleapparat.

JII. Ferdinand H. 12 Aar. Equinovarus cong. sin.
Tidligere behandlet andetsteds med Tenot. af tendo Achillis
og aponeuros. plantar. ; bserer utilstraskkelig Prothese og
er navnlig om Vintren ofte i lasngere Perioder forhindret
I'ra at gaa paa Grund af Excoriation er af de prominerende
Partier. Indlagdes d. ^^/^ 80. Foden stferkt supineret og
adduceret til en RV., trasder paa ydre Rand og lidt af dor-
sum, Kallositetcr paa o. cuboid, og det paa Rygsiden af
Foden prominerende caput, tal. Plantarflexion og Retraktion
af tendo Achillis. Sta*rk Atroli oof Forkortnino; af Ex-
tremiteten, der lii^esom Foden er bleven tilbafrc i A ^Txt. Ro-
tation af Extremiteten indad i Knaeet.

I). ^/,j. Under Esmarcks Indvikling, antiseptisk Osteo-
torai. Snit gjennem J)loddelene langs vdre Fodraud og fra
dettes Midte | op over dorsum, ^led Hammer og Mejscl
fjaernedcs en Kile, der indbefattcde forreste Endcr af proc.
ant. calcanci, caput og storstedelen af collum tali, og da
Stillingen endnu ikke lod sig rettc, derefter endnu o. cuboid,
og o. naviculare. Adduktions- og Supinationsstlllingen lod
sig nu herefter korrigcre, men Dorsalfiektionen modte en
uovervindelig Modstand, som (let syntes, beroende paa, at
den Cortil bredere Del af LedHaden af talus ikke lod sig-
fore tilbatje i Ledskaalen af talus 0£j fibula. l)en manirel-

638 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIRUEGI.

fulde Dorsalflexion soc^tes korrio;eret ved at tildanne Snit-
fladen af coll. tali og proc. ant. calcanei til en ovenfra bagfra
nedad 02: fortil skraa Flade. Stillino;en lod sio* nu temlisr
fuldstagndig udrette.

Der indfandt sig heller ikke i dette Tilfailde nogen
st?Brkere Reaktion; Tp. kun en enkelt Aften 39° og sank
snart til det normale. Kun ringe Suppuration, og Saaret
helede uden nogen Forstyrrelse. Stillingen rettedes efter-
haanden o^odt alene ved i\nlce£>'2felse af Bind, saa at Foden
ved Udskrivninp'en d. "^^z, 80 stod i en meo^et naturlis; Stil-
ling, Adduktionsstillingen var fuldstaendig hasvet, Iran traadte
paa hele planta og ogsaa Plantarflexionen var kun ringe,
efterat der senere var gjort Tenotomi af tend. Achillis.
Der syues at vaere en meget fast (ossos?) Forbindelse mel-
lem de resecerede Benender. Udskreves med et Stovle-
apparat med Skinne og kunstig Muskel og paa Grund af
Forkortniugen af Extremiteten forhojet Saal.

IV. Harald Chr. 6 Aar. Pes varus cong. sin. Skal
have Vceret under Hospitalsbehandling for Deformiteten i
sit 3dje Aar. Senere baaret Stovleapparat med udvendig
Skinne. Tndk. d. '^'^ I 80. Foden staar i staerk SuDina-
tions- og Adduktionsstilling, ringe Plantarflexion. Caput
tali staerkt fremspringende paa Rjgfladen af Foden; Huden
over det excorieret.

D. ^^jy Efter Anlseggelse af Esmarcks Bind antisep-
tisk Osteotomi. Lsen^desnit lano-s vdre Fodrand oo- lodret
Snit herfra op over Fodryggen. Kileformet Excision af
proc. ant. calcanei, caput og collum tali med Hammer og
Mejsel, hvilke Bendele fortil exartikuleredes i de tilsvarende
Artikulationer.

Reaktionslost Forlob. Tp. kun en enkelt Aften 38,4°,
ellers fuldkommen normal. Saaret helede forstorstedelen
pr. primara. Successiv Udretning af Deformiteten alene
ved Bind.

L. Fodens StilliuG; naesten fuldkommen normal. Trae-
der godt paa planta. Fodens Stilling i det Hele saa na-
turlig, at det ikke ansaaes nodvendigt at anlaegge sasrlig

HOLMER, OSTEOTOMI I TILFiELDE AF KLUMPFOD. 639

Skinneapparat, hvorfor hnn forst forsynedes alene med
Stovle med stiv Bao;kap o": indvendis stiv Rand. Senere
fojedes dog en udvendig Skinne til Stovlen.

V. Victor P. 17 Aar. Pes equinovarus cong. d. En
Broder og en Fa^tter lide af samme Deformitet. Sclv liar
lian vaeret under Behandling for sin Lidelse, da han var ^/^
Aar gammel. Siden baaret Skinneapparat. Indk. d. ^^/^ 80.
Ringe Plantarflexion, men sta^rk varus; Adduktionen saa
staerk, at Spidsen af hallux staar i en RV. til Axen af crus.
Gaar paa udvendio^e Fodrand osf Rysrsiden af Foden: Trsede-
puder paa o. cuboid., proc. ant. calcanei og ved malleol. ext.

D. ^^/' . Under Anvendelse af Esmarcks Indviklins, anti-
sept. Osteotom.i. Snit langs ydre Fodrand og fra dette _[_-
Snit op over dorsum pedis. Med Hammer og Mejsel bort-
togcs proc. ant. calcanei, caput og collum tali. Reaktions-
lost Forlob. Tp. om Aftenen gjaerne 38°, men ikke der-
over, om Dagen normal. Aseptisk Saarheling med kun
ringe Suppuration. Successiv Udvctning af Deformiteten^
alene ved Bind.

D. ^^ j Q- Fodens Stilling meget naer den normale; tra^-
der godt paa planta. Stovlebandage med Skinne og kun-
stig Muskcl.

Andra sammankoinsteii.
Frcdageii don J) Jiili kl. 12-2.

Professor Ask luill foredrag Om ovariotomier (fore-
dracjet kommcr iitt oirentliiririiras i Xordiskt mcdicinskt ar-
kiv). Forcdragandcn utdeladc bland do niirvarandc ful-
jandc tabcll ("jfvcr:

640

•i-i

•iH
l-H

X

•iH

pi

•(H
0

U
cS
{£

m
;i

P<

••0

pi

;^

0
•i-i

s

0
0

;>
0

t£

+3 •

rt

O M

C

be Si

^

-u

^(l

rt

c:

J»l

r

f^

X

ir

cj

^

>

o

J4

:2=^-

Opera-
tionsdag.

Alder.

J: ^i;::^

i i S o ,

_r <D fl •* -kJ
'1 be bct^ cs c;

ti .S- _ bD^ u

i ^ .S :^ 2 c^ S

— tn

- rr o

•t: ci o p -t^ ^ ^,
rt ^ ^ c tc bo 2

br. " ^ = = S o

C5 rr- CD ^ rt

.- . -S S P tj 5

'— ! O tj! *!!1 ri '^

•ii ;-■ o
a, c M ., c c "c
c. c -r; ^ o oj -

be

c
c

o

tt

u o c

<J 5

,

o

-u

• ^H

^

ci

o

J>

-tJ

o

o

c2

p.

-:,

^

p

C a;

o
b£
o

■^ tc
o
o be
a; o
:s +->

c; -

o

o u

5:

'c

S^ 3 •- ^ '^

C ^ ^ i>Ci

C - ^ -^

M ~'Z Z'-r

a

"tc

C

o
c .

err

bD

bo

M

o

fcj}

.2^

'bib

13

bo
O

ft

o
bo

S

o

•r-3

a
a

a
a

o - . o .

^ i- '-' -I tl

£ = .5^ 2 s

c' bb .5 =' bi

!- iM '"' ir -*

P P

,c!

o

ri

o

bo

^2

;-.

c

\f

t.

-iJ

:c3

o

;-i

is

pq'

a G f '■^■^

5 G bi: ;i > .i

5 ■> 2 G ^

a3 ^ _i^ ^ « „

-= ^ = " - :=3

" "■ -^ ^ c5 s-i

■^ G ' — .-- x 5|-i

o ^ £ 5-0:12

i^G ^^-^

-^ bc.n p S

G G fc, ;; tr. t.

G I - 5 - S;

5 :g o 5t^ .2

a> t* o ^:^ ti

5

br.ti

•-t — -1-2

- O G ;:;

!- 'W ci o

ce be x -

bCc ^ G

G :c: r^ o i

G i -f 4i ,

X M O/

g ^ -jf brj
5 « ~.S

G =^ .G c
" '-' X
G o, ^ :c3
rt c ^ ;>
«:•—'£-—■
o be -

G G r^ c3 >, be « G ^^

& cS

g S.5

c;

be +3

to fl)
O u

o

o . ^ M

G 4^ '

- £'. G ii c -G

S
bD

^ ri be _ "^ --(i s- -^

be ;;

c3 > G-

- rt

Of.-"'

- > o g .„ "

G G == -V 2

5 G 5 G S ^ -^
- -G § .2 -2 O i

tc

be
be

>

G -1^ «

^ r> ^ G

•* I- X

o<

:o

c3
G

O

o

te

o •
■^ I

O

bfl

a

P3

(U

o

be

O)

.0
c3

o
■Jl

5

0

t

g: G
»:3 0
C_, to

Ph

ceo

,^

r— •

G

-u

•— •

■^ =1

en

,G

ci F"

0

4^

0

K '^

^

p

<\^

c
o
tn

<3

O
ci

641

vcckor efter partus

r -if r S 5

M .i; s o oQ
tc-? Q

c - ^ ^

i, ":: " m ^

o
to

a

tn

O

a
o

CD

o

40

CO

c

o

CO

o

5 i

tc-S

u

— < o

o S

5 o

- o
o -.>
r^ a

=s a

'5 to
o _a

a
o
a

O

CO
O

s

r— • .^

O
CO

°~ e •" a a ^

I .a tH pn O «(-l ;j

O 1— 1 <H ^ -U

r •■" - ^ -= ■>"- '^

^ = g^.to ^ c:

& C

fcj

r o a -^

,-* '7X '^

— o

^ a^.t3

a c -i^

to " " "v ~ "^ ■

"^ o

-U r— — <-

CO

_y
"Ec

M

M

^ tD

O 1—1

'5c

M 5=0

V-

'^

!y;

"^ o

■-*

r f=5

c

q

£X

-u>

tr.

tr

Id

\ —

^

-i -t^ .

4^

-u .

A c ■^-. C

c5

?-•

ci

t_

cS t^

o c "^ a

o

o

^

o -

-+J

•«-)

-^ - "^ "^

,-»

-^ tii£ ti

■^

tc

■•

tl

•^ ib

•S -S "5 1f

^yi

+->

7i

-*—

■r>:t:

:o tc:3 to

*3

bi

;o

tj.

:0 tD

fe piH

p^

1— (

;=<

^ ^

&D

to

to

"5b

'to

D

CO

bo

- to

oar;
•1-" to —

H f2

^a^ac^a^a ^^a ^a

-4.^ -1^ -(.^ ^ ,4^ -4— > -4-3

■^ u-^ ti-^ ti-r 3) -^ t£ .if ti-

:o ti:o it::

to :- to :o to

X

totic: 5 !; .-

■>

:^-^i2i-S

-^

^ ^ t. -i-> =; _

^

.:«; - o^ -2

— - tt a • ->

^

^ c a --g So

;:;

.ij,"-- s:.-iJ ~

eJ

- to ~ -ij

CO

'? o t- ^.i =

D

S a 5 5 > -Ef

4-*

to

" 3 o 3 i: ;;

4J

i rt'^li :- «

§■ s ^ g ^ 1

_:^ ,^ tc.^ i

^ o

t-

-u - -
to -~

^

a

^

a

^

a

to

^^

:o

;:;

;; c; a

^

CO

^^

O

a

':« ^ ;-;

-^ o

CO

^

c

^

_it) o

cS

^

--»

to

'^-^ ■f^

"P- ce

:o

ci

>

-4-"

.-' -fc-i

a

CO

o

-^ 75

-i-»

^

5

CO

o

3 ci

?5

a

to

^

to

o ^ 9

C3

o

a

r.

•^

-1-3

1^

o o -

.-^'C

;-i

X

-w

a

r-. a

^ o t- 3

- CO >< 5

"= d'> c

a. " r-* Tt

.^ -*^ -4^ O! CO •

^ ^ f- W J-i

"a ^S^S,

ci X =i C a

-" :r; -^ ^ 4-a .~

5 S a %^ 1^ %t

"p.

•^

•y

^ ^

?>

^ ^

ce r

^

^

bD

a —

t£ ce

*- V-.

e3

c3

ci

*— —

-;

(U

CO

^

"^

"" ^'

•X ^_

c!

-*

^

^

r^ 1>

'^ ^

c2 ^

"C

^

. to

ti

2 ^

"^ ■■

O

.* o .

*~

^ ,

O

_2 ce _5 - — a - - •." cj X a j'^
-►Jtc.4jt£'Cx:«tc J2~ .^Jtcrf

aa-a-e:c:aa .c«r=-aa.i'

,'5 .'a 1 i ,'a "S , £ ? .'a '>

c3Sc3'?; = 5ci"Paci.ac=i'i-^-^

-*J ;—-.-»;— -fcJ ^ -iJ .-- ^, 4-i ^^ .^ -^ .— ^

-^ '£ a a "i > ^

CO

i-

cc
1-

I-

<r.

o

n

ri

>>

(--

to

cS

c

<J

<J

©

o

O

o

©

QO

CO

00

00

00

CJ

n

I-

-r

o

o

«

«

^

o

M

S-»

r^

es

r^

Ci

to

;-
o

rt

a

CO

to

a

o

^ ^

:=

<

"o

to

a
o

0}

to

&<
CI

4J

v

Pi

a

O

O

.a
o

ci
to

a

O

o

a

•<3

t/i

5
o

cj

tc

o
o

f

kJ

9

a

s

9

e

9

a

a

a

s

c

a

a

=

•«
ei

re

t

«

CI

"J"

«5

n

^

;?

« u

o -"

^ <

^ a

.4^ CO

c .2 ?

t- — >

bo C M

^ «

«

W c 2

• => 5

1-5 K M

e>« eo

u

o

5 « ri

•.a

Pi

tn

C

»-9

a
a

M & <;

bi

h

i)

o

^_

*J

•*^

o

W

o

no

in

X

fl

C

»S

o

:o

Pi

;*

►^

e!

Cf.

c3

4J

ct

IZ*

jf~

60

a

.^j

a

&4

•

^

e

^«

?!

e<

ff«

!■»

J2:te Skandinavishn Naturforsharcmijtet.

41

642 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIRURGI.

Derefter hollos foredrag af:

Professor Almen: Jemforelse me 11 an naturliga
och konstgjorda mineralvatten;

Professor Eossandee: Om bencystor;

Professor Drachmann: Om Patocjenesen afLuxatio
coxa3 congenita;

Professor Schonbekg: Om et ankylotisk, skgevt
Bsekken.

Tredje sammankomsten.
Maudagen deu 12 juli kl. 10-12.

Doktor BoLLiNG holl ett foredrag om difterihinnan
(i sin helhet offentliggjordt i »Eira» for 1880, wjq 16); sam-
manfattningen af det vunna resultatet meddelas liar:

1. Da epitelier finnas qvar a difteri-hinnans bade ut-
ocli insida, kan eplteliets afstotande ej vara difteriens
orsak.

2. Da en storre lifaktighet bos epiteliet a difterihin-
nan icke kan upptackas, iir epiteliets aktiva deltagandc i
hinnebildningen ej sannolik.

3. Utvandrade rundceller, som hopas eller forandras,
samt ett fibrinogen, som mojligen af ett egendomligt fer-
ment ofverforts till ett fran fibrin nao^ot afvikande albu-
minat och trangt emellan epitelierna, iitgora hufvudrnassan.

4. Olika difteri-former finnas, hvilka ofvero-a omark-
ligt i hvarandra, vanligast iiro de, som iche medfora afslit-
ninsr af slemhinnans stroma.

Derefter meddelade doktor Lowegren:

Statistik ofver starrextraktiouer (foredraget of-
fentliggores i Nordiskt medicinskt arkiv).

HJELT, OM LEDKAMI. 643

Doktor A. Bergh holl derpa ett foredrag om enerva-
tion; hvarefter

Professor Hjelt meddelade foljande:

Om leukamien med siirskildt afseende pa de i
norden liittills iakttafrna fallen.

Under de senaste tiderna har den medicinska forsk-
ningen med synnerlig forkarlek omfattat studierna af blo-
dets histologi och patologi. Blodets formelement och de-
ras utveckling hafva varit foremal for orafattande och ihar-
diga undersokningar. Bestamningen af blodkropparnas an-
tal och inbordes forhallande till hvarandra har blifvit mera
exakt, geuom de noggrannare matnings- och riiknemetoder
man infort, och afven den nordiska litteraturen har af S6-
RENSEN fatt emottaga intressanta bidrag till kjinnedomen om
deras mangd och iitseende under olika patologiska tillstand.
Hvad har lifligare intresserat vetenskapen an utforskandet
af de parasitara elem.enten i blodet och deras inflytande
pa uppkomsten af olika sjukdomar? Den fysiologiska ke-
miens utveckling har a sin sida maktigt inverkat pa var upp-
fattning af flere vigtiga patologiska processer i blodet och
borjat sprida nytt Ijus i manga hittills outredda fragor.

Bland de konstitutionella sjukdomar, i hvilka de for-
andringar, som blodet under den patologiska processcns
fortgang undergar, spela en afgorande rol, iir leukamien. AUt
sedan ViRcnow utredde denna gatfuUa och miirkviirdiga sjuk-
dom.s patologi och lemnade den i visst afseende fuUfiirdig
at vetenskapens omvardnad, har var insigt om dcss natur
och orsaker icke gjort synncrliga framsteg. Visserligen har
den patologiska anatomien Icmnat m&nga ytterst viirdefuUa
och vigtiga bidrag till kiinnedomcn om dess, sd att saga,
utansida, men d;\ man erinrar om Viuciiows ord: .>leukamien
iir blodets foriindrade vilfnadsbildning i dcss bcroende af
vissa organ», torde man hafva uttomt livad vi tills vidare
kunna silga om dess vilseude. ^lan kan tvista om leukamien
bcstiir i en stc";ra(l tillforsel af fiirfjlosa clement ellcr i
en hiimmad utveckling af rOda blodkroppar, man kan med

644 AFDELNIXGEN FOR MEDICIN OCH KIKURGI.

Neumann tillerkauna benmargen en ofvervagande betydelse
for leukamiens uppkomst ocli i forandnDgarna af dess blod-
karl finna den lattade tillforseln af icke fullt utvecklade
blodelement forklarad, men dermed ar iinuii icke leukamien
iitredd. De lymfatiska organen kunna vara sjiika, men der-
fore ar icke leukamiens uppkomst gifven. En hyperplasie
af mjelte ocb lymfkortlar eller forandringar i benmargen
iiro ju icke nog att framkalla leukami. Ehuru de lymfatiska
organen bora betraktas som utgangspunkter for alia de
forandriugar i blodkropparnas utveckling ocb inbordes for-
ballanden, hvilka forekomma vid en mangd olika sjukdoms-
tillstand, maste desamma likval pa ett egendomligt satt af-
ficieras, for att den leukamiska dvskrasien med sekundara
nybildningar i andra, afven icke lymfatiska organ skall
kunna uppsta. Forst da blir leukamien konstitutionel ocb
af afgorande betydelse for organismen. De olika formerna
af leukami, vare sig lienal, lymfatisk eller medullar (mye-
logen) aro icke sallan med bvarandra forenad^e. Moslee
anser derfore alia dessa tre former vara lika berattio-ade,
ehuru det gifves fall, der endast det ursprungligt sjuka or-
ganet ar angripet ocb leukamiens utbredning pa andra or-
o-an icke e";er rum, atminstone icke i nao-on namnvard ffrad.
De lokala forandrino;arna motsvara derfore icke alltid leu-
kiimiens utvecklino;. Hvarfore i det ena fallet den lienala.
i ett annat den lymfatiska ocb i ett tredje den medullara
formen blifvit forberskande, maste bero pa individuella or-
saker, pa de olika organens storre eller mindre kanslighct
mot det egentliga irritamentet.

Det kan icke vara min afsigt att biir inga pa de kon-
troverser, bvilka mota oss i leukamiens patologi, eller lemna
en uttommande skildring af det man kanner om denna sjuk-
dom. Jao- bar vid detta tillfilUe endast velat framballa nasfra
praktiska synpunkter, sa vidt de framga ur de fall, bvilka
finnas oifentliggjorda i den skandinaviska litteraturen. Dessa
fall aro beskrifna af Huss, Em. Winge, Malmsten, Coneadi,
Beuzelius, Scheppeleen, Hj. Heibeeg, MxVlthe ocb Moslee
(af en bvar ett fall) afvensom af Foeslund (fyra fall), bvar-
till ytterligare komma tre af mig iakttas^ua fall af leukami.

HJELT, CM LEUKAMI. 645

Som bekant, har den intermittenta febern ansetts vara
en mycket vio-tio- ocli allman orsak till leukitrai. Det ar
visserliofen en o-aramal erfarenhet, att akuta och kroniska
mjeltsvulluader icke sJiUan forekomma pa de orter, der ma-
laria rader. Under inflytandet af malariagiftet uppsta la-
tenta mjelthypertrofier, som lagga grunden till betydelsefulla
storingar inom blodlifvet, men derfore behofver icke leu-
kami nodvandigtvis nppkomma. Vore man berilttigad att
anse leukamien som en foljdsjukdom af intermittens, sa borde
val leukamien forekomma i de nordiska landerna vida all-
mannare an nn ar fallet. Det ar i synnerhet nordens la-
kare, hvilka i det afseendet kunna gora vigtiga iakttagelser.
Frossan synes namligen under skilda epidemier foi'halla sig
mycket olika i sin inverkan pa organismen. I den fross-
farsot, som vid medlet af femtiotalet herskade i Finland,
var det icke ovanligt att finna mjelttumorer, hvilka striickte
sig langt inat buken, nastan till linea alba, och jag erinrar
misf annu liflicjt huru iaa; vid en undersoknino' af den om-
krino- Abo stad forlacrda finska indelta militiiren under vin-
tern 1856 fann en miino-d af soldaterna lida af en lano-t ut-
vecklad mjelthypertrofi. Nagra ar senare ater var det gan-
ska vanligt att de, hvilka da angrepos af frossa, efter nagon
tid fingo albuminuri och hydrops, symptom hvilka numera
under de sist forflutna femton aren alldeles icke eller at-
minstone ytterst siillan forekommit, churu vi under vissa
^r icke saknat frossa i vSrt land.

Da i Sverige, liksom i Finland, frossan pa vissa orter
forekommer ganska of'ta, kunde man derfore forutsiitta, att
leukiimicn icke borde vara sa synnerligt sallsynt i norden.
Vid granskning af de fall af leukiimi, hvilka flnnas beskrifna
i den skandinavlska litteraturcn, flnnas af 16 mig bekanta
fall endast sju, i hvilka det uppgifvcs, att dc sjuke dess-
forinnan lidit af intermittent feber. Det I'orsta i Svericre
kiinda fall har Magnus Huss beskrifvit 1S56, och i detta fall
hade den numera .*^6-arit(c manncn fran 6:te till 9:de ^ret
lidit af frossa. FrAn denna tid forblef han visserlio-en svaji
och sjuklig, men utom (k't att luin lefde under mycket ogyn-
samma yttre forhdllandeu, ar att miirka, att bans fader dcitt

646 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIRURGI.

i lungsot. Sex manader forr an leukamien konstaterades,
hade han vid 36 ars alder vtterlio-are tre anfall af frossa.
men det iir mer an sannolikt, att den lenkamiska processen
redan langt forut borjat, och att frossanfallen icke voro an-
nat an uttryck af rnjeltlidandet. Mosler har beskrifvit ett
fall af leukiimi hos en medelalders man fran Finland, som
han behandlat, och uppgifver, att denne 9 ar fore sin dod
lidit af en oregelbunden intermittent feber. ]\Ialthe redo-
ojor for ett fall af leukiimi hos en o3-aria: man fran Verm-
land, som i sitt 15:de ar hade frossa i 10 raanaders tid, men
derefter i 10 ar var frisk; forst under de sista 6 aren bor-
jade bans krafter aftaga och allman sjuklighet uppsta. FoRS-
LUND omnamner i anamnesen af de fyra fall, hvilka han be-
skrifver, att frossa inora langre eller kortare tid foregatt;
bland dem hade en man 36 ar forr an ban borjade behand-
las for leukami under tre ar lidit af intermittent feber, en
qvinna led 27 ar dessforinnan af frossa, och hos de tvenne
ofriga hade den inom kort tid spontant upphort. I ett af
mig observeradt fall af leukami hos en 37-arig qvinna hade
hon vid 19 ars alder enligt uppgift haft frossa i tre mana-
ders tid. Dessa aro de mig veterligen enda offentliggjorda
fallen af leukami i norden, i hvilka det uppgifves, att frossa
lanofre eller kortare tid foresatt.

Man kan visserlio;en forestillla si";, att leukami lattare
uppkommer hos sadana, hos hvilka mjelten forut ar hyper-
trofisk eller pa annat satt foriindrad. ]\[ed afseende a den
stora rol, som den intermittenta febern spelar i de nordiska
landerna, atminstone i Sveriges och Finlands sjukdomsverld,
vore det af synnerlioft intresse att fran de delar af norden,
der frossa ar endemisk eller oftare upptrader, samla nog-
granna uppgifter om de foljdsjukdomar, hvartill den nar-
mast foranleder och studera den tidsfoljd, i hvilken de visa
sig. Det vore af storsta vigt att anstalla dessa iakttagelser
efter en bestamd plan och under en langre tid, hvarur sa-
kerligen icke blott manga betydelsefulla bidrag till kanne-
doraen af dessa landers siukdomsforhallanden skulle framora.
utan iifven belvsninor af hittills dunkla sidor i frossans och
dess foljdsjukdomars patologi kunde vinnas. Nar fall af

HJELT, CM LEUKAMI. 647

leukiimi erbjuda sig till iakttagelse, vore det af hufvudsak-
ligt intresse att noggrant iipptaga de anamnestiska ocli aitio-
logiska forhallandena. Ar det endast den hardaackade,
oregelbundna, ofta recidiverande frossan, som lagger grun-
den till konstitutionella lidandeu, eller ar frossan under vissa
ar raera elakartad, af mera intensiv infektios uatur, beroende
pa olika slag af malariagiftct eller dess upptagande i olika
mangd? Ma det tillatas raig i sammanhang harmed namna, att
de skandinaviska liinderna ofver hufvud synas vara synnerligt
egnade for studium af vissa bland blodets sjukdomar, sasoni
t. ex. anamien i dess olika former och utveckling, pseudo-
leukami, ademi m. m. o-enom deras allmiinna foiekommande
dels i foljd af folkets lefnadssiitt, dels i foljd af klimatiska
orsaker.

Som kandt ar, forekomma i ofver halften af alia kanda
fall af leukami storrc eller mindre hsemorrhagier. De hafva
icke heller saknats i de skandinaviska fallen. Denna vid
leukami upptrjidande ha^morrhagiska diathes ar af allra storsta
betydelse. Icke blott att den redan under lifstiden ger an-
ledninc^ till yninioa och utmattande blodnino-ar, den uto-or
tillika icke siillan den niirmaste orsaken till den sjukes plots-
liga dod. I denna ha^morrhagiska diathes ser jMosler, som
nedlagt sa mycken fortjenst i utforskandet af leukamien, i
en nyligen offentliggjord uppsats en bestiimd kontraindika-
tion mot alia operativa atgilrder vid leukami och dermed
forvandta processor. Dermed jlr iifven splenotomien, som
under de senaste aren viickt sa mycken uppmiirksamhet,
s3.som ett terapeutiskt model i leukiimiens behandling, for-
kastad. Det iir icke hiir stilllct att taga denna operation
till tals. Sa mycket ma endast niimnas, att do fall, till an-
tulet 6, i hvilka mjeltcn blifvit hos menniskan med frara-
gA,ng exstirperad, alia utgjorts dels af enkcl mjelthypertrofi,
dels cystoidbildning i densamma, dels varit disloccrade. van-
drande mjeltar. I livarjc fall af leukami, der operatioueu
blifvit anviind, Imfva de sjuke dott i foljd af intriidd blod-
ning eller septiska processor. Det iir likvid icke hiirom jag
vill orda. Det iir en an nan, si\som mifr svncs, hittills icke
nog uppmiirksammad omstiindighet vid bedomandet af sple-

648

AFDELNIXGEN FOR MEDICIN OCH KIRURGI,

notomiens utforbarhet, livilken jag OBskade framlialla. Det
ar de fasta, icke sallau svaliga adliaarenser, hvarmed mjelten
iir fastad vid narligofande delar och framfor allt vid dia-
frao-ma, sora enligt min tanke i vasentlig man forsvara,

..-trmtrnrtTiTinnrnnmi fj,

iiPl

\

ja omojliggora utforandet af splenotcraien. Det iir icke blott
de efterblodningar, sora man observerat iippkomma fran de
sonderrifna adhferenserua, hvilka blifva farliga. ]\Ian maste
vara bcredd pa att trafFa sammanvaxniBgar af mjelte och

HJELT, OM LEUKAMI. 649

niirliggande organ i en form ocb utstrackning, som star
utofver hvarje berakning. Jag bar iiran att har framlagga
en bild af en leukiimisk mjelte, som genom sa starka ad-
hserenser var fastad vid sin omgifning, att, nar den uttogs,
en del af diafra^ma slets sonder. Men det var icke noo*
dermed, utau i foljd af den foregaende utbredda perisple-
nitiska processen bade iifven tjocktarmen blifvit samraanlodd
vid rajelten ocb sedan vid sammanlodningsstallet brustit,
hvarigenom en bala inom mjelten uppstatt, i hvilken tarm-
inneballet intrangt. Mjelten inneslot salunda pa visst siitt
inom siof en divertikel af tarrnen. Det finnes visserlio;en
icke, mm veterlio^en, ett liknande fall beskrifvet, men man
finner, att det ligger i sjelfva den patologiska processen, att
acanska invecklade forenino-ar med narligorande organ kunna
uppkomma. Det beror till vasentlig del derpa, om pro-
cessen tidigt komplicerat sig med adbaesiv perisplenit ocb
hvilken utstrackning den inom ocb utom mjelten forsig-
gaende bindviifsnybildningen vunnit.

Harefter boil professor Fokssell foljande foredrag:

Om sockersjuka (Diabetes mellitus).

Att menniskans urin stundom iir sockerbaltig bar langc
varit en kiind sak, ty H. Conrings afbandling »Dc diabetes
ar redan ofver 200 ^r gammal.

Men oaktadt sedan dess uppstatt en ganska diger litte-
ratur ofver sockersjukan, ilr man iinnii i ovissbet om denna
sjukdoms innersta viisendc ocb egentliga gruudorsak.

Den cue fcirfattaren anser sockersjukan vara en lany-
sjukdorn ocb urinens sockerbalt beroende af lungornas ofor-
miiga att forbriinna det i blodet naturligen be(intliga sock-
ret, under det den andrc pdstj\r, att diabetes iir en lefver-
sjukdorn, ocb att sock(3rbalten i urinen beror af en febiktig
iXalbi, bvars for stora milngd af gallsocker ombildas till druf-
sockcr, som afgar med urinen. Kn tredje lV>rfattnre for-
liigger sjukdomen \ pancreas (bukspottkurteln) ocb pastar, att

650 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIRURGI.

lu'inens sockerlialt beror af en felaktig succus pancreaticus;
en fjerde i hlodets oi'iktiga sammansditning och halt af fri
i^yra^ som ombildar foclans starkelseamnen till socker; en
femte finner sockersjukans orsak i ett stillasittande lifi for-
ening med ett anstrdngande taiikearhete och raknar derfore
diabetes till »de lardes sjukdomar»; en sjette anser sjuk-
domen vara en ib\]^ (if V\s?,£k. foregdende sjiMomar ; en sjunde
finner sjukdoracn bero af tryck eller shador jj)a lilla hjernan
och deraf framkallade. storande verkningar pa nervus vagus
o. s. v., o. s. V. Hvar och en tror sig hafva funnit det ratta,
under det att sannolikt annu ingen gjort det, ty ingen af
dessa teorier eller hypoteser gifver annu fullt tillfredsstal-
lande svar pa alia de fragor angaende diabetes, som veten-
skapen eller den praktiska erfarenheten vilja hafva besva-
rade. Om an Claude Bernards operativa experiment for
framkallandet af socker i urinen hos kaniner m. fl. visat
sig tillforlitliga, sk ar derigenom ingalunda bevisadt, att
hvarje menniska, som lider af sockersjuka, varit utsatt for
mekaniskt tryck pa nagon af hjernans »fyrkullar». Icke
heller haller den asigten streck, att sockersjukan hor till de
lardes sjukdomar, ty den forekoramer icke siillan iifven bland
barn och allmoge.

Att under sadana forhallanden asigterna om sjukdomens
behandling maste vara mycket sviifvande och stridiga, ligger
i oppcn dag. Sasom vanligt har man sokt bekampa sjuk-
domen pa tva satt, dels genom diet och dels genom medi-
cin. Man har fast storsta vigt vid dieten. Men under
det att den ene tillrader en sa proteinhaltig foda som moj-
ligt: kott, iigg, klibrod m. m., det vill saga hufvudsakligast
Bantincrskur, och alldeles afrader fran fortarandet af sadana
kolhydrat som socker, sager sig en annan forfattare icke
kiinna nagon battre diabetsdiet an att lata den sjuke fortara
sa mycket socker som mojligt. Den ene tillstyrker ymnig
och kraftie: foda, men utan inblandniuo; af socker och star-
kelse, den and re niistan svaltkur och framfor allt »sa litet
brod som mojligt», utan att likval afrada fran fortarandet af
vegetabilisk foda af vissa uppraknade slag, sasom morotter,
blomkal m. ra. Till dryck forordnas vanligen soda-, karls-

FORSSELL, OM SOCKERSJUKA. 651

bader- eller vichyvattcn, roda viner, gradde med vatten o.
s. v., stundom iifven beskt ol eller o;rocyof, under det andra
alldeles afrada fran bruket af ol och andra spritbaltiga viit-
skor.

Sasom mediciu mot sockersjuka bar man ansett brom-
kalitim vara ett godt medel; andra tillstyrka bruket af am-
moniaksalter, jodsalter, opium, kreosot, oljesocker m. m.
En forfattare forordnar syror med berakniug att »motverka»
starkelsens orabildning till socker, under det en annan be-
rommer bruket af alkalier, emedan erfarenheten visat deras
nytta.

Hvad skall man tro om allt detta? Kan det vara nyt-
tigt att i en sjukdom, som standigt tar pa bullet, fora Ban-
tings-diet, som iifvenledes minskar bullet? Ocb ar det for
ofrigt mojligt att genom sadan eller annan diet omojliggora
sockerbildnino-en? Incralunda. Erfarenheten ocb kemiska
analysen visa tydligt, att sockerbildningen kan fortga under
bvilken diet som. belst, ocb att dessutora afven kottfodan
inneballer kol, viite ocb syre i tillracklig mangd for att
deraf bilda socker. Men ar det nyttigt att fora bog diet,
sa maste det ju vara skadligt att lefva pa svaltkur, likasom,
i fall alkalier i sockersjuka aro gagneliga, det borde vara
patagligt, att syror (sura viner o. s. v.) iiro skadliga, i synner-
bet att begagnas samtidigt. Ocb likviil sker allt detta. Hvar
ocb en anser sig bandla »efter konstens regler», under det
att konsten iinnu inga regler kunnat uppstiilla.

Vid den kurativa belumdlingen traffas afvenledes raot-
sao"elscr i ymnigbet. Nuraera syncs man vara ense derom,
att en brunnskur vid Karlsbad ar det biista som kan till-
rddas. Men bvari bestir indikationcn for denna mycket
bcromda kur? Karlsbadcrvutten iir ju iugcnting annar
tin en relativt svag losning af natronsulfat, natronkarbonat
ocb koksalt jemte mycket smti qvantitcter af diverse andra
Salter med kali, kalk, t:dk, strontian, jern, managan o. s. v.
till baser, bundna bufvudsakligast vid kolsyra; det hela upp-
gflende till omkring (),<> procent. Ar sockoisjuka af den be-
skaffenbet, att den kan botas med denna saltlosning, ocb i
sA fall: livilka bestdndsdelar i karlsbadervattnct iir det som

652 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIRURGI.

hjelper? Ar det koksaltet, natronkarbonatet, natronsulfatet?
Eller ai dct nagot af de andra salterna, hvilka likviil mesta-
dels aro till finnandes i blott tusendelar af en proccnt?
Ingalunda. Men hvad ar det da? Ja, denna fraga ar annu
obesvarad. Pa platsen svaras stundom: »aber es gibt nocli
cin Brunnengeist». Ett faktum iir, att mangen blifvit battle
eller bra af Karlsbaderkuren, men ett annat faktum iir, att
mangen eller flertalet icke blifvit det; ocli att af vattuets
manga bestandsdelar icke en enda kan utpekas sasom den der
e^entligen botande, tyder derpa, att fortroendet till Karls-
baderkallorna i diabetes mera hvilar empirisk an pa veten-
skaplig, terapeutisk grund.

Det ligger i sjukdomens natur att till intensiteten fluk-
tuera. Intrader forbattring under en brunnskur i Karlsbad
eller efter bruket af medicin, tror man heist, att detta ar
kurens verkningar; intrader forsiimring, trostar man sig der-
med, att de af kuren beraknade goda verkningarna aldrig
visa sig forr an efterat.

Min enskilda tro iir den, att karlsbadervatten icke hjel-
per for sockersjuka och icke heller brom Salter eller annan
hittills forsokt medicin. Bland de manga personer, som
under de senare 20 arcn fran Skaratrakten sokt bot for soc-
kersjuka i Karlsbad, har ingen enda blifvit kurerad. De,
som trott sig vara »sockerfria», hafva i verkligheten haft sin
diabetes i behall. De lio-CTa nu niistan alia i o-rafven. Kon-
sten att bota sockersjuka iir nog iinnu icke uppfunnen. Enda
siittet att riidda lifvet — mojligen under manga ar — synes
vara att genom h^aftigt ndrande mat och dryck draga forsorg
om kroppens underhdll, ty forst sedan fodan lemnat raiimne
till sockerproduktionen, synes organismen erhalla materiel
till sitt eget uppehiille.

AUt beror derfore pa att kunna fortiira och assimilera
sa stora qvantiteter, att de blifva tillriickliga for bada iinda-
malen, samt att de besta af sadana iimnen, som till kroppens
nutrition och till sockerbildnin^en erfordras.

I sammanhano: med det nu anforda och sasom stod for
uttalade egna asigter, som atminstone ega sin fulla tilliimp-
ning pa ett siirskildt fall af sockersjuka, torde det tillatas

FORSSELL, CM SOCKERSJUKA.

653

att fa redogora for ifragavarande sjukdomsfall, som mojligen
torde vara af sarskildt intresse dels derfore, att sockerpro-
duktionen ar i sa ovanlig grad yninig och fortfarit under
en lang foljd af ar, och dels derfore, att den sjuke fort en
helt annan diet an den, som vanligen foreskrifves och anses
for den ratta, och genom under manga ar dagligen utforda
kemiska analyser kontrollerat verkningarna af de till sjuk-
domens botande vidtafrna ato;arderna. Patienten i frag^a iir
foredraganden.

Det ar mothjudande att infor detta iirade auditoriuni
tala om sio- sielf, och iaor anhaller orn ursakt att sa sker,
men detta kan har icke hjelpas.

Under en tid af nara 15 ar har jag lidit af sockersjuka.
Da sjukdomen forst upptriidde, visade den sig genast ganska
intensiv, sadan den iir an i dag, med stiindigt svar torst,
vmnis" urinafsondrino; och derio'enom under niitterna ofta
stord somn. Redan vid forsta analysen, i febr. 1866, visade
sig urineus specifika vigt vara 1,036, dess milngd pr dygn
14 skalp. och dess sockerhalt 7,14 proc. Da hvarje skalp.
urin (100 ort) innehaller 7,14 ort socker, sa inuehalla sa-
ledes 14 skalp. urin 99,96 ort socker, d. v. s. i detnarmaste
ett skalp. pa dygnet. Sallan har sockerforlustcn pr dygn
understigit 20 — 30 ort, men stundom uppgatt till ofver 2
skalp. (t. ex. den 17 och 18 oktober 1873). Urinens egent-
liga vigt har varierat mellan 1,03 2 och 1,04 8 och socker-
halten mellan 5—10 proc. 6 — 7 proc. har varit det van-
liga, — likasom urinmangden pr dygn vanlifjen uppgatt till
vid pass 12 skc\lp. (2 kannor) och saledes sockerproduktio-
nen till c:a % skalp. Att menniskor kunna lefva i manga
ar med sockersjuka, iir ingcn ovanlig foreteelse, men att
lefva i 15 ar med en sockerproduktion af c:a 1 skalp. i
dygnet torde ytterst eilUan forekomma. De flestc diabctici
stupa redan inom tva Tir med en sockerproduktion af blott
nj\gra fjl ort i dygnet.

Till sjukdomens botande anvilndes under flerc mi\nader
af 1866 ett <rram bronikalium 3 eilnjjer (hiirliireu i kolsvradt
vatten sasom dryck, och dj'i sockerhalten dcrefter nedgick
till 5' i proc, ansags detta vara en verkan af broinsaltct och

654 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIRURGI.

medel salunda funnet till sjukdomens bekainpande. Men
det visade sig sedan, att under fortsatt bruk af bromsaltet
sockerhalten okade sig till 7,8 1 proc, iitan att andringar i
yttre inflytelser hartill kunde vara orsaken. Dieten var
harunder blandad foda — den i hemmet enkla, vanliga. Men
pa nyaret 1867 borjades med diabetsdiet, under a nyo bru-
ket af bromkalium. Sockerhalten var nu 6,9 4 proc., i febr.
d:o, i mars 7,14, i april 6,94, i maj 7,14, i juni 7,14 o. s. v.
Det visade sig saledes, att sockret mera okades an min-
skades under diabetsdieten af mestadels kott, as-s: och kli-
brod etc. jNIen harunder minskades huUet och krafterna
betydligt, hvarfore kottdieten utbyttes mot blandad animalisk
och vegetabilisk foda. Hiirefter okade sig hullet, utan
att sockerproduktionen ofversteg % skalp. i dygnet. Till
dryck anvandes under denna tid mestadels sodavatten eller
svagdricka, stundom hembrygdt ol (vid pass 2 kannor i
dygnet).

Vid borjan af 1868 hade sockerproduktionen, utan kiind
anledning, betydligt okat sig. Den uppgick till cirka IV2
skalp. i dygnet. Da forsoktes karlsbaderkur i hemmet un-
der 3\A manader och med vanlig brunnsdiet, men utan mark-
bar forbattring, ty dagliga sockerforlusten bibehoU sig stadse
ofver 1 skalp. Forsokte dereftcr kinasalt och oljesocker^
men utan nytta. Under 1869 forsoktes tidtals bromnatrium,
kreosotvatten, klibrodsdiet m. m., men utan miirkbart resul-
tat. Reste 1870 till England och Skotland. Radfragade der
flere lakare och tillraddes vanligen att resa till Karlsbad.
— Angreps under vintern 1871 af en hiiftig reumatisk fe-
ber. Urinafsondringen, som forut var cirka 14 skalp. i
dygnet, nedgick genast till 20 — 30 ort, men sockerhalten,
som var 7,3 5 proc, nedgick under febern endast till 6,5 8.

Reste i juli 1871 till Karlsbad. Vid ditkomsten var
urinens egentliga vigt 1,04 0, sockerhalt 6,5 8 proc. och urin-
raangd pr dygn 12 skalp. Dagliga sockerforlusten var sa-
ledes omkring 80 ort. Vid afresan, efter 4 veckors kur,
var urinen af 1,042 egentlig vigt, 5,81 proc. sockerhalt, men
till qvantiteten pr dygn endast 6 skalp. och saledes dagliga
sockerforlusten blott 35 ort. Det var saledes icke synner-

FORSSELL, OM SOCKERSJUKA. 655

Hgt halten af socker, utan blott mangden af uriu, som un-
der karlsbaderkureu hade minskats. Dieten var harunder
»kurgemass», men till dryck tillstyvktes baierskt ol, som af-
ven fore resan till Karlsbad var den raest beo^agnade drycken.
Efter aterkomsten fran Karlsbad intriidde nastan daglig
forsamring till vintern och varen foljande aret — den 2
april 1872 t. ex. var urinens cgentliga vigt l,o-i4 (det nor-
mala iir hogst 1,020), sockerhalten 7,8 1 proc. och sockerfor-
lusten pr dygn 156 ort. Krafterna och bullet blefvo har-
io-enom hardt medtao-na. men under sommaren, utan kand
anlednino', utan andrina* i diet och utan bruket af medicin,
nedgick dagliga sockerproduktionen smaningom a nyo till
omkring '% skalp. eller derunder och holl sig sedan der-
omkring under nara ^/^ ar. Under vintern 1873 blef till-
standet a nyo forsamradt. Forsokte a nyo kottdiet med kli-
brod, hvarunder sockerproduktionen dagligen okades, under
det att krafterna aftog-o. Dagliga sockerforlusten var nu
mestadels \^U skalp. Reste pa sommaren 1873 a nyo till
Karlsbad och med nastan lika resultat som 1871. Under
nastan hela oktober var dagliga sockerproduktionen iVo —
2 skalp. Stiindig torst, stord somn, afmagring och kraft-
loshet voro nu i nastan dagligt tilltagande. Men i novem-
ber intriidde, utan kiind orsak, hastig forbattring. Egentliga
vigten hos urinen minskades till omkring 1,030, sockerhalten
till 5—6 proc. och dagliga sockerforlusten till 35 — 40 ort,
men stundom okad till ^4 — 1 skalp. Har sedan l)orian af
1874 icke anvandt nagon sorts botemedel mot sockcrsjukan,
vare sig i diet eller medicin. Haller numera iugon siirskild
diet, utan iiter hvilken mat som heist, alldeles som i friska
tillstdndet, men i allmilnhet kraftig foda, hvari likval jifvcn
ingAr vanligt brcid, grcinsaker, rotfrukter, socker, mjolratter
o. 8. v. Till dryck har under de senare {\ren mestadels be-
gagnats baierskt ol. 15 — 16 lialfbutcljcr <^tgs\ oftast dagligen
hela aret om. Under sommaren njlgot mindre, s;\ liinge biir
(smultron, ballon, krusbilr, vinbiir, kursbilr o. s. v.) finnas
att tillgA. Sadana fortiiras i etor miingd. Intct af allt detta
iir bcriiknadt till sjukdomens hohi)idi\ ty dcnna synes i all-
miinhct vara oiitkomlig for koustcu, s:\ vida naturen ickc

656 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIRURGI.

botar den sjelf, utan endast att uppelialla bullet ocb kraf-
terna, som genom sjukdomen dagligen f'orminskas, ocb for
bvilka inflytelser lifvet i annat fall dukar uuder. Genom
undvikandet af dietkur, brunnskur eller medikamentskur
bafva bullet ocb krafterna okat sig ocb allmiinna tillstandet
betydligt fovbiittrats, bvadan den »sjuke», sasom synes, icke
egentligen ser sjiik nt.

Att diet ocb medicin — karlsbaderkur inberaknad —
icke bar synnerligt inflytande pa sockerbildningen utvisas
tydligt af de qvantitativa kemiska analyserua, som jag dag-
ligen verkstalt pa urinen under manga ar. Det ar lika van-
ligt, att sockerproduktiouen ar mindre efter en festmiddag
eller s. k. fin soupe, som att den ar storre, ocb ingalunda
okar sig sockret genom fortarandet af baierskt ol, men icke
beller minskar det sig deraf. Men det ar sallan, som qvan-
titativa urinanalyser utforas, ocb derfore ar det sallan som
vederborande aro fullt i tillfalle att bedoma verkan af sina
kurer. Nagot ilmne, vare sig mat, dryck eller- medicin, som
bestamdt okar eller minskar sockermangden i urinen, bar
jag annii icke kunnat utrona. Icke beller spirituosa synes
kunna oka sockermangden — atminstone icke i det sarskilda
fall, bvarom bar ar fraga. Jag fortar sallan sprit i nagon
som belst form — konjak, vin m. m. — men genom det
dagliga drickandet af ett par kannor ol tillfores kroppen
ofrivilligt ^6 — ^^s skalp. sprit, utan att sockermangden deraf
blir storre an efter drickandet af en lika stor mangd karls-
badervatten. Men olet ger kroppen naring, bvilket icke
vattnet sjor.

Med stiid af det nu anforda torde val fortjena under-
sokas, buiuvida det icke finnes nagot battrc satt att bc-
bandla diabetici an det annu allmant gallande: det m.ed kott-
klibrods-diet ocb karlsbadervatten. Den bar i landet vunna
erfarenbeten om denna kurmetods fortraffligbet lemnar at-
minstone annu mvcket ofricrt att on ska.

Sattet for sockrets upptiickande ocb bestammande bar
varit efter Fresenius med begagnande af Feelings prof-
vatska. Reaktionens skiirpa ar anmarkningsvard, ty om 1
del urin af 7 — 8 proc. sockerbalt utspades med 99 delar

STADFELDT, CM TARXIER-MATTHIEU's FuDSELSTANG. 657

vatten, sa ar sockret i en encla droppe af denna viitska till-
rackligt att framkalla sockerreaktion — hvilket deremot med
outspadd urin af en frisk menniska icke intriiffar och som
tyder derpa, att den i blodet befintliga, naturliga socker-
halten(y) maste vara utomordentligt ringa.

For att kontrollera ifragavarande sockeranalyser har jag
stundom genom jiist forsatt nagra kaunor urin i jiisning och
salunda forvandlat drufsockret i alkohol samt franskilt denna
S^enom destination. Pa detta satt hafva flere kannor stark
sprit blifvit tillverkade och finnas ;.till benaget paseende»
i burkarna for naturalhistoriska och patologiska preparat pa
veterinarinriittnino^ens museum. Det har harvid visat sisf,
att sockeranalysen i stort — stundom a 20 — 30 kannor urin
— hallit fullkomligt streck med dem i smatt och med Fee-
lings profvatska utforda. Att sockerhalten verkligen ar
sa ovanligt stor, som har ofvan uppgifvits, framgar icke
endast af de af mig sjelf utforda analyserna, utan afven
genom analyser, verkstalda af fiere in- och uthxndska ke-
mister.

Och harmed far jag odmjukligen tacka for godt ti\Lamod,
ty foredraget har upptaglt vida liingre tid, iin dertill var
beraknadt.

Professor Stadfeldt henledede Deltagernes Opma^rk-
somhed paa Tarnier-^Iatthieu's Fodsehtang, som efter bans
Erfaringer havde sit Omraade ved den saakaldte hoje Stil-
lino- af Hovcdet — Issen fast i overste Baekkcnaabninfr — naar
foretruende Tilfu^lde for Moder oo; Foster, isaer ved riuixcre
Grad af Ba^kkenforsnaevrincj, ofiorde en Forlosninof onskelior.
Tangcn virkede her lettere, med Anvendelse af mindre
Kraft og med ringcro Slittage paa Kvlndens blode Fodsels-
vej end den almindelig anvendte Fodselstang. F^rofcssor
St. mente ogsaa at have gjort den Erfaring, at man af og
til ved Hja^lp af dennc modificerede Tang var i Stand til
at undfTua Perforation, umhr de ntevnte Omstaindiirheder,
uden Skadc for Moderen. Fordclcn for Fosteret havde
vteret ojensynlig, idet ban ved 10 Tilfadde af »hoje Isse-
i2:tc Slidndinavi'ika XatHrforsharnndtet. 42

658 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIEURGI.

stlllinD*er», hvor Faren for Perforationens Xodvendighed
havde vasret overhsengeDde, var i Stand til at forlose Kvin-
derne ved Tarnier-Matthieu's Tang; 5 af Bornene vare
levende og ndgik levende med Modrene. Manovrene med
den nye Tang fordre lidt Opmgsrksomhed, navnlig under
Extraktionen, med ved Paapasselighed er det let at und-
gaa Farerne for en Afglidning af Haandtaget og andet Lig-
nende.

Hllrefter begardes ordet af Professor Panum, som yt-
trade :

Paa det forste nordiske Lacgemode i Goteborg blev der
nedsat en Arbejdskomite, som skulde bes5rge en kort Frem-
stilling af den medicinske Undervisnings og Examensvae-
senets Ordning i de tre nordiske Lande og en lignende
Fremstilling af Medicinalforlioldenes administrative Ordning
i Danmark, iSorge og Sverige. Dot blev dernsest vedtaget
at give en Fremstilling af de Forandringer, der paa disse
Omraader vare foregaaede mellem 2 Laegemoder eller Na-
turforskermoder, og denne Arbejdskomite blev i 1876 gjort
permanent og berettiget og forpligtet til at supplere sig
ved Gjenvalg. Det er paa denne Arbejdskomites Vegne,
at jeg er anmodet om i Dag at fremlaegge en kort Frem-
stilling af de Forandringer, der ere foregaaede fra 1876 til
nu. Den bliver bekjendtgjort i Xordiskt medicinskt Arkiv,
og en Meddelelse vilde derfor, strsengt taget, ikke ber be-
hoves, da D'Hrr, som ere tilstode her, upaatvivlelig alle
holde Tidsskriftet eller, hvis de ikke holde det, ville holde
det for Fremtiden, men da det kunde vaere, at D'Hrr onske
at se den snart, skal jeg her lade det omdele. Jeg skal
endnn gjore opm^rksom paa, at der er et Supplement til
den danske Meddelelse om Forandringerne, som indeholder
nogle Bilag. — Der er endnu en Sag, jeg onsker at bringe
paa Bane, da dette jo er det sidste Sektionsmode i den
medicinsk-kirurs^iske Sektion. Det blev vedtao:et paa det
sidste Naturforskermode ligesom paa Naturforskermodet i
Kristiania, at Laggerne skulde holde et nordisk Laegemode

AFDELXIXGEN FOR MEDICIN OCH KIRURGI. 659

mellem to Xaturforskermoder. Der er imidlertid saerlige
Forhold, som gjore det noget misligt her paa Modet at trseffe
definitiv Bestemmelse om hvorvidt og hvornaar et saadant
Lsegemode skulde afholdes, da der nemlig er Tale ora, at
der i Helsingfors i 1882 skal holdes et Naturforskermode,
Hvis dette komraer i Stand, vil det raaaske vaere tvivlsomt,
om det vil vsere heiisigtsmaessigt i Aaret derefter at holde
nordisk Laegemode. Jeg tillader mig derfor at foreslaa, at
Sektionen vilde overlade det til den permanente Arbejds-
komite i sin Tid at tage Besliitning om, hvorvidt det vil
vaere hensigtsmaessigt mellem dette Mode og det naeste Mode
i Kristiania at afholde et nordisk Laegemode, og jeg vil
foreslaa, at Sektionen ligeledes vil overlade det til Arbejds-
komiteen at bestemme, om dette eventuelle 3dje nordiske
Laegemode skal afholdes i Goteborg eller Jonkoping. Der
er nemlig ogsaa Mulighed for at holde det i Jonkoping,
der vil ikke vaere nogen Hindring derfor, og Jonkoping er
nu, siden Jernbanenettet har udviklet sig, bleven et Sted,
hvor vi Alle let kunne mode.

Afdelningen bifoll dessa af professor Paxum framstiilda
forslag.

Harefter yttrade ordforanden, professor Hjort:

Mine Herrerl Vort Arbejde er hermcd til Ende, og,
som jeg troer, har det vistnok ikke vaeret uden Interesse.
Vistnok have vi ikke havt vidloftigc Diskussioner eller ]\Ie-
ningsudvexliugcr, men paa den anden Side tor jeg nok sige,
at vi for Ojeblikket ikke have nogle braendcnde Sporgsmaal
oppe, som have forlangt en saadan, og vi have desudeu
hurt saamange Here Arbejder, og det har, efter min Clo-
ning, sin Interesse for os Alle at se og erfarc, hvorledes
der arbejdcs paa andre Omraader. Jeg haaber, at ret ]\Iangc
af D'llrr villc finde Anlcdning til at fortsa^tte Arbejdet nse-
ste Gang i Kristiania, livortil jeg tillader mig at onske
Dcm velkomue, og idct jeg takkcr for den Vclviljc, som

660 AFDELNINGEN FOR MEDICIN OCH KIRURGI.

er mig vist ved at overdrage mig det haedrende Hverv som
Ordforer, tillader jeg mig hermed at slutte vore Moder.

Professor Rossander herabar harefter med nagra ord
afdelningens tacksamhet till ordforanden for det satt, hvarpa
han utofvat sin befattning.

661

11.

Afdelningen

for

hygien och medicinsk statistik.

Ordforande: Professor Hjelt.

vice Ordforande: Professor Deachmann,

Professor Schonberg och
Professor Hedenius.

Sekreterare: Overlaege Mollee,

Doktor BoECK och

Doktor SiGUED LOYEN.

Forsta sammankomsten.
Fredagreu den 9 juli kl. 10—12.

Till ofverliiggning foretogs den uppstiilda fr^gau.

Har alkoholmissbruket i de tre nordiska lau-
den under de senare Aren till- cUer aftagit?

Diskussionen iuleddes af lifmedikus G. Westfelt, soni
yttrade:

I spetscn for de fragor, som h denna afdelnings pro-
gram {iunas iipptagna rorande alkoholmissbruket, hvllkct
sjirskildt i de nordiska liindcrna af gammalt utcifvat ett sd
-stort och olycksbringande inilytandc pil skilda omraden, har

662 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH 3IED. STATISTIK.

med allt skill blifvit satt den inledande fragan: har alkohol-
missbruket i de tre nordiska lauden under de senare aren
till- eller aftao;it? Vio;ten af deuna frao;as besvarande i stor-
sta mojliga ofverensstiimmelse med de faktiska forhallan-
dena torde vara sa i 6D;onen fallande, att nao^on motiverino-
derfor icke ar erforderlig. Det ar sasom ett ansprakslost
hidrag till fragahs belysning och utredning hvad vidkommer
forhallandena i Sverige, som iaof tao-er m.m friheten att uti
denna forsamling i nagra korta hufvudpunkter meddela de
hithorande resultaten af de undersokningar angaende dryc-
kenskapens tillstand ocli fysiska foljder i Sverige under
aren 1861 — 1877 (och delvis afven 1878), hvilka jag pa grund
af for mig tillgangligt statistiskt material vid ett foregaende
tillfalle pa detta rum haft iiran att till hufvudsakliga delar
foredraga. Da tiden har ar mycket knappt tillmiitt och for
eder, mine herrar, ytterst dyrbar, och da hvad jag har kan
hafva att meddela endast asyftar att utgora sa att saga ett
statistiskt underlag och en utgangspunkt for den blifvaude
diskussionen, skall jag forsoka fatta mig helt kort och in-
skranka . mig till nagra faktiska uppgifter fran statistikens
omrade. I ofrio-t vao'ar iao; hilnvisa den eller dem, hvilka
mojligen kunde vara intresserade for en nagot narmare ut-
redning af de fragor, som jag har blott helt kort kommer
att vidrora, till den uppsats, som finnes tryckt och intagen
i sist utkomna hafte af svenska lakaresallskapets nya hand-
lingar (Ser. II. Del. YII: 2).

De fakta, jag nu gar att framlagga, sonderfalla i tre
hufvudgrupper allt efter som de iiro hemtade fran den eko-
nomisha eller den medicinsha eller slutligen, till nagon ringa
del, fran den hiiminela statistikens omrade. Den forsta huf-
vudgruppen omfattar en kort redogorelse for forhruhnings-
helopjjet af >->brd7ivin och andra starka drycher>~> under ifraga-
varande period, den andra ater en ofversigt af de tydligast
framstaende skadliga fysiska foljderna af alkoliolmisshruket
och den tredje slutligen endast en helt summarisk ofversigt
af de for fylleriforseelser straff ades antal.

I. Att en i moilia:aste matto nosrsfrann insi2;t uti de
starka dryckernas forbimkningsbelopp maste vara af synner-

OFVERLAGGNING OM FRAGOR AXG. ALKOHOLMISSBRUKET. 663

A^en stor ocli fundamental vio-t for bedomandet af fragan
om deras missbruk under olika tider, da det giiller ett och
samma land, ar patagligt. Vigten af nii till granskning fore-
tao'na moment blir sa mycket storre, som erfarenheten hos
OSS nogsamt adagalagt, att pa var civilisations och vara va-
nors nuvarande standpunkt missbruket ty varr haller sa att
saga jemna steg med forbrukningsmaugden, och att derfore,
sasom herrarne strax skola kunna ofvertyga sig om genom
en bllck pa den framlagda grafiska tabellen, detta missbniks
skadliga foljder sta i direkt och noggrann proportion till
forbrukninesmangden, sa att de kurvor, som anojlfva det
ena och det andra forhallandet, hafva en afg^Iord benaoren-
het for parallelism, hvilken skulle vara iinnu tydligare, om
de statistiska uppgifterna sa I ena som andra fallet icke
voro sa bristfiilliga, som de for niirvarande ixro. Olyckligtvis
sakna vi emellertid icke blott for hela tiden fore 1855 ars
ci:enomgrIpande reform i branvlnslao-stlftninffen utan iifven
for de narmast derefter foljande aren eller den sa kallade
ofvergangstiden alia exakta uppgifter rorande forbruknings-
beloppet och iiro Inskriinkta till osilkra och approximativa
tal. Forst fran 1861 intriider en bestarad forjindring. Fran
detta ar kiiuna vi med stor noo-o-ranhet tlUverknluo-sbe-
loppet, och genom en sammanslagning af detta med den
qvantitet, hvarmed importen ofverstiger exporten, fa vl for
vart ilndamdl ganska brukbara, atm.instone hjelpligt nog-
granna siffror, for six vidt det giiller att bcstiimma forbnik-
nino:smano:den for hela riket Si'isom helhet betraktadt, men
deremot sakna vi ty viirr uppgifter pi\ huru stora qvantitctcr,
som bllfvit forbrukade siirskildt I rikets samtlii^a stiider och
siirskildt pa iandsbygden. Om nu forbruknlngen for om-
kriutr 50 ar sedan under hiisbehofsbranninijfens och miss-
brukets blomstrin^r antaoflicren fi\r skattas till niira 5f) mil-
lioner kannor arllgen, hvUket pa en folkmiingd af" knappa
3 mllllonor gor omkring 17 kannor ptM'sonen, ocli medan
forbrukningsbeloppct kort fore rcformens genomlurando iinnu
sannolikt uppgick till omkring ^)0 mlllioner kannor arllgen,
d. V. s. >^ eller D kannor personen, nedgick iletta belopp
strax efter och just till foljd af rcformens inforandc till

664 AFDELNJNGEN FOE HYGIEN OCH MED. STATJSTIK.

mindre iin Liilften af sist uiimnda belopp eller omkring 13
a 14 millioner kanuor, hvilket gor 3^ o ^ "^ kannor personen.
Forbrukningsbeloppet for hela riket har UDder perioden
1861 — 1878 i arligt medeltal utgjort 17 a 18 millioner kan-
nor. Den nedersta kurvan pa den graiiska tabellen utvisar
narmare gangen af de vexlingar, som detta belopp, be-
raknadt pa livarje invanare i riket, var uuderkastadt
under dcssa ar. Af denna tabell se vi bland annat att
i slutet af 1860-talet forekom en period med jemforelse-
vis ringa forbrukning, som 1868 nadde sin minimipunkt med
blott 2,85 kannor pa personen, och likasa att under en del
af 1870-talet, foretradesvis aren 1873 — 76, forekom en mot-
satt period med mycket stor forbrukning, hvilken kulmi-
nerade ar 1874, da forbrukningen per person uppgick till
5,14 kannor eller saledes nara dubbelt mot ar 1868. Be-
trakta vi alia 18 aren tillsammans sasom en enhet i forlial-
lande till den tid, da forbrukningen var som storst, finua vi,
att beloppet i medeltal under de ifragavaraude 18 aren
utgjort omkring 4 kannor personen, medan det under ar-
hundradets tredje och fjerde artionden antagligen uppgatt
till omkring fyrdubbla beloppet. Dessa i storsta korthet
redovisade fakta fran den forsta af de hufvudgrupper, som
vi skulle underkasta en flygtig granskning, utvisa, att for-
brukningen efter den stora reformen hela tiden varit hoo-st
vasentligt mindre an derforut, ehuru forbrukningen under
olika skeden af den sedan dess forflutna tiden visar mycket
betydliga vexlingar. Redan nu granskade fakta lemna, pa
grund af det forut antydda nara sambandet mellan forbruk-
ningsmangden och missbruket, en mycket god och vardefull
ledniuor for vart omdome om missbrukets vexlingar och
innehalla salunda, om ocksa blott medelbart, ett synnerligen
vigtigt och beaktansvardt svar pa den nu foreliggande, pre-
liminilra fragan.

II. Jao- ofvergar hiirefter till de statistiska fakta, som
tillhora den andra hufvudgruppen, den mediciuska stati-
stikens omrade, och vill da granska for det forsta: de »/ia-
stiga dodsf alien under rus efter starka drycher>'>; for det andra:
de kroniska cdkoholsjukdomarnas, det ar den kroniska alkohol-

6FVERLAGGNING OM FRAGOR ANG. ALKOHOLMISSBRUKET. 665

tsmens och fyllerigalenshajoens forelzomst under olika ar; for
det tredje: freqvensen af dodsfall i stdderna^ fororsakade af
cdkoliolforgiftnwg; och for det fjerde i sammaDhang med det
sist namnda: den excessiva dodliylieten i nidnnens medeldlder
uti vara stader.

1. I afseende pa forsta punkten om de hastiga dods-
fallen i rus efter starka drycker ega vd, tack vare statistiska
tabellverket, uppgifter anda fran 1802. Uppgifterna om
dessa dodsfall iitgora salunda det forsta medicinskt-stati-
stiska bidrao- till *kannedomen om alkoliolmissbrukets till-
st^nd och foijder i landet och aro sasom sadant och sasom
det enda ipY mig atminstone bekanta direkt medicinskt-
statistiska bevis pa det stora inflytandet, 1855 ars reform
Litofvade, vid detta tillfalle utan tvifvel fortjenta af all upp-
miirksamhet, ehuru dessa siffror visserligen aro ganska ofull-
standiga, Sc\ att de blott aro att anse sasom laga mininiital.
Undersoka vi nii, huru freqvensen af dessa dodsfall, som
utgora alkoholmissbrukets mest omedelbara pafoljd, staller
sig decennievis, finua vi, att dessa fall, som pa 77 ar sam-
manlagdt uppgatt till 2,790 eller i arligt medeltal 36. allt
fran ^rhundradets andra tiotal, da de utgjorde 14, stigit iinda
till artiondet 1841—1850, d& de utgjorde 67. Fran och med
derp^ foljande ^rtionde, under hvilket den stora reforraen
af 1855 intriiffade, borja dessa hastiga dodsfall att forst lang-
samt, men derefter snabbare aftaga. Under ^ren 1871 — 1877
utgjorde de i medeltal 28; under ar 1878 voro de 19. Det
hoofsta antal, som ni'ifjot ^r bar att framvisa, utgor 94 under
1852, sfilunda kort fore reformcns inforande. Liigsta antalet
dter kommer pa 1868, dTi forbrukningen var som miust,
nilmligen blott 15. Under Tir 1874, dii forbrukningen &ter
stigit, visar sig, att dessa dodsfall okats alldclcs i samraa
proportion, sk att, dS. forbrukningen frAu 1868 till 1874 sti-
git fnm 12 till 22 millioner kannor i\rligen, hafva iifvcn
dessa dodsfall okats fran 15 till 2S. 1 ofrigt vill jag, si\som i
min tanke riitt bctydclscfullt, framhalla, att de qvinllga rus-
dodsfallcn under fem^rsperioden 1826 — 1830, dj\ husbehofs-
briinningen — bedroflig i j'lminnelse — stod pi\ sin hojdpunkt,
utgjorde anda till \'2Yo af hela antalet hitho;-ande dodsfall.

66Q AFDELNINGEN FOE HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

da de under detta arhundrades senare del deraf utgjort blott
omkring 5 %, hvilket synes i sin man fordelaktigt vittna om
superiets aftagande i hem men ocli denna lasts derigenom
ej ovasentligt minskade sociala betydelse och vada. Denna
grupp af fakta adagalagger, iifven den, en mjcket vasentlig
forbattring efter 1855, om iin de olika aren forete betydliga
vexlingar.

2. I afseende pa de kroniska alkoholsjukdomarna hm jag
fran aldre tider in^a upplvsnino-ar att meddela. Forst fran
och med 1861 finna vi i sundhetskolleoii'arsberattelse nas^ot
mer omfattande redogorelser for dessa fall, hvilka, om iin
hufvudsakligen inskrankta till sjukvS,rdsinrattningar, civila
och militara, och salunda utgorande blott en ringa del af
hela antalet fall i riket, dock tillsammans uppga till det
stora antalet af nara 11,000, d. v. s. i arligt medeltal nara
600. Ehuru dessa sifFror, sasom jag antydde, aro mycket
ofullstandiga, utgora de dock en mycket vardefuU mittare
for alkoholmissbrukets tillstand och vexlingar. under olika
ar. Detta bekriiftas, synes det mig, af den stora ofverens-
stammelse, som rader, niir man ser saken i stort, mellan
dessa sjukdomsfall och forbrukningsmiingden af starka dryc-
ker. For vinnande af tid och askadlighet far jag hanvisa
till den framlagrda o-rafiska tabellen. Af densamma se vi
bland anuat, att de kroniska sjukdomsfallen, hvilka i borjan
af 1860-talet annu voro mycket talrika, om an i talrikhet ej
att jemfora med hvad de mciste hafva varit under husbehofs-
branningens tid, mot slutet af 1860-talet betydligt nedgingo,
dervid troget, ehuru nagot langsamt foljande gangen af for-
brukningens forminskning, sa att minimipunkterna for bada
momeuten intraffa under ett och samma ar, namligen 1868.
Likaledes finna vi, att den snart derefter borjade tillvaxten
i forbrukningsmangden atfoljdes af en motsvarande tillvaxt
i sjukdomsfallen, hvilken, nar man tager hcida de granskade
sjukdomarna i betraktande, nadde sin spets ar 1876, saledes
tva ar sedan forbrukningen kulminerat, och voro sjukdoms-
fallen vid tidpunkten for sitt maximum mer an 3 ganger
sa talrika som vid sitt minimum. Tacjer man deremot en-
dast hansyn till fallen af fyllerigalenskap, befinnes, att dessa

OFVERLAGGNING OM FRAGOR ANG. ALKOHOLMISSBRUKET. 667

kulminerat redan under 1874, eller alldeles samma ar som
forbrukningsbeloppet nadde sin hojd, hvarfore dessa fall
visa sig vara ett snabbare och kansligare iittryck utaf alko-
holmissbrnket och deri forsiggaende vexlingar an de fall,
hvilka vi benamna kronisk alkoholism. Den kalla till insigt
i alkoholsjukdomarnas mojligen forhandenvarande olika gra-
vitet under olika tider, som en pdlitlig kannedom om den
bland dessa fall intraifade dodligheten borde kunna skanka
oss, kan jag for niirvarande icke tillmata synnerligen hogt
varde, da det visat sig, att det rader mycket stor skiljak-
tighet i afseende pa principerna for denna dodlighets be-
raknande pa de olika sjukvardsinrattningarna, hvarfore pro-
centen under olika tider mer an skiilifrt vexlar.

V_'

3. Ora an det nu antydda missforhallandet ganska ofor-
delaktigt maste inverka pa vardet afven af det medel till
insigt om alkoholmissbrukets inflytande pa dodligheten, som
en analys af dodsorsakerna i rikets samtliga stdder enligt dods-
attesternas vittnesbord borde kunna skanka oss, och om det
an ar alldeles uppenbart, att alkoholmissbruket for narvarande
icke i nagon man debiteras hela den skuld, som med allt
skal borde komma pa dess konto, i synnerhet betriiifande
medelaldriga man i staderna, utgora det oaktadt de pa dods-
attesternas intyg grundade uppgifter om i rikets stitder in-
traffade dodsfall onekligen en synnerligen vdrdefull matare,
hvad staderna betriiifar, pa alkoholmissbrukets tillstand och
vexlinirar under olika ar. Hela antalet af de under i\ren
1861 — 1878 i rikets stiider uppgifna alkoholdodsfall uppgar

— l^usft under det verkliga beloppet som uppgifterna aro

— dock till den stora summan af 1^818 dudsfaU, d. v. s.
101 per ki'. Liigsta antalet kommer dter pit 1868, liogsta
p<^ 1874. 1 ofrigt far jag i afseende pi\ dodsfallen i sta-
derna och deras stora vexlingar n^cd hansyn till freqvens
hilnvisa till ofvcrsta kurvan pa tabcUen, som utmiirker dessa
dodsfall. \\(\ en blick pi\ denna kurva finna vi, att, i stort
sedt, dessa dodsfall f()lia forl)rukninLrsmiin£;den. Siirskildt
anhaller jag fA, fiista uppmiirksamhetcn pa, huru iifven denna
kurva tydligt gifver till kiinna genom sin vdgddld under den
senare dclon af 1860-talet och sin vagkam under 1870-talet,

668 AFDELNINGEN FOR HYGIEX OCH MED. STATISTIK.

att afven i afseende pa dodsf alien tillvaron af tva hvarandra
bestamdt motsatta tidsskeden tvdlio-t framtrader.

4. InnaD jag lemuar alkoholsjukdomarnas mortali-
tetsstatistik, ber jag om nagra ogonblicks uppmarksam-
bet for iinnu ett sakforhallande frau detta omrade, bvil-
ket pa samma gang det lemnar oss en biittre inblick an
den vi nu ega af det verkliga omfauget af detta missbruks
inflytande pa och andel i de medelaldriga miiunens dod-
ligbet i vara stiider, afven pa detta missbruks vexlingar ar
en god ocb palitlig matare. En sadan ega vi namligen for
narvarande ocb sa lange alkobolmissbruket bland de medel-
aldriga qvinnorna fortfar att vara sa litet, som det i denna
stund lyckligtvis ar, enligt min bestamda ofvertygelse i
storlehtn af de tal, hvarmed dodsfallen bland man i medeldl-
dern ofverstiga dodsfallen bland de medelaldriga qvinnorna^
utan att det naturligtvis kan vara min mening att paborda
alkobolmissbruket ensamt for sio- hela skilnaden. Storleken
af det tal, bvilket for de olika aren angifver ofvanniimnda
ofverskott af de manliga dodsfallen emot de qvinliga bar
namligen enligt en undersokning, som jag foretagit rorande
aren 1868 — 1878 sa viil med afseende pa alia vara stader,
samfiildt tagna, som siirskildt med afseende a Stockholm,
bar, sager jag, visat sig pa ett forvanande noggrant satt sta
i beroende af forbrukningsbeloppet af starka drycker under
de olika aren. Sasom af den ofver detta forhallande —
bvad rikets samtliga stader vidkommer — uppgjorda grafiska
tabellen synes, rader namligen emellan de 3 derstades upp-
dragna kurvorna — af bvilka den nedersta i millioner kan-
nor angifver forbrukningen i bela riket under de sarskilda
aren ocb den mellersta de for narvarande uppgifna alkobol-
dodsfallen af man i mcdelaldern i rikets samtliga stader
samt den ofversta de taj, bvarmed i samtliga staderna dods-
fallen bland de medelaldriga mannen ofverstiga de bland
de medelaldriga qvinnorna under samma ar iutriiffade — en
stor ofverensstammelse, bvilken i afseende pa de tva ofre
kurvorna grdnsar till verklig parallelism. I afseende pa den
nedersta kurvan skulle belt visst denna ofverensstammelse
vara mycket fuUstandigare, an den nu ar, om vi blott bade

6FVERLAGGNING OM FRAGOR ANG. ALKOHOLMISSBRUKET. 669

nagra uppgifter pa forbrukningsmangden sdrskildt for rikets
stader, hvilket icke iir forhallandet, hvarfore jag for ifraga-
varande kurva nodgats begagna iippgiften om forbriiknings-
raans^den for hela riket. Ofverensstammelsen emellan de
respektive talen for de bada ofre kurvorna ar sa stor och
pafallande, att man hela tiden genom att med 7 — 9 raulti-
plicera talen vid den nedre af dem erhaller de motsvarande
talen for den ofversta. Afven detta vittnesbord talar sa-
lunda — sasoip. den grafiska tabellen tydligt utvisar — ora
en jemforelsevis ringa forbrukniug under slutet af 1860-
talet och a andra sidan om ett derefter hastis^t okadt miss-
briik, som kulminerade 1874 och afven 1875 var hogt, hvar-
efter det till och med 1878 visar ett tydligt aftagande.

Dessa aro nu hiifvudmomenten af hvad jag hade att saga.
Atskilliga andra till den raedicinska statistiken horande fakta,
pa hvilka alkoholmissbruket afven utofvat ett storre eller
mindre inflytande och hvilka derfore horde kunna lemna
icke ovigtiga bidrag till fragans belysning, vill jag blott med
naofra fa ord berora, da nafron narmare orransknino- icke
skulle pa statistikens nuvarande standpunkt lemna nagot
rikare utbyte. Till dessa fakta hor forst och friimst antalet
dodsfall af valdsamma orsaker och >yohjchsfalh. Men hiirom
lemnar var statistik for niirvarande beklagligen inga be-
stiirada upplysningar. Afven i afseende pa alkoholmissbru-
kets inflytande pa sjelfmordens freqvens, hvilket iir alldeles
obestridligt, aro statistikens siffror dock sa knappa i syn-
nerhet for de senaste jlren, att vi af dem ej kunna hemta
nagot fast stod ior omdomet om alkoholmissbrukets till-
eller aftagande. Samma yttrande mtlstc afven till viss grad
giilla om sinnessjiikdomarnas talrikhet, som iifven i viisentlig
miin p<^vcrkas af alkoholmissbruket. Afven i afseende pA.
dessa sjukdomars sammanhang med dryckenskapen iiro de
stotistiska uppgiftcrna for knappa for att kunna gifva n.^got
annat iin ett underordnadt stTxi for svarot pa fragan. Men
sAdana dessa ui^pgiftcr iiro, peka de dock alldeles at samma
hiUl som forut meddclade fakta. Hospitalofverstyrclsens
beriittclser visa, att det liigsta antalet af till vi\rd i\ hospi-
talcn intagna sinncssjuka af den beskaft'enhct, att de ansctts

670 AFDELNINGEN FOE HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

sta i direkt foljdforhallande till alkoholmissbruket, intriiffar
just under ar 1868, likasom ocksa att det hogsta autalet
sadana fall forekommer under aren 1873 ocli 1874, hvilka
bada ar, i synnerhet 1874, framstodo genom ett synnerligen
stort alkoholmissbruk.

III. Efter att harmed haf'va afslutat min belt basti2:a
ofversigt af de fakta fran den medicinsha statistikens omrade,
som synas i uagon man upplysande for besvarandet af den
framstiilda fragan angaende alkobolmissbrukets forballande
under de olika aren i Sverige, anballer jag att till sist fa
med blott nagra fa ord ofverga till den tredje hufvudgrup-
pen af de vittnesbord, statistiken bar att erbjuda, d. v. s.
den grupp, som tillbor kriminalstatistikens omrade. Eburu
belt visst afven fran detta omrade, inom bvilket alkobol-
missbrnket spelar en sa betydande rol, borde kunna fram-
laggas en mangd statistiska fakta, som kunde icke blott
sprida Ijus ofver manga morka sidor af detta missbruks pa
moraliskt eliinde ocli brott sa fruktansviirdt rika bistoria,
utan afven lemna bidrag till besvarandet af den nu fore-
liggande fragan, nodgas jag dock — i brist pa biade insigt
ocb material — att forbicj^a alia dessa fakta med undantas;
af blott det enda, som kan anses ligga i den olika freqven-
sen af de for fylleriforseeher straffades antal pa olika tider.
For vinnande af nodig ofverblick bar jag derofver uppdragit
en kurva, bvilken — angifvande de pliktfixldes antal pa
10,000 invanare af rikets folkmangd — i stort taget visar
samma forballande som de ofrisa forut demonstrerade. Den
talar, afven den, om en betydlig sankning under den senare
delen af 1860-talet likasom om en stegring under 1870-talet,
bvilken bar forto-ar till ocb med 1876. Forst med 1877
boriar kurvan ater silnka sio-.

Ar nu, sasom jag tror, bvart ocb ett eller atminstone
de fiesta af nu som bastisfast PTanskade moment i allmanbet
af ganska stor vigt for fragans besvarande, torde sa mycket
mer det storsta vitsord bora tillerkannas dem samfiildt, da
deras ofverensstammelse ar ganska pataglig. De aro derfore,
synes det mig, tillsammans fullt bevisande bvad forballandet
i riket, sasom helbet betraktadt, vidkommer. En enda blick

OFVERLAGGNIXG OM FRAGOE ANG. ALKOHOLMISSBEUKET. 671

pa tabellen sager oss, att alia de knrvor, som beteckna den
ena eller deu andra af alkoholmissbrukets foljder, i stort
sedda atfolja den for alkoholmissbrukets liela grafiska total-
bild karaktersbestammande kurvan, som iitmarker forbruk-
ningsmangden. Alia kurvor vittna med sina tydliga ocb
skarpt utpraglade vdgddlder, hvilkas bottenpunkter i allman-
het tillhora ar 1868, om en under senare delen af 1860-talet
fortgaende ganska betydlig, om an kortvarig forhdttring i
alkoholmissbruket, men de vittna ocksa med sina vdgkamiiia?',
livilkas liojdpunkt iufaller under aren 1874 — 1876, om en
allt ifran 1872 okad tillvdxt af detta missbruk, hvilket ar
1874 nadde sin spets, om det an med nastan oforminskad
kraft fortfor under det derpa foljande aret ocli annu 1876
var hogst betydligt. Sedermera — under aren 1877 ocli

1878 — bar a nyo i detta missbruk visat sig nagon forbat-
trinsr, om bvars forto:ano: ocb bestand det dock iir allt for
tidigt att yttra sig i nagon vidstriicktare man, an att for-
brukningsbeloppets ganska ausenliga nedgaende afven under

1879 gifver anledning att med temlig vissbet utsaga det
omdomet, att afven de statistiska uppgifterna angaende miss-
bruket ocb dess foljder for sagda ar skola komma att visa
ett bestamdt aftagande.

Af bvilken betydelse en i stort okad alkobolforbrukning
ar for sjukdoms- ocb dodlighetsforballandena, derom kunna
vi gora oss en atminstone svag forestiillning vid jemforelse
af de statistiska uppgifterna for de ofvan stirskildt fram-
ballna aren 1868 ocb 1874, bvilka i afseende pa forbruk-
ningsmiingden utgora de yttersta punkterna. Under det att
alkobolsjukdomsfallen pi\ sjukbusen etc. under 1868 icke upp-
gingo till fullt 250, utgora de 1874 nara 900, ocb di'i alkobol-
dodsfallen i staderna enligt dodsattesternas vittnesbord Sr
1868 voro 49, uppgingo de Ar 1874 till ej miudre iln 178.
PA, alkoholmissbrukets skuldkonto kommer salunda, ocb detta
iifvcn vid statistikens nuvarande stora bristi'alli2:hct, under
det senare aret ett plus af omkring (J^O sjukdoms- ocb niira
130 dodsfall i vara stilder. 1 vcrkligheten hafva alia dessa
fall under dessa ar belt visst varit maugdubbclt Here.

672 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

En stor brist, som vasentlis'en forrino-ar af mio- nu
mecldelade uppgifters praktiska vilrde, ar att vid dem endast
imdantagsvis finnes uppdragen nagon bestamd skilnad mellan
forhallandena i stdderna och pa land shy g den ^ ocK att uppgif-
terna i brist pa dithorande material i allmanhet icke lemna
nagon bestamd ledning for bedomandet af forhallandet pa
landsbygden i och for sig. Enligt de upplysningar, som vi
liafva att tillga fran andra, icke statistiska kallor, sasom t.
ex. fran landshofdingeembetenas s. k. y>femdrsherdttelsev}>, veta
vi dock, att forhallandet med alkoholmissbruket a landet i
synuerhet bland den besutna jordbrukande befolkningen
varit vida battre och mindre oroande an i vara stader, om
an atskilliga trakter i landet finnas, der detta missbruk bland
den losa arbetarebefolkningen, siirskildt under nagra ar pa
1870-talet, var forfarande stort. Ehnru hvad jag forut yttrat
om alkoholmissbrukets stora vexlingar enligt min ofverty-
gelse eger sin tillamplighet for liela landet, landsbygden
sa val som staderna, da de orsaker, hvaraf de hufvudsakligen
berott, icke varit inskrankta till staderna, utan otvifvelaktigt
forefunnits och verkat pa bada omradena, galler det anforda
dock i vida hogre grad forhallandena i staderna an pa lan-
det. Sannolikt synes det derfore vara, att om man kimde
uppdraga 2 serier af kurvor, af hvilka den ena blott ut-
visade forhallandet i staderna och den andra forhallandet
endast pa landsbygden, skullo vexlingarna pa den forsta
visa sig storre och pa den senare mindre an pa de af mig
uppdragna kurvorna, som i allmanhet angifva forhallandet
i riket i dess helhet. AUt detta har till foljd, att de fram-
lagda statistiska sakforhallandenas bevisande kraft ar vida
storre i afseende pa tillstandet i staderna an pa landet. I
afseende pa staderna synas mig de framlagda siffrornas be-
visningskraft afgorande och bindande; i afseende pa lands-
bygden tillata de icke samma kategoriska omdom^e, ehuru
de afven har synas mig utgora fullt goda och antagliga
sannolikhetsshdl.

Lika visst som hufvudorsaken till den stora forbattring
i tillstandet, som under det sist forflutna fjerdedels seklet
visat sig i jemforelse med niirmast foregaende tid, riittvis-

OFVERLAGGNIXG OM FRAGOR AXG. ALKOHOLMISSBRUKET. 673

ligen hor och mciste tillskrifvas 1855 iirs epokgorande reform,
lika visst synes det ocksa vara, ^tt grimdorsaken till de stora
vexlingarna i alkoholmissbruket, som afven efter denna tid
egt rum, ar att soka i de olika tidsskedenas hvarandra skarpt
motsatta ekonomiska forliallanden. Till p-rund for den minsk-
ning i detta missbrnk, sora intrjlffade iinder senare delen
af 1860-talet, lago otvifvelaktigt de s. k. Hlaliga drens^y knappa
skordar och ekonomiskt ogynsarama forhallanden i ofrigt,
likasom a andra sidau den hnfvudsaklio-a anledninsfen till
den under 1870-talet pa ett oroande satt intradande till-
viixten otvifvelaktigt ar att finna i de sa kallade y>goda drens»
lika skordar och exceptionelt gynsarama ekonomiska for-
hallanden i ofrigt med deraf framkallade ofverdadiga affiirs-
verksamhet, storartade arbetsforetag, oifentliga och enskilda,
samt framfor allt de till en hos oss aldrig forr anad hojd
uppdrifna arbetslonerna. Dessa goda ar med hastigt till-
strommande penningeofverflod och deraf hastigt okad njut-
ningslystnad erbjuda derfore for den uppmarksamme be-
traktaren, iemte aina valsis^nelsebrino-ande och Ivsande eo-en-
skaper, iifven sin olycksbringande och dystra sida, som kastar
sin slagskugga vida omkring ofver hela Sveriges rike, bade
ofver stad och land. ]\latte dessa pa det sociala lifvets skilda
omraden djupt ingripande foljder af den nyligen tillanda-
gangna ofverflodsperioden, af hvilka vi nyss i n^^gra spridda
drag sokt lemna en flygtig statistisk konturtcckning och
om hvilka siirskildt den medicinsha statistiken, trots all dess
nuvarande ofullstandiofhct, bar blott allt for tvdlio-a och
mycket smiirtsamma vittncsbord, icke lemnas alldeles opa-
aktade ntan tjcna oss till varning, upplysning och ledning
i kampcn mot den kulturfiendtliga makt, som kallas alkohol-
missbruket cllcr dryckonskapslasten, hvilkcn, om an nu mot
i iildre tider till sitt omfani; viisentlii^en bcfrriinsad och till
sina yttringar i mlgon m;\n formildrad, dock iinnu i denna
stund bekhii'liL'"tvis i seder ocli vanor hos oss egrer ett si\-
dant rotfjistc, att densamma vid fursta frvnsamma vttre till-
fiillc ]>j\ ett for liclsa och lif liksom iur sodligliet ocli eko-
nomi djupt forstorandc siitt kan j\ter skjuta upp i sin forua
kraft!

l'2:te Shaudinarixha Xtiturforxhnrt'itiiitrt. 4o

674 AFDELXIXGEX FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

Professor E. Heyman:

Yill man, sasom den foregaende talaren gjort, af den
under senare ar okade forbrukningen af spirituosa sluta till,
att branvinsmissbruket tilltagit i samma proportion bland
Sverio;es hela befolkninof, att saledes detta missbruk varit
nara nog dubbelt stort 1874, da forbrukningen utgjorde na-
got ofver ^i millioner kannor, mot 1868, da den var 12
millioner, sa torde denna slutsats ej vara fuUt beriittigad.
De statistiska uppgifter om alkoholmissbrukets skadliga folj-
der, hvilka af den foreoraende talaren blifvit anforda sasom
stod for missbrukets tilltasfande inom landet, rora nastan
uteslutande befolknino;en inom staderna. Af andra stati-
stiska data, som foreligga, kunna ju afven fylleriforseelsernas
antal lemna naa;on leduins: for bedomandet af alkoholmiss-
brukets till- eller aftagande. De taluppgifter, som i detta
banseende forefinnas uti det betiinkande, som afgifvits af
den af Kongl. Maj:t forordnade komiten for uppgorande af
forslag till ny briinvinsforfattning, visa nu visserligen, att
antalet for fjlleri sakfalda personer fran ar 1868, da detta
antal utgjorde 7,922, standigt varit i stigande anda till 1876,
da det uppgick till 21,092, men tillser man narmare huru
dessa tal aro fordelade pa stiider ocb landsbygd, fiuner man,
att fyllerimalen bland stadsbefolkningen forballa sig till dem
bland landtbefolknino:en un2:efar som 10 till 1. Nar man
nu erinrar siof, att stadernas folkmano^d icke ut2:or mer an
omkring Ve ^^ landsbygdens, och att saledes antalet for
fylleri sakfalde personer pa landet endast varit ', eo '^^ det
i staderna, om folkmangdsforballandet medtages i riikningen,
sa kan val antao;as, att det okade missbruket till allra stor-
sta delen kommer pa stadernas befolkuing. Afven de i
nyssnamnda komites betiinkande bifogade berattelserna fran
landshofdingeembetena tala for, att supcriet pa landet un-
der senare ar betydligt aftagit, ocb att den okade forbruk-
ningen bufvudsakligen bor debiteras stadsbefolkningen. Vi
kanna ty viirr ej forballaudet mellan alkoholforbrukningen
pa landet ocb i staderna, men vi kunna dock erballa nagon
forestallning om, buru mycket storre den maste vara i sta-
derna, da vi af rcdoororelserna for utskankningsbolagens

OFVERLAGGXING OM FRAGOR AXG. ALKOHOLMISSBRUKET. 675

verksarahet erfara, att i Stockholm och Goteborg ensamt
under forsalinini?saret 1878 — 79 sammaDlacrdt forsaldes om-
kring 2 millioner kannor spirituosa. Fordelas dessa 2 mil-
lioner kannor pa Stockholms och Goteborgs invanare, sa
kommer omkring 8,4 kanua pa hvarje person, och antages
forbrukningen i rikets ofriga stader lika stor, sa forsiiljes i
samtliga stiiderna en qvantitet briinvin uppgaendc till 5^2
millioner kannor. Da nu forbruknino-en i hela landet un-
der ar 1879 iippgick till omkring 15 millioner kannor, skuUc
enlist detta antao-ande landsbvo-dens forbrukninsc uppo-a till

c> o .^o olio

9,5 millioner kannor, och fordelas dessa pa invanareantalet,
sa kommer pa hvar person pa landsbygden 2,5 kannor for-
brukadt branvin. Cm an detta forhallande mellan forbruk-
ningen i stad och pa landet langt ifran ar exakt, emedan
en ej obetydlig del af det i stiiderna forsalda branvinet upp-
kopes af kringboende landtbefolkning, sa visa dock dessa
sifFror, att en betydlig skilnad i forbrukningsmangden san-
nolikt eger rum mellan de niimnda grupperna af landets
befolknint^. Man domer derfore sakert for striino-t, om man
p§. grund af den okade forbrukningen antager, att branvins-
supandet med deraf foljande olyckor under senare ar till-
tagit i landet bland befolkningen i sin helhet.

Lifrnedikus G. Westfelt:

Med anledning af professor Heymans anforande ber jag
att fa tilliigga nagra ord till hvad jag nyss yttrade. Min
mening var icke, sasom jag ju redan forut bestiimdt betonat,
att vilja paborda landsbygden ett superi, som skulle kunna
jemforas med det i stiiderna, utan enciast att papeka att J/-
ven -ph landsbygden i Sverige kunna urskiljas tvA, perioder,
en med okadt och en med minskadt briinvinsmissbruk.
Derom tala med tydlighet alia beriittelser, och dot vore bc-
synncrligt om s;\ icke skulle hafva varit hiindelscn, i fall
mitt antagande iir riktigt, att vexlingiirna i alkoholmissbni-
kct hos 088 haft sin hufviidsakliga orsak i do olika ckouo-
miska I'urhallandena under olika tider. Ingcn liirer viil vilja
pastil, att dessa forhallanden ej gjordc sig giiUande S5\ viil p4
landsbygden som i stiiderna under dc sj\ kallade ^daluja

676 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

dren» pa 1860-talet och de y>goda dren» pa 1870-talet, och det
Yore da ovantadt, om sarama orsaker skulle liafva sa skilda
verknino-ar, att de sa o;odt som endast i staderna framkallade
ett brilnvinsmissbruk, medan landsbvsfden deraf forblef na-
Stan oberord. Da man vet, att en jeraf'orelse mellan for-
bruknino-en under de bada areu 1868 — 1869 a ena sidan samt
1874 — 1875 a den andra utfallcr sa, att forbruknino-en under
de bada senare aren tillsammans var 18 millioner kannor
storre an under de bada forra, fragar jag, om det kan An-
nas nagon sannolikhet for, att hela detta ofverskott af 18
millioner kannor konsumerats endast eller ens till storsta
delen i staderna.

Vidare vill jag papeka att, ehuru jag redan forut erkant
bvad professor Heyman yttradc, att statistiken bar mycket
liten reda pa forhallanden i afseende pa landsbygden i och
for sisr, man dock af atskillisra fakta kan sluta till, att su-
periet der likasom i staderna betydligt tilltog fran 1868 till
1874. Mellan dessa ar steg antalet af plotsliga rusdodsfall,
sasom iao; redan forut baft ilran anfora, ansenlio^t, ocb iacr
vet sarskildt, att dessa dodsfall till storsta delen daterade
s\<y fran landsbviz-den. Statistiska byrans davarande chef
uttalade ocksa i byrans berattelse i bestamda ordalag det
omdome om hela riket, att branvinsmissbruket till den 2:rad
okats, att knappt nagra bevis behofde derfor anforas. Sa
vttrar ban t. ex. i arsberiittelsen for 1874 ordao-rant: »att

o

missbruket af starka drycker under senare arens gynsamma
konjunkturer for arbetsloner i ett hogst bedrofligt forhal-
lande steo-rats, iir ett alldasflisrt erfarenhetsron, som ei kan
behofva vidare bevis». Om detta forhallande vittnar ocksa,
bland annat, de af medicinalradet Berg gjorda anteckuin-
garna ur dodbockerna, af hvilka t. ex. framgick, att da de,
tillfalligtvis, i dodbockerna fran landsbygden annoterade alko-
holdodsfallen annu ar 1872 — som star ptx granseu emellan
den forra och den senare utaf de af mig framhallua perio-
derna — voro 40, uppgingo de ar 1874 till 70. Afven den
af professor Hetman framlagda tabellen ofver fjdlerifor-
seelser, siio-er icke den alldeles samma sak? Den siiofer vis-
serligen, att dessa forseelser varit ojemforligt talrikare i stii-

OFVERLAGGXING OM FRAGOR ANG. ALKOHOLMISSBRUKET. 677

derna an pa landet; sadant ligger i sakens natur och kun
afven i ej ringa man bero pa den olika polisuppsigten m. m.,
och derom har jag aldrig hyst tvifvel; men den talar iifvon
om en betydlig stegring i detta afseende ocksa pa lands-
bygden; sa att da de uteslutande pa landshifgden pliktf aides
antal ar 1870 voro 836, uppgingo de ar 1875 till 1,631.

Professor 0. Hjelt:

Ehuru alldeles oforberedd anballer iaor dock, da ingen
annan beo-art ordet, att hvad Finland ano-ar fa lemna nao-ra
upplysningar i denna fraga. Afven hos oss var hiisbehofs-
briinnino^eu iufcird, ocli det var forst 1863 ars stander som
gingo in pa den genomgripande reformen att afskaffa denna
och infora fabriksbrauning. Denna fabriksbranning ordnades
salunda, att standerna bestamde 4,300,000 kannor sasom
hogsta arliga tillverkningsbeloppet for hela landet, och skulle
styrelsen ega riitt att efter deras folkmangd fordela detta
belopp pa de olika liinen. Om egare af en briinvinsfabrik
i ett Ian icke ville tillverka hela det for lanet bestamda
beloppet, kunde aterstoden deraf erbjiidas ett aunat. Under
de forsta aren tillvcrkades naturligtvis ett mycket linga an-
tal kannor, emedan industrien icke var forberedd pa denna
omcrestaltninLS men smaninsfom okades tillverknins^en och
har under vissa ar uppgiltt i hela Finland till omkring 4
millioner kannor arligen. Under senaste ar liar likviil till-
verkningen nedgatt betydligt och utgjorde forlidet ar en-
dast omkring 2,500,000 kannor. Tillverkningsskatten ntgjorde
efter 1863 ars standers beslut 1 mark, motsvarande 70 ore,
for kannau, men okades 1S67 till 1 mark 20 penni. Om
hela antalet arligen tillverkade kannor fordclas pa landcts
invS,nare, belopa sig pa hvar och en 2,2 kannor biiuviu
under de dr tillverkningsbeloppet varit hogst.

Det intrvck, man allmilnt har ai" rusdryckernas begao-
nande i landet, iir att superiet bestilmdt aftagit, Atmiustone
pii landsbygden, churn ma hiinda icke i staderna.

Forsilljning al" briinvin iir icke tillAten \)ii landet, med
undanta<r at" att pA ifastfritvare<;ardarna utskiinknino; i\t ro-
sande fiVr ega rum. AtVen restaurationerua pa lingbatar och

678 AFDELNINGEX FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

jernvagsstatioDcr kunna dertill berattigas. Landtbefolknin-
gen iir saliinda for erliallande af branvin hanvisad till sta-
derna, men i dem maste en hvar, som vill handla med bran-
vio, utverka sig sarskildt tillstand dertill. I flere stader
hafva sedermera, eftcr monstret fran Goteborg, utskanknings-
bolag bildat sig, hvilka till storsta delen besorja utskank-
rjino^en af branvin. Dessa bolao- fordela den erhallna vin-
sten pa allmannyttiga andaraal iuom kommunen. Branvins-
fabrikerna iiro berattigade att pa stallet forsalja sin vara,
dock icke mindre an fern kannor pa en gang.

For min del tror jag mig salunda, livad Finland vid-
kommer, kunna lemna det svar pa den forevarande fragan,
att till foljd af den forandring i lagstiftningen, som efter
monstret af 1855 ars reform i Sveriffe vidta^its i Finland,
briinviosmissbruket der aftagit.

Stadslaege Bojsen vilde stotte det Forslag, at samtlige
Sporgsmaal vedrorende Alkoholmisbrugen behandledes un-
der Et, idet ban frvo;tede for, at Diskussionen i modsat
Tilfa^lde vilde indeholde for mange Gjentagelser af det en
Gang sagte. Han mente ikke, at Puukt 4 burde unddrages
en, om end kun forbigaaende, Behandling i denne Sektion,
da man doo- ikke kunde undgaa i Almindelisibed at berore,
hvad der kunde gjores mod Misbrugen af Alkohol, og Punkt
4 derfor naturlioen oo-saa maatte omtales.

Distriktsla^ge Schouboe troede nok, uagtet ban ikke havde
statistisk Materiale at bygge paa, at ban i Korthed turde
udtale sig for Danmarks Vedkommende om Spirituosafor-
brugens Aftas^ende eller Tiltasfende. Medens man havde
faaet det Indtryk, at den i Sverige var i Aftagende, var dette
ikke Tilfaeldet i Danmark; den var just ikke i Tiltagende,
men holdt sig vistnok temmelig stationaer og var temmelig
stor. Efter forskjellige fremkomne Oplysninger kunde man
antage, at der i Danmark omtrent forbrugtes aarlig: 30
Millioner Potter 8°, o: omtrent 15 Millioner svenske Kander.
Da der omtrent var 2 Millioner Mennesker i Danm^ark, blev
det altsaa et meget storre Forbrug pro persona end i Fin-

J

OFVERLAGGNIXG OM FKAGOR ANG. ALKOHOLMISSBRUKET. 679

land og Sverige. Det var desuden vanskeligere at faa Ad-
gang til Braendevinen i Finland og Sverige end i Danmark.
Der kunde man lose Bevilling til Udskja3nkniug i enhver
Landsby i en vis Afstand fra Kjobstaden, og naar dertil
kom den lave Skat paa Tilvirkningen, var det en naturlig
Folge deraf, at Forbrugen var storre paa Landet i Danmark
end i de to nsevnte Lande. Taleren troede at turde sige,
at det var et almindeligt Indtryk hos x\lle, der beskjaeftigede
sio; med denne Sao; i Danmark, at Forbrug-en i de senere
Aar, om den end ikke var i Tiltagende, dog ikke var i
Aftaofende.

o

Stadslasge Bojsex vilde kun tilfoje et Par Tal til Dr
SCHOTJBOES Bemaerkninger. Taleren kunde for en Aarrsekke
raeddele Autallet af dera, der i Kjobenhavn vare tiltalte
for Uordener paa Vaertshuse, og det forekom ham, at disse
Tal vilde vaere temmelig oplysende for at vise — det var
bedre at sige det rent ud end at gaa udenom det — at
man i Danmark stod meget lavere i den Henseende end i
de andre nordiske Lande. Selv om Forbruo-en maaske ikke
var storre, saa var den for Tiden i Danmark i Stigning,
hvad der maatte nodvendiggjore kraftige Foranstaltninger.
Man liavde, desvaerre, ikke i Danmark et Aar som 1855 for
Sverige at pege paa, der var nsesten Intet gjort i den Rei-
ning. De for Uordener paa Vaertshuse i Kjobenhavn Til-
talte vare:

1870 - 55.

1871 - 70.

1872 - 18(k

1873 173.

1874 231.

1875 315.

Antallct var altsaa i (5 Aar forojzct til dot Sexdobbelte.

Trc Uii^sdagsmjund, tilhorende de 3 forskicllijjfo Partier i
Folkcthingct, havde nu anmeldt en Foresporgsel til Finants-
ministercn, om lian var l)etaMikt ]nia at tilvejebringe et sta-
tistisk Materiale, der kuude vitfc, i hvllken (,irad Alkohol-
misbriitjen var almindclio: i Danmark. Man var altsaa eudnii

680 AFDELNINGEN FOK HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

ikke kommen Igeno-ere end til at ville forberede Materiale,
men havde i A irkelio-heden ikke en eneste Lov. Det var
Talerens Haab, at de Dauske, naar man modtes naeste Gang,
ikke behovede at gjore saa vdmygende Tilstaaelser, som at
vi stod saa lavt som intet af de andre nordiske Lande i
den Henseende.

Doktor G. W. Strengell:

Jao- anhaller endast att fa tillaoo-a nasrra ord till den
forre talarens upplysningar angaende Finland. Att bran-
vinsmissbruket afven bos oss varit storre i staderna an pa
landet, tror jag kommer att adagalaggas af snart blifvande
statistiska fakta, och ligger ju dessutom i sakforballandenas
natur. Orsaken till branvinsmissbrukets aftao^ande bland
allmoD-en torde till stor del vara att soka i svario-heten
for dem att forse sig med branvin, da de, som bafva for-
saljningsriitt icke fa siilja mindre an 5 kannor och denna
forsaljningsratt tillkommer uteslutande staderna och pa lan-
det endast a briinnerierna. Dessutom ar branvinet mycket
dyrt i Finland, emedan tillverkningsskatten ar 1 mark 20
penni for kanna, hvilket har den pafoljd, att landtbon, sedan
ban gjort sina uppkop i staden, ofta saknar medel for att
losa detta minimum. Industrien har visserligen hittat pa
det knepet, att flere forena sig om inkop af 5 kannor och
sedermera fordela dem, men i flere fall har ett sadant till-
vagagaende blifvit i hogsta instans straffadt sasom brott mot
briinvinslagen, och ansvaret for sadana forseelser ar hos oss
ganska strangt. Ett annat vilkor ar afven fastadt vid ratten
att forsalja branvin suptals, hvilket endast far ske i staderna
uti dertill med vederborlio;t tillstand inrattade och under
kontroll stalda utskankningsstallen, niimligen att en sup
icke far utlemnas utan »tilltugg», bestaende af brod jemte
sofvel.

Professor G. Asp:

Jag kan icke underlata att saga, att den framstallning,
som professor Hjelt lemnade af forhallandena i Finland,
mojligen kan vara i nagon man vilseledande. Da man sa-

OFVERLAGGNING OM FRAGOR ANG. ALKOHOLMISSBRUKET. 681

ger, att tillverkningsbeloppet af branvin varierar mellan 4
och 5 millioner kanDor arligen, hvilket skulle utgora 2,2 kanna
per person, inaste man ihagkomma, att detta ar den lofiiga
branvinstillverkningeu, och hiirtill kommer, att man mycket
val vet att forskaffa sig starka drycker fran andra ball ge-
Bora kringgaende af gaUande lag. Lonbriinningen florerade
i vissa trakter af Finland i ganska stor skala, atminstone
under forsta tiden efter husbehofsbriinningens afskaffande.
Allmogen kunde icke fatta, att en gammal rattigbet sa med
ens frantogs den, och ansag sig nastan i sin goda ratt, da
de inrattade brannerier i skogarna ocb tillverkade branvin
i ganska stor skala. For att tillintetgora detta tillsattes en
briinvinspolis pa vissa stiillen, som synnerligen utmiirkte sig
i detta hanseende, och jag tror mig veta, att till foljd haraf
detta satt att forskaffa sig rusdrycker betydligt, ja nastan
alldeles aftagit. Men det finnes en annan utvag: luren-
drejeriet, hvilket i synnerhet pa ostra delen af finska vikens
sodra kust iinnii i dag star i flor; och hurii mycket, som pa,
den vagen inkommer, vet man icke, ty de, som dervid blifva
gripna, utgora med sixkerhet en forsvinnande del mot an-
talet af dem, som verkligen lyckas att pa detta satt till oss
importera den iidla varan. Dertill kommer den omstandig-
het, att en massa branvin utfrres fran INIitau och Libau m.
fl. orter till Liibcck, undergar der en viss behandling och
fiirgniug samt infores sedermera till oss under beniimuing
rom, och konsumeras ganska mycket dels i stiiderna, dels
och i synnerhet a landsbygden niirraast omkriug stiiderna.
j\Iedan en kanna briinvin rlrager en tillverkningsskatt af 1
mark 20 penni, kan man i llelsingfors fd kopa sadan roni
for 2 mark 40 penni kannan. Den iir visserligen mycket
bemiingd med vatten, men torde dock innehi\lla omkring 40
h 50 procent alkohol.

Dcssa fa ord endast for att icke framstiilla vart folk i
en biittre dager, an det 1 sjelfva verket fortjenar.

Praktiserendc Liege NisSEN vilde sige et l^ir Ord i
denue Sag for Xorgcs Vedkommende, da ingen anden rcjste
sig. Man havde ventet Professor Luciimann, som var sa^rlig

682 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

inde i dette Sporgsmaal, men et ulykkeligt Dodsfald i hans
Familie havde hindret ham i at komme. Taleren saa i dette
Ojeblik Professor Broch trsede ind og haabede, at han vilde
ytre sig, da Taleren ikke var forberedt paa at give stati-
stlske Oplvsiiinger. Saameget kuude han imidlertid sige,
at i Norge som i de ovrige Lande var Breendingen og
Forbrugen af Spiritus stegen i en betjenkclig Grad. Na-
tionen blev selv i den Grad forbauset over Produktionens
og Forbrugens Tiltagen, at der Aar efter Aar kom talrige
Ansogninger og Forslag om Indskrfenkninger, endog om
I'uldstasndigt Forbiid mod Indforscl og Tilvirkning af Spi-
ritus. Det gik endogsaa saavidt, at Storthinget besluttede,
at Bra^ndevin ikke maatto braendes eller indfores i Landet;
men Regeringen indlod sig ikke paa at sanktionere dette.
Staten gjorde imidlertid, hvad den kuude, for at formindske
Forbrugen, en Del ved Beskatning af Br^ndevin og siden
af Malt. Maltskatten var vistnok fra Beofvndelsen af Tred-
serne, og senere var der lidt efter lidt truffen kraftigere
og kraftigere Foranstaltninger fra Statens Side ved Lov-
bestemmelser om Spiritus. Taleren vilde bland disse naevne,
at en Bygd kunde befri sig for disse Varer, hvis dens Ind-
byggere bestemte sig for ikke at ville have dem. I de se-
nere Aar var Produktionen og Forbrugen omtrent i Norge
som i Sverige; dog var Forbrugen af Brgendevin kuu det
Halve pro persona, men hvad der ikke gik med i Brsende-
viu, kom i bayersk 01, som blev ind fort i Norge 1848
og som — vistnok paa Lsegernes Anbefaling — havde faaet
en uhyre Udbredelse. Lasgerne havde derved paadraget
sig en Skyld, vistnok navnlig, fordi de troede, at de havde
faaet et Helsebodmiddel mod Braendevinen, og de havde om-
talt bayersk 01 paa en Maade, saa at man skulde tro, at
det var en Velsignelse for Nationen og ikke en Fordasr-
velse, som det senere var bleven. Man havde dog vistnok
faaet Ojet op for, hvilken Elendighed det medforte, og Af-
tagendet kunde, for de senere Aars Vedkommende, s^ttes
til 25 p. C. i Forbruget af Spiritus — omtrent det samrae
Forholdstal, som enhver Bedrift havde lidt i Tab i disse
Aar; det var saaledes tydeligt, at det skrev sig ene og alene

OFVERLAGGNING OM FRAGOR ANG. ALKOHOLMISSBRUKET. 68

o

fra de daaiiige Tider. Der arbcjdede sig dog en Opinion
op imod de staerke Drikke, man holdt ikke saaledes paa
dem som for. Det var i Xorge som i andre Lande Byerne,
der udmaerkede sig saerlig ved Drik; de rigere Landsbyer,
isaer dem naer ved Byerne, stod imidlertid ikke i mindste
]\Iaade tilbage. I de gode Tider steg Forbrugen uormalt,
dog: ikke saamec^et af Brasndevin som af de saakaldte finere
Vine og Brasndevine. Taleren var som sagt ikke forberedt
paa at udtale sig i Sagen. men ban haabede, at Professor
Broch vilde tage Ordet.

Professor 0. J. Broch:

Jeer bar for en Del Aar siden havt Anledninof til at
udarbejde en fuldstgendig Historic over vor Brsendevinslov-
givuing, statistisk oplyst. Det var forst i Anledning af
Brusselerudstillinoren, senere i Anleduino: af Pariserudstil-
lingen, at jeg udarbejdede: Kongeriget Xorge og det norske
Folk, som udkom paa Fransk. Jeg tror, at Udviklingen er
tcmmelig fuldstsendig, og jeg bar sogt at samle alle for-
nodne Oplysninger. — Jeg tror, at Braendevinslovgivningens
Historic netop i Xoro"e er overordentlio- Iserericr oor viser,
hvad Indflydelse Lovgivningen kan bave i den Retning;
tbi det er lykkedes os i Lobet af en 30 Aar, fra 1833 — 1863,
at faa Alkobolfbrbrugen pr Individ reducerct til en Tredje-
part, endogsaa noget derunder, selv naar jeg medregner
Ollet efter dets Alkobol. Jeg tor sige, at der er intet Land,
hvor Braendevinslovgivningens Historic kan opvise et saa-
dant Resultat. Se vi tilbage til 1814 og til Lovgivningen
for 1814, da vi vare forenede med Danmark, var der naesten
ino;en Braenderier i Norore; der var no^le Bramdcrier i en-
kelte Byer, men det var forbiidt at oprette flere. Ligesom
i na?8ten alle andre europaiiske Lande var ogsaa Indforselen
af Kornbrscndcvin forbudt, vi fik vort iVa Danmark, og da
dot var Monopolerues, Privilegiernes Tidsalder, bvor man
troede, at enbver BcdriCt maatte bcskyttes, var der ogsaa i
Danmark et bc^rnendset Antal Bramdcrier, som va^sentli«r
vare privilegerede. Fransk Druespiritus var det tilladt at
iudfore, men det blev indfort i overmaadc ringe Grad. For-

684 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

brugen ansloges dengang, efter de Oplysninger, man havde,
til ikke fuldt 7 Liter pr Individ regnet efter 50 % Alkoliol.
Jeg regner, som i de fleste Lande, Bra^ndevinet reduceret
til bOfo Styrke, det bar ikke denne Styrke, men det redu-
ceres ved Beregning. Efter 1814, efter Losrivelsen fra
Danmark, forandredes Lovgivningen saaledes, at Brpendevins-
braendingen blev given fri, og samtidig blev Forbudet mod
Indforselen af Kornspiritus staaende, rettet ogsaa mod Dan-
mark. Den Tids Anskuelse var, at Kornbrsenderi var til
stort Held for Landbruget. Jeg bar bort den Mening gjort
gjasldeude endnu, skjondt den er stserkt i x\ftagende blandt
Agerbrugerne, at det skal vaere den bedste Maade at ud-
nytte Produkterne paa, ialtfald, naar Kvaliteten er ringere;
AfFaldet er saa godt til at fodre Kreaturer med, og derfor
kan det bjaslpe Agerbruget frem. Den Mening bavde man
ogsaa dengano;. Der blev i den Anlednino- lagt en Afsift
paa alle Landejendomme — Statskassen traengte dengang
til Peno-e, oo^ man too- dem saaledes bvor man kunde —
forboldsvis med deres gamle Jordskat, uden Hensyn til
om de oprettede Brgenderier eller ikke. Folgen deraf var,
at Bonderne syntes, at naar de skulde betale Skat i den
Anledning, skulde de ogsaa bave Noget i den Retning,
og de oprettede derfor Brsenderier ogsaa i Bygderne. Ef-
ter Lovgivningen skulde det egentlig vaere indskraenket
til, at man kun brasndte til sit eget og sin Husboldnings
Brug, men der kunde ikke fores Kontrol dermed, og Braen-
deriernes Antal tiltog derfor overordentlig. Man an slog
det til 8 — 9000, de vare meget smaa og daarlige, det var
daarligt, urenset Braendevin, som braendtes, og det var ikke
skikket til Handelsvare. Det gjaelder bovedsagentlig Land-
distrikternes, Byernes var bedre. Folgen deraf var, at
Enbver troede, at naar ban skulde betale Skat og braende
Braendevin, skulde det komme Kogen til Gode, det blev
Husbedrift, det kaldtes Husbrasnderier, og Forbrugen over-
steg betydeligt, bvad man for var vaut til at konsumere.
I 1833, som regnes for det Aar i bvilket Brasndevins-
ondet var vgerst, var der 9,576 Braenderier i Landdistrik-
terne og 151 i Byerne. Man anslog dengaug Produktio-

OFVERLAGGNING OM FRAGOR AXG. ALK0H0LM1SSBRUKET. 685

nen til 16 Liter pr Individ, altsaa mere end det dobbelte
af hvad det var for 1814. I Aarene 1833 — 36 fik man da
ret Ojnene op for Ondet. Storthinget beskjseftigede sig da
nesten ikke med Andet end med Brsendevinsondet, der reg-
nede Forslao- ned fra alle Kanter, fra Reorerino-en oor fra
private Personer; laeser man Aviserne, finder man, at de
ledende Artikler vaesentligst handle derom. Der fremkom
de urimeligste Forslag, de mest ultraradikale Forslag i
mange Retninger; det blev f. Ex. foreslaaet — og det af
en af vore dengang meget beromte Mfend: Anton Jonas
Hj-ELM, Hojsteretsadvokaten — at Enhver, der gjentagende
ffrebes i Beruselse, skulde straffes med 3 Aars Tuoftbus, der
fremkom os^saa Forslag: fra afdode Ueland, en af vore mest
fremragende Repraesentanter af Landbostanden, en meget
begavet Mand, om atforbyde saavel Produktion som Indforsel
af Brajndevin. Dette Forslacf blev ikke sanktioneret 02; det
kunde vel lieller ikke opretholdes, derimod lagde man en
Afgift forst paa Kjedlerne efter deres Storrelse og den Tid,
de brugtes, og senere direkte paa Produktet. Denne Afgift
ramte de smaa Kjedler i hojere Grad end de storre, og man
indskraenkede derved deres Antal, men samtidio- toor Storthin-
set den meoret gode Beslutninsr, for ikke at faa Smuo-braBnde-
rier, at indlose Kjedlerne med 10 p. Ct. mere end deres
Metalvgerdi: det udbetaltes af Statskassen for enhver trammel
Kjedel, som derefter blev tilintetgjort. Derved bleve meget
hurtigt de mindre Braendevinskiedler inddrajjne osf tilintet-
jriorte, 02f Smufjbroendino-en blev forhindret; den storre Braen-
ding kan ncmlig ikke foregaa i Smug. Det gik overmaade
hurtioft som Folarc af denne saerdeles heldiffe Bcstemmelse,
idet man hellere vildc ofre denne Sum af Statskassen enfransT
i'or alle for at blive de smaa Braenderier kvit. Antallet af
Braenderier sank ogsaa saaledcs, at der i 1840 ikke vare
mere end 1,387, medens der i 1833 ikke havde va^ret langt
fra 10,000. I 1848 var der ikke mere end 40 og sidcn sank
det til 27, senere til 22. Navnlig efter at Skatten var lagt
paa Produktionon tvang man denno mere og mere hen til
de storre BraRnderier. For laenge siden er man gaaet over til
at producerc af Potatoes med en mindre Tilsiutning af Korn.

686 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

Afgiften, som oprindelig var paalagt for at indskraenke
BrsendevinsdrikDiiigeD, gik senere over til at blive en finant-
siel Afgift og blev derefter, af finantsielle Grunde, foroget
og meget stasrkt foroget. Der finder ikke Smugbrasnding
Sted, dels fordi de gamle Kjedler ere tilintetgjorte, dels
fordi de store Braenderier oo- den store Skat have tvunoret
til at producere bedre; Sraugbrjenderierne kunne ikke med
Fordel producere godt Brgendevin, og allerede derfor ere
de umulige. Af Smngling — Lurendrejeri troer jeg, man
kalder det i Sverige — findes der nok lidt ved Landgraen-
sen mod Sverige, hvor Brsenderiafofiften bar vseret meo-et
lavere, og hvilken Grasndse er vanskelig at bevogte, men det
er i det hele taget ikke meget og det finder heller ikke Sted
i noget videre Omfang ad Sovejen. Smugleriet, som for
40 — 50 Aar siden vistnok foregik i en temmelisj stor Udstraek-
ning, er lidt efter lidt ophort; ved Lettelser i Toldafgiften
og Lovgivningen er det fort derhen, at det anses for en
social Skam at blive greben i »lAirendrejeri»; den Kjobmand,
der blev greben i noget saadant, er vanseret, den ofFentlige
Opinion straffer det som Bedrageri, hvad der ikke var Til-
fasldet for et halvt hundrede Aar siden. Smugleriet ved
Landgraensen er naturligvis det farligste, fordi Afgiften i
Sverige var mindre, men vort Folk bar ikke ret havt Smag
for svensk Braendevin, idet vore Braenderier for producerede
ct Braendevin, som hos os ansaaes for bedre og renere.
Jeg troer imidlertid, at Forholdene have forandret sig i
Sverige, idet Braendevinsbraendingen og Rensningen have
gjort betydelige Fremskridt, men for en Del Aar siden var
det ikke Tilfteldet her.

Lovgivningen greb desuden ind i Handelen. Loven
af 1845, som skyldtes vor store afdode Storthingsmand og
Videnskabsmand Professor Schweigaard, er bleven staaende
urort lige indtil nu; den bar nu faaet en Del Tillaeg, som
imidlertid gaa i samme Betning. Hovedprincipet i Loven
er det, at i Kjobstaederne Salget af Brsendevin under en
hvilkensomhclst Form ikke maa vaere forenet med Handel
med nogen anden Vare, hvortil Borgerskab udkraeves, navn-
lig altsaa ikke med Handel med nogen udenlandsk Artikel.

OFVERLAGGNING OM FRAGOR ANG, ALKOHOLMISSBRUKET. 687

De aeldre Handelsmaend beholdt dog Retten, den kunde man
ikke fratage dem udeu mod Erstatning, men efterhaanden som
de dode, kom der inoren nve frem, o^ de maatte ikke over-
drage deres Ret til Andre. De ere dog ikke alle uddode
endnii, men deres Antal er betvdelicrt indskraenket. Sam-
tidig blev den gamle Vane, at skjaenke en Dram som Kjob-
skaal, forbudt, der maatte ikke skja^nkes i Butikken, med-
mindre den gik ind under den nye Bestemmelse, saa at der
ikke handledes med andre Varer, og der maatte ikke en-
gang skjaenkes frit. Naar en Kjobmand skj^enkede frit, blev
det betragtet som Salg, det var undergiv^et aldeles samme
Straf, OCT den var temmclis; stor, den steo- med staerkt sti-
gende Mulkter indtil Tugtliusstraf, altsaa til vanaerende Straf.
Dette afskaffede meget liurtigt den Skik at give Kjobskaal
Off Udsalo;et en detail af Braendevin i Forbindelse med an-
dre Varer, og detail regnedes saa hojt op som 39 Liter el.
40 gl. Potter. Det findes endnu forenet lios enkelte Kjob-
maend med den ovrige Kjobmandsvirksomhed, men deres
Antal er meget lidet; alle de nye gaaer ind under den nye
Lov. Der bar vaeret orjort maoo-e Forsoof, navnlit? fra Han-
delsstandens Side, paa at faa dette ophaevet, for at faa Braen-
devin sammen med andre Kjobmandsvarer, navnlig fordi
Kjobmaendene ikke kunde udbolde Konkurrensen med dem,
der have Retten til samtidig at saelffe Brc^ndevin, men Lov-
givningen bar ikke bojet sig for det, man bar boldt paa
Hovedprincipet fra 1845. Udskjaenkning maatte heller ikke
foregfaa i Forbindelse med noofensomhelst Handel, kun mod
Salget af Spisevarer, og dertil borer sa^rlig Bevilling. Nu
er i den sidste Tid en Af'gift bleven paalagt i Staedernc.
saaledes at alle Braendevinsudski;\?nkere oix Haiidlende i
samme Bv maatte bctale lio-emet'et, enten de solj^te lidet
cUer meget. Kommunebestyrelsernc afgjore ved ct Skjon,
hvormecret der antages at kimne sa?l20s af Br[mdevln i Sta-
den, dereftcr bere^ifnes Afijil'ton. Det var omtrent lo Ore
pr Liter for don bele P)y, dette divideres mod Antallet af
dem, der st)gtc og iik Brnendevinsrettigbed, og dette ramto
ofjsaa de aeldre llandhinrb', de maatte betnlc liuemej^jet en-
ten de solirte Bnendcvin ellcr ikke. l)ette bcvirkede, at

688 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

Handelen koncentreredes i storre Udsalg, saaledes at An-
tallet af smaa Udskjaenkningssteder begragndsedes og de
mere og mere forsvandt. Vi have nu sogt at gaa et Skridt
videre os o-ivet Kommunalbestvrelserne i Staederne — hvor
det v£esentlio;st komraer an derpaa — Ado;aDS til at over-
drao^e den hele Brcendeyinsudskijenknine; til et Bolaof efter
Goteborg-systemets Monster. Det var i Goteborg, at man
forst forsogte det; man liar nu forsogt det enkelte Steder hos
OS, og det lader til at gaa godt. Det er ganske efter det
samme Princip som i Goteborg, Udbyttet af Udskjasnknin-
gen og Handelen tilfalder ofFentlige Ojemed, knu en pas-
sende Rente af den i Bolagene indskudte Kapital udbetales
til Deltaorerne.

I Landdistrikterne overlod Loven af 1845 det til Kom-
munalbestvrelserne at give Tilladelse til at udsaelo-e Brsende-
vin. De oeldre Handelsmcend, som havde Tilladelsen, be-
holdt den, men deres Antal var ikke saa overraaade stort,
og der er yderst faa tilbage ; men Ingen kunde handle med
eller udskjasnke Brsendevin — det sidste gjaldt for AUe, ogsaa
for de aeldre — uden at faa s^erlio; Bevillinc^ dertil, oo- Kom-
munerne have endogsaa Ret til in gen Bevillino; at o-ive.
Denne Ret have de brugt i hoi Grad, 02: den offentlige
Opinion har stottet dem. Det cr v^erdt at Isegge Maerke til,
at Loven i disse Retninger har kunnet gjennemfores, og
det m.aa vaere en stasrk Opinion derfor, navnlig naar Straf-
fene gaa op til vanaerende. Den ofFentlige Opinion har
imidlertid udtalt sig stjerkt derfor, og der er store Distrik-
ter af Landet, navnlig i det sydlige Norge, hvor Brasndevin
ikke ssilcres eller udskigRnkes mere.

Braendevinen maa heller ikke gives bort; flere Gjgest-
givere have provet paa at skabe et staaende Brsendevinsbord,
hvor man kan tage sig en Dram, medens man snmtidigt spiser
hos dem, men det blev af Domstolene betragtet som Salg 00^
er strafbart, oo- det ligemeo-et, om det foregaaer uden Vaer-
tens Vidende; naar det er i bans Hus og ban samtidig har
en Bedrift, hvor ban som Gjaestgiver og lignende giver Folk
at spise, betragtes det som om ban har solgt Braendevinen.
Man kan nu rejse 20 — 30 ]\Iil i vort Land uden at kunne

OFVERLAGGNING OM FRAGOR ANG. ALKOHOLMISSBRUKET. 689

faa Brsendevin at kjobe i LaDddistrikterne. Denne Lov-
givning er vistnok ikke saa let at overholde som Lovgiv-
niDfren mod Smucrbrsendinoren. Denne findes omtrent slet
ikke, hvorimod Forseelser mod Udskjasnkningsloven fore-
komme, men dog ikke i noget saerdeles stort Omfang, den
offentlige Opinion hos os udtaler sig staerkt mod denne Tra-
fik, oor Politiet har temmclio; let ved at komme efter det
og strafFe det. Det er ogsaa nodvendigt at have en Stotte
i den offentlige Opinion, ellers lader Lovgivningen sig ikke
gjennemf'ore. — Det er endnu et Princip i Loven af 1845,
idet Udskjasnkning er forbudt fra Lordags Aften til ^lan-
dacf Morten 02: overhovedet alle Hellicrdaore. Kiin paa
Vaertshuse, hvor Fremmede bo, er det tilladt at skjaenke
Braendevin til de derva^rende Fremmede, forsaavidt man har
Udskjaiiikningsret.

Denne Lovgivniug har bragt Breendevinsdrikningen be-
tydeligt ned i Gjenncmsuit for det hele Land. Medens
Konsumptionen af Braendevin, beregnet efter bO%, i 1833
var 16 Liter pr Individ, sank den allerede i 1843 til 10
Liter, i Gjennemsnit 1851 — 1855 til 6Vio? for det derpaa
folgende Fcmaar 1856-60: 5Vio, 1861—65: 4Vio, altsaa til
mellem 3dje og 4de Parten af Konsumen i 1833 — heri
ogsaa medregnet importeret Braendevin, Altsammen redu-
ceret til 50 % Alkohol. Det er dette Resultat, som i en vae-
sentlig Grad skyldcs Lovgivningen, stottet af en almindelig
og staerk Opinion, og det er et Resultat, jeg ikke tror, at
man finder Mage til, iindtagen i enkelte af de nordameri-
kanskc Stater, hvor man aldelcs har forbudt Braendevin.
Efter det gunstige Resultat i 1861 — 65 er Konsumen stetjren
noget, men dog ikke staerkt. I Femaarct 1866 — 70 var den
4Vio Liter pr Individ, i 1871-73: 5%o, i 1874—75: 6V10;
den var da atter paa sit Maximum, som var na?sten en halv
Gang saa stort som det Minimum, man var kommeu til.
Dette skyldtes den Omstaendighcd, at Tiaaret 1865 75 hos
OS netop var (^n for Arbejdsklassen overordentlig gunstig
Periode, Arbejdspriserne stcgc na.^sten til det Dobbelte, og
de stecrc overordcntliix luirtiirt. Det er denne ovcrordcnt-
lijxe Hurtijxhed i Stijxninfjen, som jeg: viescntlig: tilskriver
12:te Skandinavhha Naturforsliarrmutct. 44

690 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

Resultatet. x\rbejdslonnen var tidligere visselig for lav hos
OS, en gift Arbejdsmand kunde ikke leve deraf; havde han en
storre Familie, maatte han strax have Hjselp, og der er derfor
Ingen, soni misuuder ham, at Arbejdslonuen er stegen, den
er endnu baade hos os 02: overhovedet i de nordiske Lande
lavere end i mange andre Lande og lavere end den burde
vaere. Men det er onskeligt, at Forandringer i Arbejdspri-
serne ikke komme for hurtigt, det var onskeligt, om den
var stegen langsommere, om den var begyndt tidligere at
stio^e; thi Folk maa vaenne sio^ til at briio-e den storre Ind-
tasgt, og var Prisen stegen langsommere, havde de lettere
vaennet sii^; til at anvende den storre Indtaes:t til en bedre
Levemaade: til en bedre Naering, bedre Beklaedning, bedre
Boliger, til at skafFe sine Born en bedre Undervisning, saa
at de ikke behovede at ligge Fattigvgesenet til Byrde, men
kunde hjselpe sig lidt frem i Yerden. i\Ien kommer det
pludseligt, saa at Arbejdslonnen pludselig stiger til det Dob-
belte, kan man, efter den menneskelige Natur, ikke forun-
dre sis: over, at de i en vgesentlio; Grad anvender det til
Nydelse. Vi se det jo ogsaa i de hojere Lag; naar en
pludselio; Pen2:eindtjef]ft tilfalder Noo^en ved Arv eller slioft,
horer der megen Karakterfasthed og Sjslsstyrke til for at
anvende den paa rette Maade. Altfor ofte anvendes den
mest til Nydelse, og for den simple Arbejdsmand er Braende-
vinsdriknino;en den Nvdelse, der lio^i^er n^rmest. Eftcrsom
man lidt efter lidt har va^nnet sig til den hojere Arbejds-
lon, har Arbejdsmanden ogsaa anvcndt den bedre, og Bragnde-
vinskonsumptionen er falden noget. Koget er Arbejdsind-
isegten vistnok sunken, ikke fordi Arbejdsprisen egentlig er
sunken synderlig — det er et Held, at den ikke er sunken,
den er paa ingen Maade for hoj — men xArbejderne have
i de folgende Aar efter 1875 maattet gaa for hyppigt ledige.
Tallene begynde nu igjen at forbedre sig. Konsumptioneu,
som i 1861 — 65 var 4Vio Liter pr Individ, var ti Aar efter,
i 1871 — 75, stegen til 6V10, men er senere igjen sunken til
5, heri medreornet ogsaa det indforte Braendevin 02: alt re-
duceret til bO% Styrke; Bra^ndevinens almindelige Styrke

OFVERLIGGNING OM FRAGOR ANG. ALKOHOLMISSBRUKET. 691

hos OS er 46 V2^) men jeg reducerer det bestandigt til 50
% i disse Talangivelser.

Samtidiof med denne ludskraenknino; af Braendevinsfor-
brugen er vistnok KoDSiimptioDen af 01 tiltagen, og da Lov-
civnino-en ikke cr saa straeDs: med Henseende til Udskiaenk-
ninoren af 01, navnlisf i LaDddistrikterne, er den tiltagren staerkt,
Og det ei' et temmelig staerkt 01, man har vaennet sig til hos
OS, som gjennemsnitlig indebolder omtrent oYo Alkobol. Men
eelv om man reg-ner det med, modificcrer det ikke svnderligt
det Tal pr Individ, som ieor bar aniiivet. Ol-Udsalo;et var
tidligere frit, Olproduktionen var ogsaa afgiftsfri, men den
blev tidlifr bcskattet bos os, dels fordi man oofsaa vilde mod-
arbejde Olondet — Oldjaevelen. som man kaldte den — lige-
saavel som Braendevinsdjaevelen, dels, og senere vaesentlig,
af finantsielle Grunde. Norge bar nu den bojeste Maltskat
i bele Europa, den er storre end den engelske. Olproduk-
tionen er bos os koncentreret i de store Bryggerier, de be-
tale Skatten pr Centner Malt, nogen Unddragelse af Af-
giften kan ikke finde Sted, uagtet Olproduktion til Hus-
boldningsbrug er afgiftsfri, men der produceres faktisk ikke
Noofet, som bar Xoset at sie^e, fordi man bar vaennet sior
til det 01, som alene kan produceres paa de store Bryg-
gerier paa kunstmaessig Maade, idet 01 af den Smag og
Godbed, som man er vant til, ikke kan produceres ved Hus-
brygning. Ogsaa Afgift paa Udsalg af 01 er i den senere
Tid indfort baade i Byerne og paa Landet, saaledes at Kom-
munebestyrelserne indenfor visse, af Lovgivningen bcstemte
Graendser kan bestemme dens Storrclse. Bcvillingerne gi-
ves paa et Aar og betalcs i Byerne ligc bojt, cntcn dor
sa^lges lidt eller mcget, og Afgiften er temmelig boj, Maxi-
mum er 400 Kr. om Aaret. Hvor man bar ansat den, bar
Kommunalbestvrelsen Ket til at sa^tte den laverc, og i Land-
distrikterne bar den Ket til at tagc llensyn til Afs.-etningen.

Olkonsumptioucn bos os er tiltagen staerkt, vi maa sige,
at det er den vaesentlige Drik til Maaltiderne. Jeg tror, at
den maa siges at vaere skadelig bos os, og dcr cr Flere, som
i den senere Tid bave udtalt sig imod den paa Grund af det
store Alkobolindbold, som vort 01 bar. Der bar va^ret stillet

692 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

11

Forslag om at lempe Skatten saaledes, at lettere 01 skulde
kunne prodiiceres mod en mindre At'gift. Et JSIydelsesmiddel
tiltrseDges jo altid, men det er af Vigtighed at faa indfort i
Folkets Smag et Nydelsesmiddel, som det sjnes om og som
ikke er saa skadeligt sora det nuvserende bayerske 01, som
man kalder det hos os. Der gjores ogsaa Forsog i denne
Ketninof, oo- det Offentlio-e liar bevilcret Professor i Kemi
Waage Fenge til at foretage Undersogelser i denne Retning;
det bar Imidlertld endnii ikke fort til noget Resultat. De
store Brviro;erier ere uaturlifjvis imod det, de have Intet imod
den boje Afgift, naar den laegges paa alle. De vide nemlig,
at de smaa Konkurrenter kvaeles derved, tbi for de store
Afgifters Skyld er det nodvendigt at bave store Kapitaler.
Alle Bryggeriejerne ere rige Folk, fordi Ingen kau vaere
Bryggeriejer uden at besidde stor Kapital. Der skal stor
Driftskapital til, de skulle staa i Forskud for den betydelige
Skat i et laengere Tidsrum, og de maa derfor disponere over
store Kapitaler. Hvis Afgiften nedsattes, vilde der opstaa
flere Bryggerier, der vilde blive stoerkere Konkurrence, og
den frygte de mere end bojere Skat. Desuagtet maa det
siges, at Konkurrencen bos os er tilstraekkelig stor. Uagtet
]Maltskatten er bleven staerkt forbojet i de senere Aar —
sidste Gang fik den en Forbojelse, saa at den er ligesaa boj
som den engelske Maltskat — er Nydelsen bleven foroget
med 25 %, men desuagtet er Prisen paa 01 ikke bleven for-
andret. Det viser, at Bryggerierne tidligere maa bave tjent
betydeligt, og paa den anden Side, at Konkurrencen nu
mellem dem er tilstraekkelig stor. Der brygges en Del til
Export, vaesentlig til de sydamerikanske Stater, men til store
Belob lober det ikke op.

I bvad jeg bar naevnet om Braendevinskonsumptionen bar
jeg medregnet indfort Braendevin. Det er vaesentlig Cognak,
Druespiritus, eller bvad der kaldes Cognak — meget af
bvad der kaldes Cognak er, som bekjendt, af anden Spiri-
tus. Dette bar jeg medregnet, Vinkonsumptionen bar jeg
derimod ikke medregnet, og jeg skal derfor ogsaa naevne
Noget om denne.

OFVERLAGGNING OM FRAGOR ANG. ALKOHOLMISSBRUKET. 693

Tidligere havde vi en temmelig hoj Told paa Vin. Man
ansaa det for en Luxusartikel, som kun konsumeredes af
de Formuende, og som derfor burde betale noget klaekke-
ligt. Ved Handelstraktaten med Frankrig blev den nedsat
til en ren Ubetydelighed. Den storste Del af Vinen ind-
fores paa Fustager, det, der indfores paa Flasker, er en Ube-
tydelighed. Vi faa vor meste Vin fra Frankrig, Spanien
og Portugal, og Fragten er ogsaa en Ubetydelighed; thi
vor Handel medforer, at mange af vore Skibe gaa paa Bor-
deaux, Spanien og Portugal, og de tage Vinen i Retour for
en meget billig Fragt. Vi hafve derfor frausk, spansk og
portugisisk Vin til billige Priser, vore Handelsusancer er
saaledes, at Vinen faktisk kan sselges billigere hos os end
i Frankrig, hvor de have Octroien og hvor der tages stor
Gevinst ved Detailudsalg. Konsumptionen er ogsaa tiltagen,
og Mange have onsket, at navnlig de billigere franske Vine
skulde kunne indfores hos os til almindelig Forbrug. For
Handelstraktaten var Forbrugen ikke mere end V2 Liter pr
Individ om Aaret, den er nu steo^eu til omtrent 1 Liter,
omtrent samme Forhold som i Sverio'e. Det har dos: vist sigr,
at Massen af Folket ikke har Smag for Vinen, de foretraekke
01, som dels er noo^et billio-ere, dels fordi man en^rano: er vant
til det, og Smagen hos et Folk, dets Brug af Naerings- og
Nydelsesmidler er ikke let at forandre. Det er imidlertid
en overordentlicr vigtio: Tiner, 02: Laesferne ville vide det be-
dre end jeg, hvorledes de Fodemidler og Nydelsesmidler,
som et Folk gjennem Generationer nyder, have en overor-
dentlig stor Indflydelsc paa den legemlige Organisme og
paa Slfegtens Udvikling. Der kan ikke viere Tvivl om, at
den store Brug af Kartofler, som finder Sted i Ojeblikket,
navnlig hos vore arbejdende Klasser, og som tilliorer den
nyere Tid — vaesentlig dettc Aarhuudredc, meget mindre
det forrigc — har Indflydelse paa den legemlige Udvikling;
der kan ikke vjere Tvivl om, at den overordentlig tiltagende
Brug navnlig af Kafle — meget mindre desvaerre af The
og Chokolade, som ere uskyldigere i den Ilcnseeude —
har en skadelig Indflydelse paa Shegten og vil have det
end yderligere. Norgc staar desvaerre blandt de most Kafie-

694 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

konsuraerende Nationer i Europa, det er kun Belgien og
Holland, der staa foran os. KafFekjedlen er paa Ilden tidlig
og sent; og det er i Reglen virkelig Kaffe, der drikkes,
skjont af daarlig Kvalitet. Jeg tror, at denne Konsump-
tion, som egentlig forst er opkommen i den seueste Gene-
ration, maa have Indflydelse paa Folkets Legemskonstitu-
tion og derigjennem ogsaa paa den aandelige. Lsegerne
ville forstaa Tingene bedre end jeg, men jeg tror, at de
00^ den almindeliore Hv2:ieine i det Hele bor taore et vas-
sentligt Hensyn til de Retninger, i hvilke Folkets Nterings-
midler udvikle sig, og soge saameget som muligt at befordre
Forbrugen af Fodemidler og Nydelsesmidler, der samtidig
kunne vaere gavulige for Legemet og tiltale Folkets Smag.
Det er vistnok ingen let Sag, men man liar dog set, at det
kan lade sig gjore i mange Retninger; i det sydlige Europa
er f. Ex. nil Brugen af Chocolade tiltagen ganske overor-
dentligt og begynder der at fortraenge den sta^rke Brug af
KafFc, som ogsaa fandtes der for og som findes enduu, om
end ikke i den Grad som bos os. Endnu mere gjselder det
om at modvirke Brugen af staerkt berusende 5 % alkoliol-
holdigt 01 og af BrcTndevin. Foruden Lovgivningen, der
har vist sin store Virknino- naar den stottes af en tilborlior
staerk Opinion, har den alraindelige Opinion og navnlig
det Exempel, der gives af de hojere Staeuder, saare stor
Indflydelse. Jeg skal tillade mig at naevne et Exempel.
som jeg har u^evnt i min Bog, nemlig det, som gaves af
vor folkekjfere Konge Oscar I. Han afskaffede Braendevin
ved sit Bord, og hos os ophorte derefter den Skik at ser-
vere Braendevin til Maden i de bedre Klasser. Tidligere
var det almindeliort navnlio; blandt Handelsstanden, lig-esom
i Sverige, at have Braendevinsbord for Maden, det ophorte
efterhaanden, og jeg tor sige, at det var Kongens Exempel,
der virkede. Denne Skik er desvaerre siden gjenoptagen,
tildels ogsaa hos os, skjondt ikke i den Grad som det er
saedvanligt her i Sverige, hvor jeg overalt ser Braendevins-
bord. Brugen deraf er dog i senere Aar i de hojere
Klasser tiltagen, og jeg tor sige, at Exemplet fra oven gjor
meget i saa Henseende, idet overhovedet Exemplet fra de

OFVERLAGGXING OM FRAGOR ANG. ALKOHOLMISSBRUKET. 695

bedre stillede Klasser gjor meget ligeoverfor Smaafolk:. Om
det end kan koste en liden Anstraengelse og Opofrelse af
det Tilvante, saa tror jeg dog, at de, (ier taenke paa sit
Lands Fremtid, bor vaere villige til at underkaste sig dette.
(Starkt bifall fran forsanijiugen).

Doktor Anton Nysteom:

Fastan lifmedikiis Westfelt i sitt utmarkta arbete ut-
tomt detta arane i statistiskt afseeude hvad Sverige betriiffar,
tillater iag mig- dock att bar yttra na^ra ord om branvins-
missbrukets utstriickniucr i vfirt land. Jag bar ur den offi-
ciela statistiken oriort ett sammandrao- af strafl'ade fylleri-
forseelser fran 1857 till 1879, ocb deraf framgrar att bran-
vinsmissbruket under denna tid varit betvdligt vexlande.
Fran ocb raed ar 1865 hafva i de statistiska berakuino-arna
upptagits i en siirskild kolumn dem, som blifvit strafFade
for fvlleriforseelser, ocb det bar visat sio;, att efter namnda
ar nedgick antalet af dessa forseelser pa 5 ar fran 2,000
till 1,500 arligen. Ett stigande bar scdermera, eller fran
ocb med 1870, stadigt egt rum, ocb utan tvifvel maste vi
instiimma med dem, som vttrat sisf fran Norsfe ocb Dan-
mark, att detta okadc superi stj\r i sammanbang med for-
bjittrade ekonomiska omstandiobeter. Hilr i Stockbolm in-
rattades 1876 en sa kallad centralpolis. ocb detta medforde
ett betvdliojt okadt antal af strafFade fvlleriforseelser, bvaraf
man kundc vara frestad att sluta till ett oerbordt tilltagande
af dryckenskapslastcn. Men en sadan slutsats bar man icke
fulla skill att drao-a, da den bogrc sitlVan bufvudsaklicren
m}\ste tillskrifvas poliseus okade uppmiirksambet. Pa den
framstiilda fragan: ;>bar alkobolmissbruket i de tre nordiska
landen under de senare {\ren till- eller aftagit?» kan man
bvad Sverige betriiifar svarligen gifva ett positivt svar; men
min ofvertygelsc iir, att man maste siiga, ati detta ntissbi^uk
icke aftagit. Om man icke allenast bAllcr sig till ftifi'ror,
bvilka, burn man iin sammanstiiller dem, omoiligen kunna
vara till fullo bcvisandc, utan deriemte bAllcr sig till lifvets
erfarenbet, allra mcst om man, sAsom iag giort, egnar sin
uppmiirksambet j\t de arbctande klassernas lel'nadssiitt. vanor

696 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

och behof, skall man afven fran denna synpiinkt nodgas
saga, att dryckenskapdasten icke aftagit i vart land. Hiir
finnes en karntrupp af arbetare, som utan tvifvel stadse
skall ga i spetseu for sin klass, men denna trupp ar icke
stor. Massan af arbetave ar annu mycket begifven pa dryc-
kenskap. Om man jerafor branvinstillverkningsbeloppet i
Sverige under olika ar, finna vi icke nagot gliidjande for-
hallande. 1868 utgjorde delta belopp 8V2 millioner kannor,
1869: 12\'. millioner, 1876: lO'/o millioner. Efter 1876 och
1877 egde ett aftagande rum, sa att under aret 1878 — 1879
tillverkades endast 17"/3 millioner kannor. Pa senare tider,
eller fran 1878, bar iifven nagot aftagande af fylleriforseel-
serna egt rum. Men da man vet, att 1877 och 1878 voro
synnerligen dallga ar i ekonomiskt hanseende, att arbctarne
ofca blott fortjenade halften af hvad de forut fortjenat, ar
det klart, att den ekonomiska stiillningen gjort mycket till
det ifracravarande aftao-andet. Yi kunna salunda icke lemna
nagon gladjande redogorelse fran vart land, utan maste till-
sta, att branvinsmissbruket bar ar synnerligen utbredt, och
att oerhordt mycket maste goras for att motverka detsamma.
Fragan ar da: hvilka model som bora anvandas, om foran-
dringar i lagstiftningen i och for sig kunna astadkomma
onskadt resultat? Jag tror, att man derpa maste svara nej.
Skarpta strafFbestixmmelser hafva visat sig icke forma af-
skracka folk fran att ofverlasta sig. Beskattningen ar nu
sa hojd, att en sup, som forr kostade ungefar 4 ore, nu
kostar 5 ore, men icke heller detta bar kunnat hamma su-
periet. Jag skall tillata mig att framlagga en art af krog-
statistik. 1873 deltog jag i de da hallna nykterhetsmotena,
hvartill impulsen utgick fran det religiosa partiet, och jag
sokte da att i min man belysa den stora fragan, Jag fann
da enligt uppgifter af krogare, att verkliga supare i all-
manhet bar i Sverige kunna fortara 10 till 20 supar om
dagen, for att icke tala om 30 till 40. Det uppgafs, att en
vanlig arbetare, som icke ar supare, ofta dricker atminstone
6 supar om dagen, motsvarande 12 kubiktum branvin. Verk-
liga supare fortara oftast nyssnamnda branvinsqvantiteter
om sondagarna, oaktadt krogarna da flere timmar hallas

6FVERLAGGNING OM FRAG OR ANG. ALKOHOLMISSBRUKET. 697

stangda. Da de veta, att krogen stanges pa en viss timme,
skynda de sig att innan dess intaga sa manga siipar som
raojligt; den forfarliga vanan att bjuda ofver lag kan icke
frangas, och sa supes det ocrhordt »i elfte timmen». En
vanlig arbetare, en rask karl, som icke ar supare, utan blott
tager ungefar 6 supar om dagen, dricker salunda 44 kannor
om aret. motsvarande en utgift af ungefar 110 kronor. En-
ligt statistiska berakningar utgor, sasom vi bar hort, medel-
beloppet af konsumeradt branvin i landet 4V2 kanna per
person, qvinnor ocb barn medraknade, men en arbetare, som
icke ar supare, dricker 44 kannor arligeu. En supare dricker
sina bundra kannor, motsvarande 150 a 200 kronors utgift.

Hvad angar ol sasom substitut for briiuvin, utdomes det
af arbetarne sjclfva. Prisforhallandet torde vara sadant, att
3 supar motsvara en balfbutelj ol. Men olet rifver icke
nog, tycka de.

Nu ar fragan den : hvad kan orsaken vara till detta
omattliga drickande i Sverige och att det icke aftager? Vi
hafva hort flere talare bar yttra, att en hastig hojning i ar-
betslonerna visat sig medfora okadt superi, och detta bar
afven bar i Sverisfe bekrjiftat sio;. Pa samma satt som de
goda tiderna framkalla ofverspekulation ocb ofverproduktion,
sk att arbetare slutligen maste afskedas i stora skaror, sil
supa de ofta pa nagra veckor upp en stor del af hvad dc
hunnit samla. S^dana exempel hafva vi sett manga. Ar-
betare, som for nagra ar sedan ^tervande fran Norrland med
fickorna fuUa af penningar, drucko ofta champagne pa ang-
b^tsresorna till Stockholm, s^som vittnen intygat. Men det
iir icke blott arbetarne, som hafva felet; exemplet utofvar
ett miiktigt infiytande. Vi, som tillhoia de bildade klas-
serna, ma vara ofvertygade om, att hilr linnas ogon och
orou, som l)evittna hcla v&rt lefnadssiitt, och dc underlata
icke att vid sina sammankomster omtala, huru sakerua stk.
Nar de hogre klasserna gifva di\liga exempel, mk vi icke
undra pi\ det lif, som fores bland de lagre. Bedrofligt ar,
att bland en sadan klass som presterskapct fylleriforseel-
serna skola vara si\ talrika, att snart sagdt ingen mdnad for-
ger, utan att man far luira talas om niigon prest angifven

(398 AFDELNINGEN FOR HTGIEN OCH MED. STATISTIK.

for dylik forseclse. Jag tillater mig icke att lasta nagon,
raeu kan icke underlata att afven papeka, det unge liikare
under studietiden, pa grund af den anstrangande tjeust-
fforino-en, fora ett allt for hofjt lif. Ma vi ta^a oss i akt!
Det ar har icke blott fraga om alkoholmissbruket fran me-
dicinsk synpunkt; vi sta iufor en stor social frdga, och la-
karne kunna icke behandla alkoholismen ensam for sig, de
kunna icke pa detta omrade utofva sitt riitta infiytande, forr
an lakarevetenskapen utvecklat sig till en gren i den stora
sociala vetenskapen! Hiir liar i landet arbetats oerhordt for
nykterheten, ocli iindock kunna vi icke saga, att synnerligen
raycket ar vunnet. Sverige ar hemsokt af dryckenskaps-
lasten likasa val som Norge och Dan mark. Bland vara ar-
betare finnas manga, som af relig-iosa skal afhalla sig fran
dryckenskap. och jag tror, att de religiosa rorelserna, undan-
tagandes det raare slaget af laseri, som ju ar en afart, haft
ett stort och viilgorande inflytande pa nykterhetssaken, syn-
nerligast i Norrland. Jag har talat med arbetare derifran,
som sagt, att de blifvit andra menniskor, sedan de blifvit
kristligt sinnade.

Professor 0. H.telt:

En af de foregaende talarne fran Finland namnde Ion-
brannerierna. Dessa florerade visserligen en tid efter hus-
behofsbranningens afskaffande, men hafva numera upphort.
Den smuggling af utlandskt branvin, som eger rum hufvud-
sakligen sjovagen i trakten af Fredrikshamn och Viborg,
kan icke vara af svnnerligen stort omfang, och verkan hiiraf
inskranker sig till kusten och de narmaste staderna, derfore
att forsling af branvin ar underkastad kontroll, i det att
hvarje sadan fora maste medfora bevis ofver varans ursprung.
Hvad ater rom ano-ar, sa ar visserligen forhallandet, att sa-
dan importeras fran LUbeck, men, om man ser saken i stort,
kan denna import icke utofva nagot inflytande pa landets
hela befolkning.

Likasom vi hort vara forhallandet i Norge har konsum-
tionen af ol betvdligt tilltagit i Finland. Oltillverkningen
har icke hos oss varit beskattad forr an 1872, da en extra

6FVERLAGGNING OM FRAGOR ANG. ALKOHOLMISSBRUKET. 699

bevillniDg af 5 penni for kanna infordes. Genom en sedan
detta ar gallaude lagstiftning bar olforsaljningen gifvit an-
ledning till mycket stora kontroverser, ty medan kommunal-
forfattnino-en stado;ar, att landthandlande icke utan kom-
munens medgifvande fa forsalja ol af annans tillverkning,
till foljd hvaraf afven kommuner finnas, som helt och hallct
forbjudit sadan forsaljniug, hafva olfabrikanterna begagnat
sig af en viss otydligbet i naringslagen, som gifver hvarje
fabrikant ratt att forsalja sin vara, att kommunerna till trots
inratta olforsaljningsstallen. Emellertid ar det att boppas,
att nast sammantradande standerraote skall tillfredsstallande
ordna denna sak.

Andra sammankoinsteii.
Mandagen den 12 juli kl. 12-2.

Afdelningen aterupptog den fran foregaende samman-
koinst hvilaude diskussionen ofver fragorna:

Har alkobolmissbruket i de tre nordiskalanden
under senare aren till- eller aftagit? ocb

I fall ett aftagande egt rum, i bvad man kan
sarskildt lagstiftningen bafva bidragit hiirtill, ocb
bvilka dtgarder bora i detta bansecnde ytterligare
vidtagas?

Ordet begiirdes forst af professor Heyman:
De gynsamma verkningarna af 1855 i\rs briinvinslag-
stiftninor torde bufvudsaklifrcn kunna tillskrifvas dels om-
gardandet af branvinsforsiiljningen med kontroller i sedlig-
hetcns ocb ordningens syfte, dels briinvinets beskattning.
Som bekant iitgor numcra den sammanhig(bi skatten ph till-
verkning ocb forsiiljning af 1 kanna briinvin 1 krona 20 ore.
1 bvad miln dessa atgiirder bidragit till att minska forbriik-
ninfijen af briinvin kan man sluta (bMiif, att den iirliLra till-
verkningcn som foiiit uppskattadcs till cirka 50 millioner

700 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

kannor, hastigt sjonk till mellan 14 och 16 millioner, och
senare intet ar ofverstigit 20 millioner kannor. Vidare fin-
ner man, att forsaljningsstallenas antal i liela landet, som
1855 utgjorde 2,311, oaktadt folkmangden tUltagit, numera
cndast uppgar till 1,383. Men om an dessa fakta tydligt
visa, att 1855 ars lag medfort en betydlig atergang till det
battre inom landet i sin helhet, sa kan det dock ej fornekas,
att under senare ar i sammanhang med de goda tiderna och
okade arbetslonerna superiet i ej obetydlig man tilltagit,
hvarvid det tilltagande branvinsmissbruket med storsta san-
nolikhet kan antagas komma pa stadernas rakning. Ocksa
finna vi i staderna de storsta anstrangningar goras for att
inskranka alkoholmissbruket. Det s. k. Goteborgssystemet,
hvilket numera blifvit infordt i flere af Sverlges stader, leder
sitt upphof fran en undersokning af fattigdomsforhallandena
inom Goteborg, foretagen ar 1864 pa uppdrag af stadsfull-
maktige af en dertill utsedd komite. Man fann bar, att su-
periet var en af de fornamsta orsakerna till den allt mer
ofverhandtagande fattigdomen inom staden, och i ofverty-
gelsen att inga lagbestiimmelser eller poliskontroller voro

maktiga noo; att stafia ofoget, sa lano;e utskanknino-en be-
er' o .' C ' D CT

drefs med hansyn till vinst, forordade man, att med till-
godogorande af den i 1855 ars branvinsforfattning kommu-
nerna medgifna riittigheten att ofverlemna utskankningen
till bolag, soka astadkomma bildandet af ett sadant, hvilket,
med asidosattande af all vinst, skulle ha till uppgift att hand-
hafva utskankningen i sedligt syfte. Detta forslag godkan-
des, bolaget, bestaende af stadens mest ansedda personer,
var snart bildadt, och redan 1865, den 1 oktober, kunde
dess verksamhet borja, sedan de da for tillfallet disponibla
utskankningsriittigheter blifvit forvarfvade. De anordningar,
medelst hvilka man trodde sig kunna befordra ofvan namnda
syfte, voro:

1. att hvarje mojlighet till vinst af forsaljningen af
spirituosa utestangdes for uiskankaren, sa att nagon frestelse
fran dennes sida till befordrande af konsumtionen ej kunde
forefinnas,

2. att ingen forsaljning pa kredit eller mot pant tillats.

OFVERLAGGNING OM FRAGOR ANG. ALKOHOLMISSBRUKET. 701

3. att utskankningslokalerna, ""hvilka forut i allmaDhet
voro morka, osnygga och ruskiga kyffen, utbyttes mot Ijusa,
sunda och rymliga sadana.

4. att pa utskankningsstalleDa bereddes mojlighet for
de besokande att till billigt pris erhalla sund och narande
foda. Forsaljningen haraf samt af alia andra A^aror, sasoni
kafFe, ol etc., egde krogforestandaren att drifva for egen
rakning.

Att verkan af alia dessa anordningar, i synnerhet den
forsta, snart skulle sparas, var naturligt. Den som sett, hum
den af forsaljningen intresserade krogaren med begarlighet
utskanker rusdrycken, sa lange ban vet, att kunden annu
eger minsta slant i sin ficka, och hiiru foga polisforbud att
utskanka till den ofverlastade harem ot hjelper, kan ej tvifla
pa, att franvaron af lockelsen till vinst fran krogarens sida
skulle ha en gynsam foljd till framjande af bolagets syfte.
Sasom ledamot i styrelsen for Goteborgs utskankningsbolag
under forsta aren af dess verksamhet hade jag rikligen till-
fiille att skaffa mig erfarenhet i detta hanseende, och jag
kan forsakra, att mer an en kund visades bort fran krog-
disken, nar krogforestandaren var af den mening, att ban
fatt nog.

Afven forbudet mot forsiiljning pa kredit och mot pant
raaste nodvandigtvis medfora en minskad forbrukning af
spirituosa. Det var forut, innan bolagssystemets inforande,
myckot vanligt i Goteborg, att forraannen for ett arbetare-
lag traffade ofvcronskommelse med krogaren att h\ta ar-
betarne under veckans lopp fortiira sk mycket de onskade,
for att sedan pS, afloningsdagen gora upp riikningen. Man
kan liitt tiinka sig, hvilka forderfliga foljder detta kredit-
system skulle medfora! Vidkommande forsaljningen mot
pant, erinrar jag mig, som praktiseraude liikarc hos krogare
ha sett hela rum luUa med pantsatt gods.

Att for ofrigt den striinga kontroUen gcnom siirskildt
forordnade tjenstcmiln samt de betydligt foibiittrade loka-
lerna skulle lemna storrc garanti for ordning, faller af sig
sjelft.

702 AFDELNIXGEX FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

Goteborors utskanknino-sbolasr bar nu e^t bestand i 15
ar, och flere af Sveriges stiider bafva under senare ar ord-
nat branvinsutskankningen efter samma grunder. Om de
verkningar, som blifvit en foljd af bolagets inrattande i
Goteborg, ar mycket taladt ocb skrifvet, ocb manga olika om-
domen hafva derora blifvit falda.

Man far naturligtvis ej stalla fordringarna for boga ocb
forestalla sig, att detta system totalt skall omskapa forbal-
landeua. Otvifvelaktip;t ixr, att en betvdlig forbattrins; in-
tradt sa val i Goteborg, som i andra stader, der samma grun-
der tillampats. Uti den af komiten for uppgorande af for-
slas; till nv branvinsforfattning afgifna sakrika berattelsen
om tillstandet i landet i afseende pa forbrukningen af starka
drycker ocb bvad dermed sammanbanger forekoraraa flere
af mvndicrbeterna inom de olika lanen afgifna uttalanden
rorandc verkningarna af utskankningsbolagen. Fran alia
ball, bvarest det omnaranda systemet blifvit tillampadt i
ofverensstammelse med forut namnda grunder, finner man
det omdome uttaladt, att bolagens verksam.bet varit val-
gorande. Jag tillater mig upplasa ett af dessa uttalanden,
afgifvet af poliskammaren i Goteborg ar 1878. Det beter
bar: »Vidkommande slutligen fierde frao-an: hvilka resultat
man kan anse att branvinsforsiiljningens ofverlatande, jem-
likt § 10 i gallande branvinsforsaljningslag, at bolag med-
fort sa val i sedligt afseende som till ordningens befram-
jande inom denna kommun, sa kan icke annat an sannings-
enligr medgifvas att, enligt den erfarenbet som polisstyreb
sen varit i tillfalle inbemta under innevarande anordningars
tolfario'a tillvaro, dessa resultat i anforda banseenden varit
de allra basta, och skalen bartill aro latta att finna, om man
tager i betraktande, att de forut varande tranga, morka, ru-
skiga och i hvarje banseende osnygga krogarna, hvilkas
innehafvare icke hade nagot hogre intresse an att fa af-
yttra sa mvcket som moilifTt af sin vara utan afseende a det
tillstand, hvari kuuderna sig befunno, genom bolagets for-
sorg, blifvit iitbytta mot Ijusa, rymliga och snygga lokaler,.
der forestandarne, som dessutom sta under Strang kontroll
genom sarskildt forordnade tillsyningsman, icke hafva nagon

OFVERLAGGNING OM FRAGOR ANG. ALKOHOLMISSBRUKET. 703

som lielst fordel af spritvaruforsaljningen, hvilken icke un-
der nagot vilkor far ske pa kredit, samt att, utora det att
tiden for utskilnkningens bedrifvande blifvit af bolaget be-
tydligen inskrixnkt, forestandarne fatt sig strangeligeu for-
bjudet att utlemna rusgifvande dryck at den, som forut ar
af starka drycker ankommen eller at minderariga. Att ge-
nom dessa anordningar ett biittre tillstand i sedligt lian-
seende blifvit uppnadt, ehurii mycket annu aterstar att on-
ska, iir obestridligt, och om an oordningar genom tvister
och slaofsmal vid en rorelse af ifraojavarande beskaffenliet
icke belt och ballet kunna forekommas, kan dock icke for-
nekas, att ordningsmaktens mellaukomst for afvarjande af
dvlika under senare tiden mera sallan an till forene tages 1
ansprak/^.

Man vill uti fragor sadana som denna gerna se faktiska
bevis for riktiglieten af dylika pastaenden. Ingen kan vara
mera' villicf an iao; att medo^e vanskliojheten att af statistiska
uppgifter om fyllerimalen bedoma dryckenskapens till- eller
aftagande inom ett samhalle, men under den forutsattning,
att polistillsynens beskaffenhet och de grundsatser, sora vid
atalande af fylleriforseclserna gjort sig giillande, varit lika
under en foljd af ar, gifva dock dessa siffror nagon ledning.
Jag har derfore uppgjort en tabellarisk sammanstiillning af
fyllerimalen i Goteborg och Stockholm beraknade pii 1,000
personer af befolkningen i hvardcra af dessa stader.

Pa 1,000 personer af befolkningen sakfaldes for fylleri:
Ar. I Stockholm. I Goteborg.

1855 - — 105.

185() 21 79.

LS64 15 50.

1805 15 45*.

1S()() 17 30.

1S(;7 12 28.

1S()8 12 2().

isr,9 11 27.

1.S70 11 2().

1871 17 27.

♦

Den 1 oktober detta ar borjailc utskiinkningsbolaget sin verksamhot.

704

AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED, STATISTIK.

Ar.
1872.

1873-

1874.

1875-

1876.

1877.
1878-
1879-

I Stockholm.

19

19

20

23

36

42*

3o
o4

I Goteborg.

28.
32.
38.
41.
39.
40.
32. '

Att hiir jemfora talen i de bada kolumnerna med hvar-
andra for hvarje siirskildt ar torde sakna berattigaDde. Skil-
naden i antalet fjllerimal i Stockholni och Goteborg ar allt
for stor for att kunna antagas ge ett relativt matt pa dryc-
kenskapens utbredning i de bada staderna, men hvad jag
med dessa siffror vill soka visa ar, att branvinsmissbrukets
tilltagaude sasom en foljd af »de goda aren» och den der-
med parallelt gaende stegringen af fyllerimalen i Goteborg
under senare tio ar pa langt nar ej natt den hojd, som fallet
ar i Stockholm. Hiir finna vi en tillokuing af 300 % och
derofver, i Goteborg kuappast mer an en stegring af 50 %.
Det ar i hogsta grad sannolikt, att forhaUandet i Goteborg
sknlle ha varit annorluDda och narmat sig till det i Stock-
holm, om ej utskankniugsbolaget der allt sedan 1865 ntofvat
sin verksamhet.

Ett annat bevis hemtadt ur Stockholms sjuklighetsstati-
stik inom ett af Stockholms fangelser ma det tillatas mior
har anfora.

Fall af delirium tremens bland fangfarDc i Stockholms
stads cellfiinorelse.

]:sta

2:dra

3:dje

4:de

Pa 1,000 fan-

Ar.

Antal

ffar komma fall

qvar-

qvar-

qvar-

qvar-

Summa.

talet.

talet.

talet.

talet.

langar.

at delinum
tremens.

1875

27

35

37

37

136

5,680

24

1876..

12

31

44

29

116

6,914

17

1877

13

29

57

20

119

7,984

15

1878

7

13

20

18

58

7,402

8

1879

5

14

16

5

40

7,467

5

1880

6

11

Den 1 oktober detta ar borjade utskankningsbolaget sin verksamhet.

OFVERLAGGXING OM FEAGOR ANG. ALKOHOLMISSBRUKET. 705

Yi finna af denna tabell, liuru fallen af delirium tre-
meus betydligt minskats, allt sedan bolagsinstitutioneus in-
forande i Stockholm, och burn denna minskning till ocb
med belt plotsligt intrader fran ocb med 4:de qvartalet 1877,
da utskankninofsbolao-ets verksambet boriade. Det svne?
miof, som om dessa tal oifva ett oiafaktio:t vittnesbord cm
sammanbanget mellan orsak ocb verkan.

Det fiunes dock i bela denna anordning en svag punkt.
Bolao-en baf'va visserlisren i sitt program uttalat sasom fram-
sta DTuudsats att bec^ransa utskanknino:en ocb forsaliuingen
af branvin sa mvcket som mojligt ocb att drifva rorelsen
med bufvndsakligt afseende pa sedligbetens ocb ordningeus
kraf. men da bolao-en vid rattiodieternas ofvertao-ande ntfast
sio- att till stiidernas kassor ntbetala en viss summa, da denna
summa i de fiesta stader under senare ar ansenliort okats.
i det stiiderna allt ifran 1873 afven ba rattigbet att uppbara
bela vinsten af rorelsen, da dessa summor ar fran ar ingatt
uti stadskassorna sasom en paraknad inkomst till fjUande
af kommunernas bebof, da slutligen ocb sasom en foljd
baraf samballsmedlemmarnas skattebidrag i samma man ma-
ste minskas som afkastnino-en af bolao;ens rorelse blir storre,
sd ligger frestelsen ej fjerran att vid rorelsens drifvande ej
alldeles lemna ur sigte den ekonomiska vinsten. Ma man
komma ibag, att stiidernas inkomster af branvinsforsalininsjen
icke aro sma. I vStockbolm utgjorde den sista forsaljniugs-
aret ofver 1 million kronor, i Goteborg ofver \ •> million.
Ett onskninsfsmal ar det utan tvifvel att oenom la<][stiftninofs-
vitgarder undanrodja bvarjc mojligbet till en dylik frestelse,
ty forst da kan man bysa forboppning om, att det med bo-
lacrsiden afsedda malet till fuUo blir iorverkligadt. Genom
bvilka medcl detta liimpligast astadkommcs iir sv:\rt att siiga.
Den fcirut omformiilda komiten, som forordat, att bolageus
verksambet sasom en frivilligbetens sak borde iurvandlas
till en kommuiud skvldi^bet, bar forcslaf]jit, att i di}n stv-
relse, som i ktjmmunens namu skuUe ftirvalta Iniinvinslian-
deln, Kongl. Maj:ts befallningsbafvande skullc ba riitt in-
siitta biilften af lodamotorna samt att utse dcss ordforande.

12:te Skandintivixha Ndturforskarcmutrt. 40

706 AFDELNINGEN f6e HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

Vidare har komiten forordat forandrade bestammelser i
fraora om kommunerBas rattighet till andel i vinsten af for-
saljningen. I stallet for att nu livarje stadskommun far be-
halla ^5-delar af vinsten, under det de 2 andra femtedelarna
lemnas till lika fordelning mellan lanets hushallningssall-
skap ocli landstinget, foreslar komiten, att dessa Vs-delar
fran sa viil stads- som landtkommuner inom hvarje Ian skola
sammanslas till en gemensam kassa, som skall fordelas mel-
lan alia dessa kommuner efter storleken af deras bevillnino;
euligt 2:dra artikeln. Det torde ej vara latt att afgora lamp-
ligheten af detta forslag, och afhaller jag niig fran hvarje
forsok till p'ransknino- af detsamraa.

o o

M. H. Den narmaste anledningen hvarfore jag anhallit,
att foreliggande fraga matte stallas under debatt vid detta
mote, har varit de skiljaktiga asigter, som gjort sig giillande
inom den meromnixmnda komiten, asigter sa vasentligt
olika, att de fatt uttryck i tva hvarandra diametralt mot-
satta forslag till foriindring af nu gallande lag angaende
tillverkning och forsiiljning af briinvin. Det eiia, antaget af
komitens mojligt minsta majoritet (5 af 9), innehaller i fraga
om utskiinkningeu hufvudsakligen sadana bestammelser,
hvilka afse att gora bolagsinstitutionen eller rattare de an-
ordningar, som denna institution innebar, obligatoriska och
ej beroende af frivillighet. Det andra forslaget, utganget
fran den mojligt storsta minoriteten (4 af 9), forordar, att
forsaljningen belt och hallet lemnas fri och utan nagon be-
skattning, och att skatten i stallet hojes pa tillverkningen.
Huruvida alia enskildheter i det forra forslaget aro att anse
som forbattringar, egnade att annu mer, an hvad hittills va-
rit mojligt, inskranka branvinsmissbruket, lemuar jag derhan,
1 hvarje fall har det sin rot i nu gallande forfattning och
innebar en utveckliug af den densamma genomgaende grund-
tanken. Att deremot det senare forslaget, i fall det blefve
lag, skulle medfora stor vada, ja, att den branvinsflod, som
fore 1855 viiltrade sina vagor ofs^er landet, sannolikt skulle
bryta ned de fordamningar, inom hvilka den nuvarande lag-
stiftningen lyckats aterfora den, torde ej vara svart att inse
for hvar och en, som ej blott betraktar hela denna fraga

6fverlaggxixCt om fragor ang. alkoholmissbrcket. 707

fran teoretisk synpunkt, men iifven gjort sig fortrogen uti
lifvet Died alia dess praktiska foljder.

Med den erfarenliet vi hafva vunnit om det sa kallade
Goteborgssystemet anser jag for min del, att nagot liimp-
ligare svar icke kan ges pa den foreliggande fragan, om
hvad ytterlio'are i lao-stiftninorsvao: kan vidtao-as for att in-
skranka branvinsmissbruket, iin att gilla hvarje forslag till
lag, som asyftar att utveckla och bringa till fulliindning
detta system. Ofvertygad om, att en meningsyttring i denna
fraga ej skuUe vara utan allt inflytande, vagar jag foresla,
att afdelniugen sasom sin mening ville uttala denna asigt.

Doktor Anton Xystrom:

Jajy tillater mis; att fortsiitta der iao' slutade vid afdel-
ningens senaste sammantrade, och jag skall forsoka att i ett
sa omtaligt amne som detta vara rattvis. Att borja med
vill jag gora en anmarkning med anledning af professor
Heymans tolkning af de tva statistiska tablaerna. Statistiken
ar ett tvees^s^adt svard ; om dess siffror icke ratt anviindas,
kunna de leda till rcsultat, som icke aro sant vetenskapliga.
I tablaerna star, att antalet, af de for fylleri sakfiilde ar
1856 uppgick till 79 pa tusendet och 1865 till 45. Vi finna
saledes, att fylleriforseelsernas antal pa dessa ar nedgdtt
betydligt. Sedermera p3,traffa vi en period fran 1865 till
1874, under hvilken dessa forseelser nedgatt endast obe-
tydligt. Saledes skuUe man saga: der bar icke ntigot af-
tasfande eg-t rum, och detta fastiin bolairssystemet under ti-
den inforts i Goteborg. ]\lin ofvertygelse iir, att det egent-
lifja aftas:andet i branvinsmissbruket iir att tillskrifva miss-
vdxtdren, ty sA, snart vi komma in pa 5,r 1872, uppga 3.ter
fylleriforseelsernas antal till ungefiir det samma som forut.
Vidare en sak om Stockholm. 1877 infordes liiir bolags-
systemet. Den tid, som sedan dess forflutit, iir for kort for
att kunna bevisa nagot. Vi hafva sett, att missbrukct var
i stilndigt sjunkande fr;\n 1856 till 1867. De ifrAgavarande
siifrorna ilro sTdcdcs icke positivt bcvisandc for bolagssy-
stemcts fortrilflliirhet. \ idare ett ord anc^aende tablan ofvcr
t'allen af delirium tremens. Denna ta])la iir efter min asigt

708 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

icke bevisande, med mindre an den kan stallas i jemforelse
med uppgifter for 10 a 15 ar tillbaka.

Jag iir icke tillrackligt hemma i branvinstillverknino'ens
konst, men jag tror mig veta, att det forst ar pa de sista
aren. som man boriat tillverka branvin af mer eller mindre
absolut renliet. Pa den stora kono^ressen i Paris 1878 fram-
bolls, att det ar pnheloljan, som ar det mest skadliga i bran-
vinet. Fragan ar saledes, om delirium tremens beror derpa
eller pa branvinet i dess helhet. Jag tror saledes, att stati-
stiken icke ar nog sasom bevis, iitan att den allmanna er-
farenlieten bor hafva annu mer vitsord, ty >kand sak iir sa
god som vittnad)/, ocli vi veta ratt val, att bar drickes allt
for mycket i landet. Ingen bebofver saga oss detta. eJag
bar tagit kannedom om polisens protokoll for sist forflutna
balfar: fvlleriforseelsernas antal iir redan ganska betydligt
ocb torde innan arets slut na ungefar samma bojd som forra
aret. A i ia icke blott balla oss till bvad vi se pa papperet.
En bel maugd supare finnas, som aldrig blifva antastade.
Fylleristraffen drabba eudast den fattigare befolkuingen,
under det att de, som sitta inom fyra vaggar ocb supa sa
mycket de bebaga ocb i vagn bemforas i redlost tillstand,
aldrig nas af lagens arm. Om vi balla oss endast till stati-
stiken, fa vi salunda icke kannedom om bela antalet af dem,
som biiugifva sig at fyllerilasten, ty manga »glada sjalar>
finnas, som berusa sig snart sagdt bvarje dag, men dock al-
drisf blifva antastade.

Man bar fragat mig, om det vore mojligt, att en per-
son kunde fortara ^4 kanna branvin per dag, sasom jag forut
uppgifvit. Jag bar sedan dess af arbetare fatt bora, att
detta ingalunda bor till ovanligbeten. Jag sade under forra
diskussionen, att en vanlig arbetare, som icke ar supare,
ofta plagar taga omkring 6 supar dagligen ocb en fyllbult
10 till 20. Men bvarfore endast tala om burn arbetsklassen
lefver, da vi diskutera branvinsmissbruket! Vi bafva icke
ratt dertill. Pa programmet star fragan framstiild i allmiiu-
bet ocb ej blott med biinsyn till de lagre klasserna. Det
kan dock icke nekas, att bland de bosfre klasserna drickes
mer, an som ar tillatet, ocb jag tror, att man kan pasta, om

OFVERLAGGNING OM FRAGOR ANG. ALKOHOLMISSBRUKET. 709

en jemforelse skiiUe uppdragas, att det drickes lika mycket
bland de hosfre som bland de liisfre klasserna. En af mina
studiekamrater, en uno- lakare, doo; vid 30 ars alder af de-
lirium tremens, och sadana exempel iiro ej sa siirdeles sall-
synta; jag skulle kunna aniora manga Here. Hiir i Sverige
finnas uttryck sadana som: »Jag tror att bror ar trakigt nyk-
ter» m. fl., hvilka viil angifva den radande tonen. Men da
iag hiir papekar dessa brister, ilr det min pligt att iifven
framhalla de gliidjande exempel, som finnas. En fore detta
reo-erinofsledamot hade t. ex. den sed att pa sina allmiinna
mottacrniDOfar aldrigr biuda pa branvin eller vin, utan cndast
en god souper med 6l. Detta fortsattes uere ar, och ingen
tillat sig att klandra det. Om arbetarne i allmanhet supa
mycket, finnas dock de, som aro synnerligen nyktra och
jemval vaka ofver sina arbetskamraters nykterhet. Jag till-
later raig har betona, att jag auser religionen, utan afseende
pa olika sekter, vara det fornamsta medlet att skydda men-
niskan mot dryckenskap, och sarskildt i Norrland har reli-
ofiositeten bland arbetarne alstrat en sadan sedlicr anda, att
ett hogst betydligt antal blifvit nykterhetsviinner. Lagstift-
uingens storre eller mindre striinghet torde pa detta omrade
ej verka synnerligen mycket, utan forst och sist hanger det
pa aUmdn upplysning, spridande af religiosa tdnkesdtt bland
hog och lajj. Hvad las^stiftnincren deremot kan utratta, ilr
att anbefalla tillverkning af ren och god vara, fri fran den
farliga finkeloljan, som iir det starkaste giftet i branvinet.
Vidare skulle lagstlftningen kunna nedsiitta spritprocenten.
Men for att sd kraftigt som mojligt kunna befordra nykter-
hcten iir dock ett allmdnt iiykterhetsstrdfvande nodviindigt,
icke allenast stodt pa pietistiska element, utan iifven om-
fattadt af andra partier och riktningar. Xykterhetsprcdi-
kanter bora utsiindas, och d:\ man vot, livilket fortroende,
liikare t\tnjuta, borde do vara niirmast att verka i dcnna
riktning. Vi iiro for mycket ovana vid det politiska lifvet,
(leltaga for litet i moteu och diskussioner, och siirskildt kan
jag ej undcrlata erinra om huru fa liikare, som dcltogo i
187o ars nyktcrhetsmOtc.

710 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

Professor 0. Hjelt:

Resultatet af den forda ofverlaggningen cm l:a och 2:a
fragorna torde vara, att sedan lifmedikus Westfelt betriif-
fande forhallandet i Sverige adagalagt, att en tendens till
minskning i spritdryckernas anvaudande synes borja gora
sig gallande, har professor Beoch i sitt foredrag hanvisat
derpa, att de i den norska lagstiftningen inforda forandrin-
gar i detta afseende utofvat ett otvifvelaktigt valgorande
inflytande i Norge. For min del har jag uttalat den upp-
fattning, att iifven i Finland den efter 1863 inforda nya lag-
stiftnino-en verkat till minskninsf i alkoholmissbruket, hvil-
ket framgar sa val af den minskade konsumtionen, som af
det aftagande antalet strafFade fylleriforseelser. Professor
Hetman har framliallit och betonat det betydelsefuUa in-
flytande Goteborgssystemet utofvat, och jag far derfore hem-
stalla, hnruvida afdelningen ville forena sig om ett allmiint
nttalande i den af professoren Heyman antydda riktning, att
den nu i Sverige betradda vao^en visat sio- vei'ksam och icke
bor ofvergifvas, eller om afdelningen anser svaret pa de
afhandlade fragorna ligga i den forda disknssionen.

Med anledning af denna hemstallan beslot afdelningen,
att den forda disknssionen skulle utgora svar pa de bada
framstalda fragorna.

Harefter foredrogs foljande fraga:

Om det pa senare tiden inom raedicinen in-
forda bruket af alkohol, sarskildt af konjak, sasom
stimulerande medel vid svaghetstillstand haft till
foljd en till missbruk ledande oriktig uppfattning
af detta medels inflytande pa h els an, hvad kan
fran lakarens sida atgoras for att motverka detta?

Ofverlaggningen inleddes af professor Kjellberg, som
yttrade:

Den foreliofaande fras^an, hvilken iao^ nu anhaller att
med nafifra ord fa inleda. sonderfaller i tva delar, namliofen
forst om en oriktig uppfattning af alkoholens, sarskildt kou-

OFVERLAGGNIXG OM FRAGOR ANG. ALKOHOLMISSBRUKET. 711

jakens, inflytande pa helsan medfort missbruk af densamma,
och for det andra hvad som fran liikarens sida kan atgoras
for att motverka delta. Hvad betriiffar fragans forsta del,
kan viil icke nekas, att i Sverige ett missbruk med konjak
bedrifves, och detta ofta till foljd af en oriktig uppfattning
af dess helsobringaiide egenskap. Detta ar atminstone min
och sakerlio-en raano-a af mina kamraters erfarenhet fran
var praktik. Detta missbruk bar i vart land tagit en stark
fart, det bar spridt sig bade bastigt och vida omkring, och
mig synes, att det hotar nationen med fara. Fran min verk-
sarahet som praktisk liikare kanner jag manga fall, der kon-
jak anvandts under lang tid for att halla helsa och kraftor
uppe, men der den medfort motsatsen: helsans ruin. I trou
pa konjakens helsobringande verkan hafva dessa personer
af ren missuppfattning anvandt den sasom stimulerande me-
del till das^ligt bruk for att soka eo;ga sin enero^i och halla
sin kraft uppe, och sedan de val slagit in pa denna vrig.
fortgatt pa densamma, sa att de qvantiteter konjak, de for-
tart, slutligen blifvit alldeles otroliga. Jag skulle kunna
anfora atskilliga sadana fall ur min praktik, men skall noja
mig med att framliigga ett enda, hvilket, s^som det synes
mig, iir mycket bevisande. Pa min mottagning kom en dag
i oktober 1879 en ung man, 23 ar, handlande fran en lands-
ortsstad, och sokte rad for sin sjukdom. Genast vid intriidet
fann jag bans ansigte bara prageln af spritdryckers miss-
bruk. Han beriittade nu, att ban, mcdan ban iinnu var bi-
triide i annans handel, haft oordentlig; kosthallnino;, ofta i
stallet for ordentlig mat fatt ett par smorgasar eller dylikt
jemte ett glas ol eller porter, att ban derigcnom Adragit
sig en kronisk magkatarr, fatt krilkningar. mistat appetiten
och kilnt sin arbctsformAga nedsatt. Sedan ett par i\r var
lian nu »sin egcn», d. v. s. hade sin ogen handel, och da ban
hade miirkt, att lian af arbetet pa sitt kontor blef trott, hade
han fatt det rildct att till krafternas hoiande tacja si^i^ kou-
iak. Innan han kom for att r5\dfrj\(Ta misr, hade han under
l^/o «^r anvandt konjak for ofvanniimnda jindamal, till en
borjan mindre men scdermera allt mer, si\ att han slutligen
tog en konjak hvarannan timmc pii dagcn, och den qvan-

712 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

titet Kan salunda dagligen fortarde, uppgick till 10 dec. -turn.
Under en vecka atgick ofver 2 buteljer, sallan mindre, val
mera. Han sokte i konjaken ett medel att kunna uppehalla
sin arbetskraft, och hvad fann lian? Sannolikt doden. Tv
utom det allmanna slapplietstillstandet till kropp och sjiil
hade alkoholmissbruket hos honom framkallat sadaua for-
andringar i lefver och njurar — fettlefver och agghvite-
sjukdom — att doden helt visst ej drojde lange att bemak-
tiga sig sitt rof. En bedroflig historia! Dylika eller liknande
torde afven andra lakare kunna meddela. Jasf skulle knnna
omtala ett annat fall, der missbruket af koniak o-att annu
lilngre, och der till foljd deraf sinnessjukdom med sjelfmords-
tankar stod hotande vid dorren, afven der hade konjaken
blifvit anvand »for att halla krafter och helsa uppe». Miss-
bruket ar gifvet; det finnes utan tvifvel inom det manliga
slagtet i Sverige, och detta sasom det heter i helsans in-
tresse! Men hur iir det da med qvinnorna? Ja afven de aro
inne pa samma vjig, och detta torde vara an Varre, ty hvart
det skall leda kan man knappt berakna. Tron pa konjakens
afven i liingden starkande egenskaper bar trangt afven till
dem. Det finnes unga, till helsan klena qvinnor, som for
att starka sig dagligen taga sin konjak och rada andra att
gora detsamma. Trottheten, som skall hjelpas med konjak,
iir vanligen storst pa formiddagarna, och det ar derfore van-
lio^en vid den tiden de intao-a detta fludium. Har maste en
bom sattas, eljest ar nationeii riktigt inne pa »det lutande
planet».

Det bor emellertid ocksa anmarkas, att det ar icke blott
sjuka och klena personer, som i sin oriktiga uppfattning af
konjakens inflytande pa helsan viinda sig till denna dryck,
utan afven friska man soka deri ett medel att stimulera sig
utan tanke pa och vetskap om, att de genom ett fortsatt
bruk deraf slutligen aro inne pa en bana, som leder dem
till sjukdorn, till alkoholism. Det finnes knappt nagon tid
pa dagen, da det icke bland dessa personer anses tjenligt
att taga en konjak. Vanans makt ar stor, och huru svart
det ar att undvara en dylik stimulus, da kroppen vant sig
dervid, torde knappt behofva papekas. Jag kan beratta om

OFVERLAGGNING OM FRAGOR AXG. ALKOHOLMISSBRUKET. 713

ett sadant fall, som bland audra kommit inom min verk-
samhet som liikare. En man kom till mig och sokte rad
for sin helsa. Han var icke nagon Bacchi tillbedjare, men
val hans van, och det dagliga bruket af spritvaror var vida
ofver livad det borde vara for att bans helsa skuUe kunna
egfa bestand. Han hade sasom raano-a andra for vana att
taga konjak pa formiddagen, supen till frukost, middag och
qvall samt toddy pa aftonen, ol o. s. v. Sedan ban genom-
gatt sin daofs vanlio'a historia och iag; lemnat mina rattelser
och foreskrifter, voro hans sista ord: xfar jag icke anda pa
formiddagen taga mig en liten pinne?» Det var konjaken
ban dermed menade; denna var bonom svarast att afvara.

Allmanheten bar sig nog bekant, att briinvinet icke utan
skada kan missbrukas i liina'den, men att forhallandet ar
detsamma med konjak, tyckes man ej hafva insett. Jag kan
i sammanhang harmed niimna, att bar i Sverige importen af
konjak under de senare aren stigit hogst betydligt. Ar 1870
infordes 214,240 kannor; importen bar sedan niistan jirligen
okats, sa att 1879 importerades iinda till 871,000 kannor,
d. V. s. importen bar pa dessa 10 ar okats till mer iin fyr-
dubbla beloppet. Och nog fortdres under namn af konjak
iinnu mer an det, som verkligen importeras.

Af hvad iaoj nu anfort torde vara klart, att en oriktis:
uppfattning af konjakens inflytande pa helsan och i sam-
manhang dermed ett stort missbruk af densamma bos oss
verkligen eger rum. Detta ilr mitt svar pa forsta dclen af
fragan.

Gi\ vi derefter till andra delcn ellcr hvad som fran lii-
karnes sida kan goras for att motverka detta, hafva vi forst
att soka utleta anledninofcn till det missbruk, som ias: tror
mig hafva visat forcfinnas. Gfi vi da tillbaka i tideu, si\
manne icke den cgcntliga borjan till missbrukrt af kon-
jaken just giir tillbaka till den tid, da denna mera allmilnt in-
fordes i tcrapien sAsom ett stimulerandc medel, och manne
det icke iir fran samma tid, som den alliniinna upplattningen
om konjakens allmilnt nyttiga verkningar forskrifvcr sig?
Sa synes dot mig. I hvad man liikarne kunna hafva varit
orsak till en sadau uppfattning bos allmanheten, derom vill

714 AFDELNINGEX FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

jag icke yttra mig; men kanhanda bar man icke alltid haft
ogat tillrackligt fastadt dels pa qvantiteten, som foreskrif-
vits, dels ock pa bestiimmande af tiden, under bvilken med-
let skulle fa anviindas. Detta iir emellertid boo-st vistiofa
saker. Man bebofver icke o-a lano;t tillbaka i tiden, da man
med morfm sasom injektionsraedel under buden bedref
ett stort missbruk, vida storre iin nu, emedan lakaren god-
troget lemnade i banden pa patienten morfinflaskan, som.
dennc sedan fick skota sjelf. Och foljden deraf var ofta
en moriinsjukdom. Mabilnda bafva lakarne pa samma satt
varit nagot for sliippbiiudta i afseende pa konjaken. Men
skola vi da belt ocb ballet afsta fran konjaken sasom tera-
peutiskt model, derfore att detsamma kan missbrukas? En-
ligt min tanke icke I Konjaken ar utan tvifvel ett utmarkt
medel i manga sjukdomsfall, men jag tror, att dess anvan-
dande maste inskrankas inom bestamda grauser, ocb for min
del bar jag redan lange baft denna griins klar for mig; det
ar att som regel ej foreskrifva konjak i andra'' sjukdomsfall
an de akuta, endast undantagsvis i kroniska sjukdomar ocb
da alltid med bestamda foreskrifter. Sa anvand tror jag,
att konjaken kan qvarsta inom medicinen sasom ett godt
terapeutiskt medel, ocb lakarne skola ej genom dess anvand-
ning gifva anledning till nagot dess missbruk. Men med
afseende pa den ofvan omtalade, nu radande allmanna
missuppfattningen af konjakens verkningar ocb det utbredda
missbruket af densamma, sa fragas, bvems skyldigbet ar det,
om icke lakarens att for allmiinbeten framballa ocb uttala,
nar denna ar stadd pa villovagar i afseende pa sin belsas
skotande? Skyldigbeten ar gifven; men bafva vi ocksa makt
att i nagon vasentlig man bidraga till att siitta en dam
for det onda ocb stafja det i dess botande utstracknlng?
Utan tvifvel; ocb jag ar salunda i afseende pa denna sista
del af fragan beredd att svara, att lakarne kunna gora myc-
ket till det ondas stafjande, niimligen genom rad, upplys-
ningar ocb foreskrifter till allmanbeten. Men, sager man,
burn gifva foreskrifter at allmanbeten? Jo, allmanbeten ar
summan af individerna, men individerna iiro vara klienter.
Klienterna lyda vara rad; de folja vara foreskrifter, om dessa

OFVEHLAGGNING OM FRAGOR ANG. ALKOHOLMISSBRUKET. 715

aro riktiga, och det iir pa detta satt vi skola inverka pa
allmanheten. Jas* tror, att vi hafva makten i vara hiinder
att stafja missbruket. Latom oss da afven begagna den!
Ve OSS, om vi icke riitt begagna denna makt. Men anvanda
vi den riltt och lyckas vi att hamma det missbruk, jag bar
sokt skildra, da hafva vi ocksa gjort oss val fortjenta om
vart land,

Praktisereude Laege 0. Xissen:

Med Hensyn til dette Sporgsraaal, er det nheldigt for
OS Normaend, at der staar: vaesentlig Cognac, idet man der-
ved kommer til at tsenke paa de spirituose Drikke, som
destilleres af Druer og specielt paa den, der kaldes Cognac.
I vort Land er Brugen af Cognac forholdsvis liden; vi bruge
alle de andre spirituose Drikke meget mere, baade alminde-
lisft Brsendevin osf Yin os: frerafor Alt det bayerske 01. Med

O Co J

Hensvn til Sporsfsmaalet om, hvorvidt de norske Laejjei
have Del i Udbredelsen af disse belt igjennem fordaervelige
Drikkevarer, da skal jeg prove at vise dette for vort Ved-
kommende. I min Barndom blev det moderne at behandle
en Del Sygdomme, specielt kroniske Lungesygdomme med
Spirituosa af alle Slags. Det var saalangtfra, at Laegerne,
som Professor Kjellberg sasfde, kunde lede Patienterne i
saa Henseende, at de tvaert imod, naar de forst havde an-
ordnet disse Ting, omtrent samtidig havde gjort samtlige
Patienter til Drankere. Talerens Fader var La3ge, og en af
bans Nabolaeger exccllerede specielt i Brugen af Braendevin
ved disse Sygdomme. Kuren blev hojst almindelig, og Ta-
lerens Fader ytrcde man gen Gang, at ban aldrig vilde vove
at anordne denue Kur; thi en Florhed af de Patienter, der
saaledes vare blevne behandlede af bans Nabolaese, o^: som
vare korane under bans Observation, vare blevne Drankere.
Heldigvis kom man lidt efter lidt fra dette; den sta^rke
Opinion dcrimod, som kom fra England og Amerika, naaede
ogsaa OS, men ulykkeligvis var det Lapgcrne, som vare be-
gyndtc med I*r;endevinskuren, som ogsaa fortsatte den, da
man begvndtc at fordummc Braendevin i Form af Bra^nde-
vin, med 01. I Fyrreruc kom det bayerske 01 paa Tapctet,

71(3 AFDELNINGEN FOR HYGIEX OCH MED. STATISTIK.

det blev udsmykket med alle de herlige Xavne, man kunde
tsenke sig, der var ikke Ende paa, hvor godt det skulde
vgere baade mod Sygdomme og for Helbreden i Alminde-
liglied, ved L^egernes Hja^lp udbredte det sig med umaa-
delio; Hurtio-hed, la de faudt sis; endoo- foranlediarede til at
stotte de nye Bryggeriev ved Aktietegning m. m. Den Opi-
nion mod dette, som er kommen fra den simple Mand, er
imidlertid ogsaa trasngt frem til A^idenskaben. Med Hensyn
til Lasgernes Stilling for Tiden, da tror jeg dog ikke, at
vi kunne skjule, at vore Laeger fremdeles have en stor Del
i, at de spirituose Drikke betragtes paa den Maade, hvorpaa
de betragtes, nagtet der fra vort Universitet hores mange
alvorlige og kraftige Protester mod den gamle Opfattelse.
Jeg bar omtrent rejst det halve Land rundt netop i den
Anledning og er godt kjendt med disse Forhold, og overalt
horer man dette: Hvorfor taler De saaledes, naar de andre
Ljeo;er si2:e det Modsatte. Jer er enis: med Dr Nystrom i,
at Lffigerne bor tr^de offentlig op i denne Sagj; men ogsaa
i de egeutlige Familiekredse; jeg gjor ogsaa selv dette. Jeg
skal blot naevne et Exempel paa Lsegernes Letsindighed i
den omhandlede Retning. Ifjor Sommer kousuleredes en
vore mest bekjendte Laeger af en Totalafholdeuhedsmand,
der skulde gjennemgaa en forholdsvis liden Operation. Denne
Mand var bleven Totalafholdenhedsmand, fordi ban havde
vaeret Dranker, og det i den Grad, at kun Totalafholden-
heden havde frelst ham fra Delirium. Efter Operationen,
som lykkelig og vel overstodes, ordinerede Laegen Portviu.
Paa Patientens Sporgsmaal: Hvorfor, svarede ban blot, at
han skulde drikke det udcn at o'ive noojet egentlio-t Svar
paa Tiltale. Han tvang altsaa Manden til at drikke Portvin,
skjondt denne sagde: Jeg vil ikke drikke det, jeg bar vseret
Dranker, et Glas Portvin kan gjore mig ulykkelig for hele
Livet. Lsegen svarede blot: Aa jeg bryder mig ikke om
Eders Totalafholdenhed. Dette er en Letsindighed over
alle Grasndser, og Exemplet er ikke enestaaende. Jeg tror
altsaa, at vi Lar^ger maa tage vor Del af de Ulykker, som
Brsendevin eller Spirituosa i det Hele taget bar foraarsaget.
2saar vi holde saameget paa de spirituose Drikke i Medi-

OFVERLAGGXIXG OM FRAGOE ANG. ALKOHOLMISSBRUKET. 717

cinen, kimne vi jo give dem under andre Former, paa an-
dre Maader; det vil vaere en stor Stotte for Opinionen mod
disse Drikke. I London bar man nu bygget et stort, pragt-
fuldt Hospital, hvor der ikke bruges en Draabe Spiritus.
efter at de i Lobet af 8 Aar bave bavt et mindre Hospital,
hvor de have brugt samme Behandling, og, som de paastaa.
med et o-unstiffere Resultat end hidtil. Jes; vil altsaa ned-
laegge en kraftig Protest mod den Maade, hvorpaa Laegerne
hidtil have handlet, samtidig med at man maa sige, at Uni-
versitetet nu gaar i Spidsen derimod. Det er allerede eu
Rcckke af Aar siden, at vort medicinske Fakultet afgav en
Bet^nkning, paa Foranledning af Totalafholdenhedsselskabet
i Norge, som gik ud paa, at spirituose Drikke vare unodven-
dicre oo- ikke burde uvdes uden Laagens Forskrift. \i se
altsaa, at den offentlige Opinion blaudt de hojere stillede
Laeger kraftigt bar stottet dette, men det er endnu ikke
gaaet ned til Laegerne i Almindelighed.

Da jeg bar Ordet, vil jeg gjore et Par Beraaerkninger
til Doktor Nystrom. Jeg er fuldstaendig enig med ham i
bans Udtalelse om, at det ikke alene er den fattige Mands
Brug af Spirituosa, man bar at bekasmpe, man maa faktisk
holde sig til hele Samfundet, ikke raindst til de hojere
stillede, der foregaa med et slet Exem.pel. Derimod tor
jeg ikke lade Dr Nystroms Henvendelse til Forsamlingen
uimodsagt, naar ban ansaa det for givet, at lugen af do
Tilsta^devaerendc vilde falde paa at tro paa Dogmcr. Det
er Noget, som ikke gjaelder saa absolut i Xorge; jeg ved
ikke, hvorledes det er i Sverige, men jeg kan ikke va^re
med paa den Opfatning og kan ikke lade den vaere uimod-
sagt. Jeg vil minde om, at Linne, den Videnskabsmaud,
som Europa og hele Vcrden nys holdt ^lindcfcst for, at lian
var en af dcm, der trocde paa Dogmcr; ban var ogsaa den
forste, der begyndtc paa dette her omhandlcde Sporgsmaa],
og ban kom omtrcnt saa langt, som vi nu ere. Heller ikke
vil jeg vtcre med til L^dfaldet paa do svenskc Pratster, da
dennc Beva^fjclse her er ud^aaet fra en Mand som Dom-
prost ^^'IESEL(;RE^^ som bar gjort mere for dcune Sag cud
sanitliijjc svenskc Laescr hidtil.

718 AFDELXINGEN FOR HYGIEX OCH MED. STATISTIK.

Lifmedikiis V. Lundberg:

Ehuru en foo-a verksam ledamot af motet och af af-
delningen, ber jag att med nagra ord fa tacka professor
Kjellberg derfore, att han braot denna fraora a bane och
genom sitt anforande sa val uttomt densamma. Jag tror
likasom han, att ingen kan neka, att konjaken pa senare
tider blifvit grymt missbrukad i Sverige, men jag tror ocksa,
att detta missbruk till en stor del uppkommit genom la-
karnes eget forvallande. De maste derfore sag-a: )>vi hafva
syndat»; och likasom de hafva bidragit till missbrukets npp-
komst, maste de begagna sin magt att stafja detsamma. La-
karne hafva visst icke rekommenderat missbriiket, men bim-
ket, som, da fraga ar om alkohol, sa latt kan ofverga i det
forra. Jag tror svarligen, att man, sasom professor Kjell-
BERG antydt, bor foreskrifva konjak i yidgon kronisk sjukdom,
utan endast i sadana akuta, der en tillfiillig, starkare stimu-
lerande behandling kan vara af noden. Konjak kan for of-
rigt mycket viil ersattas af adelt vin for de passer, som
kunna forskaffa sig sadant. Pa sjukhusen kan konjak under
en cller annan form fa anvandas sasom stimulans, men jag
tror, att liikarne bora oppet strida mot detta bruk, och att
de da inom kort skola ofvervinna missbruket. Ty endast
de kunna gora det. Jag tror, att vi i tid bora borja striden
med denna fiende, om den icke skall blifva oss ofvermaktig
och samma forhallande intraffa som med morfinmissbruket,
hvilket haft ett pa mangfaldigt satt sorgligt inflytande. Mor-
finet ar tvifvels utan ett stort och oumbarlisrt medel af
lakaren rationelt administreradt, men som i manga fall sa
smaningom undandragit sig denna kontroll och vallat olycka.

Doktor Anton Xystrom:

Med anledning af den niist siste talarens anforande till-
later jag mig erinra derom, att mitt yttrande, da jag forra
gangen hade ordet, icke var riktadt mot de svenska presterna,
utan mot Idsarne, de som iiro kanda for att hufvudsakligen
predika fordomelse och framhalla helvetet i bjerta fiirger.

Dernilst vill jag uttrycka min tacksamhet till professor
Kjellberg for bans pa en rik erfarenhet grundade uttalande

6FVERLAGGNING OM FRAGOR AXG. ALKOHOLMISSBRUKET. 719

om konjakens bruk och missbruk. Men endast en sak va-
gar jag erinra om pa grund af den erfarenhet, jag eger om
nervsjukdomar. Jag ville veta, huruvida professoren anser
mio-raine for en akut eller en kronisk siukdom? Den fortsatter
vanligen en lang foljd af ar, och for denna sjukdom kan jag
hvarken for min egen eller mina patienters del afsta frau
bruket af konjak, som der visat sig vara ett utmarkt verk-
samt medel. Men jag haller med om, att lixkaren maste
gifva noggranna foreskrifter, och hvad migrainen betriiffar,
bor konjak anviindas endast da en attack skall borja eller
bar utbrutit.

Vidare bar framhallits sasom vio-tifTt att i medicinen
icke anvanda konjaken sasom sadan, iitan i nagon annan
form, med tillsats t. ex. af nagot luktande ilmne och under
latinskt namn; detta maste jag bogeligen fororda. Professor
Kjellberg yttrade, att liikarens plats ar i familjen och icke
pa motena. Men de, som icke hafva och icke vilja hafva
familjepraktik, bvad skola de da gora? Skola de icke fa
egna sig at den lidande menskligbetens tjenst? Den svenska
staten bar for 2 ar sedan protesterat mot en sadan uppfatt-
ning, da en professur i bygien blifvit tillsatt. Lat vara att
lakarens gagn ofta iir obestridligt vid sjuksangen, ban kan
ju lindra plagorna, gora doden lattare o. s. v.; men vi bora
forst ocb sist forehygga sjukdomarna, ocb bygienen bar der-
fore blifvit ett af de fornamsta liiroamnena nil for tiden.
Det fans en gammal vis i Grekland, som sade: »forebygg
olyckorna for att nndga dem»: ocb Erasmus Koterodaraus'
kanda grundsats: »en sjukdom forebygges vida liittare iin
den botas», bar af nutiden blifvit allmiint crkiiud. Jag ber
derfor att, med erkiinnandc af professor K.fellbergs stora
skickligbet, fa bestrida bans pastacndc, att lakareu endast
bar sin plats i familjen ocb icke pa moten, ty jag anser,
att liikarcn der kan vcrka lika mycket <'a2:naude som vid
sjuksiingon, dit ban ofta kommcr for sent!

Professor Drachmann bavde bort en Ytrinjr, som maa-
ske ikkc var opfattet af bele Forsamlingen som af bam.
men som ban troede kundc bavc storre ^'irknin2•, end man

720 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

havde tsenkt sig. Der var anfort en Anke mod den svenske
Laegestand i Almindelighed om Misbrugen af Cognac; ban
vidste ikke, ora den var berettiget, udtalt i den x-Vlmiude-
lio;hed, men dersom en saaden Anke var bleven fremfort
mod den danske Ljegestand, og Taleren vidste, at den dan-
ske Lseo-estand virkelio- misbrnote Coo^nac'en, vilde ban des-
uao;tet, som dansk Laese, nedlaeofffe en bestemt Protest mod
den, fordi ban vilde anse sig som uberettiget til at ndtale
det i bele den danske Laes^estands Navn. Han vilde er-
indre om, at naar disse Forbandlinger bleve trykte og ud-
bredte i Landet, vilde der uimodsagt staa, at den svenske
Loegestand misbrngte Cognac'ens Bebandling, endogsaa i den
Grad, at den maatte gjore Bod derfor.

Hiirefter foredrogs till diskussion foljande fraga:

Hum bora de statist iska uppgifterna om alko-
bolsjukdomarna anordnas for att sa vai inombvart
ocb ett afdc tre skandinaviska landenforsiof, som,
om mojligt, afven iiti samtliga dessa land blifva
sinsemellan likformiga ocb riitt upplysande, an-
o-aende alkoliolmissbrukets inverkan till siuklia-
betens ocb dodliglietens bojande inom de respek-
tive Ian den?

Denna frao^a inleddes af lifmedikus Westfelt med fol-
iande ord:

Sasom ias; redan forut vid bebandlinsfen iitaf den forsta
af de fragor, som rora alkobolmissbruket, yttrat, bar vid den
granskning, som jag foretagit rorande alkobolmissbrukets
tillstand ocb fysiska foljder i Sverige, det for mig blifvit
uppenbart, att de statistiska uppgifterna for narvarande bos
OSS iiro bebiiftade med en bel del oiemnlieter ocb mvcket
stor ofullstandio-bet. Da man, sasom ias:, ^i' benasfen att
tillerkanna statistikens vitsord, da denna ar sa vidt mojligt
val ordnad, en icke ringa betydelse sasom kontroll ocb be-
visningsmedel pa vexlingarna i alkobolmissbruket under
•olika tider, inom ett ocli samma land, bar jag trott det icke

OFVERLAGGNING OM FRAGOR AXG. ALKOHOLMISSBRUKET. 721

vara alldeles ur viigen att har papeka och framhalla ett par
af dessa brister i den tanke, att de praktiske liikarne, genom
en storre principiel enigliet och afven genom nagot lifligare
intresse an hittills for denna fraga, i vasentlig man skulle
kunna mildra, om an icke afhjelpa dessa brister.

Sasom bekant upptagas de direkta alkoholsjukdomarna
uti K. sundhets-kollegii cirkular af d. 31 augusti 1874, som
vid sjukforslags och rapporters afgifvande hos oss ar
bestiimmande under rubriken: »f6rgiftningssjiikdomar», och
aro de dermed stiilda pa sin ratta plats. Deremot kan det
val betviflas, om det ar riktigt, att den akuta och den kro-
niska alkoholforgiftniugen aro upptagna under ett och samma
nummer. Det ar visst sant, att de akuta fallen ganska
sallan torde forekomma till behandling pa sjukhusen, men
de aro dock till karakter, forlopp samt prognostisk och so-
cial betydelse sa bestiimdt skilda fran den kroniska alko-
holismen, att det utan tvifvel vore bast att i rapporterna
och statistiken belt och ballet skilja dem at. Deremot sy-
ncs det mig vara af mindre betydelse, huruvida man — pa
satt nu sker — upptager den kroniska alkoholismen och
fyllerigalenskapen under skilda nummer sasom fullt skilda
sjukdomar eller blott sasom tva olika sjukdoms former under
den gemensamma benamningen kronisk alkoliolforgiftning.
Jag tillater mig att vid detta tillfalle upprepa hvad jag i
min lilla afhandling tagit mig friheten framstiilla, namligen
en vordsam hemstallan till svenska medicinalstvrelsen att
den for framtidcn ville lata infordra uppgifter fran samtliga
i tjenst varande liikare pi\ alia af dem vArdade fall af alko-
holsjukdomar, atminstone fyllerigalcnskap, iifven om dessa
blifvit vrlrdade i hemmen och icke pil sjukhusen. Pfi sadant
siitt skulle vi fA en vida biittre ofversicjt af alkoholmiss-
brukets topograliska utl)redning och siirskildt ofver dess for-
dclning mclhin stad och landsbygd {in den vi for niirvarande
ega. Da sfidana \ippgifter iiro foreskrifiui icke blott an-
gAende smittosamma sjukdomar utan iifven angaonde lung-
sjukdomar in. ll.. anser jag, att detta icke obcfogadt kunde
fordras iifven med afsecnde pa nu iiragavaraude sjukdomar,
12:te Shir nil inarishii Xaftirforahnrrmotrt. 4:0

722 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

hvilkas freqvens samt prognostiska och sociala betydelse
aro sa stora.

Jag ofvergar liiirefter till dodsstatistihen. Kar man gran-
skar clenna statistik, sadan den visar sig dels pa grund af
de a siiikhiisen, civila och militara, vardade fall och dels
sadan densamma framstiiller sig vid en blick pa >>ddds-
orsakerna i rikets stdder» enligt dodsattesternas vitsord, kom-
mer man snart till insigt derom, att mycket stor brist pa
principiel enighet i denna sak rader bland herrar praktici
i allraanhet och siirskildt afven inom olika sjukvardsinratt-
ningar. Ett par exempel till stod for sistnilmnda pastaende
torde det tillatas mig att har fa anfora. Under det att bland
92 fall af fyllerigalenskap, som vardats pa ett sjukhus i
Stockholm, uppgafvos 18 dodsfall, d. v. s. en mortalitets-
procent af niira 20, uppgafvos fran rikets fangelser bland
derstades nnder loppet af 18 ar vardade 332 dylika sjuk-
domsfall blott 5 dodsfall, d. v. s. en mortalitetsprocent af
endast 1,5%. Vidare : fran ett sjukhus i Stockholm, der
under ett ar forekom det mycket stora antalet af 159 sjuk-
domsfall af fyllerigalenskap uppgafvos blott 3 dodsfall, eller
knappa 2%. Ifran ett annat sjukhus, ocksa i Stockholm,
der under loppet af 2 ar forekommo 107 fall af fylleri-
galenskap, uppgafvos blott 3 dodsfall. Dessa intrafFade cdla
pa sjukhusets ena afdelning, der de vardade fallens antal
blott utgjorde 28, hvadan salunda dodsprocenten pa denna
afdelning utgjorde niira 11 %, under det att deremot iiitet
enda dodsfall finnes uppgifvet bland alia de 79 fall, hvilka
vardades pa den andra afdelningen af samma sjukhus. Emel-
lertid framgar det af en anmiirkning i rapporten med af-
seende pa lunginflammationens dodsprocent, att redan bland
en tredjedel af nyss niimnda 79 fall, d. v. s. bland de 26,
hvilka voro komplicerade med lunginflammation, forekom-
mit ej mindre an 8 dodsfall, ehuru dessa allesammans skrif-
vits pa lunginflammationens, intet enda pa fyllerigalenska-
pens riikning. Likartadt visar sig forhallandet emellanat
med fallen af kronisk alkoholism, hvars dodsprocent ej sal-
Ian pa intet satt upptages, sadan densamma enligt min be-
stamda ofvertygelse ratteligen borde angifvas. Ett i mitt

OFVERLAGGNING OM FEAGOR ANG. ALKOHOLMISSBRUKET. 723

tvcke slaende exempel och bevis pa det nu sao^da tillater
jag mig att hiir anfora — ocksa fran Stockholm. A ett
harvarande sjukhus forekom ar 1876 — jemte forut anforda
159 fall af fyllerigaleDskap — 151 fall af kronisk alkoholism,
om livilka det i sjukhiisredogorelsen heter: »utom de van-
lio-a forandrinsfar, den kroniska alkoliolismen medfor i sin
lindriofare ofrad — — , har den afven vttrat sio; med andra
afvikelser i inre organer, sasom: nephritis chronica i 10 fall;
cirrhosis hepatis i 8; epilepsia potatorum i 10 och pachy-
meninsfitis chronica i 3 fall.» Detta oaktadt finnes a rap-
porten intet enda dodsfall af kronisk alkoholism upptaget.
Ernellertid afiedo 6 \daf de 8 fallen af lefvercirrlios^ samt
alia 3 fallen af pachymeningitis. Dodsattesterna Ivdde i alia
dessa fall utesliitande pa de speciela sjnkdomarna, men all-
deles icke pa det moment af alkoholsjukdom, som dermed
var forenadt, trots att nyss namnda sjukdomar enligt mitt
formenande just uti alJcoholmisshruhet hade sitt patogenetiska
moment, sasom ju ocksa uttryckligen erkannes af sjukhus-
lakaren. For min del vore jag benagen att tro, att man
komme sanningen niirmare, om man skrcfve alia dessa dods-
fall pa alkoholsjukdomens riikning; men jag vill icke ga sa
lA,ngt, utan anser blott, att lakarne alltid bora sa val i rap-
porter som pa dodsattester i sadana fall upptaga iifven alko-
holmissbruk sasom hidragande dodsorsak, sa att den, som
granskar dessa attester med det speciela andamal att komma
underfund med i hvad mAn alkoholmissbruket inverkar pA,
mortalitetsforhallandena, mk ega mojlighet att sc detta. Vore
man ense derom, skulle man komma till belt andra siflror
an nu, och man skulle slippa bora sadana inviindningar, som
man nu under stundom nodcras bora af icke-liikare, att det
icke matte vara sTi farligt med denna sjukdom, d<\ sa fa
do deri.

For de i do enskilda bemmen vnrdade fallen finnas
inga andra uppgifter iin dodsattesterna. ^len nu ar s;\ be-
staldt bos 0S9, att dessa attester. utfiirdade i klara och for
bvar man begripllga ord, oppna ailemnas i hewmen, och detta
m-'iste — utan att dot liirirer en skvmt af lorebrAelse i mina
ord — liitt kunna bafva till foljd, att manga liikare af gran-

724 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

lagenhetsskal mot den dodes familj, nar det forefiunes tva
dodsorsaker, deraf den ena ar alkoholmissbruk, liitt nog
ofverhalka denna orsak och icke gifva den dess ratta plats.
Huru detta skiille kunna afhjelpas ar icke latt att saga.
Mojligen kunde antingen dodsattesten utfardas in duplo,
hvarvid da den fuUstiiudiga och specificerade attesten borde
aliemnas direkt till vederborande myndighet for att tjena
till statistiskt andamal etc., och den andra, i allmanna orda-
lag hallna, som blott konstaterade dodsfallet och intygade,
att intet hinder motte for beorrafniDo:s verkstallande, i van-
lig ordning borde alleranas i hemmen, eller ocksa kunde
alternativt, i hjindelse det nu bruklio^a sattet for attesternas
afgifvande skuUe bibehallas, dodsorsakerna a desamma ej
med ord utskrifvas, utan blott hetecknas genom nummer, hvilka
hiinvisade till en faststilld nomenklatiir. Emellertid ar var
alkoholdodsstatistik af nyss anforda skill atskilligt for gyn-
sam och i ej ringa man illusorisk. Det ar icke min afsigt
att framlagga nagot positivt forslag till forbiittring harutin-
nan, men jag har trott, att det kunde medfora nagot gagn
att meddela hvad erfarenheten under en langre tids syss-
laude med denna statistik lart mio-, Jag- tror, att om storre
enighet i detta fall kunde astadkommas, och om lakarne
med mera uppmiirksamhet iiu hittills ville egna sig afven
at denna detaljfraga, sora heter mortalitetsstatistik, och om
de i synnerhet ville nagot skarpare beakta alkoholmissbru-
ket och dess ratta betydelse sasorn hidragande dodsorsak,
skulle vi komma till ravcket biittre och sannare insio^t om
huru tuno-t detta missbruk vag-er i dodsstatistikens vao-skal,
och detta allra mest i vara stader bland den medelaldrisfa
manliga befolkningen, hvarpa den forut af mig papekade
2:rafiska tabellen iir ett 2:anska eklatant bevis.

Professor E. Heyman:

Det forslaor, som af den foreoraende talaren framstiilts,
fortjenar utan tvifvel att behjertas, men jag fruktar for, att
stora svarisfheter skola mota vid dess realiserande. Icke da
nlkoholmissbriiket otvifvelaktia't och uteslutande varit orsak
till doden, men huru maDf^a iiro val dvlika fall? Det van-

OFVERLAGGNING OM FEAGOR ANG. ALKOHOLMISSBEUKET. 725

liora ar iu, att missbruket af alkohol endast medelbart star
i sammanhang med dodsorsaken, sa till vida som det bidragit
till sjukdomens olyckliga iitgang. Svarigheten att i hvarje
enskildt fall afgora, huruvida alkoliolismen varit den egent-
liga eller blott den tillfalliga dodsorsaken, skall siikert ofta
framkalla tveksamhet vid dodsattestens aiFattande, och jag
befarar, att den osakerhet i tvdnino;en af attester med otvd-
lig och svafvande uppgift om dodsorsaken, som liiiraf tvif-
vels utan blir en foljd, for statistiken skall gora den van-
tade fordelen af detta forslag illusorisk.

Professor Kjellberg:

Jag for min del anser det vara omojligt att na det mal,
som lifmedikus Westfelt framhallit, eller att angifva huru
mycket alkoholraissbruket tynger i vagskalen sasom dods-
orsak. Om jag t. ex. far en patient, som sjuknat i lung-
inflammation, och jag kiinuer hvarken honom eller hans
foregaende lif forut, sa ar det ju omojligt for mig att med
sakerhet bedoma, huruvida ett alkoholmissbruk ligger bakom
sasom anledniuGf, hvarfore siukdomen far en olvcklicr utgans^.
Vi maste val stiilla dodsstatistiken egentligen pa patologisk-
anatomisk grund, emedan vi endast pa detta satt fa nagon
sakerhet och fasthet derutinnan.

Lifmedikus Westfelt:

Blott ett par anmiirkningar! Den forsta iir den, att min
menins: icke kan vara, att det vid alia fall skall kunna af-
goras, om alkoholmissbruk varit en bidragande orsak till
ett dodsfall, utan endast att i de fall, da det blifvit utront,
att den aflidne lidit af sildan sjukdom (kronisk alkoliolism,
fyllcrigaleuskap), som i alkoholmissbruk har sin orsak, och
antagligt iir, att dcnsamma hidrafjit till den dodliga utgilngen
— s^som enligt min uppfattning forhAllandet i regeln maste
anses vara viri dylika fall och siirskildt uppeubart vid sk-
dana, som de af mig nyss citeradc exemplen i afseendepA
lefvercirrhosen — detta iifven bor i dodsattesterua inflyta.
For det andra ligger det, syncs det mig, i sakcns natur, att
hvad iasr for ofrijxt autvdt icke inuebiir niifiron omOjliiiliet^

726 AFDELNJXGEX FOR HYGIEX OCH MED. STATISTIK.

ty hvad som later sig gora pa den ena afdelningen af ett
sjuklius bor ej kunna stota pa oofvervinneliga svarigheter
eller hinder a den andra afdelningen af samma sjukhus,
och alldeles oantaoiiat svnes mio; vara, att uti de sarskilda
sjukdomsfallen med hansyn till gravitet en sa stor skilj-
aktisrhet verklio-en skulle kunna eo-a rum emellan olika af-
delningar af samma sjuklius, som de af mig anforda exem-
plen kunde synas angifva. Medan jag bar ordet, vill jag
sasom ett bevis pa, i hvilken sorglig grad alkobolmissbru-
ket tynger i vagskalen sasom dodsorsak, anfora annu ett
exempel. Under det att mortalitetsprocenten for de under
aren 1874 och 1875 pa ett sjukhus harstades vardade sjuk-
domsfallen af ren lunginflammation ej uppgick till fullt 4 %
eller 8 dodsfall pa 219 vardade, utgjorde den samtidigt for
de med fyllerigalenskaj:) komjjlicerade fallen dryga 34 % eller
10 dodsfall pa 29 vardade. Oaktadt salunda dodligheten i
de senare fallen - — och detta endast pa grund af deras kom-
plikation med fyllerigalenskap — var 9 gdngeQ; sd stor som
i de forra, sa att 10 dodsfall intraffade bland de kompli-
cerade fallen, da bland dem, sa framt ej alkoholmissbruket
forefunnits, icke bort hafva iutriiffat mer an (omkring) ett,
finnes intet enda af de ifragavarande dodsfallen i tabellerna
forda pa alkoholmissbrukets rakning, utan samtliga uteslu-
tande pa lunginflammationens.

Medicinalradet Hallin:

Med anledning af den siste talarens anmarkning, att
tva lakare pa samma sjukhus kunna uppfatta en sjukdoms
orsak fran olika synpunkter, ber jag att fa saga, att just
detta svnes mio- tala for svarig-heten att lao-cra det etiolo-
giska momentet till grund for ifragavarande sjukdomsbe-
stamning, ty den subjektiva uppfattningen ar ju ofta sa olika.
Den ena kan hafva den asi^ten, att en viss sjukdom har
sin uppkomst i alkoholmissbruk; den andra, att den eger
sin grund i andra orsaker. Hiirtill kommer, att de sjuke
ofta inforas a sjukhusen, utan att tillforlitliga uppgifter ro-
raude sjukdomens uppkomst och utveckling kunna med-
delas. Jag tror derfore, att vi annu bora halla oss till det

OFVERLAGGNINtr OM FEAGOR AXG. ALKOHOLMISSBEUKET. 727

patologiskt-anatomiska momentet for sjukdomens bestam-
ning. For ofrigt kan det val vara tvifvel underkastadt, huru-
vida man bor anses vara berattigad att pa grund af den
storre eller mindre freqvensen af alkoholsjukdomar pa sjuk-
liusen draga nagon bestamd slutledning betriiffande alko-

o

bolraissbruket. Atskilliga omstandigheter tala deremot, sar-
skildt att alkoholsjiikdomarna pa senare tider oftare an forut
blifva foremal for vard pa sjukhusen, till foljd af okad till-
gang pa sjukplatsen a dessa inrattningar ocb en storre be-
nagenhet lies allmogen an forut att der soka intrade.

Doktor Keyser:

Det synes mig, som om den siste talaren icke till fullo
uppmarksammat lifmedikus AVestfelts yttrande, hvilket
gick nt derpa, att nar en sjukdomsrubrik lyder pa alkohol-
sjukdom, samma moment afven skulle inga i dodsattesten.

Lifmedikus Westfelt:

Sasom det nu ar staldt anser jag, att man far en all-
deles felaktig uppfattniug af alkoholsjukdomarnas dodspro-
cent, emedan jag val ser dessa sjukdomar i stort antal upp-
tagna bland sjukdomsrubrikerna, men a manget sjukhus siillan
eller aldrig sasom dodsorsak, och det ar just denna omstiin-
dio-het, som i vasentliu; man <>;ifvit mia: anledniuo- att till
ofverliiggning framstiilla denna fraga.

Tredje sammankomsten.
Oiis(laj,'en den 14 juli kl. 10-12.

P'oliande ofverlacr<J:uinosiimne foretoo:s till behandlint;:

J DO O O O

Da, skolorna visat sig befordra smittsamma
sjukdomars spridning, sa fragas: hvilka lagstift-
ningsatgjirder kunna och bora vidtagas idettahiin-
8 0 c n d e ?

It

Ofverlaggniiigen hiirom inlcddes af doktor SiGURD Loven:

iZO AFDELNIXGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

Man skall icke jafva mig, da jag pastar, att nodvandig-
lieten och skyldigheten att hindra smittsamma sjukdomars
spridning annu icke blifvit allmant iusedda i Sverige. I
sjnnerhet kan delta sagas vara fallet i fraga om de epi-
demiska sjukdomar, hvilka vanligast forekomma i barn- och
uno'domsaren.

o

Man anser sis, t- ex. ei 2!;ora oriitt i att fora i smittsam
sjukdom ailidet barn till kyrkogarden i hyrvagn, som vid
nasta fard star till livilkens som heist forfogande. I flere
fall har iao" sett, huruledes i elekartad scarlatina aflidna barn
fatt sta flere dao-ar i oppna kistor inne i boningsrum eller
a vind, der kringboende tidt och ofta passerade. Hum
mano-a fall af t. ex. fullt utbruten messlinof eller skarlakans-
feber hafva ej forts i jernvagsvagnar, utan att vederborande
foraldrar och malsman ansett sig skyldiga att anstalta om
desinfektions anstallande?

Hvad skolan betriiiFar, ar det annu langt ifran att fler-
talet foraldrar och malsman anse sig bora t. e^. afhalla. sina
barn fran skolan, under det syskon i hemmet ligga sjuka i
epidemisk sjukdom. Fast mer anse de det sardeles beqvamt
att hafva skolan att tillga for de annu icke insjuknade un-
der den tid foraldrarna aro upptagua af sjukvarden.

Manga orsakcr bidraga att underhalla en dylik lattsin-
nig iippfattning. En af dessa orsaker ar den gangse fore-
stallningen, att det ar snart sagdt nodvandigt, att hvarje
barn skall genomga vissa sjukdomar, de s. k. »barnsjuk-
domarna». Af denna anledning far man hora mangen far
och mor yttra: »da barnen i alia fall skola ha de der sjuk-
domarna, sa lat dem da fa dem». Ja, man hor nagon gang,
att foraldrar med afsio-t utsatta sina barn for smitta, trots
det, att erfarenheten liirt, att afven den mest godartade epi-
demi o-ifver elakartade fall.

o

En annan orsak ar brist pa insigt om individens skyl-
digheter mot samhallet. Om man afven anser sig ega ratt
att utsatta sig sjelf och de sina for smitta, sa bor man dock
besinna, att man eger ingen ratt att utsatta andra och sam-
hallet derfor.

CM SMITTSAMMA SJUKDOMAES SPPJDNING GENOM SKOLOR. 729

En tredje anledning ar slutligen lakarnes bristande hy-
gieniska iippfostran.

Granska vi nagot mortaliteten i de vaDligaste epide-
miska barnsjukdomarna eller messling, skarlahansfeher och
kikhosta, sa skola vi se, att de ingalunda aro fortjenta af
Dao-ot rino-aktande. Tv om visserlip-en dodligbeten i mess-
ling i allraiinhet uppskattas till blott 3 %, sa ega vi ater i
skarlakansfehern en sa mycket fruktansvardare barnafiende,
da dodligheten i denna sjukdom under vissa epidemier kun-
nat uppga anda till 30 — -40 Yo, Och kikhostan, hvilken forr
ansae's som en eanska ofarlio- siukdom, har dock en mor-
talitetsprocent af fran 2,7 till 15.

Att skolorna befordra spridningen af nu namnda sjuk-
domar, torde framga af bland annat det kanda forhallandet,
att antalet sjuka i dessa sjukdomar iir storst under de ma-
nader, skolgangen varar, ehuru naturligen afven manga an-
dra orsaker an skolgaDgen bidraga hartill. Af till Svenska
lakaresiillskapet under de sju aren 1873 till och med 1879
anmalda 6,827 fall af messling intraffade under manaderna
oktober — december 4,290, januari — mars 1,151, april — ^juni
1,175, men under juli — September blott 211 fall. Af 3,530
under samma ar anmalda fall af skarlakansfeher intraffade
under sommarqvartalet blott 610, men under hostqvartalet
1,079 o. s. V.

Utom crenom den dao-licra och stundliga berorino-en mel-
Ian individerna iir skolan genom sin rikedora p& dam och
skamd luft en sardeles tjenlig mark for smittamnen. Huru
hastigt spridningen af en epidemisk sjukdom sker i en skola,
derpA, s3-g jag forliden vdr ett exenipel i en harvarande en-
skild gosskola. Den 20 april 1880 insjukuade en gosse i niist
nedersta klassen i messlini;. luom 6 veckor derefter hade
af de 3 nedersta klasseruas 77 larjungar, i medeli\lder af
rcspektive 7, 8 och 9 ar, 39 stycken eller mer iin 50 % insjuknat
i samma sjukdom. Att dessa 39 fall i sin ordning gi\fvo
en gauska betydlig niiring j\t den hiir dsi r^dande messlings-
epidemien, det hade jag tillfalle se i flere familjer, der jag
skotte raesslingspatienter fr^n namnda skola. Jag bor niimna,
att liisningen i denna skola, vid hvilken icke nagon liikarc

730 AFDELNINGEX FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

iir austald, oafbrutet fortgick till terminens slut, oaktadt
lialfva klasser tidtals voro franvarande.

Tl

Ofverga vi nu till besvarandet af sjelfva fragan: hvilka
lao'stiftnino'sato-arder kunna och bora vidtao-as i detta han-
seende? sa vill jag vid besvarandet forst uppstalla deuna
princip: alia skolor och dermed jemforliga laroverk, vara
sig statens, koramnnens eller enskildes, bora genom lag
stallas under lakares uppsigt. Flere andra forliallanden an
epidemiers ofvervakande gora en dylik lakareuppsigt ofver
skolan nodvandig.

Det ar vidare tydligt, att fragans besvarande leder in
pa andra hygieniska fragor af dels allmiin dels speciel na-
tur. Ty klart ar, att a ena sidan den lagstiftning, som skall
soka liindra sarskildt skolan att sprida smitta, maste sta i
sammanbano- med och uto-ora del af de lao-ar, ojenom hvilka
samhallet i stort soker skydd mot epidemierna, och a andra
sidan kan man ej tiinka sig ett ofvervakande och hindrande
af skolans utbredande af smitta annat an oenom sarskilda
lakares o^enom lao^ stadsiade medverkan,

BetriifFande var nuvarande svenska helsovardsstadga af
1874 och epidemistadgaa af 1875, sa maste man, da man
ser sakerna ur sadana samhallsinstitutioners, som skolan,
synpunkt, beklaga, dels att stadgarna ofver hufvud taget aro
hallna i sa allmanna ordalag och sa foga gripa in i detaljer,
dels att de, betriiifande sarskildt ej)idemier, sa foga syssel-
siitta sig med qviifvandet af epidemierna i deras forsta bor-
jan. Paragraferna afse i allmanhet den rddande epidemien.
De stadgarna atfoljande kommentarierna deremot innehalla
i detta hanseende vida mer an stadgarna sjelfva.

Vill man soka forebygga, att skolan skall sprida smitta,
sa maste dels detaljerade bestiimmelser gifvas, dels sam-
hallet soka sig beskyddare och bundsforvandter inom
de kretsar, der dessa af de naturliofaste skal finnas, nam-
ligen inom familjerna. Fa vi fader och modrar att allmant
vaka ofver smittans begraiisning, sa aro vi sa skyddade, som
vi kunna blifva. Men detta foraldrars och malsmans under-
stod bor faststallas ^fenom lag.

OM SMITTSAMMA SJUKDOMARS SPRIDNING GENOM SKOLOR. 731

De grundsatser, skolan enligt min asigt bor folja i af-
sigt att hindra smittas spridande och hvilka jag tiinkt mig
bora inga i en mera detaljerad epidemistadga, bar jag sokt
inrymma i foljande forslag till lagstadgande, hvilket jag
harmed bar aran till diskussiou framstalla.

Foraldrar och malsman aligger:

1. att, i bandelse nagot fall af jidcktyfus, sinittkoppor,
skarlakansfeher ^ inessling, kikhosta^ difteri, rodsot (dyseBteri)
eller ^mittsam ogonsjukdom forekommer i larjuoges bem,
genast fran skolan afballa alia i samma bem boende skol-
besokande;

2. att, om begynnande smittsam sjukdom (uppriiknas
i stadgan) tyckes visa sig bos ndgon liirjunge, ej lata denna
utan lakares medgifvande besoka skolan, samt

3. att icke forr lata nagou larjunge, som autingen
orenomoatt mio-on af ofvan namnda siukdomar eller vistats
afskild fran skolan i bem, der fall af dessa sjukdomar fore-
kommit, ktex borja skolgang, an liikare forklarat detta kunna
ske utan fara for skolans ofrisja lariuncrar.

Medicinalradet 0. F. Hallin:

Den fraga, som dr Loven biir framstalt, ar af en syn-
nerligen stor betydelse och maste af en hvar med storsta
allvar omfattas. Dr Loyen bar i borjan af sitt anforande
berort nagra piinkter, vid hvilka jag nodgas gora nagra er-
inringar. Sdsom bekant var der forst 1874 som vi erboUo
en helsovardsstadga. Det iir visserligen sant, sjisom dr Lo-
VEN papekat, att denna stadga icke ingdr sa i detaljer som
onskligt vore, men man maste ibagkomma, att niir man
brytcr en alldeles ny bana, bor man ga forsigtigt till vaga.
Svariijjbeter mota i det allmanua, hvilka icke aro latta att
undanrudja, um man icke forlar med mycken konsideratiou,
sd langt niimligen som iir forenligt med fullfoljaudet af det
mal, hvartill man striifvar. Detta bar iitvcn ansetts nod-
vandigt i afseende pa helsovardsstadgan, och foljden bar
blifvit, att den ballits i mera allmiinna ordalug. Men der-
med bar jag icke sagt, utt denna stadga icke inuehi\ller verk-
liga grunder for en tiHampuing i detalj. Stadgans tilliimp-

732 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

ning ligger i handen pa helsovardsnamnden ocli i tillamp-
liga delar kommunalnamnden pa landet. Att denna stadga
under den korta tid hon varit gallande skuUe kunnat fram-
bringa nagra storartade resultat, kunde man val knappast
vanta under sadana forhallanden, da man forst sa att sao;a
maste uppfostra den myndigliet, som skulle handhafva hen-
nes tillampning, ty helsovardsnamnden var en ny institu-
tion, och om an lakaren var sjelfskrifven ledamot i namn-
den, var det ej underligt, om i dessa fragor, der sa mycken
okunnighet radde, lakarens asigter ej alltid kunde gora sig
gallande. Derigenom har tillampningen i manga delar pa
atskilliga stallen blifvit forsenad, och man har ej ofver allt
fatt se de verkningar, som kunnat onskas. Att det dock
icke i denna stadga saknas foreskrifter i de syften, som dr
LovEN papekat, sasom i afseende a vagnars desinfektion,
larjungars afhallande fran skolan m. m,, det ber jag fa erinra
och dervid papeka 36 § afvensom 20 och 25 §§ af epidemi-
stadgan. Dessa foreskrifter aro icke detaljerctde, utan det
ar lemnadt i helsovardsniimndens hander att in casu med-
dela de narmare bestammelser, som erfordras. I epidemi-
stadgan talas icke sarskildt om skyldighet att anmala sjuk-
domsfall i skolan, men det ar alagdt hvarje lakare, iifven
dem, som icke aro i statens tjenst, att gora anmalan hos
helsovardsnamnden om hvarje fall af de sjukdomar, som
finnas uppraknade i stadgans 20:de §, och helsovardsnamn-
den ar da skyldig att pa grund af de allmanna bestammel-
serna om dess aligganden vidtaga erforderliga atgarder for
smittans hiimmande. Fran denna synpunkt sedt ligger da
verkligen i denna forfattning en bestammelse, som, om den
ratt uppfattas af (bada) myndigheterna, kan leda till det af
dr LovEN asyftade malet, ty helsovardsnam.nden har ratt att,
om nagot forekommer, som strider mot detta mal, gora er-
inringar afven hos familjerna. Men jag medgifver, att sar-
skildt denna del, likasom mycket annat i afseende pa an-
svarigheten for smittsamma sjukdomars spridande, kunde
vara vida mer skarpt, och for min del anser jag, att det bor
anses sasom ett af vara onskningsmal att erhalla lagbestam-
melser uns-efar i den riktning;, som dr Loven framstalt. Men

OM SMITTSAMMA SJUKDOMARS SPRIDNING GENOM SKOLOR. 733

jag har clock ansett mig har bora framhalla, att man icke
ar alldeles varnlos i afseende a helsovardens ordnande, ocli
siirskildt hvad betrafFar smittsamma sjukdomars spridande,
om an de gallande foreskrifterna iiro ballna i mera allmanna
ordalag. Det hade kanske ocksa varit betankligt att pa en
gang komma fram med i detalj gaende stadganden, men
snart nog tror jag nu, att tiden dertill kan vara inne. An-
markningsvardt ar, att man i var lagstiftning gar belt larat
till viiga i afseende pa ansvar for spridande af smittsamma
sjukdomar bland menniskor mot hvad man enligt lag forfar
med den, som veterligen sprider sjukdom bland husdjur.
Man kan veterligen till menniskor ofverfora hvilken sjuk-
dom som heist, som kan m.edfora langvarig sjuklighet och
dod, utan det minsta ansvar enligt lag; men om sadant
kommer nagon till last i afseende pa husdjur, kan denne
straifas med anda till 2 ars straffarbete. Till en del maste
man val antaga, att den nu temligen allmant gangse lik-
nojdheten betraffande tillampningen af helsovardens for-
dringar till vasentlig grad beror derpa, att helsovardslarans
grundelement aro for folket sa obekanta. Siirskildt vore
det val onskligt, att i skolorna nagot i den vagen medde-
lades med uppofFring af en hel del andra saker, som synas
utan skada kunna inskrankas, belt och ballet laggas a sido
eller ^tminstone lemnas ^t ett mindre antal larjungar. Jag
vill icke narmare ingA, i denna del nu, men ouskar fi\ be-
gagna tillfiillet for att uttala den asigt, att till befriimjande
af hygienens utveckling och tillampning i allmiinhet, folj-
aktligen iifven skolhygienens, samt i sammanhang dermed
iifvenledes till befordrandet af liimpliga lUgiirders vidtagande
mot smittsamma sjukdomars spridande mycket skuUe vara
gjordt, om redan i skolan ni\got slags undervisning med-
delades i helsov^rdslaran. I afseende pa tendcnscn i dr
LovENS forslag vill jag instiimma med lionom.

Doktor S. Loven:

Dot var mig icke obekant, att grunden, hvarfore hclso-
vardsstadgan blef aifattad i sa allmanna ordalag, just var
den, som den forcgi\eudc talarcn niimndc. Jag tror dock,

734 AFDELNINGEX FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

att de nu gaogna areDS erfarenhet visat. att just genom
denna afFattning stadgans tillampning blifvit sa mycket min-
dre noggranii, och att tiden nii kau anses vara inne att gifva
mera detaljerade bestammelper i afseende pa skolan. Det
ar nog sant, att helsovardsDamnden af de allmanDa bestiim-
melserna kan taga sig anledning att ingripa aiVeii i skolorna,
men jag tror icke, att detta sknlle blifva sa verksamt, som
talaren tankt sig. Ga vi till lielsovardsstadgans 36 §, stad-
gar den mom. 3: »Styrelse for folkskola eller annat laroverk
i ort. der smittsam sjukdom ar radande, eger att, der sa-
dant finnes nodigt, pa helsovards- eller kommuualnamnds .
anmiilan, eller efter dess horande, forordna, att undervis-
ningen ma for lauorre eller kortare tid installas».

Haraf framo-ar, att detta stadsfande hufviidsaklig'en afser
att skydda skolorna for smittsam sjukdoms inkom.mande i
desamma och att hindra dess utbredning forst sedan sjuk-
domen blifvit »radande». Jag anser ett sadant stadgande
innebara for litet. Ser jag vidare pa 20 § af epidemistad-
2ran, satrer den, att hvarie lakare ar skvldigf att anmala fall
af atskilliga smittsamma sjukdoraar, men bland dessa npp-
tagas icke messling och kikhosta, tva de vanligaste sjuk-
domar, och stadgan inuehaller dessntom ingen pafoljd for
lakareus uraktlatenhet att gora anmiilan. Jag lemnar der-
hiin, om en sadan pafoljt] borde der fmnas stadgad, men
jag vagar pasta, att icke halften af lakare i nagon man upp-
fvUa denna skvldio-het, och helsovardsnamnden far derfore
sa foffa kiinnedom om de smittsamma siukdomarna. Den
messlingsepidemi inom ett enskildt laroverk, hvarom jag
nyss talade, kom aldrig till helsovardsnamndens kannedom,
och flere andra dvlika exempel skulle kunna anforas.

Hvad slutligen betraffar fragan om hygienens inforande
sasom laroamne i skolorna, vill iaof, ehuru saken icke liof-
ger inom omradet for denna diskussion, for min del for-
klara, att jag icke skulle vilja fororda detta amnes inforande
i skolorna pa den grund, att for narvarande inga larare An-
nas, som aro vuxne att undervisa i amnet, hvilket derfore
icke skulle blifva ratt insedt och forstadt. Det vigtigaste
bar vid lag iir enligt min tanke att bilda en opinion bland

OM SMITTSAMMA SJUKDOMARS SPRIDNING GENOM SKOLOR. 735

lakarne i forsta rrnnmet och hos foriildrar och raalsmiin i
det andra. Komma dessa bada klasser ofverens, att hy-
gienens fordrino-ar maste i skolorna iakttag^as, ratta sig helt
sakert afven larjungarne derefter.

StadsLneo-e Bojsen:

Osrsaa iecf tror, at dette Sporo-smaal er sa vioftioft, at
man ikke kan vaere Indlederen takDemmelig Dok, fordi han
har bragt det paa Bane her, og det horer netop til de
vSporgsmaal, som i den allerseneste Tid i Danmark i lioj
Grad have beskjasftiget Offentligheden. Heller ikke tidligere
var dette Sporgsmaal os fremraed; i Aalborg, hvor jeg er
det laeo-ekvndisre Medlem af Sundhedskommissionen, have
vi allerede for flere Aar siden taget Bestemraelse om at
fra de Familier, hvor der findes Born, som ere smittede af
en af det ssedvanlige Bornesygdomme — hvorved der navn-
lio- maa sioftes til Skarlacjensfeber oof ]\IaeslinD-er — maa
heller ikke de simde Born sendes i Skolen, og det er, som
Indlederen meo-et ricrtigt har bema?rket, dette Punkt, som i
dette Sporgsmaal bliver vaesentligt. Xaturligvis holde vi de
syge Born hjemme, det skulle vi nok blive nodte til; det som
det gjaelder om, er at ogsaa de sunde Born holdes hjemme,
fordi det maa betragtes som hojst sandsynligt — bevist er
det ganske vist ikke for alle disse Sygdommes Vedkom-
mende — at Smitten kan bringes gjennem livlose Gjen-
stande saasom Klaeder og gjennem sunde Individer, og det
bliver i det Vaesentlige det Sporgsmaal, der bliver at under-
soge. Jeg kan fuldkommen vel sliitte mig til Indlederen
i at Skolerne bor stilles under Opsigt af en Laege, det ere
de forresten til en vis Grad i Danmark, i det man altid er
underkastet Sundhedskommissionens Opsyn, men man bor
forst och fremmost, som Indlederen bcmaerkede, laegge Vaegt
paa, at Lrtgerne indbvrdcs blive enige, saa at Xogot bliver
fastslaaet, at ikke den ene La^ge ef'ter sin individuelle
Teori giver den ene Skole «'n ()rdre, og en anden Lasge
den anden Skole en anden Ordre. l)cr maa v^nere Ens-
artethed tilstode, og det er derfor ganske nodvendigt at
benvtte Lovgivnincrsvejen. Xetop i I>anmark liave vi havt

736 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

Exempler paa, hvor forskjellige Meningerne kuune vaere i
denne Retnino:. Sidste Vinter, da der var en hseftio' Maes-
lingeepidemi, rettede en Del, navnlig private, Skolebestyrere
et Sporgsmaal til det medicinske Selskab i Kjobenhavn om,
hvilke Forholdsregler Skolerne burde tage ligeoverfor sniit-
sorame Sygdomme og vaesentlig, bvorvidt man burde bolde
Bornene fra Hjem, hvor smitsomme Sygdomme fandtes,
borte fra Skolerne. Medicinsk Selskab forhandlede Sporgs-
maalet, og Forhandlingernes Resultat ofFentliggjordes i Bla-
dene. Selskabet sondrede de smitsomme Sygdomme i to
Afdelinger. Med Hensyn til den forste kunne Skolerne
— efter dets Mening — ikke gjore noget videre, det maa
overlades til Omstsendighederne, tildels endogsaa til For-
^eldrene selv, om de ville udsaatte deres Born for Smitte;
Skolerne kunne ikke indlade sig paa at beskytte for Smitte
af de Sygdomme. Hertil henregnedes Kighoste, Maeslinger,
tyfoid Feber m. m. Med Hensyn til den anden Klasse,
livortil ogsaa henregnedes flere Sygdomme, og navnlig Skar-
lagensfeber, forlangtes bestemt, at de sunde Born fra Hjem,
hvor Sygdommen fandtes, skulde holdes fra Skolen, indtil
der forelaa Lasgeattest for at Bornene kunde mode uden
at udsaette de andre Born for Smitte. Det Sidste maa man
fuldstaendig tiltrsede, og forsaavidt man savner en tilsva-
rende Bestemmelse i Broderlandene, maa man i hoj Grad
onske en saadan. Hvad jeg imidlertid vil haevde og i Isege-
videnskabelige Tidsskrifter har taget Ordet for, det er, at
den forste Bestemmelse, medicinsk Selskab har trufFet, ab-
solut er uforsvarlig. Samtidig med at medicinsk Selskab
sagde, at Skolen ikke kunde indlade sig paa at holde de
sunde Born borte for den forste Klasse Sygdommes \ ed-
kommende, traf det sig saa uheldigt, at Ugeskrift for Larger
indeholdt en Artikel af Professor Brunniche, hvori han
taler om en Msesliageepidemi paa et Hospital, hvor Epi-
demien er vaerre end i Familierne, og hvor omtr. 40 — 50%
dode — et Vidnesbyrd om at Mteslinger er en alvorlig
Sygdom, ikke saameget ved de Dodsfald, som den enkelte
Epidemi medforer, men snarere, fordi den giver Anledning
til kroniske Sygdomme, som maaske aldrig forviudes, saa

OM SMITTSAMMA SJUKDOMAES SPPJDNING GENOM SKOLOR. 737

at den kan blive Leilighedsaarsaofen, der briDo-er en Phtisis
til at udbryde. Medicinsk Selskab indrommede vel dette,
men mente, at i en stor By kunde det umulig uudgaaes,
at et Barn fik Maeslinger; man vil se, at nsesten ethvert
Barn i en stor Bv faar ]\la3slin2;er. Det nseste Skridt, der
skete i Danmark, var imidlertid det, at Ministeriet ndstsedte
et Cirkulsere til de egentlige Iserde Skoler — som muligvis
kan udstraekkes videre — i hvilket medicinsk Selskabs Ud-
talelser, der oprindclig kun gjaldt Kjobenhavn — ligesom
medicinsk Selskabs Medlemmer have Bolig i Kjobenhavn
og vaesentligt kjende til Forholdene der — ndstraktes til at
gjgelde for hele Landet. Selvfolgelig behover den lokale Sund-
hedskommission ikke at rette sis: efter et Cirkulgere fra Kultus-
ministeriet, der er en Sundhedskommissionen aldeles uved-
kommende Autoritet, men vist er det, at selv i middelstore
Byer — Aalborg bar omtrent 14,000 Indbyggere — er det
langtfra alle Born, der faa Mseslinger, og i mindre Byer
og paa Landet er jeg overbevist om, at det kunde lykkes
meget vsesentlig at forebygge Udbredelsen af Ma^slinger,
naar blot Opraa^rksomheden ret feestedes derpaa, saa at man
ikke troede, at det var en Ting, der ikke kunde gjores
Xoget imod, man maattc der lade Tingene gaa som de
vilde. — Jeoj vil indsta^ndiojt bede Sektionen om ikke at
forlade dette Sporgsmaal uden at vedtage en Resolution;
thi Skolehygieinen staar ovcralt i Europa paa Dagsordenen,
og indenfor dens Omraade turde dette maaskc va^re et af
de vigtigste Sporgsmaal. Inden vi ta^nkc paa at gavne,
maa vi dog ialtfald sorge for ikke at skade, og at Skolcn,
naar der ikke tages Ila^nsyn til at den ikke bliver Ban-cr
og Sprider af Epidcmier, kan komme til at gjore Skade,
betraj'ter lej? som absolut sikkcrt.

Professor E. Odmansson:

Jag delar lielt ocb liAllet de furegaende talarnes
asicftcr derom, att man bar i rikct iir likLnltii,' i frajia om
spridande af smittsamma sjukdomar, ilfvensom derom, att
vi\r hclsovArdsstadga for niirvarande iir ni'igot obcstiimd i
denna fra^a. Siirskildt anscr inix en brist lif'jza deri, att

o J r* CO '

\2:te ShandlnavUha NaturforskamnOtet. 4/

738 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

denna stado-a ino-enstades stamplar sasom oriktist for att
icke saga brottsligt att med vett ocli vilja bland mermiskor
sprida epidemiska sjukdomar. Hos oss kan t. ex. en person
med vetskap derom, att lian har smittkoppor, installa sig hvar
som heist utan att drabbas af ringaste ansvar, och jag tror,
att ett stadcrande cm ansvar i sadant hanseende borde forega
hvarje annan atgard, sarskildt i fraga om hindrande af smit-
tas inforande i skolorna.

Epidemistadgau innelialler en bestiimmelse, som siiger,
att hvar och en person, hvilken ar behaftad med nagou af
der uppraknade smittsamma sjukdomar, icke bor undan-
draga sig att, pa anfordran af helsovardsuiimnd, lata varda
sig pa sjukhus, sa vidt ban icke kan blifva pa vederborligt
satt vardad i hemmet, men der stadgas icke nagot straff
for den, som motsiitter sig denna bestiimmelse, och helso-
vardsnamnden bar derfore ingen makt att fa den tillampad.
Utan tvifvel kan namnden under vissa forhallanden vanda
sig till polismyndigheten och med dess hjelp tvinga en mot-
spanstig person in pa sjukhus, men denna utv'ag kan endast
i undauta2:sfall anlitas.

Hvad sarskildt skolan betrafFar, tror jag icke, att helso-
vardsnamnden enligt nu gallande lag har ratt att ingripa i
sa matto, att den skuUe kunna hindra friska barn att komma
till skolan. Dr Loyen har ij;anska riktisft framstalt de sidor.
fran hvilka skolan bor skyddas i afseende pa de smitt-
samma sjukdomarna, niimligen att barn, som ar behaftadt
med sadau sjukdom, ej far besoka skolan, att man bor hin-
dra dem, som genomgatt en sadan sjukdom, att i fortid
aterkomma i skolan samt hindra dem, som sammanbo med
sadan sjuk, att undei' sjukdomen upptrada i skolan. Jag
tror val. att vi alia tiro ense om rikti2;heten af de besfore
forsta fordrino;arna. dock med ett undantao- hvartill lasr se-
dan skall komma. Svariffheten lio'g-er deruti huru forhallas
bor med de friska barnen, som sammanbo med sjuka. Detta
iir en omtalig fraga, som iir vard en noggran eftertanke.
Uppenbart iir, att det lander barnen till stor skada, att icke
fa ga i skolan, och vid langvariga sjukdomar kunna de sa-
lunda forlora bade veckor och manader, hvaraf foljden kan

OM SMITTSA3DIA SJUKDOMARS SPRIDNING GENOM SKOLOR. 739

blifva, att de blifva langt efter kamraterna och ej komma
med vid uppflyttning i liogre klass. Barnens hemmavoro iir
derjemte i synnerbet for fattiga familjer en stor olagenbet, ty
de bebofva ofta vara af med barnen for att fa egna sig at
undra goromal iin deras tillsyn. Dessutom utgor dessa barns
afballande fran skolan ej nagon garanti for bindrandet af
smittans spridning. ty de kunna icke ballas hemma bela
dagarna, iitan springa ut, leka i trappor ocb pa gardar med
iindra barn ocb sprida pa det sattet smitta. Men a andra
sidan ar klart, att, da manga af dessa sjukdomar iiro far-
liofa. cfta medfora doden och icke sallan lagga grund till
svara foljdsjukdomar, foriildrar maste bafva ratt att fordra

framfor allt i fraga om statens skolor, da staten gjort

skolsaus: oblifratorisk — att icke deras barn der adras^a sm
smitta. Denna oomtvistliga ratt jemte den stora vigten for
Stat ocb kommun af skolornas ostorda fortgang motivera
-enligt min tanke tillrackligt forbudet for friska barn fran
smittade hem att besoka skolan. Att skalen /or en lagbe-
stammelse i denna syftning aro storre iin de mot densamma,
bevisas iifven deraf, att i flere lander sadana lagar redan
finnas. Om lagen kan anses nodviindig, blir fragan, buru-
vida tidpunkten iinnu ar inne bos oss att soka fa densamma
till stand. Vi skola biirvid erinra oss en sak. Da vi 1874
fmgo var belsovardsstadga, var den icke framkallad af na-
got kiindt ocb erkandt bebof bos allmilnbeten; det var in-
gen p^tryckning ntifran som framtvingade den, eburuval
behofvet forefans, utan det var medicinalstyrelsen ocb ofriga
vederborandc, som fjafvo anledninc]r till stadirans tillkomst.
P'h samma siitt forballer det siij med en la^r af nu ifra^i^a-
varande beskaffenbet. Vi veta, att menniskorna i allmiin-
bot iiro ganska skarpsinniga, da det giiller att upptiicka an-
dras forscelser mot dem, men nfigot troga, dii fraga iir att
bctiinka siua Qfxnn o^crninf'ar. j\Icn tro<:jheten beror Icke
pil bristande fattningsformiiga, det bafva vi sett vid till-
liimpningen af liclsovj\rdsstadgan, ty atminstonc biir i staden
bar belsovArrlsniimnden jranska viiscntliixt ocb utan att rona
motstAnd kunnat ingripa iifven pd dot enskilda omradct,
hvllkct tydligt visar, att man nog inscr nodviindiglicten af

740 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

denna stado-as foreskrifter, om man ocksa hellre vill se dem
tillampade pa sin granne an pa sig sjelf. Jag tror ocksa.
att, iifven om en lag uti ifragavarande syfte ar i vissa af-
seenden till olagenhet sa viil for skolan som for den en-
skilde, dess fornuftighet likval skall erkannas ocli den-
samma kunna nar som heist och utan stor svarighet genom-
foras.

I fraga om hvilka sjukdomar, som bora inbegripas un-
der denna lag, delar sig dr Loyens asigt, att dit bor hiin-
foras kolera, tyfus, skarlakansfeber, difteri, dysenteri och
koppor. Deremot tror jag senare tiders erfarenhet hafva
adagalagt, att smittan i tyfoidfeher fran person till person
ar sa ringa, att denna sjukdom icke bor tagas med bland
dem, som bora hindra friska barn att ga i skolan. I af-
seende pa messling och kikhosta kan jag icke instamma i
dr Loyens likasom ej heller dr Bojsens mening. Helso-
vardsstadgan omfattar icke dessa bada sjukdomar, och sa
lange detta iir forhallandet, kunna de sanitg,ra myndighe-
terna hos oss i afseende pa dem ingenting atgora. Natur-
ligt ar, att barn, behaftade med messling, icke bora fa ga i
skolan, och detta iir en fraga, som rektor och skolans
lakare, der sadan finnes, kunna afgora, men annorlunda
forhaller sis: med fra2;an, huru bor forhallas med de friska
barnen fran en familj, der messling finnes. jMessling ar en
sa ofantligt utbredd sjukdom, och i forhallande dertill ar
under vanliga epidemier faran for den insjuknade sa liten,
att jag for min del tror, att denna sjukdom atminstone tills
vidare icke borde intagas bland dem, vid hvilkas forekomst
i hemmet de friska barnen bora afhallas fran skolan. Annu
mer bor detta giilla kikhostan, hvilken sjukdom vanligen
varar flere, ej sallan 4 — 5 manader eller stundom annu
lano-re. Det skulle vara mer an betanklio-t att under sa
lanCT tid hindra de friska barnen att besoka skolan, lat vara
att kikhostan stundom kan medfora ledsamma foljdsjuk-
domar, samt att den for den spadare aldern ilr allvarsam
nog. I afseende pa kikhostan skulle jag saledes ej vilja
vara med om att fora den till de sjukdomar, som bora hin-
dra de friska barnen af en familj, der sjukdomen finnes^

OM SMITTSAMMA SJUKDOMARS SPRIDNING GEXOM SKOLOE. 741

titt ga i skolan. Likaledes tror jag, att just i fraga om
denna sjukdom en foreskrift derom, att barn, som genom-
gatt densamma, icke borde fa aterkomma i skolan, forr an
<\e kunde forete friskbetyg, icke vore lamplig, just pa den
grund, att sjukdomen ar sa langvarig, och att man icke
alltid kan afgora, nar den ar slut.

I afseende pa kontrollen ofver lagens efterlefnad torde
man afven kunna yttra nagra ord. Jag tror, att denna kon-
troll delvis maste tillhora skolans man, men for ofrigt laggas
i handcrna pa lielsovardsnamnderna, bade derfore, att dessa
enligt redan gallande lag liafva skyldighet att ofvervaka
smittsamma sjukdomar, och emedan det svarligen kan fore-
skrifvas, att hvarje skola skall hafva sin egen lakare. Det
torde droja lange, innan ens staten for sina skolor anskaffar
cell sa aflonar lakare, att de kunna ogna erforderlig tid at
«kolhygienen.

Sasom bekant, kommer hiir under augusti manad ett
skollararemote att hallas, och som denna fraga ar af den
«torsta vigt for skolan, tror jag, att det vore lyckligt, om
den iifven pa detta mote blefve afhandlad.

Slutligen far jag siiga, att jag iir af alldeles motsatt
Asigt med dr Loven i afseende pa hygienens liirande i sko-
lan och anser att detta vore af den storsta nytta. Och
hvad bctriiffar fragau, hvilken som skulle meddela denna
undcrvisning, torde den fran dr Lovens standpunkt icke
vara sv^r att besvara. IM&nne icke den liikarc, som dr
Loven anser bora finnas for hvarje skola, iifven borde
upptriida si\som lilrare och salcdcs s>sh\ tva flugor i en
smiilU.

I ofrigt instiimmer jag med dr Loven, likasom jag
dclar dr Bojsens Asigt, att afdelningen borde bestiimdt ut-
tala sig i denna vigtiga frAga, eniir ett si\daut uttalande
skulle ega betydclsc sA viil for »vcdcrborandc» som for vAra
lands liikarc.

Professor IIeyman:

Mi\ det tillatas miir att, till belvsninfj af den foroliEr-
gaudc fiAgan, mcddcla de undcrriittelscr, jag kuunat in-

742 AFDELNIXGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

hemta rorande frammaude landers lagstiftning pa detta
omrade. Jag kan i detta afseende fatta mig kort, ty endast
Holland och nagra fa stater i Xorra Amerika ega lagstad-
ganden, hvilka kunna sagas innebara en verksam profjlax
mot smittsamma sjiikdomars spridning genom skolan. Den
engelska helsovardslagen, som for ofrigt med strangt an-
svar belagger med vetskap ofverford smitta fran sjuk till
frisk person, forbjuder ej barn fran hem, der smittsam^
sjukdom finnes, att besoka skolan.

Uti den holliindska epidemilagen for 1872, som i manga
biinseenden synes mig vara monstergill, forefinnes deremot
en dylik bestammelse. Intet barn fran ett sadant hem far
besoka skolan forr an 8 dagar forfiutit efter sista sjukdoms-
fallet, och skolforestandaren ar forbjuden att mottaga barnet
utan vederborligt utfardadt intyg harom. Lagen alagger
vid ansvar foraldrar och malsmiln att inom 24 timmar hafva
hos vederborande myndighet anmiilt fall af smittsam sjuk-
dom. Afven ha liikarne skyldighet att seiiast inom tre
dygn — i fraga om kolera och koppor senast inom ett
dygn — gora sadan anmalan.

I forbigaende sagdt synes mig denna anmalningsskyl-
dighet, atminstone i fraga om barn, fran rattslig synpunkt
snarare tillkomma foraldrar och malsman, an, sasom den
svenska epidemilagen foreskrifver, lakaren.

Fran Amerika fornimmes, att i Brooklyn i New-York
liksom i staten Michigan lika stranga lagstadganden fore-
finnas i andamal att forekomma smittsamma sjukdomars
spridning genom skolan. Enligt den redogorelse harfor,
jag funnit i en engelsk tidskrift, ar den anordning, som i
forstnamnda stad vidtagits, foljande: Sa val foraldrar ocK
malsman som skolforestandare aligo-er det att vaka ofver,
att barn, hvilka antingen aro angripna af smittsam sjuk-
dom, eller bo i hus, hvarest sadan sjukdom forekommer^
eller har forekommit, icke besoka skolan utan helsovards-
namndens medgifvande. Hvarje dag utsandes fran denna
myndighets expedition till forestandarne for alia stadens
skolor en lista med forteckning pa namn och bostad pa
alla skolbarn, hvilka under foregaende dygn blifvit anmalda

OM SMITTSAMMA SJUKDOMARS SPRIDNING GENOM SKOLOR. 743

sasom insjnknade i smittsam sjukdom. Hvarje sadant an-
maldt fall konstateras genom besok pa stiillet af en i helso-
polisens tjenst anstald liikare, som upptager en forteckning
pa alia i hnset boende skolbarn jemte iippgift om den skola,
som hvarje skolbarn besoker. Ofordrojligcn kringsiindas
uppgifter om dessa sa viil insjuknade som for smitta miss-
tankta barn till resp. skolforestandarc, hvilka salunda pa
tvenne viigar erhalla underriittelse om hvarje sjnkdomsfall.
Intet barn tillates besoka skolan, forr an minst 8da£jarfor-
flutit efter den tid, da det varit utsatt for mojllgheten af
infektion, och giiller endast utfardade intyg harom fran i
helsopolisens tjenst anstald lakare. Pa husliikarens intyg
fastes intet afseende, emedan missbruk ofta forekommit.

Finlands nyligen utfardade helsovardsstadga innehaller
i 38 § foljande bestammelse: »barn, som angripits af smitt-
sam sjukdom, fa icke infinna sig i skolor, vid fabriker och
andra inrattning-ar, der en storre miiuo-d barn samlas, forr an
lakare intygat, att faran for smittas meddelande genom dem
upphort. Ej heller ma barn, hvilka hafva gemenskap med
personer, hvilka lida af farlig smittsam sjukdom, besoka
inriittningar af ofvan antydd beskafFcnhet, da lakare pa an-
malan eller derom gjord forfr3,gan anser det vadligt.»

Finland har saledes af alia nordiska lander varit det
forsta, som i sin helsovi\rdslag inrymt en bestammelse mot
infektionssjukdomars spridning genom skolgangen, och hiir-
till iir Finland, liksom upphofsmannen till deuna lag, v^r
iirade ordforande, herr professor PIjelt, hogeligen att lyck-
onska. Tilliimpningen af dctta lagstadgande skall siikert
medfora valsignelserika fciljder, forekomma mycken sjukdom
och rildda manfj^et lit". Man liar uttalat bctilnkliixheter mot
inforandct af striinsa foreskriftcr i foreligo-ande fall, cmcdan
den allmiinna ofvcrtygclsen iinnu cj voro mogcn dertill.
Jag hiillcr i'or troligt, att don finska allmjinlictens uppfattning
af sanitiira iVagors vigt och betydelse cj sti\r hogre iin
Sveriges ellcr nagot annat lands, ocli att den enskildc i
Finland ej med storre beredvillifxhet iln annorstiides under-
ordnar sina intrcssen flet allmilnnas viil. Iliir har man
dock vagat taga ett stcg, som inncbiir en cj obetydlig in-

744 AFDELNINGEN FOE HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

skrankning i den enskildes frihet. Det synes mig pa det
hela taget ej vara beliofligt att vid helsovardslagstiftning
ga allt for angsligt ocli forsigtigt till vaga och standigt af-
bida tiden, till dess »opinionen mognat». Forfar man sa,
fruktar jag, att man aldrig kommer framat. Erfarenheten
har mer an en gang adagalagt, att man misstagit sig i den
forutsattning, att en lag ej skulle efterlefvas, sa lange all-
mixnlieten ej insage dess nodvilndighet. Jag paminnner i
detta hanseende blott om vaccinationstvanget, hvilket, oaktadt
motstandet det i borjan vackte, man likval snart allmant
underkastade sig. Nyttan af sanitara Atgarder skall allman-
heteu aldrig lara sig fuUt forsta, forr an de varit tilliimpade
i nagon tid. For min del tror jag icke, att nagot skal
forefinnes. hvarfore man hos oss skall vanta med inforandet
af lagbestammelser i foreliggande syfte. Om ock endast
sasom ett forsok, vore detta val vardt gora, da af den
officiela statistiken inhemtas, att skarlakansfebern under
senare ar sa tilltagit i Sverige, att medeltalej: for i denna
sjukdom sasom aflidna anmalda under aren 18716 — 1878 upp-
gatt till omkring 6,000, mot ett arligt medeltal af 1,899 for
aren 1871—1875 och af 2,884 for tidrymden 1861—1870.
Den formodan, som af forre cliefen for vart statistiska
erabetsverk blifvit uttalad, att denna stegring skulle sta i
samband med folkskolevasendets betydliga utveckling pa
landsbygden under senare ar, liar mycken sannolikhet for
sig, ty det iir fornamligast pa landet, som denna sjukdom
sa betvdlio't tilltagit.

For min del far jag pa det lifligaste understodja dr
LoYENS forslag, i hvars formulering jag afven till alia delar
instammer.

Dr Sigurd Loven:

Jag skall endast yttra nagra ord med anledning af
professor Odmanssons uttalade asigt, att messling och kik-
hosta icke bora foras till de sjukdom ar, vid hvilkas fore-
komst i hemmet de friska barnen bora hindras att besoka
skolan. Jag uamnde, att det forslag, som jag har framlagt,
af mig under forra vintern tillampats i en enskild skola, och

OM SMITTSAMMA SJUKDOMA.RS SPRIDNING GENOM feKOLOR. 745

skedde detta just till foljd af utbruten kikhosta bland de
sma barnen. Det visade sig snart, att da foraldrar och
malsman iakttogo de meddelade foreskrifterna, rainskades
antalet fall af kikhosta, och efter hand upphorde sjukdomen
att ga inora skolan. Det ar visst sant, att den allmanna
asigten gar derhiin, att kikhosta endast sallan ofverfores
genom tredje person, men jag tror, att sadaua fall dock
forekomraa, och jag vill upprepa hvad jag forut namnt, att
jag anscr skolan vara en siirdeles gynsam jordman for
smittas utbredande genom de daliga hygieniska forhallanden,
som der vanligen rada. Hvad messling angar, skulle jag
icke heller vilja undantaga denna sjukdom fran dem, for
hvilka horde stadgas, att afven de friska barnen skola af-
hallas fran skolan. Dodligheten i denna sjukdom iir visser-
ligen ganska lag och faran icke sa stor, men den, som sett
denna sjukdom inkomma i de fattiges hem, skall dock in-
stamma med mig deri, att den icke under alia forhallanden
ar en lindrig sjukdom. For ofrigt, om man undantoge
messling fran det namnda stadgandet, skulle manga for-
aldrar, da deras barn hade skarlakansfeber, foregifva, att de
hade endast messling.

Att hvfienen infordes i skolorna sasom liiroamne skulle
jag gerna se under den forutsattning, att en lakare komme
att meddela undervisningcn deri; men deremot anser jag
det ej vara radligt att lemna detta iimne at var af mig
hogt aktade lararekorps, som omojligen kan vara detta iimne
vuxen.

Medicinalradet 0. F. Hallin:

D:r LovEN niimndc, att epidcmistadgans foreskrift om
anralllan af sjukdomsfall icke cfterlefvcs bar i Stockholm.
Detta bar jag ej kiinncdom om, men skulle sa vara, hoppas
jag, att vedcrborande vidtaga sina i\tgjirder. Jag bar med
mitt forcgi\ende anforandc endast vehit papeka, att ctt s&-
dant stadgande finnes i gallande lag.

Vidarc bar dr Loven fast sig vid min uttaladc ^sigt
om behoflighcten och onskviirdheten dcraf, att undcrvisning
i hygicn meddcladcs i skolorna. Denna asigt bar professor

746 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

Odmansson understodt, och dr Loyen har afven nu till viss
o-rad medorifvit dess riktio-liet. For min del ar iag fortfa-
raude af den asigt, att detta laroamne ar af stor vigt, ty alia
lakare maste gifva mioj ratt deri, att allmanheten ar i denna
del mycket okunnig, mera okimnig an den horde vara i
forhallande till de framsteg, soni kunskaperna i ofrigt gjort.
Huru meddclandet af denna undervisning skulle ske, derom
har jag icke yttrat raig, men jag tror, att denna fraga allt
mer och mer kommer att tranga sig fram. Skulle lakarens
stallning i skolan blifva den, sora vi onskat, namligen att
forst och framst en lakare blir antagen vid hvarje skola
och sedermera att han far den vidstrackta verksamhet inom
skolan, som har forutsatts, anser jag, att han skulle vara
den, som vore liimpligast att meddela den ifragavarande
undervisningen. Jag anser blott, att det ar af storsta vigt
att vi tanka pa, att det uppviixande slagtet forvarfvar sig
nagon kunskap i denna del, for att den okunnighet der-
utinnan, hvarofver man nu med skiil klagar, ma blifva
undanrojd.

For min del kan jag ej annat an pa de af professor
Odmansson anforda grunder hysa betiinkligheter vid att
iinnu upptaga kikhosta och messling bland de sjukdomar,
for hvilka iifven friska barn skulle hallas hemma fran skolan.
Jao- befarar dessutom, att andamalet icke skulle vinnas helt
och hallet, med kiinnedom om huru patienterna fora sin
lefnad, vistas ute och i gemenskap med andra personer,
alldeles som om de vore friska.

Professor Odmansson:

Dr LovEN ansag, att det borde vara familjerna, som
skulle skota barnens hygieniska uppfostran. Detta kan nog
som ett onskningsmal vara fortraffligt, men i verkligheten
star kannedomen om helsovardens fordringar sa lagt, i syn-
nerhet inom den fattigare delen af befolkningen, att fa-
miljerna i sin helhet deruti viil behofva uppfostran, och jag
tror, att barnen skulle kunna gagna ganska mycket genom
att liira foraldrarna helsovard sa till vida, som de sjelfve
deruti fa undervisning. En omstandighet, som i synnerhet

OSl SMITTSAMMA SJUKDOMARS SPRIDNING GENOM SKOLOR. 747

pa senare aren fast min uppmarksamhet, ocli som gor det
iinnu nodvandigare att infora undervisning i hygien i sko-
lorna, ar onaniens betydliga tilltagande under de senare
decennierna. Icke sa fa, dels annu i skolaldern qvarvarande
och dels aldre personer hafva hos mig begart rad mot
foljderna af denna last. Vid forfragningar har jag alltid
fatt till svar, att de blifvit forledda i skolan, och att de da
icke insett faran deraf.

Stadslagg^e Bojsen mente, at det var af ViojtiD-hed i en
Diskussion som denne at konstatere, i hvilke Punkter alle,
som liavde udtalt sig, maatte siges at vsere enige. Man
gjorde da best i at holde sig til enkelte Klasser af Syg-
domme og tage en enkelt som Type, ellers vilde Grupperne
let blive tvungne. Naar saaledes Professor Odmansson havde
naevnt Kolera og Plettyfus, saa var der ikke Sporgsmaal om,
at der nok vilde blive truffet Foranstaltninger, naar de
opstod, ligesom det vanskeligt kunde undgaa at komme til
Sundhedsautoriteternes Kundskab. Taleren troede at kunne
opstille Skarlagensfeber som en Type for den Klasse Syg-
domme, om livilke vistnok alle vare enige, at raske Born
fra de Hjera, hvor den fandtes, maatte holdes borte fra
Skolen; det var altsaa et Resultat, som kunde fastslaas.
Hvad den anden Klasse angik, hvor der navnlig havde
vseret Tale om Kighoste og MLeslinger, maatte Taleren reser-
vere sig imod at have slaaet disse Sygdomme sammen,
som Professor Odmansson havde gjort opmserksora paa. Tale-
ren havde ikke naevnt Kighoste, idet han ikke troede, at det
for dens Skyld var muligt at holde sunde Born borte fra
Skolornc, fordi den varer saa lamge og fordi dens Diagnose er
saa ovcrmaade vanskclig baadc ved dens Begyndelsc og ved
dens Ophor. Om Sommcrcn var det imidlertid soidvanligt
i Danmark, at Born mod Kighoste gik ude omkring, og
Taleren mente rigtignok, at Skolcrne burde holde paa, at
disse Born holdtes borte fra dem; en hver Skoleloerer, der
havde hort den oftcre, vilde ligesaa godt kunne kjende den
som LcTgcn, naar han ikke netop kom under et Anfald.
Taleren troede ikke, at Kighoste overfortcs paa tredje Ilaand,

748 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

men han var overbevist om, at den var smitsom fra Indi-
vid til Individ. Til Fordel for sin og Dr Loyens Mening,
at sunde Born fra Hjem, hvor der var Msslinger, skulde
holdes borte fra Skolen, skulde han anfore, at Genen der-
ved ikke var saa stor som ved Skarlagensfeber, fordi Af-
skalliugen ved M^eslinger kom saa hurtigt. ]\lan vidste in-
tet bestemt om, at Maaslinger isaer smittede i Inkubations-
tiden, indtil det var bestemt konstateret, maatte man holde
sig til, at Skolerne, naar Staten forpligtede Born til at gaa
i Skole, saavidt mulig, maatte sikre dem mod smitsomme
Sygdomme. Sporgsmaalet om Skoleliygieinen horte egent-
lig ikke under denne Forhandling, men Taleren skulde dog
bemserke, at en Undervisning i Skolerne i Sundhedslaere
vilde vsere af overordentlig stor Betydning i andre Ret-
ninger, idet Renlighed og frisk Luft i Hjemmene og alle
den Slags almindelige hygieiniske Foranstaltninger gauske
sikkert vilde faa betydelig storre Udbredelse, naar Born en e
laerte det i Skolerne. Naar Professor Odman^son mente,
at man gjennem Undervisningen kunde modarbejde de store
Onder, som Onanien medforte, saa troede Taleren ikke, at
noaen Undervisnincr kunde modvirke den; man stod i det
Punkt saa langt tilbage, at en fuldstsendig Taushed egentlig
var det bedste Vaern derimod og en sa^rdeles Opmaerksom-
hed i Hjemmene; Skolen maegtede vistnok Intet i den Hen-
seende.

Dr S. Loven:
- Afven med fara att afiagsna diskussionen fran det
egentliga amnet, kan jag icke underlata att med nagra ord
besvara Professor Odmanssons yttrande angaende hygienen
sasom laroamne i skolorna, och jag vill da saga, att den
hittills vunna erfarenheten icke bekriiftat bans asis^t om det
viiVorande inflvtandet af de miudre bemedlade barnens
undervisning i hygien. Amnet finnes infordt i en del af
Stockholms folkskolor, men det visar sig, att hvad barnen
der lara endast blir en minneslexa. Till stor del bar detta
sin grund deri, att de, som undervisa, icke iiro och omoj-
ligen kunna vara sitt amne vuxne. Komma vi derban, att

OM SMITTSAMMA SJUKUOilARS SPRIDNIXG GENOM SKOLOR. 749

lakare blefve undervisare i timnet, kunde mojligen nagot
vinnas, men enligt min asigt vunnes raest, om man kunde
bibringa familjefader och malsmiin en, sa att siiga, hygie-
nisk opinion.

Overlaege Moller:

Jeg skal i al Korthed gjore et Par Bemagrkninger, nser-
mest fremkaldte ved Stadslseore Bojsens Udtalelser ano-aaende
medicinsk Selskabs Resolution om at Mgesliuger skuile stilles
anderledes end Skarlagensfeber ligeoverfor de sunde Boms
Skolegang fra smittede Hjem. Jeg skal kun forudskikke
den Bemaerkning, at denne Resolution naturligvis kun havde
en ren privat Karakter. I Danmark bar man ligesaalidt
som i de lleste andre Lande, som Professor Hetman ud-
viklede, nogen Lovgivnicr med Hensyn til smitsomrae Syg-
dommes Udbredelse gjennem Skolerue, vi mangle en saa-
dan Lov som den, Sverige nylig bar faaet, om smitsomme
Sygdomme i det Hele taget; vi have en Del spredte Love
og Bestemmelser med Hensyn til Smitte, navnlig med Hen-
syn til Kopper, en samlet Lov have vi ikke, men det er
et Punkt, som snart vil komme til at forelicrae, o^ Udbre-
delsen gjennem Skolerne er en saa vigtig Vej, at Opmasrk-
sombeden naturligen ogsaa benledes derpaa. De Udtalelser,
som Dr Bojsen citerede, ere altsaa rent private, og de Irem-
kom ogsaa ved luitiativ fra private kjobenbavnske Skole-
bestyrere, som benvendte sig til det private Selskab, der
er uden ofFentlig Myndigbed; Svaret blef derfor vaesentlig
givet efter de kjobenbavnske Forbold. Om nu Forholdene
ere anderledes paa andre Steder, paa Landet og i mindre
Byer, er en Sag for sig, men som Forboldene ere i Kjo-
benbavn, bar Stiirstedelen af medicinsk Selskabs ^ledlemmer
troet at maatte gjore en saadan Adskillelse som omtalt.
Naar de bave gjort en saadan Adskillelse for Mai-slinger og
Kigbostes Vcdkommcnde, er det ikke, fordi Selskabct liar
undervurderet den Betydning. som Miuslinger bar for de
angrebne Born, men det er fordi — jeg kan ber fuldstaen-
dii: benbolde minr til Professor Odman.sson — man ikke
mente, at det kunde nytte noget at vedtage saa rigorosc

750 AFDELNINGEN f6r HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

Forlioldsregler med Heiisyn til dem. Det stiller sig en
hel Del anderledes med Heusyn til dem end med Heusyn
til Skarlagensfeber. Mseslinger er en Sygdom, for hvilken
Modtageligheden er stor ogsaa i den hojere Alder, selv
om vi befrie et Barn for dem en Gang, have vi ikke
sikret det for at faa dem senere. Man bar lagttagelser fra
mange isolere Steder, f. Ex. fra Oer, som oplyse, at gamle
Folk faa dem ligesaavel som Born, naar de ikke i deres
Barndom have vgeret udsatte derfor. Dernsest er det laugt-
fra saa let at isolere MfEslinger som Skarlagensfeber. Dr
BoJSEN mener, at det staar som nafgjort, hvorvidt de navn-
lig smitte i Inkubationstiden. Den daglige Erfaring taler
dog derfor. Enbvger Liege ved, at man kan frelse Born
fra Skarlagensfeber ved at isolere og desinficere dem, men
det lykkes ikke ved Mjeslinger. Selv om man fjerner et
Maeslingebarn nok saa burtigt, faa de andre Born dem al-
ligevel. Naar det altsaa staar saaledes, at man ikke med
de Midler, man bar til Raadighed, kan sikre Maeslingerne
fra at udbrede sig, selv om man fjerner de Born fra Sko-
len, som have Soskende i Hjemmet, der ere angrebne, kan
man let komme til at gjore Skade ved at slaa Maeslinger
sammen med Skarlagensfeber. Med Hensyn til den ere vi
dog AUe enige ora, at det er overordentlig vigtigt at hin-
dre dens Udbredelsc gjennem Skolerne; slaar man Mass-
linger sammen med den, faar man let Opinionen til at
tro, at det, naar det ikke lykkes ved Msesliuger, heller ikke
kan lykkes ved Skarlagensfeber, og saa overholdes de trufne
Forholdsreader ikke. Jesf tror derfor. at man her er be-
rettiget til at foretage en Indskrsenkning, naar man, som
her, kan opnaa Noget ved Forlioldsregler mod Skarlagens-
feberen; man kan let, ved at stille sine Fordringer for vidt,
komme til at gaa glip af det Gode, man kan naa, naar man
indskraenker Forholdsrefflerne til nogle Tilfaelde.

Doktor CyESAR Boeck:

Da inofen norsk Taler hidtil bar deltaojet i Diskussio-
nen om det foreliggende Emne, skal jeg tillade mig at
gjore et Par Bemaerkninger. Norge fik sin nu gjreldende

OM SMITTSAMMA SJUKDOMARS SPEIDNING GENOM SKOLOR. 751

Sundhedslov allerede i 1860, og ved Hjaelp af denne Lov,
der Isegger en naesten iiindskrsenket Mao-t i »Sundhedskom-
missioDens» Haand, vil det for den sidstn>aevnte ikke vsere
nogfcnsomheldst Vanskelio;hed forbuuden med. naarsom-
heldst den onsker, at siennemfore de her foreslaaede For-
anstaltningcr, ligesom disse ogsaa i Yirkelighcden, i Kraft
af den usevnte Lov, allerede ofte ere gjennemforte. Naar
jesj ikkedestomindre ogsaa for Norges Vedkommende skulde
anse det onskelio-t at faa indfort Lovreoder. som de her fore-
slaaede, da er det af den af Hr Stadslasge Bojsen allerede
fremhaevede Grund, for nemlig saavidt muligt at opnaa
Enhed i Foraustaltningerne inden de forskjellige Distrik-
ter. Hvad angaar det Sporgsmaal, hvorvidt Opinioneu kan
anses tilstraskkeligt forberedt til at modtage en saadan Lov,
da tror jeg for Norges Vedkommende i det Store og Hele
at kunne besvarc dette bekraeftende. Loven om »Sundheds-
kommissioner» af 1860, ifolge hvilken Borgerne selv ere
kaldede til at deltage i Foranstaltningerne med Hensyn til
Snndhedsplejen inden sin Koramune, og hvorved La^geu,
som Formand i Sundhedskommissionen, allerede i en lanir
Aarraekke bar havt Anledning til at indvirke paa dens ov-
rige Medlemraer, bar derigjennem utvivlsomt havt en be-
tydelig opdragende Evne med Hensyn til Bcfolkningens
Opfatuing af Hygieinens Betydning og ikke mindst, bvor
det gjaelder at standse Udbredningen af smitsomme Syg-
domme. Der bar desuden ligesiden Begyndelsen af Fcmti-
aarene inden den norskc Laegestand va^ret Maend, som med
Ivor ere traadte i Skranken for den kontagionistiske Op-
fatning, bvilkcn som Folge beraf forboldsvis tidligt trnsugte
igjennem bos den store Flerbcd af de norskc Larger, og
fra disse, som naivnt, gjennem Sundbedskommissionerne
ogsaa er gaaet over i Befolkningens Bevidstbed. — Med
Hensyn til bvilke Sygdomme, der i en Lov som den fore-
slaaede burde tagcs med, da skulde jeg van'c tilbojelig til
at jraa temmclifj vidt oiz navulie: oofsaa onskc Ma^slinorer
optaget, nagtet jeg ingcnluiide cr blind for dc overordcnt-
lifje A'anskeliffbeder, som nocvnliij i de storrc Bver vildc
stillc siir iveicu, naar det Lnaldt at iindertrvkke en Mo^s-

752 AFDELNIXGEN f6r HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

lingeepidemi. Men for det forste er Mseslinger med dens
mange, forskjellige Folger langtfra den uskyldige Sygdom,
som man ofte har villet gjore den til, og for det andet er
der endnu aldrig med denne Sygdom gjort noget alvorligt
Forsog paa at undertrykke den, og dette Forsog forekom-
mer mig dog at burde gjores. Jeg har selv i sin Tid, i
Aarene 1873 og 1874 i en liden By paa mellem 2000 og 3000
Indvaanere med Held bekjgempet Mseslingernes Udbredning.
1 en Epidemi, hvor Sygdommen fra forste Fterd af blev
indfort i Skolen, angrebes ialt nogle og tredive Individer,
og i en anden Epidemi, hvor Sygdommen ikke fra forst af
kom ind i Skolen oo: oc^saa siden holdtes borte derfra ved
at negte de Syges Sodskende Adgang til Skolen, lykkedes
det at indskraenke de Angrebnes Antal til 9 Individer, uag-
tet der var nok af Born i nsermeste Nabolag, der aldrig
havde gjennemgaaet Masslinger. At Antallet af de An-
grebne i den forste Epidemi, hvor Sygdommen havdc faaet
Indpas i Skolen, uagtet denne ikke lukkedes, ikke blev
storre, bor maaske for en Del tilskrives tilfasldige gunstige
Omstgendis^heder; thi som Reorel vil det sikkerlis; vaere ffan-
ske nodvendifft at lukke Skolerne, hvis man med mindste
Udsio't til Held vil forsoo^e at standse en Mseslino^eepidemi.
Jeg tillader mig imidlertid at gjentage, at der i de storre
Byer vilde udkrgeves et ganske andet, mere aktivt Apparat
for at kunne udrette nos^et mod Masslino-er end det, hvor-
med man under enklere Forhold maaske kunde opnaa sin
Hensigt.

Professor Hjelt:

For professor Heymans vanliga yttrande om den finska
helsovardsstadgans fortjenster ar jag mycket tacksam; men
bestammelser om forekommande af sjukdomars spridning
genom skolan saknas emellertid i Finlands helsovardsfor-
fattniuof. Professor Heyman kanner den finska helsovards-
stadgan blott efter det forslag dertill, som jag oflfentliggjort.
Visserlio'en vann detta forsla"", som understiildes finska se-
natens profning, med smiirre foriindringar nadig stadfiistelse,
men just detta moment, hvars vigt professor Heyman nu

OM SMITTSAMMA SJUKDOMARS SPRIDNIXG GENOM SKOLOR. 753

framhallit, blef beklagligtvis bortlemnadt. Saknaden deraf
iir en mycket kiinbar brist, och bortfallandet af bestam-
melser i nii forevarande fraga skall komma att tidt och ofta
valla olagenhet.

Af den sakrika diskussion, som i denna fraga forts,
framgar, att olika asigter blifvit nttalade. En af talarne bar
ansett, att den svenska helsovardsstadgan icke innehaller
fuUt tillf'yllestgorande bestamraelser till forekomraande af
smittas spridande genora skolan, medan andra yttrat, att
tillracklig makt ar lemnad i helsovardsnamndens band for
att vidtacra de at2:arder, som i sadant fall kunna anses vara
af noden.

Olika asigter hafva afven uttalats, huruvida messling
och kikhosta bora hanforas till de sjukdomar, hvilka man
borde soka genom sarskilda lagstiftningsatgarder utestauga
fran skolan.

Slutligen hafva nagra ansett mera detaljerade foreskrif-
ter nodvandiga an dem dr Lovens forslag innehaller; och
fSr jag uppmana afdelningen att i fragan fatta beslut.

Med anledning hiiraf fattades foljande beslut: afdel-
nino-en anser lagbestiimmelser i den af inledaren
foreslagua riktningen afbehofvet pakallade.

Foljande ofverliiggningsamne:

Hiirudan bor liikarens st a lining vara till sko-
lan, for att ban skall kunna gora hygicucns for-
drinir^'i^' fTJillandc inom densamma?

inleddcs afven af doktor Sigurd Loven.

I diskussionen yttradc sig professorerna IIeym.vn ocli
Odmansson sanit inledaren. ACdelninnfcn autoi? foljande
beslut:

afdoln i n u^(Mi, som crkiinnor det go da dori, att
en spccicl hygienisk inspektion ofvcr skolorna
12:tc Shandinavisha Naturforsluiremotet. "lo

754 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

funnes, anser dock, att en lag om skolhygien bor
forega inforandet af en dylik inspektion.

Hiirefter holl assistent Steenbuch foljande foredrag:

Om Resultater af Vandunderso^elser i Dan-
mark.

Xaar jeg for den hojtffiiede Sektion tillader mig at
fremlaegge Resultaterne af en Del Vandundersogelser fra
Danmark, foretao-ne i Lobet af de sidste 6 Aar, da er det
i den Overbevisning, at det for Ojeblikket gjaelder om at
samle ethvert Bidrag til Belysning af Drikkevandssporgs-
maalet, et Sporgsmaal, livorom der i hygiejuisk Henseende
hersker saa forskjellige Meninger. Ilvilke end de forskjel-
lige Anskuelser i den Eetning eve, tror jeg dog, at der
hersker fuld Overensstemmelse i den Ansknelse, at man i
alle Tilfselde heist maa benytte et saa rent Vand som mu-
ligt baade til teknisk og okonomisk Brug, en Ansknelse,
som iblandt det store Pnblikum vistnok fortjener at blive
mere anerkjendt, end Tilfseldet er for Ojeblikket. I den
Henseende tror jeg, at Yandundersogelserne ere fuldt be-
rettigede og allerede nu kunne gjore god Nytte. Jeg har
i de sidste 5 — 6 Aar foretaget noget over 200 Vandunder-
sogelser og herved haft Lejlighed til at undersoge Vandet
fra noget over 150 forskjellige Steder i Danmark, og i
samme Tidsrum er der, vaasentlig i »Hygiejniske Med-
delelser» ofFentliggjort Undersogelser af 115 audre forskjel-
lige Prover af Vand fra Danmark, saaledes at vi for dette
Tidsrum have circa 270 forskjellige Undersogelser. Da disse
Prover skrive sig fra Steder spredte over hele Landet, tror
jeg, at en Sammenstilling af de vundne Resultater ville give
et nogenlunde fyldigt Billede af Tilstanden i det hele taget,
og det er denne, jeg her skal tillade mig at rneddele. For
den kemiske Undersogelses Vedkommende er Undersogelsen
i alle Tilfaglde foretagen paa samme Maade, og for den langt
overvejende Del af Proverne er der tillige foretagen en
mikroskopisk Undersogelse med Bestemmelse af de Hoved-

Too

1—1
03
'd

a

<D

PQ

0

r— (
O

<I>

5=1

• r-l

a

o5

I— t

<x>
7:3

>
O

GQ
U

>

o

•

i

CJ

«

1^

•^

•Tr

s

i'

*

V

>

^4^

«^

n3

CIm

^J

^

:S

•"

t>

o

1—

^

c-

^

1*

■^

cr.

-

•1-

lO CO c
1-1 <N S<l

c-

r:^

CO

(M

.,_

O O

C

o

l-H

T-l

s>

r^

o

»-' ,

iC

— o

c^

1-

s-

cc

9a

«

30

i-. '-^

o

»r

M

(M v:

»r

T-

^

i:^

c

C

o c

■M

co

i^r c3

» ^*

»% ^^

r^

^4

5->

lu.

^

c

O

c

C

C

O C

^

^

o

:0

CC

iJ .

^ i.

X i>

•r :C

t— c

«

»r

>r

ec

c

U"

•^

c

c

(M

CO —

—

a:

c

CM

c

1-

c

c

1-

r"

1-

c

;^

C

O

d

(^

:^

3

o

?-i

o «

^ -3

r^ "^

ui^

u

c;

<»

V-

o

-4^

OO

a

^

en

•*M

CS

bi

5

3

a;

o
C

=

»fi

O

CC

1—1

i^

o

O

en

o
o

1

^

^

>4

d

>t

%4

>

>

>

O

>
o

«

CD

S

'K

es
c

OQ

CO

o

u

^

o

^

^ ^

"c

v

'rt

bi

^ ;2;

TS

C

O

CO

en

~

i

.2

p-^

^

b

>

-11

a

Mi^

3
Ml

K

CI

en

a ."::

C

C3

ca

u

>•

►-<

O

-»j

• ^

&■

Sh

• ^

as

U

a

>■
I.

rt

J

>

(-1

3 2
cr.

iri

o

tl

:; "u.

'r-

—

-a

L.

u

t

O

.a

c5

M

c

t^

>

c

^

ii

>

^

•^

o

<•-

*>s

«o

c

A

c

O

(-—

c^

X

'^

b

c*

"C

>

C3

^

■^^

O

— '

fl'

-5

C/3

^

2

C/3

U;

'-'

^

'^

uj

rH -»J
O

*^-

tc

r-

rt

r^

t/D

^ _ ^

<—

w'

O

""^

:-<

'^

O

o

I— 1

■k^

r/2

o

o

o

M

■^

OD

• r-*

£

o

fcn

Ui

;-•

o

-*-3

o

>

o

. 1— 1

-M

bn

ttl

f->

:0

c5 ^

rt

o

«±=

'c/D

r^

'^-^

^-1

.4.^

• rH

C/2

0

l-H

■1^

-*^

■^

1 I

1 1

V

0

4-:i

<«->

.—1

• ^^

P ■■!

0

4J

H-3

',^'"

a

(^

^^

0

• r-<

0

0

r-i

T-H

• l-t

,0 ^

to ^

S O ^

52

756 AFDELNINGEX FOR HYGIEX OCH MED. STATISTIK.

former af Mikroorganismer, der fandtes i Vandet. Ved alle
de af mig foretagne Vandanalyser er den mikroskopiske
Undersogelse foretagen af Distriktslaege, Dr. med. Ditleysen
i Lyngby.

Idet jeg henviser til medfolgeude Tabel, skal jeg be-
raaeike, at jeg for Oversigtens Skyld ved Beregningen af
Middeltallene bar skjelnet imellem 1) Yand fra Kilder og
friske dybe Boringer, 2) Yand fra Soer og rindende Yande
og 3) Brondvand, og, sora det vil ses af Oversigten over
Resultaterne, er der foretaget kvantitative Besteinmelser af
Ammoniak, Salpetersyre, fri og halvbundeu Kiilsyre, Klor-
brinte, Svovlsyre, Kalk, Inddampningsrest og Iltforbrug til
Iltniug af oploste organiske Stoifer, foruden kvalitative
Prover paa Fosforsyre og, hvor det syntes riraeligt, Prove
paa Kulbrinte. Desuden bar jeg i en stor Maengde Vand-
prover foretaget Magnesiabestemmelse, som ikke ermedtaget
ber, idet den gjennemgaaende stod i Forhold til Kalkmaeng-
den og udgjorde circa 10 % af dennes Maengde. Jeg tror,
at ved Bedommelsen af et Yand som Drikkevand er det
beldio;st at medtaoe saa mange Bestemmelser som mulio-t,

DOC O

desto fyldigcre et Billede faar man af det paagj^ldende
Yand, og desto mindre er man udsat for at blive vildledt
i Bedommelsen ved en enkelt Bestemmelses Resultat.

Foruden de Stoffer, som almindelis^t bestemmes ved
Vanduudersogelser, skal jeg tillade mig at dvaele et Ojeblik
ved de to sidstnaevnte, Fosforsyre og Kulbrinte, for bvilke
der, saavidt mig bekjendt, sjcldnere foretages Undersogel-
ser. Efter de Erfaringer jeg bar baft Lejligbed til at gjore,
vil man aldrig traeffe Fosforsyre i Yand, som ikke bar mod-
taget urene Tillob, og paa Grund af Jordbundens store Ab-
sorbtionsevne for dette Stof antyder dets Tilstaedevaerelse i
Yandet i storre Maengde ogsaa, at de Jordlag, bvorigjen-
nem Yandet er traengt, bave vgeret saa inficerede, at de ikke
bave kunnet udove nosren eller kun en ufuldstaendio; Reus-
ning paa Yandet, ligesom dens Tilstedevgerelse ogsaa naer-
mest antyder en Forurensning af animalsk Oprindelse. Lige-
ledes tyder Paavisningen af Kulbrinte i Yandet, som forst
blev anvendt ved Yandundersosfelscr af Professor J. Thom-

STEENBUCH, VANDUNDERSOGELSER I DANMARK. 757

SEN ved Undersogelser i Anledning af Koleraen i Kjoben-
havn, som et primsert Forraadnelsesprodiikt paa, at der
finder Forraadnelsesprocesser Sted. — Hvad Indlioldet af
de andre Bestanddele i Yandet angaar, skal jeg henvise til
Tabellen.

Maengden af fri og halvbunden Kulsyre spiller neppe
nogen stor RoUe i ren sanitser Henseende. Efter de be-
regnede Middeltal synes denne at staa i meget noje Sam-
menhseng med Kalkmasngden. Med HeiisyB til de kvael-
stofholdige uorganiske Stoffer, Amraoniak og Salpetersyre,
da tror jeg rigtignok, i Modsaetning til den af Hr Professor
Almen i bans bekjendte Vaerk om Drikkevandet udtalte
Anskuelse, at storre Masngder af disse Stoffer er en vae-
sentlig Faktor, som maa tages med i Betragtning, og jeg
skulde vaere tilbojelig til at tillasgge dem en lige saa stor
Betydning som de Tal, man faar ved Iltforbruget til Ilt-
ning af oploste organiske Stoffer. Skal der paa Opfordring
for en Kommime eller Private foretages Vandundersogelser,
er det Sporgsmaal, der stilles til Undersogeren, altid dettc:
Er Yandet rent eller urent, skadeligt eller uskadeligt? Det
sidste bliver jo paa Yandundersogelsernes nuvaerende Stand-
punkt altid en vanskelig Sag at besvare, og bliver vel for
en stor Del afhsengig af det forste Sporgsmaals Besvarelse.
Efter min Opfattclse tror jeg ikke man kan tilraade Bru-
gen af et Yand, som indebolder storre Maengder af Sal-
petersyre, ikke fordi den i og for sig bar nogensombelst
Betydning, men de forskjellige i Yandet indeboldte StoH^^'er
maa jo kun betragtes som Indikatorer, og ihvorvel Salpeter-
syren som et sekundaert Forraadnelsesprodnkt antyder en
forbigangen Proces, bar jeg aldrig ved Undersogelsen faaet
Resultater, der tydede paa, at denne var sluttct. Tvertimod
bar Yandet, der indeboldt storre Maengder af Salpetersyre,
ogsaa altid vist et storre Indbold af organisk Stof, ligesom
den mikroskopiskc Undersogelse altid bar vist et storre
Indbold af snadanno Organismer, som findes i sligt inficeret
\'and, medcns f. Ex. DIatomeer, som kun findes i rent
Brondvand, aldrig tra?flc8 i saa(bxnt Yand. Ilvis Salpeter-
syren i Yandet altsaa blot antydcde en afsluttet Proces,

758 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

vilcle der ikke kunne tillaegges den nogen BetydniDg, men
efter Eesultaterne af mine Uudersogelser tror jeg, at den
i de fleste Tilfcelde ikke blot antyder en afsluttet Proces,
men ogsaa en Proces, som vedblivende finder Sted.

At lasgge en afgjorende Ysegt paa Bestemmelsen af
Iltforbruget til Iltning af oploste organiske StofFer, sora
mange Vandanalytikere gjore, tror jeg efter Resultaterne
fra Danmark ikke man skal gjore. Ganske vist tillaegger
jeg de derved fremkomne Tal en stor Betydning, men som
Oversigtstabellen vil vise, er Middeltallet for denne Bestem-
melse betydeligt storre for Soer og rindende Vande i Dan-
mark end for Brondvandet, medens de ovrige Bestemmelser
dog tyde paa, at det sidstnasvnte er langt mere inficeret.
Efter min Mening maa Indholdet af organisk Stof betragtes
i Sammenha^no; med de kvaslstofholdisfe Bestanddele i Van-
det. Naar vi traaffe et storre Iltforbrug men kun ringe
Msengder Salpetersyre og ingen Ammoniak, tor man vistnok
slutte, at vi have at gjore med en Forurensning af vegeta-
bilsk Oprindelse, som Tilfoeldet er med det undei-sogte V'and
fra Soer og Aaer, livorimod man tor forudsaette en For-
urensning af animalsk Oprindelse, naar vi samtidig traeffe
storre Maengder af de kvjelstofholdige Bestanddele.

For Klorbrintens og Svovlsyrens Vedkommende skal
jeg fatte mig i Korthed. Disse to Syrer forekomme altid
i rigelig Msengde i Vand, der bar passeret inficerede Jord-
lag. I nogle Tilfaelde bar en meget betydelig Klormaengde
ogsaa maattet tilskrives Havets Naerhed ved Brondene, lige-
som ogsaa Hr Apoteker Petersen i Rodby i Anledning af
nogle i 1877 foretagne Vandanalyser derfra Byen udleder
den store Saltsyremaengde i disse fra Vandfloden i 1872,
da Byen og alle Brondene i flere Timer stode under Vand,
ligesom ogsaa Msengden af Saltsyrc ved en det folgende
Aar foretao-en Undersoo-else viste sisr riDo-ere.

Som Exempel paa Maximum af Klormaengde, jeg bar
trufFet i et Brondvand, skal jeg anfore en Brond i en Ejendom,
livor der var et Slagteri, det mest inficerede Brondvand, jeg
bar undersogt. Her indeboldtes i en Liter Vand l,i32grm
Klorbrinte, 0,1 5 0 grm Ammoniak, 0,560 grm Salpetersyre

» » » »

» » » »

STEENBUCH, VANDUNDERSOGELSER I DANMARK. 759

og 4,90 grm InddampDingsrest. Iltforbruget var 3,508 grm
i 100 Liter.

For den raikroskopiske Undersogelses Eesultater er det
jo vanskelig; at give en Oversigt som den for de kemiske
Bestanddeles Vedkommende. Jeo- skal indskrsenke micr til
at an fore, at Dr Ditleysen til et forhen ofi'entliggjort Ar-
bejde over en Del Vandundersogelser, vi have udfort, har
givet folgende Tabel over Forekomsten af efterfolgende
Hovedformer af Organismer i Vandet, nemlig

Schizornyceter i circa 10/^ af de undersogte Brondvaude.

Traadsvampe i circa 48 % » » » »

Infusorier i circa 88 % » » » »

Rhizopoder i circa 48 %

Svaermsporer i circa 75 %

1 ('vrigt skal jeg bemaerke, at den mikroskopiske og
kemiske Undersogelses Resnltater paa ganske enkclte Und-
tagelser naer altid har staaet i fuld Overensstemmelse med
hverandre og suppleret hinanden. Ved vore Undersogelser
har Dr Ditlevsen foretagct den raikroskopiske Undersogelse
paa den Maade, at Vandproven har henstaaet rolig 1 — 2
Dage; derefter cr der taget Prover fra Overfladen og fra
Bundfaldet og undersogt med svagcrc og staerkere Forstor-
relser. Af forskjelligo Mikroskopikere, som have bcskjfef-
tiget sig med Vandundersogelser, er der i de senere Aar
foreslaaet at hensaette Prover i ^U fyldte Flasker fra 1 — (i
Uger og dernaest undersoge det Ovcrtraek, der samler sig
paa Flaskens Sidcr og Bund og de Fnug, der svomme i Van-
det, idet der gjores gjaeldende, at der selv for en ovet ]Mi-
ki'oskopist er vanskeligt at sikkre sig, at ikke endog hujst
vaesentliixo Orf!;anismcr kunnc overses ved den direkto Tn-
dersogelse. At slige Kulturforsiig kunne faa deres store
Bctydning ved Vandundersogelser cr vistnok utvivlsomt,
dog tro vi, at nuin for Ojeblikket maa va3re noget varsom
dermcd, idet man paa Sagens nuvjcrcnde Standpunkt mere
maa lasggc \'in(l ])aa don .'etiologlsk-hygicjniske Side af Sa-
gen end paa don zoologisk-botaniske. iMedcns den ]\Iulig-
hed jo ikko ladcr sig benajgte, at der ved den dircktc

760 AFDELNINGEN f6r HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

Undersogelse kan overses Bestanddele i Vandet, have gjen-
tagne Forsog vist, at Kulturforsog give et ganske andet Re-
sultat end den direkte Undersogelse, idet Organismer, som
fandtes i rigelig Mgengde i Vandet, fuldstsendig forsvandt
heraf ved Kulturerne, hvorimod andre saa optraadte i stor
Maengde. Tillige kan der mod disse Kulturforsog ogsaa
gjores den Indvending, at Vandet ved disse slet ikke be-
finder sig under samme Forhold som i Brondene, og den
store Betydning, som Belysning og Forskjelligheder i Tem-
peraturen liar paa Forlobet af de forskjellige Processer i
Vandet og som Folge deraf ogsaa paa Udviklingen af Or-
ganismer i dette, er jo oftere paavist. Saaledes have Schl6s-
SiNG og MtJNTZ paavist, at Nitrifikationen foregaar 10 Gauge
saa hurtig ved 37° som ved 14°, og Professor Frankland
liar paavist, at Iltningen af organiske StofFer i Flodvand
foregaar langt hurtigere ved 17° end ved 12°, medens
Warrington har paavist den store Indfiydelse, som Morke
har paa Udviklingen af Forraadnelsesbakterier og nitrifi-
cerende Bakterier.

Hovedresultaterne af de i de senere Aar i Danmark
foretagne Vandundersogelser tror jeg at kunne sammen-
fatte i folgende Udtalelse.

1. Vandet fra Kilder og dybe Boringer er meget rent;
det indeholder kun ringe Maengder af uorganiske Bestand-
dele og oploste organiske Stoffer, og den mikroskopiske
Undersogelse har i Reglen ikke vist levende Organismer,
og hvor disse have vist sig, har der vaeret stor Sandsynlig-
hed for, at de stammede fra Udlobet eller Bassinet, hvori
Vandet samlede sig. En Undtagelse danner en Boring fra
Hobro i Jylland. Her traf man Vand i 114 Alens Dybde,
som da ved eget Tryk steg 9 Alen over Jordoverfladen og
gav en meget betydelig Vandmasngde, saa at man taenkte
paa at benytte det til Vandforsyning i Byen. Ved Under-
sogelsen viste Vandet sig imidlertid at indeholde en meget
betydelig Klormjengde samt talrige meget smaa Amoeber.
Efter de indhentede Oplysninger syntes det, at man ved
Boringen var kommen igjeunem gammel Fjordbund. Da
man da kunde formode, at Saltet med Tiden kunde ud-

STEENBUCH, VANDUNDERSOGELSER I PAKMARK. 761

vaskes, foretoges en Analyse Aaret efter, men Klormaeng-
den var da yderligere stegen, og A andmaengden tog senere
gradvis af, saa at den ikke la^ngere ved eget Tryk haevede
sig over Overfladen.

2. Vandet fra de imdersogte Soer og rindende Vande
maa betragtes som rent, naar undtages det store Iltforbrug
til Iltning af oploste organiske StofFer. Uagtet det som
Kegel modtager betydelige Tillob af" Drainvand fra staerkt
gjodede Marker, synes det, som om den righoldige Vegeta-
tion er i Stand til at assimilere de tilforte StofFer. Som
Curiosum skal jeg anfore, at vi paa Sjaelland ved Bregent-
ved bar en So, Ulse So, hvis Vand til sine Tider af Aaret
er aldeles rodfarvet af en Oscillarie, som optrseder deri i
umaadelige Maengder — et lignende Fsnomen som ved det
rode Hav.

3. Brondvandet er fifiennemojaaende meg-et slet, o"* det
er sjaeldent at traeffe en Brond som indebolder Vand, der
kan siges at vaere fuldstaendigt upaaklageligt. Jeg skal dog
gjore opmaerksom paa, at de i Tabellen angivne Middeltal
for Brondvandet i Danmark vistnok give et for morkt Bil-
lede af dette i dot bele taget, idet en stor Del afde imder-
sogte Bronde ere saadanne, om bvilke man bavde Formod-
ning, at de ikke leverede godt Vand. En Adskillelse imel-
lem Bronde fra Byer og fra Landet bar jeg ikke fiinden
det rigtigt at gjore, da det langt overvejende Antal Bronde
er fra Byer, dog bar jeg faaet det Indtryk, at Brondene paa
Landet gjennemgaaende ikke fore bedre Vand end Bron-
dene i Byerne. Det vilde bave baft sin store Intcrosse at
anstille en Sammenligning mellem den kemiske Analyses
Resultat og de Lag, bvorigjennem de forskjellige Bronde
ere gravedc, men desvaerre er det kun i de allersja^ldneste
Tilfiel(b\ at der kan skaffes nogen Oplysning bcrom. I en-
kelto Tilfieblc bar Opman'ksombeden vanct iiL'stet paa, livor-
vidt Kirkegaurdes Nuirbed kunnc siges at bave baft nogen
Indflydclse paa naGrliggende Bronde, men Resultatet bar gjen-
nemgaaende vaeret, at dotte ikke kunde spores i Vandet.

Endelig skal jeg bemjcrke, at naar jeg i dennc Over-
sigt ikke liar omtalt den kunstige A'andvaerker i Danmark,

762 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

da cr det fordi en Beskrivelse heraf med Analyser af Yan-
det, saavidt de haves, findes i den Beretniug om Vandfor-
syningen i Danmark, som jeg i Forening med Stiftsfysi-
kus Krebs udarbejdede til den hygiejniske Congres i Bryssel
1876.

Med anledning af assistent Steenbuchs foredrag yttrade
professor Heyman foljande ord:

Da tiden ar langt framskrideu, vill jag blott i storsta
kortliet framstalla en anmarkninor i sammanhano- med det
nu ahorda foredrao-et. Som bekant hafva kemisterna sedan
lanere tid tillbaka sokt att i bestamda tal formulera ett
dricksvattens hygieniska viirde, i det de uppstalt vissa maxi-
mital for bvar och en af vattnets bestaudsdelar sasom ffran-
ser for den tillatna fororeningen. Jag kanner ej, hvilken
mattstock harvid begagnats, men jag tviflar pa, att lakarens
omdome harvid tagits med i riikningen. Och lika fullt ar
det viil han, och icke kemisten, som iir i tillfalle att afgora,
huruvida ett dricksvatten bor anses godt eller daligt. Vilja
vi lagga handen pa hjertat och tillsta hvad vi veta i detta
hanseende, ar det icke mvcket. Vi veta bestamdt, att vissa
infektionssjukdomar kiinna utbredas genom vatteu och fore-
tradesvis genom ujutandet af sadant vatten, som innehaller
exkrementamnen. Yi veta vidarc, att vatten iippblandadt
med organiska ruttnande amnen i storre miingd, framkallar
oordningar i digestionsorganerna, men detta ar ocksa allt;
hvad som eljest pastas, upploser gig vid narmare granskning
i losa formodanden. Att grunda sitt omdome om vattnets
godhet endast pa den omstiindighet, att det innehaller na-
gra milligram mer eller mindre organiska amnen pa litem,
kan ej vara befogadt. Den kemiska analysen kan lemna
varderika upplysningar, framfor allt om vid analysen mera
vigt fastes vid de organiska amnenas qvafvehalt, men den
upplyser ej om de organiska fororeniugarnas art och ur-
sprung, nagot hvarpa det dock ytterst ankommer, nar man
vill bedoma ett vattens sanitara dufrlio-het. For min del
har jag alltid trott, att lika vigtiga om ej vigtigare indicier
kunna hemtas af kannedomeu om vattnets historia. om de

AFDELXINGEN FOR HYGIEX OCH MED. STATISTIK. 763

oden vattnet genomgatt, ora beskaffenheten af den mark
det genomsilat, eller om de olika slags tillfloden det fatt,
fran den stund det nedfoU till marken i form af meteor-
vatten, tills det upphemtades. Forst nar den kemiska ana-
lysens resultat sammanstiilles med dcssa upplysningar, ocli
med dem, som den mikroskopiska undersokningen till iifven-
tyrs kan lemna, och tillborligt afseende afven fastes pa vatt-
nets fysiska egenskaper, i afseende pa klarhet, Inkt, smak,
farg, temperatur o. s. v., torde man ha rattighet att draga
slutsatser om vattnets sanitara beskaffenhet. Den kemiska
analysen ensamt iir hartill ej tillriicklig.

Professor Hjelt yttrade harefter:

I enlighet med den onskan, som vid 1873 ars natur-
forskaremote uttalades, att erhcilla upplysning om medicinal-
viisendets och den medicinska undervisningens standpunkt
i de nordiska liinderna, hade det varit min afsigt att nn
lemna en dylik redogorelse hvad Finlands medicinalforhal-
landen angar; men da tiden ar langt framskridcn, och jag
icke vill vara andra talare, hvilka afven anmalt sig ouska
gora afdelningen meddelanden, till hinder, afsager jag m.ig
for min del ordet och skall lata detta foredrag pa annat
siitt komma till ofFentligheten.

Slutligen hoU professor Drachmann ett foredrag: Gym-
nastikens Indflydelse paa Aandedraetsorgan ets Ud-
vikling bestemt ved Stetometer- og Spiromcter-
maaling, och demoiistrerade foredraganden dervid Ran-
SOMES stetometer och till foredrasjet horande statistiska ta-
bcller.

Ordforandcn (professor Hjelt):

Afdelnini'cns forhandlinirt^r iiro nii afslutade. Ahittc
den ingripande betydelsen af de sociala fn\gor, som liiir be-

764 AFDELNINGEN FOR HYGIEN OCH MED. STATISTIK.

handlats, i allt vidstracktare kretsar inses och vinna erkan-
nande till fromma for de nordiska landerna.

Till sist anlialler jag att fa uttala afdelningens inner-
lio-a tacksagelse till dess hrr sekreterare for den moda, de
valvilligt atagit sig, och tillika for min enskilda del till af-
delningen liembara min djupa tacksamliet for det ofver-
seende och tillmotesgaende, som pa denna plats kommit
inig till del.

Professor Heyman uttalade till sist a afdelningens vag-
nar en tacksagelse till ordforanden.

s

675

12.

Afdelningen

for

militar helsovard.

Ordforande: Stabslaege Salomon.

vice Ordforande: Ofverfaltlakaren Edholm och

Korpslaege Benthien.

Sekreterare: Overlaege Moller,

Marlnelsege Rynning och
BataljonslakarcD Duner.

Forsta sammankomsten.
Lordageu deu 10 jiili kl. 10—12.

Afdeiuingen forctog forst till behandling den uppstiilda
fragan :

A r d c t d i c t e t i s k a b r u k c t a f a 1 k o h o I v i d i h a 1 1 a n d o
och anstriingandc arbcte, stirskildt i vart klimat,
nodvjlndigt, och bora s^lunda spritdryckcr inga i
forplilgningcn af manskap, iin dcrkastad t si\dant
arbetc?

Med anlcdninff hiiraf holl rc^ementslakaren HClphers
ctt forcdrag om briiket af dcstillorado spritdryckcr frnn

766 AFDELXINGEX FOR MILITAR HELSOVARD.

militarhygienisk synpimkt. Fragan skiirskadades fran ke-
misk, fysiologisk ocli patologisk sida samt derefter historiskt,
enligt erfarenheten fran de senare krigen, med manga an-
markningsvarda exempel. Paeke's asigter om obehofligbeten
ocb skadan af spirituosa inom det militara lifvet frambollos
ocb den nedslaende statistiken ofver alkobolmissbruket ocb
de deraf barrorande sjukdomarna inom bufvudstadens gar-
nisonerade trupper, sarskildt inom Andra Lifgardet, an-
fordes, med bufvudsaklig ledning af Welanders arbete om
morbiditeten ocb mortaliteten vid detta reg-emente. Ett
sorgligt faktum ar, att ganska manga, kanske flertalet af det
varfvade manskapet utgores af betjdliga alkobolsforbrukare.
Ju iildre de blifva ocb ju langre de sta qvar i tjenst, desto
grundligare binner spriten undergrafva belsan, sa att de
L'itt falla offer for sjukdom ocb dod. Bland de varfvade
trupperna forekommer branvinsmissbruket i tvenne ganska
skilda former. Vid den ena fortares branvin, da tillfalle
dertill yppas, i stora qvantiteter, and a till fullstandig be-
rusning. Oordningar ocb forsummelser i tjensten intraffa,
bestraffningar blifva foljden, ocb den fysiska ocb moraliska
degradationen sker bastigt nog, om fortgangen sker i samma
riktuing. Under den andra formen, som inom garnisons-
lifvet ar lano;t ifran ovanlicr fortares brlinvinet i mindre
qvantiteter pa en gang, men deremot sa mycket mera ibal-
lande. De som bruka alkobol pa detta satt utmarka sig ofta
genora ganska godt uppforande, palitligbet ocb skickligbet
i tjensten ocb vinna stundom befordran till nnderbefals-
platser. Efter egen uppfattning missbruka de icke spiritu-
osa, emedan de icke berusa sig, men genom att fortara 5
till 10 supar ocb flere om dagen, undergrafva de med full
sakerbet belsan ocb undga forr eller senare icke alkobolens
sekundara verkningar. Deras utseende kan antyda en viss
grad af belsa, men i langden sviker styrkan ocb formagan
af iballande arbete; spritbebofvet blir allt mera befallande,
ocb »resan utf6re» gar omsider ganska bastigt. En sadan
person — en bild, som bvarje i garnisonstjenstgoring an-
stald lakare mangfaldiga ganger antraffat — faller smanin-
o;om men sakert offer for alkoholens forsatli2;bet. Fran

OM BEDK AF ALKOHOL FEAN MILITAEHYGIENISK SYNPUNKT. 767

milltarhygienisk synpunkt iir han sarskiklt fortjent af upp-
marksamhet och iir for ofriojt effuad att viicka deltaoande.
Granserna mellan bruket och missbruket af spiritiiosa kunna
ej med saherhet uppdragas. Att minska alkoholfortarandet
i allmanhet ar derfore ett onskningsraal af storsta betydelse,
ocli siirskildt betonade talaren vigten deraf, att det allmant
inrotade forestallningssjittct om, att alkoholcn eger viirde
sasom narinsrsmedel samt formas^a att starka och hiirda,
maste kraftigt motarbetas, samt tillgangen pa spirituosa
minskas. I detta senare hiinseende erinrades om militara
helsovardskomitens forslag, att utskankning af branvin icke
ma medgifvas inora kasernmarketcnterierna, da for man-
skapets tjenstbarhet, helsa och valfard knappast gifves far-
ligare fiende, och kasernlifvets uppfostrande inflytande, sa-
som inom viil ordnade varncpligtskaserner, knappast har ut-
sigt att verkliggoras, om branvinsutskankning der eger rnm.
De a andra sidan anforda skiilen — att tillgang pa branvin
inom kasernen bailor soldaten mera hemma och o-er houom
mindre anledning att besoka krogar, der han utsiittes for
d&ligt sallskap samt pa moral och disciplin mcnliga infly-
tandet, under det han pa, marketenteriet iir i sallskap med
kamrater och icke ntom befalets nppsigt — synas pa griind
hiiraf forfalla. — Vidare pAmindes om norska armens Laege-
kom missions yttrande i fragan om spirituosa, niimligen att,
om skill icke finnes att fullkomligt afstyrka dess bruk, for-
pliigning dermcd dock bor inskriiukas till utomordentliga
tillfilllen, dil chefen, efter att forst hafva radgjort med lii-
karen, dertill gifver befallning.

De slutsatser, hvarmed talaren afslutadc sitt foredrag,
voro ungefilr foljande: spritdrycker tjena icke till helsaus
eller kroppskrafternas underhallande och stiirkandc; do bi-
draga ej till att bilttre fordraga hetta, kyla, viita ellcr an-
strilngningar, utan iiro uteslutande njutningsmedel, hvilkas
bruk iir forkuippadt med en af qvantitcten och andra om-
stiindighetcr beroende storrc eller mindre risk for helsan.
De kunna sdledcs ej frfm militiirhygienisk synpunkt for-
ordas for soldaten i krig eller fred. Pil sin hojd kan siigas,
att de, i anseende till sin primiira upjilifvande verkan, uu-

768 AFDELNINGEN FOR MILITAR HELSOVARD.

der vissa triingande orastandigheter, da en tillfallig stegring
af kroppskrafter maste framkallas, t. ex. da trupp omedel-
bart efter en anstrangande marscli maste inlata sig i strid
ocli likartade tillfallen, kunna vara nyttiga och nodvandiga
att tillgripa.

Ofverfaltlakaren Edholm:

Erfarenheten synes visa, att bland de varfvade trup-
perna i vart land — icke blott i Stockholms garnison, utan
afven i ofriga garnisoner i riket — branvinsmissbruket pa
senare tider varit i ett icke obetydligt aftagande, ett afta-
gande, soin visas dels deraf, att fylleribestraffningarna varit
nagot farre till antalet, ocli dels deraf, att alkoholsjukdo-
marna varit nasjot mindre talrika an forut. Orsaken hartill
ar icke svar att finna och utgor blott ett ytterligare bevis
for sannincren af den oramla satsen: »fafano^ 2:a larer mycket
ondt». I aldre tider, da truppen var mindre sysselsatt och
icke sa manga skolor och ofningar voro reglementerade, foil
det sig belt naturligt, att manskapet ofta gick s/sslolost och i
foljd deraf var hanvisadt att tillbringa tiden antingen i sina
otreflisa och i mera an ett afseende vanlottade kaserner
eller ock pa krogarna. En nu bortgangen, om svenska mi-
litarhygienen hogt fortjent man, regementslakaren Lemchen
vid Svea artilleri, bar i detta afseende, da det var fraga
om att bygga en ny artillerikasern, och med anledning af
de davarande iisla batterikasernerna vid regementet, yttrat
tankviirda ord, som jag ber att i minnet fa aterkalla. »Den
rekreation efter dagens bestyr, hvaraf hvarje menniska kiin-
ner behof kan artilleristen ej eihalla i kasernen, utan maste
soka den endera under kringstrykande pa gatorna, eller ock
pa krogen, och det iir gifvet att i badadera fallen de basta
foresatser skola sattas pa harda prof.»

Hari lisfo-er ovilkorlio;en en sannincf. Sedan detta yt-
trades, hafva emellertid de militara forhallandena i manga
afseenden forandrat sig, sarskildt i hvad som rorer truppens
dagliga sysselsiittningar, och just deri ligger enligt min tanke
den hufvudsakliga orsaken till, att branvinsmissbruket inom
de varfvade trupperna pa senare tider minskats. Ty viirr

OM BRUK AF ALKOHOL FRAN MILITARHYGIENISK SYNPUNKT. 769

aterstar dock iinnu mycket i detta afseende. Hvad som
redan skett visar dock omisskanligen ett frarnatskridande ;
i och med detsamma som biittre kaserner uppforas och trag-
nare sysselsattning aliigges manskapet, iir jag ofvertygad,
att branvinsmissbruket bland vara varfvade trupper ytter-
ligare skall komraa att aftaga.

Bataljonslakaren Welander lemnade nagra ytterligare
statistiska uppgifter angaende alkoholraissbruket och deraf
harrorande sjiiklighet inom Andra lifgardet, och karakteri-
serade detta missbruk som sardeles stort, synnerligen med
hansyn till manskapets nnmera relativt betydligt lagre alder
an forr; fylleriets foljder ligga ocksa i en mangd fall utom
kapitulationstidens grans.

Kesrementslakaren C. H. Xeren:

Tacksamt erkannande de stora fortjensterna i lifmedi-
kus HiJLPHERs' sakrika och iir vetenskaplig synpunkt fuUt
uttommande foredrag, ville talaren dock med hansyn till
de praktiska konseqvenser, som derur skuUe kunna dragas,
tillata sio; att till bans besvarande framstalla den frao;an.
hum man skulle kunna med hvarandra forlika de bada sat-
ser, som ban i sitt foredrag uppstiilt och som forefollo tala-
ren s&som motsatser, niimligen a ena sidan, att fortaraudet
af alkohol skulle, som orden folio sig, »likt piskan pa ha-
sten)), foranlcda »okad anstriingning, derigenom ofveran-
stiingning och sliitligen minskad kraft», och a andra sidan,
»att alkohol skulle besitta formao-a att minska forbruknin-

CD

gen af kroppens delar>^, hvilket ju vore likbetydande med
att spara den kraft, som iinnu fmnncs for handen, eller med
andra ord, att alkohol, i likhct med kallc, te och tobak,
skulle vara ett indirekt narincfsmedcL For sin del trodde
talaren, att det vore en gifven sak, att alkoholhaltiga dryc-
ker minskade forbrukningen af kroppens dclar, hvarfore det
vore otvifvelaktigt, att spirituosa, t. ex. pi\ en fiiltmarsch,
da kokot vore borta, med fordel kunde anviindas till att
upplifva en genom vakor, ofvcranstriingning och umbii-
rande af kokad foda mcdtagen trupp, till dcss sadan kunde
i2:tc SkiindinavisTta Naturfoi'sliarcinotet. 4J

770 AFDELNINGEN FOR MILITAR HELSOVARD.

hinna anskafFas. Detta enclast sasora ett exempel; talareii
hade endast velat papeka de for prahtiken gansha vigtiga
Jconseqvenser, som skulle kiinna hiirledas ur en nojaktig for-
klaring af nu namnda, mojligen endast skenbara, motsagelser
i lifmedikus Hulphees' foredrag.

Lifmedikus Hulphees;

Herr regementslakaren Neeen anmarker, att jag a ena
sidan liknar alkoholens verkan vid piskans pa hasten, eller
med andra ord antager, att den, ntan att sifva nao:ot ma-
terielt vederlag, framkallar en okad anstriingning eller ofver-
anstrangning, som leder till en hastigare forbrukning af
det inom kroppen befintliga kraftforradet; samt a andra
sidan pastar, att alkoholen hammar amnesomsattningen,
hvarigenom, enligt herr Neeen, materia och kraft borde
besparas. Dessa bada satser innebara, enligt herr Neeen.
en motsagelse, som ban onskar forklarad.

For min del haller jag fore, att denna motsagelse ar
mera skenbar an verklio- och att den belt och ballet for-
faller, om man endast besinuar, att det bar giiller tvenne
vasentligt olika saker. Hvad som genom alkoholen hastigare
forbrukas iiro de for kroppens bestand och allt organiskt
arbete sa viisentliga qvafvehaltiga foreningarna, och hvad som
besparas iir vissa kolforeningar, som likna affallsamnen,
emedan de spelt ut sin rol och egentligen borde utsondras,
hvarfore de icke representera nagon kraft. Nagon mot-
sagelse forefinnes saledes icke i afseende pa bada dessa
sidor af alkoholens verkan.

Doktor 0. Nissen:

Jeg skal faa Lov til at gjore nogle supplerende Be-
mserkninger til, hvad Hr HIjlphees omhandlede i den forste
Del af sit Foredrao-. Man horte af dette, at Alkoholen di-
rekte scik over i Blodet, men Virknino-erne af den, naar den
forst er koramen der, hvilket jo er af vsesentlig Yigtighed
for OS Loeger at kjende, omtaltes ikke. Ved de seneste
Undersogelser, som ere anstillede af den beromte engelske
Laege, Richaedson, dels paa levende Dyr, dels ved udtagne

OM BRUK AF ALKOHOL FRAN MILITARHYGIENISK STNPUNKT. 771

Blodprover fra Mennesker, der liar nydt Alkohol, bar han
fundet, at de rode Blodlegemer, naar Alkohol er indtaget i
nogen storre Maengde — lian siger ikke, hvor stor Msengde
— samle sig i Klumper; de fore ikke laengere sit regel-
maessige Lob med passende Afstand fra liverandre i Midten
af Karrene, men gaa i smaa Hobe. Det er let at forstaa,
hvilken Betydning dette bar. Dels bar disse Hobe, naar
de ere noget storre, vanskelig for at passere Kapillarkarrene,
oe dels vil en saadan Sammenbobninff forbindre Surstoffet
fra at indvirke paa de enkelte Blodlegemer, specielt paa
dem, der li^o-e i Centrum af Hoben. Paa samme Maade
vil bellerikke Kulsyren ved Blodets Tilbagevenden kunne
optages, og saaledes bindres Udskilningen af denne. For-
iiden dette bar ban fundet paafaldende Forandringer i
Konturerne af selve Blodleeremerne. Man vil dels finde,
siger ban, at de bebolde sin rnnde Form, men at Ovei--
fladen blivcr kreneleret, takket, dels at de fra runde blive
aflange, enkelte endog saa lange, at det, bvis man ikke
vidste, at det var Blodkus^ler. ikke skulde falde Xogen ind,
at det var saadanne. Denne Formforandring skal bave
sin Grund i, at Alkobolen optager Vand fra Blodlcgemet.
Blodlesfemerne bar oo:saa under dette tabt en Del af sin
Evne til at optage Surstof og udskille Kulsyre. ]\lan bar
allerede for opstillet den Teori, at Alkobol skulde for-
bindre Optagelsen af Surstof og Udskillelsen af Kulsyre,
og det er ogsaa ved Experimenter paavist; men ^laaden,
livorpaa det skulde gaa for sig, er altsaa af nyere Dato.
livad er saa Folf]:en af dette? Jo, at Stofvexlino^en for-
bindres. Men at forbindre den naturlio-e Stofvcxlino- osj
paa den amlen Side at betragte Alkobolen som en Spare-
nsjering, som Dr Brandes i sin lillc Bog benaevner den,
bvilkot ogsaa den sidste Taler syntes at va?re inde paa,
det er unaturligt. Forbindrer jeg mine Blodlegemer fra
at optage den normale ^lamgde Surstof, forstaar jeg ikke,
bvorlcdes jeg kan sigc, at jeg dervcd skulde bcbove miudre
Na^ring ellcr indsparc Kraft, som jo er den na^rmcste Frugt
af Na?ringcn; tlii mit Legeme maa absolut forbrainde med
lavcrc Temperatur, bvorvcd Kraften formindskcs paa samme

772 AFDELNINGEX FOR MILITAR HELSOVARD.

Maade, som lios enhver anden Maskine. Dertil kommer
en anden liovedsagelig Forandring i Kapillarkarrene, idet
disse udvides, saasnart Alkohol er indtaget endog i rlnge
Kvantiteter. Folgen deraf er, at Hjerteslagene maa foroges
i Antal, naar en storre Blodsojle skal drives frem. Hjertets
Arbejde, som, saavidt jeg erindrer, er sat lige med at lofte
120 Tons Ya^oft 1 Fod i Lobet af 24 Timer, bliver saaledes,
naar der indtao-es en ikke saerdeles stor Ma^no-de Alkohol,
indtil 25 % foroget. Der skal noget til at opveje det Kraft-
tab, som herved foraarsages, om ogsaa Alkobolen virkelig
var en Sparena^ring. Jeg tror, at denne Tale om Naering,
Sparenaering o. s. v. erfarlig; thi den forvirrer Begreberne.
Man bruger imidlertid af gamrael Vane disse Udtryk; men
man bor soge at komme fra dem, thi Publikum hunger
sig i dem. — Jeg skal dernasst tillade mig at sige et Par
Ord i Anledninoj af Hr Hulphers' Konklusion. Min store
Interesse for dette for vore Lande saare vigtige Sporgsmaal
maa tjene mig til Undskyldning, naar jeg rvover at rore
ved dette i enhver Henseende saa vel affattede, laererige
og interessante Foredrag. Jeg bar nemlig gjort det til
min Opgave at virke mod do spirituose Drikke, og jeg tror,
at denne Sag ogsaa bar en saa stor Betydning for Xa-
tionernes Velfasrd, baade i okonomisk osf enhver anden
Henseende, at vi Lseo-er ikke kan ofiore nok for den. Hr
HuLPHEES konkluderede, saavidt jag opfattede det, dermed,
at Tropperne i overordentlige Tilfaelde skulde under Kontrol
faa sin Dram, naar de kom hjem efter et anstraengende
Arbejde. Hvor sjelden ogsaa det »overordentlige» Tilfa?lde
vilde blive, saa tror jeg dog, at denne Konklusion er uheldig.
I det hele videnskabeliore Indledninffsforedras^ blev der ikke
nasvnt et eneste Tilf^elde, hvor det havde vist sig at vsre
nodvendigt at ty til saadanne Stimulantser, ligesom vi ogsaa
horte, at af alle de Tilfaslde, hvor man i s^erlig Grad havde
vseret udsat for Anstrengelser, Hede, Kulde o. s. v., Ingen
havde staaet sig saa godt som de, der var Totalafholds-
m«nd, hvilke, som bekjendt, ikke under nogensomhelst
Omstsendighed nyder Spirituosa. Jeg tror derfor, at hvis
der ikke koukluderes anderledes, vil hele det foregaaende

OM BRUK AF ALKOHOL FRAX MILITARHYGIENISK SYNPUNKT. 773

Foredrag forfejle (let Maul, sora det upaatvistelig var tasnkt
at skulle have; det vil falde magtelost med denne Kon-
kkision. Skal vi virkelig lade de spiritiiose Drikke den
ringeste ^re tilbage, have vi tabt Slaget; da vil alle de
Foredrag, som holdes i Afdelingerne for Hygiejne og
militiir helsovard vaere til Intet; thi det store Publikuin
har skarpe Ojne og laeser mellem Linjerne. Om vi altsaa
ikke med god Samvittighed konkludere anderledes, tror
jeg, at vi have gjort Skade istedetfor Gavn. Jeg har selv
vaeret Somand, jeg var Soldat i den sidste dansk-tydske
Krig, jeg har udfort Soldattjenesten i mit eget Land, jeg
har som Laeo;e deltaoret i Lidelserne oof Savnene under
Paris' Belejring, men jeg har aldrig seet andet, end at
man har staaet sis^ bedst, selv under det mest anstraeno-ende
Arbejde, naar man aldeles ikke har nydt Spiritus. Her i
Sverige findes der ifolge de sidste Opgaver 30,000 Total-
afholdsmaend, eller »absoluta nykterhetsvanner», i Xorge
15,000, i Danmark 1,U00, i England 4,000,000; men man
har forgjaeves ledt efter det forste TilMde, hvor nogen har
sagt, at han har lidt under det at vsere Totalafholdsmand,
Paa Grand af min Stilling blandt Totalafholdsmaendene i
vort Land kjender jeg en megetstorDel af disse personlig;
men jeg har endnu ikke hort en encste saadan Udtalelsc.
Jeg tror derfor, at Erfaringen, som her er gaaet i Spidsen,
medens Videnskaben har fulgt efter, siger os, at Spiritus
ikke under nogensomhelst Omstaendiirhed er til nofren Vel-
siguelse, hverken for den Enkelte eller for det hele Sam-
fund. Jeg er derfor absolut mod Spiritus i cnhver Form
som diaetisk Middel. (Bifall.)

Lifmcdikus Hulphers tackadc doktor Xissen for det
iutrcssanta iorodraget och crkiinde, att hvad han sjclf yttrat
om de fysikaliska vcrkningarna af alkohol enchist hade
varit korta antydningar. Talaren troddc cmoUcrtid, att man
horde akta sig for att vara allt for absolut och hclt och
h&Uet fordoma bruket af spritdryckcr, cmcdan man dh liitt
kundc skjuta ofvcr mAlct. Detta slags drycker medforde
niimligen, som bckant, i burjan en uppliiVandc verkan, som

774 AFDELNINGEN FOR MILITAR HELSOVARD.

visserligen sedan efterfoljdes af reaktion ocli svaghet, men
omstandiglieterna kunde dock for visso stundom vara sa
trangande, att man nodgades tillgripa detta medel sasom
en nodfallsutviig, och talaren ville sarskildt betona, att det
blott vore vid utomordentliga tillfdUen, t. ex, sasom ett medel
att fore en drabbning upplifva modet hos en uttrottad
trupp, och rent af sdsorn ett mediJcament, man borde anvanda
spirituosa drycker.

Doktor Nissen:

Dersom Konklusiouen f. Ex. havde lydt saaledes, at
den Enhelte kunde faa sin Dram efter en usaedvanlig An-
strseno-else, havde det vaeret noo;et o-anske andet; thi da var
den bleven given som Medicin o^ efter Lae2:ens Ordination.
jNIen naar Troppen som Trop skulde faa den, da var det
ikke Igenofere Medicin; thi man kunde ikke taenke sio- Mu-
ligheden af, at en hel Trop skulde behove det samme Me-
dikament under samme Omstsendigheder.

Efter ytterligare en kort diskussion, hvari deltogo:
ofverfaltlakaren Edholm, lifmedikus Hulpheks, generalmajor
Leijonhufvud, bataljonslakaren Edv. Peterson, doktor Boisen,
ofverstelojtnant Elfstrom, regementslakaren Julius Carlsson
Bergman, doktor Nissen, rektor Palmgren samt regements-
lakaren Xeren, beslot afdelningen pa forslag af ofverfaltlaka-
ren Edholm att, med anledning af det hallna foredraget och
den derom forda diskussionen, sasom ett nttrjck a£ sin
principiela uppfattning af fragan antaga foljande resolution:

Spirituosa bor icke tillhora soldatportio nen
vare sis: i fred eller i fait.

Andra sammankomsten.
Maiulagen den 12 juli kl. 10-12.

Sasom ofverlao-p'ninfrsamne for denua sammankomst var
uppstiild fragan om

OM KASERKHYGIENEN. 775

K a s e r n li y g i e n e n.

OfverlaggningCD derom inleddes af ofverfaltlakaren
Edholm, sora, hufvudsakligen pa grund af militara helso-
vardskomitens forslag i amnet, framholl utvagarna att mot-
verka de lielsofiendtliga inverkning^arna af ett storre antal
personers sammanhopande inom tranga granser och behand-
lade fragorna om kaserners lage och byggnadssatt, vatten-
tillforsel, belysning, uppvarmning, ventilation, ordnandet af
dag- och sofrum (15 — 16 kubikmeter luft och 4,2 — 4,5
qvadratmeter golfyta pr man), moblering, inriittande af kok,
kallare, matsalar, marketenterier, bad- och tvattinrattning,
sjukrum, arrester, aftraden och urinoirer, stall, sjukstall,ridhus
m. m. Sasom den sakraste kontroll pa en Jokals beskaf-
fenhet i hygieniskt afseende framhollos undersokningar af
luftens kolsyrehalt, hvilken i kasernerna ej borde uppga
till mer an 2 — 3 per mille, och som med kortare mellanrum
borde undersokas af vederborande militarliikare. Sarskildt
betonades paviljongsystemets hygleniska fordelar, om det-
samma an iir ekonomisk synpunkt vore mindre fordelaktigt,
da det erfordrar relativt stora anliiggnings- och underhalls-
kostnader; men det onda det eger formagan att i viisentlig
man miska, niimligen manskapets ohelsa och fortidiga bort-
gang, vore a andra sidan af sadan vigt, att betankligheterna
mot det niimnda systemet derigenom synas bora hilfvas.
S^som bevis pa de olika kaserusystemens inflytande pa
mortaliteten hos trupp anfordes det kanda faktum, att i de
engelska kasernerna dodligheten hos manskapet efter pavil-
jongernas inforande (med 10,9 kubikmeter luft per man)
sjonk till niira hiilften mot forr, och att de nya ToLLEi'ska
kasernerna (med 20 kubikmeter luft pr man) hafva Icmnnt
unnu vackrarc resultat.

Bataljonsliikarcn Duner furklarade, utan att pa minsta siitt
vilja klandra den Aslgt, som af den militara hclsovilrds-
komiten blifvit uttalad i f()rcvarande frilga, att militarliikarne
iiunu icke kommit till ni\oron bestiimd erfarcnhet, huruvida
markctenteri med utskiiukning inom kasernerna vore till
ofvcrviigandc skada eller nytta for truppen. EmcUertid

776 AFDELNINGEN FOR MILITAR HELSOVARD.

trodde talaren, att komiten foretradesvis tankt pa kaserner
for trupper, af hvilka storsta antalet skulle iitgoras af varn-
pligtige, cell under sadana forhallanden vore intet att in-
vanda mot komitens slutsats, att branvin icke borde fa
ntskankas i kasernerna. En annan fraga vore dock, huruvida
det under nu for handen varande forhallanden lander trup-
pen och dess moral till nytta eller skada att manskapet
kan fa sig en sup branvin inom kasernen i stallet for att
harfor behofva besoka krogarna i staden. For sin del hade
talaren hufvudsakligen pa grund af upplysningar, meddelade
af kamrater vid det regemente han tillhor, men afven genom
egna besok sa val pa marketenteriet inom kasernen som pa
krogarna i narheten, kommit till den ofvertygelsen, att det
for niirvarande snarare vore nyttigt an skadligt for man-
skapet att hafva tillfalle att inom kasernen kunna erhalla
spirituosa. Det vigtigaste harvid vore namligen att sol-
daterna icke borde tvingas att komma i beroring med drag-
gen af den civila befolkningen, som utgor en staende per-
sonal pa just dessa bolagskrogar. Och hvad betriiffade pa-
staendet, att det skulle vara lattare for soldaterna att komma
at branvin, om sadant finnes att tillga inom kasernerna, sa
traffade detta atminstone icke in pa det regemente, talaren
tillhorde, vid hvilket snart sagdt allt tjenstfritt manskap
dagligen gar forbi dorren till en eller flere krogar. Sakert
vore, att pa krogarna i staden triiffa soldaterna ofta till-
sammans med verkliga fyllhundar, indragas med halft vald
af kamrater och snart sagdt tvingas att supa, nagot som
med lampliga anordningar af utskankning inom kasernerna
aldrig borde kunna komma i fraga.

En annan sak vore, huruvida kasernkrogarna hiir i sta-
den aro lampligt inrattade; derpa ville talaren icke inlata
sig. Klart vore emellertid, att den som forestode dylika
krogar, icke borde hafva nagon vinst af att salja sa mycket
branvin som mojligt, utan i stallet atnjuta fast afloning.
Slutligen finge afven befiilet biittre tillfalle till uppsigt
ofver manskapet, om utskankning finge ske inom kaser-
nerna.

OM KASERNHYGIENEN. 777

Generalmajor Leijonhufyud medgaf, att, da fraga vore om
kasernkroo^ar i en stor stad vore ofvervao^ande skadlig-a eller
nyttiga, det icke vore latt att finna svaret derpa, all den stund
manskapet der icke hade langt till narmaste krog. Men pa
de mindre garnisonsorterna borde kasernkrogar enligt tala-
rens asio^t icke fa forekomma. Sa lano-e eraellertid icke be-
falet och ofver hufvud icke den bildade allmanheten ville
afsao^a siof middao-ssiipen, vore det svart att aliio-o-a manska-
pet att afhalla sig derifran. Sasom allmiin regel ansag ta-
laren derfor, att krogarna inom kasernerna borde upphora,
och blott i unci ant ags fall kunde sadana fa finnas for att be-
reda befiilet tillfalle att halla strangare uppsigt ofver sol-
daterna, iin om de fingo ga orakring pa de allmiinna kro-
garna och snpa.

Bataljonsliikaren Duner instamde ined generalmajor Lei-
jonhufyud deri, att pa alia stallen, der man genom stiing-
ning af kasernkrogarna hade nagon utsigt att kunna minska
superiet, sadant borde ske. Afven i Stockholm skulle ta-
laren gerna vilja hafva kasernkrogarna stiingda, dock under
forutsiittning att det icke funnes krogar i narheten, som
manskapet kunde besoka. Men under de nuvarande forhal-
landena trodde talaren, att kasernkrogarna hiir gjorde mera
godt an ondt.

Bataljonsliikaren Welander redogjorde hiirefter for re-
sultaten af sina nyligen publicerade, luftundersokningar i
Andra gardets kasern, innehi^llande nedshlende bevis pi\
hygienens tillstttnd inom detta etablissement.

Generalmajor Leijonhufyud:

Bland de manga fri\gor. der det teorctiska och det prak-
tiska kommit i delo mod hvarandra och der det vore svi\rt
for praktiska mllitiirer att tillilmpa de i ofrigt sannolikt rik-
tiga asigter, som framstiillas af liikarne, vore iifvcn den om
luftvexlins^cn inom kasernerna. Dot hade emellcrtid visat
sig at" erfarcnheten, att det i liindcr med si\dant klimat, som
Svcrige har, folic sig svart att iuriitta artificicla luftvexlin-

778 AFDELNINGEN FOR MILITAR HELSOVARD.

gar, som i laugden stode sig. Dessa medforde afven den
olagenheten, att de latt fororsakade drag pa ett eller annat
stalle i rummet. Talaren hade derfore for sin del kommit
till den asigten, att de enklaste apparaterna ocksa voro de
basta: dot vore nog med att hafva ett dragror, att ofta oppna
fonstren samt att stundom astadkomma tvardrag for att grund-
ligt rensa luften.

Afven hvad betraffade den qvantitet luft, som skulle
behofvas per man, vore det svart att uppfylla de teoretiska
fordringarna. Med afseende pa det, som blifvit yttradt an-
gaende den ventilation, som kunde ega rum genom vag-
garna, medgaf talaren, att sadan ventilation val i ndgon man
kunde ske, men ansag tillika, att, da vi for klimatets skull
aro nodsakade att bygga vara bus med tjocka vaggar, som
oljemalas eller tapetseras, denna luftvilxling icke kunde vara
af stor betydelse.

Hvad pissoirernas anordning betraifade, hade talaren
kommit till den asigten, att det vore bast att icke hafva
nagon rorledning, om man icke standigt kuri'de lata den
spolas af vatten, utan i stallet satta in losa karl pa vissa
bestamda stallen, hvilka karl dock ofta horde tommas och
skoljas. I fraga om tvattinrattningarna medgaf talaren, att
det kunde hafva sina fordelar att hafva sadana med stan-
digt rinnande vatten, men som det i allmanhet blefve allt
for dyrbart, kunde man noja sig med att hafva tvattfat med
ett hal i bottnen — tappt af en propp — hvarigenom vatt-
net kunde rinna ned, eller ocksa vanlio-a tvattfat. — Hvad
slutligen anginge fragan om luftens beskaffenhet i afseende
pa kolsyrehalt, sa ville talaren icke in lata sig derpa, men
ville dock fasta uppmiirksamheten pa det egendomliga fak-
tum, att pa den tiden det fans fangar vid Yaxholm och
Marstrand dessa ofta uppnadde en mycket hog alder —
80 ar och derutofver — oaktadt luften i deras celler var
stinkande, hvilket ju bevisade, att menniskorna, nar de for
ofrigt holies till tukt och ordning, kunde halla ut under
ganska ogynsamma forhallanden i afseende pa luftens be-
skaffenhet. Klart vore dock, att det for garnisonstrupper
vore manga andra forhallanden, som droge ned helsotill-

OM KASEENHYGIENEN. 779

standet. Sarskildt visade det sig, om man jemforde sjuk-
lighetsprocenten mellan garnisonstrupper, forlagda i en stor
stad, och garnisonstrupper i mindre stader eller pa mindre
orter, att denna jemforelse utfolle afgjordt till de forras
nackdel, naturligen beroende pa deras mera oordentliga lef-
nadssatt. Det vore derfore ganska kinkigt att uppfylla alia
de fordringar ocli onskemal, som af de vetenskapliga auk-
toriteterna kunde uppstallas i afseende pa kasernhygienen,
heist som man afven i hog grad maste taga hansyn till den
ekonomiska sidan af saken. Sliitligen trodde talaren, att
paviljonger med tva vaningar vjil kunde motsvara alia be-
riittigade fordringar, om de blott byggdes mattligt stora, hogst
beraknade att inrymma en bataljon.

Ofverfaltlakaren Edholm lemnade derpa en redogorelse
for de nyaste efter paviljongsystemet uppforda kasernbygg-
nader i norden, namligen de finska triikasernerna, anbefalda
efter varnpligtens inforande, och beskref de dervid vidtagna
anordningarna for truppens helsa och trefnad. Uppgifterna
voro hemtade ur en af statsradet Winter lemnad uppsats,
illustrerad af en mangd planscher, som forevisades.

Afdelningen antog derefter pa forslag af ofverfaltlakaren
Ediiolm foljande resolution:

En tidsenlig kasernhygiens framsta fordran ar,
att hvarje man erhaller tillriicklig luft och till-
rackligt utrymme, och denna fordran synes fore-
tradesvis kunna uppfyllas derigenom, att kaser-
nerna byggas enligt paviljongsystemet.

Iliircfter forcdrogs foljande fraga:

Navalhygicucns fordringar i arktiska klimat.

Ofvcrlilggningen inleddes af mcd. kandidat E. Almquist
mod ett fiircdrag om de klimatologiska och hygieniska for-
hixllandcna under Vegas ofvcrvintring vid PItlekaj pa Si-

780 AFDELNINGEN FOR MILITAR HELSOVARD.

biriens nordostkust.* I diskussionen harom yttrade sig ofver-
faltlakarne FiJRST ocli Edholm.

Pa forslag af ofverfaltlakaren Edholm antog afdelningen
derefter foljande resolution:

Erfarenlieten fran Xordenskioldskaishafsexpe-
ditionen utvisar, att andamalsenliga och noggrant
genomforda hygieniska atgarder kunna afven un-
der sa ogynsamma yttre forhallanden som vid of-
vervintring i arktiska klimat lemna skydd mot
sjukdom.

Ordforeren (Stabslaege Salomon) udtalte sin Glaede over,
at der paa disse periodiske skandinaviske Naturforskermoder
var anordnet en Afdeilng for militilr helsovard og haabede,
at den Spire, som herved var nedlagt, maatte udvikle sig
og bsere rige Frugter for de nordiske Riger. Han henvendte
derpaa en Tak til Hr Edholm som den, der formentlig havde
taget Initiativet i denne Retning, og til alle dem, der havde
holdt Foredrao^ ved Sektionens Moder.

Derefter uppsteg ofverfaltlakaren Edholm ocb anholl
att, innan afdelningen afslutade sina arbeten, fa till herr
ordforanden framfora alia de narvarandes tack for det satt,
hvarpa ban ledt afdelningens forhandlingar.

Ordforeren takkede for den Overbaerenbed, som var
ham vist som Ordforer, og haevede derpaa Sektionens Moder.

* Se: sHelso- och sjukvarden under Nordenskioldska Ishafsexpedi-
tionen af Erxst Almquist2> i Tidskrift for militar helsovard. 5:e arg.
Sid. 249—267. Stockholm 1880.

Fester ocli utflygter.

Af det har ofvan, sid. 23 — 28, intagna progranimet for motet
synes hvilka fester och utflygter voro anordnade for motets med-
lemmar; har aterstar nu att gifva en kortfattad berattelse cm dessa
festligheters forlopp.

Festernas rad inleddes genom Vega-utstallningens hogtidliga
oppnande onsdagen den 7 juli kl. 3 e. m. De genom Vega-expedi-
tionen liemforda samlingarna hade blifvit ordnade i den forna biblio-
tekssalen i slottets nordostra flygel, och till att narvara vid denna
utstallnings oppnande hade professoren frih. A. E. Nordexskiold in-
bjudit motets medlemmar. Hans Maj:t Konimgen, atfoljd af Kron-
prinsen samt Hertigarne af Vestergotland och Nerike, infann sig strax
efter kl. 3 och helsades vid sin ankomst af frih. Nordenskiold, hvar-
efter Hans Maj:t i ett kort tal forklarade ntstallningen oppnad,

Sedan motesmedlemmarna tagit de rikhaltiga samlingarna i be-
traktande, samlades man kl. 5 e. m. till helsningsmiddagen a Has-
selbacken. Till densamma, liksom till alia andra tillstallningar un-
der motet, voro de icke svenska medlemmarne jemte deras darner
inbjudna. Uti middagen deltogo i allt omkring 400 personer. Den
forsta skalen foreslogs af professor 0. J. Broch fran Kristiania for
brodrafolkens konung Oskar II, hvarefter motets ordforande pro-
fessor S. Lov^N foreslog en skal for konung Kristian IX af Dan-
mark. Sedan generalsekreteraren for Sverige, professor A. Key, hel-
sat giisterua fran brodralanden viilkomna, uppluste professor C. J.
RosSANDER foljande af signaturen H. S — g (Herman Satiierberg) fiir-
fattade

Holsningss&ng

vid det 12:te skandinaviska naturforskaremotets oppnande.

Hoptidsprydd ar ater tilflinfrsbauan,
Forskninpstoniplet ojipnadt ar till fcst.
>Malarns (lr()ttninf,'> nmler bloinsterfauau
Bjuder valkomst it hvar arad gast.
Varen belsade soni brodcr kara!
Goda maktcr hclee vArt forbuud,
Di\ vi vj\ra rena <iffer biira
Infor Vetenskapcns'altarrundl

782 FESTER OCH UTFLYGTER.

Odlarn rodjer mark, och fait och dalar
For hans modor gifva riklig skatt,
Grufarbetarn oppnar bergens salar,
Hemtar rikedom ur djupets natt;
Langre dock an plog och yxa tranga,
Djupare an malmens adra gar,
Forskarns rike stracks; ej granser stanga
Faltet, der sin gyllne sad ban sar.

Hvem kan rakna, bvem kan ofverskada
Tegarna pa tankens skorderymd?
Nya tider nya ron bebada
I en dag. for ogat annu skymd;
Men med hvarje segerskord, vi vinna,
Mensldighetens odling framja vi.
Deji ar makten, som skall ofvervinna
Morkrets bar och valdets barbari. —

>Varde IjusI^ sa lydde skaparorden,
Da den forsta morgonsolen log,
Och ur hafvets famn den unga jorden
Forsta blicken upp mot himlen slog.
Ljus vi bedja om vid tankens strider;
Ljusets seger! ar var losen bar.
Forskningen ej nagot morker lider —
Morkret alia yillors moder ar.

Ljus och Sanning sasom stjernor klara
Lyse vagen, som vi vandia pa,
Att naturens bok, den underbara,
Lifvets gyllne bok, vi tolka ma!
Hvarje kunskapsfro vi sa och drifva,
Hvarje sanning, ren och uppenbar,
Skall en gang sin frukt at verlden gifva,
Nar dess skordetimma slagit bar. —

\

o

Svaje skon och stolt var vigda fana!
Flyge tanken fri som himlens sky!
Arans lager vinkar pa var bana,
Utan ModsTiidd, utan vapengny;
Tyst. som sol gar fram pa himlarunden,
Forskningen sin segerbana gar,
liar fram, af tid och rum ej bunden,
Lagger skatt till skatt, fran ar till ar;

Tranger in i tingens dolda grunder.
Mater banorna for verldars bar,
Samlar, hopar under uppa under,
Att forklara skapelsens rayster.
Fast vi lifvets gata ej fa losa,
Ej fa draga gudaslojan af,
Broder! dock bur skont att visdom osa
Ur den djupa evighetens haf!

Professor Santesson utbragte ett tack till danskar och norrnian
for den valvilja och gastfrihet, som kommit svenskarne till del vid

FESTER OCH UTFLYGTER. 783

de foregaende rnotena i Kjobenhavn och Kristiania, hvilken skal be-
svarades af generalsekreteraren for Norge professor Kjerulf, som
onskade svenskarne valkomna ater till Kristiania. Professor Steen
fran Kjobenhavn hojde en tacksamhetsskal for de svenska vardarne,
och professor Hjelt fran Heisingfors betygade i ett tal sina lands-
mans tacksamhet for inbjudningen till motet. Professor Hildebrands-
SON (Upsala) foreslog sedermera en skal for den skandinaviska forsk-
ningen. hvarefter docenten J. Petersen fran Kjobenhavn till sist i
ett humoristiskt och af bifallsrop ofta afbrutet tal foreslog skalen
for qvinnan i norden.

Konungens fest pa Drottningholm. Fredagen den 9 juli
hade Hans Maj:t Konungen inbjudit samtliga icke svenska motes-
deltagare afvensom storre delen af de svenska medlemmarne, till ett
samraanlagdt antal af 600 personer, till souper pa Drottningholms
slott, dit for ofrigt voro inbjudna svenska och norska statsradens
samtliga medlemmar jemte atskilliga hogre embetsman och hoffunk-
tionarer. Motesdeltagarne fordes af angarne Tessin och Nykoping
till Drottningholm, dit ankomsten skedde omkring kl. ^/.,8 e. m.
Konungen, omgifven af Kronprinsen och Hertigen af Vestergotland
jemte uppvaktning, mottog de ankomniande i den s. k. portrattsalen,
hvarefter dessa spredo sig i slottet for att taga dess markvardigheter
i betraktande. KI. \^olO serverades soupern, och sedan denna en stund
pagatt, hojde konungen sitt glas och foreslog en skal for Drottningen
med anledning deraf, att dagen var arsdagen af hennes fodelsc.
Derefter foreslog motets forste ordforande, professor S. Loven. a mo-
tets vagnar en tacksamhetsskal for konungen, vetenskapens och dess
idkares huldrike beskyddare sa val under arbetets dagar som under
sommarens ferier och gladje. Sedan de lifliga hurraropen tystnat och
musiken spelat folksangen, besvarade Hans Maj:t denna skal i unge-
far foljande ordalag :

»Jag foreslar, mina herrar, en skal for det tolfte skandinaviska
naturforskaremutet! Hcrraviilde ar betingadt af kunskap, kimskap j'ir
betingad af arbete. Menniskan, fodd till natureus lierre, kan endast
vinna detta mal genom forviirfvande af kunskap om naturens hcm-
ligheter. Denna kunskap ater vinncs blott genom forskningen. Men
arbete och kunskap fiJda ej blott makt, utan iifvcn karlek, ej blott
lierraviildo, utan iifven forbrodring. Da det ar naturligt, att gemen-
samt arbeto bammansluter skilda folkslag, 8& galler detta narmast om
dem, som genom brodraband forut aro forenade. Med en siirskild
gladje lielsar jag derfiirc detta mote. Matte resultaten deraf blifva
lika lyckobringande, som jag onskar, dh jag nu tommer mitt glas
for det tolfte skandinaviska naturforskaremotet.»

Kort derefter broto de iubjndna upp och anliinde till Stockholm
omkring midnatt.

784 FESTER OCH UTFLYGTER.

Utfarden till Gripsholm egde rum sondagen den 11 juli.
Kl. 10 f. m. samlades de inbjudna, motets icke svenska medlemmar
jemte dessas darner, och ett stoit antal af de svenska ledamoterna med
damer vid Riddarliolmshamnen, der de stego om bord pa de bada for-
hyrda angfartygen Aros och Kungsor. Under resan, som gynnades a£
ett synnerligen vackert vader, bjodos forfriskningar, och a angaren Aros
utfordes musik af en sextett blasiustrumenter. Kort efter kl. 1 skedde
ankomsten till Mariefred, hvarifran de lustfarande till fots begafvo
sig till det narbelagna Gripsholms slott, hvilket, jemte den kring-
liggande parken, for dagen var afstangdt for alia andra besokande.
Under nara tva timmars tid hade man nu tillfalle att taga slottets
praktfulla gemak och talrika historiska minnen i betraktande, hvar-
efter kl. 3 tecken gafs, att raiddagen var serverad i parken.

Da raaltiden pagatt en stund, iipptradde professor Steen fran
Kjobenhavn, som efter en kort aterblick pa det slotts historia, under
hvars murar man nu stod samlad, foreslog ea tacksamhetens skal for
kung Oskar den andre, hos hvilken motet, forutom alia andra bevis,
hvarmed Hans Maj:t omfattat det skandinaviska naturforskaremotet i
synnerhet och naturvetenskapen i allmanhet, stode i skuld for till-
latelsen att fa bese slottet och disponera parken. Denna skal at-
foljdes af lifliga hurrarop och folksangen, Med. lie. Edvard Forss-
BERG foredrog derefter under allmant bifall foljande af honom for-
fattade och i tryck afven utdelade »Naturforskarevisa vid det tolfte
skandinaviska naturforskaremotet» :

Vetenskapens trogne amnessvenner,
Vardare af guden Pans asyl,
Der en hvar naturens gata kanner,
Lost uti kalkyl och molekyl;
Att er fira har jag gerna haller
Valkomstbagaren sa full jag kan,
Och jag later hjernans ror och celler
Borja dallra bland nevroglian.

Filosof, som plar din fackla branna
Uti teoriens morka schakt.
Du, som forskat ut hvad andra kanna,
Notta sanningar i dagen lagt;
Gerna ger jag a.lt. som jag begriper
Utaf gatan i vart jordelif;
sGladjen ar den basta af principer,
Vid pokalen blir man induktiv.»

Du, som troskar med ditt x, y, z,
Slukar eqvationer dagen lang;
I parabelns lopp du ej bor streta,
Kring vart samqvam — nej i cirkelgang!
Dig jag visar — teckna det till minnel —
Kraftens basta parallelogram;
Ena sidan ar ett sorgfritt sinne
Och den andra goda vanners glam.

FESTER OCH UTFLYGTER. 785

Du, af hvilkens hand ett blad bar vunnits
I planeten Tellus" sagokrans,
Som har visat oss, att menskor funnits
Langt i tiden forr an jorden fans.
Som fran forsta protoplasman leder
Slagtregistret — kom och lat oss se,
Att du gor var kare stamfar heder —
Han var nog en munter chimpanse.

Du, som hyllar det materiella
Och som ler foraktfuUt at iden,
For hvars skarpa ogon plaga galla
Endast sinneverldens fenomen.
Kom och gif bevis i detta lage"
For principens sanna giltighet;
jGladje ar en oforderfvad mage,
Snillet kommer utaf h5g diet.*

Du, som kikar up«at stjernepellen,
Promenerar vintergatan kring.
Lemna dessa mer illustra stallen
For att trifvas i kamraters ring.
Dina lardomar i afton rosa
Astronomers lefnadsglada tropp;
Raka vi pa nagon jnebulosa*.
Loses den i tusen solar opp.

Du, som stoppar upp de arma djureu.
For att nyttja dem till lardomsskylt,
Lat den vara nu i frid, naturen,
Tom en bsil for alia du har fylltl
Du, som plagar att botanisera.
Tag till uppgift forst sa godt som sist
Slagtet vitis att examinefa,
Blif uti var flock syngenesisti

Du, som lart oss att med blixten skrifva.
Taraja angan, nar du blir turist,
Och som velat dina drag oss gifva,
Se'n du tvingat solen till artist.
Stall nu fram dig sjelf med sol i dragen,
Visa for de larde i var nord.
Att du g&r med hogtryck denna dagen.
Och att blixten rojs i hvarje ord.

I kemister, ph hvars ord vi lita.
Som i .smoret visat margarin.
Som ha'n up])tackt konstinjol utaf krita
Och ett 61 med stor procent strykniu.
L:\t oss alia dricka must i margen.
Far blott varan er approbation;
Men cm vinet ar for starkt till fargeu,
M& ej nasan gifva rcaktionl

Sist I man, som visat for oss sattet
Skiinka egon kro])p den bjisla ans
Anda fr!\n (let hi'irda kalkskelettet
Ut till ej)id(!rmis' hornsubstans.

t2:tfi Shan/flnarisl'ii Xdfurforitharfmotrt. OU

786 FESTER OCH UTFLYGTER.

Dricken vin. ty alkoholen kyler
Och den starker musklernas fibrin,
Deraf eldas hjernaus molekyler,
Deraf Ijiisnar blodets hamatinl

Adle broderl Varen har valkomne
Bundsforvandter i vart trogna lag!
Ej var trefnad, ej var strafvan domne
Under gladjens, under modans dag!
Konstlad stelhet ingen af oss kaaner,
Lek ocb. allvar enas ma till ett,
Ty bland hopen af naturens vanner
Ma naturen taga ut sin ratt!

Eaden af skalar fortsattes derpa a£ ingeniorkapten Collin Lundh
fran Kjobenhavn med ett tal for den svenska qvinnan och slots af
professor Santesson, som hojde ett glas for intendenten vid Grips-
holms slott, kammarherre Ekenstjerna.

Sedan man efter middagen drojt en sturid uti gladt samqvam
i den vackra parken, tagade hela samlingen med musiken i spetsen
till de vantande angbatarna, pa hvilka hemfarden antraddes under
det harligaste vader. Strax fore kl. 10 e. m. voro de resande ater
i Stookhohn.

Utfarden till Upsala. Med extratag, som af k, jernvagstrafik-
styrelseu gratis stalts till motets forfogande, afgingo deltagarne till
ett sammanlagdt antal af omkring 400 personer till Upsala kl. 7
f. m, Kl. 9 pa morgonen anlande extrataget till Upsala, der de
resande omedelbart spredo sig for att taga universitetets institutioner
och stadens ofriga sevardheter i betraktande. Strax efter kl. 12
samlades man ater i botaniska tradgarden, der en frukostmiddag, an-
ordnad af en del af Upsalas invanare, vantade de lustresande. Mal-
tiden intogs i orangeriet och Linnesalen, och sedan kaffe druckits,
tog man plats nedanfor den stora trappan, pa hvilken talarestolen
var placerad. Denna bestegs forst af landshofdingen grefve Hamil-
ton, som a Upsala samhalles vagnar helsade naturforskaremotets med-
lemmar valkomna. Derefter utdelades foljande af med. kand. Otto
LiNDFORS forfattade verser:

Till tva den svenska naturforskningens stora minnen.

Ej med ungdom blott och fanor,
Jublets frojd och sangers ton
Helsas bar fran skilda banor
>Framlingarnes legions;
Nej, man skonjer granneliga
Fram ur murens skugga stiga
Mangen bleknad grafvens gast,
ar Hmed halfva hjertat fast.

FESTER OCH UTFLYGTER.

Maktiga gestalter draga
6fver rainnets dunkla grund,
Mangen bragdrik lefnads saga
Klingar fram ur kumlens rund,
Cell i tradens kroner susar
Manget klangfullt naran, som tjusar
En ocii hvar, som hjerta bar
For hvad konst och bildning ar.

Sadan ar den underbara
Makt som bor i rum och ort ;
Ty fast sekler hadan fara,
Folk och seder vexla fort,
Ega grund och mur och tempel
Qvar annu sin gamla stampel
Och ge slagtet, som forgar,
Sina sagner ar fran ar.

Dock ur detta rika vimrael
Trada fram for oss tva man.
Se, hvart drag mot minnets himmel
Star sa klart, sa kandt igen!
Mark, hvad sjalfuUt syskontycke

— Mynt ur samraa adla stycke
Slagna till sin Herres pris —
Ja, det ar Linne och Fries!

Samma Smaland bada fodde

— Stormans vagga forr och sen —
Samma hug hos bada glodde,
Glodde genom marg och ben.
Samma bygd, en karg men fager,
Forst de spada sinnen drager:
Rashults skog och Femsjons strand
Bli till blomsterns sagoland.

Sedan gar ej vagen lika:
En i Lappland >ser Guds 9par>,
En pa Skanes fait de rika
Svarmar kring i nyvackt var.
Men fast land och sekel stracka
Sig emellan dera, sS, racka
De hvaranu sin hand and4,
Och de tyckas samman g4.

En f&r tjena sina sporrar
Sasom gast pa fjerran knst,
Afvogheteu lauge kuorrar,
Han i\v stinda niA,npen dust.
Men den andre s&g sin lefnad
Flyta lugnt i verksam trofnad,
Karlek, hid och iira vaun
Men ej n&gon afundsman.

liar do haniiKulc oni'^ider,
Forde hit sin rika skatt.
Och bar ha for alia tider
De en valdig v;\rd sig satt:

787

788 FESTER OCH UTFLYGTER.

Vard af talrik larjungskara,
Vard af visdomstankar klara,
Vard af arligt gjorda ron,
Af en lefnad menskligt skon.

Nar far Sverge ater fira
Nagot dylikt seklets liopp?
Hvem tar denna Carla-spira
Den Elias-manteln opp?
— De sin vetenskap gett stampel,
Och de sta som ett exempel
Infor hvarje tid ocli folk
Pa en ratt natiirens tolk.

Derefter upptradde professor Fr. Holmgren och utbragte i ett
med hanforelse iQoltaget tal en skal for motets frammande ledamoter. ^^

Pa detta tal svarade professor Panum fraia Kjobenhavn med en
skal for Upsala imiversitet. Professor Broch fran Kristiania utbragte
derpa en skal for Upsala stad, professor Hjelt fran Helsingfors
frambar a sina landsmans vagnar en tacksagelse for mottagandet i
Upsala, och professor Santesson foreslog slutligen en skal for Up-
sala minne, iippmanande pa sarama gang till uppbrott.

For aterfarden till Stockholm kunde man nu valj^. mellan tva
vagar. Dels hade man namligen extrataget, som kl. 8 e. m. ater-
vande till Stockholm, dels kunde man fardas sjoledes med angarne
Tessin och Primus, och det senare foitkomstsattet valdes af flertalet
bland de resande. Kl. 4 e. m. afgingo de namnda angbatarna fran
Upsala, foljda till Skokloster af angaren Upsala med ett antal lust-
resande om bord. Vid Skokloster gjordes ett uppehall mellan kl.
'''.,7 och ^'.t8 e. m., hvarunder slottets rika konst-, antiqvitets- och
vapensamlingar togos i betraktande. Eesan, som hela tiden varit
gynnad af det vackraste vader, blef i synnerhet angenam sedan luf-
ten pa aftonen blifvit svalare. Flerstades pa stranderna hade hel-
sande menniskoskaror infunnit sig, och sedan morkret inbrutit, blefvo
framlingarne foremal for en mangenstades mycket vacker hyllning
under form af salut, illumination eller f3'rverkerier fran de vid Ma-
larens strander belagna sommarbostaderna. Slutligen — sedan en
mangd storre eller mindre angare och batar fran Stockholm kommit
Tessin och Primus till -4i^tes — passerades grosshandlaren L. 0.
Smiths egendom Karlshall, der ett vackert fyrverkeri afbrandes kl.
^ .,12 till 12 pa natten. Nagra minuter senare landade angarna vid
Riddarholmen.

* Detta tal finnes tryckt i »Eu samling tillfallighetsdikter och tal
af Frithiof Holmgren*, Stockholm 1882, sid. 212.

FESTER OCH UTFLYGTER. 789

Afskedsmiddagen pa Hasselbacken, hvairaed festerna under
motet afslutades, egde rum onsdagen den 14 juli Id. 5 e. m. I
densamma deltogo omkring 450 personer. Den forsta skalen eg-
nades konung Oskar II at professor Steen fran Kjobenhavn, hvarpa
foljde skalen for konung Kristian IX, foreslagen a£ professor S.
LovEX. Derefter talade professor Broch fran Kristiania for Sverige,
professor Santesson for Danmark, professor Abelin for Norge och
professor Rossander for Finland. For Sverige talade ytterligare,
och a Finlands vagnar, professor Runeberg; for de nordiska uni-
versiteten professor Panum, for Stockholm professor Blomstrand,
for Nordenskiold professor Johnstrup, for de arktiska forskniugarna
professor Nordenskiold, hvarefter qvinnans skal foreslogs af med.
lie. Edvard Forssberg i foljande versifierade foredrag:

Qvinnans sk^l.

Den stunden snart ar inne,
Som skiljer broder at
Och lemnar blott ett minne
Uppa din vanda strat.
Forr an du fjerran drager,
Du tiTcke dock den hand,
Som Mtade din lager
3Ied rosor deribland.

Du minus vid diskussionen
Att se de ogon bla,
Hur stilla blef ej tonen'
Hur hjertat kandes sla?
Pa vetenskapens branter
Du blef sa hufvudyr;
Ur gam! a folianter
En englaskara Ayr.

Du, som med undran spanat
I fjerran rymders haf.
Har du det basta auat,
Som milda raaktor gaf?
Du byter stjernor hoga,
Kometers yra dans.
Blott for ett (jvinnooga
Med karleks milda glans.

Dn. som med spetsad peuua
Hiir forskat ut din verUI,
Lar nu att hi nnc kannn,
Di'i fiJrst vi tro dig lard.
KemiHten wtor ma d6ma.s,
< >m cndast ban forstiir,
Hvad dold.'i kraftcr gommas
Uti en <ivinnotar.

790 FESTER OCH UTFLYGTER.

Att jattevarf utfora
En qvinna modet ger;
Hvad adelt manner gora
En hyllning blir at Er.
I orden eller svardeu
Ert valde kans igen,
Ty man beherska verlden,
Men I behersken man!

Vart framsta lof at henne.
Som gett OSS sjelfva ans,
Som smyckat forskarns anne
Med myrtens blyga krans.
Som notta Inntor dammar
Sa fri fran ytlig flard,
Som i den stilla kammar
Har stakat ut sin verld.

Hon slatade din panna
Med karleks Ijufva glam,
Och tankar, hoga, granna
Hon visste mana fram,
Af andens vingar buren
Hon drog med dig pa fard
Bland undren i naturen
Och lit i rvmdens verld.

Hvad som oss hofves, broder.
Enhvar af Eder minns,
Nar adel drufva gloder
Och adel qvinna fins !
Att festiig sal ma skaka
Sa hyllar nu vart kon
Den lardes trogna maka,
Hans modas basta Ion!

Sedan kaffe serverats, samlades man pa balkongen, hvarifran
man har den harligaste utsigt ofver Stockholm. Har tog professor
Frithiof Holmgren ordet och tecknade i ett tal, oupphorligt af-
brutet af stormande bifallsyttringar, det forflutna motet, hembar i
alia gasternas, sa val svenskars som framlingars, naran en tack till
Stockholms stad for der atnjuten gastfrihet samt slutade derpa sitt
tal med en tacksagelse till styrelsen for det satt, hvarpa motet
blifvit anordnadt. *

Den sardeles lyckade festen fortgick derefter under den ange-
namaste sinuesstamniug till langt in pa natten.

Slutligen aterstar att redogora for de exhursioner, som voro
anordnade for ledamoterna i afdelningen for mineralogi och geologi

och afdelningen for botanik.

* Afven detta tal ar tryckt i i-En samling tillfallighetsdikter och tal
af Fritli'iof Holmgrem, Stockholm, 1882, sid. 216.

FESTER OCH UTFLYGTER. 791

Afdelniiigen for mineralogi och geologi foretog mandagen den 12
juli kl. 3 e. m. en utflygt med det for tillfallet forhyrda angfartvget
William Lindberg till det for sina sallsynta mineral bekanta Ytterby
faltspatsbrott pa Resaron nara Vaxholm. Sedan detsamma, afven-
som de geologiska forhallandena i den narraaste omgifningen, blif-
vit tagna i betraktande, antraddes aterfarden, under hvilken ett
uppehall gjordes vid fastningen Oskar Fredriks borg, hvilken af
deltagarne i exkiirsionen besags. Aterkomsten till Stockholm skedde
kl. He, m. efter en i alio angenam fard.

Afdelningen for botanik foretog afven sin exkursion samma
dag, mandagen den 12 juli. Affarden skedde kl. 11 f. m. med
forhyrd angbat till Dufnas, hvarifran fottur gjordes till Stubbsund.
der en afvenledes forhyrd angslup forde sallskapet till Nacka. Har
fordelade sig deltagarne i smarre flockar for olika mal, men
de flesta styrde fard till Nacka qvarnar och Nacka Damsjo ; en
storre afdelning, under ledning af medicinalradet Bjornstrom, hann
anda till Kalltorpssjon. Derefter samlades man pa Nackanas vards-
hus, der middag intogs, hvarefter slutligen aterfarden antraddes
med angslup till Barnangen och Tegelviken, hvarest deltagarne at-
skildes.

792

REGISTER-

REGISTER.

De feta siffrorna hanvisa till foredrag eller yttranden, som antingen
aro i sin helliet intagna eller ock mer eller mindre fullstandigt refererade ;
de magra siffrorna ater hanvisa till foredrag och yttranden, som endast aro
angifna genom sina rubriker.

Almen. a., Om orent vattens vasent-
liga forbattring raedelst jernklo-
rid m. m. for hushallsbehof. 35,
203.

, Jemforelse mellan naturliga

och konstgjorda mineralvatten.
38, 642.

Almquist, E., Navalhygienens for-
dringar i arktiska klimat. 50,
779.

Almqvist. p. W., Om hydrografiska
undersokninger i Sverige. 36, 314,
331.

Almquist, S., Om den floristiska
behandlingen af polymorfa slag-
ten. 40, 438.

Ambt, C, Yttrande i disk. ang.
portlandscement. 46, 381, 383.

Areschoug, F. W. C, Om klima-
tets inflytande pa vaxternas orga-
nisation. 43, 75.

. Om fyllodiernas byggnad. 33,

409.

. Yttrande i disk. ang. natural-

historiens stallning vid larover-
ken. 53, 448, 452.

Aerhenius, J., Yttrande i disk,
ang. naturalhistoriens stallning
vid laroverken. 53, 454, 463.

. Yttrande i ofverlaggning om

fragor ang. fiskerierna. 40. 487,
491.

Ask, C. J., Om den antiseptiska sar-
behandlingen. 57, 108.

, Om ovariotomier. 38, 639.

Asp, G., Yttrande i ofverlaggn. ang.
fragor om alkoholmissbruket, 39,
680.

ASPELIN, C. L., Beskrifning pa en
apparat, hvarmed tiden, da en
stjerna passerar tradarna 1 ett
transit-instrument, kan med stor
noggranhet angifvas. 51, 200.

Atterberg, a., Om forbattringar
i metoden for fosforsyrans be-
stammande medelst molybden. 39.
211.

Aurivtllius, C, Yttrande i disk,
ang. Kinbergs foredr. om dju-
rens kott sasom fodoamne. 34^
478.

.Yttrande ang. Sandebergs fore-
drag om hvaldjuren. 55, 522.
Yttrande ang. Spangbergs

foredr. om vingnerver. 38, 527.
— , Sekundara konskarakterer hos
dagfjarilar. 47, 529'.
-, Yttrande ang. Meinerts ento-

mologiska meddelanden. 47, 539.

B.ECKMAN, A. M., Om cortex que-
bracho. 44, 225.

Berg, Fr., Om portlandscement.
46, 376, 382.

Berggrex, 8., Om Azollas utveck-
ling, 54, 468.

,MossorfranVega-expeditionen.

54, 469.
— . Luzula albida.

54. 469.

Bergh, a., Yttrande ang. Lowe-

grens foredr. om starrextraktio-

ner. 48.

, Om enervation. 48, 643.

Berglund. E., Om Glaus' s. k. tetra-

sulfammonsyrade kali. 44, 229.
Bergman, J. C, Yttrande i ofver-

lagen. om bruk af alkohol fran

militarhygienisk synpunkt. 42.

774.
Bjerknes, C. a., Hydrodynamiske

Analogier til de statisk-elektriske

og de magnetiske Fundamental-

faenomener. 44, 177.
Blomstrand, C. W., Kemien, ato-

mernas vetenskap. 43, 89.

REGISTER.

793

Yttrande ang. Kin-
om matstrupen. 47,

til

Pagurer-

ofverlaggn.
sjukdomars

Blomsteaxd, C. W., Om analys af

niobater: om toluoltrisulfonsyra;

om inverkan af sulfonklorider pa

glycocoll och andra amidoderiva-

ter. 45, 233.

, Om seschynit m. m, 52, 291.

Blytt, a., Yttrande ang. Almquists

foredr. om polymorfa slagten. 40,

438.
Boas, J. E. V.,

bergs foredr

518.
jLithodes' Forhold

ne. 54, 518.
BOECK, C, Yttrande i

ang. smittsamma

spridning genom skolor. 56, 760.
Bohr, C, Om de i Mselk suspende-

rede Fedtkugler. 34, 556.
Boisen, T, O., Yttrande i ofverlaggn.

om f ragor ang. alkoholmissbruket.

39. 678, 679.
, Yttrande ofverlaggn. ang.

smittsamma sjukdomars spridning

genom skolor. 56, 735, 747.
, Yttrande i ofverlaggn. om

bruk af alkohol fran militarhy-

gienisk synpunkt. 42, 774.
BoLLTXG. G., Om difterihinnan. 48,

642.
Bbanth, J. S. Deichmann, Geolo-

giske Forhold i den nordligste

Del af Jylland. 36, 275.
, Yttrande ang. Almquists foredr.

om polymorfa slagten. 40, 438.
liROCH, 0. J., Yttrande i ofverlaggn.

om fragor ang. alkoholmissbruket.

39, 683.
Brogger, W. C, Yttrande ang.

Deichmann Branths foredr. om

Geol. Forhold i Jylland. 36, 281.
, Om etagerna 2 och 3 inom

Kristiania silurbacken. 45, 288.
I^VDDE Lund, Yttrande ang. 8ahl-

bergs foredr. om dimortism. 47,

538.

Carlsund. O. E., lakttagelser ro-

raude Angfartygs gang genom

vatteu. 33, 292.
, Yttrande i disk. ang. hydro-

gratiska unders(»kningar. 37, 331.
, Yttrande ang. rA)V«.!ns foredr.

om batkonstruktioner. 52.
. Yttrande i disk. ang. .segelfnr-

tyg i jcmf. med Angfartyg. 53,

390.

Carlsund. 0. E., Enkla cylindersjo-
angmaskiner i forh. till dem efter
tva-cylinder-systemet. 53, 403.

Cederstrom, a., Yttrande i ofver-
laggning om fragor ansr. fiskerier-
na.^ 40. 41, 481, 495, 497, 499.

Christensen, a., Om Undersogel-
sen af Opium, Opiumvine og
Opiumtinktur. 44, 225.

Christexsex. 0., Om en Metode
til Fremstilling af Chloropur-
pureochromchlorid. 32, 202.

Clason, E., Foster med abnorma
konsorgan. 47, 560.

Cleve, p. T., Om erbium och thu-
lium. 36, 203.

Croxquist. a. W.. Ett jernhaltigt
kallvatten fran Rindon. 44, 226.

, Om de fordelaktigaste sprang-

amnen. 33, 298, 304, 306.
-. Yttrande i disk. ang. patent

och varumarken. 310.

Dahll, T., Yttrande ang. Torells

foredr. om kristalliniska bergslag.

33, 273.
, Yttrande ang. Deichmann

Branths foredr. om Geol. Forhold

i Jylland. 36, 280.
, Om Geologisk Kart over det

nordlige Norge. 36. 281.
, Bemaerkn. om Forekomst af

naturligt Svovl. 291.
, Yttrande ang, Tornebohrasanf.

om Nullaberget. 52, 291.
Dalstrom, G. M., Om tagtelegrafen.

53, 396.
Dellwik, 0. A., Om anviindande

af vatekoloxid eller s. k. vatten-

gas. 45, 350.

, Yttrande i disk. ant^. port-

46, 381.

G., Patogenesen af

congenita. 38, 642.

i ofverlaggn. om

laudscement.
Drachmann, A,

Luxatio coxaj
, Yttrande

frAgor ang. alkoholmissbruket. 49.

719.
. Gymnastikens Indflydelse paa

Aaudcdrii'tsorL'anots I'dvikling.

57, 763.
Drkwskn. S., Nugle Bema^rkjiiuger

om den kvantitative Bostenuuelsr

af Fosforsyre. 39, 207.
DCbkn, G. von, Yttrande ang. Pa-

nums forcdrag om superfoetatio.

56.

794

REGISTER.

DuNER. G., Yttrande i ofverlaergn.
om kasernhvsrienen. 50. 775, 777.

Edholm, E., Yttrande i ofverlaggn.

om bruk af alkohol fran militar-

hygienisk synpunkt. 42, 768, 774.
, Yttrande i ofverlaggn. om

kasernhygienen. 50, 775, 779.
Edluxd, E., Om magnetismens in-

verkan pa en galvanisk strom,

som gar i en ledare, utstrackt i

flere riktningar. 35, 166.
Elfstrom, B., Yttiandei ofverlaggn.

om bruk af alkohol fran militar-

hygienisk synpunkt. 42, 774.
Elfving, F., Tyngdkraftens inver-

kan pa vaxterna. 54, 468.
Enell, H., Yttrande ang. Atterbergs

foredr. om fosforsyrans bestam-

mande. 40. 211.
, Bidrag till kannedomen om

albumins upptackande i urin. 44,

229.
Ericsson, A., Yttrande ang. de

farmaceutiska studierna. 44, 219.

Feddersen, a., Yttrande i ofver-
laggning om fragor ang. fiskeri-
erna. 40, 41, 486, 490, 497, 501, 504.

Fernqvist. B., Yttrande ang. Almens
foredr. om orent vattens forbatt-
ring medelst jernklorid. 35, 203.

Forssell, E., Om sockersjuka. 48.
649.

Fries, Th., Yttrande i disk. ang.
naturalhistoriens staUning vid
laroverken. 53, 449, 464.

Franckel, E., Yttrande i disk, om
patent ocb varumarken. 309.

, Om kombinerade kommanika-

tionsleder af olika beskaffenhet.
37, 347.
-, Yttrande i disk, om segelfar-

tyg i jemforelse med angfartyg.

53, 385, 391.
FtJRST, C. M.. Nerverna i iris. 56,

568.
, Ny hallristning i Bleking. 85,

584.

Goes, A. T., Om Karaibiska hafvets
djupfauna. 37, 479.

Gr6nvall, a. L., Om Orthotrichum
pallens Bruch. 37. 432.

, Yttrande i disk. ang. natural-
historiens stallning vid larover-
ken. 53. 456.

GuLDBERG. A. S.. Om stigende Liv-

renter. 51, 194.
, Xogle Bemferkninger om Eegne-

operationer. 51, 200.
Gylden, H.. Om naturvetenskap

och idealism. 57, 108.

Hallin,

laggn.

missbruket. 50
, Yttrande i

0. F., Yttrande
om fragor ang.

i ofver-
alkohol-
726. "
ofverlaggn. ang.

smittsamma sjukdomars spridning

genom skolor. 56. 731, 745.
Hamberg, H., Om nagra anordnin-

gar for skogsmeteorologiska un-

dersokningar i Sverige. 51, 190.
Hammarsten, 0., Om fibrinbildnin-

gen. 34, 556.
Hansen, E. C, Bidrag til Alkohol-

gjaersvampenes Fysiologi. 33. 418.
, Et fugtigt Kammer til Dyrk-

ning af Mikroorgauismer. 40, 435.
Hansen, H. J., Araneae i Zoologia

Danica. 55, 539.
Heyman, E., Yttrande i ofverlaggn.

om fragor ang. alkoholmissbruket.

39, 674, 49, 699, 50, f724.
, Yttrande i ofverlaggn. om

smittsamma sjukdomars spridning

genom skolor. 56, 741.
, Yttrande i ofverlaggn. om

lakarens stallning till skolan. 57.

753.
, Yttrande ang. Steenbuchs

foredr. om Vandundersogelser. 57.

762.
Hildebrand, H., Om nagra krono-

logiska anknytningspunkter for

nordens forhistoriska tid. 57.

108.
, Jernaldern pa Gotland. 48,

590.

HiLDEBRANDSSON, H., Om isotermer-
nas rorelse ofver Nordeuropa om
varen. 44, 173.

HiORTDAHL, T. H., Krystallografiske
Undersogelser af organiske Basers
Salte. 39, 204.

, Yttrande ang. de farmaceu-
tiska studierna. 44. 218, 219.

HjELT, 0., Om leukamien. 48. 643.

, Yttrande i ofverlaggn. om fra-
gor ang. alkoholmissbruket. 39.

677, 698, 710.

— . Yttrande

ofverlaggn.

ang.

smittsamma sjukdomars spridning
genom skolor. 56, 752.

REGISTER.

795

Hjort, J.. Om Aflosning af Choroi-

dea. 35, 625.
. Yttrande ang. Lowegrens

foredr. ora starrextraktioner 48.
HOFFMEYER, N., Om Dybdetinder-

sogelser i Danmarkstrsdet. 35,

166.
, Maaling af Vindens Hastig-

lied. 35, 166.
HOFFSTEDT. A. W., Om de lamp-

ligaste tegeldimensionerna. 53,

399.
HOLMER. Osteotomi i Tilfselde af

Klumpfod. 35, 625.
Holmgren, Fr., Om violettblind-

heten och huru de fargblinda se

fargerna. 34, 548.
, Om Blix' oftalmometer. 41,

560.
HoLMSTROM, E. A., Yttrande ang.

de farmaceutiska studierna. 44,

220.
HtJLPHERS, H. W., Yttrande i ofver-

laggn. om bruk af alkohol fran

militarhvgienisk synpunkt. 42,

765, 770, 773, 774. '
HVOSLEF, H., Yttrande ang. de

farmaceutiska studierna. 44, 219.

Jensen, J., Yttrande i disk, om

patent och varumarken. 310.
, Yttrande i disk. ang. hydro-

jfratiska undersokuingar. 36. 321.
, Yttrande i disk. ang. vind-

eller vattenkraft i jemforelse med

angkraft. 46. 360.
JOHNSTRUP, .J. F.. Kryoliteus Fore-

komst i Gronland. 32, 234.
, Yttrande ang. Torells foredr.

om kristalliniska bergslag. 32.

273, 274.

, Om Cyprina-leret. 45, 288.

JOLIN. S., Nagra anmarkningar ro-

rande cjvalltativa reaktioner p4

fri fosfor. 40, 211.
JULIN. fi., Yttrande ang. de farma-
ceutiska studierna. 44, 21!>.
JONSSON. r>., Om cmbryosackens

utveckllng hos angiospermerna.

87, 435.

Kkyskr. .J. F. (i., Vttrande i ofvcr-
luggn. om friVgor ang. alkohol-
misabruket. 50, 727.

Ki.KR, F.. Om Mikrofotografi. 33. 412.

KiNHKRO, .1. (i. H.. Om resorptions-
ytor. 33, 170.

KiNBERG, J. G. H.. En ny mikro-

meter. 33, 470.
, Yttrande ang. Malms foredr.

om subfossila hvaldjur. 34, 473.
, Djurens k5tt sasom fodoamne.

34. 474.
, Yttrande i disk. ang. detta

foredr. 478.
. Daggdjurskraniets profil. 38.

481.

, Yttrande om naturalhistoriens

stallning vid laroverken. 46. 510.

. Didus ineptus. 46, 518.

, Alca impennis. 46, 518.

, Skandinaviska vadare. 47, 518.

. Fjadrarnas utveckling hos fog-

larna. 47. 518.

, Kraniet hos svin. 47. 518.

, Matstrupen hos vertebr. djur.

47, 518.

KiNDBERG, N. C. Brvineernas syste-
matik. 33, 427.

, Yttrande i disk. ang. natural-
historiens stallning vid larover-
ken. 53, 456.

, Tva arter skymningsfjarilar.

34, 526.

Kjellberg, a., Yttrande i ofver-
laggn. om fragor ang. alkohol-
raissbruket. 49, 710, 50, 725.

KjERULF, Th., Yttrande ang. Torells
foredr. om kristalliniska berg-
slag. .32. 268, 272.

, Yttrande ang. Deichraann

Branths foredr. om Geol. Forhold
i .Jylland. 36, 280.

, Forhold af Dybgrundens Kon-

figuration i Mjosen og Kandsfjord.
52. 288.

Klein. J. E., Yttrande I disk. ang.
hydrografiska undersokninear. 37.
323.

KOLDERUP liOSENVINGE, Anato-

miske Forhold hos Salvadora. 37.
435.

La Cour, p., Om Tonchjulet. 32. 133.

Lagersteot, N. G. W.. Yttrande i
disk. ang. naturalhistoriens stall-
ning vid laroverken. 53, 452,
463.

La.m.m. !•'.. Yttrande i disk, om d*-
fordelaktigaste sprangamnen. 305.

LKiJONncFVUD. 13. A.. Yttrande i
ofverliiggn. om bruk af alkohol
frfm militarhvgienisk svnpunkt.
42. 774.

796

REGISTER.

Leijonhufvud, B. a.. Yttrande i

ofverlaggn. om kaseruhvgienen.

50. 777.
LiNDEBERG, C. J., Artbegreppet

inom slagtet Hieraciura. 40, 438.
. Yttrande i disk. ang. natural-

historiens stallning vid larover-

ken. .53. 467.
LiNDGAARD, N., Yttrande ang. de

farmaceutiska studierna. 44, 222.
LiXDGREN, Hj., Roys frysmikrotom.

41, 560.
LiNDxMARK, K., Yttrande i disk. ang.

hvdroerrafiska undersokningar. 37.

«/ O CD ■

330.

LoRENZ, L., Om Metallernes Led-

ningsevne for Varme og Elektrici-

tet." 35, 166
LovEN. Chr., Naturen af voluntara

muskelkontraktionerna. 41, 557.
Loven; M., Om kalihydrats inverkan

p<l bibrombernstensyra. 44, 233.

, Om tliiomjolksyror. 45, 233.

Loven, Sigurd, Yttrande i ofver-
laggn. ang. smittsamma sjuk-

domars spridning trenom skolor.

56. 727, 733, 744, 748.
. Yttrande i ofverlaggn. om

lakarens stallning till skolan. 57,

753.
Loven, Sven (Prof.), Helsningstal.

29, 59.
. Afskedsord vid motets afslu-

tande. 58, 121.
. Om norska Atlanterexpeditio-

nens holotburior och gephyreer.

33, 470.
Loven, Sven (Ingeuior), Om bat-

konstruktioner 52, 383.
, Yttrande i disk. ang. seeel-

fartvg' i jemf. med angfartyg. 53,
387, 393.

Lund, A., Yttrande ang. de farma-
ceutiska studierna. 44. 224.

LuNDBERG, E., Yttrande i ofver-
laggn. om frasor ang. fiskerierna.
40. 41, 485, 493.

LuNDGREN, B., Om losa block fran
Skane. 45, 287.

. Skanes stet.kolsforande for-
mation. 52, 291.

LowEGREN. M. K., Statistik 5fver
starrextraktioner. 48, 642.

ang.

Madsen, C. L.. Yttrande

Franckels foredr. om kombine-
r ade kommunikationsleder. 37. 350.

Madsen. C. L., Om en rationel

Bestemmelse af Retningen af

Internationale Kommunikations-

linier. 46, 364.
, Yttrande i disk. ang. segel

fartvo; i jemf. med angfartyg, 53-

394.' "
Malm, A. H., Aclis unica fran Bohus-

lan. 46, 514.
, En turbellarias lefnadssatt.

46. 514.
Malm, A. W., Om subfossila hval-

djur. 34, 470.
. Yttrande i disk. ang. detta

foredr. 473.
, Luftstrupen hos Dromaeus

Novai Hollandiffi. 34, 474.
, Yttrande i disk. ang. Kinbergs

foredr. om djurens kott sasom

fodoamne. 34, 477.
, Om pleuronektoidernas ut-

veckling ocb byggnad. 38, 479.
, Yttrande i disk, om detta

foredrag. 481.
, Forevisning af tailor ofver

bafsannulater. 38, 481.

, Om Campontia, * 64, 519.

, Scasva-larv i menniskans tarm-

kanal. 55, 540.
Meinert. F.. Insekternes Hoved og

Munddele. 46, 510.

, Yttrande ang. Reuters foredr.

om Collembola. 46.
, Yttrande ang. Kinbergs foredr.

om matstrupen. 47, 518.
, Yttrande ang. Boas' foredr.

om Litliodes. 54, 518.
, Munddelenes Bygning bos

Fluerne. 34, 523.
, Coleopterernes Elytra's Ho-

mologi. 47, 538.
, Et Organ hos Lepidopterer

bomologt med Halteres. 47, 539
, Yttrande ang. Malms foredr.

om larver i menniskans tarm-

kanal. 55.
MOHN. H., Om Dybderne og Varme-

forboldene i vort Nordhav. 29,

64.
Montelius, 0 , Minnen i Norden

fran arhundradena narmast fore

Kristi fodelse. 35, 584.
. Xyfunna minnen af germaner

i norra Italien. 48, 588.
MORTENSEN, H., Yttrande ang. Alm-

quists foredr. om polymorf a slag-
ten. 40, 438.

REGISTER.

797

MOLLER, J. (Kjobenhavn), Yttrande ;

i ofverlaggn. anor. smittsamma

sjukdomars spridning genom sko-

lor. 749.
MoLLER, J. (Lund), Om konnexens

C (x, X, 0; u, u, 0) principala ;

koincidens. 44, 177,

Keren. C. H.. Om Amara sylvicola.
38, 527.

Yttrande i ofverlaggn. om

N

bruk af alkohol fran militarhygie-

Disk synpimkt. 42. 769, 774.
ETZEL, v., Yttrande ang. Panums

foredr. om superfoetatio.
— , Yttrande ang. Asks

cm ovariotomier. 38.
EUMAN, C. J., Sveriges

chnider. 47. 539.

EUMANN. W.. Yttrande i disk. ang.

vind- och vattenkraft i jemf. med

angkraft. 46, 362.

Yttrande i disk. ang. segel-

56.
foredr.

Hydra-

fart vg i jemf. med angfartyg 53,

388," 393.
XiLSON. L. F.. Om ytterbium. 32,

2U2.

, Om skandium. 36, 203.

, Om berylliums atomvigt och

vasentliga karakterer, 39. 203.
NiSSEN. 0.. Yttrande i ofverlaggn.

om fragor ang. alkoholmissbruket.

3'.>. 681, 715.

Yttrande i ofverlaggn. om

bruk af alkohol frtin militarhygie-
nisk synpunkt. 42. 770. 774.
NORDSTEDT, O.. Om Nya Zelands
characeer. 37, 432.

S()tvattensalger fran Hrasilien.

54, 468
NORUENSKIOLD. A. K.. Yttrande

ang. Torells f<')redr. nm kristalli-

niska bergslag. 32. 271.
, Antropohjgiska iakttagelser

fr&n Vega-expcditionen. 38. 585.
Nordenski6li). <'.. Oni on ny bygro-

meter. 51, I'.M).
Nystro.m. a., Om Zollners meta-

fy.si.ska teori om rummcts s. k.

>fjerdi! dimen.si()n>. 32. 147.
, Yttrande i (ifvcrliiggn. om

frs'igor ang. alkoholmis.sbruket. 39,
695, r.'. 707. 718.

Odenh's. M. v., Kancercellernas
infektionsfornuiga. 41. 557.

Palmgren, K. E.. Yttrande i ofver-
laggn. om bruk af alkohol fran
militarhygienisk synpunkt. 42.774.

Panum. p. L., Om Xaturvidenska-
bernes og Lsegevidenskabens ind-
byrdes Forhold med saerligt Hen-
syn til Xaturforskermoderne. 121.

, Abbes Kefraktometre. 41. 557.

', Et Tilfaelde af formentlig

Superfoetatio. 56, 568.

Petersen (Oberst). Yttrande i disk,
ang. vind- och vattenkraft 1 jemf.
med angkraft. 363.

Petersen, H., Gravfund fra P>ronce-
alderen i Danmark. 48. 586.

Petersen. .T.. Bemairkninger om
binaere Formers Kovarianter. 35,,
155.

Petersen. Tullin. Yttrande ang.
de farmaceutiska studierna. 44.
212. 224.

Peterson, E., Yttrande i ofver-
laggn. om bruk af alkohol fran
militarhveienisk svnpunkt. 42.
774.

Retzius, G.. Horselorganets bygg-

nad. 41. 557.
, Xervcellerna i hufvudets peri-

feriska ganglier. 41, 560.
.Tschuktschernashnfvudskallar.

38, 585.
Reusch. H., Om Torghatten. 52.

288.
Reuter, O. M., Kopulatlonen ho««

Collembola. 46. 514.
, A'entraltubens funktioner bos

Collembola. 46. 516.
. liastardbildniug bland insek-

terna. 55. 545.
RossANDER, C. J., Om bency.stor.

38. 642.
IvruENSON. K., Om land- i>ch sjo-

vlnd krintr Sverit'cs kuster. 51.

r.M>.
RUNKBERG. .1. \ . Om pcrnicio.-*

aniiini. 5(>. 570.

Sahlherc;. .). I!.. llognordiskaSalda-

artcr. 47. 529.
. Skulpturdimorli.sm li-"> Pv»'-

sclder. 47. 633.
Sahlert/,. I., Yttrande ang. .Malms

fi>r«Mlr. ouj pleuronektoiderna. 38.

480.
. Yttrande ang. Kinbergs foredr.

om matstrtipen. 47. 51,s.

798

REGISTER.

Salomoxsen. C. J.. Om Rendyrk-

ning af forskjellige Bakteriefor-

mer. 34, 556.
Sandahl, O. Th., Yttrande om

naturalhistoriens stallning vid

laroverken. 46, 510.
. Utvecklingen af Hyponomeuta

Euonymella. 38, 527."
. Yttrande ana:. Malms foredr.

om larver i menniskans tarm-

kanal. 55.
Sandeberg, H.. Yttrande i disk.

ang. Kinbergs foredr. om djurens

kott sasom fodoamne. 34. 478.
, Hvaldjurens betydelse for

fiske af sill och torsk. 55, 522.
Sandstrom. I., En ny kortel hos

menniskan och daggdjuren. 41,

557.
8CH0UB0E, C, Yttrande i ofver-

laggn. ang. fragor om alkohol-

mfssbruket. 39, 678.
SCHULTEN. M. W. AF, ObservatioTi

af ogonbottnen under hoggradig

forstoring. 48, 560.
SCHOXBERG, E., Et ankylotisk.skaevt

Bffikken. 38, 642.
.Yttrande ang. Stadfeldtsforedr.

om Tarnier-Matthieu's tansr. 48.
i?EBARDT. W.. Yttrande ang. de

farmaceutiska studierna. 44, 217,

219.
8EHESTED, Brug af Stenredskaber.

48, 588.
Sjogren, Hj,. Pajsbergitenskristall-

form. 36, 281.
Smitt, F. a., Yttranden i ofver-

lagrgning om fraeor ang. fiskeri-

erna. 40, 41, 492, 497, 605.
, Yttrande ang. Kinbergs foredr.

om matstrupen. 47, 518.
Smitt. ,J. W.. Yttrande i disk, om

de fordelaktigaste sprangamnen.

303.
SoMMERFELDT, A., Yttran.de ang.

Asks foredr. om ovariotomier. 38.
, Yttrande ang. Stadfeldts

foredr. om Tarnier-Matthieii's

tang. 48.
Spangberg, J., Yttrande om natural-

liistoriens stallning vid larover-

ken. 46, 510.
,VingnerYernahosdaefjarilarna.

38. 527.
, Yttrande ang. Malms foredr.

om larver i menniskans tarmka-

nal. 55.

Stadfeldt, A.. Om Tarnier-Mat-
thieu's Fodselstang. 48. 657.

Stahre, L., Om ferrum reductum
ocli om karbolsyrans qvantitativa
bestammande. 32, 203.

, Yttrande ang. de farmaceu-
tiska studierna. 44, 220.

Steenbuch, C, Vandundersogelser
i Danmark. 57, 754.

Stenberg. S.. Xagra iakttagelser
betraffande den qvantitativa be-
stamningen af qvinnomjolkens
bestandsdelar. 32, 202.

Strengell, G. W.. Yttrande i ofver-
laggn. om fragor ang. alkohol-
mis'sbruket. 39, 680.

Sorensen, W., Luftbeholderen hos
Siluroiderne. 54, 522.

. Forholdet mellem Kjonnene

hos nogle Edderkopper. 55, 545.

. Lydorganer hos Fiske. 41, 556.

Thalen, T. R., Om spektra hos
nagra sallsynta, ur gadoliniten
erhallna metaller. 44, 166.

Thedenius, K., Sillens nipssexsicca-
ter. 54, 469.

Theel. Hj.. Om holothurior fran de
storre djupen i oceanen. 37, 479.

, Om en parasitisk fisk. 37, 479.

Thomsex. J., Om Resultaterne af
termokemiske Undersogelser over
KulstofE-forbindelsernes Teori. 36,
203.

, Yttrande ang. Nilsons foredr.

om beryllium. 39. 203.

, Yttrande om de farmaceutiska

studierna. 44, 218, 223.
Thomsex. Th.. Om Yedets kemiske

Sammensajtning. 39. 203.
TiGERSTEDT. R., En mctod for me-

kanisk retning af nerver. 56. 568.
. Kraftforvandlingen i nerver

och muskier. 56, 569.
TORELL. O., Om Sveriges vigtigaste

kristalliniska bergslag och deras

forhallande till hvarandra. 32,

252.
, Yttrande i disk. ang. fore-

gaende foredr. 272, 275."
, Yttrande ang. Deichmann

Branths foredr. om Geol. Forhold

i Jylland. 36, 280.
, Yttrande ang. Dahlls geol.

Kart over det nordlige Norge.

287.

REGISTER.

799

TOEELL, 0., Yttrande ang. John-
strups foredr. om Cyprina-leran.
51, 288.

. Om utbredningen af norska

flyttblock. 52, 291.

Yttrande i ofverlaggning om

fragor ang. fiskerierna. 40, 41,

485, 489, 500, 502, 508.
TuLLBERG, T., Yttrande ang. Reuters

foredr. om CoUembola. 46.
ToRNEBOHM, A. E., Yttrande ang.

Torells foredr. om kristalliniska

bergslag. 33, 274.
, Bergsbyggnaden kring NuUa-

berget. 52, 291.

Warming, E., Yttrande ang. Are-
schougs foredr. om fyllodiernas
byggnad. 33.

. Stovbladbygning, Spiring m.

m. hos Rhizopliora. 37, 435.
-, Yttrande ang. Jonssons foredr.

om embryosacken hos angiosper-
merna. 37, 435.

— , Om de mekaniske Elementer
hos Podostemonaceae. 40, 438.
— . Yttrande ang. Almquists foredr.

om polymorfa slagten. 40, 438.
. Yttrande i disk. ang. natural-

historiens stallning vid larover-

ken. 53, 457.
Welander, E., Yttrande i ofver-

laggn. om bruk af alkohol fran

militarhygienisk synpunkt. 42, 769.
, Yttrande i ofverlaggn. om

kasernhygienen. 50. 777.
Westfelt, G., Yttrande i ofver-
laggn. om fragor ang. alkohol-

missbruket. 3'». 661, 675, 50. 720,

725, 727.
VV^IJKANDER, A., Oni de maguetiska

forhiillandena i de arktiska trak-

terna. 32, 135.
WiLANDER, N. A., Om vanadin. 46,

374.
Wii.LK. X., Yttrande i disk. ang.

iiaiuralhistoriens stall ning vid

laroverken. 53, 452.
, Om Smaalonene.s (Jhlorophyl-

lopbyceai. 54. 408.

WiNSLOW, A, p., Former af slagtet

Rosa. 40, 438.
WiTTHOCK, V. B., Yttrande ang.

Almquists foredr. om polymorfa

slagten. 40, 438.
, Bidrag till det hypokotyla

internodiets samt hjertbladens

morfologi och biologi. 53, 439.
-, Yttrande i disk. ang. natural-

historiens stallning vid laroverken.

53, 462, 468.

, Om fasciklarna VII och VIII

af Algae aquae dulcis exsiccatae.

54, 468.

Zeipel, V. VON, Om lineara difEe-
rentialeqvationer. 32, 147.

Zeuthen, H. G., Om Antalgeome-
triens Anvendelse til Udledelse
af saedvanlige geometriske Saet-
ninger. 35. 155.

Aberg, E., Kroniska brostsjuk-
domars behandling med vatten.

^ 35. 591.

Angstrom, C. A., Om patent och
varumarken. 33, 307.

, Yttrande i disk. ang. hydro-

grafiska undersokningar. 37, 328.
-, Om vind- och vattenkraft i

jemf. med angkraft. 37. 335.
— , Yttrande i disk. ang. vind-
och vattenkraft i jemf. med ang-
kraft. 46, 363.
-, Om segelfartyg i jemf. med

angfartyg. 53, 384.

Ahrling, E., Linnes brefvexling.
40, 438.

, Yttrande i disk. ang. natural-

historiens stallning vid larover-
ken. 53. 460.

6dmansson, K., Yttrande i iifver-
laggn. om smittsamma sjukdtunars
spridning genom skolor. 56, 737,
746.

, Yttrande i ofverlaggn. om

lakarens stallning till skolan. 57,
753.

RATTELSER.

Sid. 38 r. 6 uppifr. Lojtnant Sahlertz' yttrande afgafs med anl. af intend.
Malms foreg. foredr. (om pleuronektoiderna).
y 57 r. 17 nedifr. star Rausomes, las Ilausomes.

> 155 » 10 X i lineaere ^ bineere.

2> 233 5- 5 > » sylfonklorider. » sulfonklorider.

* 291 » fi -^ for 5> for.

I'v^n 1 VI r\ ufvwiiiivcii vjicii uci i L.iwiciii

3 51

II I
85 00251 6019

■'■m^:
■^f.

■.1P.34

*P ¥: ■ . i"- -^ ft- it.,'

^M

^.

::.^;^

■-^-x --. ii'

8^-^

■v;^

."'* V

' J«%i>;-'- .»«;•

-^■^

'^i

w%.^.

.v-^r-^

':m\

^^ioii

■f*