A RAPP d 3 INSTITUT INSTITUT N S3IUVYGII LIBRARIES SMITHSONIAN & wWw INSTITUTION NOILNLILSNI NVINOSHLINS S3!Yyvy NVYINOSHLIWS S313Vvy NVINOSHLIWS S3l!uvy SMITHSONIAN saavagn & = s Za [0] Lp] = = = (T) se 2 ed > 43 ö a ö wa ö = & = & =. : S i < : 3 = = ee 3 = (40) = [29] = ; AA O - (el) 24 O ] = - z SENT 2 NVINOSHLINWNS S3I!I4VY4gI7 LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NC NE & = Zz 26 = Zz j = (oc) S joe = j - 2 3 2 =) ( 6 FE > = > [ | - 2 = - 5 . Dn K z 0 z- SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLINWS S3I14vygi7 LI SMITHSONIAN NYINOSHLIWS SMITHSONIAN NVINOSHLIWS LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NC ARIES otlYvr vw ye mma vv LIBRARIES SMITHSONIAN NOILALILSNI NOILALILSNI DM ÅN Xx VR [90] a SMITHSONIAN INSTITUTION NOILANLILSNI NVINOSHLIWS Saluvygn LI - Ja z 5 = SÅ > ra 2 5 - ER 2 Å ; : : > | - =D s-— = a ; - za 5 5 : « z z o N( NVINOSHLIWS S31I4VY8Il LIBRARIES SMITHSONIAN NVINOSHLIWS S31yVvYyaI7 LIBRARIES : 3 2. - : NES z < = z = NR AW z = > ss N O AN : O RR d n Dy [70] SJ An TAN c (SK pe ET Om S z = N = = ; PARKERA år RN RER SMITHSONIAN INSTITUTION NOILNLILSNI NVINOSHLIWS S31yuvygia LI 4 z mv TEE 6 = 4 AP peng | 3Å An > = 3 SW = 3 CN = - = RN a = ( : GG & X - & = |) & 3 2 föl jon fe fä Oo 7 3 SS 2 2 + 3 5 NVINOSHLIWS >S3 IUVYg Vg LIBRARI ES” SMITHSONIAN INSTITUTION. NC - [oc] = [ve] — 5. 2 5 2. 3 = = = 2 > T RA 5 - z 2 RER z z Ne ILSNI! NVINOSHLIWS S3I4VY8I!l LIBRARIES SMITHSONIAN =S [60] e Se An eS << = Före OS = =S fy HA SAN I 3 9 E 2 E NE E : 3 EE RR Nr NIES SMITHSONIAN "INSTITUTION "NOILALILSNI NVINOSHLIWS SI! 4vyg fd -. T z &N = eo FR z 4 4 = - 3 -— Xx - 7; -— 0 --— Xx < JPM = < - < & TA = & = & Mm gp = [8] -— [20] = fö Oo = [ö) = pe FA —- vd FSC ad ILSNI NVINOSHLINWNS S3IYVyYygIl LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTI( Ede z = z jd JE [00] - [05] = | ov 3 =) 2 5 = > - > | > Pc) F DI - ja m - m 2 m (70) = [7 z [20] RIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILANLILSNI NVINOSHLINWS S3IY3VY8 (20) 2) | z z z z = = SN - = = I O NV = 200) = a NN RR 56 E SR 2 = 2 = = y KF RE z fe ILSNI NVINOSHLIWS S3I3VY48!7 LIBRARIES SMITHSONIAN flå An AR SN An eS 5 = = a | NN 35 z An (7) A | (74) AP == (OMR = W [0] I Äl = = = No = = > = > s An = 6) 2 [75] a s NOILALILSNI NVINOSHLINS S3I1Y3vYyg SN RIES SMITHSONIAN" INSTITUTION RIES NOILALILSNI LIBRARIES NOILALILSNI | LIBRARIES N SJINVYgIl LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTI fr 4 v N Jå » "k I h i Ve TUNILSS i « Fr SK äter ÅA. ERE PRE ER Mt fr Va - å ARE fa w vå = SN a é a 5 yi j 7 pF & ' på i 1 j = CR - rg - - p då '| EVE f Fa | ' Å at MÅ ANGORA 4 = ' YT ky d A Ci Md FRAMSTÄLLNING AF BENBYGGNADEN HOS ALAUDA; DESS KRANTOM OCH SKULDERAPPARAT JÄMFÖRDA NED NÄRSTÄLDE FOGLARS. AKADEMISK AFHANDLING, som med FILOSOFISKE FAKULTETENS I UPSALA samtycke för filosofiske gradens erhållande till offentlig granskning framställes af PVEN JOHAN JNILSSON, fil. kand. ar Smålands samhälle, å Zoologiske lärosalen Lördagen den; 18 Maj 1872 PV tm, a — + STOCKHOLM, 1872. TRYCKT HOS J. & A. RUS. :0 11.) cCÉ (Karduansmakaregatan N | é AN aj NE É | RR 3 National M use (or kh Sens AN Ne LG SN SV NE AD £ä50 Je LE Ad GA ENOROdN | js AE SO 2058 NR Sik (PR 60 WE 2 HERE en ERR ag vi sila RA ande vn Tä NN fn SL SN flere bad) AME LR fe 3 j PE UR INNE er & Sö (al Gå HÄL SA ML ör skor så 104 : dh ; PR bak vtd J oh 2 AK ev or sd ( MÅR C NE : AN iv ; FR ÅS Fy RV a ' FL FRE d "Kv jä ER ER " ; —— Ng LA : 3 SKEN år oa Pr i Y a PES. i IR | Pa S ANS Map ET Cu AIR, NE 800 | ATS ENE Örnithologerne hafva länge sträfvat att uppställa ett natur- ligt system för foglarne och begagnat flere olika karakterer, på hvilka de hafva sökt grunda ett sådant. Jämför man de hittills, på ett enda eller några få kännetecken grundade, upp- stälda systemen, finner man dem vara mindre tillfredsstäl- lande, redan i följd af den olikhet i åsigter, som rådt ibland systematici angående förvandtskapen emellan foglarne och följ- aktligen den hvarje slägte och familj tillkommande plats uti det- samma. Derför har också den åsigten blifvit af månge ut- talad, att det ännu, med vår ofullständiga kännedom om fog- larne, är omöjligt att uppnå detta mål, emedan ett naturligt system måste grunda sig på alla såväl inre som yttre karak- terer samt lefnadssättet. I tanke, att denna åsigt är den riktiga, tror författaren denna undersökning rörande lärkornas skelett, och dess vigtigaste delars jämförande med närstälda slägten ibland Passeres, ej helt och hållet vara utan intresse vid be- stämmandet af deras naturliga plats bland foglarne. Att jäm- förelsen ej sträckt sig till alle delar af skelettet beror dels af brist på material härför och dels af de obetydliga olikheter, som, såvidt förf. kunnat finna, råda emellan de olika slägtena bland Passeres i byggnaden af deras ryggrad, extremiteter och bäcken, äfvensom på de stora skiljaktigheter i det senares form, olika individer till och med af samma slägte visa, hvarför också ett större antal exemplar, än det förf. haft att tillgå, skulle hafva varit nödigt för att kunna påpeka det för hvarje slägte egendomliga härutinnan. Också hafva desse delar ådragit sig jämförelsevis ringa uppmärksamhet af de författare, som sysselsatt sig med foglarnes osteologi; ty de hafva nästan ute- slutande egnat sin uppmärksamhet åt kraniets eller bröstbens- apparatens (eller bådas) olika delar och sökt att på grund af dessas beskaffenhet ordna foglarne i större eller mindre natur- 4 liga afdelningar. De ojämförligt flesta systemen öfver foglarne äro dock uppstälda efter karakterer, antingen yttre eller inre, utan afseende på dem naturliga frändskap elier olikhet, som finnes genom deras benbyggnad uttalad. Af dessa vill förf. blott nämna den plats bland foglarne, som blifvit lärkorna anvisad enligt några af de mera bekanta och följda: J.0. Temminck i Manuel d'Ornithologie, Ed. IV, 1844!) ställer Alauda främst bland Granivori med Parus, Emberiza, Tanagra etc. följande närmast efter inom samma ordning och Anthus, Motacilla, Accentor, Saxicola, Sylvia såsom de när- mast föregående inom ordningen Insectivori. | C. L. Bonaparte, i Conspectus Systematis Ornithologiz, ställer Alaudide sist bland Stirps 3 eller Subulirostres, när- mast föregångna af Motacillide, Cinelide, Paride, Certhiida inom samma »Stirps», Prof. 0. J. Sundevall, i Ornithologiskt System (Kongl. Vet.-Akad. Handl. 1835), för Alaudides till 3:e serien bland Oscines, till hvilken han hänför i följande ordning: Garruli- des, Laniades, Cantores, Parides, Alaudides, Cinclides. J. Cabanis, i Ornithologische Notizen (ur Wiegmanns Archiv fär Naturgeschichte 1847). för till Oscines följande familjer i här efter anförda ordningsföljd: Rhacnemidide, Sylvicolide, Sylviade, Muscicapide, Hirundinide, Lani- ade, Liriothrichide, Certhiade, Nectarinide, Meliphagide, Alaudide, PFringillide, Ploceide, Icteride, Sturnide, Pa- radiseide, Corvide. Prof. W. Lilljeborg, i Outlines of a Systematic Review of the Class of Birds (ur Proc. of the Zool. Soc. of London 1866), för Alaudide till Olamatores och ger dem plats mellan Upupide och Bombycillide. Isynnerhet för desse tre sistnämnde, hvilka alle lagt be- skaffenheten af vingarne och benens beklädnad till grund för sina system, har det varit svårt att finna den lämplige platsen i desamma för Alauda, enär detta slägte genom bildningen af 1) Isis von Oken 1844. Andra upplagan af Manuel d'Ornitho- logie utkom 1820, men systematiken deri ändrades i 4:e editionen. dö sina vingar fullkomligt öfverensstämmer med de till Oscines hörande familjerna, men genom de på tvären afdelade plåtarne å metatarsens baksida bestämdt skiljer sig ifrån desamma. Detta har också varit orsaken till, att de två förre hafva fört lärkorna till Oscines'), men den senare till Clamatores. Genom detta sista arrangement blir Alawda skild från dem, hvilka hon synes såväl genom sin habitus som också genom närvaro af sångmuskelapparat närmast likna, och förenas med en klass af foglar, hos hvilka denna inrättning, såvidt man vet, på ett enda undantag när, saknas. För att kunna lösa denna svå- righet synes ett noggrant studium af detta slägtes anatomiska byggnad vara nödvändig och såsom ett försök härtill torde denna afhandling betraktas. De verk, hvaraf förf. begagnat sig vid densammas ut- arbetande, äro: Blanchard, E.: Recherches sur les Caractéres Ostéologiques des Oiseaux appliquées å la Classification Naturelle de ces Animaux; — Annales des Sciences Naturelles, IV Série — Zoologie Tome XI. Paris 1859. Sid. 11—145. Bonaparte, C. L.: Conspectus Systematis Ornithologix; — Annales des Sciences Naturelles, IV Série — Zoologie Tome I. Paris 1854. Sid. 105. Cabanis, J.: Ornithologische Notizen, I—II; — Archiv fär Naturgeschichte. Gegrändet von A. F. A. Wiegmann. Herausgegeben von Dr. W. F. Erichson. 13:er Jahr- gang. Band I—II. Berlin 1847. I, sid. 186—256; II, sid. 308—352. Cornay, J. E.: Considerations Générales sur la Olassification des Oiseaux, fondée sur la Consideration de Os Palatin Antérieure; — Revue Zoologique par la Société Cuvie- rienne. Année 1847. Sid. 360—69. Eyton, T. 0.: Osteologia Avium; or a Sketch of the Osteo- logy of Birds. London 1867. Huxley, T. H.: On the Classification of Birds; — Procee- 1) Härvid är dock att ihågkomma den olika omfattning, ordn. Oscines har i desse författares system. dings of the Zoological Society of London for the Year 1867. Sid. 415—72. — —: On the Classification and Distribution of the Alectoro- morphe and Heteromorphe; — Proceedings of the Zoo- logical Society of London for the Year 1868. Sid. 294—319. | ; — —: A Manual of the Anatomy of Vertebrated Animals. London 1871. Lilljeborg, W.: Outlines of a Systematic Review of the Class of Birds; — Proceedings of the Zoological Society of London for the Year 1866. Sid. 5—20. Lihder, W.: Zur Bildung des Brustbeins und Schultergärtels der Vögel; — Journal fär Ornithologie. Herausgegeben von Dr. J. Cabanis. Jahrgang XIX. Leipzig 1871. Sid. 321—353. Magnus, H.: Physiologisch-anatomische Untersuchungen äber das Brustbein der Vögel; — Archiv för Anatomie, Phy- siologie und Wissenschaftliche Medicin. Herausgegeben von Reichert und Bois-Reymond. Jahrgang 1868. Sid. 682— 710: — —: Untersuchungen iber den Bau des knöchernen Vogel- kopfes; — Zeitschrift fär Naturwissenschaftliche Zoo- logie. Band XXI. Leipzig 1870. Sid. 1-—108. Owen, R.: On the Anatomy of Vertebrates. Vol. II. Birds and Mammals. London 1866. Parker, K. W.: The Shouldergirdle and Sternum in the Ver- tebrata; — The Ray Society 1867. London 1868. — —: On the Structure and Development of the Skull of the Common Forol; — Philosophical Transactions of the Royal Society of London for the Year 1869. London 1870. Sid. 755—807. Selenka, E.: H. G. Bronn's Klassen und Ordnungen des Thier- reiches. Band VI. Abtheilung IV. Leipzig 1869-70. Sid. 1—128. Sundevall, C. J.: Ornithologiskt System; — Kongl. Veten- skaps Academiens Handlingar, för år 1835. Stockholm 1836. Sid. 43—130. Temminck, J. C.: Manuel d'Ornithologie ou Tableau Systéma- ou tique des Oiseaux qui se trouvent en Europe. Ed. IV. Paris 1844. — Isis 1844, sid. 879. Af dessa arbeten har förf. företrädesvis rådfrågat MaAG- NUS”, JLÖHOERS, SELENKAS och pPuxLexs förstnämnda, och be- gagnat ungefär samma nomenklatur som JMaGnus, dels emedan hans arbete öfver fogelkranierna är det utförligaste, författaren sett, och dels emedan man deri finner det minsta antal af för osteologien inom däggdjuren främmande benämningar, hvilket ej är utan betydelse och lättnad vid studiet af foglarnas tem- ligen svåra benbyggnad isynnerhet hufvudets'”). Men innan förf. öfvergår till sjelfva ämnet är det honom en kär pligt att härmed uttrycka sin djupaste tacksamhet för den beredvillighet, hvarmed hrr proff. W. Lilljeborg och F. A. Smitt stält de under sin vård stående samlingar af fogel- skelett, hvilka varit för jämförelsers anställande nödvändiga, till författarens disposition, äfvensom erkänsla mot filos. doktor C. A. Bergh i Lund, som välvilligt ifrån Skåne skaffade honom en samling färska exemplar af olika arter af lärkor och pip- lärkor vid en tid, då dessa mer eller mindre fullständigt af- flyttat från trakten kring Uppsala. 1) :Se härom hvad Magnus yttrar i Ueber den Bat. . ., sid. 3—4. I. Kraniet. Hos Alauda. Pannbenen. Dessa äro de ojämförligt största benen i hele skallen. Den främre delen af dem, hvilken kallats pars frontalis och bildar främre delen af skallens öfre vägg visar en längs med sutura sagittalis från näbbroten mot hjässbenen gående, tydlig rundad fåra, hvilken dock baktill blir otydlig. Bakom orbite eller ögonhålorna är denne del af pannbenen bred och starkt kullrig, men emellan nämnda hålor är han tvärs öfver starkt konkav, hopträngd och smal, föga öfver en linia bred, men längst fram vidgar han sig åter till ungefär två gånger den nämnda bredden. Denne främre smalare del är bakifrån framåt mot näbbroten ofvan temligen jämnt konvex (dock något svagare der, hvarest skiljeväggen emellan ögonhålorna är smalast) och bildar emot näbbroten en visserligen mycket trubbig, men dock tydlig vinkel. Pannbenens pars orbitalis har framtill blifvit mycket reducerad derigenom, att en del deraf ej förbenats, hvilken tillsammans med oförbenade delar af närgränsande ben bildar ett stort, af en tunn hinna till- slutet, hål af en något oregelbunden form i bakre och öfre delen af skiljeväggen emellan ögonhålorna. Genom en snedt bakåt och utåt mot supraorbitalranden gående fåra är denne del skild ifrån den framom belägna pars nasalis, som bak- till äfven genom förutnämnda hål är något ofullständig och smal, men framtill vidgas och sammanväxer med silbenets crista galli och lamina papyracea, enligt den af MAGNUS gifna förklaringen af detta sista ben'), men deremot ej med 1!) Magnus: Ueher den Bau des knöchernen ..., sid. 10. 9 tårbenet'). Inga tydliga suturer finnas emellan pannbenen och de dem omgifvande benen hos fullvuxna exemplar. Hjässbenen. Dessa ben äro af medelmåttig storlek, betydligt mera breda än långa, starkt kullriga och skilda från pannbenen af en svagt bågböjd sutura coronalis, som dock snart försvinner. Den öfver pannbenen längs sutura sagittalis gående fåran fort- sättes stundom in på hjässbenen, men är der ganska svag. Linew semicirculares gå ej så högt upp, att de nå hjäss- benen, och följaktligen sträcka sig ej heller fosse temporales in på dem. På deras inre konkava sida fortsättes en på pannbenens inre sida längs sutura sagittalis löpande upphöjd, i midten med en fåra försedd, list, men delar sig ungefär midt emellan deras främre och bakre kant uti två, hvilka göra en spetsig vinkel mot hvarandra och bilda en tydlig gräns emellan den främre och den bakre hjärnskålskaviteten. Nackbenet. Den ofvan foramen magnum eller nackhålet belägne delen, pars superior, sammanväxer tidigt med de närgrän- sande delarne af såväl nackbenet som af hjässbenen och tin- ningbenen, hvarför ock dess förhållande till de sistnämnda och dess utsträckning på bredden är mycket svår att nog- grannt bestämma, så framt man ej eger en tillräcklig mängd af mycket unga exemplar, hos hvilka denna sammanväxning ej inträdt eller åtminstone ej fullbordats. Som författaren ej haft tillgång på sådana, kan han ej med säkerhet uppgifva utsträckningen af ossa epotica och således ej heller af öfre nackbenet. Dock tyckes af själfve formen på benet de förra vara små, rundade och det senare följaktligen bredt, i full öfverensstämmelse med det af Macnus beskrifna förhållandet hos Sylvierna”?). Det är kullrigt isynnerhet på midten, hvarest derigenom bildas en tydlig, ehuru ej särdeles hög knöl, pro- tuberantia occipitalis externa. Linea semicircularis supe- 2) Magnus :”anf. st. sid. 21. 10 rior är mycket svag och linea semicireularis inferior sak- nas. Den undre kanten, som upptill omger nackhålet, är jämnt bågböjd, och de hål, som lemna genomgång för venae occipitales externe, ligga uti själfve denne kant helt nära hvarandra och fortsättas af en dels i, dels vid själfve sido- kanten af nackhålet gående ränna å hvardera sidan, hvilken ränna bildas af de från öfre nackbenet nedskjutande sidopro- cesserne och nackbenets sidodelar, partes laterales. Dessa äro stora och visa vid den mot öfre nackbenet och os epo- ticum vände delen en stor knöllik uppsvällning. De nedre och yttre delarne, som bilda bakre väggarna af trumhålorna, äro mycket utbredda åt sidorna, hvarigenom deras mynningar blifva smala. På deras inre, framom nackhålet belägne, del äro de, till genomgång för åtskillige nerver tjänande, hålen, af hvilka fyra, två å hvardera sidan af ledknappen, ligga i en nästan rät linia, nämligen de, hvarigenom nervi hypoglossi utträda ur skallen, invid gränsen emot basilardelen och på yttre sidan om dessa de två något större, genom hvilka nervi vagi och accessorii gå. De yttersta och största, de för nervi glosso- pharyngii, ligga längre fram på själfve den skarpe gränsen emellan den blåslikt uppsvälde yttre eller tinningdelen och basal- delen af sidonackbenen. Strax framom det förstnämnda hålet ligger den lilla mynningen af canalis caroticus. På mre sidan äro sidodelarne sammanvuxne med klippbenen. De hos månge foglar tydlige listerne på gränsen mot basaldelen saknas delvis. Basaldelen, pars basilaris, är såsom vanligt ganska liten. Vid bakre kanten, som undertill eiler kanske rättare framtill omger nackhålet, har han den lilla, runda, framskjutande condylus occeipitalis, som är uteslutande bildad af denne del af nackbenet. Fossa precondyloidea är temligen bred och djup. På inre sidan går en rundad list framåt mot sella turcica. Det ofta nämnda af nackbenets delar omslutna foramen magnum eller nackhålet är af knapt medelmåttig storlek med höjden något större än bredden, ofvan rundt, men med sidokanterne nertill starkare urringade, hvarigenom det häröfver blir bredare än högre upp, oeh undre kanten blir föga böjd. Dess riktning beror naturligtvis på nackbenets läge lä och är, från ledknappen räknadt, riktadt bakåt och uppåt, dock så, att det är mera horizontalt än vertikalt. Kilbenet'). De delar deraf, som, utgående från kilbenskroppen, till stor del bilda orbitalväggen och motsvara ale magne (= ento-sphenoideum pw. = orbito-sphenoideum JuXL., PARKER == aliheloides Seu.), äro vid sin öfre kant framtill urringade af det stora, förut nämnda, på gränsen emellan ale magna, pannbenets orbitaldel och silbenets crista galli belägna hålet. Äfven nertill äro de i framkanten urringade af ett annat ovalt, mindre hål. På sin främre yta äro de temligen jämna, utan några starkare framskjutande muskelfästen, och visa nertill en stor rund utbugtning för thalami optici. De till en stor del af dem bildade processus postorbitales äro långa, smala, spetsiga, nedåt riktade och med sin spets sammanvuxna med processus temporales. Emellan dessa finnes ett ovalt hål, hvarigenom musculus temporalis går. På kilbensvingarnes inre, konkava sidazgår en skarp, horizontal list, som fram- till går strax ofvan det mindre af de nyss nämnda hålen, foramen opticum, och fortsättande sig bakåt öfver tinningbenen förenar sig med de förut omtalade på hjässbenens inre sida gående kammarne, hvilka fortsättas på nackbenets insida. Kil- benskroppen är kort och bred och på undre sidan täckt af os tympanicum, som sammanvuxit med densamma, och af- smalnande framtill bildar ett långt, på undre sidan rundadt » rostrum, hvilket vid sin främre ände är uppåtböjdt och upp- till hopvuxet med silbenet. Sella turcica är djup, fyrkan- tig, ungefär qvadratisk, och dess bakre vägg visar 1 midten en ganska stor öppning, så att af densamma finnas blott de smala sidostyckena qvar, och i spetsen af dessa sitta de små processus clinoidei posteriores. Clivus Blumenbachii sluttar starkt, utan att dock vara fullt vertikal. 1) Parker, Selenka m. fl. hafva antagit ett bakre och ett främre kilben, hvilket Magnus anser vara olämpligt och oriktigt, dels emedan benets sönderfallande i 2 delar blott inträffar hos unga ex. och dels emedan ett dylikt sönderfallande ej är sällsynt hos däggdjuren och således ej karakteristiskt för foglarne. — Magnus: amf. st. sid. 25. i2 Trumbenet') (= basi-sphenoides feu., Huxu. = hbasi- temporale PARKER) är bredt och kort, nående med sine utåt smalare kanter till trumhålorna, hvilkas undre kanter det bildar. Framkanten är konvex och med sin medlerste del genom 3 hål å hvar- dera sidan för canalis caroticus internus och Eustachiska rören väl begränsad och skild ifrån det dermed för öfrigt helt och hållet sammanvuxna kilbenet. Det är på undre sidan framifrån bakåt konvext men på tvären plant med en svag intryckning "i midten och der utan spår till någon längs gående list. Tinningbenen bestå enligt Macnus hos foglarne af 2 delar: pars squamosa och pars petrosa. Pars mastoidea saknas och er- sättes af nackbenets sidodelar”). Pars petrosa ligger på inre sidan af hjärnkaviteten och omsluter hörselorganerna m. m., men deremot bidrager pars squamosa till bildningen af skallens sidovägg. Den på densamma sittande processus temporalis är ganska stor och bred, platt, framåt riktad och, såsom redan nämnts, sammanvuxen med spetsen af postor- bitalprocessen. Fjälldelen är för öfrigt inbugtad och således på yttre sidan konkav samt bildar en medelmåttigt stor, djup fossa temporalis. Denna är fyrkantig, nedtill något smalare och upptill skarpt begränsad af den ovanligt starka, föga böjda linea semicircularis. ”Tinningprocessens yttre kant fortsättes ej uppåt och bakåt uti någon skarp, tinninggropen delande, kam såsom hos flere närstående slägten. Baktill bildar fjäll- delen den länge, rake, något utböjde främre kanten af trumhålan. Silbenet. Den del deraf, som bildar större delen af skiljeväggen emellan ögonhålorna och som motsvarar crista galli (= lamina !y Magnus: anf. st. sid. 32. 2) Magnus: anf. st. sid. 34. 13 perpendicularis SEL.) är ogenombruten och utan alla hål, men förbenas först sent fullständigt, hvarför en stor del deraf hos unga individer ersättes af en mjuk, mycket tunn membran. Han är mycket tunn, men vid öfre kanten dock något förtjockad. Den del af silbenet, som är ungefär rätvinkligt stäld emot crista galli och skiljer ögon- och näs-hålorna ifrån hvarandra, lamina papyracea, är starkt utvecklad, fullkom- ligt sammanvuxen med tårbenen”) och, lemnande upptill blott en liten smal, horizontal springa till genomgång för nervus olfaetorius, når den af dessa båda ben bildade i yttre kan- ten urringade skiljeväggen nedtill okbågen och nästan ner till den horizontale delen af gombenet. Främste delen af sil- benet, hvilken skjuter in uti näsan, är till störste delen oför- benad, hvarför också det främre silbenet, såsom detta ben ' har blifvit kalladt, kan sägas vara rudimentärt, enär det blott utgöres af en liten tunn flik, som sitter på undre sidan af mellankäksbenets processus frontalis, och hela den öfriga skilje- väggen emellan näsborrarna för öfrigt utgöres af mjuka delar. Vingbenen äro långa, smala, nästan raka och i den främre, intill gombenen stötande änden, betydligt vidgade såväl på den yttre som inre sidan och ej bildande någon ledknapp för artikula- tionen mot dessa ben. Mot hvarandra bilda de en i det närmaste rät vinkel. Qvadratbenen af medelmåttig längd och tjocklek, kantiga med en lång, nästan jämnsmai, parallelt med vingbenen gående, platt, i spetsen uppåtböjd muskelprocess. Nedtill hafva de 2 af en 1) Angående dessa bens sammanväxning säger Magnus anf. st. sid. 48, att hon hos Oscines och Clamatores (med undantag af Coracias och Alcedo) alltid inträder, men derpå anmärker han längre fram, sid. 58, att hon hos dessa ej alltid inträffar och säger sig alltid hafva lyckats skilja dem åt hos kråkor. Men ej blott hos kråkor utan äfven hos flera andra slägten bland Passeres finner man dem skilda t. ex. hos Garrulus, Pica, Bombycilla och flere utländska, isynnerhet af dem till Clamatores hörande. 14 djup grop tydligt skilda "ledknappar för underkäken, en yttre och en inre samt baktill en liten knöl såsom an' ydan till en 3:e. Gombenen ”). Den främre yttre processen häraf, som vid sin främre ände sammanväxer med mellankäken midtför framkanten af näsbenet, processus intermaxillaris (= Vextremité maxil- laire PorRwNav), är lång, temligen stark och plattad. Framtill konvergerar han svagt emot samma process å andra sidan, hvarför ock det dem emellan liggande, af mjuke delar fylda, rummet är långt och framtill föga afsmalnande. ; Den bakre och störste delen af gombenet, pars horizon- talis (= Vextremité opposante PorRNAY), hvilken sträcker sig bakåt emot vingbenen, är en 4-kantig skifva, hvars längd i förhållande till bredden något varierar, men i allmänhet äro båda dimensionerna ungefär lika stora. Han är på undre sidan konkav. emedan dess inre del är vågrät, men den yttre är riktad utåt och nedåt och utskickar fyra processer, af hvilka två äro riktade framåt och två bakåt. Den yttre af de båda förre öfvergår uti den förut nämnda processus inter- mavxillaris, hvilken baktill i likhet med pars horizontalis' yttre del är snarare kantstäld än vågrät, men vid midten är lika- som vriden och der framom vågrät. Den inre af de framåt riktade processerne är rund, jämnsmal, spetsig men af obe- !) Dessa ben hafva af flere författare blifvit tillerkända en särdeles stor vigt vid foglarnes klassifikation, såsom af Cornay, Cabanis, Selenka, Huxley, Magnus m. fl. Den förstnämnde har till och med velat grunda hela klassifikationen uteslutande på be- skaffenheten af desamma. Sålunda säger han bland annat: »Jamais la nature n'avait si bien devoilé ses mysteres que par cet os..-.; aucun organe ne pourra le remplacer pour la classification”, och längre fram tillägger han: »il ne faut point comparer cet os au sternum, au bec et aux pattes, qui donnent des caractéres secon- daires et tertiaires”. Utan att vilja tillmäta dem en så bestäm- mande vigt, som Cornay gjort, säger äfven Magnus om dem: »Es tritt dieser Theil (näml. den del, som han kallar pars horizontalis) in den allenverschiedenartigsten Formen auf... die Zablreichsten Uebergänge und Variationen vorkommen, welche fär die Classi- fication eine sehr bedeutende Wichtigkeit haben». 15 tydlig längd. Den yttre af de bakre eller den s. k. muskel- processen (emedan han tjänar till fäste för åtskillige vigtige muskler) är den störste af dem alla, utdraget spetsig, tri- angulär, nående främre kanten af vingbenen och i spetsen svagt inböjd, hvarför hans undre kant är något konvex och den inre konkav. Det återstående utskottet, som är sam- manvuxet med gombenets perpendikuläre del, bildar en rakt bakåt riktad, smal kant, som konvergerar svagt emot en dylik å andra sidan och sammanstöter med främre kanten af ving- benen, med hvilka han dock ej synes sammanväxa, emedan suturen emellan båda oftast är tydlig. Vid bakre änden bildar han en vanligen låg och ej tvär afsats — hos Alauda arborea är han högre och mera tvär — utan någon antydan till ledknapp emot vingbenen. Emellan dessa utskott är gom- benets horizontale del såväl i främre som bakre kanten båg- likt urringad. Den andre delen af gombenen, som i följd af sin ställning kallas deras pars perpendicularis, är lång och smal och stöder sig med öfre kanten emot kilbenets rostrum. Han är af obetydlig storlek, på insidan konkav, och båda benens öfre kanter beröra hvarandra endast vid främre änden, der denne smale del hastigt vidgas och sam- mansmälter med såväl den å andra sidan varande som med plogbenet. Plogbenet. Det är kort och bredt och, såsom nyss sades, sam- manvuxet med främre delen af gombenen, och derigenom upp- kommer ett 4-kantigt ben, hvars sidor och bakre delar bestå af gombenen, men den medlerste och främre delen af plogbenet, som härpå bildar en knöllik uppsvällning eller köl och är framtill vidgadt och tvärhugget men med ett utskott vid hvardera kanten. Tårbenen (= ossa prefrontalia KöstLn) äro, såsom nämndes vid beskrifningen på silbenet, orör- ligt sammanvuxna med dettas pappersskifvor till ett stycke, som - bildar "den förbenade skiljeväggen: emellan ögon- och 16 näs-hålorna. Härat bilda tårbenen den främre och den yttre mot okbågen vände delen. Skiljeväggen är tjock isynnerhet upptill. vid midten af yttre kanten försedd med en temligen djup rundad inskärning; hennes höjd är något större än bredden och baktill är hon tydligt konkav. Näsbenen (= ossa ethmoido-frontalia PARKER) äro nästan jämnbreda, med bredden föga mindre än längden och deras bakre med pannbenen hopvuxne kanter ligga i det närmaste i en rät linia, emedan de yttre hörnen skjuta obetydligt längre tillbaka än de inre. De äro konkava tvärsöfver från det öfre yttre hörnet till det främre inre, men konvexa emellan de två andra hörnen. Af de två från hvar- dera benen utgående, framåt riktade processerne är den yttre, processus maxillaris, hvilken går ned på öfverkäksbenet och fortsättes på detta ett stycke framåt samt, till en del bil- dande undre kanten af näshålan, kort och temligen tjock och träffar öfverkäken under en föga trubbig vinkel. Processus intermazxillaris afsmalnar ganska hastigt framåt från den brede basen och, läggande sig intill och sedan samman- växande med mellankäkens processus frontalis, bildar större delen af näshålans öfre känt. Öfverkäken är såsom vanligt liten, sammanvuxen med okbenet, näs- benet och mellankäken, och hans främre del, processus alveo- laris, deltager ej i bildningen af näbbkanten, hvilken bildas uteslutande af mellankäken, utan ligger emellan den sist- nämnde och gombenets mellankäksutskott och hopväxer med dessa alldeles. Den bakåt riktade delen af öfverkäken, pro- cessus 2zygomaticus, är smal, så att den främre delen af okbågen, i hvars bildande han deltager, är föga bredare än den bakre. Processus palatinus (= proc. magillo-palatinus -HUXL., prevomer PARKER) är lång, smal och böjd, mest på midten. Han är i början riktad inåt och bakåt, men ifrån sin midt konvergerar han obetydligt emot den å andra sidan befintlige och berör ej denne med sin inre kant samt vidgas baktill temligen starkt, är der blåslikt uppsväld och försedd 17 med en djup ränna på yttre sidan. Han går öfver gom- benets mellankäksutskott strax under främre kanten af plog- benet ända till gombenets inre, framåt riktade utskott, med hvilket det dock ej sammanväxer utan blott genom ett liga- ment är förenadt '). Mellankäken. Den främre delen deraf eller kroppen är smalt vigglik, mot spetsen något nedböjd och på undre sidan konkav utan någon i midten långsgående list. På öfre sidan är han starkt konvex och försedd med en smal rygg. Processus frontales, som jämte de med dem hopvuxna utskotten af näsbenen bilda skiljebalken emellan näshålorna, äro runda, långa och smala, och suturen emellan dem försvinner tidigt helt och hållet. Upptill emot pannbenen vidgas de dock något, äro der platta och emot näsbenen försedda med tydliga suturer, hvilka först ganska sent om ens någonsin fullständigt försvinna. Den bakre, undre delen af mellankäken, processus maxillaris, bildar helt och hållet den öfre låge käkkanten och öfvergår uti okbågen utan någon stark afsats vid gränsen emellan båda. Okbågen är lång och smal, framtill föga tjockare, och de tre benen, qvadrat-okbenet, okbenet och okutskottet af öfver- käken äro så fullständigt sammanvuxna med hvarandra, att någon sutur dem emellan ej kan upptäckas. 1) Denne nu beskrifne form på öfverkäkens gomutskott öfver- ensstämmer, en eller annan mindre olikhet naturligtvis afräknad, med den hos flere slägten bland oscines förekommande. Såväl Huxley som Magnus i sitt ofta citerade arbete öfver fogelkraniet beskrifva honom ganska noga såsom varande af stor vigt för klassi- fikationen. Den senare nämner 3 hos foglarne förekommande huf- vudformer häraf och tillägger om den 1:e formen, till hvilken lär- korna ovedersägligt höra: »Die erste Form mit bandförmigem Gau- menfortsatz, der an seinem inneren, hinteren Ende mit einer Platte oder "knopfäåhnlichen Anschwellung gekrönt ist, findet sich aus- nahmlos bei allen Oscines; nie habe ich bei einer anderen Familie diese Form wiedergefunden”, och längre fram säger han vidare: »Jeder Schädel, der diese Gestalt der Gaumenfortsätze des Oberkie- fers zeigt, gehört zu den Oscines». 18 Underkäken är måttligt stark, V-formig, på midten bågböjd och med längden dubbelt så stor som afståndet emellan ledytor- nas yttre kanter. Båda halfvorna äro på yttre sidan, nästan så långt de äro fria, konkava och något framom ledytorna försedda med "ett ovalt, ej särdeles stort hål emellan pars dentalis och pars supra angularis. Framtill äro de hop- vuxna med hvarandra till något mera än 14 af sin längd. Ofvan det nämnda hålet hafva de hvardera på öfre kanten 2 korte, trubbige processer, aftaga bakom desse i höjd emot artikulationsdelen och hafva på dennes inre sida en lång, afsmalnande, uppåtböjd process. Uti leden emellan under- käken och qvadratbenet och med dessa förenade genom liga- ment finnas 2 små runda ossicula accessoria, hvilka äro på undre sidan starkt konvexa, på den öfre kantiga. Tungbenet. Den bakre delen af tungbenshornen är genom ett kort ligament fäst på den uppsvälde delen af nackbenets sido- del, med hvilken han är genom muskler fast förenad, och den främre änden af detta cerato-branchialben”) stöder sig emot inre kanten af underkäkens angulardel, hvarest han stöter intill den främre delen af tungbenshornet, os basi- branchiale, hvilket framtill fäster sig vid basi-hyoideum. Hornen äro medelmåttigt långa, och deras delar äro smalast på midten och något förtjockade mot ändarne. Basi- lika- som uwuro-hyoideum äro något tjockare än de förra och smalast på midten. Glosso-hyoideum är af hornartad konsistens, framtill afsmalnande och spetsigt, på öfre sidan starkt kon- kavt och vid bakre änden med två likaledes hornartade, spetsige, divergerande processer, motsvarande ossa cerato- hyoidea. Ossa basi-branchialia och glosso-hyoideum äro lika långa och ungefär 13 längre än og cerato-branchiale. Uro- hyoideum är baktill tunglikt och något längre än basi-hyoi- deum, med hvilket det sammanväxer. 1) Namnen på tungbenets delar äro de af R. Owen i hans Anatomy of Vertebrates, vol. II begagnade. 19 Vid en kort jämförelse emellan kraniet hos Alauda och hos åtskilliga, till olika familjer inom Oscines och Clamatores hänförda, slägten har författaren funnit flere olikheter, hvilka hafva synts honom värda att anmärkas. Sålunda är hos Turdus”) (T. musicus pi; T. pilaris Jb.) pannbenets panndel jämförelsevis betydligt bredare och mindre konkav emellan ögonbålorna. På orbitaldelen, som är mindre, finnes utom den stora, med luktnervens utgångs- hål ur hjärnskålen förenade, öppningen ännu ett annat myc- ket minare, ovalt hål nära supraorbitalkanten. Nackbenets sidodelar äro mera utbredde och starkare uppblåste, hvari- genom trumhålorna blifva rymligare och deras mynning bredare. Mynningarna för yttre nackvenerne ligga nära hvarandra, nå- got ofvanför nackhålet och ej i själfve öfre kanten af det- samma, hvilket är något mindre horizontalt och högre i för- hållande till sin bredd. Den öfre halfcirkelformiga linian är mycket starkare: trumbenet framtill spetsigare och dess med- lerste del på tvären mera konkav; kilbenets rostrum är från sidorna starkare sammantryckt och högre; tinningutskottet är mycket mindre, kort och triangulärt, långt skildt från den likaledes korte och trubbige - postorbitalprocessen; tinning- gropens form är betydligt olika: ty den halfcirkelformiga linian går nästan horizontalt bakåt, är föga böjd och före- nar sig med den emellan nack- och hjäss-benen gående öfre halfcirkelformiga linian bakom trumbålans öfre del samt på samma ställe med den skarpe kant, som, bildad derigenom, att trumhålans öfre och yttre väggar göra mot hvarandra en tydlig vinkel, fortsättes bakåt tills ban träffar de båda förra liniorna; härigenom blir tinninggropen lång och smal, nertill mycket djup, emedan hennes inre och undre väggar mötas under en ungefär rät vinkel, och stäcker sig bakåt in på hjässbenen; silbenets crista galli är mycket ofullstän- digt förbenad och reducerad till en smal »brygga», som sam- maubinder dess smale, förbenade framkant med kilbensvin- 1) De af hvarje slägte undersökta arterna anföras efter slägt- namnet inom tecknet (). 2 20 garne; dess pappersskifva är mera bred än hög och lemnar nertill en bred springa emellan sig och gombenet; dess horizontale del är något mindre, mera vertikal och med kor- tare och trubbigare processer; isynnerhet äro mnskelproces- serne korte och rundade, och de yttre främre processerne äro platte och isynnerhet framtill brede; de bakre inre ut- skotten bilda höge, baktill med en tvär afsats!) försedde, starkt konvergerande kanter; de öfre kanterne af de perpen- dikuläre delarne beröra hvarandra ej blott vid sin främre utan äfven något vid sin bakre ände; det genom gom- och plog-benets sammanväxning bildade benet är längre i förhål- lande till bredden, ej köladt och med sidokanterne framtill uppvikne; näsbenens öfverkäkutskott äro korta och mycket breda; öfverkäkens gomutskott vid sin bakre ände starkare uppsvälda och med en mycket djup, rundad, baktill sluten kanal på yttre sidan, och med sina inre sidor ej berörande hvarandra ”); den främre delen eller kroppen af mellankäken är smal och lång, så att hans längd är nästan lika stor som halfve näbbens, i spetsen mera nedböjd och försedd med starkare pannbensutskott; näsborrarna längre och smalare; vingbenen längre och bildande mot hvarandra en tydligt spet- sig vinkel; okbågen vid främre änden betydligt bredare; af- ståndet emellan underkäkens artikulationsdelar mindre i för- hållande till käkens längd. Luscinia (LC. phoenicurus Jus E. rubecula pk) har en mera lång och smal skalle än Alauda; hos den förra arten äro mynningarna för yttre nackvenerna och trum- benet lika beskaffade som hos Turdus, hos den senare likna de lärkornas; kilbenets rostrum, som dock är lägre, silbe- nets crista galli, gombenen, hvilka sistnämnda likväl äro mindre vertikala, öfverkäkens gomutskott och vingbenen likna allesammans motsvarande delar hos Turdus; tinningprocessen ') Stundom saknas dock afsatsen, emedan kanten sänker sig så småningom bakåt. 2?) Sådant har åtminstone förhållandet varit med de ex., för- fattaren sett, ehuru Magnus, anf. st. sid. 69 säger, att de hos Tra- star och Sylvier stöta intill hvarandra. 21 mycket liten, trubbig och skild ifrån den rudimentäre postor- bitalprocessen; tinninggropen mycket liten, djup, trekantig, smalast framtill och vid bakre sidan skarpt begränsad; fram- kanten af trumhålan svagt utviken; denna är liten, men med mycket bredare mynning än hos Alauda; mellankäken är längre och smalare, likaså äro näsborrarna; underkäken sma- lare, svagare, starkare böjd vid midten. Sylvia (S. trochilus fare. S.; curruca f.) har en längre och smalare skalle och näbb än till och med föregående slägten. Pannbenets främre del är mer ned- tryckt; nackhålet hjärtlikt; vingbenen korta, böjda; ossa epo- tica enl. SeLeEnKa små, runda och tidigt hopväxande med de närgränsande benen; tinningutskottet kort, spetsigt, triangu- lärt likasom postorbitalprocessen, båda skilda från hvarandra”); gombenens horizontale del är smal, i yttre kanten svagt konkav med mycket spetsiga muskelutskott, hvilka dock ej nå så långt tillbaka som hos lärkorna; gombenens bakre kanter konvergera bakåt, sammanstöta och hafva vid bakre änden en tvär af- sats; de inre framåtriktade utskotten äro korta, triangulära, de yttre långa, smala, jämnbreda; qvadratbenens muskel- utskott korta, raka; mellankäken lång och smal, hos olika arter olika starkt nedtryckt, obetydligt böjd; näsborrarna lika föregåendes, äfvenså tinninggropen ech silbenet; underkäken mycket smal och svag. Lanius (CL. excubitor ) visar ganska stor likhet med Turdus, men är gröfre bygd. Hans nackhål är bredare; nackbenets sidodelar min- dre starkt uppblåste; vingbenen mycket grofva; tinning- och postorbital-processerne gröfre, isynnerhet den förstnämnde, och på kilbensvingarne finnas dessutom två tydliga, till muskel- fästen tjänande utskott; tinninggropen är bredare, mindre djup och framtill delad af en från yttre kanten af tinningspro- cessen sig bakåt och uppåt fortsättande list; hennes öfre och yttre väggar bilda mot hvarandra en skarp kant, som fort- !) Skilda äfven hos alla följande slägten, der ej motsatsen anföres. 22 sättes ända ut till mynningen, då han hos Turdus blir sva- gare utåt; pannbenens orbitaldel äfvensom silbenet äro mera fullständigt förbenade, ehuru de äro genombrutna af stora hål, och det senares pappersskifva är mera hög än bred med yttre kanten nästan rak, ej nående ut till okbågen; gombenens horizontale del är mera bred än lång och isynnerhet baktill starkt konkav: deras muskelutskott äro långa, spetsiga, i yttre kanten starkt korkava; mellankäken grof, från sidorna hop- tryckt, i spetsen starkt nedböjd närmande sig till utseendet en roffogelnäbb (hornslidan visar bakom spetsen en ordentlig tand likasom hos falkarne); septum nasale fullständigt för- benadt'); underkäken ganska grof, med spetsen litet uppåt- böjd och nästan U-formig (hele skallen är jämförd med Tur- dus', hvilken, såsom nyss sades, han liknar i flere afseenden). Muscicapa (MM. atricapilla L.). Skallen är längre och smalare än lärkornas. Den öfre halfcirkelformiga linian är tydligare; kilbenets rostrum sma- lare; tinning- och postorbital-processerne mycket små, trub- bige, skilde; tinninggropen till formen lik Luscinias, men mindre och grundare; vingbener smala, raka, bildande mot hvarandra en tydligt spetsig vinkel; silben och gomben likna Sylvias, men de senares muskelutskott ej fullt så spetsiga, och de framåt riktade inre processerne längre, jämmnbrede, trubbige; qvadratbenens muskelprocesser korte, föga böjde; hele näbben nedtryckt och bred, hvarför näsbenens öfverkäk- utskott äro korta men breda, och mellankäkens kropp är låg och bred i förhållande till sin längd; näbbryggen rundad; näshålorna stora och breda; plogbenet otydligt köladt med två temligen store sidoprocesser; underkäken framom midten starkt böjd. hans halfvor, förenade under en starkt rundad vin- kel, divergera bakåt föga, hvarigenom käken blir smalt U-formig. Parus (P. ater k.; P. palustris Fp.) Skallen kort och bred, starkt kullrig. Pannbenen emel- lan ögonhålorna föga konkava; nackhålet litet, hjärtlikt, nästan ') Se härom Magnus: anf. st. sid. 90 —91. Härigenom afviker Lanius (och Coccothraustes) från Oscines och närmar sig Accipitres. 23 horizontalt; öfre halfcirkelformiga linian föga stark; kilbenets rostrum smalt, kilbensvingarne på framsidan med skarpe lister; tinningprocessen mycket kort och bred, skiflik, trubbig, skild ifrån den rudimentäre postorbitalprocessen; tinninggropen lik Alaudas, men nästan fullkomligt delad af den bakåt och uppåt sig fortsättande ytterkanten af tinningsprocessen; pannbenens orbitaldel fullständigare förbenad, och det vid luktnervens utgångsställe ur hjärnskålen befintliga hålet mindre, jämn- bredt; silbenets crista galli hel, dess pappersskifva smal och ej fullt nående ner till okbågen samt lemnande nedtill emellan sig och gombenen en bred springa; gombenens hori- zontale del nästan vertikalt stäld. kort och bred: deras mu- skelutskott liknande lärkornas, men smalare; de inre bakre utskotten bildande en mycket hög och kort, i bakre änden tvärhuggen kant; de yttre främre utskotten starka, platta, på midten vridna, så att deras främre hälft ligger horizontalt; den horizontale delens inre kant, isynnerhet baktill starkt uppböjd, och de inre främre utskotten rudimentära och bil- dande blott en afsats på denne del af benen; plogbensskif- van mycket smal och obetydlig; näsbenen korta och breda och deras käkutskott träffande öfverkäken under en ganska trubbig vinkel; mellankäken låg, nästan rak, och kort i för- hållande till sin bredd med starkt pannutskott (bredden härpå varierar dock rätt mycket, så att hon hos P. åter är föga mera än hälften så stor som hos P. palustris); näsborrarna små — hos P. ater ovala, hos P. palustris mera rundade —; ving- benen smala, raka och bildande mot hvarandra en tydligt spetsig vinkel; qvadratbenens muskelutskott smala, långa, starkt böjda, och i nedre änden med 3 tydliga artikulations- knappar emot underkäken; underkäken V-formig, bågböjd, hög och med ett temligen stort hål emellan pars dentalis och pars supraangularis. Sitta (S. europea Je). Pannbenets, emellan ögonhålorna belägne, del är nästan lika bred som lång och tvärs öfver i det närmaste plan, bildande emot näbbroten en tydlig vinkel; nackhålet hjärtlikt, nästan horizontalt och mynningarna för yttre nackvenerna 24 liggande ofvan detsamma på nackbenets yttre sida; trum- benet framtill spetsigt: kilbenets rostrum från sidorna mycket starkt sammantryckt isynnerhet vid sin undre kant; tinning- utskotten mycket korta, breda; platta, trubbiga och deras yttre kant delande den medelmåttigt stora, ej djupa tinning- gropen i två nästan lika store delar; postorbitalprocesserne starke; kilbenets vingar fullständigt förbenade och likaså silbe- nets crista galli: det senares pappersskifvor i yttre kanten”ej nämnvärdt urringade”'); vingbenen långa, raka, framtill starkt utbredda och mot hvarandra bildande en tydligt spetsig vinkel; gombenens muskelutskott korta, trubbiga; de inre bakre ut- skotten starkt konvergerande, så att de sammanstöta i bakre änden; bland gombenens framåtriktade utskott äro de inre myc- ket korta, de yttre breda och plattade; näsbenens öfverkäk- utskott korta, starka; näbben stark, rak, låg, föga kortare än den öfriga delen af hufvudet; skiljebalken emellan de knapt medelmåttigt stora, ovala näsborrarna stark; under- käken svagt böjd, smalt V-formig. Hirundo (4. rustica Je). Skallen nedtryckt och låg. Nackhålet något mera bredt än högt; yttre nackvenernas mynningar till sitt läge lika med föregående slägtes; kilbenets rostrum hoptryckt från sidorna och svagt; hålen på kilbensvingarna för nerver och kärl stora; tinningutskotten mycket korta, trubbiga; postorbitalprocesserne föga större och likaledes trubbige; tinninggropen temligen liten och svagt begränsad; öfver trumhålans öfre kant går en skarp list, som löper ut i en kort process; silbenets crista galli mycket ofullständigt förbenad på samma sätt som hos Luscinia; dess med tårbenen sammanvuxna pappersskifvor bil- dande en mycket fullständig skiljevägg emellan ögon- och näs-hålorna, lemnande nedtill emellan sig och gombenen en mycket smal springa; qvadratbenen korta, starkt plattade med korta, trubbiga muskelutskott; vingbenen smala, böjda, rät- vinkligt stälda mot hvarandra; de inre af gombenens bakre utskott bakåt starkt konvergerande och sammanstötande, de ') Suturen emellan dem och tårbenen är tydlig. 29 yttre något utåt böjda, breda, trubbiga; de yttre främre löpa parallelt utom vid främre änden, der de äro starkt hopböjda; gombenet på undre sidan ej köladt och med tydlige triangu- läre korte sidoprocesser framtill; öfverkäkens gomutskott smala, under främre kanten af plogbenet tvärt böjda och i spetsen utbredda men föga, om ens något, blåslikt uppsvälda; okbå- garne baktill smale, nästan parallele, men midt under tår- benen hastigt vidgade och derifrån brede, platte, hopböjde, med en utstående rundad flik vid vidgningen; näsbenens öf- verkäksprocess kort, bred och långt framlöpande: näbben starkt nedtryckt, hans längd ungefär lika stor som hans bredd vid roten; mellankäkens kropp likaledes mycket låg, kort och bred; underkäkens främre hälft stark, hastigt vidgad bakåt, hans bakre del betydligt svagare, och båda grenarne baktill pa- rallele. Motacilla (MM. alba pp; M. flava J)- Skallen liknar till formen en Sylvias och är lägre öfver främre delen än hos Alauda. Nackhålet stort, hjärtlikt; vingbenen, kilbenets rostrum, silbenets crista galli, tinning- och postorbital-processer. näbb, näsborrar och okbågar till formen liknande motsvarande delar hos Sylvia. likaså läget af yttre nackvenernas mynningar; trumbenet framtill spetsigt; trumhålornas mynningar breda: tinninggroparna mindre och grundare än hos Alauda, men större än hos Sylvia, afdelade af tinningprocessernas yttre kanter i en öfre, större och en undre, mindre del; vingbenen bilda mot hvarandra en något spetsig vinkel; gombenens horizontale del liten, kort och bred, mera vertikal än horizontal; deras inre bakre utskott bilda på hvardera sidan en hög kant med tvär afsats; deras inre främre utskott ovanligt långa, jämnbreda; de yttre främre smala, framtill föga "bredare och fria nästan ända till bakre kanten af mellankäkens gomdel: plogbenskifvan svagt kölad och med mycket små framåt riktade sidoprocesser; öfver- käkens gomutskott likna Sylvias, men något gröfre och med sin inre sida berörande hvarandra; underkäken smalt V-formig, svag och på midten båglikt böjd. 26 Anthus (4. pratensis pPecesTt.; A. arboreus PecesTt.) liknar ganska mycket den föregående, men pannbenen äro emellan ögonhålorna smalare och mindre konkava; nack- hålet och mynningarna för yttre nackvenerna lika Alaudas; trumhålorna något mindre med smalare mynning än hos Mo- tacilla; vingbenen bildande mot hvarandra en rät vinkel; tinning- och postorbital-processerne något svagare och kortare; gombenens muskelutskott spetsigare, med yttre kanten svagt konkav; de inre bakre utskotten å samma ben starkare kon- vergerande, de främre inre utskotten spetsigare; näsbenen mera breda än långa. Tanagra (T. jacapa pare från Surinam). Panubenen äro emellan ögonhålorna breda, föga kon- kava; postorbitalprocesserne små, trubbige; tinninggroparna stora, ej djupa men baktill väl begränsade, rundade; qva- dratbenen korta, breda, med mycket stora, breda, i spetsen tvärhuggna, inåtriktade muskelutskott: vingbenen starka, raka; gombenens korta, triangulära muskelutskott slutande framom de små spetsiga, inre främre utskotten; silbenets crista galli lik de närmast föregående slägtenas; näbben kort med be- tydligt bredare underkäk; näsborrar små, ovala; underkäken bredt U-formig, med tanddelen betydligt gröfre än de bakre delarne. Euphone (E. violacea — från Surinam). Lik föregående slägte. men pannbenen emellan ögon- hålorna smalare och tvärsöfver tydligt konkava; postorbital- processerne större; näbbryggen starkare böjd; näsborrarna större; underkäken föga öfverskjutande den öfre på bredden, med mycket svagare tanddel och ett större hål på hvardera grenen bakom midten. Fringilla (Fr. domestica J..; celebs Je; montifringilla J.; Chloris Jb; linaria >; Spinus Js Carduelis Je). Skallen är kort, starkt bygd och kullrig; pannbenen emellan ögonhålorna breda och föga konkava; nackhålet van- 27 ligen mera vertikalt — hos Spinus, linaria och: Carduelis i ej obetydligt mindre grad —; trumbenet starkt konvext bakifrån framåt: kilbensvingarna med 2-3 starkt utstående kanter på framsidan; postorbitalprocesserne smale, långe, spetsige, nedåt riktade; tinningprocesserne starke, brede, mer eller mindre spetsige — hos linaria trekantige — skilde från de föregående; tinninggroparna stora, grunda, upptill och baktill otydligt begränsade — hos Spinus, linaria, Carduelis, hos hvilka de äro mindre, till störste delen skilda i 2 delar af tinning- processens yttre kant, som fortsättes uppåt och bakåt —; sil- benets pappersskifvor och de med dem hopvuxna tårbenen lemna - nertill emellan sig och gombenen en bred springa; gombenens horizontale och perpendikuläre delar öfvergående uti hvarandra utan någon tydlig gräns framtill, och baktill skilde blott af den invikne innerkanten och af en från denne utgående, framåt riktad, oftast nålfin process, hvars yttre kant bildar er kort framåt försvinnande, fin list på insidan af gom- benen just på gränsen emellan deras horizontale och perpen- dikuläre delar; de förre jämförelsevis små, trianguläre, starkt nedåt böjde och med korta, mycket grofva, yttre främre ut- skott; muskelutskotten vanligen långa, jämnbreda eller mot spetsen till och med vidgade (t. ex. hos linaria, Spinus) och der snedt afhuggna; de bakre inre utskotten bildande en hög kant, som är än tvärt än på det sätt snedt afhuggen, att den undre kanten är längre än den öfre; med sine öfre kan- ter beröra gombenen hvarandra utefter hela sin längd; öfver- käkens gomutskott till formen lika en Montacillas eller Syl- vias, men något kortare och mindre blåslika i spetsen (hos olika arter något olika); plogbenet smalt, framtill dock vid- gadt, ej köladt, framtill försedt med 2 store sidoprocesser; vingbenen långa, smala, raka, framtill mycket utbredda, bil- dande mot hvarandra hos några arter en spetsig, hos andra en rät vinkel'); qvadratbenen korta, tjocka med 3 tydliga ledknappar emot underkäken och mycket stora, platta, raka, inåt afsmalnande muskelutskott; näsbenen vanligen något mera 1) Magnus uppger anf. st. sid. 57, att de sammansmälta med gombenen ; hvilket dock synes vara ett misstag, alldenstund suturen emellan båda oftast är fullt tydlig, och man lätt kan skilja dem åt. 28 breda än långa; näbben stark, kägellik, för öfrigt ganska olik hos olika arter; näsborrarna små, nästan runda; under- käken grof, bredt U-formig, något framom midten böjd och försedd med 2—3 korta utskott i öfre kanten strax framom artikulationsytan mot qgvadratbenen. Loxia (LC. curvirostra J..; L. pityopsittacus pPecasT.). Lik Fringilla men mycket starkare, med vida mindre ögonhålor och i allmänhet med mycket starka linior och kammar; pannbenen emellan ögonhålorna mycket breda, kon- kava; de ej starka halfcirkelformiga liniorna gå upp öfver hjässbenen, emellan hvilka går en tydlig crista sagittalis; den öfre halfcirkelformiga linian bildar en skarpt utstående kant; dylika kanter och utskott finnas å nackbenets sidodelar, trum- benet, kilbenskroppen, kilbensvingarne (å hvilka sistnämnde de äro klolikt krökta), gombenen m. fl.; trumbenvet skarpt böjdt, så att det visar en emellan trumhålorna gående hög kam; tinninggroparna mycket stora, afdelade af den korte, brede, trubbige tinningprocessens yttre kant, som går, ehuru upptill sänkande sig, ända inpå hjässbenen och är bakåt och nedåt begränsad af en från öfre kanten af trumhålan sig upp mot hjässbenen sträckande. något lägre kam; postorbitalpro- cesserne mycket brede, store, trubbige; kilbenets rostrum kraftigt; silbenets med tårbenen sammanvuxna pappersskifvor nående ungefär halfvägs ned emot gombenen; dessa liknande Fringillas, men med muskelutskotten delade i 2 rundade flikar och på inre sidan försedda med en skarp, horizontal list; inre bakre kanterne starkare konvergerande och, ehuru likasom hos nämnda slägte invikne, saknande den framåt riktade pro- cessen och i stället för denne blott försedde med en obe- tydlig afsats; deras mellankäksutskott ännu kortare och fram- till mera vidgade än hos Fringilla; gombenens perpendiku- läre delar med öfre kanten efter hela sin längd samman- vuxne med hvarandra; plogbenet mycket litet, från sidorna starkt hoptryckt med höjden större än bredden; qvadratbenen med 2 runde, djupt skilde ledknappar mot underkäken; ving- benen starka, raka; näsbenen med mycket starka öfverkäk- utskott; näbben från sidorna starkt hoptryckt, vigglik, hög, 29 starkt nedböjd; näsborrarna små, rundadt ovala; underkäken grof, bredt U-formig, 'bakåt starkt vidgad, på midten böjd och i öfre kanten med en hög afsats. Vidua (V. paradisea puv. — från Afrika). Pannbenen emellan ögonhålorna breda, svagt konkava; nackhålet rundt; postorbitalprocesserne medelmåttigt store, spetsige; tinningprocesserne store, brede; vingbenen korta, raka, spetsvinkligt stälda mot hvarandra; silbenets pappers- skifvor och de med dem hopvuxna tårbenen ej nående okbå- garne; näbbens längd något större än hans bredd och böjd, med starkt böjd, rund rygg och bred skiljebalk emellan de cirkelrunda näsborrarna; underkäken bredt U-formig, på midten temligen starkt böjd”). Icterus (I. croconotus fr. — från n. Brasilien) har pannbenen emellan ögonhålorna breda, inbugtade; nackbålet riktadt starkt uppåt, mera bredt än högt; kilbe- nets rostrum från sidorna hoptryckt; postorbitalprocesserne medelmåttige, spetsige, nedåt riktade, skilde ifrån de store, likaledes spetsige, framåt och nedåt riktade tinningprocesserne; tinninggroparna stora, väl begränsade, baktill rundade; sil- benets crista 'galli lik Sylvias, dess pappersskifvor ej hopvuxna med tårbenen; vingbenen raka, starka, spetsvinkligt stälda mot hvarandra; gombenens horizontale delar korte, starkt nedböjde, med korte processer; mellankäksprocesserne starke; näsbenens längd större än bredden, deras öfverkäksutskott starka, träffande öfverkäken under en mycket trubbig vinkel; näbben lång, hög, vid roten med en stor knöl, framom hvilken han är svagt böjd; näsborrarna små, ovala; underkäken starkt böjd framom midten, hans tanddel gröfre än de bakre delarne, hans angulardel bakåt starkt utdragen, supraangulardelen med två knöllika afsatser på öfre kanten. Cassicus (OC. icteronotus VYIEILL. — från n. Brasilien). Pannbenen emellan ögonhålorna lika breda som långa, 1y Det å riksmuseum befintliga ex. var delvis skadadt, så att gombenen, silbenets crista galli etc. ej kunde undersökas. 30 plana; tinningprocesserne store, trubbige; vingbenen mycket starka, något krökta, bildande mot hvarandra en tydligt spetsig vinkel; gombenens muskelprocesser ännu kortare än hos före- gående, trubbvinklige. belägne midtför de rudimentära främre inre utskotten; de horizontale delarne således mycket korte; gombenens bakre kanter starkt divergerande; näbben rak, vid roten mycket tjock, jämnt afsmalnande, med rundad rygg; mellankäken starkt upphöjd öfver främre kanterne af näsbenen: näsborrarna mycket små, rundadt ovala. För öfrigt lik före- gående slägte. Sturnus (S. vulgaris 2) afviker från de sist nämnda, till Corvid&e hörande slägten i flera afseenden rätt betydligt. Sålunda äro pannbenens or- bitaldelar starkt urringade af ett stort hål, der luktnerven utgår ur hjärnskålen; kilbenets rostrum från sidorna mycket starkt hoptryckt: vingbenen starka, bildande mot hvarandra en tydligt spetsig vinkel; postorbital- och tinning-processerne små och obetydliga; silbenets pappersskifvor sammanvuxna med tårbenen, i yttre kanten mycket starkt urringade och upptill emot pannbenen lemnande blott ett litet rundt hål till genomgång för luktnerven; gombenen till ställning och form mycket liknande trastarnes, men med något spetsigare muskel- utskott och med de inre främre utskotten rudimentära; plog- benet långt, smalt, framtill vidgadt, starkt köladt, sidokanterne svagt uppböjde; öfverkäkens gomutskott smala, i spetsen ej starkt vidgade; näbben svagare, rak. och mellankäkens pann- bensutskott smala; näsborrarna längre och smalare; okbågarne svage och vid tårbenen starkt inböjde; underkäken på midten starkare böjd. Pica (P. caudata J.). Pannbenen emellan ögonhålorna ungefär lika breda som långa, svagt konkava; deras orbitaldel fullständigt förbenad; trumbenet på undre sidan konkavt; kilbenets rostrum från sidorna hoptryckt, dess stora vingar på framsidan med ett par föga starke lister, ej nämnvärdt uppsvälde nedtill för syn- högarne och dertill fullständigt förbenade; postorbitalproces- 31 serne korte, trubbige; tinningprocesserne temligen små; tin- ninggroparna medelmåttigt stora, upptill och baktill svagt begränsade; silbenets crista galla baktill genombruten af ett temligen stort, baktill med synhålet sammanhängande hål, dess pappersskifvor ej hopvuxna med tårbenen, lemnande upp- till emellan sig och pannbenen och nedtill emot gombenen en transversal, temligen bred springa; gombenen starkt ned- böjda med den horizontale delen mera bred än lång och på undre sidan med en skarp, långsgående kam; deras muskel- utskott korta, breda, triangulära, i yttre kanten svagt ur- ringade; mellankäksutskotten grofva; de inre främre temligen korta, triangulära; gombenens perpendikuläre delar berörande hvarandra med sine öfre kanter utom en bit på midten; plog- benet stort och bredt, framtill vidgadt med store rundade sidoprocesser och kanterne starkt uppvikne, ej köladt; öfver- käkens gomutskott breda, i spetsen skiflikt utbredda, obetyd- ligt uppsvälda och genombrutna af flere fina hål; främre sil- benet till stor del förbenadt; mellankäken stark, bågböjd, med stor kropp, på undre sidan försedd med två af en fin benkant skilda, baktill delvis täckta fåror. — Corwus afviker härifrån obe- tydligt; Garrulus har öfverkäkens gomutskott i spetsen starkt uppsvälda, rundade med en oval öppning på yttre sidan. Bombycilla (B. garrula ) liknar ganska mycket Turdus, men silbenets crista galli är hel; gombenens horizontale delar kortare och bredare, min- dre nedböjde med sina yttre kanter, deras inre bakre utskott bildande en bakåt sig småningom sänkande kant, deras mellan- käksutskott svagare; silbenets pappersskifvor ej sammanvuxna med tårbenen; näsbenens öfverkäksutskott svagare; näbben mera nedtryckt, kort och bred, rak; näsborrarna större; intet hål på pannbenens orbitaldel nära supraorbitalkanten; tinning- gropen mindre, kortare och grundare; underkäken smalt U- formig, med grenarne bakåt svagt divergerande. Upupa (UT. epops JJ: Pannbenen äro framtill ganska breda, med en stor, djup inbugtning emellan ögonhålorna; deras orbitaldelar starkt re- 32 ducerade af tvänne hål, ett större rundadt, ovalt, der lukt- nerven utgår ur hjärnkapslen, och ett mindre af oregelbunden, mångkantig form, beläget emellan det förra och tinningpro- cesserne: tinninggroparna plana, stora, konvergerande bakåt och nående högt upp på hjässbenen, hvarför skallen blir starkt sammantryckt häröfver; de halfcirkelformiga liniorna svaga utom baktill och nedtill. hvarest de förena sig med den starka öfre halfeirkelformiga linian och bilda en skarp kant; nack- hålet mera vertikalt, i öfre kanten med en smal inskärning: mynningarna för yttre nackvenerna långt skilda, belägna långt ifrån nackhålets kant; nackbenets sidodelar smale; trumhålorna medelmåttiga med bred mynning; trumbenet mångkantigt, på undre sidan svagt konkavt, framtill föga spetsigt; kilbenets rostrum nedtill ifrån sidorna starkt sammantryckt, kortare än hos Passeres i allmänhet; postorbitalprocesserne rudimentäre och tinningprocesserne små, korte, trubbige, ehuru fullt tyd- liga; silbenets crista galli hel, dess pappersskifvor samman- vuxna med tårbenen, bildande en i yttre kanten ej urringad skiljevägg emellan ögon- och näs-hålorna, hvilka dock stå i förbindelse med hvarandra genom en bred springa nedtill; gombenens perpendikuläre delar mycket små, vid sin bakre ände uppsvälde till en tydlig ledknapp emot de grofva, platta, mot hvarandra spetsvinkligt stälda vingbenen; gombenens horizontale delar, på undre sidan svagt konkave, baktill vid- - gade, långe och smale, mycket tunne isynnerhet baktill; mu- skelutskotten mycket långa, smala och tunna, nående till bakre änden af vingbenen; de inre bakre utskotten mycket korta, låga, i spetsen uppsvälda till en tydlig ledknapp, de inre främre korta och obetydliga, men de yttre främre mycket starka, korta och platta, föga smalare än gombenens horizon- tale del och med yttre kanterne uppvikne, hvarför gommen, som till större delen bildas af dessa utskott, blir häröfver starkt konvex; framtill hopväxa de med hvarandra under främre kanten af näsborrarna; det emellan dem varande rummet är uppfyldt af de stora svampartade gomutskotteu af öfverkäken, hvarigenom hela gommen blir fullständigt förbenad: öfver- käkarnas alveolarprocesser långe, bildande en stor del af näbb- kanten; okbågarne svage, betydligt kortare än hos Passeres i 33 allmänhet; näsbenen stora, långa i förhållande till sin bredd med breda öfverkäksutskott; upptill emellan näs-, pann-benen och mellankäkens pannbensutskott två smala, långa hål; näs- borrarna mycket små, ovala med en fullständigt förbenad skiljevägg; näbben lång och smal med skarp rygg och från sidorna hoptryckt bågböjd, dubbelt så lång som afståndet från näbbroten till skallens bakre kant, på undre sidan plan, bakom näsborrarna konvex och med en långsgående fåra; underkäken V-formig, dess halfvor sammanvuxna utefter halfva sin längd, och denne hopvuxne främre del från sidorna hoptryckt, föga böjd; baktill underkäkens halfvor på yttre sidan konkava med en i midten emot ledhålans yttre kant gående stark list och ett ganska obetydligt hål emellan tand- och supra-angular- delarne ; angulardelarne store, brede och höge. Irrisor (I. capensis Jess. — från Port Natal) visar en ganska stor likhet med Upupu, men skiljer sig från densamma derigenom, att pannbenen emellan ögonhålorna äro plana, smalare; gombenens horizontale delar jämnbrede och ej så långa i förhållande till bredden, och med de främre inre processerne nålfine, utdragne; öfverkäkens gomutskott ej så uppsvälda, att de fylla det emellan gombenens främre del befintliga mellanrummet; nackhålet rundt; okbågarne längre; tårbenen ej nående ner till desse; näsborrarna långa och smala. Thamnophilus (T. doliatus J.. — från Surinam). Pannbenen emellan ögorhålorna smala, plana; nackhålet njurformigt med bredden betydligt större än höjden; trum- benet framtill spetsigt; kilbenets rostrum smalt; gombenen mycket nedböjda med de horizontale delarne långe och smale med utdragna spetsiga utskott; bakre kanterne höge, små- ningom sänkande sig bakåt; postorbital- och isynnerhet tin- ning-processerne store och likasom hos lärkorna sammanvuxne; tinninggroparna djupa och sträckande sig långt uppåt och bakåt, hvarför skallen öfver dessa synes likasom starkt hoptryckt: trumhålornas bakre väggar starkt upphöjda, bildande på hvar- dera sidan ett striangulärt fält, inneslutet af den öfre half- 34 cirkelformiga linian baktill och nedtill, af trumhålans kant framtill och af en från tinningprocessens yttre kant sig bakåt öfver tinningbenet fortsättande linia framtill och upptill; sil- och tår-benen lika dem hos Turdus, men ej nående okbågarne:; näbben till formen lik lärkornas, men starkare med längden dubbelt så stor som bredden och höjden: näsborrarna mycket små, ovala, med stark skiljebalk emellan sig. liggande vid näbbens midt och upptagande blott ungefär /. af dess längd: underkäken smalt U-formig. Tyrannus (arten obestämd — från Mexico). Pannbenen emellan ögonhålorna breda, svagt konkava och framom dem mycket starkt vidgade; nackhålet rundt, snedt uppåt riktadt; mynningarna för yttre nackvenerna stora, liggande högt öfver nackhålets öfre kant; tinnifigprocesserne store, brede, platte; tinninggroparna djupa, sträckande sig långt bakåt; gombenens horizontale delar korte, jämnbreda med långe trubbige muskelprocesser: de bakre kanterne ut- vikne; de främre inre processerne ovanligt långe, de yttre starke, platte; silbenets crista galli lik Sylviernas; suturerne emellan dess pappersskifvor och tårbenen tydliga; näsbenen två gånger så breda som långa; näbben stor, nedtryckt, blott i spetsen böjd; näsborrarna stora, ovala. Pipra (P. awreola ke — från Surinam). Pannbenen starkt hvälfda öfver näbbroten, emellan ögon- hålorna breda och plana; nackhålet njurformigt, i det när- maste vågrätt; tinningprocesserne brede och trubbige; post- orbitalprocesserne mycket korte, trubbige; tinninggroparna grunda, nående långt bakåt och uppåt; den halfcirkelformiga linian grof, föga böjd, gående nästan vågrätt; vingbenen raka, trubbvinkligt stälda mot hvarandra; gombenens öfre kanter berörande hvarandra utefter nästan hela sin längd; de bakre kanterne af desamme utvikne; muskelprocesserne korte, trianguläre; de främre yttre starke med ett litet och kort mellanrum emellan sig; näsbenen breda och korta; näbben bred och låg med nedböjd spets och skarp rygg. + 39 Rupicola (R. erocea fr. — från n. Brasilien). Pannbenen starkt hvälfda öfver näbbroten likasom hos föregående slägte; mynningarna för yttre nackvenerna belägna såsom hos Upupa, men ej fullt så långt skilda från hvar- andra; tinninggroparna temligen stora, föga djupa, svagt konkava; postorbitalprocesserne korte, trubbige, långt skilde från de store trubbige tinningprocesserne; silbenets pappers- skifvor ej hopvuxna med tårbenen; kilbenets rostrum mycket långt; gombenen lika Rupicolas, men de främre inre utskotten mycket korta; plogbenet långt, mycket smalt; näbben grof, böjd; näsborrarna mycket små, ovala, belägna långt tillbaka. Cillurus (arten obestämd — från Chile). Pannbenen emellan ögonhålorna plana; nackhålet njur- formigt; vingbenen korta, raka, bildande mot hvarandra en spetsig vinkel; gombenens muskelutskott korta; de horizontale delarne af dessa ben mera långe än brede, på undre sidan svagt konkava; tinninggroparna till formen lika Turdus', men mindre och ej fullt så djupa; postorbital- och tinning-proces- serne medelmåttige; silbenets pappersskifvor starkt reducerade, nående blott halfvägs ned mot okbågarne; näsbenen mycket korta med långa smala öfverkäksutskott; näbben rak med skarp rygg, dess längd 4 gånger så stor som bredden; mel- lankäkens pannbensutskott starka; näsborrarna mycket långa och smala. Il. Ryggraden. Hos Alauda. Halskotorna äro till antalet vanligen 14"), och af dessa bär den sista alltid långa refben, hvilka äro försedda med väl utvecklade krokutskott. Äfven vid den näst sista halskotan finnas stun- dom beslag långa väte som dock alltid äro mycket kor- h Till halskotorna räknar förf. i likhet med Owen alla de Itoc tor, hvilka ej genom sternalrefben äro förbundna med bröstbenet. 3 36 tare än de vid sista kotan och utan krokutskott. De med- lersta halskotorna äro de längsta, de bakersta de breda- ste. Af allesammans hafva blott 2:dra—5:te, framifrån räk- nadt tillika med de 2 sista tydliga neuraltaggar, af hvilka den å 4:e kotan är störst, till formen konisk; de bakre ko- tornas neuraltaggar äro sammantryckte från sidorna, långe, bildande en långsgående oafbruten kam. Tydliga anapophy- ser finnas å 2:a—4:e kotorna. Hypapophyser hafva de 5 första kotorna, af hvilka de å 2:a—5:e äro platta, skiflika, den å atlas deremot tvärstäld, trubbig. Vu Cu 2 SW EC VON DC z ll - ON DC Zz QS m sh Lun; ILALILSNI NVYINOSHLINS S3IYVYgIl LIBRARIES SMITHSONIAN INSTI & [90] =) KE Dn ed n S 3 RR VR = = - -— 2” OM - VA — - y | : > Ph 3 3 : U = Oo 3 I O Fa = = 08 = z = G = a, > a = i > = [20] på [20] - 2 175) BRARI ES SMITHSONIAN INSTITUTION /NOILNLILSNI NVINOSHLIWS S3I3 Lu y - ut S ENE . -— Md =! - -- N — NN E 2 = Ål, 2 2 NNE > = Al = IV 5 = NAN 0 fa = 0 z o 3 RARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI "NVINOSHLINS S318 Xx ; — AP > (97) = [72] = < = s = 2 20N - ne - VA N 5 =S a Ke) T > O Le EN TON |. S pe L S Za fr 2 an e 2 (77) 2 ILALILSNI NVINOSHLINS S3I!3vYygl7 LIBRARIES SMITHSONIAN INSTI NOILALILSNI NOILALILSNI NOILALILSNI BRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLIWS S31UY SJINVYBIT LIBRARIES INSTITUTION INSTITUTION INSTITUTION JILALILSNI NVINOSHLIWS S3IYVY8Il LIBRARIES SMITHSONIAN INSTI NVINOSHLIWS S3!yvyall LIBRARI ES zZ z z SW Z $ Z z z SN Z SN == Ov sa Ve Las = = d Le =S > | = k = i [70] =S An 2 [70] BRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI An > AA => [00] sa RR Me Aa WwW < ; = << = i) < & : er &x SS &x - ÅA o - o ca så ds a 2 - NE ILNLILSNI CNVINOSHLIWS ,S314VYgIT LIBRARIES SMITHSONIAN INSTI Nw SEELE 2) In NE OAS > 0 RAUNSA LCE GA AR or! AES > Iz JE AG I El I > NN 5 Ku) AG 2 Vu = yv/ > ÖN n KN De 3 z Z på ÅR och 2 Umus mm 2 f - — [66] a -—- NOILALILSNI NVINOSHLINS S313vVY8!7 LIBRARIES SMITHSONIAN II AN 4 An a jä. [02] z S < = .< ING = < =) = = = SW = > I O jo ta O 4 ANN d a id [6] | z 3 2W 3 2 2 E z = re E > = > | SÅ ra s 74 i [20] 4 [00] $ = 7, LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVYINOSHLINS S 2 2 NG 2 AP 3 Ke (70) N = PI u (7) Ma d AG = & 3 & I < z =. << -—"N = = & c & c [4 = lm a. [06] = mm 5) —-— gr (S) e- O — 2 -— 2 - z oe CÅ ta NOILALILSNI NVINOSHLIWS S3!y3vygl7 LIBRARIES SMITHSONIAN II > Ne S rr - - JE =) -—> ä så [ue NR -—- w -— MM [00] 5 2 VV > 2 = gy > ie 2 ÅN = xD = ” EG. Dp N m ÅS (L) = 0 = E (00) = (20) z (7) LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLINS S = 2 ARA () A (2) < = z = = Z I = q = = = 3 5 (0) N 26 ANS = e 3 2 —N 3 å ö = 2 = NN zz, = Zy NE RN : 2 NOILALILSNI NVINOSHLIWS S314VY8IT LIBRARIES SMITHSONIAN IN 4 7 i z w ö - - ec - & En, >q EE y - ECE < ; P= | Xx - - = = Tr >= = 2 Er z LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLINS S - ö - ö = ö o 5 2 5 0 = 23. =) GL = > Fr: > Fr > - a F” 2 - = - ; ML z z Zz NOILALILSNI NVINOSHLIWS S3I4VY8Il LIBRARIES I" n An eZ vs LL - = < = ,< INR = < - => 3 = |N SS = = E - 3: 2NWN 3 S 2 = z Sa E > = > : = a > = 4 . An =S An 4 72 75) LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLIWNS S ; gr LÄS E SP : : 2 : 2 sz = 3 = < =S IN a z - Xx =S NN ex = = [50] = : [50] 3) = ÅG (5) = fö) = CA Caj SA 251 = a J NVINOSHLIWS S3IY3vygI7 LIBRARIES SMITHSONIAN II Z ETS = = z - = 2 ASTON 1 JM = II2 JEN ol AJONON 9 0 Jae. om | ES | 088 00699 9544 | IN | | &T < Ac a -— z oQ - - E - LL € z s z Oo An do - 2 An mt RÅ Rn : . PEST FO se sr ARR DR