äv 

Pa ton 

YR nt 
res 


FY 
> o Cs 


ä 
$ 


ARA ARA MVA 


ÖPVERSIGT 
af 


Finska Vetenskaps-Societetens 


Förhandlingar. 


Å 
2 
; 
; 
d 
| 
€ 
2 
2 
d 
? 


XVWI. 


RN > fältreranv) 
AR REN 
| 
| 


; 2 < 


(Med I litogr. plänche.) NG 


SN 
fo JR 
då 
AN 


+++ 


» 
INNAN 
w 


/ 
| 
| 
| 
| 


(ö 


DV AAA 


C , n 
d ) 3 
AARARAAÄR AA AA RVSAA 


; 
k 
| 
| 

| S 


ÖPFVERSIGT 


af 


Finska Vetenskaps-Societetens 


Förhandlingar. 
XVI. 


1873—1874. 


(Med 1 litogr. planche.) 


- —$t4 tt — 


HELSINGFO RS, 
tryckt hos J. Simelii arfvingar. 
1874. 


Innehåll. 


Öfversigt af förhandlingarne: 


Sammanträdet den 22 September 1873 . . . sjal 
ås SO RO RTODETAN fr se salen fr 
AE NE LCSNOVETDER a date Ae Hel dkiue = 
55 VLC ETBDET VRT og AA EE ar a 
3 vo dd Januart | SITA op cp el 
35 sialö Februari FARSEN 
så > 23 Mars SI SÅ AR Ssd 
e > 20 April NR cs 
sä SERA SL TS aa Fes, FAN ERT 
SÅ > 18 Maj sy PINNE SEA 
5 GREJ ENN. JE 


Vetenskapliga meddelanden: 


Öfversigt af förhandlingarne vid internationela meteorolo- 
giska kongressen i Wien, Utdrag ur en reseberättelse 
LENE Nordenskiöld >: stax avil ale s 

Dygnets medeltemperatur i Helsingfors, af A. bad: 

Kemisk analys å& Pennin från Lupikko, af A. M. Jernström 

Tillägg till en föregående uppsats ”Om kalibreringen af 
termometrar”, af F. W. A. Argelander . . SSE 

Förteckning öfver norrsken, observerade å Eriksnäs kyr- 
koherdebohl i Lappajärvi socken af Wasa län, af J. 
Be klnn Sn Reese nader bg MV ONE 

Om förvärfvad och medfödd anomali uti SRS af 
Erof: Sehitmer; Referat. ar EF. v. Becker > —» « 

Om en metod att fylla TARA med ävicksilivet af 


SE eMStrOM Ce 3. os RAS 
Notiser om K. J. Ingman (Manderfeldt) övr long förlo 
telse;tatVWa basusn sk. sb rs 


Ytterligare en albinosvarietet äE HER vanliga skatan, Cs 
vus pica Linné, Beskrifven af F. W. Mäklin 

Några anmärkningar beträffande Einlands a af F. wW. 
INET elak BA RORR RASER IDEN 

En sats angående sammansatt läsrövålee - ör Lindelöf . 


2” 


” 


IV 


En sats angående krökningsradierna till en konisk sek- 


UION, AE De evaDenE EEE: sa 
Sammandrag af Klirbgitolbgiska iakttagelser Sök i Fin- 
land "år. 18t3, ar ÅA, MoObererl i. ME 


Månadtliga ucdelliöjden af hafsytan säd Plalande ägas 
är 18731 SRA med det årliga medeltalet, af A. 
Moberg . 5 

Medeltemperaturen i Helsinbbörs äre året 1873, af H. G. 
Borenius 

NöderbörgiHelsiogstors Bädd åket 1873, palla G. Bangbiga 


Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1874: 


Tal hållet af ordföranden SS ASSR 
Årsberättelse, afgifven af sekreteraren . . . si 
Om jäsningsprocesserna, föredrag af J. J. Öh derivs 
Förteckning öfver de skrifter, som blifvit till Finska YVe- 
tenskaps-Societeten förärade från den 20 Maj 1873 till 
den 1 Juni 1874, af A. Moberg . 


+ 


Öfversigt af förhandlingarne 


vid Finska Vetenskaps-Societetens sammanträden. 


Den 22 September 1873. 


För BSocieteten förelades en mängd skrifter, som under 
loppet af sommaren anländt från mnedannämnde samfund, 
nemligen: Vetenskaps-Akademierna i S:t Petersburg, Stock- 
holm, Berlin, Wien, Pesth, Brässel och Paris, Universiteten 
i Dorpat, Lund och Christiania, Finska Litteratursällskapet, 
Finska Läkaresällskapet, Société des Naturalistes i Moskwa, 
Upplands Fornminnesförening, Statistiska Byrån i Stockholm, 
Videnskabernes Selskab i Köpenhamn, Geographische Gesell- 
sehaft och Zoologisch-Botanische Gesellschaft i Wien, Säch- 
sische Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig, Astrono- 
mische Gesellschaft, OBerlausitzisehe Gesellschaft der Wis- 
senschaften i Görlitz, Naturforsehender Verein i Bränn, Nas- 
sauiseher Verein fär Naturkunde i Wiesbaden, Historisecher 
Verein fär Steiermark i Graz, Oberhessische Gesellschaft fär 
Natur- und Heilkunde i Giessen, Germanisches Museum i 
Närnberg, Böhmisceche Gesellschaft der Wissenschaften i Prag, 
Société Malacologique de Belgique och Société Entomologique 
de Belgique i Brissel, Société des Sciences de Liége, Société 
de physique et d'histoire naturelle i Geneve, Société des 
Sciences physiques et naturelles i Bordeaux, Royal Society 
i London samt Lyceum of Naturalhistory i New-York; äfven- 
som särskilda arbeten förärade af d:r T. Thorell samt pro- 
fessorerne Ad. Quetelet, E. Liais och Ujfalvy de Mezo-Kövesd. 

Genom docenten SUNDELL hade Societeten derjemte fått 
emotltaga en betydande samling skrifter publicerade af The 


2 


Meteorological Office i London jemte anbud om framtida 
skriftutbyte med nämnde anstalt, hvilket antogs. 

Hr MÄKLIN förevisade och beskref en albinosvarietet af 
en skata, skjuten i närheten af Fagervik i Augusti detta år. 


Den 20 Oktober. 


Societetens bibliotek hade fått emottaga särskilda för- 
äringar från Ryska Geografiska Sällskapet i S:t Petersburg, 
Central-Observatorium i Pulkowa, Videnskabernes Selskab 
samt bokhandlaren O. Schwartz i Köpenhamn, Verein fär 
Kunst und Alterthum i Ulm, Physikaliseh-Oekonomische Ge- 
sellschaft i Königsberg, Zoologiseh-Mineralogischer Verein i 
Regensburg, Naturforsehende Gesellshaft i Halle, Société des 
Sciences physiques et naturelles i Bordeaux, Société d'agri- 
culture, histoire naturelles et arts utiles, Société Linnéenne 
samt Académie des sciences, belles-lettres et arts i Lyon, 
Smithsonian Institution i Washington, Orleans County 95So- 
ciety af natural sciences, Boston Society of natural history 
samt Academy of natural sciences i” Philadelphia. 

Ordföranden erinrade om att Societeten för icke länge- 
sedan förlorat en af sina ordinarie ledamöter och stiftare, 
statsrådet friherre JOHAN GABRIEL VON BONSDORFF, som den 13 
sistvikne maj med döden afgått. Med anledning häraf upp- 
drog BSocieteten åt hr Elmgren att vid nästa årshögtid hålla 
minnestal öfver den hädangångne. 

Hr ELMGREN meddelade observationer, som han under 
sistlidne sommar anställt öfver vattenhöjden vid Munkholm 
i Esbo skär. 

Hr MoBERG inlemnade ett försegladt konvolut med an- 
hållan om dess förvarande i Societetens arkiv, tills det af 
honom blefve återbegärdt. 

Hr KRUEGER refererade en af prof. AUwErs i Berlin ny- 
ligen utförd undersökning beträffande den periodiska förän- 


derlighet i solens diameter, som SECCHI trott sig hafva upp- 
täckt och som skulle stå i sammanhang med eruptionerna 
på solens yta. Auwers visar, att de i Rom och Palermo 
gjorda iakttagelserna, hvarpå Secchi grundar sina beräknin- 
gar, icke bekräftas af korresponderande observationer på an- 
dra orter och icke ega den grad af noggrannhet, att man 
kunde tro på realiteten af de ur dem härledda små oscilla- 
tionerna i solens diameter, hvilken, så långt de säkra astro- 
nomiska observationerna gå tillbaka, visat sig vara konstant. 

Hr LaGUs talade om den utveckling frågan om för- 
vandtskapen emellan de semitiska och de indogermanska 
språken i senaste tid vunnit genom DELITZSCH's, ÅNCESSIS och 
GRILLS undersökningar. 

Sekreteraren redogjorde för en af mekanikern WETZER 
föreslagen förbättrad konstruktion af en resebarometer. 

Ordföranden fästade uppmärksamheten vid en af mag. 
J. R. ASPELIN författad uppsats, som finnes införd i den i 
Bologna år 1871 hållna arkeologiska kongressens förhandlin- 
gar och har till titel: ”Esquisse d'un examen de la situation 
archéologique de la Finlande”. Uppsatsen, som väsendtligen 
innehåller en öfversigt af det i Finland sammanbragta ar- 
keologiska materialet jemte antydning om de vetenskapliga 
resultat deraf kunna dragas, är öfversatt från tyskan af M:r 
Cazalis de Fondouce. 


Den 17 November. 


Efter sednaste sammanträde hade till Societetens biblio- 
tek skrifter ingått från Vetenskaps-Akademierna i Berlin, 
Munchen och Paris, Société des Naturalistes i Moskwa, Kejs. 
Botaniska Trädgården i S:t Petersburg, Färstl. Jablonowski- 
sehe Gesellschaft i Leipzig, Geologische Reichsanstalt och 
Anthropologische Gesellschaft i Wien samt Meteorological 
Office i London. 


Från Universitetet i Christiania hade BSocieteten fått 
emottaga en bronsmedalj, slagen till minne af den i Norge 
för icke länge sedan firade 1000-års festen. BSocieteten be- 
slöt att denna medalj skulle öfverlemnas till Universitetets 
myntkabinet. 

Sekreteraren föredrog en af lektor NORDENSKIÖLD ingif- 
ven redogörelse för den resa han med understöd af Societe- 
ten företagit till bivistande af meteorologiska kongressen i 
Wien; och skulle ett utdrag ur denna redogörelse publiceras 
i Öfversigten. 

Ett i sammanhang härmed väckt förslag om Societetens 
deltagande i en meteorologisk veckobulletin, ämnad att från 
nästa års början utgifvas i Köpenhamn och som komme att 
innehålla alla de observationer, som på telegrafisk väg in- 
samlas från meteorologiska stationer i de skandinaviska län- 
derna, hänsköts efter någon diskussion till meteorologiska 
utskottet, som deröfver borde afgifva betänkande. 

Å docenten TÖTTERMANS vägnar inlemnades af hr Lagus 
tvenne biblisk-topografiska afhandlingar, med anhållan om 
deras införande i Akterna. Arbetet remitterades till Histo- 
risk-Filologiska Sektionens granskning. 

Hr La6Us meddelade efter handskriftliga källor några 
nya biografiska notiser om den från Finland härstammande 
svenske diplomaten Ingman jemte upplysningar om beskaf- 
fenheten af det brottsliga tilltag, hvartill nämnde diplomat 
gjort sig skyldig och som föranledt hans återkallande från 
S:t Petersburg. 

Hr KRUEGER anmälde till införande i Akterna en af- 
handling om dygnets medeltemperatur i Helsingfors, härledd 
ur den på BSocietetens föranstaltande nyligen utgifna serien 
af meteorologiska observationer anstälda på härvarande mag- 
netiska och meteorologiska observatorium. En kort redogö- 
relse för resultatet af hithörande beräkningar skulle särskildt 
meddelas i Öfversigten. 


Den 17 December. 


Societetens bibliotek hade ihogkommits med föräringar 
från Vetenskaps-Akademierna i Berlin och Paris, Finska Lit- 
teratur-Sällskapet, Commission Archéologique i S:t Petersburg, 
Universitetet i Dorpat, Société de physique et d'histoire na- 
turelle i Geneve, Oberlausitzisehe Gesellschaft der Wissen- 
schaften i Görlitz, Smithsonian Institution i Washington, Aca- 
demy of natural sciences i Philadelphia, Wisconsin Academy 
of sciences, arts and letters i Madison samt Massachusetts 
Board of State Charities i Boston. 

Ordföranden föredrog en skrifvelse från Finans-Expedi- 
tionen af den 19 sistlidne November, hvari Vetenskaps-Socie- 
teten anmodades att till Hans Kejserliga Majestät inkomma 
med underdånigt utlåtande med anledning af t. f. Inspektörens 
för fiskerierna hos Kejserliga Senaten gjorda anmälan om 
behofvet af en författning innehållande stränga förbud mot 
utkastande eller uttappande i fiskevatten af sådana ämnen 
eller affall från fabriker och teknokemiska inrättningar, som 
äro egnade att döda fisk eller förgifta fiskevatten. — BSocie- 
teten beslöt att tillsätta en komité för ärendets förberedande 
behandling och utsåg till ledamöter i densamma hh. Arppe, 
Mäklin, v. Becker och Chydenius. 

Å meteorologiska utskottets vägnar tillkännagaf sekre- 
teraren, att utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till 
det af lektor Nordenskiöld väckta förslaget om ett regelbun- 
det meddelande af de här insamlade väderlekstelegrammen 
till redaktionen för den i Köpenhamn utkommande meteoro- 
logiska tidskriften, dels emedan dessa telegram, som nu afgå 
direkt till Fysiska Central-Observatorium i S:t Petersburg, 
dagligen publiceras i dess Bulletin och på denna väg kunna 
komma nämnda redaktion tidigare, om ock stundom i mindre 
fullständigt skick, tillhanda, dels och hufvudsakligen emedan 
den utväg, som af motionären föreslagits för planens verk- 
ställande, erfordrade utgifter, som med hänsyn till sakens 
beskaffenhet och BSocietetens närvarande tillgångar syntes 
alltför stora. På de anförda skälen ansåg Societeten frågan 


för närvarande ej kunna föranleda till någon åtgärd från 
dess sida. " 

Historisk-Filologiska Sektionen afgaf angående de till 
dess granskning vid sednaste sammanträde öfverlemnade upp- 
satserna af docenten Tötterman följande utlåtande: 

”Sektionen, som granskat docenten, magister A. Tötter- 
mans i afseende å publikation i Societetens akter inlemnade 
tvenne afhandlingar under titlarna 1) ”Millo i gamla testa- 
mentet”, och 2) ”Miqve i 1 Kon. 10, 28 och 2 Krön. 1, 16”, 
— har dervid i hufvudsak biträdt nedanstående af herr Lagus 
uttalade omdöme: 

”Herr Töttermans afhandlingar behandla några ganska 
invecklade frågor från den bibliska exegetikens och topogra- 
fins områden. I den ena, bärande öfverskriften Millo i Gamla 
testamentet, söker han ådagalägga, att detta ord hvarken 
betecknar en dam, en vall eller en fästning, såsom nyare 
och delvis äfven äldre interpreter antagit, utan en vatten- 
ledning. Bevisen för denna åsigt hemtar han dels 1:0) af 
ordets etymologiska bemärkelse, fylla, fyld, helst deraf äf- 
ven annorstädes vattensamlingar uppkallats (t. ex. en flod i 
Mauritanien), dels 2:0) af sjönamnet Birket el Mamilla vid 
Jerusalem, hvilket, enligt hans analys, vore ett i de semitiska 
språken icke omöjligt kompositum: må-milla = ”vatten-Mil- 
las”, d. ä. den sjö, hvarur aqvedukten vore ledd, dels 3:0) 
af den omständigheten, att bland andre Robinson (likväl utan 
att gå författarens kombinationer i förväg) nämner om en 
vattenledning kallad ”Salomos” invid Zion. Dock skall äfven 
en äldre, redan från Davids tid känd Millo på sjelfva Zion 
hafva existerat, hvaraf spår ännu äro skönjeliga. Undersök- 
ningens hållning är vetenskaplig, originalkällorna hafva sam- 
vetsgrant blifvit rådfrågade; framställningen är visserligen nå- 
got ojemn och abrupt eller ordkarg, men kunde vid afhand- 
lingens tryckning lätteligen afrundas och uppstädas, hvarför 
jag för min del ej tvekar att lemna det lilla arbetet en plats 

våra akter”. 

”Också åt afhandlingen n:o 2, kallad Miqve i 1 Kon. 
10, 28 och 2 Krön. 1, 16 tyckes mig sektionen kunna 


skänka sitt erkännande. Författaren vill här bevisa, att 
den vanliga öfversättningen: ”Och man förde hästar från 
Egypten till Salamo och hvarjehanda varor” är oriktig, ity 
att ordet migve, hvilket Luther återgifvit med varor (andre 
med öfverskott, lingarn, tåg, karavan 0. s. v. af qgavah bin- 
da, vara, stark), icke är ett appellativum, bildadt med pre- 
formanten m, utan ett nomen proprium efter prepositionen 
min från, således ordet = "från Qeve”. Denna öfversättning 
är väl icke ny, ty den återfinnes bland annat i vulgatan: 
”educebantur eqvi Salomoni de Aegypto et de Coa” —, men 
icke dessmindre innehåller författarens deduktion ett par 
nya synpunkter. Förtjenstfull är granskningen af de olika 
läsarterna i de gamla öfversättningarna (den syriska, arabiska 
m. fl.) och af deras öfvergångar i hvarandra. Ny är äfven 
den ingalunda orimliga hypotesen, att det ifrågavarande or- 
det vore intet annat än Arabernes Qiva (hvilket i hebreiskan 
blifvit Qeve, i LXX Kwå, 0. s. v.), således = ”öken”. Vi 
skulle följaktligen böra öfvessätta: ”(hästar) från Egypten 
och från öknen (Qeve), -— måhända dermed främst att förstå 
inre delen af det för sina hästar berömda Nedschd.” 

Rekommenderande herr Töttermans båda afhandlingar 
till upptagande i Societetens akter, ville dock Sektionen der- 
vid fästa det förbehåll, att de blefve publicerade på latin 
och förenade under någon kollektiv titel, hvars val finge 
bero af författaren.” 

1 öfverensstämmelse med detta utlåtande samtyckte 
Societeten till de ifrågavarande afhandlingarnes införande i 
Akterna. | 

I skrifvelse, som nu upplästes, anhöll fil. kandidaten 
A. M. JERNSTRÖM, att en af honom författad afhandling med 
titel: ”Material till Finska Lappmarkens geologi, I, Utsjoki 
och Enare Lappmarker”, som skulle åtföljas af en geologisk 
öfversigtskarta samt ett blad med profiler öfver Ivalo- och 
Tanaelf-dalar och vore ämnad att tillika utgöra specimen för 
licentiatgrad, blefve intagen i Societetens Bidrag. På fram 
ställning af hr Arppe, som varit i tillfälle att taga närmare kän 


8 


nedom om denna afhandling, biföll Societeten efter anstäld 
votering till författarens omförmälda anhållan. 

En af kandidaten Jernström likaledes till Societeten in- 
gifven uppsats, innehållande en kemisk analys å Pennin från 
Lupikko, föredrogs af hr Arppe och godkändes till införande 
i Öfversigten. 

Hr MALMGREN förevisade en fossil mammut-molar, som 
nyligen blifvit funnen i Nilsiä socken, samt redogjorde för de 
närmare omständigheterna beträffande detta i vårt land säll- 
synta paläontologiska fynd. 

Med anledning häraf upplyste hr MÄKLIN, att i härva- 
rande anatomiska museum finnas förvarade några ben med 
påskrift: ”ossa fossilia in paroecia Lappajärvi detecta”, hvilka 
veterligen ännu ej blifvit närmare undersökta, men som san- 
nolikt äfven vore mammutben. I sammanhang härmed med- 
delades äfven några andra zoologiska notiser. 

Undertecknad framställde lösningen af ett matematiskt 
problem, som blifvit berördt af d:r Hällstén i en nyligen ut- 
gifven akademisk afhandling. 


Den 19 Januari 1874. 


Societeten hade för sitt bibliotek fått emottaga förärin- 
gar från Vetenskaps-Akademierna i S:t Petersburg, Berlin, 
Paris och Turin, Naturvännernas Sällskap i Moskwa, Veten- 
skaps-Societeten i Upsala, Naturforsehender Verein i Brinn, 
Astronomische Gesellschaft, Société des sciences naturelles i 
Cherbourg, Royal Society och Meteorological Office i London. 

Meteorologiska observationer för sistlidet år hade blif- 
vit Societeten benäget tillsända från dess observatörer i Ma- 
riehamn, Salo, Tammerfors, Lampis, Tohmajärvi, Kuopio (1872 
och 1873), Uleåborg och Torneå, äfvensom klimatologiska an- 
teckningar från Salo, Wichtis (1871—1873) och Uleåborg; 
hvarjemte vattenhöjdsobservationer för samma tid hade kom- 


mit BSocieteten tillhanda från Helsingfors skeppsdocka samt 
från Porkala, Hangöudds, Jungfrusunds, Utö, Lypörtö och 
Lökö lotsplatser. 

Societetens hedersledamot, geheimerådet ÅARGELANDER 
hade ihogkommit Societeten med ett skriftligt meddelande, 
”tillägg till en föregående uppsats om kalibreringen af ter- 
mometrar”, hvilket nu föredrogs af hr Krueger och skulle 
ingå i Öfversigten. Hr KRUEGER refererade derjemte en i 
Fysiska Central-Observatoriets i S:t Petersburg Bulletin före- 
kommande uppsats af assistenten vid nämnda inrättning, ba- 
ron MAYDELL angående stormprognosen samt förevisade en 
fotografibild af månen, tagen på det nya astronomiska obser- 
vatoriet i Cordoba i Argentinska republiken. 

Såsom tillägg till sitt vid sednaste sammanträde gjorda 
andragande meddelade hr MALMGREN några notiser angående 
de mammut-lemningar, som enligt uppgift blifvit funna i Ijo 
socken och omtalas af Cuvier. Detta fynd, som jemväl är 
omnämndt och afbildadt i ett af Quensel 1804 utgifvet ar- 
bete, ”utkast till elefantens naturalhistoria”, har förvarats i 
Vetenskaps-Akademiens museum i Stockholm, men skall, en- 
ligt derifrån erhållen underrättelse, icke mer finnas i nämnda 
museum. 

Hr AHLQVIST anmälde till införande i Akterna tredje 
stycket af ”Auszäge aus einer neuen Grammatik der finni- 
sehen Sprache”, innehållande ”Ableitung der Nomina Actio- 
nis”. 

Undertecknad anhöll om plats i Akterna eller Öfver- 
sigten för en ”undersökning af de minimal-ytor, som alstras 
af en rät linie” samt en uppsats angående ”Coriolis teorem 
om relativ rörelse och dess tillämpning på det Foucault'ska 
pendelproblemet”. 


ST 
22 


10 


Den 16 Februari. 


Till Societetens bibliotek hade skrifter anländt från Ve- 
tenskaps-Akademierna i S:t Petersburg, Berlin och Paris, Geo- 
grafiska Sällskapet i S:t Petersburg, Naturforschende Gesell- 
schaft i Zurich, Naturhistoriseher Verein i Bonn, Medicinisch- 
Naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena, Anthropologische 
Gesellschaft i Wien samt Société Entomologique de Belgique 
i Briässel. ; 

Jemte skrifvelse af den 3 innevarande Februari med- 
delade Öfverstyrelsen för lots- och båkinrättningen anteck- 
ningar öfver meteorologiska och vattenhöjdsobservationer, an- 
stälda under sistlidet år vid Söderskärs, Hangö och Skälskärs 
fyrbåkar. 

Prosten J. FELLMAN hade till Societeten insändt en se- 
rie klimatologiska anteckningar, gjorda å Lappajärvi sockens 
kyrkoherdebohl 1863—1873, äfvensom en förteckning öfver 
norrsken observerade under samma tid, hvilken förteckning 
skulle i Öfversigten intagas. 

Genom lektorn d:r MELLBERG öÖfverlemnades till Socie- 
teten en serie termometer-observationer och anteckningar om 
väderleken gjorda under åren 1842— 1856 dels en, dels tre 
gånger om dagen af framl. hofrättspresidenten BRANDER i 
Wasa. 

Meteorologiska observationer hade dessutom ingått från 
Societetens observatörer i Sordavala, Karstula, Piippola och 
Åbo, samt klimatologiska anteckningar från Janakkala, Eura, 
Orimattila, Karstula, Rovaniemi och Utsjoki. 

Lektor Nordenskiöld hade delgifvit BSocieteten ett af 
Permanenta Komitén för internationel meteorologi i Utrecht 
utfärdadt, till samtlige föreståndare för meteorologiska inrätt- 
ningar adresseradt cirkulär, hvari bl. a. upplysningar begär- 
des angående de förändringar, som tilläfventyrs vidtagits i 
afseende å de meteorologiska observationerna och sättet för 
deras publicerande med anledning af de vid meteorologiska 
kongressen i Wien sednaste höst fattade besluten. BSociete- 
ten öfverlemnade åt sekreteraren att efter samråd med me- 


ål 


teorologiska utskottet meddela permanenta komitén de upp- 
lysningar, som kunde anses nödiga, beträffande de af Socie- 
teten föranstaltade observationerna. 

Upplästes en skrifvelse från docenten LeEmMsTtRÖM, hvari 
denne anmälde, att han numera slutfört justeringen af de vig- 
ter, han för finska statens räkning anskaffat från Paris och 
Stockholm, samt anhöll att, jemlikt Kejserliga Senatens be- 
stämmande, till Societetens granskning få öfverlemna sina 
deröfver förda beräkningar. Societeten uppdrog åt hh. Mo- 
berg, Krueger och undertecknad att denna granskning verk- 
ställa och derefter med yttrande i ämnet till Societeten in- 
komma. 

Hr MÄKLIN refererade ett i S:t Petersburgska Vetenskaps- 
Akademiens memoirer infördt arbete af d:r A. STRAUCH med 
titel: ”Die Schlangen des Russischen Reichs”. 

Hr v. BECKER redogjorde för de nyaste undersökningarne 
öfver anomalier i synsinnet. 

Hr KRUEGER omnämnde, att han i stjernbilden Perseus upp- 
täckt en ny variabel stjerna, åt hvilken han gifvit namnet 
Variabilis S Persei och hvars ort, hänförd till medel-equi- 
noctium för 1875,0, han genom tre observationer bestämt så- 
lunda: 

A. R.=2h 13m 54s.14.  Dekl. =-- 582 07 46.6. 
Den observerades först den 18 Nov. 1872 såsom en stjerna 
af 10:de storleken. Den 17 Mars 1873 befanns den hafva 
uppnått storleksgraden 8/4 och den 31 Jan. d. å. 8,0. Dess 
ljus är rödaktigt. 


Den 23 Mars. 


Skrifter hade ingått från Vetenskaps-Akademierna i Ber- 
lin och Paris, Finska Litteratur-Sällskapet, Société des Natu- 
ralistes i Moskwa och Société Entomologique de Belgique i 
Brissel. 


12 


Kejs. Finska Hushållnings-Sällskapet meddelade meteo- 
rologiska observationer anstälda 1873 vid experimentalfältet 
på Runsala, hvarutom BSocieteten ytterligare hade fått emot- 
taga dylika observationer från Kexholm äfvensom klimatolo- 
giska anteckningar från Kyrkslätt och vattenhöjds-observatio- 
ner anstälda vid Rönnskärs lotsplats. 

Ett från Kongl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället 
i Göteborg framstäldt förslag om utbyte af skrifter antogs 
med nöje af Societeten. 

Den af Societeten vid December-sammanträdet tillsatta 
komitén, som fått i uppdrag att pröfva frågan om behöflig- 
heten af en sådan författning, innehållande förbud mot föro- 
renande af fiskevatten, som af Inspektören för fiskerierna 
blifvit hos Kejserliga Senaten förordad, afgaf nu sitt yttrande, 
hvilket till alla delar godkändes; och skulle Societetens un- 
derdåniga utlåtande i enlighet dermed afgifvas. 

En af docenten d:r WuxK ingifven afhandling om ”Östra 
Finlands primitiva formationer” godkändes till införande i 
Bidragen. 

Hr MÄKLIN förevisade ett vegetabiliskt ämne, som i Kina 
begagnas såsom universalmedel emot alla slags sjukdomar, 
nemligen roten af Panax ginseng, äfvensom några japanesi- 
ska leksaker, som kastade i vatten utbreda sig till djur- och 
vextbilder m. m. 

Hr KRUEGER beskref en på hans anvisning af mekani- 
kern Wetzer konstruerad qvicksilfver-barometer, vid hvilken 
temperaturens inflytande är elimineradt derigenom, att den 
öfre delen af röret (vacuum), som är utvidgad till en kam- 
mare, till sin rymd motsvarande ungefär en meter af det 
egentliga barometerröret, innehåller en liten qvantitet luft, 
så afpassad, att dess genom temperaturen ökade spänstighet 
jemnt uppväger qvicksilfverpelarens i följd af värmeutvidg- 
ningen minskade tryck. De observationer, som med detta 
instrument hittills blifvit gjorda, hade gifvit ganska tillfreds- 
ställande resultat och syntes rättfärdiga den förväntan att 
detsamma kunde med fördel användas vid vanliga meteoro- 


13 


logiska observationer, der det mera komme an på beqväm- 
lighet än på ytterlig noggranhet. 

I en notis, som skulle ingå i Öfversigten, redogjorde 
docenten LEmstRÖM för en af mekanikern WETZER uppfunnen 
ny metod att fylla barometerrör med qvicksilfver. 


Den 20 April. 


Meteorologiska observationer hade blifvit insända från 
vieepastor Lindstedt i Seinäjoki, hvilken derhos tillkännagaf, 
att han den 1 nästinstundande maj kommer att tillträda ka- 
pellanstjensten i Uleåborg, dit han medtager de honom anför- 
trodda instrumenterna, inväntande Societetens bestämmande 
angående deras framtida placering. 

På grund af förut framstälda och af vederbörande Sek- 
tioner godkända förslag skreds till inväljande af tvenne nya 
ordinarie ledamöter, hvarvid docenterne d:r FREDRIK JOHAN 
Wuz och d:r OTTO DONNER utsågos till ledamöter, den förre 
i matematisk-fysiska, den sednare i historisk-filologiska sek- 
tionen. 

Hr MoBERG meddelade en sammanställning af månadt- 
liga medeltal af vattenhöjdsobservationerna under sistlidet år 
och anmärkte härvid, att observationerna vid Helsingfors 
skeppsdocka förete en nog stor afvikelse från de öfriga samt 
att observationerna vid Söderskärs fyrbåk voro ofullständiga, 
ity att mätstången vid högt vattenstånd ej kunnat afläsas, en 
brist som genom anskaffande af ny mätningsapparat borde 
afhjelpas. 


Den 29 April. 


Efter afslutad årshögtid sammanträdde Societetens leda- 
möter i fakultetsrummet. Sedan hr CHYDEmUs nu tillträdt 


14 


ordförandeskapet, skreds till val af viceordförande för näst- 
kommande år, hvilket utföll sålunda, att hr MALMGREN dertill 
enhälligt utsågs. 


Den 18 Maj. 


Till Societetens bibliotek hade föräringar ingått från 
Vetenskaps-Akademierna i S:t Petersburg, Berlin, Wien, Män- 
chen, Amsterdam, Paris och Turin, The Royal Society i Lon- 
don, Finska Läkare-Sällskapet, Fysiska Centralobservatorium 
i S:t Petersburg, Naturhistorisehes Landes-Museum von Kärn- 
ten i Klagenfurt, Naturforsehende Gesellschaft i Halle, Medi- 
einisch-Naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena, Gesellschaft 
der Wissenschaften i Göttingen, Bokhandlaren Dimmler i 
Berlin, Freiberger Alterthumsverein, Germanisches Museum i 
Nirnberg, Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften i Leip- 
zig, Geologische Reichsanstalt och Anthropologische Gesell- 
schaft i Wien samt Société Malacologique i Brissel. 

Societeten hade blifvit hugnad med en nådig skrifvelse, 
hvilken nu upplästes, så lydande: 

”Alexander den andre etc. etc. etc. 
Till Finska Vetenskapssocieteten. 

Finlands vid sednaste landtdag församlade Ständer 
hafva till Oss framburit underdånig petition derom att Fin- 
ska Vetenskapssocieteten måtte, till aflönande af en meteo- 
rolog, en geolog och en arkäolog äfvensom till bekostande 
af resor och undersökningar inom landet i bemälde veten- 
skapsmäns forskningsområden och till tryckning af redogö- 
relser deröfver, erhålla, utöfver det densamma hittills för- 
unnade understöd, ett årligt statsanslag af tjugusjutusen 
mark samt att alla de åligganden, som enligt den emot- 
sedda nådiga förordningen angående forntida minnesmär- 
kens fredande och bevarande åhvälfvas Konsistorium vid 
Alexanders-Universitetet, blefve öfverflyttade på Vetenskaps- 


15 


societeten, under hvars inseende äfven Universitetets magne- 
tiska och meteorologiska observatorium skulle komma att 
ställas; i anledning af hvilken petition Wår Senats för Fin- 
land Ekonomie-Departement infordradt underdånigt yttrande 
aflemnat. 

Detta ärende hafve Wi i nåder låtit Oss föredragas: 
och emedan upplyst blifvit att det anslag ur allmänna stats- 
medel, Vetenskapssocieteten för närvarande åtnjuter, är otill- 
räckligt för befrämjande af Societetens ändamål, hafve Wi 
funnit godt i nåder bevilja ett tillskott i nämnda anslag till 
belopp af femtusen mark för året att utgå ur sagde medel 
och hvaraf någon del får af Eder användas till anställande 
af arkäologiska undersökningar inom landet; hvarjemte Wi 
i nåder förordnat att, efter nuvarande föreståndarens för 
magnetiska och meteorologiska observatorium i Helsingfors 
afgång, det anslag af sextusen femhundra fyratiotre mark 
tjugu penni, sagda observatorium ur allmänna statsmedel 
åtnjuter, skall öfverflyttas på Vetenskapssocieteten, under 
hvars inseende observatoriet alltså kommer att ställas, äf- 
vensom att Konsistorium vid Wårt Alexanders-Universitet 
eger inkomma med underdånigt förslag 1 afseende å om- 
vårdnaden om Universitetets etnografiska museum. Hvilket 
samt att Ständernas förberörda petition icke kommer att 
till vidare åtgärd föranleda, Eder till kännedom och under- 
dånig efterrättelse härigenom i nåder meddelas. Helsing- 
fors, den 17 April 1874. 


Enligt Hans Kejserliga Majestäts Eget beslut 
och i Dess Höga Namn 
Dess tillförordnade Senat för Finland.” 


Med anledning häraf väcktes fråga om, huruvida icke 
Societeten nu borde vidtaga någon åtgärd till publicerande 
af de af henne insamlade meteorologiska observationerna, 
helst för sistlidet år, för att sålunda göra början med en re- 
gelbunden bearbetning af sagde observationer. Frågan, om 
och huru detta borde ske, hänsköts till meteorologiska ut- 
skottets närmare bepröfvande. I 


Direktionen för myntverket A. F. SoLbpAn hade kort 
före sammanträdet till Societeten ingifvit en så lydande 
skrifvelse: | 

”Med anledning af Filosofiekandidaten, Amanuensen A. 
M. Jernströms nyligen utkomna skrift: ”Material till finska 
Lappmarkens Geologi”, hvilken uppgifves vara anmäld till 
införande i ”Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk”, 
tillåter jag mig att rigta Societetens benägna uppmärksam- 
het på en omständighet, som, ehuru icke alldeles fremmande 
för Societetens intressen, likväl lättare kunnat varseblifvas 
af en utom densamma stående person, än af dess egna med- 
lemmar. Den gäller historiken om guldets upptäckt i vår 
nord. Af nära liggande skäl har jag oafbrutet följt berättel- 
serna om guldletningen i Lappmarken, och det är på grund 
häraf, jag nu finner mig manad att uppträda i en sak, som 
möjligen eljest förblefve glömd och försummad. 

En i nämnde afhandling (s. 19) införd not har fram- 
kallat en tidningspolemik — nemligen i Morgonbladet n:ris 
79, 88, 92, 98 och 103, -- ur hvilken man med någon när- 
mare uppmärksamhet, än dylika polemiker vanligen förtjena 
eller åtnjuta, lätteligen kan skönja, att denna not, ehuru in- 
förd i vetenskapens namn, likväl är ganska fremmande för 
vetenskapens anda och syften. 

Sedan nemligen Herr Jernström genom utförligt utdrag 
ur Herr Lihrs berättelse om sin guldletningsexpedition 1868 
(afh. s. 14—19), hvars sannfärdighet af ingen part blifvit 
ifrågasatt, ådagalagt, att expeditionen stadd på forskning i 
allo följdrigtigt och slutligen med god framgång begagnat 
mötande omständigheter, har afhandlingens författare, utan 
annan uppgifven eller synlig anledning, än den att han ”icke 
kunnat underlåta” att så göra, infört ofvannämnde anmärk- 
ning, hvilken väsentligen går ut på att frånkänna nämnde 
expedition förtjensten vid Ivaloguldets upptäckt. Han påstår 
nemligen att slumpen vid denna upptäckt spelat en bety- 
dande rol. 

Då Herr Jernström sålunda upphäfver sig till domare i 
i saken, men, såsom öfvannämnde polemik tydligen ger vid- 


17 


handen, dervid icke ledes af välvilligt eller ens rättvist tänke- 
sätt, blir hans anmärkning icke blott för expeditionens ledare 
personligen nedsättande, utan ock ur vetenskaplig synpunkt 
obefogad och origtig. 

Det är i sistnämnde hänseende, jag tillåter mig att här- 
medelst uttala en protest. Man intygar icke ”slumpens rol” 
vid en rad af tilldragelser genom att, såsom ifrågavarande 
anmärkning gör, påpeka kausalsammanhanget emellan dessa. 
Befinnes dessutom, såsom fallet nu är, att mogen öfverlägg- 
ning och urskiljning ledt till dessa tilldragelser, så är an- 
märkningens obefogenhet i ögonen fallande. 

Följdrigtigt efter Herr Dahlls forskningar vid Tanaelf 
tilldelade finska Styrelsen Herr Lihr uppdraget att undersöka 
samma floddal. Han erhöll likväl tillåtelse att ”efter sig teende 
omständigheter” leda expeditionen äfven till andra trakter. 
Detta gjorde han i sjelfva verket, och hans reseberättelse, 
likasom de under nämnde polemik framdragna detaljerna, 
utvisa, att han gjorde det med god urskiljning. Då nu ex- 
peditionen omsider äfven kröntes med den framgång, att gul- 
det vid Ivalo upptäcktes, hvilket dessutom skedde i trots af 
ogynsamma yttre omständigheter, så borde vårt land åtmin- 
stone bland sina kommande slägten få bevara detta histo- 
riska faktum i dess renhet. Herr Jernströms tydning af 
händelsernas gång under expeditionen går likväl ut på att 
grumla densamma. 

Icke lätt torde någon läsare af nämnde afhandling i 
framtiden komma att stanna för att närmare reflektera öfver 
det möjligen vilseledande i den geologiske författarens tanke- 
gång i denna not. Snarare torde endast det totalintryck 
komma att göra sig gällande, att vid Ivaloguldets upptäckt 
hufvudförtjensten tillkommer Slumpen. Men detta resultat 
vore en vanställning af historien i denna punkt. 

Min afsigt med dessa rader är nu att medelst Veten- 
skapssocietetens protokoll och på vetenskapens vägnar, ge- 
nom en vädjande hänvisning till meranämnde polemik, söka 
för framtiden rätta hvad i ofvanstående måtto synts mig för- 


tjena en rättelse.” 
2 


18 


Efter uppläsandet häraf beslöt Societeten, som ej ansåg 
sig kunna ingå i någon pröfning af eller åtaga sig någon 
ansvarighet för de i anförda skrifvelse omförmälde af kandi- 
daten Jernström uttalade åsigterna, att denna skrifvelse skulle 
in extenso intagas i protokollet för att sålunda befordras till 
offentligheten. 

Herr MOBERG anmälde, att den komité, som blifvit ned- 
satt för att granska docenten LEMSTRÖMS till Societeten ingifna 
redogörelse för justeringen af de vigtsetaloner han för 
finska statens räkning anskaffat från Paris och Stockholm, 
numera fullgjort sitt uppdrag, hvarvid komitén jemväl tagit 
under pröfning docenten Lemströms sedermera inlemnade 
redogörelse beträffande de af honom likaledes anskaffade 
längdmåtten; och var komiténs utlåtande, som af hr Moberg 
nu upplästes, af följande lydelse: 

”Sedan undertecknade, till följe af Finska Vetenskaps- 
Societetens oss den 16 Februari d. å. meddelade uppdrag, 
granskat de af docenten K. S. Lemström till Societeten in- 
lemnade redogörelser för det af Kejserliga Senaten för Fin- 
land honom anförtrodda anskaffandet af noggrant justerade 
och komparerade kopior så väl af franska normal-metermåt- 
tet och normal-kilogrammen, jemte en dertill hörande juste- 
rad vigtsats, som af svenska rikslikare tre fots längdmåttet 
och rikslikare-skålpundet, få vi angående desamma afgifva 
följande utlåtande. 

De af docenten Lemström till Societetens pröfning den 
14 Februari ingifne skrifter rörande normalvigterna utgö- 
ras af: 

1:o. Proces-Verbal de comparaison de deux kilogrammes 
cylindriques en laiton doré, exécutés pour le Gouver- 
nement de la Finlande. 

2:0. Justering af vigtsatsen. 

3:0. Redogörelse för justering till likhet med svenska riks- 
likareskålpundet af tvenne förgylda messingsvigter till- 
hörande Finska staten. 

4:0. Jemförelse emellan det i Finland begagnade normal- 
skålpund och kopian 8; af svenska rikslikareskålpundet. 


LG 


Den förstnämnda af dessa är en bestyrkt afskrift af en 
af underdirektören för Conservatoire des Arts et Métiers i 
Paris H. Tresca och docenten Lemström den 22 Augusti 1870 
undertecknad berättelse om förfärdigandet af tvenne cylin- 
driska kilogrammvigter af förgyld messing, hvilkas diameter 
är lika stor med höjden, bestämning af deras dimensioner 
och beräkning af deras volum, vägning af desamme uti luft- 
tomt rum och jemförelse af deras vigt med den i Conserva- 
toire des Arts et métiers förvarade mnormal-kilogramm af 
platina. Dessa utmärkt väl och med afseende å den be- 
stämda formen med större möda och kostnader än vanligt 
förfärdigade vigter blefvo, enligt detta dokument, i öfverens- 
stämmelse med den vid nämnda inrättning vanliga method 
för vigters komparation med tillbörlig noggrannhet uppmätte 
och vägde, hvarvid den ena befanns med 0,781 milligramm 
och den andre med Fa betecknad, med 0,930 milligramm 
öfverskjuta den så kallade ”étalon prototype des archives”, 
hvilken utgör den egentliga normalen för denna vigt. 

Angående den af docenten Lemström verkstälda juste- 
ringen af en, dels af förgyld messing, dels af platina förfär- 
digad vigtsats, ifrån en kilogramm till en half milligramm, 
anse vi oss kunna afgifva det yttrande, att detta vidlyftiga 
och mycken tid erfordrande arbete blifvit af honom med om- 
sorg fullgjordt och, ehuru några anmärkningar vid den an- 
vända beräkningsmethoden kunde göras, de funna korrek- 
tionstalen äga all den noggrannhet man i detta hänseende 
kan begära. 

Kompareringen af de tvenne skålpundsvigterna med den 
i svenska Vetenskaps-akademien förvarade kopian af riksli- 
kareskålpundet är af professor E. Edlund och docenten Lem- 
ström verkstäld med stor noggrannhet, äfvensom beräkningen 
af dessa vigter är fullkomligt riktig, så framt den i Sverige 
genom lag stadgade bestämning, att en vigtlödja har sin 
rätta vigt uti med vattengas till hälften mättad luft af 4152 
C. temperatur och vid 760 millim. till 09 reduceradt tryck, 
antages såsom giltig. Men då en sådan bestämning, till följe 
hvaraf en messingsvigt i sjelfva verket måste göras tyngre 


20 


än en dermed i lufttomt rum lika vägande af platina, icke 
medförer någon verklig fördel, men väl mycken oreda i theo- 
retiskt hänseende, och densamma veterligen icke heller vun- 
nit efterföljd i något annat land utom Sverige, anse vi den 
icke böra hos oss införas; ehuru det å andra sidan icke kan 
läggas anställarene af jemförelsen till last att de dervid lagt 
den i Sverige gällande lagen till grund för densamma, så 
länge vi icke hafva något annat skålpund än det svenska, 
och de hos oss allmänt begagnade svenska vigter äro efter 
denna princip justerade. Vidhållande den vanliga uppfatt- 
ningen af begreppet vigt, enligt hvilken denna är ett mått 
för massa och icke för kraft, anmärke vi endast, att, genom 
beräkning af dessa ifråga varande vigters förhållande i luft- 
tomt rum, vigten benämnd 5; med 0,9088 korn (= 38,627 
milligr.) och vigten betecknad med 2 eller 82 med 0,8734 
korn (=37,122 milligr.) öfverskjuter den svenska rikslikaren, 
eller om man antager att denne med vigten af en lika stor 
volum luft af ofvannämnd beskaffenhet eller 0,5762 korn 
(=24,490 milligr.) bör minskas för att erhålla det rätta sven- 
ska skålpundet, så är 9: = 1,00014850 i =1 4 +63,117 milligr. 
och 92=1,00014496 &=1 &-+-61,612 milligr. 

Jemförelsen emellan det i Finland begagnade vid Öf- 
verstyrelsen för landtmäteriet förvarade normalskålpundet och 
den ofvannämnda kopian 8; af evenska rikslikare-skålpundet 
är äfvenledes utförd med sorgfällighet och felfritt beräknad. 
Endast på grund af ofvananföraa skäl anse vi reduktionen 
af dessa vigter till luft af -- 1529 temperatur och 760 millim. 
tryck onödig, ehuru skilnaden derigenom blifver så obetydlig, 
att något afseende derå knappast behöfver göras. Men med 
antagande att den svenska rikslikaren är för tung, blifver 
det gamla finska normalskålpundet —1 & — 54,473 milligr. 

Sedermera har docenten Lemström den 1 Maj till oss 
inlemnat följande uppsatser angående normallängdmåtten: 

5:0.  Procés-Verbal de comparaison d'un méetre étalon ap- 
partenant au Gouvernement de la Finlande. 
6:0. Om metern å trait, kallad Fx. 


21 


= 
9 


Justering af två kopior af svenska Rikslikaren för 
längdmått. 
8:0. Undersökning af delningsfelen på längdmåttet Tre fot 
n:o 2, kalladt Sj. 
9:0. Undersökning af dilatationskoefficienterna för normal- 
etalonerna Fs, F och Tre fot n:o 1 81. 
10:o0. Komparation afseende att bestämma förhållandet emel- 
lan det Svenska eller Finska längdmåttet och metern. 
Den i Paris förfärdigade meter-etalonen af messing är 
en så kallad méetre å bout, af 30,5 mm. bredd och 5,97 mm. 
tjocklek. Den komparerades, såsom dokumentet n:o 5 utvi- 
sar, 1 enlighet med den vanliga methoden, den 20 Augusti 
1870 med den i Conservatoire des Arts et Métiers förvarade 
normal-etalonen af platina af underdirektören för nämnda in- 
rättning H. Tresca och docenten Lemström, vid 02? tempera- 
tur, och befanns dervid 0,03238 millim. kortare än sagde pla- 
tina-etalon eller 0,02909 millimeter kortare än ”étalon proto- 
type du métre des archives.” Denna differens är visserligen 
icke obetydlig, men kunde i anseende till det redan pågående 
kriget emellan Tyskland och Frankrike icke mera afhjelpas, 
af hvilken orsak äfven den andra kopian af metern å trait 
förfärdigades i Stockholm. Vid anstäld jemförelse emellan 
den i fråga varande och en i Stockholm befintlig i Paris 
officielt komparerad etalon, som befunnits 0,0130 millim. för 
kort, var skilnaden emellan dem endast 0,00072 millimeter. 
Den i Stockholm förfärdigade meter-etalonen, betecknad 
med Fzs, är äfven af messing, 30 mm. bred, 16,5 mm. tjock 
och försedd med längs öfre ytans medellinie inlagda silf- 
verplattor, i hvilka delningsstreck för decimeter, centimeter, 
millimeter och den sistnämndes fjerde- och femtedelar äro 
inristade. Indelningen är gjord efter en i Stockholm förva- 
rad méetre-étalon, sedan denne blifvit noga jemförd med of- 
vannämnda nya méetre å bout och dess delningsfel under- 
sökta och korrigerade. Undersökningen och jemförelsen, 
verkstäld af docenten Lemström i närvaro och under med- 
verkan af professor Lindhagen, äfvensom undersökningen af 
delningsfelen hos meter-etalonen F3s äro gjorda med tillbör- 


22 


lig omsorg och beräkningarne korrekt utförda. Resultatet af 
jemförelsen blifver att afståndet emellan de yttersta delnings- 
strecken på denna etalon utgör vid 09 temperatur 1 meter —-- 
0,0133 mm. Vi kunna dock ej underlåta att anmärka det 
jemförelsen af den använda svenska meterskalan med en an- 
nan i Paris officielt verifieerad etalon föranleder till något 
tvifvel om deras absoluta riktighet, hvilket tvifvel likväl snar- 
ligen torde kunna häfvas genom skeende komparation af de 
Stockholmska etalonerna med den ”identiska” meter-etalon af 
iridium-platina, som af svenska regeringen kommer att från 
Paris anskaffas. 

Justeringen af de tvenne kopiorna af svenska rikslikare 
tre fots längdmåttet är anstäld af professor Lindhagen och 
docenten Lemström med största noggrannhet samt omfattar 
de i etalonerna infälda thermometrarnes kalibrering, bestäm- 
ning af etalonernas dilatationskoefficienter och deras kompa- 
rering med den i svenska Vetenskaps-akademiens förvar be- 
fintliga likaren. Den ena af dessa kopior, betecknad med 
n:o 1, har på öfre ytan tvenne inlagda silfverplattor, i hvilka 
ett längd- och ett tvärstreck äro inristade, och utgör afstån- 
det emellan de sednare vid +152? C. 3 fot — 0,0019 dec. 
linier; den andra, betecknad med n:o 2, är försedd med en 
rad dylika plattor, hvilkas tvärstreck utmärka dess delning 
i tre fot, en fot i tum, en tum i linier, en linie i half- och 
tiondedelar, och befanns afståndet emellan dess yttersta del- 
ningsstreck vid 415? C. vara 3 fot — 0,0002 dee. linier. Till 
denna justering sluter sig den af docenten Lemström an- 
stälda undersökning och beräkning af delningsfelen hos sist- 
nämnda längdmått. 

Undersökningen af dilatationskoefficienterna för de tvenne 
meter-etalonerna samt tre fots måttet n:o 1 af professor Lind- 
hagen och docenten Lemström synes vara med sorgfällighet 
verkstäld och beräkningarne befunnos fullkomligt korrekta. 

Komparationen emellan det svenska och det franska 
längdmåttet är af docenten Lemström utförd med begagnande 
af den ofvannämnda Svenska Vetenskapsakademiens likare 
och den meter-etalon, som användes vid justering af meter- 


23 


måttet F.,, så väl vid rummets vanliga temperatur, som vid 
den enas (meterns) afkylning till 09. De beräknade resul- 
taterna deraf lemna god öfverensstämmelse, i det den förra gaf 
1 fot =0,29690754 meter, den sednare 1 fot — 0,2969051 meter. 

På grund af denna anstälda granskning anse vi docen- 
ten Lemström hafva på ett ganska tillfredsställande sätt full- 
gjort det af Kejserliga Senaten för Finland honom lemnade 
uppdrag och tillstyrka för honom i afseende å detsamma 
fullständig vetenskaplig décharge. 

Helsingfors den 18 Maj 1874. 

Ad. Moberg. L. Lindelöf. A. Krueger.” 

På grund af detta utlåtande beslöt Societeten meddela 
docenten Lemström den vetenskapliga décharge, hvarom han 
anhållit. 

Herr LINDBERG förevisade frön, enligt uppgift, af den 
äkta Rhabarber-plantan (Rheum officinale), hvilka erhållits 
från. Botaniska trädgården i S:t Petersburg och skola vara 
insamlade i vestra Sibirien, dock utan närmare upplysning 
om den rätta växtplatsen. 

Densamme framlade ett stycke af stammen hos Dra- 
caena Draco, odlad i universitetets botaniska trädgård och 
som för flere år tillbaka blifvit skadad samt utskjutit tre 
adventivrötter. Exemplaret hade genom en händelse förstörts 
och blifvit bortkastadt samt legat under vintern i djup snö. 
På en af nyssnämnda adventivrötter fanns den afbrutna spet- 
sen betäckt med ett tjockt lager af äkta drakblod, hvars fö- 
rekomst bos sagde planta blifvit af flere författare, således 
utan skäl, ifrågasatt eller rent af förnekad. 

Herr Wik anmälde till införande i akterna en afhand- 
ling med titel: ”Försök till en på atomvigten grundad grup- 
pering af de kemiska elementerna”, för hvars innehåll i 
korthet redogjordes. 

Vid slutet af sammanträdet meddelade ordföranden den 
på telegrafisk väg nyss anlända smärtsamma underrättelsen, 
att riksarkivarien JOHAN JAKOB NORDSTRÖM, en af BSocietetens 
stiftare, under gårdagen, den 17 Maj, aflidit i Stockholm. 


VE 
SR 


24 


Den 2 Juni. 


Sedan meteorologiska utskottet, enligt hvad hr MOBERG 
å dess vägnar tillkännagaf, förordat att till en början de för 
1873 insamlade meteorologiska observationerna skulle bear- 
betas och utgifvas, hvartill plan af hr KRUEGER och under- 
tecknad blifvit förelagd, beslöt Societeten med godkännande 
häraf att för sagda ändamål anslå 1,000 mark. 

Beträffande de förut omtalade i Universitetets anato- 
miska museum förvarade fossila ben, som enligt anteckning 
blifvit funna i Lappajärvi och förmodats möjligen vara lem- 
ningar af mammut, meddelade hr MÄKLIN nu den upplysnin- 
gen, att nämnda ben, som, enligt hvad han erfarit, icke an- 
skaffats af hr Bonsdorff till ifrågavarande museum, utan re- 
dan förut funnits derstädes, ej torde vara annat än fragment 
af ryggkotorna hos en hval. Fyndet ansågs icke dess- 
mindre ega stort intresse och förtjena att närmare under- 
sökas. 

En af t. f. amanuensen vid astronomiska observatorium, 
mag. 9. LEVÄNEN ingifven uppsats, innehållande ”en sats an- 
gående krökningsradierna till en konisk sektion”, godkändes 
till införande i Öfversigten. 

Herr KRUEGER meddelade några notiser beträffande en 
af Coggia nyligen upptäckt komet, som torde från medlet af 
Juli blifva synlig i karlavagnen för blotta ögon. 


L. Lindelöf. 


Vetenskapliga meddelanden. 


SAAAAS 


Öfversigt af förhandlingarna vid internationela 


meteorologiska kongressen i Wien. 
(Utdrag ur en reseberättelse af N. K. Nordenskiöld.) 


Den internationela meteorologiska kongressen i Wien 
öppnades den 2 och afslöts den 11 September 1873. Kon- 
gressen bestod af följande trettioen utaf respektive regerin- 
gar befullmäktigade delegerade: hrr M. Gloesener och E. 
Quetelet från Belgien, I. D. Campbell från China, N. Hoff- 
meyer från Danmark, BR. Scott från England, A. Buchau från 
Skottland, A. Myer från Förenta staterna af Nordamerika, 
H. Buys-Ballot från Holland, G. Cantoni och G. B. Donati 
från Italien, H. Mohn från Norige, B. Rubenson från Sve- 
rige, F. Doergens, G. Neumayer och F. Winnecke från Preus- 
sen, C. Sohncke från Baden, E. Ebermayer från Bayern, C. 
Bruhns från Sachsen, H. Schoder från Wirtemberg, Fradesso 
da Silveira från Portugal, H. Wild från Ryssland, E. Plan- 
tamour från Schweiz, A. Aguilar från Spanien, A. Coumbary 
från Turkiet, v. Czelechowsky, J. Hann, C. Jelinek, J. Lo- 
renz, R. Miller och A. Zamara från Österrike, G. Schenzl 
från Ungern. Äfven Grekland hade utsett en delegerad, som 
dock genom bref underrättade kongressen, att han var för- 
hindrad infinna sig. Frankrike hade afböjt den till detsamma 
ställda inbjudningen; herr H. Tarry från Grenoble uttalade 
sig dock uti bref till kongressen öfver vid densamma till dis- 
kussion komna frågor. 

Det af kongressen vid dess andra pleni-sammanträde 
stadfästade programmet”) för dess förhandlingar erhöll under 


+) Detta program aftryckes icke här, emedan dess innehåll fram- 
går af de meddelade svaren uppå programmets särskilda frågor, 


26 


kongressens fortgång några tillägg genom motioner af några 
dess medlemmar, nemligen: 

1:mo. Herr Jelinek föreslog, att kongressen skulle taga 
uti öfvervägande, om det icke vore ändamålsenligt att upp- 
mana ledarne af de särskilda meteorologiska observationssy- 
stemen, att, uti så nära som möjligt samma form, afgifva 
berättelse om organisationen af deras observationssystemer 
och isynnerhet central-institutet (ifall ett sådant finnes), om 
tillståndet af de meteorologiska arbetena och publikationerna, 
samt om önskvärda utvidgningar och förbättringar. Dessa 
berättelser skulle samlas och offentliggöras uti en af kon- 
gressen bestämd publikation. 

2:do. Herr Jelinek föreslog, att kongressen skulle taga 
uti öfvervägande, om det ufi intresset af underlättande af 
meteorologiska arbeten icke skulle vara ändamålsenligt att 
uppmana ledarne af de särskilda observationssystemen, att 
angifva hvilka tryckta eller otryckta mångåriga observations- 
serier finnas förhanden uti deras land. Vid de tryckta ob- 
servationerna skulle publikationens titel (jemte förläggarens 
namn samt priset) angifvas, vid de otryckta den väg, på 
hvilken man vore i stånd att förskaffa sig utdrag eller af- 
skrifter. För de vigtigaste meteorologiska elementen skulle 
normalvärden meddelas, jemte uppgift öfver de år, till hvilka 
de hänföra sig. 

Innehållet af dessa meddelanden skulle offentliggöras 
genom en särskild af kongressen vald komité samt på ett 
af kongressen bestämdt sätt. 

3:tio. Herr Buys-Ballot föreslog, att kongressen skulle 
uttala förhoppningar, det en internationel fond måtte bildas, 
från hvilken observatorier på öar och aflägsna orter kunde 
upprättas och underhållas. 

4:to. Herr Myer föreslog, att kongressen skulle förklara 
såsom önskvärdt att man åtminstone en gång om dagen an- 
ställde fullkomligt samtidiga observationer öfver hela jorden. 

5:to. Herr Campbell meddelade, att han af chefen för 
chinesiska tullverket erhållit i uppdrag att inrätta meteoro- 


27 


logiska stationer i China, och önskade öfver lämpligaste sät- 
tet härför inhemta kongressens utlåtande. 

För att förbereda frågorna i programmet till afgörande 
vid plenisammanträdena tillsattes åtta ”kommissioner”, nem- 
ligen: 
1:sta kommissionen: för frågor rörande termometern, eller 


n:ris 2—6. 

2:dra d:o för frågor rörande vindar, eller n:ris 
1—9. 

3:dje d:o för frågor rörande regn oeh afdunstning, 
eller n:ris 10, 11 och 14. 

4:de d:0o för frågan om observationstimmarne, el- 
ler n:0op 18; 

5:te d:o för frågor rörande väderlekstelegrammer 
och maritim meteorologi, eller n:ris 21 
och 22. 

6:te d:o för organisationsfrågor, eller n:ris 23—25. 

1:de d:o för frågor rörande verkställandet af kon- 
gressbesluten, eller n:ris 28 och 29. 

3:de d:o för utarbetande af det af herr Campbell 


äskade utlåtandet om lämpligaste sättet 
för inrättande af meteorologiska stationer 
i China. 

Öfver frågorna n:ris 12, 13, 15 och 16 hade en vid 
Leipziger kongressen tillsatt kommité redan utarbetat ett ut- 
låtande. Frågorna 1, 17, 19, 20, 26 och 27 blefvo ej remit- 
terade till någon kommission, utan underkastades direkte dis- 
kussion vid plenisammanträdena. 

Utförliga protokoller öfver kongressens förhandlingar 
komma att tryckas så väl på tyska som franska språket; 
emellertid får jag här lemna en kort öfversigt af de vigti- 
gaste besluten och uttalanden, dervid följande den ordning, 
som frågorna ega uti programmet: 

1. Öfver frågan om den lämpligaste konstruktionen af 
qvieksilfver-barometrar ville kongressen icke uttala sig, eme- 
dan man saknade tillräckligt fullständiga uppgifter öfver de 
uti olika observationssystemer införda barometer-konstruktio- 


28 


nerna. Aneroid-barometrar ansåg kongressen icke böra an- 
vändas ensamt för sig, men väl såsom interpolations- eller 
reserv-instrument vid med qvicksilfver-barometrar försedda 
stationer, för den händelse att qvicksilfver-barometern kunde 
råka i olag. 

2. Kongressen ansåg det för omöjligt att fastställa 
vissa bestämda reglor och föreskrifter, som öfverallt borde 
följas vid uppställandet af termometern, emedan man städse 
måste göra afseende på lokala förhållanden, och emedan det 
lämpligaste uppställningssättet på en fri, för alla vindar tillgäng- 
lig plats, på 11 eller 2 meters höjd från marken, icke all- 
mänt kan komma i användning. Herr Wild meddelade re- 
sultater af undersökningar, som han anställt öfver inflytandet 
af termometerns höjd från marken, samt öfver lämpligaste 
sättet att skydda termometern för värmeutstrålningen från 
marken och närliggande föremål. I Kew-trädgården vid Lon- 
don har man påbegynt nya dylika undersökningar. 

3. Maximum- och minimum-termometrar böra ovillkor- 
ligen esomoftast kontrolleras medelst vidstående vanlig ter- 
mometer. För minimum-termometrar är amyl-alkohol lämp- 
ligare än vanlig alkohol, emedan den förre har en betydligt 
högre kokningstemperatur och således mindre lätt öfverdistil- 
lerar. Då kongressen fastställt det meteorologiska dygnets 
början till midnatt, så är det lämpligast att afläsa maximum- 
och minimum-termometern vid tiden för aftonobservationer- 
nas anställande. 

4. Frågan, ”hvilka apparater äro att använda till be- 
stämning utaf radiationen af solvärmet och på hvilket sätt 
kan jemförbarheter af de erhållna resultaten säkerställas”, 
besvarades genom att uppmana fysiker samt föreståndarne 
för de meteorologiska central-anstalterna till fortsatta forsk- 
ningar i ämnet. Kongressen betygade Herrarne Symons och 
Stow sitt erkännande för deras värdefulla bidrag till utre- 
dande af denna fråga. 

5. Herrar Wild och Bruhns hafva genom undersöknin- 
gar i S:t Petersburg och Leipzig sökt utreda, ”hvilka appara- 
ter äro att föredraga vid observationer öfver jordtemperatu- 


29 


ren, och vid hvilket djup bör man anställa dessa observatio- 
ner”; men deras undersökningar äro ännu ej afslutade. 

6. Ehuru bristerna hos den vanliga psychrometern icke 
böra förbises, och ehuru undersökningar, med ändamål att 
framställa en ny apparat och en ny metod att observera luf- 
tens fuktighets halt, äro i hög grad att rekommendera, så 
kan den vanliga psychrometern för det närvarande icke er- 
sättas genom något annat instrument. Herr Neumayer vid- 
höll emellertid sitt vid Leipziger kongressen gjorda uttalande 
till förmon för Regnaults-hygrometer med aspirator, och 
Herr Wild sitt uttalande om användbarheten af hår-hygro- 
metern. 

7. För att erhålla öfverensstämmelse uti betecknin- 
garna af vindriktningarna antog kongressen det engelska be- 
teckningssättet, enligt hvilket ostvind betecknas med E samt 
vestvind med W. Fransmännen böra således vid betecknin- 
gar af väderstrecken hädanefter använda W, der de förut an- 
vändt O (ouest); samt tyskar och skandinaver hädanefter E, 
der de förut användt O (ost). 

Medelvindriktningens utredande enligt Lambertska for- 
meln accepterades icke af kongressen. 

Svaga vindar, hvilkas hastighet är mindre än en half 
meter i sekunden, böra lemnas utan afseende och betecknas 
såsom stiltje. 

S och 9I. Kongressen rekommenderade till intörande 
vid observationsstationer af andra ordningen en af Herr Wild 
föreslagen och pröfvad apparat, med tillhjelp af hvilken ob- 
servatörerna kunna vinna en viss säkerhet uti uppskattandet 
af vindens styrka. 

Vindens hastighet bör uttryckas genom meter i sekun- 
den. 

10. Regnmätarens uppfångningsyta bör vara cirkel- 
rund, +; qvadratmeter stor och belägen 11 meter öfver mar- 
ken. 

Nederbörden bör, då så ske kan, uppmätas genast efter 
dess upphörande, men städse hvarje morgon, 1 hvilket fall 
den uppmätta qvantiteten bör uti journalen antecknas såsom 


30 


tillhörande föregående dag. Uti kolummen för anmärknin- 
gar antecknas om möjligt den tid nederbörden varat uttryckt 
uti timmar. 

11. För hvarje månad angifves antalet nederbördsda- 
gar samt derjemte särskildt antalet dagar med snö, hagel el- 
ler trindsnö. Såsom snödagar räknas äfven sådana, under 
hvilka det fallit både snö och regn. Journalen bör innehålla 
en särskild kolumn för nederbördsmängden och en särskild 
för snöhöjden. 

12. Hagel definieras af kongressen såsom nederbörd 
af fruset vatten, hvarvid kornen uppnått en sådan storlek, 
att de förorsakat eller möjligen kunnat förorsaka skada åt 
landtkulturen. 

13. Till erhållande af med hvarandra jemförbara tal, 
bör man uppräkna icke antalet åskväder utan antalet åskvä- 
dersdagar, observatorn dock obetaget att bland anmärknin- 
garna i journalen anteckna antalet åskväder under dagen, 
tiden för deras uppträdande, den riktning uti hvilken de rö- 
FÅBNOr SVE 

14. Bland afdunstningsmätare torde företrädet böra 
tilldelas Ebermayers apparater, som kunna erhållas från me- 
kanikern Greiner i Mänchen. Ebermayer har konstruerat ”en 
mindre afdunstningsmätare för vetenskapliga ändamål” och 
”en större afdunstningsmätare för praktiska ändamål”. Fram- 
tida sorgfälliga undersökningar böra närmare utreda, huru 
uppställningssättet, apparatens färg, materialets beskaffenhet, 
0..s. v. modifiera de erhållna resultaten. För uppmätning 
af afdunstningen från större vattenytor rekommenderades 
Neumayers afdunstningsmätare. 

15. Utsträckningen af himlahvalfvets molnbeklädnad 
bör betecknas med talen 0 till 10, af hvilka 0 betyder moln- 
fri, 10 deremot fullständigt molnubetäckt himmel. De delege- 
rade från Holland, Belgien och Portugal förklarade sig vil- 
liga att redan från och med nästa år antaga denna af kon- 
gressen rekommenderade skala, ehuru man i deras länder 
hitintills användt en alldeles omvänd skala. 

Utsträckningen af himlahvalfvets molnbeklädnad anteck- 


31 


nas utan hänsyn till molnlagrets tjocklek, för hvars uppskatt- 
ning talen 0, 1 eller 2 användas anbringade såsom exponent 
till talen för utsträckningens angifvande. 

Till betecknande af regn, snö, åskväder, kornblixt, ha- 
gel, trindsnö, dimma, rimfrost, dagg samt ett antal mindre 
vanliga meteorologiska företeelser fastställdes vissa interna- 
tionela af de skilda folkspråken oberoende tecken. 

16. Undersökningar öfver luftelektrieiteten böra an- 
ställas å observationsstationer af första ordningen. För detta 
ändamål rekommenderades af en del Thomsons, af andra Pel- 
tiers, af Herr Cantoni Palmieris elektrometer. 

Emot de hittills i bruk komna metoderna att observera 
luftens ozonhalt gjordes flere svåra anmärkningar, och kon- 
gressen uttalade sig för undersökningar till uppfinnande af 
någon bättre metod. 

Grundvattenmätningar, bestämningar af den uti marken 
framsipprande vattenmängden, utredandet af kolsyrehalten 
hos jord-luften förklarades såsom väl varande i och för sig 
vigtiga, men ieke hörande till meteorologin. 

17. Uti frågan om måttenheterna antog kongressen föl- 
jande resolutioner: 

1) Det är önskvärdt att metriskt mått och Celsii 
skala må begagnas, såväl vid observationer som vid 
publikationer. 

2) Kongressen uttalar sin öfvertygelse, att bland alla 
bestående måttsystemer det metriska har mesta utsigt 
att blifva allmänt antaget. 

3) Kongressen betecknar det såsom i högsta måtto 
önskvärdt, att, i fall ett enda gemensamt måttsystem ej 
nu genast kan införas, framdeles endast meter och en- 
gelskt mått, jemte Celsii och Fahrenheits skala, må 
nyttjas. 

4) Alla åtgärder böra understödjas, som tjena till 
allmänt införande af meter-systemet. 

Resolutionerna 1 och 3 antogos enhälligt. Emot 2 och 
4 reserverade sig Herrarne Scott och Campbell. Herr Myer, 
som ännu icke hade anländt då ofvanstående resolutioner 


32 


fattades, förklarade, vid ett sednare tillfälle, de engelska ska- 
lorna såsom de enda möjliga i Amerika för praktiska ända- 
mål, t. ex. för stormvarningar, men sade sig dock vara be- 
redd att vid internationela utbyten använda de af kongres- 
sen rekommenderade. 

Slutligen biträdde kongressen enhälligt det redan af 
Leipziger-kongressen fattade beslutet, att resultater och me- 
deltal utaf observationer böra publiceras ej allenast i origi- 
nalmåttet, utan äfven uti metriskt mått. 

18. Kongressen rekommenderade såsom lämpliga tim- 
kombinationer för observationer å stationer af andra ordnin- 
gen: 


6h 2h TOR 8h 92h &8h Minimum 8h 8h 
7h 2b 10R g9h 3h gh s 9h 9gh 
7h IR 9h 10 3h 10R 9 10 10h 


SN MIR PED Al 

Enligt de tre sista kombinationerna, af två observatio- 
ner, observeras företrädesvis uti England, men då dervid ej 
erhålles någon föreställning om värmets dagliga oscillation, 
så rekommenderas att, om dessa timkombinationer anlitas, 
man samtidigt må använda maximum- och minimum-termo- 
metrar. 

19. Med anledning af n:o 19 uti programmet beslöt 
kongressen, att vid meteorologiska bearbetningar böra an- 
vändas: 

1) Medelsoldygn, räknade från observationsortens 
midnatt till midnatt; 

2) Kalenderåret; 

3) Borgerliga månader; 

4) Årsmedeltal, utgörande aritmetiska medeltalet 
utaf de tolf månads-medeltalen; 

5) Femdags-medeltal af temperaturen. Dylika böra 
inom hvarje observationsnät uträknas för ett större an- 
tal orter, och femdagsindelningen dervid genomföras 
från årets början utan hänsyn till månadsindelningen. 
20. Vid bearbetningar af fleråriga observationsserier 

böra medeltal bildas för qvinqvennier, räknade sålunda att 


33 


nästa qvingvennium (lustrum) tager sin början med år 1876. 
Uppå förslag af Herrar Donati och Jelinek uttalade kongres- 
sen önskan att central-instituten måtte omräkna äldre obser- 
vationsserier enligt denna princip. 

21. Kongressen uttalade sig på det lifligaste för att 
systemen af väderlekstelegrammer måtte vinna i utsträckning, 
samt att städse lätt öfverskådliga sammanfattningar af de- 
samma i möjligaste mon skyndsamt må delgifvas allmänhe- 
ten. Kongressen uttalade vidare sin önskan att respektive 
Regeringar måtte på det kraftigaste understödja inrättandet 
eller fullkomnandet af stormvarningssystemer. Den af kon- 
gressen tillsatta permanenta internationela meteorologiska 
komitén erhöll i uppdrag att uppgöra ett utkast till ett ge- 
mensamt system af chiffertelegrafi och att låta detsamma 
cirkulera emellan Direktorerne för de skilda central-insti- 
tuten. 

22. Kongressen uttalade det såsom i hög grad önsk- 
värdt att hvarje sjöfart idkande nation skulle samla de af 
dess sjöfaranden gjorda iakttagelser vid en särskild anstalt, 
som borde subordinera under landets central-anstalt för me- 
teorologi. Emedan det ej var möjligt för kongressen i Wien 
att med tillbörlig utförlighet ingå på frågan om den maritima 
meteorologin, så erhöll den permanenta internationela komi- 
tén i uppdrag att gå i författning om sammankallandet af 
en särskild maritim meteorologisk kongress. 

23. I hvarje land bör finnas åtminstone en ecentral- 
anstalt, som försedd med goda normalinstrumenter ombesör- 
jer justeringen af instrumenterna samt insamlandet och publi- 


cerandet af observationerna från stationerna af andra och 
tredje ordningen. 


Oo 


24. Instrumenterna å stationer af andra ordningen höra 
justeras helst hvarje år, men åtminstone en gång hvart femte 
år. Observationerna böra innan de publiceras korrigeras för 
de upptäckta instrumentalfelen, hvarvid dock tillika redogö- 
relse bör meddelas öfver de anbringade korrektionernas belopp. 

25. Frågan ”på hvilket sätt kan öfverensstämmelse 
emellan "de skilda central-anstalternas mnormalinstrumenter 


3 
” 


34 


bäst erhållas” diskuterades endast med hänseende till normal- 
termometrar och normal-barometrar. Tillfölje af vissa glas- 
sorters oregelmässiga utvidgning för värmet kunna termo- 
metrar, som äro riktigt kalibrerade samt hvilkas fixpunkter 
äro riktigt utsatta, dock under enahanda förhållanden visa 
olika temperaturer. Hvarje central-anstalt bör derföre vara 
försedd med en normal-termometer; Kew-komitén uti Lon- 
don har erbjudit sig att lemna sådana. Den af kongressen 
tillsatta permanenta komitén erhöll i uppdrag att undersöka, 
huru de olika central-anstalternas normal-barometrar må kunna 
jemföras med hvarandra. 

26. Kongressen förordade, att publikationen af de om- 
fångsrikare observationerna å stationer af första ordningen 
må helt och hållet skiljas från publikationen af de sig emel- 
lan likformiga observationerna å stationer af andra ordningen. 

Åt permanenta komitén öfverlemnades att till allmänt 
antagande rekommendera något lämpligt schema för publika- 
tioner af observationer från stationer af andra ordningen. 
Detta schema bör definitivt fastställas sednast nästa Juni må- 
nad. 

27. Kongressen uttalade önskvärdheten af att i hvarje 
land en byrå underlättade det vetenskapliga utbytet med ut- 
landet, på samma sätt som Smithsonian Institution i Washing- 
ton och Central-Byrån i Harlem. 

28. För att befordra genomförandet af kongressbeslu- 
ten' samt för att afgöra frågor, som kongressen ej hann slut- 
föra, tillsattes en permanent internationel meteorologisk ko- 
mité, bestående af sju ledamöter. Komitén erhöll befogenhet 
att förstärka sig med högst tvenne medlemmar, så att möj- 
lighet är lemnad öppen för Frankrike att vinna deltagande 
uti densamma. Till komitén invaldes, genom slutna sedlar 
och absolut pluralitet, Herrarne Buys-Ballot, Bruhns, Cantoni, 
Jelinek, Mohn, Scott och Wild; dess president är Buys-Ballot. 

29. Den permanenta komitén erhöll i uppdrag att ut- 
förligt undersöka frågan om grundandet af en internationel 
Central-Anstalt för Meteorologin samt att uppkasta ett detal- 
jeradt projekt till en sådan inrättning. Sina undersökningar 


35 


och sitt förslag bör komitén offentliggöra inom loppet af år 
1874, på det att frågan i möjligaste mon förberedd må kunna 
upptagas af nästa internationela meteorologiska kongress, som 
man hoppas blifva sammankallad om tre år. 

Efter det Herr Buys-Ballots tillägg till programmet blif- 
vit diskuteradt inom kongressen, remitterades det till perma- 
nenta komitén. Herr Myers förslag bifölls af kongressen. 
Likaledes antog kongressen Herr Jelineks tvenne förslag och 
uppdrog utförandet af desamma åt den permanenta komitén. 

Bland åtgärder, som af kongressen framhöllos såsom 
önskvärda, må slutligen omnämnas: inrättandet af en meteo- 
rologisk observationsstation uppå Spetsbergen ; observationer 
öfver vindriktningen uti olika molnlager; undersökningar öf- 
ver möjligheten af fortgående meteorologiska observationer 
medelst fjettrade luftbalonger; inrättandet af om möjligt med 
register-apparater försedda observatorier uppå isolerade bergs- 
spetsar; en fullständigare organisation af de för vetenskapen 
och skeppsfarten så vigtiga meteorologiska observationssta- 
tionerna i Turkiet och Grekland. 


Dygnets medeltemperatur i Helsingfors. 
Af A. Krueger. 


Nedanstående tabell grundar sig på de helt nyligen af 
Lektor N. K. NORDENSKIÖLD på Vetenskaps-Societetens föran- 
staltande utgifna temperaturobservationer, som blifvit anställda 
vid härvarande magnetiska observatorium under åren 1845— 
1856. En analytisk behandling af de af hr Nordenskiöld be- 
räknade medeltalen leder till följande formel för dygnets me- 
deltemperatur, uttryckt i Réaumurska grader: 

+ 32.14 + 92.90 Sin (L + 32292.29) 
-- 09.87 Sin (2L + 2552.2) 
+ 09.42 Sin (3 L + 132.5) 
+ 02.12 Sin (4L + 852.7) 
+ 09.40 Sin (5 L + 106?.9) 
+ 09.13 Sin (6 L + 3002.0). 

I denna formel betecknas med L solens medellongitud, 
som antages lika med 2802 den 0:te Januari (eller 31:sta 
December). Om man lemnar bort de tvenne sista termerna, 
erhåller man följande medeltemperaturer: 


Centigrader. Centigrader. Centigrader. 
Jan. 0 — 5.4 Apr. 10 — 0.7 Juli 19 ++ 16.9 
10 — 6.7 20 + 1.6 29 + 17.0 
20 — 7.7 30 + 3.8 Aug. 8 + 16.7 
30 — 8.5 Maj 10 — 6.0 18 + 15.9 
Febr. 9 — 8.7 20 + 8.2 28 + 14.7 
19 — 8.4 30 + 10.4 Sept. 7 + 13.1 
Mars 1 — 7.6 Juni 9 + 12.3 17 -F11.2 
11 — 6.3 19 + 14.0 27 + 9.2 
21 — 4.6 29 + 15.4 Okt. 7 + 7.1 
31 — 2.7 Juli 9 + 16.4 17 + 5.1 


37 


Okt. 27 + 3.2 Nov. 26 — 1.1 Dec. 26 — 4.8 
Nov. 6 + 1.6 Dee. 6 — 2.3 36 — 6.1 
16 + 0.2 16 — 3.5 
Årets medeltemperatur = + 32.92 C.; minimum-tempe- 
ratur = — 89.71 C. den 9 Febr.; maximum-temperatur dere- 
mot —- 172.06 C. den 26 Juli. 


Kemisk analys å Pennin från Lupikko. 


Af A. Mauritz Jernström. 


Då något till Kloritgruppen hörande mineral från Fin- 
land icke förut lärer blifvit analyseradt, torde ett meddelande 
om en redan för flere år sedan utförd undersökning af ett 
sådant från Lupikko nära Pitkäranta i Impilaks socken icke 
sakna allt intresse och möjligen förtjena att tecknas till min- 
nes, om densamma också icke fullt motsvarar de fordringar, 
som numera böra ställas på en noggrann mineral-analytisk 
undersökning. 

Mineralet förekommer i tre- och sexsidiga taflor samt 
i bladiga massor tillsammans med metaxoit, magnetit, pikro- 
fluit, phlogopit och kalkspat. Dess färg är blågrön till grå- 
grön; 1 tunna blad är det genomskinligt och böjligt. Vid 
glödgning afger det vatten, bladar ut sig i anmärkningsvärd 
grad och blir silfverglänsande hvitt med dragning i gult. 
För blåsröret smälter det i kanterna till hvit emalj; löses 
lätt i fosforsalt med qvarilemnande af kiselskelett, vid större 
tillsats blir perlan opoliserande; boraxperlan visar jernets och 
med soda fås svag men tydlig manganreaktion. 

Specifika vigten har bestämts 1:o med en glaspykno- 
meter, hvarvid 4,08 grm vid 1002 C. torkade små stycken 
gaf eg. v.= 2,625 vid ++ 172 C., och 2:o med en liten silf- 
verdegel, i hvilken 3,35 grm vid omkr. 1002 C. torkade la- 
meller nedsänkta i vatten utvisade eg. v. = 2,636 vid + 15? 
C. temperatur. 

I anseende till svårigheten att pulverisera det oglödgade 
mineralet, hafva analyserna utförts å efter glödgning slam- 
made och afvägda qvantiteter; vattenhalten har derföre blif- 
vit bestämd på skilda prof, som till konstant vigt torkats 


39 


vid 1009 å 1102 C., nämligen 1:o å 1,0395 grm, som vid 
stark glödgning, tills konstant vigt erhölls, förlorade 0,1270 
-.grm, motsvarande 12,22 pet vatten, 2:0 å 0,3500 grm med 
0,0423 grm gl. förlust och 12,08 pet vattenhalt, 3:0 å 1,7067 
grm, som förlorade 0,2023 grm, motsvarande 11,85 pet vatten, 
och 4:0 å 1,671 grm, som gaf 0,209 grm gl. förlust eller 12,50 
pet vattenhalt. 

Vid analyserna har allmänna gången, utan hänsyn till 
detaljerna, varit följande. Efter mineralpulvrets nedsmältning 
med kaliumnatriumkarbonat har kiselsyran afskilts på vanligt 
sätt. Lerjorden och jernet ha under kokning först blifvit 
utfälda med ättiks-natrium och ur filtratet manganet vid 50? 
åa 609 C. uppvärmning med underklorsyrl. natrium. Blott 
spår af kalk ha utfallit då lösningen, försatt med ammoniak 
och oxals. ammonium, fått stå omkring 12 timmar, hvarpå 
magnesian utfälts med fosfors. natrium. I den ena analysen 
afskildes jernet medels vinsyra och svafvelammonium från 
lerjorden, hvilken bestämdes blott af vigtsdifferensen. — De 
sålunda utförda analyserna ha lemnat följande resultat: 
I. 0,9072 grm glödgadt pulver af de till första vattenbestäm- 
ningen begagnade styckena (motsv. enl. beräkn. 1,0335 grm 
vid 1002 C. torkadt vattenhaltigt mineral) gaf kiselsyra 0,3404, 
lerjord och jernoxid 0,2049, manganoxidoxidul 0,0039, spår af 
kalk, och magnesia 0,3617, samt II. 0,2988 grm glödgadt (af 
andra vattenbestämningsprotvet = 0,3399 grm vattenhaltigt) 
mineral gaf kiselsyra 0,1110, lerjord 0,0375, jernoxid 0,0324, 
manganoxidoxidul 0,0015 och magnesia 0,1166. — Mineralets 
ur dessa analyser beräknade procentiska sammansättning öf- 
verensstämmer nästan fullkomligt med penninens från Zer- 
matt, enligt analyser af Schweizer, Merz, Mac Donnell och 
v. Hamm, hvarföre dessa till jämförelse här anföras: 


40 


Pennin från Zermatt: från Lupikko: 
SS 
Schw. Merz. M:cDonn,. v. Hamm, i Jigg 
Kiselsyra ; . . 33407. 33:26. 133,6410 3372 132080 BRI 
Terjord '24 73) 969: IG9M Oj LIL 100 11,03. 
Jernoxid ... — — — sn Ne 
Jernoxidulsgsil1.56v: 720883: 3,40. 3,58. 
Manganoxidul — — — — 0,34! V- "Os. 
Kalle! busahen., — — -— 0,66. spår.  — 
Magnesia . . . 32,34. 35,18. 34,95. 34,70: 1 34,99.1 34,30. 
Vatten '”:.; .1T2,58: "12518. 124020, 1:27. v4kldjaerk en: 


99,04. 99,51. 100,46. 100,03. 109,30. 99,06. 


Imellertid har F. J. Wiik (öfvers. af Finska Vet.-Soe:s 
Förh. 1871—72 XIV p. 39) funnit densamma i sitt förhål- 
lande till polariseradt ljus vara optiskt tvåaxlig (= ripidolit 
v. Kobell), dock med obetydlig, omkr. 202 lutning mellan de 
optiska axlarna. Då likväl halten af kiselsyra är större och 
af lerjord betydligt mindre än hos ripidoliten, torde motsä- 
gelsen i mineralets kemiska sammansättning och optiska 
egenskaper härleda sig af ännu outredda förhållanden, i hän- 
delse de i optiskt hänseende undersökta lamellerna icke in- 
nehållit vexelvis sammanvuxna talk- eller phlogopitfjäll, eller 
t. o. m. sådana af verklig ripidolit. 

Ehuru en mängd temligen öfverensstämmande analyser 
föreligger, har man dock icke ur dessa kunnat beräkna en 
enkel och otvungen formel för penninens sammansättning; 
och åsigterna tyckas ännu vara delade i fråga om dess verk- 
liga konstitution. Sålunda har A. Kenngott (Journ. f. prakt. 
Chemie 1867. CI p. 20) vid förnyad revision af analyserna 
på klorit, pennin och klinoklor funnit desamma bäst motsva- 
ras af formeln Mg Hack Mg Si, i hvilken vexlande mängder 
af Mg Si ersättas af Åt (= Ål Äl), och likaså Mg af Fe, Or 
och möjligen Öa i olika qvantiteter. Skilnaden mellan pen- 
nin och klorit, som båda kristallisera i hexagonala systemet, 
vore då den, att i penninen 2 till 1 Mg Si ersättes af Ät och 
1 till ;, Mg af Fe, medan åter uti kloriten omkr. 1 Mg ö5i 


41 


substitueras af Åt och 1 till 2 Mg af Fe. De kloritartade 
mineralierna vore sålunda att betraktas som föreningar af 
magnesiahydrat och ett singulosilikat af magnesia och jern- 
oxidul, hvilket senare i större och mindre mon företrädes af 
aluminiumoxid. — I anseende till den svårighet, hvarmed de 
sista molekylerna vatten kunna utdrifvas ur kloritarterna, 
antager åter C. Rammelsberg (Zeitschrift d. deutsch. geolog. 
Ges. 1868, XX p. 37), att detta likasom för glimmern, talken 
0. S. Vv. utgör en glödgningsprodukt och vill derföre betrakta 
dessa mineralier såsom föreningar af ett magnesium-singu- 
losilikat med aluminiumhydroxid enligt formeln Mgs H Si3 012 
+TAIlH;Og. Dock kan enligt de analyser, som förefinnas, 
endast ripidoliten, då man beräknar 5 mol. silikat på 6 mol. 
aluminiumhydroxid, otvunget subsumeras under denna formel, 
som fordrar 32,43 kiselsyra, 36,04 magnesia, 18,56 lerjord och 
12,97 vatten. Äfven med antagande af att allt jernet, hvil- 
ket dock påtagligen icke är förhållandet, ingår såsom oxid 
och ersätter lerjorden, blir likväl lerjordshalten lägre än fö- 
restående formel fordrar; hvarföre det är möjligt att all hit- 
tills analyserad pennin, såsom äfven Wartha (Journ. f. pr. 
Chemie XCIX p. 84) i penninen från Findelengletschern fun- 
nit fina nålar af diopsid, innehållit mikroskopiskt inneslutna 
fremmande ämnen, ehuru visserligen den stora öfverensstäm- 
melsen mellan analyserna synes strida emot ett sådant anta- 
gande. Frågans slutliga lösning tyckes derföre bero på fram- 
tida noggrannare undersökningar. 

Slutligen torde här böra ånyo framhållas en omständig- 
het af intresse beträffande Lupikkopenninen. Den förekom- 
mer nämligen icke blott i närmaste yttre förening med meta- 
xoit, utan den kemiska analysen å det senare mineralet har 
äfven ansetts tyda på att detsamma utgör någon förvandlings- 
produkt af penninen (ÅA. E. Arppe: Analyser af finska mi- 
neralier III. Acta soc. se. fenn. Tom. VI p. 582). — Denna 
omsättningsgång synes likväl något ovanlig i anseende till 
metaxoitens stora kalkhalt, och man kunde möjligen tänka 
sig, att sönderdelningsprocessen tvärtom förlöper sålunda, 
att metaxoiten genom inverkan af svafvelsyrad magnesium 


42 


förvandlas till pennin, af hvilken sedan uppkommer termo- 
fyllit och slutligen serpentin. Material för en sådan omsätt- 
ning erbjuder granaten, pyroxenen, magnesiakalken, svafvel- 
kiserna m. m. och häri kunde möjligen ligga en antydning 
om gipsens uppkomst, hvilket mineral äfven träffas i Pitkä- 
ranta trakten (A: E. Nordenskiöld: Beskr. öfv. Finlands mi- 
neralier, 2:dra uppl. p. 157). — Ett noggrant studium i fäl- 
tet, beledsagadt af analytiska undersökningar och experimen- 
tela försök efter G. Bischofs föredöme (Lehrb. d. ehem. und 
physikal. Geologie), beträffande de i dessa trakter förekom- 
mande mineraliernas (dolomit, svafvelkiser, flusspat, magne- 
tit, gips, idokras, granat, pyroxen, metaxoit, pennin, pikro- 
fluit, termofyllit, serpentin m. m.) associations förhållanden 
vore derföre af stort intresse och kunde möjligen leda till 
vigtiga slutsatser i afseende å nu närmast i fråga vordna mi- 
neraliers genesis. 


Tillägg till en föregående uppsats ”Om kalibreringen 
af thermometrar”. 


Af F. W. A. Argelander. 


Några små, kompletterande tillägg till en af Professor 
Krueger i sednaste häfte af Öfversigten publicerad uppsats, an- 
gående kalibrering af thermometrar, torde ej sakna intresse. 

För att afskilja qvicksilfvertrådar af olika längd, höll 
Bessel röret på det ställe, der tråden skulle afbrytas, i eller 
helt nära en ljuslåge. Der bildade sig genom hettan qvick- 
silfverånga, som skilde åt de båda delarne af tråden. Häll- 
ström deremot använde en annan method. Om man omstjel- 
per thermometern, så flyter qvicksilfret ned, om ej af sig 
sjelf, så genom en liten stöt emot skalan, och i kulan blir 
en liten bläddra synlig, som sannolikt är fylld med qvick- 
silfverånga. Det kommer nu derpå an, att bringa denne till 
det ställe af kulan, derifrån röret utgår. För att verkställa 
det, håller man thermometern nära horisontal, dock så att 
kulan ännu är litet högre; bläddran ställer sig då på högsta 
punkten af kulan; genom en liten knäpp på skalan sänker 
hon sig något åt röret till, och om man nu hastigt åter om- 
vänder thermometern upprätt, uppnår man ändamålet, om 
icke strax första gången, så dock efter några repeteringar. — 
Jag kan ej instämma med Hällström och Krueger, att det 
gifves thermometrar, med hvilka detta skulle misslyckas, åt- 
minstone ej sådana med runda rör. 'Thermometrar med platta 
rör har jag aldrig undersökt: de äro af flere skäl mindre 
brukbara. Bläddran är nu sammantryckt till ett minimum 
eller till en för blotta ögat osynlig prick, och tråden afbry- 
tes alltid på det ställe, der pricken befinner sig. Vill man 


44 


nu ha den kortare, så lutar man thermometern så att tråden 
skiljer sig, och uppvärmer kulan, hvarigenom aen med henne 
i sammanhang stående delen af tråden skiljer sig och skju- 
ter pricken fram in i röret. Håller man derpå thermometern 
åter lodrätt och låter den svalna, antingen af sig sjelf, eller 
derigenom att man sätter den i kallt vatten, så drager qvick- 
silfret sig tillbaka förbi prickep, och då man vet i hvilken 
punkt af skalan denne står, kan man lätt få en trådlängd 
efter önskan, genom att igen omvända thermometern, såsnart 
afståndet emellan prieken och öfre ändan af tråden är lika 
med den önskade längden. Härvid bör dock ihågkommas, 
att, om afkylningen försiggår hastigt, den äfven fortfar ännu 
under omvändningen, hvilken derföre bör ske vid en något 
större trådlängd, än den åstundade. Skall deremot tråden 
blifva längre, uppvärmes kulan under det thermometern står 
lodrätt, kulan nedåt, och tråden är skild, icke synligen men 
dock genom pricken. Qvicksilfret stiger då förbi densamma, 
som orubbad förblir på sitt ställe, medan kulan uppvärmes, 
och tråden blir då så mycket längre, som den genom upp- 
värmningen åstadkomna förlängningen utgör. Såsnart den 
önskade längden är uppnådd eller litet förr, medan upp- 
värmningen ännu fortfar, vändes thermometern igen. På 
detta sätt skall man med någon öfning lätt och utan svårig- 
het erhålla alla de trådlängder som önskas. 

Vid den egentliga kalibreringen har jag funnit det 
vara fördelaktigt att afläsa den ena ändan af tråden med 
venstra och den andra med högra ögat för att undvika, det 
tråden förställer sig under det man för den andra ändan af 
tråden till samma öga, hvarmed den första blef afläst. De 
flesta thermometrar innehålla öfver qvicksilfret en liten smula 
luft, hvilken, då man närmar sig öfre ändan, sammantryckes 
och skjuter tråden tillbaka; man måste i så fall luta ther- 
mometern något. För öfrigt anser jag det vara bra, att litet 
luft i röret är qvar; jag har funnit, att sådana thermometrar 
icke förändra fryspunkten med tiden, såsom det brukar ske 
vid de alldeles luftfria. 

Bestämningen af kardinalpunkterna är naturligtvis af 


45 


högsta vigt. Fryspunkten erhålles ganska lätt i ett land, 
der det är tillgång på snö 6 månader af året. Man tar nyss 
fallen snö och blandar den med regnvatten eller ock upp- 
kokt och sedan afkyldt vatten, så att deraf bildas en tjock 
sörjig massa; dock bör man akta derpå, att snön är ren och 
icke blandad med jord eller andra salthaltiga partiklar; ty 
såsnart salt ingår i blandningen, nedtryckes derigenom iem- 
peraturen. HSörjan tryckes fast ikring kulan och hela ther- 
mometern ända nära till fryspunkten, så att såväl hela qvick- 
silfvermassan som skalan antager sörjans temperatur, som är 
den af smältande snö, och hvilken vi kalla fryspunkt. Der- 
vid är att se efter det inga luftpartiklar äro inneslutna i sör- 
jan; ty som luften är en mycket dålig värmeledare, kan den 
blifva varmare och höja kulans temperatur, isynnerhet om 
undersökningen göres i ett eldadt rum. Detta förekommes 
lätt derigenom, att man tid efter annan slår litet vatten på 
snön i grannskapet af kulan. Efter någon tid kommer då 
qvicksilfret till ett fast stånd, som är fryspunktens, och man 
noterar den grad af skalan, vid hvilken detta inträffar. Om 
man upprepar detta försök några gånger, skall man alltid tå 
samma grad, eller afläsningar, som högst skilja sig från 
hvarandra med en tiordedels grad, eller ock mindre allt ef- 
ter gradernas storlek. I stället för snö kan man ock betjena 
sig af sönderstött is; dock är dervid ännu större försigtighet 
af nöden för att aflägsna och frånhålla all innesluten luft. 
Större svårighet har bestämningen af kokpunkten. Vill 
man ha den, till finare undersökningar, säker på en tionde- 
dels grad, äro dervid komplicerade apparater och den största 
försigtighet nödvändiga, angående hvilket man bör efterse i 
fysikaliska läroböcker eller Gehler's Physicalisehes Wörter- 
buch, neue Bearbeitung, Bd. IX p. 890 ff. Hällström hade 
uträknat formler, som angifva, till hvilket djup en thermo- 
meter bör sänkas i ett öppet kärl kokande vatten för att er- 
bålla den riktiga kokpunkten, men jag tror, att dessa form- 
ler ej blifvit offentliggjorda. Om dock thermometern är äm- 
nad endast till bestämmande af lufttemperaturer och således 
kommer i användning ungefärligen emellan + 309, är det 


46 


tillräckligt att sänka den i ett kärl med kokande vatten, 
dock så, att kulan står minst en tum öfver kärlets botten, 
och skydda öfra delen af thermometern genom mellanlagdt 
trädstycke emot ångan, hvars fria utströmmande likväl ej får 
deraf hämmas. Man skall då sällan begå fel om mera än 
högst en half grad, som således, om fryspunkten är riktigt 
bestämd, vid extremerna af temperaturen utgör högst 0.915 
och följaktligen faller inom gränserna för sjelfva lufttempe- 
raturens osäkerhet. 

Till den andra methoden, som Professor Krueger före- 
slår, och efter hvilken väl de fleste thermometerfabrikanter 
lära bestämma sina indelningar, nemligen genom jemförelse 
med en riktig eller s. k. normalthermometer, må jag tillägga, 
att kompareringen icke bör ske i fria luften, i anseende der- 
till att dennas temperatur ofta på helt nära belägna ställen 
skiljer med flere tiondedelar af en grad, utan uti vatten, som 
ständigt omröres, och det engång vid stigande och sedan 
vid aftagande temperatur, för att göra oskadlig den större 
eller mindre tröghet, hvarmed de båda thermometrarne an- 
taga den ytire temperaturen. Man kan på detta sätt äfven 
slippa kalibreringen, om man bestämmer t. ex. hvarje 5:te 
eller 10:de grad, och deremellan interpolerar; dock gäller 
detta naturligtvis blott för grader öfver 0. 

Det må tillåtas mig att ännu göra ett litet historiskt 
tillägg. Hällström har kommit på sin method utan att känna 
Bessels, men hans uppfinning är dock ej så alldeles obe- 
roende af den sednares. Aflidne observator Walbeck hade 
under sin vistelse i Königsberg viniern 1820 till 1821 af 
Bessel blifvit invigd i dess method, dock var honom förbju- 
det, att vidare meddela densamma. Återkommen till Åbo 
undersökte han en thermometer och visade Hällström korrek- 
tionstabellen. Detta var för den skarpsinnige mannen en 
tillräcklig anledning att börja eftertänka, huru ändamålet 
kunde uppnås, och fick han ytterligare vägledning derigenom, 
att en qvicksilfvertråd afskildes då ban vände om en ther- 
mometer ; så kom han fill sin method. 

Men äran af en annan vigtig uppfinning, nemligen den 


sf 


47 


af heliotropen, delar en landsman, aflidne vicepastor REmius 
i Storkyro, med ingen mindre än den eelebre Gauss. Bland 
prestgårdens ägor fanns en sank äng. hvilken Reinius ön- 
skade förbättra genom att afleda vattnet i ån, men var oviss 
om ängen låg högre än ån. Nivellering på vanligt sätt skulle 
hafva kostat mycken tid och möda, då afståndet var ganska 
betydligt. Reinius funderade då på en annan method och 
kom då till följande: han fästade en liten spegel, genom en 
åt alla håll vridbar kula eller kärna, på en vanlig trefot el- 
ler landtmätarstativ. uppställde den på ett större afstånd och 
lät vrida spegeln så emot solen, att hennes bild föll på ni- 
velleringsinstrumentet, och — heliotropen var uppfunnen. Då 
jag om sommaren 1826 besökte Storkyro, såg jag der detta 
lilla instrument, och min värd erfor då först, att Gauss hade 
gjort samma uppfinning. 


Förteckning öfver norrsken, observerade å Eriksnäs 


kyrkoberdebohl i Lappajärvi socken af Wasa län. 


Af Jakob Fellman. 


År 1862: 
Januari den 21 . 
Februari den 8 och 28 
Augusti den 28 och 29 . : 
Oktober den 3, 4, 9, 22 och 30 . 
November den 19 och 23 
December den 14 och 26 


1863: 
Januari den 24, 25 och 26 . 
Februari den 22 
April den 7 och 9 Sa STOP UPS ESURG 
Oktober den' 5, 1, 10, 13, 157 19 och 207 
November den Te De) Je 14. 


December den 6, 8, 10, 11, 12, 13, 14 ÖR 15. 


1864: 


Februari den 1, 9, 10 och 29 . 

Mars den 21 och 22 

April den 5 och 9". 

Augusti den 31. 

September den 3, 21 fs 25 / 
Oktober den 1, 2, 4. RAN DA SU SILOCH 31 / 
November FE 2 Ab 2 SÖRLOCR I 
December den 1, 20, 21, 24 och 26 


or VO MR AyYrR 


oc 
DD 


49 


1865: 
Januari den 23 . a da 1 
Februari den 4, 15, 16 och 17 4 
Mars den 1, 16, 17, 18; 20, 21 och 24 i 
April den 16 och 28 . pb 2 
September den 15, 16, 17, 20, 21, 24, 25, 26, 27, 28 - 29 11 
Oktober -den 11, 14, 15, 18, 20, 25 och 26 . 7 
November den 6, 14, 28 och 29. 4 
December den 8, 13, 19 och 24 . 4 
40 

1866: 
Januari den il, 12, 13 och 21 É 4 
Febrean: den 11; 12, 13, 14.719 och 24 6 
Matsnden. 5, 0; 1, 10 TANT >0ck" 20" 8 
April den 1 SSV SAS 1 
September den 3, 1, 12, köa 16 och 27 Z 6 
Oktober den 1, 2 051.006 TNA TO KUNA AN 17 14 
November den 7, 10, I1F15Ar0cK "30 6 
December den 6, 11, 12 och 25 . 4 
49 

1867 : 
Januari den 5 och 6 . 2 
Februari den 3 och 9 é 2 
ME 1 2 Ad, 5,6, 1, 8, 9 och 10 9 
April den 4, 5, 8 och 11 4 


1868: 


Januari den 1, 13. 16, 22, 23, 24, 25, 26 och 31. . . 9 
Hebraari "den bor 15, 10,,22; 23 och 20 FF 18 mb balte 


Mars .den 20 s vs s 1 
September den 5, 6, 17, 19, 20, 2, 22, 25, 26, 2, 28, 

29 och 30 5 j Fmaqag3 
Oktober den 3, 4, 5, 6, 8, 9, 10, 11, 18, 20, 21, 25 och 27 13 
November den 6, I0, 12, 16, 17 20 och 27175 "00MmYvo mv 
December den 13, 14 och 31 : sta 

2 


4 


50 


1869: 


Januari den 4, 16 och 21 

Februari den 2, 3, 5, 7 och 8 i 

Mars den 15 2, 3, 6HOMO, IN5,, 08 Pe 31 
April den 3, 6 ack Iis l 
September dör HIFI FANER 23, au och 29 
Oktober den 4, 6, i, 8:59, MW Har oeh 14 


November den 2, 3, 71, 8, 9, 10, 115 121 22, 2M öh 28. 


December den 6, 7, 8, 17 och 29 


1870: 


Januari den 1, 20, 21,422 och 30 fr år, 
Februari den 1, 9, 11, 14,22, 26 och 27 


Mars den 3, 4, 8, 12, 13, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 28, 30 


och 31 z 
April den, 1, 3; 4, 8519, 10 fa 18 : 
Augusti den 29 eh 30 


September den 12, 13, 17, 18,19, 21, 22 23, 24, 25, 26, 


27, 28, 29 och 30 


Oktober den; Ul;:25-35 6-5 Ly LA, 20, 2, 26, 29 och 30 


November den 2, 18 och 29 
December den 12, 17, 21 och 25 


NSVAE 


Januari den 25, 26 och 28. 
Februari den 9, 11, 12 och 24 
Mars den 21, 24 sc NANG 

April den 9,5, 10: 11, 13714 och 18. 
Augusti den 23, 25 mob 2005 


, 


September den 4, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 15 dels 19 ; 


Oktober den 4, 5, 6, 18:09; 20; 13, 14, 19 och 23. 
November den 2, 3, 4, 10, 11, 12, 13, 14, 19 och 20 
December den 3, 8, 9, 10, 12, 13 och 19 


[SA 


j— 
RR AO MM VW DA MM 


[| 
[ÖS 


1872: 
Januari den 5 och 9 . 
Februari den 4 och 5 ; 
Mars den 3; 9, 10, 13; 14, 16 dn 20 . 
Aprilkden-3;-6, 2, 8; 10; 11, 12 och 13 
Augusti den 25 3 S ES BD. INRE 
September den 2, 3, 4, 3, 9, 10, 0 12 5155 KRO 
20; 209: och 13017: 
Olstobersden: 1;;:2, 3, 45.5, 65 8, 9, 11, 12, 13, 14, UA, 
26, 29, 30 och 31 
Hotember den 6, 7, 8, 24 och 26 SME 
December den 3, 21, 22, 27, 28, 29 och 30. 


1873: 


Januari den 24, 25 och G d j 

Februari den 1, 2, 20, 21, 22 och 23 old 

Mars den 2, 21, 22, 24, ad 26, 275 28; 29 ht 30 
Aprile deni2,7 37 14719, 25 och 27 

Augusti den 22 och 28 SMOIDVIA 19710-185 
September den 1, 7, 12, 14, 19, 20, 23, 24 och 29 
Oktober den 12, 15 och 17 

November den 12, 13, 15, 16 och 17 

December den 9, 10, 14 och 15 . 


Om förvärfvad och medfödd anomali uti färgsinnet, 
af Prof. R. Schirmer. 


Referat af F. v. B. 


-Färgblindheten betraktades i allmänhet som en sällsynt 
naturens lek, ända till dess docenten d:r Benedikt i Wien 
publicerade en ”vorläufige Mittheilung” i Arch. f. Opth. 1864, 
hvari han fästade uppmärksamheten på att en mängd med 
synnerfsatrofi behäftade patienter, som af prof. Jaeger blifvit 
visade till honom för undergående af elektrotherapeutisk be- 
handling, ej mera kunde urskilja vissa färger, ehuru de ännu 
sågo grof stil (J. 15). Sedan dess hafva flere undersöknin- 
gar så väl öfver medfödd som förvärfvad anomali i färgupp- 
fattningen blifvit offentliggjorda, och bland dessa i slutet af 
sistlidet år en ganska sakrik af prof. SCHIRMER i Greifswald, 
hvars hufvudsakliga innehåll jag, till belysande af frågans 
nuvarande ståndpunkt, anhåller om att i korthet få referera, 
samt att derjemte få framlägga några andra frågan nära 
rörande förhållanden. 

Förf. meddelar först uti tabellform noggranna mätnin- 
gar öfver utsträckningen af färguppfattningen inom synfältet 
hos en skarpsynt, emmetropisk person, och begagnar sedan 
de i nämnde tabell framställda resultaten såsom grundval för 
bedömandet af pathologiska förhållanden i allmänhet. Häri- 
genom kommer han till följande slutsatser: 

1. Uti synfältet finnes rundtomkring fixerpunkten för 
hvarje pigmentfärg ett densamma tillhörigt färgfält, inom 
hvilket denna färg rigtigt igenkännes. 5 

2. Dessa olika färgfält hafva en mer eller mindre tvär- 
elliptisk form, hvars gränser starkt afvika från parallelism. 


53 


3. DSamteliga färgfält hafva sin största utsträckning åt 
temporal-sidan från fixerpunkten. 

4. Det minsta färgfältet tillkommer grönt (såväl gul- 
aktigt, som blåaktigt), dernäst rödt, derpå nästan lika stora 
fält orange, purpur och violett, ännu större är fältet för gult, 
och allra störst det för blått. 

5. Kring det gröna färgfältet sträcker sig en temmeli- 
gen bred zon, uti hvilken gröna föremål synas gula, likaså 
kring det röda fältet en mycket smalare zon, uti hvilken 
röda föremål likaså synas gula, och på samma sätt äfven 
kring orangefältet. Kring purpur och violetta fältet sträcker 
sig en måttligt bred zon, uti hvilken purpurfärgade och vio- 
letta föremål synas blåa. Endast färgfälten för gult och blått, 
som sträcka sig utöfver alla dessa zoner, hafva ej några ring- 
formiga zoner, uti hvilka färgerna oriktigt uppfattas. Peri- 
feriskt utanför dessa samtliga zoner och utanför färgfälten för 
gult och blått uppfattas färgade föremål endast såsom ljusa 
eller gråa.”) 

6. Gult och blått äro de enda färger, som uppfattas 
rigtigt äfven af näthinnans periferi, innan de försvinna; un- 
der det att alla andra deremot, vid excentriskt seende, förut 
förändra sig till gult eller blått. 

7. Den starkaste energi hos färgsinnet erfordras för 
uppfattning af grönt, dernäst af rödt, sedermera af purpur, 
violett och orange, samt den minsta för uppfattning af gult 
och i synnerhet blått. 

Anmärkas bör dock, att försök med olika stora färgade 
objekt visa, att färgfältenas och de dem omgifvande zonernas 
storlek blott har relatif betydelse. Förstoring af de färgade 
föremålens retinabilder åstadkommer äfven förstoring af mot- 
svarande färgfält och zoner. För pröfning af färgsinnet måste 
derföre de olika färgade föremålen erbjuda lika stora retina- 
bilder. 


+) Upplysningsvis måste omnämnas att förf. experimenterade 
med färgade matta papperskifvor af 2,5 ctm. diameter, som befunno 
sig på 25 ctm. afstånd från ögat och betraktades mot en svart grund. 


54 


Stödd på det faktum att blått och gult, äfven excen- 
triskt sedda, städse synas med sina verkliga färger och i 
yttersta periferin göra sig bemärkbara endast. genom sin 
ljusa kontrast emot den svarta bakgrunden, under det att alla 
öfriga färger uti en viss excentricitet synas som gult (så 
grönt, rödt och orange), eller som blått (så purpur och 
violett), föreslår förf. att beteckna känslan af gult och blått 
såsom oföränderlig (principal) färgkänsla, deremot känslan 
af öfriga färger som föränderlig. 

Det progressiva aftagandet af färgsinnet vid atrofi i 
synnerven och näthinran kan man a priori föreställa sig så- 
lunda, att gränserna för de olika färgfälten och deras zoner 
likformigt centripetalt närma sig fixerpunkten, tills de, blif- 
vande allt mindre och mindre, sluteligen i bestämd ordnings- 
följd upphöra. Det gröna färgfältet skulle således först gå 
förloradt, derpå det röda, hvarvid ännu likväl de, de begge 
färgfälten omgifvande, gula zonerna skulle qvarblifva, numera 
dock i form af ett fält i centrum af synfältet. Härefter för- 
svinna temmeligen liktidigt purpur-, violett- och orange-fälten, 
åter med qvarlemnande af de dem tillhörande zonerna med 
anomal färgkänsla, hvilka sedan åter i sin tur rycka in i 
centrum. Till sist qvarblifva blott de starkt förminskade 
gula och blåa fälten, och sluteligen blott det sistnämnda, 
hvarefter allt färgsinne upphör. 

Naturligtvis måste således färgkänslan progressivt förän- 
dras. Först blifver det excentriska igenkännandet af samtliga 
färger inskränkt, derefter igenkännes grönt ej heller mera 
centralt, utan uppfattas der såsom gult; härpå går också det 
centrala igenkännandet af rödt förloradt, som likaledes i den 
qvarblifna centrala zonen synes som gult. Deraf kommer 
det att grönt, rödt och gult (resp. brunt) se temmeligen lika 
ut och förvexlas med hvarandra. När detta inträffar hålles 
också redan merendels purpur för blått, snart också orange 
för gult och violett för blått. Under vidare progression sy- 
nes allt efter belysningens intensitet grönt som ljusare eller 
mörkare grått, och rödt som grått eller t. o. m. svart. Gult 
och blått igenkännas ännu rigtigt, snart är det ej heller mera 


55 


möjligt att igenkänna gult, och sluteligen försvinner också 
den sista skymten af blått, så att endast hvitt, grått och 
svart. återstå. 

Förf. meddelar derpå sex af honom noggrannt obser- 
verade fall, uti hvilka färguppfattningen försvann i fullkom- 
lig öfverensstämmelse med ofvananförda ordningsföljd. 

Redan BENEDIKT omnämner 6 fall af atrophia n. OoOptici, 
hvarvid rödt och grönt förvexlades, och begge färgerna äf- 
ven stundom togos för grått. Äfven LEBER anmärker uti 
sin uppsats öfver anomalier uti färgsinnet (Arch. f. Ophth. 
1869), att vid ringa grad af färgstöring enligt regeln en- 
dast grönt orätt uppfattas, och tages för gult eller grått. 
Likaså öfverensstämma de af d:r ScHön uti Zehenders Mo- 
natsblätter Juli 1873 publicerade fallen af synnervsatrofi 
med de af Prof. ScHIRMER observerade. Detsamma är slut- 
ligen äfven händelsen med ett sistlidne höst på härvarande 
oftalmologiska klinik observeradt fall, dervid en 40-årig 
man, som på det venstra ögat endast hade qvantitativ ljus- 
perception, på det högra, der en betydlig synfältsinskränk- 
ning inåt ägde rum, ej mera uppfattade grönt och rödt, 
vid S7570: 

Den medfödda färgblindheten åter är känd redan sedan 
slutet af föregående sekel, och merendels ärftlig, ehuru nä- 
stan endast på den manliga sidan. Äfven den följer utan 
allt tvång ofvan framställda regelbundna ordningsföljd. Man 
behöfver blott erinra sig förhållandet med färgfältena inom 
det normala synfältet, för att de färgblindas annars så besyn- 
nerliga och hvarandra motsägande uppgifter må blifva lätt 
begripliga. 

Uppgifterna af personer med medfödd partiell färgblind- 
het äro nemligen alldeles analoga med dem, som fås af per- 
soner med förvärfvad svaghet uti färgsinnet. Blått och gult 
igenkännas alltid bäst, hvarje blandad färg, deri blått är 
förherrskande (såsom purpur, rosa, violett, lila, blågrönt), ta- 
ges för blått, under det att de, deri gult öfverväger, (såsom 
orange, gulrödt, gulgrönt), tagas för gult. Nuancer af rödt 
och grönt, hvari vi ej märka någon gul tillsatts, räknas lik- 


56 


väl ofta till gult, resp. brunt, eller ock till grått och t. o. m. 
till svart. Jemte det förf. till stöd för ofvanstående anför 
observationer ur den redan temmeligen vidlyftiga hithörande 
litteraturen, meddelar han fem nya af honom sjelf noga upp- 
mätta och undersökta fall af medfödd färgblindhet (Dalto- 
nismus). 

Vid derefter anställd jemförelse mellan förvärfvad och 
medfödd färgblindhet syntes nu, att der färgblindhet är en 
följd af atrofiska processer uti synnerfvapparaten, svaghet uti 
färgsinnet uppträdde tillika med nedstämning uti synskärpan 
och inskränkning af synfältet; synnerven och näthinnan hade 
således förlorat i energi i afseende på alla dess funktioner. 
Annorlunda var förhållandet hos de med medfödd svaghet uti 
färgkänslan behäftade fem individerna. Hos dessa voro syn- 
skärpan och synfältet fullkomligt normala; hvaraf således 
framgår, att det ej existerar något så innerligt samband mel- 
lan ljusuppfattning och färgkänsla, att ej den sednare kan 
vara bristfällig, utan att den förra har något fel. 

Uti de första fyra fallen af medfödd färgblindhet finnes 
inskränkningen af samteliga färgfälten vara ganska lika den 
vid förvärfvad färgblindhet. Äfven här kommer man väl 
till rätta med det antagande att alla färgfält med sina ring- 
formiga zoner, sådana de förekomma uti det normala ögat, 
äfven uti det bristfälliga ögat äro likformigt centripetalt för- 
minskade, dock så att det gröna fältet försvunnit och den 
detsamma omgifvande gula zonen förvandlats till ett gult 
eller gulgrått fält, som intagit det grönas plats. Samma är 
ock fallet i större eller mindre grad med det röda, violetta, 
purpur och orangegula. fältet. 

Öfverraskande var det deremot i det femte fallet att 
icke finna den excentriska färguppfattningen inskränkt, ehuru 
en utpräglad daltonism förefanns. Pat, en med. d:r, förblan- 
dade grönt, rödt, och gult (resp. brunt), äfvensom violett, 
purpur och blått. Detta fall visar att de egentliga färgfäl- 
tena kunna försvinna eller förminskas, utan att de dem om- 
gifvande zonerna derföre behöfva förlora i omfång. Zonerna 
utvidga sig då centripetalt på bekostnad af de inneslutna 


57 


färgfältena. Om detta förhållande är det rarare fallet 
och förminskningen af färgfälten tillika med dem omgif- 
vande zoner det vanligare, kan naturligtvis ej slutas till af 
blott fem observationer, utan måste tills vidare lemnas oaf- 
gjordt. 

Mycken möda har man användt isynnerhet i fordna da- 
gar på att åt färgsinnet anvisa en bestämd plats. Numera 
torde dock vara bevisadt att färgkänsla blott uppstår genom 
en samverkan af näthinnan, synnerven och centralorganet i 
hjernan, oafsedt det yttre irritamentet. Anomalier uti färg- 
uppfattningen kunna således inträffa, om en eller flere af 
dessa tre faktorer råka i ett abnormt tillstånd. I nyaste 
tider har man ofta ansett färgblindheten hafva sin grund 
uti någon cerebral-störing. Anse vi deremot färgblindheten 
bero på en förändring utaf färgfältenas och deras zoners 
storlek, så tvingas vi nästan att förlägga detta fel hufvud- 
sakligast uti retina. Ty likasom synfältet gifver oss en 
afbild af den ytartadt utbredda näthinnans reaktion för 
ljusqvantiteten, på samma sätt gifva oss färgfältena med 
deras zoner en afbild af näthinnans reaktion för ljusqvali- 
teten. 

Då man engång började syssla med pröfningen af brist- 
fälligheterna uti färguppfattningen, låg det nära till hands 
att, med tanken på de fysikaliska förhållandena, antaga att 
färgblindheten alltid skulle omfatta de ljusslag, som ligga 
vid de yttersta bemärkbara gränserna för det normala ögat, 
således antingen rödt eller violett, eller begge i större eller 
mindre utsträckning. Då nu den Young-Helmholtz'ska theo- 
rin ") fann allmänt antagande, försökte man äfven att fram- 


+) Enligt denna theori antagas uti ögat tre slag af nervfibrer. 
Retning af det första slaget åstadkommer känsla af rödt, retning af 
det andra slaget af grönt och af det tredje at violett. De rödtkän- 
nande nerverna retas starkast af ljus med den största våglängden. 
de gröntkännande af ljus med medlersta våglängden, och de violett- 
kännande af de kortaste ljusvågorna. Likväl irriterar hvarje spek- 
tralfärg alla slagen af nerver, men det ena starkare, det andra sva- 
gare. 


58 


ställa hvarje partiell färgblindhet, såsom röd-, grön- eller 
violett-blindhet. 

När man nu deremot vet att den lägsta graden af färg- 
blindhet är den, hvarvid grönt igenkännes dåligt, likasom 
också redan violett och purpur samt vid fortgående försäm- 
ring äfven rödt, under det att ännu gult och blått kännas 
väl, kan man ej mera tänka på att färgblindheten skulle be- 
stå deri att ena eller andra ändan af spektrum skulle för- 
svinna. 

I stöd häraf kan väl äfven med ScHÖn (Klin. Monatsbl. 
f. Augenheilk. v. Zehender, August 1873) antagas att känslo- 
intensiteten, som framkallas af de olika strålarne, icke står 
i något.sammanhang med dessas mekaniska kraft. 

Tänka vi oss intensiteten hos det objectiva enfärgade 
och olika färgade ljuset mätt genom den lefvande kraften 
hos etervågorna, så måste vi, enligt den allmänna lagen 
för kraftens bibehållande, sätta denna proportional med den 
värmeqvantitet, som utvecklas vid absorptionen af det ifråga- 
varande ljuset. Detta är hittills det enda fysikaliska medel, 
hvarigenom vi kunna jemföra intensiteten hos etervågor af 
olika oscillationstid (Helmholtz, Handb. d. phys. Opt. p. 316). 
Till följe häraf borde således de röda strålarne verka star- 
kast, de gröna svagare och de blåa allra svagast. Detta är 
dock lika litet fallet, som motsattsen; hvarför det också ej 


Enkelt rödt retar starkt de rödtkännande, svagt de begge an- 
dra nervslagen. — Härigenom uppstår känsla af rödt. 

Enkelt gult retar måttligt starkt de rödt- och grönt-, svagt de 
violett-kännande — känsla af gult. 

Enkelt grönt retar starkt de gröntkänunande, mycket svagare 
de begge andra slagen — känsla af grönt. 

Enkelt blått retar måttligt starkt de grönt- och violett-, svagt 
de rödtkännande — känsla af blått. 

Enkelt violett starkt de liknämniga, svagt de andra — kän- 
sla af violett. 

Ungefär lika stark retning af alla fibrer gifver känsla af hvitt, 
eller hvitaktiga färger, - 


59 


synes sannolikt, att ljusets inverkan på stafvarne och tapparne 
är mekanisk. 


Redan för flere år tillbaka hafva bl. a. DRAPER och 
BERNSTEIN ansett ljuset utöfva en kemisk inverkan på näthin- 
nans elementer. 


BERNSTEIN (Unters. ä. d. Erregungsvorgang im Nerven- 
u. Muskel-Systeme, 1871) framhåller den vigtiga skillnaden 
mellan retning af synnerven och retning af andra sinnesor- 
ganer, i det att ändorna af känslo- oeh hörsel-nerverna ome- 
delbart retas genom mekanisk rörelse, de förra genom de 
dem berörande kropparne, de sednare genom ljudvågorna; 
under det att synnervsändorna blott indirekte retas af lju- 
set. Bernstein anser det vara sannolikast att uti stafvarne 
och tapparna skulle finnas någon substans, som genom lju- 
sets inverkan skulle sönderdelas, hvarigenom åter, på ke- 
misk eller elektrisk väg, en retning uti nervändorna skulle 
uppstå. 

Äfven mot denna hypothes kunna dock vigtiga inkast 
göras. 

Sluteligen hafva under sednare år, hufvudsakligast just 
genom undersökningarna öfver färgblindhet, en mängd nya 
fakta blifvit upptäckta, som icke gerna låta förena sig med 
den Young-Helmholtska theorin, som för det närvarande spe- 
lar en så vigtig roll inom ögats fysiologi. Huru skola t. ex. 
färgfälten och deras zoner bringas i öfverensstämmelse med 
nämnda theori? Vid den efter inflammation uti sjelfva ner- 
ven uppkommande färgblindheten (Atrophia post neuritidem), 
hvarvid färgerna försvinna likasom vid progressiv atrofi, upp- 
står atrofin utan allt tvifvei genom det tryck som den sig 
ärrigt sammandragande bindväfven i pupillen, lamina cribrosa 
utöfvar på nervens fibrer. Huru skall man här kunna antaga 
att trycket enkom skall verka på ett visst slag af nerver, 
först de gröntkännande? 

Med afseende på dessa jemte flere fakta hafva äfven 
redan SCHELSKE, ÖPPEL, WARTMAN, DOR, HOLMGREN, SCHÖN och 
sednast SCHIRMER förklarat sig emot nämnde theori. 


60 


Framtida forskningar skola väl snart nog utreda, huru- 
vida den snillrikt uppställda hypothesen ännu fortfarande 
skall kunna försvara sin plats, eller få vika för någon an- 
nan. | 


Om en metod att fylla barometerrör med qvicksilfver. 


Under arbetet att fylla ett barometerrör för fysikaliska 
kabinettets räkning enligt den af Hr Wiid publicerade me- 
tod, hvilket ock lyckades rätt väl, framställdes af Hr Inge- 
niör WETZER, på hvars verkstad arbetet utfördes, en af honom 
uttänkt ny metod att i barometerröret ifylla det nödiga qvick- 
silfret. Då denna metod eger ett praktiskt värde, så torde 
det ej anses öfverflödigt att publicera densamma, hvilket na- 
turligtvis sker med Hr Wetzers begifvande. 

Som bekant fylles barometerrör vanligen sålunda att 
rent och till kokning uppvärmdt qvicksilfver i små portioner 
ingjutas uti det förut rengjorda och uppvärmda röret, hvilket 
under hela operationen hålles i sådan värme att qvicksilf- 
ret kokar. Härvid händer ej sällan att röret springer sönder, 
hvarigenom ej obetydlig skada uppstår, såväl genom rörets 
förlust som ock genom förlust af qvicksilfver. Den omnämnda 
metoden af Herr Wild är egnad att förekomma dylika olycks- 
fall, men den af Hr Wetzer använda metoden har, då några 
nödiga försigtighetsmått iakttagas, fördelen af att vara enklare 
och på samma gång, enligt min mening, lika säker. 

Sedan barometerröret blifvit väl rengjordt, tvättadt först 
med klorvätesyra och sedan upprepade gånger med destille- 
radt vatten, torkas det noga och spolas slutligen med några 
droppar alkohol. Efter denna process förenas rörets öppna 
ända genom en kort guttaperchaslang med en torkningsappa- 
rat, ett klorealeiumrör, som står i förbindelse med en luaft- 
pump. Luften utpumpas ur barometerröret och insläppes fler- 
faldiga gånger, hvarefter det frånskiljes torkningsapparaten 
och tillslutes med en kork. Barometerrörets tillsmälta ända 
upphettas nu på en lampa och det yttersta afrundade seg- 


62 


mentet utdrages i en omkr. 2 centimeter lång något trubbig 
spets, som i yttersta ändan afbrytes och genast förenas med 
en tättslutande kort slang af icke vulkaniserad kautschuk. 
Slangen sättes i förbindelse med luftpumpen. Barometerrö- 
rets med kork eller bomull tillslutna ända nedsänkes nu i 
ett omkr. 2 decimeter högt, 2 å 3 centimeter vidt jern- eller 
glas-käril, uti hvilket man ingjutit rent qvieksilfver, som blifvit 
uti ifrågavarande käril bragt till kokning och derefter något 
afsvalnadt. Genom några långsamma försigtiga kolfdrag upp- 
suges qvicksilfret i röret så långt, att det stiger upp i den vid 
den trubbiga spetsen fästa kautschukslangen, som derefter med 
en välslutande klämma  tillslutes, så att qvicksilfverpelaren 
afskäres; nu upplyftes barometerröret så mycket, att qvick- 
silfret faller nedanom det ofvannämnda utdragna segmentet, 
hvarefter spetsen tillsmältes med blåsrör just ofvanom sagde 
segment, och qvicksilfret får åter stiga till öfversta ändan, 
som nu är lufttätt tillsluten. 

En verkligen minutiös granskning af qvicksilfverytan i 
röret och dess öfversta ända har ej ledt till upptäckande af 
någon luftblåsa, utan visar sig denna yta så ren och vacker 
man möjligen kan begära. Den behandling, som röret före 
fyllandet undergått, torde lemna garantier för att det vid 
rörets väggar förtätade luftlagret blifvit aflägsnadt. Rörets 
tillsmälta ända är visserligen ej så väl afrundad som förut, 
men den lilla, mycket trubbiga spetsen borde ej kunna för- 
orsaka någon olägenhet. 

Selim Lemström. 


SMA 


Notiser om K. J. Ingman (Manderfeldt) 
och hans förbrytelse. 


Af W. Lagus. 


Den man, hvars namn läses här ofvanföre, eger i den 
svenska diplomatins historie en alltför stor och derjemte sorg- 
lig ryktbarhet, att icke några smärre nyvunna underrättelser 
om honom och om arten af hans brott skulle förtjena anfö- 
ras, delvis som tillägg, delvis som rättelser till den intres- 
santa teckning, I. G. Collin lemnat (i Svenskt biogr. lex. 
Ny följd. Bd. V, 321--328) öfver hans skiftesrika lefnad 
och ganska framstående, isynnerhet politiska, författareverk- 
samhet. Han tillhörde Finland genom härstamning och sina 
första steg på studiernas och skriftställeriets vädjoban, men 
derefter icke mer, och minst då den olycka, mot hvars följ- 
der hans ära gick i qvaf, tilldrog sig vid våra kuster. 

Hans äldsta kände stamfar är Matts Misch, hemma 
från Sachsen eller Lättieh, hvilken vid år 1650 anrstäldes 
vid Svartå bruk i Karis socken och derstädes afled. Dennes 
barn kallade sig Ingman. Af sonen Anders, som blef 
kronofogde i Raseborgs vestra härad i Nyland, föddes i äk- 
tenskap med Katrina Streng, icke blott de hos Anrep om- 
talade Elias Magnus Ingman, adlad Nordenstolpe”) 


+) + 1773. Om honom, hans förfäder och afkomlingar se An- 
rep. — Då äldsta kyrkoboken i Karis begynner först 1723 samt den 
i Svartå 1757, jemte en förteckning öfver födde 1730, har ur dessa 
källor inga andra upplysningar kunnat vinnas, än att af en Erik 
Ingman 1706 föddes en son Daniel samt af denne 1736 och 1742 
sönerna Erik och Karl. Ovisst är, om desse ens höra till Misch's 
posteritet. 


64 


och Anders Ingman, borgmästare i Venersborg och i an- 
dra led stamfar för adliga ätten Gyllenheim, utan äfven Jo- 
nas Ingman,”) slutligen landskamrerare och kronofogde 
i Dalsland. De tre sistnämnde bröderne bosatte sig för all- 
tid i Sverige. Jonas blef här år 1747 fader till den beryk- 
tade Karl Johan (vanligen blott Karl) Ingman, hvil- 
ken, sedan han fläckat sitt ärfda tillnamn, ändrade det till 
Manderfeldt. ; 

Collin säger, att Ing man (Manderfeldt) blef student i 
Åbo 1761. Man kunde känna sig frestad att betvifla uppgif- 
tens noggrannhet, på den grund, att bland de 7 Ingmänner, 
alle Nyländingar, hvilka på tiden från 1728 till 1770 för- 
tecknats i registret till vårt Universitets äldre matrikel, ingen 
hetat Karl Johan, Dock synes mig ett sådant tvifvel icke 
fullt berättigadt, enär jag i flera andra fall funnit, att sagde 
register är ofullständigt, och sjelfva matrikeln i Åbo brand 
(1827) gått förlorad. Säkert är, att Karl Ingman den 21 
juni 1764 under Bilmarks praesidium responderade för en 
dissertation ”De mensura libertatis P. I.” (4:0o sidd. 18, för- 
utom 5 sidor dedikationer). Dock bevisar å andra sidan 
detta faktum ännu icke, att Ingman först i Åbo erhållit 
akademisk medborgarrätt, ty han kunde ju från Upsala, der 
han 1764--1771 förekommer som student, hafva öfverrest till 
Finland och här aflagt sitt prof för magistergraden."+") På 
dissertationens titelblad kallas han ”Vermelandus”, men ett 
sådant landsmansskap fanns ock i Åbo på dessa tider. Hvad 
innehållet i berörde opusculum vidgår, så är det icke hög- 
lärdare, än att respondenten sjelf väl borde kunna anses för 
dess författare, helst emedan: 1:0) en utlofvad fortsättning, 
”alia occasione”, deraf aldrig utkommit, och 2:0) yttrandet i 
dedikationen till hans farbror Nordenstolpe: ”tillåt at til 
et ringa vedermäle af min djupa vördnad få upoffra Eder 
detta lilla academiska snilleprof: en omogen frukt af en späd 


+") Han nämnes af Collin och i en af de nedanför åberopade 
dedikationerna. 


Vä G Åbo blef han dock ej promoverad. 


65 


stam, som, näst Guds hjelp, af Eder beständiga ynnest vän- 
tar sin tilväxt och mognad”, vore nog oartigt om den presi- 
derande lärarns arbete, om ock slika talesätt, i något mildare 
uttryck, icke sällan användes som en pia fraus, samt 3:0) 
hans tankar och penna i framtiden mången gång sysselsatte 
sig med närbeslägtade ämnen. 

Huru härmed må förhålla sig, böra åtminstone de 4 
mycket vältaliga, men föga sägande dedikationerna, —- hvilka 
äro stälda till den nämnde farbrodren, kammarrevisionsrådet 
Nordenstolpe, till hofjägmästaren baron Axel Gustaf 
Kurk,”) till hans ”nutricio propensissimo s. s. Theol.'in 
almo ad Auran Lyceo professori cel.” C. Abr. Clewberg 
(på flytande latinsk vers) och till hans egen fader, — upp- 
tagas i förteckningen öfver hans äfven annars icke fåtaliga 
skrifter. 

Hvad jag yttermera har att nu meddela rörande denne 
för Gustaf III:s revolution verksamme och derefter af konun- 
gen med diplomatiska poster, först i Dresden och derpå i 
Petersburg, hugnade äfventyrare, anknyter sig till följande 
ställe hos Collin: ”Af bref, som finnas i Upsala bibliotek 
bland de gustavianska paperen, synes, att Ingman vid denna 
tid (1776) var Chargé d'affaires i Petersburg; men ock, att 
han kort derefter befann sig i en mycket brydsam ställning. 
Han hade ådragit sig konungens ovilja: han besvär den allra 
rättvisaste och mildaste konung att varkunna sig, om ej öfver 
honom sjelf, dock öfver hans olyckliga familj (på ett annat 
ställe: ”dem, som gifvit mig lifvet'). Ehvad han än förbrutit, 
så måste det ej ha varit en småsak; ty man skönjer af hvad 
som följer, att dået hade beröfvat honom konungens nåd, 
tjensten, svensk medborgarrätt, drifvit honom ut i främmande 
land och på namnet Ingman satt en fläck, som nödgade ho- 
nom att antaga ett annat. Efter januari 1778, då han ännu 
från Petersburg insände en skrifvelse med chiffer, afhöres 
han ej vidare. Om detta brott erhålles någon upplysning 
genom ett bref, d. 15 aug. 1809 skrifvet af konung Carl XIII 


+) + 1808 på godset Laukko, Kurkska ättens fideikomiss, 
5 


66 


till Georg Adlersparre (C. A. Adlersparre, 1809 och 1810. 
Tidstaflor. Del I, s. 207). Konungen yttrar ”att Ingman va- 
rit här (i Sverige) dömd för uppenbar tjufnad'. Sannolikt 
är, att han tillgripit penningar, som han för kronans räkning 
haft om händer. Han säger sjelf i ett bref till konung Gu- 
staf III af d. 26 oct. 1777: ”Herr hofstallmästaren Munck " 
har äfven frälsat mig ur det ganska svåra bekymmer jag 
råkat för min skuld hos franska. ministern ... Jag har dock 
icke på annat sätt vågat begära hjelp af hr hofstallmästarn, 
än förskottsvis, emot räkning och invisning på statskontoret, 
668 rubel; som ännu är min underdåniga fordran . ... 700 
rubel är en dryg summa. Men som jag gått in i denna en- 
treprise och utgifter af egen blind zele, utan ordres, kan jag ej 
heller understå mig begära någon ersättning”. Öfver hans 
verkliga förbrytelse hvilar således ännu något mörker.” 

Innan jag lyfter en flik af den slöja, som döljer Ing- 
mans brott, bör erinras, att svenska hofkalendern för nu ifrå- 
gavarande år icke upptager honom, utan endast baron Fr. 
von Nolcken, envoyé extraordinaire, och hr Jöran v. 
Körning, commiss. sekreterare, bland medlemmarne af den 
svenska legationen i Petersburg. Ingman torde således 
antingen innehaft samma post, som sedermera C. Th. Da hl- 
gren, hvilken jemväl saknas i hofkalendern, men i det öf- 
ver honom af J.H. Cygneus på tyska hållna liktalet (1797) 
kallas ”ehemaliger Privat-Secretär bey der königl. schwed. 
Gesandtechaft zu S:t Petersburg”, eller, hvilket synes troli- 
gare, hufvudsakligast haft att vårda Sveriges kommersiela 
angelägenheter på Ryssland. Collin öfversätter hans titel 
chargé d'affaires med ”vice legationssekreterare”. 

Ur särskilda handlingar, räkenskaper och domböcker, 
från denna tid (LYY7Y juli 21; nov. 4, 8, 12, 15, 19, 21, 26; 
dec. 3; 1778 febr. 9, 12, 27; mars 3, april 23, juli 23, aug. 
7), förvarade i vår stads sjötullkammare och rådhus-arkiv 


+) Sannolikt vid det tillfälle, då han efter Gustaf III:s besök 
i Petersburg, på hösten 1777 af kungen sänd till ryska hofvet der 
begåfvats ”med vackra brillanterade dosor och 3,000 dukater”; se 
Fersens Histor. skrifter. +D. III, sid. 259. Referentens not. 


67 


inhemtas följande:, En stormig natt i oktober månad 1777, 
således vid samma tid, då Ingman för konungen bekla- 
gade sin svåra penningknipa, förolyckades totalt vid Ljusarö 
i Pojo skärgård det från Liäbeck till Petersburg destinerade 
fartyget Stadt Frankfurt, fördt af skepparen Herman Flöcker. 
Böljorna, vältrande för sydvestlig storm, förde partier af la- 
sten vida omkring. Sorgligt är att se, hur dessa sorgliga 
spillror nästan allestädes, der de hamnade, blefvo en lockelse 
till oärlighet. Till trakten af Eknäs vräktes några kistor 
citroner; de uppfångades och doldes af tvenne bönder från 
Pojo, Gabriel Mårtensson och Erik Backman, hvilka, efter fö- 
regången undersökning på rådhuset i Helsingfors, fingo sin 
dom den 21 nov. Vid Karlö holme i Esbo skären uppflöto 
ieke mindre än 105 sidenpackor; de anammades af fiskaren 
Daniel Jöransson, som lönligen stack dem undan i sitt fähus 
under hö och bås; han sakfäldes af Åbo hofrätt den 24 febr. 
1778 till välförtjent straff. En bergare, som bland klipporna 
här vid Helsingfors tillvaratagit och omsorgsfullt vårdat 131 
oxhöfden olika vinsorter, fick sig af dykerikompaniet på hal- 
sen en process, hvilken ännu den 7 aug. 1778 icke var än- 
dad. Utanför Sveaborg uppfångades åtskilligt strandvraks- 
gods af manskapet vid arméns flotta; endast denna fångst 
tyckes hafva blifvit anmäld på ort och sätt som vederbor- 
de. Men i andra hand, i Ingmans hand, gick det icke 
mera så. 

Redan den 15 november inberättades till sjutullkam- 
marn i Helsingfors ”att ett manuskript och tvenne exemplairs, 
som funnits bland de bergade varorna, blifvit till ryska hof- 
vet med handelsmannen Alicotis (? otydligt) öfversände”. 
Man visste nu, att en del af laddningen tillhörde ryska hof- 
vet, hvilket ytterligare bekräftades af ”Ryske Kejserlige mi- 
nisterns reqvisition” (innehållet, ehuru icke nämndt, kan fin- 
nas af det följande). Detta, i förening dermed att dykeri- 
kompaniet tillåtit sig hvarjehanda krångel, föranledde svenska 
regeringen att fästa särskild uppmärksamhet vid saken. Sjö- 
tullkammaren härstädes underrättades den 3 december ”att 
kommenderande generalen m. m., högvälborne herr baron 


68 


Stackelberg undfått kgl. befallning att sig med strandvraks- 
godsets vård m. m. befatta.” 

De mått och steg, som i anledning härat vidtogos, skön- 
jas delvis af anteckningar i sjötullkammarens räkenskaper. 
Så hölls den 1 febr. 1778 offentlig auktion öfver 4 kistor 
citroner o. a. noga specificerade varor. För den 9:de på- 
följande skrifves: ”Handelsmannen C. P. Peyron utförer land- 
vägen öfver gränsen för kejserliga ryska hofvets räkning 
underskrefne varor, som blifvit strandflutne efter läbske skep- 
paren Herman Flöckers vid Ljusarö förolyckade fartyg Stadt 
Frankfurt kalladt: 


11 st. Gulddosor : 
363 par hvita silkesstrumpor . c 
37 st. inhäftade tryckta Exemplair” 


”uti en förseglad kista 
värde Rdr 2,019:32 sk.” 


samt för den 27:de i samma månad: ”Handelsmannen Medard 
låter öfver gränsen landvägen utföra till Petersburg af of- 
vanberörda strandflutne gods, uti en förseglad koffert, diverse 
kläder och persedlar, enligt jurnalen bilagdt värderingsinstru- 
ment värde Rdr 384: I sk.” Till bevis, att Peyron och Me- 
dard verkligen begifvit sig å väg med de uppgifna effek- 
terna, förefinnas tvenne qvitton från gränsetullkammarn i 
bborfors af den 12 febr. och 3 mars 1778. 

Vi kunna följa Peyron med hans dyrbara kista ännu 
längre, ända fram till Petersburg, ja ända in i Ingmans 
bostad derstädes. Före sin afresa hade nämligen ombudet 
varit tvunget att ställa säkerhet för de ersättningsanspråk, 
dykerikompaniet möjligen kunde väcka. Hans borgersmän 
voro handlandene i Helsingfors Mattens & Sederholm. Till 
desse lemnade också kompaniets agent, borgmästaren A. M. 
Alftan, en af bestyrelsen i Stockholm den 3 april 1778 ut- 
färdad bergar-räkning, lydande på icke mindre än 600 rdr 
11 sk. speceie. Mot en så dryg räkning anmälte desse, under 
den 23 i samma månad, hos stadens notarius publicus pro- 
test, på grund, att kompaniet först bordt styrka sig icke 
hafva erhållit ”full betalning för omtalte deras fordran af hr 
Peyron i S:t Petersburg,” hvarjemte de anmärkte, att speci- 


69 


fik uppgift saknades öfver omkostnaderna, ”bestående isyn- 
nerhet uti torkare- och omansnings-löner för strumpor och 
böcker samt deras upputsande”. Hur denna tvist ändade är 
okändt och kan vara likgiltigt. 

Men gulddosorna? Men Ingman? De sammanföras på 
ett mindre hedrande sätt i en korrespondens från dessa tider. 
Vår berömde landsman J. A. Lexell meddelar från Peters- 
burg, der han var ledamot af vetenskapsakademin, i ett till 
Vargentin under den HE 1778 aflåtet och numera i 
svenska vetenskapsakademins bibliotek förvaradt bref, bl. a. 
följande: ”En händelse så besynnerlig som för Konungen i 
Sverige ganska obehaglig är den, at f. d. chargé d'affaires 
Ingman, som det förmenas, afvikit; sedan han begått det 
pedriga strecket at upbryta et packet, bärgat på det vid Hel- 
singfors förolyckade fartyget, hvaruti voro 11 eller 12 guld- 
dosor, hvilka han pantsatt och pengarna förspelt. Då han 
var af en beryktad slägt, hafva vederbörande at skylla sig 
sjelfva för det som nu händt, hvilket nästan är utan like i 
historien; åtminstone vet jag aldrig at påminna mig hafva 
läsit, det en befullmäktigad ministre begått stöld. Jag tvif- 
lar icke på at detta snart nog blifver bekant i Stockholm, 
emedlertid behagade hr. seereteraren ej låta veta, at jag 
derom skrifvit.” Lexell tillägger, att denna händelse väckt 
ett för alla Svenskar i Petersburg högst comprometterande 
uppseende, ”så att då man dessutom ej här är väl liden, 
man nu så mycket mer har orsak uttänka, det man kunde 
glömma af hvad nation en är”. Det lider således icke rin- 
gaste tvifvel, att den af skulder hårdt ansatte Ingman till- 
gripit den egendom, han bordt öfverstyra till ryska hofvet. 

Länge fick han icke njuta frukterna af sitt dåd, eller 
hellre: han fick, såsom af ofvanstående data framgår, mycket 
hastigt smaka deras vitterhet. Icke före medlet af februari 
kan Peyron hafva anländt till Petersburg och redan den 1 
derpåföljande maj kallas, i en privat skrifvelse, Ing man ”f. d. 
chargé d'affaires”. Brottet måste således snart hafva blifvit 
upptäckt. Den olycklige mannen flydde hemligen till Norge 
och afhöres icke åter förr än 1784, under namnet Mander- 


70 


feldt, hvarefter hans allt i fortsättning ganska egendomliga 
öden äro temligen noga kända. Efter 1809 och 1810, säger 
Collin, då han begagnades för att undersöka och, om möjligt 
vore, stämma sinnena i Norge till en förening med Sve- 
rige . . . igenfinnes han hvarken på den litterära eller poli- 
tiska banan”. + 1813. 


Ytterligare en albinosvarietet af den vanliga skatan, 
Corvus pica Linné. 
Beskrifven af Fr. W. Mäklin, 


Genom hr bokhållaren J. A. FAHLBERG hafva vi haft den 
lyckan att till universitetets zoologiska museum återigen er- 
hålla en hvit varietet af den vanliga skatan, som af gifvaren 
blifvit skjuten på Fagervik den 3 Augusti 1873. Äfven detta 
exemplar är en ungfogel, såsom man tydligen kan se af de 
mindre kroppsdimensionerna, den märkbart kortare stjerten 
och isynnerhet af de betydligt smalare och mera tillspetsade 
inre armpennorna. 

Hela kroppens grundfärg är temmeligen rent hvit och 
en större öfverensstämmelse med skatans vanliga färgteck- 
ning finner man endast på handpennorna, remiges primarice, 
och deras täckfjädrar, men äfven sjelfva handpennorna äro 
i yttre kanten utöfver halfva längden hvita. Såvidt man 
kommer åt att undersöka det numera uppstoppade exempla- 
ret, synas handpennornas täckfjädrar vara alldeles svarta och 
skimra med den vanliga metalliskt gröna glansen. De fjäd- 
rar, som äro fästade på tummen och bilda den s. k. lilla 
vingen (alula), äro deremot hvita med en svart kant då 
yttre sidan emot:spetsen; den längsta pennan bland dessa 
har endast i spetsens midt en svart fläck. Af armpennorna 
äro de yttersta i yttre fanet och vid spetsen af den vanliga 
färgteckningen, men föröfrigt hvita samt begränsas äfven utåt 
af en smal hvit rand, som i midten är något bredare. På 
de inre armpennorna blir den hvita färgen mer och mer rå- 
dande, så att de innersta äro alldeles hvita och endast teck- 
nade med en svart fläck i midten af spetsen. Armpennor- 
nas täckfjädrar äro äfvenledes hvita, likväl med undantag af 


72 


spetsen hufvudsakligen af det inre fanet, som är svart och 
småningom ljusnar emot basen. På framryggen ser man ett 
större antal svartaktiga fläckar, som äro bildade derigenom, 
att alla fjädrar här hafva svartaktiga spetsar. De långa stjert- 
pennorna, rectrices, äro rent hvita; de båda mellersta emot 
spetsen på hvardera sidan likväl af den vanliga färgtecknin- 
gen, men med ett emot spetsen afsmalnande hvitt band i 
midten; de nästföljande hafva endast i yttre kanten emot 
spetsen smalare svarta partier, som alldeles saknas på de två 
yttersta, kortare stjertpennorna. Med undantag af några tem- 
meligen ljusgråa partier vid näbbroten, på pannan, omkring 
och bakom ögonen, i nacken, under strupen samt under ving- 
kanten är fogeln i öfrigt rent hvit. 

Näbbens färg är märkbart ljusare än man vanligen fin- 
ner den hos skatan och faller detta i ögonen isynnerhet på 
de partier, som äro belägna närmare emot basen af under- 
käken. Sjelfva näbbspetsen är nästan alldeles hvitaktig. 
Näbbens hela längd i midten utgör 41 mm. och dess höjd 
12 mm. Handens och handpennornas sammanräknade längd 
är 195 mm.; stjertens längd omkring 240 mm. 

Till jemförelse härmed skall jag anföra dimensionerna 
af samma delar hos en hona och hanne, skjutna på Kautua, 
den förra den 26 December 1845, den sednare den 2 Ja- 
nuari 1839. 

Honan: Näbbens längd 47 mm. dess höjd 14,5 mm. 
handens och handpennornas sammanräknade längd 211 mm.; 
stjertens längd 275 mm. 

Hannen (måhända en något yngre fogel): Näbbens längd 
42,5 mm.; dess höjd 13 mm.; handens och handpennornas 
sammanlagda längd 200 och stjertens längd 267 mm. 

Till den här ofvan gifna beskrifningen öfver denna nya 
albinosvarietet i universitetets samlingar må ännu tilläggas, 
att äfven klorna isynnerhet emot basen äro horngula. — 

För skatslägtet har jag 1867 föreslagit namnet Gelastes, 
emedan: den af BrRisson 1760 gifna generiska benämningen 
Pica endast är femininum af namnet Picus, som LinsÉ 1758 
tilldelade hackspettslägtet. Då BOonAPARTE emellertid redan 


13 


1852 tilldelat namnet Gelastes såsom slägtnamn åt Larus 
gelastes Lieht. och kallat denna art Gelastes Lambruschinti, 
vill jag här anmärka, att denna omständighet ej bör mot- 
verka användningen af den af mig föreslagna benämningen, 
emedan ett dylikt förfarande att utan någon anledning om- 
ändra äldre naturforskares artnamn ej kan godkännas och 
ett slägtnamn, liksom artnamnen, endast i den händelse är 
giltigt och eger betydelse, om det åtföljes af en fullständig 
vetenskaplig beskrifning öfver det benämnda slägtet eller 
tilldelas såsom en nödvändig förändring af namnet åt ett 
redan förut beskrifvet genus. För slägtet Gelastes Bonap. = 
Gavia Brueh torde icke ens framdeles några generiska känne- 
tecken kunna framhållas. 


SARA 


Några anmärkningar beträffande Finlands fauna. 


Af Fr. W. Mäklin, 


Fossila arter. — Med anledning af den nyligen gjorda 
upptäckten af en mammuttand vid Syvijärvi sjö i Nilsiä soc- 
ken ansåg jag det nödvändigt att förskaffa mig direkta upp- 
gifter öfver fyndorten m. m. af tvenne för några år sedan 
till zoologiska museum i kollegiirådet M. A. NYGRENS namn 
förärade mammuttänder, hvilka här aflemnades med den upp- 
gift att de blifvit anträffade i Finland. I ett privatbref af 
den 13 December 1873 har bemälde hr kollegiiråd tillfölje 
häraf benäget lemnat den upplysning, att icke allenast före- 
nämnde mammuttänder blifvit uppgräfna i Siberien och deri- 
från medförda af en engelsman redan för sjuttio år tillbaka, 
utan äfven det fragment af en delfinskalle (Delphinus delphis 
L.), som af aflemnaren, egendomligt nog och troligen tillfölje 
af en förvexling med något annat till universitetets samlin- 
gar medfört föremål, uppgafs hafva blifvit anträffadt å Juus- 
tila egendom i Wiborgs län och derföre äfven af mig före- 
vistes vid Societetens sammanträde den 12 April 1869. Ehuru 
det i sjelfva verket är lika otroligt, att den omnämnda del- 
finskallen blifvit uppgräfven 1 Siberien, anser jag det likväl 
nödigt att här anföra de nu meddelade notiserna, för att 
derigenom åtminstone rätta den förut uppgifna och då re- 
dan betviflade fyndorten, emedan detta närmast rör vår 
fauna. 

at Vid BSocietetens sammanträde den 17 December 1873, 
Sf « då den vid Syvijärvi sjö påfunna mammuttanden här upp- 
DE d ”vistes, omnämnde jag, att i härvarande anatomiska eller i 
”det s, k. Bonsdorff'ska museum förvaras några mindre, enligt 


NA Pn [ns (> 


[Ed 


u 


Feed 


75 


anteckningen på etiketten ”) i Lappajärvi socken anträffade 
benstycken, som utan tvifvel tillhört en djurart, hvilken va- 
rit betydligt större än någon nu i Finland förekommande. 
Med anledning af de i vårt land upptäckta mammuttänderna, 
deraf en, såsom jag ganska väl påminner mig, enligt fram- 
lidne statsrådet Nordenskiölds uppgift, blifvit anträffad i trak- 
ten af Åbo, låg den tanken nog nära, att äfven dessa i Lappa- 
järvi anträffade benstycken kunde tillhöra ifrågavarande art. 
Befarande att möjligen gå någon i förväg, som kunde lemna 
fullständigare upplysningar beträffande detta fynd och dess- 
utom vore mera berättigad att lemna någon notis härom, 
ansåg jag mig ej ens berättigad att utan särskildt tillstånd 
underkasta desamma en närmare granskning, men sedan jag 
numera genom hr statsrådet Bonsdorff blifvit underrättad 
derom, att dessa benstycken förefunnits i samlingen redan 
före den tid, då bemälde statsråd öfvertog dess vård, samt 
att det varit framlidne kollegiirådet af Ursin, som uppgifvit, 
att desamma blifvit anträffade i Lappajärvi socken, har jag 
nu med benäget tillstånd af den anatomiska samlingens nu- 
varande föreståndare hr professoren Hällstén jemfört dessa i 
sjelfva verket ganska ofullständiga benfragmenter med de 
osteolngiska samlingar mig här varit tillgängliga. En nog- 
grann jemtörelse med ett skelett af Elephas sumatranus 
Temm. har emellertid genast ledt mig till öfvertygelse derom, 
att de ytor, som ännu förefinnas på det ena benstycket, icke 
kunna sammanställas med något parti hos nyssnämnda ele- 
fantart samt att dessa ben således påtagligen icke tillhört 
ett mammutdjur. Jemför man deremot samma benstycke med 
ryggkotan af en hvalart, nemligen med en af de mera i 
midten belägna bröstkotorna, som hafva processus transversi 
något uppåtstående, finna alla ytor enligt min öfvertygelse 
sin fullständiga tydning. Ifrågavarande benstycken äro till 
antalet tre, men tvenne af dessa låta ihopfoga sig till ett 
enda stycke och alla tre torde måhända utgöra delar af 


+) Etiketten lyder: ”Ossa fossilia in paroecia Lappa- 
järvi detecta.” 


16 


samma kotkropp, emedan deras längd är ungefär densamma, 
nemligen emellan 140 —150 mm. Hvardera ändan af dessa 
benbitar utgöres af en temmeligen jemn yta, som är approxi- 
mativt parallel med den motstående, och dessa ytor äro ej 
uppkomna genom någon yttre inverkan eller frambragta me- 
delst något verktyg, såsom jag i början förmodade, utan bil- 
dade af naturen inom sjelfva organismen samt motsvara ko- 
tans öfre och undre ända eller yta, hvilka hos däggdjuren, 
såsom bekant, med en tjock skifva af fibrös brosk, äro före- 
nade med den föregående eller nästföljande kotan. Det af 
tvenne lösa delar bestående stycket har endast en jemförel- 
sevis obetydlig jemn yta vid den ena sidan och kan derföre 
ej lemna någon vägledning vid en jemförelse, men det större 
stycket, som har en tjocklek af 135 mm., kan deremot lät- 
tare bestämmas och utgör påtagligen en del af kotkroppens 
öfre parti och den lutande ytan åt ena sidan, som sträcker 
sig emellan den öfre och undre ändytan, är deremot den 
inre understa sidokanten af foramen spinale. — Arcus är 
på denna sida afbruten vid roten och de något böjda ytorna 
ytterom dess bas bildas af de partier, som gå till processus 
transversus. Sistnämnda utskott saknas äfvenledes helt och 
hållet. På ena sidan af detta benfragment ser man en tem- 
meligen djup regelbunden grop, som säkerligen först i sed- 
nare tider blifvit inborrad. 

Det är möjligt, att återstoden af skelettet ännu i denna 
stund ligger på samma ställe i jorden, der dessa benstycken 
blifvit anträffade, och som måhända en eller annan äldre 
person ännu kan påminna sig och uppge denna plats, har 
jag härom skrifvit några rader till hr prosten J. FELLMAN, 
som med förkärlek omfattat naturalhistoriens studium. Må- 
hända kunna ännu mera utmärkande partier anträffas och 
arten derigenom lättare bestämmas; blir detta ej fallet, borde 
väl de nu till hands varande benfragmenterna afskickas till 
St. Petersburg för att närmare granskas af Societetens he- 
dersledamot, akademikern geheimerådet J. F. BRANDT, som 
specielt sysselsatt sig med de fossila hvaldjuren och nedlagt 
resultaterna af sina mångåriga forskningar åt detta håll i ett 


7 


1873 publiceradt omfattande arbete, Untersuchungen iiber die 
fossilen und subfossilen Cetaceen Europas. 


Sciurus sibiricus in eoll. Wasastjerne. — I den hand- 
skrifna namnförteckning, som under titel af ”Naturalia quoe 
collegit Frans Dietrich Wasastjerna” förvaras i Universite- 
tets zoologiska museum, finnas trenne Sciurus-arter upptagna 
från Österbotten, nemligen vulgaris och volans samt en med 
namnet sibiricus. Att under de tvenne första namnen i sam- 
lingen funnits uppställda Sciurus vulgaris L. och Sciuropte- 
rus volans L., derom kan tvifvel ej uppstå, men huruvida 
med benämningen Sciurus sibiricus en varietet af den van- 
liga eller allmänna ekorren eller någon annan art varit be- 
tecknad, är numera svårt att afgöra, då bland annat alla 
däggdjur och foglar i den Wasastjerna'ska samlingen upp- 
brunnit. Det är mig dock icke bekant, att någon varietet 
af Sciurus vulgaris någonsin blifvit beskrifven under namn 
af sibirieus — och efter alla de namn WaASASTJERNA sjelf bil- 
dat, finnes i förteckningen alltid ett ”mihi” utsatt. — Sciu- 
ropterus sibiricus Geoffroy, Dict. Class., XIV, 132, och Pte- 
romys sibiricus Desmarest, Mammal., 342, äro visserligen 
synonyma med Sciuropterus volans L., men i sjelfva verket 
synes det mig dock föga antagligt, att Wasastjerna i sin sam- 
ling med namnet Sciurus sibiricus kunnat beteckna Sciu- 
ropterus volans, då denna art i förteckningen finnes uppta- 
gen med sitt rätta och äfven på den tiden allmänt begag- 
nade namn och någon mera afvikande varietet af densamma. 
som af Wasastjerna kunnat anses som en skild art, icke är 
känd. — Det återstår slutligen ännu en art, som här kan 
komma i fråga, nemligen Tamias striatus Linné, som af 
LAXMANN, i M. Erich Laxmann's Sibirische Briefe, heraus- 
geg. von Aug. Ludv. Schlöger, Göttingen & Gotha 1769, blif- 
vit beskrifven under namn af Sciurus Sibiricus. Denna art 
upptogs af NILsson i 1:sta upplagan af Skandinavisk fauna 
och s. 179 uppges det, att den meddelade beskrifningen är 
ojord ”efter det i Dalarne skjutna exemplar, som förvaras på 


18 


K. Vetenskaps-Academien i Stockholm”, I den 2:dra uppla- 
gan af förenämnda arbete är denna art såsom icke förekom- 
mande i Skandinavien utelemnad, men då det t. ex. i den 
l:sta upplagan s. 180 säges, att ”han äfven träffas i en del 
af det nordliga Europa, ända till Dwina och Kama-flo- 
derna”, synes det ej vara alldeles omöjligt, att här till sist 
berörda art i tiden äfven kunnat anträffas inom den nordli- 
gare delen af Finland. 

Emedan det varit Wasastjernas afsigt att försälja sin 
samling, äro alla arter i förteckningen upptaxerade till ett 
bestämdt pris och må det derföre här ännu tilläggas, att det 
utsatta värdet för denna Sciurus sibiricus är högst och der- 
näst det för Sc. volans. 


Arvicola (Hypudeus) rutilus Pall. — Vid Societetens 
sammanträde den 12 Mars 1855 har framlidne verklige stats- 
rådet Vv. NORDMANN meddelat uppgifter rörande Några säll- 
syntare finska högre djurarter, tillhörande universitetets 
200logiska samlingar, samt bland annat (se Öfvers. II, 1853— 
1855, s. 71) anfört, att ”Hypudeus rutilus Nilss.” af mig 
blifvit medförd till zoologiska museum från Enontekis i Tor- 
neå Lappmark. Denna oriktiga uppgift anser jag mig här- 
med böra rätta, isynnerhet då det ända till denna stund ej 
lyckats mig att förskaffa något finskt exemplar af denna re- 
dan af PaLrras beskrifna art till universitetets samlingar. De 
tvenne exemplar, som finnas i vårt museum, äro båda från 
Kamtschatka och hafva af v. Nordmann sjelf blifvit anskaf- 
fade genom V. MIDDENDORFF. Arten var honom således bekant 
och är det derföre antagligt, att namnet ”rutilus” insmugit 
sig genom en misskrifning i stället för rufo-canus Sundev., 
hvilket väl måste förutsättas, då af sistnämnda art ett exem- 
plar af mig anträffades i Enontekis den 5 Augusti 1853. 
Detta exemplar förvaras ännu i samlingen. Samma species 
erhöll jag äfven på svenska sidan af Muonio-elf i Karesuando 
och torde denna art icke ens kunna anses som särdeles säll- 
synt i de nordligare delarne af Finland samt är af hr ma- 


79 


gister J. RAHM anträffad ännu i Heinävesi, omkring 8 mil 
sydligare än Kuopio. 


Megalornis (Grus) leucogeranus Pall. — Hr assessor 
WizH. BRUMMER förärade den 22 Maj 1866 tll universitetets 
zoologiska museum ett den 18 i samma månad på Husö i 
Sibbo socken skjutet exemplar af Megalornis (Ardea) grus 
L. och meddelade derjemte, att samtidigt af inspektoren på 
stället en hvitaktig trana blifvit observerad, som likväl ej 
kunde åtkommas. Med anledning häraf förevistes en hvit 
stork, men bemälde hr assessor förklarade, att denna ej öf- 
verensstämde med den af inspektoren gifna beskrifningen. 
För ett temmeligen högt pris hafva vi nyligen till härva- 
rande museum lyckats erhålla ett sibiriskt exemplar af den 
nog sällsynta Megalornis leucogeranus Pall. och sedan denna 
fogel under detta läseår blifvit uppstoppad, förevistes den- 
samma åt förenämnde inspektor sjelf, som likväl förklarade, 
att han numera ej med säkerhet kunde påminna sig den 
1866 sedda tranans utseende. Utan att ens vilja uttala den 
förmodan, att den på Husö observerade tranan tillhört nyss- 
nämnda art, hvilket dock nog kan vara möjligt, vill jag lik- 
väl, då magister PALMÉn i Finlands foglar s. 256 endast an- 
fört, att densamma engång (nemligen ett par tillsammans) 
enligt PALLAS uppgift visat sig i närheten af St. Petersburg, 
och mången yngre fogel ofta nog förflyger sig, här i största 
korthet lemna en beskrifning öfver exemplaret i vårt mu- 
seum, på det att arten vid enahanda tillfällen i framtiden må 
kunna igenkännas. 

Fogeln är rent hvit, handpennorna och åtminstone de- 
ras större täckfjädrar deremot svarta; öfre framdelen af huf- 
vudet bakom näbben samt hela trakten omkring ögonen, den 
nakna delen af underbenet, tarserna och tårna äro röda ef- 
ter tvenne plancher i Jaarboekje van het Koninklijk 200- 
logisch genootschap natura artis magistra, Amsterdam 1872 
& 1873); näbben och klorna äro svartaktiga, den förra vid 
basen och emot spetsen mera stötande i smutsgult och grått. 


80 


Denna art är ungefär af den vanliga tranans storlek; 
kroppsdimensionerna äro likväl svåra att närmare uppge 
efter det uppstoppade exemplaret. ”Tarsens höjd hos Megal. 
leucogeranus är 250, hos den vanliga tranan närmare 260 
mm.; mellantåns längd med klon är deremot hos den förra 
arten 111 mm., hos den sednare endast 96. — Största skil- 
naden finner man i näbbens dimensioner och form. Näbbens 
längd hos vårt exemplar af Megal. leucogeranus kan ej full- 
komligen noga uppges, emedan spetsen är något skadad, men 
approximativt torde den kunna uppskattas till 170 mm.; hos 
den vanliga tranan är näbben endast 106 mm. lång och lik- 
väl är näbbens största höjd vid basen hos hvardera arten 
ungefär lika eller omkring 35 mm. -- Näsöppningens bakre 
kant ligger hos den hvita tranan något längre fram (1:del) 
från näbbens bas. På grund af dessa i sjelfva verket min- 
dre väsendtliga afvikelser har BONAPARTE 1855 för denna form, 
som äfven erhållit benämningarne giganteus Gmel. och ja- 
ponensis Mill., bildat ett eget genus, som han i öfverens- 
stämmelse med den allmänna oseden efter artnamnet kallat 
Leucogeranus. För att bibehålla det af Linné 1758 åt den 
vanliga tranan tilldelade artnamnet Grus, anse vi det lämp- 
ligast att för hela slägtet använda den af GraY 1840 gifna 
generiska benämningen Megalornis. 


Aplexa hypnorum Linné. — Enligt Finlands Mollusker 
af Nordenskiöld och Nylander är denna art, som uppföres 
under den generiska benämningen Physa, i Finland ganska 
sällsynt och endast anträffad på Åland, ehuru derstädes på 
flere ställen. De i universitetets inhemska samling förvarade 
exemplaren från nyssnämnda trakt äro särdeles små och här- 
med öfverensstämmer äfven den I. ce. angifna längddimensio- 
nen af 8 mm. — Af hr studeranden C. LEorPoLnp har jag till 
zoologiska museum som föräring fått emottaga 3 exemplar, 
tagna i Lampis socken den 27 Augusti 1873, der arten an- 
träffades i nog stor mängd fästad på stenar och trädqvistar 
i en mindre gyttjepöl tillsammans med Limnea palustris 


81 


Mill. -— Dessa exemplar äro visserligen märkbart större än 
de universitetet förut eger från Åland, nemligen af en längd 
från 9—10 mm., men i allmänhet dock något mindre än de 
skal vi till museum erhållit af d:r WESTERLUND från Christian- 
stad i Skåne, deribland ett uppnår en längd af 12 mm. — 
Enligt WESTERLUNDS beskrifning i Sveriges Land- och Söt- 
vatteri-Mollusker kan skaliens längd i Sverge t. o. m. stiga 
till 15 mm. 


För Finlands fauna nya Spindelarter. — I Bidrag 
till Finlands naturkännedom, etnografi och statistik, 8:de 
hft, 1863, har framlidne verklige statsrådet ALEX. Vv. NORD- 
MANN publicerat en uppsats under titel af Erstes Verzeichniss 
der in Finnland und Lappland bisher gefundenen Spinnen, 
Aranec, innehållande en förteckning öfver våra inhemska 
spindelarter. Åtminstone de flesta af de i förteckningen upp- 
tagna arterna äro granskade eller bestämda af universitets 
adjunkten d:r THoRELL i Upsala. — Sid. 5 säger förf. till ifrå- 
gavarande uppsats: ”Vorläuftg bringe ich mein erstes Schärf- 
lein zur Kenntniss der finn- und lappländischen Spinnen 
dar, iiberhaupt 140 Species, bemerke aber dabei, dass 20 
—830 Arten, zum Theil bei Dr THoRELL aufbewahrt, noch 
nicht haben durchgemustert werden können.  Hoffentlich 
werde ich noch in diesem Jahre im Stande sein einen Nach- 
trag 2u Viefern, zumal die artenreiche Gattung Erigone 
Heissiger als bisher gesammelt werden soll.” 

Upptagen af andra göromål och hindrad af sjukdom 
var dr THORELL ej i tillfälle att genomse och granska den 
erhållna remissen under statsrådet v. NORDMANN's lifstid och 
det af förf. på sätt och vis utlofvade supplementet såg till- 
följe häraf aldrig dagen. Den 22 Augusti 1S73 återskic- 
kade emellertid dr THoRrRELL till universitetets zoologiska mu- 
seum de till bestämning meddelade arterna, hvilka jag äfven 
här emottog litet sednare emot hösten. Den af dr Thorell 
remitterade samlingen af finska och lappska spindlar inne- 


håller icke mindre än 30 i den Nordmann'ska förteckningen 
6 


82 


ej upptagna arter — och deribland lika många species af 
genus Erigone Savigny till, som i vårt land förut varit kända. 
Ehuru dr THORELL benäget erbjudit sig att äfven framdeles 
bestämma våra inhemska samlingar af spindelarter och dessa 
äfven i sjelfva verket under sednare år vunnit en betydlig 
tillökning af species, deraf en del blifvit bestämda af hr dr 
KaArRL EmMIL INBERG under den tid han var amanuens vid z0o- 
logiska museum, vill jag likväl här pu redan lemna en för- 
teckning öfver de för vår fauna nya arterna, som blifvit be- 
stämda af dr THORELL, emedan dessa allena höja det kända 
species-antalet till 170. således 20 arter mera än professor 
GRUBE varit i tillfälle att sammanställa från de sydligare be- 
lägna Östersjöprovinserna Liv-, Kur- och Estland. Den nu 
återsända remissen och isynnerhet dr THOoRELLS omfattande 
och förtjenstfulla arbete Remarks on Synonyms of European 
Spiders kunde visserligen lemna tillfälle ej allenast till sär- 
skilda anmärkningar beträffande benämningarne af åtskilliga 
species i den Nordmann'ska förteckningen, utan äfven till 
tillägg med afseende å fyndorterna af flere i vårt land före- 
kommande arter, men detta skulle i sjelfva verket nästan 
leda till ihopskrifvandet af en ny förteckning öfver Finlands 
spindlar, som dock återigen blir en nödvändighet, då hela 
samlingen blir bestämd. 
De nu tillkomna arterna äro följande: 


1) Singa pygmaea Sundev., Sv. Spindl. beskr. i Vet. ak. 
handl. 1829, p. 121; Thor., Rem. on syn. of Eur. Spid. 
p. 26 = Singa Heerii Westr., p. 57. 

Från Åland, Juli 1859, gen. A. v. Nordmann. 

2) Cercidia prominens Westr., upptagen af namngifvaren i 
Aranew Svecice, p. 63, under den generiska benämnin- 
gen Singa Koch. 

Från Sakkola i Karelen. 

3) Erigone dentifera Westr. 

Tagen vid Helsingfors i Juni månad 1859. Enligt WzE- 

STRING är denna art i Sverge anträffad endast vid Stockholm. 


83 


4) Erigone Antica Reuss, Zool. misc., p. 215 =” FErig. an- 
tica Wider”, Westr., Aran. 'Svee., p. 214. 
Tagen vid Hoplax den 15 Okt. 1859. a 


5) Erigone Harditi Blackw., Spid. of Gr. Brit., II, p. 292, 
PEEX KT fo: 206. 
Från Beitlax vid Borgå, Augusti 1859, och från Hel- 
singfors flere exempl., tagna den 1 Okt. samma år. 


6) Erigone fuscipalpis C. Koch = Erig. rurestris Koch, 
NVestr: Ardn.. Svec.,: p: 201. 
Dasen vid Hoplax den 15 Okt. 1859. 

7) Erigone Capito Westr. 
Anträffad vid Hoplax den 15 Okt. 1859. Enligt We- 

STRING är denna art funnen i Sverge endast vid Stockholm. 

8) Erigone retusa Westr. 
Från Brändö, Aug. 1859. 
9) Erigone macrochaera Thor. 
Hemförd från Enare 1857 af Nylander och Gadd. 
10) Theridium bimaculatum Linné. 
Från Sörnäs, Septemb. 1859. 

11) Clubiona borealis "Thor. = Club. trivialis Westr. 
Från Finland utan närmare lokaluppgift. 

12) Clubiona grisea L. Koch, Die Arachn.-fam. daDrasst, 
p. 319, Taf. XIII, figg. 205—207 = Club. holosericea 
Blackw. (nee De Géer); Thor. p. 220. 

Medförd från Enare af Nylander och Gadd. Denna 
art finnes ej upptagen af WeESTRING. 

13) Clubiona trivialis C. Koch = Club. Pallens Westr., 
p- 404. 

Från Kittilä genom Nylander och Gadd. 


14) Drassus cognatus Westr.. Aran. Svec. p. 343. 
Från Finland utan närmare lokaluppgift. 


15) Drassus braccatus L. Koch. 
Tagen vid Wiborg af J. Krohn 1858 


84 


16) Gnaphosa muscorum L. Koch = Pythonissa lugubris 
Westr., Aran. Svec., p. 351. 
" Anträffad vid Hoplax i Oktober och på Åland i Juli 
1859. 


17) Gnaphosa montana L. Koch. 
Funnen vid Degerby på Åland i Juli 1859. 


18) Gnaphosa bicolor Hahn = Pythonissa femoralis (Wi- 
der) Westr., Aran. Svec., p. 352. 
Från Åland. 


19) Prosthesima Nigrita Fabr., Syst. Ent., p. 432 = Mela- 
nophora pusilla (Koch) Westr., Äran. Svec., p. 357. 
Funnen i Kajana af Maimgren. Till denna art torde 

äfven höra tvenne exemplar från Åland. 


20) Philodromus elegans Blackw. = Phil. decorus Westr. 
Aram. "Svec:, p. 459: 
Tagen i Helsingfors den 5 Sept. 1857. 


21) Xysticus lateralis Hahn, Thor. 
Från Åland. 


22) Xysticus luctuosus Blackw. = ”Thomisus audax (Koch?) 
Westr., Aran. Svec., p. 422. 
Medförd från Enare 1857 af Nylander och Gadd. 

23) Lycosa lapponica 'Thor., Bem. on syn. of Europ. Spid., 
p. 515. 
Från Enare genom Nylander och Gadd. 


24) Lycosa Hyperborea Thor., 1. ce. p. 293. 
Äfvenledes från Enare genom Nylander och Gadd. 
25) Lycosa agrestis Westr., Aran. Svec., p. 480. 
Funnen på Åland i Juli 1859. 


26) Lycosa palustris Linné = ”Lyc. tarsalis (Thorell) 
Westr., Aran. Svec., p. 490. 
Tagen vid Helsingfors och på Åland i Juni 1859: vid 
Wiborg af J. Krohn; i Enare af Nylander och Gadd samt 
vid Kajana (troligen af Malmgren). 


35 


27) Trochosa leopardus Sundev.= Lycosa leopardus (Sundev.) 
Westr., Aran. Svec., p. 522. 
Medförd från Sodankylä af Nylander och Gadd samt 
dessutom tagen på Åland. 
28) Pirata piscatorius Clercek = ?”Lycosa piscatoria (Clerek)” 
Westr., Aran. Svec., p- 530. 
Från Kajana genom Malmgren 1858 samt dessutom ta- 
gen på Åland. 
29) Attus pubescens Fabr. =" Att. pubescens (Koch)” Westr., 
Aran. Svec., p. 561. 
Från Åland? 1859. 
30) Attus' Arcuatus Clerck?, Westr., Aran. Svec., p. 510. — 
9 junior (”verisimiliter?). 
Medförd från Enare af Nylander och Gadd. 


En sats angående sammansatt vågrörelse. 


Det är bekant, att hvilken vågrörelse som helst kan an- 
ses sammansatt af ett (ändligt eller oändligt) antal enkla 
vågrörelser, hvarvid hvarje partikel oskilierar enligt samma 
lag som en pendel, hvars svängningar i förhållande till dess 
längd äro oändligt små. Men det kunde möjligtvis sättas i 
fråga, huruvida en gifven vågrörelse på mer än ett sätt kan 
upplösas i sådana enkla pendelartade eller, såsom de äfven 
kallas, harmoniska svängningar, med andra ord, huruvida 
två skilda system af enkla svängningar kunna frambringa 
identiska resulterande rörelser. Då denna fråga nyligen blif- 
vit berörd i en härstädes utgifven akademisk afhandling ?!) 
och dess exakta utredning synes vara af vigt för vissa nyare 
fysiologiska teorier, skola vi här upptaga densamma till skär- 
skådande. 

" Analytiskt formulerad reducerar sig frågan i korthet 
till att finna de vilkor, hvarunder tvenne trigonometriska se- 
rier, hvardera af formen 

A) a, cosm,t + a, cosmyt +... tan CoSMnt 

+ b, sin myt tb, sin myt +... bn sin mat 
utgöra identiska funktioner af tiden t. 

Vi antaga härvid att termernas antal är begränsadt, att 
Mi, May + +» Ma äro positiva, men i öfrigt huru beskaffade tal 
som helst, samt att de alla äro sins emellan olika och ord- 
nade efter storleken, så att m, < m, < mz  ... (m, kan äf- 
ven vara = 0). I dessa antaganden beträffande qvantiteterna 
m ligger påtagligen icke någon inskränkning af problemet. 


') Om protoplasma-rörelser och funktionstillståndet i nervsy- 
stemet, af d:r K. Hällstén, sid. 63—068. 


87 


Till en ' början skola vi bevisa, att en summa af for- 
men A) ej kan vara identiskt = 0, utan att hvarje term sär- 
skildt försvinner. 

Ty antages 

a, c0O8 Mm, b- Aa, CoSM,t ... + An CoSMÄP 

+ b, sin m,t + b, sin myt +... tbnswm math — ” 
och differentieras denna eqvation 2n—1 gånger å rad i afseende 
på t, erhålles, om man derefter gör t = o, följande tvenne sy- 
stem af eqvationer: 

(0 + a, + :-- An =10 
Gam TEE AMA Ts An My 0 0 
CD Rem FAM FAM 0 


a, M,20—2 a, M,21—-2 +... An My2N—-2 = 0 
samt i 
bm, + bm, +... + ba Mn =D 
öm,”  Fbam) FF bom? —=0 


Lo, m,20—1 + ba man +. + ba Munn = 0. 
Systemet (1) är liktydigt med följande: 


(3) 


der 4 betecknar determinanten 
1 1 NOTER | | 
BM RAI BRN | 


m,2n—2 m,2n—2 SVEN Mn2N—2 | 


hvilken, såsom kändt är, upplöser sig i produkten 
(004) (Ms — Ma”) (Me: Ma Nas cis 
Då nu m, > m, ... Mn alla äro olika, kan denna pro- 
dukt icke försvinna. Af eqv. (3) följer alltså 
10; AO Rv a dn ON 


88 


Genom dylik behandling af systemet (2) härledes 
01 = 0"3 090) RS Ön De 
Vår ofvan uttalade sats är härmed bevisad. 

Betrakta vi nu tvenne skilda uttryck af formen ÅA), 
hvilka vi för korthetens skull beteckna med w& (?) och w (f), 
och antaga att de för alla värden af t äro lika, så erhålles, 
då alla termer förflyttas i venstra membrum, en eqvation 

9 (t) — w(t) =00 

af väsendtligen samma form, som den vi nyss behandlat. 
Denna eqvation kan alltså icke ega rum, för alla värden af 
£, med mindre hvarje term särskildt försvinner. Häraf föl- 
jer: 1) att koefficienterna för de termer i &(t) och w(t), 
som icke parvis gruppera sig derigenom att de innehålla 
samma trigonometriska faktor, måste hvar för sig vara 0 (d. 
v. s. att sådana termer alls icke förekomma), samt 2) att de 
termer i f(t) och w(f), som innehålla samma trigonome- 
triska faktor, äfven hafva lika koefficienter. De båda se- 
rierna g(f) och w(f) måste således bestå af samma termer 
eller vara till alla delar identiska. 

Vid en enkel pendelartad vågrörelse uttryckes den 
svängande partikelns förskjutning eller afstånd x från jem- 
vigtsläget genom formeln 

x = a cos mt + b sin mt eller 
= A cos (mt + k) , 
då de båda termerna sammandragas till en enda genom att 
sätta A cosk=74a , Asink=—b. 
I det sednare uttrycket bestämmer A amplituden, & fa- 


sen och 2n perioden, sålunda att S är tiden för en fullstän- 
” 


dig fram och återgående svängning. Hvardera af de ofvan 
betraktade serierna q(f) och w(f) kan således anses repre- 
sentera den totala förskjutningen vid en sammansatt vågrö- 
relse och det analytiska resultat, hvartill vi kommit angående 
dessa serier, innebär följaktligen, att tvenne sammansatta våg- 
rörelser ej kunna vara identiska, med mindre de enkla vå- 
gor, hvaraf de bestå, äro parvis lika både till amplitud, 
period och fas. ; 


89 


Sluteligen må tilläggas, att hela denna deduktion ej vore 
nödig, om man förutsatte att m, , m, , ... äro hela tal, el- 
ler i allmänhet att perioderna för de skilda enkla svängnin- 
garne äro kommensurabla, emedan satsen i sådant fall redan 
innehålles i Fouriers bekanta teorem angående funktioners 
utveckling i en trigonometrisk serie och då gäller äfven för 
ett obegränsadt antal termer. 


L. Lindelöf. 


En sats angående krökningsradierna till en konisk 
sektion. 


Af S. Levänen, 


Tages en punkt på en konisk sektion till origo samt 
tangenten och normalen i denna punkt till x- och y-axlar, 
är krokliniens eqvation 


(1) Ax? + By? + Cxy + Ey = 0. 
Normalen eller y-axeln skär kroklinien i en punkt, 
hvars afstånd från origo är 
E 
(2) Yo = JE 
Dragas genom origo tvenne mot hvarandra vinkelräta 
linier så, att de hvardera skära kroklinien ytterligare i en 
punkt, så går kordan som förenar skärningspunkterna alltid 
genom en fast, på normalen belägen punkt, hvars afstånd från 
origo (Fiedler, Anal. Geom. der Kegelschnitte, p. 204. Aufg. 
2) är 


E 
För krökningsradien i origo finnes uttrycket 
E 
(4) = 0 = — SAG 
Af eqv. (2), (3) och (4) erbålles 
= 1 1 2 
ES SA 


Denna eqvation visar nu, att b är harmonisk medel- 
proportional till 1y, och +o; häraf härflyter då följande sats: 


[IRS Te 
SM "tåg 


ET 


n 4 -— Dj i | uf 
b V ; ; | 
| - : | 
| tro ANS / 
stR PARSE 


RT 


Fig. 1. 


Öfversigt af F. Vet. Soc:s förh. XVI, sid. 91. 


91 


Om man genom en punkt, tagen efter behag på en ko- 
nisk sektion, drager normalen, hvilken förlänges tills den 
skär kroklinien (normalkorda), samt tvenne mot hvarandra 
vinkelräta linier så, att de skära kroklinien; så äro den 
gifna punkten, normalens skärningspunkt med den korda, 
som förenar de vinkelräta liniernas ändpunkter, samt nor- 
malkordans midt och krökningscirkelns medelpunkt fyra har- 
moniska punkter och det så, att de tvenne förstnämnde och 
likaså de tvenne sistnämnde äro konjugerade punkter. 

Denna sats erbjuder ett enkelt medel att genom kon- 
struktion finna krökningsradien till en konisk sektion i en 
gifven punkt på densamma. Äro t. ex. en ellips och en 
punkt O på densamma gifna (Fig. 1), så finnes krökningsradien 
i denna punkt på följande sätt: tvenne rätvinkliga trianglar 
AOB, COD, som hafva sina räta vinklar i O, konstrueras; 
sammanbindes då afskärningspunkten emellan deras hypote- 
nuser med O, erhålles normalen, hvilken utdrages tills den 
skär ellipsen i S; halfveras vidare kordan OS:i Q, så är den 
fjerde harmoniska punkten (R) till punkterna O, P och Q 
den sökta krökningsmedelpunkten, hvars konstruktion då kan 
ske t. ex. medelst en fullständig fyrsiding, såsom af figuren 
synes. 


AAA Ae 


Sammandrag af klimatologiska iakttagelser gjorda i 
Finland år 1873. 


Svanen syntes i Karstula den 15 Mars; 1 Rovaniemi d. 
I, Sodankylä d. 2 Maj. — Lärkan hördes i Karstula d. 22, 
Helsingfors d. 25, Seinäjoki d. 27, Kyrkslätt och Eura d. 29, 
Orimattila och Janakkala d. 30, Uleåborg d. 31 Mars; i Ro- 
vaniemi d. 25, Sodankylä d. 26 April. — Orren lekte i Kar- 
stula d. 23, Janakkala d. 29 Mars; i Seinäjoki d. 8, Sodan- 
kylä d. 20 April; i Rovaniemi d. 12 Maj. — Sångtrasten 
hördes i Janakkala d. 29 Mars; i Seinäjoki d. 12, Karstula 
d. 15 April. — Bofinken förmärktes i Karstula d. 1, Orimat- 
tila d. 3, Sodankylä d. 8, Janakkala och Rovaniemi d. 28 
April; i Seinäjoki d. 2 Maj. — Tranan observerades i Kar- 
stula d. 1, Janakkala d. 13, Seinäjoki d. 14, Kyrkslätt d. 18 
April; i Rovaniemi d. 1, Sodankylä d. 5 Maj. — Knipan 
iakttogs i Karstula d. 6, Seinäjoki d. 13, Rovaniemi d. 26 
April; i Sodankylä d. 5, Utsjoki d. 27 Maj. — Gräsanden 
visade sig i Karstula d. 10, Janakkala d. 15, Seinäjoki d. 16, 
Rovaniemi d. 30 April; i Sodankylä d. 20 Maj. — Sädesär- 
lan inträffade i Seinäjoki d. 14, Janakkala d. 18, Uleåborg 
d. 30 April; i Orimattila d. 1, Sodankylä d. 3, Rovaniemi 
d. 4, Utsjoki d. 23 Maj. — Vildgåsen infann sig i Seinäjoki 
den 19, Rovaniemi d. 29 April; i Sodankylä d. 5, Utsjoki 
d. 8 Maj. — Spofven ankom till Janakkala d. 29 April; till 
Seinäjoki d. 4, Karstula d. 5, Sodankylä d. 15, Rovaniemi 
d. 26 Maj. — Rödstjerten anlände till Sodankylä d. 1, Ja- 
nakkala d. 5, Uleåborg d. 8, Seinäjoki och Karstula d. 10 
Maj. — Strandpiparen iakttogs i Janakkala och Seinäjoki 
d. 1, Karstula d. 2, Sodankylä d. 15, Rovaniemi d. 29 Maj —. 


93 


Stensqvättan syntes i Janakkala d. 2, Seinäjoki d..3, Ori- 
mattila och Karstula d. 6, Utsjoki d. 26 Maj. — Göken hör- 
des i Orimattila d. 6, Kyrkslätt d. 7, Helsingfors d. 8, Ja- 
nakkala d. 9, Eura d. 10, Seinäjoki d. 17, Rovaniemi d. 27, 
Sodankylä d. 28, Utsjoki d. 31 Maj. — Hussvalan infann sig 
i Helsingfors och Orimattila d. 8, Karstula d. 9, Janakkala 
d. 10, Seinäjoki d. 20, Sodankylä d. 28, Rovaniemi den 30 
Maj. — Ladusvalan förmärktes i Janakkala och Karstula d. 
9, Seinäjoki d. 16, Rovaniemi och Sodankylä d. 28, Uleå- 
borg d. 29 Maj. 

Hvitsippan blommade i Janakkala d. 7, Kyrkslätt och 
Orimattila d. 12 Maj. — Krusbärsbuskens bladspriekning be- 
gynte i Orimattila d. 8, Janakkala d. 9, Salo d. 13 Maj. 
Svarta vinbärsbuskens d:o i Orimattila d 8, Janakkala d. 16, 
Salo d. 20, Karstula d. 25 Maj. — Björkens löfsprickning 
inträffade i Orimattila och Janakkala d. 23, Eura d. 27, Kars- 
tula d. 29 Maj: i Uleåborg d. 2, Rovaniemi d. 4, Sodankylä 
d. 14 Juni. — Häggens d:o i Orimattila d. 12, Janakkala d. 
17, Salo och Eura d. 22, Karstula d. 25 Maj; i Rovaniemi 
d. 4, Sodankylä d. 13 Juni. — Kalflekan blommade i Janak- 
kala d. 13, Kyrkslätt d. 16, Orimattila d. 22 Maj, i Sodan- 
kylä d. 15 Juni. — Syrenens bladsprickning begynte i Ja- 
nakkala d. 17, Orimattila d. 20, Salo och Uleåborg den 31 
Maj. — Hallonbuskens d:o i Janakkala d. 19, Salo d. 27 
Maj. — Krusbärsbusken blommade i Janakkala d. 20, Salo 
d. 23, Orimattila d. 30 Maj. — FBönnen började löfvas i Ja- 
nakkala d. 20, Orimattila d. 22, Salo d. 24, Karstula d. 29 
Maj; i Rovaniemi d. 4, Sodankylä d. 13, Utsjoki d. 18 Juni. — 
Blåbär blommade i Janakkala d. 31 Maj; i Orimattila d. 2. 
Sodankylä d. 15, Rovaniemi d. 21, Utsjoki d. 24 Juni. — 
Smultron d:o i Kyrkslätt d. 2, Janakkala d. 3, Orimattila d. 
4 Juni. —-- Häggen d:o i Salo och Orimattila d. 3, Janakkala 
d. 4, Eura d. 5, Karstula d. 9, Kyrkslätt d. 10, Rovaniemi 
d. 19, Sodankylä d. 30 Juni. — Äpleträdet d:o i Orimattila 
d. 5, Janakkala d. 6, Kyrkslätt d. 13 Juni. — Liljekonval- 
jen d:o i Orimattila d. 10, Janakkala d. 12, Kyrkslätt d. 22 
Juni; i Sodankylä d. 5 Juli. — Lingon d:o i Janakkala d. 


94 


13, Sodankylä d. 15, Utsjoki d. 17 Juni. — Syrenen d:o i 
Salo och Janakkala d. 13, Kyrkslätt d. 16 Juni. — Rönnen 
d:o i Salo och Janakkala d. !4, Karstula d. 16, Rovaniemi 
d. 18 Juni; i Sodankylä d. 10 Juli. — Bödväpplingen d:o i 
Janakkala d. 17, Kyrkslätt d. 18, Orimattila d. 21 Juni. — 
Blåklint d:o i Orimattila d. 21, Janakkala d. 22 Juni. — 
Hallonbusken d:o i Salo d. 22, Janakkala d. 24 Juni. 
Smultron funnos mogna i Janakkala d. 29 Juni; i Orimat- 
tila d. 5 Juli. — Blåbär d:o i Janakkala d. 13 Juli; i So- 
dankylä d. 15 Augusti. — Hallon d:o i Janakkala den 28 
Juli, i Salo d. 2 Augusti. — Lingon d:o i Janakkala d. 22, 
Sodankylä d. 25 Augusti. 

Hafre såddes i Orimattila d. 5, Janakkala d. 9, Enra, 
Seinäjoki och Karstula d. 14, Kyrkslätt d. 20, Uleåborg d. 
23 Maj. — Korn d:o i Seinäjoki d. 19, Janakkala den 23, 
Karstula d. 24, Kyrkslätt och Eura d. 28, Uleåborg den 29, 
Rovaniemi d. 30 Maj; i Sodankylä d. 3 Juni. — Råg bildade 
ax i Kyrkslätt d. 1, Orimattila d. 3, Eura och Janakkala d. 
6, Uleåborg d. 22, Rovaniemi d. 24 Juni; i Sodankylä d. 1 
Juli; — blommade i Orimattila d. 18, Janakkala d. 21, Kars- 
tula d. 23, Eura d. 24 Juni; i Uleåborg d. 5, Rovaniemi d. 
15, Sodankylä d. 25 Juli; — skördades i Orimattila d. 26, 
Janakkala d. 28 Juli; i Kyrkslätt d. 1, Karstula d. 6, Rova- 
niemi d. 26, Sodankylä d. 27 Augusti. 

Islossningen inträffade i Salo d. 4, Räfsö hamn d. 11, 
Kumo elf d. 20, Seinäjoki d. 25 April; i Helsingfors hamn 
d. 2, Janakkala d. 6—10, Wasa d. 10, Uleå elf d 11—13, 
Karstula d. 24 26, Sodankylä d. 28—30, Rovaniemi (Kemi 
elf) d. 30 Maj; i Utsjoki d. 2, Uleå redd d. 5—7 Juni. — 
Isläggning skedde i Sodankylä d. 20, 25 Oktober; i Kars- 
tula d. 9, 14, Salo d. 12, Janakkala d. 13, 14; Uleå redd 
och Rovaniemi d. 15, Utsjoki d. 21 November; Uleå elf d. 
20 December. — Sista 'snöfallet om våren anmärktes i Kyrk- 
slätt d. 15, Seinäjoki, Karstula, Uleåborg, Rovaniemi d.-16, 
Salo, Eura och Orimattiia d. 17, Janakkala d. 18, Sodankylä 
d. 21 Maj; i Utsjoki d. 10 Juni. — Första snöfallet om hö- 
sten antecknades i Utsjoki d. 27 September; i Uleåborg och 


95 


Karstula d. 3, Rovaniemi d. 7, Seinäjoki, Janakkala och Eura 
d. 15 Oktober; i Orimattila och Salo d. 8, Kyrkslätt den 9 
November. 

Nederbörden, uppmätt på Runsala, i Orimattila och Sei- 
näjoki, utgjorde i finska decimaltum: 


Runsala. Orimattila. Seinäjoki. 


Januari fc vd;65 SL 1,29 
Febtuari 2 = 03 0,62 0,83 
MGESte sne 0O 0,10 0,59 
ANETTE Nea tan en 0504 0,50 035 
Majs ba aa. äter 1,43 0,67 
JD 0 rg RR RSS ON [öl 2,68 2,14 
1 AES NTE OR ES 1,54 
AMBUSi 33. ss. DL 2,64 Sy 
September . 3,04 2,63 3,43 
Oktober I... ss 451 2,98 2,25 
November "1,75 1,90 0 
December =. 0,31 SNS 0,56 

YSL 2LI6 ING 


Ad. Moberg. 


Månadtliga medelhöjden af hafsytan vid Finlands kuster år 1873 i jemförelse med 


det årliga medeltalet i decimaltum. 

Söder ST Porkala-| Hengö- | Hangö- | Jungfru-|" Utö | Lypörtö| Lökö | Rön 

Bird skepps- lotsplats. > i ge RR RN lotsplats. | lotsplats.| lotsplats. FS 

fyrbåk. | docka. fyrbåk. |lotsplats.! lotsplats. lotsplats. 
Medelhöjd (fen | | i | 
försaret = 2 ÄN feg ANG 43,12 37,24 | 20,09. HG 29,08 | 27.93 
» Januari . |+ 3,03 |— 4,84 |-F 3,32 + 6,96 ler 4,54 + 1,55 + 3,67 + 4211+ 3,72 + 5,53 
, Februari —- 3,04 = 250,131— 4 881-— 5,08! HAS) — 4,34 )— 5,08 = BRA VT NN 
» Mars. . . |=—10,271--13,.991— > 9;98-|— 10,10 = 7,84 = 7,98 |--10,12 |— 9,86 |— 9,83 —10,24 
SADIILSA SS EO OG 12,62 | -— 11,84 |— 11,56 |— 12,89 |— 11,78 |—12,65 |— 13,26 13,53 
AOSM GJ fe soc = 4,02 |— 5,10:1— 4,65 |— 3,94|—= 3,25 |— 4,82 |—- 4,20 /— 4,421— 4:66 |— 6547 
» Juni .. . |— 2,57 + 0,85 1-— 2,27 2,16 — 1,99 |— 2,17 2,65 |— 3,06 |— 3,19 |— 3,53 
ATI AR Lå 0,33 |-+ 0,40 |— 0,601— 0,32 + 0.27 1+ 0,31 |— 0,01 1— 0,43 |-- 0,41 |— 0,68 
» Augusti . + 3,46 + 4,76 + 2,82 |-F 2,40 + 3,00 + 2,87 + 2,92 + 3,20 + 2,84 + 4,10 
» September+ 3,10 !|-+ 4,25 + 3,70 I++ 2,53 + 1,191+ 2,51 + 2,53 + 2,42 + 2:85 + 2,69 
» Oktober. j+ 7,73 |-F 0,24 |-+ 8,33 + 7,56 |-+ 7,99 |+ 8,62 |-+ 7,51 + 8,40 + 7,55 + 8,91 
» Novemberl+ 1,77 |-+-11,80 + 0,20 + 1,35)— 2,41 + 0,211-+ 1,69 + 1,74 + 1,88 [SE 2,03 
» December |-F 17,12 |-H 13,11 |-- 15,37 |-H 15,65 | 14,52 |-I- 15,35 |-- 15,18 |+ 14,76 |-+- 14, 67 |+-14, 45 


Anm. 
anteckning vid Helsingfors 


ras 


96 


Af denna tabell synes tydligt att något abnormt förhållande inverkat på observationerna eller de- 


skeppsdocka särdeles under Januari, April, Juni, Oktober och November månader. 


Ad. Moberg. 


29 
30 
sj 


IM 


Medeltemperaturen i Helsingfors under året 1873. 


Januari, 


tlittt+tttlt+tt+ttt+t+ 


| 


IN 
2,43 
3,24 
2,98 
3,49 
1587 
0,46 
3,07 
2,28 
3,85 
4.18 
5 d8 
2,04 
Ur 
1,58 
IN 
Ö,71 
D,35 
0,39 
1588 
2,21 
INA 
10,59 
18,5 7 
[075 
16,58 
5,27 
d,19 
I,48 
11.59 
I 4,84 


Februari. 
— 11,64 
= 6,86 
— 6,58 
— 8,34 
— 8,98 
— 10,68 


— 894 


— 4.05 
— 2,04 
SNAG 


— $,74. 


— 15,82 
== INO 
— 9,88 

- 9,84 
— 3,30 
+ 0,96 
+ 1,82 
— 0,46 
— 3,38 
— 3,47 
— 2,90 
— 8,97 
— 11,10 
— 8,78 
— 1,74 
-— 1,47 


+ 0,83 


Mars. 


-I- 


22010 


0,59 
PR 
5,68 
8,80 
6,59 
6,70 
5,73 
UR 
J334 
1,28 
0,39 
6,42 


5326 


— 12,94 
= [Le 


ttttttti 


4 


T,38 
0,64 
10 
0,10 
1.80 
4,27 
3,84 
0,28 
1.08 
1,60 
1,47 
1,70 
3,70 
1,52 
0,80 


1,77 


(Celsii skala). 


April 
+ 3,53 
+ 4,24 
-F 3,39 
+ oo 
+ 169 
ar be 
5 0,83 
+ 0,02 
T Bsr 
—+ 2,53 
T Bro 
3,98 
i 3,04 
ök 3,80 
- 0,31 
4 1,00 
Flisa 
+ 3,96 
=E 1,39 
+ 0,94 
— 0,07 
= DE 
Te 4,42 
== 179 
— 0,80 
+ 0,34 
— 0,22 
+ 1,34 
+ Lao 
+ 2,39 


Maj. 
a 1505 
1,10 
2,76 
DS 
6,10 
2,86 
3,32 
12:54 
Jösas 
11,65 
6,98 
DA 
6,71 
DA 
2,06 
4,14 
4.06 
6,44 
4.33 
3,18 
3,36 
8,72 
Sk 
9I,03 
7,02 
Sd 
7,56 
SG 
11,36 
12,01 
13,34 


Juni. 

+ 144,02 
153,31 
Ir 
15,69 
14,51 
14,22 
S,40 
6,53 
8,39 
11.01 
13,23 
16,06 
17,59 
16,04 
18.59 
18,15 
15,17 
l4,47 
15,71 
15,03 
15,49 
16,72 
15,94 
15,42 
16,62 
15,21 
16,36 
17,30 
16,76 
16,06 


IMedsr== Kd:a6 NG — jag PO Eon AS Mg 
är 


98 


Dat. Juli. Augusti. September. Oktober. November. Decemb. 
I +i16,89 +l6,78 +15,31 + 574 +F 56 + 1,25 
2 NGA 16,91 15,18 5,01 + 54 F+K 235 
3 19,37 16,14 17,09 2,18 + 83,23 + 222 
4 17,44 15,27 FRSa 2,06 + 8,89 — 0,92 
5 16,20 14,26 [ÖNS 5,91 + 8dy32 — 3,21 
6 17,72 13,83 14,89 6,34 + 4,54 — 11,39 
id 19,05 14,30 15,30 10,00 + 4,40 ++ 2,27 
8 20,13 14,26 15,28 8.86 — 0,76 + 4,12 
3 20,97 14,70 14,05 (2190 — RAR a RNE 
10 17,28 13382 14,07 I;0,20 — Ryan DES 
Ilvil 18,41 12,73 13,36 10,99 0,30 — 2,03 
[2 17,67 12,98 12,46 830,84 — ORSA 
13 19,01 14,49 10,90 I,71 — 5,93 FH 229 
14 18,43 13,46 10,27 4,14 — 8,58 + 2,61 
15 20,10 14,88 14,23 "5,19 — 10,56 + 234 
16 16,29 14,61 13,26 3,70 — 0,90 + lj21 
17 16,66 HÖNS 13,16 6,24 — Bo9 — 3,27 
18 16,44 14,93 12,68 I,22 — I,46 — AÅy59 
19 17,63 15,12 11,93 4,69 — ljag — lya 
20 19,08 17,34 12,08 6,18 — 4,39 + l,88 
21 15,52 14.85 12,11 6,09 — lj27 + 0,05 
22 16,29 14,97 8,18 6,61 — 2,80 + l,46 
23 150 TA 15,74 la I,75 — 5,63 — Ö,39 
24 18,21 14,68 I, 18 I,30 — 22 i Plan 
2 19,56 15307 11,20 Iy94 — V28 — Hy22 
26 21,44 14,18 10,58 I,54 — 322 — ly70 
21 21,30 13,62 10,73 4,61 — 4,09 — 10,30 
28 20,88 löv 13546 2,08 + Iso —l4,0o8 
29 LOSSA LÖS da RT 1.63 + lar —1l1l1,09 
30 15,88 15,65 6,20 6585 IB 0 NOR 
31 15,82 16,18 LE + 0,29 
Med.FH 18,02 i t I4,jo2 1 -KAiRest 26,91 — ÖRA 


Medium för året + 5,04 


99 


Nederbörd i ilelsingfors under året 1873. (Millimeter.) 


JÄNUSLT = er LPITCEROS 116 
Februari RA ÖRA 
Alatsr vas SNS Se 0 
APPS EI AGS SIEVERS D ST 
Maj Pa TOT SBS 
Juni JAVISST. 0 SRSPI USING 
JUVE ARI REL RONAS 
ATOUSII TT Mogren NSD: GA 
September es OAL 03 
Oktober, dyrt 009 
NOVvember nee SEDDA 
December . .c cc pc "FLAG 


Summa 712,29 


H. G. Borenius. 


Vetenskaps-Societetens årshögtid. 


Den 29 April 1874 kl. 6 e. m. begick Societeten i uni- 
versitetets solennitetssal sin årshögtid, hvilken öppnades med 
ett tal af ordföranden hr FOoRsMANnN. BSedan sekreteraren der- 
efter uppläst årsberättelsen, höll hr CHYDENUS ett föredrag 
om Jjäsningsprocesserna, hvarefter hr ELMGREN höll minnes- 
tal öfver BSocietetens under året aflidne ledamot, statsrådet 
friherre JOHAN GABRIEL VON BonsbporFF. Detta minnestal kom- 
mer att ingå i Societetens Akter; de öfriga föredragen an- 
föras här nedanföre och voro af följande lydelse: 


I 


Ordföranden yttrade: 


Då Finska Vetenskaps-Societeten i dag på Hans Maje- 
stät Kejsarens, Finlands Storfurstes födelsedag, efter tillryg- 
galagd 36-årig verksamhet, åter firar sin årshögtig, sker det 
i den glada tillförsigt, att Societeten hädanefter genom dess 
Höge Beskyddares nådiga bevågenhet skall försättas i till- 
fälle att än vidare utvidga sin verksamhet i den vetenskap- 
liga forskningens tjenst. Tacksam för det upplysta nådiga 
hägn BSocieteten nu och städse åtnjutit, förenar detta sam- 
fund sina böner till den Högste med de varma innerliga väl- 
önskningar, hvilka hela det finska folket, jemte kejsarrikets 
miljoner, i dag uppsända för vår milde och ädle Storfurstes 
välgång. 

Ett samfund sådant som Vetenskaps-Societeten har en 
särskild och egendomlig uppgift sig anvisad, hvars äfven na- 
tionela vigt och betydelse icke får underskattas. Det finnes 


101 


för det nationela berättigandet ett oeftergifligt vilkor, hvil- 
ket skiljer den lifskraftiga nationaliteten från dessa bortdöende 
stammar, som anträffats bland Amerikas urskogar eller på 
Sibiriens tundror. Detta vilkor för att en nation skall lefva 
består deruti, att den måste bevisa sin rätt att lefva genom 
att ådagalägga sin förmåga att någonting uträtta för den all- 
mänt menskliga utvecklingen. Det egendomligt nationela å 
ena sidan, det allmänt menskliga å den andra äro de tvenne 
faktorer, som genom sin samverkan skapat den kultur, hvar- 
öfver vår tid med rätta yfves, och historien ådagalägger ove- 
dersägligt, att närhelst den ena eller den andra af dessa fak- 
torer blifvit åsidosatt, död och förstörelse varit den oundvik- 
liga följden. Det stora Romerska verldsväldet representerade 
det exklusiva humanitetsbegreppet, med hela den bildade 
verlden såsom en enda nation, eller med andra ord upphäf- 
vandet och nivellerandet af alla nationela egendomligheter. 
Den antika verldens undergång var häraf en lika naturlig 
som nödvändig följd och kunde ej ens förekommas genom 
kristendomen, hvilken blott satte sitt gudomliga insegel på 
det af verldsutvecklingen skapade humanitetsbegreppet. Men 
då verlden åter sönderföll i säregna nationaliteter, hafva dessa 
bibehållit sin plats i historien endast i den mån de förmått 
tillegna sig det allmänt menskliga, d. v. s. i främsta rummet 
kristendom och sedan vidare all den utveckling i vetenskap, 
konst och industri, som sammansluter de skilda folken till 
ett gemensamt menniskoslägte. För hvarje, äfven det min- 
sta folk är derföre samfärdseln med den öfriga bildade verl- 
den ett vilkor för dess sjelfbestånd, och det Finska folket 
har i sin Vetenskapssocietet sökt i vetenskapligt hänseende 
skapa sig en organ för denna vexelverkan. 

Med afseende å de hufvudriktningar, i hvilka den ve- 
tenskapliga verksamheten förgrenar sig, har Finska Veten- 
skapssocieteten indelats i tre sektioner: den Mathematisk-Fy- 
siska, den Naturalhistoriska och den. Historisk-Filologiska. 
Det kan vid första påseende förefalla såsom en nog ojemn 
fördelning, att sålunda naturvetenskaperna inom BSocieteten 
representeras af tvenne sektioner emot en enda för de hi- 


102 


storiska och filologiska disciplinerna tillsammantagna. Men 
vid närmare granskning af Societetens egentliga uppgift, skall 
denna olika representation befinnas fullkomligt naturlig och 
ändamålsenlig. BSocietetens hufvudändamål är att underhålla 
den vetenskapliga förbindelsen med den öfriga lärda verl- 
den, och i detta afseende ega utan tvifvel naturvetenskaperna 
ett universelare intresse än de historiska. Det är väl sannt, 
att i sina stora allmänna resultater hvarje vetenskap vinner 
samma betydelse för den allmänt menskliga kulturen; men 
med detaljforskningen, hvaruti det vetenskapliga arbetet ut- 
föres, förhåller det sig något annorlunda. Ett enskildt t. ex. 
historiskt faktum hänför sig i de flesta fall alltför uteslutande 
till det land och det folk det tillhör, för att kunna i och för 
sig väcka ett universelare intresse, hvaremot å andra sidan 
hvarje naturvetenskapligt faktum, äfven om det närmast rö- 
rer eget land, omedelbart anknyter sig till likartade natur- 
förhållanden öfver hela verlden. Med afseende å Societetens 
universela tendens är det derföre sjelffallet, att de historiska 
vetenskaperna öfverhufvud och särskildt den fosterländska 
historieforskningen icke kunna för BSoecietelen ega samma 
vigt som de naturvetenskapliga disciplinerna. 

En något större betydelse tillkommer likväl den i 90- 
cietetens historisk-filologiska sektion ingående språkforsknin- 
gen, sedan den jemförande lingvistiken gjort undersökningen 
af (ES allmänna lagar till en universel vetenskap. Det 
Finska folket i all sin ringhet har i detta bänseende ärofulla 
traditioner, hvilka det tillhör Finska Vetenskapssocieteten att 
häfda och upplifva, och jag vågar uttala den förhoppning, 
att Societeten vid ökade ekonomiska resurser skall se sig i 
tillfälle att understödja sådana forskningar på detta fält, hvilka 
tyckas enkom för vår nation utgöra ett heders-åliggande. 

Redogörelse öfver Bocietetens verksamhet under det 
tilländalupna året kommer att uppläsas af Societetens sekre- 
terare, hvarefter föredrag komma att hållas, af herr Chyde- 
nius ”Om jäsningsprocesserna” samt af herr Elmgren ”Min- 
nestal öfver friherre Johan Gabriel von Bonsdorff”. 


103 


Årsberättelse. 


Det hör till naturens ordning, som vi med resignation 
måste underkasta oss, att inom ett samfund med den utsträck- 
ning, som Finska Vetenskaps-Societeten har, hvilken, då man 
sammanräknar dess ordinarie och hedersledamöter, omfattar 
ett fyratiotal medlemmar, ett år sällan går till ända utan att 
medföra en eller annan lucka i dess leder. Det år, som nu 
afslutas, hör i detta hänseende icke till de gynnade undan- 
tagen. BSocieteten har derunder förlorat en af de få män, 
som ännu funnos qvar af dess första ledamöter och stiftare, i 
det statsrådet, friherre JOHAN GABRIEL VON BOoNSDORFF den 13 
Maj förlidet år slutade sin åt statens och delvis äfven veten- 
skapens värf egnade långa lefnadsbana. Hans lif och verk- 
samhet kommer att vid detta tillfälle skildras af en person, 
som genom de lefnadsteckningar han redan härförinnan lem- 
nat öfver flere bland vårt lands minnesvärde män är dertill 
företrädesvis kompetent. 

Af BSocietetens hedersledamöter hafva under årets lopp 
tvenne med döden afgått, neml. Finlands f. d. generalguver- 
nör, fältmarskalken grefve FREDRIK WILHELM RAMBERT BERG, 
som den 18 Febr. d. å. under en resa till S:t Petersburg 
slutade sin ärorika bana, samt direktorn för astronomiska ob- 
servatorium i Gotha, professorn PETER ANDREAS HANSEN, SOm 
enligt nyligen ingången underrättelse den 22 sistlidne Mars 
aflidit vid 78 års ålder. Professor Hansen var vår tids må- 
hända mest framstående teoretiska astronom; hans talrika 
skrifter innehålla othfattande och grundliga undersökningar i 
många ämnen: men det är i synnerhet genom sina arbeten 
i månteorin och genom de metoder han framställt för beräk- 
ningen af de s. k. allmänna perturbationerna för komet- och 
planetbanor med stor excentricitet, som han väsendtligen bi- 
dragit till astronomins nyaste utveckling. För den hyllning 
Finska Vetenskapssocieteten hembar hans eminenta förtjen- 
ster, i det hon den 6 April 1868 invalde honom till sin he- 


104 


dersledamot, visade han sin erkänsamhet genom att tid ef- 
ter annan tillsända Societeten exemplar af sina värderika af- 
handlingar. 

Societeten har å andra sidan vunnit en välkommen för- 
stärkning, i det hon den 20 i denna månad invalt tvenne 
yngre vetenskapsmän, universitets docenterne dr FREDRIK J0- 
HAN WuK och dr OTTO DONNER till ordinarie ledamöter, den 
förre i matematisk-fysiska, den sednare i historisk-filologiska 
sektionen. 

Vid redogörelsen för Societetens verksamhet under det 
nu tilländagångna tidskiftet anser jag mig först böra omnämna 
de arbeten, som derunder på dess föranstaltande blifvit ge- 
nom trycket utgifna. Dessa äro: 

Öfversigt åf Societetens förhandlingar, XV, 1872 
—1873; 

Observations faites å Vobservatoire magnétique et mé- 
téorologique de Helsingfors, Vol. V, hvars utgifvande lektor 
N. K. NORDENSKIÖLD ombesörjt; samt 

Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk, 
XXII och XXIII häftena, af hvilka det förra innehåller Fin- 
lands foglar, hufvudsakligen till deras drägter beskrifna af 
MAGNUS VON WRIGHT; sednare afdelningen, efter författarens 
död omarbetad med särskild hänsyn till arternas utbredning 
af J. A. PALMÉN, och det sednare upptages af Mycologia Fen- 
nica, auctore P. A. KARSTEN, Pars II, Pyrenomycetes. 

Deremot hafva XX och XXI häftena af Bidragen, ehuru 
tidigare påbörjade, ännu ej hunnit afslutas. Detsamma gäl- 
ler om 10:de tomen af akterna, hvaraf 13 ark under året 
lemnat pressen. Deri ingå följande afhandlingar: 

Takttagelser under en geologisk rösa i FU och 
Schweiz, af F. J. Wik; 

Quoestiones föbolså pe biblice, af C. A. R. Tört- 
TERMAN; 

Ueber die mittlere Temperatur zu Helsingfors nach 
den : Beobachtungen des magnetisch-meteorologischen Obser- 
vatoriums 1845—1856, von A. KRUEGER; 

Åusziäge aus einer neuen Grammatik der Finnischen 


105 


Sprache, von A. AHLQVIST, Drittes Stäck, Ableitung der No- 
mina actionis, samt 

Matthias Akiander, Muistopuhe suomen tiedeseuran 
vuosi- ja juhlapäivänä 18713, pitänyt Yrjö KOSsKINEN. 

Societeten har vidare på särskild anbållan i sina skrif- 
ter offentliggjort tvenne arbeten, hvilka sedermera blifvit af 
deras författare begagnade såsom akademiska specimina, nem- 
ligen: 

Om polarljusspectrum, af S. LemstrRöm, (införd i Öf- 
versigt XV) och 

Material till Finska Lappmarkens geologi, I, Utsjoki 
och Enare Lappmarker, af A. M. JERNSTRÖM (intagen i 20:de 
häftet af Bidragen). 

Följande tvenne afhandlingar hafva dessutom blifvit 
emottagna till offentliggörande, den förra i Bidragen, den 
sednare i Akterna, nemligen: 

Östra Finlands primitiva formationer, af F. J. Wik, 
samt 

Undersökning af de mimmalytor, som alstras af räta 
linter, af undertecknad; hvarjemte särskilda smärre uppsat- 
ser och vetenskapliga notiser, för hvilka i nästkommande 
häfte af Öfversigten närmare skall redogöras, blifvit Socie- 
teten vid dess sammanträden delgifna af hrr ARGELANDER, VON 
BECKER, FORSMAN, JERNSTRÖM, KRUEGER, LAGUS, LEMSTRÖM, MALM- 
GREN, MOBERG, MÄKLIN och undertecknad. 

Den omständigheten att afhandlingar, som på något sätt 
beröra eget lands förhållanden, ingå i en särskild publika- 
tionsserie, benämnd Bidrag till kännedom af Finlands natur 
och folk, och att Societetens förnämsta urkundssamling, Acta, 
sålunda är reserverad företrädesvis för arbeten af allmännare 
vetenskapligt syfte, har haft till naturlig följd, att dessa Ak- 
ter, som dessutom, för att motsvara sin benämning, böra ut- 
göras af digrare volymer, blott efter fleråriga mellantider 
kunnat utgifvas, hvilket måste anses såsom en olägenhet för 
spridningen af de deri nedlagda afhandlingarne. Om ock 
denna olägenhet genom tidigare utdelning af separataftryck 
af hvarje särskildt arbete till någon del kan afhjelpas, så 


106 


torde det dock vara skäl att, såsom föreslaget blifvit, häri 
framdeles vidtaga den förändring, att låta samtliga veten- 
skapliga afhandlingar ingå i en samling, Akterna, hvilken då 
kunde oftare utgifvas och helst i ett beqvämare format än 
det hittills använda in 4:0. 

De förhoppningar BSocieteten på grund af Ständernas 
derom framstälda underdåniga petition vågat hysa angående 
en betydligare utvidgning af dess materiela hjelpmedel och 
arbetskraft har visserligen ej gått i fullbordan. Med tack- 
samhet skynda vi dock att inregistrera ett faktum, som i dessa 
dagar genom tidningarne blifvit bekantgjordt, nemligen att 
Hans Kejserliga Majestät täckts i nåder bevilja ett till- 
skott af 5.000 mark för året till det anslag Vetenskaps-So- 
cieteten för närvarande åtnjuter, att utgå ur allmänna stats- 
medel, samt tillika nådigst förordna, att efter nuvarande fö- 
reståndarens för magnetiska och meteorologiska observatorium 
i Helsingfors afgång, det anslag af 6,543 mark 20 penni, 
sagde observatorium ur allmänna statsmedel åtnjuter, skall 
öfverflyttas på Vetenskaps-Societeten, under hvars inseende 
observatoriet sålunda kommer att ställas. 

Genom det sålunda förhöjda anslaget skall Societeten 
blifva i tillfälle att i någon mon verksammare än hittills be- 
fordra de meteorologiska och arkeologiska forskningarne i 
landet, om än utsigten för henne att vid sig fästa särskilde 
vetenskapsmän för den systematiska ledningen af dessa äf- 
"vensom de geologiska forskningarne för tillfället är aflägsnad 

Innan nyssberörda för Societeten vigtiga fråga erhöll 
sin definitiva lösning, har det ej synts lämpligt att införa 
någon förändring i de af Societeten föranstaltade meteorolo- 
giska observationerna, likasom icke heller någon åtgärd till 
deras regelbundna bearbetning och utgifvande dessförinnan 
kunnat vidtagas. Under afvaktan att detta blefve möjligt, 
har Societeten emellertid under sistlidne höst beviljat lektor 
Nordenskiöld ett reseunderstöd af 1,000 mark för bivistande 
af den internationela meteorologiska kongressen i Wien, hvar- 
jemte BSocieteten för icke länge sedan satt sig i korrespon- 


107 


dens med den i följd af samma kongress beslut organiserade 
permanenta komitén för internationel meteorologi i Utrecht. 

För de meteorologiska observationernas fortsättande un- 
der sistlidet år står Societeten i förbindelse till nedannämnde 
ärade landsmän, hvilka benäget meddelat deröfver förda jour- 
naler: professoren Elfving 1 Åbo, rektor Kandelin i Marie- 
hamn, fröken Renvall i Salo, apotekaren Molin i Tammer- 
fors, löjtnanten Etholén i Lampis, provincialläkaren af Teng- 
ström i Kexholm, apotekaren Relander i Sordavala, bruks- 
egaren Arppe 1 Tohmajärvi, öfverforstmästaren Forstén i 
Kuopio, lektorn d:r Mellberg i Wasa, pastor Lindstedt i Sei- 
näjoki, bruksförvaltaren Sahlstein i Karstula, kyrkoherden 
Lövenmark i Piippola, kollegiassessoren Westerlund i Uleå- 
borg, apotekaren Wacklin i Torneå samt kronolänsmannen 
Nisula i Sodankylä, hvarjemte Kejs. Finska Hushållnings- 
Sällskapet meddelat observationer anstälda vid experimen- 
talfältet å Runsala. 

Klimatologiska anteckningar hafva blifvit insända från 
Salo, Seinäjoki, Karstula och Uleåborg af Societetens derva- 
rande redan nämnde observatörer samt af vicepastor Smed-- 
berg i Kyrkslätt, magister Hällström i Wichtis (1871— 1873), 
vicepastor Bredenberg i Janakkala, prosten dr Homéni Eura, 
prosten Granholm i Orimattila, hr Holmström i Seinäjoki, 
nämndemannen Hoikka i Rovaniemi och kronolänsmannen 
Lundbolmn i Utsjoki. 

Af prosten J. Fellman har Societeten fått emottaga en 
serie klimatologiska anteckningar gjorda å Lappajärvi soc- 
kens kyrkoherdebohl 1863—1873 jemte en förteckning öf- 
ver norrsken observerade under samma tid, af vicepastor Bo- 
man termometer-observationer anstälda i Walkjärvi 1873 samt 
genom dr Mellberg anteckningar öfver lufttemperaturen och 
väderleken gjorda 1842-1856 dels en, dels tre gånger om 
dagen af framlidne hofrättspresidenten Brander i Wasa. 

De af Societeten föranstaltade dagliga observationerna 
af vattenhöjden till utredande af dess förändringar vid Fin- 
lands kuster hafva i vanlig ordning fortgått vid härvarande 
skeppsdocka samt vid Porkala, Hangöudds, Jungfrusunds, Utö, 


108 


Lypörtö, Lökö och Rönnskärs lotsplatser. Derjemte har ÖF 
verstyrelsen för lots- och båkinrättningen benäget meddelat 
anteckningar öfver meteorologiska och vattenhöjdsobserva- 
tioner vid Söderskärs, Hangö och Skälskäre fyrbåkar, hvaru- 
tom hr ELMGREN inlemnat observationer öfver vattenhöjden 
vid Munkholmen i Esbo skär, anstälda under sistlidne sommar. 

En at hr MoBERG gjord sammanställning af månadtliga 
medeltal af vattenhöjden äfvensom ett sammandrag af de 
klimatologiska anteckningarne för året komma att efter van- 
ligheten ingå i Öfversigten. 

Beträffande Societetens verksamhet må ännu omnämnas 
att dess yttrande i särskilda lagstiftningsfrågor blifvit af Sty- 
relsen infordradt. BSocieteten har sålunda bland annat varit 
i tillfälle att afgifva underdånigt utlåtande öfver förslag till 
författningar angående bränvinsprofningsinstrument jemte in- 
struktion för justerare af slika instrument samt om tillverk- 
ning och försäljning af tändstickor äfvensom angående behof- 
vet af en författning innehållande förbud emot förorenande 
af fiskevatten. 

Societetens förbindelser med utländska lärda samfund 
hafva i så måtto biifvit utvidgade, att hon trädt i utbyte af 
skrifter med The Meteorological Office i London samt med 
Kongl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg. I 
följd af det år för år ökade antalet af sådana förbindelser 
har Socieletens bibliotek vunnit en i samma förhållande steg- 
rad tillvext, hvaröfver i en särskild af bibliotekarien upp- 
gjord förteckning kommer att redogöras. 

Slutligen återstår att nämna, att ordförandeskapet i So- 
cieteten, som under året handhafts af hr FORSMAN, nu Öfver- 
går i föreskrifven ordning till den vordne viceordföranden 
hr CHYDENIUS. 


L. Lindelöf. 


SAMA 


109 


HI. 


Om jäsningsprocesserna. 
Föredrag vid Vetenskaps-Societetens årshögtid af J. J. Chydenius. 


Vid studium af naturvetenskapernes utvecklingshistoria 
finner man ofta, att de alldagligaste företeelser och sådana 
processer hvilka menniskorna sedan urminnes tid förstått att 
använda till sin nytta, just varit de hvilka erbjudit forska- 
ren de största svårigheter, då det gällt att närmare förklara 
dem och utröna lagarne för de krafter, som vid dem träda 
i verksamhet. Sådant är bland andra fallet med de såkal- 
lade jäsningsprocesserna. Konsten att genom jäsning af druf- 
vornas saft bereda vin är nemligen äldre än all historia och 
vi veta att forntidens folk förlade upptäckten af denna konst 
till tidernas begynnelse och såsom dess upptäckare betrak- 
tade några af deras gudar eller heroer. Så berättade de 
egyptiska legenderna att det var Osiris som först odlade och 
använde vinrankan, och hos grekerne ansågs Bachus hafva 
varit menniskornas läromästare i detta fall. I de gammalte- 
stamentliga skrifterna åter berättas detsamma om Noach, 
hvilken efter syndafloden planterade rankan och beredde vin 
af dess frukter. Äfven konsten att förmedelst jäsning bereda 
öl och dermed beslägtade drycker var sedan urminnes tider 
känd af såväl Egyptierne som de germaniska folken. och li- 
kaså finna vi andra folk på olika delar af jorden, hvilka redan 
så tidigt förstått att från honing eller palmsaft och frukter 
framställa spirituosa drycker, att de ej kunnat uppgifva när 
denna kunskap tagit sin början. Likartadt är äfven förhål- 
landet med jäsningens användande för tillverkning af bröd, 
hvilken ju sedan mycket långa tider tillbaka varit af så ofant- 
lig vigt. Och likväl är det först nu i våra dagar som man 
begynner komma till helst någon klarhet rörande de proces- 
ser som i de antydda och med dem likartade fall försiggå. 

De gamla folkens lärde tyckas så godt som alldeles 
icke hafva försökt att göra något för utredande af dessa frå- 
gor. I den grekiska och romerska litteraturen har man åt- 


110 


minstone ej funnit något härom, som vore af intresse alt om- 
nämna. De första kända försök att på något sätt förklara 
jäsningsfenomenerna gjordes ej förr än under sednare delen 
af medeltiden af de såkallade alkemisterne. Det är dock 
kändt att anhängarene af denna kemiska skola, om man så 
får kalla den, begagnade ett så mystiskt och svårbegripligt 
språk vid redogörelsen för sina läror, att det ofta är svårt, 
ja omöjligt, att få någon riktig föreställning om hvad de me- 
nade. Så äfven i detta fall. Att de mången gång begag- 
nade uttrycket jäsning (fermentatio) och jäst (fermentum) 
är visserligen säkert, men hvad dermed förstods, torde ofta, 
isynnerhet tidigare, vara mycket svårt att utreda; och H. Kopp. 
den outtröttlige och skarpsinnige forskaren, som med sådan 
framgång studerat kemins annaler, säger uttryckligen att han 
förtviflar om att få en klar insigt i det man, i hvarje skildt 
fall med de nämnda orden ville uttrycka. Det säkra torde 
äfven vara att de begagnades än i en än i annan betydelse, 
och att man använde benämningen jäsning för företeelser 
som voro från hvarandra vidt skilda. 

Att här lemna en heist något så när fullständig redo- 
görelse för de åsigter som under dessa tider sökte göra sig 
gällande skulle dock erbjuda föga intresse och jag vill der- 
före endast beröra några af dem, hufvudsakligen derföre att 
de kunna betraktas såsom första grunden för läror, hvilka 
framdeles uti mera fulländadt skick sökt göra sig gällande. 
I detta afseende må då främst framhållas att PETRUS Bonus 
i 14:de seklet lärde, att ett ferment verkade genom att öf- 
verföra den massa som skulle jäsa i ett tillstånd som var 
analogt med det i hvilket detta sjelf befann sig; en tanke 
som vi sednare ofta påträffa. Men vi böra dock här lika- 
som så ofta annars, då det är fråga om alkemisterna, ihåg- 
komma att det ferment, för hvilket de mest intresserade sig 
och som de troligen oftast afsågo, var de vises sten, denna 
klenod med hvilkens tillhjelp de skulle förvandla andra äm- 
nen till guld. Hos de store mästarene BASILIUS VALENTINUS 
och LiBAVIUS finner man äfven åsigter, som likna de nyss 
anförda, samt derjemte ett och annat praktiskt rön om sprit- 


PI 


jäsningen, men jemte dessa finnes så mycket oklart och fan- 
tastiskt, att vi ej här kunna uppehålla oss dervid. 

Hos anhängarene af den kemiska skola som efterträdde 
alkemisterna, den iatrokemiska, finner man äfven ofta de 
mest olikartade processer förda under begreppet jäsning. Så- 
som exempel må anföras, att YAN HELMONT under denna be- 
nämning hänförde såväl den utveckling af kolsyra som äger 
rum då en starkare syra inverkar på ett kolsyradt salt, som 
den hvilken uppkommer då sockerhaltiga ämnen verkligen 
genom jäsning sönderdelas. Härvid är dock att anmärka, 
det just denne kemiker torde varit den som först tydligt ut- 
talade att vid jäsningen en gasformig kropp utvecklas, och 
sednare var det äfven en lärd af samma skola som ytterli- 
gare fästade uppmärksamheten vid denna gas och sökte ka- 
rakterisera den. 

Vid slutet af det 17:de och början af det 18:de seklet 
undergick kemin stora förändringar, hufvudsakligen genom 
de arbeten som utfördes och de åsigter som uttalades af 
tvenne män, BECKER och STAHL, hvilka vid denna tid upp- 
ställde den första mera omfattande kemiska theori — den 
såkallade flogistonläran. Desse forskare sysselsatte sig äfven 
ganska mycket med jäsningsfenomenerna, och isynnerhet den 
sednare af dem uppställde angående dessa åsigter, hvilka 
sedan i temmeligen oförändrad form blefvo bestående under 
hela 18:de seklet. Hufvudpunkten i denna jäsningstheori var, 
att en i sönderdelning stadd kropp ansågs kunna öfverföra 
denna sönderdelningsprocess på andra kroppar och åstad- 
komma, att dessa i sin tur dela sig 1 enklare föreningar. — 
Hvilka slags ämnen det var som vid jäsningen sönderdela- 
des, och hvilka som genom densamma uppkommo, derom 
uttalade man sig dock ej tydligt. Becker lärde visserligen 
att endast det som var sött kunde jäsa, och att alkoholen 
uppstod genom sjelfva jäsningen och ej fanns förutbildad 
i det jäsande ämnet, såsom en del af hans föregångare ve- 
lat påstå; men att likväl hos den tidens kemister vänta nå- 
gon riktig uppfattning af hvad som verkligen försiggår vid 
en sådan process, är ej tänkbart då metoderna att undersöka 


112 


kroppar i kemiskt afseende ännu voro högst litet utvecklade 
och åsigterna om kropparnes sammansättning i allmänhet yt- 
terst sväfvande. Det behöfdes derföre ännu hela det 18:de 
seklets detaljforskningar och bland dem synnerligast studium 
af gaserna, för att vinna tillräckligt material för en tillfreds- 
ställande förklaring af ifrågavarande problem, och det var 
äfven först i slutet af detta århundrade som den kemiska 
forskningen antog den karaktär af noggranhet som är nödvän- 
dig för ett säkert resultats vinnande. Härför hafva vi huf- 
vudsakligen att tacka Lavoisier, hvilken vid denna tid var 
sysselsatt med sitt stora reformationsarbete i kemin, genom 
hvilket denna vetenskap inleddes på nya banor och grunden 
lades för dess allt sedan oafbrutet fortgående utveckling som 
exakt vetenskap. 

Det var Lavoisier som först med bestämdhet uppvisade 
att alla organiska kroppar såsom ett gemensamt ämne inne- 
hålla kol, hvilket är förenadt med väte eller med detta ele- 
ment och syre samt äfven i en del föreningar med qväfve. 
Han uppdagade vidare, att den kropp som vid alla de van- 
liga jäsningsföreteelserna utgör materialet just är en sådan 
organisk qväfvefri kropp, socker, och att denna dervid sön- 
derfaller så, att den bildar kolsyreanhydrid och alkohol, af 
hvilka den förra som är en gas, bortgår i luften, medan al- 
koholen stannar qvar jemte det vatten i hvilket sockret varit 
upplöst. Men Lavoisier fästade vid undersökningen af denna 
företeelse, likasom vid alla dem han företog, äfven uppmärk- 
samheten vid de qvantitativa förhållandena, och sökte be- 
stämma huru mycket socker som åtgick och huru mycket 
alkohol och kolsyreanhydrid som bildades. Häri lyckades 
han likväl ej rätt väl, synnerligast derföre att såväl sockrets 
som alkoholens sammansättning vid denna tid ännu ej voro 
med full säkerhet kända. Men det drog dock ej länge ut 
innan felen blefvo korrigerade och redan i början af vårt 
sekel hade man genom arbeten af Lavoisiers närmaste efter- 
trädare häri kommit på det klara, och uppställde då såsom 
resultat af sina forskningar den satsen, att vid all slag sal- 


113 


koholjäsning en molekyl drufsocker sönderfaller i tvenne 
molekyler alkohol och tvenne molekyler kolsyreanhydrid. 

Denna satts upptogs snart som riktig och ansågs ända 
till de allra senaste tiderna lemna en fullständig redogörelse 
för allt som försiggår vid jäsningen. De nyaste forskningarne 
åt detta håll hafva dock visat att detta ej är fullt riktigt. Man 
har nemligen numera funnit, att utom de nyssnämnda pro- 
dukterna, alltid bildas glycerin och bernstenssyra samt att 
äfven 1 de flesta, ja troligen alla fall, en del af sockret afgif- 
ver material till nybildning af sjelfva jästen, som blifvit till- 
satt för att åstadkomma dess sönderdelning. Dessa sednast 
nämnda ämnen uppkomma likväl i så små qvantiteter att 
man, då fråga är om det hufvudsakliga af jäsningen och i 
synnerhet då det handlar om den i praktiskt afseende, ännu i 
våra dagar plägar använda det nyssnämnda uttrycket. 

Sedan vi nu i det föregående lärt känna huru långt 
man i våra dagar kommit, då det gällt att utreda sjelfva till- 
gången vid den allmännaste af alla jäsningsprocesser, alko- 
holjäsningen, skola vi nu gå att redogöra för de åsigter man 
under sednaste tider uppställt för att förklara densamma. In- 
nan vi dock försöka detta, måste vi först lära känna nå- 
gra andra företeelser, som erbjuda likhet med denna, och 
hvilka man äfven derföre sammanställt med den och kallat 
jäsningsprocesser, samt för hvilkas förklarande man sökt lik- 
artade orsaker. Bland dessa förtjena då först att nämnas 
tvenne, som redan sedan långa tider tillbaka blifvit hitförda, 
nemligen ättiksbildningen och den process, då mjölken sur- 
nar, hvilken åter är identisk med den som försiggår då surt 
bröd beredes. Vid den första af dessa är det alkohol som 
utgör materialet och vid den sednare är det den som mjölk- 
socker betecknade sockerarten men äfven andra slag af soc- 
ker som undergå förändring. 

Bland öfriga med de nu nämnde likartade processer, 
hvilka dels redan tidigare voro kända eller hvilka man un- 
der fortgången af detta århundrades forskningar lärt känna, 
vill jag främst nämna en som står i mycket nära samman- 
hang med beredningen af sprit och andra alkoholiska vät- 

8 


I14 


"skor, såsom öl, porter o. s. v. Detta är en process som för- 
siggår vid den operation, genom hvilken materialet till sjelfya 
alkoholjäsningen beredes. De ämnen från hvilka man här 
utgår, det vill säga sädesarternas frön eller rotfrukter, sådana 
som potates, innehålla nemligen ej något färdigbildadt soc- 
ker, utan endast den kropp som man kallat stärkelse. För 
att öfverföra dessa ämnen i det stadium att de kunna under- 
gå jäsning, måste man låta dem komma i beröring med det 
ämne som man kallar malt, hvilket åter är korn, som just 
håller på att gro. Genom ett närmare studium af det som 
härvid försiggår, fann man att just vid groendet stärkelsen 
genom upptagande af vattnets elementer öfvergår till jäsbart 
socker, och att en liten portion sådant groende korn kan 
till socker öfverföra stora mängder stärkelse, äfven om denna 
finnes utom sjelfva det korn der groningen äger rum. Ännu 
ett exempel kunna vi hemta från kärnan af en annan vext, 
nemligen från mandlarne, och särskildt från det slag af dem 
som man kallar bittermandlar. Från dessa kan man fram- 
ställa en vackert kristalliserande förening, som består af kol, 
väte, syre och qväfve och hvilken man kallat amygdalin. 
Man har vidare vetat att då krossade bittermandlar få stå 
tillsammans med vatten detta amygdalin ganska snart sön- 
. derdelas, och att det då bildas trenne ganska intressanta 
föreningar, nemligen den aromatiska benzoealdehyden, den 
ytterst starkt luktande och giftiga blåsyran samt det vanliga 
drufsoekret. — Till slut må ännu anföras att hos en mängd 
vexter finnas andra med amygdalinet likartade ämnen, som 
blifvit kallade glycosider, och hvilka utmärkas deraf att de 
alla, under vissa förhållanden sönderfalla i drufsocker och en 
eller flere andra föreningar. 

Alla dessa och många med dem ännu likartade feno- 
mener, har man nu, som sagdt, jemte de tidigare nämnda, -: 
hänfört under det gemensamma begreppet af jäsningsfeno- 
mener. Men hvad är det som härtill gifver anledning? Hvil- 
ken likhet finnes det emellan dem? Detta kunna vi finna 
om vi litet närmare betrakta tillgången vid dem och om vi 
då göra början med ett af de sistnämnda exemplen, så finna 


115 


vi, som jag redan nämnde, att amygdalinet sönderfaller på 
det anförda sättet endast om det får komma i beröring med 
mandlarnes öfriga massa jemte vatten. Vid undersökning af 
denna massa har man derifrån kunnat utdraga och i temme- 
ligen rent tillstånd framställa en amorf kropp, som i myc- 
ket har likhet med de ägghvitartade kropparne och som man 
benämnt emulsin, och det visar sig att det är denna före- 
ning, hvilken äfven lättare erhålles ren från de söta mand- 
larne, som har förmågan att bringa amygdalinet att sönder- 
falla i blåsyra, benzoealdehyd och socker. Samma kropp 
måste äfven nödvändigt vara närvarande för att få de öfriga 
glycosiderna att undergå de antydda sönderdelningsproces- 
serna: och det egendomliga dervid är, att mycket stora mäng- 
der af dessa sönderfalla, om helst litet af denna emulsin fin- 
nes med, samt att från den sjelf ingen del ingår i de nya 
föreningar, som bildas. 

Vid stärkelsens öfverförande till socker i maltet och 
de massor, med hvilka man skall företaga sprit-jäsning, 
finna vi ett alldeles likartadt förhållande. Man kan nemli- 
gen från det groende kornet frigöra en substans, som man 
kallat diastas, hvilken till sammansättning och öfriga egen- 
skaper har mycken likhet med ägghvitartade ämnen, och det 
är nu denna kropp som har förmågan, att, i helt liten mängd 
blandad till stärkelse, som är fuktad med eller uppslammad 
i vatten, öfverföra denna till drufsocker under upptagande 
af vattnets elementer. Och härvid förändras visserligen dias- 
tasen sjelf äfven något, men ingen del af dess substans in- 
vår i den nya föreningen. 

Vända vi oss slutligen till de tidigast omtalade proces- 
serna, alkoholsjäsningen och de sura jäsningarne, så finna vi 
här äfven likartade förhållanden. Fullkomligt rena socker- 
lösningar jäsa ej, men om de hålla i sig upplösta eller upp- 
slammade vissa ämnen, synnerligast den substans man kal- 
lar jäst eller öljäst, så begynner jäsningen snart och sockret 
ger alkohol och kolsyra. 

Det gemensamma i alla dessa processer är således det, 
att vid hvar och en af dem de ämnen som deltaga i reak- 


116 


tionen icke, såsom vid de vanliga kemiska processerna, verka 
i bestämda, engång för alla gifna proportioner, utan att en 
liten obestämd qvantitet af dem kan bringa stora mängder 
af de andra att undergå total förändring. För dessa, i så små 
qvantiteter verkande kroppar antog man det redan tidigare 
begagnade namnet ferment. 

Men huru verka nu dessa ferment? Detta är just huf- 
vudfrågan, och härom är det som man så mycket diskuterat 
och ännu fortfarande diskuterar. Mångfaldiga förklaringar, 
som dels rört enskilda företeelser och dels sökt omfatta allt 
hithörande, hafva under vårt sekel blifvit försökta och jag 
skall i det följande i korthet söka redogöra för de vigtiga- 
ste af dem samt gifva en framställning af huru denna fråga 
nu står. Det kan då vara skäl att främst omnämna den 
åsigt som hyllades af den celebre franske kemisten GAY LUS- 
SAC, hvilken var den som först uppställde den formel för 
tillgången vid alkoholjäsningen som jag tidigare anfört. För 
att förstå hans uppfattning måste jag dock först vidröra ett 
faktum som är välkändt af alla älskare af konserverade grön- 
saker, och en operation som ofta i våra hushåll företages 
Just för sådanas konservering, och hvilken först infördes af 
APPERT i början af seklet. Den består, som kändt, deri att 
man under en tid inställer det kärl hvari den kropp som 
skall konserveras befinner sig, i kokande vatten, samt sedan 
mycket noga tilltäpper detsamma, hvarefter det kan förva- 
ras huru länge som helst, utan att innehållet tager någon 
skada. Skulle man deremot hafva tilltäppt kärlet utan före- 
gående kokning skulle man snart derinne hafva observerat 
att sönderdelningsprocesser, analoga med jäsning snart tagit 
sin början och förstört det hela. Orsaken härtill sade Gay 
Lussac är den, att om man ej verkställer kokningen så inne- 
slutes jemte ämnet äfven atmosferisk luft i kärlet och det 
är då dennes syre som framkallar jäsning. Kokar man der- 
emot så utdrifves en del af luften och syret i den del deraf 
som ännu blir qvar, bindes derinne af en del af sjelfva äm- 
net. Hans jäsningstheori var således den, att det är luftens 
syre som är den egentliga orsaken till jäsning och dermed 


117 


likartade företeelser, och han lemnade sedan oafgjordt om 
detta syre inverkar direkte på den substans som skall jäsa 
eller om det på något sätt influerar på det ena eller an- 
dra fermentet som sedan närmast framkallar sjelfva jäsnin- 
gen. Denna äåsigt har äfven sedan ofta blifvit upprepad, men 
vi skola längre fram finna att. man numera har fullt skäl att 
förklara den oriktig. 

Vi skola nu ej heller uppehålla oss vid den, utan öf- 
vergå till den jäsningstheori som efter dess uppställare kal- 
las den Liebigska. Att finna en fullt klar bild af densamma 
är likvisst ej så lätt, synnerligast som dess upphofsman, oss 
veterligen, ingenstädes i mera kortfattad form framställt den, 
utan snarare under längre resonnementer fragmentariskt fram- 
ställt delar deraf, och ofta på ett mycket genialiskt sätt sam- 
manställt fakta som tala derför. Grundåskådningen i den- 
samma sammanfaller dock med den, som redan låg till grund 
för Stahls jäsningslära, om hvilken det tidigare varit fråga. 
Liebig utgår nemligen äfven från den åsigt att fermentet, 
den kropp som inleder jäsningen, är ett i sönderdelning stadt 
ämne, som meddelar sina inre partiklars rörelse åt den kropp 
som skall jäsa, och derigenom åstadkommer dennes sönder- 
fallande. För att stöda denna lära anförde han en mängd 
exempel från såväl den oorganiska, som den organiska ke- 
mins område, hvilka det dock blefve alltför långt att här 
till någon del upprepa. Vi vilja endast nämna att, specielt 
hvad alkoholjäsningen beträffar, han förklarade att jästen just 
är ett sådant, i börjande sönderdelning befintligt ämne, hvil- 
ket då det sammanträffar med en sådan kropp som sockret, 
hvilket enligt hans uppfattning består af mycket löst sam- 
manhållna smådelar, bringar dessa ur sitt jemvigtsläge, så att 
de falla från hvarandra och sammansluta sig till nya system. 

Så väl genom den auktoritet Liebig i allmänhet åt- 
njöt som genom det spirituela i hans framställningssätt och 
den här af bevisande exempel, som han framlade såsom stöd 
för sina åsigter, blef denna hans theori ganska allmänt an- 
tagen. Den hade också det för sig att den under en gemen- 
sam synpunkt sammanförde en hel mängd likartade fakta 


118 


och gaf för dem ett slags likformig förklaring. Att denna 
förklaring dock i det stora hela ej är af så mycket värde 
torde numera böra medgifvas, och att den icke kan antagas 
framgår redan deraf att man genom nyare undersökningar 
visat att han sammanfört saker som ej höra tillsammans 
och orätt tolkat företeelser, hvilkas förlopp vi nu närmare 
känna. 

Det fanns äfven redan tidigare forskare, hvilka egent- 
ligen aldrig antogo Liebigs betraktelsesätt i dessa frågor. 
Till dessa hörde bland andra äfven BErzEuUs. Å sin sida 
uppställde denne store forskare väl aldrig någon egentlig 
jäsningstheori, men han och flere andre med honom inran- 
gerade jäsningsfenomenen inom en kategori af fenomen, 
som han redan tidigare sammanfört till ett, nemligen de så- 
kallade kontaktfenomenen, eller som man ock kallat dem 
de katalytiska fenomenen, vid hvilka jag anhåller att nu få 
uppehålla mig något litet. De företeelser som . hänfördes hit 
voro i allmänhet alla sådana, der en verklig kemisk föränd- 
ring med de deri deltagande ämnena försiggår, men der 
denna ej kan förklaras genom de vanliga, kända krafterna, 
utan derföre ansågs blifva åvägabragt genom närvaron af 
ett skildt ämne, som endast genom sin närvaro verkade, utan 
att dervid sjelf spela någon aktiv rol. Dessa ämnen till- 
skrefs nu den katalytiska kraften. Låtom oss äfven här taga 
några exempel till hjelp för att närmare förklara det sagda. 
Det är en allmänt känd sak att de begge gaserna väte och 
syre, om man blandar dem med hvarandra, icke förena sig 
ifall man ej närmar till blandningen en brinnande kropp. Sker 
deremot detta, så försiggår föreningen med stor häftighet un- 
der eldfenomen och de begge ämnena träda tillsamman och 
bilda vatten. Men denna förening kan äfven fås att försiggå 
med samma energi, om man låter de begge gaserna sam- 
manträffa vid närvaro af fint fördelad platina. Här är nu 
platinan kontaktsubstans, den som utöfvar den katalytiska 
kraften. För att taga ännu ett exempel vill jag anföra att 
man i en tidigare period ansåg bildningen af den vanliga 
ethern vara ett kontaktfenomen, och sade att svafvelsyran 


149 


som verkar på alkoholen här är kontaktsubstans, emedan 
den före och efter processen förblir alldeles densamma, un- 
der det alkoholen sönderfaller i vatten och ether. 

Det är nu lätt att inse huru detta betraktelsesätt til- 
lämpades på jäsningsföreteelserna. Man sade nemligen att 
fermenterna äro kontaktsubstanser som genom sin närvaro 
åstadkomma att det jäsande ämnet förändras och sönderfal- 
ler. Men är nu detta en förklaring kan man fråga och har 
äfven gjort det: och man hör ofta hela historien om ka- 
talytisk kraft och kontakt behandlas med mer eller mindre 
löje och säger att man här tillgripit ord för att dölja sin 
okunnighet. Detta är också fullt berättigadt, om man här- 
med verkligen ville påstå sig hafva lemnat någon närmare 
förklaring, men om man endast bibehåller benämningen för 
att beteckna en grupp af fenomen wined en viss likhet, 
hvilka just behöfva ett närmare studium, så kan den väl 
ännu fullt lika bra som mångt och mycket annat försvara 
sin plats. Och det är just från detta gemensamma förråd af 
företeelser som man under sednare tider tagit fram den ena 
efter den andra, och genom allt noggrannare och noggrannare 
forskningar sökt förklara dem i analogi med öfriga förut 
kända. Jag anhåller att i detta afseende få återgå till ett 
af de exempel jag nyss anförde, nemligen etherbildningen 
genom svafvelsyrans inverkan på alkohol. Genom att när- 
mare studera tillgången härvid har man numera kommit till 
kunskap om att man här har att göra med en process, som 
förlöper i full öfverensstämmelse med de lagar, i enlighet 
med hvilka i allmänhet de kemiska processerna försiggå. 
Svafvelsyran verkar nemligen först på en del af alkoholen, 
så att en af begges elementer bestående förening jemte vat- 
ten uppstår. Sedan tillkommer en ny portion alkobol som 
inverkar på denna förening så att aether bildas och svaf- 
velsyra regenereras och kan begynna sin verksamhet ånyo. 
Saken är således helt enkel, fastän man, då man först blott 
fäste sig vid det hela, trodde sig hafva att göra med ett 
mycket underbart fenomen. På analogt sätt har man nu re- 
dan lyckats förklara äfven andra kontaktföreteelser, och kan 


120 


väl hoppas att i framtiden utreda allt flere, och då bland 
dem äfven åtminstone en del af jäsningsfenomenen. Vi äro 
visserligen ännu långt härifrån och ofantligt stora svårighe- 
ter möta, men nog torde man dock redan nu kunna antaga 
den satts som uttalas af den franska kemisten Berthelot, som 
har så stora förtjenster just hvad studiet af hithörande före- 
teelser beträffar, då han säger om dem, att det ej finnes 
något skäl att anse, det vid dem ej vore verksamma de van- 
liga krafter som betinga öfriga kemiska förändringar. 

Hyllar man nu denna åsigt och inser huru mycket ar- 
bete som ännu behöfves för att rätt förklara de invecklade 
processer, om hvilka här varit fråga, så måste man finna sig 
lika litet tillfredsställd med den Liebigska jäsningstheorin 
som med den katalytiska. Den är dertill alltför allmän och 
sväfvande. Den har äfven under de sednare tiderna alltmer 
och mer blifvit angripen och för hvarje dag föriorat flere 
och flere af sina anhängare. Den strid som mot densamma 
förts har dock egentligen utkämpats på ett annat område än 
det på hvilket vi nu sednast rört oss. Det har nemligen ej 
så mycket varit fråga om att visa det man ej med tillhjelp 
af den kunde förklara sådana processer som t. ex. blåsyrans 
och sockrets bildning från amygdalinet i de bittra mandlarne 
och i allmänhet sådana processer der fermentet är en be- 
stämd kemisk förening, som man från en vext eller djursub- 
stans kan isolera, utan det har gällt just de sedan äldsta ti- 
der kända jäsningsfenomenen, alkoholjäsningen och de den 
närmast stående. Man har nemligen velat visa att denna 
theori alldeles ej i dessa fall passar, emedan fermentet här 
icke är någon enkel kemisk förening, som vore stadd i sön- 
derdelning, utan ett lefvande väsende. 

Att öl- och vinjästen borde betraktas såsom orgamsmer 
är en tanke som redan tidigt i vårt sekel uttalades, utan att 
likväl då vinna någon uppmärksamhet. Sednare framträdde 
den på 1820-talet, så väl i Frankrike, der den förfäktades af 
CAGNIARD DE LA TOUR som ock i Tyskland, der SCHWANN var dess 
förkämpe. Denne sednare uttalade äfven då redan den åsigt 
att denna organisms, jästsvampens, lif stode i ett innerligt 


förhållande till sjelfva jäsningsprocessen, ja att det var högst 
troligt att denna svamp just genom sin utveckling framkal- 
lade jäsmningsfenomenet. Emot en sådan uppfattning upp- 
trädde dock anhängarne af den mekamiska, d. v. s. den Lie- 
bigska, jäsningstheorin på det bestämdaste och det kan för- 
tjena anföras, att bland andra bemötanden emot den äfven 
i Tysklands förnämsta kemiska tidskrift ”Annalen der Che- 
mie und Pharmacie”, infördes en artikel, som tillskrifves Lie- 
big, i hvilken han på det mest obarmhertiga sätt persiflerade 
hela saken. Huru liten uppmärksamhet denna åsigt tillvann 
sig äfven hos andra kemister, som ej hyllade den Liebigska 
läran, synes deraf att Berzelius t. ex. förklarade jästens sken- 
bart organiserade form blott vara den för alla amorfa fäll- 
ningar vanliga. 

Oaktadt detta tillbakavisande finner man dock denna, 
numera såkallade vitala jäsningstheori, så att säga sakta 
hållas vid lif under de kommande tiderna, tills den, isynner- 
het genom arbeten under sednare delen af 1850-talet vann 
allt större och större insteg, samt numera, hvad beträffar al- 
koholjäsningen och de den närmast stående fenomenen, blif- 
vit den förherrskande. Undersökningarne åt detta håll hafva 
erbjudit så mycket större intresse och tillvunnit sig så myce- 
ket allmännare uppmärksamhet derföre att de stå i allra när- 
maste sammanhang med en annan fråga af största vigt, nem- 
ligen frågan om generatio spontanea eller frågan om verk- 
liga organismer kunna uppstå utan att något frö till dem 
förut finnes, ett spörjsmål som i alla tider sysselsatt natur- 
forskarene. Detta sammanhang är lätt att inse om vi på- 
minna oss att jäsningsprocesser så lätt uppstå uti en mängd 
vätskor, i hvilka organiska ämnen finnas upplösta. Då man 
nu ville göra gällande att sådana jäsningars orsak vore att 
söka hos lefvande organismer, så gällde det äfven att upp- 
visa hvarifrån dessa komma, om de af sig sjelf utan vidare 
kunna uppstå eller om de sjelfva eller deras frön utifrån 
måste dit införas. 

Den man, genom hvars forskningar den nya vitala jäs- 
ningstheorin vunnit sina förnämsta stöd är fransmannen Pa- 


122 


steur, och hans arbeten gingo äfven till en början hufvud- 
sakligen ut på lösande af den nu senast berörda frågan. Att 
här redogöra för de sinrika metoder han härför använde, 
skulle leda alltför långt, och jag vill blott anföra att resulta- 
tet af hans arbeten varit att inga organismer af sig sjelf upp- 
komma, men att frön till sådana öfverallt i luften förefinnas, 
och specielt hvad vårt fall beträffar, att öfverallt der alko- 
holsjäsning af sig sjelft tyckes uppstå, orsaken till den är 
att finna i frön till sådana lägre organismer, hvilka från luf- 
ten komma in i vätskan och der utveckla sig. Härigenom 
hafva vi nu äfven erhållit bevis, bland annat emot riktighe- 
ten af Gay Lussaces jäsningstheori och hans förklaring af den 
Appertska konserveringsmetoden. Denna tjenar nemligen ej 
till att borttaga luftens syre, utan att genom kokning för- 
störa de frön som med sjelfva ämnet och-luften följt in i 
konserveringskärlen. 

Sedan Pasteur hunnit så långt, hafva vidare han sjelf 
och en mängd andra under det sednast förflutna decenniet 
och början af detta oafbrutet fortsatt sina undersökningar för 
att allt närmare och närmare utröna tillgången vid såväl al- 
koholsjäsningen som vid de den närmast stående jäsnings- 
processerna. Bland de vigtigaste resultat som härigenom 
vunnits, förtjenar anföras hvad den första beträffar, att det 
gifves flere i botaniskt afseende skilda slag af alkoholiska 
jästsvampar, som likväl alla åstadkomma samma verkan i 
sockerlösningar. Af dem höra de flesta till ett slägte Sac- 
charomyses, hvars skilda arter äro verksamma vid de olika 
slagen af t. ex. öljäsning och vinjäsning. Mögelsvampen 
kan äfven förorsaka jäsning, men denna upphör mycket snart. 
Vidare har man redan studerat dessa organismers utveck- 
ling, fortplantning och lif temmeligen noga, och bland annat 
konstaterat, att de ej under sin kraftigaste lefnadsperiod hafva 
behof af luftens syre. Deremot har alltmer och mer den 
åsigt velat göra sig gällande, att just sockrets sönderfallande 
i alkohol, kolsyra och de öfriga produkterna, skulle kunna 
betraktas såsom någonting analogt med de oxidationsföre- 


123 


teelser som obserververas vid andra organismers andnings- 
process. 

Hvad de sura jäsningsprocesserna beträffar, har man 
äfven här konstaterat likartade lägre organismers verksam- 
het, och äfven redan ganska mycket studerat dem. Det 
skulle dock leda oss för långt att här ingå i någon närmare 
redogörelse för dessa. 

Jag vill ännu blott anföra, att så allmänt den nya lä- 
ran blifvit antagen och så många intressanta resultater man 
vunnit genom dess tillämpning på andra håll, t. ex. vid för- 
klaring af smittosamma sjukdomars uppkomst och utbred- 
ning, så hafva dock den äldre Liebigska åsigtens anhängare 
ännu ej velat erkänna sig fullkomligt besegrade. Bland de 
försök som gjorts att stödja densamma förtjenar särskildt an- 
föras en af Liebig sjelf, ett par år före hans död, publicerad 
längre afhandling, deri han vill försvara sina åsigter. Här 
behandlas numera visserligen ej jästsvampens betraktande 
som ett lefvande väsende med gyckel, men han vill dock 
med bestämdhet tillbakavisa, att sjelfva jäsningen skulle an- 
ses såsom identisk och fullt sammanvfallande med dessa or- 
ganismers lifsprocess, och han vill göra troligt att dess ver- 
kan skulle bero på något inne i den uppkommet ferment, 
analogt med diastasen och emulsinet. Så väl detta hans 
försvar för sina åsigter, som äfven några af hans anhänga- 
res i Frankrike, t. ex. Fremys uppträdande emot de nya lä- 
rorna hafva dock ej kunnat hindra deras allt allmännare 
spridning och antagande. 

Om vi då till slut fråga hvilken jäsningstheori det är 
som hyllas i våra dagar, så framgår af det föregående, att 
ingen sådan theort finnes eller kan finnas, som skulle om- 
fatta alla slag af jäsningsfenomener. Detta är en naturlig 
följd deraf att man genom de forskningar som anställts blif- 
vit tvungen att uppgifva försöken att hänföra alla dessa fe- 
nomener under en synpunkt, utan måste tillsvidare särskilja 
älminstone tvenne olika klasser af dem, nemligen: 

1:o sådana som kunna betecknas såsom kemiska för- 
ändringar af i vatten lösta organiska substanser, hvilka 


124 


framkallas af lägre chlorophyllösa organismer (svampar, 
bakterier 0. s. v:, samt 

2:0 sådana som kunna kallas kemiska fermentsverknin- 
gar, hvilka då äro förändringar som föranledas af ämnen, 
hvilka icke sjelfva tyckas direkte deltaga i den reaktion 
som försiggår, eller hvilka åtminstone efter dess slut före- 
att vi kunna uppge den rol de spelat. 

Det är om de till denna senare klass hörande, som jag 
för en stund sedan sade, att man kan hoppas att genom 
fortsatt forskning finna det de försiggå analogt med de egent- 
liga kemiska processerna, fastän vi ej ännu kunna i detalj 
följa dem. 

Den förra klassen af företeelser åter tillhör numera 
egentligen ej den rena kemin utan måste hänföras till fysio- 
logins område. 

Men hvad har man då genom allt detta vunnit, har 
mången frågat. Man har ju endast gjort frågan ännu mera 
invecklad än förut, då ju i alla fall fysiologin i sista instans har 
att stöda sig på fysik och kemi och med dessas tillhjelp för- 
klara de fenomener den studerar. Härtill kan ej svaras an- 
nat än att anmärkningen visserligen är riktig, men derjemte 
äfven att vetenskapens mål ej är att på ett beqvämt, om än 
mer eller mindre haltande sätt, söka förklara de fenomener 
den sysselsätter sig med, utan att dess förnämsta syfte är 
och alltid bör vara, att oberoende af allt annat söka san- 
ningen. 


ENE 


Förteckning öfver de skrifter, som blifvit till Finska 
Vetenskaps-Societeten förärade från den 20 Maj 1873 
till den 1 Juni 1874, 


Finska Läkaresällskapet. 


Handlingar B. XV 2—4, jemte bihang. 


Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. 
Toimituksia: XLIX Saksalais-Suomalainen Sanakirja. Deutsch- 


Finnisehes Wörterbuch. — L. Suomalainen ja Ruotsa- 
lainen Sanakirja VI, VII vihko. 


Juridiska Föreningen i Finland. 
Tidskrift år 1873 2—4, 1874 1. 


Fängelse-föreningen i Finland. 


Centralutskottets 3:e årsberättelse för år 1872. 


IL Académie imp. des Sciences de S:t Petersbourg. 


Bulletin XVIII 4, XIX 1—4. 

Mémoires VII:me Série T. XVII 12, XVIII 1—10, XIX 1—10, 
XNi1—5, XXI 1—3. 

Yqenbia JanuckA HO NEpBOMy U TPETbeMyY OTABJeHiAMD TF. 
I 1—5, TI 1—5, III 1—35.: 

Sanacka T. XX 2—XNXIH 1. 

Mélanges asiatiques T. VI 3—6. 

Mélanges physiques et chimiques T. VIII 4—6. 

Meélanges biologiques T. VIII 1—6, IX 1, 2. 

Méianges greco-romains T. HI 2—4. 


126 


Meélanges russes T. IV 6. 

Mélanges :mathematiques et astronomiques T. IV 6. 

Sanskrit- Wörterbuch von O. Böhtlingk' u. R. Roth T. V 
48—52. 

OT4aeT' o 13—15:om'b npacyxaenin Barpagn T'pawma Y Bapora. 

Indische Spriche, sanskrit u. deutseh von O. Böthlingk. 
2 NO NPNSTT LET 

Cheref-nåmeh, trad. du Persan et comm. par F. B. Charmoy. 
TIN? 

Oöpasus! HapoaHoi AsvTepaTypb!) TiopkekKuxDb naemen'b. B. 
PaasoBbimb HF. IV. 

Proben der Volksliteratur der Tärkisehen Stämme Sud-Sibi- 
riens gesamm. u. ibers. von. W. Radloff. T. IV. 

Pycckaa uctopnyaeckan Buösiorpasvia T. VIII (1862). 

Beiträge zur Kenntniss des Russischen Reiches. B. 16. Peters 
des grossen Verdienste um die Erweiterung der geo- 
graphiscehen Kenntnisse, von K. E. v. Baer. 

Tableau général - - des matieéres contenues dans les publi- 
ecations de F'Académie imp. des seiences de S:t Peters- 
bourg:, Ps 

Das Rigische Schuldbuceh (1286 1352) herausg. von. H. Hil- 
debrand. 

Leibnitz in seinen Beziehungen zu Russland u. Peter dem 
grossen, von W. Guerrier. | 

CöopBukb nuceMTD n MemopiasoB'b Jeiiöboua OTHOCAMNXCA 
Kv Poccia a Hetpy Beankomy Vaa. B. Tepbe. 

Dietionnaire géographique de Pempire Ottoman par C. 
Mostras. 


Das Kaiserl. Nicolai-Central-Observatorium zu Pulkowa. 


Jahresbericht dem Comité der Nicolai-Haupt-Sternwarte ab- 
gestattet vom Direktor der Sternwarte 1872, 1873. 
Declinaisons moyennes des étoiles principales pour I'epoque 

1845, 0. 
OL ycayraxb OKa3amBbixT [leTPOMTL BEsUKAOMDL MaTeEMaTH- 
geckoaiä reorpavin Poccin. O. B. CtTpysBe. 


127 


Das physikalische Central-Observatorium in Russland. 


Annalen herausgegeben von H. Wild. Jahrg. 1872. 
Repertorium fir Meteorologie red. von H. Wild. B. III. 


La Commission Imp. archéologique. 


Recueil d'antiquités de la Scythie avec Atlas. Livr. II. 


Umn. Pycckoe Teowpadfuueckoe Oouwecmeo. 


Vsetctia T. IX 2; 3, 7: 


HUwmn. C. IMemepOypickii Bomamwveckii Cado. 


Tpyaer T. 112. 


Die kaiserl. Universität zu Dorpat. 


Verzeiehniss der Vorlesungen 1873, 1, 2. 

Personal der kaiserl. Universität 1873 2. 

Akademiska dissertationer 1372 (4 st.), 1873 (18 st.). 

Festrede zur Jahresfeier der Stiftung der Universität Dorpat 
12 Dec. 1872 (Ueber den mathematisehen Unterrieht 
in der Schule) von A. v. Oettingen. 

Ad solemnia Caes. Univ. Dorpat 12 Dee. 1872 (Addendorum 
Lexicis latinis subrelieta collegit C. Paucker). 


Die gelehrte estnische Gesellschaft zu Dorpat. 


Sitzungsberichte 1873. 
Verhandlungen VII 3, 4. 


Hmn. Mockoeckoe O6wecmeo ucnomamesret npupodu. 


Heliocarya, eine neue Borragineen-Gattung, von ÅA. v. Bunge. 

Fottr. Pomeps con Basvareiivi, OTHOCKTeAbHO ero 3a- 
CAYrh NO MABepasOriu, CevsOrin BH NaXeORTOJOFIA, PBYH 
Pr. E. OlyposBcrcuv>r. 

Analecten aus der Paleontologie und Zoologie Russlands, von 
E. v. Eichwald. 

flo3reoaoann1a cpeanaro Ypasa, A. Cadonmsera. 


128 


La Société imp. des Naturalistes de Moscou. 
Bulletin 1873 1—3. 


Mockoeckoe mamemamuueckoe Obwecmeo. 


Martewatugeckin COopunrr T. VII 1, 2. 


Hmn. Ob6ujecmeo ao6umesret Eecmecmeosnania, Anmponosoriu 
u Imnorpadiu e> Mockemw. 


Vaesctia T. XI 1, 2 (Myremecteie er Typkecranr A. IH. 
PeauenkKO). 


Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademien. 


Handlingar. Ny följd B. IX 2, X. 

Öfversigt af kongl. Vetenskaps-Akademiens förhandlingar år 
[STI ISTvE 

Bihang till kongl. svenska Vet.-Akad:s handlingar. B. I 1. 

Minnesteckning öfver J. A. v. Hartmansdorff af H. Hamilton. 


Kongl. Vetenskaps-Societeten i Upsala. 


Nova Acta. Seriei III:e Vol. VIII 2. 
Bulletin météorologique mensuel Vol. IV 1—12, V 1—6. 


Upplands Fornminnnesförening. 
Tidskrift. «Hy byg: 
Kongl. Carolinska Universitetet i Lund. 
Årsskrift år 1871 1—3. 
Universitets-bibliothekets accessions katalog 1871, 1872. 
Statistiska Central-Byrån i Sverige. 
Bidrag till Sveriges officiela statistik. K) Helso- och sjuk- 
vården II 1871. 
Kongel. Norske Frederiks Universitetet och Videnskabs- 
Selskabet i Christiania. 


Forhandlinger i Videnskabs-Selskabet i Christiania år 1871. 


Nyt Magazin for Naturvidenskaberne. B. XIX I, 2. 

Det k. Norske Frederiks Universitets aarsberetning for 1871. 

Norske Rigsregistranter. B. V 1. 

Norges officielle Statistik udgiven 1868 C 3, 1869 A 1, C 
IrSK0 055 STI MAN IB ar SEB LOS VA 
RAR SOL ID FÄRS An OM 
GOTO 

Nordens eeldste Historie af P. A. Munch. 

On the rise of land in Scandinavia bv S. A. Sexe. 

Recherches sur la Chronologie égyptienne par J. Lieblein. 

De skandinaviske og arktiske Amphipoder beskrefne af A. 
Boeck. I. 

Die Pflanzenwelt Norwegens, von F. C. Schibeler. 


? 


Om some remarkable forms of animal life from the great 
deeps of the Norwegian coast, by G. O. Sars. I. 
Forekomster af kise i visse skifere i Norge af A. Heilland, 

udg. ved E. B. Mänster. 
Actstykker vedkommende de ved Universitetet anordnede 


Lererexamina. 

Statistisk Håndbog for Kongeriget Norge, udarbeitet af A. 
N. Kiaer. 

Forklaringer til Kongeriget Norges Statsregenskab for aaret 
1871. 


Regjerings-Indstillinger fra Armee-departementet hörende til 
den kongel. Proposition til Statsbudget 1 Apr. 1869 
—1 Apr. 1872. 

Budget for Marine-Afdelingen under Marine- og Post-depar- 
tementet I Apr.—1 Juli 1872. 

Bilage til Statsbudgets-Propositionen til Storthinget i 1873. 
Armee-departementet. — Marine- og Post-departemen- 
tets Marine-afdelning. 

Beretning om den almindelige Udstilling for Tromso Stift. 


Det Norske meteorologiske Selskab. 


Meteorologisk Aarbog 5:te Aarg. 1871. 


130 


Det kongel. Norske Videnskabers-Selskab i Trondhjem. 


Skrifter i det 19:de Aarhundrede. B. VII 1. 
Carcinologiske Bidrag til Norges Fauna af G. O. Sars. I2 


Det kongel. Danske Videnskabernes Selskab i Kiöbenhavn. 


Skrifter. Femte Rekke. Naturvidenskab. o. mathem. Afdel. 
B. IX 5; 8; 9, XT, 2 Histör., oc, philosss Adels: 
INS: 

Oversigt over Selskabets Forhandlinger i aar 1871 2, 1872 2. 

Snorre Sturlassöns historieskrivning, av G. Storm. 


Das germanische Nationalmuseum. 


Achtzehnter u. 19:er Jahresberieht 1872, 1873. 

Anzeiger fir Kunde der deutschen Vorzeit. Neue Folge 
Jahrg. XIX, XX. 

Die Aufgaben und die Mittel des germanischen Museums. 


Die kön. Akademie der Wissenschaften zu Berlin. 


Abhandlungen 1872. 

Monatsbericht 1873, 1874 Jan. —März. 

Inhaltsverzeichniss der Abhandlungen der kön. Akademie der 
Wissenschaften zu Berlin aus d. Jahren 1822—1872. 


Die kön. Gesellschaft der Wissenschaften zu Göttingen. 
Abhandlungen B. XVIII. 
Nachrichten 1873. 
Die kön. physikal.-ökonomische Gesellschaft zu Königsberg. 
Schriften B. 
Der naturhistorische Verein der preussischen Rheinlandes 
und Westphalens. 


Verhandlungen Jahrg. XXIX 2 I871, XXX 1 1872. 


131 


Die naturforschende Gesellschaft 2u Halle. 
Abhandlungen 'T. XII 3, 4, XIII 1. 
Beriechte äber die Sitzungen 1871—1873. 

Der nassawische Verein fiir Naturkunde. 


Jabrbächer H. XXV, XXVI. 


Die Oberlausitzische Gesellschaft der Wissenschaften. 


Neues Lausitzisches Magazin B. XLIX 2, L 1. 


Die kön. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften 
2u Leipzig. 


Abhandlungen. Philolog.-histor. Classe B. VI 1—5, VII 1. — 
Math.-phys. Classe B. IX 5, X 3—6. 

Bericehte. Philolog.-histor. Classe 1870 1—53, 1871, 1872. — 
Math.-phys. Classe 1872 3, 4 (nebst Extraheft), 1873 1, 2. 

Preisschriften v. d. firstl. Jablonowskischen Gesellschaft H. 
XVII. 


Die astronomische Gesellschaft zu Leipzig. 
Vierteljahrssehrift Jahrg. VIII 2—4. 


Der Freiberger Alterthumsverein. 
Mittheilungen H. X. 


Die medicin.-naturwissenschaftliche Gesellschaft zu Jena. 
Jenaische Zeitschrift B. VII 1—4, VIII (I) 1. 


Die Oberhessische Gesellschaft fir Natur- u. Heilkunde. 


Vierzehnter Bericht. 


Der Offenbacher Verein fir Naturkunde. 
Dreizehnter u. vierzehnter Bericht 1872, i873. 


132 


Die kön. Bayerische Akademie der Wissenschaften. 


Abhandlungen. Math.-physische Classe B. XI 2. — Philos.- 
philolog. Classe B. XII 1. — Histor. Classe B. XII 1. 

Sitzungsberichte. Math.-phys. Classe 1872 3, 1873 1, 2. — 
Philos.-philolog. u. histor. Classe 1872 4,5, 1873 1—5. 

Gedächtnissrede auf FE. A. Trendelenburg, von K. v. Prantl. 

Der Antheil der k. bayerisehen Akademie der Wissenschaf- 
ten an der Entwickelung der Elektricitätslehre, von W. 
Beetz. 

Rede von J. Döllinger. 


Die physikalisch-medicinische Societät zu Erlangen. 


Sitzungsberichte H. 5. 


Der 2z00logisch-mineralogische Verein zu Regensburg. 


Correspondenz-Blatt Jahrg. XXVI 1872. 


Der Verein fir Kunst u. Alterthum in Ulm u. Obersehwaben. 


Verhandlungen. Neue Reihe H. 35. 


Die kaiserl. Akademie der Wissenschaften in Wien. 


Denksehriften. Philos.-historisehe Classe B. XXI. — Matbem.- 
naturwissenschaftliche Classe B. XXXII. 

Sitzungsberichte. Philos.-histor. Classe B. LXX 1—3, LXXI 
1—4, LXXII 1—3, LXXIII 1— 3. — Mathem.-naturwis- 
sensch. Classe I Abth. B. LXV 1—5, LXVI 1-5, LXVII 
1—5. II: Abth. , B. LXV, 1-—5, ILXVI. 1—5, EXV 
1— 3. III Abth. B. LXV 1—5, LXMI 1—5' 

Register der Sitzungsberiechte der math.-naturwissensch. Classe 
VII B. LX—LXIV. — Register der Sitzungsberichte der 
philos.-histor. Classe VII B. LXI—LXX. 

Almanach Jahrg. XXII, XXIII, 1872, 1873. 

Rapport sur les travaux du Congrés international des Meteo- 
rologistes reunis å Vienne 2—16 Sept. 1873. 


133 


Die k. k. 20ologisch-botanische Gesellschaft in Wien. 
Verhandlungen B. XXIII. 


Die k. k. geographische Gesellschaft in Wien. 


Mittheilungen. Neue Folge Jahrg. V 1872. 


Die k. k. geologische Reichsanstalt in Wien. 


Abhandlungen B. V 4—6, VI 1. 
Verhandlungen Jahrg. 1873 1—18, 1874 1—6. 
Jahrbuch Jahrg. XXIII 1—24, XXIV 1. 


Die anthropologische Gesellschaft in Wien. 
Mittheilungen B.. III 1—10, IV 1, 2. 


Die kön. Bölmische Gesellschaft der Wissenschaften 
in Prag. 
Abhandlungen. Sechster Folge B. V. 
Sitzungsberichte 1871, 1872 1. 


Der naturforschende Verein in Brinn. 
Verhandlungen B X 1871, XI 1872. 


Das naturhistorisehe Landesmuseum von Kärnthen. 
Jahrbuch H. XI Jahrg. 1871, 1872. 


Der listorische Verein fiir Steiermark. 
Mittheilungen H. XX, XXI. 
Beiträge zur Kunde steiermärkischer Geschichtsquellen Jahrg. 
INS SN ST. 
Die naturforschende Gesellschaft in Ziirich. 


Vierteljahrsschrift Jahrg. XVII 1872. 


La Société de physique et d'histoire naturelle de Genéve. 
Mémoires T. XXI 2, XXIII, XXIII 1. 


134 


I; Accademia reale delle scienze di Torino. 


Memoire T. XXVII. 
Atti Vol. VIII 1—6. 


IT Académie des sciences de Paris. 


Comptes rendus hebdomadaires. T. LXXVI 16—26, LXXVII 
1—26, LXXVIII 1—20. 


La Société d'agriculture, histoire naturelle et arts 
utiles de Lyon. 
Annales 4:me Série T. III. 


LD Académie des sciences, belles lettres et arts de Lyon. 


Mémoires. Nouv. Série. Classe des sciences T. XIX. 


La Société Linnéenne de Lyon. 
Annales ann. XIX 1872. 


La Société des sciences physiques et naturelles de Bordeaux. 
Mémoires T. IX 1, 2, X 1. 


La Société Linnéenne de Bordeauz. 
Actes T. XXVII (3:me Série VIII) 2. 


La Société des sciences de Nancy. 


Société de seienees de Nancy (ancienne Société des sciences 
aaturelles de Strasbourg, fondée en 1828). 


La Société des sciences naturelles de Cherbourg. 


Mémoires T. XVI. 
Catalogue de la bibliothéque de la Société. II 1. 


I; Académie royale des sciences de Belgique. 
Bulletins. 2:me Serie T. XXXU—XXXIV. 


133 


Annuaire 1872, 1873. 
Mémoires T. XXXIX. 
Mémoires couronnés et autres mémoires in 8:o. T. XXIL 


DT Observatoire royal de Bruxelles. 


Annales meteorologiques par Å. Quetelet. Ann. V. 


La Société malacologique de Belgique. 


Annales (Mémoires et Bulletins) T. VI. VII 1871, 1872. 
Procés-verbaux des séanees T. II 1873. 


La Société entomologique de Belgique. 


Annales T. XV. XVI. 
Comptes-rendus 1874 N:ris 95—99. 


De koninkl. Akademie van Wetenschappen te Amsterdam. 


Verhandelingen (Afd. Natuurkunde) D. XIII. 

Verslagen en Mededeelingen. Afd. Natuurkunde 2:de Reeks 
D. VII. — Afd. Letterkunde 2:de Reeks D. III. 

Jaarboek 1872. 

Processen-Verbaal van de Vergaderingen 1873. 

Gaudia domestica, elegia Petri Esseiva. 


The royal Society of London. 


Philosophieal Transactions for the years 1872, 1873. 
Proceedings Vol. XVII, XX 3—9, XXI 1—9, XXII 1—3. 
The royal Society 30 Nov. 1872, 1873. 


The Committee of the meteorological Office of London. 


Reports of the Liverpool Compass Commitiee to the Board 
of trade N:o 1—3, 1355—1860. 

Report of the Meteorological Departement of the Board of 
trade 1857, 1858, 1862—1864. 

Report of the Meteorological Committee of the royal Society 
for y. 1867—1872. 


136 


Meteorologiecal Papers published by authority of the Board 
of trade N:o 1—3, 5—14. 

Quarterly Weather report of the Meteorological Office 19269— 
1871 3, 1872 1—3. 

Cireular on deviation. 1856. 

Great circle sailing, by Fitzroy. 1858. 

Svinging ship for deviation. 1859. 

Icebergs in the southern ocean, by Towson. 1859. 

Notes on Meteorology, by R. Fitzroy. 1859. 

Report of an inquiry into the connexion between strong winds 
and barometrical differences, by R. H. Scott. 1868. 

On the connexion between oppositely disposed currents of 
air and the weather subsequently experienced in the 
British islands, by R. H. Scott. 

Report - - on the Meteorology of the North Atlantic between 
402 and 50Pn, by H. Toy nbee. 

Report - - on the use of isobarie curves ete., by H. Toynbee. 

Charts shoving the surface temperature of the South Atlan- 
tie Ocean in each month of the year. 1869. 

Contributions to our knowledge of the meteorology of Cape 
Horn and the West Coast of Scuth Ameriea. 1871. 

Curreuts and surface temperature of the North Atlantic Ocean 
from the equator to latit. 40Pn. for each month of the 
year, with a general current Chart. 

Discussion of the Meteorology of the part of the Atlantic 
lying north of 309n. for the 11 days ending 8 Febr. 
1870, with Charts and Diagrams. 1872. 

Report of the proceedings of the meteorological conference 
at Leipzig 18712. 

Coast or Fishery Barometer Manual, by R. H. Scott. 1870. 

Barometer Manual, by R. H. Scott. 1871. 

Instructions for using the instruments of the meteorological 
Office. 

Telegraphic Weather intelligence. 

Notes on the form of Cyclones in the southern Indian ocean, 
by C. Meldrum. 1873. 


137 


The Smithsonian Institution. 


Contributions to knowledge Vol. XVIII. 

Annual report 1871. 

Transactions of the Wisconsin state agricultural Society Vol. 
MIITSIX 8695-1570. 

The U. S. Sanitary commission in the valley of the Missis- 
sippi during the war of rebellion 1861—1866. Final 
report of D:r J. S. Newberry. 

Twenty-fifth report of the Board of Trustees of public schools 
of the city of Washington. 1871-—1872. 

Ninth annual report of the Board of state charities of Mas- 
sachusetts 1873. 


The Academy of natural sciences of Philadelphia. 
Proceedings 1871, 1872. 


The Boston Society of natural history. 
Proceedings Vol. XIII 24—28, XIV 1—14. 
Memoirs Vol. IL part 1 n:o.2, 2 n:o 1. 
The Lyceum of naturalhistory of New-York. 
Annales Vol. IX 27, 28, X 1—7. 
Proceedings Vol. I 1—15. 
The Wisconsin Academy of sciences, arts and letters. 


Transactions 1870—1872. 


The Orleans county Society of natural sciences in Newport. 


Archives of science and Transactions Vol. I 4, 5. 


Kejserliga regeringen i Brasilien. 


Climats, Geologie, Faune et Géographie botanique du Brésil 


par E. Liais. 
9; 


138 


Enskilda. 

Théorie des phénoméenes électriques par E. Edlund. — Af 
författaren. 

La Magie chez les Chaldéens et les peuples Accadiennes, 
par Lenormant. — Åf författaren. 

Observations des phénoméenes periodiques pendant Pannée 
1870, par A. Quetelet. — Tables de Mortalité et leur 
développement, par ÅA. Quetelet. — Notices extraites 
de F'annuaire de PObservatoire royal de Bruxelles pour 
1873, par A. Quetelet. — Af författaren. 

Remarks on Synonoyms of european Spiders, by T. Tho- 
rell. — Af författaren. 

Les migrations des peuples et particulierement celle des Tou- 
raniens, par Ch. E. Ujfalvy de Mezö-kövesd. - Af 
författaren. 


A. Moberg. 


NAV 


en föåger es rr 
or Nog ved 


lp v Te Sas furlger 
Hyror ARV 
Han AMN RA 
4 adde, ÅRA « 


På 
ANER MAKING 
wSrN > .e 
må . for 
Förs ue aRA - Ah yb 


a Vv Me - v 
vå fv ; YR rv 
ANV Vt std 
Vb rr KTRS Ja 
Diet AG 
: . 2 tr ANY RN dy 
| meg v Å våra 


Am NAR HAR igar RAR RV + v 
res -” , M . . g Å " FY RNA AN pre k rs rn rinba, — Få ty HYR RA NN BA NVYRR 
tbalergtr 40 400 Ae > Ava a < -> EN 
; 
fe 


byts Nr . SEP Ng RA ANAR 
I p 0 tåg vs AN od MA JA nr a - ” st 4 ev en Ir br 14 år by - RV ARATIHENA MH HEN 
rn BA 940. pe + ön Anta” bre ; - é . er Mr segra 
Wrirrrggr Vr Al brbt et vOnrrtkåggd K a SYRA rg NY såg A byte 
"meg re IT 


” 4 + ven v $ ve 
mg ” ho ess ” på v RN 
Sea +) - ÖR SOK ; : 2) bk 
KD 446 4 Bg RR be versen I ULALIRGS enlig 
lj a VYER reterg o Hrgkrplenrg > INS 


a ; NR TIS. - KY 
KNM ch står N KANTER ” Igår rer + 

[Larm BOÅ Fen vape om sd ” för 79 VIN tåg rg YR vär RA) & dn a IN PARA TNT 
MaA bsr PU Nr gör wietne Y a > RYAN RN IN Ng Mn 19 Ly svå FYR NNNA YR Mår 
ei YS  pf VRR RY , NV ”” - PP RR VADAR BN HANN på mn Peng rg sv Söraby ta ta bad 
+” v "FENA ANG RAR NN RY PESON fytk vy 
Re PR NN OOR AY rr "4 grän ROR HN AR Rn ANY ne nea 

"vänt tee « hv ” måg hasen Pe be Mend a JA pe Ra M ke 
k . a ge SA MAME "mv hå 
ur vs Wik ne da tand AN 


Döp 


YRAN yt en ma 
baten N 4 re nå reÅ are SN 
äy 


re U 
YA mr oNe ova nte NS rs! sam vsrtgig salganand Os 
UYIEA NR her 


”mMIV we vy 
/ SNR BPR SR RY ot lyprSrei NRA 74 1) bird ör PrRYVS SB rvIN 
rår ev 5 he 


ÅA Mind 


fa je4 a RANGEN MPR te RR ng; 
nrg M vår MR by böer dre 
Pe gar mura FYRAR Bjår ön Nodkyrde då 
- s a 4 ng åra 
KA Ok and dar FAIR av så Syre KU vas b 40 REFN TISSINTN ÅR & & a stön reåger 
Re KN A - = ty RANGER RN RN BAR VN 
RAS