brtntoksbst.

Poa RUN LA KNA Nr UPS FADER NPA

SE PPS NY AR Von

. . Nn oh 4 Me 8 vån ” ; I rov ' - re SRA : AS ER - ; Bnsdrkev sr

Nörörrtrtetröntdrr RN RAK

” på Re bes Ad

He st torsk Ira NAN NEN fr trtobetstg

RR &

GO

rare a

AA et ANG

vilan ab Ar RAA

KOCK STARR VN RE = 4 jo Sön i)

stf BA Nr Pe DSS

OR Myr Bf fsla a Fong sf dnr

ÖFVERSIGT

FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS FÖRHANDLINGAR s sv & & LAÅ kv

XXL.

1880-—1881.

— — Og ee

Se JANE Gt

Ned

NNAG I

SN g FE RNE

ÖFVERSIGT

AF

FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS

FÖRHANDLINGAR.

NE SKk>

HELSINGFORS; J. SIMELII ARFVINGARS TRYCKERI, 1881,

"F i ir OR (

FEAT RR LEN I OT RR ÅN ; lt N | ATT

Ny

j Ne Järn VG 6 | | Me

Ku i MUNNEN AR OA TA AK dh KR i Jå

”" |

V I

at TN

hi -ALIN Fo årg

PSN AR AVR frn NT. SN AE a IE MR Å DJ SR TALERAVRO ER Gt Sin WAT GR

INET Np Te |

As Pa

HDI JILKA SBBL-0BBL om f | LS de 4 Rn CM MR bt 2AOLOALELAN I Ean Baner vik tänt KC Få

Innehåll:

Öfversigt af förhandlingarna vid Finska Vetenskaps-Societetens

sammanträden:

Den 11 Oktober 1880 . » 8& November ,

» 13 December , S : Festsammanträdet till Hålerte NÖvdensKiölde ära den 13 Januari 1851 Den 7 Februari 1881 . , 28 ” ” 14 Mars CA 21 ” ” 24 ” ” 11 April , 29 ” ” 23 Maj Er

Vetenskapliga meddelanden:

Om anomala kopulationsförhållanden hos insekterna och i sammanhang dermed stående frågor, af O. M. Reuter

Inverkan af vatten uppå malonsyreester vid högre tempe- ratur, af Edv. Hjelt :

Om de pergameniska fynden, af FE. Väsjeie ':

Om schamanismen och öfriga religionsformer hos de ra ska folken, af Aug. Ahlqvist 5

Om skalors noggrannhet och gränsen för det FRASEN af E. Neovwus . s :

Om de kristalliniska berskortätiönörna I i Mord vestra TR rike och England, jemförda med de i södra Finland förekommande, af F. J. Wiik HTS RN

Några funktionsteoretiska undersökningar, anmälda af G. Mittag-Leffler .

Månadtliga medelhöjden ae Hay. id Finlands RS år 1850 i jemförelse med det årliga medeltalet, af A. Moberg

Sid. G TITT. VIL

IX. CI: XVI. VIE

XVII. XVII.

KMEEL SJ EVIETT.

IX.

100.

Sammandrag af de klimatologiska ANOR i Finland.

år 1880, af A. Moberg : Nederbörden i Helsingfors under åren 1879 öch 1880, af N. K. Nordenskiöld 2 ; Nederbörd i Wiborg anders år 1880, af G. H. Ötviässn ;

Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1881:

I. Ord yttrade af vice-ordföranden . II. Arsberättelse, afgifven af sekreteraren

Förteckning öfver de skrifter, som blifvit till Finska Veten- skaps-Societeten förärade från den 18 Maj 1880 till den 23 Maj 1881 BARNS OE UNS jaa ec

ROSS

Sid. 101.

114. 114.

115. 116.

126.

Öfversigt af förhandlingarne

vid Finska Vetenskaps-Societetens sammanträden.

Den 11 Oktober 1880.

Under loppet af sommaren hade Societetens bibliotek riktats genom föräringar från en mängd vetenskapliga sam- fund med inalles 308 volymer, deribland en större sändning skrifter från Reale Accademia dei Lincei i Rom.

Jemte anmälan härom föredrogos särskilda skrifvelser, berörande det ömsesidiga utbytet af publikationer, från De- partment of the Interior i Washington, Meteorological Office i London, K. K. Central-Anstalt fur Meteorologie und Erd- magnetismus i Wien, Meteorologiska Observatorium i Upsala, Fondation de P. Teyler van der Hulst i Harlem, Astrono- mische Gesellschaft i Leipzig, K. Öffentliche Bibliotek i Dresden, Nautisk-Meteorologiska Byrån och Kongliga Biblio- teket i Stockholm, K. Leopoldiniseh-Carolinisehe Deutsche Akademie i Halle, Société Hollandaise des Sciences i Har- lem, Universitetet i Dorpat, Verein fär Chemnitzer Geschichte i Chemnitz, K. Sächsisehe Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig, Naturforsehender Verein i Bränn, Vetenskaps-So- cieteterna i Upsala och Throndhjem, L'Institut Météorologi- que i Utrecht, K. Vetenskaps-Akademien i Wien, K. K. Geo- logische Reichsanstalt i Wien, Société de physique et d'hi- stoire naturelle i Geneve samt K. Botaniska Trädgården i S:t Petersburg.

På framställning af Direktionen för Deutsche Seewarte i Hamburg hade Statsrådet Wild i bref af den 31 Maj an- hållit om åtgärd derhän, att de från Finland till Paris sända väderlekstelegrammen, hvilka härförinnan gått öfver S:t Pe-

IN

tersburg och Berlin, men sedan någon tid tagit en annan väg, åter måtte, om möjligt, på förstnämnda linie befordras, på det Deutsche Seewarte, såsom förut skett, finge del af dem. Sekreteraren anmälde, att genom aftal med telegraf- styrelsen "härstädes den önskade förändringen redan blifvit utverkad.

Sedan väderlekstelegrammen från Kuopio i följd af derstädes timad eldsvåda upphört och sannolikt icke så snart åter kunde bringas till stånd, hade Direktor Wild i bref af den 12 Juli förfrågat, huruvida utsigt vore att från någon annan ort i det inre landet emellertid erhålla dylika depe- scher. Med anledning häraf hade Apotekaren 0. Relander i Sordavala, härom tillspord, förklarat sig villig att till Fys. Central-Observatorium i S:t Petersburg öfversända dagliga väderlekstelegramm, för hvilket ändamål nödigt formulär honom tillhandahållits.

Societeten hade fått emottaga ett den 15 nästvikne Juli aflåtet nådigt bref med bifall till Societetens härförinnan gjorda anhållan om tillstånd att å härvarande myntverk låta prägla en medalj öfver sin hedersledamot friherre A. E. Nor- denskiöld till minne af den under hans ledning fullbordade kringseglingen af Asien.

Härå meddelade hr Estlander den upplysning, att skulp- tören Runeberg i Paris, som fått i uppdrag att utarbeta mo- dell till medaljen, numera slutfört detta arbete, men att porträttet å framsidan utförts i en sådan skala, att det icke väl finge rum på en medalj af den förut bestämda storleken eller 55 mm. diameter, hvarföre medaljen borde göras något större. Med bifall härtill öfverlemnades åt den förut ned- satta komitén att bestämma priset för medaljen, hvarefter ordföranden och sekreteraren egde utfärda inbjudning till subskription å densamma.

Emedan i nådigt reskript af. den (7 April 1864 för- ordnats, att, efter dåvarande föreståndarens för magnetiska och meteorologiska observatorium i Helsingfors afgång, ”det anslag af 6,543 mk 20 p:i, sagde observatorium ur allmänna statsmedel åtnjuter, skall öfverflyttas på Vetenskaps-Societe-

III

ten, under hvars inseende observatoriet alltså kommer att ställas”, erinrade sekreteraren derom, att bemälde förestån- dare, professoren H. G. Borenius, numera på derom gjord ansökning den 15 nästvikne Juni undfått nådigt afsked, i följd hvaraf nämnde förordnande då bordt träda i verkstäl- lighet, samt anmälde tillika att lektorn K. Nordenskiöld, en- ligt matematisk-fysiska sektionens uttalade önskan, emeller- tid öfvertagit vården af observatoriet och vore villig att dermed tillsvidare fortfara. Med godkännande af denna an- ordning uppdrog Societeten åt en särskild komité, bestående af hrr Moberg, Lemström "och undertecknad sekreterare, att foga anstalt om vederbörlig af- och tillträdessyn af observa- toriets byggnader och inventarier samt föreslå, huru med be- sättandet af föreståndare-befattningen borde förfaras, äfven- som de åtgärder i öfrigt, som vore nödvändiga för att för- sätta observatoriet i ett tidsenligt skick.

Hr WuK föredrog en af dr Epbv. HJELt inlemnad upp- sats med titel: ”Inverkan af vatten uppå malonsyreester vid högre temperatur”, hvilken godkändes till införande i Öf- versigten.

Hr ELMGREN inlemnade vattenhöjdsobservationer, som

han under nästförflutna sommar anställt å Munkholm i Esbo skär.

Den 8 November.

I bref af den 21 Juli d. å. anhöll K. Leopoldinsk-Ca- rolinska Akademien i Halle att få sin samling af Societetens skrifter kompletterad, och skulle de felande delarne af dessa skrifter vid tillfälle öfversändas till bemälda Akademi.

Lotstyrelsen hade jemte skrifvelse af den 4 November meddelat vattenhöjds- och meteorologiska observationer an- stälda under Juli— September innevarande år.

Sedan Italienska regeringen hos ministerium för utri- kesärendena i Kejsaredömet tillkännagifvit, att den tredje in- ternationela geografiska kongressen komme att under senare hälften af år 1881 sammanträda i Venedig, dervid jemväl en internationel geografisk utställning skall ega rum, samt

IV

anhållit om deltagande i sagde utställning genom inbjudning till lärda samfund och enskilda personer att till utställnin- gen sända sina arbeten samt genom att till Venedig beordra en speciel representant för Ryssland, hvilken egde kommu- nicera sig omedelbart med komitén för de förberedande ar- betena och representera exponenternes i Kejsaredömet intres- sen, så hade Kejserliga Senaten, hos hvilken t. f. general- guvernören i landet anhållit om utlåtande i anledning af Italienska regerigens omförmälda framställning, i hvad den- samma rör Finlands intressen, i skrifvelse från Ecklesiastik- Expeditionen af den 7 nästvikne Oktober anbefallt Societe- ten att inkomma med yttrande i förberördt afseende. Ve- tenskaps-Societeten, hvilken genom cirkulär från Italienska Geografiska Sällskapet i Rom af den 1 Juli d. å. blifvit sär- skildt inbjuden till deltagande i sagde kongress och utställ- ning, uppdrog åt hrr Malmgren, Ignatius och undertecknad att taga ärendet i närmare öfvervägande samt till Societeten inkomma med förslag till det affordrade yttrandet.

Till hedersledamöter i Societeten invaldes kanslirådet ELIAs LÖNNROT samt professoren vid universitetet i Berlin filosofie doktorn CARL WeEIERSTRASS,.

Till ordinarie ledamot inom historisk-filologiska sektio- nen utsågs e. o. professorn dr JOHAN REINHOLD ÅSPELIN.

På framställning af naturhistoriska sektionen godkände Societeten till införande i Acta ett af dr FR. ELFVING förfat- tadt arbete med titel: ”Beitrag zur Kenntniss der physiolo- gischen Einwirkung der Schwerkraft auf die Pflanzen”, samt biföll derjemte till författarens anhållan att på egen bekost- nad få taga öfvertryck af arbetet i nödigt antal exemplar för att användas såsom akademiskt specimen. :

Hr AHLQVIST förärade till Societeten det första på ostja- kiska språket tryckta arbete, hvars titel i finsk öfversättning är: ”Pyhän Jumalan sanan kirjanen Ostjakin kielellä, kir- joittanut A. Ahlqvist, S:t Petersburg 1880”.

Hr ESTLANDER föredrog en af dr E. ASPELIN inlemnad uppsats ”Om de pergameniska fynden”, hvilken godkändes till införande i Öfversigten.

Vv

På anmälan af Hr Donner antogs likaledes till införande » i Bidragen en af professorn K. HÄLLSTÉN påbegynd serie un- dersökningar angående de finska folkstammarnes kranier.

Sekreteraren anmälde, att den komité, till. hvars utlå- tande frågan om magnetiska observatoriets öfvertagande af Societeten vid senaste sammanträde öfverlemnats, numera låtit verkställa syn å observatoriets byggnader, som dervid befunnits i hög grad bristfälliga och ansetts påkalla en grundlig reparation, för hvilken kostnaden, enligt af arki- tekten G. Wilenius uppgjordt förslag, uppginge till 12,700 mk, hvartill ytterligare komme för införande af vatten- och afloppsledning en beräknad kostnad af 1,559 mk 60 p:i.

Med anledning häraf beslöt Societeten att hos Hans Kejserliga Majestät i underdånighet anhålla, det Öfverstyrel- sen för allmänna byggnaderna blefve anmodad att låta verk- ställa de nödigansedda reparationerna samt att erforderligt anslag för ändamålet måtte af allmänna medel beviljas, derest icke möjligen kostnaden för dem kunde anses böra åtmin- stone till någon del drabba universitetets byggnadsfond, hvil- ken hittills uppburit bland annat det för underhållet af be- rörda byggnader bestämda årliga anslaget af 1,143 mk 20 p:i.

På framställning af komitén beslöts vidare att till t. f. föreståndare för magnetiska observatorium tillsvidare antaga lektorn N. K. NORDENSKIÖLD, och bestämdes löneförmonerna för honom, inel. arvodet för beräkningen af de metecrologi- ska observationerna, till 3,200 mark om året jemte fri bostad i observatorii byggnaden, dock utan ved. Af den förra pre- fektvåningen derstädes borde likväl, ifall af behof, något rum upplåtas för biblioteket och till samlingsrum för So- eieteten.

För att efterhand kunna bearbeta det vid anstalten ho- pade observationsmaterialet, hade lektorn Nordenskiöld före- slagit, att arvodet för dagobservationerna skulle höjas från 50 till 60 p:i i timmen mot skyldighet för amanuenserne att deremellan sysselsätta sig med räknearbete. Och emedan det vore önskligt att här, likasom vid andra större meteoro- logiska anstalter, kunna utgifva dagliga öfversigter af väder-

VI

leksförhållandena, grundade på telegrafiska meddelanden från orter dels inom, dels utom landet, men för att medhinna bearbetningen af dem ett särskildt kartografiskt biträde vore af nöden, hade lektorn Nordenskiöld tillika anhållit, att till aflönande af ett dylikt biträde måtte beviljas ett anslag af 108 mark i månaden eller 1296 mk för året, hvarutom han framhållit behofvet af en räknemaskin, för hvilken kostna- den, inberäknadt transport, uppginge till omkring 650 mark.

På komiténs framställning beslöt Societeten att tillåta anskaffandet af en räknemaskin samt att till en början intill utgången af nästa kalenderår bevilja de begärda anslagen för amanuenserne och det kartografiska biträdet, i följd hvaraf alltså hela anslaget för observationer och deras bearbetning, som hittills enligt stat utgjort 4,800 mark, komme att för sagde tid förhöjas till 6,260 mark. Derjemte bemyndigades t. f. prefekten att låta verkställa nödig befunna reparationer af instrumenter.

Då sålunda hela det på observatoriets stat uppförda statsanslaget 6,543 mark 20 penni komme att tagas i anspråk för aflöningen af observations- och räknebiträden samt instru- mentreparationer, utan att någonting deraf återstode för bygg- nadernas underhåll, ved och betjening eller för prefektens aflönande, beslöts ytterligare att hos Kejserliga Senaten göra hemställan om följande anslag: 1) till prefektens aflönande 3,200 mk, 2) till ved och ljus 550 mk samt 3) till lön åt en gårdsdreng, som tillika skulle förrätta vaktmästaregöro- målen, 450 mk eller inalles 4.200 mk för året, att utgå från 1 September detta år till utgången af år 1881 med samman- lagdt 5,600 mk, hvarjemte Societeten anhölle att framdeles få inkomma med förslag till föreståndaretjenstens definitiva besättande, äfvensom till de ytterligare åtgärder, som för anstaltens försättande i ett tidsenligt skick kunde befinnas erforderliga.

Emedan Universitetet redan uppburit statsanslaget för magnetiska observatorium för hela detta år, skulle enligt derom träffad öfverenskommelse utgifterna för anstalten på

VII

t. f. prefektens reqvisition utbetalas från Universitetets rän- teri intill framdeles skeende liqvid.

Slutligen beslöts att åt en särskild komité lemna i upp- drag att föreslå icke blott de åtgärder, som för anstaltens definitiva ordnande vore påkallade, utan äfven den tillbygg- nad å observatoriitomten, som kunde blifva af nöden för att der bereda utrymme för Societetens arkiv, bibliotek och lager m. m., och utsågos till medlemmar i denna komité hrr Moberg, Hjelt, Malmgren, Lemström samt undertecknad sekreterare.

Societetens bibliotek hade efter senaste sammanträde ökats med 37 volymer.

Den 13 December.

Professor C. Welierstrass i Berlin betygade i bref till sekreteraren af den 30 nästvikne November, sin erkänsla för den utmärkelse honom vederfarits genom hans inväljande till hedersledamot i Finska Vetenskaps-Societeten.

Föredrogos skrifvelser från Inrikes Departementet och Smithsonska Institutionen i Washington, Vetenskaps-Akade- mien i Wien, Naturforskare-Sällskapet i Moskva, Sällskapet Natura artis magistra i Amsterdam, Universitets biblioteket i Strassburg samt Royal Astronomical Society i London, angå- ende Societens skriftbyte med berörda samfund.

En från Observatoire météorologique central i Mexico ingången anhållan om ömsesidigt utbyte af vetenskapliga arbeten bifölls sålunda, att Societetens meteorologiska publi- kationer skulle tillhandahållas nämnda observatorium.

I bref af den 11 November hade Direktorn för Fysi- kaliska Central-Observatorium i S:t Petersburg framhållit vigten deraf, att Societetens observator i Sordavala, som benäget åtagit sig afsändandet af dagliga väderlekstelegram till sagde observatorium, blefve så snart som möjligt försedd med en anemometer, samt upplyst att ett sådant instrument kunde från Central-Observatorium erhållas till ett pris af 32 rub.; och hade sekreteraren, i anseende till sakens bråd- skande beskaffenhet, under förutsättning af Societetens bifall

VIII

härtill, i svarsbref till Direktor Wild anhållit att ifrågakom- na instrument blefve till apotekaren Relander i Sordavala . öfversändt. Denna åtgärd blef, vid nu skedd anmälan, af Societeten godkänd.

Det utskott till hvars behandling frågan om Finlands deltagande i den tillämnade internationela geografiska kon- gressen och expositionen i Venedig i September 1881 vid senaste sammanträde blifvit hänskjuten, afgaf nu sitt förslag i ämnet, hvilket af Societeten godkändes; och skulle det i Ecklesiastik-Expeditionens skrifvelse af den 7 nästvikne Ok- tober BSocieteten affordrade yttrandet i öfverensstämmelse härmed till Kejserliga Senaten afgifvas.

Ordföranden anmälde för intagning i Acta en afhand- ling med titel: ”Integration af en ny klass af lineära diffe- rential-eqvationer af andra ordningen med dubbelperiodiska koefficienter och integraler, som i allmänhet icke äro enty- diga funktioner af den oberoende variabeln”.

Till Societetens bibliotek hade från särskilda samfund skrifter inkommit till ett antal af 54.

o0o+>>

2 4 SV NANNA

Fest-sammanträdet till friherre Nordenskiölds ära

den 13 Januari 1881.

Med anledning af sin frejdade hedersledamot friherre A. E. NoRDESSKIÖLDS besök härstädes hade F. Vetenskaps-So- cieteten till denna dag kl. 3 e. m. anordnat ett högtidligt sammanträde i Universitetets solennitetssal, hvilken vid den utsatta tiden fylldes af en talrik festligt klädd publik. Der- förinnan samlades BSocietetens ledamöter i Consistorii ses- sionsrum och voro dervid närvarande ordföranden hr Mittag- Leffler, Societetens hedersledamot friherre Nordenstam och ledamöter hrr Moberg, Mäklin, Lagus, von Willebrand, Hjelt, Ahlqvist, von Becker, Lindberg, Estlander, Frosterus, Malm- gren, af Tengström, Elmgren, Wiik, Donner, Freudenthal, Lemström, Ignatius, Aspelin samt undertecknad sekreterare.

Sedan hedersgästen friherre Nordenskiöld inträdt och helsats af ordföranden, tågade samtlige närvarande ned i so- lennitetssalen, hvarvid friherre Nordenskiöld ledsagades af ordföranden och friherre Nordenstam af sekreteraren. Efter det Societetens ledamöter intagit sina platser omkring par- nassen, uppsteg ordföranden hr MITTAG-LEFFLER och yttrade:

”Med anledning af det kära besök, hvilket det Finska fäderneslandet nu fått emottaga af Finska Vetenskaps-Socie- tetens berömde hedersledamot Friherre Nordenskiöld, har Societeten beslutat att till Friherre Nordenskiölds ära hålla ett högtidligt sammanträde, till hvilket vi tagit oss friheten inbjuda vetenskapens idkare, gynnare och vänner, och för- klarar jag härmed, i min egenskap af Societetens n. v. ord- förande detta sammanträde för öppnadt.

Herr Ahlqvist kommer att först ha ordet och kommer att härvid skildra Beligionerna hos de Turanska folken.

Härefter öfverlemnas å Societetens vägnar och af dess ordförande till Friherre Nordenskiöld diplomet till den me- dalj, hvilken Societeten till minne af Asiens första kringseg- ling låter prägla.

Härefter vill Friherre Nordenskiöld visa Societeten den äran att inför densamma göra ett meddelande beträffande ”Norrskenet vid Behringssund”.

Jag ber att nu få lemna ordet åt Herr Ahlqvist”.

Hr AHLQVIST besteg nu katedern och höll ett föredrag ”om religionerna hos de Turanska folken”, som finnes inta- get längre fram i denna Öfversigt.

Efter detta föredrag uppträdde ordföranden ånyo i tala- restolen och rigtade till de närvarande följande sj

”Mina Damer och Herrar!

Då underrättelsen hit anländt om Asiens första kring- segling utförd utaf en af Finlands söner, Finska Vetenskaps- societetens frejdade hedersledamot professor Adolf Norden- skiöld, tog Societeten genasti öfvervägande, genom hvilken åt- gärd densamma skulle kunna visa sitt deltagande och sin beundran för detta stordåd.

Societeten beslöt att till minne af detsamma låta prägla en medalj, af hvilken ett enda exemplar skulle i guld utföras och till Friherre Nordenskiöld öfverlemnas. BSocieteten stan- nade så mycket hellre vid detta beslut, som densamma ännu aldrig låtit slå någon medalj, och denna hyllning således hade fördelen att från Societetens sida vara ensam 1 sitt slag.

Teckningen till medaljen är gjord af arkitekten J. Ahren- berg. Medaljen är modellerad af skulptören Walter Runeberg och graverad af gravören C. Jahn. Den präglas å myntver- ket härstädes under inseende af dess direktor A. F. Soldan.

På åtsidan bär densamma Nordenskiölds porträtt med om- skrift Adolphus Ericus Nordenskiöld. På frånsidan finnes bilden af vetenskapens genie, hvilken afslöjar och med sin lampa belyser de norra polartrakterna af jorden. Omskrif- ten på denna sida lyder Åsia circumnavigata — det kring- seglade Asien. — I afskärningen af medaljen finnes ingra- veradt: In honorem popularis sui Societas Scientiarum fen-

XI

nica cudendum curavit — Finska Vetenskapssocieteten lät till sin landsmans heder prägla denna medalj. —

Tre och tjugu år hafva förflutit sedan Friherre Norden- skiöld lemnade sitt fädernesland. Det finnes icke få bland dem, hvilka för alltid inskrifvit sina namn i historien om det menskli- ga vetandets utveckling, hvilkas vetenskapliga bana omfattat mer än det dubbla af denna tidsrymd, och likvisst inbegripes inom dessa tre och tjugu år en verksamhet så rik och så framgångsfull, att dess frukter kunnat försäkra flere män om förblifvande rykte. Fem resor till Spetsbergen och Grön- land, alla rika på oförutsedda resultat af det högsta värde. Härefter år 1874 den ryktbara öfverfarten från Norge till mynningen af Jenisej. Under trenne sekler hade oförskräckte sjöfarande af olika nationer förgäfves försökt att utföra denna resa. Den verkställdes nu på mindre. än en månad, och å- terfärden skedde än snabbare, oaktadt flere uppehåll i ve- tenskapligt ändamål. Följande år förnyande af samma före- tag, och med lika lycklig framgång. Ock så det sista stor- verket, nordostpassagens upptäckt, färden genom ishafvet från Norges kuster till Behrings sund, Asiens kringsegling.

Man har beundrat det djerfva mod och det oförskräckta dödsförakt, hvarpå den store resanden under dessa färder gifvit så mångfaldiga prof. Och ishafvets mörker och köld gömma väl också hinder och faror, som kanske icke äro mindre än de, hvilka möta upptäcktsfaranden i Afrikas torra och feberfyllda, af otämda vildar befolkade trakter. Och likvisst äro dessa egenskaper långt från de största af dem, hvilka betingat framgångens pris åt de stora företagen. Nor- denskiölds upptäcktsresor få icke likställas med de andra dylika färder, vid hvilka väl mod och själsstorhet blifvit i högsta grad ådagalagda, men der ögonblickets ingifvelse snarare än den 'allsidiga och förutseende beräkningen varit ledtråden. Försöket att kringsegla Asien företogs först, se- dan egna undersökningar vid ishafvet och ett omsorgsfullt och snillrikt studium af andras resor, utförda inom olika delar af det stora område, hvilket borde genomfaras, hade

XIV

Den 7 Februari.

I ett bref till Societeten betygade kanslirådet LÖönn- ROT sin tacksambet för nyligen skedd ntnämning till heders- ledamot. ;

Föredrogos skrifvelser från Institut Météorologique i Utrecht, Forstinstitutet i Eberswalde, Verein fär Naturkunde i Offenbach, Department of the Interior i Washington samt Direktionen för die Deutsche Seewarte i Hamburg, beträf- fande dels ankomna, dels afsända bokremisser, hvarjemte sistnämnde anstalt anhöll om fortsatt skriftbyte.

I skrifvelse af den 16 December anhöll Direktionen för Musée Guimet i Lyon att i utbyte mot sina Annaler få del af BSocietetens skrifter, och blef detta förslag af Societeten antaget. |

Föredrogs en skrifvelse från Eecklesiastik-Expeditionen af den 20 nästvikne Januari, deri Societeten anmodades till Kejserliga Senaten inkomma med utiåtande i anledning af docenterne M. G. Schybergsons och E. G. Palméns ansök- ningar om det af framlidne Statsrådet Karl Harald Furuhjelm genom den 22 Juni 1868 upprättadt testamente anslagna un- derstödet för författandet på svenska språket af ett arbete öfver Finlands historia. BSocieteten beslöt att hänskjuta frå- gan till en komité, hvari invaldes hrr Frosterus, Lagus och Ahlqvist.

I skrifvelse af den 20 Januari meddelade Eecklesiastik- Expeditionen att Kejserliga Senaten, med anledning af So- cietetens derom gjorda underdåniga framställning, af sina dispositionsmedel beviljat Societeten ett anslag af 2,000 mark, på det Societeten må kunna till den förestående internatio- nela geografiska kongressen i Venedig och dermed förenade geografiska utställning beordra någon af sina ledamöter, åt hvilken tillika uppdroges att taga vård om de expositions- artiklar, som härstädes kunde för sagde utställning samman- bringas. Efter häraf erhållen del utsåg BSocieteten till sin representant vid den ifrågavarande kongressen hr IGNATIUS.

Föredrogs en remiss från HEcklesiastik-Expeditionen,

XV

deri Societeten anmodades inkomma med underdånigt utlå- tande i anledning af väckt fråga om anställande af ett nor- diskt naturforskaremöte i Helsingfors år 1883. Ärendet re- mitterades till en komité af tre medlemmar, hvartill utsågos hrr von Willebrand, Moberg och Malmgrén.

Hr FRosTERUS inlemnade å docenten G. M. SCHYBERGSONS vägnar en samling aktstycken ur Svenska riksarkivet, berö- rande Sveriges och Hollands diplomatiska förbindelser 1621 —30, hvilka denne önskat få införda i Societetens skrifter jemte en historisk inledning. Arbetet hänsköts till Historisk- Filologiska Sektionens granskning.

Hr AHLQVIST anmälde en af med. dr BuscH ingifven afhandling, innehållande etnografiska skildringar öfver Votja- kerna jemte teckningar; och beslöts att häröfver inhemta yttrande af Historisk-Filologiska Sektionen, som jemväl borde införskaffa kostnadsförslag öfver planchernas tryckning.

Ordföranden meddelade, att han från akademikern CH. HERMITE i Paris fått emottaga en afhandling med titel: ”Sur quelques points de la théorie des fonetions”, hvilken med för- fattarens begifvande komme att införas i Acta.

På framställning af hr WuxK godkändes till införande i Bidragen ett arbete af studeranden HJ. GYLLING med titel: ”Bidrag till kännedom af Vestra Finlands glaciala och post- glaciala bildningar”, med 9 plancher.

Sekreteraren anmälde till intagning i Acta en afhand- ling af öfverläraren dr E. BonsbporeFf med titel: ”Några an- talbestämningar för tangenten på en yta och i ett enkelt system af ytor”.

En af lektorn K. NORDENSKIÖLD inlemnad plan för en tillämnad ”Månads-öfversigt af väderleksförhållandena i Fin- land?” godkändes, och beslöts att bevilja den för dess utgif- vande beräknade kostnadssumman af 480 mark för året, hvarjemte lektorn Nordenskiöld bemyndigades att från in- strumentmakaren Åderman i Stockholm införskaffa 20 st. minimi- och 10 st. psykrometer-termometrar för de meteo- rologiska stationernas behof.

XVI

Societetens bibliothek hade efter senaste ordinarie sam- manträde riktats med 88 häften.

Den 28 Februari.

Sedan den komité, till hvars behandling frågan om do- centerne G. M. Schybergsons och E. G. Palméns kompetens att för utarbetande af Finlands historie på svenska språket hugnas med det af dem, hvar för sig, ansökta Furuhjelmska understödet, afgifvit skriftligt yttrande i ämnet, beslöts i en- lighet dermed att uti afgående underdånig skrifvelse till erhållande af sagda understöd föreslå docenten Schybergson.

Herr VON WILLEBRAND uppläste ett af de dertill utsedde komiterade uppgjordt förslag till underdånigt utlåtande be- träffande frågan om anställande af ett nordiskt naturforska- remöte i Helsingfors, och blef detta förslag af Societeten i hufvudsak godkändt.

På framställning af hr AHLQVisT biföll Societeten till en af kandidaten J. K. QviestAD i Tromsö gjord anhållan att få i Akterna införd en af honom författad afhandling: ”Verglei- chung des verwandten Wortvorrathes der lappischen und der finnisehen Sprache”.

Studeranden A. O. HEeIKEL, som åtnjutit understöd af Societeten för anställande af arkeologiska undersökningar i Birkkala härad, hade inlemnat en reseberättelse under: titel: ”Kertomus Pirkkalan kihbhlakunnan muinaisjäännöksistä”, åt- följd af 19 plancher och 2 kartor, för hvilkas lithografering kostnaden beräknats till 440 mark. På tillstyrkan af hr ELMGREN bifölls till arbetets införande i Bidragen, så snart Societetens starkt anlitade tillgångar det medgåfve.

Hr ELMGREN utsåge att vid nästa årshögtid hålla min- nestal öfver BSocietetens nyligen aflidne ledamot statsrådet

Fredrik Cygneus. Den 14 Mars.

Föredrogs ett cirkulär från Smithsonian Institution j Washington, med anhållan om särskilda uppgifter rörande anstaltens utländska korrespondenter, äfvensom skrifvelser

XVII

från Fysikaliska Central-Observatorium i S:t Petersburg, Na- turforskare-Sällskapet i Moskva, Videnskabernes Selskab i Köpenhamn och Meteorologiska Observatorium i Upsala, an- gående det ömsesidiga skriftbytet.

Efter inhemtadt utlåtande af Historisk-Filologiska Sek- tionen och på dess tillstyrkan beslöts att i Bidragen offent- liggöra dr SCHYBERGSONS härförinnan anmälda arbete: ”Sve- riges och Hollands diplomatiska förbindelser 1621—1630., belysta genom aktstycken ur Svenska riksarkivet”.

Den 21 Mars.

Sekreteraren föredrog det af en särskild komité upp- gjorda förslaget till reorganisation af härvarande magnetiska och meteorologiska observatorium, innefattande:

1:o Instruktion för meteorologiska centralanstalten,

2:0 Stat för densamma,

3:0 Kostnadsförslag för nödiga instrumenter m, m. vid anstalten, samt

4:o Kostnadsförslag öfver organisationen af meteorolo- giska stationer i landsorten.

Efter någon diskussion blef förslaget med några mindre modifikationer af BSocieteten godkändt och beslöts att till Hans Kejserliga Majestät ingå med underdånig hemställan om stadfästelse af instruktionen och staten för den meteoro- logiska anstalten samt om beviljande af de för ändamålet erforderliga anslagen.

Den 24 Mars.

Sedan underrättelse ingått derom att Högstsalig Kejsar ALEXANDER II:s begrafning komme att ega rum redan sönda- gen den 27 i denna månad och att deputationer blifvit ut- sedda bl. a. af universitetet och af Helsingfors stadsfullmäk- tige för att öfvervara densamma, hemställde ordföranden huruvida icke Societeten borde begagna tillfället att genom dessa deputationer öfversända en minneskrans af lager och friska blommor att nedläggas på den Kejserliga grafven. Å de vid kransen fästade hvita sidenbanden föreslogs anbrin-

XVIII

vandet af en inskrift i guldtryck af följande lydelse: ”Å Son Auguste Protecteur la Société des Sciences de Finlande å jamais reconnaissante”.

Förslaget antogs enhälligt af alla närvarande och öfver- lemnades åt ordföranden att vidtaga de för verkställigheten häraf nödiga åtgärder.

Den 11 April 1881.

Föredrogs ett cirkulär från Finska Litteratursällskapet med tillkännagifvande om den jubelfest Sällskapet till minne af sin 50-åriga verksambet ernar begå den 30 Juni 1881 och följande dagar i Helsingfors, äfvensom tvenne skrifvelser från Intendenten för bergsstyrelsen angående expositionsar- tiklar för den tillämnade geografiska utställningen i Venedig.

Anmälningar om bokremisser hade ingått från Unger- ska Akademien i Budapest, Naturforskaresällskapet i Dorpat, Société Impériale des Naturalistes i Moskva samt Inrikesde- partementet i Washington.

Dr P. A. KARSTEN hade till Societeten insändt ett ar- bete med titel ”Icones Hymnomycetum Fenniae nondum de- lineatorum, decas prima”, med anhållan om dess införande i Bidragen. Arbetet hänsköts till Naturhistoriska Sektionens granskning.

Till hedersledamot i Societeten invaldes professorn vid Sorbonne, ledamoten af Vetenskaps-Akademien i Paris Char- les Hermite, samt till ordinarie ledamöter inom Historisk- Filologiska Sektionen öfverinspektorn vid Öfverstyrelsen för skolväsendet dr ÖARL SYNNERBERG neh lektorn vid Åbo ly- ceum, professorn dr KARL KONSTANTIN TIGERSTEDT.

Till Societetens bibliotek hade efter senaste samman- träde inkommit inalles 21 volymer.

Den 29 April. Societetens årshögtid, som efter vanligheten egde rum i universitetets solennitetssal, öppnades af viceordföranden hr MÄkuin, hvarefter årsberättelsen upplästes af sekreteraren. Derpå höllos minnestal öfver Societetens framlidne heders-

XIX

ledamot akademikern ÅA. Schiefner och öfver dess ledamot statsrådet F. Cygnweus, det förra af hr AHLQVIST, det senare af hr ELMGREN. d

Sedan hr MÄKLIN nu tillträdt ordförandeskapet, samman- trädde Societetens ledamöter efter slutad årshögtid till val af viceordförande för det ingående året, och blef hr ELMRGEN dertill enhälligt utsedd.

Den 23 Maj.

Skrifvelser berörande utbyte af publikationer hade in- gått från Universitetet i Dorpat, Société Impériale des Na- turalistes i Moskva, Nassauischer Verein fär Naturkunde i Wiesbaden, Komitén för Norska Nordatlantiska Expeditio- nen 1876—1877 i Christiania samt Bergsstyrelsen härstädes.

Föredrogs en skrifvelse från Ecklesiastik-Expeditionen af den 12 dennes, med underrättelse att Kejserliga Senaten funnit något hinder från dess sida icke möta bifall till So- cietetens gjorda anhållan om bemyndigande för dess ombud vid den blifvande internationela kongressen 1 Venedig dr Ionatius att tillika fungera såsom komissarie för Finland vid den geografiska utställningen.

På framställning af ordföranden beslöts att till Finska Litteratursällskapet aflåta en lyckönsknings-adress på finska språket med anledning af dess förestående 50-års jubelfest, och uppdrogs åt hrr Ignatius och Donner att i samråd med sekreteraren besörja dess uppsättande.

En af e. o. professorn SUNDELL inlemnad afhandling, ”Bemerkungen tber absolute Maass-Systeme in der Physik”, som varit lemnad till Matematisk-Fysiska Sektionens gransk- ning, godkändes till införande i Acta.

Sekreteraren föredrog en af öfverste E. NEovius inlem- nad uppsats ”Om skalors noggranhet och gränsen för det synliga”, hvilken skulle ingå i Öfversigten.

Hr MITTAG-LEFFLER anmälde till intagning i Societetens Acta följande afhandlingar: ”Sur les fonetions å espaces la- ceunaires”, par H. PoIncARÉ; ”Om några lakunära analytiska funktioner och uttryck? af TH. HOMÉN, samt ett af honom

XX

sjelf tillämnadt arbete med titel: ”Allmän framställning af entydiga analytiska funktioner”; äfvensom ytterligare för Öf- versigten en uppsats angående några funktionsteoretiska un- dersökningar.

Hr WukK meddelade till införande i Öfversigten en upp- sats ”om de kristalliniska bergformationerna i nordvestra Frankrike och England, jemförda med de i södra Finland förekommande”.

Hr MoBERG anmälde likaledes för Öfversigten en sam- manställning af ”månadtliga medelhöjden af hafsytan vid Finlands kuster 1880”, äfvensom ”Sammandrag af klimatolo- giska anteckningar för 1880”, samt tillkännagaf derjemte sin afsigt att innan kort utgifva en fortsättning af katalogen öfver Societetens bibliotek.

Hr SYNNERBERG redogjorde för en af dr FE. GUSTAFSON inlemnad afhandling: ”Fragmenta Veteris Testamenti in lati- num conversi e palimpsesto Vaticani eruta”, till hvars inta- gande i Acta Societeten samtyckte.

Lektor Nordenskiöld bemyndigades, på derom gjord framställning, att under instundande sommar inspektera me- teorologiska stationen i BSordavala, i sammanhang med en tillämnad resa till S:t Petersburg, äfvensom Porkkala lots- station, der vattenhöjdsmätningarne redan en längre tid visat sig mindre pålitliga.

Då arbetet med den tillämnade medaljen öfver friherre Nordenskiöld numera framskridit derhän, att präglingen deraf kunde begynna, togs till slutlig pröfning frågan om antalet och beskaffenheten af de exemplar, som utom den för Nor- denskiöld sjelf Bestämda guldmedaljen deraf borde tagas, och beslöts att i öfrigt endast exemplar i brons skulle präg- las för att dels utdelas till mecenaterne och deltagarne i Vega-expeditionen, samt till Vetenskaps-Societetens heders- ledamöter och korresponderande samfund, dels tillhandahål- las subskribenter till ett pris af 5 mark för exemplaret.

L. Lindelöf.

0:

Vetenskapliga meddelanden.

SA

Om anomala kopulationsförhållanden hos insekterna och i sammanhang dermed stående frågor.

Af

O. M. Reuter.

Allmänt kändt är, att åtskilliga högre djur af olika ar- ter para sig sinsemellan och att de så kallade hybrida ar- terna eller bastarderna utgöra frukten af denna förening. I det vilda tillståndet är en dylik parning i allmänhet säll- synt: man känner sålunda bastarder bland däggdjuren af räf och hund, varg och hund, stenbock och get, o. s. v., bland foglar af den vanliga och svarta kråkan samt de icke så säl- lan påträffade hybrida formerna inom orr-slägtet, bland fiskar i all synnerhet emellan arter af familjen Cyprinoidae. Of- tare förekomma bastarder bland de domesticerade djuren och emellan arter, hvilka hållas i fångenskap. Enhvar har hört omtalas afkomlingarne emellan häst och åsna, får och get, kamel och dromedar; likaså känner hvarje fågelvän att ka- nariefogeln i fångenskap parar sig med andra arter inom sparffoglarnes ordning; och i menagerier inträffar det till och med att lejonet och tigern blanda sig med hvarandra och framalstra en hybrid form.

I allmänhet har man uppstält såsom en regel att blott mycket nära beslägtade djur kunna alstra bastarder. Emel- lertid betvifla så framstående naturforskare, som Spallan- zani och Bonnet, icke det ringaste de uppgifter, som lem-

2

nats angående bastarder af nötboskap och åsna och Bonnet omtalar sjelf den anatomiska sönderstyckningen af ett sådant djur, en så kallad fumar, i Lyon, hvarvid magen befanns lik faderns, d. v. 8. utan de fyra för idislarne utmärkarne kam- marena. Sonnini omtalar en bastard emellan hönstupp och ankhona. Om äfven sådana fall synas falla inom det sago- likas område, kunna de dock ingalunda obetingadt motsägas, då de hafva att åberopa sig på verkliga auktoriteter och isynnerhet som vi inom de lägre djurens, insekternas, verld anträffa flere exempel på parning emellan arter af vidt skilda slägten och familjer, om man än icke i akt tagit något re- sultat af denna.

Då tvenne väl skilda djurarter kopulera, är det nem- ligen i allmänhet endast sällan fallet, att deraf alstras en af- komma. Ännu sällsyntare är att hybriderna vid parning sig emellan äro fruktsamma. Sådana fall finnas dock. Den ti- betanska nötboskapen, Yak, och den indiska kon skola så- lunda framalstra en genom sin i flere led ovanliga fruktsam- het utmärkt bastard, som af infödingarne kallas Tschubu. Darwin omförmäler att han erhållit afgörande bevis på att hybriderna af den indiska puckeloxen, Zebu, och den van- liga nötboskapen äro sinsemellan fullkomligt fruktsama. Li- kaså har han anledning att tro detsamma om bastarder emel- lan Cervulus vaginalis och Reevesii samt Phasianus cholchi- cus och torqvatus. Enligt Malm”) äro också bastarderna af grönsiska och kanariefogel samt af steglits och kanariefogel fruktsamma. Slutligen eger man en hybrid mellan hare och kanin, Lepus Darwini, hvilken äfven visat sig fruktsam ge- nom flere generationer.

Ingen bestämd regel låter således uppställa sig amgå- ende fruktsamheten af de första kroaseringarna lika litet som af de genom dem alstrade bastarderna. Men det all- männa förhållandet är dock, enligt hvad erfarenheten visar, det att ofruktsamhet åtföljer en anomal parning, att äfven i flere fall, då verkligen bastarder födas, dessa äro så svaga

") Förh. Skand, Naturf. möte IX, 1863, p. 403.

3

att de inom de första dagarne dö +), och slutligen att i de fle- sta fall åtminstone bastarderna äro ofruktsama. Detta synes äfven vara naturligt, ty, såsom Darwin säger, ”det är näp- peligen möjligt att två organisationer kunna förenas till en utan någon rubbning i utvecklingen eller olika delars och organers periodiska verkan och ömsesidiga förhållanden.” Innan vi gå att betrakta de kända anomalierna vid in- sekternas parning, hafva vi ansett oss böra förutskicka dessa korta notiser om det som på samma område är bekant med hänsyn till de högre djuren, hvilka i detta afseende äro vida bättre studerade och hvilkas abnorma fortplantningsförhål- landen äfven utgöra basis för de slutsatser, hvilka vi nyss anfört. Vi vilja här blott ytterligare tillägga att kopulation emellan skilda arter samt bastardbildning hufvudsakligen i akt tagits inom sådana slägten och familjer, hvilka utmärka sig genom en notoriskt högt uppdrifven brunstighet, såsom har-slägtet, nötkreaturen och de orrartade hönsfoglarne. Också inom insekternas klass hör parning emellan olika arter till sällsyntheternas antal. Redan Linné omtalar dock att han engång träffat Lina aenea och Agelastica aln i parning +) och år 1764 observerades samma fenomen af M äl- ler ?"+'). Det närmast härefter i akt tagna fallet var en ko- pulation äfvenledes af tvänne skalbaggsarter, tillhörande full- komligt skilda genera, nemligen Athous niger 9 och Tele- phorus melanurus I +). Rossi, som gjorde denna upptäckt, fann densamma så vigtig, att han deröfver lät uppsätta ett särskildt protokoll, hvilket, såsom varande af ett visst histo- riskt intresse, vi tillåta oss att här in extenso införa. Det är tryckt på ett oktav-blad och utdelades bland hans bekanta entomologer samt bär till öfverskrift: Petri Rosst observatio

+) Så t. ex. uppföddes engång blott tolf kycklingar från fem- hundra ägg, lagda af bastarder emellan tre olika hönsarter (Darwin). ++) Syst. Nat. XLNP: dc. +<+x+) Hydrachnae, p. XIX. +) Är 1877 observerade D:r Buddeberg i Nassau äfven en Telephorus melanurus FI i copula med en Synaptus filiformis 2 (Ent. Nachr. 1877, p. 147).

4

entomologiea, d. 5 juni 1798 hora sexta pomeridiana, in Horto Aecademico Pisano. Aktstycket lyder såsom följer: ”Supra folium Amygdali Persicae lectus mas: Cantharidis Melanurae, ") qui adeo arete copula junetus erat cum femina Elateris Nigri, ut nisi post satis longum temporis interval- lum vix dimidiam organi masculini partem, basi admodum globosam, extrahere potuerit, etsi libertatem exercendi motus omnes haberet quos fugae cupiditas ac timor exstimulabat, nulla profecto impediente vi, eo quod Elater tantum meis digitis apprehensus detinebatur. Ne tamen illud prorsus re- traheret, nexusque copulae non naturalis fidem facere posset, compressione thoracis ademta Insectis vita "F) ita juneta ocu- lis subjeci clarissimorum virorum (quorum unus +++) aderat tempore ipso capturae), quique hujus singularis, ac pene in- eredibilis facti testimonium luculentissimum Naturae studiosis perhibere hei pro veritate non recusaruut.

”Ego Georgius Santi publicus in Lyceo Pisano Historiae naturalis Professor p. m. s.

”Ego Petrus Paoli publicus in Pisano Lyceo Mathema- tum Professor p. m. s.

”Ego Ant. Nicolaus Branchi publicus in Lyceo Pisano Chemiae Professor p. m. s.

”Ego Leopoldus Vacca Berlinghiere publicus in Pisano Lyceo Physicae experimentalis Professor p. m. s.

”Ego Cajetanus Savi Horti Academici Pisani Custos p. MS:

”Ego Josephus Branchi in Pisano Lyceo Chemiae Pro- fessoris Adjutor p. m. s.

”Ego Petrus Leo Medicarum Institutionum in Calaritano Athenaeo Professor p. m. s.” +).

") Haec Cantharis sub Juni finem copiosa apud nos occurrit, ac saepissime simul copula juneta observatur. ++) Consilio de femina in vita servanda, statim suborto, defuit spes prosperi eventus. ++) D. Cajetanus Savi Horti praedicti Custos meritissimus, Bo- tanicus insignis, ac Florae Pisanae author egregius. T) Germar, Zeitschr. f. Entom. IV, p. 404 (1821).

5

Emellertid hafva sedan Rossis tid icke så alldeles få fall af parning emellan arter hörande till skilda genera och familjer antecknats och vi gå att här nedan lemna en för- teckning på dem, vi funnit antecknade i den oss tillgängliga literaturen, stälda i systematisk ordning, för att derefter fortsätta med en dylik öfver de fall af parning, som observe- rats emellan skilda arter, men hörande till samma slägte +).

Härvid upptaga vi så väl dem, hvilka observerats ute i naturen, som äfven dem, hvilka egt rum i fångenskap. Ménétriés anmärker visserligen i sin afhandling ”Einige Worte äber die Hypothese der Kreutzung der Arten bei In- sekten” ++), i hvilken han uppträder emot antagandet af ba- starder, att djurens fångna tillstånd synes honom vara en af de allra vigtigaste faktorerna för uppkomsten af hybrida ar- ter; och han stöder denna åsigt på i akt tagelser hemtade från fogelverlden. Men, oafsedt andra invändningar, kan man enligt min tanke i intet hänseende likställa parningar emellan insekter, hvilka helt nyss infångats eller äfven om de uppdragits från ägg, med parning emellan djur, hvilka domesticerats eller generationer igenom hållits fångna, såsom hornboskap, hundar, olika racer af dufvor, kanariefoglar med andra tättingar, o. s. v. Med insekterna är förhållandet helt annat. Fångenskapen har på dem icke ännu kunnat utöfva någon sådan ingripande inverkan. För öfrigt faller Méné- triés invändning helt och hållet, då det numera, såsom se- nare skall framhållas, är bevisadt, att bastarder erhållits äf- ven efter anomal parning, observerad emellan skilda arter i fullkomligt fritt tillstånd. Att uppdraga en gränslinie emel-

oo») Vi omnämna här att de, hvilka till år 1858 varit kända, hafva af Hagen sammanstälts i en intressant artikel i Stettiner En- tomologische Zeitung, 19:de årgången (1858), p. 407. Han anför deri 19 fall af parning emellan arter, hvilka höra till olika slägten, ofta till olika familjer. Egendomligast synas oss parningen emellan Bombyx dispar och Pieris brassicae, Telephorus melanurus I och Athous niger, Coccinella och Chrysomela, Donacia och Apoderus, Do- nacia och Crioceris, 0. 8. v. Af parning emellan arter af samma ge- nus antecknas 17 fall.

++) Wiener Entom. Monatschr. II, p. 193 ff. (1858)

6

lan kopulationer i fritt och i fånget tillstånd har derföre synts oss alldeles ändamålslöst.

A. Parning iakttagen emellan species af skilda genera.

I. Hymenoptera.

1. Lophyrus pini och Hylotoma dorsata, observ. af Sechläter (Abh. Naturf. Gesellseh. Görlitz 1838, t. II, heft 2, p. 48—54; arbetet mig obekant, citeradt enligt Hagen, Bibl. entom).

Osmia och Chelostoma, obs. af Schuckard (enl. West- wood, Trans. ent. Soc. III, p. 198; Hagen, Stett. ent. Zeit. 1858, p. 415).

II. Coleoptera. ; Carnivora:

ÅAcilius sulcatus och Cymotopterus Paykulli observe- rade i parningsposition af J. Sahlberg enl. enskildt med- delande.

Lamelliornes:

Anisoplia agricola I och Tropinota hirtella (lirta)

2, obs. af Wolf, (Voigt's Magazin IX, p. 232. 1805). Serricornes: a

Buprestis och HElater, obs. af Hope (Westwood, l.

et psLISKaITasen I ep ANS Serricornes och Malacodermes:

Elater I och Telephorus 2, enl. Guerin-Méneville (Ann: Soc: ent. Fri! 1857, bull; py XLIT).

Telephorus melanurus I och Synaptus filiformis Q,obs. af Buddeberg i Nassau copulerande på Castanea vesca. Förblefvo i copula ända till följande dag. Honan dog några dagar derefter. (Ent. Nachr. 1877, p. 147).

Telephorus melanurus I och Athous niger 2, obs. af Rossi i Pisa d. 5 jan. 1798 (Wolf i Voigt's Mag. 1805 p. 232; Germar, Zeitschr. f. Ent. 1821, p. 404).

-—

Tenebrionidae:

Blaps faticida och Akis reflexa, obs. af Hope (Ha- Sen e; pu 198).

Rhynchophori:

Strophosomus Coryli I och Sciaphilus muricatus 2, ohs. af Boheman i Haga park vid Stockholm 1855 (Öfvers. Vet. Ak; Förh. 1856, p. 229).

Ceutorhynchideus troglodytes I och Megacetes 4-macu- latus (Coeliodes didymus) 2. obs. vid Dale i Britannien enl. E. A. Waterhouse (Ent. M. Mag. VIII, p. 66).

Rhynchophori och Phytophogi:

Strophosomus Coryli I och Chrysomela cacaliae (Oreina senecionis) Q, obs. af Lelievre i Vogeserna (Baran, Ann. Soc:tent; Er. 1851, ps XLID).

Rhynchophori och Aphidiphagi:

Hypera Polygoni g& och Halygia bipunctata 9 före- nade i tre dagar omtalas af Hochhuth, som anser Cocci- nellidae tillfälligtvis tjenstgöra såsom Coleopterernas hetärer (Bull. Soe. Nat. Mose. XLIV p. 208).

Phytophagi och Rhynchophori:

Donacia simplex I och Apoderus Coryli, obs. af Mul-

ler i Odenbach (Germ ar, Zeitsehr, 1821, p. 408). Phytophagi:

Donacia och Crioceris, obs. af Hope, enl. West- wood (Hagen 1. ce. p. 415).

Cryptocephalus sericeus I och Chrysomela varians Q. Honan förblef obefruktad. Obs. af Scehmidt-Göbel (Stett. Ent. Zeit. 1876, p. 392).

Lina populi I och Chrysomela lucida 2 flere gånger observerade i copula vid Pau af Le Conte (Pet. nouv. ent. mp LAT).

Lina aenea och Agelastica alni, obs. af Linné (Syst. Nat. XII, p. 587) och Mäller (Hydrachnae p. XIX, enl. Hagen Irerp: 43).

Chrysomela och Galleruca enl. Marsham, (Hagen Wte,m: 415).

Aphidiphagi och Phytophagi: Coccinella och Chrysomela, enl. Marsham (Hagen 1 ep; Ad): III. Orthoptera. Pseudoneuroptera:

Lestes sponsa I och Aygrion najas, obs. af Hagen (UC:

IV. Lepidoptera. Rhopalocera:

Epinephele jurtina I och Vanessa urticae 9, enl. T. A. Chapman. Vid undersökning funnos hos honan små och illa utbildade ägg. (Ent. M. Mag. VI, p. 95). Ofvan- nämnda arter funna i copula äfven af Chichet i Vogeserna (Ann. Soc. ent. France BSér. II, II, bull. p. 6).

Argynnis paphia I och Epinephele jurtina 9, tvenne gånger obs. af Blondel Bagriot och bekräftadt af Du- ponehel (Ann. Soc. ent. Er. Sercl,. Mi, porodgs

Sphinges: Sphinx ligustri SIS och Smerinthus ocellatus copule-

rade i fångenskap enl. Doubleday (Entomologist 1842, p. 304; YW estw ood I ee. po re asen 1 ce: pr tt

Bombyces o. Rhopalocera:

Bombyx dispar och Pieris brassicae, obs. af Donzel (Ann. Soc. ent. France 1857, bull. XLII).

Noctuae:

ÅAgrotis baja och Leucania pallens obs. i copula såsom »Sugars” af Norman, som förmodar hanen i Leucania (Ent. M.. Mag. VII, p. 88).

Orthosia pistacina aberr. rubetra I och Miselia oxyd- canthae 9, obs. d. 17 okt. 1876 af Stockmayer, förblefvo i copula ända till följande dag och dogo båda följande afton utan att några ägg blefvo lagda. (Ent. Nachr. 1878, p. 20).

Geometrae o. Noctuae:

Hibernia marginaria (progemmaria) I och Orrhodia (Cerastis) vaccinii 2, funna i copula d. 18 mars i Chålon af Landa. Då könen med våld åtskiljdes, qvarblef hanens ko- pulationsorgan i honans abdomen. (Constant, Ann. Soc. ent: France 1857, bull..p. XLI):

Vi hafva sålunda varit i tillfälle att anföra 27 (eller om man medräknar de i parningsposition sedda Dytisciderna 28) särskilda fall af parning emellan arter hörande till skilda genera och delvis äfven till skilda familjer. De flesta falla inom skalbaggarnes och fjärilarnes ordning och betrakta vi närmare de förra, så finna vi att de i akt tagna arterna nä- stan samteliga äro vextätande. Jämte det vi tills vidare an- teckna detta, anmärka vi tillika, att i intet enda af ofvan upptagna fall någon befruktning af honan blifvit observerad, om man undantager de efter parning med Epinephile jurtina hos Vanessa urticae funna illa utbildade och små äggen, hvilka synas visa en ansats till en sådan.

Vi öfvergå nu till anförande af

B. Parning iakttagen emellan arter af samma genus.

I. Coleoptera. Carnivori: Dytiscus lapponicus och marginalis obs. i parningsställ- ning af J. Sahlberg i Kaisaniemi vid Helsingfors, maj 1879, enl. enskildt meddelande. Lamellicornes: Melolontha hippocastani och M. vulgaris (Westwood, ilransacet Emt., Soc. 18430 III p. 199): Malacodermes: Telephorus rusticus I och lividus 2, obs. af Scott (oologist, 1853, t; XE p. 3919). Telephorus fuscus I och TI. obscurus 2, obs. af Sön- nenburg (Ent. Nachr. 1878; p. 20).

10

Rhynchophori:

Larinus maculatus och LDL. mellificus, obs. af Han- burg, (Journ. of Proc. Linn. Soc. London 1859, T. III, pp. 118—185).

Longicornes:

Dorcadion hispanicum och Graällsi kopulera ofta i Escorial och framalstra hybrider, hvilka likväl ej sällan äro missbildade. (Girard, Ann. Soc. ent. France 1867, p. 345).

Leptura scutellata I och L. dubia (cincta) 2 obser- verade ute i det fria in copula d: 27 augusti 1858 af Fr. Micklitz (Stett. ent. Zeit. XXII, p. 295).

Phytophagi:

Donacia flavipennis och D. Germari, obs. på Sitka af Holmberg (Mannerheim, Bull. Soc. Not. Mose. 18352, p. 368).

Cryptocephalus labiatus I och Cr. nitens 2, obs. d. 16 juli 1862 i Halland af Boheman, som fäster uppmärk- samheten derpå att hanen är knapt mera än ?/, så stor som honan (Förh. vid Skand. Naturf. mötet, IX, 1863, p. 400).

Chrysomela staphylea I och Chr. violacea 9 obser- verade på en Mentha-art vid S:t Martin du Lac i Wallis (Katter, Ent. Nachr, 1875, p. 154). Äfvenledes af Fröhlich i Anschaffenburg, som fann paret copulerande ett helt dygn. Hanen lefde ännu fyra veckor derefter, honan ännu längre, men utan att lägga ägg. Icke heller förmärktes någon till- svällning af hennes bakkropp. (Ent. Nachr. 1877, p. 29).

Chrysomela polita I och Chr. menthae & +), obs. af Miller i Odenbach (Germar, Mag. d. Entom. 1821 p. 407). Äfven Gistl har observerat samma arter i copulation (Isis 1827, p. 625).

Chrysomela gloriosa (pretiosa Suffr.) I och C. specio- cissima (speciosa L.), obs. af Frey-Gessner i Schweiz.

") Mäller uppgifver Chr. graminis, men Suffrian (Linnaea V, p. 191) anser arten vara Chr. Menthae (Hagen, Stett. Ent. Zeit. 1858, p. 43).

11

Stierlin anser den förra endast såsom en varietet af den senare. (Mitth. Schw. ent. Ges. 1II, p. 15).

Lina populi och aenea, obs. af Bach (Verh. Ver, Preuss. Rheinl. 1846, pp. 75—79; 1849 pp. 161—167; arbe- tet, som icke varit mig tillgängligt, citeras enl. Hagens Bibl. entom.).

Crepidodera ferruginea och Cr. rufipes, obs. af T. Morley vid Llangollen i Britannien (Ent. M. Mag. VIII, p. EE

Crepidodera Jferruginea och Cr. transversa, obs. af densamme vid Chat Moss i Britannien (ibidem).

Cassida jlaveola (obsoleta) I och C. ornata (lucida) OTOobsa Su firian (Stetts Emt. Zemt, lo44p.I 222).

Aphidiphagi:

Halyzia dispar och H. bipunctata hafva sex sär- skilda gånger observerats in copula af Audoin, som dock hvarje gång fann äggen sterila. (Ann. Soc. ent. France 1332 p. 331). Dei har äfven iakttagit åtskilliga fall af parning emellan H. bipunctata med H. dispar, både med dennes typ och var. 6-pustulata, och misstänker en hybrid såsom san- nolika resultatet häraf"), äfvensom att hybrider förekomma emellan H. variabilis och H. 14-pustulata (Bull. Ent. Ital. III, pp. 197—199).

IT. Orthoptera. (Pseudoneuroptera):

Libellula depressiuscula och L. striolata, obs. vid Wien af Brauer (Hagen 1. c. p. 44).

L. pectoralis och L. caudalis, obs. vid Neu-Strelitz af Huelkdnern (Hagen op 44):

Agrion pulchellum och A. puella, enl. Hanseman (Wiedemans Zool. Mag. II, p. 154; Hagen 1. c. p. 44).

+) Nyare författare anse att dispar och bipuwnctata icke äro spe- cifikt skilda.

12

III. Lepidoptera. RBhopolocera:

Argynnis niobe och ÅA. adippe, funna i copula af Druce i behweiz,(B utler,, Ent; Mi Mas. MIL p- 166):

Cupido bellargus (adonis) och C. icarus (alexis), en- ligt Klopsch (Beitr. zur Entom. bes. in. Beg. d. Schles. Fauna. 1829. T. I, p. 212—214. Arbetet obekant för förf., citeradt enl. Hagen, Bibl. entom.). En hybrid emellan dessa arter har fångats i det fria af Klopsch (Hagen, Stett. ent. Ae: rLS0S, Pp. 109).

Coenonympha hero I och C. arcania Q, obs. i juni 1872 vid Schmölln af Krause (Ent. Nachr. 1878, p. 149).

Coenonympha hero I och C. Iphis Q, obs. i Juni 1865

vid Wiesbaden af Reichenau (Ent. Nachr. 1878, p. 242). Sphinges:

Smerinthus ocellatus I och Sm. populi 2, obs. af Ha- gue (Ent. Weekly Intell; II. pp. 188 och 1900 0kamin. gen befanns fruktsam och af äggen utvexlades tio fjärilar (Hagen l. ce. p. 41). Samma arter lyckades House bringa i copulation och erhöll ägg af fem honor, af hvilka ägg tre- tio utkläcktes; nitton larver vexte till full storlek och tolf utvecklades till fjärilar redan samma år. Fjälarne visade föräldrarnes karakterer; larverna liknade till en början dem af populi, senare dem af ocellatus. (Trans. Ent. Soc. III, p. 193; Hagen l e. p. 410). Bastarder hafva äfven upp- dragits flere gånger af Stephensen i Huddersfield i bety- dande antal. Larver och fjärilar voro tecknade efter båda arterna. Hvarje exemplar hade honliga antenner, hvarföre Porrit misstänker att de voro hermafroditer. (Porrit, Ent. M. Mag. XI, 1874, p. 157). Äfven E. Birehall har upp- födt hybrider emellan Sm. ocellatus I och Sm. populi Q (Rep. Br. Ass. 1870, pp. 110 c. 112). En vacker bastard emel- lan dessa två arter (= hybridus Westw.) har blifvit fun- nen vid Olten i Schweiz af Wullschleger; denna hybrid uppkommer endast då Sm. ocellatus är hanen (Berl. Ent.

13

Zeit. XVIII, p. 149 och Mittheil. Schweiz ent. Gesellsch. IV, p. 210).

Smerinthus populi I och Sm. ocellatus 2 bragtes af House i parning; ägg erhöllos af en hona, men visade sig sterila. (Hagen 1. ce. p. 410). Wullschlegel uppgifver deremot att hybrider framalstras äfven genom parning mel- lan Sm. populi I och ocellatus 2, men att dessa icke kunna skiljas från Sm. populi (Staudinger, Berl. ent. Zeit. XVIII, Pp 129).

Smerinthus ocellatus I och Sm. Tiliae 9: hybrid-lar- ver af dessa arter hafva frambragts af L. Merten i Leipzig (Ent. Nachr. 1880 p. 180).

Anthrocera, flere arter, enligt Gerstäcker (Hagen 1. ce. p. 44). Guillemot uppgifver (Ann. Soc. ent. France 1856, p. 29) att parning emellan de skilda Anthrocera (Zy- gaena) arterna alltid blifvit resultatlös, hvaremot likväl par af följande observationer strida.

Anthrocera trifolii och ÅA. filipendulae, obs. vid Key- mer af Weir (Ent. Weekly Intell. 1857, p. 63). På samma ställe der kopulationen i akt togs fångades senare exemplar, dem Weir anser för tydliga bastarder.

Anthrocera Pilosellae (minos) I och A. filipendulae 0, obs. af Villicos d. 25 juli 1832. Honan lade ägg två dagar efter parningen, hvilka utkläcktes den 9 augusti. Längre fullföljdes utvecklingen icke. (Ann. Soc. ent. France 1832, Pp. 422).

Anthrocera eplualtes (gul 5) och ÅA. filipendulae Q, ofta (fem gånger år 1817) obs. vid Wien af Treitsche, som förmodar att de röda varieterna af ephialtes äro bastar- der af denna kopulation. Han har aldrig anträffat röda och gula Å. ephialtes, ej heller röda ephialtes sinsemellan lika litet som röda ephialtes och filipendulae i parning. Då så- lunda den röda ephialtes icke synes para sig, har han anta- git densamma för hybrid. (Lefebvre, Anu. Soc. ent. France 1832, p. 232).

14

Anthrocera filipendulae I och ÅA. ephialtes var. tri- gonellae 2. Larver frambragtes och uppföddes ända till dess de spunno sina kokonger, men dogo under vintern. (E. Löw. i Verh. Zool: bot. Ges. in Wien XVI poem:

Anthrocera filipendulae I och A. achilleae 2, obs. af Guenée (Ann. Soc. ent. France Ser. IV, t. V, pp. 92—93).

Anthrocera filipendulae och lonicerae, enl. F. Stein (Isis 1835, p. 343).

Anthrocera pilosellae och ÅA. peucedani, enl. Stein 1. e.

Anthrocera ephluialtes och ÅA. peucedani, obs. af Grey- ling i Halle, enl. Stein 1. e. (Den senare anses af Stau- dinger endast såsom en form af den förra).

Anthrocera carmolica I och A. ephialtes 2, obs. af F. Löw i Wien. Parningen fertil, men äggen förkommo, så att utvecklingen icke kunde fullföljas. (Verh. Zool. bot. Ges. tin; Wien XNVL.ps. 951):

ÅA. hippocrepidis (Hb.?) och A. Peucedani samt ÅA. fausta och ÅA. ippocrepidis para sig sinemellan och par- ningen är fruktsam; dock har man icke lyckats uppföda lar- verna.

Bombyces:

Saturnia carpimi deh S. spint obs. af Treitsche. Parningen fruktsam. Äggen lemnade tre larver, hvilka lik- nade larverna af carpini, men hvilkas utveckling dock icke fullföljdes (Lefebvre, Ann. Soc. ent. France 1831, p. 231). Parning emellan dessa arter omtalas äfven af F. Stein (Isis 18353

Saturnia spini I och S. carpini 9 samt

Saturnia spin I och &S. pyrt 9. Bastarder emellan dessa arter hafva uppdragits af Anker i Ofen, hvilken lyc- kades erhålla fullt utbildade fjärilar. Efter parningen mel- lan &S. spini I och S&S. pyrti 2 lade honan omkring 200 ägg, hvaraf 75 larver utkläcktes och af hvilka blott 14 gåfvo fri- ska puppor. Dessa lemnade 3 SS och 699, de sista ut- kläckta först fyra år efter äggläggningen, Hybriderna voro

15

S. hybrida major Ochs. (Steffek Ent. Nachr. 1878, pp. 130 o. 131). Exemplaren, hvilka i och för uppstoppning befria- des från allt innanmäte, innehöllo aldrig ägg, hvadan dessa hybrider synas vara sterila. I Österrike har man äfven ute i naturen anträffat larver till ofvan nämnda hybrid emellan S. spini och S. carpini. (Lederer, Wien. Ent. Monatschr. 1858, p. 200, Not.).

Saturnia pyri och S. spini. Ett par af dessa fans co- pulerande på en trädstam och bastarder efter denna parning uppdrogos af Umgelter. Talrika ägg lades. Redan lar- verna visade tydlig hybridism. (Ent. Nachr. 1878, p. 175).

Åttacus cynthia I och A. arrindia 9 samt

ÅAlttacus arrindia I och ÅA. cynthia 9, bragta i par- ning af Guerin-Méneville. I hvardera fallet visade sig parningen fertil. Bastarderna hade större likhet med hanen. (Ann. Soc. ent. France 1859, p. XLVI).

Atlacus cynthia Daub. och A. cynthia Drury äro en- ligt Wullschlegel skilda arter, hvilka sinsemellan ömsesi- digt hybridisera. Bastarderna emellan dem (cynthia Daub. I, Drury 9 eller Drury I och Daub. Q) visa än mer, än mindre gemensama karakterer med begge arterna, men likna mest honan. De fortplanta sig och Wullschlegel har upp- dragit ända till 13 generationer. (Stett. ent. Zeit. XXXII, pp. 404—406; Mitth. Schw. ent. Ges. III, pp. 321—330).

Attacus Bauhiniae I (Faidherbia G. M.) från Senegal förenades år 1865 af m:me la baronne de Pages med AA. arrindia 9 från Ricin. Omkring 30 ?/, af äggen gåfvo lar- ver, hvilka likväl till följe af brist på föda dogo under vin- tern (Ann. Soc. ent. France 1866, p. 427) >).

Antheraea Mylitta var. Pernyi I och A. Yamamai 9. Parningen emellan dessa arter är fertil. Larv och kokong likna den förra artens. Imago ej utkläckt, då meddelandet härom gjordes. (A. Wallace, Proc. Ent. Soc. 1870, pall

”) Guerin-Ménevilles uppsats om hybrider emellan skilda silkesfjärilarter (i Comptes remdu 1858, XLVIII) har tyvärr blifvit för förf. obekant.

16

och 12). Berce omtalar, att man lyckats uppföda en hybrid emellan dessa arter, hvilken äfvenledes var fruktsam och lade 50 ägg. Äfven dessa utkläcktes och larverna uppföddes. Kokongerna liknade till formen dem af A. Pernyti, till fär- gen mera dem af A. Yamamai. De utkläcktes från den 7 till den 20 augusti och lemnade öfverhufvud väl utbildade fjärilar, hvilka mycket liknade Å. Pernyi. Dessa parade sig åter och honorna lade 180 å 200 ägg. De första äggen ut- kläcktes den 24 augusti. Larverna liknade de förra hybri- dernas. Fjärilar voro ännu icke utkläckta, då meddelandet skedde. (Bull. Soc. ent. Fr. Ser. V, T. IV, p. CCLIV).

Cerura vinula I och C. erminea 2, obs. af bröderne Sérisié d. 28 maj 1854 i Bordeaux. Parningen fruktsam. Nära hundra ägg erhöllos. År 1855 i april utkläcktes sex I och1 9. I maj 1856 ytterligare tre . Pupan var mera lik C. vinula. Den hybrida honans ovarium innehöll endast tjugutvå missbildade ägg. (Guillemot, Ann. Soc, ent. France 1856, p. 29). Ménétriés invändning emot denna observa- tion (Wiener ent. Monatschr. 1858, p. 197) synes oss fast- mer bestyrka densamma. Att bland i Petersburg uppdragna exemplar af »vinula äfven förekomma liknande individer, hvilka närma sig erminea och stå midt emellan båda, bevi- sar ingenting emot Guillemots uppgift, då Ménétriés an- för alls ingenting om hvarifrån resp. ägg härröra. Han sä- ger endast att de omnämnda individerna befinna sig ”unter der Menge gezogener Stäcke?; och i så fall hindrar intet att de ägg, ur hvilka just de utkläckts, härröra från en anomalt befruktad hona. — De af bröderna Sérisié utkläckta exem- plaren visade större rapport till oinula, d. v. s. till hanen; men Bellier de la Chavignerie eger en hybrib emellan C. vinula I och C. ermineau 2, hvilken mera närmar sig den senare och dylika hybrider finnas äfven i Bois- duvals samling. (Ann. Soc. ent. de France, 1848, T. VI, Pp. 200

Spilosoma Menthastri (erminea) och S. lubricipeda, obs. af Yates. (Hagensl: ce. po 414).

17

Drepana falcataria (falcula) och curvatula, obs. i par- ning i april af Apetz. Senare bragtes utan svårighet flere exx. af falcula I i parning med curvatula Q. Likväl be- kommos endast obefruktade ägg. (Gravenhorst, lsis 1834, P:HIR20).

Drepana curvatula I och falcataria (falcula) 9 brag- tes likaså i parning af Apetz, hvaraf erhölls ett temligen stort antal befruktade ägg. Tolf bastard-fjärilar, alla honor, utvecklades af dessa (1. ec.)

Liparis dispar och L. monacha, bragta i copulation i Tyskland, hafva gifvit såsom resultat af parningen Liparis monacha var. eremita Ochs., hvilken emellertid af Bellier de la Chavignerie påstås vara artens typ i Bretagne (Ann. Soc. ent, France 1865, bull. p. XLVI).

Tortricina:

Rhacodia emargana <I och Eh. effractana 2, obs. i september i parningsposition af Lefebvre, utan att dock parning 1 akt togs. (Ann. Soe. ent. France 1831, p: 231) ").

Tineina:

Bucculatrix cristatella och B. gracilella, obs. af Frey (Ent. Weekly Tntell., arbetet mig obekant, citeradt enligt Hagen, Bibl. entom.). Staudinger misstänker att den se- nare är blott varietet af den förra (Cat. Lep. Eur. p. 235).

V. Hemiptera.

Coriscus limbatus I och C. flavomarginatus 2, obs. af förf. d. 20 augusti 1879 på Stortervö i Pargas nära Åbo. Okändt huruvida parningen blef fertil eller icke. På samma ställe togs emellertid samtidigt en hona af C. limbatus, hvil- ken hade abdomens rygg nästan helt och hållet svartbrun samt hemelytra och alae räckande öfver halfva abdomen. (Månne en hybrid ?).

+) På samma ställe anföres äfven Poedisca semimaculana > och P, ratana 2 såsom funna i parning. Enligt Fischer v. Rössler- heim äro båda” varieteter af P. parmetana (Ann. Soc. ent. France III,

bull. p. XL; Hagen 1. c. p. 415). 2

18

De ofvan anförda fallen uppgå sålunda till ett antal af 54 eller om man medräknar de endast i parningsposition ob- serverade Rhacodia-arterna till 55 +). Häraf framgår således att en kopulation emellan skilda arter icke är en så ytterlig säll- synthet, som man fordom ansett. I en stor mängd fall har man tyvärr åtnöjt sig med att endast konstatera sjelfva kopulations- faktum utan att gå till vidare undersökningar af dettas följder. I andra fall hafva dessa ledt till negativt resultat, men i icke så alldeles få, isynnerhet bland lepidoptera, har parningen blifvit fertil, d. v. s. en mellanform, en bastard eller hybrid emellan de båda kopulerande arterna har blifvit frambragd ++). Dylika bastarder hafva erhållits icke blott genom parning under fånget tillstånd, men äfven efter honor, befruktade ute i naturen (t. ex. efter parning emellan Saturnia pyri och spini). Och att en dylik fertil parning icke är så alldeles sällsynt äfven ute i det fria, detta framgår af de nog talrika tydliga hybrida mellanformer emellan närstående arter, hvilka äro fångade i mark och skog. Sålunda hafva vi ofvan om- nämnt att Weir fångat en tydlig bastard emellan Anthro- cera trifolit och Å. filipendulae på samma ställe der han tidigare fann dessa båda arter i parning, äfvensom att man i Österrike ute i naturen anträffat larver liknande dem, som frambragts genom tvungen kopulation emellan Saturnia spini och &S. carpini. Stein omtalar i Isis 1834 en bastard emel- lan Coenonympha pamphilus och C. Iphis, hvilken visade karakterer tillhörande båda arterna och hvilken blifvit fån- gad i det fria i augusti 1834 af Niemegk; och man har äfven observerat andra arter af just detta dagfjärilslägte i parning med hvarandra. Likaså känner man en i det fria fån-

+) Helt säkert hafva vi emellertid icke kunnat undvika att för- bise ännu några uppgifter öfver ämnet och särskildt beklaga vi att vi icke haft tillgång till W. V. Andrews” uppsats ”On the copula- tion of distinct species? i Canad. Entom. IV, pp. 78 o. 79, ++) Stundom synes det såsom om fertiliteten af en parning emel- lan två arter berodde på hvilkendera af dem spelade den aktiva ro- len, Se t. ex. ofvan de fullkomligt motsatta resultaten af parning emellan Drepana falcataria och curvatula samt emellan Dr. curvatula och falcataria.

19

gad hybrid af de i parning observerade Cupido bellargus och icarus. Vidare har man fångat hybrider eller åtmin- stone högst antagliga sådana emellan Vanessa Urticae och V. Atalanta (tre gånger enl. Bruand, Ann. Soc. ent. Fr. 1844, p. VD, Hipparchia arcania och H. hero (Sehumm el, St. Ent. Zeit. 1858, 232), Colias edusa och C. hyale (Ha- gen, St. ent. Zeit. 1858, p. 409), Deilephila vespertilio och D. hippophaös, Deilephila vespertilio och D. euphorbiae, D. elpenor och porcellus samt Smerinthus ocellatus och populi; och de sistnämnda hybridieera äfven i fångenskap (Frey och Wullschlägel i Mittheil. Schweiz. Ent. Ges. IVSpp. 206—210); också är det särdeles bland skymningsfjärilarne, som man iakttagit parning emellan skilda arter. Den lilla sterila honan af Saturnia pyri, hvilken omtalas af Girard (Ann. Soc. ent. France 1870, p. LIX) och hvilkens kokong liknade den af S. carpini, är äfven enligt all sannolikhet en hybrid emellan nämnda arter, Såsom bekant anses Dei- lephila Vespertilioides såsom hybrid emellan D. vespertilio och D. ippöphaés samt D. epilobii såsom dylik emellan D. vespertilio och D. euphorbiae. D. phileuphorbiae, be- skrifven af Muetzell såsom stående midt emellan D. galii och D. euphorbiae, anses af honom på grund af sin fertili- tet "såsom god art (Wiegm. Areh. 1810, pp. 1i1l—174). Hagen tror den emellertid vara hybrid (Stett. ent. Zeit. 1858, p. 409). Också ibland skalbaggarne känner man nå- gra hybrider, om äfven Gravenhorst's i tiden gjorda för- modanden om bastarder emellan vissa staphylinider (och steklar) ") uppvisats af senare författare såsom ohållbara. Vi hafva redan tidigare omnämnt de af Girard iakttagna ofta missbildade hybriderna emellan Dorcadion hispanicum och D. Graellsi. Vi tillägga att Rye i Zool. Rec. VIII, p. 329 anför sig ega en Coccinella, som är en tydlig hybrid af C. bipwnetata och C. dispar och erinra om de både af Au- doin: och Dei upprepade gånger gjorda iakttagelserna af parning emellan dessa arter. Slutligen anser Abeille de

+") Ueber Bastardzeugung i Voigt'”s Magazin Tome II, pp, 193—217.

20

Perrin Clytus fulvicollis vara en hybrid emellan Cl. mas- siliensis och Cl. ruficormis (Nouv. et faits div. n:o 15) >).

Eburu blott toma gissningar om hybridismen af vissa arter alltid måste emottagas med yttersta försigtighet, före- ligga dock, såsom af ofvanstående synes, några bestämda fall af en sådan hybridism, hvilka icke låta sig bortresonneras. Att bastard-alstring förekommer inom insektverlden är så- lunda satt utom allt tvifvel, likasom att densamma eger rum icke blott under de anomala förhållanden, som betingas af djurens fångenskap, utan äfven ute i naturen.

Hvad åter beskaffenheten af bastarderna beträffar, så kan ingen regel med bestämdhet uppställas om deras större eller mindre likhet med fadren eller modren. I detta fall variera resultaten, ehuru väl det synes såsom om hybriderna i allmänhet skulle visa en större tendens till likhet med den förra. I alla händelser föreligga emellertid ännu allt för få och knapphändiga meddelanden i frågan.

+) Stundom synes hermafrodistism blifva resultatet af en fertil parning emellan olika species. Så har Bellier de la Chavigne- rie redogjort för en Silpha, hvilken för öfrigt liknar S. sinuata var, uwnicostata, men har det ena elytron skrynkligt såsom hos S. rugosa, och hvilken individ han betraktar såsom bastard af dessa båda arter (Ann. Soc. ent. France). Bland Lepidoptera känner man flere fall af hermafroditer, hvilkas ena sida representerar en och den andra en annan varietet af samma art, men osäkert är om dessa äro fruk- ten af en parning emellan de båda varieterna eller om grunden här- till är att söka i andra omständigheter. Sådana qvasi-hybrida herma- froditer har man t. ex. i det af Boisduval omtalade exemplaret. hvars ena sida representerades af Lithosia aurita 5, den andra af L. ramosa 2 (Ann. Soc. ent. Fr. 1834, p. V), hvilka båda enligt nyare åsigter endast äro varieteter af samma art. Dylika äro vidare Speyers Anthrocera-hermafrodit, hvilkens högra sida visade var. orobi SS af A. trifolii, den venstra åter var. confluens 9 af samma art (Stett. ent. Zeit. XXXV, pp. 98—103); Wesma öl redogjorde den 14 jan. 1837 inför Academie de Bruxelles för en hermafrodit af Ar- gymnmis Paphia, hos hvilken den högra och hanliga sidan represente- rades af hufvudformen, medan den venstra och honliga utgjordes af melanosvarieteten valezina. Hibner egde en dylik med A. paphia FS till venster och var. valezina Q till höger.

21

Att en parning emellan skilda arter emellertid är nå- got onaturligt framgår icke blott deraf att den i flere fall, såsom redan sagts, icke leder till fertilitet, men äfven deraf, att, då detta är fallet, likväl i alla observerade fall endast ett ganska stort fåtal af äggen blifva utkläckta, att larverna äro svaga och ofta nog dö före förpupningen, att de fullt utbildade hybriderna, då sådana utvecklas, ej sällan äro på ett eller annat sätt monströsa (t. ex. hermafrodita) samt slut- ligen äfven af beskaffenheten af generations-systemet hos de hybrider, hvilka för öfrigt synas normalt bildade. Frågan härom är tyvärr ännu ganska litet utredd. De någongång frambragta hybrida individerna hafva nemligen ansetts såsom så stora rariteter, att man skyndat sig att bevara dem i de entomologiska samlingarna, innan man gifvit sig ro till nå- ora experiment, Emellertid torde bastarderna i de flesta fall, likasom förhållandet äfven är inom de högre djuren, blifva ofruktsamma. Guillemot, som af Cerura vinula och C. erminea erhöll tio bastarder och bland dem blott en hona, fann vid undersökning af dennas ovarium deri endast tjugotvå missbildade ägg (Ann. Soc. ent. France, 1856, p. 29). Anker har undersökt honor af en bastard emellan Saturnia spini och S. pyri och funnit att de innehöllo alls inga ägg (Wiener ent. Monatsschr. 1858, p. 200). Emeller- tid föreligga äfven fakta af motsatt art. Bastarden emellan Antheraea Pernyi och ÅA. yamamai har sålunda visat sig fruktsam och detsamma är fallet med hybriden emellan At- tacus cynthia Daub. och ÅA. cynthia Drury, som visat sig fruktsam hela tretton generationer igenom (NB. ifall dessa två arter äro skilda och den s. k. hybriden en verklig så- dan). Af stort intresse vore härvid experiment med ytterst närstående arter, t. ex. med de så kallade vikarierande for- merna, hvilka företräda hvarandra i olika zoologiska territo- rier och zoner och likasom stå på gränsen emellan art- och racebegreppet. Lyckas man emellan dessa frambringa ba- starder, skall man måhända lättast erhålla sådana förmögna af fortplantning.

22

Är således frågan om tillvaron af bastarder äfven inom insektklassen jakande besvarad, så kan den dock ännu icke på långt när sägas vara utredd i sin helhet. De med sä- kerhet i akt tagna fallen äro ännu jemförelsevis så få, att inga närmare regler för bastardbildning af dem kunna dra- gas; för öfrigt inskränka de sig så godt som uteslutande till ordningen Lepidoptera. Då emellertid intet skäl finnes för handen, hvarföre just denna ordning framför andra vore läm- pad för bastardbildning, framgår häraf, hvilket vidsträckt fält för observationer och experiment ännu erbjuder sig för forska- ren äfven inom denna sida af entomologin, en sida, som för öf- rigt är af ingalunda ringa betydelse för den rätta uppfattningen icke blott af resp. arter, men äfven af artbegreppet öfverhufvud.

Orsaken till bastardbildningen synes oss ursprungligen ligga i en högt uppdrifven brunstighet hos vissa insektgrup- per, såsom fallet ju äfven är hos högre djur. Betrakta vi nemligen de arter, hvilka oftast blifvit iakttagna i anomal ko- pulation, äro de flesta af dem äfven notoriskt brunstiga, och en dylik högt uppdrifven brunstighet synes också öfverhuf- vud karakterisera de familier, de tillhöra. Så hafva vi att såsom sådana anteckna Lamellicornerna och Bhynchopho- rerna, men isynnerhet Malacodermerna och Phytophagerna bland Coleoptera samt Sphinges och Bombyces bland Lepi- doptera. Betrakta vi yttermera de i förteckningen på par- ningsfallen anförda arterna, så finna vi vidare att flertalet af dem utmärker sig genom en jämförelsevis kort lifslängd så- som imagines samt att de med högst få undantag (de endast i kopulationsställning observerade Dytisciderna samt pseudo- neuroptererna och Coriscus ") bland Hemiptera) äro vext- ätande insekter. Vi komma då till de slutsatser att i all- mänhet phytophaga arter utmärka sig af en i högre grad uppdrifven brunstighet samt att könsdriftens styrka är störst hos arter med kort lifsutdrägt, en omständighet, som äfven

+) Likasom arterna af detta genus, äro äfven Labops Sahlbergti, Stygnus rusticus och arenarius samt Acompus rufipes synnerligen brunstiga hemipterer.

23

å priori förefaller naturlig. Äfven lefva de phytophaga ar- terna öfverhufvud vida kortare tid såsom imagines, än de carnivora. Det är således hufvudsakligen ibland vextätande arter med jämförelsevis kortvarigt imago-stadium, som ba- starder böra uppsökas och experiment i frågan företagas.

Hvad beträffar den korta lifslängdens förhållande till brunstigheten är detta med hänsyn till fjärilarne preciserad? genom Omar Wackerzapps observationer öfver dessas ko- pulation (Emnt. Nachr. 1878, p. 161). Han ådagalägger neml. att de arter, hvilka lefva jämförelsevis blott kort tid, kopu- lera mycket snart, ofta strax när könsorganerna efter djurets utträdande ur pupan tillbörligen hårdnat. Arter deremot med större lifslängd uppskjuta parningen ganska länge och han tror sig kunna antaga att de, hvilka öfvervintra så- som imagines, i allmänhet para sig först om våren.

På tal om brunstigheten hos ofvan anförda insektgrup- per må anföras en observation, som jag för några år sedan gjorde öfver Gastrophysa polygoni, af hvilken jag insamlade en stor mängd fullkomligt äggstinna honor och några hanar. hufvudsakligen i ändamål att i akt taga huruvida icke detta species, hvilkets hona, såsom befruktad, utmärker sig genom enormt uppsvullen bakkropp (deraf namnet Gastrophysa), i likhet med några andra Chrysomelider vore vivipar. Ehuru dessa honor, såsom sagdt, redan voro fullkomlig äggstinna och de nästan fullt utvecklade äggen tydligt kunde i akt ta- gas under den genomskinande chitinhuden, egde kopulation rum och fortsattes oafbrutet i hela två dygn. Efter parnin- gen sågos en del individer af hankönet ligga döda på bott- net af det kärl, hvari jag observerade djuren. Honorna åter lade ägg nästan omedelbart efter det de blifvit befriade från de brunstiga hanarne. Parningsakten fortfor således ända till helt kort före äggläggningen. Svårt är att afgöra huruvida honorna frivilligt deltogo i kopulationen. Genom den ofantligt uppsvullna abdomen, som släpar efter dem och gör deras gång ytterst ovig, besvärlig och tung, blir det dem nemligen omöjligt att undfly hanarne. Såsom bevis på des- sas stora brunstighet må vidare anföras det egendomliga fak-

24

tum att flere gånger två hanar samtidigt sökte intränga i

honans genitalöppning, ehuru jag aldrig såg dem lyckas deri.

Emellertid äro flere än ett fall bekanta från literaturen, då

en hona verkligen samtidigt befruktats af tvenne hanar. Vi

skola nedan uppräkna dem, som kommit till vår kännedom. Två JS in copula med en Q:.

Hymenoptera:

Formica fusca. Den 18 augusti 1872 observerade A. Miller vid South Norwood två hanar af denna art i flyg- ten copulerade med en hona. Sedan exemplaren blifvit fån- gade, drog honan hanarne efter sig; dessa syntes mycket ut- mattade och gjorde intet försök att begagna vingar eller ben. (Ent. M.; Mag. IX, p. 120).

Coleoptera:

Cardiophorus exaratus. Vid beskrifningen af denna arts lefnadsvanor uppgifver Abeille de Perrin att hanarne äro mycket talrikare än honorna och att af dessa senare

knapt en enda är synlig om dagen. De komma nemligen ..

fram först om aftonen, då kopulationen eger rum, hvarvid man ofta är 1 tillfälle att se två eller tre JS förenade med en enda 0 (Ann. Boc. ent. Eranee, Ser. IV; Lo VINSppsr0S —66).

Drilus flavescens. Roger har på Isle of Wigt obser- verat två hanar af denna art samtidigt i kopulation med en och samma hona (Bond i Proc. ent. Soe. London 1868, p. XX VII).

Telephorus rufus. En hona af denna art fanns år 1819 af Heyer i Läneburg i den innerligaste förening med två bredvid hvarandra stående hanar; ”också släpade honan, såsom vanligen är fallet hos Cantharis-arterna, efter sig båda hanarne liggande på rygg”. (Germar, Zeitschr. f. Entom IV ip: 1A06);

Lepidoptera:

Anthrocera achilleae. Tvenne hanar i copula med en och samma hona observerades två gånger den 26 maj 1843

25

af: Ronsin och Trapier (Pierret, Ann. Soc. ent. France 1843, bull. p. XXX).

Tortrixzx viridana I och T. heparana I samtidigt be- fruktande en och samma hona af T. viridana observerades af Knagg (Bond i Proc. ent. Soc. London 1868, p. XXVIID-

Diptera: Bibio sp.? Två hanar lika starkt fästade vid en och samma hona hafva i akt tagits på Jamaika af Gosse (Ent. M. Mag. XVI, p. 160).

Molobrus sp. CO. W. Dale har anfört en observation om två hanar af en till detta slägte hörande art, hvilka i maj sågos flyga i samtidig kopula med en hona (Ent. M. METEXS Tp: 10).

Händer det sålunda någongång att två hanar samtidigt kopulera med en hona, är det ej mindre vanligt att en och samma hane straxt efter hvarandra befruktar tvenne honor och att detta stundom företages genast efter det hanen ut- kläckts ur pupan (t. ex. Arctia sordida enl. Fallou, Ann. SocWent.urbranece Peri Vy 5 od ps oxt; NYsstareonara Goossens, ibid.). I nummern för d. 15 januari 1880 af Le Naturaliste omtalas en parning med en ännu icke fullt färdig utkläckt hona af Anthocaris cardaminis. Vi hän- visa härvid till Omar Wackerzapps redan anförda stu- dier öfver fjärilarnes kopulation.

I förbigående kan jag icke underlåta att omnämna yt- termera ett exempel på den styrka, parningsdriften uppnår hos insekterna och hvilket, enligt benäget meddelande af herr Faust i Helsingfors, blifvit i trakten af Baku i akt ta- get så väl af honom sjelf som af Musei direktorn Radde i Tiflis. Observationen gäller nemligen en till den notoriskt brunstiga Lamellicorn-familjen hörande med Melolontha nära beslägtad art, Ånozxia villosa. Hanen af ett i kopulation stadt par anfölls nemligen derunder af en dScarites eurytus, men utan att låta detta sig bekomma, och parningsakten fortsattes, sisom intet skulle passera, under det Scarites

26

gjorde sig ett godt mål på Anozxia-hanen +"). Det måste dock lemnas oafgjordt huru vida icke mekaniska hinder för hanen att löslita sig från honan i vissa fall förefinnas. För detta antagande talar t. ex. det af Constant anförda fallet af en parning emellan Hibernia progemmaria I och Cera- stis Vaccinir 2, då hanens parningsorgan vid de båda in- dividernas lösgörande från hvarandra qvarblef i honans ab- domen (Ann. Soc. France, 1857, bull. p. 41—42).

Att likväl antingen den kroppsliga smärtan hos sårade insekter är ytterst ringa eller ock att brunstigheten hos dem är än högre, bevisas emellertid af prof. Mäklins mig del- gifna uppgift, att han ofta observerat att insekter, hvilka lef- vande uppstuckits nära hvarandra i en insektlåda, hafva ko- pulerat, ehuru, såsom sagdt, genomstungna af nål "+).

I icke mindre grad bevisande för insekternas brunstig- het än de exempel, vi anfört, äro de observationer, hvilka Osten-Sacken sammanfört i en artikel ,, Ueber einige Fälle von Copula inter mares bei Insekten” (Stett. Ent. Zeit. XI, p. 116). Baron Osten-Sackens uppsats är af det intresse att den förtjenar närmare refereras.

De flesta iakttagelser hänföra sig till ållonborrar. I maj 1873 var Melolontha vulgaris mycket allmän vid Hei- delberg. Bland flere par in copula observerade Osten- Sacken äfven två hanar. Den aktiva hanens hornartade penis äfvensom dess analstift vorö inskjutna emellan dorsal och ventralplåten af den andra individens sista abdominal-

+) Såsom bevis på insekternas ringa känslighet för öfrigt må hänvisas till Prof. Delesserts nästan fabelaktiga uppgifter om lar- ven till Scopelesoma satellitia i Ent. Nachr. 1879, p. 161, äfvensom till andra strödda meddelande i nämnda tidskrift. Corbin uppger i Entomol. V, p. 406 att ett exemplar af Fristalis tenax, som blifvit beröfvadt sin abdomen, det oaktadt lefde åtminstone 40 timmar, 0. 8. V.

=) Om insekternas könsdrift se äfven Dumeril, Compte rendu 1557, Tome XLVIII, pp. 601—610. Intressanta iakttagelser om Aglia tau finnas af Omar Wackerzapp i Ent. Nachr. 1880, pp. 15—17. Hanen uppsökte den på hans hand sittande honan och parade sig der Osv!

27

segment. Denna ställning hade åstadkommits uppenbart på våldsamt sätt, i thy att det passiva subjektets hornartade penis var utryckt ur sitt naturliga läge och hängde vid en flik utom bakkroppen. Den passiva individen var tjockare och större än den aktiva. Observatorn förde paret hem med sig och fann följande morgon den aktiva individen död, den passiva deremot synbart sund och munter ”).

Flere liknande fall (t. ex. Döbner, Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 327) hafva i akt tagits just med samma insektart, ehuru smärre variationer egt rum vid kopulationen, så att stundom den passiva individens penis icke varit utdrifven ur kroppen, utan i stället inskjuten deri (Laboulbene, Ann. Soc. ent. France 1859, p. 567). I de allra flesta fall har den passiva individen, hvilken innehaft honans rol, varit den större. Laboulbene anför likväl 1. e. att de två hanexem- plar, Puton funnit in ecopula i Norrmandie, voro ,de la méme taille”.

Enligt Guérin Méneville och Boisduval skola vid silkesodling ofta fall iakttagas af copulation emellan hanarne till Bonbyx mori (Ann. Soc. ent. France 1857, p. XLIID.

Det märkvärdigaste af alla exempel på copula inter mares är väl dock det af Perogallo omnämnda emellan hanar af Telephorus melanurus och Lampyris lusitanica (Ann. Soc. ent. France 1863, p. 663). På vissa lokaliteter i omnejden af Mentone, hvarest båda arterna talrikt före- komma, amträffas mycket ofta sådana par, hvarvid Tele- phorus alltid haft den aktiva rolen. Peragallo betonar ut- tryckeligen, att ingen enda hona deltog i de talrika af ho- nom sedda fallen. Han säger: ”Comme je suis positivement certain du sexe des deux insectes, et que ce sexe est le méme, je ne puis admettre qu'une immoralité flagrante de la partie de la Rhagonycha +) et une complaisance coupable de la part de la Luciole måle”. Vi hafva redan mera än en gång va-

+) Kelch omtalar i Isis 1834, p. 737 ett fall af parning emel- lan Melolontha vulgaris 5 och M. hippocastani I, i hvilket fall der- emot den passiva individen dog till först.

ty =i1 Telephorus.

28

rit i tillfälle att i denna uppsats påpeka den synnerligen hetsiga och brunstiga natur, som utmärker Telephorus.

Osten-Sacken anser för öfrigt på såsom det synes grundade skäl att i flere af de fall, hvilka blifvit anförda såsom kopulation emellan individer af olika species, hane af den ena arten parat sig med hane af den andra, ehuru man utan vidare undersökning naturenligt antagit den undre pas- siva individen för hona.

Vi hafva redogjort för Osten-Sackens uppsats, lika- som vi förut uppräknat öfriga exempel på hög grad af brun- stighet, för att yttermera bestyrka påståendet, att en sådan särskildt utmärker vissa insektfamiljer och i detta afseende upprepa vi ånyo Lamellicorner, Pectinicorner, Malacodermer (särskildt genus Telephorus) och Phytophager bland skal- baggarne samt Bombyces och Sphinges (särskildt genus An- throcera) ibland fjärilarne.

Vilja vi slutligen sammanfatta resultaten af ofvanstå- ende anteckningar öfver de anomala kopulationsförhållandena hos insekterna, och dermed sammanhängande frågor. kunna de föras under följande punkter:

1. Vissa insektfamiljer synas framför andra utmärka sig genom en i högsta grad uppdrifven brunstighet hos han- könet.

2. En starkare brunstighet synes i allmänhet karak- terisera de vextätande familjerna.

3. Styrkan af könsdriften står öfver hufvud i omvändt förhållande till djurets lifslängd såsom imago.

4. Brunstigheten är ej sällan så stor att tillfredsstäl- landet af parningsdriften icke hindras af derunder skeende betydliga störingar i djurets organism, såsom vid copula in- ter mares, och icke ens om djuret anfalles och på betänke- ligaste sätt såras.

5. Sinligheten vid kopulationen emellan hanar torde böra anses ömsesidig; ty blott med våld och utan denna ”eoupable complaisance? hos det passiva subjektet låter akten icke verkställa sig i sitt mekaniska utförande.

29

Vore våld med i spelet, så skulle väl äfven den större indivi- den hafva innehaft den aktiva rolen, under det i fyra fall af fem, hvari storleken annoterats, denna individ tvärtom varit den passiva och den mindre företrädt hanens ställe, samt i det femte båda individerna varit af samma vext.

6. Då man antager, att den hetsigare individen inne- har hanens rol, så vore således de mindre individerna af ett lifligare temperament, än de större.

7. En annan yttring af starkt uppdrifven brunstighet ter sig i parning emellan han- och hon-individerna af olika arter, stundom tillhörande skilda genera, ja t. o. m. familjer.

8. Af parning emellan arter hörande till skilda genera har ännu aldrig frambragts någon afkomma.

9. Parning emellan arter af samma slägte blir ofta steril; stundom framalstras ett fåtal ägg, som ger upphof åt larver, hvilka ofta dö före förpupningen, men någongång, särdeles bland fjärilarne, utbildas till imagines.

10. Sådana bastarder frambringas icke blott i fången- skap, men äfven sjelfmant ute 1 den fria naturen.

11. Bastarderna äro ej sällan på ett eller annat sätt missbildade.

12. Bastarder med förmåga att vidare fortplanta sig har man hittills endast i par fall kunnat uppvisa.

13. Bastarderna förekomma hufvudsakligen inom no- toriskt brunstiga familjer och slägten samt sådana med jäm- förelsevis kort lifstid såsom imagines.

Jag har upptagit ofvanstående frågor till tals emedan de synas mig i allmänhet vara alltför litet beaktade af en- tomologerna och likväl vara af ew ej ringa betydelse i mer än ett hänseende vid studiet af insekternas biologi och äfven för den rent deskriptiva naturalhistorien, hvilken väl icke alltid är på det klara med den rätta beskaffenheten af s. k. arter och varieteter. Ett noggrannare studium af hithörande äm- nen skall visst i en framtid kasta ljus öfver mera än en gåta, rätta mera än en missuppfattning och särskildt gifva oss en inblick äfven i frågor af psykologisk natur. Men härtill er-

30

fordras, att entomologen likasom hvarje annan vetenskaps- man blir experimentator och inrättar sig ett entomologiskt laboratorium. Det är icke nog med tillfälliga genom lyck- träff gjorda observationer i naturen. Endast på ofvan an- fördt sätt kan någon klarhet och bestämdhet vinnas i nu anförda frågor, likasom dylika på senare tid utförda expe- riment redan öfver andra gebit af entomologin låtit en ny dager falla.

'0o->0'

Inverkan af vatten uppå malonsyreester vid högre temperatur.

Af Edv. Hjelt.

Destilleras ieke fullständigt torkad malonsyreester kan man i de fraktioner som öfvergå vid 15092—190? iakttaga lukt af ättiketer. Då den odestillerade estern icke förmärkts innehålla ättiketer och sådan ej heller förefanns i det under 100? öfvergående, förmodade jag att vatten vid högre tem- peratur inverkar sönderdelande uppå malonsyreester under bildning af ättiketer.

Malonsyreester försatt med något vatten upphettades först vid omvänd kylare någon tid. Ingen förändring af estern kunde dock härvid iakttagas. 1 ett med kylare för- bundet med barythydrat fylldt absorptionsrör afekiljde sig icke bariumkarbonat. Blandningen inneslöts nu i ett till- smält rör och upphettades några timmar vid 1502. Lösnin- gen blef härvid alldeles klar, malonsyreestern var försvun- nen och vid rörets öppnande visade sig starkt tryck uti rö- ret och lösningen hade antagit lukt af ättiketer. Det var sålunda högst sannolikt att malonsyreestern spjelkts i koldi- oxid, ättiketer och alkohol.

För att bestämdt konstatera detta och i öfrigt noggran- nare undersöka processens förlopp upphettades 5 gr. malon- syreester med 25 gv. vatten under ofvan angifna förhållan- den. Den vid rörets öppnande utströmmande gasen befanns vara koldioxid. Den klara lösningen reagerade surt. Den neutraliserades med kaliumkarbonat och destillerades. De- stillatet luktade starkt af ättiketer. Återstoden försattes med svafvelsyra och destillerades. Det surt reagerande destillatet

32

neutraliserades med sodalösning och försattes med silfverni- trat. Silfversaltet afskiljde sig i form af långa, böjliga, klara kristallnålar. Analysen visade att ättiksyradt silfver förelåg: 0,1591 gr. af det vid 1002 torkåde saltet gaf 0,1023 gr. Ag. Funnet Beräknadt Abt 30 0 64,67.

Destillations-återstoden behandlades med eter. Vid eterns afdunstande erhölls en ringa mängd bladiga kristaller, hvilka smulto vid 1322 och voro alltså malonsyra.

Det första af ältiketer luktande destillatet behandlades med kalihydrat, alkoholen utdrefs, lösningen försattes med svafvelsyra och destillerades. Det sura destillatet neutralise- rades och koncentrerades samt försattes med silfvernitrat, hvarvid det karakteristiska silfveracetatet afskiljde sig. Silf- verhalten fanns = 64,10 "/,.

Af malonsyreester erhålles alltså under de nämnda förhållandena utom malonsyra ättiketer, ättiksyra och kol- dioxid. Att ättiketern var den först bildade och ättiksy- ran en sekundär produkt kan med säkerhet antagas, ty etern kan naturligtvis icke bildas af fri syra och alkohol vid när- varo af en så stor mängd vatten, Ättiketer upphettad med vatten vid 1502? gifver deremot ättiksyra 1 riklig mängd.

Processen försiggår sålunda enligt formeln:

C; H; 03 (OC) H5) > + H30 = CO3-+ C, Hz 0 (OC) H5) -F C2 H;0.

Då de substituerade malonsyrorna i sitt allmänna för- hållande öfverensstämma med malonsyran är det ganska an- tagligt att deras estrar äfven underligga en process analog med den här för malonsyreester funna.

"0-0:

Om de pergameniska fynden.

Af E. Aspelin.

Då man erinrar sig de trångmål, under hvilka det ty- ska kejsarriket fullbordat sitt första årtionde, måste man dubbelt skåtta den offervillighet, hvarmed regeringen lagt sig vinn om gräfningarna i den jord, som gömmer minnen af den helleniska kulturen. Öfver fem år hafva tyske for- skare arbetat på blottandet af Olympias heliga platser och sedan två år tillbaka fortgår ett liknande arbete i mindre Asien, på Pergamons Akropolis. Hvad vetenskapen härpå vunnit, kan ännu ej 1 detalj bestämmas — år efter år skola förgå, innan alt material bearbetats — dock är det redan tydligt, att flere blad i den grekiska konstens historia måste omskrifvas, på det att alt det nya må få sin rätta plats. I ännu högre grad än om de olympiska 7), torde detta gälla med afseende å de pergameniska fynden. Ty så betydande de förra ock äro, så motsvara de dock knapt hvad man vå- gat hoppas, då fråga var om det engång så bilderrika Olympia. Förödelsen der har varit mera förstörande än i Pergamon. För det land, som bekostat gräfningarna och utan tvifvel äfven för vetenskapen ligger eljes deri en stor skilnad mellan de båda företagen, att finnarene fått taga med sig endast fotografier och gipsafgjutningar af fynden i Olym- pia, medan de pergameniska originalen utan undantag hem- tats till Berlin, hvarest de äro lätt tillgängliga för konstlärde från alla länder.

Då jag, tack vare direktorns för skulpturafdelningen i

+) Om gräfningarna i Olympia. Föredrag på Finska Veten- skaps-Societetens årsdag den 29 april 1877. Af C. G. Estlander. 3

34

museum i Berlin, hr A. Conzes utmärkta välvilja varit i till- fälle att studera de i Pergamon funna bildverken, vill jag här försöka en karakteristik af de samma. Något fullstän- digt och uttömmande i afseende å det rika ämnet kan jag icke afse redan af det skäl, att fynden i sitt närvarande oord- nade skick öfverhufvud endast delvis kunna studeras. Några notiser om de pergameniska gräfningarna och upptäckterna i allmänhet må emellertid föregå den närmare framställnin- gen om de i dagen bragta bildhuggerierna ").

"i

Upphofsmannen till det lyckodigra företaget.att anställa gräfningar på Pergamons Akropolis är ingeniör Carl Humann från Essen. Redan hösten 1861 begaf han sig till södern, för att söka gynsamare luft för en svag helsa och synes se- dan dess oafbrutet vistats derstädes, på särskilda orter, Sa- mos, Smyrna, Konstantinopel o. a. Under en af de talrika resor hr Humann gjorde i dessa trakter kom han vintern 1864—65 för första gången till Pergamon eller rättare Ber- gama, såsom Akalidernes forna residens nu kallas.

Från den lilla hamnplatsen Dikeli är det fem timmars väg till den n. v. staden, belägen på samma ställe, som den forna. Akropolisberget reser sig norr om staden. Det ut- gör en sista ansats af en mot söder utlöpande sträckning af Tainusbergen. I norr är det medels en sänkning förbundet med moderberget, i öster och vester faller det brant ned till de båda bäckarna Cetius och Selinus, medan åter sluttnin-

>) Die Ergebnisse der AusgrabungenzuPergamon, vorläufiger Bericht von A. Conze, C. Humann, R. Bohn, H. Stiller, G. Lolling und 0. Raschdorff. Mit sieben Ta- feln. Berlin 1880. Ur nämnde arbete äro de träsnitt lånade, som åtfölja denna berättelse, dervid dock är att märka, att Hekateträsnittet redan var färdigt, då man lyckades sammansätta den dertill hörande Artemisgruppen. — Innan denna ”Vorl. Bericht” som innehåller den här- tills utförligaste berättelse, utkommit i början af innevarande september, hade hr A. Con ze låtit trycka ett af honom i k. vetenskapsakademien den 29 jan, 1880 hållet föredrag om gräfningarna under titel: Pergamon.

För min uppsats har jag begagnat båda dessa källor.

35

gen mot söder, ned till Kaikosdalen, är långsam. Bergshöj- dens öfversta del är omkring 290 meter öfver hafvet.

Den anblick, som: mötte deruppe, på det länge sedan öde Akropolis, skildrar Humann som följer: ”Den flyktige betraktaren förefaller borgberget som ett enda stort grusfält, betäckt af gräs och låga buskar samt genomskuret af mur- sträckningar, hvilka härröra från de mest olika tider och hvilkas sammanhang vid första blicken är oklar; den öfver- sta toppen inneslutes af en synbarligen turkisk mur, som till sist, innan berget öfverlemnades åt sin nuvarande ödslighet, tjenade som fästning. Äfven på denna högsta plats resa sig öfveralt ur marken massiva fundamentsstycken, ofta korsande hvarandra, men i öster och vester qvarstå ännu de höga stödjemurarna från Akalidernes tid, bildande gräns mot slutt- ningen. BSeklerna hafva ej förmått rubba en enda qvader- sten i dem”.

”Ofvanom den vestliga af dessa stödjemurar”, fortsätter Humann, ”beträdde jag den ruinkulle, som man velat benämna Athena Polias' tempel. Sorgsen stod jag der och betraktade de härliga, nästan manshöga korintiska kapitälerna, de rika ba- serna och andra arkitekturdelar, alt öfvervuxet af buskar och vilda fikon. Der bredvid rökte kalkugnen, dit hvarje marmor- block, som gaf efter för den tunga hammaren, inkastades. Några nyss gräfda grafvar utvisade, hvilken rikedom af byggnads- qvarlefvor låg der nere förborgad; ju mera sönderkrossade de voro, desto välkomnare voro de för arbetarne”,

Det intryck stället gjorde på hr Humann var oförgät- ligt och en af hans första åtgärder var att utverka förbud mot kalkbränpningen, som redan säkert slukat mången oskatt- bar del af Akropolis forna härlighet. Då han senare erhöll ledningen af särskilda ingeniörarbeten i dessa trakter, för- summade han ej att ånyo besöka platsen. Under dessa se- nare besök upptäckte han i en af de murar, som genomskuro ruinfältet, marmorplattor, utgörande, såsom senare blef tyd- ligt, fragment af en gigantomachie, framstäld i hög relief. Hr Humann skickade dessa fragment till museum i Berlin och försökte att i hemlandet väcka intresse för anställande

36

af gräfningar på den lofvande platsen. Saken blef dock dervid, ty de storartade gräfningarna i Olympia tycktes snart taga alla krafter i anspråk. Först år 1878 vände sig hr Hu- mann till rätter man, då han framstälde sitt bekymmer för den nyssutnämnde museidirektorn Conze. Denne utverkade omsider på högvederbörlig ort anslag för gräfningar på Per- gamons Akropolis och öfverlemnade ledningen af desamma åt hr Humann.

Att hr Humanns förslag ej genast mötte obetingad be- redvillighet, får ej väcka stor förundran. Ty på grund af hvad man förut visste om orten, var det visserligen ej på förhand klart, att mödan och utgifterna skulle ersättas.

Pergamon blef en betydande ort, en storstad, först un- der Eumenes II (196—158 f. Kr.), hvilken så attreäga på nytt anlade staden. Genom storartade terrass anläggningar och byggnader förband han nämligen Akropolis med den nedanför belägna staden. Om de byggnader, som engång smyckat Akropolis, visste man dock föga. Underrättelserna hos de gamle äro knappa och inga monument hade hållit sig till vår tid. På öfversta toppen hade man kunnat skönja de tydliga lemningarna af ett tempel, hvilket, i följd af att Athena genom pergameniska mynt och inskrifter var känd som Polias, ansågs hafva varit helgadt åt denna gudinna. På grund af senare kopparmynt antog man ytterligare att tem- plet utvidgats och att derstädes Augustuskulten förenats med den äldre. Hvad man föröfrigt iakttagit af arkeologiskt in- tresse dels på Akropolis bergets terrasser dels nere i sjelfva staden tycktes ej heller lofva något särdeles ").

Den plan, hvilken nu skulle fullföljas af hr Humann, hvilade derför också helt och hållet på ny grund. I de relief-fragment, som hemskickats till Berlin, hade man igen- känt delar af en framställning af gudarnes kamp med gigan- terne. Dertill kom, att man hos en obetydlig författare från början af 3:dje århundradet, Lucius Ampelius, funnit om-

+) Abhandlungen der Königlichen Akademie der Wissenschaf- ten zu Berlin. 1872: E. Curtius: Beiträge zur Geschichte u. Topo- graphie Kleinasiens. (Fr. Adlers bilagor).

d7

nämnd en i Pergamon befintlig ara marmorea magna alta pedes quadraginta cum maximis sculpturis; continet autem gigantomachiam. Nåväl, detta altare gällde det att uppsöka äfvensom samla de möjligen återstående delarna af relief- kompositionen, hvars konstvärde, visade sig vara af hög art.

Den byzantinska mur, hvari hr Humann upptäckt de första reliefplattorna, sträckte sig öfver borgberget ett stycke nedanom den af en turkisk mur omslutna öfversta delen. På den mellan liggande delen af bergsryggen, omkring 40 me- ter nedanför toppen, observerade hr Humann en gruskulle med dominerande läge. Der började han den 9 september 1879 arbetet med fjorton man. Platsen var den rätta. Tre- dje dagen på qvällen hade arbetarne stött på den fasta, mu- rade grunden till altaret och i muren hade man fått sigte på 11 marmorplattor af reliefen. Det var ett svårt arbete att nedbryta muren. Murbruket hade sammanbundit stenarna så fast, att grofva kilar och hammare behöfdes för lösgörande af det minsta stycke. Arbetet var dock lönande, ty vid för- sta månadens slut voro redan 23 plattor af gigantomachien framdragna.

Arbetet fortgick sedan med korta afbrott och fortfa- rande lyckosamt under nära femton månader"). Flere for- skare och lärde, hrr Bohn, Conze, Lolling, Raschdorfj och Stiller biträdde tidtals hr Humann, och gräfningarna utsträck- tes äfven till andra delar af Akropolisberget.

Sålunda framgräfdes det högst belägna templet, hvaraf blott underbyggnadens kärna qvarstod orubbad, men med undantag af nedersta trappan på nordost- och vestsidan be- röfvad sin marmorbeklädnad. Tempelplatsen hade varit öp- pen mot söder, men på norra, östra och vestra sidorna om- slutits af pelargångar. BSjelfva templet var en peripteral an- läggning med 6 kolonner fram- och baktill samt 9 på hvar- dera sidan. Stilen är den korintiska. På grund af de funna arkitekturdelarna, hvilka delvis förete intressanta detaljer, är

") Det är till sistlidne december, I år hafva gräfningarna ånyo fortsatts.

38

det möjligt att rekonstruera templet, som bär godt vittnes- börd om sin arkitekt. Få inskrifter upptäcktes invid templet och ingen, som skulle bevisa, att templet verkligen varit hel- gadt åt Athene Polias. Deremot tala flere omständigheter för att templet är det Augusteum, som 29 f. Kr. uppfördes i Pergamon. TI trakten af altaret funna inskrifter tyda på, att i dess närhet funnits en annan Athena (Joliac, Nizngoooc) tillhörig helgedom (ic0öv).

Afven nedanför det stora altaret, på nedersta terrassen af Akropolisberget, blef en arkitektonisk anläggning till stör- sta delen framgräfven. Såväl grunden som inskrifter hafva visat, att det varit ett Gymnasium, anlagdt under första hälf- ten af det andra århundradet.

Det förnämsta resultatet af gräfningarna var dock upp- täckten af det stora altaret och dertill hörande bildverk. Af sjelfva altarbyggnaden qvarstår blott grunden, utgörande en rektangel, hvars långsida (i norr och söder) är 37,70 samt kortsida (i öster och vester) 34,60 meter. En mjuk, lerhaltig konglomeratsten, som ymnigt förekommer inåt lan- det har begagnats som material. Endast på östra sidan fin- nas ännu två stycken af de lägsta marmortrappstegen på en sträcka af 1,95 meter på sin ursprungliga plats. För det öf- riga har man blott att hålla sig till de större och mindre delar af altarets marmorbeklädnad, som vid gräfningen kom- mit i dagen, vare sig i altarets omedelbara närhet eller i den ofta nämnda byzantinska muren, Rekonstruktionen af altaret är emeilertid betydligt svårare än t. ex. af Augusteum. Byggnaden är nämligen i sin art den enda man känner, vi- dare är största mängden af arkitekturdelarne förstörd och slutligen bar vid altarets uppförande ej den stränga teknik blifvit följd, som utmärker äldre grekiska byggnadsverk. Samma profil är ej öfveralt lika behandlad, ej heller äro blocken lika stora.

Den bild, som arkitekten Bohn efter noggrant studium gjort sig af detta altare, är följande. Från en låg trappsoc- kel höjde sig såsom anläggningens hufvuddel underbyggna- den, till hvars öfre plattform en i byggnaden inskärande trapp-

39

uppgång ledde. Denna underbyggnads öfre del var rundt- omkring betäckt med den väldiga, 2,30 meter höga fris, hvarpå gudarnes kamp med giganterne var framstäld i hög relief. Omedelbart ofvanför frisen sträckte sig en mäktig, rikt profilerad gesims, tillräckligt kraftigt utskjutande, för att utgöra en skyddande skärm för reliefen. I gesimsens hålkäl lästes, lätt synliga för den nedanför stående åskådaren, nam- nen på de kämpande gudarne. Nedanför frisen befann sig en mindre list, hvarpå sågos giganternes och äfven konstnä- rernes namn.

I afseende å byggnadens öfre del kan med säkerhet sägas endast, att den bestod af ett upptill öppet, men på si- dorna, med undantag af ingångsstället, af väggar omslutet rum, hvari det egentliga altaret stod. Utanför väggen lopp en sirlig kolonnad af jonisk ordning. Kolonnerna sam- manbundos af en arkitrav, öfver hvilken utan mellanliggande fris kranslisten var lagd. Med dessa sistnämnda arkitektur- delar korrespondera liknande på väggens yttre sida. Pelar- gången var täckt med ett enkelt kassett tak.

Som särdeles anmärkningsvärdt omtalar Bohn det ojämna utförandet af byggnadens olika delar. De joniska kanne- lerade kolonnerna och särdeles deras kapiteler äro särdeles fint utförda, då åter deröfver liggande delar af byggnaden äro synnerligen knapphändigt och groft arbetade.

På inre sidan af väggen antages en annan mindre fris, framställande scener ur Telephossagan, hafva haft sin plats. Huru denna varit förbunden med väggen har dock ännu ej kunnat utredas. På den öppna plattformen måste slutligen offeraltaret hafva rest sig; men tillsvidare, om ens någonsin, kan intet med visshet sägas om dess form.

IT.

Nu är tid att vända uppmärksamheten åt denna kolos- sala fris, som engång smyckat altarets underbyggnad och hvars konstvärde skänker åt de pergameniska fynden deras sällsporda betydelse. Hela reliefen hade ursprungligen en längd af 135 meter, hvilket, då höjden är 2,30 meter, ger

40

ett ytinnehåll af i rundt tal 300 qvadratmeter! I Berlins museum finnas för närvarande 98 större marmorplattor, hvilka tillsam- mans utgöra 120 qvadratmeter. Räknas dertill omkring 2,000 större och mindre fragment, så blir resultatet, att vid pass 180 qvadratmeter eller 3/; af hela kompositionen återfunnits +),

Detta låter mera glädjande än verkligheten är. De funna plattorna äro nämligen lösbrutna, strödda delar af det hela, och blott tillfälligtvis hafva än tvänne än flere befun- nits höra tillsammans. Vidare äro de flesta figurer betydligt skadade, hufvud, armar, ben och andra framstående delar äro vanligen helt och hållet borta eller ock mer eller mindre fragmentariska. Vid all denna jämmerliga förstöring gläder det så mycket mera att stundom finna äfven i det närmaste hela gestalter, men framföralt, att konstverkets stil är så ädel och stor, att den gör sig på det härligaste gällande äfven i det enskilda, erbjudande öfveralt ämne till studium och konst- njutning. I afseende å sjelfva ytan äro skulpturerna för det mesta sällsynt väl bibehållna. Detta gäller isynnerhet de delar, hvilka påträffats i den ofta nämnda muren, som skyd- dat marmorn från att förvitra. När murbruket med mejsel och hammare af skickliga händer aflägsnats, förefalla mar- morstyckena som vore de nyligen komna från mästarens atelier.

Öfveralt ser man gudar och gudinnor i våldsam, men segerrik kamp med giganter af olika åldrar och gestaltning. Striden försiggår i grupper, sålunda att merendels en gud kämpar med en eller flere giganter; men det är ej möjligt att bestämma de enskilda gruppernas ställning till hvarandra. Om alla delar funnos i behåll, skulle det ej vara svårt, ty grupperna äro ej enstaka, utan med stor konst sammanbundna i en fortgående rörelse. Det är luckorna, som göra samman- sättningen omöjlig. Endast för de plattor, hvilka hade sin

+) Denna beräkning är hemtad ur ofvan citerade berättelse. — Emellertid ankommo de dagar jag var sysselsatt med dessa studier underrättelse om, att hr Humann ytterligare funnit fragmenter hö- rande till reliefen. Större delar af frisen har man ej mera hopp om att finna. Dertill är altartrakten redan altför noga genomsökt.

41

plats på ömse sidor om den i byggnaden inskärande trappan, känner man läget. Reliefen följde nämligen trappväggen åt, afsmalnande för hvart trappsteg. Genom de trappstegen mot- svarande inskärningarna 1 plattorna har man kunnat igen- känna dem. Dessutom har man på baksidan af några kun- nat se, att de varit fästade vid något af byggnadens hörn. Eljes saknas alla bestämda hållpunkter för sammanställandet af det hela. Återstår derför, åtminstone tillsvidare, ej annat än att betrakta grupperna och gestalterna hvar för sig.

I främsta rummet påkallas uppmärksamheten af två grupper, hvilka hvardera äro sammansatta af fyra plattor och hvardera utan tvifvel engång voro dominerande partier af frisen. Jag menar de grupper, i hvilka Zeus och Athena uppträda — det pergameniska Akropolis” båda hufvudgudom- ligheter och enligt sagan de förnämsta deltagare i gigant- slaget.

Må hr Humann sjelf få förtälja, huru han den 21 juli 1879 fann Zeusgruppen, alla fyra plattorna på ett ställe i gruset. Den enthusiastiska ton, hvarmed han tillika beskrif- ver reliefen, är till fullo berättigad: — —- — ”Den första plattan föll om: Det var en väldig, på sina slingerfötter stå- ende gigant, som visar oss sin rygg, hufvudet vändt åt ven- ster, en lejonhud på den venstra armen; — den passar ty- värr ej till någon känd platta, sade jag. Den andra föll. En herrlig gud, visande det öppna bröstet, så väldig och dock så skön som ännu ingen annan. Öfver skuldrorna hän- ger en drägt, som sedan omfladdrar de båda benen i kraftig gång. Äfven denna platta passar ej till någon bekant! Den tredje plattan visar en smärt gigant, som störtat på knä; venstra handen griper smärtsamt efter den högra skuldran, högra armen är som förlamad — förrän han var helt och hållet rengjord från grus, faller den fjerde plattan: en gigant störtar baklänges på klippan; blixten har genomborrat hans lår; jag känner din närhet Zeus! Feberaktigt ilar jag om- kring de fyra plattorna; den tredje passar till den först funna: den stora gigantens ormslinga går tydligt öfver på plattan med den på knä sjunkne giganten. Öfre delen af denna

42

platta, dit giganten sträcker sin hud omveecklade arm, sak- nas; men man ser tydligt, att han kämpar bort öfver den störtade. Skulle han kämpa mot den store guden? I san- ning ja, den venstra af drägten omsvajade foten försvinner bakom den knäböjande giganten, — Tre passa tillsammans, ropar jag, och redan är jag vid den fjerde, den passar äfven — den af blixten träffade giganten faller åt motsatt håll från guden, Jag darrade i hela kroppen; der är ännu ett stycke

— med naglarna afskrapar jag jorden, — lejonhud, det är den jättelike gigantens arm — midt emot den ett virrvarr af fjäll och ormar — aegis! det är Zeus! Ett verk så stort, så

härligt som någonsin fans, var verlden återgifvet, kronan var satt på alt vårt arbete, Athena gruppen hade fått sitt skö- naste motstycke? — — —

Vi se altså Zeus, Olympens herskare, ömoföned af tre giganter, af hvilka de närmaste på hvardera sidan redan träf- fats af förintande slag, medan den tredje ännu vågar höja sin arm mot den ljungande guden. Vid ungefär samma stånd- punkt är striden framstäld i Athena gruppen. TI rikt svallande drägt stiger gudinnan åt höger med aegis på bröstet och sköld på arm. Med högrashanden har hon gripit en ung, bevingad gigant i håret och synes släpa honom efter sig. Han är ned- sjunken på sitt ena knä och omslingras af gudinnans orm samt mottar af denna ett dödande bett i bröstet. Fåfängt försöker han befria sig från gudinnans arm. På andra sidan om Athena ses Gäa, giganternas moder — hennes namn TH är der bredvid inristat i plattan — i halffigur med ymnig- hetshornet på venstra armen, höja sig ur jorden och rikta sin blick och sin arm mot gudinnan, bedjande om nåd för sina söner. Dennas anlete är dock vändt åt den nedsjun- kande motståndaren. Öfver Gäa framsväfvar Nike på ut- bredda vingar, för att kröna den segerrika Zeusdottern.

Dessa båda grupper äro af de bäst bibehållna. Hand- lingen, sådan den beskrifvits, är tydlig. Emellertid är ingen enda figur oskadad. Zeus och äfven Nikes hufvud saknas totalt, Athenas ansigte är afslaget, den af blixten slagna gi- ganten är utan hufvud och armar, på giganten närmast till

”Yatuerig b BÖTA

RING Nr

I. Zeus gruppen.

EN Sn

Sn

0

II. Athena gruppen.

43

höger om Zeus är hela ansigtet förstördt o. s. v. Endast giganten bredvid Athena har sitt hufvud i behåll, i det man med stor skicklighet lyckats återställa det af flere stycken. Af Gäas hufvud, hvars ringlande lockar svalla ned öfver den olyckligas axlar, äro pannan och ögonen qvar.

Liniernas rytmiska gång stämmer dessa de mest lidelse- fulla scener konsten kunnat återgifva till harmoni. Lagbun- denhet och frihet förenas här på ett sätt, som ensamt tillhör den ursprungligt skapande konstnärsanden. I Zeusgruppen tycker man sig kunna uppdraga ett fast schema för dess byggnad. Zeus och den af blixten träffade gigantens gestal- ter draga sig båda åt venster, de motvägas af de båda andra figurerna med sin lutning åt höger; Olympierns högra ut- sträckta (nu afbrutna) arm har motsvarat gigantens hudom- vecklade; samme gigants urkraftiga mot åskådaren vända rygg, kontrasterar med gudens härliga, under striden blottade bröst; öfverst har engång Zeus” hufvud höjt sig, lätt flanke- radt af den högt uppburna blixten på ena och örnen (hvaraf vingspetsarna qvarstå) på andra sidan. Men hvilket lif i detta schema! Hvilken karakter i dessa gestalter! Beundrans- värdt tydligt uttrycka sjelfva gestalterna (ansigtena finnas ju ej mera) de kämpandes olika tillstånd. Efter den vanmäk- tigt nedfallne, af blixten dödligt slagne, följer giganten, som vrider sig under det smärtsamma slag, som träffat hans axel, och såsom tredje grad på skalan den osårade giganten, som ännu försöker åtminstone försvara sig. Men öfver dessa står öfverguden, hvars mäktiga lemmar tala om okuflig kraft och segervisshet.

Athenagruppen har en lifligare karakter genom det större antal linier, som der spela in i hvarandra. Tydligen ser man, att de båda grupperna varit stälda såsom motstyc- ken till hvarandra. Olikheten i karakteren motsvarar öfver- gudens manliga kraft och allvar samt gudinnans qvinliga lif- lighet. Athenas och Nikes gestalter gifva gruppen en pyra- midalisk byggnad; men den senares äfvensom gigantens ut- bredda vingar hindra dock denna att framträda för starkt. Här hafva vi omsider äfven tvänne hufvuden, hvilka kunna

41

lära oss konstnärens styrka i det patetiska. Gigantens ån- gestfulla, men ädelt bildade ansigte är beundransvärdt; men framför detsamma ville jag nämna Gäas bedjande ögon. De påminna om Niobes, men uttrycket är här långt mera äng- sligt gripande, af en underbar verkan.

Efter eller bredvid dessa grupper måste i afseende å

45

intresse den dubbelgrupp ställas, der Hekate och Artemis uppträda — eljes det längsta stycke af reliefen man lyckats hopbringa och delvis utmärkt väl bibehållen. Längst till ven- ster ser man här en gammal skäggig gigant med väldiga orm- ben. I handen svingar han ett klippstycke, som i nästa ögon- blick skall flyga mot hans närmaste fiende, Hekate. Dock är det nog gudinnan, som skall segra. Hon står mäktig och hög i rikt böljande drägt med ryggen vänd åt åskådaren — en sällsam gestalt. Hufvudena, ty hon har tre sådana, äro vända mot giganten, hvilken den sexarmade gudinnan anfal- ler, beväpnad med fackla, svärd och sköld på engång. Gi- gantens ena orm lyftar sitt hufvud högt med öppet gap, den andra åter biter med raseri i Hekates sköld. Derunder sän- ker en väldig, gudinnan åtföljande molosserhund sina tänder i gigantens lår. Till höger från Hekate och med ryggen vänd åt henne skrider en ung manlig gestalt med hjelm, sköld och svärd samt gehäng öfver axeln. Det är en gigant af ovanligt ädel bildning +). Framför honom vrider sig i dödsvånda en åldrig, ormbent gigant, i hvars nedböjda nacke en annan molosserhund huggit sina tänder. Hans högra orm visar ännu sin ilska genom att bakifrån bita i Hekates drägt. Men öfver den döende giganten är ett öppet fält, hvaröfver den nyssnämnde unge giganten blickar djerft mot en gudinna, som lifligt spänner bågen mot honom — den sköna, dungfru- liga Artemis.

All beskrifning är matt och ofullständig 1 jemförelse med den kraft, hvarmed striden frambrusar, och en fulländ- ning i utförande, som gör att hvarje gestalt synes påkalla särskild uppmärksamhet.

Oförlikneliga i realistisk sanning iäro sådana detaljer som ormen bitande i Hekates sköld eller den döende gigan- tens domnande hand. Sällsam är Hekate, den ”tregestaltade”, sådan hon för första gången framträder på ett till våra da-

+) W,. Liäbke, som såg denna figur, innan följande platta med Artemis blifvit sammansatt, ville i den stridsdjerfve ynglingen igen- känna ingen mindre än krigsguden Ares! Se tidskriften ,Nord und Säd” XIII, s. 239.

46

gar bevaradt monumentalverk. Intressant är att se, huru den grekiske konstnären försökt så vidt möjligt undertrycka det naturvidriga i denna figur. Genom att gudinnan vänder ryggen åt åskådaren och ansigtena gifvas i profil, ser man vid första blicken endast ett hufvud, som framstår alldeles rundt; ser man uppmärksammare, då varsnar man ett annat ansigte i låg relief bakom det första. Genom kroppens ställning är äfven armarnas flerdubbling delvis gömd, De båda i striden deltagande hundarne åtfölja gudinnorna, såsom varande åt dem helgade djur. Liksom Hekate och Artemis i mytiskt hänseende kontrastera med hvarandra, så stå de som kontra- ster i kompositionen. Hekates gestalt är matronartadt tung och hennes drägt är lång, af tjockt tyg, böljande i djupa veck, hvarutom figurens dubbelbildning, om ock förmildrad, har något fremmande och frånstötande. Deremot se vi Ar- temis jungfrulig, ung och skön, i liflig rörelse, drägten högt uppskörtad såsom vanligt hos den gudomliga jägarinnan, så att de sirligt ornerade kragstöfletterna framträda med full verkan. Hon är lika tilldragande som Hekate osympatisk.

Då en beskrifning af de återstående, mera fragmenta- riska reliefstyckena, hvilka man fortfarande sammanställer och kompletterar, isynnerhet utan afbildningar båtade föga, vill jag blott i korthet omnämna de gudagestalter, man ännu med mer eller mindre säkerhet igenkänt.

Otvifvelaktig är Helios, i fotsid drägt, styrande sitt ilande spann öfver en fallen och mot en upprättstående, kraftig gigant. Framför jagar en ryttarinna i tunn chiton och mantel, Hos"). I en annan ryttarinna förmodar man Selene. Kybele igenkännes i en tredje sådan, bärande koger och ridande på ett lejon. Hon åtföljes af en blixtbärande örn, men framför henne framilar en gudinna till fots. I en ungdomlig gudinna, en af de bäst bibehållna och skönaste figurerna, ser Läbke Aphrodite. Conze vågar ej gifva henne något namn. Hon är kännetecknad förnämligast genom en

+) Plattan sammanhänger ej genom synligt brott med den före- gående, men torde dock med rätta vara att placera der.

47

ormomslingrad kruka, som hon håller högt upplyftad till kast: på armarna bär hon spiralvridna band, öfver hufvudet fladdrar ett slags slöja och från halsen nedfaller ett (under striden afsprunget?) band af ovala perlor. Den höga, ideala gestalten vore ingalunda ovärdig att bära skönhetsgudinnans namn. Strax bakom henne ses på ett skildt block en väldig, manlig torso med läderharnesk (Ares?). Apollo återfinnes i en skön, naken ynglingagestalt. Han står helt vänd mot åskådaren med kogerbandet öfver bröstet och manteln ned- hängande från armen. Tyvärr saknas hufvudet, högra armen, venstra handen och nästan hela högra benet. Slutligen ses på en platta äfven Dionysos, qvinligt veklig, åtföljd af pan- tern och två unga satyrer.

Af de gudar, hvilka härtills blifvit igenkända, är endast för en tillika äfven namnet på gesimsen återfunnet, nämligen ”AInvå. De gudanamn, som läsas på gesimsstycken, men icke (åtminstone ej med säkerhet) kunna i bild uppvisas, äro föl- jande: HowzMmo, ”Auquvovn, IHocedwr, ”"2xzeavöo, Totrer, Aono. (E)vvw, ”Aqooditny och Aiwrn, Anltlw, Oéuo, PAc1 Teoin; af ett par namn finnas blott fragmenter. Af gigant- namnen har ett färre antal återfunnits och af dem två eller tre fullständiga: XFovogqgvioo, Eovoiywv och ”Oyatolo; de öfriga äro fragmentariska.

Af det ofvanstående torde redan denna kompositions oer- hörda rikedom framgå. Hela den olympiska skaran af gudar och gudinnor uppträder i konstverket. Alla deltaga i slagtnin- gen med sina olika vapen. Det är lätt att i fantasin skapa sig en bild af den i ständigt vexlande former rasande slagtnin- gen. För en den forna verkligheten motsvarande uppställ- ning, har man dock, som sagdt, inga hållpunkter. Libke framkastar den sannolika hypotesen, att Zeus- och Athena- grupperna haft plats på hvardera sidan om trappan, d. ä. på den åt söder vettande frontväggen. Likaledes som en ren hypotes vill jag anföra en tanke, som vid behandlingen af ämnet, fallit mig in, den nämligen, att vissa hufvudgrupper och gudar varit placerade efter väderstrecken, sålunda att Heliosgruppen befunnit sig på östra väggen, Hekate, Artemis

48

och den andra fackelbärande gudinnan på den nattliga, nord- liga och de icke återfunna hafsgudomligheterna på den vestra.

Till omvexlingen bidrar naturligtvis i hög grad, att djur af olika arter å gudarnes vägnar blanda sig i striden. Men om vi härvid återfinna bekanta mytiska och konstnärliga mo- tiv, så är den gigantverld, som frisen framställer för oss ge- nom sin stora omvexling så mycket nyare. Giganter med ormben förekomma talrikt. Öfre delen af de vilda gestalterna är menskligt bildad. Hufvudet vanligen omgifvet af vilda, stripiga lockar, torson kraftigt modellerad. Från höfterna öfvergår figuren i två långa, fjällbeklädda ormar, hvilka för sig deltaga i striden, såsom t. ex. de båda, hvilka angripa Hekate. Giganter med ormkroppar känner man emellertid förut såsom tillhörande den senare konsten; men ensam i sitt slag är en gigant med ormben, menniskokropp och lejon- hufvud. Äfven bevingade giganter finnas flere. Redan nämnd är Athenas motståndare, hvars vingar liksom Nikes likna fo- gelvingar. Vingarnes vidfästning synes ej; men de äro mä- sterligt anbragta, 1 det de tyckas alldeles naturligen tillhöra gestalten, hvilken för öfrigt är af menskliga och ädla former. Ett par andra giganter ha korta fjällartade vingar. Den ene kämpar, hög och reslig mot en fackelbärande gudinna. Han har korta horn i pannan och erinrar osökt om Lucifer. Den andre väcker samma erinran, så mycket mera som hans huf- vud är nog skönt att kunna tillhöra den fallne engeln. Vid sidan af dessa fantastiskt bildade giganter förekomma icke sällan fullkomligt menniskolika, hvilka alldeles icke till det yttre visa sig som representanter för guda- och mennisko- fiendtliga makter.

I det föregående äro redan en mängd anmärkningar angående stilen i dessa bildhuggerier gjorda. Sammanfat- tande det sagda skall jag försöka bestämdare utföra karak- teristiken. Kompositionen är lidelsefullt dramatisk; i form- bildningen råder en beundransvärd realism, som följer natu- ren i det yttersta, men på samma gång är parad med en storhet i uppfattningen och en känsla för ideal skönhet, de der blott äro den högsta, fulländade konst egna.

49

I afseende å kännedomen af menniskokroppens bygg- nad råder här en häpnadsväckande säkerhet. Muskelspelet hos gestalter af olika kön och ålder i ständigt vexlande kroppställningar bevisar genom sin sanning, att ingen möda, ingen tvekan fans till för dessa mästare. Lifvet sjelf tyckes bildat formerna — ett intryck, hvilket, t. ex. vid sådana drag som det genom ormens sammandragning hos den unge gi- ganten i Athenagruppen uppsvälda benet, blir ytterst frappant.

I giganterne skildrar konstnären alla de olika känslor, hvilka i detta blodiga nederlag äro hos dem tänkbara. Djerft mod, trots och raseri hos de ännu stridsfärdiga samt vild smärta och dödens ankomst i olika former hos de sårade. Bland de döende har ett hufvud en märkvärdigt michelangelisk ka- rakter. I det unga skägglösa ansigtet med pannan hopdra- gen i djupa veck och håret liksom badadt af kallsvett äro dödens bitterhet och qval på ett hjertgripande sätt uttryckta. Det är något modernt, individuelt i detta hufvud, som gör en förvånad att se det här och ej bland den store florentinarens verk. Ett par andra hufvuden erinra lifligt om den bekanta döende Alexander — det är åter den hellenistiska tidens ka- rakter. Den tragiska patos, som härvid kommer till uttryck, gör att dessa giganter med framgång täfla om intresset med de ädla gudagestalter, i hvilka företrädesvis skönhet och stor- het tagit gestalt. Hos dem alla finner man denna den gre- kiska skulpturens egendomliga skönhet, hvari lugn hvila och rörelse på ett oefterhärmligt sätt sammangå.

Vidare vittnar reliefen om en teknik af den högsta möj- liga utveckling. Vid det djup reliefen har, i det figurerna delvis framstå nästan runda, är det förvånansvärdt att se, huru fulländadt utförandet är. Och det omsorgsfulla utföran- det har ej kommit endast de i ögonen fallande partierna till del, utan äfven figurdelar, hvilka varit nästan helt och hål- let undanskymda för åskådaren. Det är en konst, hvilken liksom Phidias” i Parthenonskulpturerna, har aktning för sig sjelf och ej söker att beqvämast slippa undan 7), I drägt-

+) Fynden i Olympia bevisa, att till och med berömda mästare under den bästa tiden kunde låta sådant komma sig till last.

4

50

behandlingen kan man särskildt studera ej mindre den glän- sande tekniska färdigheten än skönhetssinnet hos bildhugga- ren. Här råder en omvexling och motivrikedom, som eljes torde sakna sitt motstycke i den antika konsten. Isynnerhet gäller detta gudinnorna, bland hvilka ingen naken gestalt finnes. (f enlighet med realismen i dessa bildverk för öfrigt gör sig denna omvexling gällande ej blott i den vanliga gre- kiska kostymens drapering, utan äfven i angifvandet af sjelfva tyget. Än är det tunnt ylletyg, som slår täta, fina veck, än åter olika tyngre och tjockare tyger, antingen släta eller stundom med lätta tvärstreck, liknande brytningen på siden. Dessa tyngre drägter svaja i långa, djupa veck, stundom t. ex. hos Hekate ända till en fot djupa! Men hvilken talang och konst än är nedlagd härpå, så glömmer mästaren dock aldrig att låta kroppsformernas högre skönhet skönjas genom drägten. Äfven härvid tilltalar oss samma fina skönhetskän- sla, som tjusar oss hos de ypperste från konstens högsta pe- riod. Att det stora äfven kan förenas med det sirliga, ser man af gudinnornas snörskor och stöfletter, hvilka äro sär- deles omvexlande genom rik och smakfull ornering — i sitt slag en specialitet för denna fris,

Ehuru den stora frisen utgör det förnämsta, är den dock endast en del af de till altaret hörande skulpturerna. Bland de öfriga ligger närmast att omnämna den mindre fris, som antages ha smyckat inre sidan af altarrummets väggar. Af denna fris, som mäter 1,57 meter i höjd, äro 35 hela plattor till vara tagna. Dem har man ännu ej rengjort eller sam- manstält. Dock kan man med visshet sluta, att frisen fram- ställer scener ur Telephossagan. Telephos, en son af Herak- les och Auge, dotter till konung Kepheus af Tegea, gälde för Pergamenernes och deras konungars, Attalidernes natio- nalhjelte och stamfader, på grund hvaraf ämnet måste anses vara det naturligaste för stället,

Bland de framstälda scenerna är åtminstone en väl känd i den grekiska poesin och konsten. Sagan berättar nämli- gen, att grekerne på deras färd mot Troja, i förmodan att de redan hade den trojanska kusten framför sig, landstigit

51

och plundrat den mysiska strandbygden. Telephos jämte sina män ställer sig till motvärn. Achilles och Patroklos träda mot honom i striden. Patroklos såras, men Achilles deremot jagar Telephos på flykten och sårar honom med lan- sen i höften. Af ett orakel får Telephos höra, att hans sår kunde botas endast af den, som tillfogat honom detsamma, och han uppsöker derför Agamemnon jämte grekernes öfriga furstar i Argos. Här griper han i Agamemnons palats den

lille Orestes och söker med honom skydd på husaltaret samt hotar att döda barnet, om han ej erhåller bot. Sålunda nöd- gade han den motsträfvige Achilles att bota honom med skaf- tet af den lans, som sårat honom "), Denna sist beskrifna scen är framstäld på en af plattorna, såsom tydligen kan ses, oaktadt reliefstycket är fragmentariskt. Telephos, en herku- liskt bygd gestalt, står på knä på altaret, med gossen under

>) Preller. Griech. Mythologie, 3 Aufl,, 11. s. 241 o. 418.

52

venstra armen och den knutna högra handen vänd mot en manlig person, hvaraf blott ett drägtfragment och en hand med en staf (spjut, spira?) återstå. Framför altaret befinner sig en qvinlig person, barnsköterskan. Hon blickar förskräckt upp till mannen på altaret.

Bland de återfunna plattorna af denna fris upptagas blott två af kampscener. För öfrigt hafva reliefgrupperna en idyllisk och fredlig karakter, utgörande sålunda en komplet- tering till den lidelsefulla, tragiska gigantomachien. Åtmin- stone delvis förefalla dessa skulpturer underlägsna de förut beskrifna, hvilket jag dock önskar hafva sagt med reserva- tion, emedan det vid dessa smärre bildverk är ännu vigti- gare än vid de stora, att de rengöras, innan man fäller nå- gon afgörande' dom om dem.

Utom gigantomachien och Telephosfrisen, hvilka höra till sjelfva altaret, har man i dess närhet funnit fragmenter af ett trettiotal mest qvinliga statyer. Dessa ännu dels i mu- seets materialrum, dels i oöppnade kistor f) befintliga skulp- turer äro af olika värde, liksom säkert af olika tid. Deras mängd väcker en storartad föreställning om det pergameni- ska Akropolis utsmyckning. Bland dessa skulpturfragmenter intages kanske främsta rummet af ett qvinligt hufvud af pa- risk marmor. Detta hufvud, hvilket, sånär som på näsan och håret på högra sidan af hufvudet, är ganska väl bibehållet, utmärker sig genom hänförande skönhet. Den veka formbe- handlingen, hvilken liksom fruktar att markera konturerna, tyckes vara vida skild från den energiska konstart, som ska- pat den stora frisen.

Men hvilken tid och skola tillhöra då de egentliga al- tarskulpturerna?

Bland de 150 inskrifter, hvilka vid gräfningarna blifvit till vara tagna, finnes ingen, som skulle gifva direkt svar på frågan : när altaret blifvit rest. Daterade inskrifter finnas flere såväl från Attalos I:s som Eumenes II:s tid, men ingen

+) De sista packlådorna kommo under sistlidne juni månad till Berlin.

53

af dem kan man sätta i direkt förbindelse med altaret. Emellertid finner man, då altarets namninskrifter jemföras med andra, att skrifttecknen i dem till sin karakter fullkomligt öfverensstämma med sådana från Eumenes II:s tid, medan skrifttecknen från Attalos I:s dagar hafva en ålderdomligare karakter. Detta är ett vigtigt bevis för att altaret är grun- dadt af Eumenes II, ett antagande, som äfven för öfrigt lig- ger närmast till hands. Ty man vet, såsom förut är nämndt, att staden under denne konung utvidgades och smyckades med nya anläggningar, hvarutom han har det största rykte som vän af konst och literatur.

Anledningen till altarets uppresande var utan tvifvel Eu- menes” slutliga seger öfver gallierna (166 f. Kr.). Omkring sextio år tidigare hade enligt Plinii bekanta berättelse konst- närer förhärligat Eumenes I:s och Attalos I:s segrar öfver dessa farliga fiender. Ej blott i Pergamon uppstäldes af dessa bildverk, utan lät Attalos med af sådan anledning tillkomna bildhuggerier äfven pryda Athens Akropolis. Jämte gallier- slagtningen utgjordes dessa af tre andra kampframställningar, nämligen gudarnes kamp med giganterne samt Athenarnes strider med Amazonerna och Perserna vid Marathon — de senare valda såsom paralleler till den första. Med skäl kan man antaga, att samma tanke äfven ligger till grund för va- let af ämne för altarfrisen. I framställningen af gudarnas segerrika kamp med giganterne ville man föreviga minnet af den helleniska verldens seger öfver barbarerne.

Hvad åter den skola beträffar, hvilken dessa storartade bildhuggerier böra tillskrifvas, så finnes med fästadt afseende å konstriktningens karakter, i den grekiska plastikens histo- ria, såvidt den härtills blifvit uppstäld, ingen sådan, dit de sjelftaget skulle höra. Frisens tillkomst faller under den slutperiod af den grekiska plastikens historia, som räknad från Alexander den stores död, härtills karakteriserats som en förfallets tid. Den högt uppdrifna tekniken frambragte ännu beundransvärda verk, sådana som ,,Laokoon”, den far- nesiska tjuren”, ,den döende galliern? m. fl.; men till och med i dessa de förnämsta minnesmärken har man saknat den

54

höga, ideala halt, den ädla naivitet, hvilka karakterisera den grekiska plastikens stora tid.

Särskildt har man för perioden uppstält äfven en per- gamenisk skola. Detta i anledning af de redan förut nämnda skulpturer, i hvilka attalidernes kamp med gallierna fram- stälts. Till dem räknar man (visserligen icke på grund af autentiska bevis): den nyssnämnda ,döende galliern? i kapi- tolinska museet samt , Arria och Paetus? i Villa Ludovisi äfvensom några andra i museerna spridda statyer. Natur- ligtvis främst med hänsyn till dessa verk, yttrar Overbeck "), att alt hvad vi veta om perioden nödgar oss att tro det un- der den samma ,selbst solche Känstler, die mit originalen Erfindungsgeiste ausgestattet, in den ihrer Zeit gemässen Aufgaben Neues zu gestalten vermochten, auf dem Gebiete des göttlich Idealen sich schwerlich getrauten, die Muster- bilder der fräheren Perioden zu äberbieten”. Den funna altar- frisen bevisar fullkomligt, huru förhastadt detta antagande varit. Ty der träda oss till mötes jämte den oupphunna tek- nik, som redan förut med rätta tillerkänts perioden, en ur- sprunglig skapande kraft, som vågar och förmår det högsta, samt en storhet och idealitet i åskådningen, hvaraf man allra minst velat anse tiden vara mäktig. Ja, dessa den fullän- dade konstens egenskaper framträda så ursprungliga, så fria från afsigtlighet, att dessa verk från den ,sjunkande” kon- stens period ej finna värdiga motstycken lägre ned än på Parthenons höjder. Den pergameniska skola, som till nam- net varit bekant, har nu fått ett nytt innehåll. Skolan må- ste karakteriseras såsom stående på den stora tidens ideala grund, men framskriden i tekniskt hänseende och utmärkt genom böjelse för det effektfulla och häftigt upprörda.

Jämför man dessa altarskulpturer med t. ex. Laokoon gruppen — hvilket öfverhufvud ligger närmast — så måste man visserligen erkänna en frändskap i afseende å kompositionens våldsamt upprörda karakter, äfvensom teknikens mästerskap; men medan Laokoongruppen genom sitt öfvervägande pato-

"y sGeschi d. 'griechi: Plastiky I:s. 177:

35

logiska intresse vid ett längre betraktande, oaktadt all har- moni i gruppens byggnad och detaljernas skönhet, verkar nervöst upprörande, meddelar den stora, lugna skönheten i samband med det tragiska djupet i altarfrisen en lyftning åt sinnet, en stämning, sådan som man erfar vid betraktande af andra den grekiska plastikens yppersta alster.

Att ett så omfattande verk som den pergameniska altar- frisen ej är en enda konstnärs arbete, är tydligt, äfven om ej isynnerhet en platta skulle utvisa en för det slöaste öga synlig ovana vid mejselföringen. Men tyvärr ser det ut som måste man för all tid uppgifva hoppet, att få veta namnen på desse mästare. Under gigantnamnen finnes på två ställen ordet éxoinos; men konstnärsnamnen äro försvunna, så när som på begynnelse- bokstäfverna II. ...!

Af det föregående torde framgå, hvilken epokgörande betydelse de pergameniska fynden ha för den riktiga uppfatt- ningen af den antika konstens historia. Den helleniska andens förmåga af hög inspiration visar sig hafva egt en långt mera uthållig lifskraft än man anat. Man har vunnit en fast håll- punkt för kritiken af det hellenistiska tidehvarfvets konst och måste i enlighet med densamma ånyo granska dateringen och uppskattningen af många konstverk, om hvilkas uppkomst och rang för sin tid man redan trott sig vara på det klara.

Berlin, september 1880.

Tryckfel:

Sid. 2, rad. 18 uppifrån samt sid. 3, rad. 14 uppifrån står: Aka- liderne i stället för Attaliderne.

— —0+0:

Om schamanismen och öfriga religionsformer hos de turanska folken.

(Föredrag vid det högtidliga sammanträde, Finska Vetenskaps- Societeten Friherre A. E. Nordenskiöld till ära höll den 13 Januari 1881.)

Af Aug. AMqvist.

Högtärade Församling,

»En vacker söndagsmorgon i början af förlidne augusti månad stodo några tusen infödingar, män och qvinnor, till en längd af någon verst uppställde på båda stränderna af en mindre biflod till Jenisej, och emottogo af ett antal prester det heliga dopet samt bekände sig sålunda hafva blifvit med- lemmar af den orthodoxa kyrkan. Såsom dopvittnen funge- rade köpmannen den och den (namnet har jag glömt) och hans hustru. Samtliga manspersonerna uppkallades i dopet efter denne dopfader Wasilij och samtliga qvinnorna efter dopmodren Maria. Efter aktens slut undfägnade det för- mögna fadderparet de nydöpte och alla andra vid tillfället närvarande personer med en riklig måltid och annan för- plägning. Den församlade menigheten roade sig derefter med målskjutning och andra lekar.”

Så ungefär") ljöd i ryska tidningar för några år sedan berättelsen om ett skådespel i en af norra Sibiriens ödemarker, hvilket hos läsaren i minnet återkallade berättel- ser om dylika uppträden i kristna kyrkans första århundra- den. En finsk läsare af denna berättelse erinrades deraf ovil- korligen om den framställning af Tavasternas döpande, som

+) Berättelsen är hemtad ur minnet och der kan vara misstag i enskildheterna; men på sådana kommer det här föga an.

51

Ekman målat i Åbo domkyrkas chor; han, den nämnde lä- saren, kunde ej undgå att finna en viss likhet mellan den scen, den ekmanska bilden framställer, och den af tidningarne omtalade. Endast konungen med krona på hufvudet och hans krigare, med hotfull uppsyn hållande spjuten upprätte, hvilka på den finska bilden omgifva de till dopet drifne Tavasterna, hade ej någon motsvarighet i den tafla, man i fantasin kunde göra sig af skådespelet vid Jenisej. Och denna omständighet är af vigt. Katechumenerna vid den sibiriska döpelseakten gingo ej till dopet, drifne af den verldsliga makten eller yttre våld, utan frivilligt. De lockades dertill måhända af den timliga fördelen, att kronoutskylderna för tre år efter- skänkas åt en inföding, som låter döpa sig, måhända ock af det ovanliga i det skådespel, hvari de gjordes till medver- kande, måhända blott af den undfägnad, som väntade dem. Men helt visst hade dock de förståndigare bland dem äfven en mer eller mindre dunkel aning derom, att en ny tid ran- dats och ett nytt ljus börjat uppgå för dem, att helgonen, englarne, den heliga jungfrun, de undergörande bilderna, om hvilkas magt och mildhet de ofta hört sina ryska jagtkam- rater vid den ensliga stockelden lemna vältaliga skildringar, verkligen vore mera dyrkansvärde än deras gamle gudar. Hade blott tron på desse och fruktan för dem varit lika starka som förr, skulle ej den flyktiga njutningen af en mät- tande måltid eller ens tre års skattefriheten kunnat förmå dessa menniskor till att ens låtsa öfvergifva förfädrens tro, än mindre att verkligen göra det, ty i hvardera fallet skulle de ju måstat anse sig blifva föremål för gudomens vrede och straff. Men det är så, att tron på de gamle gudarne är un- dergräfd och vacklande vorden, och de nye gudarne begynna förekomma de arme halfvildarne lockande, helst de se, att dessas dyrkan är förbunden med den verldsliga makten, med rikedomen och all annan öfverlägsenhet. Tvång och vapen- makt äro derför numera ieke nödiga till att förmå dem att öfvergifva sin fäderneärfda religion.

Hvilken är då denna religion, som dess bekännare så- lunda börja öfvergifva?

De lärde kalla den den sehamanska.

Detta namn har den deraf, att de vid dess utöfning förekommande förmedlarne mellan menniskan och gudomen kallas sehamaner, besvärjare. Med detta namn benämnes dock äfven sjelfva besvärjelsen eller hela besvärjelseväsendet af några folk, som hylla sehamanismen, hvarför man för kort- hetens skull kan kalla desse schamandyrkare.

Någon egentlig religion är sehamanismen ej och har aldrig varit det, ty den har aldrig formulerats till bestämda dogmer, ej heller utvecklat en regelbunden gudstjenst med tempel och egentlige prester. Men en bestämd form för ett af de många sätten, hvarpå menniskan försökt uppfatta sitt förhållande till en öfversinlig verld, har den dock varit, och dertill en sådan, som en gång omfattades af de många folk, hvilka först tagit i besittning och till en stor del ännu inne- hafva länderna från Stilla Oceanen till Östersjön och från Norra Ishafvet till Indiens gränser.

Det är på de hos dessa folkslag förekommande reli- gionsförhållandena jag nu under en kort stund önskar länka mina ärade åhörares uppmärksamhet. Anledning att syssel- sätta oss med detta ämne kunna vi Finnar mera än många andra nationer hafva i den omständigheten, att äfven vårt folk en gång omfattat sehamanismen, den äldsta af de reli- gionsformer, hvilka förekommit på nämnda område. En ännu specielare anledning dertill hafva vi i denna stund uti Nor- denskiölds närvaro bland oss. Han har icke allenast under sina föregående färder i de till Europa och Asien gränsande delarne af Ishafvet, utan äfven och i synnerhet under Vegas färd varit i långvarig beröring med infödingarne i dessa af civilisationen och forskningen oberörda nejder och derifrån hemfört såväl mytologisk materiel — för att begagna ett så- dant uttryck — som iakttagelser, hvilka äro så mycket mera oskattbara, som man af dessa nejders isolerade läge kan hop- pas, att deras innevånares religiösa föreställningar blifvit föga påverkade utifrån och texsig i den ursprungligaste schama- nistiska egendomlighet. En blick på religionsförhållandena bland de turanska folken kan för oss i närvarande stund

59

också utgöra en förberedelse att rätt förstå de hithörande meddelanden i ord och bilder, hvilka beskrifningen af Vegas färd kring Asien och Europa kommer att skänka oss.

Jag nämnde nyss, att den äldsta religionsformen hos nämnda folkslag var sechamanismen; jag kan nu tillägga, att en del af dem ännu bekänna densamma. Hurudan är då denna religion, om vi för beqvämlighetens skull så vilja be- nämna schamanismen?

Grundtanken i schamanismen är, att menniskan 1 natu- ren omgifves af magter eller andar, hvilkas diktan och trak- tan är att förderfva och förgöra henne, och att hon, för att undgå detta, bör söka att med böner och offer blidka de ondskefulle andarne. Ej nog med att i hafvets djup, i for- sens vilda fall, bland bergens klyftor, i skogens dunkel lura fiendtligt stämde andar på henne och hennes förehafvanden, färdige att skada henne och tillintetgöra hennes företag, utan dylike andar sätta sig tillochmed i ting, hvilka hon sjelf till sin nytta uppfunnit, såsom t. ex. jernet eller elden, i akt och mening att bringa förderf öfver henne. Hon måste derför ständigt vara på sin vakt och ständigt bringa de fientliga makterna offer, och dock ständigt lefva i fruktan, att genom misstag eller uraktlåtelse hafva ådragit sig någon andes vrede.

Sådan är den innersta kärnan af sehamanismen. Bjert sticker härvid 1 ögonen frånvaron af hvarje god princip. Schamandyrkaren lefver i beständig träldom under sin fruk- tan. Han nalkas gudomen blott för att undgå dess förderf- bringande inflytelse. Skulle han ej frukta för elementernas öfverväldigande magt, skulle han ej plågas af sjukdom och lidande, skulle ej missräkning, motgång och nöd drabba ho- nom, så skulle nägon gudom för honom ej finnas till. För den njutning, lifvet skänker äfven vilden, har sehamandyrka- ren ej något öga. För helsans gåfva, för en riklig fångst, för en god och talrik familj, för solens ljufliga värme och naturens städse nya alstringsförmåga faller det honom icke in att tacka någon. På sin höjd tänker han vid njutandet af dessa och dylika lifvets håfvor, att han trots andarne eller dock blott genom efterlåtenhet hos dem i deras onda

60

verksamhet kommit sig till dessa njutningar. Ingen tacksä- gelse uppstiger ur hans hjerta, ingen lofsång höjer sig från hans läppar.

I denna sin ursprungliga och dystra enkelhet anträffas schamanismen numera ingenstädes. Den utbildades och för- mildrades redan tidigt, dels genom egen utveckling, dels ge- nom andra ädlare religioners inflytelse.

Det förra eller den inifrån skedda utbildningen föran- leddes väl närmast deraf, att det dock måste blifva outhär- deligt för menniskan att lefva i beständig träldom under och fruktan för naturmakterna, och att hennes ande fann det henne ovärdigt, att hon läte kufva sig af den onda principen, vare sig ock att denne blott representerade det fysiskt onda. Menniskan trädde derför djerft i kamp mot det onda. Och med hvilka vapen bekämpade hon sin fiende? Med inga an- dra än dem hon fann i sin ande. Hon utforskade det ondas ursprung, och när hon en gång kände eller trodde sig känna detta, fann hon det vara lätt för sig att med ordets magt tygla, kufva och öfvervinna det onda. Denna menniskans segerrika kamp mot det fysiska onda förmedelst ordets magt har intet folk konciperat så tydligt och fullständigt som det finska i sina trollsånger. En sådan kamp kunde dock ej hvem som helst företaga sig. Endast stammens mest begåfvade, erfarnaste och ädlaste personligheter kunde åtaga sig detta farliga värf. Endast sådane, hvilka i andligt afseende stodo högt öfver mängden, kunde åtaga sig rolen af förmedlare med gudomen, och ordets magt, af dem använd, var så stor, att desse siare i vissa fall kunde tillochmed göra andarne sig underdånige. Hådane voro schamanerna, tietäjät eller noidat. En af de ädlaste och tillika mäktigaste schamaner skildrar den finska myten i sin hjelte Wätnämöinen.

På detta sätt frigjorde sig menniskan i den schaman- ska verlden och frigör sig ännu från naturmakternas välde. Längre har hon dock icke kommit i eller medelst denna re- ligion. Det är på denna ståndpunkt man i religiöst afseende funnit äfven de längst skridna sehamanska folk, hvilka icke fått främmande föreställningar från högre stående religioner.

61

Detta har likväl inträffat för de flesta af dem, ty under ti- dernas lopp begynte, såsom vi snart skola se, religioner af högre art att från olika håll närma sig till och inkräkta på schamanismens område.

I all synnerhet var detta fallet hos Finnarne. Våra episkt- mytiska sånger äro fulla af kristliga föreställningar och sede- begrepp. Fullkomligen oschamanistiskt anropa hjeltarne i Ka- levala ofta icke allenast de andar, som beherrskade vissa re- gioner af naturen, utan äfven en Jumala, hvarunder tydligen förstås icke mera luftens ande, utan Gud i allmänhet. Det är ingen mindre än storsehamanen Wäinämöinen sjelf som, medan han med trollmedel och på ett fullkomligen scha- manskt sätt botar Kalevala-folket i de svåra sjukdomar, hvilka deras fiende Louhi kastat öfver dem, bland annat yttrar föl- jande:

Af mig sjelf förmår jag intet,

Ger mig Gud ej hjelp och bistånd; Måtte skaparn hjelp förläna,

Gud sitt starka bistånd gifva.

Den eljest ystre och lättsinnige Lemminkäinen uttalar i nödens stund en sådan bön:

Så min fader fordom sade,

Så jag äfven sjelf vill säga: Starke skapare, mig skydda, Gode Gud, ditt hägn förläna! Hjelp med nådefulla händer, Med den stora makt, du eger; Blif mitt bistånd du beständigt, Var mitt värn evärdeligen!

Urschamanen Antero Wipunen yttrar sin förtröstan till Gud i följande rent kristliga ordalag:

Om du är af skaparn alstrad, En af Gud mig pålagd sjukdom, Anförtror jag mig åt skaparn, Och på Gud jag mig förlitar: Gud ej öfverger de gode, Skaparn ej förgör de fromme.

62

På samma sätt yttrar Lemminkäinens moder till sin son:

Prisa må du ock din lycka,

Tacka Gud den uppenbare,

Att en verksam hjelp han skänkt dig, Att han väckt dig än till lifvet,

Ifrån Tuonis säkra vägar,

Manas mest aflägsna nejder.

Intet hade jag väl mäktat,

Ingenting af egna krafter,

Om ej Gud sin nåd förlänat,

Den sannfärdige mig bistått.

Om möjligt ännu mindre öfverensstämmande med den schamanska verldsåskådningen är det att tacka Gud för åtnjutna välgerningar. Äfven härpå förekomma i Kalevala flera exempel. Så utbrister Wäinämöinen, efter det det stora blodflödet från hans knä blifvit hämmadt och han känner krafterna återkomma, i följande tacksägelse:

Dig, min skapare, jag prisar, Dig allena, Gud, jag lofvar, Att ditt bistånd mig du gifvit, Mig ditt starka stöd förlänat Uti dessa svåra plågor,

Bragta af det hvassa jernet.

Utan tvifvel äro dessa och andra dylika uttalanden i Kalevala och de mytiska sångerna yttringar af ett tänkesätt, helt olika det schamanska. De vittna om. det nya från krub- ban i Betlehem kommande ljuset, hvars seger öfver schama- nismen den sista sången i Kalevala så sällsamt och poetiskt framställer.

Det var dock ej kristendomen som skulle gifva den tu- ranska schamanismen det första slaget.

En långt tidigare, hela sex århundraden före den kristna, uppkommen religion var bestämd att göra den första och största inkräktningen på schamanismens område. Stiftaren för denna religion var en indisk konungason, kallad Tschåk- jamuni eller vanligare Buddha. Otillfredsställd af den brah- manska religionen greps han redan i unga år af sorg öfver det myckna lidande och elände, hvarmed monniskans lif är

63

förenadt. , Detta elände förekom honom så mycket fasans- fullare som icke en gång döden gjorde slut på detsamma, utan man tvärtom genom själavandringen var underkastad lotten att återfödas” +). Han fördjupade sig i eftersinnande, huru lidandet skulle tillintetgöras, och fann slutligen, att detta kunde ske blott derigenom att lifvet, att tillvaron tillintet- gjordes, neml. sålunda, att menniskan icke mera skulle åter- födas. Men då återfödelsen var en följd af och ett straff för menniskans syndfulla äflan i verlden, skulle ett lif i stilla drömmerier, fritt från alla af tanken och sinnena föranledda affekter, bäst leda till existensens utsläckande, till upphöran- det af tillvaron, till Nirvana, detta det högsta mål, Buddha utpekade för sina anhängare. För att visa menniskorna vä- gen till detta mål predikade han sin lära för alla; han upp- tog alla troende, slafven lika väl som herrskaren, i sitt reli- gionssamfund, och han lärde uttryckligen, att alla menniskor i lifvets elände och syndfullhet såvälsom i berättigande att komma till Nirvana vore likar.

För folken i sydöstra och mellersta Asien, hvilka hopp- löst suckat i slafveriets och kastväsendets bojor, var denna lära ett evangelium. Sin stora utbredning vann buddhismen dock lika mycket genom sina enkla och förträffliga sedebud som sin för oss nästan ofattligt dystra religionslära. Då alla menniskor naturligtvis icke kunde egna sig åt meditation och asketlif — den väg, på hvilken Nirvana närmast kunde upp- nås —, utan flertalet måste underkasta sig lifvets elände och återfödelsens qval, borde dock lidandet och smärtan äfven för dem mildras sålunda, att de sattes i tillfälle att förmin- ska återfödelsens flerfaldiga upprepande. En sådan förminsk- ning kunde de åstadkomma genom att föra ett så syndfritt lif som möjligt. Man bör, föreskref Buddha, lefva stilla och fredligt, enkelt, måttligt och i alla afseenden återhållsamt. Man bör älska sin nästa, öfva undseende, barmhertighet, vän- lighet mot alla. Man bör föda de fattige och vårda de sjuke, man bör plantera nyttiga träd och odla helsosamma örter.

>) Ignell, Menskliga Utvecklingens Historia.

64

Men man bör ej pråla med sina goda verk: lefven så att j döljen edra goda gerningar, men icke fördöljen edra synder, sade Buddha åt sina lärjungar.

Sådan är den religion i sina grunddrag, hvilken gjorde det första intrånget på den turanska schamanismen och som af alla religioner ännu har de flesta bekännare. Förföljd och utrotad i sitt hemland, emedan den hotade att kullstörta dess på kastväsendet grundade samhällsskick, spridde sig buddhis- men så mycket mera i många andra länder, såsom Tibet, Kina, Japan, östra Indiska halfön. I mellersta Asiens östra steppländer ombildade den totalt de vilde och krigiske no- maderna till detta stilla och fredliga folk, som Mongolerna i våra dagar äro. Från dessa stepper sträckte buddhismen sitt välgörande inflytande mot norr in på polarfolkens gräns- marker, fastän den, märkvärdigt nog, bland desse folk ej mäktat vinna stadigt fotfäste. Inom Europas gränser anträf- fas buddhismen endast hos de norr och vester om Kaspiska hafvet nomadiserande Kalmuckerna, en gren af Mongolerna, hvilken först i förra århundradet intog sina nuvarande bo- ningsplatser. Öfverallt har buddhismen varit gynsam för en ordnad och fredlig samhällsinrättning. En icke ringa fördel af dess antagande hafva förut okultiverade folk haft deruti, att den infört skrifkonsten hos dem och gifvit upphof till odlande af litteratur.

Med allt detta saknar buddhismen alla begrepp om en skapare, om en gudomlig försyn, om Gud i allmänhet, ja man kan med Ignell säga, att den är förnekelsen af all gudamakt, gjord till religion. Buddha underkände fuliständigt de gamle gudarnes betydelse; och detta skedde öfverallt, der hans re- ligion infördes. ,Men utan föremål för sin dyrkan kan men- niskan aldrig vara. Buddha blef derför sjelf vördad såsom Gud, ehuru alltid tillika erkänd att hafva varit menniska.” Hans af metall gjutna bild, föreställande en i meditation för- sjunken man, sittande med benen i kors, finnes 1 alla Bud- dhatempel och i hvarje buddhistisk familj. — I förbigående må nämnas, att en sådan bild utgjorde den enda eller för- nämsta prydnaden i den frankfurtske filosofen Schopenhauers

65

arbetsrum. — Tillocehmed gudanamnet — utom Buddhas — är så bortkommet ur de buddhistiska folkens språk, att öfversättandet af den kristna kyrkans heliga skrifter till så- dana tungomål af denna anledning varit förenadt med stora svårigheter En ny upplaga af Nya Testamentet på mongo- liska trycktes för ett år sedan i S:t Petersburg till en del derför, att det mongoliska gudsnamn, som öfversättaren på 1820-talet uppfunnit, ansågs vara tillkommet under nog stark inflytelse af rationalismen och skulle derför ersättas med ett nytt. Med samma svårighet har bibelns öfversättande till kinesiskan varit förknippadt.

Detta oaktadt har dock Buddha, säger Ignell, en i detta ämne väl hemmastadd författare, varit ett redskap i den Guds hand, som han icke kände eller anade, till lindrande af många slägters och folks smärtor, ja otvifvelaktigt också ett icke ovigtigt redskap i samma Guds hand att bana väg för en bättre gudsdyrkan.

Någon tid förr än Kristi läras ljus begynte gry öfver det område, der den turanska schamanismen herrskade, in- trängde” dit en annan vestasiatisk religion, kommande den också från södern. Detta var profetens från Mekka lära. Den vanliga tillgången vid denna religions utbredande var, att dess anhängare med vapenmakt underlade sig de otrog- nes länder och med svärdet i handen tvungo de underkuf- vade folken att bekänna profeten och hans lära. En afvi- kelse härifrån skedde vid islams införande bland de turanska folken. Till deras krets kom den helt fredligt på den han- delsväg, som från de vestasiatiska kulturländerna ledde öfver Kaspiska hafvet och uppför Wolga ända till den finskt-ugri- ska Norden. Från Wolgas stränder inträngde muhammeda- nismen åt öster djupt in i stepperna och antogs småningom af alla eller nästan alla turkiska folk. I norr hann den ej annat än beröra de finska folken, bland hvilka, i synnerhet Tseheremisserna och Wotjakerna, den redan hade vunnit nå- got insteg, när Novgoroderna, kommande norr- och vester- ifrån, underlade sig länderna vid Kama, satte en dam för islams vidare framträngande och i stället begynte utbreda sin

d

66

egen religion, den kristna. På andra sidan om Ural stannade den arabiske profetens lära, likasom Buddhas gjort det förut, vid steppens norra rand. Endast längs Irtyseh skred den in i den nordliga skogsregionen och rotfäste sig der, så att ännu Jermak och hans män uti trakten af nämnda flods förening med Tobol förefunno ett litet muhammedanskt-tatariskt välde.

Sålunda blef åter ett stort område frånryckt sehamanis- men, och denne var nu inskränkt till polarländerna och skogs- regionen närmast dem i Europa och Asien.

Muhammeds lära är alltför väl känd att jag här skulle behöfva vidare orda om dess verkan på de råa steppfolken i de vestturanska landen. Med sitt renare gudsbegrepp, med sin stränga monotheism, med sin lära om att menniskan i allt bör underkasta sig Guds vilja och i allt förtrösta på ho- nom, som är verldens skapare, styresman och domare, kunde denna religion icke annat än utöfva ett välgörande inflytande på folk, hvilka icke hade aning om någon annan gudom än isolerade elementarandar. Skrifkonsten, enklare rättsskipning och en viss samhällsordning har islam äfven medfört till så- dana folk, som förut saknat dem. e

Slutligen begynte den sanna religionens morgonrodnad att förskingra det schamanska mörkret åtminstone i en del af den europeisk-asiatiska Norden. De baltiske Finnarne voro de, som först blefvo delaktige af det nya ljuset. Att döma af några finska benämningar på föremål, hörande till den kristna kulten, och hvilka benämningar äro af ryskt ursprung, såsom t. ex. risti och pappi, synes kristendomen hafva bland Finnarne allraförst blifvit förkunnad af ryska missionärer, och antagligt är att detta skedde bland Karelarne i Savolotsche- skaja Tschud, landet omkring Onegasjön och vid Hvita Haf- vet, hvilket land Novgorod efter långvariga strider varaktigt underkufvade och småningom omvände till kristendomen.

Derefter kom i turen att omvändas Bjarmalandet i vid- sträcktare betydelse, landet från Dvina till Ural, hvars be- tydligaste befolkning utgjordes af Permierna eller Syrjänerna, ett folk, som jemte Ryssarne ännu i dag innehar nämnda land. Permiernas omvändelse skedde tidigare och grundligare än

67

man kunnat vänta, Detta folk hade sedan gammalt betalt skatt till Ryssarne, utan att desse, nöjde som de voro med de pelsverk, hvilka de erhöllo från det permska landet, brydde sig om att tvinga dess innevånare till afsvärjande af sin hed- niska tro. I sednare hälften af 14:de århundradet var det en ung munk, vid namn Stefan, son till en ringa kyrkotjenare i byn Ustjug vid Suchona, således inom Syrjänernes område eller åtminstone ej långt från dess gräns, som upptändes af helig ifver, att blifva dessa afgudadyrkares apostel. För detta ändamål lärde han sig det permska språket, uppfann för det- samma ett eget alfabet och öfversatte till permskan de för- nämsta liturgiska böckerna. Sedan han äfven i öfrigt beredt sig väl till sitt heliga kall och dertill erhållit biskoplig väl- signelse, begaf han sig in i det permska landet och begynte predika den sanne Guden för de råa, men godmodige hed- ningarne. De lyssnade till honom med förundran. Någre läto gerna döpa sig: andre, i synnerhet schamanerna, oroade af denna nyhet, sade: ”huru skall man sätta tro till en man, som kommit från Moskva? Förtrycka ej Ryssarne sedan gam- malt Perm med tunga pålagor? Kan man af dem vänta sanning eller välvilja? I det vi ega många inhemska gudar, hvilka vi känna, vore det af oss dåraktigt att utbyta dem mot en enda, främmande och obekant gud. Folk, dina ledare äro erfarne gamle män: men denne främling är ung till åren och följaktligen oerfaren.” Men Stefan afstod ej från sitt före- hafvande, och skyddad af sitt furstliga lejdebref, af himme- lens nåd och sitt eget saktmod fortsatte han det heliga ver- ket. Sedan de nye kristnes antal vuxit till ettusen, bygde han en kyrka vid Wym-flodeus utmynnande i Wytschegda och lofprisade verldens skapare på det permska språket. Men innevånarne, äfven de i hedendomen envisaste, skådade med nyfikenhet på den kristna gudstjenstens bruk, förundrande sig öfver gudshusets prakt. Slutligen, åstundande att ådaga- lägga afgudabildernas magtlöshet, lade Stefan. i aska en af deras förnämsta offerlundar. Folket såg på detta med tyst förfäran, schamanerna ropade ve, den helige mannen predi- kade. Den förnämste schamanen, vid namn Pama, erbjöd

,

68

sig nu att oskadd gå genom eld och vatten, och fordrade att Stefan skulle göra detsamma. ”Jag kan ej befalla öfver el- den och vattnet”, svarade gudsmannen lugnat; ”men de krist- nes Gud är stor: jag går tillsamman med dig”. Pama hade tänkt endast skrämma honom; men då han såg motstånda- rens djerfhet, afstod han från försöket och fulländade dermed den sanna trons triumf. Öfvertygade genom Stefans kloka undervisning, läto Permierna hoptals döpa sig, sönderhöggo tillika med honom afgudabilderna och uppbrände de dyrbara skinn, som blifvit offrade åt dessa trägudar.

Denna Karamsins troligen efter krönikorna gjorda be- rättelse om början af Stefan den Heliges missionsverksamhet har jag anfört, emedan den väl karakteriserar det allvar, hvarmed denne den störste hednaomvändare som Ryssland någonsin haft gick till väga. Längre fram blef Stefan ut- nämnd till den förste biskop öfver Permalandet; han uppförde sedan ännu många kyrkor, undervisade och lät undervisa fol- ket på dess eget språk och hade mot slutet af sitt lif den glädjen att se Permierna fullkomligt omvände. Frukterna af Stefan Permierns verksamhet visa sig ännu i dag, ty mera nitiske och allvarlige kristne än Syrjänerna torde den greki- ske kyrkan hafva svårt att uppvisa. Tyvärr hafva de af Ste- fan gjorda öfversättningarne af denna kyrkas liturgiska skrif- ter på det syrjänska språket gått förlorade. Af det utaf ho- nom uppfunna permska alfabetet hafva ett par afskrifter blif- vit bevarade; det består äf 24 bokstäfver. förenklade efter- bildningar af det slavonska alfabetets bokstäfver. Sednast är detta alfabet tryckt i Savaitovs syrjänska grammatik, såsom kuriositet blott, ty det vanliga ryska alfabetet är det, Syrjä- nerna äfven betjena sig af.

Så allvarligt som i Perma har omvändelseverket ej för- siggått på andra sidan om Ural.

Tidens korthet tillåter mig ej att skildra schamanismens kamp med kristendomen i Sibirien, utan får jag blott antyd- ningsvis beröra dessa religioners inbördes förhållande.

Jermak och hans följeslagare voro djerfve och tappre män, men föga gudaktige. Kyrkan följde väl i spåren efter

69

den verldsliga eröfringen; men denna hade ingifvit de sibiri- ske infödingarne en så grundlig afsmak för allt som kom från det främmande hållet, att omvändelseförsöken, hvilka ock för det mesta bedrefvos utan större entusiasm, länge aflupo utan några nämnvärda framgångar.

I nordvestra Sibirien eller vid Irtyseh och Ob äro re- ligionsförhållandena? bland infödingarne i korthet följande. I söder d. ä. från Tobolsk till Irtyseh' sammanflöde med Ob herrskar kristendomen. Från sistnämnda punkt till Obdorsk en blandning af kristendom och schamanism. Och från Ob- dorsk norrut oblandad hedendom. Men äfven här är scha- manismen matt och undergräfd, och kristendomens seger öf- ver den är blott en tidsfråga. Öfvergångar i massa, sådana som den af mig i början omtalade, hvilken måste anses för ett sällsynt och sällsamt undantag, torde väl ej vara att för- vänta, och de äro, af lätt insedda skäl, icke ens önskvärda. Men om ock långsamare skall här såsom annorstädes ljuset segra öfver mörkret.

Vid Jenisej torde förhållandena vara ungefär lika med dem vid Irtyseh-Ob, d. v. s. att närmast den kompakta ry- ska befolkningens norra gräns herrskar kristendomen äfven bland infödingarne; derpå följer en regiun af skymning, och nordligast en af fullt mörker.

Längre borta i öster d. v. s. vid Lena torde deremot kristendomens ställning vara betydligt svagare. Jakutsk är visst en jemförelsevis gammal rysk koloni. Men den ryska befolkningen vid denna flod är mycket fåtalig, och de små kristna byarne stå på ofantliga afstånd från hvarandra. Följ- aktligen sträcker sig schamanismens område här betydligt längre söderut än vid de två förut nämnda hufvudfloderna.

Ännu längre österut torde de punkter, der kristne men- niskor anträffas norr om 60:de breddgraden, vara än färre och med en ännu ringare folkmängd. På en missionskarta kunde väl således allt land norr om en linie, dragen från Jakutsk rakt till Ochotska hafvet, betecknas med fullkomli- gen svart färg.

Till detta område höra äfven Nordenskiölds nyaste is-

70

hafs-vänner Tschuktscherna, hos hvilka han så länge uppe- höll sig. Detta ger etnografins och den komparativa myto- logins idkare anledning att hoppas, att beskrifningen öfver Vegas färd skall öfver schamanismen lemna nya upplysnin- gar, sådana som ej stått eller stå att få annorstädes än der denna religionsform ännu är i oqvald besittning af menni- skans ande. | '

Ännu ett annat och vida innehållsrikare hopp kan man fästa vid Nordenskiölds redan gjorda och framdeles görande färder i östra delen af Ishafvet. Kulturen och kristendomen hafva hittills sträfvat dit uppåt längs de stora söderifrån kommande floderna. Men de hafva på ingen punkt ännu på långt när uppnått kusten, och de skola väl aldrig göra det på denna väg. Snillet, paradt med vetenskapen, har visat möjligheten af Ishafvets befarande, och den af vår store lands- man visade vägen skall i framtiden begagnas äfven för kom- merciela ändamål. Sålunda kan Dicksonshamn med tiden blifva annat än blott en punkt på kartan. Tillika med han- deln skall då äfven kulturen få fotfäste på denna nu så öde och ogästvänliga strand.

Och med kulturen skall kristendomen såsom dess lifs- vilkor komma hand i hand.

På sjelfva Kap Tscheljusehkin skall en gång korset skimra i norrskensflammornas glans, och sehamanismens långa och mörka natt skall då för alltid vara förbi.

0-0

Om skalors noggranhet och gränsen för det synliga.

Af

E. Neovius.

I sammanhang med metriska systemets tilltänkta, så länge och enhälligt påyrkade införande i landet torde vissa förändringar 1 justeringsväsendet komma att vidtagas och bland dessa blir det möjligen fråga om en närmare bestäm- ning af remedierna för mått, målkärl och vigter. Det synes derföre vara lämpligt att särskildt undersöka, huru noggranna de i landet hittills använda skalor varit och framdeles borde göras, helst dessa redskap äro af särdeles betydelse för lan- dets kartverk och andra lika vigtiga arbeten.

Skalor äro i allmänhet behäftade med fel af tvenne olika slag: det konstanta felet i medelstorleken af skalans enhet och de variabla felen i de enskildta delningsstreckens lägen.

Antagom till en början, att skalan är enkel.

SHättes det förra felet =t, det sednare =7,, för n:te delningsstrecket (det med noll betecknade oberäknadt) och betecknas den storlek, som skalans enheter borde hafva, för att vara exakt rigtiga, med e, så blir verkliga storleken d, af afståndet från nollpunkten till n:te delningsstrecket

d, = ne -+F nt + f£,.

Om detta afstånd genom jemförelsen med rikslikaren befinnes innehålla ett visst fel a, och således vara = ne + a,» så blir

nt +, = a, och

Jr =90, — nt.

72

Då denna jemförelse med rikslikaren verkställes för hvarje delningsstreck af skalan, fås eqvationerna:

Rätta värdet för £ blir det, som gör summan af högra membras qvadrater till ett minimum. Sålunda erhålles

> (na,) EST deraf vidare medelstorleken af skalans enhet: l=e+t och det variabla felet i ett delningsstreck (n:te): JE A — nt.

Om afstånden från nollpunkten till några delningsstreck jemföras med rikslikaren, så blir variabla felet /, bekant en- dast för dessa; men sannolika felet (s) i läget af ett del- ningsstreck, hvilket som helst, kan — som kändt är — dock bestämmas enligt formeln:

SA s= 0.074 20 pl

der p betecknar antalet jemförelser, som utförts.

Antagom nu, att skalan är sammansatt.

Det föregående kan då i allt öfrigt tillämpas; men de variabla felen kunna icke bestämmas fullständigt, utan en- dast för ett finit antal, bland de oändligt många afstånd, som skalan angifver. De verkligen bestämda variabla felen hafva således här endast den betydelse att (enl. sista form.) leda till sannolika felet s i ett afstånd, hvilket som helst, som med skalan bestämmes och korrigeras för enhetens kon- stanta fel t.

Sällan är man i tillfälle att jemföra en skala med riks- likaren eller annat lika tillförlitligt mått. Det oaktadt kunna

73

skalans fel, åtminstone de variabla närmevis bestämmas en- ligt en metod, vid hvars nu följande framställning vi för större allmänhets skull antaga, att skalan är sammansatt.

Man afsätter ett efter behag taget afstånd så många gånger efter hvarandra på en rät linie, att hela det sålunda konstruerade profmåttet blir större än den gifna skalan.

Betecknas medelstorleken af enheten, för profmåttet med 4, för skalan med l, och om ett helt antal u enheter af det förra genom direkt jemförelse befinnes vara lika med ett i de flesta fall brutet antal » enheter af den sednare, samt de variabla felen i läget af slutpunkterna till de jem- förda afstånden betecknas med Pp och ff,» så blir

pu + py = Mi + fm > hvaraf vå NA Jå — Py = Må — ml. Medelstorleken I! af skalans enhet bestämmes derige- nom, att: = [(u2d — ml)?]

skall blifva ett minim im. Sålunda fås

Emedan” qvantiteterna :m och u ganska nära äro pro- portionella, så kan man utan märkbart fel sätta

SL Chokrrkare SCAM 2, hvaraf 2 (mu) EITEIET SKE OR E =S 2) 7

hvilken formel är lämpligare än formeln B för sifferräkning, ty qvadraterna bildas lättare af hela talen 1, 2,...u än af de med många siffror betecknade brutna talen 2.

Från formlerne A och 1 erhålles skilnaden mellan de variabla felen i afstånden, som på skalan och profmåttet blif- vit jemförda, nemligen:

= Om Bj bab a fa = 9) EET ml.

74

För att befria termerne £, från de dermed förenade pu Jemför man ett stort antal skalor med ett och samma profmått. Medeltalet af alla de funna värdena för £, =P i hvilka termen &, är konstant för samma ww, men f£,, varie- rar både till storlek och tecken vid öfvergången från en skala till en annan, blir tillfölje deraf, att felen £,, vid stort antal af desamma upphäfva hvarandra, = — py, och man finner sedamw felen £/,, enl. form.”2.

Derefter erhålles sannolika felet (s) i ett på skalan ut- taget afstånd, som tänkes rättadt för enhetens konstanta fel, nemligen:

FREE KANN s=0,614] ED,

der »v betecknar antalet mellan skalan och profmåttet utförda jemförelser, hvilket antal vi förutsätta lika med antalet af enheter i hela profmåttet, emedan hvarje på detta mått ut- satt afstånd (från nollpunkten) anses hafva blifvit jemfördt med skalan.

Genom att på det noggrannaste normalmått, man har att tillgå, afsätta multipler af de större på profmåttet ut- satta afstånden erhålles absoluta storleken af dessa multip- ler och således äfven af 4. Deraf erhålles åter medelstorle- ken Il af skalans enhet enl. form. C och således äfven felet & i denna medelstorlek.

Enligt den härmed framställda metoden hafva vi un- dersökt en mängd skalor. Profmåttet var i alla fall en en- kel centimeterskala, hvars enheter voro mycket nära lika sinsemellan, ehuru något större än 1 etm. Medelstorleken 2 af detta profmåtts enhet bestämdes genom att jemföra en multipel med ett på en trälineal inristadt godt normalmått af 1 meter: metern är delad i decimeter och en af dessa i centimeter. Detta normalmått har åter genom en stor mängd jemförelser med tillförlitliga mått, i synnerhet med ett franskt mätband å en dekameter, ett mått å 42 engelska tum inde- ladt af Herr Wetzer samt ett å 10!/,; svenska dec. tum på en diopterlineal af Herr Ekström, befunnits vara för litet med

75

0,6 m.m. och skall således hvarje tal, som med normalmåt- tet bestämmes, minskas med 0,0006 af talet. Alla måtten äro jemförda vid kammarvärme; normalmåttet gjordes för 20 år sedan af mycket torrt, fernissadt trä och var redan då för litet med 0,0005 tillfölje af ett konstant fel i decimetern, hvilket med förhandenvarande medel icke kunde utjemnas utan att störa delarnes likhet, och derföre icke rättades. De undersökta skalorna äro:

N:o I. Skala å 5 sv. dee. tum, indelad af Herr Wetzer. N:o 2. En okrönt skala å 5 sv. dee. tum, köpt i Wasa. N:o 3. En år 1869 krönt skala å 5 sv. dee. tum med !/,

tum såsom enhet, köpt i Åbo. N:o 4. Skala å 5 sv. dee. tum indelad å andra sidan af li- nealen (skalan N:o 3); !/, tum utgör enheten. N:o 5. Skala å 6 eng. tum af Herr Wetzer. N:o 6. Skala å 6 eng. tum, bland oftare använda vid ka- detkorpsen, köpt i S:t Petersburg af Herr Richter. N:o 7. En krönt skala å 5 sv. dee. tum. N:o 38. HEtt mått af Herr Wetzer; 1/35 eng. tum är enheten, hela måttet = 84 sådana enheter. | För att förtydliga förfarandet vid skalornas undersök- ning, anföra vi detaljerna angående 1:a skalan. Det mot an- talet u enheter af profmåttet svarande antalet m enheter af skalan utföll som följer:

SN 2 Jå 4 5 6 i S mm==0338 06 1OkS Sn NOR YO 2,104, W= 9 10 11 12 13 14

= NNTN3STS 10 054 439 TA 7300 Deraf fås

8. | Af TÖRRI i

2 (mu) = 342,91835 2 (ut) AS AN 1OK5:

Vv ÅA 2 = 0,331850, hvars multipler minskade med motsva- rande m, gifva felen £,, — 9, =— 0,0001, + 7, + 6, — 6,

290, FAI 20, =12,-4$0,0003;-F57-k pk lad. Profmåttets enhet 4 är = 1,00344 ctm. (derom längre fram).

nn 2 (mu) l, der ! är skalans enhet, följer (ofvan-

Af eqv. VE > (u?)

76

före) 2=0,831850. Sanna sv. dec. tumen (!') är åter I' =

i 2 -1,00344 inge 2,96901 etm.; hvaraf PT — 296901 och log 7 = 0,5288797 —1, hvilket tal blir oförändradt för skalorna, som äro indelade

i svenska dec. tum (för de i eng. tum indelade skalorna blir

den motsvarande qvantiteten log 2 =0,5966656 — 1, der

1 l, = 2,539954 etm. = sanna eng. tum, enl. Lavén). Subtra-

heras log 4 från log S fås log +; = 0,0001558; hvaraf = 1,000359. Skalans enhet är således för stor med 0,000359.

På samma sätt hafva felen blifvit observerade och ut- räknade för de öfriga skalorna, observationerna äro bilagda (pag. 81); resultaterna af räkningarna äro sammanförda i

följande tabell:

Skalans nummer.

Je 2/1 3 4|A0 5 6. | 7|JA 8.

| AE il

Konstanta fel, utvisande med huru många milliondedelar skalans enhet skall ökas (+) eller minskas (—) för att blifva rigtig. Medeltalet : 2 (7 m P,) | med ombytt tec- ken = profmåt-

Variabla felen f,, — Py i tiotusendedels tets fel i dt

bagpleng eldar,

pieg dö 1558

nm 359

5 svenska decimaltum. ( ud: 1— 1 0-+ 14—11—16— 7/— 3/— 17 + 5 2/-+— + I++ 5+ 6/—15—15|— 2/— 17 + 3 3—+ 6—21/— 1— 2—40— 4/—151— 47 +16 4/— 61— 2— 11/-+-16/—15—12—23/— 143 + 12 5— 7+ 8/— 26 + 3/—22— 1I9)E=1T2/—43 +15 6'+ 11/—13+ 4-—+ 2/— 4— 9—17/— 17 + 5 7|— 20/-+- 27/4 18/— 1—29—+— 9—14—26 + 5 SR ht Kr 4 5 ke IE dr SL höge nrg fer gl ="3/-—- 14 23—=14/=10/-—14/= ""51/— 79 + lI 10-+— 5/— 5/—18-—+ 8— 1 —12/-+ 6+ 16 0 11+ 4—15++22— 5+17— 2—+ 3+ 3 — 4 12-—+— 2+ 4—24/+ 15 0— I 0— 5 + 1 134 11+24—+ 7+ 14 18 27/+ 11+ 38 — 18 Tal rI= 6'+26'— 9+ 194 11l-+ 131429 — 10

Lik:

På alla tal i föregående tabell inverka felen, som upp- komma vid uttagning på profmåttet och afläsning på skalan. Dessa subjektiva fel elimineras till en del, om man söker ta- lens medelvärden. Sålunda erhålles medelfelet i enheten

Vv 2 VE = 0,000282 och sannolika felet=2/, deraf —

+ 0,000190. Tillfölje af detta fel blir största afståndet i en skala af 1!/,; decimeters längd sannolikt origtigt med + 0,0285 m. m; dertill kommer variabla felet. — Detta fel (f,) er- hålles för de i tabellen intagna f, — gy, genom att addera 9, till hvarje motsvarande £, — 9,. Det största felet — 47 i 8:e skalan (w=3) går derigenom ned till — 31; men felet + 27 i 2:a skalan (vu =7) ökas till + 32, som blir det stör- sta variabla felet. Medelvärdet af de variabla felen (£,)

por blir enligt formeln V= 8)

för skalan N:o 1 2 5 4 K 6 Å 8

VEP=00007 0.00142 0,00154 0.00144 0,00116 0,00078 0,00092 0.00190

sv. dee. tum och sanvolika felet, förvandladt till millimeter blir: 0,21 —0,028 0,031 0,029 0,023 0,015 —0,018 0,038

m. m. Medeltalet blir = 0,0254 m. m., hvilket förenadt med felet + 0,0285 m.m. enligt en känd regel i sannolikhetskal- kylen gifver största afståndets (1!/,; decimeter) sannolika fel = + 0,038 m.m. — Detta resultat utvisar egentligen, att ett mellan tvenne punkter inneslutet afstånd af omkring 12/, d.m., som utan förstoringsglas uttages med passare och afläses på skalan, sannolikt kommer att angifvas med 0,038 m.m. för stort eller för litet. Skalans andel i detta fel torde knap- past uppgå till 0,026 m.m.; ty felet vid uttagning och afläs- ning utan förstoringsglas uppgår till 0,02 m.m. hvardera, så- som det visat sig vid flere af de mätningar här blifvit ut- förda. — Afståndet mellan två på papper fint utmärkta punk- ter kan likväl utan förstoringsglas, men med mycket stark belysning uttagas vid flere upprepade försök med större nog- granhet, nemligen alltid lika på 0,01 m.m., såsom vi funnit

18

genom att för hvarje gång 20-faldiga afståndet: detsamma uttogs då vid solljus, hvarigenom det blef möjligt att jem- föra de ytterst fina mörka skuggor, som passarens spetsar kasta på pappret med punkterna.

I stöd af allt det anförda antaga vi, att gränsen för det synliga i de fall vi betraktat är närmevis = 0,01 m.m. Med ett fint ritstift kan ett streck uppdragas som har ännu mindre bredd och likväl är väl synligt, såsom vi funnit ge- nom jemförelse med en enkel silkestråd, hvarom längre fram. Delningsstrecken på en skala visa sig i förstoringsglas (jem- förda med lämplig mikrometer) hafva en bredd af 0,05 å 0,08 m.m., hvilket likväl har föga inlytande på noggranhe- ten af uttagning och afläsning, emedan man dervid rättar sig efter midten af strecket.

Vid trigonometriska trianguleringar, som af mig blifvit ledda i många år, iakttogs såsom regel för noggranheten vid nätets konstruktion, att afstånden mellan triangelpunkterna, hvilka utsattes oberoende af hvarandra enligt uträknade koor- dinater, skulle efter uttagning och afläsniug på skalan öfver- ensstämma med triangelsidornas uträknade värden på 0,003 eng. tum (0,075 m.m.). Detta fel utgör algebraiska summan af en mängd (omkr. 9 å 12) mindre fel, af närmevis samma storlek sinsemellan och af hvilka hvarje approximativt mot- svarar felet vid uttagning, som i stöd häraf kan antagas =0,02 m.m. (likasom pag. 77). Den använda skalans stör- sta fel uppgick till 0,03 m.m. En noggrannare skala hade varit önsklig. Det synes ej heller göra någon synnerlig svå- righet att med delningsmaskiner af vanlig beskaffenhet in- dela skalor så, att fel af 0,01 m.m. undvikas. I de af mig undersökta skalorna (N:o 1—N:o 8) har jag med användning af synglas, som förstorar 12 gånger, funnit blott ett sådant fel i vertikalernas läge. Det är 5:e vertikalen å skalan N:o 7, som står 0,015 m.m. för nära den 1:a, hvarigenom afstån- det mellan 4:e och 5:e blir för litet, afståndet mellan 5:e och 6:e för stort med 0,015 m.m. Denna iakttagelse om verti- kalernas synnerliga noggranhet kunde anses strida, mot hvad förut blifvit anfördt (pag. 77) nemligen, att skalornas sanno-

179

lika variabla fel är =20,0254 m.m., hvaraf enligt sannolik- hetskalkylen följer, att det dubbla felet är att vänta i en bland åtta vertikaler, det trefaldiga i en bland 23. Den skenbara motsägelsen har sin förklaring deruti, att alla de förut ob- serverade variabla felen (tab. pag. 76) bero af transversa- lerna, hvilka äro konstruerade med mycket mindre noggran- het än vertikalerna. Sällan går 1:a transversalen, såsom sig bör, genom nollpunkten, ej heller sista genom yttersta punk- ten åt venstra sidan af högsta horizontallinien. I fem af de undersökta skalorna förekomma begge felen. I en skala kon- struerad med !/; engelsk tum såsom enhet går 1:a transver- salen 51, tum från nollpuokten. Detta fel är märkbart vid första blicken på skalan, som derföre icke blifvit vidare pröf- vad. Det bör icke vara svårt att, sedan vertikalerna äro så- som förr konstruerade, låta mejseln blifva orörlig i det sist konstruerade hörnet af skalan, under det densamma vändes så mycket som transversalernas lutning fordrar. TIakttages detta med samma noggranhet som skalorna i öfrigt blifvit konstruerade, så skola felen nedgå till 0,01 m.m. Skalor af denna noggranhet, krönta med skildt märke (t. ex. tvenne kronor) borde stå att erhålla för undantagsfall, om ock till något ökadt pris. För vanliga skalor, krönta på sitt skilda sätt (t. ex. med en krona) vore 0.03 m.m. ett iämpligt re- medium. I hvardera fallet uppfattas remedium såsom en gräns, hvilken i intet enda på skalan angifvet afstånd får öfverskridas. Skalors lämpliga längd är 10 å 16 centimeter.

Här biläggas observationerna om profmåttets meddelen- het och skalornas variabla fel (pag. 75 och 76).

För att bestämma profmåttets enhet 4, afsattes 5:e mul- tipeln af 16 2 på normalmåttet; tre gånger upprepades för- söket och erhölls: 80 4 = 802,62; 802,70; 803,16 m.m.; me- delt. 2 = 1,00354 ectm. Likaså afsattes 6:te multipeln af 15 4 och "erhölls 90-4= 903.505 903,6435- 905,82 m.m. medelt. 2=1,00406 ectm. Sist afsattes 6:te multipeln af 14 4 och erhölls: SC A=843,8450843,433 S45k mm. medelti A= 1,00436 etm. — Medeltalet af alla 9 observ. 4 = 1,00398 ctm., som korrigeradt för normalmåttets fel (— 0,00060) gif-

80

ver 2=1,003358 ctm. — Allt detsamma upprepades: medel- talen! blefvol5r: V6:4 =!803,24;-26", 154 = 903:598 F6rmwi== 843,57 m. m.; alltså 2 = 1,00405; 1,00399; 1,00425 etm.; me- delt. 2=1,00410 ctm., som korrigeradt för normalmåttets fel gifver 2 = 1,00350 ctm. Alltså i medeltal af begge se- rierna: Nere i skereren. etm. = 1,00344 ctm. Observationerna angående skalornas variabla fel finnas sammanförda 1 följande tabell:

S1

Tabell, utvisande antalet (2) enheter af skalan, som motsvara antalet (w) euheter af profmåttet.

v—L 2. 3. Skal. N:o 1: m ="! 0.338] 0,675! 1,013 > N:o 2: m=1 0,338) 0,675| 1,016 > ON;0 a:m= | 0673) 1,351)-2;028 > N:o 4: m=1 1,356| 2701) 4,056 > N:o NE = AO JR be (0574 20 I Lr LS (0) 3 ON:0 6Rimus 053965 07921 15186 > N:o 7: m = | 0,3385| 0,6765| 1,016 > N:o 8: m =1 0,794] 1,584| 2,381

EE Heb: ät sl de SK SO d0.A Fat. HETS SST LA 1,352 | 1,690 | 2,026! 2,367| 2,704| 3,041| 3,378! 3,716| 4,054 4,391 4,730 1,352 | 1,689 | 2,029| 2,363| 2,704| 3,043| 3,380| 3,719| 4,055| 4,391| 4,732 2.706 | 3,385 | 4,055| 4,728| 5,408) 6,088| 6,763| 7,431| 8,116| 8,786| 9,458 5.401 | 6,758 | 8,110| 9,463|10,825| 12,172| 13,515| 14,872|16,216| 17,568| 18,929 1,582 | 1,978 | 2.371] 2,769) 3,161| 3,557| 3,951| 4,344| 4,741| 5,134| 5,529 1,582 | 1,978 | 2,372| 2,765| 3,162| 3,558| 3,953| 4,347| 4,742| 5,134| 5,531 1,355 | 1,692 | 2,0307| 2,3685| 2,704| 3,044| 3,381| 3,719| 4,058| 4,396| 4,133 3,170 | 3,960 | 4,744| 5,536| 6,322| 7,112| 7,896| 8,689| 9,481|10,261| 11,053

el

32

Enligt dessa observationer hafva felen, som finnas upp- tagna i tab. pag. 76, blifvit uträknade.

Gränsen för det med blotta ögat synliga.

Denna gräns anses af ögonläkare motsvara en synvin- kel af 3 till 5 minuter. Dervid är påtagligen fråga om möj- ligheten att urskilja föremål af olika form, vanligen bokstäf- ver. Att ett svart streck af 0,01 m.m. i bredd är tydligt synligt på ljus grund, ehuru denna bredd motsvarar en synvin- kel af blott 8!/, sek.F), fann jag genom att öfver hvitt papper spänna en enkel tråd af svart silke. Ett antal 320 sådana trådar bildade, då de berörde hvarandra ett cylindriskt knippe af 0,262 m.m. i diameter, och diametern af den enkla trå- den var således 0,0139 m.m. såsom man finner enl. formeln

n ; s 2=dV — . hvilken lätt härledes med tillhjelp af lä-

ran om polygonaltal (d = 0,262 m.m., N= 320). Ett stycke, som upptar 0,2 m.m. af denna tråds längd, synes tydligt som ett streck och man kan urskilja om tråden ligger i rät eller krokig linie och om den i senare fallet har en, två eller tre böjningar; 0,1 m.m. af trådens längd synes nästan som en punkt: en del af mindre längd (omkr. 0,08 m.m.) försvinner. Vid dessa försök täcktes tråden, vid hvars ändar små lack- kulor vore fästade, med ett blad hvitt papper, 1 hvilket en mycket spetsig vinkel var inskuren, för att mäta längden af den i vinkeln synliga delen af tråden. -— Om man enligt Olbers antager, att synbilden af ett föremål, som är på 8 till 27 tums afstånd från ögat, befinner sig 0,967 till 0.919 tum bakom hornhinnan, så följer att bilden är närmevis 10 gånger mindre än sjelfva föremålet, då detsamma befinner sig på afståndet för tydlig syn (10 tum). Å en annan sida är bekant, att näthinnans koner (coni) inom känsligaste de- len, der de stå tätt intill hvarandra (macula lutea och fovea centralis) hafva en diameter af 3 till 5 tusendedels millime-

x) Tydliga synvidden antaga vi öfverallt = 25 ctm.

83

ter, afsmalnande mot yttre (den inåt hufvudet vända) ändan till fjerdedelen +). Lägges härtill de observationer, vi nyss anfört så finner man, att om synbilden af ett mörkt streck på ljus grund går öfver en kon i bildens bredd och öfver 3 till 6 i längden, så uppfattas bilden vid den mindre utsträck- ningen (3) såsom en otydligt förlängd punkt, vid den större (6) såsom en linie af bestämd form: rät eller krökt ända till tre gånger. Då jag söker att med minsta möjliga antal punk- ter beteckna linier af olika form, finner jag 6 till 7 vara be- höfliga, för att framställa de nyssnämnda formerna med sam- ma tydlighet, som de framställas af tråden. Öfverensstäm- melsen mellan detta antal punkter och nyssfunna antal ko- ner (6) ger stöd åt följande hypotes, som i och för sig är antaglig: om ett visst antal (N) punkter erfordras, för att karakterisera formen af ett föremål bland gifna, så måste detta föremåls synbild vid vanlig belysning träffa ett åt- minstone lika antal (N) af näthinnans koner, för att före- målets form skall kunna uppfattas.

Om således till karakterisering af ett föremåls form for- dras ett antal » punkter i rigtning af största dimension, så måste föremålet, för att dess form skall kunna uppfattas vid vanlig belysning, iakttagas under en synvinkel af minst 33 n— 25 sekunder; såsom man enligt föregående hypotes lätt finner genom att sätta afstånden mellan konernas geometri- ska axlar = 0,004 m. m., föremålet 10 gånger större än bil- den och synvidden = 250 m.m. Man öfvertygar sig t. ex. genom några teckningar lätt, att till de stora latinska sty- larnes karakterisering erfordras ett sådant antal punkter, att 6 till 8 belöpa sig på största dimensionen, höjden ++). Sättes i föregående formel n = 58, så erhålles minsta synvinkeln », under hvilken dessa stylar kunna urskiljas från hvarandra:

+) Mikroskopische Anatomie des Sehnerven und der Netzhaut von G. Schwalbe; $$ 21, 22, 26 i 4:e cap., 1:a bandets 1:a del af Hand- buch der gesammten Augenkunde. A. Greffe m. fl.

”") Måhända skall man finna detta antal något olika för skilda personer; utom gränserna 5 och 9 kommer man svårligen.

834

v=1(33.8—25) sek. = 4', hvilket nära öfverensstämmer med ögonläkares erfarenhet.

Vid flere jemförelser af fina, intensivt svarta streck på starkt belyst hvit grund har det förekommit mig, att då ett streck synes vara 2 till 4 gånger bredare än ett annat, som är nära gränsen för det synliga, så är det förra i sjelfva ver- ket 4 till 12 gånger bredare, såsom det visat sig genom mångfaldigande £) eller genom mätning med mikrometer vid stark förstoring. Antages, att streckens bredd skenbart för- hålla sig såsom antalet näthinnans koner, hvilka öfvertäc- kas af synbilderna (vid lika längd), så följer, att då sken- bara förhållandet är såsom n:m, är sanna förhållandet så- som 4n — 3:4n' — 5, der »' skall antagas = 1, vid gränsen för det synliga. Irradiation blir här knappast märkbar. Flere personers iakttagelser vore naturligtvis nödiga, för att afgöra frågan: den har emellertid sin praktiska betydelse deruti, att man vid användning af mikroskoper och tuber brukar be- stämma storleken af mycket små föremål genom jemförelse med andra något större enligt ögonmått. Så finner t. ex. Herr Schiaparelli, då han i sitt bekanta arbete: Osservazioni astronomiche e fisiche sulla topografia del pianeta Marte, jem- för bredden af sundet eller floden Nepethes med sidan af den qvadratiska Lacus Mceris och denna sida åter med utsträck- ningen af Isidis regio i eqvatorns rigtning, att förhållandet mellan de förra är såsom 1:3, mellan de sednare såsom 1: 5, och han anser i stöd deraf, att bredden af Nepethes blifvit af honom observerad under en synvinkel af 0,22 sek. "+), hvilken vore gränsen för det som med tuben kan observeras. Sät- tes n' =1, n = 15, så förvandlas skenbara förhållandet 15 : 1 till det sanna 57 :1 och vinkeln 07,22 går ned till 07,058, motsvarande vid den använda 322-faldiga förstoringen en bredd af 0,023 m.m. på afståndet för tydlig syn. I liknande

+) Jag mångfaldigar en enkel silkestråd eller ett hårstrå genom att på en synål upplinda flere (20 å 40) hvarf, hvilka under mikro- skop skjutas tillsammans.

<=) Del limite di visibilitå degli oggetti minuti sul pianeta Marte. Cap. IV. BSez. XI.

85

fall finner jag gränsen för det synliga utgöra 0,01 m.m. Skil- naden kan till en del vara individuel; men torde hufvudsak- ligen bero deraf, att Herr Schiaparelli gått för långt i sträf- vandet att undvika hvarje uttryck och siffervärde, som kunde ingifva läsaren ett för högt begrepp om noggranheten af den karta han konstruerat.

Det är kändt, att man mot mörk grund kan urskilja lysande föremål af omätbart små dimensioner, såsom fallet är med fixstjernor. En enkel hvit silkestråd af 0,011 m.m. i diameter observerades tydligt af flere personer på ett af- stånd af 10 meter. Men i dylika fall sprides synbilden öf- ver näthinnan genom diffraktion, irradiation och ögats aber- ration och emedan denna verkan icke kan fullt upphäfvas, blir det omöjligt att på empirisk väg afgöra, huruvida en ly- sande punkt, hvars synbild affieierar en enda kon af näthin- nan kan observeras, eller om bilden skali vara utbredd öf- ver en större del af näthinnan, för att komma till medve- tandet. Vi hafva derföre 1 det föregående betraktat mörka föremål på ljus grund; ty om de tre nämnda fenomenerna här skulle hafva något märkbart inflytande, så vore det att minska föremålets skenbara dimensioner, emedan den Jjusa grunden flyttas öfver synbilden, såväl genom diffraktion som irradiation; aberration deremot är mycket liten i ett normalt öga och i hvarje fall kan upphäfvas genom lämpliga synglas.

Frågan, huruvida två eller flere lysande punkter, som äro så nära hvarandra, att deras synbilder träffa samma kon af näthinnan, kunna iakttages såsom från hvarandra åtskilda eller icke, är af sådan beskaffenhet, att den lätt kan besva- ras genom observationer, isynnerhet om dessa rigtas på dubbla och mångfaldiga stjernor. Hvad Littrow anför om sättet att pröfva tuber genom deras kraft att upplösa dubbla och mång- faldiga stjernor (die Wunder des Himmels, 2:r Theil, $ 222) vore här särdeles användbart; men uppgiften om tubernas förstoring saknas. Närmare uppgifter af andra har jag icke kunnat finna. Med en Fraunhofers tub af 0,81 meter fokal- distans, 6,15 ctm. apertur och 90-faldig förstoring har jag tydilgt kunnat observera dubbelstjernor, då afståndet mellan

86

de enskilda stjernorna var omkring 10” såsom i y Andromedee; men då afståndet gick ned till 4” såsom för Castor (obser- vation gjordes år 1874) syntes stjernorna sammanvuxna och likväl fanns i detta fall tillfölje af tubens 90-faldiga försto- ring 10 koner af näthinnan mellan begge stjernornas synbil- der. Stjernorna i detta par lysa visserligen ganska starkt (de äro af III och IV storleken) och irradiation är således betydlig; ej heller ger tuben alldeles rena bilder: men i alla fall synes af det anförda framgå, att lysande punkter, som träffa samma kon af näthinnan, icke kunna urskiljas.

Skulle detsamma få antagas om mörka punkter på ljus grund, så vore satsen pag. 83 med deraf härledda formler sjelfklar. — Antages det åter vara möjligt att urskilja två eller flere mörka punkter, hvars synbilder träffa samma kon af näthinnan, så skulle äfven former och dimensioner, som bestämmas genom så nära hvarandra belägna punkter, kunna uppfattas och jemföras rigtigt enligt ögonmått.

Det förra antagandet är sannolikare och bekräftas äf- ven af de anförda iakttagelserna; men dessa äro likväl ännu icke så omfattande och noggranna att frågan kunde anses afgjord. — Det sednare antagandet kunde blifva, om icke sannolikt så åtminstone begripligt, om man finge antaga, att den nyligen upptäckta synpurpurn, som väl torde vara kon- tinuerligt utbredd öfver näthinnan, möjliggör uppfattningen af omedelbart på hvarandra följande punkter.

'0-+ 0:

Om de kristalliniska bergformationerna i nordvestra Frankrike och England jemförda med de i södra Finland förekommande.

Af F. J. Wiik.

Vid en geologisk resa sommaren i879 i nordl. Frank- rike och England har jag varit i tillfälle att göra några iakttagelser rörande de kristalliniska bildningarna i dessa trakter. En jemförelse mellan dem och de i Finland upp- trädande torde möjligen kunna lemna ett litet bidrag till belysande af dessa ännu jemförelsevis så föga kända forma- tioners geologi.

Såsom bekant uppträda de kristalliniska bergarterna i Frankrike hufvudsakligen 1 två skilda gebit: det centrala i och omkring den vulkaniska terrängen i Auvergne och det nordvestra i Bretagne och Normandie t. e. d. I hvardera af dessa områden hafva de franska geologerna redan länge . särskilt tre afdelningar af skiffriga kristalliniska (primitiva) bergarter: 1) gneis, 2) gneis och glimmerskiffer, 3) glimmer- och talkskiffer, hvilka i allmänhet torde kunna anses mot- svara de tre etagerna af den archeiska formations-gruppen, som i södra Finland låta särskilja sig: den laurentiska (gneis-), den huroniska (glimmerskiffer-) och den taconiska (qvarzit och talkskiffer-) formationen, hvilka åter såväl i petrografiskt hänseende som i afseende på lagringsförhållandena motsvara de liknämniga formationerna i Nord Amerika. Dessa tre afdelningar äro på den af Dufrenoy och Elie de Beaumont utarbetade kartan öfver Frankrike särskildt betecknade, äl- venså granit och syenit; större delen af terrängen är dock enfärgad och obestämd samt torde i allmänhet kunna anses

58

motsvara de skiffriga gneisgranitgebiten (lagergraniten t. e. d.) i den sydfinska primitiv-terrängen.

Det är hufvudsakligen på tvenne ställen jag varit i tillfälle att närmare studera de kristalliniska bildningarna i uvordvestra Frankrike: nämligen vid Nantes i södra och Cher- bourg 1 nordligaste delen af detta primitiv-område. Enligt den af Caillard 1861 upprättade geologiska kartan öfver ar- rondissementet Nantes bilda de kristalliniskt skiffriga berg- arterna här smala i NV-lig riktning strykande zoner. I den mellersta zonen utgöras de företrädesvis af gneisartad eller skiffrig granit, på båda sidor derom åter af skifferarter (glim- mer- resp. chlorit- eller talkskiffer), hvartill i NO det stora silur- resp. devon-gebitet ansluter sig. Någon egentlig gneis såg jag ej i trakten af Nantes, men deremot tvenne slag af granit. Inom sjelfva stadens område förekommer en temli- gen hög klippa af egentlig, icke skiffrig hvit granit (stock- granit), lik den vid Alencon i vestligaste och Brest i ostliga- ste delen af det stora hufvudsakligen af kristalliniska och si-' lur- resp. devon-bildningar intagna gebitet i nordvestra Frank- rike. Den yngre granit, som genombryter de kristalliniska skifferarterna, synes sålunda öfverhufvudtaget böra hänföras till «en enda formation, som t. e. d. åtminstone kan paral- leliseras med den yngre granit- resp. syenitgranit-formationen i södra Finland. Den är icke sällan likasom denna sednare porfyrartad.

Annorlunda beskaffad är den granitartade bergart, som anträffas vid Chantonay, ett stycke vester om Nantes. Den är i motsats mot föregående ganska olikformig såväl i pe- trografiskt hänseende som i afseende på strukturn. Den blir ställvis så skiffrig genom den hvita glimmerns öfverhandta- gande, att den kan betecknas såsom en fältspatshaltig glim- merskiffer; på sina ställen är den finkornig (eurit- eller gra- nulitartad) och streckad, på andra åter porfyrartad; icke sällan finner man deri hornblende resp. ehlorit. I allmänhet liknar den ganska mycket den hvita lagergraniten, som åt- följer den yngre (taconiska) skifferformationen i östra Fin- land, och kan väl äfven anses stå i ett analogt förhållande

39

till den söder om Loire i större mängd uppträdande skiffer- bildningen. Denna skiffriga eller streckade granits stryk- ningsriktning är vid Chantonay NV-lig.

Vid Cherbourg anträffas bergarter analoga med dem vid Nantes: nämligen såväl hvit, icke-skiffrig stockgranit som äfven hvit, skiffrig, mer eller mindre talkhaltig lager- granit ganska lik den vid Enontaipale i östra Finland (EF. J. W. Öfversigt af Finlands geol. förhållanden I pag. 63). Den öfvergår på ena såväl som på andra stället så småning- om och omärkligt i en ren talk- resp. qvarzitskiffer, att man icke bestämdt kan uppge gränsen emellan granit- och skif- ferterrängen.

På den Lambert's Géologie de la France åtföljande ko- pian af ofvannämnda geol. karta öfver Frankrike är denna skifferbildning vid Cherbourg betecknad såsom metamorfisk silur; i sjelfva texten åtskiljes dock ,étage taleite” från ,mi- cachiste” och gneis å ena samt cambriska och siluraflagrin- gar å den andra. Tar man i betraktande likheten mellan denna talkskifferformation och den taconiska qvarzit-talk- skifferbilningen i östra Finland föres man också till den för- modan, att den förra såväl som den sednare utgör en del af primitivformationen. Skiffer-formationen vid Cherbourg synes för öfrigt hufvudsakligen bestå af en centralzon af qvarzitskiffer strykande i VYSY—ONO och bildande det höga berget Mont Roule invid staden, samt omgifven i NV och 50 af chloritskifferzoner.

Vid Martinvast söder om Cherbourg finner man en skif- fer af lösare beskaffenhet, än den vid Cherbourg, af gröngrå färg snarlik gråvackeskiffer och synbarligen hörande till si- lurformationen. Den stryker i O—V med mindre lutning än den vid Cherbourg eller ung. 20 ? mot N, sålunda under- lagrad den förra och skenbart äldre, ett förhållande som äf- ven annorstädes (Skottland och nordl. Skandinavien) ledt till en förblandning af archeiska och siluriska aflagringar.")

+) Det är med en viss tillfredsställelse jag här kan anteckna,

att den åsigt jag redan för flere år tillbaka hyllat (F. J. W. Iaktta- gelser under en geol. resa i Tyrolen och Schweiz Acta Soc. Sc. Fenn.

90

I Nord Wales har likasom i Skottland, såsom af H. Hicks i geologiceal Magazine (1880) visats, en del af primitiv-forma- tionen blifvit räknad till den cambriska resp. siluriska for- mationsgruppen. Större delen eller måhända alla de kri- stalliniska eller halfkristalliniska bergarter som förekomma på sjelfva fasta landet i Nord Wales måste visserligen betraktas såsom metamorfiska cambriska eller siluriska strater. Så t. ex. de gröna, delvis chlorit- och qvarzhaltiga skiffrarna vid Bangor och Llanberis. Men deremot förekomma på Ang- lesea qvarzit- resp. talkskiffer, hvilka såväl i petrografiskt som stratigrafiskt hänseende skilja sig från de förra.

Vid Bangor har skiffern, enl. den geol. kartan af Ram- say hörande till cambr. formationen, en NNO-lig strykning med 60 ? stupning mot OSO. Invid östra stranden af Menai-sun- det blir lutningen mot horizontalplanet ännu mindre, och skif- fern är här ganska lös. Deremot är den på vestra stranden mycket hård och qvarzrik samt har en stark SO-lig stup- ning. En dylik talkhaltig qvarzitskiffer förekommer äfven vid Holyhead, vestligaste ändan af Anglesea, bildande det höga berget derstädes. Den stupar äfvenledes brant (80 2) mot OS0O samt är discordant lagrad mot en nära derintill befintlig, mycket böjd, lös chloritskiffer. Betraktar man denna sednare såsom eqvivalent med den metamorfiska cambr. resp. undersiluriska bildningen vid Llanberis, så må- ste den talkhaltiga qvartzitskiffern paralleliseras med den af talk- och qvarzitskiffer bestående formationen i östra Finland, som jag redan tillförene särskilt från den huroniska glim- m erskiffern under namn af taconisk, på samma sätt som den öfversiluriska formationen i Nord Wales på gruod af discor- dance skiljer sig från den undersiluriska, hvilket jag sjelf varit i tillfälle att iakttaga på några ställen vid Convay, Llandudno m. fl.

1873 pg. 355 samt Öfv. af Finl. geol. förh. I 1876 pag. 65), den näml., att man i dessa länder förvexlat primitiva med siluriska aflagringar, genom sednare undersökningar mer och mer bestyrkes (se Svenonius. Om den s. k. Sevegruppen, Geol. fören. i Stockholm förhandlingar, Bd. V p. 484).

gi

Orsaken till metamorfosen af de cambriska och silu- riska straterna i N. Wales bör väl t. e. d. sökas i de inlag- ringar af grönsten och porfyrgångar samt tufflager (eller blandningar af eruptivt och sedimentärt material), hvilka isynnerhet visa sig i ymnighet vid vandring genom Llanbe- " ris-dalen. Genom dessa inlagringar af främmande substan- ser få bergarterna här ett ganska mångfaldigt utseende: dels ljusa dels mörka till färgen dels korniga dels täta, skiffriga eller porfyrartade, dels företeende flere af dessa struktur- modifikationer samtidigt.

Tuffbildningarna bestå hufvudsakligen dels af qvarz och chlorit dels af fältspat och chlorit, den sednare mer eller mindre ersatt af hornblende. Chloriten är sålunda en utmärkande beståndsdel för dem likasom i den bekanta dia- bastuffen från Nassau, och igenkännes såväl på sin lösbarhet i saltsyra, som för sitt apolära förhållande mellan korsade nieoler. Den är i allmänhet icke så tydligt och skarpt in- dividualiserad som i den primitiva skiffern, men såväl den siluriska som den primitiva chloritskiffern utmärka sig ge- nom en större olikformighet i afseende på sin mikrostruktur än eruptiverna t. f. af olika fördelning af beståndsdelarna, i enlighet med förhållandet hos tuffarterna i allmänhet. Så visar t. ex. ett mikroskopiskt preparat, af omkr. !/; qvadrat- tum, af tuffartad chloritskiffer från Llanberis tvenne ganska skarpt skilda strukturmodifikationer: en tät skiffrig eller trå- dig med öfvervägande chlorit (resp. chrysotil) och en kornig med öfvervägande qvarz, och ett slipningsprof af diabastuff från Nassau visar äfven en tydlig blandning af tvenne slags bergarter, en mörkare porfyrartad (melaphyr med serpenti- niserade olivinkorn?) och en ljusare färgad, af chlorit och fältspat bestående kornig massa, häntydande i förra fallet på en inblandning af sandstensfragmenter, i sednare af por- fyrfragmenter i en slamartad, förvittrad massa af diabasisk natur, uppkommen vid submarina eruptioner.

En annan orsak till metamorfosen af de cambr.-siluri- ska bergarterna i N. Wales ligger väli de i Llanberis-skiffern i ymnighet ända upp till spetsen -af de ganska höga berg-

92

väggarna på ömse sidor om dalen förekommande större och mindre qvarzkörtlarna och drummerna. Denna qvarz, hvilken innehåller de bekanta brookitkristallerna från Snow- don, har väl uppkommit genom infiltration af kisel- och fiuor- haltiga solutioner, efterverkningar af de siluriska eruptio- nerna, hvilka väl icke kunnat undgå att förändrande inverka på sedimenterna.

Då man betraktar den mångfald af bergarter, som i N. Wales isynnerhet i dalen upp till Llanberis-passet före- finnes, kan man göra sig en föreställning om det sätt, på hvilket de äldre primitiva formationerna bildats. De i de sednare förekommande bergarterna äro i hufvudsak analoga med de föregående, i det att de chlorithaltiga och felsitiska tuffbildningarna här ersättas af de chlorit- resp. hornblende- haltiga, gneisartade eller skiffriga lagergraniterna (resp. por- fyroiderna t. e. d.). Den stora mängden och den gröfre kor- nigheten hos dessa sednare talar blott för att intensiteten af de verkande agentierna framförallt värmet varit större under den primitiva perioden än under sednare perioder +).

Vid en sammanställning af de kristalliniska skiffrarna i NVestra Frankrike och de i Irland, Wales och Skottland kan man icke undgå att finna dem bilda tvenne zoner: en NV-lig öfver Bretagne och Normandie, Cornwall, sydl. Wa- les och Irland strykande samt en NO-lig öfver nordl. Irland, N. Wales och Skottland till mellersta Skandinavien (Dovre- Fjeld), hvilka såväl till läge som riktning öfverensstämma med tvenne reguliera kantlinier i det af mig uppstälda kri- stallo-orografiska systemet näml. den förra med en kombi- nationskant mellan oktaödern och hexaédern 1 den af dem bildade jemvigtskombinationen, den sednare åter med en dyakisdodekaöéderkantlinie i komb. mellan denna och penta-

=) Äfven den af Törnebohm (Några ord om granit och gneis: geol. Fören i Stockholm förh. Bd. V. pag. 244) hos flasriga lager- graniter funna s. k. ,murbruksstrukturn” häntyder på deras natur af primitiva tuffbildningar.

93

gondodekaödern (se F. J. W. Öfv. af Finlands geol. förhål- landen II. Bidr. till kännedom af Finl. natur, 26 häftet).

Bihangsvis må här anföras en basaltlik bergart, som vid Dudley uppskjuter i form af en temligen hög klippa i den härstädes förekommande öfversiluriska terrängen, och hvilken såväl i petrografiskt hänseende som med afseende på sitt egendomliga sätt att förvittra erinrar om olivindia- basen från Satakunta (F. J. W. Geogn. iakt. under en resa i SV. Finland). Den' visade sig på ett ställe på södra si- dan af klippan, der den låg i dagen, bestå af omvexlande friska och förvittrade mot N lutande afsöndringsbankar. De förvittrade delarna voro sferoidiskt afsöndrade i klot af 2—3 fot i diameter, hvilka bestodo af concentriskt inom hvaran- dra liggande skal, och dessa ytterligare bestående af mindre bollar, äfvenledes lökformigt afdelade i hvarandra omslutan- de skal. De icke eller mindre förvittrade partierna, hvilka äro ganska skarpt åtskilda från de förvittrade, förete blott en vanlig parallelipipedisk eller ock oregelbunden förklyft- ning.

Den icke eller blott föga förvittrade modifikationen af denna bergart är ganska hård och för blotta ögat skenbart homogen. Under mikroskopet visar den sig såsom ett tyd- ligt kornigt aggregat af temligen stora hvita plagioklaskri- staller med deri liggande smärre, tydligt utkristalliserade, svagt färgade augitindivider samt temligen stora magnetit- och apatitkristaller; således, så när som på olivinen, samma beståndsdelar som i Satakunta-diabasen. I olivinens ställe förekommer här en gulgrön resp. blågrön chlorit- eller ser- pentinartad förvittringsprodukt. I afseende på strukturn när- mar sig dock denna bergart mera till basalt eller rättare melaphyr än till diabasen. Dock kan man med afseende på dess gröfre kornighet och frånvaron af amorf substans icke identifiera den med den äkta, typiska melaphyrn utan rät- tast beteckna den såsom en diabasartad melaphyr, likasom den äfven i afseende på sin eruptionstid intager ett inter- mediärt läge mellan den i den primitiva perioden uppträ-

94

dande egentl. diabasen och den i Carbon-Trias förekomman- de typiska melaphyrn.

Den förvittrade modifikationen af ifrågavarande berg- art har deremot en större likhet med melaphyr eller basalt än den icke förvittrade. Den företer nämligen under mikro- skopet en större finkornighet än den icke förvittrade variete- ten, i det att augit- och magnetit-kristallerna äro betydligt mindre men i stället mera talrika och sammanträngda. I motsats till förhållandet hos den icke förvittrade modifika- tionen öfverväga de sålunda fältspaten, på grund hvaraf den förvittrade således har en mera basisk karakter än den icke förvittrade varieteten, hvilket väl äfven är orsaken till dess större benägenhet att förvittra.

0-0:

Några funktionsteoretiska undersökningar.

Anmälda af

G. Mittag-Leffler.

Det finnes som bekant tvänne väsendtligen olika for- mer, hvarigenom en algebraisk rationel funktion af en obe- roende variabel kan uttryckas. Den ena formen är en qvot af tvänne produkter, hvilka icke ha något nollställe gemen- samt, och i hvilka hvarje faktor endast har ett nollställe. Den andra är summan af ett antal rationella funktioner, hvilka hvar och en endast ha ett oändlighetsställe.

Weierstrass har visat"), huru den första af dessa for- mer fortbestår äfven för funktioner af rationel karakter, eller sådana funktioner, som derigenom skilja sig från de alge- braiska rationella funktionerna, att funktionen, då den obe- roende variabeln blir oändlig, icke längre förhåller sig som vid ett regulärt eller oväsendtligt singulärt ställe utan i stäl- let som vid ett verkligen väsendtligt singulärt ställe. Men äfven den andra grundformen för de algebraiska rationella funktionerna, hvilken i sjelfva verket är den väsendtligare och den allmännare, fortbestår också för funktioner af ra- tionel karakter. Detta har af mig uppvisats uti ett par uppsatser uti Svenska Akademiens Öfversigt”+).

+) K. Weierstrass, Zur 'Theorie der eindeutigen analytischen Functionen. Abhandlungen der Königl. Akademie der Wissenschaf- en zu Berlin 1876.

++) ”En metod att analytiskt framställa en funktion af rationel karakter, hvilken blir oändlig alltid och endast uti vissa oändlighets- punkter, hvilkas konstanter äro på förhand angifna”. 7 Juni 1876.

”Ytterligare om den analytiska framställningen af funktioner af rationel karakter. Pars I”. 10 Januari 1877.

Jemför dessutom: ”Extrait d'une lettre å M. Hermite par M.G. Mittag-Leffler”. Bulletin des Sciences Mathématiques et Astronomi-

96

Weierstrass har sedan +) offentliggjort ett nytt bevis för den sats, hvilket legat till grund för mina undersökningar, och hvilket väsendtligen skiljer sig från det jag sjelf ur- sprungligen begagnat. Samma bevis hade dock redan mer än ett år förut eller under loppet af vårterminen 1879 blif- vit af mig framstäldt vid mina offentliga föreläsningar vid härvarande universitet. Andra bevis för mina satser ha blif. vit gifna utaf Din: ""), Hermite ""+), Schering +). Jag skall en annan gång återkomma till en granskning af dessa olika bevis, olikheterna dem emellan, och det väsendtligt nya, som genom hvart och ett af dem möjligen blifvit vunnet.

Här vill jag blott framhålla, att Weierstrass uti en sed- nare ytterst märklig afhandling +t) vändt om den ursprung- liga frågan, att uttrycka en funktion af rationel karakter ge- nom en serie af algebraiska rationella funktioner, och i stäl- let förelagt sig det omvända problemet, eller att studera egen- skaperna hos en dylik godtyckligt gifven serie. Härvid er- hölls bland annat det oväntade resultat, att det gifves så- dana serier, hvars termer äro algebraiska rationella funktio- ner, och hvilka inom olika delar af planet framställa olika analytiska funktioner. Så framställer serien 4

9) AK » yr ——17 Sint

ques rédigé par M. M. G. Darboux, I. Hoiiel et I. Tannery. Série IL Tome. Ila t8T9;

2) ”Uber einen funcetionentheoretischen Satz des Herrn G. Mit- tag-Leffler”. Monatsbericht der Königl. Akademie der Wissenschaften zu Berlin vom August 1880.

+<) ”Alcuni Teoremi Sulle Funzioni Di Una Variabile Com- plessa”. Milano 1889. Tip. Bernardoni di C. Rebeschini e. c.

+=+) ”Sur quelques points de la théorie des fonctions. Extrait d'une lettre de M. Hermite å M. Mittag-Leffler”. Acta Societatis Scien- tiarum Fennicg. Tom. XII samt Journal fär die reine und ange- wandte Mathematik, Bd. 91.

+) ”Das Anschliessen einer Function an Algebraische Functio- nen in unendlich vielen Stellen?. Abhandlungen der Königl. Acade” mie der Wissenschaften zu Göttingen. Bd. XXVII. 1880.

++) ”Zur Funetionenlehre”. Monatsbericht der Königl. Akade- mie der Wissenschaften zu Berlin vom August 1850.

Fi

x > da — 2v — 2yv'xt) (2v-F W xi)? TT gå

(1 —2v — 2) (vv + FN för att anföra ett af de enklaste exemplen, den analytiska funktionen —+ 1, så snart den reela delen af x är positiv och den analytiska funktionen — 1, så snart den reela delen af x är negativ. Weierstrass har härmed sammanställt ett an- nat resultat, hvilket han redan förut meddelat Akademien i Berlin. Potensserien

Soop Ze”

vi=10

i hvilken a är ett ojemnt positivt helt tal, b en positiv stor- het, hvilken är mindre än ett, och

ab>1+>3n,

och i hvilken serie således också de olika termerna äro al- gebraiska rationella funktioner, definierar en funktion, hvil- ken icke existerar utanföre seriens konvergensområde, och hvilken således endast är till för sådana värden på x, hvil- kas absoluta belopp icke öfverstiger enheten.

Uti den afhandling, hvilken Hermite nyligen publice- rat uti Societetens Acta") har den store franske matemati- kern ur en helt ny synpunkt belyst Weierstrass båda sistan- förda upptäckter. Han har nemligen dels visat, huru det existerar integraluttryck, hvilka inom olika delar af planet framställa olika funktioner, dels också framkastat, huru det sannolikt är möjligt att framställa andra integraluttryck , hvilka definiera funktioner, hvilka endast äro till inom en viss del af planet, och för hvilka den öfriga delen, liksom vid den anförda Weierstrassiska potensserien, utgör en ”espace lacunaire”. I en not till sagda afhandling har han dessutom meddelat en högst märklig formel, hvilken blifvit framställd af H. Poincaré, professor vid fakulteten i Caen och bekant

+) ”Sur quelques points de la théorie des fonctions. Extrait d'une lettre de M. Hermite å M. Mittag-Leffler”. Tom. XII.

98

också genom andra nyligen publicerade funktionsteoretiska undersökningar utaf den mest djupgående och egendom- liga karakter. Formeln har utseendet

ma y, Na m Stal ae rr ln, a NN

ad mma. .My Lät Ra 04 + Ma Ua I > + ct Mp Ap

mt Mat:s: -tM,

HVvarvid "Us Ua ses + Up äro goifna qvantiteter, hvilkas abso- luta belopp är mindre än 1, och a; 0. - - -&, äro arbiträra konstanter. Om nu P betyder en konvex polygon, hvars spetsar äro sådana punkter inom punktsystemet «&,; a... > att de öfrig blifvande punkterna äro belägna inom polygo- nen eller på dess sidor, så framställer det Poincaréska ut- trycket öfverallt utanföre polygonen P en viss entydig ana- lytisk funktion. Det finnes deremot ingen punkt innanföre eller på konturen P, sådan att för någon huru liten omgilf- ning som helst af densamma detta uttryck kan sättas lika med en konvergerande potensserie. Häraf följer dock icke utan vidare, att ej möjligen den analytiska funktion, hvilken representeras af den Poincaré'ska formeln utanföre polygo- nen P, också skulle kunna existera innanföre denna polygon. Den Wierstrass'iska formel, hvilken jag nyss anförde, repre- senterar ju inom halfva planet den analytiska funktionen +1, och denna funktion existerar också inom den andra hälften af planet, oaktadt formeln då icke längre återger denna utan i stället en annan analytisk funktion.

Uti en afhandling, hvilken tillskickats mig af Herr Poincaré, och hvilken jag härmed har äran anmäla till in- tagande uti Societetens Akter, finner denna fråga en både fullständig och skarpsinnig utredning. Herr Poincaré upp- visar, huru hans ofvanberörda formel i sjelfva verket är ett uttryck för en enda analytisk funktion, hvilken har polygo- nen P till en verklig ”espace lacunaire” och han är härige- nom den förste, hvilken efter Weierstrass gifvit ett konkret exempel på tillvaron af dylika funktioner. Herr Poincaré undersöker äfven, och med den för Weterstrass egendom-

99

liga uppfattningen af funktionsteorien som utgångspunkt, vissa andra dylika funktioner med ”espace lacunaire”.

Jag tillåter mig också att samtidigt till intagande uti ”Acta” anmäla en afhandling utaf en af mina härvarande elever Herr Th. Homén, hvaruli han på min uppmaning före- lagt sig uppgiften att i öfverensstämmelse med Weierstrass och Poincaré dels söka framställa nya serier af algebraiska rationella funktioner, hvilka inom olika delar af planet åter- gifva olika analytiska funktioner, dels söka bilda andra dy- lika serier hvilka äro verkliga funktioner med ”espace lacu- naire”,

Jag ber äfven att för egen del uti ”Acta” få reservera mig plats för en större afhandling, hvaruti undersökningar skola meddelas, hvilka jag sedan flere år tillbaka anställt, och hvilka beträffa de olika singulariteter, som vid entydiga analytiska funktioner äro möjliga samt bildandet af allmänna formler, genom hvilka de olika klasser af dylika funktioner, hvilka äro möjliga, allmänt kunna framställas.

— 040

100

bLI2QOM 'F £T'e1-+K 8ö'fIt los'e1+t+ loger + Jos'e1+t J.z'et+t Iso'ett Irete + lirte1t | s0quovog L 24 big Flea nsta8tee Jörn + Ice't Fur lagg + Ier'g + lec'grt |" 19quosoN Lu 660 — |68'0 ++ |02'0 + lar] + 1998 + 197 + |z8'0 + nog + lastt +: 294030 Lu

LPSp — |8S'p — ITS. — IT8F — |c0'g = long — log'g — 80f€ — log'g — "19qwajdag « SEE nee LÖ Gr 9 fe TT Log — 196] — |770 — Teg — | =" menSny- « Ce FE Oe ee 000 Bert — la0fg —= Inet — Jr NE FIRE 0 Tee ISS ör IR |86'€ —= 77 lei | tum oc PIRNES IRA SER 00 PN SNE 081 JOSE — 810 — gap | rerna [en ou pL:8-—1z0'6 — 180'6 — |94'8 — 1808 —J6e'6 — lat'6 — 924] HF le6'g — |" "> "dy « 69:09 — I6€'] — Så — 10€'T[ — ITL'T — l66'T — er = HNONS0L- EI 0- |) EET oc 800 CAO NeT TE — 08 — det — |96'0 — |T9'] — Ire'g — Iretg — | ” ' uenidog sep + lz0o'g + jec'p + lut'p + 861 + |90'0 + l69'p + |0z'g — loop + |' ' "menueg I 86'Fe |GEGR CIUGPR — FSE Iv9'Ge > ILst0R —|60'8e jerfee Ira'ge |” 9948 BIO IOJ KET KTEANER

'syerdsi0r öst dhor ssadad | setno 'stertdsa0f | 'syerds0n | 'TeqrA SÖS "FEQIÄJ

SIRYS spuns latur sppu| sppn SIBYS

-UUOY SAT | PIrOdeT 20 -nIjSung | -oSueH | -OSueH SIaOd -19p0S

"(u939w1uaa G96'z = win) ap j) '"wnyeuwroap exysuy I J3jeHapaw eBijug Jap pow asjosojwof I O8B1 48 sajsnY spuejuig PIA uesksjey je uapfoyjapaw ebiIpeuemW

Sammandrag

af er klimatologiska anteckningarne

i Finland är 1880.

102

CT ATALANTA RÖ A9G ATS 81 AT'€I AT'8SG ATILT ATILC ATIlZI ATITT AT IT AIGA ANNES AT TF OOIPE ATI GAN EGR AT 6-ATIUF-AT F AT OTSARES EA (OTIS E ANILG AT == I96 AN = EE ADS FE ATEA ET ARNERI 0OT-A EA TE = T0 06 ANNO AA Tg= = SOLO ATN Gcz ASL Al 6 Al 9 AITG ATICT ATET ATIET ATCT AT) F AT) 8 ATIOT AT — + SR ==NGG NE = FIRA rr Le AN ER 6 ATV ORG SATSA Sr 9 SG SE 5 — 166 III GG II" KISAEL LEAR 6, ANSE ANS TRATETEA TT ATES ANEP ATK SS ATP LFAT REATE L AI6C Al L AV F AIlOG ALF ATST ATOG ATIAT AT) FF ATIGT AT! 8 AT 8 AIET Al 9 Al € AI9G ATFT ATIOG ATILT ATI9T ATIGT ATIOE IITOG IT" GIS AN GIS AS IEEE ANG EAT RAS ES KATE SGT AS 86 -IES AG OLA = RN ES RA ERE Tar AJ EDA I = Ge GC AT) 9 ATV GIAN ESA AE - FÖL SE ANS GG (GG TT PE ANGE AGT Al == 068 IT AT DOT AT == EE AT) SAT) OFAEGOT ART 9 IGE ATOGPAT EE = IGT AI == TG AI — JEG TITGG II | Ae | Ng OT Ce OR Eeö ss |] 58 2. S | Sad 2 då & hå 252 fEd| MGå| För | 55 | 295 | öd) O3A) 625) 5ä3| Sfa| teg ERICI NGE 238 335 ERE GT ERE Gl ST ER EE

1SswoOyue sdejbojirkljd "I

' IW9IULYLGA NINY IWUSLUOJ|2J OUBFILJ ER e[PTg "paB3sord LIYYeEN ET SEE OST SIE

'eeduseN onvrefeyung

"eJUNYeJeS "> PULIJSUeWITTM SYe[urLIIOI IATeleYÅg

' ONSUNUILEF U:S SSIOQGTM

"uJdJeY EUPOS Aq[9wwer ; ET AÄqsnyd, : SO lor

SI0JDUISI9H

"PUeIAN ”ERERTAGS OpunT (epPYysA) Jurdoqr ofeg

[(4

"puejuig e6i1u263

103

— |66& Al — |.— I6LAJ.— Ik Al6 Al = I —-1I—-T-1] > ” £quY eYsmotuonig "puejdde7 1 AN NONE Or EES Era 0 AE : Isrmadog SEE GG SAN SRA ES Se SCA Så SORAN SEA Le IRA " " BroqB2N 5 ECSAN VISA TIS SSA OMSAT OCEAN <= 7 IIGSAT SAN BEATA 5 SN Ppersouerg ROSTA AS GA EE IA STA EUBLEN = Jet AEG Al — 101 ASG ATCG Allt AT € AIG II — Jet All” "> mtörelsenNsomesnog "UIPOQLIISO LUUON Fö Ace AT € AST AT — 166 ATT A| — 198 ATI6T AT — 198 AT” nnsuaofuostogp idwejemey KRANSAR 06 GA SAT SS eTReNRAE fenan ol 08 AT AO AT 8 A|OE ATST ATBT ATILT AIST AT 6 ATTT ATOL AT” > oo " BIÄFAref srorof ÖRANIEOREAN 16 306 SAN OS FEV) BNI fee AST AT IGT AT: oo AsrÄY rare bod "UdJIdEY YIO SYEJOAES LUJON Gö AST AIEG A | & A |85 AITE ATOG AI9T ATOC ALTPI ATSG IN 9 AT| ade Of fl FEN FS ÖRA EB fa BIE AN NE EEE EES TALE NV, 0TTEANOT AEG NI9G ATG AN — IE ATOT AlOT ATG AT G AN € Al OSS GE "ese ÅN "uPPROQLIISQ EJPOS GILA Or ET NI6G ATGT ATOGTAN = J6T AT? 116 Ale AT: > Heeler eaesNoS "SYEJOABS BISJIIPIW OT Al — 18 Al 6 A10f ATI6T ATI6! AT — JAI ATET AT 9 All 6 AI" > ' PUDUSPpAON A 641 ET Al LANOG ANTI Alle Al P6-AMN PT ACC AIG AN: > to ot Mösräyorobekg SAG TT ARE NEG ATS = je AISA. 191 ATITE AL 10 AT: os BIR THinAN oli 8 AIG Al 8 ASG AIPG All 4 AL9T AT — I8T AT — IötT ATT AT: > ' eewunej eleyyeuef SPAN 9 SA NSSAN = IGT ADPTESDN = AE" TONEN > Sejensny ejowrer

| "PUPjISeAe |

104

Ask er 00 — I Fraxinus MAG NA fe | fa | [ | | excelsior. hb bh > for] - S Er = J6 te ee il OR rn Jr NL a uercus robur, EN > = fa) [9 SR hud SS: OyT =, eka = pp NN FOS AR MOA CM AN MID opulus -— read —| je - tremula. >> bDere ber Peer h -—< : =” em ID OM mm T- [2] Te - — AM ERE NN Mm SH SER = RA HH ua & | mifolia. > Se p> >Per SE PP = = 2 TB [or] — [de] Lo) fe OD D Apleträd & NAN Nm NN co NN NAN >) Pyrus | 2 | | IE | [S>] malus. > eP>5S> > =S > >>> 2 z Te] [56] — Neale) GES 7 Lönn ec &Å ER GE MAA = Acer pla- | SH | | | | Oo tanoides. - >> > NA > Oo ; AA 36) FA SFS : SS yrök — 00 Nn NA (Sd pe "FORN ar yringa MN = :o | vulgaris. PP > >> P PP Per> = 3 > DO 00 10 är ÄN = Oo o Grå Al -— — NR [ex] &R NN ÅA AN PO | Alnus rr | la Oo incana. NR >> > > > >> ad 3 em OM HD AA = FRA DA pd SER —- NNAN rm [ee = NRMA 205 orbus > | 2aucuparia, >> Pep>r> Per ep >r> Björk — AN enÅA (SR Ur ANA = Betula odor. ; HH |€ verruc. >> Pere Per >er>> Rn 30 (TS Mr HAR ob3S 7) S Röda Vin- — AR rm ÖS - m— -—- [20] bär Ribes | | kö | rubrum. > Pe Per >> => bd e& OM << <H AM GASA) MM 'H.,A DIN Kläee = OM PRE NN OQ - mA NAM AO runus padus PP ee Pe pPpper>> [a] 3 . . . . . 3 . . . . . . . . NN ss & 5 rok ES oR NR = SS NE : E-= E . a DA OT GS TA RN = FT RE . sa CN SM OS MKT 0 PSP AO i ÖS SAR ERS ESA 2:32: SE 2 AC 88 20 vo MM FICK DS > 5 :O = DD Mä = DA <= Br a - . 3 S [e] wu F- 2 I CO Oo 8 a SS Z:A5 Mr 8 3 fom Eon co [ Mus - o INS su SU ONE : ANA AL DO—-.2 5 Ft =S mm HM [3 5 2 DD OS = Sö. 8 = An LABAN Ae MADAM

105

—

Pr ITA

— IGILIAIGT IAIST IAG

EE GA RA Ses ed sr a

0 SIRLAN GS SS) ar kar tell SIF SKA = I —- l =) — I — JOLIA — FST ORTA =S RE FIG TA TA = RN Ar Sr lr EN SS la — AGA Sd RS Brr så La oa OG SSI FR IALE TAI — 106: A I88 A 66 A F€ IA TIA & IA) € IA] TIA) STA SÖA SENS IAS TA = i Se) PT IAISE Ä Ge BAL TA near la0: RAL TAIS Å AN (ULGE BA Fr LE c- I JAISö A 06 A 0€ AB A 108 A 98 A FE IEA IRA (GG AL GG ALISG AIGA FaR Lägg HALANG AI IA ETTA FOG ARS SIkEGG AO ANlgG AA FR RILG AT IEG SALG AA ILESAN ÖT <A GG Å I IAISG A|68 Alt AJG A IST AA IFE A Tr le AHO SANTE AIG ALAT <A

IA SIA 8IA) 9 IAIT IA BTA STAN SEE) Fv INA) STAG AE A IT IATE ALE ALC A OETANKG FAT IGGR AT PGA CIO (0 IA ES Gö A 96 AA I68 AA 96 A SE ARIETERA IS EADS 86 ALC AN IIE AA I6T A IC A ILE A IFE AJEC A (AN OCEAN = = je ANS AE Fe ACT A IEC A IVT A SC ANAL ANS ANL AA GIESANIEE AGT OASIP BOON COAST AT = EGEN GLANS T ATTAN NGE Ar OTTANET AST ATIST AX

.

" AQYLÄY VYSLNOIUONA "puejdde7

" OJVYIOY IWIUBAOY

soc 5 + Stoqvoln

pRIsSaquIg vueley

" oIAdBÅSeNN OWB3YJ0G

"UPPOQJIISQ EUJNON

. . . .

nnsusgofuoxqrog Iduwurreney

"BLIN tAIefewyogr, '" ' BJIÄFAIBf StOIOf "> AqyYIÄY tAxrelypg

"UBJdEMH YIO SYEJOAEG BJdON

2 SEG OTTESLAN: 2 NUTS ERHIEN tATelery > anslonsit arbö? erg "uPPROQLIISQ EUPOS

"ot Ben VALYNg "SYEJOABS BISJ9IPaW " pun[uspaoN "> t LqYrÄJ BUsÄI . . CILILM «

' BeWurIej, ejeJFYLuUef " "BILYSON ejpwuwuej,

"PUejjSeAL |

ec

106

[ex Körsbär en (5 le —-— 0) ma [fel ol Prunus -— | - | 1 — ÄR 12) ARE TR | Cerasus, hm > oh > Per Po Lee 24 (>) OMmmbh S Hägg NN — NA MAR NM en AR Mm HR jan Prunus -— fal 1 fon] -— — -— —-— padus. Pe Be ee ee SNS z é 0 To HO 20) [ole ER [od | ANA NAN FER RA | - | är Ribes T R. nigrum. Pubsp Pug She. P0 SRA R 10 0) 20 TS HH 20 DO re KE Smörblom- AR | CU | eler AX RR [4 | CE | ma Taraxa- & |cum officin. > >> > >>> > >> = cR 00 AMA DO 0 -—- Smultron NA AA em NR NAV en RA [en] | + NA = Fragaria hd | — ja = E vesca. | >> mr>>>> = PR a [=] = 90 + IN) [er] [SIR z- Oo — — Kalfleka — eV ANA 0) 10 -- --—N — — CE? | AS Caltha N | | palustris. | > >r>>> >> > > = | SRS co Asp — Nelo en HO MID — I sj Populus | | | | - I x tremula. > >> > >> ES Pe Haj (oe > Hvitsippa [selen] STEL Sr [+ ot 0 CP DO Anemone | | | | nemorosa. >> >>> >> >>> an E [ag on IA > = Hästhof Sv | ETEE CVTL | AR | | | | | | Iam Tussilago | farfara. = > > > > = 3 30 SITT [22] S Blåsippa -— | | & | &R | e&R | [ed | T=CR | Anemone hepatica. = = = > > = I Se] & for] [er] Alnus glutinosa. = > > = Da Fa=laTA 22) - - Alnus a incana. = = - > > > 2 = Ö É . . . SU oe v-. SVARS TT e Dm Sj Ge & SET SLS ss RAR = 4) ONES 5 = ER. SSR sv AA IB = LC = 2 = SS 2 = lb ei 2 än SA C AA - MM . . D = ARE - Te arr SS DSB AR S OS Or I Nr RE SES HE SIM: L0d DM 2 OLE SR NäR 1 DENNA MES SIE SDR SNR PKD 16 RE NES 3 sla =S FIRE 3 3. 2] LU ÖR 0.3 SS SSA dia) Pe | a) 3 SE BERT = 3 =S ga AR SA MÅ DH SA CD ms GLES TRES Sö reelt BRN 3 5 =D OS > =S AA AJS SALE MR

107

a (4) få AA | CA BN Kr AA Er (NR ER a EE I OR RN "puejdde7 80 1 0 GTA SEAN 0 I a AS a 01ESKOS TUISTUBADS ÅAS feg Si rg an es rad a Kr RT förr RR "ot" S10q8B2N FÅ CSA RINNER EE SERA SS NA ANS Sa fv OPeIsolerg = TON GI AN ERAN OT TAN ET AA EE et (ÖT NA te Me mre leg = TU TA ÖTAISKIA) 2 IAFE Al Sj = — 1] 16 Al I TARGISSTINSUSIDENNOS "UIPIOQLIISQ EON = | =— | — | EITAISG A 6 ASTA — | = I — IST A OT A |” nususofuostef rduere;mey GTA TANNER AL € JARO do tuta SS LET Äg sön elr Ta ÄGA leran ga SLET STO GETA EST SORAN GI AR ÄT JAS TS Ar SAN OG ALE OSAGT BIÄNATEL StOIOf FSL DE VAN SO LE FA ICO Änle GA eb Äl AG) för gl ft la de a ag AUSIASSANRONSG "UIJJJdEM YIO SHEJOALS BUJON OLIN FE TAGA 8 TASTE AI 8 AST 168 ATST ATT = 7 dare LQ9TTeSTAN EL LAT I RAR SL 9 AS SOR SI I I 1 ör lr TT oe GAV SKITA ESSTANER I GG ANG ANGE ÅA NISSAN EO FIG OA 9G ATT Se oe KRKA "uIPROQdIISO LUPOS FA LE AN 06 UNIDER AL BERANGT AEA AN oe ES AU 166 ANG AT I FÖ arerening sr Bargsmas "SYEJOABS BISJaIpa KBR | ct fb AR rr LS OL SES RR ar Evan UN 8 RR När a j FA SADES 02 MSD AR sn SEAT Fe ET ARNES RWSÄR a [EE OR AE tl = AS ANS Ål | MA | fd SS a EBU TS ELER TOA OCTANE E ARE G AN STA FE TAIS EG AN 9 OT AT FE OR AD IE Are Une ee se Uuer — | I IA68 ABA) — IT ATG AE AJS AN FA 98 ATISE AT oc o”elensnig efowwreg "PUPIJISEAL |

108

— |J—- |] Il ff —- | — I8IA PEIA | — I — | = J61 IA] TÖDueFee AM ning

FETA SSE TITAN 5 TTAVSGSFA | SE SITA Ub IIANSGG-TA feG: IA] -G TA 30TA 06 TA FORESTER ourAIvd SS OPIIGSTIAA FORD 7 5 TGÖRLA | ÖL TIA OG TA HAT TA [UT TAIS EAST TA er TAP pae3jsord ejexng STITA STIERAR = FÄLLA TIA TOT TAS IG TA NETTAT IE TITA ES TA 9 TA] "9 TA SESSION TusSnre ns

"BJUNYe]ES

KESRAT AöSTEN OM TILA ONT STA OT ITA IL TID S"IA NET IA IST TA | 6 TA STA) FIAT PITIPUSGEeNtaNTAN = = = fen OFTA GG TA SIE TAR OTRS 9 TA GT TAN SERA esset ef -uvJIOS — TATelryÄg = = 7 Tä AR == IST IA V9TTA | HETTA) TT PA todrersö s'onsund | -18Y US STLOQIM "UPJJdEY EJPOG

8ö IA |0€ IA| 9 ITA|LS IA | I HA|SS IA |98 IA |SE IA |G IA | SIAODTIA] SIA) £arpwwueg < LIMA) — öl IA|SG IA |48 IA |ö3 IA |6ö IA PE IA [CL IA | &IA| TIA) SIA StojouteN fqsnyg ER = UIP IAILA 93 lå = 4196 TA)|C8 IA SL IA NIETTIA ST TA) IA] VIA a deg i ean Od O€£ ITA |0€ IA) 6 HA] — | — | EIA) — 91 IA IFE IA | 9 IA) PIAJOL IA) " .”. S0f8usloH BEAL & TIS KILA] 457 fe a 0 HÄL — FETA (ET TA] SA Sy 6 TA NE dere "PUeIÄN

EN IE a ee SAS ce ER DS a I in ES a en MÅ Se ln fr nn SA a GQ IIA |€8 IIA| 6 IIA/SG IA |S8 IA |08 IA |A IA |EI IA |OL IA | € IA) EIA S IAF ”Cepysp) oleg

| | | | "puejuig eb:71uob3 fo S nå Sad EE ca sög 2 FR ROSA Få EE

"Buiuwojq SJIOIxeA "III

— nn mmmwmO+>--——--LLrL-—e—ffujun — —— -----?2 - —.NÅ$ rn»nmlm]ranenemm—ea=rrpm—seom>s————— nn ——— LL

109

9 IIA IFE TITTA

—

I TITA 66 ITA

—

EC ITA

6 ITTA

9 TIA St ITA! 6 TIAILG TA

AqYIÄY BYSIUOIULONI

GT TIA

— | —- | — — — III IA 68 ITA |68 IIA 68 ITA 68 IIA|08 ITA/88 IA STENEN OTSIRAL = ES TIA SS AG HA 06 ITA OC IIA | TITAGSTA (= 8 IA — AT TIA] — = TGL TIASG AN 81 ITA Pt [IA Lö IIAIFG IA |68 IA |91 IA GEA i UGTA OA OA ET OA OA LETA = RANE DARREN — — | 4 IA) PF IIA) 6 TIA €ö IA = 8 IIAIOT ITA = | 6 IA) — OT IIA!0€ IA IFÖ IA | ITA FILAST IA 8 HA 9 HA! S HA! T HA) I IHAFI IA NOGA OSA ETTA 1 IOE-TA I8CTANE = I 91 TA 92 IA IFE IA IFÖ IA IL TIA = —7 1166 IA IG TAC GETA

"puejdde7 =— IG TA|9G IA] — |OIeYIoY IWUuLAOY FITNESS PEISSURIg GETT STIGA (GGR a eu leN —" IPL IAST TA) = AtelsenN owesnog "u?PROqs3IISsO eJJON SA STAS TA Se mn neo -UOHIIY iduwuejemey GT IA PI IAIPL IA] — |ereanN färefeviyog, 91 IA | € TAJOT IAIOL IA! = el£YFrateg solo KT TA (GT IAJGT IA ie nr AGT TASTETATR SSG "UI|ddEY yY920 SHEJOABS EJJON OG TA | 6 IAIGT TA], — | SR re TAN = (Gl "SPIS ERE Te fel FISTAT OEEAE RT A STEIN SS I ESBO "u2PNOoqsIISsQ eJIPpOS 91 IA | SIA! 4 IAI STA Pen, PALINS | "SYEJOABS BISJ2IPoMW GI IA | LIA) SIA) 4 IA] PUDIUSpION oc" = MIR PIA SIA > nulslög GTA fe da | ETTA) STeITÅN BYTA: VET: TA IBEA | JIA BROR Brosnan IE TÄNINS TAG TA r IAN elenNsSnON ejdwmej,

REAR

110

= IGILIITAN LIITAJGTTA | GEA JÖ TA] ÖRA €& ITA |USIMA ITIIA] & IA CI IA9G AEA! GT ITA 6TTITA| FITTA OG IA |G IALG A| bk A FFROGCTTA = Pe: OK EA OCT PAT GI ITA (ETIIIA) GIMNASIA | PIAFG AT GA | OT IIA6I IIIA| TIIIAISG IA OTIALS ATEA SSA TV sa ÖR FANG TAJT A GIT EE KOTA SG JA fr Fa Gl, Aas: ÅA 6 IIA|EI IITA| 9TIIAIFG IA | SIA) 8 AGG AI EL IA] EIIIA| SIMA CS IA | 9 TAOG A (€8 AT FIELLAL a vn bR ITA FE LA IF JA => 186 AI GTA ER 2 FL ig GL TLA = IG IIIA REG LA IS IAF AL SA GL IA IG IILA O€ IIA |0G TA | € IAIOT A 00 Al Kan | Pees | "PIOXS för td ån 2 SUL "2[LIIJ) I[CIIG FLY 228 ss es DES SST 'TIJIXEA SpPejPO "AA

fer G IITA|PÖ IIA |Ot ITA 0€ IA 0€ ITA IGT TIA Sö IIA |8& ITA GT IIA

VIREA OSKIFA | UTEEAN |STEITA

ÖGA G SORIFASIE FE TEA för T|ECKIAS OG ITA [SL IIA ICC TIA |9C TIA ICE IIA OG ITA

IG ITA IFGILA |9T ITA IST ITA

I TTT ANT LETTETA

GORAN OT JIA balter

SIG LIAGIE 37 FGLELRA = SIKGILTAN SE = PE å4 JA ECE FASS EE

AE 323 Hog | SE SS S s3 os: Ra EE fan et AT Ben eh Lan]

':peuBouueg "AI

GC ITA IWStuLYFLE M NINY ål IA twu9muogPg OUBYILJ I YTA JUDE ejexug ' predjsord BILEN

v ILLA -" SIY4SOM NYFIEY "ejunyejes 06 IA |: BUEIJSUBVU IT AA EK order -UuBII0Og — tAleleyÅkg GALAN SE Sn RONSON -I1PY US STLOQIM

"UJdJEY BUIPOS

928 IA | £qpwwrg & IIA| ST0J9teN fqsnyg, 06 TA a dan OLOn S10JSUIS[9H I ITA! PUNSYaLUg SPUDAH

"PUeIAN

"ot BIÄLY OpPunT & IA ” (e9NSA]) ofeg

"puejujg ebiy3rua63

Smultron Fragaria vesca

— 2” XQ2 7 mm m— mmm

KeA — =E EAT XL = 6 IA ST IA) = iq STATE FSTOrTonN | "puejdde7 | & IA) IIIA OC IIMA ST IA Lö IAS AGT A| SIITAOGIIA) SIMA PP HA) — |OleqxoH mmustuesoy | — IITIITAO8IHA) — eg IAI A| — | — = — — KO FANN I6T ITA|EG ITLA |0€ IITA OT ITA Gö IAI6T AOL Al — IPGIIA) — HOTA een PEISANTLTIG (A= SIERRA BETITA]O SARA 8 TÄTA 88: ASTA a 06 IA = HETAT delade tar SUGEN 08 IIA | € IIIA|€&IINA) 8 IA 91 IATS Al — | SITA OT IIA I€ IA (88 ITA 08 IIA maelseuN oweyog | "UPPOQJIISQ BJUON ST ITA ET IITA OT TITA SE TA (OTTAR ASEA — | GITASTIA JELIIA | 4 IA on i TImenor ; | -UOYLIF IdwWrL[LINLY Gl IIA| PF IITA EI IIIA6G IA FI IA!8G AlGt A| tIITA) € IA) IA OS IA | SIA elecuN tfAxelevyog, el IIA! — | 9IITA| TIA! 6 IA96 A |A8 AT| — = — — | I HAF vIÄMrAarep storop == — | 6IITA/OG TA |S1 IA/6& AOL AFI IILA) 4 IILA|OGIIA |AT ITA | 8 ITA Aqyréy aaebyjod UTTERTA 490 SLJOAES EdJON 91 ILA PöIIIA) SITA) 9 ITA|SE IAIFG A Gt A (GEIIIA|CTIIIA 68 IIA |98IIA |6T HAF ' " £q9meqAN = = = RONNA NOG ERE = = == ESS RSS Oe TAR Le — STAN ETTAN GTA OA EST AO TETE EB STA |G O TEA EE N SOLEN "UPPOQuIISQ EUPOS 61 IIA|9TIIIA| GIIARPG IA | & IAG A IF6 AI6GIIA |6GIA | — (01 IA | TIA efennL eAeYmg "SYEJOABS BISJ2IPIN GT ITA OT IITA| PIITAJ9T IA | 9 IALG AI 4 AN FITA) PIA — OT ITA | SIPAFPInjuspIoN oo" GT ITA OVTIIIA) FIITAGGTA | 8 IAFG AIGt ASTIA tIIIA FILA OcIA SG IA oi £qsres NUSS 06 IIA BLI IIA) 6 IIA|9G IA AR 0 APL AJ — |OGIIIASGIIA |STIIA | SIA PIetM OT IIA 9TIITA| &IIMASG IA 9 IA Fö Al) € A|OGIIA IE IIA |9L ITA IGT TIA | & ITA vewuner efeyeurf 0 HETTA ES TITAN GETA = 186 AT GIANG TIA OS TIA |26 ITA LITA erensnI vomuweg,

"PUBJJISBAL L

112

60 X 2 9 X FR OMX RK Sö PO X FT TER GC 66 X JT 16 X AR 61 X ER RS i FÖRS KOL OC NE | USAS TR (ESO SEI 3 — KORD ATX NED: :180fg "IBAJI? "IeY

"3JUTUBSBIST

cl A EE (TN Rå > joke CE ÖVER S = 08 AT SA FH OTTKEALN KEN CA (SAN SS CAN FC GEA börske: AJ GEN AE CC C6 AT RR i r 0C AT fö AT AT Xr AT AT == 61 '81 ATI c AT SI ALIRAL :1e0fg xesJ[9 'Iey

"SUTUSSOIST

—I— ".7n-—12:n—=—-22-—=—=——>—=—— -mn=zjn=n,/=«2w——=—>>———.rsr———?«C|ossssseseseeeeees=====v===>=====>====sse=

soc ost (IS9ABYULM) ning = rv: (rAXeloweIRT) 6 soo (1dueuon MM) oueyreg sno (tarefeykq) eresug setet ot (190wny) PINIXEN sv tot o(IS9ABIMeY) NYJILY "ejunyejes

Fr Vär 4 FSA TD CATS NO JTI NAN MARE o AMT erg (U9YIA VYSIIOGIM) Es "oc (tTAtefudrr]D us sBIOgTM

"UDJ9dEY BJPOS ' (ofs 'e rysoxoljloM) Äqsnyg, . s . . o . . . ofot ieuwey y20 Iep1efj Es "oc > (8 PPULM) Stoj3utsoH

"PUeIAN

tt lor Tr CRLOUSATE 7) se 5 (tsjofBIny) Op um SRF HIA IR 35 PD (1 (SA 20) oqy ogrer e E TOTSASRNEONEN

:puejuig ebiyuaba

[19

— — "hl —s=—==>>—-—-——!] — — ><—-;;$ "---——--X —————- — ——— —

113

Le QOM "PF

6Il—T1E 3c 8ö

IC 91

JILL Lös

Lö

OT ST

0C

CC 91

Le

KE IIX—08

öl 0c

0CX

på

KRA

X

LA

TE A

GGCE SÅ AA 66 A

JE GCEA EIA

IT OTEA SOLA GI ITA FA

GIFA

IN

Ol A—96 ATI KEN

GY AA

ST AT BGVAT Gr ESO TA SA

OCT GG Å OM AA lö SL A JA 86-98 AI GEN FA

Ge 9 AT Gc AT GAN AT

06 AT

.

-upflyuopnn

.

+. .

'(J[9201u0n) et "oo (1yofstog) exsrmuoruong "puejdde7 (PIN FUSION SE "+ Stoqe21N rofexus vo -112d) PeIsoyrvIg " (YSLYVAN) eurlfeg " (tArgfsenN) owe log "uPIIOQIISO EUJON " (taxefurtesjuog) idwrjemey SE SN ET ae (1dweq tyoftmng) taxelewrog, (ratelsngosrejr) STO:0 f SR "red "UAE 490 SYLIOALS EJUON AÄGQoIeFÅN > Ane IAT8lely : (preljspers FI oÄF) eseM "UJIOQL3ISQ ELPOS (uouejry 'e idwuritkN) eAeymg "SJHEJOAES BISJIpPoM ' (TAB fstowBIONN) - (9uuelieq 'Ie8) BUSÄg "(elen M "efogony) "oo (TAIefureTreuIoF) LjEYGUEf sot ot (TATBlegÄd) ejowweg, ”PUejsSeAr L

. . .

.| . . . . .

. . . '

. . .

8

114 Nederbörden i Helsingfors under åren 1879 och 1880.

(Millimeter). 1879. 1880. Java. OA DI 36,0. Hebruati”. .. co te AI PAd 2: 26,67

IVIGTSK eta Sr Toa ver ce, RDR ÖR 22,4. /NDIR UL STSO io OR SO 23,2. Majs ere Ris rn KOL 19578 Jänis op sol sat MOM 62,9.

Mull og SR VAS TES Alugusti oe SANS: 41,2. September. . <. «= 31,9. 60525 Oktober. =. ot sb ANNO NOVember . Jem. Bö fDR 0 81,5. MECSMPEr «seen el Are IA Töre

Summa 611,0. 643,7. N. K. Nordenskiötd.

Nederbörd i Wiborg under år 1880.

(Millimeter). Å [ER TREE RA ST SNS LG Hebruaris sm Rs RA Le Marsve te RR et sä RD0 April. ESR LO Maj. de 9 Foken En NSD JUNI fb ör > 1 ayste & TE ROD JULIE. 0 css pspåö ir NL UONDS AMSUS-r, > 5 or ov frn AD:

September . . . - 371,3. (DNE EA SE EOS NöOvemhben. hb... sv & Si0djar December «a. du. > 87 00:0: Summa 642,0.

G. H. ÖRmann.

Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1881.

:

Årshögtiden inleddes af vice ordföranden hr Märtin med följande ord:

Då finska Vetenskaps-Societeten för tre och fyratio år tillbaka af ett antal finske vetenskapsidkare grundlades, be- slöto desse att i stadgarne inrycka, det Societetens högtids- dag hvarje år borde firas å dåvarande tronföljarens, seder- mera Kejsar Alexander II:s födelsedag och gåfvo derigenom ett uttryck åt den kärlek och de förhoppningar, hvarmed det finska folket såg upp till den unge tronföljaren. Vid det högtidliga årssammanträdet den 29:de April har också hvarje gång sedan Societetens stiftelse dess ordförande gjort sig till tolk för de känslor af tillgifvenhet och tacksamhet, hvarmed BSocieteten var fästad vid den ädle furste, hvars minne under kommande sekler i främsta rummet skall vör- das och välsignas af afkomlingarne af millioner från träldo- mens förtryck frigjorda undersåtare. Och nu, då Societeten med hela vårt land sörjer förlusten af sin Höge Beskyddare, hvars outtröttliga omsorg för Finlands utveckling och väl- gång aldrig skall förgätas i våra bygder och under hägnet af hvars styrelse BSocieteten till gagn för vetenskapen och heder för fäderneslandet från en oansenlig början utvecklat sig till en allt större betydelse, skulle Societeten velat ge ett särskildt och högtidligt uttryck af sina känslor utaf sorg och saknad, hade icke denna dyrbara pligt öfvertagits utaf

116

den andra vetenskapliga institution, universitetet, hvilken jemte WVocieteten är den främste bäraren af den högre och rent vetenskapliga bildningen i detta land, och hvilken för fullgörandet af en dylik pligt förfogar öfver helt andra och större hjelpmedel än de, hvilka stå Societeten till buds. Societeten har derföre icke vidtagit någon förändring i det sätt, hvarpå densamma plägat begå sin årsdag. — Vid dagens sammanträde kommer Societetens ständige sekreterare statsrådet LinperöF att till först uppläsa årsberättelsen. Här- efter kommer professor ÅHLovist att hålla ett minnestal öfver Societetens aflidne hedersledamot akademikern Schiefner och derpå professor ELmGREN att hålla ett minnestal öfver So- cietetens aflidne ledamot professoren statsrådet Cygneus. Då den öfliga tiden för sammanträdets varaktighet helt och hållet blir upptagen af de båda minnestalen, kan något af de sedvanliga vetenskapliga föredragen denna gång icke

förekomma.

I.

Arsberättelse, afgifven af Vetenskaps-Societetens ständige sekreterare.

Det nu tilländagångna årsskiftet har för Finska Veten- skaps-Societeten varit i mer än ett hänseende betydelsefullt och rikt på vexlingar. BSocietetens viceordförande har redan erinrat om den djupt smärtsamma tilldragelse, som så ovän- tadt beröfvat Finlands folk dess store oförgätlige välgörare och hvars minne nu utbreder en skugga af sorg äfven öfver denna vår årshögtid. Redan:vid Societetens stiftelse för 43 år sedan bestämdes, att dess årsdag skulle firas på dåva- rande tronföljarens, sedermera Kejsar ALEXANDER II:s födelse- dag, hvilket väl innebar en önskan och förhoppning att S0- cieteten för sina sträfvanden framdeles finge påräkna Hans nådiga hägn. Detta hopp blef ej besviket och med tack- samhet skall Societeten städse ihogkomma den höga välvilja,

1

hvarmed Kejsar Alexander II, under sin huldrika omvårdnad om sina finska undersåtares väl, äfven omfattade vetenska- perna och deras idkare i vårt land. Med lifligaste delta- gande har derföre Vet. Societeten begagnat ett erbjudet till. fälle att vid den nyligen försiggångna begrafningshögtidlig- heten få på sin Höge Beskyddares graf, såsom en sista gärd af saknad och erkänsla, nedlägga en minneskrans, försedd med följande inskrift:

Å son Auguste Protecteur

la Société des Sciences de Finlande,

å jamais reconnaissante.

Societeten har under årets lopp äfven förlorat en af sina ordinarie ledamöter, hvars bortgång väckt saknad inom vida kretsar i vårt land, statsrådet FREDRIK ÖCYGNZUS, som den 7 nästvikne Februari efter en långvarig sjuklighet afled i sitt 74:de åldersår. Mera skald än vetenskapsman, och framförallt en varm beskyddare af de sköna konsterna, utöf- vade Cygneus genom ordets makt ett stort inflytande isyn- nerhet på den akademiska ungdomen, af hvilken han städse var högt uppburen. Då hans lefnad och verksamhet kom- mer att vid detta tillfälle af annan person utförligen skildras, må här endast omnämnas, att Cygneus sedan 1854 var leda- mot i Vet. Societeten och under året 1858—1859 dess ord- förande samt att han vid dess årshögtider hållit tvenne före- drag, det ena öfver skalden Jakob Frese, det andra öfver kanslirådet Gabriel Rein. Intetdera af dem har likväl seder- mera blifvit publiceradt i societetens skrifter, hvilka sålunda tyvärr ej ha att uppvisa något minne af Cygnei förfat- tareskap.

Val af nya ledamöter i Bocieteten har anstälts två skilda gånger, den 8 November och den 11 innevarande April. Vid det förra tillfället utsågos professor emeritus kanslirådet ELIAS LöNNROT och professorn vid Universitetet i Berlin, ledamoten af Kongl. Vetenskaps Akademien derstä- des CARL WEIERSTRASS till Societetens hedersledamöter samt

118

extraord. professorn JOHAN REINHOLD ÅSPELIN till ordinarie leda- mot inom den historisk-filologiska sektionen; vid det senare invaldes till hedersledamot professoren vid Sorbonne, leda- moten af Vetenskaps-Akademien i Paris CHARLEs HERMITE samt till ordinarie ledamöter inom den historisk-filologiska sektionen öfverinspektorn vid Öfverstyrelsen för skolväsen- det d:r CARL SYNNERBERG Och lektorn vid Äbo lyceum, pro- fessorn d:r KARL KONSTANTIN TIGERSTEDT. För närvarande äro sålunda alla ordinarie ledamotsplatser inom Societeten fylda, med undantag blott af en ledighet inom historisk-filologiska sektionen.

En dag af festlig glädje bereddes Societeten den 13 sistlidne Januari, då hon hade lyckan i sin krets välkomna sin frejdade hedersledamot friherre ADOLF NORDENSKIÖLD och vid en till hans ära hållen högtidlig sammankomst inför en talrik och lysande samling af bildningens vänner till honom öfverlemna diplomet till den guldmedalj, Societeten låter prägla till minne af den under hans ledning lyckligen full- bordade kringseglingen af Europa och Asien. Sjelfva medal- jen, hvars utförande erfordrat nog lång tid, är numera nära sin fulländning och skola då äfven exemplar deraf i brons tillhandahållas hugade abonnenter. Vid förenämnda tillfälle hölls ett helsnings- och festtal af ordföranden samt ett veten- skapligt föredrag af hr AHLQVIST ”om sehamanismen och andra religionsformer hos de Turanska folken”, hvarefter friherre NORDENSKIÖLD framställde några iakttagelser rörande norr- skenet vid Behringssund och sin derpå grundade åsigt om norrskenets natur och läge i rymden.

Kort efter senaste årshögtid var Societeten i tillfälle att utdela XI tomen af sina Acta, en volym in 4:0 om inal- les 104 ark med 7 plancher, hvars tryckning fortgått sedan 1875. Af Societetens skrifter hafva för öfrigt utkommit: Öf- versigt af Finska Vetenskaps-Societetens förhandlingar, XXI, (1879—80) samt Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk, 33:e och 34:de häftena, det förra innehållande en beskrifning öfver fasta fornlemningar i Ulfsby härad (kiin- teitä muinaisjäännöksiä Ulvilan kihlakunnassa) af K. KiLu-

119

NEN, det senare Erik Laxman, hans lefnad, resor, forskningar och brefvexling, af WiLzH. Lacus. Af hr Reuters verk He- miptera gymnocerata Europe, som kommer att upptaga ak- ternas XII tom, hafva första och andra delarne, om tillsam- mans 39 ark, härtills lemnat pressen. Under tryckning är för öfrigt äfven XIII tomen af Acta äfvensom 35:e och 36:e häftena af Bidragen, Observations météorologiques, Année 1879, och Öfversigten af Societetens förhandlingar för nu af- slutade redogörelseår.

Till offentliggörande i sina skrifter har Societeten under årets lopp emottagit nedannämnde afhandlingar.

För Acta:

Beitrag zur Kenntniss der physiologischen Einwirkung der Schwerkraft auf die Pflanzen, von dr FR. ELFVING;

Integration af en ny klass af lineära differential-eqva- tioner af andra ordningen med dubbelperiodiska koefficien- ter och integraler, som i allmänhet icke äro entydiga funk- tioner af den oberoende variabeln, af G. MITTAG-LEFFLER;

Sur quelques points de la théorie des fonctions. Ex- trait d'une lettre de M. CH. Hermite å M. Mittag-Leffler;

Några antalbestämningar för tangenten på en yta och i ett enkelt system af ytor, af E. BONSDORFF;

Beiträge zur Vergleichung des verwandten Wortvorra- thes der lappischen und der finniscehen Sprache, von J. K. QVIGSTAD ;

Ad cognitionem Reduviidarum mundi antiqui, af O. M. REUTER.

För Bidragen:

Fosforbestämningar i finska sjö- och myrmalmer, af E. HJeELT.

Collembola fennica, I. Helminthuridae, af O. M. REUTER;

En serie undersökningar angående de finska folkstam- marnes kranier, af K. HÄLLSTÉN;

Sveriges och Hollands diplomatiska förbindelser 1621 —30, belysta genom aktstycken ur svenska riksarkivet, af M. SCHYBERGSON;

120

Bidrag till kännedomen af vestra Finlands glaciala och postglaciala bildningar, af HJ. GYLLING;

Kertomus Pirkkalan kihlakunnan muinaisjäännöksistä, af ÅA. O. HEIKEL.

För Öfversigten: i

Mineralanalyser, utförda på universitetets kemiska labo- ratorium, II, af F. J. WuiK;

Mineralogiska meddelanden VI, af densamme;

Inverkan af vatten uppå malonsyreester vid högre tem- peratur, af E. HJELT;

Om de pergameniska fynden, af E. ASPELIN;

Månadtliga medelhöjden af hafsytan vid Finlands ku- ster år 1880, af A. MOBERG.

Ytterligare äro anmälda och till vederbörande sektio- ners granskning hänskjutna: ;

Icones Hymnomycetum Fennie nondum delineatorum, decas prima, af P. A. KARSTEN;

Bemerkungen iber absolute Maass-Systeme in der Phy- sik, von A. F. SUNDELL, samt

Ethnographische Beschreibung der Wotjaken, von Dr BUuCH.

Vid denna redogörelse för Soeietetens verksamhet un- der året förtjenar särskildt omnämnas, att landets Styrelse funnit godt inhemta Societetens mening uti särskilda veten- skapliga frågor. Med anledning af ett i ministeriel väg an- kommet tillkännagifvande från italienska regeringen angå- ende den tredje internationela geografiska kongressen, som under hösten 1881 skall sammanträda i Venedig, och en i sammanhang dermed tillämnad geografisk utställning, infor- drade Kejserliga Senaten Societetens utlåtande i hvad ären- det rörde Finlands intressen. Med bifall till det underdåniga förslag BSocieteten i sådant syfte framställde, beviljade Kej- serliga Senaten sedermera den 20 nästvikne Januari af sina dispositionsmedel ett anslag af 2000 mark för att bereda tillfälle åt Societeten, som frän Italienska Geografiska Säll- skapet i Rom erhållit särskild inbjudning till deltagande uti ifrågavarande kongress, att till densamma beordra någon af

121

sina ledamöter, åt hvilken tillika uppdroges att taga vård om de expositionsartiklar, som härifrån kunde sammanbrin- gas för den geografiska utställningen. Berörda uppdrag har Societeten derefter anförtrott åt sin ledamot dr Ignatius.

Societetens yttrande har af styrelsen vidare infordrats och i sinom tid afgifvits angående tvenne andra ärender, nemligen i fråga om dispositionen af det Furuhjelmska priset för utarbetande af Finlands historia på svenska språket, samt beträffande väckt förslag om anställande af ett nordiskt na- turforskaremöte i Helsingfors år 1883.

De meteorologiska observationerna i landet, hvilka So- cieteten i mån af sina tillgångar sökt befrämja, hafva numera inträdt i ett nytt skede. I nådigt reskript af den 17 April 1874 hade förordnats bl. a., att efter dåvarande förestånda- rens för magnetiska och meteorologiska observatorium i Hel- singfors afoång ”det anslag af 6543 mark 20 penni, sagda observatorium ur allmänna statsmedel åtnjuter, skulle öfver- flyttas på Vetenskapssocieteten, under hvars inseende obser- vatoriet alltså komme att ställas”. I följd häraf har Veten- skapssocieteten ifrån den 1 Juli 1880, efter bemälde före- ståndare professoren Borenius' afgång, öfvertagit vården öfver magnetiska och meteorologiska observatoriet samt till t. f. direktor för anstalten utsett lektorn N. K. Nordenskiöld, som derjemte fått i uppdrag att öfvervaka de meteorologi- ska stationerna i landsorten och bearbeta det från dem in- kommande observations-materialet. Men emedan hela det omförmälda anslaget, hvaraf observatoriet härintills varit i åtnjutande, komme att tagas i anspråk för aflönandet af ob- servations- och räknebiträden samt för instrumentreparatio- ner, utan att någon del deraf återstode till byggnadernas un- derhåll, ved och belysning samt prefektens aflöning, hem- ställde Societeten i underdånig skrifvelse af den 8 Nov. 1880 om ett temporärt anslag för dessa ändamål af 4,200 mark för året, att utgå från den 1 September 1880 intill slutet af 1881 med inalles 5,600 mark. Sedermera har BSocieteten låtit genom en särskild komité utarbeta ett förslag till defi- nitiv organisation af meteorologiska observatorium, innefat-

122

tande 1:o instruktion för anstalten, för hvilken föreslagits benämningen Finska Vetenskaps-Societetens meteorologiska central-anstalt, 2:o förslag till utgiftsstat för anstalten, slu- tande sig å 25,600 mark för året, 3:o kostnadsförslag öfver erforderliga instrumenter m. m. vid meteorologiska anstal- ten, uppgående till 6,564 mark, samt 4:o kostnadsförslag för ordnandet af de meteorologiska stationerna i landsorten, hvartill en summa af 6,560 mark i ett för allt ansetts be- höflig; och har Societeten den 21 nästvikne Mars till Hans Kejserliga Majestät inlemnat sagda förslag med underdånig hemställan om dess godkännande samt om beviljandet af de för ändamålet erforderliga anslagen. Då dessa framställnin- gar åsyfta att bringa den meteorologiska anstalten i ett tids- -enligt skick, vågar Societeten med så mycket större tillför- sigt motse nådigt bifall till dem, som den rigtning meteoro- login numera tagit väsendtligen förutsätter en samverkan af de meteorologiska inrättningarne i skilda länder efter en ge- mensam plan och regeringarne äfven i de flesta andra län- der frikostigt understödt denna i liflig utveckling stadda, för det praktiska lifvet vigtiga forskningsgren.

För år 1880 har Societeten fått emottaga meteorologi- ska observationer anställda af:

Stationsinspektorn K. APPELGREN i Hangö,

Rektorn K. M. KANDOLIN i Mariehamn,

Professorn J. F. ELFVInG i Åbo,

Inveniörkaptenen G. H. ÖHMANN i Wiborg,

Löjtnanten N. ETHOLÉN i Lampis,

Fröken TH. MoLuIn i Tammerfors,

Herrar G. W. SErLAcHIUS och G. HAGMAN å Otava jord- bruksskola vid S:t Michel,

Apotekaren O. RELANDER i Sordavala,

Possessionaten C. Pu. LInDForss i Sulkava,

Bruksegaren N. E. ARPPE i Tohmajärvi,

Bruksförvaltaren O. TAPENIUS i Ilomants,

Bruksförvaltaren J. V. SAHLSTEIN i Pihtipudas,

Vicepastorn J. SiMELIUS i Pyhäjärvi,

Provincialläkaren C. EHRSTRÖM i Brahestad,

123

Kollegiiassessorn E. WESTERLUND i Uleåborg,

Apotekaren F. G. BorG i Torneå, samt

Handlanden L. V. REDInG i Kurimo;

hvarutom Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen delgifvit Societeten meteorologiska observationer från Hangö, Utö, Söderskärs, Sälskärs, Sebbskärs, Skälgrunds, Ulkokalla och Marjaniemi fyrar.

För framtiden har BSocieteten att motse observationer äfven från Evois forstinstitut, der lektorn J. E. FURUHJELM sedan November 1880 anställer sådana, samt från Idensalmi, der forstmästaren H. J. AMINOFF åtagit sig deras anställande, för hvilket ändamål BSocieteten försett honom med nödiga instrumenter.

Klimatologiska anteckningar enligt formulär, som af Societeten tillhandahållits hugade observatörer, hafva inkom- mit från nedannämnde orter:

I I

Observationsorten. Observator. Län. Kommun. Nylands Lojo J. M. af Tengström, provin- cialläkare. a Thusby J. Hedberg, forstmästare. z 2 H. B. Åström. Åbo & Björ- Kimito Maria Hedberg. neborgs Salo A. Zetterman, provincialläkare. » Lundo M. Kabhilainen. : Pungalaitio | F. J. Lilius, kapellan. 2 Kuru M. Niininen. 2 Karkku A. Leistenius, fröken. ” Nakkila J. E. Åberg, kyrkoherde. pj Parkano C. Brander, forstmästare. Tavastehus Janakkala E. A. Bredenberg, vicepastor. ? P J. Hanström, skogvakt. v Tammela P. A. Karsten, lektor. 7 Birkala H. Malin, pastor.

S:t Michels Sysmä V. S. Sahlberg, apotekare.

124

| | S:t Michels] : Sysmä E. Wilskman, godsförvaltare. |

2 Sulkava C. Ph, Lindforss, possessionat. | DI Jorois N. Grotenfelt, kommunalråd. Wiborgs Wiborg J. Helsingius, godsförvaltare. 2 Pyhäjärvi H. K. Sandberg, forstmästare. 5 Willmanstrand |J. S. Holmberg, häradshöfding. ? 2 Hj. Ilmoni, stadsläkare. Kuopio Tohmajärvi |N. E. Arppe, bruksegare. i Pelgjärvi I. Karsten, fröken. v Rautalampi |A. Hakkarainen, student. Wasa Nikolaistad |K. V. Hällberg, lyceist. 2 Nykarleby I|F. V. Illberg, lektor. ” Alajärvi J. H. Thomé, forstmästare. Uleåborgs Kajana M. Renfors, fröken. ? Sotkamo ÅA. L. Hollmerus, forstmästare. » Brahestad C. Ehrström, provincialläkare. | zh Uleåborg E. Westerlund, kollegiiassessor. | z Rovaniemi H. Heikel, forstmästare. z Muonioniska |P. Östring, forstmästare.

De dagliga observationerna af vattenhöjden vid Fin- lands kuster hafva regelbundet fortgått vid sju lotsplatser och tvenne fyrbåkar, hvarutom hr ELMGREN inlemnat anteck- ningar öfver dylika observationer anstälda af honom under förliden sommar vid Munkholm i Esbo.

Ehuru BSocietetens tillgångar fortfarande varit starkt anlitade för tryckningen af dess skrifter och andra nödvän- diga utgifter, hvilka under senare tid medtagit icke blott hela årsanslaget utan efterhand största delen af tidigare- gjorda besparingar, har Societeten likväl trott sig kunna äfl ven under senaste år för speciela, vetenskapliga ändamå utgifva några extra anslag. Sålunda har beviljats: åt stu- deranden Hj. Gylling 250 mark för geologiska undersöknin- gar på jernvägslinien mellan Tammerfors och Wasa, åt lek- torv N. K. Nordenskiöld ett reseunderstöd af 1000 mark för att besöka meteorologiska anstalterna i Stockholm, Upsal Kristiania, Köpenhamn, Hamburg och S:t Petersburg, samt

125

åt professor Lemström förslagsvis 350 mark för undersök- ningar af den vid jordytan cirkulerande elektriska strömmen.

Antalet af Societetens utländska förbindelser har ökats i så måtto, att öfverenskommelse om utbyte af skrifter träf- fats med följande vetenskapliga inrättningar: Beale Scuola Superione i Pisa, Astrofysikaliska Observatorium i Potsdam, Observaloire météorologique Central i Mexico samt Musée Guimet i Lyon.

Societetens bibliotek har under året ökats med inalles 376 volymer, hvaröfver en särskild af bibliotekarien uppgjord förteckning skall i Öfversigten meddelas.

Slutligen återstår att omnämna, att ordförandeskapet i Societeten, som intill denna dag handhafts af hr MIiTtTAG- LEFFLER, enligt stadgad ordning nu öfvergår till den vordne viceordföranden hr MÄKLIN.

IL. Lindelöf.

0060

Förteckning

öfver de skrifter, som blifvit till Finska Vetenskaps-societeten förärade från den 18 Maj 1880 till den 23 Maj 1881.

Kejs. Alexanders-Umniversitetets Bibliothek. Accessions-katalog V 1878—80.

Finska Läkaresällskapet. Handlingar B. XXII 3—56, XXIII 1. Förhandlingar vid Finska Läkaresällskapets allmänna möte i Helsingfors d. 11—13 Sept. 1879.

Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.

Toimituksia: L Suomalainen ja Ruotsalainen Sanakirja XIII, XIV vihko. — LVII Suomalainen kirjallisuus, toim. V. Vasenius. Lisäv. I. — LX Shakespearin Dramoja II. — LXII Suomen kansan muinaisia Loitsurunoja. — LXIII Kreikan Kielioppi, kirj. K. J. Lind eq vist.

Suomi. Toinen jakso XIV osa.

Societas pro Fauna et Flora Fennica.

Meddelanden. H. 5.

Juridiska Föreningen 1 Finland.

Tidskrift år 1880 2—24.

Statistiska Byrån i Finland.

Bidrag till Finlands officiela Statistik. I (4) Öfversigt af Fin- lands utrikes sjöfart och handel 1876—78. — IV För- mögenhetsförhållanden: 3. Öfversigt af inkomstbevill- ningens resultater år 1877. — VI Befolkningsstatistik: 5. Finlands folkmängd 1875.

Bergsstyrelsen i Finland.

Finlands geologiska undersökning. Kartbladen 2—4 med be-

skrifningar af K. A. Moberg.

127

LD Académie imp. des sciences de S:t Petersbourg.

Bulletin? Tr: XOCVIS27 3, AXVEL 1502!

Mémoires VII:me Série T. XXVI 10—14, XXVII 1—6.

3amuacka T. XXXIV—XXXVI 1.

Mélanges asiatiques T. VIII 3, 4.

Mélanges gréco-romains T. IV 4.

Mélanges physiques et chimiques T. XI 1.

Mélanges biologiques T. X 2.

Mélanges mathematiques et astronomiques T. V 5.

Sanskrit- Wörterbuch in kurzerer Fassung von O. Böhtlingk. ns RE

Syrjänisch-deutsehes Wörterbuch nebst einen Wotjakisch-deut- schen von F. J. Wiedemann.

Dictionnaire Kurde-frangais par A. Jaba, publié par F. Just i

Jokzazer m IlproBopni CocToABINiIecA BB MPaBUTelIbeTB. CÖeHaTE BB5 naperBoBanie Ierpa Besmkaro — Mob pexaknNien H. B. KazauoBa. TI I

Beiträge zur Kenntniss des russiscehen Reiches und angren- zenden Länder Asiens. 2:te Folge herausgeg. von G. Helmersen u. LL v. beh remeksöoBfb im

Das Kais. Nicolai-Central-Observatorium gu Pulkowa. Jahresbericht dem Comité abgest. vom Director 1879. Observations de Poulkowa publiées par O. Struve. Vol. XI.

Das plhysikalische Central-Observatorium in Bussland. Annalen, herausgegeben von H. Wild. Jahrg. 1879. Repertorium fär Meteorologie, redig. von H. Wild. B. VII

I. Mit Supplementband: Die Temperatur-Verhältnisse des Russiscehen Reiches, von H. Wild. H. 2 mit Atlas.

Inn. Pycckoe Teowaduueckoe O0wjecmeo. H3ebctia T. XVI 2—4, XVII 1, 2.

IImn. C. IHemepOypickit Bomanuueckiit Cads. Acta Horti Petropolitani T. VI 1, 2.

IHempoeckaa 3eMAeOrAckana u JUDCHAR ÅKADEeMia. Företena FF: IM-1;53.

Die Kais. Universität zu Dorpat. Verzeichniss der Vorlesungen 1879 2, 1880 1, 2, 1881 1. Personal der kais. Universität 1879 2, 1880 1, 2, 1881 1. Ad solemnia Cees. Univ. Dorpat. 1879 (G. Loesechkii de basi quadam prope Spartam reperta observatt. archao- logicte), 1880 (G. Loeschkii observationes archeeo- logic). Festreden d. 12 Dec. 1879 von E. Loening und 1880 von H. Em minghaus nebst Jahresbericht. ' Akademiska dissertationer 1879 (14 st.), 1880 (34 st.), 1881 (9 st: Die Haftung des Staats aus reehtswidrigen Handlungen sei- ner Beamten. Festschrift von E. Loening. Ueber die Integration der allgemeinen Riccatisehen Gleichung = Fy? =>x. Festschrift von P. Helmling. Vorschriften fär die Studirenden der kais. Universität Dorpat. Untersuchungen iäber die Quellen des Pompejus Trogus fär die griechische und sicilisehe Geschichte, von A. En- m ann. Studien zur Geschichte des Königs Stephan von Polen, von R. H aru sm ann. I. Vergleiechende petrographische Studien äber die massigen Ge- steme der Krym, von A. Lagorio. Die Dorpater Naturforscher Gesellschaft. Sitzungsberichte B. V 3. Archiv fär die Naturkunde Liv- Ehst- u. Kurlands. II Ser. 13 De Die gelehrte estnische Gesellschaft. Sitzungsberichte 1879, 1880. Verhandlungen B. X 2—4. La Société imp. des Naturalistes de Moscou. Bulletin 1879 4, 1880 1—4. Hieeckoe Obuwecmeo Ecmecmeoucnoumanmeaei. SAMMeKHE TVI I

— La Société Ouralienne d amateurs des sciences naturelles. JammcKA (Bulletin) T. V 3, VI 1.

129

Kongl. Bibliotheket i Stockholm. Öfverbibliothekariens årsberättelser för år 1879, 1880. Entomologiska Föreningen i Stockholm. Entomologisk Tidskrift, utg. af J. Spångberg. B. I 1—4 (1880). Kongl. Universitetet och Vetenskaps-Societeten i Upsala. Upsala Universitets fyrahundraårs jubelfest September 1877. Bulletin météorologique mensuel Vol. IX (1877), XI 7—12 (1879). Kongl. Carolinska Universitetet i Lund.

Ärsskrift B. XV (1878—79).

Bibliothekets Accessions-katalog 1879.

Festskrift till kongl. Universitetet i Köpenhamn vid dess fy- rahundraårs jubileum i Juni 1879.

Kongel. Norske Frederiks Umniversitetet och Videnskabs- Selskabet i Christiania.

Forhandlinger 1 Videnskabs Selskabet Aar 1878.

Nyt Magazin for Naturvidenskaberne B. XXIV 4, XXV 1—3.

Universitetets Aarsberetning for 1878.

Enumeratio insectorum norvegicorum auct. H. Siebke. Fäse: V:

Archiv for Mathematik og Naturvidenskab, udg. af 8. Lie, WEM aller og G/07Strs/ BB; IIL 4 Supptem”h.,

IVigESS: Register til Christiania Videnskabs Selskabs Forhandlinger 1868—1877.

Fortegnelse over BSeparat-Aftryk af Christiania VWVidensk.- Selskabs Forhandlinger.

Carcinologiske Bidrag til Norges Fauna af G. O. Sars. I 3.

Vextlivet i Norge med serligt Hensyn til Plantgeographien af F. C. Schäbeler. Festskrift.

Pflanzengeographische Karte äber das Königreich Norwegen von E..C.: Se häpbeler. (4/BIL):

Classification der Flächen, von 8. Lie.

Kong Christiern den förstes norske Historie 1448—1458 af L, Daae. Festskrift.

9

130

Den norske Nordhavs-Expedition 1876—1878. Zoologi. Fiske ved E. Collett. Chemie af H. Tornöe.

Statistiske Centralbureaun i Christiania. Nuvrges officielle Statistik udgiven 1878 A 2, B 2, C 1,3 a, ÅA. 5, EF 2; 1879 A 1,2, B 1, 2, 3, CO 1) DOO NOND, 8, 9, 10, 13, F' 1, 2; 1880 B 1. Det Norske meteorologiske Institut. Jahrbuch fär 1875, 1876, 1877, 1878.

Det kongel. Norske Videnskabers Selskab i Trondhjem. Skrifter Aar 1878. Tromsoe Museum. Aarshefter 3.

Det kongel. Danske Videnskabernas Selskab i Kiöbenhavn. Skrifter. Femte Rekke. Naturvidensk. og mathem. Afd. B. XI 6, XII 5, 6. — VI:te Rekke. Naturv. og math. ATIEIBE SLE: Oversigt over Selskabets Forhandlinger i Aar 1879 3, 1880 Rs Den Grönlandske Ordbog omarbeidet af S. Kleinschmidt. Die kais. Leopoldino- Carolinische deutsche Akademie der Naturforscher. Verhandlungen T: XXXVIII — XL. Leopoldina, amtliches Organ der Akademie. H. 11—15 (Jahrg. 1875—1879). Das germamische Nationalmuseum. Anzeiger fär Kunde der deutschen Vorzeit. Neue Folge Jahrg. XXVI (1879). Die deutsche Seewarte zu Hamburg. Aus dem Archiv der deutschen Seewarte Jahrg. I (1878). Regultate meteorologiseher Beobachtungen ven deutschen und holländisehen Schiffen fär Eingradfelder des nordatlan- tisehen Ozeans. Qvadrat 146 N:o 1. Die königl. Akademie der Wissenschaften zu Berlin. Abhandlungen 1879. Monatsbericht 1880 Jan.—Dec.

131

Das astrophysikalische Observatorium zu Potsdam. Publieationen B. I. Die kömnigl. Forstakademie zu Neustadt-Eberswalde. Jahresbericht Jahrg. V (1879). Der natuwrwiss. Verein von Neu-Vorpommern und Riigen. Mittheilungen Jahrg. XII. Die königl. Gesellschaft der Wissenschaften zu Göttingen. Abhandlungen B. XXV (1879). Nachrichten 1879. Der naturhistorische Verein d. preuss. Bheinlandes u. Westphalens. Verhandlungen Jahrg. XXXVI 2, XXXVII 1. Der nassawische Verein fir Naturkunde. Jahrbächer H. XXXI, XXXII. Die oberlausitzische Gesellschaft der Wissenschaften. Neues Lausitzisehes Magazin B. LV 2, LVI 1.

Der Verein fir Naturwissenschaft zu Braunschweig.

Jahresbericht fär 1879—980.

Der naturwissenschaftliche Verein 2u Bremen.

Abhandlungen B. VI 2, 3. — Beilage N:o 7. — Jahresbe- richt XV (1879—80).

Die königl. öffentliche Bibliothek zu Dresden.

Archiv fär Litteraturgeschichte herausgeg. von Fr. Scehnorr satan olstfeld. BrINd--4

Mittheilungen aus der Verwaltung der Bibliothek in d. Jahr. 1876—1880.

Bericht iäber die Verwaltung der kön. Sammlungen fär Kunst u. Wissenschaft zu Dresden in Jahren 1878, 189.

Verzeiehniss der neuen Werke der kön. öffentl. Bibliothek zu Dresden 1879.

Zeitschrift för Museologie und Antiqvitätenkunde. Red. J. G. T.oG ra e ssej Jahrg. I:

Das Museum Ludvig Salvator in Ober-Blasewitz bei Dresden.

Mittheilungen aus dem kön. mineralogisch-geologischen und

132

preehistoriscehen Museum in Dresden. H. III (Nachträge zur Dyas I von H. B: G einitz.)

Verzeiehniss der Periodica aus den Gebieten der Literatur, Kunst und Wissenschaft im Besitze der kön. öffentl. Bi- bliothek zu Dresden - - von P. E. Richter.

Index zu L. Reichenbachs ornithologiscehen Werken, von A. B. Meyer.

Die kömigl. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften . 2u Leipzig. Abhandlungen. Math.-phys. Classe B. XII 4. Berichte. Philolog-histor. Classe 1879. — Math.-phys. Classe 1879.

Die astronomische Gesellschaft zu Leipzig. Vierteljahrsschrift Jahrg. XIV 4, XV 1—3. Catalog der Bibliothek der astron. Gesellschaft, herausgeg. von C. Bruhns,

Die naturforschende Gesellschaft zu Leipzig. Sitzungsberichte Jahrg. VI, VII (1879, 1880).

Der Freiberger Alterthumsverein. Mittheilungen H. XVL

Der Verein fir Chemmitzer Geschichte. Mittheilungen Jahrb. II (1876—1878).

Die medicin.-natwrwissenschaftliche Gesellschaft zu Jena. Jenaische Zeitschrift Jahrg. XIV 1—4. Sitzungsberichte 1879.

Die Oberhessische Gesellschaft fir Natur- und Heilkunde.

Neunzehnter Bericht.

Der Offenbacher Verein fir Naturkunde. Bericht 19:r—21:r. Die kön. Bayerische Akademie der Wissenschaften. Abhandlungen Math. phys. Classe B. XIII 3. — Philos.-phi- lolog. Classe B. XV 2. — Histor, Classe B. XV 1, 2. Sitzungsberichte. Math.-phys. Classe 1879 4, 1880 1—3. —

Philos.-philolog. u. histor. Classe 1879 1I 2, 3, 1880 17280

133

Ignatius von Loyola an der Römischen Curie, Rede von A. v. Druffel.

Ueber den geologischen Bau der libysehen Wiste, Rede von KipA 42 btihed

Das Haus Wittelsbach und seine Bedeutung in der Deutschen Geschichte, Rede von J. v. Döllinger.

Die Pflege der Geschiehte durch die Wittelsbacher, Festsehrift vOn Jar 0.cKk i Ser;

Die physikalisch-medicinische Gesellschaft in Wirzburg. Sitzungsberichte 1879, 1880. Die plysikalisch-medicinische Societät zu Erlangen. Sitzungsberichte H. 11. Der 2oologisch-mineralogische Verein zu Regensburg. Correspondenz-Blatt Jahrg. XXXIII (1879).

Der historische Kreis-Verein fir Schwaben und Neuburg. Zeitschrift Jahrg. VI 1—3. Der Verein fir Kunst und Alterthum in Ulm und

Oberschwaben. Minsterblätter H. 2.

Der kön. Wirttembergische statistisch-topograplische Bureau. Vierteljahrshefte fär Wiärttembergisehe Geschichte und Alter- thumskunde. Jahrg. III (1880).

Die kaiserl. Akademie der Wissenschaften in Wien.

Denkschriften. Philos.-historisehe Classe B. XXVIII, XXIX, XXX, — Mathem.-naturwissenschaftl. Classe B. XXXIX, XLI.

Sitzungsberichte. Philos.-historisehe Classe B. XC — XCVI 1. — Mathem.-naturwiss. Classe I Abth. B. LXXVII 5 — LXXX 5; II Abth. B. LXXVII 4 — LXXXI 3; III Abth. B. LXXVII 1 — LXXXI 3.

Register der BSitzungsberichte der philog.-historisehen Classe B. LXXXI — XC.

Register der BSitzungsberichte der mathem.-naturwiss Classe B. LXV—LXXV,

Almanach Jahrg, XXIX (1879).

134

Jahrbächer der k. k. Centralanstalt fir Meteorologie und Erdmagnetismus. Neue Folge B. XII — XV 1, XVI 1 (1875—1879).

Die k. k. 20ologisch-botamische Gesellschaft in Wien.

Verhandlungen B. XXIX.

Die k, k. geographische Gesellschaft in Wien. Mittheilungen. Neue Folge Jahrg. XII (1879).

Die anthropologische Gesellschaft in Wien. Mittheilungen B. IX 9—12, X. Die k. k. geologische Reichsanstalt in Wien. Verhandlungen Jahrg. 1879 14—17, 1880 1—11. Jahrbuch Jahrg. XXIX (1879) 4, XXX (1880) 1—3. Der Verein zur Verbreitung naturwiss. Kennimisse in Wien. Schriften B. XX. Der Bölmische Forstverein. Ombrometriscehe Beobachtungen der in Forsten Böhmens er- richteten Stationen herausgeg. von der Forstanstalt W eiss- wasser, redig. von E. v. Purkyneé. Jahrg. 1879, 1880 Jan., Febr., Apr.—Sept. Das ombrometrisehe Netz Böhmens im erst. Jahre 1879 von Ev. Eur Kyne. Der naturforschende Verein in Brinn. Verhandlungen B. XVII (1878).

Der historische Verein fir Steiermark. Mittheilungen H. XXVIII. Beiträge zur Kunde steierm. Geschichtsquellen. Jahrg, XVII Festschrift zur Erinnerung an die Feier der vor 700 Jahren stattgefundenen Erhebung der Steiermark zum Herzog- thume (1180). Die Gewerbeschule zu Bäistritz. Jahresbericht VI. Hrvatsko Arkeologi”ko Druäztvo. Viestnik, godino II 3, 4, II 1, 2. La Societå Adriatica di scienze natuwrali in Triest. Bolletino Vol, V 2, VI 1.

135

La Société de Physique et I Histoire natwrelle de Geneve. Mémoires T. XXVI 2.

La reale Accademia dei Lincet, Roma.

Atti dell" Accademia pontificia di nuovi Lincei. T. I—XXTIII (Ann. 1847—1869).

Atti della reale Aceademia dei Lincei T. XXIV — XXVI (Ann 1870—1873) — Serie II:da a. COLXXI-—CCOCLXXIII (1873—1876) Vol. I—III. — Serie IlI:za: Memorie della elasse di seienze fisiche, mathem. e natur. Vol. I—IV (1876—1879); della classe di seienze morali, sto- riche e filologiche Vol. I—III (1876—1879); Transunti Vol. IV 5—7, V 1—10.

LT Accademia reale delle scienze di Torino. Atti Vol. XV 1—38, XVI 1—3. Bolletino meteorologieco ed astronomieo anno XIV (1879).

La reale Scuola normale superiore di Pisa. Annali Voll. I—V (Scienze fisiche e mathem. 1, 2. — Filo- sofia e filologia 1—3.)

LIL Académie des sciences de Paris. Comptes rendus hebdomadaires T. XC 18—26, XCI 1—26, KUOTESS

LT Ecole polytechnique de Paris. Journal Cah. 46, 47.

La Société mathematique de France. Bulletin T. VIII 3—6, IX 1, 2.

Li Académie des sciences, belles lettres et arts de Lyon. Mémoires. Nouvelle Serie. Classe des sciences T. XXIII. — Classe des lettres T. XVIII.

La Société d agriculture, histoire naturelle et arts utiles de Lyon. Annales 4:me Série T. X. — 5:me BSerie T. I (1878). Monographie géologique des anciens glaciers et du terram erratique de la partie moyenne du bassin du Rhone, par A. Falsan et E. Chantre, "Atlas.

136

LD Académie des sciences et lettres de Montpellier. Mémoires. BSection de medicine T. V 2 (1877—79), — Bec- tion des sciences. T. IX 3 (1879). Uk w: : La Société des sciences physiques et naturelles de Bordeauz. Mémoires. Bérie II:e T. IV 1, La Société des sciences de Nancy. Bulletin Série II:e T. IV Fasc. 10, T. V Fase. 11. La Société Linnéenne de Normandie. Bulletin II:e Série Vol. V-—VIIIL. La Société malacologique de Belgique. Procés-verbaux des séances T. X (1881 Jan.—Mars). La Société entomologique de Belgique. Annales T. XXIII. La Société géologique de Belgique. Annales T. VI. Kon. Nederlandsch meteorologisch Instituut. Nederlandsch meteorologisch Jaarboek voor 1879 1.

Le Gouvernement des Indes orientales Neerlandaises. Regenwaarnemingen in Nederlandsch-Indié Jaarg. I (1879). La Société hollandaise des sciences å Harlem.

Archives Neerlandaises des sciences T. XIV 3—5.

La Fondation de P. Teyler van der Hulst å Harlem.

Archives du Musée Teyler Vol. V 2. The Committee of the meteorological office London.

Report of the meteorologieal Council to the royal BSociety 1880,

Contributions to our knowledge of the meteorology of the aretie regions P. II.

Report on the meteorology of Kerguelen island, by S. J. Perry.

Meteorologieal Observations at stations of the second order for the year 1878.

Aids of the study and forecast of weather, by W. C. Ley.

The 2oological Society of London. Proceedings year 1879 4,

137

List of the vertebrated animals in the gardens of the zool. Society of London. Supplem. I additions received 1879. The royal astronomical Society of London. Monthly Notices Vol. XL 6—9, XLI 3—5. The royal Dublin Society.

Transactions New BSeries Vol. I 1—12, II 1.

Proceedings New Beries Vol. I 1—3, II 1—6.

The United States geological and geographical Survey of the territories.

Bulletin Vol. IV 4, VI 1.

Miscellaneous publications N:o 12.

The Museum of comparative zoölogy in Cambridge.

Annual report of the Curator 1879—1880.

Bulletn "Vol VI 5—11, VIL 1; VI 1—3.

Memdirs Vol; VET pi SVEP pod.

The Essex Institute of Salem.

BulletinYVol: XI 10-12 XI 1-9;

Enskilda.

Embar Toppim-asbir Henkpre Xannaax HammmHa. — Af Prof. Ahlqvist (red.)

Völkerkunde Osteuropas, insbesondere der Heemos-halbinsel und der unteren Donaugebiete von L. Diefenbach B. I, II 1. — Af författaren.

Finsk Tidskrift för Vitterhet, Vetenskap, Konst och Politik, Utsi enNatet GT Di sttulaoidfetr re NER EE SA utgifvaren.

Om banan af en punkt, som rör sig i en sferoids eqvators- plan under inverkan af den Newtonska attraktionskraf- ten, af H. Gyldén. — Af författaren.

Acanthosomina et Urolabidina nova et minus cognita descrip- BIG1O, MIR eunt et AR författaren.

Ad. Moberg.

Ta AG SL KS Va I ME dv ku RAS RENA SR FR

Nå el Vr SM 4 jr OM jä för, ken fos an i sälg dl Maneter. : fen NA 3 CER SÅ Nn 1-4 Ör JoY PETER Pn ef fr Pg sti MK ENE Sö JE Mi Kyme Ån Ny WO UM » un Ininakyan,s & pda Ä N Ft USER MN | | torn In Val VETT 190 VE LO CRT Eee" NINA spin nb FRNFERAN AR (NOTNSE gat sula Ao MA y IURBT-SAPPN IP NIRNO TA lg lv) Lön nde" TER pv UTV SE TVI ETT SA TAR SL An. i SSE KKUTNA, AN SAMAR Su Sä | 0 [ITE TETROR RTR OL tytÅ FÄR AIK RA UWE MA WilF vinne | WE CAI vega LAGA lsnntdlnd ån natb teh ba burns at LV EE YnCAm I Aten UNG atR and sann ou oll vb d UM Van FÖNSTREN läte) dh, MITT AF ELLI miagersV: uven DT vt tislabl MA av p bd a us i - ' Nöj 4 ey N ARN NTE Id fa LA GA IG säte 101 mös JAN MY JA unna fit I ässekgknd I olael SELMA vig | nte la anv Kn SN | YKOAREN H Ahl | | uttagna PYTT AD NY Ye anibil algrd Ja gig) TI EV FORA ch SÄNT CTA KX bol SM | ” AR OA ER i NE PUFTYSE O hrr, SPA 2

=

FIP AAA

TAPAS VD Ar S vc

: -.- 4. Nasa

sjö AA .

a

Ve er ön OA

ut -— jag ER SAO

OM OAS