REG , JL a ÖFVERSIGT | FINSKA VETENSKAPS -SO0IETETENS FÖRHANDLINGAR. XXZV. 40BP--1800-1 ÖFVERSIGT AF FINSKA VETENSKAPS -SOCIETETENS FÖRHANDLINGAR. XXZV. JTG02- 500. HELSINGFORS, J. SIMELII ARFVINGARS TRYCKERI, 1883. nt PV ITHTAINOR vd fn Fn - SV Nad a ventre = om VIRA os NäRger . AN rn Innehåll. Öfversigt af förkandlingarne vid Vetenskaps-Societetens sammanträden: Den 18 September 1882. » 16 Oktober 5 » 13 November =, af bccemper. . > » 22 Januari 1883. > Fö Hebruari » JO Mars 5 » 16 April 5 Vetenskapliga meddelanden : Ad cognitionem FRAN Afric&e occidentalis, af O. M. Reuter . c Landskapet Edens der Se S. G. Haren 3 Försök angående polarljuset under finska polarexpeditionon i Lappland, af S. Lemström - É Fi Förslag till undersökning af den lekte ströks som fran bringar polarljuset, af S. Lemström . Sur les orthophosphates doubles de baryum et He Hot de baryum et de sodium, par Aug. af Schultén . Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska Centralanstalts verksamhet under år 1882, af N. K. Nordenskiöld : Ueber einen neuen Fund von Ända ed Orijärvi i in Rim land, von Hj. Gylling : Om polarstationen i Sodankylä, af S. DENS te Mineralogiska och petrografiska meddelanden VIII, at F. J. Kldikars sn a : Rätta årtalen för Keel födelse ch död, SG S. G. Na Månadtliga medelhöjden af hafsytan vid Finlands kuster år 1882, af A. Moberg Nalen Sie Svan 102. 109. 138. 157. Sammandrag af de klimatologiska NR i Finland år 1882, af A. Moberg . . ARSA LTS Nederbörden i Helsingfors under år 1882, a N. Noxdenslsal 177. Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1883: I. Inledningstal af ordföranden. « om = a as EL «II. Årsberättelse, afgifven af sekreteraren . . . . . . . 182. III. Om det internationela samarbetet till utvidgande af vår kännedom om jordens fysikaliska förhållanden. Före- dragrat IStkuitemström t KE omtianbenfiöl 10 re Förteckning öfver de skrifter, som blifvit till Finska Veten- skaps-Societeten förärade från den 23 Maj 1882 till den TEMAN KOST I 06 oe lygt den lie midre Me an föra RA AA LE (EN RNE EEE Öfversigt af förhandlingarne vid Finska Vetenskaps-Societetens sammanträden. Den 18 September. Sekreteraren anmälde att Böcietelens bibliotek under loppet af sommaren riktats genom föräringar från korrespon- derande samfund med inalles 280 häften. I sammanhang härmed föredrogos skrifvelser, berörande utbyte af skrifter, från K. Vitterhets-, Historie- och Antiqvi- tets-Akademien, Geologiska Institutet, Kongliga Biblioteket och Nautisk-meteorologiska Byrån 1 Stockholm, Universitetet och Vetenskaps-Societeten i Upsala, Kön. Öffentliche Biblio- thek i Dresden, Astrofysikaliska Observatorium i Potsdam, K. Vetenskaps-Akademien i Wien, Société Hollandaise des seiences och Fondation de P. Teyler van der Hulst i Har- lem, Société des sciences physiques et naturelles i Bordeaux, Musée Guimet i Lyon, The Chief Signal Officer i Washing- ton samt Connecticut Academy of Arts and Sciences i New- Haven. Kandidaten A. O. Heikel, som af Societeten åtnjutit un- derstöd för arkeologiska och etnografiska undersökningar i Tyrvis härad, hade deröfver ingifvit en berättelse under ti- tel: ”Kansatieteellisiä tutkimuksia Tyrvään kihlakunnassa”, åtföljd af 150 teckningar, för hvilkas tryckning kostnaden beräknats till 2,000 mark. Med afseende å denna dryga kostnad ansåg sig BSocieteten ej kunna villfara författarens anhållan om arbetets införande i dess skrifter. På framställning af ordföranden antogs till införande i Bidragen en af aktuarien vid statsarkivet d:r HAUSEN medde- IE lad afskrift af STIERNMANS beskrifning af fornminnen i finska kyrkor. [ Ordföranden inlemnade af honom under sommaren 1882 anstälda vattenhöjdsobservationer å Munkholm i Esbo skär. Herr LaGUs ville hafva i protokollet antecknadt, att en telegrafledning mellan astronomiska observatorium och me- teorologiska centralanstalten härstädes nyligen blifvit anbragt utan dertill utverkadt tillstånd af universitetsmyndigheterna, hvarför hr Lagus ansåg att den skada, som i följd af denna anläggning möjligen kunde uppstå för observatoriet, borde af meteorologiska anstalten ersättas. . Den 16 Oktober. Genom cirkulär från Königl. Gesellschaft der Wissen- schaften i Göttingen underrättades Societeten, att dess heders- ledamot, Geh. Öfvermedicinalrådet och Professorn D:r FRIED- RICH WÖHLER den 23 nästvikne September derstädes aflidit i sitt 83:dje åldersår. Ordföranden föredrog en skrifvelse från HEceklesiastik- Expeditionen i Kejserliga Senaten af den 3 dennes, deri Vetenskaps-Societeten anmodades inkomma med underdå- nigt utlåtande i anledning af kandidaten A. O. Heikels an- sökning om ett statsbidrag af 2,000 mark för utgifvande af ett af honom författadt arbete med titel: Kansatieteellisiä tutkimuksia Tyrvään kihlakunnassa. Historisk-filologiska sek- tionen, som redan förehaft arbetet till granskning, hade af- gifvit ett förslag till utlåtande deröfver, hvilket nu upplästes och deri sektionen förordade bifall till ansökningen; och blef detta förslag af Societeten godkändt med det tillägg, att ett antal exemplar af arbetet borde förbehållas statsverket för utdelning till offentliga inrättningar, såmt att klotsarne till de i arbetet ingående träsnitten öfverlemnas till universite- tets etnografiska museum. Upplästes en skrifvelse från Civil-Expeditionen i Kej- serliga Senaten af den 6 nästvikne September med under- rättelse, att Kejserliga Senaten, med bifall till Societetens III derom gjorda framställning, anbefallt Poststyrelsen att pro- visionelt på ett års tid anordna direkt postgång mellan Ro- vanniemi och Sodankylä kyrkobyar en gång i veckan fram och åter samt att för samma tid inrätta en postexpedition i Sodankylä. Herr REUTER anmälde till intagning i Öfversigten en uppsats med titel: Ad cognitionem heteropterorum Africae occidentalis. Till införande i Acta anmäldes af sekreteraren ”Stati- stiska beräkningar angående finska civilstatens enke- och pupillkassa”, och biföll Societeten hans tillika gjorda anhål- lan om 100 exemplar extra öfvertryck af arbetet. Med afseende bl. a. å svårigheten att å meteorologiska eentralanstalten inrätta flere särskilda vedupplag, hade direk- tor Nordenskiöld hos ordföranden i meteorologiska utskottet hemställt, huruvida icke de amanuenser, som åtnjuta fri bo- stad inom anstalten, äfven finge utan skild ersättning be- gagna dess ved; och fann Societeten, till hvars pröfning ären- det nu öfverlemnades, godt härtill bifalla. Herr AHLQVIST förärade till Societetens bibliotek ett exemplar af sin nyligen utgifna öfversättning till voguliskan af Mathei och Marci evangelier. Biblioteket hade i öfrigt efter senaste sammanträde rik- tats med inalles 40 volymer. Den 13 November. Föredrogos' skrifvelser, angående dels afsända, dels mot- tagna bokremisser, från Naturvännernas Pällskap i Moskwa, Svenska Akademien i Stockholm, Videnskabernes Selskab i Köpenhamn, Forstinstituteti Eberswalde, Universitetet i Strass- burg, Société d'agriculture, d'histoire naturelle et arts utiles i Lyon, Office of the Chief Signal Officer samt Geological Survey i Washington. Bibliotekarien anmälde att i Societetens bibliotek fun- nos dupletter af åtskilliga arbeten och hemställde, hvad med dem borde göras. Beslöts att emeilan BSocietetens medlem- IV mar fördela, hvad för dem kunde vara användbart; det öf- riga finge af bibliotekarien disponeras efter godtfinnande. Emedan vattenhöjdsobservationerna vid Porkkala, i följd af dervarande observators okunnighet och vårdslöshet, visat sig vara fullkomligt värdelösa, beslöts att söka få dessa ob- servationer för framtiden bättre ordnade, i hvilket afseende direktorn Nordenskiöld skulle vidtalas att efter besök å stäl- let afgifva förslag i ämnet. j Hr Reuters anhållan om 100 exemplar extra fronermenn af hans afhandling monographia generis Oncocephalus bifölls. Genom skriftbyte hade till Societetens bibliotek efter senaste sammanträde tillkommit inalles 28 volymer. Den 11 December. Skrifvelser, berörande utbyte af publikationer, hade in- gått från Universitetet i Lund, Norska kommissionen för in- ternationela geodetiska föreningen och Komitén för norska nordatlantiska expeditionen 1 Kristiania, Royal Astronomical Society och Meteorological Office i London, Vetenskaps-Aka- demien i Wien samt Smithsonian Institution i Washington. Föredrogs en skrifvelse från Eecklesiastik-Expeditionen i Kejserliga ' Senaten, deri Societeten med anledning af fil.- kand. A. O. Heikels underdåniga ansökning om statsunder- stöd för utgifvande af hans etnografiska forskningar i Tyrvis härad anmodades inkomma med närmare uppgift om de plan- cher, hvilka ansåges kunna ur arbetet utgallras, jemte ytt- rande, huruvida dess tryckning, för hvilken något särskildt bidrag från statsverkets sida möjligen kunde påräknas, der- efter kunde af Societeten öfvertagas. ÅArendet remitterades ttll Historisk-Filologiska Sektionen, som efter verkställd ut- gallring egde inkomma med förslag till svarsskrifvelse. Hr FRosTtERUS anmälde för Societeten ett större biogra- fiskt verk, hänförande sig till reformationstidsålderns, när- mast i Frankrike, historie och hvaraf sista bandet inneva- rande höst lemnat pressen: Gaspard de Coligny, amiral de France, af grefve JULES DELABORDE (tre tomer i stor oktav, Vv hvarje öfver 600 sidor; Paris 1879—1882), och yttrade der- vid följande: ”Förf., känd genom tidigare arbeten på samma fält, har med mycken omsorg samlat materialet för sitt verk icke blott ur de talrika tryckta källor, som förefinnas, utan företrädes- vis ur urkundssamlingar och arkiver, så väl eget som ock grannländernas. Korrespondensen, isynnerhet den enskilda, emellan Coligny och samtida protestantismens ledare, deri- bland Calvin och Beza, är återgifven så väl i en mängd ex- cerpter som omständligare reproduktioner dels i texten, dels i bilagor. Den allmänna bilden af arbetets hjelte framstår sålunda uti en mångsidig och till betydlig del ny belysning, liksom äfven i viss mon samtida personer och tilldragelser i öfrigt. Förf:s egen ståndpunkt af varm kalvinist har dock stundom ledt honom att vid val af källor lemna de från ka- tolskt, företrädesvis spanskt håll härstammande mindre upp- märksamhet än den motsatta sidans och mindre än de stund- om förtjenat. i . Så motsäges exempelvis förf:s framställning af det min- nesvärda mötet i Bayonne år 1565 emellan Elisabeth af Spa- nien jemte hertigen af Alba å ena, och den förras moder Catharina af Medici med sina söner och fransyska hofvet å andra sidan (II, 386 ff.), af autentiska spanska dokumenter. Såsom bekant har ibland protestanter den åsigt varit utbredd att vid nämnda möte ett hemligt aftal träffats emellan Phi- lip II:s förtrogne, hertigen af Alba, och drottning-modren rö- rande protestanternes bekämpande så i Frankrike som Ne- derländerna, äfvensom att en massaker å deras höfdingar, främst Coligny, då beslutits (jfr Thaunus, Historia sui tem- poris, ed. Londini 1733, II, 435; D'Aubigné, Histoire univer- selle, €d. 1626, livre IV, 292). Förf:s forskningar leda ho- nom att ansluta sig till denna åsigt i dess mest omfattande form; han framställer blodbadet tillämnadt redan vid ett kort derpå beramadt möte i Moulins, men derefter, till följd af mellankommande förhållanden, efterhand förflyttadt till de sju år senare infallande förmälningsfestligheterna i Paris, äv ” NN VI ”Bartholomeusnatten”. Ur hertigens af Alba bref rörande mötet i Bayonne, hvilka jemte en mängd vigtiga aktstycken finnas i de fransyska Archives Nationales, dit, såsom bekant, på Napoleon I:s tid betydliga delar af Simancas-arkivet för- flyttats, framgår emellertid att ett dylikt aftal, om också åsyftadt af Spanien, icke egt rum, till följd af Catharinas misstroende till Philip; hon hade tvärtom afsigtligt undvikit förtroligare meddelanden med Alba (jfr Forneron, Histoire de Philippe II, Paris 1881, deux. éd., I, 330; 418 ff.). Detta sistnämnda intyg måste anses böra bestämma den riktiga uppfattningen rörande ifrågavarande möte. I alla händelser och i trots af måhända en viss drag- ning åt den ena sidan, måste den föreliggande teckningen af Coligny på grund af dess sakrikedom oeh utförlighet betrak- tas såsom ett hädanefter oundgängligt bidrag för studium af reformationens historia i Frankrike, ja vestra Europa öfver- hufvud.? > Hr von Willebrand inlemnade å hr E. W. BONSDORFFS vägnar till införande i Acta en afhandling med titel: An- guina diphteritica, med hufvudsakligt afseende å& dess ratio- nella behandling, jemte redogörelse för en begränsad epidemi af denna sjukdom å Eriksberg i Muurla kapell år 1881. Fil.kand. K. E. Johansson, som af Societetea förordnats att inspektera de meteorologiska stationerna i Uleåborg, Iden- salmi, Kuopio och S:t Michel och numera slutfört detta upp- drag, hade till Societeten inlemmat räkning å& honom derför tillkommande ersättning 377 mark 95 penni; och skulle räk- ningen insändas till Finans-Expeditionen med anhållan om beloppets utanordnande till kand. Johansson. På derom gjord framställning fann Societeten godt be- vilja åt dess skattmästare, universitetskamreraren Wester- marck ett extra arvode af 100 mark för förvaltningen af an- slaget för polarexpeditionen. Åt vaktmästaren beviljades 50 mark i ersättning för extra arbete med bibliotekets flyttning m. m. under senaste höst, hvarjemte hans arvode för framtiden höjdes till 200 mark, räknadt från början af innevarande kalenderår. VII Societetens bibliotek hade efter senaste sammanträde ökats med 28 volymer, Den 22 Januari 1883. Ordföranden öppnade sammanträdet med erinran om den förlust, som nyligen drabbat Societeten genom dess leda- mot professoren FREDRIK WILHELM MÄKLINS den 8 i denna må- nad inträffade död. Societeten uppdrog åt hr REUTER att vid nästa årshögtid hålla minnestal öfver den hädangångne. Sekreteraren meddelade att enligt nyligen anlända skrif- velser från Straits Branch of the Royal Asiatic Society i Singapore och Johns Hopkins University i Baltimore, dessa institutioner förklarat sig villiga att inträda i skriftbyte med Societeten och i sådant syfte redan hitsändt några af sina publikationer, I bref af den 7 December 1882 betygade Royal Society i Edinburgh sin tacksamhet för mottagandet af Nordenskiölds- medaljen. Meddelanden angående det ömsesidiga skriftbytet hade dessutom ingått från Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademien i Stockholm, Kön. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaf- ten i Leipzig samt Sällskapet ”Natura artis magistra” i Am- sterdam. Finans-Expeditionen i Kejserliga Senaten öfversände, jemte skrifvelse af den 16 nästvikne December, en anordning å Fmk 377: 95 p., utgörande fil.kand. K. E. Johansson till- erkänd ersättning för inspektionen af särskilda meteorologi- ska stationer. Ordföranden uppläste en berättelse öfver den gransk- ning han jemte hr Moberg såsom utsedde revisorer verkställt af Societetens räkenskaper, hvaraf inhemtades bl. a., att vid sistlidet års utgång behållningen i Societetens kassa utgjorde 6,890 mk 86 p. samt i anslaget för meteorologiska polarsta- tionen 17,570 mk 46 p. På revisorernes tillstyrkao medde- lades åt skattmästaren decharge för förvaltningen af Socie- tetens medel under år 1882. [an LILIBRARY log) let PE nå VIII Hr AHLQVIST anmälde, att han numera afslutat sitt ar- bete: ”Unter Vogulen und Ostjaken, Reisebriefe und ethno- grafisehe Mittheilungen”, hvilket kommer att införas 1 Socie- tetens Acta. Lektorn dr P. A. KARSTEN hade insändt ett arbete öfver ”Finlands Rost- och Brandsvampar? med anhållan om dess införande i Bidragen, hvartill bifölls. Hr HJELT anmälde till tryckning i Bidragen en förteck- ning öfver tiden, då buskar och plantor fälla sina blad, gjord af med. professorn LECHE. Hr LaAGUs meddelade en af professor TIGERSTEDT erhål- len upplysning rörande Messenii dödsår jemte en notis om student Lars Wivallius, som 1634 hölls fången i Kajaneborg. Till medlemmar i Meteorologiska Utskottet under år 1883 återvaldes hrr MOBERG, LINDELÖF och LEMSTRÖM samt till sup- pleanter i samma utskott hrr MALMGREN och ELMGREN. Hr Donner förärade till Societeten ett arbete med titel: ”Die Akkadische Sprache, Vortrag gehalten auf dem fänften internationalen Orientalisten-Congresse zu Berlin von PAUL HaurPT, mit einem Anhange von O. DONnsER iäber die Verwand- schaft der Sumerisch-Akkadischen mit den Ural-Altaisehen Sprachen”, D:r R. HaAUsENn hade till Societeten aflemnat ett exem- plar af sin nyligen utgifna beskrifning öfver Kuustö slott. Inalles hade BSocietetens bibliotek efter senaste sam- manträde riktats med 42 volymer. Den 18 Februari. Föredrogos särskilda bref rörande Societetens skriftut- byte, ankomna från Direktorn för Kejs. Botaniska Trädgården i 8:t Petersburg, Naturvännernas sällskap i Moskwa, Acadé- mie des Sciences, belles-lettres et arts och Musée Guimet i Lyon, Komitén för Norska Nordatlantiska expeditionen i Kri- stiania samt Meteorological Office i London. Hr Donner framförde en af Bodleyan Library (= Uni- versitetsbiblioteket) i Oxford gjord anhållan om utbyte af IX skrifter med Finska Vetenskaps-Societeten, hvartill Societe- ten å sin sida biföll. Ordföranden anmälde att Historisk-Filologiska Sektio- nen enligt erhållet uppdrag numera granskat fil.kand. A. 0. Heikels ”Etnografiska forskningar inom Tyrvis härad” och dervid utgallrat en del för arbetets plan mindre behöfliga figurer, men att Sektionen äfven efter denna utgallring icke ansåg berörda arbete, såsom utgörande blott första häftet af en tillämnad, till sitt omfång ännu obestämbar samling etno- grafiska formstudier, egna sig till införande i Societetens skrifter. Med godkännande af detta utlåtande, beslöt Socie- teten att skrifvelse i ämnet skulle i öfverensstämmelse här- med till Ecklesiastik-Expeditionen i Kejserliga Senaten af- låtas. Till Naturhistoriska Sektionens granskning hänsköts en af fil.mag. A. O. KIHLMAN inlemnad afhandling: ”Zur Ent- wickelungsgeschiehte der Ascomyceten”, hvilken författaren önskade få införd i Societetens skrifter, med rätt att derjemte begagna den såsom akademiskt specimen för licentiatgrad. Å professoren K. HÄLLSTÉNS vägnar inlemnade hr Don- ner en uppsats under titel: ”Crånes rassemblés dans la pa- roisse de Paldamo, gouvernement d'Ouleåborg”, och skulle densamma införas 1 Bidragen. Ordföranden meddelade en uppsats om landskapet Edens floder, ämnad att ingå i Öfversigten. Till biblioteket hade efter senaste sammanträde inkom- mit inalles 66 häften, deribland en större sändning från Mu- sée Guimet i Lyon. Den 19 Mars. Sekreteraren för the Colonial Museum of New Zealand i Wellington underrättade i bref af den 3 November, att be- rörda inrättning bifallit till Societetens förslag om utbyte af publikationer. Särskilda meddelanden beträffande det ömsesidiga skrift- bytet hade dessutom ingått från Historisehes Landesmuseum» Xx i Klangenfurt, Académie des Sciences et lettres i Montpel- lier, Société Nationale des sciences naturelles i Cherbourg, Société Italienne de géographie i Rom samt Meteorological Office i London. Å naturhistoriska sektionens vägnar anmälde hr MALM- GREN, att sektionen ansett den till dess granskning öfverlem- nade afhandlingen af mag. A. O. Kihlman, ”Zur Entwicke- lungsgeschichte der Ascomyceten”, ega det vetenskapliga värde, att den kunde i Societetens skrifter offentliggöras, samt för- ordade derföre dess införande i Acta med rätt för författa- ren att derjemte begagna den såsom licentiatspecimen; och blef denna framställning af Societeten bifallen. På framställning af hr Wiik godkändes till intagning i Öfversigten en uppsats af baron AUG. AF SCcHULTÉN med titel: Sur les orthophosphates doubles de barium et de potassium, de barium et de sodium. Å filos.kand. grefve H. F. G. STRÖMFELTS vägnar inlem- nade hr Lindberg en afhandling om ”Algvegetationen i Fin- lands sydvestra skärgård”, hvilken förf. önskade få införd i' Acta. Arbetet hänsköts till naturhistoriska sektionens gransk- ning. Hr LEMSTRÖM afgaf en redogörelse för ordnandet af me- teorologiska stationen i Sodankylä samt meddelade tillika för Öfversigten en uppsats: ”Försök angående polarljuset un- der finska polarexpeditionen i Lappland”. Till Societetens bibliotek hade efter senaste samman- träde förärats inalles 32 arbeten, deribland af seminariidi- rektorn K. G. Leinberg 9 af honom publicerade skrifter. Den 16 April. Genom nyligen ankommet cirkulär inbjöds Societeten till deltagande i den fest, hvarmed Oberhessische Gesellschaft der Natur- und Heilkunde i Giessen den 1 instundande Au- gusti ernar begå femtionde årsdagen af sin stiftelse; och be- slöts att i afgående skrifvelse betyga Societetens tacksamhet för denna inbjudning. XI I bref, dateradt Sidney den 22 Februari, underrättades Societeten, att Linnean Society of New South Wales anta- git dess förslag om skriftbyte och öfversände ett exemplar af sina Proceedings för 1882. Anthropologische Gesellschaft i Wien tillkännagaf att sändningar för dess bibliotek framdeles böra adresseras till ”K. K. Naturhistorisches Hofmuseum in Wien” (fär die An- thropologisehe Gesellschaft). Bref rörande Societetens skriftbyte hade dessutom in- gått från Musée Guimet i Lyon och Museum of comparative Zoology i Cambridge. På grund af vid senaste sammanträde inlemnadt för- slag invaldes direktorn för meteorologiska centralanstalten f. m. magistern NILs KARL NORDENSKIÖLD till ordinarie leda- mot i Societeten inom dess matematisk-fysiska sektion. Hr MALMGREN tillkännagaf att naturalhistoriska sektio- nen efter verkstäld granskning af grefve Strömfelts arbete ”om algvegetationen i Finlands sydvestra skärgård”, ansett sig böra förorda dess publicerande i Bidragen, dock att plan- chernas format i lämpligt förhållande reduceras; och biföll Societeten härtill. Ett af professorn Epv. HJELT inlemnadt arbete: ”Uber zwei neue lactongebende ungesättigte Säuren? anmäldes af sekreteraren och godkändes till införande i Acta. Likaså godkändes, till intagning i Öfversigten, en upp- sats af stud. HJ, GyLuine: ”Uber einen neuen Fund von An- desin bei Orijärvi in Finnland”. På förslag af hr Malmgren beslöts att de från fysikali- ska centralobservatorium i S:t Petersburg ankommande storm- varningarna framdeles skulle publiceras äfven på finska språ- ket, hvarjemte direktorn för meteorologiska centralanstalten skulle anmodas att på lämpligt sätt underrätta allmänheten om stormsignalernas betydelse. Till Societetens bibliotek hade efter senaste samman- träde inkommit inalles 18 skrifter. Den 29 April. Sedan Societetens årshögtid, för hvilken på annat ställe redogöres, på öfligt sätt försiggått i universitetets solennitets- sal, sammanträdde Societetens medlemmar i fakultetsrummet. Ordförandeplatsen intogs nu af hr LEMsTRÖM och skreds derpå till val af viceordförande för det ingående året, hvarvid fle- sta rösterna tillföllo hr REUTER. Den 15 Maj. Rektor för Kejs. Alexanders-Universitetet meddelade en från Ryska Tekniska Sällskapets bestyrelse för ryska afdel- ningen vid den internationela elektriska utställning, hvilken innevarande år öppnas i Wien, anländ skrifvelse jemte ett exemplar af Sällskapets stadgar för deltagande i sagde ut- ställning och blanketter för anmälan af utställningsartiklar. Från Vetenskaps-Akademien i Wien, Leopoldinisch-Ca- rolinisehe Deutsche Akademie der Naturforsceher i Halle samt Oberhessische Gesellschaft fär Natur- und Heilkunde i Gies- san hade bref ingått med avis om afsända eller mottagna bokremisser. Direktor Nordenskiöld hade inlemnat en reseräkning å Fmk 740: 88 för verkstäld inspektion af stationerna i Niko- laistad, Wärtsilä och Willmanstrand under Juni och Juli må- nader 1882; och beslöts att räkningen skulle insändas till Finans-Expeditionen med anhållan om beloppets utanord- nande. j Sedan direktor Nordenskiöld anmält sin önskan att un- der instundande sommar företaga tvenne embetsresor, den ena till Tammerfors och Wasa, den andra till Wiborg, Wärt- silä, Ilomants, Sulkava, Kuopio och Jyväskylä, för att inspek- tera dervarande meteorologiska stationer, fann BSocieteten godt förordna honom att verkställa dessa inspektionsresor samt uppdrog åt amanuensen C. dAlbedyhll att under direk- torns frånvaro öfvervaka arbetena vid centralanstalten. Föredrogs en skrifvelse från Ecklesiastik-Expeditionen XII i Kejserliga Senaten af den 26 April, deri Societeten an- modades inkomma med underdånigt utlåtande angående till- sättandet af en statsarkeolog och en arkeologisk kommission jemte förslag till instruktion och stat för densamma. I an- seende till ärendets brådskande beskaffenhet hade detsamma omedelbart hänskjutits till Historisk-Filologiska Sektionen, hvars yttrande i saken nu upplästes samt med några smärre förändringar och tillägg godkändes; och skulle underdånigt utlåtande i enlighet härmed afgifvas. Hr WuxKx anmälde, till införande i Öfversigten, Minera- logiska och petrografiska meddelanden, VIII, med 2 plancher. Hr ELMGREN meddelade, likaledes för Öfversigten, en uppsats om Rätta årtalen för Kristi födelse och död. Till Societetens bibliotek hade efter senaste månads- sammanträde inkommit 51 volymer. Den 22 Maj. Ordföranden hr Lemström tillkännagaf för BSocieteten, att han sammankallat detta möte med anledning af en till Hans Kejserliga Majestät stäld underdånig ansökning om ett statsanslag af 45.000 Fmk i och för fortsättandet af de sist- lidne vinter vid finska polarstationen i Sodankylä anstälda undersökningarna, hvilken ansökning han jemte hr Moberg undertecknat samt för hvilken han nu anhöll om Societetens förord. Då hr Lemström såsom en af undertecknarne icke an- såg sig kunna fungera såsom ordförande vid detta möte, ut- sågs dertill hr ELMGREN. I anseende till ständige sekretera- rens frånvaro uppdrogs åt hr Wik att föra protokollet. Ordföranden uppläste utlåtanden afgifna af direktorn för fysikaliska centralobservatorium i S:t Petersburg, akade- mikern Wild, af professorerne vid vetenskaps-akademien i Stockholm Edlund och friherre Nordenskiöld äfvensom af direktorn för astronomiska observatorium i Berlin Förster, hvilka samtligen uttalade sig till förmon för nämnda under- sökningars fortsättande. XIV Vid den derpå följande diskussionen om, huruvida So- cieteten nu kunde upptaga ärendet till behandling, yttrades å ena sidan, att detta icke kunde ske utan matematisk-fysi- ska sektionens förberedande handläggning deraf, hvaremot å andra sidan anfördes att en remiss till sektionen vore ända- målslös, emedan de tvenne af sektionens medlemmar, hvilka jemte de båda undertecknarne kunde anses vara verkligen kompetente i sakens bedömande, voro frånvarande från or- ten samt att, då ärendet var af brådskande art, Societeten' nu borde upptaga detsamma till behandling. Sedan genom omröstning afgjorts att frågan nu borde upptagas, förenade sig Societeten på ordförandens förslag om att, i öfverensstämmelse med de af utländske vetenskapsmän afeifna utlåtanden, förorda nådigt bifall till nämnda ansök- ning. Emot detta beslut inlemnade hr MALMGREN till protokol- let följande reservation: ”Emot Vetenskaps-Societetens i dag med ringa majori- tet fattade beslut, att hos Hans Kejserliga Majestät förorda en af Hrr Moberg och Lemström undertecknad underdånig ansökning om ett anslag af inalles 45,000 mark för fysika- liska observationers anställande fortsättningsvis under detta år framåt vid den sistlidne sommar med finska statsmedel inrättade s. k. polarstationen i Sodankylä socken, finner jag mig manad nedlägga min reservation. Hvad först sättet för ifrågavarande besluts tillkomst an- går, är detsamma hvarken öfverensstämmande med det vid vigtiga ärendens behandling i Vet.-Societeten vedertagna bruket eller ens lagenligt, 1:0) derför, att beslutet fattades utan ären- dets föregående beredning, vare sig af Fys.-Mat. Sektionen eller särskildt utskott, omedelbart efter det ansökningsskrif- ten hade blifvit uppläst å ett af n. v. preses sökanden Hr Lemström med all skyndsamhet samt utan sedvanlig annon- sering i tidningarne sammankalladt extra möte på en tid, då Vet.-Soe:s förutom sökanderne ende sakkunnige medlemmar, nemligen dess ständige sekreterare Hr Lindelöf och Hr K. Nordenskiöld veterligen voro från staden bortreste; 2:0) eme- XV dan det uti 28 $ af Vet.-Soe:s den 21 Maj 1838 nådigst fast- ställda stadgar bestämda, för giltigt besluts fattande erfor- derliga antalet medlemmar icke var närvarande. — Finge det af Hr Lemström nu 7? egen sakt tillämpade och af majo- riteten för tillfället godkända sättet för vigtiga ärendens be- handling blifva sed, kunde följderna blifva ganska betänk- liga ej blott för Vet.-Soc:s egna intressen, utan ock för det allmänna. Vidkommande åter sjelfva hufvudsaken, har jag icke kunnat biträda majoritetens "beslut hufvudsakligen af föl- jande skäl: 1) Redan i medlet af sistlidne April månad tillkänna- gaf ordföranden i den internationela polarkommissionen, Pro- fessor Wild i S:t Petersburg, att ingen enda af de år 1882 inrättade polarstationerna för magnetiska och meteorologiska observationers anställande skulle komma att fortsätta sin verksamhet efter den utsatta terminens utgång den 31 instun- dande Augusti. Under sådant förhållande är det icke blott öfv erflödigt, utan så godt som ändamålslöst, att Finland, som uti Vet.-Soe:s meteorologiska centralanstalt redan eger en permanent institution för dylika observationer, ytterligare skulle uppoffra 45,000 mark för polarstationen i Sodaukylä. 2) Såsom bekant voro enligt det internationela program- met de magnetiska observationerna vid samtliga polarstatio- ner hufvudsak, hvaremot iakttagelserna å norrskenet hörde till de fakultativa åligganden, som allt efter omständigheterna kunde göras eller underlåtas. Vid den finska polarstationen i Sodankylä, som stått under Hr Lemströms personliga led- ning, tyckas emellertid norrskensiakttagelserna hafva gjorts till en hufvudsak, att döma af uttalandena i pressen samt uti Hrr Mobergs och Lemströms ansökningsskrift. Hvad de der- städes vunna, hittills bekantgjorda resultaten af Hr Lem- ströms norrskensforskningar beträffar, är jag af den mening, att desamma vid ointresserad och sorgfällig pröfning skola befinnas hvarken ega den vetenskapliga betydelse eller er- bjuda det nyhetens intresse, som Hr Lemström sjelf sökt åt dem offentligen vindicera. Norrskenets eller polarljusets elek- XVI triska natur var nemligen redan år 1869, då Hr Lemström uti Kgl. Sv. Vet.-Akademiens öfversigt publicerade sina ”Ob- servationer på luftelekrrieiteten och polarljuset under 1868 års svenska polarexpedition”, så allmänt erkändt, att enligt Hr Lemströms egna ord (1. ce.), ”knappast någon forskare fanns inom fysikens område”, som skulle hafva tviflat derpå. Och hvad de ljusfenomen beträffar, hvilka Hr Lemström upp- gifver sig hafva sistlidne vinter sett i lägre luftlagren, t. ex. på Oratunturi och Pietarintunturi, så äro sådana redan tidi- gare iakttagna och beskrifna, bl. a. äfven af Hr Lemström sjelf år 1868 på Spetsbergen och år 1871 i Lappland. Vid uppmärksam läsning af de för Vet.-Soc. upplästa rekommen- dationer, Professorerne E. Edlund och Friherre A. E, Nor- denskiöld i Stockholm under Hr Lemströms senaste besök derstädes och på dennes enträgna begäran gifvit honom den 16 dennes, skall man också finna, att desse berömde forskare icke heller hyst synnerligen höga tankar om de af Hr Lem- ström i Sodankylä senast verkställda polarljusforskningars utredaude egenskap eller föregifna epokgörande betydelse för vetenskapen öfverhufvud”. OO — Vetenskapliga meddelanden. , LYNN VV Ad cognitionem Heteropterorum Africae occidentalis. Scripsit O. M. Reuter. Haud multo ante a v. el. Reitter Vindobonensi ad me missa est collectio Hemipterorum partim ex Ashante, par- tim ex Addah (quod est in Aurea ora, qvam appellant, Africae oecidentalis) ortorum; numerus specierum erat 82. Quarum, quod qvidem seiam, 42 antea non sunt deseriptae; 13 harum ex mea sententia nova constituunt genera. De iis, quae antea sunt nota, quinque genera non sunt ex Africa adhuc allata, Cymys, genus in regionibus palae- et nearcticea nec non in Bengalia inventum, Phorticus americanum genus, et genus Dinia, euius in Philippinis tantum insulis fuit vestigium, nec non Plagiorhamma, genus ex Europa meridionali, et Micro- velia, in Europa, Asia et America repertum genus. Duae aliae quoque species memorabiles sunt ob prosximam specierum Philippinarum affinitatem: Diplonotus wvicinus n. sp. nempe D. inermicruri Stål et Foeantius gracilicormis un. sp. P. lineato Stål maxime affines. Inter ceteras species, quae an- tea sunt notae, Åcrosternum Heegeri et Eusarcoris inconspi- cuus usque ad medianas regiones et Maris interni litora Asia- tica accedunt, quarum quidem haec a meridie usque in Caff- raria evadit terram. Cymys tabidus solum in Bengalia inven- tus est. Pamera gracilis usque in Europa meridionali occur- rit. Dieuches armiger Tunitanam terram attingit. Pachy- 2 merus sordidus antea in Guinea, Gaboon, Bengalia, Sina est repertus. Ceterae species nisi in meridianis aut occidentali- bus Africae partibus nondum lectae sunt. Seqvitur index specierum, a Vv. el. Reitter emissarum, novis descriptiones adjungentur. Scribebam Helsingforsiae m. Septembri a. 1882. Fam. Arthropteridae. I. Ceratocoris bucephalus W hite.—S tål. Hem. Afr. 1:72, SE AElent ÖVA SN EE Ashante, 6 I, 3 2. 2 Brachyplatys pallipes Fabr. — Stål, Hem. Afr. I, SI En Hems vise, dd. | Ashante, 2 2. Specimen eapite pronotoque, solum margine laterali ex- cepto, nigris, a sequente pronoti marginibus lateralibus versus apicem fortius rotundato-dilatatis mox distingvendum. 3. Brachyplatys incertus n. sp. Sat convexa, aenescenti-nigra, nitida, capite impiecto; oculis pallidis; pronoti lateribus flaventibus scutelloque intra marginem liberum linea flavescente cineto, hac linea ante ba- sin scutelli abbreviata, ipso margine scutelli inferne viso mar- gineque corii flavescentibus; ventris limbo flaveseenti, intus sinuoso; antennis, rostro pedibusque testaceis; scutello lateri- bus basin versus distinete sed remote punctato, apicem versus omnium subtilissime puncetato, disco cum pronoto sub-laevi vel parce omnium subtilissime puncetato; pronoto versus angulos anticos dense sed subtiliter punetato. Long. I 5, 2 5: mm. Addah, 2 5, 4 2. 4. Coptosoma Murrayi Sign. — Stål, Hem. Afr. I, 9, I. En. Hem. V, 10, 3. , Ashante, 1 2. 5. O. nigriceps Sign. — Stål, Hem. Afr. I, 15, 11. En. Hem. V, 14, 33. Addah, 3 exx. Unicum specimen margine antieo pronoti maculis qua- tuor flavis, quarum lateralibus minutis, gaudet. 3 6. Proboenops dromedarius White. — Stål, Hem. Afr. I, 18; 1; En, HembyVvgftlöydt Ashante, 1 2. Antennae pedesque piceo-nigri, tarsis basi ferrugineis. Longitudo 93/, mm, Fam. Cydnidae. 7. Cydnus pallidipennis n. sp. Piceo-niger, nitidus, antennis, rostro pedibusque ferru- gineis, hemielytris sordide albidis; capite laevi solum lobis lateralibus subtilissime parcius punctulatis; antennis articulis tribus ultimis ovali-fusiformibus, longitudine aeqvalibus; pro- noto basi qvam apice dimidio latiore, apice longitudine fere latiore, "limbo apicali omnium subtilissime parce punctulato, diseo pone medium remote parceque punetulato, limbo basali late laevi, lateribus puncetis sparsis distincetioribus; scutello pronoto paullo longiore, ante apiecem constrieto, basi laevi excepta parcius sed distinetius puncetato, leviter sub-ruguloso; hemielytris abdomen superantibus, sordide albidis vel ebur- neis, corio interne seriebus duabus suturae clavi parallelis externeque serie margini laterali subparallela punctatis, area media discoidali remote puuvctata, cetero laevibus; membrana albicante; canali ostiolario medium metasterni attingente, apice auriculato; spatio exteriore nitido metasterni interne lon- gitudinaliter striguloso; pronoto margineque corii versus basin longe brunneo-ciliatis; capitis margine spinuloso. Long. 32/, mm. Addah, 1 ex. Specimen in insula Madagascar inventum communica- vit D. Lenz. 8. Gen. nov.? Unicum specimen hujus speciei generi Geotomo M. et R. proximae D:no D:ri Signoret, auctori monographiae Cyd- nidarum in Ann. Soc. Ent. France hactenus ad partem tan- tum pu lieatae, communicavi. Auctorem eminentissimum in hoc opere desecriptionem hujus speciei spero benevole datu- rum esse. Fam. Pentatomidae. Subf, Scutellierina. 9. Solenostethium Sehestedtii Fabr. — Stål, En. Hem. III, 5, 2. Caeloglossa id. Stål, Hem. Afr. I, 53, 2. Ashante, 3 exx. 10. Steganocerus multipunctatus Thun b. — Stål, En. Hem. III, 6, 1. Sphaerocoris id. Stål, Hem. Afr. I, 50, 5. Ashante, 13 exx. var ce Stål (argus Fabr.) Nitore valde variat. 11. Sphaerocoris annulus Fabr. — Stål, En. Hem. III, 7, 2. Sphaerocoris argus Stål, Hem. Afr. I, 47, 2. Addah, 1 ex. Ashante, 2 exx. Variat superne ecolore stramineo opaco (Addah) vel oli- vaceo, nitente (Ashante). 12. Sph. testudo grisea De Geer — Stål, Hem. Afr- IV, p. 252. En Hem, III, 7, 4. Sphaerocoris punctarius Stal, Hem Afr. I 49) 417 Ashante, 1 ex. var c Stål (pardalinus Schaum). 13. Cryptacrus comes Fabr. — Stål, En. Hem. III, 22, 1. — Graptocoris id. Stål, Hem. Afr. I, 38, 1. Ashante, 1 ex. i4. Hotea subfasciata Westw. — Stål, Hem. Afr. I, BA 2.0 Hm. Elem. TIN R5j0. Ashante, 2 exx. Anguli laterales pronoti apice subito magis minusve acute acuminati variant. Subf. Pentatomina. 15. Oncozygidea n. g. (div. Podoparia). Corpus angustius ovale; capite transverso, convexius- culo, pronoto breviore, lateribus ante oculos rectangulariter sinuato; marginibus ante sinum anteocularem parallelis, acu- tis, jugis deplanatis tylo longioribus et ante hunce contiguis; tylo tumidiusculo, bucculis anterius levissime, posterius magis elevatis; tuberculis antenniferis totis ultra margines laterales 5 capitis prominentibus, acuminatis; oculis distinete stylatis; rostro coxas intermedias attingente, articulo primo bucculas haud superante; antennis articulo primo apicem eclypei vix superante, secundo primo multo graciliore et circiter 1/, bre- viore, tertio secundo magis qvam duplo longiore, qvarto tertio fere breviore, qvinto secundo triplo longiore et qvarto cras- siore, elongato-fusiformi; pronoto transverso, medio longitu- dine paullo minus gqvam duplo latiore, angulis anticis in lo- bum externe late rotundatum, apice spiniformiter produetum et interne oculorum marginem posticum subattingentem ampliatis, marginibus lateralibus anticis versus apicem angustatis, medio arcuato-ampliatis et ante angulos laterales in dentem acutum prominulis, his angulis igitur, uti videtur, sinuatis, disco me- dio transversim impresso, antice utringqgve annulo transverso laevigato externe in striam laevigatam produeto; scutello corio longiore apicem abdominis fere attingente, abdomine angustiore, parte basali frenis instrueta retrorsum leviter an- gustato, dein leviter ampliato, apice semicirculariter rotun- dato, basi utrinque oblique impresso, frenis brevibus: pedibus pilosulis, tibiis superne versus apicem planiusculis. Generi Melanophara Stål affinis, capite convexiusculo, pronoto aliter construeto, tuberculis antenniferis brevioribus ete. divergens. BStruetura pronoti generi Oncogygia Stål ex America boreali similis, differt autem capite pronoto breviore, stuctura antennarum, scutelli parte basali lateribus distinete retrorsum angustata. Oncozygidea favitarsis n. sp.: Nigra, distinete punetata, sordide fumato-flavicanti seri- ceo-subtomentosa, scutello gutta utringue basali prope angu- los basales tarsisque flavis; membrana albido-hyalina. Long. 5/3 mm. Addah, 1 ex. 16. Atelocera serrata Fabr. — Stål, Hem. Afr. I, I332:ekEmoeHemVjrA662: Ashante, 1 ex. 17. Cocalus leucogrammus Germ. — Stål, Hem. Afr. I, 119, 1. En. Hem. V, 54, 1. Ashante, 1 ex. 18. Caura pugillator Fabr. — Stål, En. Hem, V, Ti, 1. Pentatoma (Caura) id. Stål, Hem. Afr. I, 168, 46. Ashante, 2 exx. Anguli laterales pronoti longius vel brevius spiniformi- ter produeti variant. 19. Eusarcoris inconspicuus H. Sch. — Pentatoma (Eusarcoris) misella Stål, Hem. Afr. I, 135, 1. Stollia id. Stål, En. Hem. V, 82, 9. é Addah, 1 ex. Species per totam Africam usque ex Africa meridionali usque in Europa meridionali occurrit. Calli basales scutelli magni. 20. Eusarcoris purpurissatus n. sp.: Sordide albido-flavescens, inferne subtilius et parcius nigro-punetatus, superne fortiter nigro-impresso-punetatus, pro- noto parte dimidia postiea, scutello lateribus versus apicem hemielytrisque sanguineis; capite mnigricante, griseo-sericeo, lateribus ante oculos sat profunde sinuatis, angulo apicali obtuse latius rotundatis, tylo jugis paullulum longiore, margi- nibus jugorum, apice tyli, vittula utrinque ad ejus basin, vitta verticis ocellisque ferrugineis vel testaceis; antennis testaceis totis, articulis secundo et tertio longitudine aeqvalibus; pro- noto lateribus anterioribus eallosis sinuatis, angulis lateralibus ultra costam corii paullo prominentibus, rugis cicatricosis partis dimidiae anticae marginibusque anterioribus callosis flavescen- tibus, diseo ad marginem anticum utringue macula irregulari nigricante, griseo-sericea, flavo-conspersa, interne in striolam impressam nigricantem continuata, interdum maculis duabus interne stria conjunetis; scutello flavicante, frenis ?/; basales occupantibus, basi, lateribus et apice densius, diseo parcius nigro-puncetato, flavieante, macula utringque laterali apiceque, linea media excepta, sordide fuscescenti-subsanguineis, basi corio ad humeros vix duplo et dimidio latiore, utrinque callo maximo oblongo leviter oblique flavo; membrana hyalina; 7 ventre medio laevi aeneo-nigro, lateribus sub-vittatim nigro- puncetato, spiraculis pallidis, interne autem ad illa puncto ni- gro; apieibus segmentorum connexivi nigris; femoribus in- ferne ante apicem punctis duobus nigris; tibiis superne di- stinete suleatis. Long. I 43/,, 2 53/, mm. Ashante, 1 2. Addah 1 I, 1 2. Quoad structuram pronoti E. perlato F a br. simillimus, differt struetura capitis et antennarum, scutello basi angustiore ejusque eallis basalibus minus oblique positis nec non pun- etura rugositateque fortiore. ; 21. OCarbula trisignata Germ. — Stål, En. Hem. V, 83, 4. Pentatoma (Carbula) trisignata Stål, Hem. Afr. I, 142, 11. Ashante, 2 <. Specimina haecce angulis lateralibus pronoti guam in speciminibus in museo Holmiae asservatis paullo fortius pro- ductis gaudent, cetero autem in omnibus conveniunt. 22. Durmia nigrispina n. sp.: Obovata, dilute straminea, supra nigro-punetata; pronoti marginibus lateralibus anticis erenulatis, sinuatis, angulis la- teralibus in spinam totam nigram extrorsum et leviter antror- sum vergentem productis, margine postico hujus spinae mar- gini pronoti inter costam corii et angulum basalem scutelli longitudine aequali, diseo medio ruga subtili transversa laevi parum distineta; scutello basi, lateribus et apice densius punetato, disco remotissime punetato, ante medium utrinque vitta obliqua laterali sublaevigata sulphurea; hemielytris, limbo laterali corii sulphureo coneoloriter punetato excepto, levissime incarnatis, membrana vitrea; abdomine dorso nigro, connexivo stramineo, angulis apicalibus segmentorum acutius- culis, prominulis, angulis apicalibus segmenti ultimi acute pro- ductis; peetore parce nigro-punetato, prope coxas maculis minutis tribus nigris notato; ventre dilute punetato, disco late laevi, utrinque vitta nigro-punetata ornato; antennis arti- culo tertio secundo vix duplo breviore; femoribus inferne pone medium punctis duobus nigris. Long. £ 73/,, cum mem- brana 8!,, mm. Addah, 1 9. D. capreolae Stål et haedulae Stål affinis, differt an- gulis pronoti lateralibus in spinam minus longe productis to- tis nigris. 23. D. vittiventris n. sp.: Ob-ovata, inferne straminea, superne fuscescenti- vel oli- vaceo-straminea, sat dense nigro-punctata; pronoto margini- bus lateralibus anticis sinuatis, ante medium sat obsolete cre- nulatis, sub-callosis, angulis lateralibus in spinam longiorem acutam totam nigram extrorsum et sursum vergentem pro- ductis, margine postico hujus spinae margine pronoti inter costam et angulum basalem scutelli longiore, diseo ruga trans- versali obsoleta; scutello basi lateribus et ante apicem den- sius punctato, disco apiceque parce punctato, basi utrinque macula basali majuscula eallosa laevigata; hemielytris etiam in limbo externo nigro-punctatis, solum margine angusto ba- sin versus concoloriter punctato; membrana vitrea; abdomine dorso nigro, connexivo : stramineo, margine basali segmento- rum anguste nigricante, angulis apicalibus segmentorum rectis, haud productis; ventre subtiliter irregulariter aciculato, vitta media laevigata nigra, disco punctis perpaucis nigris, lateri- bus vitta dense nigro-punetata; spiraculis, maculis tribus par- vis pectoris nigro-punetati prope coxas nec non punctis duo- bus pone medium femorum »pvigris, his interdum deficientibus: antennis articulo secundo tertio dimidio longiore; bucculis postice in angulum acutum retrorsum prominulis. Long. I T3/,, 2 8, cum membrana S!/; mm. Ashante, I IT IQ: D. tomentiventri G er m. affinis, antennis longioribus et gracilioribus, pronoti spinis lateralibus totis nigris minus an- trorsum vergentibus, scutello rminus longe acuminato, ventre magis convexo coloreque multo obscuriore divergens. 24. Stenozygum alienatum Fabr. — Stål, Hem. Afr. Tyl845 3 Bönen sV, 86,7. Addah, 1 £, 1 larva. 25. Acrosternum Heegeri Fieb., Eur. Hem. p- 331. Addah, 1 2. 9 Species hactenus solum e regione palaearctica (Europa meridionali, Syria, Algeria) cognita. 26. Nezara viridula Fabr. — Stål, En. Hem. II. p. 2 AA RE Ashante, 1 2. Subf. Asopina. 27. Dorycoris nudiventris Stål, En. Hem. I, 36, 2. Claudia id. Stål, Hem. Afr. I, 75, 2. Ashante, 2 exx., Addah, 8 ex> 28. Platynopus rostratus Drury. — Stål, Hem. Afr. FO En. Hem. TJ, 40, 4. Ashante, 1 3. 29. Afrius purpureus Westw. — Cimex (Afrius) id. Stål, En. Hem. I, 44, 2. Canthecona yolofa Stål, Hem. ATT 1 Dl, 2, Ashante, 1 ex. var. marginella D all. Xx. Subf. Tessarotomina. 30. Piezosternum calidum Fabr. — Stål, Hem. Åfr. fee nä mn. Hems. ;1, bd;-1. Ashante, 1 3. 31. Cyclogastridea n. g.: Corpore plano, capite foliaceo, triangulari, apice rotun- dato, lobis lateralibus tylo multo longioribus et ante hunc econtiguis, tuberculis antenniferis a supero haud distinguendis, inermibus, bucculis modice elevatis, retrorsum debilioribus et evanescentibus; ocellis inter se quam ab oculis tantum paullo magis distantibus; rostro brevi, coxas anticas attingente, arti- culo primo bueculas haud superante, secundo duobus ultimis simul sumtis longitudine aequali: antennis brevibus, quadri- articulatis, articulis eylindrieis (ultimus deest), primo capitis apiceem haud attingente, secundo tertio dimidio longiore; pro-' noto angulis posticis obtusissimis rotundatis, marginibus la- teralibus anticis arcuato-rotundatis, acutis, subtilissime serru- latis; scutello triangulari, fere aequelatero, apice ipso brevi- ter producto et marginibus parallelo. frenis latis fere ad api- cem scutelli extensis; margine costali hemielytrorum anterius 10 obtuse angulato et ante angulum obsolete serrulato, mem- brana venis numerosis e margine basali emissis instructa.; prosterno medio impressione longitudinali obtusa; mesosterno carina ubique aeque alta; metasterno eruciato-elevato, parte elevata carinato-compressa; abdomine circulari, hemielytris la- tiore, connexivo late dilatato, segmentis margine externo acuto late rotundatis, subtiliter serrulatis, segmento maris genitali exserto, superne excavato, forcipibus detectis; ventre seg- mento secundo basi sub-mutico; pedibus brevibus, femoribus inermibus, tibiis superne fortiter suleatis, tarsis biartieulafis. A genere Cyclogaster Westw. antennis eylindricis, haud depressis, bucculis posterius debilioribus, haud percur- rentibus, ocellis inter se quam ab oculis solum paullo lon- gius remotis, pronoti lateribus minus fortiter ampliatis et ar- euatis, abdominis lateribus undulatis, carina mesosterni debi- liore, ubique altitudine aeqvali, parte eruciato-elevata me- sosterni carinae-formi haud excavata divergens. C. nigromarginalis n. sp.: Olivaceo-flavescens, dense punetata, pectore parcius sub- tilissime punctato, ventre sublaevi, hemielytris obsoletissime sed dense punetatis; imis marginibus capitis, laterum anti- corum pronoti, corii ante angulum nee non abdominis nigris, limbo laterali pronoti, corii et abdominis mox intra margi- nem nigrum apiceque scutelli obsolete sangvineis. Long. I 16, lat. 11!1/> mm. Ashante, 1 &. Subf. Dinidorina. 32. Aspongopus angulatus n. sp.: Fuliginosus, sub-cupreo-micans, inferne obscurior; capite transverso, apice distinete inciso, marginibus lateralibus di- ”stinetissime sinuatis, lobis lateralibus antice contiguis; oculis levius stylatis; rostro coxas intermedias vix attingente; an- tennis nigris, artieulo secundo tertio circiter !/, longiore, quarto subcompresso et subsuleato, duobus praecedentibus si- mul sumtis distinete breviore (ultimus deest); pronoto mar- ginibus lateralibus anticis rectis, anguste reflexis, angulis la- 11 teralibus rotundatis ultra costam corii distinete prominenti- bus, disco transversim distinete rugoso, sat dense impresso- punetato; scutello transversim rugoso, densissime quam thorace autem paullo subtilius punetato; hemielytris margine apicali late rotundatis, intricato-rugosis, parte apicali excepta subti- liter parcius punetulatis; membrana fuliginosa, venis ultra me- dium in areolas permultas econjunetis; prosterno medio trian- gulariter depresso, marginibus impressionis haud elevatis; ventre fortiter convexo, lateribus intricato-rugoso, diseo gla- bro, omnium subtilissime punetulato; femoribus inferne di- stinete spinosis, tibiis basin versus subferrugineis, posticis basi leviter incurvatis et ante medium inferne sub-dilatatis. Long. 2 20 mm. Ashante, 1 £. ÅA. divergenti Dist. affinis videtur. Fam. Coreidae. Subf. Coreina. 33. Acanthocoris fasciculatus Fabr — Stål, Hem. ATSLINoS to: Hem, IL wi 9 Addah, 1 &. 34. Cletus ochraceus H. S. -- Stål, Hem. Afr. II, ligrO-Ln "Hem, Ill Te, 13. Addah, 1 ex. 35. Cletomorpha lancigera Fabr. — Stål, En. Hem, 79, 2. Cletus lanciger Stål, Hem. Afr. II, 79, 8. Addah, 1 ex. Subf. Pseudophloeina. 36. Acanthomia horrida Germ. — Stål, En. Hem. III, 83, 5. Clavigralla id. Stål, Hem. Afr. II, 108, 4. Addah, 2 exx. 37. Mevanidea n. g.: Corpus oblongum, compressum; capite usque ad apicem tuberculorum antenniferorum subqvadrato, inter bases anten- narum sat produeto, ubique spinulis compluribus armato; tu- berceulis antenniferis simplicibus; oculis prominulis; rostro apicem coxarum intermediarum paullulum superante, articulo 12 quarto secundo longiore, primo pone oculos haud extenso; antennis articulo primo latitudini basali capitis longitudine aequali, basin versus gracili, a medio subito elavato-ineras- sato, spinoso, articulis secundo et tertio gracilibus, ultimo fusiformi, primi longitudine:; pronoto valde deelivi, granulis et tuberculis adsperso, angulis lateralibus acutissime extror- sum productis, margine basali utringue prope angulos basales scutelli spina horizontali retrorsum vergente, disco carinis longitudinalibus tuberculatis; scutello convexiusceulo, granu- loso, apiece calloso; hemielytris (2) abdomine brevioribus; margine postico prostethil prope angulos posticos distinete sinuato; abdominis margine, excepta spina angulorum apiea- lium segmentorum, inermi; femoribus granulosis, posterioribus inferne spinosis, posticis fortius clavatis, ipsa bagi interne tu- berculo destituto, tibiis simplieibus, posticis femoribus tertia fere parte brevioribus, tarsis posticis artieulo primo apicali- bus duobus ad unum aeque longo. A genere Mevama Stål, cui capite multispinoso stru- eturaqu eantennarum sat similis, divergit rostro breviore, scu- tello convexo, femoribus basi interne tuberculo destitutis, ti- biis multo brevioribus. A genere Clavigralla 8 pin., Stål, cui maxime affinis, capite spinoso ete. mox distinguenda. M. granulifera n. sp.: Castaneo-ferruginea, inferne ferruginea; capite multi- spinoso, spinis duabus porrectis ante apicem, medio spinis duabus longis basi late distantibus et maxime divergentibus, in tertia basali parte etiam spinis duabus magis conspicuis, sed intermediis brevioribus, basi valde appropinquatis, apice divergentibus; antennis dimidio corpore parum longioribus, flavotestaceis, elava articuli primi articulogue ultimo, basi ex- cepta, ferrugineis, artieulo secundo primo paullo longiore et tertio !/s breviore, tertio et secundo minute granulatis; pronoto limbo laterali posteriore carinisque tribus longitudinalibus ele- vatis, tubercula nigricantia ferentibus, carina intermedia tamen solum basi distinguenda, antice in lineam longitudinalem fus- cam continuata, pronoto antice in parte declivi serie transver- sali tuberculorum nigricantium vel fuscorum; scutello apice 13 cealloso flavotestaceo vel pallide ferrugineo; hemielytris pal- lide ferrugineis, granulis fuscis seriatim conspersis, fusco-macu- latis, in angulo corii interno striola transversali distinetiore pallida; membrana hyalina, castaneo-maculata, medio macula magna transversali a margine externo usque ad tertiam interio- rem partem producta obseure castaneo-fusea; abdomine mar- ginibus basalibus segmentorum pallidioribus; femoribus ver- sus apicem obscure castaneo-fuscis, intermediis inferne spi- nis duabus, posticis spinis tribus longis, inter qvas spinulis vel stylis brevioribus; tibiis pallide flavo-ferrugineis, casta- neo-fusco-adspersis, tarsis pallidis, apice articulorum castaneis. LÖNEN mt, Addah, 1 2. 38. Mevaniomorpha n. g.: Corpus oblongo-ovatum ; capite, pronoto, scutello, pectore hemielytris, antennis pedibusque granulosis; capite inermi, ante tubercula antennifera sat producto, his leviter divergen- tibus et apice externe dentato-productis, bucculis brevibus, oculis prominulis; rostro coxas intermedias attingente, arti- culo quarto secundo distinetissime breviore, primo pone oculos haud extenso; antennis articulo primo versus apicem sensim inerassato, secundo primo paullo longiore et tertio paullo bre- viore, secundo et tertio gracilibus, quarto elongato-fusiformi primo paullo breviore; pronoto versus apicem valde declivi, angulis lateralibus in svinam productis, margine posteriore in- ter spinas laterales sensim rotundato, versus latera erenulato; scutello subaeqvilatero, plano, ipso apice calloso-elevato; he- mielytris abdominis longitudine (2), abdomine angustioribus; mesosterno et metasterno distinete suleatis; abdominis mar- gine, excepta spina angulorum apicalium segmentorum, inermi; femoribus posterioribus inferne versus apicem spinulosis, po- sticis clavato-incrassatis, basi interne tuberceulo parvulo di- stineto, tibiis simplicibus. posticis femoribus parum breviori- bus, tarsis posticis articulo primo duobus ultimis ad unum aeque longo. M. annulipes n. sp.: Ferruginea; pronoto vitta anteriore nigro-fusca, margi- 14 nibus lateralibus anticis spinis duabus nigro-fuscis armatis, angulis lateralibus in spinam longam acutam extrorsum ver- gentem antice basi tuberculo nigricante armatam productis; scutello apice ipso flavo-testaceo; hemielytris testaceis vel pal- lide flavo-ferrugineis, granulis ferrugineis conspersis, commis- sura clavi, margine apicali corii, macula paullo pone angu- lum internum corii striolisque longitudinalibus 4—5 in parte basali venae externae corii nigro-fuscis; membrana fusces- centi-maculosa; dorso abdominis pallide flavo-testaceo vel fere stramineo, connexivo segmentis 1—4 obscure fuscis, fascia sat angusta basali straminea, segmentis quinto et sexto stra- mineis, basi et apice nec non lineola media marginali nigro- fuscis; ventre fusco-maculato; pedibus pallide flavo-testaceis, femoribus, basi excepta, dense fuseco-maculatis, tibiis basi, apice annulogue medio tarsisque dimidio apicali obscure fu- seis. Long. 2 9 mm. Addah, 1 £. Fam. Lygaeidae. Subf. Lygaeina: 39. Mesostates n. g.: Corpus minus depressum; capite sub-porrecto, leviter declivi, triangulari, inter bases antennarum longe produeto, latitudine sat multo longiore, bucculis brevibus, tylo ultra loras prominente, tuberculis antenniferis apice acutiusculis; ro- stro medium abdominis superante, articulo primo eapitis lon- gitudine; antennis gracilibus, articulo primo apicem capitis haud attingente, secundo tertio parum longiore, quarto elon- gato-fusiformi; pronoto punctato, in tertia antica parte de- presso, disco postico versus apicem declivi, lateribus ante me- dium sinuatis et dein versus apicem leviter rotundatis, mar- gine toto posticeo convexo-declivi; scutello aeqvilatero, carina transversali basali arcuata vel angulata aliaque longitudinali in apieem producta, basi abbreviata; hemielytris margine corii apicali toto recto, margine laterali versus basin recto ante medium versus apicem late arcuato, elavo margine scu- tellari et commissura seriato-punetatis serieque punctorum utrinque juxta venam suturae clavi parallelam, corio serie 15 punetorum juxta suturam clavi, vena exteriore versus apicem punetata, margine apicali remotius punetato punetisque nou- nullis sparsis supra medium ejusdem marginis, venis corii interiore et exteriore pone medium conjuncetis; alarum areola hamo e vena subtensa excurrente, a vena decurrente longe distante instructa; coxis posticis sat distantibus; femoribus inermibus. Inter Nysium D all. et Orsillum Dall. quasi interme- dius, illo ecorpore minus depresso femoribusque inermibus, huice struetura capitis longe producti rostroque longo similis, ab ambobus corii margine apicali toto recto mox distinetus. M. maculatus n. sp.: capite nigro, parceius punetato, la- teribus magis minusve late ferrugineo: rostro antennisque flavo-testaceis, his articulo primo, apiece seeundi ultimoque toto nigris; pronoto basi longitudini latitudine aequali et apiee ecireiter duplo latiore, fusco-nigro, fortiter punctato, parte antica utringue carina obliqua laterali angulata ferru- ginea, linea media et macula utrinque diseoidali marginem apiealem attingente testaceis, illa mox ante impressionem transversalem laevigata, disco postico linea media laevigata subearinata vittaque utringue nec non limbo postieo medio testaceis, interdum disco postico interdum toto subochraceo ; scutello punectato, nigro, apice carinisque ochraceis; hemie- lytris vitreis, margine scutellari, commissura, sutura clavi utrinque, venis coril basin et apicem versus latius, angulo interiore coril angustius apiceque ejus late fusco-nigris, mem- brana hyalina vitta media fuscescente; alis hyalinis; pectore abdomineque nigro et ferrugineo-variegatis, angulo apicali me- tasterni albido; pedibus ferrugineis, femoribus saltem poste- rioribus ante apicem, tibiis basi et apice tarsisque apice fu- Seis.v kong. STAM: PLAN mm. Alddah;nl da P Subf. Cymina. 40. Cymus tabidus Stål, En. Hem. IV, 126, 3. Addah, 1 gZ. | Haec species hactenus solum in Bengalia inventa. Spe- 16 cimen masculinum ex Addah cum typo Ståli comparatum, in omnibus cum illo conveniens, Scutellum ruga media palli- diore laevigata. Segmentum maris genitale utringue spina erecta armatum. Subf. Pachygronthina. 41. Opistostenus n. g.: Corpus elongatum, versus apicem (3) attenuatum, dense sericans; capite sub-porreceto, versus apicem leviter declivi, longiore quam latiore, apice nasuto-producto, tylo jugis multo longiore, sat crasso, apice supra bucculas prominulo, his ro- tundato-laminatis, capitis parte inter oculos et apicem tuber- culorum antenniferorum haud angustata; oculis leviter promi- nulis; rostro coxas anticas nonnibil superante, articulo pri- mo solum oculos attingente. secundo primo fere breviore et caput paullulum superante; antennis capiti pronotoque simul sumtis longitudine aeqvalibus, articulo primo omnium brevis- simo medium tyli attingente, secundo primo paullo magis quam duplo longiore, duobus ultimis longitudine aequalibus, tertio secundo distinete longiore et crassiore; pronoto elon- gato-trapeziformi, latitudine basali longiore, convexiusculo, marginibus lateralibus antice obtusissimis, retrorsum minus obtusis; scutello commissura hemielytrorum duplo longiore; apice acuto,.diseo medio linea laevigata; hemielytris ocellato- punetatis, elavo seriebus punetorum duabus percurrentibus et interne pone medium una breviore instructo, corio vena in- teriore laevigata, margine apicali corii versus apicem clavi late sat fortiter sinuato, versus angulum apicalem subrotun- dato; membrana venis duabus interioribus basi appropinquatis prope angulum interiorem basalem excurrentibus, tribus ex- terioribus e vena transversa a margine basali sat remota emissis; abdomine (3) versus apicem sensim fortiter angu- stato; pedibus medioribus, femoribus anticis inerassatis in- ferne multo-spinulosis, tibiis anticis apice interne in dentem productis, tarsis postieis articulo primo ultimis simul sumtis longiore. Generi Cymophyes Fieb. sat similis, corpori antice 17 minus depresso, saltem maris retrorsum attenuato, antennis aliter constructis, scutello longiore etc. bene distinetus. AÅ. generibus Phlegyas Stål et Teracrius Stål structura rostri remotus. O. ochreipennis n. sp.: Niger, cinereo- vel fere argenteo-sericans; antennis apiece articuli primi articulisque duobus ultimo fuscescenti- ferrugineis, rostro basi, lateribus prothoracis et pectoris, vittis quatuor obsoletis pronoti, lateribus scutelli, connexivo, vittis duabus bdorsi, lateribus vittaque media ventris nec non fe- moribus ferrugineis; his anticis inferne et antice, posteriori, bus inferne nigris, apice femorum, tibiis, tarsis hemielytris- que ochraceis, tibiis anticis inferne totis nec non basi apice annuloque superne anguste interrupto subapicali nigris, poste- rioribus inferne basi et apice nigris, tarsis apice fuscescenti- bus: eapite, pronoto scutelloque dense fortiter impresso-pun- etatis, pronoto disco subglabro; pronoto basi longitudine fere !/, augustiore et apice fere dimidio latiore; hemielytris gla- bris; femoribus antieis inferne spinis tribus majoribus, inter et ante quas apicem versus spinulis plurimis minutis, spina prima majore mox pone partem basalem tertiam posita. Kong. Ov32/5 mm. Addah, 1 gZ. Subf. Oxycarenina. 42. Oxycarenus Fieberi Stål, Hem. Afr. II, 151, 2. En. Hem. IV, 141, 2. Ashante, 1 ex., Addah 2 exx. Hactenus solum in Caffraria inventus. Subf. Myodochina. 43. Pamera gracilis Ram b. (Stenocoris). — Paromius id. Fieb., Eur. Hem., 171, 2. Plociomera proxima (D all.) Stål, Hem. Afr. II, 157, 2. Pamera id. Stål En. Hem. IV, 148, 4. Addah, 7 exx. 44. Pamera spinicrus n. sp.: Elongata, nigra, antennis pedibusque flavo-testaceis, mar- 2 18 gine laterali lobi postici pronoti, imo apice scutelli, angulis apicalibus metastestii hemielytrisque sordide flavicanti-albi- dis; pronoti strietura apicali lobogque postico, scutelli vittis duabus apieem versus convergentibus, maculis pectoris ad coxas, femoribus anticis, apice excepto, ventreque subtiliter alutaceo obscure ferrugineis; capite ereberrime subtiliter sub- coriario-punetato, pone oculos subito constrieto; rostro api- cem coxarum anticarum attingente, articulis duobus primis aeque longis, flavo-testaceis, duobus ultimis piceis, ad unum secundo longitudine aequalibus; antennis articulo primo di- midio basali ultimoque, ipsa basi excepta, nigro-fuscis, etiam secundo et tertio extrema basi fuscescentibus, articulis tribus ultimis longitudine aequalibus; pronoto glabro, nitidulo, paullo pone tertiam basalem partem fortiter constricto, strictura api- cali puncetata, lobo antico capiti longitudine aeqvali, laevi, solum hic illie aciculato, lateribus levissime rotundato, postico remotius nigro-punetato; scutello elongato-triangulari, basi subtilius remote punetulato, serie utrinque marginali serie- busque duabus parallelis apiealibus lineam laevem ineludenti- bus punctatis, vittis duabus ferrugineis punctis fere destitutis; hemielytris fuseo-punetatis, limbo coriil externo maculaque parva prope angulum interiorem laevibus, ante hane macu- lam vittula nigro-fusea, margine apicali corii ferrugineo, ver- sus apicem maculaque parvula ad apicem venae in tertia ba. sali parte nigro-fuscis; elavo triseriatim punetato, inter series interiores confuse punctato; membrana flavicanti-hyalina, in- ter venas fusco-vittata; femoribus anterioribus postiee obso- lete fusco-punctatis, posticis (interdum etiam anticis) ante apicem annulo fusco, antieis incerassatis, inferne medio spi- nula acuta et in quarta apicali parte alia majore, inter eas spinula minuta et ante hanc spinulis duabus parvulis arma- tis; tibiis anticis basin versus leviter curvatis, inferne medio spina acuta versus apicem vergente instructis, apicibus tibia- rum tarsorumque fuseis. Long. I 5!/> mm. Addah, 2 SS. 45. P. dubia n. sp.: Nigra, antennis, pedibus hemielytrisque pallide testaceo- 19 flaventibus, articulo primo antennarum basi ultimoque toto, femoribus anticis, basi apiceque exceptis, annulo anteapicali femorum posteriorum, ipsa basi tibiarum tarsisque versus api- cem fuscis vel nigro-fuscis; apice imo secutelli, limbo corii costali maculaque parva prope angulum interiorem laevibus albidis, vittula brevi corii mox aute hane maculam margine- que apicali, ab apice usque ad venam externam late, dein subito anguste nigro-fuscis; strietura apicali loboque postico pronoti nec non ventre subtiliter alutaceo obscure ferrugineis, lobo postieo pronoti maculis vel vittulis tribus, media late- ralique utraque, nigris, et inter eas duabus obscurius ferru. gineis, ventre marginibus segmentorum ventralibus macula- que utringue segmentorum ante angulos apicales nigris, inter- dum ventre nigro, margine laterali marginibusque apicalibus segmentorum, his anguste, ferrugineis; membrana hyalina, fusco-vittata; capite ereberrime sub-coriario-punctulato; rostro pieeo, medium mesosterni attingente, articulis duobus. primis aeque longis: antennis articulo secundo tertio longiore et qvarto longitudine subaequali; pronoto in 2/; basalibus di- stinetissime coaretato, cum capite subtilissime alutaceo, stri- ctura apicali loboque postico subtilius punetulatis, lateribus lobi antiei late rotundatis, hoc lobo capite breviore; scutello disco toto vage punctulato, lineola angusta media laevigata, basi sat longe abbreviata; hemielytris, limbo maculaque an- guli interioris exceptis, fusco-punétatis, elavo seriebus tribus punctatis, inter series duas exteriores carinato-elevato, inter duas interiores vage puncetato; femoribus anticis incrassatis, inferne fere in medio et in quarta parte apieali spina majore armatis, inter eas spinas spinulis tribus parvulis et inter spi- nam anteapicalem et apicem iterum spinulis tribus; tibiis an- ticis (2) rectis, inermibus. Long. £ 4!/,; mm. Arddahbh;y RIS 2: P. capicolae Stål afflnis, paullo major, margine corii apicali extrorsum subito late nigrieante distinguenda., 46. Diplonotus Horvathi n. sp.: Flavicanti-griseo-sericea et -pilosa, ferrugineo-fusca, an- tennis, rostro, pedibus, marginibus lateralibus lobi postici 20 pronoti hemielytrisque (saepe etiam ventre) pallide ferrugi- neo-flaventibus; antennis saepe articulis ultimis vel omnibus apice ferrugineo-fuseis, interdum duobus vel tribus ultimis fere totis ferrugineo-fuscescentibus, ultimo annulo antebasali obsoleto ferrugineo, articulo tertio secundo breviore, quarto tertio paullo longiore; capite omnium subtilissime punetulato, nitidulo; pronoto opaco, lobo antico laevi, postico parce sed distinete fusco-puncetato, illo longitudine duplo (2) vel paullo minus gquam duplo (5) latiore, strietura in 2/; (2) vel fere in tertia basali parte (5) posita; scutello remotius punetu- lato, vitta latiore media nigra percurrente punctis destituta; hemielytris ferrugineo-punetulatis, corio pone medium prope angulum interiorem vitta vel litura oblonga apiceque nigro- fuscis vena disjunctis notato, raro etiam sutura celavi latius ni- gro-fusea, margine costali corii laevigato, pallido, immaculato ; membrana flavescenti-hyalina, fusco-vittata vel nebulosa; pe- dibus pilosis, unicoloribus, femoribus antieis spinis nonnullis, duabus inter has majoribus, armatis, tibiis antieis rectis (2) vel subrectis (5). Addab, ss MP D. inermicruri Btål ex Insuli Philippinis (cum ecujus spec. typieo comparavi) omnium simillimus, differt corpore paullo breviore et nonnihil subtilius sericeo, nec non prae- sertim pronoti lobo antico fortius transverso posticoque di- stinete punctato. 47. D. vicinus n. sp.: Griseo-sericeus et -pilosus, inferne nigrieans vel abdo- mine obscure ferrugineo; antennis, rostro pedibusque flave- scenti-ferrugineis, antennarum articulo ultimo saepeque apici- bus articulorum fuscescentibus, articulo tertio secundo ecirei- ter 2/, breviore, quarto secuado paullo breviore; capite ni- gro, omnium subtilissime puncetulato, nitente; pronoto opaco, lobo antico sub-laevi, nigrieante vel medio lateribusque obso- lete ferrugineo, basi longitudine duplo (2) vel circiter '/3 (5) latiore, lobo postico distinete, sed parcius punctato, marginibus lateralibus et interdum etiam postieo pallide flaventibus, illis ad angulum postiecum macula parva nigra, disco vittis qvin- 21 que ferrugineis; scutello punetulato, nigro, vittulis duabus obsolete ferrugineis; hemielytris sordide pallide flaventibus, fusco-puncetatis, elavo quadriseriatim et corio interne seriatim punctato, clavi lineola basali interiore, linea inter series duas exteriores punetorum, corio linea inter series internas, limbo costali maculaque parva prope augulum interiorem lae- vigatis, maculis parvis, una prope basin, una costali pone medium unaque ante maculam illam laevem nec non angulo :apieali nigro-fuseis; membrana hyalina, fusco-nebulosa; an- gulo apicali metastethii pallido; femoribus anticis annulo lato medio alioque ante apicem, posterioribus annulis duobus an- teapicalibus ' piceis, femoribus anticis modice inerassatis in- ferne prope apicem spinulis, una majore et nonnullis minu- tissimis, instructis; tibiis basi ispoque apice piceis, anticis fe- minae sub-rectis, maris versus basin distinete incarvatis, in- ferne ante tertiam apiecalem partem spina acuta versus api- cem oblique vergente armatis. Long. FL 43/, —5 mm. iAAddahbhlasheY AP: D. afro Stål valde similis. 48. D. capucinus Stål. — Pamera id. Stål, En. Hem. IVOLISR 345 Hem: "Arfr: II, 160; 6: Addah, 2 exx. Cum typo comparatus. 49. Anepsiodes n. g.: Corpus oblongum, glabrum, nitidum; capite usque ad oculos immergendo, triangulari, ante oculos versus antennas haud angustato, latitudine cum oculis paullo longiore, pronoti apice paullo latiore, fronte distinete punctata, bucculis brevi- bus; ocellis oculis medioceribus valde appropinquatis; rostro coxas intermedias attingente, articulo primo capitis fere lon- gitudine, secundo tertio longiore; antennis dimidio corpore longioribus, articulo primo apicem elypei paullo superante, secundo tertio longiore, hoc quarto breviore; pronoto annulo collari destituto, trapeziformi, lobis duobus concoloribus, sat dense puncetato, lobo antico autem callis duobus majoribus laevibus, lateribus vel medio levissime sinuatis versus apicem sensim angustatis, distincte fere laminato-carinatis, margine 22 acuto; scutello elongato-triangulari; hemielytris minus fortiter punctatis, elavo triseriatim punctato, sed serie intermedia me- dio duplieata, hac serie a seriebus exteriore et interiore aeqve longe remota; corio subseriatim punetato; membrana venis duabus interioribus basi fortiter ineurvatis; metasterno suleo orificiorum longiore, sat subtiliter marginato;: ventre macula opaca posteriore laterum segmenti quarti a macula anteriore longissime remota, ad marginem posticum segmenti appropin- quata; pedibus longiusculis, femoribus anticis leviter ineras-' satis, inferne solum denticulis minutis instructis, altero mox pone medium, altero paullo ante apicem; tibiis sat subtiliter spinulosis; tarsis longiuseulis, articulo primo tarsorum po- sticorum duobus ultimis simul sumtis fere duplo et dimidio longiore. Gen. Anepsius Put. proxima, capite autem longiore, distinete puncetato, pronoto versus apicem fortius angustato, lobo antico apice, medio marginibusque lateralibus punetu- lato, elavo medio punetis distinetissime duplicato-seriatis, fe- moribus anticis solum denticulis duobus minutissimis armatis tarsisque articulo primo valde elongato. A. nitidus n. sp.: Fusco-ferrugineus, valde nitidus, antennis, rostro pedi- busque ochraceo-flavis, antennarum articulo ultimo fusceo, basi pallidiore; hemielytris testaceo-flaventibus, seriebus omnibus puuctorum elavi, seriebus duabus interioribus corii, corii ma- cula oblonga ad angulum interiorem nec non limbo et angulo apicalibus obscure piceis, membrana obscure fuliginosa, linea versus apicem suturae pallescente; fronte irregulariter remo- tius punetato, capite cetero laevi, nitidissimo; pronoto basi quam apice fere duplo latiore, longitudine latitudine basali paullo breviore; scutello versus apicem fortius, basi subtilius puncetato; tibiis anticis utriusque sexus rectis. Long I 42/3, 2 5 mm. Addah, I 3, 1 9. 50. Dinia Stål, En. Hem. IV, p. 156. Corpus parvum, totum glabrum, nitidum; capite usque ad oculos immergendo, majusculo, parti apicali pronoti lati- 23 tudine aequali vel paullulum latiore; ocellig ab oculis sat re- motis; rostro apicem coxarum intermediarum attingente, arti- culo primo rostri articulo primo antennarum circiter dimidio longiore; antennis articulo primo capitis apicem haud vel paullo superante; secundo primo ecirciter 3/, — fere duplo longiore, tertio secundo vix breviore; pronoto basi minus lato, capite cum oculis eirciter dimidio latiore, minus fortiter trans- verso, impressione transversali destituto vel hace sat obsoleta, a basi antrorsum leviter angustato, unicolore, solum angulis postieis macula pallida signatis, parte dimidia vel vix dimidia basali remote punetata, raro toto laevi; limbo lato apicali for- tius punetato, hoc limbo punetato utringue subdepresso et col- lare magis minusve distinetum formante, marginibus latera- libus sub-acutis, rectis; scutello latitudine longiore vel fere aequilatero, commissura circiter dimidio longiore; elavo di- stinete regulariter triseriatim punetato, corio ad suturam clavi biseriatim punetato, extus serie punetorum ultra medium du- eta, a costa sensim divergente, in medio corii duplicata, in- strueto, pone medium sparsim puncetato; suleo orificiorum brevi, erasse marginato; suturis ventralibus omnibus distin- etis; femoribus anticis levissime incrassatis posticis haud cras- sioribus, muticis ; tarsis posticis artieulo primo duobus ultimis simul sumtis haud duplo longiore. Species hujus generis hoc modo disponendae: 1. (4). Capite pronoto longitudine aequali ejusque parte apicali latitudine aequali; oculis parvulis; antennarum articulo primo apicem capitis haud superante; pronoto collari magis distineto, lateribus ante collare subito di- stinete rotundatis, hoc sub-parallelo, disco impressione transversali destituto. 2. (3). Capite, pronoto apice et posterius parcius et sub- tilius punctatis; hemielytris immaculatis, flaventibus, se- rie exteriore punetorum juxta venam radialem usque ad apicem continuata. (Insulae Philippinae). | 1. D. polita Stål. 3. (2). Capite, pronoto apice et posterius densius et for- tius punctatis; hemielytris nigropiceo-maculatis, serie 24 - exteriore punetorum juxta venam radialem pone me- dium evanescente, corio pone medium parce subtilifer punetulato. (Insulae Philippinae). . 2. D. glabrata Stål. 4 (1). Capite pronoto distinete breviore, fortius convexo; antennarum articulo primo apicem ecapitis nonnihil su- perante; pronoto lateribus ante collare haud vel sen- sim levissime rotundatis, versus angulos apieales di- stinetius rotundatis, collare haud liberum relinquente, disco impressione transversali distinetiore. 5 (6). Corpore majore, oculis majusculis, ultra angulos pronoti prominulis, a latere visis diametro vix magis quam dimidio longioribus, fortius granulatis, versus api- cem levius angustatis; pronoto posterius distinete re- mote punctulato, marginibus lateralibus apice levissime rotundatis; corio posterius fortius puncetato; articulis duobus primis antennarum pedibusque pallide flavis. 3. D. mtida un. sp. 6 (5). Corpore minore; oculis parvulis, magis insertis, a latere visis diametro fere duplo longioribus et apicem versus fortius angustatis, marginibus fortiter impressis; pronoto limbo antico excepto toto laevi, marginibus lateralibus apice obtusangulatis; corio posterius subti- lius punetulatis; solum apice articuli primi antennarum, apicibus femorum, tibiis tarsisque albido-flavis. 4. .D. laevicollis n. sp.: 50. Dinia nitida n. sp.: Piceo-nigra, nitida, glabra ; antennis articulis duobus pri- mis basalibus saepeque etiam dimidio basali articuli tertii, ro- stro, margine apicali maculaque parva angulorum basalium pro- mmoti, nec non pedibus pallide flavo-testaceis, coxis, trochanteri- bus apieibusque tarsorum piceis, articulo primo rostri saepeque etiam basi articuli secundi antennarum picescentibus; hemie- ytris piceis vel picescenti-ferrugineis, corii margine laterali usque ad medium plagaque abbreviata basali nec non vitta elavi flavido-albidis; capite sat convexo, subtransverso, su- perne et inferne erebre punctulato, clypeo, vitta frontis 25 verticeque laevigatis, illa medio punetis mnonnullis aggre- gatis; rostro articulo secundo tertio longiore; pronoto capite nonnihil longiore, lateribus medio levissime sinuatis, dein ver- sus apicem levissime rotundatis, limbo apicali margine pal- lidiore excepto erebre puncetato, disco medio transversim le- viter, sed distinete impresso, pone impressionem remote, sub- tiliter sed distinete puncetulato; scutello latitudine longiore, lateribus seriatim densius punctulatis, disco remotissime pun- ctulato; hemielytris fusco-ferrugineo-punetatis, corio serie ex- teriore juxta venam interiorem usque ad apicem continuata, sed versus apicem multo debiliore et obsoletiore, disco po- sterius subtilius remote punetulato, limbo laterali pone me- dium pallidius ferrugineo, biseriatim distinete punetato; mem- brana dilute fumata, ad marginem basalem macula trans- versa pieea, nitida, postice hyalino-marginata. — Variat pro- noto postice castaneo. — Long. JL 3, L 32/; mm. Adda LÖR 51. D. laevicollis n. sp.: Piceo-nigra, nitida, glabra; apice articuli primi anten- narum, macula parva angulorum basalium pronoti, corii mar- gine laterali usque ad medium plagaque basali, vitta elavi nec non apicibus femorum, tibiis et tarsis flavicanti-albidis, tibiis pieeo-spinulosis; antennarum articulis primo et secundo saepe- que etiam basi tertii rostroque piceo-ferrugineis vel piceis; capite sub-transverso, superne disco parcius, lateribus infer- neque erebre sat fortiter puncetato; rostro articulo secundo tertio aeque longo; pronoto capite distinete longiore, limbo apieali, margine pallidiore excepto, lateribus fortius medio obsolete puncetulato, disco pone medium transversim impresso, toto laevi vel posterius omnium obsoletissime punetulato, punctis vix nisi aegerrime distinguendis; lateribus subrectis, apiee ad collare versus angulos apieales subito obtusangula- tis; seutello marginibus seriatim, disco remote punetato; he- mielytris fusco-ferrugineo-puncetatis, signaturis albidis exceptis, nigro-piceis, corio serie punetorum exteriore juxta venam in- ternam usque ad apicem extensa et distineta, disco poste- rius sparsim sat disiinete punetato; membrana hyalina, vitta 26 lata media fusca, basi stria transversa picea. Long. I 2/13 —22/, mm, Addah, 10 52, 14 29. Praecedenti similis, sed minor et obscurior, colore an- tennarum et pedum, pronoto minus transverso et fere toto laevi, ejus lateribus ante apicem fortius angulatis, oculis an- gustioribus et fortius insertis divergens. 52. Pachymerus (Elasmolomus) sordidus Fabr. — Stål, En Hem. IV, 161, 7. Addah, 1 2. 53. Dieuches armipes Fabr. — Stål, En. Hem. IV, 161, 2. — Beosus albostriatus Stål, Hem. Afr. II, 168, 6. Addäah, 1 &. 54. Poeantius gracilicornis n. sp.: Niger, opacus, apice articuli primi antennarum, carina marginum lateralium fasciaque angusta pone medium pronoti, hac medio interrupta, apice extremo secutelli, acetabulis, limbo postieo pro- et mesostethii basique femorum posticorum an- gusta albido-stramineis; pronoti lobo postico hemielytrisque stramineis, illo dense mnigro-punetato, medio linea longitudi- nali laevigata; vitta interiore clavi, vena interna corii ultra medium coriique parte dimidia postica nigricantibus, hac venis duabus pallidis intersecta et fasciola angusta pallida medio notata, membråna albida, venis versus apicem fuscis, disco inter venas fusco-vittata, basi externe ad marginem basalem stria nigra transversali; articulo secundo antenna- rum interdum, apice femorum anteriorum tibiisque anticis saltem superne testaceis, femoribus anticis inferne setis non- nullis spinulaque unica ante apicem instructis: margine an- tico pronoti anguste obsolete in ferrugineum vergente. Long. 5!/.—6 mm. . Aid dah; 24 P. lUineato Stål (ex insulis Philippinis) valde similis, pronoto paullo latiore, ejus lobo postico antice fasciola pal- lida impuncetata instrueto antennisque distinete gracilioribus divergens; a P. migropicto Stål (e Caffraria) articulo ultimo 21 antennarum toto nigro, femoribus anticis inferne versus api- cem spinula unica armatis signaturisque hemielytrorum mox distinguendus. 535. Lamproceps n. g.: Corpus ovatum, sat depressum, superne, capite excepto, opacum, hoc transverso, laevi, solum fronte medio omnium subtilissime puncetulato, vertice oculo ecirciter triplo latiore; ocellis ad oculos sat appropinquatis; rostro coxas intermedias subsuperante, artieulo primo capite paullo breviore, secundo tertio longiore; antennis artieulo primo dimidio longitudine caput superante, secundo tertio longiore, hoc quarto nonni- hil breviore; pronoto sub-horizontali, trapeziformi, transverso, versus apicem leviter angustato, marginibus rectis, solum ipso apiee angulatis, apice collari destituto, disco transver- sim haud vel vix impresso, laevi toto; scutello plano, lati- tudine longiore, remote punctulato; hemielytris sat subtiliter puncetatis, elavo regulariter triseriatim punetato; ventre sutura tertia 'utrinque antrorsum curvata, segmento qvarto macula opaca posteriore a margine postico longe remota, ad macu- lam opacam anticam appropinquata; femoribus anticis modice inerassatis, inferne prope apicem denticulis duobus, posteriore minutissimo; tiblis anticis utriusque sexus rectis, inferne haud denticulatis; tarsis posticis articulo primo duobus ultimis si- mul sumtis fere duplo longiore, L. apicalis n. sp.: Inferne cum capite piceo-nigra, nitida, superne fuligi- noso-fusca, opaca, parcius flavicanti-sericans; angulis basali- bus marginique tenui postico pronoti, extremo apice scutelli, hemielytris, antennis, rostro femoribusque fusceo- vel fusce- scenti-testaceis, articulo ultimo antennarum, apicibus femo- rum, tibiis tarsisque stramineis; corio interdum in angulo in- teriore latius picescente; membrana levissime fumata, basi hyalina sed margine basali dilute picescente; pronoto apice longitudini aeque lato et basi circiter !/, angustiore; scutello pronoti longitudine. Long. SL 32/;—3!/> mm. Addah, 3 of, 10 22. 28 Subf. Pyrrhocorina. 56. Physopelta analis Sign. — Stål, Hem. Afr. III, 2, 1. En; Hem folie Addah, 1 ex. 57. Cenaeus luridus n. sp.: Sub-ovalis, obscure luridus, inferne cum ecapite nitidus, superne opacus, hemielytris mnigro-punetulatis; antennis”), rostro, articulo basali excepto, coxis, femoribus basi, tibiis tarsisque, meso- et metastethiis, acetabulis marginibusque po- sticis exceptis, nec non segmento qvinto ventrali, margine apieali excepto, piceo-nigris, nitidis; marginibus antico et postico areae circumseriptae pronoti, rmacula asali triangu- lari scutelli, ipsa basi margineque scutellari eclavi, corii linea juxta suturam eclavi nec non vena media fere usque ad me- dium corii nigris opacis; membrana flavicanti-vinacea, arcu anteapicali fuscescente, apice albicante; corii angulo apicali rotundato. Long. & 11?/, mm. Ashante, 1 &. , 58. Dermatinus apicalis n. sp.: Oblongo-ovalis, nigrieans, opacus, rostro versus apicem, tibiis tarsisque fuscis; pronoto, scutello hemielytrisque obscure hepaticoloribus (rufescenti-fuscis), margine verticis medio api- ceque secutelli ochraceis; capite convexo; rostro coxas po- sticas superante; antennis articulo tertio primo longitudine aeqvali, quarto secundo fere aeque longo; pronoto leviter transverso, conecolori, subtilississime remote et antice adhuc subtilius punetulato, lateribus pone medium distinete sinua- tis; hemielytris medium segmenti quarti dorsalis attingenti- bus, apice recte truneatis. Long. I '!/; mm. Addah, 1 &. A D. lugenti Stål corpore magis oblongo-ovali, capite magis convexo, pronoto, scutello hemielytrisque multo sub- tilius punctatis ete. mox distinetus. D. lugens pronoto bre- viter trapeziformi, linea media marginibusque pallide flaven- tibus, fortiter nigro-punetato, scutello et hemielytris sordide +) articulus ultimus deest. 29 flaventibus, fortiter nigro-puncetatis, his apicem segmenti quarti dorsalis attingentibus, nec non rostro apicem segmenti tertii ventralis attingente gaudet. Fam. Capsidae. 59. Dolichomiris n. g.: Corpus valde elongatum, parallelum, glabriculum ; ca- pite porrecto, horizontali, latitudine multo longiore, a latere viso fere parallelogrammo et altitudine fere duplo longiore, vertice sulco distineto, fronte apice acutangulo ultra basin elypei breviter prominulo, elypeo fortiter prominente, mar- gine apicali retrorsum vergente; rostro apicem coxarum po- stiearum attingente, artieulo primo eapitis longitudine; an- tennis corpore longioribus, articulo primo pronoto capitique usque ad basin clypei longitudine aequali, toto basique se- cundi dense pilosis; pronoto scutelloque impunctatis, illo la- titudine basali longiore, lateribus acutis antice marginatis, basi profunde emarginato; secutello pronoti longitudine, basi de- tecta utrinque carina transversali; pedibus? (pedes in spe- cim. descriptis desunt). | Generi Trigonotylo Fieb. struetura capitis et praeser- tim celypei affinis, capite autem longius producto, fronte apice distinete prominulo, rostro longiore, articulo primo antenna- rum multo longiore piloso, pronoti basi fortius emarginato di- vergens; a genere Megaloceraea Fieb. elypei margine antico sensim retrorsum vergente, antennarum articulo primo longe piloso, pronoti basi fortiter emarginato ete. distinguendus. D. linearis n. sp.: : Linearis, exalbidus, glaber, linea tenui capitis lineisque duabus mediis percurrentibus pronoti et scutelli valde appro- pinqvatis rufescenti-fumatis; vitta corporis laterali per caput, pectus et ventrem ducta, lineolaque capitis pone oculum su- periore et inferiore, suturis lorarum vittaque marginis apica- lis elypei coccineis; membrana diluta fumata; antennis arti- culo secundo isabellino, ultimis lividis, primo et secundo lon- gius semiadpressim pilosis, pilis in certa directione luminis fuscescentibus, illo saepe coceineo-adsperso, secundo primo cir- 30 citer 3/, longiore, tertio secundo paullo longiore; maris seg- mento genitali foreipe dextro elongato-ovali exserto. Long. Sö SANT Addah, Fl iser,er 60. Megacoelum apicale n. sp.: Badius, sat nitidus, margine tenui basali pronoti, apice scutelli, orifieiis metasterni, basi articulorum tertii et qvarti antennarum nec non ipso apice articuli quarti albis, antennis cetero fusco-nigris, articulo primo interne secundoque, tertia apicali parte vel ?/; apicalibus exceptis, pallidius lurido-te- staceis; vertice inter oculos oculo maximo duplo (5) vel paullo (2) angustiore; rostro medium ventris attingente, apice nigro, articulo primo coxas anticas attingente; antennis arti- culo primo capite vix (£) vel paullo (5) longiore, secundo primo eireiter duplo et dimidio (5) vel fere triplo (£) lon- giore, tertio et qvarto simul sumtis secundo paullo longiori- bus, quarto tertio cireiter 3/,; breviore; pronoto basi annulo collari fere triplo et longitudine paullo minus qvam duplo la- tiore, versus apicem fortius declivi, disco trvansversim subti- lius ruguloso, limbo basali ante marginem fusco-nigrieante ; scutello obsoletissime transversim strigoso; membrana obscure fumata, venis luridis vel badiis, macula parva ad apiecem eunei hyalina. (Pedesin exemplis desunt). Long. > 62/5, 2 6?/3 mm. Addah,, I dh Yu EP 61. Proboscidocoris n. g.: Corpus ovatum,' pube metallica dense teetum; ecapite fere porrecto, superne a basi versus apicem levissime declivi, latitudine inter bases antennarum duplo longiore, ante ocu- los longe proboscideo-produeto, a latere viso altitudine ba- sali fere dimidio longiore, vertiee immarginato, elypeo a la- tere viso versus apicem latiore, basi cum fronte confluente, ipsa basi in linea media oculorum posito, angulo faciali acuto, loris haud diseretis, bucculis linearibus medium capitis attin- gentibus, gula horizontali; oculis' (2) in lateribus capitis obli- que positis, ovalibus, in genas longius extensis, orbita inte- riore sinuatis; rostro gracili, apieem coxarum posticarum at- tingente, articulo primo caput paullo superante; antennis 31 paullo infra medium marginis interioris oculorum insertis; pronoto a basi versus apicem maxime convexo-declivi, basi annulo collari circiter triplo latiore, margine basali rotundato, medio supra scutellum latius sinuato, disco in tertia parte apieali (annulo collari addito) foveolis duabus transversis in- structo; hemielytris vena brachiali disereta, furca cubiti com- pleta, cuneo breviusculo, fractura ejus profunda, abscissa ba- sali cum exitu venae brachialis ineidenta; membrana biareo- lata, areola brachiali sub-parallela, apice acutangulata, cubi- tali parva; xypho prostethii plano, subtiliter marginato; ori- ficiis metasterni magnis. (Pedes in exemplis descriptis de- sunt). P. fuliginosus n. sp.: Obscure fuliginosus, pilis faciliter divellendis orichalceis tectus, inferne fuscus, argenteo-pubescens; capite macula ver- tieis utringue ad oculum lorisque, apice scutelli, margine api- cali corii, venis membranae maculaque parvula ad apicem cunei testaceis; orificiis basique coxarum pallide lividis; ver- tiee oculo circiter dimidio latiore (2); antennis articulo primo fuliginoso, eapite breviore ejusque apicem tertia apicali parte superante, secundo lineari, latitudini basali pronoti longitu- dine aequali, testaceo, apice fusco, (ultimis?); pronoto basi longitudine cireiter dimidio latiore, annulo collari apici arti- culi primi antennarum aeque lato, disco dense subtiliter rugu- loso; scutello transversim dense subtilissime ruguloso; hemie- lytris sub-laevibus. Long. 2 6—6?/; mm. Addah, 3 229. 62. Plagiorrhamma pilosa n. sp.: Fusco-nigra, superne longe molliterque cinereo-pilosa, capite, pronoto scutelloque adhuc subtilissime cinereo-seri- cantibus; rostro, articulo basali excepto, antennis pedibusque cum coxis ochraceis vel stramineis, illis articulo primo pal- lide stramineo, basi coccineo-fusco, margine ejus apicali, arti- culis secundo et tertio inferne basique quarti coccineis hoc pallide stramineo; hemielytris obscure caryophylleo-fuscis, opacis, elavo linea ad dimidium basalem suturae elavi ante apicem subito dilatata, corio parte basali ultra medium, dein 32 limbo laterali subparallelo et ante apicem interne subito et angulatim in fasciam medium latitudinis corii attingentem ex- tensa pallide stramineis, parte straminea basali apice obliqua et bis angulariter emarginata; membrana infuscata, macula ad apicem cunei sat magna pallide straminea; antennis Ccor- pori cum hemielytris longitudine aequalibus, articulo tertio secundo nonnihil breviore, qvarto tertio circiter 1/3 breviore. Long. I 22/3 mm. Addah, 2 og. Pl. suturali H. Sch. simillima, mox tamen corpore su- perne longe piloso, parte corii basali straminea apice bis emarginata limboque laterali dein angustius straminea et apice in fasciam subito angulatim dilatato divergens. Fam. Nabidae. 63. Alloeorrhynchus elegans n. sp.: Ochraceo-flavescens, flavicanti-pilosus, pronoto fere gla- bro, nitidus, seutello hemielytrisque, limbo corii excepto, opa- cis; capite, pronoti lobo postico, lateribus exceptis, scutello, hemielytris ad commissuram late, fascia corii lata mox pone medium membranaque, pectore apiceque abdominis nigris, mem- brana parte dimidio basali maculaque rotundata apicali pallide flaventibus; annulo pone medium femorum anticorum apicibus- que femorum posteriorum et tibiarum omnium nigro-fuscis; angulis apicalibus segmentorum connexivi anguste fuscis; an- tennis articulo secundo versus apicem ultimisque fuscis; rostri articulo secundo coxas antieas attingente, tertio hoc paullo breviore, leviter turnescente, ultimo gracili acuminato; an- gulo inferiore femorum anticorum medio. Long. 2 5 mm. Addah, 2 22. A. puerilt 8 tål simillimus, colore membranae divergens. 64. Phorticus pulchellus n. sp.: Superne nigricans, opacus, inpunctatus, flavicanti-pilo- sus, rostro, antennarum articulo primo secundoque versus ba- sin, pronoti macula magna rotundata apicali totum apicem occupante et postice ultra medium extensa, marginibus ace- tabulorum nec non pedibus testaceo-flaventibus vel ochraceis; 33 hemielytris fuscis, abdominis apicem attingentibus, dimidio elavi, parte adjacente corii basali coriique margine laterali anguste nec non apice latius testaceo-flavescentibus, margine libero apicali obsolete pallescente; abdomine testaceo. Long. 31/3 mm: Addah, 1 ex. (Mus. Hungaricum). Ph. collari Stål ex America boreali (Texas), cum cujus speeimine typieco comparavi, simillimus, differt tamen statura breviore, latiore et robustiore, rostro paullo breviore, articulo seeundo duobus ultimis simul sumtis fere nonnihil longiore, macula apicali pronoti majore et postice multo longius pro- dueta, lobo postico pronoti linea flava destituto, corio apice late testaceo-flavente membranaque opaca venis obsoletioribus: 65. Coriscus annulicornis n. sp.: Valde elongatus, angustus, opaculus, griseo-testaceus vel lurido-flavus, glaber; antennarum articulo primo annulisque quinque articuli secundi (ultimi desunt) ferrugineis; vitta me- dia capitis, pronoti lobo antico vitta media latiore lateribus- que anguste, lobo postico vittis quinque, media obsecuriore, lateribusque, scutello macula triangulari obscura hemielytris- que lineis longitudinalibus juxta venas, basin versus in puneta et maculas dissolutis lurido-fuscis; membranae venis griseis, areis magis minusve griseis vel griseo-adspersis, externa basi puneto ferrugineo, angulis basalibus fuscis; corpore inferne vitta laterali fusca; femoribus lurido-fuseo-conspurcatis; ti- biis omnibus annulis praesertim posticarum numerosis obsole- tis fuseo-luridis, apice fuseo; tarsis longis, articulis omnibus apice fusco-nigris. Long. SL 83/,—9 mm. Addah, 3 SS, I Q. Species angusta, distinetissima, antennarum pedumque colore, femoribus anticis gracilibus, ete. insignis. : Fam. Reduviidae. Subf. Reduvyiina. 66. Margasus Afzelii Stål, En. Hem. IV, 18, 1. Ashante, 1 &. 34 67. Coranus pallidus Reut., Ad. cogn. Reduv. p. 8. Addah, 1 2. 68. Hediocoris n. g.: Corpus oblongum, laeve: capite inermi, pronoto breviore latitudine cum oculis longitudine anteocellari aequali, parte postoculari anteoculari vix duplo longiore, paullulum pone ocu- los constrieto et dein lateribus medio sinuatis; oeellis valde distantibus; rostro articulo primo saltem oculorum medium at- tingente et secundo circiter !/,—1/, breviore; antennis gracili- bus, artieulo primo capiti et pronoto simul sumtis longitudine aeqvali, secundo brevi, tertio et quarto fere aeque longis; pronoto lobo anticeo impressione longitudinali percurrente, strieturam transversalem attingente vel a rugula omnium subtilissima vix nisi aegerrime distinguenda separata, anterius subtiliore, lobo postieo disco haud impresso, impressione in- tra margines laterales posticos versus angulos laterales am- pliata et in impressionem humeralem sensim continuata; scu- tello transverso, triangulari, carina Y-formi; mesopleuris an- tice tuberculo destitutis; abdomine haud dilatato, faseiis trans- versis callosis, spiraculis marginibus lateralibus valde appro- pinquatis; pedibus medioeribus, unguiculis dentatis. Gen. Sphedanolestes Btål similis, differt structura ca- pitis spiraculisque ad margines laterales adhuc magis appro- pinquatis: a gen. Reduvius Fabr. struetura capitis impres- sioneque antica a strictura vix nisi omnium obsoletissime se- parata mox distincetus. H. fasciatus n. sp.: Glaber, sed peetore, maculis lateralibus exceptis, pro- noto margine apieali et postico, strietura impressionibusque lateralibus lobi postici nec non pedibus inferne pube densa grisea vestitis; scutello longius piloso; capite cum rostro, lobo antico pronoli, pectore, abdomine femoribusque cum coxis corallino-rubris, his apiecem versus, tibiis, tarsis apiceque ro- stri nigro-piceis; ventris segmentis fascia transversa apicali medio tenuiore eburnea; lobo postieo pronoti, seutello hemie- lytrisge ochraceis, interdum leviter fumatis, corii fascia in la- 35 titudine basis mebranae extremoque apice nigris, membrana cupreo-nigra. Long. I 11?/, mm. Addah, 2 öS. 69. Picilus tipuliformis Fabr. — Stål, Hem. Afr. III, Gi laven Hem vIV 382,1 Ashante, 1 3. 70. Reduvius (Diphymus) bicolor Fabr. — Stål. Hem. ATOL 49518vRns Hem: IV) r88y 5. Ashante, 1 £. 71. Reduvius (Diphymus!) loratus 8 tål, Öfv. Vet. Ak. Hlörb. LS0 200 Is Ashante, 2 22. Haee species a Stål in En. Hem. IV, 43, 16, incerti loci systematici indieata subgeneris Diphymus est; spiracula tamen segmentorum ventralium ad basin quam ad apicem solum paullulum magis appropinquata. Articulus primus antenna- rum capite longior. Pronotum angulis posticis brevissime lo- bulatis nigris. OCeteris vide diagnosem Ståli loco superne citato: ”niger, parce pilosus; prothorace (excepta fascia me- dia, medio antrorsum dilatata), costa venaque corii interna curvata, limbo abdominis femoribusque subtus basin versus sordide flavascentibus. 2. Long. I7, lat. 4 mm. — Patria: Guinea (Mus. Schaum.)”. Subf. Ectriehodiina. 72. Physorrhynchus barbicornis Fabr. — Stål, En. Hem. IV, 50, 6. Ectrichodia id. Stål, Hem. Afr. III, 105, 4. Ashante, 1 2. Subf. Stenopodina. 73. Anacanthiocnemis n. g.: Corpus angustum; capite pronoto breviore, parte posto- culari superne impressione lineari longitudinali percurrente instructa, genis apice distinete productis, porrectis, jugis in spinas porrectas breves articulo primo antennarum circiter quadruplo breviores productis, spinis marginum lateralium inferiorum capitis brevibus, anteocularibus simplieibus, posto- 30 cularibus ramosis; oeulis rotundatis, deorsum infra superficiem intraocularem gulae paullo prominulis; rostro artieulo primo duobus apicalibus simul sumtis longiore, marginem postieum oculorum superante; antennis brevibus, articulo primo capitis parte anteoculari haud longiore; pronoto elongato-tropezoidali, sub-horizontali, angulis haud prominentibus, anticis acutiuscu- lis, sat longe pone medium transversim impresso, disco postico basi carinulis quatuor longitudinalibus, intermediis longioribus et distinetioribus. margine postico supra basin scutelli leviter sinuato, lateribus intra angulos posticos tuberculato-convexos impressis; scutello horizontali, inermi, pronoto ecirciter triplo breviore, elongato-triangulari, linea longitudinali impressa. hemielytris apicem abdominis subattingentibus, area discoi- dali quinguangulari, membrana area interiore exteriore bre- viore, ac illa autem aeque vel fere aeque longe autrorsum extensa; spinis prosternalibus longis porrectis, acutis; coxis antieis breviusculis; trochanteribus antieis spinis duabus ar- inatis, pedibus antieis intermediis longioribus, femoribus an- tieis inferne spinis longis distantibus uniseriatis interne- que serie altera spinarum breviorum, tibiis femoribus multo brevioribus, subrectis, inermibus, solum inferne densius rigido- setosis, femoribus posticis apicem segmenti quinti connexivi vix attingentibus, tibiis postieis femorum longitudine. A genere Strachyotropha Stål jugis capitis breviter pro- duetis, a genere Campsocnemis Stål tibis anticis rectis, ab ambobus ut etiam a Pmironti tibiis spinis totis destitutis, in- ferne solum subtiliter rigido-setosis divergens. A. punetum nigrum n. sp.: Lurido-testaceus, glaber, margine basali areae interioris membranae macula nigra, membrana fusco-conspersa; con- nexivo angulis marginalibus segmentorum punceto fuseo nota- tis, segmentis genitalibus feminae superne vitta nigra; pectore medio infuscato, metasterno linea media pallida; ventre fu- scescenti-conspureato; tibiis anterioribus basi annulisque duo- bus, inferiore latiore, tibiilsque postieis annulo prope basin interdum obsoleto pallidis; pronoto latitudine basali paullo minus quam duplo longiore, basi apice duplo latiore; femori- SM bus anticis spinis inferioribus quinque, apicali minuta, inte- rioribus quinque — sex, apiecali majore, spinis feminae quam maris longioribus; maris segmento sexto abdominali apice bifido, margine inter lobos sat late sinuato; feminae segmentis genitalibus simul longius acuminatis. Lonpg. FL 11'/; mm. Addah;j hoj 8: 74. Oncocephalus parvulus Reut., Monogr. Oncoceph. 48133, Tab. II f.,31. Aiddabyj2:Soy li 75. Thodelmus addahensis n. sp. Pallide testaceo-stramineus, remote sericeus; antenna- rum artieulo primo apice, vittis duabus latis lateralibus valde appropinquatis linea testacea intersectis vittaque superiore posteriore capitis nigris; thorace praesertim posterius, scutello peetoreque fumatis, vitta laterali pectoris discoidalique meta- sterni pallidis, hac linea media fuscea signata, spinis angulorum pronoti spinaque scutelli pallidis; hemielytris fuscescenti- fumatis, corii limbo laterali ad medium venaque exteriori pallidis; area discoidali membranaque hyalinescentibus, levi- ter iridescentibus, dense fusco-conspersis; dorso abdominis pallidis, connexivo fumato; ventre isabellino, carina percur- rente media nigro-fusca, vitta laterali utrinque puncetisque ad margines apicales segmentorum fuscis, margine laterali fusco, inter illum et vittam lateralem vitta angustiore interne mul- tisinuata straminea; femoribus apice late, tibiis apice tarsis- que fusceis, his superne saltem versus basin testaceis; anten- nis minus dense et longe pilosis, articulo primo capite paullo longiore; pronoto spinis apicalibus parte media truncata mar- ginis apicalis parum longioribus, lobo postico antico longitu- dine aeqvali, basi longitudine ejusdem lobi paullulum latiore, angulis posticis longius acute spinosis. Long. 3" 22!/; mm. Addah, 1 &. Th. quinquespinoso Fabr. similis, differt spinis apicali- bus pronoti multo brevioribus, pronoti parte postica angu- stiore et antica haud longiore, antennis pedibusque brevius et minus dense pilosis. 38 Fam. Hydrometridae. 16. Hydrometra albolineolata n. sp.: I nigrieans, capite basi saepeque etiam apice, vittis duabus pronoti percurrentibus pectoreque cinnamomeis, ima basi articuli tertii antennarum pedibusque dilute ferrugineis, femoribus apice basique tibiarum postiearum fusco-nigris; prothorace linea utrinque laterali antice supra coxas curvata lineaque tenui longitudinali disei pronoti albido-plumbeis; he- mielytris lineola basali elavi corioque juxta margimem exter- num venae interioris serie media lineolarum quatuor, his api- calibus brevioribus, et juxta marginem internum venae exte- roris linea tenui hic illie magis minusve longe interrupta nee non interdum etiam margine interiore tenuissime albis, con- nexivo inferne lateribus segmentis macula basali albicanti- seri- cea; segmento genitali inferne utrinque fasiculato-setoso, su- perne apice in spinulam acutam sub-horizontalem produeto; 2 differt corpore maximam ad partem cinnämomeo, vitta la- terali percurrente nec non marginibus apicali et lateralibus vittaque angusta discoidali pronoti nigrieantibus, hace lineam albidam ferente; hemielytris fusco-cinnamomeis, vittulis solum ad venam interiorem corii distincetis vel etiam his obsoletis; segmento genitali superne producto. Long. I 10!1/3, 2 112/3. Arddalyy, Sot UP H. ambulatori Stål affinis, differt oculis majoribus, artieulo secundo antennarum longiore et graciliore coloreque hemielytrorum. Fam. Veliidae. 77. Microvelia gracillima n. sp.: Angusta, gracilis, latitudine media magis quam triplo longior, nigra, margine antico pronoti medio, connexivo su- perne et inferne, antennis articulis duobus basalibus femori- busque basin versus flavo-ferrugineis, antennis apieibus arti- culorum basalium ultimisque totis, femoribus versus apicem, tibiis et tarsis infusceatis; hemielytris fuscis, basi linea tenui exteriore areaque, fascia lata media fusea excepta, area ma- 39 xima discoidali media, vitta media fusea excepta, area inte- riore elongata ultra apicem areae discoidalis maculaque exte- riore nec non macula rotundata subapicali albidis; antennis articulis duobus basalibus longitudine aequalibus, duobus ultimis gracilibus, tertio secundo fere ?/3; longiore, quarto duobus praecedentibus conjunetim longitudine aeqvali, pro- noto carina longitudinali percurrente nigra. Long. 12/3 mm. Adda! ex: A M. pygmaeo Leon Duf. corpore multo graciliore et angustiore antennisque longioribus, multo gracilioribus et ali- ter constructis, nec non pronoto distinctissime longitudinali- ter earinato divergens. 78. Rhagovelia Reitteri n. sp.: Nigra, inferne subtiliter cinerascenti-sericea, antennis, pedibus, lateribus pronoti margineqe laterali corii versus ba- sin nigro-pilosis; convexivo superne et inferne, basi articuli primi antennarum, ecoxis, trochanteribus femoribusque basi et inferne ferrugineis; capite et pronoto pone medium ferrugi- neo-cinnamomeis, hujus parte cinnamomea puncetulata, annulo apieali collari ochraceo immaculato; hemielytris in tertia parte basali linea alba inter costam et venam; pronoto latitudine interhumerali longiore; femoribus posticis inerassatis inferne spinulis parvis nonnullis duabusge majoribus, altera ante me- dium, altera versus apicem posita; angulis apicalibus segmenti sexti abdominalis spinoso-productis (2); tarsis intermediis tibia nonnihil brevioribus. Long. 2 5!/;> mm. Aqdah. sd 9; Rh. nigricanti Burm. (luctuosae Stål) similis, sed ma- gis elongata, eapite pronotoque postice pallidioribus, hoc pro- cessu basali distinete punetulato, annulo collari macula nigrå laterali destituto, eonnexivo ferrugineo; femoribus posticis ali- ter spinosis. i Mas ejusdem speciei (2): niger, opacus, basi articuli primi antennarum, coxis, trochanteribus, basi femorum anti- corum (late) et posticorum (anguste) connexivoque obscurius ferrugineo, corpore inferne, annuulo apiecali pronoti lineaque basali hemielytrorum griseo-sericeis, cetero unicolor, niger; 40 processu basali pronoti subtiliter punctulato; femoribus po- sticis medio dilatatis et inferne spinulis duabus majoribus fer- rugineis, apice nigris, armatis, pone has spinas versus apicem spinulis 4—53 sensim minoribus; tarsis intermedis tibia aeque longis. Long. & vix 5 mm. An species propria? Addah, 1 gZ. Fam. Gerridae. 79. - Gerris leptocerus n. sp.: Lamprotrechus n. subg.: corpore superne nitente, rostro sat gracili, marginem antiecum mesosterni sat longe superante, articulo primo latitudine fere longiore, parallelo, haud tumi- do; antennis, tibiis tarsisque posterioribus gracillimis, antennis apicem versus tamen haud acceuminatis, femoribus posticis corpori, capite excepto, aeque longis; segmento ultimo abdo- minali angulis apicalibus haud productis, sub-rectis. Superne niger, nitens, lineis duabus longitudinalibus marginique postico vertieis, pronoto lineolis duabus parallelis ante apicem marginique toto laterali usque in apicem pro- cessus posticei ipsogve margine laterali hemielytrorum ochraceis; hemielytris interne versus apicem vittis 2—3 longitudinalibus pallidis; dorso abdominis nigro-fuseo, connexivo, apice linea- que media obsoleta basi longe abbreviata ochraceis, maris seomento primo genitali nigro-bimaculato; inferne ochraceus, dense argenteo-sericeus, vitta laterali percurrente nigra, hac vitta pectoris linea longitudinali ochracea divisa et supra li- neam pube sericante destituta; rostro ochraceo; antennis fu- scis, corpore paullo minus quam !/, brevioribus, articulo pri- mo spatio inter apicem ecapitis et angulum postieum epime- rum prothoracis aeque longo, secundo primo fere !/, breviore et tertio nonnihil longiore, duobus ultimis simul sumtis duo- bus primis conjunctis longitudine aeqvalibus; pedibus ferru- gineis, femoribus anticis inferne vittaque interiore apicali fuscis, tibiis anticis infuseatis, posterioribus ipso apice fusco- nigris; tibiis intermediis femoribus longitudine sub-aequalibus, tarsis tibiis 3/,— 4/3 brevioribus. Long. I 6/3 mm. 41 Fam. Notonectidae. 81. Enithares V-flavum n. sp.: Sordide flavescens, impressione angulorum anticorum pronoti concolore, scutello angulis basalibus maculagqgne magna media basali transverso-triangulari, nec non apice acuminato nigris; hemielytris nigris, elavo vitta latiore ad suturam clav ante apicem abbreviata, corio plaga lata interiore juxta ean- dem suturam ejusque medium parum superante, externe li- neam tenuem versus angulum apicalem corii emittente, nec non margine laterali, apice excepto, griseo-flaventibus, im- pressione humerali corii nigra; membrana nigra; margine ba- sali griseo-flavente; ventre fusco, carina media marginibus- que testaceis; capite laevi, labio apice producto, ipso apice tamen rotundato; pronoto parce et obsolete subtiliter punctu- lato; scutello omnium subtilissime, sed densius punctulato; hemielytris distinetissime dense et subtiliter punetulatis; fe- moribus posticis inermibus, tarsis anticis articulo primo se- cundo duplo fere longiore, ungviculis aeque longis, tarsis in- termediis tibia circiter !/; brevioribus, articulo secundo primo cireiter ?/; breviore, ungviculo exteriore interiore longiore, tarsis posticis tibia circiter 1/, brevioribus. Long 11 !/, mm. Ashante, 1 ex. Fam. Pleidae. 31. Plea granulum n. sp.: Grisescenti-albida, pronoto, scutello hemielytrisque forti- ter ocellato-punetatis; capite laevi, solum vertice subtilius punctato, vitta longitudinali lutescente; pronoto maculis duabus transversis marginis-antieci, puneto medio ante scutel- lum punetoque utringve ad angulum basalem, scutello ma- cula basali, elavo in angulo apieali corioque postice fascia- que ante medium fuscescentibus; corpore inferne nigro-fuseo pedibus totis pallide stramineis, solum ipsis apicibus tibiarum et tarsorum fuscis: angulo dorsali. apicali a latere viso levi- ter obtuso. Long. 1!/; mm. Addah, 2 exx. 42 Pl. lituratae Fieb., Ent. Mon. 19, 4, T. II, f. 4—6, ex India orientali, simillima et vix nisi scutello macula basali nec vittis duabus fuseis notato divergens, forsitan solum ejus: varietas; a Pl. Letourneuzi Sign. ex Aegypto signaturis ali- ter positis tarsisque ipso apice exeepto stramineis divergens. Fam. Corisidae. 82. Corisa sexlineata n. sp.: Nigro-fuscea, nitida; inferne cum capite ochroleuca; ca- pite margine verticis fusceo, medio obtuse angulato, fovea frontali maris superne fere medium oculi attingente; pronoto fortiter transverso, subtilissime sub-coriario, lineis 6—6 1/3 flavis, postice obtusissime angulato, angulis lateralibus obtu- sis, margine antico medio leviter emarginato, carina brevis- sima, solum inter lineam primam et secundam distinguenda, satis tamen obsoleta; elavo corioque laevibus, subtiliter parce flavicantipubescentibus, lineolis brevibus irregularibus, un- dulatis et angulatis flavis irroratis, elavo basi lineis 3—4 transversis integris, corio lineolis vittis irregularibus nigro- fuseis qvatuor interruptis, margine superiore externo sat dense flavoguttulato; membrana dimidio interiore pallida, innotata; area opaca suturae elavi qvartam basalem partem paullo su- perante, fusea; area marginali opaca corii tertiam apicalem partem attingente, pallida; palis maris cultratis, altitudine circiter duplo longioribus; tarsis posticis longe fuseo-ciliatis ungvieulis intermediis articulo ultimo tarsorum vix longiori- bus; ventre maris latere dextro asymetrieo. Long. 3 5 2/5 mm. Addah, I gZ. C. argutae Bueh. White (e Nova Zeelandia) signa- turis hemielytrorum similis, angustior, pronoto solum sex- lineato corporeque inferne toto pallido mox distineta. 33. Sigara Signoreti n. sp.: Ovata, fusea, nitida, inferne cum ecapite pedibusque sor- dide flavo-albida; vertice vittis tribus lutescentibus, margine postico medio obtuse angulato, ipso angulo puneto nigro no- tato; pronoto transverso-elliptico, vertiee a supero viso 43 vix longiore, laevi, iaterdum limbo postico pallescente, 'scu- tello flavo-testaceo, limbo basali nigro-fusco; hemielytris pun- etulatis, punetis elavi obsoletioribus, limbo hujus lato scutel- lari flavo-testaceo, laevi; corio vittis quatuor a maculis com- positis valde indistinetis et obsoletis obscurioribus, limbo marginali macula ante et pone medium nee non saepe etiam basi et apice nigro-fuscis; membrana hemielytri dextri fusca, linea laevi pallide flavente ab apice elavi ad vel paullo ultra medium membranae producta, apice nonnihil dilatata sig- nata; membrana hemielytri sinistri hyalina, leviter iride- scente, solum limbo basali margineque externo grisescenti- fuseis. Long. 3 !/; mm. Addah, 10 exx. S. sulcatae Sign., Ann. Soc. ent France, Sér. 3, T. VIII, p. 971, 193, e Madagascar, simillima videtur. Landskapet Edens floder. Af S. G. Elmgren. Hvar det landskap var beläget, inom hvilket, enligt första Moseboks 2:a kapitel, de första menniskorna hade sin ursprungliga boning, har länge varit omtvistadt, utan att nå- gon bestämd åsigt derom lyckats göra sig gällande. Man har sökt det än i Indien, än i Turkestan, än i Kaukasien, än vid Nilen, tills man i nyaste tider trott sig finna det på högslätten Pamir, invid Belur-tag och norrom Himalaya, der likväl snön icke fullständigt smälter på hela sommaren och klimatet således är strängare än Islands. Merendels har man dock kommit öfverens om Eufrat och Tigris såsom två bland de uppgifna floderna, men de två öfriga har man sökt öfverallt annorstädes, blott icke på rätta stället. Frågans lösning är likväl så enkel, att den påminner om Kolumbi ägg; ty i Ge- nesis utpekas landet med all den bestämdhet man någonsin kan begära af en så gammal skrift. Enligt denna anvisning, rätt tolkad, bör Eden icke sökas annorstädes än vid Tigris- flodens mellersta lopp, emellan de nuvarande städerna Mosul och Bagdad. Urkunden, efter hvilken allena man har att rätta sig, lyder i sin helhet som följer (Genesis 2: 10): ”Ifrån Eden utgick en ström till att vattna lustgården, och den delade sig derifrån i fyra källfloder (egentligen begynnelser). Den förstas namn är Pishon, som löper omkring hela landet Kha- vila och der finnes guld. Och det landets guld är godt, och der finnes Bedellion och den ädla stenen Onyx. Och den andra flodens namn är Gikhon, som löper omkring hela lan- 45 det Kush. Och den tredje flodens namn är Khiddekel, som går öster om Åssur. Och den fjerde floden är Frat”. Här uppgifves således att Eden ligger vid 4 källfloder, som sammanflyta i en enda, och att dess gränsländer voro As- syrien, Kush-landet och landskapet Khavila. Blott en enda af dessa floder har ända tills nu bibehållit sitt gamla namn, nemligen Frat, Eufrat, nu Furat. Den betraktades tydligen såsom en biflod till Tigris, och var det verkligen i fordna dagar bestämdare än nu; äfven på nutida kartor ser man 3 rännilar gå ifrån Eufrat till Tigris i trakten af Bagdad, bland hvilka åtminstone en är naturlig, de andra kanske gräfda ka- naler. Men fordom flöt sannolikt större delen af Eufrats vatten vid Bagdad till Tigris genom sagda flodarm, ehuru det sedermera genom stark uppslamning föranleddes söka sig en annan väg. Att betrakta Tigris som hufvudflod är också riktigt, emedan Tigris är både stridare och vattenrikare än den långsträckta, men vattenfattiga Eufrat. Assyriens läge känner man noga, det fanns ursprung- ligen omkring Tigris-flodens öfrversta lopp, men sträckte sig sednare längre ned längs Tigris östra strand. Den bland Edens floder som uppgifves flyta österom Assur, nemligen Khhddekel, kan derföre icke vara någon annan än den nuva- rande Zabala, af Grekerna kallad Lykos, som kommer ifrån Armeniska bergen och utfaller i Tigris något söderom Mosul och det fordna Ninive. Den är Tigris mest betydande bi- flod, heter hos Daniel (kap. 10, v. 4) ”den stora floden Khid- dekel”, och strömmar med hastigt lopp emellan bergen. Att anse den vara sjelfva hufvudfloden Tigris, såsom några tol- kare mena, går icke an, emedan man då måste förflytta As- syrien till Mesopotamien, hvilket åtminstone för äldre tider är orätt. Ingen annan flod finnes än Zabala, som har så- dant lopp att den kunde sägas gå österom Assur. Floden Gikhons läge bestämmes af landet Kush, hvil- ket åter icke kan vara annat än nuvarande Kusistan, men med något längre sträckning mot nordvest än nuförtiden. I aldra äldsta tider lefde vid Tigris nedersta lopp och Persi- ska viken ett ganska märkeligt folk, som hette Kush, enligt 46 Genesis af Khamitisk härkomst och nära beslägtadt med de fordna Egypterna samt Kanaans urinnevånare. Det inne- hade en för den tiden hög bildning, var kanske verl- dens första sjöfarande folk — tidigare än Fehicierna — gick under Nimrod ut på eröfringar och bildade ett mäktigt ri- ke, som dock omstörtades af Sumerier och Semiter. Kil- skrift-forskningen har gifvit ljus åt dess eljest nog dunkla häfder. Jemte BSumerierna (eller Akkaderna) beherrskade Kusherna hela trakten omkring Tigris nedra lopp, deras huf- vudstad var Kar dunyas, sedermera Susa, nu Disful eller Schuster. Landet kallades af Grekerna först Kissiä och Kos- saia, sedermera BSusiana och Elymais, af Hebreerna först Kush, sedan Elam, af Perserne Kusistan., Abrahams samtida Kedorlaomer, som gjorde ett krigståg till Palestina, var en Kushisk konung. Längre fram förekomma Kushiska kolonier i Nubien, Arabien och på tlera ställen. Derföre har ordet Kush i Gamla Testamentet oftast blifvit öfversatt med Ethio- pien, medan stamlandet under sitt förändrade namn Elam synes blifvit bortglömdt, liksom Sidon glömdes för Karthago. Folkets landområde tyckes mycket hafva varierat under ti- dernas lopp, men åtminstone under Nimrods tid (som säkert var en Kushisk furste) sträckte det sig till nuvarande floden Dijala, ifrån Kusistan längs Tigris östra strand; ty Nimrod herrskade äfven i Babylon och i flere urgamla städer mellan Eufrat och Tigris (landet Sinear). Alla tecken antyda att det på sin tid mäktiga folket ursprungligen bodde så långt norrut, men småningom af grannfolken trängdes längre mot söder och till bergstrakten i Kusistan, som alltännu bevarar dess fordom berömda namn. Men deraf att landet Kush sträckte sig till Dijala i norr, följer naturligtvis att floden Gikhon, som uppgifves 'omflyta landet Kush (egentligen be- gränsa det på två sidor), måste vara Tigris biflod Dijala, i sitt öfre lopp kallad Schirvan, af Grekerna Gyndes, af Romarne Delas, som infaller i Tigris vid den fordom så lysande sta- den Bagdad. Den är temligen betydande, upprinner på Za- gros-bergen, och utsänder en arm åt söder, liksom omfat- tande låglandet nedanföre. Denna flod omnämnes för öfrigt 47 icke i Gamla Testamentets kanoniska böcker, men en källa invid Jerusalem hade samma namn; endast i Syrachs bok, k. 24, v. 37, nämnes den jemte andra floder utan ortbestäm- ning. Derföre har den ock gjort tolkarena mycket bekym- mer, men all tvekan om dess läge bör försvinna, så snart man engång vet hvad med Kush bör förstås. När nu således Eden begränsades i söder af Dijala och Kusistan, i norr af Zabala och Assyrien, så måste floden Pishon och landet Khavila finnas midtemellan sagda grän- sor. Också rinner der en biflod till Tigris, kommande från Zagros-bergen och utfallande något norr om 35:e breddgra- den, hvilken icke obetydliga biflod heter Zab asfal, äfven Altun-su (guldfloden) och af Grekeroa kallades Kapros. Denna Zab asfal är utan tvifvel flodep Pishon. Vid dess öf- versta lopp i bergstrakten finnes ännu en småstad med nam- net Peshva, hvilket måhända har något sammanhang med det urgamla Pishon. I det landskap som sagda flod säges omgifva, skall enligt Genesis finnas guld, ädelstenen Onyx och bedellion, ett välluktande genomskinligt harz; Khavila var således tydligen en bergstrakt. Geografer uppgifva att Zagros-bergen innehålla koppar och silfver, och enligt Rit- ters Erdkunde anträffas just vid Zab asfal, bland andra mi- neralier, äfven jaspis. Om guld talas väl icke, men att der fordom måste hafva funnits guld, bevisa de många namnen på altun, som förekomma i den trakten. Ty vid flodens mel- lersta lopp ligger staden Altun-Kiupri (guld-bryggan), nära intill den är ett berg: Altun-dagh, och sjelfva floden kallas af Turkarne Åltun-su. Det är således högst sannolikt att trak- tens urgamla bildade befolkning (kanske Sumerier) förstod att hemta derifrån både guld och ädla stenar, ehuru nutidens halfvilda Kurder lemna bergens skatter orörda. Bedellion alstras af ett i Arabiens och Persiens bergstrakter vexande träd, hvilket alltför väl kunde vexa äfven vid Zab asfals stränder. Intet hindrar således att förlägga landet Khavila till bergsryggen Kara-dagh, straxt vesterom Zagros-kedjan. I Genesis 10 kap. nämnes ibland Kush” barn äfven Khavila, hvilket synes antyda att folket och landet Khavila bör sö- 48 kas i närheten af Kush. För öfrigt funnos andra orter med samma namn, som icke här kunna komma i fråga, t. ex. ett i trakten af nuvarande Tafileh. Edens östra gräns är här- med ungefärligen angifven. Gränsen mot vester är icke bestämd i urkunden, men utgjordes sannolikt af den stora Mesopotamiska heden, som alltid synes hafva varit föga befolkad och ofruktbar. Ty det är ieke troligt att Eden ansågs sträcka sig ända till Eufrat, utom i sydvest, der Eufrat redan närmat sig till Tigris och der jorden är synnerligen fruktbar. Landskapet Eden blir sålunda temligen långsträckt, ungefär 45 geogr. mil, men icke synnerligen bredt, måhända omkring 12 mil. Tigris har in- om detta distrikt ännu en biflod, nemligen Adhem, som icke omnämnes i vår urkund: men orsaken dertill var utan tvif- vel den, att Adhem är betydligt mindre än de öfriga, och dessutom tidtals så vattenfattig att resande funnit dess bädd alldeles torr. Man uppgifver till och med att den vanligen uttorkar om sommaren för flere månader. Således förtjente den icke att nämnas jemte de öfriga starka bifloderna. Sjelfva hufvudfloden Tigris nämnes icke heller särskildt, emedan dess öfversta del var belägen utom Edens område i Assy- rien, men bör anses vara den ström som utgick från Eden och med hvilken de fyra floderna sammanflöto. Namnet Eden förekommer på flera ställen i Gamla Te- stamentet t. ex. i Jesaie 37 kap. 12 v., der Assyriens konung Sanherib skrytsamt säger: ”hafva väl de folk, hvilka mina fäder förderfvat, Gosan, Haran, Rezef och Edeniterna (Edens barn) i Telassar, blifvit räddade af sina gudar?” Detta ut- tryck bestyrker, hvad man äfven eljest kan sluta till, att As- syrerna eröfrade Eden, förstörde dess städer och enligt sin sed förflyttade invånarne till annan ort. Assyrien utsträckte sig derefter öfver hela Eden, och detta sednare försvann små- ningom ur folkens minne. Profeten Hesekiel skrifver i 27 kap. 23 v.: ”Haran och Kanne och Eden och köpmän ifrån Saba, Assur och Kilmad drefvo handel med dig” (nemligen med Tyrus); och häraf kan man sluta till att Eden var en be- tydande handelsort — osäkert om dermed menas en stad eller DENS CTR DER. , PE kh + Pa - —- cn v Hår Fa / ; 2 dal een ste SAR AE RR BARR Re RR ÅRE ARA RA Br 4 & + FARSEN TR SE . » Ag då ; & d REN TR i C NN Led) Vr (TERRAN RR CND ak Re 49 ett landskap — äfvensom att dess läge måste hafva varit vid Tigris, eller ej långt från densamma. Således kan man med full trygghet förlägga det land, som i Genesis menas med Eden, till östra stranden af Tigris och den trakt mellan Eufrat och Tigris, der den förra när- mar sig den sednare, ungefär emellan 33:e och 36:e (36/5) latituds graden, på de Persiska bergens vestra sluttning mot låglandet, utgörande nuförtiden en del af Kurdistan. De fyra floderna äro: Zab asfal = Pishon, Dijala = Gikhon, Zabala = Khiddekel, och Eufrat = Frat. Länderna deromkring äro: Assyrien, Kushistan med något nordvestligare sträckning, och den del af Kurdistan som ligger vid öfra Zab asfal. Klima- tet der är ganska lyckligt, varmt, men dock något svalkadt af bergens närhet, jordmånen mycket fruktbar i låglandet vid floderna, som äro strida, tidtals åstadkommande starka öfversvämningar. De vilda Kurderna husera nu i denna trakt, som genom många efter hvarandra följande folkslags härj- ningar alldeles förlorat sin forntida odling. De stora verlds- städerna Ninive och Ktesifon, som lågo på ömse sidor om Eden (den ena norrom, den andra straxt söderom), hafva också sedan mer än ett årtusende legat i ruiner. Flodernas inbördes läge synes af närslutna karta. Försök angående polarljuset under Finska Polar- expeditionen i Lappland. AT Selim Lemström. Historisk inledning. & 1. Bland de snart sagdt otaliga former, under hvilka polarljuset eller norrskenet uppträder, är det en, som erbju- der ett särskildt intresse för bedömmandet af detta feno- mens ursprung. Denna form, som observerades och anteck- nades för vetenskapen under 1868 års svenska polarexpedi- tion, utgöres af svaga flammor eller ett fosforeseerande skim- mer, som under vintern i polartrakterna ofta iakttages om- kring högt belägna föremål, isynnerhet bergtoppar och berg- kammar. Detta egendomliga fenomen är så starkt framträ- dande att man alldeles icke behöfver vara naturforskare för att se det, ty det observerades af vår berömde språkforskare M. A. Castrén under hans resor i Sibirien. OCastréns be- skrifning på fenomenet är mycket bestämd och fullständigt i enlighet med dess uppträdande. Denna iakttagelse var för mig obekant 1868: jag erhöll först efter expeditionen kun- skap därom. Dessa observationer på Spetsbergen gaf anled ning att, under den af Finska Vetenskaps-Societeten beko- stade expeditionen till Lappland 1871, anställa ett försök: om ej ett dylikt fenomen kunde rent af framkallas eller åt- minstone förstoras genom lämpliga åtgärder. Utgående från den förutsättning att norrskenet i allmänhet och särskildt de öl ifrågavarande fenomenen, såsom en afart däraf, äro förorsa- kade af elektriska strömmar i atmosferen, inrättades på Luos- mavaara, omkring 170 meter öfver Enare sjö belägna fjell- topp, en apparat, bestående af ett antal fina spetsar af kop- partråd, lagda i en krans, omkr. 2 qvadr. decimeter area, och förenade med en ringformig tråd äfvenledes af koppar; denna krans fästes på en längre upprättstående stång och ifrån denna leddes nu en isolerad koppartråd (0,4 mm diam.) till en galvanometer, som var uppstäld i ett rum på Enare prestgård omkr. 4 kilometer österut i från berget; i från galvanometern leddes en annan koppartråd till en platina platta i jorden f). När denna strömbana slöts gaf galvano- metern ett utslag, ehuru mycket litet; samma dag denna ap- parat blef färdig visade sig på aftonen den 22 nov. 11 ett polarljus, som tog sin början med en enda rak stråle öfver Luosmavaara fjell. Denna stråle analyserades med spektro- skopet och gaf den vanliga gulgröna linien, men någon sä- ker utredning om strålen verkligen var på själfva fjellet, hvar- est utströmningsapparaten befann sig, eller bakom detsamma, erhölls icke. Att den verkligen hade sin orsak uti ofvan- nämda apparat synes mig, efter hvad som inträffat vid de försök, som här nedan anföras, ej böra betviflas. Under samma expedition iakttogs (den 21 Nov. 71) vid studium af spektret för de flammor, hvilka denna dag tydligare än vanligt visade sig omkring fjelltopparne, att reaktion 1 spektroskopet, den gulgröna linien, erhölls nästan från alla omgifvande föremål (från isen af ett träsk, från ta- ket af ett hus, och slutligen, ehuru mycket svagt från snön i observatorns omedelbara granskap. Dessa observationer gåfvo mig anledning antaga att jag befann mig inom en ur- laddning, som försiggick rundtomkring observationsorten, san- nolikt på en betydlig utsträckning. Denna tolkning har icke vunnit allmän anslutning af andra forskare; man har velat tolka observationerna som ty- +) De nödiga medlen till denna undersökning blefvo med före- kommande beredvillighet till mig öfverlemnade af dåvarande Prof. numera Statsrådet A. Moberg ifrån Universitetets fysik. kabinett. 52 dande på ett från jorden reflekteradt norrsken, men att denna åsigt ej är riktig framgår af det följande +). Under den tid, som sedan 1871 förflutit har mitt ögon- märke städse varit fäst på utvidgaundet af vår kännedom om polarljuset. En tillfällig iakttagelse att ett geislerskt rör kunde fås att frambringa ljusföreteelser, utan att vara i di- rekt beröring med någondera polen af en elektrieitets-ma- skin, gaf anledning till en närmare undersökning. Denna ledde till det resultat att den elektriska ström, som utgår från ena polen af en elektricitets-maskin, under det att den andra är förenad med jorden, kan, utan att frambringa ljus, genomgå ett luftlager af vanlig täthet, men då den däref- ter träffar ett starkt luftförtunnadt lager, så framträda ljus- fenomen på det tydligaste. Undersökningen gaf anledning till konstruktion af en polarljus-apparat, egnad att åskådlig- göra detta fenomen, sådant det försiggår 1 naturen. För att undvika vidlyftighet lemnar jag till annat till- fälle den utveckling, som teorin om polarljusets under det senaste decenniet erhållit. Den kännedom jag under det fortsatta arbetet för- värfvat om polarljuset, men isynnerhet de ofvananförda iakt- +) Uti sin omfattande redogörelse för norrskenen i Berings- sund under den verldsberömda Vega-expeditionen anför frih. Ad. Nor- denskiöld att han icke kunnat iakttaga några sådana ljus fenomer, som af mig blifvit observerade omkring höre belägna föremål, samt i sammanhang därmed att man i spektroskopet iakttager ett ljust band i närheten af D linien, hvilket band intet har att göra med norr- skenslinien. Då häraf möjligen kunde framgå att jag förblandadt dessa linier, så vill jag endast anföra följande. Redan 1871 observerade jag det ifrågavarande absorptionsban- det och har äfven anmärkt detta i en not till den afhandling (Om den elekt. url. i polarljuset och Polarljus spertrum), som redogör för dessa observationer. I mina anteckningar är dess våglängd bestämd, med då denna linie eller detta band endast observeras vid dagsljus och möjligen vid månljus, hvarimot mina observationer städse, på ett undantag när, anstäldes vid mörker, så synes tydligt att ingen för- vexling med norrskenslinien kunnat komma i fråga. De bägge lini- ernas karakter är dessutom så högst olika att ingen förblandning är tänkbar, sedan man engång varit i tillfälle att se dem bägge. 53 tagelserna, ledde mig allt mera till den åsigt att ett försök att rent af i sjelfva naturens sköte, genom att underlätta dess egna krafters verksamhet, framställa polarljus feno- men, borde gifva ett lyckligt resultat och på samma gång en metod för ett framgångsrikt studium af fenomenet. Ehuru för ingen del säker om framgång, ansåg jag lik- väl min pligt fordra att till den internationella polar-konfe- rensen, hvars sessioner jag hade tillfälle att bevista i S:t Pe- tersburg i Aug. 1881, framstålla ett förslag i denna riktning. Frågan om Finlands deltagande i detta internationella före- tag var då ännu alldeles icke förberedd, men det syntes mig likväl af stor vigt för vetenskapen att dylika försök utför- des, hvarför jag, underkastande mig risken att inbjuda till arbeten, hvilka kunde leda till endast negativa resultat, fram- stälde ett, efter den erfarenhet jag då ägde, motiveradt för- slag till forskning 1 denna riktning. Försöken på Oratunturi. $ 2. För utförandet af ifrågavarande försök var den finska polarexpeditionenu jämförelsevis väl utrustad. Univer- sitets fysikaliska kabinett hade till deona utrustning måst bidraga med ganska mycket så väl ledningstråd som instru- menter; följden häraf var dock att instrumenterna ej alltid voro alldeles lämpade för ändamålet, utan måste undergå ändringar, hvilka verkstäldes först på orten, där försöken utfördes. Tillfälliga omständigheter gjorde att arbetet med dessa försök kunde börjas först i slutet af November månad 1882. Efter att hafva undersökt trakten och utfört några förbere- dande försök med nagatift resultat på Sodankylä kyrkotorn som låg alldeles i närheten af observatorii-byggnaderna, be- slöt jag att uppställa apparaten för undersökningen på Ora- tunturi fjelltopp, belägen omkring 20 kilometer från Obser- vatorierna. Toppen var härtill ganska lämplig, ehuru om- gifven af temligen höga skogbevuxna kullar, hvilka enligt 34 teorin voro mer eller mindre hinderliga för försökets lyck- liga utgång. Fjelltoppens höjd bestämdes genom barometer observationer till 296 meter (1,068 fot) öfver Sodankylä by. Att ifrån Oratunturi leda tråden till Sodankylä var, till följd af det långa afståndet, emedan hvarken tråd eller isolatorer funnos 1 tillräcklig mängd, omöjligt, hvarför försöken slutli- gen utfördes på sätt följande beskrifning angifver. På högsta toppen af Oratunturi (lat. 679 21' o. 1. 21? 17,3' Gr.) och omkring 540 meters höjd öfver hafvet, utla- des en ulströmnings apparat. Denna bestod af en naken koppartråd, 2 mm i diameter, på hvarje half meter försedd med pålödda nålspetsar. Koppartråden utlades i qvadrati- ska slingor med nålspetsarne uppåt på 2 !/; meter höga stol- par, försedda med isolatorer och sålunda att hvarje inre hvarf stod omkring 1,5 m. från det yttre. Apparaten upptog en yta af ungefär 900 qvadratmeter. Ifrån den innersta ändan af denna tråd leddes en isolerad koppartråd på stolpar och telegraf-isolatorer till fjellets fot, hvarest en koja af qvistar var uppförd; här förenades tråden med en galvanometer och ifrån galvanometern ledde åter en tråd till en zinkplatta i jorden (en flödande källåder). Utströmnings apparatens höjd öfver zinkplattan var omkr. 180 meter. Ledningen från fjellet gick i nordvest-sydost. Ifrån den 5 December då ap- paraten blef färdig iakttogs oftast om aftonen och natten ett gulhvitt ljus, som omgaf denna fjelltopp under det att nå- got ljus ej syntes från en annan närliggande. Ljuset var mycket varierande uti intensitet och ständigt rörligt liksom flammande. Ljuset undersöktes tre gånger, 4 kilometer från fjelltoppen i sydost, med ett Wredes spektroskop (mindre modell, två prismer) och gaf ett svagt kontinuerligt spektrum från D till F, på hvilket norrskenslinien 4 = 5569 med svag och varierande intensitet kunde iakttagas. Galvanometern gaf städse ett utslag för en positiv ström från utströmnings apparaten till jorden. Utslaget var mycket varierande så att nålparet var i ständig rörelse, under det strömmen var sluten. Ett Leclanchés element af medel- dd storlek gaf ett utslag olika alltefter som den positiva polen vändes mot fjellet eller jorden, men fullkomligt mätbart. Under längre tid utsträkta serier af observationer kunde ej tagas, emedan rimfrost utvecklades med stor hastighet och till utomordentlig mängd på trådar isolatorer och stolpar, hvarigenom isoleringen mer eller mindre upphörde. Lednings- tråden ifrån fjellet bestod af en med vaxad bomullstråd isole- rad koppartråd, 0,8 mm, i diameter. Denna belades så starkt med rimfrost att den brast under dess tyngd, oaktadt stol- parne med isolatorer voro mycket nära hvarandra (omkr. 25 meter). För hvarje försök måste tråden först undersö- kas och repareras, hvarefter observationerna kunde anstäl- las. Ej sällan hände att tråden under pågående försök af- bröts af nybildad rimfrost. Emedan temperaturen oftast var lägre än — 302 så voro försöken mycket besvärliga. Galvanometerns utslag vid försöken å Oratunturi. Ehuru de erhållna galvanometer utslagen, i anseende till deras stora föränderlighet, hvilken kunde hafva sin or- sak såväl i föränderligheten hos de elektriska krafterna som ock i ledningsförmågans förändringar hos luften och den större eller mindre graden af isolationen, ej äga någon större vetenskaplig betydelse så må de dock här anföras: 1882 Dec, 13. Efter det galvanometern undergått flere förändringar, erhölls slutligen den bebhöfliga graden af känslighet, och nu aflästes vid öppen strömbana jämvigts läget a) 361,5 b) 362,7 Vid sluten strömbana c) 457,8 eller 95,8 skaldelar = 32,5 då hvarje skaldel betydde omkr. 2',2. Detta utslag varierade ständigt och nedgick ofta till 30 skaldelar för att strax därpå åter uppgå. Temperaturen 56 var denna dag relatift hög — 102 å — 122 Celsius och luf- ten ej klar, utan något disig "). 1882 Dec. 19 jämvigts läge 468,0 Vid sluten strömbana 471,6 utslog = 3,6 skaldelar. Eitt i banan insatt Leclanchés element gaf: 1:o jämvigts läge vid öppen strömbana 469,4 2:0 kolpolen mot jorden 476,4 30, GEO mot fjellet 467,9 eller strömmen från atmosferen — 2,75 skaldelar och strömmen från elementet = 4,25 5 Isoleringen var redan nu mycket sämre än vid före- gående tillfälle och temperaturen mycket låg omkr. — 352. Senare den 27—29 December anstäldes ännu flere för- sök, uti hvilka utslagen voro dels större och dels mindre än de ofvan anförda. Dessa försök utfördes af Hr Biese samtidigt med dem, som anstäldes på Pietarin-tunturi, men såsom ofvan blifvit framhållet, så var isoleringen till följd af beläggningen med rimfrost i den grad osäker, att dessa bestämningar endast hafva en qvalitativ betydelse. Angående Galvanometerns inrättning må här anföras följande omständigheter. Instrumentet bestod af en vanlig trädram, konstruerad för upplindning af tråden, och f. ö. så inrättad att ett med spegel försedt astatiskt nålpar kunde fritt röra sig inom ramen, den ena nålen inom trådhvarfven den andra öfvanom desamma. Till först var denna ram +) Man kunde möjligen tänka sig att galvanometer-utslagen hade sin orsak däri att zinkplattan, som var i dir. beröring med jor- den, tills. med kopparspetsarne, hvilka voro genom de rimfrostklädda stolparne äfvenledes i beröring med jorden, bildade ett element kop- par-zink och att detta åstadkom strömmen, men att detta ej är fallet bevisas af följande: a) när ledningstråden brast så låg den nakna ändan af kopgar- tråden på jorden, utslaget hade härvid bordt förökas, men upphörde alldeles. b) utslagets storlek minskades ju mera rimfrostklädda stolparne voro. SM lindad med koppartråd (0,5 mm), isolerad med gutta-percha men under försökens lopp utbyttes på giltiga skäl denna tråd mot en annan (0,4 mm), isolerad med silke, som blifvit in- pregneradt med stearin. Inrättningen för nålparets upphäng- ning ändrades flere gånger, men vid de ofvan anförda för- söken, utgjordes den af en bifilaruapphängning på 2:ne fina « kokongtrådar af omkring 20 Ctm. i längd på ett afstånd af 1,5 mm. från hvarandra. Utslagen aflästes med tub och skala på ett afstånd af omkring 0,8 meter. Försöken på Pietarintunturi. På Pietarintunturi (n. lat. 682 32,5, ostl. long. till Gr. 279? 17,3) omkr. 950 meter öfver hafvet uppbygdes en mindre utströmnings apparat i två delar, så att den inre delen upp- tog omkring 80 qv. meter och den yttre 320 qv. meter, f. ö. lika som vid Oratunturi med den skilnad att galvano- metern här var mindre känslig ty, nålparet hade under re- san delvis förlorat sin astasie. F. ö. var inrättningen i det närmaste lika med den på Oratunturi; äfven utströmnings apparatens höjd öfver zinkplattan i jorden var densamma. Den 29 December syntes nu ofvanom denna apparat en omkring 120 meter hög norrskensstråle, hvars läge till apparaten konstaterades från flere skilda orter, (SSW — 050) belägna inom en vinkel af omkring 909 i horizontalplanet; något tvifvel om strålens ställning ofvanom apparaten före- finnes ej. Någon spektralanalys utfördes ej, emedan det stör- sta intresset låg uti att bestämma strålens läge i förhållande till utströmnings apparaten, Utom att ett svagt norrsken på himmelen bakom fjellet skulle gjort avalysen något osäker, så försvårades den ock däraf att temperaturen var — 350 och instrumentet till följd däraf svårhandterligt. Att reak- tion, analogt med hvad som inträffade på Oratunturi, äfven- som 1871 då en dylik stråle på Luosmavaara analyserades, skulle hafva erhållits, lider intet tvifvel. De galvanometriska mätningarna utfördes på följande sätt: LIBRARY EG 2 5 38 1:o förenades galvanometern med den inre utströmnings appa- raten, 80 qv. meter yta, och utslaget observerades; 2:0 med den yttre 320 qvadratmeter yta och 3:0o med bägge apparaterna tillsamman eller 400 qvadrat meter yta. Utslagen voro till följd af galvanometerns okänslighet små, men tydligt iakttogs att strömmen växte med utström- nings apparatens area. Emedan utslagen äro variabla, så kunde lagen med svårighet angifvas; dock synes strömmens styrka vara proportonel mot utströmnings apparatens area. Den vid dessa försök använda galvanometer hade väsendtli- gen samma konstruktion, som den ofvan beskrifna, men var mindre känslig. | Betecknas utslagen, som erhöllos vid Oratunturi med O och vid Pietarintunturi med P, så är förhållandet imellan galvanometrarnes känslighet sådant att Pi=101370 med i det närmaste samma inre motstånd af omkring 20 Siemens enheter. Skaldelarnes värde var här omkr. 1,2. Dec. den 29 1882. Med endast den inre delen afutströmnings apparaten el- ler 80 qv. meter area, 1:o utslag 2,1 skaldelar. 2:0 » 0,9 2 JEN SEO ARÖNPI Ts, "NER 4 DIOR RTR 3 Temperaturen var denna dag likasom nästan hela den tid försöken vid Pietarintunturi varade omkr. — 302 eller därunder, luften var klar. Dec. den 31. 1882. Hela utströmnings apparaten 400 qv. meter area. 1:o utslag 1,6 skaldelar. SFOMLPAG IKT ANS N SON SEA FRANS 3 Ao omfthsåd 55 ROR Ng 5 Ett Leeclanchés element gat: MS med kolpolen mot fjellet: utslag = — 0,2 bar Zink ” 2» sr of hvaraf utslag för strömmen från atmosf. = 3,65 och SS » strömmen från L:s elem. = 3.85. Med kolpolen mot fjellet: utslag = — 1,5 er SZAN S SA ==4 Udlg9 hvaraf utslag för strömmen från atmosf. = 5,2 och 55 » Strömmen från L:s nlem. = 6,7. Försök med olika delar af apparaten. ora 1 SNAEPIOIS läge a) ful = 201,5 öppen ström. byRT la Iare utströmnings apparaten A = 80 qv. meter. ARTS är ; böra = 271,6 sluten ström. Jämvigts läge c) == 270,4 öppen ström. Utslag för A = 0,6. Den yttre utströmningsapparaten 13 = 320 qv. meter. a) Jämvigts läge = 270,4 öppen ström a') 5 STR ER RE 4 b') 5 271,1 = 271,5 sluten ström b) 5 = 270,1 öppen ström. : Således utslag för B = 172. Hela utströmningsapparaten C — 400 qv. meter a) Jämvigts läge = 270,1 öppen ström = G AT = 270,8 sluten ström b) 5 = 269,7 öppen ström. Således utslag för C = 0,9. Vid dessa försök hemärktes att första utslaget städse var mycket större än det slutliga dubbla konstanta utslaget, hvarför dessa första utslag antecknades; när strömmen slöts iakttogs att galvanometerns nålpar städse var stillastående i jämvigts läget. 2:0 A. a) Jämvigts läge 269,7 öppen ström 60 a') Jämvigts läge 270,8 sluten ström 1:sta utslag 277,0 b) 5 269,8 öppen ström hvaraf utslaget för A =1,0 l:sta utslag = ER B. a) Jämvigts läge 269,8 öppen ström a') S 271,3 sluten ström I1:sta ulslag 281,0 b) 55 270,4 öppen ström hvaraf utslaget för B== 1,2 I:sta utslag 11,8. (Gr a) Jämvigts läge 270,4 öppen ström - a") 3 211,8 sluten ström 1:sta utslag 284,9 b) 7 270,4 öppen ström hvaraf utslag för OC —=1,4 l:sta utslag 14,5, 3:0 A. € a) Jämvigts läge 270,4 öppen ström a') 5 271,7 sluten ström 1:sta 218.2 b) 55 210,8 öppen ström hvaraf utslaget för A = 1,1 l:sta utslag == 7,6. B. a) Jämvigts läge 270,8 öppen ström a') 5å 274,0 sluten ström 1:sta utslag 282,0 b) 5 213,6 öppen ström hvaraf utslaget för B = 1,8 I:sta utslag 10,8. C. a) Jämvigts läge 274,5 öppen ström a') så 279,0 sluten ström 1:sta utslag 292,3 b) 3 215,6 öppen ström hvaraf utslog för C=23,9 1:sta utslog 17,2 Sammanställes dessa observationer erhålles följande: A = 80 qv. m. B = 320 qv, m. C =400-qv: m. 1:sta I:sta 1:sta Utslag... Utslag. Utslag; tång. Utslag. — Utslag. 1:o 0,6 3 1,2 ad 0,9 55 ROME 0. SE2 152 KS 1,4 14,5 30 IT NIRO 1,8 10,8 3,9 17,2 Tager man i betraktande att strömmen från atmosfe- ren i sig själf är mycket föränderlig, äfvensom att isolation 61 lemnade mycket öfrigt att önska, så finner man dock att ur dessa tal kan dragas den allmänna slutsats att strömmens styrka tillväxer med utströmningsapparatens area eller med nålspetsarnes antal; men lagen för sjelfva tillväxtens bero- ende af apparatens dimensioner kan ingalunda med säker- het utredas. Såsom det tydligen framgår af följande tal, var ledningsförmågan denna dag mycket ringa oaktadt tem- peraturen var relatift hög d. v. s. kl. 1 — 182, dock i stän- digt fallande. Hela utströmningsapparaten C med ett Leelanchés element. a) Jämvigts läget 273,1 öppen strömbana a') - 275,3 zinkpolen mot fjellet b') 5 270,4 kolpolen mot fjellet b) 3 270,1 öppen strömbana. Häraf erhålles strömmen från atmosferen = 1,25 och strömmen från elemertet = 2,45, hvilka tal utvisa såväl den svaga ledningsförmågan som ock den ringa strönmen från atmosferen. Ett annat resultat kan ännu dragas ur observationerna på den ifrågavarande orten. Om vi beräkna medeltalet af utslagen pag 9, då utströmnings apparaten var 400 qv. met., ut- lemnande det första, så erhålles 3,2 skaldelar. Vi skola nu anställa en jämförelse med de utslag, som erhöllos den 19 Dec. 1882 på Oratunturi, vid hvilket tillfälle de yttre atmosferi- ska förhållandena voro nära nog desamma, som vid försö- ken på Pietarintunturi den 31 Dec. 82. På den förra orten erhölls (pag. 66) 3,6 skaldelar, hvilka förvandlade till mi- nuter å 22 gifva 7192, på den senare därimot 3.2. 1/2 = 3,84, men nu tillkommer följande omständigheter: galvano- meterns känslighet vid försöken på Pietarintunturi var en- dast 0,36 af den känslighet, som galvanometern vid för- söken på Oratunturi innehade = 0,37; därjemte var ut- strömnings apparatens area på sistnämda ort 900 qv. me- ter och på den förstnämda endast 200. Antages strömstyr- kan växa proportionelt mot utströmnings apparatens area så erhålles ESA 24',0. Utslaget 3/84 reduceradt till samma 0,36 400 galvanometer-känslighet och samma area för utströmning 62 apparaten, som vid försöken på Oratunturi, gifver i det när- maste ett 3 ggr större utslag. Pietarintunturi ligger visser- ligen absolut taget högre än Oratunturi, men det sannolika är att orsaken till förökningen ligger i den omständighet att förstnämda ort har en högre latitud och befinner sig såle- des närmare till norrskensbältet. Oaktadt de anförda obser- vationerna, tyvärr på grund af bristande isolation lida af någon osäkerhet, så anse vi oss dock kunna draga den slut- satsen att strömmen ifrån almosferen växer starkt med la- fituden. Det stora utslag, som erhölls vid försöken på Oratun- turi den 13 Dee. 1882 anse vi ej tala imot denna slutsats emedan de atmosferiska förhållanden vid detta tillfälle voro så säregna d. v. s. temperaturen relatift hög och luften disig. Försöken såväl på ena som andra orten hafva en pro- visorisk karaktär, hvilket hade sin orsak i de yttre svårig- heter, som voro att bekämpa. Vid försöken på Oratunturi, måste observatorn först göra en resa på 20 kilometer, hvil- ket upptog en tid af minst 4 timmar, därefter skulle appa- raten på fjellet undersökas, rengöras från rimfrost och repa- reras i en temperatur af oftast — 309 och sedan detta skett kunde först observationerna anställas. Endast en tid af 5 till 8 minuter kunde arbetet utföras, då observatorn var tvun- gen att uppvärma sina stelnade fingrar vid en i närheten uppgjord stockeld. Vid försöken på Pietarintunturi var vä- gen till observationsorten mycket kortare, men dock ganska besvärlig emedan observatorn hade att först bestiga en brant sluttning af omkring 1,000 fot och därefter att göra en resa på omkring 3 kilometer. Alla dessa svårigheter, isynnerhet den bristande isolationen och trådarnes svaghet, öfvertygade mig om omöjligheten att drifva dessa försök längre med den utrustning som för tillfället stod mig til buds. Det är mig en mycket kär pligt att framhålla den stora beredvillighet och den raskhet i att uthärda med arbetet, hvarmed alla ob- servatörer vid stationen med mig togo deli detsamma. Her- rar Biese, Granit och Sundman fingo ofta utföra arbeten på fjellet, hvarest blåst ej sällan gjorde att en temperatur af 63 — 302 blef mycket svår att uthärda, men äfven Herrar Dahl- ström och Petrelius hade sin del i mödorna. Om polarljuset i Sodankylä. & 3. Oaktadt polarljuset ofta visade sig med ganska hög ljusintensitet, så erbjöd detsamma dock ej synnerlig om- vexling. Det började vanligen med en svag båge i norr; denna utbildade sig ganska snart till båge med strålar och understundom till draperier, hvilka ifrån öster till vester voro lägrade öfver orten; oftast dock något mot norr. Fär- gerna i dessa draperi-polarljus voro ej synnerligen vexlande, så att med spektroskopet oftast endast den gulgröna linien kunde iakttagas. I allmänhet hade de en gulhvit färg med en lätt nuanecee i grönt. En vida intressantare omständighet var att spektral- reaktion d. v. s. 4 = 5569 vid flere tillfällen erhölls ifrån alla orter af himmelen eller rättare från alla riktningar i horizontal-planet och äfven ofvanifrån, utan att något polar- ljus var synligt. Emedan denna reaktion erhölls då marken ännu var bar, så kan här ej blifva fråga om en reflexion, utan observations-orten låg vid dessa tillfällen midt uti en polarljus-urladdning, som var så svag att den ej på denna ort visade sig som synligt polarljus. Det var således samma företeelse, som blef iakttagen i Enare 1871 och som beskrif- ves uti inledningen. Dessa observationer verkstäldes nästan uteslutande af Hr Biese, som äfven uppdagade en annan egendomlighet. Nästan rakt i sydost från observationssta- tionen erhöll han oftare än eljes från ett smalt band på himmelen invid horizonten spektral-reaktion, oaktadt intet polarljus var synligt. Denna observation, som oftast var svår att anställa, emedan ögat under 5 minuter måste skyd- das för fremmande ljus förr än reaktionen kunde spåras, hade jag tillfälle att verificera. I samma riktning lågo nå- gra högre (300 meter höga) fjelltoppar på ett afstånd af 20 å 30 kilom. och det är högst sannolikt att reaktionen hade sin orsak uti de ofvan ($ 1) omtalta flammor, hvilka stun- dom synas omkring fjelltopparne i Lappland och på Spets- 64 bergen. Alla dessa iakttagelser gjordes naturligtvis, sedan allt dagsljus försvunnit. Vid några tillfällen har uppmärksamheten blifvit fäst på ett egendomligt svagt ljus under nätterna i polartrakten. Emedan öfvergången från den mörka natten i sydligare trak- ter till den relatift ljusa natten i polartrakten sker så att säga småningom, så erfordras en viss ansträngning af tanken och en sammanställande jämförelse af företeelserna i min- net, för att detta fepomen skall blifva tillräckligt anslående att varseblifvas. En annan omständighet är äfven hinderlig för en dylik iakttagelse näml. den långa skymningen i po- lartrakterna; dagsljuset aftager så småningom under fere timmar och bildar därigenom ej någon skarp kontrast till natten. Har uppmärksamheten dock engång blifvit fäst vid fe- nomenet, då är det ej. mera möjligt att misstaga sig, Redan i Oktober varseblef jag detta ljus och fäste observatörernas uppmärksamhet vid detsamma. Jag citerar här nedan ur min anteckningsbok det som jag nedskref efter att nyligen hafva observerat ifrågavarande fenomen. Sodankylä den 9 Dec 1882. Den nordiska natten företer understundom och detta ej så sällan ett egendomligt fosforescerande skimmer, som upp- träder under något olika skepnader. Den allmänna karak- teren är dock ett något i gult stötande hvitt ljus, som ofta gör natten lika ljus som vid månsken med tunn molnslöja. Jag skall beskrifva uppkomsten och fortgången af detta högst intressanta fenomen. Jag väljer härtill 2:ne aftnar den 6:te och 3:de Dec., då fenomenet uppträdde med högsta in- tensitet. Den 6:te Dec. befann jag mig på resa från Orajärvi till Sodankylä. Fenomenet iakttogs därunder från kl. 7. Sedan skymningsljuset alldeles försvunnit, återstod ett myc- ket ringa ljus så att föremålens konturer med yttersta svå- righet kunde urskiljas. Kl. 7 h. 40 m. förändrade sig allt tem- ligen hastigt så att föremålens konturer framträdde uti ett gulhvitt dimmigt ljus med hastigt vexlande intensitet, Nå- gon skala att bestämma intensiteten hade jag ej med f. till- 65 fället. Ljuset fortfor på ofvanbeskrifna sätt till senare på aftonen. Den 8 Dec. kl. 5 eft. m. begaf jag mig med Hr Granit till det nära observationsstationen belägna kyrktornet för att observera en eldsignal från Oratunturi. Redan på ditvägen sågs ett gulhvitt ljus med vexlande intensitet omgifva hela horizonten, men 20 min. därefter hade ljuset vuxit betydligt uti intensitet och visade sig nu starkast i norr, därifrån åt bägge sidor gradvis aftagande åt söder, hvarest fenomenet hade minsta grad af styrka. Närmast ned mot horizonten kunde stjernorna med svårighet urskiljas, längre upp lättare och från 60? mot zenith var himlen klar, men af blekgrå färg. Intressant var jämförelsen med vintergatans ljus. Det gulhvita ljuset afstack alldeles tydligt, isynnerhet å de orter där vintergatan framträdde ur detsamma. Uti det gulhvita ljuset kunde vintergatans ljus ej mera tydligt urskiljas. Detta ljus fortfor långt in på natten; senare kl. 7—9 uppträdde ett temligen intensift polarljus, hvarom nedan blifver vidare fråga. Dessa ljusföreteelser gifva ej reaktion i de Spektro- skop, hvilka vi hade till vårt förfogande, men det är sanno- likt att sådan skulle erhållas om själfva instrumentet vore mindre absorberande. Så t. ex. gaf det större Wredeska Spektroskopet (4 prismer) ej reaktion för ljusfenomenet från Oratunturi, hvarimot det mindre, såsom ofvan blifvit sagdt, verkligen visade norrskenslinien. Att dock antaga detta ljus vara af annan natur än norrskensljuset, därtill finnes intet skäl och resultatet af dessa observationer, hvilka framdeles utförligare komma att afhandlas af Hr Biese, är att hela norra Lappland, under de flesta vinternätter upplyses af ett fosforescerande skimmer, hvars intensitet är mycket vexlande både till tid och ort, men som utan tvifvel är af polarljus- artad natur. Till samma dag den 8 Dec. hade expeditionen lyckats så komma i ordning att en höjdbestämning af norrskensbå- gen kunde företagas 1 magnetiska meridianen. Den ledning, som var utlagd i nord-syd, för jordströmmens studerande, an- vändes såsom telefontråd så att observationerna utfördes ef- d 66 ter telefonsignaler. ”Tvenne theodoliter, försedde med diop- trar och höjdeirklar voro uppstälda den ena vid Sodankylä station och den andra omkring 4,5 kilometer därifrån mot norden i närheten af mynningen af Kälujoki. Observatio- nerna utfördes af Hr Biese på Stationen och Hr Petrelius vid telefontrådens nordända. Norrskensbågen syntes i norr och lyste med ett temligen stilla ljus, då och då något fluk- tuerande. Sex särskilda observationer verkstäldes med föl- jande resultat: vid den norra stationen bildade sigtlinien till bågens undre rand med horizontalplemet en vinkel = 992 i det närmaste, och vid den södra stationen = 122 +) eller omkr. 32? större vinkel vid södra stationen. Antaget att bägge observatörerna verkligen sågo samma fenomen, så är detta resultat alldeles absurdt, ty om polarljusbågen hade befunnit sig på oändligt afstånd, så hade vinklarne högst kunnat blifva lika stora, eljes bade vinkeln vid den norra stationen bordt blifva större, nu blef den i stället mindre och däraf måste dragas den slutsats att observatörerna ej sågo samma fenomen. Såsom en bekräftelse på denna slut- sats är att Hr Biese vid: ett tillfälle telefonerade: ,ställ in på den ort där den röda strålen är belägen”, men vid norra stationen kunde ingen sådan röd stråle spåras. Denna bestämning erhöll en ytterligare bekräftelse un- der återresan från Kultala station till Sodankylä. På en ort (Köngäs) belägen omkring 60 kilometer norrut från Sodan- hylä inträffade den 3 Jan. 1883 kl. 4 eft. m. att hela hori- zonten upptogs af ett gulhvitt ljus med temligen hög inten- sitet. Samtidigt bildade sig en norrskens båge i söder (omkr; 252 höjd öfver horizonten) en dylik båge observerades un- gefär på samma timmar i Sodankylä norrut med i det när- maste samma höjd ofvan horiz. Afresan från Köngäs skedde strax efter kl. 4 och under vägen söderut försvann så små- ningom nvorrskensbågen, under det att det gulhvita ljuset fort- for och under det att bågen senare på aftonen fortfor att observeras i Sodankylä. Här vore nu tillfälle att verkställa >) För dessa best. kommer framdeles att utförligen redogöras. 67 en - beräkning öfver mnorrskensbågens höjd, men jag afstår ifrån detta försök, emedan jag är fullt förvissad om att det ingalunda var samma båge, som observerades från Sodan- kylä och från Köngäs, hvarför resultatet af beräkningen skulle blifva vilseledande. Tydligen befunno vi oss uti en polarljus-urladdning som sannolikt hade en betydande utsträckning Ost-West, men låg till sin hufvudsakligaste del i mellan Sodankylä och Köngäs i Nord-Syd. Det är nu i hög grad sannolikt att den elek- triska ström, som åstadkom ifrågavarande ljus, något tusen meter öfver jordytan frambragte en intensivare ljusutveck- ling uti ett lager af några tiotal meters mäktighet, hvilket lager högst sannolikt var parallelt med jordytan. Det var detta lager, som från bägge orterna projieierades på himme- len i form af båge. Att draperi-polarljusen ej hafva någon synnerligt stor genomskärning i horizontal led är tydligt, men då de vanligen uppstå midt uti en svagare urladdning af stor genomskärning, så blifver tydligen deras utseende från olika orter i nord-syd riktningen 1 hög grad föränderlig, allt efter som en större eller mindre del af lagret sällar sitt ljus till draperiets. Dessa nu anförda mätningar och bestämningar äro i full öfverensstämmelse med de af Ingenören Fritz på Grön- land utförda, då han ena gången erhöll ett draperi-norrskens höjd (Bulletin de la Commission polaire Internationale, Mitt- heil. der Internationalen Polarecommission 3:te Häft) af 650 fot på 1700 fots afstånd från observatorn och andra gån- gen 170 fots höjd på ett afstånd af 350 fot. Då det nu icke är min afsigt att fullständigare be- handla deuna fråga, så vill jag blott anmärka att alla de bestämningar af polarljusets höjd, som blifvit beräknade på grund af mätningar med lång bas i Nord-Syd äro i hög grad vilseledande, ty från de bägge observationsorterna har man icke sett samma fenomen. Äfven de beräkningar af norrskenets höjd, som hvila på uppmätningen af en båges höjd och utsträckning från en enda ort och hypothesen att bågen sträcker sig omkring magnetiska polen, måste förka- 68 stas såsom alldeles osäkra, ty på frågan hvilka värden skulle hafva erhållits något nordligare eller något sydligare, kan ingenting med säkerhet svaras. Äfven bestämningar med långa baser i Ost-West skola lemna högst osäkra resultat, ty endast på kortare afstånd kan man vara förvissad om att se i det närmaste samma fenomen. Äfven denna metod torde blifva osäker vid tillfällen af lugna bågar, ty redan med en bas af 4 å 5 kilometer är det mycket ovisst om observatorn ser samma båge; säker blifver den endast då inställningen sker på en särskildt utpreglad del af ett dra- peri. — Att polarljusets höjd kan variera i betydlig grad vilja vi gerna medgifva, men i allmänhet har man mycket öfverdrifvit fenomenets höjd. Tydligt är ock att om hvarje observator ser sin särskilda del af det ,lysande lagret” pro- jicieradt på himmelen i form af båge så skall följden blifva att den beräknade höjden blifver för stor. Undersökningar af jordströmmen. & 4. Under expeditionen till Lappland 1871 under- söktes jordströmmen på två orter Kittilä (Lat. 679 40') och Enare Prestgård (Lat. 682 55') med 12/, kilometer långa ledningar (i magn. OW och N5) af koppartråd (0,4 mm.) ändande med små platinaplattor (10 etm. X 5 etm.) ned- gräfda i jorden på ett djup af 0,7 å 0,9 meter. Utsla- gen observerades på en galvanometer med astatiskt nålpar (Webers Magnetometer efter Hr. Edlunds förändrade kon- struktion) medels tub och skala. Härvid erhölls nu det märk- liga resultat att galvanometern i Kittilä för O-W strömmen gaf ett stort utslag (60—100) skaldelar uti Enare därimot endast en bråkdel af en skaldel. . För N-S strömmen var skilnaden ej så stor men äfven för den voro utslagen i Enare mycket små. Emedan mätningarne i Kittilä anstäldes under Oktober månad och i Enare under senare hälften af Novem- ber, så förelåg ej full säkerhet om det egendomliga förhål- landet berodde af latlituden eller årstiden, ty marken var under försöken i Kittilä änuu ej frusen, men därimot under försöken i Enare. 69 Finska polarexpeditionen i Sodankylä anställer hvarje timme och under terminsdagarne hvar femte minut observa- tioner på jordströmmen med. 5 kilom. långa ledn. och små plattina-plattor i jorden +). Under min vistelse i Kultala (från den 22 Dec. 82 — till 4 Jan. 83) anstäldes äfven för- sök angående jordströmmen, men denna gång med en led- ning i O-W, som var endast 1 kilometer. Äfven nu erhölls inga utslag, under det att jordstr. i Sodankylä fortfor att visa sig ungefär lika stark som förut. De senaste försöken i Kultala lida dock af en viss osäkerhet, emedan galvano- meterns känslighet hade betydligt förminskats. Försöken ifrån 1871 äro dock i detta hänseende talande nog. Såvida ej, hvilket är osannolikt, markens beskaffenhet skulle här utöfva inflytande, så synes man af dessa försök kunna draga den slutsats att jordströmmen upphör ofvanom en viss nordlig bredd. Redan 1871 uttalade jag den åsigt att jordströmmen hade sin orsak förnämligast i den elektri- eitet, som strömmar ned ifrån atmosferen hufvudsakligen i det bälte omkring polerna, hvarest polarljusen äro i maxi- mum; denna åsigt har uti de ofvannämda försöken ett yt- terligare stöd. Slutsatser. $ 5 Vi skola nu öfvergå till de slutsatser, hvilka kunna dragas af de ofvan anförda försöken. Ehuru åsigten om polarljusets elektriska ursprung varit den vida vägnar öfvervägande, så har dock, äfven på senaste tider, annan mening blifvit uttalad (exempelvis af Groene- mann Astr. Nachr. 1874—75). Orsaken härtill är att söka uti den omständighet att hittills intet direkt bevis för detta elektriska ursprung blifvit framdraget. Försöken på Luos- mavaara 1871 och på Oratunturi och Pietarintunturi 1882 ådagalägga nu ovedersägligen att polarljuset är ett elektriskt fenomen. >”) För metoden vid dessa försök skall redogöras i en särskild uppsats. 70 Vetenskapen om jordens fysiska förhållanden har hit- tills, särskildt hvad de elektriska och magnetiska vidkom- mer, arbetat sig fram genom att iakttaga de verkningar, som dessa stora mnaturkrafter förorsaka utan att i ringaste mån direkte eller indirekte förmå framkalla synliga förändringar i deras verkningssätt. De anförda försöken visa nu att polarlju- set kan framkallas i naturen genom ganska enkla medel, genom att blott något underlätta elektricitetens strömmande från atmosferen till jorden. Naturligtvis förblifva alltid re- sultaten af menniskans bemödanden små i jämförelse med naturens egna storartade företeelser, men de slutsatser, som Uti en fråga, hvarest den teoretiska deduktionen, vis- serligen ledd af en stor mängd vigtiga indirekta sakförhål- landen, mödosamt arbetat sig fram, har sålunda full visshet erhållits. Denna visshet synes nu innebära att själfva polar- ljus-fenomenet bör vid det fortsatta studiet träda i bakgrum- den och hufvudvigten läggas på utredandet af de naturkraf ter, hvilkas tillvaro det med ,sådan glans” förkunnat. HKlar- ligen hafva vi ännu ej så litet att lära af själfva ljuset, men med högsta grad af sannolikhet oändligt mycket mera af de elektriska krafter, som utgöra dess upphof. Långt ifrån att vilja påstå att den metod som af mig blifvit använd, vore den bästa eller ens att de försök, som blifvit utförda vore tillräckliga att ådagalägga det lämpli- gaste sättet för inrättandet af hithörande apparelj, synes mig . metoden dock hafva en förtjenst, nämligen att vara effektiv. Det är helt naturligt att de fel, som verkade att inga ut- sträckta serier kunde tagas, måste rättas, men detta sker en- kelt genom starkare trådar och bättre isolatorer. Det synes mig att den idé, som ligger till grund för de af M. Maseart konstruerade isolatorer, här låter använda sig, visserligen ej utan svårighet men dock med säker utgång. Galvanometern måste också förändras; den bör bestå af ett stort antal väl solerade hvarf, så att utslagen kunna efter omständigheterna regleras, Observationerna böra ske uti uppvärmda rum. Då den hittills använda elektrometriska metoden blott 71 gifver den elektriska spänningen i en punkt, så synes den af mig använda metod böra gifva ett mått på hela den om- gifvande -atmosferens elektriska tillstånd. Utslaget på gal- 'vanometern beror visserligen såväl på de elektriska krafter- nas verkan, som ock på luftens variabla ledningsförmåga, men denna kan med lätthet, såsom ur försöken framgår, ge- nom ett konstant galvaniskt element till sin relativa storlek uppmätas och sålunda så att säga afskiljas. Detta sålunda uppmätta elektriska tillstånd skall gifva oss ett begrepp om styrkan af den elektriska ström, som på en ort nedtränger till jorden eller öfverhufvud ett begrepp om de elektriska rörelserna i atmosferen. Af ofvan citerade försök angående jordströmmen i Lapp- land, synes, med hög grad af sannolikhet, framgå att denna ström står i nära samband med den elektricitet, som ned- strömmar i norrskensbältet. Såsom kändt står jordströmmen i mycket nära samband med de magnetiska variationerna. Med största tydlighet framgår detta samband ur M. Airys eurvor (Phil. Trans vol. 138 II p. 465). I Sodankylä åt- följas störingar i jordströmmen städse af magn. störingar. Resultaten hafva naturl. ännu ej blifvit beräknade, men en blick på de erhållna talen är tillräcklig att ådagalägga detta. M. Airys undersökningar visa följande egendomligheter: 1:0) äro varitionerna 1 jordströmmen talrikare än motsv. magn. variationer; 2:0) inträffa jordströmmens variationer omkring en half timme före de motsvarande magnetiska störingarne, Vi hafva, efter den erfarenhet vi förvärfvat, utan tvekan sökt förklaringen af dessa egendomligheter däri: att jorden så att säga utgör kärna i en svag bobine, representerad af jordströmmen, som eirkulerar omkring henne. Dels kunna ej alla förändringar, hvilka jordströmmen undergår blifva märkbara på kärnans (jordens) magnetiska moment, dels ut- öfvar jordströmmen sjelf en direkt verkan på de instrumen- ter, hvarmed de magnetiska variationerna mätas och i dessa omständigheter hafva vi att söka orsaken till den förstnämda egendomligheten. Hvad den senare eller den högst märkliga tidsskilnaden af omkring en half timme beträffar, så är detta 72 just den tid, som åtgår för att jordströmmens variationer skola hinna utöfva sin verkan på jordens magnetiska mo- ment "). I polartrakterna gifver den från atmosferen till jor- den nedgående elektriska strömmen naturligtvis äfven sitt bidrag till de variationer, som uppmätas på våra magneti- ske variationsinstrument. I enlighet med ofvanstående framställning är den elek- tricitel, som nedströmmar hufvudsakligen i norrskensbältet, orsaken först till största delen af jordströmmen och genom den till största antalet af de magnetiska variationer. Andra orsaker finnas, exempelvis de dagliga temperaturförändrin- garne på jordytan, till ifrågavarande variationer, men den egentliga källan är att söka i den elektriska strömmen från .atmosferen. Enligt vår uppfattning ligger sålunda möjligheten att kunna förklara hithörande företeelser uti en omfattande un- dersökning af strömmen från atmosferen. +) Man behöfver blott jämföra med hvarandra de induktions- strömmars fortvara, hvilka frambringas i bobiner med olika järnkär- nor, för att öfvertygas om att en half timme väl kan åtgå för att göra strömmens verkan märkbar, om jorden utgjorde bobinens kärna. Förslag till undersökning af den elektriska ström, som frambringar polarljuset. At Selim Lemström. På en punkt, ett berg eller en kulle så hög att den dominerar omgifningen i en omkrets af 5 kilometer, upp- bygges utströmnings-apparaten. Denna utgöres hufvudsakli- gen af en koppartråd, på hvarje half meter försedd med en nålspets af koppar eller messing. Koppartråden, hvars dia- meter bör vara minst 2 mm, utlägges på isolatorer, fästa på stolpar, hvilkas höjd är omkring 2 meter, sålunda att alla nålspetsar äro vända uppåt. Utläggningen sker bäst i qva- dratiska slingor, såsom diagrammet 1 utvisar. Om tråden bör- jar i punkten o och afståndet 00' tages = 18 meter så blif- ver hela den yta, som af apparaten betäckes = 324 qv. m. Fig 1; ir 0 74 Trådens längd blifver sålunda 194 meter och isolato- rernas antal. om på de bägge yttre hvarfven utlägges en isolator på midten af hvarje trådhvarf, — 27. Isolatorerna böra vara konstruerade på ett särskildt sätt, för att vid alla tillfällen, isynnerhet vid häftig utveck- ling af rimfrost vara fullt ändamålsenliga. Utgående Å den princip, som blifvit använd af M. Mascart, synes mig följande konstruktion för ändamålet lämplig. Figuren 2' framställer en vertikal genomskärning af iso. latoren, fäst på stolpen; ab är ett med solida, 7 mm tjocka väggar försedt glasrör, hvars inre diameter är 5 centimete, och; höjd 20 etm. Detta rör är fastlödt vid bottnet af flas- kan cdef, hvars yttre diameter är 11 etm och höjd 13,5 etm på sidan 10 ctm från bottnet försedd med en öppning o (2 etm i diameter), hvilken kan tillslutas med en kork. Of- vanpå röret ab fästes klockan mnn' försedd med insnörnin- 15 gen rr' för upptagandet af tråden. Uti korken o insättes ett U-formigt glasrör med korta skenklar riktade nedåt. In- gjutes i flaskan fedc något svafvelsyra, så hålles därigenom glasröret ab torrt på yttre sidan och isolerar i det närmaste fullständigt. Afståndet mellan flaskan och klockan bör vara så stort som möjligt på det att icke rimfrosten må bilda en brygga öfver mellanrummet. Ifrån denna apparat ledes nu efter omständigheterna en telegraftråd äfvenledes på stolpar försedde med isolato- rer till ett lämpligt observationsrum. Ledningstråden kan, då ofvan beskrifne isolatorer användas, vara vanlig naken järntråd minst 2 mm tjock. Stolparne böra läggas på ett afstånd af högst 40 meter. Galvanometern bör vara konstruerad med ett stort an- tal (omk. 10,000) trådhvarf, försedd med astatiskt nålpar, vid hvilket speglen är fäst. För att undvika alltför stora för- ändringar af jämvigtsläget upphänges nålparet bifilärt på kokongtrådar, hvilkas afstånd kan efter omständigheterna vid öfre fästepunkten regleras. Afläsningen bör ske med tub och skala. För att bättre kunna observera variationerna uti strömmen från atmosferen, bör den, åtminstone den ena nå- len vara försedd med stark dämmare. Det är helt naturligt att ledningsmotståndet i galvano- metern bör vara uppmätt äfvensom att instrumentets käns lighet bör ofta kontrolleras t. ex. med en induktor, hvars verkan på galvanometern engång för alla blifvit bestämd uti absolut mått. Ett normal Daniels element kan äfven tjena för detta ändamål och torde i allmänhet vara lämpli- gare, emedan ett dylikt element äfven bör användas vid själfva mätningen. Om järntråd användes till ledningarne bör denna na- turligtvis i observationslokalens närhet ersättas af koppar- tråd. Afledningen till jorden sker genom en zinkplatta, hvars yta är omkr. 4 qvadrat decimeter. $ 2. Apparatens teori är följande: Alla de elektriska qvantiteter, hvilka befinna sig uti hela den del af atmosferen, som är belägen ofvanom ett 16 horizontalplan, lagdt genom -spetsarne af utströmningsappara- ten, framkalla uti hvarje nålspets en elektromatorisk kraft. Kallas potential-funktionen för alla dessa elektriska qvantite- ter på alla nålspetsarne tillsammans V, och potentialfunk- tionen af samma elektricitets mängder på zinkplattan V+,så blifver den elektromotiska kraften EF E=7V,—7V. och strömmens styrka 4 = Va 7, R då R betyder hela ledningsmotståndet, och & en konstant beroende af galvanometerns inrättning m. m. I allmänhet antages V.=0, men detta antagande är här sannolikt icke riktigt, så att vi sätta: 401 a R Om ett konstant element införes i ledningen så har man, om dess elektromotoriska kraft kallas e och elemen- ets inre motstånd försummas, = ka då tr betyder intensiteten af den ström, som åstadkommes genom det galvaniska elementet. Vändes nu först positiva polen mot utströmnings appa- raten, så erhålles 1 —- ir =J0 och om neg. polen vändes mot samma apparat i+iu=0 om d och d' betyda galvanometerns utslag i bägge fallen. Man erhåller sålunda uti 7 ett mått på 7 och uti ör ett mått på 7 Om utslagen städse reduceras till samma värde för FP hvilket lätt kan ske då e är konstant, så erhålles med hvarandra jämförbara mått på E eller V, — V.. Ti $ 3. Uti de utslag som erhållas när ett konstant gal- vaniskt element införes uti ledningen, har man, då elemen- tet ena gången vändes med positiva polen mot utströmnings- apparaten och andra gången mot jordplattan, ett relativt mått på ledningsförmågan hos luften för tillfället. Häraf framgår nu att mätningarne städse böra ske på följande sätt: 1:0 konstant element i ledningen a) med positiva polen vänd mot utströmnings apparaten b) 35 ÖR jord plattan 2:0o Utan element i ledningen a) I:ta utslaget b) konstanta utslaget 3:o konstant element i ledningen a) med positiva polen mot utströmnings apparaten b) 3 kö jord plattan De erhållna utslagen gifva, på lämpligt sätt beräknade nödiga data för bestämmandet af strömstyrkan ifrån atmos- feren till jorden. Vi veta väl att åtskilliga omständigheter vid denna metod kunna blifva föremål för diskussion, men anse ej nödigt att här upptaga andra än följande: Emedan strömmens intensitet i hög grad är beroende af spetsarnes beskaffenhet, så kommer tydligen en små- ningom försiggående oxidation att verka en ändring uti ström- mens intensitet. Denna ändring inträffar ock uti strömstyr- kan från det konstanta elementet, så att äfven de utslag, som däraf förorsakas, städse komma att blifva ett mått på sammanlagda lednings förmågan, så väl genom spetsarne, som uti luften. Emedan man ej på förhand kan förutse utslagens stor- lek, så bör man städse vara försedd med en inrättning för att på lämpligt sätt förgrena strömmen. Vid uppställandet af apparaten bör man se till att dif- ferencen i höjd mellan jordplattan och utströmnings appa- raten är åtminstone 180 meter; försök med jordplattar i olika höjd äro af stort intresse. Ur den af mig publicerade redogörelsen för försöken 18 framgår f. ö. otvunget alla de yttre omständigheter, som böra iakttagas äfvensom ock de detalj frågor, hvilka fordra ytterligare experimentel utredning. För att mätningar vid dessa tillfällen skola kunna anställas med nödig grad af nog- granhet, är nödigt att hafva en dubbel appareil. Under det mätningar göras med den ena, följas variationerna uti ström- men med den andra, hvarigenom data erhållas för reduktion till ett bestämdt normal stånd. KR Sur les orthophosphates doubles de baryum et de potassium, de baryum et de sodium par Aug. af Schultén. On sait que I'hydrate de baryum se dissout en quantité notable dans les silieates alealins en solution concentrée, En ajoutant å une solution conceentrée de silieate de potassium, additionnée d'une petite quantité d'eau de baryte, une solu- tion de phosphate de potassium il ne se produit pas de pré- cipité d'abord, mais en agitant la liqueur fortement elle prend un aspect laiteux par la formation d'un précipité qui con- siste de ecubes microscopiques. Pour obtenir des ecristaux de plus grandes dimensions j'ai opéré de la maniere suivante. Le mélange de silicate de potassium et d'eau de baryte est .chauffé å la temperature de F'ébullition, puis additionné d'une solution de silieate de potassium contenant une certaine quantité de phosphate de potassium en dissolution. En ef- : feetuant le mélange il se produit souvent une opalisation qui disparait peu å peu, et aprés refroidissement on observe de jolis eristaux cubiques et parfaitement limpides. Il faut avoir soin de n'employer qu'une assez petite quantité d'eau de ba- ryte et de phosphate de potassium relativement å la quan- tité de silieate de potassium, pour que les eristaux ne soient souillés de matieére amorphe dont il est difficile de les dé- barrasser completement. Les ecristaux sont soumis å un lavage rapide å F'eau froide, puis desséchés entre du papier å filtrer. Ils se dis- 30 solvent facilement dans P'acide chlorhydrique étendu en lais- sant un résidu de silice, dout la quantité totale s'éléve å 19/, environ. Si Pon eonsidére cette petite quantité de si- lice comme impureté, les nombres fournis par F'analyse cor- respondent å la formule simple KBa PO, + 10 H, O. Calculé. Trouvé. Ba O 34,0 Sö K. O 10,4 9,1 (par diff.) P, 0; 15,7 16,5 H, 0 29,9 39,3 100,0 100,0 Les cristaux s'effleurent un peu å Pair. Ils n'agissent pas sur la lumiéere polarisée. L'orthophosphate de baryum et de sodium s'obtient par un procédé analogue å celui que je viens de déerire en sub- stituant le silieate de sodium et le phosphate de sodium aux sels correspondants de potassium.” Il eristallise en tétrae- dres réguliers efflorescants. Les ecristaux contiennent toujours une quantité variable de siliee qui s'€léve a 2/, environ. Si Pon considére ce silicee comme impureté on a les nom- bres suivants qui conduisent å la formule Na Ba PO, + 10 H, 0: Matiére calcimée. Mat. non calcinée. Calculé. Trouvé. Calculé. Trouvé. Ba O 60,0 60,7 H, O 41,4 40,7 Nas O 12,2 13,1 (par diff.) PR TÖEPIRDNS 26,2 100,0 100,0 La formation de ces phosphates eristallisés s'explique par Vaction lente dans le liquide visqueux des phosphates alcalins sur les silieates doubles qui se forment en ajvutant de Peau de baryte aux solutions des silicates alcalins. En substituant les alcalis covustiques aux silicates alealins dans les opérations précédentes je n'obtiens qu'un précipité amorphe. t 81 Jusqu'ici les combinaisons KBa BO, et Na Ba PO, n'ont pas été signalées. Henri Rose a cherché å les préparer par voie seche en fondant ensemble le pyrophosphate de ba- ryum et le ecarbonate de potassium ou de sodium, mais il a trouvé que les orthophosphates qui se forment dans ces conditions-lå sont décomposés par l'eau employée pour les laver. Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska Central- anstalts verksamhet under år 1882. Genom nådig kungörelse af den 27 Oktober 1881 för- ordnade Hans Kejserliga Majestät, att det i Helsingfors be- fintliga Magnetiska och Meteorologiska Observatoriet skulle ombildas till en Centralanstalt för den meteorologiska forsk- ningen i Finland. Till observatoriets reorganisation i detta syfte samt för utförande af observationer och öfriga dermed afsedda arbeten jemte tillgodoseende af andra nödiga behof tilldelades Vetenskaps-Societeten ett anslag af 16,000 mark för året, att emot redovisning utgå under fem års tid, räk- nadt från den 1 Januari 1882. Derutöfver beviljades Ve- tenskaps-Societeten tvenne extra anslag, för en gång, det ena till belopp af 6,560 mark för organisation af meteorolo- giska stationer i landsorten och det andra uppgående till 6,564 mark för anskaffande af erforderliga instrumenter, med flere tillbehör vid anstalten. Nådig instruktion för Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska Centralanstalt utfärdades af Hans Kejserliga Majestät den 27 Januari 1882. Den derpåföljande 2 Februari utnämndes och förordnades undertecknad till. direktor för anstalten. Utaf det årliga statsanslaget, 16,000 mark utbetaltes 1882 till amanuensers och observatörers aflöning 9,794 mark 60 penni, till uppköp och reparationer af instrumenter 1,200 mark 65 penni, för betjening 397 mark 40 penmi, till ved och ljus 858 mark 40 penni till underhåll af byggnaderna 1.577 mark 95 penni, till tryck, böcker och expenser 1,564 mark 86 penni samt återstoden 606 mark 14 penni till afbetal- 83 ning uppå den balans stor 700 mark 51 penni, som påförts Meteorologiska Centralanstalten af Magnetiska och Meteoro- logiska Observatoriet. Af extra anslaget för organisation af meteorologiska stationer i landsorten återstod den 31 Decem- ber 1882 1,006 mark 59 penni och af extra anslaget för anskaffande af instrumenter med flere tillbehör 3,755 mark 59 penni. Större delen af sistnämnda behållning är reser- verad för anskaffande af en fullt tillförlitlig normalbarome- ter samt tvenne resebarometrar, hvilka instrument redan voro bestälda hos Ingeniörmekanikern Martin Wetzer, ehuru be- ställningen, tillfölje af Herr Wetzers sjukdom och den 8 Juli inträffande död, icke effektuerades. Bland den mängd nya meteorologiska instrument, som under året blifvit anskaffade förtjena följande att särskildt omnämnas: po En normaltermometer från Kew Kommiten. Wild-Fuesska kontrollbarometrarna N:ris 99 och 129, af hvilka - dock N:o 99 försåldes till Universitetets Fysiska Ka- binett. Stationsbarometrarna N:ris 1241, 1242, 1255, 1259, 1260 och 1261 från Casella i London, Enligt det från Kew Observatoriet meddelade certifika- tet är normaltermometerns korrektion: vid — 389,8 = 09, SR 09,0 = 09, » + 100,0 = 0,05. En den 2 sistvikne Januari härstädes verkstäld undersökning lemnade såsom resultat, att nollpunkten tillsvidare ej under- gått någon märkbar förflyttning. De från Casella i London erhållna qvicksilfver baro- metrarna äro likaledes försedda med certifikater från Kew Observatoriet. Korrektionerna till dessa barometrar äro be- roende af den qvantitet qviecksilfver som barometrarna inne- hålla och förändras derföre något litet under förloppet af en längre tid, i den mon qvicksilfret afdunstar, eller också plötsligt om qvieksilfver af någon orsak bortspilles. Vid: framkomsten hade några droppar qvicksilfver uträngt från 84 en af barometrarna. Emellan de öfriga och normalbarome- tern i Helsingfors anstäldes utförliga serier af jemförande ob- servationer. HNSåsom resultat erhöll jag, att Helsingfors baro- metern visar 0, 59 m. m. högre än Kew normalbarometern. Under en sommaren 1878 verkstäld resa fann Herr G. Hel- mann, att Helsingfors barometern jemförd med S:t Petersbur- ger normalen har en korrektion af — 0, 58 m. m. Då Kew normalen, torde visa 0, 05 m. m. lägre än S:t Petersburger normalen, så skiljer sig den af mig funna korrektionen för Girgensohns barometer i Helsingfors endast med 0, 04 m. m. från Herr Helmanns bestämning. Den från Fysiska Centralobservatoriet 1 S:t Petersburg erhållna Wild — Fuesska kontrollbarometern N:o 129 har en korrektion = — 0, 21 m. m., och den barometern vid- häftade termometern har vid 09 korrektionen 0,00 ” 2” ar 109 2” = 0,12 ” 2 + 209 I” + 0,09 NS ln ind »” + 0,14 Äfven instrumentelen för magnetiska observationer har under året erhållit högst betydande tillökning. Genom nå- digt reskript af den 4 Maj 1882 stälde Hans Kejserliga Ma- jestät till Vetenskaps-Societetens disposition ett anslag at 63,000 mark till upprättande af en station för meteorologiska och magnetiska observationers anställande i Sodankylä kyr- koby, under tiden från den 1 Augusti 1882 till den 1 Sep- tember 1883, samt till Meteorologiska Centralanstaltens i Hel- singfors förseende med erforderliga instrumenter och försät- tande i fullständigt skick för utförande jemväl af magnetiska observationer i enlighet med den internationela polarkonfe- rensens program. Med anledning häraf bestäldes för Meteo- rologiska Centralanstalten: Ett instrument för absoluta bestämningar af jordmagnetismens horisontalintensitet enligt Kohlrausch konstruktion. Ett instrument uteslutande afsedt för absoluta deklinations bestämningar, till hvilket Direktor Wild haft godheten- uppgöra esquisse. 35 Tre Lamontska variationsinstrumenter, för hvilkas räkning särskilda bergfasta stenpelare uppfördes uti östra fly- geln af salen för magnetiska variationsbestämningar. Två variationsinstrumenter afsedda för de af Nervander uti nyssnämnda sal uppförda stentornen. Ett inklinatorium af Dover i London. En apparat för telefonering af urkorrektioner ifrån astrono- miska till magnetiska observatoriet. Ett kontrollur öfver observatörerna. En luftelektrometer enligt Mascart. Redan uti kostnadsförslaget till det den 27 Oktober 1881 beviljade extra anslaget, för anskaffande af erforderliga instrumenter med flere tillbehör, ingick det att Lloyds mag- netiska våg skulle återuppställas. Detta instrument, som ob- serverades härstädes från och med Juli 1844 till och med Oktober 1851, torde blifvit nedtaget förnämligast till följe af svårigheten att belysa instrumentets vertikalt stående skala. Genom en sinrikt anbringad totalreflekterande prisma har Direktor Wild konstruerat en magnetisk våg, som kan aflä- sas medelst horisontel skala. Då instrumentet, efter att hafva undergått en sådan förändring, återkom ifrån S:t Petersburg, visade det sig emellertid, att den till instrumentet hörande kikaren måste i betydlig mon förlängas samt förses med ett nytt stativ, hvarföre densamma blef öfversänd till Instrument- makar Sörensen i Stockholm, som också inom några veckor utförde arbetet på ett synnerligen tillfredsställande sätt. In- strumentets slutliga uppställande verkstäldes under Juli må- nad och de regelmässiga observationerna öfver variationerna uti jordmagnetismens vertikalintensitet kunde således vidtaga från och med polarforskningsårets början. Det med afseende å spegelglasets brytande förmåga reducerade dubbla afståndet emellan instrumentets skala och bakre ytan af fasta spegeln utgör 4383,4 millimeter. Detta afstånd har blifvit regleradt, sålunda att bilderna uti fasta och uti rörliga spegeln synas lika tydliga. Skalan är indelad uti halfva engelska linier. Hvarje skaldel motsvarar en variation af 0,000072 Gausska enheter uti vertikalintensiteten. Sistnämnda konstant beräk- 86 nades från observationer öfver aflänkningar hos den magne- tiska vågen och variations-deklinatoriet, frambringade genom att en magnet vexelvis fördes i vertikal ställning uppå 810 m. m. afstånd från förstnämnda instrument och i horisontal ställning på samma afstånd från sistnämnda instrument. Uppställandet af de från Edelmann i Mänchen erhållna Lamontska variationsinstrumenten var synnerligen tidsödande och mötte flere af lokala förhållanden inom observatoriet be- roende svårigheter, Observationerna med deklinatoriet vid- togo den tjugunionde Augusti, med instrumentet för horison- talintensiteten den första och med instrumentet för vertika- lintensiteten den femtonde Oktober. Det reducerade dubbla afståndet emellan skalan och fasta spegelns bakre yta är vid deklinatoriet och instrumentet för vertikalintensiteten 4911,0 m. m. samt vid instrumentet för horisontalintensiteten 4614,2 m. m. Skalorna äro indelade uti millimeter. Vinkelvärdet af en skaldel är således vid deklinatoriet 0,7 minut. Tnstru- mentets för horisontalintensiteten känslighet reglerades till noggrann öfverensstämmelse med hvad Herrar Wild och Wij- kander rekommenderat såsom lämpligast eller till 0,00050 Gausska enheter. Instrumentet för vertikalintensiteten kunde deremot icke bringas till lika hög grad af känslighet, utan är känslighetskoefficienten för detta instrument 0,00195 Gausska enheter. Det på gården N:o 7 vid Berggatan uppå en hög träd- spira fästade meridianmärket kullstörtade under en stark storm, hvarföre under Maj månad ett nytt upprestes, unge- fär på samma ställe som det förra. Tillika inrättades norr om observatoriet ett nytt meridianmärke, bestående af en tjock med tvenne parallelipipediska hål försedd gjutjerns- skifva, som fästades på takåsen till karaktersbyggnaden i botaniska trädgården. Meridianmärkenas azimut bestämdes af Herr A. Petrelius före dess afresa till Sodankylä, medelst sol- observationer i närheten af meridianen. Resultaten af tvenne mycket nära öfverensstämmande observationer avgifva azimut för södra miren = 359952'51'" eller 1'9'"" öster från sydpunkten ST och för norra miren = 177955'6"" eller 204'54'' vester från nordpunkten. Instrumentet för absoluta deklinationsbestämniugar och Kohlrausch intensimeter hade Herr Edelmann förbundit sig att leverera senast i medlet af September, samt enligt ett senare bref i slutet af November sistvikne år. Emellertid hafva dessa instrument ännu icke hit anländt. Enligt ett telegram af den 3:dje dennes vore de dock färdiga och under afprofning, och torde således numera vara afsända ifrån Munchen. Förboppningarna att, intill de nya instrumentens hitkomst, anställa användbara absoluta deklinations- och intensitetsbe- stämningar med observatoriets äldre magnetiska teodolit haf- va icke kunnat realiseras. De sönderspräckta objektiv gla- sen till instrumentets mikroskoper hafva visserligen blivfit ersatta af nya, och äfven andra bristfälligheter hos instrumen- tet hafva blifvit afhulpna, men då det till instrumentet be- gagnade vattenpasset åtföljde den mindre magnetiska teodo- lit, som enligt Meteorologiska Utskottets förordnande utlåna- des till Sodankylä expeditionen, och då efter Herr Wetzers död uti Helsingfors ej finnes någon instrumentmakare, som skulle kunna förfärdiga ett vattenpass af den för instrumentet erforderliga känsligheten, och då slutligen äfven försöket att från utlandet erhålla ett sådant vattenpass misslyckades, oaktadt medsända utförliga ritningar, så har instrumentet förblifvit oanvändbart för så noggranna bestämningar, som vetenskapen numera åstundar. Saknaden af absoluta dekli- nations- och intensitetsbestämningar, som i noggrannhet skulle motsvara noggrannheten vid variationsinstrumenten, är der- före fortfarande en betänklig brist vid de magnetiska obser- vationerna i Helsingfors. | Det genom Direktor R. H. Scotts och Superintendenten G. M. Whipples tillmötesgående medverkan erhållna nya in- klinatoriet hitkom i medlet af September, och hafva me- delst detsamma flere serier af inklinationsbestämningar blif- vit utförda, särdeles under de af internationela polarkonfe- rensen faststälda dagarna för täta magnetiska observationer. För att kunna påräkna den största möjliga nytta af 88 de meteorologiska observationer, som under året för de ecir- kumpolära forskningarna göras i Sodankylä och Helsingfors, var det i hög grad önskligt att samtidigt observationer enligt samma plan skulle göras å några andra orter inom landet. Be- mödandet att få sådana stationer i stånd uti Kajana, Kuopio och S:t Michel misslyckades. Men i Wasa sammankallade Herrar Doktor L. Runeberg och Lektor H, Hjelt ett möte af stadsboer, som sammanskjöto erforderliga medel för bildande af en meteorologisk förening, hvilken genom aflönade obser- vatricer anställer observationer hvarje timme af dygnet, och i Wärtsilä bildade sig uppå initiativ af Herrar Doktor M. Stenbäck och Brukspatron C. Arppe en förening af frivilliga observatörer för enahanda ändamål. I Wasa var företaget nära att stranda emot svårigheten att finna en ändamålsen- ligt belägen observationslokal, men en sådan erhölls, genom Hofrådet A. F. Bergers utmärkta tillmötesgående, uti läne- landtmäterikontoret tillhörande rum. I Wärtsilä upplät Bruks- patron Arppe en särskild för ändamålet synnerligen väl be- lägen mindre byggnad. Erforderliga meteorologiska instru- menter och kontrollur utlånades från Meteorologiska Cen- tralanstalten. Öfverstyrelsen för Landtmäteriet lånade benä- get till Wärtsilä en resekronometer af Dent, hvars gång der- förinnan hade blifvit undersökt vid Astronomiska Observato- riet. I Wasa erhålles urkorrektioner dels från Telegrafkon- toret, dels från Navigationsskolan. Doktor Runeberg och Lek- tor Hjelt handhafva turvis öfverinseendet af stationen 1 Wasa och verkställa de tidtals erforderliga bestämningarna af in- strumentkonstanter; i Wärtsilä utföres detta af brukets me- tallurg och kemist Magister A. Berner. Å beggedera orterna vidtogo observationerna kl. 1 f. m. den första Augusti 1882 och hafva sedermera fortgått utan afbrott. Största delen af det hittills insamlade observationsmaterialet har redan blifvit in- sändt till Meteorologiska Centralanstalten. Detta dyrbara material kommer icke allenast att lemna väsendtliga bidrag till utredande af flera periodiska fenomen, utan blir det ge- nom dessa observationer i förening med dem ifrån Sodan- kylä och Helsingfors samt ifrån andra finska orter der ob- 59 servationer göras endast tre gånger under dygnet, möjligt att kartografiskt studera, timme för timme, särskilda meteo- rologiska störingar, som under polarforskningsåret fortplanta sig ifrån polarregionen öfver Finland till det inre af Euro- peiska kontinenten. Enligt Societetens förordnande verkstälde undertecknad underJuni månad en resa till Wasa och under Juli till Wärtsilä. Under resan till Wasa besöktes äfven stationen i Åbo. Från Wärtsilä gjordes en utflygt till Niirala. Barometern å sistnämn- da ort befans innehålla en luftblåsa och för litet qvicksilfver, hvarföre kemiskt rent sådant påfyldes och det mesta af luften aflägsnades. Barometern förflyttades tillika något åt venster för att komma längre ifrån den närbelägna kakelugnen. Före qviecksilfrets påfyllning var barometerns korrektion relativt till Helsingfors barometern + 2,6 m. m. efter påfyllningen + 0,5 m. m. således dess absoluta instrumentalkorrektion vid förra tillfället -— 2,0 m. m. och vid sednare — 0,1 m. m. Såsom varande gjorda med reseaneroiden äro dessa be- stämningar likvisst mindre tillförlitliga. Under återresan ifrån Wärtsilä öfverlemnades uti Willmanstrand åtskilliga meteorolo- giska instrumenter åt Professor L. Wendelin, som har för afsigt att vid dervarande vattenkuranstalt inrätta en meteorologisk station. Absoluta instrumentalkorrektionen till Willmanstrands - barometern, märkt ,,Wetzer H:fors F. V. S. N:o 1", är = + lem: om: Vid den brand, som senaste höst öfver gicken del af Uleåborg, förstördes dervarande barometer. En ny barome- ter samt några andra meteorologiska instrumenter ditfördes af Amanuensen, Magister K. E. Johansson, som under återresan äfven besökte stationerna i Idensalmi, Kuopio och S:t Michel. Genom skrifvelser af den 25 April och 4 Oktober 1882 ifrån Styrelsen för Finska Telegrafarrondissementet under- rättades Meteorologiska Centralanstalten, att kostnadsfria väderlekstelegram få afsändas till Helsingfors, utom från de orter derifrån sådana redan förut voro tillåtna, ytterligare ifrån Nikolaistad, Jyväskylä, Kuopio, S:t Michel, Wiborg, Björneborg och Mariehamn. Med anledning häraf inrättades 90 nya meteorologiska stationer i Jyväskylä, Kuopio och S:t Michel. Uti Wiborg och Björneborg hafva sådana stationer ännu icke kunnat bringas till stånd, och stationen i Marie- hamn är tillsvidare icke så utrustad, att den skulle kunna afsända väderlekstelegram. Till de tidningar, som dagligen publicera väderlekstele- gram hafva numera kommit en finsk och en ny svensk tid- ning. | Emot det af Nervander vid observatoriet i Helsingfors införda upphängningssättet för termometrar kan man in- vända, att termometerkulorna visserligen väl skyddas från att fuktas af regn och för utstrålning emot verldsrym- den, men icke emot strålvexling med marken, och dess- utom att detta upphängningssätt är mindre beqvämt för psykrometertermometern. De zinkbleckburar, uti hvilka våra psykrometrar sedan 1871 varit upphängda, skydda ännu mindre emot strålvexling. Uppå observatoriets gård uppfördes derföre ett termometerhus enligt Wilds kon- struktion. I detta befinner sig en af jernbleck gjord ter- mometerbur med ventilator, hvilken bur innehåller såväl den torra som fuktiga termometern och en hårhygrome- ter. Att uti samma bur insätta en minimumtermometer har visat sig ogörligt, emedan huru stadigt buren än må fä- stas den dock vid ventilatorns kringvridande råkar uti dall- . ringar, som ganska märkbart förmå förflytta minimitermome- terns index. Det nya upphängningssättet kom 1 användning ' från och med första Augusti 1882, och vid öfvergången till detsamma återtogos till begagnande observatoriets äldre ter- mometrar, hvilka varit öfversända till Stockholm för omgra- dering från Reaumur till Celsii skala. Tvenne af dessa äldre termometrar användas såsom komparationstermometrar vid undersökningar af termometrar som sändas till landsortssta- tioner, hvartill de synnerligen väl egna sig, alldenstund det är föga sannolikt att de numera, flere decennier efter det de blifvit tillblåsta, undergå någon nollpunkts förflyttning. "Den femte, den som Professor Borenius användt såsom normalter- mometer, har icke blifvit omgraderad, utan förvaras oförändrad. 91 Utaf volume VIII af ,,Observations Météorologiques pub- liées par la Société des Sciences de Finlande", innehållande 1880 års observationer, är en betydlig del tryckt. Deremot har utgifvandet af , Månadsöfversigt af Väderleksförhållan- den i Finland" tyvärr rönt ett längre afbrott. De från lands- ortsobservatörerna månatligen insända journalerna hafva vis- serligen fortsättningsvis- månad för månad blifvit af ama- nuenserna bearbetade, men anskaffandet och uppställandet af de nya magnetiska instrumenten samt organisationsarbeten med de nya meteorologiska stationerna hafva upptagit hela undertecknads tid, så att jag ej haft någon tid öfrig för den slutliga handläggningen af manuskripten till månadsöfver- sigten. Äldre årens barometerobservationer i Helsingfors hafva blifvit försatta i det tillstånd, att tryckningen af de samma när som helst kan vidtaga, så snart medel dertill er- hållas. Bland Meteorologiska Centralanstaltens räknebiträden och observatörer i Helsingfors hafva under år 1882 följande förändringar försiggått: Observatorn Herr K. E. Johansson afgick i början af Januari, för att antaga plats såsom räkne- biträde. Herr G. R. Spaak afgick under Februari. I stället för dessa tvenne observatörer antegos Fröknarna I. Tscher- koff och A. O. Sundström. Såsom andre räknebiträde an- stäldes i Januari Friherre C. D'Albedyhll. Herr Magister H. Borenius önskade under September afgå och ersattes af Herr J. G. Wulff, som ifrån årets början tjenstgjort såsom extra observator. I stället för Herr Wulff antogs Herr A. N. Helander, såsom extra observator, men afgick i Novem- ber och ersattes af Herr W. Grönvall. För att kunna ut- föra de täta magnetiska observationerna under polarforsk- ningsårets s. k. termindagar, var det af nöden att antaga nå- gra tillfälliga biträden. Såsom sådana hafva fungerat Her- rar A. J. Nystedt och G. R. Spaak från 1 Augusti — 15 September, Herr J, A. Grönroos från 1 Augusti — 1 Decem- ber samt Herrar M. Gadd och G. Malmström från 15 De- cember. 92 Meteorologiska observationer hafva under år 1882 blif- vit anstälda af: Fyrmästaren K. F. Alcenius vid Hangö fyrbåk. Fyrmästaren I. Tauceher vid Utö fyrbåk. Stationsinspektor K. Appelgrén i Hangö stad. Fru Rektorskan K. M. Kandolin i Mariehamn. Fyrmästaren C. F. Liljefors vid Söderskärs rf Apotekaren A. Collan i Angelniemi. Fyrmästaren F. W. Grönlund vid Sälskärs fyrbåk. Professor J. FE. Elfving i Åbo. Apotekaren A. M. Hallman i Willmanstrand. Eleverne vid Mustiala landtbruksinstitut. Löjtnant N. Etholén i Lampis, Kivesmäki. Lektor J. E. Furuhjelm i Lampis, Evois. Magister Alb. Hjelt i Karkku. Fyrmästaren C. F. Ståhlbom vid Säbbskärs fyrbåk. Fröken Th. Molin i Tammerfors. Föreståndaren för Otava jordbruksskola Herr G. W. Serlachius. Herr OC. Carstens i S:t Michels stad. Apotekaren O. Relander i Sordavala. Hierodiakon Pamvo i Walamo. Possessionaten C. Ph. Lindforss i Sulkava. Kommunalrådet N. E. Arppe i Tohmajärvi, Niirala. Fyrmästaren J. W. Sjölund vid Sälgrunds fyrbåk. Bruksförvaltaren O. Tapenius i Ilomants. Lektor H. Hjelt i Wasa. Lektor J. Lindskog i Nykarleby. Bruksegaren J. V. Sahlstein i Pihtipudas. Magister E. G. Hasselgren i Teerijärvi. Lektor K. J. Högman i Jyväskylä. Forstmästar H. J. Aminoff i Idensalmi. Vieepastor J. Simelius i Pyhäjärvi. Fyrmästaren C. G. W. Lindström vid Ulkokalla fyrbåk. Kollegiiassessor E. Westerlund i Uleåborg. Handlanden L. V. Redig likaledes i Uleåborg. Fyrmästaren L. Lalin vid Marjaniemi fyrbåk. Apotekaren F. G. Borg i Torneå. 39 En med synnerlig omsorg af Prosten L. W. Schalin förd journal, omfattande Januari 1866 — Juni 1882, har af den aflidnes sterbhus blifvit öfverlemnad till Meteorologiska Cen- tralanstalten. Fenologiska anteckningar hafva för 1882 inkommit från nedanförtecknade orter: Observationsort. ERNA TT Ra 0 Ene a Observatorns namn. Län. Kommun. | Nylands Elimä Kellman, G. skogsvaktare. 34 Mäntsälä Nordenskiöld, N. G. G. & Thusby Nordenskiöld, C. A. krono- fogde. 1 hh Hedberg, J. forstmästare. 3 Jeekell, O. S. possessionat. 23 Sibbo Åström, H. B. possessionat. 5 Lojo af Tengström, J. M. provin- cialläkare. KE Pojo Hisioger, E. Friherre. Åbo och Kimito Hedberg, Maria. Björneborgs Kisko Juselius, J. kapellan. 5 Salo Zetterman, ÅA. J. provincial- läkare. 29 Lundo Kahilainen, M. 5 Nystad Söderman, H. L, 53 Kuru Niininen, M. 55 Tyrvis Westerlund, F. W. prov. lä- kare, i Karkku Leistenius, A. fröken. a - Hjelt, Hj. lektor. 3 Nakkila Åberg, J. E. kyrkoherde. å Parkano Brander, C. forstmästare. Tavastehus Janakkala Bredenberg, E. A. vicepastor. | Ar Hd | Hanström, J. skogsvaktare. | i Hattula Lilius, F. J. pastor. ka i Wegelius, Uno. 5 Kalvola Kosonen, P. skogsvaktare. 30 Tammela Karsten, P. A. lektor. Kd N Borenius, Alex. revierförval- tare, 5 55 Procopé, A. F. provincialläk. 94 Tavastehus Birkkala S:t Michels Sysmä | | | | & Sulkava Wiborgs Wiborgs stad Wiborgs socken 45 Pyhäjärvi - Willmanstrand ” 2” 5 Sordavala 55 Impilaks Kuopio Tohmajärvi | | bj 2” 5 fd Pelkjärvi 3 Nurmis Wasa Wasa ” 2” 2” bl 29 1” s »” 2” i 55 Nykarleby 35 Kronoby 5, Pihtipudas Re Alajärvi | Uleåborgs Kajana or Neder Torneå Öfver 3å hå Rovaniemi 5 Kittilä | SN Enare | 2 > | ås Utsjoki Malin, H. pastor. Sahlberg, V. S. apotekare. Wilskman, K. godsförval- tare. ; Lindforss, C. Ph. possessio- nat. Niklander, G. stationsinspek- tor. Helsingius, J. godsförval- tare. Breitenstein, W. förvaltare. Holmberg, J. häradshöfding- ska. Ilmoni, A. H. stadsläkare. Krank, F. 0, forstkonduk- tör. Backman, H. provinciallä- kare. Arppe, N. E. kommunal- råd. Karsten, N. pastorska. Karsten, I. fröken. Collan J. provincialläkare. Hjelt, H. lektor. Heikel, K. H. Laurén, W. Riekki, A. A. Elever vid lyceet. Lindskog, Jos. lektor. Storbjörk J. Sahlstein, J. W. bruksegare. Thomé, J. H. forstmästare. Renfors, M. fröken. Castrén, K. E. Sandberg, H. R. forstmäs- tare. j Heikel, H. forstmästare. Sandberg, A. W. forstuppsy- ningsman. | Nordling, X. W. guverne- mentssekreterare. Waenerberg, M. W. forstupp- syningsman. Gummerus, J. kyrkoherde. 95 Observationer öfver variationerna i hafsytans höjd haf- va blifvit gjorda å samma orter som under föregående år. Helsingfors den 31 Mars 1883. N. E. Nordenskiöld. Ueber einen neuen Fund von Andesin bei Orijärvi in Finnland von Hjalmar Gylling. Mit dem Namen Andesin wurde zuerst von ÅBICH ein tri- kliniseher Feldspath belegt, welecher als Gemengstheil trachy- tisceber Gesteine der sädamerikanisehen Anden auftritt. Sein specifisehes Gew. gab ABICH zu 2,76 an; JACOBSON und RAM- MELSBERG fanden später die Zahl 2,67. Nach ABICH sollte wei- ter das Sauerstoffverhältniss des Andesin durch 1:3:8 aus- gedräckt sein, worin 4 Mol. Kieselsäure, 1 Mol. Thonerde und 1 Mol. CaO und Na,sO entsprechen. Zu demselben Re- sultate gelangte auch RAMMELSBERG, der seine Untersuchun- gen auf Material angestellt hatte, welehes von Porphyren des Esterelgebirges im sädliehen Frankreich stammte. Auf Grund dieser Sauerstoff-Proportion, welehe von derjenigen aller anderen Feldspatharten so bedeutend abwich, stellten beide Forseher den Andesin als eine selbständige Feldspath- art auf. Gegen diese Ansicht wurde zunächst von BIisCHOF und Rose ein HEinwand erhoben, indem sie erklärten, dass der Andesin kein selbständiges Glied der Feldspathreihe, sondern nur ein zersetzter Oligoklas sei. RAMMELSBERG hielt indessen an seiner fräher ausgesprochenen Ansicht fest, wel- che kurz nachher auch bei DEs CL0ozEAUX Unterstiitzung fand, wenn sich dieser Forscher auch später fär die Oligoklas- natur des Andesin aussprach. Die von 'TsCHERMAK auf die Reihe der triklinen Natron- 97 Kalk-Feldspathe angewandte Lehre von den isomorphen Mischungen, welehe von v. RAtTH auf's kräftigste unterstätzt wurde, und nach welcher alle die zwisehen dem Albit und Anorthit liegenden Natron-Kalk-Feldspathe als Mischungs- produkte dieser beiden Endglieder zu betrachten sind, brachte wiederum die BSelbständigkeit des Andesin ums Leben. Gegen die Tschermaksche Theorie steht bekanntlich eine hauptsächlieh von DEs CLoIzEAUX vertretene, dabei aber von manchen anderen Forschern getheilte Ansicht, nach welceher sich die triklinen Feldspatharten ähnlich den Koh- lenstoffverbindungen in einer homologen Serie mit von Anor- thit bis zum Albit wachsendem Kieselsäuregehalt ungezwun- gen ordnen lassen. Statt in dieser Serie jedem höher ste- hendem Gliede eine aus dem nächst niedriegeren hergeleitete Zusammensetzung zuzusprechen, wurde von F.J. WuxK ausser den beiden Endgliedern Albit und Anorthit auch einem dritten, dem Andesin, in der Mitte der Serie eine gewisser- massen selbständige Stellung eingeräumt. Die zu beiden Bei- ten des Andesin sich befindenden Glieder, Oligoklas und La- brador, seien demgemäss, das vorige aus !/; Mol. Andesin und !/3> Mol.Albit, das letztere aus !/; Mol. Andesin und 2/, Mol. Anorthit zusammengesetzt. Aufgestellt erhällt die Serie sonach folgendes Aussehen: Albit = RO R. 03 Si; 0,, = Alb. Oligoklas = » Si; 0 = !/> Alb. -F 1/5 And. Andesin = Su Or And: Labrador = » Sig 0, = 2/3 And. + !/,; Ant. Anorthit = bolla r0g SANN 2” Zur obigen Ansicht war Wik hauptsächlich auf Grund seiner Studien gewisser Andesinfände gelangt, welche frei ausgebildete Krystalle lieferten. Die betreffenden Fände wa- ren der von Pargas, der von Tilasinvuori in Tammela und der von Sillböle umweit Helsingfors. Die Ergebnisse der optischen und chemischen Untersuchung jener Andesine hat WuxK in VII. Reihe seiner , Mineralogiska meddelanden" (Finska Vet.-Soc.:s Förhandl. Bd XXIV, 1882) niedergelegt. War das Vorhandensein so mancher Fände frei ausgebildeter 7 98 Krystalle auch schon genuägend, um den Ansprächen auf ge- wisse Selbständigkeit des Andesin eine Berechtigung zu schen- ken, so musste doch jede Thatsache, weleche der besprochenen Ansieht neue Bestätigung herbeifähren konnte, von Interesse sein. Eine solehe bot sich in dem Fund jener Andesinkry- stalle, welehe den Gegenstand des vorliegenden Aufsatzes bilden. Auf einer Exkursion, welehe ieh in Begleitung des Herrn Fabriksbesitzer -E. L. v. JULIN nach den berähmten Erzlagerstätten von ÖOrijärvi unternahm, wurde bei der Boot- fahrt auf dem Orijärvi-See meine Aufmerksamkeit auf eine Stelle am Strande gelenkt, wo die anstehenden, von Kalk- und Hornblende-reicheren Lagern abwechselnd gefärbten Gneis- schiehten starke Windungenr zeigten. An die Stelle gelangt liessen sich an mehreren Punkten kleine Hohlräume wahr- nehmen, welche mit Drusenbildungen weisslicher, bald mehr, bald weniger entwickelten Krystalle erfäöllt waren. Trotz meiner Bemihungen gelang es jedoch nicht mehr als eine einzige ' Stufe mit wonlerhaltenen Krystallen loszusehlagen; die äbrige Ausbeute bestand aus grösseren und kleimeren Partien zerstäckelter Individuen. Eine nach der Räckkehr zu Hause angestellte Vorprä- fung ergab binnen Kurzem, dass das Mineral der triklinen Feldspathreihe angehörte, und sein auf einem-basisehen Spal- tungsstäck ermitteltes optisches Verhalten liess ausserdem vermuthen, dass hier Andesin vorliege; durch die weitere Untersuchung wurde dies auch bestätigt. Von den vorhandenen Krystallen zeigt einer folgende Flächen: OP (001) = c (P) & Po (010) = b (M) oo Po (100) = a (h) ÄP (110) = ab (1) o'P (110) = ab (T) 'P'o (101) = ac (x) Po (011) = be 99 2P oo (021) = bac (n) P (111) — abe (a) 2P (221) =2a>bac(u) 2&P2 (21) =a, be Ein zweiter Krystall weist folgende Flächen auf: OB(00 1 Eee (PR) oc Po (010) = b (M) &Px (100) = a (h) Po (011) = be o'P (110) = ab (T) oP (110) = ab (b) &oP2 (120) = ab Ein dritter Krystall: ORT ONES oo Po (010) = b (M) xc Po (100) = a (h) &P (110) = ab (T) GE CKVONAES="a0601) oP2 (120) = abe SPY (120)= apa Po (101) = ac (X) 2P oo (021) = bae (n) Pi (111). =: abei(p) P, (111) = abe (m) Bei Messung der Neigungsvinkel zwisechen P und M ei- nerseits und P und M' andrerseits ergab sich fär den vorigen ein Werth von 939 15”, fär den letzteren ein Werth von 86? 45. Bei Andesin von Pargas fand Wux (1. ec.) resp. 93" 10” und 869 50. Meine Messungen wurden an Spaltungs- stäcken ausgefährt; die Krystallflächen eigneten sich leider in Folge ihrer Rohheit ebensowenig zur Bestimmung dieser wie anderer Kantenwinkel. Die beiden ersteren der bereits geschilderten Krystal- esind mit einander gwillingsartig verwachsen, und zwar so, 100 dass eine Fläche des rechten Brachydomas 2 P & (021) die Zwillingsebene bildet; die Basisfläche 0 P des einen Indivi- duums kommt hierdurch in paralleler Stellung zu der M Fläche des anderen. Der von beiden Basen eingeschlossene Winkel stellt sich gleich dem linken, kleineren Neigungswin- kel der Axen b und c; weiter coineidiren noch die I und [I Flächen der beiden Individuen mit einander. — Die Zwil- lingsbildung ist somit nvach dem Bavwenoer Gesetge erfolgt. Jedes Individuum ist ausserdem noch mit jener bei den Pla- gioklasen gewöhnliechen Zwillingsbildung versehen, welche nach dem Brachypinakoid als Verwachsungsebene verläuft, und eine lamellare Streifung auf den Basisflächen hervor- bringt. Die Spaltbarkeit des Minerals ist basisch sehr deutlich, . brachypinakoidal kaum weniger deutlieh, viertelpyramidal dagegen nur ausnahmsweise hervortretend. HBSein Härtegrad liegt in der Scale zwisehen 5,5 und 6. Aus drei Bestimmungen des spec. Gewichts ergab sich als Mittelzahl 2,68. Die Untersuchung in parallelem, polarisirtem -Lichte lehrte, dass die Hauptauslösehung des Lichtes bei basischen Spaltplättehen mit der Trace des linken Prismas IT gleich gerichtet ist, und vorne auf der Seite der grösseren Neigungs- winkel der Axen b und c mit der Kante P/M einen Winkel von 19 bis 1!/39 bildet (negativ). Auf brachypinakoidalen Spaltplättehen längs M veriäuft die Auslösehung von hinten nach vorne abwärts und bildet in der Ecke der Tracen P:M und T:M mit der Kante P/M einen Winkel von 8? 45” bis 9930” (negativ). In convergentem, polarisirtem Liehte lassen sich an brachydiagonalen Spaltplättehen drei Curvensysteme wahr- nehmen. Zwei von ihnen gehören den Ringsystemen um die Austritts-punkte der optiscehen Axen an, und sind mit ihren Centren auf der Linie der Hauptauslösehung gelegen. Das dritte System, am unteren hinteren Ende des rechten Bra- chypinakoid, bildet einen Theil der Lemniscaten. 101 Zur Ermittelung der chemischen Zusammensetzung wurde von anhängenden Verunreinigungen sorgfältig befreites Ma- terial verwendet. Die Analysen gaben folgendes Resultat: Gluhverlust = "0,70 0/51 0570. 2/0 OO == SIA M5O3== "AUG 2 SIDAS COP 10609 BSS Na, 0 = NA SOrA ODD rr Zur Vergleichung mögen hier einige frähere Analysen von Andesin Platz finden: I. IL. I etan VAA OS EENÖUNA 56,79 58,32 57,80 58,45 Als —=20,25 2, 28,48 26,52 26,75 26,24 Ca0 = 8,09 ,, 3,56, Mg 0 8,29 9,05 6,52 N, 0 = 7,96 ,,; + K2,0 6,44, TR20 7,63 6,04 8,18 Glihverl. = 0,60 ), 0,24 0,60 0,15 0,61 I. GYLLING — Andesin von Orijärvi, Finnland. II. v. RAtH — And. von Monte Adamello. Ztschr. d. d. geol. Ges. Bd XVI p. 249. III. RAMMELSBERG — And. von Fréjus, Esterelgeb. (Max SCHUSTER. Opt. Orientirung der Plagioklase Tscherm. Mitth. h. 1881.) IV. v. RaAtH — And. v. Tungaragua, Anden. (Beitr. z. Pe- trographie. Ztschr. d. d. g. Ges. XXVII, p. 317). V. FE. J. Wuk — And. von Pargas — Finnland. (Mine- ralog. Medd. VII, p. 23). Enn Om polarstationen i Sodankylä, (Bref till Finska Vetenskaps-Societetens meteorologiska Utskott.) Ifrigt upptagen af arbetena med ordnandet af Polar- stationen i Sodankylä och beräkningar af olika instrumen- ters konstanter, har jag ej förr än nu vunnit nödig tid för afgifvandet af en detaljerad rapport om expeditionens öden, efter afresan från Helsingfors den 21 Juli detta år. Själfva resan gick öfverhufvudtaget ganska lyckligt ehuru tillbud till olyckor ingalunda saknades. Med ångbå- ten Uleåborg ankom expeditionen utan äfventyr till Kemi den 27 Juli på aftonen. Under resan utfördes magnetiska bestämningar på ett par orter. Genom Guvernören Jäger- horns benägna tillmötesgående erhöll expeditionen för effek- terna krono-transport foror, hvilka mötte på bestämd dag så att expeditionen den 31 Juli befann sig i Rovaniemi, hvarest fororna voro till mötes den 2 Augusti, hvarefter färden fortsattes till Kemiträsk och härifrån längs elfven till So- dankylä. I Kemiträsk började en serie af besvärligheter af alla slag, men mest till följd af de svårigheter båtkar- larne åstadkommo genom sin lust att på allt sätt tillskansa sig fördelar af expeditionen. Vid ankomsten till Sodankylä sockens gräns, visade sig att båtar ej kunnat anskaffas i till- räckligt antal, emedan ordern tillföljd af den tröga postgån- gen kommit sent. HEfter långa debatter med de förre skjuts- karlarne lyckades det expeditionens medlemmar, genom löfte om förhöjd skjutslega, att förmå dem att komma ett gäst- gifvarehåll till, men här måste en mindre del af sakerna qvarlemnas för några dagar och urvalet gjordes så att alla de vigtigaste och för första uppsättningen nödiga saker med- 103 togos och den 6 Augusti på aftonen anlände största delen af expeditionens ledamöter till Sodankylä kyrkoby. Under resan hade i Rovaniemi astronomiska och mag- netiska bestämningar blifvit utförda. ' De qvarlemnade sa- kerna ankommo den 10 Augusti, efter att hafva genomgått det hotande äfventyret att sänkas i Aska fors, emedan gäst- gifvaren af snålhet lastat sakerna i en båt i stället för i två, såsom det med honom hade blifvit öfverenskommet. Den skada, som härigenom skedde, var dock ganska ringa, ty sakerna fingos genast upp och de få instrumenter, som ska- dats, blefvo af mekanikern åter i stånd satta. Ifrån den 7 Augusti bedrefs arbetet med instrumenter- nas uppställande ihärdigt, hvarvid afsågs att de som om- fattade de obligatoriska observationerna i främsta rummet ordnades. Den ursprungliga afsigten att få alla dessa i ord- ning till den 15 Augusti lyckades ej, emedan oförutsedda praktiska svårigheter mötte vid uppställandet af bland an- nat vindfanan och anemometern, hvilka bägge erfordra syn- nerlig omsorg, äfven som de magnetiska variationsinstrumen- ten. Oaktadt alla mina varningar i bref hade ritningen, så tydlig den än var, blifvit misstörstådd och de pelare, på hvilka instrumenten borde stå, origtigt placerade, så att de måste ändras, Den allmänna förskräckelsen för den starka järnhalten i Sodankylä hade äfven utbredt sig hit och i stäl- let att bygga pelarne af här befintlig god och fullkomligt järnfri sten, gjorde man tegel, som af brist på god lera blefvo så dåliga som möjligt samt, såsom tegel vanligen äro det, icke så litet järnhaltiga. Följden af allt detta var att upp- ställningen af de magnetiska variationsinstrumenten fördröj- des. Deras inrättande i enlighet med polarkonferensens pro- gram är en mycket omständlig och delikat sak, som ford- rar tid och möda. Ehuru nu visserligen en del observa- tioner redan kunnat börja den 15 Augusti, så ansåg jag dock rådligast, för att vara viss om deras duglighet, att ej börja förr än säkerhet blifvit uppnådd att de använda instru- menten voro väl placerade. Detta inträffade den 21 Au- gusti och från denna dag börjades följande observarioner: PM K Ny | AN ÅN i | I ANA LIBRARY IS 104 1:o. Meteorologiska: | Temperatur, fuktighetsgrad, lufttryck, vindens riktning och styrka, jordens temperatur på olika djup och på ytan, nederbördsmängden, himlahvalfvets utseende ete. 2:o Magnetiska från den 22 Augusti: N Variations-observationer med de Lamontska instrumen- ten och absoluta bestämningar. 3:0. Astronomiska tids bestämningar. Till följd af att firman Casella i London försummat att i rättan tid afsända ett nytt väl behöfligt inklinatorium måste Hr Biese qvardröja några dagar i Helsingfors, men anlände dock redan den 10 Augusti hit och genom de instrumenter som af honom medfördes, blef expeditionens samling full- ständig. Under vägen hade han gjort magnetiska bestäm- ningar i Wasa och Rovaniemi. Observationerna utföras hvarje timme natt och dag i en engång för alla bestämd ordning och på bestämd tid. Alla observationerna göras enligt Göttinger medeltid, hvil- ken tid blifvit antagen derför att observationerna på ter- minsdagarne göras enligt denna tid; den skiljer sig dess- utom på ej mer än en timme och sex minuter från ortens medeltid. ) Sedan de obligatoriska observationerna blifvit ordnade, börjades arbetet med de fakultativa och kommo dessa till stånd i följande ordning: den 4 September de luftelektriska, den 14 September jordströmmen. Detta fenomen studeras med tvänne galvanometrar, hvilka äro insatta uti tvänne omkring 5 verst långa lednin- gar af isolerad koppartråd i nord-syd och ost-vest riktnin- gen, hvilka ledningar ända med platinaplattor på omkring 5 fots djup i jorden. Galvanometernes utslag kontrolleras med ett normal Danniells-element, hvarigenom strömstyrkan då motståndet uppmätes kan bestämmas i absoluta enheter. Dessa observationer erbjödo från hörjan så stort intresse att vi, med anledning af jordströmmens intima samband med jord- magnetismen, beslöto att på terminsdagarne utföra dem äf- 105 ven hvarje femte minut. Ehuru detta i icke ringa mon ökar observatörernas på terminsdagarna nog mödosamma arbete, så hoppas jag dock att den valuta som uppnås skall till fullo ersätta mödan. Emedan Sodankylä sannolikt är den enda polarstationen, hvarest observationer i detta syfte utföras, så lider det intet tvifvel att de i samband med dylika, utförda i Pawlowsk äfvensom genom Prof. Sundells benägna biträde under vissa timmar af terminsdagarne i Helsingfors å de te- legraflinier, hvilka blifvit stälda till vetenskapligt bruk, skola gifva så goda resultat man af dylika undersökningar kan vänta. Den inrättning jag på grund af förut förvärfvad erfa- renhet utfört, lofvar att på allt sätt motsvara ändamålet. Först omkring den 20 September blef den andra upp- sättningen af magnetiska variationsinstrumenter färdig. Detta berodde af den totala omändring, som pelarena måste un- dergå i det att allesamman måste ombyggas från grunden. Icke allenast grundandet var oskickligt utfördt, utan afstån- det imellan dem var ock alldeles oriktigt. Till följd af teg- lens dåliga beskaffenhet voro pelarena dessutom utan stadga. Af dessa orsaker ombyggdes de alldeles af järnfri sten. Eme- dan ganska långa kokongtrådar användas i två af dessa in- strument, så blefvo de ej fullkomligt stabila förr än i bör- jan af Oktober och från den 11:e daterar sig regelbundna komparationer imellan de bägge uppsättningarne. Genom detta dröjsmål har dock ingen skada skett, ty de absoluta bestämningarna kontrollera väl de Lamontska instrumenten under denna tid. Observationerna af polarljuset ske i samband med den norska stationen i Bossekop äfvensom med en tillfällig sta- tion, upprättad af Hr Sophus Tromholdt i Kautokeino. Detta sker på grund af ett förslag från chefen för den norska sta- tionen äfvensom Hr Tramholdt. Så mödosamt utförandet af detta förslag än är, ty observationerna ske hvarje timme från kl. 5 Göttinger medeltid till kl. 11 och dessutom mel- lan kl. 8 och 9 hvarje 10:de minut samt med än mera förö- kadt antal observationer under December och Januari, så hafva observatörerna dock beredvilligt åtagit sig detta ar- 106 bete, så mycket mera af intresse, som äfven den svenska expeditionen på Spetsbergen utför observationer på samma sätt och på samma tid. Det ovanligt blida klimat, som härstädes varit rådande hela hösten, har gjort att norrskenens antal varit jämförel- sevis ringa och deras intensitet äfvenledes ringa, så att ar- betet med direkta höjdbestämningar och fotografering af fe- nomenet hittills icke kunnat utföras. . Dock är allt väl i ord- ning för detta ändamål och emedan vintern nu småningom inträder så kunna sannolikt arbetena härmed vidtaga. Utru- stad med telefoner kan expeditionen använda ledningarne för jordströmmen i N-S och E-W såsom telefonledningar och utföra fullkomligt samtidiga höjd- och ajzimuth. bestäm- ningar på i hvarje tidemoment öfverenskomna punkter och med baser, uppgående till. 4 å 5 kilometer. Endast ringa tid har jag ännu hunnit egna den af mig föreslagna under- sökning af den elektriska ström, som jag anser vara orsak till polarljuset; dock hafva redan en del företeelser iakt- tagits, hvilka tyda på framgång då uppställningen blifver färdig. För de naturhistoriska forskningarne hafva Herrar Sund- man och Blom aflemnat följande öfversigts redogörelser: Undertecknad, som till forskningsfält fått sig anvisadt studiet af de organiska företeelserna, särskildt de geologi- ska, vill derom uppmanad lemna en kort sammanställning af hvad inom detta område blifvit, under loppet af expedi- tionens vistelse i Sodankylä, utfördt. Till de vunna resul- tatens fromma må anmärkas att forskningstiden vidtagit icke i likhet med den för de öfriga brancherna, expeditionen har sig förelagda, utan sträcker den sig två månader längre till- baka, vidtagande på en tid då naturen var i nära nog full- ständig utveckling. Alla grupper hafva derunder af lätt in- sedda skäl icke kunnat i lika grad beaktas utan måste jag inskränka mig till några vissa i hopp att kunna fylla luc- korna under påföljande sommar. I främsta rummet hafva blifvit uppmärksammade fogelfaunans sammansättning, häck- ningstiden för de allmännast förekommande arterna äfven- 107 som flyttningstiden och andra temporära lokalombyten för några af de härstädes uppträdande formerna. Också har en icke obetydlig tid tagits i anspråk för tillvaratagandet och preparation af det samlade materialet. Detta utgöres af om- kring 40 arter foglar i 60 exemplar och 30 arter ägg i omkr. 150 exemplar. Hvad däggdjurens klass vidkommer hafva forskningarna inom denna grupp icke krönts med samma framgång, härledande sig af den omständigheten, att repre- sentanterna för densamma förekomma i jämförelse med före- gående klass i ringare mängd och af deras svåråtkomlighet. Det tillvaratagna i detta afseende inskränker sig derföre till några få arter af gnagarenas ordning. Af de i norden yt- terst sparsamt förekommande reptilier och batrachier har blifvit tillvarataget, hvad i detta afseende stått till buds. Rikligare har deremot skörden utfallit i entomologisk väg. Likväl har tiden ej kunnat egnas åt alla ordningar, utan ha de inskränkts till Coleoptera, Hemiptera och Lepidoptera, medan Diptera och de öfriga äro med afsigt under denna sommar förbigångna. Under den närmaste tiden härefter kom- mer vinterfaunan att undersökas och från nästinstundande vår särskild uppmärksamhet egnas åt ichtyologin och i öfrigt har jag för afsigt att fortgå i samma rigtning, som den nu inslagna. N. Sundman. Undertecknad, som haft till uppgift, att under magne- tisk-meteorologiska expeditionens vistelse i Sodankylä göra botaniskt fenologiska anteckningar, får, dertill anmodad, af- lemna följande redogörelse om sin verksamhet under sist- förflutna sommar: Då jag den 11 Juli anlände till Sodankylä var jag de första dagarna upptagen af exkursioner för att taga reda på ortens naturförhållanden, de olika växtställenas förekomst samt för att erhålla någon bild af floran och växternas utbrednings- förhållanden. Samtidigt började jag äfven göra fenologiska anteckningar; tyvärr kunde jag ej göra dem i det omfång jag hade önskat, dels derföre att jag ej hade hunnit taga reda på växternas utbredning å orten, dels derföre att natu- 108 ren redan var så långt framskriden i sin utveckling, att af flere i fenologiskt hänseende vigtiga växter endast de sena- ste utvecklingsfaserna. kunde iakttagas. En naturlig följd häraf är att i mina anteckningar förekommer en mängd luc- kor, hvilkas fyllande skulle vara af synnerlig vigt för feno- login och betydligt öka värdet af mina anteckningar. Ifall omständigheterna det tillåta, har jag för afsigt att nästa sommar afhjelpa dessa brister. Utom de fenologiska iaktta- gelserna har jag äfven, så mycket min tid tillåtit, tagit reda på växternas utbredning å orten. Hvad samlingarne vidkom- mer, har jag sammanbragt dem inom phanerogamernas, orm- bunkarnes och mossornas grupper. E. W. Blom. Oaktadt mycket arbete blifvit utfördt, så återstår ännu ej så litet att utföra utom de ordinarie observationerna. Lik- väl vågar jag nu redan uttala det bestämda hopp att polar- stationen i Sodankylä skall motsvara sitt ändamål och gifva välkomna bidrag till utredandet af de stora vetenskapliga frågor, hvilka utgöra föremål för polarstationernas arbeten. Detta hopp bygger jag i främsta rummet på det varma in- tresse, som de utsedde observatörerna hela tiden visat och hvilket ingalunda, jag vågar hoppas det, under arbetstiden kommer att mattas, emedan det är grundadt i deras kärlek till vetande och fosterland. Helsotillståndet har varit godt och arbetets fortgång har sålunda ej hindrats af sjukdomsfall. Bostäder och un- derhåll föröfrigt hafva varit så bra att alla äro belåtne. Angående expeditionens ekonomiska angelägenheter skall jag, som hittills icke hunnit egna dem någon tid, fram- deles afgifva redogörelse. Sodankylä, den 4 Nov. 1882. Selim Lemström. Mineralogiska och petrografiska meddelanden. VIII Af F. J. Wiik. (Med 2 Plancher.) al. Om en triklinisk kali-natron fältspat (Mikroklas) från St. Gotthard. I den mineralogiska litteraturen har under de sednare åren icke sällan varit fråga om en fältspatsart, som på det närmaste ansluter sig till orthoklas och mikroklin, men som skiljer sig från den förra genom sin trikliniska form, från den sednare genom den obetydliga optiska utsläckningsvin- keln på c-pl. (P) d. ä. den opt. utsläckningsriktningens ringa afvikelse från kanten c:b (P:M), samt från båda genom sin natronhalt. Se t. ex. H. Förstner: om Natronorthoklas från Pantellaria (Zeitschrift fär Krystallographie I pag. 547); C. Klein: om fältspaten i Basalt från Hohen Hagen vid Göt- tingen (K. Ges. der Wiss. Gött. 1878 pag. 449); W. C. Brög- ger: om fältspaten i Augitsyenit (Zirkonsyenit) från södra Norge (Die silurischen Etagen 2 und 3 in Kristianiagebiet 1882 pag. 258). Denna dels såsom natronorthoklas (Först- ner), dels såsom oligoklas (Klein), dels ock såsom natron- mikroklin (Brögger) betecknade fältspat kan dock strängt taget icke identificeras med någon hittills bekant fältspats- art, utan synes mig utvisa tillvaron af en ny sådan, hvilket äfven P. Groth i en not till ett referat af Klein's ofvan- nämnda arbete (Zeitschrift för Krystallographie V pag. 392) antyder. I mina mineralogiska meddelanden V n;o 19 (Finska Vet. Soc. Öfversigt XIX pag. 68) har jag nämnt några ord om 110 en fältspat från St. Gotthard, hvilken jag på grund af dess kristallografiska förhållande ansett mig kunna beteckna så- som mikroklin, hvarifrån den dock skiljer sig i optiskt hän- seende, i det den nämligen häri öfverensstämmer med nämnda fältspatsart från Pantellaria, södra Norge m,. HI. orter. Då härtill kommer, att den genom sin natronhalt äfvensom i ke- miskt afseende ansluter sig till dem, hör den således utan tvifvel till den af dem bildade fältspatsserien. Ifrågavarande fältspat från St. Gotthard utgör en större kristall (af 2—3" längd), fullkomligt klar och färglös, sålunda liknande adular, men med en egendomlig sned, triklivisk formtyp genom ensidig utbildning af ytorna i hufvudaxelns zon (se fig. 1), till följe hvaraf den får en yttre likhet med albit, hvilken jag också vid dess inköp (från en mineralie- handel vid Andermatt) ansåg den vara. En mätning med handgoniometer visar dock, att vinkeln c:b (P:M) är i det närmaste lika med 909; men först gecom en mätning med reflexionsgoniometer kan man öfvertyga sig om att den dock skiljer sig något derifrån, dock knappast mera än mikroklin. Denna dess trikliniska form framgår ännu tydligare af den ingående vinkeln mellan de tvenne enligt albittvillings-lagen förenade individer, hvaraf kristallen består. Af 4 nära lig- gande vinkelvärden har jag funnit denna vinkel = 1770 11”, hvilket ger för kanten e:b vinkeln 919 25", då deremot en direkt mätning af den motsatta fria kanten (c:b) gaf 899 36” (medeltal af 899 49" och 899 24”) således blott 909 24” för c:b. Denna oregelbundenhet i kristallografiskt hänseende synes häntyda på att densamma trots sin klarhet och genom- skinlighet icke är fullt homogen, för hvilket antagande äf- ven andra skäl tala (se nedanföre), hvarföre jag icke an- sett det löna mödan att söka beräkna dess kristallografiska constanter, så mycket mer som de tydligen i det närmaste öfverensstämma med orthoklasens, närmast med den natron- haltiga sanidinens, såsom följande vinkelmätningar (normal- vinklar) utvisa”): +) Mätningarna äro verkstälda dels med en Mitscherlich's go- niometer af äldre konstruktion med en tub, dels med en nyare af R. 111 Mikroklas från Sanidin Orthoklas Mikroklin St. Gotthard «från Vesuv: (beräk- (Descloi- sd (Wiik). (v. Rath). nadt). Zeauz. c:ac (P:x) =50931"30" 509 2945" 50920 ab :ab (1:T) = 609 55” 602 44” 619128 61929 ec:ab (P:1) =67942' 30" 679 47” 670 44” — 6709 43” c:ab (P:T)=67051' 15" = 5 689 43” ac:ab (x:1) = 699 16” 699 151” 69919 ac: ab (x:T)= 4689 57" y 25) Ytorna i kristallkombinationen äro för öfrigt följande: e (P). b(M). ab (1). ab(T). abg(f). abg(z). ac (x). ar cs (q). abe. abe=oP. ocP &. oP"'. WP. P3. w'P3. ,P,&. 2 P,&. ,P.P,. Äfven i optiskt hänseende ansluter sig denna fältspat närmare - till orthoklas (adular) än till mikroklin, i det att utsläckningsriktningen på ce-pl (001) är högst 39 skild från kanten ce :b. Denna utsläckningsriktning går åt samma håll som hos albit eller i riktning af den högra prismaytan ab (110) och kan sålunda betecknas såsom positiv. På en del ställen såsom i närheten af tvillingsgränsen kan man knap- past märka någon afvikning af utsläckningsriktningen från nämnda kantriktning. Den mindre tydliga spjelkningsytan b (010), som är mera ojemn än c-pl visar äfven i afseende på. utsläckningen en olikhet på olika ställen, i det att en del ställen förete en utsläckningsvinkel af 59 till 69, andra åter af 70 till 89 i samma riktning som hos albit, således i medeltal + 69. På en ungefär normalt mot c- oeh b- pla- nen afskuren platta visar sig en afvikning i utsläckning af 89 till 99 från kanten mellan ytorna a och ce eller hvilket är detsamma från axeln b (makrodiagonalen). Den optiska (negativa) axelvinkeln är ganska betydlig, så att den sken- bara vinkeln i luften icke kan mätas. Den nämnda olikformigheten i optiskt hänseende synes Fuess konstruerad reflexions-goniometer (Modell II). Såsom en Ortho- klas har jag f. ö. äfven tecknat kristallen, endast angifvande genom ett parallelt med b-pl. gående snitt gränsen mellan tvillingsindivi- derna, af hvilka den ena, såsom vanligt, är betydligt större än den andra. 112 kunna ställas i samband med den olikformighet i moleku- lar-strukturn, som visar sig vid betraktning af plattor paral- lelt med c-pl, under mikroskopet. Redan makroskopiskt vi- sar sig på detta plan smala ränder, motsvarande de hos mi- kroklin ofta förekommande albit-lamellerna, men dessa ut- göras icke här af sådana utan af rader af mikroskopiska tri- angulära hålrum (negativa kristaller), liknande dem som frambringas genom etsning med syror på bas. pl. hos adu- lar (F. J. W. Min. medd. VI fig. 13), samt inneslutande ett fluidum med en libell 7). De genomskära dock icke, såsom mikroklinens albitlameller hela kristallen, utan förekomma blott på ett ringa djup (0,09 mm) under ytan, samt kommu- nicera med denna genom fina springor: de synas sålunda kunna förklaras såsom varande ett förvittringsfenomen, an- tydande äfven här en omvexling af lameller af kalifält- spat med sådana af lättare förvittrande natronfältspat. Men dessa sednare kunna på grund af etsfigurernas form och från- varon af en tydlig tvillingsstreckning icke här utgöras af al- bit utan af en med orthoklas i kristallografiskt hänseende närmare förvandt trikl. natronfältspat, för hvilken jag med afseende på dess analogi med mikroklin i afseende på den ringa lutningsvinkeln mellan b- och c-pl. ville föreslå nam- net mikroklas. Denna kan betraktas såsom homöomorf med orthoklas, och bildar med denna en serie af kali-natronfält- spatsarter, motsvarande natron-kalkplagioklasserien eller sna- rare mikroklinalbitserien, och till hvilka utom de ofvan- nämnda fältspaterna äfven sanidin t. e. d. hör samt t. e. d. äfven fältspaten i rapakivi att döma af Struve's kemiska och. Ungern-Sternberg”s opt. undersökningar (utsläckningsvinkel på b-pl. = 569 till + 79: . Untersuchungen uber den Finlän- dischen Rapakivi-Granit 1882 pag. 15). Äfven fältspaten i en till chlorit-qvarzitskiffer (taconiska) formationen i Sotkamo hörande granit äfvensom en i granulit från Lappmarken fö- rekommande har jag kunnat bestämma såsom en natronhal- +) Liknande negativa kristaller anföras äfven af Förstner (1. s.) hos ,,natron orthoklas'' från Monte Gibele på Pantellaria, samt af Rose och Zirkel hos natronhaltig sanidin. 113 tig ortho- resp. mikroklas på grund af dess öfverensstämmelse i spec. vigt med ,,natronmikroklin?+) från södra Norge samt den brunfärgade rapakivi-fältspaten. Natronhalten i ifrågavarande fältspatsart från St. Gott- hard har jag kunnat ådagalägga såväl qvalitativt genom an- vändning af den s. k. Boricky'ska methoden som äfven qvan- titativt. Ett korn behandladt med kiselfluorvätesyra gaf så- väl hexaödriska kristaller af kiselfluorkalium som äfven hexa- gonalt prismatiska af kiselfluornatrium, under det att ett för jemförelse skull likaledes behandladt prof af kali-mikroklin (Ersbyit) från Pargas samt ett af kristalliserad albit, före- kommande i dolomit från Sodankylä, gåfvo: den förra så godt som uteslutande hexaédriska kristaller af kalium-saltet, den sednare prismatiska kristaller af natriumsaltet. En analys (af 0,7384 grm) utförd medelst fluorväte gaf nedanstående resultat, som motsvarar en sammansättning af omkring 3 mol. Ka, Al; Si; O,; samt 2 mol. Na, Al, Si; Ojg, såsom de deraf beräknade procenttalen, här nedan samman- stälda med de af analysen erhållna data, utvisa: Kali-natronmikroklas från St. Gotthard. RA Si 03 66,50 (af förlusten) 66,20 ANOS 16,23 (af 0,1198 grm) 13.87 Ka, O 11,90 (af 0,1393 Ka Cl) 10,37 Nas, O 5,47 (af 0,0760 Na Cl) 4,56 100,00 100,00 Spec. vigten erhölls såsom medeltal af 8 mellan 2,54 och 2,59 varierande bestämningar = 2,567, +) Nämligen den friska varieteten. Genom förvittring minskas spec. vigten hos denna likasom i allmänhet hos kali-natronfältspats- arterna betydligt, såsom jag varit i tillfälle att öfvertyga mig om ge- nom jemförelse mellan små stycken deraf i en lösning af Ka Hg J, (,Thoulet's lösning"), hvilken som bekant är ett förträffligt medel att åtskilja mineralier på grund af deras olika spec. vigt, och som vid användning af den af W. Goldschmidt (Ueber Verwendbarkeit einer Kalium-qvecksilberjodidlösung, Neues Jahrb. 1881) föreslagna propor- tionen af KaJ:HgJ,=1:1,239 kan uppdrifvas till en spec. vigt = 3,196. 8 114 Man kunde ifrågasätta möjligheten af en i kemiskt hän- seende med albit öfverensstämmande, i kristallografiskt dock derifrån skild triklinisk fältspat sådan som den jag ofvanför betecknat med namnet mikroklas. För att visa huruledes en sådan skiljaktighet i struktur dock låter tänka sig, må det tillåtas mig att använda ett beteckningssätt, motsvarande de i kemin använda grafiska eller struktur-formlerna, hvilket jag här visserligen icke vill framställa såsom egande en reel be- tydelse, ehuru det ansluter sig till den i min lärobok (Mi- neralkarakteristik pag. 87) antydda theorin rörande förhål- landet mellan form och kemisk konstitution hos mineralierna specielt hos fältspatsarterna, utan blott såsom hafvande en formel betydelse, tjenande till att bildlikt eller sehematiskt uttrycka förhållandet mellan de resp. fältspatsarterna. Dessa grafiska formler blifva följande: I. Orthoklas resp. mikroklas: Ka (Na) II. Albit, resp. mikroklin: Na (Ka) HI. Anorthit (Ca Al, Sig 05): Syremolekylerna äro icke nödiga att utsätta i dessa gra- fiska formler, emedan de angifvas redan af de positiva radi- kalerna samt kunna f. ö. tänkas symetriskt anordnade mel- lan dem samt bindande dem vid hvarandra, och sålunda icke inverkande på den yttre formen. Mellan typerna I och II eger nu den olikhet rum, att den förra i afseende på fördelningen af elementaratomerna företer en .monoklinisk, den sednare en triklinisk symetri, - och olikheter kan sålunda betecknas såsom beroende på en isomeri, betingad af yttre orsaker (tryck, temperaturföränd- 115 ring ete.), hvarigenom en öfvergång från orthoklas-mikroklas typen till mikroklin-albit kan ega rum, såsom jag redan i föregående meddelande antydt (Min. medd. VII Finska Vet. Soc. Öfv. XXIV pag. 53). Den olikhet åter, som förefinnes mellan Ka-orthoklas och Na-mikroklas samt mellan Ka-mi- kroklin och Na-plagioklas, kan väl tillskrifvas olikheten i ele- mentarsammansättning, alldenstund såväl de kristallografiska som de optiska egenskaperna betingas icke blott af moleku- lar strukturen utan ock af den kemiska konstitutionen. Iso- morfin ,mellan II och III beror slutligen på öfverensstäm- melse i struktur, i det hälften af molekularformen II mot- svarar hela atomkomplexen III eller 1 mol. af II kan sättas = 2 mol. af III, såsom äfven framgår af de resp. fältspats- arternas (albitens och anorthitens) relativa molekularvolumer. För den triangulära formen hos denna sednare lemnar för öfrigt den i isolerade kristaller förekommande anorthiten (Lindsayiten) från Orijärvi (se nedanföre) ett bevis från kri- stallografisk synpunkt. 32. Undersökning af finska plagioklasarter. Denna utgör en fortsättning af den i mina mineral. medd. V, 19 gjorda undersökningen af trikliniska fältspatsarter. Öf- vertygad om vigten af en så vidt möjligt allsidig kännedom af de allmännare förekommande mineralierna fältspat, am- phibol och glimmer icke blott i rent mineralogiskt hänseende utan ock med afseende på deras stora betydelse i petrogra- fiskt och geologiskt hänseende har jag här sökt att lemna ett ytterligare bidrag till kännedomen af plagioklas-arter från finska fyndorter. Albit från Pitkäranta. Denna, som på grund af kri- stallernas form (långsträckta prismer, afstympade af bas-pla- net och utbildade såsom tvillingar enl. den vanl. albit-tvil- lingslagen) ansluter sig till den s. k. Sundvikiten från Nord- sundsvik i Kimito (se Nordenskiöld, Finlands mineralier pag. 99), skiljer sig dock vid närmare skärskådande betydligt deri- från. Sundvikiten från Kimito är en anorthit (spec. vigt = 2,7—2,8), i likhet med anorthit från andra finska fyndorter 116 mycket metamorfoserad, så att såväl den ursprungliga kemi- ska konstitutionen som ock den ursprungliga molekularstruk- turn betydligt förändrats, hvarföre äfven hvarken spjelkbarhe- ten eller de opt. karaktererna kunna iakttagas. Den dermed till formen lika fältspaten från Pitkäranta är deremot en al- bit med spec. vigt = 2,598 samt en utsläckningsvinkel på b-pl. (M) = + 219. Den är teml. frisk och i tunna plat- tor genomskinande; dock visar sig vid starkare förstoring en förvittringssubstans deri i form af smala långsträckta par- tier liknande mikrolit-nålar, gående parallelt med hufvud- axelns riktning. Denna delvisa förvittring är väl orsaken till den jemförelsevis låga spec. vigten. I motsats härtill ut- märker sig den starkt förvittrade sundvikiten från Kimito ge- nom en högre spec. vigt än den för anorthit normala. Albit från Sodankylä förekommer i form af parallelt med b-pl. tafvelformiga kristaller invuxna i röd dolomit, hvaraf en stuff inlemnad af Ing. Inberg finnes på mineral- kabinettet. Utsläckningsvinkeln på M är omkr. + 2129. Kri- stallerna äro utbildade i form af Karlsbadertvillingar, och synas vara analoga med de af Rose beskrifna 1 dolomit från Roc Tourné med flere ställen i Savoyen förekommande. Labrador i granit- och diorit-porfyr från Emkarby på Åland. I min geol. beskrifning af Åland (öfv. af Vet. Soc. förh. 1877—78 p. 40) har jag bland de derstädes före- kommande porfyrvarieteterna med finkornig grundmassa (Eu- ritporfyr) anfört en från Emkarby i Finströms socken, ut- märkt genom stora parallelipipediska gråhvita plagioklaskri- staller, hvilka jag numera funnit vara labrador med spec. vigt = 2,705, utsläckningsvinkel på b-pl.= — 199, på c-pl =—89. En så basisk plagioklas har mig veterligen tillförene icke blifvit anmärkt i en granitisk bergart. En dermed nära nog identisk labrador (spec. vigt = 2.708 utsl. på b-pl. — 209, på c-pl. — 99) förekommer i den dioritporfyr (1. e. 46), som i form af en mindre gångstock uppskjuter i nämnda granitporfyr från Emkarby, och som så- lunda visar sig stå denna ganska nära i genetiskt hänseende. Det vanliga förhållandet, att en ljusare acid och en mörkare 117 basisk eruptiv förekomma i nära kontakt med hvarandra, vi- sar sig sålunda äfven äga rum på Åland. >) I en rapakivi-varietet från Artsjö inlemnad till mine- ralkabinettet af Mag. Hj. Gylling förefanns utom den vanliga med orthoklas förbundna gröna oligoklasen (utsläckningsvin- kel på b-pl. + 79 på e-pl. + 29 30”) äfven en gråfärgad pla- gioklas med tvillingsriktningsvinkel på b-pl. — 2? från kan- ten b:c, utsläckningsvinkeln på b=— 149 samt på c-pl. = — 39, hvilket utvisar en plagioklas stående på gränsen mel- lan andesin och labrador. Detta är ett bestyrkande af den geol, förvandtskapen mellan Ålands granitporfyr och den rapakiviartade porfyrgraniten. Anorthoit från Sillböle. Sålunda har jag benämnt en anorthitvarietet, af hvilken jag dock hittills funnit blott en enda kristall invuxen i röd kristallinisk kalksten. Såsom fig. 2 visar, skiljer den sig i afseende på sin formkomplex, som företer bac (e). bac (n). asc (t). aoC (y). ab (1). azbie (8). agbic (vV)=2,P". YFP,5.YP'w. YP,A. oP'. 4P2. 4P,2, tem- ligen mycket från de förut bekanta anorthitvarieteterna, i det att domaytor med index eller parametern 2 företrädesvis äro utbildade. Detta står dock tydligen i samband med före- komstsättet, alldenstund äfven hos invuxna, fullt isolerade orthoklaskristaller motsvarande domaytor t. ex. a.c (y) äro utbildade, deremot icke, eller blott underordnadt, det hos påvuxna kristaller vanliga domat ac (x,) ett förhållande, som jag redan tillförene påpekat såsom talande för en fördubb- +) I nämnda afhandling öfver Åland har jag betecknat den por- fyrartade grönstenen såsom en dioritporfyr på grund af dess horn- blendehalt. Emellertid kunde man med afseende på labradorn sna- rare beteckna den såsom en dioritartad diabasporfyr. En sådan, ma- kroskopiskt alldeles analog med den från Åland, men mikroskopiskt derifrån skild genom en gråviolett färgad augit, finnes bland en sam- ling profver på erratiska block från Nord Preussen, insända till uni- versitetets mineralkabinett af Dr Noetling i Königsberg. Då bland dessa finnes euritporfyr alldeles lik den från Åland och otvifvelak- tigt härstammande derifrån, kunde man förmoda, att äfven nämnda diabasporfyr skulle förekomma derstädes i genetiskt samband med dioritporfyrn. 118 ling af hufvudaxeln ce i det för orthoklas och plagioklas an- tagna axeltörhållandet åtminstone för invuxna fältspatskri- staller. En sådan fördubbling skulle hos ifrågavarande kristall betydligt förenkla formlerna; de blifva nämligen i sådant fall: be (e). be (n). ac (t). ac (y). ab (1). abac (8). abac (v); en utbild- ning, som nu är fullkomligt normal, 1 det att mellanliggande ytors indicees erhållas genom en enkel addition af sidoytornas: ac = ab KF be, abye = ab + be 0. s. v. Följande vinkelmätningar (ytvinklar) kunna: tjena till bestyrkande af ofvannämnda på zonförhållandena beroende antagande rörande formkombinationen. Anorthoit Anorthit Ar från BSillböle : (beräknadt) : bsel(n):bie (e)= I00412 909 36” bac (e) : age (y) = 95? 25 959 38” 220C (y) 2 da Da CV) LYS 1289 39” Ytorna i zonen ntlvy äfvensom 8 förete visserligen nå- gon skiljaktighet i afseende på sina vinkelvärden ifrån de beräknade, och visa sig äfven vid närmare skärskådande brutna, hvilket tydligen står i samband med den tvillings- bildning, som kristallen företer och som röjer sig hufvudsak- ligen af en ingående vinkel på ytan bae med en snedt der- öfver löpande gränslinie, lutande omkr. 159 mot a-axeln (bra- chydiagonalen) eller kanten byc:b,e. Denna tvillingslinie går visserligen i riktning af en pos. domayta, eller med andra ord: den inskjuter i den trubbiga, icke, såsom hos den nor- mala anorthiten, i den spetsiga vinkeln mellan axelriktnin- garna a:c eller, hvilket är detsamma, i den spetsiga vin- keln mellan kanterna b:c (M:P) och b:ab (M:1). Men detta kan förklaras, om man antager hos denna kristall utom en Periklin-tvillingsbildning (enl. den af v. Rath uppställda lagen) äfven en tvillingsbildning i enlighet med den s. k, Manebacher-lagen hos orthoklas. Om man nämligen tänker sig en mindre mellanzon af molekyler förenade i enlighet med denna sednare lag med tvenne större zoner, så kommer en på mellanzonen liggande tvillingslinie (rhombiska snittets 119 genomskärningslinie) på ytorna af brachydiagonalens zon att till båda sidozonerna förhålla sig på det hos kristallen iakt- tagna sättet. För en sådan dubbel tvillingsbildning talar äfven en annan omständighet. Alla de plattor jag undersökt visa op- tisk enaxlighet trots kristallens tydligen trikliniska yttre form: plattor parallela med domaytorna och spjelkningspinakoiderna (b och e) visa nämligen utsläckning parallelt med deras be- röringskanter d. ä. brachyaxeln a, och en platta slipad nor- malt mot denna riktning visade i konvergent polariseradt ljus vid undersökning med !/, undulations-glimmerplatta ett för- hållande lika med det hos skapolit o. a. optiskt negativa enaxliga kristaller. Endast på ett ytterst tunnt ställe af en platta parallelt med b-pl. finner man anorthitens utsläcknings- vinkel (omkr. 389). För öfrigt företer kristallen äfven på flere ställen isynnerhet på b-pinakoiden ( ooPS) aggregatpo- larisation t. f. af förvittring. Detta missförhållande mellan form och innehåll kunde visserligen förklaras såsom beroende af en upprepad tvillingsbildning i enl. med Manebacher- och Pe- riklin-lagarna, hvarigenom de olika optiska elasticitetsriktnin- garna komma att gå åt samma håll på samma sätt som tvenne normalt öfver hvarandra lagda optiskt tvåaxliga glimmerplat- tor, hvilka dervid förete optisk enaxlighet. Dock synes mig saken enklare låta förklara sig såsom beroende på en pseu- domorfos af skapolit efter anorthit. Skapolit-gruppens mine- ralier äro så nära förvandta med fältspatsarterna särskildt med kalkfältspaten, att deras inbördes förhållande, såsom re- dan Scheerer framhållit, lämpligast kunde karakteriseras så- som en isomeri. Den spec. vigten och den kemiska sam- mansättningen af ifrågavarande mineral strida icke mot ett sådant antagande. Den förra har jag funnit = 2,76, den sednare visade sig utgöras af Si 0; (37—38 9/,), Al, Oz (32,2 9/9) samt CaO (omkr. 13 9/,). Ehuru såväl kiselsyre- som kalkhalten är för liten för skapolit och anorthit, så kan dock intet tvifvel råda rörande dess identitet med anorthit (och skapolit t. e. d.) i kemiskt hänseende, i det att en förlust här är lätt förklarlig till följe af den ytterst ringa qvanti- 120 tet, som kunnat användas till analysen, Anser man förlustem hafva träffat beståndsdelarna ungefär lika och beräknar man ofvanstående data på Si Os- procenten hos normal anorthit (43,08), så erhåller man Al, 0; = 36,99 och CaO = 14,94 9/, d. ä. samma lerjordshalt som hos normal anorthit men min- dre kalkhalt i öfverensstämmelse med anorthit-varieteter från. andra finska fyndorter, hos hvilka kalkhalten genom förvitt- ring minskats. En närmare undersökning at detta högst in- tressanta mineral är.dock med det ringa material jag hit- tills kunnat anträffa icke möjlig. Dock framgår redan af det ofvananförda, att det kan sägas lemna ett nytt bevis till de redan förutvarande på den nära förvandtskap, som äger rum mellan fältspat, närmast anorthit, och skapolit. Lepolit (Lindsayit) från Orijärvi. Af alla hittills kända anorthitarter närmar sig den under namn af Lindsayit be- kanta lepolit-varieteten från Orijärvi mest till nyssnämnda anorthoit. Den skiljer sig såväl i sin yttre form som i inre konstitution så mycket från fältspatsgruppens mineralier i allmänhet, att Nordenskiöld (Finlands mineralier pag. 119) betecknade den såsom ett från dem skildt mineral. Den har dock af andra mineraloger (Hermann, Rammelsberg, Breit- haupt m. fl.) visats vara en mycket förvittrad lepolit. På grund af den yttre formen förtjenar den dock en särskild uppmärksamhet. Jag har i fig. 3, 4 och 5 afbildat några på universitetets mineralkabinett befintliga kristaller. 9Så- som man deraf finner förete kristallerna en egendomlig trian- gulär form, en slags hemimorfism, genom förherrskande ut- bildning af trenne plan i prisma-zonen: ab (110), ab (110) samt b (010) jemte basiska planparet ce och ce (P). Under- ordnadt uppträda dessutom b (010), abs (130), bye (021) m. fl. Att denna triangulära formutbildning icke är tillfällig utan fullkomligt normal, synes af den i öfrigt regelbundna for- men hos de invuxna eller isolerade, på alla sidor fritt utbil- dade kristallerna. Nordenskiöld betraktade (1. ce.) denna tre- sidiga utbildning såsom beroende på tvillingsbildning. Jag har dock hvarken -makro- eller mikroskopiskt kunnat finna någon sådan, utan måste jag beteckna dem såsom fullkom- 121 ligt enkla, så när som på den hos kristallerna så vanliga sammanvexningen i parallel ställning, hvarigenom en oscil- latorisk upprepning af vissa ytor uppkomma (se fig. 3 och 5); och då man nu har sig bekant, att de enklaste formerna i allmänhet äro de, hvilka förekomma hos invuxna eller fullt isolerade . kristaller, och hvilka former man sålunda företrä- desvis har skäl att beteckna såsom grundformer, så synes mig den triangulära formen hos nämnda invuxna anorthit- kristaller antyda anorthitens egentliga grundform, och dyme- delst lemna ett stöd för dess ofvanför anförda strukturfor- mel. Den i makrodiagonalens (b-axelns) riktning hemimorfa utbildning, som lindsayit-kristallerna förete, röjer nu äfven den ofvannämnda anorthoitkristallen genom sin ensidiga ut- bildning af prismat ab (1). Ett annat förhållande, som kan ställas i samband med förekomstsättet i form af invuxna kristaller, är den redan vid anorthoiten beaktade, äfven hos lindsayiten förekommande utbildningen af ytor hörande till det spetsiga domat bye (2P 0). Likasom således lindsayit-kristallerna förete analogi med Sillböle-anorthoiten i afseende på formen, så visa de äfven i sin inre struktur en likhet dermed, i det man nämli- gen på en del ställen af en platta slipad parallelt med c-pl. kan iakttaga homogen polarisation samt en utsläckning af ljuset parallelt med riktningen af kanten b:ec. På de flesta ställen af e-plattan och nästan öfverallt på en platta paral- lel med b-planet visar sig dock aggregatpolarisation till följe af den starka förvittringen. Detta utvisar, att man äfven här har att tänka sig en metamorfos i skapolit, hvilken dock sedermera blifvit genom förvittring ytterligare metamorfose- rad, så att den nästan helt och hållet förvandlats till en grågrön kristallinisk, serpentinartad substans inom den mör- kare, täta, delvis amorfa serpentinmassa, som likt ett skal omhöljer såväl Lindsayit- som äfven andra (lepolit-, cordie- rit-) kristaller vid Orijärvi, och hvarvid kalkhalten nästan helt och hållet försvunnit. Som bekant finnes det i sjelfva verket äfven förvittrade skapolitvarieteter t. ex. den s, k. 122 Gabbroniten, hvilka sakna kalk och i stället innehålla mag- nesia, alkalier och vatten. Anorthit från Pargas. Denna tillförene såsom Preh- nit ansedda fältspat, omnämnd af Nordenskiöld (Finlands mineralier pag. 175) såsom varande antingen amphodelit el- ler ersbyit, visar sig i sjelfva verket vara en anorthit, genom sin färglöshet anslutande sig till sundvikit, genom sin trian- gulära form åter (se fig. 6) till lindsayit. Kristallerna, som äro tafvelformiga parallelt med c-pl. i motsats till de van- ligen pelarformigt utbildade lindsayitkristallerna, äro mesta- dels fastvuxna med den bredare b-ytan. Tvillingsstrecknin- gens afvikning på b-pl. från kanten b:c= — 189, utsläck- ningsvinkeln på b-pl. = — 369 samt på c-pl. äfsvenleder — 369 från nämnda kant. En sammanställning af de i det föregående anförda pla- gioklas-arterna och några andra, icke förut nämnda med af- seende på deras specifika vigt samt optiska förhållande kan här vara på sin plats. | Optiska ; Spec. utsl. riktningen. vigt. på c-pl. | på b-pl. (P). (M). 1) Albit (hvit) frånPitkäranta . | 2,598 | -+21? 2) Albit (röd) från Sodankylä . + 59 +220— + 202 3) Albit (röd) från Skogböle .| 2,611 50 | + 209 4) Albit (röd-grå) från Somero . | 2,622 -+ 209 5) Albit (hvit) från Tammela . + 59 |+17930 6) Albit (röd) från Tammela .| 2,625 7) Albit (röd) från Kisko . .| 2,629 (+ 49307 + 169 8) Oligoklas (hvit)i granulit från Lappmarken . . . + l4? 9) Oligoklas (grå) från Billböle 2,643 | +4+39 + 9930” 123 10) Oligoklas (grön) i rapakivi från Artsjö . . + 20301 + 70 11) Andesin (grön) från Sillböle 2,660 + 29 30" 12) Andesin Hr från Kimito | 2.664 09 — 30 13) Andesin (grön) från Tam- mela =. SS ROR F6T0, LO 30 30 14) Andesin (hvit) från Pargas! 2,670 —29 30” 15) Andesin (hvit) från Sillböle | 2,670 |omkr. 09 —29 30” 16) Andesin (hvit) från Orijärvi| 2,675 |omkr. 09 —89 30 17) Andesin (röd) från Stansvik | 2,670 |omkr. 09 —99 18) Labrador (grå) i rapakivi från Artsjö . . . —39 SESA0 19) Labrador (200) från 106 2,699 |—49 307] —16? 20) Labrador (hvit) från Åland | 2,705 | —89 | —199 21) Labrador (hvit) i olivindia- bas från Satakunta . . 2,710 | —2801 —309 22) Anorthit (hvit) från Hrga —369 | —369 23) Anorthoit (gul) från Sillböle | 2,760" —399 24) Amphodelit (röd) från Lojo | 2,763 | —389| —389 25) Lepolit (grön) från Lojo. ANOR ör Albit-varieteterna n:o 1, 2, 5, Andesin-varieteterna 13, 14, 15, 16 samt Anorthit-arterne 22, 23, 24, 25 äro kristal- liserade, de öfriga kristalliniska, hvilket talar för min förut uttalade åsigt om att albit, andesin och anorthit äro att be- trakta såsom verkliga species, de öfriga såsom öfvergångslän- kar dem emellan. F. ö. stå dessa data i öfverensstämmelse med uppfattningen af plagioklasarterna såsom bildande en isomorfisk serie. 33. Om förhållandet mellan de optiska egenskaperna och den kemiska sammansättningen hos pyroxen och amphibol. Till de i mina mineral. meddelanden VII, 28 (Vet. Soc. Öfv. XXIV p. 33) anförda uppgifterna på pyroxen- och am- phibol-arternas opt. och kem. förhållanden kan jag numera tillägga följande. 124 Diopsid från Achmatowsk. En kristall tafvelformigt utdragen parallelt med b-pl. (oP &') gaf en afvikning af elastieitetsriktningen y från kristallaxeln ce = 379 30' samt har enligt analys af Hermann 29/, FeO. Diopsid från Pargas (Storgård). Svagt grönfärgad; y:e=389; FeO (enl. Nordenskiöld) = 2,25"/4. Dio sid fed Ala i Piemont. y:cec=399 (enl. Tscher- mak — 389 54”). Diopsid från Zillerthal har enligt meddelande af Kand. I. Castrén en utsläckningsvinkel af 399 (enl. en af mig gjord bestämning 389) samt enl. analys af Wackenroder 2,51 2/, FeQ. Augit i Olivindiabas från Satakunta (Eura) har en- ligt en af mig utförd bestämning en utsläckningsvinkel y:c =469 samt enl. en tillförene (Min. Medd. I Vet Soc. Öfv. XI p. 32) af mig utförd analys 18,35 9/, FeOQ. Dessa pyroxenarter ansluta sig till de förut meddelade (1. ce. p. 36), den första till n:o 2 och 3, den andra till 4 och 5 samt den tredje till 17 och 187). Detta synes dere- mot icke vara fallet med följande tvenne: Åugit i basaltvacka från Schima i Böhmen. Upp- märksamgjord af kand. I. Castrén på att en augit i basalt- tuff från Teplitz icke öfverensstämmer med de i ofvannämnda afhandling framstälda, i det han funnit den hafva omkr. 452 utsläckningsvinkel, hvilket skulle fordra en betydligt större jernhalt än den af Rammelsberg i augit från denna trakt (Sehima i Böhmen) funna (FeO = 5,45; Fe, 03 = 0,95), har jag undersökt ett par parallelt med b-pl. slipade plattor af augit från nämnda ort. Med tillhjelp af några, kristallplattorna genomdragande smala tvillingslameller parallellt med a-pl. (PA) kunde en säker inställning erhållas och vinkeln y:c bestämmas till 469 30”. HElasticitetsriktningen y skiljer sig vid pröfning med qvarzkil mindre tydligt från &« än hos au- giten vanligen är fallet. Äfven en annan omständighet skil- jer den från de i det föregående anförda augiterna. Under +) N:o 18 (Malakolit från Stansvik) bar i ofvancit. afhandling (p. 37) blifvit genom misskrifning angifven hafva 20,44 9/, FeO i st. för 18,85. 125 det att nämligen hos dessa såväl tvillingslinierna på b-pl. då sådana förekomma, som äfven de stundom hos dem iakt- tagna concentriska, olika färgade lagren vanligen gå parallelt med a- och ce-pl., gå de hos ifrågavarande augitart paral- lelt med a och ac (P2). Augit från Etna (Monti Rossi). Äfven denna visar en betydlig utsläckningsvinkel y:ce näml. = 489 hos större kri- staller, samt ända till 509 hos de i vulkanisk aska från Etna förekommande små augitfragmenterna, under det att den enl. analyser af Rammelsberg och BSartorius v. Waltershausen företer en halt af FeO = resp. 7,89 9/, och 11,39 ?/,. Att pyroxenarterna icke skulle visa samma regelbundna och enkla relation mellan de opt. och kemiska förhållandena som t. ex. plagioklasarterna var att förutse, alldenstund hos de förra ingår en större mängd basiska radikaler eller iso- morfa beståndsdelar än i de sednare. Det skulle på grund häraf ligga närmast till hands att anse, att lerjordshalten, som hos de nämnda i basalt och lava förekommande augi- terna stiger till 6 å 79/,, vore orsaken till den betydliga ut- släckningsvinkeln, förutsatt nämligen att analyserna verkli- gen kunna anses motsvara de opt. undersökta varieteterna, hvilket man, med kännedom af den variation i kemiskt hän- seende en pyroxenart på samma ort kan vara underkastad, kunde vara befogad att betvifla. Huru nu dermed än må förhålla sig, kunna dock dessa undantagsfall icke rubba den lagenlighet, som gör sig gäl- lande hos de i föregående afhandling angifna pyroxenarter, en lag, hvilken grafiskt låter uttrycka sig genom nedanstå- ende curva (I), hvarvid abskiss-axelns delstreck utmärka FeO-procenten samt de af ordinataxeln gradtalen af vinkeln y:ec, och vid hvars uppdragande i främsta rummet afseende blifvit fästadt vid n:o 1, 8, 11 7) och 17 i förut meddelade tabellariska sammanställning (Min. Medd. VII p. 36), såsom varande i det närmaste lerjordsfria. +) Genom tryckfel har vid denna (malakolit från Stansvik) FeO-proc. blifvit angifven till 11,38 i st. för 10,38 ?/). FA ar RSS Es = EEERERU EEH9E 1 BEE H I 0 EG RN FN TA TE AA NR ER RE NN Ae AR NE FINE EE FP CANE CN TR GEN 1 Bo Såsom man af denna kurvas förlopp finner, ökas vid lägre jernoxidulhalt, eller hvilket är detsamma vid öfvervä- gande halt af Ca Mg Si, Og, pyroxenens utsläckningsvinkels gradtal i högre proportion än FeO-procenten men tvärtom i mindre vid öfvervägande halt af Ca Fe Si, Og, tills den slut- ligen når sitt maximum (48) vid en halt af 299/, FeO det är hos det rena Ca-Fe-silikatet, som bland de finska pyroxen- arterna närmast motsvaras af malakolit från Lojo (Ojamo) enl. analys af I. Castrén (1. ce. p. 47). Det af mig i för eg. medd. (1. ce. p. 38) gjorda approximativa antagandet af 19 af utsläckningsvinkeln såsom motsvarande 2?/, FeO gäller sålunda egentligen blott för kurvans mellersta del eller för x=>5 till 15 d. ä. för pyroxenarter med en halt af mel- lan 20 ”/, och 50 /, (Ca Fe) Si Og. De lerjordshaltiga, företrädesvis i vulkaniska bergarter förekommande augitarterna måste åter med afseende på de- ras optiskt-kemiska förhållande anses bilda en särskild serie, för hvilket kurvan II kan tjena som ett ungefärligt uttryck. Den är grundad på ofvannämnda af mig gjorda undersök- ning af basaltisk augit från Böhmen och Etna samt de tidi- gare af Tschermak (Ueber Pyroxen und Amphibol; Mineral. Mittheilungen 1871 p. 30) gjorda bestämningarna af opt. för- 127 hållandet hos augit från Vesuvius (y:c-axeln = 459 30" och 499 samt enl. analyser af Wedding, Rammelsberg m. fl. med en jernoxidul-halt varierande mellan 4,55 och 9,08 9/,) äfven-- som den från Frascati (y:c= 549; Fe O =10,80 "/, enl. analys af Klaproth). Denna kurva synes nå sitt maximum eller blifva parallel med ordinat-axeln vid ett värde på x = 14—15, och man kunde deraf ha anledning att sluta, att Fe O-procenten hos basaltisk pyroxen stiger blott till hälf- ten af den hos vanlig pyroxen. För tillvaron af sådana i yngre eruptiver förekommande pyroxen- eller augitarter, sva- rande mot det redan sedan gammalt antagna basaltiska horn- blendet, talar f. ö. äfven den af Doelter (Die Vuleane der Capverden 1882, p. 170) gjorda undersökningen af vulka- niska augitarter med den allmänna formeln R” R”, Si Oc. Att svårigheterna vid utrönandet af amphibol-arternas förhållande i optiskt-kemiskt hänseende skola vara ännu större än vid pyroxenen är tydligt på grund af de förras i allmän- het större komplikation i kemiskt hänseende. Såsom ett li- tet tillägg till de i föreg. afhandling anförda amphibol-varie- teterna i nämnda afseende kunna här följande tvenne anföras. Ljusgrön Hornblende från S:t Michel. Denna anträf- fas tillsammans med grön pyroxen uti svart hornblende- skiffer några verst vester om St. Michel (se ”Geologiska iakt-- tagelser” af F. I. Wiik i Bidrag till kännedom af Finlands natur utg. af Vet. Soc. h. XXXIII pag. 13). Dess samman- sättning framgår af följande tvenne analyser utförda på uni- versitetets kem. laboratorium under inseende af prof. E. Hjelt af stud. W. Bamsay I samt E. Wasastjerna II. I. II. Si030 BIK DIT Al; 0; 3,00 5,5 Fe0rvi2568 STR Ca 0 RS NN Mg0 16,99 14,6 98,92 I7,65 Denna sammansättning motsvaras ungefär af följande formel: 128 40! SvO3 NSL 6 Ca Mgs3 Si, 012 Al; ÖsvisQgan 3 Ca Fez Si, Om, f(=—9 I Fe0 = 14,63 "t : 10-040 12,63 Ca Al, Si, 0,2 18 Mg0O 16,25 100,00 Såsom man finner äro de beräknade procenttalen tem- ligen öfverensstämmande med de i analysen I så när som på Al; Os- och Fe O-procenten, hvilket torde härröra deraf, att en del af jernet sannolikt ingår i föreningen såsom oxid. Specifika vigten af ifrågavarande hornblende är = 3,081 eller nära öfverensstämmande med pargasitens från Pargas. såsom synes af nedanstående sammanställning af några finska hornblende-varieteters spec. vigter. Pargasit från Korpo 3,008 Ljusgrön pargasit från Pargas 3,016 Grön hornblende från St. Michel 3,081 3,104 +) 3,145 3,150 Sp leg) Utsläckningsvinkeln y : ce är = 189 vid användande af na- tronlåga; denna hornblende ansluter sig sålunda till aktino- lit från Orijärvi (1. ce. p. 37), hvarmed den äfven i afseende på lerjordshalten öfverensstämmer. I det till den opt. un- dersökningen använda, parallelt med b-pl. slipade prepara- tet synas ett par små individer af en mörkare färgad amfi- bol, starkare dichroitiskt än modermineralet men med min- dre tydliga spjelkningsspringor samt med betydligt mindre utsläckningsvinkel näml. blott = 89 30", sålunda sannolikt ar/f- vedsonit. I sjelfva verket företer denna hornblende en svag natronreaktion för blåsröret. Mörkgrön pargasit från Pargas | Svart hornblende från Pargas | ”) Enligt Rammelsberg. -—- De af Rammelsberg funna spec. vigterna skilja sig något från de af mig iakttagna, hvilket utvisar, att, utom de genom den olika färgen skönjbara hornblendevariete- terna från Pargas, ännu andra finnas, hvilka icke på yttre utseendet kunna åtskiljas, hvarom jag i sjelfva verket varit i tillfälle att öfyver- tyga mig om genom försök att bestämma deras relativa täthet me- delst en lösning af Ka J. Hg J,. 129 Hvad den opt. karakteren f. ö. beträffar så är denna sannolikt positiv (d. ä. y = bissectrix eller medellinie för den spetsiga opt. vinkeln), alldenstund plattor slipade parallelt med a-pl. (oPÅ) visa en förstoring af den i !/, undulations- glimmerplattans axelriktning liggande qvadranten, således neg. karakter i afs. på normalen till detta plan (eller elas- ticitets axeln «) samt en betydlig vinkel mellan denna nor- mal och den i planet utgående opt. axeln, större än hos det svarta hornblendet från Pargas (1. ce. p. 50). En direkt be- stämning häraf har jag icke kunnat anställa, emedan jag på grund af mineralets tydliga spjelkbarhet icke lyckats erhålla plattor slipade normalt mot de resp. medellinierna. Svart hornblende i basaltvacka från Schima i Böh- men. Om man såsom troligt är får antaga, att det af Struve analyserade hornblendet från Böhmen (Bilin) uttrycker sam- mansättningen af ifrågavarande hornblende, så har den en ganska betydande lerjordshalt (17,59 9/,) och borde sålunda äfven enl. regelu hafva en betydlig utsläckningsvinkel el- ler lika med Pargasitens (269 å 279); emellertid är den min- dre än någon af förut meddelade (mineral. medd. VII p. 37), nämligen i medeltal = 10?, och detta hornblende kan sålunda icke höra till den af dem bildade serien. Det sy- nes sålunda som om de basaltiska hornblende-varieteterna, i likhet med de i vulkaniska bergarter förekommande augit- arterna skulle i afseende på sitt kemiskt-optiska förhållande bilda en egen serie. Det af mig undersökta hornblendet in- nesluter små - kristaller af augit, t. e. d. tvillingskristaller, lätt skiljbara från hornblendet genom sin form och sin sva- gare dichroism. 34. Undersökning af eleolitsyenit från livaara i Kuusamo. Den intressanta grupp af bergarter, som man samman- fattat under det gemensamma namnet eleolit-syenit, har un- der de sednaste åren blifvit närmare studerad af flere förfat- tare: sålunda eleolit-syenit från Ditro i Siebenbärgen (Ditroit) af A. Koch (Neues Jahrb. fär Mineralogie I Beil. Band 1881); eleolit-syenit från södra Norge af W. C. Brögger (Die silu- Å I 130 rischen Etagen 2 und 3 in Kristianiagebiet 1882); eleolit-sye- nit (Foyait) från Cap-verdiska ön S. Vincent af C Doelter (Die Vuleane der Capverden 1882) samt eleolit-syenit från Elf- dalen af A. E. Törnebohm (Geol. Föreningens i Stockholm För- handl. Bd. VI, häft. 10, 1883). Såsom ett litet tillägg till kännedomen af denna grupp må följande undersökning af den finska representanten deraf tjena. Berget Iivaara, en af Maanselkä's högsta toppar, utgö- res, så vidt man för den stärka alluvialbetäckningen kan sluta, helt och hållet af denna bergart. Sjelfva bergarten synes vara af medelkornig struktur; men invid spetsen af berget finnes en grofkornig gångart (Nordenskiöld, Finlands mineralier p. 115), hvilken åter enligt meddelande af Ingeniör V. L. Åkerblom genomdrages af smala gångar af en finkor- nig varietet, således i analogi med förhållandet af yngre gra- niter och syeniter 1 allmänhet. Den grofkorniga och finkor- niga varieteten tillhöra sålunda tvenne skilda eruptionsperio- der, och skilja sig äfven såväl makro- som mikroskopiskt något från hvarandra. Den grofkorniga varieteten utgör, så vidt jag af de mig tillgängliga bergartsprofven kunnat sluta, hufvudsakli- gen en blandning af eleolit och Iivaarit, hvilken sednare en- ligt Thoreld's analys kan betecknas såsom en med titanoxid molekulärt förenad kalk-jerngranat (se A. E. Nordenskiöld 1. ce. p. 119). Den pyroxenartade beståndsdelen är ganska underordnad, samt till större delen uralitiserad, d. ä. förvand- lad i en ljusgrön hornblende, starkt diechroitisk och med en vinkel mellan ece-axeln och den närmaste opt. elasticitetsrikt- ningen i medeltal = 229. ; I närmaste kontakt med denna förvandlade pyroxen förekommer ett färglöst, ställvis rosenrödt mineral med bla- digt strålig textur, hvilket jag på grund af dess oansenliga yttre och ringa mängd i början förbisåg, men till hvars när- mare undersökning jag fördes af Törnebohm”s meddelande (1. ce.) om förekomsten af det intressanta mineralet caneri- nit i eleolit-syenit från Elfdalen. Ifrågavarande mineral vi- sade sig dervid äfvenledes vara cancrinit, såsom synes af 131 följande reaktioner. Vid behandling af ett litet prof med saltsyra ser man under mikroskopet redan vid vanlig tem- peratur en stark utveckling af kolsyra, och de t: f. af den tydliga prismatiska spjelkbarheten stråligt-tafvelformiga kri- stallfragmenterna, som i polariseradt ljus äro ytterst lifligt färgade, samt utsläcka ljuset parallelt med längdriktningen, lösa sig hastigt med lemmning af gelatinös kiselsyra, och i lösningen finner man små kubiska kristaller af chlornatrium ; en droppe oxalsyradt ammonium åstadkommer i lösningen en stark utfällning af oxalsyradt calcium. För blåsröret smäl- ter mineralet lätt och ger med koboltsolution en tydlig alu- minium-reaktion samt stark natronfärg åt lågan. I fosforsalt löser det sig under stark uppbrusning med lemning af ki- selsyreskelett och bildar en opaliserande perla. I mineralet ingå alltså: NazO, CaO, Al;Os, Si03; och CO;s, hvilket i före- ning med dess morfologiska och fysiska egenskaper tydligen karakteriserar detsamma såsom varande canerinit, ett mine- ral, hvars natur af en verklig, kemisk molekular-förening utaf ett natron-silikat af eleolitens sammansättning med ett caleiumearbonat man efter de kemiska anålyser, som blifvit verkstälda på ecanerinit från Ilmenberget (Ural), Litchfjeld (Maine), Ditro (Siebenbärgen) samt Brevig (Norge) icke kan betvifla. Att caneriniten från Kuusamo liksom dessa icke är en mekanisk blandning utan en kemisk förening, visar re- dan dess yttre, fullkomligt homogena utseende. Den är för det mesta frisk, endast här och hvar finnas några obetydliga, matta partier i den för öfrigt glas-resp. fettglänsande mine- ralsubstansen, i det att den här visar sig förvandlad till en fintrådig metamorfosprodukt, möjligen natrolit. Spec. vigten är, såsom jag funnit vid jemförelse af ett litet prof med ett af ljusröd canerinit från Ural i Ka Hg Jg3-lösning, i det när- maste öfverensstämmande med dennas eller = 2,45. I de kristalliniska canerinit-partierna inskjuta från den omgifvande amphibol-massan små mörka kristaller med såväl augit- som hornblendeprisma, Dessa ge en stark Na-färg åt blåsrörs-lågan samt smälta lätt och ge sig sålunda tillkänna 132 såsom aegirin och arfvedsonit. Afven hufvudmassan af am- phiboln företer vid behandling för blåsröret en natronhalt. Eleoliten, som i motsats till ceaneriniten företer föga liflig echromatisk polarisation, visar under mikroskopet vid stark förstoring små hålrum med en stor libell, som icke för- ändras vid uppvärmning. OCancrinit-partier förekomma deri på sina ställen inströdda lätt skiljbara i polariseradt ljus. Någon fältspat ersättande eleoliten har jag icke kunnat upp- täcka i de mig tillgängliga stufferna. I den finkorniga varieteten förekommer pyroxenen i jemförelsevis större mängd samt visar sig här vara temligen frisk, så att den tydligen kan igenkännas såsom en augit, föga dichroitisk samt med en utsläckningsvinkel — omkr. 459, Individerna visa sig stundom, ehuru otydligt, begränsade af kristallkonturer, hvilka äfven visa sig i det inre af kristal- len till följe af en i polariseradt ljus skönjbar skålformig afsöndring eller omvexling af, såsom den något varierande utsläckningsvinkeln visar, olika sammansatta lager. Dessa konturer synas utgöras af projektioner af ytorna a (100), c (001) samt a,c (201) eller den mot sistnämnda doma sva- rande pyramiden (2P). I det prof af nämnda varietet, som jag varit i tillfälle att iakttaga, och som blifvit mig lemnadt af Ing. Åkerblom, synes ingen cancrinit, men deremot iivaarit, som i slipningspreparatet blott på få ställen genomsläpper ljuset. Den visar sig här inverka på polariseradt ljus, hvil- ket synes strida mot dess natur af granat, hvarvid dock är att märka, att, såsom sednast Klein (Jahrb. för Mineralogie 1883 p. 87) ådagalagt, en mängd granater, ehuru till for- men fullkomligt reguliära, dock visa sig optiskt verksamma. Dessutom finner man ännu ehuru i ringa mängd tvenne mineralier. Det ena bildar korniga partier af ljusgul färg, det andra kristaller af mörkgul eller brun färg. Det förra ansåg jag i början vara datholit, som af Holmberg och Nor- denskiöld uppgifves förekomma deri. En närmare undersök- ning visade det dock vara apatit: den smälter f. bl., ehuru något trögt, ger en svagt grön färg åt lågan, löser sig lätt och fullständigt i fosforsalt, ger de för apatit karakteristiska i33 mikroskopiska tetr. kristallerna; löses lätt i syra samt ger deri reaktioner för ealeium och fosforsyra samt något chlor. De mörkare gula kristallerna visade sig åter vara titanit med den i syenit och granit vanliga formkombinationen. Den ger titansyrereaktion f. bl. med lemning af kiselsyra. De i Kuusamo-syeniten funna mineralierna äro sålunda i hufvudsak analoga med de i eleolit-syenit från andra fynd- orter, ett ytterligare bevis på de bestämda lagar mineralier- nas paragenesis är underkastad. 35. Undersökning af några diabas-arter i trakten omkring Helsingfors. I den mikroskopiska undersökning af åtskilliga basiska eruptiver, som jag tillförene meddelat (Min. medd. IV) blefvo de gångformigt uppträdande diabasarterna jemförelsevis styft- moderligt behandlade, hvarföre ett tillägg till denna under- sökning här kan vara på sin plats. Diabas från Kajsaniemi. Redan för en längre tid till- baka (F. J. W. Försök till framställning af Helsingforstraktens gneis- och granitformationer pag. 41) har jag omnämnt en grönstensgång af 6—7" mägtighet, genombrytande gneisgra- niten nära jernvägsbanken vid 'Kajsaniemi samt strykande i " NV-lig riktning. Den är mestadels tydligt kristallinisk men invid saalbanden tät. I mina mineralogiska medd. I 1 har jag anfört en analys af denna bergart, utan att dock dess natur af en diorit eller diabas deraf kunde med hestämd- het ådagaläggas. Äfven den i mineral. medd. IV 18 anförda mikroskopiska undersökningen är ofullständig. Det visar sig nämligen vid förnyad mikroskopisk undersökning, att den (1. ec.) beskrifna sammansättning af plagioklas och grön pyroxen blott tillkommer en mellan den finkorniga och den täta af- arten stående öfvergångslänk. Den finkorniga, i midten af gången befintliga bergarten innehåller utom den färglösa och den gröna beståndsdelen äfven en violettfärgad, som tydligen ger sig tillkänna såsom en primär augit. Den tillförene såsom sådan betecknade gröna, ställvis dock äfven i violett stötande beståndsdelen måste åter på grund häraf och t. f. af dess mestadels trådiga textur betecknas såsom uralitiserad d. ä. 134 i hornblende öfvergången augit. Detta sekundära hornblende bildar dels partier med parallelt trådig dels sådana med oredigt trådig textur, omgifna af ett delvis af chlorit bestå- ende ombhölje. Hornblendet öfvergår nämligen i sin tur ställ- vis i gröngul chlorit, som stundom företer den egendomliga rynkning eller veckning, som icke sällen förekommer hos chloritskiffer, och som är att tillskrifva utvidgningen vid chlo- ritiseringen. Den täta modifikationen företer under mikroskopet icke en kornig som de båda nyssnämnda utan en porfyrartad struk- tur, i det parallelipipediska plagioklaskristaller förekomma invuxna i en mikrokristallinisk blandning af fältspat, grönt hornblende (uralit t. e. d.) samt långsträckta magnetit-resp. titanjern-partier och deras gula och gråa förvittringsproduk- ter. I den täta modifikatioren är den gröna beståndsdelen Chornblende resp. chlorit) öfvervägande öfver fältspaten, i den korniga är förhållandet tvärtom. Den förra har ock i enlighet härmed en något högre spec. vigt än den sednare. Dock bör anmärkas, att i den täta varieteten invid saalban- den en ljusare, fältspatsrik modifikation förekommer afskild i smala flasor parallelt med gångväggen, så att.således berg- arten vid saalbanden i sin helhet väl motsvarar den mera likformigt sammansatta, I gångens inre uppträdande bergar- ten. Detta synes mig kunna betecknas såsom en bild i mi- niatyr af gneisgranitens förhållande invid gneisterrängen. Den starka öfvervigt, som hornblendet eller uraliten så- lunda i allmänhet taget visar sig hafva öfver augiten, gör i sjelfva verket namnet diorit-diabas (= epidiorit, Gämbel) för densamma berättigadt. Att bergarten dock hör till dia- bas- icke diorit-serien, såsom jag redan på grund af analy- sens resultat ansåg sannolikt, visar dess fältspat, som icke är oligoklas utan labrador. På sina ställen är densamma utbildad i så stora korn, dock icke större än ett par milli- meter i genomskärning, att deras opt. karakter äfvensom de- ras spec. vigt i Ka Hg Js-lösning kunnat bestämmas. Små splittror parallelt med den tydligaste spjelkningsytan (ec) visa en utsläckningsvinkel af ung. 89. Den betydliga vinkel af 135 209, som jag tillförene (1. ce. p. 42) i mikroskopiskt preparat kommit till, härrör deraf att genomskärningen gått icke pa- rallelt med c-pl. utan med b-pl. Ännu tydligare framgår dess natur af en labrador af spec. vigten, som visar sig vara nå- got mindre än labrador i dioritporfyr från Emkarby eller i det närmaste lika med labradorns i euritporfyr från Emkarby (n:o 19 i ofvan anförda tabell), således = 2,7. Ett försök att isolera beståndsdelarna i den korniga modifikationen enligt Thoulet's metod lyckades visserligen icke så fullständigt, att en formel för bergarten i enl. med det af Doelter (1. ce.) framstälda förslaget skulle kunna upp- ställas. Dock framgår äfven deraf, att beståndsdelarna ut- göras af labrador, hornblende (Uralit), augit, magnetit och chlorit. I sammanhang med ofvanstående kan anmärkas, att den egendomliga, starkt förvittrade bergart, förekommande nära Helsingfors invid föreningspunkten mellan Helsingfors—Ta- vastehus- och den till Sörnäs gående jernvägen, och hvilken jag på grund af dess geologiska och kemiska förhållanden ansett vara en till största delen i chlorit öfvergången grön- stensart, i sjelfva verket på grund af dess mikroskopiska för- hållande kan betecknas såsom en chloritiserad diorit-diabas. Den företer under mikroskopet ännu ställvis oförändrad, me- stadels trådig hornblende; största delen af hornblendet är dock förvandladt till gulgrön chlorit; äfven små korn eller otydliga kristaller af lifligt chromatiskt polariserande epidot skönjas här och hvar. Diabas från Degerö. På NV-ra stranden at Degerö invid Härtonäs finnes ett system af smala, ytterst krökta kalkstensskikter med qvarz uppblandade och omvexlande med sådana af felsitskiffer (Hälleflinta). Dessa genomdragas af en smal (2—3') mägtig gång af en tät grönsten, som närmast öfverensstämmer med den finkorniga — täta modifikationen af föregående. Dock finner man här föga af den violetta au- giten eller det gröna hornblendet, utan i stället partier be- stående af ett fintrådigt aggregat, brunfärgadt af jernoxid- hydrat, ett grumligt af grå leukoxen, äfvensom något chlorit 436 resp. biotit. Men hvad som hufvudsakligen skiljer Degerö- diabasen från den vid Kajsaniemi är den inpregnation af små qvar2-individer, som den förra företer, genom den af- rundade formen lätt skiljvara från de parallelipipediska pla- gioklaskristallerna, samt inneslutande små hålrum med en rör- lig libell. Sådana mikroskopiska caviteter med rörlig libell förekomma äfven i den kalkstenen åtföljande qvarzen. Den i diabasen förekommande qvarzen måste väl på grund deraf anses hafva blifvit upptagen vid eruptionen, och sålunda icke ursprungligen tillhöra densamma. Detta bestyrkes deraf, att man makroskopiskt här och hvar kan skönja ett litet kan- tigt qvarzfragment inbäddadt i den svarta diabasmassan. En annan omständighet, som skiljer Degerö-diabasen från den vid Kajsaniemi, är att den svarta, ogenomskinliga bestånds- delen i den förra utgöres af öfvervägande titanjern, då den deremot i den sednare hufvudsakligen består af magnetit. Till denna diabas-art ansluter sig såväl i geologiskt som petrografiskt hänseende den af Lagorio (Mikrosk. Ana- lyse ostbaltiseher Gesteine; Dorpat 1876) såsom basalt an- sedda diabasen från Pargas (F. J. W. Mineral. medd. IV p. 43). Beståndsdelarna äro dock ännu mindre individualise- rade i denna, så att i ett preparat af en ännu tätare modi- fikation än den (1. e.) anförda +") endast fältspaten och mag- netiten kunna tydligt skönjas, hvarigenom således en öfver- gång bildas till följande. ; Diabas från Sveaborg. Denna har jag icke iakttagit i fast klyft; men att döma af en i mineralkabinettets samling befintlig stuff bildar den en smal gång (blott 1” mägtig) i gneisgranit. Den är tät ställvis amorf, och visar sig under mikroskopet egendomligt tigrerad, i det att större och min- dre, svarta ogenomskinliga fläckar (magnetit eller titanjern), +) Ett i mitt föreg. meddelande ingånget misstag beroende af en optisk synvilla må här rättas: de här (1. c. p. 44) anförda, om- vexlande ljusare och mörkare färgade zonerna visa sig näml. blott ut- göras af en i preparatets kanada-balsamskikt befintlig omvexling af Newtonska färgringar. "HIA 'U9Ppurpppauw TysBojesdUIN SMET FSF YEN a - DER USA FR Md "Cres SILAENRA rer Ve Re - NES I VISAR AR ATS Ed i Fer böjs åÅ - 2: 19 €6-1ST0J 'StoJHursjop Twaruresiky ups SPALIC] d 137 omgifna af en zon af en gul genomskinande substans, hvil- ken sistnämnda ställvis äfven förekommer i långsträckta in- divider med utsläckning nära parallelt med längdriktningen (hornblende?), äro inströdda i en tät, delvis amorf grund- massa, hvari ehuru mera spridda något större, färglösa, lång- sträckt ovala eller parallelipipediska fältspatskristaller med omkr. 209 utsläckning på ce-pl. (labrador?) förekomma in- strödda. Dessa sednare äro omgifna af en svart zon i lik- het med det af Cohen (Sammlung von Miktophotographien Taf. LXII1 och 2) afbildade förhållandet hos Basaltobsidian. Genom fläckarnas ställvis större sammanhopning i parallela rader eller smala zoner uppkommer en bandad eller streckad struk- tur parallelt med gångväggen, hvilket ger sig tillkänna re- dan makroskopiskt genom en omvexlande ljusare och mör- kare färgnyans. | Ehuru dessa tre diabasarter hafva ganska olika utse- ende, betingad af gångarnas olika storlek samt olikheten i det medium, hvari de uppskjuta, så kan väl dock, med af- seende på likheten i geologiskt hänseende, ieke betviflas, att de tillhöra samma eruptionsperiod, som måste hafva in- fallit långt efter den laurentiska perioden under den huro- niska eller takoniska. Spec. vigten af de tre bergarterna är: Spec. vigt af diabas från Kajsaniemi 2,917. 3 pd Sveaborg <2,853. sö 4 Degerö 2,839. Förklaring öfver figurerna: Fig. 1. Kristall af kali-natron mikroklas från St. Gotthard. Fig. 2. Kristall af anorthoit från Sillböle. Fig. 3, 4 och 5. Kristaller af lindsayit från Orijärvi. Fig. 6. Kristall af anorthit från Pargas. Fig. 7 och 8. Diabas-arter från Kajsaniemi och Degerö vid Helsingfors i mikroskopiska preparater sedda vid 93 gr. förstoring. a— augit, h = hornblende (ura- lit), eh = ehlorit, 1 = labrador, qv. = qvarz. a & Rätta årtalen för Kristi födelse och död. Af 5. G. Elmgren. För hvar och en som icke närmare känner den hithö- rande litteraturen, måste det synas förunderligt, att frågan om sjelfva utgångspunkten för vår tideräkning ännu kan be- höfva diskuteras, att man ännu kan vara osäker om årtalen för verldshistoriens medelpunkt. Och likväl förhåller det sig så, att knappt två författare hysa fullt öfverenstämmande åsigter i detta ämne, att meningarne tvärtom äro ganska mycket divergerande angående kronologin i Jesu lefnad. Flit och skarpsinne har väl icke saknats, många detaljer hafva blifvit utredda genom djupt gående forskning och sak- förhållanden bragta i dagen som man förut ej kände, men frågan är dock så invecklad, årsbestämningen beror af så många sväfvande uppgifter, att slutresultatet blifvit mycket olika hos olika författare. I många spridda verk och ur skilda synpunkter anställd, har forskningen emellertid nu frambragt ett så rikt material, att en utan förutfattad mening företagen enkel sammanställning af fakta, bör gifva ett re- sultat som lemnar föga eller intet rum för tvekan. Ty om man kan få alla hithörande kronologiska hänvisningar att syfta på samma åratal, böra dessa anses för säkra, äfven om tvekan skulle råda angående en eller annan detalj i un- dersökningen. För att: bevisningen må framstå så mycket redigare, måste de många afvikande meningarne lemnas oom- talda och ovederlaggda, ehuru de vid sjelfva forskningen nogsamt blifvit pröfvade; med andra ord polemiken bör, för lättare öfversigts skull, utelemnas. Den mest tillfreds- 139 ställande afhandling i ämnet jag genomgått, är H. M. Melins artikel i Theologisk Qvartalskrift, Lund 1842, hvilken jag derföre delvis kunnat följa. Om man icke föresätter sig att betvifla alla tillgängliga uppgifter, hvilket åter vore alldeles ohistoriskt, bör den lösning jag här vill lemna, anses för fullt tillfredställande. De grunder, på hvilka resultatet stö- der sig, kunna fördelas i 8 punkter, hvilka delvis samman- hänga med eller bekräfta hvarandra; bland dem är den första tillika den mest invecklade och mest omtvistade, ehuru icke den vigtigaste. I. Skattskrifningen år 747. Beviset för den allmänna skattskrifningen, som omta- las i Lucae Evang. 2 kap., men af många blifvit betviflad, finnes i en bestämd utsago af Tertullianus och i Ancyranska monumentet. Tertullianus (adv. Marcion 4: 7, 19) skrifver: »Et tamen quomodo in synagogam potuit admitti tam repen- tinus, tam ignotus, cuius nemo adhuc certus de tribu, de populo, de domo, de censu denique Augusti, quem testem fi- delissimum dominicae nativitatis Romana archiva custodiunt? — — Bed et census constat actos sub Augusto tune in Ju- daea per Sentium Saturninum, apud quos genus eius inqui- rere potuissent.'" Af dessa uttryck vill det synas som om Tertullianus i Roms arkiver sjelf sett handlingar, hvilka fullt säkert intygade denna census, och att han uppger ett annat namn på förrättaren än Lukas, gör uppgiften så mycket tro- värdigare. Dock säger Lukas egentligen icke att Quirinius förrättade census, utan att ,,deuna första skattskrifning (eller folkräkning) skedde då Kyrenios var befälhafvare i Syrien." Tertulliani tidigare ställning som Romersk advokat, gör att hans intyg måste anses vara tillförlitligt, och namnet Satur- ninus bevisar, att den andra census i Judéen 759 icke kan vara menad, emedan Saturninus lempoade Syrien redan år 748. Det bevisar äfven att Tertullianus icke blindt följde Lucae auktoritet, ehuru han ganska väl kände uppgiften i Evangeliet. Men båda ha rätt, ty Quirinius och Saturninus hade samtidigt befäl i Syrien. Ett annat intyg om samma 140 census innehåller det synnerligen märkvärdiga Ancyranska monumentet, som ursprungligen fanns i Rom på Campus Martius, men hvaraf en kopia på Latin och Grekiska blifvit upptäckt i Anceyra i Galatien (Angora, Mindre Asien). Momm- sen har i ett särskildt verk med titeln: Res gestae divi Au- gusti, utförligt beskrifvit detsamma. Det består af 6 kop- partaflor, hvilkas inskrift anses vara författad af Augustus sjelf, med något tillägg i slutet af annan hand; der redogör han för sina regerings-handlingar och de ärebetygelser han fått emottaga, väl något skrytsamt, men i allmänhet san- ningsenligt. På andra taflan heter det: ,,in consulatu sexto censum populi econlega M. Agrippa egi, lustrum post annum alterum et quadragensimum feci — — — (iterum) consulari cum imperio lustrum solus feci Censorino et Asinio eos. — — — (tertiu)m consulari cum imperio lustrum conlega Tib. (Caesare filio meo feci) Sex. Pompeio et Sex. Appuleio cos.'' Der utsäges således att Augustus lät anställa folkräkning eller skattskrifning, census, ungefär hvart 20:e år, nemligen åren 726, 746 och 767 eft. Roms grundl., ty de uppgifna consulerna utmärka sagda årtal. Detsamma säger äfven Sue- tonius (Octav. e. 27): ,,quo jure, quamquam sine censurae honore, censum tamen populi ter egit, primum ac tertium cum eollega, medium solus." Deremellan hade väl partiella folkräkningar ägt rum, t. ex. i Gallien 727, i Italien 757 och i Palestina 759, men dessa ansågos väl, såsom mindre betydande, icke förtjena omnämnas. Uttrycket ,,consulari cum imperio" utmärker troligen att census gällde ieke blott Rom och Italien, utan äfven provinserna, således var all- männare än första gången, år 726. Den mellersta cen- sus försiggick väl i Rom år 746, enligt inskriften, men kunde icke medhinnas på samma år i provinserna, utan fort- gick i Syrien sannolikt ännu hela året 747. Att äfven Ju- déen, ehuru i visst afseende sjelfständigt rike, drabbades af denna skattskrifning, kan förklaras af det stränga beroende i förhållande till Rom Herodes alltid måste erkänna, och af den onåd hos Augustus, i hvilken han nyligen råkat. Augus- tus hade nemligen 745 skrifvit till Herodes, att han hittills 141 bemött Herodes som vän, men hädanefter skulle behandla honom som undersåte. Genom en beskickning till Rom och rikliga mutor lyckades Herodes väl något blidka kejsaren, men skattskrifningen fick han ändock tåla. Roms politik åsyftade tydligen att så fort som möjligt göra Judéen till en vanlig provins, ehuru Herodes ännu fick behålla något sken af oberoende. Herodes, som fått sitt konungadöme af Roms senat, insåg sjelf sin farliga ställning och erkände sitt be- roende genom att (enligt Josephus) ofta rådgöra med de Romerska ståthållarne i Syrien. Hvad Quirinus och hans be- fäl i Syrien beträffar, är frågan om honom blott derföre af vigt, att den gifvit många forskare anledning att betvifla sjelfva skattskrifningen. Likväl finnes en inskrift på mar- mor, upptäckt i trakten af Tibur. hvilken af de grundligaste forskare anses gälla samma Quirinus, ehuru stenen är kros- sad och inskriften derföre mycket ofullständig. Den lyder så: ,qua redacta in potestatem divi Augusti populique Ro- mani senatus supplieationes binas ob res prospere gestas ipsi ornamenta triumphalia (decrevit) proconsul Asiam provineiam om (nem et legatus) divi Augusti iterum Syriam et Ph(oe- niciam obtinuit).'" Om nu denna inskrift jemföres med Ta- eiti utsago (Annales 3: 48): impiger militiae et acribus mi- nisteriis consulatum sub divo Augusto, mox, expugnatis per Ciliciam Homonadensium eastellis, insignia triumphi adeptus; datusque rector OC. Caesari Armeniam obtinenti', äfvensom med det Josephus berättar, så kan man sluta till följande data ur mannens lif: Sulpicius Quirinus (eller Quirinius) var konsul 742, eröfrade Homonadensernas fästen 746 — ty or- det mox tyckes antyda att det skedde ej långt efter hans konsulat — var legatus Caesaris i Syrien 746—50, och an- dra gången legatus Caesaris 759—564, dessutom proconsul i Mindre Asien (osäkert när, men kanske 751—54) och be- fälhafvare i Armenien 755—57; han var således en ganska betydande och af regeringen mycket anlitad man. När han andra gången var kejserlig legat i Syrien, det vill säga: be- fälhafvare för der stationerade legioner, förrättade han cen- sus i Palestina 759, enligt Josephi bestämda uppgift: men 142 om hang förra liknande befäl och om den förra census näm- ner Josephus intet, troligen mest derföre att denna del af Josephi verk egentligen är en historie om Herodes hof. De Romerska befälhafvarne 1 Syrien voro denna tid vanligtvis två: en ,,Syriae praeses'" och en ,,legatus Caesaris pro prae- tore Syriae, ungefär motsvarande nutida civil- och krigs-gu- vernörer. Serien af de förra har man (enligt Josephus) full- ständig för denna tid, ty Sentius Saturninus var Syriae prae- ses åren 744—48, och Quintilius Varus 748—51, men kej- serliga legater nämnas uttryckligen endast Volumnius 745— 46, och Sabinus 750—51; således förefinnes en lucka af om- kring 4 år. Hvad är då naturligare, än att man fyller den- na lucka 746—50 med BSulpicius Quirinus, som i alla fall vid den tiden måste hafva anfört de Syriska legionerna i kriget mot Homonadenses? Om han derjemte var proconsul i Asien, hvilket äfven är möjligt, så kunde Lukas med allt skäl anföra hans namn i sammanhang med skattskrifningen år 747, och den så ihärdigt betviflade uppgiften om Quirinius erbjuder sålunda ingen svårighet. Under denna skattskrif- ning eller folkräkning, som onekligen var den första i Sy- rien, föddes Frälsaren och hans födelseår blir således 747, sex år tidigare än enligt vår vanliga tidräkning. Dagen kan deremot icke bestämmas, ty traditionen är i den delen icke säker, men torde hellre böra förläggas till början af novem- ber än till den 25 december. Emot detta sistnämnda da- tum anför man vanligen: att skattskrifningen icke gerna bort utsättas till en tid, då samfärdseln i Judéen var som svå- rast, äfvensom att fårhjordarne den tiden icke höllos ute på fältet, utan inne i stallen, då rum för Maria således icke ekulle hafva funnits i stallet vid Bethlehem. Intet sådant hinder möter antagandet att Kristi födelse skedde i första veckan af november, som ungefär motsvarar Hebréernas nionde månad HKäislev. 2. Herodes död 750. Säkraste beviset för att vår vanliga af Dionysius Exi- guus införda tidräkning är oriktig, utgör det fullt utredda 143 årtalet för konung Herodes” död. Ty enligt den Evangeli- ska berättelsen föddes Frälsaren under Herodes” lifstid, till och med, som det vill synas, ett par år före hans död, så- ledes ingalunda 753, utan ett godt stycke derförinnan. Ta- ger man nemligen i betraktande att det Bethlemitiska bar- namordet väl icke skedde i Herodes” sista dagar, då han led både af sjukdom och af uppror, utan åtminstone året förut, äfvensom att de Kaldeiska magernas resa till och bortfärd från Bethlehem erfordrade någon, ej alltför ringa tid, så kommer man lätt till den föreställningen, att minst 2 år må- ste hafva förflutit emellan Kristusbarnets födelse och Hero- des? död. Herodes lät döda alla barn under två år, och Jo- sef hade varit något år i Egypten innan han fick höra talas om Herodes” död. Denne sistovämndes lefnadsomständigheter äro noga kända genom Josephi utförliga historie: han ut- nämndes af Romerska senaten till konung öfver Judéen 714, men kunde först efter Jerusalems eröfring 717 och Antigoni afrättning tillträda sin verkliga regering; hans död inträffade i 37:e året från utnämningen (714 + 36 = 750) och i 34:e året efter Antigoni död (717 + 33 = 750), således efter båda räknesätten år 750. Äfven dagen kan bestämmas: un- der det Herodes med vanlig grymhet lät bestraffa en mängd upproriska Judar, inträffade en månförmörkelse, som enligt Idelers astronomiska beräkning syntes i Jerusalem den 13 mars 750; ett par veckor derefter, sedan han undertiden lå- tit döda sin son Antipater, dog han och ungefär en vecka efter hans död inträffade Judarnes påsk; emedan påsken det året begynte den 9 april, bör således Herodes” död utsättas till den 1 eller 2 april 750. Två år derförinnan leder till mars 748, och då Kristi födelse ioträffade i november eller december, kommer man äfven på detta sätt till året 747. Skälet dertill att Dionysius fäste Kristi födelse vid det orik- tiga årtalet 753, är icke noga bekant, men sannolikt afsåg han endast Johannes Döparens uppträdande (enligt Lukas) i Tiberii 15:e regeringsår (167 —+ 15 = 782) och subtrahe- rade derifrån 29, såsom Kristi sannolika ålder vid den tiden, hvarigenom han fick talet 753. Felet låg således egentligen 144 i den oriktiga beräkningen af Tiberii regeringsår, såsom vi längre fram få se. Numera är dock föga hopp om att denna felaktiga tidräkning skall kunna ändras, då den så länge varit allmänt antagen. I sammanhang dermed vill jag erinra om en annan felaktig beräkning, som tyvärr är mycket van- lig, nemligen att man, för att få året före Kristi födelse, subtraherar det gifna årtalet ifrån 754, ehuru det borde dra- gas ifrån 753. Så t. ex. blir året för slaget vid Actium: 723 från 754 = 31 f. Kr., i stället för: 723 från 153 —30 f. Kr. som är det rätta. Vill man enligt den förra methoden uttrycka datum den 28 december 753 med år 1 före Kr., så är det falskt, och likaså om man skrifver år 1 efter Kr.; det bör nemligen uttryckas med år 0, eller Kristi födelses år. Skil- naden synes tydligen af följande uppställning: RA Iöreskrn = itförev ka ” IR =22 ENS 2” a Nan VIN, HATNNOE=0) "KF Tödelses "ar (emknrons fm WOfter RNE efter Kr. DD TESTA ” 3. Magernas stjerna och den allmänna freden. I Kaldéen, der många Judar hade qvarstannat sedan Babyloniska fångenskapens tid, väntade man äfven att en Messias skulle komma och landets högt ansedda astrologer trodde sig år 747 hafva sett sådana tecken på himmelen, att den efterlängtade Juda-konungen nu borde vara ankommen. Enligt Evangelisten Mattei berättelse begåfvo sig 3 visa män (det vill väl säga astrologer eller stjernkunniga) från Öster- landen, vägledda af en stjerna, till Jerusalem och Bethlehem för att hylla den nyfödda konungen. Hvad som med denna stjerna bör förstås, är svårt att säga, då man ej känner de kaldeiska stjerntydarnes hemliga beräkningar: man uppger blott att en liknande stjerna visat sig vid Moses” födelse omkr. 1600 f. Kr. Men astronomen Kepler, som år 1603 observe- rade ett dylikt fenomen, förklarade i en särskild skrift 1606 att magernas stjerna var en planet-conjunetion emellan Ju- piter och Saturnus i Fiskarnes konstellation, hvartill kort 145 derpå äfven Mars slöt sig, samt att sådana conjunctioner på samma ställe af himmelen inträffa hvart 804:e år. Dessutom observerade han 1604 en ny, snart åter försvinnande fixstjerna, hvilken äfven kunde hafva visat sig år 747 eller 748. Den utmärkta kronologen Ideler instämde i samma mening och uträknade att conjunetionen emellan Jupiter och Saturnus in- träffade den 12 nov. 747 och att Mars kom i närheten af dem i början af år 748. På dessa mäns auktoritet hafva många författare i ämnet antagit sagda förklaring, ehuru den visserligen erbjuder många svårigheter och derföre blifvit mycket betviflad. Ensam för sig skulle denna tydning icke kunna anses afgörande för bestämmandet af Kristi födelses år, men märkvärdigt är i alla fall att den så väl stämmer öfverens med andra kronologiska grunder. Bland dessa bör man äfven räkna den omständigheten, på hvilken några kyrko- fäder lägga mycken vigt, att nemligen fullständig fred rådde i Romerska riket vid Kristi födelses tid. Detta var något högst sällsynt och ger derföre en god tidsbestämning. När efter Drusi död 745 Tiberius emottagit befälet i Germanien och med både våld och list förmått Germanerna till under- kastelse eller åtminstone stillhet år 746 — han firade triumf öfver dem följande året 747 — rådde allmän fred i hela det vidsträckta riket (in orbe Romano) och Jani tempel till- slöts, sannolikt i slutet af 746, för tredje och sista gången under Augusti tid. I glädjen deröfver lät Augustus, som Just då stod på höjden af sin makt och lycka, uppbygga tempel åt Salus, Concordia och Pax; vid den tiden fick äf- ven månaden BSextilis namnet Augusti, den segerrika kejsaren till ära. Huru länge denna fred fortfor, är icke bestämdt uppgifvet, men den torde knappt hafva räckt mer än 2 eller 3 år, ty Germanerna visade sig snart oroliga, kort efter He- rodes” död 750 uppkom i Judéen ett farligt uppror som måste kufvas af Romerska legioner, och kriget mot Partherna be- gynte äfven vid den tiden. Derefter hölls Jani tempel stän- digt öppet, emedan det ena upproret och kriget aflöste det andra vid rikets gränser. Såväl magernas stjerna, som Jani tempels tillslutande hänvisa således till åren 747—48. 10 146 4. Johannes döparens uppträdande. Den noggranna tidsbestämningen i Lucae Evang. kap. 3 v. 1, har gifvit anledning till många kronologiska misstag och många lärda tvister, men är i sjelfva verket, när den förstås rätt, en dyrbar stödjepunkt för våra kronologiska be- räkningar angående Kristi födelse och död. Ty om tiden för Johannes döparens uppträdande kan noga bestämmas, så kan man med all trygghet räkna derifrån såväl framåt som tillbaka; och den blir verkligen fullt bestämd genom två af Lucae uppgifter i sagda vers. Der säges nemligen att Jo- hannes uppträdde i kejsar Tiberii femtonde regeringsår. Om nu Tiberii regering räknas ifrån Augusti död 767, uppstår deraf en kronologisk villervalla som omöjligen kan redas. Men det är nogsamt bekant att Tiberius några år förut på Augusti anmodan utnämndes af Romerska senaten till Au- gusti medregent (collega imperii), särdeles i provinsernas förvaltning. Detta skedde förnämligast med anledning af det svåra nederlag de Romerska legionerna under Quintilii Vari befäl hade lidit i Teutoburger-skogen år 762, hvilket i hög grad hade uppskrämt den åldrige kejsaren. Tiberius, såsom adopterad son och skicklig fältherre, skulle med en ånyo samlad stark krigshär begifva sig till Germanien, för att återställa Roms hotade välde; han aftågade äfven, men för att rätt lyckligt kunna lösa sin uppgift — ty läget var farligt, emedan många Germaniska stammar hade förenat sig — ansågs han behöfva förökad makt och rätt att handla på eget bevåg, såsom medregent. Tacitus (Annales cap. 3) sä- ger om Tiberius: ,filius, collega imperii, consors tribuniciae potestatis adsumitur, omnisque per exercitus ostentatur.'" Vel- lejus Paterculus (II: 121): ,, Tiberius, cum res Galliarum mol- lisset et senatus populusque Romanus, postulante patre eius, ut aequum ei jus in omnibus provinciis exercitibusque esset quam erat ipsi, deereto complexus esset, in urbem reversus, jam pridem debitum sed continuatione bellorum dilatum ex Pannoniis Dalmatisque egit triumphum.'' Suetonius (Tiberius 20): 4 Germania in urbem post biennium regressus, trium- phum, quem distulerat, egit.'" (Tib. 21) Lege per consules 147 lata, ut provineias communiter cum Augusto administraret simulque censum ageret, condito lustro in Illyrieum profec- tus est:' När denna Tiberii utnämning till medregent, col- lega imperii, försiggick, finnes icke noggrant uppgifvet, blott att den hade föregått hans triumf i Rom 765, att den sättes i samband med krigen i Dalmatien och Germanien samt att Tiberius vistades i Germanien åren 763 och 764. Man är derföre berättigad till antagandet att den ägde rum under sednare året af hans vistelse i Germanien, 764. Räknar man nu Tiberii regeringstid ifrån år 764, så infaller det femtonde året på 778, emedan man vanligen räknade löpande år, så att det 15:e vill säga: fulla 14 och något deröfver. Att räkna regeringsåren ifrån medregentskapet, var den tiden mycket vanligt, ty såväl på mynt, som af Eusebius, Tertul- lianus och Josephus (i hans Antiqvitates Jud.), räknas ofta Augusti regering från 710, då han blef konsul och triumvir, ehuru han i 14 år derefter var blott Antonii medregent. Samma Josephus räknar Herodes' regering på ena stället från 714, då denne fick konunganamn, ehuru Antigonus inne- hade större delen af riket, på ett annat ställe ifrån Antigoni död och Jerusalems eröfring 717, då Herodes ensam begynte re- gera. Hvad som således var nog vanligt i fråga om Augus- tus och Herodes, måste väl också kunna brukas när frågan är om Tiberius, ehuru man velat förneka det. Isynnerhet Alexandrinska lärda skola haft för sed att inberäkna medre- gentskapet, och Lukas anses hafva fått sin lärda bildning just i Alexandria. Det kan derföre tagas för afgjordt att Lukas räknat Tiberii regering ifrån 764, och att Johannes döparen således uppträdde år 778. Tidigare kan han icke hafva framträdt, emedan, enligt Lukas, Pontius Pilatus vid den tiden var höfding i Judéen och. denne höfdings tid in- faller på åren 778—988. Enligt Josephus afsattes Pilatus af ståthållaren (Syriae praeses) Vitellius, sedan han innehaft sin befattning i 10 år; derefter berättas huru Vitellius skic- kade Marcellus att tills vidare föra befäl i Judéen, huru han afreste till Jerusalem, ankom dit vid en påskhögtid, blidkade folket genom åtskilliga eftergifter, underhandlade vid Eufrat om förbund med Artabanus, fick Tiberii befallning att an- 148 falla konung Aretas med krig, samlade derföre under vin- tern en krigshär och kom med den till Jerusalem under påskhögtiden (den 20 april), då han genom bref fick veta Tiberii död (den 16 mars 790) och lät folket genast hylla Cajus Caligula. Af hela denna berättelse framgår tydligt att minst halftannat år måste hafva förgått emellan Pilati afsättning och Tiberii död, ty Vitellius bivistade 2 påskhög- tider i Jerusalem innan budet om kejsare-ombytet hann fram. Ehuru derjemte säges att Pilatus fick befallning att inställa sig hos kejsaren såsom anklagad af Judarne, men icke hann fram till Rom förrän Tiberius var död, bör detta dock icke tolkas så som skulle Pilatus genast hafva begifvit å väg och påskyndat sin resa; tvärtom är det troligt att han med hvar- jehanda undanflygter försökte i det längsta uppskjuta den ödesdigra, nödtvungna resan till en misstänksam, tyrannisk herre. Pilatus miste således sin befattning säkert 788, och då han var höfding i fulla 10 år, måste han hafva tillträdt befattningen 778. Hans företrädare Valerius Gratus styrde Judéen i 11 år, från 767, omedelbart efter Augusti död, till 778. När Johannes döparen uppträdde såsom lärare vid in- emot 31 års ålder, hade Pilatus nyligen tillträdt sitt befäl i Judéen, måhända i juni. Men det är klart att Lukas med sin noggranna tidsbe- stämning åsyftat ej blott Johannis, utan i främsta rummet Jesu uppträdande som folklärare, hvilket skedde på samma "år, blott några månader senare; ty endast såsom inledning till berättelsen om Frälsarens dop i Jordan får skildringen af Johannes sitt fulla berättigande. Ett noggrant öfvervä- gande af händelsernas gång, enligt Evangelierna, gör det högst sannolikt, att Jesus döptes af Johannes i början af ok- tober, måhända vid eller straxt efter löfhbyddo-högtiden, samma år 7178. Hans ålder var då, enligt Lukas, ,,vid pass 30 år''; men då enligt Judisk sed ingen fick uppträda såsom lärare före fyllda 30 år, måste .detta uttryck anses betyda: , något öfver 30 år.'' Besinnar man vidare att hans födelsedatum bör utsättas till november eller december, så kommer man till en ålder af 305/; år, eller inemot 31 på någon månad 149 när, hvilket ganska väl passar till utsagon hos Lukas. Går man sedan 305/, år tillbaka i tiden från början af oktober 778, så blir Kristi födelses år ovillkorligen 747, liksom en- ligt alla föregående grunder. 5. Herodes tempelbyggnad 732. "Den ombyggnad af Jerusalems tempel, som Herodes fö- retog ungefär i midten af sin regering, kan genom en egen tillfällighet tjena till stödjepunkt för den Evangeliska kruno- login. Evangelisten Johannes, kap. 2 v. 20, låter nemligen Judarne säga: ,i 46 år är detta tempel uppbyggdt och du vill upprätta det på 3 dagar." Detta yttrades vid en påsk- högtid, således i april, och dermed har man ett intyg om att fulla 46 år vid den tiden voro förflutna sedan Herodes be- gynte ombygga templet; att byggandet ännu derefter en lång tid fortfor, kommer naturligtvis icke i beräkning. Josephus har på två ställen angifvit tiden för detta synnerligen vig- tiga och kostsamma företag; i Antiqvit. Jud. XV: 14: ,,De- cimo octavo sui regni anno Herodes templum denuo construere ratus'', och De bello Jud. I: 16: ,, Anno regni sui quinto de- cimo et templum instauravit et duplum terrae spatium, quam fuerat circa templum, muro amplexus est." På förra stäl- let räknar han regeringsåren från 714, då Herodes blef ut- nämnd till konung, på det sednare ifrån 717, då han eröfrat Jerusalem och dödat sin medtäflare; båda gifva samma år- tal, nemligen 732, ty såväl 714 + 18 som 717 -F 15 = 732. Den praktfulla tempel-ombyggnaden begynte således säkert 732, sannolikt om sommaren, och jemna 46 år der- efter leder till sommaren 778, men emedan yttrandet fälldes påsktiden (i april), måste följande året 779 antagas såsom det då Judarnes ofvan anförda utsago ägde rum. Det halfva år eller något mera som dessutom förflutit, kunde vid ett yttrande af sådan art icke komma i någon beräkning. Denna samma påsk år 779 var den första, som Kristus efter dopet i Jordan tillbragte i Jerusalem, och detta faktum bestyrker således till yttermera visso antagandet att hans dop skedde om hösten 778, Derom bör således intet tvifvel kunna äga 150 rum. Inemot två år derefter 780 (enligt en gammal kyrklig tradition den 29 augusti) halshöggs Johannes döparen på Herodes Antipas” befallning. 6. Tiden för Kristi lärare-verksamhet. Beräkningen af den tid som förgick emellan dopet i Jordan och döden på korset, har mycket sysselsatt skrift- tolkarena och delvis ledt till olika resultat, varierande på ett eller två år. Frågan är alltför vidlyftig för att här kunna genomgås i detalj, men efter nogaste granskning af alla dit- hörande omständigheter har t. ex. V. Rudin (Teologisk tid- skrift, Upsala 1881) kommit till antagandet af 4 påskhögtider och således ungefär 3!/, år, möjligen någon månad mindre. Beräkningen är utan tvifvel rigtig, enligt de få kronologiska antydningar som HEvangelierna innehålla; endast tiden före den första påsken kan till sin längd icke noga bestämmas. Dock synes vistelsen i öknen, de första 5 lärjungarnes anta- gande och vandringen i Galiléen erfordra minst 3, men san- nolikare 4 å 5 månader. Redan Eusebius uppger tiden till icke fullt 4 år, och de flesta nyare författare instämma i den här antagna tiden 3!/, år. Man kan derföre med nå- gorlunda trygghet utsätta följande data: dopet i Jordan i början af oktober 778, vistelsen i öknen november 178, der- efter vandringen i Galiléen jan. febr. 779, första påskresan ap- ril 779, andra påskresan 780 (om hvilken man mycket tvi- stat), som näst föregick axplockningen (Luk. 6: 1), tredje påsken 781, då Kristus icke besökte Jerusalem, utan i Gali- léen undervisade en stor, från många håll tillströmmande folkmängd (Joh. 6: 2—13), resan till löfhyddohögtiden i Je- rusalem oktob. eller sept. 781, fjerde påskresan april 782, då han led korsdöden. Den omtvistade andra påskresan 780 måste nödvändigt antagas för att vinna naturligt utrymme för derefter berättade händelser, stöder sig äfven på en ur- gammal tradition, anförd af Ireneus, och vinner styrka af Jo- hannis utsago 5: 1: , derefter var Judarnes högtid och Je- sus for upp till Jerusalem", hvilket uttryck lämpligast bör förstås om den förnämsta högtiden, påsken, ehuru en del 151 exegeter dermed förstå Purim-festen, som inföll en månad tidigare. Frälsarens uteblifvande från den tredje påsken 781 motiveras dels af den honom omgifvande stora folkmängden, dels af Johannes döparens halshuggning några månader der- förinnan, hvilken händelse tydligen förökade Judarnes för- följelselust. Med denna helt naturliga kronologiska indel- ning af Frälsarens verksamhetstid är dödsåret noga bestämdt, så vida utgångspunkten är säker. Denna tid (782) var för Romerska riket och isynnerhet för staden Rom ganska be- dröflig. Tiberius vistades då på Capri och rasade som ett vilddjur mot sina undersåter. Grymma afrättningar hörde till ordningen för dagen, en stum förtviflan rådde i Rom, ty ingen kände sig säker för en plötslig blodsdom från den misstänksamma tyrannen. Detta förklarar äfven Pilati rädsla, så snart Judarne nämnde kejsaren; han ville hellre fälla en orätt dom, än utsätta sig för den ögonskenliga faran att bli anklagad inför en så blodtörstig herrskare som Tiberius. 7. Kyrkofädernas uppgift om dödsåret. Med allt skäl kunde man på förhand förmoda, att nå- gon gammal tradition om tiden för en så vigtig händelse som Kristi lidande och död, skulle hafva bibehållit sig och blif- vit antecknad i kyrkofädernas talrika skrifter. En sådan har också verkligen funnits, men råkade delvis i glömska genom kyrkohistorikern HEusebii stora anseende; han åter vågade synbarligen icke lita på traditionen (som han troli- gen kände), utan räknade ungefär 4 år efter Johannes döpa- rens uppträdande i Tiberii 15:e år — enligt den missför- stådda uppgiften hos Lukas — och ansåg derföre Kristus hafva lidit döden i Tiberii 19:e regeringsår, räknade från Augusti död, således år 785. Ehuru denna Eusebii uppgift berodde blott på en beräkning med oriktig utgångspunkt och således icke har någon historisk vigt, förvillade den dock många forskare ända till senare tider. Men många andra ansedda kyrkofäder höllo sig troget till traditionen, och satte Kristi död i Tiberii femtonde regeringsår (ifrån Augusti död räknadt), med det vigtiga tillägg att Rubellius Geminus och 152 Fufius: Geminus då voro konsuler; Båda uppgifterna hän- visa till år 782. Bland dessa kyrkofäder nämnas: Tertullia- nus, Augustinus, Prosperus (i Chroniceon), Lactantius, Sul- picius Severus, Vicetorius, Clemens Alexandrinus, Julius Afri- canus; de två sistnämnda omtala dock icke Geminorum con- sulat. Upplysande i detta afseende äro uttrycken i Prosperi Chronieon: Quidam ferunt anno XVIII Tiberii Jesum Chris- tum passum, et argumentum ejus rei ex-evangelio assumunt Johannis, in quo post XV Tiberii Caesaris annum triennio Dominus praedicasse intelligatur. Sed quia usitatior traditio habet, Dominum nostrum XV anno Tiberii Caesaris duobus Geminis consulibus crucifixum, nos, sine praejudieio alterius opinionis, sucecessionem sequentium consulum a supradietis consulibus ordiemur juxta hanc traditionem.'" Tertullianus (adv. Judaeos cap. 8) uppgifver äfven dagen, ehuru visserli- gen oriktigt: ,,Tiberii XV:o anno imperii passus est Christus, annos habens quasi XXX cum pateretur. — Quae passio hu- jus exterminii intra tempora LXX hebdomadarum perfecta est sub Tiberio Caesare, coss. Rubellio Gemino et Fufio Ge- mino, mense martio, temporibus paschae, die VIII calenda- rum aprilium, die prima azymorum, quo agnum ut oecciderent ad vesperam, a Moyse fuerat praeceptum." Med honom in- stämde äfven Augustinus (de civitate Dei, cap. 18): ,,Mor- tuus est Christus duobus Geminis consulibus, octavo ealendas aprilis."" Att dessa ansedda författare vidhöllo sin uppgift om Tiberii femtonde år, ehuru den tycktes strida emot Lu- cae HFEvang. cap. 3, som de ganska väl kände, ger så myc- ket mera vigt ål deras utsago, emedan det bevisar att de, hvad året beträffar, stödde sig på en bestämd kyrklig tra- dition. Dagen var förmodligen i traditionen icke annorlunda betecknad, än som den 14 nisan, påskaftonen, hvarföre de med oriktig påskbestämning lätt kunde misstaga sig. Ter- tullianus följde tydligen den oriktiga Seleucidiska kalendern, enligt hvilken Judarnes påsk det året skulle hafva inträffat thorsdagen den 24 mars, men framsköt den en dag, till den 25 mars, emedan han visste att det måste vara en fredag. Märkvärdigt är ock hvad Tischendorf, i uppsatsen ,, När 153 blefvo våra Evangelier författade" pag. 23, anför: , Epipha- nius uppgifver, att man för bestämmandet af Jesu dödsdag åberopat Acta Pilati (äfven kallade Nikodemi evangelium), der den 25 mars är angifven. Han tillägger likväl, att han också funnit exemplar som angifvit den 18." Det sistnämnda datum är tydligen insatt efter 84-års cykeln, som låter påsken inträffa på fredagen den 18 mars samma år, det förra efter Seleucidiska kalendern. Båda äro oriktiga, men utvisa att traditionen väl var osäker om påskens datum, men ingalunda om året, ty äfven dessa oriktiga data hänvisa till året 782. Tillvaron af en så gammal och så bestämd tradition angående Kristi dödsår, är af ganska stor vigt och skulle redan ensam vara tillräcklig, att orubbligt fästa sagda händelse vid året 782, som motsvarar vår tidräknings år 29; så mycket mer då äfven andra grunder tala derför, och Eusebii afvikande mening i alla fall icke kan vidhållas. 8. Datum för Judarnes påskafton 782. Enligt alla Evangelierna korsfästes Frälsaren der 14 nisan, som det året onekligen var en fredag, och det gäller således att undersöka om den 14 nisan år 782 verkligen in- föll på en fredag. Enligt Seleucidiska cykeln, som en tid följdes af några kyrkofäder, skulle den 14 nisan 782 bort inträffa den 24 mars, en thorsdag; men nyårsnyet, efter hvil- ket påsken bestämdes, skulle då bort synas den 11 mars, ehuru månen den dagen i verkligheten redan var inemot half. Man adderade nemligen 13 till den dag då nyet först syntes, för att få datum för den 14 nisan. Enligt 84-års cykeln, som äfven af några kyrkofäder användes, skulle der- emot påsken bort firas den 18 mars, en fredag, således nyårsnyet hafva infallit den 6 mars; detta slår väl in med månans verkliga ålder den dagen, men är påtagligen en mån- månad för tidigt. På så tidigt datum har Judarnes påsk sannolikt aldrig firats. Ty på andra påskdagen borde ax- festen firas, då mogna ax måste offras, men före vårdagjem- ningen funnos säkerligen inga ax att tillgå; kornet sätter nemligen ax (i Palestina) först något efter vårdagjemningen. 154 Derföre förordnade Synedrium i sådana fall att en skottmå- nad skulle inskjutas före nisan eller nyåret; och så skedde utan tvifvel 782. I allmänhet torde, just för axens mognads skull, påsken sällan hafva blifvit firad före april, på sin höjd de sista dagarne af mars. Men det är nogsamt bevisadt att Judarne ännu på Kristi tid icke följde några eykliska beräk- ningar utan helt enkelt observation af nyet; så snart från någon nära belägen bergtopp en strimma af nyet syntes, till- kännagafs det skyndsamt åt öfversta presterna, som då af- slutade den förra månaden och begynte en ny. Naturligt- vis beräknade man nyets inträffande någon eller några må- nader förut, i händelse mulen väderlek skulle inträffa, men alldrig kunde med denna metod någon månad begynna vid halfmån, och man var i sådant afseende särdeles noga med nyårsnyet, den 1 nisan. De båda nämnda cyklerna bevisa sig derföre vara opålitliga, isynnerhet den först anförda. När sedermera längre fram i tiden Anianus och Victorius införde 532-års cykeln, ,,cyclus lunisolaris', enligt hvilken påsken inträffar på samma datum och samma veckodag hvart 532:a år, således det verkliga nyårsnyet 13 dagar derförinnan, och formler för dess uträknande uppfunnits, kunde man med all trygghet uträkna på hvilken dag den 14 nisan 782 inföll. Det var fredagen den 15 april. Den utmärkta kronologen Ideler säger sig dessutom hafva astronomiskt uträknat nyårs- nyet för sagda år, det inträffade den 2 april kl. 7 om afto- nen; således var den 1 nisan = 2 april och 14 nisan = 15 april. Enligt den vanliga påsk-kalkylen, liksom efter Gauss” nyare metod, kommer man till samma resultat, hvilket in- tygar att cyclus lunisolaris i allo är rätt-visande. Astrono- men Littrow följer den äfven utan gensägelse. Det kan så- ledes icke betviflas att ju rätta datum för Kristi korsfästelse är den 15 april 782. Intet annat år, bland dem som rim- ligtvis kunna komma i fråga, har den 14 nisan på en fre- dag: 783 inföll den på tisdagen den 4 april, 784 på lörda- gen den 24 mars, 785 på lördagen den 12 april. Den om- ständigheten att Frälsaren med sina apostlar onekligen (en- ligt Evangelierna) åt påskalammet thorsdagen den 13 nisan, 155 Jerusalems och kringliggande trakters befolkning åter freda- gen den 14 nisan, får sin förklaring af ett Judiskt stadgande, som Ideler anför efter rabbinen Maimonides, att nemligen de stora högtiderna lagenligt kunde firas på två olika dagar (såväl den rätta, som dagen förut), just för osäkerhetens skull om den föregående månaden bort ha 29 eller 30 dagar. Ty månadernas längd, som berodde af nyet, var vid Kristi tid ännu icke bestämd, utan kunde variera på en dag; der- före fingo aflägsnare boende för säkerhetens skull fira sina högtider på två dagar, så t. ex. Galiléerna. Dertill kom ännu att vid påsken strömmade till Jerusalem en så ofant- lig mängd menniskor, att, då lammen borde slagtas i temp- lets förgård, en dag omöjligen kunde hinna till för alla, utan man nödtvungen måste begynna slagtandet redan före- gående dagen, då lammet äfven lagenligt kunde ätas. Ga- liléerna, såsom mindre ansedda än Judéens inbyggare, fingo naturligtvis välja den föregående dagen. Att antaga denna förklaring är alldeles nödvändigt, ty i motsatt fall kommer man till den orimligheten, att såväl fängslandet som domen och korsfästandet skulle hafva skett på sjelfva första påsk- dagen, den 15 nisan, just under det årets största högtid fi- rades. ' Men med antagandet af två i lag medgifna påskaft- nar, är all svårighet löst. Då nu således alla dessa grunder gifva samma resul- tat, utan att någon nämnvärd svårighet i något enda fall yppar sig, måste man anse årtalen fullt säkra, nemligen att Kristus föddes år 747 efter Roms grundläggning, 6 år före vår tidräkning, döptes vid löfhyddohögtiden 778, och afled den 15 april 782, år 29 eft. Kr. enligt Dionysii aera. Alla de författare, som vilja utbyta något af dessa kronologiska data mot andra, inveckla sig i ohjelpliga motsägelser, som: icke kunna lösas utan mycket hårdragna förklaringar, För läsarens beqvämlighet utsättes här, hvilka år i vår vanliga tidräkning motsvara årtalen ab urbe condita: 714—39 före Kr. Herodes blir konung. T24—29 ,, oo» Augustus ensam herrskare. 732—21 ,, »» Herodes tempelbyggnad. 156 745— 8 före Kr. TA GSE MAYER ORON 750— 3 1753— 0 Kr 159— 6 efter Kr. HORSE RON 764—11 TOT TIB8—25 ov 780—27 7T82—29 7T88—35 1790—3"7 2” 2” 2 Drusi död i Germanien. Augusti census begynner. Kristi verkliga födelse-år. Herodes” död. . födelses år, enligt Dionysius. Andra skattskrifningen. Slag i Teutoburger skogen. Tiberius medregent.: Augusti död. Johannes döparen uppträder. Joh. döp. halshugges. Kristi lidande. Pilati afsättning. Tiberii död. 157 '81040M 'PV 8e'6 —Ir6'6 —I19'0T —J|6s'0T -—-Izz'01 —IFF'OT —lIzze TT —It1'6 —IlIto'grt —I " ” 10qwexreq 96'G —I99'F —lIzr'G —IL6'J —IF6'P —IEL'T —09'G —Iu1'9 —IP8'9 — ' I9QUuoAON KSO 1801 — 99 TT AO TT RT RO ee ee NN 960 —Ife'j —ItTfT —IFOT —ITTT —J1T0 —IPo'g —IiPL —z0'gZg — " "> d9quadeg £0'G -Hlet'gG H+Hleg'g Hlze'g HtHlerg Herr Hee t+leo'p +l0oo'g HH” yYsnäny £6'(09 —Ite'T —lI4t'0 —I7e'0 —I92'0 —Il6tT'T Huer'0 —Is6'0 —|01'T — tag För 0600 ARNE SET SnG RE RSN0 SOT NES AR 89'€ —IpL'e —lpc'e —I99'€ —I€7'e —F'Ee —€e'gZg —IT6T —I9Lt'g — fen « Pe'e -—I19fe —09'€ —Ilz8'€ —Ir9'9 —l€9'p —ILe'e —I7r'g —IP9'Zz RV EESGE OR [GO NS 69'TT Hlor'OT -HttT'OT HET'OTL Hot'TT Heta demos HA "SE ROTE 96:90" Eee: FITA sFjostge ala -Fluriel Feng 008 FEI FL TINGS JR a AR AB ft a GA 1 Cr far je TA re AN a [CRS] fa RR I 87'€ö IrO'PR Iy8'Gp |o€'8a I9e'e€ lcT'86 Is96 $Ir6'Gp OLEG |” ” "9918 ej 19 191211 9P2 MW 'syelds30] | :sqerdsa07 | 'saejdsg0or | sverd |"Sterdssot-sserdssor! eqIL4 |-eyerdsgjop| TLATLA SIBAS spuns laxut sppu| sppno SIRYAS 6 | -UUOY OQXAT | MIVdkT |-510T 090 |-nay3ung | -o3uet | -o3uek | 2LeAIOd | -xopog "(1999WrUId 6967 = WNJ-'2p D) WANJ[LUTII2P EYSUY I JO[L)[OPIWE VELJIG 22p pow paojwof ggsT IG 199snY Spuejung PIA uvjÄsjfey fe uopflou[apawt BSrIIpeueN SAMMANDRAG af de klimatologiska anteckningarne Finland år 1882. 159 A | £ AT 8 AI — [rö In — 188 IN0T TN" . O8A| AJ PAT — |I 61 A IGT A | 4 A | S A |L8 ATITE IIN9T All — | & ATIOE ITIOE ITNTS TN" 8 A |0€ A | SA |S8 ATPE AT|4AC IST III) 6 ATGT AT CA | SATSA] — 146 AIN — 108 AT — Fö ATEN — |öem: — I GA) EA) — 108 ATlSE ILS ATTT AT) S AT) € AT| & AT|91 IN 81 A |08 A | 9 A |48 AIST AIST AT9T ATS ALSTAT — |t8 INET ALBA | SAN SAGAN SET ATL ÅA SAN — Joen er — | 6 AV 6 A | AT — | — IE AT — |O8 I — |rö ImTö IN 02 AT GA | SAT — | — |68IINOT ATIAG AT 4 AT) T ATIST TIDEN III — | EA | PA 98 AIIPS ATPS II AT — | SAT — Jet mr ng ICA | — | € AIGA 98 AT € ATI AT) 9 ATL — | — 91 TETJet In: BILA) EA) GA ITA |68 AIST ATOZ ATI AT|OE IIT/OE IIT91 IITOT ITI GT AJ — | — ITA) — Je IN98 Mm] — 88 — |et Tje mi 08 A IST A ITA) EA) — IIS III ATTS IIS I9n INOG IPL INT GA|6A|)6A|) — IPö AN — Jet AZ — IT AJ — 188 me nm: I ÅA | LA | & ÅA 08 ASS ATS Tet AT — | — Jet met — 1 — |A FE ce III ös — 10 III) & IN DJ 38 INS 2 2 s iv S Å 3 - Kd 327 | 288 | 838 | Gc? | IRA ek | 388 | 2Aa | 252 |a52 | 255 )AEd FER ER CR ER EI EE EN a AA EI ”ISvuO HUuErE STELSOJJIÄLT "I . . . .| . . . . -. . . . . . . . . " PUueIsuPrWIIIM " esjtuIoM tAreleqykq = CCI TC onsunq:rex UJYIOS eh prjs SBLOGIM "U9JdJLY LEIPOG OISTOM RUTA OVATTed 049 SIOJ9IIeN oo" KIEV, Vf [Es "S10qsruueyofr Äqsnyg, " OJSBALY OYSIY ejo3uoMN ofoT SLOJDUIS]J2H " d103po1q ofog "PUuejAN peIsÅN eIÄLY OopunT (errysN) surdog ojeg "ot pIgBs)sord opwIY "puejuig e£iuaba . . . ——— — — — r ——””2 7! t =— ooo rvrOo—-- -- On 160 cc A -- 00 = — OM mA > AA DD DD AO Ada nin oa BRA >>>>r>e>>>> NET 0 SE em” CA — IT m— >>> 9 A |8& AIIE II18 ATOE II 0€ AI|SG AITELA |gö ATOE AID AIlgö AISG IITG6L AIOG II < AIZT IN 88 ATILZ AT cc ATLG AI Sö ATS ATITG IIT96 AT 8 AT 4 ATOGC TI 86 ATI8C AT € ATOG AT — 116 IT1/0G III/6G6 I Gö II Lö IT 98 AT96 IIT/60 IINPG IT 06 AI 0€ ATI8& ATIOG IIL0G All — PG II v ATO0GC ICO 8 A IC ATOE IITOT ATI 001 III 98 IIT/96 IIT/OG IITITG IT" Sö AT — | 8 AT6T AI Jes] LAN I Sa a) ro Alt 3 4 AA 166 ATIPG IIL8LI AT — (81 IEC IN — 108 II GA Og ATLG AT6I AT) — 166 III — 196 IEC I" 66 AT 0€ IITST AT — |P&IIN6T ATI6T IG IT — I — 98 IIT08 ATl| — |S8 IIT €0 Ivö IITEG I 6 A |66 All — |E& All — |IE ITIS ITS ITTCG IT LISA | SÖ 06 ANSER OL EO IN GG 86 ATISG ATTAC IINOT AT — |&& IIS Ivö IG TT 08 A 06 AT 4 ATOG ATITT AT & AT6G IN — |t6 IN 62 AIl & A II8IIG ATT = I | AH — 166 00 GEASIEGIATE TS SEG ATL SS KO TIA CATE SE EG LE = RO UPG AT Ge Tn e GT 66 AT'FG ATOE IITAT AT — |FG AT — 196 TIT91 IT 4 A IS ATPFI AIST AI91 ATIOE TIN — IFG IIT€G TH . . . wjoysioyg " (PEISILIOYFIN) eSeM "u?ROdd23s0 BUPOS " BIIASBT LILALPLIOG " '4qoy1I£y syqepdwr BI eIN BALAING "U?J2dEY 4920 SYEJOALS "IPIMA ' pun[uapaoN — " "ot Aqoyq1ly BwsÄg ' > SstoAq sidwrTt OUBJIVJUDLUDIN BJOAJEY [19 eQ " ' piB3sosd eINpNeH , . eJGILY ce : BewWurwej, ejeYYeure "ot VSSIO 2 : BjLYSON BjIwuwurT, "PUuej3SeAe.L eupOS " IWSULYLEM NINY " 109024 OUBYLLJ = SUSSEN AR I BJ Te ': 'pie3isard eIryYeN a SISTER TS SITT ' 1UUDAG STAIAJ, 'ejunyejes 161 6 TATE TES SAN ES NNE | 9A RR TR Fö AT | = Prey ryokan PE A 08 ARE AT — IPT ANNE VV ÖA NT TA =S AT — IBA) "oo" ”muoruomog må I a ILOJA IE TANTIGG AVE TRA IEGSATE SE Ta PAT SE I To SNES ene oc A (66 A IFO A TLA IOGCA | SA IST AT9IG ATL AT CAT — I9EATI oto AQOHILY BIYNH :puejdde7 EG A (EG A IPGA I6GA JSLA |OE AT9IG AI| LAT — I LAT — | — | 7 2 OIexIoS IworuesoY 68 A 185 A ILLA SIAT 6 A 68 AIlSö ATG AlAB AT I sl do To BIONV Bourojrsg Fö A | 7 108 A | | FA 198 ATl68 AT9G All — | | — JAG AL > oto d10 Bau20jopoN GC ÅTOG Ålen sel RE IA ATSIS TIN SO) SSE Se Ne "oc euefey "UFPOQLIJSQ EJJON € A ICE A IATA GA | 6 A IHE TINSS ATILE ATOG AI TATT — | SAT oto” AQOMrÄYF sJuwntuN "181 2 J9L Ar Ja8 Aly larv 106 All > 106 KITS Allo ir 66 IL ' o” SISTTN Ae nted 0 2 ER 2 JET Ar J96-ÅTlsc Ice 16 Al fara l06 AT Tr [GG TN > FROST TNE "UIJZdEM YIO SYLEJOAEGS LEJON GLA | = 108 A JET A Lö AIlET AIPö AISG AIG AIEL ATST INES IN" > "oc "Svigd Aqouory Gö-AT| — 68 A | &A |96 Er 18 IIT98 ATS AIOG AI — (PT IIGG HN" "> ” SRuppny Aq9jreyAN [6 A OG A IGT AA | 6 AA 385 All — |6ö ALE AI 8 AILG I — |0€ IN" ' seduvytunN sepndyuyrdg | IC AI 61 A EA = + I86 HITG AF — I" 5 " Id10Hrs0N tärfery NI | | | TREE elen ENE SEN SS =S 28 ARS FF MET a då É. JE |A” | 08 (237 | fåa | ss” 32 Fra |fÖS (OR | "ör | Sår | AD "”ISVWLOM UB STELSOJIIÄLT "I 162 Ask RAN & [AM NAN & ÅA SN Fraxinus | | | | | 3 | | | excelsior. >> '>» PP >> > I Win eder SRS fir FRE 3 TObur. Pe > PPP > P> [| | 100 HH Te [9 OM Tal Ya Tre = obeb lrtbt>> b>b> lb (SA | |S SSR) SER '< folia. > > > > p>> >> > 2 | äger | ARA ÄRFL) jAs, SÅ ja r ES Hulus. ÅS or bo >>> >> >> > pa zz RA - 10 MM Tr 10 [Se — SS fe) ÅSAR Rb pi TR RR = sl a a ngides. Ch MI för I tr br > > lie fö EE S NS 9 | Syrén SKE && ANLÄNRNA | een fe oc nga 3 | vilan, >> >>>» >» > >>> | Raj 232 (NER a | inom | B>> > sie e SE 2 Nan | ogge DRAS ATS RANN au- So öar | Ser >rd Se > kk TS NERE ELEERERERS SG t . pj |[etverrue. | >>>> brbeprbbre>be kbrk SES FoP SA CARS = SN SS en SEN SASYEG FS brum. | tee te be OS fö rr ER ES Hägg pe EN NASAS Rb> bbbbebbbeber br . . . . . . . . . . . . . . -. (=) . . . . . . , . 3 ? . . . . . .| Br . . s SN ön c TE = SS . . . . SE . . [5] - MS SE : 3: PÅ AA L fa .| 5 . (= FET SN 3 = I Ta 3 S of.o9 = x DAS ST ED a -— SÄKER SLAS 3 - SNS SN I LAS 12 fA AS SSA SNS IE = 2 AN eS SJ SS Em 2 SO = = BES N FRYSES a RSS RTR SS 35 38 Ö a SE DS SSM RA SöS ö 3 "92355 SR SATA SA "SS SS 2 AS SV [= RA SN = 3 SR fork RE R RS SARA AME DAR SF AR 163 Ask XR & s =— Praxinus ERE excelsior. = | | | | | PP > SON a HH To SO ÄR ba | be ÄR ja de, SSR RE robur. = Pre > . [Lar] OD 00 HH DN = DO 10 =H GO ed a FÖRRA SS |2NR NNAANNNNNNA NYA & Oopulus = tremula. | oc > fen do fö Se ne file fr ; FH 10 00 HOME a — S RS NN FE SN | lu1a ulmi- = folia. Pul let RS og > [Da SN 10) > 0 Mr — c&R HH N Read RR FRÖ | | (ST) yrus S malus. > > eP>>> > Se) HAD H 2 Fe S AR 1 TAS SNS ge Acer plata- F Odes are >>> > Ke > > FAS S AM VA Do = : Syrén = CN RAS PR & Syringa sl vulgaris. 2 ARNE >>> > : fö = om]N nhRON HH = S Grå al = NA [ed end = & AR ec? [ed Alnus | | | | | ] = k incana. > >> P ePR ber >» 00 10 Om Mm OD FEN NR — S GT ENA RV Ra | & oOorbus au- 2 | cuparia. | BBb>r> bre EE > ESR SAN OMDHOOOOS ÅS P FÖRE RE SS 238 MAA AREAN OA [6] tula odor, på. |-et Verruc. Pe ber pPpbbbbrbrb>>> > - OO 2 =-—DB RM = ” Mias SÅS Ri AR Läs [RN CR ar 1Des rubrum. >>> > P>P > Pos > SDK S 0 DD > = högg ÄR FIER) LEO IS ERE — Ss ddöe. peebk> bebbe bre» > - 5 NR RSS RSA (SAD ER 2 = co . . . . ” . . . . . . . . = . SN 4 SP SJ - . . . CO JA RE . 3 ar z = 3: 2 SEA = = . ÖR "SEO RSS 1 SN "ne 908 3 = - FE LE lvla, — SER RRD SONG I r SE Fille a DR BEE a rs SE öd SR ÖT fAm SLÖA RS DE SE 250 Sv CANE ee & 22 SER ENSE LES fa (KS BD 4 SS Filfto fe TS SE FN Da VR 5 [=] NG S (DÅ 2 RT AR SRS cd SSL RÄLS Sa RE IEEE os gt VP RE fr, Sflall I BNMNAMAM FSS ER ER [4D] 164 are 3 RA ag 242 (NET RS i RE ge EE fn — J— I 2 "> pig85sord ryofkstn [19 — TOR TA SER KRIS ANFEE Si ENIST TSG TAN SP LANETP IA) — I 7 ar d0SINOATIOT, — Bö IA — I — | = | — |08 IAS IA9T IAI IAJ9U IAI CC " ” 9ImyL areug — I9r TA] — | — I — I — lOTIAISE IANE A | PIAI9LIA oc ot £qoHILY BIN | :puejdde7 — IFEIA| — | — I — | — 108 A 168 A JOE A BEA IBG AT ” " OfeNIOF TWDUBAOY — IEA — | — — =. ISGA LÖ NIGGA NN) — I" "oo" BINAYLY BIULORDAJO — let IA] — | — | — ler IA] — |48 A |0€ A | LIA FIA ot oo" d1op BIUIOJISPON — l9TA) — 1 — | — IP IAJOGA |BE NIEGA | FIBK Af non EES een "UIJIOQL9IISQ LON = UN RS ON SS BAREN BEN KEN ÄQOHTLNA SOULINN — l0€ A| — | — |A8 A |4G A ITE A IG A |OG A JAS ANSATT oo IBN trarglevugor, — | I IA0OE AJ) — | — |98 A IPG A |EG A IFE A NEA BO ANS £qoxqrÅYF tarelylad ”UIJIJEH YIO SYLJOALS LEJON — 084) — I] — | — | — BEA APRSA) — BLA Co” "SBI Åqouory — I GIA PIA — HE A |O€ A 86 A IFE A IS8 A |S8 A IBS AI” ” ” SBUPPU ÄdotexÅN — ll] —- 1 —- ll —- | — IPA UNGSANSA) — OSA "> seduerunN sepndnuyrg — IEA! — | —-J]—-]— BA)| — FAT fd > otdroyejson masfery = I TIA — He Al! — IEA BE AISGA FSA) — JES AJ' "oo Wjoqsroyg — IPö A |68 A |48 A |98 A IFO A 103 A |08 A IFE A PGA JAT AT co” (PEISTBIONIN) se M "uUIPROQLIISO EIPOS — 68 A| — | — I88 A IS8 A IPS A ISA [SG A OSA | LAT "oo" BISYSBT B[BALPIOT G IAI0E A |0€ A 168 A 198 A lE8 A IG A I6I A 08 A ITE A I9L AT ' Aqoréy syepdwur MAA MN HM ÖA «+ MM MA OO HH CQ ANNNNWV NNNANXANNANNNNW NNAN AN p>>> rp rpp>p>>> >>> Körsbär | & > cd HH DT Prunus cerasus. TR HAND XX NRA P> Pepp > ankar) ARA [RR >> FRRKESNOES ec a | | ee AR AN EC ELGET >>> >>>> ST bär Ribes rubrum. Röda vin- 00 — ANNAN NÅ P>e>>>> >> 0 & 00 >>> | =H 00 — (OD ma — >>>»> MM —- DO GP GA ST >>>» Smörblom- ma Taraxa- cum officin. >>eper>er>>> p>>> | | | Smultron Fragaria vesca. ÅA c ATI6G AT AA SSA LA IB TA 10 Ik CG ( ATIBE AT D 930 ( PA 86 ATISO AT TA Il4e AT (OR 1/66 ATIST AT A ANV TA ISE AI ANI GET AN [ERE AT TA 106 AT ct ATLG AT S AT c ATB8G AT CA & ATISG AT) 6 AT IAS AR SIG 9 AT a EE ANG = Kalfleka. Caltha palustris Asp Populus tremula. Hvitsippa Anemone nemorosa. Hästhof Tussilago farfara, "SUIUVAIOIA SIOIXBEA "III Mafa 08 ATILT ATIPT AT c AT! 9 AT) & AT OT ATIST AT! I AT (ck MA ELM AS ÖJ I ATICO IITCC II LÖSA TR = Mer RA e RS 5 tg AA = 08 åre US Acne | AL I oc Ar FER fen fe EEK KRA KE Gö IT GET TC AT — Me AT: — IG AT| — Gö ATIOT AT & AT!" Pe All — | € AI 08 ATIPI ATIOE III — I — I EA PUBIJSULVUIIA "ot ePRUDM taeleqkgq Onsunq.IeY UIYIOs 2 prds SSIOgTrM 'u9jddeY EUPOG OTTO MNLAAR VATTEN of ot StUmnN BIESJULIN OMR OSKAR "ot" SIOJOLIeN for PRHONTON " - öIgsmuneyof Äqsnuyg, oto ot OJSPAPY OYSIY elo3uoN Ofog SI10JDUIS]2H sot ot daogpoigq ofog "PUeIAN [1 . . . . . . .| . . cc . . . . . PrRISÅN RIÄLY OpunT (exe) Surdox Org ; " pressad OunNY "puejuig ebiuaba . . . . [0.0] AKAO) — OO HH de fn RR KE de >>> le Ip 166 SG AMS GTA EE ol I SAT SA SA ER ta Sas ES FE 9 A 96 A JOTA 1OE AT — IFT AT 0€ ATL —J] — I 1 — Jise AT OG SA SA SEAN ONA ÖS Sr EE SN åa SEAN IGEN OE= IEC Sr EAT 86 AT6G AT8E ATLG AT & ATOE III = 2 ON NGE EN ON = EEG AE OS NE = SS ON Sya ÅS kf NS 66 ATOE AT — IC AT — 106 II 98 ATI BA | — |I86 All 9 AT — 66 ATOE ATOG ATEC ATL6T AT & AT 46 AI fm (ONE Lö AT VÄ Fö AI 66 AT SE — | — eo 4 ATISC IIT/S6 IT 91 ATOG ATT ATS AT) I AT9G TI "> (PEISIe[ONIN) se M "u2POgd21s0 EdPOS " BI9YSVT TJLALPIOG : ' AqoyqrkY sygepdwur ETERN IRENE :u?J9UEM UYIO SYLEJOALS "IPA + pun[uopiIoy AqoYrÄY BWUSÅT stOA SidurerTt OUBJIVYUJWUIIN B[OATEM ejopdg + ' prgsjsord viNINeH . . eP|VIT AM CC ' vewuuuej, e|eEYJFeuef essIOJ "£ : BjeYSON ejPvwej, 'PUueJljSeAe.L Bdpos . . ' IWULYLEM NINF : 19102 OUBHILJ o:p LLYLg = epre3jsord BASEN ' SINSOY NYFILY ' IUUDAS STAT "ejun4ejes 167 SR rs (ae UAE Nb ägt rs frn EA ES nd är sne berg SLL NO BO [jeansen — It HA TOA — ==) =S —-—- 1) oo ot ot omyg arug = 196TAGSE TA /06TAS= SE 06 I OB TS ANOS RAT ”puejdde7 FTI0G AST IAS TNE = SE TIA RS I SE SSR fed SA OTBSIIONIETUIOTILe AON EE ISTART SÖTA ST a SGAO RR SN z- SS PINATY BIUL0H9AJO ETLNCO ALT a EIGA Tag SCKAT TYG Tala la le ST je OL BIUIOJISPON FFL LC AYIE RE OSA ES TANLIGFÅN | FT na 17 le Tr la Tue ale ST er : oc evuefey 'UFPOQUIISQ EUMON — IGT IA] — JOT TA | INESA|] SJ l Il -l SI > AqoxÄ sovuunyN 19 ASAT JTTIAIES Als ÖR SS HOTAD I BTenoN stake fenor — |A AA. 198 A|98 AISA BETA IT SAT LA TTAJT I — | 6AN "ro £qosprksp raiefyrod 'UBJ2JEY YIO SYLJOAES EJUON AI FIA PT IA9G ASA 18 Ah TTT MEGA | I ANSATS vi SETS, ANORDIN — I 6IA66G AIGA — JES ÅA JBL ATS tf lit! — HILARK so ”Se0ppry, AdojueyeN = IBG NAN ia: Of TS la fn Ile Tre I SBOWeSIUTN Se pod fr FT 186 AE TIL ADS TAGGAR) BA le let let et 1 TdrIOSBISONT tATeleTy CU TAOS AF RÖRA ICEA el iv vt tale elen in oc ot ot WIOYSIOY PSEM RÖDA ra 4 Ds åse se SS a CE Lag CIS ETEN Re a Ab: | gid | FGf si född |adi | 5 | 258 (42 | 258 asia 253 | FER låga Jada | BÅT | 594 | 2å |akl JAG ARS ad: |öd5 RE oo Ae CER LR Ke GE IP Kaa (CE KEN el ”SUTUVIOI SIOIXEA "III 168 ESO puBijstena EC LA ST IA ET SET EneISGSLA OG LÄTT EN ENSE AEG NGA OCTANE — I8GCTIA| — |Sö IA 61 TA |€T TAJGL IA! — |O€ A | SIA" esturoM mrefeykg 61 TAL = Tile SA je) RS al få TÄT HOLAN = SG ÅA JOE A | OnSUmgEe sj Hosjpos — 1917 TIAI8G ITA | Fö IA | GG IN) — -— | IA! STALS A BEA IBGA TI” ” ” Pejs SBIOgTM "UaJdJdEY BPJpoG — | — | Z IA) SG IA | Fö IA |Eö IA FI IA | € IA| FIA) € IA6G A SCA "> ” OISION BUF | — | — 198 IA |9 IIA |9 ITA |9T TA IST TA | 9 IAITE A |O0E A |OE A JOE A |” ” SINN BIRSJUPIN I IITAJG IA) 9 HA) — — IFO IA LT IA | 8 IA) SIA) FIA FIA) SIA "> ” OWler oggtg Fö HA) — | € ITA GG IA | €6 TA I6T IA |öG IA | 8 IA) € IA! SIAT A | — |" "> SIOJouMeN = = 166 IA | — = EG IANGE IA (ES TAS OIA = He NOSA fören ROAT NS — -— | — = = I — | — | SIA FIA! — | — ISEA |'S9qsmueyof Äqsnyr, — | — | — IG HA |6GC IA) — IGT IA 66 A I6ZA| — IB ACA "> "> OISBAeH OYSTY — — — — — TG IA (03 IA | 9 TA] & IAI6G A | TIAOE AI > ” eIo8uoN ofog 62 ITA OG HA) THA! — | — lOGIA)| — IST TIA) 9 TAI — I68 A | FIA "> ” > SIOJSUISToH -— — — — = IGT IAN (NEKA = = "Teg A | ” TPDROporgEolog "PUejAN €ö HA) — |OT ITA| PS TA | 88 IA |0G IA |61 IA | 8 IA) 4 IAI6G A | EIAIBSA TI "> "oC Co PRISÄN — | — | — JOGIAIATTA) — I6T IA | S IAITT IAI6G A | FIA) LIA" "> > BISBY OpunTt Iz IANG IA|6G IA | ST IA | ST IA FI IA OT IA | 7 IA) FIASG A |0€ A I8E A | (eYsg) urdoxq ojeg OC HA! — | 9 HA! — 198 IA |AT IA |TG IA | 9 IA) 9 IAI — |O€E A IOE A |” ” Pre3jsoxrd ojury | | | "puejuig e6iuaba kd US AE a SE SE I få Ar a I EE RER ie HÖR | "58 | Ars E8Å gt 432 1835 =S "RE ÄR: Hecalgte ”SUTUVIOIJ SAOIXEA III 169 =) — 19-168 MO TE TAG TA |G TA TIA BEA TR) SIM Oe rie| i - eeriedetimg "UFJAEY 'O SYLJOALS "IPIN = — | — [GC IA AG IA |0G TA JOS TA | 6 IA| FIA) 9 IA) PIA) LIA -PunueproNsier SE — led Hen a en TT RT Pöla TERES LA ie SR ANDNOR AG SGEILAR-— IT. ITAISG IA 186 TÅ her Tö TÅ 8 RANE PF RAN GIN a ra SE TOS UN Fans 186 IAS ettrig €rukater St TA re lAJ 6: BA OL TA: TIA ]BeA HOmBjresjro rar Ne oasen — 1] — |: 4 IIA |98 TÅ |82 TA SI IA | € IAIOE Å |0€ AJ LIALG AT = Bl0NJBd, = = = = DA 3 SE — JL eTA — = — I" " pig3gsard eneH TE TA IRGRAG |0G TAS ere SES IE SHEAJES TA ee SS DO A Er ee E 61 IIA|ö3 ITA LG IA OG IA |08 IA |8I IA |O8 IA | FIA) IA) FIA! 4 IA68 A |” Bewurrej, efreyqeuerf 08 ITA EG IIA| & ITA LG IA | 98 IA |08 IA |8ö IA | 4 IA) PIA) PIA) — |OE AI ” esstogroö €ö ITA|GG ITA) 9 ITA|GS IA |6T IA |9L TA FI TA | FP IANE A 68 A |98 A |68 A | ”elensolt eppwmer "puelIseAe L epos: Sm [i ler 07 1021 Ip DA TG TAL), STAMCGT TA] =|= Toro rureåpere nan TO IA) — | L IHAISG IA | 18 IA |98 IA ILE IA [ST TAGIT IAIOE A | € IA) SIA)” Numogppd oueyIed EIS IA 6 IA. — 161 TÅ JES TALS TAJT TAGAS AE EROS es Ern = ö == = 2 a S IA] — = 2 — |" ' predjsoxd elryYenN € IITA 81 TIA OT IIA|OT ITA|8S IIA |[ö TA |O& IA | 9 IA] FIA) E€ TATE A OE AT ” ' SENSOM NYFILY 06 TIAJGT ITAK6 TAN = EE 1 8 TOTARI ELIAS FÖRA OS SAR fö LA II LAGE Ta SA TRI ON SE STARAN |. | | | | "eJunY4ejes ss E 2 8 c SE så. sö | ög 2d EN BESS ER EE ER feg ne RAN EA ”SUIUVWIOIY SAOIXEA III 9 SS SE GT ELRANS SIIIA OG STAG ESR SE EIA SS a ' twWruoatrog, 2 EE — — äv Sa OMAR IAN "myr 21reug ISA ES ISGANSERTAN EE T0RIACETAN FI? ETS ST ÄQOYIÄY VIA "puejdde7 2 = = BES — | — IPEIA| — |G IAF IA) — |" OIeYrOY muoruesoy TH as Il = — | — lecIAl — lO8IA| — | — emyfy BanröjieAg Fr 3 = = OIL TEA ne BITA GG AN " dx0G, KON SN FASO TAL vn EIA) — 81 IAS IIA| öIAGG IA] — | eueley 0E IA | 9L IA |96 IA |OTTIAI96 IA ETTA] = [1 ILAIG JIA [96 TA | 6 TA OL IAIOT IA] SIA OT TIA C IAITT TA SO IIAIST TIAITE ITA |G IIA | & ITAIT ILLA |6T IA let IAIOT IA) SIAT &€ TA 'UFPOQUIISQ EJJON AÄqOYIÄY SIWINN BJLINN IfAlelewuyog, "ÄqoxpuAs rrarelylog "U9JdJLEY 4920 SYEJOAES EJJON 170 02 HA! — 1|0€ IA | 98 IA I9ETA | — 198 IA Gö IA) — | SIAT IA] — " seIed Åqouory R SE HOTAT — IE HA) — lö IA — | PIA) SIA PI IA” SPuppnsp ÅqojrexÅN LG IAN LG IA €& ITA 98 IA |7 IIA |OG IA GI IA] FIA! — | — |" Id10xersoN taaefery Tr FOA Ts OBIAJSTIA SÖTA 26 dA TELIA VTötsroN at = — IL HA! — IGGIA |Eö IA IF ITA | SIA TT IAE A | SIA SIA (PLISIelOIN) eseM 'uPROQLIISO EIPOS I ITA) — | 4 IAS IA | 9 IA66 IA |98 IA |ET IAIGI IA] 9 IA| 9 IA| — |" — BI9ASBT VILACPIOg 98 IA! — Or IA! 6 ITA IS1 IIAIG IIA 96 IA |O1 IAIST IA) & TA 9 TAIAT IAN "> £qoyrfy sepdwr g IIA| 6 IITA|TZ ITA |6T IA |TE A |96 A | S A [6 HA |OG IA | => |OTIIA BETA | "PUB Seu TA THA 9T IITA|4Z TIA |41 IA (OS A | & IAIFG ATOS IIA AG IA | = — |G IIA |eSHuroM tAdeleykg — SE IITA (66 TIA [te IA TE A | — 8 ATG IA OG HA | — ET IA |82 ITA | onsunysey SIogrM = — 97 IA] — | — |S6 AIlSC HA [IC HA | — | SIMA BCIAT "Pers sötogrm ”UDdJdJdEY PIPOG P IIA| FIA TO HA (TE IA Sö A IATA | FA) — ATHA | — | SIHAI6TIAT "> OIStoN vv tar — CMA) = I I — | — IFE IIA | SIMA > ItEIIA SS ITA | SttuvunN BIeSsJueN 9 ITA CE ITTA FP? ITA |ZZ IA |62 A | 6 A |48 ATOZ IIA I6T IIA |S8 ITA [TT IIA 95 TA | ” owlerl oq9ts SHA) — TZ HA |eT IA [42 A IST A |82 ATOG IIA |0G IIA IFE IIA |CE ITA [88 IA = StojokeN — 197 IIIA 90 IIA [FT IA 14ö A [8 A | TA Pe TA Ce TIA | — vs KeA a VAIN PI IIA(9T ITA TS IIA 03 IA |4Z A OG A |96 AT 25 Froqsruuweqo fp lqsnyr, PI ITA PE IITA Sö ITA (83 A 100 A IGT A 86 AT — OC TIA 107 TA OT IIA |98 AT)” 0ISeALH OYSIY AT HA — CCG IA (81 IA 8G A OG A |68 AT| — == — IAN "> e108uo0 ofot — I — I — AEIA) =) — | — JIA JSEHA | — | ss 9CIAT ” C SI0j8urelok OT ITA 9T. IITA TG IA |TT IA | — IST A ITö AT) — = = STA TG G-LANIGN a ofod — JOT IITA 82 ITA (6T TA JOS A OG A | S A |AF ILA [Ce ITA ICF TIA LT TIA SG TA on DEISAN OT TTAJ|8TI IIIA|SZ IIA [FE IA 60 A [CG A | FA — | 6 IA |SCTA) > VIÄVM opung & ITA 9T IIIA TZ IIA OT IA |4Z A IST A (82 ATS IIA |ST IIA IST ITA | S IIA [Fö TA (el2xsA) Furdox oreg 8 IHAJ6T IITA 92 ITA [TT IA | — | — ICA) — JATHAJ — | 4 IA OG TA |" Pi83isord optury "puejuig ebiuaba 2é af 2: | SLE | sr | SÄ | SER | Af? 3 5 "21e2132 ALIAS FLY 33 5 EE ES 2 Her Hå 3 Mg AE = 3 "”122XBA 2PEIPO "AA e "'pPeuSovwuALH "AI —L———rV;.>———-—----------——--—o—-- ———— — ————-ÖC-—--—-——"=—-=—OOnnN——LAseeee———X!CIfECQe—— 172 Rå — TOT ITIA 66 TA ITT IAICT A GT IIA IST ITA | PITIALG IA | 2 IAF A | GT ITA 9T TIIA | L TITA SG IA | 9 IAIGG A Fö ITA TG IIIA) TITTA GT IA 86 A Ce A GF HA = ) Ge IIALG TIA) Ge IAlCce 9T ITA OT TIIA | TTITA9T IA OG A J9T FI IA 186 IIA |06 IA (OS A 166 == OT TIIIA|CG TIA [PE TA | TIA GT ep>eP2e> 9 TIN LT TIA Le IIA 106 IA | Ge IA i —- I6T TA OS A L TIA) 6 ITIA6G ITA IST IA (IG A 8 ITA ST TITA Fe TIA IST IA OS A 9 ITA GT TITA Le ITA IST IA | CIA G TIA ST ITIA|SG IIA IST IA TS A e2e>e>>> lr NN NN rm Mm (SR OT TIA) ZIITA) TIA OG IA] TIA LT TIA ST TITAN) & IIIN SG IA | GTA CT HA OT TITA GC ITA IST TA ITE A — 106 TA OS A 8 IIAOT TIIA PG TIA IST IA 8c A OT TIAIOT TITA 66 ITA J9T IA | == OT TIA å TITA SG TIA 106 IA |66 A NN NN N >>e>>> | (0.6) NNNTID DOARAANDDDO > IA et A GTA SA Ed LO FH >> ÅN wi >> Preppe>> >> -—- -— I 06 ITA [LG IIA IFG ITA IST TIA 8 IITA OG IIA 106 ITA (GT TIA SIA STIAN) SITACGT HA CC TIA |66 TIA 106 TIA | & TIA Ge TIA ILE TIA | — 106 TIA — J6OTTIAN! — J6G6 TA Pe IIA SG TIA IST TIA | 8 IA — I GIIIA9T TIA | STIAN 66 IIA |83 ITA |03 TIA | FITA = HBG hey HÖNA (GT TIA |Be IA | — Jet TA PG IIA |0€ IIA |18 IA |T6 ITA GG TIA |98 ITA |66 ITA |ST ITA — | ETIIASG TIA | 7 ITA Ge IITA| 9 IIIAFe TIA | 6 ITA 9 TITA SG TIA ITT TITA LT TTA GI IIA [PG TIA |e6e ITA | L TIA OG ITA |OS TIA IGT TIA | 9 TIA & ITA ((PeISTefoNIN) eseM "UBOgQd2]SQ PUPOS G TIA |' el93SeT LIVALPIOG Ge IA | £qosAy ssqepdvur Se IA eIeNIuT PALYNg "UDJdLLY 490 SYeLJOALS "IPSM CC TA |' PUNTUSPION Ge IAN ”Aqogrkg ewskg 8& IA "> Stosm stduret FETA En a a -IPJUIWIIN LJOAJEY 98 ITA ”el0spd — I" presdjsord emyrH G HAT elen oc G IIA eewurrer e|CYYFeuef Be TA! esstop 87 TA |" efenosaN ejpmwel "puejjseAe lj edpos 6G TA | IUStURYLLM NINY Ö TA ItUTUOVJT[I JT OULJILA i (OM FIFS e — |' PIBBISOId LILYYEN OSTAR nn OMG 92 TA |eYLJUdAIEf DYYFILY 98 IA) > IUUSAG SIALÄT "eJUNYyejes 73 (49 I ITA 9 XI |08 ITAJOG TA|Lö A €Z MA) — | TIMMARNA) — | muruostiog SINE ST ER Ge CSA EE TIEA Se En Er Se Ga IA) & IIA|8G IITA 06 IA96 IAIGT AI — MET ITA) = | 9I0A) SITA = fo dd VINN i; 7 G IIIA| I IIAGI IA — 96 TAGTA LETAT = 3 = ER — JoIEYroF IuIUVAOY ER = = SL SG IANIGS AOI 7 = H =— Jelnyry BIUIOIDAJO Fe IA) & IIIA OG IITA FE TIATG IAJLG AA IATA | 9 ITA = — 10& ITA |8T IA) d10r BIUTOJLIPON — 8 IIIA OT ITA) & ITA TT IAJ6T A [ITA 66 HIA) I IITAOG TIA [91 ITA IGT TAR Cod "eueley s "uFPogd12150 eEJJON AT HA) TIA) Lo IIAGG TA | 2 IACG A STA I = | FIIATSTIIA 06 TA BE IA Aqoxqskyp sowanN mr SÖ I SAN SLS ff ON ER är To SALEEAN ra — ENSE AM i OT ITA TT IIIA | 4 IITASG IA | GS IAIGG A | FA | 9 IIIA9G TIA | — |OTTIA [LETA PIVIUN tatelewyqog, OT ITA OT ITIA| I ITIAIFG IA | 8 IAISG AA | SA | 9 IIIA TS ITA [LG TIA | 6 ITA |OSTA | £qoxrAY tareiyjad "UDJddeEN SHEJOAES 'N I€ HA IG XI (FE IAS TIA | & IAIFG A 06 A 106 IITA TT IITA SG TIA 9CTIA (OT TIA — Setgd ÄqouorY GI ITA|9G ITA FI IIIA 66 IA (GT IAIGG A I9TA (FT IIIAGTIIA) FIA OGTIA | = GF ekl SUNET Ne PI IA SRS LITA 68 TA 9 IAOGM EIA = | elle Pet sun -UVHLUNN sepndnuyrd TA 8 MA — | 9 IAGCG AGA) = | SIMA) S IIALT TIA GC TIA id103e)sn]N tarelery OT TIA LT AN T IITA 96 TA | Vv IATE A = ANN 8 EN G IITA Fe ITA & ITA | G ITA] Utf[OTSTIOS] BEE M a | es | one | ONE | jömu | öed | ffs) dåd | one | BE | abs läte 24 28? 2: | SÅR | 228 | 328 | SER | 285 33 '21ea100 2ev3g Fru 338 Et is HAT Hå: AR BET 3 "192XBA SPEIPO 'A "PeuSowaxeA "AI rr -— — —mu""lim|=-ÖX&OOOOmm——-— —L—— — "—-——!— =—+ R FL 2 =D ——L 174 GI—FP IX I OT A—0E AT 3 SÅR vc (AE SERE (PRI) pueasuevut M = CC AT = än soo > (tTAxelelX) taaelegåg la 9 X c6 AT a ; (broloso "TATpla037eIN) Uu93X90S a GI1—9 IX a Pe—08 AT she ; "oto pess SÄIogTAM "U9JddEY BJPOGS — > SN TT AT ju AR . . . . . . . . . . " YSBIJ BOUULH 2 LE We ÖLAT Idee er of SR EO " viBsjurgg | 6 IX '€1 X — TESS IASEES BE EV 2 TSL OG BI TSSöST Er ere + 8 IX 2 FLAT=Gd TID YI SR en eve (bjolueaeso) Åqsnyg, 88 IX a Le "96 ATI - " (ereurlog "TATBÉIRRIN 'tAelup) OT IX Se 08 AT -- Jb SER 2 re IR (CO TA OT L TX Ha L AT sr 71 BEVILDR a OJ8BABS[) OXSTH 66 TIX & 97 AT sil . e . . . . . . . ofs olort 66IX 16 ET I Nå FOND Tr Ada (owe s :'B ap AN s10J8utsJo ig fp Le AT TT Fr : oc (uolsimg) olog "PUeJÄN L IX PI X fre Pe—0L AT rr tre EGG Hö Så TEA aa 2 (82 ID = fe TReT (Lr a r "TOleang BIÄRST Opunrp 81 IX SF TE III "ve Ill oo "2 BROLIN 9-6 IX Fo 01--6 AI + msn onto ot (NSBIJ ÅqIorT) OHvursSp "puejuig ebiyuo6ba "IBS "IBAJJO "ey "B0Lg "TBAJIO Aey "FJUTUTTRIST | "3UTUSSO]ST m—— —— — .- -; +! —— > > ,-]o—-— ——-XD>——— — -c-———:v—?-2Q- ——.;=——vv————LÄ! 175 (Å ft fe 9—T A 98 AT sont ot (uouureq 'g Aqom) esem "uUPPOgLIISQ BJPOS PI IX Es 8—9 A = posts ot (e3opert Je Ara) sqefidvar 68 IX & IX| 9 A—L AT |O€ AT—8T III ' ” " (uouery 'g tdurefAT[ÄM) BABS "U9JIJEY YIO SYEJOALS BISJ2IPIW TR IX — ö A — 20 FT rrin MARRIETOVUNAON ND eid 08—8 IX — 9 A—08 AT — ”uclarledanbut FAO RTNERIIRG RITAS ö IX — I A—O0€ AT — st IMARLmesp) Sidvrerk 9 IX = 66 '96 AT — + > (TAtelaesgos "targlruure FH) BIOATeM 218 IX — 66—98 AI — 2 dt öHtedest FT ALRUGSTD) SIOMEE 9—P IX = 0£—938 AT — (eleIt M "elojon3] "BIeuIos) BjexYeue fp = — 0€ AT - (go wa tarioarg tarmbnesg) oo" 98 X — 8z—908 AI — NAN (taiele4 kg) ejovumer "puejsseAeL edpos BLIX — 6 A — ft "fd rUERASRER AND Tag UTE = 9 A SE sons ot ot ot (tAIelouexIeg) EN ö IX = GA 0 snott ot "a fidwrejronA) ouexsreq EET SR & A—8& AI - Pott en frageleq Ad), erexng IDA = GUATH s E TURAS MR AR SICTTEN PI IX — Pe AI >É ; sont ot ot (ISeA4BIMeY) NÄJIEH GT 'öt IX — GT—T AT + "vt ot (IS9A40X0IT) STAIAT a "eJUNYeleS "Te0Ll8 "IBAJJO "ey "Teolg "IBAJ[? "Tey Rör AT rd 'FULUSSOTST I RAN 176 'S1940M "PV TS 6 IX 6 IX OT IX 6T X = VIX—66 XT IXN—PE X 06 '86 X = 06 X 8 X | TIXT8E X 66 X GT IX =S GL IX L IX - 6 IX = Ö IX Re GIG IX. - EL X p—-6 IX Vv IX = RE pe IX 3 IX 9 IX GIV IX = pep>> PP 6c€—L6 AT ec AT L1e—96 AT 98 AT . . . . . . . . : (tolk) ' (se Tjolouek) ok (sex) drprmw) oc (1axelsnyse Mm "tyjolseweesf) vu (joltaoT 'tyolfaesnng) (1tqolugurqnog) soc ot (trareleyyng 'tyjolseunQg) EM "puejdde7 " (YsBu "TyjolfttuesT) IVUSUBAOY (bjolugqe3uar) ” (1yoluoruro],) BOUIOjLIGAJO ' (tjoluoruiok,) BIUIOJISPEN (BAPSOEIOE) c : (raxelunmng) vuelesp "UPPOQLI3S0 EJNON ä " (SBI SIPULUI) (1argÅsrjorF) SJVLINN (tdwwpunjÄruspnf) tyoftmmng) tarelewuyor, (taebpg Toke M) tAelypg "U?JIdEH YI0 SYEJOAES EddON " ÄqouoIM (uwey '8) LqeueFÅN (CB wu TAS [NIBES) sepndyyrg (tarelunT) mielery [19 . . 177 Nederbörden i Helsingfors under år 1882. (Millimeter.) DETTE FEN NT RS RR ERE 03 IHebatetrat. (Akon RN DE fs ANY tatt 0: WTS BRANN IRRRRRRETRERANEEE FÄRD SN ANSER meer lsd uiversitolgb, ser; 9 NEN). ARR NEN ERF AE Sjmner ale rantinarv sSideoc:d0 IodnilövtörrRt fu Kl RNE ET SER SE EEE SI I TAR ra MATS LS tba ää tolussd aren vell d6D SJSTUETO TRANS NRA RR NNE ST Okioben mörinå. Okovboåq tas Mabuni SOFTER ere RTR EN ar SL iDpecembetusst-esepaieblid bom wltåvscktålte — Summa 743,0 N. EK. Nordenskiöld. 12 Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1883. I. Ordföranden hr ELMGREN Öppnade sammankomsten med följande ord: Den rörlighet och snabba utveckling i alla verksamhets- kretsar, som utmärker vår tid, har gjort, att redan en knapp menniskoålder hunnit ganska mycket förändra förhållanden, att en ny tid kan synas ha brutit in på mindre än 50 år, huru kort än denna tidrymd i sjelfva verket är i en nations lif. Så har vetenskapen i allmänhet och några brancher isynnerhet förändrat gestalt på de 45 år, som nu förflutit se- dan Vetenskaps-Societeten 1838 stiftades; men kanske ändå mera ha de yttre nödvändiga vilkoren för vårt lands inbyg- gare att kunna följa med bildningens framsteg ändrat sig, och det påtagligen till de nu arbetandes fördel. Samfärd- seln med de egentliga kulturländerna är nu ojemförligt lät- tare och lifligare, än hvad den var 1838, underhjelpt, som den nu är, af jernvägar, telegrafer och verldspost-konventio- ner, äfvensom af en betydligt förbättrad bokhandel. Den ti- den kunde vetenskapliga tidskrifter från aflägsna utgifnings- orter endast med mycken svårighet anskaffas; numera till- sändas oss lärda samfunds publicationer ifrån nästan alla trakter af Europa och Nordamerika, hvilket naturligtvis ganska mycket underlättar specialforskningen. BSocietetens bibliotek innehåller också redan en ansenlig mängd verk, hörande till den i vår tid nästan öfverdrifvet förökade vetenskapliga tid- skriftslitteraturen, hvars öde varit och är att läsas af ytterst få, men dock oundgängligen behöfves för en eller annan spe- 179 cialists räkning. Som en glädjande händelse bör derföre an- tecknas, att Societeten under detta år fått utbyta trängseln i Universitetshuset mot en egen — om ock tillsvidare blott hyrd — rymlig lokal i folk bibliotekshuset, der bokförrådet både lättare kan öfverskådas och beqvämare begagnas i sjelfva sam- lingsrummet. Sedan universitetet i 44 år herbergerat Socie- teten och så till sägandes gifvit den tak öfver hufvudet, har denna ändteligen genom ökade anslag biifvit satt i tillfälle att frigöra sig i sagda afseende. Likaså har Magnetiska ob- servatorium, som inrättades 1838 ungefär samtidigt med So- cieteten och hittills underlydt universitetet, numera sedan ett år varit ställd under Societetens tillsyn och vård, med förändrad benämning och utvidgad verksamhet såsom Meteorologisk centralanstalt. Detta har väl i betydlig mån ökat Societetens ansvar, men ock dess betydelse för en vig- tig branehe af den vetenskapliga forskningen i våra dagar, meteorologin, en branche som ända ifrån början utgjort So- eietetens favorit-ämne och med synnerlig värma omfattats af flere ledamöter. Deltagandet i den internationella polar- kommissionens arbeten har under detta år i öfvervägande mån tagit Societetens uppmärksamhet i anspråk och åstadkom- mit icke ringa hekymmer, men bör ock, såsom man har an- ledning att hoppas, lemna hedrande intyg om vårt lands lust och förmåga att verksamt deltaga i lösningen af allmänt mensk- liga frågor af vetenskaplig halt, samt göra Sodankylä, den högnordiska trakt der observationerna anställas, på sitt sätt namnkunnigt i naturforskningens annaler. Der började ock, på samma år som BSocieteten stiftades, Castrén sina nordiska resor och forskningar, hvilka sedermera blefvo af så stor be- tydelse för filologin. När sålunda utsigten för den veten- skapliga forskningens framgång i vårt land alltmera ljusnar, kan man vänta allt bättre resultater i framtiden, men äfven de redan i tryck synliga frukterna af Societetens verksamhet böra icke anses obetydliga för våra förhållanden, ty 12 digra tomer (i 14 voll.) Acta Societatis, 48 häften Bidrag till kän- nedom af Finlands natur och folk, 24 häften Öfversigt af Societetens förhandlingar, samt 2 voll. utom serierna, eller 180 innales 88 volymer, hvilka sett dagen genom Societetens för- sorg, representera ett ingalunda föraktligt arbete i vetenska- pens tjenst. Men vid ett tillfälle, sådant som detta, bör man ej glömma att med uttryck af tacksamhet uppfriska minnet af den högsinta monark, som under större delen af Societetens tillvaro gaf den sitt mäktiga hägn, framledne kejsar Alexan- der II, hvars födelsedag Societeten alltid firat som sin års- dag. Anledning att ihågkomma hams storartade välgernin- ogar ha vi nu mer än någonsin förut, nu då hela nationen enhälligt bereder sig till att uppresa en minnesvård öfver den hädangångne storfursten, som gifvit oss så många dyr- bara bevis både på högsint välvilja och frisinnad statsklokhet. Upplyftande var det i sanning att erfara med hvilken enhäl- lighet Finska folket, ända till de aflägsnaste vrår af landet, den simpla kojans inbyggare såväl som de rika städernas, 1880 samlade små fonder till att värdigt fira Alexander den andras 25-åriga regerings-jubileum — en allmän högtid, så- dan knappt något annat land och Finland säkert alldrig be- vittnat. Så kan endast den regering firas, hvars verk- ningar kännas djupt välgörande för alla folkklasser. Med lika allmän hänförelse åtlydes nu Ständernas uppmaning att sammanbringa medel till uppresande af en staty, som för alltid skall bevara minnet af kejsaren-storfursten Alexander II, återställaren af vårt konstitutionella statsskiek och af Finska språkets naturliga rätt. Äfven landets mest aflägsna,. ödebelägna kapell skynda redan att anslå, i förhållande till sina knappa tillgångar, betydande summor för nationalmonu- mentet, och om totalsumman ändock ej blefve synnerligen - stor, har god vilja påtagligen ieke saknats. Detta är ock som sig bör, ty sällan har på verldshistoriens blad framträdt en vänligare regentbild än tsaren befriarens. I alla riktnin- gar förmärktes hans reformifver, hans lust att befria mensk- ligheten från tryckande band. Ryssland ombildade Alexan- der II nästan helt och hållet, men äfven Finland antog um- der hans tid i många afseenden ett till det bättre förändradt skick. Fredälskande mer än de flesta andra furstar, förde 181 han dock, af omständigheterna tvungen, flera krig och gjorde större eröfringar än mången krigare af böjelse; Ryska riket förstorades under hans regering med 30,000 qvadratmil — man erinre sig huru Amur-landet, Kaukasus-trakten och Tur- kestan efter Krim-kriget genom annexion vunnos för Euro- peisk civilisation; invånarnes antal ökades med 30 millioner, visserligen till en del genom naturlig tillvext. Rysslands nu- förtiden ganska vidlyftiga jernvägsnät, 22,600 kilometer i längd, är nästan helt och hållet tillkommet efter Krim-kriget och har utan tvifvel mäktigt bidragit till att sprida bildning och välstånd i vidt aflägsna trakter; likaså telegrafen, som småningom utsträckts till Kinas och Persiens gränsor. Life- genskapens upphäfvande återgaf menskliga rättigheter åt mer än 20 millioner menniskor, det af humanitetsskäl företagna Turkiska kriget befriade större delen af Bulgarerna från Turkarnes ok. På det andliga området var omsvängningen ännu större: genom den ojemförligt liberalare censuren och den friare riktningen öfverhufvud gjorde litteraturen jättesteg framåt, såväl i det egentliga Ryssland, som bland Ester och Letter, till och med Armenier, samt företer nu en rikedom, om hvilken man förut ej hade någon aning. Flere nya uni- versitet tillkommo, sednast det ännu ej färdiga i Tomsk i Siberien, ej långt från Finska folkets vagga; de högre sko- lornas antal ökades dubbelt, men folkskolornas femdubblades;. i allmänhet steg utgiften för undervisningsverket 1880 till 7-fallt högre summa, den för rättsvården — som äfven totalt ombildades — till 5-fallt mera än under kejsar Nikolais tid. Och nästan lika epokgörande, som för Ryssland, var Alexan- der II:s regering äfven för Finland, som då vaknade till nytt lif. Ty landtdagarnes återupplifvande och periodicitet, språkförordningen, som länge efterlängtad, med ens öppnade vägen till bildning för Finska nationen, folkskolorna i nästan alla landets kommuner, början till undervisningsspråkets för- ändring i några lärda skolor, förordningen om eget mynt och om tullgränsen, kommunalförfattningen, jernvägars byggande 1 landets södra del, telegrafens införande m. m. beteckna alla vigtiga reformer, långt i framtiden verkande regerings- 182 åtgärder, som ytterst berott på regentens upplysta välvilja för Finska folket. Historien skall beteckna denna tid som en vacker solskensdag, ibland de många mulna och oväders- dagar Finska nationen under seklernas förlopp fått upplefva. Derföre skall utan tvifvel Alexander II:s 26-åriga ärofulla regering alltid lefva i välsignadt minne bland oss, äfven om ingen minnesvård i brons eller granit skulle bli upprest i våra bygder. Dock lemnom nu det rika, outtömliga ämnet. Jag an- håller om uppmärksamhet för den årsberättelse om BSociete- tens verksamhet, som skall afgifvas af dess ständige sekre- terare statsrådet Lindelöf, äfvensom för det föredrag ,,om arbetet för kännedom af jordens fysiska förhållanden", hvilket tillträdande ordföranden prof. Lemström kommer att hålla, samt för prof. Reuters minnestal öfver Societetens afledne ledamot professoren Mäklin. Je Årsberättelse, afgifven af Vetenskaps-Societetens ständige sekreterare. Likasom ofta förut varit fallet, måste äfven den berät- telse jag nu har att afgifva öfver Finska Vetenskaps-Societe- tens verksamhet under det tilländagångna årsskiftet och hvil- ken tillika bör redogöra för de inom Societetens personal ti- made förändringar, begynna med en erinran om förluster, som enligt naturens ordning derunder träffat Societeten. Af dess hedersledamöter hafva tvenne åldrige, hvar på sitt håll högt ansedde män under året gått hädan, .nemligen vi- ceordföranden i kejs. senatens ekonomie-departement, friherre JOHAN MAURITZ NORDENSTAM, som afled den 8 Juni 1882, och professorn vid universitetet i Göttingen, öfvermedicinalrå- det d:r FRIEDRICH WÖHLER, hvars död inträffade den 23 Sep- tember s. å. Det hör ej till omfånget för denna berättelse att söka framställa hvad den ena eller andra af desse män 183 under en lång och verksam lefnad uträttat. Endast en kort antydan derom, jemte några biografiska data, kan här fin- na plats. NORDENSTAM var född den 21 September 1802. Efter genomgången kurs vid Kadetskolan i Haapaniemi, ingick han år 1823 i rysk krigstjenst, tog del i turkiska kriget 1828 och beordrades sedermera till Kaukasien, der han utmärkte sig i striden mot bergsboerne, avancerade till general 1843 och omsider till civilguvernör i Stawropol 1846. Efter 18 års vistelse i Kaukasien återvände han till fäderneslandet, der hans verksamhet snart togs i anspråk för vigtiga styrelse- värf först såsom guvernör i Nylands län och tillika vice- kansler för universitetet (1847) samt derefter som ledamot i kejserliga senaten (1848) och viceordförande i dess ekono- mie-departement (1858), hvilken sistnämnda befattning seder- mera af honom innehades i nära !/, sekel. Efter återupplif- vandet af vårt konstitutionela statsskick öppnade sig för ba- ron Nordenstam ett nytt verksamhetsfält, i det han under tre på hvarandra följande ständermöten 1863, 1867 och 1872 fungerade såsom landtmarskalk. Om han under den första tiden efter sin återkomst till hemlandet i följd af sin obe- kantskap med förhållandena råkat i några fall stöta sig med den då rådande opinionen i landet, så utplånades intrycket häraf genom det framstående och värdiga sätt, hvarpå han ledde förhandlingarne i riddarhuset. Den aktning för lag och rätt och det ridderliga sinnelag han dervid lade i dagen gjorde att han snart blef högt uppburen af sitt stånd och tillvann sig allas erkännande. Af de många bevis på monarkens nåd och förtroende, som kommo honom till del, må här endast nämnas att han 1860 upphöjdes i friherrligt stånd och 1873 efter 50 års tjenst hugnades med Alexander Newsky orden med briljanter. Till hedersledamot af Vetenskaps-Societeten hade Nor- denstam, såsom dåvarande vicekansler för universitetet och sålunda vetenskapernas främste vårdare inom landet, blifvit invald den 3 April 1848. Med WöHLER har en af vetenskapens heroer lemnat ti- 184 den. Han var född den 31 Juli 1800 och således vid sin död 82 år gammal. Elev af Berzelius hade han trädt i den- nes fortspår och blef snart en af de främste representanterna för kemin, hvars utveckling han i många rigtningar befräm- jade såsom universitetslärare och vetenskaplig författare af sällsynt produktivitet. Antalet af hans utgifna skrifter lärer nemligen uppgå till icke mindre än 225, af hvilka de flesta riktat vetenskapen med någon mer eller mindre vigtig un- dersökning. Bland hans många rön och upptäckter må här endast nämnas tvenne, hvilka ådragit sig största uppmärk- samhet äfven bland icke-kemister, nemligen upptäckten af metalliskt aluminium äfvensom framställandet på rent kemisk väg af några qväfvehaltiga föreningar, hvilka man derförin- nan ansåg kunna frambringas endast genom djur- och vext- organismerna. Wöhler hade bildat omkring sig en talrik skola och de flesta nu lefvande kemister hafva någon tid stu- derat vid hans laboratorium. Till hedersledamot af Finska Vetenskaps-Societeten invaldes han den 8 April 1861. Äfven inom den trånga kretsen af Societetens ordinarie medlemmar har en känbar lucka uppstått, i det den man, som ännu vid senaste årshögtid var dess ordförande och i sådan egenskap öppnade sammanträdet, professorn vid Kejs. Alexanders-Universitet d:r FREDRIK WILHELM MÄKLIN, efter en kort sjukdom bortrycktes den 8 nästvikne Januari. Redan vid unga år hade Mäklin röjt en afgjord fallenhet för stu- dium af den lefvande naturen, särskildt insektverlden, samt gjort sig bemärkt genom undersökningar, vittnande om en säker observationsförmåga. Af sådan anledning blef han re- dan 1855 invald till ledamot i Finska Vetenskaps-Societeten, en utmärkelse, hvarpå han satte högt värde; och han bibe- höll städse ett lifligt intresse för denna institution. Under sin helsas dagar försummade han icke gerna något af Socie- tetens sammanträden och ofta hade han dervid att meddela någon notis eller iakttagelse från området af sin specialforsk- ning, utom de större afhandlingar han tidtals publicerade i Societetens skrifter. Såsom föreståndare för universitetets zoologiska museum hade han bragt detta i ett skick, som 185 vunnit stort erkännande, och riktat det genom utbyte med naturforskare i andra länder. I hvad mon han genom sina arbeten kunnat gagna vetenskapen, skall väl framgå af den teckning en fackman vid detta tillfälle kommer att gifva af den hädangångnes lif och verksamhet. Men hvad vi alla veta att värdera och sakna, är den flärdfria och vänfasta ka- rakteren hos den medarbetare, hvars plats bland oss nu står tom. Beträffande Societetens personal har i öfrigt endast den förändring inträffat, att Societeten till fyllande af en ledig plats inom dess matematisk-fysiska sektion den 16 i denna månad till ordinarie ledamot invalt direktorn för meteorolo- giska centralanstalten f. m. magister NiLs KARL NORDEN- SKIÖLD. Vid redogörelsen för Societetens verksamhet under året förtjenar främst att framhållas, att hon derunder varit i till- fälle att utdela XII tomen af sina Acta, ett band om 104 ark in 4:0o, hvars tryckning påbörjats hösten 1880. I denna tom ingå afhandlingar af hh. O. M. Reuter, F. Elfving, G. Mittag-Leffler, Ch. Hermite, E. Bonsdorff, J. K. Qvigstad, EF. Gustafsson, H. Poincaré, A. F. Sundell, Th. Homén, Max Buch och G. Borenius jemte minnestal öfver FE. A. Schiefner, Fr. Cygneus och J. W. Snellman. Af Societetens skrifter hafva för öfrigt utkommit: Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk, 37:de och 38:de häftena, innehållande det förra ett arbete af d:r P. A. Karsten, det senare afhandlin- gar af fil. kand. A. O. Heikel och d:r RB. Hausen, äfvensom Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens förhandlingar XXIV (1881—1882). Under tryckning är XIII och XIV to- merna af Acta, ett häfte af Bidragen samt VIII häftet af Observations météorologiques. Vid Bocietetens sammanträden, hvilka sedan Oktober månad hållits i dess egen nya lokal i folkbibliotekshuset, der äfven dess bibliotek är inrymdt, ha dels af Societetens egna ledamöter, dels af andra vetenskapsidkare en mängd afhand- lingar och uppsatser anmälts för offentliggörande i dess skrif- ter. Af dem äro följande bestämda att ingå i Acta: 186 Statistiska beräkningar angående finska civilstatens enke- och pupillkassa, af L. LINDELÖF; Anguina diphteritiea, med hufvudsakligt Nn å dess rationella behandling af E. W. BOonsporF; Unter Vogulen und Ostjaken, Reisebriefe und Ethno- graphische Mittheilungen von AUG. AHLQVIST; Zur Entwickelungsgeschichte der Ascomyceten von A. O. KIHLMAN, samt Uber zwei 'neue lactongebende ungesättigte Säuren, von Epyv. HJELT. Nedannämnde arbeten äro afsedda att införas i Bi- dragen: Matériaux pour servir å la connaissance des erånes des peuples finnois. Crånes lapons de la paroisse d' Utsjoki äf- vensom erånes rassemblés dans la paroisse de Paldamo, par K. HÄLLSTEN ; Presterskapets redogörelser om forntida minnesmärken i Finlands kyrkor. Samlade af A. A. VON STIERNMAN, utgifna af R. HAUSEN. Finlands Rost- och Brandsvampar, af P. A.: KARSTEN; Förteckning öfver tiden då buskar och plantor fälla sina blad, uppgjord af prof. LECHE, meddelad af O. E. HJELT, samt om algvegetationen i Finlands sydvestra skärgård, af grefve H. F. G. STRÖMFELT. För intagning i Öfversigten har meddelats: Mineralogiska bidrag VII, af F. J. Wir; Analyser af finska kalkstenar, af Epv. HJELT; Ad cognitionem heteropterorum Afriecae orientalis, af O. M. REUTER; Om landskapet Edens floder, af S. G. ELMGREN; Sur les orthophosphates doubles de barium et de po- tassium, de barium et de sodium par. AUG. AF SCHULTÉN. Försök angående polarljuset under finska polarexpedi- tionen i Lappland och Förslag till undersökning af den elektriska ström, som frambringar polarljuset, af 9. LEMSTRÖM; 187 Uber einen neuen Fund von Andesin bei Orijärvi in Finnland, von Hj. Gylling; Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens Meteo- rologiska Centralanstalts verksamhet under år 1882, af N. K. NORDENSKIÖLD ; Sammandrag af de js anteckningarne i Fin- "land år 1882 samt Månadtliga medelhöjden af hafsytan vid Finlands kuster år 1882, af ÅA. MOBERG. Uti senaste årsberättelse omnämndes redan ett hos re- geringen framstäldt, af Vetenskaps-Societeten förordadt för- slag om Finlands deltagande i den då förestående interna- tionela polarforskningen. Detta förslag har sedermera gåtti verkställighet. Genom nådigt reskript af den 4 Maj 1882 underrättades Vetenskaps-Societeten att H. K. M. funnit godt i nåder tillåta att till uppsättande af en station för meteoro- logiska och magnetiska observationers anställande i Sodankylä kyrkoby under tiden från den 1 Augusti 1882 till den 1 Sep- tember 1883 samt till meteorologiska centralanstaltens i Hel- singfors förseende med erforderliga instrumenter och försät- tande i fullständigt skick för utförande af jemväl magnetiska observationer i enlighet med den internationela polarkonfe- rensens program, ett anslag ur finska allmänna medel af 63,000 mark ställes till Societetens disposition. Med anledning här- af uppdrogs åt hr LEMSTRÖM att såsom chef för expeditionen till Lappland anordna och leda densamma, hvarjemte det allmänna inseendet öfver företaget anförtroddes åt Meteorolo- giska Utskottet. Åtgärder till anskaffande af instrumenter samt uppförande af nödiga observationslokaler vid den till- ämnade stationen i Sodankylä vidtogos ofördröjligen. På Bocietetens derom gjorda underdåniga framställning inrätta- des jemväl sedermera, enligt Kejs. Senatens förordnande af den 6 September, provisionelt för ett års tid en direkt post- gång mellan Rovanniemi och Sodankylä kyrkobyar en gång i veckan fram och åter jemte en postexpedition i Sodankylä. Den vetenskapliga expeditionen, hvilken utom hr Lemström utgjordes af assistenten vid fysiska laboratorium Ernst Biese, 188 fil. magister N. Sundman, ingeniören K. Granit, studenterne S. Dahlström, A. G. Petrelius samt E. W. Blom — den sistnämnde delvis med understöd af enskilda personer — an- lände till Sodankylä den 6 Augusti. Sedan hvarjehanda svå- righeter vid instrumenternas uppställande, till en del föror- sakade genom misstag, som begingos vid lokalernas uppfö- rande och inredning, blifvit öfvervunna, kunde de meteoro- logiska observationerna omsider begynna den 21 och de mag- netiska den 22 Augusti. En del af de magnetiska instru- menternas uppsättning blef dock fördröjd till den 20 Sep- tember, emedan de för dem uppförda pelarne helt och hållet måste ommuras. Utom de obligatoriska observationerna har den finska polarexpeditionen gjort till sin uppgift attäfven observera luftelektriciteten och jordströmmen till utrönande af deras sam- band med polarljuset, i hvilket afseende vigtiga resultat af dess arbeten äro att förvänta. Derjemte har uppmärksamhet egnats åt den omgifvande traktens vext- och djurlif, särdeles i fenolo- giskt hänseende. De senaste underrättelserna från stationen gå till den 13 April och befanns allt då i god ordning. När- mare upplysningar om den nu pågående polarforskningen och de uppgifter den har sig förelagda torde expeditionens ledare i sitt föredrag komma att meddela. Angående Meteorologiska Centralanstaltens verksamhet under år 1882 tillåter jag mig hänvisa till den berättelse direktor Nordenskiöld deröfver afgifvit och hvilken kommer att ingå i Öfversigten af Societetens förhandlingar. Af den- samma inhemtas bland annat, att en mängd nya instrument blifvit anskaffade såväl till centralanstalten som till lands- ortsstationerna, att en del af dessa sistnämnda blifvit inspek- terade dels af direktorn Nordenskiöld, dels af amanuensen, mag. K. E. Johansson, samt att nya meteorologiska stationer blifvit inrättade i Jyväskylä, Kuopio och St. Michel. Meteoro- logiska observationer ha under året anställts på 35 stationer och fenologiska anteckningar ha inkommit från 62 orter. Observationer öfver hafsytans höjd ha fortgått på samma or- ter som under föregående år. Societetens förbindelser med andra vetenskapliga samfund 189 hafva i så måtto utvidgats; att öfverenskommelse om utbyte af skrifter träffats med Åsiatic Society of Japan i Tokio, Straits Branch of the Royal Asiatic Society i Singapore, Johns Hopkins University i Baltimore, Bodleian Library i Oxford, Colonial Museum of New Zealand i Wellington samt Linnean Society of New South Wales i Sidney. Genom för- äringar från korresponderande samfund och enskilda perso- ner har Societetens bibliotek under året fått en tillvext af inalles 562 volymer. Det af Societeten tillsatta meteorologiska utskottet ut- göres af samma personer som under förlidet år, sedan dessa vid årets början blifvit återvalde, nemligen ledamöter hrr MOBERG, LINDELÖF och LEMSTRÖM samt suppleanter hrr MALM- GREN och ELMGREN. Ordförandeskapet inom Societeten, som under året hand- hafts af hr ELMG6REN, Öfvergår nu till den vordne viceord- föranden hr LEMSTRÖM. L. Lindelöf. bu Om det internationela samarbetet till utvidgande af vår kännedom om jordens fysikaliska förhållanden. (Föredrag vid Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid af S. Lemström.) Det ligger städse en källa till glädje, när vi se jordens folk, vändande sig bort från osämja och oenighet, sträfva att på det fredliga arbetets fält förbättra sin ställning på jor- den. Våir tillfredsställelse blifver större, när vi se dem fred- ligt samverka för ett betydelsefullt ideelt mål. Då vaknar hos oss hoppet att det dock skall stunda en dag, när dylika händelser, som nu visa sig sporadiskt, blifva en daglig före- teelse och de upprörande scener, som hafva sin rot i oenig- heten, så småningom försvinna från jorden. Jag skall inom den trånga ramen af ett föredrag söka 190 gifva en bild af det samarbete, som föregått och utmynnat i det närvarande stora polarforskningsföretaget. Början till alla gemensamma företag måste vi städse söka i det personliga initiativet. Oss möter på detta område Alexander von Humboldts frejdade namn. Humboldts rika verksamhet sträcker sig såväl till de meteorologiska företeel- serna som till de magnetiska, men det var de senare, som förmådde honom att söka åstadkomma ett internationelt sam- arbete. Han fann lätt att det personliga arbetet här var vanmägtigt och insåg, att man endast genom endrägtig sam- verkan kunde uppnå målet. Detta arbete började 1828 och utfördes på fem stationer, Berlin, Freiberg, Petersburg, Ka- san, Nikolajeff. Antalet terminer årligen var 8, och obser- vationerna utfördes under 44 timmar. Det mål, man genom dessa observationer sökte, var att utreda det fenomen, som fått namn af magnetiska variatio- ner. Intill denna tid hade man med afseende å kunskapen om jordens magnetiska förhållanden, inskränkt sig till upp- mätande af jordmagnetiska kraftens riktning, d. v. s. den så kallade deklinationen och! inklinationen, samt intensiteten, men den sistnämnda endast relatift till någon hufvudort. De använda instrumenten voro ofullkomliga i jemförelse med våra dagars i väsendtlig grad förbättrade apparater; men man vann dock sitt mål: en temligen fullständig öfverblick af jordens magnetiska tillstånd. Under arbetet härmed hade man snart lärt sig att jord- magnetismen ej var oföränderlig, utan underkastad variatio- ner såväl till riktning som styrka. Det var nu dessa gåt- fulla variationer, hvilkas närmare egenskaper man sökte att lära känna. Om vi på ändamålsenligt sätt betrakta en i ho- rizontalplanet fritt rörlig magnetnål, så finna vi, att den be- finner sig uti en nästan ständig rörelse. Denna rörelse vi- sar sig stundom öfvergå till häftiga oregelbundna oscillatio- ner, hvilka fortsättas någon tid och sedan upphöra. Dessa häftiga rörelser hafva fått namn af magnetiska perturbatio- ner eller stormar, Det gör ett högst egendomligt intryck att iakttaga dessa rörelser, och tydligt var att intresset för 191 deras närmare utredande skulle vara mycket stort, ty de be- rodde högst sannolikt på i jorden verksamma elektriska eller magnetiska krafter. Det ofvannämnda företaget af Humboldt gaf mycket intressanta resultat, men man insåg ock genast att det var nödvändigt att utvidga stationernas antal och på samma gång att förkorta mellantiden emellan observatio- nerna, som dittills hade utförts hvarje timme, till hvar femte minut. I spetsen för det nya företaget stälde sig Gauss och Weber i Göttingen. En förening bildades under namn af ”der Magnetische Verein”, och intresset för densamma var mycket stort. Företaget begynte i större skala först 1836 och slutade omkring 1841. Under denna tid hade intresset ständigt vuxit och detta år utgjordes stationernas antal af 33, på hvilka deklinationen ensamt observerades, och 25, på hvilka äfven horizontal-intensitetens förändringar följdes. Ob- servationerna skedde först med sex, senare under fyra ter- minsdagar årligen. Stationerna voro spridda uti alla verlds- delar. Under den tid, arbetet fortgick, hade Gauss och We- ber konstruerat nya ändamålsenliga instrumenter för uppmä- tandet af variationerna äfvensom för bestämmandet af jord- magnetiska kraftens riktning och isynnerhet dess styrka. In- tensiteten, som hittills blifvit bestämd i relatift mått, upp- mättes genom de nya apparaterna uti absolut mått, hvarige- nom bestämningarne blefvo säkrare och lättare jemförbara. Resultaten af detta för sin tid storartade arbete sträckte sig förnämligast till perturbationerna och kunna sammanfat- tas på följande sätt: För större delen af de magnetiska stormarne råder en ofta äfven i de minsta detaljer gående öfverensstämmelse på olika orter emellan de förändringar, som den jordmagnetiska kraften undergår, såväl till riktning som storlek, I afseende å storleken äro förändringarne dock olika, i det att den störande kraften växer mot norden i högre grad, än aftagandet af horizontal-intensiteten fordrar. Den redan af Celsius och Hjorter i Upsala 1741 gjorda iaktta- 192 gelsen, att magnetiska störingar uppträda samtidigt med norr- sken, bekräftades. Ifrån dessa regler visade sig dock ofta betydelsefulla undantag, i det att öfverensstämmelsen ej sällan upphörde. Detta inträffade oftare, ju mera orterna voro skilda från hvar- andra. Tidtals kunde en störing vara större på en ort än på en annan, men det motsatta kunde äfven inträffa. Emedan den franska vetenskapliga expeditionen på kor- vetten ”la Reehereche” utfördes 1838—39, så erhöll man äf- ven observationer på en del terminsdagar från polartrakterna. Dessa utvisa att öfverensstämmelsen mellan variationerna blif- ver mindre i dessa trakter, ej sällan så ringa att den knap- past mera kan spåras. På samma gång man sålunda vunnit insigt om fenomenet, visade sig nya frågor uppstå, hvilka icke funno sin lösning, en regel, som gäller hvarje slag af naturforskning, ty oändlig som naturens mångfald är, oänd- ligt blifver ock arbetet för dess utforskande. Det var en mycket liflig rörelse ibland vetenskapsmän- nen under den tid det ofvannämnda arbetet utfördes; den spridde sig till alla länder. Intresset stegrades i mycket hög grad, sedan Gauss 1838 publicerat sin vidtberömda matema- tiska teori för jordmagnetismen. Detta arbete, som säkerli- gen hörer till de bästa, som blifvit frambragta, visar att man, utgående från det enkla antagandet att nord- och sydmagne- tismen är fördelad öfver hela jorden, kan, med tillämpning af elementarlagen för magneters verkan på hvarandra, upp- ställa matematiska formler, hvilka återgifva jordens magne- tiska tillstånd så fullständigt, att man genom dem kan. be- räkna den jordmagnetiska kraften till riktning och styrka för hvarje ort. Sedan ”Magn. Verein” slutat sin verksamhet, visade sig intresset för denna sak uti upprättandet af magnetiska ob- servatorier isynnerhet i Ryssland och England. Det är ifrån denna tid, som magnetiska observatoriet i Helsingfors date- rar sig. Hänförd af den allmänna rörelsen för utforskandet af jordfysiken, lyckades afl. prof. J. J. Nervander genom- drifva inrättandet af denna institution. Så stor förtjenst Ner- 193 vander härom har, så få vi dock ej förgäta att han häri ej skulle lyckats, om han ej ibland Finlands då ledande stats- män skulle funnit ett lefvande intresse för saken. Isynner- het visade Finlands dåvarande minister-statssekreterare Ner- vander ett tillmötesgående, som förtjenar vårt tacksamma er- kännande. Denna institutions observationer angående jord- magnetismen ligga ännu, sedan dess upphofsman i förtid, till stor förlust för vetenskapen, 1848 aflidit, till största delen obearbetade. Det är dock att hoppas att detta ledsamma förhållande snarligen blifver rättadt, sedan institutionen blif- vit helt och hållet omorganiserad. De magnetiska observatiouernas verksamhet har fort- gått utan afbrott och ledt till utvidgandet af vår kunskap om variationerna i allmänhet, men angående deras orsaker, derom har man tills vidare endast sannolika antaganden. Så väl uti instrumenten för variationerna, som uti dem för ab- soluta bestämningarna hafva väsendtliga förbättringar blifvit införda, hvilka tillåta en allt högre grad af noggranhet, Och ett stort antal absoluta besfämningar hafva blifvit utförda öf- ver hela jorden. Ännu mera omfattande resultat har det internationela samarbetet gifvit 1 meteorologiskt hänseende. Under förra hälften af detta sekel sysselsatte man sig nästan uteslutande med att utreda de särskilda ländernas klimatologiska för- hållanden, men man såg mycket väl att det fortsatta arbe- tet ej skulle blifva så fruktbringande, det i sjelfva verket kunde vara, förr än reformer uti sättet att insamla och be- arbeta observationerna blifvit införda. De första studierna i en ny riktning utfördes öfver hvirf- velstormarne eller ceyklonerna. Det var Dove och Redfield, som började detta studium och uppsatte synoptiska kartor, upptagande de i det närmaste samtidiga iakttagelser, som de kunde förskaffa sig öfver en och samma cyklon. Genom ett sålunda fortsatt studium framgick lagarna för cyklonerna på ett otvetydigt sätt. Det visade sig att cyklonerna voro hvirf- velstormar, i hvilkas centrum barometerståndet var lägst, till- tagande från centret mot cyklonens ytterkant. Öfverallt vi- 13 194 sade sig vindens riktning parallel med isobarerna eller de linier, hvilka gingo genom orter med samma barometerstånd. Sjelfva centrum hade en framskridande rörelse. De nämnde forskarenes arbeten hafva senare fortsatts af andra, bland hvilka isynnerhet Meldrum intager ett framstående rum. De hafva ledt till en så utvecklad kunskap om dessa eykloner, att sjöfarande nu kunna varnas för dem i tid, och om de råka ut för dem på hafvet, behöfva de vanligen endast styra sin kurs efter en viss regel för att undgå deras förödelser. Vi kunna knappast här i vår nord göra oss en föreställning om den storartade kraft, som i hvirfvelstormarne utvecklas: och om de förödelser, som genom dem åstadkommas. I slu- tet af 70-talet omnämnes t. ex. att vid en sådan storm vid Ganges mynning ej mindre än 100,000 menniskor omkommo. I Amerika hade man redan 1830—40 lyckats genom grund- liga studier framställa de vigtigaste lagar för stormarne. I Europa gick studiet af stormarnes lagar mycket lång- sammare; här inträffade dock en händelse, som förde till ett. ihärdigt studium. Detta skedde under orientaliska kriget 1854, ty den 14 Nov. detta år utbröt en storm på Svarta. hafvet, som tillfogade de förenade engelska och franska flot- torna betydande förluster. Denna storm blef med anledning deraf mycket omtalad, och snart visade sig att starka stor- mar uppträdt ungefär samtidigt på flere orter. Detta gaf franska krigsministern marskalk Vaillant anledning att an- moda den berömde astronomen Leverrier att närmare studera förloppet af denna storm. Efter att hafva insamlat nödiga observationer från ett stort antal orter, kunde Leverrier följa. stormens förlopp öfver Europa mycket noga och hans utsago var: att man med telegrafens tillhjelp kunnat i tid varna flottan, om man blott hade gifvit akt på företeelsen. Detta faktum ledde derhän, att Leverrier erhöll uppdrag att inrätta. ett antal meteorologiska observations-stationer öfver hela. Frankrike, ifrån hvilka dagligen skulle insändas telegrammer öfver väderleken till observatoriet i Paris, Hvarje dag upp- rättades nu en synoptisk karta, och man blef sålunda i till- fälle att noga följa väderlekens gång, Snart insåg man dock, 193 att Frankrike var ett alltför litet område för att att man en samt ifrån det kunde vinna ett tillräckligt material. Lever- rier sökte derför intressera utländska regeringar och veten- skapsmän och lyckades ock häri, så att dagligen telegram öfver väderleken inlupo från hela Europa. Detta var första införandet af en ny metod för studiet af väderleken, Vi finna lätt hvilken ofantlig skilnad det är emellan denna metod och den intill seklets midt använda. Genom den nya metoden blifver hvarje dags väderlek ett problem, som under den följande dagen finner sin lösning och det li- der intet tvifvel att meteorologin på denna väg skall nå en förut icke anad utveckling. Frankrikes exempel följdes snart af alla bildade natio- ner. Emedan den nya metoden ledde omedelbart till prak- tiska resultat uti stormvarningarne, så blef det oändligt myc- ket lättare att erhålla de nödiga medlen. Utvecklingen tog härigenom en hastighet, som blotta sträfvandet efter rent ve- tenskapliga resultat ej hade förmått åstadkomma. Under det fortsatta arbetet insåg man mycket snart att betydliga lättnader kunde beredas vid observationsmateria- lets behandling, om större samstämmighet infördes vid ob- servationernas insamlande. Denna tanke ledde till att me- teorologerna sammanträdde till gemensamma öfverläggningar. Efter en förberedande konferens i Leipzig 1872 (Aug.), sam- manträdde den första internationella met. kongressen i Wien 1873 (Aug.). Denna kongress ledde till ytterst vigtiga öfverenskom- melser, för hvilka d:r Nordenskiöld, som af societeten var ut- sedd att bevista kongressen, särskildt redogjort. För att än vidare utveckla dem, utvaldes en komité, som skulle sam- manträda efter behof. Denna komité har haft årliga sam- manträden, med undantag af år 1875, och har i hög grad bidragit till utvecklingen af conformité uti de meteorologi- ska observationerna. Den andra internationella meteorol. kongressen hölls i Rom 1879 och efter denna har åter en internationel komité 196 verkat hvarje år att utveckla och befästa de redan gällande öfverenskommelserna. ; Att skildra de resultat, till hvilka detta för vetenska- pens utveckling så glädjande internationella arbete ledt, är ej möjligt på den korta stund vi kunna egna deråt. Hela vår verldsdel och norra Amerika äro öfverdragna med ett nät af observationsstationer och äfven de öfriga verldsdelarne äga ett ej ringa antal; alla arbeta efter samma grundplan att insamla dagligen ett material, som delvis också dagligen användes till väderleksförutsägelser, delvis förblifver en sam- lad skatt, hvarur framtida forskare kunna hemta värdefulla uppgifter för sina arbeten. | För att gifva ett begrepp om de resultat, hvartill det internationella arbetet ledt, skall jag uppehålla mig vid ett par karakteristiska episoder. Redan i början af det interna- tionella samarbetets tid blef det klart att alla de något star- kare vindar, hvilka intränga i vår verldsdel vesterifrån, äro hvirfvelvindar, hvilkas centra röra sig från vester mot öster. Dessa hvirfvelvindar eller cykloner äro af tvenne slag. Det ena slaget liknar de ofvanbeskrifna eyklonerna, d. v. s. luf- ten kretsar omkring ett centrum, uti hvilket barometerstån- det är ett minimum; i det andra slaget intages centrum af ett barometer-maximum omkring hvilken luften också kret- sar, men då den vanligen omkring barometer-minima rör sig motsols, så är dess rörelse omkring barometer-maxima tvärt- om medsols. De hafva derför erhållit namn af antieykloner. Under det att eyklonernas centra röra sig med stor hastig- het och luften omkring dem likaledes, så röra sig anticyklo- nernas centra långsamt och kunna under vecko- och månadtal stå stilla öfver en trakt. Cyklonerna åtföljas städse af hvad vi kalla fult väder, storm och nederbörd, antiecyklonerna der- emot af vackert väder, klar himmel och ringa vind. BSlutli- gen karakteriseras dessa bägge slag af hvirfvelvindar deraf, att luften i antieyklonen eller barometer-maximum strömmar från centrum utåt spiralformigt medsols, i eyklonen eller ba- rometer-minimum deremot inåt centrum. Man skulle nu tycka att olikheten i trycket snart borde utjemnas, men så sker KO icke, utan cyklonen kan länge fortsätta sin väg och derun- der fortskrida flere hundrade mil. Direkta observationer öf- ver luftens tryck och rörelser från atmosferens höga regio- ner skulle nu lätt härom gifva upplysning, men dylika höra ännu till de fromma önskningarnes område. På indirekt väg löstes emellertid denna fråga af hr Hildebrandson, direktor för meteorol. observ. i Upsala. Medlet härtill var att in- samla från flere vidt skilda orter observationer öfver rörel- serna hos fjäder-molnen, de lätta fjäderlika moln, hvilka tjusa vårt öga på den klarblåa himlen. Dessa befinna sig särde- les högt upp i atmosferen, högre än andra slag af moln, De insamlade observationerna ådagalade nu att fjädermolnen om- kring en cyklon eller minimum röra sig utifrån centrum för hvirfveln, vid en anticyklon eller maximum deremot inåt sjelfva centrum från alla sidor. Härigenom var frågan såle- des löst och tillika framgår att luftens rörelse vid maximum måste gå uppifrån nedåt, vid minimum deremot nedifrån uppåt. Utan enigt samarbete hade en sådan lösning af frå- gan varit omöjlig. ; Redan Leverrier insåg att det vore ytterst vigtigt att hafva till hands observationer från Atlantiska oceanen eller åtminstone Amerika, för att kunna förutsäga hvirfvelstormarne i Europa, men det har visat sig att endast ett fåtal af de cykloner, som utgå ifrån Amerika, inträffa i Europa. Enligt den utmärkte danske meteorologen Hoffmeyers grundliga un- dersökningar visar sig att af 34 minima eller cykloner, som lemnat den amerikanska kusten, endast 19 uppnådde Europa och af dem förorsakade endast 10 stormar, de öfriga endast obetydliga sänkningar i barometerståndet, Men de stormar, som uppträda hos oss, hafva ingalunda alla sitt upphof från norra Amerika. Samme Hoffmeyer har funnit att af 100 cy- kloner, som nå Europa, komma 12 från arktiska Amerika, 47 från Förenta Staterna och Canada, 5 från tropikerna, 33 äro följeslagare till större hvirflar och 3 bilda sig sjelf- ständigt i Atlantiska oceanen. Väderlekstelegrammen ensamt från Förenta Staterna skulle således ej för Europa vara till- räckliga. 198 Med ledning af dessa studier gick Hoffmeyer ännu ett steg längre och bevisade, att meteorologiska uppgifter från Europas och Amerikas kontinenter, sammanstälda med dy- lika från Azorerna i söder, Färöarne, Island och Grönland i norr, äro tillräckliga att bestämma väderleksförhållandena på hela norra delen af Atlantiska oceanen. Beviset härför är ett bland de intressantaste inom meteorologins amnaler. Hr H. skref till föreståndaren för meteorol. institutet i London hr Scott och bad honom, som insamlar alla de observatio- ner, hvilka göras ombord på fartyg, sända uppgifter på de orter, hvarest tre fartyg, som på olika tider seglat öfver At- lanten, hvarje morgon befunnit sig under sin resa. Så snart dessa uppgifter anländt, konstruerade H. endast med ledning af uppgifterna från de nämnda landstationerna synoptiska kartor för hvarje af de ifrågavarande dagarne och bestämde genom dem den väderlek, som de tre fartygen haft hvarje morgon. Dessa bestämningar sändes till London och jämför- des med fartygens egna så kallade loggböcker. Resultatet blef den mest öfverraskande öfverensstämmelse emellan den observerade och den beräknade väderleken. Skulle det således finnas en telegrafkabel till Grönland, så skulle väderleksförutsägelserna i vestra Europa vinna be- tydligt i säkerhet. Senaste sommar samlades den intérnatio- nella komitén i Köpenhamn, för att söka åstadkomma en dy- lik telegrafförbindelse, men tillsvidare har detta icke lyckats. Den mäktiga häfstång, som ligger i det internationella samarbetet och som varit medlet för frambringandet af så- dana resultat, skall utan tvifvel allt framgent visa sig frukt- bringande. Emellertid måste det nät af observationsstationer, som redan finnes, än mera utvidgas; ty då det gäller att bestämma hela jordens väderlek, så måste om möjligt äfven hela jor- den ingå i observationsnätet. Emellertid finnas trakter, hvilka äro dels svårtillgängliga, dels alldeles otillgängliga för forsk- ningen och dock hafva dessa stor betydelse i det helas me- kanism. Polartrakterna ligga såsom en olöst gåta i meteo- rologiskt likasom i andra hänseenden. De under vårt år- 199 hundrade så talrika polarexpeditionerna hafva visserligen gif- vit ett och annat vigtigt bidrag, men detta har vanligtvis varit af den natur, att önskan att erhålla mera blifvit allt större och större. Isynnerhet har detta varit fallet med de expeditioner, hvilka öfvervintrat i polartrakterna. Såsom exempel vilja vi nämna att den svenska polarexpeditionen 1812—73 frambragte i afseende å de magnetiska perturba- tionerna ett högst intressant resultat. Vid jemförelse med observationerna från Kew, den berömda meteorologiska och magnetiska anstalten nära London, befans för flertalet råda den lag, att då störingen på Spetsbergen var ostlig, så var den i Kew vestlig och tvärt om. Det är hr Wijkander, som har förtjensten af utredandet af detta faktum, som synes allt vidare bekräfta sig, bland annat genom undersökningar af hr Wild i Petersburg. Detta märkeliga faktum tyder med be- stämdhet på att den störande orsaken måtte finnas någon- städes emellan Spetsbergen och Kew. Nu veta vi att norr- .skensbältet ligger emellan dessa orter och det ligger myc- ken sannolikhet uti det antagandet att orsaken till störin- garne få sökas der. De flesta meteorologers önskan gick derför ut på att kunna förskaffa regelbundna observationer från de otillgängliga polartrakterna, men som detta stötte på stora svårigheter, anslöt man sig till det af österrikiska löjt- nanten Weyprecht och mecenaten grefve Wilezek på kon- gressen i: Rom 1879 framstälda förslag. Åren 1872—73 och 1873—74 öfvervintrade i polarhaf- vet en österrikisk-ungersk polarexpedition, under befäl af löjt- nant Weyprecht, nödtvunget under mycket svåra, ja lifsfar- liga förhållanden. Genast efter sitt inträde i polarhafvet fast- nade fartyget ”Tegethoff” uti drifisen och nödsakades under två år följa alla dess rörelser. De vackra geografiska upp- täckter, som gjordes af denna expedition, i det att ett nytt land, ”Frans Josefs? land, uppnåddes och af W. till sitt läge bestämdes, höra ej till vårt ämne, men det var under denna resa som W. fattade planen att arbeta för ett systematiskt utforskande af de fysikaliska förhållandena i polartrakterna. Jemte sin beskyddare grefve Wilezek, som med en kolossal 200 förmögenhet förenar ett det varmaste intresse för vetenskap- lig forskning, ingaf han till meteorol. kongressen i Rom ett förslag till upprättandet af temporära observationsstationer i såväl norra som södra polartrakterna. I en gemensam reso- lution uttalade sig kongressen för detta förslag, men hänsköt. det till en kommission, som skulle sammanträda i Hamburg d. 1 oktober 1879. Emellertid hade W. med kraft fullföljt sina. ansträngningar redan från 1876 att få företaget till stånd och ofvannämnde dag samlades i Hamburg delegerade från 8 sta- ter. Att företaget möttes med så stort intresse hade sin or- sak, som ofvan nämndes, i den allmänna önskan hos meteo- rologerna att erhålla samtidiga observationer ifrån de okända polartrakterna. Frågan om ett dylikt företag diskuterades redan under 1868 års svenska polarexpedition, men man kom då till den åsigt, att det vore nödvändigt för företagets fram- gång att förslaget utgick från någon af de stora nationerna. Efter att hafva sammanträdt 1880 i Bern, fann polar- kommissionen att företaget i början af 1881 var tryggadt, i det att redan 8 stater definitift beslutit deltaga. Med anled- ning deraf sammankallades den sista polarkonferensen till Petersburg i Aug. 1881, och här antogs det gemensamma program, som gäller för alla dessa expeditioner. De uti detta stora företag, utan tvifvel det mest omfattande, som folken någonsin utrustat för vetenskaplig forskning, deltagande sta- ter äro följande: Förenta Staterna 2 stationer: Point Barrow, Lady Frank- lin Bay. Tyskland 2 stationer: Cumberland sund, New Georgia (södra polartr.). Danmark 1 station: Godthaab, Grönland. Österrike 1 station: Jan Mayen. Sverige 1 station: Spetsbergen. Norge 1 station: Bossekop, nordl. Norge. Finland 1 station: Sodankylä, Finska Lappland. Byssland 2 stationer: Novaja Semlja, Lenaflodens myn- ning. 201 Holland 1 station: Mynningen af Jenissej floden, Dick- sons hamn; missöde. England 1 station: Fort Ray, Canada. Frankrike 1 station: Kap Horn, Syd-Amerika. Utom af dessa fullständiga stationer har företaget om- fattats af ett antal observatorier, hvilka under bestämda ter- minsdagar taga del i observationerna på samma sätt som po- larstationerna. Först 1881 om hösten kan Finlands meteorologiska cen- tralanstalt sägas hafva på allvar trädt in i ledet af det in- ternationella samarbetet. Detta år undergick denna anstalt de reformer, hvilka voro nödvändiga för att densamma skulle på ett värdigt sätt kunna utföra observationerna. Dessa re- former voro ock ett nödvändigt vilkor för Finlands delta- gande i polarforskningsföretaget, och se här orsaken, hvar- före detta deltagande så sent blef beslutadt, att endast ringa tid återstod till de vigtiga förberedelserna. Emellertid lyc- kades det dock att erhålla stationen i ordning i god tid. Centralanstalten har ock tagit verksam del i observationerna och utom dess hafva, på enskild bekostnad, genom Direktor Nordenskiölds inflytande, tre landsortsstationer utfört fullstän- diga meteorologiska timobservationer. Resultaten af hela detta företag kunna helt naturligen ej blifva kända förr, än alla stationernas observationer blif- vit redigerade och med hvarandra jemförda. På förhand kan man dock hoppas, att vår kunskap om jordens fysiska för- hållanden skall utvidgas i alla hänseenden, men isynnerhet angående lagarna för de jordmagnetiska variationerna, och säkerligen skola resultaten hafva den betydelse, att de mana till tortsatta ansträngningar. Förteckning öfver de skrifter, som blifvit till Finska Vetenskaps-Societeten förärade från den 23 Maj 1882 till den 15 Maj 1883. Finska Läkaresällskapet. Handlingar. B. XXIV 2—6. - Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Toimituksia: LXIV Kullervon Runot. — LXV Suomalais-La- tinainen Sanakirja kirj. J. G. Geitlin. Suomen Häistoriallinen Seura. Todistuskappaleita Suomen Historiaan. I. Y. M. Sprengtpor- ten'in virallista kirjevaihtoa 1808—)9. Juridiska Föreningen i Finland. Tidskrift år 1882 2—4, Statistiska Byrån i Finland. Bidrag till Finlands officiela Statistik. VI Befolkningsstati- stik: 8 Folkräkningen i Helsingfors den 1 Okt. 1880. 9 Finlands folkmängd den 31 Dec. 1880. H. 1. Bergsstyrelsen i Finland. Finlands geologiska undersökning. Kartbladen 5 och 6 med beskrifningar af K. A. Moberg. Kejs. Finska Hushållningssällskapet. K. Suomen Talousseuran kirjaisia kansalle N:o 12. 203 «I Académie imp. des sciences de S:t Petersbourg. Bulletin T. XXVIII 2. Mémoires VII:me Série. T. XXVIII 5—9, XXIX 1—4, XXX yn 3anuckKA T. XXXVIII 2—XL 1. Mélanges biologiques T. XI 1—4. Mélanges mathematiques et astronomiques T. V 6. Sanskrit-Wörterbuch in kurzerer Fassung von O. Böhtlingk TRSIR LT. Beiträge zur Kenntniss des russisehen Reiches. 2:te Folge herausgeg. von G. Helmersen u. L. v. Schrenck B. IV. Notices sommaires des manusecrits arabes du Musée asiatique par V. Rosen L. 1. Neue Reduetion der Bradley'sehen Beobachtungen 1750— 1762 von A. Auwers. B. II. Das Kais. Nicolai-Central-Observatorium gu Pulkowa. Jahresbericht dem Comité abgest. vom Director J. 1882. Observations de Poulkova publiges par O. Struve. Vol. XIII. Das physikalisehe Central-Observatorium in RBussland. Annalen herausgegeben von H. Wild. Jahrg. 1881 1, 2. Hmn. Pycckoe Teospaduueckoe Obwecmseo. Vaetcria T. XVI 5, 6, XVII 4, XVIII 1, 2. Ortyuett 33 r. 1881. Die Kais. Universität gu Dorpat. Verzeiehniss der Vorlesungen 1881 2, 1882 1. Ad solemnia Ces. Univ. Dorp. 1881 (Helmlingii Questio- nes de zequatione differentiali lineari ordinis tertii). Festrede d. 12 Dec. 1881 von Th. Milhoff nebst Jahres- bericht. Akademiska dissertationer 1881 (22 st.), 1882 (9 st.). Die Naturforscher-Gesellschaft gu Dorpat. Sitzungsberichte B. VI 2. 204 Archiv fär die Naturkunde Liv-, Ehst- u. Kurlands. I Ser. B. IX I, 2. — II Ser. B. VIII 4. Ia Société imp. des Naturalistes de Moscou. Bulletin 1881 4, 1882 1—3. Nouveaux mémoires T. XIV 3. Mockoeckoe Mamemamuueckoe O0wecmeo. Martematnueckii COopHurp T. X 2, 3. Hieeckoe O0wecmeo Ecmecmeoucnovmamenei. 3anucKA T. VI I 2. IlportokKoxp ouepexHaro co6paHia 21 Jerk. 1881, 30 fur. 1883. La Société Ouralienne d amateurs des sciences naturelles. JanucKA (Bulletin) T. VI 2, VII 2. Das physikalische Observatorium in Tiflis. Meteorologisehe Beobachtungen in J. 1880, 1881. Magnetisehe Beobachtungen J. 1879, 1880. Beobachtungen der Temperatur des Erdbodens im J. 1880. Materialien zu. einer Klimatologie des Kaukasus. Abth. I. Meteorolog. Beobachtungen B. I, II 1—4. Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademien. Handlingar. Ny följd. B. XVIII. Öfversigt af Vetenskaps-Akademiens förhandlingar år 1881. Meteorologiska iakttagelser i Sverige. II Ser. B. VI 1878. Bihang till Sv. Vetenskaps-Akademiens Handlingar. B. VI JAR Kongl. Svenska Akademien. Handlingar B. 52, 53, 56, 57. Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien. Handlingar D. 22, 24, 27. Antiqvarisk Tidskrift för Sverige. D. I, III 2—4, IV 1—4, Vv 1—3, VI 1—4. Månadsblad år 1872—1881. 205 Teckningar till Svenska Statens historiska Museum utgifna af B. E. och H. Hildebrand. H. I, II. Statens historiska Museum, beskrifning af O. Montelius. Sveriges och Svenska konungahusets minnespenningar, prakt- mynt och belöningsmedaljer, beskrifna af B. E. Hilde- brand. DD. I, IL Anglosachsiska Mynt i Svenska kongl. Myntkabinettet funna i Sveriges jord, ordnade och beskrifna af B. E. Hilde- brand. Ny tillökt uppl. 1881. Kongl. Bibliotheket i Stockholm. Öfverbibliothekariens årsberättelse för 1882. Entomologiska Föreningen i Stockholm. Entomologisk Tidskrift utg. af J. Spångberg. Årg. 1882 1—4. Byrån för Sveriges geologiska undersökning. Sveriges geologiska undersökning. Ser. A. Kartblad a) i skalan 1:50,000 N:o 70, 80—83 (beskr. saknas), 35, 86. Ber. B. b) N:o 1,2 Agronomiskt-geologiska kartor med beskrifning af A. Lindström. Ser. C. N:o 45—52. Bidrag till Norrbottens geologi af F. V. Svenonius. Kongl. Umiversitetet och Vetenskaps-Societeten i Upsala. Nova Acta reg. Societatis scient. Ups. Ser. III Vol. XI 1. Bulletin météorologique mensuel Vol XIII (1881). Kongl. Carolinska Universitetet i Lund. Årsskrift B. XVII (1880—1881). Bibliothekets Aceessionskatalog 1881. Göteborgs kongl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhåälle. Handlingar. Ny tidsföljd. H. 17. Kongel. Norske Frederiks Umversitet och Videnskabs- Selskabet i Kristiania. Den norske Nordhavs-Expedition 1876--1878. IV. Historisk Beretning, Apparaterne. V. Astronomiske og Magneti- 206 ske Observationer, Geografi og Naturhistorie. VI—V III Zoologi. IX Chemi. Den norske Gradmaalingskommission. Vandstands Observationer H. I. Geodätisehe Arbeiten H. 1—3. Det kongel. Danske Videnskabernes Selskab i Kiöbenhavn. Skrifter. Sjette Rekke. Naturvidensk. og math. Afdel. B. TOC Oversigt over Selskabets Forhandlinger i Aar 1882 2. Regesta diplomatica Historie Daniece. T. I, II. Ser. II. JE PE Meddelelser fra Carlsberg Laboratoriet. H. 1—4. Selskabet for Udgivelse af Kilder til dansk Historie. Kong Frederiks den förstes danske Registranter. HB. 1, 2. Danske Kancelliregistranter 1535—1550. HB. 1, 2. Die kais. Leopoldino-Carolimische deutsche Akademie der Naturforscher. Verhandlungen T, XLII, XLIII. Leopoldina H. 17 (1881). Geschichte der kais. Leopoldino-Carolinisehen Deutschen Aka- demie der Naturforseher während des zweiten Jahrhun- derts ihres Bestehens von J.D. F. Neigebaur. Jena 1860. Die kömigl. Akademie der Wissenschaften zu Berlin. Abhandlungen 1880, 1881. Sitznngsberichte T—XXX VIII, Verzeiehniss der Mitglieder 1 Jan. 1882. Die kömgl. Forstakademie zu Neustadt-Eberswalde. Jahresbericht Jahrg. VII (1881). Die königl. Gesellschaft der Wissenschaften zu Göttingen. Abhandlungen B. XXXVIII (1881), XXXIX (1882). Nachriehten 1882. 207 Der naturhistorische Verein d. preuss. Rheinlandes und Westphalens. Verhandlungen Jahrg. XXXVIII 2, XXIX 1. Die Käfer Westphalens von F. Westhoff. 22:e Abth. Der nassauische Verein fur Naturkunde. Jahrbächer H. XXXV. Die naturforschende Gesellschaft zu Halle. Abhandlungen T. XV 2—4. Berichte iber die Sitzungen Jahrg. 1881. Notice sur le Congreés des géographes allemands å Halle 1882 par A. de Tillo. . Die oberlausitgische Gesellschaft der Wissenschaften. Neues Lausitzisehes Magazin B. LVIII 1, 2. Der naturwissenschaftliche Verein von Neu-Vorpom- mern und Rigen. Mittheilungen Jahrg. XIII, XIV. Der Verein fir naturwissensch. Unterhaltung zu Hamburg. Verhandlungen B. IV (1877). Der naturwissenschaftliche Verein zu Bremen. Abhandlungen B. VIII 1. Die kön. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften 2u Leipgig. Abhandlungen. Philolog.-histor. Classe B. VIII 4, — Math.- phbys. Classe B. XII 7, 8. Berichte. Philolog.-histor. Classe 1881 1, 2. — Mathem.- phys. Classe 1881. Die färstl. Jablonowskische Gesellschaft zu Leipzig. Preisschriften H. XXIII. Jahresbericht 1882. 208 Die astronomische Gesellschaft zu Leipzig. Vierteljahrssehrift Jahrg, XVII 3, 4. Publicationen XVI. Syzygien-Tafeln fär den Mond von T. v. Oppolzer. Die naturforschende Gesellschaft zu Leipzig. Sitzungsberichte Jahrg. VIII, IX (1881, 1882). Der Freiberger Alterthumsverein. Mittheilungen H. XVIII (1881). Der Verein fir Chemmniteer Geschichte. Mittheilungen Jahrb. III (1879—1881). Der Verein fär Geschichte der Stadt Meissen. Mitteilungen H. I. Die medicin.-naturwissenschaftliche Gesellschaft zu Jena. Jenaische Zeitschrift Jahrg. XV 4, XVI 1, 2. Sitzungsberichte 1880, 1881. Die Oberhessische Gesellschaft fir Natur- u. Heilkunde. Einundzwanzigster Bericht. Der Offenbacher Verein fir Naturkunde. Bericht XXII, XXIII Die königl. Bayerische Akademie der Wissenschaften. Abhandlungen Philos.-philolog. Classe B. XVI 3. — Histor. Classe B. XVI 2. Sitzungsberichte. Math.-phys. Classe 1882 3—5. — Philos.- philolog. u. histor. Classe 1882 1—3, II 1, 2. Churfärst Maximilian I von Bayern, Festrede von F. Stieve. Die physikalisch-medicinische Gesellschaft in Wireburg. Sitzungsberichte 1882. Die physikalisch-medicinische Societät zu Erlangen. Sitzungsberichte H. 14. 209 Der 2oologisch-mineralogische Verein zu Regensburg. Correspondenz-Blatt Jahrg. XXXV (1881). Der historische Kreisverein fiir Schwaben und Neuburg. Zeitschrift Jahrg. VIII, IX. Die naturforschende Gesellschaft zu Bamberg. Bericht XII (1882). Der kön. Wirttembergische statistisch-topographische Bureau. Wiärttembergische Vierteljahrshefte fär Landesgeschichte, Jahr- gang V (1882). TE Académie de Metz. Observations météorologiques faites å Metz par M. Schu- ster 1879. Die koiserl. Akademie der Wissenschaften in Wien. Denkschriften. Philos.-historisehe Classe B. XXXII. — Ma- them.-naturwissenschaftl. Classe B. XLIII, XLIV. Sitzungsberichte. Philos.-histor. Classe B. XCVIII 3—0T 1. — Mathem.-naturwissenschaftlicehe Classe I Abth. B. LXXXIII 5—LXXXV 5; II Abth. B. LXXXIII 5— LXXXVI 15; III Abth. B. LXXXIII 3—LXXXVI 2. Register der Sitzungsberichte der math.-naturwiss. Classe B. LXXXI—LXXXV. Almanach Jahrg. XXXII (1882). Jahrbächer der k. k. Centralanstalt fur Meteorologie u. Erd- magnetismus. Neue Folge B. XV 2, XVII 1. Ueber das Zuräckbleiben der Alten in den Naturwissenschaf- ten, Rede von C. v. Littrow. Die k. k. geographische Gesellschaft in Wien. Mittheilungen Neue Folge Jahrg. XIV (1881). Die anthropologische Gesellschaft in Wien. Mittheilungen Neue Folge B. I 3, 4, II 1, 2. 14 210 Die k. k. geologische Reichsanstalt in Wien. Abhandlungen B. XII 3. Verhandlungen Jahrg. 1882 1—11. Jahrbuch Jahrg. XXXII (1882) 1—3. Der Mistorische Verein fir Steiermark. Mittheilungen H. XXX. Beiträge zur Kunde steiermärk. Geschichtsquellen. Jahrg. XVIII. Der Verein der Aersgte in Steiermark. Mittheilungen fär Vereinsjahr XVIII (1881). Das naturhistorische Landesmuseum von Kärnten. Jahrbueh H. XV (Jahrg. 29, 30, 1880, 1881). Bericht 1880, 1881. Die Gewerbeschule gu Bistritg. Jahresbericht VII, VIII. Hrvatsko Arkeologicko Druzgtvo. Viestnik. Godino IV 3, 4, V 1, 2. La societa Adriatica di scienge naturali in Triest. Bolletino Vol. VII. La reale Accademia dei Lincei, Roma. Atti. Serie III:za Memorie della classe di scienze fisieche, mathem. e natur. Vol. IX, X (1880, 1881); della elasse - di scienze morali, storiche e filologiche Vol. VII, IX (1880, 81); Transunti Vol. VI 11—14, VII 1—38: LT Accademia reale delle scienze di Torino. Atti Vol. XVII 4-—7, XVIII 1, 2. Bolletino meteorologico ed astronomieo anno XVI (1881). I; Académie des sciences de Paris. Comptes-rendus hebdomadaires T. XCIV 1—26, XCV 1—26, XOVI 1—17, i 211 I École polytechnique de Paris. Journal Cah. 49, 50. Le Ministre de Vinstruction publique de France. Oeuvres completes d'Aug. Cauchy. Sér. I T. 1. La Société mathematique de France. Bulletin 'T. X-3—7, XI 1. IT Académie des sciences, belles leitres et arts de Lyon. Mémoires, nouvelle Série. Classe des sciences T. XXV. — Classe des lettres T. XX. La Societé d agriculture, histoire naturelle et arts utiles de Lyon. Annales 5:me BSérie T. III. La Société Linnéenne de Lyon. Annales ann. XXVIII (1881). Le Musée Gwimet de Lyon. Annales T. I—IV. Revue de VP histoire des religions publiée sous la direction de M. Vernes, T. IV 1, 3. Conrgrés provincial des Orientalistes. Compte-rendu de la 3:me session 1878. T. I, IL Catalogue des objets exposés. LI Academie des sciences et lettres de Montpellier. Mémoires. Bection des lettres T. VII 1. La Société des sciences plwsiques et naturelles de Bordeaux. Memoires. BPérie II:e T, V 1. La Société des sciences de Nancy. Bulletin Série II:e T. VI Fasc, 13 (1881). 212 La Société des sciences naturelles de Cherbourg. Mémoires T. XXIII. Catalogue de la Bibliotheque I (2 ed.) II 2. La Société Linnéenne de Normandaee. Bulletin III:e Série Vol. V (1880—381). La Société Malacologique de Belgique. Annales T. XIII, XIV, XVI (2:me Bér. III, IV, 3:me Sér. I) . (1878, 1879, 1881). Procés-verbaux des séances. T, X (1881 Jun.—Deec.), XI (1882 Janv.—Juni). La Société Entomologique de Belgique. Annales T. XXV. La Société Géologique de Belgique. Annales T. VIII (1880—381). Procés-verbal de la séance du 16 Juillet 1882. Adresse aux Chambres législatives au sujet de la Carte géo- logique de Belgique. Kon. Nederlandsch-Meteorologisch Instituut. Nederlandseh meteorologisch Jaarboek voor 1881. La Société hollandaise des sciences å Harlem. Archives Neerlandaises des sciences T. XVII 1, 2. La Fondation de P. Teyler van der Hulst å Harlem. Verhandelingen rakende den natuurliken en geopenbaarden Godsdienst. Nieuwe BSerie D. 10. The royal Society of London. Philosophical Transactions for the year 1880 2, 3, 1881 1. Proceedings Vol. XXXI 1—56, XXXII 1—53 (206 —214). The royal Society 1880. The Meteorological Council of London. Quarterly Weather report of the Meteorological office 1879. 213 Report of the meteorologieal Council 1882. Contributions to our knowledge of the meteorology of the arctic regions. P. IIL Meteorologieal Observations at stations of the second order 1879. Hourly Readings 1881 1—3. Report on the Storm of October 13—14 1881. The goological Society of London. Proceedings 1881 4. The royal astronomical Society of London. Monthly Notices Vol. XLII '7—9, XLIII 1—5. The royal Society of Edinburgh. Transactions Vol. XXX 1. Proceedings Vol. XI (1880—81). The royal Irish Academy of Dublin. Transactions Vol. XXVIII 6—10. Proceedings Ser. 2 Vol, III 7, 8, — Vol. II 3. The Madras literary Society. Journal of literature and science for y. 1881. The asiatic Society of Bengal. Journal Vol. LI P. I 1—4, II 1—4 (1882). — Extra N:o to P. I for y. 1880. Proceedings 1882 1—10, 1883 1. The asiatic Society of Japan. Transactions Vol. III 2, IV, V 1,2, VI 1—3, VII 1—4, VIII bår MOSSA The Straits branche of the royal asiatic Society Singapore. Journal N:o I, 1I (1878), III, IV (1879), V, VI (1880), VII, VIII (1881), IX (1882). The royal Society of Victoria Melbourne. Transactions and Proceedings Vol. XVIII. The Smithsonian Institution in Washington. Annual report 1880. Smithson. Institution Bureau of Ethnology. Annual report by J. W. Powell I (1879—380). United States of America War Departement. Professional papers of the Signal Service N:o 1—VII. Annual report of the Chief Signal-Officer for the y. 1879. United States of America Navy Departement. Instruction for observing the transit of Venus Dee. 6 1882. The Museum of comparative zoölogy in Cambridge. Annual report of the Curator 1881—382. Bulletin Vol, IX 6—38, X 1—4. Memoirs Vol. VII 2 p. 2, 3, IX N:o 1. John Hopkins University Baltimore. American Journal of Mathematics. Vol. III 4, IV 1-4, VI. 9: Circeulars Vol, II N:o 15, 17, 19—21. Annual report VII (1882). The Connecticut Academy of arts and sciences. Transactions Vol, IV 2, V 2. The Essex Institute of Salem. Bulletin Vol. XIV 1—3. The Academy of science of S:t Lowis. Transactions Vol. I 1—4. Enskilda. Marrniunoaa mn MaprHos Esosier EBanxresin Manscsmrenu (Mat- thei och Marci heliga Evangelium på Woguliska, öfver- satta af A. Ahlqvist) — Af öfversättaren. Die akkadische Sprache, Vortrag von P. Haupt. — Af Prof. 0. Donner. 215 Finsk Tidskrift för Vitterhet, Vetenskap, Konst och Politik utgifven af C. G. Estlander. T. XII 6, XIII 1—6, XIV 1—4. — Af utgifvaren. Geologie und Archeologie des Mergellagers von Kunda in Estland, von C. Grewingk. — Af författaren. Kuustö slott, historisk-arkeologisk beskrifning af R. Hausen. -— Af författaren. Holberg consideré comme imitateur de Molieére par A. Le- grelle. — Af författaren. Kajana illustrata, ett minnesblad då E. Lönnrot fylde 80 år, af W. Lagus. — Af författaren. Det äldre Gymnasium i Åbo af K. G. Leinberg 1855. — Lyhyinen Biblian Historia toim. K. G. Leinberg 1877. — Finlands Folkskolekalender för år 1873 utgifven af K. G. Leinberg 1873. — Bibelspråk lämpade till Bi- bliska Historien af K. G. Leinberg 1875. — Några ord om det föreslagna nya Småskollärare-Seminariet af K. G. L. 1877. — Hågkomster från tvenne pedagogi- ska möten upptecknade af K. G. Leinberg 1881. — Biblian Historia kansakouluille toim. K. G. Leinberg 3:s painos 1882. — Biblisk Historia för folkskolor ut- gifven af K. G. Leinberg 3:e uppl. 1882. — Om Barn- skolorna i Kajana härad af K. G. Leinberg 1882. — Af författaren. Utlåtande angående lämpligheten af artificiel fiskodlings in- förande i Finland afgifvet af A. J. Malmgren. — Af författaren. Acta mathematica, Zeitschrift herausgegeben von G. Mittag- Leffler. I. — Af utgifvaren. Antwort an Herrn E. F. von Homeyer bezäglich der Zug- strassen der Vögel von J. A. Palmén. — Af författaren. Toxikologisches uber das Nitroglycerin (Glonoin) und andere Knallkörper von E. Pelikan 1877. — Af författaren. Teckningar till A. O. Heikels Kertomus Pirkkalan kihlakun- nan muinois-jäännöksistä af A. Reinholm. Ad. Moberg. — Oo sans må böt AGN soft Noli As on vB, MVA 0 le yr RN sme kl Mg söbätul od ketgolossrarle SNRA in NG NG ER RNE i UPN NA ylba sen mä. sllolf obe” inäntignt AA LME SA OSA nn så DR. ob a fm: JE ab baldasenia 29 BR gene ät OVR NNEN Fa nd ll | AN NN EN DV äl, I Yr i ban se uvodated, SLE mio also HpHdE vig -” sjuk STUK aobäskndsköset lo 4 4 Här KO MR rrnaetgdt mg enn 21drlad WEGAN foga ANAL, 2 io duiost JO OR toivolnjöl MN sykudilarsl. tisk Gear md soul 100) a Inogaleg Span mån oder ad va ANN OR 4 är d (FSD sl BORN UN radar Fö aft union ekt i nde ms i på | ken löne: väl ninodnj HRT oo NR ons ot rr SORT sy ok VÄ eds to LAR ärodalel dl A Tu bsvinid ys q Ka É i er vsb at [istikrg Ut ovikitaleine atom 4 4 RAN Arn yn TM od CE 1avtigle huolnig, J på ” Pr VORE UTAN » i ua WT åk (rr wi ud ; seb rr (CR = vf. fr ln FRE ra Rättelse. Genom omställning af tryckformerna efter korrekturläsningen har i ,, Sammandrag af de klimatologiska anteckningarne i Finland år 18824 sid. 158—176 hvarje sida från sin rätta plats flyttats till nästföregående pagina, hvarigenom några tabeller kommit att sakna kolumn-rubriker. Till rättande häraf observeras, att de rubriker som finnas å sid. 159, 163, 165, 169, 171 och 175 resp. jemväl höra till de nästföljande sidorna 160, 164, 166, 170, 172 och 176. vå v 4 Vv ' 7 AG 4 g 6 fota | 1 i I £ bn få fö | € H 1 , £ > Mr FARAO UTA 049 aerober FRA MWAJ IP FÖRT TREN SR ARV UA SÖKA vd i 1 Li bA-try 3) bör a NN je NE na deg 8 ' Lu SLET ! 1 BENA FUM VA ÅN åa > PETELU2E Pe TONVIS VN IN OJLom UPS ROT $ er PNG FR RTR rel nte utt JUNE Av . ” y pf fy erd SET fv i ' re Fi N ! ES ESA SL0OE IEOINOT GE DT KO DER föda : TOTA ng E LR EG 1 Re ME Are sht HEFOLTA star H | SELIN 5 WHSE 03034 eden ogese rå 3å få on Pågens 18300 ce sm opis Ae age Viadkoga we AAA ÅT II ted stöp fed Mr edodPnta Hyland stat me Rn srt 4 Aspen 4 el Ms von OA Ar >