Petty 9” ne 260 SAR gr k örn PA va vg RA rr — — — LÄ Är Orr = . ÖFVERSIGT FINSKA VETENSKAP S-SOCIETETENS FÖRHANDLINGAR. | 1889 — 1890. | Fo Pris: 3 mark. BE KAN fr LR ÖFVERSIGT FINSKA VETENSKAPS-SOCETETENS FÖRHANDLINGAR. AKAI 1889 —1890. HELSINGFORS, J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1890. Å Å ERE PST a 102-296 AeVATAV Så EN GE Ve AADNIJÖVAHAD? så Ä || Ä X NPA NA NN SEE Sr SA — k | EROS ITH HO BIEG OEIr kal La MR Ean AVR NR Ned ; SE: | finne h all. Öfversigt af förhandlingarne vid Vetenskaps-Societetens sammanträden: HH enp23! Söp tom ber (GO 0: erat syra era öjnen ske Fats Nee eft de , 21 Oktober ASSR SERIES LL 5 ED SV I VR EB SON AS AO SIELOTNOVEmber. — 43 secs tdaege dt bf söker rus fen eger el ET FIPFORDScCember. (i p dereretsesi or ers ee Felet åä Ao NEES ei) ,» 21 Januari 1890 Nannskog arsa eden AKNE RR SR eg ar ATS og Sr SJ € AG NERE TNE » 27 Februari SE Ålö SiS ör are hage Nere ET ej öste isrveg SN ASSR , 24 Mars 2 SE FR ERNER SER STD GADS FIG on rg , 14 April ÄRTOR Siren ses Sasser e an färgar RIS Ke BSR ske ELON 2 TZ SS Na MAJ lar Sar el äg sen) eri ÖNS Sr ev SSE mOCMaj OT RS Ar SVS ON ONE NON DO LS KONER SR SE Te Vetenskapliga meddelanden: Détermination expérimentale de la limite de stabilité de quelques surfaces minima, par Hj. Tallqvist ...... Till kännedomen om musklers kontraktionskraft, af K. Hällstén Bidrag till enantylsyrans historia, af H. A Wahlforss . ... Medelepoken för första snöfallets och slädförets inträffande TRESISTOtorS) att AMT eNNICKS rex «rs io Hy og 0 See fr Beiträge zur Kenntniss der Coleopteren-Fauna Sädwest-Si- Rd ODES, VO) 9 HOME oder obend SA Mer ör NE ee Notis om tennets grå modifikation, af E. Hjelt ........ Till kännedomen om musklers kontraktionskraft (forts.), af KSS EOS UC Torr er rnkek legs SRF AR slöja Ti senk elek in Kos ÄRA IS Om den inre friktionen hos vätskor, af K. F. Slotte . .... Sammandrag af de klimatologiska anteckningarne i Finland 1889. NAFRA TR OleT Od orekers ngr ör ke REIN aa Gee Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens Meteorolo- giska Centralanstalts verksamhet från Maj månad 1889 Intl Må SS0:2fS5 Lemströfls cccxssdsdeke sve esse Lue : Reseberättelse öfver en inpektionsresa till några meteorolo- giska landsort-stationer sommaren 1888, af U. B. Roos Reseberättelse öfver de under sommaren och hösten år 1889 å flere meteorologiska stationer i Finland verkstälda inspektioner, afgifven at A. Hewmnrichs: ..ss..ces sr [IT Om införande af luftelektriska observationer vid härvarande Meteorologiska Centralanstalt, af S. Lemström ..... 214. Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1890: Ordföranden sthelsningstal «sc. 4. bt EEE 226. II. Arsberättelse, afgifven af Societetens ständige sekre- COTALO See äns a et be fe RSA SNS 6 BT res oe 227. Förteckning ofver de skrifter, som blifvit till Finska Veten- skaps-Societeten förärade från den 20 Maj 1889 till den t:9-Maj-1590; af Ad: Moberg. och es ole as SAMONSA 238. og Öfversigt af förhandlingarne vid Finska Vetenskaps-Societetens sammanträden. Den 23 September 1889. Sekreteraren anmälde att han, på uppmaning af några medlemmar af Vetenskaps-Societeten, personligen å Societetens vägnar framfört en lyckönskningsadress till Observatoriet i Pulkova vid den jubelfest derstädes den 19 nästvikne Augusti firades med anledning af observatoriets 50-åriga tillvaro; och hade direktorn för observatoriet, verklige geheimerådet 0O. Struve sedermera i bref till sekreteraren härför betygat Socie- teten sin tacksamhet. Genom Kammar-Expeditionen i Kejserliga Senaten öfver- lemnades till Societeten ett exemplar af den utaf friherre A. E. Nordenskiöld utgifna facsimile-atlas till kartografiens historia, hvaraf några exemplar blifvit med allmänna medel inlösta. Föredrogs en skrifvelse från Ecklesiastik-Expeditionen af den 29 Juni, af innehåll att Kejserliga Senaten, med bifall till Societetens derom gjorda anhållan, af sina dispositionsmedel beviljat Societeten tillsvidare 30 mark i månaden, räknadt från den 1 nästvikne Maj, till ersättande af de vid Helsingfors jernvägsstation tjenstgörande telegrafisterne för befordrandet af dagliga isobartelegrammer jemte förklarande ord och s. k. vindpilar till särskilda orter inom landet. Till Societeten hade ingifvits en till Hans Kejserliga Ma- jestät i underdånighet stäld ansökning om gratifikation efter aflidne direktorn N. K. Nordenskiöld för hans efterlemnade oförsörjda och omyndiga barn, med anhållan att densamma måtte med Societetens förord till högvederbörlig ort insändas; och beslöt Societeten att jemte intyg derom att Nordenskiöld, under den tid han varit direktor för meteorologiska centralan- stalten, icke åtnjutit sex månaders oafbruten tjenstledighet, till Kejserliga Senaten insända berörda ansökning. Emedan den tid af 4 månader, hvarunder civilstatens enke- och pupillkassa har ovilkorlig rätt till vakansbesparing från den lediga direktorstjensten vid meteorologiska centralan- stalten, med denna månad tilländagår, beslöts hos Kejserliga TE Senaten anhålla om fastställande af det arvode, som efter denna tid tillkomme vikarien vid tjensten, hvilket arvode Societeten ville föreslå till 500 mark i månaden. Tillika uppdrogs åt hr Lemström, hvilken dertill förkla- rade sig villig, att fortsättningsvis handhafva berörda vikariat, intilldess tjensten blefve besatt. Till vidare åtgärd företogs frågan om besättandet af lediga direktorstjensten vid meteorologiska centralanstalten, och beslöt Societeten 1 öfverensstämmelse med Matematisk-Fysiska Sek- tionens i ämnet afgifna utlåtande att hos Hans Kejserliga Ma- jestät i underdånighet föreslå, det extraordinarie professorn A. F. Sundell, hvilken förklarat sig villig mottaga sagde tjenst, blefve till densamma utnämnd, och ville Societeten derjemte, för den händelse denna framställning vunne bifall, till nådig pröfning öfverlemna, huruvida icke hr Sundell billigtvis kunde, ehuru han derom icke gjort något förbehåll, berättigas att i afseende å löneförhöjning tillgodoräkna sig den tid han varit medlem i meteorologiska utskottet och i sådan egenskap del- tagit i öfvervakandet af meteorologiska centralanstaltens verk- samhet. Emedan den vid Hangö fyrbåk för meteorologiska obser- vationer begagnade barometern förmodades vara felaktig, hade Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen i skrifvelse af den 11 nästvikne Juli hos Societeten anhållit om utseende af någon person, som skulle medfölja en af lotsverkets ångbåtar till Hangö och andra fyrbåkar, hvarest meteorologiska observatio- ner anställas, för att kontrollera de dervid använda instrumen- ten. Sekreteraren anmälde att meteorologiska utskottet i an- seende till sakens brådskande beskaffenhet allaredan handlagt ärendet samt utsett filosofiekandidaten A. Heinrichs att verk- ställa ifrågavarande inspektion; och bief denna åtgärd af So- cieteten godkänd. Hr Synnerberg anmälde följande arbete, som på hans tillstyrkan godkändes till införande i Acta: Ignatii Diaconi Vita Tarasii,; graece primum edidit I. A. Hetikel. Till Societetens bibliotek hade under sommarens lopp an- ländt bokremisser från följande inrättningar och samfund: Ve- tenskaps-Akademierna i S:t Petersburg, Stockholm, Berlin, Wien, Mönchen, Paris och Turin, Svenska Literatursällskapet, Finska Läkaresällskapet, Industristyrelsen och Fornminnesföre- ningen härstädes, Bestyrelsen för Abo stads historiska museum, professor K. G. Leinberg 1 Jyväskylä, Observatorium i Pul- kova, Geologiska Kommissionen och Kejs. Ryska Geografiska Sällskapet i S:t Petersburg, Universitetet i Dorpat, Société Imp. des Naturalistes i Moskwa, Universitetet i Upsala, Kongl. TIL Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn, K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften i Prag, K. Leopoldinisch-Caro- linische Akademie 1 Halle, Naturforsehender Verein 1 Bränn, Germanisches Nationalmuseum 1 Närnberg, K. K. Geologische Reichsanstalt, K. K. Naturhistorisches Hofmuseum, K. K. Geo- graphische Gesellschaft, K. K. Zoologisch-botanische Gesell- schaft samt Anthropologische Gesellschaft i Wien, Verein fär Chemnitzer Geschichte i Chemnitz, K. Sächsische Gesellschatt der Wissenschaften och Astronomische Gesellschaft i Leipzig, Naturhistorischer Verein i Bonn, Oberlausitzische Gesellschaft der Wissenschaften i Görlitz, Medicinisch-Naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena, Deutsche Seewarte i Hamburg, Verein der Aertzte in Steiermark i Graz, Société Archéologique i Agram, Kön. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen, Naturwis- senschaftlicher Verein i Bremen, Physikalisch-medicinische Gesellschaft i Wärzburg, Physikalisch-medicinische Societät i Erlangen, Société Hollandaise des sciences i Harlem, Ecole Po- lytechnique i Delft, Musée Guimet, Société de géographie och Société Mathématique de France i Paris, Société des Sciences i Nancy, Société Linnéenne de Normandie i Caen, Scuola Nor- male Superiore i Pisa, R. Accademia dei Lincei i Rom, R. Acca- demia dei Fisiocritiei i Siena, Circolo Matematico i Palermo, Royal Society, Royal Astronomical Society, Zoological Society och Meteorological Office i London, Royal Society i Edinburgh, Literary and Philosophical Society i Manchester, Royal Irish Academy och Royal Society 1 Dublin, The Chief Signal Officer i Washington, Academy af Natural Sciences i Philadelphia, So- ciety of Natural History 1 Boston, Museum of Comparative Zoology i Cambrigde, Johns Hopkins University i Baltimore, Canadian Institute i Toronto, Academia Nacional des Ciencias i Cordoba, Asiatic Society of Bengal i Calcutta, Straits Branch of the Royal Asiatic Society i Singapore, College of Science i Tokio, Royal Society of New South Wales i Sidney samt Co- lonial Museum of New Zealand i Wellington. Den 21 Oktober. Hr Schybergson anmälde ett af doktor Karl von Bonsdorff inlemnadt arbete med titel: , Nyenskans, historisk skildring", som författaren örskade få infördt i Acta. Arbetet remittera- des till Historisk-Filologiska Sektionens granskning. Företogs frågan om besättande' af den assistenttjenst, som jemlikt nådiga kungörelsen af den 27 juni 1889 skall vid me- teorologiska centralanstalten inrättas, och emedan det syntes lämpligast att med definitiv åtgärd i detta hänseende finge an- IV stå, 'imtill dess den nu lediga direktorstjensten vid samma an- stalt blifvit ordinariter besatt, beslöt Societeten, på framställ- ning af Meteorologiska Utskottet, hos Kejserliga Senaten an- hålla om förordnande för filosofiekandidaten Axel Heinrichs att såsom tjenstförrättande assistent emellertid handhafva de till ifrågavarande tjenst hörande göromål mot åtnjutande af den med samma tjenst förenade aflöning. Kollegiiassessorn Emil Westerlund, som allt sedan år 1844 för Societetens räkning anställt meteorologiska och kli- matologiska observationer i Uleåborg, anmälde i bref af den 4 nästvikne September, att han i följd af dels sin höga ålder, dels andra omständigheter icke vidare kunde taga befattning med dessa observationer samt föreslog deras öfverlåtande till sin son Apotekaren Robert Emil Westerlund, som i särskild skrifvelse förklarade sig villig att besörja dem. Jemte det Societeten med nöje antog den sistnämndes anbud beträffande observationernas fortsättande, beslöt Societeten tillika i afgående skrifvelse betyga Assessorn Westerlund dess aktningsfulla er- känsla för det sällsporda intresse, hvarmed han i en oafbruten följd af mer än fyra decennier gått Societeten tillhanda med anställandet af ifrågavarande observationer och för det värde- fulla bidrag han derigenom lemnat till utredningen af nordliga Finlands klimatologiska förhållanden. En af filosofiekandidaten A. Heinrichs inlemnad reseräk- ning för tvenne af honom under sistvikne Augusti och Sep- tember månader på Societetens uppdrag verkstälda inspektions- resor till särskilda meteorologiska stationer i landet godkändes af Societeten och skulle för medlens utanordnande insändas till Finans-Expeditionen. Ett af hrr Lindelöf och Neovius undertecknadt förslag om inväljande af ny ledamot i Societeten upplästes och remit- terades till Matematisk-Fysiska Sektionens utlåtande. Ett annat af hrr Moberg och Sundell gemensamt gjordt förslag om inväljande af hedersledamot bordlades till nästa sammanträde. Vetenskaps-Akademien i Paris hade tillsändt BSocieteten en volym, innehållande , Lois, statuts et réglements concernant les anciennes Académies et VI'TInstitut de 1635 aå 1889", och Société Hollandaise des Sciences i Harlem andra delen af Huygens samlade arbeten. . Föräringar till biblioteket hade för öfrigt ingått från Vetenskaps-Akademierna i Berlin, Mänchen och Brässel, Observatorium i Pulkova, Universitetet i Upsala, Videnskabs Selskabet i Christiania, Nassauischer Verein fär Naturkunde i Wiesbaden, Astronomische Gesellschaft i Leipzig, Forstakademien i Eberswalde, Verein fär Kunst und Alterthum Vv i Ulm, Alterthumsverein i Freiberg, Verein fär Naturkunde i Kassel, Verein fär Chemnitzer Geschichte i Chemnitz, Geolo- gische Reichsanstalt i Wien, Fondation de P. Teyler van der Hulst i Harlem, Société Mathématique de France i Paris, R. Accademia dei Lincei i Rom, R. Accademia dei Fisiocritici i Siena, Royal Society, Zoological Society och Meteorological Office i London, Smithsonian Institution i Washington, Aca- demy of Natural Sciences i Philadelphia, California Academy of Sciences i San Francisco, samt Finsk-Ugriska Sällskapet härstädes och K. Finska Hushållningssällskapet i Abo. Den 18 November. Föredrogs en skrifvelse från Ecklesiastik-Expeditionen af den 16 nästvikne Oktober med underrättelse att Kejserliga Se- naten ej kunnat fästa afseende vid det underdåniga törslag Societeten under den 23 September 1889 framställt angående återbesättande af direktorstjensten vid Societetens meteorolo- giska centralanstalt, enär extra ordinarie professorn Sundell, som till denna tjenst föreslagits, icke i föreskrifven ordning styrkt sin förmåga att i tal och skrift begagna svenska och finska språken, utan velat hafva Societeten anbefaldt att med nytt förslag till tjenstens besättande inkomma. Då hr Sundell, på derom nu gjord förfrågan, förklarade sig icke vara hugad att i antydt hänseende komplettera sina ansökningshandlingar, beslöts att genom anslag i officiela tidningarna kungöra tjensten ledig att ansökas inom 56 dagar härefter, denna dag dock oräknad, och skulle ansökningarna inlemnas till Societetens sekreterare. I skrifvelse af samma dag meddelande Ecklesiastik-Expe ditionen att Kejserliga Senaten, med bifall till Societetens der- om gjorda framställning, förordnat, att arvodet för den vikarie Societeten eger utse för den tid direktorstjensten vid meteoro- logiska centralanstalten efter den 1 Oktober 1889 kan komma att stå ledig, skall utgå efter beräkning af 500 mark i måna- den och att civilstatens enke- och pupillkassa förty under samma tid får af lönen månadtligen uppbära 41 mark 66 penni. Eme- dan MSocieteten redan härförinnan utsett vikarie för berörde tjenst, föranledde skrifvelsen nu icke någon vidare åtgärd. I remiss af den 25 nästvikne Oktober hade Kejserliga Senaten anbefallt Societeten att inkomma med underdånigt ut- låtande öfver en af filosofiemagistern Rudolf Forstén gjord ansökning om berättigande att varda uppförd på förslag till assistenttjensten vid meteorologiska centralanstalten, ehuru han icke, på sätt i nådiga kungörelsen af den 27 Juni 1889 stad- gas, i två år tjenstgjort vid nämnda inrättning. VI Med hänsyn dertill att Forstén i nära ett års tid idkat meteorologiska studier 1 utlandet och besökt särskilda meteo- rologiska anstalter derstädes, beslöt Societeten förorda att den i antydt hänseende föreskrifna tjenstgöringstiden vid härva- rande meteorologiska centralanstalt för honom skulle inskränkas till ett år. Jemte skrifvelse af den 23 Oktober delgaf Ecklesiastik- Expeditionen Societeten ett exemplar, i svensk öfversättning, af programmet för det möte af ryska naturforskare och. läkare, som från den 28 December 1889 till den 7 Januari 1890 kom- mer att anordnas 1 S:t Petersburg, samt meddelade tillika So- cieteten till kännedom, att Kejserliga Senaten beviljat 50 pro- cents nedsättning 1 passagerareafgiften för resa till och från S:t Petersburg för de personer, som i mötet deltaga. Finans-Expeditionen meddelade jemte skrifvelse af den 21 nästvikne Oktober, för att vederbörande tillställas, en an- ordning å 4,687 mark 50 penni, utgörande aflidne direktorr N. K. Nordenskiölds oförsörjda och omyndiga barn tillagd gratifikation för den tid han tillbragt i statens tjenst. Amnord- nirgen hade genom sekreterarens försorg redan blifvit veder- börande tillhandahållen. En af mekaniska verkstaden 1 Hangö ingifven räkning & 12 mark 32 penni för reparasion af limnigrafen godkändes till utbetalning. På tillstyrkan af Historisk-filologiska Sektionen godkän- des den till dess granskning öfverlemnade afhandlingen: Nyen- skans, historisk skildring af doktor Carl von Bonsdorff, till införande i Acta. Dock lemnades frågan om tryckningen af de till arbetet hörande kartorna beroende af det kostnadsför- slag författaren egde införskaffa. På framställning af hr Neovius antogos likaledes till in- förande i Acta följande tvenne uppsatser af filosofiekandidaten Hj. Tallqvist: Bestimmung der Richtungscosinus einer Geraden, welche mit zwei gegebenen Geraden Winkel von gegebener Grösse einschliessen, samt Bestimmung der Minimalflächen, welche eine gegebene ebene oder sphärische Curve als Kräm- mungscurve enthalten. I Hr E. Hjelt meddelade för Öfversigten en , Notis om tennets gråa modifikation", för hvars innehåll tillika redo- gjordes. bö Hr Hällstén anmälde till införande i Öfversigten en af honom författad uppsatts: Till kännedomen om musklers kon- traktionskraft. På grund af de vid senaste sammanträde inlemnade för- slag om inkallande af nya heders- och ordinarie ledamöter i MEL Societeten skreds nu till val och utsågos dervid enhälligt pro- fessorn i fysikalisk kemi vid Universitetet i Leipzig filosofie- doktorn Gustaf Wiedemanr till hedersledamot samt professorn i astronomi vid Kejserliga Alexanders-Universitetet filosofie- doktorn Anders Severin Donner till ordinarie ledamot af Socie- teten inom dess matematisk-fysiska sektion. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från Ve- tenskaps-Akademierna i Paris, Turin och Budapest, Finska Läkaresällskapet och Finska Historiska Samfundet härstädes, Bestyrelsen för Åbo stads historiska museum, Professor K. G. Leinberg i Jyväskylä, K. Ryska Geografiska Sällskapet i S:t Petersburg, Société Impériale des Naturalistes 1 Moskwa, So- ciété Ouralienne d”amateurs des sciences naturelles i Jekateri- nenburg, Museum i Tromsoe, Astrophysikalisches Observato- rium i Potsdam K. K. Centralanstalt för Meteorologie und Erdmagnetismus, K. K. Naturhistorisches Hofmuseum samt K. K. Öesterreichisches Gradmessungs-Bureau 1 Wien, Société Archéologique i Agram, Société Hollandaise des Sciences i Harlem, Ecole polytechnique 1 Delft, Société entomologique de Belgique i Brässel, Société de Geographie och Mr E. Lemoine i Paris, Académie de Metz, R. Scuola Normale Superiore i Pisa, R. Accademia dei Lincei i Rom, Royal Society, Royal Astronomical Society och Zoological Society i London samt Miss Emily Malone i Dublin. Den 16 December. Sekreteraren erinrade om den smärtsamma förlust, som träffat Societeten genom dess frejdade ledamot statsrådet August Ahlqvists den 16 nyssvikne November inträffade död, samt an- mälde tillika att han jämte ordföranden å Societetens vägnar nedlagt en krans på Ahlqvists graf , till tecken af den djupa saknad Vetenskaps-Societeten med hela det finska folket känner öfver hans bortgång och af tacksamt erkännande för hans hän- gifna och fruktbringande arbete i vetenskapens och den foster- ländska kulturens tjenst." Kransen bar följande inskription: Socio suo illustri Augusto Ahlqvist Societas Scientiarum Fennica. Societeten utsåg hr O. Donner att vid nästa årshögtid hålla minnestal öfver denna sin hädangångne ledamot. Afven antecknades att af Societetens hedersledamöter, enligt nyligen ingången underrättelse, vicepresidenten för Kej- serliga Vetenskaps-Akademien i S:t Petersburg verklige gehei- meräådet Viktor Buniakovski den 12 i denna månad aflidit i S:t Petersburg. VIII Professor Wiedemann 1 Leipzig, som vid senaste sam- manträde utsetts till hedersledamot af Vetenskaps-Societeten, hade i bref till sekreteraren betygat Societeten sin tacksamhet för den utmärkelse honom sålunda vederfarits. Föredrogs en skrifvelse från Ecklesiastik-Expeditionen af den 13 nästvikne November, med underrättelse att Kejserliga Senaten, med bifall till Societetens derom gjorda framställning, funnit godt förordna filosofiekandidaten Axel Ossian Anders Heinrichs att bestrida assistenttjensten vid Societetens meteoro- logiska centralanstalt, intill dess densamma varder med ordi- narie innehafvare besatt, mot åtnjutande af den med tjensten förenade aflöning såsom arvode. / Samma Expedition meddelade i skrifvelse af den 28 näst- vikne November Societeten till kännedom, att nådig kungörelse utfärdats den 27 Juni 1889 angående inrättande af nya tjen- ster vid meteorologiska centralanstalten och faststäld ny stat för densamma, samt att ny instruktion för anstalten den 28 November faststälts. Direktionen för finska civilstatens enke-:och pupillkassa tillkännagaf i bref af den 12 i denna månad, att komiterade för delegarene i kassan den 11 sistlidne November hänfört assistenten vid meteorologiska centralanstalten till fjerde klas- sen af det för enke- och pupillkassan den 19 Juli 1859 nådigst faststälda reglemente. Finans-Expeditionen underrättade 1 skrifvelse af den 11 nyssvikne November, att filosofiekandidaten Heinrichs” genom Societeten insända reseräkning å Fmk 457: 94 för inspektion af särskilda meteorologiska stationer m. m. blifvit af Expedi- tionen godkänd till utbetalning. ; Å hr Lemströms vägnar anmäldes tillinförande i Ofversigten en af honom författad uppsats: Om införande af luftelektriska observationer vid härvarande meteorologiska centralanstalt. En af kandidaten Axel Heinrichs inlemnad uppsats om ,medelepoken för första snöfallets och slädförets inträffande i Helsingfors", afsedd till införande i Öfversigten, hänskjöts till matematisk-fysiska sektionens granskning. Hr 4. Donner inlemnade till offenliggörande 1 Acta: Formel und Tafeln zur Berechnung von Zeitbestimmungen durch Höhen in der Nähe des ersten Verticales. Hr Lagus redogjorde för ett myntfynd från Muhos soc- ken i Uleåborgs län, som nyligen erbjudits universitetet till inlösen. Till ledamöter i meteorologiska utskottet för år 1890 återvaldes hrr Moberg, Lemström och Sundell och till supplean- ter i samma utskott hrr Lindelöf och Neovius. IX Likaledes utsågos hrr Moberg och Elmgren att fortsätt- ningsvis under nästa år såsom revisorer granska Vetenskaps- Societetens och meteorologiska centralanstaltens räkenskaper. Till Societetens bibliotek hade föräringar ingått från In- dustristyrelsen, Sällskapet pro fauna et fora fennica och Sven- ska Literatursällskapet härstädes, Museum i Bergen, Vetenskaps- Akademierna i S:t Petersburg, Miänchen, Budapest och Amster- dam, Kön. Leopoldinisch-Carolinische Akademie i Halle, Kön. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen, Kön. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften i Prag, Historischer Verein för Steiermark i Graz, Astronomische Gesellschaft i Leipzig, Accademia di Nautica i Triest, Universitetet i Strassburg, So- ciété de géographie i Paris, R. Accademia dei Fisiocritici i Siena, Johns Hopkins University i Baltimore och Museum of comparative Zoology 1 Cambridge. Den 21 Januari 1880. Sekreteraren anmälde att inom kungjord och numera ut- lupen ansökningstid direktorstjensten vid meteorologiska cen- tralanstalten ansökts af docenten doktor V. Th. Homén, biträ- dande lektorn doktor BR. F. Rancken samt assistenten vid fysi- kaliska kabinettet flosofiekandidaten F. OC. O. A. E. Biese. Då med anledning häraf fråga uppstod, huruvida i det underdåniga förslag, Societeten egde afgifva till tjenstens besättande, sökan- dene borde uppföras å skilda förslagsrum eller om blott en af dem borde till tjensten föreslås, beslöt Societeten med 6 röster mot 5 att, på sätt äfven härförimnan skett, det senare förfa- ringssättet skulle tillämpas; och skulle, innan vidare i saken tillgjordes, matematisk-fysiska sektionens utlåtande deruti in- hemtas. I remiss från Ecklesiastik-Expeditionen af den 20 inne- varande Januari anmodades Vetenskaps-Societeten att inkomma med underdånigt utlåtande i anledning af filosofiekandidaten Axel Heinrichs” ansökning om dispens från skyldigheten att "tjenstgöra två år vid meteorologiska centralanstalten för vinnan- de af kompetens till assistentbefattningen vid berörde anstalt. Arendet remitterades till meteorologiska utskottet. Den 27 Januari. Arkeologiska Sällskapet i Moskwa hade tillsändt Socie- teten en inbjudning till deltagande i den fest sällskapet ernade med anledning af sin 25-åriga tillvaro fira vid tiden för arkeo- logiska kongressens sammanträde derstädes. TI anledning häraf Xx anmälde sekreteraren att hr O. Donner, som haft för afsigt att bevista sagda sammanträde, åtagit sig att dervid till Arkeolo- giska Sällskapet framföra Societetens lyckönskan, Societeten hade desslikes fått emottaga inbjudning från Physikalisch-OÖkonomische Gesellschaft i Königsberg till dess 100-års jubileum den 22 nästkommande Februari samt från Mathematische Gesellschaft i Hamburg till dess 200-års jubel- fest den 15 i samma månad. Hr Neovius anmälde följande tvenne afhandlingar, för hvilkas innehåll han tillika i korthet redogjorde och som på hans framställning godkändes till införande i Acta, nemligen: Bestimmung der Trägheitsmomente einer gleichförmig belade- nen Ellipsoidenfläche, von Hj. Tallqvist, samt sur Vintégration de Péquation différentielle de Kummer, par Ernst Lindelöf. På tillstyrkan af meteorologiska utskottet beslöt Societe- ten förorda nådigt bifall till t. f. assistenten A. Heinrichs un- derdåniga dispensansökning, öfver hvilken Societetens utlåtande infordrats. På framställning af hr Lemström beviljade Societeten åt t. f. assistenten Heinrichs två veckors tjenstledighet för en af honom i vetenskapligt ändamål tillämnad resa till Stockholm. Åt de observatörer i Wasa, Tammerfors och Uleåborg, hvilka under år 1889 enhvar för sin ort utarbetat väderleks- prognoser enligt härifrån meddelade isobartelegrammer, tillerkän- des för detta sysslande en ersättning af 100 mark åt enhvar. Emedan den i staten för meteorologiska centralanstalten upptagna lönen 4,000 mark för en assistent under sistlidet år uppburits endast för December månad med 333 mark 33 penni, men anstalten emellertid haft att draga försorg för de till sagde tjenst hörande göromål, hvilka allt sedan den 1 Juni intill 1 December 1889 besörjts af filosofiekandidaten Axel Heinrichs, såsom extra biträde, mot en ersättning af 200 mark i månaden af anstaltens medel, beslöt Societeten hos Kejserliga Senaten anhålla, att den utgift af 1,200 mark anstalten häri- genom vidkänts, måtte ersättas ur den ännu olyftade delen af assistentlönen, enär dessa medel äro behöfliga för underhållet” af anstaltens regelbundna verksamhet. Matematisk-Fysiska Sektionen, hvars utlåtande Societeten infordrat i fråga om det underdåniga förslag Societeten eger uppgöra till återbesättande af den lediga direktorstjensten vid meteorologiska centralanstalten, afgaf nu detta utlåtande i form af ett vid dess sammanträden fördt protokoll, hvaraf inhemta- des, att af sektionens medlemmar fem, eller eventuelt sex för- ordat docenten Homén och två filosofiekandidaten Biese till erhållande af 9Societetens rekommendation för ifrågavarande XI tjenst, hvarvid dock en af medlemmarne, hr Lindelöf, med hänsyn till den meningsolikhet, som inom Sektionen försports beträffande nämnde två sökandes skicklighet och lämplighet för densamma, uttalat önskvärdheten deraf att Societeten för vinnande af ytterligare utredning i saken ville hos Societetens hedersledamot, direktorn för fysiska centralobservatorium i S:t Petersburg H. Wild anhålla om dennes yttrande beträffande det relativa värdet af nämnde personers vetenskapliga arbeten särskildt med hänsyn till den af dem ansökta tjensten. Då Societeten, efter uppläsningen af detta protokoll, först tog under pröfning nyssberörda af hr Lindelöf väckta förslag, beslöt Societeten efter skedd omröstning, hvarvid 9 röster afgåf- vos för och 9 emot förslaget samt ordförandens röst blef afgö- rande, med godkännande af detsamma, att, innan vidare i saken tillgjordes, anhålla om direktor Wilds yttrande i omförmäldt afseende samt att för sådant ändamål tillhandahålla honom de af hrr Homén och Biese utgifna vetenskapliga skrifter. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från Ve- tenskaps-Akademierna i Paris, Wien och Mänchen, Svenska Literatursällskapet, Industristyrelsen, Finska Läkaresällskapet samt Statistiska Byrån härstädes, Observatorium 1 Pulkova, K. Ryska Geografiska Sällskapet i S:t Petersburg, Société Im- périale des naturalistes och Société mathématique i Moskwa, Kongl. Vitterhets, historie- och antiqvitets-akademien i Stock- holm, K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn, K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig, Meteo- rologiska Institutet i Bukarest, K. K. Zoologisch-botanische Gesellschaft och K. K. Geologische Gesellschaft i Wien, Ma- thematische Gesellschaft i Hamburg, Société des Sciences i Nancy, Société de géographie och Société mathématique de France i Paris, Circolo matematico samt hr G. B. Guccia i Pa- lermo, R. Accademia dei Lincei i Rom, Royal Astronomical Society i London, Johns Hopkins University i Baltimore, Mu- seum of comparative Zoology i Cambridge, Asiatic Society of Bengal i Calcutta samt Magnetical and Meteorological Obser- vatory i Batavia. Den 17 Februart. Genom bref af den 3 dennes underrättades Societeten att dess hedersledamot direktorn för meteorologiska institutet i Utrecht doktor C. H. D. Buys-Ballot samma dag aflidit der- städes. Öfversändande tyska upplagan af den festskrift, som ut- gifvits med anledning af Central-Observatoriets i Pulkova 30- XII års jubileum, betygade verkl. geheimerådet O. Struve tillika i i bref af den 29 December (g. st.) sin och öfrige Pulkova- astronomers tacksamhet för den lyckönskningsadress ohservato- riet vid samma tillfälle fått emottaga från Finska Vet enskaps- Societeten genom dess sekreterare. En från Nova Scotian Institute of Natural Science i Halifax framstäld anhållan om utbyte af skrifter med Societeten bifölls. På framställning af hr E. Hjelt antog Societeten till in- förande i Acta en af docenten Ossian Aschan författad afhand- ling: Zur Geschichte der Umlagerungen in der Allylreihe. Friherre Palmén anmälde en genom extraordinarie profes- sorn J. R. Sahlberg inlemnad uppsats med titel: Beiträge zur Kenntniss der Coleopteren-Fauna Suädwest-Sibiriens von J. Faust, samt förordade dess införande 1 Ofversigten, hvartill bifölls. Sedan en ny nådig instruktion för Finska Vetenskaps- Societetens meteorologiska centralanstalt den 28 November 1889 utfärdats och numera offentliggjorts i Storfurstendömet Fin- lands Författningssamling, blef densamma nu uppläst, och beslöt Societeten att instruktionen skulle för dess räkning sär- skildt tryckas för att tillhandahållas Societetens medlemmar. Till vidare åtgärd företogs frågan om upprättande af för- slag till återbesättande af lediga direktorstjensten vid Societe- tens meteorologiska centralanstalt. Härvid upplästes först ett bref af den 3 dennes från Societetens hedersledamot direktorn Wild, deri han, såsom svar på Societetens anhållan om hans yttrande i saken, på anförda skäl understödde hr Bieses kan- didatur. Emedan detta aktstycke tillkommit efter det matema- tisk-fysiska sektionen afgifvit sitt yttrande i ämnet, uppfordra- des sektionens närvarande medlemmar att främst tillkännagif- va sin åsigt i saken i dess nuvarande skick, hvarefter och sedan ytterligare diskussion egt rum, Societeten skred till slutlig om- röstning; och som dervid sökandene Homén och Biese erhöllo lika många eller åtta röster hvardera, men ordförandens röst tillfallit den föstnämnde, var härigenom beslutadt, att Societe- ten skulle hos Kejserliga Senaten föreslå docenten Homén till erhållande af direktorstjensten vid meteorologiska centralan- stalten. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från Svenska Literatursällskapet och Sällskapet för Finlands geo- grafi härstädes, Kejs. Ryska Geografiska Sällskapet i S:t Pe- tersburg, Medicinisch-naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena, Anthropologische Gesellschaft i Wien, Société de géographie i Paris, Vetenskaps-Akademien i Turin, Reale Accademia dei Lincei i Rom, R. Accademia dei Fisiocritici i Siena, Royal So- ciety 1 London, Literary and Philosophical Society i Manches- X1II ter, Museum of Comparative Zoology 1 Cambridge, Canadian Institute i Toronto, samt College of Science vid Universitetet i Tokyo. Den 24 Mars. I skrifvelse af den 20 nästvikne Februari meddelade Ecklesiastik-Expeditionen att Kejserliga Senaten, med bifall till Societetens derom gjorda anhållan, funnit godt tillåta, att ur assistentens vid meteorologiska centralanstalten å stat upptagna aflöning för sistlidet år 1,200 mark finge användas till ersät- tande af det arvode, som ur anstaltens medel utbetalts för skötandet af de till berörde assistenttjenst hörande göromålen under Juni—November månader 1889. Från Kejserliga Arkeologiska Sällskapet i Moskwa hade anländt en skrifvelse, deri Sällskapet betygade sin tacksamhet för de lyckönskningar, som å Societetens vägnar af dess dele- gerade öfverbragts till Sällskapet vid dess nyligen försiggångna 25-års jubileum. På derom gjord anhållan samtyckte Societeten att inträda i utbyte af skrifter med Finska Fornminnesföreningen samt med Sällskapet för Finlands geografi. Hr Lemström anmälde att t. f. assistenten A. Heinrichs på hans anmodan under Juni månad sistlidet år företagit en resa till Tammerfors för att verkställa en nödig befunnen kon- troll af den vid dervarande meteorologiska station använda ba- rometern samt inlemnade en på grund häraf af hr Heinrichs afgifven reseräkning å Fmk 38: 80. Med godkännande af be- rörda åtgärd beslöt Societeten insända räkningen till Finans- Expeditionen med anhållan om dess utanordnande. Hr Reuter anmälde att han numera afslutat IV tomen af sitt arbete Hemiptera Gymnocerata Europae. — Hemiptéres Gymnocérates d'Europe, du bassin de la Meéditerranée et de VAsie Russe", hvilket arbete skulle införas i Acta. Hr Arppe anmälde till intagning i Öfversigten en upp- sats af docenten H. A. Walhlforss med titel: Bidrag till enan- tylsyrans historia, för hvars innehåll i korthet redogjordes. Hr Moberg anmälde att han jemte hr Elmgren såsom utsedde revisorer granskat Finska Vetenskaps-Societetens och polarexpeditionens räkenskaper för sistlidet år, samt uppläste deröfver följande XIV Revisionsberättelse. Vid anstäld granskning af Finska Vetenskaps-Societetens räkenskaper för år 1889 hafva undertecknade revisorer funnit innehållet deraf följande: 1. Vetenskaps-Societetens Kassa. Behållning från år 1588. - +» +» + + STÄDA (OP Le GON AG Inkomster under år 1889: Statsanslaget för Vetenskavs-Societeten + - - 15,000: — D:o för mekaniska verkstaden =» « +» «+ «+ — 2,500: — D:o för Jimnigrafen (180X gel 1880)» Se 400: — Influtna räntor - - - ON ON ÖRE 343: 53. Summa ImL Utgifter under år 1889: För tryckning o. häftning Ve Pipe s skrifter 7,233: 95. FÖR NIGCOO TAM sor stand aveckha Se fi fe iver TAS Mekaniska verkstaden . +... - - +. +++ 2,500: — EIYGA TOTT IOC ske Vers säd eg rele] el SARS OAS NAN ER 20 00:ASE Amfyoden. och, löner ke. «cs skört cite cv sök 1008 Limnigrafen - FINE Mas ejäter bida der IS, Eh Till Jenisej- nedurnuen SF ONRONA ROE MIDALD SAN AO 500: — Vattenhöjdsmätningar + - = ss es + 288: — iPrakter ochtpostportors ss: oss Nea 361: 58. Öfversättningar + » » » s + fd SSE iviOaE Renskrifning + + - siter i fkurde vt 20: 50. Annonser och diverse CSNesRe Sd a SR 233: 49. För biblioteket (hyllor, inbindning m. SOS 404: — iBehallning till är flOJ0 enes Syren Sn ma Img 2. Statsrådet LD. Lindelöfs donationsfond. Behållning från år 1888 - » - Upplupen ränta (4 Jan.—31 De : Summa Im Behållning till år 1890: Utlånadt kapital- Upplupen ränta - - Kontant : . Summa ng 3. Anslaget för polarexpeditionerna. Behållning från år 1888 - Utgifter under år 1889: För tryckning af plancher « «cc ses sr 450: — 4 st. aqvarellmålningar. + os. ss «os ++ 80: — Behållning till år 1890- - TER Summa Zn 11,457: 18,243: 29,701: 19: 53. 32. 16,1638: 77 13532: 30.701: 2,022: 119: 2,141: 2,000: 119; 22: 2,141: 3.647: 530: SFL 3,049: 59. 32. 42. 42, 42. 42. 42, 76. 16. XV 4. Meteorologiska Centralanstaltens kassa. Behållning ifrån år 1888. - . ss ss sc «+ MAJ JU22 Inkomster: Statsanslaget för år 1889+- «= «+ = + «++ +» -19,500: — Direktorsarvode för Juni—Sept.. «+ = + o« > IE För Meteorologiskt Veckoblad m. m. +» + + Id: — 1 19,868: 38. Summa ng -20,438: 55. Utgifter: Till Direktors arvode under Juni—Sept.. + = + > SNS 1,000: — Amanuensers och räknebiträdens aflöning » = - + ++ + > 8,819: 40. HÖ nstrumenter 4180. 030300. var estiaek oa ANA RICK IE 871: 32. Betjening och renhållning + «= + = = «os + + sne 710: — MedilockTjusps= 0:rakas tös fåören äta: ndra RANG 699: 83. Underhåll af byggnaderna » + - + os + > TO SR a NE Br Blankettryck böcker och expenser « + « «ses « « + + > 1,556: 1 Aflöning för landsorts observatörer « « «+ so -o- + 2,604: 55. D:o för assistenter och betjening vid synopt. kartor - - « — 3,574: 96. 20,048: 16. Bebaällninmo (till! år 18904 fs frreke nötte ög PT 30:30: Summa sag 20,43: Hd. Emedan dessa räkenskaper icke gifvit anledning till an- märkning tillstyrka vi full decharge för vederbörande redo- visare. Helsingfors den 24 Mars 1890. Ad. Moberg. S. G. Elmgren. På grund af revisorernes tillstyrkan beviljades skattmä- staren ansvarsfrihet för förvaltningen af Societetens medel un- der år 1889. Meteorologiska Centralanstaltens räkenskaper för år 1889, hvilka likaledes utan anmärkning blifvit af revisorerne gran- skade, skulle insändas till Kammar-Expeditionen. Upplästes en skrifvelse från Ecklesiastik-Expeditionen af den 12 innevarande Mars af innehåll att Kejserliga Senaten, vid föredragning af Vetenskaps-Societetens underdåniga fram- ställning af den 17 Februari 1890, angående återbesättande af direktorstjensten vid dess meteorologiska centralanstalt, icke godkänt Societetens förfarande att af tre sökande till tjensten, hvilka alla förklarats kompetente, föreslå blott en till tjenstens erhållande, utan återförvisat ärendet till Vetenskaps-Societeten, som egde uppgöra fullständigt förslag till tjenstens besättande. Emedan yttrande af Societetens matematisk-fysiska sek- tion angående sökandenes kompetens och skicklighet allaredan förelåg 1 sektionens protokoller af den 24 och 27 Januari detta år äfvensom i Vetenskaps-Societetens protokoll för den 17 näst- vikne Februari och sektionens medlemmar, af hvilka alla de, XVI som förut deltagit i frågans behaudling, nu voro tillstädes, icke hade något vidare att tillägga till sina deri gjorda uttalanden, ansåg BSocieteten sig nu, utan inhemtande af nytt utlåtande från Sektionen, kunna omedelbart upptaga ärendet till behand- ling; och efter det dertill hörande handlingar blifvit upplästa, skred Societeten till votering angående den ordning, i hvilken de tre sökande borde uppföras å det underdåniga förslag So- cieteten nu egde uppgöra. Dervid tilldelades första förslags- rummet åt docenten Homén med 12 röster mot 7, hvilka till- föllo assistenten Biese. Enhälligt beslöts derefter att å andra rummet uppföra assistenten Biese och å det tredje biträdande lektorn doktor Rancken. Ett af hrr Lindelöf och Neovius undertecknadt förslag om inväljande af ny hedersledamot upplästes och bordlades till nästa sammanträde. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från Sta- tistiska Centralbyrån, Finska Läkaresällskapet och Finska Forn- minnesföreningen härstädes, Vetenskaps-Akademierna i S:t Peters- burg, Berlin, Mänchen och Turin, Comité géologique i S:t Peters- burg, K. K. Geographische Gesellschaft, Verein zur Verbreitung naturwissenschaftlicher Kenntnisse, Naturhistorisches Hofmu- seum, Section fär Naturkunde des ÖOsterreichischen Turisten- Club och K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien, Oberlausit- zische Gesellschaft der Wissenschaften i Görlitz, Société Im- périale des Naturalistes i Moskwa, Astronomische Gesellschaft och Färstlich-Jablonowskische Gesellschaft i Leipzig, Natur- vännernas sällskap i Kiew, Académie des Sciences i Krakau, Naturwissenschaftlicher Verein i Greifswald, Société de géo- graphie i Paris, R. Accademia dei Lincei i Rom, Professor Ferdinando Borsari i Neapel, Circolo matematico i Palermo, Royal Society och Royal Astronomical Society i London, De- partment of Agriculture, U. S. Geological Survey och Bureau of Education i Washington, Academy of Natural Sciences i i Philadelphia, Essex Institute i Salem, American Academy of Arts and Sciences i Boston, Yale University i New Haven, Johns Hopkins University i Baltimore, Academia Nacional de Ciencias i Cordoba samt Royal Society of New South Wales i Sydney. Den 14 April. Universitetet i Lille hade till Societeten rigtat en anhållan om utbyte af skrifter med dervarande universitetsbibliotek, hvartill Societeten för sin del samtyckte. XVIL Jemlikt skrifvelse af den 29 nästvikne Mars hade Finans- Expeditionen 1 Kejserliga Senaten bifallit till utanordnande af filosofiekandidaten A. Heinrichs genom Societeten insända räk- ning med 54 mark 80 penni. Meteorologiska Utskottet inlemnade ett protokoll öfver den inventering af meteorologiska centralanstaltens kassa och tillhörigheter, som utskottet verkställt den 28 nästvikne Mars. På Utskottets deri gjorda förslag beslöt Societeten, att de bespa- ringar, som nu funnos i anstaltens kassa, äfvensom de, hvilka under årets lopp yttermera kunde göras, skulle få användas till bearbetning af de vid centralanstalten under 1887—1889 gjorda meteorologiska observationerna, hvarigenom den nu före- fintliga luckan i afseende å deras publikation blefve fyld. Sedan ordföranden förklarat sig villig att fortsättningsvis leda insamlingen och bearbetningen af de härförinnan påbör- jade åskvädersobservationerna 1 landet, beslöts att dessa obser- vationer skulle fortgå äfven under innevarande år och att der- till nödiga blanketter finge tryckas på Societetens bekostnad. Matematisk-Fysiska Sektionen, till hvars granskning 9So- cieteten hänskjutit den af filosofiekandidaten Heinrichs inlem- nade uppsatsen om ,medelepoken för första snöfallet i Hel- singforsX, förordade dess införande i OÖfversigten, hvartill So- cieteten biföll. Undertecknad anmälde till intagning i Bidragen ett arbete med titel: Statistisk undersökning af ställningen i folkskollära- renes i Finland enke- och pupillkassa den 1 Januari 1890. Till hedersledamot i Societeten invaldes ledamoten af Kejs. Vetenskaps-Akademien i S:t Petersburg geheimerådet P. Tschebyscheff. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från Fysikaliska Centralobservatorimm i S:t Petersburg, K. K. Geo- logische Reichsanstalt i Wien, Germanisches Nationalmuseum i Nöärnberg, Kön. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften i Prag, Historischer Verein i Augsburg, Vetenskaps-Akademien i Turin, R. Accademia dei Lincei i Rom, Société de géogra- phie, Société mathématique de France och Congrés international de bibliographie des sciences mathématiques i Paris, Royal Society i London, Royal Irish Academy i Dublin, Johns Hop- kins University i Baltimore samt Museum of comparative Zoo- logy i Cambridge U. S. Den 29 April. Sedan friherre Palmén nu tillträdt ordförandeskapet, an- ställdes val af viceordförande i Societeten för det ingångna årsskiftet och tillföllo dervid alla afgifna röster hr Ignatius. XVIII Åt Meteorologiska Utskottet uppdrogs att vid aflidne direktorn Nordenskiölds arfvingars snart förestående afflyttning från direktorsbostaden i meteorologiska centralanstaltens hus anordna och å Societetens vägnar öfvervara af- och tillträdes- syn af sagde bostad mellan afgående och tillträdande boställs- innehafvarene. Den 19 Maj. Geheimerådet Tchebyscheff hade i bref till sekreteraren betygat sin tacksamhet för den uppmärksamhet Societeten be- visat honom genom hans inväljande till hedersledamot. Hr Estlander anmälde följande arbete, som på hans framställning godkändes till intagning i Acta: Eine illustrirte Klimax-handschrift der vatikanischen Bibliothek, von J. J. Tikkanen. j Till införande i OÖfversigten meddelades följande tvenne uppsatser: Till kännedom om musklers kontraktionskraft. 3. Kon- traktionskraften vid undermaximalretning, af K. Hällsten, samt om den inre friktionen hos vätskor, af K. F. Slotte. At licentiaten H. Gebhard beviljades 200 mark såsom bidrag till kopiering af saköreslängder från Gustaf Wasas tid, som finnas förvarade i härvarande statsarkiv, 1 och för en till- ämnad historisk undersökning, afsedd att framdeles publiceras i Societetens skrifter. På framställning af Meteorologiska utskottet beslöts att inspektion af meteorologiska stationerna 1 Hangö, Jyväskylä, Kuopio och Nikolaistad skulle under instundande sommar verk- ställas af direktorn eller assistenten vid meteorologiska cen- tralanstalten. Derjemte skulle åtgärd vidtagas om anordnande af barometer- och termometer-observationer 1 Rovaniemi och Sodankylä samt om öfversändande af nödiga instrumenter till dessa orter. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från Finska Läkaresällskapet, Sällskapet för Finlands geografi, Ge- lehrte estnische Gesellschaft och Naturforscher-Gesellschaft i Dorpat, Société mathématique i Moskwa, Vetenskaps-Akade- mierna i Paris och Minchen, Naturforschender Verein i Bränn, Kön. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen, K. Sächs. Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig, Societå Adriatica die Scienze naturali i Triest, Gewerbeschule i Bistritz, Acadé- mie des Sciences i Krakau, Physikalisch-medicinische Societät i Erlangen, K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien, Observato- rium i Kiel, Physikalisch-medicinische Gesellschaft i Wärzburg, Société de physique et d”histoire naturelle i Genéve, R. Accade- XIX mia dei Ficiocritici i Siena, R. Accademia dei Lincei i Rom, Circolo matematico i Palermo, Ecole Polytechnique, Musée Guimet, Société Académique Indo-Chinoise, Société de géogra- phie och Société mathématique de France i Paris, Académie des Sciences, Belles Lettres et Arts i Lyon, Académie des Sci- ences et Lettres i Montpellier, Société des Sciences physiques et naturelles i Bordeaux, Société Linnéenne de Normandie i Caen, Royal Society och Royal Astronomical Society i London, Royal Irish Academy i Dublin, U. S. National Museum och Geolo- gical Survey i Washington, The Weather Service i Iowa, So- ciety of Natural History i Boston, Nova HScotian Institute of Natural Science i Halifax, Museum of comparative Zoology i Cambridge, Johns Hopkins University i Baltimore, Canadian Institute i Toronto, Commisao Geographica et Geologica i Sao Paulo, Direction Générale des lignes télégraphiques i Rio de Janeiro, Åsiatic Society of Bengal i Calcutta samt Straits Branch of the Royal Asiatic Society i Singapore. L. Lindelöf. RENSAS a lenen en bona 1 å aslie inde Ra a h i Z ' A [ö > ” é 6 Vg 4 d a ) vw SL 4 k I ' 4 t äs " j | ' ” ör MN frilonen” Köd slakt: wt MN NIER (= UA Ke radar Hö ER VILT ne Or koja VY nn MM (Ah KkANVDDe KF REY HORMRLA Pun sov! Non, forustäörsobkener Face wi la OST a | Ne 4 f ikuormavVivdt vana atdatt Hilal | orkade 10 0 ON MM vråkarkogronnkel nsodö Missile, o I Maia perro id LåEko fontteerinikoeninqo le sadökas URARbAssbigol kåda Sar RR EK SR | > bok Bet idqergålbs eocail' sb okarånåt) ä ”domerflöktesö re must tnyusthå vb ORAL a SToqsaniB I vie skgisA Te NL Follnnsder dm mOrkda Konto ksjöns kt | srt UvVäksler rid Ute fave N SA JE VI LR Hard ptalnm KH. elin (MA EV nte ONE ANA fö MIn RER RR £ 4 då fp SL buk -- Tu Au se Pigg AR bov vd SAT svallin vå Imorse 260 ENAT surköttek noiltgn N Härnön Hl OTGLEONOR INKA SOMWIRBYDG ST Lik SYN ; Kuoni mm vch Nikoleletnil eken under insloudendg wommåt$ Mmällelr äl årrektoro eller tas tanten vul mAveOvO DE E tyvär ata Igen Darsamte slntle Styra Vv ikbagasd vB rk tmeler öl to aren neo oss bea va tand sch RVP rynle BS vån | samt av Ufpernitlbdundn nt nöta NNE Ad KA RA AN rv dl bart tll Slävivoblblonrk -brityct fal en, åns TAR ses Ika pat, Sälakerior för FP inlan i soon, Lälvsti" eutaskavninea Otertlnebaftö on) Då fa runÖ ER Meg KE ELSE vet. FRA sat, kn let AGE d KT EE TYSTA AON KU. Cvemellekaft en WWISKUN ögon, k GENE tekägs ku Kra Re tuanNg vlur VV ÄSsnmkuuuften 2 FIAT Fonied Kl a mn tatufl I fruns av ot beses 1 RM wlny den ten Keakat, i hy (kahigob- aedisreissle Polaugm - Fo Guologtanke olctetmtoltöt WIR FA Kjol Plyyr IKT innN NGC): Hane Åå snaellsoult AN r Möclölt 6. yen så hitolrt nätvoretkevå Ä Ant a AR h 0 i Lal + Détermination expérimentale de la limite de stabi- lité de quelques surfaces minima. Par Hj. Tallqvist. Le présent mémoire contient un exposé des résultats des recherches sur la limite de stabilité de quelques surfa- ces minima, faites au laboratoire de physique de I'Université de Helsingfors vers noöl 1887. Il sy trouve aussi quelques considérations et calculs relatifs å un cas spécial. I. Introduction. La théorie des surfaces minima touche aå la fois au calcul des variations, å la théorie moderne des fonctions et å la physique. L'invention célebre de M. Plateau a, comme on sait, rendu possible la réalisation physique des surfaces minima. Dans un de ses procédes M. Plateau, employant une dissolution de savon et de glycérine mélangés, produit des lames d'une épaisseur si faible, que P'action de la pesan- teur peut é&tre totalement néegligée et les lames considé- rées comme soumises å la seule action des forces molécu- laires. A toutes ces surfaces lamellaires s'äpplique la for- mule de Laplace TIRANA p=A (te) ou p signifie la pression par unité de surface, 4 la con- stante capillaire ou la tension superficielle par unité de lon- 2 gueur, R et B' les rayons de courbure principaux de la. surface. Si la lame est en contact par ses deux faces avec Fair libre, on a p=0 et par conséquent Il 1 RITA c. åa. d. la surface a la courbure moyenne O et se nomme une surface minima. Le calcul des variations fait voir, qwune surface qui doit avoir la plus petite étendue possible pour un contour donné a la courbure moyenne ÖO. Mais on ne peut pas prétendre inversement que chaque surface de la courbure moyenne O, passant par un contour donné, soit la surface réellement minimum par ce contour. Les conditions néces- saires pour que cela arrive sont intimement liées aux con- ditions de stabilité des surfaces minima lamellaires. Sous Pinfluence de la tension superficielle, une telle surface se contracte le plus possible et tend å devenir une surface d'air minimum. Si les conditions la rendent possible elle se réalise et dure, ce. å. d. elle est stable. Si au contraire une surface minima peut étre menée par le contour, mais que cette surface ne soit pas la plus petite possible (en raison de celles qui en peuvent étre formées par de petites trans- formations, le contour restant invariable), elle ne peut étre réalisée en forme lamellaire; car si on pouvait la réaliser pour un moment, elle serait immédiatement transformée par la tension superficielle: Une telle surface est donc instable H faut cependant remarquer qu'on peut souvent obtenir par un contour donné un systeme de surfaces qui ne constituent pas ensemble la surface la plus petite possible passant par ce contour, mais qui peut pourtant etre stable, pourvu que les parties différentes le soient et que quelques autres con- ditions, concernant par exemple le nombre des surfaces ayant une courbe commune, soient remplies. Si I'on varie peu å peu le contour d'une surface stable en changeant la forme ou la position mutuelle des différen- tes parties, il peut arriver, que la surface cesse d'étre stable 3 et qu'elle se transforme. Alors la surface a atteint la limite de stabilité. La méthode analytique pour trouver la limite de sta- bilité d'une surface minima consiste donc aå faire varier con- tinäment le contour- et å examiner jusquwå quel instant la surface reste la surface réellement minimum par ce contour. Les formules générales pour cet examen ont été données par M. Schwarz dans un mémoire: »Ueber ein die Flächen kleinsten Flächeninhalts betreffendes Problem der Variations- rechnung. > D'un autre cöté on peut trouver approximativement la limite de stabilité d'une surface minima en la réalisant en forme lamellaire par des charpentes, variables de position, formant le contour. La comparaison des réesultats du cal- cul et de Pexpérience est d'un grand intérét. On y trouve un moyen de contröler jusqu'å un certain degré le résultat d'un calcul souvent laborieux. LT'accord des deux résultats falt voir que la surface réalisée physiquement est identique avec .celle qui a été trouvée théoriquement. II. Surfaces examinées. Les surfaces dont la limite de stabilité a été détermi- née, sont les suivantes: | Le caténoide ordinaire, nommé ainsi par M. Plateau, c. å. d. la surface de révolution avant pour méridien une chainette, pour laquelle Taxe de révolution est une directrice. Cette surface classique, examinée physiquement par M. Pla- teau, se réalise entre deux cercles, situés dans des plans paralleles et normaux aå la ligne qui joint les centres. A une distance assez petite entre les deux cercles, la surface est stable; augmentant maintenant la distance, le caténoide devient instable å une limite déterminée par le rapport des diaméetres des cercles. Cette limite de stabilité a été trouvée analvtiquement par M. Lindelöf. Nous avons, en outre de ces cas, connus et vérifiés depuis longtemps, fait des expériences et un calcul théorique sur le cas spécial, réali- 4 sant un assemblage de deux caténoides et d'un plan, leque! sera décrit plus loin. Des surfaces ayant pour contour deux polygones régu- iers égaux, disposés de maniéere que leurs plans étaient per- pendiculaires å la ligne passant par leurs centres et que eurs cötés étaient paralleles deux å deux. Les polygones, avec lesquels les expériences ont été faites, sont le triangle equilatéral et le carré. Ces surfaces constituent une espece speéciale de celles dont le contour est composé de lignes droites ou de plans que la surface doit couper normalement et qui ont été examinees par M. M. Riemann et Schwarz. Les surfaces entre des polygones réguliers ont été traitées d'une maniére approfondie par M. Schwarz [»Ueber spe- cielle zweifach zusammenhängende Flächenstäcke, welche kleinere Flächeninhalt besitzen, als alle benachbarten von denselben Randlinien begrenzten Flächenstäcke». Göttingen 1887). Il a aussi trouvé les conditions générales de leur stabilité et donné le résultat numérique pour le cas des carrés. € Ill. Appareil employé. L'appareil, avec lequel les expériences ont été faites, avait trois parties principales: 1) Un curseur en laiton qu'on pouvait faire glisser par une vis micrométrique de long de deux barres verticales, fixées å une plaque å vis calantes. La marche vwverticale du curseur fut contrölée par un fil å plomb, dont la pointe devait se trouver au-dessus du méme point marqué dans la position la plus basse et la plus haute du curseur. 2) Un appareil pour PFinstallation des charpentes circu- laires ou polygonales, faisant le contour de la surface la- mellaire. Cet appareil se voit Pl. I. Il se composait de deux plaques A et B, munies chacune de trois vis horison- tales, entre lesquelles les charpentes pouvaient &tre fixées. La plaque inférieure A se trouvait sur une plaque å vis ca- lantes. La position horisontale fut indiquée par un niveau 9) en forme de boite. La plaque supérieure B était fixée par un axe å une plaque C, portée par trois vis verticales. Toute cette partie reposait sur P'axe D, attaché au curseur (décerit »lus haut) par une réegle de fer. La plaque C se mouvait done dans le plan vertical et dans le plan horison- tal et elle pouvait par conséquent servir å installer les char- pentes dans la position désirée, ou elle fut fixée. 3) Un cathétométre pour la mesure de différences de hauteur. Une petite croix gravée sur l'axe D, marquait le point de départ et ordinairement on mettait pour chaque lecture deux fois au point, Pune du cöté supérieur, Pautre du cöté inférieur. Les charpentes avaient d'abord la forme quon voit PI IE fig. 1) mais: la forme- Pl. II fig. 2 fut- bientöt. recon- nue plus avantageuse. Pour la plus grande partie les expé- riences ont été faites avec des charpentes de la seconde espeéce. Les anneaux circulaires étaient en fer, les carrés et les triangles se composaient d'un alliage de zinc et d'étain. Les diamétres des anneäux et les longueurs des cötés des polygones furent mésurés par le cathétométre. IV. Ce mode d'expérimentation et les causes d'erreur. Les charpentes, installées aussi exactement que pos- sible, furent mises en contact et le cathétométre observé. Elles furent ensuite imbibées de liquide glycérique, puis on fit monter la charpente supérieure et la surface se forma entre les deux charpentes. Plus on faisait monter la char- pente, plus la surface s'étranglait. Dans le voisinage de la limite de stabilité elle commencait å vibrer fortement, mar- que certaine qui'l faudrait ralentir la vitesse d'ascension. La limite atteinte, la surface se rompit et se convertit en les plans des charpentes. A cet instant on observa de nou- veau :le cathétométre. Les erreurs qui pouvaient &tre commises dans ces expériences étaient de plusieurs especes. Il faut surtout re- 6 marquer: L'erreur provenant de Finexactitude des charpen- tes et I'erreur d'nstallation. Dans la position inférieure il était difficile d'amener les charpentes en contact sans pres- sion sensible. Outre ces causes d'erreur il y avait la pous- siére de Pair et les erreurs ordinaires d'observation. Pour éliminer une partie de ces erreurs, les charpen- tes furent tournées successivement de maniére qu'elles se touchaient dans des points differents. Par malheur les dimensions des charpentes étaient trop petites, de maniere que Finfluence des erreurs nommées devenait plus considérable. V. Résultats obtenus. Les premieres expériences ont été faites sur le caté- noide ordinaire avec des charpentes annulaires de la pre- miére espeéce. Trois diamétres différents de chaque anneau furent mesurés et chaque diamétre trois fois. Ces mesures donnérent pour les diamétres différents pour le premier anneau pour le second 49.335 m. m. 49.460 m. m. 49.338 > > 40300 49.315 > > 40:342y 1» 3 Moyenne: 49.329 m. m. 49.388 m. m. Moyenne des deux moyennes: 49.359 m. m. La mesure de la hauteur å la limite de stabilité donna comme moyenne de vingt expériences le nombre 32.540 m. m. Le quotient de' cette hauteur Ah et du diamétre d fait = 0.65920, tandis que la valeur théorique est 0.66274 ..... Pour la seconde paire d'anneaux qui avaient la section que montre P1. IL fig. 2 les diaméetres mesurés étaient -— pour le premier anneau pour le second 44.903 m. m. 44.781 m. m. 44.925 2 > 44.810 >» > 44.907 > > 448271 >» 44.900 > oo» 44.800: >» Moyennes: 44.909 m. m. et 44.804 m. m. La moyenne de vingt-deux déterminations de la hau- teur å la limite est h= 29.120-M. "Må; La valeur théorique de cette hauteur, calculée eu égard aux diamétres inégaux des deux anneaux, est h==293029 mi nm. Nous avons fait avec ces anneaux, de beaucoup supé- rieurs aux autres, des expériences: sur le cas nommé de Fassemblage de deux caténoides et d'un plan. Pour obtenir cet assemblage on réalisa d"abord le caténoide ordinaire et fit monter l'anneau supérieur jusquwaå ce que le caténoide se convertit en les plans des anneaux. Ensuite on fit crever l'un des deux plans et fit descendre Fanneau supérieur jus- qwå ce qu'il vint en contact avec 'anneau inférieur. Quand on le fit remonter, il se forma un systeéme de surfaces, consistant de deux portions de caténoides et d'un plan: (Voir PI. II fig. 4, qui montre la section méridienne de ce systeme.) Comme en effet ces surfaces doivent former une figure de révolution, le plan Ox est limité par un cercle. Les centres de ce cercle et des deux anneaux se trou- vent sur une ligne droite OZ, normale au plan Ox et aux plans des anneawx. Il en résulte que chacune des surfa- ces entre le cercle du plan Ox et les anneaux est un ca- ténoide. Dans chaque point du cercle r, le plan Ox forme un angle de 120? avec les plans tangents des caténoides; car si cela m'était pas, les trois tensions superficielles ne pourraient se contrebalancer. Comme le caténoide ordinaire lI'assemblage est stable pour une petite distance entre les deux anneaux et devient instable, quand cette distance at- teint une certaine valeur. Mais on remarque le fait singu- 8 lier, que les caténoides ne parviennent pas tous les deux å la fois å leur limite de stabilité, pourvu que les deux anneaux ne soient pas exactement égaux. C'est le caté- noide, limité d'une part par P'anneau le plus grand, qui at- teint le premier cette limite. Par cetfe cause la transforma- tion å la limite de stabilité se fait beaucoup plus lentement que pour le caténoide ordinaire. On peut done facilement dépasser cette limite dans Pexpérience. On peut encore ajouter que Fassemblage se transforme ordinairement dans les deux plans des anneaux; quelquefois cependant on peut obtenir le caténoide ordinaire qui est encore stable lorsque Passemblage est déjå instable. Pour la distance des deux anneaux å la limite nous avons trouvé comme moyenne de vingt-et-une expériences le nombre ==T8452 Mmm, tandis que le résultat du calcul est JENS Oman: Les expériences sur les surfaces de M. Schwarz ont été faites toutes avec des charpentes de la seconde espéce. Pour les carrés, trois mesures de chaque cöté donnér- ent pour les cötés différents pour le premier carré pour le second 40.970 m. m. 40.965 m. m. 40.827 > > 40,937.. > > 40.815 12 2 40.9311 24 2 ASH SITS 0 Moyennes: 40.883 m. m. 40.933 m. m. Moyenne des deux moyennes: 40.910 m. m. La moyenne de vingt mesures de la hauteur å la limite de stabilité est fö== 200 d'ou pour le quotient de cette hauteur et de la longueur ! du cöté 9 Le nombre théorique, calculé par M. Schwarz, est 1=0120146 ... Les cötés des triangles avaient les longueurs: Premier triangle Second triangle 50.002 m. m. 50.013 m. m. 50.043 > > FUN 0:00 FVO Moyennes: 50.017 m. m. NOVI Moyennes des deux moyennes: 30.014 m. m. Vingt-et-une expériences donnérent la: hauteur å la limite | lu= 2229T,MJ MN; pre = 0,4446. La valeur théorique est 2=0.44200. VI. Considérations théoriques. Le cas du caténoide est le premier, pour lequel le probleme de la limite de stabilité d'une surface minima a été résolu. On doit cette résolution, comme il a été dit, å M. Lindelöf. Dans ses »Lecons de calcul des variations»>, Paris 1861, pag. 204—214 il fait voir que la condition pour qu'une portion de la surface du caténoide, limitée par deux cercles paralleles, présente un minimum, consiste en ce que les tangentes extrémes de la chainette méridienne vont se couper du méeme cöté de Faxe de révolution que se trouve la chainette elle-méme. La limite de stabilité est atteinte, quand les deux anneaux se trouvent å une telle distance que ces tangentes se coupent sur l'axe méme de révolution. Dans un mémoire: »Sur les limites entre lesquelles le caté- noide est une surface minima» [Acta Societatis Scientiarum 10 Fennicae, Tomus IX, Helsingfors, 1871] M. Lindelöf dé- termine la distance des deux anneaux aå la limite de stabi- lité comme la distance maximum de ces anneaux, å laquelle un caténoide peut subsister entre elles. A une distance plus . grande il n'y a plus de caténoide; å une distance moindre, - il -y en a toujours deux. Ces deux caténoides se confondeni en un seul å la distance maximum. Avant dexposer le calcul de la limite de stabilité de Fassemblage nommé de deux caténoides et d'un plan, nous allons établir Fcquation du caténoide dans une forme qui nous sera utile pour ce qui suit. Cette forme pourrait etre obtenue par un simple changement d'origine, mais nous pré- férons la tirer comme solution du probleme: Deéterminer la surface minima passant par un cercle donné et ayant le long de ce cerele des normales qui sont les génératrices d'un cöne de révolution. Ce probléme se résout par I'emploi de la méthode gé- nérale de M. Schwarz de déterminer la surface minima passant par un contour donnée et ayant le long de ce con- tour des normales prescrites. [H. A. Schwarz, Miscellen aus dem Gebiete der Minimalflächen.| Choisissons le' plan du cerele pour plan des xy, le centre du cercle pour origine et I'axe des Z perpendiculaire au plan du cercle. Soit de plus r le rayon du cercle et &« angle constant que font les normales de la surface avec Faxe des 2 le long du cercle. [Voir: Pl. II fig. 3] Les équations du cercle peuvent alors s'€crire = COS g, YFFUSD30; ZEE0, et les cosinus directeurs de la normale PM de la surface au point P deviennent X=>— sin & COS qg, Y=-—sin &« sin 9, Z='C0S «. 11 Les formules de M. Schwarz U=2x—+it [(Zdy —Yd2), V=y+i f(Xde — Zdzx), W=2-i [(Ydx — Xdy), donnent alors U=7r (cos g +? Sin 9 COS a), V => (sin 9 —£Z COS: 9; COS «), W==000SID RV. Si Pon pose pv =U + Vv, on trouve par la séparation des parties réelles dans les ex- pressions de U, V et W pour un point de la surface les coordonnés: . z=7 cos u [cos (iv) -F? COS « Sin (tv), y=7+7 sin u [cos (iv) +? cos « sin (tv), 2=—7 Sin av. L'élimination de u et de v donne | Z 2 — AN BR Nionde + sine 2 2 Very a le Fe + 2 Zz | ( 7 sin « NYREEEN + COS « | e — e ou Vär ytt Vet y?—r?sin ae r (1 + C0s «) | Cette équation représente un caténoide, dont le cercle de gorge est situé å une distance 1 —-F cos a sin &« NTE 7 Sure CN 7 sin « In du plan des xy. Ce caténoide a pour méridien la chainette E xt Vx r?sin ex 2) 2=r sin« ln — r(1 + Cos «) Si nous donnons dans cette équation, ou il suffit de considérer Pun des deux signes, å z une valeur constante R et que nous prenions »r pour variable, nous obtenons réquation : RA+VR2—7r? sin 24 7 (1 COS «) i; qui peut étre considérée comme representant une suite de points, situés sur la ligne I0 == JR, A cette suite de points correspond une suite de chainettes, representées par PFéquation 2) et une suite de caténoides, représentés par Péquation 1). L'eéquation 3) donne 3) 2=7 sin a« In LATER - RBAVRB2—r?sin?e Fo dr Je r (1 + cos a) VR? —r? sin el Quand > croit de 0, 2 croit de 0 et décroit de o>, pour la valeur r,, fournie par Féquation må VR? —r2sin?e R r(1+cose) VR? —r?sin?«e' on a d2 är 0 et la valeur correspondante de Zz est un maximum. Quand r varie de r, = no. Pouris== FA uumyNenka qwune seule 7, et pour 2> H il ny en a plus. Ce résul- tat peut aussi s'énoncer de la maniere suivante: Entre un cerclel de rayon BR et un plan parallele au plan du cercle 13 å une distance moindre que H, on peut mener deux caté- noides qui rencontrent le plan sous un angle «; si la distance est exactement égale å H, un seul caténoide est possible, pour une distance encore plus grande il n'y a plus de caténoide, satisfaisant aux conditions imposées. (Comrmme pour le cas examiné par M. Lindelöf, la limite de stabilité du caténoide s'accorde avec lå limite, å lagquelle a lieu la distance maximum entre le plan du cercle et le plan qui doit etre coupé sous Pangle «. Pour la détermination de cette distance limite et de la valeur correspondante de » on a donc les équations: RAL ANNA 4) El 110 ye KR råsin?g > R Fe ro (1 + C0s «) OVR2r sine En remarquant qu'on a fs SINE MS, mm, désignant le rayon du cercle de gorge du caténoide et que Fexpression HSIED Varm? représente la projection de la tangente, comptée jusquå Faxe des 2, sur ce méme axe, on peut conclure: Le caté- noide considéré est stable, si le plan tangent en un point du cercle å rayon constant va couper Paxe de révolution dans un point, situé de Pautre cöté du second plan de limi- tation que le cercle; si ce point passe dans le plan qui est coupé sous Pangle constant, le caténoide atteint sa limite de stabilité et sil le dépasse, le caténoide devient instable. [Voir P1. II fig. 4, qui représente le supérieur des deux caté- noides comme avant atteint sa limite de stabilité, Finférieur comme étant encore stable] II reste å montrer que la limite de stabilité se con- fond vraiment avec la limite, å laquelle z est un maximum. Pour ce but on peut se servir d'une proposition, établie par M. Schwarz dans son mémoire: »Ueber ein die Flächen kleinsten Flächeninhalts betreffendes Problem der Variations- 14 rechnung, Helsingfors 1885», ainsi concue: Une portion d'une surface minima présente un minimum dair, g'il est possible de construire pour les deux faces de la surface une série de surfaces minima, avant la propriété, que la distance de deux surfaces infiniment voisines l'une de Pautre est partout une quantité infiniment petite du méeme ordre. Dans notre cas une telle série est formée par les caté- noides correspondants aux diverses valeurs du paramétre r. Si Pon a For deux caténoides infiniment voisins ne se coupent pas et ont partout une distance Pun de FPautre du méme ordre. Si au contraire Öl SENS, les caténoides se coupent deux å deux et la distance n'est plus: partout un infiniment -pelit du méme ordre. Donc les caténoides NON EV sont stables, ceux pour lesquels (NS HS instables. Le caténoide limite entre les caténoides stables et instables, correspond aå la valeur yEERN Pour le cas, qui peut étre réalisé par P'expérience, on a & = 0108; et les formules 4) deviennent py 2 ARS 2R sag & 3 ro V4 Fre IVT ro V3 i gui donnent 29 0.436047 15 Si les deux anneaux, entre lesquels Fassemblage de caténoides et de plans est réalisé, sont exactement égaux, les deux portions de catenoide deviennent instables å la fois, comme il a été dit precédemment. On peut alors se servir immédiatement du nombre trouvé pour la détermination de la distance limite des deux anneaux. Si au contraire les anneaux ont des diamétres ineégaux, il faut calculer d'abord la hauteur H et le rayon r,, correspondant au caténoide par Panneau plus grand, lequel devient d'abord instable, et ajouter ensuite å cette hauteur H la hauteur h entre le plan qui est coupé sous PFangle constant et Fanneau moin- dre. La hauteur Ah est déterminée par les conditions, que le caténoide passe par l'anneau au rayon moindre BR, et par le cercle au rayon 7, et que ses plans tangents fassent le long de ce cercle FPangle constant « avec le plan du cercle. Pour le cas de Pexpérience C=00 on a TG VävRao saa far in a EU IS , 2 DING Comme il a été dit precédemment, M. Schwarz a donné dans son mémoire: »Ueber specielle zweifach zusam- menhängende Flächenstäcke, welche kleineren Flächeninhalt besitzen, als alle benachbarten, von denselben Randlinien begrenzten, Flächenstäcke» Göttingen 18387, la valeur numé- rique o (4) = 0.720146 .... de la limite de stabilité de la surface minima limitée par deux carrés, disposés de la maniere décrite plus haut, et la valeur correspondante EB =043188-:; = tgi(23E2ol) H, du paramétre R, contenu dans Pexpression du quotient iz dont w (4) est le maximum. 16 Pour le cas des triangles équilatéraux on trouve de méme par un calcul un peu laborieux les valeurs 0, (3) = 0.:70856091.. et R = 049704 = tg (26? 25' 46”). La valeur, donnée plus haut, est hm (3) Ua AT ERE FP ES SYNA j. Tallqvist. Determination de Ia limite de stabilité. (JAR FANNIAAAA Lyh. Ateher H fors Dis G. Sundm Na rel M Sä Lå VA INR IA FÖRS kd OS ETT RA KE AN RN ENGINE TNE Hj. Tallqvist. Determination de la limite de stabilite. Te Fig.1. [Er 4 pr a HN oh |) ö KN LÄTE idpögpr TR lag AE Å Till kännedomen om musklers kontrak- tionskraft. Af K. Hällstén. Några omständigheter i afseende på musklers kontrak- tionskraft afse de följande undersökningarna. Vi redogöra här främst för undersökningsmetoden, sedan för de resultat den gifvit. 1:0. Undersökningsmetoden. Undersökningarna äro utförda med tillhjelp af det be- kanta, af Dubois-Reymond konstruerade och under namn af ,,Froschunterbrecher'" beskrifna instrumentet. För att nog- grant bestämma de gränser för öfvervigten på vigtskålen, af hvilka kontraktionskraftens storlek är att beräknas, hafva vi användt det förfarände Rosenthal i sitt meddelande till franska akademin angående musklers kontraktionskraft re- kommenderat, !) nemligen en elektromagnetisk ljudapparat; för detta ändamål har en känslig handtelefon tjenat. Tele- fonröret, sammansatt af en tunn jernskifva och en hästsko- formig magnet, invid hvars poler tvenne små elektromag- neter äro fästade, var af H:rr Wadén's tillverkning härstä- 1) J. Rosenthal. Note sur la force que le muscle de la grenouille peut développer pendant la contraction. Comptes rendus de PAcademie des sciences. Tome LXIV pag. 1144. Paris 1867. 2 18 des; det fixerades i ett stativ invid de öfriga apparaterna, så att observatorn vid försökens utförande blott behöfde hålla örat invid detsamma, men hade händerna fria för an- dra förekommande operationer, och tillika med ögonen kunde iakttaga muskelns och häfstångens rörelser. Vid dessa un- dersökningar hölls vidare qvicksilfverkärlet som förmedlar ena kontakten för telefonströmmen tillräckligt högt upp, för att denna ström åter skulle slutas förmedelst den amalgame- rade kopparspetsen i häfstången, såsnart platinaspetsen i häfstången återstälde kontakten med platinaskifvan. Vid denna anordning hör man sjelffallet förmedelst telefonröret tvenne ljud vid hvarje ryckning muskeln :gör, det första då kontakten upphäfves, och det senare då häfstången återta- ger sitt läge och dermed ledningsbanan för telefonströmmen åter blifver sluten. Då vidare under förloppet af undersök- ningen belastningen på vigtskålen eller öfvervigten som häf- stången uppbär, närmar sig det sökta värdet hvarmed kon- traktionskraften mätes, så blifver tidsintervallen mellan de båda ljuden allt kortare, och slutligen sammansmälta de båda ljuden med hvarandra till ett enda; detta inträffar då kon- traktionskraften har endast litet större värde än öfvervigten på vigtskålen, så att kontakten som förmedlas af platina- - spetsen endast litet rubbas vid muskelryckningen. Detta värde för öfvervigten äntyder kontraktionskraftens nedre gräns; en obetydligt förökad öfvervigt förhindrar muskeln att kontrahera sig och bestämmer derföre en öfre gräns för den i fråga varande kontraktionskraften. Med detta förfa- rande kunna gränserne för kontraktionskraften föras ganska nära hvarandra, ätven om denna kraft är stor, exempelvis 400 eller 500 gram. Tidsintervallen mellan de båda ljuden an- tyder sålunda om den använda öfvervigten är nära det sökta värdet; med detta förfarande kan man derföre, åtminstone: efter någon öfning, bestämma kontraktionskraftens storlek genom några' få skilda retningsförsök, ifall nemligen grän- serna för densamma ej behöfva bestämmas noggrannare än på ungefär tio gram när; sålunda undvikas väsendtligen de 115) olägenheter, som åtfölja upprepade retningar och som vid dessa undersökningar visa sig deri att de tal hvaraf kon- traktionskraften är att beräknas, antaga andra, mindre värden. I de följande försöken var vidare, på få undantag när, belastningen på muskeln tillfölje af häfstången förminskad förmedelst en lämplig motvigt, som fixerades i en förläng- ning bakom häfstångens vridningsaxel, såsom tillförene Her- mann angifvit 1). I hvarje af de följande försöken hafva vi vidare utgått från det läge muskeln utan belastning på vigt- skålen måste intaga för att den minsta förkortning deri skall höja häfstången och dermed rubba den kontakt som platina- spetsen förmedlar. Detta läge kan bestämmas på vanligt sätt förmedelst förändringen i ljudet som uppstår om häf- stången bultas med ett finger under det muskeln småningom höjes förmedelst den härför afsedda skrufven i fixeringsar- men. Med samma noggranhet och till och med ännu nog- grannare bestämmes detta läge förmedelst telefonröret, nem- ligen af ljudet som uppstår då kontakten vid platinaspetsen håller på att upphäfvas eller återställes. Den senare meto- den hafva vi i alla de följande försöken användt. Sjelffallet är muskeln äfven i detta läge litet tänjd tillfölje af häf- stångens vigt; för att bestämma den vigt muskeln i detta läge hade att uppbära, insattes i apparaten, i muskelns ställe, ett tunnt, elastiskt band (en smal, tunn guttapercha- remsa); bandet spändes förmedelst den skruf i fixeringsap- paraten, hvarmed muskeln kan höjas eller sänkas, mer och mer till dess telefonröret antydde att platinaspetsens kon- takt höll på att upphäfvas; genom en ringa vridning på skrufven i motsatt riktning återstäldes sedan kontakten så att ljudet upphörde. I detta läge uppmättes längden mellan bandets fixeringspunkter medelst stångcirkel, och sedan un- dersöktes huru mycket bandets nedre ände måste belastas för att afståndet mellan bandets fixeringspunkter skulle åter- !) LC. Hermann. Ueber die Abnahme der Muskelkraft während der Contraction. Archiv fär die gesammte Physiologie Jahrgang IV, 1871, pag. 196.; 20 taga den nyss nämnda längden. Denna belastning antyder den vigt muskeln har att uppbära. Denna vigt var i de första försöken af hvilka ett här intages, 36,7 gram då in- gen motvigt användes; i en senare grupp af försök inskränk- tes denna vigt förmedelst lämplig motvigt till 23,9 gram; i de flesta försök var denna belastning reducerad till -blott 6 gram, genom att först observera bandets förlängning vid denna belastning, och sedan söka en lämplig motvigt på häfstån- gen för att åstadkomma samma förlängning i bandet. Då vidare muskeln måste tänjas en viss längd, eller då muskelns tänjning genom föregående retning var att be- stämmas, skedde detta genom att höja muskelns öfre ände förmedelst den härför afsedda skrufven; muskelns förläng- ning eller tänjning aflästes på en lämplig millimeter skala jemte nonius, som voro anordnade på fixeringsarmen, såsom tillförene Hermann angifvit 1). Tillika var vid skrufven hvar- med muskeln kan höjas eller sänkas, en visare fastgjord och under densamma en rörlig, i grader indelad rund skifva på samma sätt som i analysatorn af en vanlig polarisations- apparat för mikroskopiskt ändamål; denna anordning är beqväm vid undersökning af små förändringar i muskelns tänjning efter en eller flera föregående retningar. Hvad vidare beträffar preparaten så hafva vi uteslu- tande användt musculus gastrocnemius af ran. tempor. i sam- band med dess nervstam; 1 alla preparat bibehölls nerv- stammen i förening med nedre hälften af ryggmärgen, för att undvika förändringar i nerven tillfölje af snitt å den- samma. Då preparatet insattes i apparaten, fästes först ryggraden på lämpligt underlag, sedan os femoris i fixerings- armen, samt en hake i Achillessenan, tätt ofvanom dess os sesamoideum för att hindra senan att sprängas tillfölje af de stora belastningar som vid försöken komma till använd- ning. Sedan sänktes muskeln tillräckligt för att tillåta fästa haken vid häfstången utan att muskeln tänjdes; slutligen 1) LC. Hermann. Ofvan citerade afhandling, samma pagina. höjdes muskeln från detta läge till dess telefonröret antydde att den minsta förkortning i densamma verkade en rubb- ning i häfstången. Det må tilläggas att vi för de följande försöken varit i tillfälle använda endast medelstora grader, hvilkas musculi gastrocnemi efter aflägsnande af Achilles- senan vägde ungefär 0,5 gram. Såsom irritament användes isolerade öppningsinduktions- slag, som framkallades förmedelst Dubois-Reymond's induk- tionsapparat och ett Daniell's element; strömmarne fingo verka på nervstammen förmedelst opolariserbara elektroder. Apparaten var försedd med glaskupa för att hålla prepara- tet och de opolariserbara elektroderna i fuktigt rum. Tele- fonströmmen åstadkoms förmedelst ett Daniell's element, som endast till en bråkdel, ungefär till 1 centimeters höjd, var ifylldt med de dertill hörande vätskorna. Efter denna redogörelse i afseende på undersöknings- metoden öfvergå vi till de frågor undersökningen afser. 2:0. Kontraktionskraftens beroende af muskelns spänning. Helt nyligen uppvisades af H:rr Feuerstein med en för detta ändamål konstruerad apparat, »dass die bei einer Zuc- kung auftretende absolute Kraft unmittelbar abhängig war von der Spannung, die dem Muskel unmittelbar vor seiner Reizung ertheilt wurde>»?!). Detta resultat i afseende på spänningens inflytande på kontraktionskraften — eller på muskelns absoluta kraft, om man hänför kontraktionskraften till enheten af tvärsnittet — har äfven i våra försök alltid framträdt. Vi anföra här några sådana försök. I de följande redogörelserna för försöken beteckna kk kontraktionskraften i muskeln 2; v, nedre, v, öfre gränsen för de öfvervigter hvaraf kk är att beräknas; gr gram; Al muskelns förlängning i millimeter. 1) F. A. Feuerstein. Zur Lehre von der absoluten Muskelkraft. Archiv f. die gesammte Physiologie, Bnd. 43. 1888, pagina 355. 22 Försök 1. I detta försök var häfstångens vigt ej alls eqvilibrerad; muskelns belastning tillfölje af häfstången be- fanns vara 36,7 gr, eller då äfven belastningen tillfölje af muskelns egen vigt, ungefär = gr. afses, 37 gr.; denna vigt är sålunda att adderas till medeltalet af de nedan för hvarje särskildt fall angifna gränserna för beräkning af kon- traktionskraftens storlek. Såsom irritament användes öpp- ningsinduktionsslag tillräckligt starkt för att gifva stor mu- ' skelryckning. I första försöksserien (1:0) var ingen öfvervigt satt på vigtskålen; vidare hade muskeln blifvit höjd till dess ett ljud hördes i telefonröret; sedan återställdes kontakten; i detta läge var såsom ofvan framhölls muskeln spänd och tänjd med 37 gr., försöken visade att muskeln vid retning höjde 325, men icke 330 gr. I följande försöksserie (2:0) höjdes först muskelns öfre ände 1 mm. under det vigtskålen var belastad med 330 gram; nu befanns muskeln vid likadan retning höja 360, men icke 365 gr. I en tredje försöksserie (3:0) höjdes muskelns öfre ände åter 1 mm. under det vigtskålen var belastad med 365 gr; gränserna för bestämmande af kontraktionskraften funnos nu ligga mellan 425 och 426 gr. I en följande serie (4:0) tänjdes muskelpreparatet åter 1 mm., under det vigtskålen var belastad med 426 gr.; grän- serna befunnos nu vara 460 och.465 gr. Slutligen i en sista försöksserie (5:0) höjdes ytterligare muskelns öfre ände 1 mm. under det vigtskålen var bela- stad med 465 gr., och sedan befunnos de respektiva öfver- vigterna vara 492 och 4935 gr. Vid utförandet af muskelns tänjning i de skilda för- söksserierna var sålunda vigtskålen belastad med den öf- vervigt som i näst föregående försöksserie icke höjdes af muskeln. Resultaten sammanställda i tabellarisk form voro så- lunda. 1:0) m. spänd med 37 gr. 2:0) m. ytterligare tänjd 1 mm.; — 360; 3:0) m. 4:0) m. 5:0) m. 2” 2” 3 2 vl ; — 325; — 425; — 460; — 492; va — 330 — 365 — 426 — 465 — 495 or gr. 2” 2” Försöket låter se att kontraktionskraften tila te då muskeln tänjdes 4 mm. och sålunda dess spänning ökades. , Försök 2 utfördt på samma sätt som det föregående; i detta fall var dock muskelns belastning tillfölje af häfstån- gen reducerad till 23,9 eller i jemnt tal 24 gr. Resultaten voro följande: 1:0) m. spänd med 24 gr.; 2:0) m. ytterligare tänjd 1 mm. 3:0) m. 4:0) m. 5:0) m. 6:0) m. 7:0) m. ÖA 2” Under försöken 2:0—7:0 hade tet blifvit tänjdt 5 mm. och dermed kk tillväxt från unge- fär 240 å 250 till 450 å 460 gr. Försök 3 utfördt under samma förhållanden som det föregående; muskelns vigt var 0,55 gr. Resultaten voro: 1:0) m. spänd med 24 gr. 2:0) m. ytterligare tänjd I mm.; 3:0) Mm 4:0) m. 5:0) m 6:0) m. T:0)m 8:0) m. 1/, 2219 2 vi , ; — 400; 450; ; — 240; — 2710; ; — 300; ; — 330; ; = 210; Vv3 — 250 g — 280 — 310 — 340 — 380 — 410 — 460 pb) ” sålunda muskelprepara- — 540; — 550 2” I en visit försökssovid (9: - efter ny tänjning om !/> mm. under det vigtskålen var belastad med den sist an- 24 vända öfvervigten 550 gram (som af muskeln i den föregå- ende försöksserien 8:0 icke höjdes) åstadkom det använda irritamentet ingen höjning, resp. ljud i telefonröret; 550 + 24 gram vär sålunda i detta fall öfre gränsen för kontraktions- kraftens maximala värde; nedre gränsen derför var 540-24 gr. Under försöksserierna 2:0—38:o hade muskeln blifvit tänjd 5 mm,, och kontraktionskraften tillväxte härvid från ungefär 250 å 260 till 546 å 550 gr. Försök 4, Muskelns belastning tillfölje af hälft unna var reducerad till 6 gr.; muskelns vigt var 0,56 gr., irrita- mentet gaf tydlig, men svag ryckning (afståndet mellan in- duktionsapparatens rullar var 20 centimeter); försöket ut- fördes för öfrigt på samma sätt som de föregående; resul- taten angifver följande tabell. Vi Va 1fö) rm. Spånd-med;'6 Igr, == 100; == 110.gr. 2:0) ma. utan) desk aan; FR 008--2108) 330) Mm: Es 1 ,, ; — 250; — 260 4; 4:0) m. Vg 1 pgg 920; =0330 OM B:0) ma 1 1, >; — 350; — 360-05) G:A 1 ,, >; — 380; — 390 40) RT Vang 3807 11390 Under försöksserierna 2:0—7:o hade sälitda muskel- preparatet, d. v. s. muskeln och dess sena, blifvit tänjdt 5,5 mm.; i fallet 1:o befanns afståndet mellan muskelns fixe- ringspunteter vara 48,2 mm., och i fallet 7:e 54,1; dessa siff- ror antyda en något större tänjning 5,9 mm. I följd af den förökade tänjningen hade kontraktionskraften tillväxt från 110 till 390 gram. Försök 5 utfördt under samma förhållanden som det föregående; i detta fall användes dock starkt irritament (af- ståndet mellan rullarne var 9 centimeter); muskelns vigt var 0 Resultaten voro följande: vi va 1:0) m. spänd med 6 gram ; — 140; — 150 gr. 2:0) m. tänjdes ytterligare 1 mm.; — 180; — 190 3:0) m. tänjdes ytterligare 1 mm.; — 200; — 210 gr. 450). mi... 1 4 1 ,, ; — 240; — 250 ,, 50) MN É 1, >; — 300; — 310 ,, 6:00) maviE Å 3, 3 — 330; — 340 >, (ON. a 5 1/5, 3 — 370; — 380 3:0) m. 1/5 ,, >; — 320; — 330 ,, Under försölssönifena 2:0—7:0 ae muskelpreparatet blifvit tänjdt 3 mm., och kontraktionskraften hade tillväxt från 150 till 380 gram. Dessa försök besanna sålunda det ofvan nämnda resul- tatet, att kontraktionskraften tillväxer med muskelns spän- ning. Under den form de föregående försöken blifvit utförda kan man dock ej afgöra med hvilka belastning muskeln i hvarje af de skilda försöksserierna var spänd eller tänjd; vi tillägga derför några försök der detta observerades. Försök 6. Retningarna skedde med svagare induktions- slag än i föregående försök (afståndet mellan rullarne var 15 centimeter); muskelns vigt var 0,5 gram; 1 första försök- serien (1:0) tänjdes muskeln, såsom i de båda nästföregå- ende försöken med 6 gram. 1:0) m. tänjdes med 6 gram; gränserna för öfvervigten funnos mellan 160 och 170 gr. genom följande försök: : Klös 100:1=51150-<=/ 170600 gr 2:0) m. tänjdes med 16gr; (6 gr. tillfölje af häfstången samt 10 gr. på vigtskålen) till dess kontakten just afbröts; sedan återställdes kontakten genom en ringa vridning i mot- satt riktning; häraf tänjdes muskeln 1,3 mm. och gränserna för öfvervigten befunnos mellan 250 och 260 gr. genom föl- jande försök: kl 200;5==3 230;0==H250:16 400; < 410 gr: 6:0) m. spändes med 56 gr.; tänjningen var 0,4 mm.; försöken voro: kk < 410; > 400 gr., d. v. s. gränserna för öfvervigten oförändrade. 7:0) m. spändes med 106 gr.; häraf tänjningen 0,7 mm.; försöken voro: kk > 410; < 420 gr. 8:0) m. spändes med 206 gr.; häraf tänjningen 0,6 mm.; försöken voro: kk >D 420; > 430; < 440 gr. 9:0) m. tänjdes med 306 gr.; tänjningens storlek kunde ej observeras; försöken voro: kk > 440; < 460; < 450 gr, 10:0 m. spänd med 406 gr.; tänjningens storlek kunde ej noggrannt bestämmas; försöken för bestämmande af öf- vervigten voro: kk > 450; > 460; > 480; < 490 gr. Häraf synes att ej alldeles många försök i de skilda försöksserierna behöfva utföras för bestämmande af grän- serna för de öfvervigter hvaraf värdet för kontraktionskraf- ten är att beräknas; särskildt då muskeln är mer spänd äro dessa gränser lättare funna. För tydlighets skull sammanställa vi resultaten af detta försök i tabellform; här är värdet för kk angifvet af öfre gränsen för, öfvervigten, emedan differensen mellan gränserna är 10, således medeltalet af denna differens 5, och åter belastningen tillfölje af häfstången 6. m:s tänjning Al kk 10) ARG gr: ” 170 gr. 2:0). sl6s4öt dysanmm.rn 260: 4 3:0)26T,, UL 2 N0E-360:08 4:30) BOD, NÖT NAN FVONG 50) af46:msrmunOre vt 40 6:05 O 0804 OR ONA 7:0), 106 gr. 0,7 mm. 420 gr. 3:0) 206i5;4 103600, sv440 0:01 30614, 135 rg 10:0)7406:55, ön? smynss 40060, Försök 7, utfördt på samma sätt som det närmast fö- regående. Muskelns vigt 0,55 gr. och belastning tillfölje af apparaten 6 gr.; Öppningsinduktionsslaget åstadkoms vid afståndet 15 centimeter mellan rullarne. m:s belastning Al kk 1:0) 6 gr. ? 130 gr. 2:0)81] 1 1ÖS 1,6 mm. 240 ,, H:0Pmis20) 33 159,3, SIV A:ONEv SÖ 0;51:5 0ala40. 5 5:0)-. J0R (UNTEN SAO B:0)INGN Osavgeslgslerar ON, T:0)WHLO6: ÖS SO0:m 5) 8:0) 120611, 079.157; 440, 2:00) 306515 beat 60 10:0)11 356, VET 480, 1::0) 4061, ÖR. 490 Försöken 6 och 7 låta: se att kontraktionskraften till- följe af ökad spänning i första början hastigt tillväxer, der- emot vid större spänning långsammare. Försöken 1, 2 och 3 i hvilka muskeln var spänd med 37 och 24 gram, jemförda med de öfriga i hvilka spännin- gen åstadkoms med blott 6 gram, visa att kontraktions- kraften i början af försöken i försöksserierna 1:o, då mu- skeln i hvarje fall var så inställd att den minsta förkortning deri verkade på häfstången, hade mycket olika värden, nem- ligeni de förra försöken ungefär 330, 250 och 260 gr.,i de senare blott 110, 140, 170 och 180 gram. Detta beror, så- som af sist citerade auktor framhållits, af spänningens ini- tialvärde. Men detta värde för kontraktionskraften, hvilket har en framstående betydelse derföre- att det tjenat såsom utgångspunkt för jemförande af kontraktionskraften i olika 28 muskler med hvarandra eller för bestämmande af hvad auk- torerna kalla musklers absoluta kraft, — detta värde beror jemväl af andra omständigheter. Äfven om musklerna (mus- cul. gastrocn.) hafva samma möjligast svaga imitialspänning, sä kan kontraktionskraften visa väsendtligen olika värden allt efter de förhållanden under hvilka försöksdjuren kort ' före försöken befunnit sig. I de hittills anförda försöken an- vändes preparat af djur som samma dag eller dagen förut upptogos från förvaringsrummet — en vanna med långsamt rinnande vatten, uppställd i en källare. Dylika försök å preparat af djur som dagatal förvarats i laboratorium vid en temperatur af 17-—18? Cels., gåfvo deremot helt andra, be- tydligt mindre värden för den i fråga varande kraften. Vi intaga i detta hänseende par försök. Försök 8. Muskelpreparatet förfärdigades af ett djur som under dagatal förvarats 1 laboratorium vid en tempera- tur af 17 å 189 Cels.; muskelns vigt var 0,45 gr. afståndet mellan rullarne för åstadkommande af öppningsinduktions- slaget var 20 centimeter. Då muskeln inställdes i appara- ten med en belastning af 6 gr. (tillfölje af häfstången), så befanns öfvervigten för bestämmande af kontraktionskraften ligga mellan 40 och 50 gr. Då sedan muskelns spänning successivt ökades, så tillväxte äfven kontraktionskraften mer och mer, och befanns i sista försöksserien vara att bestäm- mas af talen 360 och 370; detta var det maximala värde som 1 detta fall ficks i dagen. Försök 9, utfördt under samma förhållanden som det föregående, men med starkare irritament (afståndet mellan rullarne var 15 centimeter); muskelns vigt 0,51 gram. Vid initialläget var äfven här kontraktionskraften att bestämmas af talen 40 och 50; vid successiv förökning af muskelns spänning tillväxte kontraktionskräften, och det maximala värde som ficks i dagen var att bestämmas af talen 390 och 400. Det kan tilläggas att i ett dylikt försök med ett pre- parat af lika stort djur kontraktionskraften vid initialläget befanns vara blott ungefär 20 gram. Samma allmänna regel i afseende på det inflytande 29 muskelns spänning utöfvar på kontraktionskraftens storlek framträdde sålunda äfven i dessa försök; men vid ini- tialläget var kontraktionskraftens storlek (i början af kon- traktionen) betydligt förminskad. De förhållanden under hvilka försöksdjuren lefva, utöfva sålunda väsendtligt infly- tande på kontraktionskraftens storlek. den tid försöken utföras; vid upprepning af försöken för- minskas nemligen kontraktionskraften, eller de tal som bestämma gränserna hvaraf denna skraft är att beräknas, antaga mindre värden. Detta förhållande är längesedan framhållet, och det tillskrifves muskelns trötthetstillstånd till- följe af de upprepade retningarna. Förklaringen är väl fullt berättigad, då ju hvarje enskild kontraktion om och i ringa grad anses vara åtföljd af de förändringar som karakterisera trötthetstillståndet. Men här är tillika ett annat moment att tagas i betraktande, som icke hänför sig till trötthetstillstån- det och som här är af framstående betydelse. Det är den tänjning muskeln undergår vid hvarje kontraktion. Denna tänjning har till följd att muskeln icke är spänd i det ögon- blick kontraktionen vid nästa retningsförsök begynner, och att derför muskeln icke i första början af kontraktionen ver- kar på häfstången. Å andra sidan veta vi, Såsom ursprung- ligen Schwann lärt känna, att kontraktionskraften redan i de tidigaste stadierna af kontraktionen uppnår sitt maxi- mala värde. Muskelns tänjning tillfölje af en föregående ret- ning har sålunda till följd att kontraktionskraften vid nästa retningsförsök först i ett litet senare stadium af kontraktio- nen, då dess storlek är förminskad, verkar på häfstången; under sådana förhållanden måste de sökta gränserna för öfvervigten förminskas. Vi intaga i detta hänseende till en början följande försök. Försök 10. I detta försök var häfstången icke eqvili- brerad, så att muskeln inställd i apparaten uppbar 37 gram 30 såsom ofvan framhölls. För bestämning af gränserna gjor- des följande försök: kk > 300; < 350; > 330; < 340 gr. Gränserna skulle sålunda bestämmas af talen 330 och 340; men ett nytt kontrollförsök i afseende på nedre grän- sen gaf nu kk < 330, hvarföre försöket fortsattes på föl- jande sätt: Kle == S200E= 2 KI De sökta gränserna hade sålunda under försöket sjun- kit från 330 och 340 till resp. 325 och 330. Sådana fenomen framträda äfven vid mindre fit belastning t. ex. 6 gram, de framträda i hvarje fall efter nå- gra få upprepade försök; de framträda till och med fastän endast några få retningar företagas med preparatet, såsom 1 det sist anförda försöket. Det är derföre icke antagligt att de bero på ett trötthetstillstånd eller på en tillfölje af de föregående retningarna förminskad irritabilitetet; utan de bero såsom nämndes på den tänjning muskeln undergår vid den eller de föregående retningarna; vidare är kontrak- tionskraften i verkligheten icke förminskad, utan den är densamma eller tillochmed förökad. Att så förhåller sig visa de närmast följande försöken. Vid utförande af försök af denna beskaffenhet är den ofvan — i början af afhand- lingen — omnämnda graderade skifvan af nytta, för att noggrannt kunna observera muskelns tänjning tillfölje af en eller flera föregående retningar. Försök 11. Muskeln var vid initialläget belastad och tänjd med 6 gram; med preparatet utfördes följande försök: 1:0) m spänd med 6 gr; härvid befanns till en början: Flen => 10030 T205:05=1130 140; 170; ESB0NE 1k90TgTr: Åter reducerades vigten på vigtskålen till 10 gr., och muskelns tänjning befanns vara 0,4 mm, I detta läge gjor- des försöken: kle > 1905 =1210; =>1230, << 240 gr. Ny inställning vid 10 grams belastning på vigtskålen visade en tänjning af 0,2 mm., och gränserna funnos genom försöken: : kk. > 240; => -250; < 260, gr. Ytterligare ny inställning vid 10 grams belastning på vigtskålen visade en tänjning af 0,2 mm., och försöken gålvo: kk. > 260; < 270 gr. 3:0) Vigtskålen belastades med 20 gr.; då preparatet åter inställdes, tänjdes muskeln 0,7 mm. I detta läge fast- ställdes gränserna genom försöken: Ilon 2007 << 00:0E>H1 280; 290; < 300 gr. Ny inställning vid 20 grams belastning på vigtskålen visade en tänjning af 0,1 mm.; i detta läge erhölls | kk < 300 gr. 4:0) vigtskålen belastades med 30 gr.; genom inställ- ningen tänjdes muskeln 0,3 mm., och för bestämmande af gränserna gjordes försöken: kk < 300; > 290; << 300 gr. gränserna hade sålunda iske märkbart i detta fall förändrats. Ny inställning visade ingen förändring i muskelns längd, och ett retningsförsök gaf åter kk r< 300 gr. 6:0) vigtskålen belastades med 50 gr.; vid inställningen tänjdes muskeln 0,2 mm., och försöken gåfvo klo S>kJk0; <20 OM Ny inställning vid belastningen 50 gram visade en tänj- ning af 0,1 mm.; och derefter erhölls åter RENEE S203 STORT: 7:0) vigtskålen belastades med 100 gr.; vid inställnin- gen tänjdes muskeln 0,8 mm.; försöken gåfvo. klere>. J20;1=> Bd0:rG 300 IN Ny inställning vid initialbelasningen 100 gram visade en tänjning af 0,1 mm.; och derpå erhölls; kk <.350;' > 340 gr; d. v. s. gränserna voro oförändrade. 8:0) vigtskålen belastades med 150 gram; deraf vid in- ställningen en tänjning af 0,5 mm., och retningsförsöken gålvo: klev 1900 360 NINO SK Ny inställning visade en tänjning af 0,2 mm. i detta läge undersöktes gränserna ej. | 9:0) vigtskålen belastades med 200 gr.; deraf vid in- ställningen en tänjning af 0,3 mm.; försöken voro: KENT SO =390 ST 380KST 33 Ny inställning vid initialbelastningen 200 gram visade en tänjning af 0,1 mm.; i detta läge erhölls; kl 890:3:E>4380.581; d. v. s. gränserna voro oförändrade. Under förloppet af detta försök hade sålunda kontrak- tionskraften successivt tillväxt med muskelns spänning från 140 till 390 gram, och — hvad för den föreliggande frågan här är hufvudsak — vid så att säga hvarje skild försöks- serie täjndes muskeln; och då tänjningen utjemnades genom ny inställning, så befanns kontraktionskraften hafva tillväxt. Vi intaga ej andra försök 1 detta hänseende, emedan alla utfallit på samma sätt. A priori kunde tänjningen i dessa försöksserier härledas af belastningen och af upprepade inställningar; den beror dock ej häraf, ty om preparatet lemnas i hvila några mi- nuter — så lång tid som fordras för utförande af försöken i en försöksserie eller till och med längre tid —, så fram- träder ej märkbar eller åtminstone ej så stor förändring i tänjningeh som dessa försök antyda. Den framträder ej heller synnerligen märkbart vid upprepad inställning af preparatet då man nemligen förfar sålunda att skrufven hvarmed mu- skeln höjes, vrides tillbaks ett litet stycke, några få grader, såsnart ljudet tillfölje af rubbringen af kontakten förnimmes med telefonröret. Under sådana förhållanden är den förö- kade tänjningen i preparatet att härledas af förändring vid kontraktionen, så mycket mer som sådant förhållande, för- ökad tänjbarhet och förminskad elasticitet tillfölje af kontrak- tion är ådagalagdt. Kontraktionskraften åter förminskas icke vid försöken; det är endast, såsom redan framhölls, mu, skelns tänjning tillfölje af föregående retning som hindrar denna kraft att verka på häfstången i första början af kon- traktionen, då denna kraft har tillräckligt stort värde för att höja öfvervigten; inställes apparaten åter, så blifver muskeln litet mera spänd än förut, och dermed befinnes äfven kon- traktionskraften vara litet förökad. Med få ord, trötthets- tillståndet och dermed åtföljande förminskad irritabilitet som vore att tagas i anspråk för förklaring af fenomenet, kan 3 34 här ej tillskrifvas någon vigt; utan det skenbart förminskade värde kontraktionskraften vid upprepade retningar visar, be- ror i allmänhet åtminstone på muskelns tänjning tillfölje af de föregående retningarna. Ofvan intagna försök utfördes under Oktober och No- vember månaderne. j = $i Bidrag till enantylsyrans historia. Af H. A. Wahlforss. TI. Redan Bromeis 2!) hade iakttagit och äfven isolerat neu- tral substans, hvilken bildas vid stearinsyras och oleinsyras oxidation med salpetersyra, och meddelar sin starka lukt åt de flyktiga fettsyror, hvilka utgöra de hufvudsakliga oxida- tionsprodukterna. Den fanns äfven löst i den salpetersyra, som blifvit använd vid oxidationen. Den beskrifves af Bromeis såsom ,ett lättflytande, flyktigt ämne, lättare än vatten, med genomträngande lukt, hvilken ej försvinner vid tillsats af alkaliv. Denna lukt kunde derföre ej tillhöra någon syra. Detta ämne blef ej af Bromeis framstäldt i för analys till- räcklig mängd. Likartade starkt luktande ämnen förekomma äfven bland ricinoljas flyktiga oxidationsprodukter, och deras lukt har af Tilley ansetts karakterisk för enantylsyran. Att den ej tillhör denna syra, utan ämnen af neutral natur, har förut blifvit visadt. i Vid tidigare försök med enantylsyra hade jag kommit i besittning af något deraf och förskaffade mig, för en första undersökning, tillräcklig mängd på följande sätt. 250 g Tilleys olja tvättades med litet vatten och för- sattes med natronlut till svagt alkalisk reaktion. Den svagt gulfärgade lösningen distillerades med vattenånga. Härvid 1!) Ann. Chem. Pharm. 35, 94. 36 erhölls en på vattnet i förlaget simmande olja; mot slutet äfven ringa mängd fast kristalliserad substans. Det med vattenånga öfvergångna ämnets vigt var 12 g. Den i retorten återstående saltlösningen hade ännu samma lukt, ehuru sva- gare. Den extraherades med eter och gaf inemot 1 g. Från 400 g erhöllos genom samma förfarande 19 g; från 500 g. 24. Redan tidigare hade jag erhållit från 1,000 g 50 och från 600 25 g af ämnet. Såsom häraf synes, visar Tilleys olja en någorlunda konstant halt af indifferent ämne, uppgående till 4 å 5 pro- cent. Jag hade från 2,750 g syreblandning vunnit omkring 130 g af detsamma. Det tvättades med natronlut, som dervid ATA gul- färgades, derefter med vatten och torkades genom upphett- ning till omkring 1202. Vid den derpå följande destillationen utbredde sig koktemperaturerna småningom från 1402 ända till 2502. I följd af, vid långvarig fraktionering med små substansmängder, oundvikliga förluster erhöll jag endast 40 g af hufvudbeståndsdelen, hvilken kokade konstant och utan sönderdelning vid 1622—163”, ehuru utan tvifvel mera in- gått i den ursprungliga blandningen. Bland de öfriga fraktionerna, hvilka voro obetydande, framstodo genom sin mängd den 1809—185”, hvilken vägde 8 g och den mellan 200? och 210”, hvars vigt var 71,5 g. Den på detta sätt erhållna vätskan var färglös och vattenklar samt lättflytande. Dess starka lukt erinrade i första ögonblicket om amylnitrat, men. är derefter starkt kanelartad. Dess specifika vigt är vid + EG 0,8080. Dess gastäthet bestämdes enligt V. Meijers luftundan- trängningsmetod i dimetylanilinånga vid 17” rumvärme. Luft- volymen beräknades ur vigten af samma volym qvicksilfver. 0,0317 ämne gaf 8,01 cm3. Detta ger gastäthet 3,34 med luft som enhet, och derur beräknas ämnets molekular- vist tull 0622. Dess sammansättning bestämdes genom förbränning. 0,3308 ämne gaf 0,9005 koldioxid och 0,3407 vatten. 0,2181 substans 0,5901 koldioxid och 0,2244 vatten. 31 Qväfvet öfverfördes i amoniak genom uppvärmning med koncentrerad svafvelsyra. Ammoniaken öfverdestillerades med natronlut. Sålunda användes ett slags Kjeldahlsmetod. 0,1436 ämne gaf ammoniak motsvarande 29,7 cm? 2/3, normalsvafvelsyra. Beräknade: Funna: Ceilnd2: pd T4,24. 713,79. Eallla 1:34 lj.2an Il Na 14 jo14A543i 14.56. 97 100,00. Dess elementarsammansättning, dess, ur ångtätheten beräknade, molekularvigt stämma tillräckligt med formeln CH, N. Den var sålunda utan tvifvel normalkapronsyrans nitril, hvilken Lieben och Rossi väl erhållit, men ej fram- ställt ren, vid sin bekanta syntes af denna syra ur normal amylalkohol 2). En annan kapronitril har blifvit framställt af Balard, och sedan närmare undersökt af Kolbe-Frankland ?) o. a. Äfven dess lukt är genomträngande, dess ångtäthet är 3,333 och dess kokpunkt 155? (Wurtz)?). Materialet var vanlig amylalkohol. Den var sålunda till största delen isokapronitril. Den af mig erhållna, förmodade, kapronitrilen är ej alldeles olöslig i vatten, åt hvilket den meddelar sin starka lukt. Den blandar sig lätt med alkohol och eter och upp- tages äfven af koncentrerad svafvelsyra. För att bestämma dess kemiska natur utfördes dermed följande försök. Ämnets förhållande till alkohollösning af kaliumhydrat. 2 g deraf uppvärmdes med lösning af kaliumhydroxid 1 absolut alkohol, i en flaska med uppåtriktadt kylrör, på !) Ann. Chem. Pharm. 159,75. E) 2” ” ” 65,313. AT Ez » 1 105,206. 38 vattenbad. Ammoniak utvecklades. Först efter fyra dagars kokning hade denna utveckling upphört. Vid afsvalning er- hölls en massa, bestående af kristallblad, färglösa, men ge- nomdränkta af mörkfärgad moderlut. Hela alkohollösningen afdunstades och torkades på vattenbad. Återstoden sönder- delades med utspädd svafvelsyra och destillerades med vatten- ånga. Den på destillatets yta simmande färglösa oljan, neu- traliserades sorgfälligt med kaliumhydrat. Kaliumsaltets lös- ning var färglös, likaså det torra saltet, erhållet genom dess afdustning på vattenbad. Det löstes i het absolut alkohol och ansköt vid afsvalning i bladformiga kristaller hvilka luft- torkade visade atlasglans. De voro vatten- och alkoholfria. 0,2522 g förlorade vid 11029 endast 0,0004 och gaf 0,1415 kaliumsulfat. Ur K Ci Hj, 0; beräknas 1 procent: K 25,83. Funnet 25,11. En del utfälldes med silfvernitral. Fällningen var färg- lös och kornig. 0,3445 g.d silfversatt, torkadt vid 902, gaf vid glödgning 0,1668 silfver. Ag Cs H,, O> fordrar i procent: Ag 48,43. Funnet 48,37. Ämmets sönderdelming med utspädd svafvelsyra. 10 g ämne och 30 cm? af en blandning bestående af 12 volymdelar svafvelsyra och 18 vatten, upphettades i till- smält rör till 1209. Först efter 4 dagar hade dess egen- domliga lukt försvunnit. Ofärgad vätska simmade på svafvel- syran. Den afskiljdes, tvättades med litet vatten, torkades genom upphettning och destillerades. Temperaturen steg genast till 2029. Destillaten 20292—203? och 203?—204? voro lika till vigt. Hvardera stelnade vid —3?, eller rättare —8,22 till en stor-kristallinisk massa. Vid —7? var denna åter smält. 39 Dess sammansättning bestämdes genom förbränning. 0,2571 substans gaf 0,5837 koldioxid och 0,2426 vatten. Beräknade: a Funna: Cs, —T2— 62,07. 61,88. Hj,—12— 10,34. 10,48. ÖsteonN2.50: 116 — 100. Ämnet var sålunda kapronsyra. De iakttagelser jag tidigare gjort om kapronsyras smält- och stelningspunkter blifva sålunda bekräftade. Likaså bevisas att det ämne, som utgör denna undersöknings föremål, är nitril af densamma kapronsyra, hvilken bildas vid ricinoljas oxidation. Dennas identitet med Lieben och Rossis syntetiskt framställda normal- hexoylsyra har tidigare blifvit ådagalagd. Framställning af kapronitril ur normal kapronsyra. Härvid användes Letts metod, modifierad af Kräss >). 23 g ren kapronsyra af smältpunkt —7? uppvärmdes lin- drigt i en retort med uppåt riktåd kylare med 44 g bly- rodanid. Den beräknade mängden är 33 rodanbly. Efter en kort stund inträdde liflig reaktion. Vätskan kom i kok- ning, gas utvecklades och blysaltet svartnade småningom. Uppvärmningen fortsattes, äfven sedan den synliga reaktio- nen upphört, tillsammans 20 timmar. Den öfver blysulfiden stående vätskan afdestillerades och gaf 10 g flytande destillat och 9 fast, blandadt med något flytande. Vid det flytande destllatets fraktionering började kok- ningen vid 1602; till 1709 hade 7 g öfvergått och derefter började temperaturen raskt stiga öfver 2302. Återstoden i fraktioneringskolfven stelnade kristalliniskt. Destillatet mellan 160? och 170? tvättades med natronlut och vatten, torka- des genom upphettning och destillerades. Efter två gånger SBerl Her: 17kyöde 40 upprepad destillation hade jag erhållit 5,5 g af en vätska. kokande utan någon sönderdeining från första droppen ända till torrhet 1622-—163. Dess lukt är omöjlig att skilja från den ofvan beskrifna kapronitrilens. Dess specifika vigt öfverens- stämmer äfven fullkomligt dermed. Den är vid = 0,8080. 0,2063 ämne gaf ammoniak motsvarande 42,6 cm.? !/3,) normalsvafvelsyra. Ur C. H,, N beräknas 1 procent: N -— 14,43. Funnet 14,45. De högre, ända till 250? kokande, fraktionerna af det ursprungliga luktande ämnet i Tilleys olja hade samma lukt som kapronitrilen. Den blef endast svagare, på samma gång ämnenas konsistens blef mera oljeartad. Det var derföre sannolikt, att de voro blandningar af fettsyrenitriler med högre kolhalt. Tyvärr förbjöd ämnenas ringa mängd deras fullständiga isolering genom fraktionerad destillation. Jag måste derföre åtnöja mig med att öfverföra de två mest betydande af dem till fettsyror och bestämma dessa. Fraktionen 1802 — 185. Hela mängden, 8 g, inneslöts med en blandning af 12 cm? svafvelsyra och 18 vatten i ett tillsmält glasrör och upphettades till 1309. Först efter 6 dagar hade dess lukt försvunnit och ersatts af en rent sur. Den på syran sim- mande svagt färgade oljan afskiljdes, tvättädes med vatten, torkades genom upphettning och destillerades. Destillationen började vid 2102; största delen öfvergick mellan 216?—220?, till sist steg temperaturen till 2252. Hela destillatet, 7 .g, neutraliserades sorgfälligt med kalilut, afdunstades och torkades fullständigt på vattenbad. Den färglösa massan af kaliumsalt löstes i kokande absolut alkohol. 41 Vid afsvalning erhöllos inga tydliga kristaller, utan vårt- formiga grupper, hvilka tydligt tillkännagåfvo en blandning. 0,3603 vid 1102? torkadt ämne gaf 0,1919 kaliumsulfat. Detta ger kalium i procent 23,90. För K C, H,; O, beräknas 23,26 och för K C; Hj, 03. 25,37 kalium... Saltmassan bestod af kaliumenantylat med något kapronat, hvilket står i full- komlig öfverensstämmelse med syrornas nyss anförda kok- temperaturer. Fraktionen sjelf hade bestått af heptonitril jemte en ringare mängd kapronitril. Enantylsyrans nitril har blifvit framställd af Mehblis ”?) enligt Letts" metod. Mehlis hade erhållit ett ofördelaktigt utbyte af en vätska med aromatisk lukt, egentlig vigt 0,895 och kokpunkt 1752—178?. Den antog i luften sur reaktion och forändrade lukt och kokpunkt. Emedan jag ej kunnat iakttaga någon dylik föränder- lighet hos kapronitrilen och den af Mehlis funna kokpunkten förekom mig något låg, äfvensom specifika vigten något hög vid jemförelse med nämnda ämne, framställde jag heptonitril enligt Letts metod, men använde dervid enligt Kräss rodan- bly, i stället för rodankalium. 26 g ren enantylsyra, smältpunkt —11, uppvärmdes med ett öfverskott af rodanbly, 40 g. Den beräknade mäng- den var 33 g. Under samma reaktionsförlopp och genom samma förfarande som vid kapronitrilen, erhöll jag ungefär lika mängder flytande och fast destillat. Dnt förra gaf, tvät- tadt med natronlut och vatten, torkadt och tvu gånger de- stilleradt 5 g af en klar och färglös, lättflytande vätska, kokande vid 1819—182?. Dess lukt erinrar likasom kapro- nitrils, från hvilken den är svår att skilja, först om amyl- nitrat, men är derefter intensift kanelartad. Dess egentliga vigt befanns, vid bestämning med Spren- gels piknometer, vara 0,8116 vid 2 0,2678 gaf en ammoniak mängd, hvilken motsvarade 47,85 cm? af|!/,, N svafvelsyra. För C, H,; N beräknas: N 12,68 procent. Funnet 12,37 2?) Ann. Chem. Pharm. 165, 368. 42 Någon förändring af ämnets lukt eller reåktion i luften har jag ännu ej kunnat iakttaga. Fraktionen 2009—210?. Den vägde 7,5 g. Den upphettades i tillsmält rör med 25 cm? af en blandning, innehållande två volymer svafvel- syra och 3 vatten. Först efter 7 dagars upphettning till 13029 hade dess lukt försvunnit. Det öfre oljeartade lagret tvättades med vatten, tor- kades och destillerades. Kokningen började vid 2202 och temperaturen steg under destillationens förlopp till 2402. Den mellan 230? och 2402? kokande hufvudandelen försattes med bariumhydrat och vatten, samt kokades under inled- ning af koldioxid. Den filtrerade lösningen gaf, efter af- dunstning, kristaller, bestående af hvita klänsande blad. 0,1862 g bariumsalt förlorade vid 11029 0,0014 vatten 0,1848 gaf 0,1062 bariumsulfat. För Ba (Cg Hj; 05)2 i beräknas Ba — 32,39. Funnet 33,14. Saltet bestod sålunda af barium-kaprylat, förorenadt af ringa mängd enantylat. Hela fraktionen hade till väsentlig del bestått af kapryl- syrans nitril. Detta ämne har blifvit framstäldt af Felletar”!) och sist af Hofman ?), hvilken funnit dess kokpunkt ligga vid 1982—200?. 1) Jahresbericht 1868, 634. SBerkiBer: Biolv, 1410: Medelepoken för första snöfallets och slädförets inträffande i Helsingfors. Af Axel Heinrichs. Uti efterföljande uppsats har jag önskat lemna ett li- tet bidrag till belysande af Helsingfors klimat. Utom det intresse snöfalls-fenomenet eger för meteorologin, har det för oss nordbor en särskild praktisk betydelse, såsom in- verkande på kommunikationssättet, och kan redan af detta skäl påräkna uppmärksamhet. Den förste, och mig veterligen den ende tillsvidare i vårt land, som publicerat något rörande detta ämne, är statsrådet A. Moberg, som uti ett föredrag ,om de ifrån år 1750 till år 1850 i Finland gjorda naturalhistoriska dagan- teckningar och deras betydelse i klimatologiskt hänseende"), hållet vid Finska Vetenskaps-Societetens årssammanträde den 29 April 1857, meddelade data för första snöfallet om hösten å åtta (8) olika orter i landet. De anteckningar, från slutet af 18:de och förra hälften af detta sekel, hvilka legat till grund för beräkningen af nyssnämnda medeldata, ingå under rubriken , VIL Första snö om hösten" uti , Na- turalhistoriska daganteckningar gjorda i Finland åren 1750 —1845; sammanställda af A. Moberg" ?), och vexla till an- talet mellan 1 och 10, utom för Finström på Åland, från hvilken ort 29 observationer funnits att tillgå. Af de af mig samlade data för första snöfallets inträf- 1) Bidrag till Finlands Naturkännedom, 2 häft. H:fors 1857. ?) Notiser ur Sällskapets pro Fauna & Flora Fennica. Förhandl. Bih. till Acta Soc. Scient. Fennice, 3 häft. H:fors 1857. 44 fande om hösten i Helsingfors äro de för åren 1828—1843 hemtade ur prof. G. G. Hällströms å Univ. Bibl. i fyra band förvarade originala observationer rörande barometerståndet, temperaturen, himmelens utseende, vind och meteorer i Hel- singtors. Uppgifterna för åren 1844—1847 hafva erhållits ur de med rubriken , Himlahvalfvets utseende" försedda ob- servationer, hvilka finnas å Meteorologiska Centralanstalten härstädes; för åren 1845—1881 ur ,,termometern i skugga" samt för åren 1882—1889 från , Anteckningsjournalen" å samma anstalt. För åren 1845—1847 hafva således två hvarandra kontrollerande uppgifter funnits att tillgå, hvar- förutom hela förteckningen jämförts med de notiser, hvilka påträffats i ,Helsingfors Tidningar', , Helsingfors Dagblad" m. fl. tidningar, och hvilka bilda en oafbruten serie från år 1829 till och med år 1889. Vid bestämmandet af datum för första snöfallet har har jag följt den princip, att såsom detta datum teckna den dag, då oblandad snö nerfallit, oafsedt om nederbörden ti- digare eller senare samma dag utgjorts af regnblandad snö eller regn. I en tidigare gjord förteckning häde jag såsom dagen för första snöfallet antecknat den, då endast snö, (ej regn eller regnblandad snö samma dag) nerkommit, men ett sådant val af tidpunkten återger ej rätt troget fenomenets natur, hvilket äfven framgick af de på grund af dessa data medels minsta qvadratmetoden beräknade, särskilda qvanti- teternas ringa tillförlitlighet, hvarför förteckningen förkasta- des och en ny sådan, enligt den anförda grundsatsen upp- gjordes. För upprättandet af förteckningen öfver slädförets in- trädande har jag gjort bruk af de redan nämnda tidnin- garna, från hvilkas notisafdelningar, krönikor, Helsingfors- bref m. m. jag äfven lyckats erhålla en fullständig, från 1828 till och med 1889 fortlöpande följd, med undantag af några få år, för hvilka datum ungefärligt bestämts med ledning af nederbörds- och temperaturuppgifter. Dessa år äro i för-. teckningen betecknade med ". En viss osäkerhet vidlåder äfven några bland data på den grund, att tidningsnotiserna 45 varit affattade i formen: ,sedan tillräckligt snö 2 dessa da- gar fallit är slädföret numera praktikbelt", och att några andra källor ej stått förf. till buds. Förteckning öfver dagarna för första snöfallets och slädfö- rets inträffande i Helsingfors. | "tg Snöfall; Slädföre; I Snöfall; Slädföre ; År. månad och | månad och År, månad och | månad och dag. dag. dag. dag. 1828 5, 1Z XII. 10 + | :1859 X, 20 XII 15 1829 KL XI: 2 1860 2 SE PNL NIA 1830 KORTAS EO TSG RSA XII, . 28 1831 NES LET NIT 1862 SG re) PG a pl 1832 24 PN D.4 I SLL 1863 KO UA XIAN 17 1833 XIAN pä 1 RN 1864 KLO XX al 1834 X,:r30 XIG,: 21 1865 NG 43 XII, 115 1833 ER SGINEEL9 1866 Nnm2G AG 1836 IX 20 AE 2OREN T867 I AM 1 1837 P0 I a XII, 12 +] 1868 If) NIER 1838 KATZ AT 231 1869 NEG NINIC29 1839 Ng NIO 1870 OT) XI de 1840 Ky 18 AI 10 1871 XI, 29 1841 NESS Fd JG 1872 NG OM XL RA 1842 Dien Kal KIN 20 1873: 9, ALIAS GG ILO IAS | IXT-16 Ni ÅS LSVA=I- XI, 15 XT FIG 1844 TR SA META I 1875 Xr 25 XT; 15 FBASENN ERA 210 IE 1876 NEO UNG 1846 XT 14 XE 128 1877 NEF ATIETS 1847 EPI XI) 21 1878 XT, T28 AR 30 1848; |ASGBD 6 JL NG 1879 KerrES 46 Le 1849 KA Ki NS 1880 2 Nu IG 1850 BER 2. a I 1881 No XII, 26 1851 NRA Sander fa I bl ISB NANNE NINE 1832 ANNO KING 1883 IX I21 XII, 05 1853 XI116 XII TS 1884 NG [18 KET: 24 1854 XLR 0 4 ER 18835 > CENERN) XI 20 1855 NED pä Bk 1886 20 XI. 26 1856 KN 20 AS 1887 NG 120 2 NR 2 1857 IX520 AES 1888 EAERPeNTO 2 RNA 1838 ME, 18 XII 1889 26 KITS 46 Första snöfallet. Medeldatum för första snöfallet under hösten erhålles ur likheten Fale tent " Serkfengea HÄDD, AGA = 62 FONOER 23,468 oktober, uti hvilken t,, t,---te beteckna dagarna för första snö- fallet under åren 1828—1889, angifna såsom datum af oktober månad. Medeldatum för första -snöns förekomst om hösten ti Helsingfors vore således den 24 oktober. Detta medeldatums sannolika afvikelse, wa, från det sanna medeldatum, äfvensom sannolika afvikelsen, w, för en enskild observation från medeldatum (24 oktober), gifver oss ett begrepp om detta medeldatums tillförlitlighet. Vi uträkna derför summan af kvadraterna af skilnaderna emel- lan ofvanstående enskilda observationer och nämda medel- datum enligt formeln [A= SE = 47675 — SE ==" 3020 hvaraf fås oo Seb w = 0.67449 AC = 0.67449 FE SL + 10.045 dagar, samt COS Ve ne = = 1276. dagar Det af A. Moberg i , Bidrag till Finlands Naturkänne- dom" 2 häftet, sid. 111 på grund af observationer å Svartå från åren 1783, 1788, 1790 och 1791 för Vestra Nyland be- räknade medeldatum för första snön om hösten, är jämväl den 24 oktober. För att emellertid utröna om medeldatum för första snöfallets inträffande om hösten på grund af de 62-åriga 47 observationer, som nu föreligga, kan sägas under denna tid hafva bibehållit sig konstant, eller möjligen undergått någon förändring, beräkna vi medeldatum för de två 31-års pe- rioderna 1828—58 och 1859—389 hvar för sig. Vi få då: byt borta 142 a NINA. 9L =1231913151- okt; samt bay + bg3 F' > "bea —-V13 — ANSER =125:000 Okt hvaraf vi finna att medelepoken påskyndats med 0.935 da- gar på 31 år och således med 3.0 dagar på 100 år. I det följande skola vi underkasta observationsmate- rialet ny beräkning medels minsta kvadratmetoden och se, huruvida de därigenom erhållna resultaten kunna gifva stöd åt antagandet af en acceleration uti medelepoken för snö- tallet. Då vi här ej känna det samband, som råder mellan snöfallsfenomenet och de i atmosferen rådande temperatur-, fuktighets- och vindförhållandena, antaga vi förändringen i medeldatum växa proportionelt med tiden och sätta snö- fallsdagen för året t=24-tIx+t+y (2 — 1827) oktober, uti hvilken x och y beteckna obekanta koefficienter, hvilkas värden skola bestämmas, samt 2 det löpande året. Insätta vi nu i stället för 2 de särskilda observationsåren, och i stället för z de motsvarande observerade snöfallsdagarna, samt beteckna — t + 24 med 2», och (2—1827) med b så erhålla vi 62 ekvationer af formen 0=7n Fx+ oy 0O=20" Fx by hvilkas lösning enligt minsta kvadratmetoden lemnar oss de sannolikaste värdena för x och y. : 48 De uti finalekvationerna [a?] & + [ab] y + [an] = oi [a] «+ [8] y + [be] =0 förekommande koefficienternas värden blifva: I FN El 195350 [NE [2] = + 33, [52] = 81375 samt [ön] = 3025; Pr] erhåle les = 13547. Dessa värdens riktighet kontrolleras af: [(n + a + 5] = [0] + [2] + [5] + 2 (na] + [nd] + [ab)) — 105006. Insättas: ofvanstående värden för koefficienterna, blifva finalekvationerna: 62x+ 19533 yt 33=0 1933 x + 81375 y + 3025 =0 hvilka gifva 19855.50 y + 1985.50 =0 HERO T-S: 3-0 samt y=— 0.09999 dagar x=+ 261766 4, Med begagnande af dessa värden blir epoken för första snö- fallet om hösten för året 2 t=26.62 — 0.1 (2—1827) oktober. Medeldatum för första snöfallet under åren 1828—1859 lic 1889—1827 blir således =26.6—0.1 X ERE SN 26.6—0.1 X 31 = = 20.6—3.1 = 23.5 oktober, ett resultat som fullkomligt öf- verensstämmer med det å sid. 4 erhållna. 49 Beräknas nu kvadratsumman af differenserna mellan de beräknade och observerade snöfallsdagarna erhålles denna AP) ==138262:61); på grund hvaraf fås de sannolika felen 13262.6 l w=0.67449 V RE + 10.028 dagar w (DTE 26 === 2078 (ATA samt w 00= ryss: — 0071 dagar Slädföret. Beräkningen af medeldatum för slädföret ger [£] pir + H:s 17638 F== KF ye ee AS 35 november. 2 62 62 Sannolika afvikelsen för en enskild observation äfven- som medeldatums afvikelse från det sanna medeldatum blifva då: (RUN 2 EN fega (TTOD) or ll cd 69 =20885.2, ww = 0.67449- SS 12.248 dagar W(t) 25800 + 1.59 i V 62 !, Beräknad enligt ekvationen: (AA?) = [nr] + [an] x + [bn] y blir AA] =0030:9. + 30 Tager man medeltalen för de två 31-års perioderna får man 92 bf 5 = 29.8387 november och 338 5 TT 27.0323 november. Häraf fås för slädföret accelerationen 9.05 dagar på 100 år. Behandlingen enligt minsta kvadratmetoden gifver, då man utgående från likheten t=29 + x—+y(2—1827) november, beräknar de uti finalekvationerna ingående koefficienterna, för dessa följande värden: [e]= [a] =62, [eh] =P = 1953; [en] =E [62] = 81375 samt [ön] = 5985; [n?] blir = 20807. Häraf erhållas 62x+ 1953 yt vrak 1953 x + 81375 y + 5935 = 0 amt 19855.5 y + 4832.5 = 01 15.1280 x — 107.44 =0J[ hvaraf y=— 0.2434 dagar é (A= Font ÖVA brsnnni, Nu är: [A?] = [n2] + [an] x + [br] y = 20807 + 248.57 — - 144457 = 19611.0, och således RT w =0:e7449]/H61-2 = + 12.19 dagar w WÖW=— —z=- = 0.0865 2 p19855.5 = $ lp = a JIA 91 Medeldifferensen mellan första snöfallet och slädföret erhålles : 2231 ERdT 36 dagar TT == med sannolika felen twn = JilH5ondagar w(c):== JE td Brud ba För att erfara, om någon bestämd periodicitet uti ,,för- sta snöns" tidigare eller senare uppträdande om hösten kunde låta påvisa sig, hvilket ej kan utrönas genom gransk- ningen af data sådana de upptagas i förteckningen, har jag beräknat medeldata för såväl 3-årsperioderna 1828—30, 1829—31---1887—89 som för 5-årsperioderna 1828—32, 1829—33---1885—389. De sålunda erhållna talen har jag därpå utsatt å kartografiskt papper, anseende dem såsom snöfallsdata för resp. åren 1829,—30,—31---1888 och 1830, —31---1887, sammanbundit de särskilda punkterna med räta linier och slutligen genom uppdragning af de röda krok- linierna, hvilka åtfölja de brutna liniernas hufvudkonturer, erhållit kurvorna I och II å medföljande planch. Dessa kurvor öfverensstämma ganska noga med hvar- dra, utom däri att kurvan I vid 1867 har ett tydligt ut- prägladt maximum, hvilket ej blir markbart i kudvan II, och båda kurvorna förete en bestämd periodicitet. De hafva nämligen, då man frånser från maximet a och minimet b i kurvan I, hvardera fem maxima och fem mixima. Dela vi nu antalet år (43) mellan det första och det sista maxi- met hos kurvan I i fyra likastora intervaller få vi tidsin- tervallen mellan tvänne på hvarandra följande maxima = 10.75 år; kurvan II lemnar för denna intervall värdet 11.25 år, således erhålles för tidsintervallen mellan tvänne maxima i medeltal värdet 11.0 år. Såsom värde för inter- vallen mellan tvänne på hvarandra följande minima lemna båda kurvorna värdet 11.5 år. Jag föranleddes häraf att utmärka å planchen medels röda vertikala streck tiderna för solfläcksmaxima och mi- 52 nima under den period kurvorna omfatta. Dessa data rö- rande förekomsten -af solfläckarna äro till större delen tagna från: ,Die Sonne" af P. A. Secchi, hvarest de anföras en- ligt R. Wolf; för åren 1867—1884 äro de hemtade ur ,Pu- blicationen des Astrophysikalischen Observatoriums zu Pots- dam, 4 Bd. II Thl. 18894 enligt G. Spörer. Utan att vilja uttala det som en bestämd sats, anser jag att de nu före- liggande resultaten synas tyda på att första snöfallet om hösten skulle inträffa tidigast de år, under hvilka solfläcks- maxima förekomma, senast åter vid solfläcksminima. Sekreteraren uti ,,Berliner Zweigverein der Deutschen Meteor. Gesellschaft", d:r G.. Hellmann har såsom medelda- tum för första snöfallet om hösten i Berlin erhållit: under perioden 1701—1788—14 november is 4 1829—1888—13 november, och säger: Man kann daraus — — schliessen: ——— dass das Klima Berlins in dieser Beziehung keine Veränderung er- fahren hat". De yttersta, kända gränserna för första snöfallets in- träffande i Berlin äro den 2 oktober (1761) och den 31 de- cember (1888), hvilka skilja sig med 90 dagar från hvaran- dra. För Helsingfors äro motsvarande data den 20 sep- tember (1836 och 1857) och 28 november (1878), differens 69 dagar. | Medeldatum för första snöfallet, den 24 oktober, an- gifves af prof. Hällström i hans afhandling , Klimatet i Hel- singfors efter 11-åriga observationer" !) såsom den dag, hvars medeltemperatur är lika med årets medelvärme, och medel- datum för slädförets inträffande, den 29 november, uppger A. Moberg såsom isläggningsdag för träsk och åar i vestra Nyland. 1) Acta Soc. Scient. Fenn. Tome I. — tre Kurvor utvisande tiden för första snöfallet i Helsingfors mellan åren 1829-1888. ; 30 20 5-års perioder 10 ax. min. max. min. max. min. max. min. max. i : År: 1829 -30 -31-32 -33 -34 -35 -36 -37 -38 -39 -40 -41 -42 -43 -44 -45 -46 -47 -48 -49 -0 -51 -52 -53 54-55 -56 57-58-69 -60 -61 -62 -63 -64 -65 66 -67 -68 -69 -70 -71-72-13-74-75 -76-77 -78-79-80-81-82-83-84-85 -86 -87 -88 ' z ä [ I toa RR NR EA RR , SC - NN si 4 - i 7 å Fo Pgårat—AR gr RNA: > ' > | || Vg ; NN i | i d i , 2 N ? dr | 4 AAN ww I | N rg j yr I 9 Ao) " ' 159 : TN Fen ft EV C OM Br 38 DB- Rs k OE- Lt AG 7 . vt 2 DE: AGSETN Y LP fri TR ÅN. Vä Na HPpASbe rö be tb TA på ; 4 Wi. » - > AN, + [ + Å n 2 | i ” PAA AN FORN Mal RA DR NNK Va 7 2 i WN y N AR En Pa VV w vi Ti v Väs OLE SU ; Å ' i ) be k Ao 2 An j Å j Sn ARS ' i EO NN Beiträge zur Kenntniss der Coleopteren-Fauna Sädwest- Sibiriens. Verzeichniss der auf einer Reise in dem Minusinskischen Kreise und dem angrenzenden Theil der Mongolei von den Herren KE. Ehnberg und R, Hammarström gesammelten Curculioniden zusammengestellt von J. Faust. Die mit einem + versehenen Arten gehören nicht der Europäischen Fauna an. E bezeichnet Ehnberg, H Hammarström. 1. Apoderus!?) Coryli L. — Bei Verchne Sujetuk ein- sem-d:r6. und/10:-Juli: E: Var. nigricollis Esch. — Ein Exemplar bei Werchne Suje- tuk gefunden. H. 2. ÅA. erythropterus Gmel. — Mehrere Exemplare bei Verchne Sujetuk und Osnatjennaja in Juli und Anfang Au- gust gesammelt beim Abakanischen Eisenwerke d. 21. Aug. H. und E. "Var. frontalis Fst. — Bei Verchne Sujetuk d. 7. Juli. E. "Var. atricolor EFst. — Einzeln beim Abakanischen Eisenwerke d. 21. August. H: 3. Byctiscus Populi L. — Ein Exemplar bei Verchne Sujetuk d. 11. Juli. E. 4, B. Alm Mäölll — Bei Verchne Sujetuk d. 1. Juli. E. 5. B. rugosus Gebl. — Ein einzelnes Exemplar an Sträuchern längs der Fahrstrasse unweit Bjakoffs Factorei ") Ich schliesse mich Dr. Sharp's Gränden för Beibehaltung des Namens Apoderus (Trans. Ent. Soc. Lond. 1889 p. 52) an. 54 beim Fluss Kemtschik in der Mongolei d. 10. September ge- kötschert. FE. 6. Deporais Betule F.— Bei Verchne Sujetuk Anfang Juli. H. 17. D. Mannerheimi Humm. (siehe den Anhang, 1). — An Bachufern bei Verchne Sujetuk, Anfang Juli. H. Bei Kar- don 20 Werst sädlich von Osnatjennaja d. 26. Juli. E. 8. Bhynchites germanicus Hbst. — Unweit V. Sujetuk dES29 TE, OM 9. Bh. nanus Payk.— Bei Verchne Sujetuk d. 14. Juli. H. +10. Eh. laevior Fst. — Bei Verchne Sujetuk d. 2.—18. Juli; bei Osnatjennaja d. 23. Juli. H. et E. 11. Auletes basilaris Gyll. — Bei Minusinsk, Verchne Sujetuk und Ösnatjennaja in Juni, Juli und August häufig E. und H. 12. Otiorhyncelhus borealis Stierl. (Anhang, 2). — Bei Verchne Sujetuk d. 7. und 14. Juli einzeln. H. + 13. O. grandineus Germ. — Bei Verchne Sujetuk, Anfang Juli. H. et E. + 14. O. irritabilis Fst. — Bei Verchne Sujetuk d. 9. Juli H.; bei Kardon 18 Werst sädlich von Osnatjennaja d. 261 Jullgi: + 15. O. Strebloffi Stierl. -— In Mehrzahl bei Osna- tjennaja Ende Juli gesammelt. E. und H. Var. temwimanus Fst. (Anhang, 3). — Nicht selten bei Minusinsk und Osnatjennaja, sowie in den Steppen bei Soldan in der Mongolei in Juni, Juli und September. E. und H. + 16. O. transparens Fisch. — Ein einzelnes Exemplar bei Osnatjennaja d. 23. Juli. H. +17. O. Popovi Fst, — Einzeln unweit Bjakoffs Facto- rei am Flusse Kemtschik in der Mongolei d. 14. und 15. September. H. und E. + 18. O. obscurus Gebl. — Ein einziges Exemplar beim Berge Baingol am gleichgenannten Zuflusse des Jenissej in der Mongolei am 23. September gefunden. H. 55 +19. O. beatus n. sp. (Anhang, 4). — In der Steppe unweit der Bjakoffsche Factorei am Flusse Kemtschik in der Mongolei am 14. September entdeckt. E. 20. Peritelus leucogrammus Germ. — Auf einem hohen Häögel 7 Werst SW. von Verchne Sujetuk am 2. Juli ein- zeln gefunden. H: +21. Dactylotus globosus Motsch. — Ein Stäck bei Verchne Sujetuk am 6. Juli. E. +22. Sciaphilus hispidus Fst. (Anhang, 5). — In den Step- pen zwischen Tomsk und Minusinsk 20.—23. Juni mehrmals gefunden. E. und H. +23. Sc. albilaterus Fst. — Nicht selten um OÖOsna- tjennaja 23.—29. Juli. E. und H. 24. Eusomus Beckeri Tourn. — In der Umgebung von Verchne HSujetuk d. 1.—18. Juli in Mehrzahl gesammelt. E. und H. 25. Polydrosus (Eudipnus) mollis Stroem. — Bei Verchne Sujetuk d. 1. und 18. Juli. E. ; 26. P. tereticollis De Geer. var. umiformis Strl. — In der Umgebung von Verchne Sujetuk d. 1.—18. Juli einzeln gefunden. E. + 27. P. (Leucodrusus) sibiricus Hoch. — Bei Verchne Sujetuk d. 14. und 18. Juli. E. und H. 28. P. (Tylodrusus) ligurinus Gylll — Bei Minusinsk und Verchne Sujetuk, Ende Juni und Anfang Juli gesam- melt. E. und H. 29. Phyllobius Urtice De Geer. — Ein einziges Exem- plar bei Verchne Sujetuk d. 1. Juli gefunden. E. 30. Ph. maculatus Tourn. — In zahlreichen Stäcken bei Minusinsk, Verchne Sujetuk und ÖOsnatjennaja Ende Juni und Anfang Juli gefunden, einige Exemplare auch auf dem Berge Omaj 3000 Fuss ä. d. M.; E. und H. 31. Ph. Lindemanm Lind. (Anhang, 6). — Bei Minu- sinsk und Verchne BSujetuk d. 23. Juni—7. Juli einzeln. E. und H. 56 + 32. Ph. profanus Fst. — Mit dem vorigen bei Minu- sinsk und Verchne Sujetuk etwas häufiger. E. und H. | 33. Ph. Pomonce Oliv. — Bei Minusinsk, Verchne Su- jetuk und dem Abakanisechen Eisenwerke im Juni, Juli und August häufig. E. und H. 34. Ph. maculicormis Germ. — In der Umgebung von Verchne Sujetuk d. 5.—-18. Juli. E. und H. +35. Ph.chlorizans Boh. — An Flussufern bei Minusinsk sowie bei Verchne Sujetuk 23: Juni—7. Juli einzeln. E. und H. 36. Ph. mutabilis Desbr. — Nur zwei Exemplare bei Minusinsk d. 25. Juni gefunden. H. +37. Ph. Sahlbergi n. sp. (Anhang, 7). — Auf einem hohen Hägel 7 Werst nach Sädwest von Verchne Sujetuk d. 2. Juli entdeckt. H. 38. Ph. brevis Gyll. — Ein einziges Exemplar bei Verchne Sujetuk d. 15. Juli. H. 39. Ph. swuleirostris v. cinereus Gyll. — Bei Verchne Sujetuk d. 2. und 7. Juli gesammelt. H. + 40, Ptoclhus impressicollis Fst. (Anhang, 38). — Meh- rere Exx. bei Minusinsk, Verchne Sujetuk und Osnatjennaja im Juni und Juli. E. und H. 41. Ptochus deportatus Boh. (Anhang, 9). — Bei Verchne Sujetuk, Osnatjennaja und dem Abakanischen Eisenwerke im Juni, Juli und August häufig. E. und H. = 492. Argoptochus virens n. sp. (Anhang, 10). — Zwei Exemplare bei Osnatjennaja, Ende Juli oder Anfang August gefunden. H. 43. Tanymecus palliatus F. — Bei Minusinsk, Verchne- Sujetuk und Ösnatjennaja im Juni und Juli häufig. E. und H + 44. Chlorophanus circumeinetus Gyl. — In Mehrzahl bei Minusinsk in Juni und bei Osnatjennaja in Juli und August gesammelt. E. und H. + 45. Pholicodes inauratus Boh. — In der Umgebung des. Abakanischen Eisenwerkes d. 21. und 23. August ein- zeln. E. und H. 5 + 46, Callirhopalus Sedakovi Hoch. — Bei Minusinsk, Verchne Sujetuk nnd Osnatjennaja im Juni, Juli und August nicht selten. E. und H. + 47. Alophus albonotatus Motsch. — Ein Exemplar beim Abakanischen Eisenwerke d. 20. August. E. +48. AA. rudis Bohem. — Beim Berge Baingol am gleichgenannten Zuflusse des Jenissei in der Mongolei d. 23. September gefunden. H. + 49. ÅA. gibbulosus Motsch. — Ein einzelnes Stäck bei Verchne Sujetuk d. 14. Juli. H. +50. A. Mäklini n. sp. (Anhang, 11). — Ein einzelnes Männchen am waldigen Abhange des Berges ,,Boruss' bei Osnatjennaja d. 8. August entdeckt. E. 51. Sitona tibialis Hbst, — Bei Verchne Sujetuk d. 7.—17. Juli und beim Abakanischen Eisenwerke d. 28. Au- gust gefunden. E. und H. Var. ambiguus Gyll. — Bei Verchne Sujetuk und Osna- tjennaja im Juli und August. H. | - Var. brevicollis Gyll.— Mit den vorigen bei Verchne Suje- tuk d. 2.—7. Juli einzeln. H. 32. S. lineellus Bonsd. — Bei Minusinsk und Verchne Sujetuk im Juni und Juli selten. E. und H. E 53. S. obscurata Fst. — In Mehrzahl bei Verchne Sujetuk und Osnatjennaja in Juli und August gesammelt. E. und H. + 54. S. onerosa n. sp. (Anhang, 12). — Bei Minusinsk d. 29. Juni, bei Osnatjennaja d. 28. Juli und am Flusse Kemtschik in der Mongolei d. 14. September einzeln. H. +55. Macrotarsus validirostris n. sp. (Anhang, 13). — Bei Soldan an dem Jenissei in der Mongolei d. 26. Septem- ber in Mehrzabl. H. =56. Hypera sinuaticollis n. sp. (Anhang, 14). — Nur zwei Exemplare unter Steinchen in der Steppe unweit Bja- koffs Factorei d. 15. September gefunden. E. =57. Metadonus Heydeni Cap. — Einzeln unter Steinchen 58 in der Steppe unweit Bjakoffs Factorei am Flusse Kemtschik in der Mongolei d. 12. und 19. September. E, 58. Phytonomus distinguendus!) Boh. — Bei Minusinsk d. 26. Juni, sowie in der Mongolei am Flusse Kemtschik d. 14. September und unweit des Berges Baingol am gleich- genannten Zuflusse des Jenissei d. 23. September. H. +59. Ph. anceps var. depressicollis Fst. (Anhang, 15). Unweit Bjakoffs Factorei am -Flusse Kemtschik in der Mon- golei d. 14. September 2 Stäcke gefunden. E. und H. + 60. Ph. distinctus n. sp. (Anhang, 16). — Unweit Bjakoffs Factorei am Flusse Kemtschik in der Mongolei d. 12., 14. und 19. September einzeln. E. und H. + 61. Ph. imparilis n. sp. (Anhang, 17). — Ein Pärchen in der Steppe sädost von Bjakoffs Factorei am Flusse Kem- tschik in der Mongolei unter Steinchen d. 12. September entdeckt. FE. + 62. Ph. deportatus Gyll. — Bei Minusinsk und Verchne Sujetuk d. 23. Juni—2. Juli gesammelt. H. 63. Ph. variabilis Hbst. — Ein einziges Stäck bei Poi- lova am waldigen Abhange des Berges , Boruss'" unweit Osnatjennaja d. 3. August. H. 64. Ph. pedestris Payk. (suspiciosus Hbst.) — Bei Verchne Sujetuk, Anfang Juli. H. 65. Chromonotus bipunctatus Fhrs. — Bei Bjakoffs Fac- torei am Flusse Kemtschik in der Mongolei d. 12: Septem- ber. E. Var. delumbis Fst. — In Mehrzahl am Flusse Kem- tschik und bei Soldan d. 12.—26. September. E. und H. 66. Conorhynchus Bartelsi Fhrs. — Am Flusse Kem- tschik in der Mongolei. d. 12.—18. September in grösserer Zahl gesammelt. E. und H. + 67. Stephanocleonus leucopterus Fisch. — Ein sehr kleines Weibchen, von 11,5 xX 4,7 mm, bei Osnatjennaja d. 24. Juli gefunden. E. 1) Die Stäcke sind sämmtlich etwas grösser als meine europäischen. 59 +68. St. settnasus n. sp. (Anhang, 18). — Bei Bja- koffs Factorei am Flusse Kemtschik in der Mongolei d. 14. und 19. September einzeln. E. und H. = 69. St. opportunus n. sp. (Anhang, 19). — Nur 4 Weibcehen unweit Bjakoffs Factorei am Flusse Kemtschik in der Mongolei d. 14.—19. September gefunden. E. + 10. St. Korimi Fhrs. (Anhang, 20). — Nur ein Männchen in der Mongolei gefunden. H. 71. St. jucundus n. sp. (Anhang, 21). — Unweit Bja- koffs Factorei am Flusse Kemtschik in der Mongolei d. 14. September einzeln. E. und H. + 72. St. eruditus n. sp. (Anhang, 22). — Ein Pärchen in der Nähe von Bjakoffs Factorei am Flusse Kemtschik unter Steinchen d. 12. September entdeckt. E. "13. St. Hammarströmt n. sp. (Anhang, 23). — Meh- rere Stäcke bei Bjakoffs Factorei am Flusse Kemtschik d. 12.—15. September, sowie am Berge Baingol d. 23. Sep- tember in der Mongolei alle unter Steinchen gesammelt. E. und H. = 14, St. vagabundus n. sp. (Anhang, 24). — Nur ein Pärchen am Berge Baingol am gleichgenannten Zuflusse des Jenissei unter Steinchen d. 23 September. E. + 75. St. ferrugineus Fhrs. — Nur ein Exemplar bei Verchne Sujetuk d. 18. Juli gefunden. H. + 76. St. Mannerheimi Chevr. (tessellatus Mann. in 1) (Anhang, 25). — Einige Stäucke bei Bjakoffs Factorei am Flusse Kemtschik d. 14.—19. September sowie bei Soldan d. 27. September unter Steinchen gesammelt. E. und H. + 77. St. Sahlbergi n. sp. (Anhang, 26). — Mehrere Exemplare in der Nähe von Soldan und Baingol d. 23.—26. September in der Mongolei. E.' und H. + 78. St. Ehnbergi n. sp. (Anhang, 27). — In der Steppe unweit Bjakoffs Factorei am Flusse Kemtschik d. 14.—19. September entdeckt. E. «79. Pleurocleonus torpescens Chevr. (Anhang, 28). — ?v 60 Bei Sandgruben in der Steppe unweit Minusinsk d. 25. Juni sowie bei Soldan und Baingol d. 23.—27. September in Mehrzahl gesammelt. E. und H. 80. Cyphocleonus tigrinus Panz. — Durch den Herrn Martjanoff von der Umgebung der Stadt Minusinsk bekommen. + 81. Pseudocleonus? Panderi Fhrs. (Anhang, 29). — In der Steppe bei Soldan in der Mongolei am 26. Septem- ber gefunden. E. 82. Lixus cylindrus Fabr. — Bei Verchne Sujetuk d. 14. Juli. H. 83. IL. Iridis Oliv. — Mehrere Stäcke auf Umbellaten in der Umgebung von Verchne Sujetuk d. 9.—11. Juli ge- sammelt. E. und H. 84. Larimnus turbinatus Gyll. — Einzeln auf Blumen bei ,,Kaarlon mylly' unweit Verchne Sujetuk d. 6. Juli. E. 85. Lepyrus arcticus Payk. var. y. Bohem. — Bei Minusinsk d. 26. Juni und Osnatjennaja d.9. Aug. E. und H. 36. Curculio Abietis L.— Bei Osnatjennaja Ende Juli gefunden. H. $7. Grypidius Equiseti F. — Einzeln bei Minusinsk d. 27. Juli gesammelt. H. 88. Dorytomus bituberculatus Zett. var. föra F, — Ein Stuck bei Verchne Sujetuk d, 11. Juli. H. + 89. Dorytomus bajulus n. sp. (Anhang, 30). — Ein Exemplar bei Tagarskoi Protok unweit von Minusinsk d. 26. Juni gefunden. H. 90. Acalyptus Carpini Hbst. — Selten bei Minusinsk d. 25. Maj und Osnatjennaja d. 11. August. H. 91. ÅA. sericeus Schönh. — Ein Exemplar beim Aba- kanischen Eisenwerke d. 23; August gefunden. H. 92. Orchestes Rusci Hbst. — Bei Verchne Sujetuk und Abakanischen Eisenwerke einzeln. H. 93. O. pratensis Germ. — Ein Exemplar bei Verchne Sujetuk d. 2. Juli. H. 61 94. Tachyerges Stigma Germ.—In Mehrzahl bei Verchne Sujetuk, Osnatjennaja und Abakanischen Eisenwerke in Juli und August gesammelt. H. 95. T. Salicis L. — Ein Exemplar bei Osnatjennaja d. 11. August. H. 96. Anthonomus terreus Gyll. (Anhang, 31). — Einige Exemplare bei Osnatjennaja Ende August. H. 97. A. (Furcipus) rectirostris L. var. uniformis Est. (Anhang, 32). — Bei Verchne Sujetuk d. 1 Juli gefunden. E. 98. Magdalis carbonaria L. — Einzeln bei Verchne Sujetuk d. 5.—11. Juli gesammelt. H. und E. 99. UCryptorhynechus Lapathi L. — Bei Minusinsk d. 26. Juni und Ösnatjennaja d. 9. August. E. 100. Gymnetron noctis Hbst. — Ein Exemplar bei Verchne Sujetuk d; 2. Juli. H. 101. Miarus graminis Gyll. — Bei Minusinsk, Verchne Sujetuk und Ösnatjennaja von Ende Juni bis Ende Juli ge- sammelt. E. und H. 102. Tychius I-punctatus L. (Anhang, 33). Ein Stäck wurde bei Verchne Sujetuk d. 14. Juli gefunden. H. Var.? 8. Gyll, Schönh. III, 401. — In Mehrzahl bei Verchne Sujetuk und Ösnatjennaja d. 4.—23. Juli gesam- melt. E. und H. . +103. T. rusticus n. sp. (Anhang, 34). — Bei Verchne Sujetuk und Ösnatjennaja d. 15. Juli und bei Osnatjennaja wenige Stäcke gefunden. E. und H. + 104. T. irritans n. sp. (Anhang 35). — Ein einziges Exemplar bei Osnatjennaja. H. +105. T. Oberti n. sp. (Anhang, 36). — Bei Verchne Sujetuk d. 15. Juli. E. und H. Var. sibiricus (Anhang, 36). — Bei Verchne Sujetuk d. 3.—4. Juli. gesammelt. E. und H. 106. T. squamulatus Gyll. — Nur ein Stuck bei Verchne Sujetukad..<+ Juli; 62 107. T. haematopus Gyl., Schönh. — Ein Stäck hei Verchne Sujetuk d. 7. Juli. H. | 108. T. Meliloti Stph. -— Bei Minusinsk d. 24. Juni. H. 109. Bhytidosomus Weisei n. sp. (Anhang, 37). — Un- weit vom Abakanischen Eisenwerke d. 22. August entdeckt. H. 110. Scleropterus verecundus n. sp. (Anhang, 38). — Beim Abakanischen Eisenwerke d. 23. August in zwei Exem- plaren (2) entdeckt. H. 111. Allodactylus Geranii Payk.— Bei Minusinsk, Verchne Sujetuk und Ösnatjennaja d. 29. Juni—12. August häufig vorkommend. E. und H. + 112. A. fallax!) Boh, — Bei Osnatjennaja d. 23. Juli> 4. August in Mehrzahl gesammelt. E. und H. 113. Cnemogonus Epilobii Payk. — Bei Verchne Su- jetuk und Ösnatjennaja d. 2. Juli—9. August nicht selten. H. 114. Cidnorhinus 4-maculatus L. — In der Umgebung von Minusinsk d. 23. und 26. juni gefunden. E. nnd H. +115. C. radula Hoch, — Ein Exemplar bei Osnatjen- naja d. 22. Juli gefunden. E. 116. Ceutorhynchidius pulvinatus Gyll. — Bei Minu- sinsk d. 21.—26. Juni in Mehrzahl gesammelt. E. und H: 117. Ceutorhynchus nubeculosus?) Gyll. — Bei Verchne Sujetuk d. 2.-—14. Juli einzeln. H. Var. Gyllenhali Fst. — Bei Verchne Sujetuk d. 1. Juli gefunden. E. 118. C. signatellus Gyll.? (Anhang, 39). — Bei Minu- sinsk d. 29. Juni und bei Verchne Sujetuk d. 2. Juli wenige Stucke gesammelt. H. 1) Durch den matten, gröber punktierten Thorax leicht von 4. Geranu zu trennen. 2) Die schwarze Zeichnung verschwindet zuweilen, die Decken sind dann gleichmässig grau behart; ich habe solche Stäcke beiderlei Geschlechts mit Var. Gyllenhali bezeichnet. Diese Art mit Ihrer Varie- tät gehört der europäischen Fauna an; ich besitze dieselbe von Samara, Martkopi (Caucasus), Sibirien und Turkestan. 63 119. C. faeculentus Gyll!). — Ein Exemplar bei Verchne Sujetuk d. 6. Juli gefunden. H. 120. Baris Artemisice Hbst. — Bei Minusinsk d. 23. Juni: gefangen. H. + 121. B. sibirica n. sp. (Anhang, 40). — Einige Stäcke bei Verchne Sujetuk d. 1.—14. Juli. E. und H. + 122. Nanophyes alienus n. sp. (Anhang, 41). — In der Steppe am Flusse Kemtschik in der Mongolei d. 12. September entdeckt. H. 123. Apion opeticum Bach, — Beim Abakanischem Eisenwerke in August. H. + 124. A. meditabundum mn. sp. (Anhang 42). — Bei Verchne Sujetuk d. 2. Juli in zwei Exemplaren entdeckt. H. + 125. A. Irkutense Fst. — Mehrere Stäcke bei Minu- sinsk d. 23. Juni und Osnatjennaja d. 23.—28. Juli gesam- melt. E. und H. 126. 4. Carduorum Kirby. — Bei Osnatjennaja d. 4. August einzeln. H. 127. A. elegantulwm Germ. — Bei Verchne Sujetuk d. 13.—16. Juli gefunden. E. und H. 128. ÅA. seniculum Kirby. — Bei Verchne Sujetuk und Abakanischem Eisenwerke. H. + 129. A. amplviibolum n. sp. (Anhang, 43). — Zwei Exemplare bei Verchne Sujetuk d. 15. Juli. H. 130. A. Vicie Payk. var. Griesbachi Steph. — In Mehr- zahl bei Verchne Sujetuk und a d. 3.—23. Juli gesammelt. E. und H. 131. A. simile Kirby. — Ebenfalls in Mehrzahl bei Verchne Sujetuk und Abakanischem Eisenwerke d. 7. Juli> 23. August. E, und H. 132. A. apricans Hbst. — Ein Exemplar bei Verchne SN äran (6 NR fa TIS a 1) Ich bin nicht ganz sicher, ob das mir vorliegende Exemplar richtig bestimmt ist; es fehlen mir französische Stäcke zum Vergleich. 64 + 133. 4. gnarum n. sp. (Anhang, 44). — Beim Aba- kanischem HEisenwerke d. 21. August in wenigen Exempla- ren entdeckt. H. 134. A. Gyllenhali Kirby. — Beim Abakanischem Eisen- werke im Monat August gefunden. H. 135. A. Sundevali Bohem. — Bei Verchne Sujetuk und Abakanischem Eisenwerke d. 7. Juli+>—21. August. H. 136. A. livescerum Gyll. — Auf Aeckern bei Verchne Sujetuk d. 2.—15. Juli gesammelt. H. 137. A. Sedi Germ. — Ein Exemplar in der Umgegend von Verchne Sujetuk d. 11 Juli. E. Anhang. 1." Deporais Mannerheimi Humm. ist ohne Zweifel mit megacephalus Germ. identisch.. Der japanische und auch in Ostsibirien vorkommende plamipennis Roelofs wird von Dr. Sharp (Trans. ent. soc. Lond. 1889 p. 71) nicht mit Unrecht als Varietät des Mannerheimi aufgefasst. 2. Otiorhynchus borealis Strl. ist nach 5.5 mm. grossen Stucken beschrieben; in Westsibirien iberschreitet diese Art selten 3.5 mm in der Länge. Während die Stärke der Deckenskulptur nahezu gleich bleibt, werden die Punkte auf dem Thorax bald kleiner bald grösser, in letzterem Fall die Räume zwischen ihnen auf dem Rucken nicht, wohl aber diejenigen an dem Seiten kleiner als die Punkte selbst; solche Stäcke sind dann in der Thoraxskulptur dem politus ähnlich. 3. Otiorhynchus (Arammichnus) Strebloffi Strl. var. temwimanus. Beim typischen Strebloffi sind die Vorderschie- nen aussen und innen an der Spitze gleichmässig, beim & gewöhnlich etwas mehr als beim 2 erweitert; es kommen aber auch sonst nicht abweichende Stäcke beiderlei Ge- 65 schlechts vor, bei welehen die äussere Erweiterung der Vorder- schienen beim & beinahe, beim 9 ganz fehlt und auf diese Weise die Schiene an der Spitze nicht breiter als an der Basis, im Ganzen also schlanker erscheint. Solche Stiäcke habe ich mit dem Namen tenuimanus belegt, um zu verhi- ten, dass fär dieselben eine neue Art aufgestellt wird. Sowohl bei der typischen Form als auch bei der Varie- tät fliessen nicht selten auf dem Thorax die Zwischen- räume der Punkte beiderseits des Mittelkiels zu Längsrunzeln zusammen. Die Punkte an der Basis der Deckenspatien sind nicht immer so gross als diejenigen in den Streifen, ha- ben zuweilen das Aussehen schwacher von hinten einge- stochener Körnchen und tragen bei gut erhaltenen Stäcken ein feines, anliegendes, weissgraues Härchen; diese Härchen habe ich bei sämmtlichem, sehr zahlreichem Stäcken mit scharfer Lupe an den Seiten der Decken immer gesehen. 4. Otiorhynelus (Arammichnus) beatus. Ot. Popovi pro- ximus, sed magnitudine majori, capite rostroque latioribus, articulis ultimis funiculi valde transversis, prothorace lateri- bus modice rotundato, sat fortiter rugoso, dorso minus dense punctato; elytris vix seriatim punctatis, interstitiis minutissime ac minus dense granulatis diversus; Ig. 4.2, lat. 1.6 m. In der Mongolei von Herrn Ehnberg aufgefunden. Da der Rässel von beatus breiter als der von Popovi Fst. ist, so erscheint er auch etwas kärzer, seine Punktirung und diejenige des Kopfes ist gröber aber weniger dicht. In demselben Grade ist auch die Skulptur des Thorax grö- ber und weniger dicht, d. h. bei beatus sind die Punkte grö- ber, die zu Runzeln zusammenlaufenden Zwischenräume breiter und höher; die unpunktirte Mittellinie erreicht weder den Vorder- noch den Hinterrand und ist bei den 2 mir vor- liegenden Stäcken verschieden breit.. Während die Skulptur- unterschiede des Vorderkörpers bedeutende sind, fallen die- selben bei den Decken weniger in's Auge, da die Körnelung der Spatien bei beatus kaum feiner und nur etwas weitläufi- ger: als bei Popovi ist. Bei diesem sind die Punktreihen d 66 noch einigermassen deutlich, bei jenem ganz undeutlich, bei beiden hinten die Sutur und beiderseits die 2 oder 3 ersten Spatien dichter und gröber, die äbrigen spärlicher (beson- ders bei beatus) und viel feiner gekörnt. Alle Körnchen sind von hinten eingestochen und mit einem anliegendem Härchen versehen. Da die Körnelung bei beatus weniger dicht ist, so erscheint diese Haarbekleidung auch dinner und der Körper glänzender als bei Popovt. 5. Sciaplilus Mispidus Est. (Stett. Ent. Z. 1882 p. 432). Jetzt, da mir gut erhaltene Stäcke vorliegen, ist die Be- schreibung dahin zu ergänzen, dass die Beschuppung fast noch dichter als bei albilaterus Fst. ist. Die Unterseite, der Kopf, die Tharaxseiten, die Deckenspatien 2 und 4 sowie die 4 äusseren sind dicht weisslich beschuppt, von diesen jedoch 2 und 4 grau gewirfelt. 6. Phyllobius Lindemamn Linden. ist sicher eine gute Art und in reinem Zustande nicht leicht mit einer anderen zu verwechseln. In Grösse und Form steht diese Art aller- dings dem Urticae De Geer nahe; die Bekleidung von Linde- mamnvi besteht aber aus einem gleichmässigen dännen Ueber- zuge von äusserst femen, anliegenden, auf der Oberseite des Körpers gelbbraunen sowie nicht dicht gestellten, auf der Unterseite und dem Schildchen weisslichen und viel dichter gestellten Härchen; ausserdem sind die Decken mit schräg abstehenden, zugespitzten, schwarzbraunen Borstenhärchen besetzt. Ohne Lupe gesehen erscheint die matte Oberseite kahl. Ich besitze ein typisches 9 aus Moscou und mehrere Stucke aus der Baschkiren-Steppe. Diese Art muss dem ater Strl. nahe stehen; die Stirne zwischen den Augen ist bei Lindemanm aber wenig breiter als der Rässel zwischen den Fählereinlenkungen und Geisselglied 2 ist deutlich länger als 1. Mir scheint, dass die Varietäten &, », 3, welche Gyllen- hal im Sch. IL p. 435 und 436 unter calcaratus citirt, auf Lindemamm zu beziehen sind. Lå (. Phyllobius Sahlbergi. Ovatus, dorso depressus, ater, nitidus, subtus sparsim albido-pubescens, supra fere glaber; 67 tarsis piceis, antennis dilutioribus; rostro longitudinaliter im- presso; prothorace densé punctato, medio plus minusve cari- nato, lateribus albido-pubescentibus; elytris humeris angu- latis, apice rotundato-acuminatis, dense seriatim punctatis, interstitiis subplanis; femoribus muticis, haud clavatis; Ig. 3.5— Siöudatbrligst? an | Var. tarsis, tibiis parteque basali femorum testaceis. Durch die kahlen Decken nähert sich die neue Art dem biformis Reitt. und armeniacus Kirsch.; unterscheidet sich aber leicht von ersterem durch ungezähnte Schenkel, von letzterem durch dännere Fähler und kahles Schildcehen. Mit abgeriebenen /femoralis +) Boh. kann Sahlbergi des sehmä- leren Kopfes, der längeren Beine, der nicht gekäulten Schen- kel und des abgeflachten Deckenräckens wegen nicht ver- wechselt werden. Die Unterseite ist diänn mit längeren, die Unterseite noch dinner mit kärzeren anliegenden Härchen besetzt; die- selben sind nur auf dem Kopf und den Thoraxseiten dicker und auch dichter gestellt. Kopfin beiden Geschlechtern gleich schmal. Thorax fein und ziemlich dicht punktirt mit durch- gehendem oder hinten abgekärztem, zuweilen nur noch am Vorderrande erkennbarem Mittelkiel. Schildechen klein drei- eckig mit abgerundeter Spitze. Decken doppelt so breit als der Thorax, mit rechtwinkligen kurz gerundeten Schultern, die Seiten bis zum Spitzendrittel geradlinig divergirend, dann gerundet zugespitzt, oben auf der Basalbälfte abge- flacht, die Punktreihen an der Spitze und den Seiten leicht vertieft, der Marginalsaum an der Spitze leicht aufgebogen. Analsegment des ys an der Spitze abgestutzt mit sehwachem Eindruck. 1) Bei reinen Stäcken von femoralis sind die Decken mit el- liptischen und stabförmigen Schuppen ziemlich dicht und gleichmässig bedeckt; die Seiten derselben gerundet, ihre grösste Breite liegt in der Mitte, und denn haben sie deutliche Längswölbung; ferner sind die Schenkel gekeult. Beim I zeigen die Hinterschenkel eine deutliche Zahbnecke und das Analsegment eine grosse tiefe Grube, welche scharf- kantige Seiten und einen feinen Mittelkiel hat, - 68 Bei einem vy sind die Beine wie bei femoralis gefärbt, d. h. die Tarsen, Schienen und das Baseldrittel -der Schen- kel sind gelb. Herrn Professor John Sahlberg, dem verdienstvollen Erforscher und Bearbeiter der finnischen Insekten-Fauna habe ich diese Art gewidmet, welche von Herrn Hammarström in 1 Exemplar bei Verchne Sujetuk !) gefunden wurde. 8. Von Ptochus impressicollis Fst. hat mir eine grössere Anzahl Stäcke recht verschiedener Grösse sowie aller Färbungen zwischen einfarbigem Silbergrau und vorherr- schendem Dunkelbraun mit weisslichen ab- oder nicht abge- kärzten Längsbinden vorgelegen. In den Bestimmungstabel- len des Dr. Stierlin ist wohl irrthämlich Lenkoran als Fund- ort fär diese Art angegeben; mir ist dieselbe nur aus Sibirien bekannt. 9. Von Ptochus deportatus Boh. liegt mir ebenfalls eine grössere Reihe vor. Diese Art ist von mir in Horae Soc. Ross. 1881 pag. 299 eingehend besprochen und mit ihr strigirostris Hochh. als & und variegatus Hochh. als 2 vereinigt worden; den vartegatus Hochh. hat zuerst Seidlitz 1868 in , die Otiorhynchiden s.str' zu deportatus gezogen und bei strigirostris gleichzeitig darauf aufmerksam gemacht, dass die Vereinigung des letzteren mit porcellus durchaus unzulässig ist. Dr. Stierlin hat entweder diese Zurechtstel- lung ubersehen, da er in seinen Bestimmungstabellen den strigirostris wieder mit porcellus vereinigt oder aber er ist die Begrändung seiner gegentheiligen Ansicht schuldig ge- blieben. Uebrigens will ich hier bemerken, dass wenn man von porcellus die Schuppen auf Stirne und Rässel entfernt sich beide Theile als gestrichelt erweisen; em Umstand, welcher, aber auch nur dieser allein, fräher Anlass gegebén : haben mag, den strigirostris mit porcellus zu vereinigen. 10. Argoptochus virens. ÖOvatus, convexus, niger, squa- mis rotundatis viridibus haud dense obsitus; antennis brunneis; 1) Herr Martjanov hat diese Art schon fräher bei Minusinsk in Mehrzahl gesammelt. 69 fronte lata, foveola parva impressa; oculis globosis; rostro capite angustiore, basi transversim depresso, late sed haud profunde sulcato, cum prothorace dense punctato; articulis funiculi omnibus elongatis; prothorace latitudine paulo bre- viore, lateribus vix rotundatis; elytris ovatis, apice acumi- natis, humeris rotundatis, sat profunde punctato-striatis, interstitiis parum convexis; femoribus dentatis; lg. 4, lat. 1.3 mm. 2 Exemplare von Herrn Hammarström bei Osnatjennaja gefunden. Unter den Ptochus-Arten mit verwachsenen Krallen nimmt »irens dem Habitus nach dieselbe Stellung ein, wie rufipes unter den echten Ptochus mit freien Krallen. Aehn- liche Kopf und Räisselbildung hat 4-signatus Bach, keine der 4 bekannten Argoptochus Arten aber eine ähnliche Flägel- deckenform, welche an diejenige eines kurzen Kusomus erin- nert. Der unbeschuppte Fiöählerschaft ist gekruämmt und et- was dicker aber kaum länger als die 5 ersten Geisselglie- der; von diesen sind 1 und 2 die längsten und gleich lang, 3 kärzer als diese und nur wenig länger als die 3 folgenden gleichlangen, von denen aber jedes deutlich länger als breit ist; die schmal ovale Keule etwas länger als die 2 letzten Geisselglieder. Rässel so lang als breit, ziemlich parallel, etwas breiter als der halbe Kopf und von diesem durch ei- nen flachen Quereindruck abgesetzt. Die Punktirung des Kopfes und Rässels ist so dicht, dass ihre Oberfläche bei den beiden abgeriebenen Stuäcken matt erscheint. Schildchen sehr klein dreieckig. Decken in der Mitte etwa doppelt so breit als die Thoraxbasis, ohne Schulterecken, hinten etwas geschweift-zugespitzt, jede Spitze stumpf; die Punkte in den etwas vertieften Streifen stehen dicht, Streifen 8 und 9 sind auf der Schulterrundung verbunden, 9 etwas mehr vertieft als die anderen. Beine schlank, die Schenkel etwas ge- schwollen und mit einem dornförmigen Zahn. Schuppen der Oberseite kurz oval oder an der Spitze stumpf abgestutzt. 11. Alophus Mäklim (>). Elongatus, nonnibil con- vexus, niger, subtus parce griseo-, supra densius subcupreo- et viridi-pubescens; tibiis ferrugineis; rostro canaliculato; 70 fronte foveola parva impressa; antennarum scapo apice valde clavato; prothorace antice posticeque fere aequilato et trun- cato, granulato-punctato, medio late carinato; scutello ovato, subalbido-pubescente, canaliculato; elytris elongatis, postice minus angustatis, subtiliter remoteque punctato-striatis; 1g. SSM GIS ee CE Ein einzelnes Männchen von ' Herrn Ehnberg in der Mongolei entdeckt. Diese häbsche Art hat die gestreckte Form des leucon Mannh. und lentus Fst. ist aber hinten viel weniger verengt und zeichnet sich besonders durch den gekörnt-punktirten Thorax mit dickem Mittelkiel, das deutlich gerinnte Schildehen und die metalliscehe Behaarung aus. Riässel so breit als die Stirne zwischen den Augen, nur an der Spitze erweitert und hier schräg nach unten abge- stutzt, etwas kärzer als der Thorax, wie die Stirne flach gewölbt, die schräg abgeflachte Spitze fein gekielt; Kopf und Rissel ziemlich dicht punctirt. Geisselglied 2 kaum länger als 1, von den äöbrigen kärzeren sind 6 und 7 die längsten. Thorax so lang als vor der Spitze breit, hier am breitesten, die Seiten von hier zu den Hinterecken leicht und gerad- linig kovergirend, zur -Spitze gerundet verengt, der kräftige Mittelkiel nicht abgekärzt. Decken höchstens um !/, breiter als die Thoraxbasis, mit flach gerundeten Schultern, sehr wenig gerundeten Seiten, die Spatien zwischen den feinen und entfernt punktirten Streifen flach, dicht und etwas kör- nig punktirt, die Sutur auf der abschäössigen Stelle leicht vertieft und jederseits im Spitzenwinkel mit einem leichten Eindruck. Die metallisch grän behaarten Seiten des Thorax setzen sich auf Spatium 5 bis zu !/; der Deckenlänge fort, ausser- dem ist Spatium 1 hinten und 3 in der Mitte ebenso grän- lich behaart aber nicht scharf begrenzt, weil die kupferröth- lichen und weniger dicken Härchen sich einmischen. Das dicht punktirte Abdomen bräunlich kurz und fein behaart. sy. Segment 1 und 2 der Länge nach breit vertieft, das Analsegment mit flachem Eindruck. At 12. Sitona onerosa. Oblonga (5) vel ovata (2), nigra, supra fusco- et albido-squamosa, setosa; capite minus lato, fronte parum convexa, cum prothorace remote sat fortiter punctato ; rostro latitudine haud (2) vel parum (gy) longiore, cum fronte sulcato; oculis majoribus convexis; prothorace lateribus sensim rotundato, intra apicem sat profunde con- stricto, linea media vittisque lateralibus albidis; elytris pro- thorace paulo latioribus, humeris breviter rotundatis, lateri- bus subparallelis, apice acute rotundatis, obsolete punctato- striatis, interstitiis planis; corpore subtus pedibusque albido- squamosis; lg, 4.2, lat. 1.2 mm. Bei Minusinsk und Osnatjennaja von Herrn Hammar- ström aufgefunden, auch 1 Stuck von Krasnojarsk in mei- ner Sammlung. ! | Mit sertesetosus Sch. hat die neue Art den verhältniss- mässig schmalen Kopf die nicht halbkugligen aber gewölb- ten Augen, den aufgebogenen Thoraxvorderrand, die Zeich- nung und die längere Beborstung gemeinsam, unterscheidet sich aber von ihm durch längeren Russel, weniger dicht aber gröber punktirten Kopf und Thorax, durch kärzere Decken und Beine. Von erwmtus Oliv. und Waterhousei Walt. weicht onerosa sowohl durch den schmäleren Kopf, längeren Rässel, grössere aber weniger gewölbte Augen, schmälere Decken und durch längere Behaarung ab. Auf der Oberseite herrscht die dunkle Farbe vor, die ziemlich breiten und etwas gebogenen weissen Seitenbinden des Thorax setzen sich auf den Kopf und die Deckenbasis fort, sind aber im weiteren Verlauf auf Spatium 2 und 4 durch dunkle Wirfelflecke unterbrochen. Die Naht an der Spitze, Spatium 6 an der Basis, Spatien 8 und 9 auf der hinteren Hälfte und der Marginalsaum in seiner ganzen Länge sind weiss. Die Schuppen sind rund. Das gy ist län- ger und schlanker, hat längeren Rässel, Thorax und Decken, auch ist die Zeichnung schärfer ausgeprägt als beim 9. Allardi Kirsch hat haarförmige Schuppen, syriacus Strl. eine breite Thoraxmittellinie und hebraeus Strl. viel breite- ren Kopf, auch kärzere Beborstung. 72 13. Macrotarsus validirostris. Oblongo-ovatus, conve- xus, niger, cinereo- et fusco-squamosus: antennis piceis; rostro subrecto latitudine vix duplo longiore, fronte latiore, cum capite prothoraceque punctato, medio obtuse carinato; articulo primo funiculi secundo parum longiore; prothorace transverso ante medium rotundato ampliato, confertim punc- tato, linea media angusta vittisque 2 lateralibus latis cine- reo-, submetallico-squamosis ; elytris ovalibus convexis, punc- tato-striatis, interstitis subplanis cinereo-, per partem sub- cupreo-squamosis, alternis fusco- vel nigro-tessellatis; pedi- bus tenuiter pubescentibus; lg. 9.5—11, lat. 3.3—4.8 mm. Von Herrn Hammarström in Mehrzahl in der Mongo- lei!) gesammelt. Diese Art ist mit Faldermanm Boh. und notatus Cap. in der Form verwandt, jedoch hinten stumpfer gerundet, hat einen Thorax ähnlich wie Gebleri Boh. und perdix Fst. so- wie einen kärzeren und viel dickeren Rässel als alle diese. Stirne zwischen den Augen etwas flach, kaum halb so breit als der Rässel an der Spitze und mit einem einge- dräckten Punkt. Der gerade Rissel an der Basis leicht ein- gesenkt und hier wie die Stirne grauweiss behaart, die 1) Ich besitze in meiner Sammlung ein unbeschriebenes 9 einer Art, welche viel kärzer als validirostris, in der Form mit meinen lati- rostris, brevirostris und bascarensis verwandt ist und besonders durch seinen kurzen, breiten und zur Spitze scheinbar verengten Rissel (die Fählereinlenkungen sind oben genähert) auffällt; die Diagnose dieser Art lautet: Macrotarsus mongolicus. (2) Ovatus, convexus, niger, undique dense griseo-squamosus ac setis fere adpressis obsitus; antennis piceis; fronte plana, lata, rostri basi vix latiore; hoc recto latitudine parum longiore, inter antennarum insertiones approximatas quam basi dimidio fere augustiore, supra depresso, medio obtuse carinato; oculis ovatis parum convexis: prothorace transverso, lateribus ante medium rotun- datis et ante apicem paulo constrictv, margine antico pone ocules haud sinuato, lobis ocularibus angulatis parum productis, linea media angusta vittisque 2 lateralibus latis subalbido-squamosis; scutello minuto; elytris ovatis, prothorace fere duplo latioribus et triplo longioribus, punctato- striatis, interstitiis planis, alternis nigro-tessellatis; pedibus squamosis et setosis; lg. 9.3, lat. 4 mm. Mongolia. 13 Spitzenhälfte glänzend, weniger dicht punktirt und mit ei- nem flachen dreieckigen Eindruck an der Spitze. Thorax- vorderrand so breit als die gerundete Basis, hinter den Au- gen flach gebuchtet, die Augenlappen rund vortretend, die Hinterecken scharf rechtwinklig, die grösste Breite vor der Mitte. Decken reichlich doppelt so lang als breit und fast doppelt so breit als der Thorax, elliptiseh, mit der höchsten Längswölbung etwas hinter der Mitte, von hier zur Spitze beim I steiler, beim 2 sehr flach abfallend, die Spatien nickt dicht, etwas lederartig punktirt mit beinahe anliegen- den weissen Borstenhärchen zwischen den Schuppen. Brust und die 4 ersten Bauchsegmente an der Spitze dicht be- schuppt, letztere an der Basis fast kahl, das Analsegment nur behaart. Beine fast wie bei notatus geformt, nur etwas länger aber ohne Spur von Schuppen. Die Tarsen an den 4 Vorderbeinen des Männchen sind schwammsobhlig. 14. Hypera sinuaticollis. (9) Ovatus, convexus, niger, pilis squamiformibus griseis et brunneis variegatus; anten- nis ferrugineis; articulis 2 primis funiculi aequilongis; rostro recto fronte nonnihil latiore, prothorace breviore, carinato; prothorace augusto latitudine longiore, lateribus basin ver- sus sinuatis, ante apicem valde rotundato-dilatatis, dorso confertim punctato: elytris prothorace fere triplo latioribus, convexis, punctato-substriatis, interstitiis planis remote brun- neo-tessellatis; 1g. 6, lat. 2.6 mm. Von Herrn Ehnberg 2 2 in der Mongolei gefunden. Durch den langen, im Verhältniss zu den Decken sehr schmalen, an den Seiten stark geschweiften, vor der Mitte gerundet erweiterten Thorax steht diese Art bisher einzig in ihrer Gattung da. Der Rässel ist wenig dicker als die Vorderschenkel, hat etwa die Länge von demjenigen des Donus fasciculatus Hrbst., zwischen den Fählereinlenkungen eine tiefe kurze Furche; von hier ab bis zur Spitze ist der Riässel glänzend, abgeflacht und sparsam punktirt. Augen kurz oval. Thorax an der Basis gerundet, diese nicht breiter als der Vorder- rand, die Hinterecken scharf rechtwinklig, die Seiten von Qt i CA | LE FR PARA hy an

); lg. 3.4, lat. 1.3 mm. Ein Exemplar von Herrn Hammarström bei Minussinsk gefunden; ich besitze diese Art in je einem Stäck von Blago- weschtschensk (Amur) und von Kamtschatka. Der lange und durchaus gerade Rässel, die leicht ein- di gedräckte Stirne und die dunkle Mittellinie auf dem Thorax lassen eine Verwechselung der neuen Art mit den nächsten Verwandten minutus und validirostris nicht zu. In der Form und Färbung der Decken steht bajulus auch dem occalescens nahe, hät aber flachere Körperwölbung, hinten weniger tief eingedräckte Decken, viel längeren und noch geraderen Räs- sel, sowie einen gefransten Prostetenalvorderrand. Stirne zwischen den Augen beim gy viel, beim 2 noch immer deutlich schmäler als der Rässel, dieser köärzer (5) oder länger (2) als Kopf und Thorax zusammen. Fähler- einlenkung um etwa die halbe (>) oder 1!/; fache Rässel- breite von der Spitze entfernt. Geisselglied 2 etwas kärzer und dänner als 1, dieses doppelt so lang als breit.. Fortsaiz zwischen den Mittelhäften breit eiförmig zugespitzt. Zahn an den männlichen Vorderschenkeln etwas kräftiger als beim Oo, etwa so klein als bei occalescens. Bei dem dunklen Stäck aus Minussinsk sind auf den Decken die Naht, Spatien 5, Gö, theilweise auch 7 und der Marginalsaum ganz roth; es tritt also ausser dem breiten schwarzen Streifen neben der Sutur noch ein schmälere ne- ben dem Seitenrande auf. -An den Beinen ist die Schenkel- keule unten und der Schienenaussenrand schwärzlich, eine strichförmige Triäbung neben den Vorderhiäften röthlich. An dem hellsten Stäck von Kamischatka ist der Thorax oben und unten bis auf die schmale schwarze Mittellinie, eine schmale bräunliche Linie zwischen Vorderhäften und Seiten- rand, sowie die Decken bis auf eine abgekiärzte bräunliche Längsbinde auf Spatium 3 und 4 nebst einer bräunlichen Träbung neben dem Seitenrande ganz roth. Die Behaarung ist dieselbe wie bei occalescens nur etwas feckizer. 31. Anthonomus terreus Gyll. von Herrn Hammarström bei Osnatschen gefangen gehört der europäischen Fauna an; ich besitze nämlich ein Stick aus Orenburg (Eversmann), ein anderes aus Sarepta (Becker). Der typische terreus hat einen an der Spitze röthlich angelaufenen Rässel, rothen Fählerschaft, in der Mitte schwärz- liche Schenkel, braunrothe Decken mit schwarzer, zur Basis (CR etwas erweiterter Sutur, Schildehen und Hinterbrust dicht, das Abdomen etwas weniger dicht, Thorax und Decken spar- sam weisslich gelb behaart, letztere mit 2 wenigstens an den Seiten deutlichen, dichter behaarten Querbinden, wenn die Stäcke nicht abgerieben sind. Es kommen aber auch schwarze und einfarbig rothe Stäcke vor; erstere zeigen, wenn gut erhalten, 2 dichter behaarte Längsbinden auf dem Thorax, die Decken wie bei sorbi Germ. und bisignatus Roelofs 2 ebensolche GQuerbinden auf der hinteren Decken- Hälfte, von welchen die hintere senkrecht zur Sutur steht und zu dieser erweitert ist, die vordere von der Sutur schräg nach vorne gerichtet ist; bei ganz reinen Stäcken findet sich noch eine kleine weissliche Basalmakel auf Spatium 5; bei allen diesen dunklen Stäcken ist die Spitze des Fählerschaf- tes und die Wurzel der Schenkel roth. Der Rässel beim so lang, beim 2 länger als die langen Vorderschenkel, Fäh- ler bei ersterem im Spitzendrittel, bei letzterem näher zur Mitte eingelenkt. Sowohl sorbi als auch bisignatus sind kör- zer gebaut und haben kärzere Beine; sibiricus Debr., welcher mir noch nicht vorgekommen, soll langbeinig und ebensögefärbt sein wie der typische terreus, aber dunklen Marginalsaum ha- ben; wahrscheinlich ist derselbe eine weitere Varietät des terreus. Da die ganz rothe und die schwarze Varietät leicht mit sorbi und bisignatus verwechselt werden können, so halte ich es fär richtig dieselben mit einem Namen zu belegen. Körper schwarz, Decken bis auf die Sutur, Föhblerschaft, Rässelspitze und Schenkel bis auf die Mitte roth oder rothbraun ; Krasnojarsk, Mongolei, Daurien, China bor. ----+--++ >>> terreus Gyll. Der ganze Käfer bis auf die Brust roth; Orenburg, Kopal, Shanghai: ------ var. uniformis Fst. Der ganze Käfer bis auf die Schaft- spitze und Schenkelwurzel schwarz; Osnatjennaja, Minussinsk, Sarepta- var. Desbrochersi Fst. Färbung wie beim typischen terreus nur noch der Marginalsaum schwarz; VAN EUTEe e sj ej a) felles a Sj eHole ooo) sko lea er (sel olls var.? sibiricus Desbr. 93 32. Mit dem Namen Anthonomus (Furcipus) rectirost- ris var. unicolor bezeichne ich jene Stäcke beiderlei Ge- schlechts, bei welchen die Decken gleichmässig dänn be- haart sind, also keine dinner behaarten und daher dunkle- ren Querbinden aufweisen. 33. Characteristisch fär Tychwus 5-punctatus!) L. ist der tief ausgebuchtete Prosternalvorderrand, der namentlich beim 2 stark transversale (beim gy stets etwas länger äls beim 2) und kaum als die Decken schmälere Thorax, wel- cher hinten weniger eingezogen ist als vorne, durch die flache Querwölbung an den Seiten stumpfkantig erscheint und keine Seitenbinde trägt, der schwarze, von der Fähler- einlenkung ab deutlich abgesetzt verdännte und rothe Räs- sel, welcher in beiden Geschlechtern länger als der Thorax ist. Bei meinen Stäcken aus Europa und Asien variirt wohl die Färbung der Oberseite und der Fähler, in geringen Gren- zen auch die Thoraxform, nicht aber die Färbung des Räs- sels und der Beine noch auch die Länge des Rässels und die Art der Verdinnung desselben. Die Deckenzeichnung variirt insofern als bei Stäcken mit dunkler Oberseite die 2 Makeln jeder Flägeldecke zuweilen in einer Längsbinde zu- sammenfliessen oder bei Stäcken mit hellgrauer Oberseite fast ganz erlöschen. 34. Tychius rusticus. Breviter ovatus, niger, supra squamulis olivaceis tectus, subtus dense albido-squamosus; 1) Folgende sädrussische Art, bei welcher die Makeln jeder Flä- geldecke zu einer Längsbinde zusammenfliessen, ist von 5-punctatus zu trennen: Tyclhius irregularis. T. 5-punctato simillimus et affinis, sed an- gustior, rostro multo breviori apice minus attenuato, magis curvato, prothorace parum transverso, basi albo-marginato, elytris evidenter angustiore, scutello albo-squamoso, pedibus brunneis femoribusque tenuioribus distinctus; I1g. 3.2—-3.3; lat. 1.3—1.5 mm. Samara, Kasan, Orenburg. Von den drei Spatien 4, 5, 6, welehe die Längsbinden einnehmen ist 5 am wenigsten dicht behaart, so dass die Binde gespalten erscheint; der Thorax ist an den Seiten viel flacher gerundet, daher derselbe auch schmäler und gewölbter erscheint, die Basis beiderseits weiss gerundet. 94 rostro, antennis, elytris per partim pedibusque rufo-testaceis; oculis angustis; rostro subeylindrico apice ipso tantum atte- nuato; prothorace transverso, latéribus minus rotundato- ampliato, linea media postice dilatata, utrinque macula basali albida; elytris prothorace latioribus postice rotundato-acu- minatis, sutura vittaque laterali subalbidis; ftemoribus modice incerassatis, posticis tantum dentatis, anticis subtus fimbria- tis; prosterno apice emarginato; lg. 3.3, lat. 1.5 mm. Von den Herren Ehnberg und Hammarström bei Osnat- schen und Verchne Sujetuk gefangen. Die kärzere Form, der in beiden Geschlechtern dän- nere, fast cylindrische Rässel, die duänneren Beine, der etwas längere, an den Seiten viel weniget gerundete Thorax mit 2 Basalmakeln und die Körperfärbung unterscheiden die neue Art hinlänglich von 35-punctatus L. Rässel so breit als die Stirne zwischen den Augen, bis zur Fählereinlenkung gerade und nahezu cylindrisch, dann leicht gebogen und abgeflacht. Augen so lang als der Rässel hoch und länger als breit. Thorax am Vorderrande kurz eingeschnärt, zur gerundeten Basis nur wenig verengt. Decken breiter als der Thorax, beim spitzer und fräöher verengt als beim 2, mit einer vom Thorax verschiedenen Längswölbung, deren höchster Punkt zwischen Basis und Mitte liegt. Die 4 Vorderschenkel sind in beiden Geschlech- tern kaum, die hintersten deutlich gezähnt. Analsegment des & mit einer tiefen und queren Grube. Alle Schuppen der Oberseite sind schmal bandförmig, an der Spitze stumpf gerundet oder abgestutzt, diejenigen der Unterseite breiter lanzettförmig, auf Mittel- und Hinter- brust mit eingedräckter Längslinie, diejenigen auf den Schen- keln schmal lanzettlich. Auf den Decken ist die Sutur fast rein weiss, Spatien 1, 2, 3 dunkel, dann 4 bis 3 abwech- selnd dichter und weniger dicht weisslich beschuppt, eine Längsbinde bildend, welche sich auf die Thoraxbasis fortsetzt. 35. Tychius irritans. Praecedenti similis et affinis ae- que coloratus sed latior, ab illo etiam rostro multo breviori, basi altiore apicem versus gradatim attenuato, oculis rotun- ID datis minoribus, elytris apice obtusioribus, pedibus crassio- ribus diversus; lg. 3—3.5, lat. 1.5— 2 mm. Von Herrn Hammarström bei Verchne Sujetuk aufge- funden; auch von Krasnojarsk in meiner Sammlung. Der zur Basis 'höhere Rässel nähert irritans dem 3-punctatus L., die Färbung der Beine und des käörzeren allmälig verengten Rässels, sowie die schwach gezähnten Vorderschenkel trennt ihn von diesem. Die Beine stehen hinsichtlich ihrer Dicke zwischen denen des rusticus und des 3-punctatus. Augen rund aber kärzer als der Rässel an der Basis hoch, von der Oberkante etwas entfernt eingesetzt. Der Rässel ist in beiden Geschlechtern an Länge wenig ver- schieden. Der einspringende Winkel zwischen Thorax und Decken ist fast noch flacher als bei rusticus und sehr viel flacher als bei 3-punctatus; die höchste Längswölbung der Decken liegt dicht vor der Mitte. Auch bei dieser Art ist das Prosternum unten ausgebuchtet und das Analsegment des. 9 hat eine quere Grube. 36. Tyclhius Oberti. Nigro-piceus, subtus squamulis albidis, supra ochraceis tectus et albido-sublineatus; rostro, antennis pedibusque rufo-testaceis; fronte inter oculos ro- tundatos rostri latitudine vix augustiore; rostro paulo arcu- ato apicem versus paulo attenuato, prothoracis longitudine aequale (>) vel longiore (2); prothorace latitudine vix la- tiore, lateribus fere aequaliter rotundato, apice breviter tu- bulato, linea media albida basin versus ampliata lateribusque basi albicantibus; elytris prothorace latioribus, longitudina- liter convexis, haud conspicue striatis, sutura interstitiisque 4,5 et 6 albidis; femoribus posticis acute dentatis; prosterno emarginato; lg. 3.2—3.8, lat. 1.5—2 mm. Von den Herren Ehnberg und Hammarström bei Verchne Sujetuk gefunden; ich besass diese Art schon fröher von Daurien, Amur, Nertschinsk und durch Herrn Obert von Krasnojarsk unter dem Namen Oberti Fst. i. coll. T. 3-punctatus hat längeren und dickeren Rässel, län- gere Augen, viel gewölbteren, breiteren Thorax ohne Basel- makel an den Seiten, weniger kräftig gezähnte Hinterschen- 96 kel u. s. w. Bei beiden ist das Prosternum ausgerandet, wenn auch bei 5-punctatus etwas tiefer und die Decken ha- ben gleiche Längswölbung; diese ist beim gy ziemlich in der Mitte, beim 2 zwischen Mitte und Basis am höchsten. Bei Oberti sind nur die Thoraxmittellinie und die Su- tur rein weiss, dagegen stechen die gelblichweissen Seiten des Thorax und die Längsbinde auf den Decken weniger scharf von dem ocher- mitunter rostfarbigen Grunde ab; zuweilen ist eine hellere Färbung auf Spatium 5 kaum an- gedeutet und auf Spatium 2 wieder eine solche bemerkbar, sodass dann die Decken mit abwechselnd helleren und dunk- leren Linien erscheinen. Augen fast genau so lang als breit, deutlich kärzer als die Riässelbasis, von der Risseloberkante etwas entfernt. Rässel zur Basis deutlich wenn auch nicht viel höher werdend. Die Thoraxseiten wie bei ructicus und irritans gerundet. Die Decken sind an den Seiten beim I mehr parallel, beim 2 gerundet, hinten spitzer. Die Vorder- schienen sind in beiden Geschlechtern etwas gebogen, im- mer an der Basis kurz, zur Spitze hin lang ausgebuchtet, mitunter an der Trennungsstelle beider Buchtungen mit ei- ner stumpfen Zahnecke; Vorderschenkel beim J& sehr un- deutlich gezähnt und bis zur Zahnstelle, die mittleren nur an der Basis mit weissen Schuppenhaaren gefranst. Schup- penform wie bei 35-punctatus. Ein Pärchen von Krasnojarsk und ein solches von Verchne Sujetuk hat etwas transversaleren (besonders das Q) Thorax, dessen grösste Breite einwenig hinter der Mitte liegt; ohne andre aufzufundene Unterschiede habe ich diese beiden Pärchen als Oberti var. sibiricus aufgefasst. Die hier erwähnten, mit 5-punctatus verwandten Arten und mit unten ausgerandetem Prosternum lassen sich auf folgende Weise auseinander halten: 1. Thorax auf dem Riicken flach gewölbt, seine Seitenränder etwas stumpfkan- tig, nur die Mittellinie heller beschuppt; 2. Rissel in beiden Geschlechtern länger als der Thorax, von der Fihlereinlen- 2. (SO kung ab abgesetzt verdännt, Thorax nicht oder nur wenig schmäler als die Decken, seine Seiten stark gerundet " erweitert, die Basis ohne Spur eines weissen Randes, der einspringende Winkel zwischen Thorax und Decken tief, Riässel bis auf die Spitze, die Schenkel ganz schwarz, Vorderschen- kel stark keulenförmig verdickt ----- Rässel beim y höchstens so lang als der Thorax, zur Spitze gleichmässig verdunnt, beim 2 deutlich länger als der Thorax und ebenso lang als beim 5-punctatus & und an der Spitze schwach abgesetzt verengt, Thorax schmäler als die Decken, die Basis jederseits weiss gerandet, der ein- springende Winkel zwischen Thorax und Decken flach, Rässel und Beine gelbroth, Vorderschenkel schwach ver- TIERPS SER SING do BONG TIGIIT ENN ÖT Thorax auf den Riäcken höher gewölbt, mit, wenn auch nur an der Basis helleren Seiten, Decken breiter als der Thorax, Rissel und Beine gelbroth; Rässel an der Basis nicht höher als an der Fihlereinlenkung, Augen so lang als die Riässelbasis hoch--+---+-++++- Riässel an der Basis höher als an der Fihlereinlenkung, Augen käörzer als die Riässelbasis hoch; Körper kurz oval, Rässel kaum so lang als der Thorax, an der Wurzel dop- pelt so dick als an der Fihlereinlen- kung, in beiden Geschlechtern gleich- mässig bis zur Spitze verengt -.----- Körper länger oval, Riässel länger als 97 5-punctatus IL. irregularis n. sp. rusticus n. Sp. irritans Nn. Sp. 98 der Thorax, an der Wurzel höchstens um die Hälfte dicker als an der Fihler- einlenkung, beim & die Spitze sehwach abgesetzt verdiinnt-----+--+-+>++ => Oberti n. sp. 37. Bhytidosomus Weisei. Niger, supra pilis squami- formibus brevibus albis adspersus, macula postscutellari, me- sosterno metasternoque lateribus dense albo-squamosis; an- tennis basi nonnunquam, pedibus totis vel per partim ferru- gineis; rotro tenuiore, longiore, opaco, cum capite dense rugoso-punctato; prothorace basi bisinuato, dorso late sul- cato; elytris subglobosis, punctato-sulceatis, interstitiis augu- stis, internis denticulato-granulatis; pedibus longioribus, fe- moribus omnibus dentatis; lg. 1.4—1.7 mm. Von Herrn Hammarström bei Abakanski Sawod, von mir auch bei Kasan und Samara gefunden. Rh. Beitteri Weise und dentipes Reitt. haben dickeren, Weisez dagegen dinneren Rässel als globulus Hrbst. Des gefurchten Thoraxes und des Schenkelzahns an allen Bei- nen wegen ist Weisei nur mit filirostris Reitt. zu verwech- seln; letzterer soll aber ungezähnte Schenkel und eine er- habene Scheitellinie haben. Kopf zwischen den Augen niedergedräckt. Fähler beim s im Spitzendrittel, beim 2 in der Mitte des Rässels ein- gefägt, alle Geisselglieder mindestens so lang als breit. Tho- rax wenig breiter als lang, gröber aber weniger dicht als der Kopf punktirt; seine eingedräckte Mittelfurche reicht nach vorne flacher werdend weit äber die Mitte hinaus; je- der Punkt in der Mitte und an den Seiten trägt eine weisse, jeder auf dem Ricken eine bräunliche Schuppenborste, je- der am Hinterrande eine ovale weisse Schuppe. Decken et- was breiter als bei globosus, hinten mehr zugespitzt, mit der grössten Breite etwas vor der Mitte, die hinter dem Schildchen flach eingesenkte Naht weiss beschuppt, die in- neren Spatien mit deutlicheren zahnartigen Tuberkeln, jedes Zähnchen mit einer von hinten eingestochenen weissen, sel- ten bräunlichen Schuppenborste. Die Hinterbrust grob und nicht dicht punktirt, mit einen runden weissen Schuppe in 22) jedem Punkt, die Mittelbrust so wie die Seitenstäcke der Hinterbrust dicht weiss beschuppt. Schenkel, namentlich die Schienen länger als bei globulus, erstere gegen die Spitze mit einem feinen Zähnchen. Eh. orobinus Schiödte von Kamtschatka mit ungezähn- ten rothen Schenkeln soll durch einen vorragenden Schul- terhöcker ausgezeichnet sein. 38. Secleropterus verecundus. Subovatus, nigro-piceus, opäcus, antennis pedibusque ferrugineis; rostro prothoracis longitudine, fortiter punctato, basi tricarinato; fronte inter oculos depressa; prothorace apice valde rotundäto-, lateribus angulariter producto, confertim punctato, lineis 2 flavis or- nato; elytris breviter ovatis, apice obtuse rotundatis, pro- funde punctato-striatis, interstitiis angustis, alternis paulo elevatioribus, minutissime denticulatis et setosis; pectore flavo-cirecumcineto; femoribus medio nigricantibus; lg. 2 mm 2 Exemplare (90) von Herrn Hammarstöm bei Aba- kanski Sawod entdeckt. Von den 3 bisher bekannten Arten unterscheidet sich die neue besonders durch ganz matte Oberseite, kärzeren Rässel, hinten stumpf gerundete Decken mit tiefen, sehr deutlich punktirten Streifen, durch viel feiner punktirtem Thorax mit hinter den Augen tief ausgebuchtetem Vorder- rande und durch die Färbung der Beine. Rässel mit fast gereihten länglichen Punkten, einem durchgehenden feinen Mittelkiel und 2 kurzen Seitenkielen an der Basis. Jeder Punkt auf Kopf und Rässel bis zur Fählereinlenkung (beim 2 dicht vor der Mitte) mit einer kurzen gelblichen Schuppenborste, der Thorax ist ähnlich wie derjenige von offensus geformt, die Seiten von den Hinterecken bis vor die Mitte geradlinig divergirend, hier winklig abgesetzt, dann bis zur Spitze parallel, Vorderrand nur wenig schmäler als die Basis, diese schwach zweibuch- tig, die hintere Thoraxhälfte mit sehr schwachem Längs- eindruck und beiderseits mit einer Längslinie aus gelblichen borstenartigen Schuppen. Decken kurz eiförmig, die Naht sehr schmal und viel weniger erhaben als Spatium 1 und 3, 100 die geraden Spatien am höchsten, die feinen Sägezähnchen auf den Spatien mit von hinten eingestochenen, dunklen, pfriemenförmigen Borsten, die Vereinigungsstelle je zweier Spatien hinten durch kurze gelbliche, die Ränder der Mittel- und Hinterbruststicke mit ebenso gefärbten borstenartigen Schuppen markirt. Beine schlank und diänn wie bei offen- sus. Analsegment sehr kurz. Das mir unbekannte s hat wahrscheinlich, wie die äbrigen 3 Arten, hinten mehr zugespitzte Decken und an der Spitze einwärts gekrimmte Vorderschienen. 39. Ceutorhynchus signatellus Gyl. ist aus der Krim beschrieben. Ausser in Sibirien kommt derselbe auch bei Kasan, Jekaterinenburg und in Turkestan vor. Da Gyllen- hal den signatellus halb so gross als pubicollis Gyll. be- schreibt, meine Stäcke aber ebenso gross als pubicollis sind, so bin ich nicht ganz sicher ob ich den richtigen signatel- lus vor mir habe, zumal mir Stäcke aus der Krim zum Vergleich fehlen. Im Uebrigen passt die Beschreibung dieser Art ziemlich gut auf meine fär signatellus gehaltenen Stäcken. Die Schuppenform, so wie die Zeichnung ist beinahe die- selbe als wie bei pubicollis und »nmubeculosus, nur herrscht bei diesen auf der Oberseite die hellgraue, bei meinen signa- tellus die dunkle Farbe vor; bei diesem ist der Riässel eben- solang (namentlich beim 2) als bei pubicollis, viel länger als bei mnubeculosus und zur Basis nicht verdickt, die Fäh- lereinlenkung anders als bei beiden. Wenn nicht der grosse Unterschied in der Länge des Rässels bestände, könnte man signatellus fär eine Varietät des nubeculosus halten, bei welcher die dunklen Querbinden auf Kosten der hellen sich ausge- breitet, im Gegensatz zu der Varietät Gyllenhali, bei welcher die hellen Querbinden zusammengeflossen und die dunk- len ganz verdrängt haben; unsre Art bekommt durch die vorherrschend dunkle Färbung auch Aehnlichkeit mit signa- tus; bei letzterem sind aber die kreideweissen Schuppen auf dem Decken kurz oval, auf den Thoraxseiten steht eine runde dunkle Makel, der Riässel des Q ist viel kärzer und die Fihlereinlenkung eine andere. Die folgende Tabelle wird 101 das Auseinanderhalten der 4, durch gezähnte hoch aufstei- genden Schienentalus und ähnliche Zeichnung verwandten Arten erleichtern: 1. Auf der Oberseite herrscht die dunkle Färbung vor, die kreideweisse Zeich- nung hebt sich scharf ab, Rissel von der Wurzel bis zur Spitze gleich- breit oder an der Wurzel kaum merklich verbreitert; 2. Riässel in beiden Geschlechtern nicht auffallend verschieden lang, beim 2 so lang als Kopf und Thorax, Sei- ten des Thorax mit einer rundlichen schwarzbraunen Makel, die weissen Schuppen auf den Thoraxseiten und den Decken sind breit oval, theil- weisse in der Mitte längs vertieft, Fihlereinlenkung beim ys im Spitzen- drittel, beim 2 in der Mitte ----- signatus Gyll. 2. Riässel beim 29 reichlich doppelt so lang als der des ys, länger als der halbe Körper, von der Fäöhlerein- lenkung ab bis zur Spitze abneh- mend dicht und deutlich punktirt, nur gegen die Spitze stark glänzend, Seiten des Thorax ohne Makel, die weissen Schuppen der Oberseite sind schmal bandförmig mit abgestutz- ter Spitze, Fählereinlenkung beim 3 zwischen Mitte und Spitzendrit- tel, beim 2 in der Mitte ----..-- signatellus Gyll. 1. Auf der Oberseite herrscht die helle Färbung vor, die gelbgraue Zeich- nung hebt sich wenig ab; 3. Rissel in beiden Geschlechtern nicht auffallend verschieden lang, beim 9 kaum so lang als Kopf und Tho- 102 rax, nur an der Spitze glänzend, zur Basis deutlich verbreitert, Fäh- leneinlenkung des ys im Spitzen- drittel, des 2 in der Mitte; 4. Die dunklen Querbinden auf den Dec- ken schmal aber deutlich---+---+- muibeculosus Gyll. 4. Decken einfarbig gelbraun, die dunk- len Querbinden höchstens hier und da angedeutet:------ perser rens var. Gyllenhali Fst. 3. Riässel beim 29 reichlich doppelt so lang als der des >, länger als der halbe Körper, von der Fählerein- lenkung ab bis zur Spitze sehr spärlich punktirt und glänzend, zur Basis nicht verbreitert, Fähler beim gs in der Mitte, beim 2 im Basal- drittel eingefägt ----------- >>> >> pubicollis Gyll. 40. Baris sibirica. Oblongo-ovata, postice angustata, nigra, obsoletissime coriacea; oculis majoribus; rostro opaco breviori, vadose punctato; prothorace longitudine latiore, basi bisinuato, confertim punctato; elytris prothorace latiori- bus, humeris obliquis, striatis, interstitiis subtititer punctu- latis; pedibus brevioribus; Ig. 2.2—2.5, lat. 1.2—1.3 mm. Es liegen von dieser Art 9 Stäcke vor, welche von den Herren Ehnberg und Hammarström bei Verchne Sujetuk gefangen wurden und welche grosse Aehnlichkeit mit atri- color haben, sich von diesem aber durch käörzeren und din- neren Räiässel, grössere Augen, kärzeren Thorax, sehr viel kärzere und nach hinten mehr verengte Decken mit deutlich beuligen Schultern, durch kurzere Beine sowie durch flachere punktirung, besonders auf dem Rässel und der Unterseite unterscheiden. Thorax breiter als lang, mit bis vor die Mitte gerun- det verengten dann schnell zusammengezogenen Seiten, an der Spitze höchstens ein drittel so breit als an der Basis, die Punkte fast gröber als bei atricolor und etwas dichter, ohne Spur einer glatten Mittellinie. Decken von den Thorax 103 hinterecken ab bis zu den gerundeten und etwas vortreten- den Schultern schräg erweitert, hier am breitesten, dann nach hinten fast geradlinig verengt, an der Spitze stumpf abgestutzt, die Aussenecken stumpf gerundet, das dicht punk- tirte Pygidium in beiden Geschlechtern frei lassend; die Streifen und Punktirung der Spatien wie bei atricolor, die Beine kärzer. Am dichtesten ist die Hinterbrust, weniger dicht die Mittelbrust, flach netzartig die Vorderbrust punk- tirt, die Seitenstäcke der Hinterbrust sind mit viel feineren aber länglichen Punkten sehr dicht besetzt. 41. Nanophyes (Corimalia) alienus. Oblongo-ovatus, rufo-testaceus, opacus, flavido- et albido-pubescens tarsis in- fuscatis, capite, metasterno abdomineque nigris; oculis paulo distantibus; antennarum scapo quam funiculo breviore; pro- thorace conico, lateribus rectis lineaque media dense albido- pubescentibus; elytris humeris distincetioribus, lateribus pa- rallelis, punctato-striatis, humeris, macula communi post- scutellari, utringue macula basali in interstitio primo dense albido-pubescentibus; femoribus subtus 3- vel 4-spinosis; la, rat lspmm: Herr Hammarström hat von dieser Art 3 Stäcke in der Mongolei erbeutet. Rässel in beiden Geschlechtern wenig an Länge ver- schieden, länger als Kopf und Thorax zusammen, kaum gebogen, auf der Basalhälfte zweifurchig. Kopf hinter und zwischen den Augen dicht weisslich behaart, hier beinahe halb so breit als der Rässel. Thorax wie bei languidus ge- formt, etwas kärzer als breit, sein Vorderrand breiter ge- bräunt. Decken von den Hinterecken des Thorax an schräg erweitert, die Schultern stumpfwinklig und abgerundet, an ' der Spitze ziemlich stumpf gerundet, die flach eingedräckten Streifen sehr dicht, wenn auch schwer sichtbar punktirt, die Spatien leicht gewölbt, die Schwielenstelle durch einen fla- chen Eindruck markirt, ziemlich dicht und fein gelblich, die Seiten der Hinterbrust dicht weisslich hehaart. Geisselglied 1 und 2 sehr lang, 3 bis 6 noch immer etwas länger als breit. Bei 2 Stäcken ist noch die Naht, bei dem einen von 104 diesen sind auch noch die Schenkel auf der Oberseite ge- bräunt. Durch die deutlich getrennten Augen und die langen Fähler ist diese Art ausgezeichnet und steht deshalb dem languidus nahe; dieser zeigt mitunter ähnliche Zeichnung auf Thorax und Flägeldecken, ist aber kleiner und viel schmäler, auch weniger gewölbt, hinten mehr zugespitzt, sein Kopf ist halb so breit, Rässel, Fähler und Beine sind kärzer, die Decken ohne angedeute Schultern. 42. Apion !) meditabundum. 2 Ovatum, nigrum, opacum, tenuiter pubescens; antennis in tertia parte basali rostri insertis, scapo ferrugineo; rostro longiore arcuato, a basi usque ad insertionem antennarum latiore, vix angustato, opaco, deinde paulo angustiore, cylindrico, nitido; capite sat forti- ter punctato, fronte sriolata; prothorace longitudine haud latiore, antrorsum rotundato-angustato, densissime punctato, basi canaliculato; elytris ovalibus magis convexis, punctato- suleatis; Ig. 1.6 mm. Herr Hammarström fand 2 2 bei Verchne Sujetuk. Den an der Basis breiteren Rässel hat diese Art mit seriato-setosulum Wenck., neben welchen sie auch zu stellen ist, gemeinsam, ist aber mehr als doppelt so gross, gewölb- ter, gröber skulptirt, hat viel längeren Rässel, die Fähler sind im Basaldrittel desselben eingelenkt u. s. w. Rässel etwas länger als Kopf und Thorax zusammen, der glänzende, schmälere und auch etwas diännere Theil desselben vor den Fählereinlenkungen ist von dem breite- ren basalen etwas deutlicher abgesetzt als bei seriato-seto- sulwm, auch sehr fein und zerstreut punktirt, der basale Theil grob und gereiht punktirt, von der flachen gestrichel- ten Stirne durch einen Eindruck abgesetzt. Kopf äber den Augen und um dieselben mit ebensogroben Punkten als der Thorax, die Augen selbst gewölbt und so breit als die Rässel- spitze, Thorax an der Basis sehr wenig geschweift, nach 1) Diese und die beiden folgenden Arten sind von Herrn Des- brochers des Loges begutachtet worden. 105 vorne flach gerundet-verengt, ohne Einschnärung hinter dem Vorderrande, die Punkte sehr dicht. Schildchen oblong, mit einer Mittelrinne. Decken ohne schwielige Schultern, nach hinten erweitert, scharf und tief punktirt-gestreift, die lachen Spatien kaum breiter als die Punktstreifen, äusserst fein lederartig und unregelmässig einreihig punktirt; jedem Punkt, auch denjenigen in den Streifen entspringt ein weissliches Härchen, Krallen am Grunde mit einem kleinen Zähnchen. Auch mit praecarum Fst. hat diese Art Aehnlichkeit, ist jedoch gestreckter, etwas weniger gewölbt, hat an der Basis verdickten Rässel, andere Fählereinlenkung u. s. w. 43. Apion amphibolwm. Elongatum, depressum, nigrum, subalbido-pubescens, elytris obscure orichalceo-micantibus; capite parvo post oculos modice convexos paulo elongato; rostro arcuato prothorace longiore, punctato, subnitido; an- tennis nigris fere in medio (>) vel in parte tertia basali (2) insertis; prothorace quadrato, cylindrico, apice hand con- stricto, remote punctato, ante scutellum foveolato; elytris angustis postice parum dilatatis, humeris oblique rotundatis, sat profunde punctato-striatis, interstitiis angustis Convexis, subseriatim pubescentibus; lg. 2 mm. Auch diese Art ist von Herrn Hammarström in 2 Exem- plaren bei Verchne Sujetuk aufgefunden. Mir ist diese höbsche Art auch von Sarepta und Der- bent bekannt, weshalb ich anfänglich geneigt war, dieselbe för A. Zuberi Debr. zu halten; aber weder ist der Rissel der neuen Art matt, noch der Thorax an den Seiten gerun- det, noch sind die Spatien der dunkel messingfarbigen und etwas flach gedriäckten Decken zweireihig behaart. Jeden- falls steht amphibolum dem Zuberi und elongatum Germ. nahe und unterscheidet sich von letzterem durch dunkle Schienen, mehr gekrämmten und längeren Rässel, kleineren Kopf, kleinere Augen, nach hinten deutlich verbreiterte Dec- ken u. s. w. Rässel beim ys etwas kärzer, beim 2 länger als Kopf und Thorax zusammen genommen; Thoraxbasis kaum ge- schweift; Schildchen sehr klein oval; Decken dreimal so 106 lang als breit, mit der grössten Breite im Spitzendrittel, die Schultern flach gerundet, hinten gerundet-zugespitzt, die et- was gewölbten Spatien wenig breiter als die Streifen, diese mit einer regelmässigen, jene mit einer unregelmässigen Reihe gegeneinander versetzter, anliegender, feiner Härchen. 44. Apion gnarum. ÖOvatum, convexum, nigrum, opa- cum, sparsim griseo-pubescens; capite brevi lato, fronte rugoso-striata; oculis majoribus convexis; rostro sat crasso, elongato, arcuato, punctis elongatis obsito; antennis in ter- tia parte basali insertis; prothorace subquadrato, antrorsum parum angustato, confertim sat fortiter, lateribus haud den- sius punctato, linea media insculpta; elytris antice protho- racis basi fere duplo latioribus, lateribus retrorsum paulo divergentibus, fortiter punctato-striatis, interstitiis planis; lg. 2.5 mm. Bei Abakanski Sawod von Herrn Hammarström entdeckt. Ap. platalea Germ. steht der neuen Art am nächsten, hat aber kleineren Kopf, kleinere weniger gewölbte Augen, seine Fähler sind näher der Mitte eingefägt, der Thorax ist dichter, an den Seiten sehr dicht punktirt, die Decken sind kärzer und gewölbter und die Unterseite ist weniger dicht punktirt. Kopf hinten grob punktirt, auf der Stirne runzlig gestrichelt, mit den convexen Augen fast breiter als der Thoraxvorderrand. Rässel nur sehr wenig dicker als bei platalea. Fähler ganz schwarz. Die Thoraxpunktirung ist an den Seiten feiner und nicht dichter als auf dem Ricken, die eingeritzte Mittellinie zur Basis breiter. Die Decken ha- ben ihre grösste Breite im Spitzendrittel, ihre höchste Längs- wölbung aber in der Mitte. Notis om tennets grå modifikation. Af Edv. Hjelt. För omkring 20 år sedan gjorde J. Fritsche!) ett med- delande till Vetenskäpsakademin i S:t Petersburg om en egendomlig strukturförändring hos tenn. Några i ett källt magasin förvarade tennblock hade delvis eller fullständigt öfvergått i en spröd kristallinisk massa eller sönderfallit i ett kornigt kristallinisk pulver med grå mattglänsande färg. Emedan metallens metamorfos egde rum under den synner- ligen kalla vintern 1867—1868, antog Fritsche, att den be- tingats af den starka kölden. Han utsatte tenn för en tem- peratur liggande under qvicksilfrets fryspunkt och kunde i sjelfva verket iakttaga en strukturförändring hos metallen alldeles likartad med den ofvannämnda. Emellertid fann Fritsche senare, att tenn kan förändras i antydd rigtning vid en betydligt högre temperatur. Under vårvintern 1870, då temperaturen 1 St. Petersburg icke understeg — 142?, kunde nemligen en begynnande metamorfos hos några i luften befintliga tennblock iakttagas. Enligt de upplysningar Fritsche förskaffade sig, var företeelsen icke alldeles okänd för de ryska tennhandlarene. I litteraturen anträffas äfven några andra meddelanden om iakttagelser öfver denna tennets s. k. grå modifikation. Erdmann ?) i Leipzig hade redan tidigare observerat en 1) Mem. Pacad. imp. des scienc. de St. Petersb. VII Serie. T. EKAVERn: 0! D. ; 2) Journ. f. prakt. Chem. 52,428 (1851). 108 desaggregation af tenn i en orgelpipa. Enligt hans uppgift skulle detta tenn innehållit 3,79/, bly. Schertel!) beskrifver ett tenn, som i form af ringar under en tid af 300—400 år legat i ett tillmuradt rum i Freiberger domen. Det hade en rödgrå färg och var alldeles sprödt. År 1881 iakttog Markownikoff?) å tekannor af tenn, som förvarats i ett kallt rum, små runda grå fläckar, hvilka berodde på en molekularförändring hos tennet. Kannorna voro gjutna 6—9 år tidigare och hade icke varit i bruk. De kannor, som under samma tid å samma ställe begagnats, visade icke någon förändring hos tennet. Slutligen må näm- nas, att sönderfallandet af tennblock äfven observerats i ar- tilleriverkstäderna i Spandau, hvarom Wiedemann ?) gjort ett meddelande. Detta tenn hade under flere år legat i ett magasin. Vintrarne hade under denna tid varit milda. Rammelsberg ?) har undersökt flere af dessa tennprof- ver och bland annat funnit, att de alla ega en mycket låg spec. vigt, i medeltal 5,8, medan vanligt tenn har spec. vig- ten 7,3. Vid upphettning för sig eller under vatten, föränd- ras emellertid den spec. vigten hos det grå tennet så att den utgör 7,0. På samma gång antager metallen en ljusare färg. Af det grå tennets egenskaper framgår, att det utgör en särskild allotropisk modifikation af metallen. Då denna molekularförändring hos tennet, åtminstone i en del af de hittills bekanta fallen, väl framkallats genom inverkan af låg temperatur, kunde man vänta, att den i vårt kalla klimat vore en icke ovanlig företeelse. Synnerligen all- män synes den nu icke vara. Mitt meddelande afser dock just närmast att bekantgöra några hos oss iakttagna fall af tennets desaggregation. För omkring sex år sedan emottog jag af orgelbygga- ren, direktör B. A. Thulé prof af en ,,sönderfrätt' orgelpipa från Loppis kyrka. Metallen hade öfvergått i ett grått kristalli- !) Journ. f. prakt. Chem. 14, 322 (1879). ?) Journ. d. russ. phys. chem. Ges. 1881, [1], 358. SyNAmn: d.CEhys. mm. Chem. .2, 304; t) Sits. ber. d. Berl. Akademie. 1880, 225. NS Se 109 niskt pulver. Detta hade en betydligt lägre spec. vigt än det vanliga tennets. Analysen utvisade rent tenn. Här fö- relåg således tennets grå modifikation. Senaste vinter erhöll jag af samme person ett prof, alldeles liknande det föregående, taget från orgelpipor i Jok- kas kyrka. Här hade genom molekularförändring hos ten- net en mängd pipor blifvit förstörda. Icke mindre än 25 nya pipor måste vid reparationen insättas. Detta tennpulvers spec. vigt är 5,73. Vid uppvärmning under vatten vid 100 minskas dess volym, så att spec. vigten stiger till 7,0. Samtidigt antager pulvret en ljusare färg. Vid upphettning till smältning öfvergår det i vanligt tenn, hvarunder dock en del af metallen oxideras. Ännu i en tredje kyrka, nemligen den i Wirmo, har Herr Thulé iakttagit en liknande förändring hos tennet i or- gelpipor. Alla dessa kyrkor äro eller hafva varit oeldade. Den förstnämnda var uppförd af trä, de senare äro af sten. Förändringen i orgelpipornas metall kan först skönjas såsom små grå fläckar. Dessa utgöra förstörelsens centrum. Lik en svamp griper denna omkring sig, fläcken förstoras småningom och bibehåller derunder en nästan cirkelrund form. Bifogade plansch återgifver ett stycke af en labies med en genom desaggregation bildad fläck. Vid molekular- förändringen förstoras metallens volym, det angripna stället höjer sig derför öfver metallytan och den spröda, föga sam- manhängande massan lossnar slutligen och faller af, efter- lemnande ett hål i metallblecket. Processen fortskrider, som det synes, mycket långsamt. Den å planschen afbildade fläcken har från och med mars intill november månad in- nevarande år endast obetydligt tilltagit i omfång. Ett å en orgelpipa i Wirmo kyrka befintligt hål, mätande 50 mm. i genomskärning, har enligt Herr Thulés beräkning uppkom- mit under loppet af ungefär tio år. Då metallen vid ett angripet ställe utvidgar och bug- tar sig så, att den kommer i beröring med närmast bredvid stående pipa, blir denna likasom nedsmittad, och förstörel- sen börjar vid beröringsstället. Det samma eger enligt Herr 110 Thulés uppgift rum om tennpulvret nedfaller och förblir lig- gande på foten af en pipa. Anmärkningsvärdt är att endast prydnadspipor angri- pas. Förändringen fortsätter sig icke till pipornas bakre del, hvilken är beredd af en legering af tenn och bly (25/9). Processen stannar vid lödningen. Äfven å tenn i tackor (Banca-tenn) har hos oss ob- serverats den nämnda metallförändringen. En af hufvudsta- dens metallhandlare har lemnät mig en icke obetydlig mängd tenn i form af en spröd massa, hvilken med lätthet sön- dergrusas. En tenntacka — jämte audra sådana förvarade i ett magasin — hade för några år sedan befunnits på detta sätt förändrad: till sin struktur. Metallen är rödaktigt grå till färgen och dess glans mera matt än den ofvannämnda ur orgelpiptenn bildade. Dess specifika vigt befanns vara 5,66. Oxiderad är metallen icke, åtminstone icke i nämn- värd grad, ty vid upphettning i vätgasström förlorar den knappast alls i vigt. Enligt meddelande af prof. F. J. Wiik har vid härva- rande krigshospital för några år sedan iakttagits å husge- rådsartiklar af tenn runda, omkring sig frätande fläckar, hvilka synbarligen berodde på en desaggregation hos me- tallen. Slutligen må nämnas, att apotekaren K. A. Aschan i Lojo, enligt hvad han meddelat mig, senaste vär observerat ett till en vagn för servering af läskdrycker hörande lednings- rör af tenn, hvilket dels visade en mängd större och mindre hål, som vid beröring yttermera utvidgade sig, dels var be- klädt med mörka kulor, hvilka vid beröring sönderföllo till ett mörkt pulver. Vagnen hade åtminstone i tio år stått orörd i ett lider. Tyvärr blef röret icke taget i förvar. — Några vidare iakttagelser i denna rigtning äro mig icke från eget land bekanta. Fritsche synes antaga, att den ifrågavarande struktur förändringen skulle ega rum endast hos Banca-tenn (det bästa och renaste tennet). Materialiet för de ofvannämda genom desaggregation förstörda orgelpiporna har emellertid utgjorts af vanligt engelskt tenn. Tennets ursprung har så- Hjelt: ”Tennets grämodifikalion, G-Bundmans Sth. Atelier tri TT ledes härvid icke betydelse. Deremot synes, såsom af det föregående framgår, en inblandning af bly, åtminstone i en viss mängd, förhindra processen. Hvad orsaken till och vilkoren för det vanliga tennets öfvergång i grått tenn vidkommer, så äro de ännu så godt som alldeles outredda. Låg temperatur kan åstadkomma densamma, men utgör ingalunda ett nödvändigt vilkor. Pro- cessen befrämjas tydligen, då metallen befinner sig i stillhet utan att rubbas eller bringas i rörelse. Otvifvelaktigt före- finnes hos en del tenn en särskild benägenhet eller predis- position för denna förändring, ty af tenn eller tennföremål, som befinna sig under alldeles lika yttre förhållanden och således borde påverkas alldeles lika, kan, såsom af det före- gående framgår, en del förändras, en annan och större del blifva alldeles oförändrad. Möjligen sammanhänger disposi- tionen härför med omständigheter vid tennets beredning eller bearbetning, såsom den temperatur, till hvilken det smälta tennet upphettas, den hastighet hvarmed afkylningen vid gjutningen sker eller andra förhållanden af denna art. Till kännedomen om musklers kontrak- tionskraft. AT K. Hällsten. 3:0. kontraktionskraften vid undermaximal retning. Huru en muskels kontraktionskraft förändras, då irri- tamentets styrka får tillväxa eller aftaga, har veterligen icke blifvit undersökt, om ock denna fråga blifvit uppkastad till besvarande. Med den metod som vid föregående undersök- ning 1 afseende på kontraktionskraften användas, har jag sökt utreda i fråga varande förhållande. Sjelffallet möter sådan undersökning svårighet tillfölje af den förändring tänj- ningen och dermed kontraktionskraften undergår, då muskeln rycker och höjer en vigt, hvarom 1 föregående artikel var fråga. Denna svårighet har jag sökt undvika genom följan- de förfarande: muskelpreparatet inställdes i apparaten så att den minsta förkortning deri verkade på häfstången; irrita- mentet gafs undermaximalt värde och tvenne närliggande gränser bestämdes för kontraktionskraften;1i alla de följande försöken valdes gränserna så att de differerade på 10 gram. Sedan förökades irritamentet och undersökningen gick ut på att afgöra om icke vid tillräcklig tillväxt i irritamentets styrka (resp. täthet då såsom här retningen utfördes med elektrisk ström såsom irritament) den större vigten, som vid den föregående försöksserien bestämde öfre gränsen för kontraktionskraften, höjdes. Detta visade sig i sjelfva verket vara fallet, så att såsom konstant resultat af undersökningen 113 framträdde en förökning i kontraktionskraften då irritamen- tet tillväxte, och omvändt, från hvilket undermaximalt värdet för irritamentet än undersökningen utgick. Till sist återgafs irritamentet dess ursprungliga värde för att tillse om mus- keln i detta fall reagerade på samma sätt som vid försökets början. De tre undersöknings serierna omfattade sjelffallet endast några få retningar, fem eller tillochmed blott tre. Försöken kunna upprepas med det nämnda resultatet flera gånger om tänjningen vid försökens början elimine- ras, så att muskelpreparatet är inställdt. Såsom irritament används öppningsinduktionsslag och slutning af konstant ström. I alla här nedan intagna försök var muskelns belastning tillfölje af häfstången och vigtskålen 15 gram. ) A. Försök med öppnings induktionsslag såsom irritament. — Försök 1. Afståndet mellan spiralerna i första försöks serien var 40 cm, härvid erhölls vid 50 grams belastnind ryckning. CARE 0 ONE s svag ryckning. FAGKÖRTT) 4 svag ryckning. HANBRODeE kö ingen ryckning. Gränserna för kontraktionskraften voro sålunda 110-15 och 120-15 gram. Sedan förstärktes irritamentet genom att minska af- ståndet mellan spiralerna till 35 centimeter; vid retning med detta irritament höjdes den sistnämnda belastningen 120 gram. Slutligen återfördes sekundära spiralen till dess ursprung- liga läge, så att afståndt åter blef 40 em; vid nu företagna retningar voro gränserna för kontraktionskraften desamma; men då åter afståndet mellan spiralerna minskades till 35 centimeter så höjdes belastningen 120 gram vid retning. Det starkare irritamentet framkallade sålunda en större kontraktionskraft. Försök 2. Utan skild belastning på vigtskålen erhölls ingen ryckning vid 45 centimeters afstånd mellan spiralerna, och ej heller vid afståndet 40 centimeter; vid afståndet 38 centimeter deremot framträdde ryckning. Vid läget 37 cen- 8 114 timeter inställdes preparatet och gränserna för belastningen bestämdes till 190 och 200 gram. Sedan förstärktes irritamentet betydligt, afståndt mellan. spiralerna minskades nemligen till 8 centimeter; vid nu före- tagen retning höjdes belastningen 200 gram. Slutligen återfördes sekundära spiralen till läget 37 och då försöket repeterades befunnos gränserna vara desamma. Ny inställning utan belastning på vigtskålen visade märkbar, men obetydlig tänjning i muskeln. Försök 3, dylikt som det föregående. Första försöks- serien utfördes vid afståndet 33 centimeter mellan spiralerna; gränserna för belastningen befunnos vara 130 och 140 gram. Vid 20 centimeters afstånd mellan spiralerna höjdes belastningen 140 gram, men icke vid derpå förtagen ret- ning med det ursprungliga irritamentet. Försök 4 med ringa tillväxt i irritamentet. Retningarna skedde efter nyss gjord inställning vid läget 35 för spiraler- na; gränserna för belastningen befunnos vara 140 och 150. Nu förstärktes irritament genom att minska afståndt blott en centimeter, således till 34 centimeter; vid detta läge höjdes belastningen 150 gram vid företagen retning. Då slutligen irritamentet återgafs dess ursprungliga värde, höjdes ej den nyss nämnda belastningen. B. Försök med slutning af konstant ström. Vid undersökningen användes en Daniel och nysilfver- rheokord; strömmen var nedstigande. Försök 5. Vid obelastad vigtskål och då bygeln stod på 1 och på 2 centimeter, erhölls ingen ryckning, men väl vid läget 4 centimeter. Med detta irritament utfördes för- söket; preparatet inställdes ånyo; gränserna för belastningen befunnos vara 70 och 80 gram. Sedan försköts bygeln till afståndet 10 centimeter; vid slutning af strömmen höjdes nu 80 grams belastningen. Då slutligen bygeln återfördes till läget 4 centimeter och retningen upprepades, höjdes nyssnämnda belastning icke. Vid derefter företagen retning sedan bygeln förskjutits blott till läget 6 centimeter höjdes deremot samma belastning. 115 Ny inställning gjordes; med bygeln vid läget 6 centi- meter befunnos gränserna för belastningen vara 160 och 170 gram. Sedan förskjöts bygeln blott en centimeter til läget 7; vid slutning af stömmen höjdes nu 170 grams be- lastningen. Men då bygeln återfördes till läget 6 centimeter höjdes denna belastning icke. Försök 6. Vid läget 20 centimeter för bygeln befun- nos gränserna vara 180 och 190 gram. Sedan förskjöts bygeln till läget 30 centimeter, och i detta fall höjdes den sistnämnda belastningen, då strömmen slöts. Försök 7. Vid läget 4 centimeter för bygeln befun- nos efter nyss utförd inställning gränserna vara 140 och 150 gram. Då sedan bygeln förskjöts till läget 5 centimeter så höjdes 150 grams belastningen. I en följande försöksserie med samma preparat utgicks från läget 20 centimeter för bygeln; efter nyss gjord inställ- ning af preparatet befunnos gränserna vara 220 och 230 gram. Då sedan bygeln förskjöts till läget 21 centimeter, så höjdes icke de 230 grammen vid slutning af strömmen; detta inträffade deremot då strömmen ytterligare förstärktes genom förskjutning af bygeln till läget 22 centimeter. Försök S. Bygeln var ställd vid läget 7 centimeter, gränserna befunnos vara 120 och 130 gram. Då sedan bygeln föskjöts till läget 8 centimeter, höjdes 130 grams be- : lastningen vid slutning af strömmen; men då bygeln för- skjöts tillbaka till läget 7, inträffade detta icke. Försöken ådagalägga sålunda det ofvan nämnda resul- tatet att kontraktionskraften till och aftager med irritamentet. I alla ofvan nämnda försök användes några dagar tidi- gare fångade vårgrodor. — EO — Om den inre friktionen hos vätskor. AT K. F. Slotte. Då en vätska är i rörelse, utöfva dess partiklar på hvarandra en hämmande eller påskyndande inverkan, hvil- ken fått namn af inre friktion eller viskositet. Storleken af denna friktion på ett med rörelseriktningen parallelt ytele- ment i någon punkt af vätskan uttryckes genom formeln fre hvarest betecknar ytelementets storlek, du den förändring, som vätskans hastighet i den i fråga varande punkten un- dergår på en oändligt liten vägsträcka dn i en mot ytele- mentet vinkelrät riktning, samt » en af vätskans materiella beskaffenhet och temperatur beroende konstant. Man vore böjd att antaga, att de förändringar, som konstanten » undergår. med temperaturen, vore af ungefär samma storleksordning som de förändringar, hvilka ega rum med temperaturen t. ex. hos kapillaritetskonstanten, tätheten eller andra dylika konstanter, hvilka äro nära beroende af de inre molekylära förhållandena i vätskan. Detta är emel- lertid icke fallet, utan temperaturen utöfvar i allmänhet på friktionskonstanten en mycket stark inverkan, hvilken i många fall icke ens kan jemföras med det inflytande, som temperaturen utöfvar på nyss nämnda konstanter. Deremot visar sig friktionskonstanten för en vätska med afseende på temperaturens inflytande mera beslägtad med de konstanter, som hänföra sig till vätskans mättade ånga, hvarföre man 117 äfven genom ganska enkla formler approximatift kan ut- trycka sambandet mellan friktionskonstanten och det sist nämnda slaget af konstanter. Jag har under en längre tid på grund af egna och andras observationer sökt att utforska sambandet mellan den inre friktionen och andra egenskaper hos vätskorna. Särskildt har jag bemödat mig om att utröna sambandet mellan den inre friktionen och temperaturen samt sådana egenskaper hos vätskorna, hvilka likasom friktionen i all- mänhet äro i högre grad beroende af temperaturen. Redan förut äro resultaten af några hit hörande undersökningar offentliggjorda !). De vigtigaste resultat, till hvilka jag sed- nare kommit, äro i det följande framstälda. Je Observationer. Uti föregående publikationer har jag äfven meddelat resultaten af en serie försök öfver den inre friktionen hos vatten mellan 0? och 100? C. Den dervid använda appa- raten var hufvudsakligen afsedd för försök öfver syre- och saltlösningar och derföre icke fullt lämplig för bestämning af friktionskonstanten hos en så lätt rörlig vätska som vatt- net är vid högre temperaturer. Jag kunde af denna orsak icke vara fullt säker på, att de i fråga varande försöks- resultaten voro tillförlitliga för de högre temperaturerna. För att kontrollera dessa försök har jag derföre enligt sam- ma metod ånyo bestämt vattnets friktionskonstant för samma temperaturområde. Den dervid använda apparaten hade det utseende, som följande figur utvisar. Kapillarröret &£ stod vertikalt och var medels gummiproppar insatt i tvenne vidare glasrör A och B, hvilka begge hade ungefär samma inre vidd. Röret A 1) Undersökningar ang. den inre friktionen hos vätskor; Helsing- fors, 1882. Wiedemann's Annalen d. Physik u. Chemie, b. 14, s. 13, SST; Pp: 2078:1257, 1883. 1138 var på tvenne ställen smalare utdraget och försedt med märken m och n, med tillhjelp af hvilka genomströmnings- tiden för den vätskevolym, som rummet mellan märkena inrymde, kunde noggrannt bestämmas. Då vätskeytan i Å befann sig vid m, stod den i B£ vid en punkt 4, och då den i A stod vid nn, var den i B vid en punkt p. Punkterna p och q4 hade sådana lägen, att genomströmningstiderna vid samma temperatur blefvo lika eller i det allra närmaste lika, antingen vätskan strömmade genom kapillarröret från A till B eller i motsatt riktning. 2 dnr Trycket, hvarunder vätskan strömmade genom kapillarröret, frambragtes likasom vid mina föregående försök genom en vatten- pelare af konstant höjd, hvilken komprime- rade luften i ett glaskärl, som medels en gummislang kunde sättas i förbindelse med A ellers: : För att hålla temperaturen konstant användes också här ett vattenbad, hvari A4B var nedsänkt och som kunde uppvärmas med gas. Temperaturerna bestämdes med en qvicksilfvertermometer, som angaf 0,2 gra- der Celsius, och tiderna såsom förut med sekundometer. I det följande betecknas med 7» friktionskonstanten, v volymen af det rum, som inneslutes mellan m och n, l kapillarrörets längd, r är radie, h den konstanta vattentryckhöjden, J tätheten hos den tryckande vattenpelaren, d tätheten hos vätskan i AB, g tyngdkraftens acceleration, t genomströmningstiden för vätskevolymen v. 119 Vid den för vatten använda apparaten var Vvi==AF5N42 Nemi. (=E 10remt 7Tr2—=0,00063 cm? hi==60/711!em: 3 =0,999 SN cm cm == INS slå mn =4,07> cm: mpi=== ÖrSérenm: ng == 0;5mn Cm) Härleder man på grund af Poiseuilles lag en formel för beräkning af », hvarvid man äfven tager i betraktande de förändringar, som trycket under vätskans rörelse under- går derigenom, att vätskeytornas lägen i A-och £ förändras, så finner man, att de värden på », som denna formel ger för i fråga varande apparat, icke skilja sig på mera än några hundradedels procent från de värden, man erhåller, om man beräknar » enligt den formel, som fås, då man betraktar trycket under hela genomströmningstiden såsom konstant och lika med trycket af den vattenpelare, hvars höjd blifvit betecknad med h. Man kan således utan be- tänkligheter använda denna sist nämnda formel, hvilken, om den Hagenbach'ska korrektionen äfven iakttages, lyder på följande sätt: Rind gated was Svl ÖR ge At Insätter man här de ofvan anförda värdena på appa- ratens konstanter, så fås: (1) n= R 0,0049-d (2) 7=0,000068:-1—-- ÄN Om tf uttryckes i sekunder, ger denna formel friktions- 3 ö É Ya 4 konstanten i en enhet, hvars dimension är bn nuingp cm - sek Genomströmningstiderna bestämdes i allmänhet vexel- vis för begge rörelseriktningarna, och medelvärdena af de 120 sålunda för hvarje temperatur erhållna talen äro antagna såsom värden på t för denna temperatur. Detta förfarings- sätt vid bestämmandet af tiderna har en liten fördel fram- för det förfarande, som användes vid de föregående försö- ken, vid hvilka vätskan strömmade genom kapillarröret ständigt i samma riktning. Antag nemligen, att det värde på trycket, som bör insättas i formeln (1), af en eller annan orsak för den ena rörelseriktningen med ett litet belopp 4p skulle öfverstiga det konstanta vattentrycket p, motsva- rande höjden h. Är nu t det mot p svarande värdet på genomströmningstiden, så svarar mot p + dp en litet kor- tare tid t— dt. Om man leder vätskan genom kapillarrö- ret endast i denna riktning och antager den erhållna tiden såsom värde på t, men p såsom värde på trycket, så begår man följakteligen i detta fall ett litet fel. Men leder man vätskan genom röret äfven i den motsatta riktningen, så kan trycket, om samma orsaker fortfarande verka, dervid antagas =p — dp och den motsvarande tiden =1t + At. Medelvärdet af de sålunda erhållna tiderna måste följakte- ligen ligga närmare det rätta värdet på t eller den mot p svarande tiden än det värde, som den ena rörelseriktningen ensam ger. Resultaten af försöken äro sammanstälda i följande tabell, hvarest r betecknar temperaturen i Celsiusgrader, t medeltalet af de för hvarje temperatur observerade genom- strömningstiderna 1 sekunder och » de motsvarande värdena på friktionskonstanten, beräknad enligt formeln (2). 121 | $z£00'0 6F S9£00'0) |6'FG zTIP00'0 IL'T9 $L$700'0 LOL $+S300'0 IF'Z8 799000) — |$'86 108080. |E'GEL £10170'0- |F'6FI $t0€1T0'0) |t'Z6I RET) | EGG l VI == 167 = IMG — Ig€'T9 | t: 025 +E Bl 128-188 66 |z'16 GIL SKST 8'8FI IT'SPI NOSKON TG s'8F 6'FG 8'19 OL 1268 6'86 F'6I1I +'ICT c'c6 I 8'€2G t'6F GG '[9 GL 1'€8 6'86 Ke OCT t'ZöI ET 8'8F Spa 1'29 +'01 Fes 6'86 8'6TI S'6FI 1'Z6T CCG s'6P GG 18'T9 9'0L 1:68 +'86 8'6T1 OCT 9'z61 |5'z61 9'Feg I9pIsguruurotjswuoudss IpBIJAIISY() 6'8p |8'SF SS'PG FOG 29 LTD 05: E TA 288-18 eS 6'86 |z'86 061 F'6IT 6FT) OCT 9'z61 UPgG |? EC 8'68 6'6L (0) 1'09 (06 6'6€ 086 1'08 OT oC De sålunda erhållna värdena på » har jag här nedan sammanstält med de värden, hvilka framgå såsom resultat af den föregående observationsserien, sedan jag likväl först reducerat dessa värden så, att de alla motsvara hela tem- peraturgrader, hvilket lätt kan ske antingen på grafisk väg 122 eller med tillhjelp af den i mitt föregående arbete uppstälda interpolationsformeln för vatten. Ur den första observations- serien har jag likväl bortlemnat det värde på », som erhål- les för 0,22 C., emedan jag har all anledning att antaga, att detta värde är betydligt för stort. Den tredje kolumnen innehåller medelvärdena af » för de två observationsserierna och kan således anses såsom sammanfattningen af begge. T Serien 1. | Serien 2. | Medeltal. AN — 0,01514 | 0,01514 10. || Oase) =0:01304 | [001310 IQ 0:01:0:0'95 | 55 0,01015 FOTOT 2 3) 1- 0,00804 | 0,00807- | 0,00806 40 0,00659 | 0,00663 0,00661 500 rn -0,0:05:5 5x | 00,0 01552: | 10:0:05:55 60 0,00474 |-0;004£75 | 0,00474 70 0,00411 | 0,00412 | 000411 30 0,00362 1--0,003.64- | :0,003-63 90 0,003227 1" 0500323 | !0;00322 I NN 20:00298 — | 0,00298 Ehuru den inre friktionen hos vatten i så hög grad beror af temperaturen, att friktionskonstantens värde vid 100? knappt uppgår till !,; af dess värde vid 0?, så ges det likväl vätskor, hos hvilka den inre friktionen i ännu vida högre grad påverkas af temperaturen. Till dessa hör ett stort antal oljor. För frågan om det allmänna sambandet mellan den inre friktionen och temperaturen synes mig der- före sådana vätskor ega ett stort intresse. Af denna anled- ning har jag enligt samma metod, som jag förut användt, bestämt friktionskonstanten för olivolja mellan 0? och 1002 C. Den dervid använda apparaten var inrättad på samma sätt som den ofvan beskrifna med den olikheten, att ka- pillarröret innehade horisontal ställning och var fastlödt vid de begge vidare vertikalt stående glasrören. Observatio- 123 nerna verkstäldes också alldeles på samma sätt som vid den nyss beskrifna försöksserien. Apparatens konstanter hade följande värden: 0 =E: i 1 =16,6 em. rä =00 017481 Cm bv 8;5: lem. r dd =0,999 85, cm cm =98L38 — : Vförntia. sek? mn =—=4,55 cm. Oljans specifika vigt, bestämd vid vanlig temperatur, utgjorde 0,917. I medeltal torde man således för hela för- söksserien få antaga d==0,9 SR cm Insättas dessa värden i formeln (1), så fås 79 (3) 7 =0,000809-6 — 222. Enligt denna formel äro värdena på » beräknade i nedan stående tabell. i hvilken resultaten af försöken äro sammanstälda. HI | I 7 | Observerade genomströmningstider | t 4 | 29:1 2486,8| 2512,3| 2487,1] 2514,90 — | 2500,3/2,0227 10 | 1572,4| 1571,3| 1570,7| 1568,9| — | 1570,8/1,2708 20,1 | 937,2) 940 | 938,5j 939,11] 936,8 938,310,7592 30 | 607 | 608,9 606,3) 609,4 604,2 607,2 0,4912] 39,9 | 414,9 413,7! '413,3 413,1] 414,5 413,9/0,3348 50: 293,9] 293)7| 2293,7 293,7 293,4 293,7 0,2376 |D TEISIOLIITSP DAGS) ARS POTTEN 70 166,4|: 166,21 166,5 166,2| 167 '|' 166,5|0,1347 LIN LST I 124 130,9 110105 3) OG [3 IRS UP 3 SG MO AD IKT 95,1 | 95,6 95,8 96,2). 96,2). 95,6. 95,9 0,0776] 124 2) sv Sambandet mellan den inre friktionen och temperaturen hos vätskor. : För att uttrycka friktionskonstanten för vätskor såsom funktion af temperaturen hafva flera formler blifvit före- slagna och använda. Den äldsta är den Poiseuille”ska for- meln (4) SR ER Re 1 t—aett+tpgt? hvarest t betecknar temperaturen samt »,, &« och £ tre kon- stanter. Enklare än denna är den af 0. E. Meyer!) upp- stälda formeln 4 —AbardO (5) Mar 1 Jå FATLAR hvilken dock i allmänhet är användbar endast inom in- skränktare temperaturområden. Äfven den af mig uppstälda formeln 5 (6) TT a HA t vr återger merendels sambandet mellan friktionskonstanten och temperaturen på ett temmeligen tillfredsställande sätt, ehuru den likväl i allmänhet icke synes så väl ansluta sig till observationerna som formeln (4). Nyligen har genom Herr Graetz ?) blifvit ådagalagdt, att i stället för en af de tre empiriska konstanter, som ingå i formeln (6), kritiska tem- peraturen kan införas, hvarigenom de empiriska konstan- ternas antal reduceras till två. För att uttrycka friktions- konstanten såsom funktion af temperaturen har nemligen Herr Graetz uppstält formeln (7) MN EENA ER hvarest ? betecknar temperaturen, t, kritiska temperaturen samt A och t, två konstanter. Men denna formel blir iden- tisk med (6), om man sätter HäwWied. Ann.” b. 2,90; LOK. ATWied; Ann: biv34jsr25, 1888: 125 Al==/0 c— ab USER —l =0 Alla de ofvan anförda formlerna blifva emellertid mindre användbara och i speciella fall till och med fullkomligt oanvändbara inom större temperaturområden för sådana vätskor, hos hvilka temperaturen utöfvar ett mycket stort inflytande på den inre friktionen. Ingen af dessa formler torde således få anses såsom ett allmänt uttryck för sam- bandet mellan friktionskonstanten och temperaturen. Då likväl formeln (4) öfverhufvud taget bäst ansluter sig till observationerna, synes det sannolikt, att densamma mera skall närma sig det verkliga uttrycket för sambandet mel- län 7 och t än de andra formlerna, hvarföre den förmodan ligger nära, att man genom att öka de deri ingående kon- stanternas antal med bibehållande af samma form skall kunna erhålla en formel, som ännu mera närmar sig det verkliga uttrycket för i fråga varande samband, och sålunda komma detta samband på spåren. Tillfogar man en kon- stant, så kan detta ske antingen i täljaren eller i nämnaren. Man erhåller sålunda två nya formler: — Molly?) 32) SER Nn na och (9) 31 20 ; TO I+at+ BE +P Jag har till först tillämpat formeln (8) på mina egna observationer för vatten (första serien). Med användning af minsta qvadratmetoden har jag dervid för koefficienterna erhållit följande värden 0 =0,038595 8=0,0003895 7 =0,004036- 7, har antagits =0,01799, hvilket nära måste sammanfalla med det sannolikaste värdet på » för 02. 126 Då redan formeln (4) på ett tillfredsställande sätt ut- trycker sambandet mellan » och t för vatten, så är det klart, att formeln (8) skall göra det åtminstone lika väl, hvarföre densamma i detta afseende icke erbjuder något särskildt intresse. Men en omständighet, som synes mig förtjena uppmärksamhet, är att 8£=20,0003895 icke mycket a? 4 2 = så skulle nämnaren i formeln (8) öfvergå uti (1-F afviker från —=0,0003715. Skulle man nemligen hafva 8 30 och eqvationen (8) skulle då antaga formen BE - SETOnRrA a Bestämmer man ånyo för samma observationsserie koeffi- cienten «" i eqv. (a) med bibehållande af samma eller un- gefär samma värde på y, så erhåller man en formel, hvil- ken synnerligen väl ansluter sig till observationerna. Äfven på andra vätskor låter eqv. (a) tillämpa sig med samma värde på y, men är icke användbar för alla. Den kan såle- des icke anses såsom ett allmänt uttryck för sambandet mellan » och t. Men att nämnaren i eqv. (8) för vatten nära nog antager formen af en qvadrat, och att det äfven ges andra vätskor, för hvilka eqv. (8) är användbar med samma form på nämnaren och samma värde på y, som erhålles för vatten, kan jag icke uppfatta såsom en tillfällig- het, utan såsom en häntydning på, att en eqvation af formen 2 UNGNT ENSO Og 107 favorit Bj möjligen kunde utgöra ett allmännare och på samma gång sannare uttryck för sambandet mellan » och t än någon af de förut framstälda eqvationerna. För vatten skulle då exponenten 2» erhålla ett värde, som icke mycket afviker från 2, men för andra vätskor i allmänhet andra värden. I sjelfva verket synes eqv. (10) för den enda vätska, på hvilken jag kunnat underkasta formlerna en noggrannåre pröfning, nemligen för olivoljan, återgifva observationerna 127 bättre än någon annan af de här anförda formlerna. Jag har dock icke funnit någon allmän metod att bestämma alla de i (10) ingående empiriska konstanterna, utan genom försök erhållit det ungefärliga värdet på 8, hvarefter de öfriga konstanterna blifvit bestämda enligt en metod, som är beskrifven längre fram. Men det är icke heller i allmän- het nödvändigt att bestämma koefficienten 8, ty den synes i de flesta fall kunna antagas =0, utan att formelns an- vändbarhet deraf märkbart lider, ehuru naturligtvis värdena på « och nn derigenom något förändras. Eqvationen (10) öfvergår då uti é HEL 0 RV "TU +FeD Formeln (11) återger på ett tillfredsställande sätt sam- bandet mellan » och t för alla observationer, på hvilka jag pröfvat densamma, och är användbar äfven i sådana fall, då formlerna (4) och (6) icke mera äro tillfyllestgörande. Den torde äfven vara att föredraga framför formlerna (8) och (9), såsom innehållande en konstant mindre. Sätter man i (11) ; 1 (b) 5 = d, (c) No= Ca” = så erhålles C (EL: =: (Cl) Y (a + tf)” Vid användningen torde (112) vara att föredraga framför (11), hvarföre jag i det följande gjort bruk deraf, då jag tillämpat i fråga varande formel på observationerna. Konstanterna i (112) kunna bestämmas på följande sätt. Man utväljer tvenne observationer, hvilka ligga tillräck- ligt långt från hvarandra i observationsserien. Värdena på 7» för dessa två observationer betecknar jag med »; och 23 samt de motsvarande temperaturerna med t, och ts. Vidare betecknas med nn. ett tredje värde på », så beskaffadt, att man har 128 "i 2 (d) NN Nå | EVR na samt med t, den motsvarande temperaturen. Denna kan bestämmas tillräckligt noggrannt med tillhjelp af en kurva, som uppritas på grund af observationerna med » och t såsom koordinater. Man har då på grund af eqv. (112?) ERA (rt nd N2 a—rt NONE ( ma N3 att och på grund af (d) a+ta a— tt FO-R Su hvaraf erhålles bör HR (2) fore pt eja- dT Ur eqvationen eg ES N3 a + fås derefter 4 Log 7: — L08g n3 så UT og (a + 6) — Log (a +) Insättas de sålunda erhållna värdena på a och n jemte ett par af de bekanta värdena på » och t i eqv. (11>), så fås slutligen c. För att nu underkasta de ofvan anfördå formlerna en noggrannare pröfning, har jag, såsom redan är nämndt, tillämpat dem på de af mig utförda observationerna öfver olivoljan. Vid konstanternas bestämning har jag för alla formler tagit till utgångspunkt observationerna för 10? och 70? samt för öfrigt användt observationerna mellan 30? och 509. De formler, som sålunda erhållits, gifva värden på 7, hvilka äro sammanstälda i nedan stående tabell jemte de observerade värdena samt differenserna mellan de be- räknade och de observerade värdena. För att bedömma formlernas användbarhet är det likväl icke nödigt att be- 129 räkna » för-alla de temperaturer; vid hvilka observationerna äro utförda, utan är det tillräckligt, att värdena beräknas för: de temperaturer, vid hvilka afvikelserna från de genom observation funna värdena kunna antagas vara de största. Jag har derföre endast för formlerna (4), (6) och (112) ut- fört beräkningarna för hela serien. 130 (4) (6) (8) NOSA G==25-3032 0 = 2,0925 & =0,02229 GET Ae ==010428 2=0,002269 O==0115 8=0,00195 7 = 0,001853 | EN RSä dir "man I — TEN ber, | Diff "|, ber! Diff. | 4 best ne = | 20 | 1,7485 | —0,2742 | 2,6832 | + 0,6605 | 1,9084 | — 0,1143 10 | 1,2708) —0,0000] 1,2709 | + 0,0001 | 1,2693 | — 0,0015 20,1. | 0,77.91 | + 0,0200-]) 0,7163 | — 0,0428 | 0,76 37 =FI0ONEE 30 | 0,4965 -F 0,0053 | 0,4733 | — 0;0179 | Oj4911 | — 00007 39,9 1 0,3349 I + 0,0001 1] 0,3348 | — 0,0000 — = 50 | 0,2366 | — 0,0010 | 0,2437 | + 0,0061 | 0,2376' 0,0000 60,1 | 0,1749 | — 0,0011 | 0,1804 | + 0,0044 — = 70 OM 0,0000 | 0,1347 0,0000 | 0,1347 0,0000 79,9 | 0,1067 | + 0,0003 | 0,0995 | —0,0069 — = 95,1 | 0,0779 | + 0,0003 | 0,0588 | —0,0188 | 0,0761 | — 0,0015 Af denna sammanställning framgår, att eqv. (10) och (11) bäst ansluta sig till observationerna. Om man undan- tager värdet på » för 2?, så gifva äfven formlerna (8) och (9) värden, som väl öfverensstämma med de observerade, hvilket ju också kan väntas, då begge innehålla fyra empi- riska konstanter. För de högre temperaturerna ger äfven formeln (4) värden, som synnerligen väl öfverensstämma med observationerna, men för lägre temperaturer blifva af- vikelserna betydliga. De mest afvikande värden ger for- meln (6). Bestämningar af friktionskonstanten för oljor hafva för tekniska ändamål blifvit utförda af bland andra Herr Schrö- der 1), f. d. elev vid polytekniska institutet härstädes, hvilken äfven konstruerat en särskildt för dylika bestämningar afsedd !) Afhandlingen är publicerad i en rysk tidskrift ,,Topniä jKyp. H asp", n:o 2, 1888. (9) No TSA ox = 0,04638 g=0,001978 y=0,000005207 ” ber. Diff. | 1,9244 | — 0,0983 1,2708 | —-0,0000 | 0,7637 | + 0,0046 | 0,4912 0,0000 012376 0,0000 0,1347 0,0000 0,0791 | + 0,0015 131 | (10) | UME bon då jerlållie 1 = =47,56 [44 2===01005 Nn = 3,4948 7 ber Diff. 2,0622 | + 0,0395 1,2708 0,0000 0,7570 | — 0,0021 0,4908 | — 0,0004 0,2393 | + 0,0017 0,1347 0,0000 0,0749 | — 0,0027 (I) Log c= 5,1173844 a=>4 41,93 fU==209205 2” ber. Diff. 2,0721 1,2708 0,7560 0,4904 0,3364 0,2394 | 0,1766 0,1347 0,1051 0,0746 + 0,0494 0,0000 050031 — 0,0008 + 0,0016 + 0,0018 + 0,0005 0,0000 — 0,0012 — 0,0030 7 obs. 210227 1,2708 0,7591 0,4912 0,3348 0,2376 0,1760 0,1347 0,1064 0,0776 apparat. Tillämpas formeln (112) på en af de af Herr Schröder undersökta oljorna (renad maskinolja), så erhålles Log 7» = 71,568 — 4,12. Log (31,49 + ?£). Öfverensstämmelsen mellan de beräknade och de observe- rade värdena på » kan bedömmas af följande sammanställ- ning. 4 t Ber 159 4,99 20 3,26 30 1,58 40 0,85 320 0,49 60 0,31 70 0,20 100 0,07 Obs. D,00 3,31 :1,60 0,85 0,49 0,29 0,20 0,08 132 Om man på samma observationsserie tillämpar formeln (4) och bestämmer konstanterna ur observationerna för 152, 402 och 70?, så erhålles 2, = 1,729, o= — 0,08529 och 8=0,002779. Formelns oduglighet i detta fall framgår redan deraf, att den för » vid 0? ger ett värde, som är betydligt mindre än värdena på » för 152 och 202. Tillämpas formeln (112) på mina observationer för vatten (sammanfattningen af begge serierna), så fås Log. .n=0,7625227 — 1,5313. Log. (43,4 + 1) 2 Yl t Ber. Obs. t Ber. 0? -0,01799 - 50? 0,00556 ar 001522 0,01514 60 0,00476 10 —0,01310 0,01310 70 —0,00413 20 -0,01007 0,01012 30 —0,00363 30 0,00805 0,00806 20:1-071003252 40 -0,00662 0,00661 97 — 0,00298 Öfverensstämmelsen blir föga bättre, om man eqv. (10) Obs. 0,00555 0,00474 0,00411 0,00363 0,00322 0,00298 tillämpar Tillämpad på Grahams?!) observationer öfver alkohol ger formeln (112?) Log 7 = 11,19375 — 3,7. Log (170,7 + ?) N ö Ber. Obs. 02 860 860 a) 7113 2 10 697 700 20 571 562 30 472 476 40 388 391 Ny Phil stransactiongs, sv. 151, S., ara, 1801 133 t Ber. Obs. 50 332 332 60 282 285 70 241 241 Talen, genom hvilka » här uttryckes, beteckna utströmnings- tiderna för en konstant vätskevolym. För benzol och xylol, öfver hvilkas inre friktion Prib- ram och Handl?!) utfört observationer enligt den Poiseuil- le'ska metoden, ger i fråga varande formel, om » äfven här uttryckes genom utströmningstiderna, följande värden. Beneol. L08r4-=.0,97222 => 1 868,5. Log (107,5 —E 6) | t Ber. Obs. 3,49 142 142 4,4 139,6 139 11,6 124,3 124,5 25,6 101 100 39,9 87,9 88 46,2 Tly2 77 54,1 70,3 70 D8,3 67 66 61 65 65 Xylol. Log »=4,85220 — 1,38. Log (88,1 + ?) 1) Sitzungsber. d. Wiener Akad., b. 78, s. 113; 1878; b. 80, s. If i 134 | t Ber. Obs. - i 145 145 10,4 126,3 127 16,2 IGN 116 24.6 104,8 105 34,8 93,1 93 41 36,9 36,5 49.2 79,9 30 DD,7 74,9 (5 64,4 69,1 69 66,5 67,8 67 T8,4 GJ 61 Dessa exempel torde vara tillräckliga att ådagalägga användbarheten af eqv. (11). Alla de vätskor, om hvilka i det föregående varit fråga, äro kemiskt sammansatta ämnen. Det är derföre att förmoda, att sambandet mellan den inre friktionen och temperaturen hos dem skall vara af en mera komplicerad natur än detta : samband är hos ett enkelt ämne. Nu ges det endast en enkel kropp, hvilken utan alltför stora svårigheter kan un- derkastas en noggrannare undersökning i det afseende, hvar- om här är fråga, nemligen qvicksilfret, och dess friktions- konstant har enligt den Poiseuille'ska metoden blifvit be- stämd af Herr Koch ?) för temperaturer från — 21,4? ända upp till 3409. Dervid erhöllos bland andra följande värden på 7. t di 2 0,01868 0 0,01693 (Medeltal af två värden) 10,1 0,01620 18,3 0,01561 22) 0,01227 HEWied. Ann. b. 145 58.1, 1881; 135 124 OTTERe 154 0,01092 176,2 0,01047 196,7 0,01018 263 0,009 64 340,1 0,00897 Om man granskar dessa tal, så finner man genast, att qvicksilfrets friktionskonstant i betydligt mindre grad är beroende af temperaturen än fallet är med friktionskonstan- ten för vatten och de flesta andra vätskor, för hvilka obser- vationer äro utförda inom vidsträcktare temperaturområden. Den förmodan ligger derföre nära, att en eqvation af den enkla formen (5), hvilken äfven erhålles, om man i (11) sätter n = 1, här kan vara tillräcklig att uttrycka » såsom funktion af t, hvilket äfven formen af den kurva, som på grund af observationerna uppritas med » och t såsom koor- dinater, tyckes häntyda på. Under förutsättning, att eqv. (5) kan tillämpas, fås, om man med », och t, samt 7, och t, betecknar två par ur observationerna framgående värden på » och t, MS PET, mm INET N2 samt genom subtraktion 0 — 40 = Mä DG TRA Horar = "0;0 1698 Antagesit — — 215401 nr saledes = = 0,01868, så fås 01693 D 0,9063 22 136 Låter man 2» och t, efter hand beteckna de öfriga observerade värdena på » och t, så fås för « följande värden ta [64 ta [64 OM 0,00438 154? 0,00367 1051 0,00440 176,2 0,00360 18,3 0,00449 LIGA 0,00347 20 0,00395 263 0,00299 124 0,00371 340,1 0,00271 Häraf framgår, att formeln (5) visserligen icke full- komligt noggrannt ansluter sig till Herr Koch's observatio- ner, men att densamma dock kan anses såsom ett appro- ximatift uttryck för sambandet mellan » och t hos qvick- silfver. "Anmärkningsvärdt är, att medeltalet af de funna värdena på «a, hvilket utgör 0,00374, ganska nära samman-- faller med de permanenta gasernas utvidgningskoefficient. Häraf följer, att qvicksilfrets friktionskonstant approximatift. kan anses omvändt proportionell mot absoluta temperaturen. Skulle denna lag gälla strängt, så hade man följakteligen för qvicksilfver br 0,01693 TER TSEÖ0SNeT Huru denna formel återger de genom observation funna värdena på », synes af följande sammanställning. (12) 4 (G Ber. Obs. — 21,4” 0,0184 0,0187 10,1 0,0163 0,0162 fe 0,0159 0,0156 212) 0,0124 0,0123 124 0,0116 0,0117 154 0,0108 0,0109 176,2 0,0103 0,0105 196,7 0,0098 0,0102 263 0,0086 0,0096 340,1 0,0075 0,0090 137 Öfverensstämmelsen är icke fullständig, hvilket ju icke hel- ler var att förvänta, men dock sådan, att eqv. (12) torde få anses approximatift gällande för qvicksilfver. 3. Teoretiska betraktelser. Den inre friktionen hos en vätska måste stå i nära samband med molekylarattraktionen. Så långt som dennas verkan sträcker sig, 'så långt måste äfven det inflytande sträcka sig, som en vätskemolekyl vid sin rörelse omedel- bart utöfvar på de närliggande vätskepartiklarna. Af orsa- ker, som framgå af det följande, tror jag mig ega rätt att åntaga, att molekylarattraktionens verkningssfer hos en vätska i allmänhet betydligt minskas, då vätskans tempera- tur stiger, och att detta utgör en hufvudorsak till den starka inverkan, som temperaturen utöfvar på den inre friktionen hos de flesta vätskor. Låtom oss med m och m" beteckna tvenne molekyler af en vätska, hvilkas afstånd från hvarandra är r. Emel- lan m och m' existerar då en attraktion /£, hvilken hastigt minskas, då r ökas. Kraften / antages omvändt proportio- nell med någon positiv potens p af r, så att man kan sätta (13) CS 5 y. hvarest y är en positiv storhet, som antages konstant för samma vätska. I följd af temperaturen existerar hos hvarje kropps molekyler en sträfvan att aflägsna sig från hvaran- dra, hvilken man under namn af värmerepulsion eller värme- tryck kan åtskilja från den med elasticiteten sammanhän- gande molekylarrepulsionen och hvars tillvaro hos vätskorna bevisas af ångbildningen. Denna värmerepulsion kan upp- fattas såsom en kraft, hvilken i likhet med molekylarattrak- tionen verkar utefter föreningslinierna mellan molekylerna, men i motsatt riktning, och som ökas, då temperaturen sti- ger. Emellan molekylerna m och m”" kan således i följd af 138 vätskans temperatur en kraft gy antagas verka i motsatt riktning mot /. Sålänge »r icke öfverstiger ett visst värde, så är / större än y. Men på ett visst afstånd r = o blir / =-£49, och för värden på >, som äro större än o, måste / antagas mindre än g. o utgör således radien till mole- kylarattraktionens verkningssfer. Antag nu, att vätskans temperatur tider dt?. Då ökas kraften 9, men / bibehåller samma storlek för samma värde på >. I följd af uppvärmningen minskas derföre o med ett visst belopp do, d. v. s. ifrån hvarje molekyls verkningssfer borttages genom uppvärmningen ett ytlager af tjockleken do. Denna verkan af uppvärmningen på verkningssferen för en vätskemolekyl m måste vara proportionell med an- talet molekyler, hvarifrån m på detta sätt frigöres, och med den attraktion, hvarmed m verkar på hvarje molekyl inom i fråga varande ytlager. Betecknas med N antalet mole- kyler på volymsenheten af vätskan, så är antalet moleky- ler inom detta ytlager 4 xo0?-do: N, och på hvarje molekyl inom detta lager utöfvar m en at- traktion KN o? Betecknas med a en positiv qvantitet, som är kon- stant för samma vätska, så erhålles alltså för ifrågavarande verkan uttrycket ig a:4 ngt.de NL == AS om man för korthetens skull sätter (2) a-4x Ny =D. Tecknet — användes, emedan molekylarattraktionen genom uppvärmningen motverkas eller o minskas. 139 Å andra sidan torde äfven i fråga varande verkan af temperaturförhöjningen få anses proportionell med tempe- raturförhöjningens storlek. Följakteligen kan man sätta (14) Se = c-dt, p—2 X hvarest c betecknar en positiv storhet, hvilken antages kon- stant för samma vätska. Qvantiteten b är proportionell med vätskans täthet och således föränderlig med vo och t. Men emedan, såsom af det följande framgår, anledning finnes att antaga, att de förändringar, som en vätskas täthet undergår inom de tem- peraturområden, som observationerna i allmänhet omfatta, merendels äro obetydliga i jemförelse med de förändringar, som o inom samma områden undergår med temperaturen, så antages b här konstant för samma vätska. Under dessa förutsättningar kan eqv. (14) omedelbart integreras, och man erhåller då för en tillståndsförändring, hvarvid temperaturen stiger från 0? till t? och verknings- sferens radie minskas från ov till o 0 — bf 0 Gt SAS Hvad integralen i venstra membrum vidkommer, så har man att särskildt behandla det fall, då p —2 är =1. För alla andra fall erhålles RR AST Pim VT vante fa oo oo Sättes för korthetens skull e(v—3) 0", (h) b , så fås (15) YEN ORMEN (1 + a tj -? 140 För det fall, att man har p —2 = 1, erhålles logo = 10g ög — — +. b Sättes C Lå VÄ =="06; så fås log o = log oj — at (16) J | MSS ft NAN På grunder, hvilka 1 det följande anföras, torde emellertid det sednast behandlade fallet få uteslutas. Till väsentligen samma resultat, som uttryckes genom eqv. (15), leda äfven följande betraktelser. Den repulsiva kraft, som visar sig verksam hos de permanenta gaserna, är, såsom bekant, att anses såsom värmerepulsion och kan uppfattas såsom en kraft, hvars verkan på ett visst afstånd vid konstant temperatur är om- vändt proportionell mot tredje potensen af afståndet. Be- tecknas nemligen med v den volym, som en permanent gas intager vid en viss temperatur t, och med p gasens tryck på ytenheten samt med N antalet molekyler, som gåäsen innehåller, så intager hvarje molekyl af gasen en volym v N hvilken man kan tänka sig såsom en liten sfer med radien 7, i hvars medelpunkt molekylen kan antagas befinna sig. På ytenheten af denna sfers yta utöfvar då denna enda mo- lekyl ett tryck, som också är = p. Om nu gasmassan - sammantryckes vid konstant temperatur till volymen v', och trycket på ytenheten dervid förändras till p', så har äfven det rum, som hvarje molekyl af gasen intager, för- minskats till en sfer, hvars volym är 141 ' v IN och radie »', och molekylen utöfvar nu på ytenheten af denna sfer trycket p'. Hvarje molekyl af gasen besitter så- ledes i följd af sin temperatur en repulsiv kraft, som på af- ståndet 7 är = p och på afståndet ”' = p' per ytenhet. Men på grund af Boyle's eller Mariotte's lag är Nu är Alltså fås JOS (WES VOST hvilket just innebär, att den repulsion, som hvarje molekyl af gasen utöfvar på ett visst afstånd, är omvändt propor- tionell med tredje potensen af afståndet. — Hos de perma- nenta gaserna är vidare den repulsiva kraften en lineär funktion af temperaturen. Den repulsion, som en molekyl af en dylik gas utöfvar vid temp. t på afståndet r, kan så- ledes uttryckas genom formeln (17) FER OR y3 hvarest £ är konstant för samma gas. Jag antager, att äfven hos en vätska den repulsion, som en molekyl utöfvar på en annan molekyl på afståndet >, då temperaturen är t, kan uttryckas genom en eqvation af formen (17). Här måste äfven &£ anses beroende af r, men för alla värden på >, som betydligt öfverstiga dimensionerna af det rum, som hvarje vätskemolekyl intager, antages k konstant för samma vätska. För temperaturer, hvilka icke ligga alltför nära till vätskans kritiska temperatur, vid hvil- 142 ken molekylarattraktionen icke mera förmår sammanhålla tvenne vätskemolekyler, äfven om molekylerna äro på min- sta möjliga afstånd från hvarandra, torde äfven radien till molekylarattraktionens verkningssfer få anses betydligt större än dimensionerna af det rum, som hvarje vätskemolekyl intager. Betecknas denna radie, såsom förut, med po, så skulle under denna förutsättning & få anses konstant för samma vätska äfven för värden på r, som äro = pg. Betecknas äfven såsom förut med /f den kraft, hvar- med tvenne vätskemolekyler attrahera hvarandra, så är för tvenne molekyler, hvilkas afstånd från hvarandra är po, på grund af eqv. (13) och den repulsiva kraft, hvilken verkar mellan samma mo- lekyler, är på grund af (17) k (1 + eat) ; 0? Men emedan man för r = 9 måste antaga f = g, så föl- jer häraf y kll—+Hea?) AR eller BAN EE t)- Haremansor =" 09 förs ti==K00Sa chile (i) re och man erhåller slutligen vrEspaupe ee (1 + a tp-? Vi återkomma alltså till eqv. (15). : 143 För det fall, att p vore = 3, erhålles nu ingen rela- tion mellan o och t. Om de här framstälda formlerna motsvara verklighe- ten, så skulle frågan om det samband, som existerar mel- lan en vätskas'friktionskonstant och dess temperatur, vara reducerad till frågan om sambandet mellan » och o. Syn- nerligen enkelt vore detta sist nämnda samband, om det kunde uttryckas genom en eqvation af förmen (18) FER (WAR hvarest hb och m beteckna tvenne positiva konstanter för vätskan. Jag antager, att 7 genom eqv. (18) kan uttryckas såsom funktion af o samt att h och m kunna anses obe- roende -af temperaturen, åtminstone inom de områden, som observationerna vanligen omfatta. I hvad mån detta an- tagande motsvarar verkligheten, skall visa sig genom den bekräftelse, som observationerna gifva åt de slutsatser, till hvilka antagandet leder. På grund af eqvationerna (15) och (18) erhålles då h- og” É (PÅplatjerss US Betecknas med », värdet på » för 09, så har man m— Ho =10' Man erhåller då (19) = (EE aa en Denna eqv. blir identisk med (11), om man sätter (20) 144 Vore p = 3, så skulle man hafva att kombinera eqv. (18) och (16). Man skulle då erhålla (21) STD RR ERNA Jag har äfven försökt att tillämpa eqv. (21) på obser- vationerna, men: icke funnit densamma användbar. Att deremot eqv. (19) väl öfverensstämmer med observationerna, är redan i det föregående visadt. Äro de här framstälda åskådningarna riktiga, så torde man således få anse eqv. (15), (18) och (19) såsom approximativa uttryck för det verkliga samband, som existerar mellan », o och t. Hvad ännu beträffar qvantiteten o eller det afstånd mellan tvenne molekyler, på hvilket molekylarattraktionen och värmerepulsionen äro lika starka, så kan jag icke an- nat inse, än att detta afstånd för en och samma tempera- tur måste vara detsamma hos en vätska och dess ånga. Är medelafståndet mellan molekylerna !) vid en gifven tem- peratur större än det värde, som o har vid denna tempe- ratur och tätheten lika öfverallt, så kan följakteligen mole- kylarattraktionen vid denna temperatur icke sammanhålla molekylerna, utan värmerepulsionen - behåller öfvervigten, och vätskan måste existera i gasform. Om deremot medel- afståndet mellan molekylernå är mindre än o, och moleky- lerna äro likformigt fördelade i rummet, så måste moleky- larattraktionen behålla öfvervigten och vätskan existera i flytande form. Det minsta medelafstånd, till hvilket en ån- gas molekyler vid en gifven temperatur kunna närmas in- till hvarandra, utan att kondensation eger rum, måste följ- akteligen sammanfalla med det värde, som o har vid denna temperatur. Men ångan är då mättad ånga. Följakteligen måste medelafståndet mellan molekylerna hos en mättad ånga vara = v för den temperatur, som den mättade ån- 1) Eller rättare: medelafståndet från en molekyl till dess när- maste grannar. 145 gan eger. Om nu en vigtsenhet af den mättade ångan in n ehåller N molekyler och intager volymen v, så intager hvarje molekyl at ångan volymen Vv NE under förutsättning, att molekylerna alla äro åtskilda från hvarandra och likformigt fördelade i det rum, som ångan intager. Betraktas det rum, som hvarje molekyl upptager 1 o OR 3 såsom en kub, så är dess kant = (3 och kan anses såsom ett målt på molekylernas medelafstånd från hvaran- dra, således äfven på o. För en och samma vätska skulle således ov vara proportionell med kubikroten ur den mät- tade ångans specifika volym, och man hade (22) o=q-v', hvarest q4 vore konstant för samma vätska. Om nu eqv. (18) gäller, så erhålles ”m 7 = h gu 5 v3 eller (23) = fr 0 om man sätter (k) fö == Äro h, q och m konstanta, så är äfven u konstant, och eqv. (23) skulle då innebära, att friktionskonstanten för en vätska är proportionell med någon potens af den mättade ångans specifika volym. Man kan dock icke antaga, att de förutsättningar, på hvilka eqv. (23) stöder sig, skola exakt motsvara verkligheten. Det är derföre icke heller att vänta, tat i fråga varande eqvation skall gälla med någon större noggrannhet. Jag har här för flera vätskor sammanstält de 10 146 värden på u, som erhållas för olika värden på » och v, om man bestämmer m. med tillhjelp af två par sammanhöriga värden på » och v samt derefter insätter detta värde på m i eqv. (23). Värdena på » äro här reducerade så, att 2, för vatten betecknas med 100. Dessa värden äro för vat- ten beräknade på grund af mina observationer (första se- rien), för alkohol på grund af Grahams försök, för aceton har jag användt Rellstab's!) observationer och för de öf- riga vätskorna de observationer, som utförts af Pribram och Handl. Värdena på v äro tagna från Zeuner's ?) tabeller och beräknade enligt mekaniska värmeteorins formler samt beteckna volymen af en kilogram mättad ånga, uttryckt i kubikmeter. Vatten. 0 =SIOE t dl v u 02 100 210,66 14,6 10 fö 108,51 13,5 20 56,1 DU 12,9 30 44,7 33,27 2 40 36,6 19,64 12,5 30 30,5 25055 12,6 60 26,3 1,653 12,6 70 22,9 2,014 12,8 50 20,1 SHOE) 13,0 90 HÖ 2,334 13,2 100 5 1,650 13,1 Alkohol. mE==15055 t Y v Mu 0 101,6 22,084 30,2 10 82,8 17,328 30,5 1) Ueber Transpiration homol. Flässigk. Bonn 1868. 2) Grundzäge der mech. Wärmetheorie. Leipzig, 1866. 20 30 40 30 60 70 67,0 9,798 26,0 5.730 47,0 d,451 39,6 2,133 33,9 15353 28,7 0,881 Eter. Mors ÖT8G | v 15,8 on 14,5 0,839 13,1 0,571 Tila 0,399 Aceton. mi 033: N v 22 2,675 2101 I rf 20,3 1182 19,4 0,818 18,6 0,580 Kloroform. Nn (INS 26 1,469 - 32 0,956 29 0,641 26 0,443 24 0,314 23,5 VPA 30,1 30,4 30,5 30,4 30,5 30,0 147 148 Koltetraklorid. Mi==11,085 d 2 v u 0£ 74 3.258 48,4 10 61 1,997 47,6 20 Då 12 77 48,5 30 46 0,847 48,8 40 40 0,580 48,7 50 30 0,409 48,3 Dessa tal utvisa, att inom de temperaturområden, som observationerna omfatta, sambandet mellan » och v i sjelfva verket kan uttryckas genom eqv. (23). De tyckas således i förening med den bekräftelse, som observationerna gifva åt eqv. (19), häntyda på, att de förutsättningar, på hvilka de här framstälda teoretiska åskådningarna hvila, icke skulle vara helt och hållet grundlösa. Anmärkningsvärdt är, att för vatten, alkohol och kol- tetraklorid värdena på m blifva nära nog lika och icke myc- ket större än 1. Alltså vore för dessa ämnen » nära nog proportionell med kubikroten ur den mättade ångans speci- fika volym, således äfven med o, om kubikroten ur denna volym får anses såsom ett mått på o. För eter och kloro- form äro värdena på m också nära nog lika, men för ace- ton erhåller m ett betydligt mindre värde än för alla de andra vätskorna. Vore de här framstälda eqvationerna öfverensstäm- mande med verkligheten, så skulle man med kännedom om m och n ur formeln (20) kunna beräkna p eller den po- tens af afståndet, med hvilken molekylärattraktionen kan antagas omvändt proportionell. För vatten ger eqv. (11), tillämpad på mina observationer, n = 1,53. Insättes detta värde på n i eqv. (20) samt för m det ofvan anförda vär- det 1,08, så fås PES, TIL. 149 För alkohol hafva vi på grund af Grahams observationer erhållit n = 3,7 och m = 1,05. Dessa värden gifva P=328. Skulle man äfven för qvicksilfver få antaga m = 1, så fås, om man dessutom antager n = 1, för denna kropp p=4, En Vv Ul ov Henotvt 0 I 4 Å | "na OG tån tie TH SAMMANDRAG af de klimatologiska anteckningarne Finland år 1889 af Ad. Moberg. 152 | 8 ORAN GRAN ee SE 8T AT LA SAF ESA OCT OF AT SA SG AA 196 ATISC ATBT AT (SNI - ST (ANS är = 3 FI AT a (IEA SK ACIKE AS ROAD Pe 8 AT 6T A GTA ÖRA EE = AX IS I00 FT [ec A 8A | LA 86 ATB8T ATI STAN | ISA 12 NE fn ER -- - MIA 659. E =S ENN I9T AA VA 166 ALOE AA | (ONE JAI GA FA 106 ATG AT9T AT OS ITI sA GEA FARA EG == 166 III TE TITT TA AA IE ORAS FO EFAT OBEATN 66 III Er: BRAN [fee 9. är SIA ST ATITS IT ? fo 52. 28 rr SES 3 En val Di EI Ek Etol SEE let ret el et si dl cE 2 ARA FR 208 CR Ges oc ÖA RR [0] [90] (G) SWUOJUV FIBV[TOIJIIÄTLA . . EET Ted e3IOG "OTIS ITEOSKES e[owwWoON OYSTH ejosuo olort SIOJSUISJ2H « dao03poaq ofog "puelÄN : 119999 vewreuÅg BIÄLY OpunTt OM oqy (tos0) sudo ofeg » pIes1soxd OJTwIH "guetung eärrsuegg uwtTotejstog 2129 : UVTTETSILN "puery IA NN an JR omm JR | Pe NOAM MY — Pl Pl MMA 2PePR>P AN DDN ' fd 0 MD rr NN mm Mm MA 00 am Aa an Pe Peep | = > JA EA | I ANI8G AL EN OT NAT FR ÖGA) 8 AT GÅ FATTIGA Gc ÅA 188 AT ce ÅA 108 ATI RS 66 AT TA IGT ATI FA (ÖSK ör (CATTI GA ILE AT 66 AT8G AT KI ADIAGEAT ar MENT '06 ATLö AT NES I TRA IGG=AT 086 AI'PI AI LAT. = 61 ATG AI DOrATEES IFT AI|Tö AI FE ATOFR AT BE ATT OT AT'FT AT 9T ATI9T AT 6T ATISG AT ST AT8G AT 8T ATOG AT OF ATIGT AT ST ATITT AT 16 ATST AT 6T AT.6T AI 06 AT) 8 AT FT ATOG AT 66 AT). 9 AT — 81 AI|63 AT8T AI 08 AT'P& AI9T AI I iOT ATI 6T AT ATEA ST AT JT SAST FT AT 12 AT OT AT oe ATI FEAT FI AT 6T AT OT AT 6 AT AT AT St AT ot AT g AT 8 AT 6 AT & ATITE III . AqoxqrAF sepndyyrg etaueN ; : B[OAIOT, TAXBÅLIELS ev fö Va KE el ÄYgsRA ÅL : + BIOJAIO BUSÅG 2 av8T0NTed «+ presdsoad emneH : + tFfoferiry ejoseN : ee MM BIE Heuef :e[eYSON eOWme, "PULTISCACT . : 191u0g[9T OUBSNLJ « presdsord ejexpurg AqoqrAJ BJESEeTULI "eJUNTeJes : SNATDO], & :2990919su]j FIOQOUOIY «+ B[LYSOY SLYSRES : ESO M TATefegÅÄg 'u9faxeS VIPS so UWMLUSNLUPILT «+ AQIeseT VUIOJ B[OATOJ, TATBÄAINN >> SYYeT SNTOM 154 = JR NIEEAN Fr GG AT ER PEFLD0RTIREN: — =F UGC NT = el A 66 A IFE AA OFA | fas HÖ ATS TIG AT: 9 ATIOG AT = 66 AA Jia |G OA Di ATlir AL 7 LÖT ATOL AT = 106 ATGT AT = I0ET GILA |G Å.ILeA IE 71/66 AT9G Ace All S=Kä TONA AT = GTA TIGA SI A- 6 A 165 ATCE ATOG AT96 AT — .|96 ATIFI-AT NG NINE OLA ca öser a 0 ATGG ATOCA Tr na gg ET A IATA (CI AA 186 ATS ASG Ae Allee All — et ADNSG Al = ITA IE .06.A OM ÅA IG ANG ATLOE ATOG AT — | 9 ATNCF AT = SG ATET ÅA FL AÅ | ec ÄA IT AN9G ATOG AlSG All. — | 4 ATCE Al IDE (GTA NRA IPEAGE = 108-ATEE ABOA SN — e1 A JOG A |63 AT62 AI98 AI08 ATST ATT: AT8G AI 6 ATIET Al EG A | GA I9I5A IBA | GA I A OS ATO08 AISG AI € AT9T AIFT AI ESA GA NESEA NG AN6G6 ATOL Ar AT ee ACL ATE = er AT ROCKA — TRANS ANS ES I8FAG 186 ATl6G ATOT:AT KAN TISTA ot A et A IFA | EA fe Alle AGG All SA SE Al0G AT = 3 |S EEE 5 SER Hild S > RNE s 2 Ars |E.5 2/2 52 O2 ASA SARAS fr ERERENN DER SalsnHend? Offa 8c ös "208 RR = ST & 5 SIT ORSTÄDL BS KG OA ATT I BIBIYIJO ÄYOUOII sor os > AQ9LYÅN BJLXSWLT BjESUnIT pres1sord ejepurM efoaxeg, taxeledderg 2 TA XOFLISU pressad tAxBlery + + WJIOYSIOH IICESISON "> (PersrejoxtN) eseM FE TUNTANSEORSB Ng : BwWloYlTyY Wood "u9fI04x9450 CIPOS . . . . . + AqoMMAH Sqeprduj BJEJNJ, VACYOSY : > AqoxquAF ejewunng SLEM EINES "U9I9IE3T '0 SKELOALS [PAN 155 83 A IST A FOA VE A OT [IT SI OT TV GE ET-A IOEA 9 OT A cl ÅA OT N ICA 6T A SEA OT A AA EA IN (GIG AG SA OAS GISAT (OA KG AINO G LA oc IA 86 AT FA 08 AT 6 A 86 AI 8c All GÅ IG ATIAT AT 86 ATLG AT GGN ve ATCG AT cc ATC AT Vv ATV AT S6 AI FEAT 8 AT 6T AT 96 AT Se AT ST AT GC AT SN FE AT VA Fe AI 60 AT GC AT ST AT 66 AT CC AT 06 AT 06 AT 08 AT FAT 08 AT ol AT 9T AT 9G AT (SAN Er | LÅ cc Å 9G AT 96 AI 6e AT cc AI LIN 06 ATI (OT AT 66 AI 6T AT OG AT SILLI 6T AT O-AT | ) . . . . . . omnutqpj SxeUuH e9XUQM; BIT "puerdderg e[OINUIT IWUJUBAOY L[NATY VIUTOJIIAJO : Sen BIUTOJIIPIN AÄqoFrÄH 1 soc vefeantH off "> SIOQLAN «+ euelesp « sowvmer OWLB3x JOS ratelfedeeH IsoavdevH 'u940449980 CITON » efewujN nuesuopt soc + AQOHJIAÄY SOWIUN AQOFIÄY tu NETA RUIOFH BIVLASÅÄTOJYILST > + VISE M fAarfewyog, BVJÄMTALE f SOTO f :AqosprÅF tAxelYg "u9Toxe3s '0 SJELOACS CATON 156 FE ANGGA SLÄTA IPTEN SISTA lETEA NET AGT AR TOA 20 ov SIE STYYOTAA GPA ES | ag EE FS I DG OAG DILSA =S = "vd tv TBBIAON FT IRON 1660 IGT Ar (TT AL IGT AL En AL IET OAL I RTSA expeqdmeq 310 GC A FC A IFO A IEC A BT A 6T A ITA let A OT A «OWITTeT, 049419 FOA FOA Ge A ISCA ISCA IGT A IeT AA STA IFT AA Y[OVWOM OSS SO ÅA ISCGA IBTA I9TA OT A JET A ITA OT US 2 : efosuol oforr 9GC A ISCGA ICA IOGA IBSEN STA IFTA GTA OT A SI0J3 UTSJOFH TIGA ITE A IOCA IST A OG A FT NEIGFA 9TA OT TIA d109poae ofog "pueléN FF RIGGRAN ÖGSAENIKG NR Färna ia SAN RE ASS TE ARISTA | SE EI SN eewmegÅg er VGGAA HSLSAING fee TE SOLA INA oc Ce PIPA opunrT GTA NEG GL ATG ATG =S sn NSI EVANS CH EDA ONE TANS Sr aeg AREA GG A NGIA TOR AN ET YASIET ASEAS OT AV OT AIGA (ejanend sudo ofeg "puerung e3:uogg FS SEGA Ge NOGG ATI AT 9 IGT ATA NTE ee ee er tuo tfea STO fela a IGGAN GG AIGO Aer tr Bk ANSE AA TOT ANRe ga a UU BT LTENA a "puery ars = [2 ES EES ES Zz 3 3 >: AE IEE | 3 |A | 2 me | fe 2/8? IE pa? ORTSA 565 PE? fe les le 'JUTUFITIAEPSLA YdJIO JOT SIOIJXGA II | = anoder n0G Atos ALA ITA >> Aqosaeg sepndnyrd ll 9G-A 85 ÅA |68 A-|-—--|98 A-IFE A I6&-A-JEB-ANSB ANKA > cos Bele SA 7 TA DEA BGA It) så PGA rå A Ce 4 ot SA SKA ov > "B[OAIOT tATeltIeeg TE lar ER ÖGA | TE: 8 |A: | AA CCA OT: TE |06A BIORIO: HUSS sö LST ICEA PGA PGA ICGA ISA TGA SET SLA Se TEN 0 0 BONE = I — GA | — I—- ]—- I 1— I — IGTA | — ISTA I: + + + » pIessoud emyreH GZ-Å-IF6-A-|S8-A-80-4-1F6-Å-|ST-AnST-A-UT-A- I TFA-ISE-ANIBTÅ-FeRAS > oc > BIEN BIeseuer 63 A |83 A 83 A |96 A |Lö.A |Lö A PG A 83 A 86 A IST A IST A | STA | smfsaväl eferbolygstrottubteg, | "pue[IsedeD LE RGA LEA LIGA Ii (SSA OGA IRGA GL A Iota SIA fö TITS TROTS Ores ae FAR NR OA PX PGA PSC BG AA SG AL COA IIIGA I SS PIERRE RIIEESSAIEGAN KG FOA Be AN BEAL GA, OTAN ERA = ISAR "> AqorÄY vjeseTULI j | "eJUNKEJeS FTV | iv |98:A Ir y 198 A Ive v Se A IBG AVITE AN (OT Ar se A ISKA hö ov ov OR ; | — (48 A |98 A 198 A |LG A 198 A (98 A PGA IBG A 86 A ISA JET AT > ös "ommgnsup Froqouorsp ul OREN Fet ls I — GEA 96 A IBEA SEA SRA READ I ov oc oo IBSISNSON Smb | fö lvl = = ec Ar OG At OG Ar tR AR STA [9 cv > vv SSM VAAA Te BTG "Uu9TOxe3r CIPOS 18 A |63 A |83 A lo ÅA IS8 A ISG A BG A IST A IOLA IaT AA JOTA | LA förort oto UUreUSyLIperE BC ÅA GG A IBGAN I IG Ar I66: AA BEAL ASTA GR Ar ISA 90 AR oe tt RR ARRRSSTROIRG SP OA EG AA PEN IST IPEA FT ATL ANOR TOT AI cn 2 aST00TOT TATE ITOnIeN il is GORA blan At Re OG ATG AGG SAC RIS TG ORT OVAd OTO RE AN a a ar fa a GS ev Oe 0 TN SUI ISA ITA a 0 A 166 A 186 A 96 Afa Re Ae ont BISSEOSGS SAN ASA NGAN ANTA AG AI = 18 A IST APA IPS son 0 PIeejnoad nere part UN IG A Jie AA RT A 168 AET A NETA > > RSTODeiaeledder SUGG ANSATS A 155 EG AA 188 A IRS AA JSB IA Kr 7 OT oe ov on > INS = | = Ben 7 I IN IE6A IFE A EB A JES ”A JES TA [OB A |" > > > -PI9sjeord raxklery — | — |85 A IEA |66 A 96 A ISS A | — IPA BOAT — I8STA I > "> WIOYsIoS tHeesersnm T IA [TE A 106 A |83 A |83 A LG A PGA | TIA BG A EG A OSA ISTA Tr sor os (PEISrefoxtN) eseM = — 96 Al = == I — Mie A IRe ANFe AEG AISS ATG ANT > ov ot ÖEBISMUTAN OABIV — | — 46 A |OG A 83 A |6T A IFE A | — IST A BETA FILA JSTA To or ot > BuoqIqy mood "u2PI0dT9980 IPOS LISE A 66 A 86 AA LG ASTA I9T-A ITA OT A kö AIGT AA JOTA = FT PAGOSTAS Soda RE EGR INS 1I5G A IFG A 161 ASO AA IKT AA IRA IEEA | TLA > > FStra TB eNIN SA eSnS mad i 96 AA I IASGA IS8 ANSE A Ile A IST Ä IEGA OG Ar > > > AqosA efevinna RIGG AIGA IFGA 196 ASG A IST A IST A ST A IETÄ JET ATETA | ss > årellbavaljegornt os "UTITEST '0 SJLELOALE '[POM SN 35 2 1 Sv es SS ESA 7 Fl ee ER SE See aa SS | Hå AS 24 GR | Ale ER EV ER EES AR EE = FE ENE 3 1 5 ID SU TURK OTIS Bg TIO O I Ir Sh (2) SI9IXLA 159 sc A EE omnygr, eu eo) LINS "puerdder : BONN IVOIUeAOY PINYTY BOUIOJIDAJO : Sen BIUIOJIOPIN : Aqo1AF IOF eIBATIH off SI0qBIIN eueles OMBINLY OMLYJOG : tAtefedeetH isoaedrveH 'u9J40019950 BITON : AqOFIÄJ SITINN AqoqrLkY 5 : BILLABUIOH BILLASATOJYIS BISJILM TATE le wo, PÄTATEf SOIOf AqosrÄF tAxelyppg "Uu9Tode3r EIAON 160 8 IA EG A 116 A ÖGA BI AA KON 65 AT SA 166 AT 66 ATTG AT = ös fs (DG (RUAG ER SA 08 AT 8G ÅA VO A SCA GEA RIKS EAN N OTSA ELSA ID ARS a OG GETA GG ÅA IDG GGN [GG ÅA IST ÅA IC A Ii RA 6 AA JÖS-ATOG NI TG AT GENIGG AN ACGRA KG Te AIG IN NIRO GA IE ÅA hi 5 16GC-ANGG AA 96 AT OEFAE ÖGI AN GG AN ÖGA NIGGEN IGEN, IR9LA leat ler 2 lök or KG. AI TONAT SERA STUN GG TOT A ÖA IIEERA IST ARNE ÅA IieR Aee AGG AT OGENLIGE ÅN 166 AN IGG AN Ike AA JORA GÅ I86 Allee Al: — IFKG AT GASA I9G-A IFS AX NIIGSA IOTESA I IIEFSAT EB SAN Re ES FT EO JA re = NGGC-A GEA -OGAN, IF SIEPAACIS — 1106 ANGE RA Få = FA IEG-A 1084 lö TV IGT-A Ju? OR AA IFG AA 106 ATI9G AT — =S GEA KeA SAT ANGE AA ARA IFA ISEN TEA Be ATIOR HIN 16 AT GEA STA JOGGA | = = = == GAA EEE TGN DESS = IGGEANIGGIA. ISGA ICEA | OA | GA IBSEN IE TIA IecbAT = AGENT = ig SSM Fö EES SE) SKROTAR Se 3 lr FER SER era ER ek let KielsEl ER LER CER EeRESE MESTSARE SB fR:Sst a fönalsåteds ta = AR | RR Br0A=VA STI . . (epysN) Furdoy ofeg . : SYLT SYYNM nd ok BIO = + OWT[eT, 09919 B[OWWON OMS : BjoSuoN Ooflorr + SIOJSULISIIH : daospoiq olog "puelsN . . . . 19129 veVurUÄJ : BIÄEST OpunrT oqV 9 . . . . Shor paesdjsord oruutsr "puerutng e3t[1usgg w[oYrIsToOE] B9 "pueTy 161 LZ IAILG A 68 A ILCA ICA IFEA OT IAI6G A 08 A 93 A 63A 9GA leg A IT-IA T AT TA — FAN FANOEATOG ATI TA FC AT8E ATTG AI Se Akt vf: GORAN ORSA SES EAS) SANT: NA IS SER SA SEA TEA TE ATO HAT SYNT FF = SEAN FORANH OSA OMEAS EE STASNE GEA PUSTAR ESR Sava I mr SLAG | = INEZ GSM re 5 AE JA BRASS | ja SE EE ZAO EI a MENSEN GE ANNIE I8GEAN OTEN SUEANE BJ ERAN HSA (SA IATA (OT A ER 60 AT Ae er 86 AT 66 AT 86 AT AA FAT 06 AT 9 AT : AqoFIÄY sepndnqra etuuenN :€[OATOJ, TATBfIIBLg : eIOAIO VUSÅL Sd CUT: FEN «os > pIe5s0d eNNLH «+ + YOfeIIVy ejOSEN : ee MM Peeter e[ersSON eoTmel, "pueTIseAeL : I9IU0[9T OULFILT paesd1sord BJjexTuJ AqoqrAF BjesSeSIueH "eJUNHLJLS « SNATDT X :9990974SUuT FIO4OUOIST 3, OJGHBODTESRISKR AT «+ BSNUDDM TAXBleTÄTJ "u9T9IL3 CTPO «+ UMBYSFLPILT : LqreseT BVUIOT L[OATOJ, TATBÅUINN -— Vy 162 lör g REA IEA I9G-4 BEA RGA gr a la ÖRE lin ÖGA ET IESLAT OG GEA RE — OT A LG AT FR OR LAN GETA (OEKAT BECAT GG AT I — RK SN FR SOA OLE [KSS fn a IGGEAT Far FE TT Rå = GVA ISETAL fasa, GE lar GATE FR Er Fö GG AL Fr SCKAV ICE ISIGEAL IGT AE GIGEAS VE Ar FE a GRNAG SCAS | OSKA ene OCK KG AS ar EE, = i = GLASET |OSTAS GG AT (Ge AT 06 AO I = IKEA ES 086 AGG AT FE SCANS GREAT OSSAS 9CKAS OG IRAS IAE SR — GAN — I6GA I6GeA | = ISCGA BEA IGT A OSA FITA 06 ATSG ATSG AT OT TA SG A FGSAR |[LGTAr (OG:AF GIN AF TSEAR OGIAT OT AUIESIAR — 166 AID | IS A ICC A 96 A IEC A FOA STEN ÖRA frn = SGAO GENT OSA ISEN IFO A COA IFA AA J9TLA I — = = — - RS OGIER ANNIKA 106 AN IPGAT OG A OT AE = = FAS GM = Je Bee = . 3 = 5; Ah nm 3 o 4 Ore NE 3 258337 3 Ma AE A3sES2$adgioaztaa sk Aaf3sfs SÄ SHE Slaf2sA:i: fasas O:FRas:STRdE TAR mö RAN CN SR Ek I al a a mf: ba [60] 'JUTUWMOId SI9IXBA "III oc oc BJBIJLIJO ÅGOUOTI SLE: Aag SNS : Ae ÅN . BJLASVUL(T LJLSUNIT ejoATeg, tAeledderr : Id103e)SOM « pressad tAxelery : W[OUYSIOF ILLSLISONT " (PPISreToxIN) eseM ES TGETATAN TÖS BTG : eWIoylqy WojIog "u9220418250 UPOg «oc + + AqosuAF syepduvr ; 2 ED, SERA presdsord epevunng SC OTO NE ES 'u9laxe3 '0 SYELOALS [HON 163 9 IA | — TLA IPI RA 3 IÄ SIA PIA PIA 83 A LG A UckAr rr Gö A 96 A CZ ÅA = Å 9 A SEA FOA 9 A Le A Er BlsAol 17 PSA IT Live iv 6 varv STAS EH IH TAN FÅ [Ivor 7 ORSA vi bbLT OT MEGA KAS DT OC OT 1708 9 0 ADR GA PN Till 'BISU TO RITATS "puerdder : BONN IUNULAOY eINAYTY BOUIOJIVAJO : Sen BOULOJIOPON | F10QB0]N eueles -OWBINBY OWBYIOI » tAxeledeeH 1isosedeeH "U9F04T0950 BATON «= £qo03IÅJ SIWION [1 = PIGLARUDDH AqoFrÅJ BILBASATOJTUH eISJIPM IATefevuqo, rIÄFALef SOIOf AqoqaikF rtAxelyrog "uoTaxesr CATON 164 — LI = = Tä tr Ti SIS A TEA I |JÖGANISGA- IS > SodR EStAog FI IA] — (SIA | GTA ST IA OT TAOEA OSA 63 A ESA OSA BB AT : Reren BIO 08 HIA 9T TIA 9T ITA! — |IGIA 9TTIA| 9 IA O8 A JOG A 68 A |65 A IBG Al: + + + + OwTjej, oqqrg OT ITA GT IIAISG IA [TI IA | et IA OS A 66 A 08 A IOSA |96 A IF IA JAG A |: > + -efovwtoll OoxSrY ST TIA GT IIA OSIA | — [|8T TIA ST IA) TIAOG A OGA | —, 85 A 98A I: > + + -Bejo3uo oflort — — = Tao ERA OL IA STA IF IA ITS Å J66 AIG HA |” > "Lonesiof ömsar ÖGA S Sh SK AS fö IS AL TIAS6 AMG ALS ir = 98 AS rö dT0 org log PRI = FSA a TE I9TTAL IS ol STA] Sn ES Al I stR "puerlN -— — — | 9T IA [FI IA PE IAS IA IS IA (85 A FA 65 A OS AI: + + 999 eevurqykg — = +) 660 IA [ST JA lj i5c YORTAG TIA ISAST IA | — | pe 08 Ah 3 os > HBIÄRS OPIE = SV Teg OT: BAG ÖR TANOG Al IEEADITE AA OR A JOB A ILGAn om sed ao ÄN 6 TIA! 6 TIA GG IA [OT IA | 91A]| 9 IAI68 A |68 A [83 A 186 A IL A 13 A |" (epyspn) Zurdox ojeg GE TIAOFTIA SG IAN] — Jet IAISet IAS A | — = | = I — På A |: > > piesasoad oytuiry 'puerutg e8qrusög = = = IEITAN — OFTA ETATETIAS6&A 5 FörA 383 Arlkisse > tujörejsrogrigien "puery 8 vå E så - FE = = svs ST 3E a 3 ES S.S dd 382 AA sla SER NER FI ERNER SEEIECKIEEEERReS 2330T5ES SleR c5 OSB/057 Her lus 13 3 5355 3s RR Ser rs Ag IE s AG OR HAS FÖRETAS a "JUTUWOI[A SIOIXBA "III (RE ESS NE AASE EET 165 LT HA) — | — 61 ITA] — |O€ IA OT THA) — |I ITA AT TILA 81 ILA| 63 IA — = ITA; ITA II SR ITA IG IA AI HA) — |831A Vv HA) — | HA — | — |8 IA SIA — Ip HA €3 IA] — |981A ar KLAS Gö IAlTE A 6T IA) — GTSTEA GEA (LS BAN TT IAILG AA OT IA I6 IA GIAN OFTA OC ITA'8 TA FI IAS TA OT-TLANT.TA SF IARTE 81 IATE A eT IAlz IA 8 IAlIE A PI IAEA O€ A OA | S IA IS IA & IA IT IA | FETRASIESEA FIA IL TA 9 IA I6 TA OS A OSA FT INET IN ISA IEA E IA le IA IS A IOEA OC A IEA IEA OS A OS A 606 A SIA 06 A A£qoxIAF sepndyyrg :eItuueN sr : BIOAIOT, TAXeftIGeg ' PIOXAIO BUSÅT pae3dsoad siduweTt eloxpd : presdsoxd ejmyeH tjolexry ejo9seN : PETA, Bed ene f : BJe4SOI ejOTwWej, 'pueTISeACL tut9ru0JT]9T OUBS IL presdsord BJeXx ung AqoqrLY BJESETFULIH "eJuNTLTLT :.SNALOT, kk 2990914suT FIOGOUOIH BVJLIYSOM SLISKLEf esSNKuIOM TATBleg Äg "u9Toxes BIPOK : UTBYSYLPILT AqeseT Lu BIOATO, TATRÅTUIINN "ot SHUBT SAYOLM 166 = Sr OLAS = INA tr pad le Ale IA [SIA BE Nov Peseme dr eresun Sd ob — 1 = I9E EN IOG TA ir Vv ATA SE TNOT vy jess fact > BARDA FT — |artv 06 IA |9G IA lir ivietz 9 IA 9 TA [964 168 AN lös 7 Ii > BOARD Aer SO OGIFAR 5) = 186 fr [ce IA OF INTA (STA fer (Qt ös fee ot TOS EE I6T TA 9 TA (Ge TAIS IA [9 TA |SSTA SIA SE EEE 5 SDS ISrd SAR on EN sn Gc — 198 IA 83 IA SI IA OT IAS IA |I8 A |3 IA |9 IA |" 'W[OYSsIOH MevseISNIT SU = I | = |ITTIESTVI9 TA PIA ITAY OS-A |S TX JGA |" > MOGNA Bee AR HV — IR ILA | 0:17 Rå IN CTE7R IN STA PIA (SSX EIA 9 ndryog tAxefserep ST IA! — | € IIA|SG IA | ST ITA 08 IAI IA |)9 IA |9 IA SIA SIA | — fo oc oveeuqiM osMety 66 IIA, — IISIA | — |9T IA PL IAS IA & IA |G IA [T€ A FIA 9IA | : BujfoqTy okod Fö ITA = Ve TA Is IAT TA I9ETA OT TAJG-TA TA kf — Je IA IS IA I > = Smg pretidder | 'ue220419250 EIPOS 61 IIA| — OT IIA|€ IIA |03 IA (IG IAI IA |3 IA FIA |08 A IT IA 6 IA | :' : £qoqIlq sqendug ST TIA — | TIIA|SG IA |ST IA 9T IAG IA IS A II IA |O8 A |O€A |O€ AI: ' ' eIeHuL vAexmg STA — — | — |98IA FO IA — 9 IA |OTTAIT IA |O8 A |G IA )' + Pproägtexdrräfjermng $8 HAlorT Tv | 4E IA] OR IA 86 IASG A 6G AN 66 A NIA SG A BEA Ir > "fare UTOnRNaAS | "UST9TEST '0 SJLETOALS '[PON | ES er ER PE RR as Ae BAER SA så SS = [kr BT TMS HSE PE FPASTRS SE | "SUILUuWOT4q STIOoTXxeA III BPRRRTESTARET EI FRAGMENTS TE BARRRVNE ITE Lf TE TTT IA ART LISE DE CR FREDEN SE TT RYMT IST LIGGET JE DESSAS FAT SE RSA SEARLE 167 2. = == == 6 = — ler IA] — — — a | RE NO TNG OSte un = = | = a 0) NG EINES = = = IE 0 tern LD : "puerdderr FEV fa NE SILGGTLA = PT TALET TA 1-8 TANIGE LAS 2 "BESIV 49 TorATG == = = STÖN EE NG SN RS EAT Ern Te SEE [UR] Pr Or NE fra fra färger Pre JR rt LOG BRORS Re ellen eff GÖTA fan NTSTIASI SIE TAGGA TE. ITA GT TAN STA 26 AA rä a nn RO OBS Tra! FLSA ES SE PTA 6 GALAN LÖ GETA OG: TA IST. TAL OJETEANGG TAG TLA = ÖGA ee RATE Tre re Lr A- 3 == OG TA | — — OTIA! — 7 GG AFI I ST ST OMLeIneN EE OmmeSToS I SIG LASETG TAL SGTA GG TAN S vå IG TAG TA nog GG TAS ET SI TASTE IG OB BRI Ae UR 'u9FJ04T8950 BITON OT TITAN SS I ie IA 86 TA TG IA SE IA GT IA Fel 9e en (9 RAR ang ller tr TAG OSITASTAROIITDN: GTA LE Sr ST SG LÄSK ac ull ll TATA LETAR ber (BGrA ESA esi ay BTBBARIIOHIARASNTID ATITAN = VE ITA |0O8 IA |8T IA GG IA) & IAS IA Ne IA EIA IT IA TS A |, SpSreM taelemyon |A TERDANIG IRAS TE TAS OGILLA FST JIA EedA | IL TANTE AL € TA - A 66 A TEA I: > Aqoxqrkg raxelgog | | | "USTOTEST BAION = — TELEG TANT TA FT SIFO IA SKITA 16 TA ; FAS STAN TS ST: RRqTO Aqouorsr TTT ESR SA Tee SE VRDAR SEASON SORT | Tr SNR ANS TESTAN 168 7 ITA (€IELIIA RASA 9 TANIOSTAN = i TIA Ne SRIEAS (OG AITAS REA EF TD TEA | STI ITE RIRSN TRDAN 8 IIA |91 IIIA| 73 IIA | 4 IA 08 A|SI A| SA |ST IIA |TT ILA ! 4 ILA | 28 IA | el IA vxoeqdutegqgsog GTTAS EG ITA IG GIAN ELTON OG AS IE STA KGTETTA Kers Ber oe TAS ee TA Sera o Te oats TAG (GT TIGA 6 TAS (OTSFASI OSA IGGrA Lo AI — 16 IIA | 06 IA | 9T IA |" :efo3uom oforr = = = a Sö tr | 7 sr ÖGA 08 HAE Töl ör IST TAS 0 BIOJSUISJÖR GQ. 1TAN OG TITA| ST ITA. S-FA | 93 A | OG Å | 9-Ar el ITA | AT HASk 7 | SÖTA I STIAT Sa (t0900TEL 0l0G = = — — == | — | — SI IIA | ST IIA |OT IIA | SG IA | ST IA |PUnsyaeugseUOAH "pueTLN GETTAS IE 5 06 TAS STAS GEA OG ASIKOLAS a aa OA | — 91 IA | 119994 vevurgÅg LÖRASE = GETA [SG AN ÖGREN FSFATIN SEA — 108 IA | 6T IA |: 'e1ÄeH opunt STÖTA TT TITAN (GTA FOTA [6 GEA EST EA IS FIEAS GAA EGET TGS EO CIN Z IIA OT IIIA SI IIA | € IA |93 A | 6 A|06 AI|ST IIA | 6 IIA | 9 IIA & IIA | ST IA |(er3s0) ' doy oreg GEIA ÖT LEEAN ST TAG fr STAS FS AE Se LA OAS FET TIA OT IIA| 93 IA | 8T IA |Pre31soxd opury "puerung e3nruogg OT IILA'03 IIIA! OS IIA | OT IA JOS A| — 198 AIG IIIA | ST ILA et IA 66 IA | AT IA |' WIoqersjog ep | | "puery [Te PS 3 = 1 [2] 3 = =) 23 = = S Så NA BES 26) D =S lad SEEN Git =E 888 [328 /SE.2!'75 35 SR = Fehn St: [HA gt ATA af 2 2 "289499 IBIS "FLY RE EE AA SERA 2 EE SUR OSS lic Ad '"T9IXBA SP BEIPO 'A PBUFTOMWIGI 'AI | MENSENESSSEEDRSN SNS STETTIN EA ROR TEPE TEATER ASTANA TIS FISEN REAR 169 ST IHIA OKTTA OETIA PF ITA 6 ITA ö ITA 92 IA oe TIA AT TIA OT TIA] SG TIA Se HA ST TEN or ITA SITTA 66 IITA GS ITTA ot TITTA TZ IITA SC IITA 8 IIIA OT IITA FI ITITA 6 IITA 8 IIA'ST TITA TEITA FESITAKOT TA FERTFAS TOTTA TE TIA Sö ITA Ge ITTA Sö IA c6 ITA 06 ITA STA 6T TIA 06 ITA & IIIA 8 TITA GE ITA 8 IIA 06 TITA | SG TIA 8 IIA CT ITIA | SG TILA IVT IITA) 6T TIA BT IA 8IA FILA 6 TIA SA FIA I IA ST IN BETA OT TA 8 IA AT TA VI IA 6T TA ST IA 6 TA 8IA ISA oc IA SKEA IEA OA T ITA OCEA sc A ISA EIN OA OA £ TIA IE A & IA BILA OA 606 A AN DD ri rm ON [AT] P2 ”P 86 ITA FETENA 90 ITA 9 ITA 08 ITA OT TIA 06 ITA GGR TESTA OTSTEAN SSA 86 IIA | 6 ITA OS TA FSOTTASIARE RAN ISEN TG ITA 06 ITA OS TA ce IIA | &£ IIA | THA IKEA rate (OSETA FI IIA |[F IIA | LG TA FÖ EA VORTIAS ASTRA 9T IIA | 4 TIA | LG TA ANTA EEE = AGA) FIG IA 03 IIA |8T IIA!0€ IA 8T IIA |9T IIAIOT ITA GT IIA |OT IIA! F ITA GT IIA |ST IIA! 63 IA 1917 IIA | 4 IIA! 838 IA 08 TA | £q:x sepudnyra FOTA LG IA S6 IA ATEA FETA KETN 8T IA OG TA FT IA 60 TA OG TA FT TIA 60 TA 6T IA SE TAN entuueNg BIOATOT, TATBlILrg » «+ BIÄYSBAÅL ' eOXAIO VUSÅT paesdsord srdurerr " ejoxd oN pres1sord BjUNLH :tqoferry ejosseN e[LYSNUIT L[9UUTLT, "pueTISLATT :"u0[9T OUBFILJ «'3)so1d ejer PJLJ:ALE f OPTIEH « Åq:J ejeSeFueH ”eJUNALJeS SnATOJ, N 'grysuj FIOQOUOIF :B[B14SOH SLYSVES BSITULO M TA: led Ag "u9T9ET BIPOT + + UMLYSYLPILT : LqreseT VUIoJ e[OATOT, TA:frutaaN 170 8 HAJ : — - ler IIA| IS IA |9 IA] — | — | 86 ITA | 6 IIIA [TI ITA 33 IA 91 IA]: eresq910 ÅqMy G:A Tr TT ST IAS LOSSA ONT Tr Fe OM MEA ec Ty GE För SRS OO RAN 8 IA 83 IIIA 6T TIIA| 63 IA OT IA €3 A |ST A ST IITA OT IIIA 4T TIA FT ITA FT ILA PrexsuredreresuniW Gl TIA 08 ITIA | 8 IIIA | ST IA IS IA FO A (ET Al — = Et — 186 IA |: '31s91d elepurM GT IITA| < IILA | 61 IA |9 IA | 18 A|eT A| FI ILA | 9 IIIA | 9 IIA/ST IA T IIA et04xeg, ta:fedder OT ITA 33 IITA|9 IIIA | 03 IA |8 IA |23 A|OT AN) — |O811A]| 8 IA SIA — |dioqemon BT IA) — |9T IITA 03 IA |L IA | SSA 9TA| — |S6I AST TIA) I IIA| 86 IA |presssordtarelery G TLA 91 IIA 9 TITA |'66 TIA | 8 IA |SS A| GA — — [61 ITA| 8 IIA| 96 IA |WIOUSsIoH 'SesnuMN ÖGTIA TS TITAN IBG TIA (SITA STARS PE et ir eV I 9 ITA OT ITA eo TA niörjor raser = = lg NOVA | i JUN | 9 TN OG AN [BEAN — | G IIAOS IA | 98 IA |: 2IetUrM OoAeIy GT IIA TG IMUIA I IIIA | 6T IA |8 IA [ITS A| SA |86IIA | 83 IIA | 9 IIATT IIA| 83 IA |etoulqy Wok0od 9 IIA 96 IIIA | € IIIA | AT IA | IA | 96 A |G AGT IIA | — | 9 IIA ST IIA| 96 IA |: Weg preljddeg 'u970419450 CIPOS 8 IIA| 8 IIIA 46 IIA |0G IA | F IA | 83 A | TG A |88 IIA | 33 IA 63 IIA Gt IIA ST IA £qoxq£y sqepdvr OT TIA ST ITTA | 66 ITA [FE IA | OS A [86 AIET ANNAT TIA | GT IIA | GS TINISG IA | 9T IA |'erevmn vAexms GT IIA6T IIIA 63 IIA | — |O6 A |O6 A|€T A|ST IIA ST IIA | — | TIIA|ATIA |: 3asoxd efevmnq = ä MLA ie TIA oh LA 66 Ae ALE AN Se TA ee TAN LV | EK TA Fr TAN TESEN ES "U9T9IEI ST TT a - '0 SXEIOAeS "THOM 2 = z = i br MR | IG | TR Par re NS SIT. = 3 ä |25 f8ö fis ef |SiÉ 353 Af 5:d Eiör) se Zz 2 (4733 Sex 3 | 328 |328 250573 35 nt A MEJSHShl ske HER 28 MEf Får ÖS "oea190 BLS "SKY SA ERNER SS 'I9IXBA SPBIPO 'A veusowiILA "AI I : . 2 171 (di ITA 33 ITA GT ITA 8 IA 9 ITA SG TIA OT TIA [a RA GT TIA LILA, SG ITA 8 TITTA G ITIA GETA ve TIA GLITEA [SIEREA VOLEEA 9 TILA 7 IA 60 TITTA SG ITITA 8 ITA OT IITA Fe IITA OT ITTA | SG IITA 6T TITA' 15 3085 SALTA 4 TITA RETA 66 ITA 6 IITA 66 ITA Fö TIA T TITA & IIA IST TA STILLA ETTA 48 IIA| 8 IA 08 IA ST IA ET IIA ST IA £3 TA PE IA PO IA | L IA Te TA | SITA ST TA | GTA OZ IA | F IA GT TA 9 TA | ATTAN IT -IA OFTA AT TA OA FESTA & IA 6 IN OSA 3 JUN = TI > OO ND I MD 00 AI 0 HH Nr ANA ANNA Pepep>epr>> 66 IIA | 9 ITA LK TTITA Oman I TT ITA) 98 IA (91 IIA | 93 ITA G TITTA Fö ITA Sö ITA 66 ITA IGT ITA 98 ITA | FO TITTA OCITA FE ITA GT ITA | Fe ITA 86 IA & IITA OT TIA T GITA SIE OT TIA PT ITA GT ITA OT TIA TZ TIA 06 TIA GILA 3 ITA OF TEN 6 IIA| & ITA SI TILA 9 IEA OTETEAN KORTA AT ITA TT ITA I 9T ITA IT ITA KFIEETEA OC TA T TIA CE IA 6T TA FO TA « »omuUJ, 9IeuF STO TEEN KR ra ng "puerdderr ejoxmnIT 'uvAOG eUALY ”UI0JI9AJO Sen BOUTOJIOPON + AQOJIÄF IOF +: > efeattH off uy, FEN :SIOG BAN eagle OWBINEY "WTO fdeeH isosedeeH "ueg404T9989 BION AqoFrÅÄJ SOWInN BIGLARUIOH £q:p ”ASAToqre IFE IA !elskHeA fevqor, ej ÄMFTATEf STOIOf OT TIA OT I A FO IA |Aqoxrkyrtarelyrod I "UOTOTE3 CITON 172 08 IX = ÖN = == =S ISF — & IIX = — 63 IIX 'SI IX 4 ST GA le '4 = (068T) 61 I = 6— YA — JG — GA ble TAG Fö AIG (7 He do Te TIIX(e'96'€IIX 4 — pAG AG = GGIIX GG TILXG = SAG = SAT Ge Ab — = — ge ATT 4 — G IX = NN = TIIX PIIX 9CX 7 €0 AI Gö X - KE SAT — 83'0TIX 's3 X 4 = GA (ce "I Te = '0H9J = Lö AI "SA — 'YSVIJ TIVOLI | 'IBAJ[Q 'TeV 'YSBI) "TVOLY "IBAJI? "ICY 1 UTU SSR SIT ASEAS ASKORTE SET: EE OT RADE DEN DA SSR trAxeleum : SYM ss 6 + + + » U9UWeUQ 9IUJ : BSIAOrT os 0 2 « > TAXelYIGS | WS VILOCG SN kan C uolsquAH (1 :OASEH . : Se | FOS : ofort UIUWIBY BIION C 'paelj ox (e "US -14dder] (z 'e epueM (1 :SI0JSutsIoH " sex ofsre (7 "uextraofog (1 :ofog "pueléN s «os + + + ISOAIOUUETT (G BÄNEN (z 'Te'tA G :BeWrLYÄJ efouosaxer (; 'tjofemy (+ :opunt FPS Ro do DÄDEED. SO OBOE i AK ss + 2 + 8 Ofeg :(eBYSA) OIL se SSB ANTON OF "pueturg e3Hjuodg Iepaelq (7 ses svujouersjog (; :v499 uauwrerg BIISOA (z 'BIEQ (7 : UTBYTEN "puery ed lönd va | FIN e (e "TIPX C G z TX 238 X4 TER G (06)8TI(z 'sITX (1 (06)ETI(z'62IX4 | Ei DS 0 fal på 83 X ( 'T IX G 63 IX (c '63 feT IX '93 Xx 4 (0681) 08 I (; '& IX G 8T TIX & IIX G ( -— 63 IIX (OETNANG — GK Z IIX '93 Xx 4 6G A (9 'z8 AG 6 9 A (elz 'STAG AT-BTA(e'9T-BAG CA GR dl ÅA es Al 'ITA G1—9 A GT A 6A( AG SLA G Gl AG ot AA GT ÅA I9T AA (e KEN Gc 60 AT SA: KON ATG «os + TATelsemnnN (9 'TATelevaei4 (6 RS (7 fos (6 'ofs rueeg (7 "FrAomrosY (4 :sepudnqrq tArelesok (z 'tateftreeg (+ :TATElIIGLS ouuelteq (z TAIelseALRp (1 :BJÄYFSBAÄL ouugfteq (z TATelstowesonN (r; :BusÅÄg RER 8 of ET SETATE Sn ene: SVR NLA Y90 BATAÄS :B[OISEN 208 CS TA Telueg -eIM (Zz tja döldejsanns (4 : efexYeuer "PUeTISLARI Axel -OUPHILT (7 RN M G :0ouemueq tAeledAq :epesping os 8 to + + TAIBlISOM :e[eSe3UueH "Jun HeJLS eSoperr (e "toxNrA (z "Uv; :FIO4otorSF « + U9SXONM I preljsnjoqg :smsreer "tAaglelA (g Tareledkd (7 :tareletkg "u9Tores CIPON ASVIJ OJOQTULF :uWLYSYPLIPILT . . . ,. . . . MFA ÅÄqreseq :Burog 174 TID PF IIX (e ' 08 FIX (a '0€ 'FOIX Pe X4: e—TIIX Pe X T IIX 98 X L1—8 IIX (Gc 08 IX ke Gö IIX (Sö DEG SGIX To NI 63 IX Pax bh OT TIX PTIX Pe X | Tee MIN GGITTGG NG | I I FLAG I Mm ÅA Få AA G |S8A (EKOT AE =P A GL TIL A 9t A le G 9T AF AI ( I A—O08 III GT—6 ÅA ÖGA I A—98 AIG SAG |A 83 AI (+ 83 AI TAG 8A—Fö ATG "YSBI) 'IVOÅS "IVAJ]? "ICY SST "NSBA) TvOÅS | "IBA JI9 'IEV OUT BIS 0 TS T | : ÄqOUOIY : » UopagSurAS (c "UOAJTH G :AQ9eYÅN : U9PpIRSILYS OIUT :L[GSUNIT : ofs ta ANA (27 '8 eIepurM (4 :eIepurM «+ «+ ofg tAxeledder (s GAamlna ( 'ofs raaelery (+ :taxelery ev Åqog, :meeseysam : (Peasre[oxIN) eseM ofs OoA€LY :OAeLy TR fe 'uyv (+ : mood + AL fe :paelbdderg "u920449950 CIPOS morot ot BS0PET (ge "MA sejd (z 'v utowng (; :syedwvur uouwaeH ofs uouery (z 'e IdureTANAN (4 :vAe us puns epewnng :ejewang uouweH :[PYN 1S "U9I9TE3 '0 SJELOALS LISLOLPON 20 petra X (ce '20—860 XG gI—1 IXG IRS USE LI 63IXG6SIX T1GIX SIE SFIDT ERE 86 AX Po Ke eTIIX (z'08IX 4 eTIX('oIX bo 80 X (a 96 X G 6G ng Be (6 C G (e TVADA (c 4 (01E (RGRE ge X (el dö Net ö XE 818 IX (v| II 8 IEC XX 86 IX | OT'6IIX"'0€-80X TIIXCLTIX 8cX 83 IX 'Pö X 4 GIAL EA G TEL OSA le AST Nf | et Abe | gå Å AG AAG 97 A G ec AG FLAG GTA (2 JT let Al G ITA G Ge AL 'GT A (9 (a G 'PI AG'6AG'BAG 9T—8 A ITA (ce FIA GTAG eT A G& AG e€ AG 9 AG (Uf ARI rade -t18uT (o 'tAxelsnyse M (+ 'Djolouog, (& 'njolsevees (z Tjololesr (+ :dxeUH ryofseung (z 'Tjofsnuuoxey (7; : BA "puerdder uoxSBAT, (z 'Hjoftutos (+; :IMOrueAOY « + JI989UIOJ, :BIUIOJIOAJO » J9ouIOJ, :BOUTOJIOPON Fog > 2STOlMOS UR SEO O SAO. fn » U9AJTH :oft uopaelhg (z 'Ho BorN (+ :Fxoqvorn set to SBI 90 :euelfes « + tAXelsenN ($ 'puns ejRureY (; raxelousdeg (7 taxeflirgq (; :owex og raxeledeekH (z 'njofeqkg (; :1sosedeeH 'u99404419950 BION . . . . . . . .| . . . . . . . « »uo9urlorq (z 'uourermer (; :soWkuN + > tAxefuouttx (g 'Idurereoxtrem (. adwrejouues (9 tArelesmp (c Tdwurer -99SEH & rage fog (pe 'taavleg -91H (z 'TJOfowrsorA (4 :BIBBASÅÄTOFTIN oo « 00» TyofuBAup :tTATBlBVIOT, sor sor « « BWIBS (, 'RA[OSSOT -0f (9 'ISUBAAG (co 'BUSÅG (+ 'SNJOA -I?A (e "U9uOHT (z TAIeibLjIRg (1 :SIOTOf sno + Ols Axell :tareiglod "u9lOdes] BULON Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologi- ska Centralanstalts verksamhet från Maj månad 1889 intill Maj 1890, När jag, efter Direktor N. K. Nordenskiölds frånfälle, ifrån Juni månads början 1889 af Vetenskaps-Societeten er- höll uppdraget att under ledigheten förestå Meteorologiska Central Anstalten, så trodde jag liksom säkert öfriga leda- möter af Societeten att detta vikariat skulle upphöra redan i Oktober eller senast November månad förlidet år. Den oväntade utgång besättandet af Direktorstjänsten senare tog har gjort att vikarierandet kommit att fortfara mycket län- gre än jag från början tänkte mig. Denna osäkerhet i min ställning har gjort att jag hela tiden nödgats följa den plan, som från början utstakades nämligen: att låta anstalten fungera enligt den ordning, som var uppstäld af den aflidne Direktorn. Det första arbetet, som utfördes var en omständlig in- ventering af Anstaltens alla tillhörigheter, instrumenter, verk- tyg och inventarier. Detta arbete, som upptog hela Juni månad och en del af Juli, utfördes med tillhjälp af tjänstför- rättande assistenten Filosofie-Kandidaten Axel Heinrichs. Till följd af den omständigheten att de instrumenter, som inne- hålla järnpartier och magneter, böra hållas förvarade så af- lägset som möjligt från de magnetiska observations instru- menten, som äro i bruk, så befunnos anstaltens instrumenter spridda på skilda orter af lokalen, hvarifrån de måste hem- tas tillsamman för att, med ledning af befintliga förteck- ningar, kunna inregistreras. Alla instrumenter sammanför- des på en för ändamålet förfärdigad större hylla och vid 177 hvart och ett af dem fästes en nummerlapp, så att fram- deles ingen tvetydighet kan uppstå, när man ifrån förteck- ningen vill uppsöka ett gilfvet föremål. Resultatet af detta arbete föreligger i fyra förtecknin- gar, upprättade i två exemplar, nämligen: 1:0) Förteckning öfver instrumenter, som tillhöra Fin- ska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska Central Anstalt. 2:0) Förteckning öfver de å landsortsstationerna be- fintliga instrument, som tillhöra Finska Vetenskaps-Societe- tens Meteorologiska Central Anstalt. 3:0) Förteckning öfver inventarier, som tillhöra Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska Central Anstalt. 4:0) Förteckning öfver verktyg, som tillhöra Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska Central Anstalt. Af dessa har det ena exemplaret öfverlemnats till So- cietetens Sekreterare och det andra qvarblifvit på Anstalten för att tjäna som ledning vid framtida inventeringar. För att erhålla nödiga uppgifter från de särskilda me- teorologiska stationerna i landet, utsändes ett cirkulär, hvari innehafvarena af instrumenten anmodades att lemna nödiga uppgifter om dem. Med ledning af dessa uppgifter och de på Anstalten befintliga förteckningar, upprättades listan öfver landsortsstationernas instrumenter. Emedan Vetenskaps- Societeten före Meteorologiska Central Anstaltens reorga- nisation ägde ett antal meteorologiska instrumenter, förde- lade på landsortsstationer, så ingå nu äfven dessa i de ofvan nämda förteckningarna, då det visade sig omöjligt att med säkerhet skilja åt dessa instrumenter från de öfriga. I nå- gra få fall lider denna förteckning af osäkerhet, hvilken vid blifvande inspektioner af landsortsstationerna kommer att upphöra. På anstalten finnes ett antal böcker och meteorologi- ska skrifter, öfver hvilka tills dato ingen fullständig förteck- ning funnits. Vilkoret för att denna samling skall kunna användas för sitt ändamål är att den ordnäs och förteck- nas. T. f. Assistenten har därför fått i uppdrag att använda all den tid, som han har öfrig från andra göromål, på ord- 12 178 nandet och förtecknandet af boksamligen. Detta arbete blif- ver slutfördt i början af sommaren detta år. Under sommaren 1889 företogs en undersökning af nollpunkterna å Anstaltens egna observationstermometrar. Arbetet utfördes aft. f. assistenten Heinrichs och därvid be- fans att dessa termometrar icke undergått någon sådan för- ändring att korrektioner för nollpunkterna behöfde införas. Aflidne Direktor Nordenskiöld hade till Anstalten an- skaffat ett antal instrumenter, hvilka icke kommit till an- vändning. Bland dessa äro Thomson-Macarts elektrometer, Kohlrauschs apparat för absoluta magnetiska besämningar och Richards registrerande barometer (anländ till Anstalten under sommaren 1889) de vigtigaste. Under för handen varande omständigheter ansåg jag nödigt och lämpligt att uppställa dessa instrumenter, synnerligast som för de bägge förstnäm- da temligen omfattande anstalter redan hade blitvit gjorda. För elektrometerns uppställning och observerande redo- göres i en särskild uppsats och vid det af Kohlrausch konst- ruerade magnetiska instrumentet hafva oväntade svårigheter vid bestämmandet af dess konstanter uppstått, hvarför arbe- tena härmed af mig ännu icke blifvit slutförda. Richards själfregistrerande barometer har hela tiden varit i gång och hvarje timme blifvit jämförd med anstal- tens observations barometer. Ur detta material, som redan till en mindre del blifvit bearbetadt, framgår att instrumen- tet, med iakttagande af tillbörliga försigtighets mått, torde kunna användas, åtminstone i sådana fall då noggranheten ej öfverstiger ett par tiondedelar af millimetern. Små för- ändringar 1 barometerståndet imellan observationstimmarne angifvas af instrumentet med tillräcklig grad af noggranhet. Efter vunnen mera omfattande erfarenhet är det att hoppas att användbarheten af delta instrument blifver allt större och större. De absoluta magnetiska bestämningarna hafva under denna tid, likasom förut, blifvit utförda af Hr E. Biese. Med anledning af den osäkerhet, som rådde angående besättandet af Direktors tjensten, så vidtogos inga förändrin- 1.208) gar i den för redaktions arbetet af det insamlade muterialet faststälda planen, förr än i slutet af Mars detta år. Till följd af bristande arbetskrafter hade en lucka i bearbetningen af Anstaltens observationer uppstått efter 1886, hvarför jag för Meteorologiska Utskottet föreslog att en del af Anstaltens anslag skulle för nämda bearbetning användas, dock sålunda att beräkningen af observationerna för 1890 ostördt skulle fortgå, och när detta förslag af Utskottet gillades, så inrät- tades arbetet därefter, så att om nödiga anslag för tryck- ningskostnaden erhållas, en fortlöpånde serie af Anstaltens årsböcker från 1882 snart kan komma till stånd. Under sommaren 1888 hade Hr U. B. Roos utfört en inspektionsresa, af hvilken resultaten i en af honom inlem- nad reseberättelse meddelas. Likaledes har t. f. Assistenten Heinrichs inlemnat be- rättelse öfver de-inspektionsresor, hvilka han på Vetenskaps- Societetens uppdrag i enlighet med aflidne Direktorn Nor- denskiölds förslag, utfört under sommaren 1889. Under sommaren 1889 ingick från Lotsstyrelsen en skrif- velse, hvari anmäldes att barometern å Hangö fyrbåk råkat i olag. Enär Professorn Neovius, som är suppleant i Me- teorologiska Utskottet, för tiden vistades i Hangö, så anhöll jag i enskildt bref att Hr Neovius ville resa till fyrbåken och där närmare undersöka det anmälta förhållandet. Härvid befanns att barometern nog var i skick, men att hygro- metern därimot var 1 olag. Det senare instrumentet insän- des till Central-Anstalten för reparation. Upprepade försök att i ordningställa detta instrument, som är af egendomlig konstruktion, medförde icke önskadt resultat, hvilket föran- ledde mig att hos Lotsstyrelsen hemställa om inköp af Saus- sure's kända och bepröfvade hårhygrometer, hvilket bemälde styrelse äfven biföll. Själffallet hafva inga större inköp af instrumenter un- der denna tid ägt rum. De mindre förändringar, hvilka in- strumenteln och inventariet undergått, framgå ur respektive förteckningar. 180 Under år 1889 har sedan Anstaltens nya stat genom nådiga kungörelsen af den 27 Juni 1889 blifvit faststäld, an- slagen uppburits enligt denna stat. Behållningen den 1 Jan. 1890 utgjorde 390 mk 39 p:i, hvartill dock kommer en sum- ma af 1,200 mk., hvilken blifvit utbetalad åt Hr Heinrichs i hans egenskap af t. f. assistent men senare, på Socitetens anhållan hos Kejs. Senaten, af allmänna medel återersatt: Följande förändringar hafva inträffat med Meteorolo- giska Central Anstaltens personal under år 1889. Den 15 Jan. antogs fröken E. Lindeman såsom räkne- biträde och vikarierande observator (fr. 1 Febr.) för fröken A. Uschakoff, hvilken allt sedan sommaren 1888 haft tjänst- ledighet för sjuklighet, hvarunder hennes timmar blifvit skjötta af öfriga observatörer i tur. Från 1 Juni har filos. kandidaten Axel Heinrichs tjänst- gjort som assistent, under sex månader som tillfälligt biträ- de, men därefter såsom t. f. första assistent. Student K. J. Nyberg vikarierade under Juli och Augusti månader såsom nattobservator för Hr J. G. Wulff, som erhållit ledighet till följd af sjuklighet. Då Nyberg med Augusti månads utgång önskade afgå, antogs Student Axel Ahlbom till vikarie för nattobservationerna från den 1 September. Filosofie kandidaten, fröken J. Rosqvist, hvilken lika- ledes verkstält nattobservationer, önskade afgå med Septem- ber månads utgång, då fröken W. Hagert antogs i hennes ställe. Den 1 Jan. 1890 afgick fröken A. Sundström och i hennes ställe inträdde fröken E. Lindeman, emedan fröken Uschakoff samtidigt återtog sina observationer. I stället för Herr Ferdinand af Hällström, som till följd af ökade antal dagtimmar önskade afgå från befattnin- gen som nattobservator, antogs från den 1 April fröken Nanny Helin. Samma dag antogs fröken A. Jurgens tills vidare så- som räknebiträde. Enär Stud. Ahlbom önskade afgå, antogs i slutet af April Hr Sommar till vikarierande nattobservator. 181 Meteorologiska observationer hafva under år 1889 blif- vit anstälda utaf: Fyrmästarene Th. V. Montell och K. J. K. Lindström vid Bogskärs fyrbåk. Fyrmästaren K. E. Alcenius vid Hangö fyrbåk. Fyrmästaren F. T. Bengelsdorff vid Utö Fyrbåk. Stationsinspektor C. Appelgren i Hangö stad. Fru Rektorskan K. M. Kandolin i Mariehamn. Doktorn A. Spoof i Åbo. Fyrmästaren C. F. Liljefors vid Söderskärs fyrbåk. Fyrmästarene J. V. Eriksson och J. Ekelund vid Märkets fyrbåk. Fyrmästaren F. W. Grönlund vid Sälskärs fyrbåk. Trädgårdsmästaren L. Larsson i Wiborg, Myllysaari. Apotekaren A. M. Hallman i Willmanstrand. Eleverne vid Mustiala landtbruksinstitut. Löjtnanten N. Etholén i Lampis, Kivesmäki. Fyrmästaren C. F. Ståhlbom vid Säbbskärs fyrbåk. Fröken Thekla Molin 1 Tammerfors. Herr G. W. Serlachius, föreståndare för Otaåva jordbruks- skola. Possessionaten C. Ph. Lindforss 1 Sulkava. Apotekaren Hj. Drake i Jyväskylä. Fröken Lonny Lojander i Wärtsilä. Kyrkoherden Jonatan Johansson i Alajärvi. Fyrmästaren Solon Strömborg vid Sälgrund fyrbåk. Herr P. Hakulinen i IHlomants, Möhkö bruk. Redaktör 0. A. Forsberg i Kuopio. Magister E. Alcenius i Wasa. Kyrkoherden Wilh. Lindstedt i Lapinlahti. Herr Alfr. Fredman i Pihtipudas. Forstmästaren H. J. Aminoff i Idensalmi. Pastorn J. Simelius i Pyhäjärvi. Fröken Maria Renfors i Kajana. Fyrmästaren E. E. Björklöf vid Ulkokalla fyrbåk. Apothekaren Fil. Mag., R. E. Westerlund i Uleåborg. Fyrmästaren L. Lalin vid Marjaniemi fyrbåk. 182 Apotekaren F. G. Borg i Torneå. Forstuppsyningsmannen M. W. Wenerberg å Thule hemman i Enare. Kronolänsmannen X. Nordling å Toivonneimi gård i Enare. Apotekaren 0. Relander i Sordavala. Herr J. V. Sahlstein 1 Jyväskylä. Fyrmästaren C. F. Sjöroos vid Tankar fyrbåk (Okt.—Dec.). Fenologiska anteckningar hafva för 1889 inkommit från nedanförtecknade orter: Observationsort. SYS Observatorns namn. Län. | Kommun. Nylands | Helsingfors. | Selan, Th., professor. Så Borgå. Holmberg, Julia, häradshöfdingska. pd Pernå. Rosberg, Johan, hofråd. SÅ Sibbo. Åström, H. B., possessionat. 6 Wichtis. Sjöstedt, G. H., statsråd. al Lojo. af Tengström, J. M. provincialläk. 3 Pojo. Borg, G. rättare. 53 Nurmijärvi. | Kellman, Gabriel. Få Lovisa. Westerlund, F. W., provincialläk.! Åbo och | Mariehamn. | Öhberg, Abr., kollegiiassessor. B:borgs Kimito. Hedberg, Maria, fröken. 35 Kisko. Rosell, Sofi, fröken. 2 Brunkala. | Kahilainen, Matti. 5 Pyhämaa. | Hollmén, J. G., kapellan. - Parkano. | Brander, Casimir, forstmästare. 5 Få Brander, Karl Rafael. få Salo. Zetterman, A. J., provincialläkare.| s Åbo stad. | von Rehausen, Claes. | 3 Geta. Montell, Eugen. Tavastehus) Tammela. | Karsten, Onni. 5 Janakkala. | Hanström, Joh. 5 Hattula. Lilius, F. J., kyrkoherde. 2 | Wegelius, Uno, possessionat. Tavastehus 2 2 S:t Michels Kangasala. Birkkala. Nastola. Lampis. | S:t Michel | Sysmä. Sulkava. JOorois. S:t Michel Puumala. Pyhöjärvi. Jääskis. Kronoborg. 2” Fredrikshamn Kiihtelys- vaara. | Tohmajärvi. Pelkjärvi. Nurmis. Impilaks. Idensalmi. Jyväskylä. Alavo. Saarijärvi. Alajärvi. 2” Mustasaari. Wasa. | Pihtipudas. Munsala. Nykarleby. Lappfjärd. Kronoby. Harjunen, Adolf. Malin, Henrik, kontraktsprost. Wrede, R., friherre. Nordström, A. W., magister. Wilskman, Karl, godsförvaltare. Lindfors, C. Ph., possessionat. Lindblad, Onni. Ehnberg, 0O., lyceist. Witikka, Bertha, fröken. Breitenstein, W., godsförvaltare. Fabritius, Alarik, provincialläkare. Löfman, 0. V., veterinär. Söderman, H. L., handlande. Heiman, H., skogsförvaltare. Koljonen, Olli. Koljonen, Helena. Karsten, Nina, pastorska. Karsten, Inez, fröken. fSaastamoinen, Heikki, hemmans- legare o. Collan, Joh., prov.-läk. Backman, Herman, provincialläk. Aminoff, H. J., forstmästare. Sahlsten, J. V., bruksägare. Ilmoni, A. Hj., provincialläkare. Krank, F. O., forstmästare. Lilius, A., kontorist. Thomé, J. H., forstmästare. Johansson, Jonatan, prost. Wahlbeck, Anna, fru. Hjelt, Hjalmar, lektor. Fredman, Alfred, folkskollärare. Lindskog, Josef, lektor. Hedström, G., lektor. Hannelius, Wäinö. Jakobsson, Aug., folkskolkärare. SMAL Wwr”a0B vy VMLIBRARY 32 I Pörtom. Windala. Jalasjärvi. Lappajärvi. Kajana. Kemi. Nedertorneå. Ofvertorneå. Kittilä. Enare. Sotkamo. Uleåborg. Ijo. Pidisjärvi. | Rovaniemi. | Hoikka, Is., nämndeman. Sjöberg, Alarik. Rydman, G. A., kyrkoherde. Taxell, Evald. Odenvall, Evald. Renfors, Maria, fröken. Böök, Arthur, forstmästare. Castrén, K. E. Sandberg, H. Rich., forstmästare. Sandberg, William, forstuppsy- ningsman. Wenerberg, M. W., forstuppsy- "ningsman. Hollmerus, A. L., forstmästare. Zidbäck, H. S., magister. Durchman, G. E. Elfving, Ehel. Vattenhöjdsobservationer hafva anstalts af 1889: Fyrmästaren C. F. Liljefors å Söderskärs fyr. D:o K. F. Alcenius ,, Hangå äv D:o F. T. Bengelsdorff å Utö - D:o Solon Strömberg å Skjälgrund ,, 17. Septemben icke gjorda förut). Lotsäldermannen A. W. Salomonsson vid Jungfrusund lotsplats D:0o D:o D:o Af lotsarne Joh. Öhman H. J. Söderholm AS amd ” Utö ” ,, Rönnskärs 2 » Lypörtö 3 ,, Kobbaklintarne. Lotsåldermansenkan Maria Lovisa Ahlstén å Lökö lotsplats. Samt af Magister F. R. Westlin i Wasa. Helsingfors den 29 April 1890. Selim Lemström. Reseberättelse öfver en inspektionsresa till några meteorologiska lands- orts-stationer sommaren 1883. Af Uno B. Roos. På förslag af Herr Direktor N. K. Nordenskiöld förord- nades undertecknad af Finska Vetenskapssocieteten att i bör- jan af sommaren detta år besöka de meteorologiska statio- nerna i städerna Wiborg, Tammerfors, Vaså, Uleåborg och Hangö. För ändamålet och utgången af denna resa skall här nedan redogöras. Såsom närmaste uppgift förelåg att å de särskilda sta- tionerna instruera observatörerna i uppritande af väderleks kartor på grund af dagliga chiffertelegram. För utsträcknin- gen och anordningen af detta system har Herr Direktor Nor- denskiöld i rapport till Finska Vetenskapssocieteten närmare redogjort och behöfver detta således ej här upptagas. Sy- stemets enkelhet gjorde att denna uppgift under den jämfö- relsevis korta vistelsen å de särskilda orterna kunde genom- föras. Dagliga väderleks kartor utgifvas i Wiborg från och med den 1 juni. i Tammerfors 5ö > MANS 1 Wasa & 5 Guds i Uleåborg & & SIN TR i Hangö 2” ” 15 9” De uthängas till allmänhetens tjänst å de mest trafi- kerade platser i Viborg, Tammerfors och Hangö omkring kl. 4 e. m., i Vasa omkr. kl. 5 e. m. och i Uleåborg omkr. kl. 6 e. m. Orsaken till väderlekskartornas senare utgifvande i Vasa och Uleåborg är beroende derpå att telegrammen 186 till dessa orter ej afgå direkte, utan fördröjas de till den förra orten åtminstone af ett, de till Uleåborg åtminstone af tvänne uppehåll. Den praktiska betydelsen af väderleks- kartorna synes väsendtligen lida däraf att timmen för deras uthängande är så sen, isynnerhet som under en stor del af året mörkret redan då hindrar allmänheten att tydligt se den uthängda kartan. Synnerlig möda nedlades och mycken tid åtgick till att undersöka och komparera stationernas observations in- strument. I och för detta ändamål medförde undertecknad meteorologiska centralanstaltens normaltermometer n:o 2 äfvensom dess resebarometer af Professor Sundells konstruk- tion. Vid barometerkomparationerna faststäldes och iakt- togs följande observationsordning. Först aflästes termomet- rarne å instrumenten. Därefter instäldes och aflästes rese- barometern, därpå stationsbarometern och slutligen ännu en gång det förra instrumentet. Af de båda afläsningarna å resebarometern togs medeltalet. Komparationerna värkstäl- des en gång i timmen. Såväl före som efter resan jämför- des resebarometern (R B) med -meteorologiska anstaltens normalbarometer Wild-Fuess N:o 129 (W-F N:o 129). Dess korrektion till denna hade bibehållit sig oförändrad såsom framgår af nedanstående komparationer. De anförda observa- tionerna äro reducerade till noll och samma höjd öfver hafvet. Helsingfors, å meteorologiska centralanstalten den 23 maj 1888. RB W-F N:o 129 R B— W-F N:o 129 761.99 762.16 — 0.17 57 1:67 — 0.10 0.83 0.98 — 0.15 173 7.8 : — 0.05 (153 .67 — 0.14 40 52 — 0.12 Medeltal — 0.12 + 0.03 2) 1) + 0.03 är medelafvikningen från medeltalet. 187 Häraf resulterar korrektionsformeln : R B= W-F N:o 129 — 0.12 den 26 juni RB W-F N:o 129 R B— W-F N:o 129. 1T53.95 1T94.6 = a .62 SUG — 0.13 47 — 0.18 2.86 2.96 — 0.10 44 — 0.09 Medeltal — 0.12 + 0.03. Således erhölls äfven efter resan samma korrektions- formel: FR B=W-F N:o 129 —0:12. Stationen i Wiborg var försedd med en barometer af Casellas konstruktion N:o 1260. Dess korrektion framgår af följande komparationer, värkstälda den 29 maj. RYB Casella N:o 1260 | R B — Casella N:o 1260 OLAI HÖE2 — 0.10 .31 ST — 0.06 .54 40 — 0.16 95 8.15 — 0.20 8.36 Lt — 0.11 .52 .64 — 0.12 Medeltal — 0.13 + 0.04. Således R B = Casella N:o 1260 — 0.13 och Casella N:o 1260 = W-F N:o 129 + 0.01. Observationsbarometern 1 Tammerfors, Fuess N:o 113 jämfördes den 1 juni med följande resultat: RB Fuess N:o 113 R B — Fuess N:o 113. 1T44.96 145.02 — 0.06 .33 4.41 — 0.08 59 .61 — 0.02 .84 .84 — 0.00 26 2.30 -— 0.04 .56 67 — 0.11 .58 (äl — 0,13 Medeltal — 0.06 + 0.04 188 Alltså R B — Fuess N:o 113 — 0.06 eller Fuess N:o 113 =— W-F N:o 129 — 0.06 Skäl fans att förmoda det observationsbarometern i Vasa, Casella N:o 1241, skulle ega stor korrektion. Att så var fallet visa de båda nedanstående komparationsserierna, värkstälda den 4 juni RB Casella N:o 1241 R B— Casella N:o 1241 163.173 762.43 + 1.30 Sat .30 + 1.21 .36 2 + 1.24 .08 1.88 + 1.20 2.90 SD + 1,18 .63 Si + 1.06 29 .30 + 0.99 I. Medeltal -F 1.17 + 0.08 och den 5 juni 756.22 UDD + 1.05 5.91 4.84 | + 1.07 SS sel + 1.06 .34 20 | + 111 II. Medeltal - 1.07 + 0.02 Medeltal af I & IT + 1.12 Häraf erhålles R B = Casella N:o 1241 + 1.12 eller Casella N:o 1241 = W-F N:o 129—1.24. Komparationerna, i Uleåborg den 38 juni, af observa- tionsbarometern Casella N:o 1259 lämnade följande resultat: RA Casella N:o 1259 R B — Casella N:o 1259 763.85 763.30 + 0.55 15 25 + 0.50 48 2.99 + 0.49 19 Såld + 0.40 2.91 AT + 0.44 2.50 .19 + 0.31 2.17 1.86 + 0.31 Medeltal + 0.43 + 0.08. 189 Således R B = Casella N:o 1259 + 0.43 eller Casella N:o 1259 = W-F N:o 129 — 0.55. Hangö station är försedd med en barometer af Wet- zers konstruktion. Densamma befans vara i ett mycket otillfredsställande skick. Luftblåsor förekommo snart sagdt öfveralt invid rörets väggar. Mindre kvicksilfverkulor fun- nos därjämte så högt uppe i vacuumrummet att desammas ditkomst ej kunde förklaras bero af annat än att barome- tern erhållit en svår stöt. Komparationerna af densamma i oförändradt skick den 12 juni lämnade följande resultat: RB Wetzer = | R B— Wetzer 157.36 157.91 [— 0.55] 55 8.52 — 0.97 .69 75 — 1.06 sq jäl 86 — 1.15 92 95 — 1.03 3.03 äl [— 0.68] 7.92 73 — 0.81 6.59 (STI — 1.18 Medeltal — 1.03 + 0.10 Således R B = Wetzer — 1.03 eller Wetzer = W-F N:o 129 + 0.91. Barometern undergick nu nödig reparation. Luften aflägsnades så vidt möjligt enligt af Mohn i hans meteoro- logi angifven metod. Reservoiren och öfriga delar rengjor- des. Nollpunkten reglerades, men erhöll dock ett något för högt läge, såsom framgår af komparationerna den 17 juni RB Wetzer R B— Wetzer 756.88 1T97.39 EN .96 44 — ().48 96 42 — 0.46 25,8 222 — (0).34 .98 .31 — 0.33 7.02 .33 — 0.31 Medeltal — 0.41 + 0.08 Häraf erhålles R B == Wetzer — 0.41 och Wetzer== WEBEN:or120-- 029, f 190 Termometerkomparationerna värkstäldes vid tre olika temperaturer, en mellan 0? och 10?, en mellan 10? och 207, och en tredje mellan 20? och 302. Å samtliga stationer utom Hangö funnos termometrar förfärdigade af Åderman. De upptagas derför här nedan blott med sina respektive nummer. Deras korrektioner äro hänförda till den använda normaltermometern N:o 2 (N. t. N:o 2). Resultatet af dessa komparationer angifves här nedan i form af differenser. Me- deltalen utvisa respektive termometrars korrektioner vid kom- parationstemperaturerna. Wiborg den 29 maj [N:o 41 använd såsom fuktad ter- mometer i psykrometern]. N:o 41 —N. t. N:o 2 N:o 31—N. t. N:o 2 + 42.30 + 0.05 + 42,20 + 0.12 DU + 0.02 19 + 0.14 29 + 0.07 .38 + 0.16 .40 + 0.03 | 44 + 0.07 SÖT = RA | 40 + 0.08 Medeltal + 0.04 + 0.02 Medeltal -F 0.11 + 0.03 + 149.48 + 0d.07 + 14.58 + 0.17 stäl + 0.02 .50 + 0.11 .38 + 0.08 | seb + 0.12 .28 + 0.05 | SSM + 0.14 för +0:03 4 Ia 28 SE Medeltal -F 0.05 + 0.02 Medeltal + 0.13 + 0.02 —+ 24.80 + 0.13 | + 24.80 + 0.13 49 + 0.07 50 + 0.08 19 + 0.13 19 + 0.13 3.83 + 0.08 3.83 + 0.08 0. FR 07 1682. + 0.07 Medeltal —-— 0.10 + 0.03 Medeltal + 0.10 + 0.03 Tammerfors, den 1 juni [N:o 1 fuktad]. N:o 1—N. t. N:o 2 N:o 2 —N. t. N:o 2 + 4.58 + 0.23 + 4.80 + 0.22 1613 + 0.31 .92 + 0.29 if + 0.26 .98 + 0.25 ISAl N:o 1—N. t. N:o 2 | N:o 2—N. t. N:o 2 gi) + 0.27 + 5.02 + 0.23 .84 + 0.26 .08 + 0.24 .89 + 0.29 15 + 0.26 Medeltal + 0.27 + 0.02 Medeltal —+— 0.25 + 0.02 —+ 13.90 + 0.30 + 13.90 + 0.30 94 + 0.33 .91 -F 0.30 94 + 0.31 90 + 0.27 95 + 0.33 .93 + 0.31 98 + 0.32 97 + 0.31 MN Medeltal + 0.32 + 0.01 Medeltal + 0.30 + 0.01 + 23.02 + 0.34 + 22.98 + 0.30 00 + 0.33 99 + 0.32 2.95 + 0.34 91 + 0.30 96 + 0.34 .90 + 0.28 .88 + 0.29 .85 + 0.26 Medeltal + 0.33 + 0.01 Medeltal HF 0.29 + 0.02 Wasa den 1 juni [N:o 51 fuktad termometer]. N:o 51 —N. t. N:o 2 N:o 40 —N. t. N:o 2 + 3,00 + 0.20 + 3.10 + 0.28 .02 —+ 0.20 Si + 0.27 03 + 0.17 16 + 0.29 .07 + 0.20 19 + 0.29 08 + 0.18 19 + 0.23 14 0 —”Medeltal + 0.27 + 0.02 —Medeltal + 0.19 + 0.01 + 15.26 + 0.06 + 15.29 + 0.09 26 + 0.05 .29 + 0.08 26 + 0.05 .29 + 0.08 Sd + 0.06 29 + 0.00 —Medeltal + 0.06 + 0.01 Medeltal + 0.08 + 0.00 + 25.20 + 0.138 + 29.22 + 0.20 219 + 0.17 2 + 0.20 19 + 0.18 Sp! + 0.20 19 + 0.19 Di + 0.21 19 + 0.19 22 + 0,21 Medeltal + 0.18 + 0.01 Medeltal + 0.20 + 0.01 92 Uteåborg, den 8 juni [No 19 fuktad termometer]. N:o 19 —N. t. N:o 2 N:o 13—N. t. N:o 2 + 4.79 + 0.02 + 4.87 [+ 0.06] .82 + 0.00 96 + 0.14 .84 + 0.01 .98 + 015 .88 + 0.04 3919 + 0.15 08 + 0.04 + 5.00 + 0.12 Medeltal + 0.02 + 0.01 Medeltal + 0.14 + 0.01 + 14.96 — 0.01 + 15.01 + 0.04 97 — 0.01 | .02 + 0.04 96 — 0.02 .02 + 0.04 .96 -—- 0.02 .02 + 0.04 .96 — 0.02 102 + 0.04 Medeltalv— 050215 0:00 Medeltal + 0.04 + 0.00 + 20.81 + 0.01 | + 20.92 + 0.12 .81 + 0.01 92 + 0.12 .81 + 0.01 92 + 0.12 .81 + 0.01 92 + 0.12 .81 + 0.01 .92 + 0.12 Medeltal + 0.01 + 0.00 Hangö den 13 juni. firmas namn. Såsom fuktad användes N:o 310. + N:o 310+ — N. t. N:o 2 + 6.88 el) Öd .88 .39 Medeltal + 0.26 + 0.00 Medeltal + 0.33 + 0.00 Medeltal + 0.32 + 0.01 + 0.26 + 0.26 + 0.26 + 0.26 + 0.26 + 0.33 + 0.33 + 0.34 + 0.32 + 0.33 Medeltal + 0.12 + 0.00 Termometrårna buro ej någon N:o ol0— NI f NIOL2 + 6.83 .83 Medeltal HF 0.21 + 0.01 | + 16.57 .58 HD SE) SÖ + 0.21 + 0.20 + 0.22 + 0.21 + 0.21 + 0.31 + 0.32 + 0.33 + 0.32 + 0.33 + 24.60 + 0.20 + 24.63 + 0.23 59 + 0.20 .61 + 0.22 .60 + 0.23 59 + 0.22 58 + 0.27 255 + 0.24 IB + 0.27 | .50 + 0.20 > 53 + 0.27 ömt + 0.19 Medeltal —- 0.24 + 0.03 Medeltal + 0.22 + 0.01 De öfriga instrumentens tillstånd å stationerna fram- går af följande anteckningar: Wiborg. Vindflaggan ej 1 skick, emedan stången för ungefär ett år sedan kullblåst och ny ännu ej blifvit upp- stäld. En ytterst provisionel vindflagga begagnades. Denna bristfällighet skulle med det första afhjälpas. Vindstyrkan, öfver hvars altför höga uppskattning kla- gomål anförts, bestämdes vid de tillfällen undertecknad var närvarande, riktigt. Tammerfors. Vindflaggan kunde ej här kontrolleras till följd af mulen väderlek. Den syntes dock ega en missvis- ning på ungefär ett sträck; var därjämte 1 hög grad okäns- lig. Densamma komparerades af observatorn under den ljusa tiden af dagen med en annan närbelägen och som det syntes tillförlitlig vidfana. Anemometern — denna är å alla stationer af Hage- manns konstruktion — hade undergått nödig reparation och befans i godt stånd. Vasa. Vindflaggan kontrollerades vid solens passage genom meridianen. Dess fel befans utgöra följande: N ett halft sträck för mycket at E. Anemometern i oskick. Visade för lågt och kunde ej, ehuru mycken möda nedlades på felets afhjälpande, rättas. Vid uppskattningen faststäldes dess fel till 1 å 2 enligt Beau- forts skala. Uleåborg. Vindflaggan föregående dag rättad, var nu riktig. Dess fel hade belöpt sig till följande: N ett halft sträck för mycket åt E. 13 194 Vindstyrkan, som bestämdes genom uppskattning, syn- tes ej kunna riktigt angifvas tillföljd af observationsortens instängda läge. Stationen borde förses med anemometer. Hangö. Vindflaggan rättades på samma sätt som i Vasa. Dess fel befans högst obetydligt. N afvek något litet au 126 Anemometern ej i skick. Röret var sprucket, men fe- let skulle med första möjliga afhjälpas. Limnigrafen undersöktes och omstäldes. Valsen, som för tillfället befann sig i skåran 3, åter- fördes till 0. Derpå uppmättes den del af dess omkrets, på hvilken vattenståndets variationer uppritas. Denna ut- gjorde 690 m.m. På grund af förhållandet mellan valsens och hjulets diametrar, motsvara dessa 1 värkligheten en va- riation i vattenståndet af --.----=e---s-ss ser te ne TT25 man. Af dessa 1725 m.m. voro disponibla för lågvatten 614 och för högvatten Slsllelle Kellers der orerter ojlolkere, skolade kok PIPOR Enligt uppgift skulle såvidt bekant vattnets lägsta Stand HAVS NVAR Lue ianste oferef so > sfskönaidkena RR 530 by medelständ - cr.c score smörj? ond Hej ee bena 1213 - högsta (UPEV TO SLE ISA ANO OO ERA ORONS SOK ZLDD öfver den nedfälda mätstångens nedre ända. För lågvattnet skulle således tarfvas.-.--.---»=-++- 683 ,, och för högvattnet GSI Of EKO TY LFOTO Or SLANG ÖUPTOT TG SOK Vid absolut mätning befans vattenhöjden för till- ALLO T VARAN Hel dedele eko) skoreleler een slets leo llelle He sjlsksilsle FLAT > eller lägre än medelståndet ++-----+--+->> ++ 0 Skulle vattnet stått vid medelhöjd hade å valsen kunnat upptecknas en sänkning af vatten- Stan AC OM br «re ere, esi lose ke ojler silke ej Skos sol aNS ee ÖST en stigning OTRS os dee oder blekerleNe ee NN T038-04 Längden af flottörens lina och valsens däraf beroende ställning hade således bordt vara den riktiga. Att emeller- tid så ej var fallet framgår af limnigrafkartorna. Å dessa visar sig nämligen att, oaktadt valsen varit flyttad till skå- ran 3, hvarigenom en ytterligare säkning af vattenståndet om 75 m.m. å valsen kunnat upptecknas, utrymmet å den- 1515) samma för lågvatten likvisst ej varit tillräckligt. Vattnets lägsta stånd måste således hafva varit betydligt lägre än ofvan angifna. Af sådan orsak förlängdes flottörens lina med 100 m:m., så att å valsen i dess nuvarande läge kan upptecknas en sänkning af vattenståndet om 787 m.m. en stigning =, Al OA lo öfver den ofvan angifna medelhöjden. Genom flyttning at valsen till skåran 3 eller 30 kan dessutom en ytterligare sänkning eller stigning af vattenståndet om 75 m.m. å den- samma upptecknas. Det synes såsom skulle utrymmet för högvattnet å valsen blifvit altför litet. Men dels hafva limnigratkartorna ännu ej visat en så stor stigning af vattennivån öfver me- delhöjd, som den angifna. Dels synes det otvifvelaktigt att förändring af limnigrafen borde värkställas, om hvarje va- riation i vattenståndet skall af densamma kunna angifvas. Detta kunde lätt vinnas antingen genom att anbringa ett nytt hjul af större diameter eller ock genom att gifva val- sen en större vridbarhet. Af dessa två sätt synes det se- nare att föredraga, emedan genom det förra limnigrafkar- tans skala än ytterligare minskas, hvilket åter har till följd att de små variationerna ej tydligt framträda. Stationsföre- ståndaren har anmärkt att senan, som uppbär lodet, vid fullständig uppdragning af uret ej lindar sig omkring valsen utan slintar från densamma med fara att urvärket skall taga skada. Detta befans vara fallet och måste bero derpå att valsen ej intager ett fullständigt horizontelt läge. För att afhbjälpa felet hade limnigrafen bordt stannas. hvilket utan bestämda order ej syntes befogadt. HRörledningen till brunnen, som ursprungligen varit omgifven af ett skyddande sandlager, hade af vågsvallet undergräfts så att densamma på en ganska lång sträcka var fullkomligt obetäckt. Fara syntes vara för handen att rörledningen ej skulle förmå motstå värkan af inträffande stark storm. Äfven bron, som har till uppgift att skydda rörets mynning, befann sig i otill- fredställande skick. 196 Hvad angår observationernas värkställande å de sär- skilda stationerna syntes detta i allmänhet ske med tillbör- lig omsorg och noggrannhet samt ej lämna rum för anmärk- ningar af svårare beskaffenhet. Dock kan jag ej underlåta att nämna det i Hangö specielt observerandet af barome- tern öfverlämnats åt en därtill ej kompetent person. Helsingfors den 31 december 1888. Reseberättelse öfver de under sommaren och hösten år 1889 å flere meteoro- logiska stationer i Finland värkstälda inspektioner, afgifven al Axel Heinrichs. JE På grund af aflidne Direktorns för Meteorologiska Cen- tral-Anstalten N. K. Nordenskiölds, af Finska Vetenskaps- Societeten bifallna förslag ombetroddes jag att sommaren 1889 inspektera de meteorologiska stationerna i Sordavala, Wärtsilä, Sulkava, Willmanstrand, Wiborg och Hangö äfven- som att värkställa en komparation mellan en Meteorologiska Central-Anstalten i Helsingfors tillhörig resebarometer af prof. Sundells konstruktion och Fysikaliska Central-Observatoriets i S:t Petersburg normal-barometer. Resan anträddes den 7 Augusti med ångbåt till S:t Pe- tersburg, från hvilken ort jag fortsatte färden till Sordavala öfver Ladoga; därifrån begaf jag mig med skjuts till Wärt- silä och vidare til! Sulkava. Från Sulkava återvände jag via Willmanstrand till Helsingfors, där jag inträffade den 21 Augusti på aftonen. Orsaken till att stationerna i Willman- strand, Wiborg och Hangö (de två sistnämda besöktes före- gående sommar af Mag. Uno B. Roos) blefvo uteslutna ur reseplanen var den, att jag den 22 Augusti var tvungen att infinna mig till tredje årsmötet vid reservkompaniet i Thusby och resan af särskilda orsaker ej heller kunde vidtaga förr- än den 7 Augusti. Jag går nu att lämna en närmare redogörelse för de under resan utförda arbetena äfvensom att framhålla de 198 önskningsmål, hvilka af observatörerna uttalades, eller hvar- till inspektionen annars kunde gifva anledning. 1. Helsingfors, Met. Central-Anstalten. Komparation utfördes mellan resebarometern Sundell (RB-), Anstaltens observationsbarometer Girgensohn (Ghn) och barometern Wild-Fuess N:o 129 (W—F. 129). I det följande hänföra sig de olika kolumnerna till temperaturen, den direkta barometerafläsningen och det till 09 GC reducerade barometerståndet; härvid har korrektionen för termometern å resebarometern äfven blifvit iakttagen. Vid anbringandet af de för RB. nödiga korrektionerna har jag förfarit sålunda, att jag först iakttagit de korrektioner, som bero på fel uti barometerskalans och noniens grade- ringar, 1) därefter vacuumspänningen ?) och korrektionen för höjddifferensen mellan RB. och den därmed jämförda baro- metern; slutligen har jag enligt Schumachers ,, Sammlung von Hölfstafeln' reducerat de sålunda erhållna barometer- stånden till 09 C. | Af de direkte observerade och härpå reducerade ba- rometerstånden anföras endast de för komparationen i S:t Petersburg, i öfriga fall blott RB:s vacuumtryck, differen- serna och det vid observationstillfället ungefärliga barome- terståndet. Augusti, 7. Korr. för vacuumtrycket + 0.03 mm. Barometerståndet: omkr. 754 mm. Differenser : Ghn — BB. W—F. 129 — RB. + 0.60 mm. + 0.06 mm. Orsen. — 0.01, Medeldiff: + 0.56 + 0.045, + 0.03 + 0.035. Den med dubbelt förtecken efter medeldifferenserna alltid upptagna kvantiteten betecknar differensernes medel- afvikning från medeldifferensen. 1) Barometervergleichungen ausgefährt in den Jahren 1886—1887 an verschiedenen meteorologischen Centralstellen von A. F. Sundell, sidd. 17 o. 18. Hdknesidä;a7 o:dk5: 199 2. S:t Petersburg. Fysikaliska Central-Observatoriet. Anländ den 8 Augusti till S:t Petersburg, begaf jag mig i sällskap med Dr. Schoenrock, anstäld vid Fysikaliska Central-Observatoriet, med bantåget till Pawlowsk för att hos Direktorn för observatoriet, Professor H. Wild, anhålla om tillstånd att uppställa barometern i Fysikaliska Central- Observatoriets lokal i och för komparationen. Denna begä- ran beviljades äfven af Herr Direktorn, hvarpå jag, efter att tillsammans med assistenten, Dr. Dubinski hafva besett de delvis mycket dyrbara och sinnrika instrument, med hvilka det Meteorologiska Observatoriet i Pawlowsk är försedd, återvände till S:t Petersburg. Följande dag, den 9 Augusti, upphängdes barometern i den stora observationssalen på samma plats, där den en- ligt Dr. Schoenrocks uppgift vid prof. Sundells besök våren 1837 blef observerad. Efter det jag härpå ihällt kvicksilfret och omsorgsfullt uttorkat barometern, lämnade jag den orörd till följande dag, då komparationerna vidtogo mellan RB. Sundell och kontrollbarometern Wild-Fuess N:o 149 (W—F. 149). W—F. 149 observerades den 10 och 12 Augusti af Prof. Bykatschew och den 11 Augusti af Dr. Schoenrock; resebarometern aflästes af mig. Vid afläsningarna, hvilka gjordes hvarje 30. minut, begagnade jag mig af ett försto- ringsglas. | Augusti, 10. Korr. för vacuumtrycket: + 0.05 mm. 55 » höjddifferens: 0 W—F. 149. RB. 08:76 1) TNT SOS 30.23 03.10 + 18. 6 I.65 J.39 + 18.95 25 Sal 2) Anm. Temperaturen för W-F. 149 har korrigerats för ter- mometerns fel, — 0.22, och de sålunda rättade värdena här anförts. 200 Augusti, 11. Efter förnyad evacuering erhölls: korrektion för vacuumtrycket: + 0.02 mm. W—F. 149. RB. CE tt SN baren TITO 1805-50-50 18.3 (235 D.12 13.75 7.00 ABGR 18.6 7.38 SLA 18.30 6.96 4.85 18.6 T.45 DR) 18.85 (02 4.88 18.7 T.43 D.16 13.85 7.00 4.84 Augusti, 12. Korrektion för vacuumtrycket: -F 0.02 mm. 19.0 758.48 756.17 20.00 758.25 755.96 19.3 8.42 6.07 19.85 3.00 D.:72 19.4 3.30 D.94 19.65 7.90 9.68 19.4 SLA IS 19.70 (CEO D.49 19.5 7.91 D.54 ED ESR IN.30 Differenser: W—F. 149 — RB. + 0.38 mm. + 0.28 + 026 + 0.26 + 0.27 + 0.31 + 0.32 + 021 + 0.35 + 0.26 , + 0.29 + 0.24 Medeldiff. -— 0.29 + 0.038 mm. Korrektionen för W—F. 149 i förhållande till Fysika- liska Central-Observatoriets normal-barometer uppgaf Prof. Rykatschew för mig vara ,, sannolikt" =7-- 0.02 mm. Dr. Schoenrock har senare meddelat mig att nämda barometers absoluta korrektion vid tiden för komparationen sommaren 1889 kunde antagas =0.00 mm med en medelafvikning af ungefär + 0.02 mm. 201 Häraf framgår således: RB Sundell = Normal S:t Petersburg — 0.29 mm. Den af Prof. Sundell i mars 1887 utförda komparationen mellan RB å ena och W-—F. 149 samt W—F. 165 å andra sidan, hvarvid medeltalet af de samtidigt observerade kon- trollbarometrarnas, till 09 C reducerade höjder antogs så- som normalstånd, lämnade för RB absoluta korrektionen: + 0.30 + 0.009 mm. 3. Sordavala. Observator: Provisor Haggrén. Måndagen den 12 Augusti e. m. afreste jag med ång- båten Ladoga från S:t Petersburg och anlände tidigt om onsdag morgon den 14 Augusti till Sordavala. De meteorologiska observationerna i Sordavala göras uti numera aflidne !) Apotekaren O. Relanders gård vid den s. k. Kesäkatu. Obsertionerna hafva ända från år 1849 till de senaste åren gjorts af Herr KRelander själf, men värk- stäldes vid mitt besök af Provisor Haggrén och Farmacewut Kronqvist, ehuruväl under Herr Relanders tillsyn. Genast efter ankomsten vidtog jag med resebarome- terns upphängning i apotekets expeditionsrum, hvarest sta- tionens barometer, af Wetzers konstruktion, är placerad så, att solen ej under någon tid af dagen kan belysa densamma. Närheten till ingångsdörren värkar dock vid de besökandes inträde beständiga skakningar af barometern, hvilka isynner- het vid komparationen voro till hinder. Augusti, 14. Korrektion för vacuumtrycket: + 0.06 mm. Barometerståndet: omkr. 744.5 mm. Differenser: Wetzer — RB. + 0.05 mm, [+ 0.20] >, [+ 0.25]... = OM + 0.07 + 0.08 Medeldiff. + 0.08 + 0.018 1) Död år 1890. Barometern. Termometrarna. Vindfanan. 202 Vid beräkningen af medeldifferensen: Wetzer (Sorda- la) — RB har jag uteslutit de inom klammer satta differen- serna. Tager jag dessa differenser med vid uträkningen af medeldifferensen, så erhålles denna = -— 0.13 + 0.067. Med begagnande af den förra medeldifferensen erhålles: Weteer (Sordavala) = Normal S:t Petersburg — 0.21 mm. Användes den senare differensen Wetzer — RB fås ab- soluta korrektionen för Wetzer (Sordavala) = 0.16 mm.; då nu emellertid nonien tillåter direkt afläsning endast af tionde- delarne af mm., bör denna senare absoluta korrektion af- rundas till -- 0.2 mm. Uti väderlekstelegrammen, hvilka här måste beaktas, angifvas såsom bekant barometerstånden ej heller med större noggrannhet än i tiondedelar af millimetern. Dir. N. K. Nordenskiöld uppgifver !) nämda barometers instrumental-korrektion år 1881 =—+ 0.1 mm. Af termometrarna, till antalet tre, äro två kvicksilfver- termometrar och en sprittermometer. Den ena af kvicksif- vertermometrarna och sprittermometern äro af äldre tillverk- ning och torde vara de af Prof. Lemström vid en af honom värkstäld inspektion hösten 1871 med 1 och 3 betecknade;?) dessa beteckningar har jag äfven användt här nedan, hvar- jämte jag inom klammer anfört de af Prof. Lemström funna korrektionerna. Den andra kvicksilfvertermometern är från Pawl Dettmann i Helsingfors och hitsänd år 1888; betecknas här med P. D, För termometrarna bestämdes endast 0— punkten; så- som normal-termometer användes en Central-Anstalten till- hörig, med N:o 2 Celsius 1882 märkt kvicksilfvertermometer O— punkten för: Ile 3. BAD 39.82 20.05 — 0.2 korr. + 0.18(+0.12) + 0.95 (+ 0.32) + 0.2 Vindfanan, Wilds ,, vindfana med enkel vindstyrkemä- tare"', fritt belägen i toppen at en vid gårdsbyggnaderna 1) Öfv. af Finska Vet. Soc. Förh. XXIV. sid. 116. 2) Ofyaar Finska Vet. Sos. Förh. XIV. stdadst 203 upprest hög stång, möjliggör anteckning af vindriktningen direkte i åtta (8) och efter uppskattning i sexton (16) streck, samt af vindstyrkan från 0—38 enligt Beauforts skala (O— 20 m. p. sek.) Den blef år 1881 af Dir. N. K. Nordenskiöld ånyo orienterad i nordlinien. Observatorn anmodades att utbyta beteckningen NO, som hittills hade användts i journalen, mot NE. Tvänne nederbördsmätare (finska) af samma slag, som de å Central-Anstalten i Helsingfors använda, jämte trästativ lämnades af mig till stationen, hvilken hittills varit i afsak- nad däraf. Nederbördsmätningarna kunna likväl ej vidtaga förrän nya mätglas blifvit graderade och till stationen öfver- sända. Å stationenfinnas slutligen ett exemplar af Dr. H. Wilds 1875 utgifna ,, Instruction fär meteorologische Stationen" samt en tabell för barometerståndets reducering till 09 €., hvilken dock under tidens lopp blifvit illa medfaren och bör ersättas med en ny. Barometern !) synes ej hafva blifvit observerad med tillräcklig noggrannhet. Farmaceuten Herr Kronqvist upp- gaf nämligen att han och Provisor Haggrén (för tillfället brotrest) ej antecknat barometerståndet noggrannare än i halfva mm; jag förklarade därför för observatorn huru tion- dedelarna skola afläsas. Barometerns höjd öfver hafsytan (Finska Vikens) är uti ,,Observations météorologiques publiées par la Société des Sciences en Finlande, Année 1873" angifven till 36 m. = 123.24 fot); den nu å Meteorologiska Central-Anstalten använda korrektionen för barometerståndets reduktion till hafvets nivå ==— 3.0 mm. Rörande termometrarna bör nämnas att 1 och 3 äro fästade altför nära vid ett af apotekslokalens åt NE vettande fönster och sakna hvarje skydd mot regn och snö. Af dessa 1) Prof. Lemström säger (1. ce.) den vara betecknad N:o 4, men då jag ej kunde finna någon nummer (finnes troligen på baksidan af barom.), inristade jag på densamma ett S. Nederbördsmår- tare. Instruktioner 0. tabeller. Särskilda an- märkningar. 204 termometrar observeras kviksilfvertermometern 1. morgon o. afton, sprittermometern 3. endast vid temperaturer under — 5302 C. Kvicksilfvertermometern P. D. åter är upphängd vid den åt SW vettande väggen af en kall förstuga, skyd- das af en med tak försedd farstukvist och observeras endast om middagen. 3. Wärtsilä bruk. Observator: Telegrafisten Frö- ken Lonny Lojander. Den 14 augusti afreste jag med skjuts från Sordavala till Wärtsilä, dit jag anlände den 15 på förmiddagen. Barometern. Barometern, en Fuess N:o 117, observeras i telegraf- kontoret, beläget invid landsvägsbron öfver Juwanjoki-å och belyses ar solen endast mellan 3—4 e. m. Augusti, 15. Korrektion för vacuumtrycket: ++ 0.19 mm. Barometerståndet omkring 737.5 mm. Differenser: Fuess N:o 117 — RB. + 0.66 mm. -F 0.59 + 0.55 + 0.54 os, + 0.68 Medeldifferens: -F 0.60 + 0.052 Häraf följer: Fuess N:o 117 (Wärtsilä) = Normal S:t Petersburg -+0.31mm. Termometrarna. Å stationen finnas tre (3) kvicksilfvertermometrar: Ådermän N:o 5, dito N:o 6 och en, graderad från 0 till 100? C utan fabrikantens namn, samt två (2) sprittermometrar, nämligen en vanlig, Åderman N:o 1 och en minimumtermo- meter Åderman N:o 7. Bestämningen af 0— punkten läm- nade följande resultat: Å.N:05. Å.N:o6.Kvicks.term.0—1009C A N:o 1. Min. Å.N:0 7. korr. —0".09 —09.08 +09.5 -+0»”.2 -++39.6 Dessutom finnes en kvicksilfvertermometer Åderman N:o 3, hvilken förvarades hos materialförvaltaren Herr Lojander; för denna termometer bestämdes ej 0— punkten. 205 Af de ofvan uppräknade termometrarna användas Å. Psykrometern. N:o 5 såsom torr och Å. N:o 6 såsom fuktad termometer för de psykrometriska bestämningarna samt observeras jämte minimumtermometern uti en å den s: k. kontorsgården upp- förd psykrometerbur af trä. En uti samma bur upphängd AN ygromeer. Saussures hårhygrometer, som ej blifvit observerad efter det densations att håret afslitits, och en Alluards kondensations hygrometer "29vometer. medtogos af mig till Helsingfors. För nederbördens uppsamlande och mätande fNNAS vederboördsmå- fyra (4) finska nederbördsmätare och två (2) mätglas. Neder- = tare bördsmätaren har en fritt belägen plats på den nämda kon- torsgården. Vindriktningen bestämmes med en bruket tillhörig vind- — Vindfanan. flöjel, försedd med ett horisontelt kors utvisande de fyra hufvudriktningarna; dess användbarhet karakteriseras bäst af observatörens utsaga: ,, brukbar endast vid stormlik vind.'' Vindstyrkan uppskattas efter trädens rörelse o. d. enligt Beauforts skala från 0—12. Önskligt vore därför att stationen blefve försedd med en duglig vindfana t. ex. Wilds ,, Windstärkemesser."' Utom redan nämda instrument förvaras hos observa- särskilda an- torn en Central-Anstalten tillhörig barometer, Wetzer N:o 19, ”vkningar. hvilken ej användts sedan den hemtades från den förra observationsorten, Niirala gård, i samma socken, och en tafla: ,,Abbildung der verschiedenen Wolkenformen”, med afbildningar af 8 molntyper. En betydlig mängd luft, som hade inträngt i röret hos barometern Wetzer N:o 19 bort- togs nu, men barometern måste likväl fortfarande anses vara otillförlitlig. Observationerna göras 7 a. m., 2 och 9 p. m. telegraftid. Observatorn Fröken Lojander egnar, efter hvad erfaras kunde, observationerna både intresse och stor omsorg. 5. Tirttala gård i Sulkava socken. Observator: Pos- sessionaten Herr C. Ph. Lindforss. Från Wärtsilä afreste jag den 15 Augusti på aftonen och ankom till Nyslott den 17. Denna 17 mils färd på skjut- Barometern. Ter mometrarna & Psykrometern. 206 skärra i hällregn var ganska besvärlig; emedan tiden var knapp kunde jag ej invänta vackrare väderlek, utan var tvungen att med paraplyet i den ena handen och resebaro- meterlådan vid en bärrem i den andra söka skydda baro- metern mot vätan och stötarna i de både branta och talrika, karelska backarna. Från Nyslott kunde jag ej, på grund af en ådragen förkylning, fortsätta resan förrän den 19 Augusti. Samma dag framkom jag till Sulkava. Resebarometern upphängdes kl. 3 e. m. den 19 och komparationen mellan denna och stationsbarometern Casella N:o 1242 värkstäldes följande dag den 20 Augusti mellan klockan 2 och 4 e. m. Augusti, 20. Korr. för vacuumtrycket: 0.00 mm. Barometerståndet: omkr. 745 mm. Differenser: Casella N:o 1242 — RB. + 0.74 mm. + 0.67 + 0.70 + 0.70 +0.76 Medeldifferens: + 0.71 + 0.028, hvaraf följer: Casella N:o 1242 (Sulkava) = Normal S:t P:burg + 0.42 mm. Beträffande sättet för barometerns afläsning erfor jag, att observatorn plägat nedskrufva nonien så lågt att den afskar hela kvicksilfvermenisken, hvarigenom t. ex. vid till- fället för komparationen ett fel af 0.1 mm. skulle hafva upp- stått, hvilket påpekades. Barometern är upphängd vid en vägg gående i SE-—NW, en aln från fönstret och påvärkas hvarken af solen eller direkt värmestrålning från kakelugnen. Termometrarna äro till antalet fyra (4), af hvilka tre (3) kvicksilfver- och en (1) minimum-sprittermometer, alla af Ådermans i Stockholm tillvärkning. N:o 21 användes ej, N:o 34 användes såsom fuktad, N:o 38 såsom torr termome- ter vid bestämmande af luftens fuktighet. Undersökningen 207 af dessa termometrar lämnade för de respektive 0— punk- terna följande korrektioner: Å. N:o 21. Å. N:o 34. Å. N:o 38. Min. N:o 6. korr. .—092.11 — 02.08 — 09.11 + 42.2 Två (2) nederbördsmätare med därtill hörande två (2) mätglas befunnos i fullgodt skick. Vindfanan, försedd med N—S pil orienterad efter kom- pass, är fästad i toppen af en mycket hög spira, hvilket försvårar observationen af vindriktningen under den mör- kare årstiden och gör densamma otillförlitlig. Vindfanan tillhör observatorn. Observationerna göras 7 a. m. samt 2 och 9 p. m. efter Sulkava tid, bestämd medels en solvisare af marmor. Såsom önskningsmål uttalades att stationen måtte er- hålla ny vindfana, hvilken genom en, vid den i rummet nedgående axeln, fästad index kunde afläsas på en vindros af trä eller järn, oberoende af årstiden. Vidare önskade observatorn en hårhygrometer, eller ock en ventilationsappa- rat för psykrometerburen, som nu saknade sådan. Observatorn Herr Lindforss, som uti två af karaktärs- byggnadens rum har uppstäld en af honom själf hopbringad vacker samling af 128 fogelarter, 38 däggdjur, äfvensom af fiskar och insekter, tillhörande Sulkava sockens fauna, utför observationerna med all den omsorg ett varmt intresse för saken kan skänka. 6. Helsingfors, Met. Central-Anstalten. Efter åter- komsten till Helsingfors komparerades RB särskilda gånger med såväl Ghn som W—F. 129 och Casella 1155, hvar- vid följande differenser erhöllos: Augusti, 31. Ghn — BB. W—F. 129—RB. Casella — RB. + 0.56 — — | + 0.53 > Sj SUG — -— | ståndet: Barometer- omkr. 760 mm Nederbördsmå- tare. Vindfanamn. Särskilda an- märkningar. 208 September, 10. Ghn — BB. W—F. 129—RB. - Casalla — RB. — -F 0.04 -— A 0 — + 0.07 = | E = + 0.06 — TR = + 0.04 = 33 September 12. + 0.55 a -0.565lbaly 3. + 0.59 = +0.41 32 + 0.56 — +0.44 ER + 0.58 — +0.36 | rv +([0.69] Les I Medeld. +- 0.56 F 0.013 + 0.05 + 0.013 + 0.44 + 0.056 De nu erhållna medeldifferenserna Ghn—RB och W—F. 129 — RB stämma väl med de före resan erhållna: ”?) + 0.56 + 0.045, + 0.03 + 0.035, hvaremot de betydligt skilja sig från de af Prof. Sundell angifna: + 0.72 och + 0.13. För differensen Casella 1155—BB har Prof. Swndel erhållit samma värde: + 0.44 mm. Med begagnande af de senare af mig erhållna medel- differenserna, hvilka måste anses vara tillförlithgare än de förra, framgår: Ghn (Helsingfors) = Normal S:t Petersburg -+ 0.27 mm. WWESSPNRIR ONA IE=9008 3 — 0.24 >, Casella 1155 (5; V=Sm» så 2 OS pp I anledning af Lotsöfverstyrelsens hos Finska Veten- skaps-Societeten framstälda önskan, att en af Societeten ut- sedd person måtte sändas att efterse den meteorologiska instrumentelen å några af de finska Östersjöfyrarna, erhöll jag i Augusti af Vetenskaps-Societetens meteorologiska ut- skott i uppdrag att i sådant syfte besöka Hangö-, Utö- och Bogskärs fyrar. 1) Casella 1155 komparerades ej med RB före resan. 209 Tillfälle att företaga resan hade godhetsfullt blifvit er- bjudet af Herr Lotschefen General Gadd, som i September ärnade företaga en inspektionsresa. Afresan från Helsingfors skedde den 14 Augusti med ångbåten ,, Eläköön"'. Såsom komparationsinstrument medtogos barometern Wild-—Tuess N:o 129 och tvänne kvicksilfvertermometrar, märkta N:o 2 Celsius 1882 och Greiner 1843. 1. Hangö fyr. Observator: Fyrmästaren Herr K. F. Alcenius. September, 15. Differenser : Wetzer N:o 6. — W—F. 129. + 0.12 + 0.17 + 0.19 + 0.22 Medeldiff. + 0.18 + 0.030. Wetzger N:o 6 (Hangö fyr) = Normal S:t P:burg — 0.06 mm. Barometern är upphängd i observatorns bostad och dess höjd öfver hafsytan i journalen angifven vara omkr. 25.7 fot (omkr. 7.6 m.), dess korrektion =: 0.1 mm., men hvilken normal-barometer härmed åsyftas säges ej. Kvicksilfvertermometern är försedd med messingsskala, Termomet. som är graderad från — 402 till -F 60? C., men skaldelarna äro så små, att uppskattning af tiondedelar af en grad är nästan omöjlig. Termometerns höjd öfver jordytan 8 fot (2.4 m.), öfver hafsytan 27 fot (8.0 m.). Korrektionen för 0—punkten = 02?.00. Nederbördsmätaren af äldre, dansk typ; höjd öfver jord- mNederbördsmå- ytan 4.6 fot (1.37 m.). kara Vindriktningen bestämmes medels en observatorn till- vindfanan. hörig vindflöjel utan väderstreckskors, hvars höjd öfver jord- vtan —= 42.5 fot (12.6 m.) Nattetid iakttages vindens rikt- ning enligt observatorns utsaga ,, genom känseln". Vindstyrkan uppskatttes efter trädens rörelse och sjöns utseende; under benämningen hafvets tillstånd antecknas Barometern. 14 210 särskildt vågsvallets storlek och styrka efter skalan 0 till 9, hvarvid hänsyn hufvudsakligen tages till brotten eller bryt- ningen mot klipporna, men äfven till vågen på öppna fjärden. Vattenhöjäsmät- Vattenhöjden mätes med en fyrkantig mätstång, som mingar. på en sida är graderad i hela fot från 2 till 8, på en annan sida i fjerdedels decimaltum. Instruktion för meteorologiska observationers värkstäl- lande å fyrarna finnes. Särskilda fenomens början och slut antecknas äfven i journalen. 2. Utö fyr. Observator. Fyrmästaren Herr F. F. Bengelsdorff. Barometern. Den å Utö förut använda aneroidbarometern, som till följd af att den fjeder, hvilken åstadkommer visarens rörelse, hade sprungit, blifvit oduglig, ersattes nu med kvicksilfver- barometern Wetzer N:o 2. (siffran tecknad å barometerbrä- dets baksida). September, 16. Komparationen med W-—F. 129 lämnade följande Differenser: Wetzer N:o 2 — W—F. 129. + 1.19 + 1.17 Medeldiff. —- 1.18 + 0.010, hvaraf: Wetzer N:o 2 (Utö) = Normal S:t Petersburg + 0.94 mm. Barometerns höjd öfver hafsytan i journalen upptagen till omkring 3.5 m. FRE SON För mätande af luftens och hafsvattnets temperatur finnas tvänne kvicksilfvertermometrar, hvilkas 0— punkter bestämdes, hvarvid erhölls för: lufttermometern, vattentermomotern korr. — 02.5 — 09.15 Vindfomom. Lufttermometerns höjd öfver jordytan omkrtng 1.9 m., öfver hafsytan omkring 8.5 m. 211 För vindriktningens och styrkans bestämmande finnes å taket af observatorns bostad anbragt Wilds Windfahne mit Windstärkemesser, hvars hjöd öfver jordytan uppgifves till omkring 9.5 m (32 fot). Vid W vind är vindfanan något i lä om fyrtornet och vindstyrketaflans utslag angifver därför troligen en mindre vindstyrka än den värkliga. Vattenhöjdsobservationerna göras vid en för ändamålet Vattenhöjdsmät- uppbyggd brygga med en hvitmålad, i verktum och kvarter — ”"9ar. uppdelad mätstaf, som är orörligt fästad vid en grof längs brokistan till bottnet nedgående planka. Under mätstafven är i bottnet fästad en hvitmålad plankstump. Observationer öfver vattenståndet göras sedan år 1866 äfven sf f. d. lotsålderman Öhman, som härför uppbär 48 mk, medan Herrj Bengelsdorff ej erhåller någon ersättning för den möda han nedlägger på de meteorologiska anteck- ningarnas förande. Den af lotsålderman Öhman begagnade mätstafven är gammal och nött samt i lutande ställning fästad vid en mycket förfallen brygga, som flere gånger sänkt sig. Båda dessa mätstafvar befinna sig i den s. k. Utö ham- nen och äro fullständigt skyddade för vågsvall utom vid N vind, då afläsningen är något försvårad. Den 17 September om morgonen styrde 'Eläköön ut från Mariehamn, där vi legat under natten och satte kursen förbi Kobbaklintarna och Lågskjärs fyr på Bogskär. Hafvet låg spegellugnt och den molnfria himlen tydde på att vi med lätthet skulle kunna landstiga vid Bogskär; detta är ej ofta fallet, ty redan vid måttlig vind är brytningen kring klippan ganska svår. Efter fyra timmars färd ankrade Eläköön vid fyren. 3. Bogskärs fyr. Observatörer: Fyrmästarene Herrar Valentin Montell och K. Lindström. September, 17. Barometern från C. Åderman befinner sig i sjätte vånin- Barometern. gen, i rummet närmast under lanterninen. Dess höjd öfver hafsytan är i journalen angifven till 88 engl. fot (omkr. 26.8 m.) 212 Komparationen med W-—F. 129 gaf följande: Differenser: C. Åderman — W-—F. 129. — 0.11 — 0.09 =009 Medeldiff. — 0.10 ++ 0.010, hvaraf således fås: C. Åderman (Bogskär) = Normal S:t Petersburg — 0.34 mm. Barometern är stadigt fästad vid den inre baksidan af ett träskåp, som är fastgjordt vid tornets järnvägg. Dess ställning är på grund af tornets koniskt afsmalnande form ej fullt vertikal, men under den korta stund vi voro på stället blef det mig ej möjligt att ändra densamma. Termometern. Kvicksilfvertermometern hänger på den balkong, som på tornets yttersida löper kring lanterninen, men träffas ej åtminstone direkt af strålar från lyktan. Dess höjd öfver klippan är 82 engl. fot (omkr. 26 m.), öfver hafsytan 94 engl. fot (omkr. 28.7 m.) Korrektionen vid 0— punkten = = 0.00. så KIT Ne = + 0.10. ÖN ;, 124910 =— 0.15. Cdaer tor deman Regnmätare finnes, men kan svårligen användas, då taren. någon för vågstänket och sjön tillräckligt skyddad plats ej finnes. Uppe på balkongen, dit stänket dock äfven ofta når, skulle den något undanskymma lanterninen. | Vindfaman. Vindriktningen observeras med en flöjel af flaggduk, hvaremot uppskattningen af vidstyrkan efter sjöns utseende här är försvårad, emedan vågen går hög ännu länge efter starkare blåst. Vattenhöjdsmät- Vattenhöjdsmätningar kunna här själffallet ej göras, Mngar. > åtminstone ej med enklare apparater. I vattenhöjdskolum- nen hade observatorn likväl inskrifvit siffror, hvarför jag föranleddes att efterfråga deras betydelse och erfor då, att observatorn i tanke att med vattenhöjden menades »stänk- höjden« gjort iakttagelser öfver denna senare. 213 Af det, som ofvan anförts rörande inspektionens resul- tat, anser jag det framgå, att: 1:o medlen och sättet för bestämmande af vindens riktning och styrka å de flesta nu besökta landsortsstationer äro såväl otidsenliga som otillförlitliga. 2:0 flere af observatörerna ej varit fullt förtrogna med sättet för barometerns observerande, samt 3:0 de meteorologiska iakttagelserna ej öfveralt göras enligt samma plan; så t. ex. hafva några observatörer för bestäm- mande af molnformerna afbildningar af molntyperna, medan andra åter endast anteckna klart, halfklart eller mulet. För större öfversiktlighets skull sammanför jag här nedan de af mig under resan erhållna korrektionerna för de särskilda barometrarna, hänförda till S:t Petersburgs mnor- malbarometer (NB S:t P:burg), uti en tabell. Tiden för kompa- Orten och barometerns Reduktion till ration: namn: NB SvaRbg: 1889, Augusti 14 Sordavala, Wetzer S. + 0:21 mm. 5 Ås 15 Wärtsilä, Fuess N:o 117 —0.31 ,, J NN 20 Sulkava, Casella N:o 1242 — 0.42 ,, 2” 2 31 . np . , September a | Helsingfors, Girgensohn — 0.27 > 59 10 » Wild-Fuess. N:o 129 + 0.24 ,, I 12 Helsingfors, Casella 1155 — 0.15 M is 15 Hangö fyr, Wetzer N:o 6 +0.06 ,, od pj 16 Utö fyr, Wetzer N:o 2 220.940", ds n 17 Bogskärs fyr, C. Aderman + 0.34 ,, BRETT Om införandet af luftelektriska observationer vid härvarande Meteorologiska Central-Anstalt. (Med tre figurer.) Af Selim Lemströom. Redan till polarforsknings året 1882—83 hade afl. Di- rektor Nordenskiöld förskaffat till Meteorologiska Central- Anstalten en elektrometer, men instrumentet blef ej under hans tid uppstäldt, ehuru förberedande åtgärder därtill blifvit vidtagna. Af flera skäl är det af stort intresse att luftelektriska observationer hos oss anställas och redan för ungefär 6 år utgick en officiel uppmaning från Frankrike att hvarje Me- teorologisk anstalt, som därtill ägde tillfälle, borde inrätta dylika observationer. Vigtig anledning till luftelektriska observationers in- förande förefans således och i Juli månad 1889 uppstäldes elektrometern. :För att kontrollera dess gång, anstäldes där- efter fortfarande nödiga observationer. Instrumentet utgöres af en Thomsons elektrometer efter Mascarts modifierade konstruktion. Dess hufvudsakliga delar äro följande: En messingscylinder, hvars diameter är 10.8 cm och höjd 13.2 cm, fäst på en trefot med ställskrufvar, sålunda att den är rörlig omkring en vertikal axel (se fig. 1). Ofvan- till är den försedd med flere öppningar, tillslutna med buk- tiga glasskifvor och nedtill har den på ena sidan en dörr S och midtemot denna en cirkelrund öppning, som tillslutes af en planparallel glasplatta. 215 Cylindern uppbär ofvantill ett lock, som kan aflyftas och åter fästas på densamma medels skrufvar från sidan. Detta lock uppbär i midten suspensionsröret H, inrät- tadt för bifilar suspension af den , rörliga nålen". Röret är vridbart omkring en vertikal axel och så mrättadt att en finare vridning kan åstadkommas medels en fin skruf. Locket är vidare genom- borradt af3 finare öppningar CCC”, försedda ofvan till med ringformiga hylsor. — Genom dessa öppningar gå messingstrå- dar (2 mm. i dia- meter), hvilka upptill ända med klämskrufvarne A, B och B' och nedtill stå i ledan- de förbindese, F==== och B" med hvar = sitt qvadrantpar = och 4 med den : ,»rörliga nålen". Nedanom trådar- : nes klämskrufvar finnas rörliga messingshattar, hvilka kunna nedskjutas på de ofvannämda hylsorna, hvarigenom trådarne komma i ledande förbindelse med locket och hela den yttre cylindern. På lockets undre sida är fäst, med isolerande stöd af ebonit, en messingdosa sammansatt af 4 qvadranter, (se fig. 2) mellan hvilka ett smalt mellanrum finnes; hvarje qvad- rant är fäst skildt för sig och en af dem är rörlig i en aflång öppning i locket. Inuti qvadrantdosan hänger den rörliga nålen i form af en liggande åtta af aluminium, Den är i centrum fäst ( Fig. 1.) 216 vid en tråd af aluminium och nedtill förlängd af en platina tråd, som når ned i glaskärlet N, som är delvis fyldt med koncentrerad svafvelsyra och hvilar på cylinderns botten. Vid N synas 2 korta tvärtrådar, hvilka tjäna att dämma nålens rörelser genom friktion mot svafvelsyran i kärlet. M är en plan spegel, som är fäst vid platinatråden. Genom plati- natråden P (fig. 1) står klämskruf- ven ÅA i ledande förbindelse med nålen genom svafvelsyran i kärlet. Nålen är bifilärt upphängd med fina kokontrådar, hvilka genomgå suspensionsröret och äro fästa vid skrufven H. Rörets längd är 41 cm. Nålens rörelser afläsas med tub = och skala, som befinna sig på ett (Epegen afst. af 2.06 m. från spegeln. Se- dan instrumentet blifvit behörigen uppstäldt, förbindas qvad- ranterna två och två med koppartrådar, hvarefter de sättas genom klämskrufvarne B och B' i ledande förbindelse med polerna till ett vatten-batteri, bestående af ett antal koppar- zink elementer. Hela det yttre instrumentet sättes i ledande förbindelse med jorden och äfven midten af batteriet afle- des på samma sätt. Afledningen sker med koppartråd till en amalgamerad zinkplatta, nedgräfd i jorden på observa- toriets gård. När alla tre hattarne äro nedskjutna på sina hylsor, så äro såväl qvadranterna som nålen i förbindelse med jor- den och deras potential följaktligen =20, åtminstone i det allra närmaste. Vid uppskjutna hattar blifva qvadranterna A och D laddade positift och B och C negatift till samma potential. Den formel, som gäller för detta instrument, är: trap (70 Postar Jus omnsin 217 då H betyder de verkande elektriska krafternas moment i afseende å rotationsaxeln; P en konstant, beroende af instrumentet V, nålens potential V, det ena qvadrantparets och V,, det andra qvadrantparets potential. Uti ofvan beskrifna fall är 12 FS (rn Hj; och eqv blifver således Bi=2RV, KE ANNA i det allra närmaste. Vid små aflänkningar kan utan nämnvärdt fel torsions- kraften äfven vid bifilar upphängning anses proportionel mot afvikningsvinkeln «a. Mot de elektriska krafterna verkar torsionskraften, och vi få således, om & och C betyda konstanter, kae=AM eller v,=4a=0a Om C är bekant, så fås potentialfunktionen V, direkt ur aflänkningen, För att bestämma C använder man vanl. en elektricitetskälla af bekant potential, t. ex. ett Normal- Daniells element. !) Bestämningarna af detta elements poten- tial afvika något från hvarandra, men vi kunna dock sätta dess värde = M0SKol Förbindes nu den ena polen af ett sådant normal ele- ment, framdeles betecknadt ND, med nålen under det att den andra polen afledes till jorden, så erhålles ett utsl. «, som uppmätes, hvarigenom vi erhålla 1,08.voll.== Cim; Således ah (04 Kollektorn består af ett cylindriskt käril af förtennad koppar (fig. 3.) Den är uppstäld i nordöstra hörnet af ob- Volt. 1) Se Wiedemann: Die Elektricität etc. 218 servations salen, på ett i väggen nära taket fäst bord, och hvilar på 4 svafvelsyre isolatorer (Mascart). Kopparkärlet är försedt med ett utströmnings rör, som är 2,59 m. långt med en fin öppning i ändan. Utom Vväg- gen står rörets ända 1,83 m. Det löper i två hylsor a och a under kärlet och vidare genom en Öppning oi väggen utan att beröra densamma. — Dess främ- re ända är inslipad ko- niskt i den inåt rummet belägna hylsan a, samt dessutom försedd med ett handtag för att kun- na kringvridas. I sam- ma hylsa utmynnar ett fint med en kran c för- sedt förbindningsrör från vattenkärlet. Utström- ningsröret har en mot detta rörs mynning sva- | rande öppning på den i hylsan inslipade delen och när det vrides så att | dessa öppningar svara mot hvarandra, så kan vattnet fritt utströmma. Vid inträffande låg tem- peratur kan utström- (£iensp ningsröret indragasi ob- servationslokalen och åter hastigt utskjutas vid observations- tillfället. — För att hålla nivån i kopparkärlet konstant, så är det ofvantill försedt med en Mariottes flaska, som dagli- gen fylles med vatten. -— Ifrån det isolerade kopparkärlet leder en på svafvelsyre isolatorer hängande med silke om- spunnen koppartråd till en isolerad kommutator, ifrån hvil- ken en annan tråd leder till klämskrufven ÅA, som står i för- 219 bindelse med nålen. Den nämda kommutatorn befinner sig invid tuben och genom en vridning på en knapp kan såväl nålen som kollektorn förbindas med jorden. Sedan instrumentets känslighet blifvit reglerad, vidtogo observationerna, men måste tidtals afbrytas med anledning af anmärkta förändringar i känsligheten. Sedan orsaken här- till blifvit upptäckt och felet afhjelpt, har instrumentets käns- lighet blifvit tämligen konstant för kortare tidsintervaller. Tillgången vid en observation är följande: Kranen till utströmningsröret öppnas och sedan obser- vatorn tillsett att utströmningen inträdt, begifver han sig till tuben och emedan såväl kollektorn som nålen förut äro afledda till jorden, så afläses och antecknas till först jämvigtsläget. Därefter afbrytes ledningen till jorden och på samma gång förbindes kollektorn med nålen, hvarefter tre på hvarandra följande vändpunkter hos nålen antecknas. Nålen och kollektorn förbindas åter med jorden och utström- ningen afbrytes. Härefter afläses ännu engång jämvigtsläget. Vi öfvergå nu till redogörelsen för bestämningarna af känsligheten. Efter ett antal förberedande försök antogs metoden att observera utslaget för positiv pol 3. ggr. och likaså för negativ pol, hvilka utslag voro lika inom felgrän- serna, hvarför medeltalet motsvarar den sökta känsligheten. När utslagen voro alldeles konstanta, åtnöjde man sig nå- gon gång med ett mindre antal observationer, men vid mera variabla utslag togos äfven flere, någon gång ända till tio, utslag för hvardera polen. Vid dessa bestämningar har Hr Heinrichs ganska ofta varit mig behjälplig. I vidfogade ta- bell upptagas endast medelvärdena. . = = = Medelvär- = 2 = ä de i skal- = 2 2 delar. 1889 Okt. JEN I. 9.24 Mu - 3 7 ab ar 9.25 12 E 9.15 2” 2” 13 2 VR 220 8890 Okt 15 valdrat ma 9.25 & $ 23 3 D.20 ÅA (6 20 NM 4.70 al SN 21 ä 4.50 ni ) 30 R 3.70 jå HN Jo dpi. 3.85 hå AJONOMIIIIST EI år: 3.44 (Efter ombyte af svafvel- i it Fr pa 10.36 isyra uti elektrometern o. på dd Ol TERm 11.144 bodies 5d 3 128 k085 Jlr7vo sd - FEL 20 pra Gå iÅ TE iHA00R BO: sl tå 210 NGREpaIe AL. Så N 23 HLR. H20S a SN 20 MP 11.92 14 33 20 NN dd Dec. DU bä Odd 4. 58 46 f Efter ombyte af svafvel- pa 8 a FORA 4 lsyra uti isolatorerna. 5 Jä 4 830a.m. 4.67 2” 27 2” 11.45 2” 6.47 y | > 640p.m 4.35 Jf Efter ombyte af svafvel- -. Srrvik2sa out Minas | syra uti elektrometern. fs 2 6: Il£0rami er. 15 bö 4 SMA femman Kon Lb 5 9 11.40 a.m. 3.90 ba 13 10: nölis paa nöd A åh 112sdlbasm. da ph 12: 2.39 I Efter ombyte af svafvel- e 4 190 Hg 2.02 | syra uti elektrometern É g ÅT 30 isolatorerna jämte för- minskning af afståndet 2 ” 17 12.30 p.m. 6.56 | mellan upphängningstrå- Is sö 18: dan 6.70 | dårna. & La 20-112:3105p-m.4 m66S ge s 2300 2000 6.63 Sen Rn SÄnga af ter mentet, som förorsaka 1890. Jans, 149: 2200-1400 5:55 Natt ppehält från 4 ful 35 9 105 114 afm: D.65 och med 7/, 90. 2” 2” 11 1” D.54 221 1890 1-JaDidrikavI10 alm: D:43 j lö 16 sy 2.88 53 3 20 j D.98 ” »” 23 ” 4.50 [Ener ombyte af svafvel- 5 16 25 3 2.35 4 syra i elektrometern och RS al 30 3 6.33 hirolatgenenad av ockebriglvr2 53 6.97 a 5 sh 7.10 j EB 11 SÅ 7.18 53 h 15 33 6.74 8; 35 27 $ 692 ig Mars 10 5 8.16 3; kh 14 11.40 a.m. 10.85 Lat. Clark. 3 SS SR TT a LED 8.35 N. D. 35 5 ä 25ailk20rsst 13meskat!Glark: » April SInll2:30u svar ls 36 3 Buses 1.7S 3 5, 55 21 5 4.92 33 vg 33 22 3 3.10 4 n 35 23vadh 20ia.myamd2: Nat ivClark: 201 20dg 12 sul ” Af föregående tabell framgår att känsligheten ganska mycket varierat. Orsaken till denna föränderlighet, som tidigare var större och ,svåråre att följa, låg dels uti den bifilära upphängningen, dels uti den förändring, som isolatio- nen undergick genom svafvelsyrans småningom försiggående utspädning. De under Augusti och September gjorda obser- vationer äro därför osäkra och lida af ofta inträffande nöd- tvungna afbrott, med anledning hvaraf de alldeles uteläm- nas och först från den 9 Oktober kl. 3 p. m. böjar en serie, som fortgår utan nämnvärda afbrott. Ifrån 9 till och med 15 Oktober har känsligheten bibe- hållit sig konstant. En granskning af observationerna visar att en förändring inträffat den 17 Oktober mellan kl. 5 och 6 a.m. Tages summan af alla utslag för den 15 och 16 och jämföres med summan af utslagen för den 18 och 19, från O" till 23", så fås den förra summan 2.4 ggr. större. Då en 222 förminskning inträffat plötsligt den 17 Oktober kl. 6 och sedan småningom fortgått, så synes man komma sanningen när- mast, om halfva förändringen i känsligheten förlägges till den nämda timmen och återstoden fördelas proportionelt med tiden, dock endast för hvarje dygn. Efter den 23 aftager känsligheten allt fortfarande intill den 5 Nov. kl. 1 p. m., då ombyte af svafvelsyra i elektrometern och isolatorerna verk- stäldes. Därefter kan känsligheten anses som konstant till den 26 Nov., då den åter börjar aftaga. Instrumentet råkade i olag den 3 Dec. och först kl. 8 p. m. (XX) kunde observa- tionerna efter reparation fortsättas. Såsom af den 1:sta tab. framgår, verkstäldes samma dag två bestämningar, af hvilka den senare efter det svafvelsyran blifvit ombytt uti elektro- metern. Vid detta tillfälle visar sig nu en mycket liten för- ändring i känsligheten och detsamma inträffade ock den 4 Dec., när svafvelsyran ombyttes uti isolatorerna. Det fram- går häraf att aftagandet i känslighet ej uteslutande berodde af förminskad isolation genom svafvelsyrans utspädning. Nå- gon annan orsak härtill måste finnas i själfva instrumentet, hvilken dock först efter en längre tids observationer kan utfin- nas. Den 8 Dec. började känsligheten åter aftaga, och fort- for till den 14, då ombyte af svafvelsyra uti isolatorerna verkstäldes, hvarjämte upphängningstrådarne närmades till hvarandra för att föröka känsligheten. Härefter bibehöll sig känsligheten konstant till den 4 Jan. 1890, då instrumentet råkade i olag, och kunde ej fås i ordning förr än den 8 Jan. kl. 1 p. m. (XUI. Efter denna tid uppträdde ej alltför stora rubbningar i känsligheten, hvilket framgår af observationerna. Den 14 Mars gjordes en jämförelse mellan det använda Normal-Daniells elementet och ett dylikt af Latimer Clark (L. C.) Jämförelsen utföll på följande sätt: N. D. TIO! klsI2t20omspum. 111407 a. m. ip =p ip Np 8.2 — 8.3 10.9 — 10.8 32 — 8.4 10.7 — 11.1 3.4 — 8.6 10.5 — 11.1 Med. 8.27 8.43 10.70 = ILO 223 Medel. 8.35 10.85 Beräknas skaldelarnas värde fås, då L. C. är —= 1,457 volt, 01327 0.1334 Dessa tal äro så nära lika, att man utan fel kan sub- stituera Latimer Clark i stället för Normal-Daniell, hvilket ock framdeles skedde. Den 5 April börjar känsligheten åter aftaga, men detta aftagande hämmas den 23, då svafvelsyran ombyttes. Genom ett lämpligt användande af känslighets bestäm- ningarna kunna observationerna ifrån den 9 Oktober 1889 i de flesta fall på ett för ändamålet tillräckligt noggrant sätt förvandlas i volt och blifva därigenom komparabla med hvarandra. Den erfarenhet, som vunnits angående instru- mentet, är tillräcklig för att framdeles kunna med större noggranhet tillgodogöra observationerna. Nedanstående tabell angifver den känslighet, som vid särskilda tider bör användas. Tabell öfver Elektrometerns känslighet. 1889 Okt. 9 XV 1y 9.23 0.120 ÅS id VI TT 0.154 ” de 18 VI 6.87 0:T61 4 sg 155) VI 6.54 0.169 j 55 20 VI 6.20 0.179 2 be 4 VI 5.86 0.189 | s 22 VI 052 0.201 5 a 23 VI 9.20 0.213 å SS 24 XI 4.95 0.224 5 245) 5 4.70 0.236 2 Få 26 ps 4.60 0.241 Zi Å 4.50 0.246 1) Timmarna räknäs från midnatt = 0 med romerska siffror I, II etc. ända t. o. m. XXIII = kl. 11 p.m. 28 XIII VI XN XII XVII XII XIV XI XI XI XII XII XII XII XII XII XII XII XII XII XIII XII XIII XII XIII bb) m. Oo, Ifrån denna timme t. Nov. 15 kl. XIII voro polerna ombytta, så att utslagen böra tagas med mots. tecken. Däref- ter åter på vanligt sätt. a Lat. Clark. 0.264 0.293 0.304 0.322 0.096 0.105 Om 0.245 ÖT 0.264 0.284 0.307 0.344 0.464 0.548 0.169 0.195 0.246 0.207 0.175 0.158 0.160 0.147 0.134 (ONE 0.122 0.147 (OR 0.229 (OR 0.470 0.120 Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1890. AS Ordföranden hr SUNDELL öppnade sammankomsten med följande ord: Högtärade Församling! Då Finska Vetenskaps-Societeten i dag begår sin fem- tioandra årshögtid, bör i första rummet några ord af vörd- nad och tacksamhet yttras i anledning af det betydelse- fulla minne vårt fosterland firar under innevarande år. Det finska Universitetet har nu ett qvart årtusende under skyd- det af ädle regenter och omfattadt af det finska folkets varma kärlek med välsignelserik framgång verkat för upp- lysning och vetenskap. Lika tillgängligt för palatsets som för den låga hyddans son har vår högskola under alla tider af sin tillvaro spridt upplysning och vetande till samhällets alla lager och härigenom mera än någon annan institution bidragit till utjemnandet af ålderdomliga ståndsåtskilnader och frambringandet af den medborgerliga jemlikhet, som är ett af vårt tidehvarfs förnämsta kännetecken. Af våra ve- tenskapliga samfund bör i främsta rummet ihågkommas, att Universitetet utgjort den rot, hvarifrån alla våra föreningar med ideelt syfte under de senaste sextio åren uppspirat. Under slutet af Universitetets Åbo-period uppstodo Finska läkaresällskapet och Societas pro Fauna et Flora fennica. Finska litteratursällskapet stiftades år 1831. År 1834 togs af fem för konsten nitälskande män, af dem 4 professorer, första initiativet till Finska konstföreningen, hvilken dock 15 226 först 1846 definitivt kom till stånd. Finska Vetenskaps- Societeten grundlades 1838 och bland de femton stiftarene funnos icke mindre än 11 universitetsprofessorer. Af se- nare data äro Finska fornminnesföreningen, Finska histo- riska samfundet, Finsk-ugriska sällskapet, Svenska literatur- sällskapet i Finland, Geografiska föreningen och Sällskapet för Finlands geografi, hvilka alla tillkommit genom initiativ från akademiska kretsar. Den framgång, med hvilken hvart och ett af dessa samfund under sin längre eller kortare tillvaro verkat för sin uppgift, är endast den mognade fruk- ten af den lifskraftiga rot, hvarur arbetskraften ursprung- ligen härflutit. Då Universitetet för femtio år sedan firade sin två- hundraåriga tillvaro, hade VWVetenskaps-Societeten, som då knappa två år varit i verksamhet, lyckan att såsom en ringa gärd till den betydelsefulla festen offentliggöra första häftet af Societetens Acta. Måhända blir Sociteten äfven vid nu förestående jubileum 1 tillfälle att på ett värdigare sätt än genom detta enkla omnämnande betyga det finska univer- sitetet sin djupa vördnad och tacksamhet. Måtte Alexanders- Universitetet under den Högstes hägn ännu 1 sekler fram- gent verka för sitt ädla mål. Jag lemnar nu ordet åt Vetenskaps-Societetens stän- dige sekreterare, som kommer att uppläsa berättelsen öfver Societetens verksamhet under det förflutna arbetsåret. Det sedvanliga vetenskapliga föredraget måste för denna gång af tillfällig anledning uteblifva. Deremot hållas minnes- tal. öfver tvenne framlidne ledamöter af Vetenskaps-Socie- teten. Det ena minnestalet, författadt af Herr NORRLIN, Öf- ver botanisten Sextus Otto Lindberg kommer att uppläsas af tillträdande ordföranden Friherre PALMÉN; det andra min- nestalet öfver lingvisten August Engelbrekt AIG före- drages af dess författare Herr OTTO DONNER. II. Årsberättelse, afgifven af Vetenskaps-Societetens ständige sekreterare. Vid Finska Vetenskaps-Societetens årshögtider har ofta erinrats om den betydelse de ideela sträfvandena egå isyn- nerhet för ett folk i den ställning som vårt, hvilket hufvud- sakligen endast på denna väg, genom sitt deltagande i det universela kulturarbetet, kan räkna på att häfda sin plats bland nationernas antal. Ju mindre de historiska premis- ser, ur hvilka fosterlandsvännen hittills hemtat stöd för sina förhoppningar om en fortsatt lugn och ostörd utveckling af vårt politiska lif, visat sig lemna tillräckliga garantier i detta hänseende, desto mer framstår vigten deraf, att vi åtmin- stone. på de andliga sträfvandenas vädjoban med all kraft värna den ställning vi under tidigare gynsamma förhållan- den lyckats ernå. Betydelsen af den mission, de vetenskap- liga institutionerna och föreningarna i vårt land ha att fylla, framträder derigenom i närvarande tid om möjligt i ännu klaräre dager än förut oeh bör kunna i sin mon bidraga att tillförsäkra dem välvilligt understöd och deltagande från styrelsens och allmänhetens sida. Innan jag går att redogöra för Societeten verksamhet under det nu tilländagångna årsskiftet, åligger mig omnämna de inom dess personal efter senaste årsdag inträdda förän- dringar och dervid främst erinra om några känbara för- luster, som träffat Societeten och efterlemnat saknad äf- ven i vidsträcktare kretsar. Tvenne af Societetens ordina- rie ledamöter hafva afgått med döden, nämligen direktorn för meteorogiska centralanstalten Nirs KARL NORDENSKIÖLD 228 den 21 maj 1889 och professor emeritus statsrådet AuGusT ENGELBRECHT AHLQVIST den 16 november samma år. Af dess hedersledamöter hafva likaledes tvenne aflidit, nemli- gen viceordföranden för Kejserliga Vetenskaps-Akademien i S:t Petersburg, verkl. geheimerådet VIKTOR JAKOB BUNIA- KOWSKI den 12 december 1839 och direktorn för meteorolo- giska institutet i Utrecht, professor CHRISTOPH HEINRICH DieprRicH Buys-BarLLot den 3 nästvikne februari. Då pro- fessor Alhqvists för den inhemska språkforskningen så be- tydelsefulla verksamhet kommer att blifva föremål för en särskild minnesteckning vid detta tillfälle, intagas i denna berättelse några korta notiser endast om de tre öfrige af förenämnde vetenskapsmän. N. K. NORrDENnskKIÖLD föddes i Helsingfors den 26 Maj 1837. Föräldrarne voro öfverintendenten Nils Nordenskiöld och hans hustru Margaretha Sofia von Haartman. Efter åt- njuten privat undervisning hufvudsakligen i hemmet, hvar- under han redan visade speciel håg för naturvetenskapliga studier och jemte sin äldre broder Adolf sysslade med samlan- det af vexter och insekter, blef Nordenskiöld student 1854, fi- losofiekandidat 1859 och promoverad magister 1860. Sedan han någon tid praktiserat dels vid tekniska realskolan härstä- des såsom lärare i matematik och naturkunnighet, dels vid Hel- singfors—Tavastehus jernvägsbyggnad såsom nivellör samt vid ingeniörkårens för väg- och vattenkommunikationerna rit- kontor, förordnades han 1861 att tillsvidare förestå lektorstjen- sten i matematik och fysik vid Evois forstinstitut och utnämndes 1864 till denna tjenst, vid hvilken han äfven efter dess be- slutna indragning qvarstod såsom stäld i disponibilitet, tills han 1880 utsågs till t. f. föreståndare för magnetiska och meteorologiska observatorium, som då ställdes under Veten- skaps-Societetens inseende. Sedermera då sagde observa- torium genom nåd. bref af den 27 oktober 1281 ombildats till en meteorologisk centralanstalt och fråga uppstod om besättande af direktorstjensten vid densamma, ansåg Socie- teten, som egde uppgöra förslag härtill utan att vara bun- den af någon föreskrift om tjenstens lediganslående, sig 229 kunna hos Kejs. Senaten omedelbart föreslå Nordenskiöld att varda utnämnd till direktor för anstalten, hvilket och skedde den 2 februari 1882. I betraktande af Nordenskiölds begåfning samt hans ovanliga energi och arbetsförmåga trodde man sig kunna ställa stora förhoppningar på hans verksamhet i sin nya ställning såsom främste målsman för den meteorologiska forskningen i vårt land. Tyvärr blef denna hans verksam- het icke långvarig och i följd af en tilltagande sjuklighet icke så fruktbringande, som man haft skäl att hoppas. För sina tillgöranden såsom direktor för berörde anstalt har N. redogjort i de till Societeten årligen afgifna berättelserna öfver anstaltens verksamhet. Här må endast framhållas, atl han år 1830 började utgifvandet af en månadsöfversigt af väderleksförhållandena i Finland, hvilken sedermera ut- byttes mot en meteorologisk handbok, hvaraf dock endast två häften, omfattande åren 18S2 och 1883, utkommit, samt att genom hans åtgärd utarbetandet af dagliga synoptiska väderlekskartor, denna för den moderna meteorologin så vigtiga forkningsgren, upptagits i anstaltens program. För öfrigt har N. dels i Finska Vetenskaps-Societetens, dels i Svenska Vetenskaps-Akademiens handlingar publicerat nå- gra uppsatser för det mesta af meteorologiskt innehåll, så- som om temperaturförhållandena i Finland åren 1846—1865, om dygnets värmevariation i Hammarland på Åland, om dygnets värmevariation i Helsingfors m. m. År 1884 verk- ställde han en afvägning af Åbo slotts höjd öfver hafvet, hvilken jemförd med föregående mätningar gaf en sekular höjning af 2,11 fot och tycktes utvisa att höjningen varit stadd i stigande och icke, såsom Hällström antog, försiggått likformigt, d. ä. proportionelt mot tiden. Vid Societetens årshögtid 1886 höll N. ett föredrag om det s. k. röda skenet och dess förhållande till afton- och morgonrodnaden, hvari han sökte visa ohållbarheten af den då nog allmänt antagna hypotesen, att berörda fenomen skulle härleda sig trån stoft- partiklar, hvilka utslungats i atmosferen vid den stora vul- 230 kaniska eruption, som den 27 augusti 1883 egde rum på ön Krakatoa i Sundasundet. Nordenskiöld deltog såsom delegerad för Vetenskaps- Societeten uti de internationela meteorologiska kongresserna i Wien 1873 och i S:t Petersburg 1881, hvarutom han un- der sommarn 1880 med understöd af Vet.-Societeten be- sökte meteorologiska instituten i Stockholm, Kristiania, Kö- penhamn och Hamburg för att taga kännedom om deras organisation och arbetssätt. Hans insigter togos äfven af regeringen i anspråk vid särskilda tillfällen, såsom då han utsågs till ledamot i ko- mitéerna för omorganisation af undervisningen i polytek- niska skolan (1877), för pröfningen af ett förslag om båk- afgifter (1879), för räntepersedleomsättningen (1875) samt för införande af guldmyntfot (1876). I stiftandet af lifförsäk- ringsbolaget Kaleva år 1874 tog N. en verksam del och tjenstgjorde såsom dess aktuarie till utgången af år 1878. Sedermera förestod han under några år första kamrera- tjensten vid finska civilstatens enke- och pupillkassa och ådagalade i alla dessa olika värf den omsorg och nossran- het, som utmärkte allt hans arbete. Under sin helsas dagar intresserade sig N. verksamt för det politiska lifvet och deltog dels för egen ätt, dels så- som fullmäktig i alla landtdagar från och med 1867. Vid den första af dem inlemnades af honom en petition om tek- niska realskolans härstädes ombildning till polytekniskt insti- tut, hvilken vann Ständernas bifall. Till ledamot af Vetenskaps-Societeten invaldes Norden- skiöld den 16 April 1883 och fungerade såsom ordförande i Societeten året 1886—1887. Beträffande de under året aflidne två hedersledamö- terne nödgas jag inskränka mig till följande uppgifter. BUNIAKOWsKI var född den 15 December 1804 (n. st.) och vid sin död således 85 år gammal. Han hade i sin ungdom" studerat i Paris och der vunnit doktorsgrad vid Faculté des Sciences 1825. År 1839 begynte han utgifva på ryska språket en ordbok för ren och använd matematik, 231 ett vidtutseende arbete, hvilket dock afbröts redan med bok- stafven D. I Petersburgska Vetenskaps-Akademiens handlin- gar har han offentliggjort en stor mängd uppsatser, i hvilka han för det mesta behandlat frågor hörande till talteorin och probabilitetskalkylen. En väsendtlig förtjenst har han inlagt genom sina utförliga statistiska beräkningar rörande den ryska emeritalkassan, hviken grundats hufvudsakligen just på dessa beräkningar och anses vara en mycket nyttig inrättning. Han var medlem af Kejserliga Vetenskaps-Akademien i S:t Petersburg allt sedan 1828 och hedersledamot af Ve- tenskaps-Societeten sedan 1863. Buys-BaALLoTt, född den 10 oktober 1817, var först lek- tor i geologi och derefter professor i matematik vid univer- sitetet i Utrecht, innan han 1849 utnämndes till direktor för det på hans initiativ inrättade kongl. meteorologiska insti- tutet derstädes, vid hvilken befattning han qvarstod till sin död.Han har utgifvit arbeten i vidt skilda vetenskapsgrenar, såsom kemi, fysiologi, akustik, men företrädesvis dock i meteorologi. Af särskildt intresse för oss äro några af ho- nom åren 1845—1851 publicerade afhandlingar, i hvilka han till diskussion upptagit och vidare utvecklat den af Ner- vander framkastade idén om en af solens rotation beroende periodisk variation i lufttemperaturen och möjligheten att genom observationer af sistnämnda fenomen bestämma ro- tationstiden. Mest ryktbar har han blifvit genom den af honom upptäckta lagen om förhållandet mellan lufttryck, vindriktning och vindstyrka, hvilken varit af epokgörande be- tydelse för den nyare meteorologin och af stort praktiskt värde för sjöfarten. Till Societetens hedersledamot invaldes Buys-Ballot i november 1888, då han firade sitt 40 års jubileum såsom professor. 232 Å andra sidan har Societeten sökt förstärka sig genom inval af nya medlemmar. Den 18 november sistlidet år ut- sågs till hedersledamot professorn i fysikalisk kemi vid uni- versitetet i Leipzig, filosofie doktorn GUSTAF WIEDEMANN och till ordinarie ledamot i matematisk-fysiska sektionen pro- fessorn i astronomi vid Alexanders-Universitetet filosofie doktorn ANDERS SEVERIN DONNER. Den 14 innevarande april invaldes åter till hedersledamot geheimerådet PAFNUTIJ TSCHEBYSCHEFF, ledamot af Kejs. Vetenskaps-Akademien i S:t Petersburg. Lediga äro för närvarande sju ordinarie le- damotsplatser, af hvilka tre inom matematisk-fysiska, tre inom naturhistoriska samt en inom historisk-filologiska sek- tionen. Af Societetens skrifter hafva under året utkommit Öf- versigt af Vetenskaps-Societetens förhandlingar, XXXI, 1888 —1889, samt 48:de häftet af Bidrag till kännedom af Fin- lands natur och folk. Under arbete äro två häften af Bi- dragen samt icke mindre än tre nya tomer af Acta, af hvilka tvenne (XVII och XVII) redan till större delen äro uppsatta. I den nyligen påbörjade XIX tomen är den för- ändring vidtagen, att hvarje afhandling erhåller sin skilda paginering och derjemte skild nummer, hvarigenom en snåb- bare publikation möjliggöres, då flere arbeten hörande till samma tom kunna tryckas samtidigt. Societeten har under året hållit 9 ordinarie och 3 ex- tra sammanträden för behandling af dels vetenskapliga dels ekonomiska ärender. Till offentliggörande i dess skrifter hafva dervid anmälts inalles 20 arbeten, af hvilka följande äro bestämda att ingå i Åcta: Le mysteére de Saint Laurent, publié d”aprés la seule édition gothique, avec introduction et glossaire, par W. Söderhjelm et A. Wallenskölad ; Ignatii Diaconi Vita Tarasii; graece primum edidit I. Å. Heikel; Nyenskans, historisk skildring af d:r Carl von Bons- dor ; 233 Bestimmung der Richtungscosinus einer Geraden, welche mit zwei gegebenen Geraden Winkel von gegebener Grösse einschliessen, von Hj). Tallqvist; Bestimmung der Minimalflächen, welche eine gegebene ebene oder sphärische Curve als Kräimmungscurve enthal- ten, af densamme; Formel und Tafeln zur Berechnung von Zeitbestimmun- gen durch Höhen in der Nähe des ersten Verticales, von A. Donner; Bestimmung der Trägheitsmomente einer gleichförmig beladenen Ellipsoidenfläche, von: Hj. Tallqvist; Sur Fintégration de F'équation différentielle de Kummer, par Ernst Lindelöf; Zur Geschichte der Allylreihe, von Ossian Aschan, samt Hemiptera gymnocerata Europae. — Hemiptéres Gym- nocérates d'Europe, du bassin de la méditerranée et de 'Asie Russe, Tom. IV, par O. M. Reuter. Afsedda för Bidragen äro: Ordlista öfver allmogemålet i Finnby kapell af Åbo län, af A. H. Wendell; Åskvädren i Finland 1889, af A. F. Sundell, samt Statistisk undersökning af tillståndet i folkskolärare- nes i Finland enke- och pupillkassa den 1 januari 1890, af DL. Lindelöf. Nedanstående uppsatser skola ingå i Öfversigten: Bidrag till enantylsyrans historia, II och II, af H. 4. Wahlforss; Recherches expérimentales sur la limite de stabilité de quelques surfaces minimales, par Hj. Tallqvist; Textkritisehe Bemerkungen zu Cornelius Nepos, von C. Synnerberg ; Notis om tennets gråa modifikation, af E. Hjelt; Till kännedom om musklers kontraktionskraft, af K, Hällstén ; 234 Om införande af luftelektriska observationer vid här- varande meteorologiska centralanstalt, af S. Lemström; Beiträge zur Kenntniss der Coleopteren-Fauna Säd- west-Sibiriens, von J. Faust, samt Medelepoken för första snöfallet i Helsingfors, af A. Heinrichs. Frågan om ny stat för meteorologiska centralanstalten och dess definitiva organisation, som alltsedan 1886, då det temporärt beviljade anslaget af 16,000 mark för anstaltens underhåll utgick, varit å bane, har omsider ernått sin lös- ning, sedan nådig kungörelse den 27 juni 1889 utfärdats angående inrättandet af nya tjenster vid meteorologiska centralanstalten och faststäld ny stat för densamma. Denna stat, slutande sig å 30,000 mark, uppstager lön för direk- tor 6,500 mk, d:o för en assistent 4,000 mk, arvode för en amanuens 2,000 mk samt diverse anslag om inalles 17,500 mk. Direktorn och assistenten undfå dessutom lönetillök- ning efter 5 och 10 års tjenst i sina befattningar, direktorn med 750 och assistenten med 500 mark hvardera gången. I sammanhang härmed har en ny nådig instruktion för be- rörde anstalt blifvit faststäld den 28 november 1889. För den nyinrättade assistenttjensten har beviljats delaktighet i finska civilstatens enke- och pupillkassa och har sagde tjenst af komiterade för kassan hänförts till fjerde klassen med afsende å blifvande pension. Besättandet af den efter direktor Nordenskiölds död lediga direktorstjensten vid meteorologiska centralanstalten har varit föremål för upprepade öfverläggningar inom Socie- teten och framställningar från dess sida. I underdånig skrif- velse af den 29 september sistlidet år föreslog Societeten att e. o. professorn ÅA. F. Sundell, som förklarat sig villig mottaga sagde befattning, måtte till densamma i nåder ut- nämnas. Vid denna framställning ansåg sig Kejs. Senaten likväl ej kunna fästa afseende på den grund, att den före- slagne icke i föreskrifven ordning styrkt sin förmåga att i tal och skrift använda svenska och finska språken. Med an- 230 ledning häraf och då hr Sundell icke var hugad att i an- tydt afseende komplettera sin tjensteförteckning, beslöt So- cieteten, som icke vidare såg sig i tillfälle att till tjenstens besättande omedelbart föreslå en dertill fullt skicklig och lämplig vetenskapsman, anslå tjensten ledig till ansökning, och sedan den härför bestämda tiden, hvarunder tre an- sökningar inlemnades, gått till ända samt yttranden i ämnet inhemtats ej mindre af Societetens mate matisk-fysiska sek- tion än af dess hedersledamot direktorn för fysikaliska cen- tralobservatorium i S:t Petersburg H. Wild, beslöt Societeten den 17 februari d. å., i enlighet med den praxis, som här- förinnan gjort sig gällande, till tjensten rekommendera en af sökandene. Men icke heller den i sådant syfte gjorda framställningen lyckades vinna Kejs. Senatens bifall, utan återförvisades ärendet ännu engång till Societeten för upp- görande af fullständigt förslag till tjenstens besättande. Ett sådant förslag, upptagande samtlige tre sökande å skilda förslagsrum, insändes i underdånig skrifvelse af den 24 näst- vikne mars till Kejs. Senaten och väntar ännu på nådigt afgörande. Emellertid har direktorstjensten enligt uppdrag af So- cieten, som genom Keijs. Senaten bemyndigats derom draga försorg, under hela ledigheten handhafts at professor S. Lemström. Äfven assistenttjensten vid anstalten har fått stå ledig, intilldess direktorstjensten hunne blifva besatt. Enligt Kejs. Senatens förordnande af den 13 november 1889 be- strides densamma af filosofiekandidaten Axel Ossian Anders Heinrichs. På Societetens derom gjorda framställning har Keis. Senaten den 29 juli sistlidet år af sina dispositionsmedel beviljat 30 mark i månaden, räknadt från den 1 maj 1889, till bestridande af kostnaden för afsändandet af dagliga iso- bartelegrammer till vissa stationer inom landet för uppgö- rande at lokala väderleksprognoser. Beträffande ' för öfrigt meteorologiska centralanstaltens verksamhet under sistlidet år får jag i hufvudsak hänvisa till den berättelse t. f. direktorn derom afgifvit och som 236 kommer att ingå i Öfversigten af Societetens förhandlingar. Särskildt må här endast framhållas, att regelbundna meteo- rologiska observationer blifvit anstälda, utom i Helsingfors, å 38 stationer, deribland 11 fyrbåkar, samt att antecknin- gar öfver klimatologiska iakttagelser dessutom inkommit från 72 observatörer. De af Societeten anordnade dagliga vattenhöjdsmätningarna hafva fortgått vid fem lotsstationer, hvarutom Lotsöfverstyrelsen fortfarande meddelat Societeten dylika mätningar från ett antal fyrbåkar. I detta sammanhang anse vi oss ännu böra nämna, att kollegiassessorn Emil Westerlund, som sedan 1844 för Societetens räkning anställt meteorologiska observationer i Uleåborg, senaste höst, då han för ålder och andra orsa- ker icke vidare såg sig i tillfälle att fortsätta med detta uppdrag, med Societetens begifvande öfverlemnat detsamma åt sin son apotekaren R. E. Westerlund, samt att apoteka- ren i Sordavala kommunalrådet Oskar Erik Relander, till hvilken Societeten likaledes står i förbindelse för en genom flere decennier fortgående serie af omsorgsfullt gjorda me- teorologiska observationer, den 24 nästvikne mars aflidit. Den år 1887 påbörjade insamlingen af åskvädersobser- vationer har fortgått äfven under sistlidet år under hr Sun- dells ledning och, såsom redan omnämndes, af honom blif- vit sammanställd i en särskild uppsats, hvilken jemväl skall tillhandahållas observatörerne. På anhållan af Finska Fornminnesföreningen beviljade Societeten 500 mark såsom bidrag till bekostande af den under sistlidne sommar företagna förnyade expeditionen till Jenissei trakten för uppsökande och altecknande af der be- fintliga hällristningar. Till observatoriet i Pulkowa, som den 19 augusti för- lidet år firade sitt 50-års jubileum, och till Kejserliga Ar- keologiska Sällskapet i Moskwa, hvars 25-års jubelfest egde rum i början af detta år, har Societeten med anledning häraf låtit framföra sina lyckönskningar. BSocieteten har dessutom varit inbjuden att deltaga i mötet för ryska naturforskare och läkare i S:t Petersburg i januari d. å. äfvensom i de hög- 231 tidligheter, hvarmed Physikalisch-Ökonomische Gesellschaft i Königsberg och Mathematische Gesellschaft i Hamburg, af hvilka den förra bestått i 100 och den sednare i 200 år, hvardera under nyssvikne februari månad firat minnet af sin stiftelse. Societeten har trädt i utbyte af skrifter med Geogra- phical Society i London, Universitet i Lille, Nova Scotian Institute of Natural Science i Halifax, Finska Fornminnes- föreningen och Sällskapet för Finlands geografi. Societetens bibliotek som fortfarande varit i stark till- vext hufvudsakligen genom utbyte af skrifter med andra samfund, har under året ökats med inemot 950 volymer, öfver hvilka skild förteckning efter vanligheten skall bifogas Öfversigten. Ledamöter i meteorologiska utskottet under år 1890 äro hrr Moberg, Lemström och Sundell och suppleanter i sam- ma utskott hrr Lindelöf och Neovius. Till revisorer för Societetens och meteorologiska cen- tralanstaltens räkenskaper hafva hrr Moberg och Elmgren fortsättningsvis varit utsedde. Ordförande i Societeten efter senaste årsdagen har varit hr Sundell och viceordförande friherre Palmén, som nu i tur tillträder ordförandeskapet. L. Lindelöf. Ser Ef DI Förteckning öfver de skrifter, som blifvit till Finska Vetenskaps-Societeten förärade ifrån den 20 Maj 1889 till den 19 Maj 1890. Kejserliga Senaten för Finland. Fac-simile-Atlas till kartografiens äldsta historia — — af A. E. Nordenskiöld. Storfurstendömet Finlands Författnings-Samling 1889 N:o 1 —40, 42, 1890 N:o 1—9. Suomen BSuuriruhtinamaan Asetus-Kokous 1889 N:o 1—242, 1890 N:o 1—9. COopHUKS mocrTaHoBAeHiu Besukaro KHaAxecrBa ÖuHIAHICKATO NS TVRNIO Ae Finska Läkaresällskapet. Handlingar B. XXIX (1887) 1—12, XXX (1388) 1—12, XXXI (1889) 5—12, XXXII (1890) 1—25. Förhandlingar vid Finska Läkaresällskapets tolfte allmänna möte d. 19—21 Sept. 1889. Suomalais- Ugriuainen Seura. Aikakauskirja Vihk. I1—VII. Finska Fornminnesföreningen. Tidskrift H. I—X. Suomen Historiallinen Seura. Historiallinen Arkisto V. 10. 239 Svenska Literatursällskapet i Finland. Skrifter. XII Vöråmålet Ljud- och Formlära af A. O. Freu- denthal. — XII Förhandlingar och uppsatser. 4 (1858 — 89). — XIV De Finska Klostrens historia af K. G. Leinberg. Societas pro Fauna et Flora Fenmoca. Meddelanden H. 13. Herbarium Musei Fennici. Ed. II:a. I Plant&e vasculares. Cur. T. Saelan, A. O. Kihlman, H. Hjelt. Sällskapet för Finlands geograf. Fenmia H. 2, 3. Juridiska Föreningen i Finland. Tidskrift år 1889 2—4, 1890 1. Statistiska Byrån i Finland. Bidrag till Finlands officiela Statistik. XVII Industristatistik 4. 1887 1. Bergshandtering och Maskinindustri. Mynt- och kontrollverket. — VI Befolkningsstatistik.: 16. Of- versigt af folkmängdsförändringarne i Finland år 1887. — I Handel och sjöfart. 8, 9. Öfversigt af Finlands utrikes sjöfart och handel 1885—388. Industristyrelsen i Finland. Meddelanden H. 10, 11. Tiedonantoja V. 10, 11. Finlands geologiska undersökning. Kartbladen 12—153, med beskr. jaf, HH. GYNling, ALB ligerstedt ock Kr; Moberg. Kejserl. Finska Hushållningssällskapet. Handlingar för år 1888. Åbo Stads historiska Musewm. Bidrag till Åbo stads historia. V. Kyrkorådets i Åbo pro- tokoll 1675—989 utg. af C. v. Bonsdorff. — Andra Serien. I. Åbo stads historia under 17:de seklet af C. v. Bonsdorff, 240 I/ Académie imp. des sciences de S:t Petersbourg. Mémoires. VII:me Série. T. XXXVI 1—16. Bulletin. Nouvelle Série T. I 2, 3. SAHGKIS sa ViN 2. Mélanges asiatiques T. IX 4. Mélanges gréco-romains T. V 3. Mélanges mathematiques et astronomiques T. VI 5. Mélanges biologiques T. XII 6. Beiträge zur Kenntniss des russischen Reiches. Dritte Folge BI OIVSENE IlpucoexuneHie Kprima B5 Pocciu. MU. Iyöpornus. T. IV. JIoKzaaer Uu mpyroBopbi CocTOABIN. BH mpaBnHT. ÖeHaTtb BT napetB. lIetpa Bemkaro — — mob pesarny. H. B. KazauwoBa. T. IV 1. A1IvaBUTHHÄ YKa3aTeIb HMeHB BB 2:0M6 TOMÉ ÖÖpasnore Hap. ImnTep. TioprKeK. mIeMeHt coOpanH. B. Paso BBMB. Sanskrit-Wörterbuch in kärzerer Fassung von O. Böhtlingk. TNT: OneiTE CioBapa Tiopkeckmxr Hapbuili B. PazsoBa. HK. 1. B. A. SRyrKoBeridä, Marepiassr aa nmayuenia IepemicKuxe Hapbuiä. K. 1. Ornithographia Rossica. Die Vogelfauna des Russischen Reiehs von ff Pleske Bam IlozpoönHiä ÖCzoBapa PYccKuxbt rpaBupoBaHHBIXB MOpTPeTOBET, COCT: FUL AFER OB Ime Rid. LARSEN HayuuBie Peayaortarei nytemectBiä H. M. IpxreBanckaro Imo HeHTPaILHON Asim. OTTAR 30010ru4ecKkiIä. T. I 1—3, II 2. OO t2 Table des valeurs de VFintegrale Je ät par A. Markoff. ox Das Kaiserl. Nikolai-Central-Observatorium zu Pulkowa. Jahresbericht am 31 May 1887 dem Comité abgest. vom Director. Observations de Poulkova publiées par O. Struve. Vol. VIII, XII, XIV. Beobachtungen der Saturnstrabanten — — von H. Struve. Abth. I. 241 Stern-Ephemeriden auf das Jahr 1888 von W. Döllen. Photometrische Bestimmung der Grössenelassen der Bonner Durchmusterung von E. Lindemann. Beschreibung des 30:zölligen Refractors und des astrophysi- kalisehen Laboratoriums zum 50:jährigen Bestehn der Nikolai-Hauptsternwarte. Tabul&e quantitatum Besselianarum pro annis 1890—1894 computate. Ed. O. Struve. Sammlung der Beobachtungen der Sternbedeckungen während der totalen Mondfinsterniss 18288, herausg. von O. Struve. De la rotation de la terre sous influence des actions geolo- giques, par I. V. Schiaparelli. Das plysikalische Central-Observatoriwum Russlands. Annalen, herausgegeben von H. Wild. Jahrg. 1888 1, 2. Repertorium fär Meteorologie, redig. von H. Wild. B. XII. Teoaouwueckiitt Romumemö C. Hemepoypis. pyser vt HT ETAC T ALM Isescrnia T. VII 2—6. Pycckaa Teozoruueckaa BuOmortera IV (1888). Inn. Pycckoe Teowafuueckoe Obujecmeo. M3eBtcrtia. T. XXIV 6, ÄXRNV 1—3. 3anucKA. Orgba. I mo oömeä reorpavin T. XVII;2, 5. — III no otrbi. Crarncerturcn T. VI, VIL 1. OruetB 3a r. 1888. IporpamMa Za coOmpaHia HapogHeIXb ImOpHAMYecKHIXTB OÖH- ae. CnncoKb v30aiä MI. reorpan. ÖÖMmecTBa UM €ro OTIKJIOBS 1889. Apercu des travaux geographiques en Russie, par N. Kaul- bars. Die Kaiserl. Universität zu Dorpat. Verzeichniss der Vorlesungen 1888 2, 1889 1. Personal der kaiserl. Universität 1888 2, 1889 1. Ad solemnia Cees. Universitatis Dorp. 1888 (G. Loeschkii ,,Aus der Unterwelt''). 16 242 Festrede d. 12 Dec. 1888. Das landesherrliche Kirchenregi- ment oder Summepiskopat von F. Hoerschelmann, nebst Jahresbericht. Akademiska Dissertationer 1888 17 st., 1889 38 st. Die Naturforscher-Gesellschaft b. d. Universität Dorpat. Schriften H. V. Sitzungsberichte B. IX 1. Die gelehrte estnische Gesellschaft. Sitzungsberichte 1889. La Société imper. des Naturalistes de Moscou. Bulletin 1888 4, 1889 1—3. Nouveaux Mémoires T. XV 6. Meteorologische Beobachtungen 1888 2, 1889 1. Mamemamuueckoe O0uwecmso 65 Mocker. Martematnyueckili COopHurp T. XIV 3, 4. Obujecmeo 6oexHvowxö epaueit e Mocken. TpyaH T. IV (1888—389) 3. Kieeckoe O6wecmeo Ecmecmeoucnomameasei. 3anuckA T. X 2. Ypaadckoo Obuwecmeo mobumereit ecmecmeo3HaHia. SAMHCKA? Le AN 9, NTE Kongl. Svenska Vetenskaps Akademien. Astronomiska iakttagelser och undersökningar af H. Gyldén BIM 2) ANS Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien. Antiqvarisk Tidskrift för Sverige. D. X 35. Kongl. Svenska Akademien. Handlingar ifrån år 1886. D. II, II. Kongl. Universitetet och Vetenskaps-Societeten i Upsala. Upsala. Universitets Årsskrift 1888. Bulletin météorologique mensuel Vol. XX (1888). 243 Kongel. Norske Videnskabs-Selskabet i Kristiania. Forhandlinger i Videnskabs-Selskabet Aar 1888 1—13. Bergens Museum. Aarsberetning for 1888. Tromsö Musewm. Aarshefter XM. Aarsberetning for 1888. Det kongel. Danske Videnskabernes Selskab i Kigbenhavn. Skrifter. Naturvidensk. og matem. Afd. Femte Rekke B. XI 3, 4; Sjette Rekke BI IV 3, V 1525 = Histor. og philos. Afd. Sjette Rekke B. II 4—6, III 1. Oversigt over BSelskabets Forhandlinger 1876 2, 1888 3, 18891) 2: Regesta diplomatica historie Danice. Ser. II. T. I 6. E Museo Lundii. En Samling af Afhandlinger om de i det indre Brasiliens Kalkstenshuler af Prof. P. V. Lund udgravede Dyre- og Menneskeknogler. B. I. Die kais. Leopoldino-Carolinische deutsche Akademie der Natur forscher. Verhandlungen B. LII, LIII. Leopoldina H. 23, 24 (1887, 1888). Katalog der Bibliothek der Akademie Lief. 2. Der goldene Schnitt von D:r A. Zeising. Das germanische Nationalmuseum. Anzeiger B. II 2 (1888), 3 (1889). Mitteilungen B. II 2 (1888), 3 (1889). Katalog der im germ. Nationalmuseum befindlichen deutschen Kupferstiche des XV Jahrhunderts, bearb. von M. Le hrs. — D:0 interessanten Bucheinbände und Teile von solchen. Die deutsche Seewarte zu Hamburg. Aus dem Archiv der deutschen Seewarte Jahrg. VIIIl—X (1885—987). 244 Die königl. Akademie der Wissenschaften zu Berlin. Abhandlungen 1888. Sitzungsberichte 1888 XXXVII—LII, 18389 I—LIII. Das astrophysikalische Observatorium zu Potsdam. Publicationen B. IV 2, VI. Die kön. Forstakademie zu Neustadt-Eberswalde. Jahresbericht Jahrg. XIV (1888). Die Oberlausitzische Gesellschaft der Wissenschaften. Neues Lausitzisches Magazin B. LXV 1, 2. Der naturwissenschaftliche Verein von Neu-Vorpommern u. Biigen. Abhandlungen Jahrg. XXI (1889). Die kön. Gesellschaft der Wissenschaften zu Göttingen. Abhandlungen B. XXXV (1888). Nachrichten 1888 1—17, 1889 1—21. Der naturhistorische Verein der preuss. Bheinlandes u. Westphalens. Verhandlungen Jahrg. XLVI 1. Der Nassawische Verein fiir Naturkunde. Jahrbächer Jahrg. 42. Der Verein fir Naturkunde 2u Cassel. Bericht XXXIV, XXXV (1886—388). Die Stermwarte zu Kiel. Publicationen: IV 1. Revisionsbeobachtungen zu den Hel- singfors-Gothaer Zonenbeobachtungen zwischen 56? u. 65? n. Decl. — Berichtigungen von A. Krueger. Die kön. Sächsische Gesellschaft der Waissenschaften zu Leipzig. Abhandlungen. Math.-physische Classe B. XV 5, 6. — Phi- lolog.-historische Classe B. XI 2—6. Berichte. Math.-physische Classe 1889 1. — Philolog.-histo- rische Classe 1889 1—4. 245 Die firstl. Jablonowskische Gesellschaft zu Leipzig. Preisschriften H. XXVI. Jahresbericht 1889. Die astronomische Gesellschaft zu Leipzig. Vierteljahrsschrift Jahrg. XXIV (1889) 2—4, XXV (1890) 1. Publicationen: XIX. Ueber die Anwendung der Sternphoto- graphie zu Helligkeitsmessungen der Sterne, von (C. Vv: EOCNharTHer Der Freiberger Altertumsverein. Mitteilungen H. XXV (1888 Festschrift). Der Verein fiir Chemnitzer Geschichte. Mitteilungen VI (Jahrbuch fär 1887—9838 Festschrift). Die medicin-naturwissensch. Gesellschaft zu Jena. Jenaische Zeitschrift Jahrg. XXII-2—4, XXIV 1. Die kön. Bayerische Akademie der Wissenschaften. Abhandlungen. Philos.-philologische Classe B. XVII 2. — Histor. Classe B. XVII 3. Sitzungsberichte. Math.-phys. Classe 1888 3, 1889 1—3. — Philos.-philolog. u. histor. Classe 1888 II 3, 1889 1—3, TA Pa2TSO0T Gedächtnissrede auf K. v. Prantl von W. v. Christ. 1889. Georg Simon Ohms wissenschaftliche Leistungen. Festrede von E. Lommel 1889. Ueber die historische Methode auf dem Gebiet des deutschen Civilprozessrechts. Festrede von J. W. v. Planck. 1889. Die physikalisch-medicinische Gesellschaft zu Wimzburg. Sitzungsberichte fär J. 1888, 1889. Die physikalisch-medicinische Societät zu Erlangen. Sitzungsberichte J. 1888, 1889. Der kön. Wirttembergische stat.-topographische Bureau. Vierteljahrshefte fär Landesgeschichte. Jahrg. XII (1889) 1. 246 Der MMstorische Verein fär Schwaben und Neuburg. Zeitschrift Jahrg. XVI (mit Jahresbericht fär 1888 u. 1889). Der naturwissenschaftliche Verein zu Bremen. Abhandlungen B. X 3. Die mathematische Gesellschaft zu Hamburg. Festschrift der mathem. Gesellschaft anlässl. ihres 200:jähr. Jubelfestes 1890. I. I Académie de Metz. Observations météorologiques pend. Pannée 1885. Die kaiserl. Akademie der Wissenschaften in Wien. Denkschriften. Math.-naturwissenschaftl. Classe B. LIV, LV. Sitzungsberichte. Philos.-historische Classe B. CXVI, CXVII (1888), CXVII (1889). — Mathem.-naturwissenschaftl. Classe Abth. I. B. XCVI 1—10, XCVII 1—3; Abth. IH a) B. XCVII 1—10, XCVII 1—3: b) B. XCVII 1—10, XCVIII 1—3; Abth. III B. XCVI 1—10, XCVII 1—4. Register zu den Sitzungsberichten der Math.-naturwiss. Classe B. XCI—XCVI. Almanach Jahrg. XXXVIII (1888), XXXIX (1889). Der k. k. Centralanstalt fiir Meteorologie und Erdmagnetis- mus in Wien. Jahrbiucher. Jahrg. 1887. Das k. k. naturhistorische Hofmuseum in Wien. Annalen B. IV 2—4. Die k. k. geografische Gesellschaft in Wien. Mittheilungen B. XXI (1388), XXII (1889). Die anthropologische Gesellschaft in Wien. Mittheilungen Neue Folge B. IX 1—4. Die k. k. geologische Reichsanstalt in Wien. Abhandlungen B. XII 1, XV 1. Verhandlungen Jahrg. 1889 7—18, 1890 1—5. Jahrbuch Jahrg. XXNXVII 4, XXXIX (1889) 1—24. 247 Die k. k. 200logisch-botanische Gesellschaft in Wien. Verhandlungen B. XXXIX (1889) 1—4. Die k. k. Gradmessungs-Bureau in Wien. Astronomische Arbeiten. B. I. Längenbestimmungen. Der Verein zur Verbreitung naturwiss. Kenntnisse in Wien. Schriften B. NXIX. Die kön. Bölmische Gesellschaft der Wissenschaften. Abhandlungen. ViI:te Folge. Classe fär Philosophie, Ge- schichte und Philologie B. I, I (1885—88). — Mathem.- naturwiss. Classe B. I, II (1885—388). Sitzungsberichte. Philos.-histor.-philog. Classe 1885—1888. — Mathem.-naturwiss. Classe 1885—389 1, 2. Jahresbericht 1885—589. Zrani, oplozeni a ryhovåni vajicka, sepsal F. Vejdovskvy. O Theorii Forem bilinearnych, sepsal E. Weyr. Der naturforschende Verein in Brinn. Verhandlungen B. XXVI (1887), XXVI (1888). : Bericht der meteorologischen Commission. VI (1886), VII (1887). DL Académie des sciences de Cracovie. Bulletin international. Comptes rendus des séances 1890 2—4. Der lhstorische Verein fir Steiermark. Mittheilungen H.- XXXVIL Der Verein der Aerzte in Steiermark. Mittheilungen fär Vereinsjahr XXV (1888). La Societå Adriatica di scienze naturali in Trieste. Bolletino Vol. XII. DT Osservatorio marittimo di Trieste. Rapporto annuale per l'anno 1886. A. Magyar Tudomånyos Akadémia Budapesteu. Evkönyvei Köt. XVII 6. 248 Ertesitöje Evfolyam XXII (1888) 2—6, XXIII (1889) 1. Almanach 1889. Nyelvtudomånyi Közlemeények Köt. XXI 1, 2. Ertekezések a nyelv- és széptudomånyok köreböl Köt. XIV 8—10. | Ertekezések a böleseleti tudomånyok köreböl. Köt. III 1. Ertekezések a tårsadalmi tudomånyok köreböl. Köt. IX 8— ONES 254. Erdélyi orszåggyälési Emlékek. Köt. XIII. Ertekezések a törtenelmi tudomånyok köreböl Köt. XIII 9— 12, XIV 1—4. Archeologiai Ertesitö. Uj foly. Köt. VIII 3—-5, IX 1, 2. A Magyar Tudomånyos Akadémia elhunyt tagjai fölött tartott Emlékbeszédek. Köt. V 1—38. Ertekezések a természettudomånyok köréböl. Köt. XVII 6, XVIII 1—53. Mathematikai és Természettudomånyi Közlemények. Köt. XXI 1—3. Mathematikai és Természettudomånyi Ertesitö. Köt. VI 2— 9, VI 1—3. Mathematische und naturwissenschaftliche Berichte aus Un- garn, redig. von LyEtölten: BNI Ethnologische Mittheilungen aus Ungarn Zeitschrift fär die Volkskunde. Jahrg. I 3. I. Råköczy György és a Porta. Levelek és okiratok, szerk. Beke A. é Barabås 8. Magyarorszåg Penzägyei. I. Ferdinand :Uralkodåsa alatt 1526—64. Irta Acsådy I. A Nemzetgasdasagtan haladåsa és iranya az utolsö tizenöt év alatt.- Irta Pisztöry M. Lex Falcidia és quarta Faleidia — — irta Rentmeister A. Az Electrodynamometer åltalånos elmélete, Frölich I. Monographia Chrysididarum orbis terrarum universi, auctore A. Mocsary. Die Gewerbeschule zu Bistritz. Jahresbericht 15. Hrvatsko Arkeologicko Druztvo. Viestnik. God. XI 3, 4. Institutul Meteorologie al Bomanmiet. Analele T. III (1887). La Société de Physique et d Histoire naturelle de Geneve. Mémoires T. XXN 2. La reale Accademia dei Lincer, Boma. Atti. Serie quarta. Memorie della classe di scienze morali, storiche -e.. filologiche. Vol: IL. 1, III. 1, 2, IV, V:1. — Memorie della classe di scienze fisiche, mathematiche e naturali Vol. II, IV. — Rendiconti Vol. V 1 Sem. 4, 11, '12, 2 Sem, 1, 2, 4—13, VI I Sem. 1—5: I Accademia reale delle scienze di Torino. Memorie. Serie Il:da. T. XNKXIX. Attisv VOL DOKIVb1—=15, XXV 1—7. La reale Scuola normale superiore di Pisa. Annali. Filosofia e Filologia Vol. VI. — Scienze fisiche e matemat. Vol. V. La reale Accademia dei Fisiocritici di Steua. Atti. Serie IV:a. Vol. I 1—10, II 1, 2. Circolo matematico di Palermo. Rendiconti T. III (1889) 2—56, IV (1890) 1—4. Statuto ed elenco dei soci 1888. I Académie des sciences de Paris. Comptes-rendus hebdomadaires T. CVII 1—27, CVIII 1—25. L'Institut de France. Lois, statuts et reglements concernant les anciennes Académies et PInstitut de 1635 å 1889 — — publ. par L. Acicoc. I Ecole polytechnique de Paris. Journal C. 58. La Société mathematique de France. Bulletin T. XVI 1—56, XVIII 2—4. 250 La Société de geograplie a Paris. Bulletin Ser. VII. T. X (1889) 1—4. Compte rendu des séances de la commission centrale 1889 8—17, 1890 1—3. La Société académique Indo-chinoise de France. Mémoires T. I (1877—-78). Le Musée Gwimet. Revue de Phistoire des religions T. XVIIH 3, XIX 1—3. La Société Linnéenne de Lyon. Annales. Nouv. Série T. XXXU—XXXIV (1885—387). I? Académie des sciences, belles lettres et arts de Lyon. Mémoires. Classe des sciences Vol. XXVIII, XXIX. — Classe des lettres Vol. XXIV—XXVI La Société d agriculture, histoire uaturelle et arts utiles de Lyon. Annales. V:me BSérie T. IX (1886), X (1887). VI:me Série TI (1888). I; Académie des sciences et lettres de Montpellier. Mémoires. De la section des lettres T. VII 3 (1889). — De la section de médicine T. IV 4, 5. La Société des sciences physiques et naturelles de Bordeaux. Mémoires. Il:me Série. T. IV (1888), V 1 (1889). Commission météorologique de la Gironde. Observations pluviometriques et thermometriques Juin 1887—May 1839. La Société des sciences de Nancy. Bulletin. Sér. Il:e T. IX fasc. 22 (1888). Bulletin des seances 1889 2—5. La Société Linnéenne de Normandie. Bulletin Serie Il:e Vol I—IV; Série IlI:e Vol I, II; Série IV:e Vol. II. Les Facultés de Lille. Travaux et Mémoires. T.: I 1—3. I Académie royale des sciences, des lettres et des beaux arts de Belgique. Mémoires T. XLVII (1889). Mémoires couronnés et mémoires des savants étrangers. TT. NEDAN. ; Mémoires couronnés et autres mémoires in 8:0. T. XL —XLII. Bulletin III:e Série T. XMI-—XVI. Annuaire 1888, 1889. La Société Entomologique de Belgique. Annales T. XXXII (1888) De kon. Akademie van Wetenschappen te Amsterdam. Verhandelingen (Afd. Natuurkunde) D. XXV, XXVI. — Afd. Letterkunde D. XVI. Verslagen en Mededeelingen. Afd. Natuurkunde 3:de Reeks D. II—IV. — Afd. Letterkunde 3:de Reeks D. III, IV. Jaarboek voor 1885—1887. Carmina latina probata: Judas Machabzeus et Nupta ad ami- cam 1886. — Matris querela et Esther 1887. — Su- sanna, Me puero et Ad urbem Bononiam 1888. La Société Hollandaise des sciences a Harlem. Archives Neerlandaises des sciences T. XXIII 3—5, XXIV 1. Oeuvres complétes de Christian Huygens T. II. Fondation de P. Teyler van der Hulst a Harlem. Archives du Musée Teyler. Seérie I. Vol I 1. — Série IL Vol. II 3. LD Ecole polytechnique de Delft. Annales T. IV (1888) 4, V (1889) 1, 2. The royal Society of London. Proceedings Vol. XLV 278, 279, XLVI :280-—285, XLVII 2386—288. ND ot [ND] The Meteorological office of London. Quarterly Weather Report. New Series. 1879 4 (App. N:o 3). Meteorological observations at stations of the 2:d order 1883. Weekly Weather Report Vol. VI 19—35. Hourly readings 1886 2, 4. The royal Astronomical Society of London. Monthly Notices Vol. XLIX 6—)9, L 1— 6. The Zoological Society of London. Proceedings 1888 4, 1889 1—3. The Uterary & plulosoplucal Society of Manchester. Memoirs and Proceedings. IV Series. Vol. I, I. The royal Society of Edinburgh. Transactions Vol. XXXI. The royal Society of Dublin. Transactions. New Series. Vol. IV 1—5. Proceedings. New Series. Vol. VI 3—6. The royal Irish Academy of Dublin. Transactions Vol. XXIX 6—13. Proceedings 3:d Series Vol. I 2. The Asiatic Society of Bengal. Journal." Vol EMI på Hö, LVIL p: IL4 LME, frem: I 1—4, Suppl. 2. Proceedings 1888 9, 10, 1889 1—10. The Straits branch of the royal Asiatic Society. Journal N:o XIX (1888), XX (1889). Miscellaneous papers relating to Indo-China and the Indian Archipelago. IlI:d Series Vol. I, II The modern vernacular literature of Hindustan, by G. Gri- erson. The College of science of the imp. University Japan. Journal Vol. II 5, III 1—3. 253 The Magnetical and Meteorological Observatory at Batavia. Observations made at Batavia. Vol. XI (1888). Regenwaarnemingen in Nederlandsch-Indiö. Jaarg. V, VI, X. The Smithsonian Institution Washington. Annual report 1886 1. Report upon international exchanges for 1888. — The United States Nationalmuseum. Proceedings Vol. X (1887), XI (1888). Bulletin N:o 33—537. The United States War Department. Annual report of the Chief Signal-Officer for y. 1888. The Umited States Department of Agriculture. Bulletin I. The Englisch Sparrow. North American Fauna N:o 1, 2. The United States geological Survey. Seventh annual report for y. 1885—86 by J. W. Powell. Bulletin N.is 48—53. Monographs Vol. XUI (w. Atlas), XIV. The United States Bureau of Education. Report of the Commissioner of education for y. 1887—588. The Boston Society of natural history. Memoirs Vol. II p. III 5. Proceedings Vol. XXIII 3, 4, XKXIV 1, 2. The American Academy of arts and sciences, Boston and Cambridge. Proceedings. New Series Vol. XV 2. The Museum of comparative zoology in Cambridge. Annual report of the Curator 1883—589. Bulletin Vol. XVI 4—7, XVI 3—56, XVIII, XIX 1. Memoirs Vol. XIV N:o 1 p. II, XVII 1 p. II. 254 The Academy of natural sciences of Philadelphia. Proceedings 1888 3, 1889 1, 2. The California Academy of sciences. Proceedings. New Series Vol. I 1, 2. The Essex Institute of Salem. Bulletin Vol. X 1—9, XX (1888) 1—12, XNXI (1889) 1—6. John Hopkins University, Baltimore. American Journal of Mathematics Vol. XT 3, 4. Circulars VIII 69—74, IX 76, 78—580. The Iowa Weather Service. Report for the year 1884. The astronomical Observatory of Yale University. Transactions Vol. I 2. Report presented by the Board of Managers for 18883—389. The Canadian Institute, Toronto. Proceedings.. III:d Series. Vol. VI 2, VII 1. Annual report Session 1887—588, 1883—389. The Nova Scotian Institute of natural science. Proceedings and Transactions Vol. VII 3. Academia nacional de ciencias en Cordoba (Argent.). Boletin T. X 3, XL 3. I; Observatorio meteorologico na ilha Do Governador. Boletins mensaes Vol. I—HI (1886—1888). Commissao geographica e geologica da prov. de S. Paulo. Boletin N:o 1—3. The royal Society of New-South-Wales. Journal and Procnedings. Vol. XXII (1888) 2, XXIII (1889) 1. Catalogue of the scientific books in the library of the Society. The New-Zealand Institute. Transactions and Proceedings. Vol. XXI 255 Enskilda. Geografia etnologiea e storiea della Tripolitana, Cirenaica e Fezzan per F. Borsari. — Af författaren. Joseph Henry and the magnetic telegraph, an adress by E. Dickerson. — Af författaren. Historisch-kritische Studien äber das Ozon, von C. Engler. — Åf författaren. Sur une classe des surfaces representables, point par point, sur un plan, par G. B. Guccia. — Formole analitiche di alcune trasformazione cremoniane delle figure piane, per. G. B. Guccia. — Teoremi sulle trasformazioni cremoniane nel piano, per G. B. Guccia. — Sur les transformations géométriques planes birationelles, par G. B. Guccia. — Sur les transformations Cremona dans le plan, par G. B. Guccia. — Sulle superficie algebriche le cui sezioni piane sono unicursali, per G. B. Guccia. Generalizzazione di un teorema di Noe- ther, per G. B. Guccia. — Sur une question concer- nant les points singuliers des courbes algébriques pla- nes, par G. B. Guccia. — Sulla riduzione dei sistemi lineari di curve ellittiche e sopra un teorema generale delle curve algebriche di genere p, per G. B. Guccia. . — Sui sistemi lineari di superficie algebriche dotati di singolaritaå base qualunque, per G. B. Guccia. — Observazioni sopra una comunicazione del dott. Segre, per G. B. Guccia. — Due sistemi d'ordine minimo di genere p=>22, per G. B. Guccia. — Théoreéme sur les points singuliers des surfaces algébriques, par G. B. Guccia. — Un teorema sulle curve. singolari delle superficie algebriche, per G. B. Guccia. — Sur Pinter- section de deux courbes algébriques en un point sin- gulier, par G. B. Guccia. — Théoreéme général con- cernant les courbes algébriques planes, par G. B. Guccia. — Sulla classe e sul numero dei flessi di una curva algebrica dotata di singolaritå qualunque per G. B. Guccia. — Su una proprietå delle super- ficie algebriche dotate di singolaritå qualunque, per 256 G. B. Guccia. — Sulla intersezione di tre superficie algebriche in un punto singolare etc., per G. B. Guc- cia. — Novi teoremi sulle superficie algebriche dotate di singolaritå qualunque, per G. B. Guccia. — Sopra un recente lavoro concernente la riduzione dei sistemi lineari. di curve algebriche piane, per G: B. Guccia. — Sulle singolaritå composte delle curve algebriche piane, per G. B. Guccia. — Af författaren. inauguration de la nouvelle Sorbonne par M. le Président de la Republique 5 Aout 1889. — Af Ch. Hermite. Handlingar rörande Finska Skolväsendets historia, utgifna af EK. G. Leinberg, 3:dje samlingen. — Bidrag till kännedomen af vårt land, samlade och utgifna af K. G. Leinberg. IV. — Af utgifvaren. Sur la mesure de la simplicité dans les tracés géométriques, par E. Lem oine. — Note sur deux faisceaux de trois droites, par E. Lem oine. — Des systémes de coordi- nées qui determinent le plus simplement un point par une construction, par E. Lem oine. — Af författaren. Recherches acoustiques sur les voyelles nasales, par Lo e- wenberg. — Af författaren. Aeneidea or critical, exegetical and 2esthetical remarks on the Aenheis by James Henry. . Vol. I, II 3, III, IV. — Af Miss Emily Malone. Recherches expérimentales sur la vision chez les arthropo- des, 35:e partie, par F. Plateau. — Af författaren. Einheitliche Zeit, von R. Schram. — Zur Frage der Eisen- bahnzeit, von R. Schram. — Af författaren. Histoire des Herbiers par Dr. Saint-Lager. — Le procés de la Nomenclature botanique et zoologique par Dr Saint-Lager. — Recherches sur les anciens Herbaria par Dr Saint-Lager. — Vicissitudes onomastiques de la Globuiaire vulgaire, par Dr Saint-Lager. — Af författaren. A. Moberg. il SCR AE Pie md TTR 2 å SNIA IE LYS SA ne PAPER AN SF ärar ARRAY rn - - RIV CFR Vr RDR AE 2 128 - ör 4