ÖFVERSIGT | AF FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS | FÖRHANDLINGAR. Pris: 3 mark. ÖFVERSIGT AF FINSKA: VETENSKAPS-SOCIETETENS FÖRHANDLINGAR. AKKII. 1890—1891. —— &e2 PN —2 00 HELSINGFORS, J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKEBRI-AKTIEBOLAG, 1891. i ” N (d mt d VS v f | 4 b Re Fre 4 - PYK ÅN + (4 je HN SA in vt (rg Få + "NN | jr VV X 2 Föll naVTOd BEVAET I PURI OGG-C AGG I KSU AADMIIGNAR AON | ( ! [FX KL i a I ENT R AR V KARLN SR JA ENAT PY GM RN RE tv mu nine hadd. Öfversigt af förhandlingarne vid Vetenskaps-Societetens sammanträden: Den 22 56pLom bor LOG ÖRE T. iår ske gt siare deres sons se » 20 Oktober RE En Ra AN TERS EON SA SONG La SNIEINOVOIT DO” "pg va SRA rele a da a MSE 27 feg 6 ne E ÄSE SETS SFERSE December” — 3 ss see Nokia eler jer ej en ve en 5 SMS ens RSK OS rg SSTLOTJADUArT . CLOGL ers ee sr ör vskle oja för la er faner SS Lf fer Toke , 16 Februari FARS fsk lok ANS SN std SOROS Bor 3 16: Mars AINA male rpt ar söt STORE NART EERO APrIL or MEESE RE: Br ER R NAO NET ÅR RET SES CMS 6 delge. ret iep Sussie ksf Ne rnsLgalg ek Såker fake » 25 Maj ES SPOT IS eka SSSK rer LeJA el se Sr ks tU er see säl SÄ Sr SN fe Yetenskapliga meddelanden: Några anmärkningar om vokalljudens uppkomstsätt, af Emil ÖS SAT LA RSPEN OR SPEL Skr LANG Ma SAR ON br SADE RA SE Some new Species of Australian Mosses, described by V. ENN: 0 (I UCT US kneg FSS KASSAR 111 br elfeer sine dejser fe: aT Er ge, ee rr Hafsvattnets sommarvärme åren 1871—1890, observerad å Munkhbolm i Esbo skär, af S. G. Elmgren ....... Separatisten Jacob Gripenstedt. En kulturbild från frihets- tiden: AL Valjkuk MASeNUVUSiys NA Sieur dskldre sneklseke Om , Phänologische Karten von Finnland von Dr. Egon Ihne", OT AMN ODEKG reHeNe Nonan se eilorisjlepileR solister este sve Le ee Apparat för bestämning af värmeenhetens mekaniska eqvi- vValent, Ol ut sie uSLOVLer sr a det lar se oe eN Ner Siren Hemiptera Heteroptera från trakterna kring Sajanska bergs- kedjan, insamlade af K. Ehnberg och R. Hammar- ström, tortecknaderat OQO: MECBewieni sole odla ste Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens meteorolo- giska centralanstalts verksamhet från 1890, Maj, in- Hl aretsslut tab krnetk Biese. Mita sootbsisiekere es Are Podurider från nordvestra Sibirien, samlade af J. R. Sahbl- berg, förtecknade-at OO! MI Beter (als se < «ms see Sur un appareil å déterminer le point 100 des thermométres, PAL Go JM elANA EN seeks FOS SEKTEN SES EE . 166. 209. 226. 230. Sammandrag af de klimatologiska anteckningarne i Finland ar ö00--AL Ad MODEer0lie «iv «se sc is RR se Ses 235. Ein Beitrag zur Kenntnis der vergleichenden Anatomie der Ohrmuskulatur, von Hj. Schulman ....s..s...r. 260. Finska YVetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1891. NINO rdTöran dONSENO STO S ta ess ss 205. II. Årsberättelse, afgifven af Societetens ständige sekre- LETAT OKT ET SR SE 273 III. Om nutidens åtgärder för utredande af foglarnes årliga flyttningar. Föredrag af J. A. Palmén. ......... 286. Förteckning öfver de skrifter, som blifvit till Finska Ve- tenskaps-Societeten förärade ifrån den 20 Maj 1890 till AenF25EMajptsOl sate d Mobergs EEE 299. Öfversigt af förhandlingarne vid Finska Vetenskaps-Societetens sammanträden. Den 22 September 1890. Föredrogs en skrifvelse från Ecklesiastik-Expeditionen i Kejserliga Senaten med underrättelse att Hans Kejserliga Majestät den 23 (11) maj 1890 utnämnt och förordnat assisten- ten vid Alexanders-Universitets fysikaliska kabinet filosofie- kandidaten Frans Carl Otto August Ernst Biese till direktor för Vetenskaps-Societetens meteorologiska centralanstalt. Med anledning häraf anmälde hr Lemström att han i närvaro af hr Moberg den 1 Juli d. å. till direktorn Biese öfverlemnat meteorologiska centralanstaltens kassa och öfriga tillhörigheter samt företedde det vid sagde tillfälle förda pro- tokoll. Efter antecknandet häraf beslöts att assistenttjensten vid berörde anstalt skulle anslås ledig att inom 30 dagar ansökas hos Vetenskaps-Societeten. Till införande i Öfversigten anmäldes följande uppsatser: Hafsvattnets sommarvärme åren 1871—1890, observerad å Munkholm i Esbo skär af S. G. ELMGREN: Några anmärkningar om vokalljudens uppkomstsätt, af EMIL V. ÖVANTEN, samt Some New Species af Australian Mosses, deseribed by NECESYBROTHERUS Hr Schybergson, som varit i tillfälle att granska en af pastorn Ad. Neovius gjord samling af historiska aktstycken berörande förhållandena i ryska Finland under 18:de seklet, hemställde huruvida Societeten ville mottaga denna samling till införande i Bidragen. BSocieteten beslöt häröfver inhemta Historisk-Filologiska Sektionens utlåtande. Efter erhållen uppgift derom, att kostnaden för de till dr. C. von Bonsdorffs afhandling om Nyenskans hörande fyra kartor beräknats uppgå till 500 mark, öfverlemnade Societe- ten åt hr Schybergson att i samråd med författaren bestämma om dessa kartors tryckning. I Hr A. Donner anmälde om några bristfälligheter i de för mätning af vattenhöjden vid Finlands kuster begagnade apparater, som han varit i tillfälle att konstatera, såsom att bryggan vid Hangö fyr icke lemnade tillräckligt skydd mot vågsvallet och att mätstången vid Rönnskärs lotsplats var utsliten. Sedan hr Lemström härå upplyst att dessa bristfäl- ligheter varit nogsamt kända för meteorologiska utskottet, som äfven sökt få dem afhjelpta, föranledde berörde anmälan icke någon vidare åtgärd. Hr E. HjJertT öfverlemnade till Societeten en i England utkommen öfversättning af hans lärobok i organisk kemi. Till Societetens bibliotek hade för öfrigt under sommaren ingått föräringar från följande inrättningar och samfund: Finska Lä- karesällskapet och Svenska Literatursällskapet härstädes, Ve- tenskapsakademierna 1 St Petersburg, Berlin, Krakau, Män- chen, Amsterdam, Paris och Turin, Ryska Geografiska Sällska- pet i St Petersburg, Société des Naturalistes i Moskwa, D:0o i Kiew, Universitetet i Dorpat, Byrån för Sveriges geologiska un- dersökning, Kongl. Biblioteket och K. Vitterhets, historie och antiqvitets Akademien i Stockholm, Universiteten i Upsala och Lund, Norska Nordatlantiska Expeditionen och Norwegische Commission der Europäischen Gradmessung i Christiania, K. Böhm. Gesellschaft der Wissenschaften i Prag, Astronomische Gesellschaft i Leipzig, Videnskabernes Selskab i Köpenhamn, Naturwissenschaftliceher Verein i Bremen, Oberlausitzisehe Ge- sellschaft der Wissenschaften i Görlitz, K. K. Naturhistorisches Hofmuseum, Anthropologiscehe Gesellschaft, K. K. Geologische Reichsanstalt och K. K. Zoologiseh-botanische Gesellschaft i Wien, Oberhessisehe Gesellschaft fär Natur- und Heilkunde i Giessen, Naturhistorisehes Landes-Museum i Klagenfurt, Medi- ciniseh-Naturwissenschaftlicehe Gesellschaft i Jena, Verein der Artzte in Steiermark i Graz, Naturhistorischer Verein i Bonn, Sällskapet Pollichia i Neustadt, Observatorium i Kiel, Société entomologique och Société malacologique i Brässel, Société géologique och Société Royale des Sciences i Liége,' Fonda- tion de P. Teyler van der Hulst och Société Hollandaise des Seiences i Harlem, Société de gtographie och Société mathé- matique i Paris, Ecole Polytechnique i Delft, Société des Seiences i Nancy, R. Accademia delle Scienze fisiche e ma- tematiche i Neapel, R. Scuola Superiore i Pisa, Osservatorio marittimo i Triest, Royal Society, Royal Astronomical Society och Zoological Society i London, Royal Society i Edinburgh, Royal Irish Academy i Dublin, Smithsonian Institution, Naval Observatory och Bureau of Ethnology i Washington, Museum of comparative Zoology i Cambridge, "Johns Hopkins University III i Baltimore, Wisconsin Academy of Sciences, Arts and Letters i Madison, Canadian Institute i Toronto, California Academy of Sciences i San Francisco, Instituto Geogråfico Argentino i Buenos Aires, Central Museum i Madras, Asiatie Society of Bengal i Calcutta, Department of public Instruction i Sydney samt New Zealand Institute i Wellington. Den 20 Oktober 1890. Medelst nådigt bref af den 2 innevarande Oktober un- derrättades Vetenskaps-Societeten, att Hans Kejserliga Maje- stät funnit godt i nåder bevilja för bekostande af dagliga isobartelegram ett anslag af 600 mark, att utgå från den 1 Juli 1890 och framdeles upptagas på meteorologiska central- anstaltens stat. Emedan den tid, för hvilken Arkeologiska Kommissio- nens ledamöter senast blifvit tillsatte, utgår den 23 dennes, hade Ecklesiastik-Expeditionen i skrifvelse af den 30 nyss- vikne September anmodat Societeten att oförtöfvadt utse två ledamöter i kommissionen för nästa treårsperiod. Vid det val, som med anledning häraf nu företogs, utsågos hrr C. G. ESTLANDER och ÅA. O. FREUDENTHAL att fortsättningsvis vara ledamöter i bemälde kommission, och skulle detta val under- ställas Kejserliga Senatens stadfästelse. Föredrogs en skrifvelse från Svenska Literatursällskapet af den 25 nästvikne September, innehållande en förfrågan, huruvida Societeten vore villig att inom sig utse tvenne per- soner, hvilka jemte delegerade från berörde sällskap och några andra samfund skulle rådgöra om möjligheten att åstadkomma ett uppslagsverk beträffande all den litteratur, som i tryck utkommit rörande vårt land, samt om planen för ett sådant arbete och de närmaste åtgärderna för dess förverkligande. God- kännande det af Svenska Literatursällskapet sålunda väckta förslaget, utsåg Societeten hrr MoBERrG och O. HJELT till sina delegerade i den kommission, som komme att handlägga ifrågavarande ärende. Från Specula Vaticana i Rom och die Schweigerische entomologische Gesellschaft i Bern ingången anhållan om skrift- utbyte med Societeten bifölls. Emedan de åt meteorologiska centralanstalten upplåtna byggnaderna vid verkstäld syn befunnits vara i behof af en omfattande remont, för hvilken kostnaden beräknats till 8,600 mark, beslöt Societeten, på tillstyrkan af meteorologiska ut- skottet, att hos Öfverstyrelsen för allmänna byggnaderna göra IN framställning om vidtagande af nödiga åtgärder för byggna- dernas försättande i behörigt skick. Ett af hrr FE. von Willebrand och O. Hjelt underteck- nadt förslag om inväljande af ny ledamot i Societeten upp- lästes och remitterades till Naturhistoriska Sektionens utlå- tande. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från Svenska Literatursällskapet, Statistiska Centralbyrån och Stats- arkivet härstädes, K. Finska Hushållningssällskapet i Åbo, Fy- siska Central-Observatorium, Comité géologique och K. Ryska Geografiska Sällskapet i St Petersburg, Kongl. Vitterhets Hi- storie- och Antiqvitets-Akademien i Stockholm, Universitetet i Upsala, Vetenskaps-Akademien i Berlin, Naturforsehende Gesellschaft i Zuärieh, Physikaliseh-Okonomisehe Gesellschaft i Königsberg, Deutsche Seewarte i Hamburg, Société Archéo- logique i Agram, Alterthumsverein i Freiberg, Vetenskaps- Akademien i Mäncehen, Fondation de P. Teyler van der Hulst i Harlem, R. Accademia dei Lincei i Rom, Cireolo matema- tico i Palermo, R. Accademia dei Fisiocritiei i Siena, Royal Society och Royal Astronomical Society i London, Royal So- ciety i Dublin, Smithsonian Institution och U. S. Geological Survey 1 Washington, Johns Hopkins University i Baltimore samt Academy of Natural Sciences i Minnesota. Den 17 November 1890. Ordföranden erinrade om att Societeten efter senaste sammanträde förlorat en af sina ordinarie ledamöter, f. d. professorn i kemi vid Alexanders-Universitetet d:r JOHAN JAKOB CHYDENIUS, som den 4 innevarande November aflidit härstädes. En af d:r HJ. TALLQvistT inlemnad afhandling: Uber spe- cielle Integrationen, bei denen die Oberfläche eines ungleich- achsigen Ellipsoids das Integrationsgebiet bildet, anmäldes af hr Neovius och godkändes på hans förslag till intagning i Acta. Hr Danielson anmälde en af docenten VALFRID WASE- NIUS ingifven afhandling: ,,Separatisten Jacob Gripenstedt. En kulturbild från frihetstiden", och förordade dess införande i Ofversigten, hvartill bifölls. i Hr MoBERG förevisade en af d:r Egon Ihne i Freiberg (Hessen) utgifven fenologisk karta öfver Finland, hvilken upp- gjorts med ledning af de i Societetens skrifter publicerade, af hr Moberg sammanstälda klimatologiska anteckningarna och utvisade blommings- och bladspriekningstiden för fyra af lan- dets vexter, nemligen röda vinbärsbusken, häggen, rönnen och syrenen. Vv Till ordinarie ledamot af Vetenskaps-Societeten i dess naturhistoriska sektion invaldes professorn i patologisk ana- tomi och statsmediein vid Kejserliga Alexanders-Universitetet, d:r ERNST ÅLEXANDER HOMÉN. Sekreteraren anmälde att assistenttjensten vid Societetens meteorologiska centralanstalt, hvilken den 25 nästvikne Sep- tember genom anslag i de officiela tidningarna kungjorts ledig att ansökas inom 30 dagar derefter, före utgången af denna tid ansökts endast af t. f. assistenten filosofiemagistern Axel Ossian Anders Heinrichs, och hade dennes ansökningshandlin- gar derefter remitterats till meteorologiska utskottet för in- hemtande af dess och direktors för meteorologiska central- anstalten yttranden i ämnet. Dessa yttranden blefvo nu upp- lästa: och som magister Heinrichs skicklighet och lämplighet för den ansökta tjensten deri vitsordades och han befanns hafva fullgjort hvad för kompetens till densamma är föreskrif- vet, beslöt Societeten uppföra honom på det underdåniga för- slag till besättande af berörde assistentjenst, Societeten jem- likt $ 7 i den för anstalten gällande instruktion eger upp- göra, hvilket förslag skulle till Kejserliga Senaten ingifvas. På framställning af meteorologiska utskottet och sedan direktorn Biese numera inkommit med utredning om tillgån- garne i meteorologiska centralanstaltens kassa, biföll Socie- teten att biträdande assistenten Johanssons arvode, som här- intills utgjort 200 mark i månaden, finge höjas till 230 mark, att utgå från början af sistlidne september månad och intill dess amanuenstjensten vid berörde anstalt blifvit besatt, dock ej i någon händelse för längre tid än till utgången af inne- varande år. Hr ELMGREN förärade till Societetens bibliotek ett exem- plar af sitt nyligen utgifna arbete om Israelitiska historiens kronologi. Boksändningar hade för öfrigt ingått från Veten- skaps-Akademierna i Munchen och Budapest, Finska Läkare- sällskapet, Finska Litteratursällskapet och Industristyrelsen härstädes, Svenska Akademien i Stockkolm, K. Böhmisehe Ge- sellschaft der Wissenschaften i Prag, K. K. Centralanstalt fär Meteorologie und Erdmagnetismus och K. K. Geologisehe Reichsanstalt i Wien, Société Arehéologique i Agram, Phy- sikaliseh-Medicinisehe BSocietät i Erlangen, Verein fir Kunst und Alterthum i Ulm, Forstakademien i Eberswalde, Reale Accademia dei Lincei i Rom, Royal Astronomical Society i London, U. S. Naval Observatory i Washington, American Academy of Arts and Seiences i Boston, Academy of Natural Seiences i Philadelphia samt Museum of Comparative Zoology i Cambridge. VI Den 15 December 1890. Ordföranden erinrade om den förlust Societeten efter se- naste sammanträde åter lidit genom sin ledamot statsrådet FRANS JOSEF VON BECKERS den 21 nästvikne November inträf- fade död. Sea saa SI 1,000: — Återbetaldt assistentarv ödet NER Te dö 1,200: — DEOKTESETörskotblsd An dist : 38: 5 För synoptiska kartor med postporto - - - 168: 47. » Meteorologiskt Veckoblad 1 ex. « : en. IN AE Summa Ang 22,307: 90. 40. XII Utgifter: Amanuensers och räknebiträdens aflöning + - - 9,298: 10. Uppköp och reparation af instrumenter + + - 420: 54, Betjening och renhållning.» + » = + os «+ ++ 630: 25. MedjocbShelysninojms osmed ce as ev (GERT Underhåll af byggnaderna. + - «= ss 0 > 148: 45. För böcker, blankettryck och expenser. . » +» 2,170: 94. Aflöning för observatörer i landsorten « +» - - —2,899: 55. D:o för assistenter och betjening vid synopt. lrantOR eten fsdkede sl se je len Ls SNS NES 3,549: 98. ID:oNtör telegransters = ), har funnit, att basen bildar på tonen F vokalen w med egentonen f, och som han tillika funnit, att f öfverhufvudtaget är den djupaste resonans, ljudröret kan åstadkomma, följer deraf, enligt Helmholtz, att ljudrörets lägsta egenton hos en bas, som går till F, ligger endast en oktav högre än lägsta röstband- tonen. Enligt Hellwag, kan egentonen i wu gå ned till c, 1!) F. Eyrel, Physiologie der menschlichen Tonbildung, Leip- zig 1860, sid. 124. SJICENEBA mel kant. ist. sid: 106; ?) Die Lehre von den Tonempfindungen, tredje upplagan, sid. 173. dl hvarigenom lägsta egentonen hos en bas som går till F låge endast en qvint öfver lägsta röstbandtonen. Men ba- sar kunna gå betydligt djupare än till F. I Höijers Musik- Lexikon uppgifves, att tyska basisten L. Fischers röstregister sträckte sig från a' ned till D. Czermak säger om samma Fischer, att han sjöng till och med contra F skönt och kraftigt. Med djupare röster följa, såsom man redan sett, lägre egentoner, beroende derpå, att de organ, som produ- cera de djupare och voluminösare rösterna äro i allo större än de organ, som frambringa högre och jemförelsevis tun- nare röster. Denna allmänna regel som framträder i stort, då man sammanställer mäns, qvinnors och barns ljudrör och röster, af hvilka de förstnämdes äro de största och de lägsta, de sistnämdes de minsta och de högsta, måste naturligtvis äga sin tillämpning äfven på de speciella röst- arterna. Tenoren, hvars tonläge är högre än basens, må- ste, ehuru tillhörande ett manligt röstorgan, i regeln ha ett mindre ljudrör än basen, och i följd deraf högre lägsta egenton. På lika sätt inom samma röstart. Ju lägre t. ex. en bas är, dess större är antagligen hans ljudrör. Genom en i möjligaste måtto harmonisk proportion mellan ljudrö- rets och röstbandens storlek, af hvilken senare röstens ton- läge beror, befordras röstens fyllighet och välljud. Nätur- ligtvis måste här, såsom på andra områden, individuella egendomligheter och anomalier korsa den allmänna regeln. De upphäfva honom dock icke. Jag har väl ej anträffat några närmare uppgifter om hvilka röster Hellwag, Merkel och Reyher undersökt; men de låga egentoner, de funnit i vokalen u, angifva att deras iakttagelser grunda sig på un- dersökningar af sådana röstorgan, som tillhöra mycket djupa basar. Man skulle således, med ledning af Helmholtz” bestämda uppgift och vid en jemförelse mellan denna och de lägsta egentoner, jag har funnit genom hvissling, kunna antaga att lägsta egentonen ligger från en till tre oktaver ofvanom lägsta röstbandtonen, alltså varierar ända till två oktaver. Det är dock icke omöjligt, att de genom hvissling erhållna lägsta egentonerne äro för höga. Björling anmär- 32 ker, att det är ganska svårt att bestämma höjden af en hvisselton; då man jemför honom med andra toner af olika klangkaraktär. Isynnerhet misstager man sig lätt på okta- ven, och följden häraf blir den, att man vanligtvis anger hvisseltonen en oktav högre, än den i verkligheten är !). Möjligen äro för den skull de af mig anförda hvisseltonerne en oktav för höga. Reduceras nu denna oktav, så anträf- fas lägsta egentonen från en till två oktaver ofvanom läg- sta röstbandtonen, varierar alltså endast en oktav. Äfven mot detta resultat invändes måhända, att de rön, på hvilka det grundats, äro för få, till att berättiga några allmängil- tiga slutsatser. Jag vågar dock hålla före, att de äro till- räckliga för ändamålet. MHvisslingsförsöken omfatta både mans, qvinnas och barns ljudrör, äfvensom olika röstarter: bas, tenor, sopran. Det lider intet tvifvel, att de under- sökta ljudrörens lägsta egentoner ligga minst två oktaver högre än deras lägsta röstbandtoner. Å andra sidan bevisa Helmholtz”, Reyhers, Merkels och Hellwags uppgifter att man icke sätter gränsen för lägsta egentonens uppträdande nedåt för lågt, om man låter honom gå till en oktav ofvan om lägsta röstbandtonen. Skulle emellertid en del lägsta egentoner ligga lägre än en, andra åter högre än två okta- ver ofvan om lägsta röstbandtonen, fastställes blott deri- genom den af mig angifna sträckan såsom ett normalläge för lägsta egentonen. Har härvid något misstag blifvit be- gänget, håller jag före, att såväl lägsta som högsta gränsen för normalläget blifvit satt för lågt. Alla hvisslingsförsök peka envist på, att lägsta egentonen ligger i regeln ganska högt öfver lägsta röstbandtonen. Den nu gjorda undersökningen har, såsom jag vågar tro, fullt tillförlitligt ådagalagt, att skilnaden mellan de olika ljudrörens volym är i många fall så stor, att, äfven om, såsom Helmholtz säger, egentonen i u, den lägsta bland vokalerne, vexlar från f till t', hvarken qvinnan kan erhålla i u samma egenton som mannen, eller barnet samma egen- 1) CF. E. Björling, Klangfärger och språkljud, sid. 71. 33 ton som qvinnan och mannen. Och på samma sätt i de öfriga vokalerne. Det har visat sig, att ju lägre lägsta röstbandtonen är, dess lägre, ju högre lägsta röstbandtonen är, dess högre är också lägsta egentonen. Derjemte är lägsta egentonen alltid högre än lägsta röstbandtonen, och antagligen vexlar i regeln dess läge från första till andra oktaven ofvan om lägsta röstbandtonen. En tillämpning häraf på de olika röstarterna lemnar följande resultat. Basar från F bilda vokalen u med lägsta egenton från f till f'. Tenorer från c bilda u med lägsta egen- ton från c' till e”. De ega i vokalen u endast egentonerne c' —f gemensamma med basarne. Altar från g bilda u med lägsta egentonerne g'—g”. De ega i vokalen u egentonerne g'—c” gemensamma med tenorerne, men ingen enda ge- mensam med basarne. Slutligen bilda sopraner från c' vokalen 2 med lägsta egentonerne ce”—c"”". De ega i u egentonerne e'”—g'” gemensamma med altarne, men ingen gemensam hvarken med tenorerne eller basarne. På liknande sätt med de andra vokalerne. Ofvan om f begynner, enligt Helmholtz, vokalen os egentonsområde, hvars för o-klan- gen mest karaktäristiska tonhöjd är, säger Helmholtz, b'”. Men redan hos en tenor, hvars karaktäristiska tonhöjd är hos Helmholtz b', måste o-området, begynna först ofvan om cec”; hos en sopran kan o's område icke vidtaga förr än med d””, som Helmholtz anser vara en af vokalen a's mest ka- raktäristiska toner. Ändå mycket högre upp hos sopranen måste vokalen a's egentonområde ligga. På samma sätt med de öfriga vokalerne. Emedan u är den lägsta vokalen och alltså de öfriga ligga högre än u, den ene ofvanför den andre, måste deras egentonområden successift skjutas högre upp i samma mån som wu, ju mindre ljudröret är, erhåller högre lägsta egenton. Hos ett två års flickebarn, som nyss börjat tala och hvars lägsta röstbandton är e”, måste samtliga vokalernes egentonområden ligga ofvan om e”'. Jemför man man detta läge med egentonernes läge hos en bas, som går till F, så finner man genast, att icke en enda egenton är i en enda vokal den samma hos dem 3 34 båda. Mellan ljudrören hos basen F och diskanten e” ligga samtliga serierna af olika köns, åldrars och röstarters olika stora Jjudrör, och hvarje volymskilnad dem emellan medför äfven en olikhet i vokalbildningen. Mot hela denna bevisning kan dock ännu göras en invändning. Måhända har Helmholtz, och med honom Tyn- dall, misstagit sig i sina iakttagelser af de fysiologiska vil- kor, under hvilka vokalerne bildas. Måhända förhåller det sig så att endast de minsta ljudrören, nämligen barnens, hvilka nyss lärt sig tala, bilda vokalen u med största möj- liga ljudrörs volym och minsta möjliga munöppning, och att alla de öfriga större ljudrören jemka sina egentoner ef- ter barnens, genom att dels på förhand minska sin volym, dels göra sin munöppning större. På samma sätt i de an- dra vokalerna. Det kanske låter tänka sig, att då någon af vokalerne skall uttalas, de större ljudrören för tillfället minska sin volym och förstora sin munöppning så mycket, att deras egenton öfverensstämmer med den, som de min- sta ljudrören ega till sitt förfogande i samma vokal. Ett sådant tillvägagående förefaller så mycket sannolikare, som i alla fall intet enda ljudrör bildar hela vokalserien utan att än vidga än hoptränga munöppningen, än öka, än minska sin volym. Det ena bör då lika väl som det andra vara möjligt på grund af rörligheten och smidigheten hos de brosk och muskler, af hvilka ljudröret är sammansatt. Denna invändning, som, ifall den visade sig grundad, skulle rädda den Helmholtz'ska vokalteorien, jäfvas emeller- tid på det bestämdaste af verkligheten. Hvad, att börja med, beträffar de hviskade vokalerne, kunna de mycket lätt iakttagas. Hviskar man, såsom Helm- holtz, Donders m. fl. gjort, vokalerne utan vexlande uttryck, fullkomligt likformigt, så intager röstorganet ständigt samma ställning i samma vokal. Undersöker man härvid närmare munöppningen hos man, qvinna och barn, finner man strax, att ingen af dem gifver sin munöppning annan proportion än de öfriga gifva sin. Qvinnan hviskar icke sitt u med större munöppning än barnet, mannen icke sitt med större 30 än qvinnan. Tvärtom, allesamman göra de sin munöppning så liten som möjligt. Och nästan lika lätt kan man obser- vera ljudrörets volym. Äfven ljudröret intager hos alla samma ställning i samma vokal. Då qvinnan hviskar u, sänker hon tungan mot munnens botten, drar struphufvudet nedåt och gomhvalfvet uppåt. Härigenom vidgas ljudröret så mycket som möjligt i alla riktningar. På samma sätt förfar mannen, då han hviskar u, och som hans ljudrör är af naturen större än qvinnans, måste ock hans u bildas med större volym än hennes. Barnet, hvars ljudrör är minst, bildar sitt hviskade u med ändå mindre volym än qvinnan. Och på liknande sätt med de öfriga vokalerne. Skulle man och qvinna, då de hviska vokalerne, jemka sitt ljudrörs volym efter barnets, måste ock deras gomhvalf, tunga och struphufvud intaga i samma vokal en annan ställning än barnets. För att en bas, hvars ljudrör är om- kring fyra gånger så stort som ett två års flickebarns, kunde hviska vokalen u med samma ljudrörs-volym som den lilla, måste han lyfta struphufvudet och tungan högt upp och sänka gomhvalfvet lågt ned, under det att barnet bildar sitt u på alldeles motsatt sätt. Men någon sådan skilnad mellan ljudrörets ställning i samma vokal hos man och barn fins icke i verkligheten. Lika litet finner man någon sådan skilnad mellan den ställning, mannens och qvinnans ljudrör intaga i samma vokal. Mycket mera invecklad än i hviskningen, är vokal- bildningen i tal och sång, som ske med ljudande röstbandton. Röstbandtonen beror närmast på förhållandet mellan röstbandens längd, tjocklek och spänning. Men den tek- nik, som styr detta förhållande, hvarigenom röstband- tonen höjes och sänkes, utöfvar äfven inflytande på ljud- rörets volym och munöppningens storlek. HRöstorganets teknik i röstbandtonvexlingen har undersökts af Gult- mann !), Sieber !), Weiss !), Engel !), Merkel!), Griätzner ?), 1) Närmare hänvisningar i Några anmärkningar vid Helm- holtz” vokallära, sid. 59—061. 2) L. Hermanns Handbuch der Physiologie, sid. 69. 36 Techmer !) m. fl. Höjes röstbandtonen, så höjes äfven struphufvudet och tungans rygg, på samma gång gomhvalf- vet sänkes och läpparne dragas tillbaka; sänkes röstband- tonen, så sänkes äfven struphufvudet och tungans rygg, på samma gång gomhvalfvet höjes och läpparne skjutas framåt- I förra fallet göres ljudröret kortare och trängre, i senare fallet längre och vidare. I förra fallet minskas, i senare fallet ökas ljudrörets volym. I samband härmed ändras äfven munöppningens storlek. Då läpparne, när tonen hö- jes, dragas tillbaka, vidgas munöppningen; då läpparne, när tonen sänkes, skjutas fram, hoptränges munöppningen. Förändringarna i röstbandtonens höjd äro således förbundna med förändringar 1 ljudrörets volym och munöppningens storlek. Ju högre röstbandton, dess mindre ljudrörsvolym, dess större munöppning; ju lägre röstbandton, dess större ljudrörsvolym, dess mindre munöppning. Men en större ljudrörsvolym och mindre munöppning gifva i före- ning en lägre, en mindre ljudrörsvolym och större munöpp- ning gifva i förening en högre egenton. En förändring af röstbandtonens höjd åtföljes sålunda af en förändring i egen- tonens höjd. Ju lägre röstbandtonen är, dess lägre, ju högre röstbandtonen är, dess högre är ljudrörets egen- ton. Såsom häraf framgår, kan man alltså icke välja egen- ton alldeles oberoende af den röstbandton, på hvilken man talar eller sjunger; ty den teknik, som bestämmer röst- bandtonen, utöfvar äfven inflytande på egentonens höjd, Men på samma gång medgifver hvarje röstbandton ett visst, allt efter dess läge uti röstomfånget, olika begränsadt spel- rum, inom hvilket egentonen kan väljas. De faktorer, af hvilka röstbandtonens läge i skalan beror, kunna nämligen af röstorganet lämpas på olika sätt. Röstbanden kunna i många variationer göras, än kortare, tjockare och mindre spända, än längre, tunnare och starkare spända, ständigt dock med bevarande af sådana proportioner mellan längd, 1) Internationale Zeitschrift fär allgemeine Sprachwissen- schaft, sid. 76. 4 31 tjocklek och spänning, att summan af dem blir samma svängningstal. Och hvarje modifikation i sättet att fram- och volym hos ljudröret. Det uppstår sålunda för hvarje röstbandton ett maximum och ett minimum af ljudrörsvo- lym och munöppning, en lägsta och en högsta egenton, mellan hvilka ett val kan träffas. I följd häraf kan hvar och en af vokalerne erhålla olika egenton, då de bildas på samma röstbandton. Den inbördes ordning, 1 hvilken vo- kalerne uppträda talade eller sjungna, är den samma som i hviskningen. Alla fysiologer, som sysselsatt sig med vokal- läran äro ense om ordningen. Lägst i skalan ligger wu, något högre o, ändå högre a 0. s. v. i enlighet med det skema Helmholtz har uppstält. Men icke ens i samma vo- kal är egentonen oföränderlig. Inom vissa gränser för hvarje röstbandton, kan äfven hvarje vokal erhålla omvex- lande egenton. Helmholtz sjelf skiljer mellan en skarpare och dofvare klang, och framhåller, att man i senare fallet väljer djupare egentoner i samma vokal. I sångkonsten är denna klangmodifikation, som vanligen kallas tämber, all- mänt känd och använd som ett verksamt uttrycksmedel. Likaså 1 deklamationskonsten. Tämberns teknik har blifvit undersökt af Garcia !), Sie- ber !), Engel!), Merkel!), Grätzner?) o. fl. Skall tämbern göras dofvare, mörkare, sänker man struphufvudet och tun- gans rygg, höjer gomhvalfvet och skjuter fram läpparne. Skall tämbern göras skarpare, klarare, höjer man struphuf- "vudet och tungans rygg, sänker gomhvalfvet och drager läpparne tillbaka. I förra fallet förlänges och vidgas ljud- röret, på samma gång munöppningen minskas, i senare fallet förkortas och hoptränges ljudröret, på samma gång munöppningen göres större. Äfven vid dessa förändringar af ljudrörets ställning och volym kan röstbandtonens höjd ') Närmare hänvisning i Några anmärkningar vid Helmholtz” vokallära, sid. 67—68,. ?) LD. Hermanns Handbuch der Physiologie, sid. 106. 38 bevaras oförändrad. Följden häraf blir den, att i samma vokal på samma ton framträder en längre eller kortare serie egentoner, allt lägre ju mörkare, allt högre ju klarare tämber man söker. Det ges sålunda för hvarje vokal, bil- dad på hvarje röstbandton, ett maximum och ett minimum af ljudrörsvolym och munöppning, en lägsta och en högsta egenton. Lägst i förhållande till röstbandtonen ligger egen- tonserien i vokalen wu, något högre den i vokalen o, ändå högre den i a 0. s. v., i den inbördes ordning, vokalerne intaga. Egentonseriens utsträckning är likväl hvarken lika stor i hvarje vokal eller lika stor i samma vokal i hvarje röstläge. Röstorganet arbetar icke lika fritt i röstens läg- sta och högsta som i dess midtelläge. Endast då alla vo- kalerne bildas på en och samma egenton intaga såväl deras egentonserier 1 sin helhet som hvarje särskild vokals egenton- serie alltid samma plats. Men ändras röstbandtonen, så ändras äfven gränserna för vokalernes egentonserier såväl inbördes som i sin helhet. Flyttas röstbandtonen uppåt, så flyttas äfven gränserne för vokalernes egentonserier uppåt, flyttas röstbandtonen nedåt, så flyttas gränserne för egentonserierna nedåt skalan. Likasom det ges, enligt hvad jag i det föregående uppvisat, ett visst normalförhållande mellan röstens lägsta röstbandton och ljudrörets lägsta egen- ton, så ges det ett visst normalförhållande mellan hvarje röstbandton och hvarje vokals lägsta och högsta egenton. Såsom allmän regel gäller: ju högre den förra är, dess högre, ju lägre den förra är, dess lägre äro de senare. F. Techmer säger !), att enligt hans iakttagelser mun- hålan icke lämpar sin resonans efter svalghålans, då röst- bandton och struphufvud ändra läge. Möjligt. Men detta förhållande, som icke upphäfver hvad nyss sagts, kan dock, enligt mitt omdöme, ega rum endast på ett begränsadt sätt för hvarje ställning, som struphufvud och svalghåla intaga. Hvarje särskild del af röstorganet kan väl inom vissa grän- 1) Internationale Zeitschrift fär allgemeine Sprachwissen- schaft, sid. 76. 39 ser, spela en sjelfständig rol. Härigenom kan hvarje ställ- ning på mångfaldigt sätt varieras, allt efter specielt ända- mål för tillfället. Men i sin helhet är röstorganet så enhet- ligt och samverka dess olika delar så med hvarandra, att hvarje klangmodifikation, som kräfver en mera ingripande Fes betingar förändringar i de öfrigas. Detta framgår, såsom mig synes, på det tydligaste, om man gifver akt på tämber- och röstbandtonförändringarna 1 deras fullständiga konse- qvenser. Om, t. ex., vokalen a skall bildas först i mörka- ste och sedan i klaraste tämber på någon af röstens midt- toner, så måste ovilkorligt i förra fallet icke blott gomseg- let lyftas och tungans rygg sänkas, hvarigenom munhålan förstoras, utan derjemte struphufvudet dragas nedåt, hvari- genom svalghålan vidgas, och i senare fallet icke blott gom- seglet sänkas och tungans rygg höjas, hvarigenom munhå- lan minskas, utan äfven struphufvudet lyftas uppåt, hvari- genom svalghålans utrymme minskas. Tillika göres i förra fallet munöppningen mindre, än i det senare. Flyttas ai hvilken tämber som helst till röstens högsta eller lägsta ton, förändras åter betydligt såväl svalg- som munhåla. I förra fallet äro de båda två vida mindre, i senare fallet vida större, än då a bildas på någon af midttonerne. Äfven munhålan göres alltså regelbundet mindre för hvarje röst- bandton uppåt, regelbundet större för hvarje röstbandton nedåt. Minst i vokalen a äro mun- och svalghåla, då a bildas i klaraste tämber på röstens högsta ton, störst då a bildas i mörkaste tämber på röstens lägsta ton. Störst i förhållande till ljudrörets volym är 1 vokalen a munöppnin- gen i förra, minst i senare fallet. På liknande sätt i de öfriga vokalerne, allt efter deras inbördes läge. Ett inträngande i röstmekanismens enskildheter ådaga- lägger sålunda, att vokalbildningen är både mycket omvex- lande och mycket regelbunden. Hvarje vokal kan bildas med vexlande egenton, men valet af egenton är i hvarje särskildt fall begränsadt dels genom ljudrörets maximi vVo- lym och genom röstbandtonens läge inom röstomfånget, 40 dels genom vokalens läge och tämberns olika utsträckning i olika vokal på olika röstbandton. Man kan ej på samma röstbandton efter behag flytta samma vokals egentonsom- råde högre upp eller lägre ned. Man kan ej heller gifva åt samma vokal på olika röstbandtoner samma egentons- område. Hvarje röstorgan bildar vokalen u i vexlande tämber på sin lägsta röstbandton oföränderligt med lägsta möjliga egentonsområde, vokalen 7? i vexlande tämber på sin högsta röstbandton oföränderligt med högsta möjliga egentonsområde. Hvarje röstorgan måste i förra fallet an- vända ljudrörets största volymer i förening med minsta munöppning i förhållande till volymen, i senare fallet ljud- rörets minsta volymer i förening med största munöppning i förhållande till volymen. Mellan dessa lägsta och högsta egentonsområden utsträcka sig såväl vokalen u's egentons- områden på öfrige röstbandtoner som öfrige vokalers egen- tonsområden på samtliga röstbandtoner likaledes i oförän- derlig ordning, hvarje egentonsområde svarande mot de noga begränsade ställningar, som ljudröret intager i hvarje vokal i vexlande tämber på hvarje röstbandton. Och de fysiologiska och akustiska lagarne gälla lika för alla röstor- gan, för man, qvinna och barn. Resultatet af denna undersökning är i hufvudsak det- samma som erhölls vid undersökningen af de hviskade vo- kalerne. Den enda förutsättning, under hvilken Helmholtz” teori kunde tänkas räddad, har visat sig vara ogrundad. Då mannen bildar vokalerne på sina lägsta röstbandtoner, är det honom fysiskt omöjligt att jemka sitt ljudrör så, att det blir för tillfället lika litet som qvinnans. De lägsta röstbandto- nerne taga hos hvarje röstorgan ovilkorligt i anspråk ljud- rörets största möjliga volymer. För att en bas med om- fånget F—d" skall kunna erhålla något så när samma egentonsområde i vokalerne som en sopran, hvars lägsta röstbandton är c', måste den förre bilda vokalerne på sina högsta toner c', d', enär sopranens lägsta möjliga egenton är ce” och basens lägsta egenton, då han tager sina c', d', måste ligga ofvanför dessa röstbandtoner. För att en bas och en 41 sopran skulle alltid kunna erhålla samma egentonsområden i vokalerne, borde den förra alltid bilda vokalerne på sina högsta röstbandtoner, under det att sopranen alltid bildar dem på sina lägsta röstbandtoner. Men en sådan onatur- lig olikhet eger icke rum, såsom man lätt finner. Helm- holtz säger ju ock sjelf, att basen använder sina lägsta egentoner, då han talar. I alla fall skulle basen alls icke kunna åstadkomma så låga egentonsområden som den lilla flickan, hvars lägsta röstbandton är ce” och lägsta möjliga egenton ce”. Likväl har ingen ännu påstått, att icke bar- net, som nyss lärt sig tala, bildar vokalerne med lika nor- mal klang, som mannen och qvinnan. I motsats till hvad Helmholtz lär, framgår det, att ljudrörets egenton icke beror uteslutande af vokalen, och att ljudrörets egentoner i vokalerne, och dermed de star- kaste resonanserne, icke äro de samma hos män, qvinnor och barn. Egentonen beror äfven af ljudrörets volym, grundtonens läge och tämbernyansen. Endast de ljudrör, som ega lika stor volym, kunna ega öfverensstämmande egentonsområden i samma vokaler. Men så snart ljudrö- rens volym är olika, äro äfven egentonsområdena olika. Och denna olikhet gör sig gällande icke endast grupp- vis mellan män, qvinnor och barn, utan äfven mellan de olika röstarterna och de individuella rösterna inom hvarje art, ja, mellan de olika grundtonerne hos samma röst och den olika tämbern på samma grundtoner. De fy- siologiska lagarne för röstmekanismen betinga med nöd- vändighet de akustiska differenserna. II. Jag öfvergår till de modifikationer Helmholtz vidtagit, Dessa tyckas allesamman vid första påseendet ega ett 42 afgjordt företräde framför de bestämningar, som de skola ersätta. Det visar sig dock snart att de gagna till föga eller intet. Dels hafva de icke erhållit den utsträckning som vederbör, dels medföra de nya motsägelser i stället för de gamla. De förändra ej hufvudsatserna i Helmholtz ursprungliga teori. De endast jemka enskildheterna. Och som hufvudsatserne äro ohållbara, förfalla enskildheterna med dem. Helmholtz medgifvande, att hvarje menniska vexlar egenton i hvarje vokal, allt efter den tämber i hvilken hon talar, blir, i öfverensstämmelse med hans ursprungliga idéer om konstanta vokalkaraktäristikor, inskränkt dertill, att vex- lingen eger rum endast inom ett visst konstant egentons- område för hvarje vokal, då deremot i verkligheten det område, inom hvilket egentonen i samma vokal vexlar, för- ändras efter omständigheterna, d. v. s. efter ljudrörets vo- lym och grundtonens läge. De egentonsområden, Helmholtz” ger åt vokalerne, förekomma derför endast ganska sällan. I de flesta fall äro de helt andra än han angifver. Låtom oss börja: med vokalen u, åt hvilken han till- delar konstanta egentonsområdet f—f. Bildar basen u på grundtonen F, så är ljudrörets lägsta möjliga egenton f, och det är ju då möjligt att serien egentoner i vokalen u slutar med f'. I detta fall öfverensstämmer alltså Helmholtz: teori med verkligheten. Men redan på nästa tonsteg är det annorlunda. Ty då basen bildar vokalen u på G, så är i följd af lagen om röstbandtonens ooh egentonens förhållande till hvarandra, ljudrörets lägsta möjliga egenton g. Basen har således redan på sitt andra tonsteg uppför skalan för- lorat en af de egentoner, som Helmholtz säger konstant tillhöra vokalen wu. Tillika är ws egentonsområde 1i sin helhet förändradt. Ty på samma gång w's lägsta egenton flyttas till g, har dess högsta egenton flyttats något högre upp, än den ligger då u bildas på grundtonen F. Och ju högre upp i skalan basen skrider, dess mer inskränkes w's egentonsområde nedåt, dess mer vidgas dess egentonsom- råde uppåt. När basen skridit till g, är hela den egentons- 43 serie som Helmbholtz tilldelar 2u, försvunnen från ljudröret, ty lägsta möjliga egenton är då g', som ligger ett tonsteg högre än f. På lika sätt hos alla de andra röstarter, som omfatta grundtonen g: barytonen, tenoren och alten, äfven- som de röstarter, hvilkas tonomfång ligger ofvanom g: sopranen och barnrösterna. Sopranen har vanligen omfån- get ce'—c”'. Dess lägsta möjliga egenton i vokalen u är således c”, som redan ligger flere tonsteg högre än f' hvil- ket enligt Helmholtz är högsta möjliga egentonen i u. Då ljudrörets lägsta egenton hos en fem års flicka, hvars röst- omfång begynner med g"', är g”, och hos ett två års flicke- barn, hvars röstomfång begynner med ec”, ce”", så ligger hos dem lägsta egentonsserien i u en till två oktaver högre än den som Helmholtz förklarat vara konstant i u. Ändå mera invecklade motsägelser mellan Helmholtz teori och verkligheten påträffas, då man jemför med hvarandra olika vokalers egentonsserier på olika grundton. Helmholtz har ej närmare angifvit egen- tonsserien i o; men då han säger f vara w's högsta egen- ton och b” 9's karaktäristiska tonhöjd, måste i alla händelser tonerne g'—Db' tillhöra, enligt Helmholtz, vokalen o's kon- stanta egentonsserie. Likaså måste, enligt Helmholtz, to- nerne b”—d”' tillhöra vokalen a's konstanta egentonsserie. Om nu en bas med omfånget F—Ff', hvilken enligt Helm- holtz kan bilda samtliga vokalerne på samtliga sina grund- toner, sjunger eller talar vokalen o på grundtonen F, så begynner vid detta tilifälle o's egentonsserie strax ofvanom f', d. v. s. med g"', och fortsätter till b' och antagligen ännu några steg uppåt. Men flyttar basen o på grundtonen g, är det icke längre möjligt att egentonsserien g'—b" uppträ- der i o. På grundtonen g är nämligen ljudrörets lägsta möjliga egenton g', och denne uppträder här som lägsta tonen i vokalen uw's egentonsserie, enär u alltid ligger lägst, då vokalerne bildas på samma grundton. En jemförelse mellan egentonsserierne i vokalerne o och u, då de bildas på grundtonerne F och g, ådagalägger, att samma egen- tonsserie, g'—b", som i ena fallet tillhör vokalen o, i andra fallet framträder i vokalen u. Verkligheten visar här en 44 omkastning, som 1 dubbelt måtto vederlägger Helmholtz” teori om en konstant egentonsserie för hvarje vokal. På samma sätt som hos basen, och i tilltagande mån ju högre uppåt skalan man skrider, inträffa hos de öfriga röstarterna omkastningar mellan vokalernes egentonsserier. Jag har i de exempel, jag anfört, förutsatt, att ljudrörets egenton är endast en oktav högre än grundtonen. Detta behöfver dock ingalunda alltid vara fallet. Lägsta egentonen ligger, såsom jag visat, i regeln från en till två oktaver högre än grund- tonen, olika hos olika ljudrör. Tvifvels utan ges det sopra- ner, hvilka; jemte lägsta grundton cec” hafva lägsta egenton ce", och som således begynna vokalen u med en egenton, som icke blott lemnar under sig det egentonsområde, som Helmholtz tilldelar konstant vokalen o, utan också uppträ- der midt i ett område, b”—d””'. som han anser uteslutande tillkomma vokalen a. Omkastningarna i olika vokal på olika grundton ske lika regelbundet, som förändringarna i samma Vvo- kal på olika grundton. Det ena som det andra beror på de ovil- korliga förändringar ljudrörets volym undergår. På liknande sätt förhåller det sig med Helmholtz” för- klaringar om den ,, karaktäristiska tonhöjden", d. v. s. den förherskande tämbern i hvarje vokal. Den individuella tämbern i vokalerne är ganska olika. Det ges röster som merendels klinga öppna, skarpa, klara, andra som ljuda inåtvända, dofva, mörka. Hos de förra är egentonen högre, hos de senare lägre i samma vokal De flesta menniskor tala dock vanligen i en viss medeltäm- ber, hvarken öfvervägande klar eller mörk. Endast vid stegrad stämning eller i följd af konstnärlig beräkning t.ex. på scenen, i deklamationen, ändras klangen, göres än lju- sare, än dunklare. Äfven den individuelt företrädesvis klara eller mörka rösten skiftar naturligtvis tämber af samma an- ledningar. Olikheten mellan mörkare och klarare tämber beror dock icke endast deraf, att egentonen är lägre i den förra, högre i den senare, ehuru med lägre ton i regeln följer dofvare ljudning. Flere omständigheter medverka. Som struphufvudet ställes lägre och munnens öppning göres mindre, då man söker lägre egenton, kommer härvid röst- 45 bandklangen längre inifrån halsen och blir mera sluten. Då högre egenton sökes, inträffar motsatsen i följd af strup- hufvudets och munnens motsatta ställningar. Vid struphuf- vudets lägre ställning sänkes äfven struplocket ned mot röstspringan och verkar som tondämmare. Vid högre ställ- ning höjer sig struplocket och lemnar vägen fri för tonvå- gorna. I förra fallet erhåller klangen en mera dämpad, i senare fallet en mera fri karaktär. I förra ställningen äro ock munhålans väggar slappare än i den senare. Ett slap- pare eller strammare ljudrör bidrager i sin mån till klan- gens vekhet eller spänstighet. Till dessa olikheter komma ännu andra, som härröra mer eller mindre direkt från sjelfva röstbandklangen. Då man för att söka en lägre egenton vidgar ljudröret genom att ställa struphufvudet lä- gre, bli på samma gång röstbanden kortare och tjockare och sluta sig vid sina återsvängningar mindre tätt till eller lemna en springa mellan hvarandra. Härvid aftager, i följd af luftstötarnes minskade diskontinuitet, de högre deltoner- nes antal. Då man för att söka en högre egenton förfar på motsatt sätt, bli röstbanden tunnare och längre och sluta sig vid sina återsvängningar tätare till eller slå mot hvarandra. Härvid framkallas en ökad mängd af de högre deltonerne. De lägre deltonerne ligga glesare, de högre tätare vid hvarandra. Klangen i samma vokal på samma grundton erhåller sålunda än ett färre, än ett större antal deltoner. Härmed förbinder sig ytterligare en klangmotsats. Deltonerne i röstbandklangen skilja sig från hvarandra icke blott genom höjd och styrka, utan äfven derigenom att de lägre tonerne äro företrädesvis fylligare och mildare, de högre tunnare och skarpare. I samma mån deltonernes antal minskas, hvarigenom de lägre tonerne bli förherrskande, erhåller klangen en rundare och mjukare karaktär. I samma mån deltonernes antal växer, hvarvid de högre to- nerne få öfvervigt, blir klangen spetsigare och hårdare. Denna klangskiftning utvecklas genom resonansens infly- tande. Ju lägre egentonen är, dess lägre, ju högre egen- tonen är, dess högre är ock den delton, som närmast för- 46 stärkes. Men icke blott en enda af deltonerne, utan klan- gen i sin helhet förstärkes genom resonansen, hvarje ton i samma mån han närmar sig den för tillfället starkast lju- dande. Ju lägre egentonen är, dess starkare framträda de mjukare och färre, lägre deltonerne. Ju högre egentonen är, dess starkare framträder massan af de skarpa till an- talet öfverlägsna högre deltonerne.”?) Sålunda förbinder sig med den vexlande egentonen i samma vokal på samma grundton en hel mängd akustiska företeelser, af hvilka en del samverkar i en viss, en annan i en motsatt riktning, Med låg egenton åtföljer en inåtvänd, sluten, dof och mjuk klang, hvilka egenskaper erhållit den gemensamma benäm- ningen mörk tämber. Med hög egenton åtföljer en öppen, spänstig, rik och skarp klang, hvilka egenskaper genmen- samt benämnas klar tämber. I mörkaste tämbern blir klan- gen slapp och tom, i klaraste hård och gäll. Jemvigten mellan dessa ytterligheter håller medeltämbern, som derför ock blifvit kallad normaltämbern. I medeltämbern är klan- gen på engång mjuk och kraftig, voluminös och glänsande. I medeltämbern klingar hvarje vokal på hvarje grundton fylligast och tydligast, och så till vida kunde man anse den af medeltämberns egentoner som akustiskt är den midter- sta för vokalens mest karaktäristiska egenton. Emedan, såsom jag ådagalagt, hvarje vokals egentonsområde är i sin helhet olika för hvarje grundton, ligger högre upp ju högre, lägre ned ju lägre grundtonen är, måste natur- ligtvis också den akustiska midttonen i hvarje vokal vara olika för hvarje grundton, flyttas högre upp när grund- 1! Manuel Garcia, Traité complet de Part du chant, sid, 14, 15; F. Sieber, Vollständiges Lehrbuch der Gesangkunst, sid. 361— 363; C. L. Merkel, Anatomie und Physiologie des menschlichen Stimme- und Sprachorgans, sid. 721, 722, 746, och Physiologie der menschlichen Sprache, sid. 106; W. Dove, Repertorium der Physik, bd. VI, Stimmorgan des Menschen, sid. 77; G. Engel, Ansats der Stimme i Mendels Musikalisches Lexicon, sid. 245; P. Griitzner, Physiologie der Stimme und Sprache, sid. 106 i L. Hermanns Handbuch der Physiologie. 47 tonen höjes, lägre ned när grundtonen sänkes. Den pro- gression, i hvilken flyttningen eger rum, är dock icke alltid lika, emedan vokalernes egentonsområden erhålla i sin hel- het en allt mer öfvervägande mörk tämber ju lägre, en allt mer öfvervägande klar tämber, ju högre grundtonen är inom samma röstomfång; och för att så mycket som möjligt bi- behålla klangens fullhet och jemnhet, är det för den skull nödvändigt i förra fallet att söka en allt högre, i senare fallet en allt lägre egenton för att sålunda motverka den ensidiga tämber, tonläget i och för sig medför. På samma sätt med en hvar af de egentoner, som representera den rent individuella tämbern i vokalerne. För att han skall kunna bevara den ställning, af hvilken den egendomliga individuella tämbern beror, så måste äfven han flytta sig i samma mån vokalens egentonsområde i sin helhet förän- drar sig. Hvilken af dessa två olika toner, den akustiska midttonen eller den individuella tämberns ton, man ock må anse såsom den för vokalen mest karaktäristiska, tyckes härigenom bekräftas riktigheten af Helmholtz modifierade lära, enligt hvilken ej längre karaktäristikan, såsom i hans ursprungliga teori, är en isolerad punkt, utan i stället en- dast betecknar maximum inom en viss akustisk region. Men denna öfverensstämmelse mellan Helmholtz och verk- ligheten är endast skenbar. Ty då vokalen, hvars mest ka- raktäristiska ton, på sätt i det föregående visats, rättar sitt läge efter grundtonens, i verkligheten erhåller lika många mest karaktäristiska egentoner som det ges grundtoner, på på hvilka han kan bildas, låter deremot Helmholtz den mest karaktäristiska egentonen i vokalen förbli oförändradt densamma, grundtonen må vexla huru mycket som helst. Följaktligen kan den egenton, som af Helmholtz an- gifves som vokalens mest karaktäristiska, uppträda som sådan endast då vokalen bildas på en viss grundton. I alla öfriga fall, då samma egenton uppträder, är antingen klan- gen i vokalen icke den mest karaktäristiska eller vokalen ens ej längre densamma. Några exempel. Med egentonen b', som enligt Helm- holtz är vokalen 9's mest karaktäristiska ton, tyckes denna 48 bestämning slå in i verkligheten då o bildas på grundto- nen F. Ljudrörets lägsta egenton kan då vara f och egen- tonsserien f—f tillhöra vokalen u, som är lägst bland vo- kalerne, när de bildas på samma grundton. Ofvanom f skulle då os egentonsområde begynna samt sluta någon- städes nedan om hb”, hvilken sist nämda ton, enligt Helm- holtz är en af vokalen a's mest karaktäristiska toner. Egen- tonen bh” skulle sannolikt då representera en individuelt karaktäristisk o-klang med dragning åt mörk tämber, efter- som hb" skulle här höra till de lägre tonerne i vokalen os egentonsområde. Men bildas o på kontra B med B som lägsta egenton och B—b såsom vokalen w's egentonsserie, så begynna vokalen o's egentoner först ofvanom b. Här har b” blifvit flyttadt högst upp i o's egentonsområde, med- förande en klar tämber. Bildas åter o på grundtonen b, så är b' ljudrörets lägsta möjliga egenton, och tillhör såle- des vokalen u i hans mörkaste tämber. Vid alla dessa tillfällen uppträder b' som egenton hos ljudröret, men blott vid ett enda af dem kan han representera vokalen os mest karaktäristiska tonhöjd. I det först anförda fallet lju- der o mörkare, i det andra klarare; klangen är betydligt olika och kan således icke i båda fallen vara den mest karaktäristiska. I tredje fallet tillhör b" icke längre o, utan en annan vokal; här kan ej ens längre ifrågasättas, att b' är vokalen o's karaktäristiska tonhöjd. Då Helmholtz til- delar vokalen u konstanta egentonsserien f—f' och tillika förklarar f som w's mest karaktäristiska tonhöjd, skulle mörkaste tämbern orubbligt vara u's normalklang. Men så förhåller det sig knappast i något enda individuelt fall. För att tonen f skall kunna åstadkomma w's mest karaktäristi- ska klang, måste han befinnas närmare midten af den egen- tonsserie, som för tillfället uppträder i w. På samma sätt med de öfriga vokalerne. Hos Helmholtz producerar samma egenton alltid samma vokal i samma tämber. I verklighe- ten beror den roll, en viss egenton spelar, icke blott af hans läge i skalan utan äfven af hans plats inom det röst- omfång, der han uppträder, och denna plats bestämmes af 49 fysiologiska förhållanden, af röstläget, ljudrörets storlek och egentonsområdens fördelning på de olika vokalerne. Med hvarje ny ställning, egentonen intager, följer en mängd nya akustiska faktorer, som gifver honom en förändrad klang- valör. Slutsatsen är: hvarken egentonsserien eller den ka- raktäristiska tonhöjden äro, såsom Helmholtz lär, alltid de samma i samma vokal, och alltid olika för olika vokal. Ej heller ega vokalernes egentonsserier absoluta gränser gent öfver hvarandra. Helmholtz förklarar numera uttryckligen, att äfven grundtonen i röstbandklangen kan uppträda som karaktäri- serande delton i vokalklangen, och han tillägger, att voka- len ljuder särdeles fyllig och kraftig i de fall, då det är grundtonen som närmast förstärkes af ljudrörets egenton- Felix Auerbach säger lika uttryckligt, att jag i mina an- märkningar 1874 oriktigt utvecklat den framstående ställ- ning röstbandklangens grundton intager bland deltonerne, till en motsats mellan grundton och öfvertoner, oaktadt, enligt hans förmenande, det ensamt riktiga här vore, att de gent öfver hvarandra stående element, som å ena sidan bestämma tonhöjden, å andra sidau vokalklangen, icke äro grundton och öfvertoner, utan grundton och deltoner med inbegrepp af grundtonen. Jag skall genast visa huru härmed verkligen förhål- ler sig. Bildas vokalen 2 på grundtonen f, så ställer, enligt Helmholtz, ljudröret sin egenton på f, vokalen 's , karak- täristiska tonhöjd", och man hör ett fullt normalt u. Men när u bildas på grundtonen f, är ljudrörets lägsta möjliga egenton f', och den af röstbandklangens deltoner, som då mest förstärkes, är icke grundton, utan första öfverton, som är f. Det är dock möjligt, att ljudrörets lägsta egenton är ändå högre, t. ex. br. Då förstärkes lika litet, rättare sagdt ändå mindre, i främsta rummet grundtonen utan i stället den närmast egentonen liggande andra öfvertonen, ec”. På samma gång är ljudrörets egenton den som, enligt Helm- holtz, representerar vokalen o's karaktäristiska tonhöjd, b'. i 530 Klangfaktorerne äro i hvardera fallet helt annorlunda för- delade än i Helmholtz” teori. På lika sätt med alla de an-- dra vokalerne i dylika fall, blott med den skilnaden, att klyftan mellan teori och verklighet vidgas allt mer, ju högre vokalen ligger. Bildas o på grundtonen b' så är ljudrörets lägsta möjliga egenton hb”, enligt Helmholtz en af vokalen a's mest karaktäristiska toner. Men detta b” måste här: tillhöra vokalen u, som ligger lägst när vokalerne bildas på samma grundton. Den egenton och den mest förstärkta. delton, som verkeligen uppträder i vokalen o, då denne bil- das på grundtonen b', måste alltså ligga längre bort från grundtonen än egenton och mest förstärkta delton ligga, då u bildas på grundtonen f. Ändå längre blir afståndet, då a bildas på grundtonen b”. Det är, i få ord sagdt, prak- tiskt alldeles omöjligt, att egenton och grundton någonsin kunna i någon vokal stämma öfverens, enär ljudrörets läg- sta egenton alltid ligger minst en oktav högre än röstban- dens grundton. Häraf framgår ojäfaktigt, såsom jag vågar tro, att just det som Auerbach betecknat hos Helmholtz såsom det , ensamt riktiga", är det afgjordt oriktiga, men att deremot det, som han hos mig betecknat såsom det oriktiga, i sjelfva verket är det enda möjliga, såvida näm- ligen vokalljudet öfver hufvudtaget uppkommer genom sam- verkan af ljudrörets egenton och närmast förstärkta delton i röstbandklangen; ty som ljudrörets egenton redan då han är som lägst öfverensstämmer närmast med första öfver- tonen, och sedermera, då han stiger uppåt, närmar sig den ena efter den andra af de öfriga allt tätare liggande öfver- tonerne, på samma gång han allt mer aflägsnar sig från grundtonen, så måste han alltid mest förstärka någon af öfvertonerne. Under förutsättning att vokalljudet öfverhuf- vudtaget är en klangföreteelse, utgöras alltså de element, som bestämma vokalklangen, af grundton och öfvertoner, icke af grundton och delton med inbegrepp af grundtonen. Helmholtz förklarar, att den mest karaktäristiska to- nen i hvarje vokal är af absolut höjd, d. v. s. konstant; men han medgifver tillika att denna ton ej alltid kan an- - 51 träffas bland röstbandklangens deltoner, och han tillägger att detta ej heller är nödvändigt för den fullt normala vo- kalklangens ernående. Den konstanta mest karaktäristiska tonen förefins nämligen, enligt hans förmenande, i hvarje fall som resonanston hos ljudröret, och det behöfves en- dast att någon af röstbandklangens deltoner närmar sig inom ett qvintintervall den karaktäristiska tonhöjden hos ljudröret för att egentonen skall ljuda och i sin ordning för- stärka närmaste delton. Detta tillägg är, om man ser endast på den teoretiska slagfärdigheten, ett fint drag af Helmholtz, isynnerhet som han dermed förbinder förklaringen att både qvinnor och män i regeln tala i sina lägsta röstregister. Grundtonen blefve då altid tillräckligt låg för att låta äfven de lägre vokalerne fullt karaktäristiskt framträda. Men ser man till verkligheten, eger den modifikation, Helmholtz härmed gif- vit sin vokallära, knappast någon tillämpning. Följande exempel skola ådagalägga detta. Vi välja, att börja med tenoren, låta honom producera vokalerne på sina lägsta toner, c—f, och taga uteslutande hänsyn till Helmholtz” , karaktäristiska tonhöjd" för hvarje vokal: £ för vac bir förvostbAteller i dör aröt sky, Nära bildas på c, är första öfvertonen c', tonen f fins ej i röst- bandklangen. Här föreligger således ett af de fall, då, enligt Helmholtz, egentonen supplerar deltonen som karaktäristika. Ljudröret ställer här, menar han, sin egenton på f, och som tonen f är blott en qvint-aflägsen från c', bringar för- sta öfvertonen ljudrörets egenton till resonans, och 's ka- raktäristiska klang är bevarad. Men detta eger rum endast i Helmholtz föreställning. När u bildas på c är ljudrörets lägsta möjliga ton c', och af f kan i verkligheten icke spör- jas ett ljud, hvarken som delton eller egenton. Bildas u på grundtonen d, är lägsta möjliga egenton d', och af ett f höres heller här ingenting af, ändå mindre på tonen e, emedan både egenton och första öfverton alltmer aflägsna sig från f, ju högre grundtonen stiger 1 skalan. Hvilka de klangelement äro, som framträda, då u bildas på grundto- 52 nen f, har jag visat i det föregående. Bildar derefter teno- ren vokalen o på grundtonen c, fins ej heller dess , karak- täristiska tonhöjd", b', representerad bland röstbandklangens deltoner; ty andra öfverton är g', tredje öfverton c”, som ligger ett tonsteg ofvan om b". Också här borde alltså, en- ligt Helmholtz, egentonen tjenstgöra som karaktäristika, bragt till resonans af någon inom ett qgvintintervall befintlig delton i röstbandklangen. Detta tyckes äfven kunna ega rum, ty som ljudrörets egenton skrider högre upp ju högre vokalen ligger på samma grundton, är det i och för sig icke omöjligt, att den här ställer sig på b', som då bringas till resonans af tredje öfvertonen, ce”, som är endast sekun- den till b'. Närmare eftersedt är det likväl icke sagdt, att alltid ett o framträder i denna klangkombination. Som det nämligen är möjligt, att ljudrörets lägsta egenton ligger ända till två oktaver högre än grundtonen, finnes det säkert ljudrör, hvilkas lägsta egenton är just b'. Men i så fall måste han naturligtvis tillhöra 2, som är den lägst liggande vokalen. Följaktligen är då visserligen ljudrörets egenton hb", och detta b' bringas till resonans af närmast liggande delton ce”, men den vokal som i verkligheten höres är icke o, utan u. Man kan tänka sig flere andra kombinationer, t. ex. att lägsta egenton är ce”; i sådant fall kan alls icke något b' förekomma, vare sig delton eller egenton. Bildar man vokalen a« på grundtonen c, så anträffas i röstband- klangen båda dess karaktäristika tonhöjder, b” och dd”, den förre sjette, den senare åttonde öfverton. Det är också — förefaller det — ganska tänkbart, att tonerne b” och d”” tillhöra ljudrörets egentonsserie i vokalen a, producerad på grundtonen c. I detta fall skulle således en normal vo- kalbildning ega rum i öfverenstämmelse med Helmholtz teori. Men flytta vi a från tenorens till sopranens lägsta grund- ton, c', så äro klangförhållande alldeles förändrade. Här finnes i röstbandklangen hvarken hb” eller d”'; och är då ljudrörets lägsta egenton b”, så måste både denne och d”' tillhöra vokalen uw's egentonsområde. Vokalen a's egentons- serie måste här ligga mycket högre upp, bortom o's, hvil- I3 ken följer näst efter 2's. Flyttas åter u till någon af basens lägsta grundtoner, så anträffas, om man undantager grund- tonen F, icke heller här dess karaktäristiska tonhöjd, vare sig som delton eller egenton. Från och med G är den för- svunnen på båda hållen; 0. s. Vv. Det anförda torde vara tillräckligt. Man må medgifva att, såsom Helmholtz gjort gällande, en verksam ljudkälla förmår sätta en annan kropp i vibra- tion, äfven om den senares egenton i viss mån afviker från den förras tonhöjd; man må erkänna, att egentonens reso- nans ofta just på så sätt åstadkommes, enär det vid alla de tallösa skiftningar klangen erhåller i tal som sång väl blott sällan händer att egenton och delton fullt stämma med hvarandra; man må äfven antaga att egentonen uppväckes ännu på en qvints afstånd från deltonen; men af alla dessa sakförhållanden följer ingalunda den tillämpning Helmholtz gifvit dem. Tvärtom är, såsom jag visat, denna tillämpning i de flesta fall omöjlig, äfven om vi, såsom Helmholtz vill, i regeln tala i vårt lägsta röstregister. Helmholtz” öfverty- gelse om riktigheten af sina kombinationer hvilar på anta- gandet, att ljudrörets egentoner och mest karaktäristiska ton- höjd äro alltid desamma i samma vokal hos män, qvinnor och barn; men detta antagande är ett misstag och derför måste också hans kombinationer slå fel. Lika litet som den af Helmholtz bestämda mest karaktäristiska tonhöjden hos ljudröret någonsin kan sammanfalla med grundtonen, lika litet fins han i de flesta af Helmholtz förutsatta fall alls hos ljudröret, hvarför han icke heller kan bringas till ljudning genom någon af deltonerne. Låtom oss nu närmare undersöka äfven Helmholtz” utsaga att vi i regeln använda röstens lägsta register när vi tala. Orsaken dertill vore, såsom Helmholtz antyder, den, att röstproduktionen i detta läge fordrade jemförelse- vis minsta muskelspänning, följaktligen minsta kraftansträng- ning, med andra ord att det vore beqvämast att tala på röstens lägsta toner. Men är i verkligheten lägsta ton- läget det beqvämaste? Denna uppfattning delas icke af 54 andra röstfysiologer. F. Eyrel yttrar, efter att ha redogjort för röstorganismen: , Enligt de lagar, som blifvit uppstälda, måste alltså det menskliga röstorganets lägsta ton vara den, i hvilken röstbandens tjocklek nått sitt maximum, på samma gång som deras spänning och röstspringans partiella till- slutning befinna sig närmast nollpunkten. Derifrån och uppåt höjden tilltaga spänningen och den partiella tillslut- ningen, men minskas tjockleken, och allt detta i lika mått, så att I hvarje ton råder ett annat förhållande mellan ton- bildningsfaktorerne. Slutligen ernås härigenom en ton, i hvilken alla faktorerne äro likställiga. Denna ton utgör rö- stens midtelpunkt och är, fysiologiskt betraktadt, den lät- taste att bilda, emedan här alla faktorerne befinna sig i jemvigt; ty i alla andra toner är åtminstone någon af fak- torerne verksammare än de andra". Och litet längre fram: Ur det anförda kan förklaras, hvarför midteltonerne kräfva minsta kraften och hvarför, då man från midtelläget skrider nedåt, kraft och uppmärksamhet tagas i anspråk af ett an- nat verksamhetssätt än då man skrider uppåt 1). Med Eyrells som det synes väl motiverade teori öfverensstämma direkta uppgifter från andra fysiologer, hvilka uttalat sig i denna fråga både före och efter Helmholtz. Emil Harless uppger, att ,,tonen vid vanligt lugnt talande omvexlar i ett litet intervall, som befinner sig nära röstens midtelläge, mellan de midtersta och lägsta brösttonerne''?). C. L. Mer- kel säger, att röstbanden befinna sig i ett medelspännings- tillstånd i det vanliga talet, . hvilket rör sig på röstens midteltoner'' 3). F. Techmer yttrar, att vanligt talande för- siggår i det midtre röstläget med vexling af blott en ters eller qvart; och vidare: ,,Röstens medelhöjd i lugnt talande ligger nästan hos alla mellan de midtersta och lägsta to- nerne; den är dock äfven beroende af vana, kön och ålder. 1) Physiologie der menschlichen Tonbildung, sid. 138, 139. 2) Rudolf Wagner, Handwörterbuch der Physiologie, 1853, b. 4. sid. 686. 3, Anthropophanik, 1863, sid. 599. DD Så tala qvinnor och barn merendels i de lägre tonerne af det högre (falsett) registret. Från denna nivå ske i regeln afvikningar ej längre än till en qvint, dock undantagsvis äfven mera: alt efter stämning, individualitet, språk och munart, ordets och satsens natur" !). Med dessa fysiolo- giska iakttagelser öfverensstämma den psykologiska under- sökningens resultat. Tonen är företrädesvis känslans och stämningens uttrycksmedel. Ju svagare känsla, ju mattare stämning, dess lägre ton, frambringad af ett allt färre antal röstbandsvängningar; ju intensivare känsla, ju lifligare stäm- ning, dess högre ton, åstadkommen af ett allt större antal svängningar. Mellan dessa känslans och stämningens mot- satta poler fins ett tillstånd af kraftig lugn beherskning, som naturligen eger sitt uttrycksområde i tonerne på ömse sidor om röstens midtton, i hvilken tonbildningsfaktorerne stå i jemvigt med hvarandra och röstbandens svängningar bilda ett medeltal. Det år dock skilnad på röstens midtel- ton och talets midtelton. Merkel yttrar: ,I talet angifves den talandes och det talades karaktär närmast genom midteltonen, d. v. s. den ton som lika mycket öfver- som underskrides vid uttalandet af vidkommande sats eller af- delning i talet. Midteltonen eller satstonen ligger högre el- ler lägre på skalan i den talandes röstområde, allt efter som denne befinner sig i en mera upplifvad, eller nedtryckt sinnesstämning, eller allt efter som den talande vill åter- gifva den förra eller den senare stämningen. Alla excite- rande affekter drifva i mån af sin energi midteltonen uppåt, alla deprimerande affekter eller stämningar trycka honom nedåt. Skild härifrån är den midteltonens stigning som är nödvändig när den som talar vill, utan att derför råka i affekt eller i öfrigt ändra sitt föredrag, låta sin stämma ljuda högre, göra henne hörbar på längre håll. Enligt min erfarenhet, stegras midteltonen i det ansträngda eller hög- ljudda föredraget, sådant detta gemenligen betingas af större 1) Internationelle Zeitschrift fär allgemeine Sprachwissen- schaft, 1884, sid. 129. 56 lokaler, ungefär två eller tre tonsteg öfver den vanliga tal- tonen och förlägges sålunda till röstskalans midtpunkt, så att talaren dervid förfogar öfver lika många toner öfver som under midteltonen. ?) Vore Helmholtz” uppgift om taltonernes läge riktig, skulle äfven den märkvärdiga anomalien ega rum, att qvin- nans vokalbildningsförmåga vore mera begränsad än man- nens. Ty då mannen, enligt Helmholtz, väl i regeln talar på sina lägsta toner, men likväl felfritt kan tala äfven på sina högre toner, d. v. s. icke är bunden af några absoluta vo- kalgränser i sitt röstområde, skulle deremot qvinnan ovil- korligt nödgas uppsöka sina lägsta toner för att kunna tala felfritt. Det vore henne förmenadt att uttala vissa vokaler på större och kraftigaste delen åf sin tonskala. Denna olikhet, som omöjligen kan tänkas stå i något samband med könsskilnaden, strider till den grad mot naturens i regeln ofelbara harmoni, att hon redan på denna grund måste an- ses oantaglig. Kan mannen felfritt tala på sina högre, en- kannerligen sina midteltoner, måste qvinnan kunna det- samma. Härmed Ööfverensstämma slutligen erfarenheterna från sångkonstens område. Många sånglärare använda midtel- tonerne såsom den grundstomme, på hvilken röstens hela tekniska utveckling stödjer sig. De låta för den skull ele- verne inöfva vokalerne elementärt på mellantonerne och öfverföra dem först så småningom till de högre och lägre röstregistren. Och alla dessa sånglärare intyga, att vo- kalerne bildas lika normalt af flicka och gosse, qvinna och man. Midteltonerne ligga lägre ned eller högre upp i skalan, allt efter röstomfångets läge. Äfven de röster som tillhöra samma art, ha vexlande omfång. Uppgifterna om röstar- ternas tonomfång äro derför mer eller mindre afvikande från hvarandra. Enligt H. Ch. Koch?) sträcker sig basen 1) Physiologie der menschlichen Sprache, 1856, sid. 350, 351 2 H. Ch. Koch, Musikalisches Lexicon, 1865. FA från E eller F till d', e' eller f'; sopranen från e' till h” och högre. Enligt A. B. Marx, ') sträcker sig basen från F eller G till d' eller e'; sopranen från c' till g”, a” eller b”. Hos P. Grätzner förekomma följande uppgifter: basen F—e”', midteltonerne d—h; tenoren c—LLh”, midteltonerne a—e'"; al- ten g—d”', midteltonerne d'—h”'; sopranen d'—g”, midtelto- nerne g'—d”. En sånglärare, E. Seiler, gifver följande upp- ställning af röstens fyra hufvudarter och deras midteltoner ?): FRG AH odetcanedrietofarhierdfe SAIK Bas | | | Tenor bä | AT Sopran | Midteltonen i basens röstområde är f, i tenorens ce, altens f', i sopranens ec”. Rör sig taltonen vid föredrag med höjd stämma endast i ett qvintintervall — enligt Mer- kel och Köhler?) omfattar taltonen vid konstmässigt före- drag mycket större intervaller — så använder basen, då han vill tala rätt hörbart och tydligt, tonerne d—a, teno- ren tonerne a—e"', alten tonerne d'—a" och sopranen to- nerne a'—e”. I analogi härmed talar en fem års flicka, hvars röst sträcker sig från g' till d'””, med höjd stämma på tonerne d”/—g"”. Det torde nu ej anses djerft af mig att, i följd af det anförda påstå, att Helmholtz fullkomligt misstagit sig äfven om taltonen. Det är visserligen faktiskt att undantagsvis en och annan talar i särdeles lågt eller särdeles högt ton- läge — äfven bland karlar anträffas ju då och då en fal- sett-stämma — men i regeln tala alla, män som qvinnor, i röstens midteltoner, hvilka äro på engång de mest uttrycks- fulla och lättflytande. Deremot, ju lägre ned eller ju högre upp i samma röstomfång vokalbildningen eger rum, dess 1 Allgemeine Musiklehre, achte Auflage, 1869. 2) Altes und Neues öber die Ausbildung des Gesangsorgans; 1861 sid. 29. 3) Die Melodie der Sprache, 1853. 58 mödosammare och dess ofullkomligare är den. Orsaken härtill ligger ej i tonernes absoluta läge i röstomfånget. Detta framgår otvetydigt om man sammanställer med hvar- andra de olika röstarternas midteltoner och gränstoner- Basen, t. ex., bildar lätt och väl alla vokaler på tonen d: Tenoren deremot bildar dem icke lika lätt och väl på d. En jemförelse mellan d's läge hos basen och tenoren visar, att d är en af basens midteltoner, men hos tenoren en af de lägsta tonerne. I rent akustiskt afseende kan det ju icke falla sig ena gången svårare än den andra att bilda voka- lerne på en och samma ton. Orsaken till den konstanta olikheten måste således bero af det olika läget i röstom- fånget. På lika sätt åt höjden. Sopranen bildar samtliga vokalerne otvunget och väl på tonen ec”, som är en af hen- nes midteltoner; men tenoren har långt ifrån lika lätt att bilda vokalerne tillfredsställande på tonen ec”, ty hos honom är den en hans hans högsta toner. Förklaringen är gifven. Likasom den fullkomliga tonbildningen, möjliggöres den nor- mala vokalbildningen i hvarje rösts midtelläge af den jem- vigt i hvilken röstbildningens samtliga faktorer der befinna sig; och lika som tonbildningsförmågan, så aftager äfven vokalbildningsförmågan mot höjden och djupet, då samma jemvigt ej längre bibehålles. I hvarje rösts lägsta toner äro röstbanden så slappa, i de högsta så spända, att det i hvar- dera fallet blir svårt att producera vokalen med nödig nog- grannhet och snabbhet. Lättheten såväl som svårigheten att bilda vokalerne beror alltså uteslutande på fysiologiska vilkor. Gåfves det röstorgan, som kunde förfara med samma smidighet i hvarje tonläge, skulle äfven vokalerne kunna bildas lika normalt på hvarje ton i skalan, från ba- sens F till sopranens f”' eller huru lågt och högt menni- skorösten kan sträcka sig. Absoluta, akustiska gränser för vokalbildningen gifvas alls icke, endast relativa, fysiologiska sådana. Skiljaktigheter ega dock rum. Alla vokaler bildas icke lika lätt i alla tonlägen, såsom jag redan framhållit i mina Anmärkningar 1874. Det är en bekräftad erfarenhet att såväl sångare som sångerskor gerna undvika vissa vVo- 59 kaler i vissa röstlägen. Ut. ex., är obeqvämt för röstens högsta toner. Att basen blott med svårighet åstadkommer u på tonerne ce', d', e', tyckes bekräfta Helmholtz” teori, enligt hvilken uw's karaktäristiska tonhöjd är f. Men denna svårighet är försvunnen, när samma toner äro annorlunda placerade. Tenoren, hos hvilken de finnas, i midtelläget, bildar u på dem förträffligt. Svårigheten är nu förlagd till g', a', h', hvilka höra till tenorens högsta toner. Detta ut- visar att äfven här rent fysiologiska förhållanden utöfva sitt inflytande. På liknande sätt med vokalen ti. Enligt Helm- holtz, som ger åt 2 karaktäristiska tonhöjden d'””, borde denna vokal kunna bildas obehindradt på alla toner, men- niskorösten omfattar. Emellertid intygar verkligheten, att hvarje röst åstadkommer i mindre väl på sina lägsta toner: basen på E, F, tenoren på H, c, sopranen på e', f o. sS. v. Det är icke svårt att inse sjelfva orsakerna till dessa egendomligheter. U betingar relativt lägsta ställning för struphufvud och största ljudrörsvolym; röstens högsta toner åter betinga motsatsen. Då u skall bildas på röstens högsta toner råka de fysiologiska vilkoren för vokal och grundton i konflikt med hvarandra. Likaså med 7t, ehuru på annat sätt. I fordrar relativt högsta läge för struphuf- vud samt minsta ljudrörsvolym; men röstens lägsta toner kräfva motsatsen. Äfven här råka de fysiologiska vilkoren för vokal och grundton i strid med hvarandra. Svårigheterna för hvarje röst att åstadkomma u på sina högsta, 7? på sina lägsta toner] hänvisa sålunda på och förklara hvarandra. Dessutom har, enligt Helmholtz, ljudröret i vokalen i utom d'”” ännu en annan karaktäristisk tonhöjd, f, i följd hvaraf ju ej heller z borde kunna bildas högre upp i skalan än vokalen u. Men detta har ej blifvit ifrågasatt, vare sig af Helmholtz eller någon annan. Hvad Helmholtz i sina nva förklaringar yttrar om skil- naden mellan vokalbildningen i sång och tal, eger allmän giltighet. Likasom tonen undertryckes i talet af vokalljudet, så fördunklas mer eller mindre i sången vokalen af tonen, som här dominerar. Dramatiskt anlagda sångare och sån- (650) gerskor ansätta derför stundom ock, såsom Helmholtz säger, vokalen med en kort tonstöt midt i det bundna föredraget, d. v. s. foga snabbt en talton till en sångton för att derige- nom gifva höjd kraft åt textens mening. I parlando-före- draget är detta förfaringssätt förherskande på den egeniliga sångens bekostnad; likaså 1 recitativet, hvilket redan genom sin kompositions form, som söker foga sig efter talets ton- fall, är ett mellanting af tal och sång. Men allt detta, som beträffar artskilnaden mellan tal och sång och skiftningarna dem emellan, eger ingalunda någon särskild tillämpning på qvinnan. Helmholtz begår alltså en oaktsamhet, då han, efter att ha förnekat qvinnan förmåga att bilda vokalen u ofvan om tonen f', och vokalen o ofvan om tonen f”, icke dess mindre menar, såsom det tyckes, att hon dock kan i sången äfven ofvanför nämda toner afhjelpa denna olägen- het genom att låta respektive vokals karaktäristika ,,fram- blixtra" i en , kort tonstöt'" i begynnelsen af tonerne. Har qvinnan förlorat vokalen w's karaktäristika (mest karaktäri- stiska tonhöjd), i röstområdet ofvan om f', så kan väl den ej heller vidare åstadkommas antingen tonen utstötes eller bindes och utdrages. Kan qvinnan icke bilda vokalen u, ifall hon höjer sin talton öfver f', kan hon det tydligen ej heller i sången ofvan om samma f' genom att der anlita talets tonbildningssätt. Likaledes med vokalen o. Men i verkligheten tillgår det helt annorlunda, såsom jag visat. Rent af felaktig vokalbildning kan naturligtvis förekomma i tal som i sång 1 alla tonlägen, hos sångare som sånger- skor. Den afhjelpes genom elementära tal- och sångöf- ningar. | De anmärkningar jag nu fogat vid Helmholtz” vokal- lära visa, att hån är ohållbar både i sina gamla och nya bestämningar. Ljudrörets egentoner äro icke de samma hos män, qvinnor och barn. Ljudrörets egenton beror icke uteslutande af vokalen. Ljudrörets egentonsserie och mest karaktäristiska tonhöjd äro icke alltid de samma i samma vokal. Ljudrörets egenton och röstbandklangens grundton samman- falla aldrig med hvarandra. Deltonens påstådda förmåga 61 att inom ett qvintintervall uppväcka egentonen finner icke den tillämpning Helmholtz förutsätter. Vi tala i regeln ej på röstens lägsta toner. Vokalbildningen sker icke, såsom Helmholtz lär, inom ett begränsadt tonområde, utan i röst- skalans hela utsträckning, fullkomligast på hvarje rösts mid- teltoner, mindre fullkomligt på hvarje rösts högsta och läg- sta toner. Vokalbildningen har inga absoluta, akustiska gränser. Af innehållet i den Helmholtz'ska vokalläran återstår ännu endast den allmänna satsen, att vokalljudet är en egendomlig artklang, som uppkommer derigenom, att en af ljudrörets egentoner väckes till lif af en bland röstbandklan- gens deltoner, hvilken sedan i sin ordning förstärkes af den förre. Björling anmärker visserligen, att ljudrörets egenton bör kunna, oberoende af resonansen, uppväckas direkt ge- nom sjelfva anblåsningen, då luftströmmen från lungorna drar igenom svalg- och munhålorna. Att så sker, är ock otvifvel- aktigt, emedan ju hviskningstonen alltid uppkommer sålunda. I sak är det emellertid likgiltigt, om egentonen bringas till ljudning på ena eller andra sättet, eller på båda sätten ge- mensamt, enär tillföljd af lägsta egentonens läge, ljudrörets egenton alltid måste ligga på mycket närmare än en qvints afstånd från någon af öfvertonerne och således äfven alltid måste förstärka någon af dem. Helmholtz hufvudbestämning af vokalbildningen rubbas således icke åf Björlings anmärk- ning om egentonens dubbla uppkomstsätt. Men är också denna bestämning i och för sig riktig? Jag öfvergår till en undersökning af denna fråga. V: Jag har redan i det föregående påpekat fall, då samma egenton anträffas i olika vokaler. Dylika fall äro icke till- fälliga och enstaka. De uppträda tvärtom regelbundet och 62 i stor utsträckning, och de äro af vigt för afgörandet af bärigheten hos sjelfva grundidén i den Helmholtz'ska vokal- läran. Jag framhöll denna omständighet äfven 1 mina An- märkningar 1874, men utan att, som det har tyckts, lyckas tillvinna den uppmärksamhet, hvilket jag tillskrifver något fel i framställningen. Jag skall nu söka att,på sätt under- sökningsmaterialet betingar ställa henne fram i den påtag- lighet och betydelse, hon enligt min uppfattning i verklig- heten eger. En bekant sångteoretiker, G. Engel, har undersökt ljud- rörets egentoner, då olika vokaler bildas i olika tämbrer. Han har verkstält sin undersökning genom att hviska vo- kalen och låta hviskningen omedelbart öfvergå 1 hvissling. Engel yttrar: ,,Jag har för min del funnit, genom hviskning och hvissling, att vokalerne skjuta sig in i hvarandra, så att ett klart u ligger högre än ett mörkt o, ett klart e hö- sredan, ett. mörkt ä O:1S. Vv. I följd häraf kan mantockt hviskningen gifva åt olika vokaler samma ton, t. ex. a” åt Wi och 0,1 eV. åt an y,.e och 2, och tonböjdenrär salmda icke, såsom Helmholtz tror, obetingadt identisk med en viss bestämd vokalnyans". Samt vidare: ,, Äfven om man anser u och o i allmänhet motsvara den mörka, e och ? den klara samt a medel-tämbern, så låta dock alla vokaler göra sig mörka, klara eller medelklara, och endast derigenom att vi bilda u och o äfven i klar, e och 2 äfven i mörk tämber, erhålla vi en i sanning uttrycksfull sång. Det är emellertid just i dessa yttersta spetsar, som vokalerne skjuta in i hvarandra, som ett klart u går högre, har en högre domi- nerande ton, än ett mörkt o, o. s. v.' 1) Engel betecknar hvarje vokal såsom ett system af grundton och ett begrän- sadt antal öfvertoner, bland hvilka en viss är blott för til- fället dominerande. , Helmholtz” teori", tillägger han ,,skulle icke kunna hänga ihop, om den icke finge stöd af min hy- 1) Stadien zur Theorie des Gesanges i Reicherts och Du Bois Reymonds Archiv fir Anatomie, Physiologie und wissenschaf- licehe Medicin, 1869, sid. 317—320. 63 potes". Engel är, såsom jag tror, den förste hvilken upp- täckt att vokalernes egentonsserier skjuta in i hvarandra, och att således äfven samma mest förstärkta öfverton kan uppträda i olika vokaler. Engel har likväl icke fullföljt sin upptäckt, ej heller dragit verkliga konseqvenser deraf. Han har icke, emedan han undersökt endast de hviskade voka- lernes resonanser, iakttagit egentonsseriernas förhållande till hvarandra, när vokalerne bildas med ljudande ton. Jemför man, till en början, med hvarandra struphufvudets ställning och munöppningens storlek, då t. ex. vokalerne u och o bildas i olika tämbrer på samma grundton, finner man föl- jande. Göres « från sin mörkaste tämber så klart som möjligt, hvarunder struphufvudet småningom stiger något och munöppningen något vidgas, och bildas derefter voka- len 9 i dess mörkaste tämber, så verkställes det sistnämda icke derigenom att struphufvudet höjes och munöppningen förstoras från den punkt, de intogo i w's klaraste tämber, utan tvärtom sänkes struphufvudet och minskas munöpp- ningen något. Dock erhåller struphufvudet en smula högre läge och är munöppningen en smula större i mörkaste o än i mörkaste u. Göres derpå o allt klarare, så stiger åter struphufvudet och vidgas munöppningen något, tills slutligen i klaraste o det förra står en smula högre och den senare är en smula större än i klaraste wu. Struphufvudets och munöppningens ställningar i vokalerne u och o, bildade alla tämbrer igenom, äro sålunda olika från mörkaste wu till mörkaste o, men de samma från mörkaste o till klaraste u, och åter olika från klaraste wu till klaraste o. Skilnaden mel- lan struphufvudets läge och munöppningens storlek i mör- kaste « och mörkåste o liksom i klaraste u och klaraste o är mindre än öfverensstämmelsen från mörkaste o till kla- raste u. Uttryckt genom en fortlöpande linie kan förhål- landet mellan skilnaden och gemensamheten — utan anspråk på exakthet i minsta detalj — angifvas sålunda: Mörkaste u. Klaraste wu. I | RNE Mörkaste o. Klaraste o0. 64 Som struphufvudets lägre och högre läge angifver ljud- rörets större och mindre volym, och volymen i förening med munöppningens storlek bestämmer ljndrörets egenton, blir det akustiska resultatet häraf, att ljudrörets egentons- serier i vokalerne u och o äro desamma från mörkaste o till klaraste u, men lägre i en del af det mörka u än i det mörka o, och högre i en del af det klara o än i det klara u. Den gemensamma delen af serierna är större än de icke ge- mensamma delarne. På lika sätt som med u och o, för- håller det sig med öfriga närmast hvarandra stående voka- ler, då de bildas på samma grundton. Deras egentonsserier sammanfalla till större delen med hvarandra, och under- och öfverskjuta hvarandra endast med mindre delar. Den gemensamma delen och de icke gemensamma delarne äro dock icke fullt lika för alla vokalpar och i alla tonlägen. Härmed förbinda sig naturligtvis liknande förhål- landen med de mest förstärkta öfvertonerne. Antaget, exempelvis, att, då sopranen bildar vokalerne w och o på grundtonen c', ws egentonsserie är c”—c”"' och os egen- tonsserie e”—e"”. Olika för dem äro då egentonerne ec”, d” och dd”, et; gemensamma äro e”, f', gr, avsky eve Bildas vokalen u med egentonen e”, så förstärkes i främ-: sta rummet öfvertonerne e” och g”; med f”: g'; med g” S:x median: og”; omed lett, och mede ”/steutriBildas sedan vokalen o med någon af egentonerne e”—c”"', så för- stärkas i hvarje särskildt fall i främsta rummet äfven nyss- nämda närmast motsvarande öfvertoner. Bildas vokalen u med egentonerne ec” och d”, förstärkes 1 båda fallen när- mast öfvertonen ce”. Bildas vokalen o med egentonerne d”” och e””. förstärkes i förra fallet öfvertonen c”', i senare fallet öfvertonerne cec” och e”'. Engels utsaga, att voka- lerne skjuta sig in i hvarandra med sina yttersta spetsar, är så tillvida icke fullt riktig, att icke blott ,,spetsarne", utan större delen af deras egentoner och mest förstärkta öfvertoner öfverenstämma med hvarandra. I sjelfva verket bildas närmast hvarandra stående vokaler på samma grund- ton med till större delen samma klangmaterial. Fullkomligt 65 orätt synes mig Engel ha, då han, efter att ha betecknat hvarje vokal såsom ett system af grundton och ett begrän- sadt antal öfvertoner, bland hvilka en viss är för tillfället dominerande, tillägger, att Helmholtz” teori, som annars icke kunde hänga ihop, erhållit nytt stöd genom hans hypotes. Fast mer måste ju det nya förhållande, Engel konstaterar, anses alldeles jäfva Helmholtz” teori. Ty hvad är det väl, som åstadkommer den specifika skilnaden mellan vokal och vokal i alla de fall då hos båda förekommer samma egen- ton och samma mest förstärkta öfverton? Icke kan det vara egentonen, ty denna ljuder ju lika, icke heller mest förstärkta öfvertonen, ty äfven denna ljuder ju lika i båda. Den specifika vokalolikheten måste — det är tydligt — vid alla dessa tillfällen åstadkommas af ett akustiskt element, som Helmholtz alls icke uppmärksammat. Till denna slut- sats kom jag redan i Anmärkningarna 1874. Helmholtz har sökt undgå den. Han yttrar 1877, att det är allmänt bekant, att man kan i oafbruten följd ändra de entoniga vokalerne från u genom o till skarpt (klart) a. Äfven öf- vergangarne a—o—u kunna åstadkommas genom att man förändrar ljudrörets volym. De tvåtoniga vokalerne kunna likaledes mångfaldigt förändras och öfverföras i hvarandra. Dermed'", tillägger han i en not, , förfalla några invänd- ningar, som blifvit gjorda af G. Engel". Men Helmholtz går på sidan om saken. Det gäller icke här nyanserna mellan de olika vokalerne, utan tämbernyanserna i hvarje vokal. Helmholtz tyckes anse de förra sammanfalla med de senare. Men så förhåller det sig icke. Tvifvelsutan ges det bredvid de antagna vokalljuden en mängd vokaliska skiftningar, lika- som det mellan den diatoniska skalans toner ligger en mängd enharmoniska toner. Men tämbern är någonting annat än vokalöfvergång. Den är, likasom tonstyrkan, en sjelfständig ljudningsform och har, likasom denna, sitt eget verksamhetsområde. Gör man, t. ex., vokalen o än klarare än mörkare, närmar man honom ingalunda i förra fallet au, i senare fallet a. Skulle tämberförändringen åstadkommas endast derigenom att o's specifika ljud grumlas i ena eller andra 5 66 riktningen, bestode ju ett af deklamationens och sångens finaste uttrycksmedel i en afsigtlig språkljuds försämring. Men så kan det naturligtvis icke vara. Likasom det odlade örat skyr en oren ton, så skyr det en oren vokal. Täm- bern bör icke försämra vokalen, och den gör det icke hel- ler hos den konstförfarne. Tämbervexlingen får lika litet som vexlingen i tonens styrka, göra intrång på vokalens renhet. Endast då gör tämbern sin sköna verkan, om vo- kalen ljuder i oförminskad fullkomlighet, under det att klan- gen skiftar än mildare, än skarpare, än öppnare, än mera sluten, än dunklare, än ljusare, hvilka egenskaper 1 och för sig ej förutsätta några vokalöfvergångar. Att tämbern är en sjelfständig klangegenskap, intygar ock dess teknik. Gör man, då vokalerne bildas på samma grundton, t. ex. vokalen o så mörk som möjligt, kommer man ej genom att söka ändå djupare mörker, fram till vokalen u, utan förlora sig i stället både ton och vokal. Gör man o så klart som möjligt, så kommer man ej heller, genom att söka ändå större klarhet fram till a, utan öfvergår ton och vokal i ett ore- digt missljud. På samma sätt med de öfriga vokalerne. Hvarje vokal antager tämberns skiftningar, utan att dervid öfvergå 1 något af de andra vokalljuden. Tämberskiftning och vokalskiftning äro två olika saker. Bildas vokalerne alla tämbrer igenom på olika grund- toner, så växer vid hvarje tonsteg gemensamheten i klang- material för olika vokaler. Antagom exempelvis, att teno- ren bildar på grundtonen c vokalen u med egentonsserien c'—c”, och vokalen o med egentonsserien e'—e”. Flyttas sedan vokalen wu till grundton e, så kommer uw's egentons- område att ungefärligen sammanfalla med o's egentonsom- råde på grundtonen c. På grundtonen e är nämligen läg- sta möjliga egentonen e”, och från e” sträcker sig då w's egentonsserie uppåt, antagligen i samma proportion som på grundtonen ce, d. v. s. från e” till e”. | Skulle här ännu fela någon egenton i höjden, så inhemtas äfven den genom att uppflytta u ett tonsteg till, enär på samma gång egen- tonsserien i sin helhet flyttas uppåt. Sålunda erhåller, un- 67 der det att tenoren stiger uppför skalan, vokalen u snart samma egentonsserie som vokalen o har på grundtonen c. Vid fortsatt uppflyttning skrider derefter u steg för steg in på de egentonsområden, som vokalerne 4 och a ha på grund- tonen c, tills det slutligen sammanfaller äfven med dem. Flyttar åter tenoren vokalen o uppför skalan, erhåller denne att börja med, så småningom samma egentonsserie som vokalen &, och derefter samma område som vokalen a har på grundtonen c. På lika sätt med de andra vokalerne. Flyttar tenoren vokalen wu till grundtonen e”, så erhåller hans u ungefär samma egentonsområde som sopranens o har på samma grundton o. s. v. På lika sätt med de öf- riga röstarterna. Sammanställer man menniskoröstens total- omfång i en enda fortlöpande tonserie, från basens F till sopranens ec”, finner man, att hvarje vokal under sin gång från basens lägsta till sopranens högsta toner erhåller i oafbruten vexling samma egentonsserier som anträffas på något högre eller lägre tonsteg i någon af de öfriga voka- lerne. Och såsom med egentonsserierna, förhåller det sig naturligtvis äfven med de mest förstärkta deltonerne i röst- bandklangen. Deras serier förändras i samband med de förra och varda de samma i olika vokaler. Slutligen för- håller det sig med den karaktäristiska tonhöjden på ena- handa sätt. Men på samma gång de olika vokalerne så- lunda identifiera sitt klangmaterial, försiggår äfven hos dem en förändring af motsatt slag. En och samma vokal er- håller, då han flyttas uppför eller utför skalan, olika egen- toner, olika mest förstärkta deltoner, olika karaktäristisk tonhöjd. Har vokalen u på basens F ungefär egentons- serien f—f”, erhåller han på G ungefär serien g—g', på A serien a—a”', på H serien h—h”' o. s. v. För hvarje ton- steg uppåt förlorar han — jemfördt med föregående tonsteg — en lägsta och får i stället en ny högsta egenton. Har u flyttats till grundtonen h, som är gemensam för bas och tenor, erhåller han egentonsserien h-—h”. Här har wu ej mera qvar en enda af de egentoner som det egde på F. Allt, egentoner, mest förstärkta deltoner och karaktäristisk 68 tonhöjd, har blifvit olika i samma vokal. Har u flyttats till sopranens g”, är åter dess klangmaterial längesedan olika med det som det hade på grundtonen h. Och på samma sätt med de andra vokalerne. När en vokal passe- rat menniskoröstens hela skala, har han som sitt klang- material användt samtliga egentoner, samtliga mest förstärkta deltoner, som menniskorösten producerar, från de lägsta på basens lägsta till de högsta på sopranens högsta toner. Följden af denna fortsatta differentiering af vokalernes klang- material jemsides med den lika omfattande identifieringen af detsamma är den, att materialet blir lika ofta olika i samma vokal som lika i olika vokal. Men under sådana förhållanden är det ju omöjligt, att det specifika vokalljudet kan bildas af egentonen i förening med den mest förstärkta deltonen. Det är lika omöjligt, å ena sidan, att den speci- fika ljudolikheten mellan tvänne vokaler kan härröra från samma egenton och samma mest förstärkta delton, som, å andra sidan, att ljudenheten i samma vokal kan åstadkom- mas af olika egentoner och olika mest förstärkta deltoner. En sammanställning af ett par exempel skall tydliggöra detta fullkomligt. Tenoren kan bilda på grundtonen c vo- kalen u med egentonen f” och mest förstärkta deltonen g”. Tenoren kan på grundtonen c bilda vokalen o likaledes med egentonen f och mest förstärkta deltonen g'. Vi höra vid dessa tillfällen två olika vokalljud, men vid hvardera tillfället ljuder samma egenton, f', och samma mest för- stärkta delton g'. Detta f', detta g' kunna icke i och för sig ljuda ena gången annorlunda än den andra. Vokalolik- heten kan således icke härröra från dem. Ett andra exem- pel. Basen kan bilda på grundtonen F vokalen u med egen- tonen f och förstärkta deltonen f. Sopranen kan bilda på grundtonen ec” vokalen u med egentonen c” och mest för- stärkta deltonen cec”. Egentonen och mest förstärkta delto- nen i u på grundtonen c ligga långt bortom hela den egen- tons- och mest förstärkta deltonsserie som uppträder i u på grundtonen F. U-ljudet höres likväl, med undantag af den olika tonhöjden, 1 hvardera tillfället lika, men både 69 egentonen och mest förstärkta deltonen måste höras olika, ett f i förra, ett ce" i senare fallet. Enheten i u-ljudet kan derför omöjligt härröra från egentonen och den mest för- stärkta deltonen, o. s. v. Slutsatsen blir alltså den, ått äf- ven hufvudbestämningen i den Helmholtz'ska vokalläran är ohållbar. Vilkoret för dess antaglighet är de i vokalerne uppträdande egenton- och deltonseriernas absoluta begräns- ning gent emot hvarandra. Endast om till hvarje vokal hör en särskild, konstant grupp egentoner och deltoner, kan den specifika klangolikheten vokalerne emellan och der- med uppkomsten af vokalljudet anses bero af egentonen och den mest förstärkta deltonen. Visar det sig deremot, att en dylik begränsning i verkligheten icke eger rum, att tvärtom hvilken egenton och mest förstärkta delton som helst kan förekomma i hvilken vokal som helst, att det är för det specifika vokalljudet fullkomligt likgiltigt antingen samma vokals klang är alldeles olika, eller olika vokalers alldeles lika, så har också den Helmholtz'ska vokalläran uppenbarligen förlorat sjelfva den botten, på hvilken han stält sig. Detta anser jag mig nu hafva ådagalagt. Stöd från annat håll saknar jag dock icke alldeles. Hos Köstlin förekommer följande yttrande: ,, Hvad beträffar deltonerne anmärka vi, att klangfärgen icke kan bero en- samt af dem. Helmholtz argumenterar: likasom styrkan beror af svängningsvidden och höjden af svängningshastig- heten, så beror klangfärgen af svängningens art och deraf betingade gestaltning; en ännan förklaring är omöjlig. Men denna slutsats är icke bindande. Man kan blott säga: lika- som svängningarnas hastighet och vidd inverka på tonens beskaffenhet, så tvifvelsutan ock svängningarnas art och de derigenom uppkomna deltonerne Att detta inflytande be- står i klangfärgens uppkomst, ännu mer att klangfärgen beror endast deraf, kan man ingalunda sluta" 1). I anled- ning af mina Anmärkningar 1874 och Helmholtz” svar 1877 yttrar Trautmann: , Mig synes det icke, att von Qvantens 1 Karl Köstlin, Aestetik, 1869, sid. 553—554. 70 anmärkningar blifvit undanrödjade genom dessa invändnin- gar. Vore verkligen de ljudliga vokalerne rösttoner, i hvilka råder den ena eller den andra harmoniska öfvertonen, borde dock, om Helmholtz påståenden visade sig hållbara, voka- lerne framträda än mer, än mindre fullkomliga. Så borde t. ex., vokalen o, i hvilken munhålan säges vara stämd på b”, erhålla en afgjordt egendomligare karaktär när han sjun- ges på b, än då han bildas på g, eller d, bland hvilkas öf- vertoner b' alls icke förekommer. Men detta är ingalunda fallet, utan vokalen o framträder — hvilket ej kan nog ef- tertryckligt framhållas — med alldeles samma fullkomlighet om; den talas eller sjunges. pa b eller på Hy cfresoajaet eo. s. v. Och motsvarande gäller om alla de öfriga vo- kalerne. — Att den nu herskande läran ej är hållbar, är för mig en afgjord sak'' +). Får vokalljudet fortfarande uppfattas som en modifika- tion af röstbandens klang, måste tydligen hos det samma uppträda ett eller flera klangelement, genom hvilkas sam- verkan med egentonen och mest förstärkta deltonen det specifika vokalljudet åstadkommes. Dessa element kunna ej vara andra än deltonernas olika antal och olika förde- lade styrka. Såsom framgår af den redogörelse för röstens teknik, som lemnats i det föregående, ökas i regeln öfver- tonernas antal i samma mån som tämbern göres klarare och grundtonen förlägges högre inom samma röstomfång, hvarjemte de högre belägna öfvertonerne framträda skar- pare ju högre den mest förstärkta deltonen är. På grund häraf framkastade jag i Anmärkningarna 1874 följande hy- potes: ,,Det vill tyckas som berodde hvarje specifikt vokal- ljud på så egendomligt afvägda förhållanden mellan samt- liga de medverkande akustiska elementen, att summan af dem, vid alla vexlingar i det enskilda, i sin helhet alltid blir den samma. Der ett element förändrar läge, minskar eller ökar sitt inflytande, försiggå genast hos de öfriga så- dana motsvariga förändringar, som äro nödiga för total- 1 M. Trautmann, Die Sprachlaute, 1884, sid. 35. (ål effektens vinnande. Der en vokal råkar att i något afse- ende bli lik en annan, motverkas följden häraf genom olik- het i andra afseenden. Den i hvarje vokal förherskande akustiska verksamheten kan sålunda förläggas lägre ned eller högre upp i grundtonernes och öfvertonernes skala; vokalens ljud förblir dervid dock alltid det samma, blott med den skilnaden, att det i förra fallet framträder dofvare, dunklare, i senare fallet öppnare, klarare. Endast ett så- dant antagande förklarar, huru det är möjligt att vokalen kan bildas på hvilken grundton som helst och i tämbern utbildas åt olika håll, utan att dess ljud derför egentligen närmar sig något af de öfriga vokalernes'. Enligt denna hypotes skulle vokalljudet bero af den relativa ställning, klangelementen intaga till hvarandra. Efter Helmholtz nya uttalanden 1877, hvilka icke syn-l tes mig tillfredsställande, började jag åter sysselsätta mig med vokalfrågan. Utgående från hypotesen 18174, upp- stälde jag följande slutledning: Då hvarje vokal bevarar sin specifika karaktär, antingen den produceras på lägre eller högre grundton, i mörk eller klar tämber, med högre eller lägre egenton och starkast ljudande delton, färre eller flere öfvertoner, svagare eller starkare lägre eller högre öfvertonsgrupp, böra ock förhållandena mellan de samver- kande klangfaktorerne i hvar vokal kunna uttryckas i en bestämd formel. Jag begynte söka efter vokalernes klang- formler. Men ju mera jag bemödade mig om att uppfånga den konstanta klangskilnaden mellan olika vokaler, dess mindre visade den sig vara, tills den slutligen fullkomligt försvann. Det förhåller sig nämligen med deltonernes antal och fördelningen af deras styrka i vokalen alldeles på samma sätt som med egentonen och den mest förstärkta deltonen. De äro än de samma i olika vokal, än olika i samma vokal. Och de äro detta i alla de fall då egentonen och den mest förstärkta deltonen äro det. Se här bevisen. Om vokalen u, bildad på grundtonen c, har egentons- serien c'—c”, och vokalen o, bildad på samma grundton, T2 serien e'—e", så äro egentonerne e', f', g', a', h', c' ge- mensamma för u och o. Egentonen c” representerar voka- len u's, egentonen e” vokalen o's mörkaste tämber, hvilken är något ljusare än den förra. Som hvarje egenton beror på kombination af ljudrörets volym och munöppningens storlek, åstadkommes lägsta egentonen i u genom en förening af större volym och mindre munöppning än lägsta egentonen i o. Göres u klarare sker detta genom en förening af mindre: volym och större munöppning. På så sätt åstadkommes hos: vokalen u egentonen e”, och är förhållandet mellan ljudrörets volym och munöppningens storlek naturligtvis då det samma som i egentonen e' hos vokalen o, hvilken begynner sin egen- tonsserie med denna ton. På lika sätt i de öfriga egento- nerne f, g', a”, h', ce”, antingen man bildar vokalen w eller vokalen o. Såsom af framställningen om röstens teknik framgått, ändras ljudrörets volym genom att man ändrar struphufvudets läge. Olika volym motsvaras af olika, samma volym af samma struphufvuds läge. Enär volymen, likasom munöppningens storlek, är den samma i egentonerne e", f', g', a', h', ec”, antingen desse uppträda i vokalen u eller vo- kalen o, måste också struphufvudets läge vara det samma i hvar af dem, antingen man bildar wu eler o. Alltså, i samma egenton är, äfven då den uppträder i olika vokal, struphufvudets läge detsamma. Att samma egenton kan åstadkommas ena gången med något större volym än den andra, då i förra fallet munöppningen är något större än i det senare — allt i mycket begränsade latituder — upp- häfver icke regeln, att i samma egenton volym — d. v. s.. struphufvudets läge — och munöppning äro desamma. Men — såsom äfven af föregående undersökning framgått — det antal deltoner som i hvarje särskildt fall framträder hos röstbandklangen beror af struphufvudets läge. Ju lägre struphufvudet ställes, dess färre, ju högre det ställes, dess flere deltoner i röstbandklangen. Med en viss egenton följer äfven ett visst antal deltoner. Samma egenton betingar således alltid samma antal deltoner i röstbandklangen. Der- jemte fördelar egentonen, såsom förut visats, den olika styrka, 73 hvarmed röstbandklangens högre och lägre deltonsgrupper upp- träda. Med samma egenton följer alltså äfven samma fördelning af egentonernes styrka. Af allt detta följer, att då voka- lerne u och o bildas på grundtonen c med någon af egen- tonerne e', f', g', a', h', ce”, erhålla de både samma antal deltoner och samma fördelning af egentonernes styrka. På samma sätt med de öfriga vokalerne i liknande fall. Å andra sidan måste i alla de fall, då olika egenton uppträder i samma vokal på samma grundton, också deltonernes antal och styrka vara olika fördelade i samma vokal. Och då sålunda deltonernes antal och fördelningen af deras styrka visa sig vara än lika i olika vokaler, än olika i samma vokal, följer deraf att äfven de äro indifferenta för vokal- ljudet. Liknande förhållande inträda då vokalerne bildas på olika grundtoner. Ty då grundtonen förändras, förändras äfven struphufvudets läge, flyttas högre upp, då den höjes, lägre ned då den sänkes, hvarvid ljudrörets volym i förra fallet minskas, i senare fallet ökas. . På grundtonen e är, t. ex., vokalen u's första egenton e”, den samma som vokalen os första egenton på grundtonen c. Här är egentonen densamma i olika vokaler på olika grundton, och med samma egenton följer samma antal deltoner och samma fördelning af deltonernes styrka i resp. vokaler. Motsatsen åter eger rum då man bildar u än på grundtonen c, än på grundtonon e, hvarvid i förra fallet uw's första egenton är c, i senare fallet e. Med olika egenton följer olika antal del- toner och olika fördelning af deltonernes styrka i samma vokal. På lika sätt med alla öfriga vokaler på olika grund- toner. Då nu uppvisade förhållanden inträda regelbundet i förening med samma förhållanden för egentonen och mest förstärkta deltonen, och då sålunda alla de särskilda ele- ment, af hvilka röstens klang består: egentonen, grundtonen, mest förstärkta deltonen, deltonernas antal och fördelningen af deltonernes styrka, kunna gemensamt vara än lika i olika vokaler, än olika i samma vokal, så följer häraf sist NE TIG YA & 32 AG LJ /LIBRARY|: SÅ QR 14 och slutligen, att klangen i sin helhet måste som sådan vara likgiltig för vokalljudet. Den är närvarande i vokalen, den gör honom, genom att förändra och omställa sina ele- ment, än mörkare, än klarare, än dofvare, än mera öppen, än mildare, än skarpare i de finaste skiftningar. Men den är icke sjelfva källan till vokalljudet. Denna måste sökas på ännat håll. Då jag kommit till detta resultat, kände jag mig vis- serligen fullt öfvertygad om dess riktighet, men erfor icke dess mindre behof att genom ett praktiskt motprof ställa dess pålitlighet utom allt tvifvel. Ett sådant motprof be- stode deruti, att man sökte isolera vokalljuden från röst- bandklangen. Lyckades man undertrycka klangen, och för- nummes detta oaktadt vokalljuden, då vore också påtagligt intygadt att vokalerne icke uppstå genom modifikation af klangen. Jag hade en tid bortåt ölverlagt, huru jag skulle bära mig åt, då jag en vacker dag, rättare en sömnlös natt, under hvilken jag fördref de tröga timmarne genom att om och om igen på försök hviska vokalerne, plötsligt fann problemet löst. Operationen kräfver alls inga appa- rater. Den kan företagas af hvem som helst och när som helst. Ja, alla menniskor utföra den mer eller mindre ofta. Den eger rum då man hviskar. I hviskningen har rösten ingen klang. Röstbanden närma sig, trycka sig mgt och aflägsna sig från hvarandra, utan att den från lungorna ut- andade luften försätter dem i svängning !). När röstbanden icke bringas i svängning, uppstå 1 röstspringan hvarken grundton eller öfvertoner. Klangen är alldeles borta. Och dock förnimmes vokalljudet omisskänligen i hviskningen- Hviskningen intygar faktiskt och oemotsägligt, att vokal- ljudet kan uppkomma utan tillhjelp af röstbandklangen: Det är visserligen skilnad på de hviskade och de i tal och ?) Om .röstens teknik i hviskningen se J. A. Czermak, Popu- läre physiologische Vorträge, 1869, sid. 101; H. Helmholtz, Die Lehre von den Tonempfindungen 1870, sid. 190; M. Trautmäånn, Die Sprach- laute, 1884, sid. 157—162. 5 sång ljudande vokalerne. Men då skilnaden mellan det spe- cifika vokalljudet i tal och sång och i hviskning uppenbart måste bestå deruti, alt det element, som åstadkommer vo- kalljudet i hviskningen, är i tal och sång bragt till ljudning, och då detta element omöjligt kan vara röstbandklangen, enär denna alls icke är med i hviskningen, måste det följ- aktligen vara något annat. Hvilket är då detta element, det hos menniskorösten egentligen vokalbildande, som hittills undgått vetenskapens Argusögon, oaktadt de spejat derefter från det ögonblick Vetenskapsakademien i S:t Petersburg utfäste sitt pris!) på slutet af det förra århundradet, så upplyst, så varmt intres- seradt för den humana odlingens frågor? Svaret på frågan är af dubbel vigt. Det gäller icke blott att afslöja hemlig- heten af ett hufvudelement i språket, utan ock att i be- skaffenheten af detta element ertappa ett naturligt samband mellan medvetandet och språkljuden. Ty fåfängt söker den ato- mistiska språkvetenskapliga skolan förneka att det fins ,,en skugga af bevis, att något gifves som man skulle kunna beteckna såsom ett af naturen gifvet uttryck för ett för- ståndsbegrepp, en tanke, ett omdöme", på samma gång som hon medgifver, att tonen är en af de naturliga yttringarna »på känslouttryckens område" ?). Lika omöjligt det är att tänka sig ,,blott känsla" 3) eller blott tanke, enär båda före- nas i medvetandet, ständigt förutsätta och spela in i hvar- andra, lika omöjligt är det att tänka sig i språket förenade tvänne slags element, af hvilka det ena är ett naturligt ut- tryck af det inre själslifvet, det andra åter till alla sina de- lar , godtyckligt och konventionelt' 2). Ton, klang, vokal- ljud, konsonantljud äro ju icke isolerade företeelser, utan be- 2) Priset utdelades den 19 Sept. 1780 åt Chr. Theoph. Krat- zenstein, som lyckats eftergöra vokalljud medels-af honom upp” funna, sinnrikt inrättade tungpipor. 2 W. D. Whitney, Språket, dess lif och utveckling. Öfver- sättning och bearbetning af Gustaf Stjernström, 1880, sid. 273, 214. 3) Anf. st. sid. 274; 2) VA Dföst. sid; 203; 76 ståndsdelar af en gemensam företeelseart: ljudet. Tonens speciella uttrycksförmåga kan ej ega annan grund än lju- dets generella uttrycksförmåga. Hör det till ljudets sjelfva natur att uttala det inre lifvet, så måste denna egenskap tillkomma alla dess beståndsdelar, hvar i sin mån och rikt- ning. Är det verkligen så, hvilket ingen lärer bestrida, att tonen, d. v. s. klangen, med dess element, höjd, djup, styrka, tämber m. m., närmast uttrycker det subjektiva medvetan- det, känslans rörelser, så ledes man med nödvändighet till det antagandet, att vokal och konsonantljuden äro de af naturen gifna uttrycken för den objektiva uppfattningen, tanken, omdömet. Icke så att hvarje särskildt vokal- eller konsonantljud skulle betyda eller svara mot något visst före- mål eller begrepp, utan så att de i och för sig och i sina sammanställningar, föreningar, skilnader, sammansmältningar och begränsningar, dels erinra om föremålen, dels formelt afbilda tankeoperationerna (språkljudens onomatopoetiska sida). Hvarje språkljud är så att säga ett ljudprisma, som innebär en mängd möjligheter, hvilka utvecklas allt efter de olika relationer, i hvilka det träder hos den personliga individen eller folkindividen. Genom nya relationer utveckla sedan orden nya uttrycksegenskaper. Hvad försiggår då 1 de hviskade vokalerne? I sitt bekanta bref till Professor Ernst Bräcke yttrar Donders derom följande +). Den hviskade vokalen är ett bullerljud med en domi- nerande ton, som dock ej i och för sig är betecknande, emedan äfven de öfriga toner, som sammansätta bullret, bidraga till att bestämma vokalens natur. Den i hvarje vokal dominerande tonen är konstant och har samma höjd hos män, qvinnor och barn. Bullerljudet är fullt tillräckligt att karaktärisera hvarje vokal. Vid röstens tonande öfver- täckes det af eller sammansmälter det med röstbandklangen, 1) Ueber die Natur der Vocale. Erste briefliche Mittheilung an Herr Prof. Bräcke von T. C. Donders. Archiv fär die Hollän- dischen Beiträge zur Natur- und Heilkunde, 1858, sid. 159—162. vi men höres tydligen sjelfständigt ett ögonblick efter att rö- stens klang upphört. Undertryckes bullret går vokalens be- stämda karaktär förlorad. Tonar rösten kraftigt, blir voka- lens tydlighet mindre. På afstånd höres röstens ton och höjd klart, men vokalens egendomliga tämber kan icke ur- skiljas. Den vidhänger alltså röstens ton på ett jemförelse- vis yttre sätt. Må man nu närmare undersöka Donders uttalanden. Bullerljuden uppkomma genom den ur lungorna utan- dade luftens friktion mot röstspringans kanter, ljudrörets väggar och läpparne. De höras som en lätt susning jemte vo- kalen, när denne hviskas. Som de bildas genom mycket små dallringar, äro de så svaga att de ,,öfvertäckas'" af, d. v. s. försvinna i röstbandklangen, då vokalerne uttalas ljudligen eller sjungas. Den enligt Donders i hvarje vokals bullerljud dominerande tonen är naturligtvis ingen annan än ljudrörets egenton. Donders utsaga, att vokalljudet i tonande tal och sång ».vidhänger" röstbandklangen på ett yttre sätt, öfverens- stämmer med det resultat, hvartill jag i det föregående kommit, nämligen att vokalljudet icke bildas hos röstband- klangen. Och då detta är förhållandet, måste naturligtvis vokalljudet sluta sig till röstbandklangen från annat håll. Detta bekräftas af iakttagelsen, att röstbandklangens tonhöjd förnimmes tydligt på längre afstånd än vokalljudet. Man har anstält jemförelser mellan de olika språkljudens bärvidd och funnit att vokalerne kunna höras och särskiljas på län- gre håll än konsonanterne. Då emellertid äfven vokalerne förlora sig der röstens ton ännu gör sig gällande, utvisar detta att de lika litet som konsonanterne tillhöra sjelfva röstbandklangen. Men är det möjligt, måste det frågas, att de i hvisk- ningen så svaga bullerljuden verkligen kunna vid röstens tonande göra sig så pass gällande som fallet likväl är med vokalljudet? Det förefaller icke sannolikt. Det är visser- ligen sant, att äfven ljudrörets egenton då ljuder starkare, än i hviskningen. Men den dominerande tonen är, såsom 18 Donders anmärker, icke 1 och för sig betecknande för vokal- ljudet. Detta konstitueras också af de öfriga toner som i hviskningen sammansätta bullret. Men vid röstens tonande förstärkas ej de senare proportionerligt med egentonen. Tvärtom försvagas de i stället, dels emedan utandnings- strömmens anlopp då oupphörligt afbrytes genom röstspringans periodiska tillslutning, dels emedan den bakerst mellan kann- brosken belägna andningsspringan, som under hviskningen förblir öppen, vid ljudande tal och sång slutes till. Enär nu egentonen i en vokal icke kan skilja sig från egentonen i en annan vokal annorlunda än genom sin höjd, kan det specifika vokalljudet omöjligt härröra från egentonen, utan måste, så vida vokalerne uppstå såsom Donders antager, bero af bullerljudens tillägg till egentonen. Men lika omöj- ligt förefaller det att det till sin natur så svaga bullerljudet, som i hviskningen, då det likväl är starkast, förnimmes en- dast som en sakta dallring eller susning, skulle kunna i tal och sång genomtränga den kraftiga röstbandklangen och förläna åt honom den karaktäristiska, mångskiftande färg, som uppenbarar sig i vokalljudet. Att så ej heller är fallet, låter sig ock bevisa på samma väg, på hvilken redan blif- vit ådagalagdt att ljudrörets egenton och röstbandklangen ej kunna bilda vokalljudet. Det är nämligen klart att, om bullerljuden åstadkomma vokalerne, hvarje vokal måste vara sammansatt på olika sätt af bullerljudstonerne, ty endast härigenom = förklarades då vokalernas olika klangfärger. Detta åter förutsätter att ljudrörets volym och ställning äro olika i olika vokal, ty af volymen och ställningen beror naturligtvis beskaffenheten, antalet och höjden, af de sär- skilda bullerljudtonerne. Vid samma volym och ställning erbjuda röstspringan, ljudrörets väggar och läpparne åt ut- andningsströmmen ständigt: samma ytvidd i samma läge; vid olika volym och ställning erbjuda de olika ytvidd och läge. Samma volym och ställning måste gifva samma bul- lerljud, olika volym och ställning olika bullerljud. Men samma volym och ställning betinga äfven samma egenton, likasom olika volym och ställning betinga olika egenton. 79 Samma bullerljud åtföljes således äfven alltid af samma egenton och tvärtom. Nu har det i det föregående visats, att olika vokal kan erhålla samma egenton, och samma vokal erhålla olika egenton när de bildas i olika tämbrer, vare sig på samma eller olika grundton. Vid alla dessa tillfällen måste då äfven olika vokal kunna erhålla samma bullerljud i förening med samma egenton, och samma vo- kal olika bullerljud i förening med olika egenton. Alltså är äfven bullerljudet jemte egentonen lika indifferent för det specifika vokalljudet som mest förstärkta deltonen jemte egentonen visat sig vara. Ty det är klart att, då olikheten vokalerne emellan bevaras, oaktadt bullerljudet och egen- tonen är hos dem de samma, denna olikhet icke kan här- röra från bullerljudet orh egentonen, likasom att, då den specifika klangfärgen i samma vokal bevaras, oaktadt buller- ljudet och egentonen vexla, denna identiska klangfärg icke heller kan härröra från bullerljuden och egentonerne. De hviskade vokalerne äro lika litet som de ljudligt talade och sjungna sammansatta af bullerljudet i förening med egen- tonen. Det säger sig sjelft, att de hviskade vokalerne icke kunna uppkomma på annat sätt än de talade och sjungna, endast med skilnaden af en svagare ljudning. Om man såsom Donders hviskar vokalen endast på försök, således fullkomligt uttryckslöst och enformigt, inträffar det mycket lätt, att ljudröret erhåller oupphörligt samma volym och ställning, följaktligen samma bullerljud och egenton, i samma vokal. Röstorganet intager då helt naturligt alltid endast det läge som är beqvämast för hvarje vokal, och det är fullkomligt oberättigadt icke blott att, såsom man gjort, häraf draga den slutsatsen, att det tillgår på samma sätt i ljudligt tal och sång, der tvärtom ljudrörets volym och ställning oupphörligt ändras i samma vokal, allt efter grund- tonens läge och tämberns beskaffenhet; utan ock att ens anse ljudrörets volym och ställning i hviskningen ovilkor- ligen alltid vara de samma i samma vokal och olika i olika vokal. Redan i följd af volymskilnaderna mellan de olika ljudrören är detta en omöjlighet, och om man i stället för 380 att på försök enformigt hviska vokalerne, talar hviskande med vederbörligt uttryck eller härmar hviskande en sång — hvilket mycket väl går för sig med någon öfning — skall man finna, om man ger akt derpå, att ljudröret ändrar volym och ställning äfven i samma vokal, ungefär som det gar till i ljudande tal och sång. Ehuru ingen röstbandklang åstadkommes i hviskningen, måste dock alltid röstbanden representera någon viss grundton, som skulle ljuda i samma ögonblick andningsspringan tillslötes och pyramidalbrosken trycktes fast mot hvarandra. Man kan derför säga, att man hviskar på latenta grundtoner, likasom man talar och sjun- ger på ljudande sådana, och de förra måste, likasom de senare, bestämma öfver ljudrörets egentonsområden. Följ- den häraf blir naturligtvis den, att bullerljudet och egen- tonen kunna i de hviskade vokalerne, likasom i de ljudligt talade och sjungna, bli än olika i samma vokal, än de samma i olika vokal. De kunna alltså icke heller i hvisk- ningen åstadkomma vokalljudet. Trautmann söker härleda vokalljudet hufvudsakligen ur egentonen. Hans teori är en utveckling af Willis” idéer. Trautmanns uppställning är följande: Ljudrörets egenton, som af Trautmann benämnes skallet, är i hvarje vokal oför- änderligt bestämdt. Samtliga vokalernes skall omfatta en- dast två oktaver, från g"” för w till f/” för 2. När vi tala eller sjunga en vokal, utföra röstbanden två operationer. För det första åstadkomma de en ton, som, allt efter deras spänning, är lägre eller högre. För det andra, bringa de. ljudrörets skall till medsvängning, följaktligen äfven till med- tonande. Antalet af skallets svängningar blir då lika med röstbandens. Sjunger eller talar man .t. ex. på tonen c, som gör 132 svängningar i sekunden, vokalen wu, hvars skall står på g'”, så upprepas äfven detta skall 132 gånger i sekunden. Sjunger man ett u på tonerne e', a', d” o. sS. v., hvilka göra 330, 440, 594 0. s. v. svängningar 1 se- kunden, så upprepas äfven w's skall lika många gånger i sekunden. Ständigt är skallet detsamma, g”, hvarför alltid samma vokal, u, framkommer, men svängningarnas antal 31 är hvarje gång olika, och deraf 2's vexlande tonhöjd. Wil- lis misstager sig deruti, säger Trautmann, att han anser vokalskallet som en enkel ljudning, ehuru det med all sä- kerhet är en sammansatt. Hvarje skall har utom grund- skallet (egentonen), ett mindre eller större större antal öfver- skallningar (öfvertoner), och då vokalerne talas eller sjungas sluter sig ej blott en enstaka ton, grundskallet, utan en hel klang, öfverskallningarna, till röstbandtonen. Röstbandens grundton bestämmer vokalens höjd, skallet åstadkommer färgen. Röstbandens öfvertoner spela vid vokalbildningen endast en underordnad roll. Så vidt jag har rätt fattat den akustiska uppställningen af Trautmanns teori, synes det mig att grundskallet, egen- tonen, icke kan uppstå såsom han angifver. Står grund- skallet i vokalen u på g”, kommer sig väl detta deraf, att ljudrörets volym, d. v. s. den i ljudröret inneslutna qvanti- teten luft, gifver i förening med munöppningens stor!ek, när luften i ljudröret bringas i svängning, tonen g”. Men hvarje tons läge i skalan betingas ju noga af ett visst an- tal svängningar i sekunden. Det antal svängningar som åstadkommer tonen g”, är 792. Tonen g” kan icke bil- das genom något annat antal svängningar än just detta. Sjunges vokalen u på grundtonen c, i hvilken röstban- den göra 132 svängningar i sekunden, kan således grund- skallet g” icke framkallas derigenom att äfven luften i ljudröret bringas genom röstbanden i 132 svängningar. Vore detta möjligt, skulle härigenom uppstå tonen c, icke g”. Men detta är icke möjligt. Den på tonen g” stälda qvantiteten luft i ljudröret kan ej bringas i 132 sväng- ningar, utan i 792. Att säga, att grundskallet g'”, hvilket betingar 792 svängningar i sekunden, upprepas, då u sjun- ges på tonen c, 132 gånger i sekunden, förefaller mig vara detsamma som att säga, att grundskallet g” åstadkommes samtidigt genom 792 och 132 svängningar, hvilket är en omöjlighet. Grundskallet åstadkommes således väl, såsom det gjorts gällande om egentonen, med hvilken det är iden- tiskt, genom ljudrörets anblåsning från röstspringan eller 6 82 såsom resonans för någon af röstbandklangens öfvertoner. Då Trautmann stöder på Willis” experiment sitt antagande, att grundskallet (ljudrörets egenton) är i hvarje vokal oför- änderligt bestämdt, förbiser han dels att Willis” utläggning af sina experiment icke är riktig dels att tungpipans teknik ej är 1 allo jemförlig med röstorganets. Willis !) förfärdigar en tungpipa af ett antal till längd och inre diameter lika stora cylindriska rör, hvilka kunna efter behag skjutas ihop eller utdragas. Hvarje rörs längd uppgår till 18 tum; diametern är 1,3 tum. Användes till pipan en tunga, hvars ton är lika med hvarje rörs ton, och utdrages så småningom det första röret, från noll till hela sin längd, så antager tungans ton, på samma gång den bibehåller sin höjd oförändrad, karaktären af ett vokal- ljud. Vid minsta längden erhålles vokalen t, derefter e, a, å, o och slutligen u, som kräfver största längden. Hvarje längddel af röret betingar en viss ton. Hvarje vokal mot- svaras derför oföränderligt af en viss egenton hos pipan: g'!!! motsvarar: 1, e'" motsvarar ej ce” motsvarar ol 0: SIV. Det är samverkan mellan dessa pipans toner och tungans ton, som, enligt Willis, åstadkommer de olika vokalljuden. Har det första röret utdragits till hela sin längd, så att pi- pans ton är lika med tungans ton, höres intet vokalljud. Fortsätter man derefter att förlänga pipan genom att små- ningom utdraga det andra röret, återkomma vokalerne, men nu i omvänd ordning, först u, derefter o, å, a, e och sist i. Är det andra röret helt utdraget, så att pipans ton är under- oktaven till tungans ton, höres ej heller något vokalljud. Men förlänges pipån yttermera genom det tredje rörets ut- dragning, så framkomma vokalerna åter i samma ordning som i det första röret, 0. s. v. 1 oföränderliga serier, allt efter som man ökar pipan med nya rörlängder. Begagnas en tunga, hvars ton är högre än den som tillhör den rör- längd, hvarigenom en viss vokal framkallas, så försvinner resp. vokal helt och hållet ur pipan, hvaraf Willis sluter, 1 Ueber Vocaltöne und Zungenpfeiffen, Poggend. Ann. band 24, 1832, sid. 397—439. 83 att ofvanför tonen c” ej längre vokalen o kan bildas, ofvan- för tonen g” ej längre vokalen å 0. s. v., med andra ord, att vokalernes tonhöjder äro konstanta. Men mot Willis beräkning af hvarje vokals tonhöjd måste göras en invänd- ning. Willis tager i betraktande endast de längder, som vokalerne betinga inom hvarje särskildt rör, men icke hos pipan i sin helhet. Som afstånden mellan vokalerne i det första röret äro något olika med afstånden i de öfriga rören, utgår Willis vid sina mätningar från den vokala indifferens- punkten mellan andra och tredje rören, från hvilken voka- lerne ligga åt ömsesidor i noggrant samma ordning. Men Willis förfaringssätt är omotiveradt. Då första röret blifvit utdraget och man genom att utdraga det andra ånyo er- håller vokalerne, först u, derefter o, a 0. s. v., är det tyd- ligt att ett u i den andra serien betingar en vida större piplängd än i den första, nämligen första rörets hela längd plus ett stycke af det andra. Att, såsom Willis gjort, mäta pipans längd för u från indifferenspunkten mellan andra och tredje rören är oberättigadt, enär ingen afstängning eger rum mellan de lika rören, hvilka endast utgöra delar af en och samma pipa. Man bör naturligtvis beräkna piplängden för u 1 andra serien från nollpunkten i första röret till den punkt i det andra, på hvilken u der framträder. På samma sätt för de öfriga vokalerne i andra serien, liksom för vo- kalerne i den tredje, 09. s. v. Piplängden för en vokal i andra serien är sålunda större än för motsvarande vokal i första serien, 1 tredje serien ändå störrg än för motsvarande vokal i den andra, o. s. v. Och som hvarje piplängd be- tingar en viss egenton, följer häraf, att pipans toner i den andra seriens vokaler äro lägre än i första seriens, i tredje seriens lägre än i andra seriens o. s. v. Faktiska resultatet af de experiment Willis anstält med tungpipa, är följande. Om man använder en tunga hvars ton motsvarar egentonen hos en aderton tum lång pipa, så framträda vokalerne i fullständig serie inom hvarje oktav af tungans ton hos den förlängda pipan. Pipans ton är i samma vokal olika för hvarje oktav . Höjes tungans ton öfver pipans ton för nå- gon af första seriens vokaler, så försvinner vokalen ur pipan- 834 Liksom hos röstorganet, kan alltså hos tungpipan samma vokal ha olika egenton. Olikheter äro, att ljudrörets egenton, som motsvarar pipans ton, alltid är minst en, mången gång minst två oktaver högre än röstbandklangens grundton, hvilken motsvarar tungans ton, och att röstorganet kan bilda hvilken vokal som helst med hvilken egenton som helst från och med lägsta egenton i hvar vokal på röstens lägsta grundton, till och med högsta egenton i hvar vokal på rö- stens högsta grundton. Hos tungpipan beror egentonen uteslutande på pipans längd, diametern må vara hvilken som helst, hos ljudröret på förhållandet mellan volymen och munöppningens storlek. Emedan, såsom jag visat, Trautmanns utgångspunkter hos Willis icke hålla stånd, måste äfven hans slutledningar vara felaktiga. Jemför man Trautmanns teori med Helm- holtz, består skilnaden dem emellan hufvudsakligen deruti, att hvad den senare låter utföras genom röstbandklangen, grundton och öfverton, med tillhjelp af ljudrörets egenton, låter den förre åstadkommas genom skallet, grundskall och öfverskallningar, med tillhjelp af röstbandtonen. Men som Trautmanns skall icke är någonting annat än hvad Helm- holtz benämner egenton, måste allt det, som förut visats om egentonen omedelbart gälla äfven om skallet, grund- skallet med dess öfverskallningar. Skallet förändras således oupphörligen i hvarje vokal, är än olika i samma vokalh än lika i olika vokal, och kan följaktligen icke heller vara det element, som åstadkommer det specifika vokalljudet. För öfrigt är det ju icke oantagligt, att egentonen har, lika- som röstbandtonen, sin grundton och sina öfvertoner, hvilka yttermera öka det vexlande klangspel, som eger rum i tal och sång. Det är sålunda alldeles påtagligt att klang och vokal äro två till sin beskaffenhet olika ljudföreteelser. I sjelfva verket uppställer redan Willis en dylik skilnad. Men han ger begreppet klang en så trång begränsning, att hans distinktion blir ofruktbärande. ,,Vokalljudet', yttrar Willis, ,är en helt annan modifikation hos ljudet än tonhöjden och klangen, och man bör mycket noga skilja de senare från 85 det förra. Med klang (qvality) förstår jag den egendomlig- het hos ljudet, hvarigenom jag genast kan skilja violinens ton från trumpetens. Äfven säger man, att den ena menni- skan har en klar, den andra en nasal, den tredje en skräl- lande stämma, och ändock skilja sig hos dem vokalljuden tydligt från hvarandra. Till och med papegojan åstadkom- mer, då hon talar, sina a'n, on och en, hvilka till klangen alldeles afvika från de menskliga vokalljuden och dock äro omisskänneliga a'n, on, en". Willis uppfattar hos klan- gen endast den sida, som beror på klangmaterialet och klangverktygens individuella egendomligheter. Med klangen — som på Willis tid ej var så noga undersökt — förstås nu- mera en af en periodisk vibration frambragt ljudning, som isärlägger sig i ett mindre eller större antal deltoner: grund- ton och öfvertoner. En klang skiljer sig, enligt den mo- derna akustiken, från en annan klang på tre sätt: genom sin styrka, sin höjd och sin färg. Styrkan beror på vibra- tionsvidden, höjden på vibrationshastigheten, färgen på vibrationsformen. Formen bestämmes genom det antar deltoner, som är tillstädes, och den styrka, med hvilken de uppträda. Till formen höra icke, enligt Helmholtz, deltoner- nes vibrationsfaser. Dessa kunna vara olika, utan att deri- genom färgen förändras. Undersöker man vibrationsformen, finner man att den uppkommer genom olika sammansätt- ningar af tonhöjd och tonstyrka. Till grundtonen, som be- stämmer klangens plats i tonskalan, sluta sig öfvertoner med hvar sin särskilda höjd, bland hvilka 'den öfversta be- gränsar den egentliga klanghöjden. Derjemte framträder en eller ett par bland öfvertonerne med större styrka än de öfriga. Är det nu så, som Helmholtz säger, att färgen eller vokalljudet är en annan sida hos klangen än styrkan och höjden, kan man ju ej tänka sig, att en så egendomlig och påfallande företeelse uppkommer endast derigenom att man höjer öfvertonsserien och ökar den ena eller den andra öfvertonens styrka, ty deraf varder ju endast en olika fördelning af höjd och styrka inom klangen. Någonting annat eger ej rum i och genom vibrationsformen. Förändrin- 36 garna inom klangen utveckla, såsom redan utförligt ådaga- lagts, tämbern eller klangdagern, såsom den äfven kunde kallas i öfverensstämmelse med benämningen klangfärg, som vunnit så allmän burskap såsom betecknande för vokal- ljudet. ,, Uttrycket klangfärg", säger Tyndall, ,,som Helm- holtz äfven använder, är utomordentligt uttrycksfullt 1). Termerna mörk tämber och klar tämber sammanfattas j klangdagern. Hvardera uttrycket, klangfärg och klangdager, som öfverföra ljud- och ljusfenomen i hvarandra, berättigas af ljudets och ljusets gemensamma egenskap att uppkomma genom vibrationer. Liksom man i akustiken talar om klang- färger och tondagrar, så talar man omvändt 1 optiken om färgtoner. Föregående undersökning visar, att den ljudning, som i tal och sång försiggår hos röstorganet, strömmar ur två primitiva hufvudkällor: röstbandtonen och ljudrörets egenton- [ hviskningen uppträda jemte egentonen de s. k. buller- ljuden, hvilka ej höras i tal och sång och väl böra anses endast som oväsendtliga biljud. Undersökningen visar till- lika, att hvarken röstbandtonen och dess öfvertoner eller egentonen och dess öfvertoner, om den har sådana, kunna åstadkomma vokalljuden. Hvarifrån kunna de då härleda sig? Här fins, såsom det vill tyckas, med logisk nödvän- dighet blott en enda förklaring, den att, enär vokalljudet icke sammansättes af de primära ljudningarna hos röstorga- net, röstbandtonen och egentonen, det måste uppkomma genom sekundära ljudningar, hvilka icke alls förnimmas som toner, utan som vokalljud, och hvilkas skala bestämmes af de sekundära ljudvågornas olika svängningshastighet, likasom tonskalan bestämmes af de primära ljudvågornas olika svängningshastighet. Till denna slutsats leder också, som det tyckes, Willis experiment med tungpipa. Willis finner, att de af tungan åstadkomna primära vibrationerna reflekteras af pipan och derigenom omvandlas i en följd 1) J. Tyndall, Der Schall, autorisirte deutsche Auflage, he- rausgegeben durch H. Helmholtz und G. Wiedemann 1869, sid. 138 37 sekundära vibrationer, hvilka måste förnimmas såsom ljud likaväl som de primära vibrationerna. Detta ljud är, enligt Willis, en ton, hvars höjd bestämmes genom pipans längd, och denna ton i förening med tungans ton förnimmes som vokalljud. Men denna slutsats är ej riktig. Af en ton, lagd till en annan ton, kan ej uppkomma annat än en samklang af två toner, icke ett vokalljud. Då nu Willis likväl hör jemte tungans ton och pipans ton de olika vokalljuden, sy- nes enda; naturliga förklaringen af ljudföreteelserna i tung- pipan vara den, att pipans ton uppkommer genom direkt anblåsning från tungans springa, samt att de sekundära vibrationer, som efterträda tungans primära, äro i sig vo- kaliska ljudningar, som närmare bestämmas genom för- hållandet mellan pipans ton och tungans ton. Willis har funnit, att om pipans ton och tungans ton öfverensstämma med hvarandra, intet vokalljud erhålles. För att ett sådant skall kunna framkallas, måste det finnas mellan dem en differens. Den större eller mindre differensen bestämmer de vokaliska vibrationernas större eller mindre hastighet, och af hastighetens olika grader bero de olika vokalerne. Dessa förhållanden passa, som det vill tyckas, fullkomligt in på röstorganet, hos hvilket ljudrörets egenton alltid är högre än röstbandtonen. Det vill derföre synas, att men- niskoröstens vokalljud uppkommer derigenom att röstband- klangens primära vibrationer omsättas hos ljudröret i se- kundära, vokaliska vibrationer, hvilkas hastighet bestämmes genom förhållandet mellan ljudrörets egenton och röstband- tonen och hvilkas olika hastighetsgrader åstadkomma de olika vokalljuden. Vokalskalans hastighetsgrader äro relativa, nya för hvar vokal på hvar ny grundton, i motsats till ton- skalans hastighetsgrader, hvilka äro absoluta och fortgå i -oafbruten följd. Då naturligtvis icke blott grundtonen och egentonen, utan äfven hvar öfverton måste reflekteras i ljud- röret, blir vokalljudet i och för sig lika rikt sammansatt som den klang, med hvilken det smälter samman. Klangen vore sålunda ej den direkta källan till vokalljudet, men dock indirekt dess upphof, och vokalljudets afledda beskaffenhet 88 förklarade dess mindre bärighet i jemförelse med klangen. Blefve den teori, jag nu antydt, bekräftad, skulle vokalljudets: uppkomstsätt icke otydligt angifva vokalernes naturliga plats bland språkets uttrycksmedel. Men tyvärr lemnar den ännu så många motsägelser olösta, att den tillsvidare måste an- ses endast som en tvifvelaktig hypotes. Ty huru förklara de hviskade vokalerne, då i hviskningen icke förekommer någon röstbandklang, således ej heller något förhållande mellan egenton och grundton? Ännu mer: huru förklara olikheten mellan tvänne vokaler då båda bildas på samma grundton med samma egenton, hvarvid naturligtvis för- hållandet mellan egentonen och grundtonen är det samma i båda? Antingen måste hela hypotesen förkastas, eller måste man antaga i vokalbildningen medverkande faktorer, som ännu äro oupptäckta. Måhända är ljudrörets olika . form för hvar vokal en sådan faktor. Slutresultatet af mina anmärkningar är sålunda öfver- vägande negativt. Men förhåller det sig icke inom veten- skapen såsom inom den menskliga odlingens öfriga områden, att det redan är en vinst att aflägsna misstag, emedan deri- genom vägen banas till det rätta? Att i någon mån bi- draga härtill, är ändamålet med denna afhandling.”!) 1) Senaste inlägget i vokalfrågan är, såsom jag förmodar, H. Pippings Om klangfärgen hos sjungna vokaler, undersökning utförd vid Fysiologiska Institutet i Kiel medels Hensens fonautograf, Helsingfors, 1890. Pipping betraktar sina analyser som objektiva, i motsats till Helmholtz, Auerbachs m. feres, hvilka han betecknar såsom subjek- tiva. Han ger detta oaktadt icke något nytt uppslag till frågans lösning, utan stannar vid samma hufvudresultat som Helmholtz, nämligen att vokalerne sammansättas af klangens deltoner och att hvarje vokal utmärker sig genom ett eller flere förstärkningsområ- den af ,konstant höjd". En sak är att anställa experiment, en an- nan att; tillse, hvad experimenten verkligen innebära, hvad de be- visa och hvad de icke bevisa. — (O) 40 Some New Species of Australian Mosses described by V. F. Brotherus. IR These last years I have had the opportunity of exami- ning some very rich collections of mosses from East Austra- lia. For the greater part of this most interesting material I am much indebted to my honourable friend, Mr. FREDK MANSON BaireY, F. L. S., Colonial Botanist, Brisbane, Queensland, who has had the kindness to send me, for the purpose of determination, not only what he has been collecting during the last years, but also the material he has received from Messrs C. T. Musson, H. TrRYON and C. J. Wizp, Queensland, and from Mrs. FrLora M. MARTIN, born CAMPBELL, Victoria. Moreover Mr. C. J. Winip has had the kindness to send me a smaller collection from Queensland, which collection ho- wever contained a large number of most interesting species. The determination ot these collections has been con- nected with great difficulties, caused partly by the fact that publications on the Australian bryological flora are to be found in a number of different periodicals, and particularly by Dr. C. MöLrrer of Halle, having named, during a succes- sion of vears, a great many species from different parts of Australia, the descriptions of which he has not found time vet to publish. In order to avoid a possible increase of sy- nonyms, I sent him specimens of the greater part of the species I considered to be new, and, though very busy with 90 a great work on all the mosses of the world hitherto known, he had the kindness, with the obliging readiness to help, for which he is distinguished, to give his opinion of these species. For this kind favour I beg to render him, in this way, my most respectful thanks. As early as 1888 I published in ,,Botanisches Central- blatt'" the descriptions of three new species from East Au- stralia. In presenting these descriptions of 23 new species to the bryological public, I have much pleasure in announ- cing that, at no distant time I hope to issue a continuatiun of them. These hopes are founded on the happy fact that I am looking forward to a great remittance of mosses from different parts of Australia. 1. Anisothecium pycnoglossum Broth. in Bailey Syn. of the Queensl. Fl. Third Suppl. p. 935. (nomen solum). Dioicum; dense cespitosum sed laxe coherens, cespi- tibus latis, lutescenti-viridibus, sericeis; caulis ad 1,8 cm. usqve altus, gracilis, erectus, flexuosus, simplex vel apice 2—53-furcatus, e basi usqve foliosus, parcissime radiculosus; folia inferiora remotiora, superiora sat dense conferta, homo- malla, sicca apice flexuosula, e basi erecta, oblonga, 0,8 —0,9 mm. longa et 0,4—0,5 mm. lata, longe et anguste lineari- ligulata, obtusa, circa 3,5 mm. longa, marginibus basi et apice planis, in medio foli revolutis, summo apice grosse dentatis, dentibus hyalinis, obtusis, nervo viridi, crasso, in medio basis 0,075—0,9 mm. lato, summo apice evanescente, reti pellucido, laxissimo, cellulis levissimis, basilaribus elon- gatis, amplis. superioribus sensim brevioribus, omnibus parce chlorophyllosis; bractecwe pericheti foliis caulinis subsimiles; seta ad 1 cm. usqve alta, gracilis, erecta, sicca flexuosula et sinistrorsum torta, levissima, straminea; theca erecta, oblonga, paullo asymmetrica, basi strumosa, ore paullo con- stricta, pallida, etate fusca, sicca plicata, nitida, 1,7 mm. alta, 0,6 mm. crassa; annulus latus, duplex, per partes sece- dens; peristomium simplex, dentibus sedecim, conniventibus, intense purpureis, apice pallidis, 0,45 mm. longis, 0,06 mm. Jil latis, ultra medium bifidis, cruribus ineqvalibus, basi dense trabeculatis et striatis, ubiqve dense papillosis; operculum ec basi conica longe rostratum, rostro obliqvo, thecee fere lon- gitudinis; spori 0,02 mm., ochracei, rugulosi; calyptra cu- cullata, basi integra, levissima, pallida, ad dimidiam fere partem superiorem theca dependens. Planta mascula gracillima, ad 1 cm. usqve alta, apice ob innovationes bifurcatus; folia caulina remota, multo bre- viora; perigonium capituliforme, bracteis e basi late vagi- nante, rufescente, lineari-ligulatis, subintegris, patulis, anthe- ridiis sat numerosis, majusculis et paraphysibus filiformibus. Delin. Båiley, Le; tab: 20, fig: 3: Patria. Queensland, Mulgrave River, ubi ad terram argillosam anno 1889 legit F. M. Bailey (n. 663, 671, 672). Species valde peculiaris, foliorum forma et structura facillime dignoscenda. 2. Trematodon Baileyi Broth.in Bailey 1. c. p. 96 (no- men solum). Autoicus; laxe cespitosus vel dense et late grega- rius, humillimus, viridis; caulis vix ultra 2 mm. altus, erec- tus, simplex, basi longe radiculosus; folia sicca valde cris- pata vel flexuosa, humida flexuosulo-patentia, e basi erecta, vaginata, oblonga subito lineari-subulata, canaliculata, acu- tiuscula, marginibus basi planis, superne revolutis, apice tantum planis et summo apice parce denticulatis, nervo la- tiusculo, infra apicem evanido, cellulis basilaribus elongatis, subrectangularibus, superioribus multo minoribus, subqvadra- tis; bractee pericheti erecte, foliis majores, subintegerrimee, marginibus planis; androecium gemmiforme, terminale, in ramo brevissimo basilari, bracteis externis foliis similibus, intimis convolutaceis, antheridia numerosa et paraphyses filiformes breves includentibus; seta ad 2,1 cm. usqve alta, erecta, sicca nitidissima, flexuosula, sicca rectiuscula, tenuis- sima, straminea, levissima; theca e collo longissimo, angusto, arcuato, basi strumoso ovalis, asymmetrica, pallide lutes- centi-fusca, tandem rubiginosa; annulus triplex, per partes secedens; peristomium simplex, dentibus 16 siccis et humi- 92 dis conniventibus, purpureis, apice pallidis, 0,14 mm. longis, 0,07 mm. latis, usqve ad apicem fissis, sed cruribus coh&- rentibus, nodoso-trabeculatis, striatis, papillosis, ineqvaliter latis; spori 0,021—0,022 mm., ochracei, verrucosi; opercu- lum alte conicum, obliqve subulatum,:thece fere longitudi- nis; calyptra pallida, basi integra, levissima. Delin. Bailey 1. c. tab. 20 fig. 4. Patria. Queensland, Mulgrave River, ubi in terra anno 1889 legit F. M. Bailey. A T. acuto C.-Mill., valde affini, foliis e basi oblonga subito angustatis, marginibus revolutis, collo longiore et crassiore ut etiam sporis ochraccis, haud ferrugineis differt. 3. Leucoloma serratum Broth. in Bailey 1. c. p. 96 (no- men solum). Dioicum; cespitosum, cespitibus latis et laxis, lutes- centi-viridibus, dicranoideis; caulis ad 2,7 cm. usqve altus, adscendens, flexuosus, in partem supremam usqve fusco- tomentosus, dichotome ramosus, ramis brevibus erectis; folia usqve e basi caulis dense conferta, patentia, subsecunda, haud flexuosa, nitida, haud plicata vel striata, e medio con- voluta, e basi lanceolata breviter subulata, levissima, circa 4,5 mm. longa, 0,,—0,7 mm. lata, marginibus summo apice tantum serratis, ubiqve albo-limbatis, limbo in medio foli 0,075—0,080 mm. lato, apicem versum sensim angustiore, nervo tenui excurrente, dorso e medio ad äpicem lamellis duis argute serratis predito, cellulis chlorophyllosis valde in- crassatis, basilaribus elongatis, superioribus sensim breviori- bus, apicalibus breviter rectangularibus, alaribus numerosis, subqvadratis, aureo-fuscis, sepe decoloratis; bractec peri- chetii e basi longe (4 mm.) vaginante, convoluta, superne subsinuato-rotundata subito longe flexuose et loriformi-acu- minate, apice argute serrate; seta ad 7 mm. usqve alta, plerumqve solitaria, erecta, stricta, straminea, apice incras- sata, levissima; theca oblonga, obliqva, subcernua, collo brevi strumoso, indistincte striata, sub ore paullo constricta, pallida, 1,9 mm. alta, 0,95 mm. crassa; peristomium sim- plex, dentibus 16, apice incurvis, purpureis, 0,55 mm. longis, 93 0,1 mm. latis, striatis, dense et alte trabeculatis, ad vel paullo ultra medium bifidis, cruribus linearibus, acutissimis, pa- pillosis; annulus 0,035 mm. latus, simplex, per partes se- cedens; spori 0,0175—0,02 mm., virides, leves; operculum alte conicum, longe rostratum, rostro leniter curvato acuto thece fere 2eqvilongo vel paullo longiore; calyptra magna, cucullata, thecam pro maximam partem obtegens, pallida, apice scaberrima. Planta mascula ignota. Patria. Queensland, Mount Mistake, ad corticem ar- borum, ubi m. Junii 1885 legit F. M. Bailey (n. 219 et 293). Species distinctissima, peculiaris, habitu formis minori- bus Dicrani scopari aliqvantulum similis et L. austro-sco- pario C.-Mäll. in Herb. Melb. affinis. 4, Leucoloma subintegrum Broth. in Bailey 1. c. p. 96 (nomen solum). Dioicum; cespitosum, cespitibus latis et densis, amo- ene viridibus, mollibus; caulis ad 4,3 cm. usqve altus, erec- tus, flexuosus, fusco-ater, infima basi tantum fuscoatro- tomentosus, inferne nudus, superne dense foliosus, dicho- tome ramosus, ramis elongatis, erectis, flexuosulis; folia dense conferta, patula, comalia erecto-patentia, subsecunda, sicca flexuosula, haud plicata vel striata, e basi profunde canaliculato-concava sensim longissime subulata, ad 7,5 mm. usqve longa, 0,6 mm. lata, dorso minutissime papillosa, apice serrulata. marginibus late limbatis, limbo versus apicem folii desinente, basi folii circa 0,1 mm. lato, apicem versus an- gustiore, nervo tenui excurrente, dorso laevissimo, cellulis valde chlorophyllosis, valde incrassatis, fere ubique gvadra- tis vel subqvadratis, alaribus numerosis, magnis, subqvadra- tis, alaribus numerosis, magnis, subqvadratis, aureo-fuscis; bractecw pericheti erecte, e basi brevi, circa 0,95 mm. longo, vaginante subito longissime setacee, archegonia longissima, numerosa et paraphyses paucas, filiformes includentes. Ce&e- tera ignota. Patria. Queensland, Bellenden Ker Range, Palm Camp., 4,000 p. alt., ubi ad corticem arborum plantam femineam sterilem anno 1889 legit F. M. Bailey (n. 639). 94 A LIL. molli (C.-Mill), valde affini, statura robustiore, colore viridi et foliis longioribus, magis patulis differt. 3. Fissidens (Eufissidens) Wildii Broth. Dioicus; cespitosus, cespitibus laxis, humilibus, pallide viridibus, haud nitidis; caulis ad 6 mm. usqve altus, adscen- dens, sepe ramosus, infima basi radiculosus, radiculis longius- culis, fuscis, dense foliosus, superne cum foliis vix ultra I mm. latus; folia usqve ad 12-juga, humida erecto-patentia, pellu- cida, inferiora minora, superiora usque ad 1,4 mm. longa, lan- ceolata, acuta, nervo excurrente breviter cuspidata, integer- rima, limbata, limbo lutescente, latiusculo, superne triseriato, ad apicem usqve producto, lamina vera lamina apicali lon- gior, lamina dorsalis ad basin nervi enata, lanceolata, nervo flexuoso, lutescente, inferne circa 0,03 mm. lato, in cuspidem brevem excurrente, cellulis laxis rotundato-hexagonis, 0,015— 0,017 mm. diam., levissimis; vaginula ovalis, 0,14 mm. alta, fusca; seta terminalis, ad 5 mm. usqve alta, e basi sepe genuflexa erecta, superne 0,1 mm. crassa, pallide rubra, lae- vissima; theca inclinata vel horisontalis, vix curvata, tur- gida, asymmetrica, brevicollis, sicea sub ore parum constricta, circa 0,8 mm. alta et circa 0,5 mm. crassa, lutescenti-fusci- dula, levissima; peristomium simplex, dentibus 16, purpu- reis, basi connatis, 0,04—0,05 mm. latis, dense papillosis et trabeculatis, ultra medium in cruribus duobus filiformibus, nodulosis fissis; spori 0,017 mm., pallide ferruginei, granu- losi. Ceetera ignota. Patria. Queensland, Pimpama, in terra, ubi Aug. 1887 legit C. Wild (n. 2). A F. Zollingeri Mont., areolatione et foliis limbatis affini, inflorescentia ut etiam theca inclinata vel horisontali optime differt. 6. Fissidens (Eufissidens) calodietyon Broth. Dioicus; gregarius, pusillus, pallidus, haud nitidus; caulis usqve ad 3 mm. altus, erectus, strictiusculus, simplex, infima basi radiculosus, rädiculis longis, fuscis, laxe foliosus, superne cum foliis vix ultra 1 mm. latus; folia 4—5-juga, humida erecto-patentia, valde pellucida, inferiora minora, superiora 95 usqve ad 1,4 mm. longa, lanceolata, acuta, nervo excurrente breviter cuspidata, integerrima, limbata, limbo lutescente, angusto, biseriato, usqve ad apicem producto, lamina vera lamina apicali longior, lamina dorsalis ad basin nervi enata, nervo flexuoso, lutescente, inferne circa 0,04 mm. lato, in cuspidem brevem excurrente, cellulis laxis, ovali-hexagonis, 0,025—0,03 mm. longis et 0,015—0,017 mm. latis, parce chlorophyllosis, levissimis; bractee perichetu majores, la- mina vera ventricosa; vaginula ovalis, 0,35 mm. alta, fusca; seta terminalis, ad 0,8 mm. usqve alta, e basi sepe genu- flexa erecta, tenuissima, infima basi 0,1 mm., superne 0,06 mm. crassa, pallide rubra, levissima; theca inclinata vel horisontalis, recta, asymmetrica, brevicollis, circa 0,6 mm. alta, sicca sub ore haud constricta, leptodermis, pallida, le- vissima ; peristomium precedentis; spori 0,015 mm., pallide ferruginei, granulati; operculum conicum, breviter rostra- tum, rostro recto, 0,2 mm. alto. Calyptra ignota. Planta mascula humillima, gemmiformis, radiculis plan- te feminex adherens, bracteis minutis, haud limbatis, ob- tusis, lamina vera denticulata, lamina apicali et lamina dor- sali crenulatis. Patria. Queensland, Ashgrove, in terra, ubi m. Maji 1888 legit C. Wild (n. 1). A precedente statura teneriore, foliis laxius dispositis, angustius limbatis, cellulis ovali-hexagonis et seta tenuiore differt. 7. Fissidens (Conomitrium) arboreus Broth. Autoicus; rigidus, valde complanatus, cespitosus, cespi- tibus atro-viridibus, haud nitidis; cawlis ad 7 mm. usqve altus, cum foliis superne circa 2,5 mm. latus, strictus, simplex vel su- perne breviter ramosus, infima basi radiculosus, radiculis lon- gis, fuscis, dense foliosus; folia usqve ad 18-juga, superiora sicca circinato-incurva, humida stricta, erecto-patentia, pla- nissima, inferiora minora, superiora usqve ad 2 mm. longa et 0,38 mm. lata, ligulata, breviter acuminata, obtusiuscula, marginibus ob cellulas prominulas minutissime crenulatis, haud limbatis, lamina vera ad medium producta, lamina 96 dorsali ad basin nervi enata, e basi angustata sensim latiore, nervo flexuoso, lutescente, infima basi circa 0,4 mm. lato, superne tenuiore, infra apicem evanido, lzevissimo, cellulis valde chlorophyllosis, rotundatis, 0,07—0,10 mm. diam.; perichetium laterale, bracteis paucis; perigonium gemmi- forme, axillare, bracteis paucis; vaginula cylindrica, pal- lida, circa 0,35 mm. alta; seta ad 3,5 mm. usqve alta, erecta, sicca flexuosula, humida strictiuscula, tenuissima, in- fima basi 0,1 mm., superne 0,06 mm. crassa, pallida, levis- sima; theca erecta, asymmetrica, brevicollis, cum collo circa 0,76 mm. alta et 0,47 mm. crassa, sub ore haud constricta, leptodermis, pallida, laevissima; peristomium simplex; dentes 16, basi connati, erecti, apice genuflexo-incurvi, 0,06 mm. lati, purpurei, dense papillosi et trabeculati, ultra medium in cruribus duobus filiformibus divisi; spor: 0,008—0,009 mm., virides, levissimi: operculum pallidum, conicum, rostratum, rostro tenui, recto, 0.5 mm. alto; calyptra pallida, mitraefor- mis, basi 5-lobata, operculum obtegens. Patria. Queensland, Pimpama, ubi ad corticem ar- borum, m. Aug. 1887, legit C. Wild (n. 5). 8. Leucophanes (Tropinotus) australe Broth. in Bailey I. c. p. 96 (nomen solum). Dioicum; dense cespitosum, ceespitibus sat magnis, mollibus, nitentibus, inferne albicantibus, superne glauco- viridibus; caulis ad 1,6 cm. usqve altus, erectus, fragilis, parcissime longe radiculosus, e basi usqve dense foliosus, fastigiatim ramosus, ramis densis, brevibus, erectis; folia sicca flexuosula, humida patentia, profunde carinata, e basi oblonga breviter late lanceolata, acuta, hyaline bre- viter cuspidata, circa 3,5 mm. longa, 0,7—0,8 mm. lata, marginibus ubiqve albo-limbatis, limbo inferne angustissimo, vix conspicuo, superne lätiore et ibidem subciliato-dentata, nervo tenui, superne crassiore, albido, nitido, excurrente, dorso superne ciliato-dentato, cellulis basilaribus laxiusculis, breviter rectangularibus, inanibus, ad nervum parce chloro- phyllosis, apicem versus multo minoribus, valde chlorophyllo- 97 sis, obscuris; bractee perichetu foliis similes, archegoniis permultis eparaphysatis. Ceetera ignota. Patria. Queensland, Freshwater Creek, Trinity Bay, ubi ad corticem arborum plantam femineam sterilem anno 1889 legit F. M. Bailey (n: 651). A ceteris speciebus sectionis colore glauco-viridi jam differt. 9. Barbula Wildii Broth. Dioica; ceespitosa, cespitibus densis, latis, inferne terra obrutis, superne olivaceis vel fuscis, usqve ad 1,4 cm, altis; caulis erectus, dichotome ramosus, ramis erectis, fastigiatis, inferne parce longe radiculosus; folia dense conferta, sicca adpressa, humida erecto-patentia, carinato-concava, lanceo- lata, apice rotundato, circa 1,4 mm. longa et 0,57 mm. lata, marginibus e basi fere ad apicem valde revolutis, integerri- mis, nervo fuscescente, crasso, infra apicem desinente, cel- lulis valde incrassatis, basilaribus breviter rectangularibus, superioribus rotundatis vel rotundato-qvadratis, 0,0075—0,008 mm. diam., papillosis, chlorophyllosis; bractee perichatii intim&e convolute, lasius areolate, marginibus planis, arche- gonia numerosa et paraphyses nullas includentes. Ceetera ignota. Patria. Queensland, Highfields, alt. 1500 p., ubi in terra calcarea Dec. 18853 legit C. Wild (n. 21). A B. brevifolia (Dicks.) Lindb. [B. tophacea (Brid.) Mitt.] simillima cellulis minoribus, valde incrassatis differt. 10. Tortula Baileyi Broth. Dioica; pulvinata, pulvinulis densiusculis, humilibus, parvis, mollibus, facillime emollitis, olivaceis; caulis humilis, vix ultra 4 mm. altus, erectus, dense foliosus, simplex vel dichotome ramosus, apice propagulis numerosis, lineari- lanceolatis, apice hyalino-cuspidatis, cellulis 4-seriatis, valde papillosis, chlorophyllosis; folia sicca adpressa, carinato- complicata, paullo incurva, humida erecto-patentia, api- ce haud reflexa, carinato-concava, pandureformia, apice rotundata, longe pilifera, circa 2 mm. longa, basi 0,7—0,9 mm., superne 0,9—1,1 mm. lata, pellucida, dorso lamine et 7 98 nervi elevato-papillosa, haud verrucosa, marginibus ubiqve planis, integerrimis, haud limbatis, nervo lutescenti-viridi, basi 0,063 mm. lato, in pilum longum hyalinum levissimum producto, cellulis basilaribus breviter rectangularibus, chlo- rophyllosis, ad nervum longioribus, inanibus, superioribus valde chlorophyllosis, rotundatis, 0,17—0,02 mm. diam.; bractee perichetii in cylindrum paullo exsertum congestae vaginantes, hyaline, tenerze, breviter pilifere vel mutice, obtuse, nervo tenui, ubiqve tenuiter et laxe reticulat&e; seta brevis, ad 8 mm. usqve alta, erecta, flexuosula, basi 0,3 mm. crassa, pallide rubra, apice lutea, sicca fortiter dextrorsum torta, levissima; theca oblongo-cylindrica, recta vel curva- tula, haud nitida, pachydermis, fusca, ore haud constricta, 3,5 mm. alta; annulus duplex, longe persistens; peristomivm simplex, 1,14 mm. altum, ad tertiam partem tubulosum, tubo albido, papilloso, dentibus pallide purpureis, bis contortis, papillosis; spor? ingeqvåles, 0,012—0,018 mm., olivacei, pa- pillosi; operculum anguste conicum, circa 1,7 mm. altum, pallidum, rectum vel paullo curvatum, acutum; calyptra cu- cullata, basi integra, pallida, apice fusca, levissima, ad di- midiam fere partem supremam theca dependens. Planta mascula ignota. Patria. South Australia, Adelaide, ubi ad corticem arborum anno 1888 legit F. M. Bailey (n. 472). A T. pandurefolia (Hamp.), sine dubio proxima, foliis margine planis et propagulis eisdem T. pagorum (Mild.) per- similibus optime differt. 11. Schlotheimia Baileyi Broth. in Bailey 1 ec. p. 97 (nomen solum). Dioica; cespitosa, cespitibus densis, late expansis, su- perne lete viridibus, inferne ferrugineis vel atro-ferrugineis, subnitentibus; caulis longe repens, parce longe ferrugineo- radiculosus, ramos robustiusculos densos et dense foliosos, obtusos, incurvos, breves, usqve ad 1 cm. altos emittens folia ramulina dense imbricata, distinete spiraliter torta, humida patentia, apice reflexiuscula, e basi ovata canali- culata, ligulata, obtusa, breviter apiculata, 1,5—1,7 mm. 2/5) longa, 0,5—0,55 mm. lata, vix rugulosa, pellucida, margini bus planis, integerrimis, nervo levi, inferne 0,045—0,05 mm. lato, infra apicem evanido; bractee perichetii haud exce- dentes, foliis caulinis simillime, paullo latiores; seta brevis, 4 mm. alta, erecta, strictiuscula, tenuis, inferne 0,125 mm. crassa, purpurea, levissima; theca erecta, cylindrica, longi- collis, minuta, 1,4 mm. alta, 0,55 mm. crassa, sicca sulcata, haud nitida, badia; annulus 0; peristomium duplex; exosto- mir dentes 0,4 mm. longi et 0,06 mm. lati, revoluti, carnei, crassi, opaci, obtusi, linea longitudinali exarati; endostomii processus dentibus breviores et angustiores, erecti, flavidi, papillosi, striati, haud bifidi; sport 0,025—0,035 mm., viri- des, dense verrucosi; operculum facillime deciduum, cupu- latum, rostratum, rostro recto, 0.8 mm. alto; calyptra brevis, 2.5 mm. alta, straminea, apice fuscidula, haud scabra. Planta mascula ignota. Delin: Bailey Le: tab: ni7, fig! 4: Patria. Queensland, Bellenden Ker Range, 5000 ped. alt., ubi ad ligna putrida anno 1889 legit F. M. Bailey (n. 612). Colore lete viridi, foliis vix rugulosis, bracteis pericheetii haud exsertis, seta brevi, gracili, theca brevi, sulcata et ca- lypta haud scabra facile dignoscitur. 12. Bryum (Rhodobryum) pusillum Broth. Dioicum; vix cespitosum, pusillum, viride; caulis ad 6 mm. usqve altus, erectus, flexuosus, gracilis, infima basi tantum longe fusco-radiculosus, simplex; folia inferiora re- mota, minuta, sqvameformia, hyalina, lanceolata, nervo crasso rufescente cuspidata, marginibus planis, limbatis, superne parce denticulatis, apicalia in rosulam dense congesta, pro- tonemata numerosa, valde ramulosa in axillis gerentia, sicca erecta, haud crispula vel torta, haud nitida, humida patula, plana, acumine reflexo, haud decurrentia, e basi lato-spathu- lata ovalia, nervo excurrente breviter cuspidata, usqve ad 2 mm. longa, basi 0,6—0,7 mm. lata, superne circa 1,3 mm. lata, marginibus e basi ad medium revolutis, superne planis, apice indistincte serrulatis, limbatis, limbo angusto, 2—3 100 seriato lutescente, nervo nitido, lutescente, basi rufescente, in cuspidem brevem, reflexum, levissimum excurrente, cel- lulis basilaribus oblongis, parce chlorophyllosis, superioribus oblongo-hexagonis, medio folii circa 0,06 mm. longis et 0,017 mm. latis, valde chlorophyllosis; bractece perichetii multo minores, lanceolate, nervo excurrente cuspidate, margini- bus revolutis, superne serrulatis, indistincte limbatis, arche- gonia numerosa et paraphyses filiformes includentes. Cee- tera ignota. Patria. Queensland, Helidon, ubi ad corticem arbo- rum Dec. 1883 parce legit C. Wild (n. 9). Minimum subgeneris. Specimina meliora desiderata. 14. Bryum (Eubryum) Baileyi Broth. in Bail l. c. p. 97 (nomen solum). Dioicum; cespitosum , cespitibus densiusculis, humili- bus, nitentibus, lutescenti-viridibus, eetate fuscescenti-oliva- ceis; caulis ad 1 cm. usqve altus, erectus, laxe foliosus, longe atro-fusco-radiculosus, innovationibus 2—7, laxe foliosis, erectis, haud clavatis, obtusiusculis, brevissimis, strictis vel longioribus, usqve ad 3 mm. altis, arcuatulis; folia inferiora remota, patula, comalia ut etiam innovationum densiora, sicca adpressa, haud flexuosa, humida erecto-patentia, om- nia concava, haud decurrentia, ovato-lanceolata, circa 2 mm- longa et 0,68—0,76 mm. lata, acuta, integerrima, nervo ex- currente breviter cuspidata, marginibus planis, angustissime indistincte limbatis, nervo rufo, flexuoso, breviter excur- rente, integerrimo, cellulis parce chlorophyllosis, elongatis, medii folii 0,075—0,1 mm. longis, 0,012—0,015 mm. latis, basilaribus rectangularibus, rufescentibus; bractece pericheetii foliis minores et angustiores, marginibus valde revolutis, inte- gerrimis et nervo haud excedente; seta ad 2 cm. usqve alta, tenuis, superne tenuissima, flexuosa, rubra, vix nitida, le- vissima; theca horisontalis, oblonga, collo :eqvilongo (theca cum collo 3 mm. longa), leptodermis, macrostoma, haud ni- tida, sicca vix rugulosa, collo profunde plicato, demum fusca, 1,14 mm. crassa; annulus 0,086 mm. latus, triplex, faciliter revolubilis; peristomium duplex; exostomii dentes sicci et 101 humidi conniventes, lanceolati, aurantiaci, apice tenuissimi, acutissimi, albidi densissime trabeculati, ubiqve minutissime papillosi, 0,6 mm. longi et 0,114 mm. lati; endostomium per- fecte liberum, flavidum, minutissime papillosum ; corona basi- laris 0,285 mm. alta; processus carinati, valde et late per- forati, dentibus paullo breviores; cilia 2, longe appendicu- lata; spori 0,011—0,012 mm. ferruginei, levissimi; opercu- hun pallidum, haud nitidum, magnum, 0,93 mm. diam., alte conicum, apiculatum, apiculo brevi, obtuso. Calyptra ignota. Planta mascula innovationibus 2, brevissimis; perigo- nium terminale, magnum, antheridia numerosissima et para- physes paucissimas, brevissimas gerens, bracteis eisdem pe- richetialibus similibus, intimis brevibus, sed latis, convolutis, omnibus nervo excurrente preditis. Patria. Queensland, Freshwater Creek, Trinity Bay, ubi, in terra lapidosa, anno 1889 legit F. M. Bailey (n. 646). Ex affinitate Br. pachypome Mont. et Br. subpachy- pomce Hamp. A priore foliorum forma, areolatione laxiore, antheridiis numerosissimis ut etiam bracteis perigonii omni- bus nervatis, a posteriore, mihi descriptione tantum cognita, bract. perich. nervo haud excedente, thece collo longiore, operculo alte conico, haud convexo et ciliis duobus, longe appendiculatis, haud solitariis, parce nodulosis differt. 14. Plagiobryum Wildii Broth. Dioicum; compacte cespitosum, cespitibus humillimis, haud nitentibus, rigidis, junioribus apice pallide viridibus, etate olivaceis, densissime fusco-radiculosis; caulis brevis- simus, ad 2,5 mm. usqve altus, inferne nudus, apice folio- sus, innovationibus permultis, julaceis, crassis, haud clava- tis, erectis, strictis, obtusis, dense foliosis, brevissimis vel longioribus, usqve ad 6 mm. altis; folia sicca adpressa, hu- mida erecta, carinato-concava, oblonga, acuta, 1,6 —1,8 mm. longa, 0,8—0,85 mm. lata, haud decurrentia, integerrima, marginibus revolutis, vix limbatis, nervo purpureo, basi crasso, superne tenui, infra apicem evanido, reti laxissimo, cellulis basilaribus purpurascentibus, elongatis, amplis, superioribus rhomboideis, marginalibus angustis, limbum indistinctum for- 102 mantibus; folia innovationum cochleariformi-concava, ob- longo-ovalia, integerrima, marginibus planis, distinctius lim- batis, limbo uniseriali, nervo longiore, tenuiore, subexcur- rente; bractec perichetii foliis multo minores, lanceolate, acute, integerrime; seta ad 1,7 cm. usqve alta, tenuis, erecta, flexuosa, pallide rubens, vix nitida, levissima ; theca inclinata, subgibboso-pyriformis, collo paullo longiore (theca cum collo 4 mm. longa), leptodermis, pallida, sicca nitida, rugulosa, deoperculata sub ore haud constricta, 0,95 mm. crassa; annulus simplex, 0,06 mm. latus, rovolubilis; peristomium duplex; exostomii dentes lanceolati, obtusiusculi dense tra- beculati, basi striati, aurantiaci, superne lutei, haud papil- losi; endostomium perfecte liberum; corona basilaris humilis, circa 0,02 mm. alta, lutea; processus angusti, basi 0,015 mm. Iati, dentibus 2eqvilongi vel paullo longiores, perforati, pa- pillosi, lutei, cilia nulla: sport 0,017 mm., pallidi, minute papillosi; operculum parvum, rubrum, convexo-conicum, api- culo brevissimo, recto, acutissimo. Calyptra et planta mas- cula ignote. Patria. Queensland, Highfields, ubi Dec. 1888 legit C. Wild (n. 10), Species optima, pulcherrima, notis supra expositis facile distinguenda. The name of Zieria having been used before by Smith, in reference to a genus of the family of Rutacee (see Ben- tham et Hooker: Genera Plantarum, Vol. I. P. I p. 291), Zieria Schimp. must be exchanged for Plagiobryum Lindb. 15. Rhizogonium brevifolium Broth. in Bailey l. c.p. 97 (nomen solum). Dioicum; dense cespitosum, humile, cespitibus parvis, rigidis, pallide viridibus, &etate fuscescentibus, basi dense rubro-tomentosis; caulis vix uncialis, gracilis, erectus, rigi- dus, simplex, apice attenuatus, incurvus, fere e basi rubra dense foliosus; folia rigida, stricta, dense imbricata, sub- secunda, haud crispata, humida erecto-patentia, infima re- mota, minuta, haud decurrentia, late ovata, acuta, 0,6—0,8 mm. longa, 0,3 mm. lata, marginibus planis, integerrimis, 103 haud incrassatis, nervo crasso excurrente breviter aristata, superiora multo majora, haud decurrentia, ovato-lanceolata, acuta, usqve ad 2,5 mm. longa, circa 0,45 mm. lata, le- vissima, marginibus incrassatis, basi integris, dein duplicato- serratis, apice grosse serratis, nervo viridi excurrente, e basi latiore (0,06 mm.) sensim angustiore, dorso superne serrato, cellulis levissimis, incrassatis, rotundatis, 0,012 diam., brac- tee pericheti subsecunde, anguste, e basi vix vaginante, aureo-rufescente, sensim angustate, usqve ad 5 mm. long, circa 0,5 mm. late, marginibus planis, haud incrassatis, basi integris, superne simpliciter serratis, nervo excurrente, dorso serrato breviter aristatis; vaginula archegonia numerosa et paraphyses numerosas filiformes gerens; seta solitaria, basi- laris, ad 2,35 cm. usqve alta, erecta, flexuosula, inferne ru- bra, superne pallida, gracilis, levissima; theca horisontalis, cylindrica, flavo-viridis, vix arcuata, brevicollis, haud stru- mosa, lzevis, 1,7 mm. alta et 0,8 mm. crassa; annulus du- plex, 0,07 mm. latus, per partes secedens; peristomium du- plex; exostomii dentes lanceolati, cuspidati, 0,6 mm. longi, 0,09 mm. lati, flavidi, apice albidi et valde papillosi; endo- stomii corona basilaris alta, pallida; processus dentibus bre- viores, carinati, perforati, papillosi, albidi; cilia 2, proces- suum fere longitudine, albida, nodulosa, papillosa; spori 0,017 mm., virides, leves: opercuhun flavidum, apice rufescente, alte conicum, breviter obliqve rostratum, thece brevius. Calyptra et planta mascula ignote. Patria. Queensland, Bellenden Ker Range, 5200 p. alt., ad ligna putrida, anno 1889 legit F. M. Bailey (n. 621, 653). Species pulchella, tenella a Rh. spiniformi (L.) jam inflorescentia, a Bh. paramattensi C.-Mill. gracilitate, folio- rum forma ut etiam aliis notis bene differt. A Eh. medio Besch., statura simili, colore, foliis basi latioribus, superne angustioribus, nervo latiore et cellulis minus incrassatis di- stinguitur. 16. Wildia solmsiellacea C.-Mäll. et Broth.n. gen. et sp. Syn. Aulacopilum Wildii Brotb. in litt. ad C. Wild. Autoicum; subceespitosum, molle, depressum, glauco- 104 viride, etate pallescens; cawlis ad 1,3 cm. usqve longus, cum foliis usqve ad 1,5 mm. latus, flaccidus, repens, per totam longitudinem parce radiculosus, radicellis longis, rubris. e& basi usqve dense foliosus, vage ramosus, ramis brevibus, obtusis, curvatulis, depressis; folia dense imbricata, tetra- sticha, caulem compressum sistentia, antica bifaria, humida patula, asymmetrica, e basi ad insertionem angusta, margine superiore arcuato, inferiore rectiusculo, reflexo oblongo-orbi- cularia, obtusissima, 0,5—0,6 mm. longo et 0,3—0,4 mm. lata, minute papillosa, integerrima, subplana, enervia, cellu- lis laxis, chlorophyllosis, rotundatis, superioribus 0,015—0,017 mm. diam., inferioribus minoribus, marginalibus subqvadra- tis, limbum indistinetum formantibus, postica multo minora, remotiora, subsymmetrica ovato-lanceolata, circa 0,38 mm. longa et circa 0,15 mm. lata, marginibus planis, cellulis longioribus, rhomboideo-hexagonis; perigonium triphyllum, bracteis ovatis, obtusis; bractee perichetii paucr, erecte, in cylindrum imbricate, albide, exteriores minute, interiores multo majores, usqve ad 0,76 mm. long&e, omnes late ova- te, breviter acuminate, obtusiuscule, cellulis fere inanibus, inferioribus rectangularibus, superioribus rhomboideis; seta in ramulo brevissimo, aphyllo solitaria, cum vaginula 1,5 mm. alta, basi 0,05 mm. crassa superne crassior, erecta, stricta, pallida, levissima; theca erecta, cylindrica, sub ore haud constrieta, basi attenuata, minuta, 0,95 mm. alta et 0,42 mm. crassa, leptodermis, pallida, sicca levis, haud ni- tida; annulus persistens, bene evolutus, 0,045 mm. latus, simplex, cellulis biseriatis; peristomium simplex, dentibus 16 2eqvidistantibus, basi annulo lato tectis, lanceolatis, 0,165 mm. longis et 0,05 mm. latis, obtusiusculis, rubicundis, pla- nis, integris, trabeculatis, dense papillosis, infima basi tan- tum glabris; spori 0,022—0,025 mm., virides, valde chloro- phyllosi, papillosi; operculum e basi conica, margine rubi- cundo, breviter rostratum, rostro recto, obtuso, 0,28 mm. alto; calyptra campanulata, circa 0,9 mm. alta, sulcata, qvadrifida, laciniis bifidis, truncatis, albida, apice fuscidula, glaberrima, junior leniter contorta. 105 Patria. Queensland, Woolston Scrub, ubi ad corti- cem arborum m. Nov. 1888 legit C. Wild (n. 18). Novum genus Solmstellee C.-Mill. proximum, sed pe- ristomio atqve calyptra campanulata, sulcata distinetum'". C. Miller in litt. 17. Lepidopilum australe Broth. Dioicum; pallide viride, sericeum, complanatum; cau- lis ad 3 cm. usqvé altus, cum foliis circa 3 mm. latus, erec- tus vel adscendens, infima basi tantum longe et dense fusco- radiculosus, parce ramosus, ramis brevibus, rectis, haud at- tenuatis; folia densiuscule conferta, humida erecto-patentia, asymmetrica, plana, oblongo-lanceolata, breviter acuminata, acutissima, marginibus planis vel basi leniter revolutis, haud limbatis, integerrimis, nervis binis, brevissimis, aureis, fere obsoletis vel nullis, cellulis elongatis, angustissimis, basilari- bus brevioribus et latioribus, aureis, alaribus sat numerosis, ovalibus, aureis; bractee perichetu foliis multo minores, longius acuminate, integerrime; seta ad 1 cm. usqve alta, erecta, strictiuscula, tenuissima, rubra, levissima; theca ob- longo-cylindrica, suberecta, rubra, 2 mm. alta, ore haud con- stricta. Cetera ignota. Patria. Queensland, Harvey's Creek, Russell River, ubi ad ramulos parce anno 1889 legit F. M. Bailey (n. 614 p. P) Foliis angustissimé areolatis, integerrimis, ut etiam seta levissima facile dignoscitur. 18. Hookeria (Callicostela) Baileyi Broth. in Bailey I. c. p. 98 (nomen solum). Synoica; longe repens, complanata, lete viridis, per totam longitudinem hic illie radicans, radiculis longis, fasci- culatis, fuscis, dense pinnatim ramosa, ramis ad 6 mm. us- qve longis et 2 mm. latis, rectis, obtusis; folia caulina te- nera, pellucida, apice tantum parce papillosa, lateralia sicca crispatula, humida patentia, subsecunda, asymmetrica, ob- longa, obtuse acuminata, marginibus e medio ad apicem erosulo-serratis, nervis binis, pallidis, tenuibus, e basi usqve puallo divergentibus, sub apice abruptis, dorso superne re- 106 mote grosse serratis, cellulis basilaribus longioribus, superio- ribus rotundato-polygonis, circa 0,017 mm. diam., parce chlorophyllosis; bractec perichetii erectre, ovato-lanceolate, minus serrate; seta ad 1,5 cm. usqve alta, erecta, sicca flexuosa, purpurea, haud nitida, tenuissima, 0,17 mm. crassa, apice scabriuscula; theca subhorisontalis, subgibboso-ovalis, brevicollis, sicca ore vix constricta, atro-purpurea, circa 1,2 mm. alta, 0,66 mm. crassa; anmulus 0; peristomium duplex; exostomir dentes sicci apice incurvi, humidi conniventes, lanceolato-subulati, purpurei, densissime trabeculati, late exa- rati, apice scabridi, 0,48 mm. longi et 0,075 mm. lati; en- dostomiwum flavidum; corona basilaris 0,175 mm. alta; pro- cessus carinati, perforati, dentibus paullo longiores; cilia nulla; spori 0,009—0,01 mm., pallide lutescentes, levissimi; operculuwm rostratum, rostro fere thece longitudinis; calyp- tra pallida, multoties laciniata, ob lamellas prominulas apice scabra. Patria. Queensland, Harvey's Creek, ubi ad ligna pu- trida, anno 1889 legit F. M. Bailey (n. 643). Species foliis valde pellucidis, laxe areolatis ut etiam cellulis plerumqve levissimis distincta. 19. Cheetomitrium nematosum Broth. in Bailey LI. c. p. 99 (nomen solum). Dioicum; late ceespitosum, cespitibus nitidis, viridi- bus, state aurescentibus; cawlis longe repens, dense pin- natim ramosus, ramis compressis, dense foliosis, obtu- sis, rectis, breviter ramulosis, in parte superiore fila bre- via, numerosissima, simplicia gerentibus; folia erecto-paten- tia, tenera, dorso papillosa, concaviuscula, lanceolata, acuta, marginibus planis, ubiqve sed superne distinctius serrulatis, nervis binis tenuissimis, brevissimis, infra medium desinenti- bus vel obsoletis; cellulis angustissimis, linearibus, infima basi brevioribus et latioribus, apice anguste ellipticis; bractec eerichetiz lanceolate, longius acuminatr, argute serratee, pnerves, archegonia numerosa et paraphyses nullas inculnde- tes. Cetera ignota. 107 Patria. Queensland, Harvey's Creek, Russell River, ubi » ad ramulos, anno 1889 legit F. M. Bailey (n. 614 p. p.) Species pulchra Ch. eleganti Geh. proxima. 20. Anomodon brevinervis Broth. Pusillus, laxe cespitosus, viridis; caulis rigidus, repens, per totam longitudinem hic illie radicans, radicellis brevibus, fasciculatis, rubris, in ramos longiores, compressos, breviter pinnate ramulosos divisus, ramulis patentibus, strictis, com- pressis, cortice adpressis; folia caulina et ramulina dense imbricata, humida patentia, e basi adpressa, haud auricu- lata, breviter ovato-ligulata, obtusa, circa 0,5 mm. longa et 0,2 mm. lata, ubiqve pellucida, minute papillosa, marginibus planis vel basi leviter revolutis, integerrimis, nervo tenui, pallido ad medium folii tantum producto, cellulis basilaribus prope nervum elongatis, ceteris rotundatis, subeqvimagnis, 0,01 mm. diam. Cetera ignota. Patria. Queensland, Helidon, ubi ad corticem arbo- rum parce et perfecte sterilem, Dec. 1888 legit C. Wild (n. 16). Exiguitate omnium partium, nervo brevi et cellulis pel- mucidis ab omnibus congeneribus adhuc cognitis facile digno- scitur. 21. Rhaphidostegium ovale Broth. in Bailey 1. c., p. 99 (nomen solum). Dioicum; laxe cespitosum, cespitibus viridissimis, niti- diusculis; caulis prostratus, vage ramosus, ramis usqve ad 4 cm. longis, erectis vel adscendentibus, leviter complanatis, turgide foliosis, obtusis, simplicibus vel parce ramulosis, ra- mulis brevibus, rectis, turgidis, obtusis, patulis; folia dense conferta, sicca laxe imbricata, humida undiqve patentia, ovalia, obtusa, 1,33 mm. longa, 0,65—0,76 mm. lata, firma, levissima, valde concava, apice, erecta, marginibus planis vel basi reflexiusculis, integerrimis, nervis binis distinctis bre, vissimis, cellulis valde chlorophyllosis, firmis, inferioribus li- nearibus, apicalibus ellipticis, brevibus, alaribus hyalinis, in- ferioribus 4—5 parvis, vesiculeformibus, superioribus gqva- dratis, paucis, biseriatis; bractew perichetii erecte foliis caulinis angustiores, lanceolate, acute, integerrime; seta ad 108 1 cm. usqve alta, erecta, haud flexuosa, tenuis, basi 0,125 mm. crassa, levissima, purpurea; tnheca suberecia vel incli- nata, breviter oblonga, haud arcuata, asymmetrica, minuta, 1,3 mm. alta, 0,7 mm. crassa, sicca sub ore paullo con- stricta, levis, haud nitida, pallida, demum pallide fusca; peristomium duplex; exostomir dentes sicei apice incurvi, humidi conniventes, lanceolati, superne subito angustati, 0,32 mm. longi et 0,09 mm. lati, lutei, apice pallidi et scabri, linea media notati, dense et alte lamellati; endostomium fla- vidulum, dense papillosum; processus anguste perforati; cilia solitaria; spori 0,023—0,025 mm., virides, minute papillosi. Operculum et calyptra evoluta ignota. Planta mascula ignota. Delin. Baäley Irestab: rista. Patria. Queensland, Tringilburra Creek, anno 1889 legit HB. M. Bailey (n. 613). Ex affinitate Rh. loxensis (Hook), Rh lithopluli (Hornsch.) etce., foliis autem perfecte ovalibus jam primo visu differt. 22. Trichosteleum kerianum Broth. in Bailey LI c. p. 99 (nomen solum). Autoicum; depresse cespitosum, cespitibus densis, pallide viridibus, nitidis; caulis longe repens, per totam longi- tudinem dense fusco-radiculosus, dense pinnatim ramosus, ramis complanatis, cum foliis circa 1,9 mm. latis, brevibus, rectis, simplicibus, obtusis; folia disticha, dense conferta, patula, concava, lanceolata, breviter acuminata, acutissima 0,95—1 mm. longa, 0,3—--0,38 mm. lata, integerrima, sed ob papillas minutissimas crenulata, marginibus planis, enervia, cellulis angustissimis linearibus, seriatim papillosis, alaribus inferioribus paucis minutis vesiculeformibus, flavidulis, supe- rioribus vix ullis; bractew pericheti vaginantes, subito lori- formi-attenuate, pellucida, haud papillosae, laxius reticula- te, integerrime; seta ad 1 cm. usqve alta, erecta, sicca et humida flexuosula, tenuis, basi 0,095 mm. crassa, apice ob lamellas humiles scabriuscula, purpurea; theca inelinata, ova- lis, asymmetrica, minuta, sicca sub ore valde constricta, in- ferne subtuberculosa, haud nitida, basi strangulata, pallide 109 fusca; peristomium duplex; exostomir dentes sicci apice in- curvi, humidi conniventes, lutei, lanceolati, 0,25 mm. longi et 0,55 mm. lati, obtusiusculi, apice pallidi et scabridi, pa- pillosi, dense striati et lamellati, linea media notati; endo- stomium flavidulum, papillosum; processus subecomplicati, vix perforati; cilia singula, brevia; spori 0,02 mm., virides, 1:e- vissimi; operculum conicum, breviter rostratum, rostro obli- qvo, obtuso. Calyptra ignota. Patria. Queensland, Harvey's Creek, Russell River ubi ad ramulos, anno 1889, legit F. M. Bailey (n. 598). A ceteris speciebus sectionis Siymatellce, cui ob cellu- las seriatim papillosas pertinet, seta apice ob lamellas hu- miles scabriuscula jam recedit. 23. Hypnum (Rhynchostegium) nano-pennatum Broth. in Bailey 1. c. p. 99 (nomen solum). Autoicum; laxe cespitosum, cespitibus humilibus, lu- tescenti-viridibus, nitidis; caulis repens, parce radiculosus, apice adscendens, densiuscule ramosus, ramis complanatis, cum foliis 2,5 mm. latis, brevibus, rectis, obtusis; folia di- sticha, sicca valde canaliculato-contracta, humida subplana, erecto-patentia, stricta, lanceolata, breviter acuminata, acuta, marginibus planis, ubiqve denticulatis, nervo simplici, ultra medium evanido, cellulis linearibus, angustis, basilaribus bre- vioribus et latioribus, chlorophyllosis, lzevissimis; bractece perichetii vaginantes, apice reflexe, e basi ovata vel ob- longa subito breviter acuminate, enerves, laxius areolatee, marginibus denticulatis; seta ad 1,2 cm. usqve alta, erecta, tenuis, basi 0,14—0,15 mm. crassa, sicca et humida flexuo- sula, rubra, vix nitida, levissima; theca erecta vel suberecta, paullo asymmetrica, oblongo-cylindrica, brevicollis, sieca sub ore constricta, pallide fusca, levissima; peristomium duplex; exostomii dentes sicci apice incurvi, humidi conniventes, ru- fescentes, åpice pallidi, lanceolato-subulati, 0,35 mm. longi et 0,05—0,055 mm. lati, linea media notati, papillosi, dense striati et lamellati; endostomiwm flavidum, papillosum; pro- cessus carinati, anguste perforati; spori 0,015—0,017 mm., 110 virides, levissimi; operculum alte conicum, breviter obliqve rostratum. Calyptra evoluta ignota. Patria. Queensland, Bellenden Ker Range, ad corti- cem arborum, anno 1889 legit F. M. Bailey (n. 597). Ab H. Teesdalei Sm. et H. pseudo-Teesdalei Hamp. theca erecta vel suberecta et seta laevissima jam differt. 00 KO Hafsvattnets sommarvärme åren 1871-1890, observerad åa Munkholm i Esbo skär af 9. G. Elmgren, Hafsvattnets temperatur varierar väl mycket på olika orter, beroende af närheten till öppna hafvet eller inåt fast- landet inskjutande vikar, äfvensom af hafsströmmar och vindens riktning för tillfället, dock är den betydligt jemnare än luftens hastigt varierande temperatur. Den holme, på hvilken dessa observationer äro gjorda, ligger inomskärs, skild från öppna hafvet af några större holmar, men icke i någon vik, utan ett litet stycke från fasta landet i sydvest rån Svinö sund; de antecknade gradtalen borde således hålla medelvägen emellan öppna hafvets och grunda hafs- vikars temperatur under sommarmånaderna. Emedan vatt- nets värme vid middagstiden är någon grad högre än om morgonen, och således afviker från dygnets medelvärme, äro observationerna gjorda ungefär kl. 8 fm. och vid en landningsbrygga några famnar från stranden på 2 fots djupt vatten. Graderna äro angifna efter Celsii skala och blott närmaste hela tal. Medeltalen åsyfta att utreda förhållan- det emellan de olika åren, så vidt man kan dömma derom af de antecknade data. Första decenniet. 10 10 11 12 14 15 15 16 16 19 113) i 19 20 20 20 20 20 20 118) 20 US) 1873 1874 | 16 15 14 13 13 13 13 13 13 14 14 14 13 13 12 12 12 13 14 16 18 18 20 20 1346 20 | 19 20 | 1) 18 15 14 13 14 14 12 10 i 13 14 15 iv 18 18 18 18 13 13 16 18 20 20 20 Zi | 1875 | 1876 | 1877 12 16 [1878 | — på f— 13992 19 | 19 | SN ig fa 17 di 18 15 15 15 16 18 ND I NN 18 | | 15 16 17 17 15 362 | 15 16 15 i 14 1879 | 1880 113 |1871 1872 1873 1874 1875) 1876 | 1877 | 1878 | 1879 | 1880 | NR | | | NS Jan | 4 990 AB 1 18 | 8 17) 20 SN IRA 122 2 AR rör 6 19 | E9 AS a IN fade 122 20 9 I 6 17201) 120118 120 HBL 1421) 22 20 KN 0 HET) 20 220) 17:20 RO val: Iaf | fat IS ROT | 2020) 16) TT OG 12 | 90 far ad ca lv JAT9N SS). 17 | 6 SLA EES 220 21 55 22 GE Italk 7 oa erg (220 I £20 1 MG 22 ER CIS TT 18 | AG Bar lava lvk6; 420 | ae | ag) 23: | 191-16] Bea [116] 21115] 147 r23 In20 19415 |. 19101 25 16 |: 211116 SAT 523 20 td el), IS Iyd6 26 | 146, |, 22:18 ISRN 20420: at a LENO [27 [TGL SITS BR ren ven het sl TOR fögrrs | 12-—-151-21 -171-231-20-201-16 181-16. SSL Brali esN TE) BSTN SOT) 181 LT F800 RENT SA OFTA RS 31 15 171420 [419-20 18 9 6 ENG | 587 | 630 I 617 | 577 I 609 I 617 | 542 | 526 I 506 I 560 | 1 fANg: 016 | F18 | 201,019 5 19-419] LG 16 | -19 | 6 eran GG IG |, 10: OS LF20: | &19 8 VIT 19) MT) 381 CEO ERT ak 49 |ek0 LS, IS |UIS | 201 HG SET ER Gr en a ES Fe NR LS EK le lr SON SG | 16418 Lok) iIT AES [RIS IS 018 CL ök 6 ae I 7 | 118] 48 TET | +I9:] A16 | 618 NS 21 a AE Er fe SR a ES ER Sr SS Er AR ETS SAL | TS hek) SS) 20 ATT) RES | KS 21 FSS Hg al has LS | HS +20)218 [GL 528201 MR MOS as) Sve) He) 20) AS 20 61 HD ak I ok6 | 9] 720 9 -1är9 ra 20 12 9-7 | 0]: HIS]-520- TIS: FLOD ELS LOSS 113 201 718: 5161 FIT | BOT ASOS PINS 114 20) 118 | "16 | ck7 | 320 | 9 LP204128 I 191-BT] jäs fet ng] 11S ae) 8 20 LE PF20 TR [UI] 6” er ES | 9 dit IT 9 öre er sas Jagne [YET | 29 [16] 9 RN Te RO TT fre | 2 85 ar ERT MT rkT | 519 RS RS ke T18 | 920 9 ar ae AT KOIOS ND ei 518 120 207 "1 | 416] 7 IT VB RIS NA IS de 18] 220 SFSR AN (EN NR Le RR EL gg fog el läte ON a BS AE Ae 20066 TOT LTR LA TON 161 151519 1820 114 1871 | 1872 1873 1874 1875 1876 | 1877 1878 | 1879 | 1880 [23 Aug. | TAGA 13 NGN |24. 05; | ÖKtde TS) 16) 131 ÅG): Höj: LÖN [25 3 (USAS) 15 131-05 26. 27 LORE) ul6 | dB ABN KN LÖR 20. P1 | od kÖ | kB ON ED AD Mö TSE [28 124 LÄS kö dn el TS 16) 4) 6 SN [29 31 Sok] 8) 4) dö dör sd dö LAN 130 > = ok ET 5 sd GA NO NE | '475/|516 | 516 | 518 | 530 | 509 | 529 | 510 | 573 562 | Andra decenniet. | 1881 1882 | 1883 1884 | 1885 | 1886 1887 18S8 | 1889 | 1890 ft Jun Ne (Rlalar ARES ORON RNE ANN SS NE" [= rå fr Mar = 0] ARA 9 jga DES) LT AAA 5 NS 100 TN 121 140 JANNE a = || 18) | 9) 4) ISO |12 IOY EE CIS | OT) 19) SEN OESA OIST Se 113 10 EE 218) oT4) FI9) SEO FIS SRA SN 14 10) == | 18) 114) FIOJ =) 4 EI) TS 115 10) 5141 519: STA) TT EN Ne 116 | ION "141 018 | VIT) SEN FF EERO (2 |. 12) 515 | 119) 51 ST) 8) Dl OS |18 | 14 4) 718 | U15) H12j 8) 2 3 19 19 14) 115 | 518) MA AS) 20) 4 MS TS | 20 T4] 016 | VET | Ok) "TA 120) 51 SON |21 14 | v16 | VIT) 115] vI4) 201 6) HET NANG 22 15 TS AON GE 23 17), 014 | 16) Of6 | TA) ON SRS 24 17 | 4E6) 6) CMT SO SL [20 TT | SAS) HS) ES) 5 RON ON OS 206 TT) 119) 0061 ES ar LON Er SN Oe 272 16) (20) ET 6) HO MIO NS TNE (28 > 151 2) a 26: TTR SN IS SNS 29: ja (OLA ER EE AE Lr KR US TRO UR a LT 300 FAL a 6 20 7) Sj) or 265 | 260 | 405 |288 | 321 | 265 | 347 | 337 | 446 | 384 i 10 O0 I MH IR VI NH Aug. | 1882 1858 | 1884 1885 1886 | 1887 (1888 | 115 1889 | 1590 I I 16 15 14 14 14 ke 15 KELlS a d5 16 16 LT | 17 1 16 16 | 10 | 18 | 18 16 | 16 | 16 | 16 17 | 18 | 20 201 20 | 21 | 20 20 | 21 | 251 21/| 21 21 20 203 20 2 21 20 19 19 19 | 19 19 19 15 hk 16 | 16 16 16 16 I | 5021575 | 5311 576 | 6121 14 | 15 | 16 ii 17 17 16 16 | 18 | 18 | 18 19 18 18) 19 19 | 20 19 | 18/| 18 18 g LA 20 20 1881 | 1882 | 1553 | 1884 | 1885 1887 1888 1889 1890 | | 9 Aug. | (45) 201 116] 16 /|'48| 49) AT, TT | SE 1 LOS Lö paer UI6) ATI 18) 29) IT SN IT KONST LIT6) TS) TS) RON AES 12 (511211 116) 18 | 9) MO TG 6) SR 13 14 F21) 7) 16] 208) T6 TS EG 14 2 14 121) äv) 45) 28 183) AT) AH NG 5 Ted: 6) T6TNISPTESNAG Sr ErGNES 16 3 14 NT22] 16 dl TSIIEES T6) ES Gr 17 > 15221 6 TÖS TS EG NS GS LÖ 14 22170) dT ES) 6) TG 119 151 210 TTG de) IIS | 20 151 | 221 (AR DT I6) LIG TS) TGS 21 HE RA I TA ÖN Ne ra NR ES 28 Ar | LAD 2 SATS IT TOS 123 15120 SITS ONS Nr 124 > 15) 291 A8) 51 6) 18) 5 [200 1486 6) 6 ISS AG 126 1410 7) AN) SAG) TÖI RSS 27 TE VTESNOTA IAN AGN TON SS 28 2 141] 18) 14) 141 —| 181-151 16) AE 129 | dT dT ES) = T6 TS) fa AE | | 425 | 580 | 469 | 446 | 477 | 536 | 477 | 448 | 465 | 486 Medeltal för månaderna och för hela sommaren. Året. | För juni m. | För juli m. I För aug. m. För hela sommaren id 13,952 18,935 16,379 | 16,728 (81 d.) 1872 17565 20,322 17,200 18,476 (84 d.) | 1873 16,3869 19,903 17,200 181 07 (STAN 1374 14,416 18,612 17,266 16,952-(85Id) 1875 15.916 19,645 175666 -175894N(85Td5 1876 19,416 19,903 16,966 18,729 (85 d. 1877 BIEN NAS 176330, 1I6EE(GR a 1878 16388 16,967 TTE000 AE 16; 800 (85 d.) ESS 15,083 GSR IOR OR 16,952 (85 d.) 1880 | 14,458 18,064 18,733 | 17,282 (85 d.) | 188 SN GR 145655 "| 155088 (T97d9 | Året. | För juni m. | För juli m, | För aug. m. |För hela sommaren ' | | 1882 16,250 18,548 205000 | TST6ST(LOTd) | 1883 16,875 Tä 162 OG TAS 1884 15,157 18,580 TINAS | 16,79 (78 d.) 1885 33 ONES 17,666 TIS (BRA 1886 185928 5 ler kd, 8106 18,482 18,283 (74 a) 1887 TARAS A ETS 16,448 16,273 (84 d.) 1888 | 14, 041 | 17,000 15,448 15,619 (84 d.) 1889 | 18,583 | 17,000 16,034 19 (SATA) 1890 | 16,000 GE 16,758 16,583 (84 d.) Af dessa uträknade medeltal synes att sommaren 1876 var den varmaste och sommaren 1881 den kallaste inom sednaste två decennier. Visserligen voro observations-da- garnas antal något mindre för åren 1882, 1884 och 1886 än för de öfriga åren, hvarföre medeltalet för dem skulle ha utfallit något annorlunda om observationen fortgått lika länge hvarje år; men synnerligen betydlig torde skillnaden dock icke ha blifvit, och bristen kan i alla fall icke numera afhjelpas. Om man anser medeltalet 18 utmärka varma, och 15 eller något deröfver kalla somrar, så inträffade inom 20 år: 5 varma, nemligen åren 1872, 1873, 1876, 1882, 1886, och 4 kalla somrar, nemligen åren 1877, 1881, 1887, 1888; de öfriga 11, med medeltalet 17 eller något derunder (16!/)), voro ordinära eller medelmåttiga somrar. Någon periodicitet kan likväl icke upptäckas, ehuru det vill synas, som skulle merendels 2 varma, 2 kalla och 6 ordinära som- rar inträffa 1 decenniet. Högsta gradtalet 24 är mycket sällsynt (1871, 188385), äfven 23" inträffar jemförelsevis sällan, men ofta nog faller temperaturen äfven i högsommaren till 14 grader, och i början af juni till 10 grader. Separatisten Jacob Gripenstedt. En kulturbild från frihetstiden. Af Valfrid Vasenius. Som bekant stod den svenska statskyrkan under det karolinska tidehvarfvet på höjden af sin makt. Men redan under Karl XII:s regering trädde pietismen i opposition mot statskyrkans stela och döda bekännelsetrohet utan motsva- rande kristligt lif. I början af frihetstiden följde på pietis- men andra dermed beslägtade rörelser, exempelvis de, för hvilka Dippel och Tollstadius stodo i spetsen. Man hade kun- nat vänta att det friare statsskicket äfven skulle medföra ett lossande af de statskyrkliga banden. Men detta blef dock ingalunda händelsen, åtminstone ej under frihetstidens första årtionden. Huru mycket samvetstvång som fanns qvar ännu på 1740-talet, framgår tydligen af religionsmålet mot ,,se- paratisten' Jacob Gripenstedt och hans fru, hvilket mål här nedan skall refereras. Men på samma gång visar detta mål oss äfven huru en ny uppfattning af de religiösa förhållandena bryter sig mot den gamla. Redan hos presterna märker man olika åskåd- ningssätt. Medan några äro ytterst nitiska att med tvångs- åtgärder skydda ,,lärans renhet", visa andra en tydlig obe- nägenhet att låna sig till sådana åtgärder. Men ännu tydli- gare ser man i Svea hofrätts sista utlåtande i ämnet huru religionsfrihetens idé begynner arbeta sig fram. Jemte det sålunda makarna Gripenstedts historia är synnerligen upplysande för kulturståndpunkten i medlet a förra århundradet, har den intresse äfven derigenom att en i Sveriges litteraturhistoria ryktbar person, romanförfattaren 11918) Mörk, var dessa ,,separatisters'' själasörjare, och således detta mål utgör ett bidrag äfven till hans historia. Med anled- ning häraf har jag ock i det följande in extenso aftryckt några bref af honom, hvilka förekomma bland handlingarna. Det har också varit forskningar rörande Mörk som bragt mig att taga kännedom om det Gripenstedtska målet. Hvad jag här nedan har att om detta mål meddela är hämtadt till allra största delen ur Upsala domkapitels arkiv, till en ringa del ur svenska riksarkivet. Mig veterligen har hittills blott första akten i målet (1739—1741) blifvit omta- lad i tryck, äfven detta dock blott i förbigående i samman- hang med berättelsen om processen mot några dippelianer, Strokirch, Rosén, Eberhardt, Öhman, Kranck m. fl.) Då alla dessa nu nämnda befinnas hafva vistats äfven hos Gripenstedt, är det väl otvifvelaktigt att också han kän räknas till denna sekt. Emellertid kan af processen mot ho- nom icke mera än ett par punkter i hans villfarande lära an- ses ådagalagda, och dessa äro af en betydelse, som går ut- öfver de sekteriska stridigheterna: de träffa kärnpunkten i den ännu i våra dagar fortsatta striden mellan statskyrkan och den individuella friheten. Efter dessa förutskickade korta anmärkningar låta vi handlingarna tala. ( Den 6 November 1739 meddelade pastor i Bro, Carl Staaf domkapitlet i Upsala, ,, huru en vid namn Strokirch uppehållit sig någon tid på Lejondals sätesgård här i Bro församling hos hofjunkaren välborne hr Jakob Gripenstedt och hans fru, baronessan högvälborna fru Ulrica Funck, men när han förledne vinter reste derifrån, kom en annan efter honom dit, vid namn Rosén, som intalt herrskapet på 1) Se t. ex. K. F. S. Henning, Johan Conrad Dippels vistelse i Sverige samt dippelianismen i Stockholm 1727—1741. Akad. afh. Upsala 1881. 120 Lejondal att intet låta döpa sin lilla dotter, som föddes för tre veckor sedan. Hofjunkarens svärmoder, baronessan hög- välborna fru Christina Cronström på Bro gård tillika med hennes barn förtryta detta högeligen och äro deröfver be- kymrade, emedan hvarken hennes nåde frun på Bro gård eller jag kunnat förmå hofjunkaren att låta döpa detta sitt lilla barn, der likväl han förr straxt efter födelsen låtit döpa sina andra barn'' 1). Kyrkoherden förfrågade sig derför hvad i saken borde åtgöras samt anhöll om ,, anstalt" att ifråga- varande Rosén måtte skaffas ur församlingen, så att han ej måtte förvilla andra. Domkapitlet anmodade nu den 14 November kyrkoherden i Kalmar Anders Welstadius att resa till Bro och i förening med Staaf söka öfvertyga Gripenstedt om hans villfarelse. Detta förmäler sig äfven Welstadius, i skrifvelse af den 29 November, hafva gjort, men utan påföljd. Emellertid hade samma sak äfven den 14 November af Stockholms konsistorium anmälts hos Kongl. Maj:t, som den 29 i samma månad i skrifvelse till Svea hofrätt förklarade att som Vi äro ganska ömma derom, att slika skadeliga nyheter och irriga lärosatser uti Vår rena evangeliska lära måga så mycket möjeligit är kunna förekommas, samt att de, som deruti finnas brottslige, blifva med behörigt straff ansedde'' så skulle veberbörande domare skyndsamt upptaga denna sak och behandla den i sammanhang med ett redan förut mot Strokirch och Rosén anhängigt mål. Härom underrättade justitiekanslern den 24 December Upsala domkapitel och infordrade dess berättelse om förloppet i Bro. Domkapitlet hade redan den 5 s. m. beslutit anmäla saken hos Kongl. Maj:t, men ville först af Staaf erhålla un- derrättelse, huruvida Strokirch och Rosén ännu voro qvar på 1) Enligt benäget meddelande af herr Fr. Barthelsson i Stock- holm upptager en gammal kyrkobok för Bro och Lossa församlingar tvenne före 1739 födda barn till hofjunkaren och hans fru, nämligen sonen Gustavus, som föddes 1737 den 3 Augusti ,,och döptes samma dag", samt dottern Catharina, som föddes 1738 den 19 September och likaledes ,, döptes samma dag". 121 Lejondal; derjemte erhöll Welstadius bref ,,att Consistorium väl behagar dess christeliga nit och sorgfällighet samt tör- sigtiga förhållande" i denna sak. Till justitiekanslern afsän- des den 29 December Welstadii berättelse med anhållan att justitiekanslern skulle denna angelägenhet ,,i underdånighet så föredraga, att Hans Kongl. Maj:t efter dess högt bepriseliga ömhet och christeliga nit för Guds ära och den himmelska sanningens oförkränkta bibehållande, måtte få anledning att till slika villfarelsers hämmande taga de höga mått och vägar, som i nåder bäst pröfvas kunna". Efter erhållen underrättelse från Staaf af den 19 Decem- ber att ej Strokirch, men väl Rosén ännu vore qvar på Le- jondal, afsände domkapitlet den 9 Januari 1740 sin förut beslutna anmälan till Kongl. Maj:t, med underdånigt anhål- lande att då de ,, lindrigare utvägar" som konsistorium brukat, icke hjelpt, andra åtgärder skulle vidtagas. Och befalte Kongl. Maj:t den 24 Januari, att barnet skulle genom Welstadius döpas, om möjligt i godo, men i annat fall med anlitande at handräckning genom kronobetjeningen. Welstadius erhöll, enligt hvad han sjelf i bref af den 29 Februari berättar, härom kännedom den 27 Februari kl. I om aftonen, och ,,utan dröjsmål, dock med innerliga suckningar till Gud om hjelp hela natten igenom", reste han följande dag till Bro prestgård, der han sammanträf- fade med länsmannen och öfverlade om ,, detta högvig- tiga ärendets noga skötande". Derefter begaf sig Welsta- dius först ensam till Lejondal, för att söka inverka på Gri- penstedt; men denne förklarade sig ej kunna ge vika, innan han i Skriften kunde finna tydlig föreskrift om eller exempel på barndop. Welstadius , predikade med all nit och ifver i trenne samfälte timmar för honom, till dess att krafterna blefvo honom försvagade"; men utan resultat. , Ändteligen nödgades jag att visa honom, det han påyrkade och begä- rade, Hans Kongl. Maj:ts allernådigste befallning till dess barns döpande, hvilken, när han hade den igenomläsit, ör- sakade hos honom någon alteration; men [han] hemtade sig straxt och lät sig förmärka, att han hellre ville låta sitt barn 122 på det anbefalta sättet blifva döpt än att han dertill kunde samtycka". Nu reste Welstadius till Bro prestgård och åter- kom med Staaf och länsmannen. Och då hofjunkaren fort- farande vägrade sitt samtycke, företogs och uträttades ,,det heliga ärendet'' utan vidare utdrägt. Barnet döptes och kalla- des Christina; vittnen voro Staaf, länsmannen, en ,,tolf- och fjerdingsman", en ,,frälsebefallningsmans" hustru och barnets amma. , Och slöts med denna lilla psalmen: Nu tacker Gud allt folk ete Welstadius tillägger i sin berättelse, att Gripenstedt icke tyckes hafva den insigt i sin kristendom, ,,att icke han af svaghet fela kunnat. — ,,Dessutom viste han ett stort tåla- mod under verkets förrättande och gjorde deremot intet motstånd med några befallningar till sitt husfolk, hvaraf sy- nes, som torde han hafva råkat i någon sådan frestelse, som omtalas rum: VIOFLeNRerP2: NED Lok: Härmed var dock saken ingalunda slut, utan skulle derom efter hofrättens befallning ransakas vid urtima ting i Bro. Staaf hade fått höra detta af länsmannen, då dopet förrättades, äfvensom att landsfiskalen vore förordnad till ,actor officiosus'', och han fann sig befogad att den 3 Mars göra framställning hos domkapitlet huruledes det ,,är till befa- randes det han f[fiskalen] uti en sådan angelägen sak icke kan så utföra saken som sig vara bör; allt derföre är min ödmjuka förfrågan om ej högvördiga domkapitlet behagade så föranstalta, att en om denna saken sig bekant ochi den obesmittad kunde vara då tillstädes'', och domaren ,, få till sin hjelp en eller annan af presterskapet, som äro i den saken bekanta, eljest blifver den senare villan värre än den förra". Domkapitlet tog rådet ad notam och förordnade den 5 Mars Welstadius att närvara vid tinget, hvarjemte han ,,be- tackades för dess berömliga brukade sorgfällighet vid verk- ställandet af barndopet på Lejondal". I sitt svar på skrifvel- sen härom förmäler Welstadius (den 13 Mars) att han ytter- ligare arbetat på hofjunkarens ,, upprättelse ifrån denna sin öfverkomna frestelse". Då han af Staaf hört, att Gripenstedt ej på flere år gått i kyrkan eller till nattvarden, fann han 123 detta ,,klarligen bevisa" att hofjunkaren ,,i frestelse råkat haf- ver", hvilket han sagt åt Gripenstedt, och ,,hvartill denne med stilla tigande tycktes jaka och straxt derpå yttrade sig att han hädanefter, när helsan och krafterna skulle medgifva, vill gerna i vördning hålla dessa salighets medel"; men ,,till att förvänta med barns döpelse till de mognare åren, det vill han intet så snart, förr än han får vidare upplysning, hålla för någon frestelse; thy hoppas jag att den nådige Guden, när fre- stelsens tid är öfver, lärer visserligen föra honom till behjer- tande af sitt uti råkade samvetes brott, i synnerhet som han eljest mycket ifrigt och med tårar talade om sin egen ömhet för sin själs eviga välfärd. Herre min Gud vänd allt till det bästa etc.!!!' — slutar Welstadius sin berättelse. Det här uttalade hoppet kom dock snart på skam. An- tagligen i följd af Gripenstedts tal om att han väntade på vidare upplysning, tyckes Welstadius hafva den 15 Mars skrifvit till honom ett bref, hvarpå den 16 följde ett i hand- lingarna bevaradt bref från Gripenstedt. Det börjar sålunda: ..Om jag icke förr kunnat märka att Herr Kyrkob. icke känner sig sjelf, så har jag åtminstone af hans sista (dater. 15 huj.) ögonskenliga bevis derpå. Kan fördenskull med full trygghet bedja Herr Kyrkoherren varda förskonad för omsorg om min själ, och att han hellre måtte begynna efter Augustini exempel att ropa: da mihi domine 2nosse me et nosse Te". Han fortsätter, att han ingalunda vill förmätet döma an- dra, men han vill icke heller sjelf bli dömd förmätet ,,eller åt- minstone"”', ber han ,, skona mig för så onyttig correspondance, jag orkar så litet skrifva, jag vill ej heller förlora min dyrbara tid med disputer”. — ,, Herr Kyrkoherren vill, att jag för sam- vetets skull (Rom. 13: 1—5) skall göra en sak, som är emot ett upplyst samvete allena för mennisko-bud skull". Men icke ville väl Welstadius, om han vore 1 Paris, efterlefva den öfverhetens religions-plakat för samvetets skull. Och han fortsätter, troligen med afseende på något uttryck i Welstadi bref: ,,Der hade Herr Kyrkoherren fog att bedja om oför- skräckt mod; här är ingen som skrämmer honom, utan verlds- lig handräckning och beröm har han ju fått hela vägen. Sådan 124 lott i denna verlden begär jag intet. Jesus vare min del! I honom önskar jag mig nåd att kunna bevisa kärlek emot alla och i sådan allmännelig kärlek att vara äfven ärevördige och högvällärde Hr. Kyrkoh. hörsamste tjenare Jacob Gripenstedt. P. S. Kiörkoherren är så god och ursäktar att jag sjelf intet orkat skrilva.'"' I skrifvelse till domkapitlet af den 23 Mars omtalar Welstadius såväl att han närvarit vid tvenne af tingsdagarna, som att Gripenstedt beklagligen har ,.återfallit tillbaka på sin skadeliga mening, utbedjande, samt dervid brukande hårda och försmädeliga ord emot mig, dem jag ock med all christe- lig saktmodighet och tålamod upptagit och honom förlåtit hafver, att jag mig icke med den saken omaka skulle; alltså nödgas jag till ått sådant mitt på slutet ofruktsamma arbete med ett bedröfvadt hjerta tillkännagifva'". Denna skrifvelse ,,lades tillsvidare ad acta"' i domkapitlet (den 2 April), och dermed afstannade för en tid de andliga myndigheternas verksamhet. Dock icke för lång tid. Ty den 10 Oktober samma år anmälde professor Asp i domkapitlet, att för honom berättats, det ,,åtskillige svärmare och miss- tänkte personer skola sig uppehålla på Lejondal". Om dessa misstänkta personer begärde kapitlet att Staaf skulle med- dela upplysning ,, emellertid med all sorgfällighet arbetandes att de sitt förgift till de enfaldigas förförelse ej måga få ut- sprida". Staaf svarar den 24 Oktober, att Strokirch är bort- rest till Östergötland, men Rosén har varit der flere gånger. En vid namn Eberhart har ock haft sitt tillhåll der, men är nu bortrest, och lärer hädanefter intet så mycket der vistas, emedan förljudes att han intet är i särdeles credit hos herrska- pet. En annan som kallas Kranck har mycket varit på Lejon- dal på ett års tid, dock vistas han i Stockholm. Men en som kallar sig Öhman har sedan Juli månad ständigt varit der och är der ännu". Vilfarelserna hade dock ej utbredt sig utom Lejondal. 125 Efter erhållandet af dessa upplysningar stämde domka- pitlet Öhman inför sig (den 17 December) och begärde dessu- tom i skrifvelse till justitiekanslern snart slut i saken mot Gripenstedt. Öhman hade emellertid rest till Stockholm (en- ligt Staafs bref af d. 19 Februari 1741) och han likasom Kranck eftersöktes fåfängt. , Slutet" i saken mot Gripen- stedt kom den 28 Januari 1741, då Svea hofrätt fälde sitt utslag såväl öfver honom som öfver Strokirch, Rosén m. fl. På grund af hvad Welstadius berättat om Gripenstedts svaghet i sin kristendom och foglighet vid dopets verkställan- de samt , emedan det är bekant, att bemälte hofjunkare i några år varit mycket sjuklig och, som berättas, jemväl af melancholie besvärad, thy kan kongl. hofrätten honom för dess förhållande härvid med någon plikt icke belägga, utan finner nödigt, det må han, tillika med sin fru, friherrinnan Funck och husjungfrun Christina Gode [hvilken omfattat sitt herrskaps åsigter]| af presterskapet, som domkapitlet kan der- till förordna, så angående barndops nödvändighet som de flera chistendomsstycken, hvarom de kunna hafva fattat orätta begrepp, troligen undervisas: Och varder hofjunkaren Gri- penstedt härjemte allvarligen förbudit, att hädanefter hos sig hysa någon af ofvanbemälte för villfarande meningar 1i reli- gionen angifna personer, eller andra, som för sådant kunna misstänkta vara, vid tuhundrade daler silfvermynts vite". Nu skulle domkapitlet ombesörja de villfarandes under- visning, och uppdrogs detta (den 4 Mars) åt prosten i Gran Johan Hammarin, som dervid skulle biträdas af kyrkoherden i Håtuna A. J. Grundel. Men innan detta värf hann utföras, tycktes en ny förveckling hota. .Den 26 Februari hade fru Gripenstedt åter skänkt sin man ett barn, denna gång en son; men ännu den 14 Mars var detta barn ej döpt, hvaröfver kyrkoherden Staaf ,,nödsakades besvära sig' till domkapitlet Och ehuru, säger han, svärmodern, ,,som deröfver hafver stor sorg och grämelse, på allt sätt sökt föranstalta om den lillas befordran till det hel. dopet, jag ock, jemte mine medbröder efter yttersta förmågo sökt genom tjenliga föreställningar en så högnödig sak i verket ställa, har man likväl beklageli- 126 gen ingenting härvid kunnat uträtta". Två veckor senare (den 27 Mars) meddelar samme Staaf dock lakoniskt, att barnet föregående dag , omsider blef till det hel. dopet befor- dradt af komministern herr Johan Gabriel Treudderus, i när- varo af mig, min son Johan Staaf samt min hustru Christina Arenia och barnets amma". Konsistorium fann med fog (den 1 April) denna berät- telse ,,mycket ofullkomlig'" och anmärkte tillika, att Hamma- rin ej berättat något om utförandet af sitt värf, hvarom han skulle erhålla påminnelse. Den 15 April afgaf i följd häraf Hammarin sin berättelse. Han hade dagen förut (den 14 April) varit på Lejondal (dessförinnan hade han varit hindrad af embetsgöromål), och då hofjunkaren var sängliggande, så- som han varit i fyra års tid, hade hans fru mottagit deras order. Hammarin bad nu dem upptäcka de meningar, hvari de skilde sig från kyrkans lära, och väl upptaga hans och Grundels undervisning, hvartill båda biföllo. Då diskuterades först om barndopet, ,,hvaruppå man honom med många goda skäl så öfverbeviste, att han intet hade att deremot säga. Sedan kom det af hans egen anledning att diskureras om åtskilliga pietistiska satser, och då de äfven dervid blefvo slagna och intet hade att säga, önskade hofjunkaren sig kunna så- dant försaka, lofvandes sig bjuda till att bryta sig derigenom, hvartill de bägge förmantes att bruka innerlig bön och intet låna öra åt svärmare eller deras bedrägliga böcker läsa". Husjungfrun var borta, hvar visste man ej, men hade pro- sten förnummit, att hon af sitt herrskap skall vara från guds- tjenst och nattvardens bruk afhållen, hvilket göres troligt af hvad prostens dräng hört af pigorna, att nämligen de , änte- ligen få gå till den allmänna gudstjensten, men får herrskapet veta att de begått den hel. nattvarden, blifva de begabbade"' Grundel åter meddelade (den 27 April), att han ej kun- nat inverka på hofjunkaren och dennes fru; dock påpekade han att dessa ,i ett godt uppsåt sökt gå ut ifrån denna säkra verlden och falska kristendomen, samt begifva sig på den säkraste vägen till Guds och Jesu gemenskap", men att de dervid råkat i någon frestelse, dels genom läsning af skadliga 127 böcker, dels genom samtal med irrläriga personer. — Beträf- fande barnets dop intygade Treudderus den 5 Maj, att han derom anmodats af Staaf, och att baronessan ,,lemnade med all vänlighet honom frihet att dermed göra hvad hans em- bete fordrade, gaf sjelf till känna hvarest barnet var till finnan- des och rummet der döpelsen skulle ske". Barnet hade kallats Johannes enligt moderns önskan. Alltså samma passiva mot- stånd som vid föregående tillfälle. NE Nu tyckes allt ha varit lugnt i öfver ett års tid; det heter blott i ett visitationsprotokoll från Dom. XXIII Trinit. 1741 (visitator var Hammarin): i6:o. Frågades om några i församlingarna finnas, som försum- ma gudstjensten och hysa några villfarande meningar om densamma och om evangeliska läran. Svarades, att ingen af den skadeliga sek- ten finnes här i församlingarna, utan allenast, som bekant är, hof- junkaren på Lejondal, välborne herr Jacob Gripenstedt och hans fru, baronessan högvälborna fru Ulrika Funck, hvilka ännu i sina vill- farelser framhärda. Men den 5 November 1742 föddes åter ett barn. Staaf gjorde sig ånyo påmint, men fick till svar en biljett af Gri- penstedt, som deri säger att ,, min k. hustru och jag ej kunna finna oss uti att herr Kyrkoherden derom anmoda, icke heller att tillåta det herr Kyrkoherden, såsom han sist gjorde, obu- den i huset ingår och sådan döpelse förrättar. Nu visste Staaf sig ingen råd, utan anmälde saken för prosten (den 23 November) tilläggande att ,,herrskapet på Bro gråta, sucka och klaga, andra i församlingen förargas häröfver". Ham- marin skref följande dag till domkapitlet, och för den hän- delse att någon prestman skulle skickas till Lejondal, bad han ..om förskoning, efter jag nu en tid varit besvärad af hufvud- värk, så att jag derigenom tappat hörslen, som vid sådant tillfälle i synnerhet erfordras'". I stället rekommenderar han Grundel, som redan är bekant på Lejondal och har kortaste vägen dit. 128 Domkapitlet fann emellertid säkrast att ånyo anlita den verldsliga makten. Tryggande sig liksom senast vid Kongl. Maj:t nit och ömhet om lärans renhet, anhöll kapitlet den 3 December om justitiekanslerns bemedling derhän att K. M- ,till villfarelsens ytterligare hämmande och det fattiga bar- nets räddande utur själavådan' skulle med allra första taga ,.eftertryckeliga mått och vägar”. På denna anhållan följde, den 7 Jauuari 1743, Kongl. Maj:ts svar af innehåll att Welstadius borde ofördröjligen resa till Lejondal och ,,ifall hofjunkaren då ej skulle i godo kunna förmås till att strax och utan ringaste uppehåll låta sitt lilla barn komma till den heliga döpelsen, genom kronobetjentes handräckning, som då i nejden bör vara nära till hands, barnet till dop och kristendom befordra". Huru denna befallning åtlyddes berättar Welstadius i skrifvelse af den 3 Februari. Han hade rest till Lejondal och blef ganska gunstigt mottagen af frun samt införd till hof- junkaren, som låg på sin säng. Han frågade nu, ,,om herr hofjunkaren ville tillåta eller befordra sitt lilla barn till dop och kristendom?" Efter att ha fått ett nekande svar och diskuterat om saken, märkte Welstadius att allt var förgäf- ves, hvarför länsmannen inkallades och frågan upprepades. ,Hvartill svarades tydeligen nej, utan I hafven att förrätta eder syssla efter edra egna ordres och som I sjelfve kunnen svara till. Häruppå tog hr kronobefallningsman afträde och föranstaltade, på det sätt som hr kronobefallningsman för- modligen lärer göra sin berättelse öfver, att jag fick gå uti ett annat rum uppe i byggningen, hvarest barnet var in- buret, derest ock det heliga verket vandt sin fullbordan jemte trogne suckningar till Gud, alldeles efter handbokens inne- håll". Barnet kallades ,,efter fru friherrinnans tillförende gjorda berättelse om dess namn: Jacob''. Welstadius tillägger: ,,Och som härpå förmodligen lärer följa ett urtima ting såsom sist, och i den händelsen att jag skulle blifva förordnad och anbefalter att vara med tillstädes, så utbeder jag mig med ödmjukaste vördnad att få blifva förskonter derifrån, emedan jag sist hade det missnöje der 129 vid till att höra: Christus och hans Apostlar finnas icke hafva kommit med executions betjente i gårdarna; och tror jag med Guds hjelp att jag mycket mer hade kunnat uträtta hos hofjunkaren till bättring ifrån dess galna fattade tankar, der jag icke vid urtima tinget varit tillstädes". Hvad Welstadius väntade gick äfven i verkställighet. Justitiekanslern hade den 19 Januari befalt Svea hofrätt att upptaga saken samt ransaka och dömma i den. Den 28 Februari hölls i följd deraf ting på Lejondal, och då inlem- nade Gripenstedt en utförlig förklaring i saken. Först framhålles att i Skriften hvarken ges någon uttryck- lig befallning om barndop, ej heller omtalas något exempel på sådant dop. Ur Matth. 28: 19 och Mark. 16: 16 framgår älven att lärandet bör föregå döpelsen. Men dessutom är det af vigt att den som döper är verkligen duglig till en sådan förrättning. Det är ej nog med att han är examine- rad och approberad af konsistorium; han måste vara försedd med högre fullmakt, hvarvid gäller Matth. 7: 16. Visserligen säges allmänt att ,,hbvad beskaffenhet presten hafva må, så behåller likväl det genom honom predikade ordet sin kraft", och detsamma vill man göra gällande äfven om döpelsen. Men ,,huru ogrundad och fattig på bevis denna sägen är, är klart nog; men hvad skola de göra; om de icke försvara denna satsen, så faller hela kleresiets anseende och myndighet öfver ända". Efter att ha anfört åtskilligt mot den nämnda satsen och mot prester, som ej ha högre bevis på sin kallelse, fortsätter Gripenstedt: Om någon anfäktad själ af okunnighet och oförstånd skulle råka förtro sig åt en sådan man, hvad råd och under- rättelse skulle han väl kunna få af honom? Om han än för syns skull, så godt som han kunde, skulle tala med honom der om, månne han icke ändå skulle begabba honom i sitt hjerta, dömma honom för den som vore besvärad med me- lancholie, ja väl för ursinnig, ty han förstår sig intet derpå (TiCor 2; 14: ,Uppå det som säges att prestens person icke kan taga 9 130 kraften ifrån Guds Ord och att när han hafver den christeliga läran tydeligen för sig sammanskrifven, så kan han den ock androm lära, svaras: att om man vill gifva en blind man den klaraste lampa, lykta eller bloss i handen, kan han hvarken sjelf hafva gagn der af, ej heller dermed i mörkret vägleda någon annan många steg, förr än de bägge falla i gropen, — detta oaktadt brinner lampan och blosset lika klart, om han det icke sjelf med sitt fall utsläcker. Äfven så kan en sådan verldslig prest intet borttaga det ljus och kraft, som i Guds Ord är: men han kan hvarken gagna sig eller andra der- med. Är det väl möjeligit att en man kan visa den andra vägen öfver en stor skog, några dagsleder lång, hvaröfver allena är en liten gångstig, som hafver många kors- och af- vägar, den han tillförene sjelf aldrig gått, fastän han hade den aldrig så noga och tydeligen uti en bok beskrefven; skulle han icke ofelbart ändå snart gå vilse och jemväl förleda sin följeslagare, helst när nattens mörker, allehanda svårigheter och oväder honom möta? Ännu tusende resor omöjeligare är, visa en annan vägen till saligheten, för den som sjelf derpå. ej stadder är och derpå vandrar." Men hvarför hade han då för två år sedan låtit dopet ske? Jo, han visste att det skulle verkställas ändå, oberoende af hans samtycke. Men när presterna ,,fått barnet i sina händer, öfverkom mig en ganska stor oro, som icke allenast varade under hela tiden som denna deras förrättning påstod, utan ock länge efter". Olikheten i förfaringssätt å hans sida hade således ej härrört af obetänksambhet eller öfverilande. ,,Skulle nu, så slutar Gripenstedt sin skrifvelse, denna min förklaring och anförde skäl icke vara tillräckeliga och nog gäl. jande att legitimera detta vårt förfarande, så underkasta vi oss villigt den dom och straff, som oss derföre kan öfverkomma, och hembära dock Gudi tack och lof, som hulpit oss behålla ett godt och tryggt samvete, det vi långt högre värdera än allt det som vi härigenom kunna förlora". Under denna förklaring har fru Gripenstedt antecknat: ,,Som föregående skrift är med den heliga Skrift och sannin- gen enlig, så underskrifver jag jemväl densamma. Ulriea Funck 131 Huru för öfrigt saken vid urtima tinget fortskridit, dertill kan man sluta af Svea hofrätts skrifvelse till domkapitlet af den 21 Mars. Då Gripenstedt vid tinget tillfrågats angående den år 1741 af hofrätten beslutna ,, undervisningen", hade han svaå- rat, att Hammarin och Grundel väl varit hos honom en gång och derom något talt; men som Gripenstedt för sin sjukdoms skull ej förmått något derom tala, så hade han bedt dem en annan gång komma igen, hvilket dock ej skett; och begärde 1 anledning af detta påstående hofrätten nu utredning i saken af domkapitlet. Och då domkapitlet i den berättelse det af- gifvit angående ,, undervisningen" omtalat huruledes prester- skapet beklagat sig öfver att Gripenstedt plägat umgänge med irrläriga personer, hade han, då detta var honom förbjudet, äfven härom blifvit tillfrågad, men svarat, att Strokirch väl då och då varit på Lejondal, men blott öfver natten då han farit förbi; hvad beträffar , förre prestmannen Kranck' visste han ej att denne vore ,, misstänkt". Och begärde hofrätten äfven härom närmare underrättelse af domkapitlet. I anledning af denna skrifvelse infordrade nu domkapit- let i sin tur (den 8 April) förklaring af Hammarin, Grundel, Welstadius, Staaf och Treudderus. Grundel svarade den 18, att han år 1741 blott för den gången varit förordnad att bi- träda Hammarin och derför ej kunde något upplysa om sakens vidare förlopp. De öfriga svarade (enligt domkapitlets proto- koll den 7 Mars) att de gjort sitt bästa med undervisningen, men ofta blifvit afspisade med en föregifven opasslighet, eller ock med att ingen undervisning af dem behöfdes eller begär- des. Staaf anger åtskilliga personer som vistats på Lejondal. Strokirch hade varit der senast från den 1 till den 11 Fe- bruari, dessutom Kranck o. a., hvilka hållas för misstänkta, derför att ingen af presterna i församlingen får råka dem, utan förnimmes sedan af tjenstefolket att de hafva skade- liga och irriga meningar om Guds ord, kyrko- och nattvards- gång att inplanta och utsprida, Detta meddelades hofrätten, från hvilket något svar dock icke anlände förrän inpå följande år. De andliga myndig- 132 heternas vaksamhet sof dock ej under tiden, utan förekommer Gripenstedts namn tidt och ofta i domkapitlets protokoll för detta år, dels i sammanhang med berättelser om en ,, miss- tänkt" person, skräddaren Wahlberg, som uppehållit sig på Lejondal, dels eljes. Så påmintes Treudderus, som den 27 Juli var i ett annat ärende inkallad till domkapitlet, att så- väl han som kyrkoherden borde som oftast infinna sig på Lejondal till herrskapets undervisning, ,,jemväl fliteligen efter- höra, hvilka främmande från Stockholm eller andra orter be- söka herrskapet samt när, huru ofta och länge det hvar gång sker, gifvandes detta allt Consistorio tillkänna, hvilka berät- telser böra till desto säkrare bevis vara med gode mäns atte- ster styrkta". Och då denna befallning ej genast efterföljdes, anbefaldes de den 14 September genom prosten att afge månatliga rapporter till domkapitlet. Den förra deien af befallningen föranledde Gripenstedt att, eftersom han fortfarande var sjuk och således ingen gång förmått utsäga sin mening, inlåta sig i skriftvexling med Herr kyrkoherden" (efter hvad senare upplyses Welstadius). Efter att sålunda hafva skrifvit den 17 September och 10 Oktober, samt fått emottaga en bok till genomläsning !), för- lorade han dock tålamodet och skref följande bistra bref. Ährevördige och Högvällärde H:r Kiörkoherde. Jag har icke utan medlidande på et el:r annat ställe kunnat bese innehållet af den mig sende boken; så 1 anseende till den usle mannen, som denne tractat i sin stora blindhet och oförstånd sam- manskrifvit; som i synnerhet i anseende till H:r Kiörkoherden sielf, som en sådan bok vill äga, sielf läsa och andra läsa låta, men ön- skar därhos, at Herren Gud, som utan åtskillnad älskar alla men- niskiors silälar, och iämväl står för Eder siäls dörr och klappar, han ville i detta sit kärliga klappande icke aflåta, för än han fåt optäcka för eder, min käre H:r Kiörkoherde, sin egen sanna lära, samt huru vida denne bokens innehåll öfverenstämmer med hans ord och lära, då H:r Kiörkoherden äfven skulle lära åtskillia, rätteligen, värk- och skienhelighet, (hvarom i dess sista bref nämnes) och sann gudsfruktan. Och thetta önskar iag icke allenast för H:r Kiörko- herdens egen skulld, utan iämväl i anseende till de fattige siälar, 1) Sannolikt Fischlins Pietismus detectus (se nedan, sid. 142). 133 för hvilka H:r Kiörkoherden påtagit sig at vara herde, och i sin okunnighet på en så skadelig bet blifva förde. Herren Gud tänke snarligen til det bästa på sine fattige Creatur, och sände trogne ar- betare i sin säd! ty säden är möcken; men arbetarena, som värkli- gen hafva nit om Gud, äro få; han giöre ock H:r Kiörkoherden till en trogen arbetare i sin egen hiertans vingård, på det han sedan må kunna giöra vingårds Herren tienst i den stora vingården, och då först skall det iämväl vara mig kärt at få profitera af H:r Kiörko- herdens sälskap och correspondence. Jag förblifver Ahrevördige och högvällärde H:r Kiörkoherdens Lejondahl d. 18 Novem: Hörsamme tienare 1743. Jacob Gripenstedt. P. S. D: Frankens predikan föllier här hos tillbaka. Om H:r Kiörkoherden söker at föllia hans fotspår, lärer han blifva många siälar till nytta; då löhnen säkert lärer föllia som står Dan. 12: 3. Samma dag detta bref skrefs hade äfven Treudderus tillskrifvit Gripenstedt angående föraktet för den allmänna gudstjensten och likaledes den 13 December om dopet. Här- på finnes i behåll ett svar af Gripenstedt och hans fru, skrifvet antagligen i början af 1744. Det heter der bl. a. på tal om huru oomvända prester ingenting kunna uträtta: Guds ords tjenare och apostlar få alltid åhörare, äfven- som goda varor alltid finna köpare och afnämare, utan att man behöfver med tingsförande, böters påläggande och kro- nones exekutorers handräckning den androm påtvinga'". — I afseende å dopet hänvisas till den skrift, som ingifvits till tinget. Nyss citerade yttranden ha afseende på det beslut kon- sistorium emellertid fattat. Då af Treudderus” och den yngre Staafs !) berättelse, som efter önskan inkommit, erfors att presterskapets undervisning ej haft önskad påföljd, stämdes Gripenstedt och hans fru att den 11 Januari sig uti domka- pitlet infinna. Härpå fick emellertid domkapitlet (enligt pro- tokollet för den 18 Januari 1744) det käcka svar, att ,,be- mälte herrskap" — — ,,sig icke inställa vilja, alldenstund Consistorii ledamöter icke erkännas för dem, som skola kunna 1) Kyrkoherden Staaf afled i December 1743 och tjensten före- stods under ledigheten ati hans son. 134 någon bättre undervisning i religionssaker meddela, än den de redan förut hafva"; och hade de väntat svar af konsi- storium på deras år 1740 (skall vara 1743) till urtima tinget mgifna skrift om barndopet, hvilken skrift dock ej kommit konsistorium tillhanda, utan åtföljt den öfriga akten. Men ej nog härmed. Den 16 December hade åter ett barn blifvit födt på Lejondal, hvilket föräldrarna vägrade att låta döpa. Åter anmälan till domkapitlet, nu med tillägg (af Hammarin den 17 Januari) att äfven om barnen på Le- jondal döpas i rättan tid, så uppfostras de dock illa af en student vid namn Bergmarck, som Gripenstedis ,,sjelfva upp- ammat, att han nu är så färdig i deras villfarande satser som de sjelfve äro, och han är deras barns informator, går ock som de aldrig till kyrka ej heller sakramentet brukar". Slutligen angafs herrskapet på Lejondal för att hysa ännu flere misstänkta personer. Husjungfrun Christina Gode hade återkommit ,,och skall ibland det gemena folket mycken villervalla uppväcka". Vidare fanns emellanåt på Lejondal en herre vid namn Flemming", som förde med sig flere obe- kanta; i Augusti hade der varit f. d. kamreraren i krigskolle- gium Breant, ,i en lång valmars rock och med långt skägg tillika med en annan obekant person uti samma habit”. Med anledning af alla dessa förbrytelser beslöt domka- pitlet den 18 Januari: 1:0) att anmäla hos justitiekanslern om barndops-frågan, 2:0) att hos hofrätten anmäla om de öfriga förbrytelserna med begäran ,,det ville den kongl. rätten i an- ledning af religionsstadgan under den 20 Mars 1735 sådana mått och utvägar härvid taga, att villfarelsen kunde hämmad varda och herr hofjunkaren tillika med dess fru tillhållnä att åtlyda lag och kongl. förordningar. Hvarjemte och som Con- sistorio åligga månde att såväl i anledning af bemälte reli- gionsstadga som andra i samma mål utgångna förordningar hafva inseende deruppå, att inga i religionen misstänkta per- soner blifva till informatorer brukade, alltså instämmes Dn. Daniel Bergmarck till den 22 Febr. nästkommande". Slutligen beslöts den 29 Februari att notarien skulle köpa ett exemplar af hr Rönigks traktat om barndopets nöd- 135 vändighet, hvilken skulle inhäftas och genom Welstadii för- sorg tillställas Gripenstedt på samma gång dopet skedde, med anmodan att han den samma ville igenomläsa, hvilket med Guds hjelp ej utan önskelig nytta och uppbyggelse lärer aflöpa"'. Barndopet hade sin vanliga gång. På Kongl. Maj:ts nådiga befallning af den 3 Februari reste Welstadius den 29 till Lejondal, och då alla föreställningar voro förgäfves ,, alltså nödgades han, genom kronobetjentens handräckning, döpelsen uti barnkammaren, i vittnens närvaro förrätta; varandes detta ett piltebarn, som kallades Emmanuel, med hvilket namn det ock var tillförene benämndt af föräldrarna". Rönigks bok, afsänd samma dag, kom naturligtvis först senare Welstadius tillhanda, hvarför han afsände den med klockaren till Gri- penstedt, som äfven mottog den. Han skulle visserligen, sä- ger han, ha aflemnat den sjelf, men han hade redan fått uppbära så många försmädelser af Gripenstedt, för att han kommit och döpt barnen med hjelp af kronobetjeningen, att han nu ,,höll det betänkeligit, till att vidare gifva honom till- fälle till flere försmädelser i min närvarelse"', hvilket Wel- stadius ,,nödgas med ett bedröfvadt och suckande hjerta till Gud för hans omvändelse berätta" (den 7 Mars). Från hofrätten afläts den 22 Februari till domkapitlet var såväl på den året förut gjorda framställningen som på den senaste anmälan. Då hofrätten ej hade haft sig bekant, om de angifna misstänkta personerna njutit den undervis- ning och de varningsgrader, som 1735 års stadga påbjöd, hade hofrätten derom måst söka skaffa sig underrättelse in- nan vidare kunde tillgöras.!) Med anledning af de senaste tilldragelserna skulle urtima ting hållas, till hvilket domka- 1) Nämnda religionsstadga påbjöd, att om , någon som eljest sig stilla och roligen i församblingen uppförde, vore råkad i någon villfarande mening om thet, som anginge vår rätta salighets grund och medel", så borde först kyrkoherden med comministri tillhjelp undervisa honom om villfarelsen. Uträtta de ingenting bör prosten och i värsta fall konsistorium anlita samma medel; men är äfven detta fåfängt, då skall den villfarande ställas för verldslig rätt. 136 pitlet borde meddela all nödig underrättelse ,,på det ran- sakningen må blifva så fullkomlig, att kongl. hofrätten, se- dan den inkommit, måtte kunna detta angelägna mål till sluteligit afgörande företaga.' Afskrift af Gripenstedts inlaga till tinget meddelades tillika. I anledning af denna skrifvelse: förordnades nu (den 7 Mars 1744), att alla de prestmän, som i saken varit inblandade, skulle vid tinget närvara. = Tinget, först utsatt att hållas i Herrevi by, hölls. på grund af hofjunkarens sjukdom på Lejondal den 23 och 24 Mars. Hofjunkaren sjelf kunde dock icke öfvervara hela för- handlingen, ty han var sängliggande i sin kammare, och förmådde ej komma derifrån upp eller ständigt, så länge för- rättningen påstå kunde, låta urtima tingsrätten der sitta" När så behöfdes ingick derför rätten till honom. Fru Gri- penstedt var deremot ständigt tillstädes och likaså prestmän- nen, utom Hammarin, som genom Welstadius och Grundel anmälte ,,sin ursäkt och undskyllan i anseende till sjukdom". 1] en till rätten inlemnad skrift åberopade Gripenstedt först, i frågan om barndopet, hvad han redan tidigare an- fört. Vidare ville han underställa till ompröfning, huruvida det tycktes vara billigt och rätt, ,,att sådant sällskap och personer ifrån sig skilja, dem utur huset bortdrifva och vä- gra att herbergera, hvilka man finner fromma ovch gudfruk- tiga och af hvilkas sällskap man finner sig hafva nytta och uppbyggelse; sådant vore ju alldeles emot Guds salige ord" (WENT 235 Dö NAR lar AMI FAR 45 Den mycket omtalade ,, undervisningen" hade ej för ho- nom och hans fru varit behöflig, då de från barndomen ve- tat det som presterna hade att säga. Anklagelsen att ha på något sätt förledt tjenstefolket tillbakavisas likaså. Husbond- folket hade blott ,,om aftonen låtit göra bön med dem, sjunga en psalm samt läsa ett kapitel uti det nya testamentet, och om söndags eftermiddagen låtit läsa för dem ett litet stycke 137 utur en liten svensk bok, som är tryckt i Stockholm och kallas Christelig minnesbok, hvilken är uppbyggelig och af ganska vackert innehåll och derjemte allmänt bekant och i bruk." Då emellertid tjenarne ej velat infinna sig, hade man förklarat för dem att dessa andaktsstunder hållits, ,,för att de ej skulle kunna säga sig hafva blifvit så med arbete betun- gade, att de ej haft tid att falla på sina knän och sjunga en psalm'"'; ville de ej vidare komma, så var det deras sak. Stina Gode slutligen hade Gripenstedt ej förbjudits att hålla i huset, det hade blott stadgats att äfven hon skulle undervisas (se ofvan sid. 125). Någon oreda bland tjenste- tolket hade hon ej gjort. Nu skred man till ransakning om det senaste barn- dopet, och sedan denna var afslutad, föregaf Welstadius opasslighet och bad att få bege sig bort, hvartill bifölls. Följde så frågan om ,,undervisningen."" Gripenstedt be- stred riktigheten af Hammarins berättelse: denne hade talat på samma gång som Grundel och derför hade han ej fått något svar; dessutom hade han ej kunnat höra hvad Gri- penstedt sade, då hans hörsel var svag. Grundel ville ej auktorisera prostens berättelse, men vidhöll hvad han sjelf i saken yttrat, nämligen att han an- sett sig vara förordnad blott för den ena gången. Derefter begärde och fick äfven han tillåtelse att fara bort. Af alla presterna voro således nu blott Staaf och Treudderus qvar. Den förstnämnde tyckes ock ha varit den mest nitiska af alla presterna, men resultatet af den fortsatta undersöknin- gen blef klent nog. På tillfrågan hvilka böcker de plägade läsa svarade makarna Gripenstedt: Bibeln, Arndts Sanna christendom och andra, som skulle blifva för vidlyftigt att uppräkna; dock kunde de försäkra, att inga andra böcker än uppbyggeliga läsas. Ville konsistorium påstå något annat, så borde så- dant bevisas. — Äfven presterskapet i socknen förklarade sig ej veta, att de hade läst förbjudna böcker. Beträffande de , misstänkta personerna" åberopade der- emot presterskapet gårdsfogdens utsaga; men han förklarade 138 sig ingenting veta. Nu , frågades hvad anledning man haft att hålla dem misstänkta? Hr Staaf svarade, att konsisto- rium håller alla misstänkta, som resa hit, och förmente dess- utom ingen tvifvelsmål vara att ju Breant är misstänkt.' Hofjunkaren genmälte, att Breant ej mera vore i riket och att han varit på Lejondal blott för att taga afsked, enär han var en gammal bekant. Flemming upplystes vara löjtnant vid gardet och hade besökt Lejondal på resa till sin fru syster, majorskan Oxenstjerna på Eka vid Enköping. Wahlberg slut- ligen hade varit på Lejondal för att sömma kläder åt gårds- folket. Nu förhördes husjungfrun Stina Gode. Hon förklarade sig visserligen vidblifva sina meningar i trossaker, men hade ej sökt utsprida dem. , Men det kunde hon fritt ut bekänna att då hon hos husfolket märkt någon oskickelighet och ogud- aktighet med svärjande, har hon varnat dem att taga sig derföre till vara". Att hon ej sedan förra tinget varit till kyrka eller nattvard, det vidgick bon. Derefter förekallades studenten Bergmarck, 24 år gam- mal, och tillfrågades om sina irriga meningar. Han svarade att tingsrätten vore en verldslig domstol, hvilken ej egde taga befattning med sådana frågor, helst han redan var in- kallad till konsistorium, der han hoppades få njuta sig till godo kyrkolagens stadganden om varningsgrader. På fråga ,,om han går i kyrkan", svarade han: ej här sedan pingst; men i Stockholm hade han varit några gånger och infunnit sig 1 Holmkyrkan.!) Hos barnen hade han ej inplantat några irriga meningar. Äfven barnen förhördes nu af presterskapet ,, men man kunde intet märka att något anstötligit blifvit dem ingifvit, och syntes de dessutom, för sin späda ålder, ej kunna fatta sådant."" Ej heller någon annan bevisning kunde presterna förete. Om Wahlberg påstod deremot Treudderus, att han ut- låtit sig, det han höll kyrkogången och nattvardsbegåendet !) Skeppsholmen, der Tollstadius predikade. 139 onödigt. Wahlberg åter sade sig väl ,,ha varit i discours"' med Treudderus, men hade denne slutat med att om Wahl- berg hölle hvad han nu sig utlåtit, vore om dess själs salig- het intet att frukta, ,, hvilket likväl herr Treudderus bestridde, sägandes, att han ej kunnat tala emot sig sjelf''. — För öf- rigt förklarade Wahlberg sig ha varit i kyrkan långfredagen och påskdagen i Sigtuna, samt till nattvarden nyårsdagen. Härtill hade Treudderus och Staaf intet att påminna. Slutligen blef husfolket förekalladt i herrskapets från- varo, hvarpå alla ,,på det högsta bedyrade' att herrskapet hvarken sjelfva eller genom andra sökt inverka på dem. I bönen hade de slutat att gå -,för någon rädslas skull", då den förrättades af Bergmarck, som sjelf ej gick i kyrkan. Dem förehölls, att de ,,utan sky och fruktan'' skulle utsäga om något skadeligt i läror blifvit dem föregifvet; men de blefvo fasta vid sin utlåtelse. Hvarken Stina Gode eller Bergmarck hade talt något förakteligit eller ogudaktigt om vår lära, utan fastmera hade Stina Gode uppmuntrat till ordets andäk- tiga hörande samt sakramenternas värdiga bruk. — Ej hel- ler till detta vittnesmål hade Treudderus och Staaf något att påstå. På aktors fråga hvarför Gripenstedt och hans fru ej velat erkänna konsistorium för skickeligit att undervisa dem i religionssaker svarades, att orden tycktes vara i sig sjelfva så tydeliga, att ingen närmare förklaring behöfdes. ,,Imellertid kunde herr hofjunkaren berätta tvenne omständigheter hafva gifvit honom till denna utlåtelsen anledning. Den förra, i ty uppå konsistorii angifvande och före- ställning barnadopet blifvit genom exekution förrättadt, ehuru det likväl vore uti hans och dess frus sinne och tanke ett samvetsmål, och att de som bruka ett sådant förfarande, ej kunde af dem anses för skickelige till undervisnings syss- lan, helst sådant aldrig skulle kunna visas hafva varit apost- larnes sed. Den andra vore det svåra angifvande, som Con- sistorium gjort, att herr hofjunkaren och dess fru skola ut- spridt och sökt inptanta hos Hans Maj:ts undersåtare irriga meningar i religionen, med mera som deras berättelser in- 140 nehåller, och hvarutinnan herr hofjunkaren och dess fru för- modade att urtima tingsrälten nu funnit deras oskuld." Dessutom åberopade han hvad om verldsliga presters skicklighet att undervisa andra vore anfördt vid sista tinget i den då inlemnade skriften. Efter sålunda fullföljd undersökning förklarade aktor att han ej ville göra vidare påstående, då tingsrätten i alla fall ej skulle döma 1 saken. Om samma ting föreligga berättelser äfven af Joh. Staaf och Grundel (den 27 och 29 Mars). Den förre tyckes ha rönt ,,något missnöje" till och med af domaren, för de ogrun- dade beskyllningarna i hans berättelse, ,,och påstods att sam- ma skrift återtagas skulle, såsom den der orimligt grundad vore på ensidig talan: dock sedan jag till andra dagen ge- nom en exprais (sic!) af herr probsten, som för sin opass- lighet sjelf nödgades absentera sig, fått förskaffa mig Ven. Consistorii utskrefne ordres och påminnelser vid denna af- fären, blef jag någorlunda för deras svåra utlåtelser förskont. Intet desto mindre, som jag i min berättelse dels namngif- vit några personer, dem herrskapet förmente aldrig hos sig varit, dels ock dem obefogadt, som de sade, för misstänkte angifvit, påstods framgent att slikt skulle bevisas eller ock skriften återtagas. Nu påberopade jag mig väl husfolkets och i synnerhet gårdsfogdens vittnesbörd, som ock blef framkallad, men af fruktan för herrskapet ville återkalla sina för mig ofta gjorda berättelser. Dock måste han något vidgå. Ändte- ligen då jag på intet sätt kunde bringas att gå det minsta steg ifrån min ingifna berättelse, funno de sig föranlåtna att tillstå alltsammans, dock så, att de både sig och detta sitt sällskap på det mesta undskyllade." Äfven i den öfriga de- len af berättelsen framhålles så mycket som möjligt hvad som dock kommit i dagen. Grundel åter framhåller först att han gerna stricte följt sina order och stannat i Herrevi by, men han ville ej att hans bortablifvande skulle vålla något hinder i förrättningen, hvarför han följde med till Lejondal. Vidare berättar han att när frågan om ,,undervisningen"' föetogs hage Gripenstedt 141 förklarat, att ,,allt hvad presterna berätta i den saken är osant. Detta skändeliga tillmäle rörde mig nog i förstone, men när jag besinnade det härflyta af den man, som intet blyges före att offenteligen göra Guds dyra ord till lögn, så måste jag intyga ett hjerteligit medlidande med honom, samt den usla frukten af hans förmenta goda kristendom. Imellertid, som ett sådant tillmäle nödvändigt bör af- bördas, på det att hvarken denne mannen eller andra pre- steståndets goda vänner, jag menar denne tidsens indifferen- tister, må bli styrkta uti deras ondsko, ty hemställer jag till Vener. Consistorii höggunstiga och mogna ompröfvande: om icke detta målet bör refereras till kongl. hofrätten, på sätt som Ven. Consistorio synes tjenligast.'' Vidare föreslog han att, om ytterligare ,, undervisning” skulle gifvas, detta borde ske i närvaro af vittnen ,,och in- för en edsvuren man", som kunde föra protokoll ,,alldenstund att eljest herr hofjunkaren och dess fru icke allenast torde, efter det begrepp som de hafva om gudsfruktan, åter be- skylla presterna för osanning, men ock debitera dem derföre det de intet kunna undervisa dem.'' Och beder Grundel ödmjukeligen att i denna händelse, ,,undervisningen angående" konsistorium , icke vidare täckes reflektera på mig, såsom till hvilken herr hofjunkaren intet mera lärer hafva något förtroende, och som utom dess skrifte- ligen inför häradsrätten yttral sig: det han intet behöfver presternas undervisning. Han fortsätter: Jag har fuller uti min förra berättelse för tre år sedan yttrat mig: det hr hofjunkaren och hans fru irrat uti vissa våra trosartiklar utaf svaghet; men jag fruktar att denna deras svaghet nu mera beklageligen är förvandlad i arghet. Hå att Pauli ord 2 Tim. 3 C. v. 7 et 13 sannas uppå dem". Efter att hafva föreslagit, att Gripenstedts skriftvexling med Welstadius skulle infordras, slutar han: , För öfrigit är min ödmjuka och hjerteliga bön till min Gud: det han en gång ville gifva dessa villfarande själar nåd och bättring till alt förstå sanningen, såsom ock vederbörande församlingens 142 skaffare en rättskaffens nit och en brinnande ifver till att bibehålla den rena läran och himmelska sanningen!" På grund af dessa berättelser infordrade konsistorium (den 4 April) den nämnda korrespondensen med Welstadius, samt begärde af häradshöfdingen del af protokollet vid ran- sakningen. Welstadius åtlydde befallningen den 11 April, hvad be- träffar Gripenstedts skrifvelser, men af sina egna hade han inga konsepter eller kopior behållit; han försäkrade dock på samvete ,,att jag efter min lilla förmågo hafver sökt att hålla mig här vid vår rena evangeliska lära". Till Gripenstedt hade han skickat , Paulini Gothi andra del om sakramenterna, Fischlins Pietismus detectus af år 1714 och en likpredikan hållen öfver baron Canstein af herr probsten Porst i Berlin, som handlar om den för Gud gällande rättfärdigheten och är till trycket befordrad af Ven. Consistorio i Stockholm d. 4 Aug: 1728: Han slutar: Skulle nu ock hjerteligen önska, att en annan, af större lärdom och gåfvor, ville härefter försöka bringa hr hofjun- karen på bättre tankar, sedan jag för min lilla del hafver ingen mödo spart". Medan allt detta försiggick i sjelfva hufvudmålet och hofrättens dom afvaktades, företog konsistorium på egen hand ransakningen angående Bergmarck, skräddaren Wahl- berg och jungfru Gode. Bergmarck kom ej första gången han var stämd, utan hemstälde om han icke, i anledning af hvad riksens höglofl. ständers underdåniga skrifvelse till Hans Kongl. Maj:t af den 22 Aug. 1741 i religionsmål inne- håller, kunde slippa. Men konsistorium förklarade (den 29 Februari) nämnda skrifvelse ej här ha sin tillämpning, utan stämdes han andra gången till den 28 Mars, då han äfven kom. Och som efter ett längre samtal befanns, att han ,,hy- ser en villfarande mening uti åtskilliga religions mål; ty gjordes till slut den föreställning, att han ej bör längre blifva informator på Lejondal, hvarjemte honom gafs det rådet att komma in till akademin", från hvilken han för öfrigt varit borta i två år, så att han eljes skulle snart förlora jus civi- 143 tatis academicX. Den 12 Juni voro dock, anmälte Joh. Staaf, ännu Bergmarck och jungfru Gode qvar på Lejondal, och ingen förändring hade Gudi klagadt inträdt. Öfver denna anmälan tog sig konsistorium (den 20 Juni) betänketid. Den 27 September ny anmälan af Hammarin att, vid visitation i Bro, Staaf anmält huruledes Bergmarck fortfarande visar förakt för kyrkogång och nattvard samt till och med, ehuru utan framgång, sökt förföra fogdehustrun på Lejondal. På samma gång meddelades att fru Gripenstedt snart åter skulle falla i barnsäng. Konsistorium, som nu blifvit försigtigare, begärde den 3 Oktober skriftligt bevis öfver Bergmarcks försök att ,,förleda' fogdehustrun. Herr Johan Staaf fortfor äfven med sin verksamhet i följd af konsistorii befallning att så ofta som möjligt inlemna rapport. Den 24 Oktober, då husförhör hölls på Lejondal, frågade han sig före hos tjenstefolket, hvilket berättade ett och annat om Bergmarck och jungfru Gode. Då Bergmarck velat intala en torpare, att döpelsen intet vore nödig, hade han dock af hofjunkaren sjelf , fått tilltal". Några dagar se- nare hölls förnyad undersökning af Staaf och Olof Hermo- dius, denna gång på begäran af Bergmarck. Härvid åter- tog torparen detta påstående; Bergmarck hade blott sagt att barnen ej borde döpas som små. Icke heller hade torparen sjelf hört att B. fått tilltal, utan hade fogdehustrun berättat detta. Vidare upplystes då att Bergmarck uppmanat torpa- ren att blifva vid sin lära så länge han fann sig dermed tillfredsstäld. Jungfru Gode hade, berättade en piga, sagt att man på söndagen kunde göra allehanda grofva sysslor, såsom spinna, väfva, hvilket icke är någon synd, allenast man hafver rent hjerta. För fogdehustrun hade B. förkla- rat nattvarden onödig, dock ej afrådt henne att gå dit. Här- till bifogade både B. och jungfru Gode förklaringar för att rentvå sig, och tyckes hela denna sak tillsvidare hafva stan- nat dervid. Den 4 Mars följande år 1745 föll ändteligen hofrättens utslag i den mot Gripenstedt anhängiggjorda saken. Det 144 hade fördröjts i följd af ,,then Hofrätten anbefalte vidlyftige undersökning angående Dahlallmogens sammangaddning och uppror." Med stöd af undersökningen vid häradsrätten hade ak- tor, då intet utspridande af irriga meningar blifvit bevisadt, ej kunnat yrka att med Gripenstedt och hans fru efter re- ligionsstadgarnas stränghet samt kyrkolagens 1 kap. 2 $ för- faras måtte; men emedan de tredskats att låta döpa sina barn , församlingen ej till ringa förargelse" yrkades att de skulle ,, för sådant emot kyrkolagens 3 kap. 2 $ stridande förfarande med ett deremot svarande arbitralt straff be- lagde varda.'"' Men som Gripenstedt hyst Strokirch och jungfru Gode, och dessutom Bergmarck vore skäligen misstänkt, yrkade aktor att han skulle få plikta 200 d. smt enligt hofrättens förra dom. Hofrätten utlät sig nu, att emedan makarna Gripen- stedt ,,ej allenast sina om den hel. döpelsens sakrament fat- tade villomeningar på sina menlösa barn, så mycket hos dem stått, verkställa sökt, utan ock till mycken förargelse i för- samlingen anledning gifvit', fördenskull och som de mot dom- kapitlets ledamöter i svaret på stämningen ,, mycket vanvör- deliga utlåtelser brukat", samt emedan de brutit mot hofrät- tens förbud att hysa misstänkta personer, dömdes de att böta 300 d. smt, Bro och Lossa sockens kyrka och bemälte försam- lings fattiga till tveskiftes, ,,med allvarsam åtvarning, att på den händelse domkapitlet, till ytterligare fullgörande af hof- rättens utslag af den 28 Januari 1741, än vidare skulle finna nödigt dem att inkalla, en sådan domkapitlets kallelse ovä- gerligen åtlyda.'"' == Men innan detta utslag hade blifvit hofjunkaren kun- gjordt, anmäldes af prosten Hammarin i domkapitlet att åter en son blifvit född på Lejondal (den 6 Februari). Samma procedur som förut upprepades. Kongl. Maj:t befalte på domkapitlets anmälan och som det heter i dess protokoll 145 d. 20 Mars ,,af högtbepriselig nit för Guds ära", tvångsdop. Welstadius, som återi fått detta uppdrag, svarade den 30 Mars att kronobefallningsmannen var för tillfället borta i Stockholm och att han sjelf, Welstadius, fått stor känning af vår-febern, som gjort honom nog matt. Dessutom vore väglaget mycket svårt; , hvarken är isvägen tillförlitelig, ej heller kan man komma landvägen ur socknen för snödrif- vor i kärren och bortflutna broar; så att jag nu icke vet huru snart mina krafter kunna tillåta mig att taga en så besvärlig resa före". Finge han anstånd, så ville han dock, när helsan och väglaget tilläte, ,,gerna exponera sina ytter- sta krafter.'' Konsistorium ville emellertid icke (den 3 April) ,,taga på sig det ansvar som följandes vorde, derest barnet på Lejondal skulle emellertid genom döden afgå.'' Förordnade derför Grundel, som ock enligt bref af d. 18 April for till Lejondal och på vanligt sätt med handräckning af krono- betjeningen ,,i Herrans namn förrättade döpelseakten uti fyra faddrars närvaro, hvilka förut utaf kronobefallningsmannen -dertill voro bestälte." — Strax efter förrättades äfven enligt befallning af Svea hofrätt urtima ting öfver saken. Kort härpå uppträder i detta ärende en ny handlande person: den året förut utnämnde nye kyrkoherden i Bro och Lossa Jacob Henrik Mörk. Antagligen tillträdde han sitt em- bete den 1 Maj 1745, och en månad senare aflät han till Hammarin följande bref. Högwördige och höglärde Herr Probst. Wid första inträdet uti mitt AÄmbete här uppå orten, har iag ei; underlåta bordt, at gifva Herr Probsten tilkiänna det tilstånd, uti hwilket iag funnit dessa församlingar i anseende til de Nyheter, som länge stördt och hindrat des stilla ro. De, som at eij längre hålla en församling med oss, engång föresatt sig at aldrig bivista den almenna Gudstiensten och försakat alt bruk af de dyra sacra- menten, fortfahra ännu uti samma sinnets förbistring. Den enda ändring, som man deruti af deras samtahl märka kan, är den, at de nu mera eij så uppenbart försmäda al den Gudstienst, som wij uti wåra kyrkor förrätta, utan med något mer betänkta utlåtelser alle- nast klaga öfwer det missbruk, som många säkra Christna giöra sig deraf, hwilka uti de wahbnliga kyrkoöfningars i akt tagande sättia 10 146 hela sin Christendom. Således synas wäl deras sinnen hafwa efter- gifvit något af sin förra bitterhet, men ännu har ingen möda wa- rit så lycklig at man kunnat winna dem til förening med wår för- samling. Dock at man eij bör för mycket lita på detta lilla lugnet, som kanhända är swiksamt och snart åter wändes uti wahnliga stormar är et eftertänkeligit prof för ögonen. I dessa dagar har herr Hof- junkaren Gripenstedt på Lejondahl warit först hos Hr Captaine Blixt på Tranbygge i Ry sochn och sedan hos Hr Revisions Secre- teraren Iserhielm, såsom ägare af Löfstad uti Tibble sochn: med begiäran at få emot nöijaktig wedergiällning uptinga de lediga rum på dessa gårdar för några sina wänner, som skulle önska at der få lefwa i stillhet, skilgda från alt buller. Wid samma tilfälle har han nämt twå eller tre, hwars namn tilförena blifvit bekanta för fahr- liga och emot wår församlings ro stridande nyheter. Derigenom hafwa de förmodligen welat stärka sitt band och sin rota här på orten, och ehuruwäl en sådan begiäran blifvit på begge ställen afslagen, har dock min skyldighet warit at Herr Probsten det samma berätta, emedan det torde tiena herrar kyrkioherdarne i de nästliggande för- samlingar til underrättelse och til upmuntran, at efterse, det ej misstänkta personer måtte på sådant sätt ibland dem rota och såle- des et lika skadeligit ogräs der plantas, som wi här med blödande ögon se måste. För min dehl försäkrar iag att eij eftersätta och försumma något, som til min syssla höra kan, och önskar endast derwid at wara så lycklig, at något hugneligit dermed uträttas månde. Wid detta tillfället har iag äfwen den ähran at uti Herr Prob- stens benägna ompröfwande hemställa, om eij nödigt wara skulle, at anhålla, det Högwördigste fadren och Ärkebiskopen samt Max. Ven. Consistorium täcktes af egen ömhet för wåra församlingars ro lägga handen derwid, at det band, som här redan är, måtte blifwa skingradt och förswagadt. Dertil hade man i synnerhet anledning af Kongl. förordningen, som til hämmande af alla willo satsers wi- dare utspridande gifwen är och hwilken eij tillåter misstänkta och af willfahrande meningar intagne personer brukas til Barns under- visning. I fölie hwaraf studiosus Bergmarck, hvilken nu brukas såsom Preeceptor på Lejondahl och hwars afsöndring ifrån wår för- samling eij mera obekant är, förtient at, härifrån wisas: på det han eij genom falska intryck uti de spädaste åhren måtte förderfwa de plantor, om hwars wälfärd något hopp eliest wara kunde. Då det sista Urtima ting blef uppå Lejondahl i sistwekne Aprilis månad hållit, upplästes der Kongl. Hofrättens dom, hwar- utinnan Hr Hofjunkaren Gripenstedt blef pålagd at til Bro och Lossa kyrkor samt til begge sochnarnas fattiga betahla tilhopa en summa af Trehundrade dabl:r silfmt, dock såsom detta ännu eij kommit til 147 någon wärkställighet och fahra är, at det på slutet aldeles tor,3 råka i förgiätenhet: lämnar iag äfven det uti herr Probstens närmare öfwerwägande, om icke rådeligt wara skulle, at anhålla det Hög- wördigste Herr ÄrkeBiskopen och Max. Ven. Consistorium, i an- seende dertil at en sådan aga eij torde wara utan al frukt, täcktes anmoda Herr Landshöfdingen, at en sådan Kongl. Hofrättens dom måtte genom Krono Betienternas påminnelse gå til fulbordan och eij aldeles blifwa nidlagd. Lefwer med al tilgifwenhet och högacktning Högärewördige och Höglärde Herr Probstens Bro Pstgd d. 5 Junii Hörsamste Tienare 1745. Jacob Hendr: Mörck. Detta bref insändes den 10 Juni till domkapitlet, som i anledning deraf den 27 befalde presterskapet i grannsock- narna alt hålla ögonen på alla misstänkta personer och ge prosten tillkänna ifall några sådana skulle visa sig. För öf- rigt kan antecknas att Hammarin i sitt bref på det bästa rekommenderade Staaf, som nu efter Mörks tillträde blef le- dig, framhållande hans nit i sin tjenst ej minst i den Gri- penstedtska saken, ,,till tack hvarför han vid extra tingen stora förtreteligheter haft, det han likväl med all heder igenom gått''. Angående böternas indrifvande gjordes hemställan till landshöfdingen, och slutligen begärdes (den 6 November) af Mörk ,, med första hans underrättelse särdeles huru herrska- pet på Lejondal och jemväl studios. Dn. Bergmarcks till- stånd i anseende till deras tankar i religionsmål nu befin- nas månde, med mera." Huru denna befallning åtlyddes se vi af följande skrifvelse. Högwördigste fader, Doctor och ÄrckeBiskop samt Högwördige och widtberömde Herrar Professorer, Max. Ven. Con- sistorii Assessorer. Den 16 i denna månad hade iag först den lyckan at undfå Högwördigste fadrens och ÄrkeBiskopens samt Max. Ven. Consistorii under den 6 afgångna Höggunstiga befallning, at inlämna en om- ständelig berättelse om det nu för tiden warande tilstånd uppå Le- jondahbl; til ödmiukt följe hvaraf iag har den äran at i största wörd- nad följande berätta. Att Herr Hofjunkaren Jacob Gripenstedt och des fru, friher- rinnan Ulrica Funck, ännu stå lika orörliga uti sina förut fattope 148 meningar angående salighetens medel. Hwad tankar de eliest uti et eller annat stycke af Trones lära egenteligen hysa, är så mycket swårare at med wisshet kunna säga, som de eij yttra sina tankar derom, och ehuru man söker at kunna leda dem i dylika samtahl, weta de dock på hwarjehanda sätt sådant at afböja och undwika. Icke desto mindre, såsom de wid alla tilfällen beropa sig deruppå, at de sättia sin tro intet i någon kunskap, utan endast uti utöfning, uti et rent och wälmenande Hierta, som uppoffrar sig sinom ska- pare: altså tyckes man deraf kunna hämta, at alla religions menin- gar äro dem lika, och de sielfwa ibland dem, som hålla före, det eij allenast af allahanda folk, utan ock af allahanda folks religioner, hwaren, som Herran fruktar och giör rättfärdigheten, är Honom täck. I hwad wärde den Heliga Döpelsen af dem i almenhet hålles, kan aftagas af den utlåtelse, som iag hördt af Herr Håf Junkarens egen mun: nemligen, at det är ännu en tvifvelaktig sak, om döpel- sen är förordnad til et kraftigt wärkande salighets medel, eller ock endast en Ceremonie, med hwars antagande de första Christna un- der de blodigaste förföljelser bekände för werlden, det de höllo sig til den korsfästa frälsaren. I denna sednare händelsen lider den Heliga Döpelsen ganska mycket icke allenast til sin kraft, utan ock til sitt wärde: men wid begge tilfällen neka de nödwändigheten och nyttan af de små barnens döpelse. Skulle de änteligen twingas bekiänna, det döpelsen wore et wärkande salighets medel, skal den dock efter deras mening då allenast wara wärkande, när den annam- mas af et sådant subject, som är sjelf tieneligit att mottaga des wärkan: det är et sådant, hos hwilket wägen för nåden är bahnatd genom ordet: et sådant som kan läras sättia tro til det, som läres: hwilket alt såsom det eij om de nyfödda barnen sägas kan, så skal det ock wara et fåfengt och förwändt bruk, ia ock et syndigt miss- bruk af de åberopade nådenes medel, at döpa dem, som ännu elj äro lärda, eij tro och eij i något begiär kunna möta och fatta nå- den. Skulle ock döpelsen wara endast en ceremonie, bör ock den, som dermed tecknas, förstå des betydelse, och wara förut kommen til öfwertygelse om wissheten och sanningen af den Christna läran. Den almenna Gudstienstens biwistande har egenteligen warit det ämnet, som hijt in til mäst blifwit slitit. Hwad deras tanka derom wara månde, skönies nogsamt af deras egen skrift, den iag i stället för alt annat swar mottaga måste och den iag har den ähran, at härhos bifoga. Ehuru deras utlåtelser synas här hafwa et an- seende af oskyldighet, så röijer sig dock nogsamt det förgift, som de under sina tungor hysa emot prediko-ämbetet, och måste man erfara, at de, som sättia sitt beröm uti kiärleken, äro ofta de kiär- lekslösaste i sina domar: så at man hos dem antingen måste tystna mot försmädelsen, eller ock förlora den mästa tiden endast dermed 149 at bryta och afböja sådana sårande skott. Warandes det tillika mär- keligit, att då de i sin skrift neka al frukt af deras ämbete, som äro i lefvernet anstötliga, neka de ock i sina samtahl al frukt af sådana lärare, hvilka, ehuruwäl ostraffeliga i lefwernet, sielf förän- drade och uplysta genom nåden både weta och wandra salighetens wäg: utwärtes kallade och sända, med bön och waksamhet skiöta sitt ämbete: äro wälmenande uti sitt hierta, så framt de eij tillika äro utrustade med en Apostolisk anda, såsom en ingiuten gåfwa och ett ofehlbart bewis om sin inwärtes och himelska kallelse: öf- wer hwilken de förbehålla sig frihet at pröfwa och döma, innan de uti någons wård sina siälar förtro kunna. Såsom de eij tro sig af andra kunna spisas med lifsens ord, så tro de eij eller det de kunna af dem med wälsignelse näras wid nå- denes bord. Och ehuruwäl iag nog mödat mig at häfwa dessa stöto- stenar, har iag dock derwid måst förnimma, det wilfarelsen ofta är kraftig, och tillika at naturen ännu är mäktig hos dem, som ropa på nåden: Emedan ensinnighet i sin egen mening, hög inbillning om egen kunskap, otolighet,' då det öma af deras meningar röres, blygd at ock wid ötfwertygelse erkiänna det minsta fehl och för- akt af al underwisning eij äro annat än blotta natursens wärk, och sådana hinder, som giöra alt hopp om en lycklig frukt af al möda swagt och ringa. Warandes det således lättare at winna än öfwer- winna och twinga til en hemlig öfwertygelse än til ren bekiännelse. I anseende der til, at deras för åberopade skrift altid såsom et oemotsägeligit oracle af dem nämnes och des grunder, såsom orygge- liga, war iag wäl i den tankan at genom et skrifteligit swar häfwa des styrka. Rådgiorde och härwid med Herr Probsten Hammarin, som wäl gillade mitt upsåt, dock af fruktan, at detta torde blifwa et ar- bete, widlöftigare än mina fåå lediga stunder på slutet skulle hinna at fulfölja: samt at bekymmer det iag eij råkat at i skrifwandet bruka al den wahrsamhet, som bör, emot et släkte, som eij söker annat än tilfälle att försmäda, har iag låtit det bit in tils hwila. Skattande det för min lycka, at iag nu får uti Högwördigste fadrens och ÄrkeBiskopens samt Max. Ven. Consistorii händer det tilärnade swaret öfwerlemna, at derförut nogare skiärskodas och pröfwas. Fast iag således eij är så lycklig at kunna berätta någon ön- skeligare frukt af min möda, lefwer iag dock i den ödmiuka för- ' tröstning, att Högwördigste fadren och ÄrkeBiskopen samt Max. Ven. Consistorium af alt detta nogsamt lärer aftaga, det iag i detta wärket eij warit aldeles obekymrad. Skulle och aldrig låtit komma så långt an på tiden med en sådan berättelse, så framt iag fådt se den minsta skymt af Max. Ven. Consistorii åberopade bref och be- fallning af den 14 Septbr. 1743. Kan ock tillika försäkra, det in til denna dag mig eij blifwit i händer lämnade flera än 5 el:r 6 af alla 150 de bref, som alt sedan 1723 ifrån Ven, Consistorio afgådt och bland de fåå eij enda, som med det minsta ord rörer de oroliga nyheter, som i denna församling upwuxit. Så at iag således stådt i okunnig- het af mycket, det iag bordt weta och äfwen i fahra at försuma mycket, som eliest aldrig skulle försummadt warit. Studiosus Dn. Bergmarck stämmer uti alt öfwerens med sitt Herrskap, såsom den der förbehåller sig att få stå och falla sinom Herre, utan at giöra någon på jorden redo för sin tro: är ock ofta i sina utlåtelser hårdare, såsom den eij har försyn at hedra wåra kyrkor med namn af afguda tempel, med hwilket namn salig Lu- therus skal, fast med större fog, nämt de Påfweska Mässe kyrkor. Härwid har iag ock bordt anföra, det Dn. Bergmarck, ehuruwäl eliest en föraktare af alla academiska wettenskaper och stadgar, ännu i dag wil til befrielse för de wahnliga .utlagor til kronan skydda sig under de academiska friheter. Huruwida några för Religions måhl misstänkta personer wa- rit uppå Lejondahl, kan iag så mycket mindre berätta, som alt fol- ket wid gården är så inrättadt at eij nämna derom och Herr Håf Junkaren nogsamt wisat prof deruppå, at han eij tåhl i sitt bröd och i sin tienst andra än dem, som derwid hålla rena tungor, giö- rande sig fri och lös från de öfriga. En Jungfru benämnd Christina Good, aldeles af samma band med de förra, har eij allenast hijt intil lefwat på Lejondahl, utan är ock i dessa dagar der skrifwen, såsom den der ärnar också det följande åhret at sig der uppehålla. Det Böneformulair, som hijt sändt blifwit at brukas mot de willfarande i trone, skal eij allenast hädanefter blifwa alla Sön- och Högtidsdagar i begge kyrkorna läst, utan har det ock hijt in til i Bro kyrka blifwit flitigt brukat: Men at det hijt in til blifwit i Lossa försumat, täcktes Högwördigste fadren och Ärkebiskopen samt Max. Ven. Consistorium mig för al skuld gunstigast frikänna, eme- dan iag, som eij sedt den förskrift, som derwid gifwen är, åtnögt mig med den anstalt, som blifwit giord af min företrädare, den wi trodt hafwa fullgiordt alt, hwad honom föreskrifwit blifwit. Så snart Herr Hof Junkaren Gripenstedt, hwilken en tijd wa- rit och ännu är bortrest här ifrån orten, återkommer, skal iag wi- . dare berätta, i hwad tilstånd deras sinnen befinnas månde. Fram- härdar i djupaste wördnad Högwördigste fadrens, Doctorens och ÄrkeBiskopens samt Max. Ven. Consistorii Bro Pod d. 25 Novbr. Ödmiukaste Tienare 1745. Jacob Hendr: Mörck. 151 =S Året 1746 inledes med ett vigtigt steg. Erkebiskopen förtäljer den 25 Februari i domkapitlet, att han ,,såväl i an- ledning af justitie cancellerns Fehmans enke frus Cath. Thams, hofjunkarens hr Jacob Gripenstedts moders ankomna bref och anmodan, som ock att göra dess eget samvete till- fyllest, tänker i morgon, vill Gud, resa till bemälde hofjun- kare och dess fru på Lejondal, att med dem tala angående deras fattade irriga meningar i åtskilliga stycken af vår kri- steliga lära; tog ock nu till sig några af de documenter, som denna sak angå'". Den 14 Maj berättas dock, att han der- vid ,,måste förnimma, att alla sådana föreställningar vordo slagna i vädret och dem egensinnigt förblifva vid deras en gång fattade irriga mening". Så mycket mera bekymmersamt var det då, att åter den 23 April en dotter föddes på Lejondai. Mörk gjorde påminnelse om dop, men möttes af lika orubblig vägran, ja han fick höra den farliga utlåtelsen ,,det många föräldrar, hvars barn med våld släpas till dopet i sin linda, föranlåtas derigenom att med de [tillltagande åren sjelfva förnya do- pet". Alltså närmade sig nu Gripenstedt och hans fru ve- derdöparne! Mörk öfverlemnade saken till prosten, och så gick ärendet sin vanliga gång genom alla myndigheter, till dess Welstadius kunde den 21 Juni berätta att han verk- stält döpelsen. Af erkebiskopens besök i Bro är följande skrifvelse en följd. Högärewördige och Höglärde Herr Probst. Til ödmiukaste följe af Högwördigste fadrens och Ärkebisko- pens befallning, den iag under des wistande här i Bro undfick, har iag til Studiosus Dn. Bergmarck på Lejondahl ännu widare gjordt den föreställning, som til des underwisning och rättelse giöras bordt. Den frukt, som iag derwid önskat winna, är dock intet wunnen, utan har iag med sorg måst förmärka at den halsstyfva envishet, som gierna följer med sielftagna meningar, är ännu så stark, som den altid warit. Med blödande sinnets rörelser har iag tillika under et Wwid- löftigt samtahl äfven förmärkt, det bemälte studiosus hos sig hyser 152 de aldra fahrligaste satser, hwilka det afsöndrade släktet gierna bära i skiötet, men dock för andra dölja pläga. Jag wil samla några i korthet, intet derföre at de skulle wara nya och ohörda, emedan wåra tider nogsamt tilförena märkt samma wilfarelse under det an- tagna Gudaktighetenes sken; utan endast derföre, at deraf må häm- tas, med hwad fahra späda sinnen, som ännu torde kunna hielpas, i hans händer til underwisning öfwerlämnas. Ingen religion skal wara utan den ena, som består i utöfvan- det af den kiärlek, som fodras Deutr. 6: 5, Matth. 22: 37 ss. Til en så fulkomlig kiärleks utöfwande är menniskan för sig sielf swag, men får dock så tillräckeliga krafter af Christo, at hon en gång också här i dödligheten kan hinna til det fulkomligaste och högsta steg deruti. Hwilken krafts meddelande tillika med tidens winnande til ernåendet af denna högd, skola wara de endaste och förnämsta fruk- ter af frälsarens ankomst i kiöttet, af des lydno och blodiga ofter. Hwarwid läran om Ohristi tilfyllest giörelse och wår rättfärdiggiö- relse, såsom trones ömaste ögnastenar, tryckas och såras. Sko- lande Christus wara så alment uti alla, som Adam är, också hos dem, hwilka så litet hördt och kiänna den enas namn, som den an- dras, och det i anledning af Rom. 5: 18, 19; 1 Cor. 15: 22, 49. Hos de motvilliga syndare skal detta liuset ligga af mörkret undertryckt, och är detta twifwelsutan den Guda-dehbl, som af alla sina dröm- mar sig behagande swärmare åberopas, och hwilken på slutet gif- wer grunden til de fördömdas befrielse ur sina plågor. Nattvarden hålles i samma wärde och nödwändighet med fota twåendet, til hwilket både befallning och löfte skall finnas Joh. 13: 15, 16. Och skal brödets brytande, som bör ske til des Herran kom- mer 1 Cor. 11: 26 intet försumas ibland de afsöndrade trogne, utan ibland dem, då de samlas twå eller tre oftare ske än i wåra för- samlingar. Det är fördenskull tid at förena allas wåra suckar det Her- ren wille förbarma sig öfwer sin församling och at detta ogräs eij måtte sig widare utbreda. Herr Probsten lärer ock häraf finna nöd- wändigheten at hos Högwördigste fadren och Ärkebiskopen, samt Max. Ven. Consistorium wördsamast anhålla, det några steg måtte tagas at i tid rädda och berga de späda plantor, som af så fahrliga händer skiötas, och kan hända redan så bögde blifwit, at de eij utan möda åter kunna rättas. TLefwer med al wördnad och tilgifwenhet Högärewördige och Höglärde Herr Probstens Hörsamste Tienare, Bro Pgd d. 4 Aprilis Jacob 1746. Hendr: Mörck. 153 Med anledning af detta bref stämdes Bergmarck åter till den 11 Juni inför domkapitlet och blef han efter ett längre förhör förbjuden att vidare befatta sig med barnens under- visning och med stöd af akademiska konstitutio nernas 24 kap. 14 $ förklarades, att då han vistats på landet på femte året må han, , icke tilltro sig något beskydd vidare ega un- der denna kongl. akademien", hvarom den 18 Juni beslöts skulle afgå extrakt ur protokollet till Consistorium acade- micum. Samma dag infordras äfven genom pastor loci den bok, hvilken han bekänt sig vid undervisningen begagnat i st. f. Luthers katekes och hvars auktor han ej kunde namn- gifva. Härpå svarade Bergmarck den 26 Juni att boken ,,vid detta tillfället intet kan umbäras, efter här icke är mer än en enda afskrift, som dageligen brukas, men skulle hon fram- deles åstundas, när hon kan mistas, så skall hon gerna vara till tjenst. Eljest är samma bok Consistorio i Stock- holm uppvist och har dervid ej något varit att påminna". Mörk öfversände den 1 Juli till domkapitlet brefvet, ,,hvilket nogsamt utvisar omöjligheten för mig att fullgöra Ven. Con- sistorii befallning 1 detta målet”. Konsistorium beslöt nu den 6 Augusti fråga Mörk om Bergmarck ännu befattade sig med undervisning, hvartil Mörk den 1 September svarade att Bergmarck nu som förr på Lejondal drifver de små barnens undervisning, fast herr hof- junkaren Gripenstedt utlåter sig, det han skolat redan hafva skrifvit derom till Stockholm att få sig en annan skicklig yng- ling, som denna sysslan i den förras ställe sköta må, men berättar tillika att han ännu ej kunnat finna någon. Emellertid var Gripenstedts sak fortfarande föremål för domstolarnas handläggning i anledning af att han fjerde och femte resan (1745 och 1746) tredskats att låta döpa nyfödda barn. Om denna sida af saken får man upplysning i Svea hofrätts den 15 April 1747 aflåtna skrifvelse till Kongl. Maj:t. Der berättas bland annat, att aktor numera, emedan Gripenstedt och hans fru ej låtit sig rätta, yrkat ansvar på dem enligt 1 kap. 3 $ M. B. d. v. s. — landsförvisning. Hörda öfver detta yrkande vidhöllo makarne Gripenstedt, att 154 deras åsigter egde stöd af den heliga skrift. Men ,,de hade ej sina meningar någon communicerat och derigenom sökt skaffa sig adherenter, alltså skulle aktor ej hafva fog att påstå, att de, som sitt fädernesland ej något förnär gjort, utan i det nogaste alla undersåteliga pligter efterkommit, skulle såsom arga bofvar och missgerningsmän blifva för någon skiljaktighet uti religionsmål drefne utur riket, och ej njuta så stor rätt som utlänningar, Catholiquer, Judar, Turc- kar och Ryssar, som opåtaldt ägde frihet här att vistas. Men förrän de kunde finna sig att, utan annan öfvertygelse än de nu hafva, gå ifrån sina om barndopet fattade meningar, eller återkalla ett enda ord af allt hvad de i det målet talt eller skrifvit, hafva de, fastän bägge sjukliga och omgifna med åtta barn, förklarat sig vederredo att hellre tåla och rida allt hvad dem i verldslig mått kunde blifva pålagdt'. Hofrätten säger sig vidare ha ,, varit sorgfällig att in- hemta närmare underrättelse såväl om sättet af Gripenstedts och hans frus hushållning, som ock huruvida de bemödade sig att hos sina barn fortplanta sina villfarelser i läran, och till den ändan hört Gripenstedts frus broder kammarherren och häradshöfdingen baron Johan Funck och Gripenstedts systerson, hofjunkaren Bahr''. Den förre hade på tillfrågan berättat att Gripenstedt och hans fru ,, väl i mat och kläder föra en sparsam hus- hållning, men huruvida de i öfrigt voro sorgfälliga att efter inkomsten rätta utgifterna, derom hade han ej så noga kun- skap". Ingendera kunde med säkerhet säga om de försökt fortplanta sina villfarelser hos barnen. Dock hade Funcks en systerson vid namn Feiff, som någon tid varit på Lejon- dal och med Gripenstedts barn läst tillsammans under en informator, vid återkomsten visat ,,en så kallad barnslig räddhåga för kyrkan och den allmänna gudstjenstens bivi- stande'"'. Bägge berättade äfven att Gripenstedt och hans fru voro så fasta och orörliga i sina villomeningar, att de för- sakat ett anbud af Gripenstedts moder, friherrinnan Fehman att få Gräfsnäs som fideikommiss, mot vilkor att afstå från 155 sina meningar, utan hade Gripenstedt , förklarat sig hellre vilja en sådan verldslig förmån umbära, än på något sätt handla mot sitt samvetes öfvertygelse". Nu utlåter sig hofrätten att ehuru den, ,,till försök om och hvad verkan penningeböter till deras rättelse åstadkom- ma kunde", fält makarna Gripenstedt till 300 dalers böter, så hade de befunnits så , fasta och enständiga" i sina fattade villomeningar, isynnerhet om barndopet ,,att de hvarken ge- nom den af presterskapet dem meddelta undervisning, tim- meligit straff, eller verldsliga förmoner kunnat förmås att derifrån afstå' utan förklarat sig hellre vilja lida hvad som helst än att återkalla ett ord. Då , någon anledning icke gifves att sluta, som skulle de emot bättre vett och sitt eget samvetes öfvertygelse" fattat dessa meningar, som ej allenast tillskynda dem tilltal och olägenhet, utan ock ,,skilt Gripen- stedt vid den förmån att af godset Gräfsnäs blifva egare”, fast mera de sjelfva måtte vara öfvertygade , att deras me- ningar, åtminstone i deras sinnen, ega pålitelig grund, hvar- för de ej heller genom något verldsligit tvång synas kunna för- mås att antaga undervisning och låta sig rätta, emedan så- dant ankommer på den heliga andas upplysning och inver- kande, som icke låter sig bindas vid någon föreskrifven tid, utan har Gud sjelf sina fördolda vägar huru Han efter sin barmhertighet och outransakeliga nåd dermed styra täckes, fördenskull och då 1655 års religionsstadga, kyrkoordningen i 1 kap. 2 $, Eders Maj:ts försäkring och lagen i 1 kap. 4 8 M. B. samt E. K. M:ts påbud af den 20 Mars 1735 icke ut- sätta något straff för dem som fattat och hos sig sjelfva hysa några meningar i religionen som från den i riket ve- dertagna läran afvika', men Gripenstedt och hans fru ej kun- nat öfvertygas om att ha utspridt sin lära, har hofrätten ej kunnat dem med , landsflyktighet eller vidare penningeböter, som i så beskaffad sak allenast skulle tjena till deras utblot- tande, dem sjelfva och de oskyldiga barnen till afsaknad, belägga"'. Men för att öfvervaka huru barnen uppfostrades och egendomen förvaltades, så mycket mera nödigt som hofrätten 156 orfarit att ett stort arf tillfallit Gripenstedt efter hans mor, föreslog hofrätten att Gripenstedts och hans frus anhöriga må vara förbundna att så snart något af barnen kommer till den ålder, att dem någon irrig mening i läran synes kunna inplantas, taga dem under sin vård och emot skälig betalning, som i slikt fall kommer att tagas af boets gemen- samma egendom, ,,dem uti vår rena evangeliska lära och de vettenskaper, som dem eljest nödiga och anständiga vara kunna, uppfostra, och hofrätten ega frihet att helst af Gri- penstedts och hans frus skyldemän utse och förordna en eller tvenne kuratorer, som ej allenast å barnens uppfostran hafva uppsigt, utan ock tillse att Gripenstedts och hans frus egendom ej må till andra tarfvor än de som oundgängeliga äro använd blifva, och afkomsten deraf så varda fördelt deraf njuta sitt underhåll, hvilket hofrätten förmodar skola åstadkomma den goda verkan att det, långt snarare än nå- got annat timmeligit straff, torde förmå Gripenstedt och hans fru att öfvergifva sina villomeningar'". Derjemte föreslogs till förekommande af , förargelse" att ifall Gripenstedts finge flere barn, presterskapet utan särskild befallning skulle ega makt att draga försorg att samma barn, om det ej i godo ske kan, må genom kronobetjentes handräckning till dop och kristendom befordrade blifva. Denna hofrättens hemställan bifölls af Kongl. Maj:t den 23 Maj och dermed voro domstolarna befriade från hand- läggning af detta religionsmål. Men de andliga myndigheterna fingo ingalunda ännu lägga händerna i kors. Redan den 6 Augusti fick Mörk på grund af nyssnämnda ,,slut' i saken förrätta ett nytt tvångs- dop, hvarvid, enligt kyrkoboken, en dotter, Elisabeth, född den 9 Juni, döptes ,i kronobetjenternas närvaro"; vittnen voro tvenne tolfmän och deras hustrur. Enahanda förrätt- ningar egde rum ytterligare sex gånger: 1743, 1749, 1750, 1752, 1754 och 1755. Vid ett af dessa dop (1754) uppgifves Treudderus såsom förrättningsman, vid tvenne (1748 och 157 1755) Mörk; men utan tvifvel har den sistnämnde förrättat äfven de tre öfriga dopen. Dessutom fann domkapitlet, den 12 Augusti 1747, de tvenne äldsta barnen vara komna till den ålder, att irriga meningar hos dem inplantas kunde, hvarför anmälan hos hofrätten skulle ske. Hvad påföljd denna anmälan haft har jag dock ej kunnat utforska. Slutligen må ihågkommas att Gripenstedt år 1750 gaf anledning till en ny anmälan af pastor loci, nämligen rö- rande en af honom hyst plan att på Lejondal anlägga ett tryckeri, för att kunna utgifva en billig bibelupplaga. Som Gripenstedt fortfarande underhöll förbindelser med separati- ster, fanns hans plan vara ,,betänkelig'" och tillstånd vägra- des honom. Mörks bref i saken har jag redan tidigare pu- blicerat (,,Samlaren" Band IN), likasom ock hans året derpå gjorda anhållan att i anseende till de vedermödor den Gri- penstedtska ,,refvan" förorsakat honom ,,gunstigast blifva från en så orolig och besvärlig vakt till någon stillare ort hulpen och befordrad''. Bekant är att denna anhållan ej beviljades. Men det tyckes emellertid som hade längre fram, okändt af hvad or- sak, ett bättre förhållande inträdt; ty för 1757 och 1758 fin- nas 1 kyrkoboken antecknade tvenne barn till hofjunkaren och hans fru (det sextonde och sjuttonde) utan att något nämnes angående kronobetjeningens närvaro vid döpelse- akterna. Må hända hade makarna Gripenstedt tröttnat vid att se denna objudna gäst, sedan han hos dem infunnit sig jemt ett dussin gånger. Jacob Gripenstedt afled 1782, hans fru först 1806. Om ,,Phänologische Karten von Finnland von D:r Egon Ihne", Af Ad. Moberg. Såsom kändt är, har man sökt åskådliggöra resulta- terna af åtskilliga statistiska, ethnografiska, naturhistoriska, meteorologiska m. m. iakttagelser och uppgifter förmedelst kartografiska framställningar. Ibland sådana ville jag vid detta tillfälle yttra några ord om ett blad fenologiska kar- tor, hvilka äro särskildt egnade att ådraga sig vår uppmärk- samhet, emedan de uteslutande gälla Finland. Af författa- ren har nemligen till oss blifvit insändt ett aftryck af en i Meteorologische Zeitschrift 1890 p. 305,306 införd artikel under ofvanstående rubrik. Försök att kartografiskt åskådliggöra fenologiska data tillhöra visserligen icke uteslutande de senaste tider — Die Isepiptesen Russlands von A. v. Middendorff (Mém. de P'Acad. des Sciences de S:t Petersbourg VI Sér. Scienc. nat. T. VIII 1855) är ett sådant —, men de hafva i synnerhet under sistförflutna decennium allt mera kommit i använd- ning på det botaniska området. År 1881 publicerade Herm. Hoffmann, prof. i Giessen: Vergleichende phenologische Karte von Mittel-Europa; 1885 Friählingskarte von Europa; Phenolog. Studien uber Secale cereale mit Isophanenkarte; Ueber Prunus spinosa och Padus m. Karte; Ueber Prunus cerasus, avium, Narcissus poéticus, Lilium candidum; 1886 159 Ueber Sorbus aucuparia, Betula alba, Fagus, Quercus, Tilia grandifolia m. Karte; Ueber Pyrus communis u. malus m. Karte; 1887 Ueber Rubus ide&us (Bläthe u. Fruchtreife) samt 32 Arealkarten der phanologiscehen Normalpflanzen. Lika- ledes hade Mor. Staub 1882 publicerat (i Petermanns Geogr. Mitth.) Phänologische Karte von Ungarn och J. Ziegler (1882) Pflanzenphänologische Karte der Umgegend von Frank- furt a. M. Alla dessa voro konstruerade sålunda att, sedan medeldatum för en växtfas blifvit bestämd för en viss ort — hos Hoffmann Giessen, hos Staub Arva-Varalja, hos Ziegler Frankfurt a. M. — de öfriga orterna utmärktes genom tecken utvisande att samma fas der inträffade inom 5, 10, 15 0. s. v. dagar före eller efter detta datum. Man kunde således (likasom på de thermometriska kartorna genom isothermer) på de fenologiska kartorna medelst isofaner indela landet i zoner, inom hvilka hvarje växtfas inträffar under samma pentad. Men genom antagandet af en viss ort såsom utgångspunkt, till hvilken de öfriga refereras, åstadkomma dessa kartor ett mindre godt intryck af ensi- dighet eller subjektivitet samt försvåra en jemförelse dem emellan. Äfvenså förminskar sammanförandet af flera växt- species, för att erhålla ett större antal data, deras nog- grannhet; ty det är ingalunda gifvet att dessa växters faser öfverallt äro samtidiga. — Dr. Egon Ihne var den förste, som 1885 antog en annan och bättre metod uti Karte der Auf- blihzeit von Syringa vulgaris in Europa (Bot. Centralblatt XXI 3, 5 och Meteorol. Zeitschrift 1886 März), nemligen att för ett enda species bestämma zonerna efter de verkliga fastiderna, åt hvilka dock för kartornas mindre format och brist på data för hela Europa måste tagas för mycket stor längd (!/, månad). För enskilda länder, eller der kartan kan affattas i större skala, kunna zonerna blifva närmare bestämda eller för kortare tidsintervaller. På grund deraf och emedan Finland är särdeles rikt på publicerade fenolo- giskå data (under 140 år antecknade), har Dr. Ihne enkom för vårt land uppgjort och i Meteorologische Zeitschrift 1890 publicerat fyra fenologiska kartor utvisande blomningsti- 160 derna för Ribes rubrum, Prunus padus, Sorbus aucuparia och Syringa vulgaris, i hvilka enligt af honom beräknade medeltal zonerna för pentader ifrån den 29 Maj till början af Juli blifvit genom olika schraffering utmärkta. Ehuru af- fattade i mera liten skala, lemna de en ganska god öfver- sigt öfver den börjande sommarens framskridande i landet, och om äfven genom talrikare och längre fortsatta iaktta- gelser på vissa ställen några modifikationer uti de dragna isofanlinierna kunna blifva nödvändiga, så hvila de dock i allmänhet på så vidsträckta observationer att de — möjli- gen med undantag af de nordligaste delarne — i det hela kunna anses konstaterade. Jag har underkastat dem pröf- ning för åtskilliga lokaliteter förmedelst beräkning af medel- data ur de något rikare materialier jag äger, särskildt äfven för af honom upptagna undantagsfall, och alltid funnit dem med dessa data öfverensstämmande. Hvad de nämnda undantagsfailen beträffar, härröra de till det mesta deraf att å orter liggande invid hafskusten temperaturstegringen och följaktligen vegetationsutvecklingen under försommaren är1i jemförelse med den å de mer inåt landet belägna mer eller mindre fördröjd, såsom äfven i Dr. Ihnes uppsats blifvit anmärkt samt i noten förklaradt. — En anmärkning kunde möjligen göras vid kartan för Sy- ringa vulgaris, nemligen att den förmodade polargränsen för denna växt är placerad något för högt, 67? !/, N. Br., — den förekommer visserligen antecknad såsom bladbildande åren 1883 och 1884 vid denna latitud (Kittilä), men hvar- ken förut eller senare nordligare än 1 Torneå och Kemi (65? 50') vid kusten, ej heller ini landet högre än Kajana (642 12”). Det vore särdeles intressant om någon för fenologiska studier hugad ville företaga. sig att för flera allmännare växt- species uppgöra dylika kartor, äfvensom för särskilda flytt- foglars ankomst och bortfärd, isläggning m. m., hvilket ar- bete icke heller, i anseende till det betydliga antalet af re- dan publicerade anteckningar, skulle medföra stora svårig- heter. Likväl må i detta hänseende omnämnas en omstän- 161 dighet värd att beaktas. Ehuru antalet af antecknade feno- logiska observationer i Finland är ganska stort, derföre att de redan under 140 år, åtminstone tidtals, blifvit gjorda och samlade, äro dock de som härröra från tiden före år 1846 nog sporadiska och icke tillräckligt länge på samma orter fortsatta. Medeltal beräknade ur dessa borde fördenskull, endast så vida de öfverensstämma med de i senare tider på samma orter och i större mängd erhållna, för i fråga varande ändamål begagnas. Ty i händelse observationerna på skilda orter äro anstälda under helt andra serier af år, så är det lätt möjligt att det verkliga klimatologiska för- hållandet emellan dessa orter icke ur dem rätt framstår, och det desto snarare, ju mindre antalet af iakttagelser för samma ort befinnes vara. Öfverensstämma åter de äldre med de nyare, så afgifva de ett så mycket tilförlitligare vittnesbörd om ortens klimatologiska beskaffenhet. — I all- mänhet nödgas man medgifva att en icke ringa brist vid- Iåder våra fenologiska iakttagelser derigenom att de — så- som fullkomligt frivilliga — varit beroende af endast per- sonligt intresse och icke blifvit för längre tid fästade vid samma orter eller vissa stationer, utan dessa förändrats ef- ter iakttagarenas vistelseorter. Det vore derföre högst nö- digt att få helst några bestämda observationsorter, ilrån hvilka anteckningar för en längre tidsföljd kunde påräknas. I detta hänseende skulle t. ex. forsttjenstemännen i de nord- ligare delarne af landet äfvensom å andra trakter possessio- nater, läkare, pastorer m. m. betydligt kunna befrämja kän- nedomen af vårt land, om de benäget ville fortsätta de af företrädarena förda anteckningarne. ROS Uk Apparat för bestämning åf värmeenhetens mekaniska eqvivalent. E. Fi Slotte. Med hänsyn till den fundamentala betydelsen af sat- sen om eqvivalensen mellan värme och mekaniskt ärbete är det af vigt att genom enkla experiment kunna ådaga- lägga dess sanning utan att behöfva fästa afseende vid an- dra än allmänt bekanta och lätt konstaterade fysikaliska la- gar. En för detta ändamål afsedd apparat är den nedan beskrifna. En cylinder C af tunn kopparplåt, ungefär 2 cm. i diameter och 6 å 8 cm. lång, är i den ena ändan vatten- tätt tillsluten med en kork eller trätapp, med tillhjelp hvaraf den fästes i vertikal ställning vid en rotationsmaskin så, att den kan försättas i rotation omkring sin axel. Cylindern fylles till större delen med vatten eller någon annan vätska, och dess öfre ända tillslutes äfven med en kork, hvari är inpassad en termometer TY, på hvilken temperaturen kan afläsas 1 bråkdelar af en grad. I cylindern finnes äfven en omblandare af koppar, hvars träskaft går upp genom ett hål i korken. På en sträcka af 2 å 3 centimeters längd omslutes cy- linderns mellersta del af tvenne vid en klämfjäder K fä- stade korkskifvor B, hvilka af fjädern tryckas mot dess yta. Den andra ändan af klämfjädern är medels ett mellan dess skänklar fastskrufvadt trästycke £ fästad vid en mot cylin- derns axel vinkelrät träskifva D, hvars yttre kant bildar en med cylindern koncentrisk cirkelbåge och är försedd med ränna för upptagande af en tråd F, som utgår från en spi- ralfjäder S af ståltråd och kan fastgöras vid en skruf G i rännan. Den andra ändan af spiralfjädern fasthålles medels 163 en skruf vid en trälineal £ med skala, hvarpå man med tillhjelp af en index I kan afläsa spänningen i fjädern, då den förlänges genom en vid dess fria ända verkande kraft. Linealen är fästad vid en vertikal träskifva M, hvars fot bildas af ett horizontalt trästycke N, som fastskrufvas vid rotationsmaskinens stativ. Spiralfjäderns tyngd uppbäres af en (från figuren för tydlighetens skull bortlemnad) gröfre messingstråd, hvars ändar äro fästade vid linealen. En annan ifrån N utgående rätvinkligt böjd tjock messingstråd P samt en förlängning H af linealen förhindra klämfjäderns och skifvan D:s ned- sjunkande vid cylinderns rotation. Om cylindern, då apparaten är på nu beskrifvet sätt i ordning stäld, försättes i rotation i sådan riktning, att trä- skifvan D och klämfjädern aflägsnas från linealen, så för- länger sig spiralfjädern tills momentet i afseende å rota- tionsaxeln för den kraft, med hvilken fjädern verkar på trä- skifvan, eller fjäderns spänning, blir lika med momentet i af- seende å samma axel för friktionen mellan kopparcylindern och korkskifvorna. Betecknas den sist nämnda kraften med K, spiralfjäderns spänning med &k, cylinderns yttre radie med > och radien till den med cylindern koncentriska cir- kelbåge, som bildas af träskifvans urhålkade rand, med R, så har man följaktligen Kor ==: För samma apparat är K beroende hufvudsakligen af trycket mellan cylindern och korkskifvorna, hvarföre man får ganska konstanta utslag på skalan, äfven om rotationen icke är likformig. Man kan lätt inrätta apparaten så, att detta tryck och således äfven K kan förändras med tillhjelp af en af de skrufvar, hvilka fasthålla trästycket £ vid kläm- fjädern. Då cylindern gör »n omlopp, verkar friktionen K på en vägsträcka, hvars längd är 164 Det arbete, kraften härvid förrättar, är A= Ks= 27 Ri nb. Genom detta arbete produceras en värmemängd W, hvaraf allra största delen upptages af cylindern och dess innehåll, medan blott en obetydlig del öfvergår till korkskifvorna. Om cylindern innehåller vigtsmängden m af en vätska, hvars specifika värme är c, och vattenvärdet af cylindern samt de öfriga delarne af apparaten, hvilka upptaga det producerade värmet, betecknas med qg, så är vattenvärdet af alla de till kalorimetern hörande delarne w == MC + q. Är temperaturen före rotationen t, efter rotationen € så kan man följaktligen sätta W = 0 (t — tt). Värmeenhetens mekaniska eqvivalent eller det mot vär- meenheten svarande arbetet är då A OR 2, ER. nk I WW w(t—1t) Qvantiteten 4 kan approximatift antagas lika med sum- man af cylinderns, omblandarens och termometerns vatten- E=— 165 värden. Men bättre är att bestämma 4 genom särskilda försök, hvilka verkställas enligt blandningsmetoden sålunda, att en i små stycken sönderdelad kropp afbekant vigt, tem- peratur och specifikt värme hälles i kalorimetern, hvilken innehåller en bekant vigtsmängd vatten och hvars tempera- tur före och efter blandningen observeras. I noggrannhe- tens intresse bör cylindern äfven vid dessa försök vara om- sluten af korkskifvorna, hvarjemte förhållandena också i öf- rigt böra vara ungefär desamma som vid sjelfva rotations- försöken. För att erhålla noggranna värden på £ måste natur- ligtvis de vanliga kalorimetriska försigtighetsmåtten och kor- rektionerna iakttagas. Såsom prof meddelas resultaten af några försök, vid hvilka den Rumfordska korrektionen användes. Cylindern innehöll vatten och konstanterna hade följande värden: =0T 4 = 0,0024 kg. Värdet på q utgör medeltalet af fyra bestämningar, utförda på ofvan beskrifvet sätt enligt blandningsmetoden. mMö==0-0019125" köt = TE (olle = AREA E=419,6 mkg per kilogramkalori. mc = 0,009195 kg. mE=NOS)==:0;055 kg. fE=14, 80 NEN EE = 435,3 mkg. p. kal me = 0,009104 kg. =221160="01054 kg, C=14 ESF EE = 2426 mkg p. kal. Hemiptera Heteroptera från trakterna kring Sajanska bärgskedjan, insamlade af K. Ehnberg och BR. Hammarström, förtecknade af 0. M. Reuter. Det vidsträckta Sibiriens, likasom det i öster angrän- sande Amur-landets hemipterfauna är ännu till stor del gan- ska okänd. Dock hafva redan ett antal arbeten öfver olika lokalfaunor sett dagen. Motschulsky publicerade sålunda 1856 en förteckning öfver de från trakterna kring Amur-floden kända arterna och två år senare offentliggjorde Stål sina bidrag till kännedomen om OÖOstsibiriens hemiptera. År 1870 sammanstälde Oschanin i en på ryska språket affattad af- handling alt hvad man då kände rörande hemipterernas ut- bredning i Sibirien och Amur-landet. År 1876 uppräknar Jakovleiff åtskilliga arter från Krasnojarsk och beskrifver en mängd nya från trakterna kring Ussuri-floden i ostliga- ste delen af området och två år senare publicerade J. Sahl- berg sina viktiga. bidrag till kännedomen om nordvästra Sibiriens fauna. Sedermera har Jakovleff i sina i Ryska Entomologiska Sällskapets arbeten och i K. Naturforskarsäll- skapets i Moskva bulletin införda talrika uppsatser äfven be- skrifvit flere nya former hufvudsakligen från östra Sibirien och Amur. År 1883 gaf förf. ett bidrag till kännedomen om hemiptera från västra Sibirien och från Minussinska kret- sen samt år 1888 jämte Autran en förteckning öfver ar- ter från Amur. Några nya homoptera hafva beskrifvits af Lethierry. Rubrikerna på angifna arbeten, äfvensom på 167 uppsatser, i hvilka strödda notiser om Sibiriska hemiptera förekomma, återfinnas i nedanstående literaturförteckning: Autran et Reuter: Hemiptera amurensia (Revue d'Entom. 1888). Gebler, Bemerkungen äber die Insekten Sibiriens, vorzig- lieh des Altai (Ledebours Reise durch das Altai-Ge- birge und die songarische Kirgisensteppe. V, II. 1830). Jakovleff, V., Omncanie HOBBHIXB MOTYHeECIKOKPKLIDIXB Pycc- Koii oayHB (Horae Societatis entomologicae rossi- cae IX, 1875). Två arter från Amur. — — , Io1yxectkorKpnasra Hemiptera Heteroptera Pyccroii oaytns (Bull. Soc. imp. Natur. Moscou 1876). Upp- gifter om 15 arter, 14 från Krasnojarsk. — —, HoBbI4 NOJYReCTKOKPHLIHIA Hemiptera Heteroptera Pyc- cKoli oayHHr (ibid.). Talrika nya arter från Ussuri. — — , OÖnucaHie HOBBIXB BUroRb mM3B cemeiicrBa Aradides. (ibid. 1878). Två arter från Ussuri. — — , Matepiaibr JmAa DOayHH MOJY;KecCTKOKPBLIIXB PoCcciz HH cockAHuxb erpane. I, II, IV (ibid. 1880). Flere nya Acanthosoma-arter och Aradidae från Amur. ——,D:o V, VII, VIII (ibid. 1881). Arter från Amur och Songariet. — —, D:o X (ibid. 1882). En art från Amur. — —, D:o XII (ibid. 1883). Arter från Amur. — —, D:o XV (ibid. 1885, tryckt 1886). En art från Baikal. — —, HoBHIe Bun poaa Jalla Hahn (ibid. 1884). Från Son- gariet. — —, Neue Rhynchoten der Russischen Fauna (Rev. mens. d'Entom. 1883). Arter från Irkutsk och Amur. — — , losyxectkoKpBlanra (Hemiptera MHeteroptera) wayHs Poccin 1 cocbaHuxbp cb Hei crpaHe (Horae Soc. en- tom. rossicae. XD. Två arter från Amur. — — , IHo1yxectKoEpnasa (Hemiptera Heteroptera) RKaBra- cKaro Kpaa (ibid. XID. Uppgifter om åtskilliga arters utbredning till Sibirien. — — , HoBrbie Bu 36 cem. Capsides (ibid. XI). Två ar- ter från Amur. —- -—- —- 168 Jakovleff, V., Martepiaibi Aa OdyHHI MOJYyKeECIKOKPBLINIXB Poccin 11 CocbaHbIxb erpakrt (ibid.) Två arter från Amur. — —, HoBHie Pentatomidae pyccrko-aziareroli oaytnr (ibid. XXI, 1887). En art från Altai och en från Songariet. — — , HoBBIA MOJY:KeCTKOKPHIIHIA OKpecTHocTei VpryTckKa (ibid. XXIII, 1889). 15 nya arter från Irkutsk. — — , MarepiaIb JI4 OÅayHu MOJYyAecTKOKPBLILIXR ÖnKOnpa (ibid.). 7 arter från Krasnojarsk, Amur och Minus - sinsk. — —, Åb oayHb MOIVKeCTKOKPBLINXB Poccin u CoCckiHUXB ctpaHB (ibid. XXIV, 1890). Arter från Krasnojarsk, Transbaikalien, Irkutsk och Amurlandet. — — Insecta a cl. G. N. Potanin in China et in Mongolia novissime lecta. XVI. Hemiptera Heteroptera. (ibid.). Två arter från Mongoliet. Lethierry, L., Homoptéres nouveaux. (Annales de la Soc. ent. de Belgique XIX, 1878) 4 arter från Ussuri i östra Sibirien. — — , Description de quatre Homopteres nouveaux d Ir- koutsk (Revue d'Entomologie 1885). — — , Description de deux Homoptéres nouveaux d' Irkoutsk (ibid. 1889). Motschulsky, V., Catalogue des insectes rapportés des en - virons du fleuve Amour. (Bull. Soc. imp. Natural. de Moscou 1856). Oschanin, O cHOMpeKUXB MOIYMCCTKOKPBLIISIXS HACKKOMKHIX'b. 1870. — — , OnncaHie HOBBIXB BULOBB MOTYKeCIKOKPBLINXB HaCE- KOMBIXB (1870). En art från Amur. Reuter, O. M., De hemipteris e Sibiria orientali nonnullis adnotationes criticae (Öfversigt af Finska Vet. Soc. Förh XXI T8T8): — — Till en djurgeografisk fråga (ibid.). — — in Mäklin, Coleoptera insamlade under den Norden - skiöldska expeditionen (K. Vet. Ak. Förh. XVII, n:o 4, p. ol och 475; 1881), 123 arter anförda) ny 169 Reuter, O. M., Analecta hemipterologica (Berl. Entom. Zeitschr. 1881). — --, Sibiriska Hemiptera (Öfv. Finska Vet. Soc. Förh. XXVI, 1883). — —, Notes géographiques sur les hémipteres paléarctiques (Revue d'Ent. 1890). — —, Hemiptera Gymnocerata Europae. I—IV. 1878—1891. — —, se ofvan Autran. Sahlberg, J., Bidrag till nordvestra Sibiriens Insektfauna. I. Hemiptera Heteroptera. (K. Svenska Vet. Akad. Handl. 1878). — —, Bidrag till Tschuktschhalföns insektfauna. Coleoptera och Hemiptera. (Vega expeditionens vetenskapliga iakttagelser, 1V, 1885). — —, Coleoptera och Hemiptera, insamlade af Vega expe- ditionens medlemmar på Bering-ön (ibid.). Stål, C., Beitrag zur Hemipterenfauna Sibiriens (Stettiner Entomolog. Zeit. 1858). Med understöd af universitetet 1 Helsingfors företogo herrar fil. kand. K. Ehnberg och fil. mag. R. Ham mar- ström sommaren 1883 en entomologisk forskningsresa till den i mellersta Sibiriens sydligaste del till de Sajanska bär- gen och Mongoliets gräns stötande Minussinska kretsen af Jeniseiska guvernementet. Trakten är i djurgeografiskt hän- seende af betydande intresse och en redogörelse för äfven de därifrån hemförda hemiptererna skall med afseende härå förtjäna att publiceras. I förevarande uppsats behandlas emellertid endast hemiptera heteroptera. Samlandet af insekter vidtog vid staden Minussinsk den 21 juni. Härifrån ställdes kosan till den finska straffkolo- nin Verchne Sujetuk, dit resenärerna anlände den 29 juni, Den 21 juli flyttade de till byn Osnatjennaja, hvarest insam- lingen fortsattes ända till den 17 augusti, då de bröto upp till det icke långt därifrån belägna Abakanska bruket. Här uppehöllo de sig till den 30 augusti. Den 1 september öf- 170 verskredo de Schabin Dabagas bärgsrygg och därmed äfven gränsen mot Mongoliet, passerade den 4 sept. floden Toslas källor, fortsatte den 5:te längs Ischikem och anlände den 9:de till Bjakoffs faktori vid floden Kemtschik, där de dröjde till den 20:de. Härifrån fortsattes färden och insamlingar gjor- des under rastställena vid Jenisej vid Dschakul och på Baingol bärget samt vid Soldan den 23:dje och 24:de i samma månad; från Soldan skedde återfärden den 29:de sept.längs Jenisej. I Geografiska Föreningens Tidskrift, h. 1, innevarande år har mag. Hammarström offentliggjort några skildrin- gar af naturförhållandena i de besökta trakterna. Därvid betonar han särskildt den steppartade naturen på ömse si- dor om den Sajanska bärgskedjan, så väl i Mongoliet söder om densamma, som norrut ända till Minussinsk. Dessa trak- ter böra sålunda på grund af sin natur räknas till det stora steppområdet, som sträcker sig genom vestra och Central- Asien ända bort till Amurs källor. Till de fyra faunistiska territorier, i hvilka J. Sahlberg indelat västra Sibirien, nämligen norrifrån åt söder tundraterritoriet, arktiska terri- toriet, urskogsterritoriet och det bärgiga territoriet, tillkom- mer sålunda här ytterligare ett steppterritorium, hvars fau- nistiska fysiognomi erbjuder anknytningspunkter med Tur- kestans och det egentliga Mongoliets. Steppnaturen gör sig gällande redan kring staden Mi- nussinsk. Dock förekomma ännu i närmaste omnäjder nöd- vuxna tallar och i floddalen en frodig trä- och buskvegeta- tion. Mellan Minussinsk och de 8 å 12 mil söderut belägna Sajanska bärgen sträcker sig, särskildt vester om Jenisej, den enformiga, jämna eller svagt vågformiga ödsliga Aba- kanska steppen med sin säregna i små tufvor gyttrade växtlighet, bestående mestadels af synantereer, papiliona- ceer och cruciferer (Artemisia, Oxytropis, Astragalus, Alys- sum, Lepidium latifoliwm m. fl.) samt på lågländtare fukti- gare ställen af diverse succulenta växter, mest chenopodia- ceer (Salsola, Suaeda). Sju mil från Minussinsk ligger den finska förbrytare-kolonin Verchne Sujetuk. En större om- växling mellan kullar och dälder förenas här med en bör- digare jordmån och en rikligare trävegetation. Åkrar och ängar utbreda sig för ögat och smärre björkdungar pryda här och där kullarna. Längs däldernas botten flyta små bäckar, omgifna af yppig vegetation, bestående af hägg, vide, hagtorn, Spiraea, Epilobium, Cerefolium, Cirsium, Aclhillea, Polemonium, Trifoliwm, Lathyrus och Galium-arter, före- kommande äfven hos oss, men med inblandning af ostliga ar- ter af Nepeta, Dracocephalwm, Lychnis, Delphinium, Oro- bus m. fl. släkten. Ju mer man närmar sig byn Osnatjen- naja, desto oftare uppträda skogsdungarne och en egentlig skogsformation kan redan sägas möta vid nämnda by, be- lägen på gränsen mellan den Abakanska steppen och de tre å fyratusen fot öfver hafvet sig höjande, till största de- len skogbeklädda Sajanska bärgen. Deras högsta rygg väster om Jenisej-floden utgöres af Schabin- (eller Schoban-) Da- baga, som af herrar Ehnberg och Hammarström öfver- stegs under färden till närgränsande trakter af Mongoliet. På östra sidan åter reser sig det 7 å 3000” höga Boruss. Vegetationen vid fjällbäckarna är ytterst frodig. Skogen på de högre fjällen utgöres till största delen af pichtagran och vanlig gran, cembratall, rönn, björk och hägg, och ristäcket på marken är detsamma som 1 våra skogar. Högre upp på bärgen aftager skogsvegetationen och allra högst uppträda en mängd alpina växter. På Mongoliska sidan äro de Sa- janska bärgen kalare och söder om dem längs floden Kem- tschik börjar åter den öde steppen, endast vid flodsträn- derna företeende en något lummigare växtlighet af poppel, sälg, caragana och hippophaö-buskar. Med tillbjälp af ofvanstående skildring af de allmänna naturförhållandena, hvilken i sammandrag återgifvits enligt herr Hammarströms anförda uppsats, torde det bli lätt nog att begripa den fysiognomi, heteropterfaunan visar i dessa trakter. Utan tvifvel utgöra de hemförda arterna en- dast en bråkdel af det värkligen här lefvande antalet hete- ropterer — samlandet har ju i själfva värket bedrifvits blott under tre månader och af personer, hvilka icke hufvudsak- 172 ligen egnade sin uppmärksamhet åt denna ordning. De tal- rika exemplar, af hvilka de hemförda arterna representeras, intyga dock att samlingarna äfven af hemiptera gjorts med nit och omsorg och det jämförelsevis, såsom det kunde tyc- kas, fattiga resultatet bör väl till en stor del tillskrifvas just den ödsliga, steppartade naturen i dessa trakter, hvarest växtligheten på stepperna redan vid samlarenas ankomst till stor del af den heta sommarsolen var bortbränd och an- tagligen under denna årstid icke mer hyste åtskilliga arter, hvilka tidigare där förekomma. Särskildt i ögonen fallande är bristen på arter, hvilka lefva på trän eller buskar, ett drag, som står i full sam- klang med traktens steppnatur. Så förekommer i samlingen blott en enda barrträdsform, Criocoris sulcicornis Kirschb. Löfträdsarter äro endast Palomena viridissima Poda, Pen- tatoma rufipes L., Elasmostethus dentatus De Geer, Elas- mucha grisea L. och interstincta L., Anthocoris confusus Reut. och Psallus variabilis F all., alla dessa funna vid den till skogstrakten gränsande byn Osnatjennaja eller vid staden Minussinsk, Elasmostethus och Elasmucha-arterna huf- vudsakligen lefvande på björkar. Om Elasmucha ferrugata F. och dorsalis Jak. lefva på själfva träna eller på ristäc- ket i skogarna är ännu icke utredt, men antagligen är åt- minstone den senare en vid björken bunden art. På vide- buskar uppehålla sig Pilophorus confusus Kirschb. och Globiceps cruciatus BR eut., den förra funnen vid Minussinsk och Osnatjennaja. Lägges härtill vtterligare de tre Aradus- arterna, anisotomus Put., hieroglyphicus J. Sahlb. och be- tulae L., hvilka äfven alla härstamma från Osnatjennaja, så hafva vi uppräknat alla de 135 arter, som tillhöra trä- och buskvegetationen, hvilket gifver ett för faunan ytterst ringa procenttal af sådana former. Såsom af nedanstående för- teckning framgår utgöres resten till större delen af ubiqui- ster eller af arter, som lefva på torra backar och sandslät- ter, delvis af utpräglade steppformer. Flertalet af de phy- tophaga arterna lefva på synantereer, papilionaceer, cruci- ferer eller chenopodiaceer, galium, etc., alt växter, som till- 173 höra dylika lokaler. Några vanligen på myr- och kärrmark eller fuktig ängsmark förekommande species äro funna på lågländta ställen på stepperna eller vid flod- och bäcksträn- derna, nämligen Furygaster mauwra L., Rhacognathus pun- ctatus L., Cymus glandicolor Hahn, Ligyrocoris DIuchsii Bär., Nabis rugosus L., Acanthia c-album Fieb., Brachy- tropis calcarata Fall., Trigonotylus ruficornis F all., La- bops setosus Reut. Endast följande arter synas mer karak- täristiska för den yppigare vegetationen i floddälderna: Car- pocoris alienus n. sp. Jalla subcalcarata Jak., Calocoris triannulatus Stål (typ), OC. Reichelit Fieb., Lygus mutans Stål. Vattenfaunan representeras af elfva arter. I den närmast nedan följande systematiska förtecknin- gen öfver de af herrar Ehnberg och Hammarström in- samlade arterna anger ett (E.) att arten tagits af den förra, ett (H.) åter af den senare. De med fet stil utmärkta arterna hafva icke förut angifvits som funna 1 Sibirien. Arter, tagna endast under exkursionen till Mongoliet, anföras inom klammer. Pentatomidae. 1. Gnathoconus notatus Jak. 18382. Två exemplar funna i Mongoliet vid Jenisej d. 24 september. (E.).] 2. Canthophorus dubius Scop. Två exempl. tagna vid Osna- tjennaja i medlet af augusti. (H.). [3. Phimodera mongolica n. sp. Superne grisea, confertim subaequaliter nigro-punctata, marginibus capitis, Ver- tice utrinque ad oculum, maculis parvulis pronoti, scutelli et corii sat dense adspersis nigricantibus; rostro coxas intermedias attingente, nigro, articulo se- cundo basi et apice testaceo; antennis nigris, articulis primo, secundo et tertio apice secundoque etiam basi anguste testaceis, tertio secundo distincte breviore; capite latitudini cum oculis longitudine subaequali, ab oculis ad tertiam apicalem partem sat angustato, de- in rotundato-ampliato, jugis apice leviter oblique sub- be ev 174 trunceatis, angulis apicalibus interioribus sub-acutis, Cly- peo apice ante juga distinete prominulo, elevato; ocel- lis inter se fere triplo magis qvam ab oculis distanti- bus; oculis sessilibus, majusculis, spatio inter oculum ett ocellum latioribus; pronoto ante medium transver- sim inaequaliter impresso, apice leviter emarginato, angulis anticis valde obtusis, lateribus anterioribus ver- sus apicem leviter sinuatis, versus angulos laterales leviter rotundatis, his angulis valde obtusis, postice non nisi omnium levissime sinuatis; scutello pronoto fere duplo longiore, basi leviter angustato, supra mi- nus fortiter convexo, basi utrinqve fovea instructo, li- neis elevatis longitudinalibus nullis; corpore inferne paullo profundius nigro-punctato, sordide fuscescente; ventre tuberculis lateralibus parvulis; trochanteribus in- ermibus. Long. 8!/, mm. Tre exemplar funna i Mongoliet vid Kemtschik i närheten af Bjakoffs faktori den 14 september (E. och H-). Ph. fennicae J. Sahlb. affinis, sed major, minus convexa, capite scutelloque apicem versus paullo le- vius declivibus, illo ab oculis longius infra medium an- gustato, oculis majoribus, ocellis latius distantibus, pro- noti marginibus lateralibus anterioribus versus angulos laterales paullo fortius rotundatis, his angulis postice obtusius sinuatis, scutello transversim haud rugoso, etc. bene distincta.| Eurygaster maura L. Talrika exx. vid Verchne Suje- tuk d. 2 juli vid stranden af en bäck samt vid Osna- tjennaja i slutet af juli och början af augusti, på låg- ländt ställe på steppen tre verst från byn; vid Aba- kanska bruket d. 23 augusti (H.). E. Schreiberi Mont. 1885. Talrika exx. af denna hittills i Illyrien och Ungarn funna art hafva hemförts från Osnatjennaja, tagna den 30 juli på bärget Omaj (H); ett ex. vid Osnatjennaja d. 10 aug. Sternodontus similis Stål. Tre exx. funna den 12 aug. vid Omaj-bärget nära Osnatjennaja (H-). -J 16. 17. 115 175 Var. Ehnbergi nov. var.: Pronoto scutelloque carinis longitudinalibus quinque distinctis, albicantibus. Ett exemplar funnet på samma lokal och samti- digt med hufvudformen (H:;). Denna varietet står myc- ket nära St. affunis Westw. Masthletinus nigriventris Jak. 1889. Ett exemplar af denna från Irkutsk beskrifna art togs den 7 juli vid Verchne Sujetuk (E.). Sciocoris distinctus Fieb. Ett ex. vid Verchne Suje- tuk (E.). Sc. microphthalmus Flor. Osnatjennaja d. 12 0. 13 augusti; vid Abakanska bruket d. 22 augusti (H). Aelia acuminata IL. På sandkullar söder om Minus- sinsk d. 25 juni; vid Abakanska bruket d. 28 aug. (H'). Ae. Klugiz Hahn. Med föreg. vid Minussinsk (H); Osnatjennaja d. 24 juli (E). Neottiglossa pusilla Gmel. (inflexa Wolff). Ett ex. vid Ösnatjennaja d. 28 juli. N: leporina H. S. Verchne Sujetuk d. 7 juli (E.) och 13 juli på en gammal åker (H). Pusarcoris aeneus Scop. Flere exx. vid Verchne Su- jetuk i början af juli (E., H.), ett ex. vid Osnatjennaja d.H3raugsd (Er). RBubiconia intermedia Wolff. Svnes vara högst all- män, att döma af de ytterst talrika exemplar, söm hem- förts från Verchne Sujetuk (förra hälften af augusti) och Abakanska bruket (senare delen af aug.). Peribalus vernalis Wolff. Verchne BSujetuk, ett ex. vid stranden af en bäck d. 2 juli; Abakanska bruket, ett iex:i'd.: 23 aug: (H.): Carpocoris fuscispina Boh. Talrika exx. från Verchne Sujetuk, den 15—17 juli (E., H.), Osnatjennaja, den 23—30 juli (E., H.) och Abakanska bruket, den 26 aug. (E.). C. purpureipenmis De Geer (nigricornis) F.). Högst allmän: Verchne Sujetuk, Osnatjennaja, Abakanska bru- ket, Schabin Dabaga d. 1 sept., Mongoliet vid Kemtschik. 176 20. OC. alienus Horv. ined.: Sat brevis et latus, virescenti- 2 22. 24. flavens, superne sat confertim nigro-punctatus, inferne magis minusve concoloriter vel nigro-punctatus; ca- pite limbis lateralibus, interdum etiam vittis duabus mediis vittisque quatuor anticis pronoti nigricantibus; antennis articulo primo flavescente margine apicali nigro, secundo et tertio obscure sangvineis, ultimis interdumque etiam tertio nigris, tertio secundo breviore; pronoto an- gulo laterali rotundato, haud prominulo, anguste nigro- marginato; scutello apicem versus pallide flavente, apice acuminato ; corio scutello sat multo longiore, interne colore in purpureum vel obscure roseum vergente; connexivi segmentis flaventibus limbo basal et apicali nigris vel nigris medio angustius flavis; capite lateri- bus quam in reliqvis minus angustatis, margine late- rali infra oculum solum levissime sinuato, jugis cly- peum paullo superantibus, ipso apice leviter distanti- bus, medio oculo dimidio latioribus. Long. 9—10 mm. Två exx. af denna art, som förut blifvit tagen vid Samarkand i Turkestan under Fedtschenkos resa, hafva blifvit funna d. 2 juli invid Verchne Sujetuk vid stranden af en nedanför skolhuset rinnande bäck. C. lynct F. affinis, structura capitis (jugis C. lyn- cis medio oculo vix 1/3 latioribus), corio longiore, punc- tura paullo subtiliore magisque aequali, colore anten- narum divergens. Dolycoris baccarum L. Allmän: Verchne Sujetuk, Ost- natjennaja, talrika exemplar, tagna i slutet af juli och i augusti. En korthårigare varietät är: D. baccarum var. brevipilis n. v. Typo simillima, sed paullo brevius pilosa, connexivo ciliis destituto, tibis pilis exsertis crassitie tibiarum apicali haud longioribus. Tillsammans med hufvudformen; talrika exemplar. Palomena viridissima Pod., Ferr. Ett ex. funnet vid Abakanska bruket d. 21 aug. (H-). Fentatoma rufipes L. Osnatjennaja d. 9 aug. (E.), vid Abakanska bruket d. 19, 26 0. 28 aug. (E., H). = TR LISA Sån bre ARA nn Nar LTT [25. Capnoda PBatesoni Jak. 1890. (Caput medio guttulis tribus transversim positis pallide flaventibus. Anten- nae articulo secundo primo vix longiore et tertio 2/; breviore). Ett ex. af denna hittills blott i ett enda exemplar från Turkestan bekanta art är funnet i Mon- goliet vid Kemtschik d. 14 september (H.).] 26. HFurydema dominulus Scop. var. Ihesgicum Kol. Ett ex. funnet vid Verchne Sujetuk d. 1 juli. 27. E. dominulus var. albo-variata n. var. Ut praecedens, sed locis rufis colore albo pictis. Ett ex. vid Osnatjen- naja d. 28 juli. 28. E. Gebleri Kol. Flere exx. tagna vid Minussinsk d. 21 0. 25 juni på en sandslätt, bevuxen med Lepidium latifolium, Termopsis lanceolata, o. s. v. (E., H.); Os- natjennaja d. 30 juli ohh 12 aug. på bärget Omaj, d. 4 och 15 aug. längs Jenisej-floden (H.). 29. E. oleracea L. Allmän: Verchne Sujetuk, juli o. aug.; Osnatjennaja. 30. Picromerus bidens L. Osnatjennaja d. 23—28 juli o. 4—9 aug. 31. FEhacognathus puwnctatus L. Verchne Sujetuk d. 3 juli (E.); Osnatjennaja på lågländt ställe på steppen d. 11 augusti (IH). [32. Jalla subcalcarata Jak. 1885, 2 femoribus muticis, ceteris cum descriptione auctoris convenit; Jakovleff marem descripsit. — Två honor funna i Mongoliet vid floden Toslas källor d. 4 september (E.)|. 33. icrona coerulea L. OÖsnatjennaja d. 23 o. 26 juli; ett ex. äfven i Mongoliet vid Kemtschik d. 14 september. 34. Hlasmostethus dentatus De Geer. OÖsnatjennaja, d. 31 juli, ett ex.; Abakanska bruket, ett ex. 30. HFlasmucha ferrugata F. Osnatjennaja, ett ex. d. 8 aug. (H). 36. JE. dorsalis Jak. 1877. Några exx. vid Abakanska bru- ket d. 21—28 aug. (H.). 37. JE. grisea L., Reut. Ett ex. vid Osnatjennaja i augu- Sti.(H): 12 178 38. 46. 47. 48. Elasmucha interstineta L. Ett ex. vid Minussinsk d. 200 Jun (EN: Coreidae. Spathocera obscura Germ., Stein. Mongoliet, ett ex. vid Kemtschik d. 19 sept. (E.), ett annat på Baingol bärget vid Jenisej (H.)]. Coreus sibiricus Jak. 1889. Mongoliet, fem exemplar funna d. 11 o. 12 aug. vid Kemtschik (E')]: Mesocerus marginatus L. Allmän: Verchne Sujetuk, Osnatjennaja, Abakanska bruket; juli och augusti. Melagotomus junceus Scop. (limbatus Klug). Talrika exx.: Ösnatjennaja d. 22 juli (E.), d. 28 juli, 3, 12 och 15 aug. (H.), Abakanska bruket d. 19 aug. (EH). M. ornaticeps Stål. Osnatjennaja d. 22 o. 24 juli (E.), Verchne Sujetuk d. 11 juli på gammal åker, d. 18 juli på torr backe, Osnatjennaja d. 3 juli vid stranden af Jenisej, d. 293—30 juli, d. 11 aug. på steppen (H). Alydys calcaratus L. Verchne Sujetuk d. 15 juli på en gammal åker, Osnatjennaja d. 28—30 juli, d. 3 0. P2rausT (ER) A. calcaratus var. luirsutus Kol. Allmännare än huf- vudformen. Verchne Sujetuk ad. 8 juli (E.), Osnatjen- Naja Ad. 28 jul; d 40: 5 aug: (HH), 23rjulndf2ane vid Jenisej d. 24 september (E.). Corizus hyoscyami L. Allmän vid Verchne Sujetuk och Osnatjennaja (E., H.). Rhopalus (Stictopleurus) abutilon Rossi. Allmän: Verchne Sujetuk, Osnatjennaja, Abakanska bruket (ES ER: Rh. (Stietopleurus) nysioides n. sp. Angustus, parallelus, sat deplanatus, grisescens, breviter cinereo-pubescens, capite obsoletius, pronoto et scutello sat subtiliter cre- bre punctatis; vertice utringue macula ocellifera alia- qve pone oculos nigris; antennis articulis extrorsum 49. 12) vel ad maximam partem nigris; pronoti disco basin versus sensim leviter surgente, lateribus leviter sinua- tis, linea laevigata ante apicem angulisqve posticis. ni- gricantibus; scutello ante apicem acute rotundatum coarctato, linea media marginibusque carinatis; hemi- elytris cum membrana hyalinis, solum corii venis lim- boque laterali coriaceis, illis parce nigro-vittatis, ramo exteriore venae brachialis toto mnigro, hoc obsolete punctato, nitido; dorso abdominis nigro, creberrime subtiliter puncetato, segmento quarto medio macula ob- longa, quinto guttulis duabus parvis rotundatis basali- bus margineque apicali, sexto nitido, obsoletius punc- tato lineis duabus basin versus tenuibus a medio apicem versus fortiter dilatatis connexivoque flavis; ventre pal- lide sordide flavente, ferrugineo-consperso; femori- bus nigro-punctatis vel magnam ad partem nigris, tibiis tarsisque griseo-flaventibus, nigro-punctatis et variegatis. Long. 53/,—06?/; mm. Två exx. funna vid Verchne Sujetuk d. 2 och 6 juli (HH). Statura minore, multo angustiore et magis depla- nata a BR. crassicornmi L. mox distincta. Rh. (Aeschynteles) robustus n. sp.: Magnus, robustus, superne castaneo-ferrugineus vel fuscus, capite, pro- noto scutelloque longe erecte griseo-pilosis, hemiely- tris breviter semi-adpressim pilosis, capite paullo ob- soletius, pronoto scutelloque dense punctatis; corio di- midio exteriore usque ad ramum interiorem venae cu- bitalis dense distinete puncetato, solum parte interiore, clavo membranaque sordide fuscescenti-hyalinis, corii venis parteque extra venam cubitalem nigro-macula- tis; dorso abdominis nigro, ereberrime punctulato, seg- mento quarto guttula apicali ochracea, segmento sexto nitente, obsoletius parce punctulato, transversim aci- culato, basi utrinque lineola transversali ochracea ; connexivi segmentis nigris, segmentis 1—4 margine basali tenui punctoque marginis lateralis ante apicem 5 180 ochraceis, segmento quinto dimidio basali margineque apicali ochraceis, sexto ochraceo, fascia sat angusta anteapicali nigra; corpore inferne cum rostro et pe- dibus lurido, pectore cinereo-pubescente, medio nigro, pleuris dense concoloriter punctatis, metapleuris ta- men parce grosseqve nigro-punctatis, pone suleum cum ventre laevibus, hoc piloso, guttis nonnullis nigro-fus- cis, versus latera nigro-variegato; antennis pedibusque longe exserte pilosis, illis rufo-testaceis, articulo primo externe et inferne nigro, secundo et tertio parcius ni- gro-punctatis, ultimo nigro, basi ett apice testaceo, hoc tertio aequelongo, tertio secundo !/; breviore; fe- moribus basi excepta dense, tibiis parce nigro-puncta- tis, tarsis articulo ultimo nigro; pronoto disco apicem versus fortiter declivi, ante apicem linea laevigata late arcuata impressa, pone hanc medio carina tenuissima medium longitudinis vix superante, basi intra angulos utringue obtuse impressa, his ultra latera corii paullo excedentibus, obtuse rotundatis; scutello apice acumi- nato; corio ramo interiore venae cubitali a medio ejus valde oblique excurrente. Long. 11?/, mm. Ett exemplar funnet vid OÖOsnatjennaja i augu- SIN(ER). FRh. (Ae.) maculato Fieb. proximus, statura multo majore, latiore et robustiore, pronoto postice con- vexiore, antennarum articulo ultimo breviore, mem- brana immaculata, colore dorsi abdominis et conne- xivi mox divergens. Fh. (Ae.) angularr Reut. 1888 e China etiam sat similis, segmento dorsali quinto ab- dominis immaculato, colore diverso connexivi angu- lisque basalibus pronoti obtuse rotundatis nec subrec- tis distinctus videtur. Eh. (Ae.) maculatus Fieb. Ett ex. från Osnatjennaja, taget den 12 aug. vid Omaj-bärget (H.). Eh. (Ae.) parumpunctatus Schill. Verchne Sujetuk d. 15 juli på en gammal åker, Osnatjennaja d. 3 0. 15 aug., vid Abakanska bruket d. 21 o. 28 aug. (H). 52. 181 Rh. (Ae.) subrufus Gmel. (= capitatus F.). Verchne Sujetuk d. 2 och 7 juli, Abakanska bruket d. 28 aug. Myrmus miriformis Schill. Ej sällsyut äfven såsom forma macroptera. Osnatjennaja d. 2 o. 11 aug., Aba- kanska bruket d. 19, 22 0. 23 aug. (EH) Myrmus calcaratus n. sp.: Viridis, parcius brevissime sub-argenteo-pubescens, antennarum = articulis tribus ultimis rufo-testaceis, quarto tertio vix breviore, tertio secundo circiter !/, breviore, hoc basin versus sat for- titer incrassato et piloso, setis maximis tamen crassi- tie articuli haud longioribus; pedibus sordide flavo-vi- rentibus, femoribus granulis parvis fuscis piliferis, po- sticis sat incerassatis, basin versus fortiter, apicem ver- sus levius attenuatis, inferne paullo infra quartam api- calem partem caleari sat minuto sed acuto concolori armatis, tibus exserte pilosis, pilis maximis tibiarum posticarum crassitie tibiae longioribus, tibiis apice in- ferne tarsorumque plaga inferiore dense setulosis; ca- pite laevi; pronoto capitis longitudine, basi capiti cum oculis aeque lato, disco crebre confuse punctato, ca- rina percurrente longitudinali media aliaque transver- sali ante apicem; hemielytris apicem segmenti quarti dorsalis abdominis subattingentibus, cum membrana albido-hyalinis, venis interioribus roseis, limbo corii exteriore extra venam cubitalem coriaceo, ubique fere aeque lato, albido-virente; abdomine versus apicem sordido. Long. 11 mm. Ett enda exemplar af denna intressanta art är funnet vid Osnatjennaja (H.). M. miriformi Schill. longior, fere totus vire- scens, structura antennarum femorumque posticorum nec non antennis pedibusque longius pilosis optime distinctus. Chorosoma macilentum Stål nympha. Ett outveck- ladt exemplar taget vid Verchne Sujetuk d. 17 juli (E.). 182 62. 67. Lygaeidae. Fulygaeus equestris L. Osnatjennaja, två exx. d. 30 juli på bärget Omaj (H.) Eul. Hansemi Jak. 1883. Ett exemplar i Mongoliet vid Jenisej d. 24 sept. (E.)]. N. jacobeae Schill. Verchne Sujetuk d. 6 juli (E.), Abakanska bruket d. 19 o. 21 aug. (H.). Nysius thymi Wolff, Horv. Allmän. Talrika exx. från Verchne Sujetuk, Osnatjennaja, Abakanska bru- ket och Schabin Dabaga, juni—sept. (H., E.). N. ericae Schill., Horv. 1890. Talrika exx. från Mi- nussinsk, d. 25 o. 29 juni, och Verchne Sujetuk d. 1 o. 14 juli (E., H). N. punctipennis H. S. Osnatjennaja 1 slutet af juli (H.) Cymus glandicolor Hahn. Osnatjennaja, på ett låg- ländt ställe på steppen. (H'). Geocoris grylloides L. Minussinsk d. 23 juni på step- pen, Verchne Sujetuk d. 7 juli (E.), Osnatjennaja d. 3 aug. (H.). Äfven funnen vid Irkutsk, F. Sahlberg. G. dispar Waga. Osnatjennaja, ett ex. d. 3 aug. (H;) Irkutsk, F. Sahlberg. Jakovleffia setulosa Jak. Sex exx. tagna 1 Mongoliet vid Kemtschik d. 14 september (H-)]. Ligyrocoris Luchsii Bär. Verchne Sujetuk d. 9 juli Osnatjennaja, d. 30 juli på Omaj-bärget, d. 3, 4 o. 11 aug., sistnämnda dag på lågländt ställe på steppen. Pterotmetus staphylinoides Burm. Verchne Sujetuk d. 16 juli, ett ex. (E.); Osnatjennaja d. 28 juli, ett exa (EN: Pioncsomus varius Wolff. Ett ex. taget vid Abakanska bruket d. 19 augusti (H). Laomprodema rufipes n. sp. Nigra, glabra, nitida, ca- pite, pronoto scutelioque leviter aenescentibus, anten- narum articulis tribus primis pedibusque totis rufo- testaceis; capite subtiliter confertim punctulato, lobo antico pronoti apice et lateribus sat dense punctulato, 183 medio sublaevi, lobo postico confertim punctato, toto concolori vel margine basali angulisque posticis testa- ceis; scutello sat fortiter remotius punctato; hemiely- tris abbreviatis, basin segmenti quinti dorsalis abdomi- nis superantibus, nigricantibus, sutura clavi corioque externe fuscis, clavo fortiter triseriatim punctato, corio externe dense, medio apicem versus parcius minutius- que subseriatim punctato. Long. 2?/,—38/; mm. Tre exx. funna i Mongoliet vid Kemtschik d. 12 semtember (E-.). L. maurae F. sat affinis, differt tamen colore an- tennarum et pedum, pronoto lateribus multo densius punctulato, lobo postico fortius magisque confertim punctato, scutello multo fortius punctato, punctura co- rii distincte fortiore. Etiam a DL. brevicolli Fieb. cor- pore minore, colore antennarum et pedum punctura- que multo profundiore, fortiore et densiore mox di- stincta. Trapezonotus agrestis Fall. OÖOsnatjennaja d. 2 aug. på steppen under stenar; Abakanska bruket d. 23 aug. (H.). Sphragisticus nebulosus Fall. Osnatjennaja d. 3 aug., 1,ext (EL): Aphanus adspersus M. et R. Verchne Sujetuk d. 7 juli; Osnatjennaja d. 28 juli o. 15 aug.; Mongoliet vid Kemtschik d. 12 o. 14 sept. (H)). A. pint L. Allmän. Talrika exx. från Verchne Suje- tuk, Osnatjennaja och Abakanska bruket. Embletlhis angustus Mont. 1890, typo paullo minor et obscurior. Mongoliet vid Kemtschik, fyra exx. d. 12 sept. (H.)]. Drymus sylvaticus F. Verchne Sujetuk d. 15 juli (H'). Pyrrhocoris fusco-punctatus Stål. Talrika exx. togos i Mongoliet vid Kemtschik d. 12, 14 o. 16 sept. samt vid Jenisej på Baingol bärget mot slutet af samma må- nad: (EL, ED -J (00) 30. Si 82. 84. 36. 184 Tingitidae. Derephysia cristata Panz. Ett ex. af forma brachy- ptera togs den 6 juli på en torr backe vid Verchne Su- jetuk, ett af f. macroptera d. 1 juli på en hög kulle några värst utanför byn (H.). Forma macroptera: sagenis abdomen longe su- perantibus, area suturali uniseriata instructis, area di- scoidali apice triseriatim et quadriseriatim areolata, his areis apicalibus parvulis. Long. 3t/; mm. Tropidochila angusticollis H. S. Tre exx. från steppen kring Minussinsk d. 23 juni (E., H.). Monanthia platyoma Fieb. Ett ex. från sandkullarne kring Minussinsk d. 25 juni, två exx. från en torr backe vid Verchne Sujetuk d. 6 juli (H-). M. symphyti Vall. (vesiculifera Fieb.). Osnatjennaja, dy 28 juliko. 9kaus (EN) Narexs Aradidae. Aradus anisotomus Put. Osnatjennaja d. 15 aug., 2 exx. (H.). A. MMeroglyphicus J. Sahlb. Två exx. af denna från nordvestra Sibirien beskrifna art togos d. 27 juli vid Osnatjennaja (H.). ÅA. betulae L. Osnatjennaja, ett ex. (H.). Reduviidae. Harpactor leucospilus Stål. Osnatjennaja, en larv d. 22 juli och en hona d. 11 augusti (H.). Coranus tuberculifer Reut. 1881. Ett ex. vid Abakan- ska bruket d. 21 aug. (H.). C. Hammarstroemii n. sp. Niger, capite, pronoto scutel- loque sat breviter fusco-pilosis; capite lineis orbitali- 185 bus lineaque media partis postocularis, scutello linea apicali, connexivo annuloque paullo infra basin tibia- rum testaceis, segmentis connexivi dimidio basali ni- gris; antennis, maculis vel annulis saepe incompletis femorum, tibis, tarsis ventreque sordide fusco-testa- ceis, tibiis basi supra annulum pallidum, tarsis apice ventreque linea vel vitta media nigro-piceis; dorso ab- dominis nigro, dense cinereo-pubescente, segmentorum marginibus posticis fusco-testaceis; hemielytris fuscis, pube densa sat longa alba indutis, abdomine multo angustioribus, apicem segmenti dorsalis tertii vel quinti attingentibus, venis membranae nitidae nigro-piceis, crassis; rostro toto nigro, articulo primo secundo bre- viore; antennis breviusculis, articulo primo capile di- stinete breviore, setis nonnullis rigidis fuscis, secundo primo 3/5; breviore, tertio secundo paullulum vel vix longiore, quarto tertio paullo minus quam duplo lon- giore et parti anteoculari cum oculo longitudine sub- aequali; capite pone oculos retrorsum sensim longius constricto, parte anteoculari postoculari circiter !/, bre- viore; pronoto angulis anticis rectis, lobo antico la- teribus, postico toto fuscescentibus, hoc sat laevigato, angulis posticis obtuse rotundatis; scutello versus api- cem sensim alte surgente, margine postico perpendi- culari; pedibus sat longe griseo-pilosis. Long. 11—12 mm. Talrika exx. äro funna i Mongoliet på Baingol bärget vid Jenisej d. 23 o. 24 sept. (E., H.); ätven par exx. från Osnatjennaja, d. 24 juli (E.). C. tuberculifero Reut. et subaptero De Geer affinis. GC. tuberculifer differt statura majore, corpore multo longius molliusque albo-piloso, antennis longio- ribus, earum articulo secundo tertio multo distincetius breviore, quarto parte anteoculari capitis oculoque sat multo longiore, pronoti lobo postico fortiter punctato, scutello apice in tuberculum altum cylindricum assur- gente, hemielytris parcius pubescentibus, ventre nigro. C. subapterus De Geer corpore longius piloso, scu- 90. di Oo (SL [9 0] 6 tello versus apicem multo minus alte surgente mar- gine postico obliquo, dorso abdominis toto concolore, nitidiore, segmentis transversim aciculatis. Nabis flavomarginatus Dahlb. Ett ex. från Verchne Sujetuk d. 19 juli (E.). N. ferus L. Allmän. Minussinsk d. 23 juni (E.j; Osna- tjennaja på Omajbärget d. 30 juni, på steppen d. 11 aug., Mongoliet vid Kemtschik d. 14 sept. (H'). N. rugosus L. ÖOsnatjennaja på lågländt ställe på step- pen den 11 aug., Abakanska bruket d. 19—22 aug. (H'). Hydrometridae. Gerris rufoscutellata Latr. Flere exx. vid Osnatjen- naja d. 13 aug. (H.). G. odontogaster Zett. Med föregående. Åcanthilidae. Acanthia saltatoria L. WVerchne Sujetuk d. 5 juli, Os- natjennaja d. 28 juli. ÅA. c-album Fieb. forma macroptera (= vestita Dougl. = dubia Reut. 1883). Osnatjennaja d. 11 aug. på ett lågländt ställe på steppen, ett ex. (H.). [Är äfven tagen d. 14 juni vid Schukova på stranden af Ob (H.) samt d. 7 juni på en sandig strand invid stationen Jew- leva (E.)]. A. melanoscela Fieb. Verchne Sujetuk d. 5 o. 7 juli på torr backe (HH). A. pallipes F. Verchne Sujetuk d. 5 juli (H). Anthocoridae. Anthocoris sylvestris L. Verchne Sujetuk d. 1 juli (H). RE — NI me SR 100. 101. 187 A. confusus Reut. Minussinsk d. 29 juni, Verchne Su- jetuk (H'). Triphleps mimuta L. Minussinsk d. 23 juni på en sand- slätt längs stranden af Tagarskoj protok (H.). Tr. nigra Wolff. var. På en skogsbacke vid Minus- sinsk d. 25 juni (E.). Capsidae. Brachytropis calcarata Fall. Osnatjennaja d. 11 aug. på lågländt ställe på steppen (H). Stenodema lateralis n. sp. Inferne pallide straminea, pectoris medio vittaque utrinque laterali fuscis, superne obscure fusca, tenuissime parcius pubescens, signatura parva angulata verticis, linea tenui media pronoti lim- bisque lateralibus pronoti et hemielytrorum pallide stramineis; capite latitudini cum oculis longitudine ae- quali, clypeo a fronte apice prominulo impressione transversa bene discreto; antennis extrorsum rufis, cor- pore cum hemielytris distinete brevioribus, articulo primo diametro transversali capitis saltem aeque longo, externe subglabro, solum interne et inferne dense bre- vius subadpressim fusco-piloso, secundo tertio duplo longiore, quarto huic aequelongo; pronoto scutelloque punctatis; femoribus fusco-punctatis, posticis ante api- cem Ileviter et breviter constrictis, tibiis posticis par- cius solum interne paullo longius pilosis. Long. 17/— SA nn. Syn.: Miris virens var. lateralis J. Sahlb., Biär. nordvestra Sib. Hem. p. 23, 89, verisim. Sex exx.: Osnatjennaja d. 28 juli, Abakanska bru- ket d. 19 o. 23 aug. (H.). Jenisejsk (?), J. Sahlberg. St. virenti L. affinis, antennis distincte paullo longioribus, articulo earum primo externe glabro so- lum interne et inferne piloso, pubescentia corporis et hemielytrorum adhuc tenuiore et breviore, femoribus 188 102. 103. 104. 103. Ia posticis ante apicem levius et brevius constrictis ti- biisque posticis parcius et brevius pilosis certe di- stineta est species. Colore St. sericanti Fieb. simil- lima, structura capitis et antennarum mox distincta. St. virens L. var. testacea Reut. Osnatjennaja d. 28 juli, ett exemplar (H'). St. holsata F. Osnatjennaja d. 30 juli på bärget Omaj (H.). Notostira erratica L. Verchne Sujetuk d. 18 juli på torr backe; två exx. af var. ochracea Fieb. d. 23 aug. vid Abakanska bruket (H.). Trigonotylus ruficornis Fall. Verchne Sujetuk d. 7 o. 14 juli på torra backar; Osnatjennaja d. 11 aug. på lågländt ställe på steppen (H.). . Miris dolabratus L. Talrika exx. Verchne Sujetuk d. 1526 KOL LIjulsOsnatjennaja d:r28 Ju (ER): 7. M. ferrugatus F. var. albescens n. var.: Superne albi- cans, vitta capitis antice furcata clypeoque, pronoti vittis duabus antice dilatatis, lateribus scutelli, saepe etiam furca ejus transversali versus latera, antenna- rum articulo primo fere toto tarsorumque articulis duobus ultimis nigris, Long 7/5 mm. Minussinsk d. 29 juni, ett ex.; Verchne Sujetuk d. 6: juli, -ettrex. (EL). . Monalocoris fuilicis L. Abakanska bruket d. 21 aug., två exx. (H) . Bryocoris pteridis Fall. Abakanska bruket d. 23 aug., en kortvingad hona (H-.). . Allorrhinocoris flavus J. Sahlb. 1878 (an Conometo- pus prasinus Fieb. 1870?). Flere exx.: Verchne Su- jetuk d. 30 juni, den 6 o. 11 juli, sistnämnda dag på backar norr om byn (E., H.); Osnatjennaja d. 30 juli på bärget Omaj (H.). Lopus gothicus L. ÖOsnatjennaja d. 22, 28 0. 29 juli (EE): Calocoris seticornis F. Flere exx. Verchne Sujetuk d. 5, 6, 7 juli på torra backar, Osnatjennaja d. 23 o. 28 juli (H). 113. 114. 1i6. fill. 118. [119. 120. 189 C. triannulatus Stål (typicus). Talrika exx.: Osnatjen- naja d. 23 juli längs stranden af Jenisej, hvarest växte Urtica cannabina, Galiwm verum, Achillea millifo- lium, Spiraea ulmaria, Epilobium angustifolium, Tha- lictrum 0. s. v., d. 28 juli, 4 aug. längs Jenisej, d. 9 aug. (H.), d. 15 aug. (E.). C. triannulatus var. migriceps (J. Sahlb.) m. Solum est varietas coloris, varietatem distincte intermediam (specimina nonnulla) inveniunt DD. Ehnberg et Ham- marsiröm. Talrika exx. Synes förekomma än talrikare än hulfvudiormen; Verchne Sujetuk d. 1 juli på en hög kulle, d. 6, 9 o. 14 juli, sistnämnda dag på backar norr om byn, d. 15 juli på en gammal åker (E., H'). C. Reichelii Fieb. Osnatjennaja d. 27 juli vid stran- den af Jenisej (på en stor umbellat?), d. 30 juli på Omaj-bärget, vid Abakanska bruket d. 21 aug. (H.). C. annulicornis F. Sahlb. Talrika exx.: Osnatjen- naja d. 27 juli längs stranden af Jenisej (växtligheten se n:o 118), d. 28 juli, d. 30 juli på bärget Omaj, d- 4 aug. längs floden Jenisej, vid Abakanska bruket d. 192300. 25nraug: (EN). C. quadripunctatus F. (Verchne Sujetuk d. 14 juli på backar norr om byn (H.); Flere exx. togos vid Osna- tjennaja d. 22, 23 o. 29 juli (E., H.). C. lUineolatus Goeze (= Chenopodu Fall). Talrika exx.: Minussinsk d. 29 juni; Verchne Sujetuk på torra hackarsd:ts6;wov tt (9): C. lineolatus var. bisbipunclatus n. var. Pronoto cal- lis duobus transversis anticis maculisque duabus sub- rotundatis pone medium piceo-nigris; scutello fusco- bivittato, clavo vena corioque plaga lata fuscescente. Ett ex. funnet i Mongoliet vid Jenisej-floden d. 24 sept. (E.). Jag eger exemplar af denna varietät äfven från Amur, sända af hr Faust... Brachycoleus scriptus F. Talrika exx.: Verchne Suje- tuk på kullar och torra backar d. 1, 5, 6, 7. 9, 14 o. 190 129. 18 juli (E., H.), Osnatjennaja d. 28 juli, 3 o. 4 aug. (H.); Abakanska bruket d. 22 aug. (E.). . Lygus pabulinus L. Talrika exx. från Abakanska bru- ketvds2om22tausn (HT). . Lygus pratensis L. var. pwnctatus Z ett. Allmän. Tal- rika exx. från ÖOsnatjennaja, d. 28 juli o. 9 aug., och Abakanska bruket, d. 19—16 aug. (E., H.). . LDL. pratensis L. typicus Reut. Minussinsk på en sand- slätt d. 21 juni; Osnatjennaja d. 11 aug. på lågländt ställe på steppen; Abakanska bruket d. 19 o. 21 aug. (ET): . LD. pratensis var. campestris F. nec L. Talrika exx.: Minussinsk med töregående; Verchne Sujetuk d. 1—11 juli; Osnatjennaja d. 23 juli o. 11 aug.; Mongoliet vid Kemtschik d. 14 sept. (E., H'). L. mgronasutus Stål. Verchne Sujetuk d. 14 o. 17 juli på backar norr om byn (E., H.); Osnatjennaja d. 28 juli; Abakanska bruket d. 21 aug. (H.). Obs. Antennae in descriptione mea (Öfv. Finska Vet. Soc. Förh. XXI, p. 532, 19) ad partem false de- scriptae: articuli duo ultimi nempe simul secundo ae- que longi nec hoc breviores. Margo lateralis corii nunc subniger, nunc concolor. Cetero signaturis ni- gris variat: «a: clypeo toto nigro, fronte medio, verticis mar- gine, pronoti callis parteque dimidia basali saltem la- tera versus, scutello basi, clavo marginibus exceptis, coril fascia apicali apiceque cunei sat late piceo-nigris vel piceis; tibiis spinulis omnibus e punctis nigris di- stinctis nascentibus. 8: ut praecedens, sed fronte medio, callis pro- noti basique scutelli concoloribus. y: virescens, solum clypeo toto, macula ad api- cem venae cubitalis corii in angulum interiorem cunei producto apiceque cunei sat late nigris; tibiis saepe versus apicem punctis nigris ad basin spinularum mi- nus distinctis. Bär | [SE Oo LIL d: virescens, solum clypeo apice apiceque cunei nigris, punctis nigris tibiarum distinctis. . IL. lucorum Mey. Minussinsk d. 25 juli (E., H:). Jag eger exemplar tagna i Amur (Faust). . LD. campestris L. (= pastinacae Fall.). Minussinsk d. 25 juni (H.), Verchne Sujetuk d. 14 juli på backar norr om byn (E., H'). . LD. Kalmi L. var. Osnatjennaja d. 11 aug. (E.), Aba- kanska bruket d. 21—27 aug. (E., H). L. mutans Stål. Minussinsk d. 28 juni längs stranden af Tagarskoj protok, tre exx., Verchne Sujetuk på gam- mal åker d. 15 juli; Osnatjennaja d. 23 juli längs stran- den af Jenisej (H.). Obs. Colore sat varians. Var. a«: clypeo, pronoto margine postico callo- rum limboque lato basali, ipso margine lineaque me- dia exceptis, scutello macula basali triangulari, clavo ipso apice excepto vel solum interne, corio fascia lata apicali cuneoque apice nigro-piceis. Var. 2: clypeo, pronoto margine postico callo- rum, macula basali triangulari scutelli, clavo intus, co- rio fascia lata apicali cuneoque apice anguste piceis. Var. y: ut praecedens, sed elavo concolore, co- i rio fascia apicali obsoletissima vel nulla (Irkutsk). . Charagochilus Gyllenhali Fall. Osnatjennaja d. 24 juli (E.) och 4 aug. (H.). Obs. Specimen masculinum a D:o Hammarstroem lecetum (macropterum) hemielytris multo longioribus, cuneo elongato-triangulari, nigro, solum angulo inte- riore et apicali ferrugineo, membrana corio longitu- dine aequali gaudet. . Polymerus nigrita Fall. Verchne Sujetuk d. 5 o. 7 juli på torra backar (H). . P. carpathicus Horv. 1882 (cum typo comparavi, = ater- rimus Jak. 1889). Flere exx. af denna hittills endast från Karpaterna och Irkutsk kända art hafva blifvit funna på en sandslätt vid Minussinsk längs stranden af Tagar- 192 skoj protok, vid Verchne Sujetuk d. 3, 4, 6 och 14 juli på backar norr om byn (E., H.), äfvensom vid Osnatjennaja (H.). 133. Poeciloscytus unifasciatus F. Högst ailmän. En stor mängd exx. hemförda från Verchne Sujetuk o. Osna- tjennaja; två exx. från Minussinsk, funna d. 29 juni, hafva den gula färgen på pronotum och hemiclytra starkare utbredd än de öfriga. 134. P. brevicornis Reut. 1879. Fem exx. d. 25 juni på en skogsbacke vid Minussinsk; två exx. d. 5 juli vid Verchne Sujetuk (E.). 135. P. cognatus Fieb. Minussinsk d. 21—23 juni på step- pen och på skogsbackar (E., H). 136. Camptobrochis punctulatus F all. Talrika exx.: Minus- sinsk d. 23—29 juni på steppen, Verschne Sujetuk d. 14 juli på backar, Osnatjennaja d. 28 juli, Mongoliet på bärget Baingol vid Jenisej i september (H-). 137. Deraeocoris scutellaris F. Verchne Sujetuk d. 6 0. 8 juli på torr backe (E., H.); Osnatjennaja d. 28 juli (H'). 138. D. scutellaris var. alboscutellatus n. var.: Scutello albo. Ett ex. taget d. 23 juni på steppen vid Minussinsk (E.). 139. D. scutellaris var. morio Boh. Verchne Sujetuk och Osnatjennaja med hufvudformen. Obs. .D. scutellaris ejusque varietas morio variant tibiis totis nigris vel apicem versus pallidis vel an- nulo ante medium alioque latissimo ante apicem pal- lide sordide flaventibus. 140. D. ater Jak. 1890. Osnatjennaja d. 4, 9 och 135 aug.; Abakanska bruket d. 21 aug. (H). 141. Capsus ater L. Ett ex. vid Verchne Sujetuk den I juli (E.). 142. Pilophorus confusus Kirschb. Minussinsk d. 23 juni; Osnatjennaja d. 11 aug. (H) 143. Allodapus rufescens Burm. Ett ex. på en backe norr om Verchne Sujetuk d. 14 juli (H.). 144. Myrmecophyes alboornatus Stål. Minussinsk d. 23 juni på steppen och den 28 på en skogsbacke (E.). 160. TGL 193 . Halticus apterus L. ÖOsnatjennaja d. 9 aug., Abakan- ska bruket d. 21 aug. (H). . Strongylocoris leucocephalus IL. var. sibiricus Reut. 1891. Talrika exx.: Verchne Sujetuk på kullar d. 2 o. 6 juli, d. 15 juli på en gammal åker; Osnatjennaja (H.). . Orthocephalus vittipennis H. S. Minussinsk på sandkul- lar d. 25 juni, kring Dschoise d. 29 juni, Verchne Su- jetuk d. 1, 4 o. 7 juli på kullarne kring byn (E., H') . Euryopocoris mnitidus Mey. Ett ex. d. 2 juli vid Verchne Sujetuk (H.). . Labops setosus Reut. 1891. Åtta exx. Verchne Suje- tukt rd: 72 juli vid sstranden at enbäcks rd 6to: 7 juli (på backar>?). . Globiceps cruciatus Reut. Verchne Sujetuk d. 2 juli (H.), en långvingad £ d. 5. juli (E.). . Gl. flavomaculatus F., Reut. nec Fieb. Verchne Su- jetuk, ett ex. d. 6 juli. . Orthotylus flavosparsus C. Sahlb. Minussinsk d. 23 juni på steppen (E.); Osnatjennaja d. 28 juli (H). . 0. Oschanini Reut. Af denna hittills blott från Tur- kestan kända art togos två honor vid Osnatjennaja d. IStaus: (HH): . Platytomatocoris planicornis H. S. Ett ex. vid Osna- tjennaja (H.). . Oncotylus punctipes Reut. Tre exx. på backar norr om Verchne Sujetuk d. 14 juli (H)). . Megalocoleus (= Macrocoleus) pilosus Schr. (= tana- ceti Fall.). Verchne Sujetuk d. 22 juli (E.), Osnatjen- naja d. 11 aug. på steppen (HH). . Macrotylus cruciatus F. Sahlb. Fem exx. vid Osna- tjennaja d. 28 juli (H-). . Psallus variabilis Fall. Minussinsk d. 24 juni (H). . Criocoris quadrimaculatus Fall. Minussinsk d. 29 juni kring Dschoise, Verchne Sujetuk d. 1, 4 o. 7 juli (H.) Cr. sulcicornis Kirschb. Ett ex. vid Verchne Sujetuk d. 4 juli (H)). Plagiognathus arbustorum Fall. Verchne Sujetuk d. 13 166. 194 2 juli (E.); Abakanska bruket d. 22—26 aug. (H.); Schabin Dabaga d. 1 sept. (E.). 2. Pl. obscwriceps Stål. Ett ex. vid Verchne Sujetuk d. 2 juli (H). Pl. chrysanthemi Wolff. (viridulus Fall.). Ett ex. vid Abakanska bruket d. 21 aug. (H'). . Pl. chrysanthemi var. viearius n. var. Mas feminae typicae colore signaturisque antennarum, pronoti et hemielytrorum similis. Pectus nunc totum pallidum, nunc medio fuscum. Non est PI. cunctator Horv., cujus statura minor, vertex angustior, oculi majores, pronotum brevius etc. describuntur. Flere exx. tagna vid Verchne Sujetuk d. 7 o. 8 juli (E., HJ. . Pl. albipennis Fall. Talrika exx.: Minussinsk d. 24 o. 25 junL (ET), VMerehne Sujetuktd 22560 jun på torra backar; Abakanska bruket d. 21 aug. (H'). Chlamydatus (= Agalliastes) pulicarius Fall. Verchne Sujetuk d. 2—6 juli bå torra backar (E., H.); Abakan- ska bruket d. 23 aug. (H.). 7. Chl. pullus Reut. Minussinsk d. 29 juni, Abakanska bruket d. 21 aug. (HH). Notonectidae. . Notonecta glauca L. OÖOsnatjennaja d. 13 aug. (H). . No lutea Mäöll Osnatjennaja d. 12—15 aug. (H), Abakanska bruket d. 26 aug. (E.). Corixidae. 0. Corizxa dentipes Thoms. OÖsnatjennaja d. 13 aug. (H.). 71. OC. Linnéi Fieb. Abakanska bruket d. 26 aug., ett ex. (E.). C. praeusta Fieb. Osnatjennaja d. 13 aug. (H.). a ne MT MAR EE ne ARR an 195 D L 3. C. concinna Fieb. Ischikem i Mongoliet d. 7 sept. (H.)]. 4. C. Gebleri Kol. (verisim.). Med föregående]. 175. C. semistriata Fieb. Abakanska bruket d. 20 aug., två exx. (E.). 176. Cymatia Bonsdorffii GC. Sahlb. Med föregående, ett exemplar. Ofvan uppräknade heteroptera uppgå till ett antal af 165 arter och 11 anmärkningsvärdare varieteter. Strängt taget kunna dock icke de hittills blott på södra sidan om Sajanska bärgskedjan i angränsande del af Mongoliet tagna arterna räknas till den sibiriska faunan. Dessa arter äro 3 (samt en varietet), nämligen Gnathoconus notatus Jak. (förut känd från Amur), Phimodera mongolica n. sp., Cap- noda Batesoni Jak. (förut från Turkestan), Jalla subcalca-. rata Jak. (Songariet), Spathocera obscura Germ. (södra Europa och Kaspiska området), Jakovleffia setulosa Jak. — (Kaspiska området), Lamprodema rufipes n. sp., Emblethis angustus Mont. (Yedelhafsområdet), Calocoris lineolatus var- bis-bipunctatus n. v. (Amur). Enoplops sibirica Jak., Euly- gaeus Hanseni Ja k., Pyrrhocoris fusco-punctatus Stålsamt Coriza concinna Fieb. och Gebleri Kol., hvilka herrar Eh n- berg och Hammarström äfvenledes funnit blott i Mongo- let, äro förut kända från Sibirien, Ful. Hanseni bland an- nat äfven just från Minussinsk. Borträknar man från hela antalet medförda arter de ofvanstående, så stiga de i Minus- sinska kretsen af nämnda samlare funna heteroptera till 152 arter och 10 varieteter. I min uppsats Sibiriska Hemiptera (1883) har jag ytterligare anfört följande sex af prosten Roschier vid Miaussinsk funna: Phimodera laevilinea Stål, Aelia sibirica BR eut. (=>? Henschii Mont. 1885), Carpoco- ris lunulatus Goeze (lynz F.) var. longiceps Reut., Miris virens L. (typ), Nabis limbatus Dahlb., N. brevis Scholz, af hvilka Stenodema (= Miris) virens finnes representerad af var. testaceus Reut. i närvarande förteckning. Jak ovleff be- skref samma år Eulygaeus Hansenifrån Minussinsk och år 1889 196 från samma ort de nya arterna Aradus amplicollis och Prostemma Dbivittata. Det mig veterligen från Minussinska kretsen uppgifna antalet Heteroptera stiger sålunda till 160 arter och 11 varieteter. I efterföljande tabeller har jag sammanställt en öfver- sikt af dessas geografiska utbredning. Jag har äfven där upptagit de från Krasnojarsk kända arter, hvilka ännu icke blifvit antecknade för Minussinsk och utmärkt dem med kur- siv stil. Enligt J. Sahlberg voro nämligen år 1878 82 species kända från trakten kring Krasnojarsk och af dessa äro föl- jande 15 mig veterligen icke funna i Minussinsk: Coptosoma scutellatum Geoffr. (globus F.), Troilus luridus F., Steno- cephalus agilis F., Bhopalus pallidus J. Sahlb., Ischnoco- ris punctulatus Fieb., Trapezonotus distinguendus Flor, Emblethis verbasci F., Piesma macwata Lap. (Laportei Fieb.), Serenthia femoralis Thoms., Nabis nigrovittatus J. Sahlb., Acanthia (Salda) amoena Reut., Agnocoris rubi- cundus Fall, Anapus (= Pachytoma) sibiricus J. Sahlb., Nepa cinerea L. och Corixa striata L. Nämnas må att de såsom Stenocephalus agilis och Emblethis verbasci anförda ar- terna måhända icke äro dessa, utan någon af de på senare tider särskiljda närstående arterna. Den art, som Sahlberg upp- gifver såsom Tropidochila Kiesenwetteri M. et R. och hvilken således icke häller skulle vara funnen i Minussinsk, är enligt un- dersökning af exemplaren Tr. angusticollis H.S. Af de 14 arter, Jakovleff år 1876 anfört från Krasnojarsk, öka endast Gra- phosoma lineatum L. och Acanthosoma haemorrhoidale L. antalet kring Minussinsk icke funna arter. Till dessa komma ytterligare de af Jakovleff från Krasnojarsk beskrifna Phi- modera Kiborti, Prostemma Kiborti (1889) och Peribalus ovatus (1890). Således in alles 20 arter. Från de båda of- van berörda områdena tillsamman äro altså för närvarande kända 180 arter och 11 värieteter. Vid den tabellariska framställningen af dessa arters geografiska utbredning har jag med norra Europa förstått Skandinavien och norra Ryssland, med mellersta Europa hela kontinenten ända ned till Medelhafsområdet, dit jag på RT ILS grund af flera likheter fört äfven Kaukasus, med det Medi- terranska territoriet de tre till Medelhafvet vettande konti- nenternas kuststräckor enligt sedvanlig begränsning för detta territorium 2). Ehuru ingalunda såsom helheter likstälda med de föregående, har jag dock med afseende å deras bety- delse för en jämförelse med den Minussinska faunan särskildt upptagit de båda steppterritorierna, å ena sidan de sydry- ska vid Kaspiska hafvet, likasom de på andra sidan om detta liggande Turkmeniska stepperna, under gemensam ru- brik Kaspiska och Transkaspiska territoriet, samt å andra Turkestan. Likaså har jag i särskilda kolummer anfört olika delar af Sibirien. Med Sibiria arctica och frigida samt Sibiria silvosa förstår jag samma sträckor, som J. Sahl- berg under dessa benämningar karaktäriserat 1 sina Bidrag till n. v. Sibiriens Insektfauna I, de förra, hvilka jag för korthets skull sammanslagit, begynnande sydligt i Obis flod- område vid 64? 30” och i Jenisejs vid 65? 50", skogsområ- det åter vidtagande kring Obi vid 57? och kring Jenisej vid 58? 30". Trakten kring Krasnojarsk (Sahlbergs ter- ritorium montosum) har jag, ehuru så nära belägen, dock särskildt upptagit såsom erbjudande lämpliga jämförelse- punkter med den sydligare till Sajanska bärgen gränsande trakten kring Minussinsk, hvilken såsom tidigare utförligt framhållits afviker genom sin steppnatur. De öfriga kolum- nerna behöfva ingen närmare förklaring. Då en art endast ytterst sällsynt förekommer i ett om- råde, i hvilket den utskjuter likasom en utpost från ett an- nat närgränsande, har jag betecknat detta med ett streck, i annat fall anger ett kors förekomsten. Med Europa och norra Amerika gemensamma äro 22 arter (5 /,). Från västra Europa ända till China och Japan utbredda äro 17; från västra Europa ända in i Amur gå 33 arter (199/,)?) och in i Ostsibirien (Irkutsk) 52 (30 2/,), däraf 1) Se t. ex. Grisebach, die Vegetation der Erde. 2? Geocbris dispar, Calocoris annulicornis och Poeciloscytus cog- natus finnas ej i vestra Europa. he: bedAd Jr 198 tre osäkra (30 /,)!). Med Europa gemensamma äro in alles 148 species. Af dessa äro emellertid Sternodontus similis Stål och Åelia sibirica Reut. osäkra såsom europeiska: uppgiften att den förra skulle förekomma i Astrachan beror möjligen på förväxling med annan art och identifieringen af Ae. sibirica med den i Ilyrien funna Ae. Henschii Mont. är icke absolut säker. Af de öfriga förekomma 8 arter en- dast i de ostligaste delarne af det europeiska (++ mediter- ranska) området, nämligen Sciocoris distinctus Fieb. (Ka- spiska området, Ungarn), Furydema dominulus var lIhes- gica Kol. (Kaspiska området, Kaukasus), Megalotomus orna- ticeps Stål (Sarepta, Brussa), Geocoris dispar Waga (ut- bredd till Polen och Österrike), Monanthia platyoma Fieb. (södra Ryssland, västligt i Österrike-Ungarn), Allorrhinoco- ris flavus J. Sahlb. (Sarepta), Polymerus carpathicus Horv. (Ungarn), Myrmecophyes alboornatus Stål. (åt nordväst till Ryska Karelen, åt sydväst till Sarepta). Hit torde böra fö- ras äfven Poeciloscytus cognatus Fieb., Calocoris annulicor- nis F. Sahlb., Macrotylus cruciatus F. Sahlb. och Crioco- ris 4-maculatus F all., hvilka icke blifvit funna 1 västligare delar af Europa, de tre sistnämda egentligen nordliga arter. Af de med Europa gemensamma arterna förekomma 93 (51,7 2/,) i det Kaspiska och transkaspiska steppområdet; 3, Sternodontus similis Stål (2), EFurydema dominulus var. lhesgica. Kol. och Allorhinocoris flavus J. Sahlb. äro alls icke funna i Europa utom detta område. Med den medi- terranska faunan äro 125 arter (69,49/,) gemensamma och af dessa förekomma 3, Furygaster Schreiberi Mont., Aelia sibirica Reut. (i fall = Henschit Mont. ?) och Megalotomus ornaticeps Stål (ostlig art), icke ofvanom Pyreneerna, Al- perna eller Balcan. I mellersta Europa finnas 140 arter (T7,7 2/,); följande 22, Sciocoris distinctus Fieb. (Ungarn), Neottiglossa leporina H. S., Fusarcoris aeneus Scop., Bu- biconia intermedia Wolff, Palomena wviridissima Poda, 1) Geocoris dispar, Macrotylus cruciatus och Criocoris 4-macula- tus gå ej till västra Europa. 1L5E) Megalonotus junceus Scop., Stenocephalus agilis Scop., Nysius ericae Schill., Horv., Geocoris dispar Waga (Po- len, Ungarn), Ischnocoris punctulatus Fieb., Emblethis ver- basci F., Derephysia cristata Panz., Tropidochila angusti- collis H. S., Monanthia platyoma Fieb., M. symphyti Vall, Coranus tuberculifer Reut., Calocoris Reichelii Fieb., C. quadripunctatus F., Brachycoleus scriptus F., Polymerus carpathicus Horv., Poecyloscytus brevicornis Reut., Crioeo- ris sulcicornis Kirschb., nå icke upp till Skandinavien, hvarest alla de öfriga 118 äfvenledes förekomma, om än några af dem där äro högst sällsynta och utbredda blott i dess sydligaste trakter. Till Medelhafeområdet nedstiga å an- dra sidan, så vidt kändt är, icke följande 14: Sciocoris di- stinctus Fieb. (ostlig art), Geocoris dispar Waga (likaså), Derephysia cristata Panz. (England, Österrike, Ryssland), Monanthia platyoma Fieb. (Österrike-Ungarn), Nabis lim- batus Dahlb., Bryocoris pteridis Fall., Calocoris quadri- punctatus F., Polymerus carpathicus Horv., Poeciloscytus brevicornis Reut., Oncotylus punctipes PR eut., Megalocoleus pi- losus Schr., Criocoris quadrimaculatus F all. (osäker ens såsom medeleuropeisk, nordlig och ostlig art), Criocoris sulcicornis Kirschb., Coriza dentipes Thom s. Uteslutande tillhörande mellersta delarne af Europa eiler anträffade sydostligt i det Ka- spiska låglandet äro sålunda följande 8 arter: Sciocoris distinc- tus Fieb., Geocoris dispar Wa ga, Derephysia cristata Panz., Monanthia platyoma Fieb., Calocoris quadripunctatus F., Polymerus carpathicus Horv., Poeciloscytus brevicornis Reut., Criocoris sulcicornis Kirschb. Gemensamma med norra Europa eller Skandinaviens och norra Rysslands fauna äro 120 species (66,6 ?/,), af hvilka några förekomma uteslutande 1 norden, näml.:: Serenthia femoralis Thoms., Aradus ani- sotomus Put., Calccoris annulicornis F. Sahlb., Macroty- lus cruciatus F. Sahlb. (Finland—DUral), eller ock äfvenle- des i Brittanien, Trapezonotus distinguendus Flor, eller ostligt åt söder ända ned i södra Ryssland, såsom Myrme- cophyes albonotatus Stål och CÖriocoris quadrimaculatus Fall. 200 Af ofvanstående synes att faunan kring Minussinsk (och Krasnojarsk) visar en stor likhet med mellersta Europas och isynnerhet med dess sydligare delars. Icke mindre än 140 arter af hela antalet 180 eller 77,7 ?/, äro gemensamma. Af särskildt intresse är återfinnandet i södra Sibirien af de ofvan uppräknade åtta från mellersta Europa kända arterna, hvilka förekomma hvarken i norra Europa eller i Medelhafsom - rådet. Sciocoris distinctus, Derephysia cristata, Monanthia pla- tyoma Poeciloscytus brevicornis uppträda äfven i det Kaspiska låglandet och (utom Derephysia)i Turkestan och attde på denna väg kommit till mellersta Europa synes antagligt. Detsamma är förmodligen fallet äfven med de öfriga fyra. En ten- dens till västlig utbredning på samma väg, men i sydligare riktning och tidigare afbruten visa Megalotomus ornaticeps (ända till Brussa) och den hittills endast i Kaspiska låglan- det funna Allorhinocoris (samt Sternodontus similis, om upp- giften är säker). Myrmecoplhyes alboornatus Stål och Crio- coris quadrimaculatus Fall. hafva utbredt sig såväl sydligt tull Kaspiska låglandet, som på en nordlig väg öfver Sibi- riens skogs- och arktiska territorier till Ryssland och Fin- land, den senare ända till Skandinavien. På en dylik nord- lig väg öfver Ural hafva antagligen till norra Europa in- kommit äfven Trapegonotus distinguendus, Serenthia fem o- ralis, Aradus anisotomus, Calocoris annulicornis och Ma- crotylus cruciatus. Med full säkerhet torde alla ofvan an- gifna arter kunna anses såsom ostliga element i den euro- peiska faunan. Förutom de med Europa gemensamma 148 arterna innefattar heteropterfaunan kring Krasnojarsk och Minussinsk ett rent asiatiskt element, uppgående till 32 arter eller 17,7 2/, af hela antalet. Af dessa äro följande 12 arter och 4 varieteter ännu icke funna utom nämnda område: Plu- modera Kiborti Jak., Eurydema dominulus var. albovariata n. Vv., Peribalus ovatus Jak., Bhopalus nystoides n. sp., Eh. robustus n. sp., Myrmus calcaratus n. sp., Aradus ampli- collis Jak., Prostemma bivittata Jak., Prost. Kiborti Jak., Acanthia amoena Reut., Stenodema lateralis n. sp... De- 201 raeocoris scutellaris var. alboscutellatus n. v., Strongyloco- ris leucocephalus var. sibiricus BR eut.!?), Anapus sibiricus J. Sahlb., Labops setosus Reut., Plagiognathus chrysan- themi var. vicarius n. v. Beträffande Aelia sibirica BR eut. är ännu icke med visshet afgjordt huruvida den är känd äfven utom området (från Illyrien ?). Från Sibiriens skogs- område och Minussinsk äro kända två arter, nämligen Ara- dus Nhieroglyphicus J. Sahlb. och Harpactor leucospilus Stål, den senare åt öster utbredd ända till Sitka; måhända förekommer Stenodema lateralis äfven i detta territorium. 12 arter äro utom nyssnämnda Harpactor gemensamma med Irkutsk, nämligen Plumodera laevilinea Stål, Masthletinus ni- griventris Jak., Ewrydema Gebleri Kol., Elasmucha dorsalis Jak., Bhopalus pallidus J.Sahlb., Chorosoma macilentum Stål, Pulygaeus Hanseni Jak., Calocoris triannulatus Stål, Lygus nigronasutus Stål, L.mutans Stål, Deraeocoris ater Jak., Plagiognathus obscuriceps Stål, äfvensom Dolycoris baccarum var. brevipilis. Par af dem hafva såsom afutbredningstabellerna framgår en tämligen vidsträckt utbredning åt öster, såsom Fu- rydema Gebleri och Eulygaeus Hanseni, hvilken är funnen i Mongoliet, Amur, China, Central-Asien och slutligen äfven i södra Arabien (Simon): Eurydema Gebleri, som åt nord- ost går ända in iJakutska guvernementet, är sydvästligt ut- bredd in i Turkestan (Semiretsche). Till hithörande former torde böra räknas äfven Carpocoris lunulatus var. longi- ceps Reut., då antagligt är att de exemplar, som anföras såsom C. lynz från Krasnojarsk och Irkutsk tillhöra denna och icke den typiska formen, hvilken icke blifvit funnen vid Minussinsk. (Måhända hör äfven Sternodontus swmilis Stål till denna kategori, då osäkert torde vara om den under detta namn från Astrachanska guvernementet anförda arten är den rätta). Två arter äro funna i Minussinsk och i Tur- kestan, nämligen Carpocoris alienus (H orv.) n. sp. och Or- thotylus Oschanini Beut.; Coranus Hammarstroemi n. sp. är tagen äfven i Mongoliet, Nabis nigrovittatus J. Sahlb. 1 Amur. 1) Hufvudformen icke funnen; är möjligen en skild art. [Gnathoconus notatus Jak.] ..... Canthophorus dubius Scop.. ..... Coptosoma scutellatum Geoffr. . . . [Phimodera mongolica n. sp.) ... IE flaevilimnea. Ståls «oc sc cc. sc | JElDo JE TORAE OfNRRSNS or SkS SK DFSRSOKEE | IATnY SO aSteem Ara ML es SARAS ES Schreiberi MOnb: 61 st skede St-var. HINbersi NI Väkst cec elle sites Graphosoma lineatum. Ls «ds SE. Masthletinus nigriventris Fall. SCIOcCOrIS, distinctus E1:eb. do. oc c SC micropithalmus Flörn. s ff... INSATelia Facemina tale co steckka stt eb SHOE INGE oc So oo 9 Boc EATe SKU OR ET ADDA, Ao te erg) se fel ev sel Neottiglossa pusilla Gmel. . KS INSEIeporina fER, SYST 0I SAS Se Eusarcoris aeneus Scop. ....... Rubiconia intermedia Wolff ..... iPeribalus vernalis NO ccs sc NOV ALUSKe Os rsft sover al Dl fe sek Ba GJ AN Carpocoris fuscispina Boh....... C. purpureipennis De G..... (UIF SNUS INELSPI rex, sve edet aja vas C. lunulatus var longiceps Reut. . Polycornisbaccarum IL; :scc co: Dölvarsfbrevipilis I. V: «. s s.. sc Palomena viridissima Poda...... Ben fatomA BUNPES IL sees ere sek [CapnodarBatesoni Jak: sö: Eurydema dominulus Scop. var. lhes- (SBR) LONG Ioror Do Dr VLSLO Sto SSE, DO '"erpaw Bedom "TUNJUVIISIPOU 'ILIIOT, "vunna | -1dsB2surIJ 29 'dIÄdsva "I "UBJSIHINJ, "ePI3LIJ 9 BIIJAIG BIINQIG ”et[OSUOMN "BIM WYy :emodeg 29 eurq) "erpur 'SI[BIIOG BIIIDUIY "eSOATIS BIIIQTN "SIC lOUSVIY 'BSOJUuOW BIIIIT "YSUTSSNWII "BIBIIBYSUBIT, 19 ASJUHIT 'ST[BIJUII BISY 'steaxog Bdosn "EHIeYSIULH 19 FSINYEf X KA XX AA X X X X sa ÅN AN RAS KEN EK KOKK KTAGE EK ARA XX AE EA ARA KR KOKA OA AOL EA X ATK EA KORET EKORRE WEKEK IE K KE TER X AEA X KEKSKER AK OK SKK AEA AK 203 åa TAR ASAT NR ÄRR EE Re Lr RANKAR INA 2 SS | Se 2 Fler JAR He RE” =, S|>= AE Fb Bla o CIN 3 = = = RH = 2 SIN - BSI5 fIElSIRSTA Be > > =: SSB]. [<) - SALSA SB &l0 5 & — AO Sleöls 25 SB =S BI2 TESS SE EAS ae NSA ASEA 3 3: Sf, ERSATTS NES) ENE SISTA ol IS MA I EMS EJE R () = = = « ; = EN i SS 7 : 20 So far 7] 2 SIS Id. rar. albovariata n. var. . ..:. << IBNNGIe blem IKOl srctlarsker sa 8 oc ses >< SISAUISITL ISA IBNNO Lera Ge ys nl spe Ger et se sr SUSSI SL ISS SIR IPiCrömerusiHbidens LT. ske sc s0cis e SUSIE 4 SES >< Troilus luridus F.. ..........- XI] | | 3< >< Rhacognathus punctatus L. ..... BREES SIG AISA [Jalla subealcarata Jak.] . ...... > SAL S< | ZICEONAN COCTUleA Tu, ck. « ss « « ske BSS SI SY ES S< KIKI] Acanthosoma haemorrhoidale L....NXXX| xX< SSA < Elasmostethus dentatus De G. . .. <> IX << IS< SIS > iFlacmucha ferrugatar Es. sc «. « >USGUIRK SS > > | IBG OTSAISKJ AK: kflerskler en je so) Fe 6) ee > >< | IESKOTISean LG, NEUE of ester sekel sl os XX ETS GE SES | IRAN terstinetar kisse se os ske BLA SAS SA SING [Spathocera obscura Germ.] .. ... RN ESES >< [Coreus sibiriceus Jak:] << 8... > SS IMesocerustmaroinatus li. skvre.sc. D > | WMERORRAtICEDS tål «fee sel ere el ce JESSE SZ ISA Alyduskcalcaratusklirt. . . dt» » ss KOKK] KI SA SAS Kd uar NhiTsUtuSst Kol sta eo. Ke SUSSI > >< XI | Stenocephalus agilis Scop.? .....| << 2 | (FOrIZESAhYOSCYAMI INNS se spö sie DASIUISI IS 2 NSP EINE | Rhopalus abutilon Rossi ....... KX SBL ARS IS i RIE pallidus:J; Sahlb. ss. stege sv se >< >< | IRhösnys101deS-310. SP3 soc e4e sd je es | > ) HYRprODUStuSKDesS Po sens oder eler e | >= | RR Ymaculatus Piebbao. si. ste ov BAG SF ISA NA > 4 Rh. parumpunctatus Schill. ..... SAIT RI > fyhersubrufös: Gmelsst:ca Sed: om. SEE >Z > Myrmus miriformis Schill. . ..... ] >< | Sd > i NISEcalcaratus D.ISP--Us rote tR | > Chorosoma macilentum Stål . . ... | SINSGIS | | 204 RE [22 ISS es ONE LEE 3 ls BRRBKIELAEN [232228 Ela 3 B Sa ENSE Rega [23 fl Sf E,LJTAIFEB AA ERE fe: FN FE SS I BOSE (= =. I | 5 3 | Eulygsaeus equestris I . ..s...»- ZP SL EN ES = IEA semiter sides ol | EES INYSius jacobeae SehiWis sal sd. PS / FSE INEROyD SVG LEE: (ester ses rerle see ZE EE EE > INSRETICAE ISO Leve sa Sen fr SÅR Le II >< << INSED UnGtPenmIS El. Nine sc ers bio POSK < < >< << NS Cymus glandicolor Hahn . ...... EOS EE IEEE (FE0COLIS OKyllOLdeSL ere der. os ole f DSea > >< > (GrdiSpar: VWWAga esse os sier >] FE > [Jakovleffia setulosa Jak.] . ....- | ES < Eioyrocoristbuchsi Bär. « sc. XX ll Pterotmetus staphylinoides Burm. .- >S>X' >xX >x KI Ischmocoris punctulatus Fieb. .... | DX XIX SIN Pionosomus varius Wolff. ...... SaSa > [Lamprodema rufipes n. sp.]..-.-.-. | >< Trapezonotus distinguendus Flor. . . >< [<< Hinfactestist Balle. HIA] DL UA] SI EIS Sphragisticus nebulosus Fall. . . .. >xl| x)| >< IX Aphanus adspersus M. et R...... I | / PES BE NGE Ule ve RAN er LAN, VAR SIS < | > DrymusksylvaticuSkENG de sc. se SIA > ES >T [Pyrrhocoris fuscopunctatus Stål] . . FINE JEB2TILE GOG Ib rad o ola Sk SIS >< SAS Serenthia femoralis Thoms. ..... >< SIE) | Derephysia cristata Panz....... > > Bas Tropidochila angusticollis H. S.... PS IS SES Monanthia platyoma Fieb. ...... MER LSE I] | [KEM sym py ta Vallos ee da se XX Eh ES >< IAF A dns Fansotomus” Bub: 6. « . oc | | > = [NEASKamplico lista kasta es | | > ANheroglyphicns i Jsahlb. . so. | SZ >< "eraodef 29 Burg) 'SI[BI9U9d BISY "eIpur 'SI[B210Q BIIMDULY dk DERA ÅR AA ARRESTERADE 205 | znl ] -— el SE Se | He: 3 Fars RA | ER Sl2lg. a fa eO NL "GREEK EELJENSER Sala ale: sea ÄRE NESSER ENESNTN NER S/S 2 FNS ASSA NE = 75 2 Here ee (212) = ältar eeeRt ä (Bl O'S ee ET | lås ' 7 | IGEN ER | | | | 2No DEG Sa! Urs re SIE < P< Harpactor leucospilus Stål. . .... > SSX Z< 25 Coranus tuberculifer Reut. . . .. .. JälS< >< CI Hammarstroemit 0. SP: co. cc >< > Prostemma bivittata Jak. ...... << Dr SEKabore. Jak «ov .co om vvs era > Nabis flavomarginatus Sch. ..... 21 >< DX >= NEimbatos: Dalbo lass stscs te 6 ss PU >< << N. nigrovittatus J. Sahlb. ...... > 23 BYSISTenUS SIPSE do ere sier köer ek de aa FIS SI S SS SEA RK INETI KOSTISKUGE, I 2dn ve ers lör a setet feed SIS SL > >< NEAL EE VIS SEN cafe as de Ssab SG Gerris rufoscutellata Latr. ..... KX] >Z << >< G. odontogaster Zett. . . ....... KR] > PUSSA Acanthia amoena Reut.. ....... > SÅGS UKES HO ed rr EA SR HE SIR SUSSIE BSS SSEAA >= ANG LDUMERTED uedsene er ej RE a 2<>] >< DIR] > AME OCOTIS SYlVeStris, Ls... «sve s - << = PX ARE ORTISUSKRCUtS ess se, 6 ler ses << >< Triphleps minuta L. ......... XIX] > | > << > rsniona VWWOLE ocg era 6 drevet SUPA BI 23 Brachytropis calcarata Fall. ..... 2 >< PP XX ES 2X Stenodema lateralis n. sp. ...... 3 > SSTNVALENSKIR St ol störfer at or oi IR SI > Il > Id. var. testaceus Reut. ....... >< > >= SjEkolsa ta En. Mg Ae ee NR a a asb d öa INOGOStITAL CELALICA, Just snor oe, see korets III >< Pl RIS | | Trigonotylus ruficornis Fall. . . ... XI PIP NASN SNI P4 Waristdolabratus I be. oc. skog eds >> X | SSR > M. ferrugatus F. (var. albescens n. v.) >< 2 > > Monalocoris filicis L. . ........ XII SE > FUELSTST EST SöE 206 I T0l -— u -= S RR | ilsa j SIE Sass g Sl232 fal: mesost Oe EST rk Z3 TE 2/2 25 olle elle =S 0 = Slo 3/25 SSA RAP Sa c SSc sf 2 Rss a SEN NS NARE EE "IE 2 Sö AS BI SS = ES 2 Bryocoris' pteridis Fa. so. cs. cc >< | SIN 2< Allorhinocoris flavus J. Sahlb. | SEE > | INOPUuStSOLhCuSs INSER + se. 5 re SI > | << | Calocoris seticornis F. ........ SK 2 << | IÖ:NtriannulatuS Stål ve cc so sc os | | > | Id. var. nigriceps J. Sahlb. ..... > ES (OSIReichelimtPieba mc ska sx «.w «see SE =S 2 [ OFannulicornis: Fi Sahblbe < >< SEE >< | [Id. var. bisbipunctatus n. v.]. ... Sd ; Brachycoleustscriptustke sd. D<>< >< SEN | UNySUSEpAbuInuUS ib see oc oss a es PISA >< IX > . pratensis L. v. punctatus Zett. . >>> FER SNPLATENSISPIL: tCyPICUSI sel. & 6 a DISII >< JA PIKES >= . pratensis v. campestris F. .... XIX x [2 X sNISTONASUtUS BtAl Gc sc see 0 « | 2 RIU CORUM FIVIGY = eken) der lens, le ie BON > 1 >< 2 xx SECAMPESTIS) Jäsrsbedarie iohej svål se, Se SIE SES | SE REA IImG Iag vev kören oss XXX > SK > | FEN GANS/ STAL I öcc ere delke fl ale ee 23 EL | | Agnocoris rubicunda Fall. ...... XIX Ba) SS >< | Charagochilus Gyllenhali Fall... . . . >XIXx| >X< x)| Il > F IRolymerusmisnita Hals I BE NES | IRSkearpatCUuS PEIOrVs el. «ds se es // 2 Poeciloscytus unifasciatus F...... DOSA DIS SE INS XX WIEStbrevicornis Heut, « . « - CTESNSR SSA P< SIN 2 ; IRSCOOnAtuS VEHEba va sa snel ec ESS EX > i Camptobrochis punctulata Fall. . .. >X<'> ] > >l' > >< I << | | Deraeocoris -scutellaris F. ...... I > >< SG | | Id. var. alboscutellatus n.v. . .... In > | JG GER JNDTD BU cv a os NL DG SIS | SS IDSKAtER JAKE res NE ft servar Be | XX | 207 mm mn HH HS XWH H -- NGN INSE Å E [6] —| | | [EJ 2 Re JR | SR 12 ISIR | RS ENE EL - Be oe SORFR BES RLLALLXRLS Za FENG Ar 2/52 +l& =S SES SSE S/S) SIE SSA RR RSS |A SES Bl: IFOR Ia (SÄl=R 5 MENS FE os SNS 2 = ISEN San lek | Fe 2 5/5 Capsus Alen Lil ...« se. 8. ec « XII < > Pilophorus confusus Kirschb. .... ><» >< USA >< Allodapus rufescens Burm.. ..... >< SJS | X Myrmecophyes alboornatus Stål... >< | > << > | IEFÄlGrenSKapterus di . ses störs ee 4 SIP << Bl PVE | > Strongylocoris leucocephalus var si- | DIRIGNSKRCUN-: svd so sr ål a Ra 3 Orthocephalus vittipennis H. S.. . . /| Xx > Euryopocoris nitidus Mey. . ..... SSM ANSE SPSS EE | | Anapus sibiricus J. Sahlb. ...... 23 | I abops Setosus: Ret. . : s sccs cs. sc > | Globiceps cruciatus Reut. ...... EE > | Gl favomaculatus F3X oo sketet e SIP 2 2< 2< | Orthotylus flavosparsus C. Sahlb.. . >XxI>X< < > INO Oschanini Reub; so - os css is « > 2< | | Platytomatocoris planicornis H. S. . ><>x<>-< < ; Oncotylus punctipes Reut. . :. .... >< >= | Megalocoleus pilosus Schr....... SÄG > Macrotylus eruciatus F. Sahlb. . .. |x >< IESälluskvärnabilist Ball. sr. css sc >I>? > << >< Cr. suleicornis Kirsch. ...... &å 4 > Plagiognathus arbustorum Fall... . x<)>xl< 4 FA 25 | IBISFObSCUrICepSEStål « v ss. es ee >< P1: "chrysanthemi Wolfs «=. «os « SG 23 > | Hd: var. VICATIUS, MI Vice e söorskele ) > | IBRalbipennis Balls ske see SUSSI I ET > Chlamydatus pulicarius Fall. . . . . xi>xl> << > : GRERPuluS ReUCC re se eereron ee RE >P>< P< | | NEP KCUNETeC. Jin & sl es RE SSG TER > iNOfonectay glauca, I. ts: le dl miss Sa SMS BSS S INSSITEFe ee, eger Nr far SANNE FASA > > Corsa dentipes Thoms. ..s..c«- >I>< | > 208 | America borealis. EK 2 India. Asia centralis. China et Japonia. Amuria. Mongolia. € KK Jakutsk et Kamtschatka. Irkutsk et Transbaicalia. Minussinsk. EEG VG Sibiria montosa. Krasnojarsk. STA AX Sibiria silvosa. KITCHEN Sibiria arctica et frigida. 2 Turkestan. T. caspic. et transcaspi- XX - cum. N Territ. mediterraneum. KERO Europa media. RO EEK Europa borealis. RRENO ÖNA SL Se sa Nat NT ORGAA OVE a [a] 2 ET ER ä 3 4 - = C SS - FSL SSE BRA ERSKSLSta SS 3 STATER ÄLTES SoA SENS (=) 3 SÄTE FSF ÖN I || ————————LLLt—L— ce pr I NNuouuyNunuy tj tuutlyrYyrtwWYrro—=——>s>nono ÖIS I OSS UK >V—"— > DAA AA WERN VETEN 3 Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens me- teorologiska centralanstalts värksamhet från 1890, Maj, intill årets slut. Sedan jag 1890, Maj 23 (11), i nåder blifvit utnämnd och förordnad att vara direktor för meteorologiska central- anstalten samt på grund häraf fullmakt å tjänsten samma år, Juni 12, blifvit af Kejserliga Senaten utfärdad, öfver- lämnade Meteorologiska Utskottets ordförande, statsrådet Ad. Moberg, i närvara af anstaltens afgående t. f. direktor, professor Selim Lemström, Juli 1 åt mig anstaltens kassa, inventarier, instrument, böcker och öfriga tillhörigheter. Redan Juni 3 hade laga af- och tillträdes husesyn blifvit anstäld å direktorns i anstaltens hus upplåtna bostadslokal, hvilken vid nyssnämnda tillfälle af mig öfvertogs. Medveten om de svårigheter, hvilka anstaltens genom döden afgångne direktor N. K. Nordenskiöld i sitt sträf- vande att motsvara äfven billiga på anstalten stälda for- dringar haft att bekämpa på grund af de årliga anslagens otillräcklighet, och vidare stödande mig på t. f. direktorns erfarenhet om svårigheten för anstalten att, äfven med de densamma enligt den nya staten tillkommande anslagen, på ett tillfredsställande sätt fullgöra de åligganden, hvilka dess instruktion föreskrifver, måste jag själffallet vid fyl- landet af min nya uppgift främst vara betänkt på möjliga utvägar att undanrödja nämnda svårigheter. Härtill er- fordrades egen erfarenhet om de hittills använda arbets- metoderna och om det mått af arbete, som af tjänsteperso- nalen kunde presteras. Till en början måste jag därföre 14 210 låta vid de gamla anordningarna bero samt egna den mästa tiden åt anstaltens inre organisation. Ett sådant förfarande betingades äfven af nödvändigheten att vinna full klarhet i anstaltens mångsidiga värksamhet innan reformer vidtogos. Vid sidan af den oafvisliga fordran att finna utvägar till de pågående observationernas fullständiga bearbetning och publikation insåg jag nödvändigheten af att göra det rika, under långa tider hopade, observationsmaterialet fruktbrin- gande. Denna uppgift torde böra räknas till en af anstaltens förnämsta. Från första början blef det klart att reformer, delvis af ganska genomgripande beskaffenhet, blefvo nöd- vändiga, men å andra sidan fick kontinuiteten vid ett ar- bete, hvilket såsom anstaltens fortgått under årtionden, ej riskeras genom otillräckligt öfverlagda reformer. Därföre har jag blott småningom skridit till dessas genomförande och de flesta åtgörandena i denna rigtning falla följaktligen inom det nu ingångna året samt komma att omnämnas i nästa årsberättelse. Då jag nu för första gången afgifver den i anstaltens instruktion föreskrifna årsberättelsen, synes det lämpligt att i korthet antyda det program och de önskningsmål, hvilka efter tagen kännedom om anstaltens värksamhet och re- surser genast från början blefvo bestämmande vid den när- maste ledningen af anstaltens arbeten. Vid framtida redo- görelser för de vidtagna åtgärderna äro då de förnämsta motiverna för dessa sistnämnda gifna. 1) Det gamla obearbetade materialet. a. Det meteorologiska. Så länge särskilt anslag för dettas bearbetning ej kan åstadkommas, borde dels genom arbetsmetodernas förenkling, dels genom inbesparingar af icke absolut nödvändiga utgifter, om möjligt utvägar efter- sträfvas till detta materials småningom skeende bearbetning och publikation, hvarvid materialets värde borde kritiskt granskas och afseende fästas främst vid de element, som betinga landets allmänna klimatologiska förhållanden. Det är nämligen att förutse, att en stor del af materialet genom 201 uteblifna instrument-korrektioner icke är tillräckligt tillför- litligt för detaljstudier, men det oaktadt kunde gifva tämme- ligen goda medelvärden. — Ett undantag härifrån borde likväl göras för det material, som samlats sedan publika- tionerna senast afbrötos: för centralanstalten från år 1884 och för landsortsstationerna från år 1881. Genom omedel- bart skeende kontrollbestämningar för de använda instru- menten kunde nämligen materialets tillförlitlighet vinna be- tydligt, möjligen också blifva godt och sålunda förtjäna full- ständig publikation. Fortsättandet af den afbrutna publika- tionen borde anstalten så mycket hällre sträfva efter, som eljest en betänklig lucka uppstår, när tryckningen af 1890 års observationer vidtager. b. Det jordmagnetiska. Om detta material gäller i hufvudsak hvad som sades om det meteorologiska. Gransk- ningen och kritiken borde dock blifva en omsorgsfullare, emedan här störande inflytanden lättare kunnat göra sig gällande. Främst borde det omedelbart efter Nervanders tid tillkomna materialet räddas, dels emedan det torde vära mäst fritt från störande inflytanden, dels emedan det på grund af observationernas fåtalighet på den tiden har det största värdet. Ekstra anslag måste åstadkommas, om ock bearbetningen inskränkes till det mått, att de periodiska variationerna (sekulära, årliga och dagliga) framträda. — Innan de sedan Nervanders tid i bruk varande variome- trarna vidröras, bör observatoriums omnäjd undersökas på olika punkter så mycket hällre som man inom Kaisaniemi område torde kunna påträffa punkter, hvilka icke afficieras af de senare tillkomna järnmassorna och sålunda kunna gifva data för bestämmandet af de korrektioner, som vid observationerna böra anbringas. Äfven borde nya konstant- bestämningar för variometrarna utföras med iakttagande af största försigtighet. — Just genom nyssnämnda undersök- ningar torde det sedan år 1885 tillkomna materialet kunna blifva ganska tillförlitligt, då från den tiden absoluta be- stämningar förefinnas. 2) Arbetets fortsättning. 212 a. Meteorologi. Samtliga element böra observeras i samma omfång som förut, dock åtföljda af nödiga konstant- bestämningar för de använda instrumenten. Då landsorts- stationernas instrument-fel endast delvis äro kända, böra inspektionsresorna under de närmaste åren få en sådan omfattning, att alla stationer blifva besökta. — Vid central- anstalten är det önskvärdt att sådana observationer (t. ex. jordtemperaturen, vattnets afdunstning och ett mera de- taljeradt studium af polarljuset) tillkomma, hvilka kunna värkställas utan tillökning af personalen. Till en början behöfver ej någon ökning af landsortsstationernas antal ske, utan bör å dem eftersträfvas den fullständighet och nog- grannhet, som det internationelt faststälda programmet före- skrifver för stationer af 2:a och 33:e ordningen. Förutom utförliga instruktioner åt observatörerna erfordras härtill en ganska omfattande komplettering af de hittills använda in- strumenten. Vidare vore det önskvärdt, att samtliga obser- vatörer komme i åtnjutande af någon mindre aflöning, eme- dan de på dem stälda fordringarna då lättare kunde upprätt- hållas. Samtliga observationers bearbetning och publikation allt efter som det nya materialet insamlas är ett önsknings- mål, för hvars förvärkligande alla krafter måste upbjudas, äfven om andra intressen därigenom KUOPIO, » Löjtnant Nic. Etholén:-+..+++-s+>>- » DLTampis. Herr Prosten Wilh. Lindstedt +++-++++++ » DLapinlahti. Fru Rektorskan K. M. Kandolin «++ +-+- » Mariehamn. Landtbruksinstitutets elever -++.+.-e+++: (Md Dr. A Herr G. W. Serlachius, föreståndare för jordbruksskolan +-+++s+esesecte: » Otava, St. Michel. » Alfred Fredman -«+.s+-+ssssete00 0002 » Pihtipudas. ib , Pastor J. Simeliusg «-.-.«.-+se+sses 000 » Pyhäjärvi. Fru Ida Saukkonen ».+«..s-se>scsseceec0c ce » Rovaniemi. Herr Kyrkoherden K. Rechardt«+++>++: » Sodankylä. Apothekspersonalen:«»+++.++seressesererer » Sordavala. Herr Possessionaten OC. Ph. Lindforss -- , Sulkava. Fröken Thekla Molin + +-+-sserserse00 000: » Tammerfors. Herr Apothekaren F. G. Borg«...+.«s+++: 2» TOrneå. 5 , Filos. Mag. RB. E. Wester- HäTITT GL ste teterele slelerere los eliol elle ö7 Uleåborg. » Filos. Mag. O. Alcenius »-+--+++++- » Wasa. » Trädgårdsmästarene L. Larsson och 195, JES JANGERIGHOL 20900 3 IEI IVT ; Wiborg. » Apothekaren A. M. Hallmann ««+«« , Willmanstrand. Fröken Lonny Lojander +++-+-++erece0e » Wärtsilä. Herr Doktor A. Spoof ««-s-sers set se00 ee > AND 223 vid Uleåborg- Fyrmästaren L. Dalin ++++++sesec 0 sc 003 Marjaniemi' fycbåls El E. E. Björklöf+-.«-+++.++.+e++ », Ulkokalla A ; C. F. Sjöroos «+ ++-s ss: a », Tankar sj SS Solon Strömborg.---+-++++ » Sälgrunds & & C. F. Ståhlbom ++-+-+++++ +++ » Säbbskärs ; 4 F. W. Grönlund «+ --> >> >> » MSälskärs r J. V. Eriksson och J. Eke- ][BöeNL Og SG DOG SNR - Märkets 5 så Th. Vi Montell och Ki J. K. Lindström »++-++++++> » Bogskärs ; K. F. Alcenius »-.«+-+-+ +++ » Hangö 5 å F. T. Bengelsdorft + -+--+>-- » Utö 5 - C. F. Liljefors -----.-+ ++ >> Söderskärs ; Förutom månadsrapporterna hafva dagliga väderlekstelegram ingått från Hangö, Jyväskylä, Kajana, Kuopio, Mariehamn, Sorda- vala, Tammerfors, Uleåborg, Wasa och Wiborg. Vattenhöjdsobservationer hafva anstälts under år 1890 af: Fyrmästaren OC. F. Liljefors +.+-+---+++++> vid Söderskärs fyrbåk. 3 K. F. Alcenius «++--se+e-> » Hangö 3 - F. T. Bengelsdorff ..-..+++ > Utö 5 3 Solon Strömborg -+-+.+++++:+ » Sälgrunds A Lotsåldermannen A. W. Salomonsson «- , Jungfrusundslotsplats 3 JOH, ORM Ane seklers SASUTO 7 & H. J. Söderholm »++-- » Rönnskärs 5 5; a €] [ha 0 0 SO TREOG a DA 9 Lypörtö a TOtgsarne'sfel>'ets sjere: siske a sje 0 sj vol bisarr 3 Kobbaklintarna. Lotsåldermansenkan M. L. Ablstén +...» oo, DLökö 7 Magister F. R. Westlin »+++--++>=s++se0+2 1 Wasa. 224 Fenologiska anteckningar hafva för 1890 inkommit från nedanförtecknade orter: Observationsort Ohbservatorns namn Län Kommun Nylands Borgå | Holmberg, Julia, häradshördingska. 3 ka Karlsson, A. W., lyceist. 3 TS Hollmerus, M. 55 33 Bärlund, W, lyceist. 3 5 Schulman, T. Pernå. Rosberg, Johan, hotråd. 5 Nurmijärvi. | Kellman, Gabr, 3 Sibbo. Åström, En B., possessionat. 3 Esbo. Lönnberg, J. F. Dp Wichtis. Sjöstedt, G. H., statsråd. 5 Pojo. Borg, G., rättare. SD Ekenäs. Moberg, A., statsråd. Abo och Mariehamn. |Öhberg, Abr., kollegiiassessor. B. borgs Kimito. Hedberg, Mera. fröken. 9 Kisko. Rosell, Sofi, fröken. 5 Brunkkala. Kahilainen, Matti. 5 Ulvila. Hollmén, J. G., kapellan. 53 Parkano. Brander, Casimir, tforstmästare. 5, Karkku. Hjelt, H., lektor. Nakkila. Rancken, Gerh. SEBaLO: Zetterman, A. J., provincialläkare. 0 Abo stad. von Rehausen, Claes. - Geta. Montell, Eugen, löjtnant. Tavastehus Tammela. Karsten, Onni. 5 Janakkala. | Hanström, Joh. - Hattula. Wegelius, Uno, possessionat. : Kangasala. | Harjunen, Adolf. SS Ruovesi. Sanmark, A., forstmästare. a 3 Lindeqvist, NG häradsskrifvare: 95 Mustiala. Karsten, P. ÅL lektor. St. Michels St. Mishel ) Nordström, A. W., magister. 5 Sysmä. Wilskman, Karl, gddstörvälfare, - Sulkava. Lindforss, CER. possessionat. a St. Michel. | Ehnberg, TZ lyceist. a Puumala. Witikka, Bertha, fröken. Wiborgs Jääskis. Fabritius, Alarik, provincialläkare. - Kronoborg. | Löfman, O. V., veterinär. 5 9 Genetz, BEE. frolkem. ” 5 Söderman, EL L., handlande. » > | Fredrikshamn. | Heiman, H., skogsförvaltare. Kuopio Kiihtelys- Koljonen, Olli. vaara. Koljonen, Helena. 5 Tohmajärvi. | Karsten, Nina, pastorska. 2 Pelkjärvi. |Karsten, Inez, fröken. 225 Observationsort SNC Observatorns namn Län Kommun SEAT ER RN I fSaastamoinen, Heikki, hemmansegare Kuopio Nurmes. | och Collan, Joh., Prövinssallakar 2 så Lagerblad, F. M., forstmästare. Impilaks. Backman, Herman, provincialläkare. 5 Sordavala. | Kellman, Gabriel. Wasa Jyväskylä. |Sablstein, J. V., bruksägare. sd Alavo. Ilmoni, A. Hj., provincialläkare. ä 3 | Berger, A i 5 Saarijärvi. |Krank, F. O., forstmästare. - 3 Lilius, A., kontorist. S 3 Taipale, Werner, landthushbållare. z Alajärvi. | Thomé, J. H., forstmästare. = 2 Johansson, Jonatan, prost. . Mustasaari. | Wahlbeck, Anna, fru. 5 Wasa. Hjelt, Hjalmar, lektor. äs Brander, Rafael. a Pihtipudas. |Fredman, Alfred, folkskollärare. 5 Munsala. Lindskog, Josef, lektor. Nykarleby. | Ilberg, F. W., lektor. i Lappfjärd. |Hannelius, Wäinö. > Pörtom. Sjöberg, Alarik. F Windala. Rydman, G. A., kyrkoherde. 5 Jalasjärvi. | Taxell, Evald. är Kronoby. Hällman, M. L., lyceist. A Lappajärvi. | Odenvall, Evald. z Storkyro. Aronen, J. O. 3 Gamlakarleby. | Lagus, E, lyceist. SA A Knåpe, Ernst, lyceist. Uleåborgs Kajana. Renfors, Maria, fröken. sj Nedertorneå. | Castrén, K. E. n Kittilä. | ( ERE William, forstuppsynings- n HRare: ( MORE berg, M. W., forstuppsynings- 7 5 Hinkula, M., kyrkoherde. 5 Sotkamo. | Hollmerus, A. L., forstmästare. : Uleåborg. Zidbäck, H. S., magister. 3 4 | Nordgren, H., lyceist. Så Ijo. Durchman, G. E. Å Haapavesi. | Elfving, Eliel. = Rovaniemi. | Hoikka, Is., nämndeman. FS Ylivieska. | Bäckman, J. P., kyrkoherde. Helsingfors, 1891, Mars 23. Ernst Biese. 15 Podurider från nordvestra Sibirien, samlade af J. R. Sahlberg, förtecknade af 0. M. Reuter. Under de två sist förflutna decennierna hafva poduri- derna åter, tack vare Lubbocks och isynnerhet Tullbergs arbeten öfver dessa små djur, blifvit föremål för samlares och forskares uppmärksamhet. Brook och Ridley i Eng- land, Oudemans i Holland, Lemoine och Moniez i Frank- rike, Joseph, Haller och Sommer i Tyskland, Wankel i Österrike, Uzel i Böhmen, Tömösvary i Ungern, Pa- rona i Italien och slutligen Ryder i Nord Amerika hafva genom sina arbeten öfver denna egendomliga djurgrupp vittnat om det nyvaknade intresset för densamma. Slutli- gen förbereder Schött i Upsala ett större collembologiskt arbete. Också öfver Sibiriens podurider ega vi redan ett för- tjänstfullt arbete i professor T. Tullbergs år 1877 i Öfver- sigt af K. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, trettionde- tredje årgången, N:o 5, pp. 23—42 publicerade Collembola borealia, hvari tjuguen arter uppräknas från Sibirien, af hvilka icke färre än elfva beskrifvas såsom nya. 227 Från sin resa till nordvestra Sibirien sommaren 1876 har äfven e. o. professor J. Sahlberg hemfört och till zoo- logiska museet vid Helsingfors universitet förärat en liten samling af hithörande djur, nämligen tre arter tagna den 8 juli vid Turuchansk, sex arter samlade vid Jenisej mellan 69? och 702 20' i augusti, tre arter från Tolstoinos (60? 53) i augusti samt en art från Nikandrovska ön i Jenisej (70 20”). Antalet är visserligen litet, men då likväl bland dessa 10 arter finnas fem för Sibirien ännu icke anteck- nade, däraf en hittills obeskrifven, har jag ansett det icke vara ur vägen att här publicera en förteckning öfver dem. De för Sibirien nya arterna äro utmärkta med en aste- risk. Antalet kända sibiriska Podurider uppgår nu till 26. Sminthurus Latr. Sm i variegatus Lulp;T Collemb. bor. ps 20, LI VII, fig. 1—4. Ett exemplar taget vid Turuchansk den 8 juli på fuk- tigt ställe. Nio exemplar från Nikandrovska ön i Jenisej (70? 20') bland gräs och videbuskar. — Obs. corpus setosum. + 2. Sm. viridis L. (?), var. tripunctatus: cinereo-viri- dis, abdominis segmento parvo punctis tribus nigris, inter- medio paullo majore. Talrika exemplar funna vid Föuckansk d. 8 juli. Obs.! Osäkert är om icke denna form tillhör före- gående art och endast är ett helt ljus varietet af densamma. Bland exemplären befann sig äfven en typisk Sm. variega- us. De tre punkterna på sista segmentets öfre sida finnas, ehuru större, äfven hos denna, men färgen drager starkt i grågrönt. Jag har ej kunnat upptäcka något hylle för den öfre klon, men äfven hos Sm. viridis är detta ytterst svårt alle se. = 9 a. Sm. viridis L., var. cinereo-viridis Tullb., Sveri- ges Podur. p. 30. Ny för Sibirien. Ett litet exemplar från Jenisej i aug. 298 Tomocerus Nic. 3; Ti ävulgars fullb Sv Pod. py 30,0 215 INS fig. 1—24 (Macrotoma). Ett mycket skadadt exemplar från Tolstoinos tillhör antagligen denna allmänna art. 3 a T. vulgaris var. sibiricus: squamis detritus flavus, ungviculo superiore dentibus quinque, quatuor inferioribus minutissimis aegre distingvendis, dentibus furcae segmento primo spinis quinque, secundo versus basin spinis septem. Ett exemplar af denna äfven af Tullberg omtalade form togs vid Turuchansk d. 8 juli. + 49 I plumbeust LT uWllb) Sv. Podip. st 253, NG fig. 7-—16 (Macrotoma). Fyra exemplar från Jenisej 1 augusti. Entomobrya Rond. D. E. muscorum Nic., Tullb., Sv. Pod. p. 40, 29, T, VI, fig. 2—4 (Degeeria). Två mörkt tecknade exemplar med svart ring i spet- sen af bakersta låren tagna vid Jenisej i augusti. Orchesella Tem pl. 67 07 eimeta Ly; Tfullb Sv Podip. 42306, 1KEVviR fig. 83—17. Fyra exemplar funna vid Jenisej i augusti. + 7. 0. rufescens Lubb:, Tullb., Sv. Pod. p. 43, 37, T. VII, fig. 3—14. Ett exemplar från Jenisej. Isotoma. 8. I. palustris L., Tullb., p. 45, 41, T. IX, fig. 1—38. Två brungula exemplar med spår af tre mörka lång- strimmor äro tagna vid Tolstoinos i augusti. 229 JAI Stuxpergt rk WIb:> CON Hör pr 0, LS, fig. 19—22. Var. prasina: tota dilute prasina, immaculata. Tre exemplar från Jenisej. + 10. I. grandiceps n. sp. Caput magnum segmentis tribus sequentibus simul aeque longum. Mesothorax capite fere 3/5; brevior. Segmentum abdominale tertium quartum longitudine fere aequans. Antennae capite haud longiores, articulo tertio secundo paullulum breviore. Ungviculus su- perior denticulo supra medium. Furcula usque ad segmen- tum abdominale secundum vix extensum. Denticuli mucro- num duo. Apex mucronum obtusus angulo externo leviter prominulo. Color nigro-violaceus, capite, pedibus furcaque luridis. Long. 2 !/; mm. Fyra exemplar af denna nya, genom sitt stora hufvud utmärkta art äro funna vid Tolstoinos i augusti. Då Uv v Mucro dentis furculae. — 40 Sur un appareil å déterminer le point 100 des thermomeétres, Par G. Melander. Parmi les appareils construits dans le but d'exposer les thermométres å la température d'ébullition de rPFeau, celui de M. P. Chappuis!) est jusqu'ici le plus pratique et le plus complet. Cet appareil étant cependant un peu cher et peut-étre difficile å faire construire pour les institutions pas trop bien subventionnées, j'ai cherché å le modifier un peu, en conservant pourtant ses deux avantages essentiels sur les anciens appareils de cette espeéce. Dans mon appa- reil modifié, le thermométre est donc aussi soustrait a Plin- fluence directe de F'eau bouillante; il peutétre placé verti- calement et horizontalement pendant Pébullition de Feau, ce qui fournit un contröle des corrections de pression. Voici la description de Fappareil. Le thermométre T, suspendu par un fil å la tige mé- tallique K, traverse par frottement un bouchon de liege maintenu dans une douille. Cette douille ferme le tube å double circulation A, mais elle est indépendante du cou- vercle de celui-ci et retenue seulement par deux petites tiges métalliques passant sous une glissiere. Le thermométre est guidé par deux pieces GG" percées de trous et munies d'un petit entonnoir central, tenues å frottement dans TIFintérieur du tube. Les lectures se font avec une petite lunette L (voir 1) Travaux et Mémoires du bureau international des poids et mesures Tome V: I:re Partie. Etude thermométriques par M. Ch. — Ed. Guillaume, p. 38—40 ou Traité pratique de la thermométrie de rpécision par Ch. Eid. Guillaume. Paris. Gauthier — Villars et Fils 1889. 231 fig. 2), fixée au tube A. La partie supérieure, que nous avons décrite jusqu'ici, est en effet identique avec la partie correspondante de Fappareil de M. Chappuis. Mais le tube est dans mon appareil supporté de la maniere indiquée dans les figures par un vase cylindrique dont on voit la coupe verticale dans la fig. 1. Au centre des cötés circu- laires de ce cylindre sont fixés deux axes autour desquels Pappareil peut se tourner de manieére qu'on peut placer le thermométre successivement en position verticale ou hori- 232 zontale, peådant Pébullition de Feau. Un coup d'eil jeté sur la figure, nous montre que le condensateur dans les deux positions du thermométre forme un angle de 45 degrés avec le plan horizontal, ce qui n'empéche pas Peau condensée de couler dans le vase de la chaudieére. La vapeur f LIN développée dans la chaudiere entre par un trou cylindrique dans PFintérieur du tube A, qwelle parcourt dans toute sa longueur, passe entre les parois du manchon extérieur et sort en 0 par deux orifices latéraux du tube intérieur du condensateur. Pour empécher F'eau condensée de couler par les mémes orifices latéraux dans F'espace entre les pa- rois du tube A, on a recourbé les bords de ces orifices en 233 dedans. La plaque P (voir fig. 1) émpeche Feau de rejailtir dans le tube A sans fermer Fentrée de celui-ci. La position horizontale ou verticale de Fappareil est déterminée par un seul arrét (visible dans la figure 2), qui le tient en position en poussant å Pun ou å PFautre des branches du support. Ces branches forment un angle de 90? entre-elles. Le manométre de Feau M (voir les figures) indique la surpression de la vapeur dans PFappareil dans toutes les deux positions du tube ÅA. En changeant la po- sition de ce tube, on presse Feau du manométre å couler d'une branche de celui-ci å Pautre. KE bl IN UDEN SAMMANDRAG af de klimatologiska anteckningarne Finland år 1890 af Ad. Moberg. — RH SO0— 236 — | — 166 AT|83 AIl98 ALST AT; & All98 IG IIT83 II|63 IIIoe I)" ' ' ' exoeqdweq « STEN STAN OSA STA Ira AT Sa 6 AN GAR PR Abe Tr Sep SGAO 0 EA TA SA dT sen — fe sed NN nod ENL ALGT AN FA | co A OG-ÅT CLINT 2 AT L AT ILL AT II/28 II | ue 090 ÖA TA KS OK AT fee ge re I — Se mmnrenn osm oa SANN EN a NE ER NS lg8 III SR NS TAGGA EA SE GG ASTA ARE EE d sv Ae OS — [TA TFA 85 AT8G A (Fö AT SAT 6 AT 6 Alsö I6e INjes HT Coco o> drporg ofog | i | "pueLéN I ÖST act OT ANGE AT ARANTT AT Ce AT SÅ de TOT | 5 0 RrAe opunT FOG ATE — öEGRA 0G AIGA Ö FLIT etern — (06 AT! LA |68 AT'66 AIIST AT GG II 9T III & AT6G ITS IN9T I ' ' (epxsgQ) Zurdox oreg fr I I 0C AT BGATIRGANIGG AT 69 | SAT se Se Iiljee TIN ES ST paggtsord oytuntst | | | 'puejuig e3truog FÖ OSTAR I 9 ATT OA (SE RI er nr Er iogersjog 2199 = 1 SAT FR LEN = SNI RS TT EE Sa SE rn NN | res RN "puery & SS :|8SO frys Ör AS S ac SE ENG dä LA AE P2 EAST SRSSR fn ESR ÄT Ar Sas EGEN 3S Er IRENE FERISEITEN SIG] SOT) TAÄLT I SN A 8 AT A 98 AI 3) A AVI [OP] La > D- AA PP — D- OO MKR Or NN FH A OMNNA GA 66 T GETA EG (OF te 86 AT) 9 28 ATI6G ec ÅA ILG SEG I OLA 860 ATI 06 AT EA GEN REIN STEN 66 AT 96 AT ORA | 9J Å | G UNS IGT AT IA | 9AI 6C ATGI AT Få AI6 36 ITT 8 AT Pe AI SG IIS 08 ATO8 AT 66 AI OT AI G AT 86 III SAM NI OM ANN GS AN GIN E AT 06 AT FÖ IILGI AI 16 III AL AT ( = (08 TLd CO TII ST AT 6 66 AT £G AT 60 AI 8G III! IGT AT 6 AT Vv AT S AT 6 AT 60 ATI 61 AT oe AT) £ AT G ATI EA 16 ATI 90 AT (OLE ANI 06 III Gr AT 08 III, 8 AI PL AIPI AI 9 ALS AI SG ATG OT AT| F AT ec AT 96 III Fe III 8 AI Gc AT 86 III Fe AT 8) AT AT Gc AT SAT 8 AT 36 III rö III 86 III 50 S & ATI 86 III 90 III Se IIT 66 III TAN 81 IIT/Se OG III 97 III CC TEN & AI 06 III or IIT re IIT Fo IINSG III GG III | 9 AT | CG AT 56 ITT TEA Sk TTT 36 ITT de III | 16 II 90 III | 6 AI 96 III SGT GG III 6 III . . Aqoxukg sepodnqig " etuueN[ IATelteeg I URTASISRAAT "> LOAD VUUSÅS "BOX LIUNLH > ryofexiry ejoseN " eeI AM CfeNHTeUef " efensaN ejowwej, "PULIISLACL ST UNNA " > Oder, IS9A4onY WTO OUBSIET "> BIOUY LILINEN Aqorl BJESeTULH '€JUNKEJES " SNATO, v. BION M ; 199094 9suf FIOGOUOIST rss IAEA DAB ASSR "u9[9xB3 VuPOT UWBUYSLIPIIT "oo AqIesed Vu Aqospre TAXBlrvaraN EP ERYBTI ESKUINAN 238 FFCLLEA (NAN [IVA I STAL I IERACT EKOT AES ST Ge GS so > ”BSJeNSTAGRe SST 0 KORAS EGTAS STRASIE GRAM a GK AR Gr AM TIA SE ÖSK press erdee fe pun SIESTA VÄTE AS OTE AS TEA (GEA Z ATET AT83 AT — | 9 ATLSTI |" ejoATeT, tTAxeledderr TAGS SORAN = SE AND G GM SR TO JONSSON — |A! — JELA | EA 196 AT| 6 AT9T ATOS TITTE TIN 9 ALBe Im ' ' 'presssord taxefery = | VA! — IST A 08 ATIEZ ATIOT ATl9G ATOS II — OG III6T IH)" " ' mjogsY meesersnm — | EA | SA | IA 83 ATIEG AT| 4 AIlET ATI63 III83 III/6G IITO€ III" ' " (PesstejoNEeN) eseM [IRAN FAR EV OTEAT S JOAN OA TA 6 en Fe Ge Eero LÄSoNS RE EZRA rn OSA SR ls IL SEGA SEAT EE OSA en oa a BIS STAG rar IEA TITEA FPA Ge AT 98 In fe Al. — VGA > oc Has at =) = | AN SAN es ANNBI AN | DATE AO AT eg BARE BST Sr ONA 0 BORA SCANS ESTAR STAT UGTA STATIST EAT ET AT SAT OA Te emo modr0d | | 'u99904t0)50 BIPO OT AV IA EA | LA 86 AT9G AT 6 ATOT ATITT AT T AIl96 IIloe ml)” > > "> Adqosqrkg sefdvur — ISA | — 68 ATO6 AI98 AT & ATTT AIlGG AT9GIILPI AL SAT" > "> "> "efenng eAeYmng fr (KORAS EAS OSKAR GEAS UGTA fre SOA a I 6 GIN) SAT 96 pie asorderevannd EISAS OSAR HÖRAS BTSAN EE RAN Uret ÖGAT SGT AA TES 2: "UoTSIeH "0 SHE[OALY TRON GE STAS ns js d |SS 2 dvs GG RR SSR AR er Te 328 0r33t:g 2 TA & FEN SA0180391£1A I 239 — [ITS A 108 A JOG A IST A EA PENNE RE On gseta | TE ORO VAN EIN TÖS ATG AT Pe AT ET RP taO RIS | | | | | 'puerdderg (OG5AS1 GTA OT AS er ler Si ÅG AN SES AS STAN OC AT Sr ene I ejomnIT IMOrueAOY GLES | Ers mr OAS | GISSA TOSATL SBA OCEAN IE 0 re I OA ESSENS OTO TO DON SA OSAR = OSA STEASTORBA TIBIA IE SEA SR EA EN ES ON 2 a rn " SroqrorN SA | GEA] I I6BEAN TT 7I8EAN: FR RATE TRADE So mA 7] TIA STA] BEAV LBIAT Pp ATSSIAT FYN SAD IEA OS TATSIRENNN OVeSROR GA! PA EA) SA | PA | SAT8B ATI6GIINSGITI — OBH " ” presisoxd exsorama ITA | SA OTA | 9 A 198 Alle ATlBe ATlse ATCC ATOT AT PAT CT co fmaefedeekH isosedeeH | | "U9FI0ALT5IEN CITON SEAN IGT OA OEMAT| 96 ATIATSATBT-ATl ST o ATA SIAT STAT Aqoyrkg ov FIA (GAR PSA OAS JO AT EGATI9G AT KATIE SI AT " Sudox SowrmN == FÖRAKT AR le ll NET ST SOA KLAN pressoxd tATelstHorg | EAT — | SA STA 198 Ales ATITG ATec See — | LAT BIeeAruroH ; KLEAR GAR CRAS MGOAS 66 AT| — — | GC AT) AqOFIAÄF BILLASÅ[OJYUH TA | — | 8A |66 ATOS Allte ITP AT) & AI TIN] — | 3 Ar VISKRAN TATRfeTt FÖR GA | SA) SA 68 AISG AT 8 AIST AT €ATOSIIN — | SAT” " £qosprÅ rarebod | | | | "USTOxeST VILON [SKAL ER NISTIAN SF TISETAT SEAT ATLANTA GTSAT SFAI TA Beda 8 A OG ATST A 108 AT) TA | An GIAT TETIN SCH FANG Co P1erqSTrÖrAGOROTS ÖF) FE VITA) GAV TEAM 96IIT OS AT OSKAR OS Fe TIBET on AQ9IexÅN 240 AR AD — LC 00 O|E]E]IEE Ask. Fraxi- AN Ör AA (= SN | nus excelsior.] >> >>> = EE EES > [50] 8 Orr Aa Ek. Quer- ET RR Ha bn | cus robur. > >>> SUNSET SNS ap i = 10 — 00 DD ALE DD Ba IH ag |ASp. Popu- = Ör AA ETT TA - |lus tremula. > bb bb > ä . | a RE AN pe 0 3 Lind. Tilia | | (RE | = falla Ra : ifolia. : för ulmifolia SS SEE SSE (= E - 00 20 [50] HD = on iz Apleträd. mn fkan HM AA 00 00 FA RA 3 Pyrus maluss] pep opPpppeb bpebpepppb> = $ [SE TANTEN ES 2 | Lönn. Acer HA | 00 AI M A 00 FA te AA 00 | platanoidesai pp per bbbepbbeppr Zz z AE [SS] AA | Oo Syrén. Syrin- Al ed MM 00 Dr HIN AO FN I at ga vulgaris. 2 Peer Peep pepepe>er RO | Rs INN RES MRS HN 7 NED AA ae RE SEEN | Grå al. Alnus re RR | CSE Ia | incana. > > !> RE [EST feta NL AS | > Rönn. Sorbus| 0 0 cin 00 AIM FH AM | SER Me | aducuparia. PPP PePPe >Ppe>ebe> PPP > RN [Nollte] SIE S SEN en <& | odor. et ver- 1 rucosa. 22 pPe>e> peppboeper REAR a NE TS Röda vinbär! AA | &A BA CO HH AM AM Rib. rubrum.| > bt | bb SARS j- j—-— BOM i [ST] Hägg. Prunus ba KO ln a | TR padus. > ePeEe> Pp bepe>er FA S S 2 . . 5 o RS Se 3 = cj ERSTA EES Se RS Sr NAN S22. 8 fre ans CA = &äq M”—” "8 RA TT =S SNS < =E BL 2 3 OS FR ne då fdR Me 0 Ae NS a— o ST KA IDG EE SEMA SM HR ox 2 - (5) =S SS 3 RN ST = & mA (a) = == NES 3 md Se a SR DS AD MaA BÅÄRDKMAZA 241 STA | I | = OA GFAR ISEN PETA IST A = LEAN ATEA FGTAN SEA = NGAN a 08 A = IOC A [GC A rt USE AN UTA (OT SA IRTA TT KEN | EGO IG GRNNIEGRASRA 0 (OTTAR BV EAT FORA IESEATA IS KÖAR ELSA a [GGR GA [OSA OSEANE TEA GON EG CNE ÖNS TEA GIAN ISTRARIGG EA CAN BAN TEN EN GAS IG RANE te GAS GATANS IG 66 AT EAS ET EE FAN STAG lä GRAS föaes PEN GON EG RA EET GEN FR | GRAN IRA EG, JÄ SKANSEN |ETAN 15 AC BAN IESLE JAN (STAN VÖNANNESTAS Käre SA OA ANS (GIN S&S A 108 AT'LG 66 AT 166 AT 66 ATI8G AT FARA TA FIN NIELS [6SANTGGLNT SNI CN (06 ATOG AT AqoyrsAq sepudqig | " etuULN TATBÖLLBES | "BJÄASVAÄRL | e[OEO VUSÅSN "BOALT VUNLH VILI BIBAeue ff " BENSON BIL, | "PUeIISEACL " efeqnaq " order, IS9AouY tu rUOdd OULJILT LOV TJLPJEN "BL ÄNeTUC AN ÅASHOA "paussord TexpLug | AqoxrÅY BjLSLIUG H[ "eJuNnJFedes " SNATOL, s BIIION AM x 299019sSuf I.1OGOUOIMN " e[LYSOS) SLISKEP | 'UaLaIEI VAPOT UUBUYSYLIPSIT | Aes. VUIOT AÄqOrÄHF TATBÖIUION | SYQeT SKYN | [1 15 242 Fel RSS : i Ask. Fraxisl 4 I | | >> nus excelsior. 3 AS re = I l é 2 SAN AR I GE ER >> S [ora cus robur. RE SN ERS ER TS MA DD AA 20 Sa | Fe I & lAsp. Popu- Sc le SR due tremula. > z Oo I | Sö AS SL RR [AT Nee Sn SE = | ulmifolia. FR = Fo a E öres GENE RE ING Ävleträd. PE > P ov Aplet KR > > > | 8 Pyrus malus. > Se LR dee RESA SEA EN SR a lags |. Lönn. Acer SSE > = I a | platanoides. > Se ja - CER = = SE = jo - Mej is OA AN AH | | | > | So å al. Alnus] =O Ho SSE ES Ul Grå al. n b> > PP =E SN | incana. 2 AD ej RR Ar &R nan | o Rönn. Sorbus SE SIE EES = 108 aucuparia. > SRS n KENO RT a. (ox) ed 120 MA > IR Björk. Betula ANNA bbbbbbt> > > J v eY- 2> + | . Jodor. et ve a Rs | se rucosa. SS Hj 00 = SOS AN <= JU >>> H RA AN 00 NI Mä IS > > = Röda vinbär. Se > Rib. rubrum. SRAS — EE 00 + |] OFTA | P2 BANA en IS ale padus. RH HM & 5 Oo o & ol RS ER - = ös Hår a 4 32 CE ENEE fbe Earaalett & 2 RE 0 5 0 a 282 5 ä Te =.2 Ze 4 232 FEPERERRRGERE ped = FNS SR ESA SA SA = FER gare fg kg få ELMS GT SEE or ög SES 2 & 2 oo Se SÖSOEE TES es SA a 205 228 ÄG & Ed: 2 re SÄS RSS 257: SES 338 f 07 AA d DNE i 243 — | — | — 08 A lO8'A lo€ AIOEA JOE A |" Co Co > omnyg, dream UN OSA GAIS TA BI RE Re BUR Oe "puerdderr — | — | — ITGA STA OT AI — I9TA I oo” eOomnyg Iororuesod — | — | — OT TATE A IBG A Ba A OSA |” ” ” ” SBU BOUIOJISPON I EE ÖGA PAS OA Ae Te ATT TRO; — IS A 1038 A IST A IST A JET A IBTA TITTA oto 7 Stoqeorn = — ÅA fé NG ANNJOEACBEAN TFA euelesY FOA! — | — IST A IATA IFE A JET A STA I Co TATBOBRtING Omtesjog SA GAR EGEN | GOA RAS RS AS TEARS EE DR Sa SOK a ST SOTATTEN — | — (ATA IST A IST A IST A JET A OTA | 7 ”taxefedeef Isosedeef | 'u9920419380 PATON a SIEASN FIA GTA a RON AU0TTÅN tu — | — IG A STA 81 A IST A Fl ATA oo CT EBurdosisovrmN | lg AR = DIA TEA = Jr prysdsord Tarm RNSrA — EA FA GA AT” BIBBARUTSE — ll — |]! IPA 9AITA I ” £qostey erevaskjogqua 9T A ETA ETA| EA TA] EA) SA BBATN "> ” eISHEM taefemgor ISA | — ATA IJSTA TI 9A | PA O8AT BA Co” ” £qoqky tatelyrod | | "U9fodE3E BITON TI BA LG a EDEN GIAN Gr OA RR STA | = 20 OTA OA EINE BAN OSAR I BINGO ÄqouoIH 16 AA IG AGT ABIR AT IOE AS IET AL IR ARISTA IE "ot AQ9MeYÅN 244 I [STEALIG TA TA (OT-A OT IA | SA EG ANLOG ATL 7 eb SBA 3 FRROng Are Re (GISANIGTEN. IRI AN STA VIEN | FEN SEN 108 ATESVATE SPATT AD) 0 Repa CIAR T EA SU BEA OA EES EAS prEA Fe ANG TATT OT AOGA 16 A FT A OG A | 6 A OT A | FA |S8 Allee All 8 Al| LAT) € AllBBdILl” Co CC omer oqqts PLA STA LA BA 2A| FA 86 AIGG AT — | € ATGT ALTEI ” Co oc oc BOOM OMSrY | AT A IST A TT A FEA | LA | 9A 86 ATLG AI98 AIjSG ATIST AIOT AT)” Co oto” SI0jBursjek GE AN PIE AN al NO (OEI) (EES LR | | (SJAL SÅ I TTT BSOCGSeAReN oas ATEA TEA OS OT SEAN Ta = 967 TerAT 66 TE OTCAT UTA (fe siter dor oder efod == | = (FSS SOK SATAN 5 = | = — I CC " "PUNSYIVUY SVUOYH | | | | | | | | "pueTEN (AR RS EE EN EN Da DA EN EN [ON DENS [EN SN Er (Ord rå ES a dd a GL A PLAJSA | 9A | 8A Fö AIG AIPG AIl I ATOS III8G IIS TUI "> > (erxsQ) Judo ores IKEA SE AL TA |A | 6 A 66 ATOS ATA AT = | b ATOT AT i -Pigsasoxdionrurry | | | | | | "puetung vänivsäg EN OAS TA PIA ae OS de AM ETRADE AT Er BAI Co Co 7 mjoqevssjog von | | "puety FER ERE ERT CE Ckbilne slack SE RKA 8/2 Sö sel ss SES SA RR 3 ER | Colan FORE SB ARS Aäönm22Häfesd2” NV =) ME AR TO AN OSA RS aa | SSLUNE TNT OMG SKON TTT D 24 - sn | (SNS [ne Ån jon 03 A 61 A ASOS FEAT GIAN = = N(OTIA | GUTEANS SARA SJUA OT ST SIT ST AN A IN A ITA [sö [Lev on FÅ on JA nn JR nan FR nn HILON | Peer LATA A PP =H 10 [30] — 0 > N FE Peppe =S — 8 A FI UTEAT IAS [BT A FT at A (GI PP LA bb PePPe [BT-A == | sj | 01.48 side Fda | JETAT 0-AT 1 es an LE Set nn OSA & Ar OGATNGAT IA DBT ap FAT | — 198 AI 9 A | 9 A [Pe ATIITT AT| 6 AI GAA ISG ATI SG AT SEAT SOPA GATE GOA BAI — | — | — | 4 AIPT AIST AI SÅ | IA OS-AT = (OA EE AT SÅ IG ATS GATSESN FÅ FR ONT SEA Sa er — 1 — | — | FA AT RESA SANN FEAR GEANOS ATE - SAME NOSA SKADE AT AT 24 A 88 AI| — |0€ ATITT AT'ST ATOT AL| 8 A (OT ATGT A |i9 TER AT FAT SAT | | | | | | | | | | | | SE ROAD EE SGAO AT OEI OsATee-AIga EE AE FA LARS EET BT ATISL AT COAT IP ATI 8 AIITG AT OG III 86 11.96 III |" AqoxrAT sepndyyrg " etuueN rmAIBltreeg eloxxA[O VUSÄK "e[OAT9d eLIeH | "> Tyoferry BjogseN | Le MM PIEXYeUef | " PIeYSON eowmel, "PULTISLALL ordet, IS9AONY tWu91uoJ9T OULFIVJ BIO TNVSRSTESISIGN el eque MM £qsma pressad BJERHFUT AqoxrÅF LJjeSeTULIY "eJUNALJES "SNADL N LIRION MM 4 299n914suT F.1ogqodoIY BJVTISO SPA STYSBEN "UuOTaxE3 BIPOS UTLBUYSYLIPOLT Aqtese.T BUIOT TATE rutan N Ste storm | 246 IB RALG TAN TE AN 98 SA AAS OR SAR IGN a re SJS TROSA FENA NNGG VBG AA 106 ANOG AA I0RA rt sl = TÄTEN TE — (öfå ANS ATEA SN DEAN EN AS I lr ra ante jo OAS Birger (EE 7 ORANG = MI IGNA yes gl VE AGT 7 GA OG OA TIG RAS STAS TEA OA TA OA ERA OSSAS GILA fe EROAR OCANIEGOAN NEAR 05 A |AT A |9T A IFE A | 6 A IFT A 68 AT 9 A IPT AIST AT € AT — TA Om SE AL AS TOS AT TA 0 ATSE ATET AT DSG RO GE ATALANTA TA OSA TA | EO = Tf 06 AL ITE ANSE AT AE SST TA | = 120 198 ROGAN OGTA GRIS ANISE AN EAA = TOR AT OG AST AST A 6TL AST AT 9 96 All = I — | & AT6G TO: III ICEA ITG ÅA AT A IATA OT AISA 65 ATISTA BEATI9VAT — IOTAT|: GENE OT A AN ES ATA VGAIE AA IGG AT — | 6 ATT6 AT" IEC AA Roe EAS FASO 8E AISTATA|9A|LA|FPFA Le AIS83 AIOT ATS AI) 9 AT| € AT |" = äg | | i: 5 = |: 5 8 ES ESKO NEN a SN RÄDS AA å El EERIEF EEE CERLER eleekl Fen CF BEER eERISELIGEE ER ERE FEL PER leR el ee kl SET EER SER SER ESR MA SKA SEA IS flassk"g Sfnaanffarav a | EES | | 'sutTumold SIIXBA III AqoIeFÅN | ejeYyswWeLT BJESUNM | eloAteg, tAaeledderr 1d103e)5S0M - " pressad taxelery | wWTOUYSIOY IIGESBISON " (PeastTeroxIN) sv M " BJLWSII0 OIÄXIOJS BIE pressad I EeSAO TT OAeIY ewlroq[uy Wood 'u9g20q480s0 eIPOS AqoxqrAYy squlduvr ejeMNT BACHINS | AqoqrLgq ejevunog | PYN +S | "U9LaTeY '0 SJELOALT 'TPON 2 247 8BIA —J|J-— I-II —- I-II > > " " oMmnyr oxeu | TRA SS LAN Ra SA Sn Vilse ber a OR NE | :puerdder | — ac IA! — FER 6TIAI > > B[OImuN Iu9ruvAoY | SN RR rr RN ER EA RT SENGISVaNT0NO PON | OCEAN ROP I OA ET BAT OAS "" Stoqvarn FT ÄGA ar OSA BREES FIA) — SE ad = — IB AT" "> " "”IAIBÅSENN OWVJI0G (6) 07 NE rn rn EA fn — |' "> " PI83)soId eCYSKAA | SIA!lGAl — I —- I-II — lesAr > "rmaeledeek isoaedeem | 'us220410950 BITON MG SANN ei se SE IRA IE AG OSS dd GT ATA SS OS 9 ATS AT Sm dOS Stan TO ger Urk Sale en — |" " " PiIg83dsoad BATRISTTTET | IGCEANNISGEAT ar NOG ATI BIBBARUTIOH: FA AG Allo li EI LG AT 3 AOI BTeBASATOIUIIST SEA 66 ATG ISA VG TIS ATL 0 UBTISINIG MS TAR fe ramo GA ISA I 1 16 ATI Ad OSTIASTETARRe og: | 'U9TOTE3T BATON SA GGANRE ITA JÖRAT GATE 7 0 med AL ma äger RE se FEN i: vga Äqouo. ST | 248 AJG Go NLA IA 105 = HERTBN 80 ORSA cc AES NE NE TEN AE. SOON GT ITA 03 IIA| — | SIA | 9IA| TIA 68 A |88 A IT3 A 108 A 08 A JBL A | ” exoegdureq + FAS SN SÖTA [TG TATE 6 TAN STIASITe CA IE TA I95TA OG AGG ASG AT TESRIpreSe FE EA GG LA 9 TIACIeT TA et TAGGA 106 ANTG-A OG ÅA eg AA IBT A | Sini apels RS Tod 1|€ IIIA ST IIA|8 IA | — |ST IA |GGIA|S IA 95 A (TG A |SG A AT A OS AT Co” owe oqqtg PI IA) — |& IIA |OTIA [FI IA |8G A (61 A FPG A (86 A |8T A Pe A AT Af ” ”efomtvuojg OSTI [SETA TOTTA (06 TAS ATTAN SS STA [T+IAG OSCA |96 0 ATA Ge År Fr sI0JSUISlor RE TT I IA) GETANLG AA SEGA TETATE == AST ATOT AND serie 08 seAteSr oden (OG TLA Fe TIA ITA I 9G TA (ET IAN | GIANTOG A P6 A TG A | = be NILE AT far of drorpoaien ofod | ; | ; | "puetéN fee ER ATTAN: = GA 66 Avlre Ale JOS AI SS SRRafestsopun FR RA EE OFTA OF TAN SE TA OBIA JEAN SEA OA EIN NOA oa AT TIA AT IIA | PO IA STIA |OTTIA | 8TA |SG A 196 A |EG A IST A IST A AT A |” (erxsn) surdoq ofeg (O8BIA | — | — |OTIA) GIAJOEA I|6TA IS Alba Al = I6T AT AJ ” presssord osrurs | | | | | "puerurngr e3rrussg | | | (RR CAN AR a AS nn EA pe AT motessrod e19p | | | "puer | SING, 2 E få = ERS : EE le RR RE | I I & = i 'SUTUWOIQ SIIXEA III 249 ] — | — | — 83 IA |03ZIA | — |P IA TIA |E Al — 197 ATJeT AT BlONIO BUSÅT | I (SRARTANE 0 CR ITA FÖRAS GA OT TAS GAN I) ” piy8ssodd srduet DETIA GG ITA I IIAGG IA |OT IA | STA) = IFG A ISGA OGaA- IFG AOL | " eIOAPA eMNeH FE ER rr NE ANN SE EES joferry ejosseN RE AES (Ne ES g SG LAR TAL OCEAN IG ISAS OAS ISIE NE BISRTANE STespreueg I9T IIA Fö IIA| 3 IIA6T IA |OTIA | SIA |9G A TS A 66 A |8G A IST A IST A |” ” elemsal efowwreg, | | | "puersseser Fält AE JE Sv STANS EE EA GA ASIEN IGLITIA) — 88 TAGIT IZ2GTA | SS IT TAG ES RANIOGSA BE ÅL JSTA LI Ore ESA ON 8 IIA| — |88TA |08 IA | 91 IA | 6T IA 3 IA |& ITA |O€ A [AT A |8G A ITö A |” IWoruojgteq ouexsuegq rr da Fra Mä är nr då art 1 | ARN en ve an SL RE IS för EN gb hee ES STI or GT TA ST IA BT ASEA SBA TA EE SRTSS Te MAGE BES SO) ET | RE INN [CE EG ANOGHAL ES te OG ÅA | DISOIFOAUTeTESSAIG OT ITA T IIAOG IA [FT IA (OTTA | 6IA| — 198 A 188 A IGT A IT& A IGT AJ = 4QoxzAY epese3uesp | | | | | | | '€eJUNKLIES Hig IDA S IIANTG IA Ge IA AT TA |LOTAR GETA TE TANRIG SALE OT TA fo Sno i EIA == OG IAFLIIA a Go JET TA | IA ALA eTABE 66 ASG A | SN 3 6 INA) — |9T IIA'FI IAS IM |OG IA |63 A (8 IA PI IAFG A Fö A 63 A |" 1omynsur Froqouory KA OSA EST I = TOT TA | 6EA GETA IGG,A 66 ÅA 68 ÅA ISS A I SETENEONSEneynn | "u9TAIEI VIPOS FRUS fy tila vi STANs OHAN G61A OCEAN DC3A ITA JÖLALISTA vsbatGNUE Sn le HAR — JAodA, oa (9 IA) STA AB ON SCA IPA STA INGA IIeA | ÄqIesejT BUIOT 1 NA TIANLT TA I9T TA let IA TOBTA I66-A,lTö AA OG ÅA IO8-A UT AT -£QOsrÅs färg lrunanN — 108 ITA| 83IA FI IA |8I IA | 83 IA |F IA |OT TAI9 IA 61 A [96 A |65 A |” WIOYSIOS MEBSBISNIN OT ET ST (TG AN OSA 06 166 4166 108 AI ”(PEISrerONDERSeA OFNN EE OCITA | SE 0 STATEN | SATA 6NTAC SATA IFS EE Ar BIetustIO OIÄFIOIS (BTERKAL = IS TEA SATAN OVE TA (06 TA [GETA 8 TA JE TA IS TTA TFT EE REA TN EE a Men fr CER 0 (CE 7 an 1 0 na ar CE GERE EES TE (SKITA GITTAN ST TA 9874 I8SCTA IK TA 6F A= 106 Al TEA OADV RE för fr i LIAN STA RALIOD TA LZ IA |88 A LT A 63 A JOS A |” ” Buwroutqy wood FR SE SR OM fö ASO TANIBETA 9 TA ET eg rn Be sar pre lydde | | | | | | "u9440194s0 VrPog | OT TIA! — [TI ITA | LIA IT IIA | 9TIA [IS A 8 IA |A IA |& IA |68 A IF IA |" " 4qoxafy ssenduvr | (OEEETA ER OAS OS IE GTA 08 AL —— IS8 Ae AD BIE AeSTnS OT IIA — |O6IA | 9G1IA | FO IA | OT IA [08 A [93 A |93 A |95 A [83 A JOS A |” ” 4qoxrkq erevumnd SLA — | = |STIA SGIA OGTIA ST TIAISG A fe A OSA OS AoT AL CC Tenn +S | | 'UuITITBI "0 SKELOALS '[PAN | GA ETTAN STAN BETA BETA TA a ES dOSST Se der 6T IIA — (9 IIA |961A | TGIA | GG IA 76 A 9 IA IS IA OSA SG A | — |” ” eftuuel rareftreeg | Ses S s 3 = - fos arES Se =E | ac SAS Sd STA |A 8d | 83 LE RAT EA SE HÖG föd | 3id SA:s ag ses åäR:RE Assa få =3: de | SAR 438 555 2855 3085 25 då AR | FOR! As ARE sen HA2AR2S ARSA GFÄAS:ESS AGE | = 5 - Pre S | Se SR i 'JUTU WOIA SI9IXGA III - a - ——— = = än tin a a SA älled 2 251 (19 ARA SVA = STA STA = ÖGA DR SE ONA äg [= AP GSPAS GG TAR SG MO SE FÖGTTA OO TA]. OTE LSE Se ae Se LENS TAIS ATHEN FÖLLAJ — EE NN OTSTTEAN STEINS AN SS RE BROR [LST ge | "puerddeqg Sa > si OA = l0G.TA = 16 MACIEE TAGG FE 0 ÖREN Gi SSrtotopoN = 08 TARA SS löGTAN — ET TARA Öl ESA SA oa tel Ia IA = et HA STA 8 IA ee TA IST-IA LTTA 91-14 9ETAR OT Aer TA rele AT HA) — | 4 HA) — |88IA | PIA) 6IAIOTIA| — |9 IA (TS A | — |” ”MaRfsenN omexnog TITTA | == Le ANT NÅ OG IA |08 TA ST TATA SITA) = FRA EE PIRSIFSTD ENE =) — | 8 IA Le 08 LA | AT TA] & TATT JALFTIAL = 19 TA | — | Am ledeypn iRotadeur 'U9F204T9450 PILON GT HA) — | 4 HAL IIA | 68 IA | 48 IA | 9 IAIST IA|LTIA]OTIAJ]OT IA] — | > fqompeg &« FOT — | — | — | — J|ETTA) 6 IA OT IA) STAJTTIA — | 7” "> Sutdoxq sovumN OGIITAL. — — IGT IA) — |I8 HA) SIA SIA! — |9T A Fö A | — |VIeeARUIOH "ASÅIOJTITMH | GT HA! — | I HA! PO IA | OG IA | AT IA | SIA) SIA) SIAT IA |S8 A SSA | HUSKEM fmAaefevyog, 61 IIAOT IIA| & IIA|OE IA | 33 IA | AT IA | 6 IA| SIA| 8IAIOE A:|66 A 65 A |” ” £qoxrkqp raielyrod | | "U9TITVS BATON lus FBROJA rt n90 IA | 81 IA kkörAI88lA 15168 A 9-TAR ST Gl SST AK fe — l08IA|] — | = | — I] — | — TEA DOEA | — | ” 29014910 Aqouoryr rule FT — | — | — | — | LITABTIAD IA |S8 A ISA PRAT Co Co ”AqertexÅN GL rave SALAS SR GG TAN SMA OTETAN GETA ITA TISKA GE EB SIS TAR (MY Te STI SR — |AGIA|ATIA|BTIA) — IA IA9 TIA] =] = 1 | > pregssoad erepurmM OGITA = — I TG TIA ET TA | IBA IS TAÄLMA SSA NF i those ST. TA — 1 BITA) 28 IA ST IA LOT IA | OA SING IA IT IA 88 Ae Iis pavensord saanlery hm 'TIIJZBA SPEIPO ' exoeqduwegq FEEO BID TEN "oo" Puss BILOG 0 OWIeL 04918 eTOWWOPR OYSIY TE ST0JSUTS[OF BIILYSLATEHF OYSH "> dao3poaq ofoq PUNSFILUJ SPUOAA | "puellN " BIÄEHF opunTt TrSRN (erasN)Surdoxoreg " presdsoxd ojtvuarsp "puetung estruogg utToqedsjog B194 "puery 0€-T:y |G IITA | Fö ILA | 8 IATA |6T A IPA 6 IIA |FI IA]: — |08TA |8T IA & ITA |97 IITA 08 IIA TT IATG A | 8 A 66 Al|€T IIA | Fö ILA/ST TIA € HA 88 IA RN EK a AN Va AA lr Fr a ASL GALLAS OSV SE TITA (BOTA (CE IA OG. A Ica 96 Allee IAN STÖTA i = + |4 IA Oc IA GS IIA (81 IIIA|0€ IIA | 8IAST A | 8 A 98 All0g ITA |€T IIA|T IIA |€ IA | P3 FA = | FR OG STA Sr äs re. OLA AG IA OT IILA | 93 IIA | 6IAST A | & A 98 All — SÖ Re SANTE I IIA (ST IITA| 66 IIA | SIAST A FT A 83 Al|ST IIA | 13 IA ST IAF UA I HA SR fre SF | RN (ET FO USGA ETTA | SÖTLE OFTA TIGA KILIA IG A KIA ESA UL TEE ROTAR ÖGA UGTA TESKED Re AN OTSTA SIA | OcA SARS TITA STA ES GA FöA F ITA |97 IIIA 96 ITA | 8 IALLT A | 9 A [8 ANSI IA |eT HAT IA | 96 IA | AT IA SCA TA ES EN FORN OA TN a a RA EE | | | | | | | i IGT ITA PT - TITTA SATA 93 EO ANOR ET jESAS ff lr | | | FR PA SA RE SAN A I PEUFOMWIVLY 'AI 253 Er Fa SLA BG 20EA IS TIANO GAN SS ASOS NI = SB UREA En PE 1 96-10 "> tÄNSRALP I96 IA | — |88 IIA ST IAI9T A | 9 A |88 AI|98 ILA 48 IA] — |O6 IA |FÖIA | ”VloxHIO WusÅg | S IIA PE IIIA| GS IILA 91 IA] a OT IIA 26 IIA 08 IIA) 6 IIA 66 IA ' presdisoxd sidueTt G IIA GT IIIA | 68 IIA (GI IA)SG A | 9 A | 8 AI TG IIA ST IIA| — |OS IA I|8EIA) ox euneH a ak Sa SOJA Sa FEN ON BEAN SE ÄR TE — 1 — | mNofelry BjorseN | FIIAGI IIIA| 98 IIA OT IA)OG A OT A (O8 AIG IIA O8 IA) — | 8 HAT IIA | erecM elexyqeueg — J9T IIIA|68 IIA 'ST IAIGT A 9T A (ST AT| ST IIA FL IIA TT IIA| € ITA) GG IA | erensoy epwwer, | | | | | | | "pue[IseAeL TY IL TIBIA LISAS (GI At ES AN — PV SOCIAL LG = EN EN ANS EE IGT IIA 08 IIIA | PF IIIA FI IAIGG A PI A |O8 AI LG IIA 96 IA] — |O€IA |S& IA) ' ocdfer sosoug 108 ITA 96 IIIA|S IIIA 08 IA ST A 91 A | SA |88 IIA (86 IIA 96 IIA| 9 IIA OT ILA futoruogtod ouexyred GETA FASTAN OT FG AG IS ALE Aa = SÄS TA BIO STEN MENS il LOK DAS (0) DS (OK REN lm ber re — | — [ST TIA Preem £qsna A= 5; RA (GILTIGA |G Ar SAG 0 eo Un Sd NES — [presrsoxd ejexpyrng 06 IA (GI IIIA| PG IIA (OT IA/6T A l6T A | €A| — [ET IIA| — |98 IA |8T IA Mqontfy eresesues | | | | | "e9unTejes |ET IIA ST IITA | 08 IIA [AT IA BIASTA SA | 96 ITA 96 TEA SE IG TTA)SGIA Enare | & ITA ST ITIA| 83 ITA St IA| 9IA! — |86 AT|4e IA 67 TRA STA FE AN BISON | 8 ILA FI IIIA) 86 IIA (ST IA) tIAGT A 68 AI|83 ILA IG IA — | 9 IIA| SG IA minsur Stoqouorsp | 2 IIA GT IITA| PG IIA |9T IA SG A | — |88 AI SG IIA IST HIA — OS IA |OGIA | eIensoS SrySRRg | | | | | | I "UAE CIPOS I ITA ör IIIA | 96 IIA | 8IA 08 A Gl A 96 AIG IIIA AT IIA| — 88 IA |S&IA ' " UteYSYMPoLT | SG IIAIGE TILA | €6 IIA | LIAGIA | 6 A 86 AT LG IIA PG ITA OTIIIA TT IIA Fö IA 4qweseq vuxoq | 4 ITA] 9 IIIA 86 IIA | 4 IAST A GI A 86 AT 88 IIA 86 IIA ST IIA8G IA |€6 IA AdoxrkqtaresfrutmN ESOTEA SAIT AN) TITANS TAIeT AI GEA NOSSIIA 19GSANN — IPGIA! "SYqeT SYYorM FA RT VS INTA ES TAS TARA 068 All == = FJUT ITA BETA 73 os erste PL HA) — |G IIA TG IA/|O€ A |AL A | 6 A |08 IIA 98 IIAIST IIA| SIIA' € ILA 'pre8ssord tarefery | OT ITA 97 IITA|S HIA PO IA, PIAOG A 63 AI|SG IIA OG IIA ST IIA &IIA P6 IA |WIOUYsIoY t:SeISON OL ITA] — IS HIA |STIANS A | — | SAN — 18 IIMA) 8 IA) SIIA 43 IA |erevstuQ o1Ä4I038 BAN 2 IG TITA I = OSA I SA le IA, = | — IS TIA OGIAST IRENE GT IA6T ITIA|6 INTA FT IASS A | — | SA 1OG IA) — 98IA| — | SMA pregysodd « PT HATT HIA]P IIIA ST IASG A PLA | IA |83 IIA/SG IIA OG IIAET ITA OG IA |' ' BSÅOL oAeIV | SK ENA 9 AA TAGG ITAL = 9 ITA SS Ser IA] evuTogrqy mrorrod 6 ITA/O3 IfTA]S IA TIA] — | — | — |6T IIA|SG TIIA|LG IIA| 9 IA FIAT "mg prefjddeg | | "u9PI0dx3980 BIPOH | 2 ITA PT IITA| OS ITA (SL IA TIASG A |68 AI|96 ILA|SG IIA|OGIIA| 8 IIA OG IA 'Aqoxrky sqedwr PI IAI6T ITA] OS IIA (ST IA/SG A 63 A 66 AI|ST IIAIST IIA| — |S9G IA |9T IA | eenaL eAexDnS 0€ IA (GT IIA|83 IA |/93 IA/FG A 03 A 68 AI|ST IIAIFT ITAIST IIA/8G IA 61 IA | £qoqrfy erevmnnq TT SE NST IA GE AN SA 66 AN CA TALS TAL = IATA GETA CE RDS | | | "UOT9TEIY'O SKL[OALE "MH | 93 IA |TT ITTA|P IIIA /ST IA SG A |08 A JET A| — IT ITTA|LG IIA| I ITA/6G IA |Laoxrky sepndngrq | AT IIAIST INA PF INA |6T IA P3 A | 6 A |88 AIlTE IIANTE HA — | € ITA SG IA |etuueN tAIefrreeg a =S - 2 |g 25 5 | 8 . RE RA EE | 232 "qt jed190 IBIS "SKY ÖR EEE SIENNA AA TORRE cs RR ARE AAA == | | 4 | PpeuZowILg AI GG 'I9IXBA 2PEIPO ' | UTA IFO THA |[<8 GA Doe = | OTTAR För Al TIA STITKA CE TIA SG ITAN oc omuyg & 8 HA fr Ar ÖS TIA I IILA 97 ILLA — | paessord amwvuq HA) — 83 INA — |83 IATA | € A 938 IA) — |33 IA) 8 IA) — | 'epua0 enas | | | "puerdderr IAT ITA) 8 IIIA 83 IIAT IIA SG IAFT A| LA | — (IE IIA/O8 IIA 63 IIA/OG [TA |elomny tusruvAoq PT IIA| 9 IILA 67 IIIA9 HA ST IA GS A | SA | — GS IIAFPT IAGG IIAST IA Send VvourojopoN D28 18: VITA ST TIA SEO ETA PARTS I SR SE ER BIGATIEN SOL = SR GLEN rr AR OAS SEA EDO SS RELLO 01 — 196 IIA | 8 IITA TG IA IT IA AT A | 6 A (83 IIA 06 IIA/SG ITA TT IIAIeT IAF "oo" euefesp ZIHA) — (ET ITAJLS TA) 9 IAI9T A | SA [08 ILA IS ITIAT TIIA| 6 IIA| € ITA MagfsenN owex3jog BIA — | 4 HIA OG IA LG A SLA | SA [08 IIA IT ITIA ET IIA|OG IIA| P IA PIe31s01d exsoratX OT IIA| FINA) 9 IIAIOS IA) TIATTA | TA (BT IA |A ITA ST IIA PT IIA98 IA |fedeekH tsosedeeH "Uu9FI0A4T9750 CITON 2 IIA|93 IIA | & IIIAIST IACS A | SA | GA) — 106 IA 83 HA) 9 IIA| € ITA) £qoqIky soutmN IIA| 6 IIIA| & IIIA|SS IA) 9 IA'6T A (OS Al| — = = a — | Fsoxd taxelsqorg IIA|63 IIA | F IIIA|SG IA LG A lATA | TA | — 168 IA — 98 IIA98 IA |'ARUOH 'ASÄJoIQuY ITA TT IIIA TS IIA |AT IA TE A 6T A | 8 All6G IIA |96 IA 66 IIAJST IIA| GS IIA else AtAtefewqog, ITA] — | TIIAIST IA) PIA ATA | 8 AI8G ITA |SG IIA 68 IAS IIA8G IA 'Sqoxrkq taxeflqpd | | | "U9LOLEST VITON NAN a TE TN GEA VÄTA ERA = = 0 ERNA Ed IA] — | £ IITA 98 TAG A 9TA | EA (BG IA | — | 4 IIAST ILA 96 IA |219:4940 AÄQqouor PARAS TA OT IILA IOE- AJA BEAN OLA EO Fr FRA NN EGSTENEN MAL TITA ET IIIAIOG IA) € TASTE A | 9 AV I INA AG IAJ9T ITA 2 ITA 'OT TIA] erexsueg ejesunN FAT UTA TE TAR GEIST AR SSE - — | 8IIA — |Ppregysoxd erepum — | — KeA [A] — | I — | — = UF IIA 81 TA 'ejoaeg, taaefledder 26 2 Pe IX SOL (e 'sö& 'På IX G på IX be Ge IX (e [HAI (pe IX (2 '2s6 IX 4 | Pe IX lePe GIN GO ÖLEN SING GX 10€ TIX "2 III '9 | IIIX—248 IX'OTIIG I EESISKIT CDS | | | NN AT u" (ÖTATE GRATG ; GL AT (e FLAT TT ALG | ÖGSSLL CAT (9. AT (FST AG HOT TLS LO eel Sd: TE ATG (ONE NI IFS II ( '98 IN 4 II UI 'ySRI) 'ICOÅg AA TAL er 6e | ÖA [OA 0€ Hun (+ Ö AI— 66 II h T AT fe UT UNSÄSIORT SAT S2T 5 RA KA Bro FAg fo "SYTT M EET ETATE [DT SUG SISRI. orAp -1EM (c 'paelj era (4 : ugYv0s IE "8 BIrog :pess vörog . . . . . . . . . tATels Su (+ 'uolsspresp(z sex ogsvarYl; :oYSES e UOISKTAN lg SRAF OJSENBIT Ar: ONSTA UuDturer TLION (e' v BPUC M (4 : 51035 US (14 RESTS RIO. SH "> ysed ofsarg (Zz 'uoxtra ofog (+ :ofog "puelAN "ot rygolfemy (c 'elowALe p (7 :opunTt PAJ Kr "> tyoleamy :oqy ERT 0 arAspey(z BR oregh :(eRASN) VIEN ET Sn [NOM ps ONwID "puerung esrusäg SES En "oo SBA SU[OYGISJO :V)PDN uouwrg VISA (z BIISO (7 :UWBYDIEN "Pu?Iy - 9) 2 OR P (ce 61 (7 "Fö IX ( |6T '& IX '€3 X| 98 IX (cz '08 IX (1 16 IX] 98—88 IX €ö 06 IX (2064 Gö IX (2 'Pe 1X 4 98 IX po IX (2 '0G | IX I8'66'0T X (| Po IX) Gö IX (2 PO IX (i | FA e'TAG'oAG 95—63 AI 63 AI (z '83 AI (+ 66 AI 8I—&I AI 08 AI AT AIG '€T AIG "AT AI (z '9T AIG På 68 IX| Ge IX 61 IX 'I3 X (i ig 1 fe | | Fö IX Öd OLIN TGL Gö IX G 08 AI €0 AI (z '63 AIG LT AI Pe AI (s '$ö AIG 06 AI (z 63 III (z OMEGA et AT IT AT AT "ofs omtosy (; EN (7 tAtelseanoN (; :sepudgyrg CE "oo TAIBLIEBS :tTATRSLIVES : duuefkteq (z ATHENA (4 :BIÄYSBVAAL 2 NE " TAd8 (STOWBIONN :BWUSÅS . . " tAreluorr :emyrH är TAS VAT 99 BATAS :B[OISEN . . e . a . Ä a rate -UETeIL AM (g TATBlue[BeLIS FF (1 : BJEHYGUE f " tAIBlryney (g tAxeleqLq (; :BjOLWEe, "pur[IseACI " VIOI9S NINE PIA IePIRÖJ :ISJAONA tAIBlOUBYILJ (7 IdWBIIONM (7 :OUBHJILT | JI90tUunI :BJLPJeEN | . . . . . . . So dlafeits tab TRA VELA "> durog (z 'TATBlISOM (4 :BLeSBSULH "eJUNKLJES " U9HLA (z ny (r : FIOQOUOTI " peel sogeym (z 'uosonM (rt :SLYSKEf "uU9TaIES CIPOS slaka ANKATIVA 420 ILYIA :UuWBYS LIPOLT " CMA Lqreseq vemod "SBA, TAXeÅVINN . [| ? vd LJ 1 17 [0 Öl > - | 2 8B—T Al ot ot 8 INOM Åqemexefmeg | 2 ec —- 61 IX kr Fi) AT| EE Raa AR AO 3 LP FO :£qouorSF [Fe IX (; GTX Bo 6T IX (1l91 AT(e TÖAT(FELAT—OS TIG FAIT ER 0 sme par jögston | | ( (SREIRE (z "us (+ :£q9eYÅN ÖrIX TeX (el = | ATG 818 ATG CA TT elstalkopaganess drug | | (7 'H9 (£q9lreFAN) oddert (; :eresun ec IX (661 IX T6'8Xx4) GG AT (a er AIG ofs maseledder fc 2 ELePurM (7 :efepurM IM IDG 2 | 86 AI "> tATelvarg « GRETE TG EE | Lö AT — siren leg Ae fe fy | 2 08 IX| — FAT IE TRA AG Ol StIBBSeISnN 606 IX == | TG AT — NE PEN :(PeISTefOMIN) ESEM 6T TX ER [| 63 AT — ES ot ot tfATeltumer :0IÄYIOIS Orr IgG Xx =S | GS —16 AI ST Sm frn dE fena (OUSKOAR VS FOANLY, (LL IDE == bä GÅ AT = RR ST AST [MO MI O Ge SAO lj TR = 06 III (z Ae MIG CC ASVAL (6 Uv 4 :MOHOT | 'u9fF0d189250 BIPOS QFENE (201 IX 68 X (1 98 AT (cl OM CAT 03 | TASTE ers TO Ae (vare NA ra Go SIG sec IX (188 AT ce I (c 67 AT-9T III (r| of MongfV (2 'e IdwuelAAN (+ :BAeYng Fö IX = 81 AT—0OG TIT == FO pung, sepennund Ge IgG KG == Fö AT (z '98 ATG = : 1dwejoyrt (7 uouwek (; :1PYdIT 1:g 'u9ToTES Y90 SJLIOALY CYSIOLPOMN 'YSBIJ 'TBOlGY IVAJ[I eV I ABA rOÅlg "IBA "ILY JUTUSIL[ET | ER 259 038 IX '9—T X(e OT—T IX (z SEGT INA TEN GIT TG 61 IXG 'et IX (e(+'07T X (e GIG fe Ge ITE (6 GIN 0G Xx a ID ”6TIX 81 Ga G' EG (z äT—E IX Gl (09 > SAPA (04 GINETLGIET NN GIELGSTS XL 6T IX IFTA Ge SA ZAG (8T IA) 23 Al 'TIAle 81— ST AC SER SA (z STEN FORA (Ö Ale BA (GC OSA Q=CN (z LG SIGSAT a AM OT—SA(e' TAG 9 AG 6—8 AN 08—85 AT 23 '96 ATG ATEA (6 Gl ATG AT "805 . . . . , 4 ' teofs aIpurjf (+ 'ofs oxeum (7 'tyofsemees (; :IreUF njofsenng (7 'njolfsnunsyey (; : BY "puerdderg HSPA (z 'J19 1093 (7 :IMOrUBAOY "HOBOULOT, :99UI03ISDON uoAJIH :oft uopaula (; IP vad 4 :Froqvan "oo" NSPLIVXN feueleg "efqeq (+ 'TAxelsenN (; 'puns Beurer (; :OWLTJIOJ H9 ryoferesr :BASOTAT[A 'igolegAq (; :soaedeeH "u9II049950 BATON ASVIJVUUG (ce "TANBÖIggarg (e ' tAaeledeek (7 'UuoUurerneT (; 'uoutforg (z "TAelivuanyN (, :sowunN uourforg (z 9 esqorT(, :tiatefstfrg YSBAL (7 "IATOTO ESO RAA (; :BIBBASATOIYIIH ED "> tyofuvang :raxelevuqog, uoflg :raaelyrod "U9T9APST PATON Ein Beitrag zur Kenntniss der vergleichenden Ana- tomie der Ohrmuskulatur von Hj. Schulman. Seit 1889 mit comparativ-anatomischen Untersuchungen uber die Kaumuskulatur der Säugethiere beschäftigt, wurde ich auch dazu gefiährt, meine Aufmerksamkeit einem zwischen dem Kiefer und dem äusseren Ohr befindlichen Muskel zu- zuwenden, betreffs dessen Natur sich verschiedene Ansichten geltend gemacht haben. Einige Verfasser (Straus-Durck- heim, Humphry, Mivart, Krause) zählten ibn zu den Muskeln des äussereh Ohres, andere (Ruge, Leche) zu den Kaumuskeln. Da von genannten zwei Muskelgebieten jedes unter einen besonderen Hauptnerv subordinirt ist, muss eine Erfor- schung der Innervationsverhältnisse der Muskeln die Frage nach dem Gebiete, zu welchem sie gezählt werden missen, zur Klarheit bringen. Uber die grundlegende Bedeutung der Innervation zur Bestimmung der Muskel-Homologien braucht hier nicht mehr gesprochen zu werden. Doch scheint es, als ob die Innervation von den meisten Forschern unbeachtet gelassen wäre. Nur G. Ruge theilt hieriäber in seiner Arbeit: Ueber die Gesichtsmusku- latur der Halbaffen 1) folgendes mit: ,,Da niemals, trotz sorg- fältiger Nachforschungen, Äste des Facialis zu diesem Muskel 1) Morphol. Jahrb., Band XI, pag. 308. 261 verfolgbar waren, so lag der Gedanke nahe, letzteren als ein in das Facialisgebiet nicht gehörendes Gebilde zu be- trachten. Diese Ansicht wird vor Allem dadurch unterstitzt, dass bei einigen Formen Äste des Trigeminus (N. auriculo- temporalis) den Muskel im Ursprungstheile am Unterkiefer durchsetzen und hierbei Nervenfasern in ihn eindringen lassen. Davon, dass letztere fär den Muskel wirklich bestimmt seien, glaubte ich mich am besten bei Chiromys und Lepi- lemur iberzeugen zu können". Auf Grund dieser Beobach- tungen hält Ruge es fär wahrscheinlich, dass der fragliche Muskel eine mit der Kaumuskulatur in Zusammenhang stehende Bildung ist, und nennt ihn sowohl mit Räcksicht dar- auf, wie auch mit Bezugnahme auf seinen Ursprung und seine Insertion: Musculus mandibulo-auricularis. Indessen sieht derselbe Verfasser die Innervationsfrage fär noch nicht vollständig gelöst an. Dieses geht schon aus dem Wortlaut des eben angefährten Citates, noch deutlicher aber aus einer anderen Aeusserung in derselben Arbeit her- vor (p. 260), wo er sagt: ,,Dies bleibt vorläufig ein fraglicher Punkt, velcher durch eingehendere Nachforschungen gelöst werden will". Auch Leche spricht sich in demselben Sinne aus 2). In der That erweckt die Angabe, dass der N. auriculo- temporalis den Muskel versorge, zunächst einiges Bedenken gegen die seine Trigeminus-Innervation statuirende Auffas- sung, da ja genannter Trigeminuszweig an sich nur sensible, nicht motorische Fäden fuhrt. Es wäre ja wohl denkbar, dass von motorischen Elementen des Ramus tertius n. trigemini ausnahmsweise einige solche Fäden sich abgelöst und den sensibeln Bändeln des N. auriculo-temporalis angeschlossen hätten, um dieselben erst später wieder zu verlassen, in den besprochenen Muskel einzudringen und ihn zu versorgen; es kann aber andererseits bewiesen werden, dass bei den- jenigen Säugethieren, die auf diese Verhältnisse genauer von 1) H. G. Bronn's ,Klassen und Ordnungen des Thier-Reichs"”. B. 6. Abth. V, p. 683. Leipzig und Heidelberg. 1887. 262 uns untersucht wurden, der N. auriculo-temporalis den Muskel nicht beherrscht. Nicht zu schwierig war dies bei Felis lynx, Didelphys Asarae, Hemicentrotus migriceps und Myrmecophaga jubata (Embryo) zu beobachten: hier durchkreuzten nur Fäden des N. auriculo-temporalis den Muskel, liessen ihn aber äbrigens vollkommen unberährt. v Nach dieser Beobachtung aber wurde es winschens- werth, auch andere Säugethiere zur Präfung der Ruge'schen Angaben iber die Innervation des Muskels zu untersuchen. Um hier Klarheit zu gewinnen, unterwarfen wir fär's Erste die in den Muskel eindringenden Zweige des N. auri- culo-temporalis einer eingehenden Untersuchung. Hierbei zeigte sich bei Erinaceus europmus, Blasina brevicauda, So- rex araneus, ÖCrossopus fodiens und Lemur varius (eimem Thier, das zu einem, auch von Ruge untersuchten Geschlecht gehört), dass diese Zweige den Muskel nur durchbohrten, nicht innervirten. Gewöhnlich waren es gröbere Fäden des N. auriculo-temporalis, die sich zwischen den Muskelbändeln einen Weg bahnten, weshalb es möglich war, sie ohne allzu grosse Schwierigkeit zu verfolgen. Aber bisweilen lösten sich von diesen Zweigen feine Fäden ab, die sich entweder später wieder mit den Hauptzweigen vereinigten oder ihren Weg durch den Muskel selbständig fortsezten. Diese bereiteten uns grosse Schwierigkeiten, als es galt, ihren Verlauf festzustellen. Be- sonders bei Erinaceus europceus fanden wir eine derartige Auflösung der Fäden des N. auriculo-temporalis, constatirten aber zugleich, nach wiederholten Kontrollversuchen, dass diese Auflösung nicht konstant, sondern nur ganz zufälliger Natur war. Wir trafen auch auf Exemplare, die solcher feinen ausstrahlenden Fäden ermangelten, und wo der Nerv eine einfachere Verzweigungsart zeigte. Immer schärfer trat die Vergeblichkeit, auf dieser Seite die Innervation des Muskels zu suchen, hervor, und wir beschlossen daher, unsere Beobachtung und Untersuchung dem N. facialis zuzuwenden. Zu dieser neuen Aufgabe forderten auch gewisse an- dere Thatsachen auf. Eine solche war die von Humphry 263 gemachte Beobachtung, dass unser Muskel bei Orycteropus Capensis in so intimer Beriährung mit einem wirklichen Ohrenmuskel auftritt, dass der oben genannte Verfasser ihn fär einen integrirenden Theil des letztgenannten Muskels ange- sehen und beide mit demselben Namen als , Musculus attrahens auris'' 1) benannt hat. Dazu kommt, dass auch wir eine ähnliche Vereinigung zwischen den entsprechenden Muskeln nicht nur bei verwand- ten Thieren wie Dasypus hybridus, D. novemcinctus (Em- bryo) und Myrmecophaga Jjubata (Embryo), sondern auch bei mehr entfernten Formen wie Halmaturus Bennetti und Didelphys Azareé beobachteten. Die genannten Muskeln stellen sich bei den von uns untersuchten Edentata und Marsu- pialia wie zwei getrennte Köpfe eines in seinem oberen Theile einheitlichen Muskels dar. Der eigentliche M. Mandibulo- auricularis bildet hier den stärker entwickelten Kopf und erscheint besonders breit bei Dasypus. Siehe Fig. 1, Taf. I. Auch Ruge hat eine Vereinigung zwischen diesem Muskel und dem M. helicis bei Lepilemur mustelinus bhbeobachtet?). Man könnte einwenden, dass die erwähnte Vereinigung zwischen M. mandibulo-auricularis und der von N. facialis innervirten Ohrmuskulatur nicht nothwendig auf eine ur- sprängliche Zusammengehörigkeit zwischen ihnen hinzu- weisen braucht, sondern auch eine später erworbene Ver- bindung beider sein kann; und als solche wäre sie kein Beweis gegen die Trigeminusnatur des oft genannten Muskels. Andererseits aber muss zugegeben werden, dass derartige Muskelvereinigungen sich eher bei von derselben Nerven- quelle versorgten Muskeln vollziehen, als bei solchen, welche von verschiedenartigen Nerven innervirt werden; doch möchte ich darauf selbst keinen grossen Werth legen. Selbstverständlich aber war nur durch die Untersuchung der Innervation eine Entscheidung beziglich dieser Specula- tionen zu gewinnen. In Betracht der Lage des fraglichen 1) Siehe: ,On the Myology of Orycteropus capensis and Phoca communis", Journal Anat. and Phys. Vol. II, p. 295 Cambridge and London 1868. SATA O Pp. J005 264 Muskels vor der Ohrmuschel suchten wir seinen innervi- renden Nerv begreiflicher Weise zuerst unter den Facialis- zweigen, welche sich vor der Ohrmuschel vom Hauptstamme trennen. Unsere Bemihungen in dieser Hinsicht waren in— dessen fruchtlos. Nicht einmal bei Dasypus, wo relativ mäch- tige Facialiszweige in den Spalt zwischen den oben beschrie- benen zwei Muskelköpfen eindrangen (Fig. 1, Taf 1) und wahrscheinlich zur oben genannten Bifurkation beigetragen oder sie wenigstens unterstätzt haben mögen, konnten wir von dieser Seite kommende innervirende Zweige entdecken. Wir konstatirten nur den Verlauf letztgenannter Nerven durch das trennende intermuskuläre Bindegewebe, ohne die fraglichen Muskeln selbst zu versorgen. Es blieb uns somit nur noch ibrig, diejenigen Zweige des N. facialis zu untersuchen, die sich hinter die Ohr- muschel ausbreiten. Auf diesem Wege gläckte es uns endlich, den innervirenden Nerv zu entdecken und heraus zu prä- pariren, erst bei Felis Lynx, dann bei Lemur varius, Halma- turus Bennetti, Didelphys Azarce, Sorex araneus und Myrme- cophaga jubata. Bei allen diesen, aus verschiedenen Ord- nungen gewählten Objekten, hatte der Nerv denselben Verlauf, indem er sich medial und rund um die Ohrmuschel bis zu ihrem: vorderen Rand herum erstreckte, und es zeigte sich, dass er sich vom N. auricularis posterior abzweigte. (Fig. 6—9, Taf. I). Hiermit därfte die Stellung des fraglichen Muskels in dem von N. facialis beherrschten Gebiete bestimmt sein und die seinen Anschluss an die Kaumuskulatur postulirende Auffassung dahin modificirt werden, dass jede solche Ver- einigung nur eine sekundäre Bedeutung besitzt. Dieselbe Bedeutung messen wir auch Ruge's Beobachtungen fiber einen Zusammenhang mit dem M. masseter bei Lemur mela- nocephalus bei”). Mit dem Leitfaden der Innervation ist der Muskel in seinen extremen Formen, da, wo er solche angenommen hat, :) Vergl. Ruge, Uber die Gesichtsmuskulatur der Halbaffen, p. 260 und p. 308. 269 immer wieder zu erkennen. Thatsächlich kann ein Fall ver- zeichnet werden, wo der Muskel des Anschlusses an den Kiefer entbehrt und statt dessen vom Os temporum hinter dem Kiefergelenk, bald nahe diesem (Sorex araneas und Crosso- pus fodiens), bald weiter davon in der Nähe von der Öffnung des Meatus auditorius internus (Blasina brevicauda) ent- springt (Taf.I, Fig. 2 und 3); dass er wircklich M. mandibulo- auricularis ist, wurde bei Sorex durch Kontrollirung der In- nervation konstatirt. Dieser Fall verdient insofern Beachtung, als er zeigt, dass der Muskel, wenn es gilt einen der beiden Anheftungspunkte aufzugeben, die Vereinigung mit dem Ohr beibehält, aber die am Kiefer fallen lässt. Dieses deutet -— unserer Meinung nach — darauf hin, das die Anheftung an dem Ohr von mehr primärer Natur als die an die erwähnten beiden Knochen ist. Und wir betrachten das Faktum, dass, bei totaler Reduktion des äusseren Ohres, der Insertions- punkt des Muskels einfach auf die Haut ibertragen ist, keineswegs als einen gegen diese Auffassung sprechenden Fall. Ein solches Verhalten wurde bei Chrysochloris inawu- rata und Talpa europea konstatirt: hier endete der Muskel an derselben Stelle, wo man ihn zu finden erwarten musste, falls der Knorpel der Ohrmuschel noch existirte. — Ja, die äusseren Konturen der Insertionsfläche sind sogar ganz die- selben wie bei nahe stehenden Formen, die ein äusseres Ohr besitzen. (Taf. I, Fig. 4). In der That hat also hier weder eine Verlagerung noch eine Veränderung des Muskels stattgefunden. Es ist nur die Ohrmuschel, die eine reduk- tive Umgestaltung erlitten hat. Es ist anzunehmen, dass weitere Untersuchungen auf oben angedeutetem Wege noch viele abweichende Formen des M. auriculo-mandibularis zu Tage bringen werden. 50 därfte auch möglicherweise z. B. der eine von den von Krause!) beschriebenen Muskeln M- parotideo-auricularis anticus und M. maxillo-auricularis — wir verweisen hier auf den oben erwähnten Fall bei Oryc- teropus, Dasypus, Myrmecophaga, Halmaturus und Didel- 1) Die Anatomie des Kaninchens, 2 Aufl., p. 175. Leipzig 1884 266 phys — mit den M. mandibulo-auricularis homologisirt und der andere dem Derivat desselben gleichgestellt werden. Vielleicht entspricht auch der von Burmeister beschriebene M. erector auriculae bei Tarsius !) unserem Muskel. Bisher ist der M. mandibulo-auricularis in der Litte- ratur nur in seiner typischen Form beschrieben worden und hat im Ållgemeinen wenig Beachtung gefunden. 9Sogar bei einigen der hier aufgezählten Thiere wurde er fräher nicht angegeben. FEigenthuämlich fär das Auftreten des fraglichen Muskels ist noch der Umstand, dass er bei vielen nahen Ver- wandten bald existirt, bald fehlt. Um zu dem schon existi- renden Materiale noch einige Beobachtungen zuzufigen, so fehlt er bei Scalops, während er bei Talpa vorkommt, fehlt ferner bei Bradypus, obwohl er bei Dasypus, Orycteropus und Myrmecophaga sich findet. Dieser Muskel därfte also bei der Mehrzahl der Ordnungen der Säugethiere bei gewissen Formen vorkommen, bei anderen fehlen. Bei Halbaffen und wahrscheinlich auch bei Beutelthieren ist er eine konstante Bildung, bei Primaten und vielleicht auch bei Monotremen fehlt er konstant. Wenigstens ist er bei den Echidna nicht beobachtet worden und wir wissen auf Grund eigener Beob- achtungen, dass er bei Ornithorhynehus nicht existirt. Die genauere Beobachtung des” eigenthuämlichen Ver- laufes des innervirenden Nervus mandibulo-auricularis därfte ein grösseres Interesse darbieten als das Suchen nach dem M. mandibulo-auricularis bei Thieren von recht vielen ver- schiedenen Säugethierabtheilungen. Denn es wirft Licht auf die Abstammung des fraglichen Muskels. Die Thatsache, dass der N. auriculo-mandibularis ein Zweig des N. auricu- laris posterior ist, beweist, dass der Muskel, trotz seiner vor- geschobenen Lage, morphologisch mit dem postauricularen Facialisgebiete zusammenhängt, und seinen Ursprung von oben genanntem durch den N. auricularis posterior ver- sorgten Muskelkomplex ableitet. Dass eine Verschiebung des Muskels stattfand, ist deutlich, und der Nerv bezeichnet hier !) Beiträge zur näheren Kentniss der Gattung Tarsius. Berlin 1846 32 , Pp: 02. 267 den Weg, den die Verschiebung genommen hat. Man könnte annehmen, dass der M. mandibulo-auricularis naturgemäss sich an die hinter dem Ohre befindlichen Muskeln anschliessen miässte, da ja faktisch der Muskel bei vielen Formen sich an der inneren Seite der Concha ausbreitet. FEine solche mediale Insertion kann bei Halbaffen im Allgemeinen und bei Insektenfressen im Besonderen constatirt werden. Bei diesen Thieren verbreitet sich der Muskel am vorderen Rande des Ohres und hat an seiner hinteren Seite gabelförmige Ausstrahlungen, die gewöhnlich in zwei verschiedenen Rich- tungen nach oben und nach unten auf die innere Seite der Concha gehen, und die bei einigen Formen mehr, bei anderen weniger entwickeit sind. (Vergl. Taf. I, Fig. 5 und 6). Nun fragt es sich: Ist dieses ein ursprängliches Insertionsver- hältniss? Wir zaudern nicht, darauf eine verneinende Ant- wort zu geben, denn gegen diese Annahme därfte das Fak- tum sprechen, dass der N. mandibulo-auricularis, nachdem er den vorderen Rand der Ohrmuschel erreicht hat, sich uber diesen biegt und eine Strecke weit lateralwärts wom Ohrknorpel verläuft, bis er sich wieder nach innen wendet, um von dem oberen Ende des Muskels her in diesen ein- zudringen, bald in die Mitte des Muskels, bald von seinem oberen Rand aus in schiefer Richtung nach unten gehend. (Taf.I, Fig. 6, 7, 8 und 9). Der oben beschriebene Verlauf zeigte sich in seinen Eigenthöämlichkeiten am deutlichsten bei Felis, Halmaturus und Lemur; denn bei diesen Formen ragt der Ohrknorpel bei der Spina helicis (Cartilago scutiformis bei Felis) um ein bedeutendes hervor, und der Nerv bildet eine Schlinge um diese Knorpelpartie. Mit Bezugnahme hierau! betrachten wir die Insertionsart, welche der Muskel bei ge- wissen Beutelthieren (Didelphys, Halmaturus) und bei Felis zeigt (Taf. I, Fig. 8 und 9), indem er an dem vorderen Rand der Ohrmuschel (Concha) befestigt ist, und noch mehr die am meisten laterale Insertion, welche der Muskel bei Da- sypus, (Taf. I, Fig. 1). Myrmecophaga und Lepilemur (Ruge) besitzt, als Merkmal oder Erinnerungszeichen seiner fräheren, urspruänglichen Lage. Hier bei wollen wir jedoch nicht so 268 weit gehen, die Möglichkeit einer sekundären Entwicklung in lateraler BRichtung zu leugnen. Eine solche därfte Dasy- pus aufweisen, bei dem der M. mandibulo-auricularis sich von der Gegend der Spina helicis äber die vordere Fläche des Tragus eine Strecke längs der Knorpelwand des äusse- ren Gehörganges ausbreitet. Wenigstens in seinem unteren Theile därfte der Muskel hier sein Terrain erweitert haben. Aber wir halten an unserer Behauptung betreffs des pri- mären Charakters der lateralen Insertion im Allgemeinen und speciell mit Räcksicht auf Dasypus, wenigstens was die oberen Bindel des Muskels betrifft, fest und vermögen der Ansicht Ruge's!) dass die oberen Bindel des Muskels, welche sich bei Lepilemur an der äusseren Seite der Spina helicis so hoch herauf erstrecken, dass sie die Fäden des M. helicis erreichen, sekundärer Natur wären, nicht zustimmen. Diese Bäöndel gerade deuten durch ihre laterale Ausbreitung auf eine frähere Entwickelungsphase, die dadurch gekenn- zeichnet war, dass der M. mandibulo-auricularis ebensowohl wie der M. helicis die äussere Seite der vorderen Ecke der OUhrmuschel bedeckte. Als weitere Stitze unserer Ansicht mag noch angefährt werden, dass die Zusammengehörigkeit der beiden letzt- genannten Muskeln sich nicht nur auf eine bei gewissen For- men konstatirte direkte Muskelversechmelzung beschränkt, sondern sich auch in der Innervation dokumentirt. Denn bei einer aufmerksamen Verfolgung des Zweiges des N. auri- cularis posterior, den wir N. mandibulo-auricularis nannten, gluckte es uns, bei Didelphys Azarae (Taf. I, Fig. 9) und Halma- turus Bennetti einen feinen Seitenast zu entdecken, der sich bis zum M. helicis minor erstreckte, in diesen eindrang und hier sich in feinste Verzweigungen auflöste. Später präpa- rirten wir bei Myrmecophaga jubata, ausser diesen noch einen andern Zweig heraus, welcher den M. helicis major innervirte. Auf Grund dieser gemeinsamen Innervation bilden die hier erwähnten drei Muskeln ein Muskeltriumvirat, 1) ,Öber die Gesiehtsmuskulatur der Halbaffen", p. 309. 00 welchen dasselbe Schicksal gemeinsam ist, nur mit dem Unter- schiede, dass die Mm. helicis an der äusseren Seite des Ohres stehen geblieben sind und solcherweise nicht an dem Schlussakt des Verschiebungsprocesses Theil genommen haben, den wir hier beriährt haben, und welcher erst eine Verschiebung in medialer Bichtung und, nachdem diesse ihr Maximum erreicht hat, ene weitere Ausbreitung auf die hintere Fläche des Ohres hin in sich schliesst. Einer solchen Entwickelung ist der M. auriculo-mandibularis allein unter- worfen. Wegen seiner Hauptverschiebung nach vorn, reprä- sentirt er einen in den Gesichtsbereich (Jugal- und Mandi- bulargegend) gewanderten Abkömmling des postauricularer Facialis-Muskel-Gebietes. Betreffs des Vorkommens und des Umgestaltungs- processes des M. helicis, liegen bisher allzu sparsame Beob- achtungen vor, um eine erschöpfende Mittheilung machen zu können. Bei den Monotremata !), Cetacea und Sirenia därfte er nicht vorkommen; dagegen fehlt er wahrscheinlich keiner anderen Säugethierordnung vollständig. Bei gewissen Beutel- thieren ist er verhältnissmässig stark entwickelt, wie bei Myrmecobius ?), sowie bei den friher von uns aufgezählten Marsupialia und bei vielen anderen Säugethieren?). Bei den Primaten ist er immer rudimentär und wurde nur bei ver- einzelten Formen, wie bei dem Menschen, dem Gorilla, dem Schimpanse, Hylobates, Cebus und Ateles beobachtet?). Bei !) Wenigstens bei Ornithorhynchus, der speciell hierauf untersucht wurde, fehlt er. ?) Leche: Bronn's Klassen und Ordnungen, p. 6717. >) Vergl. Krause: Anatomie des Kaninchens, p. 176. Leisering- Mäller ,,Handbuch der vergleichenden Anatomie der Haussäugethiere", p. 273 betreffs der Fleischfresser und p. 250 betreffs des Pferdes). 2 G. Ruge ,Die vom Facialis innervirten Muskeln des Halses, Nackens und des Schädels eines jungen Gorilla”. Morphol. Jahrb. 12, p. 484—486. ,, Untersuchungen öäber die Gesichtsmuskulatur der Primaten”, p. 53—61. Leipzig 1887). 270 gewissen Säugethieren ist er einheitlich, bei anderen, wie bei dem Menschen, zerfällt er in zwei Muskeln Mm. helicis (major und minor). — Ihrer Innervation nach sind diese Muskeln bei dem Menschen, den Affen und den Halbaffen untersucht. Man betrachtet sie als von dem Ramus temporalis Nervi facialis innervirt 1). Dass Ruge angenommen hat, der Nerv, welcher den M. depressor helicis innervirt, versorge auch die Mm helicis, geht sowohl aus den Ilustrationen als aus dem Texte seines Werkes hervor und därfte wohl darin seine Erklärung finden, dass er den postauriculären Zweigen des N. facialis nicht dieselbe Aufmerksamkeit geschenkt hat, wie den mit grösster Genauigkeit und Sorgfalt behandelten terminalen Verzwei- gungen des Hauptstammes im Gesichte. Dieses betont er selbst in seinem Werke iäber den Gorilla (p. 521). Die An- thropotomen därften wiederum einen zum M. auricularis an- terior ziehenden Zweig fär den innervirenden Nerven gehalten haben, da sie den rechten nicht gefunden. Wir finden es doch wohl erklärlich, dass die Heraus- präparirung der Nn. helicis beim Menschen mit grossen Schwierigkeiten verknäpft sein muss. Denn wir sehen ein, dass der im höchsten Grade rudimentäre Charakter der Mm. helicis im Verein mit dem Fehlen des M. mandibulo-auricu- laris den hier in Frage stehenden Muskelcomplex, im Ver- gleich mit der entsprechenden Muskelmasse bei solchen Säuge- thieren, die sowohl mächtigere Mm. helicis als auch den im Allgemeinen grösseren M. mandibulo-auricularis besitzen, unbedeutend erscheinen lässt. Dieses Sachverhältniss muss eine entsprechend schwächere Entwickelung der innervi- renden Nerven bei dem Menschen zur Folge haben. Ueber- dies bildet die frähe Abzweigung des Nerven aus dem N. auricularis posterior, zusammen mit der bedeutenden nach vorn ausgefährten Muskelverschiebung erschwerende Momente bei der Section. Denn diese Umstände veranlassen, dass der 1) G. Schwalbe ,Lehrbuch der Neurologie", p.859. Erlangen 1851. Siehe ferner Ruge's oben citirte Arbeiten öber Affen und Halbaffen. 271 ausserordentlich feine Nerv hier eine ungewöhnlich lange Strecke verfolgt werden muss, bevor man auf den Muskel trifft. Nur durch Anwendung der genauesten Sorgfalt ist es uns gelungen, den N. helicis minor an einem neugeborenen Kinde heraus zu präparieren. (Vergl. Taf. I, Fig. 10—11). Der M. helicis major fehlte ganz. Auf Grund der hier beobachteten Innervation der Mm. helicis von einem postauriculären Facialiszweig können wir Ruge's Herleitung dieser Muskeln aus dem M. depressor helicis nicht unterstätzen. Dieser Verfasser betrachtet die Mm. helicis als direkte Abkömmlinge des M. depressor helicis, und föhrt, um diese Ansicht zu stätzen, eine Muskel- zusammenschliessung in der Gegend der Spina helicis an. Wir bezweifeln nicht, dass eine solche existirt, aber wir betrachten die Entstehung derselben als späteren Datums, da unserer Meinung nach ein so hoch oben am Rande der Gehöröffnung stattfindender Verband von Muskeln, die ihren Ursprung von beiden Seiten dieser Öffnung herleiten, nur mit grosser Schwierigkeit als ein urspränglicher ange- sehen werden kann. Hierbei stimmen wir vollkommen mit Ruge iäberein, wenn er sagt !): , Die Theilung des Facialis gleich nach seinem Austritte aus dem Schädel in einen vor und in einen hinter die Ohröffnung verlaufenden Ast, be- deutet uns, dass die Muskulatur bei ihrer Differenzirung sehr frähzeitig nach zwei Richtungen sich verschob und in diesen selbstständige Umbildungen einging. Die Ohröffnung bildete die Grenzscheide dabei. Der verschieden eingeschlagene Weg der Ausläufer einer Muskelgruppe rief talso zwei Gruppen in's Leben: 1) die vor, 2) die hinter dem Ohr befind- liche. Wenn in der Scheitelgegend ein Zusammenhang beider Muskelgruppen hier oder da vorliegt, so kann das also kein genetischer, sondern nur ein erworbener, sekun- därer sein". Hiermit schliessen wir unsere Betrachtung der ange- föhrten vorn gelagerten, postauriculären Muskelgruppe, und 1) ,Öeber die Gesichtsmuskulatur der Halbaffen", p. 246. 212 der terminalen Zweige des N. auricularis posterior, welche ihn versorgen, und stehen fär's erste von der Verfolgung der Umgestaltungsverhältnisse der äbrigen Theile des hinter dem Ohr befindlichen Facialisgebietes ab, bis wir Zeit gefunden haben, unsere Untersuchungen iber die Kaumuskulatur zu Ende zu fähren. Vielleicht erlauben uns die Verhältnisse später eine umfassendere Behandlung des postauriculären Muskelgebietes, welches verhältnissmässig weniger beachtet ist, als die öbrigen Theile der mimischen Muskulatur des Gesichts. — Ho20R+ mod Tar. 4. mi Pr nuet Fig 53 mi Ju h SSE We rg | NON | Ed Fiq.t 7 - vt EOS nmuna + - ; am nn ta uma nuna nana mt mt mna fa + N NN nun NU MILE z hm maa . ; k mas X > mac må fr | nin > CR sc mad $ stam É ni 5 jö Kiq. 12. mun ? måg näs Am IPNITUL RN mac nl. mnmhm AR map Schulman gez. Fig. Fig. Fig. S und 9. Fig. 10. Hig: 11. Fig. 12. HA OC ww 3 6. Z Erklärung der Abbildungen. TATE Ohrmuskeln von Dasypus hybridus nebst pre- auriculären Facialisästen. Kopf von Sorex araneus. Ein Theil des Kopfes von Blasina brevicauda. Kopf von Talpa europea von oben. Die hintere, mediale Fläche des Ohres von Erinaceus europ&Xus. Die hintere Seite des Ohres von Lemur varius. Das Ohr von Lemur varius von vorn. Die mediale Fläche des Ohres von Didelphys Azare. Fig. 9 zeigt die Innervation von m. helicis minor. Um dies sichtbar zu machen, ist der Ohrknorpel zum Theil weg- geschnitten. Die Ausbreitung des n. man- dibulo-auricularis in seinem Muskel ist auch zu sehen. Die hintere Seite des Ohres eines neugeborenen Kindes. Das Ohr eines Neugeborenen von vorn. Nervus auricularis posterior mit Verzweigungen bei einem Neugeborenen herauspräpariert und ausgebreitet.!) 1) Abgesehen davon dass n. auricularis posterior mit n. auricula- ris magnus anastomosiert, giebt es noch Anastomosen mit preauriculä- ren Nervenfasern. Der Ursprung dieser Fasern ist unbekannt. Doch lassen sich auf dem Przparate die Fasern des n. helicis minor gut ver- folgen. Sie stammen von der postauricularen Seite ab. 18 am. Ya. Ke: m. maa. mae. map. mas. hm. mma. mma, mma”. moa. mi. mtr. eam. nap. nas. nf. nhm. mna. pe. pl. r. ro. Abkiärzungen. angulus mandibule. fasc. accessorius s. superficialis musculi tragi. Knorpel. mandibula. musculus auricularis anterior. meatus auditorius externus. musculus auricularis posterior. auricularis superior. helicis minor. Bg mandibulo-auricularis. caput major m. mandibulo-auricularis. caput minor m. mandibulo-auricularis. musculus orbito-auricularis. temporalis. 53 traänsversus. nervus auricularis magnus. posterior. superior. ” 2” 2 2 2 2 2” facialis. helicis minor. » mandibulo-auricularis. processus coronoideus. platysma. die mit Bindegewebe gefällte Rinne zwischen den bei- den Köpfen des m. mandibulo-auricularis. ramus occipitalis. Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1891, 18 Sammankomsten öppnades af den afgående ordföran- den friherre Palmén, som dervid yttrade följande: Det år som förflutit sedan Finska Vetenskaps-Societe- ten sist samlades på detta rum, har till sitt allmänna skap- lynne varit af en art, som icke tyckes gynsam för det ve- tenskapliga arbetets förkofran. Ty för detta arbete är det ju en ovärderlig fördel om dess idkare få med ostörd ro hängifva sig åt uppsökandet af lagarne för lifvets utveckling under sekler och årtusenden, utan att behöfva fästa blicken alltför mycket vid dagens och stundens företeelser. Det gifves dock äfven stunder vid hvilka den veten- skapliga forskaren gärna dröjer, enär han i dem ser sam- ladt likasom i en brännpunkt hvad seklerna hoppats och ve- lat. En sådan var den vigtiga stund då Finlands högskola för ett fjerdedels årtusende sedan vigdes till sitt ansvarsfulla och vigtiga värf, att föra forskningens talan på denna nord- liga breddgrad. Om ock minnet af denna tilldragelse icke af högskolan firats med någon särskild högtidlighet, har dock tanken derpå lefvat vaken i allas sinnen. Och icke minst har detta varit fallet med Finska Vetenskaps-Societetens ledamöter, ty det är ju i högskolans sköte Societeten upp- vuxit, det är dess gästfrihet vi så många år, likasom vid detta tillfälle, anlitat. Varma om än icke särskildt uttalade hafva derför de välönskningar varit, hvilka Societetens leda- möter egnat högskolan. Förvisso hoppas vi att det nya tidsskede, som nu ingått, skall hafva att framvisa samma ihärdiga och fruktbringande arbete för vetenskap och foster- land, hvilket utmärkt de gångna tvåhundrafemtio åren. 216 Men, såsom redan antyddes, äfven nutiden har under detta år gjort sig starkt påmint. Och om dessa påminnel- ser ej varit af samma ljusa art, som minnet från år 1640, så kunna vi i stället vara förvissade om att de icke såsom detta beteckna tilldragelser af sekular betydelse. Ty för den, som den 28 augusti 1890 befann sig på hafvet, visade sig väl detta under en helt annan gestalt än han sett det un- der många lugna och klara sommarqvällar. Men i den kurva, som på meteorologens tabell anger medeltalet af storm och stiltje under en längre period, der vållar orkanen en knap- past märkbar höjning. Emellertid får dock icke betydelsen af samtidens till- dragelser förbises; de lärdomar dessa kunna gifva, böra noga beaktas. Och om någon lärdom så att säga tränger sig på oss i dessa tider, så är det väl den gamla men aldrig för- åldrade satsen: enighet ger styrka. Känslan att så är har äfven på det vetenskapliga arbetets område under det för- flutna året funnit sitt uttryck i tvenne företag, hvilka för framtiden kunna varda af stor betydelse. Förslag har väckts om anskaffande af ett gemensamt hus för alla våra veten- skapliga samfund, och likaså om utarbetandet af ett upp- slagsverk öfver den inhemska litteraturen, ett slags general- mönstring med hela det andliga arbete, som under tidernas lopp i Finland utförts. Begge dessa förslag hafva naturligt- vis en särskild betydelse för Finska Vetenskaps-Societeten, hvilken bland annat är egare af vårt lands näst Universite- tets mest betydande vetenskapliga boksamling och hvilken genom mångsidigheten af det vetenskapliga arbete den re- presenterar har så många intressen att bevaka. Det har äfven framhållits att förslaget om ett gemen- samt hus för de vetenskapliga samfunden kunde ge uppsla- get till förverkligandet af en tanke, hvilken ofta inom Veten- skaps-Societeten blifvit uttalad: upprättandet af en finsk ve- tenskapsakademi. Det må dock lemnas derhän, huruvida en sådan centralisering medför så afgjorda fördelar, att man borde frångå den organisation för det vetenskapliga arbe- tet, hvilken redan är bepröfvad och visat sig medföra goda 277 resultat. Det synes mig som skulle det hittills följda syste- met med flere fristående vetenskapliga sällskap för olika gre- nar af forskningen mera öfverensstämma med vetenskapens egen karaktär och sätt att utveckla sig samt ständigt söka nya former för sitt arbete. Deremot är det helt visst af stor vigt att dessa vetenskapens olika organ såvidt möjligt räcka hvarandra handen till ett broderligt samarbete. I fall så sker, skola vi kunna med så mycket större tillförsigt arbeta på utförandet af det program vår store tänkare Snellman framlagt i följande ord: ,Må vi vara öfver- tygade att, om kärleken till vetenskap och litteratur hos oss är sann och lefvande och om vi arbeta i deras tjenst, vi då lagt den grund för vår nationela tillvaro, hvilken ingen mensklig makt förmår rycka ifrån oss." Jag anhåller om de närvarandes uppmärksamhet för den berättelse om Vetenskaps-Societetens verksamhet under det förgångna året, hvilken dess ständige Sekreterare, herr statsrådet Lindelöf nu kommer att uppläsa, och dernäst för ett föredrag, hvari jag skall i korthet skildra nutidens åt- gärder för utredning af foglarnas årliga flyttningar. Vidare skola minnesord egnas tvenne af Societetens ledamöter, som under året aflidit, i det herr arkiater Otto Hjelt kommer att uppläsa en lefnadsteckning öfver framlidne professor Frans Josef von Becker och professor Edv. Hjelt att skildra pro- fessor Johan Jakob Chydenius” lefnad och vetenskapliga verk- samhet. II. Årsberättelse, afgifven af Finska Vetenskaps-Societetens ständige sekreterare. Det år af Finska Vetenskaps-Societetens verksamhet, som med denna dag går till ända, sammanfaller med en i flere afseenden märklig period i vår inre historia. Den lugna lagbundna utveckling, hvaraf det finska folket under högsin- nade monarkers hägn härtills varit i åtnjutande och hvar- under det känt sig förnöjdt och tacksamt, har under senaste tider oroats genom angrepp af allehanda slag, rigtade mot hela vårt bestående samhällskick från personer, som äro fremmande för våra förhållanden och som ej kunnat eller velat uppfatta deras historiska berättigande. De bekymmer, som härigenom framkallats inom alla kretsar af befolknin- gen, ha emellertid genom H. K. M:s nådiga försäkran om sin fortfarande välvilja för det finska folket och sinafsigt att allt framgent vidmakthålla de detsamma förlänade rättigheter, i väsentlig mån skingrats. Landets nu församlade represen- tanter ha sålunda åter kunnat med större förtröstan på framtiden arbeta på förbättrandet af våra lagar och in- stitutioner i enlighet med tidens, fordningar och landets behof. Man kan måhända ännu hoppas, att de missförstånd, som egt rum och som hotat att för oss blifva ödesdigra, skola med tiden kunna häfvas och att med klargörandet af de frågor, som varit sväfvande, en lugn och ostörd utveck- ling åter skall blifva möjlig. Under en tid då de politiska spörsmålen sålunda mer än förut tagit den allmänna uppmärksamheten i anspråk, ha de sträfvanden, som röra sig inom vetenskapens abstrakta 279 rymder, föga kunnat räkna på ett allmännare deltagande. De ha icke dess mindre fortgått utan hinder eller afbrott. Äfven Finska Vetenskaps-Societeten har, såsom af det föl- jande torde framgå, i sin mon sökt bidraga att hålla den vetenskapliga forskningen vid lif. Innan jag närmare redo- gör för dess verksamhet i detta hänseende, bör jag dock förut erinra om de vexlingar, som under året egt rum inom Societetens personal. Vid slutet af senaste år förlorade Societeten inom en kort tid icke mindre än tre af sina ordinarie ledamöter, nem- ligen f. d. professorn i kemi d:r JOHAN JAKoB CHYDENIUS, Som efter en långvarig sjuklighet afled den 4 November 1890, pro- fessor emeritus, statsrådet FRANS JOSEF VON BECKER, död den 21 i samma månad, och provincialläkaren JOHAN MARTIN JAKOB AF TENGSTRÖM, hvars död inträffade den 25 påföljande De- cember. De båda förstnämndes verksamhet och lefnadsöden komma att utgöra föremål för särskilda minnestal vid detta tillfälle, hvarföre några uppgifter derom i förevarande berät- telse vore öfverflödiga; endast hvad den sistnämnde beträffar, torde några korta biografiska notiser här böra finna plats. J. M. J. af Tengström var född den 18 November 1821 i Åbo. Han var son till professorn i zoologi och botanik J. M. af Tengström och sonson till Finlands berömde erke- biskop Tengström. Student 1239 egnade han sig vid uni- versitetet hufvudsakligen åt naturvetenskapliga studier, hvilka han bedref med den framgång, att han 1845 antogs till or- dinarie amanuens vid zoologiska museum. Dessförinnan hade han under åren 1839, 1841 och 1844 deltagit i naturhisto- riska exkursioner till ryska Karelen och olika delar af Fin- land. Åren 1848—1849 företog han en resa öfver Sverige, Danmark och Hamburg till Amerika och Ostindien, hvarun- der han var i tillfälle att i rikt mått vidga sin synkrets och sin kännedom af naturen. För att betrygga sin framtida utkomst studerade han tillika medicin, blef kirurgie kandidat 1847 och kirurgie magister 1251. Samma år utnämndes han till t. f. provincialläkare i Kexholm; blef 1853 stadsläkare och 1862 provincialläkare derstädes samt 1876 t. f. provinciallä- 280 kare i Kronoborg, hvarefter han 1879 utnämndes till pro- vincialläkare i Lojo distrikt, i hvilken befattning han qvar- stod intill sin död. Tengström var på sin tid ansedd såsom en framstående zoolog särskildt inom området af fjärilfau- nan, som utgjorde hans älsklingsstudium och hvars känne- dom han riktade genom specialundersökningar och värde- fulla samlingar. I hithörande ämnen har han publicerat särskilda uppsatser 1 dels inhemska, dels utländska veten- skapliga tidskrifter. Han invaldes till ledamot af sällskapet pro fauna et flora fennica 1839, af Societas entomologica Rossica 1861 samt af Finska NEO Societeten den 19 April 1870. Af de sålunda ledigvordne ledamotsplatserna inom So- cieteten hafva tvenne allaredan blifvit återbesatte. Den 17 November förlidet år invaldes professorn i patologisk ana- tomi och statsmedicin vid Kejs. Alexanders-Universitet d:r ERNST ÅLEXANDER HOoMÉN och den 13 innevarande April do- centen i kemi vid samma universitet fil. doktorn friherre AuvGusTt BENJAMIN AF SCHULTÉN till ordinarie ledamöter af Vetenskaps-Societeten, den förre inom naturhistoriska och den senare inom matematisk-fysiska sektionen. Af Societetens skrifter hafva under året utkommit: Öf- versigt af Finska Vetenskaps-Societetens förhandlingar, XXXIIL, 1889—1890, Acta Societatis Scientiarum Fennicae, Tom. XVII, innehållande afhandlingar af hrr Neovius, Homén, Lemström,, A. Donner, Synnerberg, Tikkanen, Aschan, Heikel och Tall- qvist jemte två minnestal af hrr Norrlin och O. Donner, samt Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk, h. 49, hvari ingå afhandlingar af hrr Gebhard, Lindelöf och Vendell. Under arbete äro samtidigt tre tomer af Acta samt likaledes tre häften af Bidragen och torde af hvardera serien en ny del inom kort kunna utgifvas. Vid Societetens sammanträden, hvilka efter vanligheten egt rum en gång i månaden, hafva följande arbeten blifvit anmälda till införande i Acta: 281 Eine illustrirte Klimaxhandschrift der Vatikanischen Bi- bliothek, von J. J. Tikkanen; Ueber specielle Integrationen, bei denen die Oberfläche eines ungleichachsigen Ellipsoids das Integrationsgebiet bil- det, von Hj. Tallqvist; Zur Theorie der linearen homogenen Differentialglei- chungen mit doppeltperiodischen Coefficienten, von BE. A. Stenberg; Monographia generis Holotrichius Burm., af 0. M. Reuter ; Contributions å la flore bryologique du Brésil, par V. F. Brotherus; Monographia Ceratocombidarum orbis terrestris (cum tabula), af O. M. Reuter; Undersökningar öfver reaktionshastigheten vid lakton- bildningsprocessen, I, af E. Hjelt ; samt Studier inom Naftengruppen, II, af O. Aschan. Till offentliggörande i Bidragen äro anmälda: Handlingar från kyrkoarkiven i östra Finland rörande tiden från stora ofreden till år 1809, af A. Neovius; Kritisk öfversigt af Finlands Basidsvampar, Tillägg I, af PIVALKarsten: Följande uppsatser äro afsedda att intagas i näst ut- kommande häfte af Öfversigten: Till kännedomen om musklers kontraktionskraft, 3, af K. Hällstén; Om den inre friktionen hos vätskor, af K. F. Slotte; Hafsvattnets sommarvärme för åren 1871—1890, ob- serverad å Munkholm i Esbo skär, af S. G. Elmgren; Några anmärkningar om vokalljudens uppkomst, af Emil von Qvanten; Some new Species of Australian Mosses, described by V. F. Brotherus, I; Separatisten Jacob Gripenstedt. En kulturbild från fri- hetstiden af Valfrid Vasenius; 282 Åskvädren i Finland 1890, af A. F. Sundell; Om ,,Phänologische Karten von Finnland von D:r Egon Ihne", af Ad. Moberg. Hemiptera Heteroptera från trakterna kring Sajanska bergskedjan, insamlade af Ehnberg och Hammarström, för- tecknade af O. M. Beuter; Podurider från nordvestra Sibirien, samlade af J. Sahl- berg, förtecknade af O. M. Reuter, samt Bidrag till kännedomen af öronmuskulaturens jemfö- rande anatomi, af Hj. Schulman. Societetens uppmärksamhet och omsorg ha fortfarande ta- gits i anspråk af särskilda frågor rörande den under dess in- seende stälda meteorologiska centralanstalten. Efter erhållen underrättelse derom, att H. K. M. den 23 Maj 1890 i nåder utnämnt och förordnat assistenten vid Alexanders-Universite- tets fysikaliska kabinet fil. kandidaten Frans Carl Otto August Ernst Biese till direktor för meteorologiska centralanstalten, vidtog Societeten åtgärd om besättande af den vid samma anstalt genom nådiga kungörelsen af den 27 Juni 1889 in- rättade assistenttjensten. Efter det sagde tjenst varit i be- hörig ordning till ansökning kungjord och underdånigt för- slag till dess besättande af Societeten uppgjorts, blef i enlighet dermed fil. magistern Axel Ossian Anders Heinrichs af Kejs. Senaten den 3 December 1890 utnämnd till assistent vid berörde anstalt, hvarefter Societeten den 15 December till amanuens vid densamma antog studeranden Karl Emil Jo- hansson. Emedan de för meteorologiska centralanstalten upp- låtna kronan tillhöriga byggnaderna vid anstäld syn befun- nits vara i behof af en omfattande remont, för hvilken kost- naden beräknats till 8,600 mark, men det å staten för sagde anstalt upptagna anslaget 600 mark ,,till underhåll af bygg- naderna" var för detta ändamål alldeles otillräckligt och icke heller syntes vara afsedt för sådana större reparationsarbe- ten, som efter vissa längre mellantider måste blifva nödiga, anhöll Societeten den 20 Oktober sistlidet år hos Öfversty- 283 relsen för allmänna byggnaderna om benägen åtgärd derhän, att anstaltens byggnader blefve försatta i behörigt skick; och har Societeten anledning förmoda att dylik åtgärd med det snaraste kommer att vidtagas. Emedan nödiga medel härförinnan saknats för en re- gelbunden -bearbetning och publikation af de inom landet fortgående meteorologiska iakttagelserna och ett värdefullt observationsmaterial sålunda föreligger, hvars snara utgifvande vore i flere afseenden önskvärdt, har Societeten, på fram- ställning af direktor Biese och efter inhemtadt utlåtande :af edss meteorologiska utskott, den 19 nästvikne Januari hos Kejs. Senaten hemställt: att för bearbetningen och utgifvan- det af det sedan år 1880 tillkomna observationsmaterialet från de meteorologiska stationerna i landet samt tryckningen af meteorologiska centralanstaltens årsböcker för åren 1884— 1889 måtte i nåder beviljas ett anslag af 11,000 mark i fyra eller alternativt 10,200 mark i tre års tid, beroende derpå, om bearbetningen skall omfatta jemväl de vid fyrbåkarna anstälda observationerna eller icke; att det å meteorologiska centralanstaltens stat upptagna anslaget för tryckningskost- nader måtte ökas från 2,000 till 4,500 mark samt att för de tre eller fyra år, utgifvandet af de förflutna årens iakttagel- ser tager i anspråk, ett årligt anslag af 2,400 mark för led- ningen af ifrågavarande redaktions- och tryckningsarbete måtte ställas till Societetens förfogande. Denna framställning beror ännu på nådigt afgörande. I en till Societeten afgifven berättelse, hvilken kommer att införas i först utkommande häfte af Öfversigten, har di- rektor Biese redogjort för meteorologiska centralanstaliens verksamhet från Maj 1890 till årets slut. Deraf inhemtas, bland annat, att meteorologiska observationer under sagde år anstälts å 32 landsortsstationer och 7 fyrbåkar samt att fenologiska anteckningar inkommit från 67 orter i landet Observationer af vattenhöjden hafva fortgått vid 10 lots- och fyrstationer äfvensom vid Wasa hamn. I skrifvelse af den 25 September nästlidet år hade Svenska Literatursällskapet härstädes framhållit behofvet af 284 ett uppslagsverk, som skulle lemna en öfversigt af all den litte- ratur rörande vårt land, som från äldsta tider utkommit, vare sig i bokform eller såsom spridda uppsatser, samt föreslagit att en komité, bestående af delegerade från särskilda veten- skapliga samfund, hvilka kunde vara intresserade af frågan, skulle tillsättas för att öfverlägga om möjligheten att åstad- komma ett dylikt uppslagsverk och de åtgärder, som i så- dant syfte borde vidtagas. Godkännande detta förslag har Societeten för sin del till delegerade i sagde komité utsett hrr Moberg och O. Hyjelt. Emedan den tid af tre år, för hvilken Arkeologiska Kommissionens medlemmar senast blifvit tillsatte, den 23 Oktober 1890 gick till ända, har Societeten, på hvilken det ankommer att utse tvenne medlemmar i sagde kommission, dertill återvalt hrr C. G. Estlander och A. O. Freudenthal, och har detta val sedermera vunnit K. Senatens stadfästelse, Den utveckling och betydelse Finska Vetenskaps-Socie- tetens verksamhet erhållit och den deraf beroende hastiga tillvexten af dess bibliotek och boklager väckte redan för ett årtionde tillbaka tanken på att söka anskaffa ett eget hus för Societeten, hvilket ändamål man trodde enklast kunna vinnas genom en tillbyggnad på magnetiska observatoriets tomt. Då denna plan vid närmare pröfning likväl befanns mindre lämplig, hemställde Societeten hos Kejs. Senaten, huruvida icke i den då tillämnade byggnaden för konstför- eningen och konstindustriskolan lokal kunde beredas äfven för Vetenskaps-Societeten, helst sålunda att en af de skilda delar, hvaraf byggnadskomplexen möjligen komme att bestå, skulle öfverlåtas åt Societeten. Denna framställning ledde visserligen icke till det åsyftade målet, antagligen af orsak att byggnadsplanen redan var faststäld och icke mer kunde ändras, men vann likväl såtillvida beaktande, att Societeten genom nådigt bref af den 6 Oktober 1881 tillförsäkrades ett hyresanslag förslagsvis till belopp af 2,000 mark om året, att af allmänna medel utgå tillsvidare och witilldess en lämp- lig lokal kan hyresfritt, vare sig i kronans hus eller på an- nat sätt, Societeten beredas. 285 Nyligen har frågan om lokal för Societeten åter upp- tagits under en ny form och i annat sammanhang. Vid in- nevarande landtdag hafva nemligen såväl inom Ridderskapet och Adeln som inom Preste- och Borgarestånden förslag till petition framstälts om erforderligt anslag af allmänna medel, förslagsvis 275,000 mark, för uppförande af ett gemensamt hus för härvarande vetenskapliga och litterära föreningar, bland dem äfven Vetenskaps-Societeten. Den välvilliga upp- märksamhet, som hittils kommit dessa petitionsförslag till del inom stånden och det tillmötesgående en hos Helsing- fors Stadsfullmäktige tillika gjord framställning om upplå- tande af tomt för det tillämnade huset jemväl rönt, inge förhoppning derom, att äfven Vetenskaps-Societetens behof af egen tillräcklig och ändamålsenlig lokal på denna väg skall omsider blifva tillgodosedt. Till de sällskap och institutioner, med hvilka Societe- ten står i utbyte af skrifter, ha under året tillkommit föl- jande fyra: Specula Vaticana i Rom, Die Schweizerische en- tomologische Gesellschaft i Bern, Geological and Natural History Survey i Montreal (Canada) samt Finlands Statsar- kiv. Antalet af Societetens utländska förbindelser uppgår för närvarande till 164. Genom utbyte af skrifter med dem och genom andra föräringar har Societetens bibliotek under året ökats med 911 volymer, öfver hvilka särskild, af biblio- tekarien uppgjord förteckning kommer att bifogas Ofver- sigten. Societetens meteorologiska utskott utgjordes under år 1890 af hrr Moberg, Lemström och Sundell såsom ledamö- ter samt hrr Lindelöf och Neovius såsom suppleanter. Sä- som revisorer af Societetens och meteorologiska central- anstaltens räkenskaper ha fortfarande fungerat hrr Moberg och Elmgren. Ordförandeskapet i Societeten, som efter senaste års- dag innehafts af friherre Palmén, öfvergå nu till den vordne viceordföranden hr Ignatius. LDL. Lindelöf. IT. Om nutidens åtgärder för utredande af foglarnas årliga flyttningar. Föredrag vid Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid d. 29 april 1891 SS P so Pp at J. 4. FAMNEN: Det stora intresse man på de mest olika håll hyser för flyttfoglarnas årliga färder kunde föranleda mången till förmodan, att fenomenet allaredan vore, om icke till sitt inre sammanhang fullt förklaradt, så dock till sitt förlopp temligen väl bekant. I verkligheten är emellertid förhållan- det ett helt annat. Visserligen är antalet af dem, som intressera sig för flyttfoglarna, rätt stort, men sjelfva iakttagelserna äro ej i samma mån vetenskapligt användbara; de äro nemligen an- stälda i följd af de mest olika motiv. Landtmannen på- minnes genom de återvändande skarorna om stundande arbeten, den trötta kulturmenniskan åter om landtlifvets ostörda hvila. Skalden helsar de ,,flyktande gästerna" såsom vårens förebud och ledsagare, de der uti midnattsolens land söka , mera ljus". Naturvännen fröjdar sig, då han återfår sitt gamla välkända svalpar vid takåsen och ånyo får med uppmärksamhet följa de dagliga tilldragelserna i dess hem- lif; också jägaren gör liknande iakttagelser om änderna i granskapet, men af helt andra bevekelsegrunder. Hvad naturforskaren angår observerar han sjelf och till- godogör sig de andras iakttagelser, samt sträfvar dervid att ernå möjligast omfattande kännedom om foglarnas ankomst, häckning och bortfärd äfvensom om de samtidigt rådande väderleksförhållandena m. m. För sin del är han vida mer än de förstnämda medveten om svårigheten att allsidigt och fullständigt lära känna fenomenets förlopp, och än mer att få en inblick i dess hemlighetsfulla inre. Ty för honom stå orsaker och verkningar på långt när ej så handgripliga 287 som de förefalla mången annan; ofta nog tyckas slutsatser lätt kunna dragas, hvilka en närmare granskning dock visar vara endast skenbart riktiga och snarare leda förkla- ringarna på villospår. Forskaren är likväl fullt viss derom, att endast en ordnad vetenskaplig undersökning skall blotta sammanhanget, så långt det af oss kan utforskas. Men icke ens alla naturforskare fatta frågan från en och samma synpunkt. På grund af Linnés uppmaning begynte man, tidigast uti Sverige och Finland, samla data till utredande af flytt- ningarnas förlopp. Samlandet försiggick dock ej planmässigt, ty dertill saknades krafter. Nödvändigheten af ett genom- tänkt program för samlandet framstod dessutom klart först efter det andra arbeten försiggått. Såsom bekant erhölls impulsen till denna insigt främst från forskningarna på geo- fysikens område, och dernäst från fysikernas och klimato- logernas studier af problemen om klimaten, isynnerhet då man upptog äfven växter och djur, främst flyttfoglar, såsom observationsobjekt. Uppgifterna om foglarnas ankomst- dagar behandlades nu såsom öfriga klimatologiska data och fogeln sjelf tjenstgjorde såsom ett slags fysikaliskt instrument. Likasom alla andra dylika hafva emellertid äfven dessa instrument vissa egenheter, konstanter, som vid exakt kal- kyl måste tagas med i beräkningen. Men dessa egenheter låta sig ej mätas med fysikaliska mått, ej heller kunna de utredas med de insigter, öfver hvilka meteorologen förfogar. Det är biologin förbehållet att utreda de lefvande varelser- nas egenheter; den biologiska forskningen åter har sina egna mått, sina grundbegrepp, sina sjelfständiga synpunkter, och erfordrar derför sitt eget material, som kan tillgodo- göras blott med egna förstudier. Frågan om foglarnas flytt- ningar, med afseende på både förlopp och inre samman- hang, är en ornito-biologisk fråga, vid hvars studium klima- tet blir endast en betingande orsak; den lefvande fogeln är ej mera ett instrument, utan träder sjelf i förgrunden såsom hufvudföremål för vetenskaplig forskning. 288 Till en början bibehöll sig emellertid den förut bruk- liga metoden för det fenologiska observationsmaterialets behandling. Ankomstdagarna för ett visst år (Kessler) eller medeltal för möjligast talrika år (v. Middendorff) kombine- rades, och på grund häraf uppritades ,,isepipteser' från hvilka slutsatser drogos om flyttningsriktningen för olika fogelarter inom särskilda områden. Men vid resultaten hälf- tade af den meteorologiska behandlingsmetoden några drag, som icke återfunnos i verkligheten: det karaktäristiska hos de olika arterna framstod ej så tydligt, som man skulle väntat. Den tanken låg derför nära till hands, att frågan om flyttningarnas förlopp ju i sjelfva verket är ett djurgeogra- fiskt spörsmål, och att dess utredning alltså hellre borde grundas på begagnande af ett djurgeografiskt, ett faunistiskt material af fakta. Sundevall gjorde år 1871 det första för- söket att utreda en bestämd fogelarts, tranans, vägar uti Europa, och stödde sig dervid såväl på uppgifter. om dess fyndorter under flyttningstiden som på dess direkt iakttagna flygriktning. Redan härur framgick huru oriktig den all- mänt gängse föreställningen är, att flyttfoglarna städse fär- das från norr till söder, eller följa något annat bestämdt väderstreck på alla orter. Ty det visade sig, att tranan följde vägar, som efter förhållandena böjde sig åt olika håll, och att från de mera besökta stråtarne mindre talrikt följda vägar afgrenade sig. År 1874 framlade jag en utredning af ett tjog arktiska häckfoglars flyttningsvägar. Anstälda undersökningar hade nemligen ådagalagt, att äfven dessa arter följde geografiskt bestämda vägar, hvilkas läge betingas af terrängförhållan- dena, men att de icke, eller ytterst sällan, anträffades i trakterna afsides från dessa linier. Detta hufvudresultat föranledde en preliminär undersökning angående äfven andra fogelarters förhållande i samma afseende, hvarigenom frågan ytterligare blef belyst. Ur det hela framgingo vissa slut- satser af allmännare art, hvilka tycktes förklara fynden af »Vvilsekomna'" foglar och öfverhufvud på sitt sätt kasta ljus 289 öfver andra invecklade frågor, såsom om flyttningsinstink- ten;pmJ m. Då det nu visat sig att i systematiskt afseende när- beslägtade fogelarter kunde inslå olikartade och olika vägar, var det tydligt att den upptagna frågan måste undersökas särskildt för hvarje urskiljbar form. Under sådana för- hållanden måste det anses olämpligt att vid utforskning af flyttningsvägarna utgå från de trakter, der man sedan gam- malt visste en oerhörd och brokig massa af arter stryka fram. Ty då, i följd af terrängförhållandena, de mest olika fogelarters vägar här under en kortare sträcka trängas tätt tillsamman, blir fogellifvet derstädes, huru omvexlande och intressant det än medgifves vara, i stället så mycket mindre upplysande för en djupare insigt i fenomenets förlopp. Hvarje art svarar nemligen här olika på frågorna: hvarifrån? hvarthän? hvarföre?, och så länge intet enskildt svar för- stås, blir det hela ett virrvarr, ur hvilket ett medeltalssvar begripligtvis hvarken kan eller ens får konstrueras. Det är således icke från sådana orter forskningen skall begynna, utan från dem, der flyttningarna gestalta sig enkelt. De i nyss antydda afhandling framstälda resultaten och åsigterna samstämde i hufvudsak med dem, som unge- fär liktidigt uttalades från de mest kompetenta håll (v. Mid- dendorft, Wallace), och godkändes jemväl af ett icke obe- tydligt antal kritiker och ornitologiska forskare. Särskildt må framhållas att v. Middendorff sjelf hyste en liknande uppfattning och att jag vid personligt sammanträffande haft glädjen att öfvertyga mig härom, samt att Radde såsom sin erfarenhet från Kaukasus betonat att flyttfoglarnas rikt- ningar diktatoriskt betingas af de genomflugna områdenas terrängförhållanden. Deremot blef en motsatt mening ut- talad af £. F. v. Homeyer (1881) och vann anslutning af ett fåtal ornitologer (Hartwig 1885, Gätke 1891). Här är dock ej platsen för en redogörelse för de omfattande in- läggen i ämnet. 19 290 Frågans fullständigare utredning var emellertid bero- ende närmast af tillgången på rikligt material af iakttagelser, allra helst årligen å nyo upprepade, från små områden. Allmänna: tyska ornitologiska sällskapet upptog idén att anordna sådana och öfverlemnade i maj 1875 åt ett utskott att organisera det planmässiga insamlandet af iakttagelser uti Tyskland och dessas offentliggörande uti årsredogörelser. Exemplet vann år 1880 efterföljd i Österrike-Ungarn, och derefter i andra länder. En något annan riktning tog under- sökningen uti Storbrittannien, der observationer sedan år 1879 anstäldes företrädesvis vid fyrarna; och i Nordamerika har frågan antagit en ej blott i qvantitativt afseende utan äfven till mål och medel något afvikande gestalt. Några data rörande dessa sträfvanden skola i det följande samman- ställas. Ehuru, såsom redan nämndes, initiativet till årliga iakttagelser togs redan år 1875 1 Tyskland, kom planen till mera omfattande utveckling först i april 1884, då den i Wien sammanträdande första internationella ornitologiska kongressen tog ärendet om hand samt gaf ny och kraftig ansats till planmässig insamling af iakttagelser. I Tyskland höll sig under 1876—983 observatörernas antal mellan 29 och 41, men redan de nästföljande åren kunde uppvisa resp. 113, 305 och 238 medarbetare; i samma förhållande hafva de publicerade volymernas vidd tilltagit och andra förändringar vidtagits. Sedan 1882 föregås hvarje årsredogörelse utaf en kort skildring af fogelflyttnin- gen i allmänhet och af årets väderleksförhållanden. Tidigare voro de meddelade data ordnade i biologiska grupper, men efter 1884 har man varit nödsakad att geografiskt anordna den stora massan af notiser. Man har dessutom sedan 1886 för afsigt att kartografiskt åskådliggöra fogelarternas geografiska utbredning i landet; tillsvidare äro likvisst endast tre arter sålunda behandlade. Från Sachsen finnas särskildt publicerade årsredogörel- ser för åren 1885—388, innehållande iakttagelser af resp. 43, 60, 134 och 122 observatörer. 291 Såsom redan angafs begynte år 1880 de i Österrike- Ungern gjorda iakttagelserna införas i den tyska rapporten. Sjelfständigt utgifna årsrapporter förfinnas deremot från åren 1882—387, innehållande meddelanden från 46—83 med- arbetare. De äro redigerade på samma sätt som de tyska. Ifrån Schweiz har tillsvidare publicerats såväl en ka- talog öfver derstädes observerade foglar som ock 7 utbred- ningskartor behandlande 20 arter. Danmark har från åren 1883—89 meddelat redogörelser, hvilka under de senare åren innehållit blott iakttagelser gjorda vid fyrarna. Från Island finnes en årsberättelse för 1886, från Holland sådana från 1885—1888 och från Belgien från åren 1885—1889. Sveriges bidrag af 107 korrespondenter äro sammanstälda i en redogörelse omfattande tiden till 1886. Från Östersjö- provinserna föreligga tre årsberättelser, 1835—387. Hvad särskildt Finland beträffar har, såsom bekant, statsrådet Ad. Moberg med aldrig svikande punktlighet uti Finska Vetenskaps-Societetens öfversigter sammanställt de till densamma insända iakttagelserna; sedan år 1878 äro dessa ordnade i tabeller, omfattande 12 arter, observerade på 34—068 orter. Publikationen af det öfriga materialet är ännu att vänta. På grund af ett år 1885 af mig utgifvet upprop har jag haft nöjet emottaga ett stort antal iaktta- gelser från näst föregående tid samt från de närmast derpå följande åren. Men beklagligtvis hafva yttre omständigheter hittills hindrat mig att redigera och offentliggöra dem, såsom afsigten varit och ännu är. Uppskofvet har varit så mycket ledsammare, som det synes föranledt observatörerna i lan- det till antagandet att fortsättning af iakttagelserna ej vore af nöden, — en missuppfattning som naturligen motverkar en tidsenlig utredning af vårt eget lands ornitologiska för- hållanden och förringar dess andel i materialet för bear- betningen af flyttfogelfenomenet. Uti de flesta öfriga europeiska länder och en del utom vår verldsdel hafva upprop i enlighet med föredömet i Tysk- land blifvit spridda. 'I en del uppgifvas årsrapporter befinna sig under redaktion. 292 Sedan lång tid tillbaka har man sig bekant, att fy- rarna, isynnerhet de vid hafskuster, till den grad locka de under mörkret flyttande fogelarterna till sig, att de, isyn- nerhet under dimmig väderlek, massvis törna på och ska- das eller krossas. På föranstaltande af britiska ornitologiska unionen och under samverkan med the British Association for the Ad- vancement of Science, anordnades redan år 1879 på de flesta (100—150) fyrar och fyrskepp omkring britiska ku- sterna iakttagelser, som årliger genom en komité af fack- män sammanstäldes och publicerades. Äfven här bekräf- tades, att foglärna följde bestämda stråkvägar; de togo på vissa ställen af ostkusten om våren stadig kurs öfver Nord- sjön och kommo om hösten på samma sätt dit igen. Sär- skildt förtjenar anmärkas att man gjorde erfarenheter be- träffande vertikala höjden, vid hvilken olika arter färdades under olika väderlek, och erfor i hvad mon de starkaste höstflyttningarna stodo i beroende af den rådande vinden Äfven långt ut på atlantiska oceanen vinddrifna flyttfogel- skaror iakttogos vid de regelbundet besökta trafiklederna, och anmäldes för komitén. Ju mer materialet af dylika iakttagelser från fint hopades, desto mera trängande blef ock nödvändigheten att tillgodogöra detsamma för vetenskapliga slutsatser. År 1888 fattades derför beslut att tillsvidare inställa observerandet för att en vetenskaplig bearbetning af materialet måtte kunna verkställas. Exemplet från britiska öarna föranledde den första internationella ornitologiska kongressen att genom sin per- manenta komité uti möjligast många länder väcka fråga om anställande af likartade iakttagelser vid fyrarna. Från alla europeiska och en stor del utomeuropeiska stater har bifall lemnats. Likvisst hafva hittills ej andra redogörelser publicerats än fyra årsberättelser från Danmark och två från Tyskland, Särskildt förtjena dessutom att nämnas de iakttagelser, som åren 1884—5386 blifvit på Helgoland anstälda af Gätke 293 och offentliggjorda, äfvensom att samma åldrige observator nyligen utgifvit sitt länge bebådade verk , Die Vogelwarte Helgoland"', hvari blifvit nedlagda resultaten af 53-åriga observationer på den lilla ön jemte vigtiga inlägg om flytt- ningarna. Från några af fyrarna vid finska kusterna, särskildt från Utö, hafva iakttagelser blifvit till mig insända, och gäller om deras redäktion och offentliggörande hvad nyss blef sagdt om det öfriga materialet. I Nord-Amerika hafva undersökningarna om flyttfog- larnas vandringar tagit en anmärkningsvärd riktning och nått en öfverraskande utveckling. År 1882 begynte prof. W. W. Cooke uti Iowa anställa undersökningar, och utsträckte dem följande år till hela Mississippi-området. Den i september 1883 bildade ameri- kanska ornitologiska unionen organiserade omedelbart en komité för utforskande af de inhemska fogelarternas ut- bredning och en annan för studiet af flyttningarna; begge blefvo sedermera förenade. Under ledning af d:r C. H. Mer- riam fördelades hela området i ett lämpligt antal territorier, i hvilka tusental frågeark spriddes bland medborgare af alla klasser. En så stor mängd iakttagelser inkom derpå år 1884, att ornitologiska unionen icke såg sig i stånd att om- besörja deras bearbetning. Frågan förföll ingalunda derför, utan bragtes i en efter de amerikanska förhållandena lämpad form, i det veten- skaplig forskning i ämnet blef speciell uppgift för en stats- myndighet. Sedan längre tid tillbaka fanns under agrikul- tur-departementet i Washington en entomologisk division; under denna inrättades nu en underafdelning enkom för ekonomisk ornitologi. År 1886 förvandlades den till sjelf- ständig division med 10,000 dollar årligt anslag. Såsom ett arbete af denna division har prof. Coöke utgifvit en be- arbetning af de observationer, hvilka år 1884 blifvit gjorda utaf 170 iakttagare om 560 fogelarter. 294 Nämda forskare har här inlagt speciell förtjenst deri- genom, att han på metodiskt sätt bragt iakttagelserna om flyttningsdata i sammanhang med de liktidigt rådande mete- orologiska företeelserna, hvilka observerades på ett antal stationer. Den gamla erfarenheten, att väderleken utöfvar inflytande på foglarnas flyttningar, blef nu affattad i precis form. Det visade sig nemligen, att de i riktning W—O0O framskridande atmosfäriska depressionscentra lagbundet med- förde till de enskilda orterna bestämda vindar och tempe- raturer, hvilka i oregelmässiga perioder uppträdde och af- löste andra. De vexlande varma och kalla perioderna visade sig utöfva en regelbunden inverkan på migrationen, i det en ,, varm våg" i atmosfären uti ett visst område var ett nödvändigt vilkor för uppträdandet af en motsvarande ,,fogelvåg", ,,migrationsvåg'” i samma trakt. Fortskridandet af fogelvågen hämmas här snart åter af en inträdande kall period, hvarunder inga nya vårgäster ankomma, tills en ny varm våg åter gynnar de förra foglarnas framfärd och hem- tar till området en ny fogelvåg. Uttrycket ,,fogelvåg'" måste härvid användas med en viss försigtighet, ty det kan fattas på tvenne, emot olika undersökningsmetoder svarande sätt; det kan nemligen betyda: 1) ett stort antal individer af en eller flere arter, hvilka på en gång breda sig ut öfver ett visst område; härvid måste utredas hvilka arter ingå i denna massa, och huru långt vågen utbredt sig; 2) vissa fogelarter, som bevisligen färdas i ett sällskap, hvars färd fortsättnings- vis noga bör iakttagas. Professor Cooke angifver tidpunkten för dessa ,,vågor'' under år 1884 uti Mississippidalen. Han framhåller uttryck- ligen, att denna undersökning ej var fullständigt genomförd; en sådan kan lyckas blott väl förberedd och under gyn- samma omständigheter. Studiet af flyttningsfenomenet efter hans plan måste nemligen drifvas ytterst noggrant; det ställer på observatörerna de största fordringar med hänsyn till iakttagelseskärpa, påpasslighet och uthållighet. På ett större område måste finnas åtminstone några spridda iakttagare som äro i stånd att utveckla ovanlig energi. Likaledes äro 295 meteorologiska stationer af nöden, hvilkas observationer ut- arbetas till synoptiska väderlekskartor. Endast en samvets- grann kombination af begge dessa slag af iakttagelser, kan, kritiskt utarbetad leda till giltiga slutsatser i dylika, för flyttningsfenomenets biologiska utredning så maktpåliggande forskningar. Förutom de i det föregående berörda iakttagelserna som blifvit anstälda närmast för utredandet af flyttnings- fenomenet, hafva rikliga massor af fakta blifvit samman- stälda i faunistiskt sytte, men kunnat tillgodogöras äfven för förstnämda specialändamål. Det kan icke komma i fråga att här ens öfversigtligt redogöra för detta stora ma- terial; dock kan jag ej underlåta att i korthet beröra tvenne arbeten, som enkom egnat frågan om flyttningarna upp- märksambhet. Främst må nämnas Severgows iakttagelser uti Aralo- Tianschanska gebitet. På grund af fleråriga iakttagelser om fogelfaunans sammansättning under flyttningstiderna uti olika delar af det nämda området, framlägger den celebre resanden sin mening om tre grupper af flyttningsvägar, hvilka i anseende till topografisk beskaffenhet och fauna visa stora olikheter och leda till olika delar af grannom- rådena. Äfven denne forskare gillar således obetingadt upp- fattningen att foglarnas flyttningsvägar äro strängt beroende af de genomflyttade ländernas relief. Deremot synes det ej vara lika sjelfklart hvilken me- ning hyllas af prof. Menzbier, som tagit migrationsvägarna i europeiska Ryssland under pröfning. För så vidt det är fråga om de litorala flyttfoglarnas vägar förenar han sig fullständigt om de af mig uttalade åsigterna, och fogar här- till ännu några nya och upplysande fakta. Det har visat sig att en del fogelarter uti vestra delarna af kontinenten, ända till och med Skandinavien och Finland, tydligen höra till grup- pen af längs hafskuster flyttande foglar, men längre österut, uti det kontinentala Ryssland åter uppträda, oaktadt bristen 296 på nyssnämda lokaliteter, och här följa större och mindre: vattendrag, insjöar och floder, t. o. m. inom området för stepperna. Att dessa fakta äro af vigt för rätta förklaringen af vigtiga sidor af flyttningsfenomenet, och sålunda beteckna ett framsteg i vårt vetande, skall gerna af enhvar erkännas. Deremot synes mig ett visst tvifvel vara befogadt emot samme författares resonnement angående de kontinentala flyttfogiarnas migrationsvägar. Prof. Menzbier har at denna grupp tagit under behandling 13 orientaliska fogelarter, och stöder sig på dessas geografiska utbredning, utan att dock meddela de speciela fyndorterna. Han anför särskildt fyra olika vägar: 1) en ,,sibirisk' väg, som ända från Dwina sträcker sig genom norra Ryssland, Sibirien, Daurien och Gobi till södra Kina och Ostindin; 2) en ,,turkestansk" väg från norra Ryssland genom aralo-tianschanska området till. Indien; 3) en ,,transkaspisk" till de så benämda stepperna och Indus” källor, samt 4) en ,,anatolisk'' väg från Kirgiser- stepperna öfver Svarta hafvet och de östra Medelhafsländerna till Arabien. Då dessa flyttningsvägar hittills ej blifvit vetenskapligt bevisade genom offentliggörandet af de serier af fakta, som uppgifvas ligga till grund för påståendena, och alldenstund vidare de angifna flyttningslinierna delvis äga en enorm ut- sträckning under det de visa brist på en enhetlig karaktär ur topografisk synpunkt, måste under utredningens närva- rande skede de gjorda påståendena anses hafva föga sanno- likhet för sig. i; Af alt det sagda framgår, att under senaste tider synnerligen betydande ansträngningar blifvit gjorda för att vidga vår kännedom af flyttfogelfenomenet. Årsredogörel- serna från olika länder tilltaga i antal och vidd, massan af fakta växer lavinartadt och tyckes garantera en vidgad in- sigt i ämnet; och hvarje vän af frågan kan ej annat än önska, att de energiska ansträngningarna måtte fortfara och afkasta allt rikligare skördar. 297 Frågan måste emellertid betraktas äfven från en annan sida. Qvantiteten af fakta är icke ensam afgörande, och redigerandet för publikation innebär ännu ej det slutliga resultatet, utan är endast ett vilkor för materialets veten- skapliga bearbetning. Men tyvärr måste medgifvas, att här- till endast början är gjord. Och dock kan det först genom anstälda försök till en sådan bearbetning ådagaläggas om sjelfva programmet för insamlandet af fakta är fullständigt, eller om ej måhända någon vigtig punkt blifvit af förbise- ende utelemnad och materialets användbarhet derigenom äfventyras. Insigten af nödvändigheten utaf en vetenskaplig bear- betning synes ock börja göra sig allt mera gällande. Den har, såsom ofvan anfördes, redan förorsakat en ändring i arbetet uti Storbrittannien. Professor Cookes intensiva under- sökning i Nord-Amerika har utvisat vigten af att kombinera de ornitologiska iakttågelserna med dem från de meteoro- logiska stationerna. Behofvet af en alt strängare plan- mässighet redan vid sjelfva insamlandet af iakttagelserna har vidare uti Ungarn föranledt ett beaktansvärdt företag. Under våren 1890 föranstaltades nemligen omfattande obser- vationer öfver flyttningsföreteelserna i nämda land, med särskildt beaktande deraf att de intensivaste iakttagelserna anstäldes på orter längs en viss genom föregående erfaren- het faststäld, mycket besökt flyttningslinie. En öfversigt öfver de genom denna skärpta metod vunna resultaten är utlofvad till den inom ett par veckor uti Budapest samman- trädande andra internationella ornitologiska kongressen. Om vid detta tillfälle och framdeles den tanken gör sig fullt gällande att en strängt vetenskaplig fackmanna- bearbetning af frågan nu erfordras, så är det att hoppas, att frågan om flyttningsfenomenet nu öfvergår i ett betydelse- fullt skede af sin utveckling. De föregående tidernas erfarenhet visar, att man kan finna anmärkningsvärda olikheter i lefnadsvanor, deribland också flyttningsvanor, hos synnerligen närstående species, t. o. m. hos svårt åtskilda former. Med kännedom häraf 298 synes arbetet numera böra gå ut på att genom samman- ställning af uppgifter för en enda form i sender monogra- fiskt utreda dess flyttningsvägar. Detta arbete han lämp- ligen fördelas mellan fackmän, beroende af yttre omständig- heter; och synes det vara af vigt att till en början sådana arter utredas, hvilka kunna orientera bearbetningen, i det de erbjuda jemförelsevis mindre betydande svårigheter att öfvervinna. En sådan bearbetning afser främst utredning af flytt- ningens rent geografiska sida. Det inses af sig sjelf, att först om denna sida af problemet är någotsånär klargjord, an- dra synpunkter af mera invecklad biologisk art kunna upp- tagas till granskning. Men detta hindrar ingalunda att så- dana spörsmål, t. ex. om flyttningens beroende af samtidiga meteorologiska vilkor, upptagas till bearbetning i trakter, der den geografiska uppgiften är mindre invecklad och der det finnes tillgång på observationsmaterial och sakkunige bearbetare. På detta likasom på andra forskningsområden låta sig råmärkena för vårt vetande endast småningom flyttas framåt; men blott ett planmässigt förfarande, både vid insamlandet af iakttagelser och vid deras bearbetning, kan med säkerhet vidga och uppklarna vår synkrets äfven bortom gränserna för ett blott empiriskt vetande. QOILA SÖN sko Vs PR Bö / FD, Oo? NL CNTA MISSY, > DOW AV aÅ [LU LIBRARY 2 1 ÅT BRAY | Var Förfeckning öfver de skrifter, som blifvit till Finska Vetenskaps-Societe- ten förärade ifrån den 20 Maj 1890 till den 25 Maj 1891. Kejserliga Senaten för Finland. Storfurstendömet Finlands Författnings-Samling 1890 n:o 10 —29. Suomen Suuriruhtinanmaan Asetus-Kokous 1890 n:o 10—29. COopHUKB ImocTaHOBIeHiu Beaukaro KuHsaxecrBa PuHIAHLCKATO 1890 He 4—222, 24, 27. Finska Läkaresällskapet. Handlingar B. XXXII (1890) 6—12, XXXII (1891) 1—24. Suomalaisen Kirjallisuvuden Seura. Toimituksia: XLVI Pitäjänkertomuksia. 5. Keuruun pitä- jän historia, kirj. A. Warén. — LXXII Tavallisimmat pellon Tuhonhyönteiset, kirj. A. E. Holmgren. — LXXIII Lyhyt oppikirja Mineralogian ja Petrografian ensimmäi- sissä alkeissa, tehnyt A. E. Törnebohm. — LXXIV Kansantajuinen Geologiia, tehnyt E. Erdmann. — LXXV Kasvitieten oppikirja, kirj. S. Almqvist. — LXXVI Suomen kansan muinaisia taikoja. 1. Metsäs- tys-taikoja. Suomi. Kolmas Jakso II, IV. W. Läbke, Taiteen historia. Suom. K. Forsman. V. 4—17. Suomalais- Ugrilainen seura. Aikakauskirja V. IX. FS KM 300 Svenska Literatursällskapet i Finland. Skrifter. XV Helsingfors stads historia från 1640 till stora ofreden af E. Ehrström. — XVI Åbo Universitets Lär- domshistoria 1. Medicin. — XVII D:o d:o 2. Juridi- ken. — XVIII Förhandlingar och uppsatser. 5 (1889 —90). Finlands Statsarkiv. Åbo domkyrkas Svartbok, utg. gen. R. Hausen. Samling af urkunder rörande Finlands historia. D. I—V. Diarium Gyllenianum eller P. M. Gyllenii dagbok 1622—1667. 15 NA Bidrag till Finlands historia, utg. af R. Häusen. D. I 1, 2. Öfversigt af Finlands Statsarkivs uppkomst, tillväxt och när- varande organisation, af R. Hausen. Statistiska Byrån 1 Finland. Bidrag till Finlands officiela Statistik. VI Befolkningsstati- stik. 17. Öfversigt af folkmängdsförändringarne i Fin- land 1888. — XXI Fattigvårdsstatistik. 1. Fattigvår- den i Finland 1881, 1883, 1885, 1887. Industristyrelsen i Finland. Meddelanden H. 12. Industristatistik 1888 2. Finlands geologiska undersökning. Kartbladen 16, 17 med beskr. af K. A. Moberg, B. Frosterus och J. J. Se- derholm. Juridiska Föreningen i Finland. Tidskrift 1890 2—4. Geografiska Föreningen i Finland. Tidskrift. Årg. 2: (1890) 1—06, 3.(1891),1, 2. Kejserl. Finska Hushållningssällskapet. Handlingar för år 1889. Åbo Stads historiska Museum. Bidrag till Åbo stads historia. VI Utdrag ur Åbo stads dom- bok 1632—34 af G. Granfelt. 301 LT Académie imp. des sciences de S:t Petersbourg. Mémoires. VII:me Série. T. XXNXVI 17, XXXVII 1—7. SANKCEH 1. LÄGHyge, LAT 15,2, Beiträge zur Kenntniss des russischen Reiches. Dritte Folge. B. VI. Omerrt CaoBapa Tiopkekuxt Hapbuii B. PazxsoBa. K. 2, 3. Ornithographia Rossica von T. Pleske. B. II 2. Hayunbie Pesysstare nyrtemecrpBiäi H. M. IpxeBaz6ekaro mo meHTpaILHoR Åsiv. Org. 30010oru4ecKkii. ÅT. II 1, II 2 (2). — Org. 6otarnyecKiä. T. I 1, I 1. AKTE MockoBekKaro TocymapetBa, more pesarny. EH. A. Ilo- moRA. VIL Brhadåranjakopanishad in der Mådhjamdina-recension, her- ausgeg. und äbersetzt von O. Böhtlingk. Das zoologische Museum der Kais. Akademie der Wissen- schaften zu S:t Petersburg, von A. Strauch. Das Kaiserl. Nikolai-Central-Observatoriuwm zu Pulkova. Jahresbericht fär die Periode 1887 Mai 1 bis 1889 Nov. 1 dem Comité abgestattet vom Director. Stern-Ephemeriden auf das Jahr 1891 von W. Döllen. Catalog von 5634 Sternen fär die Epoche 1875,0 von H. Rom- berg. Das plvysikalische Central-Observatorium Russlands. Annalen, herausgegeben von H. Wild. Jahrg. 1889 1, 2. Repertorium fär Meteorologie redig. von H. Wild. B. XII, XIII. Teoaouwueckit Komumems C. IHemepoypis. Hipyet set ICON VA 1-5; VII 20 Mapterar i VlE-10- Dt1=38. Pycckaa T'eozormueckaa Buömotera V (1889). IHwun. Pycckoe Teorpaduueckoe Obwecmeo. Hantera. 1. XX 5, ANV. 6, 7,, ÄNVIEE—6, XXVIL LT, 2. J3amgacKA. ÖrTARA. I mo o6meri reorpaviu T. XX 2, 3, XXIII 3. — II no org61. OrtHorpavin T. XIX 1, 2. Oruett 3a r. 1889. 302 C. IHemepöypickoe O6wecmeo Ecmecmeosnania. BtcrtHuKt EctectBosHania T. I (1890) 9. Pycckoe Dusuko-xumuueckoe Obujecmeo. sKypHare T. XXMI 2, 3. Die Kwiserl. Universität zu Dorpat. Verzeichniss der Vorlesungen 1889 2, 1890 1. Personal der kaiserl. Universität 1889 2, 1890 1. Ad solemnia Cees. Universitatis Dorp. 1889 (W. Herschel- mann »De Catulli carm. LXVIHI commentatio). Neue Begrändung der Theorie der endlichen Transforma- tionsgruppen, von F. Schur. Akademiska Dissertationer 1889 20 st., 1890 15 st. Die Naturforscher-Gesellschaft b. d. Universität Dorpat. Schriften H. VI. Sitzungsberichte B. IX 2. Die gelehrte estnische Gesellschaft zu Dorpat. Sitzungsberichte 1890. La Société imp. des Naturalistes de Moscou. Bulletin 1889 4, 1890 1—3. Marepiazbi Kb mo3HaHiuo ÖayHn u Paoper Pocciickok umnepin. Org. Bortanuyueckii Bum. I (Ipuozoxenie Ke Bulletin de la Société). Meteorologische Beobachtungen 1890 1. Toxnutbiä ÖTYeT: 3a 1889—90. Mamemamuueckoe O0wecmeo e5 Mocken. Marematuueckiwi COopHure T. XV 1—3. Obwjecmeo 6oenHowco epaueit es Mocke. Tpyanr T. V (1889—90) 1, 2. Hieeckoe O0ujecmeo Ecmecmeoucnomamenei. SanuckA T. XI 1. Ypasockoe Obwecmeo Juobumenei ecmecmeo3HAHiA. 3anuckA T. XII 1. 303 Das physikalische Observatorium in Tiflis. Meteorologische Beobachtungen im J. 1889. Magnetische Beobachtungen im J. 1888—389. Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademien. Handlingar. Ny följd. B. XXI 1, 2. Öfversigt af Vetenskapsakademiens förhandlingar. Årg. 45, 46 (1888, 1889). Meteorologiska Iakttagelser i Sverige -— — under inseende af Meteorologiska Centralanstalten. B. XXV—XXVII (1883—85). Bihang till Vetenskapsakademiens handlingar. B. XIHI-—XV. Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien. Månadsblad. Årg. XVI, XVII (1888, 1889). Antiqvarisk Tidskrift för Sverige. D. XI 1—3, XII 1, 2. Kongl. Svenska Akademien. Handlingar ifrån år 1886. D. IV. Kongl. Bibliotheket i Stockholm. Sveriges offentl. Bibliothek Accessionskatalog 4 (1889). Byrån för Sveriges geologiska undersökning. Sveriges geologiska undersökning. Ser. A. Kartblad a) ns 84, 100, 103—107. med beskr. — Ser. B. b) nis 4, 6. — Ser. C. niis 92—111, 113—115. Om Apatitens förekomstsätt i Norrbottens län af G. Löf- strand. Liste systématique des publications de Y'Institut royal géolo- gique de Suede 1862—1890. Kongl. Universitetet och Vetenskaps-Societeten i Upsala. Nova Acta reg. Societatis scientiarum Ups. Ser. III. V. XIV 1. Upsala Universitets Årsskrift 1889. Bulletin mensuel de P'Observatoire meteorologique de rUni- versité d'Upsal. V. XXI (1890). Catalogue méthodique des Acta et Nova Acta reg. Societ. scient. Ups. 1744—1890, redigé par A. G. 5. Josephson. 304 Kongl. Carolinska Universitetet i Lund. Lunds Universitets Årsskrift T. XXV, XXVI (1888—90). Kongel. Nörske Videnskabs-Selskabet i Kristiania. Forhandlinger i Videnskabs-Selskabet Aar 1889 1—12. Oversigt over Videnskabs-Selskabets Moder i 1889. Den Norske Nordhavs-Expedition 1876—1878. XIX Zoologi. Actinida ved D. C. Danielsen. — XX Zoologi. Pycno- gonidea ved G. O. Sars. Den Norske Gradmaalingskommission. Geodätische Arbeiten H. 6, 7. Bergens Museum. Aarsberetning for 1889. Det kongel. Danske Videnskabernes Selskab i Kjobenhavn. Skrifter. Naturvidensk. og matem. Afd. VI:te Recke B. VI 1. Oversigt over Selskabets Forhandlingar 1889 3, 1890 1. Selskabet for Udgivelse af Kilder til Dansk Historie. Libri memoriales capituli Lundensis. H. 2. Die kais. Leopoldino-Carolinische deutsche Akademie der Naturforscher. Verhandlungen B. LIV. Das Vorkommen der natärlichen Kohlenwasserstoff — und der anderen Erdgase, von C. F. Zincken. Geschichte der kais. Leopoldinisch-Carolinischen Deutschen Akademie der Naturforscher während der J. 1852— 1887, von W. Ule. Das germanische Nationalmuseum. Anzeiger B. II 4 (1890). Mitteilungen 1890. Katalog der im germ. Nationalmuseum befindlichen Original- skulpturen. Die dewtsche Seewarte zu Hamburg. Vierteljahrs Wetter-Rundschau B. II 1—4. 305 Die königl. Akademie der Waissenschaften zu Berlin. Abhandlungen 1889. Sitzungsberichte Jahrg. 1890 IT—LIII. Die kön. Forstakademie zu Neustadt-Eberswalde. Jahresbericht Jahrg. XV (1889). Die kön. physik.-ökonom. Gesellschaft zu Königsberg. Schriften. Jahrg. XNIX, XXX (1888, 1889). Die Oberlausitzische Gesellschaft der Wissenschaften. Neues Lausitzisches Magazin B. LXVI 1, 2. Der naturwiss. Verein von Neu-Vorpommern u. Riigen. Abhandlungen Jahrg. XXI (1890). Die kön. Gesellschaft der Wissenschaften zu Göttingen. Abhandlungen B. XXXVI (1889, 1890). Nachrichten 1890 1—16. Der naturhist. Verein der preuss. Bheinlandes u. Westphalens. Verhandlungen Jahrg. XLVI 2, XLVII 1, 2. Der Nassawische Verein fiir Naturkunde. Jahrbächer Jahrg. 43. Die Sternwarte zu Kael. Publicationen: V. Tafel fär das dritte Glied der Precession von H. Kloock. — VI. Untersuchungen iber das Co- metensystem 1843 I, 1880 I und 1882 II. Th. I. Die kön. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften zu Leipzig. Abhandlungen. Math.-physische Classe B. XV 7—9, XVI 1—3, XVII 1, 2. — Philol.-historische Classe B. XI 7, XII 1,2. Berichte. Math.-physische Classe 1889 2—4, 1890 1—4. — Philol.-historische Classe 1890 1—3. Register zu Berichte 1846—585 u. zu Abhandl. B. I—XII der math.-phys. Classe. Die fiirstl. Jablonowskische Gesellschaft zu Leipzig. Jahresbericht 1890. 306 Die astronomische Gesellschaft zu Leipzig. Vierteljahrsschrift Jahrg. XXV (1890) 2—4. Catalog der astronom. Gesellschaft. Abth. I Catalog der Sterne Zwisehen, SOC on: mad) 20 si Deck förd: egvin lst Stäuck 3, 4, 14. Der Freiberger Altertumsverein. Mitteilungen H. XXVI (1889). Die medicin.-naturwiss. Gesellschaft zu Jena. Jenaische Zeitschrift Jahrg. XNIV 2—4, XXV 1, 2. Die oberhessische Gesellschaft fiir Natur- und Heilkunde. Bericht XXVII. Die königl. Bayerische Akademie der Wissenschaften. Abhandlungen. Math.-phys. Classe B. XVI 2. — Philos.- philolog. Classe B. XVIII 3, XIX 1. — Histor. Classe BY NIND2 Sitzungsberichte. Math.-phys. Classe 1890 1—4. — Philos.- philol. u. hist. Classe 1890 2, 3, II 1—3. Rerum cognoscere causas. Ansprache des Presidenten der Akademie M. v. Pettenkofer. 1890. Die grossen Monarchien oder die Weltreiche in der Geschichte. Festrede von F. Gregorovius. 1890. Die physikal.-medicinische Gesellschaft zu Wiireburg. Sitzungsberichte fär J. 1890 1—10. Die physikalisch-medicinische Societät zu Erlangen. Sitzungsberichte Jahrg. 22 (1890). Der naturwissenschaftliche Verein zu Regensburg. Berichte H. II (1888—389). Die naturforschende Gesellschaft zu Bamberg. Bericht XV. Pollichia, ein naturwiss. Verein der Bheinpfalz. Mitteilungen I—IV (1888—1890). Der historische Verein fiir Schwaben und Neuburg. Zeitschrift Jahrg. XVII (1890). 307 Der kön. Wiirttembergische stat.-topografische Bureau. Vierteljahrshefte fär Landesgeschichte. Jahrg. XII 2—4, XIII (1890) Kr Der Verein fir Kunst und Altertum in Ulm u. Ober- schwaben. Urkunden zur Geschichte der Pfarrkirche in Ulm aus Anlass des Mänsterfestes, mitgeteilt von H. Bazing und G. Beesenmeyer. s Der naturwissenschaftliche Verein zu Bremen. Abhandlungen B. XI 1 (Festschrift), 2. Die Meteorologische Station 1 Ordnung zu Bremen. Ergebnisse der meteorologischen Beobachtungen in Bremen von 1803 bis 1890, herausgeg. von P. Bergholz. Jahrg. I. Der Verein Luxemburger Naturfreunde. Fauna. Mittheilungen aus der Vereinssitzungen. Jahrg. 18911. Die kaiserl. Akademie der Wissenschaften in Wien. Denkschriften. Math.-naturwissenschaftl. Classe B. LVI. — Philos.-historische Classe B. XXXVIIL Sitzungsberichte. Philos.-historische Classe B. CXIX, CXKX (1889), CXXI (1890). — Mathem.-naturwissenschaftl. Classe Abth. I B. XCVIII (1889) 4—10, XCIX 1—3; Abth. II a) B. XCVII (1889) 4—10, XCIX 1—3; b) KEGVII A= 10 KOPE TE 3ETADIREF IIEBAEXNCNANNSE 10; XCIX 1—3. Der k. Centralanstalt fiir Meteorologie u. Erdmagnetismus, Wien. Jahrbächer Jahrg. 1888. Das k. k. naturhistorische Hofmuseum in Wien. Annalen B. V 1—4. Die anthropologische Gesellschaft in Wien. Mittheilungen Neue Folge B. X 1—4, XI 1. 308 Der k. k. geologische Reichsanstalt in Wien. Abhandlungen B. XIV, XV 2. Verhandlungen Jahrg. 1890 6—13, 1891 2—7. Jahrbuch Jahrg. XL (1890) 1, 2. Die k. k. zoologisch-botanische Gesellschaft in Wien. Verhandlungen B. XL (1890) 1—4. Der k. k. Gradmessungs-Bureau in Wien. Astronomische Arbeiten. B. II Bängebestimmungen. Der Verein zur Verbreitung naturwiss. Kenntnisse in Wien. Schriften B. XXN (1889, 1890). Die kön. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Abhandlungen. VII Folge. Classe fär Philos., Geschichte u. Philol. B. III (1889—90). — Math.-naturwiss. Classe B. II (1859—90). Sitzungsberichte. Philos.-histor.-philolog. Classe 1889, 1890 — Math.-naturwiss. Classe 1890 1, 2. Jahresbericht 1890. Uhlonosne utvary v Tasmanii sepsal 0. Feistmantel. — Osteologie ropuch (Bufo Laur.) sepsal F. Bayer. — Syntaxis gotskych predlozek sepsal V. E. Mourek. DT Académie des sciences de Cracovie. Bulletin Comptes rendus 1890 5—10, 1891 1—3. Der historische Verein fiir Steiermark. Mittheilungen H. XXXVIII Der Verein der Aerzete in Steiermark. Mittheilungen fär Vereinsjahr XXVI (1889). Das naturhistorische Landesmuseum von Kärnten. Jahrbuch HH; XC Oo Diagramme der magnet. u. meteorolog. Beobachtungen zu Klagenfurt 1889. DT Osservatorio marittimo di Trieste. Rapporto annuale per l'anno 1887. 309 A Magyar Tudomånyos Akadémia Budapesten. Evkönyvei Köt. XVII 7. | Ertesitöje Evfolyam XXIII (1889) 2—5. — Ertesitö 1890 1—5 Almanach 1890. Nyelvtudomånyi Közlemenyek Köt. XXI 3—6. Ertekezések a nyelv- és széptudomånyok köréböl Köt. XIV 11, 12, XV 1—5. A Magyar hatårozok, irta Simonyi Zs. Köt. I 2. Ertekezések a böleseleti tudomånyok köréböl Köt. III 2. Ertekezések a tärsadalmi tudomånyok köréböl Köt. X 3, 5 —10. Magyar orszåggyilési Emlékek. Köt. X. Erdélyi orszaggvilési Emlékek. Köt. XIV. Ertekezések å történeti tudomånyok köréböl Köt. XIV 5—9. Archivum Rakoczianum. II Råköczi Ferencz Levéltåra I Os Köt, X Magyarorszåg történelmi földrajza a Hunyadiak koråban, irta CSA kar DUK T Archaeologiai Ertesitö. Uj foly. Köt. IX 3—5, X 1, 2. Oszman-Török népköltési gyitemény Köt. II. A Magyar Tudomånyos Akadémia elhänyt tagjai fölött tartott emlékbeszedek Köt. V 9, 10, VI 1—7. Ertekezések a mathematikai tudomäånyok köréböl Köt. XIV 2005: Ertekezések a természettudomänyok köréböl Köt. XVIII 6, 7, XIX 1—10. Mathematikai és természettudomånyi Közlemåények. Köt. XXIII 4. Mathematikai és természettudomånyi Ertesitö. Köt. VII 4—9, VIII 1—35. Mathematische und naturwissenschaftliche Berichte aus Un- garn, red. von I. Fröhlich. B. VIL Ungarische Revue — — herausgeg. von P. Hunfalvy u. G. Heinrich 1889 4—10, 13890 1—4. Betärendes Névmutato Wenzel G. Årpådkori uj Okmäånytå- råhoz. 310 A Magyar törvényhatösågok Jogszabålyainak gyöjteménye. Köt. II 1. A Magyar Tudom. Akadémia történelmi bizottsaganak Okle- vel-måsolatai, ismert. Ovary L. Fäz. 1. Felsö-Magyarorszågi vårosok eletéröl a XV—XVII szåzadban, irta Demkö K. Magyarorszågi Tanulök kölföldön I. Sexti Pompei Festi De verborum significatu, quse supersunt, cum Pauli epitome, ed. Aem. Thewrewk de Ponor. PA A Magyar Tudom. Akadémia kiadåsåban megjelent Munkåk és Folyöiratok betärendes Czim- és Tartalomjegyzéke. Hrvatsko Arkeologicko Druztvo. Viestnik God. XII 1—4, XIII 1, 2. Popis arkeol. odjela nar. zem. Muzeja u. Zagrebu. Odsjek ID TR IMG Die naturforschende Gesellschaft in Ziirich. Vierteljahrsschrift. Jahrg. XXVI-XKXIX (1881—84), XXXI 3, 4, ÄXXU-—XNXXIV 2 (1886—389). La reale Accademia dei Lincei, Roma. Atti. Ser. quarta. Memorie della classe di scienze morali, storiche e filolog. Vol. VI 2 (1889). — Memorie della classe di scienze fisiche, mathem. e naturali Vol. Y (1888). — Rendiconti Vol. VI 1 Sem. 6—12, 2 Sem. 1—12, VII (1891) i Sem. 1—38. DL Accademia reale delle scienze di Torino. Memorie. Serie II:da T. XL. Atti Vol. XXV 8—215, XXVI 1—38. Bolletino dell' Osservatorio, p. meteorologica ann. 1883, 1889. Osservazioni meteorologiche fatte all Osservatorio della r. Universitå di Torino nell a. 1890. La reale Scuola normale superiore di Pisa. Anali. Scienze fisiche e matemat. Vol. VI. all La reale Accademia dei Fisiocritici di Siena. Atti. Serie IV:a Vol. Il 3—38. La r. Accademia delle scienze fisiche e matemat. Napoli. Rendiconti Ser. II:da Vol. III (1889) 1—12. Circolo matematico di Palermo. Rendiconti T. IV (1890) 5, V (1891) 1—3. DL Académie des sciences de Paris. Comptes-rendus hebdomadaires T. CIX 1—27, CX 1—26, CXI 1—26, CXII 1—19. Oeuvres complétes d" Aug. Cauchy II:de Serie T. VII, VIII IL Ecole polytechnique de Paris. Journal Cah. 59 (1889). La Société mathematique de France. Bulletin T. XVII 5—6, XIX 1—3. La Société de geograplvie a Paris. Bulletin. Sér. VII T. XI (1890) 1—4. Compte rendu des séances 1890 IJ—17, 1891 1—11. Le Musée Guimet. Annales. T. XV XVET, 2, XVI Revue de P'histoire des religions T. XX—XXII. La Société des sciences de Nancy. Bulletin Sér. I:de. T. X fasc. 23 (1889). Bulletin des séances 1890 3—535. La Société des sciences natur. et mathem. de Cherbourg. Mémoires T. XXVI. La Société Linnéenne de Normandie. Bulletin Sér. IV:e Vol. HI (1888, 89). La Société Entomologique de Belgique. Annales T. XXIII (1889). La Société Malacologique de Belgique. Annales T. XXIII (IV:e Ser. T. HI 1888). 312 Procés-verbaux des seances T. XVII (1888 Jul.—Dec.), XVII (1889 Janv.—-Jul.). La Société Geologique de Belgique. Annales T. XVI 1, 2. La Société royale des sciences de Liege. Mémoires. bSér. Ike T.: XVI. De kon. Akademie van Wetenschappen te Amsterdam. Verhandelingen (Afd. Natuurkunde) D. XXVII. Verslagen en Mededeelingen. Afd. Natuurkunde 3;de Reeks D. VI, VII. — Afd. Letterkunde 3:de Reeks D. VI. Jaarboek voor 1889. Amor, carmen eleg. R. van Oppenraaij, prem. aur. or- natum 1890. La Société Hollandaise des sciences a Harlem. Archives Neerlandaises des sciences. T. XXIV 2—5, XXV 1. Oeuvres completes de Christian Huygens T. III. Fondation de P. Teyler van der Hulst a Harlem. Archives du Musée Teyvler. Sér. II Vol. III 4. Verhandelingen rakende den natuurl. en geopenb. Godsdienst. Nieuve Ser. D. XII. Catalogue de la Bibliotheque Vol. II 1—3. LDL Ecole polytechnique de Delft. AnnalestapvE (880 FS pVvIN(S9ONEER2: The Royal Society of London. Proceedings Vol. XLVII 289—291, XLVIII 292—295, XLIX 296-—298. The Meteorological office of London. Meteorological observations at stations of the 2:d order 1886. Weekly Weather report Vol. VII 21—53. Append I—IV. Summary of the observations included in the daily and weekly weather reports Oct.—Dec. 1888, March—Dec. 1889. Report of the Meteorological Council 1887—988. Append. 15: 313 The royal Astronomical Society of London. Monthly Notices Vol. L 7—9. Append., LI 1—6. The Zoological Society of London. Proceedings 1889 4, 1890 1—4. The literary and philosophical Society of Manchester. Memoirs and Proceedings. IV Series. Vol. III, IV 1—-3. The royal Society of Edinburgh. Transactions. Vol. XXXUI 3, XXNNXV 1—4. Proceedings. Vol. XV (1887—88), XVI (1888—389). The royal Society of Dublin. Proceedings. New Series. Vol. VI 7—9. The royal Irish Academy of Dublin. Cunningham Memoirs n:o V, VI. Proceedings. 3:d Series. Vol. I 3. The Asiatic Society of Bengal. JOurnaksVok VIPS MILp: 13) suppl,.p- 55 LIX PAT pA INTKSöppE 2 Proceedings 1890 1—10, 1891 1. The Straits branch of the royal Asiatic Society. Journal n:o XXI, XXIII (1890). Government Central-Museum, Madras. Notes of the Pearl- and Chank-fisheries and marine Fauna of the gulf of Madras, by E. Thurston. Catalogue of the Batrachia salientia and apoda of Southern India, by E. Thurston. The Asiatic Society of Japan. Transactions Vol. XVII 2. The College of science of the imp. University of Japan. Journal Vol. III 4. The Smithsonian Institution, Washington. Smithsonian Contributions to Knowlegde. Vol XXVI. Amnual report-1886: 2, 18871, 2, 1888 1,2: 314 Bureau of Ethnology. Annual report by J. W. Powell. 1883—385. The Umited States Nationalmusewm. Proceedings Vol. XII (1889). Bulletin n:o 38. The United States War Department. Annual report of the Chief Signal Officer for y. 1889 1, 2. The United States Department of Agriculture. North American Fauna n:o 3, 4. The United States geological Survey. Eigth a. ninth annual report for y. 1886—88 by J. W. Po- well. Bulletin n:is 54—61, 63, 64, 66. Monographs Vol. I, XV 1, 2, XVI. Mineral resources of the United States 18883. The United States Naval Observatory. Report of the Superintendent for y. end. Jun. 18389, 1890. Washington Observations 1884, Append. 1, 1886, App. 1. The United States Bureau of Education. Circular of information 1889 2, 3, 1890 1—3. The Boston Society of natural history. Memoirs Vol. IV 7—9. Proceedings Vol. XKXIV 3, 4. The American Academy of arts and science, Boston and Cambridge. Proceedings. New Series. Vol. XVI. The Museum of comparative zoology in Cambridge. Annual report of the Curator 1889—90. Bulletin Vol. XVI 8, 9, XIX 2—4, XX 1—38, XXI 1. Memoirs Vol. XVI n:o 3. The Academy of natural sciences of Philadelphia. Proceedings 1889 3, 1890 1—3. 315 The Connecticut Academy of arts and sciences. Transactions Vol. VIII 1. The Wisconsin Academy of sciences, arts and letters. Transactions Vol. VII (1883—387). The California Academy of sciences. Proceedings. 2:d Series. Vol. II. Occasional papers I, II. The Minnesota Academy of natural sciences. Bulletin Vol. II 1. Johns Hopkins University, Baltimore. American Journal of Mathematics. Vol. Xl 1—4, XII 1, 2 Circulars n:o 75, 77, 81—88. Index to Voll. IX of American Journal of Mathematics. The Kansas Academy of science. Transactions of the annual meetings. Vol. XM 1 (1889). The Astronomical Observatory of Yale University. Report presented by the Board of Managers for 1889—90. The Canadian Institute, Toronto. Transactions Vol. I 1. Proceedings III:d Series. Vol. VII 2. La Commission geologique et d'histoire naturelle de Canada. Catalogue of Canadian plants. P. V (Acrogens), by J. Macoun. List of Canadian Hepatice, by W. H. Pearson. LE Instituto geograplico Argentino, Buenos Ayres. Boletin T. XI 1—3. The Linnean Society of New-South- Wales. Proceedings. Il:d Series. Vol. V 2, 3. The New-Zealand Institute. Transactions and Proceedings Vol. XXI. Enskilda. Revista Argentina de historia natural p. F. Ameghino. T. I 1. — Af författaren. 316 Israelitiska historiens kronologi enligt G. Testamentets böc- ker, af S. G. Elmgren. — Af författaren. Principles of general organic chemistry by prof. E Hjelt, transl. by I. Bishop Tingle. — Af författaren. Phänologische Karten von Finnland von Eg. Ihne. — Af författaren. Bidrag till kännedomen om Finske studerande vid Upsala Uni- versitet, af K. G. Leinberg. — Om Finske studerande i Jesuitcollegier, af K. G. Leinberg. — Af författaren. Om Israel Hvasser och hans förhållande till Finland. — Af B. 0. Schauman. Adria-Zeit von Rob. Schram. — La zona oraria dell Adriatico del. R. Schram. — Ausländische Stimmen uber die Adria-Zeit. — The actual state of the stan- dard time question, by R. Schram. — Af förfat- taren. A. Moberg. SR — RR SRA SEE 2 ERE