vån - 4 es ve OJ re : i: granit TY sr ALE ve N äns 0 FET pustar - RÖ tet Ag rg 0 betan än RT TA tt tat META re pet — - j ramsa merge, RR å rss ÖR nde Rör d ARE bry dr PA rn a kade En s a SN AS FÖRHANDLINGAR. KAKNIIL ÖFVERSIGT "FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS 1894—4895. ATA AA HELSINGFORS 18935. Pris: 4 Hae ÖFVERSIGT FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS FÖRHANDLINGAR. 3 XXXVIL 0 204 1806. HELSINGFORS, J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, 1895. Innehåll: Societetens sammanträden: 24 September 1894 . 22 Oktober 19 November 17 December >, FralsJantuartiee. 009. , 18 Febeuari 5 15 Mars 7 22 April 3 29 ” ” 2 Maj 5 ” ” Vetenskapliga meddelanden: Im Uroxansyra. En enkel metod för framställande af ne äfvensom af Oxonsyra, af E. E. Sundvik. —- ten der Flissigkeiten, af K. F. Slotte | 3 formler för utjämning af statistiska talserier, af S. era Ueber Accentverschiebung in der dritten Person Pluralis im Altfranzösischen, von W. Söderhjelm - erimentela undersökningar rörande laxantiers Vörk- - nDingssätt, af A. Clopatt. ; ion des solutions équimoléculaires sur EE dude de Vintestin gréle, par 4. Clopatt . new Species of Australian Mosses, deseribad ös V. FF. Brotherus, II dr meddelanden från TNE be öl Körnisled IäDararD. rium, 9—11, af Edv.: Hjelt. achtrag zu dee Aufsatze: Ueber die WociobessEkue und den Wärmedruck der Metalle, af K. F. Slotte . c ogörelse för fortgången af de astrofotografiska arbetena oo å observatoriet 1 Helsingfors under tiden Juni 1893— Maj 1894, af A. Donner Öfversigt af förhandlingarne vid Finska Vetenskaps- 183. 45057 a dr Me RS frn Sa AT KT rn SVT ER kör” Eng ANG FIT :- z Redogörelse för fortgången af de ast Oioprarka aa 5 NE "> V å observatoriet i Helsingfors under Fr Juni 1894 l till Maj 1805; SERA SD ONE Ne Tr SN RE SAS SR > > Berättelse öfver Finska Vetenskaps- ERE "Meteoro logiska Centralanstalts. verksamhet under Ane 894 5 SÄ SR SR NAR Aa AS Eg SUS RS a åa Finska Vetenskaps-Societetens SS den am I. ÖRE Ana RR SPA Ene - : ER 25 2 TÖLATOGTeL ar ce migegt NTE AA REN YES AS jla SEN III. Om den icke-euclidiska ER Föredrag a 120 SEE RET ES Si SEN er Br ESR ME SD fd ID på Sammandrag af de klimatologiska anteckningarna i Finland Ve SUM h 08 Kol ANN IB (NL GM CAN AJ (Ii (ör NE SS Ar SST er rr La bibliothögue de la Société des Sciences de Finlande. : Dons. B. Publications recues å titre Méckange 22" mat. 1894-au 22) Ma dÖdSE os eh SA RSS ' Då 23 Slag Fre -. Öfversigt af förhandlingarne vid Finska Vetenskaps-Societetens sammanträden. Den 24 September 1894. I anseende till sekreterarens vistelse utrikes, anmodades hr A. DONNER att föra protokollet. Då inom Societeten fråga väcktes beträffande föranstaltande af en ny upplaga af åttonde tomen af Societetens Acta, hade hr NEOovIUS länkat uppmärksamheten på de mekaniska reproduktions- sätten och åtagit sig att göra förfrågningar beträffande pris m. m. hos någon i denna bransch arbetande anstalt i Tyskland. Svaret hade genom särskilda motigheter fördröjts, men framlade hr Neovius nu ett antal särdeles väl utförda reproduktioner af tryck- alster, kartor, planscher m. m., härrörande från firman C. Rei- necker i Berlin, hvilken tillika erbjudit sig att öfvertaga repro- duktionen af nämda tom till ett pris af 18 Reichsmark per ark utom pappret. Ehuru till följd af antydda omständigheter Soecie- teten redan hunnit träffa aftal med en annan firma och någon åtgärd från Societetens sida derför icke numera påkallades, ville hr Neovius emellertid på detta sätt hafva meddelat de upp- gifter, han för Societetens räkning införskaffat. Societetens- bibliotek hade under sommaren riktats genom ett stort antal publikationer, öfversända af de lärda Sällskap och institutioner, med hvilka Vetenskaps-Societeten står i litterärt utbyte. En förteckning öfver de 76 samfund och inrättningar, som under sommaren tillstält Societeten sina skrifter, är bilagd dagens protokoll. Den 22 Oktober 1894. Sekreteraren erinrade om att Societeten nyligen förlorat en af sina hedersledamöter, professorn HERMANN LUDWIG FERDINAND VON HELMHOLTZ, som den 8 nästvikne September aflidit i Berlin. Från Physikalisch-Technische Reichsanstalt i Charlottenburg hade anländt en skrifvelse, hvari berörda anstalt, jemte öfver- sändande af I Bandet af sina , Wissenschaftliche Abhandlungen'"', uttalade sin önskan att inträda i skriftbyte med Societeten, hvar- till denna å sin sida biföll. II En under sommarens lopp till Societeten anländ inbjud- ning att deltaga i Tyska och Wiener- Anthropologiska Sällskapens gemensamma festsammankomst den 24—28 Augusti d. å i mnsbruck upplästes, men kunde, såsom sentida meddelad, icke föranleda till någon åtgärd. Hr Sundell Telerorade en af dr ERNST LINDELÖF inlemnad uppsats ,,Sur le mouvement d'un corps de révolution roulant sur un plan horizontal" och förordade dess intagning i Acta, hvartill Societeten biföll. En af docenten dr HuGo PIPPING ingifven afhandling ,,Ueber die Theorie der Vocale'', hvilken förf. önskade få mförd 1 Acta, hänsköts till granskning af Matematisk-fysiska sektionen. På framställning af hr Neovius antogs en af docenten dr HJ. TALLQVIST författad afhandling » Sur la représentation con- forme des aires planes'' till införande 1 Acta. I en till Societeten ingifven skrift hade assistenten vid meteorologiska centralanstalten A. HEINRICHS framställt ett förslag till utmätning och registrerimg af limnigrafobservationerna i Hangö samt erbjudit sig att utföra detta arbete, derest han för detsamma kunde påräkna skälig ersättning. Arendet remitterades till Mate- matisk-fysiska sektionens utlåtande. Till Societetens bibliotek hade föräringar ingått från Pro- fessor H. A. Schwarz i Berlin, professor Leimberg 1 Jyväskylä och prof. Wiik härstädes, samt från nedannämnda samfund och inrättningar: Vetenskaps-Akademierna i Stockholm, Berlin, Mänchen och Paris, Statistiska Centralbyrån, Landtbruksstyrelsen, mdustristy- relsen, F inska Läkaresällskapet och Finsk-ugriska sällskapet härstä- des, K. Finska Hushållningssällskapet i Åbo, L'Institut Impérial de médecine expérimentale och K. Ryska Arkeologiska Kommissionen i S:t Petersburg, Société Mathématique i Moskwa, Universitetet i Charkow, Universitetet i Upsala, D:o i Kiel, Anthropologische Gesellschaft och Verein zur Verbreitung naturwissenschaftlicher Kenntnisse i Wien, Naturwissenschaftlicher Verein i Regensburg, Kön. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen, Naturhistorischer Verein i Bonn, Société de physique et d'histoire naturelle i Geneve, Société mathématique och Société de géographie i Paris, R. Acca- demia dei Lincei och Redaktionen för tidskriften I'Oriente i Rom, Circolo matematico i Palermo, Royal Society, Zoological Society och Meteorological Office i London, Literary and Philosophical Society i Manchester, Weather-Bureau i Washington, Museum of comparative Zoology 1 Cambrigde, Johns Hopkins University 1. Baltimore, Mic higan Mining School i Houghton, 'Tufts College i Massachusetts, Academia Nacional de GENES 1 Cordoba Linnean Society of New-South Wales i Sydney, New-Zeeland Institute ES Wellington samt Asiatic Society of Japan i Yokohama. SE AN PES SÅ a 5 IS 4 II Den 19 November 1894. Innan förhandlingarna begynte, rigtade ordföranden till de närvarande följande ord: M. H. Då Finska Vetenskaps-Societeten förliden månad beslöt att i dag sammanträda, kunde hon icke ana att denna dag skulle Simanfalla med en dag för allmän landssorg, Hans Majestäts vår dåvarande och sedermera aflidne Kejsares och Storfurstes begrafningsdag. Societeten har derför att i dag främst beklaga förlusten af vetenskapernas högste bekyddare i vårt land, med uttalande af den tillitsfulla förhoppning att vår nye Kejsare och Storfurste måtte i sin ståd hägna det vetenskapliga arbetet med sitt mäktiga beskydd'' : Medels nådigt bref af den 10 nästvikne Oktober meddela- des Societeten till kännedom och efterrättelse, att H. K. M. på derom i underdånighet gjord framställning bifallit dertill, att en ärlig statssubvention af 2,500 mark fortfarände finge tillförsäkras någon erfaren och skicklig person, som vore villig att i Helsing- - fors stad inrätta och drifva en mekanisk verkstad för tillverkning, reparation och justering af fysikaliska och andra vetenskapliga instrument, med rättighet att kostnadsfritt begagna de finska staten tillhöriga för en dylik anstalt härförinnan anskaffade ma- skmer och verktyg, hvilken imrättning skulle ställas under när- maste inseende af Societeten och särskildt dess matematisk- fysiska sektion, samt funnit godt att för omförmälda ändamål i nåder bevilja Vetenskaps-Societeten ett årligt anslag ur allmänna medel af 2,500 mark att utgå för en tid af fem år, räknadt från början af nästkommande år 1895, med rättighet för Societeten att, efter att hafva kungjort befattningen ledig att ansökas, antaga lämplig, helst inhemsk mekaniker för drifvande af dör Heba niska verkstaden. = "=" Med anledning häraf meddelade sekreteraren alt han, på —— tillrådan af matematisk-fysiska sektionen, allaredan ej blott i landets officiela tidningar utan äfven i fyra andra af de härstädes utkommande dagliga tidningarna kungjort berörda befattning ledig att ansökas inom den 10 nästkommande December, hvilken åt- gärd af Societeten godkändes. Föredrogs en skrifvelse från Ecklesiastik-Expeditionen i Kejserliga Senaten af den 10 Oktober, hvari meddelades att K. Senaten vid föredragning af mekanikern F. O. Henriksons under- dåniga ansökning om rättighet att uti sin i Helsingfors egande finmekaniska verkstad få begagna de statsverket tillhöriga instru- ment, som för närvarande stå under Societetens vård, samt att derutöfver för verkstadens upprätthållande undfå något bidrag ur allmänna medel, icke funnit skäl till ifrågavarande ansökning IV annorlunda bifalla, än att Kejserliga Senaten velat hafva Söcie- teten anmodadt tillse att Henrikson och öfriga dertill hugade mekaniker beredes tillfälle att, ifall af behof, på särskild anhållan och under behörig kontroll i den blifvande under'Societetens tillsyn stälda verkstaden för tillv erkning, reparation och jasterina af vetenskapliga instrument begagna de staten tillhöriga EN = och cirkeldelningsmaskinerna. E Denna K. Senatens föreskrift antecknades till framtida iakttagande. Yngre läraren vid polytekniska institutet, fil. mag. AES Petrelius hade till Societeten inlemnat en skrift, deri han i egenskap af ledare för det inom landet anordnade precisionsnivellerentet JA anhåller att få å polytekniska institutet begagna de medels limni- grafen i Hangö upptecknade vattenståndskurvorna för utredning af medelvattenståndet och andra dermed i sammanhang stående förhållanden, FETT NA vore afsedt att slutföras I PR 0 några äfgifiet Å Hara upplyste hr E. Hjelt å Matematisk-fysiska Sektionens vägnar, att sektionen, som allaredan fått del af berörda skrift, 2 ; ansett sig böra förorda bifall till hr Petrelii deri gjorda anhållan sålunda, att observationsmaterialet skulle ställas till hans förfo- gande, en årgång i sender, för en tid af två månader eller imtill medlet af nästkommande januari månad, med vilkor att bear- betningen sker å polytekniska institutet och att hr Petrelius i sinom tid delger Societeten resultatet af sina undersökningar. Och ansåg Sektionen att med pröfningen af assistenten Heinrichs förut gjorda förslag om utmätning och tabulering af limnigraf- kurvorna emellertid kunde anstå, intill dess hr Petrelii 20 3 vore slutfördt. Emot detta Sektionens utlåtande anhöll hr Lemström nu att få i Societetens protokoll nedlägga följande reservation. = = Emot det af Societetens fysisk- -matematiska Sektion i frå- gan om assistenten Heinrichs ansökning fattade beslut, anhåller jag att få till protokollet antecknad min afvikande mening, eme- dan jag icke kan godkänna de skäl, som Sektionen lagt till erna 2 för detta beslut. När limnigraf-observationerna infördes vid Hangö genon aflidne direktor Karl Nordenskjölds ihärdiga bemödanden, så skedde detta såväl för själfva sakens skull, som ock för att till- mötesgå en af direktor Wild i Petersburg uttalad önskan äfven- som att förekomma hr Wilds plan att för det Petersburgska meteorologiska observatoriets räkning uppställa en egen limnigraf 1 Hangö. Hr Nordenskjölds sjukdom och frånfälle samt det - ihärdiga arbete, hvarmed Met. Centralanstalten varit upptagen = VE STRESS SVEN RSK SEP La At ESSER VA . V alltsedan den nya direktorn utnämdes, har utgjort ett hinder för limnigrafobservationernas bearbetande och utgifvande i tryck, hvilket skulle hafva varit högeligen önskligt redan för flere år sedan. När assistenten Hemnichs därför, under den resa, som han med understöd af Kejs. Senaten senaste höst under sin semestermånad gjorde i Sverge, för att närmare studera de me- teorologiska observationerna å fyrbåkar, tillika egnade sin upp- märksamhet åt studiet af de svenska limnigraferna och deras resultat, så skedde detta för att på lämpligt sätt bereda sig till det arbete, för hvilket han nu anhållit om Societetens understöd. Då det varit och är omöjligt att medhinna detta arbete å meteoro- logiska central-anstalten, under hvars ordinarie verksamhet det dessutom icke hörer, så synes det vara synnerligen lämpligt att öfverlemna dess utförande, som är med otålighet väntadt såväl i Petersburg som i Sverge, åt nämde assistent, som därtill på pas- sande sätt förberedt sig. Sektionen har däremot fattat det beslut att frågan skall uppskjutas intill dess hr Petrelius, som till Societetens sekrete- rare inlemnat en ansökning att för ett tillfälligt biändamål an- vända observationsmaterialet, utfört sina tillärnade kalkyler och därunder anstält en förberedande granskning af limnigrafens uppritade kurvor och den grad af noggrannhet, som genom observationerna kan uppnås. Emedan det mål, hr Petrelius söker, kommer att framgå såsom en detaljsak ur den af hr Heinrichs föreslagna tabulerin- gen, hvars ändamål är mycket mera omfattande, och då jag anser det olämpligt att låta utföra den” förberedande granskningen af ett observations-material, som tillhör meteorologiska central- anstalten, af en utom denna anstalt och utom Societeten stående person, och då härtill kommer att observationsmaterialet, som består af kroklinier skrifna med blyerts, är särdeles ömtåligt, så anser jag att den af Heinrichs föreslagna tabuleringen bör föregå hr Petrelii arbete och att den förberedande granskningen lämp- ligast bör utföras af hr Heinrichs i samråd med anstaltens direktor och meteolorogiska utskottet. Med anledning häraf anhåller jag att Societeten besluter att antingen utan vidare omgång antaga hr Heinrichs förslag eller ock att först inhemta meteorologiska utskottets utlåtande såväl om förslaget som ock angående observationsmaterialets beskaffenhet. Helsingfors den 19 Nov. 1894. Selim Lemström"' Efter någon diskussion beslöt Societeten att i enlighet med Sektionens förslag och på af Sektionen antydda vilkor bifalla till VI hr Petrelii anhållan, men ville tillika hafva åt Sektionen upp- draget att jemte det utlåtande, Sektionen egde afgifva om assi- stenten Heinrichs omförmälda förslag, inkomma med utredning derom, huruvida limnigrafobservalionerna vore af den noggrann- het och det värde, att deras fullständiga tabulering och utgifvande i tryck ansåges böra bekostas. Sekreteraren anmälde ett af äldre läraren vid polytekniska institutet dr HJ. MELLIN inlemnadt arbete med titel: ,,Uber die funtamendale Wichtigkeit des Satzes von Cauchy fär die Theorie der Gamma- und der hypergeometrischen Functionen'" samt för- — ordade dess införande i Acta, hvartill Societeten biföll. På tillstyrkan af Matematisk-fysiska Sektionen godkändes den till dess .granskning hänskjutna afhandlingen af docenten dr K. H. PIPPING' töber die Theorie der Vocale'' likaledes till intag- ning 1 Acta. På framställning af hr E. Hjelt godkändes till införande i Öfversigten en uppsats af prof. E. E. SUNDVIK Om uroxonsyra. En enkel metod för framställande af densamma äfvensom af Oxonsyra''. Hr Elfving erinrade om ett för någon tid sedan från Royal Society i London till Vetenskaps-Societeten och några andra härvarande vetenskapliga samfund anländt cirkulär, hvari utlå- tande begärdes angående ett förslag, uppgjordt af en för ändamålet tillsatt komité, att genom internationel samverkan åstadkomma en möjligast fullständig katalog öfver vetenskapliga publikationer i alla länder från och med är 1900, och hemställde huruvida icke frågan härom nu kunde upptagas till behandling. Societe- ten, som låtit ärendet hvila för möjlig samrådan deröfver med andra härvarande föreningar, beslöt nu vid förnyad pröfning af frågan, att en skrifvelse skulle aflåtas till Roval Society medT 5 tillkännagifvande, att Societeten för sin del anslöte sig till det | väckta förslaget och vore villig medverka till dess realisering genom att söka inom landet skaffa spridning åt katalogen samt tillhandahålla den blifvande redaktionsbyrån uppgifter om här utkommande vetenskapliga afhandlingar, hvaremot Societeten åtminstone för närvarande icke såge sig i stånd att utlofva något bidrag 1 penningar för byråns underhåll Sedan direktorn E. Biese hos Societeten skriftligen anmält om behofvet af en förnyad EE af meteorologiska stationen i Hangö för utrönande bl. a. af den förändring barometern der- städes möjligen undergått vid dess förflyttning i anledning af en nyligen försiggången reparation af stationslokalen, fann Societeten godt förordna direktorn Biese att verkställa ifrågavarande" in- spektion. | RIE AE NOES SER PE MN RAA TV RE ARE FA SNR VSTTREENKIT ang LP VE SE TS EAT I Ret 4 Vil Föräringar till Societetens bibliotek hade anländt från Stati- stiska centralbyrån, Finska Litteratursällskapet och Juridiska Föreningen härstädes, K Ryska Geografiska Sällskapet och Comité géologique 1 S:t Petersburg, Universitetet i Dorpat, Centralohbser- vatorium 1 Pulkova, K. Nautisk-meteorologiska byrån i Stockholm, Universitetet i Upsala, K. Sächs. Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig, Anthropologische Gesellschaft i Wien, Forstakademin i Eberswalde, Vetenskaps-Akademin 1 Mänchen, Physikaliseh-Tech- nische Reichsanstalt 1 Charlottenburg, Die Schweizerisehe Ento- mologische Gesellschaft i Bern, Ecole polytechnique i Delft, So- ciété de géographie och Société mathématique de France i Paris, R. Accademia dei Lincei 1 Rom, Meteorological Office i London, Smithsonian Institution och Weather-Bureau i Washington, Lite- rary and Philosophical Society i Manchester, Museum of compa- tive Zoology i GCambrigde, Academia Nacional de GCiencias i Cördoba, Asiatic Society of Bengal i Calcutta och Government Museum 1 Madras. Den 17 Becember 1894. Ordföranden erinrade om att Societeten nyligen förlorat en af sina hedersledamöter, 1 det viceordföranden för Kejs. Vetenskaps- akademien och professorn vid universitetet i S:t Petersburg, ge- heimerådet PAFNUTIJ TCHEBYCHEFF den 8 dennes aflidit. Sekreteraren anmälde att af Meteorologiska Centralanstaltens publikationer XII volymens första del, innehållande observationer gjorda i Helsingfors 1893, nyligen utkommit. Från Sällskapet för Finlands geografi öfverlemnades genom friherre Palmén vol. 9 och 11 af tidskriften Fennia samt ett band innehållande ,, Wissenschaftliche Ergebnisse der finnischen Expeditionen nach der Halbinsel Kola in den Jahren 1887—1892'". På grund af en från Portugisiska Generalkonsulatet i Stock- holm ingången förfrågan, hemställde Universitets bibliotekarien professor W. Bolin i bref till sekreteraren, huruvida Societeten önskade ingå i utbyte af skrifter med portugisiska Vetenskaps- akademin, i hvilket fall universitetsbiblioteket erbjöd sig att för- medla detta byte. . Societeten förklarade sig villig antaga det gjorda anbudet. Föreståndaren för Botanische Abtheilung des K. K. Natur- Iustorischen Hofmuseums i Wien dr G. von Beck hade jemte skrifvelse af den 27 nästvikne November tillsändt Societeten I centurien af en under benämning , Kryptogamae exsiccatae"" al” berörda museum -föranstaltad samling, afsedd att omfatta samtliga kryptogamer utom ormbunkarne, med anhållan att Societeten ville införlifva denna normalkollektion med sina samlingar och vid tillfälle ihågkomma museet med någon sändning i utbyte. VID Då Societeten emellertid icke eger någon botanisk samling, beslöt Societeten erbjuda nämnda kollektion åt universitetets bota- niska museum. Från Kejs. Ryska Tekniska Föreningen 1i S:t Petersburg hade anländt en inbjudning till Societeten att taga del i den utställning af tryckalster, som derstädes kommer att ega rum från 15 Febr. till 15 Juni 1895. Societeten beslöt härom under- rätta de officiner, som besörjt tryckningen af dess skrifter, för den händelse att de ernade deltaga i berörda utställning och ansåge lämpligt dervid exponera några af Societetens publikationer. Direktorn Biese och assistenten Heinrichs hade insändt hvar sin reseräkning öfver inspektioner, som af dem under senaste sommar och höst verkstälts vid särskilda meteorologiska statio- ner, slutande sig den förra å Fmk. 681: 60, den senare å Fmk. 326: 40; och skulle dessa räkningar, mot hvilka Societeten ej hade något att anmärka, immsändas till Fmans-Expeditionen med anhållan om beloppens utanordnande. I skrifvelse af den 16 dennes tillkännagaf direktorn E. Biese, att bearbetningen och tryckningen af de meteorologiska stationernas i landet observationer under årtiondet 1881—1890 numera fortskridit derhän, att sista volymen, omfattande årgån- garne 1889 och 1890, torde kunna utges mom nästkommande januari månad. Då emellertid af det för ändamålet beviljade anslaget ett belopp af omkring 7,500 mark då ännu komme att vara odisponeradt, föreslog hr Biese, att ytterligare ett supple- mentband skulle utgifvas, innehållande sammanställningar af månads- och års-medeltal för luftrycket, temperaturen och fuktig- heten m. m., beräknade för 5-års perioder (lustra), samt att, så långt medlen hinna till, observations-materialet från en del sta- tioner, som vid den första bearbetningen af ekonomiska skäl uteslutits, ännu finge läggas under arbete i den ordning, som betingas af materialets värde. Och skulle detta arbete kunna vidtaga omedelbart, enär dr Ernst Lindelöf förklarat sig villig att, med undantag af den tid, som en under nästinstundande vårter- min tillämnad utrikes resa toge i anspråk, på samma vilkor som hittills deltaga i arbetet och öfvertaga den närmaste ledningen deraf. Till denna framställning fann Societeten godt bifalla samt uppdrog åt meteorologiska utskottet att, hvad detaljerna af för- slaget beträffar, meddela direktorn Biese de närmare anvisningar, som kunde böfnnas erforderliga. hr E. HJELTS vägnar, som var hindrad att närvara vid sammanträdet, inlemnades genom hr Aschan ett arbete med titel: ,,Undersökningar öfver reaktionshastigheten vid kumarinbildnin- gen", hvilket arbete var afsedt att offentliggöras i Acta. hurOr dr Vart AS UPIL PL SF ST fr LINA LLA, FRE PETTER EON NYA IX Hr Estlander anmälde ett af docenten J. J. TIKKANEN in- lemnadt arbete, ,,die Psalterillustration im Mittelalter'", och för- ordade dess införande i Acta, hvartill Societeten biföll. På framställning af hr Estlander godkändes jemväl till införande i Öfversigten en af e. o. professorn W. SÖDERHJELM författad uppsats: Ueber die Accentversehigbung in der dritten Person Pluralis im Altfranzösisehen'"'. Sedan hr MOBERG anhållit att för helsoskäl varda befriad från det uppdrag han sedan 1882 innehaft såsom ledamot och ordförande i meteorologiska utskottet, utsägos genom val med slutna sedlar till ledamöter i sagda utskott under år 1895 hrr NEOVIUS, TH. HOMÉN och ÅA. DONNER samt till suppleanter hrr SUNDELL och LINDELÖF. Till revisorer för granskningen af Vetenskaps-Societetens' och Meteorologiska Centralanstaltens räkenskaper utsågos för samma tid 'hrr SUNDELL och KIHLMAN. Sedan ansökningstiden till den lediganslagna föreståndare- befattningen vid den under Societetens inseende stälda mekaniska verkstaden härstädes den 10 i denna månad tilländagått, hade Matematisk-fysiska Sektionen, på hvilken det ankom att bereda ärendet, tagit detsamma under ompröfning och i protokollsutdrag för nyssnämnda dag deröfver afvfvit ett utlåtande, hvilket nu upplästes. I detta utlåtande framhölls att, ehuru bland de imhemska sökandene, sju till antalet, icke saknades duglige me- kaniska arbetare, ingen af dem dock egde den teoretiska och tekniska utbildning, som hos den blifvande ledaren för berörda anstalt vore önskvärd, men att deremot hr Vilhelm Falck-Ras- mussen från Köpenhamn, hvilken jemte dem ansökt befattningen, dokumenterat sig såsom en grundligt och mångsidigt utbildad mekaniker och såsom sjelfständig konstruktör af fysiska och astronomiska instrument, hvarföre Sektionen enhälligt förordat honom till erhållande af den ansökta platsen. På grund häraf beslöt Societeten utan meningsolikhet att till ledare för den mekaniska verkstaden antaga mekanikern Falck-Rasmussen för en' tid af fem år mot åtnjutande af den i Nåd. Brefvet af den 10 Oktober 1894 omförmälda statssubventionen och på de i samma nåd. bref för öfrigt angifna vilkor. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från: Säll- skapet för Finlands geografi, Finsk-Ugriska Sällskapet, Finska Litteratursällskapet och Finska Historiska Samfundet härstädes, Domkapitlet i Borgå, Société Impériale des naturalistes i Moskwa, Kongl. Vetenskaps-Akademien i Stockholm, Videnskabs-Selskabet och Universitetet i Christiania, K. D. Videnskabernes Selskab i Köpenhamn, Historischer Verein fär Steiermark 1 Graz, Kön. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen, Naturhistorischer Xx Verein i Bonn, Ingeniören S. Riefler i Mänchen, Académie des Sciences i Krakau, Société des Sciences i Nancy, Société hol- landaise des Sciences i Harlem, Société de géographie och Musée Guimet i Paris, Académie des Sciences, Belles-Lettres et Arts och Société d' Agriculture, Sciences et Industrie i Lyon, Société des Sciences physiques et naturelles i Bordeaux, Faculté des Sciences i Marseille, Société Linnéenne de Normandie i Caen, R. Accademia dei Lincei i Rom, Royal Society, Royal ENN mical Society och Meteorological Office i London, Philosophical Society i Cambridge, Royal Irish Academy i Dublin, U. 5. Geo- logical Survey och Weather-Bureau i Washington, Museum af comparative Zoology i Cambridge, Mass., Academia Nacional de Ciencias i Cördoba, Government Museum 1 Madras; College of Science i Tokyo samt General-agenten för New-South Wales i Sydney. Den 21 Januari 1895. Till Societeten hade ingått ett meddelande om att direk- torn för Vatikanska Observatorimm 1 Rom F. DENnzA den 14 nästvikne December derstädes aflidit. Från Anthropologische Gesellschaft i Wien hade till Societeten anländt en inbjudning till bivistande af det festsammanträde, hvarmed nämnda Sällskap ernar den 12 instundande Februari fira sitt 25 åriga bestånd. ; I remiss af den 29 nästvikne December hade Kejserliga Senaten anmodat Vetenskaps-Societeten att affordra yttrande af Meteorologiska Centralanstalten och dermed jemte eget utlåtande inkomma med anledning af en skrifvelse från H. E. Generalgu- vernören, hvari särskilda upplysningar begärts angående obser- vationer. öfver tiden för islossningen och isbeläggningen 1 trafikabla >. sjöar, floder och kanaler i Finland samt om vattenståndet i desamma. Då emellertid hvarken Societeten eller dess meteoro- logiska centralanstalt tagit någon befattning med de i skrifvelsen = åsyftade observationerna, hvilka torde hafva anordnats af Öfver- styrelsen för väg- och vattenbyggnaderna, beslöt Societeten hemställa huruvida icke ärendet borde hänskjutas till bemälda Öfverstyrelse. I skrifvelse af den 2 och 3 i denna månad meddelade Finans-Expeditionen att direktorn Bieses och assistenten Heinrichs i December 1894 inlemnade reseräkningar för af dem verkstälda imspektioner godkänts i afseende å beloppens utanordnande. På framställning af hr Sundell antogos följande tvenne uppsatser till offentliggörande i Öfversigten: Ueber die Reibungsconstante und einige andere Constan- ten der Flässigkeiten'', von K. F. SLOTTE, samt i / BRRVNSFEU VE et Son gr PAR INNE OAS RANE NV SA EN XI Formler för utjämning af statistiska talserier", af S. LE- VÄNEN. Hr A. Donner anmälde att direktorn Biese till meteorolo- giska utskottet aflemnat kassaförslag öfver meteorologiska central- anstaltens medel för sistlidet års fjerde qvartal. På direktor Bieses af meteorologiska utskottet förordade anhållan förordnades assistenten Heinrichs att inspektera meteoro- logiska stationerna i Sordavala och Uleåborg. Till vidare åtgärd företogs frågan om bearbetning af de genom limnigrafen 1 Hangö erhållna vattenståndsdiagrammen. Till komplettering af sitt tidigare förslag 1 ämnet hade assistenten Heinrichs i en till matematisk-fysiska sektionen stäld skrift med- delat några uppgifter om de metoder, som följts i Sverige och Norge samt vid Fysikaliska Centralobservatorium i S:t Petersburg vid publikationen af vattenhöjdsmätningar, jemte utdrag ur ett bref från prof. C. Börgen om dylika mätningars begagnande för undersökning af ebb och flod. Å annan sida hade mag. A. Petrelius meddelat en uppsats ,,om användbarheten af limnigrafen i Hangö", innehållande de resultat, hvartill han i detta hänseende kommit genom försöket att tillgodogöra 1892 års observationer i Hangö för utredning af medelvattenståndet. Jemte anmälan härom tillkännagaf hr E. Hjelt å Matematisk- fysiska Sektionens vägnar, att sektionen den 135 dennes förehaft ärendet till behandling och att pluraliteten inom Sektionen der- vid omfattat den åsigten, att bearbetningen af -limnigrafdiagram- men borde ske i något på förhand angifvet vetenskapligt syfte och publikation af nödiga. delar af observationsmaterialet endast i sammanhang dermed ega rum, samt att åt meteorologiska utskottet kunde öfverlemnas att närmare bestämma såväl det vetenskapliga syftet som arbetsmetoden. Hr Lemström, som varit af olika mening med Sektionens flertal, anhöll att få i Societetens protokoll intaget följande skrift- liga yttrande: Med anledning af den utgång frågan om bearbetningen eller tabuleringen af limnigrafkurvorna tagit inom Sektionen an- håller jag att till protokollet få anföra följande: När limnigrafen genom aflidne direktör Nordenskiölds åt- - görande uppstäldes i Hangö för sju år sedan, skedde detta såväl till följd af den stora betydelse för eget land dylika observatio- ner hafva, men äfven på grund af önskningsmål uttalade af Met. Centralobservatoriets direktor hr Wild i S:t Petersburg. Han var så angelägen om dessa observationers anställande, att han, i händelse ingenting från Finlands sida tillgjordes, var be- tänkt på att för nämda GCentralobservatoriums räkning imrätta en limnigraf i Hangö. De svårigheter Hr Nordenskiölds hade att XII bekämpa för ernåendet af sitt mål voro ganska stora och sedan nödiga medel erhållits, nedlade han mycket arbete och omsorg på att erhålla limnigrafens registreringar 1 sådant skick, att de kunde täfla med likartade uppteckningar 1 andra länder, och häri lyekades han ock, om man ställer måttliga anspråk på de erhållna resultaten. Sedan direktor Biese och hr Heinrichs genom be- räkningar af två år visat att kurvorna å- limnigrafarken kunna med önsklig grad af noggranhet anknytas till hvarandra, så framgår däraf att materialet eger det värde, att en tabulering af detsamma med det snaraste borde göras och att de luckor, som till följd af svårigheten att hålla instrumentet i oafbruten gång här och där förekomma, måtte på lämpligt sätt fyllas genora jämförelse med de observationer, som anställas å den närliggande lotsplatsen. Jag får med anledning häraf föreslå att Societeten ville gifva sitt meteorologiska utskott i uppdrag att ombesörja tabuleringens utförande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad brukligt är i Ryssland, Tyskland och Sverge, med ändamål - att göra observationerna tillgängliga för den vetenskapliga verlden - och särskildt, i enlighet med Styrelsens föreskrift, för Central- observatoriet i Petersburg. Då detta material blifvit insamladt genom försorg af Socie- tetens meteorologiska anstalt, som under hela tiden, registrermgarna fortgått, så vidt möjligt varit öfvervakat dem, så synes lämpligt att arbetet utföres under direktor Bieses närmaste inseende, och då assissenten A. Heimrichs särskildt studerat detta område och under en resa i Sverge varit i tillfälle att närmare taga kännedom om därstädes i gång varande limnigrafer, tyckes billigheten fordra att arbetet åt honom öfverlemnas på de vilkor, som. af Societeten kan komma att fastställas". Efter försiggången diskussion beslöt Societeten öfverlemna åt meteorologiska utskottet att vidtaga åtgärd om limnigrafobser- vationernas bearbetning och publikation enligt den plan och till det omfång utskottet funne lämpligt, egande utskottet likväl dess- förinnan till Societetens pröfning och godkännande inlemna kost- natsförslag för det tillämnade arbetet. HAr E. Hjelt öfverlemnade till Societetens bibliotek ett exemplar af sitt arbetet: Grunddragen af allmänna organiska kemin, 3:dje uppl., Helsingfors 1895. Föräringar till Societe- tens bibliotek hade för öfrigt ingått från Svenska Litteratursäll- skapet, Statistiska Centralbyrån, Industristyrelsen, Finska Läkare- sällskapet och Kirurgiska Sjukhuset härstädes, Bestyrelsen för Åbo stads historiska museum, Fysikaliska Centralobservatorium, Ryska Geografiska Sällskapet och L'Institut Imp. de médecine expérimentale i S:t Petersburg, Universitetet i Charkow, Fysika- liska observatorinm i Tiflis, Medicinisch-naturwissenschaftliche - k ] É j FAR BETONA SE TR VG ve XI Gesellschaft 1 Jena, Astronomische Gesellschaft och K. Sächs. Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig, K. k. geologische Reichsanstalt i Wien, Verein fär naturwissenschaftliche Unterhal- tungen i Hamburg, Société entomologique de Belgique i Bruxelles, Société géologique de Belgique i Liége, Prof. F. Plateau i Gand, Société de géographie och Société mathématique de France i Paris, Vetenskaps-Akademien i Turin, R. Accademia dei Lincei i Rom, R. Instituto Orientale i Neapel, Circolo matematico i Palermo, Royal Astronomical Society i London, Literary and Philosophical Society i Manchester, Roval Irish Academy i Dublin, Nova Sco- tian Institute of Science i Halifax, Smithsonian Institution, Bureau of Ethnology och Naval Observatovy i Washington, New-York State Library i Albany, Johns Hopkins University i Baltimore, Academy of natural Sciences i Philadelphia, Museum of compa- rative Zoology i Cambrigde, Mass., samt Imperial University 1 Tokyo. Den 18 Februari 1895. Från Société Physico-Mathématique vid Universitetet i Kasan hade ingått en anhållan om skriftbyte med Societen, hvartill denna å sin sida biföll. Hr 0. Donner hemställde huruvida Societeten ville mottaga till införande i Bidragen ett af fil. magistern T. E. KARSTEN inlemnadt arbete: , Studier öfver de nordiska primäradjektivens stambildning'', hvilket förf. derjemte önskade begagna såsom akademiskt specimen för licentiatgrad. Arbetet hänsköts till Historisk-filologiska sektionens granskning. I en till Societeten stäld skrifvelse af den 17 dennes hade direktorn Biese framställt ett förslag om införande vid meteoro- logiska centralanstalten af sjelfregistrerande instrument för såväl de meteorologiska som de magnetiska observationerna. För en fullständig uppsättning af dylika instrument, bestående af 1 barograf, 2 termografer, 1 psykrograf, 1 hygrograf, I anemograf, 1 nederbördsmätare samt 3 Wild'ska variometrar, beräknades kostnaden, inclusive transport och uppställning, till Fmk. 8,000. Då de direkta observationerna, hvilka härintills anställts af sär- skildt aflönade biträden, komme att bortfalla, med undantag endast af nödvändiga kontrollobservationer tre gånger i dygnet, skulle härigenom å andra sidan uppstå en icke obetydlig årlig besparing, hvilken af hr Biese uppskattats till Fmk. 3,232: 50. Denna besparing kunde lämpligen användas för fortsatt bearbet- ning och tryckning af landsortsobservatorierna från och med är 1891, hvilkas utgifvande med de anslag, hvaröfver anstalten förfogar, eljest blefve omöjligt. we XIV Å meteorologiska utskottets vägnar tillkännagaf hr Neovius att utskottet, som allaredan till pröfning förehaft detta ärende, för sin del fann det af hr Biese gjorda förslaget synnerligen beaktansvärdt, helst sjelfregistrerande instrument numera använ- das vid de flesta mera betydande meteorologiska anstalter i utlandet och det vore af vigt att vinna erfarenhet om deras användbarhet hos oss. Tidpunkten för en omorganisation af de meteorologiska observationerna i antydd rigtning syntes nu vara särskildt gynsam, då utsigt förefanns att till vår ort erhålla en skicklig mekaniker, som kunde ej blott verkställa nödiga repara- tioner af de sjelfregistrerande apparaterna, utan äfven utföra sådana förändringar af dem, som tilläfventyrs påkallades af de klimatiska förhållandena härstädes. - Utskottet ansåg sig derför . böra tillstyrka bifall till hr Bieses framställning. Godkännande detta förslag beslöt SJöcieteten att UR M. ingå med underdånig anhållan om ett extra anslag af 38,000 mark för anskaffande af sjelfregistrerande imstrument till meteoro- logiska centralanstalten. På anhållan af hr Falck-Rasmussen beslöt Societen med- dela honom ett skriftligt förord att bifogas hans tillämnade un- derdäniga ansökning om tullfri införsel af verktyg och inventarier, som vore behöfliga för hans bosättning härstädes och för drif- vande af den mekaniska verkstad, till hy ars föreståndare han af Societeten blifvit antagen. Hr E. Hjelt hems ällde huruvida icke det minnestal, han enligt Societetens bestämmande vid årshögtid skall hålla öfver dess framlidne hedersledamot A. E. Arppe och som derefter kommer att tryckas 1 Acta, finge åtföljas af dennes porträtt i ljustryck, och fann Societeten för godt härtill bifalla. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från Forn- minnesföreningen' och Juridiska föreningen härstädes: Fysikaliska Central- observatorium och Comité géologique 1 Ft Petershurg, Universitetet i Dorpat, D:o i Charkow, Société Imp. des natura- listes i Mode Bergens Museum, Kongl. Norska Videnskabers Selskabet i Throndhjem, Oberlausitzische Gesellschaft der Wis- senschaften 1 Görlitz, Naturhistorisehes Landesmuseum von Kärn- ten i Klagenfurt, Kön. Gesellschaft der Wissenschaften 1 Göttim- gen, K.: K. Zoologiseh-botanische Gesellschaft i Wien, Naturfor- schende Gesellschaft i Zäörich, Société de géographie i Paris, Société Linnéenne i Caen, R. Accademia dei Lincei i Rom, Royal Society i London, Johns Hopkins University i Baltimore, College of Science i Tokyo och Linnean Society of New-South Wales i Sydney. MN — XV Den 18 Mars 1895. I skrifvelse af den 13 nyssvikne februari meddelade Eckle- siastik-Expeditionen Vetenskaps-Societeteten till kännedom, att Kejserliga Senaten vid af ärendet samma dag skedd föredragning icke fäst afseende vid Instrumentmakaren Henrikssons klagomål öfver Societetens åtgärd vid besättande af föreståndareplatsen vid den under Societetens inseende stående finmekaniska verkstaden, hvilket antecknades. Från Société Internationale pour la reproduction des M. S. S. les plus précieux i Leyden hade ingått ett cirkulär af den 22 februari d. å., med förfrågan, bland annat, huruvida Vetenskaps- Societeten önskade genom sin bibliotekarie taga del i det inter- nationela företaget och för dess befrämjande förbinda sig till en viss årlig afvift (100 eller 150 fr.) i tio års tid; ryd svar borde afges inom den 153 i denna månad. Cirkuläret föranledde, såsom sentida ankommet, ej till någon åtgärd från Societetens sida. Hr MOBERG, som af sjukdom var hindrad att bivista sam- manträdet, hade i bref till sekreteraren anmält att han numera öfverlemnat åt dr A. O. KIuLMAN att fortsätta de af honom i omkring 40 år i Öfversigten publicerade sammandrag eller rättare utdrag ur de klimatologiska iakttagelser, som till Societeten årligen insändas. Med anledning häraf meddelade hr Kihlman åtskilliga detaljer om det material, som sålunda blifvit samladt, samt framhöll önskvärdheten af ett mera planmässigt ordnande af observationerna för framtiden och behofvet af nya formulär eller anteckningsböcker. Societeten uppdrog åt Naturhistoriska Sektionen att ombesörja utarbetningen och tryckningen af de nya formulären samt att inkomma med förslag till åtgärder för katalogisering af det äldre materialet och en närmare plan för observationernas fortsättande. Ordförande anmälde att Historisk-Filologiska Sektionen efter verkstäld granskning af mag. T. E. Karstens afhandling: ,, Studier öfver de nordiska primäradjektivens stambildning'" ansett sig kunna förorda dess intagning i Bidragen; och Fun Societeten godt härtill bifalla. Hr SUNDELL anmälde att han jemte hr KIHLMAN såsom utsedde revisorer granskat Vetenskaps-Societetens räkenskaper för 1894 samt uppläste deröfver följande revisionsberättelse:s Vid granskning af Finska Vetenskap-Societetens räkenska- per för år 1894 hafva undertecknade revisorer befunnit desamma utvisa följande summariska imnehåll. 1. Finska Vetenskaps-Societetens kassa. Behållning från år 1893 -----.-ss.s+ >. s se sr 00 21,422: 24 XVI TT krOrmES Les Statsanslaget för Vetenskaps-Societeten 15,000: — 5 ,, limnigrafen 1 Hangö - 200: — Anslag ur Längmanska fonden till veten- skapliga pris »+---+-.se+s+ ce. 3,000: — Upplupna räntor. +---+e-=ee rese ter (00: 49-180 AN Summa 40,405: 69 Utg Yttre: Tryckning och häftning af Societetens SKTTfL ÖL era cc, sssl are snar sil skkpl aan Us fela 3,527 : 33 Litografering och plancher till Societetens Sk ICO LT loqå mile kel ste anat eeiRs se UNS Ag 699: 40 Hyra för lokalen ++ ++-=-+s+s see 000 2,000: — Vetenskapliga pris----+--es-sese 000 3,000: — Arvoden och löner -«-+.s-s.eses es ec 000 1,200: — Limnigrafen i Hangö-----.s-sseesce 0: 150: — Vattenhöjdsmätningar +-+++--ser+ >>> 288: — Frakter, postporto och telegram =++-=+=++- 2023 "ATINLOMS ET ss es er 00) sier inre pr a bl rn FIS IS Eat is SSI bi es El te 101: 65 För öfversättning och renskrifning.+=-=-=+- 143: 02 ,, imbindning af böcker till biblioteket 677: — ,, biträde vid biblioteket: .---- >>> -> 105: — Expenser och diverse. + .---seesse ce ee 139: 98 -17,323: 95 Behållning till år 1895 -----+:+s-::+ ++ 23,081: 74 : Summa 40,405: 69 2. Anslaget för polarexpeditionen. Behållning. från. år <1899:,: = s.k ess Ne SSR 2,859: 46 Behållning till år 1895 -----o-cecsc 00000 e rr 2.859: 46 3. Statsrådet L. Lindelöfs donationsfond. Behållning från år 1893 -.-..-+ sec: 2,679: 13 Upplupna. räntor se se clas. lasse e 153: 93 2833: 06 Behållning till år 1895 «.+---o-e-ssse0 ser er rer 2,833: 06 4. . Nordenskiöldska fonden för vetenskapliga resor. Behållning från år 1893 ----+-+-+-+-> 220 LS Upplupna TAN OT ae eta dn Net insr lapa talats Malta earn TD 56 24 036: T4 Behållning till år 1895 :.sssccsc.c ere 0 ere ctr 24,036: 74 BENEN XVII Emedan vid granskningen någon anledning till anmärkning icke förekommit, tillstyrka vi full decharge för skattmästaren i afseende å samtliga under Vetenskaps-Societetens förvaltning stående fonder. Helsingfors, den 5 Februari 1893. A. F. Suwndell. A. Osw. Killman". I enlighet med revisorernes tillstyrkan beslöt Societeten meddela skattmästaren ansvarsfrihet för förvaltningen af Societe- tens fonder under år 1894. Revisorerne hade likaledes granskat meteorologiska central- anstaltens räkenskaper för sistlidet år, utan att dervid skäl till anmärkning förekommit. Med anledning häraf beslöt Societeten att med godkännande af redovisningen insända densamma till Finans-Expeditionen i Kejserliga Senaten. Genom cirkulär från bestyrelsen för den landtbruksutställ- ning, som den 1 Oktober d. å. skall öppnas i Moskwa, hade bl. a. härvarande meteorologiska centralanstalt inbjudits att deltaga i densamma genom att dervid utställa öfversigter och diagram, som vore egnade att belysa de klimatiska förhållandena i Finland enligt ett i sådant afseende meddeladt program. För att kunna efterkomma denna inbjudning hade direktor Biese i skrifvelse af den 17 nästvikne februari anhållit att Societeten ville hos rege- ringen utverka nödiga medel för bestridande af dermed förenade kostnader, hvilka enligt ett af homom senare inlemnadt specifi- ceradt kostnadsförslag komme att uppgå inalles till 1,500 mk, deraf 957 mk för bearbetning af förefintligt material, 350 mk för resultatens utsättande å kartor och diagram samt 193 mk till transport och oförutsedda utgifter. På tillstyrkan af meteoro- logiska utskottet och då det ansågs vara af vigt att äfven Finland blefve i antydt afseende representeradt vid den blifvande, hela ryska riket omfattande utställningen, beslöt Societeten hos Kejs. Senaten anhålla att för sådant ändamål ett anslag af 1,500 mark måtte beviljas och ställas till meteorologiska centralanstaltens förfogande. Hr SUNDELL förevisade en ny modifikation af den af honom konstruerade akustiska anemometern, hvaröfver en beskrifning skulle meddelas i Ofversigten. Ett af hrr Moberg och Neovius undertecknadt förslag till inväljande af en ny ledamot i Societeten upplästes och remitte- rades till Mat.-fysiska Sektionens utlåtande. Sekreteraren anmälde att femte volymen af Observations météorologiques, omfattande årgångarne 1889 och 1890 af lands- ortsobservationerna, nyligen utkommit. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från Finska Litteratursällskapet, Finska Fornminnesföreningen, Societas pro 2 XVII fauna & flora fennica, Statistiska Centralbyrån och Finska Läkare- sällskapet härstädes, Vetenskaps-Akademierna i S:t Petersburg, Berlin, Mönchen och Paris, L'Institut de médecme expérimentale, Kejs. Mineralogiska Sällskapet, Kejs. Ryska Geografiska Sällskapet och Ryska Astronomiska Sällskapet 1 S:t Petersburg, Kongl. Vit- terhets, "historie och antiqvitets akademien i Stockholm, Universi- tetet i Lund, K. k. Geologische Reichsanstalt och K. k. Zoologisel- botanische Gesellschaft 1 Wien, K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften och Astronomische Gesellshaft i Leipzig, Sällska- pet Pollichia i Durkheim, Medieiniseh-naturwissenschaftliche Ge- sellsehaft i Jena, Académie des Sciences i Krakau, Société mathé-: matique de France och Société de géographie i Paris, R. Accademia dei Lincei 1 Rom, Circolo matematico 1 Palermo, Royal Society och Royal Astronomical Society i London, Royal Irish Academy i Dublin, The Weather Bureau 1 Washington, Museum of com- parative "Zoology i Cambridge samt Asiatic Society of Bengal i Calcutta. Den 22 April 1895. Ett af direktionen för Museum dhistoire naturelle i Paris framstäldt förslag om skriftutbyte blef af Societeten antaget. I remiss af den 20 nästvikne Mars hade Kejserliga Senaten infordrat Societetens utlåtande med anledning af en från Sällskapet för Finlands geografi inlemnad underdånig ansökning om ett anslag af 2,000 mark för sammanställning och bearbetning af hittills gjorda iakttagelser angående isförhållandena vid Finlands kuster. Sedan Meteorologiska utskottet, till hvars beredning ärendet genom sekreterarens försorg varit öfverlemnadt, med skriftligt yttrande i saken imkommit, beslöt Societeten i öfverensstämmelse dermed förorda nådigt bifall till berörda ansökning. Sedan filosofie kandidaten Otto Savander i en till H. K. M. 1 underdånighet stäld skrift anmält sig hugad att under instun- dande sommar anställa pendelförsök till utredande af tyngdkraftens intensitet å skilda orter mom landet i enlighet med ett skriften bifogadt program och kostnadsförslag sarnt anhållit att honom för sådant ändamål måtte af allmänna medel beviljas 8,700 mark, hvaraf 5,500 mark skulle användas till inköp af erforderliga instrument och 3,200 till betäckande af resekostnader och andra löpande utgifter, hade Kejserliga Senaten 1 remiss af den 23 nästvikne Mars anbefallt Vetenskaps-Societeten att i detta ärende inkomma med underdånigt utlåtande. Vid häraf skedd föredrag- ning beslöt Societeten, efter inhemtadt yttrande af Matematisk- fysiska Sektionen, förorda bifall till ansökningen, dock med vilkor att företaget ställes under inseende af en vetenskaplig kommission, / XIX vu bestående af professorn i anstronomi vid Alexanders-Universitetet och två andra ledamöter, hvilka måhända lämpligen kunde utses af Sällskapet för Finlands geografi eller ock af Finska Vetenskaps- Societeten. Derjemte skulle framhållas önskvärdheten deraf, att jemväl den för. absoluta bestämningar afsedda pendelapparaten, hvilken sökanden trott sig kunna till låns erhålla från General- stabens topografiska afdelnimg 1 S:t Petersburg, blefve för statens räkning inköpt, enär den vore erforderlig för att till dessa pen- delförsök kunna ansluta enahanda undersökningar i framtiden. Sekreteraren anmälde att direktorn Biese mlemnat ,,Berät- telse öfver meteorologiska centralanstaltens verksamhet under året 1894, hvilken efter ”vanligheten komme att intagas i Öfversigten. Till införande i Öfversigten godkändes jemväl följande två af docenten dr ARTHUR CLOPATT inlemnade uppsatser: 1), Experi- mentela undersökningar rörande laxantiers verkningssätt'" samt 2) ,Aetion des solutions équimoléculaires sur la muqueuse de l'intestin gréele'', äfvensom en afhandling af licentiaten V. F. BROTHERUS med titel: ,, Some new Species of Australien Mos- SES. Herr SUNDELL anmälde till intagning i Bidragen en redo- görelse för Åskvädren i Finland 1894- ST Henistillde tillika, huruvida icke åskväders-observationerna finge efter samma plan som hittills fortsättas äfven under innevarande år, hvartill Socie- teten samtyckte. Hr A. DONNER förevisade en fotografi af nebulosan i Orion, erhållen genom 41/,; timmars exposition och derefter tvenne gån- ger successivt förstorad. Hr KIHLMAN tillkännagaf att Naturhistoriska Sektionen, som fått i uppdrag att låta utarbeta ny instruktion och antecknings- böcker för de fenologiska observationerna, numera fullgjort detta uppdrag samt att dessa böcker allaredan distribuerats till en mängd dels gamla dels nya observatörer i landet, och åtog sig hr Kihlman att framdeles sammanställa och bearbeta de inkom- mande botaniska anteckningarna, men” anhöll att ej behöfva lägga "hand vid det zoologiska materialet, hvars bearbetning i stället öfvertogs af friherre PALMÉN. På Sektionens tillika gjorda fram- ställning beviljades 100 mark för katalogisering af det äldre fenologiska observationsmaterialet. Till ordinarie ledamot af Vetenskaps-Societeten i dess -Matemaltisk-fysiska Sektion invaldes direktorn för meteorologiska centralanstalten fil. mag. FRANZ CARL ÖTTO AUGUST ERNST DBIESE. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från : Finska Läkaresällskapet, Finska Litteratursällskapet och Industristyrelsen 1 Helsingfors, Vetenskaps-akademierna i S:t Petersburg, Wien och Paris, Société mathématique och Société Impériale des Naturalistes XX i Moskwa, Universiteten i Charkow och Dorpat, Gelehrte estnische Gesellschaft i Dorpat, Meteorologiska observatoriet i Upsala, Naturforsehende Gesellschaft 1 Zurich, Physikaliseh=medicinische Gesellschaft i Wärzburg, Kön. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen, Wartembersisehe Kommission fär Landesgeschichte i Stuttgart, K. k. Geographische Gesellschaft, K. k. Cenral-Anstalt för Meteorologie und Erdmagnetismus, K. k. Geographische Ge- sellschaft, K. k Geologische Reichsanstalt och K. k. Zoologisch- botanische Gesellschaft i Wien, Observatorio astronomico-meteoro- [OSIEO SG TEL e Styr, Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig, Naturwissenschaftlicher Vereim fär Neu-Vorpommern und Rigen i Greifswald, Société hollandaise des Sciences 1 Harlem, Museum d”histoire naturelle, Société de géographie och Société mathéma- tique de France i Paris, R. Accademia dei Lincei i Rom, Royal Society, Royal Astronomical Society, Zoological Society och Meteorological Office i London, Literary and Philosophical Society Manchester, Philosophieal Society i Cambridge, Weather-Bureau 1 Washington, Johns Hopkins University 1 Baltimore samt Asiatic Society of Japan i Yokohama. Den 29 April 1895. Sedan hr NEoviIus tillträdt ordförandeskapet, företogs val af viceordförande för tiden intill nästa årsdag, hvarvid flesta rösterna tillföllo hr ELFVING. Den 2 Maj 1895. Ordföranden tillkännagaf att detta möte sammankallats med anledning af den smärtsamma förlust, som träffat Societeten genom dess åldrige men ännu till det sista verksamme ledamot, statsrådet ADOLF MoBErGs den 30 nästvikne April timade död, samt hemställde huruvida icke Societeten önskade vid begr al- ningen på något sätt hedra hans minne. Societeten uppdrog åt Sekreteraren jemte hr Lemström att å dess vägnar nedlägga en krans på grafven. Då härefter fråga uppstod om huru vården om Societetens bibliotek, som fame handhafts af hr Moberg, framdeles skulle ordnas och då föga utsigt fanns att någon af ledamöterna ville ålaga sig det med böckernas katalogisering, uppställning och utlåning förenade arbetet, uppdrog Societeten åt en komité, bestående af ordföranden, sekreteraren samt hrr Synnerberg, E. Hjelt och Kihlman, att till Societens nästa sammanträde, som utsattes till den 20 i denna månad, inkomma med yttrande och förslag 1 ämnet. Den 20 Maj 1895. Med anledning af ständige sekreterarens frånvaro anmoda- des hr E.: HJELT att föra protokollet. I sin framställning till Kejs. Senaten om ett anslag af 8,000 mark för införande af sjelfregistrerande instrument vid meteorolo- giska centralanstalten hade Vetenskaps-Societeten påpekat att genom nämda åtgärd en årlig besparing af 3,232 mark 50 penni i anstaltens stat 1 anslaget till aflönande af observatörer, kartograf och räknebiträden kunde göras, hvilken summa blefve disponibel för arbeten, hvilka i brist på medel eljes måste afstanna. Med anledning häraf hade Kejserl. Senaten, genom skrifvelse från Ecclesiastik-Expeditionen af den 10 april, anmodat Societeten att inkomma med närmare förslag till de ändringar i meteorologiska centralanstaltens stat, som skulle föranledas dels af införandet af sjelfregistrerande instrument, dels af det ifrågasatta användandet af den ofvannämda behållningen 1 anslaget till aflönande af observatörer m. m. för andra ändamål. Sedan meteorologiska utskottet, till hvars beredning ärendet genom sekreterarens försorg varit öfverlemnadt, till detta sam- manträde inkommit med skriftligt utlåtande i saken, beslöt Socie- teten i öfverenstämmelse dermed i sitt yttrande till Kejserliga Senaten framhålla: att i anslaget till aflönande af observatörer vid centralanstalten samt af kartograf- och räknebiträden, stort 8,000 mark, i följd af de direkta observationernas bortfallande, en besparing kunde göras, beräknad till 3,832 mark 50 penni, medan åter anslaget till inköp o. reparåtion af instrumenter samt till expenser 0. diverse, stort 2,400 mark, borde ökas med 600 mark för underhåll o. remont af de förvärfvade sjelfregistrerande apparaterna, hvaremot öfriga anslagsposter icke af åtgärden be- rördes. Den reella nettobesparingen 1 anstaltens årliga utgifter blefve sålunda eirea 3,200 mark. Då emellertid ett hufvudmotiv till förslaget om införande af sjelfregistrerande instrument just varit att åstadkomma denna besparing, genom hvilken den fort- satta bearbetningen äfvensom tryckningen af landsortsobservatio- nerna från och med år 1891 kunde ske, utan att Societeten blefve försatt i nödvändigheten att härför anhålla om extra anslag, borde någon minskning i anstaltens stat icke ifrågakomma. Och ville Societeten vidare framhålla att enligt anstaltens stat öfver- skott i någon af anslagsposterna får användas till betäckande af möjligen yppad brist i andra, hvadan någon förändring af de skilda anslagsposternas belopp icke torde blifva af nöden. Enligt utskottets framställning skulle af ofvannämda netto- besparing 2,000 mark tagas i anspråk för bearbetning af lands- ortsobservationerna och den återstående delen eller omkring / LU|LIBRAR SÅ 0 gr FANG 8 XXI 1,000 mark under de närmast följande åtta åren åtgå till tryck- ning af dessa observationer. Efter denna tid kommer detta öfverskott sannolikt att erfordras för bestridande af de ökade kostnader, som förorsakas af anstaltens årligen något utvidgade verksamhet. | Direktorn för meteorologiska centralanstalten hade till So- cieteten inlemnat en Skölfsrdlsn hvari han meddelar att Öfversty- relsen för Lots- och Fyrinrättningen numera af Kejs. Senaten erhållit tillstånd att till kompletterande af den instrumentela utrustningen vid de elfva fyrbåkar, 1 hvilka meteorologiska obser- vationer anställas, använda en besparing af circa 5,000 mark, hvilken uppkommit i anslaget för dylika ändamål, och att Öfver styrelsen härigenom blifvit satt 1 tillfälle att på ett delvis utmärkt sätt utrusta stationerna samt härtill ännu inrätta tvänne nya sådana. Centralanstalten hade på anhållan upprättat en förteck- ning öfver för ändamålet erforderliga instrument och förefanns Utsikt att desamma redan under instundande sommar kunde uppställas. Emedan detta måste ske i sakkunnig persons närvara och observatörerna måste instrueras i instrumenternas användning, anhöll direktor Biese, att Societeten ville förordna honom och assistenten Heinrichs att under instundande sommar, 1 den ordning förhållandena medgifva, inspektera de ifrågavarande fyrbåkarna, nämligen Söderskär, Hangö, Utö, Bogskär, Märket, Skälskär, Säbbskär, Kaskö- Skälgrund, Tankar, Ulkokalla, Uleåborgs- Marja- niemi samt Nystads-Enskär (ny) och Walsöarne (ny), och biföll societeten härtill. Ä I skrifvelse af den 17 maj, som nu föredrogs, anhöll direk- torn för meteorologiska centralanstalten E. Biese att utöfver den ledighet af en månad, hvartill han är berättigad, åtnjuta tjenstledighet under tiden från den 1 till 15 augusti innevarande sommar och skulle under sagde tid direktorsskapet omhänder- "hafvas af assistenten Heinrichs äfvensom assistentbefattningen af stud. J. Biese mot ersättning, som af direktor Biese erlägges; och biföll societeten till denna anhållan. Assistenten A. Heinrichs, som på Societetens förordnande hade verkställt en resa till Uleåborg för att inspektera derva- rande meteorologiska station samt uppställa en ny vindfana och vindstyrkemätare, hade” häröfver inlemnat reseräkning, uppgående till 164 mark 80 penni; och skulle nämda räkning till Finans- Expeditionen insändas. Vid extra sammanträde den 2 maj hade Societeten nedsatt ett utskott, som egde inkomma med förslag beträffande vården af Societetens bibliot ek, och hade utskottet till detta samman- träde afgifvit sitt yttrande. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med detta beslöt Societeten att anställa en aflönad bibliotekarie, kd nn Arendt = nd XXIII hvartill kunde utses någon yngre med biblioteksgöromål förtrogen person och hvars verksamhet skulle ställas under närmaste in- seende af en af Societetens ledamöter såsom biblioteksföreståndare. Och skulle det åligga bibliotekarien att hålla biblioteket öppet för utlåning på regelbundna tider, förslagsvis under två vecko- dagar med sammanlagdt fyra timmar 1 veckan, att vårda och behörigen katalogisera boksamlingarna, att uppgöra defekt-för- teckningar, att på sätt Societeten bestämmer redogöra för biblio- tekets tillväxt äfvensom att ombesörja distributionen af Societetens egna publikationer till dess korrespondenter. Såsom arvode för dessa åligganden bestämdes en summa-af fyrahundra mark för år. Beträffande frågan om erhållande af lämplig person för bibliotekariebefattningen hade utskottet sökt förskaffa sig nödiga upply sningar och meddelade att såsom hugade sökande anmält sig bland andra filosofie magistern Mikael Ly beck och studeran den Helander, hvardera för närv. anstälda som e. o. amanuenser vid umiversitetetsbiblioteket, den senare derjemte sedan tvenne år antagen som biträde åt statsrådet Moberg vid vården af Societe- tens bibliotek. Societeten beslöt att ännu icke definitift besätta platsen och uppdrog åt studeranden Helander att tillsvidare handhafva de med densamma förenade göromålen. Till föreståndare för biblioteket utsågs herr O. KIHLMAN, som vid anstäldt val erhöll de flesta rösterna. Herr Sundell föredrog ett meddelande af doc. S. LEVÄNEN om ,, Medlen att förutsäga nattfrost om sommaren", och skulle detsamma intagas 1 Bidragen. Vidare inlemnade hr Sundell en uppsats af doktor K. F. SLOTTE med titel ,, Nachtrag zu dem Aufsatze: Ueber die Wär- mebewegung und den Wärmedruck der Metalle'', hvilken god- kändes till offentliggörande i Societetens Öfversigt. Hr ASCHAN anmälde till offentliggörande i Societetens Acta en afhandling med titel ,, Studien i der Camphergruppe'" och anhöll tillika att ifall af behof af afhandlingen få taga ett större antal öfvertrycksexemplar, hvartill bifölls. Hr A. DONNER inlemnade och refererade en , Redogörelse för fortgången af de astrofotografiska arbetena å observatoriet i Helsingfors under tiden juni 1894 till maj 1895''; hvilken skulle ingå i Öfversigten, samt anmälde till publikation en afhandling ,»Positions d” étoiles dans les Plejades détermimées å PFaide de la photographie'"'. Herr E. HJELT öfverlemnade till offentliggörande i Öfver- sigten , Mindre meddelanden från universitetets kemiska labora- torium, 9 —11'" XXIV Societeten uppdrog åt hr Lemström att vid nästkommande års- och högtidsdag hålla minnestalet öfver societetens framlidne ledamot professor emeritus statsrådet A. Moberg. Till Societetens bibliotek hade ingått förärimgar från Finska Läkaresällskapet, Vetenskaps-akademierna i S:t Petersburg, Munchen och Krakau, Universiteten i Jurjew och Charkow, Ryska geogra- fiska sällskapet, Fysisk-Matematiska Sällskapet i Kasan, L Institut imp. de médecine expérimentale i S:t P:burg, K. Witterhets, hist. och antiqv. Akademin i Stockholm, Deutsche Seewarte, Die K. Gesellschaft der W:ten zu Göttingen, Die K. Sächische Gesellschaft der W:ten zu Leipzig, Das germanische Nationalmuseum, Der naturforscehende Verein in Bränn, Die naturf. - Gesellschaft zu Halle, Die antropologische Gesellschaft in Wien, R. Accademia dei Lincei i Rom, R. Accademia delle Scienze i Turim, Museum d”histoire naturelle i Paris, La Société de géographie i Paris, L”Aca- démie des sciences et lettres de Montpellier, La Faculté des Sciences de Marseille, Musée Guimet, La Société entomologique de Belgique, La Société holländaise des Sciences i Harlem, Van Teylers godgeleerde Genootschap, The Royal Society of London, The American Academy of Arts and Sciences, The Boston Society of Natural History, The Museum of comparative Zoology, Johns Hopkins University, The Linnean Society of New South Wales, Madras Guvernement Museum, Observatorio astronömico y me- teorolögico i San Salvador, Observatorio meteorolögico central de Mexico. Vetenskapliga Meddelanden. Om Uroxansyra. En enkel metod för framställande af densamma, äfvensom af Oxonsyra. Af E. E. Sundvik. För omkring 5 år sedan, då jag var sysselsatt med undersökning angående urinsyrans derivater, gjorde jag den observationen, att en alkalisk urinsyrelösning, som sedan April månad intill September fått stå i en kolf, löst betäckt med propp, afsatt en mängd sköna kristaller i form af siden- glänsande plattor af ända till par millimeters längd och bredd. Efter att hafva gjort analyser på desamma (deras mängd var helt ringa) samt närmare observerat de förhål- landen under hvilka de bildade sig, fann jag snart, att de bestodo af alkaliuroxanat; och än mer: denna metod för framställningen af de uroxansyrade salterna var just den, som hittills blifvit använd ända från Städelers !) och Streckers?) tider. Då emellertid desse forskares metod erfordrade en tid af 6 månader och mera, under hvilken tid den alkaliska uratlösningen af luftens syre oxiderades, och jag för mina undersökningar behöfde en större mängd af denna högst intressanta produkt, den första och enklaste oxidationsprodukten af urinsyra, har jag föresatt mig det DATA OR SERPEXXX 20: SAnDn. CR: PHRFORM I 1775 — Ann; Oh: Ph: CEXXN) 230: och Ber. d. Cb. Gesch. X, 546. 2 målet, att påfinna en enklare, framför allt mer tid bespa- rande och billigare metod för erhållande af ämnet. Här må anmärkas, att vid den nämnda metoden, sådan den blifvit använd af Strecker och Städeler, icke blott uroxansyradt alkali, utan ock oxonsyradt sådant under ännu icke klar- ställda förhållanden bildades. Medicus gaf detta senare ämne (oxonsyran) formeln Ci, H; N, O;, då deremot uroxansyrans formel enligt Strecker är C; Hz N, Os, och äro de båda 2- basiska syror. — Uroxansyran har ock sålunda erhållits, att en alkalisk urinsyrelösning under en längre tid hållits i kok- ning, hvarefter atmosfärisk luft inledts, till dess oxidationen försiggått !). En så enkel process, som en lindrig oxidation, borde dock, enligt min tanke, kunna komma till stånd med de i sådana fall brukliga medel, och det på kort tid, om man blott iakttoge nödig försiktighet vid tillförandet af oxidations- medlet. Efter upprepade, ofta fåfänga försök, visade det sig, att följande metod lättast och lätt leder till målet. Sättes kaliumpermanganat till en i vatten uppslammad qvantitet urinsyra, så uppstår under stark gasutveckling al- lantoin ?). Sättes deremot samma salt till en alkalisk urin- syrelösning (utan större öfverskott af alkali), så affärgas sal- tet så godt som genast, 1 det mangandioxidhydrat bildas. Denna affärgning fortfar, intill dess omkring 62 "/, å 63 9/4 salt på 100 delar urinsyra tillsatts; men vid tillsatts af en nämnvärdt större mängd affärgas saltet icke, äfven om bland- ningen timtals upphettas på vattenbad. -— Den vid reaktio- nen bildade mangandioxiden afsätter sig raskt, om par tim- mar eller öfver natten. Denna qvantitet permanganat, 63 ?/,, motsvarar ock en bestämd qvantitet syre, eller 1 atom för hvarje förbru- kad molekyl urinsyra: 3CH.N:03 + 2KMnO, + 6H.0 = 3 C.HSN,0; + 2 MnO:; + K30O 504 316 r och 2 KMnO, =05 + 2MnOs-+FK30O DETHOC:CLb: ?) Claus, Ber. d. Ch. Gesch. VII, 227 (1874). 3) Ö Denna af mig använda metod tillåter nu framställning af alkaliuroxanater på lika många timmar, som man förut användt månader, hvarjemte saltet så godt som genast er- hålles rent, genast utkristalliserar vid lämpligt tillvägagående, samt framförallt: icke behöfver utfällas med alkohol o. s. v. Jag vill här närmast anföra sjelfva framställningsmetoden; och anmärker blott dervid, att det lätt kristalliserande na- triumsaltet bör föredragas framför kaliumsaltet vid den pri- mära beredningen af uroxanater i allmänhet. De flesta sal- ter erhållas sedan af detta genom fällning, kaliumsaltet ge- nom direkt beredning. En lösning af 66 gr. natriumoxidhydrat i 2 liter vatten upphettas starkt på vattenbad, hvarefter 100 gr. urinsyra under omskakning småningom tillsättas. Syran löser sig raskt till en klar vätska. Kolfven med sitt innehåll afkyles nu genom en kall vattenstråle till vanlig temperatur eller derunder, hvarvid lösningen förblir klar, 62 gr. kaliumper- manganat, fint pulveriseradt, tillsättes i små portioner under stark omskakning och, om nödigt, afkylning. En upphett- ning har jag omsorgsfullt sökt undvika. Efter några timmar affiltreras den klara lösningen af natriumuroxanat från man- gandioxiden, afdunstas på vattenbad till 500 å 400 kub.- centim., afkyles till möjligast låg temperatur (om vintern till —8 å —102 C). då vanligen större delen af vätskan stelnar till en kristallgröt. Denna tages på sugfiltrum, pres- sas mellan filtrerpapper och omkristalliseras i värme ur möj- ligast litet vatten. Redan efter denna första omkristallise- ring är saltet så godt som rent; men för analys bör det dock ännu en eller par gånger omkristalliseras. Det bildar då sköna, på längden utdragna 6-sidiga plattor. — Moder- luten efter första utkristalliseringen ger vid indunstning ännu en portion salt. Sålunda erhålles ända till 70 ”/, uroxanat af den använda urinsyran. En fortsatt oxidation af urinsyran, d. v. s. af uroxan- syran, synes icke lätt möjlig. Försättes nemligen rent ur- oxansyradt natrium i något förtunnad vattenlösning med en icke allt för stor qvantitet natronlut och kaliumpermanganat, + så förändras icke detta senare, äfven efter flera timmars upphettning på vattenbad. En fällning af mangandioxid måste väl slutligen uppstå, men blott i relativt ringa mängd. Efter afkylning har jag försatt en sådan ännu efter 4 tim- mar starkt färgad lösning med ättiksyra, affärgat den ge- nom tillsats af oxalsyra och ifrån den åter med natronlut öfverneutraliserade och från manganoxidul befriade vätskan framstält det rena natriumuroxanatet. Allt detta visar, att det en gång bildade uroxanatet är ett i alkalisk lösning hö- geligen stabilt salt. Dess vidare sönderdelning kan med jätthet ske blott genom inverkan af starkare alkalier vid upphettning, då, såsom nedan skall visas, oxonsyra bildas. Alla dessa omständigheter visa, att uroxansyra bildas genom oxidation, oxonsyra genom fortsatt inverkan af alkali på denna syra. Vid regelrätt beredning af uroxansyra enligt ofvan angifna metod bildar sig derföre ock ingen oxonsyra. Då den på nämnda sätt erhållna uroxansyran, i sina salter, liksom utfäld med klorvätesyra, visar alla de egen- skaper och reaktioner, som enligt Strecker och Medicus tillkomma densamma, så vill jag här icke vidare uppehålla mig vid dessa. Några analvser, utförda, dels som identitets- bevis, dels för att konstatera sammansättningen af en del salter, anför jag dock i det följande: I. Analys af Silfveruroxanatet. En 1 köld mättad lösning af natriumuroxanat har ut- fälts med silfvernitrat. Ett öfverskott af det senare måste undvikas, emedan lösning inträder. Saltet har uttvättats på sugfiltrum med vatten, torkats öfver svafvelsyra under kloc- kan på luftpumpen och derpå analyserats: 1 150565 Ag-sall gall0 BANOR AG Mödeltal- 2 [9 AV é tr, S 5 NORS 3 0,6133 ; 3 ÖFBOSISLAE G= NNE A9;630, I ÖGA » 3 ÖNS = 405570 SAN je 4005083-1-» > (25081 LÖS Få C; Hj Ag. N, 0; erfordrar 49,77 9/, Ag. 5 En ringa mängd alkalisalt vidhänger energiskt icke blott silfveruroxanatet, utan öfverhufvud alla genom fällning fram- ställda uroxanater. Denna omständighet gör, att äfven ba- rium-, kalcium- m. fl. salter gifva en något lägre halt af metall, än teorin fordrar. II. Analys af Natriumuroxanatet. Natriumsaltet, kristalliserande i temligen stora 6-sidiga plattor, vittrar icke lätt. Efter att på vanligt sätt hafva tor- kat det genom pressning mellan sugpapper, har jag tarerat det till utseendet torra saltet på vågen, låtit stå med delvis öppna vågdörrar, tills konstant vigt ernåtts. Mekaniskt vid- hängande vatten afges sålunda mycket raskt, och den en gång konstant blifna vigten förblir konstant, äfven sedan saltet fått på detta sätt stå öfver natten. Vågen innehöll icke nå- got kärl med CaCl, eller H.;SO,. Jag har i natriumuroxanatet bestämt Na som sulfat, N, här liksom alltid i det följande, enligt Kjeldahl, samt H,O direkt. Af halte af qväfve (för N;) och natrium (Nas) har jag derefter beräknat molekylen och saltets sammansättning, liksom jag förfarit på samma sätt vid de följande analyserna. 1. 1,054 Na-salt gaf 0,3635 Na, SO, =11,171?9/, Na rear 2 rÖM TSE AROR TSAR == 030005 2 fiT SSTSAGNA 13 20-39 a =KLSLNDIOG SN Ra | Na, 4. 0,745 Na-salt gaf 0,1022 N3 =E Le 50 > ER OSSE = Mens SNAM SG (ARR > SE ÖRAT SANS =O a, (UR OFSäSSANaEsalnsalmW2885r0=3505 2/4 15 012225EH50 Af 11,12 2/, Na beräknas molekylen till 414, af 13,77 9/, NS Still A07. Saltets sammansättning är sålunda UC; H;Na, N, 0; - 8 H.0 = 408, hvilken formel erfordrar: 11,27 2/, Nas, 13,72 ”/, N> samt 35,29 9/, vatten. — Saltet har mig ve- terligen icke härförinnan blifvit analyseradt. HI. Analys af Kaliumuroxanatet. Kaliumsaltet beredes med kaliumoxidhydrat i motsva- rande mängd på liknande sätt som natriumsaltet. Kalium- och qväfvehalten hafva i detta salt bestämts: 1. 0,8620 Ka-salt gaf 0,4015 sulfat = 20,91 ?/, Kal Medeltal: 220. > 0,598, | 20 == TNE Hi LG SRA 21 0,3820 NSI E=H0005 MENS Saltets sammansättning är altså: C;H, Ka N,0O;-4 HO ' = 366, hvilken formel erfordrar: 21,190/; Kas ock 5 N>. För N, =21,05 2/4 beräknas molekylen till 370! Vattenhalten kan i detta salt svårligen genom direkt bestämning utrönas, då saltet sannolikt vid högre tempera- tur sönderdelas partielt. En analys gaf dock 19,15 ?/, H;O i st. för erfordrade 19,56 9/,. Strecker angifver i enlighet härmed, att han observerat samma svårighet, hvarför ock hans formel för kaliumsaltet blef Ci; H;, N, Ogy, Käg, d. v. s. saltet skulle innehålla omkring 3!/; mol. vatten, hvarjemte kalium- och kolhalten stämma illa i hans analys ?). Mul- der 3) fann i samma salt 21,2 ?/, kalium samt jemför detta tal med Städelers funna halt 21,8 och Streckers 21,6 och 21,59/,. Mulders analys är således den rigtiga, och saltets sammansättning måste vara den af mig angifna. — Medicus anmärker ock ?), att Streckers analyser genom- gående utförts, icke af honom sjelf, utan af hans ,,prakti- kanter". IV. Analys af Barium-uroxanatet. Ett bariumsalt har framstälts af Strecker”) genom fällning af en mättad alkaliuroxanatlösning med bariumsalt, samt omkristallisering af det fällda saltet. Strecker uppgif- ver saltet innehålla 5 Mol. H3O. SrAmn; Oh PR-CEM 80: 2), Ann. Ch. Ph. OLXXNV, 290. —— I Ber. 5, f2015f-SE5 amn. (1-5 Jr 01 :0:G VA MIR OR IIS T Ett sådant salt har jag icke kunnat framställa. För- sättes en ej fullt mättad lösning af natriumuroxanat med hariumnitratlösning i små portioner, så uppstår en skenbart amorf (?) grumling, som vid omskakning åter genast löses. Detta fortfar en tid, till dess slutligen en permanent, sken- bart amorf fällning af temligen voluminös beskaffenhet upp- står. Elfter fullständig fällning (ett öfverskott af Tfällnings- medlet bör undvikas, emedan då, liksom äfven vid fällning med silfver- och kalciumsalt i öfverskott, denna löses), för- « vandlar sig snart saltet till kristalliniskt, bildande sköna nå- lar. Är lösningen så svag, att fällning icke uppstår, så för- vandlar sig vid kokning af vätskan det lösta saltet i en kristallinisk, vid väggarna sig fast fästande fällning, stundom 1 ett ögonblick. Omkristallisering af bariumsaltet är förenad med icke små svårigheter. För fullständig lösning af äfven en ganska ringa mängd, erfordras en relativt mycket stor qvantitet vatten, så det synes som om saltet icke mera fullständigt kunde lösa sig i vatten. Det utkristalliserade saltet fäster sig ytterst hårdt fast vid kärlväggarna, hvarifrån det blott med syra fullständigt kan aflägsnas. — Jag har derföre hellre analyserat den fällning, som jag erhållit, efter det den på sugfiltrum noggrant uttvättats med vatten, ehuru alkalisalt i en viss mängd qvarhålles. Streckers analyser hänföra sig till omkristalliseradt salt, hvilket dock sannolikt icke, att döma af kristallfor- men, torde skilja sig från den primära fällningen, hvad sam- mansättningen vidkommer. — Vid analyserandet har jag be- stämt bariumhalten, dels som sulfat, dels som karbonat, med samma resultat: $ EG SN 24 0 1. 0,9068 Ba-salt gaf 0,5108 Ba SO, = 33,121 "/, Ba Medeltul: 25 NESS AROS NNE 33.14 9/ SÖMN RRD FN ÖL ASO = 92,95 | Ba N 2 ED) SE Na 065 BAD: = 333 ; 505 » HEÖ0SANG =W3 AGNES 8 Häraf beräknas molekylen till 411 resp. 409, hvarföre sal- tets formel är C;H, BaN,0;- 3 H.O = 409. Strecker angifver saltets vattenhalt till 5 Molekyler, d. v. s. det omkristalliserade saltets. — Liksom nästan alltid annars hafva analyserna här icke gjorts tvenne af samma beredning. V. Analys af Caleiumuroxanatet. Vid fällning af en uroxanatlösning med kalciumsalt för- håller sig densamma, och fällningen likaså, öfverhufvud ana- logt med hvad vid bariumsaltet anförts. Strecker!) an- gifver saltets sammansättning till C;H,CaN,O;-4H;O, till hvilken formel äfven den enda af mig utförda analysen leder: 0,48 30 Ca-salt. sal.0,445EAREOT=" 1200 C Af Kalciumhalten beräknas molekylen till 333, då den sålunda motsvarar: formeln dC;H;CaN, Os - 4H,0 = 330, med en kalciumhalt af 12,12 2/,. Bildningen af Oxonsyra. Såsom ofvan blifvit nämndt, bildar sig denna syra- icke, eller blott i ringa mängd, vid ofvan beskrifna reaktion. Icke heller bildar den sig genom fortsatt oxidation genom permanganat, hvilket likaledes of- van blifvit klargjordt. Deremot visar oxonsyrans samman- sättning, jemförd med uroxansyrans, att den måste bilda sig af den senare genom utträde af NH; och COs3: Cs; HEN, (OM = CH; Ns3 OO, ar CO3 a NH;z. Är . förhållandet sådant, så bör man genom kokning med alkalihydrat kunna framställa oxonsyra ur uroxansyra, Detta har, som jag antager, flera gånger lyckats mig. Jag har under flera timmar upphettat med natriumoxidhydrat försatt uroxansyra, resp. den alkaliska moderluten efter denna syras utkristallisering, i glaskolf med uppåt rigtad DET Cb: 5) kylare till kokning, efter afsvalning och filtrering försatt lös- ningen med ättiksyra till stark sur reaktion, då ofta (ej all- tid) en fint kristallinisk fällning af surt oxonat utan kol- dioxidutveckling afsatt sig, genast eller om några timmar. Vid tillsatts af ättiksyra afgår väl i mängd kolsyra ifrån vid processen bildadt karbonat, liksom ock under hela koknin- gen ammoniak i mängd afgår. Stundom uppstår ingen fäll- ning af surt salt, ty för att detta skall kunna ske, måste oxonatlösningen vara temligen koncentrerad. Vid för lång inverkan af alkalit förstöres ock den bildade oxonsyran, hvarföre man i den möjligen upphörda afgången af ammo- niak icke har något mått för reaktionens slut. Alkalitillsat- sen måste dessutom vara relativt ringa. Senare har: jag, på ofvan nämnda grunder, hellre till- satt ättiksyra till den kallnade och filtrerade produkten till sur reaktion, derefter alkali i litet öfverskott, samt genom alkoholtillsatts fällt neutralt oxonsyradt natrium. Öfverneu- traliseringen med ättiksyra afser aflägsnandet af karbonat, hvilket annars skulle falla ut jemte oxonatet!). Sålunda erhålles en, under mikroskopet sedd, tydligt kristalliserad fällning (enligt Strecker möjligen amorf) af neutralt oxonat, hvilken omkristalliserats och vidare undersökts på sin na- triumhalt, resp. öfverförts till silfversalt och analyserats som sådant. | VI. Analys af Silfveroxonatet. 0,469 Åg-oxonat gaf 0,2695 Ag =>57,46 2/, Ag. Ehuru utfäldt ur en lösning af surt natriumoxonat, har lik- väl, såsom ju ock var att vänta, neutralt salt bildat sig. CEERIASS N35 Oftordrar 5, 90:2/; Na. Saltet är amorft, torkar hornartadt tillsammans och kan derföre lätt, ehuru torkadt i vaknum öfver svafvelsyra, qvarhålla mindre qvantiteter vatten. Det har förut icke blif- vit analyseradt, liksom ej heller det sura natriumsaltet. 1) Uroxansyran fälles icke från sina salter af ättiksyra, men väl utfaller om en tid allantursyra genom sönderdelning af uroxan- syran, hvarvid koldioxid utvecklas. 10 VII. Analys af surt Natriumoxonat. Saltet erhölls genom fällning med ättiksyra från den produkt, som uppstod vid kokning af natriumuroxanat med natriumoxidhydrat under 5 å 6 timmar. Till en början an- tecknade jag icke de använda proportionerna. Senare har jag användt på 20 gr. uroxanat 5 gr. natriumoxidhydrat och 190 vatten samt upphettat blandningen under 5 timmar. Den första analysen gjordes på med ättiksyra utfäldt surt natriumoxonat, och det med följande resultat: 0,37 surt Na-oxonat gaf 0,116 Na, SO, = 10,> ?/, Na. Detta resultat leder till en molekylarvigt af 226; och skulle sålunda motsvara formeln: C, H, Na N; O, - 2!/, H, 0 = 226. Saltet torkades öfver svafvelsyra i vakuum, men annan re- ning af detsamma, än uttvättning med kallt vatten, kunde icke komma i fråga 1 anseende till saltets ringa mängd. En annan analys kunde af samma skäl ej heller ifrågakomma. Jag anser derföre, att förnyad analys af detta salt är nödig, innan den definitiva sammansättningen kan anses klar. Så snart det blir mig möjligt, skall jag ock anföra de vunna resultaten. Helsingfors, fysiologiskt-kemiska laboratorie den 1 November 1894. Ueber die Reibungsconstante und einige andere Constanten der Flissigkeiten. Von K. F. Slotte. In einer fräheren Arbeit!) äber die Flässigkeilsreibung habe ich gezeigt, dass die Abhängigkeit der Reibungsconstante von der Temperatur durch folgende Gleichung ausgedräckt werden kann: MORTEN (1 + a tf)” wo » die Reibungsconstante bei der Temperatur t, 7, den Werth derselben fär t£=0, a und an zwei fär dieselbe Flässigkeit constante Grössen bezeichnen. Diese Gleichung wurde auch aus einfachen Voraussetzungen tuber die Molecularkräfte der Flössigkeiten abgeleitet, wobei sich äberdiess herausstellte, dass in einem besonderen Falle die Reibungsconstante durch eine anrdere Formel?) ausgedräckt werden muss, welche Formel jedoch nicht auf die vorhandenen Beobachtungen anwendbar schien. ; Die genannten Gleichungen stehen nun mit anderen sehr einfachen Beziehungen, welche unter gewissen Bedin- dungen giltig sind, in Zusammenhang und können daher auch aus diesen abgeleitet werden, wie aus dem folgenden erhellt. Ul 1) Om den inre friktionen hos vätskor, Öfvers. af Finska Vet.- Soc. förhandl., tome XXXII, p. 116, 1890; Beibl. XVI, p. 182, 1592. 2yrY. Te, pp: 144; GL I(21): 12 Die innere RhReibung einer Flässigkeit muss in enger Beziehung zu der Molecularanziehung stehen, denn so weit wie die Wirkung dieser Kraft sich erstreckt, so weit muss auch der beschleunigende oder verzögernde HEinfluss sich erstrecken, welchen die Flässigkeitsmolecile bei ihren Bewe- gungen auf einander ausäöben. Bezeichnet man mit o den grössten Abstand zweier Molecäle, bei welchem die Mole- cularanziehung sich noch durch deutliche Wirkungen mani- festirt, so ist daher zu erwarten, das ,» und o fär eine Fläs- sigkeit in irgend einer einfachen Weise mit einander verbun- den seien. Man könnte aber als zweifelhaft ansehen, ob es auch wirklich einen bestimmten Werth fär den Abstand zweier Molecäle giebt, an welehem die Molecularanziehung beginnt deutliche Wirkungen hervorzubringen, wenn die Molecäle von grösseren lEntfernungen sich nähern. Es scheint mir als sicher, dass ein solcher bestimmter Werth des Abstandes wenigstens fär die gasförmigen Körper unterhalb der kri- tisehen Temperatur wirklich existirt. Denn bei isothermischer Comprimirung eines solchen Körpers tritt, sobald wie der gesättigte Zustand erreicht ist, die Molecularanziehung durch die Condensirung des Gases plötzlich hervor, wenn die Ab- stände der Molecäle noch weiter vermindert werden. Fär diese Körper wäre dann o gleich dem mittleren Abstande der Nachbarmolecile im Sättigungszustande. Ich setze daher: (1) 0 = (us), wo uw das Moleculargewicht und s das Volumen einer Ge- wichtseinheit des gesättigten Dampfes bezeichnet. Wenn nun die Gleichung (1) auch fär eine (homogene) Flässigkeit gältig ist, d. h. wenn man annehmen darf, dass auch innerhalb einer Flässigkeit die Molecularanziehung auf solche Entfernungen, welche grösser sind als der mittlere Abstand der Nachbarmolecile des gesättigten Dampfes die- ser Flässigkeit, keine merkliche Wirkungen hervorzubringen im Stande ist, und wenn » zu dem so definirten Abstande o in irgend einer einfachen Beziehung steht, dann muss auch ia 7 mit s fär diesen Körper in irgend einer einfachen Weise verbunden sein. Ii der That scheint 7» annähernd einer Potenz von s proportional zu sein. Denn wenn man fär die Flässigkeiten, fär welche man die Werthe von s aus den Zeuner'schen Tabellen erhält und fär welche auch Werthe von » bekannt sind, mit Log» und Logs als Coordinaten Curven zeichnet, so weichen diese im Allgemeinen nur we- nig von Geraden ab. Demnach wäre (2) ff b: st, wo bh und i fär dieselbe Flässigkeit nahezu constante Grössen sind 2). För die gesättigten Dämpfe gilt annähernd die Glei- chung: : (3) psi — oc, wo p den Dampfdruck, £ und c zwei Constanten bezeichnen, von welchen & nach meiner Ansicht eine Potenz des Ab- standes zweier Molecile ausdräckt, welcher man die zwischen denselben Molecilen wirkende moleculare Anziehung umge- kehrt proportional annehmen kann ?). Nimmt man fär den gesättigten Dampfzustand auch das allgemeine Gasgesetz als göältig an, so bekommt man: (4) ps= CA + et), wo C und « innerhalb nicht zu weiter Gebiete als Con- stanten betrachtet werden können. Aus den Gleichungen (3) und (4) ergiebt sich: (ö) fr ra ha (1 + at) :—=3 wenn man den Werth von s för t=0 mit s, bezeichnet. 1y 1: 7e., ps 145, Gl. (23). An dieser Stelle ist b mit uu; s mit v, i mit 7 bezeichnet. 2) Om den molekylära attraktionen hos mättade ångor, Öfvers. af Finska Vet.-Soc. förh., tome XXXIV, p. 225, 1892; Beibl., XVIII, p. 326, 1894. 14 Die Gleichungen (2) und (5) geben: ORISKE (1 + at) 7=3 Wenn man hier fr Sö = 0, = 7M einsetzt, so bekommt man: Ä 2” (6) Nn (1 + af) 3 Setzt man endlich Er ? (CH) I ENS rg AN so Wird: ROM Fen (2) a EN Wenn man in die Gleichung (4) för &« den fär die permanenten Gase geltenden Werth einsetzt, erhält man bekanntlich Resultate, welche im Allgemeinen vom wirk- lichen Verhalten der gesättigten Dämpfe bedeutend abweichen. Es ist daher auch nicht zu erwarten, dass die Gleichungen (7) und (8) mit demselben Werthe von « befriedigende Re- sultate liefern werden. Bestimmt man dagegen «, & und n in den letztgenannten Gleichungen als empirische Constanten, so giebt die Gleichung (5) leidliche Werthe von s und die Gleichung (8) giebt im Allgemeinen auch mit den Beobach- tungen recht gut ibereinstimmende Werthe von », wie be- sonders aus den umfassenden und genauen Untersuchungen von Thorpe und Bodger iäber die Beziehungen zwischen der inneren Reibung der Flässigkeiten und deren chemischer Natur !) hervorgeht. Die von den genannten Forschern empirisch bestimmten Werthe von « sind indessen am Meisten nur 2 bis 3 mal 1) Philos. Transactions of the Royal Soc. of London, vol. 155. p. 397—710, 1894; Beibl., XVII, p. 718, 1894. 118 so gross wie der aus dem Gasgesetze sich ergebende Werth 0,00366, und fär mehrere Flissigkeiten finden sie Werthe von «, welche dieser Zahl noch näher kommen, so z. B. fär Hexan 0,00328 Heptan 0,00555 Isohexan 0,00478 Isoheptan 0,00554 Amylen 0,00534 Propylchlorid 0,00492 Schwefelkohlenst. 0,00502 Aceton 0,00478 Acetaldehyd 0,00350 Aethylalkohol 0,00477. Bestimmt man m= 3: aus der Gl. (2) und & aus der Gl. (3) als empirische Constanten, so bekommt man aus der Gl. (7) einen entsprechenden Werth von 2», weleher in die Gl. (8) eingesetzt zusammen mit den beobachteten Wer- then von 7», 7, und t eimen Werth von « giebt, der auch stets zu dem Werthe 0,00366 zu tendiren scheint. Wenn man m aus der Gleichung (2) und » aus der Gleichung (8) als empirische Constanten berechnet, so be- kommt man auch aus der Gleichung (7) einen Werth von £k. In der folgenden Tabelle sind die so erhaltenen Werthe von &£ fär einige Flässigkeiten mit den aus (2) und (3) bestimmten Werthen von »m und & und den von Thorpe und Rodger gefaundenen Werthen von » zusammengestellt. Bei der Berechnung von 2 sind die von denselben Forschern erhaltenen Werthe von » und die Zeuner'schen Werthe von s benutzt. 16 m | k k EGT SN | aus (3) | aus (7) | | | | | | Wasser --+-o-00-0 es 1 | 3,18 3,74 1,54 Alkohol +-----s00+ 0 1505 SK 4,37 | | ABther os sosse se Se Ö,78 NBT, 146 Chloroform == - -4 >= 6: 0,75.) KOD nA ByaL NESS Schwefelkohlenstoff ---' 0,61 | 3,18 BSR 0 Chlorkohlenstoff ------ 150807 087200) 9,5-10 NED Aceton +-----eeses ess FONT 323 32 JAGA Im Anfange dieses Aufsatzes habe ich emes besonderen Falles erwähnt, in welchem die Gleichung (8) durch eine andere Gleichung ersetzt werden mässte. Stellen wir, wie oben geschehen ist, die Gl. (8) in Zusammenhang mit den Gleichungen (2), (3) und (4), so ist die Bedingung för das Vorhandensein dieses Falles £=3. Wenn nämlich & sich diesem Werthe nähert, muss, damit die Gleichungen (3) und (4) vereinbar seien, « dem Werthe 0 zustreben, und wenn m endlich bleibt, nähert sich » gleichzeitig dem Werthe 2: Unter Voraussetzung, dass na einen endlichen Werth beibe- hält, setzen wir na = 8. Dann wird Bt n lä =( sl (1 + «a I + z Man hat aber, wenn » unendlich wird, SG lim (1 cl För £=3oder a =0, » => hat man somit in der Glei- chung (8) eft anstatt (1 Hu?) zu setzen, und dann wird: (9) WEngkerT EE Die Gleichung (9) därfte nicht nur im betrachteten Falle anwendbar sein, sondern tberhaupt in Fällen, in wel- chen « einen kleinen, 2 einen grossen absoluten Werth hat. 17 In der That finden Stoel?) und de Haas ?) ihre Beobach- tungen öber die innere Reibung des Chlormethyls durch eine Gleichung dieser Form annähernd darstellbar. Bestimmt man « und » aus den Beobachtungen von de Haas nach der von mir vorgeschlagenen Methode ?) so findet man, wenn =00T-= 130 ransenommen; wird, o=—0,002312, Nn = — 3,4712, welche Werthe jedoch nicht sehr genau die beobachteten Werthe von » geben. För k = 3 geht die Gleichung (3) in die folgende äöber: (10) s=8,:e" Yt 30 wo y den Grenzwerlh von -——7 bezeichnet. Aus den Gleichungen (2),(3) und (4) bekommt man noch : (11) Np” = 64 wenn gesetzt wird, und ee fe PED (LFE ') Dissertation, Leiden 1891; Physikalische Revue I, p. 513, 18923; ”Beibl., XVIII, p-- 316, 1894. 2) Dissertation, Leiden, 1894; Beibl., XVIII, p. 987, 1894. 3) Öfvers. af Finska Vet.-Soc. förhandl., tome XXXII, p. 127, 1890; Beibl. XVI, p. 184, 1892. Im vorliegenden Falle muss man zur Log nm — Log N3 Berechnung von nn die Formel: RO (Esa REG anwenden. welche Gleichung fär kk =23 in die folgende äbergeht: (13) p=Ppoe, wo a Jim. st k—3 Dass auch diese Beziehungen nur als Annäherungen zu betrachten sind, ist aus dem vorhergehenden klar. Formler för utjämning af statistiska talserier. Af Dr. S. Levänen, Helsingfors. Närslenxserierar tall str. Yr, Unt ssd UlSÖTANAE värdena af en funktion för motsvarande argument ... Zn, Pas Data sr DlVIt bestämd. genom ; observation, äro de förra i allmänhet behäftade såväl med observationsfel som i synnerhet med fel, orsakade af tillfälliga omständigheter. Vi antaga att konstanta fel ej vidlåda observationerna. Man äger metoder att mer eller mindre befria de observerade värdena från de tillfälliga felen. Den naturligaste metoden består däruti att observationerna upprepas, ty i samma mån som deras antal växer utjämna sig också de tillfälliga ore- gelmässigheterna och resultaterna af observationerna blefve slutligen exakta, om deras antal kunde uppdrifvas till oänd- lighet. Då detta är omöjligt och man ofta måste åtnöja sig med ett relativt ringa antal observationer, måste man söka andra metoder att stäcka slumpens spel. För att ge- nast på ett exempel visa huru man härvid kan gå till väga, antaga vi att vattenståndet i en sjö blifvit på bestämda ti- der under flere år observeradt vid en pegel eller ett vatten- märke och man finner att v:ståndet i observerats meter gånger Ln-1 Yn—1 Ln Yn 20 och man betraktar t. ex. frekvenstalet y,, så är det antag- ligt att detta tal ej utfallit alldeles riktigt, i det ett antal observationer, som till följd af mångahanda störande infly- tanden hänförts till höjden x,, i själfva värket höra till ett annat närbeläget eller flera närbelägna argument. Antaga vi att endast ål (1 << m) utfallit riktigt och att således resten — y, är främmande gods, som tillhör argumenten Xx, och Xx, och bör åt dem återställas, så finna vi det riktiga, i värkligheten endast sannolika värdet, även kalladt det utjämnade eller förmedlade värdet (der ausgeglidhene Werth, la valeur compensée) på yn,, som vi beteckna med (yn), genom följande räsonnemang. På samma grund, som an- = l : togs gälla för y,, kan endast mi INA accepteras, medan ml Yxa reklameras af argumenten x,.2 och Xx, och na- turligtvis till halfparten af hvartdera. Till argunentet x, bör . IR t=/ : E Y 2 således afstås ÖRE Y, a. På samma sätt bör yr allstå ära Yxa till Nämda RE Följakltgen blir det ut- - jämnade värdet HUR l 2m (ce) (Yn) TE AME a SN 1 a (2 + YntH — (m=- byn 2 Yard (MES DjUatn 2m + Nu kan man i denna formel göra olika antaganden angående det numeriska värdet på SR Det inträffar högst sällan, om nå- gonsin, att detta värde är kändt. I några fall torde det kunna bestämmas genom försök eller härledas ur ett stort antal observationer. En viktig omständighet, som vid fast- ställandet i fråga bör beaktas, är den praktiska användnin- MG ; 21 gens fordran på så små tal som möjligt, hvilken synpunkt vi öfveralt i det följande skola iakttaga. Sätta vi t. ex. m—!I=1, återstår det att i formeln / Yn— 2(m— 1) Yr + Yn (8) (Yxn) = Jo ns : 9 SN id LA Ae rörande m göra olika hypoteser. Den enklaste sådan är .m=2"), hvilken gifver a 1 2 (1) (yn) = LT Yn =E YnH 4 ? en mycket använd utjämningsformel. Antagandet m=3ger Yn—1 + + Yn + Ynd-1 ? 6 7) hvilken formel är känd under namnet af Simpsons regel. Dessa formler kunna äfven skrifvas (2) (Yn) = N ; l LEG Yn Yn T Yn (1) (Yn) = 5 / Lar a y +Y tt), 2 2 2 ne ER 2 hvaraf synes att de jämväl uppstå genom successiv använd- ning af aritmetiska medeltal. Sätta vi slutligen m—n=?3, n =2, erhålles formeln (3) Fä AE ra hvilken man äfven understundom ser föreslagen till använd- ning. Dessa förmler, liksom andra dylika och jämväl alla de som vi i det följande skola uppställa, härleder man vanligtvis genom det enkla räsonnemanget, att, då man till bildandet af det sannolika värdet på y, låter äfven grannarne y,1 och Ynsa bidraga, få dessa ej tilldelas samma vikt, som gifves Yxn, SoM ligger emellan dem. Man kan då gifva y, t. ex. il il ') Med m—1 == eller SÅ l - = erhålles den enkla medeltals- uu Yn—1 + Yn F YnH = 5 : formeln (yn) 22 : vikten 2, medan y,-, och yx, hvardtera tilldelas vikten 1, hvarpå medelvärdet tages. Sålunda erhålles formeln (1). I formeln (2) äro vikterna 1, 4, 1, 0. s. v. Men den delen af ett värde, som bör öfverföras på grannarne, måsta ofta fördelas på flere än de två närmaste: en på hvardera sidan. Antag att man vill TER Y, UN- för- + l der förutsättningen att endast - mn Uelastpa Yn-4, Yn-o SAMT RA Yr, Måste riter en hypotes tagas till hjälp. Skall fördelningen på grannarne ske i lika lotter eller skall något annat slags proportione- ring ega rum? Att en proportionering i aftagande skala bör tillämpas är tydligt, då det är fråga om slumpens spel. " Ty det är klart, att en observation, som bort falla på Y,, men i stället fallit på en af grannarne, bör snarare an- ses falla på en närmare granne, än på en aflägsnare, och således snarare på yn, än på Yx 2 OCh på Y»4, SNarare än på Ynro. De enklaste slagen af aftagande proportionalitet äro. i omvändt förhållande till afståndet från centrum eller i om- vändt förhållande till kvadraterna på dessa afstånd. Den : förra hypotesen ger den allmänna formeln ] ; 1 vv Em (7) (Un) = "3 Om JT TKR ÖRE MM Fr = Ynt ARE Im Yn+t-2 SO 3 2 m — (m—=VynoH20m—lyn-i + 60 yn + 20(m 0) Yynga =E On —I) Yna EO m 6 hvilken bland andra ger formlerna An Yn—2 21 n— 31 n 21 n = Yn+2 (4) (YJ=— ot Yy Ar a + NEN ER SF 1 (InaYna TFYn ER Ynat Yn HF Yn+a ET Yn YnrackYnta) känd under namn af Bloxams formel, DD oc och = ne a2t2Ynr1it4Yr + 2Yntit+ Ynro 1 RET Yn— Yn— Yn Yn Yn Yn Yn : EE SE FYN Se Den kvadratiska proportioneringen ger formeln 1 ml 4 ml l (5) (Ya) = EDR di om LE RT Sr I 5 2m Yta I 5 TOR, Ar — (m-—Dyn act 4lm—Dynr+ 10 Lyn 40m-—Dyngs + (m—D yrsa 3 10 m hvaraf de enklaste formerna äro Yn— 2 + 4 Yr 1 + 5 Y, + Yrsa + Yn DNE 15 3 jo FAYma 2 Ya FA Yopå Tra n 12 9 (Simpsons regel) och (6) MP) Yn—2 + 4 Yn-1 FSE +4 YnH + Yna af hvilka blott den senare, på grund af skäl, som längre fram skola utvecklas, är användbar. Enligt dessa båda proportioneringssätt erhålles analoga formler för utjämning, om 3, 4... grannar tagas till hjälp. Bland dessa anföra vi följande af Prof. Galle i Breslau ”?) uppstälda söermer hvars härledning inses omedelbart af dess form, 1) Zeitschr. d. Österr. Ges. för Meteor., XIV Bd, p. 379, 1879. 24 id 4 ER 30 In oe 30 In at et (DJ 0: Ö - SN ART ET 14 gg Ye + Ta 30 nte ta ag nt SMS Yn—3 + 44 n—2 Sr 2) Yn-—A + 12 Yn +9 Yn+H — 4 Yn+2 -t- Yn+3 4 TA 40 Man skulle erhålla nya formler genom att låta fördel- ningen på grannarne ske1i proportionerna 3: 1; 9:3:1; 8:1; 27:8:1, 0. s. v., men det lönar ej mödan att fortgå i denna riktning, då dylika formler grunda sig på hypoteser, hvilka antagligen ej hafva någon motsvarighet i värkligheten. Emedan det här, såsom upprepade gånger blifvit sagdt, är fråga om den rena slumpens spel och vi veta att denna vid talrika upprepningar utdelar sina håfvor hvarken enligt enkel eller kvadratisk proportionering, utan gör det i det när- maste i öfverensstämmelse med den gaussiska lagen för af- vikelserna från det centrala värdet och hvilken lag uttryc- kes genom formeln ; ho —h 4? —h? 4? (2) pgld=-e — =gp(0e Va den vi för framtida bruk skrifva under formeln l (0) 6 [kola Mp A= EES (kate ara) AE (ILS (ö) 9 FAT så skola vi äfven låta proportioneringen i fråga ske enligt denna lag. Betecknar således 4 differensen Xx, — Lyra = Xn41 — La O S. Vv. och denna tages till enhet, få vi för pro- portionering af ---Yn 2, Yn1> Yn, Yntir, Ympor > rationstalen —h?.-1? v (1) = (0) e ! BS QP= 9 (0) e 2D Men dessa formler gifva ett relativt rationstal jämväl åt y,, näml. & (0), som här träder 1 stället för det i det föregående använda bråket > hvilket således numera ej får tagas efter behag. Vi kunna således tala om frekvenserna för värdena ""Ya2'""Yxro::-, hvilka (frekvenserna) äro i ordning pro- portionella med --+-9 (2), 9 (1), 9 (0), p(1), 9 (2)--- eller ock ed: «ss AE (1) ig ske Vikterna, för att be- p (0) «(07 7” v (0) qv (0) gagna oss af det brukliga uttryckssättet, för de termer i serien, hvilka skola sammanfattas till ett medelvärde, som utgör det utjämnade värdet på den midtersta termen, ut- göras således af dessa kvoter, så att vi hafva formeln eka p(2)Yyr ot p(1)Yyna + plO)Yn + pl1)Ynsi + pl2)Ynro 5 2) + s(1) + 90) + ol) + pl2)- Emedan q9(4) är ett irrationelt tal och den praktiska använd- ningen af formeln ovilkorligen fordrar, som vi redan anmärkt, att ofvanstående koefficienter utgöras af så små tal, helst hela, som möjligt, måste desamma ersättas af deras minsta närmevärden, som erhållas genom deras utveckling, t. ex. i kedjebråk. Denna utveckling ger BCE Ö20190 NT RS TIO 187 p(0) — 056419 — (2 3 8 19 27-46 AM : (0) 056 Bea » (2) 001083 | 1” 1” ) 2 Närmevärdena - > gifva formeln NE Yn—2 - 26 1 Yn—1 - D2 4 n — 26 4 YnH1 — Fara, ME 106 hvilken för sina stora koefficienters skull är opraktisk. 26 Med de andra närmevärdena erhölle man ännu större koeffienter. Man kan visserligen minska intervallen 4 och taga t. ex. approximativt ur tabellen för & (4): 6 LAR ENRG ÖRE P0) =30 9 (3) OO gp (1) NG och erhålla då den enkla formeln CE Yn-2 + 2 Yn—1 == 3) Yn + 2 Yn+H + Yn+2 = 9 å (Yn) hvilken vi funnit redan förut (6), men en sträng jämförelse med den gausisska lagen visar, som vi skola få se, att dess öfverensstämmelse därmed är ganska ringa. I allmänhet måste denna direkta metod för finnandet af utjämningsformler öfvergifvas, enär, så snart man vill ha större öfverensstämmelse med funktionen &(4), koefficien- terna i formeln blifva ohandterligt stora, och i dess ställe inslå en indirekt väg, som ger formler, hvilka ej allenast hafva måttligt stora koefficienter, utan dessutom hafva den stora praktiska fördelen att de uppstå genom sammansätt- ning af eller successiv användning af enkla formler och hvarpå vi redan i det föregående anfört exempel ( (1), PA Enkla formler äro de som icke kunna bildas genom sammansättning eller successiv användning af ännu enklare formler. Sådana äro alla formler med primtalsnämnare. Utgöres nämnaren i en formel af ett sammansatt tal, är formeln i allmänhet sammansatt, åtminstone af aritmetiska medeltal. Formlerna äro vidare 3-, 5-, 7T- » - - termiga. Sålunda indiceras af utvecklingen. (OJ SR nr Pat Sö 217 formlerna 2 Å FA ) eller (1), 1+—3—+1 (8) RN EA 14 Utvecklingarna » (0) =(I RN g(OGT NI ) AB OSA q (0.6) TG EE a (ENG, NGE / indicera uppställandet af formlerna 24-3—+2 ( SÖ Sr re TG OLE eller (3), af hvilka likväl de flesta visa sig opraktiska eller genom upprepad användning gifva upphof till mångtermiga formler, hvilka dåligt stämma öfverens med g(4). Vi upptaga nu till pröfning de sammansatta formler, som uppstå genom upprepad användning af (1), (2), (8), i det vi använda sam- ma formel 2 eller flere gånger efter hvarandra eller ock alternera med olika formler. De sålunda erhållna formlerna jämföra vi med funktionen & (4) i (£), sålunda, att vi låta 9 (4) i (£) efterhand antaga värdena af en formels koefficienter och uträkna motsvarande värden på h 4. Om det då inträffar att h 4 fortskrider med konstant tillväxt, sluta vi däraf att formeln öfverensstämmer med den gaussiska lagen och därför bör anses vara rationell och användbar. Någon särdeles 1) För korthetens skull beteckna vi hädanefter en formel endast därigenom att vi angifva koefficienterna och deras summa. 28 stor öfverensstämmelse kan ej erhållas, men denna metod visar åtminstone, hvilken bland flere formler visar den bästa öfverensstämmelsen med g(4) och därför är den rationel- laste och bör föredragas framför de andra. Användes (1) två gånger efter hvarandra, erhålles formeln (9) ban a fra (ELSE (EEE 16 SS RNA 4 hvars prof innehålles i följande kalkyl P (OT sla) "a 0.000 0.637 | -0.637 0.065 0.702 | 1.339 HF RB a A Formen (8), använd 2 gånger, ger ; 1+6— 11 SES SETT ES (10) + a | SR (rö a a 0.000 ÅA 0.778 = 0.778 — 0.008 11 0.770 Ch 1.548 Vi se att (10) stämmer betydligt bättre öfverens med q (4), än (9). Formeln (12), använd 2 gånger, ger 1tE8+F+F18+S8-—+-1 TEST NESS Nät kalal (On) az 306 e = fr (4) h 4 0.000 SN 0.900 SS 0.900 0 OO | 0.800 - 1.700 209 Denna formel stämmer således ojämförligt sämre öfverens med q(4), än de föregående. Formlerna (1) och (8), använda efter hvarandra i god- tycklig ordning, gifva formlen (12) SA SR ORC LT EET (ESSEN 20 4 FER - 0.000 g 0.686 FB 0.686 0.070 3 0.755 T | 1.442 Af formlerna (1) och (2) uppstår formeln (13) Sa a ee Te 24 a 0.000 10 0.715 785 0.715 0.087 10 0.302 EE Ls lg Slutligen gifva (2) och (8) formeln Brit (14) Pe BERT (EXES) 30 30 9 (0) ——| hA qlÅ) EE 0.000 å å 0.833 = | 0.883 3 — 0.041 el! 0.792 nd 1.625 Profvet af formlerna (4) och (5): (15) 1+2+3+2+1 5) : 3 3 | 0.000 3 0.637 i GIT OG > 0.411 DÅ 7 | 1048 DJ , 10 5 0.000 Å 0.830 1 0.830 NOR Ad 0.348 UB Särdeles anmärkningsvärdt är att formeln (5) eller (16), som utgör en af komponenterna till Galles formel, (7), som ut- märker sig för särdeles god öfverensstämmelse med 9 (4), stämmer ganska dåligt öfverens med denna funktion. På hvilket sätt denna afvikelse kompenseras få vi se längre fram. Vi anföra ännu profräkningarna för några 5-termiga formler, åt hvilka alla vi icke gifva ordningsnummmer: (17) een fn AS (a dl bb) DN (>) fr hA 2 > N— 0.000 0.536 0.536 0.106 0.642 1178 mös vo le I Denna formel, som ej stämmer bra öfverens med g(4), har af Galle föreslagits till användning (anf. arb.) 1+3:+6-+35+1 0: 0.000 Ö 0.734 ar OSA 0129 2 0.605 1.339 NE DY SR ROTE 18 3 0:00 0.833 20833 000 4 0.612 S 1.445 (SE) [CD] ICE B4 50-52 SS 100 Öl ha yl4) 20-006 5 0.991 AGS 0.020 5 Ö 1011 > | 2.002 Koefficienterna i den senaste formeln utgöres af de 2 första decimalerna (med nödig begränsning) i g (0) = 0.564 + + -, gl= 0207-55 OPCEONOSET-TRE=0N: ; Af alla de ofvan framstälda 5-termiga formlerna är (10) den som bäst ansluter sig till gaussiska lagen. Vi hafva ej sett denna formel vara föreslagen till användning vid förmedling, hvarför den torde vara ny. Den har visserligen "något större koefficienter, än (9), men, om den skrifves RER sine 2 och man beaktar att produkten med 11 till faktor nedskrifves omedelbart, inses att räknan- det enligt den är ganska enkelt. Dessutom kan denna räk- ning ersättas af två successiva operationer enligt formeln 14-3—+1 ANS Emedan formeln (10) är sammansatt af denna formel, torde vi kunna sluta tillbaka att formeln (8) eller (18) (Yn) = Yn—- -L 2) r -- Ynl är en ändamålsenlig förmedlingsformel, som kan ställas vid sidan af den allmänt begagnade formeln (1). Vi öfvergå nu till ompröfning af 7-termiga formler och bland dem främst af sådana, som äro sammansatta. Formeln (1), upprepad 3 gånger, ger upphof till formeln (19) DER Ste 0 sl at OR ? 64 a FT RSA 2 q (0) 7 IS eld) = 0.000 Sö 0.536 25 | 0.586 0.026 Så 0.562 0.047 SkylnoT 0.073 6 0.635 20 5 | 1731 Formeln (8), upprepad 3 gånger, ger EE (OS RE ESTATE a 0 ERA ve (I) (EE) ER) a 10.000 | 15 0.637 30 0.637 == (040105) 45 0.632 0.N55 ER. 152609 0.050 43 0.682 5 1.951 Galles formel: FE a ATS SS fe OO KE I (a) 40 SR ; 10 Å [1+2+4+2-+1) (ERE a Re 34 20 SAN VA eld) TR 0.000 12 0.536 3 | 9586 — —0.022 SA 0,512 0.041 — | 1.048 0.019 5 0.531 7 KBT90) Denna formel, hvars ena komponent Sa 2 se angående dess sammansättning formeln (5)) enl. (16) betyd- ligt disharmonierar med den gaussiska lagen, ansluter sig lik- väl härtill utmärkt väl, hvartill orsaken bör sökas i den andra komponentens kompenserande värkan. Galles formel, som framför den rivaliserande formeln (20), hvilken den icke ger efter i anslutning till nämnda lag, utan snarare öfverträffar densamma i detta afseende, har fördelen af mindre koeffi- cienter, ehuru räkningen, på lämpligt sätt utförd med koef- ficienterna i (20) icke ställer sig svår, hvarför äfven vi obe- tingadt rekommendera densamma till användning, utom i det fall att man börjat förmedlingen enl. formeln (8) eller (17), då det lämpar sig bättre att upprepa förmedlingen en- ligt samma formel och antingen stanna därvid (10) eller använda den en gång till, då resultatet blir det- samma, som omedelbar förmedling enl. (20) skulle gifva. Af komponenternas sammansättning synes vidare att Galles formel kan ersättas af ett antal successiva uträkningar af enkla aritmetiska medeltal, ehuru detta sätt, i anseende till det växlande antal termer, som hvarje gång skola sam- manfattas till ett medeltal, ej är rätt praktiskt. Vi skola ytterligare anföra några 7-termiga formler: ') Galle sjelf anför följande prof på denna formel: Emot p(4) = 0.564 0.423 0.188 0.047 Svarar. 40=-0:00 0.53 1.03 1.58. (IFÖ SE EOS (EO Ch at SA NA 36 Cl SE SSE 20) hA pld) 107150000 I 0,472 STO 0.013 NV | 0.485 0.062 NE 0.073 1 | 0.560 ENATS ; 17 1+5+10+ VOR RANAR LER Ce 45 = (SN (ER 9 5 2211E0:000 3 | 0.512 0.512 KO0AS 3 | 0.467 0.203 FE 0-949 0.158 SR 0.623 EKRANG02 1 SE AT 50 T (RER (ESPN 10 3) - | 0.000 CM 0.612 SSNOG2r 440 TAG 5 0.466 0.266 => | 1.078 0.120 16 | 0.587 = RNGTG65 36 Den senare formeln har den 5-termiga kompenenten gemen- sam med Galles formel, den andra komponenten är den af oss föreslagna 3-termiga formeln. Dessa komponenter värka i samma felaktiga riktning, enär den resulterande 7-termiga formeln betydligt discereperar från q(4). Vi se i allmänhet att formlerna äro mycket känsliga för utbyte af t. o. m. den mindre komponenten. Vi ha undersökt åtskilliga andra kombinationer af komponenter, men med ringa framgång. Ytterligare anföra vi följande 7-termiga formler: (25) Nan Re SR FIETE Sr ER pl FA VATTEN v A fl(A4) 14 Ta | 0.000 5 0.491 ERAN 0.033 4 é 524 005 SEN 1O1 NOS Jå 0.609 EN STGOA il | I Gr dd ATS LAOS (26) OD 02 REN (1+3 EN 2 | 5 ; 2000 Te 0.501 =2NN0S01 NODE ; 0.547 OO FE MNIOAS: Li 0. fOR 2 0.654 + (1702 -—J [SG NÅ (27) fa (RA [EAST VE RNA NG ce la NV då SA Al > 3 I 3 )( 3 ) q (0) ESR pA) KA 0.000 É | 0.392 EYN0 390 0.136 ; 0.528 NO 189 SEK 0920 = 0.063 0.475 + | 1.395 : KESO EDA 94 IS 7 [00 = SFSR SG TR 2 0.000 3 | 0.590 00:50 0.023 R | 0.613 0.039 PE 1.203 0.062 - 0.675 0 BS 1 og = 1+3+6+74+6+3+1 (29) 5 271 RAT RA AVA 2 Cr RO (a ON BR SE, 55 = Nr Al ERE 3 | 0.472 Fd i 0.013 Ne | 0.485 150.036 SERA Ts — 0.023 SG 0.462 - 1.419 38 US at ör ee SÄ pe i a (30) FRE UR NAR Hk (ATEA 241 ARE RE [0 2 ke a (0 IOK ENE 40: p (0) 7 FA VvÄÅ pd) | Så 0.000 ; 0.427 3 FOA EON 2 0.406 0.034 3 Os 9.013 Ed 0.419 Pr oB2 ENE De två senare formlerna täfla med den Galleska for- meln i noggranhet. tt 1+8+16+8+1-+3'5 142422 28-251 (31) ; 345; : ; 1090 IANA 3205 256-012 1-6 ASS SR AE ae Si SO i 0.0000000 i OM 0.8325546 22 | 0.8325546 0.0000000 Tr | 0.8325546 0.000000 = 166109 0.0000000 0.8325546 , Bl 24076038 Di2 Denna formel som utgör s. a. s. en expansion af for- meln (2) (sid. 49), besitter den allra bästa öfverensstämmelse med sannolikhetslagen. Formeln kan i exakthet icke öfver- träffas af någon annan 7-termig formel. Kalkylatörerna torde likväl draga sig för dess användning till följd af de tämligen stora koefficiententerna, ehuru dessa äro digniteter af 2, hvilken omständighet borde underlätta räknandet med dem. Ypo> Ypar>; Yp P Stycken termer och man vill förmedla termerna y,, Y», Yyp-1 Och y, enligt formeln (yn) = Yn—2 = 6 Yn-1 = Rö + 6 Ynta + Inta blifva | fee Öh ae ROK a Öar a (Vi) = 95 : (42) — Yo 6 Yi + I ya 6 Ys + Ye CPLD 96 ; Op EE Fa EE a RR SL ET 25 1 SEEDS lr Ka rs AR KO Nm ne 25 Såsom hufvudresultat af föregående undersökning framgår att de rationellaste enkla utjämnings- eller förmed- lingsformlerna äro Yn— 2.1 n Yn [. (yn) = I SER Yan + I Yn + Yn . E- (yn) rad Yy 1 5 ST Yn+1 samt de, som erhållas af dessa genom successiv användning af hvardera för sig och således följande 5-termiga formler Yn— 4 Nn— 6 2 n 44 Nn Yn I (ys Ynnor Ya Yngi FY 2 ( LES 6 l N— il Ul n 6 SE 2 "Nn IV. (ÖNA 4 ale Ur SR Yy iF Yna af hvilka den senare ansluter sig intimare än den förra till den gaussiska lagen för tillfälliga afvikelser. Såsom T-ter- mig formel med måttligt stora koefficienter är Galles formel V. $ e a old j såå 2 RTR EVI. (y,) = 43 Ca Yn—3 Fauna Yn—1 + 12 Yn + El Yntå — 4 Yn+-2 + Yna-3 (Yn) Fa 40 den rationellaste. Här torde äfven formeln (31) få plats som Yn-3t 32 Yn-2t256 Yyn-1-tHF512 yn HF 206 yn it 32 Ynto2t Yn+3 1090 I den föregående undersökningen ha anförts formler, 5-, 7- och 9-termiga, och deras större eller mindre öf- verensstämmelse med den gaussiska sannolikhetslagen lagts i dagen och särskildt ha sådana «formler framhållits hvilka uppkomma genom sammansättning af enklare form- ler. Af denna sammanställning framgår dock icke med ovedersäglig evidens att en viss formel i teoretiskt hän- seende vore riktigare än hvarje annan formel med i det närmaste lika stora koefficienter. Vi vilja därför ännu företaga en undersökning i denna riktning. Vi skola där- vid följa det systematiska förfarandet att successivt un- dersöka formlerna med koefficienterna 1, 2, x,-:2, 1; 1, 3, FS AA därtogkhoulsvidare. ar obekant. Finna vi att x i formeln 1, 2, x, 2, 1 för ett visst värde är för litet men x—+F1 är för stort för en exakt öfverens- stämmelse med sannolikhetslagen, kunna vi däraf sluta hvilken grad af nogranhet en dylik formel är 1 bisittning af. Öfverensstämmelsen med teorin kunde således i detta fall fås noggrannare, om i stället för x substituerades x—+ ua, däri « betecknar ett egentligt bråk, men som det inses att ett sådant bråk genom alla koefficienters förvandling till hela tal gåfve upphof till en formel med ofta ganska stora och opraktiska koefficienter, leder denna substitution sällan till upptäkten af bekväma formler. Vi skola genom exem- pel illustrera detta förfarande. Sedan vi bestämt x eller midtelkoefficienten (eller rättare gränserna för denna) för olika värden på den andra koefficienten i ordningen, äro 44 vi i stånd att bedöma hvilken formel är att föredragas fram- för alla andra med ungefär lika stora koefficienter. För detta ändamål framställes följande prof med succesiva formler: (0) 12 35-F2--1 (behandlad förut under 9 n:o (15) ) (0) ; SEN pA) | S 2) 3 | 0.637 VN 0.637 — 0.226 Rd 0.411 DE i 1-F2+42-+-2—4t1 — 2t4t5+t4--2 (0) 81 TT 5 0.000 95 0.472 | Ota 0.013 0.485 2.5 a OB Vi se att midtelkoefficienten 3 i (a) är för stor och 23 i (b) för liten, det riktiga värdet på denna koefficient ligger såle- des emellan 21 och 3. Häraf följer att den teoretiskt bästa formel med de möjligast lägsta helttalskoefficienter är den Bloxamska formeln (a), hvilken uppkommer genom två suc- cessiva medeltalstagningar af 3 å 3 konsekutiva termer i talserien. I den mycket begagnade formeln (6) är mid- telkoefficienten 4 således altför stor. Formeln utgör lik- väl den ena komponenten i den beundransvärda Galleska formeln. 1 +3+4+3+1 = — | RA 4 HA 0.000 AL 0.536 3 0.536 0.106 FÖR il (a 1+3+5+3+1 Ör vol ora ou a STAS -J | SY (ST (CE) — S&S je Det riktiga värdet på midtelhoeff. i (c) och (d) ligger således emellan 4 och 5!). Hvardera formeln afviker betydligt från sannolikhetslagen, ehuru (c) blifvit af Galle, som ofvan nämts, föreslagen till användning i praktiken. (0) IPA F Par 9) 1) Formeln saa = ARA ger ti differenser för h 4: 0.637, 0.589 och till 2:dra differ. — 0.047. Denna formel är således noggrannare än (c), men har också större koeffici- enter än denna har. 46 6) h A pd) 0 000 å 0.637 ANOS 0.065 E 0.702 BSR) 1 (f) Ip 0 RE ER AN (7 é 0.000 Öd 0.748 SST 0 NOT ; | 0.647 RANE 130 FÅ 395 Vi se åter att i (e) och (f) är 6 för litet och 7 för stort värde på midtelkoefficienten. Formeln (e) stämmer dock bättre öfverens med teorin än (f); densamma användes också mycket i praktiken, enär den sammansättes af enkla kom- ponenter (1)1!) ; 1-F5+38-+-35+1 (9) ss se 010 = 1-0:000 ST 0.686 SA 0LGS0AE 0040 ; 0.756 3 | 1.442 !) Formeln de SE SR Reser = TNE ST till differenser för h 4 0.637, 0.632 och således till 2:dra diff. — 0.004. Formeln lö +t4 SER SR EAA S MEET ger differen- serna 0.637, 0.643, 0.006. Dessa formler äro således ganska noggranna, men hafva något opraktiska koefficienter. [and 4 I am (hv) = 1 hA 0.000 0.766 0.766 0.049 0.717 | 1.483 Den riktiga midteltermen i dessa formler ligger således när- mare till 9 än till 8. j 16 LISAS 420 tl d:00000 + 0.17854 => | 0.77854 — 0.00854 få 0.77000 == 1 BAS HA ill I IE BR ER el SA 6) Cb op TROR 24 cp (0) 7 glA) a Va 0.000 1Ö 0.715 SATINOLT LS Vv 008 fd 0.802 7 | 1517 45 Midtelkoefficienten 11 är således något för stor, men 10 alt- för liten. Det riktiga värdet på denna koefficient ligger så nära 11, att tages 1037 till midtlelkoefficient, erhålias diffe- renserna: 0.77267, 0.77290, 0.00023. Det exakta värdet på denna koefficient ligger således emellan 107, och 11 och kan följaktligen endast med tal med 3 eller flere siffror ut- tryckas noggrannare än med 11. (1) RT ENE ENG FA Bare 29 e (0) FEEEANNNSG ql(4) 250000 3 0.787 Fet doser 0.028 1 0.815 UA 02 1 | TNA ST (0 SES 2 - 12-1-0.000 fd | 0.833 0833 LÖO - 0.792 + | 1.625 Det exakta värdet på midtelkoeffienten ligger således emel- lan 13 och 14. LE KS EL Sa (m) l SS 23,0 TENOR YES FUN F 49 q (0) HÄ) hA 2 0.0000 SS 0.8289 — | 0.8289 0.0054 SR 0.8343 ”Shan66se 1 Ry SR TD a LO CRS SEE OT | 34 17 0.0000000 - 0.8325546 3 0.8325546 0.0000060 SM 0.8325546 + — 1.6651092 | SE BL ÖR ed 3 344, 6. 16.1 1-0.000c0 vd 0.8363 3 08363 — 0.0056 : 0.8307 16.1 | S | 1.6670 ee Af de senaste formlerna synes att midtelkoefficienten 16 i formeln (2) i det allra närmaste är riktig, enär 2:dra differensen är utomordentligt liten. En ändring på ++ enhet i denna koefficient ger redan en betydlig 2:dra differens. For- men (nr) stämmer således vida bättre öfverens med den gaus- siska sannolikhetslagen än formeln (£), men har dock ej fullt så bekväma koefficienter som denna formel. Dessutom kan den ej sammansättas af enklare formler. Den lämpar sig 1) Förekommit redan i formlerna (31) och (36), hvilka likväl uppstälts först efter upptäkten af denna formel. 4 530 dock väl till förmedling af en eller några enskilda termer Häraf synes också att en sådan undersökning, som den närvarande, hvilken systematiskt fortskrider från lägre till högre koefficienter, är nödvändig, ty eljes hade vi ej upptäkt den utomordentligt noggranna formeln (2) '!), utan hade stannat i den öfvertygelsen att formeln (7) vore den nog- grannaste af alla formler, hvilkas koefficienter, med undantag af den midtersta, äro ensiffriga tal (med 1 som första koeff.). För fullständighetens skull fortsätta vi detta förfa- i talserien. rande ända till formeln 1, 10, x, 10, 1 inkl. | TTO ENSE SO (p) SS NEDRNGE JÖ q (0) gå) 2 0.000 18 0.833 L8:100.833 0034 2) 0.867 LS 00 1 NT TER OREROE ROSEN (9) UNSRISER TSE 39 0.000 90 0.864 21-0:864 0012 9 0.852 LITET NG i Å 1—+—10+21 + 10+1 (7) : 43 2 54 10:000 a 0.861 KOST 0.023 10 | 0.884 21 [1.745 1 1) Slutanmärkningen SÅ ; j år SYNS DKNREROTE ln Par ENA "Vv NOA ISIN SUNET ESS EAS 1-+10+22+10-+1 (9) I p (0) | hö q ( 4 ) ; 4 29 = 10.000 3 0.888 208 0:01 10 0.870 22 RÅ Br 1 Formlerna (p)- + (s) stå i noggrannhet efter många af de föregående. Det är onödigt att fortgå i denna riktning, ty, om man ock stötte på en formel, som ännu bättre öf- verensstämde med sannolikhetslagen, en sådan formel säkert hade i praktiken oanvändbara koefficienter. Vi sluta där- för denna undersökning, ytterligare framhållande formlerna (2) och (n) eller VIL (y,) = Yn-2 + 6 Yns + 11 yx SÖ YR AT Yn+a 2 VIL — (y,) = Yn-2 FS Ynr + rr am S Ynta + Yn+2 EL & Yna IF tYna + 8 Yn FA Ynps + 3 Ynta 1 ; såsom såväl praktiska, som de i teorestiskt hänseende nog- grannaste formler, som ges med ensiffriga koefficienter för sidotermerna. Genom analogt förfarande kunde man äfven upptäcka de noggrannaste formlerna med 7- och 9-termer, ehuru saken här komplicerar sig mera, i det man har 3 sidokoefficienter, emellan hvilka en bestämd succession måste etableras, förr- än man skrider till bestämmandet - af midtelkoefficienten. Låter man sidokoefficienten t. ex. utgöras af de naturliga talens kvadrater: 1, 4, 9, finner man lätt att x i formeln 1t-4—-9tz+9+&—4+1 2S+X ligger emellan 11 och 12 52 samt ligger betydligt närmare till 12 än till 11 och — Galles formel är upptäkt. Vi vilja dock icke för närvarande ingå i vidare detaljer i detta hänseende, enär det är de 5-ter- miga utjämningsformlerna, som främst intresserat Oss. För att visa värkan af olika utjämningsformler, skola vi använda några af de anförda formlerna på ett exempel, taget från en frekvenstabell. öfver temperaturen i Helsingfors. Den använda formeln är antydd. efter hvarje resultat. Så i 9 2-+9 betecknar (1, 4, 9, 12) formeln USE ER 5 40 (OSESHIN Temperatur. Frekvens. —32/—29.1 607 TRE 90 —1 /—0 1 812 0/0.9 1164 I 1073 2NR2I9 3888 3 / 3.9 (an Vi förmedla 1164 och få: 1068 (1, 2, 1), 1087 (1, 3,5), 1100-1745 :1); 1036-(1, 1; 1),-9997 (1,52; 75),-989 (LHR LO23EC 46) 035159) 1053 (ARS STA EERO 12), 968 (3, 10, 20, 25). Det. förmedlade värdet varierar mellan 968 och 1100. Det gifna frekvenstalets reduktion ut- gör således 5 ?/, å 17 2/,, alteftersom olika formler användas, hvilka alla stämma i det närmaste lika väl öfverens med sannolikhetsfunktionen. Orsaken till divergensen i resulta- tet beror förnämligast på midtelkoefficienten 1 formeln. Ju större denna koefficient är 1 jämförelse med de öfriga ko- efficienterna desto större blir det förmedlade värdet och ” tvärtom. Förhållandet är omvändt, när formlerna använ- das, på ett minimalt frekvenstal, i stället för ett maximal- tal, såsom här är fallet. Och sådant bör förhållandet vara. Midtelkoefficienten är proportionell med Ah eler talseriens precision. De olika formlerna tillägga denna serie olika nog- nd JD granhet och utöfva alt därefter större eller mindre reduktion på talet. Det uppstår därför frågan: hvilken formel bör i hvarje gifvet fall användas? Vi svara, att börja med, på denna fråga: hvilken som helst bland de i det föregående un- der n” anförda formlerna, likvist efter öfverläggning om en 3-, 5- eller 7-termig formel bör komma till användning Förmedlas då alla tal i den. gifna serien enligt samma formel, ha de alla blifvit reducerade i samma proportion och den förmedlade serien lämpar sig för grafisk fram- ställning och studium af åtskilliga egenskaper hos serien, som t. ex. periodicitet, extrema värden, 0. s. v. Däremot går det ej an att en sådan reducerad term jämföres med en motsvarande term i en annan talserie, hvilken blifvit för- medlad enligt någon annan formel. På sin höjd kan jäm- förelse ske, om på båda termerna användts samma formel Här uppstår då frågan, om man icke kan finna en förmed- lingsformel, som är adekvat för en gifven talserie och som således reducerar denna så, att dess termer kunna utan vi- dare förbehåll jämföras med motsvarande termer i en ana- log serie, hvilka jämväl blifvit förmedlade enligt motsvarande adekvat formel? Denna fråga kan delvis besvaras jakande, atminstone i teoretiskt hänseende. Bestämmes på vanligt sätt sannolika felet för medeltalet af hela serien, erhålles därur el É S 0.47 h eller precisionsmåttet, enär h = - EE då »r betecknar | 0.7071 Å j det sannolika felet, eller omedelbart Ah = SER dar So: Vv A2 m (m—1) betecknar summan af kvadraterna på afvikelserna från me- deltalet och »m betecknar observationernas antal, men en- klast och med i frågavarande fall altid tillräcklig noggran- het erhålles enligt Fechners approximativa formel för san- nolika felet J STAR TREA (1) h — 10.60091—15V 2m—1 SA ROM : m där |d | betecknar det absoluta värdet på dJ. I Man får då | (0) — (0:35234—1) VI m—1 SO ALLE | EVR (9) EN Al — 4 hh? (06 (2) =E (0) é =O Up (3) TR (0) e sl) och således förmedlingsformeln | :: G(2)Yyr-otFgl(lYynrFel(0 ute Yi t pl)Yntot: >> (0) UJ = Og 0 +g 0 + ol +g AF hvari man, för praktiskt bruk at formeln, ersätter koeffici- enterna med deras lämpligaste närmevärden (sid. 25). Uträkningen af Ah sker med ringa möda därför, att i allmänhet 5 |; | eller medelafvikelsen från medeltalet äf- ven för andra ändamål beräknas ?). Sedan måste man ersätta (0), y (1): -- med minsta möjliga tal, utan att alt- för mycket inkräkta på förmedlingsformelns noggrannhet el- ler öfverensstämmelse med sannolikhetsfunktionen. Den mest vägande invändningen emot ofvanstående sätt att bestämma Ah framgår dock af öfverläggningen, huru- 1) I dessa formler är enheten för 4 = 1. Vore denna enhet = = (om t. ex. enheten för ) är metern och för 4 centim. är £ = 100) skulle de lyda: 2 412 i ER PER 2 RT p(-)=2720: o ()=0 0: FED 2) För beräknandet af Ah kunde man inskränka sig till medel- talet för den centrala delen af serien, emedan denna s. a. s. är tätare be- satt med tal och sålunda utgör en mera normal del af serien än början och slutet af densamma. Dessutom kunna vi anmärka att man för att erhålla X | 5 | behöfver endast bilda t. ex. de positiva differenser- nas summa och sedan fördubbla denna. 25 vida sannolikhetsteorin får användas på statistisks talserier i lika vidsträckt grad som på fysikaliska och astronomiska observationer, hvilka senare gälla ett värkligt och oför- änderligt objekt. De enskilda observationernas afvikelser från det allmänna medeltalet på detta område betraktas som tillfälliga observationsfel, hvilkas frekvens följer den gaussiska lagen. Annat är i allmänhet förhållandet med ett objekt — vi må säga ett statistiskt objekt — hvars värde är en funktion af ett föränderligt argument, t. ex. af tiden. De enskilda värdenas afvikelser från deras allmänna medel- värde äro icke mera tillfälliga, endast af slumpen framkallade afvikelser, utan härflyta med nödvändighet ur själfva objek- tets föränderlighet. Talserier af denna beskaffenhet äro of- tast periodiska och ställa sig icke symmetriskt i förhållande till medelvärdet, så att hvarje positiv afvikelse skulle före- komma lika ofta som en lika stor negativ afvikelse, som fallet är med tillfälliga observationsfel och hvilket förhål- lande just förutsättes vid användningen af sannolikhetsteorin . på serier af genom observation bestämda talvärden. Det sannolika felet och precisionsmåttet, hörande till ett fluktue- rande objekt, och bestämda enligt ofvan anförda formler, kunna således endast då ha en närmelsevis förnuftig betv- delse, om afvikelserna ställa sig någorlunda symmetriskt omkring medelvärdet, så att det ges ungefär lika många positiva som negativa afvikelser. Detta är lätt att kontrol- lera, såsnart afvikelserna äro bildade. Skulle differensen i antalet mellan de bägge slagen af afvikelserna vara altför stor, skulle det äfven vara betänkligt att göra bruk af san- nolikhetsteorin eller att beräkna > och Ah, hvilka i ty fall skulle sakna den betydelse, man eljes tillägger dem. Om- döme och erfarenhet äro härvid de bästa vägledare. Vi själfva hafva ej förut på detta fullständiga sätt uppstält någon förmedlingsformel och kunna därför icke heller afgifva be- stämdt omdöme rörande den praktiska användbarheten af i frågavarande metod' för uppställande af utjämningsform- ler in casu, men känna oss böjda för antagandet att denna användbarhet ej får anslås särdeles stor. 50 Vi skola tillämpa dessa betraktelser på några exempel. 1. Enligt pegelobservationerna vid Ekolsund vid Mäla- ren (Sverige) åren 18387—93 varierade vattenståndet mellan 3.70—5.03 m. Medelvattenståndet utgör 4.21 m, som således icke ligger i midten af höjdserien, utan närmare till början däraf. Detta oaktadt falla mellan 3.70—4.21 m 1509 obser- verade vattenhöjder, medan mellan 4.21—5.03 m falla en- dast 986. Vidare falla mellan 3.95—4.21 m 1305, medan mellan 4.21--4.47 m falla endast 541 observationer. Serien at vattenhöjderna bilda således med hänsyn till medelvärdet, Jämväl i dess centrala del, en högst osymmetrisk talföljd, hvarpå det knappast går an att tillämpa d. s. k. ,,felräknin- gen'" (beräknandet af sannolika felet). 2. Vid Lauritsala sluss (Finland) varierade vatten- ståndet enligt observationerna åren 1847—987 mellan 2.48— 4.60 m. Medelvattenståndet utgör 3.53 m. Antalet obser- verade höjder mellan 2.48—3.53 m är 986 och- mellan 3.53—4.60 m 913. Medelvattenståndet ligger således täml- gen i midten af serien. Mellan 3.53—4.00 m faller 505 samt mellan 3.53—3.06 m 623 samt mellan 4.00—4.60 m 181, medan på det nästan lika stora mellanrummet 3.06 —2.48 m falla 290 observationer. Serien är i dess centrala del således något osymmetrisk. Likväl torde här sannolikhets- teorin kunna användas. Med 3! 09 | =>600, m = 1968 = 100 fås === 00058 1 Mm VU K52008mqHO) EETLGBA " ss v 6 - 23.601, ol 3 = HTL2 ol — ie 0.11. Med dessa E/ (AE värden erhålles den 3-termiga förmedlingsformeln 23.01 FA4631-- 3061 NT IRRERS 1+2+1 93.53 2.96 4 eller den allmännast begagnade 3-termiga formeln. Vidare erhålles den 5-termiga formeln 3.12 + 23 SYRRA JM 99.7 SKE RN Ör RASET ISA 33 SE No gl IA Denna senare formels öfverensstämmelse med q (4) ses af kalkylen: q (0) | TE 0.000 FA 15 | 0.793 R 0.793 3 0.060 135 0.853 i 1.646 Likvist hålla vi oss på grund af de sammandragningar, som vi gjordt för att underlätta kalkylen af < | d |, berättigade att i stället för denna formel substituera den därmed nära öf- +t8+I1I6+38—+1 FJ granna öfverensstämmelse med sannolikhetsfunktionen i det föregående (n) blifvit visad. Den 7-termiga formeln blir - ; 1 verensstämmande formeln , hvars nog- URNA 20:01 a 4013 Ifa 2 OLLE 97.99 ITA EL SR TR RE rg pe Pag dl LE SK fa SO Ä Ng RR 909 Sd KSR 268 FEV IDE SZ Lalla Lör hkaAo ae FRR000 ; hvilken närmar sig till formeln VI. Enligt dessa formler borde således frekvenserna för Lauritsala observationer för- medlas. Den sista af dessa, ehuru väl öfverensstämmande med sannolikhetsfunktionen, har opraktiska koefficienter. 3. Enligt de registrerade| vattenhöjdsobservationerna i Saltsjön vid Stockholm åren 1887—92 fluktuerade vattenståndet mellan 3.21—4.51 m. Medelvattenståndet = 3.89 m. Emel- lan 3.20—3.89 m falla 1198 och mellan 3.389—4.51 m 1261 observationer, mellan 3.73—3.89 m 750 samt mellan 3.89— 4.035 m 308, mellan 3.20 —3.73 m 448 och mellan 4.05—4.51 m 461 vattenhöjder. Häraf synes att vattenhöjderna ställa sig 58 tämligen symmetriskt i förhållande till medelvattenståndet, hvilket dessutom i det närmaste sammanfaller med det cen- trala och det prevalerande vattenståndet. Vi kunna därför här trygt använda sannolikhetskalkylen. Med 3 |d|=335 mm == 2500,.2= 100) "erhålles. = 350002 FR NVP EON: (== for ER 3107 a Vad ledes endast den 3-termiga formeln 1:07: SfE al ON CE 124.387 1—+— 115 +1 Kn | Å RR « Häraf synes som om frekvenserna för dessa i observationer på grund af deras stora antal och däraf beräk- nade stora precision alls icke behöfde förmedlas. Såvål i detta som i det föregående exemplet hafva vi användt precisionen för medelvattenståndet och icke den, som tillkommer de enskilda observationerna. Göra vi en omräkning med denna senare precision, som är 217.8 ; SAS 2 = = 4307, finna vi o(0)="2430g = NDS i € (>) MMA sl?) = 0.458, hvilka gifva formlerna € ; € ERE Atea me 2F-4+-5+4+2 ' 81 FREE He. : 14+3+5+6+ 241 a LA SR ga LÖ fa 49 : hvilka på ett tillfredsställande sätt öfverensstämma med funk- tionen q&(4) ((b) & (30). 4. Aren 1882—91 augusti kl. 12 om natten fluktuerade temperaturen i Helsingfors mellan 59—212 C. Medeltempe- raturen, som sammanfaller såväl med den centrala som prevalerande temperaturen, utgör 132.:3 och frekvenserna för de öfriga temperaturerna ställa sig fullkomligt sym- metriskt på sidorna af frekvensen för nämda tempera- tur. Frekvenserna skola förmedlas. Med =|051 = 5982; m==31055 = 10 innesini==>5F 09:09, M=="5216 ugn (VJE-=vV25I5 59 dör Fo : E X S s(=) S220 g ; ) = 0.98, hvilka gifva förmedlings- EV € formlerna TA SSR et a RE (ET en känd formel, och 1+4+8+11+8+4+1 37 ; hvilken närmar sig till Galles formel och kan därmed er- sättas. Af ofvanstående exempel framgår att hvarje serie af observerade talvärden har sina egna utjämningsformler, som bestämmas af den precision eller noggranhet, som tillkom- mer serien. Serier med mycket stor precision gifva en så stor midtelkoefficient. att sidokoeffiententerna i jämförelse därmed blifva försvinnande små. Sådana serier tarfva ingen förmedling. Precision af medelstorlek ger formler, hvilka i allmänhet sammanfalla med de i denna uppsats uppstälda formlerna. Det skulle gå lätt för sig att uppgöra en liten tabell upptagande precisionsmåtten och antalet observatio- ner och däremot svarande formler. Man skulle därur, utan längre kalkyler, i hvarje förekommande fall finna den erforderliga förmedlingsformeln. Vi anse det nödigt att till ofvanstående framställning bifoga följande slutanmärkningar. Anm. 1. Vi ha vid behandlingen af de anförda exem- plen användt det precisionsmått, som tillkommer det arit- metiska medeltalet af hela talserien, och icke, som man vid flyktig eftertanke skulle tycka, precisionsmåttet för de enskilda observationerna. Vi ha gjort detta med afsikt. Pricisionen för de enskilda observationerna eller den indi- viduella precisionen, hvilken egentligen icke beror af obser- vationernas antal (ehuru detta bidrager till att bestämma densamma med desto större noggranhet ju större detta an- 60 tal är), utan af deras natur. Precisionen af medeltalet där- emot växer med iakttagelsernas talrikhet. Likaså växer l is E bråket a? SOM uttrycker huru stor del af en gifven term i serien, som skall förmedlas, bör antagas som riktigt ut- fallen (sid. 2). Därför växer äfven gy (0) i starkare propor- tion än sidovärdena q& (4), 9 (2 4): --, hvilka senare, i jäm- förelse med «& (0), slutligen blifva försvinnande små tal. För observationer med ringa precision däremot tendera nämda sidovärden till att blifva lika med centralvärdet g(0), så att motsvarande förmedlingsformler förvandlas till enkla medel- talsformler. Sålunda blifva i ex. (2), om för Ah tages det individuella värdet 1.850 : 9 (0) = 1.044, g ( = 1:044 ock E motsvarande förmedlingsformel blir Lala; En sådan [3] ringa grad af precision äga nu observationerna uti de be- handlade exemplena. Häraf inses att vi varit berättigade att i stället för den individuella precisionen använda medel- talets precision. Vid förmedling af observationer af hög pre- cision kan däremot den individuella precisionen med fördel begagnas. Anm. 2. Vi ha vid pröfningen af formlerna (31) och (n) sagt att dessa besitta en utomordentligt noggrann öfver- ensstämmelse med sannolikhetsfunktionen. Detta yttrande bör rättas därhän, att öfverensstämmelsen är absolut. Ty skrifves q (4) = & (0) ac blir ARE TER där a = e& pd) är »ett. obekant tal (>> 1): så lange /töicke är kändt ov kunna följaktligen uppställa följande allmänna och fullkom- ligt exakta utjämningsformel: 00 Fart Far tl anled SR är MR FE a NE ER DANT IE TE AE Tfn eller Vv gl—z2, i BX. (yJ= = (0=+0, +1, +2:00). 61 Ve . log 2 Salla Vid = NIVArLemoOl Svarar Me IVA SA log e 0.8325546, erhålles formlerna FSE 0-8 Nn 816 RN 34 . ; ; : S SR 340 i RA & eller formlerna (2) och (31), hvilka följaktligen absolut öfver- ensstämma med funktionen q(4). Med a =>3 fås formlerna: 1+3+1 14+274+81-+27+1 : 4 7) 137 ENE Man kan således enligt formeln [X. bilda oändligt många absolut exakta utjämningsformler, men dessa få för större värden på a oformligt stora koefficienter, hvarför man i dessa fall är tvungen att uppoffra den absoluta exaktheten och söka, såsom vi gjort i det föregående, uppställa formler med praktiskt användbara koefficienter. — EE Oe — Uber Accentverschiebung in der dritten Person Pluralis im Altfranzösischen. Von Werner Söderhjelm. Die Verschiebung des Accentes auf die letzte Silbe in einigen Zeitformen der französisehen Konjugation ist eine Erscheinung, die den modernen Patois ungemein geläufig zu sein scheint. Ob sie, wie einige behaupten!), in der Volks- sprache aller Gegenden Frankreichs vorkommt, kann ich nicht entscheiden. So viel das mir jetzt zugängliche Material an die Hand giebt, können Ortschaften, die nicht weit von einander liegen, eine verschiedene Behandlung des Verbums in dieser Hinsicht aufweisen. 50 z. B.in Lothringen. Im Säden, in Vagney u. a. hat das Perfekt von avoir die Be- tonung auf der letzten Silbe: 2 euront, während dieselbe Form im Westen stammbetont ist, in Pargny u. a. Vur, in Chatel Veveurent, in Hamonville Veuwrent heisst, u. s. w., aber auch in der Mitte, wie in Serres Vaihent?). Endungs- unbetonte Formen desselben Tempus von étre sind mehr- fach vorhanden, so im Osten, in Moyenmoutier : fusse, im Westen, in Vandeléville i feuchte u. s. w., neben endungs- betonten an anderen Stellen, wie 2 feuront im Suden, in Ramonchamp, u. s. w.3) — Was das Präsens anderer Verba 1) Vgl. Zz. B. Bonnardot, Romania I, 337 und Chabaneau, Histoire et théorie de la conjugaison francaise?, 46, Anm. 2. i 2) Adam, Les patois lorrains, 119 f. 3) Adam, 1. c., 114 f. Aus der unkoncisen Darstellung bei Adam ist nicht immer leicht zu ersehen, wie die 3 P1. lautet, da meistens nur die 1 angegeben ist. Auch macht sich der Mangel ån phonetischer Bezeichnung in diesem Werke sehr fählbar. EKT DV 63 betrifft — in diesem Tempus kommt die Verschiebung in neuerer Zeit am häufigsten zum Vorschein — so scheint, um uns jetzt noch an die von Adam behandelten lothrin- gischen Patois zu halten, die unbetonte Endung nur in zwei Ortschaften des Sidens, in Veutron und La Bresse, vorzu- kommen, während benachbarte und sogar zwischen ihnen liegende Stellen, wie Saulxures, Ramonchamp, Rupt, Vagney, S:t Amé u A. endungsbetonte Formen auf ot oder ont ha- ben !). Im Perfekt herrscht ein ähnliches Schwanken. Wei- ter nach Osten, in der Gegend von Metz (Rémilly) ist im Präsens die Form mit Stammbetonung die gewöhnlichere ?). — Von sonstigen Gegenden, welche stammbetonte Formen aul- weisen, erwähne ich aus verschiedenen Gegenden Frankreichs die Departemente Orne (Präsens digassent, tannent == digas, fen)?). Ie-et-Vilaine (Präsens: chey = tombent)”), Loir-et- Cher (Präsens: tombent = toeb, mit nasalisirtem Vokal) ?”), Auxerres (Präsens: amusent= tcmuzZ)"), Haute-Saöne (Perfekt)”), Jura und Ain (verschiedene Zeitformen)?) — Das Imperfekt scheint in neuerer Zeit der Verschiebung den grössten Wi- derstand geleistet zu haben; seine Endungen sind oft un- betont in denselben Gegenden wo Präsens und Perfekt Fle- xionsbetonung haben. Doch kommen auch betonte Imperfekt- endungen vor, wie z. B. in Meurthe, Vosges, Cöte-d'Or. — Die Gegenden aus denen ich Belege fär betonte Endungen im Präsens, bezw. Perfekt anfihren kann, sind die Departe- mente Cher, Doubs, Gers, Isere, Mayenne, Meurthe, Meuse, : Puy-de-Döme, Vosges, und das Wallonische. 1) Adam, I. c., 160. 2) Rolland, Vocabulaire du patois messin in Romania V; vgl. 225 ff. 3) Revue des patois gallo-romans II, 284. ETEN ASS ANS É 124: SNRA Ar Ar S Op JAG RITA ENTER ad II, 96. SFR Å II, 199. 5) Nach Olédat soll die Endung, die er mit -ån bezeichnet, in den Patois von Coligny und Saint-Amour unbetont sein, Romania XIV, 560. 64 Diese Andeutungen, auf die ich mich hier beschränken muss, genigen wohl um zu zeigen, dass die betreffende Er- scheinung nicht fär den einen oder anderen Teil Frank- reichs charakteristisch2!), sondern nach allen Seiten hin ver- breitet ist, wenn auch in vielen Gegenden eine andere Be- handlung vorkommt. Auch im Altfranzösischen ist die Betonung der 3 P. Pl. auf der Endung wenigstens seit dem XIII Jahr- hundert nicht selten, ebensowenig wie sie von Seiten der Forscher unbeachtet geblieben ist. Wenn ich jedoch diesen grammatischen Fall zur Behandlung aufnehme, so geschieht es weil die Beobachtungen iäber das Vorkommen jener ei- gentimlich betonten Formen sich nur hie und da zerstreut finden, so dass kein Uberblick öäber ihre Verbreitung, noch iber die Verteilung der verschiedenen in Frage kom- menden Endungen auf die Dialekte gewonnen werden kann”). Das von mir ausgebeutete Material ist wohl ein verhältnis- mässig spärliches 3); doch hoffe ich dass die folgende Zu- sammenstellung nicht ohne Nutzen sein wird. | Die Schwierigkeiten beim Zusammenbringen des Ma- terials verhinderten mich, diese Zeilen. so wie ich beabsich- tigt hatte, in den meinem hochgeschätzten Lehrer Adolf Tobler zum 25-jährigen Professorjubiläum gewidmeten »Romanischen Abhandlungen" zu veröffentlichen. 1) Gaston Paris hat sich fröher (Jahrbuch för rom. u. engl. Lit- teratur IV, 316), dahin geäussert, dass sie ,surtout dans les provinces du centre et de I'ouest" zu finden sei. 2) Ich ibersehe keineswegs dass Meyer-Liibke, Rom. Gramm. II, passim, der Erscheinung geböhrende Aufmerksamkeit widmet. Ein Ein- gehen auf alle Details kann natäörlich nicht von ihm verlangt werden. 3) Was man hier fär romanistische Untersuchungen braucht, muss man sich zum allergrössten Teil selber verschaften. — Ich benutze die Gelegenheit, um dankend zu erwähnen dass die bewährte Dienstfertig- keit Carl Wahlunds mir einige wertvolle Citate lieferte, sowie auch dass meine ehemalige Zuhörerin Magister phil. Anna Lindgren verschie- denes fär mich in Paris nachgeschlagen hat. 65 Ich erwähne zuerst die Beispiele der Endbetonung in den ältesten Texten und werde sie dann je nach ihrem Vor- kommen in den verschiedenen Dialekten besprechen. Sodann gebe ich einen Uberblick iiber das Verhalten der verschie- denen Tempora in dieser Beziehung und fäge schliesslich einige Bemerkungen hinzu betreffs der Grände der Ver- schiebung. |. Im Jonasfragment begegnet schon nicht weniger als vier mal die Form fisient, worin Behrens!) und nach ihm Koschwitz ?) eine endbetonte 6 Impf. sehen, indem sie sich auf spätere Bildungen ähnlicher Art, die im Lothringischen (und auch sonst, s. unten) vorkommen, be- rufen. Doch ist zu bemerken dass in Bezug auf die Inter- pretation der tironiscehen Noten verschiedene Ansichten sich geltend gemacht haben; einige lesen nämlich fisent (Perf.)?) Wenn es aber wirklich, wie Koschwitz behauptet, , fest steht, dass die Hs. fisient ... bietet", so berechtigt schon — abge- sehen von allen anderen Griänden — zur Nichtannahme einer Perfektform der Umstand, dass diese Endung sich nirgends sonst im Perfekt vorfindet. Dies scheint auch fär die Ab- lehnung einer in demselben Denkmal angenommenen Per- fektform permessient zu sprechen (st. permeissent)”). Sichere Fälle bietet aber die Passion. Erstens die oft citierten Formen ' tradissant in der Assonanz mit de- mandan (Präs. Part.) Str. 20 und oicisesant in der Asso- nanz mit fait Str. 44, Dazu kommt noch guerent (:Ju- deus) Str. 34... Also drei Fälle von endbetonter 6 Imp. !) Unorganische Lautvertretung, 28, Anm. 1. 2?) Commentar, 138 ff. 3) So G. Paris, der Romania VII, 121' auf die Frage zuräöckzu- kommen verspricht, was er m. W. jedoch nicht gethan hat. +?) Kosclnwitz, 1. c., 142, geht auf die Ansicht Behrens” ein, dass permessient fär permeissent verschrieben ist (,,der Autor des Jonas wollte demnach permeissent schreiben; in der Geschwindigkeit und in der Sucht, möglichst zu kärzen, floss ihm ein permessient in die Feder”), obwohl er andererseits kurz vorher S. 140 gesagt hat . . . ,dass eine Verschreibung durchaus nicht wahrscheinlich ist”. ut 66 Konj. Man hat die zwei erstgenannten Formen als proven- zaliscehe Eindringlinge erklären wollen !). Hierbei ist aber nicht der Vokal das wichtigste, sondern die Betonung, und diese liegt ja nicht im Provenzalischen auf der letzten Silbe. Ubrigens zeigt die dritte Assonanz dass Endbetonung auch bei e eintreten kann. Diese Fälle scheinen mir also voll- ständig in dieselbe Kategorie zu fallen wie die unten zu er- wähnefiden. Dass sich a in die Endung eingedrängt hat, kann jedenfalls möglicherweise auf provenzaliscehem Einfluss beruhen, da ja das Gedicht auch sonst so viele provenza- liscehe Zuäge aufweist. Das geht uns aber nichts an. m Im Leodegar ist bekanntlich die handschriftliche Form alessunt von G. Paris beseitigt worden als ein Provenzalis- mus, der mit den endbetonten französischen Formen nichts zu thun habe, weil die Betonung der zweiten Silbe durch das Metrum gesichert ist. Sonst wärde diese Form auch mit der Annahme burgundischen Dialekts för das Poem stim- men, denn sie ist durchaus nicht fär ,,gewisse Dialekte des Westens" charakteristisch ?). Dagegen scheint sie in diesem Tempus im älteren Pikardisceh und Wallonisch — die beiden Sprachgebiete, die andere als Heimat des Denkmals ansetzen — nicht vorzukommen. Ich werde die wenigen Fälle aus Texten des XII Jahrhunderts so weit möglich unter den betreffenden Mund- arten anfiäbren und gehe jetzt zu den östlichen Dialekten iber, wo sich die in Frage stehende Erscheinung vielleicht am ausgebreitetsten in altfranzösischer Zeit vorfindet, um dann die öäbrigen Dialekte der Reihe nach-zu durchmustern. 2. För das Lothringische haben vor allen Bonnar- dot ?) und Apfelstedt ?) reichliches Material, hauptsächlich aus dem XIV Jahrhundert, zusammengebracht; aber auch anderwärts findet man Beispiele. 1) Diez, Jahrbuch fär rom. u. engl. Litteratur VII, 379, G. Paris, Romania VII; 114. 2) Romania I, 289. Vel. Görlich, Der Burgundische Dialekt, 23. 3) Romania I, 337 f., II, 251 ff., Guerre de Metz, 455. +) Lothringischer Psalter, LVIII ff. 67 Es stellt sich fär diesen Dialekt folgendes heraus. Präsens Ind. und Perfekt. Die betonte Endung ont sieht Bonnardot als eine Präsensendung an. Wenn er zum ersten Mal auf sie aufmerksam macht (1872), äussert er sich garnicht äber ihre temporale Funktion. Erst in seinen , Va- riétés lorraines" im folgenden Jahrgang der Romania hebt er ausdricklich hervor dass die Accentverschiebung, welche sich im Präsens vollzogen habe, zugleich eine Bedeutungs- verschiebung mit sich gebracht hätte; aus dem Vergleich mit in den betreffenden Sätzen befindlichen Perfektformen erhellt nämlich deutlich dass diese endbetonten Präsensfor- men perfektische Bedeutung angenommen haben. Auch wei- tere Beispiele (XII—XV Jhdt) dieser ,, sonderbaren Ano- malie" — die er fär spezifisch lothringisch hält — fährt er an, ohne sie jedoch erklären zu wollen. Apfelstedt citiert eine Menge solcher Formen in mehreren, aus verschie- denen Zeiten stammenden Texten —: Urkunden, Iacomin Husson's Chronik, Philippe de Vigneulle's Gedenkbuch — sagt aber nicht, unter welches Tempus er sie einordnen wil, nur dass sie perfektische Bedeutung haben. In neuerer Zeit hat man, wie wir sehen werden, in diesen verscho- benen ,Präsensformen"” mit Recht analogisch gebildete Per- fekta erkannt. Dass sich Bonnardot hat irre fähren las- sen, ist um so leichter verzeihlich, da auch in alter Zeit zuweilen die Vorstellung von einer Präsensform bei dieser betonten Endung vorhanden war; dies beweist z. B. der Umstand, dass in der Hds. M des Guerre de Metz die Form entront, 127 f., auf entrent zuräckgefihrt worden ist, ob- gleich ihre Perfektbedeutung keinem Zweifel unterliegen kann. Die Hds. D dagegen hat das regelmässige entrerent hergestellt. Diese verschobene und analogische Perfektendung kommt aber lange nicht in allen altlothringischen Texten vor. FEs fällt z. B. auf, dass sie dem Psalter vollständig abgeht. Die Auszöge, welche P. Meyer aus einer Metzer Handschrift des XIV Jhdts mitgeteilt hat!) zeigen sie nicht, ebensowenig wie 1) Romania XV, 166 ff. 68 die Bruchstäcke von Philippe de Vigneulle's Bearbeitung des Hervis de Mes, die Böckel in seine Dissertation!) eingerickt hat — obgleich, wie gesagt, desselben Verfassers aus einer späteren Zeit stammendes Gedenkbuch sie hat. Es muss aber von vorneherein ausdräcklich bemerkt werden, dass diese Formen, wie iberhaupt die accentverschobenen For- men der 3 P. PL, in keiner litterarischen Sprache, die Ur- kundensprache nicht einmal ausgenommen, sich mit aus- schliesslichem Existenzrecht emgebärgert haben, sondern immer ein mehr oder weniger sporadisches Dasein fristen. Philippe's Gedenkbuch gestattet uns, eine chronologische Angabe bei Bonnardot etwas zu modifizieren. Er sagt von der verschobenen Perfektform auf ont: ,,elle est tombée au XVLI:e siecle, peu de temps aprés sa période de splendeur sous la plume d'Aubrion''?). Da Jean d'Aubrion um 1465 schrieb und Philippe de Vigneulle erst 1527 oder 1528 starb, iäber- lebte die Form den erstgenannten doch einige Zeit. Wenn nun, wie gesagt, die genannten Formen auf ont keine Präsensformen sind, so giebt es doch auch in diesem Tempus im Altlothringischen verschobene 3 P. Pl. Endungen, obgleich in geringerer Zahl. Die von Bonnardot?) angefuähr- ten giexant und tesmoignant (Urkunden aus dem Anfange des XIV Jhdts) sind wirklich die einzigen, die sich vorzu- finden scheinen. Auch sie sind nicht durch den Reim be- legt, es därfte jedoch kein Zweifel uber die Endungsbetonung herrschen können. Fär das Perfekt ist noch zu bemerken, dass sich auch die regelmässigen Endungen in verschobener Form vorfin- den; vgl die zwei von Bonnardot angefihrten Beispiele furant (VEIIT220 WL virkane (VAS Ich erwähne zum Schluss zwei Texte, die Perfekt- endung ont aufzuweisen haben, uber deren Dialekt man aber noch nicht im klaren zu sein scheint. Der eine ist die afz. !) Marburg 1883. 2) Romania II, 254. SYTT. 2005 ATV: WA: SAG 69 Ubersetzung der Predigten Gregors iber Ezechiel; sowohl bei Verben der 1 als bei schwach flectierten der anderen Konjugationen geht das Perfekt auf ont (unt) aus; amenont, ardont, rendont u. s. w.1). Das wiärde jedenfalls sehr fär die lothringische Herkunft dieses Textes sprechen; aber an- dererseits zeigen die beiden Handschriften der Predigten Bernhards, die ja dem Ezechiel sehr nahe stehen, gar keine Beispiele der Tonverschiebung ?). — Der andere Text ist Floriant und Floriete. In seiner Recension von Michel's Aus- gabe dieses Gedichts 3) hebt Förster den Reim gardont: sont hervor, ohne jedoch zu sagen welchem Tempus er erstere Form zuschreibt. Die stelle lautet (3563—35569): Floriant descent en sa tente Quw'iert ovree de soie gente; L'emperere avec li descent, Et li rois Artus ensement; Tuit li roi qui le champ gardont Aveques aus descendu sont. Florete lor vint au devant etc. Es ist also nicht ganz sicher, ob hier Präsens oder Perfekt angenommen werden misste. Ich bin jedenfalls mehr geneigt, die präsentische Bedeutung, in Ubereinstimmung mit den voraufgehenden Formen, vorzuziehen. Imperfekt Ind. Die Endung tent ist sehr häufig im Psalter; sie begegnet sauch in Urkunden und sonst”?). Was die Betonung betrifft, so kann man nicht zweifeln, dass sie auf der letzten Silbe geruht hat. Eine solche Möglichkeit wird aber von Bonnardot nicht einmal supponiert, denn er sagt im Gegenteil ausdräcklich: ,le méme fait (Pabsorption de la désinence de la 3:e p. pl. par: celle de la 1:re) se re- 1) Vel. Mussafia im Literaturblatt 1882, N:o 3. ?) Clédat, Les flexions dans la traduction francaise des sermons de S. Bernard im Annuaire de la faculté des lettres de Lyon II, 243 if. — Briefliche Mitteilung meines Freundes Alfred Schulze, dessen Aus- gabe ich noch nicht gesehen habe. 2) Z£. fär oesterr. Gymn. XXVI, 1875, 541. 2 Apfelstedt, 1. c., LVII, Bonnardot, Romania I, 338. 10 produit pour l'imparf. et le cond., moins le déplacement de ... estient, verient etc." Die Anlehnung an die 1 . (hieräber weiter unten) ist aber eben durch den Trieb zur Uniformierung der Betonungsverhältnisse veranlasst: sonst hätte sie keinen Sinn ?). Präsens Kony). Der Psalter hat eine Menge von For- men auf tent, von denen das nämliche zu sagen ist wie von den entsprechenden Imperfektformen. Als weiterer Beweis fär die Betonung dieser Endung kann dienen, dass eine Ur- kunde immer ant schreibt. Dass sich die Endung otent im Lothringischen finde behaupten Förster ?) und, wahrscheinlich nach ibm, Körting ?). Sie fehlt aber dem Psalter und auch anderen eigentlich alt- lothringischen Texten, die ich kenne. Die Försterschen Bei- spiele gehören Franche-Comté an, und die Localisierung Meyer-Liäbkes +) scheint deshalb die richtige zu sein... Dagegen hat der Lothringer Psalter die Endung oissent, in welcher, wie in orent, eine Verschiebung des Accentes, obgleich sich nicht bis auf die Endsilbe erstreckend, stattgefunden hat >). t DING SE Lubke, "13 "ec: MI 2087 C(Fön MC: NG S ELO ET SNKSTER bei Apfelstedt, 1. c.. LI Anm. ZE dest. &ö mn. XXVI, 541 ff. 3) Formenbau des fz. Verbums, 216. DALEN HT vi leker >) Die neuesten Erklärungen dieser Formen, die Apfelstedt unhalt- bar als durch Differenzierungstrieb entstanden erklärt — dieser Faktor kann höchstens eine wenig bedeutende Nebenrolle gespielt haben — und die Mussafia (Zur Präsensbildung im Romanischen, Sitzungsber. der Wiener Akad. CIV, 49) auf oie 4 ce zuröäckfährt, räbhren von Köriwng,l. c., 219, und Meyer-Liibke. 1. c., 190, her und stimmen so ziemlich uberein. Beide sehen nämlich in dieser Form eine Umbildung des ot-Konj:s åurch Ein- fluss des ss-Konj:s. Der letztere deutet auch auf andere Einflässe hin. Ich glaube, wie Meyer-Liibke, dass hier Analogiewirkungen von verschie- denen Seiten mit thätig gewesen sind; ich wäre dabei aber auch geneigt, einen nicht unbedeutenden due vom Imperf. Konj. anzunehmen. Denn es scheint mir wahrscheinlich, dass die Imperf. Konj. Formen derselben Konjugation und derselben Verben in wenigstens ebenso ho- hem Grade auf das Präsens Konj. der ersten schwachen Konjug. — die zuerst diesen oisse-Konjunktiv angenommen zu haben scheint — ein- (1 Imperfekt Konj. zeigt keine endungsbetonten Formen. Nur im Floovant, das man ja fär lothringisch ansieht, kom- men die durch das Metrum gesicherten Formen perdesånt (v. 152) und donasént (v. 149) vor; dieses scheint der Behauptung Darmesteters, dass das Gedicht vielmehr den Vogesen als dem eigentlichen Lothringen angehöre — welcher Behauptung G. Paris entgegen getreten ist — eine Stätze zu geben !). Ich will noch hinzufigen dass ich in den folgenden altlothringischen Texten, deren Formenbestand mir entweder direkt oder durch Vermittelung grammatikalischer Abhand- lungen bekannt ist, keine Beispiele der Accentverschiebung in der 3 P. Pl. angetroffen habe, nämlich: der Dialogus anime conquerentis et rationis consolantis (XII Jhdt)?), die Hds, & der Loherains (XII Jhdt)?), die Dijoner Hds. desselben Ge- dichts (Anf. des XIII Jhdts)?), der lothringische Reimpsalter ”) und die nicht unbedeutenden Auszige aus der typisch met- zischen Handschrift in der Metzer Bibliothek n:o 535, G. 88, die Paul Meyer 6) und de Fréville 7) mitgeteilt haben. 3. För Franche-Comté wird die Feststellung der Tonverhältnisse durch die Nachbarschaft mit der langue doc sehr erschwert. Es ist in Fällen, wo das Argument des gewirkt haben als die Präs. Konj. Formen anderer Verba wie puisse, finisse u. A. Die besprochene Bildung des Präs. Konj. könnte wohl als eine der charakteristischen Kennzeichen des Altlothringischen, die Fleck (Der betonte Vocalismus einiger altostfranzösischer Denkmäler) so sehr ver- misst, angesehen werden. 1) Vgl. G. Paris, Romania VI, 606. ?) Ed. Bonnardot, Romania V, 269 ff. >) Ed. Stengel, Romanische Studien I, 441 ff. ?) Vgl. Bonnardot, Romania IIT,'78 ff., auch G. Paris, Romania SOA, 5) Vgl. Burckhardt, Uber den Lothringer Reimpsalter, passim. £) Bulletin de la Société des Anciens textes francais, 1886, I, 41 ff. 7) Les quatre åges de homme (Soc. des Anc. textes franc. 1883), XIX ff., 64 ff. und Varianten, passim. — Perfektformen sind oft vor- handen, jedoch alle auf rent. (2 Reims uns abgeht — und das sind leider die zahlreichsten — unmöglich zu sagen, ob die verhältnismässig häufig vor- kommenden Endungen mit a, o, oder u statt e betont sind : oder nicht. Klar därfte es auf jeden Fall sein, dass z. B. ein Text wie der Oxforder Girart!), der in einer franco- provenzalischen Mischsprache geschrieben ist und die be- treffenden Formen auf ant, ont, unt nicht im Reime hat”), nicht mit in Betracht gezogen werden kann. Dasselbe gilt von dem Livre d'Ananchet, der die Präsensformen decli- nont, seneftont aufweist, wahrscheinlich aber von einer italie-/ niscehen Hand herriährt >). Auch gehören zu den unentscheid- baren Fällen diejenigen Formen die Zacher aus lyonesischen Urkunden und anderen Quellen zusammengestellt hat '). Zacher selbst nimmt diesen Formen gegeniber einen nicht ganz konsequenten Standpunkt ein. Er scheint nur die Endung Präs. Ind. ant auf provenzalischen Einfluss zuröckföhren zu wollen; von ont sagt er, es sei ,,die Form des Ostens", be- zeichnet aber åmont, påssont, pörtont als stammbetont also eine in doppelter Hinsicht ungenaue Angabe, insofernr als ont ja, wie wir gesehen haben, dem östlichen Perfekt angehört und betont ist. ant im Konj. zählt er wieder zu den Erscheinungen, welche ,,dem Lyoner Dialekt als eigen- tämlich verbleiben"; im Verhältnis zu nördlicheren Dialekten wohl. aber keineswegs im Verhältnis zu benachbarten sid- licheren, wovon sie eben eingedrungen ist (z. B. Haute-Loire)”). Sichere Beweise der Endbetonung finden sich jedoch auch: 1) Ed. Förster, Romanische Studien V, i ff. 2?) Die von Hentschke, Die Verbalflexion in der Oxf. Hds. des Girart de Rossillon, 11, angefährten Beispiele stehen alle ausserhalb des Reims. ?) Vgl. Mussafia in den Sitzungsber. der Wiener Akademie XXXIX. 553, Bruns, Laut- und Formenlehre des Livre d”Ananchet, 59, auch wegen des Dialekts G. Paris, Romania XII, 517. +) Zacher, Beiträge zum Lyoner Dialekt, 53 ff. ?) P. Meyer. Les troisiemes personnes du pluriel en provencal, Romania IX, 203 ff. fö Präs. Ind. Im Végece von Besancon (Ende des XIII Jhdts)!) trovant (im Reime mit sovant), essaillissant (: puissant Adj.). In den Nöels ist stets die Endung betont, vgl. fär dieses Tempus assiegeant (:gens), disant. Präs. Konj., Imperf. Ind. u. Konj. Végece hat einmal uwissant (:pwissant Adj.) im Präsens und venaissant, fwis- sant im Imperf. Konj. För Floovant siehe oben. — Formen auf ient kommen in Urkunden häufig vor. Welchem Tem- pus die Form veniant, die Wendelborn aus den Noéöls citiert, angehört, ist nicht aus seiner Darstellung ersichtlich. Er erwähnt sie unter Präs. Ind., stellt jedoch unter dieser Uber- schrift auch betonte Endungen in anderen Zeiten zusammen. Weahrscheinlich ist in veniant eine Präs. Konj. oder Imp. Ind. Form zu sehen. Der Mignard'sche Girart (erste Hälfte des XIV Jhdts) — der dem Französischen näher steht als die oben genannten Texte, wie er ja auch wohl im nördlichen Teile des Gebiets entstanden ist, und der keine provenza- lisehen Formen hat — bietet viele Beispiele der weitverbrei- teten Endung tent in allen den drei genannten Tempora ?). Dass diese Endung tent in Bezug auf ihre Entstehung und also auch Betonung der nämlichen Form im Lothrin- gischen und anderswo gleichzustellen ist, unterliegt keinem Zweifel. Unklarer ist die Endung int, deren derselbe Text drei Beispiele bietet, nämlich puwissint (Präs. Konj.), de- sirint (Imperf. Ind.) und irint (Kondit.). För die Beurteilung dieser Form in Bezug auf die Betonung ist es von Gewicht hervorzuheben, dass in unserm Text sowohl wie im heutigen Patois der Fourgs die Reduktion betontes ié > i öfters vor- kommt, und zwar betrifft diese Reduktion nicht nur das aus i+a, sondern auch das aus lat. & stammende te, also pi < pred, ÖCristins < Cristiens u. s. f. Unter den vielen Rei- men, die diese Reduktion ausser allen Zweifel stellen, ist fär unseren Fall besonders der Reim im Girart revient : devint (wo ') Wendelborn, Sprachliche Untersuchung der Reime der Végéce- Versification des Priorat von Besancon, 40 ff. ?) Breuer, Sprachliche Untersuchung des Girart de Rossillon her- ausgegeben von Mignard, 5 i. 74 ich in devint ein Perf. voraussetze) zum Vergleich herbei- zuziehen 1). Wenn nun also eine Reduktion tent > int that- sächlich vorhanden ist, so wisste ich nicht, weshalb man mit Görlich ?) eine andere Erklärung aufzusuchen brauche. Die Betonung der Endung ist jedenfalls gesichert. Ich erwähne auch dass die Endung Präs. Konj. orent, der schon oben gedacht wurde, sich sowohl im Lyoner Yzo- pet (v. 2946 im Reim: Quar per maintes fois chastoient Les faus sers quwil ne s'orguilloent) wie auch öfters im Végece und sonst findet 3). Die 3 Pl. scheint zufälligerweise im Gi- rart nicht vorzukommen, wohl aber die 3 Sing. Das soeben citierte Beispiel aus dem Yzopet und die Reime im Végéece: soient : resambloient u. s. w. beweisen zur Genige dass oxy- tone Aussprache bei dieser Endung nicht vorhanden war. Das ist aber der Fall in dem von Mussafia herausge- gebenen Gedichte Prise de Pampelune, wo Formen auf otent mit Wörtern wie gent, vent, cent, sanglent reimen, was kei- nen Zweifel iber die Verschiebung des Accentes auf die letzte Silbe öbrig zu lassen scheint. Der Verfasser dieses Gedichts bedient sich auch eines anderen Reims, der auf Endungsbetonung in einem zweiten ungewöhnlichen Falle deutet, indem er nämlich Perfektformen wie remistrent, fu- rent (2651 ff.), alerent, desarmerent (4006 ff.) im Reim mit den obengenannten gient u: s. w. gebraucht. Fir andere ähnliche Formen, wie sejournerent 3185, tournerent 3314, trencerent 3447 scheint durch die Stellung innerhalb des Verses oxytone Aussprache gesichert. — Solche Formen begegnen in rein altfranzösisehen Sprachdenkmälern nicht. Freilich wärde dieser Umstand uns wohl nicht verhindern, in den betreffenden Formen sporadisch auftauchende littera- rische Wiedergaben einer möglicherweise schon ausgebrei- teten und in allen Verbalformen auftretenden Gewohnheit DB keuen, rek id SLA. NEO OEA Törs, 20 2) VWendelborn, 1. 41: Apfelstedi; 1.!e-, TNIIT SIG örhel NINE 133 f. — Vgl. hierzu Willenberg, Rom. Stud. III, 392; Förster, Zf. £. neufranz. Sprache u. Litt. I, $1. (2 der gesprochenen Volkssprache zu sehen. Aber andererseits ist nicht ausser Acht zu lassen dass, nach Mussafia, dieses Denkmal aller Wahrscheinlichkeit nach von einem Nichtfran- zosen herrährt und dass die besprochene Eigentämlichkeit auch in anderen ausserhalb Frankreichs entstandenen Texten (wie Macaire) auftritt; unmöglich ist es auch nicht, dass es sich einfach um eine Gleichheit des Versausgangs fär das Auge handeln kann!). Immerhin wärde, nach Mussafia, eine Form wie donrent auf Endungsbetonung deuten, da der Ausfall des e durch Tonlosigkeit bedingt sein muss und es fär die 1 Konjugation nicht anzunehmen sei, dass sich der Accént auf den Stamm zuräckgezogen habe?). Dies könnte man dagegen leichter bei Verben wie respondrent, enten- drent, pendrent voraussetzen und diese Formen als starke betrachten, die mit ital. intesero, risposero, appesero zu Ver- gleichen wären. , Um aber nicht gleiche Erscheinungen ver- schiedenen Ursachen zuzuschreiben" misste man auch hier nur Abfall des tonlos gewordenen 2: erblicken und also, wie in donrént, endungsbetonte entendrént, respondrént lesen. — Wenn ich Mussafia recht aufgefasst habe, wärden wir dann, trotz der äusseren Beweise, zwei in Bezug auf Beto- nung verschiedene Klassen von Perfekten haben, einerseits remistrent, furent u. s. w. und andererseits donrént, enten- drént, pendrént, respondrént. Es ist mir etwas schwer zu verstehen, dass diese theoretiscehen Grände sich wirklich so stark in der Praxis geltend gemacht-hätten, dass in ganz gleichgearteten Reimverbindungen einmal Wortausgänge nur fär das Auge, ein andermal wirklich so gesprochene Reime zu sehen wären. Ich denke vielmehr, dass wenn man ein- mal aus oben angefihrten Gränden remistrent, furent u. s. w. nicht als endungsbetont gelten lassen will, so wird man wohl konsequenter Weise auch in der andern Gruppe, en- tendrent u. s. w., starke Formen sehen missen; die Form 1) Vgl. die Anzeige von Bartsch im Jahrbuch fär rom. u. engl. Litteratur V, 416: ,,wenngleich ... so darf er doch in diesem Falle als ein Zeichen nichtfranzösisehen Ursprungs betrachtet werden". 2) Mussafia, 1. e., XI 76 : donrent, aus der man fär jene letzteren oxytone Aussprache hat herleiten wollen, scheint mir im Gegenteil-als analogische Anbildung an eben diese Formen aufgefasst werden zu kön- nen. Wie dem auch sei, immerhin ist hier nur eins sicher, nämlich dass es kaum geraten ist, aus den betreffenden Fällen ,irgend einen Schluss fär die (reselmente des Franzö- sischen zu ziehen". Ich schalte hier eim dass auch in Urkunden aus der französisehen Schweiz endbetonte Formen hie und da vor- kommen; citiert sind aus Urkunden des XIV Jhdts confer- messant, tenissant im Imperf. Konj.!). 4 Dem Burgundischen ist die Endungsbetonung auch keineswegs fremd, obgleich hier noch seltener als sonst Reime vorhanden sind, welche einen sicheren Schluss zu ziehen erlaubten. Zahlreiche Fälle sind von Görlich in seiner Arbeit uber den burgundischen Dialekt im XIII und XIV Jahr- hundert citiert ”), einiges kommt anderwärts vor. Präsens Ind. Formen auf ant zeigt die Boöthius- Ubersetzung des Renaut de Louhans (1336): cognoissant chantant -— jedoch nicht im Reim 3). In den von Görlich benutzten Urkunden finden sich auch präsentische Formen mit den Endungen amt, ont, unt:poeant, prenant, devant, devont, volont, volunt, worin man jedenfalls berechtigt ist Accentverschiebung anzunehmen. Präsens Kon).. Imperf. Ind. u. Konj., Kondit. In diesen Zeiten ist auf dem in Frage stehenden Gebiete die Endung tent die weitaus häufigste. Neben ihr erscheinen jedoch auch zahlreiche Formen auf eint, aint, oint, in wel- chen Görlich graphische Wiedergaben des ent in tent sieht, wobei natärlich vorausgesetzt werden muss dass sich die Aussprache des z sehr geschwächt hatte. Bei der Beurtei- 1) Meyer-Liibke, 1. c., 351. SNNSISKZA0 Ia SN ara) or Re ?) Nagel, Die afz. Ubersetzung der Consolatio philosophie des R. USE ft KOMET NIE 2 6 lung dieser Formen ist es zu bemerken, dass regelmässiges ge auf dem ganzen Gebiete häufig durch et, ai, oi wiedergege- ben wird. Was aber die Aussprache dieser Verbindungen betrifft, so scheint Görlich nicht geneigt, ihnen tberhaupt den Lautwert des offenen e zu geben"!). Es herrscht in seiner Darstellung in dieser Beziehung ein gewisser Widerspruch, der sich vielleicht löst, wenn man annimmt dass die Verein- fachung später in dieser Periode eingetreten ist. Wie dem auch sei — und diese Detailfrage scheint bei weitem nicht klar — so können wir doch mit Sicherkeit annehmen dass hier endbetonte Formen vorliegen. Denn die Erklärung die man fär ähnliche Fälle anderwärts herbeigezogen hat (s. unten), nämlich dass aint, omt auf Reduktion von dient, örent beruhten, ist damit beseitigt, dass iént die regelmäs- sige Endung in allen diesen Zeiten war; wenn also einmal aint, ont nebst eint auf Analogie mit zént beruhen, so ist wohl auch lautliche Ubereinstimmung annehmbar. Ich ver- weise iäbrigens auf die Stellung der Form movaint im Verse bei P. Meyer, Ms .Bourgoignon, Rom. VI, 32, v. 215. Ein bestimmtes Verhältnis in Bezug auf die Verteilung dieser Endungen auf die verschiedenen Zeiten und Ortschaf- ten scheint nicht nachweisbar. In den Urkunden aus Cöte d'Or, sagt Görlich, ist ient beinahe regelmässig eingetreten. jedoch fägt er einige Zeilen weiter unten hinzu dass sich eint besonders häufig in Urkunden aus Cöte d'Or (und zwar im Präs. Konj.) findet. Es wärde diese Mischung nur beweisen dass die Aussprache ziemlich dieselbe war. Was aint be- trifft, so erscheint diese Endung seltener; in Urkunden aus dem Nivernais, die Görlich nicht gekannt zu haben scheint — und aus denen ich deshalb die einzelnen Beispiele citiere ?) — begegnet sie dann und wann, jedoch nur im Präs. Konj. von savoir : saichaint in Urkunden v. d. J. 1290, 1320, 1330 1333. Dazu bei Görlich segaint. Aber auch tent kommt hier BETR IOF 2?) Die Mittéilung dieser Beispiele verdanke ich der zuvorkom- menden Gäte des Herrn Henri de Flamare, archiviste de la Nievre, in Nevers. 78 vor, wie sachient (1333), perseguesient, siequesient (1345), eussient, meissient, feussient (1352). Daneben auch saichent, sS'ensiquent etc. ebenso oft. Oint ist nur in einer Urkunde belegt. Wenn man somit auch geneigt sein kann in eint, aint, oint Endungen mit oxytoner Aussprache zu sehen, so ist dies wohl weniger der Fall mit der Endung otent, von der Görlich behauptet, sie habe , gewiss in nicht seltenen Fällen den Lautwert eines ent" gehabt. Schmerzlich fählt man hier wieder den Mangel an Reimbelegen. Aber ein Aus- druck, den Görlich aus einer Urkunde citiert, kann hier bei- nahe denselben Dienst leisten. Es heisst nämlich : porrient ne devriwotient, und es wärde dem Sprachgefähl absolut wider- sprechen, verschieden lautende Formen desselben Tempus zweier so nahe verwanten Verba wie pooir und devoir ne- . ben einander zu gebrauchen. Wenn nun einmal eime Schrei- bung otient im Konditional die Aussprache ent vertrat, so konnte auch im Präs. Konj. die schon von vorneherein die- sem Tempus angehörige Endung otent sich mit der Endung zent analogisch beröhren und den Ton von der vorletzten bis auf die letzte Silbe verschieben. Ich kann nicht umhin, hier auf die Belege fär oxytone Aussprache des oient im Prise de Pampelune zuriäckzuweisen, wenn auch mit aller Reser- vation. In welchen gewissen Fällen man dieses oient = ent setzen könne, und in welchen die Aussprache bei ötient geblieben wäre, kann wohl nicht ohne Reimmaterial festge- stellt werden. Und was die Verbreitung beirifft, so liegt ja die (irenze des or-Konjunktivs innerhalb des burgundischen Gebiets; westlich von Cöte d'Or findet sie sich nicht !). Auch im Imperf. Konj. kommt diese Endung vor, wo sie natärlich keine Berechtigung hatte und wo die iäbrigen Formen keinen Anlass geben können eine Aussprache ötent auch nur vor- auszusetzen : eussoient, demoressoient. Von der Endung int war schon bei Besprechung der Verhältnisse in Franche-Comté die Rede.. Reime zeigen 1), Vgl. Görlich, 1.-c., 183; Meyer-Liibke, 1 'C., LOG fö 19 ganz deutlich dass auf einem grossen Teil des sidöstlichen Gebiets eine Reduktion te > 7 stattgefunden hat und zwar auch wenn n + >t folgt 1). Nichts ist also wahrscheinlicher, als dass sich tent zu int (resp. iens zu ins, denn von der 1 PI. geht ja in allen diesen Fällen die Wirkung aus) reduziert hat. Ich weiss nicht warum sich Görlich, wie schon oben angedeutet wurde, gegen diese einfache Erklärung sträubt und eine andere erfindet, die viel verwickelter ist: ie wäre unter Einwirkung einer vorhergehenden Palatalis, wie in puis- siens, faciens, leicht in z äbergegangen, das dann auch auf Formen ohne eine dem /e vorhergehende Palatalis iber- tragen worden wäre”?). Gegen die Annahme der Reduzie- rung setzt Görlich, dass, wie ez und at zeigen, das e ja das betonte Element war: aber war denn nicht in pted, in vient das e das betonte Element? — und doch reimen sie : mie (micam) und : vint (perf.); weiter, dass sich eine solche Re- duzierung von e zu z (G. sagt e) sich sonst in den Doku- menten nicht nachweisen lässt. Aber er selbst citiert, aus- ser: einer Menge anderer Beispiele, Urkunden aus Haute- Marne (escuyr) und Autun (virge)?) und ich kann noch eine Urkunde aus dem Nivernais anfähren, wo sachint steht, wel- ches ibrigens gegen seine Behauptung spricht, dass der Gebrauch der Endungen ins und int auf die Cöte d'Or be- schränkt blieb. — Später scheint Görlich jedoch seine An- sicht von der Entstehung des int aufgegeben zu haben, in- dem er die betreffenden Formen mit denjenigen im Yzopet und Végéce zustammenstellend sagt?): , vielleicht sind auch die Formen . . . besser auf einen analogen Ubergang von ie zu i zurickzufihbren". Die 3 Pl. Formen mit int sind : de- morint, disint, fuissint, pwissint, vehulint, usint, wohl alles 6 Präs. Konj. mit Ausnahme von fwissint. Ausser allen diesen mit einander zusammenhängenden Formen ist noch zu erwähnen dass sporadisch die Endungen 1 Vgl oben. S. auch Förster, Lyoner Yzopet, XXX. 30 ant, ont, unt auch in diesen Zeiten auftauchen. Die Bei- spiele sind: Präs. Konj. puissant, faesan, Impf. Ind. aviont (auch einmal avent, das wohl auch betont zu lesen), Impf. Konj. partissant, rendessant, retornessont, fussunt, relasches- sunt. Der Annahme oxytoner Aussprache steht nichts im Wege, besonders wenn man bedenkt dass fär Franche- Comté einerseits und fär die angrenzenden nordwestlichen Dialekte (z. B. Touraine) andererseits die Endbetonung durch Reime gesichert ist. 5. Was die sädwestlichen Dialekte = Poitou, Aunis, Saintonge, Angoumois — betrifft, so haben schon Boucherie in seinem 1872 erschienenen, aber schon 1867 fer- tigen Buche Le dialecte poitevin au XIII:e siecle!) und Cha- baneau in der ersten, 1868 gedruckten Auflage seiner Arbeit uber die französisehe Conjugation ?) endbetonte Formen der 6 Imp. Ind. auf tant aus Poitou hervorgehoben. Das grösste Material hat jedoch auch hier Görlich zusammengebracht ?). Es stellt sich fär diese Dialekte folgendes heraus: Präs. Indik. HEinige Beispiele kommen in' Urkunden aus Saintonge vor: disant, diffendant, affermant. Möglicher- weise auch in Poitou, denn die Predigten des Bischoffs Mau- rice de Sully haben einmal in diesem Tempus conissont und neuere Texte (XVI Jhdt) zeigen Formen wie vouwlant, savant. Leider geben die Citate Görlichs nicht zu erkennen, oh man in Formen wie dejunant, venant, devant (Vienne), du- rant, devont (Charroux), parlant, disant, disont (poitevi- nische Texte des XVI Jhdts) es mit Präs. Ind. oder Konj. zu thun habe. Zum notieren sind auch die poitevinischen Formen avant, avont < "habunt, welche sporadisch in den Urkunden auf- treten. Sie sind jedoch nicht, wie Görlich meint, ,,entstanden aus der Neigung, den ganzen Plural endungsbetont zu ma- chen", denn die regelmässige Form cnt that der oxytonen SESET200t 2) Histoire et théorie de la conjugaison francaise, 132; Appendice. 3) Die sädwestlichen Dialekte der langue d'oil, 28 f.; 122, 129-ff. SI Aussprache keinen Abbruch; es sind sonst analogisch mit 4 und 5 gebildete Formen, nach dem Muster anderer Tempora, Zz. B. des Futurs. Priäs. Konj. Oft ant, vereinzelt iant, ont, ausser in Turpin II (UÖbersetzung des Pseudo-Turpin nach Ms. B. N. fr. 5714) und den Predigten, wo bei betonter Endung ont uberwiegt. Imperf. Ind., Kondit. Die Endung tent ist ziemlich wenig verbreitet, wie auch ant und eant. Doch kommen sie vor, sowohl in Urkunden (aus Poitou) wie auch in litte- rarischen Denkmälern: Turpin I (Ubersetzung des Pseudo- Turpin nach Ms. B. N. fr. 124) weist eine ganze Menge von Formen auf ant und ient auf, während Turpin II einige auf izont hat!). Auch in den Coutumes de Charroux (v. J. 1247) und der poitevinischen Ubersetzung der sogenannten Chronik der Frankenkönige, aus der Boucherie Fragmente (Anfang und Schluss) veröffentlichte ?), gehen die meisten 6 Imperf. Ind. und Kond. auf Zant aus, welches in den modernen Pa- tois die Herrschaft behalten hat ?). Imperf. Konj. In den Urkunden wie auch in den Pre- digten äberwiegt die unbetonte Endung; undbetonte Formen kommen jedoch manchmal vor, in den Urkunden gehen sie auf ant, in den Predigten auf ont aus. In den Turpintexten wieder ist die unbetonte Endung sehr selten: Turpin I zeigt, wie im Präs. Konj., ant, Turpin II dagegen ont. Perfekt hat ein Beispiel auf ant:furant (Poitou). Auch in diesen Gegenden könnte möglicherweise der Gebrauch der vollen Endvokale provenzaliscehem Einfluss zuzuschreiben sein, besonders in Texten die, wie z. B. Tur- !) Görlich, 1. c., 122. Die citierten Stellen kann man leicht bei Auracher, Der sog. poitevinische Pseudo-Turpin, Zf. f. rom. Phil. I, kontrollieren. Nur soll es bei veiant stehen 280, 20 (nicht 21) und bei eissiant 289, 16 (nicht 26). HEigentämlicher Weise sagt G. S. 29: , Als Indikativendung erscheint in den beiden Turpin-Texten ausnahmslos ent". 2) Revue des langues romanes, IJ, 120—126. 3) Vg). Chabaneau, Histoire?, 46, Anm; 2. 6 32 pin I, auch andere provenzalische Ziäge enthalten. Gegen ein solehes Argument lässt sich aber anföhren dass ein deutlicher Unterschied in der Frequenz der angenommenen oxytonen Formen zwischen den sädlichsten Gegenden (Sain- tonge, Angoumois) und den nördlicheren nicht bemerkbar ist. Nur die beiden Turpin-Texte, die wohl im Siden dieses Ge- biets entstanden sind, haben im Imperf. Konj. eine äberwie- gende Menge von Formen mit vollem Vokal; aber eben dieses Tempus ist auch weiter im Norden (s. unten) durch nachweislich betonte Endungen vertreten. Und dazu kommt noch, dass in den heutigen Volksmundarten die Endbetonung in allen Tempora vorhanden zu sein scheint. Wenigstens sagt Bou- cherie !): ,les paysans de la Saintonge et du Poitou ne par- leraient pas autrement (als mit Verschiebung des Accentes): Peur qu'i le traissiant; -— I fasant (ils font); — I seguiant (ils suivaient)". 6. Je nördlicher wir im Westen vorschreiten, desto spärlicher begegnet die Accentverschiebung in den aus alt- französischer Zeit iberlieferten Urkunden und litterarischen Denkmälern. Ich behandle unter dieser Gruppe zunächst die s. g.nordwestlichen Dialekte, Anjou, Touraine, Maine und Bretagne ?). Präs. Ind. Keine Beispiele. Präs. Konj. Die Endung aint, die wir aus Burgund kennen, kommt ein einziges Mal vor, in einer Urkunde aus Berry (sachaint), also der Nachbargegend des Nivernais, wo wir u. A. die nämliche Form belegt fanden. Sonst sind Bei- spiele der Endbetonung nicht vorhanden. Imperfekt. Ind. Es kommen in den Urkunden einige Endungen vor, die eine äussere Ähnlichkeit mit gewissen fur Burgund belegten und dort, wie ich zu beweisen versucht habe, ohne Zweifel als endbetont auftretenden Formen zeigen. Es sind dies Formen wie avoint, devoint, faisoint, diseint, 1) I. c., 266. Vel. auch Chabaneau an letzgenannter Stelle. ) Vgl Görlich, Die nordwestlichen Dialekte, 79 ff. 83 aveint, teneynt aus Bretagne und das einzige deffalleint aus Anjou. Görlich erklärt sie durch Ausfall des e, sieht also in ibnen keine endungsbetonten Formen. Ich wage es nicht dieser Ansicht entgegenzutreten, sondern mache "nur darauf aufmerksam, dass sich eben in Bretagne die 1 Pl. Endung zens sporadisch zeigt (wenn auch Belege fär Imp. Ind. fehlen); dass sie auch in die 3 Pl. eingedrungen, ist ziemlich wahr- scheinlich, und damit wäre der Anstoss zur Schöpfung von Formen wie die oben citierten (ausgespr. ent) gegeben ge- wesen. Später werden wir auch sehen dass ähnliche En- dungen aller Wahrscheinlichkeit nach im Orléanais als be- tont auftreten. Aber, wie gesagt, es ist ungemein schwierig, hieräber zu entscheiden. An dieser Stelle ist die interessante Erscheinung zu notieren, dass in der Stefansepistel, also im Anfang des XII Jhdts, die Endung zent als betont durch den Reim belegt ist: segueient : (enfant). An dieser Stelle, sage ich, bekenne mich also zu der Ansicht von G. Paris!) und Koschwitz”), die sie ja mit beweiskräftigen Gränden gestätzt haben, dass der genannte Text in Touraine entstanden ist. Ich muss doch gestehen, dass eben diese Endung zent, die sonst nicht in der Gegend sich zeigt, gewisse Bedenken wegen dieser Localisierung erregen muss. Diese Bedenken werden auch nicht aufgehoben wenn man mit Koschwitz die Geburtsstätte der Stefans- epistel nach dem Siäden der genannten Laudschaft verlegt, denn auf dem angrenzenden Gebiete, im nördlichen Poitou, ist die Endung tent nicht besser zu belegen als in Touraine. Wenn man aber aus der sonst so lebhaften Frequenz dieser Endung den Schluss ziehen will, dass sie wohl nicht ganze Gebiete äbersprungen haben kann, wenn sie sich einmal in den angrenzenden findetl — wie einerseits im sädlichen Poitou, andererseits in Orléans — so könnte man sich wohl au Mangel an Dokumenten berufen, die zum Vergleich herbei- zuziehen wären. 1) Jahrbuch fär roman u. engl. Litt. 1862, IV, 313, vgl auch Ro- mania IX, 154 f., XV, 449. 2) Commentar, 216 ff. 34 Ausser in diesen Texten ist, wie gesagt, die Endung ient nicht belegt. Die, man könnte sagen, poitevinische Endung ant fin- det sich einmal in einer Urkunde aus Berry : faysorant, auch einmal in der nämlichen Urkunde im Konditional : porroiant. Imperf. Konj. Dieses Tempus bietet mit Räcksicht auf die Endbetonung der 3 PI. das grösste Interesse. In Urkunden begegnet die Oxytonierung äusserst selten: Gör- lich citiert nur zwei Aktstäcke aus Maine und eins aus Tou- raine, wo sie sich findet. Häufiger erscheint sie in den lit- terarisehen Denkmälern aus der letztgenannten Landschaft. Schon im Roman de Théebes (c. 1150) finden sich zahlreiche Belege im Reim; die Endung ist ant, als Variante tritt auch in den Handschriften ont auf !). Die etwas späteren Werke des Benoit de Sainte-More (Ende des XII Jhdts) haben im Reim: der Roman de Troie rendissont:font, die Chronique partissunt:revunt. In einer Hds. des ersteren Werkes findet sich noch aparissant:passissant, in der Tours-Hds. des letz- teren vousissant (voluissent)?). In dem um 1200 verfassten Martinsleben des Péan Gatineau (d. h. in dem ganzen Ge- dicht, das dreimal so gross ist als der von Bourassé heraus- gegebene Teil) kommt die 6 Imperf. Konj. sehr häufig, unge- fähr 60 Mal, im Reime vor und ebenso oft mit sunt, sont als mit sich selbst reimend. Die Endung ist immer unt, ont. Die Frequenz der Formen der A-Konjugation ist nicht grös- Constans, Le Roman de Théebes (Société des anciens textes 1890) II, CII f., CVII, 315. — Dass ich gegen des Herausgebers ent- schiedene Behauptung, der die Heimat des Verfassers im Sädwesten und zwar zwischen Poitou und Limoges sucht, das Gedicht in Touraine localisiere, kann befremden. Unter den vielen Ursachen die mich dazu bewegen, ist auch die negative, dass sich endbetonte Formen in keinem andern Tempus als im Imperf. Konj. im Reime zeigen. Dies ist genau der Fall mit dem Martinsleben von Péan Gatineau und den Werken des Benoit, keineswegs aber mit den litterarischen oder urkundlichen Sprachdenkmälern aus Poitou. — Dem Umstande, dass im Roman de Thebes der XAusgung ant lautet, im Martinsleben dagegen wnt, ont ege ich kein Gewicht bei (s. unten). ?) Settegast, Benoit de Sainte-More, 47 f. 35 ser als die Frequenz der Verben dieser Konjugation iber- haupt im Verhältnis zu den ibrigen Konjugationen. 7. Im Orléanais!) sind die burgundischen Endungen aint, eint, oint, int ziemlich verbreitet. Sie kommen vor im Präs. Kon). und im Imperf. Ind. u. Konj. För das erst- genannte Tempus findet sich ein Beweis im Reim: vivaint (: vaint) im Rosenroman, I, 172?). Dies lässt jedenfalls auf Endungsbetonung schliessen, wozu noch der Umstand kommt, dass betontes aint und oint noch heute in Orléans vorhan- den sind (es wäre interessant zu wissen, welche die Aus- sprache ist). Belege fär tent in der 3 Pl. kommen nicht vor, wohl aber fär die 1 Pl. Wenn die eben erwähnten Bildungen, wie oben vermutet worden ist, von dieser Endung ausgehen, so wirde ihnen also hier nichts im Wege stehen. Ausser den von Auler citierten litterarisehen Quellen kann noch das Livre de Jostice et de Plet angefährt wer- den, wo tent in der 6 Imperf. Indik. öfters, im Kondit. ve- reinzelt, vorkommt und wo einmal ant im Imperf. Konj. zu belegen ist 7). Auch bei Guillaume Guiart, der aus Orléans gebärtig war, obgleich er in Arras lebte, findet man einmal, und zwar im Präs. Ind., betonte Endung, wie es die fol- gende Stelle in der Chronique métrique zeigt: Chascun qui les charroiz trament Partent de la genz s'achemment ?). 8. In IHe-de-France und in der Normandie sind endbetonte Formen nicht vorhanden. Im Centralfranzösischen 1) Auler, Der Dialect der Provinzen Orléanais und Perche im 13 Jhdt., 134 ff. 2?) Meyer-Liibke, 1. c., II, 179, fäöhrt diese Form unter Präs. In- dik. an. 3) Stoll, Ueber die Sprache des Livre de Jostice et de Plet, 12, 35, 50. 2 Ausgabe v. Buchon (in der Collection des Chroniques natio- nales francaises VII—XVIII) II, v. 8846. — Das Werk enthält jedoch viele pikardische Zäge, vgl Meerholz, Öber die Sprache des Guillaume Guiart, 34. 56 kommt wohl tens als Endung der 1 Pl. in denselben Zeit- formen wie sonst vor, aber eine Analogiewirkung auf die 3 Pl. scheint hiervon nicht ausgegangen zu sein. 9. Im Anglonormannischen dagegen finden wir vereinzelte Beispiele der Endbetonung. Imperf. Kon). zeigt in zwei Handschriften des Cum- poz von Philippe de Thaun, C und A, also im XII Jhdt, nicht selten Formen auf ant:cresisamt, soiissant, doiissant etc.!) — Dasselbe hohe Alter haben auch die Formen des erwähnten Tempus, welche in den Quatre livres des rois vorkommen ?), fussani, deissant, venissant, feissant, sows- sant, ceinsissant, alles in allem 12 Mal?). Eigentämlich genug ist die A-Konjugation von der Verschiebung ganz unberiährt geblieben. Auch sonst sind die Formen auf ent zahlreicher. Die vielen agl. Texte, die ich sonst eingesehen habe, bieten keine Beispiele. 10. Einige auf dem pikardischen Gebiete, meistens im XII u. XII Jhdt geschriebene, Gedichte weisen zuweilen Endbetonung in der 3 Pl. auf; in Urkunden scheint eine auf diese Erscheinung deutende Graphie nicht vorzukommen. Präs. Indik. metet folgende Formen: im Gauvain ou- vrent reimend: argent und ausserhalb des Reimes iuont'”); in Parise la Duchesse demainont ?); im Berlinerfragment des Meraugis von Raoul de Hcudenc ronpont, volont ”). 1) Vgl. Mall, Li Cumpoz, 109. 2) Der agl. Ursprung dieser Ubersetzung därfte wohl durch die Untersuchungen Schlösser's (Die Lautverhältnisse der q. 1. d. R. 1886, vgl Romania, XV, 641) und Plähn's (Les Quatre Livres des Reis, 1555) als festgestellt betrachtet werden können. 3) Vgl Pläkn, 1. c., 17, Cangstroff, Die Verbalflexion der Quatre Livres des Rois, passim. 2) Zingerle, Ueber Raoul de Houdenc und seine Werke, 317: För- ster, Zf. oesterr. Gymn., 1875, 541. — Der erstere giebt an v. 6024, der letztere v. 6022. SIPElOrS ten, "AG TNE mir. Språk FÖL s) Tobler, Mittheilungen aus altfranzösisehen Handschriften, 290, 25 31 Im Perfekt findet sich einmal im Octavian (XIV Jhdt) lierent (: durement). Doch muss bemerkt werden dass die Handschrift anglonormannisch, der Text nur im weitesten Sinne pikardisch ist !). Imperf. Konj. La Conquéte de Jérusalem (wohl pi- kardisch?) hat einmal fesissant v. 2608 und einmal s'entre- ferissant v. 3917 in Strophen mit Reimwörtern wie :gramt, avant etc. ?). Sonst finde ich auf pikardischem Gebiete nichts >). Il. Wenn wir jetzt wieder gegen Osten vorschrei- ten, so begegnen wir im Wallonischen genau derselben Erscheinung die uns im Anfang unserer Untersuchung in Lothringen entgegentrat, sich aber während unserer späteren Wanderung an keinem einzigen Orte nachweisen liess. Ich meine die präsentisehe Form des Perf. Indik. Schon 1875 hebt Förster in seiner hier oft citierten Recension in der Zf. f. oesterr.-Gymn. hervor dass im Job die Form comenzont mit Perfektbedeutung steht ”). Ausser diesem Beispiel finden sich daselbst auch die For- men menont, 333,13 und repairont 357,27 auch als Per- fekte gebraucht. Später werden dann in Urkunden aus dem XIII Jhdt neue Beispiele nachgewiesen >), welche zei- gen dass diese Erscheinung auf dem wallonischen Sprach- gebiete keineswegs selten war. Die Beispiele gehören jedoch alle der A-Konjugation an:amenont, qwittont, ensengont, singnont, portont u. s. w. !) Vgl. Romania XI, 610. ?) Ausg. v. Hippeau, S. 104 und 156. 3) Was Th. Link, Uber die Sprache der Chronique rimée von Philippe Mousket, 35, mit ,,endungsbetonten Formen" meint, ist etwas anderes. 2?) Er sagt: ,das letzte Mal mit Perfektbedeutung"”, faktisch aber beide Male. Vgl. seinen eigenen Druck in den Dialoge Gregoire le Pape, SUNT 22 ?) E. Pasquet, Romania XV, 132, Wilmotte Romania XVI, 567, XIX, 84. Aber auch im Präsens Ind. finden sich Beispiele der oxytonen Endung, obgleich nur in einem einzigen Denkmal — freilich aus dem Ende des XI Jhdts — nämlich dem- jenigen Teil des Schwanenritter-Cyclus, den Todd heraus- gegeben und Gaston Paris Elioxe benannt hat'?). Es steht da Vv. od Jo ne crien mes voisins por guerre quwil movent; Il nont parenté nule qui me viegne a talent. UNC SO Quant assez ont parlé, a tant se departent. Lotaires aparelle ses noces festeument u. s. w. 12, Mm der Champagne herrscht im Imperf. Ind. die Endung ient vor ?). Sonst scheint Endungsbetonung sich nicht zu finden. Ich föge noch hinzu dass in drei Texten, uber deren Sprache ich nichts bestimmtes sagen kann, vereinzelte Bei- spiele der Endbetonung der 6 Pl. zu belegen sind. Jourdain de Blaivies (Hs. XII Jhdt): V. 1241 findet sich preissant (Imperf. Konj.) im Reime mit errant, grant u. s. w.3) Wenn es der Fall ist, dass der Schreiber ein Centralfranzose gewesen, so gehört jedenfalls dieser Reim mit zu den pikardischen (oder burgundischen) Einflässen, die in seiner Sprache zu spären sind 2). Otinel (XM Jhdt): V.-28 arestant (Präs: Ind)ärDie von dem Herausgeber Guessard weniger zu Rate gezogene Handschrift ist anglonormannisch, wie auch das von Lan- glois >) veröffentlichte Fragment. 1) La naissance du Chevalier ou Cygne . . . published . .. by Henry Alfred Todd. Baltimore 1889. — Vegl. äber Heimat und Alter Romania XIX, 320. 2) Vgl.. Förster, Cligés, LXXV. 3) Vgl. Hofmann's Anm. zu diesem Vers, Amis u. Amiles, 5. 236. +) Vgl. hieröber J. Koch, Uber Jourdain de Blaivies 45, Mager. Grammatik u. Wortstellung der Chanson de geste A. et A., 9. 5) Romania XII, 433 ff. ol) Chanson des Saxons (XIL[ Jhdt): II, 92 fussient (Im- perf. Konj.) Der Dichter, Jean Bodel, stammte aus Arras. Inwiefern sein Gedicht die Mundart seiner Heimat repräsen- tirt, wage ich nicht zu entscheiden?!); die Endung tens in der 4 Imp. Konj. ist bei ihm vorherrschend, in der 6 aber erscheint am häufigsten ent. Pseudoevangelien der Kindheit Jesu: 22,40 meinont (Perfekt) was fär den Text auf lothringischen oder wallonischen Ursprung schliessen lässt ?). Nach der vorhergehenden Untersuchung verteilen sich die betonten Endungen folgendermassen auf die verschie- denen Zeitformen: Präsens Indikativ. ant sehr häufig in Franche-Comté, vereinzelt in Burgund und den sädwestlichen Dialekter (Saintonge, Poitou). ont vereinzelt in Burgund, im Sädwesten und in der Pi- cardie. unt vereinzelt in Burgund. ent vereinzelt in Orléans, in der Picardie und im Weallo- nischen. PTäSens Kong uaktN. ant oft im Sidwesten, vereinzelt in Franche-Comté und Burgund. iant vereinzelt im Sädwesten. ont ” ” ” ient Lothringen, Franche-Comté, Burgund. aint, ont, ent, int, Burgund, Orléans, vereinzelt im Nord- westen (Berry). | oiént Burgund, (Franche-Comté). 1) H. Meyer sagt in seiner Diss. Die Ch. des Saxons Jobann Bodels (A. u. A. IV) hieräber nichts. 2?) Die Form ist citiert bei Tobler, Versbau?, 43; vgl fär die an- gebliche Verfasserschaft Wace's, Romania VIII, 636. 90 Imperfekt Indikativ. gent Lothringen, Franche-Comté, Burgund, Sädwesten, Nord- westen (Stefansepistel), Orléans, Champagne. iant eant häufig im Sudwesten, vereinzelt im Nordwesten (Berry). iont zuweilen im Sädwesten. aint, oint, eint, Orléans, vereinzelt in Burgund (vielleicht auch im Nordwesten). int (oiént, eiént) vereinzelt in Franche-Comté und Orléans. Imperfekt Konjunktiv. ant im Sädwesten, im Anglonormannischen, und in der französisehen Schweiz, vereinzelt in Orléans, in der Picardie und Franche-Comté. ont unt häufig im Nordwesten, auch im Suädwesten vorhan- den (nämlich ont), vereinzelt in Burgund. ient Franche-Comté, Burgund. aint, oint, ent, int, Burgund, Orléans. Perte kt. ont — (präsentische Endung): sehr häufig im Lothringen und im Wallonischen. (rjant vereinzelt in Lothringen und Poitou. [(rjént Franche-Comté?] Konditional. izent Burgund, wohl auch Franche-Comté. oiént vereinzelt in Burgund. int vereinzelt in Franche-Comté. iant vereinzelt im Nordwesten (Berry). Im Verlaufe der Darstellung ist mehrfach auf die ein- fache Ursache der in Frage stehenden Accentverschiebung hingewiesen worden. Die meisten, welche die Erscheinung SJ erwähnt haben, erklären sie als analogische Anbildung an die erste Person des Plurals. Und derselbe Grund ist vor- handen wie auch die Endungen wechseln mögen. »Selbst bei der perfektischen Endung ont im Lothringischen und Wallonischen trifft das zu, nachdem man konstatiert hat, dass auch in der 1 Pl ons eingetreten ist!). Es wird Angesichts dieser Thatsache auch leichter, sich die Anlehnung an das Präsens von avoir und das Futurum zu denken, als wenn man die 1 Pl. äberspringen und eine direkte Propor- tionsausgleichung at as a ont, resp. chanterai -as -a -ont : chan- tai -as-a -ont (oder. wie die Formen in allen diesen Zeiten mehrfach im Lothringischen lauteten : az, atis, ait) annehmen mäiässte, wie es Mever-Libke thut?). Es scheint nämlich ausser allem Zweifel zu stehen, dass die A-Konjugation hierbei auch zeitlich die erste gewesen ist und dann den anderen als Beispiel gedient hat. Also: im Anschluss an die Ähnlichkeit in den Singularformen wurde auch die 1 Pl. ont, und damit war zugleich auch die 3 Pl. auf ont geschaffen. — Die von Hentschke 3) beigebrachte Erklärung, wonach die dialektisehe Uebereinstimmung der Producte des lat. amavi etc. mit denjenigen des lat. amatum habeo etc. aus- schlaggebend gewesen wären, wirkt unter diesen Umständen ziemlich gesucht und wöärde auch nicht fär das Wallonische passen ?). Wie sonst die verschiedenen 1 Pl. Endungen, die auf die 3 Pl. analogisch eingewirkt haben, entstanden seim mögen, ist eine andere Frage, die jedenfalls auch an gehörigen Stel- len Beriächsichtigung gefunden hat >). 1) Vgl oben; auch Pasquet,1. c., Wilmotte, Romania XVI, i22,n. 3. JV STAT SN IRA fur rom. Phil; VII drf +) Vgl. Wilmotte an zuletzt citierter Stelle. 5) Stoll 1. e. will in atns die ,,phonetisch reine" Fortsetzung von emus sehen. Aber dass plötzlich einmal die 4 Präs. Konj. ihren laut- gerechten Weg gegangen wäre, während sie sonst immer analogisch ge- bildet wird, ist kaum glaublich. 92 Wir därfen die allgemeinen Resultate unserer Unter- suchung in folgenden Punkten zusammenfassen. 1. Die Endbetonung der 3 Pl. ist schon fräöh in alt- französischer Zeit vorhanden, obgleich sie erst im XIl und XIV Jhdt allgemeine Verbreitung findet. 2. Sie umfasst die meisten Dialekte; nur die Norman- die und Ile-de-France scheinen unberährt geblieben zu sein. Reichlich sind besonders die Beispiele aus den siädöstlichen und siädwestlichen Dialekten sowie aus Burgund. 3. Sie erstreckt sich durch alle Tempora hindurch; am häufigsten kommt sie vor im Imperfekt Konj., wo auch die Endungen am meisten variieren, und im Imperfekt Ind. 4. Sie ist in der litterarischen, auch in der Urkunden- sprache, nur sporadisch vorhanden, selten auch in einem einzigen Tempus ohne Ausnahmen. — Die ganz vereinzelten Beispiele, welche in einigen Gedichten vorkommen, deuten vielleicht darauf hin, dass die volksmässige Endbetonung dem Reime oder dem Metrum zu Willen gebraucht worden ist. 3. Die verschiedenen Vokale der Endungen lassen sich nicht auf verschiedene Gegenden, noch auf verschiedene Tempora verteilen. Die einzige Endung, die den Vokal nicht variiert, ist die Perfektendung ont im Lothringischen und Wallonischen. Experimentela undersökningar rörande laxantiers verkningssätt. AE D:r Arthur Clopatt. För några år sedan har jag uti ett kort förutskickadt meddelande !) redogjort för de resultat, till hvilka jag kom- mit rörande verkningssättet af vissa i medicinen såsom la- xermedel använda ämnen. Mellankomna omständigheter hafva hindrat mig att fullständigt publicera de försök jag i detta hänseende utfört och hvilka jag 1 förevarande uppsats meddelar. Åsigterna om laxantiers verkningssätt hafva som be- kant varit mycket delade, hvarvid man hufvudsakligen tvi- stat om huruvida de åstadkomma den afförande verkan ge- nom acceleration af tarmarnes peristaltiska rörelser eller ge- nom ökning af tarmväggens sekretoriska verksamhet. Utan att härvid ingå på frågans vidlyftiga historik, i hvilket af- seende jag hänvisar till de farmakologiska handböckerna >), vill jag endast antyda de orsaker, som föranledde, mig att upptaga frågan. De undersökningar, som förelågo då jag be- gynte mitt arbete, härrörde från en period, då man allmänt utgick från antagandet att organismens sekretoriska funktio- ner kunde förklaras ur de lagar för osmos och filtration, 1) Se Commentationes varie in memoriam actorum CCL anno- rum edidit Universitas Helsingforsiensis II. Afhandlingar utgifna af Medicinska Fakulteten (VI ÉEtude sur Paction des purgatifs). ?) Se t. ex. Nothnagel & Rossbach Handbuch der Arzneimit- tellehre. 4:te Aufl. Berlin 1880, p. 29. I4 som gälla för den oorganiska naturen. Emellertid visade senare undersökningar, bland hvilka jag blott nämner Hei- denhains rörande de secernerande körtlarna, att ideerna i detta. hänseende måste modifieras, att det var i cellernas vitala verksamhet som man hade att söka förklaringen till sekretionen. Det syntes mig af intresse att upptaga frågan om laxantierna i den form att äfven cellernas i tarmslemhin- nans tillstånd skulle beaktas. Vidare önskade jag tillämpa en undersökningsmetod, som tillät att på ett exakt och åskåd- ligt sätt bedöma och uppskatta mängden af den vätske- utgjutning, som de skilda ämnena möjligen föranledde från tarmslemhinnan. Mina experiment äro utförda på kaniner; djuret fixe- rades i ryggläge på ett vivisektionsbord, som nedsänktes uti en zinklåda, förfärdigad enkom för ändamålet och fyld med fysiologisk koksaltlösning af kroppstemperatur. (Se vidstå- ende figur). Abdominalhålan öppnades genom ett snitt i li- nea alba, en tarmslinga af en decimeters längd fattades och underbands dubbelt, derpå gjordes med sax en öpp- ning i densamma och med en lämplig spruta insprutades i den underbundna slingan medlet, hvars verkningssätt skulle undersökas. Uti den sålunda i tarmen gjorda öppningen in- fördes och fastbands en glaskanyl, som medelst kautschuk- slang och en annan glaskanyl hvilken i form af A— hängde öfver kanten och ena väggen af lådan, kommunicerade med en manometer, försedd med skala. Vid förandet af liga- turerna ikring tarmen iakttogs det försigtighetsmått att und- vika underbindningen af den arter, som förlöper längs me- senteriets vidfästning vid tarmen. Hela denna ledning fyil- des med det medel, hvars värkan skulle undersökas, i fall detsamma var flytande; vid pulverformiga ämnen fyldes rö- ret med vatten. Den underbundna slingan var i nivå med manometerns nollpunkt. Inflytandet på peristaltiken kunde skönjas direkte på slingan och gaf sig äfven uttryck genom oscillationer i manometern. Jag vill tillägga att jag ofta för- enade öfre ändan af manometern medelst en kautschukslang med en Marey's trumma, hvars häfstång sedan uppskref 96 vätskepelarens i manometern rörelser på den sotade cy- lindern af ett Ludvigs kymografion. På grund af den långa id, som experimenten vanligen varade är detta förfarande ganska besvärligt, då man måste se till att cylindern sän- kes vid behof och den längd som kurvorna få, gör att det icke gerna kan komma i fråga att här afbilda dem, men jag omnämner dock detta förfaringssätt såsom ett medel att få ett objektivt uttryck för de peristaltiska kontraktionerna. Innan jag öfvergår till framställningen af experimenten vill jag förutskicka den anmärkning att jag undvek att an- vända narkotica emedan dessa ju utöfva verkan på tarm- peristaltiken, samt att jag i allmänhet gjorde försöken på tunntarmen och på tjocktarmen skildt för sig. Första ob- servationen togs såsnart försöket var fullständigt i ordning, den sista observationen åter i hvarje försök betecknar den tidpunkt då försöket afbröts. i Försök I. Den 19 April 1889. Medelstor kanin. Koloqvintinfusion (1: 150) i en tunntarmslinga och manometern. Kl. NR ee Ae Anmärkningar. T2FSTS MN H3 Små oscillationer i manometern, isokrona med respirationen. — 40" 40 Ingen peristaltik. — 50" 42 I Oe 43 D:o d:0. 5 oe 40 HO NIE 42 OR 42 97 Försök II. Den 21 April 1889. Medelstor kanin. Koloqvintinfusion (2: 150) i en tunntarmslinga och manometern. Kl. 12.35' e-m. SNATR a RR ” ” Den (1: 150) i en tjocktarmslinga och manometern. Kl. T20AerM. = (NA — 45” — 50' 1504 — 15/ = = = "FM ” Tryck i manom. mm. Anmärkningar. 60 50—252 48 Tidtals små peristaltiska kontrak- tioner. 20—52 50 — 52 45 49-—51 53—559 Dl Djuret aflider. Försök III. 20 April 1889. Stor kanin. Koloqvintinfusion SRF YCET I TRSnOM Anmärkningar. 74 65 Kanylen lossnade; slingan fylles ånyo. 112 (2 78 1T5—178 T3—75 Hela tiden små oscillationer, 1so- krona med respirationen. 13—75 Kl. 2 e. m. dog djuret och några min. förut inträdde en stegring af af trycket i manometern, som gick ända till öfver 170 mm. = 98 Försök IV. Den 22 April 1889. Medelstor kanin. Koloqvintinfusion (2: 150) i en tjocktarmslinga och manometern. Kl. ÄRR AS Anmärkningar. Bare 453—47 Ingen peristaltik. —55' » 43—44 Oscill. isokrona med respirationen. 20000 46—47 — 35! 47—48 Försök V. Den 30 April 1889. Kanin af 1850 grams vigt. Sen- nainfusion (17: 100) i en tunntarmslinga och manometern. Slingans EN Er EOS en NT Anmärkningar. 10 sken. 44 Respiratoriska oscill. i ma- nom., men ingen peristaltik. SBR 46 9 = NA 43 SEE NA 38 — 2 NaN 40 ENE LR Ir KA 40 SN BV 42—43 SE SYTT TKR 42—43 FO UGN VÄTE 43—44 Försök VI. Den 4 Maj 1889. Kanin af 620 grams vigt. Sennain- fusion (17: 100) i en tunntarmslinga och manometern. Tarmens Å å 'Tryek i manom. re Nå mm. Anmärkningar. SN 25100 MN. NOEN Måttlig peristaltik; äfven före injektionen. — FAS 50—175 D:o d:0. MKR USLA 50—75 D:o d:0. u 200 53—70 Peristaltiken mindre liflig. 99 Försök VII. Den 3 Maj 1889. Kanin af 650 grams vigt. Sennain- fusion (17: 100) i en tjocktarmslinga och manometern. Kl. OK SMA Or: Anmärkningar. 12.50" e. m. 45 Liflig peristaltik i den underbundna slingan, genast efter injektionen. KON 65—175 — 10" 65—385 — 15" 75—985 (0 15—985 BB NS Peristaltiken betydl. mindre liflig. 2084 130 Slingan kännes spändare. Vätska uttappas ur manometern. Efter rö- rens återförening står manometern på 65 mm. Eg NER 160 RAL 180 Svag peristaltik. Försök VIII. Den 22 Maj 1889. Kanin af 1200 grams vigt. Infus. rad. rhei (10: 100) i en tunntarmslinga och manometern. Tarmens - HA =E SSE ger ; Anmärkningar. — - 12.15'e. m. 90 Svag peristaltik. Ya BARNS 75—90 Då och då peristaltik. 1 (0 RE SNS 3 Emellanåt peristaltik. ÖMT T3—75 : — 25 le RN (5 Fortf. svag peristaltik. 100 Den 10 Maj 1889. Försök IX. Kanin af 2530 grams vigt. Infus. rad. rhei (10: 100) i en tunntarmslinga och manometern. Tarmens Kl. 121506 Mm. diam. mm. — —30' — 0 9 SN — 1.0” — —15' ==304 8 EN Tryck i manom, mm. 15—080 68 Anmärkningar. Redan före insprutningen peristaltik, som äfven fort- far efter densamma. Inga oscillationer, ingen peristaltik; slingan betydligt mindre spänd. Medelst Pra- vaz” spruta insprutas vätska. Ytterst små oscillationer, de peristaltiska kontraktio- nerna hafva nästan upphört i den underbundna och när- liggande slingor; endast då och då framträda sådana. - Slingan hopfallen. Nu in- sprutas åter af rheuminfusio- nen i slingan. Efter injek- tionen inträdde peristaltiska kontraktioner under några sekunder; slingan måttligt spänd, mjuk. Slingan = förefaller mjuk, fortfarande något peristaltik, (som dock icke ger sig till- känna i manometern). Slingan mycket mjuk. En- dast mycket svag peristaltik. Kl. 1EBE -—- 10" — 15" — 25/ — 50/' SA MÖA =20' — 30/ Den 9 Maj 1889. 0.20 gram i en tunntarmslinga. Tryck i manom. em: ” mm. 45 metern. Tarmens diam, KRjl mm. a 12.55” e. m SS ON = TUNA ER NNE DE I0 BY GTA 3) Did IR Ör ERT ARE TEA A= HI ARR DR 0: 101 Försök X. Den 23 April 1889. Kanin af 1110 grams vigt. Kalo- mel 0.20 gram i en tunntarmslinga; vatten i rörledningen och manometern. Ingen peristaltik. SÅ är (SA = A A 4 Lå Pa cd. Ara nb & Ingen peristaltik. Co Anmärkningar. AAGICA LINA RN c v LJILIBRARY Ingen peristaltik. Hela tiden små oscillationer i manometern, isokrona med respirationen. Försök XI. Kanin af 710 grams vigt. Calomel Tryck i manom. mm. 30 Vatten i röret och mano- Anmärkningar. Peristaltik före insprut- ningen. Genom injektion af vatten medelst Pravaz spruta i den underbundna slingan bringas trycket att stiga. Pe- ristalt. upphör strax derpå. Oscill., isokrona med resp. Då och då helt svag perist. Svag peristaltik. D:0o d:0. Ingen peristaltik. D:0o d:0. Tidtals mycket svag perist. SD:0 d:0. 102 Försök XII. Den 20 Maj 1889. Kanin af 660 grams vigt. Calomel 0.20 i én tunntarmslinga; vatten 1 rörledningen och mano- metern. Kl. SK TYG SAR ONE Anmärkningar. 5.30' e.m - 115—130 Starka osecillationer i manometern (peristaltik, som upphör efter 5 min.) — 40" 75 Svag peristaltik (ger sig ej till- känna i manometern). OKOKERAS 70 Någon gång peristaltik. Trycket stiger då till öfver 100 mm. — 20" 70 Ej peristaltik. ÖAR 70 D:orTid:0: Försök XIII. Den 24 April 1889. Kanin af 1030 grams vigt. dCa- lomel 0.20 gram i en tjocktarmslinga; vatten i rörledningen och manometern. Kl. LE MON RE Anmärkningar. 12.50" e. m. 30 Strax efter injektionen peristaltik. TO 13—76 0 65—967 — 20" 62—63 Peristaltiken mindre liflig. — 40" 56—938 Nästan ingen peristaltik. 2050 55 —57 —15' 55—56 = 80/04 55 D:o d:0. —40" DD SEB ned 56—57 D:0o d:0. 103 Försök XIV. Den 27 Juni 1889. Kanin af 980 grams vigt. Ricinolja i en tunntarmslinga och manometern. Tarmens É Sn FA EN SA ne Anmärkningar. SE [2 KARA tala 40 Peristaltik i slingan, ger sig ej tillkänna i manometern. I de närgränsande slingorna ej peristaltik, deremot gan- ska liflig i rectum. Scybala Å afgå i temlig mängd. TORPET LO 70 KÖRER -25A 6 53 Svag peristaltik, ej oscill i manometern. 1UIBET RV MYSA 30 D:o d:0. HÖREEABRIS 44 D:o d:0. 10 TÄTORSRAE DD Svag peristaltik. En lång- sam oscill. i manom., hvar- ; vid trycket stiger till 70. TORSTEN 70 d KOFTA 5 70 ; HÖRTS 2 Obetydlig peristaltik. NORR R ET (äl D:o d:0. 10 ÖA Vr, sl Ej peristaltik. LÖFKE HT 0 vh 70 D:0rEEd:0: KÖPET Org eres 70 D:0Ed:0: 104 Försök XV. Den 27 Juni 1889. Kanin af. 1000 grams vigt. Ricin- olja i en tjocktarmslinga och manometern. Tarmens diam. Kl. mm. -— 12.20" e. m. I OFIPES0 CE TORSTEN 11 215000 11 TO LIEER 10 —10' 11 =="20 23 11 ==" 10: —45” 10 2 IOC ERE 10 — 10" TOTTE 008 Tryck i manom. mm. Anmärkningar. DD Strax efter injektionen in- 30 trädde liflig peristaltik i slin- 54 gan, äfven dylik i närgrän- sande tarmpartier!). Dock gilva sig oscillationerna ej tillkänna i mar.om. Kl. 12.38” gjorde djuret en ryckning, då steg trycket till 80 mm för att derpå långsamt falla till.:55: Något exeremente massa utträngt i kanylen. 40 Peristaltiken obetydlig. 30 D:o d:0. 30 Peristaltiken något lifliga- re, ger sig ej tillkänna i manometern. 32 Långsam peristaltik. 38 Något peristaltik. 45 D:o d:0. 45 D:o d:0. 45 D:o d:0. 42 Fortfarande ej alltför svag peristaltik. Försök XVI. Den 17 Augusti 1889. Kanin af 1030 grams vigt. I en tunntarmslinga införes till först matolja kl. 12.25" e. m. Ge- nast efter insprutningen peristaltik, som snart blir mindre liflig. Trycket i manometern vid försökets början = 15 mm, ') Äfven i rectum; djuret har afföring bestående af hårda klumpar. 1035 stiger vanligtvis vid kontraktionen blott till 20, stundom dock ända till 50. Kl. 12.30” insprutning genom Pravaz” spruta i den underbundna slingan af en droppe krotonolja, löst i Anmärkningar. Svag peristaltik. D:o d:0. Perist. något lifligare. Kl. 1.45" insprutas en Pra- vaz” spruta olivolja + en droppe crotonolja. Ingen peristaltik. Ånyo kl. 2.5” en spruta olivolja + en droppe crotonolja. Ingen peristaltik. D:o d:0. olivolja. PRE Kl. Tryck i manom. mm. mm. 10 PATOS Mm. 15 10 SE 45 ” 20—50 10 ALONG 20—50 HOMRE SATSA RN 25—55 10 —143 20 ANN BS 23 FSLÖRE AE AS 28 10 NA 28 Försök XVII. Den Tarmens diam. 13 135 15 11 12. 17 Juli 1889. Kanin af 980 grams vigt. I en tjock- tarmslinga och manometern införes tillförst matolja, senare crotonolja. Kl. SLS 0 r/ 2 Fm: 0” midd. em Tryck i manom. mm. Anmärkningar. Ingen peristaltik. D:o d:0. Insprutning af en Pravaz” spruta matolja -— en droppe crotonolja. Strax efter in- sprutningen ingen peristaltik. Ingen peristaltik. Djuret utför häftiga ryck- ningar, hvarunder nosen kom under vattnet. Oaktadt dju- ret strax upplyftes, dör dets. 106 '00T :LT Ge I I | SUUNO40J 1032N 'SUIUOIOA "WIBIJFLOT UOISNJUreUUag TA '00T -:LT AO 'udduJ 'SUruOLOJ UDFUJ 'WIIBJUUNJ, UOISNJUIeUUag TA : '00I :LI ECE 'udSuJ 'SutUuYQIOJ UISU| 'WIIBJUUNT, UOISNJUIeUUdS "ÅA | : 'O9T :g FOOT 'uddul 'SUutUuFOIOJ UJSU| "WaTePJdO 'snjurjutAbojoM "AI 5 ; 09T--2 205 NE 'uddu[ 'SuIuFOIOJ UISUJ "WATBIDOLL 'snjutjurabojoY HI SR RA 109 70 'TIO3UJ 'SuluUYQI0J UJSUJ 'WIe)UUNT, 'snjuruabojoY 'T : : (OGTET Ck 10 'ud3uJ 'SuruFQLOJ UdFuUJ 'vareJuunp, 'snjutjuTAbo[oM i 'u0IJBINP :uxtdeasHad 'UIJJOWOUBUW I JIA "Ud[BUVJWUIV] -outur IPUBAUy oso SJIAOSIO HJ vd UPAHIJAUJ -2419 BÅ UBYIJAU] Je IP WAAH ä : sn = FER ek :4euwo] por 1u9wur9dxd IpuagisuBsjo BYfA [IN JEUNSIT Op Je IFISTOAJO UH 'addoap I S "Ge 1 0 | Surusosoj uoduj | 'Suruy040) udFuj "WIIBJUUNT, vlouoj01) TAX GG R EE SR | SERA ärr Jö 0 SA ae re 200 I & | 'FuruFosoj udduj | 'FuruJox0J UdFu "WTeIJdokL eflouo101) TAX "00 I & | 'FUruYFO20J 1OSEN.] 'Surufo40J UuDdul "WABJAIOÅT 'effourmi4 "AX "et I & | 4 2UmuY0I0Jj UDSuj | 'SuraQTOJ UDSFuUT 'WIIBJUUN I, "effourny "AIX ESR [FRA E ES ET ERE ER RAA 00 I & | SurugQT0J 108eN | 'Surugodoj udsuj "WALIYDOT, NMOle) TIX ? Cd rå ER > ; i i ; EN ä 3 FR 5 FT RN Py Tr 7. "000 S S ] SÅ TR 00 I T | SUurusfoI0J 108eN | 'SutugQoI0J udSuj 'WABJUUNT, [9W0]L') "IX REA Fa XR Sc FREIRE FNGge LUOSRENSAN dolor OCK 'udduJ 'SUIUYQLOJ UISUJ "WABJUUNJ, [9O]e) IX TRON PE Ra TE FRE SNARAST ARSA sl son FCC 'uddul 'SuIUFOJOJ UISU| "WIABJUUNT, [9WO]e) NL : EN ARTNR PÖOKSOTE ERS S0C-0T 'ud3uJ 'SUTUYOIOJ UIFUT 'wtejuung, od Yr per snjuj XI ; FEEL 0 Se 00 j UISUJ 'SUuIuYOA0J UBU 'WIIBJUUNT, 19 'PBI SNJUJ THA 108 De försök, som ofvan anförts hafva anstälts för att ut- röna de använda ämnenas inverkan på tvenne af tarmens funktioner: vätskeutgjutningen i tarmen och den peristalti- ska rörelsen. Det är uppenbart att det, vid den försöks- anordning jag användt, är vida lättare att bedöma ämnens inflytande på den förra än på den senare. Manometerns utslag 1 förening med uppmätning af tarmslingans diameter (som jag utfört äfven der det icke finnes uttryckligen angif- vet i försöken; der intet särskildt i detta hänseende upp- gifves, bibehöll tarmens diameter det värde den vid för- sökets början innehade), antyder med tillräcklig säkerhet de förändringar, som 1 detta hänseende ega rum. Däremot utgör införandet af ämnet och rörledningen i tarmen i och för sig ett så starkt mekaniskt irritament för tarmen att detta ensamt för sig skulle tyckas vara i stånd att utlösa peristaltiska kontraktioner. Äfven termiska irritament äro, ehuru jag efter möjlighet sökt att undvika dem, kanske icke helt och hållet uteslutna. Å andra sidan visar dock erfa- renheten att sjelfva ingreppet i och för sig ingalunda alltid är åtföljdt af uppträdandet af peristaltiska kontraktioner i tarmen; bevis härför utgöra många af ofvanstående försök. Emellertid anser jag det vara otvifvelaktigt att vid min för- söksanordning peristaltiken kan af det mekaniska irritamen- tet i och för sig uppväckas eller, ifall densamma förefans redan före införandet af kanylen i tarmen, förökas. Man har väl skäl att vänta att de kontraktioner, som betin- gas af det mekaniska irritamentet, snart skulle upphöra, medan deremot de af det använda ämnet föranledda skulle fortgå en längre tid, men någon fullkomlig säkerhet i detta hänseende gifves det icke. Med ett ord, ämnenas effekt på peristaltiken är svår att tyda och det är möjligt att min uppfattning i detta hänseende icke är helt och hållet säkerstäld för invändningar. | Af de i ofvanstående försöksserie använda ämnena ko- loqvintinfusion, infusum fol. senn&, infusum rad. rhei i of- van angifven proportion, äfvensom calomel, ricinolja och crotonolja (1 å 2 droppar), har jag icke funnit någon effekt 109 på vätskeutgjutningen i tarmen, med undantag för ett fall (Försök VII, sennainfusion i tjocktarmen, der en temli- gen betydande utgjutning inträdde). Hvarpå detta afvi- kande förhållande i nämnda fall berodde, kan jag icke af- göra. Den skäligen obetydande tryckstegring som före- kom i några försök vid början af desamma (Försöken X, XIV, NXVD är icke en verklig sådan, utan beroende derpå att en viss tid åtgått innan de mobila delarna af rör- ledningen och således äfven vätskepelaren i manometern hunnit försätta sig i jämnvigtsläge. Deremot finner man i flere försök mot slutet af desamma en sänkning aftryc- ket utvisande att en resorption af den använda vätskan egt rum. En förökning af peristaltiken har jag ansett mig kunna konstatera i Försöken VII (Infus senn&e i tjocktarm), XII, XIII och XV (Calomel i tunn- och tjocktarm samt ricinolja i tjocktarm). I försöken VIII (infus rhei i tunntarm) och XIV (ricinolja i tunntarm) var förökningen tvifvelaktig, i alla öfriga försök fick jag ej någon inverkan af de använda ämnena på peristaltiken. = Rörande en annan grupp af ämnen, hufvudsakligen, mät- tade lösningar af vissa salter och sockerarter, (jag gjorde sockerarterna till föremål för undersökning emedan de an- ses hafva afförande verkan och i detta syfte användas isyn- nerhetl i barnpraktiken) har jag vidare utfört följande försök: Försök XVIII. Den 3 Juni 1889. Kanin af 1070 grams vigt. Mättad lösning af magnesiumsulfat i en tunntarmslinga och mano- metern. Kl. Sd ANAR DM: Anmärkningar. 12.40" e.m. 65 ESRI NR Sk 0 Lung 140 Vätska uttappas ur rörledningen Efter rörens återförening står mano- metern på 45 mm. NOM 70 Djuret dör kl. 1.13”. 110 Försök XIX. Den 4 Juni 1889. Kanin af 940 grams vigt. Mättad lösning af magnesiumsulfat i en tunntarmslinga och mano- metern. TIER Tryck i manom SER LS mna Anmärkningar. 10: ET2sorem. II Ingen peristaltik. — 35 180 Vätska uttappas ur rör- ledningen. Efter rörens åter- förening är trycket 50 mm. — —50' 120 Ingen peristaltik. — TROR 180 Vätska uttappas. Ome- delbart derpå dör djuret. Försök XX. Den 3 Juni 1889. Kanin af 370 grams vigt. Mättad lösning af magnesiumsulfat i en tunntarmsl. och manometern. - Kl. TICK ANANOmM Anmärkningar. 12.40" e.m. 60 Ingen peristaltik. -- 50" 100 D:o d:0. — 54" 110 Djuret dör. Försök XXI. Den 8 Juni 1889. Kanin af 1850 grams vigt. Mättad lösning af magnesiumsulfat i en tunntarmsl. och manometern. OO Kl. Tryck i manom. - E SER mm. Anmärkningar. LOFT SER 70 Ingen peristaltik. NEN oem. 25 D:o d:0. TR 2050 160 D:0o d:0. Fö 0 180 Vätska uttappas ur ma- nometern, efter rörens åter- förening ar tri == "65rmm. ot 10 ER AGA 6 Tarmens diam. mm. 11 11 Lil ill ; Fal diam. mm. 12 Ti 11 12 - 11 ik KI 25 em. rv 25” 4.” SNR — 40" — 50" "3, 3008-T5 — 10" = ”a Tryck i manom, mm. 18 ll fr Anmärkningar. Ingen peristaltik. Ingen peristaltik. Punkt- formiga hemorragier i tarm- väggen. Ingen peristaltik. Försök XXII. Den 16 Juni 18389. Kanin af 1800 grams vigt. Mättad lösning af magnesiumsulfat i en tunntarmsl. och manometern. Tarmens 'Tryck i mavom. mm. 30 160 180 ING 190 90 Anmärkningar. Trycket stiger omedelbart under oscillationer (peristal- tik), som dock snart upp- höra. Närliggande slingor i hvila. Vätska uttappas. Efter rö- rens återförening står ma- nometern på 30, stiger dock omedelbart raskt under min- dre oscillationer. Vätska uttappas; efter rö- rens återförening står ma- nometern på 25, tarmens diam. är då 9 mm; trycket stiger trögt. Slemhinnan injicierad, ställvis punktformiga hemorra- gier i densamma. 112 Försök XXIII. Den 19 Oktober 1889. Kanin af 1375 grams vigt. Mättad . lösning af magnesiumsulfat i en tjocktarmsl. och manometern. 'Tarmens de tira 2 AE SN Anmärkningar. 12: T250em. 90 Svag peristaltik i slingan. I [NERE SER NAR ER 110—1135 DO d:0. Tar 140—150 D:0 d:0. RIS ID CERN 160-165 D:o d:0. 13 1200 210—215 D:0o d:0. Vätska uttappas ur manom. Efter rörens återfören. står - manom. på 60 mm. Tarmens diameter är då 11 mm. TREAN 73 Ingen peristaltik. Djuret mycket angripet, respirerar helt svagt. Trycket stiger ej vidare och djuret dör kl. 1:30” e: m. Försök XXIV. Den 16 Juni 1889. Kanin af 1400 grams vigt. Mättad lösning af magnesiumsulfat i en tjocktarmsl. och manometern Feet Tryck i man : V om. ss : Sam: El. HN Anmärkningar. 10 = 12.15"e.m; 110—130 Stark peristaltik i slingan. V20—S0 ES 120 Mycket svag peristaltik. Lö AB orag 170 Knappast någon perist. 14 IANA 230 Slingan starkt utspänd. Vätska uttappas ur manom: Efter rörens återf. står ma- nom. på 60 mm. Tarmens diameter är. = 11 mm. ER VE rg a LE 68 Ingen peristaltik. 270730 0 68 Ingen perist. Djuret dör. 113 Försök XXV. Den 17 Juni 1889. Kanin af 2030 grams vigt. Mättad lösning af natriumsulfat i en tunntarmsl. och manometern. jam. Se SOME ERRATER Anmärkningar. ll 200 em. 2 895-—95 Långsamma oscillationer. Peristaltik i tarmslingan. SA RT 103—105 Oscillationerna och peri- staltiken aftagit. IV I ENSE 135 Inga oscillationer, ingen peristaltik. RH GENE 180 Vätska uttappas ur rör- ledningen. Efter rörens åter- förening står vätskan i ma- nom. på 40 mm. Peristal- tik inträdde; oscillationer på 10—15 mm. 11 NSD 715—980 Perist. mindre liflig. 1 SA 90—95 Obetydlig peristaltik. 11 FAN NORRA 105—109 D:o d:0. I (el RE I rs 125—127 D:0o d:0. IGN 150 D:0o d:0. ÅRE Anns 170 Endast små oscillationer, isokrona med respirations- rörelserna. Försök XXVI. Den 20 Juni 1889. Kanin af 850 grams vigt. Mättad lösning af natriumsulfat i en tunntarmsl. och manometern. ARS SAGT Tryck i manom SEA ES ESR Anmärkningar. — 12.25 e.m. 30-90 Strax efter injektionen lif- lig peristaltik. AE SA EO HAR 535—1035 Fortf. stark perist., äfven någotinärgränsande slingor. 8 114 Tarmems j diam Kl Tryck i manom. mm. mm. NE 12:45" em. 45—140 NA SN DID ATR 60—190 12 [fören $0—190 Hör NN 110-150 IE OA 135—2140 IKE NNE 23—190 TÖS 30—190 — AST Ae 30—200 12 ; 32—200 FR 1015 ER 40—200 Anmärkningar. Fortf. stark perist., äfven något i närgränsande slingor D:o d:0. . Peristaltiken mindre liflig. D:o d:0. Slingan spänd. Vätska ut- tappas ur rörledn. Efter rö- rens återf. står manometern på 25 mm. | E Då och då en kontraktion. D:o d:0. D:0o d:0o. D:o d:0. D:0o SET 0 Försök XXVII. Den 21 Juni 1889. Kanin af 1850 grams vigt. Mättad lösning af natriumsulfat i en tunntarmsl.' och manometern. ERS Kl. Tryck i manom. mm. mm. / SENSE NOSA 50 ÄR Me SE 133 H/ C OM 35 INU ÖLEN EN 180 3) SEM 5 42 OKEER ENA SEN 10) Anmärkningar. Ej peristaltik. Ej perist., endast oscilla- tioner isokrona med respi- rationen. D:o d:0. Vätska uttappas ur mano- metern; efter rörens åter- förening är trycket =25 mm. Ingen peristaltik. D:o d:0. Tarmens Försök XXVIII. Den 18 Juni 1889. Kanin af 1700 grams vigt. Mättad lösning af natriumsulfat i en tjocktarmsl. och manometern. diam. Kl. Tryck i manom. 13 NOS. 62 Fy JURA 13 100—110 1 SEE fa 140—155 IC NS NA 180—190 rant Kl Tryck i manom. mm. mm. 9 1:307-e.-m. 33 gg —åav oo 30 (QR TE 35 10 200 168 RR ÖS 187 Anmärkningar. Strax efter injektionen pe- ristaltik. Fortfarande peristaltik. I närgränsande slingor först peristaltik, numera” ej. Något peristaltik. Något peristaltik. Vätska uttappas ur manometern. Ef- ter rörens återförening till- stoppade exkrementmassor det i tarmen inbundna röret, hvarför försöket afbröts. Försök XXIX. Den 29 April 1889. Kanin af 850 grams vigt. Mättad rörsockerlösning i en tunntarmslinga och manometern. — 20" 1L7 Anmärkningar. Ingen perist. Inga oscill. i manom. Trycket stiger långsamt. D:o d:0. D:o d:0. Vätska uttappas ur mano- meterröret. Då rören åter- förenas, står manom. på 70 mm. (kl. 2.10" e. m.) Tarmens 3 SS El FU ESa RAR Anmärkningar. 10 2.30" e. m. 147 Vätska utsläppes ånyo ur manom. Efter rörens åter- förening står manometern på 55 mm. ES ra eh EAS 95 SEE NA IS LONIS HÖSOO Nn 135 Försöket afbrytes. I tar- men talrika punktformiga he- morragier. Försök XXX. Den 8 Maj 1889. Kanin af 670 grams vigt. Mättad rörsockerlösning i en tunntarmslinga och manometern. Kl. rygk iomanon. Anmärkningar. t Ze Trycket stiger omedelbart så att detsamma redan om par minuter når öfver 100 mm. Tillika dock stora oscillationer emellan 90 och 110 mm, tillföljd af peristaltiska kontraktio- ner, som strax efter insprutningen inträdde. MO 92—105 Fortfarande peristaltik. SEAT (RR 120—130 Peristaltiken mindre. 240106 Sig 150 Endast små oscillationer. SE 185 Kontraktionerna hafva upphört. 1.20' e. m. KIT Försök XXXI. Den 13 Maj 1889. Kanin af 660 grams vigt. Mättad lösning af rörsocker i en tunntarmslinga och manometern. "am. Kl. ALA op Nere Anmärkningar. — -12.25' e. m. 95 Svag peristaltik i slingan före injektionen; fortfar på samma sätt efter försökets början. RS SR LONA 165—170 Vätska uttappas ur rör- ledningen; efter rörens åter- förening står tr. på 100 mm. — 50". » 180 Vätska uttappas åter; ef- ter rörens återf. står tr. på 100 mm. 8 (NOTAN 170 Vätska uttappas åter; ef- ter rörens återf. står manom. på 30 mm. RO bl ng 120 TEL ADG 170 Åter uttappning; efter den- samma är trycket = 35 mm. — 200 140 ÖRE 5 180 Vätska utsläppes; derefter trycket = 80 mm. SE AE JÖRSEE sale 145 Några punktformiga he- morragier i tarmväggen. Försök XXXII. Den 22 Oktober 1889. Kanin af 1570 grams vigt. Mannit, mättad lösning i en tjocktarmsl. och manometern. Tarmens (NAS Se diam. a ryck i manom. 3 Å öm: mm. Anmärkningar. 15 1.30” e. m. 110 Stark och liflig peristaltik : inträder straxt efter injekt. 118 Tarmens z ? diam. Kl. Tryck i manom. RE Anmärkningar. 15 1.40" e.m. 110—160 Stark peristaltik. [650 100—230 Peristaltik tidtals mindre liflig 1). 15 2.10" - — 100—230 - Teml: liflig peristaltik 150000 100—180 D:o d:0. IBERE0E 100—230 D:o d:0. IEEE 100—260 D:o d:0. 15 00 100—230 D:0 d:0. 1) Vätskan stiger så högt, att upprepade gånger deraf utflyter ur manometern. Försök XXXIII: Den 2 Maj 1889. . Kanin af 1550 grams vigt. Mättad lösning af manna i en tjocktarmslinga och manometern. Kl. SR Anmärkningar. 1.20" e. m. 30 Hela tiden försöket varar, stark och liflig peristaltik. — 50" 115—1335 2000 160-—180 Uttappning af vätska, efter rörens återförening står trycket på 70 mm. — 15" 155—170 = Åter uttappning; efter densamma står trycket på 55 mm. BIO 155—170 Försök XXXIV. Den '29 Juni 1889. Kanin af 870 grams vigt. I tarm- slingan (tunntarm) till en början endast vatten, likaså i rör- ledningen. För att förhindra koloqvintextraktets diffusion för" KY till hela rörledningens vätskemängd, var i glaskanylen när- mast slingan införd en liten mängd olja. Tarmens : STEN SN RS SF Se. Anmärkningar. SEM. i 20-30 Lindrig peristaltik. EAT I AREA 25 0.05 gram koloqvintex- trakt insprutades i tarmen Extraktet var lösti ett gram vatten och insprutades med Pravaz' spruta. Vid injek- tionen inträdde stark kon- traktion af tarmen, trycket steg par gånger upp till 140 mm. Omedelbart efter injek- tionen liflig peristaltik i slin- gan. Efter injektionen tryc- ket = 40 mm. Sa ST TNA 26—28 Oscillationer på par mm. Helt svag peristaltik. — 100050 5 20 Ingen peristaltik. Kolo- qvintextrakt 0.05 gram, löst i ett gram vatten, inspru- tas ånyo i tarmen. Straxt derefter peristaltik, som upp- hör efter par minuter. Peri- staltik äfven i närliggande tarmslingor. NANNE 3 (ESRI 30—70 Måttlig peristaltik. (NE 30—70 D:o d:0. OSPAR SAGT 30—90 D:0o d:0. Ör 0 BAT N 30—90 D:0o d:0. 6 2L0DENEA 353—80 D:0o d:0. ÖPR rr AT Bränn 30—80 D:o did: fr 30—80 D:o d:0. 120 Deno — 1889. Försök XXXV. Kanin af 1120 grams vigt. I en tjocktarmslinga och rörledningen till en början endast vat- ten. Samma anordning, som i föregående försök för att förhindra koloqvintextraktets diffusion. Tarmens diam. Kl. mm. — 12.40" e. m. 10 = EM 2 NEKA 1 ="0: 13 SN 15 ERNA 15 EN 17 2.00” 15 — NOK 12 DM Il TEEN 14 CE SN Tryck i manom. 20—40 20—45 30—190 60—230! 30—320! 193—210 110-200 155—200 45—150 45—170 40—170 d2—160 Anmärkningar. Peristaltik redan förrän koloqvintextraktet insprutas. Kl. 12.42” e. m. injektion af 0.3 koloqvintextrakt, löst i ett gram vatten. Injektio- nen skedde med Pravaz” spruta i den underbundna slingan. Fortfarande = peristaltik. Tyckes dock vara mindre liflig. Tidtals mycket energiska kontraktioner. D:0o (1:00; D:o d:0. D:0o d:0: D:o d:0. Vätska uttappas ur ma- nometern. Efter rörens åter- förening står manometern Par lamm. Tidtals peristaltik. Tidtals peristaltik. Hemor- ragier i tarmslemhinnan. En öfversigtlig framställning af de erhållna resultaten af de senast anförda experimenten lemnar tabell I (sidd. 30 o. 31). P2 I motsats till den förra gruppen, hafva de ämnen som i denna senare grupp af försök undersökts, nämligen mät- tade lösningar af magnesiumsulfat, natriumsulfat, rörsocker, manna och mannit samt dessutom koloqvintextrakt utöfvat ett betydligt inflytande på vätskeutgjutningen från tarmslem- hinnan. Vi finna sålunda en ofta ganska betydande tryck- stegring i manometern antecknad i alla försök (utom i Försök XXXIV, koloqvintextrakt 0.1 i tunntarm). Tillika inträffar det ofta att äfven den andra af de tarmfunktioner som det här gält att undersöka, nämligen peristaltiken blif- vit förhöjd af de använda ämnena. I synnerligt hög grad påverkades både vätskeutgjutningen och peristaltiken af ko- loqvintextraktet i det senare af de båda med detta ämne anstälda försöken (Försök XXXV). För öfrigt hänvisar jag rörande dessa förhållanden till tabell II. För att studera tarmens förhållande vid applikation af indifferent vätska i densamma har jag vidare utfört försök med fysiologisk koksaltlösning och meddelar jag här dessa experiment: Försök XXXVI. Den 23 Juli 1889. Kanin af 1050 grams vigt. Kok- saltlösning (0.6 "/,) i en tunntarmslinga och manometern. "diam, Sr 15 JANEE Anmärkningar mm. fir ; ; (IK 8 1.30" e. m. 15 Omedelbart efter inspr. peristaltik, trycket stiger då till 22 mm. ERE SEA 0) Svag peristaltik, ger sig ej tillkänna i manometern. Z 200055 0 Ingen peristaltik. ÖRAT 0) D:o 0: ös 3100 0) D:0o d:0. To 45' ÖKA Svaga kontraktioner (gif- va sig ej tillkänna i manom.) 7 SIE 0 Ingen peristaltik. ÖÖM 'SuruYAOTO 'SULUYOLOA "WITBJUUNT, "YeJ[NSVUN LEN IANXX 109 7 I 'SUuuYQT0J 4 'SUTUHOTOA 'WUJBJUUNT, 'JBJ[NSLUNIINEN 'ANX "CI I I | SUtuJOI0J 10OSEN 'SULUAOJIOA 'WALIY20kT, 'eJj[Nswunis9suSeN | AIXX "OL I I | 'SUruNQLOJ 105EN 'Su1UJOIO AT "wWIBIDOÅT '7ej[nswunisouseNW | HINXX FO0EATT 'u9gu| 'SWUXOIOA 'WIIBJUUNJ, 'JPj[NswnisouSeN 'TINX RASERNA I | 'uddu| 'SUIUYOAQ "WIBJUUN: 'Jej[NSwnNISJUSeN AA 0) 'uddul 'SUTUAOIOA "TUTBJUUNT, 'Jej[nswunisauSeN NYX 06-10 'u9du] 'SUtUuYOTO HT "tUABJUUNT, RE "NIX FRAS) 'u9du] 'SUTUYOIOA 'WITBJUUNT, 'JeJ[NStUnNISJUSLIN Te SRA SA a Sr Se bene 2 a) "u019B0P 'u9Ntd[eIstHad "UTJJJWOUBW I 'ud[BUBYUWIC] é AA NET SJIAOSIO H vd UTYJIAUT 2030) BÄ UVIIJAUJ Je Pp UAH SSE RIPA ASTON LI ENSE Sr Rh TIEET 909 e 123 —-—- —mp,,a=————— OO — — — — — — Ö- 2 Am——— 2 Ae VE I (0 a Er I TN 0 5 JEN Får RT SO OK Résumé: Dans le manométre å MgSO,, la pression monta å + 52 mm., dans le manométre å sucre en méeme temps å + 130 mm. Expérience VII. 7/3 93. Lapin d'un poids de 1360 grammes. Injection sous-cutanée de 0.03 gr. de chlorhydrate de morphine. +) La communication entre les différentes parties des tuyauz, métait pås complete au début de Pexpérience, car il s'établit une éléva- tion de pression aprés qu'on eut comprimé Panse. 134 1/> molécule en grammes de Mg5SO0, et de sucre par litre. Le manométre å MgSO, en ordre å 12 h. 2 a. M. 5 si NAC AES E fn nro fås L'anse å MgSO, longue de 16 c. m. i SUCKe Lr FR STAR Le manométre å MgSO, Le manoméetre å sucre aprés 15 min. =—+ 55 mm. aprés 15 min. =>—+ 21 mm. NOD RR KON NRO HG == OMG DEN, = 00-05 EMD =—+65 , NN RN SFFR OFAÅ DN =+73 ,, EDDAN =—+138 ,, RES DEE =—+85 , or LR MmINA= FLINK » (LK OMR KON Résumé: Dans le manométre å MgSO0, la pression s'éleva d'une maniéere continuelle å 155 mm., dans le mano- métre -å sucre en meme temps å 95 mm. Expérience VIII. 2/3 93. Lapin de grandeur moyenne; poids non annoté. Injection sous-cutanée de 0.03 gr. de chlorhydrate de mor- phine. E !/3 -molécule en grammes de Mg5S0, et de sucre par litre. Le manométre å MgSO, en ordre å 12 h. 43” a. M. & 3 SUCTE in RS NE VR UN LK SD dör L'anse å MgSO, longue de 20 c. m. : NLRA SUCK S TN DNs Le manométre äå MgSO, Le manoméetre å sucre aprés 10 min. = + 45 mm. aprés 10 min. =+ 30 mm. FEIST GTRS VERS RISE RA RE a SRA ADLER LÖSN FS 0 ren TE NONE 2 AQ == LA DNA 40 ER LD 2 RR e=e ) o [ÖKA OD 20 ÅSA ER BN tr PA (Ae - lh. = 238 135 Les tuyaux conduisant aux manométres furent alors ouverts et du liquide en fut tiré jusqu' å ce que la pression dans les deux manométres fåt =0. Puis on annota: Le månométre å MgSO, Le manométre å sucre aprés 10 min. = + 30 mm. = aprés 10 min. = + 20 mm. KN (0 = LS AD NE SAUL (ÖN 4 (NA (RR ED RR =E AL GI R NED ÖA == ENG NE SAGTS VS ju GONE NR UU RN a 2 (YST INA Résumé: Pendant une heure, la pression dans le ma- nométre å MgSO, avait monté å + 227 mm., celle dans le manométre å sucre å + 238 mm. Aprés qu'on eut tiré du liquide jusqwå zéro dans les deux manométres on obtint, pen- dant les 40 minutes suivantes, une élévation de pression dans le manométre å sucre de 88 mm. et dans celui å MgS5O, de 83 mm. Nous trouvons d'aprés les expériences I—IV, qui se rapportent å la comparaison de Paction des solutions de NaCl et de MgSO, avec !/; molécule en grammes par litre, que Fintensité de Péelévation de pression dans le manométre a un peu varié dans les différentes expériences, mais qu'en général elle a été assez considérable. Donc, il y a eu un épanchement de liquide dans Pintestin. Dans les expériences I, II, IV, Pécoulement: produit par la solution de NaCI était plus grand que celui provenant de F'action de la solution de MgS0,. Dans. Pexpérience I au contraire, la solution de Mg50, a été, å cet égard, plus efficace que la solution équi- moléculaire de NaCI. Quant aux expériences V-—VIII, dans lesquelles on a comparé des solutions équimoléculaires de MgSO, et de sucre avec !/; molécule en grammes par litre, nous trouvons dans presque toutes une augmentation continuelle de la pression manométrique pendant tout le temps de Pexpérience, ce qui montre par conséquent un épanchement de liquide de la muqueuse de Fintestin. Dans F'expérience V il se produit, il est vrai, pendant les premiéres dix minutes de Fexpérience 136 une diminution insignifiante de pression. (Comme dans plu- sieurs des expériences suivantes, nous avons eu P'occasion d'observer au commencement de PFexpérience, une pareille diminution de pression, je dirai tout d'abord, que je ne considére pas ce fait comme montrant avec certitude qu'une résorption du liquide dans les tuyaux a eu lieu, mais que jattribue ce phénoméne å une autre cause. Des expérien- ces de cette espeéce sont entourées de plusieurs difficultés et parmi celles-lå se trouve le placement des anses de Tin- testin remplies exactement au niveau du O du manométre. Quand on a rempli les anses intestinales et qu'on y a fixé la canule communiquant avec le manométre et qu'on les plonge ensuite dans la solution physiologique de NaCl, il se peut que Panse vienne se placer un peu au-dessous du niveau du zéro et, par conséquent, la pression parait diminuer. Or, il est prudent de n” admettre une vraie résorp- tion du contenu de Fanse intestinale que dans le cas ou une telle diminution de pression s'établit quelque temps aprés que les anses ont occupé leurs places définitives. A part cette diminution insignifiante initiale de la pres. sion dans PFexpérience V, nous trouvons, comme il vient d'étre dit, aussi dans les expériences IV-—VIII de méme que dans les quatre premiéeres expériences, un épanchement de liquide dans Fintestin. Dans deux cas (exp. V & VII) Faction de la solution de sulfate de magnésie était, åa cet égard plus grande que celle de la solution de NaCl. En revanche, dans les expériences VI & VIII, la solution de sucre pro- duisit une augmentation de pression plus considérable que celle du MgSO0,. Quand, dans Fexpérience VIII, la pression dans les manométres atteignit une valeur assez considérable on leur tira du liquide jusquå ce que la pression fåt de nouveau = 0; il s'établit encore un épanchement de liquide, cette fois aussi plus grand dans le manométre å solution de sucre. Avec des solutions, contenant !/, de molécule en gram- mes de sulfate de magnésie, de chlorure de sodium et de sucre par litre, ja fait les expériences suivantes: 137 Expérience IX. 18/,, 92. Lapin d'un poids de 880 grammes. Injection sous-cutanée de morphine de 0.04 gr. 1/, de molécule en grammes de MgSO, et de NaCl par litre. Le manométre å MgSO, en ordre å 12 h. 33 min. a. M FRAN EL BT ENA NES gm vd E DST Lå Id SRN art Fade å MgSO, longue de 16 c. m. Sö EANE LA! ä FYR AE Le manométre å NaCl Le manoméetre å MgSO, apres I minute: =0 mm. - apres 9min:= 2.7 mm. FN KOminutes== 05-55 SU rd) Arv AD Ba FR a] la NI SS0RFER a FR RN RE = = DUB EA REL OLE a = (0 ER Rd SS LE SN NN =100 FER LO A= AS Nere SA =S FR NN == Aa dr Résumé: La solution å NaCl avait, pendant 1 h. 4”, amené une élévation de pression de 3 mm. seulement, tandis que la solution å MgSO, pendant 1 h. 12” produisit une élévation de 12.4 mm. Expérience X. 12/, 93. Lapin d'un poids de 1830 grammes. Injection sous-cutanée de 0.023 gr. de chlorhydrate de morphine. 1!/, de molécule en grammes de MgSO, et de NaCl par litre. Le manométre å MgSO, en ordre å 12 h. 39 min. a. M. Å NEN La dr ng NS GT LOSE a FER a MgSOÖ, longue de 26 c. m. SEA NACI få FAR) PA Le manométre å NaCl Le manométre äå MgSO, apressble fiminssST omm. > apresila, Ominss=— mm. 20 so 10: Stk20 (0 RA ON (ÖR ENSO FEL » 40 Re rd [0 ES 240) LA RN ABs AV SÖ AC 5 rg ÅN LIBRARY CAN RPS 138 Le manométre å NaCl Le manoméetre å MgSO, aprés 50 - min. =— 11 mm. apreés50 — min. =— 8 mm. AAA oe REA 1 (re FIA USA ESP SLE EDA NEN 1 a ET I OS 0 9 ANSER FE a 18 [0 = CS LÖN BN ENSE ITA U AEA A= IT LÄ BE FANA OJ rå = SN IE ” 9” 30 TT 11 9” 9 ös SE — 8 39 RN 0 rr = 1) [ER SUR =++25 »' 55 Ra ÖR =O SU AES 0 ri OR Résumé: La solution de NaCl, amena, aprés une petite élévation initiale, un abaissement de pression dans le mano- métre de — 11 mm. en 50 minutes, et cette valeur se maintint jusquwå la fin de PFexpérience. La solution de MgSO, pro- duisit, pendant la premiere heure, un abaissement de — 8 mm. puis une élévation jusqu'å -— 26 mm. Expérience XI. 25/, 93. Lapin d'un poids de 640 grammes. Injection sous-cutanée de 0.03 gr. de chlorhvdrate de morpbhine. !/. de molécule en grammes de MgSO, et de NaCl par litre. : Le manométre å NaCl en ordre å 12 h. 53 a. M. MN MOS ÖR ICA oe NINE DON ba ade åa NaCl longue-de 27 c. m. AKT Mo BOR Gr 33 OMAR Le manométre å NaCl Le manoméetre å MgSO, aprés 10 — min. =-F 6 mm. apreés10 min. =— 3 mm 20 su tEES-S0 NR 20) ÖST KÖ TG) » =+44 END. mr NONE 3» 140 » =00-5 » "40 SEEN SEN ACES 04 SNI) SE Due SAR EA LR 0 RÖD SS: EES ONE » Th TO mn: === 0206 Sal hi JÖmnE= SE SÖ UTAN 2 ENE ON SER 0 Arb == Do RN ägt Ne (Ög a == ONT I ir SR ARNE 1 a ==) ir LÖ VAN RANN I AR OS SE oa a ” 9) 0) EES 32 AR 9” 9” 50 Ve 193 ” 139 Résumé: La solution de NaCl produisit, pendant la premiere heure, une élévation de 65 mm., puis un abaisse- ment de 33 mm. dans le manométre. Aprés un petit abais- sement dans les premiégres 10 minutes de I'expérience, il s'établit dans le manométre å MgS5O, une élévation conti- nuelle, qui å la fin de F'expérience était de 93 mm. Expérience XII. 29/, 93. Lapin d'un poids de 725 grammes. Injection sous-cutanée de 0.02 gr. de chlorhydrate de morphine. !/, de molécule en grammes de MgS0O, et de NaCl par litre. Le manométre å NaCl en ordre å 11 h. 35 m. du matin. > z 5 MSS O RA CI sä: 03 GR FÖRSE L'anse å MgSO, longue de 30 c. m. S ENA Cl å ROOT ENA Le manométre å NaCl Le manométre å MgSO0, aprés 10 min.= + 0. aprés 10 MIN. = 12 20 RANE 20 SR 2 (0 0) är 0 re 20) 3 SNS 2 of jr == 20 SEE =S 08 DÖ =S F22 0) , =+55 SR Sal: » = + 20 Fr ERE » =+18 Ao bä US hr ==" et ora En ÄG AS + 90 Immédiatement aprés, I'animal dégagea sa téte de I'appa- reil ou il était fixé et I'on fut obligé de Fappliquer de nou- veau. La pression dans les manométres s'abaissa parce que les anses intestinales ou se trouvaient les canules, furent enlevées de leurs positions initiales. Ainsi: Le manométre å NaCl aprés 1 h. 20 min. = — 2; Le manométre å MgSO, aprés 1 h. 20 == 80. Lanimal mourut å 1 h. 2 min. a M. La pression dans les manométres comme dans F'observation précédente. Résumé: Pendant les premiéeres 50 minutes de P'expé- rience la solution de NaCl produisit une élévation de pres- sion dans le manométre de 22 mm.; puis il s'établit un 140 abaissement dont la valeur ne peut étre exactement mesu- rée å cause de Paccident survenu. La pression dans le ma- noméetre å MgS50O, monta d'une manieére continuelle jusquwå 90 mm. Expérience XIII. !£/, 93. Lapin d'un poids de 835 grammes. Injection sous-cutanée de 0.02 gr. de chlorhydrate de morphine. !/, de molécule en grammes de MgSO, et de NaCl par litre. Le manométre å MgSO, en ordre å 1 h. 12 min. a. M. ” ” ” NaCI ” ” ” 1015 FILA NED L'anse å MgSO, longue de 20 c. m. - » NaCl pi RON Le manométre a NaCl Le manoméetre å MgSO, aprés 10 min. = + 10 mm. aprés 10 min. =—+— 1 AD) == Ho STEP) AE la EGR) =E 0 SAO KE (0) FN FM OLE Ae 10) >» EEE 10 YA FOND) === (OLA 0) » === 20 El LOR FR 7 (1 JR Sd » = 26 FASS Ul 0 152) rr Et HL 0 VANER. » LB. 10:35, =E BRAST 0 | Sr (eli 51, DÖ AD AASE ENS I 0 JNA ER = 0 bä NO ör === rr AN ER ARE UR = EG) SET a OM dög ra ff BO) AASE [UA == ST) SUDTINE Ög NN tra ÖS Résumé: La pression dans le manométre å NaCl monta pendant les 70 premiéres minutes å 80 mm., puis tomba å—+ 35 mm. Dans le manometre å MgSO0O, il s'établit une élévation continuelle qui å la fin de Fexpérience faisait 78 mm. Expérience XIV. 11/, 93. Lapin d'un poids de 1300 grammes. Injection sous-cutanée de 0.03 gr. de chlorhydrate de morphine. 1/, de molécule en grammes de Mg50, et de sucre par litre. 14i Le manométre äå MgSO, en ordre å 12 h. 15 a. M. : 5 NS SST UREA RE SA [AT ES RS L'anse å MgSO, longue de 20 c. m. É , SUCFe - 2 BD SKAR MA Le manométre å MgSO, Le manométre äå sucre apres 10 min. = + 9 mm. aprés 10 min. = — 15 mm. FSA) öva 1—8-- » > 20 0 R3Ö SÄ da KI EE 0 se » 40 == Ser 0) a EDO SA 3 SA DÖ sn ROR se FA a ST ER 0) SN Er 0 NESS EE Bl a (0 PE Sr AR a AN ÖR 1 (js SE AN SAUNA sv Nr ÖR tU 20 Résumé: La pression dans le manomeétre å Mg50O, s'était élevée å 33 mm., en méme temps celle du manométre å sucre s'était abaissée å — 20 mm. Expérience XV. 7/, 93. Lapin d'un poids de 720 grammes. Injection sous-cutanée de 0.03 gr. de chlorhydrate de morphine. !/, de molécule en grammes de MgSO, et de sucre par litre. Le manométre å sucre en ordre å 12 h. 20 min. a. M. 5 5 SSV SI ÖGA EON INAO Longueur des anses non annotée. ” SRA ERST Le manoméetre äå MgSO, Le manométre å sucre aprés 10 min.=— 7 - apreés 10 min. = — 10 mm. SF ED SEA P4 [0 JANE SÖ a e(i(0) SWNS0 blot DA » 40 SS » 40 AE! KN 0 SN == i SEEN föga SBA DA SF PLAN IG 0 at at AR a di EA EN bl ia LOVER Se 0) ASIA 0 3 0 (Ör spi dre dl (9 NNE ” 200 5 20 RENSAS > by 0 Aa NO > JS00NRE==ER 20 0 5 400 ra 0 ; AV = OM 142 L”animal mourut å 1 h. 9 min. a. M. Résumé: La pression dans le manoméetre å sucre s'abaissa pendant les premieres 30 minutes å — 10 mm., puis monta å+3 mm., pour tomber enfin ä O mm. Dans le manométre å sucre la pression descendit pendant les 20 premieres minutes å — 10 mm; puis monta å + 30 mm. . Expérience XVI. 5. 1/, 93. Lapin d'un poids de 720 grammes. Injection sous-cutanée de 0.02 gr. de chlorhydrate de morphine. !/, de molécule en grammes de MgSO, et de sucre par litre. L'anse å MgSO, longue de 24 c. m. ot , SUCFre 5 TA VIS Le manométre äå MgSO, Le manométre å sucre apreés10 min.=+ Omm. apres 10 min.=— 7 mm. FEAR) SME (EINER EA FR JE 0 AREA SK HO SATJ0 RES NND » 40 SENDA » 40 NE Ng ARD = ES UD fd NOD BEN FN a ae bag FAN ERT ST 0 RE NAN > ESD Sig fel (5 KU ANA fr = AR 0 INA SS 1 a (0 ARR ET ÖJ FA SR ANA P0 rg RN CR SV (ds or Tala (ER 1 BESTIGA AN SÖK Tate SNR RN DR SEIN FS a AU EGR =" 6 ÖT LAKE Ten SA) ög = RENA Résumé: La solution de MgSO, monta d'une maniére continuelle å +— 111 mm. La solution de sucre descendit pen- dant les premieres 10 minutes å — 7 mm., puis monta jusqu'å + 31 mm. Expérience XVII. 13/,, 93. Lapin d'un poids de 790 grammes. Injection sous-cutanée de 0.02 gr. de chlorhydrate de morphine. !/, de molécule en grammes de MgSO, et de sucre par litre. 143 Le manométre å MgSO, en ordre å 12 h. 58 min. a. M. 3 sj ESUGKON 0 ov 5) EA AN DE od SER I”anse å MgSO, longue de 21 ce. m. & » SUCIe + FTSE (ehe Le manoméetre å MgSO, Le manoméetre å sucre aprés 10 min. =— 4 mm. aprés 10 min. = — 10 mm. ar 0) SS SENS ILS RE SSK 6 ERNST fl eka0 FRA i Ly (Ren TEA jo == 1 idka las » 40 == LINS AOL (0) EE Mig ” 30 AT äl ” ” 30 el Pro Z ” SEELE: US | je 5 Ha föra EE RAA SR LÖ =O TE 0 3 IL == LÖR . Résumé: Pendant les premieres dix minutes ia solution de MgSO, descendit de 4 mm., pour s'élever ensuite ä + 31 mim. La solution de sucre s'abaissa pendant les premieres dix minutes å— 10 mm. et garda cette valeur, apres des fluctuations insignifiantes, å la fin de Pexpérience. Sur les expériences qu'on vient de citer, faites avec des solutions å !/, de molécule en grammes par litre, il y en a donc 5 (les exp. IX—XIII) exécutées avec du sulfate de magnésie et du chlorure de sodium. Les solutions de MgSO, ont, aussi dans cette concentration, fait augmenter la pression du manométre (dans les exp. X & XI aprés une diminution initiale insignifiante). Un phénoméne singulier fut observé pour la solution de NaCl dans ces expériences. Tandis que, dans Vexpérience IX, cette solution produisit une élévation peu considérable de la pression, il se produisit dans les autres (exp. X—XIII) d'abord une augmentation, puis une diminution, plus ou moins grande, de pression. I est donc permis d'admettre que dans ces cas il y eut d'abord un épanchement de liquide dans Pintestin, et puis une résorp- tion du econtenu. On peut dire en général que le sulfate de magnésie provoque, å ce degré de concentration, une élévation dans le manométre plus grande que le chlorure de sodium. 144 Jai fait une comparaison entre le MgSO, et le sucre de canne dans des solutions å !/, de molécule en gram- mes par litre dans les expériences XIV—XVII: Comme auparavant les solutions de Mg50O, ont provo- qué une augmentation de pression (dans les expériences XV & XVI aprés une petite diminution). Chez le sucre nous trouvons une diminution au début de toutes ces expériences:; aprés un temps plus ou moins court, il survient néanmoins icl aussi une augmentation. Dans le plus grand nombre des cas, (expériences XIV, XVI & XVII) la solution de MgS5O, a provoqué un épanchement plus considérable que celle de sucre. i Pour donner un apercu plus clair, nous réunissons dans le tableau ci-dessous les résultats de toutes les expériences: Expérience I. 16/1, 92: 1/5 mol. de NaCl: elevation. dert05Tmmren Re min; 1/, mol. de MgSO,: élévation de 133 mm. en 1 h. 12 min Expérience II. 12, 93. 1/; mol. de NaCl: élévation de 235 mm. en 530 min. 1/, mol. de MgSO0,: élévation de 176 mm. en 50 min. Expérience III. 287, 93. 1/5 mol. de NaCl: élévation de 190: mm. en 50 min. | 1/, mol. de MgSO,: élévation de 125 mm. en 50 min. Expérience IV. 23/, 93. 1/, mol. de NaCl: élévation de 159 mm. en I h 1/, mol. de MgSO,: elévation de 137 mm. en 1 h. Expérience V. 21/7, 93. 1/, mol. de MgSO,: élévation de 250 mm. en 50 min. 145 ed '/2 mol. de sucre: abaissement de 6 mm. en 10 min., puis élévation de 116 mm. en 40 min. Experience VI. 3/3 93. 1/; mol. de MgSO,: élévation de 52 mm. en 1 h. 1/; mol. de sucre: élévation de 130 mm. en 1 h. Experience VII. 7/, 93. 1/; mol. de MgSO,: élévation de 155 mm. en ÄRA SAMmn. 1/> mol. de sucre: élévation de 95 mm. en 1 h. 5 min. Expérience VIII. 1/, mol. de MgSO,: élévation de 227 mm. en 1 h. 1/; mol. de sucre: élévation de 238 mm. en 1 h' tirage du liquide jusqu'å 0, puis. 1/, mol. de MgSO,: élévation de 83 mm. en 40 min. 1/, mol. de sucre: élévation de 88 mm. en 40 min. Expérience IX. 18/., 93. 1/, de mol. de NaCl: élévation de 3 mm. en 1 h. 4 min 1/, mol. de MgSO,: éelévation de 12 mm. 1 h. 12 min. Expérience X. 12/, 93. 1/, de mol. de NaCl: élévation de 3 mm. en 11 min., puis abaissement de 14 mm. en 1 h. 39 min. frmol de MgSO,: abaissement de 10 mm. en 30 min., puis élévation de 36 mm. en 1 h. 20 min. Expérience XI. 28/, 93. 1/, de mol. de NaCl: elévation de 65 mm. en 1 h. puis abaissement de 33 mm. en 50 min. 1/, mol. de MgSO,: abaissement de 3 mm. en 10 min.; puis élévation de 96 mm. en 1 h. 4 min. 10 146 Expérience XII. 297,93. !/, de mol. de NaCl: élévation de 22 mm. en 50 min.; puis abaissement de 4 mm. en 20 min. 1/, de mol. de MgSO,: élévation de 90 mm. en 1 h. 10 min. Expérience XIII. 14/, 93. 1/, de mol. de NaCl: élévation de 80 mm. en 1 h. 10 min.; puis abaissement de 45 mm. en 50 min. 1/, de mol. de MgSO,: élévation de 78 mm. en 2 heures. Expérience XIV. 17, 93. 1/, de mol. de Mg5O,: élévation de 33 mm. en 1 hE20- min. 1/,.de mol. de sucre: abhaissement de 23 mm. en 50 min., puis élévation de 3 mm. en 30 min. Expérience XV. 7/, 93.. 1/, de mol. de MgSO,: abaissement de 10 mm. en 30 min., puis élévation de 10 mm. en 1 h. 10 min. 1!/, de mol. de sucre: abaissement de 10 mm. en 20 min., puis élévation de 40 mm. en 1 h. 20 min. Expérience XVI. 1/, 93. 1, de mol. de MgSO,:.élévation de 111 mm. en 1 h. 40 min. : 1/, de mol. de sucre: abaissement de 7 mm. en 10 min., puis élévation de 38 mm. en 1 h. 30 min. Expérience XVII. 137, 93. 1/, de mol. de Mg5O,: abaissement de 4 mm. en 10 min., puis élévation de 35 mm. en 1 h. 1/, de mol. de sucre: abaissement de 10 mm. en 10 min., persistance presque de la méme valeur pendant une heure. Parmi les substances que comprennent nos recherches, le chlorure de sodium est dans ses solutions le plus dissocié 147 en iones, puis le sulfate de magnésie. En revanche le sucre ne se dissocie pas dans les solutions, il ne se partage pas en iones. Nous avons dit plus haut, que Feffet osmotique, quant aux solutions équimoléculaires est plus grand pour les substances plus dissociées en iones. Si des forces purement physiques avaient agi dans nos expériences, on se serait attendu å voir le chlorure de sodium produire F'épanchement de liquide le plus considérable, puis le sulfate de magnésie et enfin le sucre. Or, on ne peut pas découvrir une telle régularité dans les expériences. Dans les expériences avec !/; molécule en grammes de NadCI, il est vrai que PFeffet de la solution de NaCl est, excepté un cas, plus grand que celui de MgSO,, mais en revanche les solutions å !/, de molécule en grammes de ces substances se comportent d'une maniere tout-å-fait diffeérente. La solution å !/, de molécule en grammes de NaCl est, å cet égard, particulierement remarquable, en pro- duisant d'abord un épanchement de liquide, puis une résorp- tion, tandis que PFeffet de la solution de MgS5O, équimolé- culaire est de provoquer un épanchement plus considérable dans PFintestin que celui de la solution: de NaCl. Enfin, quant aux solutions avec !/; molécule en grammes. de MgSO, et de sucre et les mémes substances dans les solutions å !/, de molécule en grammes, le sulfate de magnésie est dans chaque groupe le plus efficace dans deux expériences; le sucre dans deux autres. Les phénoménes que nous avons observés dans cette série d'expériences ne sont donc pas, selon moi, compatibles avec la supposition que des forces purement physiques seraient intervenues. Nous sommes conduits iei aussi, comme partout dans les probleémes de Forganisme vivant å chercher Fexplication des phénoménes observés dans les propriétés vivantes des cellules. Celles-lå sont encore si peu connues jusqu” ici, quil est plus que douteux de vouloir d'une ma- nigre plus précise, caractériser le mode d'action des cellules. Nous devons nous contenter, jusqu'å nouvel ordre, de la constatation du fait que PFaction des solutions des sels sur 148 la muqueuse de PFintestin est un phénoméne, non pas physi- que, mais d'ordre biologique. Nous devons pourtant ajou- ter que les lois de F'osmose indiquées subsistent pour les membranes perméables d'un seul cöté. A ce point de vue, le röle de PFintestin n'est pas encore déterminé d'une facon tout-å-fait évidente pour les solutions que j'ai employées. En tout cas, les résultats que jai obtenus constituent des faits quil peut étre intéressant de faire connaitre indépen-. damment des explications théoriques des causes qui engen- drent ces phénoménes. Jadresse ici mes chaleureux remerciements å M. le pro- fesseur Hällstén, qui non seulement a généreusement mis å ma disposition les appareils et les animaux nécessaires å mes expériences, mais encore a bien voulu m'aider de ses conseils et de ses lumiéres dans le courant de mes travaux. Some New Species of Australian Mosses described by V. F; Brotherus: TTT 53. Andreaea amblyophylla C.-Miäll. in sched. Dioica; pulvinata, pulvinulis ad 2 em. usque altis, ri- gidis, facile dilabentibus, rubro-vel atrofuscis; caulis erec- tus, dichotome ramosus, ramis fastigiatis, dense foliosis, obtusis; folia sicca imbricata, humida erecto-patentia, oblon- go-vel ovato-lanceolata, subcucullata, rotundato-obtusa, dorso grosse papillosa, marginibus integerrimis, enervia, cellulis valde incrassatis, superioribus et marginalibus rotundatis, medii folii anguste oblongis, basilaribus linearibus; bracteae perichaetii foliis multo majores, convolutaceae, rotundato- obtusae. Patria. New South Wales, Blue Mountains, 3500 p-. (TH WHITELEGGE n. 302) Tasmania, Knocklofty pr. Hobart (W. A. WeEeYyMoUuTtH n. 262, 475, 476, 477, 1618, 1618 a) Mt Wellington (W. A. WEYMOUTH n. 1634, 1635, 1643). Species ab ÅA. petrophila Ehrh., habitu simili, foliis ro- tundato-obtusis, subcucullatis prima scrutatione dignoscenda. This species seems to come very near to A. Huttoni Brown Trans... New Zeal. Inst. T. XXV, p. 279 or may be identical with it. As, however, I have not had an oppor- tunity of examining specimens of A. Huttomi, but ground my 150 supposition only on the illustration 1. c., I cannot give a decisive opinion in the matter. 54. Leucoloma austro-scoparium C.-Mäll. in sched. Dioicum; dicranoideum, glauco-viride, nitidum; caulis 2—7 cm. altus, adscendens, flexuosus, niger, inferne denu- datus, in partem supremam usque fusco-tomentosus, dense foliosus, simplex vel parce ramosus; /folia horride patula, stricta, sicca erectiora, dorso laevia, e basi late lanceolata breviler subulata 5—5,5 mm. longa et 1—1,2 mm. lata, margi- nibus erectis, superne conniventibus, summo apice tantum ser- ratis, ubique hyalino-limbata, limbo latissimo, e cellulis elon- gatis, angustissimis composito, medio folii 0,125—0,175 mm. lato, apicem versus sensim angustiore, nervo tenui, excurrente, dorso' e medio ad apicem lamellis duis, argute serratis prae- dito, cellulis chlorophyllosis, elongate et anguste linearibus, apice brevioribus, alaribus numerosis, quadratis, fusco-au- reis, saepe decoloratis, omnibus laevissimis; bracteae peri- chaetii intimae e basi longe vaginante, convoluta subito in pilum longiusculum, sublaevem contractae; seta solitaria, 7—10 mm. alta, erecta, straminea, apice incrassata, laevis- sima; theca oblonga, obliqua, subceernua, collo brevi, stru- moso, laevis. Caetera ignota. Patria. Queensland, Bellenden Ker Range, 5000 p. alt. (F. M. BaireY n. 609 et 617). A L. serrato Broth. Austr. Moss. I, p. 4 affini colore, foliis horride patulis nec subsecundis, latioribus, limbo duplo latiore jam differt. 55. Dicranum Whiteleggei C.-Mäll. in sched. Dioicum; caespitosum, caespitibus densis, lutescentibus, nitidiusculis; caulis adscendens, ad 3 cm. usque altus, in par- tem supremam usque fusco-tomentosus, dense feliosus, simplex vel parce ramosus; folia dorso laevia, flexuoso-secunda, apice caulis subfaleata, carinato-concava, dorsolaevia, e basi lanceo- lata subulata c. 5 mm. longa 0,85—0,95 mm. lata, marginibus erectis, e medio ad apicem grosse et argute serratis, nervo 151 tenui, excurrente, dorso e medio ad apicem lamellis duis, rosse et argute serratis praedito, cellulis superioribus abbreviatis, irregularibus, ad nervum longe infra medium folii descendenti- bus, caeteris elongatis, linearibus, marginalibus angustissimis, hyalinis, limbum angustissimum e basi ad medium folii forman- tibus, alaribus numerosis, fusco-aureis, quadratis, omnibus laevissimis; bracteae perichaetii intimae e basi longe vagi- nante, convoluta, sinuato-obtusata subito loriformi-acumina- tae, acumine subintegro; setae plerumque binae, 1 cm. altae, siccae flexuosulae, rufescentes, laevissimae; theca erecta, cV- lindrica, 3 mm. longa, subsymmetrica, recta, haud strumosa, fuscidula, laevis; peristomuwn ut in D. dicarpo, sed denti- bus latioribus; operculum e basi conica oblique costratum, rostro dimidiam thecae superans; calyptra magna, cucullata, thecam pro maximam partem obtegens, basi trifida, stra- minea, laevis. Patria. New South Wales, Fitzroy Falls, Moss vall ubi m. Nov. 1884 leg. TH. WHITELEGGE. A D. dicarpo Hornsch. proximo seta longiore theca cylindrica, recta rec curvata, estrumosa differt. 56. Dicranum novo-guinense Broth. Geh. Dioicum; caespitosum, caespitibus densis ad 7 cm. us- que altis, lutescenti-viridibus, nitidiusculis; caulis erectus, dense foliosus, parce radiculosus, dichotome ramosus; /fo- lia flexuoso-faleata, canaliculato-concava, dorso laevia, e basi lanceolata subulata, c. 7 mm. longa, marginibus: erectis, su- perne serrulatis, nervo superne serrulato, cellulis elongatis, angustissimis, basilaribus infimis aureis, alaribus numerosis, quadratis, fusco-aureis, omnibus laevissimis. Caetera ignota. Patria. Nova Guinea, Owen Stanley Range, ubi prope cacumen legit Sir W. Mac GREGOR. Sub n. 6 com. Sir F. VON MUELLER. D. dicarpo Hornsch. affine, sed foliis minute nec argute serrulatis, nervo dorso minute tantum serrulato nec non cellulis omnibus linearibus, angustis facile dignoscendum. 152 27. Dicranum integerrimum Broth. Geh: Dioicum; caespitosum, caespitibus ad 7 em. usque al- tis, densis, pro maximam partem in arena sepultis, lutescen- tibus, nitidiusculis; caulis erectus, dense foliosus, parce radiculosus; folia horride patentia, haud subsecunda, dorso laevia, profunde canaliculato-concava, e basi ovato-lanceo- lata subulata, marginibus erectis, superne conniventibus, in- tegerrimis vel ipso apice denticulis paucis praeditis nervo pertenui, basi indistincto, excurrente, dorso laevi, cellulis ubique elongatis, anguste linearibus, marginalibus angustis- simis, hyalinis, limbum latiusculum formantibus, alaribus numerosis, ventricosis, fusco-aureis, omnibus laevissimis. Caetera ignota. Patria. Tasmania, Sprent River, Jones Track, ubi loco arenoso, graminoso legit T. B. MoorzE. Sub. n. 58 com. Sir F. VON MUuELLER. D. angustinervi Mitt., mihi e descriptione et icone tan- tum cognita, ut videtur proximum. Ab hoc et caeteris spe- ciebus affinibus foliis integerrimis jam discernendum. 38. Dicranum eucamptodontoides Broth. Geh. Dioicum; robustum, caespitosum, caespitibus rigidis, densis, late extensis, facile dilabentibus, pro maximam par- tem in arena sepultis, fuscescentibus, apice lutescenti-viridi- bus, nitidis; caulis ad 7 cm. usque altus, fragilis, dense te- reti-foliosus, parce radiculosus, simplex vel ramosus, ramis brevibus, breviter cuspidatis; folia scariosa, sicca imbricata, humida erecta, cymbiformi-concava, ovato-oblonga, breviter acuminata, 4—5 mm. longa et 1,5—2 mm. lata, marginibus erectis, apice conniventibus, integerrimis, nervo tenui, basi indistincto, superne latiore, dorso prominente, laevi, cellulis elongatis, angustis, inter se porosis, marginalibus angustis- simis, limbum hyalinum angustum formantibus, basilaribus fusco-aureis, alaribus numerosis, valde incrassatis, fusco-au- reis, saepe decoloratis, omnibus laevissimis; bracteae perti- chaetit paulum exsertae, longe vaginantes, convolutae, obtu- sissimae, nervo indistincto; seta brevis, 1 cm. alta, lutescenti- JA 153 rufescens, laevissima; calyptra cucullata, fuscidula, apice scabriuscula, basi truncata, integra. Patria. Tasmania, West Coast, Macquarie Harbour, Jones's Track, in collo arenoso, graminoso, ubi m. Julii 1893 detexit T. B. Moore. Sub numero 60 com. Sir F. von MUEL- LER et W. A. WEYMOUTH. This very remarkable species much resembles FHucamp- todon inflatus (Hook. fil. Wils.) Mitt., — judging from the illustration in Flora Novae Zelandiae — but is distinguished from the former by its nerved leaves. I have classified it, though indeed with much hesitation, among the genus Di- cranum, because its very young fruit is somewhat curved, and the perichetial leaves are much shorter than is the case with the species of the genus Fucamptodon. 39. Dicnemos Macgregorii Broth. Geh. Autoicum; caespitosum, caespitibus ad 4 cm. usque altis, compactis, inferne fuscescentibus, apice lutescentibus, nitidiusculis; caulis erectus, rigidus, dense ferrugineo-tomen- tosus, densissime foliosus, superne ramosus, ramis erectis, strictis, fastigiatis, obtusis; folia rigida, sicca imbricata, hu- mida erecta, stricta, dorso laevia nec rugosa, canaliculato- concava, ovato-lanceolata, nervo excedente aristata, margi- nibus erectis, superne involutis, integerrimis, nervo tenui, basi usque ad 0,13 mm. lato, in aristam longiusculam, ri- gidam, apice hyalinam, laevem, fragilem producto, dorso laevissimo, cellulis incrassatis, lumine anguste lineari, basi- laribus infimis aureis, alaribus numerosis, pulchre fusco-au- reis, quadratis, omnibus laevissimis; bracteae perichaetii ex- ternae minores e basi late vaginante anguste attenuatae, nervo excurrente, internae longissime vaginantes, subito lon- gissime subulatae, nervo excurrente. Caetera ignota. Patria. Nova Guinea, in cacumine montium Owen Stanley Range legit Sir W. Mac GREGOR. Sub n. 9 com. Sir F. von MUELLER. A D. rugoso (Hook.) proximo foliis dorso laevibus nec transversim rugosis primo intuitu dignoscendum. 154 60. Dicranodontium novo-guinense Broth. Geh. Dioicum; 1tutescenti-viride, nitidum; caulis ad 2 cm. usque altus, adscendens, niger, dense foliosus, tomentosus, simplex vel subsimplex; folia falcata, profunde canaliculato- concava, e basi lanceolata sensim longissime anguste seta- cea, usque ad 10 mm. longa, marginibus apice serrulatis, nervo basi tertiam partem folii latitudinis vel ultra occu- pante, superne dorso minute serrulato, cellulis partis basila- ris laminae ad nervum subrectangularibus,. inanibus, exter- nis angustissimis, limbum hyalinum, inferne e seriebus cel- lularum c. 10 formato, superne sensim angustiore, basi- laribus infimis pulchre fusco-aureis, alaribus fusco-aureis, saepe decoloribus, facile deciduis; bracteae perichaetii e basi late vaginante subito setaceae; seta 1,5—2 cm. alta, erecta, superne flexuosa, sicca superne sinistrorsum torta, lutea; theca erecta, oblonga, recta, leptodermis, fusca, laevis; pe- ristomium. infra orifictum oriundum, aurantiacum, dentibus usque ad basim in cruribus duobus, filiformibus, papillosis divisis. Caetera ignota. Patria. Nova Guinea Owen Stanley Range ubi prope cacumen legit Sir W. Mac GrEGor. Sub. n. 3 com. Sir F. VON MUELLER.. Species cum D. mnitido (Br. Jav.) comparanda, notis supra datis facillime dignoscenda. 61. Campylopus austro-subulatus Broth. Geh. Dioicus; gracilis, caespitosus, caespitibus 3 cm. altis, compactis, rubro-radiculosis, viridibus; caulis tenuis, erectus, flexuosus, ramis erectis, saepe apice curvatulis, acutis; folia sicca imbricata, humida erecta, canaliculato-concava, apice convolutacea, brevia, lanceolato-subulata, apice hya- lino denticulis paucis praedita, caeterum integerrima, c. 2,5 mm. longa et c. 0,:2 mm. lata, nervo latissimo, basi ?/; folii latitudinis, superne totam occupante, cellulis ventralibus magnis, inanibus, dorsalibus chlorophyllosis, parce promi- nentibus, laminalibus basilaribus, rectangularibus marginem 159 versus angustioribus, superioribus sensim brevioribus, alari- bus fugacissimis, teneris, hyalinis. Caetera ignota. Patria. Nova Guinea, Mt Musgrave, ubi legit Sir W. Mat GRrEGoR. Sub n. 20 com. Sir F. von MUELLER. ; Species habitu C. subulato Schimp. similis, ad sectio- nem Pseudocampylopt referenda. 62. Campylopus Macgregorii Broth. Geh. Dioicus; caespitosus, caespitibus ad 5 em. usque altis, inferne nigrescentibus, superne lutescertibus; caulis erec- tus, flexuosus, usque ad apicem dense fusco-tomentosus, dense foliosus, simplex vel superne divisus; folia sicca erec- ta, humida erecto-patentia, canaliculato-concava, e basi lanceolata sensim longe setacea, mutica, summo apice den- ticulis novnnullis praedita vel in pilum brevem, recurvulum, hyalinum, parce denticulatum producta, 6—7 mm. longa, nervo basi dimidiam partem foli latitudinis occupante, la- mina usque ad apicem distincta, dorso haud lamelloso, cel- lulis elongatis, incrassatis, lumine angustissimo, superioribus sensim brevioribus, alaribus distinetissimis, numerosis, mi- nutis, pulchre fusco-aureis. Caetera ignota. Patria. Nova Guinea, Owen Stanley Range, alt. 13000 p., ubi anno 1889 legit Sir W. Mac GREGOR. 63. Fissidens (Eufissidens) kerianus C.-Möll. in litt. Dioicus; caespitosus, caespitibus densiusculis, humilibus, viridissimis; caulis ad 1 cm. usque altus, adscendens, flexuo- sus, dense foliosus; /folia superiora sicca circinato-falcata, humida faleatula, erecto-patentia, lineari-lanceolata, acula, usque ad 2 mm. longa et c. 1,28 mm. lata, haud limbata, marginibus ob cellulas prominulas minutissime crenulalis, lamina vera ultra medium folii producta, lamina dorsali ple- rumque supra basin nervi enata, nervo lutescente, flexuo- sulo, usque ad apicem producto, cellulis rotundatis, minu- tissimis, 0,005—0,075 mm. diam, chlorophyllosis, papillosis; perichaetium terminale; seta 3 mm. alta, e basi: genuflexo erecta, strictiuscula, tenuissima, rubra, laevissima; theca 156 erecta, asymmetrica, oblonga, fuscidula, laevis. Caetera ignota. Patria. Queensland, Mulgrave River (F. M. BarLEeY). Species elegantula, a PH. tenello- Hook. f. Wils. affini foliis siccis circinato-falcatis, dorso papillosis, lamina vera minutissime crenulata nec denticulata dignoscenda. 64. Ephemerum (Leptoneura) Whiteleggei Broth. Geh. Autoicum; caespitosum, caespitibus parvis, laxis, viri- dibus; protonema parce evolutum; caulis brevissimus, erec- tus, superne dense foliosus; folia erecto-patentia, infima minora, lanceolata, enervia, superiora elongate lanceolata, longe et anguste acuminata, ad 1,38 mm. usque longa et c. 0,22 mm. lata, marginibus erectis, e medio ad apicem mi- nutissime obtuse serrulatis, nervo viridi, inferne c. 0,05 mm. lato, excurrente, dorso plus minusve serrulato, cellulis infe- rioribus elongate rectangularibus, superioribus elongate rhom- boideis, omnibus leptodermibus, subinanibus, laevissimis; perichaetia saepe bina, terminalia; theca sessilis, minuta, globosa leptodermis, hyalina, brevissime obtuse apiculata; spori 0,06—0,07 mm., fusci, grosse verrucosi; calyptra mi- nuta, conica, margine incisa, tenera, laevis. Patria. New South Wales, Sydney, North Shore et Ball's Head Bay, (TH. WIiTHELEGGE). Ab E. cohoerente (Hedw.) foliorum forma. jam recedit. 65. Syrrhopodon (Thyridium) papuanus Broth. Dioicus; caespitosus, caespitibus mollibus, laxis, laete viridibus; caulis repens, dense fusco-radiculosus, ramis adscendentibus, fasciculatim ramulosis, dense foliosis, folia sicea laxe crispula, carinato-concava, marginibus undulatis, humida e basi erecta, superne vix dilatata patula, linearia, subito anguste breviter acuminata, acuta, c. 3,5 mm. longa et 0,66—0,76 mm. lata, marginibus erectis, undulatis, fere ubique serrulatis, limbata, limbo hyalino, e cellulis angustis- simis formato, basi c. 0,04 mm. lato, superne sensim angu- stiore, longe infra apicem evanido, nervo concolore, infra UL summum apicem vel cum apice evanido, dorso superne sca- berulo, cellulis minutissimis, rotundatis, minutissime papil- losis, pellucidis, basilaribus laxis, breviter rectangularibus, inanibus. Caetera ignota. Patria. New Ireland, ubi anno 1893 detexit W. Mri- CHOLITZ. A S. fasciculato Hook. Grev., S. undulato (Doz. Molk.), S. luteo (Mitt. et S. subluteo C.-Möll affinibus foliis subito anguste breviter acuminatis jam dignoscenda species. 66. Syrrhopodon (Ensyrrhopodon) asperrimus Broth. Dioicus; caespitosus, caespitibus 2—3 cm. altis, den- sissimis, laete vel albicanti-viridibus, inferne fusco-tomento- sis; caulis erectus, superne ramosus, ramis erectis, brevibus, fastigiatis, dense foliosus; folia sicca adpressa, apice incurva, humida erecta, canaliculato-concava, brevia, c. 1,3 mm. lon- ga, e basi hyalina, elongata breviter linearia, obtusa, ple- rumque apiculata, dorso asperrima, marginibus integerrimis, in parte laminali valde incurvis, subeonniventibus summo apice subintegris, limbata, limbo angusto, hyalino, infra summum apicem evanido, nervo hyalino, infra summum apicem evanido vel breviter excedente, dorso laevi, cellulis rotundatis, c. 0,007 mm., dorso papillis grossis, unciformi- bus praeditis, basilaribus laxis, rectangularibus, inanibus, laevissimis; bracteae perichaetu foliis similes; seta 4 mm. alta, erecta, tenuissima, badia, laevis; theca minuta, erecta, oblonga, junior plicatula, demum laevis, brevicollis, badia: operculum rostratum, rostro obliquo, thecam aequante; ca- lyptra conico-campanulata, straminea, apice fusca, sublaevis, basi laciniato-fissa. Patria. Duke of York group, Mioko, ubi anno 1895 detexit W. MiCHOLITZ. Species distinctissima, cum SS. revoluto Doz. Molk. et S. involuto Schwaegr. comparanda. Ab hoc foliis papillis grossis, unciformibus praeditis, calyptra conico-campanulata, ab illo foliis margine superne valde incurvis jam recedit. 158 NS 67. Barbula novo-guinensis Broth. Dioica; gracilis, caespitosa, caespitibus mollibus, 2 cm. altis, lutescenti-viridibus; caulis erectus, parce radiculo- sus, laxe foliosus, simplex; /folia sicca tortilia, humida pa- tentia, carinato-concava, e basi semiamplexicauli, decurrente sensim angustata, obtusiuscula, cellula hyalina, acuta saepe apiculata, marginibus usque ad apicem valde revolutis, summo apice minute denticulatis, nervo crassiusculo, basi c. 0,05 mm. lato, viridi, cum vel infra summum apicem evanido, dorso laevi, cellulis pellucidis, subquadratis, superioribus c. 0,010 mm., basilaribus majoribus, infimis subrectangularibus, omnibus laevissimis; bracteae perichaetii vaginantes, laxius areolatae, marginibus suberectis; seta ec. 1 cm. alta, erecta, flexuosula, tenuis, rubra; theca leptodermis, erecta, angusta, cylindrica, pallida, laevis; annulus angustissimus, persistens; peristomium simplex, dentibus e corona basilari angustissima longissimis, capillaribus, lutescenti-rubris, dense papillosis, plu- ries contortis; spori 0,010 mm., virides, laevissimi; operculum conico-subulatum, rectum, longitudinem thecae adaequans. Patria. Nova Guinea, Simbang prope Finschhafen ubi anno 1893 detexit W. MIiCHOLITzZ. Species B. comosae Doz. Molk. simillima, sed foliis mar- gine usque ad apicem fortiter revolutis facile dignoscenda. 68. Barbula Luehmanni Broth. Geh. Dioica; caespitosa, caespitibus densiusculis, inferne fus- cis, superne fuscescenti-viridibus; caulis 1 cm. altus, erectus, parce radiculosus, dense foliosus, furcatus; folia sicca flexu- osa, humida stricta, patentia, carinato-concava, Nnervo exce- dentie rigide aristata, marginibus fere ad apicem revolutis, integerrimis, nervo crasso, basic. 0,075 mm. lato, rufescente. in aristam brevem, rigidam, laevem, acutam producto, dorso valde prominente, tereti, papillosc, cellulis basilaribus rec- tangularibus, pellucidis, laevibus, superioribus rotundato- quadratis, 0,075—0,15 mm., utrinque papillosis; bracteae perichaetui intimae e basi longe vaginante raptim breviter lanceolato-acuminatae, tenerrime reticulatae, marginibus erec- 159 tis, nervo tenuiore; seta 1 cm. alta, flexuosula, tenuis, pal- lide rubra, apice lutea; theca erecta, minuta, asymmetrica, oblonga, castanea, nitidula; ammulus angustus, persistens; peristomium simplex; tubus 0,075 mm. altus, sordide hyali- nus, dense papillosus; dentes aurantiaci, papillosi, semel con- torti; operculum rostratum, rostro curvatulo, theca breviore, obtuso. Patria. Victoria, ad Loutit Bay å. LUEHMANN lecta-. benigne com. Sir F. vVoN MUuELLER. 69. Pottia tasmanrica Broth. Autoica; gregaria, perpusilla, fusco-viridis; caulis vis I mm. altus, infima basi radiculosus, dense foliosus, simplex; folia sicca imbricata, indistinete spiraliter torta, humida erecta, stricla, carnosula, concava, ovato-oblonga vel ob- longa, breviter acuminata vel obtusa, mutica vel nervo excedente brevissime cuspidata, usque ad 0,95 mm. longa et 0,38 mm. lata, marginibus, basi excepta, valde revolutis, nervo rufescente, basi tenui, superne crassiore, melius evo- luto, breviter excedente, cellulis basilaribus rectangularibus, hyalinis, laevibus, superioribus rotundato-hexagonis, c. 0,015 mm. diam., chlorophyllosis, valde papillosis, obscuris; brac- teae perichaetii foliis similes; seta 3 mm. alta, lutea, tenuis- sima, laevissima; theca erecta, minuta, oblonga, fusca, sicca nitidiuscula, corrugatula; annulus 0; peristomium sim- plex, pallidum, rudimentarium, dentibus brevissimis, 0,05 — 0,07 mm. altis, truncatis, densissime papillosis; spori 0,025 mm., lutescentibus, grosse pustulosis; operculum breviter cc- nicum, obtusum; calyptra apice fusca, scabra. Patria. Tasmania, River Jordan prope Brighton, ad terram (W. A. WeEyMOoUTtH n. 1129). Species inter P. muticam Vent. et P. Starkeanam (Hedw.) C.-Mäll. locum medium tenens. Ab hac foliis mu- ticis vel brevissime cuspidatis et peristomio breviore, ab illa, quacum foliorum structura convenit, peristomio melius + evoluto nec non sporis grosse pustulosis recedit. 160 70. Glyphomitrium latifolium Broth. Caespitosum, caespitibus densiusculis, facile dilabenti- bus, atroviridibus, haud nitidis; caulis ad 2 cm. usque altus, erectus, flexuosus, infima basi radiculosus, dense foliosus, simplex vel dichotome divisus; folia sieca crispulo-adpressa, humida recurvato-patula, carinato-concava, e basi vix di- latata oblonga, rotundato-obtusa, c. 3 mm. longa et c. 0,85 mm. lata, marginibus erectis, integerrimis, paulum undulatis, nervo rufescente, basi crassiusculo, superne sensim angus- tiore, infra summum apicem evanido, cellulis rotundatis, c. 0,010 mm., basilaribus minutis, quadratis, intramarginalibus limbum lutescentem, e seriebus 4—5 cellularum rectangu- larium compositum formantibus, intralimbalibus minoribus, rectangularibus, minus incrassatis. Caetera ignota. Patria. Tasmania New Town Rivulet, ad rupes (W. A. WEYyMoUuTtH n. 1484). Species distinctissima, foliorum forma jam prima scrutatione dignoscenda. 71. Macromitrium Yuleanum Broth. Geh. Dioicum; robustum, intense ferrugineum, hand nitidum; cawlis longe repens, arcuatus, plus minusve radiculosus, ra- mis elongatis, arcuato-repentibus, dense ramulosis, ramulis erectis, strictis vel arcuatulis, 5—15 mm. altis, densissime foliosis, simplicibus, obtusis; folia sicca contracta, horride imbricata, humida reflexa, acumine semitorto, carinato-con- cava, late lanceolata, obtusiuscula, nervo excedente aristata, basi plicata, marginibus superne serrulatis, nervo rufescente, in aristam brevem excedente, dorso laevi, cellulis hasilaribus elongatis, valde incrassatis, lumine angustissimo flexuosulo, grosse papillosis, superioribus ovalibus, 0,015—0,020 mm. longis et 0,010—0,015 mm. latis, pellucidis, dorso setuloso- papillosis; seta 2 cm. alta, tenuis, rubra, laevissima. Caetera ignota. Patria. Nova Guinea, Mt Yule, ad ramulos, ubi legit Sir W. Mac GREGOR. EEE 161 A M. ochraceo C.-Mäll. proximo foliis obtusiusculis, cellulis duplo majoribus et seta duplo longiore jam differt. 72. Macromitrium (Goniostoma) Whiteleggei Broth. Geh. Gracile, prostratum, intertextum, lutescenti-vel fusces- centi-viride; caulis longe repens, vage ramosus, ramis den- sissime ramulosis, ramulis brevissimis, strictis vel curvatu- lis, dense foliosis, acutis; folia sicca arete imbricata, spira- liter contorta, humida erecto-patentia, oblongo-lanceolata, obtusa, nervo excedente breviter aristata, marginibus inferne revolutis, integerrimis, nervo lutescente, in aristam brevem, rigidam excedente, cellulis pellucidis, basilaribus elongatis, valde incrassatis, lumine angustissimo, ad plicas elevato- papillosis, supra medium folii rotundatis, 0,005 - 0,007 mmni., laevissimis; bracteae perichaetui erectae, majores, acuminatae; seta erecta, curvato-flexuosa, 9—10 mm. alta, lutea, laevis- sima: theca erecta, ovalis, evacuata ore plicata, microstomu, badia; peristomiwn simplex; exostomii dentes infra orificium oriundi, breves, sordide albidi, papillosi; operculwmn rostra- tum, rostro luteo, dimidiam partem thecae superans; «ca- lyptra apice ferruginea, glabra, plicata. FÖRS Patria. Queensland, Bellenden Ker Range et Mt Bare Frere, 5000 p. (STEPHEN JOHNSON); New South Wales, Hurst- ville near Sydney (TH. WHITELEGGE n. 301). A M. Scottiae C.-Mull. proximo foliis arcte imbricatis, spiraliter contortis, papillosis differt. 73. Macromitrium (Goniostoma) Weymouthii Broth. Gracile, prostratum, intertextum, laete viride, demum ferrugineum; cauwlis longe repens, vage ramosus, ramis den- sissime ramulosis, ramulis brevibus, strictis vel curvatulis, dense foliosis: folia sicca adpressa, apice incurva, spiraliter contorta, humida erecto-patentia, oblongo-lanceolata, acuta, marginibus inferne plus minusve revolutis, integerrimis, nervo lutescente, infra apicem evanido, cellulis basilaribus elonga- tis, valde incrassatis, lumine angustissimo, supra medium folii rotundatis, valde incrassatis, lumine minutissimo, om- 11 162 nibus pellucidis, laevissimis; bracteae perichaetii erectae, ma- jores, acuminatae; seta erecta, curvato-flexuosa, 3—15 mm. alta, lutea, laevissima; fheca erecta, ovalis, evacuata ore plicata, microstoma, badia; peristomium simplex; exostomii dentes intira orificium oriundi, breves, grisei, papillosi; oper- culum rostratum, rostro dimidiam partem thecae vix supe- rans; calyptra sordide lutea, apice ferruginea, glabra. Patria. Tasmania, West Coast, Macquarie Harbour, Queen River Road, Porteus Gully, ad ligna (W. A. WEY- MOUTH n. 573, D74, 375) nec non ad Henty River; ad ra- mulos Myrtacearum (n. 569). A. M. Scottiae C.-Mäll. proximo foliis acutis, nervo infra apicem evanido nec non cellulis minoribus prima scru- tatione differt. An M. Scottiae Mitt. Austr. Moss. e. Tas- mania ? 74. Macromitrium (Goniostoma) tasmanicum Broth. Autoicum; gracile, prostratum, intertextum, laete vi- ride, aetate fuscescens; caulis longe repens, vage ramosus, ramis densissime ramulosis, ramulis brevibus, dense foliosis: strictis; folia sicca crispulo-adpressa, hand contorta, hu- mida erecto-patentia, oblongo-lanceolata, acuta, marginibus. inferne plus minusve revolutis, integerrimis, nervo lutescente, infra apicem evanido, cellulis basilaribus elongatis, valde incrassatis, lumine angustissimo, supra medium folii rotun- datis, omnibus pellucidis, laevissimis; bracteae perichaetii majores, erectae, acuminatae; seta erecta, flexuosa, 3—7 mm. alta, lutescenti-rubra, laevissima; theca erecta, ovalis,. evacuata ore plicata, microstoma, badia; peristomium sim- plex; exostomii dentes infra orificium oriundi, breves, grisei, papillosi; operculum? calyptra lutea, apice fusca, glabra, plicata. Patria. Tasmania, Circular Head, South Road Forest, ad ligna (W. A. WEYMOUTH Nn. 846, 1040, 1041) nec non in: monte Wellington (n. 121, f. lutescens). A specie praecedente foliis siccis erectis, nec spiraliter contortis, cellulis superioribus minus incrassatis et seta bre- viore differt. 75. Schlotheimia pilicalyx Broth. Geh. Dioicwm; robustum, caespitosum, caespitibus fusces- centi-rubentibus, superne pallide fuscescenti-viridibus, molli- bus, nitidis; caulis repens fusco-tomentosus, dense ramosus, ramos robustos, breviores, simplices vel longiores, usque ad 4 cm. altos, ramulosos, dense foliosos, obtusos, parce radi- culosos emittens; folia ramulina sicca laxe imbricata, pul- chre spiraliter torta, humida erecto-patentia, canaliculato- concava, elongate ligulata, obtusa, nervo excedente piliformi- cuspidata, 3—4 mm. longa et 0.6—0,75 mm. lata, rugulosa, pellucida, marginibus basi paulum revolutis, integerrimis, nervo tenui, rubro, in pilum longiusculum, rufescentem, te- nuem, flexuosulum, laevem producto, dorso laevi, cellulis rhomboideis, incrassatis, basin versus sensim longioribus, basilaribus linearibus, grosse papillosis, infimis fusco-aureis; bracteae perichaetii foliis similes, sed majores, longius pili- ferae, dorso laeves, cellulis minutius papillosis; seta 6 mm. alta, erecta, dextrorsum spiraliter torta, pallide rubra, laevis- sima; theca erecta, oblonga, 1 mm. alta, plicata; annulus 0; peristomium duplex; exostomii dentes c. 0,35 mm. longi, ob- tusi, opaci, sordide lutescentes, linea longitudinali exarati; endostomii processus dentibus breviores et angustiores, lu- tescentes, pellucidi, papillosi, striati: sport 0,020—0,025 mm., virides, papillosi; operculwm conicum, breviter rostratum; calyptra fusca, laevis. Patria. Nova Guinea, in cacumine montium Owen Stanley Range legit Sir W. Mac GREGoR, sub numeris 7 et 10 com. Sir F. von MUuELLER. This' very remarkable species resembles Macromitrium longipilum A. Braun, and is, consequently, larger than any other species known within its genus. It is, moreover, easily recognised through its hairy leaves and its roughly papillous basilar cells. 164 76. Tayloria obtusissima Broth. Dioica; caespitosa, caespitibus elatis, densis, tomento fusco-purpureo intertextis, laete viridibus, vernicoso-nitidius- culis; caulis 9 em. altus, erectus, laxe foliosus, simplex; f0- lia horride patula, valde concava, apice cucullata, e basi breviter spathulata late ovalia, subrotundato-obtusa, 3—5 mm. longa et 2,5 mm. lata, marginibus erectis, superne mi- nute et obtuse serrulatis, nervo tenui, lutescente, longe in- fra apicem evanido, cellulis mollibus, laxis, breviter et late oblongis, apicalibus subrotundo-hexagonis, basilaribus elon- gate rectangularibus; bracteae perichaetii minores, intimae marginibus distincetius serrulatis, nervo breviore, archegonia numerosa includentes. Caetera ignota. ; Patria.- Tasmania, Mt Wellington, Falls Track (W. A. WEYMOUTH n. 1797). Species pulcherrima, distinctissima, a TI. callophylla (C:.-Mäll.) foliis obtusissimis aliisque notis jam primo visu dignoscenda. 77. Funaria (Enthostodon) Smithhurstii Broth. Gehb. Autoica; caespitosa, caespitibus laxissimis, viridibus; caulis ad 6 mm. usque altus, erectus, infima basi radiculo- sus, simplex vel ramosus; folia sicca adpressa, contortula, facila emollita, patentia, concava, inferiora remota, minuta, comalia dense conferta, multo majora, e basi breviter spa- thulata obovata, apiculata, usque ad 3 mm. longa et 1,6 mm. lata, marginibus erectis, e medio ad apicem obtuse serrata, haud limbata, nervo tenui, lutescente vel rufescente, infra summum apicem evanido, cellulis basilaribus breviter rec- tangularibus, superioribus subrotundo-vel ovali-hexagonis parce chlorophyllosis; seta 5 mm. alta, sicca sinistrorsum torta, rufescens; theca erecta, cum collo theca aequilongo turgide pyriformis, deoperculata sub ore paulum contracta, sicca laevis collo plicato, ochracea; annulus 0; peristomwum 0: sport 0,030—0,035 mm., lutei, minutissime papillosi; oper- culwm minutum, 0,76 mm. diam., plano-convexum, siccitate 165 planum, concolor, cellulis in seriebus rectis dispositis; ca- lyptra vesiculoso-cucullata, longirostris, straminea, nitida. Patria. Queensland, Bundaberg a W. H. SMITHHURST lectum sub n. 247 com. amicissimus TH. WHITELEGGE. A F. apophysata (Tayl.) proxima theca breviore, tur- gide pyriformi, foliis apiculatis, numquam piliferis, grosse serratis facile distinguitur. 75. Chaetomitrium Geheebii Broth. Dioicwn; robustiusculum, laete vel aureo-viride, niti- «dum; caulis repens, dense pinnatim ramosus, ramis brevi- bus, adscendentibus, complanatulis, turgide foliosis, simpli- cibus vel parce ramulosis, obtusis; folia erecto-patentia, con- cava, e basi subcordata oblongo-lanceolata, breviter acumina- ta, infra acumen contracta, marginibus erectis, ubique minute denticulatis, nervis binis brevibus tenuibus, rarius obsoletis, cellulis elongatis, angustissimis, dorso minutissime papillosis, basilaribus infimis brevioribus et laxioribus; bracteae peri- chaetit erectae, plicatae, longius et angustius acuminatae, su- perne ciliato-denticulatae, enerves; seta erecta, 1 cm. alta, ru- bra, basi excepta scaberula; theca subhorizontalis, ovalis, curva- tula, fusca; peristominum duplex; exostomii dentes incurvi, aurantiaci, densissime lamellati; endostomium aurantiacum; processus carinati; cilia 0; calyptra pallida, basi longe et dense ciliata, superne 'breviter adpresse hirta. Patria. Queensland, Jobnstone River, ubi anno 1885 legit BERrTHOUD; Nova Guinea, Camp I, ubi ad ramulos ar- borum legit Sir W. Mac GrEGOR. Sub. n. 23 misit Sir F. VON MUELLER. Species Ch. torquescenti Br. Jav., Ch. depresso Mitt. et Ch. Deplanchei (Duby) affinis, sed notis supra datis distin- guenda. 79. Pterobryum Whiteleggei Broth. i Dioicum; fuscescenti-viride, nitidum: caulis primarius longe repens, parce radiculosus, secundarius erectus, rigi- dus, 1,5—3 cm. altus, longe stipitatus, superne dense den- 166 droideo-pinnatus, ramis erecto-patentibus, brevibus, wvix 1 cm. longis, strictis, teretibus, turgide foliosis, obtusis: folia stipitis membranacea, erecta, e basi longe et late vaginante abrupte longe cuspidata, integerrima, nervo obsoleto vel bre- vi, cellulis elongatis, angustissime linearibus, basilaribus bre- vioribus et laxioribus, ramea sicca imbricata, humida erecto- patentia, cochleariformi-concava, dorso laevia, ovato-oblon- ga, abrupte longe et rigide cuspidata, marginibus erectis, superne minute serrulatis, nervo tenui, rufescente, ad basim acuminis evanido, cellulis elongatis, angustissime linearibus, basilaribus infimis brevioribus, aureis, alaribus numerosis, quadratis, valde incrassatis, fusco-aureis, omnibus laevissi- mis. Caetera ignota. Patria. Queensland, Mt Archer (DALLAcCBY), prope Kep- pelbay (herb. MELBOURNE) New South Wales, Port Jackson, Greenwich (TH WHITELEGGE). This fine species somewhat resembles P. vitianum (Sull.), but is much smaller, and is, besides, distinguished from it by its leaves, which are provided with nerves, and by its numerous alar-cells. 30. Pterobryum Micholitzii Broth. Dioicwn; lutescens, nitidum; caulis primarius longe repens, dense fusco-radiculosus, flexuosus, secundarius erec- tus, rigidus, 3—5 cm. altus, stipitatus, superne dense den- droideo-pinnatus, ramis patentibus, saepe flagelliformi-atte- nuatis, complanatis, dense foliosis; folia stipitis adpressa membranacea, e basi late vaginante subito breviter cuspi- data, integerrima, enervia, cellulis elongatis, angustissimis, basilaribus brevioribus et laxioribus, aureis, ramea sicca et humida horride patula, cymbiformi-concava, dorso laevia, ovato-oblonga, contracto-acuminata, marginibus erectis, Su- perne serrulatis, nervi tenui, concolore, ad basin acuminis evanido, cellulis elongatis, angustissime linearibus, basilari- bus omnibus abbreviatis, fusco-aureis, alaribus nullis, om- nibus laevissimis. Caetera ignota. 167 Patria. New Ireland, ubi anno 1893 parce legit W. MICHOLITZ. Species pulcherrima, distinctissima, a P. vitiano sirmili foliis nervo praeditis, a P. Whiteleggei ramis complanatis, foliis horride patulis, cellulis alaribus nullis prima scruta- tione jam dignoscenda. 21. Calyptothecium Buftoni Broth. Geh. Dioicum; fuscescenti-viride, nitidum; caulis repens, ra- mis ad 10 cm. usque longis, flexuosis, turgide foliosis, tere- tibus, obtusis, densissime ramulosis, ramulis patentibus, vix ultra 1 em. longis, turgide foliosis, teretibus, obtusis; folia sieca laxe imbricata, hand rugulosa vel plicata, humida pa- tentia, cymbiformi-concava, oblongo-ovalia, abrupte breviter acuminata, marginibus erectis, integerrimis, enervia, cellu- lis elongatis, angustissimis, chlorophyllosis, basilaribus aureis, omnibus laevissimis; bracteae perichaetii pallidae, foliis ma- jores, erectae, longius acuminatae; theca immersa, iate ova- lis, pallide fusca, laevis. Caetera ignota. Patria. ”Tasmania, Bathurst Harbour, ubi legit Rev. JoHN BUFTON ei sub n.-91 com. Sir F. von MuUELLER, Hartz mountain (J. BUFTON bh. 17). Species distinctissima, pulcherrima, a congeneribus ra- mis densissime ramulosis jam dignoscenda. 32. Fabbronia brachyphylla C.-Mäll. in sched. ÅAutoica; tenera, laete vel obscure viridis, vix nitida; cawu- (is repens cortici arete adnatus, dense ramosus, ramis brevis- simis, erectis vel adscendentibus, dense foliosis, obtusis; fo- lia sicea imbricata, humida patentia, concaviuscula, ovata, acuta, marginibus erectis, integerrimis, nervo ad medium evanido, obsoleto, cellulis mollibus, rhomboideis, alaribus numerosis, quadratis, omnibus valde chlorophyllosis; bracteae perichaetii internae erectae, e basi vaginata, laxe reticulata, superne sinuato-dentata subito breviter acuminatae, nervo ohbsoleto; seta 2—53 mm. alta, erecta, tenuis, flava, laevis- sima; theca erecta, ovalis, minuta, badia, evacuata collo plicata. Caetera ignota. J 168 Patria. New South Wales, Botany Bay, ad corticem arborum (TH WHITELEGGE Nn. 276) et ad Riverstone (idem, sine numero); Iueensland, Brisbane River (F. M. BAILEY). A. F. Scottiae C.-Möäll. valde affini foliis acutis nec breviter piliferis facile distinguiter. 33. Hypnum (Rhynchostegium) Moorei Broth. Geh. Dioicum; caespitosum, caespitibus densis, latissimis, rigidis, laete vel sordide viridibus, nitidiusculis; caulis elon- gatus, vage ramosus, ramis elongatis, robustis, teretibus, dense squamose foliosis; /folia scariosa, humida erecto- patentia, concava, ovata, acuta, marginibus erectis, ubique minute serrulatis, nervo e basi latiore ultra medium tenui- ter evanido, cellulis angustissime linearibus, flexuosulis, chlo- rophyllosis, basilaribus brevioribus et laxioribus, alaribus indistinctis; bracteae perichaetii internae erectae, apice re- flexiusculae, e basi vaginante anguste acuminatae, margini- bus apice remote serrulatis, laxius reticulatae, enerves; seta 17 mm. alta, strictiuscula, rubra, ubique asperrima; theca subhorizontalis, e collo brevi ventricoso-oblonga, pachyder- mis, pallida, laevis; peristomium duplex; exostomii dentes c. 0,66 mm. longi et c. 0,08 mm. lati, rufescentes, apice hyalini, scabridi; endostomium luteum, papillosum; processus carinati, late perforati; ciuia terna, brevia, hyalina; sport 0,012—0,015 mm., ochracei, laevissimi; operculum rostratum- rostro obliquo, theca breviore. Putria. Tasmania, Guy Fawkes Rivulet prope Hobart (W. A. WEYMOUTH Nn. 945), South George River, Gould's Country (W.-A. WEYymouTtH n. 1608), Mt Wellington, Deep- creck, ad rupes irroratas (W. A. WEYMOUTH n. 1822), W. C., inter. Moore's Track et Frenchman's Cap, alt. 250' ubi ad saxa rivuli legit T. B. Moore et sub n. 39 comm. Sir F- VON MUELLER et amiciss. W. A. WEYMOUTH. Species distincetissima, habitu H. rusciformi Weis si- millima, sed seta asperrima raptim dignoscenda. 169 34. Hypnum (Rhynchostegium) convolutifolium Hamp-. Syn. Amblystegium convolutifolium Mitt. Austr. Moss., p. 39. Rhynchaostegium strictiusculum Broth. in Bailey Contrib. to the Queensl. Flora, IV, p. 21 (nomen nudum). Patria. Queensland, Indooroopilly (F. M. BaiLEeY); Tas- mania, River Mersey, Latrobe Waterworks, ad truncos ar- börum (W. A. WEYMOUTH n. 1492). In Linnea T. XXN, p. 641, where H. convolutifolwum is described by HawmPeE, this species is, by its author, con- sidered to come nearest to Amblystegiwm serpens, and is therefore classified by MITTEN 1. c. among the genus Am- blystegium. Consequently, when receiving this species from Mr. F. M. BaineY for determination, I could not suppose it to be identical with H. convolutifolium, but considered it to be a new species. Having, however, had an opportunity of examining original specimens, kept in LinDBERG's herba- rium, I have found this species to be a genuine Bhynchos- tegium and perfectly identical with H. strictiusculum Broth. 35. Entodon Armitii C.-Mäll. in sched. Autoicus; caespitosus, caespitibus depressis, densis late extensis, flavo-viridibus dein flavescentibus, nitidis; caulis prostratus, basi foliis privatus, ramosus, ramis ad 5 cm. us- que longis flexuosis, compressis, cum foliis 2 mm. latis, attenuatis, hinc inde fasciculis radicellorum fuscorum prae- ditlis, irregulariter pinnatim ramulosis, ramulis ad 1,5 cm. usque longis, curvatulis, attenuatis; folia complanata, dense imbricata, e basi breviter constricta oblongo-lanceolata, bre- viter acuminata, acumine subobliquo, marginibus erectis, apice serrulatis, nervis binis, brevibus vel obsoletis, cellulis elongatis, angustissimis, alaribus sat numerosis, subquadra- tis, pellucidis, omnibus laevissimis; bracteae perichaetii inter- nae e basi longe vaginante, laxius areolata longe et anguste acuminatae, acumine reflexiusculo, subintegro; seta 2 cm. alta, flexuosula, flava, tenuis, laevissima; theca erecta, an- guste cylindracea, basi attenuata, 3,5 — 4 mm. longa curva- tula, badia, sicca indistincte plicatula; columella longe exserta; 170 peristomium duplex; exostomii dentes lineari-subulati, c. 0,47 mm. longi et c. 0,07 mm. lati, basi aurantiaci, longitudina- liter striati, superne lutei, apice laeves; processus longitudine dentium, aurantiaci, nodulosi, angustissime perforati, papil- losi; spori 0,010—0,012 mm., olivacei, punctulati. Caetera ignota. Patria. Nova Guinea, Mt. Astrolabe, ubi anno 1887 legit W. Armit. Sub n. 106 com. Sir F. von MuELLER. Species E. Solanderi Angstr. simillima, sed ramis et ramulis longioribus, attenuatis, plerumque curvatulisnec non theca elongata, angustissima, curvatula dignoscenda. 36. Semåtophyllum Macgregorii Broth. Geh. Gracile, lutescens, nitidum; caulis pendulus,- tenuis, valde flexuosus, laxe foliosus, remote subpinnatim ramosus, ramis brevibus, strictis, laxiuscule foliosis, obtusis; folia erecto-patentia, canaliculato-concava, e basi lanceolata longe acuminata, 1,3—1,5 mm. longa et. 0,28 mm. lata, margini- bus basi parce revolutis, minute serrulatis, enervia, cellulis linearibus, angustissimis, basilaribus infimis aureis, alaribus plerumque ternis, ventricosis, fusco-aureis, supraalaribus mi- noribus, quadratis, concoloribus, omnibus laevissimis. Cae- tera ignota. Patria. Nova Guinea, Mt Musgrave, ubi legit Sir :'W. Mac GREGoR. Sub n. 18 com. Sir. F. VoN MuELLER. Species peculiaris, ob caulem elongatum, pendulum cum SS. longicauli (Lac.) comparandum, statura multo te- neriore autem jam longe recedens. A S. caudato (Lac), quocum statura convenit, notis pluribus, ex. gr. foliis serru- latis optime differt. 37. Ectropothecium oblongum Broth. snutoicum; caespitosum, caespitibus depressis, late exten- sis, lutescenti-viridibus, nitidis; caulis longe prostratus, den- sissime pinnatim ramosus, ramis 1 cm. longis, complanatis, cum foliis 1,5 cm. latis, dense foliosis, curvatis, obtusis; folia disticha, imbricata, subsecunda, asymmetrica, concava, Ng lateralia ovalia, apiculo acuto terminata, c. 1,5 mm. longa et c. 0,76 mm. lata, marginibus erectis, apice serrulatis, enervia, cellulis firmis, laxe rhomboideis vel oblongo-hexa- gonis, basin versus sensim longioribus, parce chlorophyl- losis, alaribus nullis, omnibus laevissimis; bracteae peri- chaetii externae minutae, lanceolatae, breviter acuminatae, internae majores, e basi longe vaginante longe et anguste acuminatae, acumine reflexiusculo, remote denticulato; seta 2 cm. alta, erecta, sicca flexuosula, tenuis, pallide rubra, laevissima; theca cernua, asymmetrica, oblonga, curvatula, sicca deoperculata sub ore paulum constricta, fuscidula, lae- vis; anmulus angustus, persistens; peristomium duplex, palli- dum; exostomii dentes sicci e basi reflexa circinatim incurvi, lanceolato-subulati, c. 0,66 mm. longi etc. 0,08 mm. lati dense lamellati, linea media flexuosa notati, albide limbati, papillosi; corona basilaris humilis, 0,10 cm. alta; processus longitudine dentium, carinati, anguste perforati, papillosi; cilia 0; spori 0,012—0,015 mm., olivacei, laeves; operculum e basi alte conica breviter rostratum, rostro obliquo, ob- tuso; calyptra (junior tantum visa) cucullata, albida, laevis. Patria. New Ireland, ubi m. Oct. 1593 detexit W. MICHOLITZ. Species distinctissima, E. inflectenti (Brid.) habitu valde similis, sed thecae forma et peristomii structura facillime dignoscenda. 38. Trichosteleum (Sigmatella) diaphanum Broth. Autoicum; robustiusculum, pallidum, haud nitidum, ra- mulos involvens; caulis elongatus, repens, per totam longi- tudinem fasciculatim radiculosus, densissime pinnatim ramu- losus, ramulis aequalibus, complanatis, cum foliis c. 1,5 mm. latis, vix ultra 5 mm. longis, erectis, strictis, densiuscule foliosis, obtusis; folia diaphana, disticha, lateralia patula, cymbiformi-concava, e basi breviter constricta ovata, brevi- ter acuminata, acumine recurvatulo, marginibus erectis, ubi- que denticulatis, enervia, cellulis elongatis, angustissimis, dorso seriatim papillosis, basilaribus infimis laxis, hyalinis, alaribus paucis, vesiculaeformibus, aureis; bracteae perichaetii UTA internae e basi vaginante, laxius reticulatae longe et anguste acuminatae, acumine denticulato, reflexo; seta 1 cm. alta, erec- ta, flexuosula, tenuissima, pallide rubra, laevissima; theca ho- rizontalis, minutissima, ovalis, sicca deoperculata, sub ore constricta, laevis; peristomium duplex; exostomir dentes lan- ceolato-acuminati, c. 0,225 mm. longi et c. 0,055 mm. lati, lutei, densissime lamellati; endostomium sordide luteum, pa- pillosum; processus dentibus aequilongi, carinati, anguste per- forati; cilia 0. Caetera ignota. Patria. New. Ireland, ad ramulos (W. MIiCHOLITZ.) - Species Tr. instrato (Brid.) admodum similis, sed sta- tura robustiore foliisque patulis prima scrutatione jam di- gnoscenda. 39. Stereodon Nelsoni Broth. Dioicus; caespitosus, caespitibus laxiusculis, laete viri- dibus, aetate pallide .fuscidulis, nitidis; caulis firmus, elonga- tus, flexuosus, laxe foliosus, pinnatim ramosus, ramis patu- lis, brevibus, simplicibus vel longioribus, parce ramulosis, distiche foliosis; folia scariosa, parce homomalla, concavius- cula, patula, ovata vel oblongo-ovata, breviter et late acu- minata, obtusiuscula, marginibus erectis, minutissime serru- latis, subintegerrimis, summo apice argutius serrulatis, ner- vis binis brevibus, cellulis elongatis, angustissimis, flexuosu- lis, basilaribus infimis abbreviatis, aureis, alaribus numerosis, minutis valde incrassatis, omnibus laevissimis. Caetera ignota. Patria. ”Tasmania, Mt Nelson, Facy's Gully, ubi ad ligna plantam masculam detexit W. A. WeYyYMoutH (n. 506). Species distinctissima, foliorum forma a St. chryso- gastro (C.-Mäll.) affini facillime dignoscenda. Ne | ; i | | | en AN Mindre meddelanden från universitetets kemiska laboratorium. 9—11. af Edv. Hjelt. I efterföljande trenne smärre uppsatser redogöres för några nya preparat, hvilka såsom öfningsarbeten framstälts och undersökts af studerande vid laboratoriet. Tidigare publikationer af denna serie ingå i ,,Öfversikten'' Bd. XXVIII och XXX. 9. Kumylparakonsyra. Syran erhölls såsom kondensationsprodukt vid kuminols inverkan på bernstenssyra, hvarvid förfors i enlighet med den af Fittig för hithörande reaktioner utbildade metoden. Lika molekyler kuminol, nåtriumsuccinat och ättiksyreanhydrid upphettades på oljebad 6 tim. till 1259. Dervid visade det sig, att endast hälften af den använda mängden aldehyd del- tagit i reaktionen. Då derjämte en stor mängd hartssub- stans uppstod, var temperaturen påtagligen för hög. Vid ett annat försök företogs upphettning under 25 timmar vid 1109. Äfven härvid blef en stor mängd af kuminolen oförändrad. Bättre resultat ernåddes vid ett sista försök, hvarvid upphettningen skedde vid 115? under 32 tim. Ge- nom destillation med vattenånga återficks endast 3 gr. kumi- nol af använda 25 gr. Massan hade efter upphettningen en svagt brun färg, då densamma vid första försöket var all- deles mörk. 174 Reaktionsprodukten löstes i kokande vatten och neutra- liserades med soda, hvarpå efter afsvalning oförändrad kumi- nol extraherades med eter. Vid tillsats af syra erhölls en flockig fällning, hvilken affiltrerades. Ur det sura filtratet upptog eter en mindre mängd af samma syra. Vid omkri- stallisering ur varmt vatten erhölls syran i långa sidenglän- sande nålar, hvilka smulto vid 138—1392. - Syran är föga löslig i kallt; lätt deremot i varmt vatten. En analys gaf följande tal: 02-gr substans: gsat 0,4£9m2 7 sr COS I0cK 04595 ne O: Funnet: Ber. för C7,Hi604 C 67,45 ÖVSTAEPEOG Jab 6,4 6,45 För att afgöra huruvida syran är en omättad syra, kumenylbernstenssyra eller en laktonsyra, kumylparakonsyra, behandlades densamma närmast med brom i kolsvaflalös- ning. Addition egde icke rum. För bestämning af syrans basicitet titrerades med 1/10 norm. natronlut. 0,1 g er- fordrade till neutralisation i köld 4,2 cc. För enbasisk syra beräknas 4,02. Samma mängd eller 0,1 g syra kokades en half timme med 10 cc NaOH, hvarefter vätskan titrerades med 1/10 norm. HÖIl-lösning. Totalmängden neutraliserad NaOH utgjorde 8,1 cc, motsvarande 2 mol. Efter längre tids kokning och tillsats af 4,1 cc HCL i små portioner var lösningen neutral eller svagt sur. Ur dessa förhållanden framgår, att en laktonsyra föreligger, hvilken vid kokning med alkali öfvergår i salt af oxysyra. Syran måste således betraktas såsom kumylparakonsyra: OR ERSTÖR EEE NE (OEI / | LEA N | Såväl parakonsyrans som itamalsyrans (Oxysyrans) kalcium och bariumsalt framstäldes, de förra genom neutra- 175 lisation i köld med. karbonaterna, de senare genom syrornas uppvärmnig med barium- och kalciumhydrat: Salten erhål- las vid lösningarnas afdunstning. Parakonsyrans kalciumsalt: 0,2007 g gaf 0,530 g CaSO, bariumsalt: 0,1293 g gaf 0,0483 g BaSO, bård Funnet: Ber dör es Oj OcA (00) a 7,8 (FSENLPEOG: Ba 22,0 21.76 2 Itamalsyrans kalciumsalt: 0,1190 g gaf 0,0520 g CaSO, bariumsalt: O,1407 g gaf 0,0813 g BaSO, 39 5 Funnet: Ber. för C,,H,,05Ca (Ba) Ca 1259 TSK proc: Ba 34,0 34,16 - Undersökningen har utförts af stud. £. Juselius. 10. Symmetrisk fenylbenzylbernstenssyra. För syrans erhållande användes malonsyreester-metoden. 11,7 g natrium löstes i 120 gr alkohol, hvarefter tillsattes 82,3 gr malonsyreester och 120 gr fenylbromättiksyreester (beredd ur mandelsyra). Blandningen upphettades 5 a 6 timmar på vattenbad. Den bildade fenyletenyltrikarbonsyreestern ut- fäldes med vatten och torkades, hvarefter den om kort stel- nade. Efter omkristallisering ur alkohol visade den sam- mansättningen C,,H,,0O;. Utbytet af estern utgjorde 120 gr. — Densamma har tidigare framstälts af H. Alexander.!) 60 gr af estern upphettades med 4,27 i alkohol upp- löst natrium och 23,5 gr benzylklorid. Sedan reaktionen slutförts, utfäldes den bildade estern med vatten och un- derkastades omedelbart förtvålning med kalihydrat. Efter längre uppvärmning på vattenbad tillsattes klorväte i ringa 21) Ann. d. Chemie, 258, 12. 176 öfverskott. Härvid löste sig en del af den bildade syran, en annan del utföll som en rödbrun olja, som snart stelnade. Den lösta delen af syran extraherades med eter; etern al- destillerades, då syran erhölls i fast form. Denna trebasiska syra upphettades till 160—170”?, då koldioxid afgick. Åter- stoden löste sig i en större mängd vatten, ur lösningen af- skilde sig kristaller, som visade sig hafva en smältpunkt af 155—156”. Vid omkristallisering erhöllos kristaller som smulto vid 162”. En analys af dessa gaf följande resultat: Funnet: Ber förs Cq-udlag OM: C SSA ISIN PrOG H Då 5,63 dö Syran upphettades en längre tid öfver fri låga, hvarefter massan löstes i vatten. Härvid återerhölls vid 162? smil- tande syra. Ur möoderluten afskilde sig en ringa mängd kristaller med smältpunkten 1562. Det lyckades icke, oak- tadt talrika försök, att här liksom hos andra symmetriska disubstituerade syror bestämt uppvisa tvänne isomera syror med olika löslighet och smältpunkt. Undersökningen utfördes af studd. J. Lithonius och frih. E. Cedercreutz. 11. Diazoderivat af pikraminsyra. Det pikraminsyran motsvarande diazoderivatet har icke tidigare framstälts. Detsamma erhålles emellertid lätt på följande sätt. 10 gr pikraminsyra löses i utspädd svafvel- syra (1: 4), och under stark afkylning tillsättes 8 gr natriumnitrit, hvarvid en gulaktig fällning uppkommer. Efter omkristallisering ur alkohol erhålles ämnet i form af gul- bruna glänsande kristallblad, hvilka smälta vid 1582, och äro svafvelsyrefria. : Tvänne kväfvebestämningar gåfvo 25,13 resp. 25,32 ?/, N. Ur sammansättningen CH. N,0; beräknas 26,67 9/, N. FEREESESUFRL SIST 2 "TUTTER SES IETVTIETER gäng Vid upphettning å platinableck förpuffar ämnet med största häftighet. Vid upphettning med vatten eller syror eger endast obetydlig kväfgasutveckling rum, tillsättes deremot alkali, löser sig diazoföreningen under häftig utveckling af nämda gas. Ur föreningens sammansättning och förhållande fram- går, att pikraminsyra i likhet med andra ortoamidofenoler gifver en anhydrid af den fria diazoföreningen: eller dinitrodiazooxyben2zol. I sur lösning färgar denna för- ening starkt gult. Preparatet har framstälts af stud. J. Lackström. Nachtrag zu dem Aufsatze: Ueber die Wärme- bewegung und den Wärmedruck der Metalle '). Von K. F: Slotte. Aus der Gleichung: 1,27:s-(1 + bt) b-m (5) RN wurde abgeleitet: 3 IE RER I "ha SKON Ge Oe Die rechte Seite dieser Gleiehung wurde dann durch Einfäh- rung aus bekannten Formeln abgeleiteter Ausdräöcke fär die beiden Differentialcoefficienten transformirt. Die zwei ersten von diesen Formeln waren: doNi = SR (äv), (€) Er ETEN, oc und 5 KAN I (£) (Gp). =p ; V 105) Darauf folgte die Beziehung: v=Cvuv,(1—+ 3bdt), und mit Hälfe dieser wurden die folgenden Umformungen vorge- nommen. Es ist aber formell richtiger, anstatt der letztge- nannten Gleichung (9) NE (1 — bt)? zu schreiben; dann werden auch die Schlussgleichungen etwas einfacher. Wir wollen daher zur Ableitung der fol- genden Formeln diesen Ausdruck benutzen und erhalten damit: (f) (7 = — 8 vo (1 + bt), (h) (7) =35 00-014 de), (ö (= (k) G= (2); (1 + di) + 3 vv t-( a);0+ be). Aus der letzten Gleichung bekommt man mit Hälfe von (f): (1) AON (dB a St Wenn die Werthe der Differentialcoefficienten aus (£) und !) in (8) eingesetzt werden, ergiebt sich: 1 (dP SL (Dm (9) Pla a ER oder, mit Benätzung der Formel 8 — 8, = 8 ct: LERA fo C - 0 a Re | Uo C RE Auch die Gleichungen (14)—(17) nehmen jetzt eine ein- fachere Form an. Man bekommt nämlich: 180 AA il NE sl (19) RR oder 3 1 G ) (15) P = de (1 — pt — ct). Weiter geben die Gleichungen (9) und (14): : TENS (16) (5) = Dy und die Gleichungen (7) und (16): Die Gleichungen (14) und (15) erhält man auch auf anderem Wege, z. B. wenn man fär eine umkehrbare isother- mische Zustandsänderung die äussere Arbeit vernachlässigt 2 und die Arbeit der Kraft = (die innere Arbeit) der von aussen zugefährten Wärme gleichsetzt. Dann ergiebt sich: mu? Ny CO SR GG T (FT): Fär die linke Seite dieser Gleichung bekommt man den Ausdruck: — FS Pbog Te(8 + EE) A+ dy Weiter hat man die thermodynamische Gleichung: Fet oder, mit Beräcksichtignng der Formel (h): 181 (2) ISS SR SKE EA Wenn diese Werthe in (21) eingesetzt werden, gelangt man -zur Gleichung (14). Aus der Gleichung (5) kann auch folgende Gleichung abgeleitet werden: För t = o bekommt man hieraus: ne RE fö IEA BEN Up ANS TAN und aus (15): IE bc RE Die beiden letzten Gleichungen geben: 9 (ER Je 20 SA (an. AO CER und aus der Gleichung: P= K + p folgt dann: ; IRENE: (AP: 1 7b+ec E0 a lä ER re Die Formel (19) gab fär Kupfer;: c=4>b, fär Blei: c=6,14b. Mit diesen Werthen von c bekommt: man aus den Gleichungen (23) und (24) fär Kupfer: SE AJG dpio 182 und fär Blei: För isothermische Zustandsänderungen, welche die ge- nannten Metalle bei gewöhnlicher Temperatur erleiden, wäre hiernach die Aenderung des Wärmedruckes P etwa dop- pelt so gross wie die des äusseren Druckes p und die Aen- derung des Druckes K ungefähr von derselben Grösse wie die des äusseren Druckes. Ake AN ÄRR Redogörelse för fortgången af de astro- fotografiska arbetena å observatoriet i Helsingfors under tiden Juni 1893—Maj 1894. Af Anders Donner. (Meddeladt den 21 Maj 1894). I enlighet med hvad som skett de två föregående åren får jag härmed för Societeten framlägga en redogörelse för de ofvannämda arbetenas fortskridande under det gångna verksamhetsåret. Fotografiska upptagningar. Det förflutna året har i afseende å väderlekens gynn- samhet för observationer varit ett ytterst abnormt år, sär- skildt hvad fördelningen af de klara nätterna vidkommer. Det fotografiska arbetet vidtog med de mörkare nätter- nas inträdande, 1893 den 10 Augusti. Samma ihållande vackra och klara väderlek, som herrskat nästan hela som- maren, gaf oss ännu någon vecka gynnsamma observations- nätter; men derefter inträdde en period af så godt som oafbrutet mulen himmel, som med undantag af två veckor i medlet af September fortfor ända till den 20 Oktober. Tiden från midten af Augusti till midten af Oktober, hvilken eljest plägar jämte Mars och April hos oss vara astronomens bästa arbetsmånader, gäckade derför år 1893 många våra för- hoppningar. Emellertid erhöllo vi delvis ersättning derige- nom att — återigen tvärt emot det vanliga — från den 20 Oktober framåt klar väderlek inträdde och fortfor till den 184 15 November, så att under denna tidrymd icke färre än 11 observationsnätter inföllo. Äfven December gaf oss några klara nätter. Utbytet af fotografiska plåtar har härigenom blifvit t. o. m. större än under någon föregående höst. Sålunda har antalet af upptagningar för stjärnkatalogen under nämda tid stigit till 160, verkstälda under 27 qvällar och gifvande således ett medeltal af 5.9 plåtar för qväll. Det nya året 1894 begynte normalt, utom hvad den höga temperaturen beträffar. Ett antal klara qvällar inträdde i slutet af Januari och förra hälften af Februari. Men de derpå följande 2 månaderna hafva endast att uppvisa 6 observationsnätter, hvarför resultatet från våren hade blifvit ringa, om ej från den 10 April en nästan oafbruten klar väderlek inträffat, som gaf oss 18 observationsnätter till den 13 Maj, då fotograferingen upphörde för de inträdda ljusa nätternas skull. Vårt fotografiska hufvudarbeie har under detta som det föregående året varit upptagningarna för den Helsingfors observatorium tilldelade zonen af stjärnkatalogen. De 21 nätter under våren, då observationstiden helt eller delvis användts för sådana upptagningar, hafva gifvit 116 katalog- fotografier, således i medeltal 5.5 hvar. Inalles hafva sålunda under det gångna året värkstälts 276 upptagningar för stjärnkatalogen. Detta motsvarar nå- got mera än fjärdedelen at hela arbetet. Hvad beträffar arbetsordningen vid fotograferingarna för stjärnkatalogen och himmelskartan, har jag ansett det för den förra särskildt fördelaktigt, om materialet kan erhål- las så likformigt som möjligt. Och då ett vigtigt vilkor här- för är, att upptagningarna ske inom jämförelsevis kort tid- rymd, hafva vi koncentrerat vårt fotografiska arbete kufvud- sakligen på framställandet af katalogfotografierna samt upp- skjutit de kartfotografiska upptagningarna, till dess att de förra vore så långt framskridna, att endast mindre luckor åter- stode att fylla. | ; | | 185 Enligt anhållan af professor Kapteyn hafva de foto- grafiska upptagningarna af himmelsregioner för parallax- bestämningar fortsatts efter i det väsendtliga samma program som tidigare. En serie af 16 plåtar af Hyaderna exponera- des vid första maximum för parallax under September må- nad, vid andra maximum åter i slutet af Februari och bör- jan af Mars. Vid den senare tidpunkten blef äfven en an- nan räcka af 12 plåtar första gången exponerade. Likasom tidigare har ock under det gångna arbetsåret Jupiterssystemet varit föremål för fotografering och afses fotografierna att utmätas af akademikern Backlund i Peters- burg. Jupiters närhet till Plejaderna har fortfarande tillåtit att för härledande af konstanterna för plåtens orientering och skala begagna upptagningar af denna stjärngrupp, hvilken derför omedelbart före eller efter fotograferingen af Jupiters- systemet verkstälts å samma plåt under hvarje observations- qväll. Jupiter har fotograferats under 21 aftnar. Vidare hafva ett antal fotografier af månen tagits med användande af en af magister Geitlin konstruerad bländare, som tillåter att exponera månen under en bråkdel af en se- kund, medan expositionstiden för omgifvande himmelstrakt kan väljas efter behag. Dessa fotografier hafva närmast varit afsedda för parallaxbestämning. Månen och hufvud- planeterna hafva derjätmte totograferats med 15 gångers di- rekt förstoring. Slutligen hafva fotograferats en del mera remarkabla celesta objekt, af hvilka några stjärnhopar blifvit mikrome- triskt uppmätta och observationerna bearbetade under stats- rådet Backlunds inseende af några hans elever vid fruntim- mersuniversitetet i Petersburg. Hela det fotografiska arbetet under året har gifvit en skörd af inalles 417 plåtar, utom expositions-, orienterings- och andra prof. De fördela sig på 58 observationsnätter, hvaraf 28 under hösten, 30 under våren. Fotograferingen har till öfvervägande del verkstälts af magister Dreijer och mig; i enskilda fall har dock den ena eller andra af oss ersatts genom assistenten. Såsom sådan 186 fungerade intill den 1 Mars 1894 magister G. Geitlin, under de senaste månaderna studeranden K. Sundman. Katalogen öfver ledstjärnor. Såsom i senaste redogörelse omnämdes, var katalogen öfver ledstjärnorna, som skola tjena för orienterande på himmelen af hvarje plåts centrum, såtillvida ofullständig, att förteckningen för de centra, som falla emellan 22" och 24h 1 rectascension samt 412? och 462 i deklination, ännu icke : var uppgjord. För ett antal andra enstaka centra derjämte antingen saknades ledstjärnor eller tarfvade positionerna ny- bestäraning. Under midvintern hade jag glädjen från Pulkowa mot- taga en förteckning öfver positioner för dessa stjärnor, hvilken sammanstälts af Herr Seyboth. Orterna bero dels på af honom till epoken 1900.0 uppreducerade observatio- ner tillhörande Bonner Zonerna och honom benäget medde- lade af professor Deichmiiller i Bonn, dels åter på för ända- målet i Pulkowa särskildt anordnade stjärnobservationer, verkstälda af Herrar Ditschenko och Morrin. Jag begagnar tillfället att härför betyga min varma tacksamhet såväl för Pulkowa-observatoriets direktor, verklige geheimerådet Th. Bredichin, som för alla de ofvan nämda astronomer, som välvilligt bidragit till åstadkommandet af förteckningen öfver ledstjärnorna. På samma sätt som förut skedt för hufvuddelen af ledstjärnkatalogen och efter samma principer hoparbetade jag den nyssnämda förteckningen med andra för mig till- gängliga stjärnkatalogers positioner till den definitiva katalo- . gen öfver ledstjärnorna, som sålunda nu för samtliga 1008 till vår zon hörande plåtcentra föreligger slubearbetad. Mätnings- och reduktionsarbeten. Sedan Universitetets myndigheter beviljat en summa af 2 2,600 mark om året, att till en början för 3 år framåt utgå 1S7 ur universitetsmedel till befordrande af de astrofotografiska arbetena vid observatoriet, har deraf under arbetsåret an- vändts 1,200 mark till anställande af en assistent och åter- stoden 1,400 mark jämte andra derför disponibla medel till aflönande af biträden vid arbetena för plåtarnas mätning och reduktion. Storleksklasser. Mätningarna af stjärnorter föregingos af en serie fotometriska mätningar afseende att genom diame- termätningar såväl skaffa oss en bestämdare uppfattning om, hvad man hade att förstå med de särskilda storleksklasserna, som ock att undersöka säkerheten af sådana bestämningar både i och för sig och i jämförelse med direkta uppskatt- ningar, sådana som kunna vinnas med beaktande af utseen- det och storleken hos hvarje stjärnas bilder å plåten. Såsom material för dessa diametermätningar tjenade dels en foto- grafi af Plejaderna, hvarvid de storleksklasser, som fram gå ur våra mätningar med till grund läggande af £E. Lindemanns fotometriska bestämningar af de större stjär- nornas storlekar, jämfördes med Dr. Charlier's storleks- bestämningar inom samma stjärngrupp, dels åter ettpar af professor Pritchards normalregioner, inom hvilka dock endast de af denne bestämda stjärnorna undersöktes. Dessa senare stjärnors storlekar angifvas ligga dels emellan 8.7” och 9.4" dels emellan 10= och 11.2". Vid observationernas reduktion visade det sig emellertid, att det är ogörligt att på ett tillfredsställande sätt förena resultaten från dessa två storleksgrupper under en enda formel. Detta beror pålag- ligen derpå, att äfven för de svagaste stjärnorna ur Bonner Durchmusterung den Argelander'ska storleksuppskattningen af Pritchard bibehållits, medan dessa stjärnor, om man vill fast- hålla den för öfriga storleksklasser gällande Argelander'ska skalan, äro ofta en half storleksklass svagare. Deremot syntes den Pritchard'ska bestämningen af hvad man bör förstå med en stjärna af 11:te storleken tillfredsställande och har denna äfven lagts till grund för den använda storleksvärderingen. För undersökning af den noggrannhet, som kunde uppnås genom uppskattning af storleksklasserna, har sedermera jäm- 188 förelse anstälts såväl emellan de uppskattningar, olika obser- vatörer gjort på samma plåt, som emellan uppskattningarna af samma stjärnas storlek å olika plåtar, och har dervid befunnits, att sannolika felet af en uppskattning understiger 0.1" Detta motsvarar en noggrannhet, som icke uppnås vid diametermätning, hvarför enligt min erfarenhet uppskattning bör föredragas framför sådan. I själfva verket är detta icke så märkvärdigt, ty vid mätning har man endast att hålla sig till storleken af diametern, hvilken derjämte är beroende af stjärnans läge på plåten, medan man deremot vid uppskatt- ning äfven kan fästa afseende vid bildens svärta och vid stjärnans afstånd från midten, samt derjämte kan bilda sitt omdöme på grund af båda bilderna på en gång. För de större stjärnorna utgöra derjämte skönjbarheten och svärtan al den tredje med kort exposition erhållna bilden ett vigtigt hjälpmedel. Vid jämförelse af uppskattningar verkstälda af särskilda personer måste naturligtvis differenser af konstant natur först evalueras och anbringas. Detsamma gäller ock vid uppskattningar, verkstälda af en och samma person, om luftens beskaffenhet eller plåtarnas känslighet varit olika eller om hans skala för uppskattningen förändrats. För att uppnå möjligast konstanta resultat, hafva vi inrättat oss så, att jag ensam - verkstält storleksuppskattningar af samtliga de stjär- nor, hvilka blifvit mätta. Äfven har antecknats tiden, när detta skett. Plåtkartor. Mätningarne å hvarje plåt hafva städse föregåtts af upprättandet af en karta öfver plåten, i det att på rutadt papper, der hvarje ruta betecknats såsom motsva- rande en af nätets å plåten rutor, efter uppskattning införts läget af samtliga å plåten synliga stjärnor. Sedermera har Jag ånyo genomgått hela plåten, kontrollerande att inga stjär- nor blifvit bortglömda och jämförande den med kartorna för de 4 andra plåtar, hvilkas hörn motsvara denna plåts centrum; dervid har jag försett med nummer de stjärnor, hvilkas lägen borde mätas, och samtidigt uppskattat och an- tecknat deras storleksklass. Härvid har på samma gång 159 bildats ett schema för uppmätning af dessa stjärnors x-koor- dinat (parallel med eqvatorn). Mätningar. Hvardera koordinaten har mätts särskildt för sig. Detta har de fördelar, att belysningsförhållandena förblifva desamma för samtliga de mätta objekten, och att man mäter zonvis, hvarigenom misstag i afseende å den ruta inom nätet, der stjärnan ligger, likasom andra kon- fusioner undvikas. Mätningarna hafva städse hänförts till nätets streck. Vid katalogfotografierna har derjämte fasthållits att en och samma person under loppet af några dagar skulle mäta först samtliga x-koordinater och sedan alla y-koordi- nater å samma plåt. Det eliminerande af verkan af person- lig eqvation, som härmed afses, uppnås emellertid ock, om alla x mätas af en person, alla y af en annan. En sådan anordning har ock i enstaka fall träffats. Mätningarna vidtogo de sista dagarna af Augusti 1893 och hafva sedermera hufvudsakligen varit anförtrodda åt fröknarna M. Biese och N. Helin. Ett antal plåtar hafva derjämte mätts af magister Dreijer och några af mig samt af Herrar K. Sundman och H. Koskinen, den sistnämde anstäld för Mars, April och Maj månader. Reduktioner. Den första reduktionen beträffar härle- dandet af de rätvinkliga koordinaterna för enhvar af stjär- nornas bilder på grund af deras uppmätta lägen i förhållande till de två omgifvande nätstrecken, hvilka dervid till en bör- jan antagas vara absolut riktiga, och under beaktande en- dast af mikroskopets run. Dessa bestämningar hafva i regeln utförts af den, som mätt plåten, men i en del fall af fröken 0. Sederholm, hvilken sedan början af hösten varit anstäld för deltagande i beräkningarna. Den derpå följande räkneoperationen afser crsättan- det af de två eller tre bilderna af hvarje stjärna genom en enda. Derför har jag utvecklat formler, hvarigenom de uppstå genom mindre förskjutningar af läget för det him- melssfären tangerande planet (plåten). Ur differenserna 190 emellan bildernas lägen måste dervid först dessa förskjut- ningar bestämmas, korrektionerna i fråga anbringas och däri- genom den andra och tredje bilden uppreduceras till den förstas plats. Härigenom kan sedermera ett medeltal for- meras, eventuelt under iakttagande af olika vigt för de sär- skilda bilderna. Korrektionerna omfatta äfven förändrin- garna i refraktion och aberration emellan de skilda poserna. Då emellertid den tredje bilden nästan blott förekom- mer hos de stjärnor, som kunna tjenstgöra för bestämmande af plåtens konstanter, så kunde en bristfällig utredning af tangeringspunktens förskjutning före öfvergången till den tredje posen föranleda, att de ur dessa stjärnor framgående konstanterna icke strängt gälla för öfriga stjärnor, som hafva blott 2 bilder. Vi kombinera derför numera blott den för- sta och andra bilden till en gemensam koordinat. Denna kunde erhållas blott genom tagande af medeltalet emellan uppmätningarna. Om emellertid den andra bilden först upp- reduceras till den förstas plats genom anbringande af tan- geringspunktens förskjutning, vinnes en värdefull kontroll. En oriktighet i värdet för förskjutningen har numera intet inflytande, då den uppträder lika hos de stjärnor hvarur kon- stanterna bestämmas och hos de öfriga; likaså blir en möj- lig olikhet hos orienteringen eller skalan vid de två upptag- ningarna oskadliggjord. Slutligen bortfaller anledningen att begagna en korrektion för förändringarna i refraktionen emel- lan de två poserna, om man i stället beräknar refraktionen (och aperrationen) för tiden midt emellan desamma. De små differenserna emellan de af tangeringspunktens förskjutning framkallade korrektionerna till stjärnornas lägen och dessa förskjutningar själfva skulle ock falla bort, om man för x och y toge medeltalet emellan de två bildernas koordinater. Emellertid blir skilnaden ringa, om man för- lägger det gemensamma x och y till den första bildens plats. Vi hafva derför senare utelämnat nämda små differenser. På de följande räkningarna har den tredje bilden sc- dermera icke något inflytande. Den kan framdeles för sig tjena ändamålet af en positionsutjämning för de större st är- SN norna och har derför icke utelämnats vid fotograferingarna och mätningarna; beräkningarna beträffande dessa bilder har ock förts ända till deras reduktion till den första bildens plats. Sedan sålunda stjärnans ur mätningarna härledda po- sition blifvit återgifven genom ett x och ett y, anbringas härtill delningsfelen i enlighet med de af oss utförda bestämnin- garna, hvilkas resultat tidigare publicerats i Societetens Acta Korrektionerna för de periodiska felen hos mikrometerskrufven kunna lämnas utan afseende; likaså i allmänhet skrufvens fortskridande fel, emedan i regeln blott de mellersta hvalf- ven 5R—135E. der dessa fel äro försvinnande, användts. Blott i de randzoner, der stjärnan ligger utanför de två streck, hvartill dess läge hänförts, hafva de yttersta hvarfven af skrufven kommit till användning och här böra ock de fort- skridande felen anbringas. Korrektionerna för refraktion och aberration hafva skildt beräknats för hvarje plåt med användande af derför konstruerade hjälptabeller. Vid användningen sammanslås de emellertid bäst med korrektionerna för skala och orien- tering, hvilka jämte dem för nollpunkten erhållas ur plåtens komparationsstjärnor. Korrektionen för skala är jämförelsevis betydande, näm- ligen nära = 0.002 (se »Détermination des Constantes»>» etc.). Vi hafva derför sönderdelat denna korrektionsfaktor p i två delar: pP=P FP = — 0002 + Pi och vid denna punkt af räkningarna anbragt korrektionen po y till y. Den motsvarande korrektionen för x samman- slås bäst med faktorn för öfvergång från x till a—a, och har därför i allmänhet icke här anbragts. Genom de här omnämda reduktionerna hafva mält- ningsresultaten sålunda bragts till den punkt, der härledan- det af plåtens konstanter omedelbart kan vidtaga. Utföran- det af sistnämda slag af arbeten kan emellertid icke påbe- gynnas, innan de i Bonn och Lund verkstälda zonobserva- tionernas resultat blifvit publicerade, hvad som hittils och blott delvis skett med dem från sistnämda ort. 192 Under året hafva 55 plåtar blifvit mätta. För en stor del af dessa hafva de omnämda reduktionsarbetena äfven blifvit slutförda. Refraktionen och aberrationen hafva der- jämte blifvit beräknade såväl för dessa som för ett stort an- tal andra plåtar. Sistnämda arbete har utförts af magister Geitlin. I öfriga här nämda reduktionsarbeten hafva till- sammans med mig deltagit studerandene Sundman och Kos- kinen samt fröken Sederholm. Magister Dreijer har under en stor del af året varit sysselsatt med reduktionen af de i senaste redogörelse omnämda Plejad-upptagningarna. Han har derjämte konstruerat en utförlig tabell för de korrektio- ner, som föranledas af nätets delningsfel, upptagande dessa för hvarje minut i x och y. Redogörelse för fortgången af de astro- fotografiska arbetena å observatoriet i Helsingfors under tiden Juni 1894 till Maj 1895. Af Anders Donner. (Meddeladt den: 20 Maj 1895). Fotografiska upptagningar. Det fotografiska arbetet vidtog den 15 Augusti, men var derefter afbrutet genom 2 veckors mulen väderlek, hvarpå klart väder inträdde. September och Oktober månader voro sedermera temmeligen normala, gifvande den förra 12, den senare 7 observationskvällar, November åter så godt som fullständigt mulen, medan December slutligen var gan- ska gynnsam. Tillsammans uppvisa dessa månader 30 ob- servationsqvällar. Året 1895 begynte ogynnsamt. Efter en kortare period med användbara qvällar 1 slutet af Januari, inträdde under Februari stark köld, som försvårade eller omöjliggjorde ob- servationer såväl derigenom att urverket till refraktorn vid stark köld fungerar dåligt som ock genom att kölden såsom vanligt här åtföljdes af utbredda och oroliga bilder. Under förra hälften af Februari åtnjöt jag därjämte tjenstledighet af helsoskäl. Mars månad var normal både hvad värme och klar himmel beträffar; den gaf oss 10 observationsnätter. Sedan 13 194 derpå under mer än två veckor rådt så godt som ständigt mulen himmel, inträdde med den 16 April den tid af ovan- ligt varmt och klart väder, hvilken ännu fortfar och som med för hvarje dag märkbara framsteg förvandlat den för- senade vintern till en tidigt grönskande vår. En nästan oafbruten räcka af klara nätter hafva derunder följt hvar- andra, så att intill den 12 Maj, då de fotografiska observa- tionerna för våren afslutades, vunnos 17 observationsnätter. Hela antalet .observationsnätter sedan Januari är 33 och under arbetsåret 1894—1895 sålunda 63. Derunder hafva utom särskilda slags prof verkstälts inalles fotografiska upptagningar å 379 plåtar. Vår fotografiska hufvuduppgift har fortfarande utgjorts af upptagningar för stjärnkatalogen. Sådana hafva näm- ligen verkstälts under hösten till ett antal af 165, fördelade på 23 observationsnätter, under våren af 135 tagna under 24 nätter. Hela utbytet under året är derför 300 katalog- fotografier. Vid den efter plåtarnas utveckling verkstälda preliminära granskningen har endast en ytterst ringa procent visat sig behöfva ersättas genom nya upptagningar. Hvad beträffar den punkt, hvartill framställningen af det fotografiska underlaget för stjärnkatalogen numera fort- skridit, uppvisas denna deraf, att vi nu äro i besittning af inalles 733 granskade och gedkända katalogplåtar. Då hela antalet plåtar, hvilka tillhöra den Helsingfors observatorium tilldelade zonen å himlen, är 1,008, återstå således 275 plåtar att tagas eller endast något mer än !/, af hela ar- betet. Vid samtliga dessa plåtars förseende 'med nät har' ett och samma ofernissade originalnät P. Gautier N:o I blifvit användt, det hvaröfver undersökningarna publicerats i Societetens Acta. Vid fotograferingen har den princip blifvit följd, att låta upptagningarna bilda större sammanhängande regioner. Hvad som återstår att ifylla fördelar sig derför icke heller jämnt öfver zonen. De största luckorna äro emellan 2» 30" och. 65 samt 1 215 och 222 der i förra falleti lil atdetiser nare 75 plåtar ännu fattas. 195 Upptagningarna för stjärnkartan hafva fortfarande sparats, till dess det fotografiska arbetet för stjärnkatalogen är slutfördt. De under det föregående året begynta parallax- upptagningarna af Hyaderna hafva detta år slutförts. Samt- liga då påbörjade 28 plåtar hafva exponerats vid maximum i September, hvarigenom den äldre serien af 16 plåtar blef färdig. Den andra serien, omfattande 12 plåtar exponerades sista gången i Mars 1895 och föreligger således också nu komplett. Enligt den af professor Kapteyn föreslagna pla- nen skulle äfven en undersökning öfver egenrörelser inom samma himmelstrakt ansluta sig till parallaxbestämningen. Härför hafva under 1895 tagits 10 plåtar. Detta senare arbete skall under hösten fortsättas. Plåtarna komma att bearbetas af professor Kapteyn i Gröningen. För akademikern, numera föreståndaren för observa- toriet i Pulkova 0. Backlunds räkning har Jupiterssystemet fotograferats under 13 qvällar. Hvarje gång hafva omedel- bart förut eller efteråt äfven Plejaderna fotograferats å samma plåt i afsigt att ur deras upptagningar bestämma plåtens konstanter för hvarje qväll. Enskilda himmelsregioner eller objekt hafva derjämte fotograferats på anhållan af särskilda vetenskapsmän, hvilka derigenom önskat erhålla underlag för mätning och under- sökning. Af fotografier afseende den beskrifvande astronomin må nämnas en plåt af Plejaderna, tagen med en exposi- tionstid af 41/5 timmar och återgifvande i hufvudsak samma nebulositeter, som återfinnas på den Pariser observatoriets redogörelse för år 1887 åtföljande kartan, samt ett t. o. m. ännu något större antal stjärnor; och vidare en fotografi af Orionnebulosan äfven den med 4!/; timmars expositionstid Denna senare har af oss förstorats omkring 2!/; gån- ger, hvarefter den förstorade bilden af fotografen Nyblin på mitt föranledande ånyo förstorats. Afdrag af den sålunda vunna bilden har jag för en månad sedan haft äran förelägga Societeten. 196 Fotograferingen har såsom förut till öfvervägande del handhafts af observatorn, magister G. Dreijer och mig. Under några qvällar har assistenten, studeranden K. Swnd- man trädt i enderas af oss ställe. Mätnings- och reduktionsarbeten. Mätningarna hafva fortgått efter samma plan som un- der föregående år. Samtliga kartor hafva före mätningarnas början af mig genomgåtts och kontrollerats samt jämförts med kartorna öfver närliggande plåtar, hvarvid de för mätning afsedda stjärnorna utmärkts genom nummer och storleksklasserna uppskattats. 5 S Själfva mätningarna hafva nästan uteslutande utförts af fröknarna Biese och Helin, hvilka ock upprättat själfva kartorna och sedan beräknat de ur mätningarna omedelbart framgående rätvinkliga koordinaterna för hvarje bild. Inalles hafva under detta år mätts 65 plåtar, så att hela antalet hitintills uppmätta plåtar stiger till 120. För alla dessa äro ock de rätvinkliga koordinaterna för hvarje bild beräknade. | Derjämte hafva af samma damer för ytterligare 46 plåtar kartor upprättats. Sammanförandet af de två hufvudbilderna till en enda samt anbringandet af delningsfel och af korrektionen på y för skalan (se senaste års redogörelse) föreligger färdigt för 61 plåtar. Detta arbete har hufvudsakligen ålegat herr Sundman och fröken Sederholm, men delvis äfven utförts af magister Dreijer och mig, samt under senaste tid äfven af fröknarna Helin och Biese. Refraktionen och aberrationen föreligga färdigberäk- nade för samtliga katalogplåtar, hvilka tagits under tiden från hösten 1892 till våren 1894. Beräkningarna hafva till större delen utförts af herr Sundman, men för en del af mig. I ett nytt skede inträdde våra arbeten då jag före den allmänna distributionen fick genom särskildt tillmötesgående af professor Deichmiiller i Bonn emottaga ett exemplar af ' A ESSER SEFASTSSON ERE 19 den färdigtryckta katalogen öfver Bonner Zonstjärnorna. Då denna katalog, såsom sträckande sig från + 392 50' till + 50' 10” deklination, omfattar större delen af vår fotogra- fiska zon, kunde derefter en definitiv bearbetning at våra mätningsresultat vidtaga. Då epoken för de fotografiska zonerna är faststäld att blifva 1900,0, måste först en reduk- tion från katalogens epok 1875,0 till denna epok företagas för alla de stjärnor, hvilka vid våra arbeten komma till an- vändning. Emedan Bonner katalogen innehåller 18,457 stjär- nor och för vårt ändamål omkring 7/,, af dessa blitva be- höfliga, inses att denna reduktion redan blir ett ganska arbets- drygt göra. Arbetet öfverlämnades åt fröken 0. Sederholm, som sedermera uteslutande dermed varit sysselsatt och som nu i det närmaste slutfört reduktionen för alla stjärnor från Or till 132 rectascension. Före de uppreducerade orternas användning till bestämmande af plåtars konstanter hafva de kontrollerats dels af herr Sundman dels af mig med tillhjälp af differenserna i ort och precession. För härledandet af de rätvinkliga koordinaterna ur dif- ferenserna emellan deklination eller rectascension för hvarje af dessa koraparationsstjärnor och den för plåtens midt- punkt behöfvas särskilda reduktionstabeller. Dessa rätvink- liga koordinaters jämförelse med de å plåten uppmätta koordinaterna för samma stjärnor ger sedermera data, ur hvilka plåtens konstanter för nollpunkt, skala och orientering böra härledas. De sistnämda sammanslås derefter med korrektionerna för refraktion och aberration och genom an- bringandet af dessa samtliga korrektioner till de tidigare på grund af mätningarna erhållna x och y finnas numera de beriktigade rätvinkliga koordinaterna för samtliga å plåten be- fintliga uppmätta stjärnor. Med anlitande af ett system af re- duktionstabeller förvandias dessa slutligen till rectascensions- och deklinationsdifferenser, hvarpå genom anbringande af « och d för plåtens midtpunkt rectascensionerna och dekli- nationerna för samtliga å plåten mätta stjärnor erhållas. Öfvergången från de rätvinkliga koordinaterna x och y till rectascensions- och deklinationsdifferenserna —« 198 och d—J, eller tvärtom sker enligt ett af följande två formelsystem: | tg (0 — a) = Oj [300 Dy Ne ONA KON SN | = ? tg (cc = co) | y =1g (0—09) + SEG sin? 3 (a —a,) + korr. I reduktionsfaktorn f ingår äfven hufvudkorrektionen po = — 0.002 för skala (se senaste årsredogörelse), hvilken redan förut anbragts vid y. Vid öfvergångarna emellan z och a—vwu, samt från J—6Öö, till y kommer en liten tabell till användning, som ger skilnaden emellan tangenten och vinkeln. Denna samma skilnad motsvaras ock af korrek- tionen Du —.,. Korrektionen Di, —,, med ensamt argument z, anger afvikelsen af parallelen från storcirkeln för punkter belägna på x-axeln. Samma korrektion, men för d— 6, = 0, motsvaras ock af den andra termen 1 2, som har det enda argumentet «—c,. Summan af de öfriga korrektionerna anges vid öfvergången från J—J, till y genom Zkorr., som ger en mycket liten tabell, och vid öfvergången från y till J—J, genom korrektionen Z,, Dessa hafva dubbla argument a—vo, och J—J, eller x och y. Då äfven Da —., med argu- mentet y, ger tal af samma storleksordning som E.y,, hafva dessa båda korrektioner af oss sammanförts till en enda tabell. Talen Dy, äro deremot väsendtligen större, hvarför de qvarhållits i en skild tabell. Följande tabeller komma således tll användning: För öfvergångarna emellan x och «— «wpy: tabellen för log f och tangent-tabellen. För öfvergången från y tll d—J, tabellerna för Dy —) och för (Ex, + Dix = 01). Samt för öfvergången från J—J, till y: tabellen för Sin2 00 sjn? + (a—ap), tabellen för 5 korr. och tangent- STEL tabellen. FÖRE VE FRESTELSE ESS EA -oe 199 För hvarje särskild af de 7 deklinationer: 409, 419..--- 469, i någon af hvilkas närhet nollpunktens deklination ligger, är ett skildt system af sådana tabeller nödvändigt. Samtliga dessa, tabeller föreligga nu färdiga. Grundberäkningarna för desamma hafva utförts af mig och konstruktionen af tabel- lerna dels af mig, dels af magister Dreijer och assistenten Sundman. Vid ifyllandet af talen i tabellerna för log f har fröken Sederholm äfven biträdt. Jämförelsen af plåtarna med Bonner zonerna ger vid handen, att på de plåtar, hvilka hittills tagits under behand- ling, i regeln 15 till 25 zonstjärnor äro belägna. Härled- ningen af plåtens konstanter på grund häraf visar emeller- tid, att detta antal i och för sig icke är tillräckligt för att med en noggranhet, som skulle motsvara mätningarnas, derur finna konstanterna för plåten. Vid jämförelsen emel- lan de värden för stjärnornas « och d, som ur skilda plå- tar erhållas med stöd af de så funna konstanterna, uppträda nämligen systematiska differenser af den art, att de påtag- ligen bero på bristfällig konstantbestämning. Vi hafva der- för numera varit sysselsatta med frågan på hvad sätt de omständigheter, att här icke är fråga om reduktion af en- staka upptagningar utan af plåtar, som bilda ett större sam- manhängande gebit och hvilka ingripa på hvarandras om- råden samt äro tagna med samma instrument och inom en ej alltför lång tidrymd, kunde begagnas för att vinna ett större och mera noggrannt material för härledande af plå- tarnas konstanter än hvad de å hvarje enstaka plåt befint- liga zonstjärnorna ensamma kunna gifva. Till detta ända- mål blir det närmast nödvändigt att på grund af Bonner zonstjärnorna härleda konstanterna för ett större antal plå- tar. Detta utgör numera och för en tid framåt det hufvud- sakliga arbetet för mig och för herrar Dreijer och Sund- man. Tillsvidare är detsamma utfördt för 27 plåtar, af hvilka dessutom för ett mindre antal äfven « och d för samtliga derå mätta stjärnor härledts. 200 Af andra arbeten må nämnas bearbetningen af de två plåtarna för Plejaderna, hvilka i tidigare redogörelser om- nämts; denna bearbetning har numera slutförts, verkstäld hufvudsakligen af magister Dreijer, delvis af mig. En undersökning öfver stjärnhopen 20 Vulpeculae, om- fattande mätning och beräkning af orterna för 140 stjär- nor på grund af 2 här tagna plåtar, har utförts af akade- mikern 0. Backlund och mig samt publicerats i Petersbur- ger Akademins Bulletin. I samma Bulletin hafva ock några andra arbeten pu- blicerats, hvilka grunda sig på här verkstälda fotografiska upptagningar, nämligen af M. Shilow. en fotometrisk under- sökning af samma stjärnor vid 20 Vulpeculae; af F. Renz mätning och beräkning af stjärnorterna i den himmelstrakt, der månen befann sig vid den totala månförmörkelsen den 15 November 1891 och hvilka äro vigtiga för beräkningen af månens parallax, diameter och ort på grund af de under förmörkelsen observerade stjärnbortskymningarna; af I. Mazximoft fotometrisk undersökning af omkring 200 stjärnor i stjärnhopen y Persei. Under utarbetande eller tryckning äro vidare en un- dersökning af grefvinnan N. Bobrinski- öfver stjärnhopen G. C. 4294 och af M. Wronski öfver h och y Persei. RR OD SN Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska Centralanstalts värksamhet under året 1894. Såväl vid anstalten som ock vid landsortsstationerna ha observationerna fortgått enligt samma program som under de senaste åren; inga anmärkningsvärda förändringar ha vidtagits. Detsamma gäller . äfven anstaltens öfriga värk- samhet, som fortfarande hufvudsakligen varit riktad på be- arbetningen, månad för månad, af det vid själfva anstalten insamlade observationsmaterialet samt af materialet från landsortsstationerna i den mån det varit möjligt att för det- samma fastställa slutligt giltiga korrektioner. Dessutom har en stor del af materialet från föregående år bearbetats och bragts i tryckfärdigt skick. Särskildt må framhållas att månads- och årsmedeltal blifvit beräknade af samtliga vat- tenhöjdsobservationer t. o. m. årets slut. — Tryckningen af färdigt redigeradt material har utan större afbrott fortgått, hvarföre följande publikationer under året lämnat prässen: 1:o. .,Observations publiées par I'Institut Météorologi- que Central de la Société des Sciences de Finlande, volume douzieme”', omfattande 14!/; tryckark samt innehållande alla vid centralanstalten under året 1893 gjorda timobser- vationer. 2:0. Under nyssnämnda gemensamma titel ett band, omfattande 32 tryckark och innehållande observationer från .landsortsstationerna åren 1887—1888: Vid årets slut var äfven det femte bandet af sist- nämnda publikationsserie, omfattande åren 1889—1890, i 202 det närmaste färdigt tryckt. Då därföre förutses kunde att publikationen af årtiondet 1881—1890, för hvilken anstal- ten erhållit ett ekstra anslag, inom kort skulle vara slut- förd, men en icke obetydlig besparing i anslaget beräkna- des komma att finnas disponibel, föreslog jag för Veten- skaps-Societeten att besparingen måtte användas till pub- licerande dels af några viktigare stationers observationer, hvilka hittills måstat uteslutas, dels af 5- och 10-års resu- méer af årtiondets observationer. Detta förslag har Socie- teten sedermera i hufvudsak godkänt. Bland de förslag och utlåtanden, som undertecknad haft att afgifva, anser jag mig här böra omnämna det om landets magnetiska affattning. Såväl med anledning af en från Kejs. Vetenskaps-Akademien i S:t Petersburg till mig stäld anhållan om anslutning från meteorologiska centralanstaltens sida till en magnetisk affattning af kejsaredömet som ock med hänsyn därtill att vårt universitet till Societetens utlå- tande hänskjutit till detsamma ingången enahanda anhållan, sammanstälde jag en Ööfversigt af dylika arbeten i andra länder och af de bestämningar, som hittills blifvit gjorda inom Finland, samt utarbetade ett detaljeradt förslag till vårt deltagande i det planerade arbetet. Förslaget omfat- tade observationsorternas fördelning öfver landet, instru- mentelen samt de erforderliga kostnaderna. Ärendet har be- handlats såväl af Societeten som af dess matematisk-fysiska sektion och meteorologiska utskottet, men är, såsom icke varande brådskande, ännu oafgjordt. Vid bearbetningen af observationerna från ett antal fyrinrättningar har det visat sig att herrar fyrmästare i all- mänhet utfört observationerna med synnerlig omtanke och punktlighet samt att, hvad som vid dylika observationer är af största vikt, luckor nästan aldrig förekomma. Så mycket mera är det därföre att beklaga att ett mödosamt och lång- varigt arbete det oaktadt visat sig delvis vara behäftadt med felaktigheter, som icke mera kunnat efteråt elimineras. Orsaken till detta förhållande ligger främst uti den brist- fälliga utrustningen af stationerna, där i de flesta fall den q j j d 4 sö , 4 il i 203 enklaste instrumentelen saknas. I afsaknad af medel till en del observationers värkställande har observatorn måstat lita på sin uppskattningsförmåga och hans omdöme har i flera fall svårt stälts på prof. Så saknas vid nästan alla fyrin- rättningar vindfanor och apparater till bestämmande af vin- dens hastighet. Vidare äro thermometrarne till största de- len af föråldrad konstruktion och, emedan inga burar till deras skyddande finnas, olämpligt placerade. Slutligen saknas dugliga barometrar å några stationer. Med anled- ledning häraf vände jag mig på våren till Öfverstyrelsen” för lots- och fyrinrättningen med en motiverad skrifvelse, som till dess pröfning framstälde huruvida icke genom sam- ma Öfverstyrelses försorg, antingen med användande af möjligen förefintliga disponibla medel eller genom anskaf- fande af nödigt anslag, icke allenast de påpekade bristerna kunde afhjälpas, utan äfven observationerna genom infö- rande af fuktighetsbestämningar kunde gifvas den vid dylika stationer vanliga omfattningen. Skrifvelsen åtföljdes af ett kostnadsförslag, slutande på 2537 mark. Min framställning föranledde meranämnda Öfverstyrelse att hos landets Sty- relse anhålla om den för instrumentelens komplettering nö- diga summan. Denna anhållan har ock blifvit beviljad, dock så pass sent att först under instundande sommar den af- sedda nya utrustningen kan värkställas. Då det vid sommarens annalkande ännu var mycket ovisst om mitt nyssnämda förslag skulle vinna gehör, syn- tes det önskligt att, då lämpligt tillfälle med en af lots- värkets båtar erbjöds, fyrinrättningarna redan under som- maren 1894 måtte inspekteras och de värsta bristerna å dem afhjälpas för så vidt anstaltens ringa instrumentförråd sådant medgåfve. På grund af Vetenskaps-Societetens för- ordnande besökte assistenten Heinrichs under tiden meilan den 16. Juni och 7. Juli samtliga fyrar, å hvilka meteorolo- giska observationer värkställas; vanlig inspektion förrätta- des så mycket den knappt tillmätta tiden sådant medgaf och nya apparater distribuerades på följande sätt: 204 Söderskär: 2 thermometrar af Aderman, thermometerbur. Hangö: 1 thermom. af Åderman, thermometerbur. Utö: enkelt järnblecksskydd för thermometern. Bogskär: 1 stationsbarometer ,,R. Fuess N:o 1155". Märket: endast inspektion. Sälskär: 1 thermom. af Åderman, thermometerbur. Säbbskär: 1 3 4 , enkelt thermometerskydd. Sjal (AON ANOS Ba 5 S IFS Tankar: endast inspektion. Ulkokalla: 1 thermom. af Åderman, enkelt thermometerskydd. Marjaniemi: endast inspektion. Under samma resa inrättades nya nederbördsstationer med fullständig instrumentel å Enskär, Yttergrund och Wals- örarne, hvarest resp. fyrmästare, herrar kaptener M. Nyström, L. L. Laurin och F. J. Eklund, benäget åtogo sig observa- tionernas värkställande. Från Maåarjaniemi fortsatte herr Heinrichs resan till Uleåborg för att inspektera stationen därstädes. Åtskilliga missförstånd vid observationernas anställande och tele- grammens affattande var närmaste anledningen till denna inspektion. — På en resa till Sippola för att undersöka värkningarna af den tromb, som den 6. Augusti omkr. 5bp. öfvergått orten, inrättade herr Heinrichs en ny nederbörds- station vid Kaipiais järnvägsstation, hvarest bokhållaren br Oskar Brander godhetsfullt åtog sig att observera. Öfriga inspektioner hafva värkstälts af mig. Sordavala station besöktes den 23. och 24. Juli. — I Lapinlahti hade t. f. kyrkoherden J. H. Ihalainen genom utnämning till an- nan tjänst blifvit tvungen att med Maj månad afbryta ob- servationerna. För att om möjligt anskaffa ny observator och vid behof flytta stationen besöktes orten den 27. Juli. Tyvärr lyckades det mig ej att anskaffa ny lämplig obser- vator; dock kvarlämnades den använda instrumentelen i nu- varande kyrkoherdens vård för den händelse att tillfälle till observationernas återupptagande framdeles skulle yppa sig. — Hangö station inspekterades den 7. och 3. Augusti samt 205 ytterligare den 29. och 30. November. Den tidigare resan föranleddes närmast af nödvändigheten att förse stationen med ny barometer, då den gamla af Wetzers konstruktion redan länge visat en hittills oförklarad oregelbundenhet i instrumentkorrektionens gång. Stationsbarometern ,,R. Fuess N:o 1153" upphängdes i samma höjd med den gamla baro- metern. En oförutsedd reparation af det rum, i hvilket ba- rometrarna voro upphängda, påkallade barometrarnas flytt- ning till annat rum, hvilken värkstäldes af observatorn. Så- väl för att kontrollera huruvida barometerns korrektion häri- barometern till dess vanliga plats och på denna ånyo bestämma korrektionen, företogs den senare resan. För öfrigt gälde hvar- dera resan äfven limnigrafen, som under den sista tiden icke arbetat fullt tillfredsställande. Det visade sig tyvärr att huf vudorsaken härtill var bristande eftersyn och otillräcklig rengöring af rörledningen. Äfven i andra afseenden läm- nar denna viktiga station mycket öfrigt att. önska. Ob- servatorns genom maktpåliggande tjänstegöromål strängt upp- tagna tid tillåter honom ej att egna nödig uppmärksamhet åt de meteorologiska observationerna. — Stationen 1 Niko- laistad inspekterades den 25. och 26. Oktober. Då vid flera stationer, såsom mångårig erfarenhet visat, missuppfattningar ganska snart efter skedd inspektion göra sig gällande och gamla ovanor ånyo inrota sig, Vore det af största vikt att dessa stationer kunde inspekteras åt- minstone en gång om året, eller ock borde observatörernas aflöning blifva sådan att anstalten på grund af densamma med full rätt kunde göra sina anspråk på noggrannhet och omtanke gällande. Intetdera af dessa önskningsmål kan dock med anstaltens nuvarande arbetskrafter och tillgångar förvärkligas. Vid en del stationer har arbetet under året något ökats. Så afsändes på anhållan af Fysikaliska Centralobser- vatoriet i S:t Petersburg sedan den 1. Januari 1894 från Mariehamn utom det vanliga morgontelegrammet ännu ett eftermiddagstelegram, hvilket i tvänne grupper innehåller 206 observationerna 2>"p. Vidare afgå numera på anhållan af Meteorologiska Centralanstalten i Stockholm och med Tele- grafstyrelsens begifvande morgontelegram med fem grupper äfven till Stockholm från Kajana, Nikolaistad, Sordavala och Hangö. — I telegrammen äro alla barometerstånd reducerade till normal tyngd och alla stationer, utom Wiborg och Ma- riehamn, reducera lufttrycket äfven till hafvets nivå. För sådant ändamål har centralanstalten försett hvarje station med särskilda efter läge och höjd beräknade tabeller, en för reduktionen till 0? med ingående instrursentkorrektion, en annan för reduktionen till hafvets nivå med det reducerade lyfttrycket och lufttemperaturen såsom argument. Detta för- farande underlättar i hög grad det dagliga arbetet med te- legrammens dechiffrering både vid anstalten och utrikes. Förutom till bekostande af särskilda delar till en un- der uppsättning varande normalbarometer af professor Sun- : dells konstruktion hafva utgifterna för nya instrument varit obetydliga. Att särskildt nämnas förtjäna blott tvänne af Tennelot förfärdigade normalthermometrar N:ris 4920 och 11169, den ena för höga den andra för låga temperatyrer. De hafva blifvit undersökta af Bureau international des poids et mesures och åtföljas af certifikat öfver samtliga korrek- tioner. Anskaffandet af dessa omsorgsfullt undersökta ther- mometrar föranleddes af meteorologiska kongressens i Miän- chen beslut om att samtliga temperaturer senast från år 1901 borde hänföras till luftthermometern. Beställningen skedde genom docenten G. Melanders benägna förmedling. Såsom observatörer och räknebiträden ha samma per- soner som under det föregående året varit anstälda. En- dast fil. kand. K. Kaikkonen afgick den 1. Januari och i hans ställe trädde såsom nattobservator stud. H. Koskinen; frö- ken Iri Nordenskiöld var en kortare tid anstäld såsom räk- nebiträde. Vid redaktionen af landsortsstationernas observationer för åren 1881—1890 hafva såsom biträden fröknarna Mary Biese och Olga Sederholm fortfarande varit anstälda. Ekstra | E j q 4 j i 207 assistenten dr. Ernst Lindelöf åtnjöt tjänstledighet intill den TJ Behållningen i anstaltens kassa, hvilken den 1. Ja- nuari 1894 utgjorde 125 mk 79 p.,, var den 1. Januari KSS OT mk ITP: resp. 3893 mk 03 p. och $987 mk 16 p. Meteorologiska ” observationer hlifvit anstälda af: Forstuppsyningsman M. W. Wenerberg - - Stationsinspektor C. Appelgren - - Provisor E. Mansnerus- . Fröken Maria Renfors - >» Milma Granit - Löjtnant Nic. Etholén - Pastor J. H. Ihalainen- Prosten W. Lindstedt - Rektorskan K. M. Kandolin - Professor A. Rindell genom Jacttbrnksijstia. tets elever - : Folkskoleläraren Alfred Fda Pastor J. Simelius SNR Gårdsdottern Ada Anneberg - Telegrafisten G. Lindberg Possessionaten C. Th. Lindforss - Fröken Thekla Molin - Agronomen K. Em. Castrén 2ö Me VO Apothekaren, fil. mag. R. E. Westetlund . Fröknarna I. och L. Alcenius - - Trädgårdsmästaren E. F. Adrian - Apothekaren Hj. Drake + - - > A. M. Hallman Brukspredikanten Julius Karsten: Doktor A. Spoof- - SS samt vid följande fyrbåkar: hafva under är Behållningen af ekstra anslaget var 1894 Enare, Thule Hangö Jyväskylä Kajana Kuopio Lampis Lapinlahti Lauttakylä » Mariehamn Mustiala Pihtipudas Pyhäjärvi Sodankylä Sordavala Sulkava Tammerfors Torneå Uleåborg Wasa Wiborg Wiitasaari Willmanstrand Wärtsilä Åbo 208 Fyrmästaren K. Lindström och V. Montell: + - Bogskär > Ks Aleemus = ven st » «+ Hangö > | än BETR Oe ASS « Marjaniemi > J. V. Eriksson och ah DlomEEn snus « » Märket , CET Stahlbom isen sun svs Säbbskan > Solon Strömborg + += + «= +» +» « - Sälgrund > MAR I Widlundi + =0S73se assists Salskat > GC: Fo Liljeförs:s, ös oe 3 N0derskat > (ÖREN 0 01 ER ds a EO NS SPA AA a Be lie » ER VB JOE KIOTSS Sr Sa EE ans faen Teo Kalla > TESS KOTSStfOMmE Ne meta felen LO Vattenhöjdsobservationer hafva under år 1894 blif- vit anstälda af: Förutom af ofvannämnda herrar fyrmästare vid Hangö, Sälgrunds, Söderskärs och Utö fyrbåkar äfven af Lotsåldermannen J. E. Andersson vid Jungfrusunds lotsplats Lotsarne «+» > Kobbaklintarnas »> Yngre lotsen J. W. Sjöeren 2 El ILypÖrtö > Lotsåldermansenkan M. L. Ahlstén » Lökö > Lotsåldermannen H. J. Söderholm >» Rönnskärs ; » Alfred Brunström » Utö , Magister F. R. Westlin - Wasa. - . Endast nederbördsobservationer hafva fortfarande blif- vit anstälda af lektor Auk. Snellman i Nyslott samt å alla de i senaste årsberättelse omnämnda orterna, utom å Kojo och Jokkis gårdar i Tammela, Filppula i Ruovesi och vid Ätsäri järnvägsstation, hvarest desamma af en eller annan anledning upphört. Tillsammans med de under året nyinrättade fyra stationerna utgjorde de stationers antal, vid hvilka enbart nederbörden observeras, vid årets slut 18. Observationer af snö- och isförhållandena hatva äf- ven under sista året inkommit från ett stort antal öfver hela landet fördelade orter. HER 209 Förteckning öfver de orter, från hvilka fenologiska an- teckningar inkommit, ingår härefter i de sammanställ- ningar af anteckningarna, som docenten A. Osw. Kihlman på Vetenskaps-Societetens uppdrag kommer att publicera. Helsingfors, 1895 April 21. Ernst Biese. nn li Finska Vetenskaps-Socitetens årshögtid den 29 April 1895. I; Ordföranden hr Aspelin inledde högtiden med följande helsningsord: Högtärade församling! Finska Vetenskaps-Societeten har under de 57 tillända- gångna åren af sin verksamhet städse på sin högtidsdag haft glädjen att bevittna ett upplyst deltagande af hufvud- stadens bildade allmänhet för sin vetenskapliga uppgift. Så- som Societetens ordförande under det i dag utlöpande året tillkommer mig äran att å Societetens vägnar vördsamt . välkomna de Damer och Herrar, hvilka äfven i dag velat med sin närvaro betyga Societeten och dess verksamhet ett sådant deltagande. Då Societeten senast sammanträdde för att fira denna sin årshögtid till minne af kejsar Alexander II:s födelsedag, invigde Finlands folk i sin hufvudstad den oförgätlige mo- narkens minnestod, öfverlemnande den såsom en gärd af sin kärlek åt kommande slägters vård. Under det år som sedan dess förgått har vårt folk, sväfvande emellan fruktan och hopp, upplefvat händelser af oberäknelig betydelse för dess framtid. Alexander III, denne monark, som kvarlemnat så många minnen af sin ädla och flärdlösa personlighet bland klippor och skär kring kusterna af vårt undanskymda land, har skattat åt förgän- gelsen och öfverlämnat kronans tyngd åt sin 26-årige son, 211 vår nuvarande kejsare och storfurste Nikolai II. Denne unge furste å sin sida har genom upprepade bevis på orubb- ligt förtroende för sitt finska folk redan hunnit förvärfva sig. dess tillgifvenhet och kärlek, under det att Finska Ve- tenskaps-Societeten sett sin tillitsfulla förtröstan bekräftad, att vetenskapen af den nye monarken skall åtnjuta ett hägn, egnadt att föra densamma framåt till nya segrar. Man har påpekat att kulturens tyngdpunkt under den kända historiska tiden stadigt skridit från söder mot norr och sålunda hunnit från Indiens och Egyptens forntida kul- tursäten till norra delen af Europa, der nutidens kultur så- som bekant intensivast genomträngt folken. En förklaring af detta förhållande har man trott sig finna deri, att fol- kens andliga spänstighet i hufvudsaklig mån är beroende af den fysiska. Så länge naturens betvingande tager ett folks fysiska krafter i fullt anspråk, befinna sig äfven de andliga krafterna i enahanda spänning. De slappas deremot i den mån naturens motstånd är kufvadt och sålunda, menar man, har t. ex. den energiska romarens afkomling i våra dagar hunnit blifva lazaron. Det är onekligen ett tilltalande perspektiv, som fram- ställer sig för våra blickar, om vi från denna synpunkt öf- verskåda den kultur vårt fåtaliga folk uppnått och den lång- variga framtid i framåtskridande vårt ännu jämförelsevis så okultiverade land ställer i utsigt. Redan härförinnan har förtjensten af vårt folks med andlig kultur förenade inten- siva och segerrika kamp emot nordens isiga och karga na- tur varit föremål för större eller mindre uppmärksamhet i längre hunna och lyckligare lottade länder. Emellertid är utvecklingen af vår andliga kultur städse, framdeles såsom härförinnan, beroende af vårt lands fort- skridande odling, ty deraf måste den andliga kulturen alltid uppbäras. Ju större det okultiverade landets omfång, ju fåtaligare dess befolkning och ju ensidigare denna befolk- nings förvärfskällor äro, desto tyngre belastade äro folkets fysiska krafter. Under det att dessa krafter på engång halt att nära sig sjelfva samt att uppbära våra samhällsinstitu- 212 tioner och vår öfriga kultur, hafva de öfverhufvud icke för- mått derutöfver skapa materiella kapitaler, hvilka kunde medverka till landets odling. Då emellertid flera af våra industriella inrättningar blifvit anlagda med utländska kapi- taler, hafva vi blifvit vana att klaga öfver vår kapitalbrist, som hindrar: oss att följa exemplet. För den allmänna odlingen torde dock kapitaltillgån- gen alltid vara af jämförelsevis blott lokal och tillfällig bety- delse. Deremot tyckes det som skulle vårt folk i den and- liga kultur, det förmått skapa, ega ett kapital; hvilket må- hända mera än härförinnan kunde och borde tillgodogöras landets materiella odling. Betänka vi att det mesta, att icke säga allt, af naturens outtömliga tillgångar äfven i vårt nord- liga land kan af kunskapen och vetenskapen, dessa makter till naturens betvingande, göras produktivt med större eller mindre lätthet och fördel, så framstår behofvet af allmännare kunskap om sättet för befintliga naturtillgångars tillvaratagande ' och användning. Det tyckes sålunda vara en betänklig brist för ett i afseende å kultivering så framtidsdigert land, som vårt, att icke naturens tillgångar gjorts till föremål för sy- stematiska studier i förenämndt syfte till den arbetande och arbetssökande allmänhetens tjänst. Icke blott vårt lands egen- domliga naturförhållanden, utan äfven den konkurrens, hvil- ken för den traditionella odlingen i vida bättre lottade länder framhäfves såsom ett hotande framtigsspöke, synas bju- dande mana därtill. Antagligen skulle så beskaffade stu- dier lämpligast bedrifvas i samband med ett museum för inhemska produkter, hvilka egna sig för handel och ex- port. Anläggandet af en sådan handelsgeografisk institution för vårt land kunde väl icke anses främmande för de hos oss verkande geografiska eller ekonomiska samfundens syf- ten och kunde måhända blifva ett starkt föreningsband för dem alla. Otvifvelaktigt skulle ett institut af detta ekono- miskt vetenskapliga, populära och lärorika slag omfattas med lifligt intresse, att icke tala om allmänheten öfverhuf- vud, af naturforskare, jordbrukare, industriidkare och köp- män 1 hela vårt vidsträckta land. Att äfven vetenskapen - 3 seg 7 213 ee såsom sådan skulle hafva oberäknelig profit icke blott me- delbart af vårt folks ökade förvärfskällor och välstånd, hvilka skulle utgöra institutionens syftemål, utan också omedelbart af -de omfattande studier, med hvilka institutionen egde att befrämja sin uppgift, synes vara sjelffallet. För att från denna framtidstanke, hvars realiserande förefaller mig vara blott en tidsfråga, återkomma till dag- ordningen, anhåller jag om den högtärade församlingens upp- märksamhet för den årsberättelse öfver Finska Vetenskaps- Societetens verksamhet dess ständige Sekreterare nu kom- mer att uppläsa, för ett föredrag af professor Neovius ,,om den icke-Euklidiska geometrin" och för ett minnestal af pro- fessor E. Hjelt öfver Societetens framlidne hedersledamot och f. d. ständige sekreterare, senator A. E. Arppe. IH. Årsberättelse, afgifven af Finska Vetenskaps-Societetens ständige sekreterare. Under det år som förgått, sedan Finska Vetenskaps- Societeten på detta rum begick sin senaste årsdag, har hon visserligen icke upplefvat någrå anmärkningsvärda tilldra- gelser, som skulle närmare berört hennes inre förhållanden. Dock har hon icke undgått att härunder åter påminnas om tidens vexlingar, denna gång närmast genom förlusten af två af sina hedersledamöter, professorn vid universitetet i Berlin och ledamoten af Vetenskapsakademien derstädes HERMANN LUDVIG FERDINAND- VON HELMHOLTZ samt geheime- rådet PAFNUTIJ TCHEBYCHEFF, vicepresident för Kejs. Veten- skaps-Akademien i S:t Petersburg, af hvilka den förre afled den 8 September och den sednare den 8 December sist- lidet år. De voro nära nog af samma ålder, Techebycheff född den 26 Maj 1821 och Helmholtz den 31 Augusti sam- ma år. Till hedersledamot i Finska Vetenskaps-Societeten hade den förre blifvit invald 1890 den 14 April och den se- nare 1891 den 19 Oktober: ; Tchebycheff var matematiker och onekligen en af de mest framstående representanter för denna vetenskap, som Ryssland frambragt. Han hade gjort sina studier i Paris och der tidigt knutit bekantskap med Hermite, Bertrand och andra sedermera ryktbarvordne målsmän för den fran- ska vetenskapen, hvilka skattade högt hans begåfning och med hvilka han sedermera fortfarande stod i vänskaplig och 215 litterär förbindelse. De afhandliogar Tchebycheff publicerat i olika delar af matematiken, främst inom talteorien och läran om qvadratiska former, äro visserligen icke synnerli- gen omfångsrika, men de utmärka sig genom tankeskärpa och snillrika idéer. Dessa sina vetenskapliga förtjenster ej mindre än sina personliga relationer hade Tchebycheff att tacka för hedern att inväljas till utländsk associé i franska ve- tenskaps-akademien, en utmärkelse som blott kan komma nå- gra få utvalda till del, då antalet af dessa hedersplatser så- som bekant är begränsadt till endast åtta, och som derföre utgör det bästa bevis på det anseende han åtnjöt och på den förlust vetenskapen lidit genom hans bortgång. Om Helmholtz har det icke utan skäl blifvit yttradt, att han var måhända det mångsidigaste vetenskapliga snille, som vårt århundrade frambragt. Hans studier och under- sökningar omfattade flere olika delar af naturvetenskapen, såsom anatomi, fysiologi och skilda grenar af fysiken, hvilka alla han riktade genom djuptgående forskning och epok- görande upptäckter. Framstående matematiker, som han tillika var, förstod han bättre än någon annan samtida na- turforskare att med den matematiska analysens tillhjelp pröfva de naturvetenskapliga hypoteserna såväl i deras för- hållande. till hvarandra som 1 deras längst drifna logiska konseqvenser. Här är ej tillfälle att närmare redogöra för hans storartade författareverksamhet. Vi erinra endast om följande. Allmänt känd icke blott af fysiker utan äfven af musikvänner är hans klassiska verk ,,die Tonempfindungen"', hvari han med stöd af fysiologiska och fysiska iakttagelser fastställt betingelserna för toners samklang och välljud och derigenom lagt grunden till en vetenskaplig harmonilära. Af icke mindre betydelse äro hans arbeten i mekaniska värmeteorin och i elektricitetsläran. Hans matematiska un- dersökningar öfver hvirfvelrörelser, ett problem på hvars lösning Euler och Lagrange förgäfves arbetat, synas kom- ma att spela en mycket vigtig roll vid förklaringen af en mängd företeelser i naturen. Vid naturforskaremötet i Wien senaste höst hade Helmholtz haft för afsigt att hålla ett 216 härpå syftande föredrag, hvars tema skulle blifva: ,,Ueber scheinbare Substanzen und bleibende Bewegungen", men döden afbröt derförinnan hans verksamma lif. Äfven Helm- holtz hade bland många andra utmärkelser rönt den att blifva inkallad till associé i franska vetenskapsakademin. - Inom Societetens personal har för öfrigt endast den matisk-fysiska sektion den 16 i denna månad invalts direk- torn för Societetens meteorologiska centralanstalt, fil. magi- stern FrRAns CARL OTTO AuGuUsT ErRNsT BiesE. Det faststälda antalet ledamotsplatser är härigenom fyldt så när som på tre ledigheter, en inom hvarje sektion. Societetens förnämsta uppgift är - att främja vetenskap- lig forskning och produktion inom landet. Resultaten af hennes verksamhet i denna rigtning under det nu tillända- gångna arbetsåret framgår af följande korta redogörelse. Af Societetens skrifter ha under året utkommit: Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk, häft. 54, 55 och 56 samt Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens förhand- lingar, XXXVI, 1893—1894. Af Societetens Acta är 20:de tomen afslutad och kommer inom kort att utdelas. Vid: Societetens sammanträden hafva nedan. nämnda arbeten blifvit anmälda och godkända till offentliggörande i dess skrifter : TYST eta: Etude sur la dilatation de PFoxygeéne å des pressions inférieures å la pression athmosphérique, af G. Melander; Sur le mouvement d'un corps de révolution roulant sur un plan horizontal, af E. Lindelöf; Sur la représentation conforme des aires planes, af Hy). Tallqvist; Ueber die fundamentale Wichtigkeit des Satzes von Cauchy fär die Theorie der Gamma- und der hypergeome- trischen Functionen, af Hj. Mellin; Ueber die Theorie der Vocale, af K. H. Pipping; 217 Undersökningar öfver reaktions hastigheten vid kuma- rinbildningen, af Edv. Hjelt; Die Psalterillustration im Mittelalter, af J. J. Tik- kanen. 2) i Bidragen: Snö- och isförhållandena i Finland 1892, af Axel Heinrichs; Studier öfver de nordiska primär adjektivens stambild- ning, af T. E. Karsten; Åskvädren i Finland 1894, af A. F. Sundell. 3) i Öfversigten: Redogörelse för fortgången af de astrofysiska arbetena åa observatoriet i Helsingfors under tiden Juni 1893— Maj 1894, af A. Donner; | Om Uroxonsyra. En enkel metod för framställande af densamma äfvensom af Oxonsyra, af E. E. Sundvik; Uber die Accentverschiebung in der dritten Person Plu- ralis im Altfranzösischen, af W. Söderhjelm; Uber die Reibungsconstante und einige andere Con- stanten der Flässigkeiten, af K&K. F. Slotte; Formler för utjämning af statistiska talserier, af S. Levänen; : Om den akustiska' anemometern, af A. F. Swndell; Experimentela undersökningar rörande laxantiers verk- ningssätt, af Arthur Clopatt; ; Action des solutions équimoléculaires sur la muqueuse de PFintestin, af Arthur Clopatt; Some new Species of Australian Mosses, described by V. F. Brotherus, II. Vid senaste landtdag ihogkommo Ständerna åter Ve- tenskaps-Societeten, i öfverensstämmelse med Bankfullmäk- tiges derom gjorda förslag, med ett anslag af 3000 mark ur de disponibla vinstmedlen i Längmanska fonden Litt. B, att utdelas såsom pris för vetenskapliga. arbeten, utgifna 218 under åren 1894—1896. Societeten har med tacksamhet mottagit det förtroendefulla bevis på intresse och den upp- muntran Ständerna sålunda velat skänka det vetenskapliga arbetet, hvars befrämjande utgör Societetens uppgift. Ett från 1891 års landtdag hvilande och vid 1894 års landtdag ånyo framstäldt petitionsförslag angående stats- anslag för uppförande af ett gemensamt hus för härstädes arbetande vetenskapliga och litterära föreningar lyckades deremot icke vinna Ständernas anslutning, hvartill det då ännu rådande betryckta ekonomiska läget torde i väsentlig mon hafva medverkat. Denna utgång af frågan har sär- skildt för Vetenskaps-Societeten varit bekymmersam, då sannolikt är att hon icke länge mer får behålla sin nuva- rande lokal. och svårighet för henne kan uppstå att vinna lämpligt utrymme för sitt redan nu betydande och år för år allt mer vexande bibliotek. Lokalfrågan har af denna anledning för henne trädt allt mer i förgrunden såsom en af dem, hvilkas lösning för hennes framtida trefnad och verk- samhet äro af största betydelse. Sedan den statssubvention af 2500 mark för år, som härförinnan” för 10 års tid beviljats för underhållet af en härstädes inrättad mekanisk verkstad för tillverkning, repa- ration och justering af fysikaliska och andra vetenskapliga instrument, hvilken anstalt: varit stäld under inseende af Vetenskaps-Societeten och särskildt dess matematisk-fysiska sektion, vid utgången af år 1893 upphört, har H. K. M. på derom gjord underdånig framställning medelst nådigt reskript af den 10 Oktober 1894 täckts förnya detta anslag för yt- terligare fem år, räknadt från början af år 1895, med rättighet för Societeten att efter kungjord ansökningstid antaga lämp- lig, helst inhemsk person för drifvande af den mekaniska verkstaden. I enlighet härmed kungjordes befattningen ledig till ansökning, och då bland de inhemske sökandene till den- samma ingen befanns ega för ändamålet erforderlig teore- tisk och teknisk skicklighet, antog Societeten den 17 Decem- ber 1894 till föreståndare för berörde verkstad instrument- " makaren Vilhelm Falek-Rasmussen från Köpenhamn. 219 Öfver verksamheten vid Societetens meteorologiska cen- tralanstalt under år 1894 har anstaltens direktor E. Biese afgifvit sedvanlig berättelse, afsedd att publiceras i näst utkommande Öfversigt af Societetens förhandlingar. -Enligt densamma hafva de meteorologiska observationerna under året fortgått å 24 landsorts stationer och vid 11 fyrbåkar, hvarutom fenologiska anteckningar inkommit från 72 obser- vatörer 1 olika delar af landet. Vattenhöjdsobservationer ha fortfarande anstälts vid 6 lotsplatser och 4 fyrbåkar samt i hamnen vid Wasa. Bearbetningen af de under decenniet 1881—1890 å särskilda stationer inom landet anstälda meteorologiska ob- servationerna, hvilken "begynte 1892 och var afsedd att slutföras under loppet af 1895, har kunnat bedrifvas med den skyndsamhet och ekonomi, att femte volymen af dessa observationer, innefattande de båda sista årgångarne 1889 och 13890, redan i början af detta år utkommit samt att af det för ändamålet beviljade anslaget omkring 7500 mark då ännu återstodo odisponerade. Meteorologiska centralanstal- ten blir derigenom i tillfälle att ytterligare publicera ej blott ett supplementband, innehållande observationer från några vid den första bearbetningen af sparsamhetsskäl utelemnade stationer, utan äfven fem- och tioårs sammandrag af obser- vationerna för decenniet 1881—-1890. En vigtig förändring af arbetssättet vid meteorologiska centralanstalten har nyligen blifvit i frågasatt, i det förslag väckts om införande af sjelfregistrerande instrument för så- väl de meteorologiska som de magnetiska observationerna. Kostnaden för en fullständig uppsättning af dylika instru- ment är beräknad till 8000 mark och har Societeten i un- derdånig skrifvelse af den 18 nästvikne februari hos rege- ringen anhållit att ett extra anslag till detta belopp måtte för ändamålet ställas till anstaltens förfogande. Då de di- rekta observationerna, hvilka hittills anstälts af särskildt af- lönade biträden, vid användning af sjelfregistrerande appa- rater kunde till största delen undvaras, skulle härigenom vinnas en icke obetydlig årlig besparing, som vore väl be- 220 höflig för den fortsatta bearbetningen af landsortsstationernas observationsmaterial efter 1890. Societeten har äfven varit betänkt på åtgärder för bearbetning af de genom limnigrafen i Hangö erhållna vat- tenhöjdsdiagrammen, men frågan härom har lemnats bero- ende på en närmare utredning af den med ett dylikt arbete förbundna kostnaden. Sammanställningen af de fenologiska iakttagelserna, som hiltills i omkring 40 års tid besörjts af hr MoBErG, har på hans anhållan numera öfvertagits af hr KiIELMAN och delvis af friherre ParméÉn. För antecknandet af dessa iakt- tagelser hafva nya delvis förändrade formulär jemte instruk- tion blifvit tryckta och utdelade till hugade observatörer. De af Societeten föranstaltade åskvädersobservationerna . hafva fortgått efter vanligheten under ledning af hr SUNDELL och komma äfven under innevarande år att fortsättas. Societeten har behedrats af Anthropologiska Sällska- pet i Wien med inbjudning till dess 25-års jubelhögtid den 12 nästvikne februari samt af Kejs. Ryska Tekniska Före- ningen i S:t Petersburg till deltagande i den derstädes an- ordnade utställningen af tryckalster, hvilka inbjundningar hon dock ej varit i tillfälle att efterkomma. Deremot har Societeten hemställt om nödigt anslag för att sätta meteo- rologiska centralanstalten 1' tillfälle att vid den blifvande landtbruksutställningen i Moskwa under nästa höst, enligt der- till erhållen inbjudning, exponera öfversigter och diagram, som kunna vara egnade att belysa de klimatologiska för- hållandena i Finland. Antalet af Societetens utländska förbindelser har un- der året ökats genom öfverenskommelse om skriftbyte med Société physico-mathématique vid universitetet i Kasan, Phy- — sikalisch-Techwnische Reichsanstalt i Charlottenburg, Portu- gisiska Vetenskaps-Akademien i Lissabon samt Museum d histoire natwrelle i Paris. Dels genom skriftbyte, dels genom föräringar af en- skilda personer har BSocietetens bibliotek under året ökats med omkring 1120 volymer eller hälften. 2921 Sedan hr MoBErRG, som allt sedan meteorologiska ut- skottet inrättades varit dess erdförande, anhållit om befri- else från detta uppdrag, utsågos till ledamöter i berörda utskott för år 18935 hrr NEovius,> TH. HoMmÉNn och A. DONNER samt till suppleanter hr SuUNDELL och undertecknad. Såsom revisorer af räkenskaperna hafva fungerat hrr SUNDELL och KIHLMAN. ; Ordförande i Societeten har varit hr ÅsPELIN och vice- ordförande hr Neovius, som nu tillträder ordförandebe- fattningen. DL. Eindetöf. ILTI. Om den Icke-Euvclidiska geometrin. Föredrag hållet vid Finska Vetenskapssocietetens årsmöte Xx af E. R. Neovius. Den 22 Oktober år 1893 firade Universitetet i Kasan hundrade årsdagen af en stor geometers födelse. - Listor för insamling af medel till uppresande af-en minnesstod åt denne, en af Rysslands mera framstående lärda, voro äfven hitsända och derigenom spriddes måhända hos oss kännedomen af namnet Lobatscheffsky. Hvad Lobatscheffsky verkat torde dock vara föga kändt hos oss, och likväl har han egnat hela sitt lif åt den matematiska disciplin, som sedan gam-. malt mest och grundligast bedrifvits hos oss och hvaraf elementerna ännu torde stå i lifligt minne hos hvar och en, som genomgått några årskurser af våra lärda skolor: geo- metrin. Genom att förneka nödvändigheten af ett af de antaganden, hvarpå JHuclides bygt upp sin geometri, har Lobatscheffsky lagt grunden till en ny geometri, som blifvit kallad den Icke-Euclidiska geometrin. ; Så svårt det än är att klargöra en matematisk fråga utan användande af formler och figurer, så vill jag dock försöka att gifva de närvarande en inblick i väsendet af den Lobatscheffsky'ska geometrin samt att visa huru man genom att utgå ifrån betraktelser, hvilka äro egna för den moderna s. k. projektiviska geometrin, kommit till en geometri, hvil- ken såsom ett specialfall omfattar den af Lobatscheffsky grundlagda. 223 Utgångspunkten för den Lobatscheffsky'ska liksom för den Euclidiska geometrin bildar begreppet rät linie. I hvar- dera geometrierna antages att en rät linie kan förlängas och att densamma tillräckligt förlängd måste gå utöfver hvarje gräns, eller med andra ord, att den obegränsade räta linien har en oändlig längd. Satserna om relationerna emellan vinklarna och sidorna i en triangel, om trianglars kongruens 0. s. v. öfverensstämma i de båda geometrierna, men de satser, som bevisas med stöd af teorin för parallela linier, skilja sig väsendtligt ifrån hvarandra. Huclides grundar som bekant teorin för parallela räta linier på följande axiom: ifrån en punkt utom en rät linie i ett plan kan man draga endast en rät linie, som ej skär den första. Då det, oaktadt alla bemödanden, ej lyckats någon att bevisa detta axiom, stödjande sig endast på definitionen af en rät linie och på planets egenskap att kunna förskjutas i sig sjelf, så uppstäl- ler Lobatscheffsky frågan: kan man bygga upp en geometri, utgående från antagandet, att man ifrån en punkt utom en rät linie kan draga flere linier, som ej skära den första. De första resultaten af sina undersökningar publicerade Lobat- scheffsky år 1826. De satser, till hvilka han kommer, strida så emot vår vanliga föreställning, synas så absurda, att man endast ogerna besluter sig för att egna någon tid åt studiet af hans arbeten. Huru liten uppmärksamhet matematikerna egnat åt Lobatscheffskys, arbeten synes t. ex. deraf, att hans landsman, den framstående matematikern, f. d. vice presi- denten i vetenskapsakademien i St. Petersburg, Buniakovski, icke ens omnämner Lobatscheffsky i sitt år 1853 utgifna ar- bete öfver parallela linier. Man behöfver dock ej länge hafva läst hans athandlingar förrän man fattar ett lifligt intresse för dem. Man irriteras till en början öfver att ej lyckas finna något fel i bevisföringen och slutar med att intagas af beundran öfver den stränghet med hvilken det hela är ge- nomfördt. Lobatscheffsky är likväl ej den första, som klart insett omöjligheten att bevisa Fuclides axiom. Gauss insåg redan år 1792, då endast 16 år gammal, möjligheten af en Icke- 224 Euclidisk geometri och af ett bref från Gauss till Wolfgang Bolyai, år 1799, framgår tydligt, alt Gauss hade klart för sig grunddragen af den geometri, till hvilken man kommer . om man förkastar Euclides axiom om parallela linier. Tvd- ligast uttalar sig Gauss år 1818 om omöjligheten att bevisa Euclides axiom i en anmälan af ett arbete öfver teorin för parallellinier. Gauss säger: ,Det torde finnas få ämnen inom matematikens område öfver hvilka så mycket skrifvits som öfver den lucka, som uppstått vid begrundandet af teo- rin för parallela linier. Knappast något år förgår utan att nya försök göras att utfylla denna lucka, och dock måste vi, om vi vilja vara ärliga, säga att vi väsendtligen ej kom- mit längre än Eueclides för öfver 2000 år. Ett dylikt öppet medgifvande synes oss vara vetenskapen värdigare, än ett fåfängt bemödande att genom en väfnad af skenbevis söka dölja en lucka, som ej kan utfyllas'. Då Gauss ej publicerat sina undersökningar öfver den -Icke-Euclidiska geometrin, så återgår jag till Lobatscheftsky. Såsom grundval för sin teori om parallela räta linier ställer Lobatscheffsky följande sats: Alla räta linier i ett plan, hvilka utgå ifrån en punkt, kunna med afseende å en gifven rät linie i samma plan indelas i två grupper. Till den ena gruppen höra de räta linier, som skära den fasta linien, till den andra de, som icke skära densamma. Gräns- linien emellan linierna i den ena och de i den andra grup- pen säges vara parallel med den gifna räta limen. Då gränslinien tillhör hvarken den ena eller den andra gruppen af linier, så kan man om densamma lika litet påstå att den skulle skära den gifna linien som att den icke skär denna linie. Lobatscheffsky inför här ett begrepp, gränslinie eller gränsvärde för 'en vinkel, som med så stor fördel blif- vit användt i analysen af Prof. Weierstrass. Tänker man sig ifrån den fasta punkten en rät linie dragen vinkelrät emot den gifna linien, så kallas den vinkel, som parallellinien bildar med denna perpendickel, parallel- vinkeln. I den Euclidiska geometrin är parallelvinkeln, obe- roende af punktens afstånd från räta linien, lika med 90 2205 grader och det ges endast en linie, som ifrån den gifna punkten kan dragas parallel med den gifna räta linien, eller endast en linie, som ej skär den gifna. Antages deremot parallelvinkeln vara mindre än 90 grader, så inses att man har två parallellinier, hvilka ligga symmetriskt i an- seende -till perpendickeln från den gifna punkten till den gifna linien. Alla linier, som utgå ifrån den gifna punkten och ligga inom den ena af parallellinierna bildade vinkeln, skära den gifna linien, de linier, som ligga inom den andra af parallellinierna bildade vinkeln, skära icke den gifna linien. Parallelvinkelns storlek beror af den fasta punktens af- stånd p ifrån den gifna räta linien, så att ju större detta afstånd är, desto mindre är parallelvinkeln. Till hvarje gifven vinkel « kan man finna ett afstånd p sådant att parallelvin- keln som motsvarar detta afstånd är lika med «a. Såsom kändt är, grundar sig beviset för att summan af vinklarna i en rätlinig triangel är lika med två räta på Euclides axiom. Alla försök att bevisa denna sats oberoende al Euclides axiom hafva varit fruktlösa och endast ledt till satsen, att summan af vinklarne ej kan vara större än två räta. Man kan således antaga att summan af vinklarne i en triangel är antingen lika med två räta, eller mindre än två räta. Lobatscheffeky bevisar att om summan af vink- larne i en triangel är lika med två räta, så är den i alla trianglar lika med två räta. Antagandet att vinklarnes summa är två räta leder åter derhän, att parallelvinkeln är lika med 90 grader. Antages åter vinklarnes summa i en triangel vara mindre än två räta, så är den det i alla trianglar och samtidigt är parallelvinkeln mindre än 90 grader. Liksom parallelvinkelns storlek är beroende af punktens afstånd från linien, så är äfven summan af vinklarne i en triangel beroende af triangelns storlek. Betrakta vit. ex. en likbent triangel och dela densamma genom ena höjden i två kongruenta rätvinkliga trianglar, så inses att om sum- man af vinklarne i hvar och en af deltrianglarna är lika med två räta minus «, så blir summan af vinklarna i hvar- dera deltrianglarne sammanlagda lika med fyra räta minus 15 226 2a, och tager man bort härifrån de två räta vinklarne, som ligga vid höjdens fotpunkt, så erhålles summan af vinklarne i den gifna triangeln lika med två räta minus 2 «, således mindre: än summan af vinklarne i en af deltrianglarne. En följd af vinkelsummans beroende af triangelns stor- lek blir att man i den Lobatscheffsky'ska geometrin kan tala om kongruenta trianglar, men deremot ej om likformiga. Det gifves i denna geometri öfverhufvud ej några likformiga figurer. Direkta mätningar af vinkelsumman i t. o. m. mycket stora trianglar visar emellertid att denna summa icke det minsta afviker ifrån två räta, hvarföre äfven Lobatschefrsky säger att hypotesen, att vinkelsumman vore mindre än två räta, endast kan ha en tillämpning i analysen. Stödjande sig på astronomiska observationer finner Lobatscheffsky att i en triangel, hvars sidor hafva ungefär samma längd som afståndet från solen till jorden, vinkelsummans afvikning från två räta är så liten, att densamma faller inom grän- serna för observationsfelen. Han anser likväl att man bör fortsätta med liknande mätningar och håller det icke för omöjligt att man i en framtid, då de astronomiska instru- menten förfullkomnas, skall i mycket stora trianglar kunna konstatera en afvikning af vinkelsumman ifrån två räta. Har man för en triangel, hvars sidor äro kända, lvckats konstatera storleken af denna afvikning, så kan man äfven beräkna storleken af parallelvinkeln som motsvarar ett gif- vet afstånd. På dylika trianglar kunna de i den Euclidiska geometrin uppstälda formlerna icke mera användas, och Lo- batscheffsky har uppställt det fullständiga formelsystem, som komme att träda i stället för de nu använda. Ville man bedöma Lobatscheffsky's betydelse endast af de praktiska resultat till hvilka han kom, så mäste man medge att hans formler ännu aldrig 1 den s. k. mätande geometrin behöft komma till användning, och det kunde derföre synas som om hans hela arbete vore värdelöst. Men afser man ifrån den mera praktiska frågan hvilken af de två geometrierna, den Euclidiska eller den Lobatscheffsky'ska, 227 är den sanna, betraktar man Lobatscheffky's arbeten från rent teoretisk synpunkt, så måste man medge att Lobat- scheffsky's djerfva idé att förneka ett axiom, som i öfver 2000 år ansetts för oantastligt, och sedan strängt logiskt bygga upp en geometri, som utgår ifrån en annan åskåd- ning, än den HFEuclides lade till grund, varit en af de vikti- gaste orsakerna till den geometriska forskningens ofantliga framsteg under de femtio sista åren. I en, Lobatscheffsky's samlade arbeten bifogad förteckning på de personer, som efter Gauss och Lobatscheffsky sysselsatt sig med den s. k. Icke-Euclidiska geometrin, möta vi äfven namnen på de se- naste årtiondenas mest framstående matematiker: Beltrami, Cantor, Cayley, Christoffel, Darboux, Grassman, Genocchi, Halphen, Helmholtz, Camil Jordan, Klein, Kronecker, Sophus Die, Biemann, Salmon-Fredler, Sylvester och, för att afsluta förteckningen, Zöllner, om hvars s. k. fjerde dimension de flesta af de närvarande kanske hört talas. Senare tiders forskning har äfven ställt Lobatsheffsky's geometri i en helt ny dager. Den har visat, att man, vid en allmännare uppfattning ai det vi kalla mätning, med nöd- vändighet kommer till den Lobatscheffsky'ska geometrin. Men ännu mera. Den visar oss möjligheten af ännu en geo- metri, som kunde kallas den Biemannska geometrin. Att Lobatscheffsky kom att förbise denna geometri beror på hans uppfattning att en rät linie har en oändlig längd. Då Lobatscheffsky engång förkastade HFuclides axiom, så hade han, likaväl som han uppstälde frågan: till hvilken geometri kommer man om man antager att genom en punkt utom en rät linie kunna dragas oändligt många räta linier som ej skära den gifna, kunnat försöka besvara frågan: huru gestal- tar sig geometrin om man antager att genom en punkt utom en rät linie ej kan dragas någon rät linie, som ej skär den gifna. En af konsekvenserna af ett dylikt antagande blifver, att en rät linies längd är begränsad, liksom äfven att ytin- nehållet af hela planet är begränsadt, och detta står i strid med Lobatscheffsky's definitioner på rät linie och plan. 228 : För att fullt kunna uppfatta det berättigade i att upp- ställa en geometri, som ej sammanfaller med den Euclidiska, - vill jag i korthet påpeka det sammanhang som existerar - emellan den s. k. projektiviska geometrin och den Eucli- diska, eller allmännare den mätande geometrin. Den projektiviska geometrin behandlar, för att uttrycka mig populärt, sådana egenskaper hos figurer, som ej gå för- lorade genom projektion. Det hade lyckats att uppbygga denna geometri alldeles oberoende af den mätande geomet- rin genom att såsom grundval för densamma lägga vissa konstruktioner med fyrhörningar och genom att definiera talen såsom s. k. dubbelförhållanden. För att förklara be- greppet dubbelförhållande, vill jag, ehuru detta naturligtvis ej är strängt, begagna mig af föreställningar ur den vanliga geometrin. Vi tänka oss på en rät linie två fasta punkter A och B. En tredje punkt C på linien delar sträckan AB i två delar AC och BC, hvilka stå till hvarandra i ett visst förhållande, som vi kalla ». Betrakta vi en fjerde punkt D, så delar denna på samma sätt sträckan AB i ett visst förhål- lande ». Förhållandet m:» emellan dessa två enkia delnings- förhållanden kallas de fyra punkternas A,B, C,D dubbelför- hållande. Det låter visa sig att ett dylikt dubbelförhållande ej förändras genom en vanlig central projektion. Dubbel- förhållandet är alltså en projektivisk relation. Den projektiviska geometrin hade, hufvudsakligen ge- nom von Staudts arbeten, utvecklats till en hög grad, utan att man hade lyckats upptäcka något sammanhang emellan densamma och den mätande geometrin. De egenskaper, som 1 den mätande geometrin betraktas hos figurer, gå nä- stan alla förlorade genom projektion. Så t. ex. öfvergår en cirkel, hvars alla diametrar äro lika stora, genom projektion i en konisk sektion, ellips, hyperbel eller parabel, för hvilka två förstnämda diametrarne icke äro lika. Man insåg dock snart att flere så kallade metriska egenskaper kunde tolkas såsom en figurs speciela läge i förhållande till två utmärkta punkter och en speciel rät linie i planet. De två punkterna kallas planets imaginära cirkelpunkter; de ligga i oändlighe- 220 ten, på planets oändligt aflägsna räta linie, och hafva erhållit namnet cirkelpunkter, emedan det kan visas att alla cirklar i planet, hvilken. medelpunkt och hvilken radie de än må hafva, gå genom desamma. Med andra ord: alla cirklar i ett plan skäras af planets oändligt aflägsna räta linie i två fasta, ehuru imaginära punkter, eller ock: alla cirklar i ett plan skära hvarandra i två fasta imaginära punkter. Den utmärkta räta linien är just planets oändligt af- lägsna räta linie, hvilken man nödgas införa, om man vill upprätthålla satsen att två plan alltid skära hvarandra längs en rät linie, således äfven i det fall att planen äro parallela, då skärningslinien faller i oändligheten. Genom att införa dessa element, kan man säga: en konisk sektion är en cirkel om den går genom planets ima- ginära cirkelpunkter; en ellips skär planets oändligt aflägsna räta linie i två imaginära, med cirkelpunkterna icke sam- manfallande punkter, en hyperbel skär denna linie i två reela och olika punkter, parabeln tangerar denna linie. Två mot hvarandra vinkelräta räta linier kunna uppvisas hafva ett specielt läge till strålarna, som genom liniernas skärnings- punkt gå till de imaginära cirkelpunkterna. Då en konisk sektion kan degenerera i två punkter, så kunna de imaginära cirkelpunkterna uppfattas såsom” en speciel konisk sektion, en konisk sektion, som urartat till ett par imaginära punkter. De definitioner vi ofvan uppställt på en cirkel, en ellips, hyperbel eller parabel uttrycka icke någon egenskap, som skulle tillkomma dessa geometriska figurer, utan äro uttryck för dessa geometriska figurers läge till en speciel konisk sektion eller till en speciel rät linie. I förbigående må här påpekas, att man i-den projek- tiviska geometrin opererar med imaginära punkter och linier, eller med oändligt aflägsna punkter, med samma lätthet som med reella, i det ändliga belägna punkter och linier. Svaret på frågor, sådana som: hvad har man att förstå med afståndet emellan två punkter, eller: hvad är en vinkel, lemnas i den mätande geometrin. Genom att ställa upp 230 frågan huru den mätande geometrin inordnar sig i den pro- jektiviska geometrin, har man kommit till den allmänna satsen, att metriska relationer i planet äro projektiviska re- lationer af en föreliggande figur till planets imaginära cir- kelpunkter !). Sålunda fann den franska geometern Laguerre år 1853 att det, som vi kalla för vinkeln emellan två räta linier, är lika med en konstant multiplicerad med logaritmen för det dubbelförhållande, som vinkels ben bilda med strålarna, som genom vinkelns spets gå till de imaginära cirkelpunkterna. Likaså sättes afståndet emellan två punkter i beroende af de imaginära cirkelpunkterna. Sedan år 1860 har den åsik- ten allmänt gjort sig gällande, att de metriska undersöknin- garne icke behöfva uteslutas från de projektiviska, enär de metriska egenskaperna endast äro uttryck för en figurs läge till en speciel konisk sektion, de imaginära cirkelpunkterna. Nu bör uppställandet af följande fråga synas oss när- liggande och väl motiverad: Till hvilka bestämningar om afståndet emellan två punk- ter och vinkeln emellan två räta linier kommer man, om man 1 stället för den speciela koniska sektionen inför en vanlig reel eller imaginär konisk sektion och till hvilken geometri kommer man utgående ifrån dessa allmännare måttbestäm- ningar 2)? Den sålunda erhållna geometrin omfattar vår van- liga geometri som ett alldeles specielt fall. Vill man t. ex. ställa upp allmänna uttryck för afstån- det emellan två punkter på en rät linie, så hänför man dessa punkter till två fasta punkter på linien och sätter af- ståndet emellan punkterna lika med en konstant multiplice-- rad med logaritmen för de fyra punkternas dubbelförhållande. De två fasta punkterna kunna nu antagas sålunda, att de äro antingen 1) konjugerade imaginära punkter, 2) reela men icke sammanfallande, ” 1) Jämför: Salmon-Fiedler. Analytische Geometrie. F. Klein. Ueber Nicht-Euclidische Geometrie. 2? Cayley., Memoirs upon Quantics. 231 3) reela och sammanfallande. I det första fallet finner man, att vid lämpligt val af den omnämda multiplikativa konstanten, afståndet emellan två godtyckliga punkter på en.rät linie blifver reelt, men att längden af hela obegränsade linien är ändlig. Man kommer sålunda till en föreställning om den räta linien, som ej öfverensstämmer med den Euclidiska uppfattningen. Man kan göra sig en föreställning om att en obegränsad linie kan vara ändlig till sin längd om man tänker sig en sluten kurva, t. ex. en cirkel. De formler, som gälla för den ifråga- varande s. k. elliptiska måttbestämningen, visa äfven att af- ståndet emellan två punkter på en rät linie icke blifver en- tydigt bestämdt, utan är oändligt mångtydigt. Äfven detta förhållande kunna vi åskådliggöra genom att tänka oss två punkter på en cirkelperiferi. Afståndet emellan punkterna är påtagligen oändligt mångtydigt, beroende af att man från den ena punkten kan komma till den andra antingen direkt i den ena eller andra riktningen, eller ock sålunda, att man först tänker sig gå omkring hela cirkeln en, två eller flere gånger. ; 2) Äro de två fasta punkterna, till hvilka öfriga punk- ter på de förstas föreningslinie hänföras, reela men icke sammanfallande, så erhålles en helt annan måttbestämning, som kallas hyperbolisk. Gifves åt den förut omtalade kon- stanten hvarmed dubbelförhållandet skall multipliceras, ett "reelt värde, så finner man att afståndet emellan två punkter, som ligga emellan de fasta punkterna A och B, är reelt, deremot är afståndet emellan två punkter, af hvilka den ena ligger emellan, den andra utom punkterna A och B, imagi- närt. Man kommer här till den egendomliga uppfattningen, att afståndet från en godtycklig punkt emellan A och B till hvardera af dessa punkter är oändligt stort, att punkterna A och B således äro att betraktas såsom två vändligt af- lägsna punkter. - Om vi tänka oss en punkt röra sig t. ex. ifrån medelpunkten emellan A och B i riktning åt punkten A så, att den på lika tider tillveyggalägger hyperboliskt lika vägstycken, så kommer punkten A att uppnås först efter en 232 oändligt lång tid, och afståndet till densamma framstår för ett med hyperbolisk åskådning utrustadt väsende såsom oändligt stort. Punkterna A och B komma derföre af ett dylikt väsende att anses för ouppnåeliga och stycket af räta linien utom punkterna A och B är för detsamma ett idealt eller imaginärt område. Något liknande eger rum vid den vanliga perspektiviska framställningen. Bilderna af två pa- rallela linier skära hvarandra som bekant i en punkt, linier- nas gemensamma s. k. flyktpunkt, hvilken i allmänhet ligger 1 det ändliga. Låt oss t. ex. tänka på perspektivet af en lång allé. Bilderna af de båda trädraderna närma sig allt mer och mer, afståndet emellan de enskilda träden på ena sidan, hvilket afstånd vi ju kunna anse vara konstant, blif- ver i bilden allt mindre och mindre ju mera vi närma oss till flyktpunkten, hvilken punkt af en person med god pers- pektivisk åskådning anses ligga oändligt aflägset, och en fortsältning af bilden på andra sidan flyktpunkten, hvilken vi ju kunna identifiera med punkten A i det föregående, har ingen reel betydelse för åskådaren. För fullständighe- tens skull kan påpekas att punkten, som i det föregående betecknades med B, här ligger i oändligheten. 3) Låter man grundpunkterna A och B sammanfalla, så kallas måttbestämningen parabolisk. Vid lämpligt val af den maltiplikativa konstanten, nämligen lika med oändlighe- ten, och genom att låta punkten AB falla i oändligheten, er- - hålles den vanliga Euclidiska måttbestämningen. I "den Euclidiska geometrin mäta vi således på en rät linie paraboliskt. Låta vi fundamentalpunkterna A och B icke fullt sammanfalla, hvarvid desamma kunna vara antin- gen reela eller konjugerade imaginära, och låta vi den mul- tiplikativa konstanten vara ändlig, men huru stor som helst, så hafva vi en hyperbolisk resp. elliptisk måttbestämning, som på ett visst stycke åtminstone icke märkbart afviker från den paraboliska måttbestämningen. Det vore ju tänk- bart att vår vanliga mätning, som aldrig sträcker sig öf- ver en viss ändlig längd endast skenbart har den parabo- 233 liska karaktären, men i sjelfva verket är elliptisk eller hv- perbolisk. Jag ville ej uppehålla mig härvid. Efter att hafva betraktat punkterna på en rät linie, öfvergå vi till att betrakta punkterna och linierna i ett plan. Våra vanliga metriska egenskaper hos figurer i ett plan kunde, såsom vi funno, tolkas som ett specielt läge af en figur till de imaginära cirkelpunkterna, hvilka kunna betrak- tas som en degenererad konisk sektion. I stället för denna speciela koniska sektion införa vi nu en allmän konisk sek- tion, hvilken må vara antingen 1) imaginär 2), reel, eller 3) en som sönderfallit i två punkter. Om det gäller att be- stämma afståndet emellan två punkter, så hänföras dessa till skärningspunkterna emellan deras föreningslinie och den införda koniska sektionen. Vid bestämningen af vinkeln emellan två räta linier, hänföras dessa till tangenterna- från deras skärningspunkt till samma koniska sektion. 1) Då den införda koniska sektionen är imaginär, så skär hvarje rät linie i planet densamma i två imaginära punkter och då dessa skärningspunkter skola tagas till grundpunkter för måttbestämningen på räta linien, så inses att vi på alla räta linier i planet få en måttbestämning, som vi i det föregående kallat elliptisk. Hvarje obegränsad rät linie i planet har således en ändlig längd, såsom förut påpekats. Det gifves inga oändligt aflägsna element, hvar- ken punkter eller linier,;och hvarje rät linie skär således en gifven rät linie i det ändliga. Vid en dylik elliptisk mått- bestämning finnes det ej linier, som kunna sägas vara pa- rallela. Vi se nu tydligt orsaken till att Gauss och Lobat- scheffsky, hvilka hvardera utgingo ifrån antagandet att en rät linie har en oändlig längd, icke kommo att taga i be- traktande möjligheten af en geometri, i hvilken man ifrån en punkt utom en rät linie icke kan draga Bägn rät linie, som ej skär den första. Utvecklar man formlerna, som gälla för denna elliptiska geometri, så finner man att summan af vinklarna i en trian- gel är större än två räta samt att ytinnehållet af det obe- gränsade planet är ändligt. Vidare må det påpekas, att 254 denna elliptiska geometri, vid lämpligt val af den tidigare omnämnda multiplikativa konstanten, öfverensstämmer med den vanliga geometrin på en sfer, den s. k. sferiska geometrin. 2) Är den såsom grundbild införda koniska sektionen reel, så komma vi till en s. k. hyperbolisk geometri. Jag - 3 vill våga försöket att utan anlitande af figurer sätta åhöra- rena in i grunddragen af denna intressanta geometri. Betrakta vi en rät linie, som skär koniska sektionen i två reela punkter A och B, samt på denna räta linie två vidare punkter, C och D, så bestämmes afståndet emellan C och D genom att hänföra dem till A och B såsom grund- punkter. Åt den tidigare omtalade multiplikativa konstan- ten gifva vi ett sådant värde att afståndet emellan två punk- ter C och D som ligga emellan A och B, alltså innanför koniska sektionen, är reelt. Då värdet för den multiplika- tiva konstanten bibehålles oförändradt, erhåller man på alla räta linier, som skära koniska sektionen en s. k. hyperbolisk måttbestämning. Afståndet emellan punkter, hvilkas för-- eningslinie ej skär koniska sektionen, blifver imaginärt. Till-. lämpa vi de resultat, till hvilka vi kommo vid den hyperbo- liska måttbestämningen, på räta linier hvilka skära vår ko- niska sektion, så inses att afståndet från en godtycklig punkt i det inre af koniska till alla punkter på densamma blir oändligt stort. Tänka vi oss således ett med hyperbolisk uppfattning begåfvadt väsende, så kan detsamma ifrån en punkt i det inre röra sig fritt i alla riktningar och kan på ändlig tid uppnå hvarje punkt inom koniska sektionen. Der- emot framstå punkterna på koniska sektionen såsom oänd- ligt aflägsna punkter, hvilka ej kunna uppnås och punkterna utom koniska sektionen existera ej för väsendet; hela det yttre bildar så att säga att ideelt område. Ju större koniska sektionen tages, desto mer närma vi oss vår vanliga mått- bestämning och tänka vi oss koniska sektionen såsom oänd- ligt stor, så inses att på alla räta linier i planet skärnings- punkterna A och B komma att sammanfalla 1 oändligheten, att vi således på alla räta linier hafva en parabolisk mått- bestämning, af hvilken den Euclidiska är ett specielt fall. 235 Betraktar man åter vinkeln emellan två räta linier, så har man att hänföra räta linierna till tangenterna, som ifrån deras skärningspunkt dragas till koniska sektionen. Vinkeln emellan två räta linier, som skära sig inom koniska sektio- uven blifver reel. Skära sig linierna på koniska sektionen, så råka linierna hvarandra först i oändligheten, ty alla punk- ier på sektionen voro ju att betraktas såsom oändligt af- lägsna, och vinkeln emellan linierna blir äfven i öfverens- stämmelse härmed lika med noll. Två linier, som råkas i en punkt utom koniska sektionen, måste af ett med hyper- bolisk uppfattning begåfvadt väsende anses icke skära hvar- andra, de råkas ju i en för väsendet ideel punkt, och vin- keln emellan räta linierna är imaginär. Låtom oss nu fasthålla i åskådningen en rät linie, som skär koniska sektionen i två reela punkter A och B. Styc- ket af räta linierna emellan A och B uppfattas af ett med hyperbolisk åskådning begåfvadt väsende såsom reelt och punkterna A och B sjelfva anses såsom två oändligt aflägsna punkter utom hvilka linien icke existerar. Taga vi nu en punkt P utom räta linien, men inom koniska sektionen, och draga ifrån denna punkt strålarna till punkterna på vår räta linie, så inses att vårt väsende kommer att ordna dessa strålar 1i två grupper. Till den ena gruppen komma strå- larna att höra, som skära linien emellan punkterna A och B, till den andra de, som enligt vår uppfattning skära linien i punkter som ligga utom A och B, alltså utanför koniska sektion. — Linierna i den första gruppen anses af väsendet skära den fasta linien i reela punkter, linierna i den andra gruppen betraktas deremot såsom icke skärande den fasta linien. De två grupperna afskiljas från hvarandra genom två räta linier, strålarne till punkterna A och B, hvilka skära den fasta linien på oändligt afstånd och bilda med linien en vinkel, hvars storlek är lika med noll. Vår iakttagare kom- mer att åt dessa två strålar gifva ett skildt namn, han kom- mer att kalla dem parallellinier till den gifna. Vi se såle- des: Ifrån hvarje punkt P i det inre af koniska sektionen ges det två räta linier, som äro parallela med en gifven 250 rät linie;. dessa parallellinier åtskilja från hvarandra de strålar, som utgå ifrån punkten P och skära vår linte, ifrån dem, som icke skära linien. Vinkeln emellan parallellinierna är tydligen beroende af punktens P läge till den gifna linien. Den hyperboliska måttbestämningen har således fört oss till den uppfattning, som Lobatscheffsky lade till grund för sin geometri. Kunde Lobatscheffsky's utgångspunkt an- ses sökt, så måste det medges af hvar och en, som helst litet lyckats följa med den föregående utvecklingen, att vi nu på ett särdeles osökt sätt kommit till Lobatscheffsky”s utgångspunkt. Den vidare utvecklingen af den hyperboliska geometrin kan nu föras på rent analytisk väg. Man finner sålunda att summan af vinklarne 1 en triangel är mindre än två räta och på grund af det föregående inses äfven att denna summa är beroende af triangelns storlek, ty ju närmare hörnpunk- terna komma till den absoluta koniska sektionen desto min- dre blifva vinklarna. Tänker man sig en triangel, hvars tre hörnpunkter ligga på koniska sektionen, så är vinkelsumman - i en dylik triangel lika med noll. Häraf följer åter att det gifves ett maximum för triangelns ytinnehåll. Här må det påpekas att Gauss redan år 1799 i ett bref till Bolyai skrif- ver; ,,om man antager att det ej finnes en öfre gräns för triangelns ytinnehåll, så kan man bevisa Huclides axiom om parallela räta linier"". Kasta vi nu en återblick på det föregående, så se vi att det i den elliptiska geometrin genom en punkt ej kan dragas någon rät linie, som ej. skär en gifven rät linie, i den vanliga eller Euclidiska geometrin finnes det endast en rät linie, som går genom punkten och ej skär den gifna linien, och i den hyperboliska geometrin finnes det oändligt många » räta linier, som gå genom punkten och icke skära den gifna linien. Likaså funno vi att summan af vinklarne i en trian- gel i den elliptiska geometrin är större än två räta, i den vanliga lika med två räta, och i den hyperboliska mindre : än två räta. Den vanliga geometrin bildar således en öf- vergång från den elliptiska till den hyperboliska geometrin 231 eller omvändt. Den Euclidiska geometrin kan sägas utgöra ett gränsfall af såväl den elliptiska som den hyperboliska geometrin. 3) Antar man den absoluta koniska sektionen som ett par imaginära punkter, så erhåller man vid lämpligt val af den ofta omnämda multiplikativa konstanten en geometri, som kallas parabolisk och som utgör ett gränsfall af den elliptiska och af den hyperboliska geometrin. Låter man specielt de två imaginära punkterna sammanfalla med de imaginära cirkelpunkterna, så erhåiles vår vanliga geometri, som således är ett specielt fall af den allmännare paraboliska geometrin. Vi hafva sålunda funnit alt det axiom, som Fuclides lade till grund för sin geometri, ingalunda är nödvändigt. Det är en hypotes, som uttalar vår föreställning om rymden och hvars sannolikhet inom gränserna för vår iakttagelse är stor, men hvars riktighet för mycket stora eller mycket små utsträckningar vi äro skyldiga att undersöka. Så långt teleskåpet når, synes den Euclidiska hypotesen vara riktig, man huru förhållandena gestalta sig i oändligt stora utsträck- ningar, derom kunna vi ännu ej med säkerhet uttala oss. De formler, som i planet härledas för den elliptiska och hyperboliska geometrin, hafva naturligtvis i och för sig en alldeles reel betydelse, men de lyckas måhända för den, som första gången hör talas om dem, tillvinna sig ett större : intresse, då jag meddelar att det finnes bugtiga ytor, för hvilka dessa formler gälla. Om man ville ställa upp frågan: på hvilka bugtiga ytor kan man uppkonstruera ett geome- triskt system, så inses, då ran besinnar att planets för- nämsta egenskap är att kunna förskjutas i sig sjelf, vid hvilken förskjutning i den. Euclidiska måttbestämningen alla figurer bibehålla sin storlek, att man kan uppbygga en med den Euclidiska analog geometri på sådana ytor, som hafva egenskapen att kunna förskjutas i sig sjelfva utan att dervid sammanpressas eller uttöjas. Ty endast då kan man ju flytta en figur, som är uppritad på ett ställe af ytan, till ett annat utan att figurens storlek förändras. På grund af en al Gauss uppstäld sats om ytors böj- ning, fann Minding åren 1839 och 1840 att det ges endast tre slag af ytor, som kunna förskjutas i Sig sjelfva på alla möjliga sätt, nämligen: / 1) Planet och de så kallade developpabla ytorna, bland hvilka konen och cylindern äro de enklaste. : 2) Ytan af en sfer och alla de ytor, som utan sam- manpressning eller uttöjning kunna böjas på sferen, de s. k. ytorna med konstant positivt krökningsmått. 3) Den s. k. pseudosferen, en yta, som närmast har formeln af en pokal, och de ytor, som kunna böjas på den- samma. Tänker man sig t. ex. på en konisk yta en figur uppri- tad, så kan man genom att utbreda ytan på ett plan få den gifna figuren att öfvergå i en plan figur, som är kongruent med den gifna. Likaså kan en gifven plan figur uppvecklas. på koniska ytan utan att förändra sin storlek. Räta linierna i planet öfvergå vid denna uppveckling i s. k. kortaste eller geodetiska linier på ytan. Om således en yta kan utbredas på ett plan, så gäller på denna yta samma geometri som för planet. I stället för räta linierna 1 planet ha vi att införa de geodetiska linierna på ytan. Så blir t. ex. ytinnehållet af en af tre geodetiska: linier bildad triangel lika med basen gånger höjden genom två, om vi i planet förutsätta den FEuclidiska geometrin. Summan af vinklårne i en dylik triangel är lika med två räta 0. S. V. ; Öfvergå vi nu till det andra slaget af ytor, så är det ej mer så lätt att föreställa sig desamma. Att ytan af en sfer kan förskjutas i sig sjelf är ett sakförhållande, som hvar och en lätt kan föreställa sig. En åskådning af ytor; som ej äro sferiska, men likväl utan att sammanpressas eller uttöjas kunna böjas på en sfer erhåller man genom att ifrån en sferisk vta, t. ex. en gummiboll, utskära ett zoniskt bälte längs tvänne parallelcirklar och uppskära detta bälte längs en meridian till sferen. Detta bälte låter öppna sig till en viss grad eller ock kan man rulla ihop det, så att man får 239 en cigarformig yta. Klart är att för alla ytor, som kunna böjas .på en sfer, samma geometri gäller som för ytan af sferen sjelf. Jemföres den vanliga geometrin på sferen med den tidigare utvecklade elliptiska geometrin i planet, så finna vi följande analogier. Emot räta linierna i planet svara kortaste linier på sferen, d. är storcirklar. Liksom i den elliptiska geometrin längden af den obegränsade räta linien var ändlig och oändligt mångtydig, så är äfven en storcir- kels längd ändlig och oändligt mångtydig, beroende af huru många hvarf man går rundt. Emedan alla storcirklar skära hvarandra, så finnes det ej på sferen geodetiska linier, som kunde kallas parallela; vi funno att i den elliptiska geometrin ej funnos parallela räta linier. I hvardera geometrierna är summan af vinklarne i en triangel större än två räta. Trian- gelns ytinnehåll blir bestämdt genom vinklarne allena och det gifves således i hvardera geometrierna endast kongruenta, deremot ej likformiga figurer. Men ännu mer. Alla form- ler, som gälla för den elliptiska geometrin, öfvergå vid lämp- ligt val af den tidigare införda multiplikativa konstanten identiskt i de formler, som gälla för den sferiska geometrin. Af pseudosferen och af en yta som låter böja sig på densamma har jag framstält en modell. Pseudosferen är af trä, den senare ytan är hoplimmad af en stor mängd papp- bitar, hvar och en pressad så, att den passar på pseudosfe- ren. Vi se att pappytan på alla möjliga sätt låter upprulla sig på preudosferen, men också att densamma, alldeles som ett ark paprer, låter hoprulla sig, från hvilken del af randen man än begynner, och närmast antar formen af en korsett. Minding har i 19:de bandet af Crelles Journal uppvisat att de formler, som gälla för geometrin på pseudosferen och de ytor som kunna böjas på densamma, erhållas genom att i den vanliga sferiska geometrins formler istället för radien £ sätta i B, hvarest i betyder den imaginära enheten. I 17:de bandet af samma tidskrift hade Lobatscheffsky publicerat sina undersökningar öfver den s. k. insaginära geometrin och uttalar här att, då äfven i de största trianglar som uppmäts, summan af vinklarne ej afviker ifrån två räta, så hafva de 240 af honom uppstälda formlerna ej någon betydelse i det van-- liga planet. Hans imaginära geometri gäller derföre, säger ban, för ett plan som är allmännare än det Euclidiska pla- net. Den Euclidiska geometrin är endast ett specialt fall af den allmännare imaginära geometrin och framgår ur denna senare om man betraktar endast kortare linier. Sedan det år 1868 lyckades den Italienske matematikern Beltrami att ansluta Lobatscheffsky's och Minding's undersökningar till hvarandra, så att han kunde uttala satsen, att geometrin på de ytor, som låta böja sig på pseudosferen, är identisk med den Lobatscheffsky'ska eller hyperboliska geometrin, så se vi, att den allmännare yta, som föresväfvade Lobatscheffsky och för hvilken hans formler erhålla en real betydelse, just är den af honom ännu ej kända pseudosferen. Tänker man sig en pseudosfer med mycket litet krökningsmått, så kan en mindre del af densamma betraktas som ett plan och för denna del ge de formler, som gälla för den hyperboliska geometrin, ett resultat, som icke märkbart afviker ifrån det, som erhålles med tillhjelp af de vanliga Euclidiska formlerna. Det återstår mig att nämna några ord om den all- männa rymdgeometrin och de af densamma beroende upp- fattningarna om rymden. Jag vågar ej hoppas att på den korta stund, som ännu står mig till buds, kunna klargöra grundtanken i den geniala :afhandling, som blifvit skrifven öfver detta ämne af Riemann, men vill dock beröra några punkter af densamma. I afhandlingen, som bär titeln ,,öfver de hypoteser, som ligga till grund för geometrin" utgår Rie- mann ifrån att- betrakta en s. k. n-dimensional mångfald, vi kunna säga en n-dimensional rymd, af hvilken den tre dimensionala mångfalden eller rymden är ett specielt fall, för n = 3, som åter i sig omfattar vår vanliga, så att säga Euclidiska rymd. Allmännare kan man ju ej tänka sig ut-- gångspunkten för en geometrisk undersökning vald. Det egendomliga 1 Riemanns undersökning är att han, genom att betrakta s. k. geodetiska eller kortaste linier, definierade genom analytiska uttryck, tilldelar hela rymden ett kröknings- mått, hvilket måste vara konstant, om rymden skall kunna 241 förskjutas i sig sjelf, så som vi funno att ytorna af konstant positivt och negativt krökningsmått, sferen och pseudosferen samt deras böjningsytor kunde förskjutas i sig sjelfva. Är krökningsmåttet öfveralt lika med noll, så hafva vi för n=>3 den vanliga Euclidiska rymden. Är krökningsmåttet positivt, så erhålla vi en elliptisk geometri, enligt hvilken rymden, om ock obegränsad, dock är ändlig. Vid negativt kröknings- mått komma vi till den hyperboliska geometrin. Äfven Rie- mann påpekar att astronomiska mätningar synas ge vid han- den att krökningsmåttet, om det antages konstant, icke kan vara annat än noll. Om man deremot antager att krök- ningsmåttet ej är konstant, så kan man ej af måttförhållan- dena i det stora sluta sig till de måttförhållanden, som gälla” i oändligt små utsträckningar. Man kunde antaga att krök- ningsmåttet i hvarje punkt är godtyckligt i tre riktningar, men att totala krökningsmåttet för hvarje mätbar del af rymden icke märkbart afviker ifrån en konstant eller ifrån noll, och i sjelfva verket, säger Riemann, synas de empiriska begrepp, på hvilka måttbestämningarna i rymden äro grun- dade, nämligen begreppen kropp och ljusstråle, förlora sin giltighet 1 det oändligt lilla, hvarföre det äfven är tänkbart att måttförhållandena i det oändligt lilla icke motsvara för- utsättningarne i den vanliga geometrin. Dessa förutsättnin- gar blefve man tvungen att förkasta om. företeelserna derige- nom kunde förklaras på ett enklare sätt. Jag hinner ej ingå i en närmare redogörelse öfver hvilken ställning filosoferna och matematikerna intagit till frågan om hurudan vi hafva att föreställa oss rymden, an- tingen såsom elliptisk (ändlig), parabolisk (Euclidisk) eller hyperbolisk. De nyare filosofernas ställning till frågan sak- nar äfven intresse, emedan de få, som skrifvit öfver saken, visat sig icke hafva förstått hvarken RBiemanns, Lobat- scheffky's eller Cayley's arbeten... Beträffande mätematikerna och fysikerna, vill jag endast framhålla att flere bland dem, specielt Zöllner, obetingadt anslutit sig till uppfattningen om rymden såsom ändli& I en dylik rymd existera inga räta linier utan endast s. k. rätaste linier, storcirklar. Om vi 16 242 skulle antaga att hela den synliga matériela världen rörde sig i rymden längs en dylik linie, så skulle densamma efter nå- gon tid, vi kunna ju säga milliarder af ljusår, återkomma till sitt förra läge; efter denna tid skulle alla företeelserna i världen återupprepas, den vore så att säga perioden för världsföreteelserna. Zöllner nöjde 'sig icke med en tredi- mensional rymd. För att kunna förklara flere företeelser, som han trodde sig hafva konstaterat, såsom t. ex. att ett thalerstycke kunde fås ut ifrån en sluten ask utan att loc- ket öppnades, eller att en vanlig enkel knut kunde bil- das eller" upplösas på en tråd hvars hvardera ändor voro orörliga, såg han sig tvungen att införa en fjerde dimen- "sion. Man har skrattat öfver denna Zöllners fjerde di- mension, men jag anser att man haft orätt deri. Om de hypoteser, som ligga till grund för vår uppfattning af rym- den, icke gifva någon förklaring på vissa företeelser, hvilkas verklighet vi anse oss hafva konstaterat med all möjlig sä- kerhet, så äro vi tvungna att uppgifva dessa hypoteser. Huru Zöllner, genom införande af en fjerde dimension, lyckades förklara de företeelser han jemte HFechner, Weber och andra framstående fysiker trodde sig hafva observerat i närvaro af det berömda mediet Slade, är lätt att åskådliggöra. Tänka vi oss ett väsende, begåfvadt med uppfattning af endast två dimensioner, låtom oss säga ett tvådimensionalt väsende, så är det ju påtagligen omöjligt för ett dylikt väsende attt. ex. ifrån det inre af en cirkel komma till det yttre af densamma utan att vidröra eller genomtränga periferin. För oss, som hafva en uppfattning af en tredimensional rymd, är det der- emot ytterst lätt att förflytta detta väsende ut ifrån sitt fän- gelse. Vi lyfta det helt enkelt upp ifrån planet, i den tredje dimension, och sätta det åter ner på planet utanför cirkeln. Vi kunna föreställa oss huru detta väsende skulle anstränga sig att finna en förklaring på huru det kunnat komma ut ifrån cirkeln, och månne de tvådimensionala väsendena ej med största misstroende skulle upptaga hypotesen om en tredje dimension, genom hvilken man under vissa omstän- digheter kan förflyttas. Zöllner låter sin thaler flyttas ut 243 ifrån asken genom fjerde dimension, 1i hvilken Slade hade förmågan att öfverföra den. Att ett bedrägeri kunnat begås, ansåg Zöllner liksom de öfriga närvarande för omöjligt. Den som intresserar sig för att sätta sig in i de intryck, som ett med Euclidisk rymduppfattning begåfvadt väsende skulle få i en sferisk eller pseudosferisk rymd, vill jag anbefalla att studera ett arbete af Helmholtz: ,,Ueber die Thatsachen, die der Geometrie zu Grunde liegen'"'. Lobatscheffsky's och Riemanns undersökningar hafva äfven framkallat ett lifligt meningsutbyte emellan filosofer och matematiker om axiomens betydelse. Den uppfattnin- gen, att ett axiom skulle uttala ett faktum som vi omedel- bart kunna åskåda, är icke mer den allmänna. Professor Klein, den som måhända sjelf mest skrifvit öfver den Icke- Euclidiska geometrin och fullkomligt känner hela den hithö- rande litteraturen, säger att axiomet uttalar en fordran att "det, som onoggrant föresväfvar oss i vår uppfattning, skall vara exakt riktigt. Biemann åter anser axiomen vara hy- poteser, som uttala vår uppfattning af naturen. Till denna åsikt ville jag närmast ansluta mig. Äfven Lobatscheffsky ansåg axiomet som en hypotes och hans största förtjenst måste anses ligga deri, att han, ehuru utsatt för samtidens smälek, haft mod att bryta med en åskådning, som gjort sig gällande i öfver 2000 år. Han har med rätta blifvit kallad för geometrins Copernicus, han har löst oss från en fördom och proklamerat den tankens frihet, utan hvilken den vetenskapliga forskningen ej kan leda till nya resultat. 5 Eg rör SYNES SAMMANDRAG NLIMATOLOGISKA ANTECKMYGARM FINLAND ÅR 1894 - AUT V - s UCS . | X Å & j , Lä . a 1 Rod någon tid före sin sista sjukdom hade AD. MOBERG be- slutit afstå från redaktionen af de finska fenologiska iakttagelserna, ett arbete, som han derintills med ovanlig ihärdighet och oför- tröttad flit omhänderhaft under fulla 40 år. På uppmaning af denne, den finska fenologins Nestor, åtog sig undertecknad att tillsvidare ombesörja utgifvandet af de botaniska observationerna under förhoppning att Societetens hittilsvarande observatörer äf- ven framdeles skola lemna sin benägna medverkan till erhållandet af ett allt rikare och tillförlitligare material. De växtfenologiska data torde framdeles komma att publi- ceras in extenso särskildt för hvarje år i enlighet med det i Tysk- land inslagna förfarimgssättet. I afseende å årgången 1894, för hvilken de äldre formulären ännu begagnats, har det likväl synts ändamålsenligt att äfven bibehålla de hittils vanliga utdragen eller »Sammandragen». Den kommer sålunda att, som sig bör, full- ständigt ansluta sig till de föregående årsredogörelserna, med hvilka den har detaljerna af uppställningen, ortsnamnens skrifsätt om. m. gemensamma. — En ringa förändring är att paranthes användts för några data, hvilka förefallit såsom tillfälliga afvi- kelser, någon gång kanske äfven beroende på felaktig eller bri- stande observation. Utgifvaren. Fenologiska observationer har Vetenskaps-Societeten för år 1894 fått emottaga från nedannämda personer: Aland. Abr. Ohberg, kollegiiassessor, Mariehamn. Egentliga Finland. Max. Lagerbohm, kyrkoherde, Houtskär. Eric Rettig, possessionat, fil. mag., Piikkis. 248 Maria Hedberg, fröken, Kimito. Arthur Zetterman, provincialläkare, Salo. Aug. F. Valdstedt, kapellan, Nykyrko. Nyland. E. Gustaf Borg, rättare, Pojo. Sofi Rosell, fröken, Kisko. G. H. Sjöstedt, statsråd, Vichtis. Eugén Nygrén, herr, Nurmijärvi. Th. Selan, professor, Helsingfors. H. B. Åström, possessionat, Sibbo. Julia. Holmberg, häradshöfdingska, Borgå. Valter Memander, lyceist, Borgå. Ernst Johansson, lyceist, Mörskom. Södra Karelen. Robert Pettersson, Wiborg. 0. H. Bergström, pastor, Sakkola. Alarik Fabritius, provincialläkare, Jääskis. Hilja Genetz, Kronoborg. Satakunta. J. V. Vartiamen, pastor, Loimijoki. Hj. Hjelt, fil. -dr., Karkku. J. L. Roos, kapellan, Euraåminne. C. Brander, öfverforstmästare, Parkano. A. Lindeqvist, häradsskrifvare, Ruovesi. Tavastland. PIA Karsten, til dr: Mustiala: J. Hanström, skogvaktare, Janakkala. Uno Wegelius, possessionat, Hattula. C. Wasastjerna, possessionat, Kalvola. August Laaksonen, kapellan, Pälkäne. Hugo v. Heideman, possessionat, Asikkala. Karl Wilskman, godsförvaltare, Sysmä. Gust. Ad. Rydman, kyrkoherde, Korpilahti. A. A. Lilius, kontorist, Saarijärvi. ; Werner Taipale, landthushållare, Saarijärvi. Em. Fr. Landgren, kapellan, Wiitasaari. - Alfr. Fredman, folkskolelärare, Pihtipudas. Savolaks. A. W. Nordström, fil. mag., S:t Michel. Ingeborg Ehnberg, S:t Michel. Bertha Witikka, fröken, Puumala. C. Ph. Lindforss, possessionat, Sulkava. Auk. Snellman, lektor, Nyslott. Gottlieb Dahlgrén, prost, Rautalampi. Södra Österbotten. K. E. Hohenthal, kyrkoherde, Sideby. J. S. Laurell, Lappfjärd. Otto Hannus, Lappfjärd. I. Sjöberg, herr, Pörtom. S. W. Liljeblom, kommunalläkare, Ilmola. Hj. Ilmoni, provincialläkare, Alavo. J. Sahlberg, prostinna, Alavo. Arnold Berger, pastor, Töysä. Hj. Hjelt, fil. dr., Wasa. A. Svanljung, lyceist, Wasa o. Brahestad. Anna Wahlbeck, fru, Mustasaari. Oscar Krook, folkskolelärare, Oravais. Maurits Elenius, kyrkoherde, Replot. Alarik Sjöberg, Replot. Jonatan Johansson, prost, Alajärvi. Alarik Castrén, Munsala. Anders Finskas, Nykarleby. 0. J. Cleve, kyrkoherde, Ylihärmä. Norra Karelen. Inez Karsten, fröken, Pelkjärvi. Nina Karsten, pastorska, Värtsilä. Norra Österbotten. A. J. Montin, jordbrukare, Haapajärvi. Kaarl Ad. Ottelin, prost, Kalajoki. Otto G. Wenerberg, forstmästare, Hyrynsalmi. M. Hiltula, pastor, fjo. K. Em. Castrén, possessionat, Nedertorneå. E. W. Ponkala, folkskolelärare, Kuusamo. Hsakki Hoikka, landthushållare, Rovaniemi. B. F. Ossian Möller, kronolänsman, Kuolajärvi. Simo Luttunen,; poliskonstapel, Kolari. Lappland. M. Hinkula, kyrkoherde, Enare. 249 AA Fr FE TREAN he EA ING ES AS fd RI LISA MEM NES JAN Hr re UL (OA EN UL ÖJA SEARLE GREN IEEE AT IK TEEN OTEEA TN Ert OG NN Re DN E SAR GAR SR ANA ES GIL SAR Ga ORSA (PTA 66 LL AE SIN ST FE SS ES FEN HISINGS RUAN SETT SS TAN ESTEN NE STEIN OSTI GeE INN CSI ET GORA OG AN Ba ön EPA STAT OSS TILA OG IL FD FR ÖRA AES SEGE GGN EAA ND Sa ören (GG LIN GG LIT ET SEN EE AE free a ON GR RAND ES TN SST SS TN SE a ÖA EN EN Samt NT RARE GEN Er 6 0 ING SI ASA FN ÖT SAS re AON een SE AT OTTO II 66 I SE TOG SR AS GUESTS (AO EEAT AESAN OSA EIN SEAN re OS EIN e GIN CI FSD Svan a er RN ONE SUS SIR FSA GES NT rr STUN SKE FS JÖSSNG Bros ÖNS SANS Sr LG SRA ber 0 ND Pg a or Sn |A SEN | rr SE pa a AE re S sne (OA O TESSAN ESS NN TE 2 lr IE God I AS Fr GSE EG SANS | SAN a OSSE AT (a ft ANI EST [GASEN SE RR OA FAS KUA ÖRAT AB SNI STAD KO STATE PETA => NYE WOYSION EESK Väk VER RN OLIN) B3IOG «0 oc BNOLRYduwrq B3IOg SAG fs IE RH OCTOTES uoppnsyradderg st0j5utspH SE AA RS SN ON FaR SS BLIO TT OMS «> daospoag ofog "PuelÅN « SIBUULIN OFLÄFÅN : : Surdoy ojeg p4B3)sdId OTUUY Fä Oe PKN SIP Illa = + + -U9pdes)saId IRYSINOH "puejurqg ebyudbr RR RE En OB ÅS DL IN 'Puery 2901 wo M AMA e2e>>> | (0.0) > | Peeepeppepe>r> 0 uh >” [9 olls oo or) e2?>e>e> rr Or ee 9 ATT ADI9T AST AN — ee Im e Al: > > Aqoqråg sepnduytra 03 AT 8 AST AllTS INS: Iet Al9e ml: o oc > ÅÄqoyIAY meesenm (ET IANDN EON AD = GAN EG EAT SEA EE ee rr SS SJS TR TAGAS | [SINE LR NI (ENE AMI = (OST SN EE SE ET MO [ON FST nere 1 ERAN rg EA SNES AE SE NS ol tous nose £e ALOT AT9T AD G AlAT IlOe ISee ILlr oo so vo e[ORO- eurSÅS 66 AI(FEADIFTE Aloe Im ee ie ne fen) eeSEISV GENE SOG-NIGT ANSE INO SEImNTSenT se elo minor auesed AT ALPT ANEeT ANF A= Ge Ale ID: - > FRedueesued ejosesY SNÖREN SE : 20 LINNLH ATEA ES OG EAT TE NUR EAT Ge SUNE EB [ENA Ce [RSS ue GIANT SEMI EST (TAN EE eo een : BJEYSO]N BOLT "PUBIISBALT, EG AEG AN OG AT Sen GEEI ES Ge EE Order ISSNOnN c0 ALT ALS AD 9 AlST Al 8 Alfe MM: oso > Aqosrå ouesued 08 All — IST All98 II — |S8 MIö ml: > > yofdded ouumnuvemng (€ Al — OT Al98 IM — | I Alte I: > -DrRuedeN Hjofunoj "BJUNHLILG ) SON GGN GORAN ere ne OG GAIS : RJOYLH F1IOgOUOIY GG NTE GEA böner (GE TID) SGD OSA SBR INS OSS ISee BGC AES IGT ONT SIE ATIE OEAT TS Ge TSE Se [O Te Se [OSITeS «ococ DJOfMAMN-1038 FIOGTM "U9[9DIEY BIPOS = BE (SENSE SEAN Skön PI A PT AA I8T Allse ATT Al NEG SET BONN EA EBES Fan ra AT FP A let All ALAT AT(TED ST AI(9TIDS8 II =S INN GORAN Tele GG INST (SELN |(G AN AS SSNI (26 NI ANNE NU = NED NI EKAND SENS I = NN EE SS er Ne = SNIA I AGT AN (SHE NI ANI TONI 36 ATL INNFG IN GAA AN se (OS T AIO0€ II03 I TEL GT EEG SAL GTA EN 81 I < Alle I A I9T AI 8 A 10€ Allo All £ AI a fenan II ESR ROEIN 06 SATE a FA 9 Ille3 INCG I NER UTE TEA GT ES EN Gö INFL AlPe IN INS EIGA OEI an TESEN sr AT IN63 MM I AI NEON | OLA NI6G ANSE NIESE AT 08 IM I Al8G IN RE ST SEE 0 AL 19. SV -OCF UTET SKI TKO TATA TH I > paessord taxeflery => > ÅAGOXTÄTF 10]d34 : > ÅGOMFIÄYF SIBABIO) + WIOYSIOY IIBLSLISON : > (PRISTEJONIN) SEM . . . . . . BSÅOT, . , . . . . OABTY BWu[OYTYy WoOjNJ presisard parehddeg pressad Aqaprg "UIJIO4TI2SQ BIPOS : SIYSOY Iduwrrefemey SEE ESTTO SAN ENIRO NERI NS ÅGOYTÄF Bjerunng FISUSIEEES 'SHFEJOALE OS A De Oo 36 A ol 66 >>> >>> So Al $0 NM It Al 36 AM AT NM SEN 08 Allee HH OC AllcG Ill ot ALET II Ge AM 90 II: 06 III |" ve IN OKUANT & Al : pre3)sdad Jrvug : UJUNPOTJ IML|OY :puejddeT » B|BIIIH IATBÖLJONNY » ÅGOYFJÄYF OWBSONNY : « ofreto9H of HÅ eg IW[BSUÅTAH : presisord nyoferey -tyRwYyrT eledreH "UIJJOQII2SQ BAIION : BIISJRM IAdelemunyog, - AQOqrÅY tr bypd "U9[9IBH BIION - ÅGONJÄYF BULBRYTA seysurq oddof BIEXOM BJESUNIN — AN N (AO OO ORTASSR 10 Ask AA SR FE = Fraxinus | | AN | | excelsior. > >>> ENE SE > I Oo N (ej fe OM DO Do Hel ; Ek HA "NINA — Quercus | | : | | pedunculata. 2>> > FR SEE S Fo = MOIS I ASp a Jä em fA a 4 Ur AA N - Populus | | | | Zz tremula >>> > Pee>> > 2 Ho] ri = (SSK SNS ö Lind - ES AA FO i 3 Tilia ulmifolia. - i — > book hbh hö ee vS = [20] Äpleträd AM Fer HR OR ATA r5 Pyrus malus. =S - = = - — = = -=9 - -— = Sn = a S AA NN SS fa rd —- |A (Tollona ne rion fr us Acer plata- SS noides. > Per Peer erer = ve S Fo) (=) 6) o SA rn FÖR [SEN mbt ol ; . Syringa så | vulgaris. > >=> peer er>> = ; S RAGE Grå al | RR NN HO II 1010 2 | Alnus incana. I 5 >= > Pepe =P > 2 = > 7 SONG AN FER 0 120 NM NN AH MA I Z SOr Ss 8 aucuparia. > 22 > Peer > >>> = SRS FA om 00 JOTK st CT AN NN HH MA NN MO NNIHA EG Betula odor. et 4 | —verrucosa. > >2S2 > >= >> => >> ; (OM RON S 0 >> > ÅA AP ON 20 00 Oh D- 30 Hägg | CV rr rm NNAANAHGR AN |Prunus padus . SS EE NE I -— — ju = — — — 2 -— — SS , = ) = Ez 2 3 = ; 3 SKÄR RN AS SR = SÖNER = EE ESAs oa Aes NER och = NOTE 0 (= 3 = = ST [5] Ene TALS ÖS SEN SR 8 RES SfE hes ll fel = SNES :o So FS SE SFENERIR vs ONA a NA SD ENS ==] TE TES NES = häll 2 2 KA TA eo (> = — Or oc DN = mc OM OVER NTO AES SPL SNRA 3 ETS, Se SONET KÖTT ÖRORS — - -— — = SARA Ödet mAS | De Oo HH AN Oo > 2P2>>>> | 00 = | > — | = ana => 00 OD NN 10 DON — cc” 0 | => | 00 H10 > MA 0 0 | ÅA MA FANA ÅA PP PI Pre RS . DD Öd NH FAS (>) mm OMr SH Ar (>) —- OD AM OM AM Peeee PePPe ee rere> AN 222227 PePPe ÅA I >> >> HH SR Per ON FH eerer ÅAGOYFIÅÄY TIBBSBJTM eder « : ÅQOYFTÄYF TATBlIVEI pressad nyepdroy e[OP]]O BUSÅS tele) BJLFISV : Bjowmoj, JULYMAd eeduresqueY BjOAJEY : POM LNNLH BLI M BJeJeuef : ILSA BOLT, "PULIISVALI AGOFIÄJF OUBFIVT njofddet ouunarrng : DRWTIYLWN HBjOfunot "eJunYeLJLG : POLY FIOGOUOIY : BJLNSOM SNSBEf BJOYTLI BJOÖJYRI HJO N-1018 SIOGTM 'U9IIIEY VIPOG 256 AN FH excelsior. >> ; > HO quercus | II 1 11 FER pedunculata. > FA AN AN 10 = dose jä Asp AAA -e NN RN ra fa Populus | | | i; - tremula. P>P - PPP Se RNA mm . AN NN / ella) z Tilia ulmifolia fe [TE = 3 7; >> >> a) Eg: OM rr HM FH 10 > Äpleträd TSE SR Se | ME, | FÖ 2 Sd RS Pyrus malus. mht = - = = ; fa NN AF DD | Lönn OO mmm I NR an 4 —r — = Acer plata- i | | | | | Ia noides. PePPe 2 PP PP PP = (STAG [= [SIA [=] Syren ANA NA — | SJ rn [ÄR or JR a JR a [I TJ | Syringa | ! I SA vulgaris. ePPe>r PSOE PUSS (fa: (=> EN s nus incana. mh = => = = SE ÅNS SÄS Lal ES AM M DOM 20 20 MM MO NN AA NA 8 Sorbus > | aucuparia. SES ere >->>ö>- (=>) as 3 = pr BITA MN H&M dr OO FN NE [nn etula odor. : et verrucosa. >>>>> >erlire-s>>> [for] [or] S (>) TRA YDIPar AN a [SER HA ARN Ribes rubrum. H SANS pe Pprreee> Noloriaelc) 00 0 MO Häng ANNO N ( [SNETT AE Prunus padus. >e22>>>> SR >>>>>> = 2 ö SS = [6] 7 TES ftir = . Poe 3 = os A So . S 2 Ö = NS [Ed AS — 2 rr SA RR det DENA DN mr S ASS RESOR Sn SO SRS RÖCSE SOK FÖR ER RR E2 23 ERE 9 ret al IR - = MA SNES FER a ÖN Ro FEINGSN FE VD mi5 3 PD SYSEONOLS OR BA OM NN CCG Rö oo [DE KA AN =E SS cc mrrt 372 ENN PRAG Tr = 5:35 SS Ö DD ÅL de RA E4R2SEOM 257 el IA NEN SS SA >> OTEN GETA FESAS OJ >> & IA SEEN KAN T IA 66 &I 00 Oo MH SH P>>> A 2>=e>>>>> >> GAN NOS NL « pIesisard drrvug :puerddeg « UJUNJMT IILJOY : Send BILIOJIIPAN : ofte of : BJ ÄYUJWJLI IWNBSUÅÄTÄH « pressad tyjofejex :tyewsyrT mmlfedreg 'u9JI0I99S0 BIION : BIISILM fATelewyqog, « AQONFAY tATe bj 'U9T9DIEH BIION : ÅGONTÄF BUUIRYTA sexsung oddarf : BJEXOA BJESUNIN | : pressad taelery 17 >> > role) -— rm ba P>ee>e>> en Pepe re>> peer >>> ePeeer->> 00 Pe» Pepp =) kann >>> AN FA HH 2>>>>> Per Prunus Cerasus. Hägg Prunus padus. Körsbär officinale. Smultron Taraxacum Fragaria Vvesca. Smörblemma Ribes rubrum. Röda vinbär PEST Caltha Kalfleka palustris. (>) Noll iG HAMPA ANNA AA Asp Populus Hästhof Tussilago Klibbal tremula. Hvitsippa Anemone nemorosa. farfara. Blåsippa Anemone hepatica. Alnus glutinosa. Gt ATG AI 860 III Grå al Alnus incana. 258 bf uruworq SIOJXTA III a BOrkes] BjONYLg | " IOfrIojN-1038 FIogrM . 'UI[9ILH BIPOG OFTDLF WOJSION PRE N BIS « : eyeqdwurq B5Iog ++ > OWTEL OS uoppnsyraddet soj5utsjoH RER SIC STO NAN SE PO OS «+ di03poag ofog "PUeIAN : STRUURW OJFIÄFÅN : Hurdoy ofeg » pressad onunry :etuppPpeY SNYTd "puejuig e6rsuoba 259 18 A PI 08 A OT 8 IA OT GT A ST ÖT SIE = GD Lö A PI I8T A [TT 9T A lör ITA er ÄTA [TT er A TI 9 IAI STA 9T A f£r ND AR 83 A OT >> Peer >> Ser nee >> > [or >> [SA >> FTSE >>> AA AA NO mn Fy rd Pe eP =) AA -— e22e2ePe>e>e>->eP>>> ÖREN KSL (6ZAD! 8 A [Sd >> 20 HH HH HH 00 Pe [ag] , HA DD VO AMA FESTER banal (OP) Ad AN >> AA > =) = = MIN MM OD e2eee re | — > ES LT Al AT Al OC AI OT AT 8 AM 68 I: Fv Al AqoxAY ejewunng FERRAN EES 'SYLJOALS ÅGOFIÄYF IIBBSBITM : ojedrer, « : ÅGOSTAYF TAIBlIIVES paessard nyepdsoy : PIONYO VUSÅS Adele BJLAPISy : ejowwoJ, JURY|Ld BRAULBJUEY BJOAJCY : ROF9T LINNLH LILI M BIPYYLUBf : eJLYSNIN BJOTUURT, "PUeTISLALT ss + Ode, ISIAONY Sv ÅGOYNTÄYF OUPYILA ryofdderp ouunuagreInt :DRWLIYeN HjofwuroT "eJUNYLJEG : BJOYRY FIOCfOUOTIY "> RJLYSOF SNISRES 260 é DD 120 [0.0] Körsbär NS | A Prunus padus. FE | | | ( | | | | | HH OM 10 10-20-20 be > — br be ba ka RE — | Ne? : | — DN SMK ORE I | Röda vinbär mm iLorKor (2,8 gr or fö ll? (0 a [EE [ER AR EN a HR Me a 0 7 FÄDER TAG [Se Pipe Pie ie el ee a OO ON mm ON FTENNOÖONNN Smörblomma Ma Ram RT nd ENT IA « Taraxacum =: officinale. >e2> > ep p->epr>> [=] s AA AN Md NN =! Sola Es OR Ta FÄRS 355 altha = palustris. >>> Po RS fe 2 = = = > => = + u— — AA ——=——L---— GS [0 0) på Hvitsippa a SH Nod] AA 00 , :8 Anemone I | | | | | | | | 5 nemorosa. => SS > >> Hästhof SO AH | Tussilago | JE SES ES HH farfara. > s la — Blåsippa [OP] Anemone | | | | | | | | | | | | | | hepatica. = TN Klibbal re A 00 Alnus FR | FETT FSS glutinosa. = => => =S = - — Grå al NaN NON KR SRA | Alnus incana. SIE Fn Na FS al ED MEM AS AE — j— ju -—- -—- h—- — j-— j— — VA NE SG (RE SME ERE AS FER IETR SLE Sr LIvå s am ERE 8 las : Ö SR SKINNET SN 2 EON IRA BAG Ag SE FINARE ATS SKEN IS a EB ERA OA SIKA :O &äNdA=2 STÖR ESTA SES LO ÖNS SM ON mm ERNA 3 DACA [SUR ra de Er SKA RA SE VU NE vs oe SS BEE IST R SJS SN VING sg 5 ee) Fan) ET0E5288 Kölen [Na NALATSFSOMdR PA 201 8T E TI HE OETN « pre3)sdId arrug 'puejddeqg « BJLIIH TATE feronY « SEN BIUTIOIPAN :ofref9aR of : pressad njofetey -tyRwoqrT maefedeen "UPJJOYT9ISNQ BIION : PISA fmATefeunor, « AqosuAY abba "U9J9IEH BIION 262 : B[OYIEY BJOYEI j0fi19]N-1018 SIogrM "UI[dILY BIPOG AOGYLF WOYSIOMN exoegqdurq B3Iog SECO (LS FRECONO ho SER UeBT ES ROTA se BIO ONS : dio03poag "ofog "PULIÄN STRUL "OFIÄFÅN : > FWudoy ofeg pae3isdad OvurY ewjoped 'sppmd "puejurg e6rruoba Ge IIA |9T INA 9 IIAAT IN-6 IA LIA SA = 96 TIA S HA 9TA| SIA: & IIA ST IIA 66 IA OG IA) 9 IANOT A 06 All0G IIAIOT IA | 6 THA | £ HA FIA: GEIA [OSTEN IOGT IEA RETAS EC ESA Ge eetTA ee IN OST IN Se TNE ((STIIA)OT ITIIA Fö IA AT IA/OG A ITA |(£ AD|AG HA|8e IHA|SE TA | BIM TITAN 6 TINNIST NINE IN S6CEN 8 TATA Se ANOS IAN Fe IA LIN OS TA JETS EK SSTTEA OSSE TIN AES TAN STENS RE = GENE SAR fer SSE KE 2 TIA IGT TIA ZG IA ET IAN9T A 86 ASC Alf HA |G IA 91 IA ST IA) 9 HA G IIA IST TIN SG IA 9T IN9T A IST A 97 ATI (OT IIA)| FE = = RH 0E- 802 "qTY JGIIDI AVILS "SVA [os >> Noel ifle] rer Ar Ar AN >>>>> BIRON 9T Al 63 Al OT A 83 Al AN 08 Al GA (ITA) GT Al 9T Al (e€ A) 9T Al ON 86 Al 08 Al Sö M SO Al IA 96 NM &0 IA 06 IA 96 GT 8C 66 EC (AA (Ac 08 (g IA) S06 OG 06 IA THA THA HA THA ITA HA IA TA IA HA SEMA ET OT TIA T TA GT ITA 4 TIA LITA FIA 86 IA OT TIA GT TIA OT TIA G IA 66 IA 06 TA STA 06 IA T TA 06 IA Gö IA SCEN OT TIA Fö IA 90 TA FIA OT TIA GTA se IA 66 IA 06 IA TIA SINN GÖTA . . +ooo€ sepndnyrd : ÅQOYIÄY IIBLSLJUM « oedtrer « : AqosrAY IAIehaeeg paesisord Tyreldioy "+ PIOAAIO BUSÅS « tATefeif) LjeXISy : e0owwoj, JurYLd vedurvequesp BjosTex «2 BOAT LINHLH « BJLIM PjePTeuef « BENSON ewWwWej 'PUBIISBAL], «+ + Ode], IS9AONY « »AQOMFIÄY OULYFIVA nyofddet ouunugemg « PABJUDATLS NYFILY njBwueqeN TofruroT "BJUNHBIJLT : BIOYLY S10q0OUoIY TY TS TIE DD HESMER NT 264 (za) — | T IMAlss IA) 4 IAI LA |1OG All — SN ON 91 IA ST XI | & MMA) S HATT IAIATA | 8 A|(9T IIA)OE IA 97 IA | TILA (GSIA) SMG EET Te IA FöcIA 60 IN FLAGS ÅA I9G-HA |SG IA ==" LOI NEG) Zz IA 9T IHAOE IA 93 IA) & IAI9T A |98 AIl8T IA |9T HA [FT IA |(OSIA)(92IA) FL IA FE IMAIOS HA |83 IA) TI IAIOT A 48 ANO€HA 88 HA 93 IIA 03 HA) STA 6 IA 91 IAlOe HA IST IA 8 IAl LA 83 Al0€ HA | — 106 ITA (O3IMA OT IA: 6 IAIST MAS IA |6T IATE A | SA | TAG IA |S3 IA Te IA GT IA OT IA OT HA! — 83 IA |8T IA & IAlST A 93 All8e IA 83 IA |9T IIA |OT TIA) 9 mA: ORT Er SA EG TATE =: (66 IIA |OG HA) SIM: TRA RE TSL OG IAN SSE SN OSSE = 9T IA AT IA) < HMAGe IA & IA) 8 A 83 Al6T HA 63 HA (63 IA IST IA) TIA: — FR (B6 TIS OT IA STR EN SA PS = LR STA 6 IA! — Ipå HA |8T IA — | — |98 Al8T IA [88 HA | — 168 IASG IA Gt HAAT IMAOS HA |8T IA € IAIST A | FA IAT IA (83 IA IST IA | IAFFS IA: 63 IA ac NIAIOG IA (03 IA T IA. 8 A |O€ ANT IA |GT HIA | — | TIIANFG IA G IA OT IHA!93 IA AT IA & IAITT A |96 AlS8T IA |AT IA |ST IA | 2 IALG IA FREE ES SR AR EA ES RR Selle Fe RE SS [2] 2 sög SE 22 5 AT: =E 38 no 58 = SS 3 & = ar 202 "qtt 9JLJI IILIIS "SKU ma Eg S o = = 4 'I9IXBA SPEIPO 'A peubowirg 'AI . . « preåjsosd tarelery ÅGoFrAY J0]doy «+ AQO3NIÄY SIBABVIC) twW[OUYSIOYF TIBBSBISNIN | BUSSEN BSÅ OM . . . . OAP[yV » +» PWTOYly WoOjIOJ SNUuueH « :paesjsoad prelhjddenr «= > pressad Äqaprg "UIPIOYIIISNO BIPOS : SDSOM Idurremey BÖR ASS : NOJSÅN ejeNILL PALINS : AGQoYrÄYF Pjeunng ETEN OUR 'SYE[OALG —=— —=? " — — — — === == .= === 2——-- >> 265 FENA se IA or IA 6 IA 6 THA 6 IA OT IIA G IIA FESTA 6 IIA 9 IA 8 IA 6 HA FELEA OT HIA &6 IIIA ST IILA OTESILEN OK IEA SL INNDA 9 IA OTCTA 86 IA 66 IIA 06 IIA Se IIA SITA SGTA Gö IAPE IA 93 IAJST IA 98 TIAIET IA Fö INOT IA 66 IA GOTA 61 IAIOE A OCKIANC GREN VIEN GETA 8T IA! 6 TA (OKSEIAN 08 INST IA OT A TEN 86 MA So A TFiESA 06 Al G TITAN IST IA A110€ IIA A |0€ IA 86 IA 60 AI ST IA ve IA & INA (STINA) G IA 08 ITA 6T IIA $6 IA 06 IA OT TIA Oct SHI MAN Fe IA 8T IA 9T IA ST IA ST IA OT TIA 9T TIA IT IIA c6 IA 86 IA OG IIA IFT ITIAIGT IA : + + PIe5)sLId JILUF "puejddet : + U9UNPNT ILO « ele1I9H tmAIBlefonyY BONN IU9TUBAOY ÅQOFrÅÄYF OTUBSNNY : SPOT BIUTOJIOPAN «> ofre of sö > PLEISIULIG BJ ÄVFuUd ey mupesvÅTÄH « presisoad nyjofefrex yewsyrT maeledeeH "UIPNO4IIISO BIION BIISJIRM TATelewqo, «2 AGOYNIÄYF TATelPd "U9[9IEH BÄIION «2 ÅGOFLÄJ BULRYTA «+ » Seysung oddaf 266 bfurubberjsi Bfurusso[sI] 'uopaelj 20:e :uoqtaddeTt, :s10J3urspH :udUuWIetU BIJSIA Zz BUYSO I 3 = (AGN Er : a EID | & Ale "91 IX TENS SLE [ING =r 6 GENAST NR ges OMS INGE sr NE TENTA EGTIKGAA = FINESGSNESTSN = ; > = = IFENE : AT II S68T 9 Al» "IT Ale 287. UXg OT IX SR (ST IIX "OTTX "8 IX Sd : "4 TIX "8 IX IE Xz VR "61 Als 9 AL: Rå GAIN | ig MN = 9 IX: 8 IX: = | 61 Alz 97 AL: SES I = Se | = NI = 13 X| AN SRA | 18 IX z RS | 08 Me "18 I: - "MSBIJ "TBVALS "TLAJI? "ILY | "YSBA) TLOfS "IBAJI? "ILY 19ASLIJUIH 2NGY2LF :WOYSION «+ Be Aqll]e 'IepIeljz SV fos «+ + > TATelDjIRS :B510Gg epueM :98usjpPH . . . . . . . e ugpae lj ENG fuguweq BIPOS & . DT AORE A AAD EE :SYYNM +ococ > uolseqg MA ofogr :ofoq "PULIÄN sor os 2 rv ofmddus :oyrÄFÅN : 1eolsut 'e ofeg 'puejuig ebrguobg : Uwe UYSILN "puery 267 FIN GAIN SING SÖS ZONE TE NT :08-Xa GOTGGANU Ölsa KULLX 68— 88 Xz'G IX :8 IX '60 Xi GENT FOSTEX NERE GÖINSR Or INT GIIX 'T€ Xz 61 Xi 08 X 0c8 X 6 IIX '6 IX 6 IX TEE SIX: :8-IX OSTEN (HIN HÖG || 86 AT z [SECESAN EE SB GTANTA | G IX 08 Al T IX '08 Alz '& IX 08 Al: :6& Alt 80 S3 AI I Pe Al: 68 Al: 96 IX '98 MA ELNA :0€8 Alz :66 Ali ISSIX 83 Al: :96 Ah GT Al: I AI: :08 IT | GIN GKS ST AT 6 Al PF IX I Al (248 AD - ouugheqz TAXBåSTOUIEIONN I :BWUSÅGS SERENA ESR TA fe fel (se [SST LIS NN : IS9ASPI[ENN z :IS9AUDDUBAILA + :IULARA « + isoseleueg z fraelevny - Bose 2 EA re [TOTT Se Se . . . . . . . . . . . . . Axel -ue|eItA Zz trarefuereeuIof r :PePFeuef ss + + » »TATelfeUÄg :efovuRej "PULIISBALI oe eo « + + AMAIBÅSEN & DfOININ qvo mye uefpw IBQÅS z FISJAMSTA qvo nmmeyY ueow IL0lg , :ISJAONY «ofs Oouexred z 'IduepmonA ; :ouexTed +0AJB Ye 'njolfemg z 'molpuut, :9uurueemy soon 6 0 tATefue[Iddig :NYAIEY . ' . . . . . . . . . ++ B ofuno 14 ö "BJUNHLJLG : YTA SFIOGOUOIY 'B BJOYLH :FIOGOUOTIY «+» «paeljsnjeqyg "UuPsyonA :sysSRef «os + +» OJUBANGS "UISJONA :BJOJYLG 'U9[9ILH BIPOSG 268 "MSRI) 9—G IIX | = (SE IX :0G X | Fe BEN 8 I 9681 | js NN = ÖS = GENE EN = [9 1IX '6 IX» 61 TA PAT As 96 = reta STAN SING = ATz '€T IX 63 AL: = | SINGING TIDENS ÄN G) ID | 63 Al = FT GC Ne FANG 03 Xi =S 82 Al: "Lö Al: =; SKIN TEEN = FÖN GGN OG NTE OG NE = 63 Al: 83 Alt = 8 IX = = I0GEN TT STEN 3 (FINS = SCEN = 66 83 X = 1G X + Ka MSIE SAN 08 Xel- & Az 08 Al: = "Ie0fg "IRAJI? "IEY "YSBIJ "ILOfS "IRAJT? "ILY furubbersiI Bfurusso[s] paeljddeg ET Sar I OSIIA TI IE- O DIS "UPPFO4IIISN BIPOS :-IS9A9UUOY z ISALYULH rp :IdWLJBMLY : 1s9Aeleryiq 0 IS9sedvep, 'u9uneg Je IeMIA g YSVIj zz fUJUTLH rp :NOISÅN : ble EON 'e IdurelATÄN :BAeFms pung :epeumnq UJWITeS & 949 . . . . . . . a . . . :iduwrrejoytT, 'uSuven 'SYE[OALS )'S tAIgåsaanni '0 OwnjoYp IATBÖJATY g :tATelewrig z taseftugeg ; :sepndnyrg «2e0ls BUNJOY '0 29NOY zz freols axpuruwur, :IIEBSETA ofs TATefaerg soon or TATeleneeN, njofidioy sg 'ouuefredqz MA Hyekdt0y ; :nyendioy 269 | 06 Xi 6T X | AN ÖSK NTE SE NA SV [IX :8 IX 08 X Ig.TIX 66 IX '0€X 06 X 08 X MD I [IX '2 IX '0€ X GOT OIE XI 63 IX AIG ECM 06 ALT AT Al SN 'Fö Alt GGN BGLINEE lö IX '98-—88 Al 106 IX 'GG1IX '06 AI GAIN GG INET GTA 83 Al PO Al 06 AT ÖEERO CEN 06 Az EN ROEEN! ADEL NI Ke lg SS ATG se so + + > J[9 BIUIOJ, :BIUTOJIIPAN SSE r er SEA es a sl P se fer ks AT [OO ASO LEA : + « PUNS BIVUJLS & ole z RER rr MufesuÅlÄH SE OR DE EROS TE SOA LB OLA ON EE ER SAR [Rd eg "UPJIOQIIISQ BIION «> > tiyofugsng tAxelewuton, sor or so cv > OfS TATBLYIRA 'U9IIIEH BIION SR RE SB OC OIer ji SR UB LAN «2 > JI92 ÅQ9MLYFÅN :oddaf tateleddet > taxefery ; :taxeflery Tepe 7 YFrqspunsÅg :10]doy TRE ST GE se 2 + Prel StARIO) JI9 OIÄY Rönn :ESEM «+ + TATIefuduuogd :BSÅO PD RA SR NR Sy ols OALIY BOT utoJI0d . . . . . . . . . . . (4 UuIYoR bdPIoN z Up NI dre im E t . ACT TEÄEAES 0 de EA DR Sr | OT IX 81 Xl GIAN 13 AT|: so > > > 0fs dreug fryofugof :aIeug | RT 'puejddeT FI | OR UN SKO EON bk ET AO BD « TATelounegN e PINS OL SGT -X | 5 6-1 Avlinofseyyg = ttyofuoruonir — :trefoM || FREE RS NR TA RR NR tATefuej[eg g GIFTE FIX cl B— GEN G 0€ Alz 4 njolfefonfz 'molueges, :tatrelelonsy SITTA 00-61 X| VE SAN 8 Lö All: os os os > de0ls frun mupvrmuesod | NR mRNA a a AE AASE ARD [ONT ATNE TSG TA | 66 XI :'8 Az 9T ATir|ftarelfuowesnnyz njolonnN , :owesnuy "YSRIJ "IVOfS "IVAJI9 "ILY "YSBIJ "IBVOfS "IBVAJI? "ILY ÖS : . | S futrtubbersi Hurius fors] | La Bibliothéque de Ila Société des Sciences de Finlande:; A. Dons regus du 22 mai 1894 au 22 mai 1895. Fraser, J.: An Australian language as spoken by the Awa- bakal, the people of Awaba (New-South-Wales) by L. E. Threlkeld. : Henschen, S. E.: Årsberättelse fr. akademiska sjukhuset i Upsala; f.; år 1892: Hjelt, E.: Grunddragen af allmänna organiska kemin. Le Jolis, A.: Remarques sur la nomenclature hépaticologique. Kjerulf, Th.: Beskrivelse af en Raekke norske Bergarter. Lemoine, E.: Nuevo medio de obtener förmulas en la geo- metria del triängulo. — Notes de la géometrie 1893. — Compléments de géometrographie. — Application au tétraedre de la transformation continue 1893. | Leinberg, K. G.: Det odelade: finska biskopstiftets herda- minne. Malmberg, F. S.: Takttagelser öfver Mälarens vattenstånd. RBogel, Fr.: Darstellungen zahlentheoretischer Functionen durch trigonometrische Reihen. II. Zur Theorie der höheren Congruenzen. Ueber den Zusammenhang der Facultäten-Coeffici- enten mit den Bernoullischen und Euaulerischen Zahlen. Saint-Lager: Onothera ou Oenothera, les ånes el le vin. 1893. af Schultén, M. W.: Årsberättelse från kirurgiska sjukhu- set i Helsingfors. 272 Schwartz, H. A.: Formeln und Lehrsätze zum Gebrauche der elliptischen Functionen. 2 Aufl. Abth. 1. Ward: American meteorological Journal: Vol. IX. 3. Wiik, F. J.: Ueber eine krystallochemische Theorie der Silicate. B. Publications regues å titre d'échange du 22 mai 1894 au 22 mai 1895. Finlande. Helsingfors, Kejserliga Senaten för Finland. Storfurstendömet Finlands Författningssamling: 1894 N:o 16—37, 39—51; 1895 1—4, 6—135. Suomen Suuriruhtinaanmaan Asetuskokoelma, 1894, N:o 16—43, 46 —51; 1895, 1—4, 6, 3—13. C6opHurb nactaHopaenii Beanmkaro KHstkecrBa ÖuH- J4HACKATro 1894 N 16—43, 46—31; 1895 1—4, 6 —15. — Industristyrelsen i Finland. Meddelanden: H. 19, 21. Tiedonantoja: V. 19, 21. — Landtbruksstyrelsen 1 Finland. Meddelanden: 1894 n:o 5— 7. Tiedonantoja: 1894 n:o 5—T7. — Suomalaisen Kirjalliswuwden Seura. Toimituksia: LX. Shakespearin dramoja 11. — LXVII. Suomen kansan sävelmiä III. 1—2. — LXXXI Kansa- tieteellisiä kertomuksia 1—3. — LXXXIV. Wenä- läis-suomalainen sanakirja tehnyt A. Meurman. Suomi: Kolmas jakso. VI-—XI. - Suomalais-ugrilainen Seura (La Société Finno- Ougrienne). Aikakauskirja: XII. Toimituksia (Mémoires): VI. Antiquités de la Sibérie occidentale publiées par Axel Heikel. — VIL Au- gust Ahlqvists wogulische Sprachtexte nebst Entwurf einer wogulischen Grammatik von Yrjö Wichmann, 2173 — VIIL Berährungen zwischen den westfinnisechen und slavisehen Sprachen von D:r Joos. J. Mikkola. Helsingfors, Svenska Litteratursällskapet i Finland. Skrifter: XXXVIII. Förhandlingar och Uppsatser 8. (1893—1894). Suomen Historiallinen Seura. Todistuskappaleita Suomen historiaan: V. Jakob Teits klagomålsregister emot adeln i Finland 1555—1556. Finska Fornminnesföreningen. Tidskrift (Aikakauskirja): H. XIV. Finskt Museum, Månadsblad: 1894 4—12. Societas pro Fauna et Flora fennica. ANG VO LENA Meddelanden: H. 20. Herbarium Musei Fennici. Ed. secunda: IL Musci, curantibus J. O. Bomansson et V. F. Brotherus. Sällskapet för Finlands Geografi. Henna: Hd I Geologiska Kommissionen. Finlands geologiska undersökning: Kartblad. 25 med beskrifning af Benj. Frosterus. — 26 m. beskrif. af A. F. Tigerstedt. Finska Läkaresällskapet. Handlingar: B.-XXNXNVI 5—12, XXXVII 1—3: Förhandlingar vid 14:de allmänna mötet d. 24—26 . aug. 1893: Juridiska Föreningen. Tidskrift: 1894 n:o 1—4. Statistiska Byrån i Finland. Bidrag till Finlands officiella statistik: I. Handel och Sjöfart. 13. Finlands handel och sjöfart på Ryss- land och utrikes orter samt tulluppbörden 1893. — II. Öfversigt af Finlands ekonomiska tillstånd. 6. Under femårsperioden 1886—1890. — VI. Befolk- ningsstatistik. 22. Finlands folkmängd d. 31 dec. 1890. 23. Ofversigt af folkmängdsförändringarna i Finland år 1892. 24. 2. Folkräkningen i Helsing- fors, Åbo, Tammerfors, Wiborg och Björneborg den 1 dee. 1890. — XVIII Industristatistik: 9. 1, 2. 1892; — 10. 1. 1893. ki 18 Suomenmaan Virallinen Tilasto: XVII. Teollisuustilas- toac ERS FOERRSN Borgå, Domkapitlet. Special katalog öfver Domkapitels-arkivet 1 Borgå, ut- gifven af Ad. Neovius: 2. Kyrkorna 1 Borgå stift. Inventarii-persedlar, Bibliothek och Arkiv. 4: Joh. Gezelu d. y:s brefkonceptbok 1712—1717. Abo, K. Finska Hushållningssällskapet. Handlingar för år 1893. Ängsmasken, dess härjningar i Finland och medlen till dess bekämpande af O. M. Reuter. = II. Niittymato, sen tuhotyöt Suomessa ja keimot niiden eh- kälsemiseksi kirj. O. M. Reuter. II. — Åbo Stads Historiska Museum. Bidrag till Åbo stads historia: Ser. II, 3, 4. Åbo stads historia under sjuttonde seklet af C. v. Bonsdorff. Europe. Allemagne. Augsburg, Historischer Verein fir Schwaben und Neuburg- Zeitschrift: XX (1893). Berlin, K. Akademie der Wissenschaften. Abhandlungen : 1893. Sitzungsberichte: Jahrg. 1894 I—LII. — Physikalisch-technische Reichsanstalt. Wissenschaftl. Abhandlungen: B. I 1. Bericht äber die Thätigkeit: IV (1891—1892), V (1892 ZEN Bonn, Naturhistorischer Verein der preussischen Rhein- lande und Westphalens. Verhandlungen: Jahrg. L. 2, LI. 1. Dresden, K. Leopoldino-Carolinische deutsche Akademie der Naturforscher. Verhandlungen: '”LIX, LX. Leopoldina: H. 29 (1893). 275 Därkheim, Pollichia. ein naturwissenschaftlicher Verein der Rhewnpfale. Mitteilungen: VII (1893). Der Drachenfels bei Därkheim a. d. H. von Dr. C. Mehlis. Erlangen, Physikalisch-medicinische Societit. Sitzungsberichte: XXV (1893). Giessen, Oberhessische Gesellschaft fiir Natur- und Heil- kunde. Bericht, 30. Greifswald, Naturwissenschaftlicher Verein von Neu-Pom- mern und Biigen. Abhandlungen. Jahrg. XXVI (1894). Görlitz, Oberlausitzische Gesellschaft der Wissenschaften. Neues lausitzisehes Magazin: LXIXN 1, 2, LYNX 1, 2. Göttingen, K. Gesellschaft der Wissenschaften. Abhandlungen: B. XXXIX (1893). Nachrichten : Matem.-phys. Cl. 1894, 2—4, 1895, 1. — Philos.-hist. Cl. 1894, 2—24. Halle, Naturforschende Gesellschaft. Abhandlungen: B. XIX 3, 4. Hamburg, Dewtsche Seewarte. Aus dem Archiv d. d. Seewarte. Jahrg. XVI (1893). Sechszenter Jahresbericht ä. d. Thätigkeit der d. Seew. för 1893. — Verein fir naturwissenschaftliche Unterhaltung. Verhandlungen: -B. VIII (1891—93). Jena, Medicinisch-naturwissenschaftliche Gesellschaft. Jenaische Zeitschrift: Jahrg. XXVII 4, XXIN 1, 2. Kiel, K. Christian-Albrechts- Universität. Chronik der Universität fär 1893—1894. Verzeichniss der Vorlesungen 1893, 2, 1894, 1. Das hist. Nationaldrama der Römer. Rede von A. Schöne 1893. — Beitrag zur Frage der Universitätsstudien der Frauen. Rede von L. Pochhammer 1893. — Die griechische Tragödien als religionsgescechichtliche Quelle. Rede von Ivo Bruns 1894. — Dissertationen: 1893, 20, 1895, 55. Königsberg, K. Plvysikalisch-ökonomische Gesellschaft. Schriften: XXNXIV (1893). 276 Leipzig, K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften. Abhandlungen: Phil.-hist. Cl. B: XIV 6, 7, V1, 2. — Math.-phys. Cl: B. XNI 1—6. Beriehtes. Pbhil.-hist- Cs 1894 — Math.-phys. Cl. 1894, 1—3. — : Åstronomische Gesellschaft. Vierteljahrschrift: Jahrg. XXIN 1—4. Catalog. Abth. I. Catalog der Sterne zwischen 80? n. und 29'.si Deck försd: aegvim. 1875, 5L163 — Verein fir Erdkunde. Mitteilungen : 1893. Möählhausen, Industrielle Gesellschaft. Jahresbericht för 1892, 1893. Programmes des prix 1893. Minchen, K. Bayerische Akademie der Wissenschaften. Sitzungsberichte: Math.-phys. Cl. 1894, 1—4. — Philos.-philol. u. histor. Cl. 1894, 1—2. Die Lehre vom Tyrannenmord in der christlichen Zeit. Festrede von Max Lossen, 1894. — Ueber die Be- deutung wissenschaftlicher Ballonfahrten. Festrede von L. Sohncke, 1894. Neustadt-Eberswalde, K. Forstakademie. Jahresbericht: XIX (1893). Närnberg, Germanisches Nationalmuseum. + Anzeiger: 1894. | Mitteilungen :. 1894. Katalog der im german. Nationalmuseum befindlichen Holzstöcke vom XV—XVIII Jahrhundert. Th. IL XVI—XVIII Jahrh. Potsdam, Astrophysikalisches Observatorium. Publieationen: B. IX. Regensburg, Naturwissenschaftlicher Verein. Berichte: H. IV (1892—1893). Strassburg, Kaiser- Wilhelms- Universität Meteorol. Beobachtungen 1892. Stuttgart, Wiirttembergische Kommission fir Lamndesge- schichte. Vierteljahrsehrift: III (1894) 1-—4. Wörtzburg, Physikalisch-medicinische Gesellschaft. Sitzungsberichte: 1894, 1—10. [NS] = - Autriche-Hongrie,. Bränn, Naturforschender Verein. Verhandlungen: B. XXXI (1892). Bericht der meteorol. Commission, XI (1891). Cracovie, Académie des sciences. Bulletin international. Comptes-rendus des sciences 1894, 4—5, 10, 1895, 1—3. Graz, Historischer Verein fiir Steiermark. Mittheilungen: H. XLI. Beiträge zur Kunde steierm. Geschiechtsquellen. Jahrg. XNXVI. Uebersicht der in den periodischen Schriften des Ve- reins bis einschliesslich 1892 veröffentlichten Aufsätze. Klagenfurt, Naturhistorisches Landesmuseum von Kärnthen. Diagramme der magnetischen und meteorologischen Beo- bachtungen zu Klagenfurt. Witterungsjahre 1890— 1893. Knin, Hrvatsko Starinarsko Druztva. Starohrvatska Prosvjeta: God. 1, Br. 1. Prag, K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Sitzungsberichte: Philos.-hist.-philol. Cl. 1893. — Mathem.-naturwissenschaftl. Cl. 1893. - Jahresbericht 1893. Sarajevo, Bosnisch-Hercegovinisches Landesmuseum. Mittheilungen (Inhaltsverzeichnisse) B. I, II. Trieste, Socictå adriatica de scienze natuwrali. Rapporto annuale del” Osservatorio astronomico-meteo- rologico: IX (1892). Wien, K. Akademie der Wissenschaften. Denkschriften: Philos.-hist. CI. B. XLIII. — Mathem.-naturwiss. Cl. B. LX. Sitzungsberichte: Philos.-hist. Cl. B. CXXX (1893). — Math.-naturwiss. Cl. Abth. I, B. CII (1893) 8—10, CIII (1894) 1—3; Abth. II a) B. CI (1893) 8—10, CI (1894) 1—53; Abth. II b) B. CII (1893) 8—10, CII (1894) 1—3; Abth. II B. CI (1893) 8—10, CI (1894) 1—4. — - Verein zur Verbreitung naturwissenschaftlicher Kenntnisse. Schriften: B. XXXIV (1893—94). 278 Wien, K. K. geographische Gesellschaft. Mittheilungen: B. XXXVI (1894), XXXVIII (1895) 1. — KK. K. Zoologisch-botanische Gesellschaft. Verhandlungen: B. XLIV (1894) 1—4, XLV (1895) ARS: ; — KK. K. geologische Reichsanstalt. Verhandlungen: Jahrg. 1894 5—18, 1895 1—-3. Jahrbuch: XLIV 1—4. — -Anthropologische Gesellschaft. Mittheilungen N. F. B. XIV 2—6. — EK. K. Central-Anstalt fiir Meteorologie und Erd- magnetismus. Jahrbächer: B. XXIX (1892). Belgique. Bruxelles, Société entomologique de Belgique. Annales: T. XXNXVIII (1894). Mémoires: II (1894). Liége, Société géologique de Belgique. ADINUESE rk NGN. Si SANTE] 2, Danemare. Kjobenhavn, K. Danske Videnskabernes Selskab. Skrifter. Naturvidenskablig og mathematisk Afdelning: VI:te Reekke, B. VII 8—)9. Oversigt over BSelskabets Forhandlinger: 1893, 2—3, 1894, 1-2. — Carlsberg Laboratoriet. Meddelelser: III 3. France. Bordeaux, Société des sciences physiques et naturelles. Mémoires: Ser. IV. T. I, II 2, IV 1—2. Commission météorologique de la Gironde. Observa- tions juin 1892—mai 1893. 4 ; 279 Caen, Société Linnéenne de Normandie. Mémoires Sér. I. Vol. I 1. Bulletin Sér. IV. Vol. VII (1893) 3, 4, VIII (1894) 1—4. Lyon, Académie des sciences, belles-lettres et arts. Sciences et lettres, Sér. III. -T. IL — Société d agriculture, histoire naturelle et arts utiles. Annales; Ser. VIL. (1895). Marseille, Faculté des sciences. Annales: T. II (18938) Supplement, IV 1—3. Montpellier, Académie des sciences et lettres. Mémoires, Sér. II. Section des lettres. T. I 4. — Section des sciences. T. I 3, 4. II 1. Nancy, Société des sciences. Bulletin, Sér. II. T. XII, fase. 28 (1893). Paris, Académie des sciences. Comptes-rendus: T. CXVIII 1—26, CXIX 1—25. — Musée Guimet. Annales: T. XXXVI 1. Revue de YV'histoire des religions: T. XXIX 1—3, XXX ED -- Museum d histoire natwrelle. Bulletin: 1895 1—3. — Société mathématique de France. Bulletin: T. XXI 3—10, XXIII 1. — Société de géograplhue. Bulletin, Sér. VIL, T. XIV (1893) 4, XV (1894) 1—4. — Société zoologique de France. Extrait des mémoires pour lI'année 1894. Grande-Bretagne et Irlande. Cambridge, Philosophical Society. Proceedings: Vol. VII 3, 4. Dublin, Boyale Society. Transactions: Vol. IV 14, V 1—4. Proceedings: Vol: VII 5, VIII 1, 2. 280 Dublin, Boyal irish Academy. Transactions: Vol. XXX 11, 14. Proceedings, Vol. III 2, 3. ,, Cunningham Memoirs", n:o 10. London, Boyal Society. Proceedings: Vol. LV 333—335, LVI 336—339, LVII 340—-344. -— Zoological Society. Proceedings: 1894, 1—4 Transactions: Vol. XII 9—10. — Meteorological Office. Meteorol. observations at stations of the second order for 1889,1890. Weckly Weater Report: Vol. XI (1894) 183—40 (App. D, 41—438. Summary of the observations 1894 March—Sept. Report of the meteorological council for the yar end. 31 March 1894. — Royal astronomical Society. Mounthly notices: . Vol. LIV 6—9, LV 1—5. Liverpool, Literary and plhilosophical Society. : Proceedings: XLI—XLII. Manchester, Literary and plhilosophical Society. Memoires and Proceedings: Vol. VIII 2—24, IX 1, 2. Italie. Napoli, B. Istituto orientale. L'Oriente. Rivista trimestrale. Anno I, 1—4 1894. Palermo, Circolo matematlico. Rendiconti: T. VIII (1894) 1—6, IX (1895) 1—2. Rome, RB. Accademia dei Lincet. Atti, Ser. V. GClasse di scienze morali, storiche e filo- logiche. Vol. I (1893) 1, 3—12, II (1894) 1—12, III 1—2.'— Atti, Ser: "V... Rendiconti della classevidi scienze fisiche, mat. e natur. Vol. II 1 sem. 8—12, 2 sem. 1—12; IV 1 sem. 1—7. Rendiconti della classe di sc. mor. stor. e. filol. Ser. V- Vol. III 3—12, IV 1—2: Rendiconto dell'adunanza solenne del 4 giugno 1894. 281 Torino, Accademia RB. delle scienee. Memorie, Ser. II: T.: XLIII. Atti: Vol. XNIN 1—215. Osservazioni meteorologiche nell'anno 1893. Norvége. Bergen, Bergens Museum. Aarsbog for 1893. On the development and structure of the whale. — Part I. On the development of the dolphin by G. Guldberg and Frid. Nansen. Christiania, K. Norske Videnskabs-Selskabet. Forhandlinger: Aar 1893 1—21. Oversigt, 1893. — Norske Gradmaalingskommission. Geodätische Arbeiten: H. VI, VII - Norske Meteorologiske Institut. Jahrbuch fär 1891. Trondhjem, K. Norske Videnskabers Selskab. Skrifter, 1893. 3 Pays-Bas. Amsterdam, K. Akademie van Wetenschappen. Verhandelingen. Erste sectie. D. I 1—8. — Twede sectie. D. I 1—10. II. — Afdeeling Letterkunde. DIES (1892 T2L(T893) Verslagen en Mededeelingen. Afd. Naturkunde. 3:e Reeks D. IX. — Afd. Letterk: D. IX. Verslagen der Zittingen wis-en naturkundige Afdeeling 18?5/g,92—18?2 1793. Register op de Verslagen en Mededeelingen. Afd. Naturk. ES eN RECkS AD SUSSEX Delft, Ecole polytechnique. Annales: T. VII (1894) 1; 2. Harlem, Fondation de P. Teyler van der Hulst. Archives du Musée Teyler. Seér. II. T. IV, 3. Verhandelingen rakende d. naturl. en geopenb. Gods- dienst.= Ny Ser. s=D; ANV, 232 Harlem, Société hollandaise des sciences. Archives néerlandaises des sciences exactes et naturelles. T. XXVII 4—5, XXVIII 1—5, XIX 1. Russie. Charkow, Hmn. Xapokoecrkii YHueepeumenms. SanucKA : 1894, 1—4; 1895, 1. ITlIcosbpHaa XpoHuka 3a 1894 rom. Dorpat, Hun. IOpveeckit YHueepcumems. YgeHia 3amucku (Acta et Commentationes imp. Universi- tatis Jurievensis olim Dorpatensis): II 2—4 (1894), III 1 (1895). | O8dospbHie seknwin 1893 II, 1594 I. Dissertationes academicae 1893, 52, 1894, 46. — -. Naturforscher-Gesellschaft. Archiv fär die Naturkunde Liv-, Esth- und Kurlands. 2:te Ser. DB. XX, do 4 — Gelehrte estnische Gesellschaft. Sitzungsberichte: 1894. Moscou, Société Imp des Naturalistes. Bulletin: 1893, 4; 1894, 1—4. TozuyYHBIU OTY4eTb 3a 1593—94 r. — Mamemamuwueckoe O0uiecmso. Marematuyeckili Cöopnirb: XVII 3—4. S:t Pétersbourg, Physikalisches Central-Observatorium. Annalen, herausgegeben v. H. Wild, 1893, 1. Jahresbericht v. H. Wild: 1893. Supplementband zum Repertorium fär Meteorologie. VI. Der jährlicehe Gang und die Vertheilung der Feuchtigkeit der Luft in Russland nach den Beobach- tungen von 1871—90 von A.: Kaminskij. -— Académie Imp. des Sciences. Mémoires: BSér. VIL OT. XL 2—9, XLII 1—6. Bulletin: N. Serie IV 1, 2, V. T. I 1—4, T: II 1—3. 3anucku: T. LXXILXXIV. | Mélanges mathématiques et astronomiques. T. VII 2. Mélanges physiques et chimiques. T. XII 2. Beiträge zur Kenntniss d. r. Reichs. 4:te F. B. 1. 283 A1ÖaCnTHbII YKa3aTeIb COOCTBEHHBIXL UMeHT BL BTOPOM'B TOMÉ OGpasnoBb Hapoanoii sutepatyph TiopkecKUXB MACMeHb COOPaHHBIXS B. Paz1oBuM'b. — ÖnbITL C1oBapa TiIopkcKUXb Hapbuili B. B. PaasoBa. B. 6. Tpyas OpxonckKoii dKemeannin. ArTaacb apeBuocteii MOHro.in uag. B. B. PaasoBums. II. Die alttärkisehen Inschriften der Mongolei von W. Rad- TO: SNLief: 1. Diagnoses plantarum novarum asiaticarum, ser. GC. J. Maximowitcez. ,Butasb" un Tuxili OKeann. Tpyab Koutp-Aamupasa OC. 0. MaxapoBa. T. I, II. S:t Pétersbourg, Hmn. Pycckoe T'eoepaduwuweckoe OOwuecmeo HaBberia: T. XXX 1—3. 3anucKu: Orta. II mo oti. ITHorpadin T. XXIII 2. Ort4etTT 3a 1893 ros. 3eMaeBbibHie Asiu. Kapaa Putrepa. BoctouHas Cuönpp. 2 = Inxn. Munepasoeuwuwecroe O0wecmeo. SanuckA: T. XXKXI == Teonaoewueckiit Komumemes. Ip yAEN eb SVIT 2 SNS HN3astcria: 'T. XII 6—9, XIII 1—53. Pycckaa reosoruueckaqa Öidsiotera 3a 1593. — Hun. Åpxeoweuwweckaa Rommuccia. Ort4etTt 3a 1892 roa. MarepiaaH no Apxeosoriu Poccina Ae. 13, 15. — Hun. Uncmumyms dkcnepumenmanouoit Me- OUuUuuHbL. ApxuBB Biosoruueckuxb Hayrkb. ÖT. III 1—3. — Société astronomique de Russtie. 30eMepuan BE30b 3a rorb 1895. — K. astronomisches Central-Observatorium Zu Pulkowa. Publications... -.. sous la direction de Th. Bredikhine: SELLING Tiflis, Tudauckaa Dusuwweckaa Oocepeamopia. Ha6.mnogénia 3a 1592 roxe. Suede. Götheborg, K. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället. Handlingar: N. T. f. H. 26—29. 284 Lund, Universitetet. Årsskrift ; CN VI 25 NONE ESS Stockholm, K. Svenska Vetenskaps-Akademien. Handlingar: XXV-1, 2. Bihang: B. XIX. Lefnadsteckningar: B. HI 2. Meteorologiska iakttagelser i Sverige — under inseende af Meteorologiska Centralanstalten: B. XXXII (1890). Astronomiska iakttagelser och undersökningar utg. af H. Gyldén. B. III 4—5, IV. - K. Vitterhets Haäistorie- och Antiqvitets-Akade- mien. Antiqvarisk Tidskrift för Sverige: D. NU 1, XIV 3, EXONIN 20 oe -— K. Biblioteket. Sveriges offentliga Bibliotek. Accessionskatalog N:o 8 (1893). Upsala, K. Universitetet och Vetenskaps-Societeten. Årsskrift f. 1893. Nova acta R. Societetis Scientiarum Upsalisnarek Ser. IESNO ESV: Bulletin mensuel de PFObservatoire météorologique de I'Université d'Upsal. XXVI (1894). Extrait des Procés-Verbaux de la 1:re réunion du Comité météorologique international tenue å Upsal 1894. Suisse. Geneve, Société de physique et d histoire naturelle, Mémoires: T. XNNXI 2. Schaffhausen, Schweigerische entomologische Gesellschaft. Mittheilungen: B. II--VIII, IX 1-2. Zärich, Naturforschende Gesellschaft. Vierteljahrschrift: XXXIX (1894) 2—4, XL (1895) 1. — Schweigerische geodätische Commission. Das schweizerische Dreiecknetz: B. VI. Lothabweich- ungen in der Westschweiz von J. B. Messerschmitt. ' 4 > EN bran is ” RF EVE ET SU TEE IR SA VO WTA PI KE RE £ PRISAS SN FETTER TI JES NOPE VO SEKO rr FÖRA TR 285 Amérique du Nord. Canada. Halifax, Nova Scotian Institute of natural science. Proceedings and Transactions. Ser. IL. Vol I 3. Ottawa, Boyal Society. Proceedings: Vol. XI (1893). Toronto, Canadian Institute. ILTFANSACtONS: VOL IVA Annual report: 1893—1894. États-Unis. Baltimore, John Hopkins University. American Journal of Mathematics: V. XVI 1—3. Circulaires, Nn:ris 111—113, 11l5—118. Boston, American Academy of arts and sciences. Proceedings. . New. Ser. - Vol. XX, XXI. — Society of natural history. Memoirs: Vol. III 14. Proceedings: Vol: XXVI 2—3. Occasional papers. IV. Geology of the Boston basin DYSNWEE Crosby: EVO ak: =--- TPufts College. Studies N:ris 2, 3. Cambrigde, Mass., Museum of comparative goölogy at Har- vard College. Annual report for 1893—94. Bulletin: Vol. XXV 7—11. Memoirs: Vol. XVII 3. Houghton, Michigan Mining School. Catalogue... 1892—94. New-York, State Museum. Annual report of the regents for 1891, —92, —93. Philadelphia, Academy of natural sciences. Proceedings, 1893 3, 1894 1, 2. San Francisco, Astronomical Society of the Pacific. Publications: Vol. VI, 37 (1894). 286 Washington, Smithsonian Institution. Mexico, Smithsonian miscellaneous Collection: Vol. XXXV (844), XNXNVI. Annual Report, 1892, 1. Bureau of Ethnology. Annual Report by J. W. Powell, VIII (1886—987), X (1888—389). The Pamunkey indians of Virginia by Jno Garland Pollard. — The Maya year by Cyrus Thomas. — Bibliography of the Wakashan languages by James C. Pilling. -U. S. Nationul- Museum. Proceedings: Vol. XVI (1893). U. S. Bureau of Education. Report of the Commissioner of Education 1889—1890, 1, 2. U. S. Geological Survey. Annual Report: XII (1890—91) 1, 2, XII (1891—92) JET JISVWE TT ROWElL: Bulletin. N:ris 9J7—117. Monographs: Vol. XIX, XXI, XXI Mineral resources of the U. S., 1892, 1893. U. S. Naval Observatory. Washington observations, 1889. U. S. Departement of Agriculture. Mounthly weather review, 1894 febr. —nov. Report of the Chief of the Weather Bureau 1893. Amérique Central. Mexique. Observatorio meteorolögico central. Bolletin mensuel, 1895, 1—2. San Salvador. San Salvador, Observatorio astronomico y meteorolögico. Annales, 1895. 287 Amérique du Sud. La République Argentine. Cordoba, Academia nacional de ciencias. Boletin: T. XI 2—4; XIII 1-4. Chili, Santjago, Société scientifique dw Chili. Actes: Année IV (1894) 1. A sie. Indes Orientales. Calcutta, Asiatic Society of Bengal. Journal:; VoESPXINp: 145 ps IR 45 KXIpa 12535 pol 1—53; p. II 1. Proceedings, 1893, 10, 1894, 1—9. Annual address by the president C. A. Elliott, 1894. Madras, Litterary Society. Bulletin of Government Museum: N:ris 1—353. Japon. Tokio, College of science of the Imp. University. Journal: Vol. VI 4, VII 1—3, VII 1. Calendar for the yar 1893—94. Yokohama, Asiatic Society. Transactions: Vol. XXIII 1—2. Australie. Sidney, RB. Society of New-South- Wales. Journal and Proceedings: Vol. XXVII (1893). 288 Sidney, Linnean Society of New-South- Wales. Proceedings: +Vol;VI-2-—4 SP di Wellington, The New-Zealand Institute. Transactions and Proceedings: Vol. XXV (1892), XXVI 18983: