ÖFVERSIGT AF FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS FÖRHANDLINGAR. KÖlLAL XXXIX. 3 JV VIBRARY ZNI OT G Mag? 3 3 TE a 1896—1897. a HELSINGFORS, 1897, Pris 4 mark. dl ra AVN ä 0. si t SE FN. Kd SRA MA Dy RANGEN Py fem RR på FN VSA AA I EA AN PEPE HA gp BRA ÖFVERSIGT AF FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS FÖRHANDLINGAR. XXKXIX. 1506-1597. —:09-— HELSINGFORS, J SIMELH ARFVINGARS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, 1897. : FOSS Rh ETonNrene Öfversigt af förhandlingarne vid Finska Vetenskaps-Societetens sammanträden: RYGGEN ÖP LOTID ETS LEO ärar rat dl on Sod NNE SR st ste a eer ot VG ÄR rp ag 20 :, 19 Oktober ENE REN RÄDS NARE cf petad Ne ord SRA = 350 Hög SRRAT GR TNG TOD OT a Ve bet NAT GS, IRA na Re DEE a ARNE a PYRSRAS PI GROT Or fr Sega Snr ef a NT ERNST BAR FOR FY Gere Mera 18 Januari [NS ÄT” RN SEN I Tre TS AG DAR RAR LR dör) HÖ », 16 Februari SÖS BT SYLT IAS RN AG Fa bg Ren) Pra Mig ÄT » 22 Mars RN VR SPSS Ci ED Sa re KSR AE RAS ASO ING >. 20: April SOERE VE SE EB i DR SDS VE de RR PEN STÄl at Ean de ENARE TSG I Kod Sn SAS RES SENARE Kör RI SA > AT Maj SA SER a EN fi EN År SMP a SSA ÅS ANAL AE Vetenskapliga meddelanden: Meddelande ang. lösningars refraktion, samt en enkel metod att på grund af en lösnings refraktion bestämma BOSS UTG 0 (OG dn MSN UUIE soon gt RENA SRA SN ace TS Redogörelse för fortgången af de astrofotografiska arbetena å observatoriet i Helsingfors under tiden Juni 1895 LFN | REN 1) (RR 2 he lata Pg le dor CT od DR EE en SSR Vag SRA ARN Bemerkungen zu Minucius Felix, af C. Synnerberg .. ... Ordaksenten i Raseborgs härads svenska folkmål, af H. A. PV CROCI Nära, Ve Sp al SDR BASSE EEE ANA SPN Lada SD ge! Se Ar SS Ueber die Herstellung von Photographien zur Bestimmung der Lage des Himmelspols und der davon abhängigen astronomischen Fundamentalconstanten, af A. Donner. Arabische Sprichwörter und Spiele, af K. L. Tallqvist . .. Ueber einen neuen Messapparat för photographische Platten, Ak AEA FYN ENS NA SSA V AR STP, 2 Sp RN NEN Ho SSR ANA Lin fö AA -Om plana kurvor af fjerde ordningen med två dubbel- DUKE Nk CARLA 5 LL SOUND: Sy ok Sera SF MSN Ne FLEN fet oa Sur un spectrophotométre construit pour distinguer directe- ment les raies telluriques dans le spectre solaire. Note: préliminairet Af: Gö, Melander ssk on rs der. rode 247. Redogörelse för fortgången af de astrofotografiska arbetena å observatoriet i Helsingfors under tiden Juni 1896 till MajEL 8915 CASA OPM aa fr TAND AS Sk EDI Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens Meteorolo- giska Centralanstalts verksamhet under året 1896, OL: FOS Eke d är ke fr SORAN åka ffs MUSE Er sj GS pr No SNRA ESF LA SD Finska Vetenskaps-Societetens ärshögtid den 29 April [IF ÖRAFÖKDTTTSNSTPSLSNINE STHAleds ef fc vä äre Ne ee EK II. Arsberättelse, afgifven af Societetens ständige sekre- UÖTAL Or förakt gor fig a se AR VS är REF a re NR ENT SSA SP RASEN III. En blick på den klassiska fornkunskapens utveckling och närvarande ständpunkt. Föredrag af C. Synnerberg. La Bibliothéque de la Société des Sciences de Finlande, af AQ SE TEONKUCEN I SSR TeR fa [EL a rk FRE SATS I ARR Doris INS PARAR 266. 1897. AO 311. Öfversigt af förhandlingarne vid Finska Vetenskaps-Societetens sammanträden. Den 21 September 1896. Från Societetens senast invalde hedersledamöter lord KEL- VIN, professor W. NYLANDER och statsrådet O. BACKLUND hada anländt bref med tacksägelse för den utmärkelse dem sålunda vederfarits. ' Ecklesiastik-Expeditionen meddelade 1 bref af den 10 näst- vikne Juni att Kejserliga Senaten beviljat direktorn för meteoro- logiska centralanstalten E. Biese ett reseunderstöd af 1,000 mark för deltagande i den internationela meteorologiska konferens, som den 17 September detta år skall öppnas i Paris samt för besökande af Munchen och Berlin för att träffa eventuelt aftal om utförande af de för berörda anstalt erforderliga sjelfregistrerande instrument. Enligt nådigt bref af den 13 Augusti 1896 har Hans Kej- serliga Majestät funnit godt att till meteorologiska centralanstaltens förfogande för inköp af sjelfregistrerande observationsionstrument i nåder bevilja ett anslag af 8,000 mark. I skrifvelse af samma dag tillkännagaf Ecklesiastik-Expedi- tionen att Kejserliga Senaten framdeles skall meddela under- . rättelse om de förändringar, som i anledning af nämnda anslag komraa att vidtagas i den för berörda anstalt gällande utgiftsstat. På anmälan af sekreteraren antogs till införande i Acta en afhandling af dr HJALMAR MELLIN med titel: Zur Theorie zweier allgemeinen . Klassen bestimmter Integrale. Hr Sundell anmälde ett af prof. E. E. SUNDVIK inlemnadt Meddelande ang. lösningars refraktion, samt en enkel metod att på grund af en lösnings refraktion bestämma dess halt", och förordade dess införande i Öfversigten, hvartill Societeten biföll. På framställning af hr A. Donner godkändes följande af- handling till intagning i Acta: On the Determination of the Errors of the Cape Reseau, Gautier N:o 8, af HAROLD JACOBY och DAviID GILL. Hr DONNER meddelade för egen del till införande i Öfver- sigten: Redogörelse för fortgången af de astrofysiska arbetena å observatoriet i Helsingfors under tiden Juni 1895 till Maj 1896. Tillika förevisade hr Donner åtskilliga fotografier af solkoro- nan, tagna under den senaste totala solförmörkelsen af den utaf Ryska Astronomiska Sällskapet till Enontekis utsända expeditio- nen samt af ledarene för samma expedition Baron KAULBARS och hr WUTSCHIKOWSKI benäget förärade till härvarande astro- nomiska observatorium. : På framställning af meteorologiska utskottet förordnades assistenten A. Heinrichs att under direktorn Bieses frånvaro å utrikes ort handhafva de å direktor ankommande göromålen vid meteorologiska centralanstalten. Hr Neovius anmälde att direktorn Biese inom behörig tid till honom aflemnat föreskrifvet kassaförslag för meteorologiska centralanstalten för innevarande års andra qvartal. Sekreteraren anmälde att Meteorologiska centralanstalten nyligen utgifvit ett supplementband till Observations Météorologi- ques 1881—1890, hvaraf ett exemplar öfverlemnades till Socie- tetens bibliotek. Föräringar till biblioteket hade för öfrigt ingått från Finska Läkaresällskapet härstädes, Åbo stads historiska museum, Kejs. Vetenskaps-Akademien, K. Ryska Geografiska Sällskapet, Physikaliska Centralobservatorium och K. Institutet för experimentel medicin i St. Petersburg, Universiteten i Dorpat, Charkow och Warschau, Kongl. Biblioteket i Stockholm, Göte-' borgs högskola, Vetenskaps Akademien i Berlin, Meteorologisches Observatorium i Bremen, Naturwissenschaftlicher Verein 1 El- berfelt, K. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen, Verein för naturwissenschaftliche Unterhaltung i Hamburg, Medicinisch- naturwissenschaftliche Gesellschafti Jena, Physikaliseh-ökonomische Gesellsahaft i Königsberg, Verein för Naturkunde i Cassel, Sencken- bergische naturforsechende Gesellschaft i Frankfurt a. M., K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften och Verein fär Erd- UN kunde i Leipzig, Naturwissenschaftlicher Verein i Regensburg, Académie des Sciences i Krakau, K. k. Naturhistorisches Hof- museum, K. k. Geographische Gesellschaft, K. k. Zoologiseh- botanische Gesellschaft, K. k. geologisehe Reichsanstalt och Anthropologische Gesellschaft i Wien, Société géologique de Bel- gique i Liege, Danske Videnskabernes Selskab 1i Köpenhamn, Société des Sciences naturelles i Cherbourg, Société Linnéenne de Normandie i Caen, Faculté des Sciences i Marseille, Acadé- mie des Sciences, Musée Guimet, Société mathématique de France och Société de géographie i Paris, Royal Society, Royal astro- nomical Society och Zoological Society i London, Royal Society i Edinburgh, R. Accademia dei Lincei i Rom, Vetenskaps-akade- mien i Turin, Circolo matematico i Palermo, Société hollandaise des sciences 1 Harlem, Naturforsehende Gesellschaft i Zurich, Ca- nadian Institute i Toronto, Johns Hopkins University i Baltimore, Society of natural History i Boston, Museum of comparative Zoology i Cambridge, Mass., Yale University i New-Haven, Cali- fornia Academy of Sciences i San Francisco, American Museum of Natural History i New-York, Smithsonian Institution och De- partment of Agriculture i Washington samt Asiatic FR of Bengal i Calcutta, inalles 275 häften. Den 19 Oktober. Jemlikt nådigt bref af den 24 September d. å. har Hans Kejserliga Majestät, på derom gjord underdånig framställning, funnit godt i nåder förordna: att för inrättande af en limnigraf invid Helsingfors stad skall mot redovisning af allmänna medel utgifvas ända till 8,700 mark äfvensom för underhållet och skötseln af densamma ett årligt anslag af 500 mark från början af år 1897 å Societetens stat uppföras; att det genom nådiga brefvet den 10 December 1884 för underhållet och skötseln af limnigrafen i Hangö beviljade års- anslag af 200 mark skall likaledes från 1 Januari 1897 höjas till 300 mark, samt IV; att ett anslag af 400 mark om året skall för regelbunden. bearbetning och publikation af limnigrafobservationerna från Hangö och Helsingfors från och med år 1897 ställas till meteorologiska centralanstaltens förfogande. Med anledning häraf beslöt Societeten, enligt meteorologiska utskottets derom gjorda förslag, hos Helsingfors stadsfullmäktige anhålla, att plats för uppställande af limnigrafen måtte MUPpläRgs mellan simhusen i Brunnsparken. Genom ett annat nådigt bref af samma dag meddelades Societeten till kännedom, att Hans Kejserliga Majestät funnit godt förunna amanuensen vid meteorologiska centralanstalten Karl Emil Johansson ett personelt arvodestillägg af 1,000 mark om året, att från börja af år 1897 utgå så länge han vid befattningen qvarstår. Hr Synnerberg anmälde en af professorn F. W. GUSTAFSSON inlemnad afhandling: , Moysi Expositio" samt förordade dess införande i Acta, hvartill Societeten biföll. Hr Neovius anmälde en uppsats af ingeniören A. L. HJELM- MAN ,,om plana kurvor af fjerde ordningen med två dubbel- punkter", hvilken förf. önskade få införd i Societetens Öfversigt. Arbetet hänskjöts till Matematisk-fysiska sektionens granskning. Hr KIHLMAN meddelade till intagning i Bidragen: Phäno- logiscehe Beobachtungen in Finland 1895. Hr TH. HOMÉN gjorde följande meddelande till protokollet: Uti en afhandling ,,Om polarisation hos sonder vid elektrici- tetens gång genom förtunnad luft'', tryckt:i Bihang till K. Svenska Vetenskapsakademiens handlingar B:d 22, Afd. I., N:o 3, 1896, beskritver dr Mebius en anordning, som han' vidtagit för att kunna flytta ena elektroden uti urladdningsröret af och an utan att lufttrycket uti detta förändras. Hr Homén ville nu hafva anmärkt, att denna anordning är densamma, som han redan för elfva år sedan använde vid sina undersökningar öfver elektrici- tetsledningen hos gaser, publicerade under titel" Ueber die Electricitätsleitung der Gase I—MII uti Acta BSocietatis Scien- tiarum Fennicae Tom. XVI och XVII 1886—1888, samt 1 utdrag uti Wiedemanns Annalen der Physik und Chemie B:d JÖLSSV. Vi Med anledning deraf att det anslag om 8,000 mark, hvarom Vetenskaps-societeten anhållit för införskaffande och uppställning af sjelfregistrerande instrument vid meteorologiska centralanstalten, numera blifvit å högsta ort beviljadt, hade direktorn Biese för meteorologiska utskottet framställt ett förslag beträffande de instru- ment, som skulle anskaffas. Då detta förslag i några delar afvek från det tidigare gjorda preliminära förslaget i samma sak, hade utskottet, som för sin del godkände detsamma, ansett sig böra härom hos Societeten anmäla; och fann Societeten godt låta vid den af utskottet vidtagna åtgärden bero. > På framställning af meteorologiska utskottet förordnades direktorn Biese att under denna höst inspektera meteorologiska stationerna i Lauttakylä i Vichtis äfvensom i Tammerfors. Ett af hrr Lagus och Syvnnerberg framstäldt förslag om inväljande af en ny ordinarie ledamot i Societeten upplästes och hänskjöts till Historisk-filologiska sektionens utlåtande. Förärimgar till Societetens bibliotek hade ingått från Finska Litteratursällskapet, Finska Läkaresällskapet, Statistiska Central- byrån och Geografiska Föreningen härstädes, Kejs. Vetenskaps- akademien, K. Ryska Geografiska Sällskapet och Geologiska Kommissionen i S:t Petersburg, Societé Mathématique i Moskwa, Fysiska observatorium i Tiflis, K. Svenska Vetenskaps-akademien, Svenska Akademien och Geologiska Byrån i Stockholm, Universi- tetet i Upsala, K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn, K. Vetenskaps-akademien och Physikalisch-Technische Reichs- anstalt i Berlin, Sällskapet Pollichia i Durkheim, Oberlausitzische Gesellsshaft der Wissenschaften i Görlitz, Gesellschaft der Wis- senschaften i Göttingen, Naturforschende Gesellschaft i Halle, Medicinisch-naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena, Sencken- bergische Gesellschaft i Frankfurt a. M., K. Sächs. Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig, K. Bäverische Akademie der Wis- senschaften i Miänchen, Académie des Sciences i Krakau, K. Ve- tenskaps-Akademien, K. k. Geographische Gesellschaft, K. k. Botanisch-zoologische Gesellschaft, K. k. Geologische Reichs- anstalt och Naturhistorisches Hofmuseum i Wien, Société hollan- daise des Sciences i Harlem, Société mathématique de France och Société de géographie i Paris, Faculté des Sciences i Mar- VE seille, R. Accademia dei Lincei i Rom, Real observatorio astro- nomico i Lissabon, Royal Society och Meteorological Office i London, Philosophical Society i Cambridge, Royal Society och Royal Irish Academy i Dublin, Johns Hopkins University i Balti- more, Society of Natural History i Boston, Museum of compara- tive Zoology i Cambridge, California Academy af Sciences i San Francisco, Wisconsin Academy af Sciences 1 Madison, Smith- sonian Institution, U. S. National-Museum, U. S. Geological Survey, U. S. Department af Agriculture, Museo Nacional i Montevideo, Litterary Society i Madras, New-Zeeland Institute i Wellington, Australian Association i Queensland, äfvensom af hrr Joh. Riem och J. Weingarten, innalles 219 häften. Den 16 November. Ordföranden erinrade om den stora förlust, som nyligen drabbat Societeten och den vetenskapliga verlden öfverhufvud genom vär frejdade landsman professorn vid Kongl. svenska Ve- tenskaps-akademien JOHAN AuvGUsT HUGO GYLDÉNS den 9 den- nes timade död samt anmälde tillika att han i samråd med sekreteraren vidtagit åtgärd om nedläggande af en krans å Societe- tens vägnar på denne dess hedersledamots -graf. Emedan den tid, för hvilken ledamöterne i Arkeologiska Kommissionen senast blifvit tillsatte, utgår vid slutet af inne- varande år, hade Ecklesiastik-Expeditionen i skrifvelse af den 51 nästvikne Oktober anmodat Societeten att oförtöfvadt utse två ledamöter i Kommissionen för nästföljande treårsperiod och underställa valet Kejserliga Senatens stadfästande. Vid det val, som med anledning häraf nu företogs, utsågos hrr FREUDENTHAL och SCHYBERGSON att fortsättningsvis vara ledamöter i berörda kommission. : På tillstyrkan af Matematisk-fysiska sektionen godkändes den till dess granskning vid senaste sammanträde öfverlemnade uppsatsen af ingeniören A. L. Hjelmman till intagning i Öfver- sigten och skulle för bekostande af plancherna till densamma 100 mark få användas af Societetens medel. VII Hr Estlander refererade en af dr J. O. E. DONNER inlemnad afhandling ,,Lord Byrons Weltanschaung'' och förordade dess införande i Acta, hvartill Societeten samtyckte. På framställning af hr O. Donner godkändes likaledes till införande i Acta en afhandling af docenten dr UNO LINDELÖF med titel: Glossar zur Altnorthumbrischen Evangelienäbersetzung in der Rushworth-Handschrift. Hr A. DONNER meddelade för Öfversigten en uppsats: Ue- ber die Herstellung von Photographien zur Bestimmung der Lage des Himmelspols und der davon abhängigen astronomischen Fundamentalconstanten, samt förevisade några hithörande foto- grafier. Hr Aspelin tillkännagaf att Historisk-filologiska sektionen med fyra röster mot tre förenat sig om det vid senaste samman- träde framställda och till Sektionens utlåtande öfverlemnade för- slaget om inväljande af en ny ledamot i Societeten. Vid härefter verkstäld ballotering utföllo 9 röster för och 10 mot förslaget, hvarför detsamma förföll. Förärmgar till Societetens bibliotek hade ingått från Uni- versitetet i Kiel, Vetenskaps-akademien i Mänchen, Nassauischer Verein för Naturkunde i Wiesbaden, Universitetet i Strassburg, Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften i Prag, Verein zur Verbreitung naturwissenschaftlicher Kenntnisse i Wien, Ungerska Vetenskaps-Akademien i Budapest, K. k. Centralantstalt fur Meteo- rologie und Erdmagnetismus i Wien, Société entomologique de Belgique i Brässel, Société scientifique i Areachon, Philosophical Society i Cambridge, Royal Society i London, R. Scuola Normale 1 Pisa, Vetenskaps-akademien i Turin, R. Accademia dei Lincei i Rom, K. Norske Videnskaps-Selskabet i Christiania, Vetenskaps- akademien i Amsterdam, Universitetet i Dorpat, Société des Natu- ralistes och Société mathématique i Moskwa, K. Svenska Vetenskaps-akademien i Stockholm, Schweizerische entomolo- gische Gesellschaft i Schaffhausen, Nova Scotian Institute of Natural Science i Halifax, U. S. Department af Agriculture i Washington samt Asiatic Society of Bengal i Calcutta, inalles 240 häften. VIII Den 14 December. Fru Th. Gyldén och familj tillsände Societeten ,,ett hjert- ligt tack" för den krans Societeten låtit nedlägga på professor Hugo Gyldéns graf! Societeten utsåg hr A. Donner att vid nästa årshögtid hålla minnestal öfver denne sin hedersledamot. : Hr Freudenthal anmälde en af docenten H. A. WENDELL inlemnad uppsats om , Ordaksenten i Raseborgs härads svenska folkmål'" samt förordade dess införande i Ofversigten, hvartill Societeten biföll. Sekreteraren erinrade om att tiden snart är inne för utdel- ningen af de 3,000 mark, som senaste landtdag ur Längmanska fondens vinstmedel ställt till Vetenskaps-Societetens förfogande att användas säsom pris för vetenskapliga arbeten, som komme att publiceras under åren 1894, 1895 och 1896. Med anledning häraf uppdrog Societeten åt enhvar af sina tre sektioner att till nästa sammanträde inkomma med yttrande angående arbeten inom dess vetenskapliga område, som vore förtjenta att vid prisutdelningen ihågkommas. Emedan Societetens nuvarande lokal i folkbibliotekshuset är uppsagd från 1 Juni 1897 och det icke varit möjligt att utverka förlängning af hyreskontraktet, uppdrog Societeten åt hrr A. Donner och Kihlman att jemte ordföranden söka anskaffa annan lämplig lokal samt bemyndigade dem att å BSocietetens vägnar härom uppgöra och afsluta hyreskontrakt. I en till Societeten stäld skrift anhöll assistenten vid me- teorologiska centralanstalten Axel Heinrichs om tjenstledighet för - tiden från den 20 Mars till den 30 April för att derunder kunna erhålla anställning såsom stenograf vid instundande landtdag. På framställning af Meteorologiska utskottet fann Societeten godt härtill bifalla samt förordnade tillika amanuensen Johansson att under tiden handhafva assistentbefattnringen, hvaremot dennes tjenst skulle bestridas genom en af assistenten Hemrichs aflönad med anstaltens arbeten förtrogen person. Direktorn Biese hade inlemnat tvenne särskilda reseräknin- gar å sammanlagdt 259 mark 60 penni för inspektioner, som af IX honom verkstälts å meteorologiska stationerna i Tammerfors, Lauttakylä och Hangö. Assistenten A. Heinrichs hade likaledes ingifvit en räkning å 209 mark 80 penni för verkstäld inspek- tion af stationerna i Åbo och Mariehamn; och skulle samtliga dessa räkningar insändas till Finans-Expeditionen med anhållan om åtgärd till beloppens utanordnande. Till ledamöter i Meteorologiska Utskottet under år 1897 utsågos hrr NEOVIUS, TH. HOMÉN och ÅA. DONNER samt till supple- anter hrr SUNDELL och LINDELÖF. Till revisorer för granskningen af Vetenskaps-Societetens och meteorologiska centralanstaltens räkenskaper för samma år återvaldes hrr LEMSTRÖM och SUNDELL. Till Societetens bibliotek öfverlemnades å författarenes väg- nar följande arbeten: 1) Ausfährliches Lehrbuch der Chemie von Roscoe und Schorlemmer, fortgesetzt von J. W. Brähl; V Band, bearbeitet in Gemeinschaft mit Edv. Hjelt und Ossian Aschan; 2) Notice sur M. Hugo Gyldén par M. O. Callandreau, samt 3) Ställningen i Finska Civilstatens enke- och pupillkassa vid 1895 års ingång, på grund af anstaltens egen erfarenhet matematiskt undersökt af L. Lindelöf. Föräringar till biblioteket hade dessutom ingått från Landtbruksstyrelsen, Finska Fornmin- nesföreningen, Finska Läkaresällskapet och Statistiska Central- byrån härstädes, Deutsche Seewarte i Hamburg, K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften och Jablonowskische Gesellschaft i Leipzig, Forstakademien i Eberswalde, Académie des Sciences i Krakau, K. k. zoologisch-botanische Gesellschaft och K. k. Geologische Reichsanstalt i Wien, K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn, Royal Society, Zoological Society och Roval Astronomical Society i London, Literary and Philosophical Societv i Manchester, Circolo Matematico i Palermo, R. Acca- demia dei Lincei i Rom, Société mathématique i Moskwa, K. Vetenskaps-akademien i S:t Petersburg, Universitetet i Warschau, Universitetet i Upsala, University of Virginia i Charlottesville, U. S. Bureau of Education och U. S. Department of Agriculture i Washington, Academia Nacional de Ciencias i Cordoba, Observa- torio meteorologico central i Mexico samt Roval Society of New South Wales i Sidney, inalles 55 häften. Den 18 Januari 1897. Ecklesiastik-Expeditionen meddelade i skrifvelse af den 2 nästvikne December Societeten till kännedom och efterrättelse en al Kejserliga Senaten samma dag faststäld ny stat för meteorc- logiska centralanstalten, slutande sig å 34,300 mark. Finans-Expeditionen i Kejserliga Senaten tillkännagaf i bref af den 17 nästvikne December, att direktorn Bieses och as- sistenten Heinrichs den 14 i samma månad till Finans-Expedi- tionen insända reseräkningar godkänts till utbetalning efter be- hörig å landskontoret skeende granskning.” Med anledning af ett från British Association anländt cir- kulär, innehållande särskilda önskningsmål beträffande veten- skapliga publikationer, beslöt Societeten att å arbeten, som framdeles mottagas till offentliggörande i dess Acta eller Bidrag, skall antecknas dagen, då de till Societeten inlemnats, samt att jemväl i afseende å Bidragen den för Acta gällande anordningen skall vidtagas, att, då flere afhandlingar ingå i samma volym, hvarje af dem erhåller skild paginering. ; Hr SYNNERBERG meddelade till införande i Öfversigten ,,Randbemerkungen zu Minucius Felix." Hr Neovius anmälde en af docenten ERNST LINDELÖF in- lemnad afhandling: , Sur la forme- des integrales des équations différentielles au voisinage des points singuliers' och förordade dess intagning i Acta, hvartill bifölls. På framställning af hr Neovius biföll Societeten jemväl dertill, att ett af dr HJ. TALLQVIST inlemnadt arbete med titel Untersuchungen iber electrische Schwingungen'', ehuru ämnadt att användas såsom akademiskt professors-specimen, finge ingå 1 Acta, enär förf. hade för afsigt att i fortsättning härtill utarbeta två andra delar af samma undersökningar, hvilka han önskade få i ett sammanhang publicerade. Sekreteraren anmälde att professor J. E. MELLBERG nu- mera inlemnat fortsättningen och slutet af sitt arbete: Quelques recherches sur les liquides, som härförinnan godkänts till intag- ning i Acta, hvarför detsamma nu kunde lemnas till tryckning. XI Hr ÅA. DONNER förevisade fotografier öfver senaste solför- mörkelse, tagna af apotekaren Löfhjelm i Gamla Karleby. Emedan ombyte af observatörer komme att ega rum i meteorologiska stationerna i Nikolaistad och Wiborg samt instru- menten å förstnämnda station dessutom behöfde kompletteras, hade meteorologiska utskottet ansett en inspektion af dessa stationer nödvändig; och beslöt Societeten i anledning deraf att stationen i Nikolaistad skulle inspekteras af assistenten Heinrichs och den i Wiborg af direktor Biese. Hr A. Donner anmälde att direktorn för meteorologiska centralanstalten i behörig tid till honom aflemnat kassaförslag öfver anstaltens inkomster och utgifter under fjerde qvar- talet 1896. ; Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från Finska Läkaresällskapet härstädes, Naturhistorischer Verein 1 Bonn, K. Gesellschaft der Wissenschaftenj i Göttingen, K. Sächsische Gesell- schaft der Wissenschaften i Leipzig, Académie des sciences i Krakau, Société Archéologique Croate i Agram, K. k. Geographische Gesellschaft, K. k Zoologisech-botanische Gesellschaft och Anthro- pologische Gesellschaft i Wien, Roval Society, Zoological Society och Royal Astronomical Society i London, Literary and philo- sophical Societv i Liverpool, Circolo matematico i Palermo, R. Accademia dei Lincei i Rom, K. Vetenskaps-Akademien och Fysikaliska Centralobservatorium i S:t Petersburg, Société Ou- ratienne i Jekaterinenburg, Universitetet i Warschau, Johns Hop- kins University i Baltimore, Museum af comparative Zoology i Cambridge, Mass., U. S. Department af Agriculture i Washington» samt College af Science i Tokio, inales 33 häften. Den 16 Februari. anseende till ständige sekreterarens frånvaro uppdrogs åt hr Edv. Hjelt att föra protokollet. Hr T. HOMÉN refererade och inlemnade till offentliggörande i Acta en afhandling: , Untersuchungen iber den täglichen Wärmeaustausch zwischen Himmelsgewölbe und Erde'" och an- XII höll hr Homén, att, då afhandlingen skulle såsom specimen för läraretjenst vid universitetet utgifvas, få af densamma taga nödigt antal öfvertryckexemplar, hvartill Societeten biföll. Upplästes en skrifvelse från Stadsfullmäktige i Helsingfors, hvari meddelades, att Stadsfullmäktige icke kunnat för upp- ställande af en limnigraf afstå den plats vid Brunnsparksstranden, om hvilken Societeten för ändamålet anhållit, men deremot velat till Societetens disposition öfverlemma ett annat, på bifogad karta utmärkt område mellan herrsimhuset och tvättstugan i Brunns- parken, dock med villkor, att limnigrafen ett år. efter skedd uppsägning skulle till annan plats förflyttas. Ordföranden i me- teorologiska utskottet hr Neovius anmälde, att utskottet redan tagit kännedom om nyssnämnda skrifvelse och hade utskottet beslutat hos Societeten föreslå antagandet af Stadsfullmäktiges anbud, hvilket äfven af Societeten godkändes; och skulle skrifvelse till Stadsfullmäktige härom afgå. Hr Neovius meddelade tillika, att ingeniör R. Huber till utskottet inlemnat ett kostnadsförslag för limnigrafens uppställning (kanal, brunn och paviljong) å den af Stadsfullmäktige erbjudna platsen, slutande å 3,351 mark, förutom kostnaderna för en skyddsborg, hvilka tidigare beräknats till 80 mark. Ehuru kostna- derna för limnigrafens uppställande nu med 467 mark skulle öfverstiga de tidigare beräknade, ville utskottet dock förorda förslaget, helst det af Societeten beviljade anslaget af 300 mark för förberedande undersökningar af lämplig plats för limnigra- fen till största delen ännu var oanvändt och ingeniör Huber, i händelse han ombetroddes med arbetets utförande, icke ville debitera Societeten för de platsundersökningar han utfört; och hade Societeten till utskottets förslag intet att anmärka, utan skulle Utskottet så fort som möjligt gå i författning om limmni- grafens uppställande. Hr Neovius anmälde, att föreståndaren för meteorologiska centralanstalten af direktorn för fysikaliska centralobservatorium i S:t Petersburg emottagit förfrågan, huruvida Vetenskaps Societe- ten vore i tillfälle att invid Kotka uppställa en limnigraf. Myn- digheterna i S:t Petersburg hade nämligen beslutat uppställa och delvis redan uppstält limnigrafer vid Hogland, Reval, Seskär, XII Kronstadt, Kunde och S:t Petersburg. Genom ett system om- fattande dessa orter samt Hangö, Helsingfors och Kotka hoppades man kunna förutsäga öfversvämningar i S:t Petersburg. Societe- ten ansåg sig icke för närvarande kunna i saken fatta något beslut, utan skulle meteorologiska utskottet vid tillfälle upptaga frågan, sedan direktor Biese rörande densamma erhållit närmare upplysningar från centralobservatoriet i S:t Petersburg. Upptogs frågan om utdelande af pris ur de för prisbe- lönande af vetenskapliga afhandlingar till Societetens disposition stälda Längmanska medel och beslöt Societeten nedsätta en delegation, hvilken efter tagen kännedom om de meningar, som inom de särskilda sektionerna i frågan gjort sig gällande, skulle till Societetens nästa ordinarie sammanträde inkomma med för- slag om hvilket eller hvilka vetenskapliga arbeten härvid närmast borde ifrågakomma. Till medlemmar i denna delegation utsågos från fysisk-matematiska sektionen hrr LINDELÖF och EDV. HJELT från naturalhistoriska sektionen hrr ELFVING och PALMÉN samt från historisk-filologiska sektionen hrr SCHYBERGSON och GENETZ. I händelse hr Lindelöf vore förhindrad att åtaga sig uppdraget, skulle hr NEOvIUS i hans ställe i delegationen inträda. Societeten beslöt att vid instundande årsmöte skulle, förutom de tvenne minnestal hr ÅA. DONNER kommer att uppläsa, ett vetenskapligt föredrag hållas af tillträdande ordföranden, hr SYNNERBERG. Den 22 Mars. Sekreteraren anmälde att enligt ingånget sorgebudskap 5o- cietetens hedersledamot, professorn vid universitetet i Berlin och ledamoten af Vetenskaps-Akademien derstädes KARL WEIERSTRASS den 19 nästvikne Febuari aflidit i sitt 82:dra åldersår. Samma dag hade jemväl enligt meddelande från Veten- skaps-Akademien i Turin dess ledamot professorn LuIGI SCHIA- PARELLI med döden afgått. I skrifvelse af den 10 i denna månad anmodade Kom- munikations-Expeditionen i Kejserliga Senaten Vetenskaps-Societe- ten att till Expeditionen insända fullständig af behöriga verifikat XIV åtföljd redovisning öfver användandet ar de till bekostande af meteorologiska centralanstaltens deltagande i allmänna ryska im- dustri- och konstutställningen i Nischnij-Novgorod 1896 anslagna medel. Då hr Biese' emellertid upplyste att dylik redovisning af honom nyligen afgifvits, föranledde skrifvelsen ej vidare nå- gon åtgärd. : Upplästes en skrifvelse! från Finlands Ständers statsutskott af den 9 nästvikne Februari, af innehåll att Statsutskottet, med bifall till Societetens derom gjorda framställning, beslultit till Societetens begagnande från tiden från pågående landtdags slut till den 1 Juni 1899 upplåta den i ständerhusets nedra våning belägna s. k. restaurationssalen jemte det derimnanför befintliga rummet mot en årlig ersättning af 2,000 mark för uppvärmning, elektrisk belysning, renhållning samt erforderlig remont. Sedan fråga väckts om anordnande i sjöfartens intresse af observationer rörande is-, vind- och strömförhållandena vid Finlands kuster, hade Kejserliga Senaten i skrifvelse från Eckle- siastik-Expeditionen af den 23 nästvikne Februari anbefallt Societe- ten att efter samrådan med Öfverstyrelsen för lots- och fyrin- rättningen inkomma med yttrande och fullständigt förslag i saken, särskildt under hvilken tidsföljd och i huru stor omfattning den ifrågasatta nautisk-meteorologiska byrån skulle inrättas samt på hvad sätt och i hvilken utsträckning de arbeten, som afsetts böra åligga byrån, eljest kunde af meteorologiska centralanstalten utföras. Ärendet öfverlemnades till beredning af meteorologiska utskottet. Till införande i Öfversigten anmäldes följande tvenne uppsatser: Monazit von Impilaks, von WILHELM RAMSAY und ÅLLAN ZILLIACUS; Ueber einen neuen Messapparat fär Photographische Platten, von ANDERS DONNER. Hr SUNDELL som jemte hr LEMSTRÖM granskat Finska Ve- tenskaps-Societetens och Meteorologiska centralanstaltens räken- skaper, uppläste den dervid tillkomna revisions berättelsen, hvaraf framgick att någon anledning till anmärkning dervid icke fö- rekommit. På grund käraf beslöt Societeten att meddela skatt- XV mästaren ansvarsfrihet för förvaltningen af MSocietetens medel under år 1896 samt att redovisningen öfver meteorologiska centralanstaltens inkomster och utgifter under samma tid skulle i vanlig ordning till Revisionskontoret insändas. Enligt omförmälda revisionsberättelse utvisade Societetens räkenskaper följande summariska innehåll: 1. Finska Vetenskaps-Societetens kassa. Behalmno" från/ är 1800: 037, se ce « Inkomster Statsanslaget för Vetenskaps-Societeten limnigrafen i Hangö . 22 2” BIPPIUPHARTAN [OES (580 ms ierlg oy Sfp a UMSTECET. Tryekning och häftning af Societetens SITE RETA NE ONE EEE: 0 jon AR SSE Litografering och plancher till Societetens SEKLER oo ef ore ök SLE: nl se Lyra [Ör AOKAl CM 2 da see STR a sr Pe Arvoden: och -löners-5e set odöda nd das Föreståndaren för mekaniska verkstaden LTT ENE STEL: ÖA IG Vd a 11 SGT ARP OA Er Vatten Höjdspmällpisalo- ass. .c i a isens Frakter, postporto och telegram ..... VEU TIIS OTRS SR SE TE PA Le (or a nd För öfversättning och renskrifning . ... För inbindning af böcker till biblioteket Hirpenser OCH "diverse ;-Skoörstras. frös Bokallnn es till ar. LÖ OK re ns ES RAG a LÖrS00: 148 15,000: — 200:,— HÖGST NOOS Summa Fm. 32,154: 76 11,916: 55 2,259: — 2.000: — 1,600: — 2,700: — NER h 288: — 30 fälg 0 190: 85 210-00 598: 08 22.138: 48 10,016: 28 Summa Fm. 32,154: 76 XVI 2. Anslaget för polarexpeditionen. Behallnin os fans al see De GRs te ES ELSE 2,145: 86 Behållnimg sär: OMS SEN srk ag sd SN oder Erar (ene 2,145: 86 3. Statsrådet L. Lindelöfs donationsfond. Betalning ansal ts LOd Dee 2,986: 36 U ppPlupna Pam bö Tse ss et ör SEN 159: 03 3.145: 39 Belallning tll är slSOT so FER AE 4. Nordenskiöldska fonden för vetenskapliga resor. Behallning: från är. LOG LISE ss 205510:199 UPpPplupnaAsTADEOB + 455055 NR 1,013: 38 —26,130: 37 Behallningn tll AG sTS MAL ue ran SNES FRRRDI RR IR Sekreteraren anmälde att den delegation af två medlemmar från hvarje sektion, som af Societeten vid dess senaste samman- träde tillsattes för att, efter tagen kännedom af sektionernas yttranden i frågan, uppgöra förslag till fördelning af Längmanska prismedlen, numera fullgjort detta sitt uppdrag samt uppläste delegationens häröfver till Societeten aflåtna skrifvelse. I enlighet med delegationens förslag beslöt Societeten härå att den disponibla summan 3,000 mark skulle fördelas 1 tre lika stora pris om 1,000 mark och fann godt tilldela ett af dessa pris åt enhvar af nedannämnda författare: Docenten dr KNUT LEONARD TALLQVIST för hans arbete: Die Assyrische Beschwörungsserie Maqlå, nach den Origimalen im British Museum herausgegeben; Äldre läraren vid polytekniska institutet dr ROBERT HJAL- MAR MELLIN för hans afhandling: Ueber die fundamentale Wichtigkeit des Satzes von Cauchy fär die Theorien der Gamma- und der hypergeometrischen Functionen, samt E. 0. professorn dr ODO MORANNAL REUTER för hans arbete Hemiptera gymnocerata Europe, hvaraf V tomen under sistlidet år utkommit. ; XVI Tvenne förslag till inväljande af nya medlemmar, det ena inom historisk-filologiska och det andra inom matematisk-fysiska sektionen upplästes och hänskötos till vederbörande sektioners utlåtande. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från Landt- bruksstyrelsen, Svenska Litteratursällskapet, Finska Fornminnes- föreningen, Societas pro fauna et flora fennica, Geografiska för- eningen och Finska Läkaresällskapet härstädes, Senckenbergische Naturforsechende Gesellschaft i Frankfurt a. M., K. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen, K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften och Färstlich Jablonowskische Gesellschaft i Leip- zig, Oberhessische Gesellschaft fur Natur-und Heilkunde i Giessen, Académie des Sciences i Krakau, K. k. zoologisch-botanische Gesellschaft, K. k. geologische Reichsanstalt och Anthropologische Gesellschaft i Wien, Société géologique och Société Royale des Sciences i Liege, Carlsberg Laboratoriet i Köpenhamn, Société Linnéenne de Normandie i Caen, Société des Sciences i Nancy, Académie des Sciences, Musée Guimet, Museum dhistoire na- urelle, Ecole Polytechnique, Société mathématique de France och Société de géographie i Paris, Société Linnéenne och Aca- démie des Sciences samt Société d'agriculture i Lyon, Philo- sophical Society i Cambridge, Royal Irish Academy i Dublin, Roval Society och Royal Astronomical Society i. London, Literary and Philosophical Society i Manchester, Circolo matematico i Palermo, R. Accademia dei Lincei i Rom, Vetenskaps-akademien i Turin, Bergens Museum, K. Norske Videnskabs-Selskabet i Christiania, Fondation de P. Teyler van der Hulst och Société Hollandaise des Sciences i Harlem, Universiteten i Charkow och Dorpat, Naturforsher-Gesellschaft i Dorpat, Fysisk-matematiska föreningen vid universitetet 1 Kasan, Société mathématique och Société Archéologique samt Meteorologiska observatoriet i Moskwa, K. Vetenskaps-Akademien, K. Ryska Geografiska Sällskapet, Mi- neralogiska Sällskapet och Geologiska Komitén i St. Petersburg, Universitetet i Warschau, Högskolan i Göteborg, K. Vitterhets- Historie- oeh Antiqvitets-Akademien 1 Stockholm, Geological Sur. vey of Canada i Ottava, Texas Academy of Science i Austin Johns Hopkins University i Baltimore, American Academy of . 2 XVIII Arts and Sciences 1 Boston, Museum of comparative Zoology i Cambridge, Michigan Mining School i Houghton, Academy of Natural Sciences i Philadelphia, Smithsonian Institution, U. S. Bureau of Education, U. S. Department of Agriculture samt U. 5. Naval Observatory i Washington, Observatorio meteorologico central i Mexico, Academia nacional de "Cieneias i Cordoba samt Museo National i Montevideo, innalles 145 häften. Den 20 April. Från kansliet för Kejserliga Senatens Ekonomie-Departement hade Societeten fått emottaga ett exemplar i silfver af den me- dalj, som präglats till minne af aftäckandet af minnesstoden öfver Kejsar Alexander II. Hr SUNDELL anmälde till införande i Bidragen en redo- görelse för åskvädren 1 Finland 1896. Då observationer af åsk- vädren nu fortgått i tio års tid och ett material derigenom samlats, som lemnade tillfälle att studera fenomenet åtminstone 1 statis- tiskt hänseende, ansåg hr Sundell det närmaste målet med dem vara ernådt och insamlingen af hithörande observationer nu kunna upphöra. Dock borde uppmärksamhet häråt egnas å de meteorologiska stationerna 1 landet. . Med anledning häraf ville Societeten öfverlemna åt Meteo- rologiska utskottet att taga 1 öfvervägande om och på hvad sätt åskväders observationerna kunde under ledning af meteorologiska centralanstalten fortsättas. Hr KIHLMAN meddelade att de djurfenologiska antekningarna för år 1895 blifvit sammanstälda af magister K. E. STENR0O0S, medan hr Kihlman sjelf bearbetat det vextfenologiska materialet, men att tryckningen af dessa anteckningar genom oförutsedda hinder blifvit fördröjd. 5 Hr TH. HOMÉN anmälde att Meteorologiska utskottet den 531 nästlidne Mars verkstält inventering af meteorologiska central- anstaltens penningemedel och öfriga tillhörigheter samt meddelade Societeten det dervid tillkomna protokoll. Sedan vederbörande sektioner afgifvit yttranden om de förslag tilli nväljande af nya ledamöter i Societeten, som vid XIX senaste sammanträde framstälts, togos desamma nu under pröfning och invalde Societeten dervid enhälligt till ledamöter t. f. vice- kanslern vid Kejs. Alexanders-Universitetet, statsrådet dr KARL GABRIEL THIODOLF REIN i den historisk-filologiska och docenten dr WILHELM RAMSAY 1 den matematisk-fysiska sektionen. u Till Societetens bibliotek hade förärmgar ingått från Veten- skaps-akademin 1 Berlin, K. Leopoldino-Carolinische deutsche Akademie der Naturforseher i Dresden, K. Sächsische Gesellschaft der Naturforscher 1 Leipzig, Bayerische Akademie der Wissen- schaften i Mänchen, Wärttembergiscehe Kommission fär Landesge- schichte i Stuttgart, K. k. Geologische Reichsanstalt och Anthropo- logische Gesellschaft i Wien, K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn, Société mathématique de France och Société de géographie i Paris, Royal Society och Roval Astronomical Society i London, Circolo matematico i Palermo, Norske Videnskabs- Selskabet i Christiania, Universitetet i Dorpat, Société mathéma- tique i Moskwa, Fysiska Centralobservatorium och L'institut Imp. de médecine expérimentale i S:t Petersburg, Universitetet i Lund, Naturforschende Gesellschaft i Zärich samt Observatorio meteoro- logico central 1 Mexico, inalles 44 häften. Den 29 April. Sedan hr SYNNERBERG nu tillträdt ordförandeskapet, företogs val af viceordförande för det instundande arbetsåret; och tillföllo flertalet röster dervid hr A. DONNER. : Den 17 Maj. | Hr HÄLLSTEN hade till Societeten inlemnat ett arbete med titel: Analys af muskelkurvor, hvilket enligt författarens önskan kommer att införas i Acta. Hr E. Hjelt anmälde en uppsats af dr G. KOMPPA: Ueber Thionaphten oder Bensoethiophen; och biföll Societeten till dess införande i Öfversigten. På framställning af hr ÅA. Donner antogs likaledes till in- förande i Öfversigten en uppsats af docenten G. MELANDER: Sur XX un spectoméetre construit pour distinguer directement les raies telluriques dans le spectre solaire. Hr Schybergson anmälde följande arbete: , Finland i ut- ländsk historisk litteratur; Bibliografiskt meddelande af ROLF LAGERBORG '' samt förordade dess införande i Bidragen, hvartill Societeten samtyckte. Hr NEovius tillkännagaf att Meteorologiska Utskottet, som al Societeten anmodats inkomma med utlåtande angående önsk- värdheten att fortsätta de under hr Sundells ledning hittills insamlade åskvädersobservationerna och sättet för deras anord- nande, beslutit förorda att nämnda observationer skulle utföras åtminstone till slutet af innevarande lustrum under inseende af meteorologiska centralanstalten, som jemväl åtoge sig deras be- arbetning. Detta förslag blef af Societeten godkändt. På framställning af Meteorologiska Utskottet förodnades assistenten Heinrichs att under instundande sommar besöka Sjökulla jordbruksskola i Lappträsk socken, för att der anorda nederbördsmätningar samt observationer af extrem-temperaturer- I en till Finska Vetenskaps-Societeten stäld skrift hade direktorn för meteorologiska centralanstalten E. Biese anhållit att för helsoskäl få utöfver honom tillkommande semesterledighet under en månad ytterligare åtnjuta ledighet under instundande Juli månad, 1 hvilket fall han vore villig att under tiden aflöna ett biträde vid den pågående bearbetningen af observations- material; och fann Societeten godt härtill bifalla samt förordnade assistenten Heinrichs att under Juli och Augusti månader, hvar- under direktor Biese sålunda vore från sin embetsutöfning befriad, handhafva direktorsvården vid anstalten. Åt amanuensen Johansson beviljades semesterledighet under Juli månad. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från Ve- tenskapsakademierna 1i S:t Petersburg och Mänchen, Gelehrte estnische Gesellschaft i Dorpat, Société des Naturalistes i Kiew, Société des Naturalistes i Moskwa, Société Minéralogique 1 S:t Petersburg, Meteorologiska observatoriet i Tiflis, Universiteten i Charkow, Kasan, Warschau och Upsala, K. Gesellschaft der Wissenschaften 1 Göttingen, K. Physikaliseh-ökonomische Gesell- PRAT XXI schaft i Königsberg, K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaf- ten och Verein der Erdkunde i Leipzig, Académie des Sciences i Krakau, Physikalisch-medicinische Gesellschaft i Wärtzburg, Fondation de P. Tevler van der Hulst i Harlem, K. k. Geolo- gische Reichsanstalt i Wien, Société mathématique de France och Société de géographie i Paris, Reale Accademia dei Lincei i Rom, Royal Society, Royal Astronomical Society, Zoological Society och Meteorological Office i London, American Academy of Arts and Sciences och Society of Naturalhistory i Boston, Museum of Comparative Zoology i Cambridge, Mass., Smithsonian Institution och U. S. Department of Agriculture i Washington, Colorado College i Colorado, Nova Scotian Institute of Natural Science i Halifax, Observatorio meteorologico central i Mexico, Litterary Society i Madras, College of Science i Tokio, Finska Litteratursällskapet, Finska Läkaresällskapet, Sällskapet för Fin- lands geografi, Svenska Litteratursällskapet och Imspektören för . fiskerierna härstädes äfvensom från hrr Ch. Honoré i Montevideo och W. Lilljeborg i Upsala, inalles 68 häften. L. >: Tindelöf. YA Vetenskapliga Meddelanden. Meddelande ang. lösningars refraktion, samt en enkel metod att på grund af en lös- nings refraktion bestämma dess halt. Af Ernst Edv. Sundvik. Som bekant är, står halten af ett löst ämne icke i nå- got enkelt förhållande till refraktionen; och någon metod att af en känd lösnings refraktion beräkna denna hos en annan lösning af likaledes bekant halt känner man, såvidt mig är bekant, icke. Då jag emellertid, efter att hafva gjort försök under loppet af år, kommit till bestämda resultat i ofvan nämndt hänseende, så vill jag här anföra desamma, så myc- ket mer som det är att förmoda, att refraktionsbestämningar, hvilka i kemin hittills spelat blott en underordnad röle i och för qvantitativa undersökningar, hädanefter skola få en vida större användning och betydelse. Lagbundenheten i förhållandet mellan refraktion och halt syntes, efter vidlyftiga förberedande försök, vara störst, då samma mängd ämne (t. ex. salter) löstes till olika voly- mer med tillhjelp af vatten. Emellertid blef altid vid till- tagande förtunning endast en mindre del af refraktionen än- drad och största delen oförändrad. Vid tillsatts af en oänd- lig mängd vatten måste refraktionen dessutom blifva 1,333, d. v. s. vattnets. Dessa båda omständigheter läto förmoda, att vid fortfarande förtunning en faktor bland dem, hvilka hafva infiytande på totalrefraktionen, !) vid sådan anordning blef oförändrad och att ökningen, resp. förminskningen i re- 1 Denna borde till sin storlek bero dels af vattnet, dels af saltet, allt efter deras relat. mängd. 2 fraktion berodde på ökning, resp. minskning af den andra faktorn. Denna omständighet var lätt att genom försök ut- röna. För den skull gjordes följande försök med klornatrium- lösning, som i den form det här synes, blott är ett utdrag ur en större serie. 31,1 Na C!| Refraktion, på ecm?. funnen. 1 200 1,2577 25 300:=), — 3498 3) 600 | 13412 4 6,000 1,33381 Beräknas af dessa tal, funna för totalrefraktionen och under förutsättning att partialrefraktionen för den ena af de båda är konstant, storleken af denna senare, så får man till resultat 1,333; ty 200:--300 =1)3498 "= NT, 3577 NI NET SA 200: 600/==1,34129 -— DC 57 NED ERSS 200: 6,000 = 1,33381 — X: 1,3577 — XN; X= 11333 Men 1,333 är vattnets refraktion. Då sålunda samma mängder salt lösas i vatten till olika volymer, så förblir vattnets partialrefraktion oförändrad och variationerna ti refraktionen bero blott på saltet. Men häraf kan, såsom lätt inses, äfven dragas ett vigtigare slut; ty om detta nyss nämnda förhållande visar sig äfven 1 andra fall ega sin till- lämpning, så skola, om lUka stora qvantiteter af samma ämne lösas till olika volymer, (V, V'), dessa volymer stå ti omvändt förhållande till de resp. vätskors refraktioner, de representera, dessa dock minskade med lösningsmedlets re- fraktion, eller V: V=h'—B: b-2 — — — — 1. der V och V” beteckna: de olika volymerna, b och b” de dem motsvarande refraktionerna, samt 8 lösningsmedlets refrak- tion, hvilken vid användning af vatten är 1,333. Den låter föröfrigt såväl beräkna, som bestämma sig direkt. Den närmaste uppgiften blir nu att uppvisa den all- männa giltigheten af denna lag, för hvilken orsaks skull en 2 2 mängd försök blifvit gjorda. Jag skall sedan komma till de fall, der undantag ega rum, men vill genast anmärka, att tvenne ämnen, som kemiskt inverka på hvarandra, natur- ligen icke kunna följa samma lag, som tvenne indifferenta ämnen. De uteslutas derföre från försöken. Af naturliga or- saker är det likgiltigt om båda, eller blott det ena ämnet är flytande, liksom ock att tvenne fasta ämnen, hvilka till- sammans sönderflyta till en vätska (kamfer med fast fett m. fl), förhålla sig som en flytande lösning. Såsom ock synes af det följande har vanligen användts vatten som lösningsmedel, men ock toluol. Bland ämnen som lösts i dessa anföras här: flera olika slags salter, glyce- rin, alkohol, benzoösyreanhydrid. Beräkningen af refrak- tionen är alltid gjord med användning af den med fet stil utmärkta volymen jemte den motsv. refraktionen som kon- stanta membra i eqvationerna, på samma sätt som vid för- sta Tab. ofvan. (Blott V” behöfver således dessutom vara bekant för att hvarje denna motsvarande refraktion skall kunna beräknas enligt Formel 1). Man har sedan blott att till det funna talet (b—£8) addera 82 (lösningsmedlets refrak- tion !), då totalrefraktionen (b) erhålles. — FÖRT SOT OT öga sSOETN 0: 2= | Refraktion | Refraktion = 5 | Refraktion | Refraktion 5 funnen. | beräknad. re |. funnen. | beräknad. = | Sn 217,8: 200 100 1,3390 1,3592 100 13496 1,3498 200 23461 1,3461 200 1,3414 | 13414 1200 1.3394 1,3395 300) —1,3387 1,3386 600 1.3374 1,3374 600 1,33565 1,3358 1,200 1,3352 1,3352 J00-1-- 13350 1,3349 1,500 1,3345 1,33445 1.200 1,3344 1,3344 3,600 | —1,33370 1,33373 15500: terade &. LTD, 3341 3,000 iIs3apr ie: 133856 6.000:1-5H53832, >) --1-8338 ; ') Resp. derifrån subtrahera, se nedan, sid 5. — INS Me SO TrRS0: IV. Na Cl (i vatten) = 3 | Refraktion | Retraktion :S E Refraktion | Refraktion de j ec File funnen. beräknad. 2 funnen. beräknad. RT (Sr SH (OT i 24,6: 100 153552 1,3552 100 1,3805 1,3824 200 153441 1,3441 200 | 1,3577 153577 4001 —-1,33855 1,33855 300 1,3498 1,3495 600 1,.33668 1,33667 670 1,3412 1,3412 1,200 1.3349 1,33485 A0085-EI5SSEr 1,3385 1,50) 1,3343 1,33423 1,200 133712 T33TA2 3,600 1,33364 1,33362 1,500. | 1,3362 1,3363 3,000 | - 1,3346 1,3346 6.000 1,33381 1,33382 V. Benzoöésyreanhydrid i'Toluol?). ä | Refraktion | Refraktion CR funnen. | beräknad. 200 1,4980 1,4980 300 1,4948 1,4946 600 —-1,4916 1,4916 I001)-- LA905 | 14902 1,2001 — 1,4896 1,4896 1,500) — 1,48925 1,48925 3.000] — 1,4886 1,4886 6,000) — 1,4882 1,4882 12,000 1,48803. | d,4881 AF mom jä tr kon Iso 1)-8="1154879- (Moluon): I alla dessa fall hafva b—£8 och b'—£ varit positiva, så- ledes lösningsmedlets refraktion mindre än lösningens. Här anföres ett motsatt fall, der b—8B blir negativ, nemligen refraktionen hos alkohol-toluol-lösning (Tab. VD. NäR Alkohol-toluoliösning | | Refraktion : cm?, 50 cm? alkohol | funnen. | beräknad. 100 1,4222 | 1,4222 200 14560 | 1,14560 300 1,.£67.55, il 1,4673 600 1,4784 1,4782 200 — — 1,200 14842) 14842 2,400 i 1,4869 | 1,4870 4.800 14888 | 1,14884 2,600 1,4890- | 1,4891 Beräknas här som vanligt brytningen för 200 af den för 100, erhåller man b'—£ af analogin. 100: 200 =X: 1,4222 — 1,4898; X =-—0,0338. Då nu det sökta talet blir 1,4898 -F (—0,0338) = 1,4560 inses lätt, att detta utgör blott ett nytt bevis på allmängil- tigheten af ofvan uttalade sats. — Den här använda toluolen hade en annan refraktion, än den förut använda; och samma tal för densamma erhölls såväl vid beräkning enl. formeln J, som ock vid bestämning med refråktometer. Jag vill ännu anföra en tabell, emedan den deri gjorda beräkningen af refraktionen kan jämföras med af annan gjord direkt bestämning af densamma. I Beilsteins stora ,,Lehrb. der Chemie" finnes upptagen en tabell enl. Lenz öfver glycerinens icke blott sp. vigt från 100—1 ?/,, och det för hvarje 35 till 5?/,, utan ock den emot procenttalen svarände refraktionen. Den i tabellen förekommande uppgiften i ?9/, har jag, utgående från den angifna sp. vigten, omräknat i volym, nemligen den alltid 100 gycerin motsvarande. — Jag anför dessutom endast hvar 10:de /,, börjande från 75 ?/, af nedan anförda skäl, samt ställer jemsides med denna ta- bell en annan, der jag direkt behandlat glycerin på samma sätt, som förut anförda ämnen 1 vattenlösning. 1) Lösningsmedlets (toluolens) refrakt. =1,4898 (= 8). co VII. Glycerin i vattenlösning. VII. g Rh I 2 E ”v | Refraktion = SÅ Refraktion BE enas => = Anm. SS n | angif-| beräk- s ? | angif- | beräk- Se ven. | nad. T ven. | nad. 110,96 75/, [1,4395 | 1,4404 50 1,3619 |1,3619 |Omkr. 21929/,. 120,28! 709/, [1,4321 | 1,4321 100 | 1, 3474 |1,3474 143,73] 609/, IIy41602!)] 1,4159 200 |1,34025) 1,34022 176,65 D09/ LOT 00 JO05FK588 TT BSS 220,33" 4000 fil3860, | 3857 450 |1,3360 | 1.3362 309-47 5-3 0:06 Sm ST 675 | 1,3349 |1,3351 476,25) 209/) |1,3585?)) 1,3580 1012,5 | 1,3343 | 1,3344 | Omkr. 1 9/,. d76,08) 10”/, |1,3454 | 1,3452 IN75,0 1:0/,-]1,3342-. |) 1,;3342 | Jämför man Tab. VII med resultaten af förut gjorda försök, finner man äfven här nästan samma öfverensstäm- melse mellan funna och beräknade värden för refraktionen. Här finnas egentligen blott 2:ne fel, nemligen deri, att den angifna refraktionen för 609/,—1,4140 — och likaså för 20 9/,—1,3595 — ej ens närmelsevis stämma öfverens med den beräknade. Då emellertid öfriga tal skilja sig på sin höjd genom 3 a 4 på 4:de decimalen, men felet här blefve resp. 19 och 15, så synes det uppenbart, att ett fel ligger till grund för denna differens, och detta så mycket mera, som de här i Tab. ej angilna uppgifterna för 55 och 65 9/, liksom för 15 och 25 9/, stämma lika väl som öfriga tal. 3?) — Särskilda försigtighetsmålt har jag varit tvungen iakttaga vis-å-vis glycerinets förtunning, på det att icke, till följd af dess tjockflytande beskaffenhet, en vid kärlväggarna möjligen 1) I. Beilsteins Lehrb. står 1,4140, påtagligen tryckfel. I 3 3 USTALELISN 95 d:o d:o. 3) Vid anstäld interpolering med tillhjälp af de i samma ofvan nämnda tabell af Lenz angifna värden för refraktionen af en 15 och 25?/, -tig glycerinlösning, liksom af en 55 och 65 /, -tig sådan er- hållas värden mycket nära öfverensstämmande med mina ofvan an- gifna, — ett bevis ännu att något fel måtte hafva insmugit sig i tabellen. — T vidhängande rest komme att blandas med lösningen vid till- satts af vatten samt sålunda öka refraktionen. — Orsaken till det mindre tillfredsställande resultatet vid användning af glycerinlösningar af större halt än 60 /, be- ror på volymsförändringar vid lösning i vatten, omständig- heter, som nedan skola beröras. — Äfven i öfrigt är diffe- renserna emellan funnen och beräknad refraktion ej fullt så god som vid användning af saltlösningar. Under 60 9/, är, såsom jag kunnat konstatera det, resultatet fullt jemförligt med dessas. På grund af lösningars förhållande i detta afseende, är det möjligt att med lätthet bestämma halten af ett löst ämne, förutsatt att man känner dess refraktion, eller rättare: är i tillfälle att bestämma denna. Bestämningar med tillhjälp af refraktometern äro ej ovanliga, hvarföre exempelvis ofvan anförda tabell i Beilsteins Lehrbuch är åtföljd af uppgift öfver icke blott sp. vigt, utan och refraktion för hvarje 5 till 3 ?/,. Bestämningen är dock något omständig. Tempe- raturen, då refraktionen bestämts, måste noggrant iakttagas, interpolering kan ej undvikas etc. Resultatet blir ej heller noggrannare, än vid följande enkla metod. Har man en lösning, bestämmes först vid rumtempera- twr dess refraktion. Man gör derpå en godtycklig lösning af samma ämne, exempelvis 1 å 3: 10 cm? och bestämmer refraktionen, sedan kärlet genom nedsänkning i vatten åf rumtemperatur bragts till denna värmegrad. Man har nu att enligt analogin: Vi VI =: bf beräkna resultatet. Följande exempel skola närmare belysa metoden: Ex. 1. Gifven: en koksaltlösning i vatten; refrakt. (b) = 1,3412." En annan lösning göres af 31,1:-3;,000 cm? (d. v. s. 10,0 cm? conc. lösning: 300 cm?). Af analogin 3,000: N=41)'3412—1,333: 1,33464—1,333 erhålles X = 600, d. v. s. 31,1 gram klornatrium finnas i 600 cm? lösning. 9 6 Ex. 2. Ka J-lösning; b=1,3546: 16,6 gr. Ka J lösas till 180 cm?, då dess refraktion visar sig vara 1,3450. Af formeln: X: 180 = 1,3450—1,333: 1,3546—1,333 beräknas 00 = 0,0216 5 X = 100. På 100 cm? finnas således 16,6 gram jodkalium. Ex. 3. En lösning af Mg 5SO,-7 H> O har refr. 1,3410; huru skall den förtunnas för att lösningen skall gifva refr. 15335 Den första lösningen anses som 100: 100; man har då: 100:-2= 1;3354—1533'3: 1138 410— 1,3:33; NE S00- 00 MUSE NaNS: 100 cm? skola förtunnas med vatten till 333,3 cm3. Den gjorda refraktionsbestämningen gaf 1,3354 (eller 1,33541) Vid mycket svaga lösningar har skilnaden i beräknad och verklig volym varit som 403 i st. £ 400; 594 i st. f. 600 etc. Här har en enhet på 4:de decimalen redan en viss betydelse. I de flesta fall är resultatet emellertid jämförligt med andra optiskt-analytiska, ja ofta lika nogranna som kemiskt-analvtiska resultat. Vid metodens användning måste man noggrant iakt- taga den omständigheten, att temperaturen hos instrumentet, hos lösningarna samt hos glasstafven, hvarmed man uttager profdroppen, är lika. Man vinner detta bäst på sådant sätt, att alla dessa få stå i samma rum för att antaga dess tem- peratur. Vid mina försök har jag användt en byrett och ett i ena ändan tillsmält glasrör, detta graderadt i 0,1 cm? och noggrant öfverensstämmande med byretten till volymen. Det afvägda saltet har jag infört i röret, försatt med något vatten, tillslutit med en propp, samt omskakat i och för lös- ning. Kärlet har derpå nedsänkts i ett annat kärl, fyldt med vatten af rumtemperatur, tills det antagit denna, derpå fylts med lösningsmedlet till strecket, hvarefter åter omblandats noga och ånyo nedsänkts. Slutligen har refraktionen be- stämts. Vid förtunning af vätskan till vissa volymer har en del athälts, kärlets väggar ofvanom vätskeytan noggrant af- 5) torkats med filtrerpapper, veckladt om en glasstaf, hvarefter den beräknade vattenmängden etc. tillsatts ur byretten. All- tid har dubbel afläsning egt rum, nemligen både på byretten och på blandningskärlet. Metodens fördelar framför annan bestämning ligger i dess lätta utförbarhet och den korta tidsutdrägt, den erfor- drar. Endast afvägningen för beredning af proflösningen kan anses mindre angenäm; men det utjemnas deraf, att det alls icke är nödigt att afväga en jemn qvantitet i gram, utan en godtycklig mängd. Före lösningen af denna kan man lätt beräkna tillsatsen af vattnet så, att volymen blir ett jemnt fal: 30: em:;-8, är 16: 200-å- 600 em” "ete)>- Harman sedan funnit mängdens ämne på en viss volym, har man nu blott att af sp. vigten beräkna vigtsprocenten. — En annan vigtig fördel vid metodens användande är den, att den eger sin tillämpning der, hvarest man icke eller med stor svårig- het kan göra en qvantitativ bestämning: lösningar af oljor i alkohol, kloroform, kolsvafla, vatten löst i fenol, samman- satta lösningar etc. Naturligtvis måste man där genom direkt bestämning fastställa värdet för 8, likasom ofvan vid alko- hol-toluollösningen. Nu har jag att nämna de fall, der det angifna förhål- landet meilan volym och refraktion icke eger full giltighet. Jag har redan uteslutit de fall, der ämnena kemiskt inverka på hvarandra, men måste, af oftast samma skäl, äfven ute- sluta sådana, hvilka starkt kontrahera sig vid blandning, så- som vatten med alkohol eller ättiksyra. Äfven glycerin och vatten förändra volym starkt, hvilket synes af sp. viglen. På samma sätt förhålla sig alla saltlösningar i vatten i sin mest koncentrerade form. Har emellertid genom förtunning med en viss mindre mängd af lösningsmedlet volymsförän- dringen redan egt rum, så följa vid vidare förtunning ämnena noggrant den ofvan ångifna lagen. En 60 /, glycerinlösning, en 30/, NaCl lösning o. s. v. derunder afvika föga, eller alls icke mera från den allm. lagen. 10 Såsom synes har alltid utgåtts från en enda förtun- ning vid beräkning af refraktionen för alla de öfriga. Vid glycerin har jag utgått från den (liksom alltid) understrukna refraktionen för 70 ?/,, hvarifrån jag räknat dels uppåt, dels nedåt; vid Na Cl från 31,1 gram på 200 cm3. Har man nått den punkt, då vidare volymsförändring icke mera eger rum 2!) och beräknar uppåt (således t. ex. för Na Cl från refr. för 200 cm? till refr. för 100 cm?) erhåller iman alltid för högt tal något som förefaller naturligt, såframt det här gälde en kon- traktion. — De af mig använda instrumenten i och för bestämning af refraktionen hafva varit, dels Zeiss” (Abbé's) större re- fraktometer, dels den mindre ,,å vision directe' för lösnin- gar af högst 1,4 i refraktion. Det har visat sig att denna, åtminstone det instrument som här användts, är fullt jem- förligt med det förra, såframt icke refraktionen är mycket liten, d. v. s. allt för nära närmar sig vattnets. För vissa serier, dock blott par gånger, har jag användt Pulfrich's apparat; emellertid åstadkomma de många interpoleringarna en obehaglig tidsutdräkt, som är så mycket oangenämare, då det är af nöden att bibehålla möjligast likformig tempera- tar i rummet. Helsingfors den 20 Januari 1896. Ernst Edv. Sundvik. !) Denna befinner sig vida utöfver 30,1: 200 C?; tillsatts af 5 åa 10”/, H,O till den koncentr. saltlösningen är tillräcklig att hin- dra vidare volymsförändring. Redogörelse för fortgången af de astrofotogra- fiska arbetena å observatoriet i Helsingfors under tiden Juni 1895 till Maj 1896. Af Anders Donner. (Meddeladt den 20 September 1896.) Fotografiska upptagningar. De fotografiska arbetena vidtogo den 23 Augusti med en klar period, som sedermera, med endast korta afbrott, fort- for till slutet af September. Oktober var deremot mulen, med undantag för några klara nätter i midten af månaden, November jämförelsevis gynnsam, December åter så godt som fullständigt mulen. Inalles hafva dessa månader att uppvisa 29 observationsnätter. Mot vanligheten voro deremot Januari och Februari månader utmärkta af klara nätter, utan att dessa dock hade åtföljts af alltför stark köld. Det fotografiska utbytet blef ock under denna tid synnerligen rikligt. Deremot voro Mars och April betydligt mindre gynnsamma, än hvad i regeln plägar vara fallet. Sammanlagdt har våren gifvit oss 31 observationsnätter, hela arbetsåret sålunda 60. Det derunder vunna fotografiska resultatet utgöres af upptagningar å 350 plåtar. sd Hufvudföremålet för våra fotografiska arbeten under det gångna året har likasom tidigare varit bildandet af det fotografiska underlaget för stjärnkatalogen. Härå har arbe- tats under 46 observationsnätter, hvaraf halfva antalet fallit inom hösten, andra hälften inom våren. Utbytet har varit under hösten 131, under våren 151 katalogplåtar, tillsam- mans sålunda 282. Härmed föreligga såsom färdiga samt- 12 ga de fotografier, på hvilka stjärnkatalogen för den Hel- singfors observatorium tilldelade fotografiska zonen skall grunda sig. Att detta resultat uppnåtts, derför hafva vi till stor del att tacka den klara period, som inföll under Januari och Februari månader detta år och hvarigenom det blef möjligt att kunna fylla en jämförelsevis stor lucka, som lämnats öppen till följd af mulen väderlek under samma arstid föregående år samt till följd af andra på denna tid fallande fotografiska arbeten. "Jag bör dock tillägga, att efter all sannolikhet en del katalogplåtar ännu kunna komma att blifva ersatta genom nya upptagningar, der det nämligen genom den definitiva granskning, som lämpligast verkställes i sammanhang med plåtarnas utmätning, kan komma att visa sig, att den rin- gare känsligheten hos någon sändning plåtar samverkat med en mindre genomskinlighet hos luften och gjort, att Baten innehåller för litet antal stjärnor. I det anförda antalet af katalogplåtar ingår icke ett mindre antal plåtar, af hvilka hvar och en jämte en kata- logregion upptager någon af Pritchard”s kontrollregioner och hvilka" afse bestämmandet af katalogstjärnornas storleks- klasser. I mina tidigare redogörelser har omnämts ett arbete beträffande undersökning af parallaxer och egenrörelser inom Hyadernas intressanta och vigtiga stjärngrupp, för hvilket vi åtagit oss framställandet af det fotografiska underlaget och vid hvilket plåtarnas utmätning och reduktion är afsedd att verkställas å den anstalt för detta slags arbeten, hvilken grundats af professor J. C. Kapteyn i Groningen och som slår under hans ledning. För nämda arbete hafva under året 16 plåtar för egenrörelse tagits, hvar och en omfat- tande 3 expositioner å 20 minuter hvarje, tagna med till hälften afbländadt objektiv. Upptagningarna för parallax föreligga redan förut kompletta och hafva redan tillstälts professor Kapteyn. Upptagningarna af Jupiterssystemet, hvilka af oss verk- 13 stälts på anhållan af föreståndaren för observatoriet i Pul- kova, -v. statsrådet O. Backlund, hafva fortgått under 22 qvällar af året. Emedan -afståndet från Jupiter till Plejaderna blifvit altför stort, för att man, oaktadt instrumentet är mycket noggrannt orienteradt, skulle utan vidare kunna för Jupiters- systemet använda det värde för orienteringen, som fram- ginge ur Plejadfotografier, har det blifvit nödvändigt att ersätta Plejaderna genom någon annan himmelstrakt inne- hållande väl bestämda stjärnor. I anledning häraf har stjärn- gruppen Preesepe, i hvars närmaste närhet Jupiter befunnit sig under vintern, hvarje qväll omedelbart före eller efter upptagningarna af Jupiterssystemet fotograferats å samma plåt, i afsigt att sålunda bestämma plåtens konstanter för hvarje qväll. Derjämte har under detta års upptagningar objektivet varit till hälften diafragmeradt. — De under de föregående åren verkstälda upptagningarna hafva numera utmätts af astronomen vid Pulkova observatorium dr JF. Renz. Under senaste sommar meddelade professorn vid Co- lumbia universitetet i New-York Harold Jacoby mig en af honom i samråd med föreståndaren för observatoriet på Goda Hopps Udden D. Gill utarbetad plan till bestämmande af positionerna för stjärnorna närmast hvardera himmels- polen. Denne sistnämde hade tillika åtagit sig alt fram- ställa de plåtar, hvilka för trakten kring sydpolen blifva erforderliga. Professor Jacoby anhöll tillika, att Helsingfors observatorium skulle åtaga sig det motsvarande arbetet för nordpolen. De 12 till detta arbete hörande plåtarna blefvo ock af oss tagna under loppet af September och derjämte ännu en plåt för bestämmande af polarstjärnornas storleks- klasser. Plåtarna hafva sedermera tillstälts professor Jacoby. Den nämda undersökningen har enligt den öfverenskomna planen ännu för vårt observatorium ett särskildt intresse, i det att därur bör framgå såväl en ny bestämning af distor- sionen hos objektivet till vår fotografiska refraktor, som ock ett bidrag till lösningen af frågan om den olika skala i de 14 två rätvinkliga koordinaterna, hvilken tyckes sannolik på grund af en del här gjorda undersökningar. Mätningarna - af dessa plåtar hafva under professor Jacoby's ledning redan sedan någon tid fortgått vid Columbia-universitetet. För särskilda ändamål eller för att öka observatoriets samling af fotografier af särskildt beaktansvärda celesta objekt hafva slutligen ännu ett antal fotografiska upptagnin- gar verkstälts. Fotograferingen har i regeln skötts af mig och af observatorn mag. G. Dreijer; tidtals har den ene eller den andre ersatts genom assistenten K. Sundman. Mätningar och beräkningar. Upprättandet af kartor, dessas kontroll och uppskattan- det af storleksklasserna samt slutligen själfva mätningarna af de rätvinkliga koordinaterna hafva fortgått enligt samma plan som de tvenne föregående åren. Fröknarna M. Biese och N. Helin hafva verkstält mätningarna och kartornas upprättande, jag åter kontrollen af kartorna, storleksklas- sernas uppskattande och utväljandet af de stjärnor, som borde mätas. Hela antalet uppmätta plåtar stiger numera till 160, i det att 40 plåtar under detta år blifvit mätta. Bland dessa plåtar ingår ett antal, jämnt fördelade inom zonen och valda med afseende derå, att sålunda vinna en om ock blott approximativ förestälning om stjärnför- delningen inom zonens olika delar och om det antal stjär- nor, som man skall hafva att mäta å hvarje plåt, såväl i olika himmelstrakter som i medeltal. Resultatet var följande: Rektascension: Antal stjärnor: ORIIOR 264 | 220 308 0) 128 (ÖA SI) 10h 20m 94 12-010 it 14 20 147 16 30 185 19-56-20 SKA 20:3410 240 221 20 255 och i medeltal 237 stjärnor å hvarje plåt. Då antalet till Helsingfors-zonen hörande plåtar är 1,008, skulle i enlighet härmed mätningarna komma att om- fatta inemot 240,000 stjärnor. Större delen af zonen är emellertid dubbelt betäckt af plåtar och dessa gripa äfven i öfrigt in på hvarandra, så att de flesta stjärnor förekomma på minst två plåtar, många på tre och många t. o. m. på fyra plåtar, hvarför antalet skilda objekt, hvilkas positioner komma att ingå i den såsom resultat af detta arbete fram- gående stjärnkatalogen, torde böra anslås till 100,000 å 120,000. Denna beräkning kan emellertid icke vara annat än approximativ. Utslaget beror isynnerhet af antalet stjärnor inom vintergatan och särskildt inom dess i zonen tätaste del vid « = 205. Hopningen af stjärnor i denna trakt kan möjligen vara betydligt större än bvad som framgår af ofvanstående tablå, hvilken hvad denna del af zonen angår beror på blott ett fåtal plåtar. Öfverhufvud är det ju be- kant, att antalet stjärnor af en viss fotografisk storleksklass växer mot vintergatan till betydligt starkare än antalet stjärnor af motsvarande visuella storleksklass. Antalet stjärnor, hvilka hittils blifvit mätta, stiger till 22,135, gifvande sålunda för hvarje plåt ett medeltal af 138 stjärnor. Mätningarna hafva fortfarande utgjorts af koordinat- mätningar, sålunda att såväl samtliga (2 eller 3) bilderna af hvarje stjärna som de två omgifvande strecken pointe- rats med en dubbeltråd. När sålunda samtliga bilders x- koordinater blifvit mätta (och af en person), har plåten 16 vridits 902 och samtliga y-koordinater likaså mätts. Denna mätningsmetod har jag ansett böra föredragas framför den samtidiga mätningen af båda koordinaterna, emedan mät- ningar i samma riktning, i hvilken ljuset infaller, enligt min erfarenhet synas behäftade med särskildt stora personliga fel. Dessa bero sannolikt på, att belysningen af fältet icke fås på samma sätt likformig i denna Frans som i den deremot vinkelräta. Personliga olikheter uppträda emellertid också, beroende på att instälningen ständigt sker genom dubbeltrådens fö- rande i en bestämd riktning. För bestämrnande af dessa eqvationer hafva under detta år y-koordinaterna å några plåtar mätts för andra gången och dervid med plåten i ett läge 180? olika mot dess läge vid den första mätningen. Skilnaderna emellan de två serierna af mätningar hafva sedermera ordnats såväl efter stjärnornas storleksklasser som efter deras afstånd från plåtens centrum, i afsigt att sålunda utfinna lagbundenheter hos dessa skilnader och med tillhjälp häraf kunna konstruera tabeller för motsva- rande korrektioner. Då emellertid dessa korrektioner vidlådas af en icke ringa grad af osäkerhet, vore det synnerligen önskvärdt, att mätningarna af hvarje koordinat skulle verkställas i två om 150? olika lägen af plåten. Hvad som ansetts hindra detta är, att det redan dryga mätningsarbetet sålunda komme att i väsendtlig mån ökas. Önskvärdheten af en sådan anord- ning af mätningarna qvarstår emellertid och skola vi derför 1 höst göra försök med en mätningsmetod, vid hvilken ök- ningen af mätningsarbetet icke blir öfverdrifven och der ersättning i stället torde kunna vinnas genom förminskadt och säkrare räknearbete vid härledandet af de rätvinkliga koordinaterna. För största delen af de mätta plåtarna äro de = vinkliga koordinaterna för hvarje bild äfven härledda, likaså har för det öfvervägande antalet plåtar de två hufvudbil- dernas sammanförande till en enda samt anbringandet af delningsfel och af korrektionen pyy verkstälts. Dessa arbe- 4 kk” ad . - q FOR SE SS RE ESP SEA EPS EEENAA FE ten hafva till största delen utförts af fröknarna N. Helin och M. Biese, under de senare vårmånaderna äfven af fröken O. Sederholm. Under de föregående månaderna har fröken Sederholm varit sysselsatt med slutförandet af Bonner zonkatalogens uppreducerande till 1900.0. Reduktionen har omfattat alla de stjärnor, hvilka innehållas å de till Helsingfors fotografiska zon hörande plåtarna. Detta vidlyftiga arbete, omfattande omkring 13,000 stjärnor, föreligger nu såsom afslutadt. Kontrollen som utföres med tillhjälp af differenserna i ort och precession, erfordrar jämförelsevis litet arbete och verk- ställes för hvarje himmelstrakt först omedelbart före stjär- nornas användning till "bestämmande af konstanterna för plåtarna inom samma trakt. Antalet af de plåtar, för hvilka konstanterna beräk- nats med tillhjälp af de å plåten förefintliga stjärnorna ur Bonner zonerna, har under året vuxit med 46. Dessa kalkyler hafva utförts af observatorn mag. Dreijer och assi- stenten Sundman. Då emellertid de å en plåt liggande zonstjärnorna icke ensamma äro tillräckliga för att med erforderlig noggrann- het härleda plåtens konstanter, har jag, såsom redan i se- naste årsredogörelse antyddes, varit sysselsatt med utredan- det af frågan, på hvad sätt jämförelser emellan stjärnor, gemensamma för denna plåt och för vidliggande plåtar, för hvilka konstanterna äfvenledes äro approximativt gifna, kunde på lämpligaste och enklaste sätt användas i och för förbättrandet af konstanterna för plåten i fråga. Vid dessa undersökningar har jag varit biträdd af assistenten Sund- man. Den metod, vid hvilken vi stannat och som seder- mera blifvit använd vid härledandet af konstanterna för ett stort antal plåtar, har blifvit framlagd i en under året i Societetens Acta publicerad afhandling: Sur le rattachement de clichés astrophotogruphiques. På det att jämförelsen emellan en stjärnas position på tvenne plåtar må kunna verkställas så lätt som möjligt, har det blifvit nödvändigt att konstruera en samling hjälp- sd pA 18 tabeller, med hvilkas tillhjälp jämförelse kan ske omedel- bart emellan stjärnornas rätvinkliga koordinater på de två plåtarna, utan att det blir nödigt att härleda stjärnans rekt- ascension och deklination. Denna tabellsamling föreligger äfvenledes numera färdig. Uträknandet af tabellerna har skedt genom herrar Dreijer och Sundman samt mig. I den astrofotografiska kongress, som hölls å observa- toriet i Paris den 11—15 Maj detta år, hade undertecknad med resemedel ifrån Universitetet tillfälle deltaga och hade dervid äran blifva utsedd till den ene af kongressens sekre- terare saml till medlem af de subkommissioner, som hade att till kongressen uttala sig beträffande fortsättningen al arbetena å himmelskartan samt om den noggrannhet, som borde uppfyllas af såväl mätningarna af de rätvinkliga koordinaterna som af uppskattningarna af storleksklasserna. Jag tillåter mig här nämna, att den noggrannhet, hvilken i berörda afseenden de facto uppnås vid arbetena a härva- rande observatorium, betydligt öfverskrider den, hvilken af kongressen ansågs kunna begäras af alla i företaget del- tagande. Under återresan från Paris egnade jag några dagar åt ett besök hos professor Kapteyn 1 Groningen och hade jag derunder tillfälle att se den af honom grundade anstalten för mätning och reduktion af fotografiska stjärnupptagnin- gar samt att göra närmare bekantskap med det synnerligen ändamålsenliga sätt, som af honom användes för bearbet- ning af de plåtar för parallaxbestämningar, hvilka tagits härstädes och stälts till hans förfogande. Af under året publicerade arbeten, hvilka grunda sig på här tagna fotografiska plåtar, må nämnas en större af- handling af M. Bronsky och A. Stebnitsky öfver stjärnho- parna hb och y Persei, tryckt i S:t Petersburger Vetenskaps- akademins memoirer och innehållande en katalog öfver inemot 2,000 stjärnor samt en uppsats öfver stjärnhopen 19 G. C. 4294 offentliggjord af grefvinnan N. Bobrinskoy i samma akademis bulletin. Under utarbetande är vidare en undersökning af F- Renz öfver Jupiterssystemet, grundad på de härstädes ända sedan år 1891 fortgående upptagningarna för detta ändamål. Randbemerkungen zu Minucius Felix von C. Synnerberg. In den Acten der Societät (T. XVI) habe ich vor ei-- nigen Jahren in einer Abhandlung Observationes criticae in M. Minucii Felicis Octavium eine Anzahl Verbesserungsvor- schläge zum Text des genannten Verfassers veröffentlicht. Diese sind mit Wohlwollen und viel Zustimmung von Mähly (Wochenschr. f. klass. Philologie, 1889, 5. 1258 £.) und Kurz (Neue Philol. Rundschau, 1890, 5. 315 f.) beurtheilt worden. Auch Dombart (Berl. Philol. Wochenschr., 1890, 5. 1431 f.) hat, obgleich im Ganzen ablehnend, wenigstens die von mir ausgesprochenen Vermuthungen zu 4, 4; 5, 7; 34, 2 und 34, 3 beachtenswerth gefunden. Ich weiss nun ganz gut, mit wel- cher Vorsicht und Zuriäckhaltung die Konjekturalkritik in unseren Tagen gehandhabt werden muss, und gegeniber einem reichlicheren Handschriften-Material ist ihr wohl nur ein sehr beschränkter Raum zuzutheilen. Anders aber ver- hält sich die Sache, wenn ein sehr verdorbener Text durch. eine einzige Handschrift berliefert worden ist, wie dies mit dem des Minucius der Fall ist. Dann muss bei der Emendation solchen Unständen wie der Sprache und dem Stil des Verfassers nebst seinem schriftstellerisehen Charakter und seiner ganzen FEigenart iäberhaupt eine viel grössere Bedeutung als sonst zuerkannt werden. Hat man mit einem solchen Verfasser, wie z. B. Tertullian, zu thun, der sich dem Redefluss dermassen hingiebt, dass man von ihm in seiner Sprache und Ausdrucksweise beinahe alles erwarten kann, der mit anderen Worten sich einen ganz subjektiven 21 Stil gaschaffen hat, dann schreitet die Kritik, so bald sie von der Ueberlieferung im Stich gelassen wird, auf sehr schläpfrigem Boden. Hat aber ein Verfasser seiner Sprache ersichtlich viel Miähe und Umsicht gewidmet, hat er nach einer gewählten Darstellungsweise gestrebt und ist er den besten Vorbildern gefolgt, dräckt er sich im Allgemeinen und an den Stellen, wo der öberlieferte Text intakt ist, klar, logiseh und bestimmt aus, dann wird, was ihn anbetrifft, die Aufgabe der Konjekturalkritik bedeutend erleichtert, wie diese hier auch volle Berechtigung hat. Ein solcher Verfas- ser ist Minucius; darin stimmen ja alle, die sich mit ihm eingehend beschäftigt haben, äberein, wie auch darin, dass sein Text in einem sehr beschädigten Zustande uns iiber- liefert ist. Eben diesem Umstande ist es zuzuschreiben, dass seine Sprache, die er offenbar mit gradezu peinlicher Mihe geglättet hat, bisweilen holprig, ja hier und da kaum ver- ständlich ist. Es giebt meines Erachtens gar keine Veran- lassung dazu, dass wir, wie Dombart will (a. a. O. S. 1433), auf weitere Bemiihungen verzichten sollten jene durch Ungunst der Verhältnisse bei ihm entstandenen Mängel zu heben. Muss man also die Sprache des Minucius als eine wahre Kunstsprache bezeichnen, so ist damit keineswegs geleugnet, dass sie sich durch einen ziemlich starken Zug der nach- klassischen Zeit kennzeichnet, dass sie nicht selten in Satz- fägungen, in Anwendung und Wahl der Wörter das Gepräge ibrer Zeit trägt. Dieser Umstand vermindert in keiner Weise den Werth der Darstellung, und er ist vielleicht von der Kritik nicht immer genug beachtet worden. Aber nach- klassisch, afrikanisch, oder wie man es nennen will, und unverständlich oder sprachwidrig zu schreiben ist doch nicht dasselbe. Schliesslich bemerke ich noch, dass ich jetzt wie auch fräher eine Anzahl Verbesserungsvorschläge vorgebracht habe, die den Zweck haben durch Einschieben von einem oder mehreren Wörtern, ohne dass der iberlieferte Text im Ueb- rigen geändert wird, diesen lesbarer zu machen. VWVoraus- gesetzt, dass sie im Geiste des Verfassers gehalten sind und 22 einen richtigen Sinn darbieten, so sind sie wohl als die ge- lindesten zu betrachten, die wenigstens provisorisch ihre Berechtigung haben, bis man bessere und sichrere Heilmit- tel gefunden hat. Auch habe ich mich im Folgenden be- mäöiht den verdunkelten Sinn einiger Stellen durch Interpre- tation aufzuklären. 1, 4: Sic solus in amoribus conscius, ipse socius in erroribus. Ich vermuthe Minucius hat so geschrieben: Sic solus in omnibus rebus conscius, ipse socius in erroribus. Dass das Wort amoribus nicht richtig uberliefert sei, haben auch Andere vermuthet. Denn in dieser erhabenen, ja sogar feierlichen Rede passt ein solches frivole Geständ- niss durchaus nicht. Freilich könnte, wenn man mit Lind- ner (Ausg. 2:te Aufl.) nach amoribus ein Komma setzt und mit Koch (Rhein. Mus. 1873 S. 615) ein zweites solus vor consius einschaltet, ein leidlicher Sinn hergestellt werden. Die Stelle wärde dann so lauten: Sic solus in amoribus, solus conscius, ipse u. s. w. Aber dadurch wird der vom Verfasser offenbar beabsichtigte Gegensatz ganz verwischt. Baehrens hat (praef. p. V) mit Hinweisen auf Verg. Eecl. 9, 56: causando nostros in longum ducis amores das amores des Minucius nicht als Liebschaften, sondern als Lieblings- neigungen deuten wollen: wenig glaublich schon wegen der Zweideutigkeit des Ausdrucks. Kronenberg (Minuciana, Ley- den 1889, p. 12) hat vorgeschlagen angoribus zu lesen; das kann aber eben so wenig gebilligt werden wie maeroribus oder animi maeroribus, woran man auch denken könnte. Denn so wärde der Gedanke nur halb und schief sein, da gegénseitige Mittheilung nicht nur trauriger, sondern auch fröhlicher Vorfälle unter Freunden ein Zeichen vertrauter Freundschaft ist. In der von Kronenberg aus Cic. de fin. 1 20, 67 angefährten Stelle heisst es ja auch: nam et laeta- mur amicorum laetitia aeque atque nostra et pariter dolemus angorihus. Und, wie es natärlich ist, spricht Cicero von wirklicher Theilnahme, nicht von blosser Milwissenschalt. In einer ebenfalls von Kronenberg angefährten Stelle aus Cic. Att. I 18, 1 lesen wir: tu —, qui mihi et in publica re so- cius et in privatis omnibus conscius — — esse soles — Hier sollte man eher einen Anlass zu Emendation suchen. Wäh- rend bei Cicero auf in publica re und in privatis omnibus das hauptsächliche Gewicht fällt, sind bei Minucius conscius und socius offenbar die eigentlichen Tonwörter, von welchen das letzlere durch das hinzugefägte ipse und durch die Stel- lung stark hervorgehoben wird. Wenn wir dies bedenken, haben wir wohl Grund zu vermuthen, dass im ersten Gliede ein ganz allgemeiner Begriff, der das unmittelbar Folgende gebiährend hervortreten liess und dem jeder beliebige Spezial- begriff gegeniäber gestellt werden konnte, gestanden hat. Ein solcher Begriff wärde in den Worten in omnibus rebus liegen. Octavius allein war, will M. sagen, ihm in allen Dingen ein Vertrauter, zugleich auch ein Genosse der Verirrungen, d.h. seines heidnisehen Wahns. Das Wort ipse ist hier in der Bedeutung von idem zu fassen, in welcher Bedeutung es, wie bekannt, einigemal bet Minucius vorkommt (Baehrens, Anm. zu 34, 4). 2, 4: Itaque cum diluculo ad mare inambulando litore pergeremus, ut et aura -adspirans leniter membra vegetaret et cum eximia rvoluptate molli vestigio cedens harena subsi- deret, u. s. Ww. Hier scheinen mir die Worte ad mare inambulando litore pergeremus einer erneuten Priäfung bedirftig zu sein. Man fasst, so weit ich weiss, einstimmig litore so auf, als wäre das Tiberufer damit bezeichnet, und verbindet es mit dem vorhergehenden inambulando. Dombart Sbersetzt: Als wir nun bei Tagesgrauen das Flussufer entlang dem Meere zuwandelten — das sanfte Fächeln der Luft erfrischte unsere Glieder” u. s. w., und Baehrens hat die Steile so geändert: ad mare in amnis ambulando litore pergeremaus. Bei dieser Deutung kann man jedoch kaum umbhin die fol- 24 genden ut-Sätze als finale Sätze aufzufassen. In ihnen wer- den nämlich die näheren Umstände bei emem am Meeres- ufer sich vollziehenden Spazierganges geschildert, und das dabei empfundene Wohlgefallen konnte sich nicht schon an dem innerhalb der Stadt gelegenen Flussufer geltend machen. Möglich ist es jedenfalls, dass schon in der Stadt am Tiber- ufer ein Ausblick aufs Meer sich eröffnete (Dombart 5. 123) und die Meeresluft sich föhlbar machte, aber wie die Lust- wandelnden auch den Genuss des Gehens ,,in dem leicht nachgebenden Sande' (wie Dombart dem Sinne nach iber- setzt) haben konnten, ist nicht zu verstehen. Im westlichen Stadttheil, wo sich am Flussufer Magazine und Lade- plätze befanden, war ohne Zweifel das Ufler mit Quais ver- sehen. - Desswegen, wenn man litore vom Flussufer versteht, mössen die folgenden Sätze von einem beabsichtigten Vergnögen beim Spazieren am Meeresufer handeln. Heumann wollte ut tilgen, Koch es in ubi ändern; Baehrens versuchte die Schwierigkeit willkärlich dadurch zu heben, dass er vor ut ein ita einschaltete. Und in der That kann es keinem Zweifel unterliegen, dass ut in konsekutiver Bedeutung zu fassen ist. Ähnliche Folgesätze, die eine nähere Erklärung oder Entwicklung des unmittelbar Vorhergehenden enthalten, gehören ja nicht zu den Seltenheiten und kommen auch bei Minucius vor, z. B. 9, 4: congruentia perditis sceleratisque tribwit altaria, ut id colant quod merentur. Und es erscheint vollkommen berechtigt aus dieser an der hier behandelten Stelle ganz deutlichen Bedeutung der ut-Sätze auf die Be- deutung des vorhergehenden litore zu schliessen und es als Meeresufer zu deuten. Auch liegt keine Nothwendigkeit vor litore mit inambulando zu verbinden. Vielmehr gehören ad mare inambulando, welches letzere als finaler dat. gerundii zu fassefi ist, und litore pergeremus zusammen (vgl. Liv. 27 37, 15: inde Vico Tusco Velabroque per Boarium forwi in elwvum Publicium atque aedem Iunonis reginae-perrectum). Nur so bekommen wir eine auch in rein sprachlicher Hin- sicht tadellosere Verbindung als das vielfach angezweifelte inambulando Uitore statt in litore, wo man auch (Cellarius und 25 Heumann) hat /itori herstellen wollen. Der Sinn wird ein- fach dieser: ,, Als wir, um einen Spaziergang am Meere zu machen, das Gestade entlang herwandelten, so dass" (=Ww0o- bei) u. s: w. Ubrigens bemerke ich zu dieser Stelle, dass der Aus- druck molli vestigio cedens harena wenigstens sehr auffallend ist. Ursinus wollte molli in mollis ändern; Lindner sieht in der Verbiondung molli vestigio eine poetische Hvpallage. Baehrens, der richtig sah, dass ein Adverb hier nothwen- dig ist, schrieb molle, mit der Bemerkung (praef. p. XVII): sive, si adverbium poetis usitatum refugias, molliter'. Dies letzte Wort fordert auch, nach dem vorhergehenden aura adspirans leniter, die Responsion; ziebt man noch dazu die von Minucius bei ähnlichen Paralielismen so häufig gebrauchte chiastische Wortstellung in Erwägung, so kann man kaum zweifeln, dass er molliter vestigio cedens harena ”geschrie- ben hat. 3, 2: Cum hoc sermone eius medium spatium civitatis emensi iam liberum litus tenebamus. Hier ist die gewöhnliche Erklärung der Worte mediwm spatium civitatis unsicher und verdient nochmals gepröft zu werden. Die meisten erklären die genannten Worte so, als wäre hier die Rede von einer Wanderung durch die Stadt Ostia das Tiberufer entlang, um das offene Gestade zu erreichen. Sie nehmen in Folge dessen an, dass die Freunde ihre Woh- nung im östlichsten, gegen Rom -hin gelegenen Stadttheil gehabt und von dort aus den Spaziergang angefangen ha- ben (Dombart 5. 122, Baehrens praef. p: XVI). Dombart äbersetzt: , Während er so sprach, hatten wir die Hälfte der Ortschaft durcbschritten und bereits die offene Käste erreicht'', und in einer Note sagt er, dass die Darstellung verständlich sei, wenn wir annehmen, dass sich die Ortschaft zur Hälfte am Flussufer, zur Hälfte an der Meeresbucht hinzog. Diesc Deutung hängt natärlich nahe zusammen mit der Erklärung von litore 2, 4 als Flussufer; weil es nun aber an jener 20 Stelle nach meiner Ansicht heisst, dass die Freunde litore pergebant, und hier, dass sie iam liberum litus tenebant, so fasse ich auch aus diesem Grunde Zitus an den beiden Stel- len als gleichbedeutend auf. Was die Worte medium spa- tium civitatis anbetrifft, verdient die Erklärung, die sich bei Lindner findet, viel grössere Beachtung, als ihr bisher zu Theil geworden ist. Er sagt nämlich: ,,sed est spatium, quod interiacet medium inter Östiam civitatem et locum adambulantibus petitum, id est mare". Dagegen ist, so viel ich sehe, nichts einzuwenden; nur muss es liberum litus statt mare heissen. Denn eben das offene Gestade war das Ziel der Wanderung, und um dorthin zu gelangen, hatte man, wie aus Minucius Darstellung deutlich hervorgeht, eine Strecke Weges an der Käste zuräckzulegen, der an Gebäu- den allerlei Art vorbeifährte. Unter diesen werden genannt 3, 3 Schiffswerften, 4, 5 Badehäuser, und daneben befand sich auch ein Standbild des Serapis. Diese wenigstens theil- weise bebaute Kästenstrecke ist wohl als eine Fortsetzung der grossen Häfen zu betrachten. Dorthin kamen die Lust- wandler wieder zuräck, als der eigentliche Spaziergang am Meere beendigt war (3, 5) und liessen sich bei den Bade- häusern nieder (4, 5). Diesen Theil der Käste bezeichnet Minucius als zwischen der Stadt und dem offenen Gestade liegend (= litore 2, 4) und nennt ibn medium spatium civi- fatis. Wegen des beinahe unmittelbar folgenden liberum /itus war es nicht nöthig auch den anderen Grenzpunkt ausdräcklich zu nennen, da es sich von selbst verstand. Denselben Gebrauch von medius finden wir bei Suet. Cal. 19: nam Baiarum medium intervallum ad Puteolanas moles — — ponte conungzit, d. h. den Zwischenraum von Bajä an bis zu den Dämmen von Puteoli. 3, 5: Sed ubi eundi epatium satis iustum cum sermone consumpsimus, eandem emensi viam rursus versis vestigtis terebamaus. Hier ist emensi zu tilgen. Lindner, der das Wort mit ..quam emensi fueramus'' auflösen will, erreicht zwar dadurch 30 27 cinen geniägenden Sinn, ob aber ein solcher Sinn unge- zwungen und sprachgemäss aus dem Worte hervorgeht, muss bezweifelt werden. Eher konnte man es in der Bedeutung eines praesens partie. fassen, aber dies gestattet nicht die Bedeutung des Wortes in der oben besprochenen Stelle 3, 2: medium spatium civitatis emensi iam liberum litus tenebamnus, wo es von vollendeter Handlung gebraucht ist. Bachrens hat der Schwierigkeit durch eine Umstellung abzuhelfen ver- sucht und schreibt: — consumpsimirs emensi, eandem viam ete. Mir scheint es sehr wahrscheinlich, dass emenst von jener Stelle in diese hineingekommen ist und dass es folg- lich als Einschiebsel getilgt werden muss. Die Fortsetzung in demselben $ lautet: et cum ad id loci ventum est, ubi subductae naviculae substratis roboribus a terrena labe suspensae quiescebant, pueros vidimus certatim gestientes testarum in mare iaculationibus ludere. Hier scheint mir die Ächtheit der Worte a terrena labe sehr verdächtig zu sein. Vergleicht man 26, 7: a caelesti vigore terrenis labi- bus et cupiditatibus degravati, so muss man fragen, ob nicht die Bedeutung von ,,irdischer Ansteckung'' die erste sei, die sich jedem Leser bei dem Ausdrucke terrena labes aufdrängt. So sagt Lactantius div. inst. VII 27, 2: subtractum his labibus terrae. Das Wort terrenus. kommt mehrmals bei Minucius vor, aber in uneigentlicher Bedeutung entweder allein, wie 18, 10; 26, 11; 29, 2, oder im Gegensatz zu caelestis, wie an der ge- nannten Stelle und 18, 5; 19, 14; 26, 12; 32, 7. Man kann sich recht gut denken, dass ein frommer Leser in den aufs Land gezogenen und auf Balken ruhenden Schiffen so lebhaft ein Bild des Sicherhebens iäber irdische Sändhaftigkeit erblickte, dass er dadurch veranlasst wurde die Worte a terrena labe an den Rand zu schreiben. Gewiss, man wöärde unserm Verfasser kein Unrecht thun, wenn man jene Worte als fremden Zusatz aus seinem Texte ausscheiden wärde. — Dombart hat fräher vorgeschlagen labe in tube zu än- dern, das Cornellisen und Baehrens in den Text aufge- 28 nommen haben; Dombart selbst hat die Änderung aufgege- ben und in seinem Text Ilabe beibehalten, uäbersetzt aber: die schädliche Feuchtigkeit des Bodens", als ob im Text tabe stände. 3,6: — ut illud iaculum vel dorsum maris raderet vel enataret, dum leni impetu labitur, vel summis fluctibus tonsis emicaret, emergeret, dum adsiduo saltu sublevatur. Es ist vielleicht nicht der Miähe werth sich weiter mit dieser Stelle zu beschäftigen, seitdem die schon von Ande- ren als Interpolationen erkannten vel enataret (Bursian) und emergeret (Wouwern) von Halm als solche bezeichnet wor- den sind. Dombart hat sie vertheidigt (S. 123) um ein asyndeton bimembre oder vielmehr zwei solche der Sprache des Minucius zu retten !). Abgesehen davon, dass das erste durch das hinzugefägte vel seinen Ursprung aus einer Rand- glosse deutlich genug verräth, braucht man nur das geschil- derte Spiel selbst gesehen oder versucht zu haben, um zu 1!) Es ist mir nicht klar, wie Dombart a. a. O. S. 1433 ein asyn- deton bimembre an folgenden Stellen erkennt: 12, 5 imperant, regnaut, fruuntur orbe toto vestrique dominantur (ebenso heisst es 12,2 et Deus palitur, dissimulat, non vult aut non potest opitulari swis) und 12, 6 pallidi, trepidi, misericordia digni. Tech denke das asyn. bim. hängt hier ganz von der Interpunktion ab (imperant regnant, — pallidi trepidi), wie 24, 2 et illos quos facitis protegitis, et timetis statt et illos, quos facitis, protegitis et timetis. Man hat hier eine Umstellung et protegitis vorgeschlagen, und eine solche ist wohl unzweifelhaft berechtigt 37, 4 non dextrum solum, sed totum corpus uri, cremari, wo mit Heumann zu lesen ist non d. s. uri, sed t. c. ceremari So liegt auch an anderen Stellen die Verbesserung nuahe zur Hand; nur an 11,3 sibi mortuis ex- tinctis, wo bei appositioneller Stellung eine wirkliche Begriffssteigerung vorkommt, kann vielleicht das Asyndeton vom Verf. herrähren. Will man auch an solchen Stellen, wo vier Begriffe paarweise neben einan- der gestellt werden, wie 12, 7 indoctis inpolitis, rudibus agrestibus. ein asyndeton bimembre statuiren, so habe ich dagegen nichts einzuwenden. — An der dritten von Dombart ebendaselbst angefährten Stelie 29,4 velit nolit kommt ja eine, wie bekannt, feste Redensart vor (Vgl. Draeger, Hist. Syntax? II, 206, Wichert, Latein. Stillehre, S. 458, Siegm. Preuss, De bimembris dissoluti apud script. Rom. usu solemni, p. 45). FY 29 wissen, dass jene Worte hier nicht passen. Das Spiel kann nur bei ruhigem Wasser stattfinden, und man versteht dess- wegen, warum es hier hinter dem ins Meer vorspringenden Steindäamme der Badehäuser gespielt wurde. In dem Aus- drucke summis fluctibus tonsis, wie in dem der angefährten Stelle unmittelbar vorhergehenden super undas inrotare sind” Hluctus und undae Bezeichnungen fir Wasser öberhaupt. Das Gelingen des Spiels hängt gänzlich davon ab, dass der ge- worfene scherbenförmige Stein so leicht die Wasserfläche streift, dass-er eine Strecke vorwärts gleiten kann oder bei stärkerem Werfen sprungweise emporschnellt. Sinkt der Stein unter die Wasserfläche, so verschwindet er sogleich in der Tiefe. Den Hergang hat Minucius mit dorsum maris radere, mit leni impetu labi und emicare treffend geschildert. Von enatare und emergere -: kann hier keine Rede sein, weil sie die Vorstellung von einem Gegenstande, der unter die Wasserfläche gesunken ist, erwecken, während jenes Spiel dem Zuschauenden den Anblick eines auf der Wasserfläche schwebenden und sie leicht beröährenden Gegenstaändes dar- bietet. Zufolge dessen kann man nicht glauben, dass eine Person, die das Spiel selbst angesehen hat, jené Ausdräcke davon gebraucht hätte. Ich lasse hier das zweite und dritte Kapitel mit den von mir jetzt und in den Observ. crit. vorgeschlagenen Be- richtigungen folgen: 2. Nam negotii et visendi mei gratia RBomam contende- rat, relicta domo, coniuge, liberis et adhuc annis innocentibus ct, quod est in liberis amabilius, adhuc dimidiata verba temptan- libus, loquellam ipso offensantis linguae fragmine dulciorem ?). Quo in adventu eius non possum exprimere sermonibus, quanto quamque inpatienti. gaudio exultaverim, cum augeret maxime laetitiam meam amicissini hominis inopinata praesentia. 1) quod est in liberis amabilius von mir umgestellt, Obsecrv. crit. p. 5. Ina der Hs. stehen die Worte nach liberis et. Die Umstellung ist von Mähly gebilligt, Wochenschr. f. klass. Philologie 1889, S. 1255. 3 30 Ars Igitur post unum et alterum diem, cum iam et avididatem desideriv frequens adsiduitatis usus implesset et quae per ab- sentiam mutuam de nobis nesciebamus, relatione alterna com- derissemus, placuit Östiam petere, amoenissimam civitatem, quod esset corpori meo siccandis umoribus de marinis lavacris blanda et adposita curatio. Sane et ad vindemiam feriae tudiciariam curam relaxaverant: nam id temporis post aesti- vam diem in temperiem semet autumnitas dirigebat. Ttaque cum diluculo ad mare inambulando litore pergeremus, ut et aura adspirans leniter membra vegetaret et cum eximia vo- luptate molliter vestigio cedens harena subdbsideret, Caecilius simulacro Serapidis denotato, ut vulgus superstitiosus solet, mamum ort admovens osculum labiis inpressit. 3. Tunc Octavius ait: Non boni viri est, Marce frater, hominem domi forisque lateri tuo inhaerentem sic in hac in- peritiae vulgaris caecitate deserere, ut tam luculento die in lapides eum patiaris inpingere, effigiatos sane et unctos et coronatos, cum scias lnuus erroris non minorem ad te quam ad ipsum infamiam redundare. Cum hoc sermone eius me- dium spatium civitatis emensi iam liberum litus tenebamus. Ibi harenas extimas, velut sterneret ambulacrum, perfundens lenis unda tumebat et, ut semper mare etiam poswitis flatibus inquietum est, etst non canis spumosisque jluctibus, tamen crispis torosisque ibidem erroribus exibat ad terram?). De: lectati perquam sumus, cum in ipso aequoris limine plantas tingueremus, quod vicissim nunc adpulsum nostris pedibus adlbideret [Aluctus), nunc relabens ac vestigia retrahens in sese resorberetur?) Sensim itaque tranquilleque progressi oram curvi molliter litoris iter fabulis fallentibus legebamus. Hae fabulae erant Octavi disserentis de navigatione narratio. !) Observ. crit. p. 7 habe ich vorgeschlagen ambulacrum statt am- bulacro, lumebat statt tendebat zu lesen und exibat ad terram von dem Platze nach f/luctibus ans Ende ciner abgeschlossenen Periode zu verset- zen. Vielleicht ist das handschriftliche ambulacro zu halten (Mähly a. a.O.) ?) Observ. crit. p. 7 habe ich vorgeschlagen fluctus auszuschlies- sen und resorberet in resorberetur zu ändern. Sl Sed ubi eundi spatiwm satis iustum cum sermone consumpsi- 5 mus, eandem [emensi] viam rursus versis vestigiis terebamus, et cum ad id loci ventwm est, ubi subduetae naviculae sub- stratis roboribus fa terrena labe] snspensae quiescebant, pue- ros vidimus certatim qgestientes testarum in mare iaculationi- bus ludere. Is lusus est testam teretem iactatione fluctuum levigatam legere de litore, eam testam plano situ digitis con- prehensam inelinem ipsum atque huwmilem quantum potest su- per undas inrotare, ut illud iaculum vel dorsum maris rade- ret [vel enataret], dum leni impetu labitur, vel summis fluc- tibus tonsis emicaret [emergeret], dum adsiduo saltu suble- vatur. is se in pueris victorem ferebat, cuius testa et procur- reret longius et frequentius exsiliret. (er 6, 1: Cum igitur aut fortuna certa aut incerta natura sit, quanto venerabilwus ac melius antistites veritatis maiorum exetipere disciplinam, religiones traditas colere, deos, quos ua parentibus ante inbutus es timere quam nosse familiarius. adorare, nec de numinibus ferre sententiam, sed prioribus credere, qui adhuc rudi saeculo in ipsius mundi natalibus meruerunt deos vel faciles habere vel reges? Hier ist wahrscheinlich cwmn iqitur aut fortuna certa aut incerta divina natura sit zu lesen; die Wörter antistites und faciles sind nicht zu ändern. Mit Dombarts, von Halm gebilligter Vermuthung caeca fär certa ist die in den Anfangsworten liegende Schwierig- keit nicht endgältig erledigt. Vor Allem darf der Gegensalz certa aut incerta, ebenso wenig wie 16, 2 incerto certior (vgl. Observ. crit. p. 18), sowohl aus rhetorischen Gränden tber- haupt als auch wegen der von Minucius geliebten antilhe- tiscechen Ausdrucksweise, nicht verwischt werden. Baehrens hat auch an der ersten Stelle tincerta eingesetzt. Nun ist es keine Frage, dass nicht sowobhl caeca als incerta passende Epitheta zu fortuna sind. Aber sind sie auch hier passend”? Um die Antwort zu bekommen, braucht man nur einen Blick auf den Gedankengang des Caecilius im 5:ten Kapitel zu werfen. Es gilt ihm da das Nichtsein einer göttlichen Vor- 32 sehung zu beweisen. Dies thut er mit dem Hinweis auf menschliche Hinfälligkeit und Beschränktheit, die jede sichere Kunde von göttlichen Dingen unmöglich machen: das ein- sige, was wir wissen und wahrnehmen können, ist der stete Wechsel in allen Dingen, das regellose Walten des Zufalls sowohl in der leblosen Natur als in dem menschlichen Ge- schicke. Er schliesst seine Beweisfährung mit der zusam- menfassenden Behauptung, dass entweder die Wahrheit un- serer Erkenntniss nicht zugänglich sei, oder, was ihm glaub- licher scheine, dass in wechselnden und schwankenden Zu- fällen ein regelloses Schicksal an den Tag trete. Dann nimmt er im Anfang des 6:ten Kapitels denselben Gedanken wieder in etwas anderer Form auf, um daraus einen Schluss zu Gunsten der von Alters her uöberlieferten Götter zu ziehen, indem er fortzetzt: Cum igitur aut fortuna (= fortunae rå- tio) certa u. s. w. Er will mit diesen Worten noch einma] kurz sagen, dass äber die Natur des Schickals gar kein Zweifel obwalten kann, dass es sicher und Allen, die nur sehen wollen, klar ist. Es kommt ihm keineswegs darauf an der forfuua ein Epitheton beizulegen, was er äbrigens mit den Worten soluta legibus 5, 13 soeben gethan hat, sondern zu sagen, dass die Zufälligkeit des Schicksals eine sichere Sache sei. — Nun fragt es sich weiter, was aut in- certa natura sit "hier bedeute. Das Wort natura, so nackt wie es in dem iberlieferten Texte vorkommt, muss der vor- hergehenden Schilderung des Caecilius gemäss am natär- lichsten als rerum natura, ,,die Natur' oder ,,die Naturereig- nisse'', aufgefasst werden; weil aber die nachgewiesene Unstetigkeit der Natur auch eine Folge der Regellosigkeit des Schicksals ist (5, 13 am Ende: vartus et lubricis casi- bus soluta legibus fortuna dominatur), steht ja das Schicksal zu der unsteten Natur in demselben Verhältniss wie Ursache und Wirkung; sie können also nicht durch aut — aut als Gegensätze einander gegenöber gestellt werden, wie es z. B. 19, 8 etiam Epicurus ille, qui deos aut otiosos fingit awt nullos der Fall ist. Denkt man aber an die religiös-philo- sophischen Ansichten der Zeit (Dombart ibersetzt natura mit ,, Weltprincip''), so waren auch nach diesen fortuna und natura keine Gegensätze; der damalige Rationalismus, fär welchen die Natur das oberste Weltprincip war, fasste das Schicksal ganz im Geiste des Caecilius als mit jener iden- tisch auf. Das bezeugt Seneca de benef. IV 8, 2: ergo nihil agis, ingratissime mortalium, qui te negas deo debere, sed naturae : quia nec natura sine deo est nec deus sine natura, sed idem est utrumque, und sodann $ 3: sic mwnc naturam voca, fatum, fortunam, omnia eiusdem dei nomina sunt varie utentis sua potestate. (Man vergleiche hieriäber auch Keim, Rom und das Christenthum, 5. 43 ff. und 221). Da nun der wichtige Umstand noch hinzu kommt, dass das zweite memb- rum disiunetionis, was eben providentia divina war, hier nicht entbehrt werden kann, so muss man zu der Vermu- thung kommen, dass irgend ein Wort ausgefallen ist. Wenn man das Wort divina vor natura hineinsetzt, verscehwindet sogleich alle Dunkelheit und der Zusammenhang mit der vorhergehenden Darlegung tritt deutlich und ungezwungen hervor. Die Nothwendigkeit eines solchen Zusatzes bestäti- gen auch hinlänglich die Anfangsworte des 3:ten Kapitels: ITtaque cum omnium gentium de dis inmortalibus, quamvis incerta sit vel ratio vel origo, maneat tamen firma con- sensio, u. S. w. 5o bekommt man den einzig passenden Sinn: ,,Da nun das Geschick sicher (d. h. sicher erkennbar) ist, unsicher aber die Natur des Göttlichen'', u. s. w. Die handschriftliceche Lesart antistites hat man schon längst in antistitem geändert (die Änderung nach Halm von Wouwern herrährend), indem man das Wort prädikativ fasste; Usener wollte es gegen ancipites vertauschen, weil jenes Vorsteherin, nicht, wie der Zusammenhang fordert, Stellvertreterin der Wahrheit bedeute (N. Jahrb. 1869 S. 403). Es wäre jedoch meines Erachtens vorzuziehen anti- stites unverändert beizubehalten und es als Subjekt zu exci- pere, colere und den iäbrigen Infinitiven zu fassen. Im Hin- blick auf die Christen und nicht ohne Ironie sagt Caecilius: um wieviel ehrfurchtsvoller und besser ist es nicht, dass die Priester der Wahrheit sich an die Lehre der Vorfahren an- 3 34 schliessen (um sie fortzusetzen; das liegt in excipere), der iberlieferten Religion huldigen u. s. w. Der Ausdruck anti- stites veritatis ist vielleicht eine Reminiscenz von Seneca de vita beata 26, 7: et ipsam (virtutem) ut deos et professores ewus ut antistites colite. | In den Worten meruerunt deos vel faciles habere vel reges hat das Wort /faciles viel Unsicherheit und mehrere Verbesserungsvorschläge hervorgerufen. Man hat patres (Pe- rizonius), /familiares (Scheffer), cives (Heumann), famulos (Usener und Dombart) vorgeschlagen. Und doch kann ich nicht umhin die Ueberzeugung auszuspechen, dass hier keine Änderung der handschriftichen Lesart nöthig sei. Man kann gewiss deos faciles habere ganz gut sagen, wie auch bei Cic. ad fam. VII I, 4 quodsi tam facilem populum haberem gesagt wird; das von Davisius vorgebrachte Beispiel aus Arnob. adv. nat. I 15 si quo tempore fames est irati esse dicuntur (dii), sequitur ut abundantiae tempore irati et diffi- ciles non sint ist auch belehrend. Die Wörter faciles und reges passen hier gut zusammen, weil das letztere adjek- tiviseh gebraucht ist mit der aus dem Zusammenhang her- vorgehenden Nebenbedeutung von Strenge. 50 heisst es auch von den Juden 33, 3: quamdiu praeceptis salubribus obtem- peraverunt, de paucis innumerti facti, de egentibus divites, de servientibus reges. Minucius lässt also Caecilius sagen, dass in den urältesten Zeiten die Völker in unmittelbareren und so zu sagen naiven Beziehungen zu ihren Göttern standen, die sich ihnen den patriarchalischen Zuständen gemäss ,,bald nachgiebig bald streng herrschend" zeigten. 19, 10: Zenon et Öhrysippus et Cleanthes sunt et ipst multiformes, sed ad unitatem providentiae omnes revolvuntur. Cleanthes enim mentem, modo animum, modo aethera, plerum- que rationem deum disserwit. Hier ist zu lesen: Cleanthes enim mentem modo mundi et animum, modo aethera, u. 8. W. Dass in dem, was von Cleanthes gesagt wird, nicht Alles in Ordnung ist, kann nicht bezweifelt werden. Halm 30 vermuthete »mundum modo (oder mentem modo), modo animum, Baehrens schreibt mentem modo atque animwm. Das hier gesagte ist, wie bekannt, eine kurze Wiedergabe des Inhalts bei Cic. nat. deor. I 14, 37. Bei einer Vergleichung findet man sogleich, dass die Worte des Minucius mentem modo animwn vollkommen in der Luft schweben und nicht ohne nähere Bestimmung neben das folgende rationem haben hin- gesetzt werden können. Bei Cicero heisst es: Cleanthes autem — tum ipsum mundum deum dicit esse, tum totius na- turae menti atque animo tribuit hoc nomen. Schoemann bemerkt zu d. St., dass mundus und tota natura zusammen- fallen, ,,denn nur weil sie von der Weltseele erfällt und belebt ist, heisst auch die Welt Gott", und nichts ist wahr- cheinlicher als dass Minucius es geniägend gefunden hat, nur des einen von den beiden zu erwähnen. Es braucht wohl kaum bemerkt zu werden, dass nach modo ein Wort wie mundi sehr leicht beim Schreiben ausfallen konnte. 19, 14: Platomi itaque in Timaeo deus est ipso suo no- mine mundi parens, artifex animi, caelestium terrenorumqgue fabricator, quem et invenire difficile prae nimia et incredi- bili potestate, et cum inveneris, in publicum dicere inpossibile praefatur. FEadem fere et ista!), quae nostra sunt: nam et. Deum novimus et parentem omnium dicimus et mumquam pub- lice nist interrogati praedicamus. Hier will Kronenberg (a. a. O. p. 67) nominamus statt novimus lesen. Wollte man eine Congruenz mit der ange- föbrten Ausserung Platos herstellen, so könnte man eher invenimus vermuthen. Und freilich ist in dieser Hinsicht folgende Stelle bei Tertull. Apol. 46 beachtenswerth: Deum guilibet opifex Christianus” et invenit et ostendit et exinde totum quod in deum quaeritur re quoque adsignat; licet Plato adfirmet factitatorem umiversitatis neque inveniri facilem et inventum enarrari in omnes difficilem. Und doch ist novi- mus nicht anzutasten. Es unterscheidet sich nicht so sehr 1) Halm schreibt hier sunt ista. 36 von invenimus, wie man beim ersten Blick annehmen könnte: Beide beziehen sie sich bei Minucius auf die Erkenntniss Gottes, dieses mehr auf den philosophischen Gottesbegriff, jenes mehr auf das natiärliche, dem Menschen angeborene Gottesgefähl. (Cic. de nat. deor. I 14, 37: — deus ille, quem mente noscimus atque in animi notione tamquam in ve- stigio volumus reponere —). Der Ausdruck deum nosse kommt auch sonst bei Minucius vor, wie 6, 1 deos quos a parenti- bus ante inbutus es timere quam nosse familiarius und 24, 2 dum unusquisque vestrum non cogitat prius se debere dewm nosse quam colere. Die Stelle 18, 9 magnitudinem Dei qui se putat nosse, minuit, qui non vult minuere, non novit steht in keimem Widerspruche zu unserer Stelle, da die Vorstel- lungen Deum nosse und magnitudinem Dei nosse einander nicht völlig decken. Anders verhält es sich 'freilich mit 19, 7 Speusippum vim animalem, qua omnia regantur, deum nosse, wo ich statt 2n0sse vorgeschlagen habe voluwisse zu lesen (Observ. crit. p. 19). Zu demselben Vorstellungskreise von der natärlichen Gotteserkenntniss gehört der Ausdruck deum agnoscere; so Minucius 17, 2 per quae Deum adgnoscimus, sentimus, imitamur, Lact. div. inst. II 1, 4 ignorant enum, quae sit hominis ratio: quam si tenere vellent, in prumis domi- num suum agnoscerent, Cypr. quod dii id. n. s. 9 at quae est haec summa delicti, nolle agnoscere quem ignorare non possis. 21, 6 wird von Saturn gesagt: JItaque latebram suam, quod tuto latuisset, vocari maluit Latium et urbem Saturniam dedit de suo nomwne et Iamiculum TIanus ad memoriam uter- que posteritatis reliquerunt. So steht es in der Hs; ich schlage vor den Text fol- gendermassen zu constituiren: et urbem Saturniam (dedit de suo nomen) et Ianiculum Ianus u. s. w. Man sieht ja sogleich, dass die ausser dem Zusammen- hange stehenden Worte dedit de suo nomine nicht richtig uberliefert sein können. Statt dedit haben Halm, Dömbart und Baehrens nach einer Vermuthung Useners idem ge- schrieben, Cornellisen indito, was Dombart fräher vermuthet ENE Må Nr, 0 hatte. Vahlen hat (in Index schol. des Sommersem:« 1894 an der Berliner Universität) vorgeschlagen condidit ,) stalt dedit zu lesen und que zu memoriam hinzuzufägen. -- Das hier von Saturn erzählte ist zum Theil wörtlich aus Ver- gils Aen. VIII (V. 321—323 und 355—358) entnommen, wo der greise, am Palatin ansässige Evander seinem Gaste Ac- neas iiber die umliegende Oertlichkeit und die mit derselben verbundenen Traditionen berichtet. Lässt man die genann- ten Worte weg, so ist alles in bester Ordnung und man hat eine die Hauptgedanken der Vergilischen Stellen exakt wiedergebende Darstellung. Ich fasse desswegen jene Worte, die offenbar eine vom Verfasser beiläufig gemachte Bemer- kung enthalten, mit Aenderung von nomine in nomen, pa- renthetisch auf. Ähnliche parenthetische Zusätze finden sich auch bei Minucius 7, 1; 8,3; 14, 1. Man sieht ja ganz gut, was ihn an dieser Stelle zu einer Parenthese veranlasst hat; es sind die Worte vocare malwit. Saturnus wollte, sagt Mi- nucius, das Land lieber Latium als Saturnia nennen, hinter- liess aber der Nachwelt zum Gedächtniss die Stadt Saturnia, der er seinen Namen gegeben hatte, wie es auch mit lanus und Ianiculum der Fall ist. 24, 4: Quid, qui sanguine suo libat et vulneribus suis supplicat, non profanus melius esset quam sic religiosus? Aut cui testa sunt obscena demessa, quo modo deum violat, qui hoc modo placat, cum si eunuchos deus vellet, posset procreare, non facere? Quis non intellegat male sanos et vanae et perdi- tae mentis in ista desipere et ipsam errantium turbam mutua sibi patrocinia praestare? Hier schlage ich vor das relative qui nach violat zu tilgen. 13 Diese Vermuthung scheint schon längst ausgesprochen worden zu sein ohne Beachtung gefunden zu haben. Lindner bemerkt näm- lich zu d. St.: ,Arnzenius ad Aur. Viet. condidit". Damit ist Jan Arntzen (1702—1759), Prof. in Franeker, gemeint (Pökel, Philol. Schrift- steller-Lexikon S. 8) und die Emendation vermuthlich an Orig. gent. rom. 9, 4 gemacht. A. hat nämlich Aurelius Victor ediert. 38 Auch zugegeben, dass das doppelte Relativ cui — qui sich sprachlich vertheidigen lässt (Dombart S. 137); so kann man doch ohne känstliche Erklärung keinen anderen Sinn herauslesen als diesen: verletzt doch wirklich derjenige die Gottheit, der sie auf solehe Weise versöhnt, d. h. eben das Gegentheil von dem, was der Verfasser sagen will. Desswe- gen wollte schon Perizonius ein non vor violat einschalten, was Halm gebilligt hat. Baehrens weiss sich nur durch eine Umstellung zu helfen, indem er die Wörter violat und placat mit einander vertauscht. Die Heilung liegt jedoch meines Erachtens näher zur Hand, wenn man sich dazu entschliesst das iberflässige qui zu streichen. Man lese also: quo modo dewn violat, hoc modo placat — —? Der Sinn kann nämlich kein anderer sein als dieser: versöhnt er denn wirk- lich die Gottheit auf diese Weise, durch welche er sie ver- letzt? Auch an zwej anderen Stellen bei Minucius lässt sich ein geniägender Sinn herstellen, wenn man das Relativpro- nomen streicht, nämlich 28, 6 quae semper und 14, T quae (vgl. Observ. erit. p. 22 f.1). Im letzten der oben angefährten Sätze sind die Worte in ista desipere schwerlich zu halten. Heumann wolilte in ista in ita ändern, Mähly hat vermuthet (N. Jahrb. 1869; 5. 437) ein Nomen, etwa immanitate oder ein ähnliches, sei hinter ista ausgefallen und Baehrens schreibt decidere statt desipere. Schrieb Minucius vielleicht: Quis non intellegat male sanos et vanae et perditae mentis homines ista resipere? 25, 4: Iam finitimos agro pellere, civitates proximas evertere cum templis et altaribus, captos cogere, damnis alienis 1) Zur ersten Stelle habe ich mich irrthämlich auf Jac. Gronovius, den Herausgeber des Minucius, statt aut Joh. Friedr. Gronovius berufer. Der Verbesserungsvorschlag des letzteren findet sich in seinen Observ. in scriptorib. ecclesiasticis, cap. VII (Frotschers Ausgabe p. 594). An der zweiten Stelle 14, 7 habe ich geschrieben ex altera parte — ex altera statt des in der Hs. vorkommenden ex altera parte -- ex ältero latere. Dieser wunderliche Ausdruck kann nur so erklärt werden, dass zu quae am Rande geschrieben war e latere (= e margine) und dass latere so in den Text hineingekommen ist. 39 et suis sceleribus adolescere cum RBomulo regibus ceteris et postremis ducibus disciplina communis est. Hier ist wohl zu lesen: cwm Romulo regibus ceteris et principibus disciplina communis est. Dass die Worte postremis ducibus nicht richtig sind, daran kann Niemand zweifeln, denn sie enthalten ja keinen verniöänftigen Sinn. - Halm, Dombart, Cornellisen haben statt postremis die von Davisius herrährende Konjektur posteris in den Text hineingesetzt, Baehrens seine eigene Konjektur post reipublicae vorgezogen. Die Zusammenstel- lung ,,cum Romulo reges ceteri et posteri duces'" ist auch an sich denkbar; aber nach dem gewöhnlichen Sprachge- brauch muss man neben reges ceteri das Wort principes erwarten. 50 sagt Minucius 29, 5 etiam principibus et regi- bus — — adulatio falsa blanditur, und 37,1 cum libertatem suam adversus reges et principes erigit, Tertull. Apol. 31 orate, inquit, pro regibus et pro principibus et potestatibus, ut ommia tranquilla sint vobis, Lact. div. inst. I 4, 8 quid quod aliqui eorum principes aut etiam reges fuerunt —? I 22, 22 reges principesve populorum hospitio sibi et amicitia copulabat, u. s.w Unter der Vorraussetzung, dass principibus hier urspränglich gestanden hat, lässt sich unschwer erklären, wie die jetzige Verderbniss in den Text hineingekommen ist. Ein Abschrei- ber wurde durch irgend einen Zufall verleitet den Anfangs- buchstaben des Wortes fär eine Verkärzung' von post zu nehmen; er las oder schrieb postrincipibus, und daraus ent- stand postremis ducibus. 26, 12: Quid Plato, qui invenire Deum negotium cre- didit, nonne et angelos sine negotio narrat et daemonas? Et in Symposio etiam suo naturam daemomun exprimere coniti- tur? Vult enim esse substantiam inter mortalem inmortalem- que, id est inter corpus et spiritum mediam, terreni ponderis et caelestis levitatis admixtione conceretam, ex qua monet etiam nos procupidinem amoris, et dicit informari et inlabi pecto- ribus humanis et sensum movere et adfectus fingere et ardo- rem cupiditatis infundere. 40 So hat Halm diese Stelle in genauer Uebereinstim- mung mit der Hs. ediert, nur dass er durch ein vor 2n0s ge- setztes Kreuz die nächsten Worte als verderbt bezeichnet. Und es sind eben die Worte monet — amoris, die hier in Frage kommen. Ich fasse sie als Glosse auf und schlage vor zu lesen: ex qua [monet etiam nos procupidinem amoris] amorem et dicit informari etc. Dombart hat die Stelle so reconstruirt: ex qua manet etiam Eros [procupidinem amoris], et dicit informari etc, welcher Verbesserungsversuch ohne Zweitel der beste von den vielen ist, die zu unserer Stelle gemacht worden sind, unter der Voraussetzung, dass in der Glosse, die eine Er- klärung von dem vermutheten Eros war, pro cupidine umo- ris gestanden hat. Mir diänkt es jedoch, als ob man den Umfang der Glosse weiter ausdehnen und alle die Worte monet — amoris als solche bezeichnen mässe. Dann lässt es sich ganz natärlich erklären, dass sie, als sie in den Text hineingesetzt wurden, das vor dicit nothwendige Wort amo- rem, welches unmittelbar nach dem amoris der Glosse zu stehen kam, verdrängt haben. Natärlich ist ex gua auf sub- stantiam zu beziehen. In der Lesart Dombarts fällt es schwer und erscheint sehr gezwungen mit ihm ex qua auf admixtione zu beziehen und substantiam als Subjekt zu den infinitiven informari etc. zu fassen statt naturam, welches, wenn kein neues Subjekt hinzukommt, das in sprachlicher Hinsicht allein richtige Subjekt wäre. 27, 3: Hi sunt et furentes, quos in publicum videtis excurrere, vates et ipsi absque templo, sic insaniunt, sic bac- chantur, sic rotantur: par et in illis instigatio daemonis, sed argumentum dispar furoris. | Ich vermuthe, dass Minucius so geschrieben hat: Hu- iusmodi sunt et furentes, quos in publicum videtis excurrere, vates et ipst, sed absque templo, etc. Hier hat Halm hinc, welehe Änderung von Davisius herrähren soll, statt Av aufgenommen, so auch Dombart, um der sehr weit gehenden Änderungen Anderer nicht zu år tag TAL öd Tr BU SY SEFERFUITUER AA NTA KJS ef 41 erwähnen. Durch jene bekommt der Anfang des Satzes grosse Ähnlichkeit mit 28, 7 inde est quod audire te dicis, was nicht wenig fär ihre Richtigkeit spricht. Man könnte jedoch eher an huiusmodi denken, welches Wort in alten Handsschriften sich bisweilen sehr stark: (hi) verkärzt fin- det, und hier vorzäglich passen wärde wegen des folgenden vates et ipsi, was im Hinblick auf $ 1 dwn inspirant interim vates, cwm fanis inmorantur gesagt ist. Weiter bemerke ich, dass nach den genannten Worten »ates et ipsi ein sed, wodurch auch die Kakophonie entfernt wirde, nicht ent- behrt werden kann. Eine solcehe Wendung kommt vor 12, 6 misericordia digni, sed nostrorum deorwn. Das tolle Treiben dieser ,,Seher ausserhalb des Tempels'" schildert sehr lebhaft Seneca de vita beata 26, 8: cum sistrum aliquis concutiens ex imperio mentitur, cum aliquis secandi lacertos suos artifex brachia atque humeros suspensa mamnu cruentat, cum aliquis genibus per viam repens ululat laurumgue linteatus senex et medio lucernam die praeferens conelamat iratum aliquem deorwm, concurritis et auditis et divinum esse eum, invicem mutwum alentes stuporem, adfirmatis. Die Bedeutung des folgenden argumentum scheint nicht ganz klar zu sein. Dombart ibersetzt es mit , Schau- platz"', bemerkt aber S. 139, dass die Uebersetzung ,,die (äusseren) Umstände, Verhältnisse'" vielleicht am Platz wäre. Aber warum nicht , äusserer Beweis" d. h. ,, Aeusserung' oder ,,Kennzeichen'? Ina dieser Bedeutung kommt das Wort bei Seneca mehrmals vor; so sagt er de vita beata 24, 4: mihi iam, quod argumentum est recti, contingit malis dis- plicere; epist. 63, 2: per lacrimas argumenta desiderit quaerimus et dolorem non sequimur, sed ostendimus, 108, 22: alienigena tum sacra movebantur, sed inter argumenta su- perstitionis ponebatur quorumdam animalium abstinentia. 33, 3 wird von den Juden gesagt: Nam et ipsi deuwm nostrum, idem enim ommium Deus est, . . . : quamdiu enim eum caste, innoxie religioseque coluerunt, quamdiu praeceptis salubribus obtemperaverunt, de puucis innumeri facti etc. Hier ist an der bezeichneten Stelle unzweifelhaft eine Löäcke anzunehmen. Halm hat experti sunt hineingesetzt; ihm folgen Dombart und Cornellisen. Ich halte es för wahrschein- licher, dass die Läcke durch dereliquerant auszufällen sei. Gleich darauf im $ 3 heisst es: ita prius eos deseruisse conprehendes quam esse desertos, aus welcher Stelle mit grosser Wahrscheinlichkeit hervorgeht, dass ein ähnlicher Begriff im Vorhergehenden angewandt worden ist. Die bei- den Wörter derelinquere und deserere kommen auch nach einander vor bei Lact. div. inst. V 18, 14: et si filius eodem. modo perditus atque inpius existimatur, qui patrem suum dereliquit ne illi obsequatur, ob eamque causam dignus pu- tatur qui sit exheres et cuius nomen in perpetuum de familia deleatur, quanto magis qui deum deserit, in quem duo voca- bula domini et patris aeque veneranda conveniunt? Was nun das Wort derelinquere Tär sich anbetrifft, so wird damit ganz gewöhnlich Abtrännigkeit von Gott bezeichnet. Einige Beispiele mögen hinreichend sein. Eben von den Juden sagt Tertullian, Apol. 21: Sed quanta dereliquerint fiducia pa- trum inflati ad declinandum derivantes a disciplina in pro- fanum modum, etsi ipsi non confiterentur, probaret exitus hodiernus ipsorum; Cypr. de cath. eccl. unitate 21: — si ecelesiam demique ubi confessor factus est derelinquens —; Lact. div. inst. I 18, 24: Est vero cur quisquam derelinquat eum, qui terram cum animantibus, caelum cum astris et lu- minibus exorsus est —? In der lateinischen Bibelibersetzung wird das Wort häufig von denjenigen gebraucht, die von dem wahren Gott abfallen, oder von Gott, der die Untreuen verlässt. Besonders in den Psalmen, wie 9, 11; 21, 2; 26, 9 u. 10; 37, 22; 88, 31. Ich verweise auch auf folgende Stellen bei Jeremias: 5, 19: Dices ad eos: sicut dereliqui- stis me et servistis deo alieno in terra vestra, sic servietis ali- emnis in terra non vestra, und 16, 11: Dices ad eos: quia dereliquerunt me patres vestri, att Dominus, et abierunt post deos alienos et servierunt eis et adoraverunt eos et me dereliquerunt et legem meam non custodierunt. rd ESS Ordaksenten i Raseborgs härads svenska folkmål. Af H. A. Vendell. $ 1. Raseborgs härad omfattar följande svenska för- samlingar, uppräknade västerifrån: Hangö och Ekenäs stä- der, Tenala s:n, Bromarf s:n (tidigare kapell under fg.), Pojo s:n, Ekenäs landsförsamling (först nyligen afskild från Pojo), Karis s:n med Svartå bruksförsamling och Snappertuna ka- pell, Ingå s:n med Deéegerby kill. Språket i denna landsdel kännetecknas i allmänhet af samma drag som nyländskan f. ö. (se Hultman De östsvenska dialekterna $$ 43—49), men närmar sig med afseende å sin musikaliska aksent till : målen inom Åbo och Björneborgs äfvensom Vasa län samt i Sverige — d. v. s. genom gravis-betoning (jfr Freuden- thal Om tonfallet i nyländska bygdemålet i Album utg. af Nylänningar II p. 37, Om svenska allmogemålet i Nyland p. 8) — på samma gång det i hänsikt till exspi- ratorisk aksentuation intager en säregen, delvis mycket ål- derdomlig ståndpunkt, å hvilken ingen annan östsvensk mun- art befinner sig. I det följande skall redogörelse lämnas för den senare, hvarjämte nödigt befunnits att gifva en sam- manträngd öfverblick äfven af bygdemålets musikaliska ak- sentförhållanden, emedan de två arterna af betoning in- gripa i hvarandra. A. Exspiratorisk Aksent. S 2. Här nedan användas den af Axel Kock i andra delen af ,,Språkhistoriska undersökningar om svensk 44 akcent" (Lund 18854—985) begagnade terminologin. Läget för fortis angifves med ”, det för semifortis med "”. $ 3. Vid behandling af föreliggande spörsmål delas orden lättast mellan två klasser; till den första hänför jag enkla och formelt sammansatta ord (ang. hka senare se J. a. 4. ,Bidrag till svenska språkets qvantitetslära” pp. 21 ff. och Kock Ake. II 26), till den andra däremot. öf- riga sammansatta ord, bland dem också de med am-, be-, för- m. fl. sammansatta. S 4. I. Enkla och formelt sammansatta ord. C 1) Enstafviga ord aksentueras på samma sätt som i hsv. och tarfva altså icke någon utläggning. 2) Tvåstafviga ord hafva fortis på första, semifortis") på andra stafvelsen, t. ex. ögå ögon, botar, ståku, kåk gödår, vådrå (vädret), lidm (ledig), bakdt (backigt), kåldå (kalla, adj. pl), mina (pron. pl), tåla, hyrta (hälla upp, stanna), krökli ?), täplå ?) (fingra), piträ ?), våknä ?), ypnå 2) (öppna) 0. s. v. — Hit ock adj. på -ogar (och -rger) < -o0gr (och! -=tg9r)..- Adj. . på t-abliga (Ja AsrA220 (Toda oden -aktrger 1 -aktoger) betonas dels enligt denna regel, dels efter II 2 a; sålunda t. ex. både störåkten och stor- 1. stur- åktoger, I senare fallet med mus. akt. 2 på -aktig. Egendomligt är att hithörande ord, då båda stafvel- serna äro korta, kunna — synnerligast in pausa — flytta Sr En SS !) Semifortis är i målet gemenligen stark, jämförelsevis ällan (t. ex. 1 Bromarf, kyrktrakten [men ej i Ten., ej häller på Hangöl, på msk. & fmn. def. sg. -tn) svag; hvilket endast härmedels påpekas. ?) Hultmans uppgift (a. a. $ 43) att , förlängning af kort explosiva mellan en föreg. kort vokal och en efterföljande icke sonantisk likvida eller nasal" skulle känneteckna nyländskan i dess helhet, är med absolut säkerhet oriktig hvad ,, västnyländ- skan" angår; här råder samma förhållande som 1i norra Vasa län: (se. Fin Vö p. 199.) 45 fortis till slutstafvelsen och låta första stafvelsens vokal få levis. Det är icke ovanligt att uttala sumdå, (h)okö, (h)uvi |. (h)Jyvit 3) 0. s. Vv., åtminstone i Snappertuna och Barö- sunds skärgårdar. | 3) Tre- och ferstafviga ord. Oafledda eller utan att vara böjda d. v. s. i afseende å sina enkla stammar tre- 1. flerstafviga ord äro tunnsådda i målet, hvaraf en följd blif- vit att deras exspiratoriska aksentuation är vacklande. Subst. på -are lyda i dial. dels -ara, dels -a»r och hafva fortis på första, semifortis på andra stafvelsen (d. v. s. på a, enär flerstafviga osammansatta sådana i målet ej före- komma); sålunda skrådär(&), snikär(e), ”åndlär(&) 0. S. Vv. [Ang. skomakare se II 2 a!l. Bland fmn. på -inna följes detta betoningssätt, och då afvikande från hsv., äfven af verdma och lérarmna (med biformen l&rina). — Afledningar på -eri aksentueras som i hsv., men föregående lång vok. kan förkortas i maskineri > mafmert, lång kons. desslikes i bryggeri > brygart; första stafvelsen i hvartdera ordet bär 1 sådan händelse svag semifortis. — Afledda verb på -era betonas såsom i hsv, utom vanligen fundera. — De van- ligaste adv. på -ligen äro säkerligen, troligen och visserli- gen, aks. sékerlgen 1. sakerligen, troligen 1. trölrgen, visar- ligen 1. viserligen. ; Med afledn. -änd. -ing och -ning bildas två- eller tre- stafviga ord. Betoningen är Jlevis + fortis därest första stafvelsen är kort, då konsonantförenkling äfven inträder, 3) Då uddljudande h bortfaller fför vokal — hkt numera sker hufvudsakligen i trakterna kring Raseborg och Fagervik äfvensom i Barösunds hela och i Snappertunas östra skärgård samt i Tvärminne (på Hangö) — så ersättes det af en märkbar spiritus, lämpligt betecknadt”. Sammalunda äfven på skilda or- ter i Sverige, se J. A. A. Bidrag till svenska språkets ljudlära p. 28. — Hultman a. a. $ 45 säger att h ,,uppgif- ves'" i samma trakter äfven tillfogas fför uddlj. vokal; upplys- ningsvis kan jag meddela att sådant fullt regelbundet sker åt- minstone kring Raseborg, i Båsa och Fagervik på fastlandet. 46 men svag semifortis + levis, därest första stafvelsen besvä- ras af konsonanthopning. Sålunda: bygnigg, klenivg (kläd- ning), fykligg (kyckling), samelnigg (samling), slaktivg, stry- ming, tvilling (tvilling), tvenigg (tinning); sryalnizg (segling), takelmigg (tackling på fartyg), vändernigg (vandring), äf- venså fykeliog (kyckling). Än mera utprägladt förefaller detta uttal, då böjningsändelse tillkommer. -— Också i fvsk. hvilade bubgdiga sn stundom på -mg- och -ung- (NOreRR Aisl. und anorw. Gr. 8 51, 1 b p. 32). Hufvudaksentens er i ordet ändras ej, äfven om detta genom tillträdande böjningsändelser blir tre- eller flerstaf- vigt; semifortis faller på det böjda ordets penultima ifall två eller flere stafvelser följa efter fortis (t. ex. trölkgast, men tröl:gåst:), men följer blott en stafvelse, så hvilar smf. på denna d. v. s. på ultima (t. ex. stromigg — stromiggär — stromiaguna, -as). Då smf. icke dess mindre stundom fal- ler på antepultima i best. pl. af msk. på -ure [-ärena, gen. -renas], så beror detta därpå, att munartens ursprungliga, oftast ännu använda former (-iwven, gen. -urens) då ersatts af de allmänneligen 1 finnländskt svenskt , bildadt'' talspråk använda, under det att de förras betoningssätt likväl bibe- hållits; en yngre, nu först 1 uppkomst stadd aksentuation med smf. på de nya formernas penultima, existerar där- jämte. Sålunda har slotär(e) (= slåtterkarl) i def. pl: sld- tären gen. slétäurens = slöturena gen. sldtäarenas = slota- råna gen. slotarimas. Semifortis är här gemenligen stark, sällan svag. II. Öfriga ordkomposita. $ 5. Här inträda olikheter, beroende därpå, om första kompositionsleden är kortstafvig eller innehåller någon läng stafvelse, hvarjämte afseende bör fästas vid huruvida der är en- 1 tvåstalvig. Tre- eller flerstafvig första komposi- tionsled förekommer ej i målet, lika litet som det använder flerfaldigt sammansatta ord. 1. Första kompositionsleden kortstafvig och då a) Enstafvig: det sms. minst tvåstafviga ordet har 47 levis på första, fortis på andra”) stafvelsen. Vid böjning tillämpas de I 3 afslutn. gifne reglerne. Hit höra: alla på an- t. ex. anäma, anféåkta, antoöka (svord.), anståndu-n 1. -ger), antå (antaga, sälls.), andåkt jte ån- dakt, vanligen andékty-n 1. -ger); anst 1. ansé jte ånsa 1. änse 3) (sälls. ord); alla på be- t. ex. beläba (belamra), brå, bis; alla på /för-, således äfven följande i hsv. med fortis + semifortis (&c.) aksentuerade: po for(h)än (på förhand), fordél, fordåk, forfådar, forgöras (i förrgår), + förgör (jte förgör), forfånmeg, forlågar(e) (= större sked), formåst, formåk, formida, formindar(e), formöon, forum, forsköt, jorskö, forsköt, forsömarn, forsprogg, forstég, forfin, for- Sérar(e), [t. ex. go] förut, + forvég, forés 1. farbrast, forén 1. foréån (förrän) och kanske ännu några, alla på ge-, t. ex. 2hör 1. ahör (tillbehör), 2vér &. Andra exempel äro: alla smss, med bak- ss. bakfråm, bakt, baköm, bakåt, bakéter (bakom), bar(h)Juda (harhuf- vad, fsv. barhofdher), bekölvo, fartiy, glasbgon, greasth)öpo, matréda vb., matrédnreg, ravörm, spiklår &c &c. Ianalogi härmed äfven arbéta och arbéta. b) Tvåstafvig: det smss. minst trestafviga ordet har levis eller (i yngre språkbruk) svag semifortis på första, levior på andra, fortis på tredje stafvelsen. Vid böjning följas redan kända aksentlagar (I 3 afslutn., II 1 a) därest senare kompositionsleden betonas med gravis, men om -- såsom minst lika ofta sker — fortisstafvelsen är uppbärare af mus. aks. 1 (= akut), så utbytes semifortis mot levis, hvilken sistnämda då kan falla äfven på ultima. Jfr Kock II 75—176. ;| 2) nml. betonade. Sådana smss. som t. ex. forarbéta äro dock mycket sällsynta. ?) sålunda, ej dns2r 1. ånsé, meo judicio. 48 Exx.: dorapöst, krakelkötare (eg. kräckle-täljare; vanl. i "Simon Sälle”), mykal(h)éta (,,hela mängden", jfr fspr. my- kill mikill adj.), neasaduk, neasavis, vadarlék &c. — pl. dora- postar 1. dorapdtster 0. s. v. Förkortning inträder ofta i Snappertuna > snapertuna. 2. Första kompositionsleden innehållande någon lång stafvelse och då a) Enstafvig. Det sms. minst tvåstafviga ordet får ant. a) stark 1. svag semifortis på första, fortis på andra stafvelsen 9) t. ex. biluksn (tjuren, ish. om kalfvar), hobgg, rernvåg, föluss, nybiygst, trödöm (trånad, trånsjuka), uggdöm; i analogi härmed äfven ålndäko (almanacka). — eller 8) levis på första, fortis på andra stafvelsen. Detta aksentuationssätt betingar förkortning af en i första staf- velsen befintlig : vokal: t. ex. brugum (brudgum), freu(h)ét, fe(h)ius 7), gols- tomten (gårdstomten), :körn (ekorre), massan (masugn), nyd- vånde(-n 1. -ger), skudön (skodon), skumåkar(e), styfår, sty- mör, fomån 1. fomån (sjöman), /oröde (sjörådet), tragél (trägård), unöd:t &c. &c Med fortis på tredje stafvelsen: brukspatron (smf. på första, levis på andra stafv.). Här må ock observeras det icke sällan hörda uttalet svindktrt, nå- gon gång äfven sturåktn (stormodig) o. d. (jfr I 2). — eller konsonant: t. ex. aldélas, (h)al(h)ålgo (allhälgon), bu- luksn (se ofvan!) finvåln (jte fmwdéln, = finnbygden), gra- båka (Grabbacka), gulrivg, (h)andiik, kapråker, kapsék, kisungsm (kattungen), korgsnikar(e), ovgbotn, steklödo (stick- låda), sundågear (söndag), uzgdöman, vasbik m. fl. Äf- venså mis- < mas- (hsv. miss-) ss. misåkta, mislimtar, miesnögder (missnöjd), miståg, miströ, mistykter, mestiyka m. fl. — Undantag bildar här måérkverdun 1. -ger), hkt ord äfven i många andra diall. förekommer med samma uttal. 6) stundom därjämte (i yngre språkbruk) fortis -F semi- fortis. 7) därjämte föws och förs. 49 Ifrågavarande fall b inträder tydligast vid böjning. Då sådan äger rum, följas de II 1 b anförda betoningsreglerne. b) Tvåstafvig: det sms. minst trestafviga ordet har, därest andra stafv. innehåller kort vok., stark 1. svag semi- fortis på första, levis på andra och fortis på tredje stafvel- sen; således tusmfäld:t, ogomblik 0. s. v. Men om andra stafv. är lång, så förkortas denna, hvarvid man får aksentfölj- derna svag semifortis + levis + fortis eller levis 4 levior 4 fortis, båda lika vanliga. Exx. mirfunstiqnrog (missionstidning), prådiksbök (predikobok), konturskrivarn (kontorsskrifvaren = kontoristen), påtatsgröt (potätsgröt), swmnatstöri (senats- torget), ståfunskår (stationskarl) o. s. v. Ordet kaffe för- kortas vanl. till kafi- : kufipåno, käftpiyro (= fg.) m. fl. — Båda förstafvelserna undergå förkortning i t. ex. fehuskula. rernvekstöriu, fomansfiisto (sjömanskista). Betoning vid böjning likasom i föreg. punkt II 2 a. $ 6. Den i västnyländskan så starkt framträdande be- nägenheten att låta hufvudtonen falla på senare komposi- tionsledens rotstafvelse förefans fakultativt redan i fornnorsk- isländskan (Noreen Aisl. u. Anorw. Gr. $ 51, 1 a p. 31) och fornsvenskan (Kock Sv. Ake. II 359) samt kvarlefver fort- farande flerestädes i Sverige, ss. i Skytts härad i Skåne (a. a. 238 ff.), Sörbygden i Bohus län (a. a. 229 ff.), Fryks- dalen i Värmland (Noreen Fryksd. $ 106, 1), Norrland (Kock a. a. 247 o. 307). Alt den intill nyare tider varit rådande äfven inom andra landsmål, framgår af språkliga kriterier: så t. ex. i norra delen af svenska Österbotten (Vendell Ped.- Purmo-m. $ 14; 1 82 jfr med 8 11 m. 3) äfvensom 1 Est- lands och Runös svenska munarter. Inom Raseborgs hä- rad användes nu omordade aksentueringssätt minst 1 Eke- näs stad, men blir mera utprägladt ju längre man aflägs- nar sig därifrån 5): f. ö. är dess förekomst i dagligt tal na- 5) Här meddelade regler äro (på sommaren 1896) när- - mast uppjorda med ledning af uttalet i Barösunds skärgård, 4 50 turligtvis mången gång modifierad genom sådana faktorer som högre bildning och umgänge. $ 7. Angående beskaffenhet af fortis och semifortis lämnas här slutligen följande regler: 1) Fortis — som i allmänhet efterföljes af semifortis (se II 1 b),ej af (exsp.) levis ss. i rspr. — är tvåspetsig och a) stigande, då den har mus. aks. 1; b) fallande, då den uppbär gravis; sålunda i två- och flerstafviga enkla ord äfvensom 1 komposita t. ex. lata- klöwvåna (lättklöfvarna). 2) Semifortis är a) tvåspetsig, stigande, när den hvilar på ultima 1. lång stafv.; b) enspetsig, jämn f. ö. Anm. I östra Snappertuna och Ingå samt Degerby börja såväl fortis som semifortis antaga natur af enspet- siga expiratoriska aksenter. B. Musikalisk aksent. 3 3. Angående detta invecklade ämne ser jag mig i stånd till alt lämna endast följande upplysningar. 3 9. Gravis-betoning är allmän i målet. Men, på samma sätt som fortis åtföljes af smf., måste man väl anse att dialekten har gravis + akut (?) i st. fi rspr. gravis + musik. levis: den sistnämda torde här förekomma blott då också munarten uppvisar fortis + exspir. levis (se A II 1 b). 3 10. Denna aks. 2 är jämförelsevis sällan jämntonig (d. v. s. enkel gravis)?), utan i öfvervägande grad tvåspet- sig (d. v. s. sammansatt, cirkumflekterad) och då fallande eller stigande i samma mån som fortis eller semifortis äro men jag har varit och är fortfarande i tillfälle att konstatera deras tillämplighet äfven i öfriga delar af västra Nyland. Förf. har bl. a. själf tillbragt störste delen af sin barndom och yng- lingaålder i sagda landsände (NW Pojo och Tenala s:r) samt talar ännu i hufvudsak där använda munart. vy Utom i östra Snappertuna och Ingå, där sådan är öfver- vägande (jfr $ 7 anm.) "9 DV det (se $ 7). Enkel gravis kan ej hvila på lång stafvelse, men cirkumflex lika väl på kort som på lång sådan. S 11. Vidkommande användandet af gravis gäller f. ö.: 1) Alla sammansatta två- och flerstafviga ord eller ord- former antaga gravis-betoning !9), och sammanfaller då gra- vis med fortis, levis (1. akut? se $ 9) med semifortis. Då nu denna senare, ss. hvilande på ultima, är tvåspetsig sti- gande, så blir följden att tonfall och tonstigning ylterst ofta finnas i två på hvarandra omedelbart CUAOe Stapyelser; Be bromar (Bromarf), tesnal (Tenala), 1290 (Ingå), aga, bark (Barö), (hjanze k (hjänre (Hangö) 0. s. Vv. 2) I komposita kan man förfara på två sätt: a) antingen betonas främre ledens första (I. enda) stafvelse med gravis och senare ledens rotstafvelse med mus. levis (se ofvan!) — därpå följande stafv. får i sådant fall oftast exsp. levis; t. ex. ? fargoras, la?talla'wvar. Detta aksentueringssätt användes näppeligen i ord, som höra un- der A II 2 a 8: /omån 0. d. ord hafva, medan senare kom- positionsleden är enstafvig, aks. 1 på denna, och betonas vid böjning enligt följande moment. b) eller ock erhåller senare sammansättningsleden, som då måste vara 1. genom böjning bli minst tvåstafvig, fri- stående betoning d. v. s. i enlighet med mom. 1 i denna $. I sådan händelse faller bi-akut på rävare komp.- Seder (för- sta eller Sd): stafvelse; t. ex. lataklawvar, > fargoras, kap- Zz sekar, Masunar. 3) Intervallerna variera mellan kvart och sext eller tr 0- m fUllsoktav. $ 12. Slutligen må anmärkas att här beskrifna musi- kaliska aksent i vissa delar af området är underkastad egen- 19) Annorlunda i rspr., där förekomsten af gravis till sto del är beroende af språkutvecklingen (Kock Sv. Akc. I 60 fL.). Häraf framgår att denna aksent är jämförelsevis ung här, lika- som äfven mångenstädes i Sverige (Kock a. a. 155). I Söder- törn är mus. aks. likadan som i Raseborgs härad. 52 domliga förändringar. Sålunda kan fallande cirkumflekterad gravis ersättas af ett slags stigande dylik, ganska högt i skalan liggande. Detta förhållande, som också är mig be- kant från Finnby (kapell under Bjärnå s:n i Eg. Fld), har jag iakttagit synnerligen i Fiskars och då mest hos yngre personer; men individuelt gör nog äfven annanstädes såväl denna egenhet som andra märkliga genombrytningar sig gällande. Anm. Här använda ljudbeteckning är den af fi. kand. Perklén i samråd med professor J. A. Lundell för nyländ- ska allmogemålet uppgjorda. Ueber die Herstellung von Photographieen zur Bestimmung der Lage des Himmelspols und der davon abhängigen astronomischen Fundamentalconstanten. von Anders Donner. (Vorgelegt am 16 November 1596). Diejenigen Zäge (Trails) welche bei feststehendem Instru- ment die helleren Sterne auf der photographischen Platte zuricklassen, werden, wenn das Instrument gegen die Polar- gegend des Himmels gerichtet ist, in Folge der langsa- men Bewegung der Sterne und der daraus folgenden Ab- schwächung der Wirkung zufälliger Unruhigkeiten in der Luft auffallend scharf und wohl begrenzt. Da zugleich das Stern- licht längere Zeit auf der nämlichen Stelle der Platte ein- wirken darf, so erscheinen auch die schwächeren Sterne. Warin dieser Weise unser Astrograph von 0.33 m Oeffnung auf dem Pol gerichtet, so erschienen auf der Platte Trails von den sämmtlichen B.-D.-Sternen; in der unmittelbaren Nähe des Pols stieg die Grenze der hervorgetretenen Sterne noch mehr, sogar bis zur l1:ten Grösse oder noch dariäber. Tangirt die Ebene der Platte die scheinbare Himmels- kugel genau im Pol, so werden, abgesehen von den Ver- änderungen der Refraction und der Aberration während der Expositionszeit, die Trails Kreise, deren Mittelpunkt im Pol fällt. Trifft diese Forderung nicht zu, so werden die 04 Trails Ellipsen, welche sich aber nur wenig von Kreisen un- terecheiden. Die Abweichungen von den oben genannten Kreisen lassen sich öbrigens schon mit genäherter Kennt- niss der Position des Plattencentrums und des Sterns sowie der Neigung der Platte gegen die Collimationslinie un- schwer berechnen. Die Trails können desshalb benutzt werden zur Fest- stellung der Lage des Himmelspols auf der Platte und daher auch der Beziehungen desselben zu den benachbahrten Sternen. Die Winkel zwischen den Geraden, welche die Lage des Pols mit denjenigen Punkten der Trails verbinden, welche demselben Moment der Exposition entsprechen, werden die Unterschiede der Sterne in der Rectascension ergeben. Während dass die Abstände der Trails von dem Pol, falls die Dimensionen der Platte in Vergleich mit denjenigen am Him- mel bekannt sind, die Declinationen der Sterne bestimmen. Diese Erwägungen veranlassten mich, im December letzten Jahres mich brieflich an Herrn Professor Harold Jacoby bei der Columbia-College in New-York zu wenden mit dem Vorschlag, einige solche Platten zu messen und zu reduciren ; wofär wir hier die Herstellung der Platten iäber- nehmen wollten. Zwar wäre eine solche Arbeit auch fär die Helsingforser Sternwarte eine sehr geeignete gewesen Da aber unsere Arbeitskräfte durch den Sterncatalog för längere Zeit sehr im Anspruch genommen waren und Pro- fessor Jacoby sich augenblicklich mit der Bearbeitung einiger Platten der Polargegend beschäftigte, welche auf sei- ner Bitte hier hergestellt worden waren, hielt ich es fär gele- gener, wenn er in demselben Zusammenhang auch diese neuen derselben Gegend betreffenden Platten zur Bearbei- tung äbernehmen wollte. Nach genauerer Erwägung der Vor- theile der Methode, hat Professor Jacoby mich auch durch die Uebersendung des Manuscripts einer Abhandlung, worin er die Anwendung der Methode genauer auseinandersetzt, freudig äberrascht. Zugleich hat er sich auch bereit erklärt, die Bearbeitung der Platten zu iäbernehmen. In der erwähnten Abhandlung hat Professor Jacoby u. Å. gezeigt, wie die Veränderungen in der Lage des Nullpunkts auf der Platte aus den von den Sternen eingezeichneten Wegen bestimmt werden können. Auch die Drehungen der Platte und die Veränderungen der Dimension derselben könren aus demselben Material ermittelt werden. Vor Allem ist es nöthig die Herstellung der Platten so anzuordnen, dass sie eine fär die Ausmessung möglichst geeig- nete Unterlage ergeben. Aus diesem Gesichtspunkte waren die ununterbrochenen Trails, welche die Sterne beschreiben, wenn das Instrument nur eingestellt und festgeklemmt, dann aber sich selbst iberlassen wird, zu verwerfen, weil sie keine zur micrometrischen Messung geeignete Objekte abgeben Es miässten desshalb solehe Objekte geschaffen werden, da- durch dass die Exposition zeitweise unterbrochen wurde und somit nur kurze Strecken der Trails als Einstellungsge- genstände behandelt wurden. Hiebei trat aber die Schwierigkeit ein, dass, wenn die Expositionsdauer so kurz gewählt wurde, dass die Sterne an den Kanten der Platte durch punktförmige Eindriäcke markirt waren, die schwächeren Sterne in der Nähe des Pols kei- ne oder fär die Messung zu schwache Eindräcke gaben. Während umgekehrt bei verlängerter Expositionsdauer diese Sterne wohl gut vertreten waren, diejenigen an den Kanten dagegen durch Bögen, die in Folge ihrer Länge nicht mehr fär die Pointirung geeignet waren. Bei einem Zusammentreffen mit Professor Jacoby bei Gelegenheit des astrophotographischen Congresses in Paris im Maj dieses Jahres hatte ich Gelegenheit mit ihm diese Schwierigkeit zu besprechen und sind wir dabei zu folgen- dem Entschluss gekommen. Die Trails werden durch verein- zelte Bilder der Sterne ersetzt, dadurch dass der Lichtzutritt zu dem Objektiv in der Regel abgeschnilten und nur wäh- rend kärzerer Expositionszeiten wieder zugelassen wird. Je- de solche Exposition setzt sich aus einer ungeraden Zahl von Belichtungszeiten zusammen, von denen die mittlere länger als die äusseren sind. Die Pausen zwischen den 56 Belichtungszeiten werden so gewählt, dass die Bilder an den Kanten der Platte gut geschieden werden, während sie in der Nähe des Pols zusammenfliessen. Durch diese Anord- nung wird also den schwachen Sternen am Pol eine fär das Aufkommen eines hinreichend lichtstarken Bildes genägende Expositionsdauer gegeben, während die von dem Pol ent- fernteren Sterne durch fär die Einstellung unter dem Micro- skop geeignete Objekte vertreten sind, die man später in ein Bild zusammenfassen kann. Bei einigen in diesen Tagen gemachten Aufnahmen haben wir z. B. eine Anordnung getroffen, wo diese Zeiten 455, 905 und 455 waren, geschieden durch Pausen von je 305. Diese Gruppen von Expositionen waren dabei durch Pausen von einer halben Stunde von einander unterschieden und Beobachtungen nach diesem Programm wurden durch die ganze Nacht, von 5 Uhr Nachmittags bis 6 Uhr Morgens fortgesetzt. In dieser Weise sind die zwei Platten her- gestellt, welche ich heute die Ehre habe der BSocietät der Wissenschaften vorzulegen. Obgleich, wie schon hervorgehoben, die Bewegungen des Instruments aus der Platte selbst bestimmt werden kön- nen, so ist es dennoch wiänschenswerth, dass dieselben mög- lichst klein oder, wenn möglich, ganz vermieden werden. Das Instrument wurde desshalb möglichst stark geklemmt, auch die Uhrschraube stark angezogen, dann aber das Instrument nach dem Eröffnen der Cassette weiter nicht angeriährt. Dies machte also eine besondere Vorrichtung nothwendig, um die Belichtung der Platte zuzulassen und wieder ab- zuschneiden. Zu diesem Zweck wurde an der Wand des Thurms zwei Fassungen angebracht, worin sich eine lange und starke, vertikale Holzstange mit geringer Reibung drehen liess. An der oberen Ende dieser Stange war in einer Neigung von 609 gegen die erstere eine zweite leichtere Stange ange- bracht, welche einen mit schwarzem Papier iberzogenen Rahmen trug, der bei Einstellung des Instruments auf dem Pol den Lichtzutritt zu dem photographischen Objectiv ver- j d DM hinderte und der sich dann in einem Abstand von dem Rohr von etwa ein Drittel Meter befand. Die Drehung der Stange geschah mit Hälfe zweier Arme, welche so gestellt waren, dass beim Anschlagen des einen Arms gegen die Wand des Thurms das Objectiv bedeckt, beim Anschlagen des anderen der Lichtzutritt unbehindert war. Selbstver- ständlich waren Vorsichten genommen um kein Licht durch Reflexion vom dem Schirm in den Tubus hineinzuschicken. Die Expositionszeiten wurden genau notirt, wenngleich es gerade ein Vortheil der Methode ist, dass die Reduction der Platte in der Hauptsache unabhängig von den Zeit- angaben und somit von dem Uhrgange durchgefährt wer- den kann. Die Kenntniss der Zeit erleichtert jedoch einige Berechnungen und eine rohere Zeitangabe wird bei der Evaluirung der Einflässe der Refraction und Aberration nöthig Eine Methode, welche die Lage des Pols in Bezug auf die benachbahrten Sterne zu bestimmen erlaubt, giebt auch durch Vergleichung dieser Lage bei verschiedenen Zeiten die Möglichkeit alle diejenigen Einflässe zu verfolgen, welche die Lage des Pols oder der Sterne zu demselben verändern Wir stehenr somit hier vor einer Methode, welche eine neue Art der Bestimmung mehrerer von den wichtigsten funda- mentalen Constanten der Astronomie verspricht. Bei der Genauigkeit der photographischen Messungen därfte, wie aus einem Ueberschlag der zu erwartenden Genauigkeit des Re- sultats hervorgeht, man hoffen können, dass die Bearbeitung schon einer ziemlich kleinen Zahl von Platten, genommen zu angemessenen Zeiten, Resultate ergeben werden, die mit den durch andere Methoden erhaltenen voliständig wetteifern kön- nen. Als Beleg hiefäör mag erwähnt werden, dass der Assi- stent der Sternwarte Herr K. Sundman aus 7 Sternen und mit Benutzung von nur zwei um 6 Stunden verschiedenen Aufnahmen die Coordinaten des Pols mit einem wahrschein- lichen Fehler von nur + 0.”06 abgeleitet hat. In der näheren Erörterung dieser Methode und deren Consequenzen will ich jedoch Herrn Professor Jacoby nicht vorgreilen. — Hee Monazit von Imbpilaks. Von Wilhelm Ramsay und Allan Zilliacus. Die Auffindung einer Euxenit-ähnlichen Substanz !) in den Feldspathbrächen im Dorfe Hunttila des Kirchspieles Impilaks veranlasste den einen von uns (Ramsay) zu einer mineralogisch-geologischen Untersuchung einer Anzahl Peg- matitgänge am nördlichen Ufer des Sees Ladoga. Es wurde bei dieser Gelegenheit fär das Mineralienkabinet der Univer- sität zu Helsingfors ein reichhaltiges Material seltener Mine- ralien eingesarmmelt, deren chemische Untersuchung der an- dere von uns (Zilliacus) äbernahm. Unter diesen befindet sich der im Folgenden zu beschreibende Monazit. Vorkommniss. Eine Anzabl Pegmatitvorkommen in den Kirchspie- len Sordawala und Impilaks werden schon längst von der Bevölkerung der Gegend bearbeitet, die den gebrochenen Feldspath und Quarz nach Russland ausfähren. Ausser- dem sind zahlreiche Schärfungen in Gängen gemacht wor- den, die sich nachher nicht lohnend erwiesen haben. Diese Pegmatite gehören nach unserer Meinung zu dem von Sederholm als jängeren bezeichneten archäi- schen Granite der Gegend. Sie tragen deutliche Merk- 1) G. Lisitzin, Några geologiska iakttagelser i trakterna norr om Ladoga sjö. Meddelanden från Industristyrelsen i Finland. 14 H. iFfelsing fors ket: OS 59 male eines erlittenen gewaltigen Gebirgsdruckes an sich. Denn Krystalle ihrer Mineralien sind oft gewunden, geknickt und wieder mit Quarz ausgeheilt, und bei der mikroskopi- schen Untersuchung der Feldspathe sieht man gebogene Zwillingslamellen sowie andere Folgen von Deformation und Verschiebungen. Ihrer mineralogischen Zusammensetzung nach können diese Pegmatite in zwei wesentlich verschiedene Gruppen gesondert werden. Die eine, zu welcher die Feldspathbriäche auf der Insel Pellotsalo im Kirchspiele Sordawala und die meisten Schärfungen im Dorfe Mursula des Kirchspieles Im- pilaks gehören, enthält Quarz, hellröthlichen, weissen oder hellgrauen Mikroklin!) mit Albitadern, hellfarbi- gen Oligoklas, farblosen Glimmer (Muscovit; 2 E = c. 632, o>v, im M. von Pellotsalo), scehwarzen Turmalin und rothen Granat. Die Pegmatite der anderen Art, welche technisch werth- voller sind, und wozu die Briäche im Dorfe Hunttila in Impi- laks gehören, bestehen aus Quarz, rothem Mikroklin mit Albitadern, rothem Oligoklas, schwarzem, im durchge- henden Lichte gränbraunem Glimmer (Biotit mit sehr gros- sem optiscehem Axenwinkel; 2 E=10G. 56", o ?) Weil die Grube gegenwärtig verlassen und von Wasser erfillt ist, konnten Untersuchungen im Pegmatitgang selbst nicht ausgefährt werden. 60 eine Menge grosser Krystalle antrafen. Diese sind gegen die ibrigen Bestandtheile, Quarz, Feldspath und das Euxenit- mineral idiomorph entwickelt. Auch das letzt genannte zeigt selbständige Formen gegen den umgebenden Feldspath. Da- gegen haben einige ganz kleine Partien von Chalkopyrit, die hier auftreten, sich zuletzt von allen Bestandtheilen des Pegmatites abgesetzt. Krystallographische und optische Eigenschaften. Die von uns eingesammelten Monazite sind nicht mehr unzersetzt, sondern von einem braunrothen, staubähnlichen Verwitterungsprodukt iberzogen, der sich auch auf den zahl- reichen Spaltrissen im Inneren der Krystalle abgesetzt hat. Ein grosses frisches Fragment von gelbbraunem Monazit, das auch von Lokansaari entstammt, ist dagegen dem Mine- ralkabinet der Universität von Herrn Born Lisitzin uberreicht worden. Figkd Fig. 2 Im Allgemeinen haben die Monazitindividuen von Lo- kansaari bedeutende Dimensionen erreicht. Eine Länge von 3 bis 7 cm in der Richtung der b- oder c-Axe ist häufig, und das obenerwähnte Fragment eines frischen Krystalles misst 11 cm in der Länge und ist 4 em dick. Folgende Formen wurden an den Krystallen beobar tet:dr== 1 10085-0-= 001 Em INO LONE 1101) und e = $011!. Unter den genannten ist die förm c die seltenste. Se RR FB FRA Vie je VV RA SE ET 3 å 61 Die Krystalle sind tafelförmig entwickelt nach '100; in der Kombination a m x 2 e (Fig. 1). Zwillinge nach 100 sind nicht selten (Fig. 2), und auch Durchdringungszwil- linge nach 001 wurde in einem Falle beobachtet (Fig. 3). Die untersuchten Krvstalle eignen sich nicht fär exakte Messungen ihrer Winkel, weil die Flächen meistens matt und oft deformirt sind. Untenstehende Werthe wurden theils mit Hälfe des Anlegegoniometers theils mit Reflexionsgonio- meter erhalten. Monazit von Impilaks. Nach Dana. 0110 8630” 8634 100 : 001 TOrSV TOF205107 OTTO SOr20 SE 001TOT 326730" ÖN 0111 wurde aus seinem Zonenverband bestimmt. Fig. 3 Die von mehreren Forschern erwähnte ausgezeichnete Spaltbarkeit nach der Basis (Absonderung?) tritt im Mona- zit von Impilaks nicht auf. Es wurde hingegen Spaltbarkeit nach 1106; und 10104 beobachtet. Eine am Monazite friher nicht erwähnte Absonderung nach (111! kommt am frischen Krystallfragment zum Vor- schein. Dasselbe wird nämlich von zwei Systemen dicht an einander liegender Spalten durchzogen, die parallel den Flächen einer positiven Hemipyramide verlaufen und unter LIBRARY] ae 2 62 sich einen Winkel von ce. 732 (111: 111 = 73219") und mit (ne. Gr (KIIRN00E= 613) Femsehtessen: Die Härte des Minerales ist 5—6. Der gelbbraune unzersetzte Monazit hat das specifi- sche Gewicht 5,163 (bei 17? C) nach Bestimmungen mit Pyknometer. Bei den rostbraunen verwitterten Individuen ist die Dichte geringer und kann bis zu 4,88 heruntersinken. Diinnschliffe zeigen eine rein gelbe Farbe ohne merk- baren Pleochroismus, und in Schnitten durch vollkommen unzersetzte Substanz sieht man keinerlei Interpositionen. In den Präparaten vom verhältnissmässig frischen Monazitfrag- ment liegen jedoch längs den erwänhnten Spaltrissen nach (111! zerstreute kleine Schuppen ohne Krystallform und mit der Farbe des Eisenoxydes. Ob diese oder irgend eine andere in Folge der beginnenden Zersetzung entstandene Verbindung vorliegt, konnte nicht entschieden werden. Die stark zersetzten Krystalle sind von derartigem rothen und ganz dunklen Verwitterungsprodukten in dem Grade erfillt, dass sie stellenweise opak werden. In Schnitten nach 010 sieht man die optische Sym- metrieaxe c 42 von der Krystallaxe c im stumpfen Winkel 2 abweichen. Schnitte, senkrecht zur Axe c zeigen die op- tisehe Axenebene normal zu 010, c als spitze Bissektrix und optisch a mit der Orthodiagonale zusammenfallend. Mit Prismen aus dem gelben friscehen Monazit wurden die Brechungsindices fär den gelben Theil des Spektrums bei 182 C ermittelt mit folgendem Resultate: ZELL BV SMD = NMS 8 ee 00016 Yr 0:04 ONT Die Stärke der Doppelbrechung, y—«w«, wurde auch mit Babinet's Compensator an einer parallel zur optischen Axenebene geschnittene Platte zu 0,0510 bestimmt. Obenstehende Werthe der Refractionsindices nähern sich denjenigen des Monazit von Arendal nach Wilfing ') (för Gaslicht): 1) bei Rosenbusch, Mikroskopische Physiographie. I. 3 Auf. Stuttgart 1892. S. 498. = LAS Ör 411905 FR Shall aber weichen vom den von Scharizer!) im Monazit von Schättenhofen ermittelten ON == 4285- UNNA BNa == 19465 sehr ab. Ohne Zweifel hat die von Scharizer angewandte s. g. Chaulnes'sche Methode zur Bestimmung der Brechungs- indices in diesem Falle nicht zum richtigen Resultate gefährt. Uebereinstimmend mit dem -geringen Unterschied zwi- schen 8 und « im Verhältniss zur Differenz y—a findet man den Winkel zwischen den optischen Binormalen klein: 2 Na = 22025 TNSETE) voraus: (8= 1.7879): NN 0 Bei der Untersuchung im weissen Lichte sieht man deutlich, dass die Hvyperbeln der Axenbilder blau auf der inneren, roth auf der äusseren Seite sind, daher DF wie es Des Cloizeaux?), Trechmann 3), Wälfing +) beob- achtet baben, während man in den Monaziten von Pisek >) und Schittenhofen 5) ov >» gemessen hat. Chemische Zusammensetzung. Zur Analyse der frischen Varietät vom Monazit (Sp. Gew. = 5.163) wurden einige durchsichtige Scherben braun- gelber Farbe ausgelesen, die ein hellgelbes Pulver gaben. Die Analyse wurde nach denselben Methoden ausgefährt, welche Blomstrand bei der Untersuchung von Monaziten 1) RB. Scharizer, Monazit von Schiättenhofen, Zeitschr. fär Kryst MT 1869: SE200:. 2?) Des Cloizeaux, Manuel de Minéralogie. II. 2. Paris 1893. S. 496. 3) Ch. 0. Trechmann, Beiträge zur Kenntniss des Turnerit Neues Jahrbuch fär Mineralogie, etc. 15876. S. 593. | SJÄW-iulfing, ke 5 K. Vrba, Monazit von Pisek. Zeitschr. för Kryst. XV. 1889. S. 203. Syse harizer, ke 64 von Norwegen und aus dem Ural angewandt hat!). Das Mineral wurde mit concentrirter Schwefelsäure zersetzt, und bei der Trennung wurden die seltenen Erden wiederholt gefällt, damit sie im möglichst hohen Grade rein erhalten wirden. Die quantitative Bestimmungen ergaben folgende Re- sultate: R305 2048-150 SnOa (ONE Di02 IEEE NOS DN.65 > Ces03 j SNS Didym- (Lanthan-) erden 20.68 >» Yttererden 286 Fe.03 0.68 > CaD 0.39 > Gläihverlust ÖMOEE NOU Vergleicht man diese Zusammensetzung des gelben Mo- nazit von Lokansaari mit den Analysen, die Blomstrand von norwegischen und Uraler Monaziten veröffentlicht hat, findet man die grösste Uebereinstimmung mit der als N:o 1 bezeichneten Probe aus dem Ilmengebirge ”). Von einigen kleimen Differenzen abgesehen, die nicht grösser sind, als dass sie innerhalb der Fehlergrenzen der Bestimmungen lie- gen können, erweist sich der bedeutendste Unterschied im Verhältniss zwischen den Lanthan- und Yttererden. Mit Hinsicht auf die letzteren steht nämlich der finnländische Monazit näher den norwegischen als denjenigen aus dem Ural. Um zu erfahren, in welcher Richtung die Zusammen- setzung bei der Verwitterung sich geändert hat, wurde der rothbraune, augenscheinlich zersetzte Monazit einer Analyse 1) C. W. Blomstrand, Analys af Cer- och Ytterfosfater från södra Norge. Geol. Fören. Förh, IX. Stockholm 1887. S. 160. 2), 0: W. Blomstrand, Om monaziten” från Ural. Lund tes) WISE TOT SET FR FU TAR FK 65 unterworfen, welche indessen nur auf die Bestimmung eini- ger Bestandtheile vom besonderen Intresse beschränkt ist, nämlich: ÖR SENHSt:( W.ASSOP) isl nar saken Rh ER RÄLS Ls ANTON ST VR ERE SN me R 3! mad bor br pla, ar LAR LM ga aj RANA ORO FERRARI TA ER LE SE fa lerednje RA RA rst Al ac LAS AN La (ON de Mit Oxalsäure aus saurer Lösung gefällte Erden 66.03 > BÄSTA SR: AL) Core Tse Jo bpt I sh Me, gr DR RENA KRT FR ME ADD ÖfOgR VINNER 612) 8 (2 NESS SöS) ERE RO Durch die Zersetzung hat der Gehalt an Phosphorsäure abgenommen, beträchtliche Mengen Wasser sind aufgenom- men worden, sowie auch Kalk und Eisen, die doch nicht ermittelt sind. Zugleich beobachtet man das von sowohl Blomstrand als Penfield!) hervorgehobene Verhältniss, dass eine Anreichung von Thorerde und Kieselsäure mit der Verwitterung des Monazites verbunden ist. Dabei hat sich der letztere Bestandtheil in höherem Grade vermehrt als der erstere. Denn während das Sauerstoffverhältniss in ThO, und Si0, im beinahe frischen Monazite von Lo- kansaari 0680 0 ist, hat es sich in der verwitterten Varietät zu TVR NS0 =059 verändert. Wie bekannt haben die beiden genannten Forscher, Blomstrand und Penfield, verschiedene Ansichten iber die Rollen der Thorerde und der Kiese!säure in der Zusam- mensetzung des Monazit ausgesprochen. Während der er- stere der Meinung ist, dass die Thorerde gleichwie die Cer-, Ytter- und Lanthanerden an die Phosphorsäure chemisch ge- bunden ist, von welcher ein Theil durch Kieselsäure ver- treten wird, bilden ThO, und 5i0, nach der Ansicht des letzteren Thorit, welcher dem ausschliesslich aus Phospha- ten der Cer-, Ytter- und Lanthanerden bestehenden reinen 1) S L. Penfield, On the Occurrence and Composition of some American Varieties of Monazite. Amer. Journal. of Sc. (3) 24. 1582. 5. 250. 5 66 Monazit !) mechanisch beigemengt ist. Die Anreichung an Thorerde bei der Verwitterung hängt nach der ersten Auffas- sung davon ab, dass die Thoriumverbindungen schwerlös- licher sind als die äbrigen Phosphate. Nach Penfield wird der eigentliche Monazit ausgelaugt und Thorit bleibt zu- röck. Zugleich wird nach den beiden Ansichten Kieselsäure zugefuhrt. Die oben angefährten Resultate der Analyse der Mona- zite von Lokansaari könnten zur Stiätze sowohl der einen als der anderen Ansicht hervorgezogen werden. Zu Gun- sten der Auffassung von Penfield spricht vor Allem das an- nähernd equivalente Verhältniss ThO,:Si0, in der frischen Varietät. Wir haben aber bei der mikroskopischen Unter- suchung von vollkommen unzersetzten Partien des Monazit keinerlei Interpositionen gesehen, am wenigsten solche die för Thorit gehalten werden konnten. Der Unterschied zwi- schen den frischen und den zersetzten Varietäten von dem- selben Fundorte, Lokansaari, besteht dagegen in einer reich- licehen Anhäufung von rötlicechbraunen und opaken Umwand- lungsprodukten in den letzteren, und es scheinen gerade ' diese Produkte, die in der frischen Substanz nicht vorkom- men, sondern erst bei der Zersetzung derselben entstanden sind, diejenigen Thoriumverbindungen, die den Gehalt an Tho- rerde im zersetzten Monazit vermehren, sowie neugebildete Silikate zu enthalten. Helsingfors, Mineralienkabinet der Universität. Februar 1897. !) Vollkommen reine dreibasische Phosphate von Cer, Didym und Lanthan, angeblich monazitähnlich, hat Radominski känstlich dar- gestellt. Comptes rendus de lPacad. Sc. Paris. T. 80: 1875. S. 304. Arabische sprichwörter und spiele. Von Knut L. Tallqvist. Während meiner mit unterstätzung der kaiserl. Alexan- dersuniversität in den jahren 1893—1895 gemachten orient- reise, welche ausser Konstantinopel und theilen von Klein- Asien hauptsächlich Syrien, Palästina und Aegypten umfasste, verbrachte ich die sommermonate des jahres 1894 am Li- banon. Da mein ziel war die vulgärsprache kennen zu ler- nen, war ich cifrig bemiöht mit leuten arabischer zunge aus allen klassen und jeglichen alters so viel wie möglich zu verkehren. Diesen verkehr benutzte ich unter anderem um von dem was ich hörte alles, was mir besonders beachtens- werth erschien, aufzuzeichnen. Meine notizen ergänzte und verbesserte ich bei jeder gelegenheit, die sich darbot, oder ich verschaffte mir die nöthigen aufklärungen durch bedäch- tige fragen, die ich an verschiedene personen richtete. Unter denen, welche mir besondere dienste in dieser hinsicht leiste- ten, ist es mir eine angenehme pflicht drei zu nennen, herrn Joseph Chehab, ein mitglied der berähmten familie Ol, lehrer an der schule des maronitenbischofs Jusuf ed-Dibs in Beirut, frau Sarkis, wittwe des verstorbenen Beiruter- literaten Ibrahim Sarkzis el- Libnanz, und meinen libanesischen freund Dmitri Mahal. Auf diese weise entstand in meinen notizbichern eine sammlung von liedern, sprichwörtern, spielen etc., die mehrere hundert nummern umfasst. Bei nunmehr unternommener besichtigung der sammlung konnte ich mir nicht verhehlen, dass vieles darin werthloser und 68 unanwendbarer kram ist, welcher ausgemustert werden muss, bevor eine etwaige publikation unternommen werden kann. Aus denjenigen meliora, denen ich das licht der öffent- lichkeit nicht verweigern möchte, habe ich nun zweihundert sprichwörter und zwanzig spiele herausgewählt und iber- gebe sie hiermit dem leser als einen bescheidenen beitrag zur kenntniss des vulgärarabischen dialekts in Syrien und besonders am Libanon. Sowohl bei dem einsammeln als auch bei dem redak- tionellen vorfähren der sprichwörter bin ich dem von graf CARLO LANDBERG in seinem ausgezeichneten werke »>Pro- verbes et Dictons du Peuple Arabe», geleisteten beispiele gefolgt. Ich gebe also nicht nur die mit lateinischen lettern möglichst genau bezeichnete aussprache jeden sprichwortes sondern lasse auch in den meisten fällen auf jeden spruch eine ebenfalls unmittelbar aus dem volksmunde aufgezeich- nete arabische erklärung folgen. Das von graf LANDBERG Ver- wendete transskriptionssystem habe ich jedoch nicht ange- nommen sondern bediene mich der von PaurL Haurt in den » Beiträgen zur Assyriologie und vergleichenden semitischen Sprachwissenschaft> band I s. 255 vorgeschlagenen um- ch > SR SNR Sd, å om 53 JX 5 us €, SAND, 1 > 3) ec PD GONE SON SOA NN TONHNGS arg SN FR CSA My cy My 8 h, » 4, - (52. Wegen mehrerer in ter: valsar: sprache stattgefuandenen lautveränderungen und organischen verschiebungen ist in bezug auf die umschrift noch folgendes 2 = zu beachten: das zeichen ” entspricht nicht nur | sondern in einigen fällen auch 5, dessen aussprache in bestimmten fällen bekanntlich mit der von $ zusammenfällt; t entspricht manehmal «>; d-5, 72.5, vc oder bd 57-35 ESA: Ausser den vokalzeichen «a, 7 und 2«, von denen z neben 69 kesra manchmal auch fetha oder dammi der klassischen sprache entspricht, bediene ich mich der zeichen ä d. i. a mit imäla, e welches allen vokalen der klassischen sprache entsprechen kann, y welches oft damm oder kesra darstellt, o för dammi oder selten fetha der schriftsprache und ö, welches fär dammi und kesra vorkommt. Die entsprechen- den langen laute bezeichne ich mit d&, ä, 2, 7, Yy, « und od. Die hier und da sich findenden zeichen £, 7, !, etc. be- zeichnen sogenannte zwischenlaute, welche manchmal zwi- schen zusammentreffende konsonanten eindringen. Ausser in lateinischer umschrift werden die sprich- wörter auch in arabischer schrvift vorgefihrt. In bezug auf diese bemerke ich, dass ich das arabische weder in voller äbereinstimmung mit den forderungen der klassischen spra- che schreibe noch die vulgärausprache genau wiederzu- geben versuche. Ich schreibe z. b. m.x> Jimi Ip ww Sw (sprich: säl måöärrib uala tis'al hakim) anstatt Luv und LLX<>. Anderseits schreibe ich El Fo NS SN NG und nicht der thatsächlichen aussprache gemäss .<5 slu, seb U. a. Was in der schrift der ungebildeten und theil- ta weise sogar in gedruckten werken, volksschriften etc. (Zz. b. Sell Je os, Beirut 1891) wirklich vorkommt, aber hier nur konfusion hervorrufen wirde. Von anderen inkonseqvenzen, welche dem leser aulf- fallen könnten, muss die der bezeichnung der imäla noch hervorgehoben werden. Ich bemerke in aller kärze nur, dass ich konseqvent aufgezeichnet habe auch das, was ich von inkonseqvenzen zu hören meinte. Und in bezug auf diese erscheinung waren meine berichterstatter gewiss selbst nicht konseqvent. Der grösste theil der unten mitgetheilten sprichwörter, spiele, anekdoten etc. stammt aus dem dorfe Brummaäna, 70 ungefähr drei stunden in säödöstlicher richtung von Beirut, und seiner umgegend. Andere sind von Beirut und verschie- denen orten des Libanongebietes zwisehen Der el-Qamar und Bsärre. Diejenigen sprachproben, welche nicht aus Brummana oder Beitmeri herstammen sind u. a. durch die abgeschliffene aussprache des buchstaben << erkenntlich. Dass die meisten sprachproben somit auf einem verhältnissmässig beschränkten gebiete gesammelt sind, kann ihren werth nur erhöhen. Dass ich anderseits ihre mehrzahl aus dem munde von christen genommen, hat keinen einfluss auf den werth der sammlung, ist aber jedenfalls von gewissem be- lang. Denn zwischen der ausdrucksweise und aussprache eines christen einerseits und eines muslims oder eines dru- sen anderseits findet thatsächlich ein unterschied statt. Von den zweihundert sprichwörtern meiner sammlung waren etwa achtzig bisher unbekannt. Die äbrigen habe ich in älteren kollektionen arabischer spräche von MEIDANI, FREYTAG, BURCKHARDT, BURTON, SPITTA, SNOUCK, SOCIN, BERG- GREN, LANDBERG, JEWETT u. a. entweder mit den meinigen genau ibereinstimmend oder als mehr oder weniger abwei- chende varianten wiedergefunden. Alle mir bekannten oder zugänglichen sammlungen und die differenzen der in ihnen sich findenden varianten gebe ich bei jedem einzelnen sprich- wort an. Mit einem >»vgl» werden solche parallele vorge- fuhrt, welche nur dem sinne nach mit dem betreffenden spruche verwandt sind. Wenn man sich davon eine vor- stellung bilden will, welche sprichwörter unter den Arabern am weitesten verbreitet sind, das heisst von Tunis ber Aegypten und Syrien bis nach Mesopotamien, und daher fär das arabische volk als am meisten karakteristisch bezeichnet werden diirfen, möge man z. b. die nummern 16, 21, 492, 55, 50: 5, 00, 19; 33,35, 25-997 1057 LTINFEI26 ERS EN 71 158, 1G0, 175, 179, 180, 188 und 193 beachten, welche in den meisten sammlungen sich wiederfinden. Die sprachlichen bemerkungen, welche sich hier und da zerstreut finden, bezwecken nicht eine ausfährliche dar- stellung des betreffenden dialekts. Es soll durch sie die aufmerksamkeit nur auf einige besonders beachtungswerthe oder bisher wenig beriäcksichtigte eigenthiämlichkeiten der vulgärsprache gelenkt werden. Auch in lexikalischer hin- sicht werden sie hoffentlich etwas neues bieten. Was end- lich die sachlichen erklärungen betrifft, so sind sie zwar oft recht därftig, ich habe aber nur aus eigener beobachtung geschöpft und deswegen werden sie nicht allen werth ent- behren. Fär arabische kinderspiele findet sich die neueste und beste behandlung bei ÅLMKEVIST in seinem werthvollen buch »Kleine Beiträge zur Lexikographie des Vulgärarabischen»>. Zu den von ALMKvisT beriöcksichtigten werken von BERGGREN, JEssuP und NorfaL, welche hierher gehöriges behandeln, kom- men noch >»Historia Nerdiludii etc. item de Ludis Orien- talibus Lib. 2:dus», qvem ... congessit THomas Hype, Oxonii MDCXCIV und H. PETERMANNS > Reisen im Orient», Leipzig 1860, welche einige von mir beschriebene spiele erklären. Eine ausfährliche arabische beschreibung der unten an- gefähbrten spiele war jedoch meines wissens bisher nicht ver- öffentlicht. InSalla werde ich nächstens eine sammlung libane- sischer volkslieder folgen lassen. Helsingfors, im Januar 1897. Abkäurzungen. Aus spröche - Arrs hundert spräöche arabisch und persisch paraphrasirt von Reschideddin Watwat nebst einem doppelten anhange arabischer spräche herausgegeben etc. von M. HEINnR. LEBER. FLEISCHER. Lepzig 1837. ALMKVIST HERMAN ALMEViIsST, Kleine Beiträge zur Lexi- kographie des Vulgärarabischen. I. Lei- den 1891. BÉLOT (FRANG. BÉLOT), Vocabulaire Arabe-Francais. 2e édit. Beyrouth 1888. BERGGREN J. BERGGREN, Guide Francais-Arabe Vulgaire. Upsal 1844. BISTÅNI USilmall (jla atredl RAIS DANN) DA OS I—II. Beirut 1867—1869. BoCTHOR Errzious BoctHor, Dictionnaire Francais- Arabe. -2eme ed. , Paris MDCCCXENIIE BURCKHARDT JOHN LEWIis BURCKHARDT, Arabic Proverbs or the Manners and Customs of the mo- dern Esgyptians. Second edit. London MDCCCLXXV. BURTON RicHARD F. BURTON and CH. TYRWH. DRAKE, Unexplored Syria. Vol I. London 1872. (ABBÅGH SA gl, sal SA AN or SRA - slot KN So 250 sa a Jä Herausgeg. von FH THORBECKE. Strassburg 1886. CASPARI C. P. CasPari, Arabische Grammatik. Fänfte aufl. bearb. von Auc. Möcrer. Halle a/S 1887. EINSLER ERPENIUS FÅRIS FiKrRi FiITZNER FREYTAG GREEN HARFOUCH HARTMANN HYDE JESSUP JEWETT LANDBERG MARCEL MEIDÅNI Mustatraf 13 LYpiaA EinsneR, Arabische Sprichwörter. In ZDPV, band XIX, s. 65—101. PHOMAE ERPENH grammatica arabica. Lugd. Batav. 1656. ara? KALK Kö pt LAU Lulb WAS ww MJ. Kairo 1892. SSR al SEI SEINE SMU i OS GS (sö all Juc. Kairo 1308. R. FitZzNeR, Sinnspröche und Sprichwörter der magribin. Moslemin, in Zeitschr. fär volkskunde IV, ss. 128—131. (Nur deutsch). Arabum Proverbia. Edid. G. W. FREYTAG. I-III. Bonnae ad Rhenum MDCCCXXXVIII ete: A Collection of Modern Arabic Stories, Bal- lads, Poems and Proverbs compiled by A. O. GREEN. London 1893 (Kairo 1886). JOSEPH HARFOUCH, Le Drogman Arabe. Bey- routh 1894. : M.: HARTMANN, Leipzig 0. j. THomas Hype, Historia nerdiludii etc. De ludis orientalibus lib. 2:dus. Oxonii 1694. HenrRY Harr. Jessup, The Women of the Arabs. London 1874. JAmEs RICHARD JEWETT, Arabic Proverbs and proverbial Phrases. New Haven 1891. CARLO LANDBERG, Proverbes et Dictons du Peuple Arabe. Vol. I. Leide 1883. J. J. MarceL, Vocabulaire Frangais-Arabe. Paris 1837. sieh FREYTAG. Arabischer Sprachfährer. Almad al-Absih NS Lå Small NOUS ma på Kairo 1306. 74 NOFAL ÖESTRUP PETERMANN SARKIS SEETZEN SNOUCK SOCIN SPITTA TANTAVY Tesliie WAHRMUND JA ZDMG ZDPV GEorRGEs NorfaL, Guide de la conversation arabe et frangaise. G6re éd. Beyrouth 1892. J. OEstRUP, Contes de Damas. Leyde 1897. H. PETERMANN, Reisen im Orient. Erster band. Leipzig 1860. ll KD JEN 6 KN FO LSlåll UMAS sw Ala, Beirut 1871. ULRICH JASPER SEETZEN's Reisen durch Syrien etc. Herausgeg. von Fr. KrusE. I—IV. Berlin 1854-—59. | C. SNoUcK HURGRONJE, Mekkanische Sprich- wörter und Redensarten. Haag 1886. ALBERT SocIn, Arabische Sprichwörter und Redensarten. Täbingen 1878. Dazu die fortsetzung: Der arabische Dialect von Mosul und Märdin, in ZDMG XXNXVII ss. 188—229. WILHELM SPITTA-BEY, Grammatik des Arabi- schen Vulgärdialectes von Aegypten. Leip- zig 1880. MUHAMMED ÅAYYAD EL-TANTAVY, Traité de la langue arabe vulgaire. Leipsic 1848. SI poem LÄ SON Kal VOUS. Beirut 1863. (Citirt noch SocIin). ADOLF WAHRMUND, Handwörterbuch der neu- arabischen und deutschen Sprache. 2:te ausg. Giessen 1887. Journal Asiatique. Zeitschrift der deutschen morgenländischen gesellschaft. Zeitschrift des deutschen Palestina-vereins. Sprichwörter. ik CERN äb illahäb. »Der monat August ist gluth>. Dieses sprichwort gehört zu den »fellachenwetterregeln», von denen einige anderen unten aufgefährt werden, sieh die nummern 5, 7, 43, 47, 187. Der monat August ist in der that die heisseste jahreszeit in Syrien. Während die mittel- temperatur fär August, September und Oktober in Beirut 28,5”, 27,5? und 25,4? C. ausmacht (nach BAEDEKER'S Palä- stina und Syrien, 3 aufl. 1891), ist sie im gebirge natär- licherweise viel niedriger. Meine im jahre 1894 in der höhe von c. 720 m. auf dem Libanon gemachten observationen geben fär die schattentemperatur der genannten monate fol- gende zahlen, welche vielleicht nicht ohne intresse sind: Um 7 uhrf Vv. m; set? ubr m. S UÄrinA Mm, CL LALDe NS MN: Ausust=. "208950; 2430 2NORG: 20 Cr Septemb. :19,-2 C. 22 20-226 205 -A0h Oktober 19,32 C. SE Ala ser USÖ ibn ilögt :aduu ilxäl. >Das schwesterkind ist der feind des oheims»>». biqula haida limmin bitgatal ibn il öxt ma xäln. Tr Er re En AGN Ara fa! a NS re SS Nas lr SN »Man sagt dies, wenn das kind der schwester mit sei- nem oheim streitet>. lämmnn aCLIG, SISTONE Kö (6 qv fri Faa JIA SN Shade la USE ibnak mä mzsallmak iddöhr bizallmak. »Dein sohn ist nicht dein lehrer, die zeit lehrt dich>. id3ni iga mä kunt titzallam bitaiiibak titallam gacbin sannak. »Das heisst: wenn du nicht lernest aus freien stäcken, lernest du gegen deinen willen»>. In der erklärung findet sich ebenfalls eine sprichwört- liche redensart, wozu man vergleiche HARFOoUCH sS. 318: in ma "amaltoh bitaibak beta meloh ghacbin "annak >si vous ne le faites pas de bon gré, vous le ferez malgré>. MgLö HR EYTAG CULSSno ENSE SJ SA FEEDS N SAD eds AT 4. [9] [6] e FARA > la a ONES axd ittar må hä maziar. »Rache nehmen ist keine schande»>. matalan uahed darab ittäni u gäb uw basd uagt tavil darabu heidäk caruw-nnäs iehka bigqala flän darab flän u biqul huui ana axatt täri bäss uaaxd ittar mä hä maxar. »Zum beispiel: einer hat einen anderen geschlagen und ist geflohen; nach einer langen zeit hat dieser jenen ge- schlägen, und die leute fangen an zu sagen: »der und der hat den und den geschlagen>; dieser aber sagt: »ich habe nur rache genommen und »rache nehmen ist keine schande»>. > Wwelches im ägygtischen dialekt mit gedehnter er- ster sylbe hia heisst, hat auch im syrisch-arabischen eine ähnliche form hitut (13, 80, 97, 160, 190) und Aha neben hu. Ebenso lautet - vulgär /z2i (49, 80) neben Az; vgl. LAND- BERG S. 10. — azxatt durch assimilation statt axadt, ebenso BOCK. (DA) == NE, satti (128) = SET ic (48) = 30, vgl. SPITTA $ 11, la, LANDBERG S, 54. — SE JEWETT no. 76: ald it-tår mus miyår. 0. Jelus (SKR Jelsl =) äxir ewitl bisiti mäblia. »Das ende vom September ist von regen benetzt»>. Vgl. no. I etc. Im jahre 1894 fiel der erste regen in Brummåna erst am 19 und 27 Oktober. 6 . - 2 RARE ER: KU SES RES) SETS . 4 Vaxuet hödäötu biragbtu. »Der dumme trägt sein zeugniss auf seinem nacken». ia:ni mä beddu sShuad tä iishada innu axuet läkin smälnv ptishådlu. »Das heisst: es sind keine zeugen nöthig um zu zeugen, dass er dumm ist, denn seine thaten legen zeugniss ab fär ihn>. Ich schreibe Vazxuet, weil der vokallaut des artikels in der aussprache nicht selten verklingt; vgl. Lamm (108) und BERGGREN col. 81 (>Autre») låkhar etc. Var.: ilazxuet må beddu kätb höödg:: >der damme braucht nicht einen schreiber des zeugnisses»>. Vgl. JEWwETtT no. 262: il-haweaet beddu kätb ljji. Eis- SLER no. 202: elghajeb hedschto mao. 78 i. NE TEN JOS ta UJ Cl ZI SAD RN SE RAD NR Slo adär ilgaddär fih genazu uilntär fi saba: teljät kbaär må 2ada-22gar. »Der März ist sehr treulos; da sind erdbeben und regen; da giebt es sieben schneestiärme ausser den kleineren>. genazil ist plur. von xJä, welches vulgär fär XINBES 2253, braucht wird. — ntär = Sas; die gebrochene pluralform Nl wird in der vulgärsprache oft bis auf eine silbe ver- körzt, oder fällt mit der form zusammen (SNOUCK s. 63). Andere beispiele sind: rar = fy, EE sSgäl== [da Oe Oc Sal, snän = Cd mMäb=' SEN cdag== SO chab = UV us. w. In anderen fällen wird das tonlose a die- ser form in 2 verspitzt (wie häufig auch im äg.-arab., SPITTA 18 d) z. b. isia = st. Das ", welches vor nfär angezeigt ist, ist ein zwischenvokal (SPittaA $ 21), dessen sich der sprechende im fluss der rede nicht selten bedient, wenn sonst mehrere vokallose konsonanten zusammentreffen wir- den, vgl. noch ruh ”ttalla:> (67), :and "quiäla (62), keslän "ktir (41), kyll "Säl (140), gadd ”fräsak (105) u. a. m. Vgl. ZDPV IV s. 73: adär abu-zzalaeil ualamtaär- -- uwinsaf erräszt bela när; JEWETT no. 156: adår il-håddår fih ig-galeezil wil-amtär fih seb teljet kbär min "add e-eghår. S Gel IR BS le dn CSE dl TS) igza aflas HöNns iittalla> :a al abuh ilatag. »Wenn der soldat bankrott wird, untersucht er die alten rechnungsbicher seines vaters»>. = (JA VIII, 10 s. 268) ist die viel gebrauchte ver- I (2) körzte form der präposition UR welche also nicht nur vor dem bestimmten artikel ihr lam und da einbässt (CABBÅGH S. 12 z. 22). Seltener ist die form: :al (= hebr. und ägypt.- arab.), sieh no. 194. Vgl. auch J. OEstrue, Contes de Da- mas, welche verdienstvolle arbeit während des druckes mir zugeht, s. 147. NOltEREYTAG LIL: INO. 23087 SBOJP, För ENASI Je + rd « NV I. Sv SS eh Säl ÖS SJ za kännak raäreh kättir ilqabiiieh. »Wenn du weggehst, vermehre deine gemeinheiten>. bikan insän raäh itruk matrah u irah lamatrah tänt bicir iiträgal u biasmil isia mus mina biqullidu-nnäs 12a kännak räieh kättir ilgabiäieh av maläreh av bilzaks. »>Wenn jemand, der gerade damit umgeht einen platz zu verlassen und nach einem anderen zu gehen, anfängt sich unverschämt zu benehmen und böse thaten thut, so sagen die leute zu ihm: »wenn du weggehst, vermehre deine gemeinheiten>. kännak (iza kännak beddak 159), durch kontraktion aus ell ys entstanden. kännak wird auch fir sis ge- sagt, sieh Socin no. 663 etc. Fär iza kän »wenn> bez. in kän (känn, 191) vergleiche :lv> s. 44, 9 f., BERGGREN col. 714 (>Si>), Serrtta $ 210 a, LANDBERG S. 3, ÖESTRUP ol ol ge- braucht, z. b. nin kynt beddi ruh >wenn ich gehen wollte»>. — »råieh durch »verdunklung» des urspränglichen 7? der zwei- ten silbe wegen des benachbarten /; ebenso ilqabiäieh, uahed, bitrauuälhun (20), cahöbt (127), tabaxötlak (67) und täie: (10) wegen des nachfolgenden >, (Spitta 8 14). — titräzgal a. a. 0. s. 153. Fär »wenno»> wird auch inin = =S1DSTT Vgl. EINSLER no. 69: inkan räjeh katter maläjeh. 30 10. G KATA FE] SS) Co 25 atua> mnilbnämni. » Gehorsamer als der finger». biqulah haida iga kän insän tare Uttäni w beddu iighäurlu-ttäsa bigiullu ana atua> min bnänak. »Dies wird gesagt, wenn jemand einem andern gehor- sam ist und den gehorsam ihm zeigen will; er sagt zu ihm: »ich bin gehorsamer als dein finger». o Der vokal der preposition ya, fällt gewöhnlich aus, wenn das folgende wort mit dem artikel beginnt, selten in anderen fällen z. b. mnill (10) = min illi, mnikuästr (12) = - 05 (sele) cy, MNEN = min en. — Beachte den pleonasmus in biqulah haida und ähbnlich mawu-linsän (102). — För die verschiedenen ansichten ber die etymologie des beliebten wortes beddu (bäddu, biddu,; beddi, beddak u. s. w) sieh TANDBERG 1S.(4dr — 492 (vi kluS Ur klass sor BSK 1. Los ak SNS aqrab mnigöidi lilmårbat. »Näher als das böcklein an dem strick>. masnätu innu qgarib ktir. »Die bedeutung ist, dass (etwas) sehr nahe ist>. w ONS Or wi 00 KÄNNS (SNARARE FASS) 2820 SNS AST . Er EAS Ore akbar mink biiaum axbar mink bistni. » Wer nur einen tag älter ist als du, ist um ein jahr erfahrener als du>. insän il akbar minnak u lau kän iaum bäss bikan - myxtibir w biasrif aktar minnak. S1 »Ein mensch, der älter ist als du, sei es auch nur um einen tag, ist kundiger und weiss mehr als du». mink steht hier an stelle der gewöhnlichen vulgären form minnak; fär dieselbe aussprache des suffixes in Negd se WaALLIN, Probe aus einer anthologie neuarabischer ge- sänge s. T. — il = illi AR dessen endvokal oft abfällt und zwar nicht nur vor nachfolgendem vokal (SPittaA $ 39 b) sondern auch sonst, sieh die beispiele 13. 20. 23. 28. 62. 155. 196 und Socin no. 140: tedd-il ma tiqdar, JEWETT S. 11 etc. Dadurch dass der anfangsvokal i in zusammen- hängender rede mit einem ihm vorangehenden vokale ver- schmilzt (SPittaA a. a. 0.), wird illi zuweilen bis auf nur I reducirt z. b. sii-l-fiki (197). Endlich kann ein folgender »sonnenbuchstabe>» sich das ! assimiliren z. b. iccawuarak, irrabbäk (55). — Wie das beispiel insän illi akbar nunnak und ähnliche fälle beweisen, kann in der vulgärsprache ein xlLo-satz auch auf ein indeterminirtes nomen folgen. FÄRIS sv -192. ErEyYTAG I. 1 no. 2585, TANTAVY sS. 111, FI o oc Oo (6 Of HARFOUCH S. 333, NOFAL 5. 393: Niws Slis Ect ess Nin AST. - SPITTA No. 209, GREEN Do. 145: (jer se Mn sl oo Fm SÅS, 13. ww ad co 2 2 = ww NR Ed Ja La voxi SES EJ il biäkul ilsåci mus mitl il bizidda. »>Wer die hiebe bekommt, ist nicht wie der, welcher die hiebe zählt>. iza uähed xisir St au data; st tämm ktir biciuru-nniäs iqulalu mä bisänl mä taht xabr bigillun hm il biäkvwl ilsåri mus mitl il bizidda. 6 » Wenn jemand schaden gelitten oder etwas verloren hat, was sehr werthvoll ist, sagen die leute zu ihm: »das thut nichts, es ist nicht der erwähnung werth>»>. Er aber sagt zu ihnen: »wer die hiebe bekommt, ist nicht wie der, welcher die hiebe zählt»>. såret ist plur. von sagda =Wvee (104). — böidda statt bisiddha. Das Ah der personalsuffixe der 3. person wird in gewissen fällen unterdräckt nicht nur in sg. m. regelmässig nach konsonanten sondern vielfach auch in sg. f. und in pl. (vgl. SerttaA $ 23b). Das femininsuffix der 3. p. sg. lau- tet somit oft nur -a (JA VII, 10 s. 262) z. b. isma >»ihr name» (20), umma >ihre mutter» (95. 108 etc.), tymma >»ihr mund> (108), gärrita »ihr krug> (127), xältta, sammita >ihre tante> (146. 108), ptäxyda >sie nimmt sie» (108), zxabbära >er erzählte ihr» (190), uitgäruaga (ibid.), mina = i2in (108. 121), leia = 2.3), saléia = le (39) ete.; vgl auch das zu no. 39 bemerkte. Das suffix der 3. p. pl. lautet oft -un, -on oder -yn Zz. b. beitun >»ihr haus> (124), minnun »von ihnen> (189), gallun = + Sö (176), biqullun (13), mas: basdon »mit ein- ander» (120), libsyn >»ihr kleid> (151) u. s. w. LANDBERG no. CXVII: yall? yäkol el-öst måss mitl yallt yd euddhå. Vgl. SpPitta no. 118: elly ydoh fy när mus 26 elly ydoh fi-lmoije. 14. ONE NONE SN ERA TENS ys NS ENSE) Z AD LR ÄMM INDI Sc illi beddu tiskar ma bizidd ilqdah. »Wer sich betrinken will, zählt nicht die gläser»>. BERGGREN kol. 797 (>Verre»): Sons ones la es (SÄNG ( AA SOGINE MO: 130954 NGN ES NES LEONE Zz 3 5 or EVS ES ETSI VOTK EISSYEKISS SEV SEE SFS ES ESS IRIS ESP ERE TE OSS SE REN s FTSE EEE - ) Or SIAT Se SES N I SSI Ga Y »ö oy MA os illi beitu min qzä2 lä iräsig bill/går. »Der dessen haus von glas ist, wirft: nicht steine (auf andere)>. illi bikan bisibb fi gairu 3ala isia radin iasmi iehki mus ml fi haqq ittäni mus läzgim bikan fizzämb zätu. »Wer einen anderen wegen etwas schlechtes schimpft d. h. etwas nicht gutes von der person eines andern sagt, darf nicht an demselben fehler leiden>. Die häuser am Libanon und in der nähe des gebirges werden sämmtlich von stein gebaut, weil die sandsteinfelsen des gebirges das vorzäglichste baumaterial liefern, welches sich mit der hacke leicht bearbeiten und in die beliebige form bringen lässt. Falls die häuser zwei etagen haben, so ist das erdgeschoss möglichst tief in den berg hineingebaut und dient zum viehstall. Sonst sind die wände nur etwa drei meter hoch und bilden gewöhnlich ein einziges zimmer von verschiedener grösse. In den wänden finden sich aus- ser der thär meistens drei fensteröfftnungen, welche, nur sel- ten mit gläsern versehen, mit hölzernen läden geschlossen werden können. Das flache dach f(sath) wird von pinien- stämmen und kleineren, von diesen rippenförmig ausgehen- Wi den tragbalken naqdat (BIsTÅNI:: 2 Sa Nic öl, ml 2 LRÄms) Oder fittiviät getragen. Auf die genannten tragbalken legt man naturhölzer von pinien, steineichen, aka- zien (zinzilazt) etc. Auf diese untéerlage breitet man farn- kräuter (ballän) und allerlei dorngesträpp, auf welchem lehm, steinscherben (sSaqf) und erde (träb) mittelst der steinernen handwalze (mehdali) festgestampft werden; der bogenförmige griff /(qaus) der walze wird durch einen quer angebrachten strick (nas) zusammengehalten und ist mittelst zwei in ihre "enden eindringende hölzerne pflöcke (zacafir) an derselben befestiigt. Diese walze sieht man auf dem dache jedes libanes- 34 schen hauses. Sie wird alljährlich in der regenzeit benutzt. Damit das regenwasser leichter ablaufe, ist das dach ein wenig abschöässig und mit einer einfachen kleinen rinne (migräb) versehen. Endlich findet sich im dache ein zug- loch (sirräga) gebildet von bug gjarra d. h. dem hals oder schnabel eines kruges (vgl. ALMKVIST s. 333). Der fussbo- den f(ardrit ilbeit) wird fast in derselben weise wie das dach gemacht, indem man erde feststampft (birikkuha). Die inneren seiten der wände werden gewöhnlich wWweiss- getäncht (biimralmu-Untan bimoit dalgäm u bifavnaha u biitrSsuha). Näheres fär das libanesische haus findet man bei Fraas, Drei monate am Libanon s. 74 f. SocIN no. 209: = SL Dj VU I 3 ga Na SS Vgl. BERGGREN kol. "659 (»Puits»): I kniv WS (SJJI CS SESSVES [YRSA AON etc. 3 SUS 16 . (61 Ce Or [Sir a a SAKO oh d La (SÄ AA) DAÅRD Rs FSS EN - - - illi biiddäxal biisia ma ptasnih biisma> se ma buärdih. » Wer sich in sachen, die ihn nicht angehen, einmischt, hört was ihm nicht gefällt»>. BORG AN no. 651: NS Sen SAÅR Yla CR RA cy? arvojs. HARFOUCH S. 322: man ”takallam fima la ya nih simé" ma la yourdih; GREEN no. 67: San BAÅRS Ila JES pga ämors I ln; FARIS s. 201: Y ls aw NAÅRI IL JSIN sa amor. Vgl auch FrReytaG II, 1. no. 1532: Y LL Jac äri&ks la xJlb sie; ALIS Spriäche 45: sizes YI la CAB yr - SAARI 0 RAIL, å ) 4 Y d då j FO BERTV 1; [SE ov w - w illi bisibb bilgair bisibb fih gairuw. > Wer andere schimptft, den schimpfen auch andere»>. A - & o å o- ! - (6) w Ja omar da as NE illi biisrag ilbeida biisrag iljämil. » Wer ein ei stiehlt, stiehlt ein kameel>. iasni illi biäxud se egtr bitallam hatta iäxud se kbir. »Das heisst: wer was unbedeutendes nimmt, lernt et- was grosses nehmen>. [TE beida. Die femininendung FR welche in der vulgär- sprache am Libanon meistens als -7 ausgesprochen wird (sieh HARTMANN S. 7, ÖESTRUP S. 138 und vgl ÅLMKVIST S. 262), hat sich als reines -a erhalten nach den konsonanten Myr D,G, dy br se, 3 UNG GRZ. VD. räka >broödschaufels,' säka >hof>, tarla >schleier>, fucha >ostern>, mliha >gut>; farxa »schössling»; bälhga >kiesel>, qucca >»erzählung»>; beida >ei>, gummaida ein spiel; salta >»jacke>, gtaita »nebel>, futa »handtuch>, gasta >»sahne>; häfza »gedächtniss»>; farrd:;a >axtb, gursa »l008>; tiruiga >frähstöck>, fälga >» möählstein>, diqa >angst>, 2eibaqa ein amulet mit abbildungen einer schere, eines frosches und des kreuzes, masräqa >»gestoh- lenes>, mutraiqa »>»schlägel> u. s. w. Ganz vereinzelt sind fälle wie namäsiza etc. Auch nach »r wird die feminin- 6 - endung s— in den meisten fällen als -a ausgesprochen z. b. jarra >krug>, hörra >freie>, höfra »>grube>, hära >»vier- tel, grosses haus>, harära ein rother aussatz (ähnlich in Mekka, SNoucK s. 115), mnzäsara >»verkehr»>, mascara »wein- presse», hädra »anwesend>, näbra >»gehör» (musik.). Alle 56 mir bekannten beispiele-in welchen die femininendung nach ry als 2 ausgesprochen wird, haben in der vorausgehenden ISA silbe ein 4 z. b. deiri »kreis>, swi »gespräch>, gibri SAS eine pflanze, kbiri »gross». Das 2 der vorausgehenden silbe scheint somit im vulgärarabischen den nämlichen einfluss auf die femininendung auszuöben wie e und e (resp. 7) in dem betreffenden falle im assyrischen, vgl. DELITZSCH, AS- syriscehe Grammatik $$ 35, 68. In der status constructus- form geht auch die ursprängliche endung at fast immer in it uber (cärit bagara etc.). Beispiele wie sähat ilburi, fä- tihat aläm, qurzsat zasker, gqgat:at macari können als ausnah- men betrachtet werden. FreYTAG III 1. no. 1349: Iu> uma Kan Vv (SÖJINS FITZNER S. 130: »wer eine nähnadel stiehlt, nimmt eine kuh>. 19. > - 2 > - o w w 3; FF JSAESER SM ce SR ic illi Säbb :ala Ser Säb zaleth. »Wer in einer gewohnheit aufwächst, altert darin>. illi biisluk fi tariq lau känit mliha av ulnsi ta ic Säbb ua iga Säbb bidäll fi tariq zäta. » Wer einen weg wandelt, sei es einen guten oder einen schlechten, bis dass er jängling wird, setzt auf demselben wege fort, wenn er greis geworden>. «0 - >) - Oo - ÖR. sa, Dy er len enkla | il bittårilasun samra bitravwuähhun otut u hamra. » Was Samra verdient verschwendet sie auf puder und schminke»>. kän fi mara isma samra ilmicrität ii thaccylhon tistri fihom hamra u basden til: ilmätil saleiha. RT EE BEDRE TSE SISRPOPSF ET ESERETISD SINE FIDE OEI OE INN KFSEDEE UTRESA ISS SSEINIEOINTAESASRETA SA ö pe 37 >»Es war eine frau namens Samra; fär das geld welches sie verdiente kaufte sie schminke und nachher entstand das sprichwort>. xtut >tattoo> BURCKHARDT s. 146, oder »pulver um da- mit die augenbrauen zu schwärzenm>», sieh ALMKVIST S. 361. Mein berichterstatter gab mir die folgende erklärung: lim- min bitkähhala bixalla deénabi sand taraf iblain u haida bisammäuha 2xtut >wenn die frauen sich (die augenbrauen und wimpern) schwärzen, lassen sie ein schwänzchen am augen- winkel und dies nennt man zxtut>. — Schon LANDBERG (S. 105) hat die aufmerksambheit auf die äusserst häufige ver- wendung des verbums &5 gerichtet. Ich fähre hier noch einige redensarten an in welchen e&> vorkommt: tili: il- mätil >das sprichwort ist entstanden», harriddgäl biitla: min- nak >dieser mann ist dir ähnlich>, tytla: ilbint la umma »die tochter wird ihrer mutter ähnlich> (95). må ftilz: gair idu uilhait >es gab kein resultat, nur seine hand und die mauer> (161), ma titla> ilhas$is >das gras wächst nicht» (176), titla> marrtein fi-lusbiz »die zeitung erscheint zweimal wö- chentlich>, tili> :aleih qurzsat il:asker >das soldatenloos fiel auf ibhn>, biitla> minnu-lhälv >»(diese pflanze) wächst wild>, hallaun ma biitla: »diese farbe verschiesst nicht>, issäm btitla: zala beirit tlät marraät imkin »>Damaskus ist viel- leicht dreimal grösser als Beirut». Vv ES i [d . 1 - oe SÅR ' + cv Så 00 KA V z BURTON no. 5: Dal LK I örgvd JR vt NS Bag ps Så 4 - Fe w - vå näe su JD el LÄ < il biläsib ilqutt beddu xaramisu. »Wer mit der katze spielt, muss ihr kratzen vertragen>. iazsmi illi biiheul ma: insän mus läzgim tal iza ha kamän häzgal ma3zu. 88 »Das heisst: wer mit jemandem scherz treibt, darf sich nicht verdriessen lassen, wenn dieser auch mit ihm scherz treibt>. - Vgl. BURCKHARDT NO. 37: sx does Nell ce os; BYS or FREYTAG III1. no: 2870: nga 2 paa Lä 2 AR NH BERGGREN kol. 169 Göhab): ENG böj SERIES ams; BOCTHOR s. 144 (>Chat»): Ju LH Lal py Riv; NOFAL S. 619, FÅRIS s. 201: Jura toöll ca Vala gg Sr RE no. 147: elli bilä"eb elkutt jusbor ala chara- mischo. U-- <= O- [SIP GG og gäll xsle ON LA LSS sale LR La a illi må ptitsab :aler ilärädi mä ptehzan zaler ilqvad. »Die herzen beträbt nicht, was die hände nicht ermidet>. insän läga lgär :asar lirat ta nufrud bicir icrifa min gair nefa: u mä bigainnid ualä bdbiehzan saleiha bigu haidi -lgär u bikan cahh ilmätal illi mä ptitsab :alei Uärädi mi ptehzan z:alei ilglab. »Ein mensch, der einen fund von, lass uns annehmen, zehn lira gethan hat, fängt an das geld ohne nutzen zu verwenden und hält es nicht zu rathe und bekämmert sich nicht darum sondern er sagt »dies ist ja ein fund», und so wird das sprichwort wahr»>... nufrud mit u-laut der ersten silbe wie btutlub (JEWETT no. 105), mueråb, muftah (EINSLER no. 114, 116), burfus (das pferd schlägt aus) etc. wegen des benachbarten labials. LANDBERG no. LXXXII: yalli må titab fih el-ayädi må tibki "aléh el-ayotn. Vgl. BERGGREN kol. 593 (»Oeilb>): js I ära R 20. - [6] Sj AR a sö = ÄV VA SM il må biimsi :a örinätu må ptitgådda haäjgätu. »Wer nicht auf seinen (eignen) fissen wandert, dessen ge- schäfte werden nicht besorgt>. uähed bazat ittäni ta idfiblu Sägli min matralh u gållu heidäk må briäh biqullu-launaläni il må bimsi :a örivätu mä ptitgådda hädrätu wu biruh. »Jemand will einen hinschicken um ihm etwas zu ho- len, aber dieser sagt: »ich gehe nicht>. Da sagt der erste: »wer. auf fremde hiälfe angewiesen ist, mit dem ist es schlecht bestellt> und geht selbst>. iörinät ist eime eigenthämliche pluralbildung von iör >»fuss>, dessen gewöhnlicher plural irjul lautet. Ähnlich ge- bildet ist der plural kybbaträt von sg. kibbi. Dagegen sind die plurale micrität (134) (neben macäri) und moiiat (127) direkt von den singularformen micriiiz und mot resp. motie gebildet. Fär andere plurale auf -ät sieh unter no. 61. Vgl. BERGGREN kol. 543 (»>Main>»): cy Wii a (SÄJ (sem LL LR »celui qui ne boit pas du creux de sa propre main, ne sera pas désaltéré»; SNoucK HURGRONJE no. 11: w ös ÅR SNS JIA fel — 24. o- kd -02 ÖR AT Jos vs a JV ggn il biistälhnvin byrridggäl bräs illift ieqtal. >Wer den mann geringschätzt, wird mit dem kopf der ribe getötet>. iasni irridgäl mä ptinsarif bissaufi min han insän dazif saksuk beddu :asr "röäl. 90 Das heisst: »den mann kennt man nicht nach dem scheine, so z. b. kann ein schwacher knirps zehn männer erfordern>. Beachte die >»stark> gebildete form bistähuin fär ongöm. — bras för regelmässiges biras wie bragga: (189), bzallmiha (49), bhais (124), bmälli, bgellik (127). Gewöhn- licher ist dass das 2? der preposition bi vor vokalen ausfällt wie im ägyptischen dialekt (SpPitta 8 83 b 1) z. b. bälf statt biälf (91). — Fär passive formen wie 2eqtal sieh SNOouCK s. 22 und JA VII, 10 s. 335: ana räh bugtal. — min hair (114) z0- = 3? ya bedeutet »zum beispeib. — saksiuk, welches wort in den wörterbächern fehlt, bedeutet dasselbe wie dazrf. 20. oO-- [6] FRA ot ov B-AEr arld Lamas FIUSY New Cytmål insän sähl ilaxläg iibsit zäto uagairo. >»Ein mensch von sanftem charakter macht sich 'selbst und andere gläcklich>. 20. or ” > 0 ilnsän mä bitallam gair min kisu. »Der mensch lernt nur auf eigene kosten>. ilinsän mä bitzallam st illä mä iitab fik imma fi fismu au fi micriniätu. »Der mensch lernt nur das, worum er sich bemäönht, sei es mit dem körper oder mit seinem gelde». Vgl. TANtAVY 8. 1105 Ob leo olet Gym åll LE 2 Com ilinsän mråkkab :annisiän. >»Der mensch ist zusammengesetzt aus vergessenheit»>. za nNist uähed ST mus zadib lainnu mrakkab :an- nNisvän. >Wenn jemand etwas vergisst, so ist es kein wunder, weil der mensch aus vergessenheit zusammengesetzt ist». SNOUCK no. 61: el-insän merakkab min en-nisjan; FRE JAR SAFE] JE FASEN C ANSNSE) DM C AONEN) (SEAN: 28. val? ww Jovasa lv Jas a ÅN NI id il må bihött mä bitsu. »Die hand desjenigen der nichts hinthut trägt nichts davon». iasmi 1i2a kän uahed mus hatit st fi du mä biasritf ueiniv. »Das heisst: wenn jemand etwas nicht mit eigener hand hinlegt, weiss er nicht, wo es zu finden ist>. UeiNili = a? cs — 3 SR EINSLER no. 37: elid elli ma bithott ma bitschi. 29. äl (jösRll id ilzais tawuili. >»Die hand des lebensunterhaltes ist lang>. iza kynna qasdm sala-Väkl uähed minna bid annu 92 biqula id ilz0is taurili ia: innu mähma bikam bad bimydd idu mlih u bigärrib iäxud il ärl. » Wenn wir zum essen sitzen und einer von uns weit von der speise ist, so sagt man: »die hand des lebensunter- haltes ist lang»; das bedeutet, dass wenn er auch ferne sitzt, streckt er seine hand wohl aus und versucht von den speisen zu nehmen>. Bekanntlich heisst du tawuili >»>er ist diebisch> (vgl. SNOUCK HURGRONJE no. 6). Ich glaube daher, dass der sinn dieses sprichwortes ein anderer ist, als die arabische er- klärung angiebt. 30. SAS NR SN, SIG JISSES bässwr iggäni bilfugr uilgätil bilgatl u lännu basd hin. »Melde dem hurer die armuth und dem mörder den mord, und (dies wird ihn treffen) wenn auch nach einiger zeit»>. masniätu in kull 2zänt biftiqyr u kull gätil ieqtal ua in mä kän säsåtha bikan basd uaqgt. »Die bedeutung ist, dass jeder ehebrecher arm wird und jeder mörder getötet, und wenn die zeit noch nicht vorhanden ist, wird sie doch einmal kommen>. ITE NOAA u lännu = xx) ÄJ,. Eine ähnliche kontraktion findet sich in kynno (169) = ks. HARFOUCH s. 322: bacheher el-qåtel bi-l-gatl rweg-zånt bi-l-fiqr wa laou bad hin. 31. w (SEG OR RSS JR ilbtäli kerxaänit issiuan. »Mässiggang ist die werkstätte des teufels»>. iga kän uähed mbattil bicir beddu iiträgal iazsmi bia:- mil isia mus mliiha. J3 >Wenn einer miässig ist, fängt er an gemein zu wer- den, das heisst nicht gutes zu thum. 32. . , sJ3| FÖLKILA bilsädi ifädi. »In der gewohnheit ist nutzen>. iga kynt kätib St au z3am tygra $t au sam bitgqul sr lahådi uazöttu iasni karrartu täni marra illi bitkan :am- mäl tiqräh tifhamu ahsan uilli bitkan kätäbtu bitcallhu mnilgålat uilli bitkan :ammäl tqiullu biäifhaminh ahsan. >»Wenn du etwas schreibst oder liesest oder jemandem etwas sagst und es wiederholst, so wirst du das zweite mal, wenn du es liesest, besser verstehen und was du ge- schrieben hast, bewahrest du vor irrthum und das was du sagst, versteht man besser»>. hådi oder hådin bedeutet irgend einer, jemand = uähed. BERGGREN kol. 682 (»>Répétion>»): solål ls solell. Bö. ARA Fa als le vä RR le ya ilbatn :a lagmi uissärr 3a kilmi. »Der bauch nach einem bissen und das ibel nach einem Wworte»>. Fär die bedeutung sieh zu no. 174. 24. Möss - JR NA bazd nefsak 3ö22 cudigak. » Nächst dir selbst kommt die ehre deines freundes». LANDBERG no. 186, NorfaL s. 5398, FAris s. 201, HaARrR- 94 FOUCH S. 333: min bad nafsak "ig2 cadiqak. EINSLER no. 145: "ukob nefsak chuss esdikak. 30. 023 SLAIN) Jo, Cysåall ilbänm söruat ilittihäd. »Die söhne sind das knopfloch der eintracht»>. ridöäl uilmåra iimkin bikana eda ma: basdhon gabl må itävhon uläd läkin limmin bugihon uläd buttifqga u bi ciuru ihöbbiu basdhon. »Ein mann und seine frau sind vielleicht feimde mit einander, bevor sie kinder bekommen haben, aber nachdem sie kinder bekommen, leben sie in guter eintracht mit ein- ander und fangen an einander zu lieben>. 30. [0 [SE beit issåba; må biixla mnilsadam. »Die löwengrube wird nicht leer an knochen»>. iza kän muähed qgåll inni må sandi magcaäri baga u uähed tänt biasrif innu z2andu bigivllu beit issaba: ma biixla mniladam iasni sandak macari ma bita. » Wenn jemand sagt: »ich habe kein geld mehr», und ein anderer weiss, dass er geld hat, so sagt er zu ihm: »die löwengrube wird nicht leer an knochen>, das heisst: »bei dir wird das geld nicht alle». gall, so wird oft im fluss der rede anstatt qåäl gesagt. Die verkiärzung eines langen vokals und der ersatz der vokallänge durch schärfung des folgenden konsonanten ist in vielen fällen zu beobachten z. b. biqulläluv = 3 Jade (125), sequllidu (134), biquililhon (36) = lalsän, ikotu (LANDBERG S. 2,24), uin känn (191) = .yS vyte, bitrökl (128) s da = —. 3, "alhed = nähed u. s. w. Regelmässig verkärzt sich der lange vokal einer am wortende stehenden silbe, wenn diese durch den antritt konsonantisch anlautender suffixe oder durch den engen anschluss an ein folgendes mit einem oder zwei konsonanten beginnendes wort aus ihrer freien stellung am ende des wortes versetzt wird (vgl. SPITTA $ 23a; LANDBERG S. 2, SNOUCK sS. 8), z. b. gallun: (176) = > Jö, biqullun (13), bgellik (127) = AV) Sh avsåtha (52) = VA vi qilna (141) = MIR = klass. Lö, ma bikins (62) = ko lo, la tgäl (148, 149), tä ngal (109) = yi Lö, ta eka en ÖRE (CELL); te Sslikkirit (LIT); Ad (Er we) dfätir (8), qul liddik (126), kif ta må (176) =12 35 Lås, caru iqullilu (134) =>) lalsäs Jo, us U. S. W.; vgl. auch das unter no. 123 bemerkte. — Gelegentlich kommen noch an- dere verkärzungen vor z. b. des vokals der ersten silbe des partie. des 1:sten stammes, wenn das z der zweiten silbe eli- dirt wird, wie in den dialekten von Ägypten (HARTMANN sS. 24) und Mekka (Snouck HURGRONJE s. 23 f) und in den neu- aramäischen mundarten (NÖLDEKE, NSG 8 2, SacHaU Fellichi s. 24) z. b. kätb högötu (6) = sx=> L5S, ilmasta = sb. - - JEWETT no. 94: bait is-seb mä byixla min il-adäm. EINSLER no. 131: bet essabeé ma bichläsch min el edam. Val. SOCIN no. 393: (Sole! co SET wa sel 08 NS o£- or Ge MGöl DÄRI LS sis, Mise cv bein zainak uaidnak käff bikägeib idnak. >Zwvischen deinem auge und deinem ohr ist eine handpbreite, welche dein ohr ligen macht. 96 5 S . SEG > Ge 2 2 Lär Is j ye Lär PERS Cs (6) CV tä höjja gasgän u urfjsa bäla sigän. »Bis die raben wallfahrten und ohne beine zuriäck- kommen»>. heida ua;d kägib au z2arqub il må sömru biigi. »Dies ist ein lägnerisches versprechen oder ein trug, welcher nie wahr wird». JEWETT no. 35: tå thijj il-ga gån « tirja bela sigån; T KOKS. es NNE a ) 5 3 NOFAL s. 595: CIRA Is cn -. os et 30. [SKE or or pe leske an lad Jugs 3 tä niäucal löia mintärdgim saleia. »Wenn wir dazu kommen, sprechen wir davon». uahed am biehki queca u basdw miptidi ödid säalu uaähed täni uw säalu san st filäxir gållu tä näcal leia min- tärdim 2aleia. »Jemand erzählt eine geschichte und fängt darauf an mit einer neuen; da bittet einer ihn um eine andere (ge- schichte) oder frägt ihn iäber etwas, er aber sagt endlich zu diesem: »wenn wir dazu kommen, sprechen wir davon»>. lösa = iaJ; vgl auch zu no. 13. Gewöhnlicher sind die formen ilha (108), läha (164. 198) und la (123), fär masc. lei" (54. 130. 134), ilu (143 u. ö.) und lu (oft). Bei LANDBERG finden sich die formen lha (s. 51. 81), lå (s. 101), illou (s. 83. 87. 227) und illhom (s. 2); vgl. auch ilu, ällu, iWlak, ill: ete. unter no. 55. It NE lr Fe ittikrär bizallim illmär. >» Oft gethan lehrt den esel. matalan tilmriz simil zämb qgäcacu -Insallim u sömlu täni marra qgäcacu -Imsallim u sömlu tälit marra kamän bi- qullu -Im:allim ittikrär bizallim illmär läkin int mä ptit- zallam. >»Zum beispiel: ein schäler hat einen fehler gemacht, der lehrer hat ihn gezächtigt; der schöler hat den fehler zum zweiten mal gemacht, der lehrer hat ihn gezichtigt; und noch zum dritten mal hat der schöler den fehler be- gangen; da sagt der lehrer: »die wiederholung lehrt sogar den esel, aber du lernest nicht>. 41. $£ - «Oo 0 KAJ) Br RRRNNN ANI) AEA 25 TEES ittikrär' biiqta; xarzit ilbir. >» Wiederholtes (schöpfen) zerstört das brunnengeländer»>. kän fi cabi fi medresi kän keslän "ktir må ut:allam St däll saba; tmän snim u mä tzallam st biläxir sSahatih mnilmedresi fri ioum meéeriq min hadd bir uuqif car iitfarrai zala mara am tishab Gärrita mnilbir lähaz innu matrah itjfenzeir maqtu; mnissåhab min tal ilitäm car iiftikir bil- äxir gäl lahäluv iza kän ilhagar gatasw -Whabl sala til ilitäm u car iidrus utigtähad hatta car ahsan ittilmiz ua axiran kamän car imäm innuhat ua hu ilmasräf bi-sibaueih. >In einer schule war ein knabe, der sehr faul war und nichts lernte. Als er sieben bis acht jahre in der schule geblieben war ohne etwas zu lernenp, wurde er endlich aus der schule gejagt. HEines tages als er an einem brunnen ( 98 voräberging, blieb er stehen und fing an eine frau zu be- trachten, welche ihren krug aus dem brunnen heraufzog. Dabei bemerkte er, dass die stelle, wo die kette lief, in folge des ziehens während langer zeit abgenutzt war. Er fing an nachzudenken. Endlich sagte er zu sich selbst: »wenn das seil mit der zeit den stein abnutzt, wie sollte ich mit mei- nem verstand im lauf der tage nichts lernen können!» Dar- auf kehrte er zuräck nach der schule und fing an mit fleiss zu studieren bis dass er der beste schäler wurde. Und zu- letzt wurde er noch fährer der grammatiker; es ist der be- kannte Sibaweih>. Das brunnengeländer ist ein grosser durchbohrter stein, weleher iäber der öffnung des brunnens liegt so dass das brunnenseil durch das loch in der mitte des steines läuft, vgl. Bistånt unter ;,>. — uugif = klassisch-arab. 5; fär das u der ersten silbe dieses und ähnlicher zeitwörter quuit (126), suuts (119), 2uuclt (190) sieh LANDBERG S. 264. LANDBERG no. 100: el-midåwami toikta hårgat el-bir. : NES oa he Sven ÖNSKA 2. NOFAL S. 609: tj Fy ei BUSS €2 Jo; FåRris s. 193: AD v> chi BUSS) EN ENN 42, (SE [er Oo AR BES CR oo lö tilm ilazuij mmittour ilkbir. »Die krumme furche kommt vom alten ochsen>. iasni iga kän fi insäm kbir ma; näs acgar minnu 2a -sömdl sei mus mlih uw kamän haudik sömla millu biqulia tilm ilazuij mnittour ilkbir. >Das heisst, wenn eine ältere person in gesellschaft mit jängeren leuten ist und etwas unziemliches thut und diese ebenfalls wie jene machen, so sagt man: »die krumme furcehe kommt von dem alten ochsen>. 99 tilm ila:znid und ähbnliche SER dieser in der arabi- schen grammatik äs s rd FR genannten an- nexion (Mufaccal s NN ED S 460, 6) kommen in der vulgärsprache lir Er vor (LANDBERG S. 5, SNOUCK HURGRONJE S. 58), z. b. maziär ilkbir (110), suq ilfläni (131), se -lqalil (182), Si -lfadi (162), sint ilmädit >voriges jahr»>, 3ailt ilkbiri (124), sanet idderbänt (109), sei ilmustalul (172). — Das tonlose a der form fer wird oft zu 2 verspitzt (vgl. SPITTA 8 18d), z. b. aznig >krumm>, ädni (124) = vs, azzib >junggesselle>, azzil (71) >»waffenlos»> etc. Die näm- liche verspitzung findet vielfach auch in anderen fällen statt z. b. jämäil (18) >kameeb, :agib (27) >wunder>, :enib »traube>. Fir das 2 als femininendung sieh s. 21 f. — Das rind wird am Libanon wie iäberbaupt in Syrien zum pflägen, ausserdem hauptsächlich nur zum dreschen auf dem beidar verwendet. Der stall des viehes befindet sich entweder im erdgeschoss des wohnhauses (mraäh ilganam taht ilbeit) oder besteht während der sommerzeit aus einer sehr einfachen einzäunung von pinienreisig u. ä., welche qciri s... heisst, oder fehlt gänzlich. BERGGREN kol. 715 (7 Sillonm2): 2.534 , 5 Oe 24 HJ: vgl: .ErRErrAG I: 1 nox99: AS SJ) CR 20 Jas; ? SoCIN no. 96: ZXMN 65 cy8 om >; LANDBERG no. 1: et-telm el-öwag minn et-tår el- -kelar. 43. röra Arr ra tammuz tigli -lmoi bilkaz. >»Im Juli siedet das wasser im krug>. Melino: frete. 100 44, 35 NG ittälti täbti. »Das dritte ist sicher»>. mätalan tnein sam bilb"bu auual marra xassar uähed littäni zäduw -Uasb täni marra xysir ilauualäni biläxir gal ittäni ittälli täbti. >»/Zum beispiel: zwei spielen. Das erste mal verliert der eine. Sie setzen das spiel fort und das zweite mal ver- liert wieder der erste. Zuletzt sagt der andere: »das dritte mal ist sicher»>. Dieses sprichwort entspricht dem finnischen »harvoin kaksi kolmannetta»>. 45. habl ilkieb gacir. »Der strick der läge ist kurz>. kän fi rijjäl må z:ando macaäri räh lissäm ualimma uwcil lissäm gäss biddu iäkul räh lasand rwmräs ”ållo (sl S=3) höttilli calm bsittimn macriw w astvni rigif xube biyrs. ja uähed gero u äkal min and irruuuäs birub: medidi w ja hatta iidfåslo ata -rruuuäs mejgidi räk irrwuuäs ta iötwwlo carafi. axad ilfa ir ilmejidi u xabbäha. fa -rruuuäs uw a3sta- ccarafi lUirridgäl ittäni u rah. u må uajad irruuuäs ilme- didi ”ållo uen ilmedidi. hatt ilfatr ido :ä xaddo u cär iibki udiitnässam. ”allo -rruuuäs les sam tibki. ”allo må bidir ”ullak. ”allo ”al. ”allo må bYdir ”ullak. iju -ögmran ualilu ”ällo les sam tibki. ”ållon ilfair axad ilmejidi u mä kän iastvni iäh. ”aläalun innäs astih ilmedgidi lainnu insän fair sam biibki. ”allon irruuvuäs ilmedidi 2li mus Nu. ”Alidw laula mä känit lilfa iw må biki. limma sSäf irrunuuäs inn inniäs 101 ut saleih ”ållo lilfa'tr ruh truykni habl ilkieb qac. iasni ilkazzäb gqauäm ptinksif hiltu. »Es war ein mann, welcher kein geld hatte. Er ging nach Damaskus und als er nach der stadt kam, war er hungrig und wollte essen. Er ging zu einem fleischbrähen- verkäufer und sagte zu ihm: >gieb mir einen teller (suppe) för sechszig para und einen 'laib brod fär einen piaster. Es kam auch ein -anderer herbei und ass bei dem suppenver- käufer fär ein viertel medjidi und beim bezahlen gab er dem suppenverkäufer eine medjidi. Als der verkäufer sich entferte um das wechselgeld zu holen, nahm der arme mann die medjidi und verbarg sie. Der verkäufer kam zuriäck und gab dem manne das wechselgeld und dieser ging weg. Als der verkäufer die medjidi nicht fand, sagte er: »wo ist die medjidi?> Der arme mann aber legte die hand auf die wange und fing an zu weinen und zu schluchzen. Da sagte der verkäufer zu ihm: »warum weinest du?» Er sagte: »ich kann dir es nicht sagen». Der verkäufer sagte: »sage doch!» Er wiederholte: >»ich kann nicht». Nun kamen die nach- baren und sagten zu ihm: »sage, warum weinest du?» Da sagte der arme mann: »der suppenverkäufer nahm die me- djidi und giebt sie mir nicht zuräck Die leuten sagten zu dem verkäufer: >»gieb ibm die medjidi, weil er ein armer mann ist und weint>. Der suppenverkäufer sagte: »die me- djidi gehört mir, nicht ihm!> Die anderen aber fuhren fort: >wenn sie nicht dem armen manne gehörte, wiärde er nicht weinenb Als der suppenverkäufer sah, dass die leute her- beikamen und sich gegen ihn wandten, sagte er zu dem armen manne: >»geh, verlasse mich! Der strick der läge ist kurzb Das heisst: die list des lägners wird schnell ent- deckt>. YTUuuuäs 5 bezeichnet nach BistAni den Ung) &L. Es ist der »garkoch>, welcher hauptsächlich die köpfe und fässe der lämmer und ziegen aufkauft und von diesen eine von den armen sehr beliebte suppe bereitet. — Fär die vor- anstellung absoluter nomina wie hier ilkazzäb vgl. no. 47 und SpittaA $ 184. &s &s 102 BURCKHARDT no. 423: gasa SAK ER BERGGREN kol 558 (>Mensonge»>): a. dv AKNE 46. o 2 ns LON EA ÖNA sJ| ilhabbi biddur u ptirja> lilkar. »Das korn fährt herum und kehrt zuräck zum mähl- trichter»>. iga kän uäahed sam biibrum zala st fi -ddkäkm ta nyfrud u uajadu fi dykkän uahed fäcal iddykkängi zala-ttäman mä kän iastr hun bissasr illi dafizvu gållu ma bäxud min sandak ta Suf kän fi bigair matrah raäh cär tittålla: mä kän iudäqi biläxir rija; lazåndu gållu sift ilhabbi biddaär u ptirgjas lilkar. »Wenn jemand umhergeht um zum beispiel in den kaufläden etwas zu suchen und dieses in einem laden fin- det, unterhandelt er mit dem ladenbesitzer um den preis. Dieser aber giebt nicht die waare fär den preis, welchen jener bietet. Da sagt er: »ich kaufe nicht von dir; ich will sehen, ob ich es anderswo finde». So geht er weg und fängt an sich umzuschauen ohne zu finden. Zuletzt kommt er zuröäck zu dem händler; dieser sagt zu ihm: »siehst du, das korn fährt herum und kehrt zum mähltrichter zuräck>. biddir durch assimilation statt bitdar. Das t des im- perfectprefixes bei vorgesetztem bi assimilirt sich dem nach- folgenden d und d (ähnlich im egyptischen dialect, SPITTA 8 11, 1e) z.b. biddyrrs (54), biddahhik (80). Der nämlichen assimilation ist auch das t der prefixe der verbalstämme V und VI unterworfen z. b. uidgäsala (140), utdgäkkar Sr ) giddeiiin (188), ziddaxxållu (82) u. s. w. — ta suf = Gal | Cr ebenso ta qullalc (19 NA 5, beddi räk >»ich will 2 103 gehen>, bitrid fassirlak (190) = AN al Na etc., sieh JA VII, 10 s. 272, LANDBERG S. 65. | Vgl. BURCKHARDT no. 122, GREEN no. 18: NN Sell vs, ue. BERGGREN kol. 575 (>Moulin>): NT ALAA ov LV Je FåRIS 5. 191: (> ÖN KAJ SN Ga > 47. ol ola Må hazgeirän fih niram. >»Im monat Juni giebt es feuer». hazgeirän ist eine ungewöhnliche form statt haziran. Vgl. no. 1 etc. 48. » 2 Us hött ilflus ptiji -Baras. >Zahle das geld her, so kommt die braut>. 1a3ni iza kän fi flus hädra sä ma ritt bicir. >»Das heisst: wenn das geld vorhanden ist, geschieht dir, was du nur winschest>. hatt > ist bei dem niedrigen volke das gewöhn- lichste wort fär »(baar) bezahlen>, welche bedeutung nur in dem AÅrabic-English Vocabulary von SoCRATES SPIRO, Cairo 1895 vorkommt; vgl. das beispiel bei LANDBERG sS. 158, 13. Vgl. JEweEtT no. 152: haiyyti ”I-flås gabl il”arts. EiN- SLER no. 127: elli bilott efluso bint essultän "aruso. 104 É 49, Or Or 2) Ci Las) le usb al SR hattaitak bilyffi tla:t :a deneiha. »Ich legte dich in den korb, du stiegst iber seine henkel hinauf>. matalan iga kän bint hon bzallm'ha st uw hu bitcir tazmil aktar ST mimma ana zallamtha. | »(Dies sage ich) zum beispiel, wenn ich das mädchen dort etwas lehre und sie fängt an etwas mehr zu thun, als ich sie gelehrt habe»>. Die verba nach der form ES sind bekanntlich in der vulgärsprach ein )Jx3 umgewandelt. Dennoch kann der ur- sprängliche a-laut sich behaupten, wenn der erste radikal ein 3a2n ist z.b. sarif, vgl. LANDBERG S. 61. Ausserdem tritt ein a ein an die stelle von ? in fällen wie tla;st = . masnätu iza kunt biddak tyxrub beit ”auäm ienxerib ud iga kunt biddak tammir biddu zamän taull. »Das heisst: wenn du ein haus zerstören willst, kann es schnell zerstört werden, wenn du aber bauen willst, bedarf es einer längeren zeit»>. 1035 ÄGT Hale” Ls,e SW) Jalla 2 (hg ilxari biiglat bil ini. »Der priester irrt sich im evangelium>. matalan uähed gilit bilhåki biqull ittäni kifta saummäl tehki haida galat mä ptasrif St int riah tazallam u ta: ehli biqullu heidäk insän mus ma;cum mnilgålat ilcitri biiglat bilinigd. >Zum beispiel: einer hat sich im gespräch geirrt>; da sagt der andere: »wie sprichst du so, dies ist falsch; du weisst nichts: geh, lerne und komme dann und sprich>; da sagt der erste: »der mensch ist nicht unfehlbar; der prie- ster irrt sich (sogar) im evangelium »>. kila = FEN IAR vgl. zu 36 und 176. Cl ad a Ag blus 90 xaoir ilumiäar ausitha. >»In medio consistit virtus>. insän sazsid må bikan gani ktir uala ikan fagir kt la bxrair uala bdair läkin beina bein mutuassit. »Ein gläcklicher mensch ist nicht sehr reich aber auch nicht sehr arm, sondern etwas dazwischen>. £ Zu lä bxarir ualä bdair vgl. zlv s. 16: JR / | = BE y SN uu? 2 ERNA EPO (FER -— AR Ave SPARE: ASS I a tesräketad roms BE) RAS foul. Man sagt ähnlich la thin (ry) nala mhin, la rygg (G ;) uala mizg, la sades (,,.X=) uala mädes, la kytb (35) uala mytb u. s. w.; vgl. BURKHARDT sS. 46, LANDBERG SS. ZARA NE 106 NoraL s. 610; Fåris s. 196; HaArFouBH s. 330: khair el-echia el-wasat. Vgl. äbrigens fär dieses sprichwort LAND- BERG S. XI mit ånm. JD. (I Oo - NS NIE sng) Sad nand) sd ARI, 6 Sal - iddäbbi -ssarza utilmära -Imutza de iluasta sasd bilsömr. »Ein schnelles reittier, ein gehorsames weib und ein geräumiger hof sind gläck im leben>. 34. , - 2O0- - ÅS AKS IA ST . Sj SR S (CNE Cs LAAA NME dasst iygnenäti mä biddyrrs. »Der tritt des gärtners schadet nicht>. mätalan iza kän insän :andu gneimi ija uähed cär vd:as fiha röja let gållu ia cähbi nägast ifyneini gallu ana da:äst fiha dasstein bäss ta gibt hattiffälha gaddeis må int plidsas fiha gallu dasst ijgynemäti må biddyrrs. >»Zum beispiel: wenn eine person einen garten besitzt und jemand kommt und fängt an darin zu treten, so geht er zu ihm und sagt: »mein freund, du verdirbst den gar- ten». Der andere antwortet: >»>ich habe nur zwel tritte in dem garten hinterlassen, in dem ich diesen apfel holte; wie viel trittst du nicht da umher». Der gärtner antwortet: >der tritt des gärtners schadet nicht». ; må biddyrrs. Fär die vulgäre verwendung von hi SAGAN in verneienden und fragenden sätzen sieh 0 s. 18 und vgl. beispiele wie mä rölts int »bist du nicht ge- gangen?», må rahöts hur »ist sie nicht gegangen ?», må likis 107 zai >hast du keinen bruder?»>, mä likins beit »habt ihr kein haus?>, ma zsaleikiyms | je L > förchtet nicht! (20 5. 39 Zz. 15.), fis xabar ilidum »was giebt es heute neues?>, mä fiks (oder afiks) >kannst du nicht?>, afmis »kann ich nicht?>, mä bikäffiks »ist es dir nicht genug?»> 59. Gl ens UJ dygg ilbäb ptisma> idggauäb. >Klopfe an die thär, so hörst du die antwort>. tänqal insän :am biehki hu u uähed täni u halkälv kilmi mhmi ittäni cär ia saleih u ästmu uw itsibbu hatta -ötamazit innäs :aleihon u sä althon si fi qal ilauna- läni ana qultillu kilmi fläniin u hä ballas iisibb Ui u isaqg- qäus li u bigalt basden innäs dygg ilbäb ptisma: iggauäb. »Lass uns sagen: eine person spricht mit jemandem und sagt ihm ein verletzendes wort; dieser fängt an iäber ihn zu schreien, zu schimpfen und zu fluchen, so dass die leute sich um sie versammeln und fragen: »was ist los?» Da sagt der erste: »ich habe ihm das und das wort gesagt, und er fing an mich zu schimpfen und zu schmähen»>. Dar- auf sagen die leute: »klopfe an die thär, so hörst du die antwort>. Bei dem lebhaften temperament, welches dem araber eigenthämlich ist, bedient er sich im allgemeinen sehr star- ker redensarten und besonders sind die schimpfworte so- wohl kräftig als auch sehr zahlreich. Ich theile im folgenden einige von den gewöhnlichsten mit. In ganz Syrien und Pale- stina lautet der beliebteste fluch: iixrub beitak (betak) d. h. (>Gott) zerstöre dein haus!> Wie in diesem fluch so ist auch in den zablreichen mit Zil;an gebildeten fluchsätzen das wort >Gott> als subject zu ergänzen: iilsan abuk »Gott verfluche deinen vater»>; filsan dm il xalläfak >Gott verfluche die religion dessen der dich erzeugt hat»; zilsan il käbtal räsal 108 »Golt verfluche den welcher deinen kopf rund geformt hat» (= deinen vater); zil:an irrabbäk »Gott verfluche denjenigen der dich aulfgezogen hat»; uilan iccäuuarak >» Gott verfluche deinen bildner>»; zil:an il männasak >»Gott verfluche diejenige welche dich gesäugt hatb; tilan haluys — halheibi, — hannisiän (.,ö; »zeichen, stern> etc.) »Gott verfluche die- ses gesicht!>, — hassöhni — diese gestalt» (xi=wwJ| sÅD), — halzylqa — dieses geschöpb, — halbösra, haccura — dieses bildniss> u. s. w. Andere hier zu erwähnende Ao - - ausdräcke sind: barki tfw minnak = Mia alb So, gyrd gäxdak >»der teufel mag dich holenb, ruh 3ä där ilbili >geh weg in das haus der verwesung (das grab)b, sidd nueak, sidd biuzak »halt dein maul>, kyl xira »friss dreck'>, ia-bn- issarmuta »o du hurenkind> (x5,a,ö3 cy 4), kyss ummak etc., vgl. SNOUCK s. 10 f. — auualäni, fm. avualänizir (127) ist eine adjektivbildung auf -äni wie fougänt (166) »obiger»>, 2 taltaäni »unterer>, nuccani »mittlerer», flän? (131) von ok u. a., sieh SPITTA $ 59. — qultillu. Neben dieser form mit Zz in der zweiten silbe findet sich bei LANDBERG S. 2 qul- tull: mit u in derselben silbe. LANDBERG behauptet, dass dieses u der in diesem bestimmten falle fast immer beibe- haltenen vollen endung der 1 p. sg. perf. angehöre. Dies ist aber nicht möglich, weil neben formen mit u auch sol- che mit z (obiges beispiel und SPitta $ 21g) und mit a (SNoucK s. 31) vorkommen und dieses u resp. 7? sich sogar in formen wie bihiffillo (JA VII, 10 s. 330), biryddillak (64), bihöttäullu (3 p. sg. spiel. no. 12), höttulli (impert.! 45) findet. LANDBERGS erklärung: »koultoällou est devenu tellement stéréotypé que trés souvent on Pemploie pour la seconde personne» kommt mir höchst unwahrscheinlich vor. Ebenso wenig kann ich der ansicht SnNoucKs s. 31 beitre- ten, dass man die vulgärarabische mehrzahl der 2:en person för den singularis verwende. Mehr annehmbar ist die von SPITTA åa. a. 0. gegebene erklärung, dass hier ein »zum : vollen vokal» gewordener accentuirter zwischenvokal (u resp. SE v Le 109 i oder a) vorliegt. Die schärfung des folgenden ls wiärde dann auf dem accent beruhen. Die richtige erklärung ist wohl doch, dass der vokal u resp. a (neben i) aus einer wenig genanen aussprache des i der preposition JM =, in SER verbindung mit den suffixen mit verdoppeltem I ausgespro- chen, »damit die preposition mehr körper bekommt> (WETZ- STEIN, ZDMG, XXII s. 113), enstanden ist; vgl. zu no. 39. BURTON 10; 116: Cast ews CLJ SN cy; BERG- GREN kol. 642 (>Porte>), Socin no. 191: sä etc. BurRcr- w HARDT no. 604, GREEN DO0..51: Gjlsl cv LJ) CV cs8; JEWETT no. 14: il-biduqq ilbeb byismåä" ij-järceeb. 56. ut or - SSE xd 2 pos OC - - - dik ilfacih min batn ummu bicih. »Der beredte hahn schreit aus dem bauch seiner multer»>. uälad kän gastm må biasrif izasir innäs u känt ;am biehka fih fihon ieqult sa hä Imär haccubi fihon ie- qullalu basd bictr mil mäta köbir biqullidhon dik ilfacit min batn ummu bich iasmni lau kän biifham kän bibiäivin facalhtu u hiwmui eg. »Wenn ein knabe dumm ist und nicht versteht mit den leuten zu verkehren, so spricht man von ihm. Einige sagen: »welcher esel dieser junge ist!> Andere aber sagen: >es wird gut werden, wenn er heranwächst>. Dazu bemer- ken jene: »der beredte hahn schreit aus dem bauch seiner mutter> d. h. »wenn er intelligent wäre, wirde er seine beredtsamkeit schon als jung zeigen>. FreyTtAG III, I no. 1001, Socin no. 422, Fåris s. 192: NA AU ga Sva ss; BURTON NO. 88: Ly AVN ss C ALTE C ov XJ; SPITTA n:o 28: eddyk elfasyli min elbéda jesyli; END) BURCKHARDT NO. 48: jus Kram vy ull > ål; HAR- FOUCH S. 324: ed-dik elfacilh min el-baida bicih; NoFaLr s. 608, LANDBERG no. 139: el-dik el-fasih minn el-béda yasih; TAN- TAVY Si T107 Svar krok ya, eagle GREENS NONOR GT RAS C OR i RA ; Ava MAMA 230 ovat) LAK; JEWETT No. 6: td-dik tl-flih min taht immu bisih; EINsLER no. 174: eddik elfasth fi- lbeda bisth. di. = O- [2 Uv ge J BA LÄ iddibbän ptasrif daqn bätinä iddibs. »Die fliegen kennen den bart des syrup-verkäufers»>. tea uähed ngass fi sSreiit basd i8ia biqullu calbu kif Nygasseit biqullw männi zärif biqullu heidäk biasrfak Sa int uw mi int mitlma ptasrif iddibbän daqn biiäs iddibs. »Wenn jemand beim kauf einer sache betrogen wird, sagt sein freund zu ihm: »wie hast du dich so betrigen lassen?» Er sagt: »das weiss ich nicht». Da sagt der an- dere: »der händler kennt dich, wie du bist und wie du nicht bist, so wie die fliegen den bart des dibs-verkäufers kennen>. Ngass — js — Sregt = xt. wofir im klass. arab eu. = - BURCKHARDT no. 66, GREEN no. 10, FARis s. 192: 3 SN VIA (ehe VLN >, er; FREYTAG II. no. 1009: x>, ej ww LJ. BERGGREN kol. 331 (>Dips>): 5 las gös BR LLA > UJ; TANTAVY S. 113: LUB) jä, CB SSJ SOoCIN no. Tog EN SNS sla öd lör LÄN; EINSLER no. 183: ed- äubbäan beöraf bet ellabbän. - 10 58. AMS, alratl (> RJ 3, NRJ räh ilznd u farhåto ija -Imsallim u qatläto. >Vergangen ist das fest sammt seinen freuden, gekommen ist der lehrer mit seinen schlägen>. NJö=002, Jö=Wu0, bi"allem ed-doubb el-raqc, JEWETT no. 80: il qatl bi allim id- dibb yirqus, so auch in der beduinensprache, sieh G. A. WAL- LIN, Reseanteckningar utgifna af S. G. ELMGREN, III s. 387. vgl. HARFOUCH S. 339: el-qatl 59. [SE 2 se - 20 Bee ONES AS 1043, RO Ia LENAS I - ASA ne 25 CE : =) rabbi ibnak fi tariq famäta kibir lä ilud sanha. >»Gieb deinem sohne einen pfad, so wird er nicht von dem- selben abweichen, wenn er herangewachsen ist»>. 103M 120 rabbeit ibnak fi tariqa öeridi uhit uälad bi- däll mäsi fi tariq mäta kibir. »Das heisst: wenn du deinen sohn in einer guten weise erziehest, solange er noch ein kind ist, so wird er in derselben weise wandeln, wenn er herangewachsen ist>. a 60. Kd så -O 0 de at SSE La 44 [) FO SAS Sa) — - - (Er - 0) rabbi ibnak uilzäm ädäbu mä bimat tå iixlac ädälu. »Erziehe deinen sohn und wende seiner bildung beharrlichen fleiss zu, so wird er nicht sterben, bevor sein termin abgelaufen>. ia3ni acti bälak ala ädäbu uamäta kibir må bimit illä Tr hatta iixlac sömru ia:ni må bimat gatl ua lä taquis ualä intamm fi megära uaheik. »Das heisst: wende deine aufmerksamkeit an seine bildung, so wird er, wenn er herangewachsen, nicht ster- ben, bevor sein leben aufhört d. h. er wird nicht sterben durch mord oder flintenschuss auch nicht in einer höhle umkommen> u. s. w. Vgl. :SocIns no, 558: ole. föl 120) vg LS ÖS al>| a. 61. Oo w AISA NG NES) 3 ARD UU, irr'jäl ptynrubit bilsänätw. »Die männer sind an ihre zunge gebunden>. 103: irrjäl iga uasada st av gäl st lägim täm- m'miuh. »Das heisst: wenn die männer etwas versprochen oder gesagt haben, missen sie es ausfähren>. Der u(y)-laut in ptynrubit ist auf rechnung des la- bials (b) zu schreiben; vgl. iigäuubu (140), zictwbir (111), äin- bistir (80), sieh zu no. 22. — wLLJ pl von LJ. -Ähn- liche plurale sind teljät (T), xubziät (64) und labanät (190) - von den singg. telj, xubz und leben. 62 ve o O- & 2165) ÖNS Ji>Ji irr'gäl sand "quäla. »Die männer bei ihren worten>. il beddu iqul St beddu iasmilu uilla mä bikins riggäl. »Wer etwas verspricht, muss es thun, sonst ist er kein mann>. AM 113 irsa -&fjgar ulit öar. >» Sei gätig gegen den nachbar, wenn er auch unge- recht wäre>. Vgl. HARFoOUCH S. 323: håfez "ala-c-cadiq wa laou fi-d-diq >ménagez votre ami, méme lorsquil est dans Pad- versité>; BERGGREN sS. 816 (»Voisin>): 4 NE z AE (>; BoctHor s. 861, NoraAL s. 614: )> sj, |. 64. vm Dji> vu I EJ Lis irrgif birrgif u la ibät fjaärak fån. (Gieb) brod för brod, und dein nachbar bringt die nacht nicht hungrig zu>. ia:ni grad Ggarak xubz uw la txallih iinäm gRan u täni ioum biryddillak zubzätak. »Das heisst: leihe deinem nachbar brod und lass ihn nicht hungrig schlafen, so wird er den nächsten tag dir dein brod zurickgeben. ov 2020 grid = vo; = klass. PRE — Fir die pluralform zub- EL zät sieh no. 61. Die gewöhnlichsten am Libanon vorkom- menden arten von brod (zub'z) sind mårqug, tylmi, mällt, mqarqas, mzastar, qarn, tabsiun, talmäsi, käsk und gurbän. — marquq, nach Bistånr >ein dännes brod, welches im tannur oder auf dem café (vgl. zu no. 153) gebacken wird>, -oder marsiti (pl. mräsih) bezeichnet das gewöhnliche diinne fladenbrod, welches folgendermaassen zubereitet wird. Nach- dem der teig in der nöthigen weise geformt ist, welches auf einem brett lauha geschieht, schwingt man das brod in den händen /(bihillich), damit es sich erweitere und dänner 8 114 (kära 3, LANDBERG S. 14), fasst den griff (meski) an der unteren seite des kissens und klebt den fladen an die heisse innere seite des tannurs. (Vgl. BIstÅNt unter 335 : Sarwe XE pv py tell vie Bl ssd tosl> Ly Bland NR RES le Jas). Nach einigen wenigen minuten ist der fladen fertig gebacken. Die fertigen fladen werden auf eine platte (tabagq) gelegt, wel- che nebst den broden auf dem kopfe ins haus getragen wird. Dabei trägt man auf dem kopf unter der platte einen von fetzen (Sräfit) oder stroh geflochtenen kranz, welcher wegen seiner form wie das unten beschriebene brod kazki heisst (vgl. WETtZSTEIN ZDMG XI s. 516 anm. 41). — tylmi wird von Bistånt als »ein brod, welches die leute xl. nennen>, definirt. Es ist ein kleineres dickes brod, wel- ches sich leicht spalten lässt, weil gewöhnlich zweischalig. — mälli ist gadd ittylmi läkin asmak uw basden ilfarran bi- qattåsha birräha mitl melli >von derselben grösse als tylmt aber dicker und der bäcker macht mit der brodschaufel einschnitte darauf wie auf zuckerwerke». — mqarqas be- zeichnet wohl dasselbe brod welches Biståni qaräqis (pl) nennt: »sehr dänne gekräuselte brodlaibe von mehlteig, wel- che mit olivenöl geschmiert und mit honig und ähnlichem versässt werden». Der aussage meines berichterstatters ge- mäss legt man auf dies brod auch kicherbsen. — mezastar mitl ittylmi bihötta zsaleih gastar mejbul bizzeit u binek- wigah bicabron hek >das thymianbrod gleicht der tylmt nur dass man in olivenöl gekneteten thymian darauf legt und es mit den fingerspitzen sticht>. — garn ist ein brod von gelb-weissem dickem zähem teig, welchen man nach belieben in die länge ziehen kann. — tabsäni oder talmist hat grosse ähnlichkeit mit tylmi, aber lässt sich nicht spal- 115 ten. — käk ist ein >kuchen>»> von traubensyrup und feinem mehl, nach Bistånt: >von feinstem mehl, milch, zucker u. ä.>, >meist in der form von grössern und kleinern ringen» (WeTtzsTtEIN, ZDMG XI s. 516; biasmiliuh min dibs u thin. — qurban min :ajm må bihöttu luw mill bihötta fi iensin u limma biixbeah biazsmilah mitl ittylmi uw biitbasich bittäb>a. sand id ilkbir bitibä xamsit gräbm lilxuri. biäxud ilxari arba; min sänu bitcalli zala -lxämis u iruddu lilli astäh »das osternbrod ist von ungesalzenem teig in welchen anis hineingemischt wird. Man backt es wie das ftylmi-brod und kerbt es mit dem kerbeisen. Zu ostern bringt man dem pfarrer fänf brode, von denen er vier fär sich nimmt, während er das fänfte segnet und dem geber zuräckgiebt>. BuUrRTtTON no. 38: SET dl> la I, REN SL LANDBERG no. 128: er-rif fi-r åf 200 lå yibät gårak got än; HARFOUCH S. 325: reghif bi-reghif wela yebåt järak jow ån; Å 07: I TF RN ar KARIS) ST 197: veg Dj In VRsErN RAT) 69. (2 jä Ac) EN Jo RA än VS SET rakkäbtal: zxalf minni maddit idak lilxyri. Ich liess dich hinter mich aufsitzen, du strecktest deine hand nach der reisetasche»>. iasmi tsähälna mazak bisei rkibt bidahrna. »Das heisst: wir haben dir einen gefallen gethan, du aber rittest auf unserem riäcken>. BERGGREN kol. 116 (> Boiteux>); SÄS US, cr 5) od 2 Na NL:; HaArFoUCH S. 324: rikkabtak Warayé mouddait idak li-l-khourj; SocIN no. 107: ss Ava HET po; PARIS "SLS - SU VIN rs EI ILS, EIN- SLER no. 87: lomaäni rakkabtak "adahri må drit SL fi 116 churdschi. Vgl. auch BURCKHARDT no. 743: ala LASS Sr 4 Oma53) sl; Mustafraf s. 33, FARIS:S; 1970: Ojelag Ua LS, Umtydl sla; GREEN NO. 19: Kw kh hg elba FJ kl. 66. - or - fn ) ri höff teak bist bämbrisi. » Geh, reibe deinen steiss mit einem stäck bämbrisil» måätalan uahed beddu iistri se min rijgäl tänt biqulu gaddes bigillu 2asr gräs bigävubu heidäk bveslik u nucc bi- qullu heik riuh höff tizak bist bämbrist. ; ; »Zum beispiel: einer, der etwas von einem andern manne kaufen will, sagt zu ihm: >»wie viel kostet das?» Dieser sagt: »zehn piaster». Jener antwortet: »anderthalb beschlik!> Der erste sagt zu ihm: »geh, reibe deinen steiss mit einem stäck bämbrisi!» bämbrist soll eimen stacheligen baum bezeichnen. > SVA >) a& a” NAD SA: = Niles ruh ”ttalla: ummak sa tabaxötlak. »Geh, siehe nach was deine mutter dir gekocht hat». För den sinn vergleiche das folgende. 68. gäd ittm båälli. >Er hat den lehm mit feuchtigkeit vermehrt>. biqalaha 12a kän insän zaslän u car uähed täni id zaleih. : 117 »Man sagt dies, wenn jemand schlecht aufgelegt ist und ein anderer anfängt ihn noch mehr zu ärgern>. T 2Q2. p Ft ' Ne Vgl. FreytaG III 1 no. 1283: cab xUJjj-o;; TANTAVY | Sr ker j fo Jos få fr i Ör Law säl z3an idfar gabl iddär. >Erkundige dich nach dem nachbar, bevor (du dich) nach dem haus (erkundigst)». BERGGREN koll. 543, NoFaL s. 602, EInstLeEr no. 7, FA- RIS S. 191; ERPENIUS DO. 22: Gö Jl, SJ Jus EL LE) Gb) JL5; Aus spriche IH, 3: foJi FER LANDBERG no. 181: G,bll Jus GLSji, sot Jus 3 de SL; SOCIN no. 157: sa Jus NE dom; HARFOUCH S. 321: isal "an ej-jär qabl ed-däår waan errafig qgabl ettariq; BoctHOR Ss. 861 (>Voisin»): tall Jus Gäst, OJ Jus 3; Fitz- ; 5 2) NER sS. 130: - 0 a säl miåjärribb ualä tisal hakim. »Frage den erprobten und frage nicht den arzt!» iasmi illi bikan måärrib issei bifid aktar mnil bikan m3allam. »Das heisst: wer erfahren ist in einer sache bringt mehr nutzen als wer gelehrt ist>. BERGGREN kol. 556 (> Medecin>): al(> sx> IV sv Su; NoFAL s. 600, Fåris s. 191: uub Sus Ip sw JW; ww 118 Mustafraf s. 33: LunbJl mt Ip UJ Ju HARFOUCH s. 326: is'al moujarreb wala tas'al hälen 1. Sej Sr Eg säbaq isseif ilazzi. »Das schwert ist dem waffenlosen vorangekommen»>. biqulich haida Ulli biigji basd uagtu. »Dies wird demjenigen gesagt, der nach seiner zeit kommt>. rr azzil Jac = illi må mazu slåh. Mustafraf s. 2 SNS BTR 12. cells CR Em sägäni mnikuät. »Er hat mir von meinen ellbogen zu trinken gegeben>. Mit diesem sprichwort wird etwas unmösgliches anges deutet. Vegl. die folgenden und no. 38. Vgl. FREYTAG Cap. 24 no. 223: i SEA 08 Lgiläm La, w2 Ad od L3 5) OR ÄM sägänt mnilmurr ta hölt. »Er hat mich von der bitterkeit trinken lassen, bis dass sie säss wurde»>. 4. C ys [0] Skam bisik 1 kammän. »I gebe dir zu trinken, o kämmelb>. HaARFoOUCH S. 321: isqik bi-l-wwca'd ya kammottn; NOFAL s. 595, FARrRIs s. 192: Vv LV Ass Snö; BERGGREN kol. 271, BoctHor s. 222 (»Cumin>): ys L Jäs »attends moi, cumin, que je t'arrose»>. dl rs I, DNS SK säkkir därak wu lä tithim gärak. >» Schliesse dein haus zu und habe nicht deinen nachbar im verdacht>. ia3ni actt bälak min autzik tä ma hadin iäxidhun utter int tithim flän u flätän. >»Das heisst: gieb acht auf deine habseligkeiten, dass niemand sie wegnimmt und du anfängst jemanden in ver- dacht zu haben>. Das fräher allgemein gebräuchliche hölzerne thärschloss, welches sikkara BK (in Aegypten dabbe) heisst (abgebildet in LAneEs Modern Egyptians s. 15, Rierms Handwörterb. s. 595), wird am Libanon allmählig eine seltene antiquität. Die zapfen oder zacken des hölzernen schlässels (miftäl) heissen snän »zähne» und die ihnen entsprechenden zacken des riegels werden saqut oder saqgät genannt. — Wenn im basar der besitzer am tage seinen laden verlässt, so hängt er nur ein netz vor dem eingang, welche sitte von allge- meinem vertrauen zu der redlichkeit des nachbars zeugt. [EE - - Ls FREYTAG III, 1 no. 1380: Ji> ryd JL Kw; LAND- 120 BERG no. 83: sckkir bäbak ou ämin gårak, egypt. und BERG- GREN kol. 642 (>Porte»): eqfil bäbak ou ämin lagårak. 16. &. Oo Ey Nf ww Säbb carrtif sex mastäz. » Verschwenderischer jängling bedärftiger greis>. ia3ni iSSäbb Uli biicruf ktir lämma biikbar biftiger. »Das heisst: ein juängling, welcher viel geld verbraucht, wird arm, wenn er alt wird». carrif »sehr verschwenderisch> (GA, bas) ist ein schärfungsadjectiv nach der in der vulgärsprache be- liebten form a vgl. LANDBERG S. 7. se sv - or öd åa än Yt I "sbät lä sSåbat la liabat rilt iccaif fih. »Februar tobt nicht, rast nicht, der duft des sommers ist drin»>. Vgl. ZDPV IV, 73 (KLEIN): schebät ma "aleh rebät und in schabat walabut rihat es-sef fih. Vgl. auch no. 1 etc.; JEWETT no. 225: mill Sbåt mä "a kälemu rbåt, no. 290: sbåt lav Sabat u lau labat rilt is-saif fih. oe KR v- = =” (SÄ FUN gas lå RR sittänr mä bein ittråvia utittara. »Welcher unterschied zwischen den plejaden und der erde!» re, 121 19. - [a = w” bult 34 I, al Särr iccabäh uala xair ilmäsa. >»Das öäbel des morgens lieber als gläck am abend>. issärr Uli biigi 3ä bukra iäimkin icallhah binnhär lä- kin illi biidi min sasvin må buda fihon iasmila st lan bicir leil. >Das iäbel, welches am morgen kommt, kann man viel- leicht am tage gut machen, aber mit dem das abends kommt, kann man nichts mehr anfangen, weil es nacht wird>. ma bizudia fihon iasmila st >man kann nichts mehr thun>». Die preposition fi wird oft in verbindung mit den personalsuffixen gebraucht um das verbum können ( ÖN) zu ersetzen (BERGGREN kol. 646, HARTMANN sS. 50, LANDBERG SSN0) a DA Marjan. sich; kann. mcht>, mä jan oder far imsti >ich kann nicht gehen>, fik truh uahdak >kannst du alleine gehen?>, afmis »kann ich nicht?», afiks »kannst du nicht?», ma bizud fih iitrku >er kann es nicht mehr lassen> (98), ilkdis bittåla: må fis (135) etc. IFANTAVY Stolt HV SPEPIA NO: d0; GREEN 1103-063 SnNoucK no. 70: sabåh elqurid wålå sabåh elagråd. 80. c c SP. cd &s act , Särr ilmacainb il iudlik. >»Das schlimmste ungläck ist was lachen macht>. iasm innu maus ilmacainb illi bitbäkki hv macaiib läkin fi macmib kamän bitkan biddahhik. masalan kän insän mähzun qåäsid bein näs ;:ammäl iinbusta u hum car äidhak u iäirque u carat iqullalu nbiussit u ketuif gallon hi lä tahsibu inna ragcr bemakum taraban fattairu iargqueu mådbuahan min-al' älami CEO DI ve O- - (555 NÄ Cm) Ol gm 5 Y 00 = AC) er 2 I0- FOA ros NN CR > ÅR US 3005) 3 »Dies bedeutet, dass das nicht (das schlimmste). ungläck ist, was weinen macht; es ist zwar ein ungläck, aber es giebt auch ibel, welche lachen machen. Zum beispiel: ein betröäbter mann sass unter leuten, welche sich amiäsier- ten. Da fing er an zu lachen und zu tanzen und die leute sagten zu ibm: »amäsiere und unterhalte dich> Er sagte zu ihnen: »glaubet nicht, dass ich vor freude unter euch tanze; der vogel tanzt verwundet wegen des schmerzes»>. 2 OD A=uwas hörte ich fast wie Zwtluk. — manus ist aus mä hä ser entstanden. — Der doppelvers hat das metrum bastt. w n k I. - = d Vgl. TANTAVY s. 132: AR Pr ATA AT JE + 0- om SJ RN Nr - > särt bilhaqli w la gtäli zalbeidar. »Verabredung auf dem acker und nicht streit auf der dreschtenne»>. ia3ni lägim uähed itsarat hatta mä iicir fi qtäl. »Das heisst: man muss einen vertrag machen, damit es nicht streit gebe>. HaARFoUCH s. 339: chart "ala-l-haqlé 2wela qetälé "ala-l- baidar. BURTON no. 84, JEweEtt no. 117: hsceb il-hagli må ija "a hsceb il-baidar. ”n 123 se PE JEE KISS ANSI SRF (IT SY IR 5 UVA AD (ys sa;ra min tiz iwlis baraki. »Ein haar vom steiss des teufels ist segen»>. igza kän fi insän baxil u gani ija lazandu faqir talab minnu hsän qgallu rah allah iibsåtlak cär tiddäxxallu hätta acstaäh qurs u hä dahir säöalu uähed qgaddeis axtäk gallu qurs qällu bäss astäk qurs qallu bäss Sara min tie iblis baraki. >» Wenn jemand reich aber geizig ist und ein armer zu ihm kommt und um almosen bittet, sagt er zu ihm: »>»>geh weg, Allah gebe dir!> Der bettler aber dringt auf ihn hart ein bis dass er ihm einen piaster giebt. Als er herauskommt fragt jemand ihn: »wie viel hat er dir gegeben?»> Er sagt: >einen piaster». Der andere sagt: »hat er dir nur einen piaster gegeben> Er sagt: »ja, nur einen piaster: ein haar vom steiss des teufels ist (auch) segen>. SEEN RET Vgl.-FrevTtAG. HIv1-no: 1530: om Ka > cy BR LANDBERG no. CLXXXI: ukåll ab is slet väv. EIN- SLER no. 154: schd'ra min danbat elchanzir barake. 83. ” = (6 strgil bmucriuin u häsb ilbattäl. >» Arbeite fär einen para und rechne ab mit dem unthätigen!> ia3ni iza kän insän ma zandu sSugl car tittalla: hatta låga Sugl zgtr bikan am biehki hä uirfiqu bigqillu lagat sSugl eg biqullu sriku ahsan mnilbaläs stigil bmucriin u häsb ilbattal. 124 »Das heisst: wenn eine person ohne beschäftigung ist, fängt er an eine solche zu suchen bis dass er eine kleine arbeit findet. Wenn er sich mit seinem freunde unterhält, sagt er zu ihm: »ich habe eine kleine arbeit gefunden>. Sein genosse antwortet ihm: »das ist besser als nichts; arbeite fär einen para und rechne ab mit dem unthätigen!» häsb = ouw>. Ein tonloses i der zweiten silbe fällt - oft aus, wenn das wort in engem anschluss an ein folgendes wort gesprochen wird oder durch eine hinzugefägte endung dreisilbig werden wärde z. b. känt (= känt) ilfaxura (157), kätb höggtu (6), calbu (175) = su>Uo, hädga (190) = sösl>, kämmlu (107) = skås. Dieser regel ist auch das z der fe- mininendung zt in status constructus in fällen wie liltu (45), rikt ilkibbi (153), deint iygarra (115), sanet iyjerbäni (109) u. s. w. unterworfen. BURCKHARDT no. 55: SUJi ml, SE Jäel; BERG- = GREN 8; 594: (»Oisifr): JUEJN come, Jelör JR KO 639 (>Poids»): JU Aer I, IL d>; SOCIN no. 155: SEJ mi, vt Jc; LANDBERG No. 12: isteril bigedid wa häåsib el-battäl. s4. o- o- «2 [SE 2 Ua vn as SNS (AR Jes 30 gö sit beddo iasmil diki ”uddäm dik beit hbeis. » Was kann mein hahn thun vor dem hahn des hauses Hbeisch ?» Dieses sprichwort wird gesagt, wenn man seine un- fähigkeit mit jemandem zu wetteifern andeuten will. ibeis d. i. Jubeis (also nicht etwa = dik il-habis?) wurde mir als 25 der name einer reichen und mächtigen familie in Kesruwån bezeichnet. Sie wird die familie Höbbéisch in Ghasur sein, welche nach SEETZEN I, 264 unter den Maroniten fär adlig gehålten wird. 59. Lå o - 2 ÄJS at 3 SUN RUS Fv SN A — - - su hilt ilmasta fi-luys$ iSsnB. »Was hilft die kunst der frisörin bei einem hässlichen gesicht>. iza kän alläh xalaq ilinsän snz sa ptasmil fih innäs. >» Wenn Gott einen menschen hässlich geschaffen hat, was können die menschen dazu'>» - ilmasta mit kurzem erstem & ist = xLA+. Val. SPiITTA no. 246: es timil elmasta fi-rrås el-qar"a; BERGGREN kol. 190 (> Coiffe»): shall ae Jexö i jag! oseN s>4l1; TANTAVY S. 119: smell gäll 3 XDA Jess öst; SOCIN s”- Oo no. 278: shall 5 3 yt; SNoUcCK no. 32: wil orm Go 3 700 - USS Väg 5 BRN FåRIsS s. 191: SS KD Jes ös) Ja! Uk; Mustatraf s. 36: ss (S able! Jens jöd et; EINSLER DO. 172: esch ta mal elmåäschta fi-lwudsch elbische". 86. 0: o- Lo (sÄJL SJ onssll CARL cahb ilbeit ädra billadi fih. »Der herr des hauses kennt am besten was darin ist>. iasmi kull uähed biasrif hälu ahsan mimma biasrifu gairu. 126 »Das heisst: jederman kennt sich selbst besser als ein anderer»>. ; FreYTAG III. 1 no. 1238. St. ÄN ika gocl iccabr miftäh ilfarag. »Die geduld ist der schlässel der freude»>. iasn: illi biicbur alla biuåffqu u bicir ilösr sr. »Das heisst: demjenigen der geduldig ist, giebt Gott erfolg, und die schwierigkeit wird leicht>. Vgl. FreYTAG III, 1. no. 1617; Socin no. 373, HARFOUCH SJ INSLERS NO, LLA? 58. SUFU sin I ete ogmell iccabi u lä mäl tilteinu lilxäl. »Zwei drittel eines knaben gehört zu seinem onkel, ob er will oder nicht>. ia: iccubi bitla> laxälu. »Es bedeutet, dass der knabe seinem onkel ähnlich ist>. Vgl. SNouck HURGRONJE no. 43: kll=u lem Wo > I; JEWETT no. 15: is-sabr liv bår tiltainu Uil-hål. 89. cadiq uaqt iddig. »Einen wahren freund (erkennt man) in der noth>. insän bikan mehtädj msäsadit cadiqu bigullw int cadiqi uuccadiq uaqt iddig säsrdm fi keda u keda. 127 »Wer den beistand seines freundes nöthig hat, sagt zu ihm: »du bist mein freund> und >»den freund erkennt man in der noth>. Also hilf mir in diesem und diesem>. BERGGREN kol. 37 (>Amb): Väne JE & INS und = vr & ylIN pe; BOCTHOR S. 34 ,Amb]): Rel TA NL; FiTZNER S. 130; NoFaAL s. 618: . EN på 3 NV .- SE S R Å & DJ . - Rax] Se 6 INSTANS) Se La; FARrRi1s s. 201: ohne S?. Vgl. FirrRi s. 9: äro pr JO VÄDLl vy ST 90. KREE SANT OO - darab 1du billatit. »Er hat die mauer mit seiner hand getroffen»>. Man sagt auch Ls a, GL tarag räsw bilhaig £ >er stiess seinen kopf gegen die mauer», und vi Ww Ls ilhait mä säfu »>die mauer sah ihn nicht>. JB a RS | [SE 2 därbt ilmzällim bälf i la känit min ulf. »Der schlag des meisters gilt fär tausend, wenn er auch von hinten käme»>. iza kän uähed am biistgil bise illi mus käru u iga msallim ilkär u Stägal matrahu innäs illi bikana hädrin biqula darbt ilmzszallim bälf i lä känit min zalf Su -lfarg beinu u bein heidäk. >Wenn jemand sich mit etwas beschäftigt, das nicht sein gewerbe ist, und der meister des gewerbes kommt und 128 arbeitet an seiner stelle, so sagen die leute, welche anwe- send sind: »der schlag des meisters gilt fir tausend, wenn er auch von hinten käme», welcher unterschied zwischen ihm und diesem>. Vgl. FREYTAG, III. 1. no. 945, BERGGREN kol. 239 (> Coup»), TANTAvY 'S. 122: al kall 255. > SOCIN-NOXLLIG kall X5s AU Leka (900) FJ (SEN. 92, ME j = IEA Ir SS ' Uma) CY ARKA 5ye ka) iddrära bitfikk mninnänmas. »Noth kennt kein gebot>. mätalan iliähiadi mä iu igen iidauni ioum issäbt läkin iza kän håädi säxin zandu bidauui biis'alinh les bigiullun iddrära bitfikk mninnämuas. >Zum beispiel: einem juden ist es nicht erlaubt äm samstag licht anzuzäinden, wenn aber jemand bei ihm krank ist, zändet er licht an. Da fragt man ihn: »warum?»>» Er ant- wortet: »die nothwendigkeit löst vom gesetz»>. [6] Oo Bå >) bye Vgl. FreyTtaG II 1. no. 1733: 3lebutl sv lena. Zu (ETT DD BERGGREN kol. 582 (>Nécessité»): | wesvill JAG SKIN JE- WETT no. 45: id-duråra bithill min in-nämts; NOFAL s. 609: pA bed Sjesnall. 93. - > Nyed ve => dazifein biiglbi gari. »Zwei schwache besiegen einen starken>. masalan bigala haida iza kän rifgäl mistaqui bihälv = 129 uw näs biqula innu qaui basden tgätil hävi utitnein u dara- bah av qgatalah bigilu -nnäs dazfein biiglba garui. »Z. b.: man sagt dies, wenn ein mann von sich selbst meint, dass er stark sei, und leute sagen, dass er stark ist; darauf hat er mit zwei anderen gestritten und diese haben ihn geschlagen oder' getötet; dann sagen die leute: »zwei schwache besiegen einen starken». - o- - FREYTAG III. 1. no. 1750: sö ola pylRso. - - 94. daif ilmäsa må lu :åsa. »Der gast des abends bekommt kein abendbrod»>. HARFOUCH S. 327: daif el-masa ma lahou "acha; JEWETT no. 93: daif il-mesä må lu "asa; FARIS. s. 198: LW.udl rave Läs Ju; vgl Mustafraf s. 35: väl om LUIS Db Lb. tubb iddjarra 3ä tymma tytla: ilbint laumma. >Wende den wasserkrug mit der miändung nach unten, die tlochter wird ihrer mutter änhlich>. masalan mara tabza radi fädir u igäha bint mitla biqulu -nnäs tubb ifjarra 3a tymma tytla; ilbint laumma. >Wenn z. b. eine frau von böser und hitziger natur ist und ihre tochter ihr ähnlich wird, so sagen die leute: >»wende den wasserkrug»> etc. Rn w fubb — = qlib d. i. Jör. — tymma =".zs5. — tytla: = bitkun mit. VR - 130 BURTON no. 15, BERGGREN kol. 508 (>Jarre»>): s- CN lad JR nod) eli (Le) le de; LANDBERG no. 60: toubb eg-garra "alå toummå titla" el-bint laoummå; HARFOUCH S. 327: toubb ej-jarra "ala toummha betetla" el-bint la oummha; SoCIN no. 5771: TRAV KART CANS eo le45 ste 5.>; NOFAL s. 613, FåRIS & 198: Les vu elli Lee vote ös 96. s, kt v a. : fe L - JAS JAS emo lb zylm bissuviu zadl birraziiu. | »Ungerechtigkeit, wenn gleichmässig geäbt, ist gerechtigkeit gegen die unterthanen>. masalan msallim au melik iza kän beddun iizlum ahad ra;Ma au telamizon u ma iizlum gairu ma bikan adl ua lägim 1azamäil ilkull mitl basdon. >»Zum beispiel: wenn ein lehrer oder könig ungerecht ist gegen einen unterthan oder einen von seinen schöälern und nicht gegen andere ungerechtigkeit äöbt, so ist er nicht gerecht, denn er muss jeden wie einen von ihnen behan- deln>. Das sprichwort wird citirt in Athenaeum 1878 s. 524 und von SocIin unter no. 596 ibersetzt: »tyrannei, wenn sie gleichmässig geibt wird, ist so viel als gerechtigkeit gegen die unterthanen>. O-- 4 2) SS än NA (SRA (MLA (st zynni binnäs kanäfsi. »Meine meinung von den menschen ist wie ich selbst>. mitlma biiftikir binnäs bikan häuti keik. »Wie einer von den menschen denkt, so ist er selbst»>. 131 98. aralb (wal> sie ilsädi xämtis taböa. »Die gewohnheit ist die funfte natur>. tza uähed bitsammad zala St mä bizud fih vitrku biter masu täbiza. >» Wenn jemand sich ernstlich einer sache hingiebt, kann er sie nicht mehr lassen; sie wird bei ihm eine (neue) natur>. JEWETT no. 244: il-ådi xämis tabi'a; BURCKHARDT no. 133: > «5 svoll; HarRFovCKH S. 334: el-"åde khämes fabi'a; NOFAL s. 612: Xrulli SJ ss; Mustatraf s. 27: Swsl> Neu ssu: EINSLER no. 203: ebåde tabia elchamse. 99. säsir ilqaum arbasm iaum 1iä biter mitlun ia ptirhal sånun. >»Habe umgang mit den leuten vierzig tage und du wirst entweder ihnen ähnlich oder verlässt sie». igza uahed :äsar näs hatta ktesab :auairdhon bitcir in. näs tqul haida. >Wenn jemand mit leuten vertrauten umgang hat bis er sich ihre gewohnheiten aneignet, so sagt man dies>. FÅRIS s. 199: SJ ut RÅR anal 3 pe oy 3) gäe sic; BURCKHARDT DO. 644, GREEN no. 659: om 5 JÄE 38 (I tia jua luv; FreYTAG III, 1. no. 2022: ok & a söle; NS FE SocIN no. 1795: Ra ju 2 ry NN öl cy; BERG- GREN kol. 38 (> Amitie>): rån vo pe ry pl äl La tå; TANTAVY S. 131: spis lj me py mfl le Cy9. 132 100. UR LAR EA bisabbi bismilli bifärrig må fi se. >Er fällt (den sack) mit »zu diensten»> und leert aus »es giebt nichts»>. masalan insän biäisal uahed tänr ta ieqdilu Segli bi- qullu tikram bismilli ba:den limmin biigi -luagt biisal a>"- mältä bigullu lä u biqulilu haida. >»Zum beispiel: jemand bittet einen anderen etwas fär ihn zu besorgen; dieser sagt zu ihm: »gerne, zu diensten>; nachher, wenn die zeit gekommen, fragt jener ihn: »hast du es gethan»; er antwortet: »nein»; dann sagt der andere dieses sprichwort>. Die alte fragepartikel I ist nicht ganz verschwunden aus der vulgären sprache (vgl. SPitTA $ 84,1), wie das obige beispiel und redensarten wie: abagqgas fri »giebt es noch?>, afiks »kannst du?» u. a. beweisen. Vgl. Socin no. 174: jläbe Jusu Ios ce DES 101. [NA - [9] - 2,- zarus taht iWikladl ma ptasrif lämmin bitcir. »Eine braut unter dem kranze weiss nicht wann sie es wird>. JEWETT sS. 43: il-arts taht il-klil må btarif Emin hi. 102. AS at se SR NTA NANA Re S ös . NA os sacfiur biliedd u la :asra :assäg”ra. > Ein kleiner vogel in der hand ist besser als zehn auf dem bhaume»>. iasni ikan masu -linsän qurs biidu u lä sastra barra mas innäs. »Das heisst: (es ist besser, wenn) einer in seiner hand einen piaster hat, als dass er zehn draussen unter den men- schen hat>. sacfur ,,&s bezeichnet jeden kleinen vogel und als liebkosungswort ein kleines kind. In den thälern des Li- banongebirges hört man verhältnissmässig wenig gesang klei- ner vögel, wie wir im norden gewöhnt sind. Erstens giebt es nur wenige schiätzende waldungen und zweitens werden die kleinen vögel von den arabischen feinschmeckern eifrig gejagt und massenweise getötet. Oft sah ich kinder, welche an einem faden angebundene halbtote kleine vögel als spiel- zeuge benutzten, wie uns ähnliches auch aus dem hebräi- schen alterthum bezeugt wird (Job 40,24). ”Thierquälerei allerlei art findet man bei schritt und tritt im orient. Gans besonders werden die vögel von den vogelverkäufern und die maulthiere von den mukåris geplagt. FEin thierschutz- verein wie der in Kairo neurdings gebildete wäre auch in andern theilen des orients dringend winschenswerth. HARFOUCH S. 328: "acfotw fi-l-yad wela "achra "ala-ch-cha- jära; JEWETT no. 69: "asfår bil-yådd u lä "asara "as-sejara; N I A A AL TSLLER Å Fara ORSA ' JA NOFAL s. 629, FARIS s. 198: sk Ae Fe Ja NI jg8ac. [SE] no FRrREYTAG III. 1. no. 2029: al EC ES Ed ÅS jgånes SNOUCK NO. 45: salb stke Jg CK) Då solo, — A 134 103. = 5 UYR at SR Al RS KI SES RJ EN) Cs tell ilölm mniccågar kännags fi -thägar. »Das wissen aus der jugend ist wie das graviren im stein>. iasni iza tasallam iluälad u hä eg må biunsä sölmu mitl innaqs fi -Vhajar mä tiga. »Das heisst: wenn das kind in seiner jugend etwas lernt, vergisst es nicht sein wissen, wie das in den stein gravirte nicht verwischt wird>. HarFoucH s. 328: al- ilm fi-c-caghar ka-n-naqch fi-l- Oc - SÅ (0 SNR : ba CV FRAS SN) &S Alls hajar; FrReyTtAG III. 1. 2120: SE BERGGREN kol. 516 (Jeunesse»): AS sl Jon JL kel; FiTZNER sS. 130; NOFAL s. 597: ÅS IS sw > Hal >. 104, sluniöJ j Nar Ae zala 3id ilqneibli. »Zum fest des pinienreisigs>. limmin bicir fi qneibli kull ioum fi qneibli u halmitil car 3älämti zala innu mä bitymm. »Wenn es pinienreisig giebt, ist pinienreisig jeden tag vorhanden, und dieses sprichwort ist eine bezeichnung da- för geworden, dass etwas nicht vollendet wird>. Fast in demselben sinne wird auch gesagt bukra bil- mismis d. h. >morgen zur zeit (des reif werdens) der apri- kosen> und im schwedischen »>i nästa år i näfvermån» (= im nächsten jahr im rindenmonat) d. h. »niemals»>. 135 qneibli sla wird von Bistånt erklärt mit >, = Nn. Mein berichterstatter erklärte dies vulgäre wort mit tarbun = sill = gucn iccnoubar, also: »>pinienreisig». Dies wird nebst dem stamm f(qacali) der pinie, der därren tan- gel (snesli sluuviw, als grän qgass icenoubar) und den därren von den friächten befreiten zapfen (knäfis sg. kinfsi), wo- för man vergleiche BIstånt!: ie meuvall (ls was Le (SVS) vy I Na 1, als brennmaterial benutzt. a 28 : Ausser brennmaterial giebt die pinie bekanntlich auch nah- rung. Der weisse ungefähr 12 mm. lange fette samen-kern (hört = ssavall > (BISTANID pl. bcuc) der piniennuss (qalb pl. qlab) ist ein beliebtes ingredienz in mehreren speisen. Die ernte der pinienzapfen, das ausklopfen der nisse aus den zapfen (rw'is oder kärg oder kurz iccenaubar, BistTANI: SSR ger, UL ga Br KR kr öd), II welchen sie von den schuppen (sg. qra:a oder tiqräsa) geschitzt sind, und endlich das zerquetschen der 1 mm. dicken sehr starken schalen (sg. sräbi sx.) ist eine be- schwerliche arbeit. In Adar oder Nisan schlägt man die zapfen herunter f(iifr'tit) mit einer langen stange (farut by,l2); in deren spitze ein haken (ma:kuft XbaXRs) Sich fin- det. »Da der kopf der pinienbäume gewöhnlich sehr hoch ist und man die unteren äste abgehauen hat» (SEETZENS Reisen I s. 255), ist man manchmal gezwungen in die bäume hinauf zu klettern (;arbasu), was sowohl die männer als die frauen thun. bazden bihöttu ruus iccnoubar fi sarzäl iazni höfra kbiri bigattuha u bitammiz bisiliha vu bihöttiha bis- sems hatta tibas u ttfattil basden biigi rifhgäl bigib sacaiii tauili bicir iexabbithon basden biigu bihötta hagar u biimskau mnädil iasni halauis u bicurit iekassrit ilkra2 hatta icir i- qlab uahdhon basden tiji nisuän bikässra ilqlab u bifarr”- quhon u bigilu-licac uahdhon. >Dann legt man die pinien- zapfen in :arziäl, das heisst eine grosse aushöhlung (in der 136 erde), und bedeckt sie. Im Juli nimmt man sie weg und legt sie in die sonne, damit sie trocken werden und sich öffnen. Darauf kommt ein mann mit einer langen stange und fängt an sie zu klopfen. Endlich bringt man steine und erfasst die halawis (sg. lalas :.3>) d. h. sichel und fängt an die zapfen zu zerschlagen bis dass die nässe sich absondern. Zuletzt kommen frauen, 'zerquetschen die nässe und trennen sie und sammeln die kerne einzeln auf». 105. (SNES EE ERE ONRO)SN LNG Yr EA 2 (2 34 gadd "frasak mydd iörek. >» Strecke deine fässe nach dem mass deines bettes!» 220 utähed mä fi masuw macari ktvr bicir iicruf ktir bi- qullalu heik 1a:ni ucruf ala gadar imkänak. »Wenn jemand, der nicht viel geld bei sich hat, an- fängt viel auszugeben, sagt man zu ihm dies, das heisst: »gieb aus nach dem mass deines vermögens!» EINSLER no. 179: "ala kadd efråschak midd ridschlek. BURTON no. 27: Mal, OR ekblws NE ake; LANDBERG NO. 135: "alå kädd besätak moudd idrék; NOFAL s. 625, FARIS s. 198, HARFoOUCH s. 328: "ala qadar bisåtak moudd riglaik; BURCKHARDT no. 411: Mal, SNAKE SR SPITTA NO. AMD Ve 148, GREEN no. 126: "ala qadré lihåfak middé riglék; BERG- GREN kol. 248 (>Couverture»): sal. os te Mal, Nr; 25 TANTAVY 8. 64! blus 5 ce dt>, Av; SOCIN NO. 201: Köl Å I X 5 nn ; kb AB de Jo Av; FREYTAG II, 1 no. 1855: Jab te 106. > 3 lås ag AN ke 3 qadd fiulu gardfiulu. »Nach dem mass seiner bohnen hat man ihm gegeben>. ia3ni bigadd ma masu macari actuh, åå gadd ma bii- stähal astich. »Das heisst: je nach dem er geld hat, je nach dem er wiärdig erachtet wird, giebt man ihm>. Das verbum >s5 findet sich nicht in den wörter- bächern. 107. a” 2 Ur (2 - aus en dec simiut masraf kämmlu. »Du hast eine wohlthat erwiesen, vollende sie!» 108. v& bee, - 3 - aj 2322 (ÄR AA sax bammi bitömm u bitrabbi matrah ilömm. »Die tante umfasst mit wohlwollen und erzieht an der stelle der mutter». iza kän fri bint mätit umma ptäxijda :ammita lazånda bigiala bamnmi bitömm u bitrabbi matrah ilömm. >Wenn die tante ein mädchen, dessen mutter gestor- ben ist, zu sich nimmt, sagt man: »die tante umfasst mit wohlwollen und erzieht an stelle der mutter>. bitsömm => == bitkun iWha säfaga »sie hat mitleid>. 138 109. [OG + (RE = 0 . , o- cl ud, oa se Wja La sj | Bris samet ifderbaäni mä ptisrab gair min ras inneba:. »Die räudige ziege trinkt nur aus der hauptquelle>. tänqul mara bedda tistiki zala rigjäl bädl må tistiki saleih lilmehkami -IWbedaiii ptistiki zaleih lissultan. »Lass uns sagen: eine frau, die einen mann verklagen will, verklagt ihn anstatt bei dem nächsten tribunal bei dem sultan»>. Der allgemeine name der ziege ist maszi, der ziegen- bock heisst teis, das zicklein gidi. Auf dem Libanon kommt eine eigenthämliche ziegenart vor, welche schwarz ist und hängende, einen fuss lange ohren hat. Sie wird von den arabern ganam mir genannt (Capra mambrica L.) und bil- det mit dem fettgeschwänzsten schafe ganam alia (Ovis aries laticaudata L.) den hauptreichthum Libanons. NN 2 Zu el or, bemerkt BISTÄN! x>.. 3er ist die vulgäre imperativform fär RE vgl. qulani (120)= | glusj, göm = 5 JA VII, 10 s. 265. BURCKHARDT > NO. 44037 FOXI) Gl a NS AS KO 55) $ 3 FIRE: 139 1 JAFSNE Mr 2 UD Ma AJ ob MAS LUMA Sö Um DÅ se 318 ia kdis ta iitla> ilhasis. >Lebe, o mähre, bis dass das gras wächst!» masnätu in beddu iictubir ktir hatta iehcal metlabu. »Die bedeutung ist dass man viel geduld haben muss um sein ziel zu erreichen>. FåRIS s. 199; NoFaAL s. 595: mit <>; EInstER no. 89: isch ja igdisch ta jetla" elhaschisch. FreytaAG III. 1 no. - - - Oo = 2 OSS TTR SE Eje GOT tar as TUNdENO 2210, —z Oo - - 2 (6) coed al JA ER Fa vi je; BURCKHARDT NO. 425: fl ov > ju 4 je; BURTON no. 91: 25 eo dös <> ju> vv; SPITTA no. 102: mät jä lumär lamma Jjigy-lak elalyg; JEWEtt no. 68: IS yä gdis tå yitla" il-hasis tå tekul witis; Mustatraf s. 32: 13 Nee ARJ| Dä STE > ja rt 112. Srmwessål e> 4! BAD vv KÄR ae san ibäsig mä bitnäm li fuuua -nnamusiiua. >»Das auge des liebenden schläft nicht, wenn er auch inner- halb des mickenzeltes liegt>. 113. 2 Igar AA Hl VS Jie CR YN Jas ilgul uilsanga uilcull iluäfi mus manugadi. >Die ghul, den greif und einen treuen freund kann man nicht finden>. Der glaube an die ghöl und andere dämonen ist noch 140 heutzutage allgemein unter den muslims und christen in Syrien. Die ghöl ist beiderlei geschlechtes (min dihtein) und kann sich nach belieben verändern. Eine andere ge- stalt des aberglaubens ist der »alp> (kebius) oder die qrini »gefährtin>, welche in der gestalt eines hässlichen wei- bes den schlafenden plagt; vgl. G. VAN: VLOTEN, Dämo- nen, geister und zauber bei den alten arabern in WZEKM bd: VII sj 82; em "bueh "uber gmnen mndYshuen(CSes oa, NN) wird von Aase 53) unter den werken des verfassers mad! Nam erwähnt. Als schutzmittel ge- gen die dämonen im allgemeinen und insbesondere ge- gen die xws tragen z. b. die Maroniten auf der brust eine in eine dreieckige lederne kapsel eingeschlossene be- schwörungsformel, welche xi,.&i ocs heisst. Einen sol- chen beschwörungstext werde ich an anderem orte mitthei- len. Die unter dem namen finn bekannten dämonen sind der mehrzahl nach weiblich (iPaktar ynta). Anstatt kleider tragen sie lange den ganzen körper verhöällende haare. Sie sind in der nacht beschäftigt, stehlen aus verschlossenen häusern und machen allerlei böse dinge. Folgende anek- doten mögen zur beleuchtung des gesagten dienen. riggäl kän raieh billeil qysa: sörs cart iasemuh tfad- dal garrab irriggäl astuh mläbbas äkal Sui u hatt ilbägt fr fäbtw (>) u ral täni iaum :a bukra nädah (s>3) ulädo -zegår ta iastihon mläbbas limma mädd ido lagäbto u Säl kämst u qgal-lauäahed int xud sSuai u int xud Suv talla;t filmläbbasät lagahon ba;r mise basden sarif inn ifginn kända samlin ilsörs. »Ein mann, welcher eines abends wanderte, sah eine hochzeit. Die leute luden ihn ein: »bitte, bitte!> Als der mann sich näherte, gaben sie ihm sössigkeiten. Er ass ein wenig, legte den rest in seine tasche und ging weiter. Am morgen des folgenden tages rief er seine kleinen kinder um ihnen die zuckerwerke zu geben. Als er seine hand in die tasche gesteckt, eine hand- voll genommen und den kindern gesagt: »du, nimm ein bis- 141 chen und du nimm ein bischen>», sahen die kinder die sis- sigkeiten an und fanden ziegenmist. Da verstand der mann, dass die hochzeitsleute dämonen waren>. fi xuri kän räieh :a betmeri limma uucil sand haret ädam qysa:; näs sörsiiii mahhon (x2x2) sars läbsi salta saudi limma qy$si lilxari gåliluv tå callilna halsaras läkin la tqul hek ilkilmi. qarrab ilxari qysa; issalta u gäl haida saltit marti u bällas icalli qal bism iläb uilibn a räk il- quds. limma qal haida xatafa kullon u bagit issalta fäbha sä beddak fiha hi biccanduq msakkar hallåg gålla gami fargmi hi. qamit ilcirini fatahit iccandug hatta tj is- salta läkin ma sif'tha qalitlu mus hauni mäsruga. basden . ilxari astäha -ssalta qgålla talla:i iza kän haidi Viki gqalitlu heidi li xabbärha uein lagaha. >Es war ein priester, wel- cher nach Betmeri ging. Als er bei dem haus des Adam ankam, sah er hochzeitsleute mit einer braut, welche eine schwarze weste trug. Als sie den pfarrer sahen, sagten sie zu ihm: »komm, segne uns diese braut, aber sage nicht das und das wortb Indem der pfarrer sich näherte, be- merkte er die weste und sagte (bei sich selbst): >dies ist die weste meiner frau!> und fing an zu segnen und sagte: >»im namen des vaters und des sohnes und des heiligen geistes!> Kaum hatte er dies gesagt, so waren sie alle weg und nur die weste blieb äbrig. Er nahm die weste nach hause und fragte seine frau: »wo ist die weste, o frau?» Die pfarrerin sagte: »was winschest du von ihr? Sie liegt im koffer, welcher jetzt verschlossen ist. Er sagte: »zeige mir sieb Die pfarrerin ging und öffnete den koffer um die weste zu nehmen, aber konnte sie nicht sehen. >»Die weste ist nicht hier, sagte sie; sie ist gestohlen worden!> Dann gab der pfarrer ihr die weste und sagte: »sieh mal nach, ob diese dir gehört!> Sie sagte: »das ist die meinige!> Und er erzählte ihr, wo er die weste gefunden>. 114, SOND) EAALAS BAG ( SARI LST giri bitheiiig iddäm. »Eifer regt das blut auf». min haiw limmin insän biigqgsa; St bikan mä bihöbb innu isufu min girtu 2aleih bithevuig iddäm. »Zum beispiel: wenn jemand etwas sieht, welches er nicht gern sehen möchte, so wird sein blut wegen seines unwillens erregt>. 115. 2O0- - o- w w sr KRA IAS hs RAS BRY Ia ilfäxäurt bicsrif kif bixöleleab deint iggarra. >Der töpfer weiss, wie er das ohr des kruges anpasst>. iga kän uähed :am biqul lauahed täm innu sSuglu mus måäzgbuat u hä mä kän min ähl iccan:a biqullw ilföxari biasrif kif biräkkib deint iggarra. >»Wenn einer einem andern sagt, dass seine arbeit nicht tauglich ist, ohne dass er selbst zu den genossen des betreffenden gewerbes gehört, so sagt dieser zu ihm: »der töpfer weiss, wie er das ohr des kruges anpasst>. FÅRIS s. 200: 3 FJ KD Ta (sy SN RR ilfäga; bitaiiir iluädga:. >» Die furcht macht den schmerz wegfliegen>. limmin bikan uähed fäzsan u räkib biaga: u birauuik 143 du u biinudga:; ktir läkin ilfägza:; mä beud iexallih inga: u hu bidäll räkib mä biiftikir biluäöga3. >Wenn jemand mäide ist, wenn er reitet, fällt er her- unter und schadet seine hand und fählt viel schmerz, aber die furcht lässt ihn nicht mehr herunterfallen, und er reitet weiter ohne an den schmerz zu denkenm>. NoFAL s. 610, Fåris s. 193, LANnNDBERG no. CXIII: el- fåzd" yeteyyir el-1cåga ; HARFOoUCH S. 334: el-fazd" youtaiyer el-waja'. 11: babbis SIN Vg foq iddäkki sartata. >»Ueber der ladung ist ein lappen>. JEWETT no. 27: faug id-dekki sartåta. 118. LuS Gl. = fi -z2auäia xabäia. >In den winkeln giebt es verborgene schätze»>. BURCKHARDT no. 473, GREEN no. 43. 119. NN RJ is fi -bågali ndämai. >»In der eile ist reue>. insän zsimil se gabl uagtu mä suuis bigal haida. »Wer zu frih etwas macht, das nicht passt, sagt dies». 144 Vgl. Freytac IIL 1. nö. 1934: xi p,,x5 kl > ESR SS (+. und SocIN no. 371; NorfaLr s. 610: 2 ATA 5 SIT Sv Ur ST ller SR ONS AS qädr -luläd sSänag hälu. »Der richter der kinder hängt sich selbst>. iga kän fi uläd am bitgätala ma; basdon u fihon da- rabu rxuni rahuä lasand uäahed täni hatta iistkalu cär kull uähed 2rehki Sikl hatta -rrijgäl t:agjab u gallon quani baga min hassiri gåadi -luläd sänag häl. >»Wenn kinder mit einander streiten und einige die anderen geschlagen haben, so gehen sie zu einem mann um ihm zu klagen. Jederman stellt das geschehene auf seine weise dar, bis dass der mann staunt und zu ihnen sagt: »befreiet mich doch von dieser geschichte: der richter der kinder hängt sich selbst»>. rxuni wurde mir als gleich bedeutend mit (EE class. >) erklärt. — qdlani baga min hassiri = trykini min hassugl. BERGGREN kol. 621 (>Pendre»>). 121. >= - NG Met OG Ne Ae Rö US S FAS nal qämit gassält idremi ta tzaiiib :aleii. >» Sie ist als wäscherin meiner fisse aufgestanden um mich durch ihre eigenen vorzäge zu beschämen>. iga kän fi mara sSrifi u uähdi täni ahqar mina cärit 145 ilmåra -ttäni tehki bihaqq ilmåra -SSrifi bitqal hädik gämit gassält idreivii ta trarib saleii. >Wenn es eine hochwohlgeborene frau giebt und eine andere, die geringer ist als sie, beginnt die andere frau bö- ses von der hochwohlgeborenen zu sprechen. Da sagt jene: »sie ist als wäscherin meiner fisse aufgetreten um mich durch ihre eigenen vorzige zu beschämen>. Vgl. BURCKHARDT no. 412: ALE Ne, RCA RE RI RE qabl ”ssukut ilkibrua. >Vor dem schweigen geht der hochmuth>. ism gablma iyskut insän bikan mkabbar u iqula ka- män ilkibriia bitzalli ilinsän iyskut. »Das bedeutet: bevor der mensch sich zum schweigen bequemt, benimmt er sich hochmäthig; man sagt auch: >wenn der hochmuth vergeht, schweigt der mensch>. 123. - < Oo Gu - [984 Lew, Lt böt ot LS qatält ilhaiii gtasla räsa. >»Du hast die schlange getötet, schneide ihr den kopf ab!» biqulia heik Uimma uähed biptidi bizumäl masraf u må bikämmlu. »Man sagt so, wenn jemand anfängt eine wohlthat zu thun und sie nicht vollendet»>». Ich hörte auf dem Libanon folgende schlangennamen, die ich jedoch nicht identificiren kann: hat sawuda »schwarze 10 146 schlange», hat barsa (=lx,,) >scheckige schlange», han raqta »weiss und schwarz punktirte schlange», hait ilmot Oo > wasserschlange», nässibizi(?), berqu (vgl. Jus, »schiessku- - - gel», BiIstTANI) eine kurze und dicke art. Auch auf dem Liba- non findet sich der aberglaube, dass die schlange durch den mund in den magen eines schlafenden hineinkriechen könne. Um die schlange herauszubringen hängt man den rmenschen auf an den fiässen, setzt ein gefäss gefällt mit honig unter den kopf und zändet feuer an unter dem gefäss. Dann wird die schlange ins honiggefäss kriechen. — Der schlan- gen-beschwörer versteht u. a. die kunst die einwirkung des schlangengiftes zu heben (ilhänvt biuagqqif issämm). Oo «0 qtasla steht för (J «bs. Die im syrischen dialekt häufigen imperativformen des ersten stammes ohne vorsatz- vokal verlängern bekanntlich den vokallaut zwischen zweitem und drittem radikal (HARTMANN S. 24) z. b. gta; »schneide ab», qrud >»leihe>» (64), säl »frage» (69. 70), msik »erfasse». Wenn aber ein afformativ hinzukommt, ist der vokal kurz z. b. qiasla, drybu >»schlage ihn>, glibu »wende ihn um> U.S. W. 2 - - - SAMER lessle SKO als SA ilqgahbi därha utilhörra 2adiha. >» Sei freund der hure und feind der edlen dame»>. insän xabbärni :an qucca gäl innu mistki :ä näs byxcuc targ beitun u tilz sand ilmedir u xabbiru bilqucca ilmedir gållu ma bygdir basmil St sailit irrijgäl aqall min sailit metsaddium u min heik ilmedir dära zailt ilkbirt limma kän am bixabbiyrmi gall ilmedir tabu beddu tira mashun bhais innu biasrif inn sailitna må bithöbb ilgtäl 147 udsailithun ala ädni st biqmmu -ddmi u simil mitl ma bi- qul ilmätil ilgahbi därha uilhörra :ådtha. »Ein mann erzählte mir eine geschichte. Er sagte, dass er leute wegen des weges an ihrem hause verklagte, zu dem bezirksvorsteher ging und ihm die geschichte mittheilte. Der bezirksvorsteher sagte zu ihm: >»ich kann nichts thun>. Die familie des klägers war nämlich geringer als die familie der schuldigen, und deswegen war der bezirksvorsteher der grossen familie gewogen. Indem er mir dies erzählte, sagte er: »der bezirksvorsteher will natärlicherweise mit ihnen gehen, weil er weiss, dass unsere familie nicht streit liebt und die andere familie den process bis zum äussersten fort- fuhren wiärde. Und er machte wie das sprichwort sagt: »sei freund der hure und feind der edlen dame>. 2 2 bixgug = Yoga »wegen». — min heik = »deswe- IFE en>. — (b)häs oder (b)hais innu = xj| cuu=v >weib. Das- g | ANS selbe bedeutet :2asinn (Beirut) = FER NE 125. ASU pym>l ack ilganäsa ahsan bdöa. > Geniägsamkeit ist die beste waare». limmin bikun ualed mus rädi bizistu biqullälu haida. >Wenn jemand mit seinem leben nicht zufrieden ist, so sagt man ihm dies». Vgl. FrReYTAG III. I no. 2540, BERGGREN kol. 716 (>So- - vr Gu- bre»), NoFaAL s. 628: js I 5 Keliöljl. ERPENIUS NO. 40: = - > AF 148 126. qul liddik ch kull St fi uagtu mlih. » Sage zum hahn »schrei>, alles ist gut, welches zu rechter zeit geschieht»>. Vgl. BERGGREN kol. 230 (>Coq>), SocInN no. 416: j.Jö eds SENS Ju cv AN. HARFOUCH S. 329: qålot Ui-d-dik cih gål ma cår nicf el-lail. 127. syl> L3 md (STAS ANA GANS Jgös bqellik ia kinni tä tismasr ia fara. »Ich spreche zu dir, o schwiegertochter, damit du hörest, o nachbarin>. masalan mara bithött färrita barra. igit mara täni u cabbit mnijjarra u axadit moi. cahöbt (sie!) ijjarra ma hiäkit St basden igja cabi u cabb brig qgalitlu -Imara mä brids täxud ilmoiuiat ana mus am bmällr Uil:älam illi beddu moi ieruh iigib mnibain. Suai igit ilmara -lawualänini sam bittälli briga. galitla iexti mä brids täxdt li -Imozat. issa kynt sam mqätil iccabi häs innu tälla -lbrig. galitla kif innik sam bitqullili li heik. gälitla bgellik ia kinmi tä tismas3i 1a fjära. »Zum beispiel: eine frau stellt ihren wasserkrug ausser- halb des hauses. Fine andere frau kommt und giesst aus dem krug und nimmt wasser. Die eigenthimerin des krugs sagt nichts. Nachher kommt ein knabe und fällt einen klei- nen krug. Da sagt die frau zu ihm: >ich will nicht, dass du das wasser nimmst; ich fälle nicht (den krug) fär die (ganze) welt; wer wasser winscht, gehe hin und hole es aus der quelle>». Nach einer weile kommt die erste frau 149 und fällt ihren kleinen krug. Die frau sagt zu ihr: »meine schwester, ich will nicht dass du mir das wasser weg- nimmst; so eben war ich in streit mit einem knaben, wel- cher den krug gefällt hat>. Da sagt diese zu ihr: >wie kommt es, dass du so zu mir sprichst> Sie sagt: »ich spreche zu dir, o schwiegertochter, damit du hörest, o nachbarin>. Beachtenswerth ist die aussprache Ogellik statt bqullik. get = at Er; ähnlich ist imme = A Ls. — issa ist aus selwJ) entstanden wie lissa aus FEN RREYTAG UL Ino 2550: 5 RS RS SJ Jgös gl> 4; BURCKHARDT no. 41, Mustatraf SORT ENS NEJ gl os MW sl>; SOCIN NO. HH: emm > Pe s65 RS RT NAT | CS a SARS ' NS Ul; NOFAL S. 595: Fl Vu sken > KS UV 2 Je); HaARrRFoUCH s. 331: begoullik ya jära hatta tesmai 2 AL kinné; Ris Zz fr > öl> LL AJ IAS; JEWETT no. 3: bilhkilik yå jära litismatT yå kinni oder il-haki Uk etc. oder bhäkikt yå jära tå tismat yå kinnt, EINsLER Do. 83: bakullek jä binti ta tism'i jä kintr. 128. SELa (va EG säl) ilqinr bitröhl bilqyntär u ptigi bilmitgäl. »Die kraft vergeht nach zentnern und kommt lothweise zuräck>. limma bikan uahed sägxin u da:tf ktvyr bicir iequl eimti betr mitl zsätti saximt iaumän u cär Ui fimsa cahhuöt u basd ma quwutt biqullidu mus 2ärif inn ilqanui bitröhh bil- qyntär u ptigi bilmitqäl. 150 »Wenn jemand krank und sehr schwach ist, sagt er: »wann werde ich sein wie gewöhnlich? Zwei tage war ich krank und seit einer woche bin ich gesund, aber noch bin ich nicht kräftig geworden». Da sagt man zu ihm: »weisst du nicht, dass die kraft nach zentnern vergeht und loth- weise zuräckkommt>. 129. sr 00 ö zz — AT säll USS käbb iCahui baraki. »Kaffee verschätten bringt segen>. 130. GIS öm bg ll AS kibr issåba> u car macxårt ilkläb. >Wenn der löwe alt wird, so wird er den hunden zum spott». 10372 iga kän uähed kän qaui u kibir fi -bömr u da- 3if u ija let basd Säbäb caära iitmässxart saleih SO kibr issabaz u cär masxåärt ilkläb. »Das heisst: wenn jemand, welcher stark gewesen ist, alt und schwach wird und nachher die jungen kommen und ihn zum narren haben, sagt er zu ihnen: der löwe ist alt und zum spott der hunde geworden>. kibr = kidir. Der ausfall des zweiten vokals der verba mediae i kommt im fluss der rede mitunter sogar in der hauptform vor. In Bukfejja hörte ich auch axd (= azxad) ilmektub >er nahm den brief». Vgl. Socin no. 295: GIL sSuar ur på fölR LÄN 151 131. Obs Jä, SM ES a SÅ kättir issäl u qgallil iddaran. »Frage mehr und laufe weniger»>». mätalan beddu iinzal uähed :a beirit u beddu iistri St må biasrif udin maudgud säal min hauni gälidu fi saq ilfläni u må qälälu fi älva maxeän car iibrum mä kän iilägi limma rija; qäl cahih inni tasallåmt mitl mä biqu ilmätil kättir issäl u gallil iddarän. >»Zum beispiel: jemand will nach Beirut hinabsteigen um etwas zu kaufen und weiss nicht, wo es zu finden sei. Er hat hier gefragt und man hat ihm gesagt: »an der und der strasse» ohne das betreffende magazin zu nennen. Er fing an herumzuwandeln ohne zu finden. Bei der räckkehr sagte er: »wahrlich, ich habe erfahren wie das sprichwort besagt: »vermehre das fragen, und vermindere das herum- irrem>. JEWETT no. 134: kettir il-mes'ali u qgallil id-dawarån. 132. FAR er a ee sälla SÅ es LJ Ju: Bf LÖ SS ktir ilkarät gald ilbarät. » Viele gewerbe, wenig geld»>. masalan illi binaggqil min can:a zala canza bidan mä jitbat fi can:a uähdi mä bitaila: macaäri. >»Zum beispiel: wer von einem gewerbe zum anderen ibergeht ohne in einem einzigen standhaft zu bleiben, ver- dient nicht geld>. kärat von sg. kär »gewerbe», sieh BERGGREN kol. 562 (;Métier>), LANDBERG S. 234. JEWETT no. 253. 133. Oo well Ju LI ktir innatt gall iccaid. » Viele spränge, wenig jagdbeute»>. - 2; klang aus dem mund meines berichterstatters beinahe wie nått. Diese verdunklung des langen 4ä-lautes in westaramälischer weise ist ziemlich allgemein in Kes- ruwån. | 7 JEWETT no. 22, FARIS's. 200, HARFOUCH S. 9305 VE LANDBERG no. 130: kétir el-mås? kalil es-séd; BERGGREN kol. 102 (»Saut»): alba sa GJ. M 134. TS ilköll alla mnilsåma. »Die dunkelheit ist angenehmer als die blindheit>. insän mäst uahdu igau lei haramiiin qassatuh mucrii- iätu utiäbu ja haida 3ala datzatu cära iisalah st bäk xabbarhon bilquecca caru iqullilu mlih illi må gatalak gall e hamdilla ilköhl ahla mnil:åma. »Ein mann, der allein wanderte, wurde von räubern uberfallen, welche sein geld und seine kleider ihm abnah- men. Als er nach seinem dorfe zuriäckkam, fing man an ihn zu fragen: »was ist dir geschehen?» Er erzählte ihnen das ereigniss und man sagte zu ihm: »gut dass sie dich nicht getötet haben». Er sagte: »ja, die dunkelheit ist an- genehmer als die blindheit>. Beachte li = >»dass>. BURTON no. 95: gel On cy JSF VIL SPIoTA no. 88: ettasås wala "Tama kulloh; BERGGREN kol. 84 (> Aveu- gle»): Lb sa Cella 3 so| 3 FåRris s. 192: JAG ,' säll py Jucit; NOFAL s. 614: 4x ya Just) JS 135. - O=- w oc UR SERE UMJ AR UM [ eb JR NO - - ilkdis bittäla: mä fis binnäsli däbbis bissähll ris. »Ein schlechter gaul, beim steigen kann er nicht, beim her- untersteigen stolpert er, auf ebnem boden ist er wie eine feder»>. Gas dibis wurde mir mit 23 > foze erklärt. Beide be- - deuten nach Bistånt so viel als uc körperlich und sittlich >grob, plump sein2>. 136. 5 si J=S kull äti qarib. >» Alles könftiges ist nahe>. iza :am biehka :an st filmestäqbil innu beddu icir biqula haida. »Wenn man von etwas in der zukunft spricht (und -sagt), dass es geschehen wird, so sagt man dies>. Vgl. Sarkis no. 391: Cu sl (CE Ne (6 Me AS & ol = k vu insän fri fenno! melik. >Jeder mensch ist könig in seinem gewerbe>. Der vokallaut in JG US etc. klingt zwischen w und ?. Ich bezeichne ihn theils mit y theils mit Zz. BERGGREN koll. 154 166, 174 etc. schreibt kull und kill. Ebenso sagt man auf dem Libanon sowohl kunt als kint, sieh BERGGREN kol. 11 (unten). 138. EE FLER Vy JS kyll iddrab bituaddi :attahun. >» Alle wege fähren nach der mäöhle»>. LANDBERG no. XL; BURTON NO. 24: Jugj WN JS vsb und LU de wyll JES; NorfAL 6 627, HARFOUCH sS. 330: koull ed-douroåb touwaddi ila-t-tåhotm; Fåris s. 200: ,sUWalle (5065 WII JSS. ; 139. tu LOVE SER le eksd = kyll dik 3a måäebältu cauah. »Jeder hahn kräht auf seinem eigenen misthaufen>. BERGGREN s. 230 (»>Coq>»); BURTON no. 47; SociN no. 190; HArRFouUCH S. 310; NoFaAL s. 608. FåRris 200. EINSLER no. 12: kul dik "ala migbalato saijah. 140. Oja> al Slam )S kyll "Säl u lu öauäb. »Jede frage hat ihre antwort>. tnein käna am biehkta uidgäsala. cär heidäk iehki kaläm mus mlih u heidäk igävubu. röja näs cäru iqullidu 155 littäni mä biisua heik tehki halhäki -lWfälit. gållon kyll "Säl u lu fauäbd. >»Zwei personen sprachen mit einander und wurden böse. Der eine fing an ungebiährliches zu sprechen und der andere antwortete ihm. Es kamen leute herbei und sagten zu dem anderen: »das geht nicht, dass du so unanständig redest>. Er antwortete ihnen: »jede frage hat ihre ant- wort>. kän fi xuri min kesruuän zandu täbii (xx) ididi 34 räso uakän marid. ija lasando haukim hatta ihäkkmo ua- ”ållo ia bana Sa biniösak. ”ällo räsi. udallo su biudf:ak ka- män. ”ullo masditr ( SAR). ua allo -lWhakim kamän kif tabzatak (Mr). ”ällo tabviti Sugl bint hanna rukas. ua- ”allo -Whakim ia bana ana :ammäl ”iuWlak an tabBitak. ”allo hm - -- kull säl ulu jauäb --- tabB"ti. utallo na:am. biss. >Es war ein pfarrer aus Kesruwån, welcher einen neuen hut (auf dem kopfe) hatte. Er wår krank geworden und der arzt besuchte ibn. Der arzt frug ihn: »>mein vater, was thut dir weh?> Er sagte: »mein kopf>. Der arzt frug: »was thut dir noch weh?» Er sagte: »mein magen». Der arzt frug ihn noch: »wie ist dein temperament (tabzåtak)?» Er sagte: »mein hut f(tabziti) ist gemacht von Hanna Rukus” tochter>. Der arzt sagte: »mein vater, ich frage dich nach deinem temperament>. Er sagte: »hm --- »jede frage hat ibre antwort> --- mein temperament Der artz sagte: »freilich>. 141. (ES - a kyll se u hu gzamän. » Alles hat seine zeit>. iza kän uähed :am biehki min gädd u mehtädd (IE) uähed täni cär iihzul mazo biqiullu heidäk gilna ia ba mnil- hä2l kull se u lu zamän. 156 »Wenn jemand im vollen ernst spricht und ein an- derer mit ihm zu scherzen anfängt, so sagt jener: »o du, lass doch das scherzen; alles hat seine zeit!»> quna wird gesagt anstatt Lsj des klassisch-arabischen, - wie sd anstatt (00 u. s. w. För diese auch im hebr. be- zeugte verwendung von »wurzeln mediae >» als verkärzte formen des IV stammes siek WALLIN in ZDMG VI s. 195, STADE Hebr. grammatik s. 110, LANDBERG S. 11. Anlässig dieses sprichwortes wurde mir in Beirut fol- gende anekdote erzählt: kän fi xurmi mät jaueha uaftiukrit trid tjauuae läkin bitxaf min innäs min kalämhon åxa- dit öaras sålla it ifdaras bira bit iddik uacär iddik Uiruc uidjaras itunn uabasdo cär innäs insuru iddik uadgåras i- xurm bila leikun leikun djaras ilxurini bira bit iddik ua- bisd tlätit inäm sikata ud alit ilxärmi innäs häka tätit iwväm ala -ddik uigjaras uabiehka salein tlätit ivnäm kull se u lu zamän uazaädit tjauuagit. >»Eine pfarrerin, deren gemahl gestorben war, wollte wieder heirathen aber färch- tete sich vor der nachrede der menschen. Und sie nahm eine glocke und hängte sie an den hals eines hahnes so dass die glocke klingelte, wenn der hahn sich bewegte. Gleich fingen die leute an von dem hahn und der glocke der pfarrerwittwe zu reden indem sie sagten: »>»sehet, sehet die glocke der pfarrerin an dem hals des hahnesb Aber nach drei tagen schwiegen sie schon. Da sagte die pfarrerin: »die leuten sprachen drei tage von dem hahn und der glocke; auch von mir werden sie drei tage sprechen; alles hat seine zeit>». Und dann heiratete sie wieder. Fär leik »sieh!> vgl. LANDBERG s. 178 fi. BERGGREN koll. 654, 761 (>Prix, Temps»): I SÄ NS cn; SOCIN NO. 331: sö VE JEWETT no. 196: kull st u ili wagt. Na 142. LEE (6 BRA URI Ol FST äs RIE NES kull zälim ilu hefui uakull fuäd lu käbni. »Jeder wissende irrt sich, und jedes edle pferd stolpert»>. Fåris s: 200, Norfar s. 603: Se> JO, öst? alle JU 3.5; Mustatrafs. 27: sÅs ue> JU; öm ByLo JA. 143. 35 yXle xd Co AK ilkaläm min fydda u-ssukiut min déhab. >»Reden ist silber, schweigen ist gold>. iasm in kän ilhäki ml fa-ssukut alla. »Das heisst: wenn das sprechen gut ist, so ist das schweigen noch vortrefflicher»>. BERGGREN kol. 715 (>Silence»): 43 ch CR AK CSE Sas SOCINEND. 180:-23) Ge (KS Sö FSS pr DFK; FREYTAG III 1. no. 548: Rao CR Ca NS) SÖ DA 144. - se ve - ov -< kelb haii u lä säba: ment. »Einen lebendigen hund und nicht einen toten löwen>. issTt innäfe u li kän haqim ahsan min st kbir må ilu nefa;. »Etwas nutzbringendes, wenn es auch gering ist, ist besser als etwas grossartiges ohne nutzen>. 158 Go - Se Vgl. Faeyta IM, 1. no. 2746: ov) pyå pr IE Una; BERGGREN kol. 585 (>Lion2): cy ys) Ul LJ Des covtt; NOFAL S. 629: nen NW Ip oo HS. 145. - 3 SJ O- Oo- - Oo ilkelb må bihåbhib gar quddäm bäbu. »Der hund bellt nur vor seiner thiäre»>. masniätu inn insän mä bitkäbbar illä fi datzatu w fr daza täm bicir mitt ilkelb. »Die bedeutung ist, dass ein mensch sich nicht hoch- miäthig beträgt ausser in seinem eigenen dorfe und in einem fremden dorf ist er gleich einem hunde»>. Vgl. Fåris s. 200, Mustatraf s. 27: TE 5 0. C ptitkänni -lqursa bister bint xälitta. »Die kahlköpfige nennt sich(?) das haar ihrer cousine»>. masalan tintem :ammäl biehku galitla uähdi littäni ma auhas bintik galitla hädrik binti uhisi läkin fäläni ahsan minnik biktir bitgulla hädik ptitkänni -lqarsa bisasr bint xälrta. »Zum beispiel: zwei (frauen) sprechen mit einander. Die eine sagt zur anderen: »wie hässlich deine tochter ist!» Jene antwortet: »meine tochter ist allerdings hässlich, aber 159 eine gewisse ist bei weilem schöner als du>. Da sagt die andere: »die kahlköpfige nennt sich das haar ihrer cousine»>. BURTON no. 8; TANTAVY S. 115: wu mv GJ Lejl (> la femme chauve se pare des cheveux de sa niece»>; SocIN no. 280: "Lust säv SL sex die kahlköpfige schmöckt sich mit dem haar ihrer schwester»>; JEWETT no. 181: il-gar'a Dbtiftilär bsa'r bint hälitha; SPittaA no. 270, FåRIS S. 194: lust wu jäv SL5 sej; Mustafraf s. 30: (UN un mv ksJl sus. BINSLER No. 182: ebti- frah elkar"a ibscha er bint uchtha. ÖR Rn pa SÄG 07 Ww Oo oc Umm Slo L—> ömnAXJI ilknisi xarbämni utilgassis a;ma. »Die kirche ist verwistet und der geistliche ist blind>. haida bistazmiliha limmin bikan kull St mxarbat biis- al mätalan uähed täni kif lagait beit fäläni biqullu -Iknisi xzarbäani utilgassis a>ma. »Dieses sprichwortes bedient man sich, wenn alles zerstört ist. Zum beispiel jemand fragt einen anderen: »wie fandest du das und das haus?» Er antwortet: >die kirche ist verwistet und der geistliche ist blind>. Uber die häuftigkeit der adjektive nach der form SEE in der vulgärsprache (wie >, fm. x;v,>) sieh LAND- CO BERG S. 7. BERGGREN kol. 650 (»>Prétre>): swaisi, AE Um xc. Ähnlichen sinn hat wahrscheinlich Socin no. 515: Jul IN onalör al al, 160 148. SES Ta MEG SNR z Ja La kall JA Gäl NS Lolas JR - lä tqäl acli uafacli äbadan innama act ilfeta må hacal. Lot Ja Y »Sage niemals »meine herkunft und abstammung», denn die abstammung des jungen mannes ist was er erreicht>. Das wort ER in diesem sprichwort ist in verschie- dener weise erklärt worden, sieh FreYTtAG II, 24 no. 453, LANE unter J.S und Socin no. 553. För die erklärung scheint mir BIstTANISs aussage: O- massgebend zu schein. Ju wiärde somit hier etwa »ab- zweigung» oder familie bedeuten. ZDPV VI, 85 (KLEN): la taqal hasabr wanasabri bal innamä el-insän mä få al »sag nicht: mein adel und meine abstammung! Der mensch ist nur was er thut»; Socin no. DBISTNANKS skaig gel Sgö3 3 Teslize (nach Socin no. 553). Vgl. JEwett no. 107: asläk filåk iä sferjil, TANTAVY SLL 149. lä tqul fal hatta thötft fi -Imekiil. » Sprich nicht von bohnen, bevor du sie in das mass legst>. Vgl. BURTON no. 83, FåRIs s. 2083: > Je Je85 YI Jak uar (Ul). HARFOUCH S. 332: la teqoäl foål hatta yecir fi-l-makyotl. FITZNER S. 129; NoFAL s. 606: Jäs SY Jo XL SS FAR > Jå. 161 150. USöt Ua Iy AE (ÄR IGT Dy I - - - lä sömrak tqul lilmganni ganni ualä lirrägic rqac. >Sage niemals zum sänger »singe» und nicht zum tänzer »tanze!» Man sagt auch: Do Pr Is gå ÖS Jgö5 Y 2 ENE NY. la tanl lilmwegein eg2in uala lilmucalli CC — = calli uala lilmuganni ganni. Vgl. BURCKHARDT DO. 424: jer y vydelll Ae; FREY- TAG III. 1 no. 2563: Le (sis) J.ä; Y; BURTON no. 20, BERGGREN kol. 165 (> Chauter>): al I, he Re Joö5 I (sb; NoFAL S. 618: Vjafl valt YI, ge ik JE NY, FÅRIS S. 203: bo Hals she ARM Jäs Doac I. EIN- SLER no. 121: (aöt Volt I, Ke IÅR Se85 I, Ia Je 2 läbbis ilsad bijuad. »Bekleide den strunk, so wird er höbsch>. ia3mi illi bikan lUibsyn ml bibäuna hölum. »Das heisst wer gut gekleidet ist, dänkt uns ange- nebm>. BERGGREN kol. 33 (>Aloes»), LANDBERG no. 63, HAR- FOUCH S. 334; vgl. SPITTA no. 275: labbis elbåsa tibga "artise; BERGGREN kol. 90 (>Baloi>): xw3s4S aj ömåiXa POS TAN- TAVY 8 1157 Ljus eS SN ATS a MARS 3 NOFAL 8. 11 162 606: Jag Ve js FÅRISTS. 20055 3 EINER ELMS NEN, 132. 2 bl GRAN ce pv HS ry leben adär mharram 3ala -Wkuftar. »Die milch des monates März ist den ungläubigen verboten>. Die ungläubigen sind die katholiken, ilbabawiiii »die päpstischen> genannt. Das sprichwort ist daraus entstan- den, dass die fastenzeit gewöhnlich in diesem monat ein- tritt. Zu dieser zeit hat man aber die vorzäglichste milch. 153. sul RS le pytt ESS tilhas ilfurn 3ä riht ilkibbi. »Du leckst den ofen wegen des geruchs der kibbi»>. uahed säal ittäni säl jäuabu läkin jävabu galat gäll tilhas ilfurn 3&å riht Ukibbi. »Einer macht einem anderen eine frage; dieser antwor- tet, aber giebt eine unrichtige antwort; da sagt jener: >du leckst den ofen wegen des geruchs der Kkibbi»>. SÅ furn, welches wort bekanntlich aus dem neu- griechischen stammt, bezeichnet den nach europäischer art von steinen gebauten backofen (bikun m:ammar min hagar), welcher oft fär das ganze dorf gemeinsam ist. Gewöhn- licher ist der einfache tannäur (945 u. sg hbr.: an ass. tinäru, wozu man DeutzscH Proleg. s. 146 vergleiche), welcher eine runde grube in der erde ist (bikun höfra bul- ard). Endlich ist cägj (ZDMG, XXII s. 104; LANDBERG S. 14 163 schreibt —u) eine art eisener ofen, welcher transportirt wer- SEA e É | G den kann (bikiun min hadid u biinnagal). BistÅNI sagt: >cad "ist ein hohlgewölbter deckel (ära GLÄDL) von eisen auf des- sen konvexer seite man backt oberhalb des feuers», welches zwischen kleinen steinen, auf welchen der deckel ruht, auf- gemacht wird. Zum umriähren der feuerbrände bedient man sich einer hölzernen stange, welche mahkesun (von Jak »umwihlen>) heisst; daher sagt man von einem klätscher, welcher herumrennt und unfrieden anstiftet hä malkesun dfa- hännim >er ist die feuergabel der hölle». — Die zurichtung des »syrischen nationalgerichtes» /ibbi (nur so habe ich den namen gehört, nicht kubbe), welches schon öfters (BERGGREN kol. 260 »Cuisine> 19, LANDBERG S. 430, ÅLMKVIST S. 374 f. etc.) beschrieben worden ist, wurde mir folgendermaassen dargestellt von einem araber, der allerdings kein koch vom fach war: bida habra lalmi må fiha dihn biduggaha bi öyrn ta tinsam u basden bigibu byrgul u biingazah bilmor qadd rub; siäsa bazden bisdu -Ualmi mniggyrn bihöttiha bi- calm uahda u bihöttu bijöyrn bacal u milk u bhär u fi minhon bihötta habaq iäbis kamän u biduggiahon såua ta insamt u biraggsu -Ualmui Ugjyrn uw biduggaha masun uilbåcal uilmiilk uilhabag bisammiuhon titbili basden bisidlu -lmoi z30m ilbyrgul u bisdu -Uahmi mnijgyrn u bihöttaha foq ilbyrgul u biäfrkaha hatta ikan illalmi uilbyrgul saua bazden biäkläa. >»Man nimmt ein stäck habra — fleisch in welchem kein fett ist — stösst es mit einer (holz)keule in einem mörser (von stein), bis es fein (gestossen) ist. Dar- auf nimmt man weizengrätze und löst sie in wasser auf während einer viertelstunde. Darauf nimmt man das fleisch aus dem mörser, legt es allein auf einen teller und thut in den mörser zwiebel, salz und pfeffer — einige legen auch trockenes basilienkraut — und stösst es gut zusammen, legt darauf das fleisch zuriäck in den mörser und stösst alles zu- sammen — die zusätze zwiebel, salz und basilienkraut nennt man titbili (d.i. >gewärz»). — Darauf entfernl man das waäs- ser von der weizengriätze, nimmt das fleisch aus dem mör- 164 ser und legt es oben auf die weizengrätze und reibt es bis dass das fleisceh und die weizengrätze gemischt sind. Dar- nach isst man». 5 5 154. Rp OA Ah SÅ laqmt illi fi tymmak iimkin ter la gairak. »Der bissen, welcher in deinem munde ist, wird vielleicht einem anderen zu theil>. In laqmt illt ist das annexionsverhältniss derselben art wie in den unter no. 42 behandelten beispielen. Der unter- schied ist nur, dass der zweite theil der annexionskette an- statt eines adjectivs das adjectivisch gebrauchte pronomen relativum ist. Vgl. JEWETT no. 109: il-liqmti illv fi timmåk mi bta- rif Umin hi. 0 - PE 5) w likull gzamän dauli. »Jede zeit hat ihre herrschaft»>. kull gi bixtilif san il gablu. »Jedes geschlecht unterscheidet sich von dem vorher- gehenden>. Vgl. FreYTAG III. 1. no. 2679, BERGGREN kol. 761 - - a (»Temps»>): Is Rs ) vy JS. Vv 165 - - - - ; sr VERSA N SN VS | USAs NIA SE AJS Se > SW SA ÖS 4 la kän bedda tsätti haläuvi känit gariamit bidibs. >»Wenn es sässigkeiten regnen wollte, miöässten die wolken von traubensyrup sein>. Vgl. BURCKHARDT NO. 584: tungt WS IE (EORHAS al. lau la -ddmiz "htaraqit iddult:. >Wenn es nicht thränen gäbe, wärden die rippen ver- brennenm>. Dieses scherzhafte sprichwort hat dieselbe verwendung wie das folgende. BURCKHARDT no. 386. 155. lau la -Wkasira ma känt ilfaxira. »Wenn es nichts zerbrochenes gäbe, wirde es keine töpferei geben>. iasni lau la bikässra ma känit ilfaxura tazmil st basd. »Das heisst: wenn man nichts zerbräche, wärden die töpfer schliesslich nichts zu thun haben.> Dies sprichwort wird demjenigen zum trost gesagt, welcher aus versehen ein gefäss oder sonst was zerschlägt. BURCKHARDT no0. 577, TANTAVY S. 129, GREEN no. 49. In Beirut hörte ich: law la -lkasära må szömrit ifaxiura, 166 vgl. FreYTAG II 1. no. 2648 und EInszer no. 118: loma el- käsura ma imret elfaächura. BERGGREN kol. 644 (>Poterie»): 3, ll FARA La Bg Y a 159. illeil biistur kull ue. »Die nacht verbirgt alles unheil». in kännak beddak ta;millak $T daqga izmila billed bhais inn illeil biistur kull ue. »Wenn du etwas recht verschmitztes thun willst, thue es des nachts, denn die nacht verbirgt alles unheil>. Zu st daqga ist zu vergleichen BistANr: JAS vjetgär FREYTAG II. 1. no. 2934. Vgl. auch BERGGREN kol. 590 GNU) SSE ROS 160. [OK] [SIE [6] 53 KI sat NEN ASS LI - - mä bilukk dgildi gair dyfri. »Es kratzt meine haut nur mein eigener fingernageb. hiui ill: biigdir iesaxid hälw u må hådi biihtömm fe xLaru mitl må hä biihtåmm fi xair hälu. »Um das wohl dessen, der sich selbst helfen kann, be- kimmert sich niemand so, wie er selbst sich um sein wohl bekämmert>. EINsLER no. 54: ma bihokk dschismak gher dafrak; - (0) [or a” - MEIDANI 24 no. 39: (sv Jr (seb de la; FREYTAG III 2 5 3å 0 25 LTTE 02 or RS = no. 652: sat FO ÅS SARA Re -N sat (Seb ES la - (CA 5 167 Ses DURTON: NO. 139: ORT I Rios AA la; SPITTA NO. AN ”, 131, GREEN no. 119: må hakkå gildak misle dufrak; Socin no. 114: Jab Ni Jas AS 2; LANDBERG NO. 106: må ya- heåkk gismi rer doufri; Mustatraf s. 27: SNl> Ad LL Jåb Jin. 161. Jos SN sat eb la må tilz gair du uihatt. »Es kam nichts heraus, nur seine hand und die mauer»>. Die bedeutung ist wie in no. 90. 162. ue Oo” [SEG Sö CO 2 ev | ed (SÄ KE DR Jras La må biasmil caut gair $i -lfadi. >»Es ist nur etwas leeres, welches lärm macht>. bikan rijgäl dänti fagir öjähil biqum u bicm iequl innu Serif :alim gån. >»Ein mann, der gemein, arm, unwissend ist, tritt auf und sagt, dass er vornehm, wissend, reich sei». - (2 0 - RR w7O så . och £ vä Fl ss [d RE ÄRIe Ads AA A LENE NL [5 - mä ptlinfakk iddiqa ta töhdar ittiruiga. »Die bedrängniss hört nicht auf, bevor das frähstiäck bereit ist>. id3ni inmu -linsän mäta äkal lisbijdd min innu m- frig hämmu Suai. 168 »Es bedeutet, dass der kummer des menschen ein we- nig erleichtert wird, so bald er gegessen hat>. lisbijdd (165. 167) ist aus SS a enstanden (CABBÅGH 99,14). 164. ale ej S RSS S La mä fr bdän tä fi leha nhän. »Es giebt keinen beginn ohne dass er ein ende hat>. 163. axtb ljus UH al oc La må fi näelr tä fi qbäla tal3a. >»Es giebt kein bergab ohne dass vor ihm ein bergan ist». må fi matrah nåägil illä ufi tala quddämvu iazni innu illi bikan mytkäbbir lisbydd mä ita. >»Es giebt keinen abschässigen platz ohne dass ihm gegeniber eine anhöhe ist; das bedeutet, dass wer hoch- mäthig ist, gedemiäthigt werden muss»>. Vgl. BURTON NO. 25: Il LlÄJlö > alb | & Log JE- WETT no. 25: kull tala mqäbilha nezli; NOFAL s. 628, FARIS SKR00: J5 lj, ärlb js. 166. - [SIE (SEA -O- P så ÖST Fe mä bigarga: biddest gair il:ädam. >»Es sind nur die knochen, welche im kessel klappern»>. masnätu mitl ilfougäni. »Die bedeutung wie oben». 169 Man sagt bitgarga: ilaslhi >die waffen klirren>, bitqar- qa; ilbäradi >die flinte knallt>, bigarga: ljäm illcän >»der zägel des hengstes klatscht> u. s. w. sieh slu s. 38, LAND- BERG Sy 111. dT Vgl. LANDBERG no. 65: må yekarke" fi-d-dist illa-l- "adäm. än La pit SL mäl ilharäm ma biitmur. »Das unrecht erworbene gut bringt keinen segen»>. iza kän fi insän kän iigyss uw usruq macärr hatta cär gåni bigulu -nnäs mäl ilharäm må biutmur u lisbydd må uxsiurhon. >»Wenn jemand betrogen und geld gestohlen hat bis dass er reich geworden, so sagen die leute: »das unrecht erworbene gut bringt keinen segen», und er muss das geld verlieren>. 168. INN Rn JU ilmäl fätihat iläläm. »Eigenthum bringt schmerzen>. 169. = = - Oo w” (5 i a” I q RES. I AA STL = CJ s0- - Nr FARK SÅRAT RAA 3 (5 av marr itteis u mä sällam kynno xzanzir mbällam dribu käff bein z20ineih lazallahu iitkällam. Oo <> AD ER Ni 170 »Der bock geht vorbei und grässt nicht, als wenn er ein stummes schwein wäre; gieb ihm einen schlag zwischen den augen, vielleicht wird er sprechen»>. biqula heik limma biimrug uähed u mä bisällim :ala näs hädrm. >»So sagt man, wenn jemand vorbei geht und die an- wesenden nicht griässt>. Anstatt .. sagt man in der vulgärsprache maraqg. — IHE” vol driybu lautet in Kesruwån dro. — kynno = sås. - - 170. vo BES Oo a) SO ALAA mceaäib iddahr äktar min näbät ilard. »Die ungläcksfälle in der welt sind zahlreicherjals die pflan- zen der erde»>. iasni meaiib iddynii ktiwi aktar mimma uäahed biigdir iftikir. ; »Das heisst: die ungläcksfälle in der welt sind zahl- reich, zahlreicher als jemand sich vorstellen kann>. BERGGREN kol. 306 (>Desastre»>). 171. LAR Brake slot ilmcärib bitfirr basdha. »Ein ungläck zieht das andere»>. insän mäta idja aleih metibi bitcir tiji saleih meanid. »Wenn ein ungläck den menschen trifft, treffen ihn mehrere öäbel>. Tv - Ö , - $ ÖR RR RAA NS ETS of TE RAT 6) & SVs rea MR RE A På a ng 2 LU > CC) UN IKE 3 = ma: tult irrah bitsil mnilhöcrum dibs. » Mit geduld bekommst du von den unreifen trauben syrup>. ia: biccabr sei ilmustahil bicir heivin. >»Das heisst: mit geduld wird etwas unmögliches leicht>. Die weinrebe (zarziun) wird im spätherbst beschnitten (bisahhlah) und treibt blumen im Juni (biiehir ft hazeiram). Die blätter (;:aräiis, dauäli) werden so lange sie noch jung und frisch sind (limma basdon födid u raxc) zur bereitung von der tebraq <=... genannten speise verwendet. Später werden die hausthiere mit dem weinlaube gefättert. Die kleinen unreifen weinbeeren heissen löcrum »,a>, sind sehr sauer und werden als eingemacht gegessen. Halbreif heisst die weinbeere mtäluah. Im August werden die trauben reif und werden bei der weinlese (qtaf) in körbe (sahalur sg. sahhära) aufgesammelt. Nur von den reifen trauben wird traubensyrup f(dibs) und wein (nbid) gemacht und zwar in folgender weise: iza känu beddon iazmila dibs bihöttu -lzenib bilmräfis u biascruhon biöreihon u bideihon hatta biinzal izzum mmnilgadautih ala -öjöran basden limmin må bizudu fihon iascrithon bihötta taqal u bihötta hauuära u bizacerua- hon saua bittågal basden bisidu -zzum mniggrän uw bihöttalh bilzalqm u limmin biinglu -zzam mniggram biistasmilu -IWmisli u bicabbah zala micfär hatta iinzal ala -Izalqm izzum bäss wilafs bidäll filmicfäti. wu bisazala när taht ilcalqtn u biislqu -zzam basden biinglu -z2zam mnixalqm u bihöttah bigöran u basd Suadi birägdgsah bilzalqm u bislgqah täni marra bicir dibs. >Wenn man traubensyrup machen will, thut man die trauben in die 2 (pl von nom. l0et! rön sNOR uvå, »mit den fässen stossen>; fehlt in den wörterbichern) und zerquetscht sie mit den händen und den fässen so dass der most durch die löcher (qadaurh, dies ist eine ungewöhnliche pluralform des wortes -xs;, welches & nach BistAnt vulgär fär <& gebraucht wird; andere plural- Ios und 208) in die kufen fliesst. Wenn man die beeren nicht mehr zerquetschen kann, legt man ein gewicht auf sie. Auch setzt man hauuära hinzu und presst sie nebst den beeren unter dem gewicht. Nach- her bringt man den most aus den kufen in den kessel. Da- bei bedient man sich der kelle und giesst den most durch den durchschlag, s dass nur der most in den kessel fliesst, während die hefen im durchschlag bleiben. Dann macht man feuer auf unter den kessel, kocht den most und bringt ihn aus dem kessel in die kufen. Nach einer weile giesst man den most zuröck in den kessel und wenn man den most zum zweiten mal aus dem kessel nimmt, hat man trauben- syrup>. BERGGREN kol. 796 (>Verjus»): ».2> CkET GR (SN Oude ÄN; SOCIN N0. 4137 FRE ILS EE ste ao, formen sind Jas (& a san Tribe ÄR FA ERT AASE PRI Se 173. NASN SUSY Nm ad slet ilmsäsara -rradui ptifsid ilaxläg igöjeridi. » Schlechter umgang verdirbt gute anlagen». 174, Nye -O > Or -O sh KR sh p lösas St J Ra, MR cyl pöRa miftäh ilbatn lagmi u miftäh issärr kilmi. »Der schlässel des bauches ist ein bissen, und der schlässel des iäbels ist ein wort>. iasni insän bilhassib hälv mus fran u limmin biäkul laqmi bihöss biggie. »Das bedeutet: jemand meint, dass er nicht hungrig 173 sei, sobald er aber ein bissen kostet, wird er seinen hunger gewahr»>. BERGGREN kol. 187 (>Clef>), Socin no. 366, BURTON no. 179, Norfar s. 613. Vgl. no. 33 und SocIin no. 367: JsS SJS de äl RR ke, FÄRIS S. 192: äl, kel ce vy sal ie. 173. ilmektub biingara min sönuänu. »Den brief liest man von der aufschrift»>. fät insän zala cähbu qgållu sä bäk 2gaslän gällu mus zazslän qållu mbåäla bäiin :a uyshak heik gållu sä sårrafiäk qållu ilmektab biingara min sönuänu. »Eine person trat bei seinem freund ein. Dieser sagte zu ihm: »was ist dir, dass du so betriäbt bist?> 'Er ant- wortete: >»ich bin nicht beträbt>. Der andere sagte: »ge- wiss, man sieht es an deinem gesicht>. Er sagte zu ihm: >was hat es dir gelehrt?> Er antwortete: »den brief liest man von der aufschrift>. BURCKHARDT DO. i292, OREEN DO. 32: WIJS ÅS söleie ye; HARFOUCH S. 337: el-maktotb byen"eref min "in- wånoh; BERGGREN kol. 15 f. (>Adresse>): CR WFKlN yrsa söleåe; JEWETT no. 5: il-mektab biben (byingiri byinirif) D ) c , A ve £) . . . - 5: rn TR min "alwenu. FAårRIs s. 192: sjleic cy Sjäns VSK. UA el [5 ANS AR 03? min basd kdisi ma titla> hasis: >Hinter meinem gaul wächst kein gras>. limmin bikan fi näs fi xatar bixallic uähed minhon Lu hälu uw ixalli kull iemiuta biqullälu -nnäs kif ta må zxal- lacts rfägak gållun min basd kdisi ma iitla> hasis. » Wenn leute in gefahr sind, rettet jemand von ihnen sich selbst und lässt alle anderen sterben, dann sagt man zu ihm: »wie hast du deine begleiter nicht gerettet?> Er sagt zu ihnen: »hinter meinem gaul wächst kein gras»>. kif ta må (sieh zu 36) = La ES CRS »Wwie nicht?» Ähnlich ist les ta — 2 Jia >Warum>. Vgl. JEweETtT no. 210: bad hmärr ma ymbut hasis- EINSLER no. 173: min bad elmäri må jinbet haschisch. 177, = 0 - - se” - w we CR OST ESS R män ta anna näl ma tamänna. »Wer mit bedacht handelt, erreicht was er erstrebt>. NOFAL s. 615, LANDBERG no. 66; MEIDANI (FREYTAG) II. = SE «+ 2 0F Fö s. 725, BoCTHOR 8. 580: | siej WW dj HIF py; FREYTAG II. 1. no. 1608: us LL JG gm, sv cy; BERGGREN kol. 615 (>Patience»): | sj La Jö (Hg ON SETT no. 242: min ta'anna näl ma jitmanna. Nach nm cy) gab es ein buch ål JL: wo . von dem verfasser al oUmedl Zl Ne cm NA all Mae, 178. Fen - - NN; = CA min dädd uädad. »Wer sich eifrig bemäht, der findet>. insän mä bigi ryequ u hä qäsid beddu iät;ab u iistgil hatta uitada> ryegqu. 175 »Das tägliche brod kommt nicht zu dem menschen, wenn er sitzen bleibt, sondern er muss sich bemöhen und arbeiten, damit er sein brod verdiene»>. FREYTAG III: 1. no. 382. 179. ig FÅ 4 OR SR RU a mniddelfi lataht ilmigräb. »Von der dachtraufe unter die dachrinne»>. iad:;ni iga kän insän qäsd :and insän zaälim til: min sandu u qasad and uähed täni til: haidäk aqsa min avu- ualtäni biqul irrifgäl naqält min iddelfi lataht ilmizräb. »Das heisst: wenn jemand bei einem grausamen men- schen dient, begiebt er sich weg von ihm und dient bei einem anderen; wenn dieser sich härter denn der vorige herausgestellt hat, sagt der mann: »ich bin von der dach- traufe unter die dachrinne gegangen>. auualtäni (= auualänti) ist zusammengesetzt von awual und täni. Vgl. BURCKHARDT DO. 474: (Cd Tu ed all ang MeEiDÅNI (FREYTAG) 20 no. 111: OR AR ST Ac TANTAVY S. 126: Olli TV Rör soul co? EG SOCIN no. 148: jedl CU lixög ASS om Lag, LANDBERG no. 21: hårab minn taht ed-dalf käad taht el-mizråb; HARFOUCH S. 318: min ed-dalfeé litaht el-mizråb; EINSLER no. 116: ha- rabna min eddalf wukina taht elmugräb; BERGGREN kol. 414 (> Gouttiere>): Shall CSN No CAS) CASA CR ACE NOFAL 49: 020: Oh al CEST SN cm; FåRrRis s. 201: Of UJ RU RN ye Vgl ausserdem FREYTAG se > UL; 1 no. 231035) Z REN; or und BERGGREN kol. 601 (»Ours>): OsJ3 ör UJ cy VS, 180. LA SN Ce så 2 män cabar zäfar uamän lägg käfar. »Wer geduldig ist, erreicht das gewiänschte, und wer un- geduldig ist, lästert Gott». iasni innu illi bikan ruhuw tauli bituaffag aktar min illi bikan qgald iccabr. »Das bedeutet, dass wer langmäthig ist, grösseren er- folg hat als wer wenig geduld hat». FreytaG II. 1. no. 1607: ås 2 2 ÖRE 1 2 Ö BAT FNS ) BERGGREN kol. 615 (>Patience»): ;s5 SJ cy vo cy Sö; SoCIN no. 372: as a CA, PN 0 ryaj NOFAL: sålb 0 Lyn; FINSLER no. 189: men sabar kadar umen ista"dschal kafar. Vgl. TANTAVY S. 111: fy,åS vysrelle yo vell OS) 181. SLA SR RE EA OR män talab il:siuda sähar illärält. »Wer nach der höhe strebt, wacht die nächte durch>. SPITTA no. 295: min talab elwla sihir ellajäly; Fitz- NER S. 130: »wer zu ruhm gelangen will, muss die nächte durechwachen»; NOFAL s. 631: all rn Hall LD ya. Vgl. FLEISCHER, Anhang I no. 226: x242 JL EI TARA Ca Cy8. 182. Oo råd -0- 20 - Fe lyda BRA ERE BRA Li? co min henn sa;ra u min henn sSaz:ra birabbiu lihii. »Ein haar von hier und ein haar von da machen den bart». ias;ni se -lqald biazmil $e -Wkbir. (4 >»Das heisst: etwas kleines macht etwas grosses>. Die form henn habe ich sonst nicht gehört. hént kommt passim vor. Gewöhnlich sagt man hon (houn). Auch hauni kommt vor (BERGGREN kol. 21 (>Afin que>) z. b. min haunt (131) = deswegen, issalta mus hauni »die jacke ist nicht hier> (113). HARFOUCH S. 336: min haoun cka'ra wa min haoun cha'ra birabbi daqn. Vgl. BERGGREN kol. 94 (>Barbe>): cm gd as BRÄ LES Js; EINsLeR no. 155: scha'ra ibscha'ra bitsawwi daken. 183. Sä gy glatt hå nattit ilfirän mnilgaran:. >Die mäuse sind aus den winkeln hervorgesprungen>. biqula haida limmin uäahed bithassar biisia ma ptasnih. >Man sagt dies, wenn jemand sich in sachen einmischt, die ihn nicht angehen>. innatra cazbi. »Warten ist schwer>». 185. co RN -- ae FJNLSJ Kv ÅR cc nefa> mä minnu duxxänu biasmi. >Nutzen kommt nicht von ihm, sein rauch macht blind>. masalan insän qazad fi dykkänu ida lazandu uahed 12 178 täni iaq:ud uw fr qgasdtu haunik käsar ilbrig u må ståra St biqilluw cahb iddykkän nefa: mä minnu duxxänu biazsnu. >»Zum beispiel: eine person sitzt in seinem laden, da kommt ein anderer zu ihm und setzt sich; während er da- sitzt, zerschlägt er einen krug und kauft nichts. Da sagt der besitzer des ladens zu ihm: »nutzen kommt nicht von ihm, sein rauch macht blind». | Fir duxxan »rauch, rauchtabak>» sieh LANDBERG S. 12 etc. Die tabakspflanze (hasisit idduxxan) wird fortwährend im Libanongebiet gebaut. bidibdu sSätl egir u biierazah fi -lard u bikull sSätl bihöttau tät ahdjär u biisquh kull iaum hatta biikbar u bizahhir basden biquecu -luarag uw bizabba- hon bihitän wu bihöttahon bissams hatta ivbasu mäta iibsä biäxdahon lazand ittrtändgi au iffarräm ta iifrmon basden biisrbiuchon. »Man nimmt kleine tabakspflanzen und pflanzt sie in die erde, indem man neben jede pflanze drei steine legt, und bewässert sie jeden tag, damit sie wachsen und blumen tragen. Nachher schneidet man die blätter ab und stellt sie auf die gartenmauer in die sonne damit sie trock- nen. Wenn sie trocken geworden, bringt man sie zu dem verkäufer oder tabakzerschneider, damit er sie zerschneide. Nachher raucht man sie>. BURTON no. 176; JEWETT no. 17: menfa må minnåäk u duxxåndak byimt; SPITTA no. 110: /faide] lå minnoh wålå kifäjet sarroh; Fåris s. 196: lil> LL» suleby Guc Jilss; Mustatraf s. 34: Le Nil>I, > la aleb; EINSLER no. 23: Glee slilsv LW vv LL Julkb. 186. oc SS AUG AS IANA GTI innaqli fiha farag. »Im umziehen ist freude>. » Variatio delectat>. ie JAN all SÄG, RN ÄT SN fler mumunär iluard axad bifer uidzakkar ivnäm ilbard. > Mai ist die rose, er fängt an mit schatten und erinnert an die tage der kälte>. Fär ähnliche sprichwörter sieh no. 1 etc. 188. ROT CU LUALAKN »Gieb die wolle und nimm das lamm!» iza kän uähed beddu tiddeiiin macäri uirriggäl ittäni mä bidennu biqullu haidäk astmi macari uana bragga: la- kyn basd käm ioum biqullu e xud lak iccuf uastmi -lxa- ruf (sic. »Wenn einer geld leihen will und der andere ihm nicht leihet, so sagt jener: >»gieb mir geld und ich werde es dir zuriäckgeben nach einigen tagen». Dieser sagt zu ihm: »gut, nimm die wolle und gieb mir das schaf>. Vgl. BURCKHARDT ho. 697: Inc ÅS, yn pejl CP 2; BERGGREN kol. 524 (>Laine»): IXe, yn | silbel pest GS, dub; SoCIN no. 127: > IN, g0 Uskbej pga GG, > JU; LygfpBerRG no. CLXI: dtini soåf wa rådan xod- lak xaroåf; GREEN no. Ti: Ice ÅS, Gig ped Er 2 189. J>13 äg PES USE hek ilsaim uarrätna haluall. >Jene wolke hat uns diesen schlamm erben lassen>. insänäin tgätala u uähed minnun qgatal ittäni idit 180 ähl ilsaili cärt iequla Sä fi xabbaruhon inn min myddit Sähr tqätala uituäsada uililaum cär halmeir Suari bicura iehka inn ilgtäli min myddit sSähr mä känts töhrig biqa uähed täni hek ilgaim uarrätna haluall. >Zwei personen streiten mit einander und. einer von ihnen tötet den anderen. Die mitglieder der familie kom- men und sagen: »was ist los?» Man erzählt ihnen, dass die beiden vor ungefähr einem monat in streit gekommen und einander drohungen gemacht haben, und heute geschah die- ses ereigniss. Nach einer weile fangen sie an zu sagen: »der streit vor einem monat war ja von keiner bedeutung»>. Ein anderer aber sagt: »so ist die wolke, diesen schlamm hat sie uns erben lassen>. hek, heik, welches gewöhnlich »so» oder »auf diese weise» bedeutet, kommt mitunter als gleichbedeutend mit haidäk vor; Jus =1A2, IÄX>, sieh CABBÅGH S. 79. ARD co Rö uäfag sänn tabaga. »Sänn passt der Tabaqa>. Zur erklärung dieses sprichwortes wurde mir folgende geschichte erzählt: kän fi rijgäl ismu Sänn kän hadig ktir fi iaum kän msäfir labäled iltaga fi rijgäl räkib :a hmar räh häui uäva kän irriggäl xytiär u hinni rälim :addärb illi känit casbi ktir gållu sänn atahmilni am almilak gallu -rriggäl kif bugdir rigjgäl räkib iehmul uähed täni nacat sänn må häki dälla mästm hatta uucla lagar: mä högid basd qgallu sSänn hal häda -2zar: hucid am lä galla -Ssex ia mejnun ma bitsufu fi symbilu fasäkat sänn uucla liddai;za ill gäcdima muiltaqu fi gnägi kän fiha rijgäl ment gallu sänn hål häda -rradjul han am metiit fazazil issex minnu 181 u gallu ia mejnäan sä biäxdu -nnäs :ä qabr taiibm säkat Sänn räh issex zala beitu u Sänn näm fri beit täni Ummin ilcytiär uucil sala beitu säalitu bintu int u min fit gäl ana ua haun irriggäl axuit gälitlu heida mus axuit läkin limma säalak talmilni av behmilak qacad innak atuhad- dieni am wuhaddizak Uukei naqgta; tariqana bidan an neszsur bitasb uagauluhu an izzar; gqgacad innahu häl inn cähöbhu istadän z:aleihi sälafar fa ida kän faiakan kaoannahu högid uasu äluhu san irradul ilmetiiit häl ha haii am meiit gacad häl lirragul uulid ibn faida kän lahu ibn faiakan kaan- nahu läm iamät räh ilxytiar lazsand sänn gallu bitrid fäs- syrlak sä qultilli ;addärb qgallu e& fassärlu mitlma qgälitlu bintu qallu Sänn mim msallmak saleihun xabbäru inn bintu qälrtlu rija; 1i8Sex zsalbeit fri ioum baszatitlu bintu lasänn cahn leben mitlän u tät irgfi ua sitt kybbarviät u gqalitlu ma: beiha ilgqamar bedr utittraiia täti uilmigän sitti u hä riöieh beiha :addärb sSäraq mmnillabanät u äkal kibbi uähdi birgif xube uucil lazand Sänn u gallu bitgållak binti ilgå- mar bädr uilmizän sitti uittraiia tläti axad minnu -läkl u qallu qul labintak ilgamar maxsäf ittraiia tintein uilmizän xamsi räh issex lasand bintu u gälla mitlma qgallu Sänn qälitlu ia beiii ihkili -ccahmh äkält mnillabanät gälla e qa- litlu äkält mnilkibbi uilxubz min kull sSikl uahdi qgålla e läkin dazxlik qullili kif sarifti qalitlu hä bäsit ieqiulli inn ilgamar maxsuf iazsni innak int sSäraqt min cahn illeben hätta naqac u qärnl innu -ttraiia tintein iasni innak äkält irrgif u inn mizän xamsi iasni innak äkält kibbän limma simi: issex haki bintu rah lazand sSänn u sazamu ala bintu ud Sänn habb tabaga uitfjaunäza ua tabaga känit zakiiii u hädqga mitl Sänn u lahadaqgithon caärit ilsarab titmäzzal fi- hun ua gält uäfagq Sänn tabaga. >Es war ein mann namens Schänn, der sehr gescheit war. Eines tages als er nach einem dorf reiste, traf er einen mann, welcher auf einem esel ritt, und ging mit ihm. Der mann war alt und als sie auf dem weg gingen, welcher sehr schwierig war, sagte Schänn zu ihm: >trägst du mich oder soll ich dich tragen?> Der mann antwortete: »wie kann 182 ein mann, welcher reitet, jemanden tragen?> Schänn schwieg und sagte nichts. So fuhren sie weiter, bis dass sie bei ei- nem saatfeld anlangten, welches noch nicht abgemäbt war. Da sagte Schänn: »ist dieses saatfeld abgemäht oder nicht?> Der greis antwortete: »o du verräckter, siehst du es nicht an seinen ähren?» Wieder schwieg Schänn. Als sie zum dorfe kamen, nach welchem sie strebten, fanden sie dort eine todtenbahre auf welcher ein toter mann lag. Da sagte Schänn: »ist dieser mann lebendig oder tot?> Da wurde der alte verdrossen und sagte zu ihm: »o du verröckter, wie wärden die menschen einen lebendigen ins grab brin- gen?» Schänn sagte nichts. Der alte ging nach hause und Schänn schlief in einem anderem hause. Als der alte in sein haus kam, frug ihn seine tochter: »mit wem kamst du?» Er sagte zu ihr: »mit einem so dummen manm. Sie sagte: »wie so?» Als er ihr die geschichte erzählt hatte, sagte sie: »dieser mann ist nicht dumm, sondern als er frug: ”trägst du mich oder soll ich dich tragen', meinte er: willst du mir etwas erzählen oder soll ich dir etwas er- zählen, damit wir den weg machen ohne mäödigkeit zu- fählen, und mit dem was er von dem saatfeld sagte, meinte er: hat sein besitzer schuldzahlung dafär im voraus verlangt, und wenn dem so ist, so ist es als wenn es schon abgemäht wäre; und mit seiner frage betreffs des toten mannes; ob er lebe oder tot sei, wollte er sagen: »hat der mann einen sohn, und wenn er einen sohn hat, so ist es als wenn er nicht tot wäre». Der alte ging zu Schänn und sagte zu ihm: »wönschest du, dass ich dir erkläre, was du mir auf dem weg sagtest?» Er sagte: »ja». Da gab er ihm die er- klärung, welche seine tochter ihm gesagt hatte. Schänn aber frug: »wer hat dich hieröber belehrt?> Der alte er- zählte ihm, dass seine tochter es ihm gesagt hätte, und kehrte zuräck nach hause. FEines tages sandte die tochter ihn zu Schänn mit einem teller voll von sauermilch und drei broden und sechs kibbis und liess ihm durch ihren va- ter sagen: »der mond ist voll, die plejaden sind dreie und die wage ist sechse». Während ihr vater auf dem weg 183 war, schlärfte er von der sauermilch, ass eine kibbi und ein brod. Als er bei Schänn ankam, sagte er zu ihm: »meine tochter lässt dir sagen: der mond ist voll und die wage ist sechse und die plejaden sind dreie>». Schänn nahm die speise und sagte zu ihm: >»sage deiner toch- ter: der vollmond ist verfinstert, die plejaden sind zwei und die wage ist fänf>. Der alte ging zu seiner tochter und sagte ihr, wie Schänn ihm gesagt hatte. Sie antwor- tete: >o mein vater, erzähle mir die wahrheit, hast du von der sauermilch genossen?» Er sagte: »ja». Sie sagte: »hast du von der kibbi und ein brod von jeder art gegessen?» Er sagte: »ja, aber ich bitte dich, sage mir, wie weisst du das?> Sie sagte: >»er lässt mir sagen, dass der vollmond verfinstert sei d. h. dass du vom milchteller geschläörft hast, so dass er nicht voll ist, und er lässt sagen: die plejaden sind zwei d. h. dass du ein brod gegessen hast, und dass die wage fänfe ist d. h. dass du eine kibbi gegessen hast». Als der alte diese erklärung seiner tochter gehört, ging er zu Schänn und forderte ihn auf seine tochter zu heirathen. Und Schänn liebte Tabaqa und heirathete sie. Und Tabagqa war intelligent und gescheit wie Schänn, und wegen ihrer gescheithet erfanden die araber ein sprichwort auf sie und sagen: »Schänn passt der Tabaqa>. Das sprichwort und die erste hälfte der geschichte fin- den sich in durchgehend klassisch-arabischer abfassung in IBRAHIM SARKIS' X4cuJ| sj CLS 5.43: uäda, =its$s — zytiär (oxtiyär LANDBERG S. 8) = > >bejahrt>. — hinni wie in der frage mä hinnis >sind 2 sie nicht> steht vulgär fär .>, sieh LANDBERG S. 49 f., ÖE- STRUP sS. 132. — il qäcdima = illi qäcidrmha. — tfaiib hat bekanntlich im vulgärarabischen mitunter die bedeutung von >lebendig>, sieh LANDBERG S. 92,23 etc. — Gewöhnliche männernamen auf dem Libanon sind: as- RER »gläcklich>, amin >»trew, bsir (psir) »guter bote>, temir 25, habib >geliebt>, halm >»sanftmäthig>, ham"d »lob>, 184 hamäd, malmäd >gelobt>, hamdiän ON, zxald >freund>, xattär »speerschwingend(?)», rizq »geschenk>, selim >fried- voll>, säkir »dankbar>, sdid »stark>, cazud »schwere strafe(?)>, zabbäd Blue) 3a212 »theuer», sazzäf »donnerwolke(?)», :aql >» verstand>, :alläm »>sehr gelehrt>, farag »freude>, färis >rit- ter», fu'äd »herz>, qablän Li, mahäil »listig>, mälik »kö- nig>, mancäur >sieger», möid »>ruhmvollb, mraåd »gewinscht>, msauuad »>gewöhnt>, nänf »die zahl äbersteigend»>, na:män » hilfreich>, nedm »stern», ndjib »adelig», nsmm »windhauch>, uadäd >»liebe>, uadz >sanft>; — asid EN >»löwe>»>, dib >»wolf>, saba; >»löwe>, sehm »>falke>, nimr >panther»>; — ädam »Adam>, antun »Antonius>, au >Hiob>, ishäq »Isaak»>, butrus »Petrus>, brähim »Abraham>, tiuma »Tho- mas», gdirdis >Georgius>, hanna »Johannes»>, dä ad »David>, dmitri »>Dimitri>, skandar >Alexander»>, simsän >Simeon, slerxmän >»Suleimanm>, filt >Philippe>, qaicar >»Kaiser», läs Elias», märun vt, mixa »Michael>, iazqub »Jakob>, zusif >Joseph>. — Unter den drusen kommen häufig vor: (EE I ahmed, mhammed, mahmäd, hasin yu, hsein Cm, has- sän, :ali, ;aluän, :adnän(?), gatfän etc. Frauennamen auf dem Libanon (vgl. Fraas s. 104): Oo- haula Ye >schielend>, zälfa «ål; > mit kleiner nase»>, samra Sw »bränett>, Sähba su »aschgrau>, sähla ex »blauäugig», 2ilja dte >hoch>, näzgla(?), nässa(?), hädla of 3 NA? »schlaff>, härfa tas >schlank>; — amzini »treu>, delili »ruhmvoll>, halimi »sanftmäthig», gahvia »glänzend>, selimt » friedlich>, cahah »gesund»>, feridi >unvergleichlich>, azizi »geliebt>, sasmän? silke, kerimi »gätig>, lebibi »geschickt>, latifi >freundlich>, ganiv »vergnägt», mhibi »ernst>, nazira »geehrt>, na:mänt »wohlthätig»; — bädr »vollmond>, Sems >sSonNNne>, dia so »glanz»>, kaukab, nedgmi >stern», när - 185 3202 »lichb>; gjauhara >perle>, emurrud JS.., >smaragd>, ll zahra >bläthe>, qrynfuwl >perle>, Imaäs wu >diamant>; »nägelein>, näxli »palme>, nimnum(?), uardi »>rose>, 1es- min >jasmin>; — Zeim >schmuck>, refqa »gefährtin>, said »gläck>, malaki »königin>, männi >mein geschenk>, näsha(?), nsam »windhauch>, bikäffi >genug!»; — leila FAM mariam »Maria>, hind »>Hind>, barbära TE »Barbara>, gdälia >Ju- lia>, hanni >Hanna>, rosa »Rosa», cabät »Elisabeth>, taqla YJö5s >Thekla>, s;adäl >Adele>, kätrim = kättura >Katharina»>, märta 5. >Martha>, mila >»Emelie>. 191. Oe R O- o-0- ersaneS 2 WE JR NS uinkänn halgazeli gaeltik harir "ptilbsi. >»Und wenn dieses gespinnst dein gespinnst wäre, wäördest du dich in seide kleiden>. biqala hal;bära linsän illi bikan mus sam bitallam Suglu ml tifsmra innu mä bingah iza däll iistgil heik. »Man sagt diese metapher einem menschen, welcher seine arbeit nicht gut gelernt hat. Die erklärung ist, dass er nicht erfolg hat, wenn er in derselben weise zu arbeiten fortsetzt>. HARFOUCH S. 337: in kånet ha-l-ghazlé ghazeltik qim- cån harir betelbsi; JEWETT no. 24: inn ken hal-ghazli ghazel- tik harir beddik tilbsi. FÖRSE BA Por se . äclw JS. In äclw <> uadga: säsa u lä kull säöa. »Schmerz während einer stunde (ist besser als) schmerz jede stunde>. uähed marid qällu -lWhakim mä bitcöhh illa ma azmil- 186 lak zamiliiii bigullu -WlWmarid biinuga: bigillw -Whakim uaga: säsa w lä kull säa. >Der arzt sagt zu einem kranken: »du wirst nicht ge- sund, wenn ich nicht eine operation an dir vollziehe>. Der kranke sagt zu ihm: >»thut es weh?> Der arzt antwortet: »schmerz während einer stunde ist besser als schmerz jede stunde»>. FrREYTAG III. 1. no. 3204; TaAntavy s. 132. 193. 2 Oo ad i) NE? uasd ilhörr dein. »Das versprechen des edelen ist eine schuldverpflichtung>. insän illi bikan hörr bikan serif ittab: iza uasad st biufih mitl ma inn iddein biinuafa. »Ein mensch, der edel ist, ist adelig von natur; wenn er etwas verspricht, so hält er sein versprechen, so wie eine geldschuld voll ausbezahlt wird>. Fåris s. 202; FreyTAG III 1 no. 3258: 8 LO) SEN TANTAVY s. 126, SPiTTA no. 260: "en elhurré myzån ; BERG- GREN kol. 656 (>Promesse»): ..s = nice Aelll. 194. Ri Al ce ös 59 iluugar 3a Wösd gintaär. »Das loth macht allmählich einen centner»>. uaähed iza kän hämil $i xafif min matrah bid biitab minnu u bilägih tqu. »Wenn jemand etwas leichtles einen weiten weg trägt, wird er möde und findet es schwer>. 195. - [CE se se se Ab val ba gle Ne Nl iluäläd uäläd ult cår gqådi bäled. >»Ein kind bleibt ein kind, wenn es auch dorfrichter ist>. iasni iluälad bidäll saqlu cgir ult gaiiadah gådi. >»Das bedeutet: der verstand des knaben bleibt un- bedeutend, selbst wenn man den knaben zum richter macht»>. ve ist vulgär von yo: gebildet. EINSLER no. 156: elidlad walad lawinno kädi balad. Vgl. FreYTAG III 1 no. 1626, BERGGREN kol. 355 (»Enfant>): - - = w w 196. vu vo SFSR 2 ERA Umsåll ”> OM ON aJlD Us id tälib iddibs min tiz innims. »0 du, welcher traubensyrup vom steiss des wiesels ver- langst>. ia3ni int Ul sammäl titlub lahsän rah haudi mus chab ilxair. >»Das heisst: du welcher um almosen bittest, geh weg! Diese sind keine besitzer von gitern>. Man sagt auch: ia tälib ijgudät min gair ählha. Vgl. SocIN no. 7: ö el L UL jäses vy. 197. ge ? Oo < . p - p KA SV . I SÅ Aa då | Kö AL 2 RR Vu id qgahbi ie Slikkiivii Sui-l-fiki u hötti frä. >»O hure, o dirne, nimm was in dir ist und lege es mir beilb limma bitkan måra mus mliha tithim måra täni bis 188 mus mlih bitgulla håädik ia gahbi ie Slikkia Swi-l-fikti u hötti fri. »Wenn eine unanständige frau eine andere anklagt sagt diese zu ihr: »o hure, o dirne, nimm was in dir ist und lege es mir bei>. | slikkiir, synonym mit sSarmuta, qgahbi, zuftizr und sloulkke (LANDBERG S. 149), fehlt in den wörterbiächern. Viel- leicht ist sliqqinri zu schreiben und das wort von öli =5. ed> abzuleiten. Wetzsten ZDMG XI s. 482 giebt die pluralform olögke slugat. LANDBERG no. 57: yå kahba yå 2gouttiye Sili ill? fiki wa taheitti fir (ou fiyt); Vgl. SpPirtta no. 223: kallim el- kahbe tidhyk welly fyha tegyboh fyle. 198. o- 2 5 - (SNAw NÅS sw ll La Lä ia må läha sitti sand sidi. >» Ach, wie viel ist nicht mein herr der frau schuldig!> masalan mara talabit mnirrifgäl tå iasfiha Suaiiit macaäri gälla les beddi axtiki qälitlu ia mä läha sitti sand sidi qäl må tasfmi keda u keda. »Zum beispiel: eine frau bittet ihren mann ihr ein we- nig geld zu geben; er sagt zu ihr: »warum soll ich dir geld geben>; sie sagt zu ihm: »ach, wie viel ist nicht mein herr der frau schuldig»; er sagt: »du giebst mir nicht das und das>. Man sagt qaddes (iddes Beirut) lak :andi »wie viel bin ich dir schuldig?> 189 ia mrawuid häddi ta qullak. >O du, welcher eilt, mach halt, damit ich dir was sage»>. iasni i2a kän uähed mrawuuig u ija Se iasäqu biqu ia mrauuidg häddi ta qullak. »Das heisst: wenn jemand eile hat und etwas ein- trifft, was ihn aufhält, so sagt er: »o du, welcher eilt, mach halt, damit ich dir was sage»>. 200. ll (an JR or iaum ålla bem älla. >Am tage gottes hilft gott>. masalan tnein am biehka qall uähed 2ua tamil si -lfäläni bhäsinnak iza 3zömiltu bicir keda u keda biqullu heidäk beddi azmlu Su ma car iecir ioum alla bin alla. >»Zum beispiel: zwei personen sprechen mit einander; der eine sagt zum andern: »häte dich etwas zu thun in be- zug auf den und den, weil wenn du das thuest, so wird es so und so gehem>; der andere antwortet ihm: »>»ich will es thun und es geschehe was geschehen mag: am tage gottes hilft gott>. HARFOUCH S. 336; JEWETT no. 185: lyaum Allah bi- in Allah. Spiele. 18 ilmhaödg u bisammäh tabit uara. bihöttu hagar kbir biäxir ard illäsb u bitgäsama av birulwu tnein uatnein ill bil:ab biugaf hadd ilmhagg iasni ilhadgar bidir dahro liluläd u bisägi -ttäbi u biidriba fi ido min xalf uiluläd bidfärribba tistlagaha gablmåä tacal ilard 22a lagatuha illi bikan am bilsab ;and ilmhagd bimut iza mä stlagiha iluälad illi biilgåta :an ilard bidgärrib igt ilmhagög iza kän cabu illi bikan am biälab hadd ilmhagd bimut ua igza må cabu bidall ilab. »Das itlmhadg oder tabit uara genannte spiel. Man legt einen grossen stein in die äusserste ecke des spiel- platzes und die theilnehmenden vertheilen sich oder gehen je zweie mit einander. Wer (zuerst) spielt, bleibt stehen = NM neben dem ziel (SN) d. h. neben dem steine, kehrt seinen räcken nach den kindern zu und wirft den ball wiederholt in die höhe, fasst ihn beim herunterfallen und schlägt ihn mit der röäckseite der hand und die kinder versuchen den ball zu fangen, bevor er auf den boden kommt. Wenn sie den ball fangen, »stirbt> wer an dem »>ziel> (Sw) spielt. Wenn sie den ball (im fluge) nicht packen, versucht der knabe, welcher ihn vom boden aufhebt, das »>ziel> zu treffen. Wenn er das »ziel> trifft, stirbt wer neben dem »ziel» spielt, wenn jener aber das ziel verfehlt, setzt dieser fort zu spielen>. AJ Umhadg wird von BistAnti erklärt als »der ort, GC 191 nach welchem man geht oder strebt>; er fägt hinzu xi, Lu av; unser wort bedeutet somit in der spiel- - je sprache >»zieb. — Der andere name IN Xalb täbit uäira (nach) hinten (geworfener) ball» ist mehr aufklärend als der vorige. — Dbisäqv si), gehört zu dem verbum II, welches ein technischer ausdräck der spielsprache ist, dessen bedeutung man aus der obigen ibersetzung ersieht. Mit meiner ibersetzung stimmt genau die von BIistANI ge- = - vs botene erklärung: sx.» sÄST (ch (AN (EK Ja Naletle - 3 Ar - ,» EE STORE N a ' z ola Las ROM? NÄE KNYI på clas SM (3 vgl. auch unter no. 11. Val. SN XJ) bei HYDE pag. 254 f. 2. buttae. bitqäsamit basden biistalww -ttabi bilsala milt ilk ptal- qåtha bicaru itaew basdhon ua måält ittänr bigärribia ie- qasstuhon hrvi iza qgassatuhon hi bicur qusm ittäni iilab uvitizu basdhon. >Das buttaz genannte spiel. Die spielenden vertheilen sich unter einander. Dann werfen sie den ball in die höhe. Diejenige partei, welche den ball fängt, beginnt nach der anderen den ball zu fangen und die andere partei versucht den ball mit gewalt zu entreissen. Wenn diese den ball ge- nommen hat, spielt wieder die andere partei und versucht den ball im fluge zu fangen>. In buttaZz stecken vielleicht die praeposition bi: und ein nomen von 45, welches der erklärung meines be- richterstatters gemäss so viel als »den ball fangen» bedeu- Sly Joe -.” tet, womit man vergleiche BIstÄNI: tell cy2 sälj syr OR a 192 (Tj Xaoe, dutta entspricht somit etwa unserem »>fangball>. — mål: ist die »partei>. För die genetivannexion sieh s. 100. — Lis »mit gewalt entreissen>, sieh BIsTÅNI: NISLEN I. AS FONEM cs! FA subs, Beachte dass das zweite object durch hz: und Ar ausgedröäckt ist. 3. täbit irråbit. illi bidauuirha biugaf binucc ilard biärbwt du fi mah- rami hatta iensarif u bidärrib sic iluläd bittfabi ili bigibu biirbut 1du mitlu bicir ittnerm haudi icibu gairhon hatta bil- äxir Nidall uähed u hu bidauuirha täni marra. >» Balle chasseur». Derjenige, welcher das spiel in gang bringt, bleibt mitten auf dem spielplatze stehen, bindet ein tlaschentuch um den arm, damit man ihn erkenne, und versucht die kinder mit dem ball zu treffen. Derjenige, welchen er trifft, bindet seinen arm wie dieser und beide versuchen die öäbrigen zu treffen bis dass zuletzt ein ein- ziger ubrig ist, und dieser bringt das nächste mal das spiel in gang>. Dieses spiel ist identisch mit dem französischen »balle chasseur» und hat seinen arabischen namen von der sitte um den arm ein tuch zu binden. 4, bism iw äb. biuttalaqu u qusm minhon bitubb «w gqusm ittäni bir- kabua zaleihon iläxreni limmin bifizz biqul bism iläb hött il- märkib uitlä> ”rkäb uahed tnen täti --- zala gata: innef's iza :adda u må tnäffas u iza illi bikana räkbin ma ua- ga: u må dagarä ilard bungala uw biärdjasa bärkaba täni 193 marra iza qgatama illi bikana taäbbm biqama illi bikana räkbm bitubbi. >Im namen des vaters». Sie vertheilen sich unter ein- ander und ein theil von ihnen steht in vornäbergebeugter stellung mit den händen auf den knieen und die anderen springen auf ihre räcken. Wenn der letzte springt, sagt er: mach das reitthier bereit, steige auf und reite: Peins, zwei, drei... bis zur athemlosigkeit. Wenn er nicht beim zählen athemlos wird und wenn die reitenden nicht her- unterfallen und nicht den boden anrähren, steigen sie her- unter und wiederholen das reiten zum zweiten mal. Wenn sie aber einen fehler machen, erheben sich die niederge- beugten und die reitenden hockernm>. In Mesopotamien heisst dieses spiel os Ju, bei den Tiärken sis. sirmanå, bei den Persern NA maäid oder Hy xarbäzan, bei den Griechen "Irzdc, sieh HYDE pag. Säl AES de sich unter dem namen Ja> til Sal bei Norfar 221, sieh ALMKEvVisT. Zur obigen nicht recht deutlichen beschreibung vergleiche man die von Hype: aliqui pueri alii post alios ordine proni consistunt, manibus ad genua compositis et applicatis: et horum extremus c&e- teros omnes per dorsa transilit, donec primum occupet lo- cum, seque ibi eodem modo constituat. Gälb VI = ..5 VI — OL hat in der sprache der kinderspiele diese besondere bedeutung, welche aus der obigen öbersetzung erhellt. — Fär ss »leicht berihren> vgl. BIsTANI: WJö ER Last aj5v, = BELOT und WAHRMUND. — qgatamiu wurde mir mit giltua parafrasirt, welche bedeu- tung in den wörterbächern fehlt; vgl. unter no. 10. Molinos D. fäsgxtein u gamzi. biigu -luläd illi beddun tlsabu binagqu med bifizz 13 194 ilmerd mwilkull bifieet xalf minnu igza gaccar ilmeid bicir lilbäqtn haqq in i2dua. >»Zwei schritte und ein sprung». Die kinder, welche spielen wollen, kommen zusammen und wählen die vorhand. Die vorhand springt (= macht zwei spränge (fäsxtein) iber ein merkmal und darauf einen sprung mit gleichen fässen (qamezi)), und alle andern springen nach ihm. Wenn die vorhand hinter den anderen zuriäckbleibt, haben diese das recht vorhand zu sein». Dieses spiel ist identisch mit dem von BERGGREN unter »Jeu» kol. 512 als sx sålt, von NorfaL 221 und ALM- v- Oo o- KVIST S. 429 unter dem namen suö, got angeföhrten spiel. — Das wort mzid bezeichnet denjenigen, welcher der erste unter den spielenden ist, das heisst »die vorhand>. 6. ilmzid. iza qgaccar ilmeid bifubb u binaggi med iv biagaf ilmeid zand ilaläm u biägmug gamei djännabmar u hardäk bitubb matrah må ilmerid basden bifize ilmerid fäsxa u biiq- mugg min fouq iccåbi wuilli bikian tabib bifubb matrah må ida -Wmeid basden kull uläd ta:mil mitlu hatta igaccir uähed uuli biqaccir bitubb bädl illi kän tabib bilauual. »Das meid genannte spiel. Wenn der »vorspieler» es nicht weiter bringen kann, bleibt er vorwärts gebeugt stehen mit den händen auf den knieen und wählt einen vorspieler an seine stelle. Der vorspieler stellt sich bei dem merkzei- chen hin und thut einen seitensprung mit gleichen fässen und der andere knabe hockert mit den händen auf den knieen auf dem platze nach welchem der vorspieler gelangte. Dann macht der vorspieler einen schritt und springt täber den knaben, und der hockernde hockert auf dem platz wohin der vorspieler kam. Darauf macht jeder knabe dasselbe bis dass jemand zuriäckbleibt, und wer zuräckbleibt hockert an stelle des vorigen»>. LJ V i RR TESS VI PETESFTIT EN 195 Dieses spiel ist nur eine erweiterung des vorigen. Es wird von Hype beschrieben unter dem namen thålath nåtat d. i. ob OM tres diducti-possus>, englisch three strides, pag. 253 f. 24 avualna skandaraäni. bitubb uahed u binaqqi meid ilmeid biftee bilauual u biqul z2addrii avualna skandaraäni ia bi sun gigläni qatälni må qgatältu ma qatal illa bin :ammi sällah isseifein minni talvt ituäg ilmedma qumi xrydi ia höma höttu träbis innäimma höttu träbis iluäqgfma wilkull biqula mitlu limmin bifizza. igza uähed guit bifubb bil'äxir biqula höttu träbis innäiimma iza fäz2en kullun u må uaqga> ittarbus illi bikan ala dahr iccåbi bigulia höttu trabis ilvägfma willi bivagga: ittarbaus bitubb. »Der erste von uns ist aus Alexandrien». Jemand steht in vornöbergebeugter stellung und wählt einen vor- spieler. Der vorspieler springt zuerst (auf den ricken des hockernden knaben, auf welchem ein tarbusch ist) und sagt die obige wortreihe her. Und alle sagen dasselbe wenn sie springen. Wenn jemand einen fehler begeht (oder vom räcken des hockernden abgeworfen wird), muss er hoc- kern. Zuletzt sagen sie: >haltet die tarbusche der schlafen- den bereit!> Wenn alle gesprungen sind ohne dass der tarbusch, welcher auf dem riicken des knaben ist, herunter- gefallen ist, sagen sie: »haltet die tarbusche der stehenden bereit!> und wer den tarbusch fallen macht muss hockern>. Dieses spiel wird sowohl von NoFfaL 221 als von ALM- 196 KVIST S. 429 genannt. ALMKVIST hat es aber mit dem oben als no. 4 angefährten spiele zusammen gebracht. — För kinderreime der nämlichen art als die obige zaddii sieh GOLDZIHER in ZDMG XXXIII, 608—630 und ÅALMKVIST S. 4306 f. 8. ämbil. bittälaqau kull mil birth lamatralu u bihötta binnuce hagar bisammitha gata; biineal uahed min miltu lahärt qusm ittänti u bicir iehki ämbid ämbil ämbältak darabtak seif qatältak ua heik bidun må iäxud nef”s igza dagar hadin au qata: nef's uucil lasand ilgata: u må hadin lagatah bixal- lic uvilli dagaru bimat må biud iilad bicir uahed itinzgal min haun u uähed iinzal min haun fi augät limma biinzal uähed laminlt ittäni u biälgata uähed iga qydir häddäh hatta iäxud nef's bimut läkin iga häddäh Sum u föälät minnu au hamalih hatta räacal lilgata: illi bikan mäsku bimäat u hä bixallic. | >»Das ämbil genannte spiel. Die spielenden vertheilen sich unter einander. Jede partei geht nach ihrem platze und in die mitte (des spielplatzes) legen sie einen stein, welcher qata: heisst. FEiner begiebt sich von seiner par- tei nach der seite der anderen partei und fängt an zu sagen ämbil ämbil ämbältak darabtak serf qatältak u. s. w. ohne dass er den athem holt. Wenn er jemanden ange- rärht hat oder athemlos wird, aber bei dem gafta;-steine anlangt, ohne dass jemand ihn gepackt hat, so ist er ge- rettet, und derjenige, welchen er angeriährt hat, ist tot und darf nicht mehr mitspielen. Einer kommt von der einen seite, ein anderer von der anderen seite (und spricht wie oben). Bisweilen packt man ihn dabei und wer es nur kann zwingt ihn die rede innezuhalten bis dass er athem schöpft, wodurch er »stirbt>. Wenn man ihn aber nur ein klein wenig aufhält und er entkommt oder man ihn trägt 197 bis dass er nach dem gata;-stein anlangt, stirbt wer ihn festhält, er aber ist gerettet»>. Völlig räthselhaft ist das wort ämbil, dessen bedeu- tung selbst die araber nicht wissen. — Der qata:-stein ist das grenzzeichen (englisch the goal) zwischen den beiden parteien. — häddäh = sIx>. Dieses spiel scheint mit dem von Thomas Hyde unter dem namen Gjitaåcum chudåni pag. 240 angefärten spiele identisch zu sein. Dem gataz-steine entspricht bei HYDE eine auf dem spielplatze aufgezogene linie = .,.&5 nisan. Anstatt der phrase ämbil ämbältak u. s. w. sågen die spie- lenden nach HypE | jsi> de äs Ä>S > 2We- nio ad vos, me capite: prudentia mea superat insaniam meam>». Der ausdruck ct», findet sich ebenfalls bei HYDE. Nach ibm soll unser spiel ein ludus Mesopotamiensium sein und dem englischen Prisoners-base entsprechen. 9; iddälk. bittälaqa. qustm minhon bitubb uilqusm ittäni biihrub. ilqusm illi bikan tabib biqtma uähed minhon hatta iehmi- hon. illi bikana harbänm bijärribu tidrbi illi bikani tab- bn uilli bikin hämthon bigärriv iilgåthon. i2za lagat uä- hed illi bikauna tabbm biihrbä uilli bikuna harbänm bitubba u bihöttu uähed iehmihon. >»Das déälk- oder prögel-spiel. Die spielenden verthei- len sich unter einander. Ein theil von ihnen stellt sich vornibergebeugt (kauert), und die anderen fliehen. Dieje- nigen, welche kauern, stellen einen aus ihrer mitte zum wächter. Die fliehenden versuchen diese zu schlagen, und ihr wächter versucht jene zu packen. Wenn der wächter jemanden packt, fliehen die, welche kauerten, und die, welche das vorige mal flohen, kauern und stellen einen wächter aus>. EVE vå fö SoA 198 Dieses spiel wird unter demselben namen angefäöhrt von NOoFAL und ALMKVIST S. 430, wo auch eine kurze be- schreibung, welche nur wenig von der unsrigen abweicht, sich findet. Das spiel unterscheidet sich nicht viel vom schwedischen »kurra gömma». Das wort dalk welches mac- dar von als »reiben, frottiren»> ist, wurde mir als gleich- bedeutend mit >»schlag, prägel» erklärt. Wir haben somit im arabischen die nämliche bedeutungsentwickelung zu kon- statiren wie bei dem schwedischen worte »smörj» = »schmie- ren» und dann = »>eine tracht prägeb. 10. lasb ilgilli. bicöffu gilal bizadad illassibi iasmni kull uähed bicöff gilli basden bitgatala :a -lauualiiii uistissini. illi bikan av. ual biptidi iinquf u bidgärrib iicb gadd ma bigdir. basden biilsab ittäni u biasmil mitl ilauual basden ittälit uurraäbiz liläxir. iga -läxreni iasm -tiss gatal bikämmil hatta ma bisud iicib. basden biulzab ilauual täni marra hatta igfum u basden ittäni uittälit uurräbiz liläxir. igza udhed cab ittäni bimat må bud iäilsab illa liddagg ittäni wu Ummin ptiqtal kull ilgdal illi bitkan macfafi bixlac iddaqgg. i2a uähed tili: bigilltein au bitläti au aktar biiksäbbhon. wu fr augät bihötta bädl ilgUal macäri. : »Das kugelspiel. Sie stellen kugeln nach der zahl der spielenden in eine reihe, das heisst jeder legt eine kugel in die reihe. Dann werfen sie um den anschub (entscheiden wer zuerst und wer zuletzt spielen darf). Die vorhand fängt an zu schnellen und versucht so viele kugeln wie möglich zu treffen. Nachher spielt der zweite und macht wie der erste, nachher der dritte und vierte bis zu ende. Wenn der letzte (trifft und) tötet, setzt er fort bis dass er nicht mehr trifft. Dann spielt der erste zum zweiten mal, bis dass er einen fehler macht und nachher der zweite, dritte und vierte bis zu ende. Wenn jemand die kugel eines mit- 190 spielenden trifft, wird dieser tot und darf nicht mitspielen bis zur zweiten »partie» und wenn alle die aufgestellten kugeln getötet sind, ist das spiel zu ende. Wenn jemand mit zwei oder drei oder mehreren kugeln ausgeht, verdient er diese. Und bisweilen stellen sie geldstäcke anstatt kugeln aus>. Das »kugelspiel» gehört zu den beliebtesten beschäftigun- gen der knaben des orients. Mein berichterstatter behauptete das spiel sei aus Tanta in Aegypten nach Syrien importirt. Sicher ist nur, dass das wort gilli, statt dessen auch killi (und nach HYpE paåg. 269 Jutb) vorkommt, dem tärkischen und somit wahrscheinlich auch das spiel den Tärken ent- lehnt ist. Das kugelspiel wird von HYDE, NOFAL, BERGGREN, JEssuP und ÄÅLMKVIST sS. 425 f. erwähnt. lazzibi (auch in no. 18) ist wohl ein als plur. ver- wendetes kollektivam auf x— vom sing. lazib. Ähnlich ist Säggili >arbeiter». Vgl: CAsPAri, Grammatik s. 151 anm. c. — SS tisstiir ist das nisbe-adjektiv von Uk, welches nur in der vulgärsprache gebräuchliche wort BistAnI folgendermaassen A— SS Gc FÅ SET SVE ÖA | BPA | Vings 1 SEEN ESA DG 61 SA AR le CEA PESe NA ES 2) a ENE (CE |G), CC > al, å lll ej; also fis heisst der zuletzt - geborene sohn des vaters oder der knabe, welcher im spiel der letzte in der reihe unter den mitspielenden ist. — Die vulgäre bedeutung »schnellen»> oder »knippsen> des verbums && findet sich bei BistAnL Die syrischen kinder unter- scheiden zwei weisen des schnellens: lazb zarabi, wenn man den zeigefinger auf den mittelfinger legt und mit diesem den stoss giebt, und la:;b frinsäui, wenn man in der entgegen- gesetzten weise verfälrt. — daqq heissen die einzelnen >male> oder >partieen> des spieles, vgl. ALMKVIST S. 438. 200 I. turra uw naqsti. illz bäddhon iilsabä bisd uähed minhon gatat macaäri u bisäqrha fri bähmu u bidubbha bein iden u busäl uähed minhon turra uimma naqsi i2a gal turra u känit naqsi biuxsurha u bilzaks. >» Schrift oder adler». Einer von denjenigen, welche an dem spiel theilnehmen wollen, nimmt ein geldstäck, schnellt es auf mit dem daumen und fasst es zwischen den händen und fragt jemanden von den anderen: »der namenszug des sultans oder die schrift?» (= >schrift oder adler?»). Wenn dieser antwortet: »der namenszug», während es aber die schrift ist, verliert er und vice versa». Dieses spiel entspricht genau dem deutschen: »schrift oder adler», franzöcisehen »>»pile ou face», schwedischen >krona eller klafve». Es wird von BERGGREN kol. 512 un- ter dem namen OCC j.L erwähnt und wird auch von PeE- >U TERMANN pag. 159 (0 jä Sj 1;&45) 'beschrieben. Vegl. auch . || X Nn ” » fé Så 2 3, Zvyo i äcvye etc. bei Hype pag. 261. 2 023 turra ö.b steht fär ö&b, sieh WAHRMUNDT und ÅLM- KVIST S. 427. ; IP täbt ilbis. kull cåbi biehfur bis ilu w biibsada :an ilbiäs arba: fäsxät u bihöttu cabi hadd ilbiä$s bisammaäuh bätäs basden biidi -ccåbi brislah täbi :a -Wiäs ;an bösd arbas; fäsxät. iza git iftäbi fi bis hadi illi ptigi fi bisu biirkud biilgat ittabi bigärrib iicw uahhed minhon uilbagiii biihrba iza cab illi ncab bihöttillu -Wbänäs bähea fi bisw. iza mä cab bihöttiullu -Wbätiäs bähga fi bisu Ummin bictr sand uähed min illa; stbi 201 sitt bähceät fi bisu bingaf bidr dahro uw biäbsadu -Ua:3ibi zsa$r fäsxät u kull cabi biidrbu darbi bittäbi. »Jeder knabe gräbt sich eine kleine grube in die erde. Alle entfernen sich vier schritte von den gruben und stellen in ihre nähe einen knaben, welcher »grubenhäter» heisst. Dann kommt ein knabe und wirft aus der entfernung von vier schritten einen ball gegen die gruben. Wenn der ball in eine grube fällt, bleibt der knabe, in dessen grube der ball gekommen ist, stehen, indem er den ball erfasst und einen von den knaben zu treffen versucht, während diese wegfliehen. Trifft er jemanden, legt der »grubenhiter»> in die grube des getroffenen einen kieselstein. Wenn, er aber nie- manden trifft, legt der »grubenhiäter» einen stein in seine (= des werfenden) grube. Wenn in der grube eines der mit- -spielenden sechs steine sich finden, bleibt dieser stehen, kehrt seinen räcken zu und jeder mitspielende knabe wirft ihn aus der entfernung von zehn schritten mit dem ball auf den riäcken>. S bis jä bezeichnet eine höfra zgiri fi-lard »eine kleine grube in der erde» oder den wörterbächern gemäss »ein loch in der erde fär einen baum>». — uahhed wird nicht - [del selten fär uähed gesagt, sieh unter no. 36. — bähca sv = >»caillou>, >»kieselstein»>, sieh BÉLoT. 13. ittägsti. kull läsib bihött gatat macäri. bigiba gilli bidrubha uähed minhon zala -Imacäri. illi ptiqlub 2å turrijta biäxda w -ttäni utittälit Uläxir. >Das tägsi genannte spiel. Jeder spielende legt ein geldstäck hin. Dann nehmen sie eine kugel und einer von den knaben wirft sie auf die geldstäcke. Wenn ein geld- stäck sich mit der tugra-seite nach oben wendet, nimmt er es und der zweite und dritte setzt fort bis zu ende. 202 täqsi ist macdar des verbums OMR5 tägas, welches das klingen der geldstäcke bezeichnen soll. 14. ilgummaida. uähed minhon biägud u uäahed täni bigammdu ui- bägirir biruha itxabba. lUmmin bitxabba dbigaum illi bikan mgammad u biäbrum zalechon hatta ilägi uähed minhon. iza må qydir qus:> hadi biiqdru -luläd nga lamatrah ma kän mgammad bidun ma isufhon uilli bikun mgammad må bizud tiqdir iasnvuil fihon st. iza qysa: uähed gabl mä uucil lamatrah må kän mgammad biqiullw gsästak uilli buigsa:u biruh utgammad matrah ilauualäni. »Blindekuh». FEiner von den spielenden bleibt sitzen und ein anderer deckt ihm die augen zu, während die an- deren weggehen und sich verstecken. Wenn diese sich ver- steckt haben, erhebt sich »die blindekuh» und geht herum - und sucht bis dass er einen von ihnen findet. Wenn er niemanden entdecken kann, können die kinder nach dem platze, wo »die blindekuh»> war, kommen ohne dass diese sie bemerkt oder ihnen nunmehr etwas thun kann. Wenn »die blindekuh>» -jemanden bemerkt, bevor dieser an dem platze der blindenkuh anlangt, sagt er zu ihm: »ich habe dich gesehen» und derjenige, welchen er sieht, geht nun blindekuh zu werden anstatt des vorigen>. Das gummaida-spiel entspricht ziemlich genau dem im deutschen »>»blindekuh>», im schwedischen »kurra gömma» genannten spiel, weswegen ich es mit »blindekuh» wieder- gebe. Nach BocuHtor heisst dasselbe spiel (>colinmaillard>) in Aegypten auch SRS oder EE nach GOLDZzIBER (ZDMG 33 s. 611) ustugumåje und findet sich bei BistAnt, Dozy und JESSUP (s. 320 »blind-man's-buff»), sieh ALMKVIST S. 430. qydir qys: anstalt skör DN ist beachtenswerth. — In der form qsötak anstatt gasistak liegt ein beispiel för 203 die konjugation des verbums kx nach der art des vulgären verbum 2 vor. se 15; ittiffäha. bihötti cabi fi nucc ilard u bigassda nätar iccäbi hu -ttiffäha. innätar biäntru uw bicir aint uiigal sikkärti ia tiffäh irratl bizasrm ia baläs. wiluläd haudik bijärrba iidrbu -luålad iazmi iäklu -ttiffäha uinnätar bulhåghon hatta iilgat uähed minhon. illi nlågat biäigqsud u bikan ittiffäha uilli kän ittiffäha gqabl bicir innätar. »Der apfeb. Die spielenden stellen einen knaben in die mitte des spielplatzes und heissen einen anderen als wäch- ter bei ihm — dem apfel — bleiben. Der wächter bewacht ibn, während er ruft und sagt: »von zucker, o apfel; um 20 para das rotl, o umsonst!> Die anderen knaben ver- suchen den knaben zu schlagen d. h. den apfel zu essen und der wächter verfolgt sie, bis dass er einen von ihnen packt. Wer ergriffen wird, setzt sich und wird »apfelb, und wer fröher apfel war, wird wächter»>. Dieses spiel hat die grösste ähnlichkeit mit dem schwe- dischen »bärenspiel>, hur dass an stelle des bären hier ein apfel tritt, weshalb der wächter keinen strick hat. — Der ruf des wächters ist derselbe dessen der apfelverkäufer auf den strassen sich bedient. 16. qyrd ilmarbat. biirbtit habl tauil fi sädgara u kull läsib bihött zala ka:b issaéjara tarbusu imma cyrmäita timma mahramtu u biihrbu. biigi cabi biimsik ilhabl u haida hit qyrd ilmar- but. ilwläd bigärrba iäintsa au Usrqu ilisia illt sala kasb issäfära u qyrd ilmarbat må bixallihon u biilbuthon biiögru. 204 uilli bicibu biägsud matrahu. illi biäxud St san kasb issä- gara bidan må ulbätv qyrd iUmarbat bicir idrub gqyrd i- marbut fih. »Der gebundene affe». Man bindet einen langen strick an einen baum und jeder spielende legt auf den grund un- ter dem baum seinen tarbusch oder seinen schuh oder sein taschentuch, wonach alle fliehen. Dann kommt ein knabe und fasst den strick und er ist der gebundene affe. Die- knaben versuchen nun die sachen, welche auf dem boden unter dem baum sind, zu mausen oder zu stehlen, der ge- bundene affe aber verhindert sie und stösst sie mit dem fusse. Wer etwas von dem grund unter dem baume nimmt ohne dass der gebundene affe ihm einen fusstritt gegeben, fängt an den gebundenen affen mit dem betreffenden gegen- stande zu schlagen>. Ein spiel desselben namens aber anderer art wird er- wähnt von NOFAL, JEssuP (s. 320) und ÄALMKVIST S. 431. Grössere ähnlichkeit hat unser spiel mit dem von BERG- GREN kol. 513/4 unter dem namen J,äj| Das ringspieb>. Man bringt einen ring und die spie- lenden setzen sich in einen kreis. FEiner nimmt den ring, wirft ibn (aus der hohlen hand) in die höhe und lässt ihn auf die riäckseite seiner hand niederfallen. Dann versucht er (in der selben weise) den ring entweder auf den zeige- finger oder auf den kleinen finger zu nehmen. Wenn er den ring um den zeigefinger bringt, so wird er könig, macht eine peitsche und fasst sie mit der hand. Dann spielt ein anderer knabe und versucht den ring auf den kleinen finger zu bringen. Wenn der ring um den kleinen finger kommt; wird er wezir und befiehlt dem anderen, welcher die peit- sche hat, die knaben zu schlagen, welche ihre stellen einzu- nehmen versuchen ohne dies zu können, weil der ring ih- nen aus den händen fällt. Wenn ein anderer knabe spielt und den ring um den zeigefinger bringt, giebt derjenige, welcher die peitsche bei sich hat, ihm diese und dieser wird könig an seiner stelle; dasselbe geschieht dem knaben, wel- cher den ring um seinen kleinen finger bringt. Demjenigen, aus dessen hand der ring herunterfällt, lässt der wezir den könig zehn schläge geben oder zwanzig, je nach dem gut- finden des wezirs>. Dieses spiel wird unter dem namen »khatim>»> (= x4ä- tim >»ring>) von JEssuP s. 319 und unter dem namen al. ; (0) LU sas VOL PETERMANN s. 158 beschrieben. I g AR ed 18. xabbi maxzanak :öbbak. biiqzdou -VTuläd hadd basdhon u uähed minhon biäxud zaradi u biqum linnucc biqgassashon st u biindaär :a -Vuläd. iVuläd biasmila Sneitmhon hatta må hadi iygsa: 1d illi bi- kun mdauuirha u biindär sal uläd u bihött idu fi hödn kull 206 cabi bihötta mtabbaga u bisiha mtabbaga. biasmil haida 3 kull wläd. biVväxir bitgaf binnuce biftah deih u bifärdgi- hon innu ma mazso st u biasmil muqrä:a budräbhon darbi u biiftha deihon u basden bigula bihödn fölän. 12a känit i22aradi bihödnu biquma biäxdu -IMuqgräsa utgzaradi w bi- dawuirha täni marra. 1i2a må hagar buiqgsud u bigum ud- hed gairo u bigällu drubni u biqul bihödn filän. iza hazar biqum tidauuwirha vu iza kän ma hagar biuqzsud u heik. » Verbirg deinen schatz in deinem busen!» Die knaben setzen sich neben einander. FEiner von ihnen nimmt einen ring, stellt sich in ihre mitte, zeigt ihnen etwas und geht herum zu jedem knaben. Die knaben machen ihre hosen in ordnung, so dass niemand die hand dessen, welcher den ring herumträgt, sehen kann, und der knabe geht herum zu den knaben, legt seine hand geschlossen in den busen jedes knaben und nimmt sie wieder geschlossen heraus. Dies thut er bei jedem knaben. Zuletzt bleibt er stehen in der mitte, macht seine hand auf und zeigt ihnen, dass er nichts bei sich hat. Dann macht er eine peitsche und giebt einem kna- ben einen schlag. Die geschlagenen machen ihre hände auf und sagen: »(der ring ist) in dem busen dessen und dessen>. Wenn der ring in dem busen des betreffenden sich findet, stehen sie auf, nehmen die peitsche sammt dem ringe und tragen diesen zum zweiten mal herum. Wenn der geschla- gene aber nicht richtig räth, bleibt er sitzen, und ein an- derer erhebt sich und sagt: »schlage mich»; dann sagt er: »(der ring ist) in dem busen dessen und descen»>. Wenn er richtig errathen, erhebt er sich und trägt den ring herum. Wenn er aber nicht richtig errathen hat, bleibt er sitzen U. S. W> | deih und deihon sind mit suffixen versehene dualformen Wax Sntän, des wortes id' hand. . Snestrn ist plur. zu ö welches wort theils »unterhosen> (lbäs) theils (nach BistANI) »kleine pumphosen»> (sSiruäl) bezeichnet. Zu vergleichen ist khubby mukhemak, das englische »button button», welches nach JessuP s. 320 mit kieseln gespielt wird. 207 19. habbi sisi bu antun. bitmässaka kullon fi basdhon min zxalf wu bicurta imsa u biqula habbi sisi bu antun basden bincalt lauähed gätd 34 -lard sam bibärlus biisålv illi bilauual Sä mdatiia: bi- qullu ibri. biqullu St :alämitha biqullu xait almar bicara iequllilu kullon tfa zsaleik u zaleiha uw biihrba. bigum bicir ilhaghon tä iidribhon. bäss. »Das habbi sist bu antan genannte spiel. Die spielen- den halten fest an einander, gehen alle hinter einander einher und sagen habbi sist bu antin. Dann begeben sie sich zu einem knaben, welcher in der erde (mit dem finger) wöählt, und der erste fragt ihn: >was hast du verloren?» Er antwortet: >»eine nadeb>. Der erste fragt ihn: »was ist ihr kennzeichen?> Dieser antwortet: »ein schwarzer faden»>. Dann fangen alle an zu sagen: »pfui dir und ibr» und fliehen weg. Jener erhebt sich und jagt ihnen nach um sie zu schlagen, und das spiel ist aus>. Die bedeutung des wortes sist kenne ich nicht, sie schien auch meinem berichterstatter unklar zu sein. Jabbi ist das >korn>. Was dieses wort und den namen des spie- les betrifft, erhielt ich folgende aufklärung: limmin bikan habb mäskak bixait bikan kull uahed xalf ittäni heikt ka- män limmin biilsabu fi -Uazbi bikan mitl habb ilmäskak. Das spiel hat also seinen namen von der ähnlichkeit der hinter einander stehenden knaben mit den auf einen faden aufgereihten körnern. — bu antiun = »vater Antonius». — 0 >» Wwelches wort in den wörterbächern fehlt, ist syno- - - nym mit =, =cu>v din der erde wihlen und etwas suchen>. 20, laqut au bilxamsi. illi bäddun tiulaba biäiqsda hadd basdon bigiba xams håöär mdauuarm gär w bibällis uaähed minnun biislah - 208 xams bahcät :a Vard u bisd uähdi bzalliha u bistl böhea san il'ard u biistläqqi illi sSälaha gal ma ptaga:; saVard hatta tistl ilxamsi. basden biislåhhon täni marra hadd ilsasr mar- rät. basden limma biislahhon bisdl tinten zan ilard u biist- låqqi illi bikan sälaha bilsala w biasmil heik xams marrat. bazsden limma biislåhu bizalli -Wböhca u bistl uähdi :an ibard u biduqg du 3 cydru u biistlaqgr illi bikan zsalläha. biasmil heik xams marraät. basden limma biislahkhon bialli böhca u biilgat tintein bazsäd an basdon u biasmil heik xams mar- rät. basden biislah udhed bilsala u bilimm itlarba: u bist- laqqi hedik. basden limma biöalli -lbböhca bikan uahed gäsid xalf minnu bihigzeu hatta igtum. iza gqatam biälsab gairo iza må qgatam bikämmil. basden bihött iVarbas sala igreih w bicir uinäzel kull marra böhca hatta iinäzzilun kullun uw biläxir bisdun kullun säua. basden bizalli -Wböhea u bi- sul böhea 32an ilard u bihötta :a Sfefu (COET ct) u biist- laqqi illi sälaha. heik biixlac iddaqq. läkin iza qatam iza mätalan mä -stlågga illi bikan sSälåha bibalat au hä sam bisil böhga dagar ittäni au ma ty tintein såua iimma teaddar biiqtum u biilsab gairo. | »Die spielenden sitzen neben einander und bringen fönf kleine runde steine, worauf einer anfängt, indem er die fänf steime auf den boden wirft. Darnach nimmt er einen, wirft ihn in die höhe, nimmt einen (zweiten) stein vom bo- den und fängt den in die höhe geworfenen stein auf, bevor dieser auf dem boden fällt (und setzt in dieser weise fort), bis dass er alle fänf steine genommen. Nachher wirft er die steine zum zweiten mal bis zu zehn malen. Darnach wird das spiel in derselben weise fortgesetzt, nur muss er jedesmal zwei steine vom boden aufheben ehe er die in die höhe geworfenen auffängt. Hat er dies fänf mal ge- than, wirft er wieder einen stein in die höhe, fasst einen anderen von der erde, schlägt seine hand gegen den brust und fängt den in die höhe geworfenen stein auf. Dies thut er fönf mal. Dann, wirft er (zwei steine nach ein- ander) in die höhe und fängt sie weit von einander auf, auch dies föänf mal. Dann wirft er einen (einzigen) stein 209 in die höhe und sammelt die vier vom boden und fängt jenen auf. Wenn er wieder einen stein in die höhe wirft, sitzt ein knabe hinter ihm und stösst ihn, damit er fehl- greife. Wenn er einen fehlgriff thut, spielt ein anderer, sonst setzt er fort. Nun legt er vier steine auf seine (mit den sohlen gegen einander gedräckten) fässe und fängt an die steine von den fässen auf den boden zu legen, je- des mal einen stein, bis dass er sie alle auf den boden niedergelegt hat, und zuletzt fasst er sie alle mit einem griff. Nachher wirft er einen stein in die höhe, nimmt ei- nen anderen vom boden, berährt damit seine lippen und fängt dann den in die höhe geworfenen stein auf. Damit endet das spiel. Wenn er aber fehlgreift, wenn er z. b. den in die höhe geworfenen stein nicht auffangen kann, beim fassen eines steines einen anderen anriährt oder wenn zwei steine nicht zusammen aufgenommen werden oder er stol- pert (wegen der stösse des nachbarn), so thut er einen feh- ler und ein anderer spielt>. Dieses spiel findet sich bei NoFaL s. 220 unter dem dop- pelten namen baäMj und Last ox. Unter dem zweiten namen lasb el-lmuca >»le jeu de galet, kieselsteinspiel, fasseln> wird unser spiel auch von ALMKVIST sS. 427 beschrieben. Anstatt mit steinen und auf der erde wird das spiel auch mit knöcheln aus den fässen der schafe und zwar auf ei- nem tisch gespielt. Die obige beschreibung ist ebenso we- nig als die von ALmMKvisTt vollständig. Das spiel ist manch- mal viel complicirter und trotzdem habe ich personen eine fast unglaubliche fertigkeit darin entwickeln gesehen. v- Oe Die worte biistläggi und stlaqga anstatt (Sr und 0-0 AL sind mischformen aus V und X, wie ähnliche for- men auch sonst vorkommen, sieh NÖLDEKE ZDMG 51 s. 172. — Die bedeutung von Xx. V >aus der stellung gebracht werden, wanken> fehlt in den wörterbiächern. Sr 14 Sachregister. Aberglaube ss. 139—141, 146. Anekdoten ss. 97, 100 f., 140 f., 147, 155 f£., 180 f. Annexion, x&dl I Gee KL ss. 99, 164. Artikel, il-, l- s. 77. Assimilation ss. 77, 102. Ein »sonnenbuchstabe» assimilirt sich das I des relativen pronomens 84. Brod, verschiedene arten, s. 113 ff. Elision, des harf almudära:a 6, ) der 1 p. sg. mf silOo2d eines tonlosen z:s in der zweiten sylbe s. 124, des zwei- ten vokales der verba mediae i (Ja) und a (Ja) in der hauptform s. 150, des ? der preposition «> s. 90 und (42 S. 80, des vokales des artikels s. 77. Fellachenwetterregeln ss. 75, 77 £., 99, 103, 179. Femininendung, Sucid und 4, gon etlat und tt s. 85 f. Fläche s. 107 f. Fragepartikel | in der vulgärsprache s. 132. Häuser auf dem Libanon s. 83 f. Imperativ des I. stammes s. 146, des IV. stammes der verba concava ss. 138, 156. JTtbä> mit b und m s. 105. Kinderreime s. 195 f. Kontraäkuon ss. 797 92-122 149: Können, durch die preposition fr ausgedräckt s. 121. Labialisirung ss. 88, 112. Namen s. 183 f. KA RE RARE EEE RAA 211 Passiv zeqtal s. 89, buqtal s. 90. Personalsuffixe der 3. pp. sg. und pl. s. 82. Pinie, pinienreisig, pinienzapfen etc. s. 135 f. Pleonasmus s. 80. Plurale auf -ät, -ät ss. 89, 112. Pluralis fractus Jizx3 = Se oder St s. 78. Pronomen relativum illz, illi, il, Il s. 81. Rind s. 99. Schimpfworte s. 107 f. Schlangennamen s. 145 f. Stbauerh s. 97 f. sm alkaskasa s. 106 f. Spiele ss. 190—209. Sprichwörter ss. 75—189. Hanak s. Tö. Temperatur s. 75. Thierquälerei s. 133. Thärschloss s. 119. Traubensyrup, wie gemacht s. 173 f. Verdoppelung eines konsonanten ss. 109, 201. Verdunklung, des i in e s. 79, des langen a-lautes in o s. 152. Verkärzung eines langen vokales s. 94 f. Verspitzung des vokales a in ? ss. 78, 99. Voranstellung absoluter nomina s. 101. Waw in der ersten sylbe s. 98. Ziege s. 138. Zwischenvokale s. 78. Wörterverzeichniss. In auswahl. > ifr pl. igrinät fuss s. 89. =) äxreni = s. 1985 | id: il all, lar lä, Jet Zu 5. JOSete. [Er JM ill, ill, dd, I welcher s. 81, = dass s. 152. 212 Jos Amon etc. s; LIGE Oo mn = cy ol wenn s. 79. ca uernivi — 9 SR SKO vasu bäxca kiesel ss. 85, 200. J:> in der erde wiihlen und etwas suchen s. 207. > baram u, umherschweifen s. 102. gäl II beginnen s. NÖT Ume(?) bämbrisi ein baum s. 116. CR Dis pl. biäs kleine grube in der erde s. 200. grubenwächter s. 200 f. O.R3 lägas klingen. täqst em spiel s. 201 f. Lå tag, buttu2g s. 191. Lvi> fännabui s. 194. > mhagg ziel s. 190 f. (CK Ja> melidali walze s. 84. rd hageirän Juni s. 103. I va> höce pl. hcäc samenkern der pinie s. 135. Jue> II erwerben s. 86. ta> haft ipf. bihött baar zahlen s. 103. js mahkesun feuergabel, klätzscker s. 163. J> hälus pl. halaws sichel s. 136. re xarei brunnengeländer s. 97 f. Jas GTI Se > Xytiär (JL) bejahrt s. 180, 183. Jisd dibis, dabbis s. 153. & dafa> a, bezahlen s. 100. vs daqq >partie> s. 198 f. 5 daqar leicht berähren s. 193. J.S anualäni erster ss. 89, 100, 107 etc. auualtäni s. 175. Us dälk prägel, ein spiel s. 197 f. un, ruwuwuäs fleischbrähenverkäufer 100 f. J3, VI träzgal sich unverschämt benehmen s. 79. 5 marsuh pl. mräsik fladenbrod s. 113. Und, MÅTT PL Skil =, marqug ein diännes brod s. 113. J, birikka ipf. feststampfen s. 84. N, rakad 2, halt machen s. 200. —-2, II nutzlos verwenden| s. 86. räka brodschaufel s. 114. mrah viehstall s. 99. Dj 2aradi ring, ein spiel s. 204. äs; meastar thymianbrod s. 114. J5; genäzil pl. erdbeben s. 78. Ne; med vorhand im spiel s. 69 f. Vw sräbi schale der piniennuss s. 135. Dävw säqut, saygat zacken im riegel des hölzernen thär- schlosses s. 119. omKw saksuk schwach s. 89 f. Jowiw snesli däörre pinientangel s. 135. Jo Sabat toben(?) s. 120. XX schmähen s. 107. Så Sirräqga zugloch s. 84. <öx II beleidigen s. 107. FR III in die höhe werfen, schnellen ss. 190 f., 200. Mlö sSlikkiistr hure s. 187 f. > ca eisener deckel zum backen 162 f. > fri viehstall s. 99. FY dabb u, in die hand fassen s. 200. Db fabb u, ein gefäss mit der mändung nach unten auf- stellen s. 129, vornibergebeugt mit den händen auf den knieen stehen s. 129. 214 Cywab tabsiuni eme art brod s. 114. RE tarbiun pinienreisig s. 135. Väg taras u, weissen s. 84. Jab fSs der zuletzt geborene sohn des vaters, der letzte in der reihe unter den spielenden s. 198 f. tissin s. 198. <> verschiedene bedeutungen s. 87. «Lb taila: verdienen Lo SA80: KR GÄlSs VI = av5 NISSE St ab tylmti kleines dickes brod s. 114. (RR talmästi eine art brod s. 114. gib tanniur ofen s. 162 f. Lb tantiib lebendig s. 183. )b däll, ipf. bidäll dauern, fortwährend (thun) s. 86, 97 etc. dj zargäl grosse grube in der erde s. 135. soc 30cafir pl. hölzerne pflöcke in der handwalze s. 83. ke maskuft haken in der spitze der farät s. 135. KE zala, sal, :ä prep. auf, nach s. 78 f. Jose IH schreien s. 107. vce& II die augen zudecken. V die augen zugedeckt haben. gummaida ein spiel s. 202. SÅ ziegen s. 206. (Ce farad u, ta nyfrud »lass uns annehmen> ss. 88, 102. Db;> farat obst abschlagen. faruf stange mit deren hölfe dies geschieht s. 135. É furn ofen s. 162. 2 2 fägeg 1, aufspringen s. 193 f. 03 filfinät(?) sieh s. 83. Jus HI mit einem den preis ausmachen 102. Jeg = 0 ss. II. NN gadauih pl. von > loch s. 171 f. 3 ARE Lå qurban osternbrod s. 115. Gs; gardaf(?) s. 137. > 5 qviBa, tiqräsa schuppen s. 135. JAS mqarqgas diänne brodlaibe s. 114. 5 garn eine art brod s. 114. 4qrmi hässliches weibsbild s. 140. Sk ass icenaubar gräne pinientangel s. 135. bs II wegnehmen s. 191 f. C Je: gacali pinienstaum s. 133. <55 gata; merkzeichen (stein) auf dem spielplatze s. 196 f. TR gatam u=eÉ 5 193 ete. då u (i), (umwenden), umgewendet werden s. 201. 25 gamaz u, springen s. 194. qgamzi sprung s. 194. JE gneibli pinienreisig s. 134 f. oc II (von Ls.) zum richter machen s. 187. 5 kära brodkissen s. 114. EG kibbi sieh s. 163 f. kybbän, kybbaiiat s. 181. J.S käbtal rund formen s. 107. U.S kebus alp s. 140. ;sS käre, kurz nässe der pinienzapfen s. 135. XS kasb s. 203. As käski kuchen s. 115. Jes kinfsi pl knäfis trockener zapfen der pinie s. 135. ot labat toben s. 120, jemandem einen fusstritt geben s. 203. 2 lasib på laxibi spieler s. 199. a ipf. bilimm sammeln s. 208. Jo8) lagat a, packen s. 196 etc. VII passiv 203. lägat ein spiel s. 207. 216 om min, mn prep. s. 80. - davonzutragen suchen s. 203. 3 V(?) seufzen s. 100. sj bewachen s. 203. nåtur wächter s. 203. nafra Warten så dd. vo naqdat pl. tragbalken s. 83. Rx; Naqaf u, schnellen s. 198 f. 353 binekuig ipf. = 55 s. 114. - Zz dås brod schwingen s. 113. Ör etc. henn, heni, haun, hon, haunti hier s. 177 etc. | d si? hinni == = ss. 180, 183. > hu, huur, hur er s. T7 etc. | | (= hr, hv Sie S. (dl. | | Ueber einen neuen Messapparat fir photo- graphische Platten. Von Anders Donner. (Vorgelegt am 22 März 1597). Um ein winschenswerthes Vorwärtsschreiten in den Messungen der photographischen Aufnabmen fär den Stern- catalog erreichen zu können, ist es hier, wie an einigen anderen Sternwarten, nothwendig geworden, ein zweites In- strument anzuschaffen, an welchem derartige Messungen aus- gefährt werden könnten. Die Construction dieses Messappa- rates konnte indessen bedeutend einfacher gehalten werden als diejenige des Apparates von Bepsold. Der neue Appa- rat brauchte nämlich nur fär Messungen binnen der Ma- schen des auf der Platte abgedruckten Netzes eingerichtet zu sein, da die Fehler des Netzes schon fräher durch Be- stimmungen an dem fär vielseitigere Messungs-Zwecke an- geordnete Apparat von HBepsold bereits festgestellt worden waren. Es konnte somit der Kreis mit seinen Microscopen und die Einrichtung zum vollständigen Drehen der Platte im Posi- tionswinkel fortgelassen werden; ferner noch die feingetheil- ten Lineale und die Kipp-Vorrichtung. Um die gebäöckte Stellung des Beobachters zu vermeiden, haben wir noch die Platte senkrecht gestellt. Dadurch fällt auch der Beleuch- tungsspiegel weg und der Beobachter sieht während der Messung direkt durch die Platte gegen den Himmel am Horizont. Es empfehlt sich dabei, das Fenster vorzudecken und nur die Scheibe vor dem Apparat frei zu lassen, vor wel- 218 cher dann, um "den Lichtzutritt zu moderiren, ein Tuch von Gaze oder dinnem Leinwand gespannt wird. Nach eingehender Discussion der Details der Construction bat ich den Observator der Sternwarte, Magister G. Dreijer Zeichnungen des Apparates und dessen verschiedenen Theile anzufertigen. Danach ist der Apparat von dem hiesigen Staatsmechaniker Herrn V-. Falck-Rasmussen ausgefährt wor- den. Einige von ihm vorgeschlagene Modificationen sind dabei auch angenommen worden. Da ein Instrument dieser Construction nicht anderwei- tig zur Ausföhbrung gelangt ist, will ich dasselbe kurz be- schreiben. und lege noch eine Photographie des Apparates hier bei. Auf einer starken gusstählernen Platte mit 4090 x< 26:m Bodenfläche ist ein starker Rahmen ebenfalls aus Guss- stahl durch vier grosse Schrauben festgeschraubt. Die Platte ruht auf drei Fusschrauben und der Rahmen, der T-förmi- gen Durchschnitt hat, ist 45.5" hoch und 36.35 breit (äus- sere Maasse) und 35.5em hoch, 26.00" breit (innere Maasse). Auf der einen inneren Seite trägt dieser Rahmen einen pa- rallelipiped-förmigen Aussprung, dessen längste Kante — von 183"=m Länge — vertikal gestellt ist und dessen vor- dere und hintere Fläche plan geschliffen sind. Nabhe der an- deren inneren Seite des Rahmens befindet sich ein genau gearbeiteter Cylinder, der ebenfalls vertikal steht. Die Stellung des Cylinders kann durch 4 Schrauben berichtigt werden, wonach eine föänfte Schraube die Stellung desselben befestigt. Der Cylinder und die abgeschliffenen Flächen des På- rallelipipeds steuern die Bewegung des inneren Rahmens, welcher die photographische Platte aufnimmt. Die Bewegung wird gesichert durch drei Rollen, welche durch Federn an die Räckseiten des Parallelipipeds und des Cylinders, der dort plan abgeschliffen ist, gepresst werden. Von diesen Rollen ist auf der Photographie eine durch die Platte hin- durch sichtbar. Das Gewicht des Rahmens wird durch ein Gegengewicht contrebalansirt und durch zwei oben befind- liche Bollen äbertragen. 219 Der bewegliche Rahmen ist doppelt und besteht aus zwei hinter einander befindliche Coulissen. Die eine Cou- lisse nimmt die photographische Platte auf, welche auf dersel- ben an drei Punkten festgehalten und durch kleine Federn gegen feste Stätzen vorwärts gepresst wird. Diesem Theil des Rahmens kann wieder in Bezug auf die zweite Coulisse eine Drehung gegeben werden, wodurch die Platte so gestellt werden kann, dass die eine Reihe der Netzstriche der Rich- tung des Cylinders parallel wird. Die Drehung geschieht dabei um einen unten befindlichen Zapfen und die Bewe- gung der Platte in seiner eigenen Ebene wird durch zwei oben befindliche Leiter, welche auf plan geschliffene Stellen der vorderen Coulisse wirken und diese gegen zwei Stahl- kissen pressen, versichert. Die eben beschriebene Orien- tirung der Platte wird durch die auf der Photographie ober- halb der Platte sichtbare Schraube und eine entgegenwir- kende Feder bewerkstelligt. An der Seite der hinteren Coulisse ist eine schräg ge- schittene Zahnstange befestigt, in welcher ein an der Seite des festen Rahmens befindliches Triebrad eingreift und die Bewegung der Platte in der vertikalen Richtung bewerk- stelligt. An der entgegengesetzten Seite derselben Coulisse befindet sich eine auf Silber gemachte Theilung, welche durch Index und Loupe abgelesen wird, und welche die horizontale Zone angiebt, in der der zur Messung gelan- gende Stern liegt. Das Microscop bewegt sich auf zwei horizontale Li- neale, welche zu einem starken gusseisernen Stick gehören, das an der vorderen Fläche des festen Rahmens ange- schraubt ist. Dasselbe wird durch eine schräg geschnittene Zahnstange und ein grosses Triebrad bewegt. Diese Be- wegung wird an einem auf Silber getheiltem Lineal mittelst Index abgelesen, welcher die vertikale Zone angiebt, worin der zu messende Stern sich befindet. Durch ein zwischen- gelegtes Stäck und zwei kleine Schrauben kann die Fih- rung des Microscops gesichert und dessen Bewegung mehr 220 oder weniger träge gemacht werden. Eine dritte Schraube klemmt das Microscop fest. Das Microscop wird in einen Lagern durch vier Schrau- ben festgehalten. Ausserdem sieht man auf der Photogra- phie noch zwei Schrauben, von denen die eine das Ob- jektiv bewegt, während dass die andere auf einen parallel zur Collimationslinie gehenden parallelipipedischen Stahl- wulst wirkt und mit sammt einer dritten entgegenwirkenden Schraube die Richtigstellung der Fäden ermösglicht. Die Steigung der Micrometerschraube ist 0.5mm; das Feld umfasst 24 Umdrehungen. Der Trommel hat 100 Theile und die ganzen Umdrehungen werden an einem Zählerwerk abgelesen. Unserer Messungsmethode entsprechend ist das Micro- scop einfach. Natärlich steht jedoch nichts dem Austausch desselben gegen ein Doppelmicroscop im Wege. Sämmtliche Theile ausser dem Microscopkopf, die Cre- malliere und Triebräder nebst einigen kleineren Theile sind aus Stahl oder Gusstahl verfertigt. Die Arbeit ist sorg- fältig ausgeföährt und functionirt der Apparat zur vollen Befriedigung. Der Preis ist 1650 finnische Mark (Francs) gewesen. Die Correction fär die periodischen Fehler der Schraube hat folgende Form: : U=26u + 0R.000057 sin u — OR.000148 COS u Die Geradheit des Cylinders ist auch untersucht wor- den unter Benutzung des stärkeren Microscops des Eep- sold'schen Messapparates, das in die Lager des neuen Appa- rats hineinpasst und bei welchem 18=0.10"m und die Ver- grösserung 35 beträgt. Wir fanden dabei die in der zwei- ten Colonne der folgenden Tafel enthaltenen Zahlen, welche Correctionen der Microscopablesungen wegen der Ungerad- heit des Cylinders enthält. Es zeigten sich indessen systematische Unterschiede, je nachdem die Platte aufwärts oder abwärts gefährt wurde. Die entsprechenden Correctionen sind in der dritten und vierten Colonne enthalten. Jedenfalls rährt dieser Unter- Messapparat fär photographische Platten. MOA, KSP SINA = ont nee NA NÄS on dör TN MT 221 schied davon her, dass die Zahnstange schräg geschnitten ist und dass daher ein Druck und eine Bewegung seitwärts entsteht. Es wird sich desshalb noch empfehlen die Zähne dieser Stange etwas abfeilen zu lassen. Auf die gewöhn- lichen Messungen mit dem Apparat ibt doch dieser Um- stand keinen Einfluss ein, indem dann das Triebrad gar nicht während der Messung eines Sterns angefasst wird. Ablesung Correction Correction bei Bewegung der vertikalen des von — 65 gegen — von + 65 gegen Scala: Cylinders : + 65: — 65: -— 65 + 4.28 + IN.62 + 4.92 — 60 + 243 + 1.33 + 3.62 150) + 1.99 + 1.35 + 2.61 -- 50 + 1.00 + 0.46 + 1.51 — 45 — 0.10 + 0.28 — 0.45 — 40 — 1.05 — 0.66 =E dn — 35 — 1.34 — 0.89 — 1.80 — 30 — 1.69 =— 108 — 2.31 — 25 — 1.68 — 1.31 — 2.06 — 20 — 1.58 — 1.05 — 2.11 — 15 — 1.42 — 1.18 -— 1.67 — 10 — 0.97 — 0.82 — punkterna Ps. (En fullständig Fig. 1 bransch bildas af en eller flere kurvdelar, hvilka af en punkt kunna kontinuerligt genom- faras så, att punkten återkommer till sitt utgångsläge). Upp- fattas P, och P, såsom rörliga punkter på kurvan, så in- ses, att dubbelpunkten DN, passeras i tangenternas riktning antingen en gång af båda punkterna eller två gånger af den ena af dessa punkter. I det förra fallet äro båda branscherna af jämnt ordningstal, ovaler (fig. 1), emedan de skäras af I! i två reella punkter; dubbelpunkterna utgöras af ovalernas reella snittpunkter. I det senare fallet tillhör D, blott den ena branschen; båda branscherna äro af udda ordningstal och böra sluta sig genom oändligheten, emedan de ej kunna skära räta linien D,D, i andra punkter än D, och D., då kurvan är efidast af fjärde ordningen. (Jäm- för fig. 4. Linien ! måste under sin vridning tänkas gå genom D,). Ännu må anmärkas, att i det förra fallet inga reella tangenter kunna dragas från den andra dubbelpunk- ten D,, hvaremot i det senare fallet sådana tangenter tyd- ligen utgå från Ds. (b) Från dubbelpunkten D, gå tvänne reella tang- enter ty och ta toll. kurvan. Då ! under sin vridning kring D, passerar tangen- terna t, och t,, så öfvergår den från ett gebit, där -P, och P, äro reella, i ett annat, där de äro konjugerade imagi- nära, eller tvärtom. Genom de båda tangenterna delas hela planet i tvänne par vinkelformiga gebit V,'V,;” och VV”, af hvilka blott det ena paret innehåller reella punkter af 225 kurvan; dubbelpunktstangenterna i D, böra därföre falla inom detta gebit-par. De gebit, som höra till samma par, antagas sammanhänga i oändligheten. Vi begynna vrida ! från läget t,, uti hvilket .P, och P, sammanfalla i 7,. För hvarje position som I! intager fås tvänne punkter P, hvilka samtidigt gå genom Dy. D, pas- seras i tangenternas riktning antingen en gång af båda punkterna eller två gånger af den ena punkten. P, och P. sammanfalla åter i 75, då ! uppnått läget t,. Följderna af punkterna P, och P, sammanhänga således i 7, och T:s; de bilda följaktligen tillsammans en fullständig bransch af jämnt gradtal, en oval. Vid fortsatt vridning af I från t, till begynnelseläget t, träffas kurvan i inga andra reella punkter än dubbelpunkten Di. Ovalen kan förete tvänne olika former allt eftersom D., faller utom eller inom den af dubbelpunktstangenterna i D, bildade vinkel, som helt och hållet ligger inom gebiten V,yV,'. Antaga vi det förra fallet (fig. 2) och fästa oss vid följderna af punkterna P;, och P, under det I! öfverfar vinkeln 7, D, D., så inses, att de tillsammans böra bilda en ögla, d. v. s: en sådan del af kurvan som kan genomlöpas . af en punkt, utgående från dubbelpunkten i den ena tang- entens riktning, så att ingen Fig. 2 annan dubbelpunkt passeras och att återkomsten till dub- belpunkten sker i den andra tangentens riktning. Äfven- så finner man, att en punkt som utgår från D, måste ge- nomlöpa en annan ögla. Kurvan har således tvänne öglor. Ligger D, däremot inom vinkeln 4, D, B, (pl. II), hvil- ket motsvarar det senare fallet, och vi begynna vrida I från läget t,', så öfvergår den ena af punkterna P, P, i gebitet Vy då ! sammanfaller med D,B,; båda passera genom D; då I! är i läget D, D,; detta kan ej ske med mindre än att den andra punkten åtminstone en gång går genom oänd- 15 226 ligheten. När ! vid fortsatt vridning öfver D> kommer i läget D,A4, öfvergår åter den ena af punkterna P, P, ge- nom D, uti ett annat gebit; båda punkterna böra samman- falla då ! uppnått £,'; således måste oändligheten återigen pas- seras minst en gång till af endera punkten. Af detta resonne- mang framgår, att ovalen åtminstone två gånger går genom oändligheten och att den ej har öglor. (ec) Från Di, gå fyra reella tangenter till kurvan. Af det förut sagda är klart, att tangenterna dela pla- net i fyra par vinkelformiga gebit, af hvilka tvänne par innehålla alla reella punkter af kurvan. Här äro tre fall möjliga. (e) Båda dubbelpunktstangenterna i D, ligga inom samma par gebit som D. (fig. 3). Vrides ! från läget t, till t,, så hafva vi för oss det nyss behandlade fallet; inom gebiten V, V;” bör därföre fin- nas en fullständig bransch med båda dubbelpunkterna. Vid fortsatt vridning från t, till t, fås inga reella punkter. Mel- lan lägena t; och t, träffas kurvan åter 1 två reella punk- ter, hvilka sammanfalla i 7; och 7;; inom gebiten V3" V3” ligger följaktligen äfven en fullständig bransch, som ej kan gå genom D,, eme- - dan punkten DN, i sådant // fall blefve åtminstone tre- faldig. Mellan lägena t, och t, falla återigen inga reella punkter. Vi finna således, att kurvan består af tvänne fullständiga Fig. 3 branscher, båda ovaler; dubbelpunkterna äro båda på en och samma oval, hvilken antingen har två öglor eller är utan sådana, såsom under (b) blifvit ådagalagdt. (co) Dubbelpunktstangenterna i D, ligga i ett och samma par gebit (V,' V;”) och dubbelpunkten? D, ligger inom ett annat. par (V3-V3). SEN Sd ENA RR re RR RA Fr ST I tå INR ARE rn WASA Me FAN dj É ; Os ; G t F & S 221 Under det 7! vrides från t, till £,, måste följderna af punkterna FP, och P,, sammanhängande i 7, och 75, bilda en fullständig bransch med dubbelpunkten D,. Likaså må- ste i gebiten Vy V;” finnas en annan fullständig bransch med dubbelpunkten PD... Kurvan består således af två full- ständiga bramseher med hvar sin dubbelpunkt; bägge äro ovaler, emedan de skäras af ! i ett jämnt antal reella punkter. (es). Tangenterna i D, ligga inom skilda par gebit (fig. 4). Gifva vi akt på punkterna P, och P, under det I öf- verfar gebitet Vy,' V;”, så finna vi, att följderna af dessa punkter, hvilka sammanslutas i 7, och 73, böra bilda en fullständig bransch. Emedan blott den ena af tangenterna i D, fal- ler inom nu ifrågavarande gebit så kan branschen blott en gång gå genom D,; den måste därföre alltid sluta sig genom oändlig- heten. Inom VV” falla inga reella punkter. Vid fortsatt vrid- ning från t; till t, sammanfalla | Px och £3 1 73 OCh dy; deras Fig. 4 följder måste tillsammans bilda en fullständig bransch, hvil- ken blott en gång kan gå genom D, och sluter sig där- före genom oändligheten. Af det anförda framgår äfven, att dessa branscher, betraktade hvar för sig, skäras af Ii tre reella punkter; af någon annan linie kunna de ej heller skäras i flere än tre punkter, ty om så vore fallet, skulle skärningspunkternas antal böra vara åtminstone fem, hvilket hos en kurva af fjärde ordningen ej är möjligt. Vi hafva följ- aktligen tvänne fullständiga branscher, hvilka båda äro serpentiner; deras reella snittpunkt är en af dubbelpunk- terna; den andra dubbelpunkten befinner sig på ena serpen- tinen. (Benämningen ,,serpentin' användes uti Schröters förut citerade arbete för en fullständig bransch af tredje ordningen). 228 Nu kunna vi med lätthet göra en indelning af kur- vorna af fjärde ordningen med två dubbelpunkter efter den plan vi tidigare anfört. De kombinationer, som af antalen reella tangenter från båda dubbelpunkterna till kurvan vore tänkbara, äro: från den ena dubbelpunkten 0, 0, 0, 2, 2, 4 och från den andra resp. O, 2, 4, 2, 4, 4 tangenter. Ome- delbart inses att kombinationen (0, 2) ej kan förekomma, emedan, på grund af hvad under (a) blifvit bevisadt, kur- van måste bestå af två fullständiga branscher och, enligt hvad under (b) blifvit sagdt, af en bransch. Ej heller är kombinationen (2, 4) möjlig, ty det förra antalet tangenter fordrar att kurvan består af en bransch, det senare antalet betingar däremot två branscher. Vår klassifikation gifver alltså följande sju arter. I. Från båda dubbelpunkterna kunna två reella tangen- ter dragas till kurvan. Kurvan består af en oval. I a. Ovalen har två öglor. I b. OÖvalen är utan öglor. IL. Från dubbelpunkterna gå inga reella tangenter. Kur- van består af två ovaler, som skära hvaramdra i två reella punkter. HIHI. Från hvardera dubbelpunkten gå fyra reella tangen- ter. Kurvan består af två ovaler. IT a. Båda ovalerna hafva en dubbelpunkt. III b. Den ena ovalen har två, den andra har inga dubbelpunkter. TITT b,. Ovalen med dubbelpunkterna är utan öglor. IIT by, Ovalen med dubbelpunkterna har två öglor. HV. Från den ena dubbelpunkten gå fyra, från den an- dra gå inga reella tangenter. Kurvan består af två serpentiner. Dessa arter kunna sedan indelas i species efter kur- vans förhållande till den oändligt aflägsna linien. För att fr 229 få en öfverblick af kurvornas utseende kunna vi för deras framställning med fördel använda en metod, som grundar sig därpå, att man, utgående från lämpliga afarter af kur- vor af fjärde ordningen, på ändamålsenligt sätt upplöser dubbelpunkter så att blott två af dem återstår och att de i hvarje fall önskade kurvorna erhållas. Vi visa tillika, huru de olika arterna kunna frambringas genom konstruktion. Kurvor af fjärde ordningen med två dubbelpunkter alstrade genom projektiviska strål-involutioner. Alstret af tvänne projektiviska strål-involutioner är, som bekant, en kurva af fjärde ordningen med två dub- belpunkter. Att kurvan är af fjärde ordningen, d. v. s. af en rät linie skäres i fyra punkter, inses omedelbart, om man betänker, att på hvarje rät linie i strålknippens plan dessa knippen bestämma tvänne förenade projektiviska punkt- involutioner af andra graden, som hafva fyra sig själf mot- svarande element, punkter, och att just dessa punkter ut- göra snittpunkterna mellan linien och kurvan. Topparna för de båda strål-involutionerna blifva dubbelpunkter, ty räkna vi föreningslinien mellan topparna till. det ena knip- pet, så skär den sinas-bägge motsvarande strålar i det an- dra knippet uti toppen för det andra knippet, hvarest såle- des tvänne kurvpunkter sammanfalla. Tvänne strål-involutioner kunna göras projektiviska t. ex. sålunda, att man reducerar dem till enkla polarknippen, hvilka sedan sättas i projektiviskt beroende af hvarandra. Vi upprita alltså en konisk sektion, enklast en cirkel, ge- nom topparna för de båda involutionerna, bestämma po- lerna och fastställa tre godtyckligt valda strålar uti det ena polarknippet såsom motsvarande till tre godtyckliga strålar i det andra polarknippet. Snittpunkterna mellan motsva- rande strålar i dessa tvänne grupper af tre strålar, jämte polerna, bestämma en konisk sektion K, som förmedlar projektiviteten mellan båda involutionerna. Uppfattas en tan- gent såsom föreningslinie mellan två oändligt nära hvar- 230 andra belägna punkter, så finner man, att motsvarande strålar till dubbelstrålarna äro tangenter från topparna till kurvan. Dubbelstrålarna åter erhållas såsom föreningslinier mellan topparna och beröringspunkterna å tangenterna från resp. poler till hjälpcirkeln. Från hvardera dubbelpunkterna gå således högst fyra tangenter ?). Beträffande alstrets förhållande till den oändligt af- lägsna linien anmärka vi följande. De oändligt aflägsna punk- terna på kurvan utgöra snittpunkter mellan motsvarande strålar som äro parallela. Dessa strålar finna vi sålunda, att vi förskjuta det ena knippet parallelt med sig själft så att dess topp 73 sammanfaller med det andra knippets topp T,, konstruera sedan polen P; för det förflyttade knippet och upprita härefter den koniska sektion KX” som nu för- medlar projektiviteten mellan de förenade involutionerna. Snittpunkterna mellan denna koniska sektion och hjälpcir- keln, förenade med topparna, gifva de sig själf motsvarande strålarna i de förenade strål-involutionerna, hvilka strålar, förflyttade till de ursprungliga topparna, utgöra de sökta parallelena; deras antal är tydligen fyra, af hvilka noll, två eller alla fyra kunna vara imaginära. Genom att gå den omvända vägen kan man få alstret att skära den oändligt aflägsna linien i noll, två eller fyra reella punkter, af hvilka två, tre eller alla fyra kunna sammanfalla, alltefter det läge som koniska sektionen KX” intager i förhållande till hjälp- cirkeln. HI a. Kurvor, bestående af en med tvänne dubbelpunkter försedd oval med två öglor. För att genom tvänne projektiviska involutioner fram- bringa denna art taga vi polerna utom hjälpeirkeln och an- taga den koniska sektion K, som förmedlar projektivite- ten, så att i hvardera involutionen endast den ena dubbel- 1) Se äfven Neovius, Kurvor af tredje och fjärde graden betrak- tade såsom alster af tvänne projektiviska involutioner. 231 strålen har reella motsvarande strålar. Göras nu ej några vidare antaganden, fås endera af de under I upptagna kur- vorna. För att med säkerhet erhålla arten I a, så måste topparna stå till tangenterna i desamma i ett sådant förbål- lande som under (b) tidigare klargjorts. Detta kan uppnås utan svårighet. Vi veta att tangenterna i topparna utgöras af de strålar som motsvara toppstrålen, räknad till det ena eller andra knippet. Följaktligen kunna dubbelpunktstang- enterna i t. ex. toppen 7', konstrueras utan kännedom af läget af toppen 75; detsamma finna vi vara fallet äfven med de tvänne öfriga tangenterna från 7, till kurvan. Till först konstruera vi därföre tangenterna uti och ifrån top- pen 7, och gifva därefter åt 7. ett sådant läge, att ofvan påpekade fordringarna för den önskade arten blifva upp- fyllda. "Då befinner sig äfven toppen 7, till tangenterna i T, uti samma läge som 73 till tangenterna i 7',, ty om så ej vore fallet, så fordrade den ena dubbelpunktens läge att kurvan hade öglor — den andras, att kurvan vore utan öglor. Kurvan finnes framställd å pl. I. För att ernå större enkelhet i konstruktionen äro polarknippena såväl å denna plansch som å de följande planscherna i perspektiviskt läge. Koniska sektionen K sönderfaller då i tvänne räta linier: perspektivaxeln p och sammanbindningslinien mellan po- lerna. Af figuren framgår att den oändligt aflägsna linien skär kurvan i två reella punkter. Härå visa vi huru olika species af nu ifrågavarande art frambringas genom upplösning af dubbelpunkter hos af- arter af kurvor af fjärde ordningen !). Någon närmare ut- läggning af de flesta af figurerna är ej nödig. För att få figurerna, hvilka naturligtvis blifva blott schematiska, i möj- ligaste mån riktiga, bör man gifva akt på inflexionsställena, så att tangenterna i dem skära kurvan blott i en punkt utom inpflexionspunkten. Äfvenledes måste observeras att asymp- ö 1) En analog metod kan anvärdas äfven för ytor. Se Klein, Uber Flächen dritter Ordnung, Math. Ann., Bd VII. 232 toterna skära kurvan i ändligheten i inga eller i två punk- ter; är asymptoten en inflexionstangent, så är antalet af dess i ändligheten belägna snittpunkter med kurvan ett. En undulationstangent i en oändligt aflägsen punkt kan ej skära kurvan i någon annan punkt. — «). Den oändligt aflägsna linien skär kurvan i inga reella punkter (fig. 5). Afarten från hvilken vi utgå består af tvänne ellipser. 8). Den oändligt aflägsna linien skär kurvan i två reella punkter (fig. 6 och 7). Afarten från hvilken utgås är tvänne koniska sektioner eller en Fig. 5 ellips och två räta linier. De räta linierna äro asymptoter till kurvan. 81). Båda oändligt aflägsna punk- terna falla på en ögla (fig. 6). Fig. 6 82). De oändligt aflägsna punkterna sammanfalla och ligga ej på någon ögla (fig. 7). Kurvan går paraboliskt i oändligheten. ns CM ARS y)- Den oändligt aflägsna li- nien skär kurvan i fyra reella punkter. Afarterna från hvilka utgås: fyra räta linier, två räta linier och en parabel eller tvänne parabler (fig. 8—12). 71). Båda öglorna blifva skurna (fig. 8). y.)- Den oändligt af- lägsna linien tangerar kur- van i en punkt och skär den i två punkter (fig. 9). 234 ys)- Båda dubbel- punkterna ligga på den oändligt aflägsna linien (fig. 10). Tangenterna i en dubbelpunkt måste i detta fall vara parallela. y.)- Den oändligt af- lägsna linien är en dub- belpunktstangent = (fig. 11). Afarten från hvil- ken utgås består af en parabel och två räta linier, af hvilka den ena är parallel med para- belns axel. ys). Den oändligt af- lägsna linien är en in- flexionstangent; den skär således kurvan i tre sam- manfallande och i en därifrån skild punkt (fig. 12). Till kurvan kom- mer man sålunda, att man i fig. 9 låter punk- ten 4 sammanfalla med tangeringspunkten £ på 230 den oändligt aflägsna linien. Då försvinner delen ACB och D,A ansluter sig parabelartadt till nämnda linie. ”Observe- ras bör, att anslutningen af partialbranscherna EB och DB sker i samma punkt men från olika sidor om den oändligt aflägsna linien. Sammanfalla fyra punkter på den oändligt aflägsna linien, så skilja sig kurvorna ej på något karakteristiskt sätt från dem som tangeras af samma linie i en punkt (jämför fig. 7). Detta finna vi äfven genom att i fig. 12 bringa punk- ten £ att sammanfalla med inflexionspunkten £; då måste partialbranschen FEB försvinna och D,F bör ansluta sig parabelartadt till den oändligt aflägsna linien från samma sida som D.PB. Vi fortsätta ej längre uppritandet af till arten Ia hö- rande species. Med ledning af de här uppdragna torde det ej vara svårt att framställa andra till samma art hörande kurvor, stående i ett gifvet förhållande till den oändligt af- lägsna linien. Ib. Kurvor, bestående af en med två dubbelpunkter försedd oval utan öglor. Af det som under b och I a blifvit sagdt framgår, huru involutionerna böra anordnas för att dubbelpunkterna samt tangenterna = uti dem och ifrån dem Y till kurvan skola erhålla sådant in- bördes läge, att alstret blir en kur- va af denna art. Konstruktionen är genomförd å pl. II. Kurvan skär två gånger den oänd- ligt aflägsna linien. 236 Det är oss bekant att ett sådant specium som icke skulle skära den oändligt aflägsna linien i några reella punk- ter ej kan förekomma. Fig. 13 visar en kurva som går fyra gånger genom oändligheten. II. Kurvor, bestående af två ovaler som skära hvarandra i två reella punkter. Alstret af tvänne projektiviska strål-involutioner blir en kurva af ifrågavarande art om knippena antagas så, att från topparna inga reella tangenter gå till kurvan. Detta inträffar säkert då båda polerna väljas inom hjälpcirkeln ty då blifva ju tangenterna från polerna till hjälpcirkeln imaginära och således äfven dubbelstrålarna i våra involu- tioner imaginära (pl. HD. Följande species må tjena som exempel på kurvornas utseende. a). Den oändligt aflägsna li- nien skär kurvan i inga reella punk- ter (Mos 8). Två reella punk- ter af kurvan ligga på den oändligt aflägsna linien (fig. 15). Age Po VANN 257 y). Den oändligt aflägsna linien skär kurvan i fyra reella punkter (fig. 16—17). N/ V 7). Hvardera ovalen skäres i två punkter (fig. 16). 7). Båda dubbel- punkterna äro oänd- ligt aflägsna (fig. 17). Eg: 17 FIT «a. Kurvor, bestående af två ovaler, med en dubbel- punkt på hvardera ovalen. Beträffande kurvornas alstring genom projektiviska in- volutioner (pl. IV) anmärka vi: Efter det polerna och perspektivaxeln antagits så, att från båda topparna gå fyra reella tangenter till kurvan, konstrueras tangenterna uti och ifrån den ena af topparna. Den andra toppen väljes härå i ett sådant läge i förhål- NAS 5 SNES ER pr fet ) SERA SE 238 lande till nämnda tangenter som under (c,) närmare blifvit angifvet. «). Den oändligt. aflägsna li- nien skär ej kurvan i några reella punkter (fig. 18). 8). Kurvan skäres af den oänd- ligt aflägsna linien 1 två punkter; de böra alltid ligga på samma oval. Fig. å pl. IV är ett exempel, tillhö- rande detta specium. y). Oändligt af- lägsna linien träffar I kurvan 1 fyra reella punkter (fig. 19). ITF Ö0,. Kurvor, bestående af tvänne ovaler, den ena utan dubbelpunkt, den andra med ivå dubelpunkter men utan öglor. Å plansch V hafva vi en till denna art hörande kurva såsom alster af två projektiviska involutioner. Från båda topparna gå fyra reella tangenter till kurvan. Involutionerna antagas i enlighet med anmärkningen för III a, hvarjämte hänsyn tages till de egenheter hos ovalen utan öglor, hvilka under (b) blifvit bekantgjorda. Således skall först och främst toppen 7, (eller dubbelpunkten Ds) ligga inom vinkeln 239 T; D, TT, emedan dubbelpunktstangenterna 4, D, och B, D, äro inom denna vinkel. Vidare måste DD; falla inom vin- keln 4, D, B, för att en kurva utan öglor skall framalstras. För läget af 7', (eller D,) fås analoga villkor; de äro emel- lertid för D, uppfyllda, så snart de äro det för D,. Fig. 20 visar oss ett specium, hvilket EE af den oändligt aflägsna linien i två punkter. Kurvan å pl. V har fyra punkter på den oändligt aflägsna linien; tvänne punkter äro på hvarje af ovalerna. Ett sådant specium, som skulle falla fullständigt i ändligheten, existerar icke. HI 55. Kurvor, bestående af två ovaler, den ena utan dubbelpunkt, den andra med tvänne dubbelpunkter och två öglor. Med fästad uppmärksamhet å hvad som under (c;) in- hemtats, är det ej svårt att med ledning af hvad för näst- föregående art blifvit sagdt antaga involutionerna så att arten III b, erhålles. «). Kurvan har inga reella punk- ter i oändligheten (fig. 21). 240 2 Den oändligt aflägsna linien skär kurvan i två reella punkter (fig. 22). y). Den oändligt af- lägsna linien skär kurvan i fyra punkter. För kurvan fig. 25 utgöras dessa fyra punk- ter af i en dubbelpunkt sammanfallande tvänne punkter och i en tange- ringspunkt närbelägna tvänne punkter. IV. Kurvor, bestående af tvänne serpentiner. Tvänne projektiviska strål-involutioner alstra en hit- hörande kurva, om vi taga polerna och den koniska sek- tion, som förmedlar projektiviteten mellan involutionerna, så, att båda dubbelstrålarna i det ena knippet motsvaras FERRAN EE AS fr VISE SR NS RSA 241 af reella strålar i det andra knippet och att ingendera dub- belstrålen i det senare knippet har reella motsvarande strå- lar i det förra (pl. VD. Då utgå ju från den ena toppen fyra och från den andra toppen inga reella tangenter, hvilket just är den karakteristiska egenskapen hos denna art. Vi finna återigen icke ett specium, som skulle hafva enbart imaginära punkter på den oändligt aflägsna linien, ty hvarje serpentin har åtminstone en reell punkt oändligt aflägsen. Vi upprita som exempel följande species. 8). Kurvan skäres af den oändligt aflägsna linien i två punkter (fig. å pl. VD. Tangenterna i de oändligt af- lägsna punkterna, asymptoterna, skära hvarje bransch blott uti en punkt i ändligheten, emedan branscherna äro af tredje ordningen. Fig. 24 y)- Den oändligt aflägsna linien skär kurvan i fyra punkter (fig. 24—27). 7). Tre af de oändligt aflägsna punkterna falla på branschen med dubbelpunkten (fig. 24). 16 242 y.). Båda dubbelpunkterna äro oändligt aflägsna (fig. 25). Fig. 25 y3). Den oändligt aflägsna linien är tangent uti den dubbelpunkten, hvari branscherna skära hvarandra (fig. 26). 243 Härå behandla vi i korthet B. Kurvor af fjärde ordningen med en dubbel- punkt och en spets. Tidigare har frambhållits, att till en kurva af ste ord- ningen med dJ dubbelpunkter och z spetsar kunna dragas n(n—1)—25 — 32 tangenter från en godtycklig punkt. För nu i fråga varande kurvor äro dessa tangenters antal således sju. Välja vi själfva spetsen till den punkt, hvari- från tangenterna skola dragas, och observera, att uti åter- vändstangenten i spetsen tre tangenter sammanfalla, så finna vi, att från spetsen gå, utom tangenten i den själf, fyra andra tangenter till kurvan. Af dessa kunna noll, två eller alla fyra vara imaginära. Vi undersöka huru kurvans ge- stalt beror häraf. (a) Från spetsen gå inga reella tangenter. En rät linie !, som vrides kring spetsen S, måste i hvarje af sina lägen skära kurvan, utom i £S, i två andra punkter P, och P,. Då ! sammanfaller med återvändstang- enten i £S, faller en af dessa punkter i spetsen. Följderna af punkterna FP, och P, måste uppenbart utgöra tvänne fullständiga branscher, af hvilka den ena är behäftad med en spets (S). Båda branscherna skäras af I i ett udda an- tal punkter. Branscherna gå genom dubbelpunkten D från halfplanet på ena sidan om DS till halfplanet på andra si- dan om densamma och kunna icke träffa SDN i andra punk- ter än S och D; således måste de sluta sig genom oänd- ligheten. Kurvan består följaktligen af tvänne serpentiner. (b) Från spetsen gå två reella tangenter. Kurvan bör helt och hållet ligga inom ett och samma par af tangenterna bildade vinkelformiga gebit och bestå af en fullständig bransch. Den skäres af linien li ett jämnt antal punkter, är således en oval. (€) Från spetsen gå fyra reella tangenter. (e,) Dubbelpunkten och tangenten i spetsen ligga inom 244 Ö skilda par gebit. Kurvan består af tvänne ovaler; dubbel- punkten är på den ena ovalen, spetsen på den andra. (ce) Tangenten i spetsen ligger inom samma gebit som dubbelpunkten. Kurvan består af två ovaler; spetsen och dubbelpunkten äro på samma oval. Vi funno nyss, att till en kurva af fjärde ordningen med en spets och en dubbelpunkt sju tangenter kunna dra- gas från en godtycklig punkt. Från dubbelpunkten gå blott tre tangenter, emedan tangenterna i dubbelpunkten själf må- ste räknas för fyra. Af dessa tre kunna två vara imagi- nära. Häraf betingas följande gestalter hos kurvan. (a) Från dubbelpunkten går en reell tangent. Begynna vi vrida ! kring dubbelpunkten D från lä- get t, så att den skär kurvan i reella punkter P, och P>, så måste dessa punkter sammanfalla i S då ! uppnått läget DS. Vid fortsatt vridning af ! blifva skärningspunkterna imaginära tills ! återkommer i begynnelseläget t,. Kurvan ligger följaktligen helt och hållet inom det ena af de aftan- genten t, och linien DS bildade tvänne paren gebit och ut- göres af en oval. (b) Från dubbelpunkten gå tre reella tangenter. Med lätthet inses, att dessa tre tangenter jämte för- eningslinien mellan dubbelpunkten och spetsen bilda fyra par vinkelformiga gebit, af hvilka tvänne par innehålla alla reella punkter af kurvan. Alltefter det läge som spetsen och tangenterna i dubbelpunkten intaga i förhållande till hvarandra och till de olika gebiten, bör kurvan bestå af: (b,;) två ovaler, den ena med spets, den andra med dubbelpunkt; (ba) två ovaler, dubbelpunkten och spetsen äro på en och samma oval; eller (b3) två serpentiner. Genom att kombinera antalen tangenter från spetsen och dubbelpunkten och sedan genomföra en dylik betrak- telse som den vi gjort för kurvor med två dubbelpunkter, erhålles följande resultat: RR NEP TT (ENT Ne 20: SS ER 245 I. Från spetsen gå två tangenter, från dubbelpunkten går en tangent. Kurvan består af en oval. IH. Från spetsen gå fyra, från dubbelpunkten gå tre tang- enter. Kurvan består af två ovaler. II a. Spetsen är på den ena ovalen, dubbelpunk- ten på den andra. II b. Spetsen och dubbelpunkten äro på samma oval. II. Från spetsen går ingen tangent, från dubbelpunkten gå tre tangenter. Kurvan består af tvänne serpentiner. Dessa fyra arter kunna nu åter indelas i species efter deras förhållande till planets oändligt aflägsna linie. Härtill hörande figurer kan man bilda sig genom att hos motsva- rande kurvor med två verkliga dubbelpunkter och öglor låta den ena af dessa punkter öfvergå i en spets sålunda, att dubbelpunktstangenterna sammanfalla och öglan försvinner. Ännu gifva vi en öfversigt af C. Kurvor af fjärde ordningen med två spetsar. Från en godtycklig punkt kunna 4(4—1)— 2.0— —3.2—6 tangenter dragas till dessa kurvor. Från spetsarna gå blott tre tangenter, emedan återvändstangenten absor- berar tre af dem. Två af tangenterna från spetsen kunna vara imaginära, hvarigenom följande arter uppstå. I. Från hvardera spetsen går en reell tangent. Kurvan består af en oval. HH. Från hvardera spetsen gå tre reella tangenter. Kur- van består af två ovaler. Il a. Båda ovalerna hafva en spets. II b. Den ena ovalen har två, den andra har inga spetsar. 246 Olika species erhållas efter samma grunder som för de föregående arterna. Af deras utseende får man kännedom genom att hos kurvor med två dubbelpunkter och öglor låta båda dubbelpunkterna öfvergå i spetsar. Äfvenledes kunna vi genom tvänne projektiviska strål- involutioner alstra såväl kurvor med en spets och en dub- belpunkt som ock sådana med tvänne spetsar. För att för hvarje art träffa de riktiga antagandena behöfva vi endast tillägga, att om föreningslinien mellan topparna motsvaras af en dubbelstråle, så uppstår i den toppen, hvarifrån dub- belstrålen utgår, en spets med dubbelstrålen som tangent. Till sist må ännu anmärkas, att det förfaringssätt, som här blifvit användt för klassifikation af kurvor af fjärde ordningen med två dubbelpunkter, kan äfven användas för indelning af fjärde ordningens kurvor med en dubbelpunkt och af sådana med tre dubbelpunkter. RU | AE tr RS [LE ERAN - LE. K i SR SNR EA - | - EF US NN Ey EI TI ETLV: Ed PI VI Sur un spectro-photométre construit pour distinguer directement les raies telluri- ques dans le spectre solaire. Notice préliminaire par G. Melander. M. Brewster a le premier en 1833 découvert des modi- fications du spectre solaire qui consistaient dans Pappari- tion de bandes obscures dont le spectre solaire s'enrichis- sait au lever et au coucher du soleil et qui disparaissaient quand le soleil avait une certaine hauteur au-dessus de I'hori- zon. MM. Brewster et Gladstone!) n'ont pas réussi å re- produire directement ce pheénoméene d'absorption. M. Janssen a repris ces expériences ?) en 1862. I a estimé les variations d'intensité des raies du spectre so- laire, le soleil étant å Ihorizon et au méridien, et trouvé que les raies telluriques sont résolubles en raies fines com- parables aux raies solaires proprement dites. Elles sont faibles mais pas invisibles, le soleil étant au méridien. M. Janssen 3) a encore étudié les spectres de la Iu- miére de la Lune et des étoiles å I'horizon et au méridien et ainsi confirmé V'origine terrestre de quelques bandes dans ces spectres. Dans un plus récent mémoire M. Janssen ?) donne ses études sur PFinfluence de atmosphere sur le spec- Phil Trans: Vol: 150=I 1860-p. 149. ?) Ann. de chimie et de phys. (4) XXIII, 274; 1871. RA : Compt. rend. LXTIII p. 289, 1866. EST VARVA I Ae RYSARE 248 tre solaire, expériences faites sur le Faulhorn (septembre 1864) et sur le lac de Geneve (octobre 1864). Ces obser- vations confirmant aussi I'origine terrestre des bandes ,,tellu- riques'. Il a encore fait des expériences directes pour prou- ver Paction de la vapeur d'eau dans Patmosphére. Un tube en fer de 37 metres était monté et placé dans une caisse en bois de méme longueur, contenant de la sciure de bois bien séche. Par cette disposition toute perte sensible de chaleur était empéchée. La vapeur d'eau surchauffée était fournie par un locomobile et la lumiére par une rampe de seize becs de gaz disposés suivant Paxe du tube. dCette lumiére permettait d'apercevoir la production des plus faibles bandes obscures, C'est-å-dire cinq groupes, répartis de Då A, et parmi les quels se trouvaient le groupe A et une grande partie de B£B. M. Janssen observa en outre par cette expé- rience que la partie la plus réfrangible du spectre de la lumieére transmise s'est montré treés-sombre, tandis que le spectre était brillant dans les régions du rouge et du jaune, bien que la vapeur deau absorbe énergiquement certains rayvons, rouges et jaunes. M. A. J. Angström !) a confirmé Fopinion de M. Jans- sen en observant la disparition complete des groupes de raies attribués å la vapeur deau, au mois de janvier 1864, å Upsal, par une température de — 27? C, atmosphere étant presque absolument desséchée par le froid. Les groupes A, B et a seuls subsistant par les grands froids, M. Ang- ström en conclut que ces groupes doivent avoir pour Oori- gine Pabsorption produite par un gaz permanent de Pat- mosphére terrestre, probablement Pacide carbonique. M. Piazzi Smith?) a observé avec un spectroscope å faible dispersion PFabsorption de la vapeur d'eau dans PFat- mosphére et trouvé des relations entre Fintensité des ban- des aqueuses (rain bands) entre C et D et les changements du temps. 1!) Comptes rend, LXIII p. 647. Recherches sur le spectre solaire I: Spectre normal du soleil.. Upsala 1868. ?) Madeira spectroscopie. BE NT LA Pra 249 M. Cornu !) a comparé des raies telluriques dont Fin- lensité est variable suivant Pépaisseur atmosphéridue tra- versée par le faisceau observé, avec les raies fixes des élé- ments métalliques qui sillonnent également le fond continu du spectre solaire. ; j M. Langley?) a trouvé que les groupes A et B, ob- servés avec une forte dispersion, présentent une structure tout å fait analogue et sont formés d'une bande résoluble et d'une série de doubles lignes formant cannelures. Il en concelut que ÅA et B sont dus tous deux a la méme sub- stance absorbante existant dans atmosphere séche. M. Egoroff?) å étudié le spectre produit par un puis- sant foyver électrique, placé å une distance de plusieurs kilo- métres de PFobservateur. Il a ainsi par exemple observé le spectre d'absorption de la couche atmosphérique comprise entre le Mont-Valérien et F'Observatoire de Paris. M. Cornu 2), a essayé une méthode bien géniale pour distinguer les raies telluriques. Voici sa déscription de la méthode: ,,Le -principe de la méthode est le déplacement des raies dans le spectre de la lumiere émise par une source en mouvement absolu ou relatif, énoncé pour la premiere fois en 1849 par Fizeau dans un mémoire rectifiant les idées de Doppler. M. Tholloh a la premier fait F'expérience ou le déplacement då å la rotation du Soleil, a été mis hors de doute. TLartifice tres élégant, imaginé par M. Thollon, consiste å comparer aå des raies telluriques fixes les raies solaires, qui se déplacent suivant qu'on prend comme source rune ou PFautre extrémité de PFéquateur solaire (C. R. XCI p. 369). Voici comment on doit opérer: On projette sur la fente du collimateur l'image trés petite du disque solaire produite par une lentille achromatique de Om 10 å Om12 de 1) Comptes rend. XCV p. 801, 1882. Journ. de physique (2) II, p. 58, 1883. Journ. de PEcole Polyt. cahier. 175. 2) Proc. of The Americain Acad. 1878. 3) Comptes rend. XCIII p. 385 et 788,.1881; XCVII p. 555, 1883. ?) Ann. de chimie et de phys. (6) VII, 1; 1886. Comptes rend. XCVUHI p. 169, 1881. SR RE Sa 250 distance focale: on fait osciller rapidement (2 ou 3 fois par seconde) la lentille de maniére å amener alternativement les deux bords du disque tangentiellement au méme point de la fente. On voit alors les raies d'origine solaire oscil- ler comme la lentille, tandis que les raies telluriques restent fixes: les grains de poussieére dont le fil horizontal du réti- cule est toujours parsemé servent de repéres trés com- modes. L'amplitude de ce balancement des raies mobiles est d'autant plus grande que la direction de Péquateur so- laire est plus prés d'étre normale å la fente; mais, gråce å F'oscillation rapide quwon donne å Fimage, le balancement est si net qu'il est reconnaissable å peu prés dans toutes les orientations de FPéquateur solaire. Au moindre balance- ment, il se produit méme une singulieére illusion: les raies mobiles paraissent se détacher en relief et osciller en avant du plan des raies fixes". Les travaux les plus récents sur ce sujet sont basés sur une ou Fautre des méthodes décrites plus haut. Toutes ces méthodes ont cependant leurs inconvénients. Ainsi la méthode de faire la distinction des raies telluriques d'avec les raies solaires par la considération des intensités relatives å di- verses hauteurs du soleil est extrémement longue et pé- nible. Elle exige des séries d"observations de plusieurs heu- res faites dans des conditions météorologiques å peu prés constantes. La méthode employée par M. Egoroff a aussi ses diffi- cultés. Si la couche atmosphérique est suffisante pour pro- duire une absorption visible, Pintensité du spectre est géné- ralement, å cause de la grande distance nécessaire, trop faible pour permettre F'observation des raies telluriques les plus faibles. Enfin, la méthode de M. Cornu, quoique bien élégante, exige des installations si délicates, qu'elle n'est pas propre å étre emplovée en voyage ou pour les travaux ordi- naires de laboratoire. | C'est pourquoi j'ai cherché une méthode plus simple, qui donne cependant/Yintensité suffisante pour bien distinguer TyROY FIF VERSER 201 es raies telluriques et qui est autant que possible indépen- dant des changements des conditions météorologiques. Le spectrophotométre. Cet appareil, que M. Ph. Pellin, maison Jules Dubosq, a construit pour moi, en 1894, se compose d'un spectro- scope å vision directe avec un collimateur (C) dont la fente variable par la clef (S) recoit sur chacune de ses moitiés un faisceau de lumiere. [Iun, fourni par Ja lumiere å étudier, traverse FPobjectif O. L'autre, fourni par la source auxiliaire, est réfléchi par le miroir (MM), traverse, sil est nécessaire, les quatre verres d'absorption neutre (4), deux Nicols (NV), dont le premier est placé au centre d'un cercle gradué (ND) permet- tant de mesurer sa rotation, et est enfin renvoyé par ré- flexion totale par un prisme sur la fente du spectroscope. Dans cette position, les deux images des flammes sont verti- cales et juxtaposées, la fente du spectroscope étant horizon- tale, pour recevoir la lumieére émise par les deux images. — Un prisme redresseur !), placé dans Paxe du collimateur entre la fente et Fobjectif, permet cependant de placer le spectro- scope dans la position ordinaire, c'est-å-dire donnant deux spectres horizontaux. Les deux spectres superposés sont étu- diés par la lunette (LC), que Pon peut déplacer dans le plan horizontal au moyen d'une vis tangente, munie d'un tam- bour (T) divisé en 100 parties. Le nombre des pas entiers de vis parcourus est indiqué par une échelle (I) au-dessus de Finstrument. Au foyer de PFoculaire de la lunette sont deux lames de laiton noirci (V). En réglant Pécartement de ces lames on peut toujours se débarrasser de toute la lumiére étran- gere aux radiations dont on veut comparer l'intensité. Jai employé le spectrophotométre décrit ci-dessus pour déterminer lesquelles des raies noires du spectre lumineux sont telluriques et lesquelles d'origine solaire. 1) Journal de Physique t. VIII p. 1872. 252 Ce sont surtout les raies provenant de la vapeur d'eau, qui ont fait F'objet de mes études. La méthode employée est trés simple. Les rayons solaires directs étaient renvoyés par un hé- liostat, remplacant le miroir MM, dans le tube latéral du spec- troscope. Ces rayons ont servi de source auxiliaire. La lu- mieére å étudier était prise de la votåte céleste septentrio- nale, tout preés de PI'horizon. Les expériences étant faites vers le milieu du jour, les rayons solaires directs ont passé une couche relativement mince de P'atmosphére. Les rayons réfléchis par la votåte céleste ont au contraire, au moins en partie, passé par les couches épaisses de Pair inférieur qui contient les plus grandes quantités de vapeur d'eau. Les raies provenant de la vapeur d'eau doivent par conséquent étre beaucoup plus marquées dans le spectre de la voöte céleste que dans le spectre des rayons solaires directs. Si les parties entourantes des raies en question on la méme intensité, on peut bien voir cette difference dintensité entre deux raies correspondantes des deux spec- tres juxtaposés. Le point de ces expériences est par consé- quent de successivement rendre égales entre elles les inten- sités des diverses parties continues des deux spectres. Dans WE LARS VA SS VLT fe VN RN HAJ I Fr RS Å 253 ce but il faut faire passer les rayons directs, qui sont de beaucoup les plus intenses, en nombre convenable par des verres d'absorption neutre (4). En réglant les intensités au moyen des deux Nicols, on peut aussi égaliser les in- tensités des deux spectres, mais la sensibilité de ce moyen étant dépendante de PFangle de la rotation du Nicol il est plus utile d'employer les verres d'absorption neutre pour toujours maintenir la sensibilité des Nicols aussi grande que possible. Aprés avoir fait plusieurs expériences sur ce sujet,j'ai trouvé la méthode suivante la plus convenable pour déci- der quant deux parties continues sont également intenses: On déplace la lunette (L) au moyen de la vis tan- gente jusqwå recevoir la partie du spectre en question au milieu du champ visuel. On se débarrasse au moyen des deux lames de laiton noirci (V) de toute lumiere étrangére aux radiations å étudier. En réglant Pécartement de ces lames, on peut rendre aussi mince qu'on veut la raie lumi- nieuse visible entre elles. Si la fente ainsi formée est suffi- sement étroite on voit des raies lumineuses provoquées par la diffraction des deux cötés de ces raies originaires. Il vaut dquelquefois mieux chercher å égaliser FPintensité des raies si étroites que d'employer une fente oculaire plus large. Jai commencé ces recherches sur les monts Saleve, situés å 6 kilometres au sud-est de Geneve. Toutefois j'ai då conclure, au cours de mes expériences, quw'un lieu d'ob- servation situé plus bas serait plus avantageux, particulié- rement pour ce qui concerne les lignes causées par la va- peur d'eau. Je me représentais comme TFidéal dun lieu propre å ces observations, un endroit dont Pair serait trés sec et qui serait en méme temps situé au sud d'une contrée relativement humide. La partie nord du Sahara me pa- raissait remplir ces conditions. Je me rendis alors å l'oasis de Biskra pour y pour- suivre mes expériences. &Le lieu me parut bien choisi. Au sud de PFoasis s'étend le désert, sec et bröälant, tandis qu'au RR 3 Ce SR rd 254 nord VPhorizon est borné par des montagnes qui sont, au moins par intervalles, entourées d'un air assez humide. L'en- droit que je choisis pour y faire mes observations était si- tué dans la partie sud de Foasis. Lå les rayons réfléchis å Paide de Phéliostat dans le spectrophotométre avaient traversé une couche dair extrémement sec avant de péné- trer dans PFappareil: je faisais en effet ces expériences au milieu du jour. D'autre part les rayons renvoyés par la partie septentrionale de la voåte céleste avaient en grande partie traversé Pair qui entourait les montagnes; cet air étant généralement assez humide, Biskra se trouvait réali- ser les meilleures conditions pour mes observations. Mais le temps ne fut pas aussi bien choisi que le lieu. Depuis quatorze mois, au dire de M. Colombo, agent de la Compagnie de FOued Rirh, il wétait pas tombé une véri- table ondée de pluie. Gråce aå cette circonstance, Biskra ne fut pas aussi favorable quwil Peåt été dans des condi- tions normales. Jai découvert dans Pappareil, au cours des expérien- ces, une imperfection å laquelle je n'ai pas encore pu re- médier. Ainsi le pouvoir dispersif de Pinstrument est trop faible On peut dans plusieurs cas voir qu'une raie noire du spec- tre provenant de la voåte céleste est différente de la raie correspondante du spectre solaire direct, et cependant on ne peut assurer que ecette raie soit en toute son étendue d'origine tellurique. On est au contraire conduit å la con- clusion que cette raie est composée de plusieurs raies fines dont les unes proviennent de Fatmosphére, mais les autres sont d"origine solaire ou cosmique. C'est cette cause d'erreur qui a assez influé sur plu- =: sieurs de mes observations pour que je ne veuille pas en- = core rendre compte de mes résultats. Jai renoncé aussi pour les mémes raisons å mon pro- jet d'effectuer des observations sur la cöte nord de VAfri- que pour étudier les rayons lumineux réfléchis par la partie 255 septentrionale de la voåte céleste et qui ont par conséquent traversé Patmosphére preés de la surface de la Méditerranée. Jai fait pendant ces expériences une observation qui mérite peut-étre d'étre mentionée ici. On sait que les raies noires du spectre solaire deviennent de plus en plus di- stinetes quand on diminue la largeur de la fente, c'est- å-dire quand le spectre devient plus pur. Mais la faculté de notre ceil de distinguer ces raies doit aussi dépendre de PFintensité du spectre. Crest ce que jail pu constater plusieurs fois au cours des expériences. Le spectre étant trés intense, les raies noires sont pres- que invisibles. Pour les rendre visibles on peut choisir un des deux moyens suivants. On peut diminuer la fente comme je Pai indiqué plus haut, mais on peut en plusieurs cas atteindre le méme but en diminuant Fintensité du spec- tre. C'est sans doute un phénoméne d'irradiation qui rend les raies noires invisibles quand les parties environnantse sont trop intenses. Ainsi le fait qu'une raie noire est bien distincte quand le soleil est prés de Thorizon, ne prouve pas d'une maniere indubitable que cette raie soit tellurique. L'augmentation apparente d'intensité est peut-étre due å la diminution de Fintensité totale du spectre. La méthode indiquée par moi est par conséquent plus avantageuse que la méthode d'esti- mer Yintensité des raies du spectre solaire, le soleil étant å diverses hauteurs au-dessus de I'horizon. SAVA Va RINNER RA Sjal AE pra N Redogörelse för fortgången af de astrofoto- grafiska arbetena å observatoriet i Helsingfors under tiden Juni 1896 till Maj 1897. Af Anders Donner. (Meddeladt den 20 September 1897.) Fotografiska upptagningar. Fotograferandet vidtog den 18 Augusti. Ehuru ofta regnig var hösten på det hela taget icke ogynsam för astro- nomiska observationer, om ock flera gånger långa afbrott för mulen väderlek förekommo. Tillsammans hafva måna- derna Augusti —December gifvit oss 36 observationsnätter. Våren däremot pröfvade tålamodet. Klara nätter före- kommo under Januari—Mars ytterst sparsamt och under de få nätter, då observationer kunde pågå, var luften ofta gan- ska dimfyld, så att resultatet icke kunde undgå att lida däraf och fotograferandet ofta måste inskränkas till mindre öm- tåliga objekt. Först mot midten af April månad inträdde gynsam väderlek. En stor del af de 22 inom den egentliga säsongen för observationer fallande nätterna tillhöra ock denna tid. Efter dennas slut blefvo ännu 5 nätter i Maj använda för särskilda slags prof och för fotografier med kort expositionstid. Hela året har sålunda att uppvisa 63 observationsnätter. Utbytet af det fotografiska arbetet, som derunder värk- stäldes, utgöras af upptagningar å 176 plåtar. VR Ez 251 Att detta antal är väsendtligen mindre än under före- gående år, beror emellertid icke blott på den ogynsammare väderleken, utan derjämte ock på de längre expositions- tider, som till följd af förändring af föremålet för arbetena, numera vid upptagningarna komma till användning. Sedan nämligen under senaste år samlingen af de till stjärnkata- logen hörande plåtarna gjorts fullständig, bar hufvudföre- målet för fotograferandet utgjorts af upptagningarna för himmelskartan. I enlighet med de af de astrofotografiska kongresserna 1891 och 1896 fattade besluten har expositions- tiden vid dessa utgjort en timme för de plåtar, hvilkas cen- tra motsvara deklinationer af jämt gradtal, medan deremot för plåtarna med centra, hvilkas deklination är ett udda gradtal, tre expositioner, enhvar af 30 minuter användts. För Helsingfors-zonen utgör totalantalet plåtar af det förra slaget 576, af det senare 432. Under det gångna året hafva tagits 79 kartfotografier, af hvilka 51 tillhörande den förra, 28 den senare kategorin. Såsom jag redan i senaste redogörelse framhöll, torde det vid den närmare granskning af hvarje plåt, hvilken före- går dess utmätning, komma ått visa sig, att en del kata- logfotografier innehålla ett för litet antal stjärnor och derför måste ersättas med nya. Detta har ock under året bekräf- tats beträffande ett antal under våren 1895 tagna plåtar. Såsom bekant, är det för plåtfabrikanterna icke möjligt, att garantera noggrannt samma känslighet hos plåtar, prepare- rade vid olika tider. Den sändning plåtar, som under våren 18935 användes, hade sålunda råkat erhålla något mindre känslighet än de plåtar af samma märke, hvilka förut och efteråt tillsändts oss. I enlighet med verkstälda prof ökades expositionstiden och plåtarna innehålla derför ock i regel ett tillräckligt antal stjärnor. Endast der mindre genom- skinlighet hos luften adderat sin verkan till den af plåtarnas ringare känslighet, måste de fotograferade regionerna upp- tagas ånyo. 298 För ersättandet af en del sålunda förkastade plåtar gjordes under våren 21 nya katalogupptagningar. Vid dessas granskning visade det sig emellertid, att till följd af den ovanliga dunsthalten hos luften denna vår resultatet icke blifvit. bättre än tidigare. Dessa regioner måste således ännu en gång blifva föremål för fotografering. Under senaste vår hafva regelbundet fortgått fotogra- feringar af Jupitersystemet, verkstälda enligt anhållan af direktorn för Pulkova observatorium, verkl. statsrådet O. Backlund och afsedda att utmätas och bearbetas å nämda observatorium. Planen för upptagningarna har varit den- samma som förut, med blott den skilnad, att såsom jäm- förelseregion användts en trakt ur stjärngruppen Coma Be- renices. Denna trakt och Jupiter hafva fotograferats under 16 qvällar. Trakten kring himmelens nordpol har under 9 nätter varit föremål för fotografering vid faststående instrument i enlighet med den plan, hvilken jag närmare utlagt i en upp- sats med titeln: Ueber die Herstellung von Photographieen 2ur Bestimmung der Lage des Himmelspols und der davon abhängigen astronomischen Fundamentalconstanten, införd i Societetens Öfversigt. Den där beskrifna apparaten har äfven på ett tillfredsställande sätt funktionerat. - Observa- tionerna hafva därvid fortsatts oafbrutet under hela den mörka delen af dygnet, för tvenne plåtar t. o. m. 12!/; och 13 timmar i sträck, hvarvid natten varit delad i vakter de tre observatörerna emellan. Därvid följde expositionerna hvarandra med 1/7; timmes mellanskof, under April för den kortare nattens skull dock oftare. Vid de under hösten gjorda upptagningarna bestod hvarje exposition af tre poser af 455, 905 och 455 längd, åtskilda af mellantider af 305, under våren åter af tre poser af 605, 455, 605 med mel- lantider af 455. Denna senare anordning visade sig för mätning lämpligast, i det att derigenom läget af de från polen fjärmare stjärnorna kan väl fastställas genom poin- tering af de två för inställning mycket egnade yttre bilderna, NT RONNE 259 medan åter de polen närmare stjärnornas lägen bestämmas genom jinstälning på midten af hela bildkomplexen. Den mellersta posen åter har värde endast för dessa, i det den tjänar att förstärka intrycket, utan att modifiera uppfattnin- gen af bildkomplexens position. Fotografierna skola bilda föremålet för en undersök- ning af professor Harold Jacoby vid Columbia-universitetet i New-York, i samråd med hvilken planen för detta arbete utarbetats och som redan förut sysselsatt sig med bearbet- ningen af här tagna plåtar i och för positionsbestämningar af stjärnorna närmast himmelens nordpol. Professor Jacoby har äfven redan tillsändt mig manuskriptet till en afhand- ling, som är afsedd att inleda publikationen öfver nämda undersökning. Mätningarna skola verkställas å Vassar-Col- lege's observatorium under ledning af dess föreståndare M. IVhitney. För undersökning af metodens lämplighet och resulta- tens skärpa hafva ett antal stjärnor å en plåt utmätts och derpå grundad beräkning verkstälts af assistenten K. Sund- man enligt af honom uppstälda formler. Han finner dervid det sannolika felet af en koordinat för polen = + 0” -06 på grund af 7 stjärnor i tvenne om 6" skilda upptagningar å en plåt. | De återstående fotografiska upptagningarna under året hänföra sig dels till fotografier af Pritchard'ska kontroll- regioner för storleksklass, dels till särskilda slags prof bl. a. beträffande den olika verkan af olika delar af objektivet, slutligen afse de ökandet af observatoriets samling af foto- grafier af mera remarkabla celesta objekt. Deribland ingå ock 19 fotografier af månlandskap tagna med 10 ggrs direkt förstoring. En fotografi af Plejaderna, tagen i båda instrument- lägena men med kort expositionstid, har under våren ut- mätts af studeranden E. Wessell. Plåten innehåller ungefär samma stjärnor, hvilka af Elkin bestämts med tillhjälp af heliometer; och afser arbetet att beträffande nämda stjärnor 260 komplettera den af oss tidigare verkställda undersökningen af Plejaderna. Denna hade nämligen afsedt fastställandet af lägena för ett stort antal stjärnor, hvarför längre expo- sitionstid då måst väljas, så att de starkare stjärnorna blifvit öfverexponerade och icke så väl egnade för mätning. Un- dersökningen öfver Plejaderna blir härmed fullständig och kan derefter publiceras. Fotograferingen har till öfvervägande del skötts af ob- servatorn magister G. Dreijer och af mig; dock har äfven assistenten, studeranden K. Sundman icke sällan deltagit i arbetet. Plåtarnas utveckling har nästan uteslutande om- händerhafts af mag. Dreijer. Den första granskningen före plåtarnas inordnande i observatoriets arkiv har deremot verkstälts af mig. Mätningar och beräkningar. I min senaste redogörelse framhöll jag de personliga olikheter, som uppträda vid mätningarna och hvilkas belopp beror af bildens såväl storlek som form samt vexla för olika iakttagare, troligen också för samma iakttagare vid olika tider. Då bilderna af lika ljusstarka stjärnor te sig olika på olika plåtar, kan det endast ofullkomligt lyckas att be- stämma de motsvarande korrektionerna, om man ock vid deras evaluerande fäster afseende icke blott vid stjärnornas storleksklasser, utan ock vid deras lägen på plåten. Det enda säkra och radikala medlet för eliminerande af dessa personliga fels inverkan består i att hvarje koordinat mätes i tvenne om 180? skilda lägen af plåten, eller ock under an- vändning af ett reversionsprisma. Den förra af dessa ut- vägar synes mig vara att föredraga, då det gäller mätningar af ett stort antal stjärnor. Jag framhöll derför ock i nämda redogörelse önskvärdheten af dylik dubbel mätning af hvarje plåt och beslöt att från hösten 1896 söka genomföra ett så- dant arbetssätt. Skulle dervid mätningarna fortsatts på samma sätt som förut, hade emellertid 'mätningsarbetet likasom ock arbetet I FRAN RANE 261 för härledande af de rätvinkliga koordinaterna vuxit till det dubbla. Det blef derför en nödvändighet att tänka på för- kortande af detta arbete, för så vidt sådant kunde ske utan att minska noggrannheten. Förut hade mätts alla tre bilderna af hvarje stjärna, ehuru den minsta, blott vid de största stjärnorna synliga, bilden sedermera vid de följande räkningarna utelämnats, emedan konstanterna för plåten eljest icke strängt skulle hafva gält för de svagare stjärnorna. Samma noggranhet måste emellertid uppnås, om endast den starkaste bilden mättes, men i de två om 1802 skilda lägena af plåten. Vi hafva derför inskränkt oss till mätningen af denna bild. Till och med måste noggrannheten nu blifva större, emedan i hvardera läget äfven instälningar å strecken gjorts och således tvenne af hvarandra fullt oberoende mätningar erhållits. En minst lika väsendtlig tidsbesparing hafva vi emel- lertid ernått derigenom, att vi i stället för det enda tråd- paret, med hvilket instälningarna på såväl stjärnornas bilder som på de båda strecken förut gjordes, numera använda tvenne trådpar, hvilkas afstånd ifrån hvarandra blifvit nog- grannt bestämdt och var mycket nära lika med det sken- bara afståndet emellan de två strecken. Var sålunda det ena trådparet instäldt på det ena strecket, så behöfdes en- dast en mycket liten skrufning för att bringa det andra trådparet att vara instäldt på det andra strecket. Skruf- ningen för trådparets förande från det ena strecket till det andra kunde sålunda inbesparas. Vid beräknandet af mi- kroskopets ,run' måste naturligtvis hänsyn tagas till af- ståndet emellan trådparen. c Visserligen tarfvar instälningen på stjärnan återigen skrufning af mikrometern, men denna kan väsendtligen in- skränkas genom att begagna än det venstra, än det högra trådparet, så att den aldrig öfverskrider halfva afståndet emellan strecken. Vidare tidbesparing kan derjämte ännu 262 vinnas genom lämpligt val af den ordning, i hvilken mät- ningarna inom samma zon företagas. Tidsbesparing vinnes vidare vid beräkningarna. Ock då beräkningarna af de rätvinkliga koordinaterna anordnats så, att såväl mätningarna i hvardera läget beräknats obe- roende af hvarandra, som ock att nämda koordinater utta- gits ur båda mätningarna på en gång, har en fullständigt uttömmande kontroll af”dessa beräkningar ernåtts. På samma gång skyddar jämförelsen emellan resultaten ur båda lägena för mätningsfel och gör de revisioner öfverflödiga, hvilka vid ensidig mätning icke kunna undgås. Emellertid kan det icke nekas, att, allt detta oaktadt, totalarbetet och särskildt mätningsarbetet ökats. Fördelarna vid denna nya anordning anser jag emellertid så stora, att jag icke tvekar, att äfven framdeles vidblifva densamma. Jag anser en sådan dubbel mätning äfven nödvändig, om det af den astrofotografiska kongressen faststälda sanno- lika felet 4 07-20 i de rätvinkliga koordinaterna verkligen och icke blott skenbart skall innehållas. För att därigenom emellertid antalet af de under hvarje år mätta plåtarna icke skulle nedgå, blef det nödvändigt att antaga ännu ett biträde. Fröken H. Stenbäck har derför sedan höstens början jämte fröknarna M. Biese och N. Helin skött dessa mätningar. Antalet under året utmätta plåtar stiga till 47, innehål- lande 8,339 stjärnor eller i medeltal 188 stjärnor på hvar plåt. Hela antalet inom Maj månad mätta plåtar är 207, innehållande 50,974 stjärnor eller i medeltal 150 stjärnor på hvarje plåt: I jämbredd med mätningarna har äfven fortskridit be- räkningarna af de omedelbart ur mätningarna framgående rätvinkliga koordinaterna. Till den del, dessa räkningar omfatta behandlingen af hvardera mätningen för sig, hafva desamma utförts af nämda damer, samt af fröken O. Seder- holm, hvaremot härledningen af samma koordinater ur båda mätningarna på en gång verkstälts förnämligast af assisten- ten Sundman, men delvis äfven af mig. AR FN RR td är To ARBE RUSTA - , + - i 263 Af herr Sundman och mig har äfvenså utförts en un- dersökning öfver de fortskridande feien hos mikrometer- skrufven. En sådan bestämning och för hvardera trådparet blef nödvändig i anledning af att den sammanlagda verkan af skruffelen och fältets distorsion ställer sig vid samma mikrometerafläsning olika allt efter trådparets läge i fältet. Undersökningen har gjorts efter en något utförligare: plan än den tidigare för ett trådpar verkstälda. På grund af iakttagelserna har jag sedermera beräknat korrektions- tabeller. E För att undersöka, huruvida det kan blifva möjligt att på grund af de skilnader emellan mätningsresultaten i hvar- dera plåtläget, som under året erhållits, befria de tidigare gjorda mätningarna från verkan af personliga fel, har jag under fröken Bieses medvärkan gjort en sammanstälning af nämda skilnader. Särskildt för de två observatörerna, frök- narna Biese och Helin har materialet ordnats efter rutor å plåten, hvarvid dessutom storleksklassen för hvarje stjärna antecknats. Materialet, hvilket ännu icke hunnit blifva när- mare bearbetadt, visar emellertid redan på bestämda lag- bundenheter. Ett vidlyftigt mätningsarbete, hvilket under våren ut- förts af fröknarna Helin,. Biese och Stenbäck beträffar un- dersökningen af streckens rakhet å det af oss tidigare be- stämda nätet Gautier N:r 9. Fastställandet på grund häraf af de definitiva delningsfelen för nämda nät är ett arbete, hvarmed jag för närvarande är sysselsatt. Under våren har jag likaså varit sysselsatt med under- sökningar beträffande fastställandet af storleksklasserna för stjärnorna. De genom direkt uppskattning erhållna storleks- klasserna måste därvid förbättras genom anbringande af korrektioner af följande slag: 1:0) korrektioner beroende af stjärnans läge å plåten; 2:0) korrektioner afseende storleksklassernas hänförande till ett för alla plåtar gemensamt system; Lå 264 3:0) korrektioner för öfverförande af detta jämförelse- vis godtyckliga system till ett redan bestående ellersettannydt rationelt system. Undersökningar i alla dessa afseenden hafva redan af mig upptagits. En redogörelse för desamma uppskjuter jag dock, till dess undersökningarna hafva fortskridit tillräck- ligt långt. Ett annat arbete, hvarmed jag varit sysselsatt, har ut- gjorts af beräkningen af konstanterna för refraktion och aberration å de 567 plåtar, för hvilka desamma återstodo att fastställa. Denna dei af arbetet, för så vidt det icke rör de katalogplåtar, hvilka ännu kunna komma att tagas i ersättning för redan befintliga, är således härmed slutfördt. Magister Dreijer har fortfarande hufvudsakligen syssel- satt sig med beräkningen af plåtarnas konstanter på grund af de i Bonner-gzonerna förekommande stjärnorna. För nå- gra få plåtar hafva konstanterna äfven beräknats af assi- stenten Sundman och mig. Hela antalet plåtar, för hvilka dylika beräkningar under året utförts, är 53. Hvad beträffar de öfriga arbeten, som under året ut- förts, må nämnas, att: fröken Sederholm å manuskriptet utskrifvit de rätvink- liga koordinaterna sådana de ur mätningarna direkt ramga för 157 plåtar; herr Sundman för de under de tre första åren mätta plåtarna infört de fortskridande felen hos mikrometerskrufven; fröknarna Helin och Biese hafva upprättat kartor öfver 34 regioner; kontrollen öfver sådana kartor, utsökandet af de stjär- nor som böra mätas och uppskattningen af stjärnornas stor- leksklasser har af mig verkstälts för 60 plåtar; fröknarna Biese och Helin hafva verkstält samman- förandet till en position samt likaså införandet af delnings- felen för hvarje stjärna å de under de föregående åren mätta plåtar, å hvilka detta icke redan var gjordt; o 265 och slutligen har herr Sundman för 34 plåtar utfört beräkningarna för dessa plåtars anslutning till vidliggande i enlighet med det förfaringssätt, som framlagts i afhand- lingen ,,Sur le rattachement de clichés astrophotographiques". I likhet med den erfarenhet, som gjorts äfven vid an- dra institut, hvilka sysselsätta sig med utmätningen af astro- fotografiska plåtar, har det äfven här visat sig omöjligt att i längden reda sig med endast en mätningsapparat. En andra sådan har derför efter af oss uppgjord plan konstru- erats af instrumentmakaren, herr V. Falck-Rasmussen här- städes. En närmare beskrifning jämte afbildning af appa- raten har af mig publicerats i Societetens Öfversigt. Med detta år har magister K. Sundman afgått från sin befattning som assistent vid de astrofotografiska arbetena å observatoriet, för att fortsätta sina studier vid observa- toriet i Pulkova samt för att under dess fräjdade direktor statsrådet O. Backluwnds ledning deltaga i slutbearbetandet af professor Hugo Gyldéns efterlämnade undersökningar öfver hufvudplaneternas absoluta banor. Det är mig kärt att här få offentligt uttala min synnerliga tillfredsställelse med det under tre år fortsatta samarbetet med magister Sundman och min tacksamhet för de tjenster, hans förmåga och hängifvenhet gjort det arbete, hvilket för närvarande utgör hufvudföremålet för verksamheten vid observatoriet. EET VARESE SAR DAR Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska Centralanstalts värksamhet under året 1896. Vid centralanstalten har arbetet ostördt fortgått såsom under de senaste åren. Samma har förhållandet varit vid landsortsstationerna. Från dessa har observationsmaterialet inkommit ganska regelbundet och endast några få stationer ha gifvit anledning till anmärkningar. I allmänhet ha luc- kor i observationerna blifvit alt mera sällsynta, men de hafva dock ej kunnat aldeles undvikas. Detta gäller främst nederbördsobservationerna. Endast på en station med full- ständigare observationsprogram ha observationerna under aret afstannat, i det den mångårige observatorn i Pihti- pudas, folkskoleläraren Alfred Fredman, utan angifven or- sak med September månad upphört att observera. I Uleåborg, där observationerna alt sedan år 1846 värkstälts på samma plats, å det Westerlundska apoteket, har öfverinseendet öfver stationen benäget öfvertagits af apotekets nye ägare apotekaren Hugo Hasselblatt; observa- tionerna utföras af farmaceuten Wäinö Nordström. Det är för mig en kär plikt att för herr apotekaren magister R. FE. Westerlund uttala anstaltens synnerliga tacksamhet för den osparda möda, hvarmed han under flera år öfvervakat ar- betet å sin station och sålunda upprätthållit kontinuiteten hos en af de längsta observationsserierna i landet. Äfven under nu ifrågavarande år har anstalten att an- teckna afstannandét af nederbördsobservationerna å tvänne stationer, i Sippola och i Wirolahti. Svårigheten att fästa personer vid dylika observationer har redan tidigare blifvit 267 framhållen och är så mycket mera att beklaga som just nederbördsobservationerna endast då hafva något värde, när de utföras på samma ort och under en längre följd af år. I Nyslott ha dessa observationer öfvertagits af magister Ar- tur Grönroos, sedan den samvetsgranne observatorn lektor Auk. Snellman aflidit. Vidare ha observatorsombyten skett i Kurkijoki och å Kojo gård i Tammela. Nya stationer ha tillkommit i Ikaalinen, Karislojo och Lovisa; samtliga ob- servatörer finnas längre fram förtecknade. Beträffande äldre observationsmaterial bör främst fram- hållas att bearbetningen däraf blifvit slutförd för ett antal stationer, hvilka vid publicerandet af årtiondets 15S81—1890 observationer till en början af ekonomiska skäl uteslutits. De nämnda observationerna hafva från trycket utkommit i en volym om 21 tryckark under titeln ',,Observations mé- téorologiques publiées par FInstitut Météorologique Central de la Société des Sciences de Finlande. 1881—1890 Tome supplémentaire". Redigeringen af denna volym som ock af 5- och 10-års resuméer från det nämnda årtiondet, hvilka inom kort afslutas, har närmast omhänderhafts af dr Ernst Lindelöf. Bearbetningen af landsortsstationernas observationer från året 1891 framåt har bedrifvits så, att de viktigaste stationernas observationer äro nästan färdigt redigerade t. o.m. år 1896 samt att tryckningen af samtliga stationers mate- rial och af flera årgångar i en följd kan vidtaga instun- dande höst. — Vidare hafva nederbörds- och snöhöjds- observationer från ett stort antal orter blifvit sammanstälda såväl för några föregående år som för det löpande året. Anstaltens egna timobservationer af de meteorologiska elementen hafva likasom förut bearbetats månad för må- nad och sålunda kunnat befordras till tryckning snart efter årets slut. Det föregående årets observationer finnas publi- cerade i ett band om 13 tryckark under titeln ,,Observa- tions publiées par PInstitut Météorologique Central dela S5o- vå sd 268 ciété des Sciences de Finlande. Volume quatorzieme. Ob- servations météorologiques faites å Helsingfors en 1895". Det i senaste årsberättelse framhållna önskningsmålet att landets Styrelse måtte bevilja det anslag, stort 8000 mark, hvarom BSocieteten anhållit för anskaffande af själf- registrerande instrument vid centralanstalten, har under året förvärkligats. Såväl på grund af meddelanden i litteraturen som ock till följd af vunrnen erfarenhet under en resa till några observatorier i utlandet, där jag blef i tillfälle att rådgöra med mekaniker och andra sakkunniga personer, fann jag mig föranlåten att för meteorologiska utskottet föreslå några förändringar uti mitt ursprungliga förslag till inköp af instrument. Dessa vunrno utskottets bifall och be- ställningarna skedde i öfverensstämmelse härmed samt i så god tid, att de flesta instrumenten blefvo färdiga och leve- rerade ännu inom årets utgång. Då likväl instrumentelen ej var fullständig, kunde anstalten ej, såsom ämnadt var, öfvergå till registrering af de hittills direkte observerade elementen från början af innevarande år. Äfven erfordras det själffallet någon tids erfarenhet angående de nyainstru- mentens gång, innan man kan lämna de direkta observatio- nerna. — Jag skall här i korthet förteckna de instrument, med hvilka registreringen kommer att värkställas. Hvad först barografen beträffar, så blef densamma så- som varande ett af de arbetsdrygaste och ömtåligaste in- strumenten med utskottets begifvande bestäld redan un- der sommaren för att säkerställa dess färdigblifvande under samma år. Instrumentet, af den välkände och numera myc-- ket fullkomnade Sprung-Fuess'ska konstruktionen, bestäldes hos mekanikern Fuess i Berlin och utlofvades inom No- vember månad. Vid besök hos Fuess var jag i tillfälle att se instrumentet under arbete och inga svårigheter kunde då förutses. Likväl är instrumentet först nu på väg hit och det af orsaker, hvarom jag förgäfves sport mekanikern. Det är dock säkert att detsamma före afsändandet blifvit a 4 8 269 omsorgsfullt afprofvadt och jämfördt med ett annat dylikt instrument. För att möjliggöra anskaffandet af en duglig thermo- graf, hade jag förslagsvis utvalt en jämförelsevis dyr sådan af Negretti och Zambra. Densamma har dock på flera håll, särskildt i Köpenhamn, visat sig med tiden blifva otillför- litlig och icke häller ha några andra enkla och bepröfvade konstruktioner än den kända af Richard i Paris vunnit all- männare bifall. Denna sistnämnda har dock af Fuess blif- vit omändrad därhän att direkt jämförelse med kvicksilfver- thermometer i vätskekärl blir möjlig. Af detta instrument har anstalten från Fuess emottagit tvänne eksemplar, en större modell (N:o 90) och såsom reservinstrument en min- dre modell (N:o 84), och båda hafva arbetat synnerligen väl. För registreringen afluftens fuktighet har valts Richards kända hygrograf, hvilken likaledes uppfylt alla på den stälda förväntningar. I förening med de dagliga terminsobserva- tionerna å psykrometern bör detta instrument kunna mot- svara de ringa anspråk, som tillsvidare kunna ställas på de hygrometriska bestämningarna. Registreringen af vindens riktning och styrka skulle enligt det första förslaget ske med den Sprung-Fuess'ska anemografen, som registrerar båda elementen på samma rulle. Ehuru detta instrument är ett af de bästa i sitt slag, lämnar det dock några viktiga önskningsmål ouppfylda. Främst är det önskligt att få de båda elementen registre- rade hvart för sig på det att icke registreringen af bägge elementen måtte på en gång afstanna, om apparaten af någon anledning kommer i olag. Vidare gifver anemogra- fen endast 3 vindriktningar och vid svag vind endast 4 samt påkallar en synnerligen koraplicerad mekanism för att omändras till resp. 16 och 8 riktningar. Då anstalten hit- tills observerat vindriktningen efter 16 sträck, syntes det vara skäl att fortfarande bibehålla denna äfven af öfriga centralobservatorier för det mästa innehållna noggrannhet. följande anordning: 270 Vindfanan utfördes å den Henriksson'ska värkstaden enligt en väsentligen ny konstruktion för 16 riktningar, som af mig blifvit angifven och redan under en längre tid pröf- vad i Uleåborg. Tillhörande registerapparat utfördes af meka- nikern Falck-Rasmussen enligt mina anvisningar. Densamma är likaledes af ny konstruktion samt tillåter, jämte konti- nuerlig registrering, efter behag 1, 2 och 4 registreringar i timmen. — Hvad sedan anemometern vidkommer, syntes den komplicerade Fuess'ska konstruktionen för undvikande af stående kontakter vara osäker i vårt klimat med stark rimfrostbildning, hvarföre jag lät hos herr Falck-Rasmussen förfärdiga en Robinsonsk anemometer med ny af mig ut- tänkt kontaktförmedling. Såsom registrator härtill antogs den del af den Sprung-Fuess'ska, som hänför sig till vind- hastigheten allena. Redan nu har'”det blifvit faststäldt, att de nya instru- menten väl motsvara sitt ändamål. Vidare har Fuess levererat en nederbördsregistrator af den välkända Sprung-Fuess'ska modellen. Denna har dock ej ännu kunnat pröfvas, då den är afsedd endast för regn, icke för snö. Slutligen kommer jag tll registreringen af de magne- tiska elementen och af luftelektriciteten. Härtill valdes en af Edelmann i Mänchen utförd och af Wild angifven kon- struktion, hvilken erbjuder synnerliga fördelar, bland annat därigenom att de Tregistrerande instrumenten tillika kunna direkt afläsas och att de internationelt faststälda koordi- natvärdena hos kurvorna bekvämt kunna åstadkommas. Dr Edelmann har utlofvat instrumenten till nästkommande sommar. Samtliga instrument komma att framdeles beskrifvas, sedan de någon längre tid varit i bruk. För öfrigt ha de instrumentala hjälpmedlen icke myc- ket ökats under året. En akustisk anemometer af prof. Sundells konstruktion har förfärdigats af Falck-Rasmussen närmast för att sätta magister Cederström 1 tillfälle att med 271 ett dylikt instrument anställa mera omfattande undersök- ningar. Vidare ha från Wadéns affär anskaffats två mikro- handtelefoner jämte till dessa hörande apparelj, afsedd att användas vid bestämningar af molnhöjder. Från Fuess har ett normal-Clark-element blifvit. inköpt och slutligen från samma firma ännu en enkel molnspegel med därtill hö- rande kompass. Frågan om vattenståndsmätningarna utmed landets ku- ster har upprepadt blifvit behandlad af. Societeten och dess meteorologiska utskott samt föranledt särskilda förslag från min sida. Dessa observationer falla visserligen utom an- staltens egentliga värksamhet, men hafva, då Societeten re- dan under en lång tid föranstaltat sådana, fortfarande må- stat ötvervakas af anstalten. Det mångåriga materialet från limnigrafen i Hangö har delvis granskats af assistenten Hein- richs och mig och på uppdrag af meteorologiska utskottet har herr Heinrichs ur limmigrafkurvorna uttagit vattenstån- den för hvarje timme under ett år (från Februari 1890 till Februari 1891) samt ur dessa beräknat medelvattenståndet för hvarje dag och vecka. Härigenom har erfarenhet vun- nits om de kostnader, som hela materialets bearbetning kan erfordra, äfvensom om den lämpligaste arbetsmetoden. Det har visat sig att registreringarna under de tider, då icke röret till limmigrafbrunnen på grund af bristande tillsyn va- rit tilltäpt, utfallit synnerligen tillfredsställande. — Man kan väl hoppas att icke några större afbrott i registreringen mera skola förekomma, sedan Societeten åt lämplig person, byggmästaren J. H. Nilsson, mot skälig förhöjd ersättning uppdragit vården af apparaten. Herr Nilsson har erhållit skriftlig instruktion, hvilken han hittills punktligt följt. Vid en i Mars månad företagen inspektion erhöll han äfven af mig vid då skeende tömning och rengöring af brunnar och rör all nödig handledning vid apparatens skötsel. Ehuru det ingalunda ligger i anstaltens intresse att få sina redan förut i förhållande till disponibla arbetskraf- ter många åligganden ökade, har jag dock ansett mig böra, 212 så länge vattenståndsmätningarnas handhafvande icke öf- verlämnats åt annan myndighet, framställa förslag till dessa mätningars befrämjande för det närvarande. Uti en skrifvelse till Societeten har jag utförligt moti- verat ett förslag om att äfven i Helsingfors skulle uppstäl- las en limmigraf af tidsenlig konstruktion samt försedd med integratorinrättning. För en sådan apparats förläggande just till Helsingfors talar den omständigheten att här bättre än annorstädes åt densamma kunde vid behof egnas daglig eftersyn genom kompetenta personer, hvarigenom icke alle- nast apparatens oafbrutna gång blefve säkerstäld, utan äf- ven nödig erfarenhet om bästa sättet för dess skötsel vun- nes. På ingen annan ort i landet erbjuder sig bäller så godt tillfälle att studera vattennivåförändringarnas beroende af de meteorologiska elementen. Förslaget, hvilket af meteorologiska utskottet förorda- des, vann äfven Societetens bifall och på grund af dennas anhållan beviljade Styrelsen icke allenast det för den nya limmigrafens anskaffande och uppställning nödiga beloppet, utan äfven ett årligt anslag till apparatens underhåll och till bearbetningen af Hangö- och Helsingfors-limmigrafens registreringar. Under året hafva stationerna i Åbo och Mariehamn inspekterats af assistenten Heinrichs, de i Tammerfors och Lauttakylä af mig. Observatörerna vid alla dessa stationer hafva med synnerligt intresse och berömvärd punktlighet fullgjort sitt åtagande. Sannolikt såsom en följd af den uppmärksamhet, hvil- ken anstaltens utställning af kartor och diagram i Moskva tillvunnit sig, ingick inbjudning till deltagande uti den in- dustri- och konstutställning, som på våren vidtog uti Nishnij- Novgorod. Med anledning häraf anhöll Societeten hos Sty- relsen om ett anslag af 1000 mark dels till renovering af på den tidigare utställningen fördärfvade föremål, dels till förfullständigande af enskilda kartor och diagram samt till 273 utarbetande af några nya. Det begärda anslaget beviljades och anstalten blef sålunda satt i tillfälle att gifva en gan- ska fullständig bild af de klimatiska förhållandena i landet, Utställningsföremålen voro desamma som de uti min sena- ste årsberättelse förtecknade samt dessutom ännu följande aldeles nya: 1. Kronoisothermer utvisande medeltemperaturen i Hel- singfors åren 1881—1891, utarbetade af dr Theodor Homén. 2. Jordtemperaturens variation å olika lokaler i Mus- tiala och Heinäis 1887—1890, af dr Homén. 3. Nattfrosternas utbredning under somrarna 1892— 1894, af dr ÅA. Osw. Kiblman. 4. Totala nederbörden åren 1894 och 1895; de första fullständiga nederbördskartorna öfver Finland. 5. Snötäckets höjd under vintern 1891—1892, fram- stäld af professor A. F. Sundell. Dessutom utarbetades en ganska vidlyftig förklarande katalog öfver samtliga ekspositionsföremål samt utdelades i rikligt antal eksemplar på franska och ryska språken åt intresserade besökande. Privata meddelanden från fackmän gifva vid handen att anstaltens utställning vunnit synner- ligt erkännande; densamma har lika litet som andra dy- lika utställningsföremål ansetts böra deltaga uti någon täf- lan om pris. Sedan Societeten därtill gifvit sitt samtycke, komma de för de nämnda utställningarna gjorda sammanställningarna att till en del ingå uti det stora kartvärk, som är under utarbetning af Sällskapet för Finlands geografi. Omarbet- ningen af kartorna för detta ändamål samt korrekturet har o till stor del utförts å anstalten. Till den internationella meteorologiska konferens, som efter fem års mellantid sammanträdde i Paris 17—23 Sep- tember, hade äfven jag blifvit inbjuden. Min anhållan om ett reseunderstöd, stort 1000 mark, blef af Societeten be- näget förordad och därefter af Styrelsen frikostigt beviljad. Vid konferensen förekommo visserligen inga frågor af ge- 18 274 nomgripande betydelse, men många spörsmål vunno dock en välkommen och mångsidig belysning. Det största in- tresset erbjödo besöken å meteorologiska centralbyrån äf- vensom å andra meteorologiska inrättningar i Paris och dess omnäjd. — På hemresan besökte jag herrar Edelmann i Mänchen och Fuess i Berlin, med hvilka träffades aftal om förfärdigandet af en del själfregistrerande instrument. Äfven Deutsche Seewarte blef jag i tillfälle att besöka. Genom tidigare beviljade tilläggsanslag af resp. 600 mark till bekostande af dagliga isobartelegram' och 2500 mk till bestridande af tryckningskostnader hade redan några Juni 1889 tillkommit. Införandet af själfregistrerande in- strument betingade vidare en något förändrad fördelning af de skilda utgiftsposterna, i det anslaget ',till aflönande af räknebiträden och observatörer vid centralanstalten" från 8000 lämpligen reducerades till 7000 mk och det ,,till tryck- ningskostnader'' höjdes från 2000 + 2500 till 5500 mk. På grund häraf fann Kejserliga Senaten för godt att enligt skrifvelse af den 2. December 1896 för meteorologiska cen- tralanstlaten fastställa ny stat, hvilken, då i densamma upp- togs äfven anslaget ,,till underhåll och skötsel af limmigra- ferna i Helsingfors och Hangö" med 3800 mk äfvensom an- slaget ,,för regelbunden bearbetning och publikation af limmi- grafobservationerna'' med 400 mk, slutar å 34300 mk. I detta sammanhang förtjänar äfven omnämnas att H. M. Kejsaren och Storfursten på grund af Societetens un- derdåniga framställning i nåder förunnat amanuensen K. Emil Johansson, hvilken redan i 20 års tid tjänstgjort vid anstalten, ett personelt arvodestillägg af 1000 mk om året, räknadt från år 1897. Såsom observatörer och räknebiträden hafva följande personer under året varit anstälda: herrar G. Ferd. af Häll- ström och M. Rantala samt fröknarna L. Boxberg, I. Ny- berg, A. Uschakoff, Th. Westerholm, M. Biese och 0. 5e- 275 derholm; såsom nattobservatörer fröken H. Hagert samt stu- derandena B. Aarnio, R. Ceder, H. Koskinen och fil. kand M. H. Palomaa. Herr af Hällström har såsom förut haft den närmaste uppsikten öfver arbetsfördelningen, manuskript- utskrifningar och korrekturläsning. Dr Ernst Lindelöf har med biträde af fröknarna Biese och Sederholm afslutat redigeringen af de ännu återstående observationerna från årtiondet 1881—1890 samt i det när- maste slutfört sammanställningen af resuméer från samm, årtionde. Behållningen i anstaltens kassa, hvilken 1896 Januari 1 utgjorde 3569 mk 69 p., var 1897 Jan. 1 12207 mk 13”p.a i hvilken summa ingår en stor del af anslaget till själfregi- strerande instrument. Behållningen i ekstra anslaget för be- arbetande af äldre observationer var resp. 3918 mk 5 p. och 76 mk. Meteorologiska observationer hafva under år 1896 blifvit anstälda af: Forstuppsyningsman M. W. Wenerberg. +. i Enare, Thule Stationsinspektor C. Appelgren. . . . . >» Hangö Farmaceuterna E. Mansnerus och J. Sucks- OPAL Ego Lo er NR ba tt SR MA TV VÄSKylA Broken: Maria Renförsi. coca es. 6 se Kajana Föreg ökltilan MAmStröl. >: 43 ce attt Tsriret HANUOPIO POSTE "VV. LIN OStedt" =. sr st rss rvdUyttakyla Rektorskan K. M. Kandolin . . —- . . . >» Mariehamn Professor A. Rindell genom landtbruksin- stitutets elever. <=. — SFR VM SALA Folkskoleläraren Alfred rsdrdan te Pilitipudas Pastor J: Simelius-- .-. fn SN ser VA) AVI Gårdsdottern Ada räebele ERT SO dANKyYlA "Felegrafisten G. ländbergs «> 1on-c cc Sordavala Possessionaten C. Ph. Lindforss . . . . > Sulkava Broken, Piekla Moas X6-" vrsrde tee TAMmmerförs Agronomen K. Em. Castrén. . . . . . >» Torneå «5 ERE 276 Apotekaren, fil. mag. RB. E. Westerlund +. i Uleåborg Fröken L. Alcenius. .<. . HEST Nr WAS Trädgårdsmästaren C. M. Ramström FT WiHOrS Apotekaren A. M.: Hallman . . oc. . .- . > Willmanstrand Brukspredikanten Julius Karsten . . . . >» Wärtsilä DOKtor An SP ODLA Sak ADD samt vid följande fyrbåkar: SR rn K. Lindström och V. Montell > Bogskär ME Nyström s-sm oo. ses isse so SThnSskan » DES EG TI ae » Marjaniemi J. W. Eriksson och T. T. Sö- : MAerströmMm), ssr.besn seas, SANALKeN > (C:- Ex oStahlbom be jus ks aSANNSKAN > HOLOR: StkombhorgA Sa see RS SKE » ME RET Widlund 56506 ERT SAS » GERE ENN efÖRS ne oe SA SO dERSKAG d Carl; Emelé3= s:os.s 4. SS ANAR KOB: Björklöf: Se er Ulkokalla » [EV KORSStROÖROESSA secs Sat 0 > FSI RIU de oe SE VMA SÖRATReS Vattenhöjdsobservationer hafva under är 1596 blifvit anstälda: ; förutom af ofvannämda herrar fyrmästare vid Hangö, Sälgrunds, Söderskärs och Utö fyrbåkar äfven af: Lotsåldermannen J. E. Andersson vid Jungfrusunds lotsplats KOtsarnes sto . . >» Kobbaklintarnas > Yngre lotsen J. Wi ÖP ser st OLNDÖEÖ > Lotsåldermansenkan M. L. Ahlstén >» Lökö 2 Lotsåldermannen H. J. Söderholm » Rönnskärs > > Alfred Brunström » Utö p MagistersE RE oWestin.= ee as ss ss VdSde 2T1 Enbart nederbördsobservationer hafva blifvit anstälda af: Kollegiiassessorn Gustaf Ignatius . . . i Hsalmi Läraren Aatu Ohko . -. . fresta IKkaamnen Stationsinspektor J. E. Hedberg. ASTM ÖlA Friherren dr Edvard Hisinger "=: . . > >» Ingå Stationsinspektor Väinö Aspelund . . . >» Joensuu KararemO-:W > Mellin: == sics a os ct. ?JOroinen Nämndemanssonen Juho Ekqvist . . . » Karislojo Färaren H. J. Matikainen «+ ==ecv or oc» Kurkijoki Magister Ivar Lovenetzckij . -.. Fn LOVISA Telegraftjänstemannen K. J. Björklönd . >» Muhos Lektorn Auk. Snellman och mag. Artur GTÖNT00S + ,.0 år a eAe ka RR NVSIO GE Fyrmästaåren L. L. LAgfins SIE Ra oh ISO SL0N Ffrert Ja Garlstedt, = > os >. >» Tammela, Forssa Herrar A. F. Hartvall och T. B. NOHOLsSol > > Kojo >» K. F. Broander och Hugo Byström » Urdiala APOLeKATeN= Hj. FAKE: sko od nen gå ss SSJ Wiltasaari. Observationer af snö- och isförhållandena hafva äfven under sista året inkommit från ett stort antal öfver hela landet fördelade orter. Agronomen K. Em. Castrén i Torneå och apotekaren Hj. Drake i Wiitasaari ha fortfarande 3 gånger om dagen, 7", 255 och 9, observerat de särskilda molnslagen och dessas rörelseriktningar i olika lager enligt den för central- anstaltens egna observationer gällande instruktionen. Helsingfors, 1897 April 16. Ernst Biese. Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1897. fö Årshögtiden öppnades af ordföranden hr Elfving, s som dervid yttrade följande: Högtärade församling! Då Finska Vetenskaps-Societeten år 1838 stiftades, fun- nos i vårt land endast tre vetenskapliga sällskap, arbetande hvart på sitt strängt begränsade område, Sällskapet pro fauna et flora fennica, Finska literatursällskapet och Finska läkaresällskapet. Intet af dessa hade då ännu höjt sig till själfständig vetenskaplig produktion. Det var sålunda ett vidsträckt arbetsfält, som hägrade för Societetens stiftare, och bristen på arbetskrafter för tillfället uppvägdes i någon mån af de jämförelsevis rika materiella tillgångar Societeten redan från början erhöll till sitt förfogande. Framtiden jäfvade icke heller förhoppningarna. En vetenskaplig produktion upp- stod, hvarom man några decennier tidigare icke kunnat : drömma. Till Societetens Acta slöt sig 1853 dess Öfversigt, 1857 Bidrag till Finlands naturkännedom, etnografi och sta- tistik, 1858 Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk. Under de senast förflutna decennierna hafva nya spe- cialsamfund med vetenskapligt syfte uppstått, Fornminnes- föreningen, Historiska samfundet, Finsk-ugriska sällskapet, Svenska literatursällskapet, de geografiska sällskapen, hvar- jämte fere föreningar med mer praktisk tendens tillkommit, Pedagogiska föreningen, Juridiska föreningen, Forstförenin- ni 279 gen, Tekniska föreningen, och inom alla dessa, liksom i de gamla samfunden, har rådt en liflig verksamhet, hvilken gifvit sig uttryck i omfattande publikationer, delvis af framstående vetenskapligt värde. Det är naturligt att det i främsta rum- met varit intresset för det egna landet och det egna folket som väckt och inom de nämda sällskapen samlat arbets- krafterna. Dessa förhållanden hafva icke varit utan infly- tande på Vetenskaps-Societeten. I och med att forskningen på de mer rent nationella områdena koncentrerat sig inom särskilda specialföreningar, har arbetet inom Societeten fått en mer internationell prägel. Det är de matematiskt-fysiska vetenskaperna, hvilka afgjordt dominera inom Societeten: en granskning af meddelandena vid Societetens sammanträ- den visar otvetydigt detta, ity att dessa discipliner där va- rit talrikare företrädda än de historiskt-filologiska och natur- historiska tillsamman. Särskildt hafva Societetens historiskt- filologiska ledamöter dragits åt annat håll: det har under senaste decennium inträffat att under ett år intet enda med- delande gjorts vid Societetens möten af ledamöter inom nämda Sektion. Detta får ingalunda tolkas såsom ett tecken på nedåt- gående inom Societeten. Dess publikationer hafva, om de också något minskats till omfång, icke aftagit i värde, ej heller torde man någonstädes i vårt land kunna uppvisa en större och mångsidigare kompetens för bedömande af vetenskap- liga frågor än i detta samfund. Men det får ej fördöljas — och det har på många håll lagts Societeten till last — att dess sammanträden icke erbjuda samma lifaktighet och samförstånd, som man finner vid en del specialsällskaps möten, och att dess rol i det vetenskapliga forskningsarbetet i landet hufvudsakligen inskränkt sig till att. vara ett pu- blikationscentrum. Annat kan man dock icke vänta sig af ett samfund med Societetens organisation och mångsidighet. Men dessa omständigheter gifva dock anledning att öfverväga huruvida icke Societeten i högre grad än hittills kunde främja det vetenskapliga forskningsarbetet och särskildt det per- sonliga initiativet. - Akbar et SETEWI 280 Med beklagande måste då först nämnas att Societetens tillgångar tillåta henne blott i undantagsfall att direkt un- derstödja ett planlagdt arbete eller med pris belöna ett re- dan utfördt, i hvilket sistnämda afseende visserligen bör med tacksamhet. ihågkommas de af landets ständer till Societetens utdelning öfverlemnade medlen ur Längmanska testaments- fonden. : : Ett sönderdelande af Societeten i en mängd hvar för sig sammanträdande sektioner med ett större antal medlem- = mar vore måhända ett medel att göra sammanträdena mer intressanta, men det är utan tvifvel riktigare att åt den en- skilda företagsamheten öfverlemna bildandet af dylika spe- cialföreningar, då intresse och arbetskrafter i tillräcklig grad förefinnas. Icke häller vore en dylik anordning öfverens- stämmande med den utveckling, som man från början tänkt sig för Societeten, en utveckling i riktning mot en Veten- skaps-akademi. Man kan icke med fog påstå att vetenskapen i vårt land vore styfmoderligt behandlad. Det måste tvärtom med- gilfvas att genom resestipendier och understöd af olika slag den begynnande vetenskapsidkaren har ganska godt tillfälle till utbildning isynnerhet genom studier å utrikes ort, hvil- ket ju är högst nödvändigt i betraktande af våra små re- surser här hemma. Men å andra sidan måste erkännas att den längre hunna vetenskapsmannen i vårt land knapt kan påräkna en ställning, som vore synnerligen gynsam för vi- dare vetenskapligt arbete. Han hamnar i regeln som uni- versitetslärare, som extra ordinarie professor med ringa aflöning eller som ordinarie professor, i ekonomiskt al- seende visserligen bättre stäld, men tagen i anspråk af de mest olikartade pedagogiska och administrativa värf och utan hopp att vid befordran till en annan högskola kunna förvärfva sig en bättre ställning, i hvartdera fallet dessutom ofta tvungen att för sin familj skaffa sig inkomster på annat håll. Det har alltid betraktats såsom hörande till en uni- versitets-professors åligganden att idka vetenskaplig forsk- ning, men vid konflikten mellan forskningen, den akademiska RR ann on td KANT LA 281 lärareverksamheten och de ekonomiska omsorgerna är det i regeln forskningen som får träda tillbaka. Af vigt vore därför att verkligen framstående och skapande vetenskaps- män genom anställning vid en akademi sattes i tillfälle att verka. Vid mångfaldiga tillfällen har inom och utom Socie- teten framhållits önskvärdheten af att en Vetenskaps-Akademi blefve inrättad i vårt land, och den naturliga utgångspunk- ten för grundläggandet af en sådan synes just Finska Ve- tenskaps-Societeten erbjuda, så att nämligen i dess olika sektioner ett antal aflönade platser inrättades, hvilkas inne- hafvare därigenom sattes i tillfälle att odeladt egna sig åt vetenskaplig forskning eller åtminstone erhölle ett så vä- sentligt ekonomiskt understöd att deras vetenskapliga pro- duktion säkerstäldes och främjades. En utveckling af Finska Vetenskaps-Societeten i denna riktning har länge hägrat för enskilda medlemmar af den- samma, och måhända är det icke förmätet att hoppas det den sista tidens ökade lifaktighet på alla områden i vårt land och den ökade penningetillgången skall möjliggöra rea- liserandet af en sådan anordning till båtnad för forskningen och fosterlandet. Följande utvecklingens lag skall Finska Vetenskaps- Societeten då allt framgent kunna gå i spetsen för den ve- tenskapliga forskningen i landet. Med tillförsigt blickande mot framtiden helsar jag Eder, mitt Herrskap, välkomna till Societetens årsmöte, och lemnar ordet åt Societetens ständige sekreterare statsrådet Lindelöf, som på öfligt sätt skall lemna en redogörelse för det gångna året. Därefter kommer herr Synnerberg att hålla ett före- drag >om den klassiska fornkunskapen> och herr A. Donner att uppläsa minnesteckningar öfver Societetens aflidne he- dersledamöter A. Kräger och H. Gyldén. ie Årsberättelse, afgifven af Societetens ständige sekreterare. Vid slutet af det arbetsår, som för Finska Vetenskaps- Societeten nu gått tillända, det 59:de sedan dess stiftelse, är det för Societeten en tillfredsställelse att konstatera att hon derunder 1 mon af sina krafter och tillgångar kunnat ostördt fullfölja sin uppgift att främja intresset för veten- skaplig forskning och produktion i vårt land och att hennes bemödanden i detta hänseende icke varit fruktlösa. Innan jag närmare redogör för resultaten af Societetens verksam- het, åligger mig dock att omnämna de förändringar, som inträffat inom dess krets främst genom förlusten af en or- dinarie och två hedersledamöter. Den 9 November 1896 bortrycktes vår frejdade lands- man professorn vid Vetenskapsakademin i Stockholm, Johan August Hugo Gyldén plötsligt i sin mannaålders fulla kraft från en verksamhet, som varit af ingripande betydelse isyn- nerhet för den teoretiska astronomin och hvaraf man, med hänsyn till hans sällsynta energi och begåfning, ännu hade kunnat vänta rika frukter för vetenskapen. Ehuru han af omständigheterna hade föranledts att söka sitt verksam- hetsfält utom fosterlandets gränser, var han med varm känsla fästad vid detta land, hvilket han på det vetenskap- liga området hedrat så, som endast få kunnat göra det. Det är icke nödigt att här söka. utlägga betydelsen af Gyldéns lifsgerning, då den kommer utgöra föremål för en särskild minnes teckning vid detta tillfälle. Jag tillåter mig derför 283 särskildt erinra endast derom, att Gyldén den 17 April 1871 hade invalts till ordinarie ledamot. och den 15 April 1884 till hedersledamot i Finska Vetenskaps-Societeten. Den 19 Februari detta år afled professorn vid univer- sitetet i Berlin och ledamoten af vetenskapsakademin der- städes Karl Theodor Wilhelm Weierstrass i sitt 82:dra ål- dersår. Med honom bortgick en af vetenskapens heroer, en man som under den senare hälften af vårt sekel utöfvat det största inflytande på den matematiska analysens utveck- ling. Weierstrass var den egentliga skaparen af den mo- derna funktionsteorin, på hvars utveckling sedermera mate- matiker i alla land arbetat och som djupt ingriper i alla delar af analysen. Läran om de elliptiska funktionerna har genom honom blifvit väsentligen ombildad och en ny väg banad för studium af denna vigtiga branche. Äfven andra delar af den högre matematiken, såsom läran om de Abel- ska integralerna, teorin för minimalytor och variationskal- kylen har han behandlat och dervid öppnat nya synvidder för den matematiska spekulationen. Det var i synnerhet i sina akademiska föreläsningar som Weierstrass framlade sina nya teorier; dessa föreläsningar voro derför talrikt besökta af matematiker från alla länder, hvilka sedermera bidragit alt göra resultaten af hans undersökningar allmännare kända. Weierstrass var född den 31 Oktober 1815; han hade tjenst- gjort sex år såsom lärare i matematik och fysik vid pro- gymnasium i Marienwerder och åtta år vid gymnasium i Braunsberg, då han 1856 utnämdes till e. o. professor vid universitetet i Berlin, der han sedan verkade intill sin död. Då Weierstrass den 31 Oktober 1395 fyllde sitt 80:de år, blef han föremål för en storartad hyllning och fick emottaga dels personliga uppvaktningar, dels adresser från en mängd akademier och andra vetenskapliga samfund. Äfven Finska Vetenskaps-Societeten, som sedan den 8 Nov. 1880 haft äran räkna Weierstrass bland sina hedersledamöter, var i till- fälle att genom en af sina ordinarie medlemmar deltaga i denna hyllning. Bland många andra utmärkelser hade Weier- strass rönt äfven den att blifva invald till associé i franska vetenskapsakademin. 284 Utom dessa tvenne förluster, hvilka Societeten delar med den vetenskapliga verlden öfverhufvud, är ännu alt an- teckna en tredje, som mera specielt rör Societeten och som nyligen träffat henne genom dess ordinarie ledamot, guver- nören i Uleåborgs län d:r Anders Johan Malmgrens den 12 i denna månad inträffade frånfalle i Helsingfors, dit han några dagar förut anländt för att söka bot för ett långva- rigt lidande. Malmgren var född i Kajana den 21 Novem- ber 1834. Vid magisterpromotionen 1860 innehade han för- sta hedersrummet och promoverades till fil. doktor 1864- Följande år utnämndes han till t. f. inspektör för fiskerierna 1 Finland, år 1869 till e. o. professor i zoologi vid Alexan- ders-Universitet, 1874 till' ordinarie fiskeriinspektör samt 1889 till guvernör i Uleåborgs län. I yngre år egnade han sig med stort intresse och framgång åt studium af naturveten- skaperna, särskildt zoologin, i hvilket syfte han redan såsom student företog exkursioner inom landet och till hvita haf- vet. Sedermera utsträckte han sina forskningsfärder äfven till andra länder, besökte Sverige 1863, England och Norge 1865, Danmark, Tyskland och Schweiz 1866. Sitt mest be- tydande inlägg i den vetenskapliga forskningen var Malm- gren i tillfälle att göra såsom deltagare i tre skilda expedi- tioner till Spetsbergen, hvilka företogos från Sverige åren 1861, 1864 och 1868, den första under Torells, de båda se- nare under Nordenskiölds ledning, äfvensom genom bearbet- ningen af egna och andras derunder gjorda iakttagelser: Dessa gålvo honom ämne till en mängd uppsatser rörande de arktiska trakternas fauna och flora, publicerade i Öfver- sigt af Kongl. Svenska Vetenskaps-akademiens förhandlingar (1862—1867) och sedermera till större delen återgifna i tyska och engelska tidskrifter, äfvensom delvis till hans för professionen i zoologi år 1867 utgifna specimen: Om Spets- bergens, Grönlands, Islands och Skandinaviska halföns hit- tills kända Annulata polychaeta. Såsom ett vedermäle af Svenska Vetenskaps-akademiens erkännande af Malmgrens förtjenster om expeditionerna till Spetsbergen tilldelades ho- nom 1867 akademiens minnespenning 1 guld. 285 Kallad till ledamot i Finska Vetenskaps-Societeten den 12 April 1869 tog Malmgren under sin vistelse i Helsingfors en liflig del i dess förhandlingar. Året 1875—1876 var han ordförande i Societeten och höll vid dess årshögtid den 29 April 1875 ett föredrag »om mammuthfyndens förekomst och utbredning samt om vilkoren för detta djurs forntida existens i Finland>. I egenskap af inspektör för fiskerierna var Malmgren mycket verksam för fiskerinäringens förbättrande dels genom försök med införande af nya fiskarter, dels genom åtgärder till fiskens fredande under lektiden. Äfven egnade han myc- ken omsorg åt utredandet af rättsliga frågor rörande fiske- rierna i landet och utgaf i detta syfte under åren 1869—1870 en samling af »Handlingar och förordningar angående Fin- lands fiskerier>. Såsom guvernör ådagalade han samma nit och verksamhetslust, som utmärkt hans föregående lif. Hans insigter och erfarenhet togos af regeringen i anspråk för en mängd uppdrag, bland hvilka här endast må nämnas att han var ledamot i skolkomitén 1879 och ordförande i komi- tén för skogsvårdens befrämjande, hvilken sistnämnda ännu cj afslutat sin verksamhet. Äfven i det kommunala och politiska lifvet tog Malm- gren en verksam del, i det han under en följd af år hörde till Helsingfors stadsfullmäktige samt vid landtdagarne 1882 och 1885 var medlem af borgareståndet såsom repre- sentant för Kristinestad vid den förra och för Helsingfors vid den senare landtdagen. Med Malmgren har en kunskapsrik och energisk per- sonlighet, som icke minst på det vetenskapliga området lem- nat spår af sin verksamhet, gått ur tiden. Å andra sidan har Societetens ordinarie personal ny- ligen vunnit en förstärkning, i det Societeten den 20 i denna månad +tili ledamöter invalt t. f. vice-kanslern vid K. Alexan- ders-Universitetet statsrådet Karl Gabriel Thiodolf Rein i den historisk-filologiska sektionen och docenten d:r Wilhelm Ramsay i den matematisk-fysiska. I förstnämnda sektion 286 äro härigenom samtliga 15 ledamotsplatser numera besatta, hvaremot 2 ledigheter för närvarande finnas i den matema- tisk-fysiska och likaledes 2 i den naturalhistoriska sektionen. Då det nu följer att närmare redogöra för Societetens verksamhet under det tilländagångna arbetsåret, må till först omnämnas .att af Societetens skrifter derunder utkommit: Acta Societatis Scientiarum Fenmeae, tom. XXI, innehål- lande afhandlingar af hrr Hj. Mellin, O. M. Reuter, Hj. Tall- qvist, Edv. Hjelt, O. Aschan, Ernst Lindelöf, Anders Donner och Th. Homén, samt Öfversigt af Finska Vetenskaps- Societetens förhandlingar, XXXVII, 1895—1896. Äfven XXII tomen af Acta är i det närmaste afslutad och torde snarligen kunna utdelas, hvarutom den XXIII tomen jemväl är under tryckning. Genom de alltmer ökade trycknings- kostnaderna har den besparing, som funnits 1 Societetens kassa, till stor del medtagits, hvarföre det måhända blifver nödvändigt att framdeles i någon mon inskränka Societetens publikationer, derest icke en förhöjning af statsanslaget kunde utverkas. | Till offentliggörande i Societetens skrifter hafva följande arbeten blifvit anmälda: Ty Aer: Ueber die relative Verseifungsgeschwindigkeit der alkyl- substituirten Malonsäureester, af Edv. Hjelt; Zur Theorie zweier allgemeinen Klassen bestimmter Integrale, af Hj. Mellin; On the Determination of the Errors of the Cape Re- seau, Gautier N:o 8, af Harold Jacoby och David Gill; Moysi Expositio, af F. W. Gustafsson; Lord Byrons Weltanschauung, af J. O. E. Donner; Glossar zur Altnorthumbrischen Evangelienäbersetzung in der Rushworth-Handschrift, af Uno Lindelöf; Sur la forme des Intégrales des équations différentielles au voisinage des points singuliers, af Ernst Lindelöf; 2817 Untersuchungen iber electrische Schwingungen, af Hj. Tallqvist: Quelques recherches sur les liquides, af J. E. Mell- berg; ; Untersuchungen ber den täglichen Wärmeaustausch zwischen Himmelsgewölbe und Erde, af Th. Homén. 2) i Bidragen: Phänologische Beobachtungen in Finnland 1895, af A. O. Kihlman: Åskvädren i Finland 1896, af A. F. Sundell. 3) i Öfversigten: Ueber einige alky!substituirten Valerolactone, af FE. Hjelt; Kolvätena i rysk petroleum, af Oss. Aschan; Meddelanden angående lösningars refraktion, samt en enkel metod att på prund af en lösnings refraktion bestämma dess halt, af E. E. Sundvik; Redogörelse för fortgången af de astrofotografiska ar- betena å observatoriet i Helsingfors under tiden Juni 1895 till Maj 1896, af A. Donner; Om plana kurvor af fjerde ordningen med två dubbel- punkter, af A. L. Hjelmman; Ueber die Herstellung von Photographien zur Bestim- mung der Lage des Himmelspols und der davon abhängi- gen astronomischen Fundamentalconstanten, af Å. Donner; Ordaksenten i Raseborgs härads svenska folkmål, af H. A. Wendell; Randbemerkungen zu Mitmöuis Felix, af C. Synnerberg ; Monazit von Impilaks, af Wilh. Ramsay och Allan Zilliacus; Ueber einen neuen Messapparat fär photographische Platten, af A. Donner. 288 Då Ständerna vid senaste landtdag hade att använda de disponibla vinstmedlen i Längmanska testamentfonden Litt. B. för befrämjande af vetenskap och konst m. m., blef äfven Vetenskaps-Societeten ihågkommen med ett anslag af 3000 mark, som ställdes till dess förfogande att utdelas så- som pris för vetenskapliga arbeten, utgifna under åren 1894—1896. Efter det sektionerna hvar för sig inkommit med yttrande om de arbeten inom deras respektiva forsk- ningsområden, som vid prisutdelningen kunde förtjena att ta- gas i betraktande, och en för ändamålet tillsatt delegation afgifvit förslag i ämnet, har Societeten vid ärendets slut- liga behandling den 22 nästvikne Mars i enlighet med detta förslag beslutit fördela nämnda anslag i tre pris om 1000 mk hvarje samt tilldelat dem åt följande författare: Docenten d:r Knut Leonard Tallqvist för hans arbete: Die Assyrische Beschwörungsserie Maqlå, nach den Origina- len im British Museum herausgegeben; Äldre läraren vid polytekniska institutet d:r Robert Hjalmar Mellin för hans afhandling: Ueber die fandamen- tale Wichtikeit des Satzes von Cauchy fär die Theorien der Gamma- und der hypergeometrischen Functionen, samt E. o. professorn d:r Odo Morannal Reuter för verket: Hemiptera gymnocerata Europae, hvaraf V tomen under sistlidet år utkommit. De sålunda prisbelönta arbetena äro alla publicerade i Societetens Acta. I senaste årsberättelse omnämndes tvenne ärenden, hvilka då voro beroende på nådigt afgörande, nemligen frå- gan om meteorologiska centralanstaltens förseende med sjelf- registrerande apparater samt om inrättandet af en limnigraf invid Helsingfors. Båda dessa frågor hafva numera fått sin lösning i enlighet med Societetens derom gjorda framställ- ning. Genom nådigt bref af den 13 Augusti 1896 ställdes ett anslag af 8000 mark till meteorologiska centralanstaltens förfogande för inköp af sjelfregistrerande instrument och den 24 September samma år beviljades 8700 mark för inrättande 289 af den föreslagna limnigrafen äfvensom särskilda anslag för dess underhåll samt för bearbetning och publikation af lim- nigrafobservationerna från Hangö och Helsingfors. I an- slutning härtill har af Kejs. Senaten under den 2 December sistlidet år för meteorologiska centralanstalten fastställts en ny, i någon mon ökad stat, slutande sig å 34,300 mark. Angående meteorologiska centralanstaltens verksamhet under förlidet år har anstaltens direktor till Societeten afgif- vit sedvanlig berättelse, afsedd att offentliggöras i först ut- kommande Öfversigt af Societetens förhandlingar. Af denna berättelse inhemtas bl. a., alt sjelfregistrerande instrument för observation af lufttrycket, temperaturen och fuktigheten, vindens riktning och styrka samt nederbörd, hvilka instru- ment bestälts i Berlin, till större delen redan anländt och, såvidt httills kunnat utrönas, väl motsvara sitt ändamål, men att instrument för registrering af de magnetiska elementen och af luftelektriciteten ännu ej levererats af den firma i Mänchen, som åtagit sig deras utförande. Af anstaltens pu- blikationer har under året utkommit en volym, innehållande meteorologiska observationer gjorda i Helsingfors 1895, hvar- jemte bearbetningen af det äldre observationsmaterialet från årtiondet 18381—1890 slutförts och sammanstälts i ett sup- plementband. Vidare må nämnas att de meteorologiska ob- servationerna under året fortgått å 21 landsortsstationer och vid 12 fyrbåkar samt att vattenhöjdsobservationer fortfa- rande anstälts vid 6 lotsplatser och 4 fyrbåkar äfvensom i hamnen vid Wasa. Beträffande de fenologiska anteckningarna, hvilkas ord- nande och bearbetning numera besörjas af hr Kihlman, har denne meddelat att efter senaste årsmöte inkommit 3 häf- ten med anteckningar för 1895 och 88 häften för 1896, de senare representerande 79 skilda stationer. Tyvärr före- komma ganska stora förändringar i stationernas fördelning öfver landet, i det 19 af 1893 års stationer tillsvidare äro orepresenterade, hvaremot visserligen 18 nya stationer till- kommit. En af sina pålitligaste och trägnaste korrespon- denter har Societeten förlorat i godsförvaltaren Karl Wilsk- 19 290 man i Sysmä, som under året aflidit. I Lappland framträda flere beklagliga luckor, medan deremot östra Finland denna gång är på ett ganska tillfredsställande sätt representeradt. De af Societeten anordnade observationerna öfver åsk- väder hafva tortfarande å skilda orter i landet anstälts un- der år 1896 samt blifvit af hr Sundell sammanstälda och bearbetade. Då dessa observationer nu fortgått i tio års tid och ett material derigenom insamlats, som lemnar tillfälle att studera fenomenet åtminstone 1 statistiskt hänseende, har Societeten ansett den hittills följda anordningen beträffande deras insamlande kunna upphöra, men öfverlemnat åt me- teorologiska utskottet att taga i öfvervägande om och på hvad sätt ordnandet och bearbetningen af åskvädersobser- vationer i landet framdeles kunde af meteorologiska central- anstalten öfvertagas. Den 'af Societeten länge närda önskan att erhålla en egen för dess behof lämpad lokal synes omsider hafva ut- sigt att blifva förverkligad. I senaste årsberättelse är redan omnämdt, hurusom Societeten kort förut till Hans Kejserliga Majestät ingått med underdånig hemställan derom, att ett för dess behof närmast afsedt hus, men hvari utrymme Jemväl kunde beredas för andra vetenskapliga föreningar, måtte på statens bekostnad uppföras på den af Helsingfors Stadsfull- mäklige för ändamålet anvisade med adressnummern 24 be- tecknade tomten vid Kaserngatan i denna stad. Byggnaden skulle hufvudsakligen inrymma en större bibliotekssal, i hvil- ken såväl Societetens som de ofriga föreningarnas boksam- lingar kunde gemensamt uppställas, läsesal, lagerrum, samt särskilda större och mindre rum för sammanlräden; kost- naden för dess uppförande beräknades till 145,000 mark. Frå- gan syntes vara af brådskande beskaffenhet, emedan Socie- teten, enligt af Drätselkammaren erhållen uppsägning, vore tvungen att den 1 Juni 1897 afflytta ifrån den lokal hon dittills fått begagna i folkbibliotekshuset. Vid ärendets före- dragning den 4 November sistlidet år ansåg Kejserliga Se- naten nödigt att, innan vidare deri tillgjordes, åt en dele- gation af ledamöter från Finska Vetenskaps-Societeten och 291 andra här befintliga vetenskapliga samfund öfverlemna att taga i öfvervägande, huruvida och på hvad sätt en samman- slutning af dessa i hufvudstaden verkande vetenskapliga före- ningar lämpligen kunde tillvägabringas. Denna delegation afgaf den 25 nästvikne Februari sitt underdåniga betänkande, hvari föreslogs bland annat, att en delegation, sammansatt af representanter för de förnämsta vetenskapliga och litte- rära sällskapen i Helsingfors, blefve tillsatt för att utgöra ett organ för vården af deras gemensamma angelägenheter, i hvilket afseende nödiga medel, till jemväl föreslaget belopp, borde ställas till dess förfogande, samt att ett hus, afsedt för de lärda sällskapens behof, blefve så fort som möjligt uppfördt och stäldt under delegationens inseende. Om, såsom det är anledning att hoppas, förslaget vin- ner nådigt beaktande åtmistone hvad det gemensamma hu- set beträffar, skulle ett för Societeten och äfven för några andra föreningar känbart behof blifva afhjelpt. Då en tid af ett eller par år emellertid torde förgå, innan byggnads- planen hinner realiseras. har Societeten nödgats för denna mellantid se sig om efter annan lokal och bland annat äfven vändt sig till" Ständernas Statsutskott med förfrå- gan, huruvida icke i ständerhuset efter landtdagens afslu- tande lokal kunde för Societeten upplåtas. Såsom svar på denna förfrågan har Statsutskottet meddelat att en större sal jemte ett angränsande rum i nedra våningen af Ständer- huset finge från sagda tid intill den 1 Juni 1899 af Sociec- teten begagnas mot en årlig ersättning af 2000 mark för uppvärmning, elektrisk belysning, renhållning samt bekostande af de remonter, hvilka i anledning af rummens användning för det antydda ändamålet blifva nödvändiga. Genom detta välvilliga tillmötesgående från Statsutskottets sida ser sig Societeten alltså befriad från bostadsbekymmer åtminstone för den närmaste framtiden. I afseende å Societetens utländska förbindelser har ej någon annan förändring inträffat, än att Societeten trädt i skriftbyte med Senckenbergische naturforschende Gesell- schaft i Frankfurt a. M. Dels genom skriftbyte dels genom 292 enskilda föräringar har Societetens bibliotek under året ökats med omkring 1200 volymer eller häften, hvaröfver en af hr Kihlman uppgjord närmare redogörelse kommer att bifogas Öfversigten af Societetens förhandlingar. Då den tid, för hvilken medlemmarne i Arkeologiska Kommissionen senast blifvit tillsatta, vid 1896 års utgång gick tillända, har Societeten för sin del utsett hrr”FREUDEN- THAL Och SCHYBERGSON att fortsättningsvis under treårsperio- den 1897—1899 vara ledamöter i bemälde Kommission. Societetens Meteorologiska Utskott utgöres under inne- varande år af hr NEovius såsom ordförande, hrr Tu. Ho- MÉN Och ÅA. DONNER såsom ledamöter samt hrr SUNDELL och LINDELÖF såsom suppleanter. Såsom revisorer för granskningen af Societetens och meteorologiska centralanstaltens räkenskaper hafva fungerat hrr LEMSTRÖM Och SUNDELL. Ordförandeskapet i Societeten, som under året hand- hafts af hr ErFvinG, öfvergår nu i stadgad ordning till den vordne viceordföranden hr SYNNERBERG. j L. Lindetöf. TIF En blick på den klassiska fornkunskapens utveckling och närvarande ståndpunkt. Föredrag vid Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 april 1897 af C. Synnerberg. Det är icke utan tvekan jag valt till ämne för mitt före- drag den klassiska fornkunskapen, dess utveckling och när- varande ståndpunkt. Jag befarar nämligen, att detta ämne skall synas föga tidsenligt. Kanske frågar sig härvid mån- gen: finnes det verkligen i våra dagar en kunskap af detta slag, om hvilken det vore mödan värdt att tala? har det icke varit just vår tid förbehållet att upptäcka denna veten- skaps ringa betydelse för den allmänna bildningen och i och med detsamma för helå den högre andliga odlingen? kan det sålunda blifva fråga om annat än en bortdöende veten- skap? — En sådan uppfattning må i viss grad anses berät- tigad; åtminstone är den lätt förklarlig. Den materiella ut- vecklingens snabba framsteg och hänförelsen öfver ständigt nya och öfverraskande upptäckter af den största praktiska bärvidd ha utan tvifvel i vår jäktande tid icke så litet skjutit åt sidan och undanskymt den rent ideelia forskningen, hvars resultat äro mindre skönjbara och sakna omedelbar praktisk tillämpning. Det är därför icke förvånande, att en stark opinion gjort sig gällande i sådan riktning, att en veten- skap af så helt och hållet ideel art som den klassiska forn- kunskapen numera spelat ut sin roll i lifvet och endast kan hafva något berättigande såsom specialstudium vid univer- siteten. Opinioner, som i en viss tidpunkt råka flyta öf- 294 verst, äro dock ofta ensidiga, emedan de så lätt förbise allt som icke ligger på ytan — detta har erfarenheten i oändligt många fall bekräftat -— och gent emot den opinion, hvarom jag nämnde, kan framhållas att det i våra dagar knappast gif- ves en vetenskap, som rastlösare och med större framgång än den ifrågavarande arbetar på att samla nytt material, att vidga och tillika fördjupa sitt innehåll, och som allvarli- gare och med större hänförelse sträfvar att ställa sig 1 kon- takt med samtidens andliga lif: Innan jag går att gifva skäl för dessa påståenden, utber jag mig att i största kort- het få dröja vid denna vetenskaps utveckling, som ju bildar ett af de betydelsefullaste bladen i den moderna civilisatio- nens historia och förty på det närmaste sammanhänger med de historiska betingelserna för vår egen tids kulturutveckling. Dock först en liten anmärkning. Jag har föredragit att tala om den klassiska fornkunskapen, icke om den klas- siska filologin, ehuru denna senare benämning kan anses såsom den allmännast begagnade. Men man är van att med filologi förstå en vetenskap, som uteslutande omfattar språk- och litteraturforskning och därifrån hämtar sitt hufvudsak- liga innehåll. Den klassiska filologin har dock för länge sedan öfverskridit detta råmärke och efter att i långliga ti- der ha utgjort ett allmänt, på språket och litteraturen grun- dadt bildningsmedel af den mest universella beskaffenhet, småningom gjort till sitt innehåll hela den antika kulturen, betraktad såsom ett i sig afslutadt helt, samt därigenom vuxit ut till en historisk vetenskap i ordets fulla betydelse. Detta torde i någon mån blifva klart genom det som jag i det följande skall hafva äran anföra. När den helleniska kulturen genom Alexander den sto- res eröfringar blifvit världskultur, hade den originala ska- parkraften i det fria Hellas blomstrat ut, och de härliga fruk- ter den alstrat inom litteraturen voro numera en hela mänsk-. lighetens tillhörighet — en tillhörighet, som det gällde att såsom ett dyrbart arf förvalta. Detta skedde med så mycket större pietet och framgång som den högre bildningen öfver- allt talade med grekisk tunga. Bland de välden, som upp- 2510 stodo på spillrorna af den makedoniska monarkin, utmärkte sig Ptolemeernas i Egypten och Attalidernas i Mindre Asien under 3:dje och 2:dra århundradena f. Kr. genom den vård där egnades nationallitteraturen liksom konst och vetenskap öfver hufvud. Framför andra städer var Alexandria länge härden för studier och forskningar i litteraturen, hvilken i storartade offentliga inrättningar icke blott samlades och ordnades, utan äfven i sina enskilda alster kritiskt behand- lades. Förfaltarnes texter blefvo nämligen genom jämfö- rande undersökningar af handskrifterna noggrant reviderade och fastställda, och det är lätt att förstiå, af hvilken vikt denna verksamhet var i fråga om texter, som länge varit underkastade alla de tillfälligheter och allt det godtycke ett mångfaldigande genom skrifkonsten måste medföra. Redan tidigt utbildade den sig till en vetenskap af hög rang och öppnade därjämte nya forskningsområden samt grundade nya arter af vetenskap. För kritiskt fastställande af en text behöfdes i första rummet kännedom af språket, sådant .det blifvit i litteraturen af enskilda författare användt och ut- bildadt. Härigenom uppstod den vetenskapliga grammatiken. Och för att rätt förstå innehållet hos en författare behöfdes en mängd sakkunskaper, hvarigenom åter grunden lades till en vetenskaplig exeges,' desto mångsidigare ju flere olika slag af litteratur den omfattade. I fråga om de äldre för- fattarne, framför andra Homerus, blef det äfven nödigt att anställa historiska och antikvariska forskningar. Här upp- stod först benämningen philologos, som kan anses ungefär liktydig med >vetenskaplig forskare»; den vann dock icke allmännare användning. Vanligen kallades dessa lärde »gram- matiker> eller >kritiker», det förra ordet icke i den bety- delse det numera har, utan i betydelsen af »språk- och litte- raturforskare>. — Till romarne fortplantades den filologiska eller, såsom den kallades, den grammatiska vetenskapen ge- nom lärda greker och blef hos det världseröfrande folket hemmastadd redan i sista århundradet f. Kr. Sålunda erhöll den en ny beståndsdel, nämligen den romerska litteraturen och det latinska språket. Detta språk blef bildningens språk 296 i vesterlandet, medan grekiskan fortfarande förblef herskande i östern. Äfven hos romarne gjordes national litteraturen och den inhemska fornkunskapen till föremål för lärda stu- dier, de äldre författarne kommenterades, deras texter re- viderades, och i synnerhet bedretvos flitigt grammatisk-reto- riska studier, hvilka efter hand trädde i den högre allmän- bildningens och skolundervisningens tjenst. Sålunda erhöllo de en viktig, man kan säga grundläggande plats inom det encyklopediska vetande, som mot slutet af antiken samman- ställdes och utmynnade i de »>sju fria vetenskaperna», sep- tem artes liberales — grammatik, retorik dialektik, geo- metri, aritmetik, astronomi, musik — och som, för det mesta i torftiga utdrag och kompendier, blef den vesterländska medeltidens förnämsta bildningsarf från autiken och före- målet för undervisningen i medeltidens skolor och vid dess universitet. Under den egentliga medeltiden kan det icke blifva fråga om någon filologisk vetenskap, lika litet som om nå- gon annan vetenskap i strängare mening. Latinet fortfor visserligen att i vesterlandet vara lärdomens språk, men barbariserades allt mer, och det grekiska språket var där ett så godt som okändt språk. Det östromerska riket, det s. k. byzantinska kejsardömet, där grekiskan var national språket, stod nämligen alldeles isoleradt från vesterlandet och utöfvade under de tio århundraden det egde bestånd knappast något inflytande alls på den europeiska kulturen förrän mot slutet af sin tillvaro. De traditioner från anti- ken, som ännu fortlefde under medeltidens början — för att icke tala om enskilda lysande undantag, såsom Karl den stores och hans mäns bemödanden för en högre bildning — dogo småningom bort. Känslan och medvetandet af ett kultursamband med antiken, liksom allt historiskt sinne öf- ver hufvud, försvunno. Latinska skalder, såsom Vergilius, Ovidius, Lucanus, Statius lästes visserligen i klosterskolorna- men man började snart på det naivaste sätt tolka dem my- stiskt och allegoriskt; framstående antika personligheter, så- som Alexander den store och Vergilius, blefvo hufvudper- 297 sonerna i fabler och sagokretsar, som icke hade annat än dessa namn gemensamt med antiken. Kyrkan, som under sin tidigare utveckling ofta intog en fientlig ställning till an- tiken, dominerade helt och hållet vetenskapen och ledde studierna i sitt intresse. Från 11:te århundradet underord- nades allt högre vetande under den skolastiska filosofin, hvars rötter visserligen stodo på antik mark, i det de ut- gingo från Aristoteles” logik, men hvilken i teologins tjenst urartade till tom och andelös formalism. Endast en konser- verande betydelse, men af största vikt, eger medeltiden i fråga om antikens litteratur, 1 det att böcker, hörande icke blott till den religiösa utan äfven till den profana litteratu- ren, flitigt afskrefvos i klostren. Medeltidens munkar ha äf- ven, utan att det låg i deras afsikt, räddat månget antikt verk från undergång därigenom, att de utplånade detsamma från pergamentet för att begagna detta till annan skrift. I många fall har i dylika s. k. palimpsester den ursprung- liga skriften sedermera kunnat återställas. Det ljus, som först skulle genombryta medeltidens mör- ker och åt alla håll vidga blicken samt för människoanden öppna nya banor, med ett ord grundlägga den moderna tidsandan, kom emellertid från antiken och från det ena af dennes hemland, Italien: Där hade i någon mån de antika traditionerna fortlefvat och sinnet hållits öppet för deras inflytelser; själfva språket och de talrika minnesmärkena hade häller aldrig låtit känslan af samhörighet med det för- gångna helt och hållet förintas; de andliga kunna i Italien under medeltiden knappast anses såsom de enda represen- tanterna för litterär bildning. Den under namn af »renäs- sancen> kända rörelse, genom hvilken en af de största ny- daningar, som någonsin försiggått på den andliga odlingens område, inleddes, hade också sin egentliga jordmån i det högt utbildade politiska och sociala lif, som var rådande i en mängd oberoende italienska stadssamhällen, där en bryt- ning med medeltidens fantasivärld tidigast skedde och grun-. den först lades till det moderna statslifvet. I spetsen för denna rörelse stod omkring midten af 14:de århundradet en 298 af världslitteraturens stormän, Petrarca; hans exempel vann ifrig efterföljd, och inom några decennier efter hans död (1374) hade man genom flitiga spaningar lyckats bringa i — dagen det mesta af hvad vi nu ega i behåll af de antika författarnes verk. Samtidigt hade nämligen kännedomen af det grekiska språket och den grekiska litteraturen i hög grad befordrats genom de förbindelser, som då allt mer började öppnas mellan det beträngda byzantinska kejsardö- met och vesterlandet. Genom uppfinningen af boktryckeri- konsten erhölls också ett ovärderligt medel att göra de upp- täckta litterära skatterna lätt och allmänt tillgängliga. 5 Det var icke en ny vetenskap i vanlig mening, som sålunda uppstod i Italien, det var fastmer en ny värld som upptäcktes, hvilken icke blott för medvetandet till full klar- het återställde sambandet med det förflutna, utan äfven i hög grad verkade omgestaltande på hela tänke- och åskåd- ningssättet. De högre stånden hastade ifrigt att göra sig förtrogna med hvad denna nya värld erbjöd; den blef för dem det nödvändiga villkoret för kunskaper, smak och högre odling öfver hufvud. Antikens litteratur blef ett bildnings- medel af den mest omfattande art; hos de gamla författarne fann man grundvalarne till alla världsliga vetenskaper och man lärde snart att uppskatta dem såsom mönster för ädel och skön form. Humanismen, såsom detta bildningsskede kallas, blef den moderna vetenskapens och konstens upp- fostrare och rotfäste med den allmänna hänförelsens makt för alla tider idén om deras själfständiga betydelse, deras höga värde i och för sig. De humanistiska studierna odlades såsom jag nämnde, icke blott af facklärde, utan af alla, som ville tillegna sig en högre bildning, och från dem erhöllo öfriga vetenskaper, allt efter som de själfständigare utvecklade sig, förebilder för såväl metod som framställning. Jämte sin lärareverk- samhet, hvilken utöfvade stort inflytande på tidens under- -visningsväsen, hvari med anslutning till de klassiska förfat- tarne de nya läroämnena poesi och historia infördes, lyste humanisterna, eller de egentliga filologerna, främst så- FAS] som representanter för vältaligheten och skaldekonsten, huf- vudsakligen i latinsk dräkt. Dessa förhållanden fortforo i sina hufvuddrag ännu långt in på 18:de århundradet, sedan den klassiska filologin erhållit en mera vetenskaplig karaktär och uppnått en hög blomstring i länder utom Italien, först i Frankrike och därefter i Holland, England, Schweiz och Tyskland. En tydlig reminiscens från humanismens dagar kvarstod ännu i början af detta århundrade vid universite- ten i Tyskland, Holland och Sverige, liksom äfven vid vårt eget universitet, 1 det att en professur i kiassisk litteratur — grekisk eller latinsk eller bådadera — benämndes pro- fessuren i vältalighet eller i vältalighet och skaldekonst. Denna senare benämning utbyttes hos oss först 1852 mot benämningen »romersk litteratur». Det är äfven betecknande för den klassiska filologins suveräna ställning bland veten- skaperna ända till början af vårt århundrade, att den man, J. F. Wallenius, som mellan åren 1805 och 1826 beklädde eloquentie professuren vid Åbo universilet, ursprungligen var läkare och naturforskare. Under dessa sekel, då de klassiska studierna bedrefvos med en ifver och hänförelse, en grundlighet och lärdom, som ej torde ha blifvit öfverträffade på något annat område af mänskligt vetande, föll det ingen in att fråga efter deras egentliga ändamål och uppgift. De odlades såsom ett bild- ningsmedel, de voro, såsom de benämndes, studia humani- tatis och betraktades såsom förgården till alla andra veten- skaper. I följd häraf rörde de sig kring de klassiska för- fattarne själfva, och de lärda bemödandena gingo mest ut på förbättring af texterna och förklaring af innehållet. Det är nästan otroligt, hvilken möda och lärdom härvid varit verksamma; det vore svårt att förstå huru det i ekonomiskt afseende varit möjligt att trycka alla dessa väldiga folianter, innehållande förklaringar, kritiska undersökningar, lärda ex- kurser af alla slag, dessa nästan oöfverskådliga editio- ner, ofta flere gånger upplagda, hvilka till icke ringa del, i synnerhet i Holland under 1::de årh., höra till det bästa den typografiska konsten någonsin frambragt till all- 300 männare bruk — det vore, säger jag, svårt att förstå detta, om man icke erinrade sig, att denna litteratur studerades, lästes och begagnades af enhvar, som egde eller sträfvade att förvärfva sig något slags högre bildning. Men därjämte samlades materialet till en systematisk fornkunskap liksom af sig själft. Enskilda lärde gjorde sammanställningar af de uppgifter, som funnos hos författarne rörande antikens reli- giösa föreställningar, eller dess mytologi, rörande dess reli- giösa bruk, stats-, rätts-, krigsväsen o. s. v., eller det som = man hänför till de s. k. antikviteterna. Likaledes gjorde man försök till bearbetning af den politiska, af litteratur- och konsthistorien. Men allt detta ter sig ännu såsom elt tillfälligt uppsamlande och ordnande af den stora detaljrike- — dom, som på alla håll hopade sig. Till fasta principer, till en klar och säker uppfattning af den klassiska fornkunska- pen såsom ett enhetligt, 1 sig afslutadt vetenskapligt system hade de äldre filologerna ännu icke höjt sig. Redan mot slutet al förra århundradet hade suprema- tin inom den nämnda vetenskapen börjat öfvergå till Tysk- lands lärde, hvilka därefter obestridt innehaft densamma. Där utkom 1807, med dedikation till Goethe, som lifligt intres- serade sig för ämnet, den första öfversikt af den klassiska fornkunskapen såsom ett systematiskt helt, omfattande det antika lifvet i alla dess delar och åsyftande en vetenskaplig rekonstruktion däraf på kritisk-historisk väg. Författaren, Friedr. Aug. Wolf. från nämnda år professor i Berlin, hade - några. år förut (1795) utgifvit sin epokgörande inledning (Prolegomena) till Homerus, däri han sökte bevisa, att de - homeriska dikterna icke härledde sig från en enda skalde- individ, utan uppstått ur en mängd mindre, muntligt fort- plantade dikter, som sedermera ordnats och bearbetats till ett helt — en åsikt, som numera ganska allmänt omfattas. Han hade härigenom banat vägen för och gifvit ett lysande prof på den kritiska forskningsmetod, som från denna tid kän- netecknar den klassiska filologin, hvilken benämning först genom Wolf vann allmänt burskap till betecknande af en själfständig och fullt utbildad vetenskap. Inom denna bör- 301 jade nu en fördelning allt mer göra sig gällande i special- vetenskaper, som hvar för sig behandla olika sidor af anti- kens lif och bilda särskilda forskningsområden. Här herskar således, liksom i nutidens flesta vetenskaper, specialisering och samarbete mellan enskilda forskare, men den klassiska fornkunskapen har dock framför de flesta andra vetenska- per fördelen af en mera koncentrerad och konkrekt total- bild, hvartill hon sträfvar, äfvensom af ett fastare, det hela sammanhållande band. Detta band utgöres i främsta rum- — met af litteraturen, den källa, från hvilken vi hämta vår förnämsta kunskap om antiken, medan denna litteratur tillika i sina mest representativa alster allt fortfarande erbjuder mönstergilla litterära förebilder. Jämte litteraturen, städse kompletterande och med den sinnliga åskådningens fackla belysande densamma, flyter en annan källa till kännedom om antiken, hvilken källa man kan kalla den monumentala. Redan under renässancens tidigaste skeden gjordes i Italien betydande fynd af konst- verk och inskrifter; man anlade samlingar af sådana, man aftecknade och beskref den gamla världsstadens ruiner, me- dan man sekel efter sekel lätt dem ömkligt förfaras. Det gamla Greklands minnesmärken voro däremot länge föga kända och studerade. Sedan grundvalarna blifvit lagda un- den 18:de århundradets senare hälft, hvarvid det är nog alt blott påminna om namnet Winckelmann, har numera studiet af antikens monumentala minnesmärken utbildats till en veteåskap af största betydelse, nämligen arkeologin, och det är just denna gren af den allmänna klassiska fornkun- skapen, som i vår tid ifrigt odlas och som stadigt tillför vetenskapen nytt och rikligt material. — Denna arkeologi får icke förblandas med den äfvenledes i våra dågar ifrigt odlade förhistoriska arkeologin, hvilken räknar med årtu- senden före vår egen tideräkning. Den klassiska arkeologin står helt och hållet på historisk botten och rör sig endast kring fakta. Blott i enskilda detaljer finnes där rum för hypoteser. Beröringspunkter med den förstnämnda måste 302 dock naturligtvis förefinnas, enär äfven den antika kulturen haft sin prehistoriska period. Hos intet folk har konsten stått i närmare samband med lifvet än hos de gamla grekerna, och detta var så mycket naturligare, som konsten i Hellas under hela sin utveckling icke var annat än uttrycket för de af en lifligt - skapande fantasi alstrade sinnligt religiösa föreställningar, som nästan vid hvarje steg möta oss inom grekernas enskilda : och offentliga lif. Den tryckte sin prägel på allt, från guda- bilden och dess boning templet ända till de alldagligaste föremål och vanligaste husgerådssaker, hvilka den prydde ; med en oändlig rikedom af mytologiska och poetiska motiv. - Hos romarne blef konsten föga mindre allmän, om den ock hos dem "mindre har karaktären af ett oreflekteradt behof än af en medveten lyx. Det är från Italien vi först erhål- lit någon kännedom om det antika måleriet, liksom ock det mesta vi tills vidare känna om den antika konstindustrin i dess högsta utveckling, förnämligast af grekiskt ursprung, där blifvit funnet. Den klassiska arkeologin är visserligen sålunda företrädesvis en konst-arkeologi, som söker att sy- stematisera och åskådliggöra den antika konstens utveckling och göra sig förtrogen med dess teknik icke blott inom de särskilda arterna af bildande konst, utan äfven i fråga om - dennas tillämpning inom olika områden af det alldagliga lif- vet, men i själfva verket har den redan i följd af denna kon- stens egendomliga ställning i antiken en långt allmännare kulturhistorisk betydelse, och den kan icke häller i följd af sakens natur undandraga sig att omfatta allt som forsknin- - gen bringar i dagen, äften om däribland funnes sådant som icke medelbart eller omedelbart hänför sig till konsten. För insamlande af det material denna vetenskap be- höfver äro i de flesta fall enskilda medel otillräckliga. ,Stats- inrättningar och med statsmedel bekostade expeditioner samt privata föreningar hafva därför i de större kulturländerna öfvertagit detta värf. Redan 1829 grundades i Rom under Preussens protektorat af till större delen tyska lärde ett så att säga internationelt arkeologiskt institut med uppgift att 503 vetenskapligt undersöka monumenten och snabbt meddela underrältelser om nya fynd. Detta institut öfvertogs 1871 af preussiska regeringen och blef 1874 tysk riksanstalt jämte. det samma år inrättade arkeologiska institutet i Athen. Hvartdera ledes af tvenne sekreterare och står under in- seende af en central-direktion i Berlin. År 1847 inrättade franska regeringen för arkeologiska studier och forskningar en skola i Athen, som sedermera efterföljdes af en dylik i Rom. I den förstnämnda staden arbetar i samma syfte en engelsk och en amerikansk skola. Österrike har vid uni- versiletet i Wien ett arkeologiskt-epigrafiskt seminarium, hvars arbete är af vida större betydelse än man af den anspråkslösa benämningen kunde sluta till. I mars 1895 öppnades i Konstantinopel ett ryskt arkeologiskt institut, hvars forskningar skola sträcka sig öfver det förra byzan- tinska rikets område. Dessa äro de viktigaste inrättningar, som uteslutande ha till ändamål arkeologisk forskning;: jämte dem deltaga i arbetet akademier, lärda sällskap och fackföreningar i de flesta europeiska länder. Det bör icke häller förbigås att ett arkeologiskt institut öppnats i Nord- Amerikas Förenta stater, där intresset för de klassiska stu- dierna numera är synnerligen lifligt och där man naturligt nog tyckes känna behof af att ställa sig i närmare beröring med rötterna till den civilisation, af hvars frukter man är delaktig. Den arkeologiska forskningen är sålunda för närva- rande i liflig rörelse öfver hela det forna romerska riket: från norra Afrika, där de gamla romerska minnesmär- kena genom franska regeringens försorg i allt större antal och omfattning trädt i dagen, öfver Egypten och Syrien till Eufrat i öster, därifrån öfver Mindre Asien kring Svarta hafvet till Grekland med dess öar och Italien, samt vidare öfver Balkan- och Donauländerna åt norr upp till Rhen. I sistnämnda trakt äro lämningarna af den romerska gräns- befästningen, den s. k. limes romanus, som med en längd »af 550 km. var dragen från Donau invid Regensburg i vin- kel upp till Köln, föremål för systematiska undersökningar. 304 Åt de antika fornlemningar, som finnas i Frankrike och England, har man redan länge egnat omsorgsfull upp- märksamhet; på Pyreneiska halfön synes däremot mindre i detta afseende vara tillgjordt. Att lemna antydningar om alla vunna resultat och upp- räkna blott de viktigaste och intressantaste fyndorterna skulle redan föra mig alltför långt. Det må dock tillåtas mig att hänvisa på några enskilda fall. Det första större arbete, som tyska regeringen efter det nya institutets inrättande satte i gång, var utgräfningen af det sedan årbundraden till- baka i sand och grus begrafna Olympia. Detta företag, som fortgick åren 1875—1881, har man i Tyskland med stolthet kallat det tyska rikets första stora fredliga bragd. Därvid kommo konstverk af oskattbart värde i dagen, bland hvilka Hermes-stoden af Praxiteles torde vara allmännast be- kant, det enda originalverk vi ega af denne store mästare. :Amerikanarne täflade med fransmännen om äran att utgräfva det gamla Delfi; uppgiften twllföll slutligen fransmännen, se- dan deputerade-kammaren beviljat de därtill nödiga, ganska betydande penningemedlen. Gräfningarna togo sin början 1893 och synas komma att lämna viktiga och intressanta resultat. Åt amerikanarne anvisades arbetsplatser i Argos och Sparta. Äfven vårt grannland Sverige har utsändt tvenne forskare, som under senaste tid anställt gräfningar i Grek- land. I synnerhet från medlet af detta årbundrade hafva af franska staten utsända expeditioner och enskilda franska och engelska forskningsresande samt i senaste tid tyska och österrikiska expeditioner med stor framgång anställt arkeo- logiska undersökningar i Mindre Asien. Allmänt bekanta äro tysken Schliemanns utgräfning af borgen i det forna Troja liksom hans gräfningar i det urgamla Mykene och på andra orter i Grekland; med aldrig svikande lycka och i besittning af stor enskild förmögenhet fortsatte han rastlöst dessa arbeten under tvenne årtionden (1870—1890), afbry- 3 tande dem endast för att författa de verk, i hvilka han med- ' delade resultaten al sina forskningar. Genom dem har en IEC AISRERSI ER VN 305 hittills okänd kulturperiod, hvilken man tillsvidare benämnt den »mykeniska», i en mångfald af alster framträdt i dagen; den tillhör visserligen en förhistorisk tid, äldre än de home- riska dikternas, men öppnar nya inblickar i den grekiska kulturens äldsta, på inflytelser från Egypten och Orienten hänvisande utvecklingsstadier. Väsentligen af samma bety- delse äro de på Cypern och Kreta gjorda fynden. Knappast mindre bekanta och berömda än Schliemanns fynd äro de af den tyske ingeniören Humann invid det forna Pergamon på Mindre Asiens vestkust funna skulpturverken, bland hvilka de förnämsta höra till en storartad altarfris af 2,30 meters höjd, som i högrelief med delvis nästan fristående figurer af säll- synt omvexling, liffullhet och mångfald framställer gudarnes kamp med giganterna. Genom preussiska regeringens för- sorg blef hvad som ännu återstod — och det var lyckligt- vis en ganska betydlig del — åren 1878—1881 bragt i da- gen dels ur den mark, på hvilken det stora Zeus-altaret stått dels ur en från byzantinska tiden härstammande fäst- ningsmur, i hvilken en del af de stora marmorplattorna voro inmurade och där de i följd af det ymnigt pålagda murbru- ket bibehållit sig i nästan ursprunglig friskhet. De pryda nu Berlins museum, där de låta ett förut föga kändt skede af den helleniska konstens efterblomstring för åskådarens blickar framträda i oanad skönhet och fulländning. Då för öfrigt Zeus-templets i Olympia gafvelgrupper, hvilka åter- funnits i någorlunda fullständigt skick, förmedla en närmare kännedom af den konstepok, som föregick konstens högsta blomstring i Hellas genom Fidias och hans skola, för oss representerade af Parthenon-skulpturerna, blir sålunda en nå- gorlunda fullständig öfverblick möjlig öfver utvecklingen af denna konst, som ju utgör en i kulturhistorien enastående företeelse. Att man öfverallt sträfvar att snabbt meddela under- rättelser om de gjorda fynden och offentliggöra med dem förknippade studier och undersökningar är naturligt. Perio- diska publikationer i sådant syfte utkomma på tyska, fran- ska, engelska, italienska och nygrekiska språken. Den ar- 20 TI SNAN 306 keologiska litteraturen växer för hvarje år i omfång och värde; dyrbara, rikt utrustade praktverk höra ingalunda till sällsyntheterna. Bland viktiga publikationer må här nämnas de af preussiska vetenskaps-akademin utgifna samlingarna af grekiska och latinska inskrifter; i synnerhet har utgifvan- det af de latinska inskrifterna, under medverkan af samti- dens störste kännare på detta område, Th. Mommsen, raskt fortskridit, så att numera 15 folioband föreligga, omfattande inskrifter från de flesta delar af det forna romerska kejsar- riket. Härmed har jag berört en gren af den klassiska fornkun- skapen, nämligen epigrafiken, som jämte numismati- ken utbildats till ett särskildt forskningsområde, ehuru stående i närmaste samband med arkeologin och på samma sätt som denna uppsamlande sitt material. Då i antiken lagar och förordningar samt öfver hufvud allt som man ville be- vara åt minnet eller blott på ett varaktigare sätt offentlig- göra inristades i brons eller marmor, och enskilda personer på samma sätt äfven plägade gifva uttryck åt sin fromhet eller pietet, är det lätt att finna, hvilken rik källa här flö- dar till kännedomen om antikens politiska, sociala och re- ligiösa, ja äfven privata och personliga förhållanden. Och då dessa inskrifter äfven lämna högst viktiga bidrag till språkets och skriftens historia, ser man här tydligast, huru arkeologin utgör en del af den klassiska fornkunskapen eller filologin öfverhufvud och i och med detsamma af den AS männa och jämförande kulturhistorien. Jag antydde, att den klassiska fornkunskapen i våra dagar sträfvar att vidga sitt inflytande utöfver fackkretsarne och ställa sig i beröring med den allmänna bildningen. Här- vid är det äfvenledes arkeologin, som har sig en viktig roll tilldelad, i det att man mer och mer söker att 1 den offent- liga undervisningen tillgodogöra dess resultat. Det faller af sig själft, att den utgör ett läroämne vid de flesta af utlan- - ; dets universitet — vid några har den sig anvisad en sär- skild lärostol — men äfven vid gymnasialundervisningen har man sökt draga nytta af hvad den erbjuder. För sådant ändamål har, i synnerhet i Tyskland, en ganska rik åskåd- — "vn IWBESSAR NN NE ET fa ITIS 1 EET FSASREEEIEPE SU SE a 307 ningsmateriel kommit till stånd, hvilken har sin användning ej blott vid läsningen af de klassiska författarne, utan äfven och företrädesvis vid historieundervisningen. Därjämte söker man öppna tillfälle för lärarne att göra sig förtrogna med det viktigaste af arkeologins studiemetod och resultat. År- ligen sändas stipendiater till anstalterna i Rom och Athen, och vid de tyska instituten på dessa orter äro regelbundna kurser anordnade, hvilka förbindas med exkursioner eller hållas i något större museum eller på någon viktigare fynd- ort. Arkeologiska feriekurser anställas äfven i universitets- städer i Tyskland och Österrike. Men icke nog härmed. Två gånger om året anordnas af tyska institutet i Athen studieresor inom Grekland eller till Arkipelagens öar och Mindre Asiens kuster. På dessa resor få äfven främlingar medfölja, och deltagandet säges vara synnerligen lifligt. Att den klassiska forntiden sålunda småningom skall framträda allt liffullare och klarare för nutidens medvetande är väl icke alltför vågadt att förutsätta. Det vore orättvist att säga, att öfriga grenar af den klassiska fornkunskapen af arkeologin ställts i skuggan och därför mindre intensivt bearbetas. Det är sant, att de af denna mottagit nya impulser; i och för sig är arkeologin populärare, den arbetar med ett material, som ofta har nyhe- tens retelse och jämförelsevis lätt kan förstås, i det att fan- tasin och den sinnliga åskådningen komma till hjälp. Man har träffande anmärkt, att medan ett ode af Pindaros eller en korsång af Sofokles äro icke mindre fullödiga konstverk än en staty af Fidias eller Praxiteles, det dock behöfves vida mera arbete och möda för att kunna fullt förstå de förra och njuta af dem. Det kan dock aldrig blifva fråga om något slags verklig uppfattning af antiken utan språkets och litteraturens tillhjälp. Här eger, liksom öfverallt på an- dens område, en växelverkan rum, och denna betingas i vår tid äfven däraf, att på alla områden af den vetenskap, hvarom nu varit fråga, historiskt sinne och historisk forskningsmetod göra sig gällande. Äfven den kritiska metod vid behandlin- gen af de gamle författarne, som i vårt århundrade grund- 308 lagts af framstående tyska lärde, vinner allt mer i utveck- ling, i säkerhet och skärpa. Det är icke mera blott gram- matisk och antikvarisk lärdom, som står 1 kurs, det är icke ett dödt material, hvarmed man arbetar, det är framför allt allmänna lagar och genomgående idéer, som man söker komma på spåren, för att vinna en totalbild af deras organiska utveckling och deras inverkan på senare bildningsepoker. Så föga man än kunnat hoppas det, ha äfven litterära fynd icke helt och hållet uteblifvit. I århundradets början hade man i Italien rätt mycken lycka med palimpsester, från hvilka kommo i dagen åtskilliga till den romerska litteratu- ren hörande, dittills okända verk (rhetorn Frontos skrifter, juristen Gaii Institutiones, Ciceros skrift om staten), ehuru visserligen i något ofullständigt skick. I senaste tid har den grekiska litteraturen erhållit ett icke obetydligt tillskott genom papyrushandskrifter, funna 1 de egyptiska klippgrafvarne, där de i följd af klimatets torrhet under ett par årtusenden kun- nat bibehålla sig temmeligen oskadade. Det förnämsta af dessa fynd utgöres af Aristoteles skrift om Athenarnes stats- författning, hvilken innehåller en mängd för forskningen nya fakta och dessutom erbjuder det säregna intresset att vara den enda af den store filosofen sjelf utgifna skrift, som nu- mera finnes 1 behåll. Alla Aristoteles öfriga, till vår tid komna skrifter äro nämligen efter mästarens död slutligt redigerade och utgifna af hans lärjungar. För öfrigt må nämnas sex tal af den i forntiden ganska högt skattade, med Demosthe- nes samtida talaren Hypereides, betydande fragment af en tragedi Antiope af Euripides, Herondas mimiiamber, hvar- med förstås i dramatisk form hållna, ofta mycket realisti- ska skildringar ur det dagliga lifvet, samt de alldeles nyli- gen upptäckta lyriska dikterna af Bakchylides. Härmed är mitt ämne uttömdt så vidt det på denna - korta stund kunnat behandlas. Jag utber mig ännu upp- märksamhet för några ord, som kanske ligga något på si- dan af detta ämne, men som dock skola gifva mig tillfälle att sluta såsom jag börjat, med en hänvisning på närvarande tidsförhållanden. ERT Lä4 Mät het j ; ip ” BEVISA I KRA 1 EG sp 4 ( Å + | [ SSR ER 309 Vi veta alla huru man i senaste tid börjat betvifla de klassiska språkens betydelse för den högre allmänbildningen och huru man sträfvar att mer och mer inskränka och till- bakasätta deras studium. Hvad som dock icke torde kunna betviflas eller förnekas är, att all högre bildning bör i främ- sta rummet vara af historisk art, hvilket med andra ord vill säga, att den skall vara byggd på och utgå från känslan och medvetandet af samhörighet med den moderna civili- sationens grunudvalar och hufvudprinciper. Endast därige- nom kan säkrast blicken öppnas och hågen värmas för idéernas makt i lifvet och världshistorien; till att förstå och erkänna denna makt, därtill måste ungdomen uppfostras, ty inga X-strålar skola någonsin upptäckas, som visa idéernas fogar inom tidehvarfven, likasom benbyggnadens i människo- kroppen. Utvecklas icke känslan och medvetandet af denna makt hos ungdomen, skall man sedan förgäflfves i det prak- tiska- lifvet vänta den aktning för det bestående, den för- måga att respektera olika tänkandes öfvertygelse, som ka- raktäriserar all sann bildning. Den moderna civilisationen har framgått ur föreningen af tvenne element: det antika och det kristna, och därför bör den högre undervisningen, hvars icke minst viktiga upp- gilt är att förmedla och bevara den traditionella bildningens kontinuitet, egna dem båda omsorgsfull vård och låta lär- jungen träda i så lefvande och omedelbar beröring med dem som möjligt. Hvartdera har det gemensamt, att de icke äro till för den direkta nyttans skull, utan ha till sitt egentliga mål människoandens höjande och förädling. Antikens världs- åskådning innebar individens fullständiga uppgående i det allmännas, statens, det förverkligade rättas idé; därför fram- träder här den rättsliga och statliga utvecklingen i så enkla och plastiska drag, fosterlandskärleken och medborgaresin- net i så typisk och universell gestalt, det sköna i så stora och ädla former. Men häri låg dock ytterst en inskränk- ning, en ensidighet, som slutligen måste leda till förfall. Kristendomen häfdade och fördjupade personlighetens bety- delse och intörde i världshistorien de stora humanitetsprin- 310 ciperna, brödrakärlekens och själfförsakelsens principer. Sam- verka icke dessa båda element, det antika och det kristna, den moderna bildningens hufvudfaktorer, vid den högre un- dervisningen, skall denna blott hafva att bjuda på stenar i stället för bröd. Man kunde kanske säga, att den tid engång skall kom- - ma, när den klassiska fornkunskapen uttömt sitt mate- rial, när det finnes ingenting mer att efterforska, studera och bearbeta. Därmed är det dock knappast någon fara. Lika väl kunde man säga, alt det skulle vara slut med astro- nomin eller: naturvetenskaperna, ifall en tid skulle komma, då forskaren upptäckt den sista stjärnan på firmamentet eller i systemet inordnat den sista arten. Ty det är eget för hvarje tidsålder att i forskningen inlägga sin egen upp- fattning, sitt eget medvetande och därigenom gifva den ett högre andligt innehåll; det är med andra ord sig själf män- niskoanden i all forskning vill återfinna. Därför, om också under någon tidpunkt nytt material skulle saknas, skall dock forskningen och vetenskapen lefva, så länge människoanden arbetar på sin egen utveckling — så länge mänsklisnen ännu ej återfallit i barbari. La Biblioteque de la Société des Sciences de Finlande. A. Dons cegus du 22 mai 1896 au 22 mai 1897. Briihl, Jul. Wilh.: Ausfährlicehes Lehrbuch der Chemie. B.V. Theil 2. Organische Chemie bearbeitet in Gemein- schaft mit Edvard Hjelt und .ÖOssian Aschan. Clark, J. M.: The functions of a great university. — Inaugu- ral address 1894. Toronto 1895. Fritsche, H.: Ueber die Bestimmung der Coefficienten der Gaussischen allgem. Theorie des Erdmagnetismus för das Jab t880--—-P:burg 1897. Keidel, George C.: Romance and Other Studies. N:o 2. A manuale of Aesopie fable literature. Baltimore 1896. Lamprecht, G.: Wetenperioden. Bautzen 1897. Leinberg, K. G.: Finske studerande vid utrikes universiteter före 1640. Helsingfors 1896. Lindelöf, L.: Ställningen i Finska civilstatens enke och pu- pillkassa vid 1895 års ingång. Helsingfors 1896. RBiem, Joh.: Ueber eine frähere Erscheinung des Kometen 1881 HI Tebbut. Im Anschluss chinesischen Anna- len. Göttingen 1896. Saint- Lager: Les nouvelles flores de France. Paris 1894. — La vigne du mont Ida et le vaccinium. Paris 1896. Sars, G. O.: An account of the Crustacea of Norway. Vol. II. Part I & IL Bergen 1896. 312 Schultén, M. W. af: Årsberättelse för år 1894 an CE ES giska sjukhuset i Helsingfors. 1896. ; ; Wedel- Wedellsborg, P. S.: Julius Thomsens dualismus der = chemischen Masse beleuchtet durch Aufstellung einer neuen Wärmentheorie. Kopenhagen 1897. Weingarten, Julius: Sur la déformation des'surfaces. Paris 1896. Wessel, Caspar: Essai sur la représentation analytique de ja SS direction. Copenhague 1897. : B. Publications regues å titre d'échange du 22 mai 1896 au 22 mai 1897. Finlande. Helsingfors, Kejserliga Senaten för Finland. ö Storfurstendömet Finlands Författninssamling: 1896 10— FÖRRE ASERSOTA d | SU Suomen Ore de LME Asetuskokoelma: 1396 10— AST SOS | CO ÖOpHAUK' nocranoBienii Bemkaro KmnkecrBa ÖOnH- IAHACKATO: 1896 10—19, 21, 23—48; 1897, 1. -— Industristyrelsen i Finland. Meddelanden: H. 24, 25. Tiedonantoja: V. 24. — Landtbruksstyrelsen i Finland. Meddelanden: 1896 n:o 17, 18. Tiedonantoja: 1895 n:o 14—16. 1896 n:o 17, 18. -— Suomalaisen Kirjallisuuden Sewra. Toimituksia: LXVIIIL- Jakso II, 7. Kansa- tieteellisiä kertomuksia, IV. — LVILI -Lisävihko 4. -- Suomalainen kirjallisuus 1892—1895. — LX. Shake- - = spearen dramoja 13. Kuhingas- Henrik IV5 Loe ten Suomi, II jakso, XIII. — Vuosikokous 1815/m 97. — Svenska Litteratursällskapet i Finland. XXXIV. Förhandlingar och uppsatser. 10. | TFELe RN Må MAN - p . be 313 Helsingfors, Suomen Historiallinen Seura. a Historiallinen Arkisto: XIV, 2. — Finska Fornminnesföreningen. Tidskrift (Aikakauskirja): H. - XVI. Finskt Museum II (1896). Suomen Museo, III (1896). — Societas Pro Fauna et Flora Fennica. Meddelanden: H. 22. — Sällskapet för Finlands Geografi. Fennia. XII, XIII. — Geografiska Föreningen 1 Finland. Tidskrift. Årg. VII, 6; VIII, 1—5. — Geologiska Kommissionen. Finlands geologiska undersökning. -Kartbladen 27—31, ' beskr. at K. Ad. Moberg, H. Berghell, B. Frosterus ; och J. J. Sederholm. — Finska Läkaresällskapet. Handlingar: B. XXXVII, 6—12; -XXNXIX, 1—3: — Juridiska Föreningen. Tidskrift: 1896 n:o 1—4 jämte bilaga. — Statistiska Byrån i Finland. Bidrag till Finlands officiela statistik: I. Handel och Sjö- - fart. 15, 1—2. Finlands handel och sjöfart på Ryss- 3 land och utrikes orter 1895. — XVII. Industristati- er stik. 11. 1894, 1—2. 12. 1895, 1. — VI Befolk- | ningsstatistik. 26. Ofversigt af folkmängdsförändrin- = garna i Finland 1894. ; Suomenmaan Virallinen Tilasto: XVIII. Teollisuustilastoa: ESSER Europe. Allemagne. Berlin, K. Akademie der Wissenschaften. Abhandlungen: 1895. Sitzungsberichte: Jahrg. 1896. I—XLI. — Physikalisch-technische Reichsanstalt. Die Thätigkeit: April 1895 bis I Februar 1896. - Bonn, Naturhistorischer Verein der preussischen BRheinlande und Westphalens. Verhandlungen: Jahrg. LIT 2; LI 1. — Niederrheinische Gesellschaft fiir Natur und Heil- kunde. Sitzungsberichte. Jahrg. 1895." H 27 1896, 1. Bremen, Meteorologische Station 1:er Ordnumng. Ergebnisse der meteorologisehen Beobachtungen in Bree SN men herausg. von P. Bergholtz. Jahrg. GC Cassel, Verein fiir Naturkunde. Abhandlungen und Bericht: XXXXI (1895—96). Dresden, K. Leopoldino-Carolinische deuische Akademie der. 0 Naturforscher. Verhandlungen: LXV—LXVII. Leopoldina: H. 31, 32 (1S95—96). Katalog der Bibliothek. Lief. 7 Elberfeld, Der naturwissenschaftliche Verein. Jahres-Berichte. H. VIII. Frankfurt a. M., Senckenbergische Naturforschende Gesell- schaft. Abhandlungen : XIII 1—4, XIV 1—3, XV 1—3, XVI 1—4, XVII 1-4, XIX 1—4, XXII mit Anhang, XXI TL—22 7 Berichte äber die Senckenbergische naturforschende Ge- sellschaft von Juni 1868 bis auf Juni 1896. Lepidopteren von Madagascar. Abth. I, I. : Reiseerinnerungen aus Algerien und Tunis von W. Kobelt. - Katalog der Vogelsammlung im Museum 1891. Katalog der Batrachiersamlung 1892. Katalog der Reptilien. Th. I. " Pollichia, ein naturwissenschaftlicher Verein der == Rheinpfalz. (SA Mittheilungen VIII, IX (1894—95). Strassburg, Kaiser- Wilhelms- Universität. ö ADM ene BAS ENE Stuttgart, Wiirttembergische Kommission fir Landesge- schichte. | Vierteljahrschrift: V. (1896) 1—4. Wiesbaden, Der nassawische Verein fiir Naturkunde. Jabrbucher: = JT Wäöärtzburg, Physikalisch-medicinische Gesellschaft. Sitzungsberichte: 1896, 1—11. Autriche-Hongrie. Budapest, Magyar Tudomånyos Akadémia. Almanach, 1896. SEEN Nyelvtudomånyi Közlemények . ... szerk. Simony Zs. Köt. XXV, 3—4; XXVI, 129 Ertekezések a ny elv- és szeptudomånyok köréböl . = öSgerk.oGuyldar Je Kot VICE i Ertekezések a tårsadalmi tudomånyok köréböl.... szerk. Pauwor Bar KOLSA SNS Ko Erdélyi orszåggyölési emlékek. Köt. XVII. SAR ÄNDE NV SpA TA VR an Ertekezések a törteneti tudomånyok köréböl .... szerk. Pauer FX: Kor ANI: Archaeologiai Ertesitö. Uj foly. Köt. XV, 4—5; XVI, 1—2. Archaeologiai Közlemények. Köt. XVIII; XIX. Mathematikai és természettudomänyi FER NNER szaerk. B. Eötvös. L: Köt. XXVI 3—5. Mathematikai és termeszettudomäånyi értesitö .... szerk. König Gyuwla. Köt. XI 3—5; XIV 1—2. Mathematische und SR RSA Berichte aus Ungar redig. von J. Fröhtich..- B.-XIL 2, XUI-1. A Magyar törvény håtösägok Jogszabålyainak gynjte- ménye. Köt. Vad Magyar Történelmi Emlékek. 2 Osztaly. Köt. XNXIV. Ungarische Revue. 1895, 5—10. Votjak Szötår irta Munkacsi, B. Fäzet IV. Måtvås kiråly levelei. Közzéteszi I'rankndör V. Köt. I. Régi magvar köllök tåra. Köt. VI. A. M. Tud. Akadémia kiatisåban megjelent munkuk és folvoirutok czimjegyzéke 1831—95. La Hongrie litteraire et scientifique par J. Kont. Rapport sur Pactivité de VAcademie Hongroise des scien- ces en 1895. — Cracovie, Académie des sciences. Bulletin international. Comptes-rendus des sciences 1896, AE TESTAT SN Knin, Hrvatsko Starinarska Druztvo. : Starohrvatska Prosvjeta: God. I 1—53. Prag, K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Sitzungsberichte: Philos.-hist.-philol. CI. 1893. Mathem.-naturwissenschaftl. Cl. 1895, 1, 2 Jahresbericht 1893. Wien, K. Akademie der Wissenschaften. Denkschriften: Mathem.-naturwiss. Cl. B. LX. Sitzungsberichte: Philos.-hist. Cl. B. CXXXIH (1895). — CXXKXIIU: Math.-naturwiss. Cl. Abth. I, B. CIV 1—10; Abtb. II a) BGIV- (T895)-1= 105 At: rk p)-BE-CIV-(1895) 1—10; Abth. HI B. CIV (1895) 1-—10. — Verein zur Verbreitung naturwissenschajtlicher Kennt- Nisse. Schriften: B: XXXVI (1895—96). 318 Wien, K. K. Geographische Gesellschaft. Mittheilungen: B. XXNXIN 2—9.: - — KK. K. zoologisch-botanische Gesellschaft. Verhandlungen: B. XLVI (1896) 4—10. -— K. K. Geologische Reichsanstalt. Verhandlungen : Jahrg. 1896, 4—18; 1897, 1—5. Jahrbuch: XLV 2—4; XLVI, 1. c Abhandlungen: B. XVII, 1—2. — Anthropologische Gesellschaft. Mittheilungen N. F. B. XVI, 2—6; XVI, 1. — KK. K. Naturhistorisches Hofmuseum. Annalen. B. X 1—4. Belgique. Bruxelles, Société entomologique de Belgique. Annales: T. NNXIX. Memoires: III —V. Liége, Société géologique de Belgique. Annales: T. XXIHI 1—2. — Société Royale des sciences. Mémoires: Ser. II. T. XIX. Danemare. Kjobenhbavn, K. Danske Videnskabernes Selskab. a Skrifter: Naturvidenskablig og mathematisk Afdelning. VIIL25ES: SG Historisk og philosophisk Afd. Sjette Rek Oversigt over Selskabets Forhandlinger: 1895, 1— 1896, 3—6; 1897, 1. : 3 — Carlsberg Laboratoriet. Meddelelser: IV-2. ÅA vy. - É kh feg A 19 France. Arachon, Société scientifique et Station zoologique. Traveaux des laboratoires. Année 1893. Caen, Société Linnéenne de Normandie. Bulletin Sér. IV. - Vol: IX 2—3. Mémoires... II 'Sér. Vol. II-2—3: Cherbourg, La Société nationale des sciences naturelles et mathématiques. Mémoires. T. XNXIX. Lyon, La Société Linnéenne. Annales. -Nouv. Série. T. XL, XL. — La Société MV agriculture, histoire natwrelle et arts utiles. Annales. VII Serie. T. IH, UL Marseille, La Faculté des Sciences. Annales. T. IV 4; V 1—4; VI 1—3; VII. Nancy, Société des sciences. Bulletin de la Société. Ser. IL. T. XIV, fasce. 30 (1895). Bulletin des séances 1895, 1—6. Catalogue de la bibliotheque. 1894. Paris, Académie des sciences. Comptes-rendus: T. CXXI 1—26. — DL Ecole polytechnique. Journal. Il Série: C. 1. — Musée Gwimet. Annales. T. XXVI. Revue de YP'histoire des religions: T. XXKXI 3; XXXII 1—3; XXX 1—2. Voyage dans Le Laos par Etienne Aymonier. T. I. II Coffre a trésor par L. de Milloué et S. Kawamsura. — Muscum d histoire naturelle. Bulletin: 1896 4—-6. — Société mathématique de Framce. Bulletin: T: XXIV 4—8; XXV 1—2. 320 Paris, Société de géographie. 4 Bulletin: Ses VIlStSS vi FASEN VI Eg 3. S j Comptes rendus. 1896 8— 19; 1897 13 SR Grande-Bretagne et Kn ön Cambrigde, Philosoplical Society. - Proceedings: Vol. IX 2—4. Dublin, Royal irish Academy. | EE Transactions: Vol. XXX 18—20. Proceedings: Vol. III 5; IV 1: List of the members 1896: SE Ryd Society: The scientific transactions. Vöt SVD Proceedings: VIII 3—4. Edinburgh, Boyal Society. : X Transactions: Vol. XXXVI 3—4; XXXVII 3 E Proceedings: Vol. XX. SÖS London, Royal Society. fe RE Proceedings: Vol. LIX 357—358; LX 359— 2369; LX — Zoological Society. ; Proceedings: 1896 1—4. : r Transactions: Vol. XIV 2—3. | SRA Er List of the vertebrated animals; Ed. IX. 18907 Be — Meteorological Office. : Meteorol. observations at stations of the second F för LS LS03: Hourly means of the readings obtained from the recording instruments. 1893. - ; Report of the meteorological Council 1895— 96. — Royal astronomical Society. Mounthly notices: Vol. LVI 3— 10; LVII ET Liverpool, Literary and philosophical Society. Proceedings: N:o L-(1895—96): === Manchester, Literary and philosophical Society. Memoires and Proceedings: Vol. 3; XLI 1 25 [SE] [ j-— Italie. Napoli, BR. Instituto orientale. L'Oriente. Rivista trimestrale. II 3—24. Palermo, Circolo matematico. Rendiconti: T. X 4—6; XI 1—2. Pisa, La reale Scuola normale superiore. Annali. Filos. e Filolog. VN. XI Scienze fisiche e matemat. V. VII. Rome, RB. Accademia dei Lincet. Atti, Memorie della classe di scienze morali, storiche e filologiche. Vol. IV (1896) 2—12. Vol. V 1—2. Atti, Ser. V. Rendiconti della classe di scienze fisiche, mat. e natur. Vol. V 8—-12 sem. II 1—2; Vol. VI STelevea bag LESSTE Rendiconti della classe di sc. mor., stor. e filol. Ser. V. Vol. V 3—-12; VI 1. tendiconto dell'andunanza solenne del 9 giugno 1896. Torino, Accademia R. delle scienze. Memorie : Ser: II. > T. XLV. Atti: Vol. XXXI (1895—96) 6—153. Osservazioni meteorologiche nell'anno 1895. Revue de matematique, publicé par G. Peano. Tom. VI 1, Norvéege. Bergen, Bergens Museum. Aarsbog for 1896: Christiania, K. Norske Videnskaps-Selskabet. Forhandlinger: 1895. Skrifter: Mat.-naturv. Klasse. 1895. Hist.-filosof. Klasse. 1895. Norges gamle Love. B. IL. Den Norske Nordhavs-Expedition. 1876—1878. XXIII. Zoologi. Tunicata. Trondhjem, Det kongel. Norske Videnskabers Selskab i Trond- hjem. Skrifter 1894, 1893. å 1 ( Pays-Bas. Amsterdam, K. Akademie van Wetenschappen. fä Verhandelingen. Erste sectie. D. III 1— 2550 1-9 Twede ”sectie: + D: IV. T=FO5EN ESR Afdeeli Letterkunde. -D. I 5, 6. : K Verslagen van de Zittirgen det Wis-en Naturkund Afdeelning. D. IV (1895—96). ARR Ät -Jaarboek. 1895. ; Cena in candiano Nerve, carmen Joh. Pascoli -proemi VAA aureo ornatum 1896. Accedunt Rn poör laudata. ; | Ost-Indien. = ; Die Triangulation von Jaga Dreiecknitz. AZ Harlem, Fondation de P. Teyler van der Fulet SN i Archives du Musée Teyler. Sér. I. T. V 1—2: i — Société hollandaise des sciences. 5 Archives néerlandaises des sciences exactes et. na Tse ENN Russie. Charkow, Hmn. Xaporoecrkiu Vnuecpcumenmes. NA 3amneku: 1896, 2—4; 1897, 1. NR H. O. ToaounHoBb: Y4eGnuKb aKYNIepeTBA. 1 (SH HI ES OcHoBH 3emseBbabnia. Bom. IN Dorpat, Hun. IOpveecrii YHueepceumenms. Yuyuenia 3anucKA (Acta et Commentationes i imp. Universita Jurievensis olim Dorpatensis): 1896 1—4; 1897 11 JInynBi cocTaBb. 1895. ; / Odosp'bHie sexnin 1895 II, 1896 I. ; ART Dissertationes academicee 1896, 17. Ö — - Naturforscher-Gesellschaft. = Sitzungsberichte: B. XI.2. i SO | Archiv för die Naturkunde Liv-, Esth- und Kurlan Sö 2atet Ser. BA ln | 323 Dorpat, Gelelrte estnische Gesellschaft. Verhandlungen: B. XVI 4, XVII, XVII. Kasan, Dusuro-Mamenmamuuceroe Obuweemeo npu Hun. Rasan- CKOMö NV HU6EPCUPMENOME. H3e'Ecria: T. VI 1-4; VIL 1. Kiew, Oöwecmeo ecemecmeoucnomameselt. SauucKU:. T: XIV 2, XV 1. Moscou, Société Imp. des Naturalistes. Bulletin: 1896, 1—3. — Mamemamuuecroe OOwecemeo. MartematuyuecKiili CoOopnnkb: XVIII 4, XIX 1—3. — Memeopoaoeuweckaa Oocepeamopia Hun. Mockceckaeo Vuueepeumema. Haömoaenia: 1895, 4, 6, 8, 10, 11; 1896, 1, 2, 4, 6. Merteoposoruueckia HaOmosaenia r. 1595. — Hwnun. Moeroeckoe Apxeoaoewweckoe Oowecmso. Tpyast MockoBcKaro npeaBaputesbHaro KoMmTeta X apxeoso- rnuecKaro cb&31a. DB. II. S:t Pétersbourg, Physikalisches Central-Observatorium. Annalen, herausgegeben v. H. Wild, 18935, 1, 2. I peaoctepeskenia v CMABHBIXL BETPAXT UV MeTedaAXT Ha AMHIU > IKeEAB3HBIXD A0Oporb 3UMOR 1594—953 roda. - CHNCOKT MeTeopoaoruYeckUX'D CTOHNWITÄ Bb Pocciiickoii lIlmne- pin. 1896. — Acodémie Imp. des Sciences. MEmoIres:: SET TvVJE eb nlull- 3 sover VINAGESP lys: Hat st (24 GIHistep bil slHe Bulletin: N:: Série VT; IV 5, V. 1—5, VE1=23 SanuckH: T. LXKV. 2. : Annuaire du musée zoologique 1896. N:o 1—4. ] Die alttärkischen Inschriften der Mongolei von W. Rad- c loff. Lief 3. | Beiträge zur Kentniss des russischen Reiches und an- gränzenden Länder Asiens. Vierte Folge. B. II und Atlas. Reisen und Forschungen in Amur-Lande in d. J. 1854 ==563 von DL. v. (Schrenek;"Bi. II .3. COopHUuKB TPy4OBL Öpxonckold skemeaunin. II Apxeosoruuye- CEilt IHeBHUKT NObÉ31KU BD CpezHwmo Monrosin B5 1891 rp. TpyaH OpxonckKoit >keneaunin. ATtsacb fpeBenocreii Monroiu u31anuHidi B. B. Paisozrnuimrv. II. 324 OGpa3ubl HapozHOI AMTePaTYPbI CEBEPHHIXD TIOPKCKUXB MAILMeHD. Co6panH B. B. PazsoBbimMb. 4. VII OnBITE c1oBapa TYpeuKuXxD Hapbtyuif. — Versuch eines Vör- terbuches der Tärk. Dialekte von W. Radloff. Lief. 8. OT4eTPT 0 MATOMT ONpucyxkgsenia npemiii Makxapia Mutpornosuta MockoBceraro (Ilpusoxkenie kr LXXNV-My Tomy. Jamucokb UuMI. aKaleMidl HayKkb ÅR. 4.) IHyösnynoe co6panie UMI. aKkaoeMil HAYKD BD NaMATE e4 MO- yeTHaro ylseHa /IMUTpiii ÅAsekcaHipoBuYa PoBUHCKAarO. Teorpadia Tu6erta mepeBob n3b TAOeTcKaro coumHeHia MUuHbuY- KyYAB XyYTYyKTH B. BacusbeBa. Abdulqådiri Bagdanensis lexicon såhnämianum, edidit CiSalemann.: Vv. Mö TDC Marepia.n 114 C1IOBOPpA IpeBHe-PyCCKaro A3bIKa MO MUCKMEeH- HBIMB MaMATHUKaMD, TpPyADL MH. VM. CpesneBcekKaro. T. II. 1. MaTtepia.H 14 WKHOCIOBAHCKONH MiadekTOJOriN M THOTPAdiII. I. PesbpaBekKie TeKceTH coOpasb MH. A. Bonyane 1e Kyprteno. Bibliotheca Friedlandiana. Catalogus librorum impres- sorum Hebrieorum in Museo Asiatieo i imp. Academie Scientiarum Petropolitanee. II. Annuaire du Musée zoologique de P'acad. imper. d. scien- ces. 1896 1—-4 Busantitfickili BpeMeHHuKb Hort pesaru. B. T. BacusbeBeKaro u 4. T. II 1—4, III 1. S:t Pétersbourg, Munn. Pyceckoe T'coepaduueckoe Obwecmeo. VI3B6CMT: RANN Tp2, 04 Sa0ncKA: OTA. I mo oömei reorpadiu. VI. XXVIII, 1. XNN, 2. OrT4etTt 3a 1895 rote. YKasaTeIb KL MU3IaHiAMbD UMD. pycckaro reorp. oÖmectTBa HU ero OTABIOBD CL 1886 no 1895 ros. OnucaHie nytemectTBia BL samugnHi Kato, T. I. ; Tpyie TuO6erckoii aKenezunin 1889—90 rr. n. H. M. B. II6B- noBa. Yacrtp III. IJKCUeCIUNiAd II4 U3CAÉIOBAHIA UCTOUHUKOBB PEKb eBponeiickori Pocciu: TpyaH u3zaBaemHe ÅA. A. Tuaso. — Bacceinos OKu. IlouBeHHHa uscobioBania H. A. BorocioBeKaro. -— Bacceuno Anmnnpa. Vaca. ruzpotexHuyecKkaro og. HH. p. C. H. HuKutana. Bomanuueeriit Cads. ANGUS BRON ILS Hmn. Munepanoeuwweckoe Ooueemeo. Sanueku: T. XXXIII 2; NXXIV I. Teonoewweckiit Romumems. TPYAbEA ENL NG ARNTTT f2 NA OVE en il NAN RE V3Bteria: T. XIV 6—9.. XV 1—5: Pycckaa Teosornueckaa Buösmotreka. 1894—95. Hun. MHucmumyms ÖOrcnepumenmaronoit Me- ÖUUUHDL. ApxuBb BiosoruyecKkuxTp HavKkb. CT. IV, 4, 5; V 1. vh 325 S:t Pétersbourg, K. astronomisches Central-Observatorium zu Pulkowa. Or4aetb 3a 1893—96 roas. Publications de VPFObservatoire Central Nicolas sous la direction de O. Backlund. Seér. II. Vol. I. Tiflis, Tudiueckaa Duswieckaa Oocepeamopin. Ha0.moaenia 3a 1594—1895 ros. Beobachtungen der Temperatur des Erdbodens. 1890. Varsovie, Hmn. Vuusepeumems. I3B5cria : 1896 IV—IX. 1897 1—1II. Beobachtungen der russischen Polarexpedition an der Lenamiindung. Th. I. Astronomische und magnetische Beobachtungen 15S92—84 bearbeitet von V. Fuss u. A: Suede. Göteborg, K. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället. Handlingar, NS. oHv32: — Göteborgs Högskola. Arsskrift > Boll Lund, Universitetet. Årsskrift: XXXII1—2. Stockholm, K. Svenska Vetenskaps-Akademien. Handlingar: XXVI. Bihang: B. XXI 1—4. Meteorologiska iakttagelser. B. XXXIII (1891). -— K. Svenska Akademin. Handlingar fr: år 1886. D: X: — K. Vitterhets Historie- och Antiqvitets-Akademien. Månadsblad. Årg. XXI (1892). — K. Biblioteket. Sveriges offentliga Bibliotek. Accessionskatalog N:o 10. (1895). -- Byrån för Sveriges geologiska undersökning. Sveriges geologiska undersökning. Ser. A. Kartblad med beskrifningar 110—113. Lo Ser. Bb. Specialkartor. N:o 8. ) PNESA NE Ser. C. Afhandlingar N:o 135—159. SKON Ar Upsala, K. Universitetet och Vetenskaps-Soctieteten. Årsskrift f. 1895. SN Nova acta R. Societatis Scientiarum Upsaliensis: 3 INESSMOR OXNI: - Bulletin mensuel de PFObservatoire météorologique de I'Université d'Upsal. XXVIII (1896). ERA Bulletin of The Geological Institution of the Univers i II 2 (1895) Suisse. | Schaffhausen, Söhioensriseke entomolog gische Gesellschaft. | Mittheilungen: B. IX 8—9. a SÖS Ziärich, Naturforschende Gesellschaft. Vierteljahrschrift: XLI, 1—2. sr Die Schwebeflora unserer Seen, von (C. Schröter. (Ne jahrsblatt 1597). : Amérique du Nord. Canada. Halifax, Nova Scotian Institute of Halka science. e Proceedings and Transactions. Ser IL Vol. Il 1— -2. Ottawa, Royal Society. Proceedings: Ser II. Vol. I. — Geological Survey of Canada. Contributions from the herbarium N.ris vill, IX. États-Unis. Austin, Texas Academy of science. Transactions: Vol. I 3. 327 Baltimore, John Hopkins Umiversity. American Journal of Mathematics: Vol. XVII 4, XVII 1—2. Circulaires, n:ris XV, 125-—126; XVI 127—128. Boston, American Academy of arts and sciences. Proceedings: New. Ser. Vol. XXIII, XXXII 1. — Society of natural history. Memoirs: Vol. V- 1—2. Proceedings: Vol. XXVI 4; XXVII 1—24; pag. 201— 241. Cambrigde, Mass., Museum of comparative zoology at Har- vard College. Annual report for 1895—96. Bulletin: Vol. XNIX 2—6, XXN 1—353. Memoirs: Vol. XXI. Charlottesville, University of Virginia. Publications of the Leander McCormich Observatory. Vol. I part 7. Colorado Springs, Colorado College Scientific Society. Studies: Ann. publ. VI. Houghton, Michigan Mining School. Catalogue 1S94—96. Madison, Wisconsin Academy of Sciences Arts amd Letters. Transactions X (1894—95). New-Haven, Astronomical Observatory. Report. 1895—96. Vol. I 5. New-York, State Museum. Annual report of the regents for 1894. — American Museum of Natural History. Bulletin. Vol. VII (1895). Philadelphia, Academy of natural sciences. Proceedings: 1896 1, 2. San Francisco, Califormia Academy of sciences. Proceedings. "Vol. X t, 2. Washington, Smithsonian Institution. Smithsonian Contributions to knowlegde. Vol. XXIX N:o 989, 1033. NXXX—XXX. 328 Annual Report, 1893, 2; 1894. Bureau of Ethnology. Annual Report by J. W. Powe h XII (1891—92). ; Washington, U. S. Bureau of FNGR AA 1 OJO NOR. LA É — U. S. Geological Survey. IT SEE Annual Report. J. W. Powell. XV (1893—94), XVI (1894-95), TA FOR Bulletin. N:ris 123—126, 1285S—129, 131— 134. — U. S. Departement of Agriculture. Bullet. N:o sLOSER North American Fauna. N:o 11, 12. Climate and Health edited by W. F. R. Phillips. UED ; | Mounthly weather review, nov. 1895—jan. 1897. — United States Naval Observatory. Washington observations 13890. I Amérique Central. Mexique. México, Observatorie meteorolögico central. Bolletin mensuel, 1896, 7—12; 1897, 1. — — Observatorio meteorolsgico y VRICan One del Sem nariwo de Colima. Bolletin mensuel, 1896, 7, 8. Améerique du Sud. La République Argentine. Cordoba, Academia nacional de ciencias.” Polen: SR NINE ES NNE La Plata, Museo. Revista; TP NISoL: 329 Asie. Indes Orientales. Calcutta, Asiatic Society of Bengal. Journal: Vol. LKIV p. I 4; LXV p. I 1—2. Title page and index for 1895 (Part I & II) 1893 (Part "IID. Proceedings, 1895 11-—-12; 1896 1—5. Annual address to the asiatic sosiety of Bengal by the president A. Pedler. 1896. Madras, Litterary Society. Bulletin I, 4; II, 1. Japon. Tokio, College of science of the Imp. University. Journal: Vol: IX-2; X 1: i Australie, Sidney, EB. Society of New-South- Wales. Journal and Proceedings: Vol. XXIX (1895). Wellington, The New-Zealand Institute. Transactions and Proceedings: Vol. XXVIII (1895). oe