CAM TAS fär 1 I Td || 3 [1 Ny dv SANS 0 SYRA. NON nn Av | SY VN TIN å å ARE 4 ” Ng AR LAN NA Vv A nr ANOS REA SANT PRO AN SA BE IE ; y [ Nr Oe 0 jÖ n Sa ÖFVERSIGT AF FINSKA VETENNSKAPN=SNOCIETETENN FÖRHANDLINGAR. IV. 1S36—1857. — oo — HELSINGFORS. Trycket Hos H. C. Fris. 1857. IMPRIMATUR: G. F. Aminoff. INNEHÅLL. Sammanträdet den 29 April 18506 mars MeV saSSNAkARAR Sno sS on tes on esN a SakRD ARE AEA den ,19 Maj 4856: --e:+s10s5socrssruasnsassrorusssarsnaneparnsonuenp an Referat om förhållandet mellan Skandinaviens och norra Rysslands ; LLC ag Dt dr FED OO AT ROT COTEKÖ SEssenebess ara rANS ss SSARA RES ENSE SOA Sammanträdet den 15 September 1 SD0- se rersesvsdresteteder ska OM” PSTTGIUINT sösocsssauebendenädnkrdasees sxesensosess evssnse avasonpossnvsssers sässpex occssesen0d Om beredning af Aluminium ........cssssssersnssas SSE SONENS sdsekassar - Utdrag untett bref fran Hö IV a OC eccsosessotvssasssanpvinenönae puder sense va Sammanträdet den 15 Oktober 198506 ..........s.ossoso0ssvsoessr0rorsororsrnrr — den: 3 November 185000 -msetemreiniksrutaisrsss Utdrag ur k. ryska mineral. Sällskapets bandlingar ...............s...s Sammanträdet den 8 December 1856 sm ..mssmsesserssessensrsmrnr Noliz iäber die Gattung Astrophyton, vorkommend in der Littoral- fauna Russlands von A. von Nord mann s....ssssss0s.s seksdkR rn Om diluvialrefflorna på Åland, af A. MO berg ssssessmnmsmumms Referat om kärlnervernes ioflytande på blodomloppet och den api- mala värmen .......... SE ITCIKGLE TE essens kesknasksspesesen Hesdsss Sammanträdet den 19 Januari 1857 -o..csws.socsscss4ersssersoossirsartorsa (JIE DÖR oossanos" srtusassonsr pr Rensädadevsscdesiöäer ssp gesväsuRANe Ne cSRA NS Eren SER eFKSRRNADSS STEN Sammanträdet den 9 Februari 1857 e..esoansninmuvnsssssnmn Skrifvelse från Hr Radde ...sssossssosavorsovsosnsvorser SKR EE AS AA frän Ht NV 20000 scrborsevseskesspsästnnets nan pper söds sn Ar Karna ee Sammanträdet den 2 Mars 1857 oo... EE LENS ROD Om en föreslagen ny konstruktion af baromeletrh ,.. mms Sid. 1. Sammanträdet den, 6-April 1857 mossen spend Resultater beräknade af vattenhöjdsobservationerna i Finland år 1856:af: A; NM o'b:eg Sö: froww. 0pedptoöelörescndrnrnnnssnsrönarr orprntnnFor der: Årssammanträdet den 29 April 18357 .... NER KÖR AA - LYFT EN JT NGE SA RNE VS RENEE Bnpnsäsgsnkkke Bnaress rs NKNA RANA Om ryggmärgens struktur af E. J. Bonsdorff sm uosmer--...eee.s. RRD K Eee — aut E23=Å Sammanträdet den 29 April 1856. v Salan Societetens ordförande professoren Lönnrot i denna be- fattning efterträtts af vice ordföranden professoren Moberg, val- des till vice ordförande för det nu ingående året arkiatern, pro- fessor Törnroth. Sammanirädet den 19 Maj 1836 1. Mlalusierraa tillkännagaf, att Societeten genom dess he- dersledamot professoren A. Retzius i Stockholm fått emotta- ga Förhandlingar vid de skandinaviska naturforskarnes sjette möte i Stockholm den 14—-19 Juni 1851, hvilka under loppet af år 1855 från trycket utkommit. Bland de många i denna samling ingående afhandlingar, anse vi oss böra fästa särskild uppmärksamhet vid prof. Liljeborgs framställning om förhål- landet mellan Skandinaviens och norra Rysslands fauner, då densamma berör några äfven för Finlands Fauna icke ovigtiga omständigheter. Till kännedomen af ett lands fauna, så- ger förf., hörer icke blott bekantskapen med de inom detsamma förekommande djurarter, utan dertill fordras äfven att känna det förhållande, hvartill den står till de angränsande ländernas Fau- ner. Först genom en sådan jemförelse vinner Fauuan den bety- 1 delse för den allmänna djurgeografien, som är ett af de vigtigaste momenterna i dess vetenskapliga uppgift. Såsom källor för sin undersökning har förf. utom egna iakttagelser och äldre arbeten begagnat Herrar Middendorffs i St. Petersburg och Blasius? i Braunschweig bidrag till norra Rysslands och Finlands Fauna samt hvad H:r M. v. Wright i Finska Vetenskapssocietetens Akter om Helsingfors traktens Fogel-Fauna meddelat. De zoologiska gränserna för ifrågavarande länder beståm- mas på följande sätt: ”Med norra Ryssland menas här den delen af europeiska Ryssland, som i söder begränsas af de bergshöjder, som bilda norra gränsen af VWolgans flodgebit, i öster af Ural- ska bergen och i vester af den skogsås, som framgår mellan sjö- arne Ladoga och Onega, och mot norden vidare fortsättes af de bergstrakter, som bilda Finlands naturliga och politiska gräns i Öster. Skandinavien tages här i samma bemärkelse, som i ”Skandi- navisk Fauna”, såsom innefattande Sverige och Norrige. Uti fau- nistiskt hänseende sluter sig Finland så nära till Skandinavien, alt en zoologisk gråns dem emellan icke med fog kan uppdragas. Då, oaktadt denna så småningom skeende öfvergång, Finland dock i nåmnda afseende företer några olikheter med Skandina- vien, hvarigenom det sluter sig till Ryssland å andra sidan, torde det rättast hvad Faunan beträffar, böra betraktas såsom ett öfver- vångsland mellan Skandinavien och norra Ryssland. Då ryska Lappland, mellan Norrige och Hvita hafvet, i faunistiskt afseende till det aldranärmaste synes Öfverensstämma med mnorrska Finn- marken, särdeles den östra, torde det vara rättast, att icke inbe- gripa detta under Rysslands Fauna, utan under Skandinaviens, såvida man hyllar den principen, att ett lands fauna skall hafva något egendomligt i sin karakter, eller, rättare sagdt hafva en karakter, om den skall kunna göra anspråk på sjelfståndighet, och att det icke är nog, att den är innesluten af vissa politiska gränser.” Uti förklaringen af de faunistiska olikheterna emellan Skan- dinavien och norra Ryssland — hvilka till följe af begge länder- nas läge inom den såkallade arktiska zonen och den erfarenhet, att mellan djurarterna inom denna zon, om än på vidt skilda trakter, stor öfverensstäåmmelse råder, icke kunna vara särdeles be- tydliga — ingå trenne vigtiga momenter, som på dessa olikheter synas hafva utöfvat ett betydligt inflytande. ”Dessa momenter äro: 1:o de båda ländernas olika beskaffenhet: Skandinavien om- vexlande med berg, dalar och sjöar; Ryssland enformigt, jemnt, med skog och träsk; 2:o Skandinaviens insulära läge och Ryss- lands omedelbara sammanhang med det södra Europa, samt slut- ligen 3:o Rysslands östliga läge och sammanhang med Siberien.” Af det första momentet följer, att, då man inom den ifrå- gavarande delen af Ryssland icke stöter på något berg förr, än i grannskapet af Ural, i trakterna nordost från Hvita hafvet och i ryska Lappland, man icke heller förr än i dessa trakter träffar sådana djurarter, som uteslutande tillhöra bergstrakterna. ”I afseende på litoralfaunan vid kusten af Ryska Lappland är det påtagligt, att den derstådes rådande särdeles låga tempera- turen såväl i luften, som isynnerhet i vattnet (d. 30 Juli + 6” C.) bidragit till att gifva den en karakter, som föreföll mig ännu mera högnordisk, eller så alt säga glacial, än densamma hade vid vestra kusten af Norrige söder om Nord-Kap. Alla de af mig der anträffade, till denna fauna hörande djurarter, med undautag blott af en fisk, Cottus tricuspis Reinh., som förut endast blifvit funnen vid Grönland och Spetsbergen, samt ett nytt species bland ÖCrustaceerne, Nymphon glaciale mihi, hafva väl äfven blifvit observerade vid vestra eller nordvestra kusten at Norrige, men dels det mindre artantalet, och dels det förkrympta utseen- det af vissa med sydligare och vestligare trakter gemensamma arter, t. ex. Litorina litorea, tycktes bevisa dess glaciala karak- ter. För denna vittnade dessutom äfven vegetationen. Jemförd . 4 med densamma vid norrska kusten vester eller sydvest om Nord- Kap, t. o. m. med den under en nordligare bredd vid sistnämnde kust, visade den sig på en vida lägre ståndpunkt, och endast så- dane former, som voro af en åkta fjelluatur, företedde någon ym- nighet. Så träffades t. ex. vid Schuretskaja, som ligger midt emellan Kola och Hvita Hafvets mynning, endast uti de för nor- danvinden skyddade dalarna, låga buskar af björk och vide. Fu- cus-arterne voro äfven i allmänhet små och förkrympte i jem- förelse med dem vid Norriges vestra kust. Vid Tromsö i Nor- rige, oaktadt längre i norr, förekommer deremot såväl på de lägre och jemnare Öarna, som i dalarna, skog af al och björk, som stundom företer icke obetydliga dimensioner. Jag fann der björ- kar, hvilkas stam hade en half aln i diameter. Äfven längre mot norden, mellan Tromsö och Hammarfest, träffas, innanför de djupt in uti landet gående fjordarna, barrskog ”). Vid kusten af Ryska Lappland, äfven vida längre i söder, än Schuretskaja, observe- rades inga dylika skogar. Sedd från fartyget, då vi passerade långsåt densamma, visade den sig alldeles kal. Det är utan tvifvel de från Ishafvet kommande kalla vindarne, som här un- dertrycka vegetationen. I de för solen mera undangömda klyf- torna syntes här också snön sträcka sig ända ned till hafvet, oak- tadt midt under den varmaste årstiden. Vid vestra kusten, åt- minstone i det yttre hafsbandet, syntes deremot snögränsen be- lägen ganska högt öfver hafvet, efter utseendet merendels 2—3,000 fot. IL. v. Buch antager den till omkring 4,000' öfver hafvet. Då vid passagen af Nord-Kap förmärktes en tydlig skil- nad 1 temperaturen på östra och vestra sidan om deuna udde, i det den på förstnämnde sidan var vida lägre, så syntes det deri- genom sannolikt, att norrska litoral-faunan öster om Nord-Kap i det närmaste öfverensstämmer med densamma vid Ryska Lapp- ”) Se Prof, Keilhaus resa i Ost- och Vest-Finmarken p. 172, d land. Denna sannolikhet bestyrkes äfven deraf, att ånnu vid No- waja Semlja, litoral-faunan, åtminstone i malacologiskt hänseende, enligt Middendorff, fullkomligt öfverensstämmer med den- samma vid Grönland, och en dylik öfverensstämmelse till vå- sendtlig del förefinnes mellan den sednare och den vid Norrska Finnmarken. Till skiljaktigheten mellan litoral-faunan vid Ryska Lappland och den vid vestra kusten af Norrige bidrager utan wvifvel i betydlig mån äfven den omständigheten, att den hafs- ström, som från söder eller sydvest sträcker sig längs norrska kusten, och enligt Prof. S. Lovén 7) troligtvis bragt en del sydliga former inom den arctiska eller högnordiska regionen, ef- ter all sannolikhet slutar vid Nord-Kap. Af dessa förhållanden synes väl den skiljaktigheten vara oberoende, som härleder sig deraf, att uti Rysslands större insjö- ar, såsom Ladogan, Onegan, Kaspiska Hafvet, Aral, Baikal och Oron, förekomma Skälar, hvilka inom Skandinavien icke blifvit funne på dylika ställen. Imellertid torde dock äfven denna, till en del åtminstone, kunna förklaras genom båda ländernas olika beskaffenhet. Man kan vål svårligen antaga, att skälarne uti des- sa insjöar äro ursprunglige, emedan de i sådan händelse skulle utgöra egna, från dem i hafvet skilda arter, hvilket dock knappt är fallet, åtminstone med undantag af dem från Kaspiska Hafvet och förmodligen Aral. Man känner ej med säkerhet, huruvida Phoca caspica Nilss. äfven förekommer i Svarta Hafvet; men det synes af flere skäl sannolikt. Uti Démidoffs »Voyage dans la Russie Méridionale» ”") anförer Nordmann för Svarta Hafvet tvenne Phocaceer, nemligen Phoca monachus och Ph. vitulina, hvilken sednare upptages med ett frågetecken. Denna 21) Öfversigt af K, Vet, Akad. Förh. 1846, p. 264, SIE RÖD: 35 Po. 6 anser han för samma art, som den, som finnes i Kaspiska Hafyet, och yttrar derom: »Ce Veau marin est rare dans la mer Noire. On peut admettre que les individus qui se trouvent dans la mer Oaspienne, et il y en a un grand nombre, ne forment pas une espéce distincte comme j'ai aussi de fortes raisons de croire quil ny a que trés-peu d'espeéces de poissons appartenant en propre å cette dernigre mer». De malacologiska förhållanden mellan Svarta ooh Kaspiska Hafven, som af Middendorff an- föras, synas äfven gifva stöd åt en dylik förmodan. Så före- komma uti båda Cardium edule & rusticum, den sednuare äfven i Aral, och tvenne arter af sl. Pholadomya äro för dem äfven gemensamma. Således bör man väl kunna antaga, att skålarne uti insjöarna hafva inkommit från hafvet, som är deras ursprung- liga hem, och hafva passerat de floder, medelst hvilka insjöarne hafva eller hafva haft förbindelse med hafvet. Då Ryssland är mera jemnt, än Skandinavien, hafva följaktligen dess floder ett jemnare lopp, än de uti sistnämnde land, der desamma meren- dels ej långt från hafvet förete katarakter, och således hafva skä- larne i Ryssland med mera lätthet kunnat passera floderna, för att inkomma 1 insjöarna. I afseende på det andra momentet: Skandinaviens insulära läge, och Rysslands omedelbara sammanhang med det Södra Eu- ropa; måste man, enligt min tanke, häruti söka förklaringsgrun- den till den skiljaktigheten mellan båda ländernes fauner, alt en del sydliga arter, som antingen alls icke blifvit träffade inom Skandinavien, eller i motsatt fall åtminstone icke så långt upp mot norden, likväl förekomma inom den ifrågavarande delen af Ryssland. Det är nemligen bekant, att man äfven på sednare tiden observerat, att en del arter utbredt sig mot norden, t. ex. hos oss Muscicapa atricapilla, Fringilla coccothraustes m. fl., och man synes derigenom berättigad till den slutsats, att under (tidens lopp en mängd arter, som i sydligare trakter tyckas hafva - Lf sitt ursprungliga hemland, på samma sätt utbredt sig mot norden, eller med andra ord, till antagandet af en faunans rörelse från söder åt norr. En sådan gräns, som den Östersjön satt för de sydliga arternas vidare framträngande mot norden och Skandina- vien, åtminstone under en sednare period, förefinnes icke i Ryss- land. Skulle man der vilja söka en motsvarande, torde den böra förläggas till de bergshöjder, som i norr begränsa WVolgans fiod- gebit; men denna kan naturligtvis långtifrån vara så skarp, som den förra. Imellertid synes den dock icke vara utan sitt infly- tande, och är utan tvifvel orsaken dertill, att landet söder om denna gräns i faunistiskt hänseende visar större olikhet med den motsvarande delen af Skandinavien under samma bredd, ån Norra Ryssland, och företer en mera sydlig fysionomi. Här förekomma Cricetus frumentarius, Lepus europeus, Columba turtur, och i allmänhet enligt Blasius, en fauna, som ölverensståmmer med den i mellersta Europa. Af Europeiska Ryssland är derföre norra delen den, hvars fauna visar mesta ölverensstäåmmelsen med den Skandinaviska. Den ofvannämnda rörelsen i faunan från söder åt norr har således, tillfölje af det hinder för densamma, som Ö- stersjön utgjort, icke kunnat sträcka sig ull Skandinavien isamma mån, som till Ryssland; och häruti böra vi, utan tvilvel, söka orsaken till skiljaktigheten mellan båda ländernas fauner med af- seende på de sydliga arterna, liksom vi uti denna skiljaktighet äfven finna ett stöd för antagandet af den nämnda rörelsen, — — — I afseende på det tredje och sista momentet, — Rysslands östliga läge och sammanhang med Siberien — så visar sig dess inflytande på skiljaktigheten mellan faunerna inom de båda län- derna genom de temligen många, en östlig zon ullhörande, spe- cies, som det Norra Ryssland har gemensamma med Sibirien, och som icke, åtminstone ännu, blifvit funna inom Skandinavien. Förut har jag omnämnt en rörelse i faunan från söder åt norr; men dessa inom Norra Ryssland anträffade, utan tvifvel ursprung- S ligen Siberien tillhörande species, såväl som en del andra, hvar- med det mellersta Europas, och till en liten del äfven Skandina- viens fauna påtagligen på sednare tiden blifvit riktad, gifva mig nu äfven anledning att tala om en dylik rörelse i faunan från öster åt vester. Det är nogsamt kändt, att Mus decumanus från Asien kommit till Europa, och det är mer än sannolikt, att Lem- mus rutilus, som först på sednare tiden blifvit upptäckt inom Skandinavien, och som af Pallas blifvit funnen i Siberien, af v. Baer vid Hvita Hafvet, af Blasius i trakten at Ustjug We- liki, och af VW. v. Wright i Finland, äfven från öster till oss invandrat. Samma förhållande är utan tvifvel äfven med Sinint- hus betulinus, som af Pallas blifvit funnen i Siberien, af Doct. Lundahl i Finland, och af framlidne Adjunkten, Baron M. v. Diäben i Skåne.” — — — 2. Från kongl. Vetenskapsakademien i Stockholm hade Societeten fått emottaga Öfversigten af Akademiens förhandlingar 1855, hvari bland annat förekommer ett meddelande om den systematiska skillnaden emellan svampar och lafvar af D:r William Nylander, som sammanfattar resultatet af denna un- dersökning på följande sätt: I vetenskapens nårvarande tillstånd är det omöjligt att uppdraga en absolut gräns emellan lafvarne och svamparne. De utgöra två skilda vextklasser, öfvergående i hvarandra förmedelst vissa former af en ofullkomligare organisa- tion. Lafvarne karakteriseras i allmänhet, äfven på dessa berö- ringspunkter, genom en med gonidier försedd thallus och ett hy- menium, som oftast antingen helt och hållet eller till en del fär- gas af jod-blått, violett eller rödt. Svamparne sakna gonidier och deras hymenium gulnar endast lindrigt vid tillsats af en jod- solution. Få fall torde finnas, der ej dessa olikheter visa sig nog märkbara för att medgilva en temligen säker diagnos. Det är 9 med bokstäfver, men oftast förekomma de utan märkbart inbördes sammanhang med hvarandra. De hafva ingen gemenskap med de nordiska runorna, utan anses likna de gamla egyptiska och mexikanska inskriptionerna. 3. Statsrådet Nordenskiöld meddelade vidare några ob- servationer öfver vatltenminskningen vid finska kusten, anställda af dess farfader öfverste N. år 1758, till hvilka vi framdeles skola återkomma. 4. Professor Moberg förevisade en af mekanikus Öster- lind härstådes konstruerad sjelfverksam regnmätare, hvilken synes uppfylla alla billiga fordringar, som af ett sådant instru- ment kunna göras. Densamma har dock icke visat sig vara ny, utan förekommer redan fullständigt beskrifven i Kämtz's Lehrbuch der Meteorologie, hvarom Hr Österlind dock icke haft någon kännedom. 5. Derefter anmälde professor Moberg, att han såsom en förberedelse till den åt honom uppdragna bearbetningen af societetens klimatologiska material, samlat alla äldre för honom tillgängliga anteckningar rörande fåglars flyttningstider och ve- getationens årliga framskridande i Finland, hvilka anteckningar, omfattande tiden från 1750 till 1845, skola i Notiserna ur sällska- pets pro Fauna et flora fennica förhandlingar offentliggöras. 6. Professor Arppe omnämnde, att den vid Pjukala kalk- brott i Pargas förekommande mindre vanligt kristalliserande s. k. diopsiden blifvit på universitetets - laboratorium analyserad och befunnits vara pyroxen, med obetydliga qvantiteter jern och lerjord. Na 10 7 & 8. Tvenne af Kandidaten A. E. Nylander inlem- nade afhandlingar 1) om Jlafvegetationen i Savolaks och 2) om Ålands lafvegetation hade af naturalhistoriska sektion blif- vit godkända till intagning i Notiserna. == Sammanträdet den 13 September 1856. 9. Professor Arppe förevisade ett prof af Silicium så- dant detta ämne nyligen blifvit framstöldt af Deville och VW öh- ler och meddelade följande öfversättning af den sistnämnde ut- märkte forskarens märkvärdiga undersökning rörande detsamma: Silicium hör ostridigt till vår planets märkvärdigaste äm- nen, emedan det utgör ett hufvudmaterial i dess sammansättning; det är väl derföre mödan värdt att lära käuna dess egenska- per så fullständigt som möjligt. Såsom bekant framställdes det först 1824 af Berzelius i isoleradt tillstånd genom sönderdel- ning af fluorkiselgas eller fluorkiselkalium med kalium. Jag hade på den tid, han var sysselsatt med denna lärorika undersökning, lyckan att vara hans lärjunge och att biträda honom vid fram- ställningen af det dertill erforderliga kalium. Det är för mig derföre en tillfredsställande tanke, att nu, efter 31 års förlopp, kunna tillägga till detta min oförgätliga faderliga våns arbeta nå- gra iakttagelser, hvarigenom den af Rane uppläckta kroppen vinner elt nytt intresse. Med den honom egna skärpa och noggrannhet utforskade och .beskref såsom kändt år, Berzelius alla de egenskaper, ge- nom hvilka silictum är karakteriseradt. Men han erhöll det 11 blott i amorft tillstånd, 1: form af ett glauslöst, brunt pulver. Han sjelf yttrade ofta, huru intressant det skulle vara att låra känna deuna kropp i sammanhängande och krystalliniskt till- stånd. Men denna upptäckt var först i nyaste tid förbehållen Herr Sainte-Claire Deville, som under sina vackra arbeten med aluminium stundom erhöll en mörkgrå, spröd, krystallinisk metall, hvilken vid upplösning i saltsyra qvarlemnade krystalli- niska metalglänsande blad olösta. Denna substans bestämde De- ville såsom rent krystalliniskt silictum 1 ett med grafiten all- deles analogt tullstånd. Slumpen har ledt mig att finna en våg, på hvilken Sili- cium i denna vackra form efter behag kan framställas. Vid för- sök att efter den af H. Rose uttänkta metoden framställa alu- minium genom reduktion med natrium ur kryolit, tog jag till denna operation vanliga hessiska lerdeglar i stället för jerndeglar. I de fall då operationen lyckades, erhöll jag utom smidiga ku- lor af aluminium, oftast spröda kulor, hvilka voro genom- dragna med en svart krystalliserad substans. Vid metallens upplösning i saltsyra qvarblef denna i form af mörkt jernsvarta, metallglänsande krystallblad. Detta var Devilles silicium. Be- grundande det sätt, huru det under dessa omständigheter kun- de vara reduceradt, antog jag, att genom beröring med degelns massa fluorkiselnatrium bildat sig och att härur genom alumi- nium silicrum erhållits reduceradt och krystalliseradt. Denna för- modan har fullkomligt bekräftat sig genom talrika i detta häån- seende auställda försök. För att erhålla Silicium i denna form, smälter man i en hessisk degel ungefär vid silfrets smälthetta aluminium med dess 20- eller 40-dubbla vigt väl 1torkadt fluorkiselnatrium = eller fluorkiselkalium tillsammans, i det man håller massan i fluss un- gefär + timme. Sen afsvalningen i lugn försiggått, finner man 4 då man sönderslår degeln uti en tät, hvit, stundom gråaktig slagg 12 en välsammanfluten mörkt-jernsvart regulus. Denna består af en förening af aluminium och silicium, som håller inneslutet en stor mängd grafitformigt krystalliniskt silicium. Dessa mas- sor äro alldeles spröda och hafva ett storbladigt brott med mörk jernsvart metallglans. Man söndertrycker dem, men utan alt pulverisera dem, och öfvergjuter dem för att utdraga aluminium, med koncentrerad saltsyra, hvarmed man sålänge uppvärmer dem, som vätgas utvecklas. Man skakar då massan i ett platinakärl, afgjuter vätskan och uppvärmer den nu med måttligt stark fluor- väåtesyra för att aflägsna kiselsyran, hvilken vid upplösningen af den bestämda föreningen emellan aluminium och silietum tyc- kes hafva bildat sig. Man uttvättar då den krystalliniska mas- san i sjelfva kärlet och torkar den. Vid särskilda försök erhålles, allt efter det smältningen varat, af 100 d. aluminium 70 till 80 delar silictumhaltigt alumi- nium och dessa olika reguli innehålla 65 tll 75 proc. af sin vigt krystalliniskt silicium. Man kan således nu förmedelst alu-: minium, som i Frankrike redan fabriksmässigt tillgodogöres, lätt och i behaglig mängd skaffa sig silicium i denna märkvärdiga form. Aluminium tyckes här föranleda silictums krystalliniska tillstånd på samma sätt, som smältande tackjern framkallar bild- ning af grafit ur det amorfa kolet. ; Silicium i detta tillstånd bildar större och mindre, full- komligt ogenomskinliga, metallglänsande krystallblad, mycket lika den nativa och masugns-grafiten. Hållet i bredd med dessa ser man emellertid att dess glans är mera metallisk och att dess färg har en dragning i blygrått. Finrifvet bildar det et mörkbrunt pulver. — Den noggranna bestämningen af dess krystalllorm öf- verlemnar jag åt kunnigare; jag vill blott anmärka, att ingenting skall blifva lättare, än att erhålla detsamma i välutbildade och stora krystaller, så Snart man vid dess framställning opererar i nå- gorlunda större skala. Om vid dess framställning aluminium år i 13 öfverskott förhand eller om smiältningen varar blott en kort tid, så erhåller man en på silicium fattigare kula, men silicium bil- dar då enskilda krystallindivider, hvilka man tll en del finner på ytan afskilda såsom sexsidiga taflor. Dessa krystallers kanter äro ofta böjda, likasom hos diamanten. Silicium är mycket hårdt, hårdare ån glas, som starkt re- pas deraf och med dess pulver kan maltslipas. Deremot angri- per det icke topasen. Dess spec. vigt har jag funnit vid 109” C = 2490. Härvid visar sig således äfven den anmärkningsvärda omständigheten, att ett grundämne är lättare, än dess syrefor- ening; ty bergkrystallens och andra qvarzsarters spec. vigt upp- gilves till 2,6 — 2,8. — Efter Devilles observation är det en lullkomlig ledare för elektriciteten. Densamma har redan fun- nit, att det krystalliniska silicium kan upphettas i en ström af syrgas ända till hvit glödgning utan att förbrinna och utan allt ändra sin vigt. Jag har funnit denna stora beständighet, som Berzelius redan anför hos det glödgade pulverformiga silicium, fullkomligt bekräftad. Det kunde med syrgas-alkohollågan upp- hettas till häftigaste hvitglödgning utan att det minsta förlora sin glans; också tyckes det vara lika litet smältbart som kolet. Der- emot visar det, såsom redan Berzelius iakttog på det amorfa silicium, den ovanliga egenskap att, upphettadt med kolsyradt kali till glödgning, sönderdela kolsyran och att derur afskilja svartkol och koloxid, medan det sjelf förvandlar sig till kiselsyra. -— Li- kasom det amorfa glödgade silicium angripes det af ingen syra. Deremot upplöses det fullständigt ehuru långsamt, under vätgas utveckling, af måttligt stark kali-eller natroulut. Ur upplösnin- gen kan sedan med salmiak kiselsyra fällas. — Upphettas det krystalliniska silicium i en glaskula öfver spritlampa under en ström af torr, luftfri chlorgas, så begynner det att förglimma och brinner fullständigt, utan minsta återstod tll liqvidt chlorsilicrum, hvilket med vatten bildar en genomskinlig gelé af kiselsyra. Men 14 om man härtill tar silicium, som förut ej blifvit behandladt med fluorväte, så förglimmar det visserligen åfven, men qvarlemnar mer eller mindre hvit kiselsyra. — Beträffande siliciums krystallform kan tilläggas, alt man först bestämde densamma till rhomboéädrisk ; noggrannare och re- peterade mälningar visade dock, att silicium i likhet med så många andra enkla ämnen krystalliserar reguliert och uppträder i oktaédrar och rhombiska dodekaédrar, de sednare sålunda för- längda, att de få utseende al hexogonala prismer med treytig tillspetsning. 10. Angående A/uminium, hvaraf ett prof förelades socie- teten, meddelade prof. Arppe följande: aluminium, som man ursprungligen beredde ur det med stor möda framställda chlor- aluminium, bereder man väl numera företrädesvis ur kryolit, denna förening af fluornatrium med fluoraluminium, som i Evig- tok i Arksut-Fjord i Vestra-Grönland förekommer i ett 80 fot mågtigt lager, och redan bearbetas af en engelsk spekulant, hvilken i kryolit öppnat ett 40 fot djupt schakt. Mineralet är på ytan hvitt, men blir med tilltagande djup allt mörkare, slut- ligen svart, men brännes hvitt redan genom svag upphettning. H. Rose var den förste, som visade att man genom reduktion med natrium i jerndeglar kunde erhålla aluminium ur kryolit; VV öh- ler har sedermera gjort denna metod mera praktisk, då han vi- sat, att man med tillsats af lämpligt flussmedel lika väl kan be- gagna vanliga såkallade hessiska deglar. Utan tillsatts af fluss er- håller man det nyss omtalade silictumhaltiga aluminium och ofta misslyckas försöket alldeles, i det att vid för stark hetta de- geln blir geuomborrad och vid för svag upphettning reduktionen blott ofullständigt för sig går. Efter många frukuösa försök vi- sade det sig, att denna osäkerhet och dessa olägenheter kunde undvikas, om man blandar finrifven och väl torr kryolit med lika vigt af en blandning af 7 delar cehlornatrium och 9 delar 15 chlorkalium, som förut blifvit sammansmält och finrifven och med denna massa i omvexlande hvarf med skifvor af natrium fyller degeln, i det man starkt sammantrycker de enskilda hvarf- ven. På 50 gr. af saltblandningen tager man 8—10 gram na- trium. Degeln måste förut vara starkt uttorkad. Man ställer den nu i en redan förut upphettad dragugn med godt drag, omger den helst med redan glödande kol och bringar den hastigt till full glödgning. I reduktionsögonblicket hör man vanligen ett buller; det bortgår natrium, som brinner med låga. Sedan detta upphört, ger man god eld ungefär en qvarts timme, för att bringa massan i tillbörlig fluss och låter degeln sedan kallna. Då man sönderslår den, finner man vanligen aluminium sammansmält till en enda blank regulus, vanligen med nätformig krystallinisk yta; stundom finnas äfven enskilda mindre korn, men aldrig så små, att de icke lätt kunde utslås. Af 50 gram af blandningeu således af 25 gram kryolit erhålles alltid öfver 1 gram tunga re- guli. Vid försök med 100 gr. blandning vägde reguli 2,3 — 2,4 gr. Detta är således blott + af kryolitens aluminiumhalt. Afven Rose erhöll vid sina försök ej mera än 1, &$ och en- gång 3. — Natriumhalten synes kunna något minskas, då alltid en del vid försöken förflygtigades. Ensamt med koksalt Ilyc- kas reduktionen på långt när icke så väl. 11. Statsrådet Nord manu meddelade följande Utdrag ur ett bref af Herr Gustaf Radde, naturforskare vid den af Ryska geografiska Sällskapet påkostade expeditionen till östra Siberien, Nertschinski Sawod d. 13 Juni 1856. ”Ich erhalte soeben Ihren Brief, da ich hieher gekom- men bin, um vom Postamt Papiere zu empfangen, eigentlich aber die östlichste Grenze Zuruchaitu am Argun der Auffenthalts- 16 ort meiner diesjährigen Reisen sein sollte. Folgende Mithei- lungen werden sie gewiss interessiren. Vor allen Dingen ist zu melden, dass ich seit einer Woche Equus hemionus, den Dehiggetai, besitze. Eine vierjährige Stute wurde bei der Jagd, welche ich westlich von A/bagaitu veran- staltete, nicht erlegt, sondern merkwärdiger Weise zu Tode ge- jagt Es ist nåmlieh die Zeit, in welcher die Langohrpferde fo- len und wo dann die Hengste namentlich viel mit den jungen Stuten sich zu schaffen machen. Dem Exemplar, welches ich erhielt, war durch den Hengst die Brust dermassen zerschlagen, dass es nur 15 WVWerst weit laufen konnte. Das linke Schulter- blatt war gebrochen und viele theils vernarbte, theils frische Strie- men und Bisse wurden am Halse und auf dem Räcken in der Gegend des Schweifes geseheu. HKinen Tag fräher wurde ein altes Mänuchen von Antilope gutturosa geschossen, dessen rie- sigen Kehlkopf ich conservirt. "Ich reiste aber namentlich weil die Häögel und Bergsteppen am ÄAZrgun änsserst arm an Vegeta- tion sind und erst öÖöstlich und nördlich von Zuruchaitu einen entschiedenen ippigeren Charakter annehmen, so schnell wie möglich hieher, um morgen schon wieder aufzubrechen und mehrtägige Treibjagden am Dalai-noor (mongolischer Seite) zu veranstalten, weil ich nichts sehnlicher wiönsche, als eine täch- tiga Menge Dcehiggetais nach Europa zu bringen. Von diesen Thieren werde ich wohl genägend, namentlich im Winter, wo sie auffallender VVeise aus der Mongolei nördlich vwandern und oft zu 100 St. ankommen, in Kulussutajewsk erhalten. An die- sem See habe ich vom 15 März bis zum 1 Juni gearbeitet und ein reiches Material, so wie äber 100 Vierfisser gesammelt. Ich schreibe Ihnen nur ungefähr, was ich besitze: Canis Corsac; eime kleine Katze mit weissem Fleck zwi- schen den Vorderfässen; Mustela vulgaris, sibirica in den Step- pen sehr klein und viel röther als z. B. bei Irkutsk, putorius 17 sehr gross in der sibirisehen Abart, die ganze Unterseite dunkel braunschwarz; Meles taxus; Erinaceus auritus; Lagomys ogo- tana; Dipus sagitta; Cricetus furunculus, viele lebend; sie ar- beiten Nachts und sind so zahm geworden dass sie mir auf die Hand kommen; Cricetus sp? Myospalax, zwei Arten; Myodes oder Arvicolu, von” denen die eine in ungeheuren Schaaren bis- weilen aus der Mongolei wandert. Sperimopfhulus mit kurzem Schwanze und Arctomys Bobak. An Vögeln: Aquila fulva. » imperialis. Milvus ater. Buteo vulgaris. Strix Bubo, mit Eiern. +» nNnyctea. Sylvia ccerulecula. » Calliope. » Cyane. » Cyanura. by. (raUufOrea. Motacilla citrinella Pal. boarula. 5 fava. lugubris. 57 campestris Pall. Muscicapa parva $y fuscedula. Accentor montanellus. Emberiza pithyornus. FS pusilla. 30 spodocephala. I I I Emberiza aureola. 59 rutila. Sowie hier noch unter 50” Br: Plectrophanes lapponica. Pyrrhula rosea. 55 erythrina. Oreocinela 2 Arten, eine davon grösser als Turdus viscivo- rus, sehr schön. Turdus pallens. hl SnufiC Otis: Alauda mongolica. ” alpestris. 5) brachydactyla. ;9 arvensis. Syrrhaptes paradoxus. Charadrius mongolicus. 5; alexandrinus. 53 cCuronmnicus. I Grus Zipio Pall. Antigone. ” » (leucogeranus. 18 Cygnus Bevickit, Anser arvensis. > VU mMuRICUS! | Ånas rutila. Anser cygnoides. | W&dlocitans. » Lemminkii. FIRE (Ul (eran 35 cinereus. Larus cachinnans. » segelum. | Colymbus torquatus. Mit der botanischen Ausbeute sieht es noch schlecht aus. Die Gegenden, welche ich bis jetzt bereiste, gehören zu den ste- rilsten, die ich je gesehen, sie sind in ihrer Formenbildung am ersten noch mit dem högeligen Bessarabien zu vergleichen und haben manches Eigenthämliche, aber öppig kan man sie nicht nennen. Es fehlt VVasser, — die trockene Atmosphäre und die ver- witterten Granitberge können nur eine magere, ja stellenweise so gut wie keine Vegetation ernähren; — da wo Caragana als Typus der Vegetation auftritt, muss der Samler fliehn, denn hier giebt es an Käfern nur Mylabris und Lytta in Menge. Ich habe zwischen dem Onon und dem Argun bis Zu- ruchaitu nur einen Ört kennen gelernt, der mich entzäckt hat und ich begreife die Begeisterung Pallas, als er vor 84 Jahren auf dem jetzt waldlosen Adon-tscholan-Gebirge war; — Ähn- liche Berge und die reizendsten Thäler mit Birken- und Pappelwald habe ich unweit Zagan- Olui-karau! gefunden. Ei- ne reiche Ausbeute an brillanten Carabiden, Buprestiden, (Lam- pra Eumolpus, Cryptocephalus etc.) so wie einige Hipparchia und Motten, auch eine Noctua, belohnten meine eintägige Ex- cursion in jenen Gegenden. Bei der Räckreise will ich dort eine Woche bleiben. Bis jetzt, d. 22 Juni, fliegt noch keine einzige Argynnis. Uberhaupt ist hier alles in diesem Jahre sehr verspätet und erst seit Ende Mai haben wir grosse Hitze (oft 30” im Schatten). Ich werde, da ich dreimal tåglich Barometer-und Ther- mometerstand notire, vielleicht im Stande sein meine Beobach- 19 tungen in Beziehung zu den allgemeinen Vegetations-verhäålt- nissen zu bringen, wovon ich manches verspreche. Die hie- sige Luft und der feldspathreiche Boden erklären gewiss die meisten abnormen Erscheinungen im Pflauzenreiche. Ich werde, einugedenk des ungläcklichen Messerschmidt, meines Landsmannes (aus Danzig sind wir beide) und wegen Mus Caråco, eine gefåhrliche Excursion 30 Werst in die Mon- golei zum Dulai-noor machen; ich glaube Pallas erwåhut der Caräco-Ratze als auch im Hochnorden heimisch. ”) Da ich seit einigen Monaten mein schönes Schieksches Mikroskop (die mittlere Nummer) habe, und es mir möglich war das Instrument an den Tareisee mitzunehmen, so habe ich En- de Mai die Sässwasserpfätzen welche sich bei Kalussatajewsk befinde:sr aul Crustaceen flächtig untersucht. Zwei Daphnien-Ar- ten oder wohl nur eine Art in männlichen und weiblichen Ex- emplaren siud gezeichnet worden. D:r Lievin in Danzig, des- sen Arbeit öber die Branchiopoden der Danziger-Umgegend Ih- nen wohl bekannt ist, hatte die Gäte mich mit einigen dieser winzigen, reizenden Thierchen bekannt zu machen. In der AZn- garu glaube ich Cyclops gefunden zu haben. HEinige Entozoen sind in Spiritus gesammelt worden, besonders fielen mir auf der -åusseren Bauchhaut an einem Männchen von Emberiza rutila Drusen erbsengrosser Geschwälste auf, in deren schwärzlicher Flässigkeit vielfach gewundene Gebilde lagen. Am Onon hoffe ich noch gewiss Emberiza fucata zu sammeln, am ÄArgun soweit ich ihn bereist, ist diese seltene Am- merart mir nirgend zu Gesicht gekommen. Hier ist die allein vorherschende, gemeine Art Emberiza aureola, wie am Amur ») Bei Pallas, Zoographie p. 172, heisst es: ”Mus Caråco Mongolis: Kara- chov, Samojedis monlicolis: Chudo, in ulterioris Sibirie magnis lacu- bus habitat, non tamen in maxime boreali elimate”, AV vi Nnn. 20 Emb. spodocephala. Die Riesenmuschel, Unio herculea soll da- selbst bald gesammelt werden und einige kleine Sässwasser- schnecken brachte mir das Grenzfläschen Udsa. Auch die Magen von Ånas querquedula enthielten eine Art. Ich habe vom 15 März bis zum Ende des Zugs der Vögel eine ganz genaue Liste gefährt nebst Vetter und Wiindbeobach- tungen aufgezeichnet und hier wie auch schon fräher in Taurien die Erfahrung gemacht, dass alle Sumpf-und Wasservögel mit steinerfälltem Magen ziehen. Den Inhalt aus vielen Magen solcher Arten, welche öäber Nacht angezogen und am nächsten Tage erlegt wurden habe ich bewahrt; er besteht bei den meisten Arten aus Quarzmengen, bei Kranichen und Gänsen bis 4 Loth und deröber im Gewicht. Die Singvögel ziehen mit leerem Magen und rasten lange ehe sie zu fressen beginnen nach dem Zuge. An Raubvögeln habe ich keine Beobachtung machen können. Dazu wärden sich die taurisehen Steppen mit ihrem Ueberfluss an Falco rufipss, tinunculoides ewc. sehr eignen. Ueber Ovis ÄArgali habe ich aus hiesiger Gegend allge- mein die Nachricht eingezogen, dass diese seltene Thierart bis zum Winter 1831 —32 håufig, namentlich bei Abagautu war, — der hohe Schnee und die Kälte haben aber das schöne Thier in besagter Zeit bis af 6 Exempl. getödtet. Von den letzten 6 ist ein von einem Tungusen und die 5 anderen von: Mongolen erlegt. Seit jenem Jahre ist nirgend am ÄArgun und Onon ein Argal bemerkt worden und jedenfalls för die hiesige Gegend der Steinbock leider aus der Fauna zu streichen. Ich reise morgen von hier zuröck, habe bis zum 1 Juli noch im östlichen 'Theile zwischen Onon und Argun zu hun und wende mich dann zu meinem Hauptzweck, zur Höhenmes- sung des Pschokonda am Sädende des Apfelgebirges, nicht weit von dem Altanskii Karaul; — Hier will ich einen Monat ar- beiten, theils um Vegetationsgrenzen zu bhestimmen, theils um 21 Moschusthiere und Bos grunniens zu präpariren. Ende Novem- ber kehre ich mit allen Samlungen und mit eigenen Pferden langsam nach Irkutsk zuräck um die Berichte zu liefern und mich fär die Reise zum Amur vorzubereiten. — — — 12. Öfverstelöjinant Stjernereutz förevisade en gra- fisk framställning af vattenståndet i Helsingforshamn under sistl. Augusti månad, till hvilket ämne vi framdeles återkomma. Saxnmaniträdet den 13 Oktober 1856. 13. I anledning af den i Societetens sednast utgifna an- teckningsbok för klimatologiska observationer intagna anvisning att förmedelst en mycket enkel apparat uppmäta nederbörden ansäg sig professor Moberg böra meddela, det han nyligen er- farit, alt k. finska hushållningssällskapet redan för längre tid se- dan i dess formulärer för klimatologiska anteckningar föreslagit för samma ändamål en lika beskaffad apparat, hvilken äfven blifvit begagnad i de observationer framl. D:r Frosterus un- der åren 1818—1835 på sällskapets anmodan anställt i Kalajoki och hvilka genom stud. C. E. Chydenii försorg under sistl. sommar blifvit tillvaratagna och tll vetenskapssocieteten öfver- lemnade. Tillika uppgafs, att tillfölje af dessa nederbördsmåt- ningar, hvilka inskränka sig endast till den tid af året, då jor- den varit fri från käla eller öppen för arbeten, regnmångden å nyssnämnde ort utgjort i finska decimaltum: Äie . i I AAA Mans! (TS EA DAL da va » » » » » I 1819 41820 182: 1809 1825 1824/1825 1826 1827 | | Maj -.. «| 127 | 0556 | 1,84 i Oj20 | 052 | Oxt0 | 1508, 1592 | 120 Juni . « . » » | 265:| 4584 | Oje8 | 0,29 | 2:56 | 0,28 | 408 | 0,24 | 1,00 | Juli . so. so > 1538 | fya6 | dy2 1 1,36 | 4jor | 3yoa I 260 ' 172 | | Augusti ERS OT d,40 | 1,56 1,40 4.03 1,16 3,52 2,60 September . . | 4,18 | 1,96 Vad | Y62 | Bag | 4y52 | 1,72 | Jas 1;50 | October . . .-| 0,73 | Ojg4 | 1,52 | 0)92 | 2)12 | 0)25 | 1,6 1,32 | 1,52 November .« «| » | 1,58 | Oj56 | > » » > | Oa8]) > | I i | Summa 10,81 16,44 13,12 6,55 16,62 030 14,16 12,56 11,16 och således medeltalet af nederbörden för dessa nio år, under den uppgifna tiden, 12,34 dec.-tum. 14. Statsrådet Nordmann anförde, att han under sin sist). sommar utförda naturalhistoriska exkursion till norra delen af landet påträffat en i Uleåträsk fångad lax, hvilken visat sig vara ny för Finlauds fauna och fullkomligt öfverensståmmer med den af Nilsson under namn af Salmo ferox Jardine beskrif- na ”Stora insjöforell, som allmänt skall förekomma i de vida och djupa sjöarne i Skottland, men hos oss (i Skandinavien) icke varit känd som skild art.” 15. Vidare tillkännagaf Statsrådet Nordmann, att hau, understödd af åtskilliga naturalhistoriens idkare och vänner, re- dan en långre tid varit sysselsatt med insamlandet af materialier till en finsk fjäril-fauna, hvilken han i samråd med stadsläka- 23 ren af Tengström i Kexholm företagit sig alt bearbeta. För” denna gång lemnade statsrådet en jemförande öfversigt af de i Finland och Sverige funna arterna af dagfjärilar, aftonfjärilar » och spinnare. 16. Professor Bonsdorff inlemnade till Akterna en fysio- logisk afhandling om vattenkurens användande mot syphilis och redogjorde för den vid Kuppis vattenkuranstalt vunna erfarenhet rörande det hydropathiska behandlingssättet al detta onda. 17. Professor Arppe förevisade ett af honom analyse- radt krystalliniskt mineral från Björkbacka egendom i närheten af Kuopio, hvilket befunnits vara jernalun (svafvelsyrad jernox- idul + svafvels. lerjord + vatten), ett ämne som hos oss förut icke påträffats. Sammanträdet den 3 November 18456. 18. Ian kejserl. mineralogiska Sällskapet i S:t Peters- burg hade societeten i utbyte mot de af henne utgifna skrifter fått emottaga sällskapets samtliga Handlingar, utgörande 11 Delar eller årgångarne 1830—1855. Den sista delen innehåller, lika- som flere föregående, åtskilliga, Finlands geognostiska och mi- neralogiska förhållanden berörande afhandlingar, ur hvilka vi anse oss böra i utdrag meddela det vigtigaste. Vi begynna med Hydrografiska och orografiskt-geognostiska iakttagelser i norra Finland al H. J. Holmberg, hvilken afhandling innehåller re- sultaterna af de undersökningar, förf. och H:r Thoreld under SOILA/ 24 åren 1847, 1548 och 1850 anställde i Kuusamosocken för att med anledning af eu vid Kemielf 1837 upptäckt guldförande drifsten utröna, huruvida nämnda ädla metall verkligen, såsom man hade någon orsak att förmoda, i sådan mängd fanns i dessa trak- ter, att den kunde tillgodogöras. Undersökningarne lemnade, såsom bekant, ett nekande resultat; den enda positiva vinst af desam- ma blef en närmare kännedom af Kuusamosocken i hydrogra- fiskt och geognostiskt afseende. På gränsen emellan Kuolajärvi och Kemiträsk begynner den genom Lappland från norrska snöfjellen kommande Maan- selkä sin sträckning genom Kuusamo. Dess riktning är först sydlig; men förändrar sig snart i en sydvestlig och utskickar mot söder en gren till vestra stranden af Kitkajärvi, i det den sjelf vänder sig mot vester. Snart förändrar den helt och hål- let sin riktning mot ö. och bibehåller denna under flere krök- ningar, tills den mellan sjöarna Joukkamo- och Naamangajärvi vänder sig mot s. o. och slutligen i södra delen af socknen för- delar sig i tvenne grenar; den östra grenen stryker utefter ry- ska gränsen ner mot söder, den vestra åter bildar en utlöpare till norra stranden af Uleåtrväsk. Tillfölje häraf delas Kuusamo af Maanselkå i tvenne nästan lika stora hälfter, af hvilka den östra uttömmer sin vattenmassa i Hvita hafvet och den vestra i Bottniska viken. Endast den östra delen undersöktes vid guld- expeditionen. Hvad de här uppträdande bergens petrografiska beskaften- het vidkommer, så förete de samma enformighet, som är så egen- domlig för Finlands geognostiska bildning. Större delen af soc- ken intages al plutoniska massor, genom hvilka et mågugt bälte af skifferberg ungefär från ONO tull VSV swyker. Diorit i olika varieteter uppträder i hvardera dessa regioner, utan att bilda någon egen region; i de plutoniska bergen och företrädesvis i syenit bildar den gångar, i skifferbergen hopar den sig till hela 20 bergmassor, karakteristiska genom inblandningar af svafvelföre- ningar af jern och isyunerhet af koppar. — De plutoniska ber- gen bestå af syenit och granit, hvilka genom beståndsdelarnas olika fördelning upptråda i stor omvexling och mångfald och ofta genom utbyte af hornbleude och glimmer öfvergå 1 hvaran- dra, Syenit är dock den rådande bergarten; de observerade syenit-punkterna förhålla sig till granitpunkterna som 3: 1, hvilket förhållande i verkligheten dock kan vara helt annat. Bland skifferbergen är lerskiffern det rådande; dock förekomma äfven talk-, glimmer- och chloritskiffer och gneiss. Genom uppta- gande af qvarziga delar öfvergå dessa i skifrig qvarz, hvilken öfver- gång i granitens granskap någongång kan uppvisas. : Mot SÖ äro skifferbergen på några punkter skarpt begränsade t. ex. Kuuti- vaara; de stryka från Paanajärvi till VV asaraperä. Mot NV saknas iakttagelser, men längre än tll Maanselkä stråcka de sig icke, ty redan vid Posiojärvi komma plutoniska berg i dagen. De högsta punkter i dessa trakter äro Nuorunen, Ukon- vaara, Jivaara och Kuntivaara, hvilka höja sig 1400—1600 fot öfver hafsytan, men endast 600—800 fot öfver de omgifvande sjöarna. Jivara, ehuru i höjd den tredje i ordningen, är dock den första i afseende å det intresse, dess cgendomliga geog- nostiska beskaffenhet erbjuder. Den består nämligen af en egen bergart, sammansatt af elaeolit, fåltspat och hornblende, som kunde kallas elaeolit-syenit, i fall iman ville anse elaeoliten såsom sub- stituerande qvarzen. Dessa beståndsdelar bilda vanligen en grof- kornig blandning, stundom blifva de finkornigare; hornblende försvinner stundom alldeles och såsom tillfälliga beståndsdelar upp- träda jemte datolit den titanithaltiga granat, som blifvit benämnd Jivaarit. Här förekomma således trenne mineralier elaeolit, datolit och jivarit, som annorstädes i Finland icke blifvit anträffade; — äfven Thorelds gongylit har blifvit funnen endast i Kuusamo. 4 26 Bland andra stenartar förtjenar anmärkas ett grönt epidot- likt mineral, som här på många ställen förekommer och i trak- ten af Hanhiaho tillsammans med qvarz och fältspat synes bilda en egen bergart; äfven jernglans synes upptråda på några ställen i betydligare mängd. Anmärkningsvärd är slutligen uppgiften, att på höjden af Pyhåtunturi en 5 fot djup jättegryta förekom- mer insvarfvad i qvarz. Vi förbigå den hydrografiska delen och sluta denna korta relation med den önskan, att äfven andra delar af landet på sty- relsens föranstaltande måtte geognostiskt undersökas, då det synes vara en nog allmän åsigt, att af dylika undersökningar både för vetenskapen och industrien vigtiga resultater vore att förvänta. Visserligen är undersökningen af det finska landet förenad med svårigheter, hvilka blott med betydliga anstrångningar kunna öf- vervinnas. Landet är till en del ännu icke på karta uppmätt, och der detta är fallet, äro bergens allmännaste sträckningar van- - ligen alldeles icke eller oriktigt angifna. Blott glest i jemförelse med andra länder har landet blifvit till odling upptaget; skog och vildmark betäcka dess yta; dess höjder hafva ej blifvit genom- skurna för konstfulla chausseer och jernvägar, genom hvilka ge- nombrytningar så många upplysningar om jordskorpans samman- sättning alldeles gratis vinnas; blott på ytterst få ställen har bergsmannen gräfvit några betydligare schakter och ingenstådes upp- hemtar han ur stenkolsgrufvor det märkvärdiga material, som befor- drat nationalvälmågan lika mycket som vetenskapens framsteg. Af alla dessa skäl veta vi så litet om den finska jordens beskaf- fenhet och det vigtigaste skälet är ändå ännu icke nåmndt: det ligger i den enformiga beskaffenheten af detta land, som visser- ligen med sina tusende sjöar erbjuder herrliga taflor för skaldens pensel, men åt geognostens hammare skänker så fattiga skördar. Att på sträckor af hundrade mil ej träffa annat ån urberg, deri kan visserligen ligga en omvexling för den som kommer från 27 det södra Europas yngre formationer, men någon väckelse till geognosieus studium för den inhemska vettgirigheten ligger i denna storartade enformighet ingalunda. Derföre hafva Finlands berg företrädesvis af utländska lärde blifvit beskrifna och tje- nat till underlag för teorier, hvilka vid en närmare undersökning ganska ofta visat sig vara tagna ur luften. Öfver vissa mineralier i Pitkåranda har vår landsman kapten Gadolin i S:t Petersburg meddelat några iakttagelser, genom hvilka han söker ådagalägga, att granat och qvarz derstä- des äro bildade på neptunisk, icke på plutonisk väg. Han har nemligen träffat krystaller af dessa mineralier, hvilka äro sam- mansalta af olika lager, åtskilda genom ett fremmande åmne, hvilket anses tala för deras successiva bildning, d. v. s. utkrystallisering ur valtenlösning. Herr Mendelejew meddelar en analys af malakolit från Ruskiala marmorbrott och verkl. statsrådet Kutorga, minera logiska sällskapets direktor, lemnar en notis öfver några förhål- landen hos de fiuska bergarterna. — Finlands berg anser förf. uteslutande höra till urgneisformation, som omedelbart uppkommit vid den smälta jordskorpans stelning; på tillvaron af såkallade metamorfiska berg tviflar han högligen samt anser Rapakivi afgifva ett af de få exempel på verkliga eruptiva berg hos oss. Till dessa räknar han det qvarz-sandstensberg, hvaraf qvarlefvor finnas vid Säkylå qvarnstensbrott och betraktar våra kalkberg såsom samtidigt bildade med urgneisformation. Förf.s uppgift att i Rapakivi vid Lethala mycket orthit förekommer, torde kunna betviflas. 19. Kanslirådet Lagus lemnade ei kort redogörelse för in- nehållet af ett för vissa äldre statistiska förhållanden i Finland ganska vigtigt dokument, hvilket anföres af Napierski i dess 28 Index diplomaticus och i original förvaras å Universitets-biblio- theket i Königsberg, derifrånu kanslirådet lyckats erhålla en af- skrift, som han framdeles ämnar offentliggöra. 20. Statsrådet Nordmann förevisade fossila fågelben från Kischeneff och samma slags fisktänder från trakten af Odessa, de förra ämnade att afsändas till D:r Geibel för att närmare be- stämmas. 21. Professor Arppe omuämnde, att han analyserat elt i granitsprickorna vid Helsingfors och inom kalken på Turholmen förekommande viltrande, tegelrödt mineral och funnit detsamma vara laumontit (kiselsyrad lerjord + kiselsyrad kalk + vatten). 22. Professor Arppe omtalade vidare, att stud. K. E. Granqvist å universitetets laboratorium analyserat ett salt från Ajan i Ochotska viken, hvilket han anträffat i de s. k. Julinska samliugarna i Åbo och hvarom en vidhäftad etikett upplyste, att det alla höstar sedan hafsisen lagt sig, framvittrar på ytan af den blanka isen i sådan mängd, att man med en skyffel kan ho- pa samman stora massor deraf. Detta prof hade 1849 blifvit taget af D:r Tiling och med apotekarn Collan på skeppet Atka kommit till Europa. Den derå utförda analysen visade, att det innehöll: Svafvelsyra 24,36. Natron 18,94. Walten 26,03- Chlormagnasium = 0,2. och var således af litet chlormagnisium förorenadt glaubersalt. — 23. Ur Öfverstelöjtnant Stjernereutz's tabell öfver ob- serverad vattenhöjd i Helsingfors-hamn inhemtades bland annat, att vattnets nivå den 27 Oktober inom 16 timmar sjönk med ej NN der ag LON ALS 24. Från kongl. Vetenskapsakademien i Stockholm hade Societeten fått emottaga Öfversigten af Akademiens förhandlingar 29 1855, hvari bland annat förekommer ett meddelande af D:r William Nylander om den systematiska skillnaden emellan svampar och lafvar. Förf. sammanfattar resultatet af denna un- dersökning på följande sätt: I vetenskapens närvarande tillstånd är det omöjligt att uppdraga en absolut gråns emellan lafvarne och svamparne. De utgöra två skilda vextklasser, öfvergående i hvarandra förmedelst vissa former af en ofullkomligare organisa- tion. Lafvarne karakteriseras i allmänhet, åfven på dessa berö- riugspunkter, geuom en med gonidier försedd thallus och ett hy- menium, som oftast antingen helt och hållet eller till en del fär- gas af jod blått, violett eller rödt. Svamparne sakna gonidier och deras hymenium gulnar endast lindrigt vid tillsats af en jod- solution. Få fall torde finnas, der ej dessa olikheter visa sig nog märkbara för att medgifva en temligen säker diagnos. Det är klart, att då andra kännetecken eller antydningar derjemte före- komma, såsom analogier i ytire och inre struktur, de böra tagas i betraktande och kunna bidraga till här afsedda diagnostiska pro- hlemers lösning. 25. Uti en till Societeten ingifven ansökning hade smed- mästaren F. Fagerman anhållit om dess rekommendation till publikt eller enskildt understöd för utarbetning af en machin, hvaruti luftens och vattnets tryckning skulle såsom rörelsekraft användas, till följe hvaraf prof. Moberg, tilll hvilkens bedö- mande förslaget blifvit hänvisadt, afgaf deröfver följande yttrande: Emedan i den till Societeten inlemnade ansökningen nä- gon uppgift om sättet för i fråga varande trycknings använd- ning icke förekommer, har jag af sökanden inhemtat underråt- telser i detta hänseende och funnit hans mening vara den, att ett hjul, i kransen försedt med lufttäta celler, hvilka genom en fin snedtgående öppning å yttre sidan kommunicera med luften, och vattentätt inpassadt i väggen af en reservoir för vatten eller 30 någon annan vätska, så att hjulets ena vertikala hälft eller någon del deraf vore betäckt af vätskan och den audra belägen utom dess inverkan, skulle derigenom, att den förra hälften till någon del uppbures af vätskans tryckning och sålunda förlorade i vigt, samt genom den i cellerna instängda luftens reaktion försättas i beständigt fortfarande rotationsrörelse. Ehuru således ingenting mer eller mindre än ett mekaniskt perpetuum mobile härmed asyftats, hvaruti vattnet genom sin tryckuing utan någon egen rörelse skulle förorsaka en sådan hos hjulet, och förslaget der- före egentligen icke förtjenar någon vidare uppmärksamhet, torde det dock icke sakna allt intresse att undersöka, hvarföre i före- varande fall ingen rörelse hos hjulet kan uppstå. Hvad först de i kransen befintliga cellerna beträffar, kan luftens tryckning inom desamma icke förorsaka någon rörelse, emedan denna tryckning verkar lika åt alla håll och endast är en fortledning af vattnets utifrån, hvarföre det är likgiltigt, om de äro fyllda med luft eller något annat ämne lättare än vattnet, Reaktionens verkan af den i dem pågot komprimerade luften kan ej heller blifva någon, emedan den nedersta cellen måste i motsatt riktning insuga allt det vatten, som i en högre ställning kan derifrån utströmma, och den obetydliga qvantiteten upptaget vatten dessutom i sin mån bidrager att göra denna sida af hjulet litet, om ock knappt märk- bart tyngre än den andra. Återstår således endast vätskans tryckning på ena hälften af hjulet. Nu är det en välbekant sak, att en kropp, nedsänkt i en vätska af större specifik vigt, tryckes uppåt, men vanligtvis gör man dervid icke afseende på den horizontala tryckningen, emedan denna är lika stor från alla sidor och dess verkningar derföre upphäfva hvarandra. Här deremot är denna tryckning ensidig och i hvardera qvadranten motverkande den vertikala. För hvarje del af hjulet söka dessa krafter derföre att drifva det åt motsatta håll, och då 31 deras statiska momenter refererade till hjulets axel äro för hvar- dera lika stora, kan ingen rörelse derigenom förorsakas. Beteck- nas den för vätskans tryckning utsatta delen af hjulets periferi i nedre qvadranten med sitt gradtal a, hjulets bredd med b, verti- kala afståndet emellan vätskans nuiveauplan och den tryckta ytans tyngdpunkt med 4, samt vätskans egentliga vigt med s, så ver- kar den vertikala tryckningen uppåt med eu kraft p, = /sb Sina. Den horizontala tryckningen, som sträfvar att drifva samma del i motsatt led, blifver med samma beteckningar p,= /isb (1 — Cosa). Dessa krafter måste nu tänkas inverka på ytans tyngdpunkt vin- kelrätt mot hvarandra, den förra således på en håfstångsarm != Sin I a, den sednare på en sådan m= Cos I a. De statiska mo- menterna blifva derföre p,!=Ahsb Sina Sin 4 a och pim=/Ahsb (1 — Cosa) Cos 1 a. Men emedan Sina = 2 Sin 4 a Cos I a och 1 — Cosa =2 Sin 1 &, så blifver skilnaden emellan de statiska momenterna eller den motoriska kraften k=pl — p.m=2 hsb Sin 1 a? Cos 31 a— 2hsb Sin$a Cos I a=0. I den öfre qvadranten är förhållandet enahanda, der ver- kar den vertikala kraften ps = 4, sb (1 — Cosa), då gradtalet a äf- ven räknas från qvadrantens nedre ändpunkt, på häfstångsarmen Costa och den horizontala p,=/A,sb Sina på afståndet Sin va från axeln, och således blifver äfven den k, = Ah, sb (1 — Cosa) Cos Ta — h, sb Sina Sin I a = 0: 32 Sammanträdet den 8 December 1836. 26. Notiz diber die Gattung Astrophyton, vorkommend in der Litto- ralfauna Russlands von A. v. Nordmann. De Akademiker D:r Brandt hat in zwei gehaltreichen Abhandlungen die Echinodermen Russlanuds bearbeitet ”), ohne dass in denselben der Familie der Euryalae auch nur im Vor- beigehen Erwähnung geschehen wäre. Da bekanutlich diese zierlichen Thiere nur in einer bedeutenden Tiefe leben und D:r Mertens, welcher das Material zu einer dieser Abhandlungen lieferte, zur Zeit seiner Reise um die Welt wohl kaum mit dem nun iöblichen Apparat zum Fangen dieser Thiere ausgeröstet war, — so war es naltärlich dass er von denselben keinen Re- präsentanten mitbringen konnte. Etwa im Jahre 1823 brachte mein Bruder, der jetzige Contre-Admiral Friedrich Nordmann, von seiner Reise von Archangel nach Kronstadt zwei sehr grosse und gut erhaltene See- sterne, der Gatuung Ästrophyton gehörig, mit; diese öäberliess ich dem damaligen zoologischen Museum der Uuiversität in Åbo, welche wie unendlich viel Anderes im Jahre 1827 ein Raub der Flammen ward. +) Prodromus descriptionis animalinm ab H. Merltensio in orbis terrarum circumnavigatione observatorum; Petropoli 1835, und Middendorffs Reise in dem äussersten Norden und Osten Sibiriens, Band II. Zoologie Pag. 27 —A., 33 [854 im December erhielt das zoologische Museum der Uni- versitåt von dem Landskämmerer Herrn C. G. Bergbom in Uleåborg ein sehr schönes und grosses Exemplar einer Astro- phyton-Art, welche aus dem Buggifjord, einer Bucht des Wea- rangerfjords von dem Länsmann Ekdahl erbeutet worden war. Das anatomische Museum hatte indessen vor mehreren Jahren von dem Contre-Admiral Herrn Etholén ebenfalls eine grosse Åstrophyton-Art aus Siteha erhalten, welche im hohen Grade uus interessiren muss, indem uns damit äber die geogra- phische Verbreitung dieser Geschöpfe ein Anhaltspunct gegeben ist. Diese beiden Exemplare jenes aus dem FEismeere, das aus Sitcha und ein drittes von der Insel Kadjak, veranlassen folgende Notiz. Möller und Troschel”) fähren in ihrem WVWVYerke acht Species von Åstrophyton auf, von welchen AA. Linckii, Eucne- mis und Lamarckii den nordischen Meeren vindicirt werden, während der rähmlichst bekannte nordische Naturforscher S a rs "”) fär Lofoten und Finmarken nur zweier Arten Astr Lamarckii und Linckii gedenkt. 1. Åstrophyton aus dem Warangerfjord. Durchmesser der Scheibe 3 Zoll, grösster Durchmesser bis zur dritten Theilung der Arme 9 Zoll. Die sehr starck vortretenden Rippen der Räckenscheibe durchaus ohne Spur von Granula, doch hin und wieder mit un- regelmässigen grossen niedrigen und abgerundeten, theilweise die ") System der Asteriden 1842. ++) Nyt Magazin for Naturvidenskaberne 6:te Bind, 2 H. Christiania 1850 Beretning om en i Sommeren 1849 foretagen zoologisk Reise i Lofoten og Finmarken p, 159. d 34 ganze Breite der Rippen eiunehmenden Anschwellungen oder Tuberkeln; nur auf einigen Stellen der Rippen gewahrt man einzelne zerstreute niedrige conische Knötchen. Die Haut der Scheibe zwischen den Rippen vollkommen nackt, also in dieser Hinsicht wie bei Åstr. Bucnemis M. et Tr, welche ebenfalls aus dem mnordiscehen Meere kommt. Die Enden der Rippen abgeschnitten und längs der Peripherie mittelst eines vorstehenden Saumes mit einander verbunden. Die Bauchseite verhålt sich ganz wie M. und T. sie bei A. Eaicnemis beschreiben, denn sowohbl die grossen Interbrachial- säåume als auch die Arme sind zwischen den Papillen wäåhrend ihres ganzen Verlaufs völlig nackt ohne eine Spur von Granula ; 3—4 Papillen in jedem Kamm. Die verhåltnismåssig nur kleine Madreporenplatte fällt die Spitze des durch das Zusammanstossen zweier Arme gebildeten VVin- kels aus und zeigt an ihrem zum Munde gereichteten Rande eini- ge, 5, Kerben, wåhrend ihr hinterer Saum ebenfalls ausgerandet ist. Die Genitalienspalten klaffen bei diesem Exemplare nach un- ten besonders, sind 7 Mill. lang und mit wälstigen Lippen ver- sehen. Vom dem unteren Rande einer Spalte zieht sich eine vorstehende Saumnath zu dem der anuderen paarigen. Die Armstämme sind an den Seiten nackt und ohne Granula, auf der Räckenfläche granulirt und zwar sammeln sich die gleichförmigen niedrigen, halbkugelförmigen Granula in dich- teren Haulen auf der Räckenmitte der Arme und aller ihrer Verzweigungen und bilden halbe Ringe. Das vorliegende Exemplar unterscheidet sich, wie wir sehen, von «4. Eucnemis besonders dadurch, dass bei unserer Art die Rippen der Scheibe und die Seiteu der Arme nicht granulirt sind; von AZ. Lumarckii ist es auch verschieden, indem bei dem letztern nicht allein die ganze Räckseite der Scheibe granulirt ist, sondern auf der Bauchseite der Scheibe sich auch feine Gra- 30 nula befinden. Farbe, getrocknet, gelb. Kann eine Varietät von Åstr. EBucnemis sem. 2. Åstrophyton Sp. aus Stitcha. Von dieser Art, an Grösse der vorhergehenden nicht nach- stehend, kann ich leider keine vollständige Beschreibung liefern, indem bei dem Transport der naturhistorischen Gegenstände wäh- rend des letzten Krieges auf dem temporären Verwahrungsorte die Scheibe, von Feuchtigkeit angegriffen, zerfallen ist, während die Arme mit ihren feinsten Verzweigungen sich vollkommen er- halten haben. Die gewölbte Räöckenflåche und die Seiten der Arme dicht granulirt, jedes Granulum sphärisch, nicht conisch. Die Bauchseite der Arme und Zweige an dem trockenen Exemplare rauh und besonders an den Zweigen mit sehr kleinen undichten zugespitzten Körnchen, welche weit kleiner als die Granula auf der Riäckseite sind und vous dem unbewaffneten Auge kaum wahregenommen werden können. Die Papillen nicht besonders gross, conisch, zugespitzt, in der Regel 5 in jedem Kamme. Farbe im getrockneten Zustande, die gewöhnliche, hell menniggelb. Ich muss es unentschieden lassen in wie fern diese Art zu ÅA. Lamarckii gehört, da wie gesagt, an unserem Exemplar die Scheibe verloren gegangen ist. Von AA. Lamarckiu heisst es öbrigens bei Mäller und Troschel, roth bis zum Purpur und Rothbraun. ÅAstr. Linckii M. und Tr. soll nach Linck”) auch in dem weissen Meere vorkommen, welches sehr wahrscheinlich ist. Ein kleineres Exemplar, welches ich von Bergen in Norwegen aus einer Tiefe von 150—200 Faden erhalten habe, gehört zu +) Mäller und Troschell. cit. p. 123, 36 der Varietåt, bei welcher auf der Bauchscheibe die Interbrachial- råume mit Tuberkeln, jedoch kleineren als die der Riäckenschei- be, versehen ist. 3. Åstrophyton Lamarcka M. & Tr. von der Insel Kadjak. Meine Beschreibung äber die Astrophyton-art aus Sitcha konnte nicht vollståndig gegeben werden, um so erwöänschter kommt Herr H. J. Holmberg, welcher im Jahre 1851 die russisch-amerikanischen Besitzungen bereiste, mir jetzt zu Hälfe. Von der Insel Kadjak hat er nämlich eine Astrophyton-art sich zugeschickt bekornmen und dieselbe dem zoologischen Museum der Universität täberlassen. Durchmesser der Scheibe im trockenen Zustande etwas äber 3 Zoll; Durchmesser bis zur dritten Furcation der Ar- me 8 Zoll. Die Rippen der Räckseite der Scheibe dicht granulirt. Die Granula klein, conisch oder auch rund, zwischen den Rip- pen in geringerer Anzahl; die Scheibe und Arme ohne Spur von 'Tuberkeln. Die Interbrachialräume der Bauchseite gross und sehr fein granulirt. Die Stämme und Arme wie bei dem Exemplar aus Sitcha. Die Papillen der Stämme und Arme zu 4—5 in jedem Kamme, die Vierzahl vorherschend. Die Madre- porenplatte klein, 4 Millim lang, länglich, ausgerandet, im VVin- kel zweier Arme in dem häåutigen Theile der Scheibe. Farbe, trocken, gelb. Stimmt mit der bei Mäller und Troschel be- findlichen Beschreibung des A. Lamarcki vollkommen iberein, wohin auch das Exemplar aus Sitcha ohne Zweitel gehört. Wir hätlen demnach fär die Meeresfauna des Russi- schen Reiches 3 Astrophytonformen aufzufihren, nämlich: 1) Åstrophyton Eucnemis var? aus dem VVarangerfjord und dem Eismeere. 2) Åstrophyton Linckii, aus dem weissen Meere. 37 3) Astrophyton Lamarckii, aus Siteha und Kadjak; wird wahrscheinlich auch im weissen Meere und an den Kästen des russischen Lapplands vorkommen. Bemerkung. WVVährend des verflossenen Sommers 1856 wurden von dem Consistorium Academicum auf meine VWVeran- lassung zwei junge Naturforscher die H. H. Edvin Nylander und M. Gadd nach dem nördlichsten Theile des Russischen Lapplands hinaufgeschickt, um an den Kästen des Eismeeres vor- zugsweise niedere Thiere zu sammeln. Mit dem grössten Fleis- se, und obzwar bei den armseligen Kästenlappländern nur ein nothdärftiges Obdach findend, haben die röstigen Åeisenden ein gegen alle Erwartung reichhaltiges Material fär die bisher noch nie untersuchte Littoralfauna der Gegend mitgebracht. Unter den vielen interessanten Gegenständen, von welchen die Meeresmol- lusken das Meiste ausmachen, befinden sich mehrere Echinoder- men von ungewöhnlicher Grösse. Holothuria frondosa kam an einer Stelle häufig und gross vor, Solaster endeca ebenfalls gross, mit 9 Armen und in 2 Varietåten. Leider findet sich in der Sammlung kein ÄÅstrophyton. 27. Prof. Moberg meddelade följande anteckningar Om diluvialreflorna på Åland. Ehuru en mängd uppgifter i detta ämne redan förut fin- nas publicerade i Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens För- handlingar håft. II s. 15 samt i Öfversigt af Kongl. Vetenskaps- Akademiens Förhandlingar år 1849 s. 240, har jag dock ansett de mätningar af dessa refflor, jag under loppet af sommaren 1853 anställde, äfven förtjena att omnämnas, emedan de gjorda successivt öfver landets hela utsträckning i öster och vester gifva 38 en temligen fullständig föreställning om riktningen af de vatten-, is- och stenmassors rörelse, af hvilka de förorsakats. Att vänta någon fullkomlig regelbundenhet eller öfverensstämmelse i deras direktioner är naturligtvis fruktlöst, då så många störande om- ståndigheter derpå måste inverkat, deribland i synnerhet den då varande hafsbottnens ojemnheter, hvilka, ju mer denna höjde sig, allt mer och mer hindrade dessa massors regelbundna framskri- dande, hvaraf i fråga varande refflor utgöra de sista syubara spå- ren. Mångenstådes korsa de hvarandra i betydliga vinklar, och man tycker sig af deras utseende kunna sluta till en relatif ålder dem emellan, emedan några synas vida djupare, skarpare och li- kasom nyare, då andra på samma ställen äro likasom bortuötta eller delvis utplånade, hvardera med bestämdt olika riktningar. I sin helhet utvisa de en rörelse i norr och söder hos de fasta kroppar, som bildat dem, men i vestra delen af landet afviker denna riktning merendels något, ehuru ej så betydligt åt WV., och i Östra delen mera åt Ö, då man nemligen tänker sig dem fortgående från norr åt söder. Deraf inses äfven orsaken, hvar- före Igelström erhöll nästan endast vestlig (enligt hans beteck- ningssätt ostlig) afvikelse, emedan hans mätningar voro anställde blott i de vestliga trakterna. Riktningen å östra sidan öfverens- ståmmer med den i Åbo skärgård observerade. Methoden för mätningarne var den, att en lineal fästad vid en landtmätarekompass sålunda, att densamma under olika lutningar mot horizontalplanet alltid bibehåller sig i kompasstaf- lans N. och 5S. linies vertikalplan, lades i eller långsefter sjelfva refflan, och kompassen bragtes i horizontel ställning. Dereflter aflästes gradtalet af den båge, magnetnålens mnorrpol afvek ifrån N. punkten, och betecknades med VV, om denna mnålens afvi- kelse skedde åt vester, och med O, om dess åt norr visande än- da befann sig åt O punktens sida. Detta beteckningssätt är i min tanke det beqvämaste för afläsningen (man är dervid vänd 39 med ansigtet mot norr) och äfven det naturligaste, åtminstone der strömmen gått från norr till söder. Då alla sådana bestämningar bero af magnetnålens dekli- nation, vore det af största vigt att allid tillika kunna angifva denna, emedan genom den sekulära variationen alla mätningar eljest blifva obestämda. Det må derföre här omnåmnas att, då nyssbeskrifna instrument, hvarå hvarje minut medelst vernier kunde afläsas, år 1856 ställdes i en på vanligt sätt medelst korre- sponderande höjder uppdragen middagslinie å Bolstadholm, dekli- nationen per medium utgjorde 9? 15' W. Refflornas' afvikelse ifrån den magnetiska meridianen äro utsatta endast i hela gradtal, emedan de aldrig på ett och samma ställe fortgå så parallelt med hvarandra eller ens i precis samma riktning, att de icke på grader variera. Orternas latitud och lon- gitud (från Ferro) äro efter V. Brummers karta öfver Åland utsatta i minuter, de ligga alla emellan 60” och 61” n. lat. samt 37” och 38” ostl. longit. [de [Long Afvikn. — Riktn. FANER San Hammarland. TEST IB O1E Kp ag LCKETO RAS ee eta eri srt Les NRA SES GP IN 12 118:5| Frebbenby gästgifvaregård . . . . «+ | 7—102 'W. TITS HOTA En verstro. om d:0XG se «se «era ESO VV: »ärl235 IKVidt Postad) byst ballusi..s ec. ee. KSV 11” 124 | Emellan Näfsby och Djekenböle, de tydligaste | .-15? IW. W 5 0 0 » några andra | 3—10 2” ” Fivström. 1655 |27:5 | Tullarön vid vestra stranden . . . . . |6",8”, 10? ,W. - vid norra udden, de fleste . | 6-8 [W. S o 0 ? P ” ” ” ” nagra . . 2-5 3 | Lat. | Long. 10 IKKE | FINS: ES » » » » < 201 » NS » vp » » » » » » p > Dp » Dp » 200) I » » UFUES | » SN 12 < | 1366 ON » p 14.5 20 1955 3 förlo » » » 34 a EXÅ 17188 ' Bamböle, de flesta . Emellan Öster- och W estergetha byar Östergetha Dy, vestra ddelele so. s s 3 så BRN OSILEN Wektgr pg band » Vid östra stranden af Norrträsk Bolstadholm, vid sjöstranden . . . .. » Invid träskets södra strand de fleste HH 2 js de öfriga » Som träsket, skarpa, de fleste 5 är en mycket stor 5 Ho de öfriga . högt på Gunnarsklints V. sida sd vid Sanden de tstönsta sg. see 5 » smärre, de flesta . 55 5 50 de öfriga. 5 HADAR IBjärströ ms Atv ste ler le SAR ENE Emellan Bamböle och Svartsmara de flesta . 2 3 a TAPTA ISVALISINATar ST se Westanträsk . .. öJol oh MET REKO tre 9” 5) ME koetngs vDA Pälsböler Gss ANVSA a MINE: IR (TOADYA ske He VAAN Saltvik. Haga kungsgård, de flesta grunda . . Afviku. 6-—11” (0—16” SIP 10 —16” 10—12 20” 13”-- 20? 20? 2 15 —19” Riktn. Lat. | Long. 60” | 37” 17 | 38 | Ha 19' |40',5| Norr om Strömma, jemna och tydliga » » 18'5| » | Invid Strömma, de flesta . . .. ... » » » » 17 4LrÖ: » » » » 15, 42 IN. » Q ga kungsgård, djupa, långa och skarpa 5 li 9 9 nagot vestligare . om Saltviksfjärden, de tydligaste ” 39 5 mindre tydliga » 9” 59 högre belägna om Saltviks prestgård, de flesta | S. om $$ NA OSUNA | 16' | 45 | Emellan Bertby och Sylöda, stora j » » 2 EN 2 några » » 5 55 - andra 17 | 46 | Långbergsöda, de flesta . . .. .. .. » 5 TLA OLAI heldre svs » » SS EXT TE SE VARENDA DIN a Elan gsöda Hotydlligal sl -jelenel ske ses » » 9” (4 014 RET ET OR LVR OR Er Sund. 13 | 43: | V. om Kastelholm, de fleste . . . .. » SR 95 ETEN fo OR ROR SAG » » 55 5) andra 1251 AT NO orm Si Gsanbiy ere ANA vr ASS RA 15 NL ASWK Brännbolstali. costs Så BS AR SÅ 14,5 495 St FÖNADOLStäns? e use ker fettet VA ev Re TNA ev fav Ke | 993300 | 200080 RE =S — — —Ä Ä— ARR Lat. | Long. Afvikn; — |Riktn. 601 37” 157450 I VVävastebyllrsia Ugdirrll Tamm 16-—18"1 0. 13,5) 51” | Emellan Sibby och Wivästeby EE Re AO » » så SU > vandra . f4F-sO INN Skarpans!s «ccs si SSE I RELO RER 18—23" 10. 115) 32 | Emellan Skarpans och Bomarsund de flesta |212—23"1 0. » » Ly Å » några | 5—15”1 0: » 152,5) Bomarsund, några. . «. «. «.. «+ | £—5 10: » » 5 ANTÄrA Ne I kår 1215 O 28. Professor Bonsdorff meddelade följande: Sedan man i en tidigare period ganska högt uppskattat sam- mandragningen i arterernes väggar och sednare betviflat och äf- ven förnekat denna arterernes sammandragningsförmåga, hvilken likväl numera, genom en mångd anställda experimenter, blifvit satt utom allt tvifvel, synes det icke vara utan intresse, att med- dela resultaterne af de förtjenstfulla undersökningar som, under den utmärkte Professor Donders ledning, blifvit gjorda af D:r J. von der Beke Callenfels öfver kärlnervernes inflytande på blodomloppet och den animala värmen, och hvilka förekomma i en af Callenfels i Nederlandsch Lancet, derde Serie vierde Jaargang offentliggjord afhandling: Onderzoekingen over den In- vloed der vaat zenuwen op den Bloedsomloop en den warmtegrad. Då Henle (Allgemeine Anatomie Leipzig, 1841 p. 512) så- som bekant samlade de experimenter, hvilka, för utredning af denna vigtiga fråga, blifvit verkställde, herskade den åsigt, att 43 galvanismen icke utöfvade något inflytande på blodkärlens sam- mandragning, hvilken beror på de muskel-fibrer, som förekomma i deras väggar, isynnerhet 1 den mellersta membran. Få expe- rimenter hafva blifvit anställda medelst omedelbar retning af de vasomiotoriska nerverne, 1 hvilket afseende må anmärkas de som anställdes af Axman, hvilken ansåg endast de nerver, som utgå från sympathiska ganglier för vasomotoriska, ehuru detta icke blifvit af andra fullkomligt constateradt. Väl fann Valentin, alt vid retning af ganglion cervicale supremum och infimum samt ganglion thoracicum primum sammandragning i aorta omedelbart framkallas, äfvensom Whaston Jones såg vid genomskärning af en nerv, som åtföljde en arter, en utvidgning af kärlet under det genomskurna stället, men dessa experimenter betviflas af många. H. Bernard, hvilken ibland nutidens experimental- physiologer intager ett utmärkt rum, fann, efter genomskärning af n. sympathicus, emellan ganglion servicale supremum och in- fimum och efter förstöring af ganglion cervicale supremum, tem- peraturen å den sidan af ansigtet, hvarest genomskärningen skett, 3 till 4 högre än på den andra sidan. I örat på samma sida fanu han temperaturen 40”, då densamma i Rectum utgjorde 38—39"” och under djurets dödskamp fann han, att temperaturen bibehöll sig längre på den sida, hvarest genomskärningen blifvit gjord. I allmänhet observerade Bernard på den sidan, hvarest operation blifvit verkställd, ett hfligare blodomlopp. Häraf drog han, besynnerligt nog, den slutsatts, att nerverna och särdeles n. sympathicus utöfva ett direct inflytande på förhöjning af tempe- raturen, ehuru detta inträffade på den sidan, hvarest n. sympa- thicus blifvit förstörd och dess inflytande således upphäfvet. Budge och Waller, hvilka först undersökt sympathiska ner- vens inflytande på iris, hafva härledt dessa nervers ursprung från ryggmärgens af dem kallade regio ciliospinalis. Vid de experimenter, som för denna utredning anställdes, fann Budge, då ena hälften af 44 ryggmärgen mellan sista cervical och tredje bröstnerven blifvit aflågsnad, temperaturen i Örat på samma sida efter 10—15 minuter vara 4 --5” högre, hvarjemte blodkärlen voro i allmänhet vidgade och artererne pulserade starkt. W aller fann sammandragning i arte- rerne vid galvanisk retning af ryggmärgen, starkast likväl vid retning i trakten af andra och tredje bröstkotans förening. Han observe- rade äfven kärlutvidgning och ökad temperatur efter genomskär- ning af n. sympathicus, men, då den öfre ändan af den genom- skurna nerven retades, en sammandragning i blodkärlen, dervid temperaturen skjönk 1—11". Han observerade äfven efter genom- skärning af n. sympathicus en stark blodfyllnad och utvidgning i ögats conjunctiva på samma sida, men att om den öfre ändan af den genomskurna nerven retades, sammandragning inträdde i de hithörande blodkärlen. Vid galvanisk retning observerade han sammandragning endast i artererne, dervid veuerne voro mörkare och genom blod utvidgade. Då genom retande medel örats blodkärl voro utvidgade, fann han att retning af n. sympa- thicus medförde förträngning, utan att underbindning af carotis eller vena jugularis externa utöfvade något inflytande på örats temperatur. Fyraeller 5 dagar efter verkställd genomskärning af n. sympathicus, utöfvade retning af den afskurna ändan af blodkär- len icke mera något inflytande på blodkärlen, men vid retning af ganglionu cervicale supremum iuträder alltid förträngning af den- samma. Bernard meddelar i Compte reudu de la Soc. de la Biologie, November 1852, att phenomenerne vid galvanisk ret- ning af öfre ändan al den geuomskurna n. sympathicus åro mot- satta dem, som följa på förstöring af samma nerv, dervid pupil- len i förra fallet utvidgas, prima palpebrarum förstoras, ögat fram- skjutes ur ögonhålan, och den activa blodcirkulation försvagas, så alt ögats conjuncetiva, nåsborrarue och öronen, som voro rodnan- de, blekna. Efter länge fortsatt retning aftaga alla dessa pheno- mener småningom för att åter inträda efter ny galvanisk retning. 45 Då de Ruiter meddelar, att han, efter genomskärning af sym- pathicus, fann temperaturen i munnen, i ögonlocken, öronen m. m. ökad, anmärker han, att han icke funnit någon temperatur-för- höjning, som icke skulle kunna förklaras genom ökadt tillopp af blod, hvarföre han anser att icke något direct inflytande på tem- peraturförhöjningen i n. sympathicus kan antagas, för hvilken åsigt Donders äfven närmare utvecklat grunderne. Besinnar man, säger Donders, att genomskärning af en nerv föranleder högre temperatur, så måste, om hos nerven antages ett omedelbart in- flytande på den animala värmen, man tala om nervens förmåga att frambringa köld. Donders har meddelat, att genomskårning af n. sympathi- cus icke medför någon utvidgning af blodkärlen i retina eller choroidea. I öfverensstämmelse med Donders förklarar Brown Seqward det anmärkta phenomenet såsom beroende af ett ökadt blodtillopps Bernard har undersökt, om också andra nerver än n. sym- pathicus gifva anleduing till förhöjd temperatnr. I detta afseende fann han, att genomskärning af n. trigeminus medför kyla, som sednare, efter det den störda nutrition i ögat begynte gifva sig tillkänna, då nu äfven sympathicus på samma sida genomskars, efterföljdes af förhöjd temperatur. Genomskärning af un. facialis åtföljes af temperaturförhöjning i örat, hvilken blir starkare, då sympathicus på samma sida afskäres; dervid han likväl icke an- märker, om den förhöjda temperaturen vid genomskärning af ner- ven åtföljes af blodfyllnad i kärlen. Då Bernard fann, att ge- nomskårning af n. facialis inom hufvudskålen medför minskad temperatur, härleder han den vid genomskärning af n. facialis öb- serverade förhöjningen af temperaturen af inblandade sympathiska nervrör. Sedan Bernard genomskurit hos en hund de främre och hos en annan de bakre rötterne af de 4 sista lumbal och de 2 första sacral nerverne, fann han minskad temperatur och. slöt 46 deraf, att blott genomskärning af n. sympathicus medför förhöj- ning af kroppstemperaturen. Schiff (Gazette hebdom. de Med. et Chirurg. 1854 p. 421) försvarar den åsigt, att temperaturens stigande beror af förlamning af de små blodkärlen. Han fann icke blodtryckningen ökad i Carotis, då sympathicus genomskars. Den temperaturförhöjning, som han fann vid genomskärning af n. sympathicus, efter verk- ställd underbindning af carotis på samma sida, härleder han af det hastigt till stånd kommande collaterala blodomloppet, hvarvid de små blodkärlen och capillarerne äro utvidgade. En egen upptäckt af Schiff, hvilken blifvit förbisedd af alla är, att Öronen hos kaniner, utan att sympathicus retas, i nor- malt tillstånd vexelvis rodna och blekna, hvilket förhållande han beskrifver i en uppsatts med titel: Ein accessorisches Arterien Herz bei Kaninen, infördi Vierodts Archiv fär physiologische Heilkunde, Band 13, 1854. De stora artererne i örat hafva en- ligt Schiff en af hjertat oberoende rythmisk rörelse, en expan- sion, då de upptaga blodet och en contraction, hvarigenom de kunna hämma blodceirculation. Denna förändring ses hos kaninen 3 till 5 gånger, mera säl- lan 2 till 8 gånger 1 minuten; sammandragningen varar vanligen längre tid än utvidgningen och vid stark lokal retning förträngas blodkärlen. .Genomskäres regio cilio-spinalis eller derifrån utgå- ende rörelsenerver i banan af sympathicus, upphör den ryth- miska rörelsen och artererne blifva i ett tillstånd af omåttig ut- vidgning. Bernard meddelar, att äfven vid förstöring af ganglier inom bröst och bukkaviteten, kärlutvidgning med temperatur- förhöjning inträder i dithörande organer. Brown Seqvard fann, att vid galvanisk retning af den nedre ändan af den genombrutna n. vagus, hjertats arterer sam- mandragas och har ansett detta vara grunden till det stillestånd i hjertats rörelse, som Weber upptäckt förekommande vid gal- 47 vanisk retning af vagus. Genomskårning af n. vagi medför, en- ägt Brown ett ökadt tillopp af blod och deraf förhöjd verksam- het i hjertat. Schiff har sökt att utreda de banor, låugs hvilka nerver för bestämda kärlafdelningar förlöpa. År 1855 undersökte han nervernes inflytande på tungan och fann, att såvål n. hypoglos- sus som lingualis innehålla vasomotoriska rör från sympathicus. Schiff eriurade, att blodkärlen iiris och andra delar af ögat äf- vensom conjunctiva stå under inflytande af Trigeminus och icke af sympathicus och att trigeminus vidare beherskar blodkärlen i underkäkens tandkött, dervarande band och muskler. I detta af- seende har han anmärkt, att förstöring af öfversta delen af pars thoracica och nedersta delen af ryggmärgen hos nattlappar med- för utvidgning af blodkärlen i vingarne, i hvilka sammandragning blifvit observerad af W. Jones och Callenfels. Schiff har vidare visat, att den del af det centrala nervsystemet, ur hvil- ken känsel- och rörelse-nerverne för de bakre extremiteterne upp- komma, icke tillika innehåller alla de vasomotoriska rör, som till- höra dessa delar. Dessa anser han uppkomma redan i ryggmär- gens pars thoracica och förlöpa icke i banan hvarken för plexus lumbalis eller ischiadicus. Schiff har äfven undersökt kärlnervenerne i ventrikeln och funnit, att genomskärning af n. vagus icke medför någon märkbar förändring i ventrikelns slemhinna och att inga moto- riska phexnomener kunna framkallas i ventrikeln genom retning af de sympathiska plexus. Derföre anser han de talrika nerver, som från dessa plexus öfvergå i ventrikeln, böra betraktas såsom vasomotoriska. Efter genomskärning af thalamus n. optici eller crus cerebri på ena sidan hos kaninen, fann han redan efter 8 dagar stasis och emollition i ventrikelns slemhinna, till följe hvaraf han ansåg, att de nervrör, som genom sympathicus öfvergåi ven- trikeln, härifrån taga sitt ursprung. 48 Särskild uppmärksamhet fäster C. vid den af Schiff upp- täckta sammandragningen och utvidningen af artererna i Örat hos kaniner. I detta afseende aumärker han, att utvidgningen alltid begynner i nedra delen af den arteriela stam, som förlöper på yttre ytan af örat, derifrån den nästan omedelbart öfvergår på de små grenarne, för att inom tre secunder gifva sig tillkän- na i nerverna. OÖekså i de små artererna, som på inre ytan af örat uppstiga ur concha auris, har han observerat samma feno- men. Efter 6 till 12 secunder hade utvidgningen i artererna uppnått sitt maximum, under det nerverna ännu några secun- der fortfara att utvidga sig. Efter kortare eller längre tid be- gynner sammandragningen likaledes i den arteriella yttre stam- men, för att hastigt utsträcka sig mot periferien, dock mindre hastigt än som var fallet vid utvidgningen. Venernas samman- dragning följer allud först några secunder efter arterernas, och blifver ganska ofullkomlig då artererna nästan helt och hållet hafva förlorat sitt lumen. Fortfar sammandragningen i venerna långre tid, förträngas desamma ganska betydligt. Att samman- dragningen i venerna följer den i artererna så mycket sednare än utvidgningen, antyder enligt författarens åsigt, att i venerna ingen förändring af tonus äger rum. Icke alltid ses dessa peri- odiska rörelser. Vid kall våderlek, framför allt då kyla följer på en högre värmegrad, fann han en fortfarande förträngning, hvilken han, vid en temperatur af 16,2 grad, såg fortfara flere timmar i båda öronen hos 6 kaniner, å hvilka fenomenet obser- verats. Ganska sällan iakttog han eu fortfarande utvidgning, så- som den i allmänhet observerades efter genomskärningen af ner- vus sympathicus. Framställde sig blodkärlen fortfarande förträng- da, så kunde han genom mekanisk retning af spetsarne af örat framkalla utvidgning, hvarefter den periodiska omvexlingen ob- serverades. Äro blodkärlen fortfarande utvidgade och örat med anledning häraf rödare, framkallades genom mekanisk retning af 49 örats rand nåstan omedelbart en sammandragning, som fortfar nästan oafbrutet tre secunder, hvarefter åter utvidgning följde, hvilken vanligen efter sju secunder uppnålt sitt maximum. Vid mekanisk retning af ena örat inträffade sammandragning liktidigt i begge, men icke sällan inträffade den derpå följande utvidg- ningen i det ena ofta 15 till 20 secunder sednare. I intet fall kan den blekhet i örat, som förekommer vid blodkärlens sam- mandragning efter mekanisk retning förklaras genom en förmin- skad hjertverksamhet, emedan den inträffar nästan i samma ögon- blick, och emedan den icke tillika observeras i andra arterer, så- som skulle måsta vara fallet, om fenomenet skulle bero af en förändrad hjertverksamhet. Vid den mekaniska retningen upp- står någon sammandragning i örats muskler och retas artererna sjelfva mekaniskt, efterföljes denna af en lokal förträngning af artererna, som kan fortfara flera dacar. Författaren har sålunda ick alltid observerat den af Schiff upptäckta omvexlande rörel- sen regelmässigt inträda. Men också i de fall, då den förekom, var varaktigheten af sammandragningen och utvidgningen så oli- ka, att han icke kunde förena sig med Schiff i det påstående, att den periodiska sammandragningen och utvidgningen i medel- tal förekom 3 till 6 ggr. i minuten. Merendels varade hvarje period mer än en minut, det sammandragna tillståndet i allmän- het längre än det utvidgade, ja emellan korta perioder af unge- fär en minut Kd vers stundom en sammandragning, som va- rade 7 secunder och äfven längre tid. Ofta syntes fenomenet i begge öronen förekomma alldeles oberoende af hvarandra. Icke sällan förblef det ena örat blekt då en utvidgning och förträng- ning förekom i det andra örat. Klart är att den omvexlande blekheten och rodnaden i öronen, såsom Professor Donders och Hoppe ansett, oberoende af hjertats verksamhet, beror derpå att vid blodkärlens förträngning blodets rörelse i och för det ökade i 50 motståndet är låugsammare, hastigare deremot vid blodkärlens derpå följande utvidgning. Vid den hastigare blodeirculation för- håller sig arteren otvifvelaktigt passiv, så att med minskad to- nus i dess väggar densamma lättare gilver vika för den af hjer- tats sammandragning beroende tryckningen. I intet fall kan för- fattaren med Schiff antaga en aspiration. Detta fenomen är ganska anmärkningsvårdt såvål med afseende .å den hastighet, hvarmed detsamma utan inverkan af särskild retning, som för det förhållande, i hvilket det står till öroneus temperatur, i hvil- ket afseende Donders har framställt en hypothes, hvilken brin- gar detta fenomen i sammanhang med utvecklingen af den ani- mala värmen. Förhållandet mellan kärlens utvidgning och örats temperatur har tydligt framställt sig för författaren, så att då han fann blodkärlen fortfarande sammandragna, örats temperatur icke utgjorde mer än 1 till 5” mer än den omgilvaude luftens. Vid omvexlande utvidgning och förträngning var temperaturen desto högre, ju längre utvidgningen varade och vid länge fortfarande utvidgning steg temperaturen ända till 33”, högst vid öronens ba- sis och aftagande mot spetsen. I allmänhet har” författaren be- ståmt temperaturen å midten af örat. . Denna olikhet i öronens tem- « peralur, hvilken, såsom ofvanföre blifvit anmärkt, står i noggran- naste sammanhang med den mer eller mindre lifliga blodcircula- tionen i öronen, anser författaren vara af stor vigt för den vär- meförlust, hvilken djuren äro underkastade, och anmärker här- vid att Professor Donders och Bergman, oberoende af hvar- andra, framställt huden hos de varmblodiga djuren såsom mode- rerande den animala värmen. Då hos dessa djur de inre orga- nerne äro underkastade en ganska ringa omvexling af tempera- turen, hvilket är nödvändigt för funktionernas regelbundua gång, stiger eller sjunker hudeus temperatur i allmänhet allt efter tem- peraturen af det omgifvande medium. Värmeförlusten genom huden anser författaren stå i förhållande ull den olikhet, som 51 äger rum emellan temperaturen i huden och det omgifvande me- dium. Denna olikhet bestämmer icke allenast värmeförlusten genom ulstrålande vårme, utan vid lägre temperatur i huden inskränkes också värmeförlusten genom afdunstning af vatten genom huden. Följden håraf är, att med förminskningen af den yttre temperaluren, värmeförlusten icke stiger i samma förhål- lande och kan till och med blifva mindre genom huden, dervid den tilltager genom lungorna, så att värmeproduction vid kall temperatur ganska litet behöfver stiga för att bibehålla de inre organernas egen värme oförändrad. Hos kaniner är i allmänhet kroppen betäckt med täta hår, som, såsom dålig vårmeledare, knappt tillåter hudens temperatur att sjunka under den af de inre organerna. Öronen ensamt äro fattiga på hår och vid den stora yta, som de förhållande till sin ringa massa erbjuda, kunna de hastigt och betydligt afkylas. Innehafva Öronen en tempera- tur, hvilken betydligt öfverstiger luftens, måste värmeförlusten i desamma vara gauska stor och blodet, som till betydlig qvanti- tet flyter genom öronen, måste undergå en icke obetydlig afkyl- ning. Öronens temperatur finner man alltid också lägre ån på de inre organerna, ehuru, då, för experimentets anställande, örat slutes omkring thermometern, hvarigenom värmeförlusten på den ena ytan upphäfves, den funna temperaturen alltid måste va- ra högre än den verkeligen är. Äro öronen afkylda så att de föga öfverstiga temperaturen af det omgifvande medium, så kan föga värme gå förlorad långs ytan af desamma, då äfven föga värme undandrages blodet, som flyter genom desamma. Att vär- meförlusten genom öronen vid högre temperatur i dessa organer icke får skattas ringa, kan man sluta redan deraf, att då af en eller annan orsak ett lifligt tillopp till öronen upphör, på mindre än en minut en afkylning af mindre än 5” kan åga rum. Här- af anser författaren det klart, att: öronens temperatur utöfvar ett vigtigt inflytande på djurets värmeförluster då temperaturen i 32 dessa organer så betydligt varierar, måste desamma betraktas så- som modererande den animala värmen. Författaren har äfven observerat, att Öronens temperatur står i nåra sammanhang med den af de inre organerna och vid ringa förändring af de inre organernas temperatur en stor olikhet i öronens temperatur före- kommer, så att dessa mäktigt verka, för att vid olika yttre in- flytelser bevara de inre organerna för stora temperaturförändrin- gar. Hos kaniner har författaren funnit en ganska stor olikhet i blodets värme, varierande mellan 34,5 och 40,5; grader. Är blo- dets värme under medeltalet häraf, är det säkert, att örats tem- peratur föga öfverstiger den yttre temperaturen. Har blodets temperatur deremot stigit utöfver medeltalet till ex. 39 eller 40 grader, skall man finna öronens temperatur i medeltal utgöra 39 — 37”, om också den yttre temperaturen, såsom antogs, i det förra fallet, utgör blott 167. Dessa resultater har för- fattaren funnit stadfästade genom med konst gjord afkylning och uppvårmning af kroppen. Af de experimenter, som i detta hän- seende blifvit anställda, har författaren erfarit, att kroppens eller blodets afkylning gifver anledning till en mycket starkare afkyl- ning af Öronen, då vid kroppens uppvärmning motsattsen in- wäffar. I det förra fallet flyter mindre, i det sednare mera blod genom Öronen. Anmärkningsvårdt är, att öronens blodkärl föga förändras genom temperaturförändring i sjelfva öronen, då för- öfrigt blodkärlen i huden tydligt sammandragas genom köld och utvidgas genom värme. Häraf drages det resultat, att icke tem- peraturen i sjelfva öronen, utan en inre orsak gifver anledning till blodkärlens utvidgning, som ligger till grund för temperatur- förhöjningen i desamma. Vidare anmärker författaren, alt ge- nom konst förminskad tillförsel af blod till ett af öronen, kan medföra temperaturförhöjning i det andra och tvertom. Har ner- vus sympathicus blifvit genomskuren på ena sidan och härige- nom en ymnigare tillförsel af blod och en högre temperatur i dI3 örat på denna sidan föranledd, så är örat på andra sidan kallare; genomskåres sympathicus också på denna sida, stiger tempera- turen här betydligt, men aftager deremot i det ursprungligen varmare Örat. Såsom ytterligare bevis för denna af författaren framställda hypothes, anför han, att då han icke gaf någon föda åt djuren och den inre temperaturen 1 anledning häraf begynte aftaga, temperaturen i öronen Ölfversteg kuappt den af det omgif- vande medium. Med anledning häraf hyser författaren den för- modan, att öronens vasomotoriska nerver genom kallare blod re- tas i sitt centrala ursprung, då deras verksamhet åter genom var- mare blod förminskas. Och så anser författaren det tänkbart, att fenomenet medelbart bestämmes genom verksamhet i käuselner- verna, emedan han alltid funnit, att retning af dessa nerver gif- ver anledning till en ögonblicklig sammandragning i örats arte- rer, som hastigt efterföljes af utvidgning. Denna sammandrag- ning af känselnerverna är af stor vigt, då den står i strid med Henles hypothes, att förhöjd verksamhet i kånselnerverna gifver anledning till en minskad verksamhet i de vasomoltoriska nerver- ne, emedan den utvidgning af kärlen, som secundärt inträder, måste anses som följd af sjelfva sammandragningen, som blifvit framkallad genom reflex. Då en menniska vid en låg lufttem- peratur har en hög temperatur i huden, kan man sluta till en stor vårmeförlust, således också till en stor värmeproduction, som är en följd af en liflig materie-omsåttning och ymnigt mot- tagen föda. Derefter öfvergår författaren till det inflytande, som genomskärning och retning af nervus sympathicus eller exstir- pation af ganglion cervicale supremum utöfvar å kaniner och hundar. Vid de experimenter, som i detta hånseende blifvit an- ställda, medelst genomskärning eller retning af nervus sympathi- cus, har författaren i allmänhet funnit samma fenomener 1 Ögo- nen, öronen Oo. s. Vv. som blifvit observerade af Bernard och 54 andra, men anmärker dock, att hos kaniner örat på den genom- skurna sidan drogs bakåt, ”Temperaturförhöjningen i örat in- träffade tillika med en större blodfyllnad i härlen, och begyunlte å la regle nästan omedelbart efter genomshärningen och uppnåd- de ofta redan efter tio minuter, i andra fall först efter några tim- mar, maximum : af olikhet i begge öronen. Härvid aumärker författaren, att han engång fann efter några dagar temperaturen i örat på den genomskurna sidan något lägre än på den andra, men alt i de flesta fall till och med efter flera månader en hö- gre temperatur i öronen på den genomskufna sidan fortfar och blef särdeles tydlig, då djuret utsattes för kall luft, vidare at örats temperatur på den icke genomskurna sidan var underkastad större förändringar, att temperatur-olikhet mellan ögonlocken gan- ska sällan, den mellan näsborrarne merendels, var märkbar, och sluteligen att temperaturen i begge ögonen vid lika yttre tempe- ratur befanns högre. Bernard har visat, att efter förstöring af ganglion cer- vicale supremum, blodfyllnaden i blodkärlen och temperaturför- höjningen i Öronen är starkare uttryckt och mera fortfarande, än då endast stammen af mnervus sympathicus genomskäres. Delta resultat har icke blifvit bekräftadt af Callenfels, hvilken tvertom fann af sina anställda experimenter, att genomskärning af nerver utöfvar ett starkare inflytande på temperaturförhöj- ningen, än fallet är vid förstöring af ganglion supremum. Vid galvanisering af nervus sympathicus, såväl före, som efter ge- nomskärningen, framkallades allid utvidgning af pupillen, fram- åtträngande af ögongloben och förträngning af örats blodkärl. Under den tid öronen voro bleka tillfölje af blodkärlens sam- mandragning, observerades temperaturförminskning, men några secunder derpå steg den constant högre än temperaturen på an- dra sidan, då rodnaden åfven inträdde i örat. - Pupillens utvidg- ning fortfor i medeltal ännu 8 secunder efter det med retningen 55 upphördes och hade först 16 secunder derefter återtagit sin unor- mala vidd. Retar man den förenade nervus vagus och sympa- thicus hos hunden, utan att förut hafva afskurit densamma, fram- kallas förminskad temperatur i båda öronen, utan tvifvel till föl- je al förminskad hjertverksamhet. Tydligt 'har författaren åda- galagt blodkärlens sammandraguiug genom retning at örats kän- selnerver, sålunda att han genomskar mnervus auricularis poste- rior, hvars ceutrala yttre ända retades, då en stark sammandrag- ning med derpå följande utvidgning observerades. Örat hade till följe af genomskårningen blifvit helt och hållet känslolöst på hela bakre sidan och den starkaste retning anbragt på detta ställe förorsakade ingen sammandragning eller derpåföljande utvidguing af kärlen; deremot uppstå dessa fenomener tydligt vid retning af nedra randen af örat, hvarest känslan icke är störd. Schiff har meddelat att i några fall, efter genomskärning al nervus sympa- thicus, hvarken kärlutvidguing eller värmeförhöjning i örat kan varseblifvas och att i dessa fall hvardera framkallas om nervus auricularis posterior också genomskäres. Häraf slöt han, att hos dessa djur de vasomotoriska nervrör, som äro beståmda för öro- nens - blodkäril, icke löpa i banan för nervus sympathicus, utan i den af nervus auricularis. Äfven Callenfels har af sina ex- perimenter dragit det resultat, att de vasomotoriska nerverna på högra sidan till en stor del löpa i banan för nervus auricularis på venstra sidan deremot uteslutande i den af nervus sympathi- cus och gifver vidare tillkänna, att kärlutvidgning och tempera- turförhöjning i det ena örat efter nervens genomskärning har till följd ett omväåndt förhållande i det andra örat. Slutligen medde- lar författaren ett experiment med en kanin, å hvilken N. sym- pathicus på hvardera sidan blifvit genomskuren, dervid i början en betydlig temperaturförhöjning inträffade, men båda öronen redan efter några dagar voro bleka och kalla. I allmänhet har författaren gjort den observation, att kärilutvidgning och tempe- 56 ratur-förhöjning kortare tid fortfar i öronen, då genomskärning af nerven på båda sidor egt rum. Då omkunytning af den stora arter-stammen, som löper till örat, blifvit utförd, för att krossa och förlama de långsmed detsamma löpande vasomotoriska nerv- rören, har han, i stället för utvidgning af arteren, efter upp- håfven omknytning observerat en fortfarande förträngning, som icke engång kunde upphälvas genom retning. - Flere dagar be- fanns örat kallt och blodtomt, i hvilket fall författaren förmodar en obliteration af arteren. Då författaren, med anledning af de resultater han vun- nit genom sina experimenter, ansett den observerade utvidgniu- gen af blodkärlen efter genomskärning af nervus sympathicus eller exstirpation af ganglion” cervicale supremum, bero af en förlamning af de vasomotoriska nerverna, har Bernard fram- kastat tvifvelsmål mot denna hypothes. Enligt honom beror nemligen blodkärlens förträngning eller utvidgning icke af den större eller mindre qvantitet blod, som förefinnes i desamma, äf- ven som han anser den större eller miudre qvantiteten blod, som förefinnes i blodkärlen icke bero af blodkärlens tillstånd. TI sjelf- va välnaden söker han grunden till den omvexlande blod-qvan- titeten. Också August Weber (Die active oder Reizcon- gestion und deren innere Mekanik) har ringa skattat nervus sympathicus, såsom vasomotorisk nerv. Då han försvarar det bekanta uttrycket: hi stimulus, ibi affluxus, anser han en för-. ökad tillförsel af blod bero på en activ verksamhet i blodkärlen. Med skäl anmärker författaren häåremot, att blodkärlen äro för- sedda med af viljan icke beroende musculösa elementer, hvilka sammandraga sig efter retning omedelbart anbragt uppå väfna- den, då blodkärlen förträngas tillfölje af det öfvervågande antal circulärt löpande fiberceller. På dessa kärl förlöpa nerver, hvil- kas sista utgrening väl icke är känd, men genomskäras de ner- ver, som öfvergå till blodkärlen, så utvidga sig dessa tillfölje af d7 en i desamma framkallad paralysi. Retar man nu dessa blod- kärl, så sammandraga de sig, tllfölje af en härigenom ökad verksamhet, så att man har allt skäl att anse dessa nerftrådar ut- öfva inflytande på de contractila elementerna 1 kärlens väggar. Då Bernard säger, att han efter genomskärning af de sympa- tiska grenar, som förlöpa på carolis, såg en förträngning af den- na arter uppstå, anser författaren detta såsom en omedelbar följd af den lokala retning, som nödvändigt åtföljer genomskärning. Härmed vill författaru likväl icke misskänna nervernas ome:lel- bara inverkan på nutrition af någon del af organismen. Länge har man sökt att förklara hvarje förändrad nutritions verksam- het genom nervernas inflytande på kärl-väggarne och de organi- ska följder, som häraf måste framgå. Genom experimenter har Schiff ådagalagt, att vid genomskäring af nervus sympathicus blodets tryckning i arteria carotis icke undergår någon förändring. Oaktadt Bernards inkast deremot anser författaren nervernas inflytande på väggarne bevist, och anser den primära orsaken såväl till blodkärlens förträngning vid retning som till deras utvidgning efter genomskärning af nerver bero härpå. En annan fråga är det, om temperatur-förhöjningen vid ökad tillförsel af blod uteslutande bör tillskrifvas den värme, som tillföres genom blodet. Detta sammanhang mellan begge är omisskänneligt. Inre kroppsdelar, som icke äro underkastade nå- gon omedelbar afkylning, kunna vid ökad qvantitet genomström- mande blod icke beröfva blodet någon värme, då deremot detta förhållande med yttre kroppsdelar är alldeles annat. Man kan, enligt författaren uti vissa afseenden åtskilja tvenne ytor, den ena som är i beröring med det omgifvande medium, den andra, det är den inre ytan af blodkärlen, som grän- sar till blodet. Då längs den förstnämnda ytan värme fortfaran- de utdrages, måste värmen längs den andra ytan ledas i väfna- 8 38 den. Ytau af den förste kan enligt författarn å la regle anses såsom oföränderlig, den af den andra deremot i samma förhållan- de som blodkärlen utvidgas och det är tydligt, att temperaturen i denna del måste stiga så mycket högre ju större denna yta blir i förhållande till den första. 'Tvenne omständigheter utöfva vi- dare inflytande, nemligen temperaturen af det omgifvande medi- um och det af blodet; den första är underkastad stora förändringar, hvilka måste öfva inflytande på hudens temperatur. Beträffande blodet är dess temperatur mindre föränderlig, men dess inflytande på de iure organernas temperatur får dock icke förbises. Något kan blodet afkylas, då det strömmar genom huden och framför allt genom öronen och afkylningen måste vara desto större, ju ringare blodqvantiteten som innehålles i kärlen år och ju lång- sammare det rörs genom desamma d. å. ju längre det är utsatt för det afkylande inflytandet. Då nu vid blodkärlens utvidgning de samma innehålla en större qvantitet blod, så finnas häri en an- nan grund, hvarföre öronens temperatur vid blodkärlens utvidg- ning måste tilltaga. Ehuru Bernard förklarat, att intet sammanhang äger rum emellan kärl-utvidgning och temperaturförhöjning, och derföre antagit ett direct inflytande af nerverna på värme production, har Callenfels genom sina experimenter tydligen ådagalagt, att tem- peraturolikheten mellan de båda öronen och det omgifvande medium står i det närmaste sammanhang med blodeirculationens liflighet, hvilken kan härledas af graden af arterernas utvidgning. Då några timmar eller dagar efter genomskärningen af nervus symparthicus temperaturolikheten mellan båda öronen är förmin- skad, då har också olikheten i kärlens blodfyllnad blifvit mindre. Sammanhauget mellan blodomloppet i öronen och deras tempera- tur är så stort, alt författaren vid betraktande af blott öronen med temmeligen nogranhet kunnat bestämma, huru hög tempera- turen skulle finnas. Ehuru författaren vid genomskärningen af 39 nervus sympathicus funnit en större qvantilet genomströmmande blod utgöra en bestämd orsak till temperatur-förhöjningen, vill han dermed icke förneka, att icke en medverkande orsak i öro- nen sjelfva vore tänkbar. I inflamerade delar kan organernas temperatur stiga utöfver blodets värme-grad och hvarest en lif- lig materie-omsätlning i de organiska våfnaderna förekommer, kan en lokal temperatur-förhöjning icke betviflas. I inflamerade yttre delar måste den förhöjda värme-graden till största delen tillskrifves den värme, som omedelbart drages från den förökade qvanliteten genomströmmande blod. Är deremot uti inre kropps- delar temperaturen vid inflamation förhöjd, kan denna förklaras genom den lifliga materie-omsältningen, som här eger rum. Då i alla organer genom materie-omsältning värme fort- farande utvecklas, kunna öronen icke härifrån göra ett undantag. Likväl måste värme-productionen i öronen utfalla ganska ringa, emedan deras massa är ganska ringa och dessutom i den elastiska, fasta fibrösa väfnad, hvaraf de äro sammansatta, icke någon Nf- lig omsättning af materie kan väntas. I alla händelser är det orimligt att tillerkänna den minskade verkan af en nerv en ökad värme-production, såsom Donders med skäl anmärkt emot den af Bernard framstälda åsigt. Om det inflytande, som genomskärning och retning af nervus sympathicus eller exstirpatwn af ganglion cervicale supremum utöfvar på hjernans blodkärl hos kaniner och hun- dar. I detta afseende hafva undersökningar blifvit gjorda af Brachet och Bernard anmärker, att temperaturen af hjern-sub- stancen är högre på den sidan, der nervus sympathicus blifvit genomskuren = eller ganglion cervicale supremum exstirperad. I detta afseende fäster författaren ingen vigt vid de af Brachet erhållna resultaterna såsom föga tillförlitliga, men meddelar såsom resultat af sina under Donders ledning anställda experimenter;, 60 alt artererna i pia mater stå under inflytande af den sympathiska nervens cervicaldel. Kanske stå de vasomotoriska nerverna i dessa blodkärl under sjelfva gangliets inflytande. Är detta verkeligen så och blifver hjernans tillstånd oförändrad efter nervens genomskärning för att först vid gangliets exstirpation förlora sin tonus, då skulle sådant gifva reda och råkenskap för den öfvervigt, som nervens genomskärning äger framför exstirpation af gangliet i afseende å utvecklingen af hyperemi i ansigtet och öronen. Alltid skall utvidgningen af arteria carotis interna kunna verka afledande på carotis externa. Ö 29. Statsrådet Nordenskiöld förevisade en detaljerad teckning af en blodigelplantering vid Nischnitagil; inrättningen består af trenne vattenbassiner, af hvilka den största, som tillika är den högst belägna, erhåller vatten från underjordiska källor och utgör den egentliga afveldammen; den står genom en tåckt trumma i förening med en öfverbygd mindre bassin; öfverbygnaden är försedd med eldstad och värmningsrör, hvarigenom reservoarens tillfrysning äfven under den skarpaste vinuterköld förekommes; denna reservoar upptager de iglar, hvilka om vintern skola till försäljuing afsändas; den är förenad med en tredje damm, be- stämd för begagnade iglar och afledande vattnet till floden Rudanka; samma dam kan genom ett bottenrör älven upptaga allt vatten ur den varma reservoaren, då denna skall rengöras. Emellan dammarnas vattennivå är blott en ringa skilnad; allesam- man upplaga de ej mer än en sträcka af omhrivg 40 famner och innehålla flera tusen iglar. - Iglarnas föda utgöres af rudor, hvilka jemte dem plauteras i dammarna. Den starka blodförlust, för hvilken dessa fiskar äro utsatta', gifver dem ett mycket blekt 61 utseende, men synes i öfrigt icke verka menligt på dem. Gräs- tufvor i dammarna befordra iglarnas trefnad. 30. Statsrådet Nordenskiöld omtalade vidare, att han i sällskap med Öfverstelöjtnant Stjernereuts och konduktör Holmberg under sistl. September månad uppsökt de jättegry- tor vid Löparö i Sibboskär, hvilka Öfverste Nordenskiöld re- dan 1758 observerat och ifrån hvilkas dåvarande läge han dra- git den slutsats, att vattnet minskats med en aln på 100 år, hvilken uppgift icke mycket afviker från det af Statsrådet ge- nom en nu verkställd afvägning funna resultat, som utvisar en höjning af kusten med 206 fot sedan 1758. 31. Slutligen öfverlemnade Statsrådet Nordenskiöld till Societeteten en ”Afritning öfver de emellan Luvia kapell och Björ- neborgs stad belägna Stenrösen eller de s. k. Jättekast författad 1789”, upptagande på en sträcka af 350 alnar från N. till S. 10 st. större och mindre stenkummel; de största 171 och 16 alnar, den minsta 6, de flesta 10—12 alnar i diameter. 32. Professor Bonsdorff redogjorde för sina dipterologiska samlingar och anmälde såsom snart färdig till offentliggörande en förteckning öfver familjen Syrphici. 33. Statsrådet Nordmann gjorde några meddelanden med anledning af de under sistl. sommars exkursion 1 landet in- samlade fjärilar. 34. Professor Arppe meddelade för akterna analyser af några finska mineralier. 35. Öfver en af licent. ÅA. E. Nordenskiöld vid sed- naste sammanträde inlemnad afhandling med titel: Bidrag till Finlands Mineralogi upplästes ett så lydande, af prof. Arppe uppsatt utlåtande: ”Under nåmnda titel har förf. sammanställt trenne afhand- lingar: nemligen I. Undersökning af Tantalit från Skogböhle i 62 Kimito och Härkäsaari i Tammela; II. Orthit från Laurinkaari nära Åbo; II. OCassilerit från Pitkåranda. — Till Finlands an- måärkningsvärdaste stenarter höra onekligen Tantaliterna eller de som blifvit för tantalsyrade föreningar ansedda: ty utom det att de på jordytan i allmänhet äro sällsynta och ingenstådes i större mängd anträffas, hafva de mer än en gång ådragit sig kemisters och mineralogers särskilda uppmärksamhet; första gången i börs jan af innevarande århundrade, då Ekeberg i dem upptäckte en ny metall, som han benämnde tantalum, deraf sedan tantal- syra och tantalit blifvit deriverade, och en annan gång då pro- fessor Heiur. Rose i Berlin 1844 bevisade, att man under namnet tantalsyra sammanfört tvenne visserligen beslägtade, men så olika metallsyror, att de ej kunna hänföras till samma radikal; Utom Ekebergs och Roses vigtiga undersökningar hafva åt- skilliga andra rörande de finska tantaliterna blifvit offeutliggjor- da: Äldre mineraloger, bland hvilka särskildt nämnes professor Gadd, betraktade dessa genom deras mörka färg och isynnerhet deras höga egentliga vigt lä igenkännliga mineralier för tenn- haltiga granater; efter en närmare undersökning trodde dock Gadd dem vara sammamsatta af wolfram med en liten inbland- ning af jern och brunsten; äfven Klaproth leddes under sina vidsträckte mineralogiska undersökningar till de finska tantaliterna, för hvilkas noggrannare kännedom man dock i första rummet haft att tacka Berzelii och Statsrådet Nordenskiölds bemö- danden. Redan år 1820 i dess ”Bidrag till närmare kännedom af Finlands Mineralogi och Geognosi” meddelade Statsrådet en beskrifning öfver Kimito tantalitbrott och redogjorde i första to- men af denna Societets Akter år 1839 för tantalitens förekom- mande i Finland i allmänhet, i hvilken afhandling derjemte en analys och krystallmätningar af Tammela-tantaliten ingingo. Man har hos oss funnit detta mineral på sju olika ställen och med ett undantag alltid i albit-granit Det är Skogböhle i Kimito 63 socken, Katiala i Kuortane, Kivivuorenvehmais, Härkåsaari och Kavituskallio, de tre sistnämnda iuvid eller inom Torroby i Tammela socken, Björkskär nära Eknäs i Pojo och Kaitasuo- qvarzbrott vid Penikoja by i Somero socken, som uppräknas som fyndorter för tantaliten. I en undersökning, som finnes in- förd i Vet. Soc. Akter Tom IV p. 564 har dock Lic. Norden- skiöld visat, att Tantaliten från Pojo rätteligen är kolumbit, hvarföre för tantalit endast sex fyndorter numera äro kända. Af dessa äro de ojemförligt rikaste och anmärkningsvärdaste : Skogböhle, som tillika är det äldsta tantalitbrott och Härkåsaari, der äfven likasom vid Skogböhle stora och utbildade tantalitkry- staller anträffats. — Hvad nu först Skogböhle tantaliten vidkommer, så funno redan de äldre experimentatorerne, att detta mineral uppträder i tveune olika varieteter, hvilka de skilde genom be- nämningarne: tantalit med kaffefärgadt pulver och t. med kanel- brunt pulver, den förra uppträdande i större mängd men med mindre specifik vigt än den sednare. Ehuru Tammela tantaliten skilde sig från tantalit med kaffefärgadt pulver endast genom en större jernhalt, uppställde man dock trenne olika tantalit-species eller varieteter och antog i Skogböhliten tantalen ingå med en annan oxidationsgrad än i de tvenne andra, Man har sålunda haft: 1. Tantalit med kaffefårgadt pulver, Kimito-Tantalit, spec. VE= 103 == 133, (Fe + Mn) Ta; 2. Tantalit med kanelbrunt pulver, Skogböhlit, spec. vigt = 7,6 — 8,y0, (9 Fe + Mn) Fa; 3. Egentlig Tantalit, Tammela Tantalit, spec. vigt = 7,2 ; Fe Fa. Tilläggas kuude här ännu, att då man i de finska Tan- taliterna i allmänhet funnit, en ringare mängd tennoxid än till ex. i Finnbo- och Broddbo-tantalit, har man sammanslagit dem till en varietet med namnet Sidero- eller Ferrotantal, till skilnad från Cassiterotantal, hvarunder man sammanförde de tennrika tantal- varieteterna. 64 Den undersökning, lic. Nordenskiöld nu inlemnat till Vetenskaps-societeten, sprider ett särdeles välkommet ljus öfver det nog intrasslade förhållandet emellan dessa mer eller mindre pro- blematiska tantalitvarieteter. Genom kemisk analys och isynner- het förmedelst krystallografiska mätningar och beräkningar har han nämligen utredt, att de trenne varieteterna böra sammanfö- ras under tvenne egna species. De förekomma hvardera i Ki- mito; den ena i Skogböhle, sp. v. 7,08 —98,0o är identisk med 'Tam- mela-tantaliten, hvars spec. vigt förut blifvit för lågt angifven, den andra är betydligt lättare, mera tennhaltig och krystalliserar i annorlunda utbildade former. — Det vore att önska, att för dessa tantal mineralier benämningar infördes, hvilka bättre än de hittills begagnade skulle öfverensståmma med principerna för den mineralogiska nomenktaturen. I fall ett votum i detta afseende ej skulle anses för obehörigt, ville jag föreslå att man för Tam- mela-tautaliten och Skogböhliten skulle bibehålla det gamla af Ekeberg införda namuet Tantalit, hvaremot Kimito-tantaliten kunde benämnas Jxiolit, med anledning deraf att Ixion, genom den svåra bestraffniug han undergick i underjorden, påminner om : Tantali likartade öde. — Förf. slutar förevarande uppsats med några beräkningar, som tyda på isomorfism emellan Tantal- Niob- och Wolframsyra, till följe hvaraf de två förstnämnda sy- rorna borde innehålla 3eqv. syre och ej 11 eller 2, såsom man hittills antagit. Den andra uppsatsen innehåller krystallbestämningar af orthit från Laurinkari, der detta mineral uppgifves förekomma med mindre spår till pågående förändring än annorstädes och afslutas med några krystallografiska jemförelser emellan Örthit, Epidot, Bagrationit och Uralorthit. I den tredje uppsatsen lemnar Förf. talrika, med stor nog- grannhet utförda krystallmätningar på tennmalmen från Pitkä- randa. — Denna nu lemnade öfversigt af lie. Nordenskiölds 65 arbete, torde vara tillräcklig att ådagalägga, att detsamma äger verkligt vetenskapligt värde och utgör ett värdefullt och välkom- met bidrag till Finlands Mineralogi. Sammanträdet den 19 Januari 1857. 36. Om bor. De af W öhler och Henri Sainte-Claire Deville nyligen bekantgjorda upptäckterna rörande denna metalloids egen- skaper, synas vara af så stor vetenskaplig betydelse, att vi efter Tidskriften EL Iastitut (10 Dec. 1856) lemna en öfversättning af nämnde kemisters meddelande i ämnet. ; Det är anmärkniugsvärdt, att större delen af de enkla kropparne, åtminstone de som äro fullständigt undersökte, fram- ställa sig för oss under olika former. Boren ensam, stående emel- lan kol och silicium, hvilka begge krystallisera med stor full- komlighet, tycktes icke följa denna regel. Undersökningar öfver detta ämne, påbörjade af oss hvardera särskildt och afslutade till- sammans, komma detta undantag att upphöra och tillåta oss nu att bevisa, att boren uppträder i trenne olika tillstånd, sålunda 'öreteende samma analogier med kolet som silicium redan eger, och det i en ännu högre grad. 1. Krystalliserad bor eller borens diamant. Detta verkli- gen besyunerliga ämne har erhållits i form af genomskinliga krystaller, än granatrödt ån honingsgult, utan att dess färg kan anses vara någonting väsendtligt; ty den kan bero, likasom ädel- stenarnas färg, på ytterst små qvantiteter fremmande ämnen, isyunerhet silicium eller kol. Man kan således hoppas att boren skall kunna erhållas färglös. 9 66 Boren eger en glans och bryter ljuset så starkt, att den i detta hänseende är jemförlig endast med diamanten. Det är den- na utomordentliga ljusbrytning, som föranleder de krystallers metalliska utseende, hvilka äro alltför voluminösa för att kunna genomträngas af ljusstrålarna. Om man framdeles kan erhålla färg- lös bor och i stora krystaller, är det intet tvifvel, att man då har det bästa ämne för att eftergöra diamanten med alla dess ljusverkuingar. En annan lika vigtig analogi beror på dess hårdhet. Hvar och en vet, alt diamanten är den vida vägnar hårdaste bland alla kända ämnen, att han repar korund och ru- bin, hvilka i hårdhet stå honom närmast. Boren repar äfven korund med största lätthet, så lätt alt en slipad safir, som utsät- tes för verkan af borpulver, förlorade sina kanter och vinklar och repades på ytau utomordentligt hastigt. En slipad diamant, med hvilken man krossade dessa. krystaller på en slipad qvartskifva, rispades lätt på alla beröringspunkter. Sålunda visa sig bor och diamaut vara de hårdaste bland alla kroppar. Borens krystallform är ännu obekant. De prof af gan- ska stora borkrystaller man erhållit, hafva visat sig vara sam- mansättningar af ett stort antal regelbundet hopfogade, mycket små enkla krystaller. Bor i pulverform, framställd efter den äldre metoden smål- ter i hettan af ett galvaniskt batteri; men knallgaslågan åstad- kommer ej någon märkbar smältning. ; Krystalliserad bor, starkt upphettad, motstår syrets inver- kan; emellertid oxideras den i den temperatur, vid hvilken dia- manten brinner; men ett tunnt lager af borsyra, som bildar sig på ytan och som man lätt märker, hindrar syrets verkan att fort- planta sig. Deremot inverkar chloren med märkbar häftighet på boren, som blir rödglödande i en atmosfer af denna gas och förvandlar sig till gasformig klorbor; sålunda brinner krystalli- serad bor utan återstod. Upphettad för blåsrör på platinableck 67 föranleder den omedelbart metallens smältning till följe deraf, att en föga spröd borförening bildas. — Alla syror, hvilka de än vara må, rena eller blandade, utöfva ingen verkan på bor, hvar- ken i köld eller värme. Endast i glödgning förvandlas den af surt-svafvelsyradt kali till borsyra under utveckling af svafvel- syrlighet; kokande och koncentreradt kaustikt natron förändrar den icke. Men natron-hydratet och karbonatet upplösa den lång- samt i glödgning. Salpeter syues vid denna temperatur icke märkbart inverka på krystalliserad bor; den är således den oför- änderligaste bland alla enkla ämnen. Man bereder bor genom sammansmältning i en koldegel af 80 gram aluminium i grofva stycken och 100 gram smålt borsyra i stycken. Koldegeln införes jemte kolstybbe i en bly- ertsdegel af god qvalitet och alltsamman ställes i en drag- ugn, hvarest man med lätthet kan smälta ren nickel. Man un- derhåller temperaturen vid dess maximum omkring fem timmar, hvarunder man aflägsnar all slagg, som kunde tilltäppa rostet. Efter 25 afsvalning sönderslår man degeln och finner der tvenne skil- da lager: det ena glasigt, sammansatt af borsyra och aluminium, det andra metalliskt, pipigt, jerngrått, fullsatt med små krystaller af bor, som man lätt igenkånner. Det är aluminium i hela sin massa genomträngdt af krystalliserad bor. Hela den metalliska delen behandlas först med en måttligt koncentrerad och kokande natronlösning, som upplöser aluminium, derefter med kokande klorvätesyra, som upptager jJernet och slutligen med en bland- ning af fluorväte och salpetersyra för att utdraga de spår af si- licmum, som natronet kunnat qvarlemna inblandade med boren. Emellertid är boren ånnu icke ren: den innehåller inblandade flittror, som man mekaniskt kan utplocka, men som man genom intet kemiskt medel kan aflägsna från boren. — Det glasiga ämnet afger, om man kokar det med vatten, betydligt borsyra och en gelélik massa, som är nästan ren lerjord, 68 2:0 Grafitlik bor. Aluminium upplöser föga bor. Också erhåller man den i allmänhet blott i ringa mängd under denna nya grafitlika form, då man upplöser en legering af bor och aluminium i en syra efter samma metod, som man bereder det grafillika silicium. Emellertid erhåller man litet deraf i föregå- ende försök och man skiljer denna modifikation lätt från krystal- liserad bor till följe af den lätthet, hvarmed den håller sig upp- slammad i vatten. Man kan äfven fördelaktigt framställa grafit- lik bor, då man behandlar borfluorkalium med aluminium med begagnande af klorkalium och klornatrium, blandade till lika eqvivalenter, såsom fluss. Man erhåller då små kulor af boralu- minium, hvilka upplösta i klorvätesyra, afgilva bor i den andra modifikation, ofta i form af sexsidiga något rödaktiga, flittror, egande fullkomligt den uaturliga grafitens och det grafitlika silici- ums glans. — Den grafitlika boren är alltid ogenomskinlig. 3:0 Amorf bor eller. Gay-Lussac's och 'Thenards bor. — Denna erhålles äfven i samma försök, som ger krystalliserad bor; det är nog för detta ändamål, att en liten aluminiumkula befin- ner sig under en större mängd borsyra. Då går reaktion myc- ket hastigt för sig, aluminium kan icke upplösa bor i samma förhållande, som denna bildar sig och man erhåller efter natrons och syrornas inverkan en ljust chocolad-brun substans, som har alla de egenskaper, hvilka Berzelius tillägger den amorfa bor, som han kände. — Då man på ett fillvrum uppsamlar amorf bor, brinner allt hvad som stannar på filrum med en anmärknings- värd lätthet och glans, då man antänder pappret. Men den gra- fitlika boren motstår den vid papprets förbränning utvecklade tem- peraturen och man återfinner den oförändrad i askan. Detta mycket enkla experiment åskådliggör den skilnad, som äger rum emellan dessa begge varieteter al bor. Vi draga af alla dessa fakta den slutsats, att boren bör placeras kolet ännu närmare än silicium; ty den närmar sig 69 kolet isynnerhet genom dess modilikationers fysiska egenskaper, hvilka motsvara diamanten, grafiten och det vanliga kolet. 37. Statsrådet Nordenskiöld redogjorde för ett aumärk- ningsvärdt Äskslag, hvilket för ungefär 30 år sedan härstädes inträffade och inslog i det numera försvunna Kestliska huset, der det å en på väggen hingande värja qvarlemnade besynnerliga spår efter sin genomfart: spetsen af värjslidan hade nemligen blifvit genomborrad, utan att lädret dervid blifvit brändt eller svedt, hvaremot messingsbeslaget å slidan och sjelfva värjspetsen samt ett ställe i värjfästet smultit, men åter så hastigt afsvalnat, att ej den minsta anlöpning eller oxidering på dessa ställen kunde märkas. 38. Öfverstelöjtnant Stiernereutz inlemnade observatio- ner öfver vattenståndet i Helsingfors hamn under sistl. November och December månader samt förevisade Societeten en grafisk teckning öfver vattenytans och barometerns oscillationer under de fem sista månaderna af sistl. år, hvilken sammanställning be- kräftar det redan förut observerade faktum, att lågt lufttryck är åtföljdt af högt vattenstånd och tvertom. 39. Statsrådet Nordmann tillkännagaf, att han instundan- de vår kunde till tryckning aflemna första delen af Finlands Fauna eller kritisk Öfversigt af dei Finland förekommande dågg- djur, fåglar och amfibier, bearbetad på tyska språket. 40. Statsrådet föreläste derefter ett utdrag ur anteckningar gjorda under resor i södra Ryssland, derunder han bland annat besökt staden Bolgrad och Ormön i Svarta hafvet, tveune ställen, som på sednaste tider ådragit sig så stor uppmärksamhet. 41. Med anledning häraf meddelade Professor Lagus, som sednare besökt Ormön, några detaljer angående denna hufvud- sakligen af foglar och ormar bebodde klippa. for RA VR Sammanträdet den 9 Februari 1857. 42, Nkrifvelse från D:r Radde, föredragen af Statsrådet Nordmann. ”Nikolajewsk den 30 November 1856. Gegenwärtig bin ich hier in den Wäldern der Gebirge um zu jagen. Ich hoffe in Zeit einer VWoche im Besitze von mehreren Moschusthieren zu sein. Bei meiner Hinreise nach Tschita wåre ich beinahe mit sammt meinen Papieren und zwei Kisten Sammlungen in dem Indogoflusse ertrunken. Die Nach- låssigkeit des Fuhrmans war an dem Ungläck Shuld; er fuhr auf dem Flusse ohne die fräheren Geleise zu verfolgen und trotz der häufigen Erinnerungen, die ihm mein Diener und ich mach- ten, blieb er auf dem frischen Eise bis wir allgemach 13 Elle versanken und uns, so wie die Sachen nur mit Möihe retteten. Meine ganze Sammlung von Nagethieren hat auf diese Weise die Taufe erhalten. Ich fuhr noch 60 Werst mit meinem nun gefrornen Eigeuthum und trocknete alles in Tschita. Ich lese in der Illustration frangaise dass die Gesellschaft fär Aclimatisation von Thieren ebensowol Bos grunniens als auch Phemione erhalten hat. WVas die Stierart anbelangt, so zweifle ich nicht, dass sie selbst in Nordeuropa mit Vortheil ge- halten werden könnte, nur muss man sie namentlich im VVinter nicht schonen. Hier im kalten Grenzgebirge gehen diese Bäffel den ganzen Winter hindurch mit den Pferden gemeinschaftlich, sie schaffen sich selbst ihr Futter und liegen auf dem Schnee, selbst die einjährigen Kälber machen von dieser Lebensart keine Ausnahme. Mit Equus hemionus aber werden die Herren in Paris wohl vergebliche Mähe sich geben; ich setze nämlich voraus, dass sie es mit dem wirklichen, wild eingefangen en Dschiggetai zu 71 thun haben. Die Versuche, welche man hier an die Grenze, be- sonders in Karaul Soktui oftmals angestellt hat sind stets miss- lungen. Die Jungen welche man vom 3—1ö5:ten Juni (alt. St.) bisweilen einfing, haben sich zwar bald an die Milch zahmer Pferdestuten gewöhnat und selbst Gras geweidet, aber in 10—415 Tagen sind sie immer gestorben. VWVVie Sie aus den Steppen am Asowschen Meere wissen werden, so findet ein Gleiches auch dort mit den eingefangenen Fällen der wilden Pferde statt. Ich habe Gelegenheit gehabt mehrere solche Individuen zu sehen; sie halten sich selten ber einen Monat. Anders aber verhält es sich mit denjenigen Pferden, welche vom wilden Hengst und einer zahmen Stute geboren. Schon Pallas hat bei Gelegenheit des Dshiggetai auf die Zähmung desselben aufmerksam gemacht, aber er fägt auch sogleich hinzu, — dass eine solche wohl un- möglich sei, da die Nationen denen es ein leichtes wäre diese Pferde einzufangen und die bekanntlich als Nomaden am besten mit dem Thiere umzugehen verstehen, seit Jahrhunderten keine Erfoige erzielt haben. Möglich, das in China vielleicht durch Kreuzung mit dem zahmen Esel eine Rasse von Dshiggetai geboren wurde und dass diese sich in der Gefaugenschaft dauerhaft erhielt. Ich habe noch 3 Ex. des wilden Dshiggetai bei einer Jagd im October bei Soktui erhalten. Mit Antilopen ging es mir nicht so nach VVunsch, indessen besitze ich bis jetzt 5 Ex. und hoffe wohl noch eben so viele zu erbeuten. Leider fehlt noch immer Schnee in den kahlen Hochsteppen und der Mangel desselben macht mir das Spären von Felis manul unmöglich und beunruhigt mich nicht wenig meines Transportes wegen. Das Vorkommen von Canis alpinus bestätigt sich zwar ziemlich allgemein, allein iberall ist dieses 'Thier selten "), dahin- gegen Canis Corsac reichlich gefangen wurde. +) Das zoologisehe Museum der Universität in Helsingfors besitzt ein Ex- emplar, erhalten durch Prof. Eversmann in Kasan. A. v, Nnn. 72 Vor einiger Zeit erhielt ich aus Nertschinski Savod eine kleine 'Taube, die weder zu der gmelinschen noch stellerschen Beschreibung von Columba rupicola passt. Emberiza chryso- phrys bringe ich in Menge mit, aber £. fucata habe ich nach mehrtägigen Suchen auf den Inseln des Onon nicht gefunden, dagegen fiel mir bei dieser Gelegenheit die E. cioides Brdt in die Hände. Von Cyprinus Labeo und leptocephalus habe ich mehrere erhalten, beilaöfig wurde auch die grosse Univ hercu- lea gelischt. ; Unter den von mir gesammelten Crustaceen befindet sich eine ganz eigenthuämliche Form. Dieser Krebs hatte nämlich aus- ser den beiden Seitenschalen eine dänne, flächgewölbte, längliche Schale auf dem Kopfe, die er bei geschlossenen Seitenschalen an- legte und sich so vollkommen einschloss, sobald er aber schwamm, hob er diesen Kopfdeckel nach vorne herauf. Mit vieler Mähe habe ich nur zwei Moschusthiere aul- treiben können, nicht etwa deshalb, weil sie äberhaupt im Ap- felgebirge selten sind, sonderu weil die auf den unzugånglich- sten Höhen gefangenen Thiere oft wochenlang in den Schlin- gen liegen, ehe der Jäger sie aufsucht. In dieser Zeit aber ha- ben die Raben ihr Möglichstes gethan um die Haut zu zerstö- ren. Dem Jäger ist dies gleichgältig, weil er die Mäånncehen der Moschusthiere mehr der Beutel wegen fångt und die VWeib- chen gar nicht schätzt, zudem ist es auch wirklich unmöglich täg- lich die zerträmmerten Felsenhöhen der Gebirge zu besuchen. Man halte vor einiger Zeit ein ganz weisses Moschusthier gefan- gen und leider schon abgezogen. In 30 Jahren ist dies hier der dritte Fall; Pallas erwähnt solcher Albinos ebenfalls als seltene Ausnahmen. Zwei Wildschweine habe ich auch mitgebracht, sie sind merklich heller als die europäischen, besonders aber bin ich 73 vergnägt äber Tetrav urogalloides Mid., beim Weibehen ist das Weiss des Räöckens und der Flägel ausserordeutlich stark. Nun zur Botanik: Als botanisches Hauptresultat meiner diesjährigen Reise betrachte ich die 6 Vegetations Regionen, welche ich bei der Besteigung des Tschokondogebirges för Daurien statuirte. Die Besteigung dieser höchsten Erhebung der södöstlichen Auslåufer des Apfelgebirges haute ihre nicht geringen Schwierigkeiten. Am letzten Tage habe ich mit zwei Begleitern von 5 Uhr fröh bis 6 Uhr Abends ununterbrochen die nackten Felsenträmmer der in Terassen sich hebenden Gipfel des YTschokondo durch- wandert, Die nöthigen Barometermessungen sind gemacht worden. Die chaotisch durch einander geworfenen Felscolosse, welche die Höhen des Gebirges bedecken, lassen öberall zwischen sich hoh- le Räume, aus deren Innerem das Ohr bald das Rauschen der Quel- len, bald das sanfteste Murmeln und Plätschern kleiner Zufläs- se vernimmt. Die Schneehöhner und Steinraben beleben ab und zu die weiten Steinfelder dieser Alpenregion. Da, wo die Bä- che ans Tageslicht treten sehen wir lieblich gräne Oasen mit den grossblumigen Gewächsen, die solchen Höhen eigen. Es herschen hier die Gattungen: Dracocephalum, Gentia- na rotata und punctata; Campanula, Saxifraga u. s. w. Einzelne bedeutende Schneelager bemerkten wir an den abschössigen (selbst gegen Säöden freien) Stufen, dieser obersten Gipfel des T'schokondo. Ich zählte von SO. nach NW. steigend 7 Hauptterassen, von denen die unterste die bedeutendste eben- sowohl in Längeausdehnung als in Höhe ist. VVeun man die Höhe dieser ersten Terasse erreicht hat, so liegt gegen N ein meilenweites Felseuplateau, welches sich mehr und mehr senkt, bis plötzlich an seinem nördlichen Ende am Fusse zweier Seen 10 74 die senkrechten VWände bis zur höchsten Erhebung des Gebir- ges ansteigen, wåhreud nach O sowohl, als auch nach SW die- se Höhen sich in Stufen absenken. Am Fusse der untersten Terasse des Tschokondo begiunt abwärts steigend eine zweite Vegetationsregion, die der Strau- chen Zirbelfichte, Pinus Cembra; Dryas bedeckt als Rasen den steinigen Boden. Alle Cembren. haben die NW Seite ganz kahl, eine Folge der vorherschenden Stärme, welche aus dieser Himmelsgegend beständig toben. In dieser Region liegt die Gren- ze des Baumwuchses. Je weiter wir in ihr abwärtssteigen, wn so höher werden die Zirbelsträucher, bis ab und zu die Baum- form sich zeigt und nach und nach iäberwiegend in der Masse wird. Dort sind wir am Anfange der dritten WVegetationsre- gion, die ich die Region der Zirbelfichte nenne, mit ganz nor- dischem 'Typus. Nur Hochwälder von P, Cembra und Lari mit Ledum und Faccinium Kitis idaea auf dem Boden. In der unteren Hälfte dieser Region liegt die Grenze der weissen Birke, welche im Verein mit Lari die Waldungen der vier- ten Region bildet, die ich als die Region der Moossiimpfe uud Vaccinien bezeichne, namentlich quellenreich. Epilobium, Ca- calia, Lingularia und selten ein Aconitum, so wie besonders Vacc. uliginosum in Masse sind die phanerogamen Begleiter der meist cryptogamen Flora dieser Gegenden. Endlich noch ab- wärls steigend gelangen wir in die reiche subalpine Kaldregion mit den Galttungeun Lilium, Thaliectrwm, Geranium, Pedicularis, Delphiwnium, Aconitum, Fledysarum und Phaca. Die Unter- hölzer dieser in jeder Iiinsicht reichen Region werden durch Populus tremula, Betula fruticosa und Salices gebildet. In den Hochwiäldern ist die Birke dominirend. Die letzte und uuterste Vegetationsregion ist die des Ahu- musarmen Thalbodens. Die schmale Blattform der meisten in ihr vorkommenden Gewächse giebt ihr den Charakter der Ar- 73 muth und Därre. = Aster, Arenaoria, Tanacetum sibiricum, Dianthus, Gypscphila, Gnaphalium sind die gemeinsten Genera. Wald enutblöst, an den Bächen Populus balsamifera. Als eine Varietät dieser Vegetation ist die noch eiuförmigere und ärmere der Daurisehen Steppen zu behaudeln. — — — — — — Einen Ihrer Landsleuten H:rr Furuhjelm, Beamter beim Gouverneuren, habe ich hier kennen geleruts — — -— — 43. Skrifvelse från kandidaten A. E. Nylander till Stats- rådet Nordmann. »”Kemiträsk den 14 September 1856. Sednast hade jag äran från Enari uppvakta Herr Stats- Rådet med några rader och nu sedan vi slutat vår hyperborei- ska färd och lemna Polcirkelns regioner, vill jag i största hast lemna en flyktig redogörelse öfver resans gång samt de insam- lingar och iakttagelser vi varit i tillfälle aw göra. Resultaterna äro visst icke störa, men vi skatta oss lyckliga att ha kunnat uträtta eus så mycket, då väderleken denna sommar varit ovan- ligt kall och ruskig samt alldeles ogynnsam för våra arbeten. — Isen qvarlåg uti Enariträsk tll midsommaren och sedan den smält hindrade svåra stormar oss ända till deu 7 Juli, att fortsätta vår resa, hvilken nu vidtogs öfver Enariträsk till Patsjoki och unge- får 15 mil utför denna till Glebs eller den heliga Boris rysska kyrka, belågen några verst söder om Pabjokis utlopp i Pasvig- fjord af Ishafvet. Till Glebs anlände vi den 12 Juli och reste efter några dagars uppehåll vid Pasvigfjord omkr. 9 mil österut till Pétschenska fiskareläget vid 693” nordlig bredd. Här togo vi vårt hufvudqvarter till den 8 Augusti, då vi åter styrde ko- san vesterut och iuträffade, efter ett kort uppehåll på Kizxellmöie i Buggefjord, den 12 Augusti uti Neiden (Näytämå)' vid Va- rangerfjord. Från Pétschenga (Petsåmä) gjordes exkursioner ti'l 76 den nordligaste udden på denna kust: Vaidagubskoi navolok och öarne Ainuskie ostrovåa vid 70” nordl. br. Under vår vistelse här voro vi dagligen till sjöss och vi sökte geuom anställda draggnin- gar på olika djup samt genom att medfölja på de rysska Lap- parnes fiskarfärder undersöka och samla hafsdjur så fullständigt som möjligt. I Neiden uppehöllo vi oss till den 23 Augusti, då vi till fots begåfvo oss till Enari tråsk och återsågo den 27 Ena- riprestgård. I hopp att ännu, ehuru årstiden redan var långt framskriden och snön på fjellen började inkräkta allt större ge- bit, kunna uträtta något under en färd till Peldooivi m.fl. högre berg 1 Enari, tågade vi ut på en exkursioif norrut, men ständig snöyra och de på fjellen vexande snömassorna, tvungo oss alt inskränka våra exkursioner till floddälderna. Sedan vi nu blif- vit öfvertygade om att för vårt ändamål intet synnerligt mera var alt vinna och den dagligen sjunkande temperaturen började ingifva fruktan, att en tidig vinter skulle afskära vår återfärd på sommarföre, så beslöto vi att bryta upp och lemua Enari. Den 4 September reste vi åter öfver Enariträsk till Jivalojokis myn- ning och efter några dagars uppehåll der, vandrade vi öfver fjel- len till Sombiotråsk samt styrde sedan utför Luirojoki och Ke- mielf till Kemiträsk, der vi hamnade den 12 September. Vi kunna hår lemna endast några flyktiga och ofullstän- diga uppgifter om vår verksamhet, men såsnart vi hunnit nog- graunare granska våra skördar, skola vi afgifva en fullständig relation om resan och dess resultater. Bland de förnämsta ögon- märken vi hade föresalt oss var att bestämma nordliga gränsen för djurs och vexters geografiska utbredning och vi hafva älven varit i tillfälle att i många fall rycka denna gräns vida högre än hittills varit bekant; såsom, bland foglar för Cariocatactes guttatus Enari, Podiceps rubricollis Kiuwlå o. s. v. Uti meller- sta och nordliga Enari förekomma inga ormar mer, men Lacer- ta vivipara togs ännu vid Ishafskusteu. Af Lands- och Söt- Z7d vattens-Mollusker anträffas ända upp till hafskusten Arion fas- ciatus, Helix aculeata, H. pygmeea, H. ruderata, Lymneus ovatus, L. minutus m. fl. Ut Enari upphörde Zitrina pellucida, Planorbis contortus, Lymneus stagnalis, LC. palustris m.fl. Söt- vatteus Eutomostracéernas nordligaste förekommande har hittills varit alldeles okändt och något material äga vi till upplysande af detta fält. Förvånande var det att finna Sida erystallina, Daphnia mucronata o. a. uti Enari. Några nya arter af dessa djur torde vi äfven medfört, men de behöfva ännu alla en grundelig un- dersökning. Ehuru vi hafva en mängd insekter och spindlar från de nordligaste trakterna kunna vi ej nu yttra oss något om deras geografiska förhållanden; dock må vi nämna, att Acheron- tia atropos blifvit tagen i Utsjoki. AF£ största intresse var vår verksamhet vid Ishafskusten och våra undersökningar fylla, åt- minstone till någon del, den lucka som funnits uti kännedomen af hafsdjurens utbredning öster om Nordkap. Ty inga mnatur- historiska forskningar ha förut blifvit gjorda på de trakter, der vi uppehöllo oss, men väl både öster och vesterom dem. Bland fi- skar, som vi härifrån åga förvarade, förljena utom andra anmär- kas: Aspidophorus cataphractus, Lumpenus maculatus, Cottus tricuspis, hvilka alla hittills ej varit kända för trakterna af Nord- kap, ehuru de begge sednare förekomma äfven vid Grönland. Hafsmollusker och - Crustaceer var vår skörd rikast på och bland dem finnas många af stort intresse. Echinodermerna för- summade vi ej att studera och samla. Anmärkningsvärd var den utomordentliga utbildning många af dessa tyckas uppnå här; såsom t. ex. bland Holothurier Cucumaria frondosa, af hvilken de största exemplaren i sammandraget tillstånd hade en längd af 1 fot, och bland Asterider förekom Asterocanthion rubens af 11 fots diameter. Dessa dimensioner åro vida större än författare t. ex. Sars, uppgifva för sydligare belägna kuster. Alven ha vi konserverat af Polyper och Annelider något, ehuru vi så föga 78 känna dem, att vi ej på något sätt nu kunna bedömma deras beskaffenhet. Vi måste beklaga, att vi i anseende till den korta tiden ej hade tillfälle au sysselsätta oss något med foglarna, hvil- ka här skulle erbjudit ett i många afseenden tacksamt fält; i den öfriga Lappmarken kunde vi dock egna dem åtminstone någon uppmärksamhet. Dock kan jag ej underlåta att berätta att här och der vid den ryska kusten funnos såkallade ”fogelberg” (t. ex. Ainskie astrovå) sådana de beskrifvas at VW. von Wright vid vestkusten af Norge. De ”fogelberg” vi besökte beboddes, i lik- het med hvad Liljeborg uppgifver för Lofodden, förnämligast af millioner Mormon arcticus och Uria grylle. — I botaniskt hänseende sökte vi uträtta så mycket som tid och omständighe- ter det medgåfvo. Särskildt bemödade vi oss om en noggrann kännedom om den fanerogama- och laf-vegetationen; af den sed- nare medföra vi många vackra saker, såsom: Siphula Ceratites, Lecidea chlorophana, L. cinnabarina, Boeomyces placophyllus, Normandina viridis Ach. från Enari, Lecidea caudata W. Nylander ÅL. aglea Smf. L. prasina Ach. L. miscella W. Nyl., Lecanora utriseda Er., Lec. aispospila Ach. Xylographa parallella Ach., Arthonia patelluta W. Nyl, Zerrucaria ci- nrerella Flot. Sirosiphon saxicola Nwg. m. fl., af hvilka de flesta åro nya för vår flora; dessutom ba vi bland Lafvarne åtminstone tvenne slägten och trenne arter nya för vetenskapen. — Lappska och Finska benämningar på djur och vexter ha vi antecknat.” å 44. Statsrådet Nordmann föreläste vidare följande af Öfverläkaren Doktor Saunmark afgifna relation: ”En dag i början af Oktober 1854 i daggryningen var- seblef Sysslomannen vid allmänna Hospitalet i Helsingfors Jär- nefelt en såsom honom tycktes ovanlig fogel flygande emellan Hospitalbyggnaderne och sättande sig på plåtbeläggningen i fön- sternischen. Fästande sig vid denna sällsamhet, gick han in efter bössa. Sedan han laddade, flög fogeln uti ett af de på går: 79 den planterade tråden, men då Sysslomannen försökte att smyga sig på den, flyttade den och satte sig på skorstenspipan af Hospi- talets tvätthus. Här låt den jägaren komma sig på håll och träf- fad af skottet stupade den in uti skorstenspipan. Nu inträffade, att tvätterskorna just nyligen uti murgrytan slagit vatten samt gjordt upp eld under densamma. Till deras ej ringa häpnad kom en fågel ner ramlande genom skorstenen samt föll rätt uti grytan. Efter upptagandet at fogeln befanns densamma vara vår vanliga Hjerpe (Tetrao Bonasia.)” 45. Med anledning häraf omtalade Statsrådet Norden- skiöld en dylik händelse med en orre och Statsrådet Nord- mann berättade att den 13 Oktober 1856 kl. 8 f. m. en gam- mal tjädertupp (Tetrao urogallus) infunnit sig i botaniska träd- gården och slagit sig ner i toppen af en alm. Fogeln tycktes dock varit mycket konfunderad, ty han tillät en skytt att kom- ma sig på 30 steg nära; men skjutgeväret klickade och tjädern undkom. 46. Professor Lagus meddelade en skrifvelse från Sven- ska kolonien Old Svenskby vid Dniepr, i hvilken skrifvelse be- hofvet af eu folkskollärare för kolonien framhållas och den ön- skan uttalas, att ifrån Finland erhålla sökande till denna tjenst. 47. Professor Arppe förevisade ett prof af metalliskt magnesium framstäldt enligt Bunsens metod på galvanisk väg af kand. Chydenius å universitetets laboratorium. 48. Professor Bonsdorff höll ett mundtligt föredrag om ryggmärgens struktur hvilket vi framdeles torde kunna meddela. 80 Sammanträdet den ? Mars 1855. 49, I tolsssaran af Brunér höll et föredrag om den ursprungliga beskaffenheten af det brott, som benämndes parrici- dium i det gamla Rom. Efter att hafva framställt en öfversigt af särskilda etymologiska förklaringar af ordét och derpå grun- dade olika meningar om saken, antog han som riktig härlednin- gen från patrem ccedere, emedan denna etymologi vore den en- da, mot hvilken i språkligt afseende ingenting medl skäl kunde invändas, och emedan densamma äger till stöd forntidens egen uppfattning af ordet, i det att nemligen de gamle i många fall tydligen befinnas hafva, såväl vid parricidium som vid dess omedelbara stamord parricida, tänkt sig ofvannämnda samman- sättning. Likväl var professorens åsigt, att det brott, som ur- sprungligen menades med parricidium, och på hvilket den un- der Roms konungatid uppkomna domarebenämningen gqgvcestores parricidii syftade, icke var fadermord, utan patriciermord. Der- vid anfördes med tillagda bevis och förklaringar, men såsom ett redan gilvet resultat af forskningen, att den sedermera blott se- natorerne tillhöriga hederstiteln patres i början användes för he- la patricierståndet. Ew hufvudskäl för sitt påstående om den äldsta betydelsen af parricidium sökte prof. i den tolkning, han gaf åt en från konungatiden härstammande lag emot mord (Fest. p. 221 M.), hvars ursprung han helst ville förlägga till Servii Tullii tid, och som syntes honom böra betraktas, såsom stiftad till förmån för plebejerne och vara af det innehåll, att hvarje mord på en fri man belades med samma straff, som dittills fö- rekommit för patriciermord. Örden parricida esto uti ifrågava- rande lag ansåg prof. blott kunna erhålla en rimlig och till- fredsstållande uttydning genom tolkningen: ”gälle han för, d. ä. SI straffes han som en patriciermördare,” hvarvid Prof. åberopade samma ordalydelse för straffbestämningen 1 en lag emot tempel- stöld ( Cic. de Leg. II, 9) och tillbakavisade såsom oriktig den vanliga förklaringen, att parricida i dessa lagar skulle betyda ”fadermördare,” ty dödsstraffet för facermord hos Romarne var genom bestraffningssättet af en symbolisk beskaffenhet, åsyftande dermed att utmärka förbrytelsen som en onaturlig och ytterligt gräslig, och samma bestraffuingssätt har derföre, enligt Prof:s tanke, på ingen tid kunnat tillämpas på andra mördare, ej heller någonsin eljest ur fornromersk synpunkt en fadermördare kunnat likställas med en mördare af annat slag. Prof. yrkade äfven, att det vanliga antagandet, att parricidiumn ursprungligen beteck- nat fadermord, i enlighet hvarmed domaretiteln qvcestores par- ricidii skulle hafva uppfattats af den fornromerska allmänheten såsom betydande ”ransakare af fadermord,” vederlägges genom den karakter al sträng sedlighet, som tillhörde det äldre Romar- lifvet, hvilket utmärkte sig älven just genom pieteten inom fa- miljen. I fall nemligen, såsom man föreställt sig, alla andra slag af verkligt mord skulle underordnats fadermordet vid uttrycket parricidium och i nyssnämnde domares titel, angående hvilkas verkningskrets man insett, att de befattade sig med mordsaker i allmänhet, så skulle, menade Prof., deraf följa, att fadermord va- rit ett äfven genom sin vanlighet framstående brott, men detta har så mycket mindre kunnat vara fallet, som de gamles egna uppgifter instämma deri, att föräldramord för första gången för- öfvats i Rom efter det andra Puniska kriget Prof. yttrade vi- dare, att vid håns antagande af betydelsen ”patriciermord” såsom gruudbemärkelse för parricidium en naturlig förklaring erbjöd sig öfver tillkomsten af gqvecestores parricidii under konungalti- den, hvilka synas bildat en stående domstol, ehuru jurisdiktionen eljest tillhörde konungen. Detta undantag från konungens do- 11 82 maremyndighet hade nemligen, efter Prof:s mening, uppstått så- som en följd af den patriciernes opposition mot konungamakten, hvaraf konungaltidens historia visar andra spår. Man hade velat, att öfver mord på patricier eller plebej, begånget af ettdera stån- dets medlem, oftare förmodligen af patricier, skulle dömmas af patriciska domare, som bättre än Konungen skulle vårda patricier- nes intresse och som, i fall en patricier var den brottslige, ut- gjorde ett slags pair-domstol. Prof. jemförde och ställde under samma synpunkt de duumviri perduellionis, som vid utomor- dentliga tillfällen valdes för att dömma öfver högmålsbrott. Han yttrade sig till slut om betydelsen ”fadermord” såsom vid brot- tets uppkomst lätt uppkommen för ett ord, vid hvilket man af gammalt tänkte sig begreppet ccedes patris, äfvensom han för- sökte ställa öfriga användningar af ordet i sitt förhållande till den etymologiska bemärkelsen. En afhandling på latinska språ- ket om parricidium och qvestores parricidii skulle af Prof. af- lemnas till införande i Societetens Akter. 50. Professoren Lagus föredrog inledningen till ett stör- re arbete om Svartahafsländernas äldsta innevånare. 51. Professor Moberg gjorde följande meddelanden ef: ter utländska tidskrifter. Om en föreslagen ny konstruktion af Barometern. Vid Vetenskaps-Akademiens i Paris sammanträde den 12 Januari d. å. föredrogs ett meddelande af Direktören för Colle- gium Romanum i Rom Secchi innehållande ett förslag till den förändring i barometerns konstruktion, att lufttryckningen derå skulle kunna bestämmas genom vågning af qvicksillverpelaren i stället för mätning af densammas längd. Följande utdrag af det- ta meddelande förekommer i LU Znstitut för den 21 Jan. 1857. ”Antagom att vi hade en kärlbarometer, hvilkens rör äg- de en tillräckligt stor diameter (t. ex. 15 millimeter), att kärlet 83 vore ställdt på ett bord och det cylindriska röret så anbragt att det med handen kunde upplyftas; så kan man göra sig den frå- gan: hviken kraft erfordras för att upplyfta detta rör? Erfaren- het och eftertanke ådagalägga att dertill behöfves en kraft lika stor med den som af athmospheren utöfvas på qvicksilfret i in- strumentet, det vill såga, man måste upplyfta vigten af det i röret inneslutna qvicksilfret. Man har således gifvet ett ganska enkelt sätt att verkligen ”åga athmospherens tryckning, hvilket består deri att barometerröret fästes vid den ena skålen af en våg och vigter läggas på den audra; och det är tydligt att man vid hvarje förändring i lufttryckningen måste göra en motsva- rande förändring med vigterna i den andra skålen. Det förstås af sig sjelf att, då man vill erhålla värdet af den absoluta tryck- ningen på enheten af ytan, man måste taga i beräkning rörets vigt, den vigt rörets i qvicksilfret insänkta del derigenom förlo- rar, och i synnerhet rörets inre genomskärningsyta. Men nöd- vändigheten att känna rörets inre diameter, som vid första ögon- kastet synes vara en olägenhet, är tvärtom en ofantlig förmon vid den i frågavarande konstruktionen; ty genom förökning af rörets kaliber kan man så mycket man: vill öka den kraft, som verkar på instrumentet. Föreställom oss ett rör, hvars inre ge- nomskärning utgör 10 qvadratcentimeter, och att barometerstån- det förändras 1 centimeter; den vigt, som då bör tilläggas på den. andra vågskålen, måste motsvara den af 10 kubik centimeter qvieksilfver, det vill säga 135 gramm, då deremot endast 13,5 gr. behöfves dertill, om genomskärningsytan utgör 1 qvadrat-centi- meter. Man inser lätt hvilken fördel i afseende å instrumentets känslighet deraf kan hemtas. Till följe häraf blifver apparatens nya konstruktion den- na: man hänger helt enkelt barometerröret vid en häfstångsarm, t. ex. vid en vågbalance, en snällvåg eller någon annan vågin- rättning; men för att slippa besväret att vid hvarje observation 54 anställa en vägning, i synnerhet vid skillnads-observationer (då man blott vill se om barometerståndet förändrat sig), kan man fästa vid häfstången en längre eller kortare visare, som rörande sig öfver en graderad skala ganska lätt angifver lufttryckningens förändringar. Jag har låtit konstruera en sådan för Collegiets räkning, hvilkens rör har en diameter af 15 millimeter; det är en slags romersk våg, vid hvilkens kortare arm röret är upp- hångdt och som genom på andra sidan anbragta vigter balance- ras. En lång glasskifva tjenade i början till index, men seder- mera har jag fåstat ofvanom upphängningseggen (couteau de sus- pension) en spegel, uti hvilken jag betraktar bilden af en grade- rad skala belägen på något afstånd. Förändringen af en tionde- dels linie angilves af en sex liniers flyttning af bilden, och man kunde låta denna blifva ännu större. Ännu några ord om de fördelar denna uya konstruktion synes lofva. 1:o Emedan lufttryckningen våges och icke måtes förme- delst qvicksilfverpelarens höjd, kan man låta göra röret af hvil- ket ämne som helst och i synnerhet af jern, som ej angripes af qvicksilfver; instrumentet - skall derföre icke behöfva blifva så bräckligt som hittils, och om man vill bibehålla glaset, skall man kunna använda alla slags rör, endast deras diameter är konstant för det rum, inom hvilket barometern stiger eller faller. 2:o Emedan man genom förökande af rörets kaliber ökar styrkan och vigten, kau man använda denna vigt såsom rörelse- kraft för ett blyertsstift fästadt vid häfstångsarmen och sålunda låta den uppteckna sina variationer på ett i rörelse försatt pap- per, utan någon svårighet, ty friktions-motståndet kan besegras genom ett öfverskott af den rörande kraften. 3:o Är det klart att man med tillhjelp af häfstänger och utvexlingar kan utan olägenheter och utan skada för den nöd- vändiga noggrannheten Öka observationsskalan; till och med ett 85 vanligt barometerrör af 5 mm diameter, fåstadt vid ett vanligt fi- nare urverk, har åstadkommit ganska stora och fullkomligt -såkra angifningar. Men för noggranna observationer skall begagnan- det af spegel alltid vara att föredragas. 4:o Den nya konstruktionen är oberoende af meniskens form, qvicksilfrets renhet, dess specifika vigt, af temperaturen och tyngdkraftens olikhet vid särskilda latituder, ty alla dessa qvantiteter äga inflytande på qvicksilfrets volum och höjden af den pelare, som man bör mäta för att erhålla dess vigt, och här är vigten omedelbarligen gifven. Om man använder ett jernrör, skall man icke så mycket som med glas hafva att frukta för adhesion af luft och fuktighet, och man skall lätt kunna deri bringa qvicksilfret till kokning utan fara för röret. 5:o Gör man röret af jern, vinner man den fördelen att kunna transportera instrumentet utan risk af dess söndergående, och med lätt uttånkliga konstruktionsförändringar kan man er- hålla ett ganska säkert och tillika portatift instrument för höjd- måtningar. 6:0 Svårigheterna af glasrör hafva ända hittils hindrat förfärdigandet af barometrar med andra vätskor än qvicksilfver; man skall framdeles kunna göra sådana med vatten eller andra fluida, och erfarenheten skall måhända deraf framvisa verkliga fördelar. Den barometer, jag sålunda låtit konstruera, gör sin tjenst ganska bra, och jag har redan märkt, att dess tillkännagifvanden äro snabbare än en vanlig barometers, hvilket såsom det vål är bekant inträffar med de fullkomligaste barometrar. Om man vid dess konstruktion med sorgfällighet förekommer friktionen, kan man erhålla ett noggrant instrument, som modifheradt efter de olika behofven kan göra resande och sjöfarande bättre tjenster än de nuvarande barometrarne eller de bisarra och osäkra ane- roiderna”. Prof. Moberg tillade: Emot de anförda fördelarne torde dock några olågenhe- ter böra tagas i betraktande, hvilka måhända komma att lägga hinder i vägen för dess allmännare begagnande. 1:o Dei mera komplicerade konstruktionen och det större utrymme instrumentet behöfver. 2:0 Svårigheten att utforska om ett ogenomskinligt rör är i öfra ändan kalibreradt med den utmärkta sorgfällighet som för detta ändamål erfordras. 3:o Hvad jernrör specielt böreätkar; torde det blifva svårt att bevara dem för rost, hvaraf denna metall isynnerhev vid be- röring med qvicksilfver så lätt angripes. Emedan nu barome- terns uppgifter äfven bero af rörets vigt, måste derigenom oså- kerheter och origtigheter insmyga sig. 4:o Svårigheten vid jemförande af tvenne barometrars an- gifningar af lufttryckningen; ty dertill erfordras en ytterst nog- grann kännedom af förhållandet emellan barometerrörens kaliber äfvensom den grad af renhet, qvicksilfret i hvardera äger. Det sednare är visserligen äfven vid de vanliga barometrarne fallet, men bör här dock nämnas, emedan Seccehii sitt mom. 4 förkla- rat denne renhet vara en likgiltig sak — hvilket den endast är i afseende å en och samma barometers angifningar. Eller ock måste man känna tvenne korresponderande d. v. s. lika lufttryck- ning angifvande vägningar hos hvardera — något som ej alltid låter göra sig. Dessa olägenheter kunna endast derigenom före- kommas, att belastningen för ett visst barometerstånd jemte den tillökning, som motsvarar en millimeters höjning deri, finnas på sjelfva barometern angilna, hvarigenom en sådan äfven med vanliga barometrar kan jemföras. 5:o Emedan totalvigten åfven genom rörets större eller mindre nedsänkning i qvicksilfret förändras, är det nödvändigt, att kärlet eller qvicksilfret deri kan höjas och sänkas, så att vid 87 hvarje vägning röret lika djupt är neddoppadt. Verkstållandet af denna justering är ganska besvärligt och tidödande. 52. För Societeten äfvensom för dem af våra Landsmän, hvilka åtagit sig att anteckna och till Societeten insända klima- tologiska iakttagelser, torde några notiser om det nit och intresse, som öfverallt ibland Europas naturforskare röjer sig för dylika observaltioners anställande och insamlande, icke vara ovälkomna. Vid Tyska naturforskarenas sammanträde i Wien under September månad förlidet år uppgjorde Sektionen för fysisk geo- grafi ock meteorologi en instruktion för anställande af dylika klimatologiska observationer, hvarom i Z/Jastitut för den 21 Ja- nuari d. å. anföres följande: ”Instruktion för phenologiska observationer. Nyttan af observationer till bestämmande af epokerna för de biologiska fe- nomeneruas hufvudphaser inom vext- och djurriket har varit fö- remål för en grundlig diskussion inom sektionen. På förslag af Fritsch, adjunkt vid meteorologiska central-institutet i WVVien, nedsattes en komité för att fullständigt utreda frågan om sät- tet, hvarpå dessa observationer böra anställas till största gagn för meteorologien, och deuna komité har till följe deraf redigerat en instruktion, hvilkens tryckning blifvit beslutad, för att utdelas ibland dem, som med dylika observationer sysselsätta sig. - Huf- vudinnehållet deraf är i korthet: Fenomen som böra autecknas äro: ningen; 2:o begynnelsen af fruktmognaden, begge fenomenerna hos alla vexter i allmänhet och särskildt hos de ettåriga; 3:0 tiden för såningens början; 4:o början af groddens uppkomst; 5:o första axbildningen, hos sädesslagen; och slutligen 6:0 löfvens första utveckling och början af deras fall hos de trådartade vexterna. — Alla dessa fenomen böra årligen antecknas inom en inskränkt terräng af så likformig fysisk beskaffenhet som möjligt; 1:o den första blom- 88 ändamålet dermed är att efter elt visst antal år kunna bestämma medel- eller normaltiden för de olika vegetationsphaser, de obser- verade vextarterna genomgå. — De zoophenologiska observatio- nerna böra anställas på karakteristiska species af alla klasser och alla familler af djurriket och i synnerhet upptaga tiderna för de- ras första framträdande och deras försvinnande. Den tid, då vissa däggdjur utgå ifrån sin vinterdvala, och den, då de återfal- la deri, böra likaledes antecknas. Hvad insekterna angår, är ti- den för deras sista metamorfos den enda som har någon fenolo- gisk betydelse. — Anteckningar om en ny generations framträ- dande äro i alla djurklasser ganska önskvärde. Ju större antalet af de observerade arterna af organiska väsenden är, desto förr blir det möjligt att komma till fullständiga och intressanta resul- tater. — Meteorologiska ceutral-institutet i VVien inbjuder an- tecknarena att till sig insända deras observationer och erbjuder sig att årligen eller månadtligen publicera desamma samt öfver- sända instruktionen åt dem, hvilka önska att sysselsätta sig med dylika iakttagelser. Ännu några ord om den diskussion, hvilken ägde rum inom komitéen. Hofmann anmärkte att de phenologiska observationerna, sådana de hittils blifvit anställda, äro sinsemellan olika så väl i anseende till methoden som till föremålen för desamma, en så mycket ledsammare omständighet, som observatörernes antal dag- ligen ökas. Det vanliga sträfvandet att få de periodiska vegeta- tionsfenomenerna att sammanfalla med klimatologiska förhållan- den är förhastadt och har till följe deraf ånnu icke frambragt något antagligt resultat. Sjelfva den nu begagnade methoden är felaktig genom sin brist på likformighet och genom det stora antal species, som den omfattar. Det vore, enligt hans tanke, nyttigare att inskränka sig till ett mindre antal vextspecies, hvil- ka allmänt förekomma och äro lätta att observera, samt att al 59 hvarje art observera en enda individ belägeu på en för dess ul- veckliug mest gynuande plats. Heer uttryckte samma tanke, med tillägg att i Schweitz phenologiska observationer anställas på 34 orter, och att det vo- re vigtigt att noga bestämma de tider, då marken blifver fri från käla och snö, äfvensom det djup, till hvilket khälan trängt un- der jordytan. Cohn anmärkte att hufvudåndamålet för i fråga varande observationer är att bestämma medeltiden af vexternas utveckling för flere gifna lokaliteter, ett resultat . som man i sjelfva verket icke kan hoppas att ernå förr än efter en lång följd af år. E. Hampe ansåg att man till föremål för observationer- ne borde välja sådana vextspecies, hos hvilka, hufvudsakliga ut- vecklingen sammanfaller med den tid af året, hvars temperatur mest närmar sig till årliga medeltemperaturen; det vore gagne- ligt framför allt att bestämma de orter, hvarest observationerna en längre tid borde fortsältas. Seudtneer yttrade den åsigt att de phenologiska obser- vationerna provisoriskt borde inskränkas till de orter, der meteo- rologiska observatorier finnas. — Hofmann trodde deremot att de sednare ännu icke ernått den fulländning, att någon gagne- lig jemförelse emellan meteorologiska förhållanden och vege- tationsfenomenerna kunde anställas. | De vextspecies, som af Cohn, Frisch och Hofmann bestämdes såsom bäst passaude till föremål för dylika observatio- ner, äro: Acer platanoides L., Aesculus Hippocastanum 1L., Berberis vulgaris L., Catalpa syringaefolia Sims., Colchicum autumnale I., Convallaria majatis L., Cornus mascula L., Co- rylus Avellana L., Crocus vernus L., Cytisus Laburnum L., Daphne Mezereum L., Fagus sylvatica L., Fraxinus excelsior L., Fritillaria imperialis L., Hepatica triloba, for. coer., Hor- 12 90 deum wvulgare, Leucoium wvernum L., Lilium candidum 1.; Prunus Avium L., Prunus Padus L., Pyrus Malus L., Ribes Grossularia L., Ribes rubrum VL., Robinia pseudacacia L., Sambaucus nigra L., Secale cereale, Sorbus aucuparia L., Sy- ringa vulgaris L., Tilia parviflora Ehrh., Triticum vulgare L. (hibernum), Zitis vinifera L. Vid Kejserl. Vetenskaps-Akademiens i Petersburg sam- manträde den 7 (19) November 1856 framställdes af Vesselow- ski ett med de klimatologiska observationerna nära sammanhän- gande lörslag, hvaraf följande sammandrag finnes publiceradt i nämnde Akademies Bulletin N:o 350 och 351: ”De frågor som sammanhäånga med förhållandena emellan temperaturen och det organiska lifvet hafva i högsta grad ådra- git sig de lärdas uppmärksamhet, och ju mera de särskilda un- dersökningarne i detta ämne mångfaldigas, desto djupare kännes saknaden af strängt noggranna data. Ibland andra omständighe- ter, hvilka försvåra detta slags undersökningar, bör i synnerhet den framhållas, som härrör af den allmänt antagna methoden för observationerna af luftens temperatur; dessa anställas i skuggan, under det att vexterna, som betäcka jorden, äro underkastade in- flytelsen af så väl solstrålarnas omedelbara inverkan som den nattliga utstrålningen. Man kan uppställa den frågan, till hvil- ken grad de slutsatser om förhållandet emellan lufttemperaturen och vegetationen, som hårledas ur meteorologiska observationer anställda i skuggan, närma sig till sanningen. Ibland alla ob- servationer gjorda förmedelst en thermometer med svårtad kula äro de sedan år 1826 i Cheaswick i grannskapet af London an- tecknade och i ”Transactions af the Horticular Society” inför- da ovedersågligen de vigtigaste, och deras betydelse för under- sökningar hörande till vextgeographiens område har tillväckligen 91 blifvit ådagalagd af Dove i tvenne afhandlingar uti ”Abhand- lungen der K Akademie der Wissenschaften zu Berlin” för åren 1844 och 1845. Så vida emedlertid dessa förträffliga observa- tioner lemna en ganska väsendtlig fråga oafgjord, nemligeu den om det gilves konstanta förhållanden eller en viss parallelism emellan lufttemperaturens gång i skuggan och den man skulle funnit vid observationer på en thermometer utsatt för samma inflytanden som vegetationen — föreslår Vesselowski alt, i ändamål att erhålla en tillfredsställande lösning af frågan, hvar- Je timme under loppet af ett eller två år anställa temperatur-ob- servationer förmedelst thermometrar utsatta så väl för solstrålar- nes omedelbara inverkan som för utstrålningen; hvilka äro så mycket lättare verkställbara, som redan tillförene hvarje timme observationer göras på Bergkorpsens meteorologiska observalorier, hvarmed man lätt kunde förena dylika efter den i Cheaswick antagna methoden, åtminstone på de magnetiska observatorierna i S:t Petersburg och Ekatherinenburg. Sedan Kupffer för- klarat sig fullkomligen instämma i detta förslag, anförtrodde klas- sen åt honom, såsom Direktör för Central-observatorium, utfö- randet af de föreslagna observationerna. i 53. Öfver kyrkoherden i Utsjoki A. Andelins vid sam- manträdet den 19 sistl. Januari anmälde Anteckningar i lapp- ska språkets grammatik upplästes följande af professoren Lönn- rot uppsatta utlåtande: I ett språk så litet undersökt, som lappskan ännu är, kan man icke sträcka fordringarne hos dess bearbetare alltför högt. Äfven andra än just filologiska mästerverk böra tacksamt emot- tagas, om de blott anses kunna bidraga till språkets närmare ul- redning. En sådan egenskap kan man "icke frånkänna kyrko- herden Andelins ”Grammatikaliska Anteckningar om Lappska 92 språket”. Ty om ock mot författarens deklinations- och konju- gationsklasser ur filologisk synpunkt är åtskilligt att anmärka, innehåller afhandlingen dock mången för studium af lappska språket välkommen upplysning, som förut varit lika okänd, som Utsjoki-dialektens afvikelser från Norsklappskan i allmänhet hit- tills varit. Bland sådana upplysningar får jag hår nämna: 1:0 Åtskilliga vokalljuds närmare beståmning. 2:0 Åtskilliga för Utsjoki dialekten egna, eller förr ej observe- rade konsonantförvandlingar framför ändelse-tilläggen hos nominer och verber t. ex. suddo, synd, genit. suto, addet, gifva, presens atam. I norrsklappskan skrifves: suddo, gen. suddo, addet, pres. addam. 3:o Qvantitetens iakttagande, som af Stockfleth och af lapp- ska författare i allmänhet blifvit alldeles försummadt. Ge- nom denna iakttagelse åtskiljas t. ex. casus comitativus sing. goadin, jegin, mallasin från locativus plur. goa- diin, jeg in, mallasiin, hvilka begge hos Stockfleth och hans föregångare skrifvits alldeles lika. Afhandlingens innehåll är följande: 1:o Om bokstäfverna, deras uttal, förvexling m. ms. 2:o Substantiverna med 20 paradigmer. 3:o Adjektiverna, deras enstående och samstående form, kom- paration, med åtskilliga paradigmer. 4:o0 Nominernas härledning af andra ord. 5:0 Räkneorden. 5:o Pronominerna och pronominalsuffixerna. 7:0 Verberna med 29 paradigmer och anvisning om deras bruk ej mindre i jakande än nekande form jemte frastisk konjugation. 8:o Härledda verbformer. 9:o Partiklarne. 10:0 Lappsk öfversättning af profeten Joél. peri- 93 11:o Lappsk öfversättning al profeten Amos med undantag af sista kapitlets 14 och 15 vers (hvilka här kunde kom- pletteras). Jag får ytterst tillägga, att jag anser afbandlingen väl vara förtjent att intagas i Vet. Societeteus Akter, dessförinnan (eller vid korrektyret) borde dock åtskilliga inadvertenser i de svenska ordens ortografi äfvensom i interpunktionen rättas. Sammanträdet den 6 April 1857. Säl Pibresor Moberg meddelade följande: Resultater beräknade af vattenhöjds-observationerna i Finland är 1856. Skilnaden i decimaltum emellan de månadtliga medelhöj- derna och den årliga på hvarje observationsort utvisas af följan- de tabell: SS | Junii | Julii | Augusti |Septemb.| Octob. |Novemb.|Decemb. Helsingfors stads hamn | —— I| —— |-— 0,26 | — 0,49 | — 3,46 |— 2,39 | + 6552 D:o lotsplats |— Oy3 | + 4,19 |—0,;02 |—0,003)— 3302 | = 144 | — Porkala d:o — |— 2,82! + 2,65 |— 0,03 | + 1,54 |— 3577 | + 0545 | —— Jungfrusund d:o — IT 2351 |— 2,16 ! FF Oss j— 0323 |— 05341 —— Lypörtö d:0 It dyna | + 2503. | + Oj56 |+ 20 | — 7y81 |— 225) —— Brändö d:o + 3,55 | + 3,35 SN 08 — 2,34 |— 0,84 —— Rönnskärs d:o —— |+ 3,85 | — 1,)07 | t 0j52 1— Bar — Tor | —— Vid jemtörelse af detta års observationer med de under åren 1852—54 anställda finnes att det årliga medeltalet af vattenstån- 94 det nedanom de på hvarje ställe i berg inhuggna märken utgjor- de i fot: 1856 1852 1853 1854 Helsingfors lotsplats Båkholmen 7,735 8,3 8013 7,59 Porkala d:o 8,05 = 9I,259 — By589 = 7,666 Jungfrusunds d:o 3,565 y674 — Yy783 ——-- Lypörtö d:o ; 7,609 — 7,s6n = 7,987 —— Brändö d:o (vid Wasa) 8j55 —— 7y672 7,82 Rönnskärs = d:o (något vestligare) 6,524 —— 6,50 —— och att således vattenståndet vid Finska viken under åren 1852—54 stigit, men 1854—56 fallit, vid Jungfrusund och Lypörtö 1852—53 fallit, men 1853—56 stigit, vid Brändö och Rönn- skär 1853—56 fortfarande fallit, så att skillnaden emellan sist- förflutna årets medelvattenhöjd och den för första observations- året beräknade är i decimaltum, då + betecknar vattenytans höj- ning och — dess sänkning: Helsingfors lotsplats (1852—56) + 3,78 Porkala d:o — (1852—56) + 11,54 Jungfrusunds d:o (1852—56) + Log Lypörtö d:o (1852—56) + 2,52 Brändö d:o (1853—56) — 3,83 Rönnskärs -d:o = (1853—56) — 0,74 Häraf kan visserligen icke någon slutsats i afseende å landets höjning eller sänkning ännu dragas; endast den, att vat- tenhöjden i Östersjön och dess särskilda delar icke alla år är li- ka, ens i medeltal, torde derur otvunget framgå. Men fastän dessa observationer, till följe af de olika tider på åren de bör- jats och slutats, icke äro med hvarandra fullt jemförlige, samt i anseende till möjliga rubbningar af instrumenterna, icke ens fullt pålitlige, har jag dock ansett denna öfversigt af de hittills begag- nade instrumenternas angifningar icke sakna intresse. Lätt torde deraf åtminstone inses, att medelvattenhöjden icke ur ett eller 95 par års observationer kan bestämmas för att vid beräkningar af landets höjning eller sänkning med säkerhet begagnas. 35. Statsrådet Nordmanun anmälde en i Akterna ingå- ende beskrifning af en så väl med Fuligula mollissima som F. spectabilis nåra beslägtad Eider-art ifrån de Rysk-Amerikan- ska besittningarne. 56. Kanslirådet Rein inlemnade på historisk filologiska Sek- tionens vägnar elt förslag till formulär för statistiska uppgifters in- samlande, hvilket till instundande höst skulle blifva hvilande. 57. Öfver ett af lic. Nordenskiöld inlemnadt Försök till en theoretisk beräkning af sammansatta ämnens specifika vigter afgaf professor Moberg å fysisk-matematiska sektionens vägnar följande utlåtande: Det ämne Licentiaten Nordenskiöld företagit till behand- ling har under de tvenne sistförflutna decennierna utgjort före- mål för ganska många forskares uppmärksamhet och bearbetning. Då i naturforskningen för nårvarande den grundsats gäller, att hvarje naturkrafts beskaffenhet endast genom en noggrann utred- ning af dess verkningar kan bestämmas, så måste studium af de fysiska förändringar, hvilka genom en kemisk förening emellan tvenne eller flere enkla ämnen hos dessa förorsakas, vara af sär- deles vigt och betydelse för kännedom af den kemiska förenings- kraften. Ibland dessa förändringar är täthetens eller den specifika vigtens ganska lätt i ögonen fallande. Betecknas en kropps massa " med sn, dess volum med », dess specifika vigt med s, så är, såsom be- kant, » =sv eller s ==, och detta förhållande måste gålla äfven om de minsta partiklar, molekyler, atomer, eqvivalenter eller huru de benämnas. Hos en sådan är nu sn hvad man kallar atomvigt eller eqvi- 96 valentvigt, v atom-volum, eqvivalent-volum eller specifik volum. I ett sammansatt ämne är vigten af en alom lika med summan af beståndsdelarnes atomers vigter, eller om den sammansatta ato- mens vigt betecknas med M, så är M - m, -F m,, t m,,, + etc. Nu är också hos detta ämne M = S 7 eller Ss=F och tydligt är att denna specifika vigtlätt skulle kunna beräknas, då antalet och vigten al dess beståndsdelars atomer äro bekanta äfvensom des- sas specifika vigt, i fall summan af beståndsdelarnes volumer vore lika med volumen af deras förening d. v. s. 7 =v, + v,, + um + etc. emedan man då hade S ia Kp frn NL GEE: v, tv,, + v,,, + ec. såsom äfven fallet är vid sammanblandningar af särskilde ämnen. Men alldenstund man empiriskt funnit att en sålunda beräknad specifik vigt för kemiska föreningar ej är lika med den verkliga, utan vanligtvis mindre än denna, så sluter man deraf att mo- lekylerne vid föreningen förminskat sin volum eller sammandra- git sig. I afseende å denna volumförändring kunna nu olika åsigter framträda och hafva äfven gjort det. Fördelas densam- ma proportionelt på alla beståndsdelarne, erhålles icke något theoretiskt resultat. Antages åter sammandragningen vara be- stämd och oföränderlig hos hvarje ämne, finner man snart att en sådan hypothes icke äger någon praktisk användbarhet. Således måste vid! särskilda fall äfven särskilda molekylarvolumsförän- dringar bestämmas, och frågan blifver om någon klassifikation af desamma låter uppställa sig, om någon allmänt gällande förändring eger rum och derjemte speciella, eller endast de sednare och hvaraf dessa bero, om andra omständigheter, såsom aggregationsform, kristallform, specifikt värme o. s. v. dervid äga inflytande. Här- om hafva åsigterna varit delade och mycket har i denna väg blifvit försökt och omtvistadt. Licentiaten Nordenskiöld har vid försök till lösning af denna fråga utgått ifrån det förhållande, som äger rum emellan de tvenne så kallade molekylar-krafterna, 97 den tilldragande och den frånstötande. Antages den förre vara densamma som molekylens atomvigt och betecknas med sm, och den sednare med e,- så äro verknuingarne på afståndet r af at- . . av ce traktionskraften = & samt af repulsionskraften = 7 och totalver- kan & = = == 5: På ett visst större eller mindre afstånd blifver £=0, d. v. s. molekylen hvarken attraherar eller repellerar. I " '” om c SVE 2 = : denna händelse är 3 = = eller m = — och således c = mr Zn 3 eller, då man kan betrakta r = Y,, c= mM Y, = m Nm . För en X ön molekyl af det sammansatta ämnet är likaså C= MYT = Vidare har författaren funnit e€ [0 c m [6] g NN + a + mee AA l äl d 4 bre a / 5 13 TR SEN + etc. och således då == Er eg sam To 3, m, + m,, + m,,, + etc. M m m,, m,,, Se Ae =? EST a Ear stor eller ERE vs. AT är AL RES ”"”t Enligt denna prisa och sedan för hvarje enkelt ämne särskildt qvantiteten 7 blifvit beräknad, har författaren uträk- nat S eller de specifika vigterna för en stor mångd föreningar, såsom oxider, syror, salter, mineralier och organiska ämnen, hvil- ka nästan alla ganska nära och de flesta fullkomligt öfverens- stämma med de genom de nyaste och tillförlitligaste direkta väg- ningar funna. Likväl nödgas man äfven med denna formel i ganska många enskilda fall antaga en förändring af beståndsde- larnes specifika vigter och multiplicera desamma med 2 eller 3, någongång med + eller $, men genom sammanställning af de så- lunda analoga föreningarne har förf. lemnat af desamma en all- mån Ööfversigt, hvarur vigtiga slutsatser äfven i detta hänseende kunna dragas. 13 98 Emedan en fråga af denna beskaffenhet alltid måste vin- na på behandling ur flere olika synpunkter, och författarens anta- ganden fördelaktigt utmärka sig genom enkelhet och allmänna- re tillämplighet samt lemna särdeles tillfredsställande resultater, tillstyrkes med nöje afhandlingens införande i Societetens Akter. 58. Den af samme Förf. inlemnade Undersökning om några vid Nischni-Tagil förekommande kopparfosfater, hvari adagalägges att de under namnen ehlit, fosforochalcit, libethenit, tagilit åtskilda mineralierna kunna sammanföres under tvenne species -— ehlit och libethenit — hade äfven blifvit granskad och be- funnits ega det vetenskapliga värde, att intet hinder kunde möta dess införande i Societetens Akter. 99 Årssammantriidet den 29 April 18537. 59. funder Vetenskaps-Societeten firade sin nittonde årsdag på vanligt sätt i Universitetets solennitetssal. Sammautrådet ÖpPp- nades af ordföranden, professoren Moberg, hvarefter societetens sekreterare professoren Arppe uppläste årsberättelsen, ett före- drag hölls af professoren Moberg om de ifrån år A750 till år 1850 i Finland gjorda naturalhistoriska daganteckningar och deras betydelse i klimatologiskt hänseende, samt al statsrådet Törnroth ett minnestal öfver societetens den 14 April 1856 med döden afgångne ledamot, professoren Immanuel Ilmoni. Årsberättelsen lydde sålunda: Den redogörelse för finska Vetenskaps-societetens verksam- het jag i dag bör afgifva, omfattar ett tidskifte, som societeten har skäl att i mer än ett hänseende räkna till de tyckligare, hon genomlefvat. Ty det har under det sednast tillryggalagda året varit societeten förunnadt att icke allenast i fredens och den allmänna trefnadens lugn ostörd få arbeta för sina vigtiga syften, utan hennes materiela och intellektuela krafter hafva derunder äf- ven haft att glädja sig åt en tillvext, som på hela hennes verk- samhet måste komma att utöfva ett välgörande inflytande. Det är med en känsla af den lifligaste underdåniga tack- samhet societeten emoltagit ett förnyadt vedermäle af det nådiga hägn, hvarmed en huld monark omfattar vetenskapernas och den sanna bilduingens sak. Hans Kejserliga Majestät har nemligen under den 22 December 1856 på societeteus derom i underdånighet gjorda ansökning i Nåder funnit godt förunna societeten ett årligt an- 100 slag af 700 Rubel Silfver alt af finska statsmedlen tillsvidare ut- gå utöfver de 423 Rub. 60 kop. om året, som societeten alltse- dan år 1839 uppbär och i stället för de 570 Rubel, hvilka år 1843 allernådigst beviljade uppå tio års tid, efter 1853 års ut- gång ej vidare kommit societeten tillgodo, hvarjemte Hans Kej- serliga Majestät täckts tillägga societeten en summa af 1,296 Ru- bel 87 kop. för att användas till betåckande af den skuld socie- teten genom utgifvande af dess sednaste skrifter sig åsamkat. Ehuru societeten sålunda ser sin ekonomiska ställning tryg- gad åtminstone för den närmaste framtiden och till och med en möjlighet för sig öppnad att utsträcka sin verksamhet utöfver de gränser, inom hvilka hon hittills nödgats hålla sig, må det dock tillåtas mig anmärka, att de krafter, som inom societeten äro verk- samma, icke ensamt af anslag och donationer hållas vid Hf; det barid, som sammanhåller finska vetenskapssocieteten, ligger i ge- mensamma, oegennyttiga ansträngningar för bildningens framsteg i vårt aMlägsna land, hennes önskan att kunna hembära en om ock ringa skärf på vetenskapens altare den enda driffjeder till so- cietetens verksamhet. Hvem ville väl påstå, att den stränga ve- tenskapen, i hvars tjenst societeten arbetar, icke har samma rått att vara till, samma anspråk på allmänt erkännande, som civilisa- tion och själsodling öfverhufvud; fastån endast några få egna sig åt hennes tjenst, är hon dock roten och grunden till det, som alla skatta högst — positiva kunskaper och en sann bildning. Men just emedan den stränga vetenskapen är inskränkt till ett ringa antal adepter och hennes ändamål dock är högt och af allmän betydelse, är samverkan i vetenskapliga sträfvanden li- ka nödvändig, som i hvilka andra företag som helst, och associa- tioner emellau Vetenskapsidkare af icke ringare betydelse än de industriella föreningar, hvilka, särdeles i våra dagar, genom sam- manhopande af stora materiela tillgångar från olika delar af verl- den arbeta på att gifva hela samhällslifvet ett förändradt utseende. 101 Dylika vetenskapliga föreningar, omfattande alla vetandets grenar och råknande sina medlemmar i alla länder, kunna frambringa resultater, vigtiga för vetenskapen, glädjaude för det land derifrån de utgått och tillfredsstållande i främsta rummet för dem, som medverkat att framhålla desamma. Men en association för ett ideelt ändamål är som en or- ganism: om denna ock i sig sluter alla vilkor för ett kraftfullt lif, så måste detta lif dock aftyna, derest ej en obehindrad vexel- verkan med den yttre naturens ljus får ega rum; flytta en fro- dig vext i ett källarhvalf och det skall ej dröja länge innan de friska bladen få ett vissnadt utseende och de kraftiga grenarna förlamade falla tillsamman; utestång ett vetenskapligt samfund ifrån beröriug med den öfriga verldenus ljus och det är med det- samma beröfvadt sitt vigtigaste lifselement. För alla vetenskapli- ga sträfvanden är denna fara större i vårt land ån annorstädes: redan landets aflägsna läge i förening med bristfälliga kommu- nikationsmedel försvårar hvarje lifligare beröring med utlandet och bidraga att underhålla den isolering, som hvarje veteuska- pens vän beklagar och dess idkare så lifligt önska att engång måtte upphöra. Så mycket angelägnare är det derföre för en finsk veten- skaplig förening att, afstångd såsom hon är från allt lifvande in- flytande utifrån, åtminstone inom eget land, oberoende af all trångbröstad skråanda, i sin krets upptaga de intellektuela krafter, hvilka i ett eller annat afseende kunna verka för hennes ändamål. Ledd af denna åsigt har också vetenskapssocieteten under årets lopp icke blott invalt flere nya medlemmar äu under nå- got föregående år, utan hon har äfven med hänseende dertill, att historiskt-filologiska sektion redan en längre tid varit fulltalig och dithörande vetenskaper räknade flere förtjenstfulla idkare utom societeten, selt sig föranlåten au öka ledamöternas antal i nämn- da sektion, hvarigenom denna kommer att åga ett större antal 102 medlemmar än de tvenne andra sektionerna, till dess det kan blif- va skål att med dessas personal vidtaga en dylik förändring. Till följe af denna åtgärd har societeten medelst anstäldt val den 3 November sistl. år kunnat till ordinarie ledamöter i dess histo- risk-filologiska sektion utse Professorerne vid Kejserliga Alexan- ders Universitetet Matthias Akiander, Doktor Edvard Jo- nas Wilhelm af Brunér, Doktor Johan Jakob Weil- helm Lagus samt Magister Johan Wilhelm Snellman, hvarutom societeten för att besätta en del af de många rum, hvilka inom de andra sektionerna redan länge varit lediga, under den 6 innevaraude April till Ledamöter i naturalhistoriska sek- tion inkallat Professoren vid Kejserl. Alex. Universitetet. Doktor Knut Felixvon Willebrand och Teckningsläraren vid nämn- de Universitet Ingeniören Magnus von Wright, samt till Ledamot i fysisk-mathematiska sektion Konduktören vid Bergs- staten i landet Henrik Johan Holmberg. Van som societeten blifvit att nästan årligen genom dö- den förlora någon af sina ledamöter, kan hon för denna gång äfven räkna det för en lycka att ej hafva gjort någon annan för- lust, än den, som tillskyndats henne genom en ledamots bort- gång, hvilken redan långt förut öfvergifvit vetenskapen och upp- hört att deltaga i societetens förhandlingar. Professor emeritus Johan Magnus af Tengström, som sedan den 19 Novem- ber 1838 tillhörde vetenskapssocieteten, och var ”såsom allmänt känd för Fiulands störste botanist”, en af dess först invalda le- damöter, afsomnade i Helsingfors den 20 November 1856. Äf- ven han var en ibland dem, på hvilka den finska naturforsknin- gen riktat förhoppningsfulla blickar; botaniken isynnerhet tyck- tes vid det finska Universitetet med honom komma alt gå en gladare framtid till möte och erhålla det lif, hon egde under Lin- nés lärjunge Kalm och något sednare under Hellenius. Men ett oblidt öde har intill denna stund hvilat öfver blommornas ve- 103 tenskap vid den finska högskolan; den ene efter den andra af de män, som derstädes egnat, sig åt florans studium, hafva för- svunnit utan att qvarlemna någonting annat än minnet af svik- na förhoppningar och anledning till betraktelser, huru utmärkta anlag gå förlorade. Det vore alltför nedslående att här anställa dessa betraktelser; i stället må några data, angifvande de vigtiga- ste momenter af professoren at Tengströms lefnad, hår få en plats. Han föddes den 5 Dec. 1793 i Åbo; Fadren dåvarande theol. professoren, sedermera biskopen öfver Åbo stift samt slut- ligen erkebiskopen i Finland Jakob Tengström; Modren An- na Christina Caloander. Stud. i Åbo 1810. Fil. kand. 1815; prom. fil. doktor och art. lib. magister den 13 Okt. s. å. dervid han innehade andra hedersrummet. Docent i naturalhistorien den 11 Sept. 1816. Med.kandidat 1816 och medilic. 1817. Företog en vetenskaplig resa s. å. i Aug. till Sverige, Danmark, Tysk- land, Frankrike och Schweitz och återvände i Dec. 1819. Med. dokt. 1817; Inspektor Musei 1818; bestridde föreläsningarna i naturalhistorien höstterminen 1824 och vårterm. 1825, höstt. 1840 —h.t. 18414. Hugnad med professors namn, heder och värdig- het den 3 Febr. 1826. Utnämnd till professor i naturalhistorien den 5 Jan. 1842. Erhöll utmärkelsetecknet för 20 års oförvite- lig tjenst den 11 Febr. 1839 samt afsked från tjensten den 16 Febr. 1847. i Professoren af Tengström utgaf för docentur ett spe- cimen de Geo, periculum botanicum, P. 1.; för medicinedoktors grad: Commentationum in Aötii Medici Anecdota sp. 1 sistens Libri IX Cap. XLI Ior Aoxzoaowwv; för profession: De fructus in phanerophytis evolutione; 1841. — 1826 den 3 Okt. höll han på Akademiens vägnar ett svenskt tal i anledning af Deras Kejs. Majestäters Nikolai den förstes och Alexandra Feo- dorownas högtidliga kröning, hvilket äfven blef tryckt. Dess- FER 4 ex va DA 104 utom har han offentliggjort åtskilliga smärre poemer och pros. uppsatser i Aura 1817, Leipz. Litt. Zeitung 1822 och i några af landets tidningar. V eteuskapssocietetens Embetsmän hafva sålunda blifvit om- bytte, att vice Ordföranden Professoren Moberg omedelbart ef- ter sednaste årssammanträde tillträdde Ordförandeskapet, hvaref- ter Arkiatern, numera Statsrådet Törnroth till vice Ordföran- de utsågs. Till de vetenskapliga arbeten, hvilkas utgifvande socielte- ten hittills besörjt, har hon fogat en ny samling, hvars titel: Bi- drag till Finlands naturkännedom, etnografi och statistik au- tyder arten af det för denna samling tillämnade innehåll. Socie- teten, som redan länge bekostat utgifvandet af Sällskapets pro fauna et flora fennica förhandlingar, har ansett sig med samma skål kunna vända sin uppmärksamhet äfven till andra fosterländ- ska kunskapsämnen och i närmaste samband med nämnda för- handlingar offentliggöra en serie af vettenskapliga bearbetningar i landets statistik, etnografi, geografi, geognosi, mineralogi, bota- nik och zoologi; och är det att hoppas, att denna samling ej blott skall bära vittnesbörd om vetenskapssocietetens omsorg om den vetenskapliga utredningen af fosterländska förhållanden, utan att densamma i förening med Societetens Akter och Sällskapets pro fauna et flora fennica förhandlingar skall komma att lemna en temligen trogen bild af den vetenskapliga verksamheten i lan- det inom ifrågavarande riktning. Ty det torde väl dröja länge ännu innan vetenskapliga arbeten hos oss kunna påråkna andra förläggare, än lärda samfund, hvilka ega att använda medel, dem en upplyst styrelse auslagit eller en storsinnad patriotisny sam- manskjutit för sådant åndamål. Af nämnde ”Bidrag”, hvilka tryckas i oktavformat, utkommer dessa dagar det första häftet, in- nehållande en mineralgeografi öfver Finland, på tyska språket, med titel Mineralogischer IKegweiser durch Finnland bearbe- 103 tad af Hr H. J. Holmberg. Andra häftet, som begynner med Anteckningar öfver Kuopiotraktens fogelfauna af Hr Julius von Wright och kommer att innehålla några andra uppsatser al zoologiskt innehåll, är äfvenledes under pressen, men torde ännu icke i vär kunna utkomma. | Vetenskapssocieteten, öfvertygad om den stora vigt tillför- litliga statistiska uppgifter måste ega vid bedömandet af ett folks ekonomiska ställning och graden al dess andliga utveckling, har velat göra åtminstone ett försök att dels genom lokalmyndighe- ternas medverkan dels genom för saken intresserade enskilda per- soners biträde hopsamla ett malerial, som kunde tjena till kom- plettering och kontrollering af de statistiska data om landet, som redan förefinnas. För detta ändamål ämnar societeten utdela for- mulärer till statistiska tabeller, hvari företrädesvis uppgifter ur jordbruks-statistikens område skulle inflyta. Inseende de svårig- heter, hvarmed utförandet af denna plan är förenadt, gör sig so- cieteten i detta afseende inga större förhoppningar, än att, i hän- delse det ej skulle lyckas henne att blifva dessa svårigheter öf- vermäktig, denna angelägenhet då målte upptagas på ett annat håll, som eger att förfoga om större och verksammare hjelpme- del, än dem societeten kan aulita. Tryckningen af Societetens Akter har under vinterns lopp med den framgång fortskridit, alt i sommar ett häfte om 30—35 ark torde kunna utkomma. De i detsamma redan tryckta eller under tryckning varande afhandlingar äro följande: Bidrag ull Finlands mineralogi af A. E. Nordenskiöld; Jemförande anatomisk beskrifning af cerebralnerverna hos Raja clavata af E. J. Bonsdorff; Undersökning, huruvida användandet af läkemedel, likti- digt med vattenkuren, kan anses rationelt, af densamme; 14 106 Physiologiska anmärkningar öfver den rationella vattenku- rens. inflytande på den syphilitiska sjukdomen, al densamme; Försök till en theoretisk beräkning af sammansatta äm- nens egentliga vigter, af A. E. Nordenskiöld; Om några vid Nischni-tagil förekommande kopparfosfater, af densamme; samt Anteckningar i lappska språkets grammatik af A. An- delin (Kyrkoherde i Utsjoki); hvarutom för detta häfte är att påräkna en afhandling, med titel: Försök att med geometriens tillhjelp upplysa theorien om Exponentialer och Logarithmer af Kanslirådet af Schultén, samt en samling Analyser af Finska mineralier af undertecknad. Vidare kommer Societeten att i sommar utgifva öfversig- ten af dess förhandlingar under nu tilländagående redogörelseår samt slutligen äfven det tredje häftet af Notiserna ur sällskapets pro fauna et flora fennica förhandlingar, hvaraf tryckningen på- börjades redan år 18559. Som erfarenheten visat, att den trög- het, hvarmed afhandlingar till denna samling inflyta, till en god del förorsakas af det opassande qvartformat, hvari densamma ut- gifvits, har Societeten, efter träffad öfverenskommelse med Säll- skapet pro fauna et flora fennica, beslutit dess utgifvande i ok- tavformat, och ställa dessa ”Notiser” i närmaste samband med de nyss omtalade ”Bidragen.” Det nu utkommande häftet innehåller: Flora fagervikiensis eller öfversigt af de vid och omkring Fagervik vexande Cotyledoneer och Filices af Friherre Edv. Vict. Eugene Hisinger; Lafvegetationen uti Savolaks af A. Edvin Nylander; Ålands Lafvegetation, af densamme; samt Naturalhistoriska Daganteckuingar gjorda i Finland åren 1750--1845, sammauställda al A. Moberg, genom hvilket sist- nämnda arbete en inledning blifvit gjord till bearbetning af det 107 rikhaltiga material för Finlands klimatologi, societeten genom landsmåns biträde hopsamlat. Afven under sistlidet år har detta material på vanligt sålt blifvit förökadt, i det societeten haft fägnaden emottaga barome- ter- och termometer-observationer för år 1856 af Borgmästaren Cederman i Torneå, Prosten Dahlströ mi Wiitasaari, Apo- thekaren 'Malm gren i Kajana, Direktor Pip pingsköld å Mu- stiala, Apothekaren Relander i Sordavala, Prosten Sadelin i Hammarland och Apothekaren Westerlund i Uleåborg, samt klimatologiska iakttagelser enligt det af societeten utfärdade for- mulär, såsom följande öfversigt utvisar: Observatious-orten. = | 1 2 2 | Socken Observatorns namn. MS > Län. eller FE | Stad. Zz | SEN ne 2 3 AA Rn gng. ne 2 Og nn en a 2 EVER LS | Nylands. Ekenäs Elfving, J. F., Provincial-Läkare. 1856. i Helsinge Laxström, J., Lotsålderman, uy i Karis Strandberg, C. H., Kontraktsprost. dd Mörskom Granholm, J., vice Pastor. = Tenala Petterson, H., Lotsöfverålderman. 25 Pojo Modeen, H., Kandidat. - Åbo och Bjeruo Smedberg, J., vice Pastor. NS Björneborgs, Eura Homén, G. W., Prost. 5 med Aland. Föglö Lundenius, A. M., vice Pastor. eg | Hamberg, A., Klockare. 5 | Hammarland | Sadelin, P. U. F., Kontraktsprost. 1856 | Jomala Hummelin, J. V., Kapellan. ed Kimito Erikson, Lotsålderman. 6 | Kisko Laurell, E. J., Prost i Lemland Erikson, J., Kyrkoherde. NS | Nådendal Bredenberg, G., Löjtnant. ;s | Piikkis Mexmontan, J. J., Possessionat. ka I Raumo Lundell, J;, Possessionat. I | Tammerfors Idman, N. J. W., Stads-Läkare. / Lundahl, C., Med. dokt. 1853 Tyrvis Gallen, P. W., Kronolänsman, 1856 108 Töfsala Stackelberg, E., Frih. | 11856 Ulfsby Laurell, G. N., Possessionat | hö | Tavastehus. | Orihvesi Ahonius, J., Kyrkoherde. I 5 Tammela Bousdorff, E. N., vice Pastor. | 3) | Wiborgs. Taipalsaari Wenell, A. J., Prost. | 1 | Kuopio. Kiides Hartman, E., Kommissionslaudtm. | Fe 5 Kuopio Karsten, C., Gymnasist. | 1856 Nurmis Brofeldt, Kapellan. | Så Lundrenius, A. C. G., Provincial-Läkare, »” 'Tohmajärvi Riigonen, S., Bruksbokhållare. | 3 Wasa. Jakobstad Conuradi, F. E., Direktor f. tekn. SSA »” Keuru Lindegren, P. H., Kapellan. | 59 | Wiitasaari Dahlström, C. M., Pastorsadjunkt, H ES Sarijärvi Hertzew, W. C., Kronolänsman. 1855 Jyväskylä Schildt, W. S., Provincial-Läkare. 1856 Brahestad Ehrström, C., Provincial-Läkare. i Wichman, J. W., Apothekare. ” Haapajärvi Warén, J., Kapellan. rs Uleåborgs Hyryusalmi Lövenmark, G., vice Pastor. + och Karlö Saxbäck, G. A., Prost. 1855 RSS eten Fellman, N., Nådårspredikant. EE Uleåborg Westerlund, E., Apothekare. 1856 Utsjoki Andelin, A., Kyrkoherde. 3 Borg, E W., vice Pastor. 6$ Dessutom har societeten från åtskilliga orter fått emottaga termometerobservationer, bland hvilka i första rummet böra näm- nas de af Titulärrådet A. Björkman i Fredrikshamn anställda, omfattande tiden från 1844 tll och med förra hälften af: 1856; samt för sistnämnda år af Prosten Wenell i Taipalsaari och v. Pastor Lundenius i Kökar; samma slags observationer jem- te andra meteorologiska anteckningar till det mesta enligt äldre” formulärer hafva blifvit inlemnade af Fil. Mag. G. A. af Hällström anställda från sednare hälften af 1855 till utgången af år 1856 i Wichtis socken; af D:r Erosterus i Kalajoki omfattande åren 1818—1533 och anmärkningsvärda derigenom, att äfven mneder- 109 börden blifvit genom mätning bestämd; dylika anteckningar gjor- da i Enare 1842 af vice Pastor Durechman; af Kyrkoherden A. Anudelin i Utsjoki, för år 1856; af Prosten Pfaler i Muo- nionniska för 1855, af Kronolänsman T. Ekroos i Sodankylä för åren 1852—1856. Societeten har äfven varit i tillfälle att åtminstone till en del realisera en länge hyst önskan, att något föröka stationerna för barometer- och termometerobservationerna; hon har nemligen hos Mekanikus Wetzer härstädes låtit förfärdiga tvenne styc- ken barometrar och ett större antal termometrar, hvilkas försånd- ning blott till följe af oförutsedda hinder ännu icke kunnat verkställas. Äfven vattenhöjdsobservationerna vid finska och bottniska vikarna hafva genom Öfverstelöjtnant Stjernereutz' intresse för saken åter blifvit verkställda på samma punkter som före kriget, hvarutom en observationsplats vid Helsingfors hamn tillkommit. Då mätningarna vid sistnämnda station jemförda med liktidiga barometer-observationer bekräfta den redan för 100 år sedan gjorda iakttagelsen, att högt barometerstånd och lågt vattenstånd med en i ögonen fallande regelbundenhet åtföljas, och man, ut- om på flere andra ställen, äfven på södra kusten af finska viken iakttagit samma förhållande, ligger i dessa ännu ej tllfyllest för- klarade företeelser en uppmaning att fortsätta och till flera punk- ter om möjligt utsträcka dessa observationer, för att komma feno- menets orsak på spåren, hvilken måhända såsom framl. Professor Hällström sökte ådagalägga, bör sökas i de samtidigt herrskan- de vindarnes riktning och styrka. Beträffande societetens vetenskapliga verksamhet i öfrigt, hör jag anföra, att societeten under årets lopp sammanträdt nio gånger, derunder hon fått emottaga 58 vetenskapliga kommuni- kationer af större och mindre omfång. Då en del af dessa re- dan i det föregående blifvit omnåmnd, och en närmare relation 110 af andra kommer att ingå i den snart utkommande öfversigten, är det ej nödigt att vidare uppehålla sig vid desamma. De vetenskapliga relationerna med in- och utländska veten- skapliga samfund har societeten underhållit och efter lörmåga sökt utvidga. Hon har under årets lopp öppnat utbyte af vetenskap- liga skrifter med Mineralogiska sällskapet i S:t Petersburg, Na- turforskaresällskapet i Dorpat, k. k. Karolinska Leopoldinska aka- demien i Breslau, Naturforskareföreningen i Rheuländerna och Westphalen (i Bonn), Literary aud Philosophicale Society of Manchester, hvarutom societeten har förhoppning att träda i när- mare relation med Vetenskapsakademien i Brässel. Societeten har försändt sina skrifter till inalles 47 utländska vetenskapliga säll- skaper och offentliga biblioteker och fått emottaga föräringar från 26 lärda samfund. A. E. ARPPE. 60. Professor Bonsdorff höll ett föredrag om det infly- tande, som nervus vagus utöfvar på respiration, dervid han omtalade de nyaste experimenter, hvilka för utredande af detta ämne blifvit anställda. De i det föregående under N:o 48 och 60 omnämnda, af Professoren Bonsdorff hållna föredrag meddelas här in extenso: i Då ryggmärgens finare byggnad och förhållande, såsom ursprung för de nerver, som derifrån utgå1i peripherisk rigtning, varit föremål för flere utmärkte forskares speciella undersöknin- gar, utan att desamma lyckats finna en mnöjagtig anatomisk för- klaring af flere phaenomener vid nervernas verksamhet, och i sednare tiden ryggmärgens byggnad utgjort föremål för Profes- 111 sorerne Schröder v. der Kolcks i Utrecht och Bidders i Dorpat speciella undersökningar, torde det icke sakna intresse att med- dela resultatet af Schröder v. der Kolcks utmärkte afhandling: Anatomisch phystiologisceh onderzock over het fijnere zamen- stel en de werking van het ruggemerg, utgifven af kongliga Vetenskaps-akademien i Amsterdam år 1854. Svårigheten vid undersökningen af ryggmärgens finare byggnad beror i synnerhet på konsten att erhålla en tillräckligt tunn och härigenom genomskinlig lamell af ryggmärgen, hvilken utan att delarnes inbördes sammanhang störes, kan undersökas med tillhjelp af mikroscopet. Den olika method, som särskilde forskare i detta afseende begagnat, år troligen en af orsakerne till de från hvarandra afvikande resultater, som vunnits. Schrö- der v.d. Kolck har vid sin undersökning användt en af honom uppfunnen method, som består deri, att han förfärdigar skifvor af i spiritus vini förhårdnade mindre stycken af ryggmärgen, sköljer dem försigtigt med destilleradt vatten och tillägger derpå par droppar afen concentrerad lösning af chlorealcium, hvarefter han låter preparatet ligga. Efter 8 eller 10 dagar blir preparatet genomskinligt, så att nu alla de beståndsdelar, som constituera det- samma, kunna i mikroskopet urskiljas. Bidder har deremot i 2 under hans ledning utgifna utmärkte afhandlingar: Ovdsjan- nikov disquisitiones microscopice de medulle spinalis textura, inprimis in piscibus factitate Dorpat 1854 och Kupffer de medulloe spinalis textura in ranis, ratione inprimis habita in- dolis substantie cinerecw tryckt i Dorpat s. å., begagnat den af Hannover förut införda methoden, att förhårdna delar af rygg- märgen genom dess bevarande i en lösning af Chromsyra, der- vid tiden, som erfordras för vinnande af detta ändamål och beror af ryggmärgens tjocklek, varierar från 2 till 8 veckar. Sedan ganglie-celler och nervrör blifvit observerade så- som nerysubstansens elementer, af hvilka de förra företrädesvis 112 förekomma i den gråa substansen och de sednare i den hvita eller märgsubstansen, har undersökningen af uervväluadens finare byggnad egentligen varit rigtad mot utredningen al förhållandet emellan nervcellerne och rören, i hvilket afseende Hannover, hvilken undersökte hjernan och ryggmärgen, öfvertygade sig derom, alt de af Ehrenberg i dessa delar upptäckte nervrören taga sitt ursprung från ganglieceller i den grå substansen. Beträffan- de ryggmärgsrören anmärker han, att de sänka sig perpendicu- lärt nedåt och sedermera böja sig om under en trubbig vinkel för att öfvergå i spinaluervrötterne så att hjeru- och nervrören omedelbart med hvarandra sammahänga. För öfrigt har han icke kunnat se, att hjernrörens fortsättning i ryggmärgen skulle ta- git sitt ursprung ur gangliecellerne derstådes. Stilling och Wallach”) trodde sig efter sina först anställde undersöknin- gar böra antaga, att nervernes rötter förlöpa på tvenne emellan ryggmärgens hvita och grå substans och att de främre rötterne i midten af ryggmärgen korsade sig med de bakre rötterne från motsatta sidan. Viljan skulle hufvudsakligen våckas gemom den grå substansen ""). Dessa forskare förväxlade likväl ganglieceller med utvidgade blodkärl. I en sednare afbandling beskrifver Stilling de multipolåra cellerne ganska väl, men har icke kunnat framställa sammanhanget mellan dessa och nervrötterne, ehuru han förmodar att de stå till hvaraudra i ett närmare lörhål- lande. En annan väg beträddes af V olk mann ”""), för att be- visa, all nervrören ifrån ryggmärgen icke omedelbart kunde för- löpa till hjernan, emedan i detta fall den öfversta delen af rygg- märgen måste innehålla alla de rör, som såsom nerver försprida sig i kroppen under detta ställe af ryggmärgen och denna del +) Ueber die Texten des Ritchenmaches 1842 p. 27. 2) Ueber die Texten der medulla oblongata Eslay 1843. ++) Nerven-Physiologie i Wagners Wörterbuch d. Physiologie, 113 således innehafva den tjocklek, att den vore motsvarande alla ner- verne tillsammans, hvilket icke är fallet, såsom han fann vid un- dersökningen al ryggmärgen hos brotalus mutus, hvarest han räkna- de 221 nervpar, hvilkas tjocklek tillsammans mer än 11 gångor öfverträffade ryggmärgens tjocklek i närheten af den 2:dra cer- vicalnerven. Häraf drog han den slutsats, att nervrötterne taga sitt ursprung från ryggmärgen och icke förlöpa omedelbart genom ryggmärgen till hjernan. Ganska sinnrikt drog han häraf den slutsats, att hvarje retning måste frambringa en summa af än- damålsenliga rörelser (coordinerade rörelser) och ansäg det icke något tvilvel underkastadt, att ett enkelt hjernrör, som tränger till insertionspunkten för, till et system hörande, motoriska ner- ver kan framkalla sådana coordinerade rörelser, utan att han hade sett de från gangliecellerne utlöpande rören och deras förening med nervrötterne och öfriga nervrör i ryggmärgen. För förkla- ringen häraf antog han en tvärledning i ryggmärgen. BR. VV ag- ner kom ett steg längre då han undersökte de multipolära gang- liecellerne och deras utlöpande rör hos den electriska Rockan, och då han fann en stor öfverenståmmelse mellan dessa rör och nervrören, förmodade han ett direct sammanhang mellan desam- ma, ehuru han icke lyckades varseblifva något sådant. Andra forskare sökte att försvara den gamla låran om alla neryrörs ursprung ur 'hjernan. Ehuru Budge vid under- sökningen af de bakre eller sensitiva rötterne hos grodan fann, att dessa fördela sig i 2 strängar, af hvilka den ena böjde sig framåt, den andra trängde i djupet till den grå substansen och här var belågen emellan många ganglieceller, ansåg han likväl, att äfven dessa måste begifva sig till bjernan, ehuru han uttryckeligen sä- ger att han i intet fall var i stånd att vidare förfölja dessa dju- pare belägna rör. Sedan S. v. d Kolck”?) år 1847 hade lyc- : +) Tijdschrift der w. en Natuurkund. Weltenschaf von de ertse Klasse von het Kon, Ned, Inst. 15 114 kats finna ett nåra sammanhang emellan den peripheriska utbred- ningen af känsel- och rörelse-nerverne, genom upptäckten äkta gen för känsel-nervernes utbredning i huden, att neml. öfverallt i kroppen de sensibla grenarne af en blandad nerv utgrena sig i den del af huden, som röres genom de muskler, hvilka motta- ga motoriska nerver från samma mnervstam, uppstod hos honom den förmodan, alt ett närmare centralt sammanhang äger rum emel- lan de sensetiva och motoriska grenarne al samma nervstam. För att finna detta sammanhang företog han sig undersökningen af ryggmärgens finare byggnad, hvaraf han den 26 Juni 1848 meddelade resultaterne i section voor Natuur en Geneeskunde van het Prov. Utrechtsche Genootschap, och något utförligare föredrog om hösten samma år vid Kon. Nederl. Instituut. S. v. d. Kolck ansåg sig med anledning häraf kunna framställa det påstående, att rörelse nerverne i ryggmärgen taga sitt ursprung från grupper af multipolära celler, som stå i ett inbördes sam- manhang genom ett nåt af nervrör, och att ifrån dessa celler gra longitudinella nervrör åter tränga fram längs de främre strängarne af ryggmärgen. Dessa longitudinella främre strängar ansåg han såsom ledare för viljans intryck, hvilket utbreder sig öfver en bestämd grupp af ganglieceller, för att härifrån med lika kraft verka på alla nervtrådar, som taga ursprung från en o na dylik cellgrupp. De sensitiva rötterne åter ansåg han bestå af nervtrådar, som icke inträngande i den grå substancen, togo en riktning uppåt för att öfvergå i hjernan och reflexnerver, som intränga i de bakre hornen af den grå substancen och medelst ganglieceller med deras rör förenade sig med grupper, af ganglieceller, hvilka i de fråmre hornen vore att anses såsom rörelsenervernes ur- sprung. Dessa reflexnerver ansågos öfvergå i flere grupper af ganglie- celler, som voro med hvarandra inbördes "förenade, så att vid reflexverkan flere gangliecellgrupper och flere nerver samt musk- ler tillika sattes i verksamhet, hvarigenom coordination af mu- is skelverkan vid reflexrörelsen anatomiskt kunde förklaras. Enulig!t detta skulle hvarje gangliecellgrupp hafva 2 poler, af hvilka den främre ledde sitt ursprung från bjernan, utgörande ledare för viljan och den nedre utgjordes al reflexnerverne, vid hvilkas verksamhet urladdning måste utgå ur cellgrupperne, med påföljd af coordinerad muskelsammandragning. Kölliker har deremot upptrådt såsom bestridande ner- vernes ursprung ur ryggmärgen och ställt sig 1 deras led, hvilka anse alla nerver hafva ett direct ursprung från hjernan. Volk- manns resultat genom mätning af nerverue och deras jemförelse med ryggmärgens tjocklek söker han att upphäfva genom: alt fästa uppmärksamheten vid den större fiuheten af nervrören i ryggmärgen jemförelsevis med dem i de peripheriska nerverne, hvilket Schilling ”) har vederlagt: Kölliker har förbisett såväl nervröreus ursprung ur de multipolära gangliecellerne som dessa cellers inbördes sammanhang genom ett nät af fina rör, och då han påstår alt mnervrören i ryggmärgen korsa sig, med- gilver han att detta icke sker mer än till en del, så att en nerv, som utgår från högra sidan af ryggmärgen, innehåller nervrör så väl från samma sida som från den vänstra sidan, hvilket icke synes öfverensstäåmma med den erfareuhet, att vid en spontan haemorrhagie på ena sidan af hjeru-hemispheren förlamning in- träffar å den motsatta hälften af kroppen, under det nervyverksam- heten på samma sida är fullkomligt ostörd, hvilket icke skulle kunna förklaras, om endast en sådan partiell korsning förekom- mer i ryggmärgen, som Kölliker antagit. Kölliker råkar i motsägelse med sig sjelf, då han meddelar experimenterne af von Deen, Stilling och Eigenbrodt öfver den frivilliga rörelse, som också efter halfsidig genomskåring af ryggmärgen skulle förekomma under det ställe der genomskäringen skett. +) De medulle spinalis textura, ratione inprimis habita originis cerebralis nervorum spinalium, Dorpat 1852. 116 Utan att känna Köllikers åsigt, anställde Clarke i London undersökningar af ryggmärgen, dervid han utförligt be- handlar de tvåra fibrerne eller rören, af hvilka en del såsom nervrötter förlöpa bakifrån framåt, fördela sig i knippen och bilda i den grå substansen ett nätverk, i hvilket gangliecellerne äro belägna. Några af dessa bakre trådar gå enl. Clarke öf- ver i de främre nervrötterne, af hvilka de främre och bakre nerv- rötterne i midten äro genomflåtade såsom med ett nätvek. De tvära sidofibrerne hafva eit annat förlopp och bilda i midten af ryggmärgen commissurer, i hvilka många rör stå i sammanhang med de främre och bakre nevrötterne. De bakre rötterne skilja sig derigenom, att de löpa fram med bredare och talrikare knip- pen och bilda en art plexus, ur hvilken särskilda knippen tränga i de bakre hornen och genomkorsa substantia gelatinosa; några tränga i commissurerne, dervid andra i de bakre hornen fördela sig i ett nätverk och öfvergå i de främre hornen, några trådar åter öfvergå i de hvita "longitudinella bakre och sidostrångarne. De främre sidostrångarne tränga, utan att först vara genomväfda med hvarandra, ånda till de fråmre hornen, fördela sig här i ganska fina knippen och afsöndrade rör, som förlöpa i olika rigtningar: af dessa rör gå några i den yttre randen af de främ- re hornen och tränga i de främre sidosträngarne, då deremot andra, efter alt hafva trängt genom gruppen af ganglieceller, förlöpa inåt och förena sig med de fråmre commissurerne, hvarest de korsa sig med dem från andra sidan. De öfriga gå i mid- ten af de främre horneu och förlora sig i det nätverk, som bil- das af gangliecellerne, som enligt Clarke genom utlöpade trådar, hvilka fördela sig i finare och finare grenar, äro med hvarandra före- nade medelst ett ganska fint nåt af rör. Att dessa ganglieceller stå i ett ganska nåra förhållande till nerverue anser han sig böra sluta deraf, att de icke allenast alltid förekomma i närheten af nervrötter, utan äfven tilltaga i antal i ett direkt förhållaude till Mil74 den större tjockleken af de nerver, med hvilka de äro förenade. bikväl säger han att hau aldrig observerat ett direct sammanhang emellan dessa rör och nerverne. Nervrören förlöpa enligt ho- nom rundt omkring cellerne och äro med desamma skenbart i beröring, ser en eller 2 af de från cellerne utlöpande rören förlöpa utåt i elt knippa af de främre eller bakre nervrötterne. Dessa äro ehuru han märkeligt nog såger, att man ganska ofta just uervernes ursprung, som Clarke icke rätt hade tydt, men S. v. d. Kolck både funnit och gifvit sin rätta betydelse, för än han kände Clarkes undersökningar. Clarke drager den slutsats af sin undersökning, att 2 betydliga pelare af multipo- lära ganglieceller, som han kallar de bakre vesiculära pelarene, slå i en intim förening med de bakre nervrötterne långs ryggmär- gens hela längd, begynnande fina från den nedre ändan och be- tydligt tilltagande i omfång i cervical och lumbal tillsvällningen af ryggmärgen, men slutande i medula oblongata: att ännu en pelare af celler, ifrån hvilken å cervicaldelen nervus accersorius tager silt ursprung, sträcker sig nedåt ända ull lumbal tillsväll- ningen. Redan år 1850 observerade Leuckert öfvergånug af rör, som utgå från mulltipolära celler, 1 mörkrandiga dubbel con- twourerade nervrör, hvaraf Wagner drog det resultat, att ilrån en sådan cell eu förlängning afgår såsom axeleylinder och förlöper såsom ett perimiliyrör genom kroppen, för att sluteligen förgre- nad i peripherisk rigtning sluta i väfnaderne. Detta har Wag- ner funnit stadfästadt genom sin undersökning af de electriska hjernloberue hos Raja torpedo, hvilka lober han förklarar vara aggregaler af ganska stora mulltipolära celler. Äfven Engel”) drog af sina observationer å grodlarver den slutsats, alt nerverne sluta i ryggmärgen, hvilket Blattman funnit bekråftadt hos fullvuxne grodor. Vigtigare äro de resul- +) Zeitschrift der K, Kön, Gesellschaft der ertzte zu Wien Nov. 1847. 118 tater, dem Schillings undersökningar lemnat och hvilka, ehuru han icke hade kännedom om 5. v. d. Kolcks undersökuingar, väsendtligen öfverensstämma med dem hvilka han föredrog år 1848. Såsom resultat af sina undersökningar har Schilling framställt: 1) Att ryggmärgens longitudinella märgrör beständigt till- taga 1 antal nedifrån uppåt; 2) Att dessa longitudinella rör taga sitt ursprung från den grå substansen och tll en del från gangliecellerne. 3) Att antalet af longitudinellt följande rör, som öfvergå i nervtrådar, tilltager från den undre delen af ryggmärgen i samma förhållande som den grå substansen tlltager i omfång. 4) Bören i de fråmre spinal nervrötterna taga sill ursprung ur de fråmre hornen af den grå substansen mneml. ur ganglie- cellerne. 5) Större delen af de bakre rötterna öfvergår sannolikt i de longitudinella rör, som förekomma i de bakre hornen. 6) Den grå substansen innehåller inga andra rtör än dem, som komma från comuninsurerne. 7) Äfven den främre commissuren af ryggmärgen består af grå nerv substans. . Kölliker och alla anatomiska handböcker hafva beskrif- vit den främre commissuren såsom en hvit commissur, men aäf- ven Schr. v. d. Kolck har funnit Schillings härifrån afvi- kande framställning af den grå substansen såsom öfverensstäm- mande med verkliga förhållandet. Samma resultater som S chil- ling har Gratiolet”) vunnit genom sina undersökningar. Ian afviker från Schilling blott i det hänseende, att den främre commissuren anses såsom bestående al hvita märgrör. Häraf finner man resultaterne af de undersökningar som af olika for- +) Structure de la matiere epiniere i L'Instivut, 1851 Aout. pag. 272. 119 skare 1 synnerhet de sednare åren blifvit anställde i hufvudsaken öfverensstämma med dem, som af Schr. v. d. Kolck redan år 1848 framställdes. Såsom orsak till de olika resultater, som vun- nits af utmärkte författare och skicklige mikrotomer, anser Schr. v. d. Kolek den olika method desamma användt, för att göra sina praeparater genomskinliga och sålunda tjenliga för mikros- copisk undersökning. I afseende å dessa olika methoder anmär- kes blott, att Stilling begagnade Spiritus vini, för alt göra stycken af ryggmärgen hårdare och sålunda skära tunna skifvor, som utan vidare praeparation underkastades microscopisk obser- vation, då Kölliker för detta ändamål använde chromsyra och skifvans fuktande med utspädd Caustik Soda, för att göra den mera genomskinlig. Clarke åter använde, sedan ryggmärgen blifvit förhårdnad i spiritus vini, en blandning af 3 deiar spiri- tus vini och 14 del åttiksyra för att göra praeparatet genomskin- ligt, då Wagner för detta ändamål prisar en upplösning af Sublimat. Framför alla dessa methoder gilver Schr. v. d. Kock förträåde åt den af honom uppfunne och ofvanföre meddelade methoden att, sedan ett stycke ryggmärg blifvit förhårdnadt i spiritus vini, försigtigt skölja den tunna skifvan med destilleradt vatten, för att aflägsna fettet och derpå fukta praeparatet med en concentrerad lösning af Chlorcalcium, hvarigenom detsamma re- dan efter + timme får den nödiga graden af genomskinlighet, så att celler och rör tydligt kunna ses i mikroscopet, hvarutom här- igenom vinnes den fördel, att capillarnäten säkrare kunna skil- jas från nervrören än å praeparater, beredda enligt aunan an- vänd method, i hvilket afseende förf. säger sig sjelf hafva vid betraktelsen af sina tidigare praeparat, förvarade i en svag lösning af acid. arsemicosum, stundom hafva något misstagit sig. För öfrigt såger sig förf. på det bestämcaste hafva, genom sin nya method att förfärdiga praeparaterne, öfvertygat sig om riktigheten af de resultater han vid sin tidigare undersökning meddelat, dels 120 såsom säkra dels såsom sannolika. Sålunda har han, beträffande föreningen emellan ganglie-cellerae, funnit att stundom 2 nära hvarandra belägne ganglie-celler äro med hvarandra förenade me- delst en tjock tråd, äfvensom längre från hvarandra belägne cel- ler äro medelst finare utlöpande trådar med hvarandra förenade; ofta äro celler genom mer än en tråd med hvarandra förenade, och har förf. såsom en svårighet för utredningen af dess före- ningar anmärkt, att gangliecellerna omspinnas af ett fint capillar- kärlnät, från hvilket grenar erhålla sken al at ölvergå i gang- liecellerne, i hvilket afseende han erfarit at blodkärlen, å prae- paraten behandlade med Chlorcacium, erhålla en starkt beteck- nad rand, hvarigenom de med säkerhet kunna skiljas från nerv- trådar. Detta förhållande observeras så väl å longitludinella som transversella snitt och har förf. funnit, att gangliecellerne före- komma talrikast i de främre hornen af den grå substansen och äfven här talrikast å sådana ställen, hvarest starkare nerver ulgå från ryggmärgen, såsom cervical och lumbal tllsvälluingen, så att han i likhet med Clarke, Schilling och Gratiolet på- står, alt antalet af multipolära celler står i direct förhållande till tjockleken al de nerver, som utgå från ryggmärgen, äfvensom att dessa celler förekomma talrikare å sådana ställen, hvarest nervrötterne intränga 1 ryggmärgen, än i deu mellanliggande de- len. Äfven i de bakre hornen förekomma dessa celler, ehuru de äro mindre och till ringare antal, i närheten af de bakre mnerv- rötternes inträde i hornen och i synnerhet i de rör som förlöpa omkring dessa horn, hvilka de ofta omgilva såsom en gördel. Dessa celler äro mera skiljda, mera ovala och försedde med et mindre antal förgrenade trådar, än de i de främre hornen. I likhet med Kölliker har förf. i midten af de bakre hornen i substantia gelatinosa funnit ganglieceller, men större ån Kölliker afbildat desamma, i hvilket hänseende dock Bidder”) afviker +) Ovsjannikow o. ec. 121 så tull vida, att han anser dessa vara bindväfs corpuscler och att substantia gelatinosa icke utgöres af nervväfnad, utan af bindväf, som han framställer såsom ryggmärgens grundsubstans, i hvilken nervelementerne förekomma likasom inbäddade. Slutligen har S. v. d. K. constant anträffat en grupp cel- ler, som andra forskare hafva förbisett. Dessa celler äro beläg- ne nära tillsammans i en liten grupp å det ställe, hvarest den grå commissuren utstrålar, äro mindre än cellerne i de främre hornen, ovala, 3 kantiga och förekomma till ringare antal, rikare och tydligare likväl i lumbal tillsvällningen af ryggmärgen. Ytterligare har förf. observerat spridda celler emellan den hvita mårgsubstansen eller de longitudinellt förlöpande nervrören, belägne der, hvarest trådar åt sidan utlöpa från den grå substan- sen, hvilka Stilling har framställt och Todd samt Bowman betraktat såsom den grå substansens processus, i hvilka blodkär- len tränga ur pia mater. ”Talrikast förekomma desamma i när- heten af den grå substansen, hvilka Clarke äfven observerat, ehuru han icke uppgifvit deras physiologiska betydelse. Af allt hvad förf. observerat drager han, i likhet med Clarke, det re- sultat: 1) att flere pelare af multipolära celler förekomma i ryggmär- gen, hvilka utsträcka sig långs ryggmärgens hela längd, af hvil- ka den starkaste förekommer i de främre hornen, 2) en annan förekommer på sidan om den bakre commissuren, 3) en 3:dje i midten af den grå substansen emellan de främre och bakre hor- nen och sluteligen 4) den 4:de och minsta i de bakre hornen. Dessa pelare af multipolära celler böra likvål icke betraktas så- som från hvarandra isolerade, emedan de mer eller mindre stå med hvarandra i sammanhang. Framför allt sträcka sig de i de främre hornen ut till basis af hornen eller midten emellan de begge hornen, och de här belägne ganglhe cellerne äro, genom sina utlöpande rör, i nära sammanhang med grupperne på sidan 16 122 om commissurerne. Ur physiologisk synpunkt står vigten af dessa multipolära celler i det närmaste sammanhang med deras förening med hvarandra inbördes och med nervernes rötter, i hvilket afseende anmärkes, att nervrötterne vid sitt inträde i rygg- märgen skilja sig i tjockare och finare knippen, hvilka framträn- ga ända till den grå substansen. Härvid tränga dessa rötter tvärs emellan de i ryggmärgens strängar förlöpande longitudinella rö- ren till des främre hornen, hvarest de multipolära cellerne före- komma, och har förf. tydligt observerat nervrötternes öfvergång i dessa celler, så att icke något tvifvel kan återstå, att icke dessa äro nervrötternes centrala ursprung, hvilket i allmänhet är tydli- gare på den främre eller motoriska sidan, ehuru vid transversell genomskärning af ryggmärgen, med hänseende till nervrötternes mer eller mindre vågformiga förlopp, flere af desamma afskäras, så att deras sammanhang med de anmärkte cellerne icke kan ob- serveras. Ehuru det således kan anses afgjordt att de främre eller motoriska spinalnerverne taga sitt ursprung ur de multipo- låra cellerne i de fråmre hornen, återstår lösningen af en huf- vudfråga; neml. på hvad sätt dessa nervrötter medelst de an- märkte cellnäten äro förenade med hjernan? Att de i de främre ryggmärgssträngarne förlöpande lon- gitudinella nervrören öfverföra viljans hud till de motoriska ner- verne är en åsigt, som delas af alla physiologer, men mindre klar år dessa nervrörs sammanhang med den grå substansen. För att närmare utreda detta förhållande, fäster förf. uppmärksamhe- ten vid några andra delar af ryggmärgen, som stå i nära sam- manhang med frågans utredning. I främsta rummet anmärkes de transverselt förlöpande nervrör, som emellan de longitudinella såsom strålar utgå ur den grå substansen, och mer eller mindre förgrenade sprida sig emellan den hvita substansen. Stilling”) +) Ueber die Textur und Function der medella oblongata Pl, 1. 2, 123 har först framställt dessa och beskrifver dem såsom ytterst fina förlängningar af de grå transverselt förlöpande rören, som trän- ga inifrån utåt, utan alt å den peripheriska sidan förena sig till en nervstam. Dessa fina rör beledsaga enligt honom merendels förlängningar af pia mater och blodkärlen, och betraktas såsom kärlnerver, hvilka verka vid ryggmärgenus nutrition. I medulla oblongata blifva dessa vida talrikare och mera sammansatta, så att de till en del bilda ett nät, hvilket enligt Stilling bildas ge- nom en del af de bakre nervrötterne, som afskildte tränga emel- lan de longitudinellt förlöpaude nervrören. Att dessa utstrålande nervrör stå i förhållande till blodkärlen, antages af de fleste for- skare i detta ämne. Kölliker betraktar likväl dessa strålar så- som fortsättningar af de motoriska nervrötterne, neml. af de ytter- sta, som intränga i de fråmre hornen, hvarest de förlöpa emel- lan gangliecellerne, utan att ingå förening med desamma, och sedermera böja sig uppåt för att såsom longitudinella rör förlöpa till hjernan. Clarke deremot synes betrakta desamma endast såsom blodkärl. Stilling, hvilken antager nervrötternes sam- manhang med cellerne iden grå: substansen, anser dessa sido- strålar, ehuru de icke sammanhänga med nervrötterne, för snedt inträngande nervrör. Till följe af dessa rörs krökta förlopp lyckas det enl. Schr. v. d. K. sällan att finna dessa transversella rörs förening med de longitudinella strängarne, dock har det lyckats förf. att, vid longitudinell genomskärning af sidosträngarne, utreda att desamma böja sig om och öfvergå i de longitudinella rören, hvarvid de från andra sidan stå i continuerligt sammanhang med ganglieceller. Till och med emellan de longitudinella rören har förf. ofta tråffat en och annan gangliecell, som han anser förmedla föreningen emellan de longitudinella rören och de dju- pare belägne transversella strålarne. Dessa ganglieceller stå ge- nom communications-trådar i sammanhang med andra celler och 124 med det stora ganglienåt, af hvilket de celler, hvarifrån mnerv- rötterne taga sitt ursprung, utgöra en liten del. Med anledning af detta förhållande betraktar förf. de lon- gitudinella rör hvilka, öfvergå i dessa transversellt förlöpande rör, såsom öfverförande viljans intryck till det ganglienäåt, från hvil- ket de motoriska nerverne taga sitt ursprung. Härigenom blir det klart, hvarföre å den yttre randen af den grå substansen fö- rekomma så många ganglieceller i hvilka man icke ser nerv- rötter öfvergå, då dessa taga sitt ursprung mera ur midten af de främre hornen, således ur den cellgrupp, som på alla sidor mot- taga föreningstrådar, som uppkomma ur gangliecellerne a ränder- ne eller ur sjelfva de transversella strålarne. Dessa transversella rör äro således communicationsvågar emellan neryrören i de fråmre och sidosträngarne af ryggmärgen och den grå substan- sen eller heldre de ganglieceller, ur hvilka nervyrötterne taga sitt ursprung. Derföre förekomma dessa strålar talrikast, hvarest de starkaste nerverne utgå från ryggmärgen eller der de mest sam- mansatta nervföreningar äro belägne, sålunda talrikare i lumbal- än cervical-tillsvällningen af ryggmärgen, såsom Stilling ådaga- lagt. P1. II Fig. 1. 3. 4. Svårare år undersökningen af de bakre hornens byggnad, så väl med hänseende till nervrörens större finhet, dessas mera invecklade förlopp, som med hänseende till de anmärkningsvärda reflexphenomenerne, som förmedlas genom ryggmårgen. Så- som bekant hafva reflexphenomenerne blifvit på olika sätt för- klarade, så att då Volkman förklarade desamma genom en transversell ledning, dervid intryck skulle springa öfver från en känseluerV på en rörelsenerv, Wagner hypothetiskt fram- ställde de multipolåra cellerne, såsom utgörande en förenings- länk mellan dessa nerver, hvilken förklaring af de fleste förfat- tare blifvit förkastad. Sedan Marshall Hall antog reflexner- ver eller af honom så kallade excitomotoriska nerver, har före- 125 kommandet af dessa blifvit af flere bestridt och i synnerhet ve- derlagt af Todd. Todd och Bowman antaga, att de främre strängarne af ryggmärgen tjena så väl för känseln som rörelsen och att de bakre strängarne, som öfvergå i de bakre hornen, så- som förmedlingsrör mellan" hjernan och ryggmärgen tillvågabrin- ga coordiuation i rörelsen. Clarke anser, att de bakre nervröt- terne, genom de bakre hornen af den grå substansen, stå i sam- manhang med de främre rötterne och commissurerne, hvarjemte nägra rör åter ultränga från den grå substansen och stå i sam- manhang med de bakre och sidosträngarne. Schilling, så- som blifvit anmärkt, låter de främre rötterne uppkomma från gangliecellerne, påstår att de bakre rötterne alltid tränga genom desamma ända till de fråmre hornen, dervid han likväl anmärker den synnerliga svårighet, som är förenad med observerandet af dessa fina rör. Enligt honom tränga alla nervrötter i den grå substansen, men de bakre bilda longitudinella knippen i det bak- re hornet af den grå substansen, i hvilken de öfvergå. Gvra- tiolet åter anser att dessa rötter böja sig om för att öfvergå i de bakre longitudinella strångarne. Schr. v. d. Kolck har funnit af de rötter, som intränga i ryggmärgen, en del nervrör genast under pia mater böja sig uppåt för att såsom longitudi- nella rör fortsätta sitt förlopp tll hjernan långs de bakre rygg- märgssträngarne. Detta förhållande, om hvilket man vid longi- tudinell genomskärning skall kunna öfvertyga sig, har blifvit för- bisedt af andra forskare, ehuru Remak redan år 1844 upp- gilvit detta förlopp för känselnerverne hos grodan och sedan Ehrenberg desamma böja sig uppåt. Utom dessa uppåt i de longitudinella strängarne öfvergående rötter, uttränga ur de bakre strängarne särskilda knippen och transversellt förlöpande rör, som intränga till midten af det bakre hornet, hvarifrån det, i anseende till de- ras böjda förlopp icke lyckas att vid longitudinell genomskär- samt Valentin, med tillhjelp af imikroscopet, sett 126 ning vidare förfölja desamma. Vid transverssell genomskärning af ryggmärgen, der en nervrot intränga, ser man såsom Stil- ling redan har aftecknat, nervroten intränger i det bakre hor- net. Med hänseende till den synnerliga fhuhet, som utmärker dessa nervrör, är det ganska svårt att förfölja deras vidare förlepp. Schr. v. d. Kolck har dock funnit, att de inträngande rötterne snart fördela sig i flere knippen, som till en del stå med hvarandra i ett inbördes sammanhang, så att de bilda en art af plexus. Dessa knippen skiljas från hvarandra genom de bakre longitudinella nervrören, emellan hvilka de framtränga. Slutligen uppnå desamma det bakre hornet af den grå substansen, i hvilket de flesta rötter intränga såsom knippen af högst fina rör, som man kan förfölja till midten af hornet, stundom något längre, hvarest de rätta sig efter gangliecellerne, som här förekomma i några grupper, ehuru vida mindre talrika än i de fråmre hor- nen. Om de öfvergå 1 gangliecellerne har förf. till följe af deras utomordentliga finhet icke kunnat med säkerhet observera. Eme- dan han flere gångor sett att ett dylikt knippe af desse fina rör kan följas ända till en grupp af ganglieceller, men icke längre, förmodar han, att de öfvergå i desamma, hvarför man icke kan förfölja desamma till de främre hornen, såsom några forskare påstått. Utom dessa nervrötter förekomma derstädes ännu andra nervrör, nemligen hela bakre hornet omgifves af ett mer eller min- dre tjockt knippe af fina rör, såsom af ett band eller en gördel. Detta lager af ”randfibrer” förstärkes genom strålar, som ses med många grenar utstråla, framförallt i den del af ryggmärgen, hvarest nerven icke tränger in och hvarifrån de flesta rör öfvergå i dessa randfibrer. Förf. tror sig åfven hafva sett några rör af nerv- rötterne begifva sig till desamma, men kan icke med säkerhet påstå detta. Att desse randfibrer emedlertid framför allt härröra från de transversella rör, som här, likasom i de främre hornen, genomkorsa de longitudenella ryggmärgsstrångarne anser förf. 127 sig med säkerhet kunna påstå. Anmärkningsvärdt är, att i dessa randfiber små, merendels ovala ganglieceller förekomma, stundom likvål till ett ringare, stundom till ett ganska betydligt antal. En gång observerade förf. 2 tydliga ganglieceller i den hvita mär- gen på yttre sidan om de anmärkte randfibrerne, utan att dessa syntes stå i sammanhang med nervrötterne. Också aå det ställe, hvarestl nervrötterne intränga i det bakre hornet, träffas ofta en gangliecell, som då är större än de nyssanmärkte och afgifver flere strålar. Dessa ,randfibrer omgifva det bakre hornet icke allenast på yttre sidan, utan vända sig till en del inåt mot basis af hornet, hvarest de möta en grupp af ganglieceiler, och korsa sig med de till desamma framträngande nervrötterne. Icke alla rör af märgstrålarne öfvergå i dessa randfibrer, några träda an- tingen med nervrötterne, eller också särskildt, i det bakre hornet för att framtränga ända till midten af den grå substansen. Slute- ligen stå dessa randfibrer ännu i sammanhang med rör, som ifrån den bakre grå commissuren sprida sig, dels till midten af den grå substansen, dels i randfibrerne. Af hvad förf. sålunda anfört finner man, att i den bakre hälften af ryggmärgen 2 arter af nervröt- ter förekomma, af hvilka den ena arten genast öfvergår i de longitudi- nella rören i den bakre ryggmärgssträngen, för att vidare fortsätta sitt förlopp till hjernan. Att dessa rör tjena att till hjernan, såsom den psychiska verksamhetens säte, öfverföra känselintryck, är icke något tvifvel underkastadt. Den andra arten af nervrötter intränger trans- verselt geuom de longitudinella nervrören till det bakre hornet, hvilket de genomtränga och då till en del blanda sig med de rör (randfibrer), som omgifva eller omsluta hornet i midten af den grå substansen, der de emellan det främre och bakre hornet synas förlora sig i gangliecellerne. Dessa nervrör anser förf. icke Vara annat än reflexnerver, som öfverföra ett skildt intryck till det nåt af ganglieceller, med hvilket de sammanhäånga och hvarifrån det emottagna intrycket fortplantas till de cellgrupper, ifrån hvilka de 128 motoriska nervrötterne taga sitt ursprung. Dessa rötter kallar förf. reflexrötter, som åtfölja känselnerverne till ryggmärgen, hvarest de vika från hvarandra, dervid de förra, utan att tråda i sammanhang med den grå substansan, öfvergå i hjernan, de sed- nare deremot tränga genom den grå substansen, för att träda i förbindelse med den allmänna medelpunkten för rörelsen d. ä. med den ena eller andra gruppen af ganglieceller i början af de främre hornen. Vid en longitudinell genomskärning genom det bakre hornet, har förf. sett, att den så kallade substautia gelati- nosa består af fina genomskinliga longitudinella fibrer, som mer- endels förlöpa parallelt och äro betydligt tunnare än de sensitiva nervrören. Vid lyckad genomskärning har förf. mellan dessa sett transversellt förlöpande fina knippen af reflexuerver, hvilka dock, i och för deras böjda förlopp, äro afskurne och derföre ses såsom afsöndrade knippen. Stundom ser dessa transversella fibrer ock- så böja sig om, för att öfvergå i longitudinella rör, såsom Schil- ling har afiecknat desamma. Då och då finnas äfven i midten af substantia gelatinosa tydligen ganglieceller, som förf. har sett vid en longitudinell genomskärning. Dessa äro utomordentligt små och bilda små omskrifne grupper. Dessa fina genomskinliga longitudinella fibrer, af hvilka de bakre hornen bestå, fömodar förf. vara communications-fibrer, hvilka förena de på olika höjd af ryggmärgen belågne cellgrupperne inbördes och sålunda verka vid rörelsens coordination. Härvid må likväl anmärkas, att Bid- der icke anser den anmärkta substantia gelatinosa innehålla nerv- elementer, utan Vara bindväf, som enligt hans uppsättning utgör ryggmärgens grundsubstans, i hvilket fall de af Sch: Kvsakd. Kolek här beskrifna fina longetudinella fibrerne icke äro nerv- rör, utan bindväfsfibriller och de observerade små gangliecellerne äro att anses såsom bindväfscorpuscler. Författaren öfvergår sedermera till en närmare utredning af ryggmärgens commissurer. 129 Kölliker äfvensom Stilling antogo, att nervrötterne öf- vergå i commissurerne och att den främre commissuren utgöres af en korsning af de främre hvita ryggmärgssträngarne, i hvilket hänseende Schilling deremot med skål anmärker, att bägge commissurerne, både den främre och bakre, utgöras af grå icke af hvita. Den främre commissuren skiljer sig, enligt förf, från den bakre i synnerhet derigenom, att nervrören här korsa hvarandra, såsom Stilling redan anmärkt, hvilken korsning förf. alltid iakttagit. Nervrören böja sig efter korsningen om och löpa till en del såsom mångfalldigt hvarandra genomflätande rör långs in- re sidan af den främre fissuren i de hvita ryggmärgssträngarne. Till en del öfvergå de i den inre randen af det främre hornet, hvarest de blanda sig med de nervrör, som omgifva desamma och fördela sig i de hvita ryggmärgssträngarne. De öfvergå, såsom $ hillin'g rigtigt anmärkt, aldrig directe i de fråmre spi- nal nervrötterne, så att de skulle kunna betraktas såsom tvära commissurer.” Genom denna främre commissur tillvägabringas ett sammahang emellan muskel-sammandragningarne på högra och venstra sidan, hvilka, såsom bekant, utöfva så väsendtligt inflytande på hvarandra, såsom man finner af den svårighet, som förekommer, då man vill med ena handens fingrar utföra en an- nan rörerlse ån den som liktidigt utföres med den andra handen; ty då med ena handen en bestämd rörelse utföres, anträffas i den andra handen en benägenhet att utföra samma rörelse. Derför såg Stilling också, då han hos en groda genom fissurerne de- lade ryggmärgen i 2 hälfter, frivillige rörelser ännu kunna ut- föras, men tillika att harmonien emellan extremetiternes rörelse var upphäfven. Vidkommande den bakre commissuren anmärker förf., att densamma väsendtligt utmärker sig, genom sin större bredd, som i synnerhet gifver sig tillkänna i lumbal och den öfversta cervical ; 17 4 130 delen. Nervrören i denna bakre transversella commissur korsa icke hvarandra, utan förlöpa parallelt. De, som äro närmast cen- tral kanalen, öfvergå i en gangliegrupp och utmärka sig genom en ljusare eller grå färg. De öfriga förlöpa till en del tvärs från den ena sidan till den motsatta, hvarest de synas sluta i den centrala gruppen af ganglieceller. Här, såsom i en mera allmän medelpunkt, förena sig reflexrören, neryvrören i det bakre hornet och den bakre commissuren. Nervrören i den bakre commissu- ren ingå en direct förening, ej mindre med de egentliga känsel- rören, än med de främre rötterne. Med reflexnerverne, som ge- nom det bakre hornet tränga till midten af den grå substansen, anser förf. att dessa nervrör i den bakre commissuren icke stå i direct sammanhang. Alltid har förf. i midten af den grå sub- stansen vid basis af det bakre hornet sett en grupp af celler, som synes vara en allmän punkt för reflex verksamheten, och har dessutom funnit en del af desamma stå i sammanhang med de nervrör som omgifva det bakre hornet. Emellan bägge dessa commissurer, som bestå al grå nervrör, har förf. observerat en central kanal, hvilken, såsom en fortsättning af den 4:de ventri- keln, är beklådd af epithelialceller, ehuru Kölliker förnekat desammas förekommande hos den fullväxta menniskan. Schil- ling har äfven observerat densamma och Schr. v. d. Kolck har sett denna kanal till och med hos ett fruntimmer af 70 års alder, ehuru han anmärker att densamma, som i allmänhet inne- håller en albuminös vätska, hos menniskan är trängre än hos de flesta djur. Dessa Schröder v. d. Kolecks resultater beträffande ryggmärgens byggnad öfverensstämma öfverhufvud med dem af Bidder hvilken i ofvanföre yttrade, af Owsjannikow utgif- ne, afhandling närmare undersökt ryggmärgens byggnad hos fi- skarne. Då dessa likväl i vissa hånseenden afvika, torde det icke sakna intresse att här i korthet anföra denne utmärkte forskares 131 resultater. Sålunda anmärker Bidder 1:o att ryggmärgens grundmassa utgöres af bindväf, hvars största qvantiteter före- komma omkring ryggmärgens central kanal och i den grå sub- stansen, och att denna bindvåf innehåller nervväfnadens elemen- ter som utgöras af nervrör och ganglieceller. 2:o att alla nervrör som förekomma i spinalnerverne och intränga i ryggmärgen, stå i förening med ganglieceller, hvilka hvar och en moltaga ett nervrör från den främre, ett annat från den bakre roten och ett tredje som genom commissuren öfver- går i den motsatta hälften af ryggmärgen. samt att från hvarje gangliecell ett rör fortgår till hjernan. Sammanfattuingen af des- sa rör utgör ryggmärgens så kallade hvita substans. 3:o att den så kallade substantia gelatinosa Rolandi icke är nerVsubstans, utan bindväf, till följe hvaraf han betraktar de celler som i densamma förekomma, äfven som dem som obser- veras i de bakre hornen icke såsom nervceller, utan såsom bind- väfs corpuscler. De egentliga nervrören bestå enligt honom af samma substans som nervcellerne, och äro i den grå substansen försedda med en för dem egen membran som omgifver sjelfva nervcellerne. Dessutom har han hos flere fiskar funnit runda ganglieceller, som afgifva mångfaldigt delade grenar. 4:o För öfrigt betraktar Bidder alla ganglieceller såsom stående i sammanhang med nervrör, hvarför han icke antager apolära celler, utan endast unipolära, hvilka betraktas såsom va- rande af organiskt ursprung; bipolära hvilka functionera vid upp- tagande at känsel intryck; gvadripolära som verka vid reflex- rörelsen; och multipolära hvilka han anser utgöra viljans säte. Beträffande de qvadripolära cellerne har han funnit desamma characteristiska hos de vertebrerade djuren i allmänhet och förmo- dar att desamma afskicka ett 5:te nervrör, som han likväl icke med säkerhet kunnat iakttaga hos fiskar. Detta nervrör är utan tvifvel detsamma som det hvilket Schr. v. d. Kolck framställt 132 såsom förenande grupper af ganglieceller i de främre hornen af ryggmärgen med hjernan. Sluteligen vidrör förf. åtskilliga physiologiska förhållanden vid ryggmärgens verksamhet, hvilka han sammanställer under vissa hufvudpunkter. 1:o Sedan det blifvit tydligt ådagalagdt, att de motoriska nerverne taga sitt ursprung ur de multipolära cellerne i rygg- märgen och att dessa celler bilda grupper, så att de icke kun- na anses såsom ett långs ryggmärgens hela sträckning samman- hängande helt, kan man förklara hvarföre vissa muskler sam- mandragas liktidigt, så att vi icke kunna genom viljans inflytan- de verka t. ex. på m. biceps brachii, under det brachialis inter- nus är i tillstånd af hvila eller tvärtom; ty de nerver, som ut- grena sig i dessa muskler, taga sitt ursprung från samma grupp af ganglieceller. . Genom viljan kan man af sådan anledning icke verka sammandragning i en del af muskeln, utan viljans infly- tande må nu vara starkt eller svagt, dess inflytande meddelas af ofvan anförd anledning likformigt till alla de muskelfibrer, som ingå i muskelns sammansättning. Viljans intryck, måste sålun- da fördelas likformigt öfver alla muskelnerver som intränga i samverkande muskler. Skulle nu, då en liten muskelnery inne- håller flere tusende nervrör som leda innervation, alla dessa öf- vergå omedelbart till hjernan, hvarest viljan har sitt säte, måste viljan för att utföra en bestämd muskelrörelse verka på flere tu- sende nervrör, i hvilket fall det skulle vara svårt att förklara hvarför viljan icke starkare verkar på några nervrör ån på an- dra, då den efter godtycke kan verka på olika muskelnerver. Naturen utför detta lika enhelt som säkert, derigenom att ett i förhållande ganska ringa antal nervrör, som utgå från gangliecel- ler i hjernan, öfvergå till en grupp med hvarandra förenade gang- lieceller i ryggmärgen, ifrån hvilken flere tusende nervrör utgå, för att sammansätta en muskelnervy som utgrenar sig i en eller 133 flere samverkande muskler. Mottager nu denna grupp af celler intryck af viljan genom ett eller några ledningsrör, som taga sitt ursprung ur hjernan, fortplantar sig detta intryck likformigt till alla de multipolära celler som höra till denna grupp, genom de många föreningstrådar medelst hvilka dessa celler äro med hvar- andra inbördes förenade. Följden häraf är, att alla de nervrör, som taga sitt ursprung ur denna grupp, mottaga intrycket och framkalla en likformig och liktidig sammandragning i de musk- ler i hvilka de utgrena sig. En sådan grupp af ganglieceller anser förf. med skäl kunna jemföras med ett batteri Leidner fla- skor, som äro med hvarandra inbördes förenade. Den electriska kraften fördelar sig likformigt öfver alla förenade flaskor, hvilka alla likformigt urladda sig, äfvensom blott en conductor är af nöden för att ladda alla flaskorne. 2:o Härigenom kan den likformiga och liktidiga verksam- heten i alla de muskelfibrer, som sammansätta en muskel, anato- miskt förklaras äfvensom att antalet af de medullara nervrör som i peripherisk riktning öfverföra viljans intryck kan vara ganska ringa. Theoreltiskt skulle man kunna tänka sig till och med en- dast ett sådant ledningsrör, men naturen har icke öfverlemnat en så vigtig förrättning, som den, att framkalla sammandragning i en vigtig muskel eller ett system af samverkande muskler, åt ett enda nervrör, ehuru detta antal är ganska ringa i jemförelse med det antal nervrör som taga sitt ursprung ur en sådan cellgrupp, och häraf kan man väl förklara det missförhållande som äger rum emellan massan af de främre och sidosträngarne i förhål- lande till massan af alla motoriska nervrötter, hvilket icke kan förklaras genom Köllikers beräkning. Antalet af de medullä- ra nervrör som i peripherisk riktning öfverföra viljans intryck är således i det hela taget ringa, men måste stå i förhållande till det olika antalet af cellgrupper i de främre hornen af rygg- märgen, hvilket åter måste stå i sammanhang med de olika rö- 134 relser som vi kunna utföra med särskilda muskler och till och med olika afdelningar af en och samma muskel, såsom t. ex. m. pectoralis major. 3:o Då sålunda för hvarje särskild rörelse antages en egen grupp af ganglieceller, ifrån hvilken de mnervrör, som öfvergå i en muskel eller ett alltid liktidigt verkande system af muskler, taga sitt ursprung, följer häraf, att ju större antalet af olika ver- kande muskler är, desto mera mångfaldiga måste äfven de sär- skilda gangliecell-grupperne i de fråmre hornen af ryggmärgen vara och tvärtom. Sådant är äfven förhållandet då så väl i lum- bal tillsvällningen af ryggmärgen, ifrån hvilken nedre extremite- ternes nerver taga sitt ursprung, som i cervical tillsvällningen, hvilken spelar samma role i afseende å de öfre extremiteterne, de främre hornen äro bredare och utgöra en större massa än i de mellanliggande delarne af ryggmärgen, ifrån hvilka nerver utgå som utgrena sig i intercostal och buk samt ryggmusklerne, genom hvilka mindre complicerade rörelser utföras än genom extremite- ternes muskler. Clarke har äfven i detta afseende med skål anmärkt, att antalet af ganglieceller står i direct förhållande till storleken af de motoriska nerver, som utgå från ryggmärgen. 4:o Denna lag vinner ett vigtigt stöd genom jemförelse af förhållandet hos åtskilliga djur. Så har fört. varit i tillfälle att undersöka ryggmärgen hos en Stör (Accipenser sturio) af 120 skålpunds vigt, och fann ryggmärgen hos detta djur icke större än hos en groda, hvarutom den grå substansen förekom till gan- ska ringa qvantitet. Detta öfverensstämmer ganska nära med den föga complicerade rörelse, som utmärker stören ijemförelsen med de högre vertebrerade djuren med extremititeter, hvarest mångfal- diga muskel-combinationer förekomma. 5:o af den beskrifning, som förf. lemnat öfver det sätt, på hvilket de sensibla rötterne fördela sig i ryggmärgen, anser han att de motoriska nerverne väckas til verksamhet af en grupp 135 ganglieceller i de fråmre hornen, hvilka åter mottaga inflytelser dels genom viljan, dels genom reflexnerverne, och kan icke före- na sig med Marshall Halls antagande af excitomotoriska ner- ver i ryggmärgen d. ä. särskilda nerver som skulle förestå den rörelse som förorsakas genom reflex. Med anledning häraf tän- ker sig Schr. v. d. Kolck cellgrupperne i de främre hornen af ryggmärgen såsom ett batterie, som kan laddas från 2 sidor eller poler, dervid den ena polen står i sammanhang med led- ningsrören för vår vilja och den andra medelst åtskilliga föreuin- gar af ganglieceller med reflexnerver, till följe hvaraf en grupp kan emoltaga så väl psychiska som physiska intryck. Då sålun- da de bakre rötterne innehålla 2 arter af nervrör, dem som ver- ka för känseln och dem som framkalla reflexrörelsen, finner man här orsaken hvarföre dessa äro tjockare än de främre rötterne. Enligt Schr. v. d. Kolcks åsigt sker sålunda reflexrörelsen icke genom innervations öfvergång på transversellt förlöpande rör, utan följer en bestämd bana genom nervrör som förena de bakre rötterne af spinal nerverne med de motoriska cellgrupperne i de främre hornen af ryggmärgen. 6:0 De bakre hornen af den grå substansen, genom hvil- ka särskilda grupper af ganglieceller förenas med hvarandra in- bördes, anser den utmärkte forskaren framför allt tjena vid coor- dination af de rörelser som framkallas genom reflex, hvilka äro mera allmänna allt efter graden af det retade tillståndet i den grå substansen eller gangliecellerne. Sålunda förorsakar hos ett ungt barn kittling i handen böjning af fingrarne genom nervus medianus, som gifver muskelnerver till fingrarnes flexorer, då åter en kittling på ryggen af handen förorsakar fingrarnes utsträck- ning genom reflex på n. radialis som afgifver grenar till fingrar- nes extensorer. Är retningen starkare eller är ryggmärgen mera retad, då bringas också mera aflägsna muskelgrupper i verksam- het, till följe af den förening som äger rum emellan cellgrupperne. 136 7:o Genom dessa föreningsrör synas grupper af motoriska celler vara så förenade, att såsom en retning erfordras för alt genom reflex hos t. ex. en groda, som blifvit halshuggen, föror- saka en coordinerad rörelse eller ett språng, likaså blott ett intryck erfordras för att tillvägabringa en reglerad planmärsig rörelse, som då genom särskilda intryck på hvarje af dessa cellgrupper åter kan förändras efter omståndigheterne. Orsaken till coordina- tion af rörelserne har sålunda, såsom V olkmann förmodade, sitt säte i ryggmärgen och icke i lilla hjernan. 4 8:o De transversella commissurerne anser förf. tjena till att bevara harmonien i rörelserne emellan bågge sidorne, de främ- re som synas stå i elt närmare sammanhang med ledningsrören för viljan, för harmonien emellan de frivilliga rörelserne och de på hvardera sidan liktidigt verkande musklerne, de bakre för den ofrivilliga harmonien vid reflex såsom kroppens jemnvigt m. m. 9:o De bägge hornen i den grå substansen anser förf. stå i det närmaste förhållande till rörelsen, sålunda att de främre äro den directa källan för rörelsen, de bakre deremot mera för reflex- rörelsen och rörelsernes coordination, Såsom bekant besväras sju- ke efter intagen starkare dosis Strychnin hastigt, utan att känna något af abnorma rörelser, af kramp med convullsioner, osäkerhet i gången m. m;. hvilket allt man lätt kan observera å hundar förgiftade genom detta medel. Vid sådana fall har förf. gjort den vigtiga observation, att stark blodcongestion och till och med mindre extravasater af blod förekomma i bägge hornen af den grå sub- stansen. I ingen händelse synas de bakre hornen stå i något förhållande till känslan. 10:o Ganska vigtiga åro de lagar för reflexrörelsen, som E. Pfläger framställt såsom resultater af sina många observa- tioner: att neml. reflexrörelsen först blifver inskränkt på samma sida; att, då reflexrörelse uppstår i följd af en retning i hjernan eller de från hjernan utgående nerverne, dessa reflexrörelser vidare m 137 utbreda sig till lägre belägne nerver och medulla oblongata; att deremot, om reflexrörelsen framhallas genom en spinalnerv, den- samma utsträcker sig uppått till medulla oblongata och icke tvärt- om; all då retningen uppnåt medulla oblongata, reflexrörelserne i omvänd ordning utsträcka sig till lägre belägne delar eller öf- vergå i allmänna convulsioner och slutligen, att, då en reflexrö- relse uppstår i motoriska nerver som äro långt aflägsne från den primärt retade känselnerven, dessa aflägsna motoriska nerver alltid äro sådana, hvilka taga sitt ursprung från medulla oblon- gata. Häraf synes att medulla oblongata är den allmänna medel- punkt, hvarest reflexverkan öfvergår på båda sidor och af hvil- kens retade tillstånd allmänna muskel-sammandragningar såsom convulsioner, epilepsie m. m. synas bero. Derföre kan utgångs- punkten för de epileptiska anfallen sökas i medulla oblongata. Om ock den primära retningen utgår från afläågsna organer såsom digestionsorganerne m. m. anser förf. alltid en sjukligt förhöjd känslighet och retning i medulla oblongata förekomma, tll följe hvaraf han, vid icke inveterade fall af epilepsie, lyckats med framgång behandla denna svåra sjukdomsform genom använde afledande medel i nacken. 13 Sid. 113 rad. 3 ” 2” ” 2” uppifr. nerifr. står: kJ Rättelser: brotalus mutus, S.v.d. Kolck, läg: crotalus multus, .” öfverallt der detta namn förekommer, SevAd. IC Ook; Nolen på samma sida bör hafva följande lydelse: Tijdecbrift der w. en Na- tuurkund. Wetensch, van de eerste Klasse van het Kon. Ned, Inst. 1847. rad. 8 uppifr. g tår: sensetiva Sid. 114 sJFLIS 29 ”” ” 2” 116 2” 1” EL » 118 » 125 ,, 126 2” ” 7” 2” » 128 + 129 ” 2” 14 5 nerifr. 3 8 uppifr, 12 nerifr. 13 10 uppifrån 7 nerifkr. 2 uppifr. 7 nerifrån 6 uppifr, 15 9” 2” 2” ” 2” 1 vederlagt: von Deen, genomskäringen nätvek. rigtiningar: af Leuckert följande sedan intränga; intfränger förfölja uppsättning hvita. Shilling —2333 € tass —— läs: sensiliva vederlagt. van Deen, genomskärningen nätverk, rigtningar. Leuckart förlöpande sedermera intränger, intränga observera uppfattning hvila rör. Schilling. Af IN TIN PerbenAyr tv fan RB rebdr a KR iSAT UMAR HT : oo s- = & - - FOLKS 3 me tr rö -r0rtotr0 fr BRN ANAR -. 3 4 År Tr r Ar HSA SLAS ip resrdn fas rn 0 SNS r 25 feeprä säs ris et BH b03 LSD RE fran > AAA Posen Ho NA BRO AN br : = 4e0 4 bet 140 Are VEN KR ft stf NNE pre fyr rös ARR öesfey red Ps At ANP Re (6 bb R BN 0 bed rn 5 AAA rr FRA AA SARA RA Ane > brer EA särtetnerdn LA (Sto nesebaka Iorpe2nd brArtepnt Ang Up tar rår ett Ar = elesr rt stoksosråsprs bopnt Ore At SRA TOA ri - a ven = ETT Pre retr tre krg rt seisprpyseker egen ever AN K > FA FARA In AS rI0N LA AN 1 FR apr TF rör APPS 6 EA &Tc Ford Aten tr ONA SE rr sstesbrdrör är b-Bi1brtnttr Br 04 OY Art RENA 4 4404 4-0 = Y— SR I ässse get bränt Br 04 bog bn bt APR RR BETA PEN "örj va pr Arrs2trörgo fos brbntrtåstrke is 0-4rd ör Br An Hr RAA 4 BARA NRA röret ter - PT a grgr1 bön sey0do tba barr ANNA BB SERA AREA MARTA AEA bat NAN FRAN NR NN 4 A ps a restetlotetr TTT TATA ANSTALTER AA Fare ges An tr rR SBN IR ERNA MÅ & här AL 66 är pgrost NV AADr0-n ATS a FoAstd AA ASSA RAA - 5 54 oa bad dk ASSR DAN SARS Sn AA = yn 04 | > RE ers vers rR syr FRA FYRAR AO ARA RR RN AG FR YT AMADA VÄNS 4024 0 BR Suse RNA ret roe tort brR400 an Br pr ker 440 07 NR rön HN rs rörs sasse rakar Fr rbrötsärbrdrtbadstrtet > bd) bef Br ARANDA 003 4 00 DR SLeb rdteleor Ne ret tokssnnk reg seed Ar IRAN RANA GR 2004 FrärBr YST Ner HS FR ARRAYS ARTNR ORSA AA ; Gå > RNA 975” r rät gen 18 Brå bk vart 120-02 Anser SNS Sr ärbrårtrsk rth tt nt finn 350 , 5 ARA oe sö fröspr Ler ARON VRNSA 0 4å0-t90" mdr born trda betr FR BAER BAT ANTINGEN SARA pA öar rr ör sedet Arte fedabrg rr ida Be4300 örä äns todel d900 ie el Sd rista SNS psde br sbrtråntrd st nE sko R gt SKA fä R pir ärar Eg rer rASR Ar AD ASLAN A NNE Fr GT gig Rn ER sv KRKA ABN OSAR b04 är mtrrg rr ADS Ra ersrertrtntetni boträrtr betal ANOR Mörker ändar bAL ras ePrö dn BA NRA SOT NT vv geter då N00n prbet NGN 0 etedse ter Vänd rö rit be afrdr tr abON RADDA RB Urs OR SRARANSNA NrStrbsdriot sörOErbDA forerd:brda dy rg este tr fr UR Abe Bed porren Br | PETS ärösosö rört oja bAA ANA LR sekret 0 slö oe fir täe dl) VN 0 AT BAG po rar ser rek ABs bsBrgr sera Arg KÖ KA Ar mesar KR Serge 04 4- Boren pkar rd 02040 grBre son bng nr Nö-fnbtbn fl Att Grlpetn 0 nn Ko tutte es - "brer 4 + båge ort On AN Are POCSÄNARARAR 404 rn bat fö rr VT Mb lesd ed ARFA ern sne öolssttesret bir tolob trå sändet eta rt banar BN YR NGN BANA bob Bo0n0 00 0-0r0-HO RR Pr Bs ARNE fr pl I PEN LR be SDR RÅA KN I z poobyrtrersh ög NR Tr SS3 64 verter rett ON RN HN RVNY FARS RNA NYE N NEBYAR OA NAAAA pet par 004 7å ANNA SOA 4 värd usd äobrten för brtrbeg vB BAS VE FR AN BN BRA SERBER D HENNE Fn TR rå TE VR BA Se EES RBK Arn nr rr RAA SR NATT ar ssgräst agn totnd Srsntt? AR NR NN RNA Andet er se dr4> pod skr Ape r4n 00 BA ORDRAR RIE NÅ Ko 4-bet barer 5 0r0ttrtr Br fntr tr brtndr BD Ort Br Brf Nr dr NA MBVANBN Brr Skr DÅ Snr rr SST TSG -$rö beg nr srgrdnä 10000 NPR ÅN 0 ANAR RN RSA ep AN Lab kasi4 frbartåresö brå Anantot Boj Nå s0-0br 104 da frRt «Abt Br RRngc er NR RN ; AA ; ” pA RS Teettgr02 Fräs r0 0 -Ar Brr NA VR BAR NANNA 44 rå dr Are mV BRAT - krya AA rer RA SA KA AAA rd SA + / ss ror sir tyd ärr KRA ee Fårbrört 0iörbtrdrörbetstrr fars 00 ANA - : fr rss arstrtrtebråttrrnpot srt fet 94 ber tt NR «0 Ar pra Pt 0000 4 bodd Bb RAN ON vGretöege4 401 0000 0-1 0r1r9? (sr O NPA gör 1 Pr fa4äs nar stR Ab BR = stora Preset tt RANN NRA 4=4er0r vr 420 PE Kro gån $rk0r å Marr frtg ARR rg AT NTA kmr no KrnFRA ANS ATA ALFA Ett vrört stt rn Str S SS Ae: gods ot rer tt Arr ordbok HO > apr 029? ser RR 1 Dt PÅ sz bogen ar N et rt perB- 0 brbyfrr ett SS fetrgat sånger BR NR RA + rtgtsrre Kr sne sevnA vässat Arken 1 Sö örrrkr oe IS Erer VerRrAr bresees a | > sa rös ut sn rsagrgrjanked Orter torso 0r 0 ib sto rtienrAr ENA BABA BART EENAER ANGER EN et brå rr brhreg re 4 eten Fr brå sönder et fa Br riiek lasa SBR rg Ana be etse öebod + jiolyokert ar ) SRS arte er MA URNA 8040-400 000 SE - ösa rdr b RADE RAD TE AAA SN Aes va Me grå for änder ger än big oR 6 Jr del srt brårDrnbn ARA FIRA - do sobodeped ed oa Oässö gräs bäsp art 0-AeV kr Lrs4 BA Väctdndet begav fo dt Mia Bs prat eldrör Fn FE Arn rd MAA $e Im rRSTERAE bone Iebdrinrräreige Vader SP-Aet Ver a sedel dre vokala UI br + rest 40 bring - a g be Akgghrren "1905 6-4 dörr äl Ulrde Del 451 KATE RerG vi testo dd RN Ares på «? ger tva Ar rat är ärta ARN oh Å 06er 4 ANA sö seafbkoger stef Hager kat sked < Fgrtervy = teser iedel 2 Kata Tr tree & Lrssh AA bre - br sier stänbadet tt trtoto tt At i being yen r bt SS I s4 Abe Np RAK rd njet IL ärrn pr Å. vå 4 $ ov öser st reser Xx $ N : n 4-1 4 PAA > = R a syede frtorkäng nd NOT Ny etel pd pådR betr a N MAR YR mott begrgat srt 2086 hose fet + > > ar = + -. äv sd öra så be ngt stsss drf br urbrt 46 rs KON ti titltleöö 13 + Ä 28 frörgrö FETETEETSFETETSTETSTSTITITITEE LT d Hara Särsofr 24 lävMilds och i , et PÖSRAG + 4600 ' MO unkeked . ' h nellt » v é ' Kd A, d80-0-totod + ; å i sken S ; Md å 3 sr4 4 J - , / j , " 4 et - et 4 . en Vv ns bv ATEN 4 kön BOR Ö rese = 4 4 bor Ar - r . -. synts Rn bre bd rr0r rf fi OR NR . - A la "ee ba mot reg tr RAA ev AM M - NM + eos KNNGN Är I 408 pre a 2 vär VR 40 bör ' sa "ee . 49000 kg är fIN Ar 4 , ven v . PR Meg Kro Ad Å) k RAR istrrserg ert . : rebotorfrstsåt öde piss AD äedjet r VANN bd 4 PAK KONST Kr ! 4 > : ÅL LEK LTR JET AKA 4 p » ' MM er 4 UU Åt 1 eng 3 ' , å sne | » 3 Du nd ÅR ' hå 440 nd nd . . 3 bo6 40 brtia : 4 >> res msn 20 ; Arr å ön e 4 i; ro a Sör vå 2 Fes 00 tr SA pA . j rv ve PS ser vett PR Bråten tt RAR VR ' Al - ' = 4 04 ONS = verde rs see åR 3 PAN BEER Ö - å 6 2004 + » bh p J : , ren , v ' - vel a 4 . sär90 rbbe 04 Hog ont Nr br NG + age 4 n AE ; ; / ” ro bsenngj stR Se ; Sör tsdev. ' - ; Setersnärrod og tegar sått sot avin ponrsrpr ört be RSA MASOARA Vö-bede v rö [$ 4 RN olnsrr MJASUTARL JA haren SRAMPNNAA vy + Väne tränas é , in rf bry 416 nde Sorg ons fo h sh NRO å 3 es $ ve ) Se 4 844 : + é - NOSA AGN : Sp rt rr dn C spp dö RR RSA SR NANA AN ES 9 AKA ; St Rn brer str sssdkod rd ter sysrne se 4 4 i V (vAre mer rs rerereritet tönt barn fåra : RAN i PTA osgrrs4 rertr4 S00i tor T od [AN AD RYBINELN ER s Art . / VAC KA2 by RN rå SA KEN SRAE Å reise 4ek et sö4 rd 0043 KA ATEN - D bye + vå . Fb fys br SAY TNT EIA ga ; LA uvet é ' eäre4 des sånt dt åt KR - ARA ber , Cr YC rr 0 $ brer 0 4 Ger NNK z 2 terprör Une rs pr RANA br åren FA RNA : ) [ SS LtS Arg SVReB Ersatt RN tbr BGN RN ; 4 , ; viv porr spe strået bet Arr) Or FANN AANNNGN VA ANNA V d etern 4-0 0 - Letey VVE FR YR AN se sa 54 bon pr Ar PAI Vv rd Ste AV SCAM Amt