rn k 


sem 


48 j 
(18 (TV 
SIRISPLRPST 2 tr 

vg år | ” LT 


FErLIRGR te : 


IE 
Er alig 


MIR 
Iden 


JACK 
LIRAT 
YE Ti på 
äl IT 


TITLE 
[LEE 


1 
ite 


NRA 
0- 


ee 


nd 
ram + 


FAN vga lr NTA Er FSE ENA VAD GS N 
RNE SE få SA fr S 


ÖEVERSIGT 


AF 


|| FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS 
I FÖRHANDLINGAR. : 
KEN 


OO 0: tU 


SE EIB LSINGEORS 1901. 


oo cPris: 5 mark. 7 


TSAR 
Ef Tal fe 


FVERSI GT 


AF 


ang LÅ 


SKA VETENSKAPS-SOCIETETENS 


AI 


41900—1904. 


+ 


> HELSINGFORS, 
SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, 
DEE 1901 


Innehåll: 


Öfversigt af förhandlingarne vid Finska Vetenskaps-Societetens 


sammanträden: 


Den 24 September 1909 
22 Oktober / 
me NOVvemper: |; 
+ 17 December 
” 22 ” 

» 21 Januari 1901 
FEELS FFebinar 3 

» 4 Mars 

” 18 ” ” 
la April 5 

” 29 ” »” 

» 20 Maj ” 


Vetenskapliga meddelanden: 


Symmetriförhållandena inom kamfermolekylen, af 0. Aschan 

Redogörelse för fortgången af de astrofotografiska arbetena å 
observatoriet i Helsingfors under tiden Juni 1899 till 2 
1900, af A. Donner . 

Borväcaphia generis Tarisa Am. et Ber faucigre 0. M. Rouen: 
Cum tabulis duabus. : 

Ueber die Molecularbewegung fester Körperk von NK: F. "Slotte 

Sur les Mémoires de Jean de Bouffard Madiane, par M. G. 
Schybergson 


- Symbola ad cognitionem Ckrpsbrelidarin Horsad RAG 


auctore G. Jacobson : 
T'influence du Vésuve sur Pair des ng fer G. Melander 
Capsidae rossicae, descriptae ab O. M. Reuter 
Capsidae novae mediterraneae, descriptae ab O. M. ROME 


— Thysanoptera tria mediterranea descripsit O. M. Reuter . 


Die photometriscehen Bewegungen der Pflanzen. Einige Bemer- 
kungen von Fr. Elfving . 


45539 


Sid. 
1 


” 


TITT. 


VI. 
VIL 


/ | Sid. 
Einige Mitteilungen iber die Gattung Wartelia Giard, von E. 


Nordenskiöld =... . — 222: 
On the State of Liquids in Capillary Tubes Md NS Ag: of : 

Electrical Air-Currents by S. Lemström =. . . 233. 
Araneae nonnullae Siberiae Transbaicalensis. Collegit et enume- 

ravit novasque species descripsit EH. Odemvall =. 0. - 255. 


Einige Radianten der sidlichen Halbkugel; von H. Hårdh . - 274. 

Ueber den von Duhamel begrändeten Beweis des Princips der 
virtuellen Geschwinadigkeiten, von A. F. Suwndell . . - 287. 

Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska 
Centralanstalts verksamhet under året 1900, af EF. Biese 308. 


Finska Vetenskaps-Societelens årshögtid den 29 April 1901. 


I. Årsberättelse . . . 205 
IT. Om skogarnas nya de. på tärande klinat Föredrag HN 
TU FAOPMVENS oy valg ste NK I SE Val Vilot FS frn RAG al | ere SR SNR 333. 


cow 
ot 
LTS 


La bibliotheéque de la Société des Sciences de Finlande 


DIE 


Öfversigt af förhandlingarna vid 


Finska Vetenskaps-Societetens sammanträden. 


Den 24 September 1900. 


Föredrogs en skrifvelse från Jordbruks-Expeditionen i Kej- 
serliga Senaten, hvari Societeten anmodades att till Senaten in- 
komma med yttrande öfver ett af en särskild komité utarbetadt 
förslag till instruktion och stat för en geodetisk kommission, som 
afsetts att i landet inrättas. Arendet hänsköts till Matematisk- 
fysiska sektionen i afseende å närmare beredning. 

Till intagning i Societetens Ofversigt anmäldes af hr REU- 
TER följande tvänne af honom författade uppsattser: 1) Mono- 
grahpia generis Tarisa Am. et Serv. samt 2) Capsidae Rossicae. 

Sekreterararen meddelade att Assessorn N. CHR. WESTER- 
MARCK, som sedan början af år 1882 såsom skattmästare för 
Vetenskaps-Societeten handhaft vården om dess kassa och rä- 
kenskaper, förklarat sig icke vidare kynna dermed fortfara samt 
förty önskade varda befriad från sagda befattning. Med anled- 
ning häraf uppdrog Societeten åt sekreteraren att till Assessorn 
Westermarck framföra uttrycket af dess tacksamhet för den om- 
sorg han i anförd egenskap egnat Societetens angelägenheter. 

Till skattmästare utsågs härå hr SUNDELL. 

Professorn vid universitetet i S:t Petersburg A. WOEJKOFF 
hade såsom gåfva till Societetens bibliotek öfverlämnat särskilda 
af honom författade skrifter. 


Den 22 Oktober. 


Emedan återbesättandet af den genom Amanuensen Karl 
Emil Johanssons under sistlidne Augusti månad timade frånfälle 
ledigvordna amanuensbefattningen vid Meteorologiska central- 
anstålten kunde i någon mon påverkas af särskilda förslag till 
förändringar af anstaltens organisation, hvilka varit föremål för 
diskussion inom Meteorologiska utskottet, men hvilkas fullstän- 


II 


diga utarbetande kräfver en rundlig tid, hade direktorn Biese i 
en till Societeten stäld skrift anhållit att med tjenstens besät- 
tande finge tillsvidare anstå samt att Meteorologiska utskottet 
berättigades att under tiden på direktors förslag anordna utfö- 
randet af de på amanuensen ankommande göromålen. 

Sedan hr A. Donner tillkännagifvit att Meteorologiska ut- 
skottet jemväl för sin del tillstyrkte hr Bieses omförmälda an- 
hållan, blef densamma af Societeten bifallen. 

Mot detta beslut reserverade sig hr Sundell, framhållande 
såsom sin åsigt, att t. f. amanuensen, 1 likhet med ordinarie 
amanuensen, borde i enlighet med $& 7 af gällande instruktion för 
Meteorologiska Centralanstalten antagas af Societeten i den ord- 
ning, som nämnda $ stadgar. 

På framställning af hr Kihlman beslöts att låta trycka en 
ny upplaga af Societetens stadgar samt att i sammanhang der- 
med äfven intaga instruktionen för Meteorologiska centralanstal- 
ten äfvensom den för samma anstalt faststälda staten. 

Hr ÅA. Donner meddelade att genom kommissariatet för 
finska utställningen i Paris framstälts en förfrågan, huruvida S0o- 
cieteten vore villig att till franska nationalbiblioteket förära det 
exemplar af sina skrifter, som vid sagda utställning varit expo- 
neradt, och fann Societeten godt härtill bifalla. 

Hr ASCHAN redogjorde för en af honom utförd undersök- 
ning om »Symmetriförhållandena inom kamfermolekylen», hvar- 
om ett meddelande skulle ingå i Öfversigten. 

På framställning af hr Sahlberg godkändes till införande i 
Öfversigten en Upsa med titel: »Symbola ad cognitionem 
Chrysomelidarum Rossiae asiaticae, auctore G. JACOBSON, petro- 
politano». 
Hr A. DONNER meddelade till intagning i Öfversigten en 
»redogörelse för fortgången af de astrofotografiska arbetena 
å observatoriet i Helsingfors under tiden Juni 1899 till Maj 
19003». | 

I en till Societeten stäld skrift hade direktorn för Meteoro- 
logiska centralanstalten E. Biese anhållit att komma i åtnjutande 
af den löneförhöjning för tio års tjenst, hvartill han enligt den 
för anstalten gällande staten är berättigad räknadt från den 1 
Juli detta år, och beslöt Societeten härom göra framställning hos 
Finans-Expeditionen i Kejserliga Senaten. 

Förslag till inväljande af ny ledamot i Societetens natur- 
historiska sektion framställdes af hrr Elfvimg och Runeberg samt 
remitterades till berörda sektions utlåtande. 


YIT 


Den J9 November. 


Enligt skrifvelse af den 23 nästvikne Oktober hade Finans- 
Expeditionen 1 Kejserliga Senaten funnit godt tillägga direktorn 
Ernst Biese, i anseende till hans tjenstetid vid Meteorologiska 
centralanstalten, löneförhöjning för 10 års tjenst med ytter- 
ligare 750 mark om året, att utgå och beräknas från den 
1 Juli 1900. 

Sedan Naturalhistoriska sektionen, enligt hvad hr Kihlman 
tillkännagaf, enhälligt biträdt det vid senaste sammanträde väckta 
förslaget om inväljande af ny ordinarie ledamot i Societeten, verk- 
ställdes nu ballotering, hvilken utföll sålunda,” att förslaget god- 
kändes af samtliga 21 närvarande, i följd hvaraf den föreslagne, 
Professorn, Medicine och Kirurgiedoktorn Robert Adolf Armand 
"TIGERSTEDT, förklarades vald till ledamot af Societeten i dess 
naturalhistoriska sektion. Å 

Hr REUTER anmälde till införande i Ofversigten : >»Capsidae 
novae mediterraneae», III. 


Den 17 December. 


Emedan den tid, för hvilken ledamöter och suppleanter i Dele- 
gationen för de vetenskapliga föreningarna senast blifvit utsedda, 
med innevarande år går till ända, företogs nu val af medlem- 
mar i sagda delegation för år 1901 och utsågos dervid till le- 
damöter i delegationen: för matematisk-fysiska sektionen hr 
LINDELÖF, för naturalhistoriska hr KIHLMAN och för historisk- 
filologiska hr SYNNERBERG samt till suppleanter för samma sek- 
tioner resp. hrr ÅA. DONNER, ELFVING och REIN. 

Till medlemmar i meteorologiska utskottet för nästkom- 
mande år invaldes, sedan hr 'NEOVIUS förklarat sig hindrad att 
vidare qvarstå i detsamma, hrr A. DONNER, TH. HOMÉN och 
SLOTTE, samt till suppleanter i samma utskott hrr LINDELÖF 
och SUNDELL. 

Till revisorer för granskningen af - Vetenskaps-Societetens 
och Meteorologiska utskottets räkenskaper utsågos hrr LEM- 
"STRÖM och ELFVING. 

Direktor Biese hade inlemnat en räkning å Fmk 195: 
55 för af honom företagna resor till Kuopio, Tammerfors och 
Jyväskylä i syfte att inspektera dervarande meteorologiska sta- 
tioner, äfvensom å assistenten Heinrichs vägnar en räkning å 
Fmk 102: 02 för inspektionsresor till Wiborg, Sordavala, Wärt- 
silä och Joensuu, och beslöts att båda dessa räkningar skulle 


IV 


imsändas till Finans-Expeditionen i Kejserliga Senaten med an- 
hållan om åtgärd till utanordning af beloppen. 

Till offentliggörande i Ofversigten anmäldes följande tvenne 
afhandlingar : 

Ueber die Molekularbewegung fester Körper, von K. F-. 
SLOTTE samt 

Sur les Mémoires de Jean de Bouffard Madiane, par M- 
G. SCHYBERGSON. 

Hr A. DONNER gjorde ett meddelande beträffande härva- 
rande astronomiska ohservatorii deltagande i de för närvarande 
öfver hela jorden pågående observationerna af den lilla plane- 
ten Eros i syfte att vinna en noggrann bestämning af solens af- 
stånd från jorden. Föredragaren begynte med att framhålla, 
hurusom man i astronomins historia icke sällan möter det för- 
hållande, att upptäckten af ett nytt föremål eller en ny före- 
teelse omedelbart får en stor betydelse äfven i metodiskt afse- 
ende, i det att detta ger ett hjelpmedel, som i noggranhet vä- 
sentligen öfverträffar dem man förut disponerat öfver och hvilka 


sålunda mer eller mindre sättas ur bruk. För bestämmande : 


af solens afstånd hade sålunda både tidigare och särskildt åren 
1874 och 1882 mycken både tid och kostnad offrats på obser- 
vationer af de sällsynta Venus-passagerna, för hvilkas iaktta- 


gande dyrbara och tidsödande expeditioner afsändts till aflägsna 


verldsdelar. Genom den år 1898 skedda upptäcken af planeten 
Eros kommer dessa Venus-passagers betydelse för bestämmande 
af solafståndet snart att beteckna ett förgånget skede i astrono- 
mins utveckling. 

Till följd af planetens ringare afstånd från jorden synes 
densamma från olika punkter af jordytan projicierad mot skilda 
punkter bland stjernorna, d. v. s. den får bland stjernorna så 
kallade parallaktiska förskjutningar. Dessa förskjutningar blifva 
tydligen desto större, ju närmare jorden planeten befinner sig. 
Och omvändt kan man af storleken af stjernans parallax sluta 
sig till dess afstånd från jorden. Då sedermera ur planetens rö- 
relseteori förhållandet emellan planetens afstånd frän jorden och 
jordens solafstånd är bekant, kan sålunda solens afstånd från jor- 
den finnas. Detta uttryckes i allmänhet genom solparallaxen, 
som är den vinkel, under hvilken jordens mot rigtningen till so- 
len vinkelräta radie synes från solen. 

Metoden att genom planetobservationer bestämma solparal- 


laxen är icke ny. Det nya består deri, att man i planeten Eros 
har tillgång till. en himlakropp, som kommer jorden tillräckligt . 
nära, för att dess parallaktiska förskjutningar skola uppnå be- 


tydande belopp. Medan nämligen de öfriga småplaneterna samt- 


liga kretsa mellan Mars” och Jupiters baror, har Eros ett medel- 
afstånd från solen nära lika med Mars', men derjemte en stark 
excentricitet (= 3), hvarigenom Eros kan komma jorden närmare 
än någon annan himlakropp med undantag af månen. Sådana 
tillfällen äro emellertid sällsynta. 

Under denna vinter har dock Eros ett dylikt gynsamt läge. 
Maximum af parallax, som uppnås den 26 December, stiger till 
27".9,' således till mera än tre gånger solparallaxen, som är ' 
8.8. Detta föranledde Pariser-observatoriet att i inbjudningen till 
den astrofotografiska kongressen 1 Paris senaste sommar föreslå 
diskuterandet af en kooperation emellan särskilda observatorier 
för begagnandet af detta tillfälle till noggrant bestämmande af 
solparallaxen. Det var nämligen för enhvar astronom tydligt, 
att basen för hela företaget måste blifva fotografiska upptagnin- 
gar. På fotografierna erhåller man bilder af hvarje stjerna inom 
hela det fotografiska området och behöfver derföre icke såsom 
vid ' tidigare likartade företag på förhand söka ut de lämpliga 
. stjernorna samt skyddar sig derigenom mot eljest möjliga misstag. 
Afven är det lätt att på fotografierna återfinna de stjernar,. med : 
hvilka planetens läge genom andra slag af observationer jemförts, 
samt att ur fotografierna bestämma dessa stjernor lägen. 

Företaget fann genast liflig anslutning. Det var naturligt 
att äfven vårt observatorium med sin förträffliga fotografiska re- 
fraktor skulle deltaga 1 arbetet. Emellertid var det icke blott 
tillvaron af ett sådant instrument, som gjorde observatoriets del- 
tagande i detta arbete maktpåliggande, utan i lika hög grad den 
omständigheten, att de parallaktiska förskjutningarna blifva desto 
större, ju större den bas är, från hvars ändpunkter planeten 
betraktas. Och i detta atseende ligger Helsingfors synnerligen 
gynsamt, i det att två de störta kordorna mellan fotografiska 
observatorier på jordytan gå genom denna ort. Dessa kordor 
förbinda våra trakter med observatorierna Arequipa i Ecuador 
och på Goda Hopps-udden. Kordornas längd ökar ock storleken 
af de parallaktiska förskjutningarna, så att dessa för linien Are- 
quipa— Helsingfors kunna gå upp till 487. 

Hvad nu beträffar den noggranhet, som man bör kunna 
vänta af dessa bestämningar, har jag gjort följande kalkyl. San- 
" nolika felet af en position är vid våra katalogfotografier O'.07. 
Göras fem upptagningar å en plåt, blir för deras medeltal san- 
nolika felet = 0.07 : V5 =0"”.03. Kombineras denna plåt med 
en från annan ort, finnes för den parallaktiska förskjutningen ett 
sannolikt fel — 0.03 : V2 = 0"".04. Och är sedan den paral- 
laktiska förskjutningen = 5 gånger solparallaxen, bestämmes härur 
den sistnämnda med ett sannolikt fel mindre än 07.01. Ur 25 


VI 


sådana kombinationer skulle solparallaxen redan erhållas med 
ett sannolikt fel af 0.002, d. v. s. med omkring 10 gånger större 
noggranhet än den hittills är bekant. Härtill kommer ännu hvad 
som kan erhållas genom observationer i olika timvinklar å en 
och samma ort. 

Hösten började ogynsamt. Men den 18 November, då den 
vigtigaste delen af observationstiden begynte och parallaxen upp- 
nått 257”, förändrade sig vädret och har sedan dess varit för 
årstiden ovanligt gynsamt, så att vi numera kunna förutse en 
observationsserie, 1 omfattning väsentligen öfverstigande hvad vi 
vågat hoppas. 


Den 22 December. 


Föredrogs ett från Meteorologiska utskottet inkommet pro- 
tokollsutdrag, hvari utskottet anhåller om åtgärd derhän, att 
Meteorologiska centralanstalten, oafsedt de förändringar, som från 
och med nästa kalenderår skola införas i statens räkenskaps- 
väsende, fortfarande finge disponera öfver en i dess kassa, huf- 
vudsakligen genom besparingar i tryckningsanslaget, uppkommen 
behållning af omkring 15,000 mark sarst att den frihet beträf- 
fande användningen af de i anstaltens stat upptagna anslagen 
för särskilda ändamål, som enligt anm. II till nämnda stat här- 
tills varit medgifven, måtte förblifva gällande eller åtminstone nå- 
gra af dem få betraktas såsom reservationsanslag. Godkännande 
utskottets framställning 1 ämnet beslöt Societeten att en under-- 
dånig hemställan i det syfte utskottet förordat skulle till Kejser- 
liga Senaten ingifvas. 

Företogs till vidare åtgärd Jordbruksexpeditionens i Kej- 
serliga Senaten skrifvelse af den 25 Maj d. å., hvari Societeten 
anmodats inkomma med yttrande öfver det föreslag till mstruk- 
tion och stat för en tillämnad geodetiskt kommission, som upp- 
gjorts af en för ändamålet tillsatt komité. Sedan Matematisk- 
fysiska sektionen, till hvars beredning ärendet af Societeten öf- 
verlämnats och hvilken åter inom sig för sådant ändamål tillsatt 
ett särskildt utskott, bestående af hrr Lindelöf, Lemström, Sun- 
dell, Neovius och Biese, numera till Societeten inlemnat ett af 
sagda utskott i skrifvelse till sektionen af den 18 nästvikne Ok- 
tober afgifvet betänkande i frågan, hvarom sektionen jemväl före- 
nat sig, blef denna skrifvelse nu uppläst; och som BSocieteten 
dervid icke heller hade någonting mot utskottets framställning 
och förslag att anmärka, beslöts att underdånigt utlåtande i en- 
lighet härmed skulle till Kejserliga Senaten insändas. 


VI 


Den 21 Januari 1901. 


Sekreteraren erinrade om den förlust, som nyligen träffat 
Societeten genom dess frejdade hedersledamot, medlemmen af 
franska Vetenskaps-Akademien CHARLES HERMITES den 14 den- 
nes timade frånfälle. 

Från K. K. Zoologisch-botanische Gesellschaft 1 Wien hade 
ingått ett tillkännagifvande om det jubileum-sammanträde, hvar- 
med nämnda sällskap ernar fira sitt femtioåriga bestånd den 30 
nästkommande Mars och till hvars bivistande de med sällskapet 
i förbindelse stående vetenskapliga samfunden inbjödos. Socie- 
teten såg sig dock ej i tillfälle att efterkomma inbjudningen. 

Hr SYNNERBERG meddelade några upplysningar om fort- 
gången af arbetet med det tillämnade stora uppslagsverket öfver 
finska förhållanden. Af detta verk, som skall omfatta tiden från 
1771 till 1900, äro för närvarande årgångarna 1882, 1883 och 
1884 under arbete. Ordnade äro samtliga årgångar till 1868. 
Den för: arbetets ledning tillsatta delegationen är emellertid be- 
tänkt på åtgärder för dess påskyndande, enär materialet, som 
hämtas ur den samtida tidningsprässen, mot sekelslutet blir allt 
vidlyftigare. För arbetet är beviljadt ett statsanslag af 5,000 
mark för hvarje af åren 1901, 1902 och 1903. 

På framställning af hr SUNDELL godkändes till intagning i 
Societetens Ofversigt en af docenten G. Melander författad upp- 
sats: »L'influence du Vesuve sur Pair des environs»>. 

I en till Societeten stäld skrift hade assistenten vid Meteoro- 
logiska centralanstalten Axel Heinrichs anhållit, det Societeten 
ville för honom utverka den lönetillökning af 500 mark, hvar- 
till han enligt den för sagda anstalt gällande stat vore berätti- 
gad för 10 års tjenst, räknadt från den 1 Januari 1901. 5So- 
cieteten beslöt härom göra framställning hos Finans-Expeditionen 
1 Kejserliga Senaten. 


Den 18 Februari. 


I remiss från Kejserliga Senaten af den 29 nästvikne Ja- 
- nuari hade BSocieteten, till komplettering af dess framställning om 
lönetillökning för assistenten Heinrichs, anbefalts inkomma med 
utredning om den tjenstledighet denne tilläfventyrs åtnjutit. Se- 
dan Meteorologiska utskottet, som fått del af denna remiss, nu- 
mera meddelat ett skriftligt intyg derom att Heinrichs icke åt- 
njutit sex månaders tjenstledighet i en följd, beslöts att detta 
intyg skulle till Finans-Expeditionen insändas. 


VIII 


I skrifvelse af den 29 nästvikne Januari meddelade Finans- 
Expeditonen 1 Kejserliga Senaten, att Meteorologiska centralan- 
stalten egde, efter verkstäld granskning af direktorn Bieses och 
assistenten Heinrichs under den 17 sistlidne December till Ex- 
peditionen insända tvenne reseräkningar å sammanlagdt Fmk 
297: 57, till vederbörande utanordna det belopp dem författnings- 
enligt tillkommer. 

Sedan Inspektören för fiskerierna dr O. Nordqvist hos Kej- 
serliga Senaten gjort framställning om anskaffande af en ångbåt 
att användas ej mindre för tillsynen öfver fisket än för de in- 
ternationela hydrografiska undersökningar, som äro afsedda att 
påbörjas under nästinstundande sommar och i hvilka jemväl 
Finland kommer att deltaga, äfvensom om anställandet af en 
zoolog, hvilken egde samla och bearbeta det biologiska och plank- 
tologiska material, som erhålles från de hydrografiska expeditio- 
nerna och stationerna, anmodades Societeten, i skrifvelse från 
Jordbruks-Expeditionen af den 15 dennes att inkomma med ytt- 
rande i anledning af detta förslag. Arendet öfverlemnades till 
beredning åt Meteorologiska utskottet. 

Emedan Bocietetens vid senaste årsmöte valde viceordfö- 
rande friherre AF SCHULTÉN för närvarande är stadd på en 
längre utrikes resa, hemställde sekreteraren, huruvida icke nödigt 
voro att utse ny viceordförande i hans ställe, och fann Societe- 
ten godt härtill, bifalla. Vid det val, som med anledning häraf 
företogs, tillföllo samtliga röster hr TH. HOMÉN. 

I sammanhang härmed upptogs till behandling frågan om 
programmet för Societetens instundande årshögtid, och ville So- 
cieteten öfverlemna åt ordföranden och viceordföranden att be- 
sörja de dervid förekommande vetenskapliga föredragen. 

Till intagning i OÖfversigten anmäldes: »Die photometri- 
schen Bewegungen der Pflanzen. Einige Bemerkungen von 
FR. ELFVING. 

Hr Wir förärade till Societetens bibliotek ett exemplar af 
sitt nyligen utgifna arbete: Den triadisk-monistiska verldsåskåd- 
ningen, I. 

Hr A. Donner uppläste en från Meteorologiska utskottet 
till Societeten rigtad framställning beträffande ordnandet för fram- 
tiden af de hydrografiska undersökningarna. 

Societeten lemnade ärendet beroende till dess Meteorologiska 
utskottet inkommit med utlåtande med anledning af dr Nord- 
qvists ofvan berörda förslag om anskaffande af en ångbåt m. m. 

Emedan förslag vore väckt om förflyttning af särskilda 
handlingar, berörande Finlands förvaltning under de närmaste ti- 
derna efter landets förening med Ryssland, från härvarande stats- 


IX 


arkiv till S:t Petersburg och nyheten härom framkallat en allmän 
misstämning, hemstälde ordföranden huruvida Societeten, som 
hade till uppgift att vårda sig om den vetenskapliga forskningen 
i landet inom alla områden, häri funne anledning att vidtaga 
något åtgärd för att i sin mon söka afböja realiserandet af 
nämnda förslag. Med anledning häraf beslöt Societeten att i 
underdånig skrifvelse, under framhållande af ifrågavarande hand- 
lingars betydelse för den inhemska häfdeforskningen, anhålla att 
desamma fortfarande måtte få stadna i finska statsarkivets värjo. 


Den 4 Mars. 


Hr A. Donner tillkännagaf att Meteorogiska utskottet, till 
hvars beredning Societeten vid sitt senaste sammanträde hade 
öfverlemnat det i Jordbruks-Expeditionens skrifvelse af den 15 
nästvikne Februari berörda ärende, numera fullgjort sitt uppdrag, 
samt uppläste utskottets deröfver afgifna utlåtande, hvilket var 
af följande lydelse: 


Till Finska Vetenskaps-Societeten. 


Af Vetenskaps-Societeten anmodadt att inkomma med ut- 
låtande beträffande ett af fiskeriinspektören dr Nordqvist till Kej- 
serliga Senaten inlämnadt förslag såväl om anskaffande af en 
ångbåt, lämpad för vetenskapligt utförda fiskeriförsök och för 
biologiska och hydrografiska undersökningar af de Finland om- 
gifvande hafven, som ock om anställandet af en särskildt uti 
planktonforskning förfaren zoolog, hvilken skulle utföra nämnda 
biologiska undersökningar, får meteorologiska utskottet afgifva 
följande. 

I skrifvelse af den 9 Februari har utskottet till Societeten 
redan inlämnat ett förslag till anordnande af de hydrografiska 
undersökningar, hvilka å den internationela biologiskt-hydrogra- 
fiska konferensen i Stockholm i Juni 1899 tilldelades Finland. 
Redan vid affattandet af denna skrifvelse har utskottet varit i 
tillfälle att yttra sig om fiskeriinspektörens ofvannämnda förslag, 
hvilka af honom delgifvits utskottet, och får utskottet därför till 
först hänvisa till samma skrifvelse, uti hvilken vissa delar af för- 
slaget närmare belysas, samt här 1 korthet framhålla följande. 

Nödvändigheten, för fiskerinäringens säkra fortbestånd och 
förkofran, af ett vetenskapligt utforskande af fiskarnas lif, fort- 
plantning, vandringar och existensvilkor, hvilket åter betingar 
omfattande biologiska och hydrologiska undersökningar af fiske- 


AA 
ju 


Xx 


vattnen, är af fackmän tydligt bevisad och belyses kanske bäst 
däraf, att alla länder, vid hvilkas kuster fiske idkas, under se- 
naste år eller årtionden sett sig föranledda att skrida till sådana 
undersökningar, samt att man efter Stockholmkonferensen enats 
om gemensamma omfattande arbeten i samma riktning. Det bör 
kanske tilläggas att andra länders undersökningar i de yttre haf- 
ven och saltigare vatten icke kunna ersätta direkta undersök- 
ningar i de oss omgifvande hafven, där t. ex. vattnet i de inre 
delarna af Bottniska och Finska vikarna såsom kändt har en 
mycket ringa salthalt och äfven temperatur- och isförhållandena 
äro alldeles olika mot dem i de stora hafven. Då därför nu en 
omfattande internationel undersökning i fiskeriernas intresse af 
alla nordeuropeiska haf kommer att utföras, bör en dylik forsk- 
ning äfven af de finska hafven företegas, hvilken stäld i sam- 
band med de öfriga ländernas undersökningar måste lämna 
vida rikare resultat än utförd isoleradt för sig, och hvars utfö- 
rande därför är en oss tillkommande plikt. 

Behofvet af ett särskildt fartyg för de af fiskeriinspektören 
föreslagna undersökningarna är ögonskenligt och kan utskottet i 
detta afseende stöda sig på en mycket bestämd erfarenhet, som 
vunnits under den tid som de af detsamma ledda biologiskt- 
hydrografiska expeditionerna försiggått. Att detta fartyg äfven 
under tiden mellan de vetenskapliga expeditionerna finner en 
högeligen nyttig användning för spridande af kännedom om för- 
bättrade fiskesätt och redskap liksom för öfvervakande af olof- 
ligt fiske, framgår af fiskeriinspektörens förslag. 

Likaså inser utskottet att det blir en tvingande nödvändig- 
het att anställa en särskild person, som handhar de biologiska 
undersökningarna. Om man vill utföra vetenskapliga under- 
sökningar, måste man ju framförallt hafva kompetenta personer, 
som verkställa dem; och de hydro-biologiska forskningarna, spe- 
cielt de beträffande hafvets s. k. urnäring, plankton, intaga en 
så framskjuten plats i de modärna hafs- och fiskeristudierna, att 
deras framgång vid de finska hafsundersökningarna icke får ri- 
skeras. Här uppstår blott frågan huruvida en person kan med- 
hinna utforskningen och den allsidiga bearbetningen af det rika 
biologiska material, som helt visst under de föreslagna expedi- 
tionerna kommer att insamlas. Då fiskeriinspektören själf åtagit 
sig att leda och bearbeta resultaten af själfva fiskeriförsöken och 
zoologen således tämligen helt kan egna sig åt de biologiska 
undersökningarna, bör man dock antaga att allt det nödvändi- 
gaste arbetet af honom kan medhinnas. Att specialundersök- 
ningar på detta viktiga område, där tillfälle till rationell forsk- 
ning nu erbjudes, af yngre vetenskapsmän vid universitetet skola 


ANG 


göras, kan man väl äfven våga hoppas. Väl motiveradt finner 
utskottet slutligen förslaget att ofvannämnda vetenskapliga funk- 
tionär fästas vid fiskeriinspektörens embetsvärk, där behofvet af 
en sådan, förbisedt all efterbearbetning af det under stundande 
femårsperiod insamlade rika materialet och utnyttjandet af de vunna 
 resultataten, äfven framdeles gör sig gällande och detta i desto 
högre grad ju mera det nya arbetsfältet blifvit uppodladt och ett 
samarbete mellan fiskeriimspektören och den nya zoologen visat 
sig fruktbringande. 

mrättandet af ett biologiskt laboratorium utgör en nöd- 
vändig följd af de föregående förslagen. Att härmed förena ett 
rum för kemisk analys af-vattenprofven, där äfven de hydrogra- 
fiska instrumenten kunna förvaras, är både praktiskt och eko- 

nomiskt, då eljest ett skildt sådant laboratorium med egen up- 
passning skulle måsta anordnas. 

Angående kostnadsförslaget får utskottet, som tidigare ta- 
git kännedom om inköps- och de årliga driftkostnaderna för flere 
af lots- och tullvärkets båtar, som sin åsikt uttala att det sy- 
nes vara med sakkännedom uppgjordt. Lönen för zoologen och 
utgifterna för hans laboratorium kunna ej heller tagas lägre än 
uti ifrågavarande förslag. 

Utskottet får sålunda på det varmaste förärda de af fiskeri- 
inspektören väckta förslagen och tillika erinra därom, att utskot- 
tet vid uppgörandet af sitt förslag till anordnande af de hydro- 
grafiska expedionerna under den af konferensen i Stockholm an- 
tagna femårsperioden 1 själfva värket utgått ifrån och helt och 
hållet baserat sig på dessa förslag. De erbjuda en enkel lös- 
ning af flere inom utskottet förut diskuterade frågor, hvaribland 
den om anskaffandet af en för hvarje slag af hafsforskning lika 
nödvändig ångbåt, och lämna sålunda en fast grund, på hvilken 
utforskningen af våra haf kan utveckla sig och nu närmast Fin- 
land med framgång deltaga 1 den beslutna internationela under- 
sökningen af de nordeuropeiska hafven. 

Helsigfors, den 2 Mais 1901. 

Anders Donner. 
K. F. Slotte. Theodor Homén. 


Detta utlåtande blef af Societeten till alla delar godkändt 
och beslöts förty att i enlighet dermed hos Jordbruks-Expeditio- 
nen hemställa, huruvida icke de af Inspektören för fiskerierna i 
hans underdåniga skrifvelse gjorda förslagen vore förtjenta af 
synnerligt beaktande och kunde snarast möjligt bringas i verk- 
ställighet. 


XII 


Friherre PALMÉN, som först efter behandlingen af detta 
ärende infann sig till sammanträdet, önskade få till protokollet 
antecknadt att han icke deltagit i nämnda beslut. 


Emedan den vid hydrografiska kongressen i Stockholm i — 


Juni 1899 för en tid af fem år planlagda internationella biolo- 
giskt-hydrografiska undersökningen af de nordeuropeiska hafven 
är afsedd att begynna den 1 instundande Maj, hade Meteorolo- 
giska utskottet i samråd med direktorn för Meteorologiska cen- 
tralanstalten uti en till Societeten stäld skrifvelse, som af ut- 
"skottets ordförande hr A. Donner nu upplästes, framställt förslag 
om anordnandet af de undersökningar, som vid sagda kongress 
tilldelats Finland och hvilkas ändamål vore utforskandet af norra 
delen af Östersjön samt Bottniska och Finska vikarna. Utskottet 
förordade deri främst tillsättandet af en ledare för de hydrogra- 
fiska undersökningarna samt honom till biträde en hydrografisk 
assistent, hvilka båda funktionärer skulle utses af Vetenskaps- 
Societeten på förslag af Meteorologiska utskottet, men i öfrigt 
underlyda fiskeriinspektören, till hvilken äfven deras aflöningar 
jemte öfriga anslag för de hydrografiska arbetena skulle utan- 
ordnas. Ledaren skulle åtnjuta i arvode 4,000 och assistenten 
3,000 mark förutom ersättning för resekostnader och dagtrakta- 
mente enligt gällande resereglemente, den förre i femte och den 
senare 1 sjunde klassen: 

Samtliga kostnader för ifrågavarande undersökningar hade 
af utskottet beräknats sålunda, att för komplettering af den nu 
befintliga instrumentsamlingen erfordrades i ett för allt 2,000 
mark samt till aflöningar och diverse andra utgifter årligen 
15,700 mark i fem års tid, räknadt från den 1 Maj 1901. 

Jemte det utskottet anhöll om utverkande af dessa anslag, 
föreslog utskottet tillika en framställning till Kejserliga Senaten 
i det syfte att, för den händelse ärendet icke hinner på högsta 
ort afgöras innan den 1 Maj d. å, ett förskott af 2,500 mark 
till bestridande af de löpande utgifterna för expeditionerna i Maj 
måtte ställas till Societetens förfogande, hvilken summa seder- 
mera, under förutsättning att förslaget vinner nådigt godkän- 
nande, skulle från första årets anslag afdragas. 

Vid behandlingen at detta ärende fann Societeten de af 
utskottet föreslagna åtgärderna öfverhufvud ändamålsenliga och 
nödvändiga för ett framgångsrikt deltagande från finsk sida i de 
förestående internationela hydrografiska undersökningarna. Dock 
syntes det Societeten, med afseende å hvad genom dess initia- 
tiv och bemedling härintills gjorts för främjandet af dessa un- 
dersökningar, vara mindre följdriktigt, om ansvaret för ledningen 
af dem framdeles åhvälfdes uteslutande inspektören för fiskeri- 


XII 


erna, hvarför Societeten för sin del ansåg det böra öfverlemnas 
åt Meteorolgiska utskottet, förstärkt med en af Societeten dertill 
utsedd medlem af dess naturhistoriska sektion, att i samråd med 
fiskeriinspektören årligen fastställa plan och arbetsordning för de 
hydrografiska undersökningarna samt deltaga i öfvervakandet 
af dem. . 

Societeten beslöt altså hos H. K. M. i underdånighet hem- 
ställa, huruvida icke Meteorologiska utskottets förberörda förslag be- 
träffande ordnandet af de hydrografiska nndersökningarna kunde, 
med sådan ändring i fråga om ledningen af dem, som ofvan 
anförts, i nåder godkännas samt för ändamålet erforderliga an- 
slag af allmänna medel beviljas samt i mon af behof till inspek- 
tören för fiskerierna utbetalas. 

På framställning af hr O. Donner godkändes till införande 
i Acta en afhandling af dr EDV. STENIJ med titel: Die älteste 
arabische Uebersetzung der paulinischen Briefe. Aus dem Codex 
Tischendorfii Petropolitanus zum ersten Male herausgegeben. 
Kostnaden för tryckningen af den arabiska texten var enligt 
uppgift från Frenckellska tryckeriet härstädes beräknad till högst 
135 mark arket, hvilket för 15 ark skulle utgöra omkring 
2,025 mark. ; 

Hr KIHLMAN anmälde till intagning i Bidragen: Pflanzen- 
phänologische Beobachtungen in Finnland 1896. 

Emedan det af firman Dennert & Pape i Altona för här- 
varande limnigrafstation levererade instrumentet icke fyllt de i 
kontraktet uppstälda vilkoren och derför ej kunnat godkännas, 
hade Meteorologiska utskottet hos mekanikern Falk-Rasmussen 
härstädes beställt en ny mareograf, dock utan integrator, hvilket 
mstrument han åtagit sig att leverera i oklanderligt skick inom 
Augusti månad 1901 mot ett pris icke öfverstigande 3,000 
mark, hvarvid han dock anhöll om förskott af 1,000 mark till 
bestridande af förberedande kostnader för råmaterial m. m. Till 
denna anhållan fann Societeten godt bifalla. 


Den 18 Mars. ' 


I remiss från Ecklesiastik-Expeditionen af den 7 i denna 
månad anmodades Vetenskaps-Societeten att till Kejserliga Se- 
naten inkomma med utlåtande öfver en af amanuensen Johans- 
sons enka inlemnad ansökning om extra-pension. Arendet hän- 
sköts till Meteorologiska utskottet i afseende å förberedande ut- 
redning. 

I skrifvelse af den 26 nästvikne Februari meddelade 
Ecklesiastik-Expeditionen att Kejserliga Senaten, med bifall till 


XIV 


Societetens derom gjorda framställning, funnit godt förordna bl. a. 
att följande anslag i Meterologiska centralanstaltens stat skola 
framdeles i reqvisitionsförslagen upptagas såsom obegränsade re- 
servationsanslag, nämligen 5,500 mark till tryckningskostnader, 
3,980 mark för hydrografiska stationer samt 1,200 mark till inköp 
och reparation af instrument, äfvensom att Meteorologiska cen- 
tralanstalten eger äfven framdeles, då öfverskott uppstår 1 en 
anslagspost, använda detta till betäckande af möjligen uppkom- 
men brist i någon af de öfriga. 

Från Universitetet i Glasgow hade till Societeten anländt 
en inbjudning till deltagande i den jubelfest, sagda wumiversitet 
ernade fira den 12—14 nästkommande Juni med anledning deraf 
att 450 år då tilländagått efter dess stiftelse. Societeten beslöt 
att till ifrågavarande jubileum aflåta en lyckönskningsadress samt 
uppdrog åt hrr Lemström, Synnerberg och Kihlman att jemte 
sekreteraren uppsätta adressen och vidtaga öfriga för ändamålet 
nödiga åtgärder. 

Hr LEMSTRÖM redogjorde för särskilda -af honom verk- 
stälda experiment i syfte att utreda elektriska lufströmmars in- 
flytande på kapillära fenomen, hvarom skildt meddelande utlof- 
vades till införande i Ofversigten under titel: Om the influence 
of an electrical aircurrent upon the state of liquide in capi- 
lary tubes. l ö 

Hr REUTER anmälde äfvenledes för Ofversigten en af ho- 
nom författad uppsats: Thysanoptera tria mediterranea, descripsit 
O. M. Reuter. 

Hr ELFVING tillkännagaf att han jemte hr LEMSTRÖM, Så- 
som utsedde revisorer, granskat Vetenskaps-Societetens räken- 
skaper år 1900 samt uppläste följande dervid tillkomna 


Revisionsberättelse. 


Vid granskning af Finska Vetenskaps-Societetens räken- 
skaper för år 1900 hafva undertecknade revisorer funnit dem 
utvisa följande summariska innehåll: 


1. Finska Vetenskaps-Societetens kassa. 

Behållning från år 1899. 
Hoc:s egen fond incl. återburna medel — . 14 999: 11 : 
Anslaget för hydrograr. undersökningar 1 762: 60 16 761: 71 . 


Inkomster. 
Statsanslaget för. Societeten. = mös. ads der SI0008EE 
5 ,», Mekaniska verkstaden -. . . . 2500:— 


35 ,,  hydrograf. undersökningar . . . 16 677: 83 


Statsanslaget för limnigrafen i Helsingfors —. - - 8700: — 
Sålda exemplar af Societetens skrifter + . .o«. - 43: 80 
TT ÖTESENGL (ENG TA RS SN en VOL OR EKA EE AA AE RANA ARE 30: — 
TRÖNÖ ar STL RR RER era ONS ENE RN ES AA DG 476: 38 

63 189: 72 
BrustkulkTrar LOL Societetens! kassa js rst nd rens HSE 


Summa Fmk 64 501: 19 


Utgifter. 
Tryckning och häftning af Soc:s skrifter . . . . 25621: 22 
Plancher till desamma . . SSU EN RA SN DSS 
AMS NET TEN SR UI VIC KS adsl et) epoara 1 ej him 4 eh fö br dt 338: 50 
Aflöningar . . Ar ERNA ATA fö US KAS Mil a a FU TS SO 
Frakt och postporio YEN SS Ag 2 Re EAA KR NA re Sonar, ER 6 66: 94 
Annonser . . Oo TEYR SAGMPE AT TER SÅ RESER EE 87: 10 
Diverse . . SANS ENE TE bid Se ANA VESA SAS ÄG 491: 69 
Vattenhöjdsmätningar RSS NIA DR ENS ASIAN SM Sej ARR 288: — 
BÖTER ATL Ta AS KAS LS sa sr fe a ger a De ehe le ksh isar 3 000: — 
iNlekaniska. verkstaden. ms. oa en fe jue NR en 2 500: — 
Hydrografiska undersökningar. . . . . » . « 13407: 81 
mm iortaens 1 Helsingfors ia de oe Ja blan Kr 4 Le 4 548: 24 


Summa Fmk 35 286: 81 


Behållning till år 1901 
Anslag för hydrograf. undersökningar . 5 032: 62 
> » limnigrafen 1 Helsingfors. . 4151: 76 
Kassan för försålda verktyg . . . . 30:— 9214: 38 


Summa Fmk 64 501: 19 


2. Statsrådet L. Lindelöfs donationsfond. 


BeNällmns stran: lärs LSÖOKL I As rer dO00319 
NON ORE RN ekrar SJK dh AN ANNE LST SIST SS 
Behallnn oktukår OORANOT OReNE Kmkt 2 3S3S 


3. Nordensköldska fonden för vetenskapliga forskningsresor. 


Bekällmimng. från. är 189900, som - i. -29.591:02 | 
RÄNOr ds SEGA SES KE br AGT SÖSG TT 


ekNn SER ROLE mk 231086: Cq 


XVI 


Emedan vid denna granskning och vid skedd uppräkning 
af Societetens värdepapper och kassa någon anledning till an- 
märkning icke förefnonnits, tillstyrka vi full ansvarsfrihet för 
Skattmästaren. 

Det gångna året har, som synes, medfört synnerligen dryga 
utgifter för Societeten. Medan vid årets början en besparing af 
fmk 14 999: 11 fanns i Societetens kassa, uppvisade denna ult. 
dec. en brist af fmk 1311: 47. Det är utgifterna för Societetens 
skrifter, som i ovanlig grad tagit tillgångarna i anspråk. Så 
glädjande detta än i och för sig är, bör Societeten dock icke 
utan bekymmer se framtiden an, och därest en stegrad produk- 
tivitet fortfarande ställer anspråk på BSocieteten, blir det tvifvels- 
utan nödvändigt att hos Hans Kejserliga Majestät anhålla om 
förköjning af statsanslaget. Emellertid synes Societeten omedel- 
bart böra taga 1 öfvervägande huruvida icke någon nedsättning 
af tryckningskostnaderna kunde åvägabringas. Det förefaller icke 
otroligt att en sådan kunde ernås på grund af konkurrensen mel- 
lan tryckerierna, och måhända kunde anordningar träffas, som 
läte den billigare serien ,,Ofversigt'" mer än hittills upptaga så- 
dana publikationer, som icke nödvändigt erfordra det stora för- 
matet af ,, Acta". Vi tillåta oss föreslå det Societeten måtte upp- 
draga åt en komité att öfverväga och föreslå hvilka tidsenliga 
förändringar kunde vidtagas med :afseende å tryckningen af 50- 
cietetens publikationer. Helsingfors den 13 mars 1901. 


Selim Lemström. Fredr. Elfving. 


I enlighet med revisorernes tillstryckan beviljades åt skatt- 
mästaren full ansvarsfrihet för förvaltningen af Societetens me- 
del under år 1900. | 

Efter någon öfverläggning i ämnet bifölls derjämte den af 
revisorerne väckta motionen om tillsättandet af en komité, som 
egde taga i öfvervägande och föreslå möjligen önskvärda för- 
ändringar i afseende å tryckningen af Societetens publikationer, 
och utsågos till medlemmar i densamma hrr A. Donner, Schy- 
bergson och Tigerstedt, egande desse att i fall af behof i saken 
konferera med sekreteraren och skattmästaren. 

revisorernes vägnar anmälde hr ELFVING att jemväl Me- 
teorologiska centralanstaltens - räkenskaper för sistlidet år blifvit 
af dem granskade, utan att skäl till anmärkning dervid före- ' 
kommit, och beslöts att desamma skulle till Revisionskontoret 
insändas. | | 


XVII 


Den 15 April. 


Ordföranden erinrade om den förlust, som nyligen åter 
träffat Societeten genom dess ledamot, professorn JOHAN GUSTAF 
FROSTERUS” den 3 i denna månad timade frånfälle. På ordfö- 
randens tillika gjorda framställning uppdrogs åt hr Schybergson 
att vid Societetens ”instundande årshögtid hålla minnestal öfver 
den aflidne. 

Enligt tilkännagifvande från Finans-Expeditionen af den 12 


i denna månad hade löneförhöjning för 10 års tjenst beviljats 


assistenten vid Meteorologiska centralanstalten Axel Heinrichs 


med ytterligare 500 mark, räknadt från den 1 Januari 1901. 


SS 


Till införande 1 Ofversigten anmäldes följande uppsatser: 
Einige Mittheilungen äber die Gattung Wartelia Giard, von 


ERIK NORDENSKIÖLD ; 


-Hemipterologische Miscellen. - Erste Sammlung. Af 0. 
M. REUTER; Samt 

Uber den von Duhamel begröändeten Beweis des Princips 
der virtuellen Geschwindigkeiten, af A. F. SUNDELL. 

En af fil. mag. E. ÖDENVALL inlemnad uppsats: »Araneae 
nonnullae Sibiriae Transbaicalensis, collegit et enumeravit no- 
vasque species descripsit E. Odenvall>, hvilken författaren ön- 
skade få införd i Societetens Öfversigt, hänsköts till naturalhisto- 
riska sektionens granskning. 

Å Meteorologiska utskottets vägnar tillkännagaf hr TH. Ho- 


MEN att utskottet den 24 nästvikne Mars verkställt inventering af 
Meteorologiska centralanstaltens kassa och öfriga tillhörigheter. 


På framställning af Meteorologiska utskottet beslöts att för 
aflidne amanuensen Karl Emil Johanssons enka förorda en ex- 


tra pension af 200 mark. 


Ben 29 April. 


Sedan hr TH. HOMÉN nu tillträdt ordförandeskapet, före- - 
togs val af viceordförande, hvilket utföll sålunda, att hr RUNE- 


BERG erhöll 18 röster samt hrr SAHLBERG och BROTHERUS hvar- 


dera 1 röst, i följd hvaraf hr RUNEBERG förklarades utsedd till 
viceordförande. 


; I skrifvelse af den 17 dennes meddelade Ecklesiastik-Ex- 
— peditionen, att Kejserliga Senaten, med bifall till SocietetensIder- 
om gjorda framställning, beviljat ett förskottsanslag af 2,500 


å mark till bestridande af oe löpande utgifterna vid de hydrogra- 


2 


fiska expeditioner, som komme att företagas under i 
dande Maj månad. ie 

Samma Expedition erinrade 9Societeten, i bref af den 
dennes, att med det snaraste insända det yttrande, 
infordrats i Kejserliga Senatens remissresolution af den 26 
1900 beträffande assistenten Heinrichs ansökning om lö 
höjning. Med anledning häraf anmodades Werepra lose uts 
tet alt påskynda sitt utlåtande i frågan. 

Å naturalhistoriska sektionens vägnar meddelade hr I 
man att sektionen efter skedd granskning af mag. E. Odenve 
vid: senaste sammanträde anmälda uppsats: »Araneae noni 
Sibiriae Transbaicalensis» funnit den ega det vetenskapliga vi 
att den kunde förordas till intagning i Societetens skrifter. 
anledning häraf beslöts att uppsatsen skulle införas i Öfversig 


Den 20 Maj. 


cietetens uppdrag och å dess vägnar, den 5 i denna månad 
statsrådet WILHELM LAGUS afsändt ett lyckönskningstelegram : 
anledning af hans då infallande 80:de födelsedag. . 

I remiss af den 26 April 1900 hade BSocieteten anb 


underdåniga ansökning om löneförhöjning. 
giska utskottet, till hvars beredning ärendet öfvertaTeane 


rande i frågan, beslöt Societeten, i hufvudsaklig öfverenss 
melse dermed, till nådig pröfning öfverlemna, huruvida a 
ningen för närvarande borde till någon åtgärd föranleda. 

Dr L. W. FAGERLUND hade till Societeten insändt 
honom författad afhandling med titel: »Finlands Leproso 
I 1. Maria Magdalenae, Wiborgs hospital», hvilken han 
skade få införd i Bidragen; och fann Societeten godt 
bifalla. 


randen LE Håkon inlemnad EE  inige" Radiante 
säödlichen Halbkugel» till intagning i Ofversigten. 


Beträffande de hydrografiska undersökningarna, för ' 
kas fortsättande ett förskottsanlag nyligen beviljats af Kejserli 
Senaten, upplyste ordföranden att insjöobservationerna förtg 
i Enare, Päljänne och Ladoga SDR men att hafsundersö 


aren RR aan göra en forskningsfärd utåt bottniska 
1 finska vikarna samt längre fram, 1 början af Augusti, en 


L. Lindelöf. 


Vetenskapliga Meddelanden. 


Svmmetriförhållandena inom 
kamfermolekylen. 


Af 


Ossian Aschan. 


Frågan om kamferns fruktur utgör ett af de mest svår- 
lösta problemen inom organiska kemin. Ända sedan man 
begynte uttrycka de kemiska föreningarnas inre samman- 
sättning genom konstitutionsformler, har kamfern utgjort 
föremål för undersökningar i detta syfte. Dessa hade väl 
resulterat i uppställandet af en mängd formler — man kän- 
ner icke mindre än några och trettio sådana — men den 
svårtydda frågan förblef fortfarande slutligt outredd. Till stor 
del berodde detta på att flertalet af de föreslagna formlerna 
icke ägde tillräckligt experimentelt stöd. Men också de 
formler, som utgjorde slutresultatet af mödosamma forsk- 
ningar, vunno på grund af kamferns mångtydiga förhållande 
icke allmänt bifall. Detta oaktadt alla härpå riktade spe- 
kulationer under senaste tid vunnit ett fastare underlag, 
sedan en af kamferns oxidationsprodukters, kamforonsyrans 
struktur genom Bredts och Perkin jun:s undersöknin- 
gar blifvit med säkerhet utredd. Fastän man på grund 
häraf känner det inbördes sammanhanget mellan nio af 
kamferns tio kolatomer, äro åsikterna fortfarande delade 
mellan följande nyare kamferformler, hvilka uppräknas i 
åldersföljd: 


I. Bredts formel I. Tiemanns formel 
H H 
CH, = (EES CH, (CESz)3 C AE C a CE: 
| | | | | 
| CH.-C-0H; | GR 
| | | 
CH, — C—--C CH..HC—C — CO 
| H 
CI 


III. Perkins formel IV. Perkin-Bouveaults formel 


GM C a CH, ICE, 

| CH, | | GE 

(CHA SELAL IGM fö (ce, CV c dd C0 
a a 


Diskussionen om dessa formler, men särskildt om den 
Bredts'ska och Perkin-Bouveault' ska, pågår lifligt för när- 
varande. Det fins knappt ett vetenskapligt laboratorium i 
världen, i hvilket icke frågan skulle bearbetas. Själf har 
jag en längre tid varit sysselsatt med kamferproblemet; 
resultatet af arbetet samlade jag för några år sedan i Socie- 
tetens Acta!) under benämningen — ,,Structur- und ste- 
reochemische Studien in der Camphergruppe". 

I detta arbete använde jag med fördel den stereoke- 
miska forskningens resultat, och kunde jag på grund häraf 
fastställa viktiga synpunkter beträffande kamfersyrans inre 
byggnad, hvilka eljes icke hade kunnat vinnas. Redan då 
fann jag att frågan om kamferns struktur borde kunna be- 
handlas stereokemiskt. Upptagen af annat arbete har jag 


1) Acta Soc. Scient. Fenn. Tom 21 N:o 5, sid. 1-—227. 


, 


3 


först under innevarande år kunnat bebandla denna del af 
frågan experimentelt. Sedan arbetet numera afslutats, ber 
jag att få meddela resultatet i följande korta uppsats, me- 
dan en mera detaljerad beskrifning skall införas i en an- 
nan tidskrift. 


Stereokemin lär, att optisk aktivitet hos en kemisk 
förening, d. v. s. förmågan att i flytande (smält eller upp- 
löst) tillstånd vrida den polariserade ljusstrålens plan, beror 
på en asymmetri hos molekylen. Aktivitet kan således ej före- 
finnas hos en molekyl, genom hvars formelbild ett eller flere 
symmetriplan kunna tänkas lagda. Häraf följer, att om man 
i en osymmetrisk molekyl åstadkommer en sådan förän- 
dring att symmmetri inträder, så försvinner aktiviteten. 
Under iakttagande af att kamfern är en aktiv förening samt 
att ombildningen inom molekylen företagas under beak- 
tande af vissa i experimentelt hänseende lätt utförbara 
försiktighetsmått, kan denna sats användas för att träffa 
valet mellan de formler, hvilka på grund af föreningens 
rent kemiska förhållande kunna ifrågakomma. 

Iden kan förvärkligas genom att ersätta syreatomen 
i kamferns molekyl med väte, hvarvid det motsvarande 
stamkolvätet, kamfan, erhålles: 


kamfer kamfan 
(CET CE 
| AG 
FEL EE 
FS ÖS 
CO (CE 


Detta är ej direkt utförbart, utan att resultatets riktig- 
het genom möjligen förekommande molekylär omlagring 
skulle äfventyras. Man utgår därför från något derivat 


4 


af kamfer, som också är optiskt aktivt men lättare låter för- 
vandla sig i kamfan. Visar sig det erhållna kolvätet aktivt, 
då äger det fortfarande en osymmetrisk struktur, är det 
inaktivt, så bör bland de frågakommande kamferformlerna 
den eller de väljas, enligt hvilka molekylen genom den vid- 
tagna förändringen blifver symmetrisk. 

Betrakta vi de mot ofvananförda kamferformler I—IV 
svarande formlerna för kamfan: 


I. Kamfan enligt Bredt II. Kamfan enligt Tiemann 
H H 
CH, — C — CH; (CH3), C — C— CH; 
| CH.-C-CH, cm 
CH, — 0 — CH, CHC — CH, 
a är 


III. Kamfan enligt Perkin ):r IV. Kamfan enligt Bouveault 
och Perkin j:r 


H 
OG ER CEN GCIR 

| | 

| CH | | CH —CH3 


| | | 

(CE, CEC (CHE)O—C0 ON 
| , | 
CH, CH; 


så finner man, att om ett inaktivt kamfan erhålles, så kom- 
mer endast Bredts formel (I) i fråga. Är det erhållna kol- 
vätet inaktivt, så återstår ännu valet mellan de tre öfriga 
formlerna, hvilka förutsätta en osymmetrisk byggnad hos 
kamfanmolekylen. 


) 


Såsom ett lämpligt utgångsmaterial valdes pinenhydro- 
odid, hvilken förening enligt Wagners och Brickners?) 
viktiga undersökningar öfver terpenets pinen halogenväteaddi- 
tionsprodukter utgör den mot kamfer svarande sekundära 
alkoholen, borneols, haloidetrar och därför står i följande för- 
hållande till kamfer: 


kamfer borneol pinenhydrojodid 
(bornyljodid) 
CH;z CH, CH; 
FN VAN 
Cs Hj annes Ela Sr GR Ilja 
så SS SN 
CO CH-OH CHJ 


Detta derivatförhållande framgår enligt Wagner och 
Brickner enklast af det faktum, att bornyljodid redan vid 
vanlig temperatur medelst silfveracetat kan öfverföras i 
acetat af vanlig borneol. 

För att så vidt möjligt undvika pinenhydrojodidens 
inaktivering, renades den ur pinen genom invärkan af jod- 
väte framstälda råprodukten endast genom destillation med 
vattenånga, tills den ur destillatet afskiljda hydrojodiden 
visade den af nämda forskare angifna smältpunkten af 
— 3”. Ett prof destillerade vid ett tryck af 19 mm vid 120 
till 122 2, medan kokpunkten af W. och B. befunnits utgöra 
118—119 ? vid 13 mm tryck. Härigenom äfvensom ge- 
nom ' analys bevisades den af mig erhållna produktens 
identitet. 

Sedan jag öfvertygat mig om att denna var optiskt 
aktiv och således egnade sig för ändamålet, reducerades 
den försiktigt under undvikande af starkare uppvärmning, 
hvarigenom omlagring hade kunnat åstadkommas. För 
ändamålet öfvergjöts produkten med isättika, zinkstoft till- 


1) Ber. deutsch. chem. Ges. 32, 2302 (1899). 


6 


sattes och därefter i små kvantiteter den mot zinkmäng- 
den svarande kvantiteten jodvätesyra af kokpunkten 128 ?. 
Härvid äger endast ringa uppvärmning rum. För att slut- 
föra reduktionen, uppvärmer man till sist någon tid på vat- 
tenbad. Härefter öfverdestilleras kolvätet, som bildats i 
godt utbyte, med vattenånga. Det ytterst lätt flyktiga kam- 
fanet afsätter sig härvid i kylröret som en fast massa, hvil- 
ken efter prässning mellan filtrerpapper och omkristallisering ur 
metylalkohol smälter vid 152—153 ? och kokar vid omkring 
160 ?. Produkten är indifferent mot brom och kaliumper- 
manganat och äger enligt analys sammansättningen C,, His 

På detta sätt framstäldes såväl ur amerikanskt höger- 
pinen ([lalo == 18,4) som franskt vänsterpinen ([e]o = 
— 42,0) motsvarande hydrojodider, hvilka sedan reducerades 
till kamfan. Resultatet af den optiska undersökningen var 
följande: 


l- Pinenhydrojodid, Ci, Hj, J: d- Pinenhydrojodid, C,, Hi, J: 


[ee] = — 33,88; [2e]o = + 11,59; 
| | 
I l 
Kamfan, Ci, Hig: Kamfan, Co Hig: 
[e]b = 0. [«elp = + 0. 


Häraf framgår att man ur de båda, ur olika aktivt 
material framstälda pinenhydrojodiderna erhåller ett och 
samma inaktiva kamfan. Därigenom bevisas, att endast sådana 
kamferformler kunna komma i betraktande, som gifva upphof 
åt ett symmetriskt bygdt kamfan, hos hvilket optisk aktivi- 
tet icke kan förekomma. 

Af ofvan anförda strukturformler för kamfer kommer 
därför endast den af Bredt uppstälda formeln E 


i betraktande. Blott denna gifver, som man lätt ser, ett 
stamkolväte, C,, H:s, med symmetrisk struktur. 

Slutligen vill jag ännu ingå på en viktig teoretisk in- 
vändning, som möjligen kunde göras mot ofvanstående 
slutsatser. 

Som jag tidigare visat !), förefinnes i kamfer två asym- 
metriska kolatomer, hvilkas optiska värkan kan uttryckas 
med A och B. Hvarje borneolderivat måste därför inne- 
hålla tre kolatomer af detta slag, emedan vid kamferns öfver- 
gång i borneol ett nytt asymmetriskt system (C) tillkommer: 


kamfer borneol 
CH; (CET 
Äl | 
Cs Hj, Cg HH. 
(A, BYN (ABA 
CO CH- OH (C) 


De vid ofvan relaterade undersökning använda pinen- 
hydrojodidernas (bornyljodidernas) aktivitet kunde nu möjli- 
gen bero endast och allenast af systemets (C) optiska in- 
värkan, i händelse de båda andra systemen (A och B) redan 
på förhand vore inaktiva (racemiserade). I detta fall måste 
det vid reduktionen erhållna kolvätet vara inaktivt, oaktadt 
dess molekyl är osymmetrisk. 


!) Acta; Tom XXI, N:o 5. 


För att gendrifva denna invändning är valet af pinen- 
hydrojodiderna till utgångsmaterial synnerligt lämpligt. 
Dessa bildas som bekant genom molekylär omlagring af 
pinenmolekylen. Under användning af Wagners pinenformel 
och Bredts kamferformel skulle den härvid försiggående 
reaktionen kunna uttryckas genom skemat: 


pinen pinenhydrojodid 
(bornyljodid) 

CHG CE CH, ÖH HORN 
| | | 
1. (EET CR OEI IE | CEC 
js | (NON 
CHC === 0 CH 0 

| | 

OM CH, 


Dock är det likgiltigt, hvilka formler man använder. Den 
afgörande hufvudsaken är, att bornyljodidens bildning äger 
rum under addition af jod till en omättad atom, som först här- 
igenom blir asymmetrisk. I detta fall föreligger nämligen 
samma bildningsmöjlighet för hvardera på denna asymmetri 
1 systemet C beroende optiskt aktiva formen. Följaktligen 
måste lika många molekyler af vänsterformen som af höger- 
formen uppkomna. Beteckna vi som förut den på asym- 
metrin i den cykliska kamferkärnan beroende optiska vär- 
kan med A—+— B, den på det nva systemet med C, så erhål- 
les efter pinens öfvergång i pinenhydrojodid en blandning 
af lika många molekyler med en optiskt värkan af A+ B-+-C 
som af A+ B — C. I denna uttaga värdena på C hvarandra, 
följaktligen är pinenhydrojodiden racemiserad med hänsyn 
till systemet C, och dess aktivitet beror på systemens A och B 
optiska värkan. Då pinenhydrojodid faktiskt är optiskt aktiv, 
kan systemet A-— B icke vara racemiseradt, och ofvannämda 
invändning förfaller. 


2 


Af ofvan relaterade undersökning kan som nämdt den 
viktiga slutsats dragas, att af de nyare kamferformlerna 
endast den af Bredt uppställda kommer i fråga. Då Bredts 
formel också i kemiskt afseende visat sig vara den mest antag- 
liga, och det med vår nuvarande kännedom om kamferns ke- 
miska förhållande icke är troligt, att någon annan symme- 
trisk formel för kamfer skall uppställas 1) — i hvilket fall 
frågan ånyo skulle måsta upptagas —, så anser jag att 
genom ofvanstående undersökning den långvariga diskussio- 
nen om kamferns konstitution kan anses afgjord. 

Vid frågans experimentella behandling har jag med 
flit och skicklighet biträdts af studeranden J. K. Genete. 


1) Att i kamfermolekylen infoga elementet CH,.C.-CH, i sym- 
metriskt läge på annat sätt än detta skett i Bredts formel synes näm- 
ligen omöjligt. 


Redogörelse för fortgången af de astro- 
fotografiska arbetena å observatoriet i 
Helsingfors under tiden Juni 1899 till 
Maj 1900. 
Af 
Anders Donner. 


(Meddeladt den 22 Oktober 1900.) 


Fotografiska upptagningar. 


Fotograferingarna vidtogo den 10 Augusti 1899 och 
pågingo till den 5 Maj 1900. Antalet observationsnätter un- 
der de särskilda arbetsmånaderna var: i Augusti 5, Sep- 
tember 7, Oktober 8, November 6, December 3, Januari 2, 
Februari 1, Mars 12, April 6 och i Maj 2. Höstvintern Au- 
gusti-December har således gifvit oss 29, vårvintern Ja- 
nuari—Maj 23 observationsnätter, hela arbetsåret samman- 
lagdt 52 nätter. Antalet är något mindre än vanligt bero- 
ende på en ytterst ovälkommen långvarig regnperiod i slu- 
tet af September och så godt som städse mulen väderlek 
under större delen af våren med undantag af Mars månad. 

Utbytet af under året tagna plåtar uppgår likväl till 
168, hvarvid dock de för parallaxbestämningar tagna plå- 
tarna räknats dubbelt, om med ett halft års mellanskof 
upptagningar skett å samma plåt. 

Med undantag för några prof och ett par plåtar för 
stjärnkatalogen, afsedda att träda i stället för förut befintliga, 
som af en eller annan orsak ansågos böra ersättas med 
nya, hafva alla dessa upptagningar hänfört sig antingen till 


11 


parallaxbestämningar eler till den Helsingfors observatorium 
tilldelade zonen af den fotografiska himmelskartan. 

Fotografier för himmelskartan hafva under året tagits 
69 stycken. Af dem hafva 55 sitt centrum vid en deklina- 
tion med jämnt gradtal och äro i enlighet med den astro- 
fotografiska kongressens i Paris 1896 beslut tagna med en 
exposition af 1 timmes längd, dock så att, om moln tvungit 
afbrytandet af arbetet, en plåt gillats, äfven om expositionsti- 
den icke understigit 40 minuter, något som äfven af kongres- 
sen medgifvits. De återstående 14 plåtarna hafva sitt centrum 
vid udda deklinationsgrad och förete tre expositioner, en- 
hvar om 30 minuter. Vid afbrott för moln kan någon ex- 
position komma att tagas kortare och, om icke alla tre ex- 
positionerna under en qväll medhunnits, den eller de felande 
en annan natt tilläggas. 

Kartarbetets ståndpunkt framgår deraf, att hittils äro 
tagna och godkända: 


165 plåtar med 1 exposition 
117 plåtar med 3 expositioner 


tillsammans 282 plåtar. 


Att tagas återstå: 


411 plåtar med 1 exposition 
315 plåtar med 3 expositioner 


tillsammans 726 plåtar. 


Expositionstiden för de tagna plåtarna utgör 165 + 
11/, X 117 =340.5 timmar och för dem som återstå 411 + 
1!/, Xx 315 = 883.5 timmar. Förhållandet emellan den af- 
slutade och den återstående delen af det fotografiska arbe- 
tet för himmelskartan uttryckes, efter expositionstid beräk- 
nadt, genom 1:2.59. 


12 
Vårt andra fotografiska hufvudarbete under det gångna 
arbetsåret hänför sig till parallaxupptagningar. I min redo- 
görelse för året 1897—1898 har omnämts ett arbete till 
undersökning af egenrörelsernas och parallaxernas beroende 
af stjärnornas läge i förhållande till vintergatan. Den foto- 
grafiska delen af arbetet skulle utföras här, den räkneriska 
af prof. Kapteyn i Groningen. Arbetet skulle omfatta 50 
plåtar. Den första fullständiga serien upptagningar för egen- 
rörelse har för alla 50 plåtarna redan tidigare utförts. 
Enligt programmet skulle upptagningarna för parallax 
ske enligt följande schema: 


e ee ee 6 
eo ee ee 0 
6 ee ee 0 
JRR RER tg 


[SA 


Hvarje stjärna blefve sålunda representerad genom 12 
bilder, liggande på sätt schemat visar. Vid det första ma- 
ximum skulle tre expositioner, enhvar om 5 minuter, tagas 
med varierad inställning 1 d, men samma inställning i «. 
Härigenom uppstå för hvarje stjärna 3 bilder liggande öfver 
hvarandra och motsvarande dem, som i schemat betecknats 
genom en därunder stäld 1. Ett halft år senare, vid på- 
följande maximum, som har motsatt tecken, tagas sex bil- 
der, markerade genom understälda 2, och 2,;; och ännu ett 
halft år derefter vid det tredje maximum, som är af samma 
tecken som det första, tagas åter tre bilder, i schemat mar- 
kerade med 3. Afståndet emellan två under hvarandra 
liggande bilder utgör 18 sekunder och afståndet emellan 
bilderna 2, och 2, 72 sekunder. Serierna 1 och 3 borde 
då dela detta afstånd i tre lika delar. Genom denna sym- 
metri i anordningen skulle uppnås, att medeltalet af de 6 
upptagningarna vid de två maxima af samma tecken 1 och 3 
skulle svara mot samma punkt på plåten, som medeltalet af 
de 6 upptagningarna vid det motsatta maximum 2. 

Upptagningarna för parallax begynte genast med ar- 
betsåret och gynnades till en början af utmärkt väderlek. 


13 


Det raska framåtskridandet hämmades emellertid redan i se- 
nare delen af September genom mulen himmel, så att en 
del plåtar kunde exponeras först en månad efter maximum 
af parallax. Detta hade nu i och för sig icke betydt så 
mycket, emedan plåtarna komma att exponeras ännu ett år 
senare vid ett maximum af samma tecken och derför vid 
deras reduktion uppträder medeltalet af de parallaktiska 
koefficienterna vid dessa två tillfällen. Skulle sålunda sist- 
nämda exposition ske nära maximum, så finge koefficien- 
terna oaktadt den försenade första expositionen tillräckligt 
stora värden. 

Så mycket mera vigt låg vid att upptagningarna vid 
det motsatta maximum, som uppträder ensamt, skulle ske 
möjligast nära tiden för dettas inträffande. För de första 
plåtarna skedde detta i midten och slutet af Januari månad. 
Emellertid voro vid denna tid och i Februari de klara nät- 
terna detta år än sällsyntare än hvad vanligen är fallet. 
Inträffade någon gång klart väder, så betäckte sig himmelen 
med moln, just innan tiden var så långt liden, att parallax- 
upptagningarna kunnat börja. Och då denna tid inträffade 
först på morgonsidan af natten, inses, hurusom dessa ob- 
servationer voro behäftade med icke ringa besvärligheter. 

De under gynsamma förhållanden i Augusti tagna plå- 
tarna måste derför till stor del offras samt så vidt möjligt 
ersättas med nya. 

De 50 plåtarna tillhöra 10 särskilda regioner af him- 
melen, i det att hvarje region täckes af 5 plåtar så ord- 
nade, att centra för 4 af dessa plåtar ligga i ett hvart af 
hörnen för den 5:te af dem. Då utsigterna äro särskildt 
små, att vid tre på hvarandra följande maxima kunna ernå 
expositioner af den region, hvars maxima för parallax in- 
träffade den 15 Juli och den 15 Januari, så ansåg jag mig 
måsta helt och hållet bortlämna denna region från pro- 
grammet. Sålunda kunde äfven chanserna ökas för den 
trakt, hvars maxima infalla en half månad senare. Af 
denna region hafva ock i Augusti detta år en ny serie plå- 
tar anlagts. . 


14 


Maxima för de återstående 8 regionerna inträffa dels 
i slutet af Februari och Augusti (2 regioner), dels i sista 
dagarna af Mars och September (6 regioner). Mars månad 
var detta år särdeles gynsam. Arbetet fortskred derför syn- 
nerligen bra och största delen af uppgifterna medhanns; 
men då för de under hösten tagna plåtarna antalet exposi- 
tioner nu var dubbelt så stort, räckte heller icke denna 
klara period fullt till. Och då April åter var ogynsam, blef 
tiden för exponerandet, vid dock endast 5 plåtar, åter för 
långt framskjuten. I stället för dessa 53 plåtar hafva äfven- 
ledes nya under hösten 1900 anlagts. 

Äfven svårigheter af ett annat slag hafva under arbe- 
tets gång yppats. I Februari nedtogos objektiven för ren- 
göring af deras yttre ytor, samt uppsattes derpå åter 
och centrerades. Genom särskild proffotografi undersöktes 
hvilka afläsningar af mikrometern före och efter dessa ope- 
rationer svarade mot ett bestämdt läge af stjärnan å plåten. 
Emellertid har det, oväntadt nog, visat sig, att profvet icke 
utfallit tillfredsställande, tydligen en följd af att den vid prof- 
vet använda plåten var illa skuren och derför vid de olika 
tillfällena låg olika i kasetten. Vid plåtarnas utveckling har 
nämligen framgått, att bilderna från maximum 1 icke falla 
på ett afstånd af 24 sekunder från bilderna 2, utan på ett af- 
stånd af 36” å 38”: bilderna 1 ligga sålunda från 2, räknadt 
icke på !/; af afståndet till 2, utan ungefär midt emellan 2, 
och 2,. Svårigheten att rätt placera bilderna 3 från det tredje 
maximum ökas häraf betydligt, i det att en förskjutning af de- 
samma om några få sekunder kan vara tillräcklig för att, 
åtminstone hos de större stjärnorna, låta bilderna 3 sam- 
manflyta antingen med 1 eller 2, och sålunda göra plåten 
oanvändbar för parallaxbestämningar. 

För att bilderna må blifva rätt placerade, erfordras 
utom noggrann kännedom om de vid olika tillfällen mot 
hvarje punkt af plåten svarande mikrometerafläsningarna 
ännu, att plåten vid de särskilda fotografiska upptagningarna 
har samma plats i kasetten. Vid de här använda kaset- 
terna hvilar en af plåtens kanter mot två stöd, medan en 


- 


15 


annan häremot vinkelrät kant pressas mot en af kasettens 
sidor. Att under sådana förhållanden plåten ständigt ligger 
lika i kasetten, uppnås säkrast, om de två nämda kanterna 
af plåten äro vinkelräta mot hvarandra. Är deremot plåten 
illa skuren, så blir dess orientering i kasetten olika vid olika 
tillfällen och vid parallaxupptagningar inträffar då att, medan 
bilderna å midten af plåten äro alldeles väl belägna, de 
mot något af hörnen sammanflyta, hvarigenom plåten blir 
för sitt ändamål oduglig. 

Dessa motigheter hafva för oss förstört ett antal pa- 
rallaxplåtar vid höstens början. Genom att studera nämda 
plåtar hafva vi dock funnit, på hvilket sätt svårigheterna i 
detta fall böra öfvervinnas och sålunda lyckats rädda de 
flesta af de öfriga parallaxplåtarna. 

Af alla de nämda skälen har emellertid ett ganska 
stort antal nya parallaxplåtar under hösten 1900 måst 
anläggas. 

De gjorda erfarenheterna peka emellertid på lämplig- 
heten af några modifikationer af programmet och på nöd- 
vändigheten att iakttaga vissa försigtighetsmått vid dess 
genomförande: 

1) Böra endast väl skurna plåtar användas d. v. s. 
sådana, der de två kanter, som bestämma plåtens läge i 
kasetten, bilda en rät vinkel med hvarandra; 

2) är det skäl att förändra schemat för upptagningarna, 
så att dessa ske i följande ordning: 


ee ee ee 0 
ee ee 0 0 
e oe ee 60 
Vader 


Derigenom finnes ständigt godt utrymme, i det att de gjorda 
expositionerna icke tränga ihop den plats, som är disponi- 
bel för dem som återstå. Anordningen är äfven lika sym- 
metrisk som å det tidigare schemat och ger samma fördelar. 

3) Kan afståndet emellan två öfver hvarandra liggande 
bilder lämpligen ökas från 18” till 24”, då det förra afstån- 


16 


det vid de största stjärnorna visat sig väl knappt; äfven 
vid katalogfotografierna hafva vi användt afståndet 24” 
emellan bilderna. 

4) Tages det beräknade afståndet emellan 1 och 2, 
samt 2, och 3 gerna något större t. ex. 30”, så att, äfven 
om upptagningarna blefve förskjutna några få sekunder, 
ändock ett afstånd af 24” mellan midtellinjerna uppnås. 
Afståndet emellan 2, och 2, kan gerna tagas = 24". Pro- 
grammet återkommer sålunda närmelsevis till det som vid 
tidigare parallaxupptagningar användts och ledt till tillfreds- 
ställande resultat. 

Antalet parallaxplåtar, som under arbetsåret tagits 
uppgår till 92, om de upptagningar, hvilka å en plåt verk- 
stälts vid ett maximum, räknas såsom en plåt. 

Under året har ock den första omfattande publikatio- 
nen af resultat från tidigare parallaxupptagningar framträdt 
i tryck, nämligen under titeln: ,, The parallax of 248 stars 
of the region around B. D.-+F- 535.24013 contained on pho- 
tographs prepared by A. Donner measured and discussed by 
J. C. Kapteyn”, hvilket arbete utgör N:o 1 af Publications 
of the astronomical laboratory at Groningen, för hvilket 
professor Kapteyn är föreståndare. 

Af de intressanta och vigtiga resultat, till hvilka prof. 
Kapteyn kommit, må här endast nämnas, att han, efter 
en synnerligen ingående undersökning, finner det sannolika 
felet af parallaxen för en stjärna på grund af en plåt endast 
== OMA0S 


Arbetet med upptagningarna för himmelskartan har 
varit någorlunda jämnt fördeladt emellan observatorn ma- 
gister G. Dreijer, assistenterna magister EF. Wessell och 
studeranden &. Witting samt mig; öfriga fotografiska ar- 
beten hafva utförts af mig i regeln tillsammans med en af 
dessa mina medarbetare. Plåtarnas utveckling har för det 
mesta öfvertagits af mag. Dreijer. 


17 


Mätningar och beräkningar. 


Mätningarna af stjärnornas rätvinkliga koordinater å 
plåtarna för stjärnkatalogen hafva utförts efter samma plan 
som de närmast föregående åren och verkstälts af frök- 
narna M. Biese, N. Helin och H. Stenbäck. 

Under året hafva medhunnits 47 plåtar, upptagande 
11,206 stjärnor, så att å hvarje plåt i medeltal mätts 238 
stjärnor. Härigenom har hela antalet hittils för katalogen 
uppmätta stjärnpositioner vuxit till 63,565, fördelade å 378 
plåtar med i medeltal således 168 stjärnor å hvarje plåt. 
Genom öfvergången till stjärnrikare himmelstrakter har an- 
talet plåtar i någon mån nergått, men antalet mätta stjärnor 
i stället i högre grad ökats. Detta är en naturlig följd deraf 
att det oftare måste inträffa, att flera stjärnor ligga inom 
samma ruta å plåten och att derför flera stjärnor kunna 
mätas vid en och samma instälning å strecken, hvaraf blir 
följden tidsvinst vid mätningen. 

Beräkningen af de rätvinkliga koordinaterna på plå- 
ten, sådana de erhållas ur mätningarna i hvarje plåtens läge 
taget för sig, har för 50 plåtar verkstälts, för det mesta af 
fröknarna Helin och Biese, för ett mindre antal plåtar af 
fröken Stenbäck. Såsom i tidigare redogörelser framhållits, 
kontrolleras det ur dessa beräkningar framgående medel- 
talet af resultaten i de två om 180? skilda lägena af plåten 
derigenom, att detta medeltal, som utgör koordinatens slut- 
liga värde, beräknas direkt ur båda mätningarna på en gång. 
Sådana beräkningar, dock endast för 12 plåtar, hafva utförts 
af herrar Dreijer, Wessell och Witting. 

Kartor för orientering vid mätningarna hafva för ett 
antal af 58 plåtar upprättats af fröknarna Helin, Stenbäck 
och Btiese. Kontroll af sådana kartor åtföljd af storleks- 
uppskattningar för de stjärnor, hvilka dervid markerats så- 
som skolande mätas, har af mig genomförts för 48 plåtar. 

Såsom i senaste redogörelse framhållits, kunde, sedan 
sammanställningen af de i Lund utförda zonobservationerna 


2 


pa 


18 


i slutet af våren 1899 hit anländt, den definitiva bearbet- 
ningen af Helsingfors fotografiska zon vidtaga. Behandlingen 
hafva vi börjat med den del af zonen, hvilken ligger mellan 
9 och 12" i rectascension. Valet betingades deraf att sant- 
liga till detta område hörande plåtar voro mätta och de 
omedelbara rätvinkliga koordinaterna för dem alla härledda. 
För flertalet af dessa plåtar, utom de med centra vid -F 40? 
deklination, hade äfven konstanterna härledts på grund af 
de å plåtarna liggande stjärnornas positioner enligt Astro- 
nomische Gesellschafts zoner. 

Vårt första mera omfattande göra var att underkasta 
dessa konstantbestämningar en uttömmande och effektiv 
kontroll. Sådan har äfven utförts af Herrar Dretjer, Wes- 
sell och Witting samt af mig för 125 plåtar, hvarjämte för 
41 plåtar, för hvilka konstanterna tidigare icke evaluerats, 
dessa nu härleddes och samma kontroll utfördes. Ehuru 
uppgiften gälde fastställandet af de definitiva positionerna 
emellan 95 och 125 i «, måste nämligen, för att göra detta 
möjligast säkert, äfven ett antal plåtar utanför dessa grän- 
ser rådfrågas. Detta arbete afslutades ungefär med Oktober 
månad. 

Emellertid -gifva de till position förut bekanta stjär- 
norna på plåten (komparationsstjärnorna) icke värden på 
konstanterna, hvilka i nogrannhet skulle motsvara noggrann- 
heten hos mätningarna. Nödvändigheten framstår derför 
att genom särskilda anordningar och beräkningar öka nog- 
grannheten af konstantbestämningen. Detta kan naturligt- 
vis ske genom nya positionsbestämningar af komparations- 
stjärnorna. Men man måste härvid ihågkomma, att, om 
sannolika felet hos dessa stjärnor och hos de derur här- 
ledda konstanterna skall nedtryckas till hälften, härför er- 
fordras ett tillskottsarbete vid positionsbestämningarna, tre 
gånger så stort som det vid de förra zonobservationerna. 
Och då dessas utförande och publikation tagit i anspråk en 
tid af öfver 30 år, skulle man först efter ett sekel hafva utsigt 
att kunna skrida till en definitiv bearbetning af plåtarna för 
härledande af beriktigade rätvinkliga och sfäriska koordi- 


19 


nater. Härtill kommer ännu, att det är komparationsstjär- 
nornas positioner år 1900 som vi hafva behof af, hvar- 
för deras egenrörelser komma att öfva menlig inverkan, 
om observationsepoken skulle inträffa mycket efter denna 
iid. — För konstanternas förbättrande återstår derför knap- 
past annan utväg än att betjena sig af plåtarna själfva. 
Konstanterna för hvarje plåt böra så modifieras, att de, 
inom gränserna för observationsfelen, gifva samma positio- 
ner för enhvar stjärna, denna må vara härledd från hvilken 
som helst plåt, derå den förekommer. 

Konstantbestämningen går sålunda ut på anslutningar 
af plåtarna till hvarandra, hvarvid åt komparationsstjärnor- 
nas positioner bör anvisas all den inverkan, dem bör till- 
komma. Särskilda metoder för detta ändamål hafva upp- 
stälts. En sådan har jag framlagt i en uppsats: Sur le 
rattachement de clichés astrophotographiques i Societetens 
Acta Tom XXI N:o 8. En modifikation af denna metod har 
vid de nu utförda beräkningarna kommit till användning. 
Denna förbättrade metod har den fördelen, att man i den- 
samma icke kan aflägsna sig från komparationsstjärnornas 
system och att den behandlar skildt för sig mätningarna i 
hvardera af de två rätvinkliga koordinaterna, hvarför den 
äfven är fri från hvarje hypotes öfver sambandet emellan 
konstanternas värden i x och i y. 

Metoden begynner med en järaförelse emellan positio- 
nerna för vissa lämpligt belägna stjärnor, härledda ur de 
två plåtar, som skola anslutas till hvarandra. Sedan, med 
tillhjälp af de ur komparationsstjärnorna funna värdena för 
konstanterna, de beriktiga rätvinkliga koordinaterna för en- 
hvar af de valda stjärnorna beräknats enligt hvardera plåten, 
öfverföras dessa för den ena plåten till de värden de skulle 
erhållit å en plåt med samma läge till himmelen, som den an- 
- dra plåten afsetts hafva. Skilnaden emellan dessa värden för 
koordinaterna och deras värden tagna från den andra plåten 
bero då, utom på mätningsfel, endast på konstanterna för 
nvardera plåten. Det nämda öfverförandet af koordinaterna 
från en plåt till en annan har skett enligt de formler, som 


20 


ingå i den förut nämda uppsatsen, och med tillhjälp af ta- 
beller, som af oss tidigare konstruerats. För kontrollens 
skull har nämda öfverförande äfven skett med medeltalen 
af koordinaterna. 

Stjärnorna hafva så valts, att de kunna sammanfattas 
till två fiktiva stjärnor, belägna möjligast långt från hvar- 
andra, men dock med undvikande af plåtarnas hörn, der 
mätningarna äro osäkrare. 

De af plåtens konstanter beroende korrektionerna hafva 
formen 


för Tar + kr + px + ry 
för y: Så ky —YX + Py. 


Har nu för en fiktiv stjärnas koordinater den ena plå- 
ten gfvit värdena x' och y', den andra x” och y'” och be- 
tecknas konstanternas korrektioner på motsvarande sätt, 
böra: s 


al ka Ae pla ry a RS 
y' — a kan SÅ FU + px = Vd + Föga FSE y!! gl! + PLRK 


Härvid äro x'/—2x"” och y'—y"” att betraktas såsom på 
grund af jämförelsen bekanta storheter. Y 

Skulle man nu veta, huru stor del af x'—zx” mot- 
svarar summan af korrektionerna till x', huru stor del den 
till x”, så kunde man dela hvarje sådan eqvation i tvenne, 
af. hvilka den ena innehåller endast korrektionerna till x"', 
den andra dem till x”. Detta vore en mycket stor fördel, 
då de obekanta sålunda separeras. Den förra skulle då 
gifva en vilkorseqvation till bestämmande af de sannolikaste 
värdena för k,', p' och »r'. Och då för förbindelser af denna 
plåt med en annan uttagits två fiktiva stjärnor, skulle an- 
slutningen emellan två plåtar gifva två sådana vilkorseqva- 
tioner. Emedan hvarje plåt anslutits till 4 andra plåtar, 
uppkomme i allt 8 vilkorseqvationer till bestämmande af 
För NERO CIN 


2 

För användningen af detta förfaringssätt borde man nu 
veta, huru stor del af x'— Xx” bör tilldelas den ena plåten, 
huru stor del den andra. Då man emellertid icke å priori 
har anledning föredraga den ena plåten framför den andra, 
så är det i enlighet med principen för det aritmetiska me- 
diet naturligt, att tillskrifva dem hvardera hälften af korrek- 
tionen och sätta: 


ky EE EN NTE 


ho 
kk! ST Ed de KORET 


och på samma sätt för wy. 

Detta kan väl till en början synas något djärft. Men 
upplösningen af de funna eqvationerna har blott till ända- 
mål att gilva en första approximation. Sedan denna är 
gjord både för plåten i fråga och för de 4 till den anslutna 
plåtarna, insättas i eqvationerna af formen: 


Xx! + fa + px + r'y' = gl! — fr + pt a 


de i första approximationen funna värdena för de 6 obe- 
kanta. Härigenom förbättras x' och Xx” och man kan skrida 
till en följande approximation, vid hvilken man utgår ifrån 
dessa förbättrade värden x,' och xy” o. s. v. Det har visat 
sig, att konvergensen i allmänhet är mycket stark, så att 
den tredje approximationen vanligen är fullt tillräcklig. 
Genom ett lämpligt räkneschema och diagram under- 
lättas utomordentligt dessa operationer och särskildt bildan- 


Lal al Dy 


det af storheterna etc. Dessa storheter själfva äro 


nämligen ingenting annat än halfva skilnaden emellan de åter- 
stående felen, sedan i vilkorseqvationerna vid den första 
approximationen insatts de ur denna approximation framgå- 
ende värdena för konstanterna. 


bn 
Nn 


För att icke behöfva supponera p och > lika i x och 
y, hafva vilkorseqvationerna för hvardera koordinaten be- 
handlats skildt för sig. 

För detaljerna af metoden skall jag snart HöddaDra | 
en mera omfattande publikation. 

Under arbetsåret hafva vi varit sysselsatta med meto- 
dens tillämpning till härledande af de definitiva stjärnorterna 
inom den del af Helsingfors fotografiska zon, som ligger 
emellan 9" och 12" i rectascension. 

Det vidlyftiga arbetet med jämförelserna af stjärnor å 
hvarandra delvis täckande plåtar inom det behöfliga områ- 
det sysselsatte magg. Dreijer och Wessell samt stud. Wit- 
ting från början af November ända till midten af April må- 
nad. Jag har deltagit i detsamma endast så till vida, som 
detta behöfts för arbetets sättande i gång. 

Det bör ihågkommas, att det område, öfver hvilket 
jämförelserna sträcka sig, griper äfven utanför 95 och 125 
så att arbetet härmed är utfördt äfven för ungefär 30" i a 
ät hvardera sidan om dessa gränser. 

För alla dessa plåtar har jag gjort sammanställningen 
al vilkorseqvationerna. Lösningen af desamma 1 den första 
approximationen har jag utfört för 105 plåtar, herr Witting 
för 45. I den andra approximationen har lösningen verk- 
stälts af mig för 35 och i den tredje för 20 plåtar. Slutli- 
gen har jag ock gjort sammanfattningen af resultaten för 
ett antal plåtar och förberedt dessa för den definitiva be- 
räkningen både af de slutligt korrigerade rätvinkliga koordi- 
naterna och af rectascension och deklination. Dessa räk- 
ningar hafva dervid så anordnats, att de erbjuda fullständig 
kontroll på hela kalkylen ända ifrån de ur mätningen direkt 
beräknade värdena för de rätvinkliga koordinaterna. Dels 
hafva "nämligen de definitiva X och Y beräknats direkt ur 
dessa, dels åter de korrektioner 4x och sy evaluerats, 
hvilka böra anbringas till de på grund af den första kon- 
stantberäkningen korrigerade värdena på dessa koordinater. 
Hade på grund af de sistnämda äfven « och d beräknats, 


så borde desamma korrigerade med 
Alers eeKO OCh 0 = 


öfverensstämma med de ur de definitivt korrigerade X och Y 
beräknade « och dJ. Hade en sådan beräkning deremot icke 
skett, förfors sålunda, att från de slutliga « och d åter- 
beräknades med tillhjälp af tabeller de definitiva X och Y, 
hvilkas riktighet såsom nämts förut var kontrollerad. 

Beräkningarna af de definitiva X och Y har för 15 
plåtar utförts af fröknarna Sederholm och Stenbäck. Af 
fröken Sederholm samt herrar Dreijer, Wessell och Witting 
har derjämte beräkningen af de definitiva « och d utförts 
för 10 plåtar. ; 

Innan vi kunde skrida till dessa definitiva beräkningar 
hade fröken Sederholm varit sysselsatt dels med beräkningar 
al rätvinkliga koordinater, härledda på grund af de ur kom- 
parationsstjärnorna funna värdena för konstanterna, dels och 
hufvudsakligen med beräkningen af de härur framgående 
värdena för « och dJ (48 plåtar). Vid beräkningen af det 
förra slaget har äfven fröken Stenbäck varit verksam (40 
plåtar). 

Slutligen har jag för 3 plåtar sammanstält de vunna 
definitiva positionerna i afseende å konstituerandet af stjärn- 
katalogen samt 1 särskilda afseenden varit sysselsatt med 
arbetena å manuskriptet. 

Såsom framgår, är sålunda arbetet med härledandet 
af de definitiva positionerna i full gång, ehuru i sina sär- 
skilda delar väsendtligen olika långt avanceradt, såsom äfven 
af arbetets art betingas. 


Nybyggnad. 


I min senaste årsredogörelse omnämde jag, att den 
kända amerikanska mecenaten miss C. Bruce donerat en 
summa af 2,500 dollars för anskaffandet af ett instrument 
afsedt för fotograferandet af trakten kring himmelens nord- 
pol samt för bearbetningen af de härför tagna plåtarna. In- 


24 


strumentet, som skulle uppställas härstädes och blifva vårt 
observatorii egendom, skulle konstrueras af mekanikern herr 
"alck-Rasmussen härstädes. För instrumentets fasta funda- 
menterande och för uppförande af en observationspaviljong 
har universitetets konsistorium beviljat nödiga medel. 

Denna paviljong har under våren och försommaren 
kommit till utförande. På en stenfot, som når ända ner 
till det fasta berget, har uppförts en paviljong af bräder 
med beläggning af galvaniserad plåt. Paviljongen har breda 
genom taket samt norra och södra sidoväggen ända till en 
meters höjd öfver golfvet gående luckor, så att luften i pa- 
viljongen lätt kan fås ombytt och dess temperatur göras 
lika med den yttre luftens. 

I midten af paviljongen befinner sig pelaren, som un- 
derst består af tre på hvarandra liggande, sinsemellan och 
med den fasta berggrunden hopcementerade granitblock. På 
dessa kommer först ett finhugget parallelipipediskt granit- 
block och derpå ett annat stort granitblock, å hvilket den 
södra ytan lutar i 60? vinkel, motsvarande ställets polhöjd. 
Äfven dessa block äro hopcementerade med hvarandra och 
med underlaget. Kring denna löper på litet afstånd en i 
asfalt murad tegelstensmur, för att hindra vattnet att in- 
tränga till pelaren. 

Paviljongen har utförts af Sandvikens ångsåg och sten- 
arbetet af stenhuggaren Isaksson. 

På den nämda, 602 lutande ytan af pelaren, äro fä- 
stade med cement tvänne järnplattor af triangulär form, på 
hvilka de två ringar fästats, hvilka fasthålla tuben i dess 
läge. Själfva tubröret befinner sig också redan på sin plats 
och herr Falck-Rasmussen håller på med att lägga sista 
hand vid de öfriga instrumentdelarna. Till en närmare 
redogörelse för instrumentets konstruktion skall jag derför 
i nästa årsredogörelse återkomma 


Monographia 


generis 


Tarisa Am, et Nerv. 


auctore 
O. M. Reuter. 


Cum tabulis duabus. 


Genus Tarisa Am. et Serv. 


Tetyra p. Klug. Graphosoma p. Germ. Odontotarsus 
pr AK0d: 

Corpus convexum, ovatum, plerumque breve, rarius 
oblongo- vel elongato-ovatum, plerumque glabrum, dense 
puncetatum; capile pronoto paullo magis qvam duplo angu- 
stiore, verticali, latitudine paullo breviore — paullo lon- 
giore, apicem versus angustato, clypeo basi supra lineam 
intermediam oculorum vel in hac linea posita, plerumque 
percurrente, jugis clypeo haud vel paullo longioribus, ple- 
rumque totis distantibus, ante apicem rarissime contiguis 
et clypeum includentibus (specimen unicum TT. fraudatricis), 
bucculis altis; antennis articulo primo brevissimo, crassius- 
culo, secundo primo distincte longiore, tertio secundo di- 
stincte crassiore et quarto longitudine subaequali, quinto 
secundo et tertio simul sumtis aeque longo vel paullo bre- 
viore; rostro brevi, coxas posticas vix attingente, articulo 
secundo duobus apicalibus simul sumtis longitudine sub- 
aeqvali; pronoto longitudine saltem duplo latiore, aeqvaliter 
convexo vel tuberculis elevatis praedito, margine apicali 
capiti cum oculis aeque lato, lateribus anticis subrectis vel 


26 


leviter sinuatis, angulis humeralibus rotundatis, convexis, an- 
gulis posticis obtusissime rotundatis, haud prominulis, disco 
utrinque supra angulos posticos obtuse impresso; scutello 
lato, apicem abdominis attingente vel breviter superante 
ejusque latera tota tegente, frenis destituto; corio basi de- 
tecto; orificiis haud distinguendis; connexivo angusto; ven- 
tre convexo, segmento secundo basi in medio tuberculo 
dentiformi instructo; pedibus brevibus, robustis, tibiis anticis 
interne infra medium spinula instructis, tarsis articulo primo 
secundo longiore et tertio breviore. 

Species hujus generis locis aridis et interdum salinis 
inveniuntur, ubi herbas esugant. . Color viridis vel testaceus 
colorem foliorum viventium vel siccorum, imitat. Pleraegque 
species in desertis mediterraneis vivunt, nonnullae in Arabia 
meridionali. 


Conspectus specierum: 


1”. Pronotum tuberculo apicali vel anteapicali quatuorque 
posticis elevatis; scutellum tuberculis duobus magnis ba- 
salibus discoque medio tuberculo adhuc majore, saepe 
spinaeformi. 

2". Pronotum tuberculo apicali basalibus scutelli aeque alto, 
tuberculis posticis apicali humilioribus; scutellum tuber- 
culis basalibus contiguis. 

1)” leprosa Em 

2. Pronotum tuberculo anteapicali obtuso, tuberculis po- 
sticis hoc altioribus et tuberculis basalibus scutelli aeque 
altis, his leviter distantibus. 

2. flavescens Am. et Serv. 

1. Pronotum tuberculis destitutum, solum utrinque ad mar- 
gines laterales posteriores late impressum, 

3'. Scutellum latitudine pronoti aeque longum vel hoc parum 
vel paullulum longius. 

4'. Scutellum utrinque prope angulum basalem carina obli- 
qua callosa instructum, disco medio sensim in spinam 
vel tuberculum magnum surgente. 

3. virescens H. Sch. 


DÅ 


ör 


il: 


8. 


10". 


21 


Scutellum prope angulum basalem carina callosa desti- 
tutum. 
Scutellum disco ante medium in spinam obtusam sube- 
rectam vel retrorsum nutantem surgente, margine po- 
stico spinae parti scutelli apicali aeque longo vel ad 
summum circiter !/, breviore. 

4. spinifer n. sp. 
Scutellum disco ad summum in tuberculum magis mi- 
nusve altum assurgens, margine hujus postico parte 
scutelli apicali saltem 1/3; breviore. 
Corpus ubique setulis albis tomentosum, femoribus in- 
ferne tibiisque interne longe albo-tomentosis. 

3. setulosa Mont. 


Corpus glabrum. 
Scutellum medio in tuberculum validum surgente, hoc 
tuberculo disco pronoti et basi scutelli sat multo al- 
tiore. 
Caput bucculis retrorsum vix ampliatis; tuberculum scu- 
telli apice plerumque acutangulariter vel rectangulariter, 
raro obtuse rotundatum, ejus margo posterior perpen- 
dicularis, rarissime retrorsum declivis, parte apicali scu- 
telli 1/;—>3/,, rarissime duplo vel magis qvam duplo bre- 
vior. 

6. elevata n. sp. 
Caput bucculis retrorsum fortius oblique productis; tu- 
berculum scutelli apice plerumque obtusangulariter ro- 
tundatum, margo ejus posterior plerumque oblique re- 
trorsum vergens, rarissime suberectus, parte scutelli 


apicali saltem duplo brevior. 
7. camelus n. sp. 


Scutellum disco medio tuberculo debiliore, basi scu- 
telli haud vel parum altiore, vel tuberculo destitutum. 


. Scutellum dimidio apicali declivi a latere viso angulum 


oblusum sed semper distincetum formante. 
Caput latius, latitudini frontis oculique unici aeque lon- 
gum, transversim fortius convexum, apice leviter defle- 


ND 


10. 


il 


Itäl 


12. 


xum, margine inferiore a latere viso parte infra-oculari 
saltem !/; breviore, bucculis angulis posticis subrectis; 
tuberculum scutelli obtusissimum. ; 
3. pallescens Jak. 
Caput distinete angustius, latitudine frontis oculique 
unici longius, transversim minus convexum, margine 
inferiore a latere viso parte infra-oculari paullo bre- 
viore, bucculis angulis posticis late obtuse rotundatis. 
Caput distinete brevius et latius, oculis convexioribus 
et magis exsertis; tuberculum scutelli plerumqgque mar- 
gine superiore retrorsum distincte surgente, margine 
posteriore parte apicali circiter triplo (rarissime solum 
duplo) breviore. 
I. fraudavrioo HONA 
Caput paullo longius et angustius, oculis minus con- 
vexis et minus prominentibus; tuberculum scutelli mar- 
gine superiore horizontal. 
Corpus nitidum, dilutius virescens, pedibus colore cor- 
poris vel (5) ochraceis, femoribus subaurantiacis; tu- 
herculum scutelli margine postico parte apicali scutelli 
cireiter 1/3; breviore. 
10. subspinosa Germ. 
Corpus opaculum, obscurius virescens, femoribus om- 
nibus (3) vel anterioribus dimidio apicali nigro-fuscis, 
apice tamen virescente, tibiis fusco-variegatis; tuber- 
culum scutelli margine posteriore parte scutelli apicali 
circiter !/, breviore. 
11. dimidiatipes Put. 
Scutellum pone basin leviter arcuato-inpressum, dein 
uscque ad medium subhorizontale, a medio subito api- 
cem versus sub angulo valde obtuso declivi, parte de- 
clivi a latere visa subrecta vel versus basin omnium ob- 
tusissime sinuata nec angulum formante; corpus opa- 
culum, saltem maris superne fusco-variegatum. 
12. adusta n. sp. 


Scutellum longius productum, latitudine pronoti dimidio 
(2) vel circiter ?2/; (35) longius, planiusculum, versus 


29 


medium levissime convexiusculum, apicem versus sen- 
sim levissime declive, tuberculo destitutum; corpus 
oblongo (Z)- vel elongato (£)-ovatum, inferne modice 
convexum. 

13. elongata Horv. 


1. Tarisa leprosa Put. 
bab för (P 


Capite latitudine cum oculis longiore, jugis clypeo lon- 
gioribus, apice divergentibus; vertice gibboso; pronoto apice 
medio tuberculo magno his basalibus scutelli aeque alto, pos- 
tico tuberculis qvatuor apicali humilioribus; scutello tuberculis 
duobus magnis basalibus erectis contiguis, disco medio tu- 
berculo retrorsum nutante adhuc majore, ejus margine po- 
stico perpendiculari et parte apicali scutelli paullo breviore; 
segmentis qvatuor primis connexivi angulis apicalibus tuber- 
culatis. Long. I 3'/, 2 4 mm. 

Tarisa leprosa Put., Pet. nouv. ent. VI, 1874, p. 452! 
Any Soc: Lat Trance 1876, p. 21, Ip: 23! 

Algeria: (Biskra!) in Salsolaceis: DD. Noualhier, Pu- 
ton et Vauloger de Beaupré (mus. Belg., Genov., Hun- 
gar. et Paris., coll. Montandon, Puton et Reuter). 

Corpus latitudine maxima pronoti vix dimidio longius, 
glabrum, pallide flavo-virescens vel flavescens, concoloriter 
punectatum vel punctis ad partem nigris, tuberculis maris 
praecipue apicali pronoti et basalibus scutelli saepe rubro- 
pictis. Caput ab antico visum latitudine cum oculis paullo 
longius, jugis apice divaricatis, margine exteriore non nisi 
levissime rotundatis, versus oculos levissime sinuatis; a la- 
tere visum margine superiore inferiore parum breviore hori- 
zontali, anteriore toto perpendiculari, inferioreé recto, angulo 
posteriore buccularum obtuse rotundato, setis nonnullis in- 
structo. Antennae flavo-testaceae, articulo secundo primo 
aequelongo sed hoc graciliore, tertio secundo vix aeque 
longo sed hoc crassiore, qvarto tertio fere dimidio longiore. 


30 


Pronotum longitudine magis qvam duplo latius, angulis la- 
teralibus ultra marginem corii prominentibus, obtuse rotun- 
datis, margine basali late sinuato, medio late truncato, an- 
gulis posticis latissime rotundatis; apice medio tuberculo 
magno erecto aequaliter rotundato marginem apicalem sub- 
attingente; disco postico tuberculis duobus late distantibus, 
angulis lateralibus in tuberculum magnum  elevatis, inter 
tubercula angulorum et discoidales antice carma obtuse 
elevata. Scutellum latitudine pronoti vix vel parum longius, 
basi medio tuberculis duobus erectis aeqvaliter rotundatis 
interne contiguis; tuberculo apicali pronoti aeque altis; disco 
medio tuberculo maximo retrorsum vergente, margine po- 
stico parte apicali scutelli paullo breviore et cum ea angulum 
rectum (SF) vel leviter obtusum (£) formante, parte apicali 
carinis tribus apicalibus obtusis magis minusve distinctis; 
margine laterali rmedio cbtuse elevato; basi utringque cari- 
nula obtusa transversali, disco etiäm cetero magis minusve 
inaeqvali. Tubercula connexivi feminae majuscula. Pedes 
parce breviter pilosuli, feminae parum punctati, maris ple- 
rumque femoribus inferne punctis acervatis nigris, tibiis 
externe nigro-punctatis. 


2. Tarisa flavescens Am. et Ser v. 
Tab. I, fig. 2 (2). 


Capite latitudine cum oculis vix longiore, jugis clypeo 
paullo longioribus, apice distantibus; vertice obtuse promi- 
nulo; pronoto antice tuberculo medio obtuso instructo, hoc 
tuberculo a margine apicali sat remoto, postice tuberculis 
quatuor anteapicali altioribus; scutello basi tuberculis duo- 
bus erectis leviter distantibus et tuberculis posterioribus pro- 
noti aeque altis, disco medio spina magna obtusa magis 
minusve oblique retrorsum vergente, ejus margine postico 
sinuato vel subsinuato parti apicali scutelli aeque longo 
vel hac parum vel paullulum breviore; connexivo angulis 
apicalibus segmentorum submuticis. Long. 4—4!1/; mm. 


31 


Tarisa flavescens Am. et Serv., Hist. d. Hém., p. 60, 
T. XII, f. 3 (1843). Fieb., Eur. Hem. p. 372, 2. Boliv., Anal, 
SockKuspa Hist; Nat. VHIH.T:Ilyf Puts Ann. Soc Ent. Er. 
1876, p. 23! 

Hab. in Artemisia, D.Perez-Arcas; Hispania (Madrid!) 
DD. Apez et Perez-Arcas, Guadalajara, D. Bolivar, 
Aranjuez, D. Chicote (mus. Belg., Berol., Genov., Holm., 
Paris. et Vindob; coll. Bolivar, Montandon, Puton et Reuter); 
Mauritania (Tanger!), D. Goudot (mus. Paris.); Tunisia 
(Kairouan!), D. de Gaulle (mus. Paris.); Turcomannia! D. 
CIA hn ger. (mus;,Fenn.): 

Corpus glabrum, virescens vel tuberculis basalibus scu- 
telli pallescentibus, interdum (var. signata m.) virescens, 
vitta media pronoti, spina tota vel ad partem, lateribus vel 
macula laterali vittulaque apicali scutelli flavescentibus; ra- 
rius (var. lurida m.) lurido- vel fuscescenti-testacea; post 
mortem interdum totum flavescens; concoloriter punctatum. 
Caput ab antico visum latitudine cum oculis vix longius, 
jugis apice distantibus, margine exteriore apicem versus di- 
stinete rotundatis; a latere visum usque a margine verticis 
declive, clypeo -leviter prominulo, perpendiculari, margine 
Inferiore capitis truncato, breviter pilosulo, angulo postico 
buccularum late obtuse rotundato. Antennae articulis duo- 
bus primis virescentibus, secundo primo graciliore et huic 
longitudine subaeqvali, tertio et qvarto flavo-testaceis, illo 
secundo paullo longiore et crassiore, hoc tertio longiore. 
Pronotum longitudine magis qvam duplo latius, angulis la- 
teralibus ultra marginem corii prominentibus, rotundatis, 
angulis posticis latissime et obtusissime rotundatis, margine 
postico truncato medio inter tubercula basalia scutelli levis- 
sime rotundato; tuberculo anteapicali reliquis debiliore, po- 
stice in carinam tenuem longitudinalem continualo, hac ca- 
rina versus basin pronoti evanescente, disco postico tuberculis 
duobus late distantibus subaequaliter obtuse rotundatis, an- 
gulis lateralibus tuberculato-elevatis. Scutellum latitudini 
pronoti aeque longum, basi tuberculis duobus mediis mag- 
nis, illis basalibus pronoti aeque altis, aequaliter rotundatis; 


32 


utringqgue prope angulum basalem tuberculo obliquo minuto 
disco medio spina obtusa oblique retrorsum vergente, mar- 
gine ejus posteriore saepe leviter sinuato, leviter antrorsum 
declivi vel suberecto, parte scutelli apicali haud vel paullu- 
lum breviore et cum ea angulum subrectum formante; parte 
apicali saepe carinula brevi apicali; margine laterali medio 
paullo elevato. Pedes corpori concolores, parce breviter 
pilosuli. 


3. Tarisa virescens H. Sch. 
Tab. I, fig. 3 (Q). 


Capite latitudini cum oculis longitudine aequali vel 
subaequali, jugis clypeo parum longioribus; vertice a basi 
declivi; pronoto tuberculis destituto, carina media longitudi- 
nali laevigata interdum obsoleta instructo, utrinque ad mar- 
gines laterales posteriores late fortiter impresso, lateribus 
etiam antice medio obtuse impressis; scutello basi medio 
leviter convexo vel subplano, utringue prope angulum ba- 
salem carina obliqva callosa, disco medio sensim in spinam 
vel tuberculum magnum surgente, ejus margine postico parti 
apicali scutelli aeqvelongo vel hoc paullo vel parum bre- 
viore; pedibus albido-flaventibus. Long. I 3!/3, 2 4!/; mm. 

Var. typica: Scutello medio in tuberculum spinaefor- 
me apice acutangulariter rotundatum surgente, ejus mar- 
gine postico subrecto vel sinuato, subperpendiculari vel levi- 
ter antrorsum vergente, cum parte apicali angulum subrectum 
formante. (Fig. ap do PL) 

Tarisa virescens H. Sch., Wanz. Ins. IX, 288, T. 
CCCXXIV, A. B. (1849). Odontotarsus notoceras Kol., Mel. ' 
Ent. fasc. VI, p. 78, T. III, figg. 4 a—c, sec. sp. typ. (1857). 
Tarisa id. var. Put., Mittheil. Schweiz. Ent. Ges. VI, p. 119, 
SeC:ISpee:kiyp: 

Caucasus! (mus. Vindob., spec. typ. Kolenatii); Asia 
minor! (mus. Hung.), Syria: Bloudan!, D. Abeille de Perrin 
(coll. Puton). 


33 


Var. obtusior m.: Scutello disco medio in tuberculum 
magnum; apice rotundato-subrectangularem surgente, mar- 
gine ejus postico retrorsum vergente. (Fig. 3). I 2. 

Caucasus: Derbent! (mus. Hung. et Paris., coll. Puton 
et Reuter). 

Corpus glabrum, virescens, concoloriter punctatum vel 
(5) apice tuberculi scutelli nonnihil nigricante; pronoto saepe 
carina media et interdum etiam utrinque vitta laterali pa- 
 rallela postice abbreviata albidis; scutello carinis obliquis 
basalibus, vitta media in tuberculum discoidalem surgente, 
nec non parte postica hujus albicantibus laevigatis; saepe 
etiam scutello vitta vel vittulis tribus apicalibus lateribusque 
medio albicantibus. Caput ab antico visum latitudine cum 
oculis vix longius, jugis margine exteriore vix vel leviter 
rotundatis versus oculis leviter sinuatis; a latere visum ver- 
tice a basi usque declivi, clypeo apicem versus leviter re- 
trorsum vergente; bucculis angulo postico leviter rotundatis. 
Antennae (5) testaceae, articulis duobus primis virescenti- 
bus, 2—4 longitudine subaeqvalibus. Pronotum longitudine 
magis qvam duplo latius, postice utrinque ad latera latius 
impressum, lateribus etiam antice ante angulos laterales 
nonnihil inpressis, his ultra marginem corii leviter promi- 
nulis, sub angulo subrecto rotundatis, disco sat leviter con- 
vexo. Scutellum latitudine pronoti parum longius, structura 
ut superne describitur; limbo usque a medio sat late leviter 
reflexo-marginato. Connexivum muticum. Pedes albido-viren- 
tes vel flaventes, glabri, solum tibiis apice tarsisque inferne 
breviter setulosis. 


4. Tarisa spinifer n. sp. 
Pablo ds 


Capite latitudine cum oculis aeque longo, jugis clypeo 
paullo longioribus: vertice a basi declivi; pronoto tuberculis 
destituto, carina tenui media longitudinali saepe sat obso- 
leta instructo, utringue ad angulos posticos obtuse impresso; 


3 


d4 


scutello basi plana, carinis basalibus obliquis destituto, limbo 
plano vel pone medium levissime late reflexo, disco ante 
medium in spinam obtusam suberectam (3 2, fig. 4) vel 
retrorsum nutantem (S LS, fig. 4 a, b) surgente, margine 
postico spinae parti apicali scutelli aeque longo vel ad sum- 
mum circiter !/, breviore, femoribus tibiisque magis minusve 
infuscatis, illis basin versus virescentibus. Long. 5 2t1/,, L 
22/,—3'/> mm. 

Arabia meridionalis: Aden, Cheik-Othman!, D. Dr Si- 
mon, 2 ISS, 4 2L (mus. FHungar., coll. Reuter). 

A TI. virescente H. Sch. corpore minore, struetura 
capitis, pronoto carina media multo tenuiore, haud callosa, 
impressionibus basalibus obtusioribus, scutello carinis obli- 
quis callosis basalibus destituto, limbo haud vel obsolete 
marginato, colore pedum nec non colore pronoti et scutelli 
maris mox distinguenda. Corpus glabrum, opacum, crebre 
punctatum, pallide virescens, apice spinae scutelli magis 
minusve infuscato (2), vel capite, pronoto maximaque parte 
scutelli vel solum parte posteriore pronoti scutelloque a basi 
ultra medium roseo-tinctis, pronoto limbo lato laterali poste- 
riore, scutello angulis posticis spinaque lateribus nec non 
interdum vittis duabus apicalibus, demum etiam dimidio 
apicali limbi lateralis coru ferrugineo-nigris. Caput ab an- 
tico visum latitudini cum oculis aeque longum, jugis clypeo 
paullo vel interdum parum longioribus, margine exteriore 
rectis versus oculos fortius sinuato-ampliatis; a latere visum 
vertice a basi usque declivi, clypeo perpendiculari, bucculis 
plerumque nonnihil dilatatis, angulo postico rectangularibus. 
Pronotum longitudine duplo latius, angulis lateralibus ultra 
marginem corii leviter prominulis, sub angulo subrecto ro- 
' tundatis, disco sat fortiter convexo, limbo laterali supra an- 
gulos posticos obtuse impresso. Scutellum latitudini pronoti 
aeque longum, ut superne describitur constructum et colo- 
ratum. Connexivum muticum, maris roseo-variegatum. Pe- 
des glabri, femoribus apicem versus tibiisque ad magnam 
partem fusco-punctatis vel infuscatis, tarsis pallidis. 


(BU) 
ot 


5. Tarisa setulosa Mont. 
Pablo 


Ubique setulis brevibus albis tomentosa, femoribus in- 
ferne tibiisque interne ultra medium longe albo-tomentosis; 
cum pedibus virescens; capite latitudine cum oculis distincte 
longiore, jugis margine exteriore subrecto, bucculis retrorsum 
sat” dilatatis, obtuse rotundatis; pronoto tuberculis destituto, 
utrinque ad angulos posticos impresso, disco postico medio 
planiusculo; scutello carinis destituto, basi medio sub-semi- 
circulariter convexo-elevato, dein depresso et sensim medio 
in tuberculum sat validum surgente, hoc tuberculo eleva- 
tioni hasali aeque alto, margine ejus postico levissime an- 
trorsum vergente, parte apicali circiter duplo breviore et 
cum ea angulum subrectum formante. Long. 2 4 mm. 

Tarisa setulosa Mont., Bull. Soc. Science. Bucar. IX, 
KO0DFEN:O7 Kepa Di 

Algeria, circa Biskram!, D. Vauloger de Beaupré 
(coll. Montandon). 

Ab omnibus affinibus corpore ubique setulis brevibus 
instructo, femoribus tibiisque Jonge albo-setosis mox distin- 
guenda. Corpus nitidulum, crebre profunde punctatum, vi- 
rescens, pronoto scutelloqve, basi excepta, obscurius viridi- 
bus. Caput ab antico visum latitudine cum oculis distincte 
longius, jugis margine exteriore versus oculos leviter sinua- 
tis, cetero rectis; a latere visum vertice a basi usque for- 
titer declivi, fronte et clypeo perpendicularibus, bucculis 
oblique dilatatis margine inferiore late rotundatis. Pronotum 
longitudine paullo magis qvam duplo latius, angulis laterali- 
bus ultra marginem cori leviter prominulis, sub angulo 
subrecto obtuse rotundatis, margine laterali anteriore recto, 
disco sat fortiter convexo, disco postico medio depressius: 
culo, lateribus utrinque impresso, angulis lateralibus con- 
vexis, margine basali latissime sinuato. Scutellum latitudine 
pronoti paullulum longius, ut superne describitur construc- 
tum, elevatione basali medio nonnihil subdepressiuscula, 
limbo haud reflexo. Connexivum muticum. Femora superne 


36 


breviter, inferne longe albo-setosa. Tibiae externe setis ad- 
pressis brevibus, interne usque ad medium longe albo-seto- 
sae, dein setulis adpressis instructac, anticae interne mox 
infra basin leviter dilatatae. 


6. Tarisa elevata n. sp. 
Tap. DfeNG 


Glabra; capite latitudini cum oculis vix vel fere aeque 
longo, bucculis retrorsnm vix ampliatis, jugis margine exte- 
riore versus oculos leviter sinuatis, versus apicem leviter 
rotundatis, pronoto tuberculis destituto, utringue supra an- 
gulos posticos obtuse impresso; scutello basi subplano vel 
medio levissime convexo, dein in tuberculum medium vali- 
dum surgente, hoc tuberculo basi scutelli multo altiore, 
apice rectangulariter vel acutangulariter, raro obtuse rotun- 
dato, margine ejus postico perpendiculari, rarius retrorsum 
declivi, parte apicali scutelli !/;—3/-, raro duplo vel magis 
qvam duplo breviore et cum ea angulum obtusum formante, 
basi utringque elevatione obliqva obtusa versus tuberculum 
.vergente, interdum obsoleta, limbo externo medio obtuse 
incrassato; pedibus totis pallidis. Long. I 3, 2 3!/3 mm. 

Tarisa subspinosa Jak., Hem. Het. Astr. Geb. p. 98, 2 
(nec Germ.). Put., Ann. Soc. Ent. Fr: 1876,wVL p. 251 

Rossia meridionalis, sec. Jakovleff rarius: Sarepta! 
(mus. Vindob.), Astrachan! (coll. Puton); Orenburg, sec. 
Jakovleff; Turcomannia: Repetek!, Mula Kara!, D. Prof. 
J. Sahlberg (mus. Fenn., coll. Reuter); Turkestan: Tasch- 
kent! (coll. Puton); Teheran! (var. luridula, mus. Paris.). 

A praecedente corpore pedibusque glabris, structura 
capitis, oculis magis convexis, pronoto basi utrinque obtu- 
sius depresso, disco medio transversim convexiusculo, scu- 
tello aliter constructo, a sequente bucculis retrorsum vix am- 
pliatis, tuberculo scutelli plerumque altius elevato, apice acu- 
tangulariter vel rectangulariter rotundato tibiisque concolori- 
bus distingvenda. Scutellum rarissime fere ut in qvibusdam 


31 


speciminibus TI. fraudatricis Horv. (fig. 8 a) constructum, 
in hoc casu caput paullo latius et magis convexum, pedes 
toti pallide flaventes. Corpus pallide virescens unicolor vel 
flavescens pronoto postice scutelloque, basi excepta, sat ob- 
scure virescentibus, rarius (var. luridula m.) lurido-testaceum, 
erebre profunde pnnctatum, glabrum, tuberculo scutelli apice 
antice magis minusve infuscato, interdum etiam scutello ma- 
ris, basi leviter fuscescente. Caput a latere visum vertice 
usque a basi fortiter declivi, clypeo subperpendiculari, mar- 
gine capitis inferiore recte truncato, angulo apicali obtuse 
rotundato, äångulo postico recto. Antennae pallide flavo- 
testaceae, apicem versus obscuriores, basin versus dilute 
virescentes, articulo tertio secundo vix aeque longo, sed 
hoc paullo crassiore. Pronotum longitudine duplo latius, 
angulis lateralibus ultra marginem corii leviter prominulis, 
obtuse rotundatis, margine basali subtruncato. Scutellum 
ut supra describitur constructum, latitudine pronoti parum 
longius, tuberculo saepe antice linea media laevigata, inter- 
dum flavescente; basi interdum medio punctis 3—5 callosis. 
Connexivum muticum. Pedes glabri, pallide virescentes vel 
dilute flavi, unicolores. 


7. Tarisa camelus n. sp. 
Bab IRS 


Glabra; capite a basi ad apicem clypei latitudine frontis 
oculique unici vix longiore, bucculis additis autem latitudini 
cum oculis aeque longo, jugis margine externo versus api- 
cem subrectis, bucculis retrorsum oblique productis, ab an- 
tico distinguendis; pronoto tuberculis destituto, utrinque supra 
angulos posticos obtuse impresso; scutello basi medio plano, 
versus medium sensim in tuberculum mediocre oblique sur- 
gente, hoc tuberculo disco pronoti altiore, apice pleriimque 
obtusangulariter rotundato, margine ejus postico oblique re- 
trorsum vergente, rarissime sub-erecto, parte apicali saltem 
duplo breviore et cum ea angulum obtusum formante; tibiis 


38 


saltem anterioribus maris medio late infuscatis vel fusco-bi- 
fasciatis. Long. J 3—3!',, 2 3/; mm. 

Algeria: Biskra!, D. Noualhier (mus. Genov., Hungar. 
et Paris., coll. Montandon, Puton et Reuter); Tunisia: Gafsa!, 
Zahrez Rarbi!, D. Vauloger de Beaupré (coll. Montandon): 

A praecedente bucculis capitis longius productis tuber- 
culoque scutelli plerumque minus alte elevato et saepissime 
obtusangulariter rotundato, a sequentibus structura capitis 
tuberculoque scutelli altius elevato mox distinguenda. Corpus 
virescens albido-virens, flavo-virens vel (var. testacea m.) 
testaceum vel pallide ochraceum, unicolor vel apice scutelli 
pallidiore, leviter nitidulum, erebre fortiter punctatum. Caput 
a latere visum vertice usque a basi fortiter declivi, clypeo 
perpendiculari, margine inferiore retrorsum obliquo, angulo 
apicali obtuse rotundato, bucculis retrorsum oblique dilatatis, 
angulo postico late obtuse rotundatis. Antennae pallide fla- 
ventes, apicem versus infuscatae, articulo tertio secundo paullo 
crassiore et huic longitudine subaeqvali. Pronotum longitudine 
duplo latius, angulis lateralibus ultra marginem corii parum 
prominulis, sub angulio subrecto rotundatis, convexiusculis, 
margine basali subtruncato, disco carina media tenui longi- 
tudinali interdum distineta interdum tota obsoleta. Scutel- 
lum latitudine pronoti parum longius, ut superne describi- 
tur constructum, tuberculo structura valde variabili, saepe 
antice linea media longitudinali subceallosa, margine ejus pos- 
tico parte apicali scutelli saltem duplo — magis qvam triplo 
breviore; margine basali interdum punctis quingque parvis 
subcallosis. Connexivum muticur. Signatura fuscea tibiarum 
feminae plerumque obsoleta. 


3. Tarisa pallescens Jak. 
Tab. II, fig. 8. 


Glabra, capite latitudini frontis oculique uniei aeque longo, 
apice leviter deflexo, jugis clypeo paullo longioribus, margine 
externe basin versus sat fortiter sinuatis, medio sat fortiter 
rotundatis et mox ante apicem leviter sinuatis, margine ca- 


39 


pitis inferiore a latere viso subrecto et parte infra-oculari sal- 
tem !/; breviore, bucculis haud productis, ab antico haud 
distingvendis, a latere visis angulo postico subrectis; oculis 
fortiter prominentibus; pronoto tuberculis destituto, utringue 
supra angulos posticos obtuse depresso; scutello basi medio 
leviter convexiusculo, dein sensim in tuberculum obtusissi- 
mum levissime surgente, hoc tuberculo disco pronoti paullo 
minus alto, margine postico retrorsum declivi et parte apicali 
magis qvam triplo vel fere qvadruplo breviore, cum ea 
angulum obtusissimum formante; pedibus corpore pallidiori- 
bus, femoribus unicoloribus, tibiis interdum ferrugineo-tinctis. 
Long. I 4!/3, 2 H—53/, mm. 

Tarisa virescens Fieb., Eur. Hem. 372 (nec H. Sch). 
PutskAnn Soc. Ent or 1876; VI, p, 25 (neciH Se h)rJak) 
Hem. Het. Astr. p. 97, 1 (1884). Reut., Revue d'Ent. X, 1891, 
p. 139! Tarisa pallescens Jak., Trud. Russk. Ent. Obsch. 
MSE SST 2 Put) Ann. (Soc ht ibrytst6 I VIpI23 

Rossia meridionalis, sec. Jakovleffin Zygophyllo alis- 
que plantis frequens: Sarepta!, D. Becker (mus. Belg., Be- 
rol.. Holm., Hungar. et Paris., coll. Montandon et Reuter), 
Astrachan! (var. pallescens, mus. Hung. et Paris., coll. Reuter). 

A sequente statura majore feminae magis oblonga 
et retrorsum fortius angustata, capite majore, latiore et 
magis convexo, apicem versus minus angustato, parte in- 
fraoculari a latere visa longiore, margine antico a latere 
viso fortius arcuato apicem versus a medio sensim leviter 
retrorsum vergente, margine inferiore parte infraoculari 
saltem !/; breviore, angulo apicali obtusiusculo, angulo po- 
stico subrecto nec late obtuse rotundato, tuberculo scutelli 
paullo debiliore, disco pronoti vix aeque alto, a T. subspi- 
nosa Germ. et dimidiatipede Put. capite multo latiore, 
oculis magis exsertis etc. mox distinguenda. Corpus glabrum, 
erebre fortiter punctatum, plerumque (var. virens m.) vires- 
cens, saepissime capite, pronoto antice scutelloque basi 
pallidioribus (var. typica), interdum (var. incarnata m.) pal- 
lide virescenti-flavum, pronoto parte postica lateribusque 
scutelli ante medium late rufescentibus vel (var. pallescens 


40 


Jak.) flavo-testaceum vel fuscescenti-testaceum, punctis ni- 
gris interdum hic illic adspersum; plerumque linea callosa 
media scutelli in tuberculum surgente vittulisque duabus 
brevibus basalibus callosis albidis, his magis minusve di- 
stinctis, saepe etiam vitta pone tuberculum scutelli in api- 
cem producta magis minusve albicante. Caput jam superne 
descriptum. Antennae pallide flaventes, articulo ultimo te- 
staceo vel infuscato, tertio secundo aeque longo et nonnihil 
crassiore. Pronotum longitudine circiter duplo latius, disco 
versus apicem sat fortiter convexo-declivi, angulis laterali- 
bus ultra basin corii leviter prominulis, obtuse rotundatis, 
margine basali subtruncato. Scutellum latitudine pronoti 
paullo longius, ut superne describitur constructum, basi 
utringque lateribus depressum, limbo laterali medio impres- 
sione longitudinali obtusa. Connexivum muticum. Pedes 
superne descripti. 


9. Tarisa fraudatrix Horv., m. 
Tab. II, fig. 9. 


Glabra; capite latitudine frontis oculique unici longiore 
et latitudini cum oculis fere aeque longo, jugis margine ex- 
terno basin versus sat leviter sinuatis, apicem versus sat 
rotundatis, margine inferiore capitis a latere viso parte in- 
fra-oculari paullo breviore, bucculis haud productis, ab an- 
tico haud distinguendis; oculis convexis, prominentibus; pro- 
noto tuberculis destituto, utrinque supra angulos posticos 
obtuse impresso; scutello basi medio convexiusculo, versus 
medium in tuberculum humile obtusum surgente, hoc tuber- 
culo disco pronoti et basi scutelli haud vel parum altiore, 
apice obtusangulariter rotundato, margine postico retrorsum 
oblique vergente, raro subverticali, parte apicali fere triplo 
vel magis qvam triplo, raro solum circiter duplo breviore 
et cum ea angulum valde obtusum formante. Long. I 3/5, 
QnAt/Zmiir 

Tarisa subspinosa Horv.(nec. Germ.) varr. fraudatrix 
et rosea Horv., Revue d'Ent. X, 1891, pp. 76 et 77, sec. sp. typ. 


41 


Rossia meridionalis: Tauria! (mus. Vindob.), Sarepta! 
(mus. Paris. et Vindob. coll. Montandon,), Astracban! (mus. 
Belg.); Caucasus: Baku! Warwara!, Nocha!, vallis Araxes! 
(mus. Hungar. et Vindob., coll. Puton et Reuter); Armenia: 
Kulp'!; Aralisch! (mus. Hung., coll. Puton et Reuter); Erivan! 
(mus. Hung.); Turkomannia: Merv!, Amu Daria!; Turkestan: 
Sir Daria!, D. Prof. J. Sahlberg (mus. Fenn.); Persia! (var. 
rosea, coll. Signoret in mus. Vindob.). 

A T. elevata m. et camelo m. tuberculo scutelli multo 
obtusiore, humiliore et disco pronoti ne minime quidem vel 
parum altiore, nec non jugis brevioribus mox distinguenda; 
a T. pallescente Jak. hoc tuberculo magis elevato, ejus margine 
postico distincle longiore, capite angustiore, minus convexo, 
apicem versus magis angustato, parte infraculari breviore, 
bucculis angulis posticis late rotundatis, corpore minore le- 
vius punctato, postice minus angustato, a T. subspinosa Germ. 
et dimidiatipedi Put. capite distinete breviore et latiore, 
oculis magis exsertis, ab hoc etiam tuberculo scutelli magis 
elevato divergens. Corpus virescens vel pallide virens, raro 
(var. rosea Horv.) rubescens vel rufo- vel lurido-testaceum, 
unicolor vel tuberculo scutelli apice antice sat anguste ni- 
gricante, hoc tuberculo saepe postice pallide flavente, inter- 
dum etiam linea media longitudinali laevigata pronoti et 
scutelli nec non maculis duabus parvis basalibus scutelli 
subeallosis pallide flavescentibus; glabrum, crebre punctatum, 
nitidulum. Caput jugis clypeo paullulum longioribus, a la- 
tere visum vertice a basi declivi, clypeo perpendiculari, mar- 
gine inferiore altitudine infraoculari paullulum breviore, recte 
truncato, angulo apicali subrecto, angulo. postico late obtuse 
rolundato. Antennae pallide flaventes, interdum apicem ver- 
sus infuscatae, articulo tertio secundo aeque longo et paullo 
crassiore. Pronotum longitudine paullo magis qvam duplo 
latius, angulis lateralibus ultra marginem coriil parum pro- 
minulis, obtuse rotundatis, convexiusculis, margine basali 
sub-truncato, diseo modice convexo, utrinque supra angulos 
posticos obtuse depresso, medio linea Ingitudinali subcal- 
losa nunc distinceta nunc tota deleta. Scutellum latitudine 


42 


pronoti vix longius, ut superne describitur constructum, 
structura tuberculi nonnihil variabili (fig. 8, 8b, 8c), sed 
plerumque disco inter partem convexiusculam basalem et 
tuberculum discoidalém fortius impresso; basi interdum ma- 
culis duabus parvis subcallosis, partem basalem convexiorem 
terminantibus, parte basali interdum lateribus oblique obtuse 
et leviter impresso. Convexivum muticum. Pedes colore 
corporis, virescentes vel pallide flaventes, plerumque uni- 
colores, maris interdum (fraudatrix Horv.) dimidio apicali 
femorum nigro-fusco tibiisque annulatim fusco-conspersis. 
Obs. Specimen superne commemoratum in Persia in- 
ventum a reliquis jugis capitis paullo longioribus mox ante 
apicem contiguis divergit; vix tamenh species propria. 


10. Tarisa subspinosa Germ. 
Tab. II, fig. 10. 


Glabra, nitida, fortiter punctata, dilute virescens; cäpite 
latitudini cum oculis saltem aeque longo, clypeo perpendi- 
culari, jugis margine externo basin versus sat sinuatis, api- 
cem versus sat rcetundatis, clypeo aeque longis vel paullu- 
lum longioribus, margine capitis inferiore parte infraoculari 
paullulum breviore, bucculis haud productis, ab antico haud 
distinguendis, a latere visis angulo postico latissime obtuse 
rotundatis; oculis sat leviter prominentibus; pronoto tuber- 
culis destituto, utringue supra angulos posticos obtuse im- 
presso; scutello basi medio levissime convexo, pone basin 
levissime arcuatim depresso, dein usque ad medium sub- 
horizontali, a medio apicem versus subito oblique declivi, 
tuberculum humile valde obtusum horizontale formante, 
margine ejus postico parte apicali circiter triplo breviore et 
cum ea angulum obtusum vel obtusissimum formante; pedi- 
bus colore corporis vel (3) ochraceis, femoribus subauran- 
tiacis. Long. S:33/5, 2 43/54; mm: | 

Tetyra subspinosa Klug, Symb. phys. V. T. 43, 6, 7. 
Graphosoma subspinosa Germ. Zeitschr. Ent I, p. 54 (1839), 


43 


sec. spec. typ. Tarisa consimilis Reut., Revue d'Ent. 1891, 
138, 3! 

Aegyptus: Aioun Mousa! prope Suez, D. E. Simon 
(coll. Reuter), Cairo!, D. Hénon (mus. Genov., Hungar. et 
Paris., coll. Montandon), Montes Mokattan!, D. J. Sahlberg 
(mus. Fenn.); Rha Ettin, D. Ehrenberg (mus. Berol. et Holm.). 

A TI. pallescente Jak. capite multo angustiore, oculis 
minoribus et minus exsertis, clypeo usque ad apicem per- 
pendiculari nec retrorsum deflexo, margine inferiore a latere 
viso parte infra-oculari solum paullulum breviore, bucculis 
postice latissime rotundatis, scutello pone basin levius de- 
presso, dein versus medium horizontali ne minime qvidem 
surgente, corpore minore, nitido, a T. fraudatrice Horv., 
m., cui capite a latere viso sat similis, capite ab antico viso 
longiore et angustiore, oculis parum prominentibus tuber- 
culoque scutelli debiliore margine superiore horizontali haud 
vel vix surgente divergens; a T. dimidiatipede Put., cui 
structura capitis et scutelli simillima, corpore dilutius vire- 
scente, fortius punctato, nitido, colore pedum margineque 
postico tuberculi scutelli fere paullulum longiore distinguendar 
Corpus glabrum, fortiter punctatum, nitidum, dilute vire- 
scens, unicolor, raro (>) tuberculo scutelli antice paullo 
nigricante. Caput jam superne descriptum. Antennae pal- 
lide testaceae, articulo tertio secundo aeque longo et hoc 
paullo crassiore. Pronotum longitudine duplo latius, disco 
versus apicem medio convexo-declivi, angulis lateralibus ob- 
tuse rotundatis, ultra basin corii levissime prominulis, mar- 
gine basali subtruncato. Scutellum latitudine pronoti paullo 
longius, ut superne describitur constructum, basi parte me- 
dia semilunari paullo convexiore, hac parte utripque macula 
parva basali subceallosa terminata; tuberculo medio basi scu- 
" telli aeque alto, superne horizontali; lateribus ante medium 
versus tuberculum oblique obtuse impressis, limbo laterali 
medio impressione obtusa longitudinali; parte media scutelli 
linea subcarinata ab apice tuberculi ad partem convexiorem 
basalem ducta. Connexivum muticum. 


44 


11. Tarisa dimidiatipes Put. 


Glabra, opacula, levius punctata, obscure virescens; 
capite latitudini cum oculis saltem aeque longo, clypeo per- 
pendiculari, jugis hoc parum vel paullo longioribus, margine 
versus oculos sat fortiter sinuatis, versus apicem rotundatis, 
margine capitis inferiore a latere viso parte infra-oculari 
paullo breviore, bucculis haud productis a latere visis an- 
gulo postico latissime obtuse rotundatis; oculis leviter pro- 
minentibus; pronoto tuberculis destituto, utringue supra an- 
gulos posticos obtuse impresso; scutello basi medio levis- 
sime convexo, pone basin levissime arcuatim depresso, dein 
usque ad medium horizontali vel subhorizontali, a medio 
apicem versus subito declivi, parte declivi basi valde obtuse 
sinuata ibique tuberculum humile obtusissimum superne hori- 
zontalem formante, margine ejus postico parte reliqua apicali 
circiter quadruplo breviore; pedibus sordide virescentibus, 
femoribus omnibus (>) vel anterioribus fere dimidio apicali 
nigro-fuscis, apice tamen virescente, tibiis annulis duobus 
latis fuscis vel fuscis medio annulo lato sordide virescenti- 
flavente. Long. 5 dt/;, 2 4—4!/, mm. 

Tarisa dimidiatipes Put., Pet. nouv. ent. VI, 1874, p. 
452! Ann. Soc. ent. France, 1876, p. 22, p; 23! 

In Salsolaceis (P uton): Biskra!, DD. Bedel, Lethierry. 
Puton, Vauloger de Beaupré et J. Sahlberg (mus, 
Belg., Fenn., Genov., Holm., Hungar. et Paris.; coll. Mon- 
tandon, Puton et Reuter); Zahrez Rarbi!, D. Vauloger de 
Beaupré (coll. Montandon). 

Structura capitis et scutelli praecedenti simillima, dif- 
fert corpore obscurius virescente, levius punctato, opaculo, 
scutello carina media destituto, colore pedum, nec non 
tuberculo scutelli plerumque adhuc paullo debiliore. Cor- 
pus glabrum, sat leviter punctatum, opaculum, obscurius 
virescens, plerumque capite, pronoto antice basique scutelli 
pallidioribus, flavo-virentibus; apice scutelli maris interdum - 
antice anguste nigricante. Caput superne descriptum. An- 
tennae apicem versus testaceae. Pronotum longitudine -pa- 


45 


rum magis qvam duplo latius, disco versus apicem sat con- 
vexo-declivi, angulis lateralibus obtuse rotundatis, ultra ba- 
sin corii levissime prominulis, margine basali subtruncato. 
Scutellum latitudine pronoti paullo longius, ut superne de- 
seribitur constructum; basi parte media nonnihil convexiore, 
maculis callosis destituta, depressione pone hanc partem de- 
bili, obtusissima, tuberculo medio basi scutelli aeque alto, 
superne horizontali; lateribus ante medium versus tubercu- 
lum oblique leviter et obtuse impressis, limbo laterali medio 
impressione obtusa longitudinali parum distincta; parte me- 
dia scutelli linea laevigata nulla vel vix distinguenda. Pedes 
superne descripti. 


12. Tarisa adusta n. sp. 
Pap; EE nes Ck 


Glabra, opacula, creberrime punctata, pallide virens, 
praecipue mas fusco-variegatus; capite latitudini cum oculis 
aeque longo, jugis clypev parum longioribus, sat angustis, 
margine exteriore versus apicem rectis vel levissime rotun- 
datis, margine inferiore capitis a latere viso recto parte 
infraoculari paullo breviore, bucculis haud productis, angulo 
postico sub angulo subrecto leviter rotundatis; oculis maris 
fortius, feminae levius prominentibus; pronoto tuberculis de- 
stituto, utringue supra angulos posticos obtuse impresso; 
scutello basi medio levissime convexo, pone basin leviter 
arcuato-impresso, dein usque ad medium horizontali vel sub- - 
horizontali, a medio subito apicem versus sub angulo valde 
obtuso declivi, parte declivi subrecta vel versus basin om- 
nium obtusissime sinuata nec angulum formante; pedibus 
colore corporis, innotatis, femoribus maris plerumque dilute 
" ochraceis. Long. 5 22/,, 2 32/,—32/, mm. 

Arabia meridionalis: Scheik Othman! prope Aden, D. 
E. Simon, commun. D. E. Autran (mus. Hungar. et Paris., 
coll. Puton et Reuter). 

A praecedente corpore minore, crebrius et fortius pun- 
ctato, aliter colorato, jugis capitis margine exteriore basi 


46 


levissime sinuato et apicem versus rectis vel levissime sinua- 
tis, bucculis angulo postico minus obtuse rotundatis, scutello 
a medio sensim deeclivi, sed tuberculum vix formante, parte 
declivi subrecta vel omnium obtusissime sinuata, nec non 
colore pedum mox distincta. Corpus glabrum, creberrime 
sat fortiter punctatum, opaculum, pallide flavo-virens, parte 
basali pronoti, limbo basali, macula transversa media macu- 
laque parva in tertia basali parte limbi exterioris scutélli, 
nec non macula exteriore ante apicem corii fuscis, nigro- 
fuscis vel nigro-fusco-conspurcatis; interdum femina signa- 
turis obsoletis, pronoto toto flavo-virente, scutello solum 
angulis basalibus maculaque parva media discoidali fuscis 
vel etiam maculis duabus parvis mediis marginis basalis 
maculaque minuta in tertia basali parte limbi lateralis nec 
non macula corii fuscis. Caput jam superne descriptum, 
angulo apicali a latere viso leviter rotundato, interdum ob- 
tusiusculo. Antennae testaceae. Pronotum longitudine paullo 
magis qvam duplo latius, disco versus apicem leviter con- 
vexo-declivi, angulis lateralibus obtusis, ultra basin corii 
leviter prominulis, basalibus nonnihbil productis, margine ba- 
sali latissime breviter sinuato: linea percurrente longitudi- 
nali media carinata bene distincta vel fere tota obsoleta. 
Scutellum latitudine pronoti parum (3) vel paullo (5) lon- 
gius, ut superne describitur constructum, pone basin arcua- 
tim impressum, utrinque lateribus versus medium oblique 
et obtuse impressum, limbo exteriore ante medium levissime 
" impresso; basi perumque maculis duabus paullo pallidiori- 
bus callosis partem convexiusculam terminantibus, pone hane 
partem saepe linea carinata ad medium disci producta; me- 
dio disci parti convexiusculae basali aeque alta. 


13. Tarisa elongata Horv. 
Pap EES 


Oblongo(F)-vel elongato($S)-ovata, retrorsum sensim 
sat fortiter angustata; capite latitudini frontis oculique unici 


47 


longitudine aequali (2) vel subaequali (5), jugis clypeo pa- 
rum longioribus; margine inferiore capitis a latere viso sub- 
recto; oculis magis (5) minusve (£) convexis et promi- 
nentibus; pronoto modice convexo, tuberculis destituto; scu- 
tello longius producto, planiusculo, versus medium levissime 
convexiusculo, a medio vel ante medium apicem versus sen- 
sim levissime declivi, tuberculo destituto; corpore inferne 
modice convexo. Long. I 41/5, 2 5 mm. 

Tarisa elongata Horv., Termesz. Fäözet. XXIII, 1899, 
444, 1! | 

Arabia meridionalis: Cheik-Othman! prope Aden, D. E. 
Simon (mus. Hungar. et Paris., coll. Reuter). 

A speciebus omnibus corpore oblongo- vel elongato- 
ovato, scutello retrorsum longius producto, triangulari, pla- 
niusculo, solum medio vel ante medium levissime convexi- 
usculo divergens. Corpus saltem duplo longius qvam latum; 
inferne cum capite, pronoto antice basique scutelli flavo- 
virens, pronoto postico scutelloque basi excepta obscurius 
virescentibus, unicolor vel scutello macula media basali 
plagaque media discoidali fuscis vel nigro-castaneis; gla- 
brum, cerebre punctatum. Caput ab anticos visum jugis ver- 
sus apicem subrectis vel levissime rotundatis et mox ante 
apicem anguste leviter sinuatis; a latere visum vertice a 
basi sensim modice declivi, celypeo perpendiculari, margine 
inferiore parte infra-oculari paullo breviore, angulo apicali 
obtuse rotundato, angulo buccularum posteriore recto (>) 
vel subrecto (9), bucculis maris dqvam feminae retrorsum 
paullulum magis ampliatis. Antennae pallide flaventes, arti- 
culo primo virescente, tertio (3) secundo distinete paullo 
longiore et crassiore et quarto parum breviore. Pronotum 
longitudine duplo (5) vel fere duplo (2) latius, angulis la- 
" teralibus ultra basin corii vix prominulis, obtuse rotundatis, 
angulis basalibus levissime obtuse productis, margine basali 
latissime et levissime sinuato, disco modice convexo, utrin- 
que supra angulos basales levissime impresso. Scutellum 
latitudine pronoti dimidio (£) vel circiter 2/5; (5) longius, 
latitudine basali fere duplo (2) vel distinete minus qvam 


48 


duplo (>) longius, elongato-triangulare, lateribus subrectis, 
apice obtuse rotundato margine basali circiter duplo angu- 
stiore; interdum linea discovidali longitudinali versus medium 
ducta leviter subcearinata. Connexivum muticum. Pedes pal- 
lide flavo-virentes, femoribus maris dilutissime ochraceis vel 
(var. pictipes mihi) femoribus, basi extremoque apice excep- 
tis, nec non tibiis fusco-nigris, his superne medio -sordide 
flavo-virentibus (>). 


Explicatio Tabularum. 
Tab 


. 1: Tarisa leprosa Put. a latere visa, la: caput ab antico 


visum. 

2: T. flavescens Am. et Serv. a latere, 2:a: caput ab 
antico. 

3: T. virescens H. Sch. var. oblusior Reut. a latere, aa: 
caput ab antico, 3b: sculellum var. typicae a latere. 

4 a—c: Scutellum I SP n. sp. a latere; 4d: caput 
ejusdem a latere. 

5: T. setulosa Mont. a supero, 5a: a latere, 5b: caput ab 
antico, 5c: discus pronoti ab antico. 

6: T. elevata n. sp. a latere, 6a: caput ab antico, 6b: 
discus pronoti ab antico. 


Tab. II. 


7: Tarisa camelus n. sp. a latere, 7a et b: varietates scu- 


telli a latere, 7c: caput ab antico. 

8: T. pallescens Jak. a latere; 3a: caput ab antico. 

9: T. fraudatriz Horv., m. a latere, 9a et b: varietates 
scutelli a latere; 9c: caput ab antico. 

10: T. subspinosa Germ. a latere, 10a: caput ab antico. 
11: T. adusta n. sp. a supero, 11b: a latere, 11c: caput 
3 ab antico, 11d: caput 2 ab antico. 

12: T. elongata Horv. 2 a supero, 12a: a latere, 12b: I 
a supero, 12c: caput ab antico, 12d: antenna. 


Reuter, Mouogr. gen. Tarisa. aj Tab. I. 


S ; Lit, 6 Arvidsson, Helsingfors. 
OM Reuter del. d vi ng 


Cd 


"Reuter, Monogr. gen. Tarisa. 


0. M: Reuter del. 


ed 1 GU 


Lit. 6 Arvidsson, Helsingfors. 


Deber die Molecularbewegung fester 
KRörper. 
Von 
K. F. Slotte. 


1. Annahme geradliniger harmonischer Schwingungen. 


In meinen fräheren Arbeiten !) iäber die Molecularbe- 
wegung einfacher fester Körper habe ich keine bestimmte 
Annahme iber die Förm der Schwingungen der Molecile 
gemacht, ich habe aber hervorgehoben, dass, falls die Mole- 
cöle sich geradlinig bewegen, die Annahme nahe liegt, dass 
die Schwingungen harmonisch sind. Obwohl es nun nicht 
wahrscheinlich ist, dass die Molecäle sich genau geradlinig 
nach den Gesetzen der harmonischen Schwingungen bewe- 
gen, so ist es doch von Interesse zu untersuchen, welche 
Schlässe aus einer solchen Annahme gezogen werden kön- 
nen und wie diese Schlisse mit bekannten empirischen und 
theoretischen Thatsachen iäbereinstimmen. 

Zu dem Zwecke bezeichnen wir mit U die Maximal- 
geschwindigkeit eines Moleciäles oder die Geschwindigkeit des- 
selben beim" Durchgang durch die Gleichgewichtslage, mit 
r die Amplitude und mit m die Masse des Molecäles. Dann 
ist die halbe Schwingungszeit 


HALD 
T=—= TT” 
1 Öfvers. af Finska Vetenskaps-Societetens Förh., 35, p. 16, 1893” 
37, p. 178, 1895; 38, p. 64, 1896; Acta Soc. Scient. Fenn., 26, N:r & 
TSOSFI20NEr: 3, 19005 Polytekakn Institutet i Finland 1849—1893> 
26 Helsustors 1899 (fubiliumesektit). 
4 


30 


die entsprechende Schwingungszahl 


U 
zY 


= 


und die in der Zeiteinheit abgegebene Bewegungsmenge oder 

die Kraft, mit welcher das Molecäl in Folge der Bewegung 

nach aussen wirkt, | 
2 OBE 

(1) FEN OEEE re 

Diese Kraft denken wir uns als nach allen Seiten gleich- 
mässig wirkend, was der Annahme entspricht, dass jedes 
Molecäl in der Zeiteinheit nach sehr vielen verschiedenen, 
im Raume gleich vertheilten Richtungen sich bewegt. 

Die Amplitude » definiren wir, wie fröher, als die halbe 
Zunahme des mittleren Abstandes zweier Nachbarmolecile, 
wenn der Körper unter constantem Drucke vom absoluten 
Nullpunkte bis zu der Temperatur erwärmt wird, welche der 
Körper besitzt. Bezeichnet man den genannten Abstand bei 
der absoluten Temperatur 7' mit 4 und beim absoluten 
Nullpunkte mit 4',, so ist hiernach 


(a) ANN nr Ak 


Wir bezeichnen nun mit 2, und 7, die Werthe von 4 und 
T beim Gefrierpunkte, mit b, den mittleren linearen Ausdeh- 
nungscoefficienten zwischen diesem Punkte (als Anfangs- 
punkt) und dem absoluten Nullpunkte, mit £ die vom Ge- 
frierpunkte gerechnete Temperatur des Körpers, mit b' den 
entsprechenden mittleren Ausdehnungscoefficienten und mit 
b einen Ausdehnungscoefficienten, der durch folgende Glei- 
chung definirt wird : 


(b) b =" Ol 
Dann bekommen wir aus (a) 


(2) EE 


- 


HI 


Wenn die Temperatur eines Körpers durch die Mole- 
cularbewegung bestimmt wird, so hat man im vorliegenden 
Falle anzunehmen, dass die maximale lebendige Kraft ei- 
nes Moleciäles der absoluten Temperatur proportional sei. 
Dann muss 

MU 


(3) 5 =K 


eine von der Temperatur unabhängige Grösse sein, welche 
auch fär verschiedene Körper denselben Werth haben soll. 
Durch diese Beziehung erhalten wir aus (1) 
SRK 
(1a) Se RR 
Wird ein Körper, auf welchen die hier aufgestellten 
Gleichungen anwendbar sind, bei constantem Drucke er- 
wärmt, so verrichtet die Kraft / eine Arbeit und die leben- 
dige Kraft der Moleciäle nimmt zu. Wir nehmen an, dass 
die ganze von aussen zugefährte Wärme zu diesen Wirkun- 
gen verwendet wird. Bezeichnet man mit c, die specifische 
Wärme bei constantem Drucke, mit 4 das Gewicht eines 
Molecäles und mit £ das mechanische Aequivalent der 
Wärmeeinheit, so ist hiernach 


dr d /(m U? 
- sl), t aa) er 


Betrachten wir b als von der Temperatur .abhängig, so er- 
halten wir aus (2) 


di db 
(a),= 7 + TR 
Setzen wir der Kiärze wegen 


; Er fab 
OT Filar), Po 


so wird 


É > r 

> —) == (1 (DIA 
(5) a ja a 
Die Gleichung (3) giebt 

/ AN CRENNESKS 
eka Fa 


Wenn man die Werthe von £ und der beiden Differential- 
coefficienten aus (1a), (53) und (6) in (4) einsetzt, so er- 
giebt sich. 


(43) SR ba TD) + 5 = Bo, 
und hieraus bekommt man 


2nx Ecpq Å 
4 (1 + bi T) + 7 


(7) FE 


Setzen wir 


4 (1 FD, T)-F a =2A, 


so wird 


(7a) K=2nEq: 7 


2. WNSchläösse in Bezug auf die Grössen c, und 4. 


In der Gleichung (7a) ist 2 z Eg fär einen und densel- 
ben Körper constant. Damit K, unserer Annahme gemäss, 
eine von der Temperatur unabhängige Grösse sei, muss 
somit die Grösse c, in derselben Weise von der Temperatur 
beeinflusst werden wie die Grösse h. Ausgefährte Ver- 


1) Diese Gleichung könnte man auch als definirende Gleichung 
fär 7 betrachten, und b, wäre dann als einen bis auf weiteres unbe- 
stimmten Coefficienten aufzufassen. 


33 


suche zeigen nun, das c, von 0? C. aufwärts in den mei- 
sten Fällen als eine lineare Funktion der Temperatur be- 
trachtet werden darf. Es ist dann 


(8) cp: = (Cp) (1 + et), 


wo (ep) den Werth von c, för t=0 und «' einen constan- 
ten Temperaturcoefficienten bezeichnet. In solchen Fällen, 
wo die Gleichung (8) gilt, hätten wir folglich 


(9) h = hy (1 + 0), 


wo hy, der Werth von h fär £=0 und « ein ebenfalls con- 
stanter Coefficient von derselben Grösse wie « ist. Die in 
A vorkommende Grösse b, ist wahrscheinlich von der Tem- 
peratur nicht ganz unabhängig. Wir können sie aber an- 
nähernd als eine Constante betrachten und erhalten dann, 
wenn wir den Werth von IT fär t=0 mit 7, bezeichnen, 


(d) hy = 4 (1 + bj DI) + 7, 
+ 4 Db, 
— 4(1 + DD, To) Ax 


Wir wollen hier zeigen, dass die Werthe von «, wel- 
che ausgefähbrte Versuche ergeben, und die entsprechenden 
Näherungswerthe von «', welche man aus (e) bekommt, 
in der That von derselben Grössenordnung oder nahe 
gleich sind. 

Aus den Beobachtungen von Naccari +) und Violle ?) 
erhalten wir Werthe von « fär eine Reihe verschiedener Me- 
talle. (Die älteren Versuche äöber den Einfluss der Tempe- 
ratur auf die specifisehe Wärme der Metalle scheinen im 
Allgemeinen etwas zu grosse Werthe von « zu geben). Die 
entsprechenden Werthe von «w«" werden wir aus den Ver: 
suchen von Fizgeau und Matthiessen iäber die lineare Aus- 
dehnung fester Körper annähernd berechnen, wobei wir 


(e) 0 


1) R. Ace. di Torino, 23, p. 719—98, 1887; Beibl. 12, p. 326, 1888. 
2) Compt. rend. 85, p. 543, 1877; 89, p. 702, 1879. 


54 


jedoch diejenigen Beobachtungen von Figeau fortlassen, 
welche er mit aus comprimirten Pulvern bestehenden Kör- 
pern ausgeföhrt hat. 

Die Beobachtungen der letztgenannten Forscher uber 


die Ausdehnung fester Körper werden durch folgende For- 
mel dargestellt: 


(f) l=1 (1 + at + as Vt), 


wo I und I, die Länge eines Körpers bei den Temperaturen 


t und 0, a, und a, zwei empirische Constanten bezeichnen. 
Wir haben dann 


(9) == da — da t 


und 
SR SS 
FR FUSNd GREN fä 
Fär t=0 bekommen wir somit 


(h) pa, 


Aa 
Durch Differentiirung der Gleichung (b) erhalten wir 
b(1-+D0, T) = DV (1 + 011). 


Wir brauchen hier nur den Werth von b, för t=0 in Be- 
tracht zu nehmen. Dann wird b=b6,, und wenn wir den 
entsprechenden Werth' von Db” mit b', bezeichnen, so be- 
- kommen wir 


hb", — bo. 


() öd Ösd 


Nach der empirischen Formel (9) ist nun b', =24a,, und 
wenn wir diese Formel bis zum absoluten Nullpunkte an- 
wenden könnten, so hätten wir 


by = Aj — Aa T0,> 


da by, den Werth von b' för t=—=— 74, bezeichnet. Wenn 


DD 


diese Werthe von b', und by in (£) eingesetzt werden, so 
bekommt man 


Ae 
AR : 
dr — do T' 


oder mit Bericksichtigung der Beziehung (h) 


(k) Seek el 
RULES Od 

Die Gleichung (£) setzt voraus, dass die Interpolations- 
formel (f) bis zum absoluten Nullpunkte, somit weit ausser- 
halb des Beobachtungsgebietes, fir welches sie aufgestellt 
ist, göltig sei. Die daraus berechneten Werthe von b, kön- 
nen daher nicht sehr zuverlässig sein. Da sie auch von 
ganz derselben Grössenordnung sind wie die entsprechen- 
den Werthe von b;', so könnte man, wie wir in einer frä- 
heren Arbeit!) gethan haben, als Näherungswerthe för b, 
die aus (Ak) berechneten Werthe von bh', anwenden. 

Indessen werden wir hier den Ausdruck fär bj aus (£) 
zur Berechnung von «' benutzen und zu diesem Zweck in 
(e) einsetzen. Wir bekommen dann 

ak MAL DA 
"TTR VIT) 

För diejenigen Körper, welche Naccari?) und Violle in 
Bezug auf die specifisehe Wärme untersucht haben, erhal- 
ten wir nun aus den Versuchen von Fizeau und Matthies- 
sen nach der Gleichung (h) folgende Werthe von b',: 


1) Zur kinetischen Theorie der festen Körper (Jubiläumsschrift 
des polytechnischen Institutes in Helsingfors, 2, 1899). 

”") Naccari hat auch Beobachtungen uber die specifische Wärme 
des Nickels ausgefährt, da wir aber keine zuverlässige Bestimmungen 
öber die lineare Ausdehnug dieses Körpers kennen, so wird derselbe 
aus der Reihe fortgelassen. 


56 


| ob." berechnet aus (h) Kr 
FRA | | ”Mittel. 
[nach Fizeou. | nach Matth. | OR 
| I I 
Blei «-+.csese rerna | 0,00042 0,00027 | 0,00035 
Plata ccs > st Ci | 45 41 43 
Iridium «++-eseee00 02 59 — 59 
Antimon ++-->-ese >>> | — 143 143 
Cadmium -+--+-+-+- >> | — ig ins 
STD CLS VN TAR | 39 75 TT 
VTA US ee date ste SSE IA | 21128 SEN ETS 
| Kupfero:sk SANNE | 64 | Jag 95 
LS OT) "eo SMetlat leo bes säten | 81 | 2 81 
| Aluminium «----+-+-- | 154 = 154 


Indem wir die Mittel der gefundenen Werthe von by' 
in (I) einsetzen, bekommen wir mit 7, =273 Werthe von 
&', weleche wir in der untenstehenden Tabelle mit den aus 
Naccari's und Violle's Versuchen sich ergebenden Werthen 
von « zusammenstellen. 

Wenn man, wie wir in fräöheren Arbeiten gethan ha- 
ben, die Geschwindigkeit der Moleciäle bei unveränderter 
Temperatur als constant betrachtet, so ergiebt sich, dass 
c, demselben Temperaturgesetz folgen soll wie die Grösse 
3+2Db,7T.!) Unter Voraussetzung, dass fär ce, die Gleichung 
(8) gilt, wäre dann 


3 20 BUSES 
WO 


Da 


1,5 + by Tq 


JIE 
a =— 


einen Coefficienten von derselben Grösse wie « darstellt. 


1) Vgl. I. c. p. 15. Die Grösse b, ist da mit c, bezeichnet. 


DM 


Setzt man in der letzten Formel den Werth von bi, aus (k) 
ein, so ergiebt sich 3 

da (DIR 

DERES OEI 

Zum Vergleich werden wir mit den oben erhaltenen Wer- 
then von b', auch die Werthe von «” nach der Formel (mm) 
berechnen und mit « uud «" susammenstellen. 


(m) ör 


| | | 

| | / '"” NAGEL Re 

| (94 | (04 | [64 | a Fd 

| | | 
Blei » - + --- | -0,00046 0,00020 0.00024 | 2,30 | 1,92 
Plata - - - 38 | 25 | 30-115 TA 
Iridium - - - 38 36 | 42 | 1,06 | 0,90 
Antimon -- 34 väl KRO 03 SOS 
Cadmium - | 43 1 2 ES AR (0 GA KORET 
Silber ---- | 39 34 | 40 | 1,15: 0,98 
Öka as ce | 49 53 | 61 10,92 | 0,80 
Kupfer --- | 20 60 | 69 | 0,38 |'0,33 
Eisen :« « «+ -- | 103 | S8MK2I007 ITS 
Aluminium 45 106 | 119 | 0,42 | 0,38 

| Mittel | 1,05 | 0,90 


Wir finden hieraus, dass die berechneten Werthe von 
&«' und «"' im Mittel von ganz derselben Grössenordnung 
sind wie die Werthe von «. Mit Röäcksicht auf die Unsicher- 
heit der Daten, welche wir bei der Berechnung angewandt 
haben, ist daraut kein Gewicht zu legen, dass die Werthe 
der Verhältnisse på und GR fär einige Körper ziemlich viel 

[64 a 

von den Mitteln abweichen. Die Unsicherheit der Beziehung 


(£) und der Werthe solcher empirischen Constanten wie « 
und der zur Berechnung von b', angewandten Coefficienten 
a, und a., welche bei verschiedenen Forschern oft sehr ver- 
schieden ausfallen, ist hinreichend um diese Abweichungen 
zu erklären. 


3. Ueber die Geschwindigkeit der Molecäle und das 
Gesetz von Dulong und Petit. 


Wenn man in die Gleichung (7) den Werth von K&K 
aus (3) einfuhrt, so bekommt man 


2 ee fe 


NE Z 
feil FÖRRGR-bST)-Pa 


Setzt man hierin 
G=" 

wo vv das Gewicht der Masseneinheit bezeichnet, so er- 
giebt sich 

- 2n Eco T 
10 ge 2 . 
40 4(1+b, T) + zz 
Nimmt man die Schwere der Gewichtseinheit als Kraftein- 
heit an, so wird o=yg und 
: E 2 Ec,g T 
1 J2—- 125 3 
SÄ SEE ESR 


För t=0) bekommt man,' wenn F=425, g =9smmwmE 
2753 eingesetzt wird, in m/sec 


(10b) U, = 1001 EES en 


Das Mittel der oben berechneten Werthe von h', ist 
0,00093. Mit diesem Werthe bekommt man aus (k) b, = 
0,00134. Ohne grossen Fehler kann man dann im Mittel 
b, = 0,001 annehmen. Setzt man diesen Werth in (10b) 
ein, so wird 


(LOG OrE=08206): 


Bezeichnet man mit U” die Geschwindigkeit der pro- 
gressiven Bewegung der Molecile eines gasförmigen Kör- 
pers bei der absoluten Temperatur 7 und mit m' die Masse 


59 


eines Molecäles, so ist nach der kinetischen Gastheorie der 
Werth von m' U'? bei demselben Werthe von I sehr nahe gleich 
fur alle Gase, welche dem Boyle-Gay-Lussac'schen Gesetze 
genauer folgen. Wenn die Bewegungen der Molecäle eines 
festen Körpers geradlinige und harmonische Schwingungen 
sind, so liegt es sehr nahe anzunehmen, dass die maximale 
kinetische Energie eines Molecäles bei diesen Schwingungen 
gleich sei der kinetischen" Energie der progressiven Bewe- 
gung eines Gasmolecäles, wenn die Temperatur beider Kör- 
per dieselbe ist. Hiernach wäre dann 


IR EN a SAG 


und wenn man die entsprechenden chemischen Molecular- 
gewichte mit y und y' bezeichnet, so hätte man auch 


yU?=y' Un, 
Nun ist nach der kinetischen Gastheorie 


y Un 
JE 


= 


för verschiedene Temperaturen und verschiedene Gase con- 
stant und kann aus der Theorie berechnet werden. Aus 


den zwei letzten Gleichungen erhält man dann 
Sek VAL 

11 Ua. 

(11) a 


Eliminirt man U? aus den Gleichungen (10a) und (11), 
so bekommt man 


4 Spelt 
(12) re TESS UR 


Aus der Gastheorie ergiebt sich, venn 1 m als Längenein- 
heit, 1 sec als Zeitenheit angenommen wird, a = 24830. 
Setzen wir die oben benutzten Werthe von -E und g in die 
Gleichung (12) ein, so erhalten wir dann för T=273 


(13) y = 6; 7Y(LEK 15905): 


60 


Wäre b, =0 oder b von der Temperatur unabhängig, wie 
wir fräher angenomen haben, so hätten wir 


(13a) = DTS 


Mit b, =0,001 wird -.der Werth etwa 15 ?/, grösser. 

Jedenfalls nähert sich der gefundene Werth von y cp, der 
Constante 6,4 des Gesetzes von” Dulong und. Petit, und 
die Differenz ist nicht grösser, als dass sie nur durch 
kleinere Abweichungen der Molecularschwingungen von den 
oben gemachten Annahmen erklärt werden könnte!). Dieses 
aus unseren Gleichungen hervorgehende Resultat scheint zu 
verdienen etwas näher discutirt zu werden. 

Ueber die Grösse und das Gewicht der Theilchen, deren 
Masse wir mit »m bezeichnet und die wir Moleciäle genannt 
haben, ist oben keine Annahme gemacht. Nach den Vor- 
aussetzungen brauchen sie daher nicht mit den chemischen 
Molecälen oder Atomen identiseh zu sein, und wenn wir 


') Es wäre z. B. möglich, dass die Amplitude der Schwingungen 
nicht genau der Wärmeausdehnung entsprechen wärde, sondern dass sie 
etwas grösser wäre als die durch Gleichung (2) definirte Grösse »r. Be- 
zeichnet man die wahre Amplitude mit »', so hätte man dann 

DE 20 SUNNE 
ER 


Xx r TX ) 


während man fär die äbrigen Grössen in der Gleichung (4) dieselben 

Werthe wie fräher einsetzen könnte. Unter dieser Voraussetzung hat 

man, wenn das Verhältniss — mit &w bezeichnet wird, den Ausdruck 
7; 

1—--.b, T in den folgenden Gleichungen mit & zu multipliciren und be- 

kommt daun schliesslich: 


Ho(L-+ 5, TT) Te 


SES 27 Hg 
För 7T= 7273 erhält man hieraus » cp = 6,4, Wenn 
0,9 
RI SATA 


angenommen wird. Setzt man b, = 0,001, so wird 


MENN 


61 


auch. der Köärze wegen die Grösse y das chemische Mole- 
culargewicht genannt haben, so ist doch die wahre Bedeu- 
tung derselben nur die Masse m, begogen auf die Masse des 
Wasserstoffatomes als Finheit, während die Werthe von y”, 
die zur Berechnung der GConstante a gedient haben, die 
wahren chemischen Moleculargewichte der Gase sind. Da 
aber der von uns erhaltene Werth von ycp, mit der chemi- 
schen Atomwärme so nahe zusammenfälll, so ist daraus zu 
schliessen, dass wir unter y das chemische Atomgewicht zu 
verstehen haben und dass die Theilchen der festen Metalle; 
deren Bewegung in Verhältniss zu einander wir als Wär- 
me auffassen, mit den chemischen Atomen derselben Kör- 
per identisch sind. Die Möglichkeit, dass jedes der Theil- 
chen, von deren Bewegung hier die Rede ist, aus mehreren 
chemischen Atomen zusammengesetzt wäre, ist dann nach 
unserer Theorie ausgeschlossen, und ebenso die Möglichkeit, 
dass jedes Atom aus mehreren solchen Theilchen beste- 
hen wäöärde. 

Hiernach haben wir fär y in der Gleichung (11) die 
chemischen Atomgewichte einzusetzen. Wirj bekommen 
dann Werthe von U, die im Mittel 10 9/, grösser sind als 
die nach (10) berechneten. 


4. Berechnung der Schwingungszahlen. 


Wenn die Molecäle nach dem hier angenommenen Ge- 
setze sich bewegen, so ist die Anzahl ganzer Schwingungen, 
welche jedes Moleciäl in der Zeiteinheit ausfäöhrt, 


METE 
RE 
LJ 
Wird der Werth von >r aus (2) hier eingesetzt, so be- 
kommt man 


Ci 


(14) N= 27 


62 


Betrachtet man b als constant und bezeichnet die Werthe 
von IN, Uvand Fökförkt==0mit ONS OM and ZY ESO NIed 


- PREL Ck 
SN SE FR 


Setzt man hier den Werth von U, aus (10c) ein, so er- 
gsiebt sich mit 4 = 213 

(16) NGE= 151019 

in welcher Formel 2, in m ausgedräckt ist. 

Als Werth von b setzen wir hier a, in der Interpola- 
tionsformel (f), welcher Werth nur wenig kleiner ist als 
der mittlere Ausdehnungscoefficient zwischen 02? und 100? 
C. und mit dem Werthe von b' fär t=0 zusammenfällt. 

In einer fräheren Arbeit!) habe ich för eine Anzahl 
Körper die Werthe von 4, aus der Annahme berechnet, dass 
die Hälfte der Wärmemenge, welche fär jedes Molecäl zur 
Ueberwindung der Cohäsion verbraucht wird, wenn eine 
Flässigkeit verdampft, äquivalent sei der Arbeit, welche nö- 
thig ist um ein Molecäöl aus dem Inneren der Flässigkeit in 
die Oberfläche zu versetzen. Mit den so erhaltenen Wer- 
then von 2, giebt Formel (16) folgende Näherungswerthe 
fär No: 


1) Öfvers. af Finska Vetenskaps-Soc. Förh., 38, p. 80 ff. 1896. 


(6) AI TG b No 
Bletrtrsers er 0,031 | 79.102 | 2810-56 | — 90.10? 
Gold ++ee res 1 ES a EG ST RO 
Blaine sr | 190, 082- EOS SO ESÖN0E 
Zinn «---s.e>+ > 1270; 05:67 | TOR OF 0KTOR LL TÖM 01 
Badminn cv 0:05 Ta THO | TAGG 
SUbers aauDn | 0,057| ' 65.10-22] 18.108 | 220.102 
MENS «HAN 1 0,095 | -63.10-22 | 27.10-5 | 200.1022 
Kupfer --->.. >> Vvs geh FEN Iö.10=0"1 0000 
Eisen --«..-- «> | 0,114 | EA IE SE a a SAD NS 
Aluminium - » « « » ES TON INGSNN 2210-61 350.101 
Magnesium - - « - - [Sr 0125 00) UTE A-Ö 


Die meisten der berechneten Schwingungszahlen sind 
somit kleiner als die Schwingungszahlen des Lichtes. Nur fär 
Eisen fällt MN, innerhalb des Lichtspectrums !). — Berechnet 
man UU, aus der Gleichung (11), so bekommt man fär N, 
Werthe, welche um etwa 10 ?/, grösser sind als die nach 
(16) berechneten. 

Aus den Gleichungen (14) und (15) bekommt man auch 


N (OKSIN 


FÖREN LÖS NAIK 
Man hat aber 


1) Es wäre dann möglich, dass das Eisen bei gewöhnlicher Tem- 
peratur schwache Lichtstrahlen aussenden wärde. Darauf deuten in der 
That die Beobachtungen von Elfving hin, nach welchen das Eisen auf 
einen sehr lichtempfindlichen Pilz (Plwycomyces nitens) bei gewöhnlicher 
Temperatur eine besonders kräftige Strahlungswirkung ausäbt (Com- 
mentationes variae in memoriam actorum CCL annorum. Ed. Univ, 
Helsingforsiensis. Helsingfors 1890; Öfversigt af Finska Vet.-Soc. för- 
handlingar, 36, p. 77, 1893). Bemerkenswert in dieser Hinsicht scheint 
auch das von Hagen und Rubens (Ann. der Physik 1, p. 374, 1900) 
beim HEisen constatirte Minimum des Reflexionsvermögens fär Strah- 

Jen, deren Schwingungszahl der oben fär Eisen berechneten nahe fällt. 


64 


Un ÄR 
Us 
Dann wird annähernd 
N Vä 
17 po ee MOR 
(a NG Vöz i 


Hiernach nimmt die Schwingungszahl zu, wenn die Tempe- 
ratur sinkt. Benutzt man die oben berechneten Werthe von 
No, so wärden fär die meisten der hier aufgenommenen Kör- : 
per die Werthe von N erst bei sehr niedrigen Temperatu- 
ren innerhalb des Gebietes der Lichtschwingungen fallen. Da 
man auch bei anderen Körpern ähnliches voraussetzen darf, 
so ist es nicht unwahrscheinlich, dass die bei niedrigen 
Temperaturen beobachteten intensiven Luminescenzerschei- 
nungen zum Theil hieraus erklärt werden könnten ?). 


93. Versuch einer theoretischen Bestimmung der 
Sechmelzwärme. 


Wenn die Molecäle eines festen Körpers, den wir zu- 
nächst als einen einfachen Körper betrachten, geradlinige 
Schwingungen um bestimmte Gleichgewichtslagen ausfähren, 
so muss man annehmen, dass jedes Molecäl beim Durch- 
gange der Gleichgewichtslage O eine maximale kinetische 
Energie besitzt, welche bei der Bewegung des Molecäles von 
O nach dem einen der Wendepunkte A bis zum Werthe 0 
abnimmt, indem sie zu der Arbeit verbraucht wird, welche 
nöthig ist um die das Molecäöl nach der Gleichgewichtslage 
zuröcktreibende Kraft zu uberwinden. Ist die Masse des 
Moleciäles m, seine Maximalgeschwindigkeit U und die ge- 
nannte Arbeit w, so hat man demnach 


m UU? 
2 


” 


= UN 


1): Vgl. 1. oc. p. 85—86, 


65 


Beim Zuriäckkehren des Moleciäles nach der Gleichgewichts- 
lage wird dieselbe Arbeit von der Kraft verrichtet und die 
kinetisehe Energie des Molecäles wächst wieder bis zum 
maximalen Werth. 

Wir nehmen nun an, dass die Temperatur des festen 
Körpers diejenige ist, bei welcher der Körper schmilzt, oder 
nur unendlich wenig kleiner, so dass die Schmelzung eben 
noch nicht eingetreten ist. Werden die der Schmelztem- 
peratur entsprechenden Werthe von U und w mit U, und ww, 
bezeichnet, so ist dann 

CORE 


(n) 9 = W:s 


Wenn nun die Arbeit w, auf dem Wege von O nach A 
nicht auf Kosten der kinetiscehen Energie des Moleciles 
ausgefäbrt wird, sondern auf Kosten von Wärme, welche 
von Aussen dem Körper mitgetheilt wird, und diese 
eben zu jener Arbeit hinreicht, so wird die kinetische 
Energie des Moleciäles bei der Bewegung nicht vermindert, 
sondern ist noch in 4 unverändert — ss Dann muss 
aber das Molecäl kraft des Beharrungsvermögens tuber den 
Wendepunkt hinaus sich weiter bewegen, und da der Kör- 
per an der Grenze des flässigen Zustandes sich befindet, 
so giebt es jenseits dieses Wendepunktes keinen neuen” 
Wendepunkt mebr, sondern die oscillatoriscehe Bewegung 
der Molecäle verwandelt sich jetzt in eine fortschreitende 
und der Körper schmilzt. Im Mittel muss aber die kineti- 
sche Energie jedes Molecäles auch im flässigen Zustande 
den Werth 5 
 Aussen zugeföhrt wird, denn die einmal beim Schmelzen zu- 
 gefährte Wärme ist zur oben genannten Arbeit vollständig 
verbraucht. Wenn aber die Temperatur des Körpers im fe- 


beibehalten, falls keine neue Wärme von 


T 9 


1 
Zz 
bestimmt wird und diese auch im flässigen Zustande als 


sten Zustande durch die maximale kinetische Energie a 


-” 


I 


66 


mittlere kinetische Energie der fortschreitenden Bewegung 
vorkommt und die Temperatur des flössigen Körpers be- 
stimmt, so wird durch die Schmelzung keine Temperatur- 
änderung herbeigefährt, was der Erfahrung entspricht. 

Die jedem Moleciäle beim Schmelzen von Aussen -zu- 
gefährte Wärmemenge, welche zur Arbeit ww, verbraucht 
wird, ist aber die Schmelzwiärme pro Molecitl und der ge- 
nannten Arbeit äquivalent. Bezeichnet man die Schmele- 
wärme pro Gewichtseimheit in Calorien mit !, das Gewicht 
eines Moleciles mit 4 und das mechanische Aequivalent der 
Wärmeeinheit mit £, so ist demnach 


(p) lg == 

Aus (2) und (p) bekommt man nun 
(18) REA DG 
Setzt man hier 4 = mo, So ergiebt sich 
(GES) ORO 


und wenn man das Maasssystem benutzt, wo o = yg ist, s0 
erhält man 

(19a) == 

Ist 7, die absolute Schmelztemperatur des Körpers, so hat 
.man auf Grund der Gleichung (3) 


Aus (19) und (19a) bekommt man dann 


(20) = HG 
T, 

(202) FEN 
Ty 


Setzt man in der letzten Formel T,=273, H = 425, g= 
9,81, so erhält man in m/sec 


I 
Ta BRN 
(20b) U, = 1509])/ T, 


67 


Wir bekommen somit zunächst eine neue Formel zur Be- 
rechnung der Maximalgeschwindigkeit der Molecäle bei ge- 
wöhnlicher Temperatur, und da diese Formel von der An- 
nahme harmonischer Schwingungen unabhängig ist, so kann 
sie zur Controle der aus dieser Annahme abgeleiteten For- 
mel (10c) dienen. Wir theilen daher hier fär die von Per- 
son untersuchten Metalle die nach den genannten Formeln 
berechneten Werthe von U, in abgerundeten Zahlen mit. 


| U, in m/sec. 


(ep) | l | Les mack Kanel 

| (10c). | (20b). 

JAN AA SERA ÄG a bs rr 
Wismuth + ++-+>>>> | arne 1 B40CT TOD, F230 
Blel «sees ers SN JANET IR SE Rn a, 0 (0 8 fen I OR I 210) 
AT SEEN ras OB  696-1-20051-500 
(Ca dänintrbs sna lplivusatn 18:6-0|504 20 230 
SEE ERE Kr ANN gl RESA rå ROSA RN Sd 


Die Uebereinstimmung der Zahlen ist unverkennbar, wenn 
auch nicht genau. Das Mittel der Verhältnisse der entspre- 
chenden Werthe ist auch nicht viel von 1 verschieden. 

Sema dertGletehunes CO =O =0 
und eliminirt man U, aus dieser Gleichung und (20), so 
bekommt man 


ner zt (cp) T' 
+ ATEN PE 


21 I 


Mit 7, = 273 erhält man hieraus 


0,44 


Setzt man b, = 0,001, so wird 


(21b) = 01382 (GC) TT 


68 


Eine zweite Formel zur Berechnung von I erhält man 
aus (11) und (19a). Die Gleichung (11) giebt nämlich fär 
die Schmelztemperatur: 

U ATEN Ad I hÅ 
PN ? 


af 


/ 


und wenn man aus dieser und der Gleichung (19a) Uv 
eliminirt, so ergiebt sich 


| OA 
22 VR 

Fe 2 ECT 

welche wieder, wenn die vorhin benutzten Werthe von «a, 
FE und g eingesetzt werden, in die folgende äbergeht: 


(22a) IS Raster 


In diese Formel hat man fär y das chemische Atomgewicht 
einzusetzen. 

Wir wollen jetzt nur die Gleichung (21b) zur Anwen- 
dung bringen und dieselbe zuerst auf die von Person ausge- 
fährten Bestimmungen. von I! fär Metalle präfen. Wir be- 
kommen dann folgende Werthe: 


I 
RICO | Uber. | I beob.  Verh. 
| : | 
RLM as sken | 0,0562 508 10,9 JL ki 0,77 
Wismuth - - - - 308 540 bra lvl 0,51 
Blel +: ser: 314 600 GL Ul ADR 1,33 
änk 955 |. 6967) 254 | BAKA 
Cadmium- - - - 567 394 12,97]. NON 0,95 
SU NHESS KI oe log S70 galge 26,6 | ML SMR 
Quecksilber «= | 3191 254 2,8 28 1,00 
| | Mittel | 0,96 


69 


Wie man ,Ssieht, fallen die berechneten Werthe meistens nicht 
weit von den beobachteten, und das Mittel der Verhältnisse 
beider Werthe ist sehr nahe 1. 

Unter gewissen Voraussetzungen in Betreff der Natur 
der Molecularbewegung und des Schmelzungsvorganges zu- 
sammengesetzter Körper!) kann man die Formeln (21) auch 


1) Auf Grund des Gesetzes von Kopp muss man, wie ich schon 
fräber (Öfversigt af Finska Vet.-Soc. Förh. 38, p. 73—74, 1896) her- 
vorgehoben habe, die Annahme machen, dass jedes Atom eines zusam- 
mengesetzten festen Körpers ungefähr in derselben Weise sich bewegt, 
wie wenn das Atom als Bestandtheil eines einfachen festen Körpers 
vorkommt. Die Temperatur einer festen Verbindung wird dann durch 
die Bewegungen der einzelnen Atome, nicht etwa durch Bewegungen 
der ganzen Molecäle bestimmt, und wenn man mit » die Masse eines 
Atomes, mit U die Maximalgeschwindigkeit desselben fär die absolute 
Temperatur T bezeichnet, so gilt hiernach auch fär einen solchen Kör- 
per die Gleichung (3) mit. demselben Werthe von K wie fär einfache 
Körper. 

Die Schwingungsamplitude eines und desselben Atomes braucht 
nicht in einer festen Verbindung denselben Werth zu haben wie in ei- 
nem einfachen festen Körper bei derselben Temperatur. Es ist aber 
sehr wahrscheinlich, dass wenn die Beziehung (5) fär einfache feste 
Körper gilt, dieselbe auch, etwa mit einer kleinen Veränderung des 
Wertihes von b,, fär die einzelben Atome eines zusammengeselzten fe- 
sten Körpers gältig sei. Wenn man nämlich von b, absieht, so sagt 
die Gleichung (5) aus, dass die Amplitude » der absoluten Temperatur 
T proportional zunimmt, was wahrscheinlich auch bei den Atomschwin- 
gungen einer festen Verbindung, die sich bei Erwärmung einigermassen 
regelmässig ausdehnt, annähernd der Fall ist. Nehmen wir aber an, 
dass die genannte Beziehung fär zusammengesetzte feste Körper gältig 


ist, so erhalten wir fär die Atomarbeit ER eines solchen Körpers 
AD 


denselben Ausdruck: 
2 
SE KO +)bD, 1) 


wie fär dieselbe Arbeit bei einem einfachen festen Körper, und die 
Gleichung (7) mit den daraus sich ergebenden Folgerungen gilt dann 
auch för zusammengesetzte feste Körper. 

Ganz in Uebereinstimmung mit diesen Anschauungen darf man 
nun ferner annehmen, dass beim Schmelzen einer festen Verbindung 


70 


auf solche Körper anwenden. Die untenstehende Tabelle 
enthält Werthe von Il, berechnet nach (21b) fär Eis und 
för einige von Person und FEhrhardt") untersuchte Ver- 
bindungen. 


die einzelnen Atome jedes Molecäles in derselben Weise durch die Wär- 
mebewegung aus ihren Gleichgewichtslagen gebråcht werden wie die 
Atome eines einfachen Körpers, wenn derselbe schmilzt, und dass die 
oscillatorische Bewegung der Atome auch in jenem Falle in eine fort- 
schreitende verwandelt wird. Diese fortschreitende Bewegung kann tbri- 
gens in verschiedenen Fällen verschieden sein. Wenn die Atome noch 
im fläössigen Zustande durch chemische oder andere Anziehungskräfte 
in Gruppen zusammengehalten werden, so können Drehungen um ge- 
meinsame, bewegliche Centra vorkommen. $So können z. B. die beiden 
Wasserstoffatome eines undissociirten Wassermolecäles um das Sauer- 
stoffatom als Centrum rotiren, während das ganze System dabei noch 
eine fortschreitende Bewegung haben kann. Jedenfalls ist anzunehmen, 
dass die Atombewegungen einer Flässigkeit wesentlich translatorischer 
Natur sind. 

Unter diesen Voraussetzungen können wir aber auch die von uns 
fär die Schmelzwärme abgeleiteten Gleichungen auf zusammengesetzte 
feste Körper anwenden. Wenn man nämlich fär einen solchen Körper 
mit q4,, J., 43, :' > > die Gewichte der einzelnen Atome eines Molecäles, 
mit c,, C,, C3, + + + die specifisehe Wärme der entsprechenden (festen) 
Elemente för t=0 und mit 7, die absolute Schmelztemperatur der Ver- 
bindung bezeichnet, so bekommt man nach den gemachten Voraussetz- 
ungen för die Wärmemengen, welche die einzelnen Atome beim Schmel- 
zen verbrauchen, aus (21b): die Werthe: 0,382 c,q, T,; 0,382 c,q2> Tia 
0,382 czq; T,,- + + Ist I die Schmelzwärme der Verbindung (pro Ge- 
wichtseinheit) und q das Gewicht eines Moleciäles, so ist hiernach 


(a) lg = 0,382 (c; qi F Ca Jo F Cs 93 För) Tis 


Nach dem Kopp'schen Gesetze ist aber, wenn die specifisehe Wärme der 
Verbindung fär t=70 mit (cp) bezeichnet wird, 


ce; di KF C2 Jo F 3 93 + ' > =(Cp)Yg- 


Setzt man diesen Werth der Summe der Atomwärmen in (a) ein, so er- 
giebt sich wieder zur Berechnung von I die Gleichung (21b). 


!) Wied. Ann. 24, p. 215, 1885. 


I feg lorpd ioblben Lbtol esk, 
i | : 
EiS-:.osse0 00000 a BESS Ala 03,0 19,3 0,67 
Salpeters. Natron-.-| 0,278 983 | 619 | Oe) 08 
Salpeters. Kali «+ --| 0,239 (JAA IA TEA LES 7 SA AR (NE 
Chlorcaleium -->---' | 0,345 502 1 SO8t. ADA 0,98 
Phosphors. Natron : |  0,408 309 48,2 66,8 0:72 
Gllorblej t) => sc Hörbsvos TSE | 20 | 20,9 | 0,99 
Bromblei !) » ++ >>> - TERS SS ER ES FA lar 
Jodblei 1) - + --- + >>> 0,0430 | 648 WT FR enn 


Die Uebereinstimmung der berechneten und beobachte- 
ten Werthe von I ist hier unerwartet gut. Das Mittel der 
Verhältnisse wird auch jetzt 0,96. 

Das oben entworfene Bild des Schmelzungsvorganges 
ist natärlich sehr unvollständig. Umstände, welche wir hier 
nicht beachtet haben, können in vielen Fällen einen bedeu- 
tenden, in einigen vielleicht sogar einen iberwiegenden Ein- 
fluss Hörken 


Nachdem die vorstehenden Formeln fär die Schmelz- 
wärme schon hergeleitet und auf die Person'schen Beob- 
achtungen gepräft waren, erfuhr ich, dass Richards?) auf 
rein empirisehem Wege analoge Beziehungen gefunden hat. 
Nach ihm soll die Schmelzwärme der meisten Metalle !/; der 
Wärmemenge betragen, welche erforderlich ist um eine Ge- 
- wichtseinheit vom absoluten Nullpunkte bis zum Schmelz- 
punkte zu erwärmen, fär einige wenige !/,; oder !/, der ge- 
nannten Wärmemenge. Ich benutze hier die von Richards 


2) Wied. Ann. 24, p. 215, 1885. 
2) The Journal of the Frauklin Institute, 143, p. 379, 1597. 


12 


angefuhrten experimentellen” Werthe der Schmelzwärme ei- 
niger Metalle, fär welche ich diese Grösse bisher nicht 
gekannt habe, zur weiteren Präfung der Formel (21b). 


| KE 

(fen) | PP, otber Aj Tbenb 

Pla Ua, a NL i 0,032 "| 2050 25 
GOT SEE 10038. LTS a Lo 16,3 
Kupfer «sees | 0,095 1523 |--4800--1NRTS0 
Palladium. s+ 5: I303: | 0,059 1973 44.5 INNSOS 
Aluminium» «++ >se [EO 923 75,6 | 100,0 


Die Anwendbarheit der genannten Formel: zur annähernden 
Berechnung der Schmelzwärme wird somit auch hier be- 
stätigt. 


6. Ueber den FEinfluss der Temperatur auf die 
Compressibilität der Metalle. 


För den cubischen Compressionscoefficienten der Me- 
talle als Function der Temperatur haben wir in fräheren 
Arbeiten folgende Formel angewandt: 


B= Bo (1 IR ct), 


wo e einen constanten Temperaturcoefficienten bezeichnet. 
Betrachtet man die Geschwindigkeit der Molecile eines Kör- 
pers bei gegebener Temperatur als constant und den linea- 
ren Ausdehnungscoefficienten als eine von der Temperatur 
unabhängige Grösse, so bekommt man, wie wir fröäher an 
mehreren Stellen dargelegt haben, 


(23) oss SU eg b 1), 


up So Cp 


WO €e0, Mo, So, VD und cy die vorhin angegebenen Bedeutungen 
haben. Wenn man dagegen von den Annahmen ausgeht, 


13 


welche in dieser Arbeit gemacht worden sind, so erhält man 
den Ausdruck 


(24) 2 0 i | ba 


UO S0 (EH) ; l FER FANN 


wo by und b',, wie fräher, die Werthe von b und Db” fär 
t=0 bezeichnen. Beide Formeln beziehen sich auf 1 mia 
als Längeneinheit und die Schwere von 1 kg alt Kraftein- 
heit. Nach der Formel (2) ist. 


fd. CK G 
RIDE (0 Eh 


bo 


Demnach hat man auch 


Sega ke BG 
c=| FE ENG ER FIDU AA 


Benutzt man die Interpolationsformel (f), so ist b', = (a,. 
För b, kann man ohne grösseren Fehler den Werth 0,001 
anvenden. Nach (24a) bekommt man dann Werthe von 
c, die nur wenig von den nach (23) berechneten Werthen 
abweichen. 


Helsingfors, December 1900. 


Berichtigungen: 
DE IRS DIV: ÖF LIES GFStatt en 
Sa dre Ve 0: NES a" statt 
5. 98 Z. T v. u. hes 0,00125 statt 0,00134. 


o— — 0 


Sur les Mémoires de Jean de Bouffard 
Madiane. 


Par 


M. G. Schybergson. 


M. Charles Pradel publia, en 1898, dans les Archives 
lvistoriques de PV Albigeois, les mémoires du huguenot Jean 
de Bouffard Madiane sur les guerres civiles du duc de Ro- 
han 1610—1629.:) dCet ouvrage a pour sujet principal cette 
longue lutte des huguenots sous leur dernier chef, le duc 
de Rohan, contre leur illustre adversaire, le cardinal de 
Richelieu. Nous essayerons de montrer quels renseigne- 
ments nouveaux Ihistorien pourra en tirer. 

L'issue malheureuse de la derniere lutte des hugue- 
nots avec le pouvoir royal, laquelle aboutit å Pabandon de 
La Rochelle, en 1628, et å la paix d”Alais, en 1629, ne dé- 
pendait pas entierement, comme on serait tenté de le croire, 
de leur faible organisation militaire. Dans un rapport se- 
eret adressé åa Louis XIII au commeneement de ces luttes, 
leurs troupes étaient évaluées å 50,000 hommes. Iis avaient 
environ 150 villes ou bourgs fortifiés, situés en Poitou, en 


1) Le titre complet de cet ouvrage est Mémoires de Jean de 
Bouffard Madiane sur les guerres civiles du duc de Rohan 1610—1629, 
publiés pour la premiere fois d'aprés le manuscrit original, avec no- 
tes, variantes, pieces et documents inédits par Charles Pradel. — Ar- 
chives Mistoriques de VAlbigeois, fascicule cinquieéme, Paris: A. Picard 
& fils; Toulouse: Edouard Privat; Albi: Imprimerie G. M. Nouguies. 
1898, 334 p. 8:0. 


15 


Guwenne et en Languedoc. Par leur flotte, ainsi que par 
leur excellent port de La Rochelle, ils possédaient une ma- 
rine, supérieure å celle du roi. Mais le parti cachait dans 
son sein le germe de sa perte. La popularité du pouvoir 
royal, qui allait croissant depuis le moyen åge, contribua 
å la scission du parti. L'ardeur religieuse et le dévouement 
ne purent suffire å combattre cette force destructrice. La 
désertion de la ,,cause'' commenga parmi les chefs nobles. 
Ensuite ce fut la haute bourgeoisie qui céda å la débåcle. 
Le nord de la Loire fut bientöt élranger au parti politique 
protestant. Méme dans les chefs-lieux du Midi protestant, la 
division se fit plus compléte de jour en jour. On parlait 
de Huguenots Wétat, qui regardaient la fidélité au roi comme 
devant aller avant tout, et de Huguenots du parti, qui tra- 
vaillaient å maintenir la puissance politique du parti. Entre 
ces deux fractions principales se trouvait un groupe dont 
les membres se rapprochaient plus ou moins de l'un ou de 
autre parti, toujours penchant de plus en plus vers la 
royauté. On leur donna le nom dédaigneux d'Escambar- 
lats, mot patois du Languedoc par lequel on désignait quel- 
quun qui vacillait entre les deux fractions opposées.!) 
Cette formalion des partis, qui offre beaucoup dinté- 
rét pour VPhistorien, parut déja å l'Assemblée nationale de 
Saumur en 1611. A force d'argent et d"intrigues la cour 
réussit å semer la discorde parmi les huguenots. Un de 
leurs plus illustres chefs, le duc de Bouillon, embrassa la 
cause du parti de la cour. Les discordes qui aboutirent 
au traité de Loudon, en 1616, ne firent qu'augmenter la 
division. Enfin il ne resta plus que le duc Henri de Rohan 
qui voulåt travailler au profit du parti protestant. II est å 
remarquer que PFétat intérieur des communes protestantes 


!) Escarlambats et escambarlats, ce mot patois å plusieurs for- 
mes, signifiait littéralement les jambes écarquillées. Il servait å dé- 
signer les protestants qui tåchaient de conserver leur équilibre entre 
les deux partis extrémes. Note de Charles Pradel, Mémoires de Ma- 
diane, p. 30. 


76 


contribua puissamment å développer les tractions, et préta 
a ce développement un caractére qui rappelle souvent les 
luttes communales des villes du moyen-åge. Les institutions 
municipales, telles qu'elles avaient été maintenues depuis le 
Xll:ieme siecle, avaient été conservées avec une trés grande 
tenacité dans les villes du Midi. Nimes, Montauban, Mont- 
pellier et autres, avaient pour chefs communaux des con- 
suls, et, å leur cöté, le conseil ordinaire dont les membres 
étaient élus selon différents principes. Ce conseil pouvait 
au besoin étre renforcé de conseillers extraordinaires. A La 
Rochelle PFadministration s'exercait toujours par les cent 
prud'hommes. L'esprit d'indépendance des communes s'était 
ranimé pendant les premiéres guerres contre les huguenots, 
mais plus tard, aprés 1620, il fut évident que les autorités 
municipales, qui avaient un caractere éminemment aristo- 
cratique, étaient animées de TFesprit des huguenots d'état. 
Les fonctionnaires et les bourgeois aisés, protestants fer- 
vents, en méme temps que sensibles aux jouissances d'une 
existence paisible, hésitérent, quand il s'agit de sallier au 
duc de Rohan dans une entreprise qui ne leur semblait 
promettre aucun profit durable. Leur réserve obligea quel- 
quefois le duc aå revétir la dignité de tribun et å négliger 
les anciennes institutions municipales pour fonder assez 
souvent un gouvernement excessivement dictatorial. 

On trouve des renseignements sur le commencement 
de cette division intérieure du parti des huguenots dans le 
grand ouvrage de Benoit, commencé déja en 1693, Histoire 
de Védit de Nantes. Les événements qui suivirent ont été 
éclairés par M. Léonce Anquez dans son livre intitulé: 
Un nouveau chapitre de Vhistoire politique des réformés de 
France, !) et Pauteur de cette brochure a continué les re- 
cherches sur cette question dans: Le duc de Rohan et la 
chute du parti protestant.?) Les mémoires de J. de Bouf- 


!) Paris. Aug. Durand 1865. 
2) Paris. G. Fischbacher 1880. 


( 


fard Madiane fournissent de nouveaux renseignements sur 
ce sujet. 

Ces mémoires, que Pauteur acheva å un åge trés 
avancé, vers 1670, ont déjå été cités par différents auteurs, 
mais la connaissance qu'on en avait n'était que tres incom- 
pléte. M. Charles Pradel, qui s'est fait connaitre déjå par 
plusieurs contributions de valeur å PFhistoire des huguenots, 
vient de rédiger avec soin une édition des mémoires de 
Madiane d'aprés le manuserit conservé dans les archives de 
la famille Bouffard. Outre le texte, il donne des variantes, 
puisées pour la plupart dans une premiere rédaction des 
:»mémoires, qui ne comprend que la premiere guerre. Il 
s'est méme servi d'autres notes, faites par Madiane, et 
F'ouvrage se trouve encore enrichi par des notes historiques, 
biographiques et généalogiques. M. Pradel a ajouté å ces 
mémoires 86 appendices, contenant des lettres et des do- 
cuments, pour la plus grande partie puisés dans les archi- 
ves des familles Bouffard et de Lacger. On y trouve 44 lettres 
et documents, signés par le duc de Rohan, d”autant plus 
remarquables que les communications personnelles du grand 
chef des huguenots sont trés rares. Dans un , Avertisse- 
ment" VFauteur- donne une courte biographie de Madiane, et 
dans celle-ci, comme dans une ,, Table alphabétique'', se voit 
sans cesse le soin scrupuleux avec lequel il a composé son 
ouvrage. | 

Jean de Bouffard Madiane était un rejeton de la fa- 
mille de Bouffard, une des plus anciennes et des plus esti- 
mées de Castres, cette ville ancienne du haut Languedoc, 
traversée par le Tarn, et située non loin de Toulouse. Son 
pere, nommé La Grange, fut un des principaux chefs des 
huguenots dans les guerres civiles du temps de Charles IX. 
Né en 1597, Jean prit tout jeune encore, par caprice, le 
nom de Madiane. Il divise ses mémoires en trois chapitres 
d”aprés les trois guerres pendant lesquelles le duc Henri de 
Rohan fut le chef des huguenots: Premiére guerre (1620— 
1622), Deuxiéme guerre (1625—1626) et Troisieme guerre 
(1627--1629). Le premier chapitre n'est pas trop riche 


78 


en relations de faits importants, et intéresse spéciale- 
ment å cause des renseignements qu'on y trouve sur la 
naissance de lamitié entre Madiane et le duc de Rohan. 
Dans le deuxieme chapitre, on voit passer Madiane du parti 
populaire aux partisans du pouvoir roval. Il se trouve au 
milieu du tourbillon des événements, et, ayant des relations 
avec le cardinal de Richelieu, il peut fournir des renseigne- 
ments d'un haut intérét. Dans le troisieme chapitre, on le 
voit adversaire déclaré du duc de Rohan. Il s'occupe sur- 
tout de sa Iutte et de celle des royalistes de Castres contre 
le duc de Rohan et ses partisans. Son style n'est ni souple 
ni élégant. Ses périodes sont longues et souvent mal join-- 
tes, et Ilon doit avouer quwil est inférieur- å la plupart des 
auteurs de mémoires de son temps, entre autres, au duc 
de Rohan. Mais le vif intérét dont il embrasse son sujet 
préte souvent å son style de vraies qualités, comme par 
exemple dans la peinture qu”'il fait de la vie du duc de Ro- 
han å Castres. De méme, quand il raconte des événements 
ou il a pris lui méme une part active, son style a de P'en- 
train et des couleurs riches. Ses relations de faits sont 
säres, de sorte qu'on trouvera å peine chez lui un rensei- 
gnement par lequel on puisse étre dérouté, ni une interpré- 
tation fausse, quand il s'agit des motifs qui faisaient agir les 
principaux personnages des deux camps. 

Quand la premiere guerre éclata, Madiane n'avait que 
vingt-quatre ans, mais il jouissait déja d'une certaine con- 
sidération. Il avait grandi sous Pinfluence des traditions de 
la lutte de son pére pour la sainte cause de la religion, et 
il se rangea. résolument parmi ,les huguenots du parti". 
L'événement principal de cette guerre fut, comme on le sait, 
le siege de Montauban (1621). Par la défense heureuse de 
cette ville, épisode dont le duc de Rohan donne dans ses 
mémoires une description détaillée, celui-ci sauva le parti 
des huguenots et fut considéré depuis comme leur chef ad- 
miré et tout-puissant. A Castres, les royalistes, et parmi 
eux, plusieurs amis et parents de Madiane se trouvaient å 
la téte des autorités municipales; mais le parti populaire 


9 


finit par triompher sur eux, et on résolut de saluer le duc 
de Rohan, lors de son arrivée äå Montauban comme le gé- 
néral du parti. Madiane fut élu membre de la députation 
qui devait conclure le traité avec le duc. Il dépeint les 
peines de ce vovage et Paccueil qu'on fit å la députation. 
Le duc recut avec bienveillance ses excuses pour expliquer 
Passociation tardive des habitants de Castres å la lutte de 
leurs coréligionnaires. Il -consentit å maintenir intacte leur 
administration municipale. Par sa bonté et son élogquence 
il sut gagner Madiane, qui resta auprés de lui et Paccom- 
pagna dans sa marche périlleuse å Castres, ou il arriva le 
13 juillet 1621.!) Son influence s'établit rapidement par la 
douceur qu'il mettait dans ses relations avec les habitants 
et surtout, parce quil leur ratifia tout ce qu'il avait promis 
aux députés pour ce qui concernait la conservation des in- 
stitutions municipales et la subsistance de quatre compa- 
gnies, qu'il fit payer jusqu” å la paix de 1622. Madiane était 
le plus ferme appui du duc dans sa ville natale, qui devint 
le centre des opérations pour secourir Montauban. , C'estoit', 
dit Madiane, ,.la ville qui donnait le branle å tout le haut 
Languedoc et de Rohan y voulait faire sa place d'armes"'. 
Madiane était le chef du parti populaire, et on le rangeait 
parmi les ,, Parpaillots'', nom qu'on donnait aux huguenots 
les plus ardents. Il prit part aux opérations guerriéres 
comme capitaine d'une compagnie de 100 hommes. Sa fi- 
délité fut rudement éprouvée lors de la deuxieme arrivée 
du duc de Rohan å Castres. Celui-ci s'était rendu de Cas- 
tres au bas Languedoc pour Yy organiser la défense. A 
son retour, au commencement de septembre 1621, il apprit 
que plusieurs personnes qui avaient gquelque influence dans 
la ville, négociaient avec les rovaux, et il résolut d'anéan- 
tir le parti opposé. Plusieurs amis et proches parents de 
Madiane furent mis en prison ou confinés dans leurs mai- 
sons. Celui-ci en éprouva de la peine, mais son affection 


1) Mémoires du duc de Rohan; coll. Michaud et Poujoulat, sé- 
ne If. 


30 


pour le duc était trop grande pour étre ébranlée par ces 
chagrins personnels. Lorsque le duc lui offrit la dignité de 
premier consul de Castres, il ne voulut pas accepter cette 
charge å cause de son åge, son manque d'expérience et 
ses relations avec ceux qui venaient d'étre arrétés, mais, 
le duc insistant, il finit par consentir å accepter ,,le premier 
chaperon", comme on appelait cette dignité å cause de la 
coiffe que portaient les consuls selon Pancien usage. L'élec- 
tion eut lieu lors d'une troisieme visite que fit le duc å 
Castres, en décembre (1621), et å cette occasion il se 
montra plus désireux que jamais de gagner Madiane pour 
lui: ,iI le mena une grande lieue pour Pentretenir des or- 
dres secrets qu'il avoit å luy donner'". Aprés la délivrance 
de Montauban, il ne g'agit plus tant de faire la guerre ou 
de prendre -des mesures pour l'organisation militaire que 
d'unir les fractions du parti et d'obtenir les meilleures ga- 
ranties possibles å la conclusion de la paix. Madiane donne 
plusieurs deétails sur les complications fåcheuses qui résul- 
térent de ces négociations. Il dévoilait au duc les complots, 
que tramaient contre lui ses adversaires, recevait de lui 
sans cesse des communications importantes sur la marche 
de Paffaire, et veillait ä ce que son influence å Castres se 
maintint dans toute sa vigueur. Plusieurs lettres de Rohan 
å Madiane, communiquées par M. Pradel, traitent ces ques- 
tions. Aprés la conclusion de la paix de Montpellier, le 19 
octobre 1622, dont il avait été aussitöt averti par le duc, 
il en håta la publication et Pacceptation solennelles å Castres. 
Dans ses mémoires il défend avec énergie le duc contre 
Pacceusation dont celui-ei était en butte de la part de ses 
partisans, lors de la conclusion de la paix, et laquelle obli- 
gea le duc å écrire pour se défendre son , Discours sur les 
raisons de la paix faite devant Montpellier en 1622". 1) 


!) Ce discours est inséré dans les mémoires du duc de Rohan; 
Coll. Michaud et Poujoulat. 


31 


Du point de vue historique, c'est la deuxieme guerre 
qui fait la partie la plus importante des mémoires de 
Madiane. Dans ce chapitre, nous trouvons d'abord un por- 
trait du duc de Rohan qui donne FPimage la plus caracté- 
ristique du dernier chef des huguenots qu'on puisse trouver. 
II parle en témoin oculaire de la personne et des relations 
du duc, en raison de sa longue intimité avec celui-ci, car 
aprés la conclusion de la paix, le duc s'établit å Castres, 
ou Madiane était son höte journalier et son ami intime, 
ainsi que ceiui de la duchesse de Rohan dés son arrivée å 
Castres. L'image que donne les mémoires est sympathique, 
et ne ressemble point å cette carricature que nous a don- 
née Taillemant des Réaux, et la vérité de sa peinture semble 
d'autant moins discutable que Madiane, lorsqu'il rédigeait 
ses mémoires, était depuis longtemps exempt des influen- 
ces personnelles et loin des ruptures qui avaient auparavant 
agité sa vie. Il résume ses observations comme suit: ,,Le 
duc de Rohan estant resté å Castres pour les raisons dé- 
duites en la précédente relation, commenca d'y mener une 
douce et tranquille vie esloignée de tout embarras et intri- 
gue. Sa maison, quoique immense å cause de beaucoup de 
gens qui s'y estoient fourrés durant la guerre et des mau- 
vais traitements que dautres recevoient depuis la paix, 
estoit exempte de désordre pour le jeu, la débauche et tous 
autres vices qu'on voit familiers chez les grands; sa table 
fort frugale, ses autres dépenses tres modérées en tout 
genre de luxe, estant en exemple de sobriété pour son 
manger, boyleau, et paraissant comme insensible pour les 
femmes; affable, familier et accessible, jouant trés peu 
et rarement, faisant exercice aux beaux jours au jeu de 
mail, å courre la bague et å monter å cheval, ayant tou- 
jours quelque jeune poulain, quwil dressoit luy-mesme avec 
succés; s'appliquant sans affectation å la lecture de Plutar- 
que et des commentaires de César, au surplus n'avant pas 
grande connaissance de lettres; assidu aux exercices de 
piété, sans hypocrisie, fort retenu en ses passions, modéré 
en ses ressentiments, exempt de tous jurements, discret et 

6 


32 


civil en toute maniére. I estoit d'une moyenne taille, fort 
droit, bien proportionné en tous ses membres, plus brun 
que blanc, des yveux vifs et percants, le nez aquilin, chauve'; 
fort dispos, agile et adroit aux exercices du corps jusqu' å 
la danse, bien que négligée par ceux de la religion. Par 
toutes ces bonnes et belles qualités il avoit gagné le coeur 
de tout le monde dedans Castres et dehors, au voisinage, 
jusqu'å ses ennemis: entre ceux qu'il avoit esté obligé de 
fascher quelque fois par la rencontre des affaires."" — — 


.Quelques temps aprés, le duc de Rohan s'ennuyant 
d'une si longue séparation avec sa femme, luy fist cog- 
noistre que la voyant inutile å la Cour, ou on ne luy don- 
noit aucune satisfaction, il estoit bien aise qu'elle le vint 
voir; désir qui fut bien tost.- suivi de son effect, et leur 
réunion s'accomplit avec tant de tesmoignages de contente- 
ment d'un et d'autre costé, que véritablement on n'eut. sceu 
rien y adjouster selon les apparences qui démentoient les 
mauvais bruits qu'on faisoit courre du contraire."' ,' 

Ce qui estonna le plus tout le monde, fut que la 
femme prit la mesme maniére de vivre que son mari et 
s'acauist Padoration non seulement de son sexe, mais aussi 
de tous ceux qui la voyoient ou cognoissoient tant soit peu". 

Madiane n'a peut-étre pas tort de dire que le duc de 
Rohan eöät aimé le mieux å continuer cette vie tranquille, 
mais que son frére, le duc de Soubise et ses amis La 
Milletiere, Dupuy et autres lui persuadérent de prendre les 
armes pour défendre les huguenots contre les nombreuses 
injures qu'ils avaient å essuyer: le roi semparant définitive- 
ment de Montpellier, Fort-Louis fortifié et agrandi dans le 
voisinage méme de la Rochelle, etc. Madiane dit avoir re- 
fusé d'abord son concours, lorsque le duc lui communiqua 
son dessein de prendre les armes, avant plusieurs fois dé- 
claré, par écrit et oralement, qu'il ne voulait point ,,de nou- 
veau se précipiter dans le malheur'. Mais quand le duc 
le pria de ne pas Pabandonner, et que la duchesse, tout en 
le suppliant et en le comblant de bontés, lui assura qu'on 


[0 6) 


3 


ne commencerait point d'hostilités, mais que tout finirait au 
moyen de négociations, il ne put sémpécher de s'engager 
par une promesse. Ce furent donc, å len croire sur parole, 
plutöt ses sentiments d”amitié et de reconnaissance que son 
esprit de parti qui F'obligerent å choisir une position parmi 
les huguenots du parti. Le duc de Rohan le considérait 
pourtant toujours comme un de ses plus fermes appuis, et 
le nomma ,,commissaire de guerre"; mais son activité mili- 
taire fut bien inférieure å la part qu'il prit aux négociations 
lesquelles furent certes d'une plus grande importance que 
les opérations guerrieres. Je ne m'arréterai pas å ce qu”il 
raconte sur une , instruction" du 22 mars 1625 qu'un certain 
La Met, arrivant de La Rochelle, aurait remise å Rohan. 
Cette instruction, envoyée de La Rochelle, était un moyen 
d'exciter les villes protestantes du Languedoc å la révolte, 
mais selon Madiane, on soupconnait qu'elle avait été rédi- 
gée par les conseillers les plus intimes du duc. Je ne 
m'arréterai non plus å son récit ou il parle du courage et 
du sang-froid que montra la duchesse de Rohan lors d'une 
tentative des royalistes de s'emparer de Castres. Je veux 
au contraire m”arréter aux relations naissantes entre le car- 
dinal de Richelieu et Madiane, qui finirent par modifier 
sensiblement la position de celui-ci. 

On sait combien les troubles inattendus du Midi arri- 
vérent mal å propos pour le cardinal de Richelieu, occupé 
dés la premiere année de son administration de vastes pro- 
jets pour étendre Finfluence de la France en Europe. Le 
conflit de la Valteline avait provogqué une guerre avec I'Es- 
pagne. Richelieu voulait jeter toutes les forces de la France 
dans la lutte contre la monarchie d'Espagne, et il comptait 
sur le concours de Génes, de Venise, de la Hollande et de 
I'Angleterre. Le mouvement imprévu des huguenots mena- 
cait de contrecarrer tous ces plans, avant qu'ils eussent 
möåri, et sa premiere pensée fut qu'il-fallait faire la paix 
avec eux le plus töt possible, méme si le gouvernement se 
trouvait obligé de leur accorder l'essentiel de leurs exigen- 
ces. Nous avons une image assez intéressante de la situa- 


34 


tion par un article de Samuel Rawson Gardiner dans la 
Revue historique (t. I p. 228--238), intitulé ,,Un mémoire 
inédit de Richelieu'. Ce document n'est pas de Richelieu, 
comme le suppose Gardiner. Theodor Kiäkelhaus vient de 
montrer dans un mémoire intitulé: ,,Zur Geschichte Riche- 
hieus'', (Historische Vierteljahrsschrift 1899) que Fauteur en 
est Francois Langlois, sieur de Fancan, mais sa maniére de 
voir répond absolument aux opinions de Richelieu et å 
celles de son entourage. D'autres renseignements se trou- 
vent dans Les archives de la maison d Orange-Nassau (série 
II t. 3) par Groen van Prinsterer, dans les mémoires de 
Richelieu, ou la part que prend le cardinal å la conduite 
des événements est par trop exagerée, ainsi que dans les 
Lettres et papiers déetat de Bichelieuw, publiés par Avenel. 

Le cardinal ne tarda donc pas å faire aux. huguenots 
des propositions de paix, que ceux-ci acceptérent avec em- 
pressement, désireux d'obtenir enfin une paix assurée. On 
envoya å la cour, ou se trouvaient deux députés généraux 
perpétuels, Montmartin et Maniald, des représentants du 
duc de Rohan, de La Rochelle et des provinces huguenotes. 
Parmi ces délégués se trouvait Madiane, qui avait été élu, 
å une assemblée de Castres, délégué des nobles du haut 
Languedoc et de la haute Guienne. ÅAlors commencérent 
une suite de négociations et de voyages qui l'occupérent 
jusqu'en mars 1626. 

Il arriva avec un certain nombre d'autres délégués, le 
3 juillet 1625, å Fontainebleau, ou les ministres les recu- 
rent avec bienveillance. Ils ne manquérent pourtant pas 
de leur faire des reproches d'avoir pris les armes pour ser- 
vir les Espagnols et empécher le roi de secourir les peuples 
qui étaient leurs coreligionnaires. Le roi leur accorda une 
audience le 5 juillet; il répondit gracieusement å leur salut 
respectueux, et dés lors s'ouvrirent avec les ministres des 
délibérations qui durérent” pendant quelques semaines, et 
qui aboutirent å une résolution trés peu favorable aux pro- 
testants, mais cependant assez conciliante pour que les 
délégués pussent songer å la soumettre å P'approbation de 


35 


leurs é€lecteurs. Pour ce qui concernait la démolition de 
Fort-Louis, question d'importance pour La Rochelle, on 
n'avait que de vagues promesses. Madiane se montra pen- 
dant ces négociations comme un des plus ardents amis de 
la paix. Selon son avis, les délégués auraient då signer la 
paix sans retard, mais Dupuy et La Milletiere, deux amis 
du duc de Rohan, s'y opposérent avec énergie. On réussit 
a obtenir un délai de vingt jours pour délibérer avec les 
chefs du parti et les villes protestantes. Madiane partit 
aussitöt pour Castres, muni d'un passe-port, daté du 20 
juillet. Le 7 aott, lorsqu'il fit son rapport devant l'assem- 
blée de Castres, il ajouta que les ministres, le maréchal 
Schomberg et d'Herbaut, lui avaient fait comprendre au dé- 
part que les conditions stipulées était tout ce que les hu- 
guenots avaient å attendre de la clémence du roi, ce que 
le cardinal de Richelieu avait encore affirmé. Ils avaient å 
vivre tranquilles désormais, ou bien, å se défendre mieux 
qu'auparavant, selon PFavertissement unanime des ministres. 
Le roi était assez fort pour continuer la guerre contre les 
puissances étrangéres et pour forcer en méme temps les 
huguenots å faire leur devoir. Y'il avait une fois commencé 
a leur faire la guerre, il n'y renoncerait pas avant de les 
avoir anéantis, comme souvent on lui conseillait de le faire. 
C'est peut-étre la premiere fois que Madiane éntendit Ri- 
chelieu parler de la situation du royaume, et les paroles de 
ce grand homme d'Etat ont då faire dés lors une profonde 
impression sur Pesprit du jeune gentilhomme protestant. 
On trouve ca et lå dans les mémoires des allusions qui 
prouvent que Madiane suivait avec attention la politique ex- 
térieure du cardinal et qwil appréciait fort son travail pour 
la grandeur politique de la France. !) 


:) Ce que Madiane raconte dans ses mémoires sur les premiéres 
négociations de Fontainebleau correspond littéralement å une relation 
qu”il en fit å Castres, le 7 sept. 1625, et qui se trouve dans les Ez- 
traits de Castres, tirés par Auguste Galland. Bibl. nat. fonds francais 


n:o 23491, 


36 


Cette tendance d'accepler sans hésitation les conditions 
proposées prouve que Madiane était déjå, lors de ces né- 
gociations, sur le point de se faire ,,Escambarlat'". Sa ma- 
niere d'agir avait pourtant été absolument loyale, et il fut 
recu avec confiance par le duc et par la duchesse de Ro- 
han, lorsqu'il alla les trouver, aussitöt arrivé å Castres. 
Il vit le duc prét å faire la paix. Lorsque, quelques jours 
plus tard, il lui fit le rapport de sa mission, le duc ne fit 
que remarquer que ce qu'on avait dit å Fontainebleau sur 
ses prétendues relations avec I'Espagne était une fausse ac- 
cusation, et il répéta qu'il serait pour une paix immédiate, 
dés quwil recevrait de La Rochelle la nouvelle qu'on y avait 
accepté le traité. Sur ces entrefaites, arriverent å Castres 
La Milletiere et Dupuy, et Madiane ne tarda pas å observer 
que les sentiments du duc avaient changé sous Pintluence 
des derniers venus. Madiane réussit pourtant å se faire don- 
ner par Passemblée de Castres, å la séance au 24 aoåt 
1625, présidée par le duc de Rohan, des instructions !) pour 
une nouvelle ambassade aå la cour dans le but d'accepter 
la paix pour les provinces du haut Languedoc et de la 
haute Guienne, méme dans le cas ou La Rochelle refuse- 
rait. Mais ce fut lå ce qui occasionna son premier conflit 
avec le duc. Celui-ci, sur le conseil de ses deux amis, per- 
suada å lassemblée dés ie lendemain de ne pas livrer å 
Madiane ce projet plus vaste, mais de le pourvoir d'un man- 
dat en termes tres concis, et de le faire accompagner par 
La Milletieére, qui aurait å confirmer le mandat par sa voix. 
Madiane se trouva donc, les formes de la courtoisie obser- 
vées, sous la surveillance d'une persoune qui jouissait å un 
plus haut degré que lui de la confiance du chef du parti. 

Pendant le cours des négociations qui suivirent, Ma- 
diane s'éloigna de plus en plus du duc de Rohan et de ses 
amis. Il se fit d'abord , Escambarlat', puis , Huguenot 
d'état'. Il est intéressant de voir combien Finfluence per- 


1) Ces instructions se trouvent de méme dans , Extraits de 
Castres". Bibl. nationale. tfonds francais 23491. 


31 


sonnelle de Richelieu contribua å le faire passer du cöté 
royaliste. 

Le fait que les négociations, commencées en juillet 
entre la cour et les huguenots, furent sans résultat, prove- 
nait, comme le montre M. S. R. Gardiner dans son article, 
cité plus haut, d'un acte de violence fait par les royalistes. 
Au commenecement des négociations, une tréve avait été 
faite entre La Rochelle et le chef des troupes du roi, cam- 
pées devant la ville. Confiants dans VParmistice, un grand 
nombre d'habitants s'étaient rendus hors des murs pour 
faire la moisson. Is furent attaqués å Fimproviste par le 
commandant royaliste de Fort-Louis. Outrés de cette tra- 
hison, les habitants de La Rochelle prirent les armes. Is 
rejetérent le traité de paix, ne voyant plus d'espoir de salut 
que dans une résistance énergique. A la cour il ne fut plus 
question de paix. ,,On ne parle que d'achever de ruiner 
tout'', €crivait-on dans une lettre, datée de Fontainebleau, 
au secrétaire des affaires étrangéres å Londres, lord Con- 
way, et Richelieu, lui-méme, changea de tactique. Il vou- 
lut faire la paix avec I'Espagne afin de pouvoir tourner 
toutes ses forces contre les huguenots et les anéantir 
comme parti politique, comme , Etat dans FEtat'. Il ca- 
chait avec une habileté extraordinaire ses projets aux am- 
bassadeurs d'Angleterre et de Hollande, de sorte que ceux-ci 
croyaient toujours qu'il avait le dessein de continuer la 
guerre avec lI'Espagne, et qu' å cet effet il travaillait å la 
soumission des huguenots. Ses mémoires ne sont pas 
exacts sur ce point. Il s'vy présente suivant un plan arrété 
des le -commencement, tandis qu'en vérité, ses projets 
se modifierent, apreés qwil eut vu échouer ses propositions 
de paix. 

De méme qu'il sut cacher aux ambassadeurs des puis- 
sances protestantes sa ligne de conduite, le cardinal trompa 
les huguenots, ainsi que Madiane, qui arriva avec La Mille- 
tiere å Fontainebleau au milieu de ce nouvel ordre des 
choses. Madiane, croyant toujours aux intentions conci- 
liantes du cardinal, proposa å Richelieu, qui lui avait 


38 


accordé aå lui et å La Milletiere une audience, d'aller pré- 
senter å La Rochelle les veux de paix de PFassemblée 
de Castres, et de persuader aux habitants de cette ville 
d'accepter la paix. Il raconte que le cardinal les recut avec 
une trés grande bienveillance et s'entretint avec eux , dans 
un beau et long discours'. IlIs étaient, disait le ministre, 
tres coupables envers leur patrie et leur religion. Dieu leur 
ordonnait de servir leur souverain, mais ils lui faisaient la 
guerre au profit de PEspagne, qui était l'ennemi de PEtat 
et de leur foi. La chrétienté était divisée en deux partis: 
les catholiques et les protestants. L'Espagne dominait les 
puissances catholiques å exception de la Savoie et de Ve- 
nise. Les puissances protestantes, P'Angleterre, le Dane- 
mark, la Suede, la Hollande et les protestants de la Suisse 
étaient les alliés de la France afin d'empecher cette invasion 
incessante et afin de secourir les opprimés.!) Pourtant, les 
huguenots s'étaient alliés avec PFEspagne contre tout ce 
qu'ordonnait leur devoir envers Dieu et les hommes, et ils 
avaient rejeté le traité favorable que le roi leur avait pro- 
posé. ,Je vous assure', continuait le cardinal, ,,que je sou- 
haite fort la paix et vous Pay bien tesmoigné, mais vous 
la perdrez par vostre mauvaise conduite. Je vous permets 
d'aller å La Rochelle pour leur représenter leur debvoir et 
les presser de Paccepter sans perdre un moment. Vous 
leur direz de ma part que le Roy paye bien ses espions et 
est trés bien informé de leurs forces; que ce sont des fan- 
farons, et ne doubtez poinct que dans peu de jours s'ils ne 
Févitent par lacceptation, ils ne soient défaits et par mer 
et par terre; aprés quoy, chascun prendra ses avantages. 
Néantmoins, pour leur tesmoigner ma passion å la paix et 
les combler de blasme, je vous promets de faire trouver, å: 


1) West äå cette époque qu'avaient lieu les négociations pour 
,une alliance évangélique" entre l'Angleterre, le Danemark, la Suede, 
la Hollande, certaines puissances protestantes de VAllemagne et la 
France. Voir notre dissertation: Underhandlingarna om en evangelisk 
allians 1624—1625. Helsingfors 1880. 


20 
(cc) 


( 


bord du ,,Duc de Montmorenci", un gentilhomme avec un 
ordre si précis de se retirer, si on luy porte Pacte d'accep- 
tation, qu'il obéira, quand il auroit commencé la bataille."' 
Richelieu s'adressa ensuite å La Milletiere dans ces lermes 
séveéres: ,, Vous estes le principal organe de tous ces malheurs. 
Servez å les faire cesser, et on vous donnera moyen de 
faire subsister vostre famille. Allez, faites diligence, j'appré- 
hende que le temps vous manquera." Le ton du récit de 
Madiane fait voir, combien les paroles de Richelieu agirent 
sur son jeune esprit. Ce cardinal catholique, qui avait les 
plus grands desseins au profit de la patrie, était, å vrai 
dire, un défenseur du protestantisme. Madiane ne doutait 
donc point qu'il ne fåt sincére dans ses protestations, quiil 
ne désirait que le salut des huguenots. 

Madiane se rendit, accompagné de la Milletiére et 
muni d'un passe-port, å la Rochelle (11 sept. 1625), mais il 
n'y trouva pas les circonstances tavorables å ses desseins. 
On était en pleine guerre, et les propositions de Madiane 
étaient d'autant moins acceptables que Dupuy, envoyé par 
le duc de Rohan, venait d'y faire une visite et avait con- 
trebalancé ses plans. Le maire et le conseil de La Rochelle 
leur donnérent des réponses évasives, et on ne leur permit 
pas de soumettre leurs propositions au duc de Soubise ni 
au général royaliste de Montmorency. Peu aprés leur arri- 
vée, Soubise fut vaincu par terre et par mer, le 16 et le 
17 septembre, aprés quoi les iles de Rhé et d'Oleron tom- 
bérent entre les mains de Montmorency. La rage du peu- 
ple se tourna alors contre les deux émissaires, qui furent 
pourtlant sauvés par un pasteur, nommé La Chapelieére chez 
qui ils demeurérent cachés pendant trois jours. 

C'est Pépoque d'un épisode qui influa beaucoup sur 
"la future manieére dagir de Madiane. Il raconte que La 
Milletiere, d'ordinaire fort altier et de beaucoup d'aplomb, 
lui semblait alors trés abattu. Sur les instances de Ma- 
diane, il révéla enfin son secret, quand celui-ci lui cut 
promis le silence par mille serments. Il lui avoua qu'il 
avait pris lui-méme Vinitiative de négociations avec I'Es- 


I0 


pagne, et quil avait été bien recu par lambassadeur d'Es- 
pagne å Paris. Des son arrivée å Castres, il en avait averti 
le duc de Rohan, et celui-ci avait continué ces négociations 
en Espagne, comme le prouvent les paroles suivantes tirées 
du récit de La Milletiere et reproduites par Madiane. ,,Et 
dés que les nouvelles de M. de Soubise furent venues portant 
que les affaires estoient prestes, M. de Rohan fist partir La 
Rosseliére !) conduict par Campredon du pais de Foix, qui le 
fist passer en Espagne par les habitudes et cognoissances 
qu'il avoit aux passages des Pyrénées; et Flayant remis 
entre les mains de ceux qui avoient ordre de I'y recepvoir, 
il fut mené å deux lieues de Madrid, å la campagne, ou le 
comte duc d'Olivareés le vint trouver le lendemain et le 
combla de civilité et de régal, Fassurant quil estoit passionné 
pour Paffaire qui I'y conduisoit; mais que les difficultés qu”il 
vy prévoyoit luy faisoient beaucoup de peine, parce qu'on ne 
se gouvernoit pås en Espagne comme on faisoit en France, 
et que les affaires de cette nature ne se pouvolient proposer 
au conseil quwelles n'eussent esté examinées en celuy de 
conscience ou il se présenteroit cent obstacles, pour y faire 
approuver que le Roy catholique fist alliance avec Mess. de 
Rohan luthérens; qu'il sy appliqueroit tout entier avec ses 
amis pour les surmonter et ne luy demandoit que trois 
jours pendant lesquels il le prioit de se divertir, et luy lais- 
soit un de ses amis pour en prendre le soin. — Les trois 
jours passés, il revint et, lembrassant, luy diet qu'il avoit 
vaincu ces esprits farouches et scrupuleux avec lappui de 
ses partisans, en représentant å cette assemblée que le Roy 
catholique pouvoit bien assister ces princes, bien que luthé- 
rens, pour PFintérest de ses estats, puisque le Roy trés chres- 
tien le faisoit depuis cent ans en Allemagne, au Pais-bas 
et ailleur, de maniére que ,Jj'ay pouvoir de traiter avec 
vous". — Nos conventions furent, en gros, que le duc de 
Rohan et son frere prendroient les armes en France pour 
poursuivre leurs intérests, et que le Roy catholique, comme 


!) Gouverneur de St. Jean de Bruel. 


9I1 


leur allié, les assisteroit annuellement, pendant qu'ils fairoient 
la guerre, de deux cents mille escus chascun quäil fairoit payer, 
au duc de Rohan en Languedoc, par Avignon ou Foix, et å M. 
de Soubise, par La Rochelle, sans s'obliger å remettre aucune 
place au dict seigneur Roy catholique: ains seulement le ser- 
vir par cette diversion en ses affaires. Le comte luy fist donner 
cinq cents demi 'pistoles, une chaisne d'or avec le portrait du 
Roy catholique pour le porter au col, et luy bailla dom Carlos 
Bodequin, un de ses secrétaires, pour porter le traité au 
due de Rohan et en rapporter autant å son maistre". La 
Milletiere raconte ensuite, comment La Rosseliere et Cam- 
predon, accompagnés de lagent espagnol Bodequin, retour- 
nérent en France, ou ils réussirent å remplir leur mission, 
quoiqu” entourés d'espions qui cherchaient le moyen de les 
arréter. L'Espagne ne tint pourtant pas ses proméesses 
d'envoyer aux ducs de Rohan et de Soubise des subsides 
pécuniaires, et La Milletiere commenca å douter de la sin- 
cérité du duc d'Olivares. Mais vers la fin des délibérations 
de Fontainebleau, il y était arrivé un gentilhomme espa- 
gnol, qui assura å La Milletiere qu'on ne tarderait plus å 
exécuter les clauses du traité et quwune armée espagnole 
entrerait par la Picardie et la Champagne pour aider les 
huguenots. Ces nouvelles avaient poussé La Milletiere et 
Dupuy å combattre de toutes leurs forces la conclusion de 
la paix, tant parmi les délégués qu'aupreés du duc de Rohan 
et å La Rochelle. 

La Milletiere regrettait maintenant les négociations 
perfides dont il était Pauteur, et c'étaient ces remords qui 
Paccablaient et non la cerainte de la mort. Il a été dit plus 
haut gue Madiane, lors de son retour de Fontainebleau å 
Castres, avait parlé au duc de Rohan des bruits qui cou- 
"raient sur ses relations avec l'Espagne et que le duc avait 
trailé ces bruits de pure calomnie. Les révélations que lui 
faisait la Milletiere dans son long récit, qui occupe sept 
pages dans Pédition de M. Pradel, le frapperent comme un 
coup de foudre. Il dit qu'il ,,en avoit eu cent mouvements 


2 


différents, de colére, de confusion et d'indignation et eut bien 
de la peine å se modérer pendant cette longue relation". 

Pour la postérité, les communications faites par La 
Milletiere å Madiane sont trés précieuses, car elles expliqu- 
ent le point le plus obscur de I'histoire du duc de Rohan 
et des huguenots. On savait déja que le duc avait fait, en 
1625, une alliance avec I'Espagne. Le parlement de Tou- 
louse avait appris par ses espions ce qui venait de se pas- 
ser, et I'on trouve dans les actes de ce parlement des ren- 
seignements å ce sujet. Le journal officiel de cette époque, 
Le Mercure Francais (XI, 195; XIV, 251) contient des do- 
cuments qui éclairent lå question, et L. v. Ranke, avec sa 
pénétration ordinaire, a signalé ce fait dans sa Frangösische 
Geschichte (édit. 1876 II p. 217—218), s'appuyant sur des 
documents trouvés dans les archives de Simancas. M. 
Ranke hésite å dire avec certitude, si c'était le duc de Ro- 
han ou bien PFEspagne qui avait ouvert les négociations, 
mais la relation de La Milletiere témoigne, d'une facon qui 
ne permet pas de doute, que ce fut le duc de Rohan et 
ses amis qui cherchérent dans leur désespoir ce moyen de 
salut. Mais ce ne sont pas lå les seules communications 
intéressantes du récit de La Milletiere. Il est tres remar- 
quable que le comte d'Olivareés hésita d'abord, par des rai- 
sons ecclésiastiques, mais que, ces difficultés vaincues, il em- 
brassa avec un vrai enthousiasme l'idée d'une alliance entre 
les huguenots et P'Espagne. 

L'influence personnelle de Richelieu et les communi- 
cations que lIui avait faites La Milletiere, furent décisives 
pour la future politique de Madiane. Le duc de Rohan et 
ses conseillers lui semblaient des traitres, tandis que le car- 
dinal était le génie gardien des intéréts de la patrie. Il fut 
toujours: protestant tervent, observant avec piété les ordres 
de sa religion, tout en favorisant, plus ou moins å son insu, 
les projets du cardinal dans les luttes qui suivirent. Néan- 
moins, il continua ses relations personnelles avec le due de 
Rohan, et surtout avec la duchesse. 


93 


En partant de la Rochelle, Madiane et La Milletiere 
emportérent un acte, signé par le maire et les cent pairs, 
par lequel ceux-cei accepteérent le traité de paix, mais cette 
offre vint trop tard. Lorsque les deux émissaires présenté- 
rent cette réponse å Richelieu, å Fleuri, ,,ou ils furent me- 
nés å la ruelle d'un lit sur lequel estoit assis le cardinal'"', 
il leur répondit qu'aprés ce qui venait darriver, il était 
obligé de prendre en considération les exigences de Rome 
et celles des catholiques de France. La Rochelle devat 
entre autres accepter un Intendant, ,,qui empeschast les dés- 
ordres du nouveau gouvernement et restablit les anciens 
pour remettre VPhostel-de-ville en son autorité'", et une part 
des fortifications de la ville devaient tre rasées. Le cardi- 
nal voulait done anéantir Pautonomie municipale de La 
Rochelle. Son plan était d'abord de faire un traité avec 
les huguenots du Languedoc, en excluant La Rochelle des 
négociations de la paix, d'interrompre les relations entre 
cette ville et ses alliés du Midi et de la forcer å se sou- 
mettre de gré ou de force. Il comptait sur la division qu'il 
savait régner parmi les huguenots et sur leur épuisement. 
Madiane fut son premier agent pour la réalisation de ce 
nouveau plan. Les autres délégués des huguenots refusé- 
rent d'accepter un traité qui ne comprenait pas La Rochelle, 
mais Madiane se chargea de travailler pour les vues du 
cardinal auprés des députés du haut Languedoc et de la 
haute Guienne, convoqués å Castres. Muni d'un passe-port 
de Richelieu, daté du 30 octobre 1625, il partit encore une 
fois pour Castres, ou il arriva trés å propos, le duc de Ro- 
han se trouvant alors dans le bas Languedoc. Sa propo- 
sition fut bien accueillie par les députés, et Passemblée dressa, 
le 26 octobre, un acte par lequel elle accepta la paix indé- 
pendamment de La Rochelle. Cette résolution fut remise 
au cardinal par Madiane, mais alors éclata un nouveau conflit 
entre Madiane et le duc de Rohan. Celui-ci jugea, avec 
raison, la cause des huguenots perdue, si la solidarité des 
communes protestantes était compromise, et il usa de toute 
son influence personnelle pour maintenir ,l'union protes- 


94 


tante'. Le duc parle assez longuement dans ses mémoires 
de ses efforts, par lesquels il réussit enfin, malgré les cir- 
constances peu favorables, å réunir le parti. Il convoqua 
une assemblée extraordinaire de députés de tout le Midi 
huguenot å Milhaud en Rouergue ou on décida qu'en au- 
cun cas on mabandonnerait La Rochelle, et quw'on resterait 
invariablement fidéle å PFunion protestante. Mais le cardi- 
nal ne renonca point å son plan. Au commencement de 
décembre, on retrouve Madiane en Languedoc, ou les hu- 
guenots royalistes et les escambarlats se rangérent de. son 
cöté. L'assemblée ordinaire de Castres résolut, le 24 dé- 
cembre, d'accepter les offres du roi. L'assemblée provin- 
ciale du haut Languedoc et une vingtaine de villes de la 
province se rangerent å cette résolution. Mais alors le duc 
se rendit lui-méme å Castres, convoqua le 26 janvier 1626 
une assemblée extraordinaire, ou il se présenta compléte- 
ment armé, et conjura le peuple de rester fidéle å La Ro- 
chelle. Il fut applaudi avec enthousiasme, le peuple rejeta 
la résolution du 24 décembre, et se déclara décidé å ne 
jamais accepter une paix qui ne comprit pas toutes les 
villes de Punion protestante. Le duc fit arréter et empoi- 
sonner plusieurs chefs du parti opposé. Madiane méme 
était menacé, mais le duc ne permit pas de violence contre 
lui. Madiane dit expressément: , Cependant ils ne purent 
jamais obtenir du due qu'on touchast å Madiane." Aprés 
une nouvelle assemblée générale, convoquée par le duc de 
Rohan aå Milhaud, plus tard transférée å Castres, le Midi 
protestant se trouva de nouveau sous sa direction. 

Ce que je viens d'énoncer pourra suffire pour donner 
une idée générale de la position de Madiane et sa maniére 
dagir. Je ne veux pas m'arréter aux détails qwil donne 
sur son activité lors de la conclusion définitive de la paix 
de Fontainebleau. Il est étrange, aprés tout ce qui venait 
de se passer, quwil ait toujours joui d”une si grande confiance 
que PAssemblée de Castres et le duc de Rohan Pélurent 
leur délégué pour les négociations de la paix, et il fait ob- 
server qu'l était toujours traité avec bienveillance par la 


: 95 


duchesse, qui conduisait å la cour les affaires de son mari. 
En réalité, il travaillait pour la réalisation des plans de 
Richelieu, et ne manquait pas de le tenir au courant des 
efforts secrets que faisaient le duc de Rohan, Dupuy et La 
Milletiere pour empécher la conclusion de la paix. Il s'attri- 
bue une grande ,part dans le fait que tous les délégués sig- 
nérent enfin la paix (5 février 1626), qui comprenait toutes 
les villes du parti, méme La Rochelle; mais il semble que 
les" exhortations des ambassadeurs d'Angleterre, les lords 
Holland et Carleton, ainsi que celles de Fambassadeur de 
Hollande, d'Aerssen, aient concouru plus que tout autre 
chose å obtenir ce résultat. Le duc de Rohan ne fut guére 
satisfait de la rédaction de PFPacte du traité, d'autant moins 
qu'il ne contenait qu'une promesse vague pour ce qui con- 
cernait la démolition de Fort-Louis, laguelle se ferait ,,en 
temps convenable'": mais il accepta la paix dans PFespoir 
que les garanties de F'Angleterre et de la Hollande procu- 
reraient aux huguenots des avantages durables. Cependant, 
le conflit avec Madiane se prolongea. Richelieu, et avec lui 
Madiane voulåient que toutes les villes ratifiassent le traité 
séparément, par des actes indépendants, et Madiane visita, 
en février et en mars, toutes les villes, l'une aprés Tautre, 
proclamant la paix et en recevant la ratification, en méme 
temps que les témoignages de la joie qu'on éprouvait d'en 
avoir fini avec la guerre. Le duc de Rohan réussit de son 
 cOté, non sans peine, å obliger un certain nombre de com- 
munes protestantes äå envoyer des députés å une assemblée 
générale de Nimes, ou eut lieu une ratification générale de 
la paix, qui ne fut pourtant que toute formelle. Il est å 
remarquer que Madiane recevait ,,caresses et civilités extra- 
ordinaires' de la part du premier président du parlement de 
Toulouse, Gilles le Massuyer, qui était le persécuteur le plus 
acharné des huguenots. 

Durant lFépoque remplie de troubles, causés par les 
machinations continuelles des catholiques, qui suivit la con- 
clusion de la paix, Madiane passa définitivement du cöté 
des royalistes. Ceux dentre eux qui avaient été chassés 


I6 


en janvier 1626 par le duc de Rohan, le recurent dans 
leurs rangs, et il leur promit ,,qu'il ne quitterait jamais le 
chemin royal". Il cherchait en vain å faire passer le duc 
de son cöté, de méme que celui-ci et la duchesse essayaient 
sans résultat å modifier sa maniere de voir. Madiane se 
soustrayait å toute entrevue que le duc cherchait avec lui. 
M. Pradel donne, dans ses appendices, quelques lettres écri- 
tes pendant la paix par le duc de Rohan å Madiane. Une 
de ces lettres, datée du 27 mars 1627, prouve que le duc 
espérait encore, tout occupé qu'il était des préparatifs de la 
troisieme guerre, de gagner pour lui son ancien ami. Une 
des lettres du duc de Rohan porte å la marge cette remar- 
que de Madiane: qu'il avait espéré que le duc romprait 
avec ses anciens partisans. , Mais vovant qu'il n'en vouloit 
rien faire, je me résolus de ne le voir point et rompre tout 
commerce, Payant assuré de mes services, hors de faction, 
comme auparavant, sans intérest."' 

Madiane repoussa toutes les avances de ses anciens 
amis, et demeura durant la troisieme guerre, fidéle servi- 
teur du roi. Il entra comme membre dans un ,,conseil de 
direction" å Castres, qui était composé des membres les 
plus éminents du parti du gouvernement. Son récit porte 
dés lors principalement sur ses efforts et ceux de ses amis 
de contrebalancer -Finfluence du duc de Rohan. Lorsque 
le duc demanda la permission de conduire ses troupes par 
la ville, on refusa. Les partisans du duc firent le 15 oc- 
tobre une tentative de plier les forces des royalistes de 
Castres, mais la résistance que leur opposérent Madiane et 
ses amis, la fit échouer. Quarante des amis les plus en 
vue du due de Rohan furent exilés. Madiane recut du roi 
une lettre avec des remerciments pour la résolution dont 
il avait fait preuve å cette occasion. Mais Pardeur reli- 
gieuse ne tarda pas å s'enflammer de nouveau. Le 30 avril 
1628, le peuple se souleva contre les royalistes, et Madiane 
combattit en vain, jusqu'au dernier moment å la téte d'une 
petite troupe. Il raconte les événements de cette journée 
d'une facon toute dramatique. Le lendemain, les consuls 


97 


et le peuple jurérent encore une fois de rester fidéles å la 
cause des protestants, tandis que Madiane et les royalistes 
résolurent. de quitter la ville. !) Madiane trouva un asile 
chez un ami qui possédait un chåteau non loin de Castres. 
II repoussa sans hésitation les dernieres offres que lui fit le 
due. Celui-ci se vengea en lui imposant de lourdes contribu- 
tiong, lors de son séjour å Castres (de décembre 1627 jusqu'å 
janvier 1628). La carriere politique de Madiane était ter- 
minée, et il ne contribua point å la dissolution du parti des 
huguenots qui précéda la destruction de leur puissance 
politique. Ce quwil -raconte sur les dernieres négociations 
du duc de Rohan avec PFEspagne ne contient rien de 
nouveau. 

I est å remarquer que les relations entre Madiane 
et la duchesse demeurérent bonnes encore longtemps aprés. 
Dans les appendices de M. Pradel se trouve une lettre de 
la main de la veuve du duc de Rohan, Marguerite de Bét- 
hune, fille du grand Sully, datée du 15 décembre 1654. Cette 
dame, alors trés ågée, parle toujours å Madiane avec ami- 
tié et respect. . Madiane, de son cöté, ne parait pas se per- 
mettre de juger le duc trés séverement. Il reconnait å la 
fin de son récit Je mérite des derniers efforts du duc de 
Rohan comme champion de la cause protestante dans la 
Valteline, et parle avec admiration de ses derniers combats 
sous le duc de Weimar en Alsace. 

Le jugement qu'on pourra porter sur un homme tel 
que Madiane, sera nécessairement plus ou moins subjectif. 
M. Charles Pradel, å en juger par son ,, Avertissement", est 
pour un jugement en sa faveur. Madiane fut sans doute un 
citoyen probe, qui ne se laissait point influer par Pargent 
ou les honneurs. En cela M. Pradel a räison. Mais un 
"homme qui se fit en peu de temps ,,escambarlat", aprés 


1) Jai tiré des mémoires de Madiane une relation de ces événe- 
ments un peu plus développée, dans mon ouvrage ,,Le duc de Rohan 
et la chute du parti protestant en France” (p. 76, 77). 


98 


avoir été ,,parpaillot", pour finir par devenir , huguenot 
détat', .m'avait pas en tous cas un caractére ferme. 

Du point de vue historique, Madiane me parait étre 
surtout un représentant de son époque. Des milliers de 
calvinistes éminents se soumirent comme lui å la grande 
idée du pouvoir royal. Richelieu sortit du combat comme 
le conservateur admiré et redoutable des intéréts de la patrie. 
II est intéressant d'observer PFascendant de Richelieu sur 
Madiane, dés que celui-ei eut appris å le econnaitre et qu'il 
eut entrevu ses vastes projets pour étendre la puissance et 
la grandeur de la France. Un trait dimportance est aussi 
Peffroi qu'€prouva Madiane, lorsqui'il apprit les relations du 
duc de Rohan avec I'Espagne. Madiane avait espéré que 
le gouvernement du roi accorderait généreusement å ses 
coreligionnaires la tranquillité qui leur avait manqué durant 
plusieurs générations. Il fut dégu, et vit avec un chagrin 
croissant que les persécutions se firent toujours plus eruelles. 
II mourut å Castres en 1674, heureusemeni avant la révo- 
cation de PFédit de Nantes, cette preuve évidente du peu de 
scerupule que la cour mettait å tenir ses engagements. Ses 
mémoires sont avant tout intéressants, comme nous Ccroy- 
ons Pavoir montré, par les renseignements qu'ils fournissent 
pour la connaissance des affaires intérieures du parti des 
huguenots, ainsi que des relations entre ses membres pen- 
dant les derniéres luttes qu'il eut å essuyer avec le pouvoir 
royal de France. 


CORRECTIONS. 


Page 77 ligne 29 au lieu de le Tarn, lire la riviere d Agowut 
94 21 » » » EMpPoissonmer, . emprisonner. 


” ” 


Symbola ad Cognitionem Chrysomelidarum 
Bossiae asiaticae 


auctore 


G. Jacobson. 


Hoc opusculum conscriptum est de collectionibus a me 
determinatis, quas mihi benevole communicavit Professor 
John Sahlberg, quae ab illustrissimis investigatoribus fenni- 
cis variis temporibus factae erant. 

Horum primus erat Dr FERDINAND SAHLBERG, qui ex 
insula Sitcha egressus primo vere anni 1841 ad oppidum 
Ochotsk advenit, mox jugum montis Morakan adscendit, 
deinde per oppida Jakutsk et Irkutsk profectus, totam aesta- 
tem, dum in Dauria versatur, tam regionibus montosis eius 
provinciae qgquam desertis Buretorum perscrutatis magnam 
copiam coleopterorum collegit. De qua messe cum desint 
adnotationes exactae, solum , Dauria'" et ,,Ochotsk'' ut lo- 
cum natalem specierum ab «hoc collectore captarum indi- 
care potui. 


Deinde filius ejus Dr JoHN SAHLBEPG, quem supra no- 
minavi, anno 1876 vallem inferiorem fluminis Jenissej visi- 
tavit !). Hoc itinere insecta praecipue locis infra notatis col- 
lecta sunt: 


In territorio montoso: 
Krasnojarsk (569) d. 9— 13 Junii. 
1) De hoc itinere vide: Deutsche entom. Zeitschr. 1877 p. 270 


et Kongl. Svenska Vet. Akad. Handl., Band. 16, N:o 4 et Band. 17, 
N:o 4. 


100 


In territorio silvoso: 


Jenisseisk (582 20') d. 14—24 Juni. — Vorogovo (61?) 
d. 30 Junii. — Lebedevo (62245") d. 7 Juli et 27 Sept — 
Tschornyj ostrov (63? 50') d. 4—35 Julii. 


In territorio arctico: 


Turuchansk (652 55') d. 8 Juli. — ÖOstium fluminis 
Kureika (662 30') d. 10 Julii. — Poloj (662950) d. 12 Juli. 
— Plachino (682 5) d. 14 Julii. — Chantaica (58? 25) d. 
15—24 24 Juli. 


In territorio frigido, quod tundra vocatur: 


Dudinka (692 25) d 25 Julii—7 Aug. — Tolstoinos 
(702 10") d. 24 Aug.—7 Sept. — Insulae Nikandrovski (70? 
40') d. 13—24 Aug. — Insulae Briochovski (702 50') d. 11 
—12 Aug. 


Anno 1877 Dom. E. BERGRoOTH, nunc medicus Tam- 
merforsiae, vallem fluminis Obj ab oppido Tobolsk usque 
ad oppidum Obdorsk peragravit et montes Uralenses adscen- 
dit atque insecta sequentibus locis maxime assidue collegit: 


In territorio silvoso: 


Tobolsk (582 135”) d. 11 Maji—17 Junii. — Zingalinsk 
(602 40") d. 22 Junii. — Monasterium Kondinsk (62? 30”) 
d. 30 Aug.—2 Sept. — Sortinge ad flumen Sosva (63?) 
d. 4—6 et 10—17 Aug. 


In territorio artico: 
Beresov (642 30') d. 28 Junii —4 Julii et 31 Julii—19 
Aug. — Kuschevat (652) d. 8 et 26—27 Juli. 


In territorio frigido: 


Obdorsk (66? 30') d. 18-—22 Julii. — Jugum Uralense 
(572) d. 13—14 Juli. 


101 


Anno 1880 eandem fere partem Sibiriae occidentälis 
visitavit dom. Nic. SUNDMAN et coleoptera collegit: 


In territorio silvoso: 


Tjumenj (572) d. 20—21 Junii. — Jermakovo (58? 
20) d. 30 Junii. — Leutsch (592) d. 1—21 Julii. -— Satiga 
et flumen Konda (6092—612) ä. 25 Julii—6 Aug. — Sama- 
rovo (619) d. 12—17 Aug. 


Deinde consociati dom. R. HAMMARSTRÖM, nunc lector 
scholae Aboensis, et K. EHnBERG, nunc saltuarius publicus 
in Soanlaks in provincia Viburgensi, qui anno 1885 expedi- 
tionem faunam insectorum vallis superioris fluminis Jenis- 
sej perscrutandi causa instituerunt, ingentem copiam coleop- 
terorum collegerunt. Ex adnotationibus utriusque accusa- 
tissimis apparet eos his praecipue locis fecisse excursiones: 

Jekaterinburg (56? 49") d. 1—4 Junii. — Tjumenj (57?) 
d. 6 Junii. — Samarovo (619) d. 9 Junii. — Narym ad 
flumen Obj (3929) d. 13 Junii. — Minusinsk (5492) d. 21—28 
Junii. — Verchne Sujetuk (532? 30”) d. 29 Junii—20 Julii. — 
Osnatschennaja (53) ad flumen Jenissej d. 21 Julii—5 Aug. 
— Cacumen alpis Boruss (522 50') d. 17—30 Aug. — Flu- 
men Kemtschik in desertis mongolicis (5129 30') d. 1—19 
Sept. — Flumen Tschikem (512 40') d. 22—24 Sept. — 
HSoldan (51 40'). d. 25—29 Sept. 


Anno 1896 demum ”egio turanica a duabus expedi- 
tionibus fennicis perscrutata est. Jam primo vere patriam 
reliquit Dom. K. E. STENRo0OS, nunc lector lycei Sordavalen- 
sis, una cum Dre V. Brothero, perillustri illo muscologo, ad 
oppidum Uzun-ada profectus est, totam provinciam Transca- 
spicam seu Turcomaniam peragravit, deinde usque ad la- 
cum insignem Issyk-kul et alpes Tjan-schan trans oppidum 
Prschevalsk progressus magnam copiam insectorum praeter 
alia animalia collegit. Is adnotat se Coleoptera praecipue 


locis infra enumeratis collegisse: | 


1) De hoc itinere vide R. Hammarström: Geografiska förenin- 
gens Tidskrift 1890 häft. 1. 


102 


In Turcomania: 


Uzun-ada (38? 40') m. Aprilis. — Bami (392 40) m. 
Aprilis. — Samarkand (402) m. Maji. 


In Turkestania occidentali: 


Bekljarbek (422) d. 14—15 Maji. — Bjälyja vody et 
Kujuk (432) d. 17—19 Maji. — Kebin et Merke (422 50") 
d. 20—21 Junii. — Schamsi, angustiae in jugo montis Ale- 
xandrini, (42250') d. 23 Maji—1 Junii. — Pischpek (42? 
50") d. 23 Maji. — Kaschkar (429) d. 4 Junii. — Kutemaldy 
ad lacum Issyk-kul (422 20') d 8—10 Juni. — Dshylarik 
(422 30) d. 12—16 Julii. — Kebin et Kaschkelen (42? 40”) 
d. 20—23 Junii. — Vernyj : (432) d. 1 Julii. — Issyk-kul 
(422 20'—422 10”) d. 20—23 Julii. 


Eodem anno alterum iter fecit Dom. e. o. professor 
JOHN SAHLBERG, qui cum filio suo UNIONE, discipulo lycei, 
eandem atque hi partem Asiae centralis insecta colligendi 
causa visitavit. Excursionibus nonnullis in alpibus Caucasi 
factis die 20 Junii ad littus orientale lacus Caspici vene- 
runt; usque ad extremum mensem Augustum in provinciis 
Transcaspica et Turkestania occidentali versati diversis lo- 
cis magna cum sedulitate insecta collegerunt. 


In Turcomania: 


Uzun-ada (38? 40') d. 20 Juni. — Mulla-kara seu 
Molla-kary prope Michailovo (382 40') d. 20—22 Junii. — 
Pereval (382 40') d. 23 Juni. — Dort-kuju (379 50') d.. 25 
—26 Junii. — Tschardschyj et Farab ad flumen Amu Daria 
(399): d. 27—29 Junii. — Samarkand et flumen Serafschan 
(402) d. 1—2 Julii et 16 Aug. — Repetek (882) d. 17 
—18 Aug: 


In Turkestania occidentali: 


Agatsli in deserto Golodnaja (402910) d. 3 Julii et 13 
Aug. — Syr-Daria (412) d. 4 Julii. — Bekljarbek (42”) 


103 


d. 6—7 Julii et 13 Aug. — Mankent et Lisitsino in terri- 
torio Aulie-ata (42940) d. 8—11 Julii. — Merke et Tok- 
mak (422 50") d. 14—16 Julii. — Dshylarik ad flumen Tschu 
(422 30") d. 16—19 et 24—25 Julii. — Kok Muinak (422 27) 
d. 20 Julii. — Lac. ISsyk kul (422 20) d. 21—22 Julii. — Sary 
Dshas in convalle montis Alatau (422? 50) d. 24-—25 Julii. 
— Vernyj (432) d. 28—31 Julii. — Kurdai in alpe Kandyk- 
tau (432 10") d. 4—6 Aug. -— Konstantinovskaja infra oppi- 
dum Tokmak ad flumen Tschu (432) d. 6—9 Aug. 


Praeterea Chrysomelidas examinavi numerosas, quas 
annis proximis in desertis Turcomaniae et in montibus 
Kopet-Dagh collegit indefessus Dom. CONST. ÅHNGER, inspec- 
tor telegraphorum provinciae Transcaspicae. 

Exemplaria specierum fere omnium, quae infra enu- 
merantur, in museo Universitatis Helsingforsiensis, nonnulla 
in museo Academiae Scientiarum Petropolitanae et in col- 
lectione privata domini J. Sahlberg asservantur. 


Donadciini. 


1. Donacia semicrupea Panz.— FI. Konda (Sund m.), Leusch 
(Sundm.), Jenisseisk (J. Sahlb.). 


2. D. coccineo-fasciata Harr. — Jekaterinburg (Ehnb.), Je- 
nisseisk (J. Sahlb.). 

3. D. bactriana Weise. — Issyk-kul (J. Sahlb.). — 1 
specimen. 

4. D. sahlbergi sp. nov. — D. bactriamae Ws. proxima, sed 


differt articulationibus pedum antennarumque plus mi- 
nusve rufis, punctura pronoti regularius disposita, dente 
femorum posticorum majore et impressionibus elytrorum 
minus profundis. A D. fedtchenkoae m. rugulis interstitii 
primi elytrorum etiam postice transversalibus, pronoti 
rugulis haud evolutis etc. optime distinguenda. 
Sericeo-nitidula, cupreo-aenea; mandibulis piceo-brun- 
neis, antennarum articulis 2—3 et 4—11 vel articulis 
2—11 basi plus minusve, ultimis magis, tarsornm arti- 


104 


culationibus subtus vel cmnino, unguiculis, interdum 
etiam trochanteribus geniculisque rufo-testaceis. Corpus 
subtus et scutellum dense, caput pedesque nonnihil spar- 
sius breviter albido-pilosa, praeterea metasternum et ab- 
domen disperse longius pilosa; pronotum et elytra glabra. 
Caput tuberculis frontalibus anticis posticisque distin- 
ctis, medio sulco profundo longitudinali, angustissimo se- 
paratis; sulcis lateralibus latis, parum profundis; oculis 
parvis, sed valde eminentibus. Antennae sat breves, 
medium elytrorum vix attingentes; articulo 1:0 crasso, 
nonnihil curvato; articulo 2:0o parvo, latitudine sua vix 
vel haud longiore; articulo 3:o 2:0 !/3 longiore 4:0 
ambobus praecedentibus simul sumptis fere aequilongo; 
articulo 5:o his aequilongo; articulis 6—10 longitudine 
4:0 aequales; articulo 11:0 fere longitudine 1:. Pronotum 
latitudine vix perspicue longius, postrorsum distincte an- 
gustatum, angulis omnibus extrorum parum, sed distincte 
eminentibus; lateribus post angulos anticos calloso-infla- 
tis, dein nonnihil constrictis, prae angulis posticis denuo 
nonnihil sed parum rotundato productis; disco parum 
convexo, medio longitudinaliter tenuiter plus minusve di- 
stincte, interdum solum subito pone medium distinete ca- 
naliculato; impressione postica transversa vix distincta; 
totum sat fortiter denseque rugoso-punctatum; interspa- 
tiis superne nusquam, in epipleuris solum prope basin 
rugas nonnullas longas praestantibus; his extus late gla- 
bris, pleuris prothoracis dense villosis. Elytra longitudine 
sua duplo latiora, parum convexa, solum impressione 
antica juxta-suturali distineta; lateribus rotundatis, apice 
rotundato-truncato, sed angulis externis distincte rotun- 
datis; ubique sat fortiter punetato-striata, punctis postice 
vixX minoribus; stris regularibus, usque ad apicem di- 
stinctis, solum striis 3:a, 4:a et 6:a postice' abbreviatis; 
punctis striarum interspatiis suis majoribus; interstitiis 
striarum densissime transversim rugosis et strigosis; ca- 
rinula externa interstitil 1:1 forti longaque (medium ely- 
tri attingente). Pygidium apice subangulatim excisum 


(DL 


am 


105 


[FT], vel sinuatum [L]. Pedes breves, femoribus posticis 
apicem abdominis haud attingentibus, parum incrassatis, 
dente mediocri, acutiusculo armatis; tarsis articulo 3:0 
lobis longis, subacutis instructo, qui tamen 4: dimidium 
haud attingunt. — Long. 7—8 mm., lat. 2,5—3 mm. 

3: Metasterno et abdominis segmento primo medio 


. deplanatis, segmento anali apice longitudinaliter impresso. 


Var. coeruleo-violacea nov.: tota obscure coerulea, ely- 
tris plus minusve violacescentibus. 

Issyk-kul prope vicum Kutemaldi Ti (J. Sahlb.). — 8 
specimina. 
D. thalassina Germ. sub sp. rufovariegata nov. antenna- 
rum articulis 7—11 basi plus minusve rufocinctis, pro- 
noto et elytris apice subtilius punctatis; paulo brevior, 
viridi-aenea, aenea vel coeruleo-violacea (var. coerulea 
nov.). — Long. 6,5—6,8 mm. 

Minussinsk (Hammarstr.). 
D. vulgaris Zsch. — Jenisseisk (J. Sahlb.). 
subsp. issykensis nov.: pronoto minutius punctato, niti- 
dulo, elytris basi et medio regularius punctatis, colore 
rufo pedum antennarumque valde extenso: antennarum 
articulis 2—6 basi rufis, articulis 7—11 omnino rufis 
solumque superne piceo-notatis, femoribus dimidio ba- 
sali, tibis fere omnino (lineola dorsali excepta) tarsis- 


21 


que maxima ex parte. rufo-testaceis. — . Issyk-kul ++ 


(J. Sahlb.). 
Plateumaris weisei Duv., Weise 1898. — Satiga et Leusch 
(Sundm.), Jenisseisk (J. Sahlb.). 


Orsodacnini. 


Orsodacna cerasi L. -— Krasnojarsk (J. Sahlb.), Jenis- 
seisk (J. Sahlb.). 

var. limbata O1. — Krasn. (J. Sahlb.) 

var. glabrata Panz. — Jenisseisk (J. Sahlb.). 
Syneta betulae F. — Ural bor. (Sundm.), Jenisseisk (J. 
Sahlb.). 


106 


10. Zeugophora subspinosa F. — Minuss. (Hamm.), Jeniss. 


et Krasnj. (J. Sahlb.), Dauria (F. Sahlb.). 


Criocerini. 


11. CÖrioceris lil Scop. — Jeniss. (J. Sahlb.), Osnatsch. 


(Hamm... 

12. Cr. 12-punctata L. — Kemtschik (Hamm... 

131).Or. 14-punetata Scop. v. sibiriea Ws. — Dauria (F. 
Sa hlb.). 

14. Lema cyanella L., Ws. (puneticollis Curt.). — Jenis- 


1 


16. 


18. 


Ek 


seisk (J. Sahlb.). 

L. erichsomi Suffr. (weisei Seidl.). — Tobolsk (Sundm.), 
Obj (J. Sahlb.). 

L. lichenis Voet (cyanella Seidl). — Tobolsk (Bergr., 
Sundm.), Osnatsch. (Hamm.), 1. Konda (Sundm.), Dau- 
ee (A. DEAD 


. L. melanopa L. — Merw et Aschabad (Ahng.), Michai- 


lowo, Aulie et Jenisseisk (J. Sahlb.), Osnatsch. (Ehnb., 
Ha mm.) 


Clytrini. 


Labidostomuis longimana L. -— Osnatsch. (Hamm. V. 
Sujetuk (Hamm., Ehnb.), Dauria (F. Sahlb.). 
IL. sibirica Gebl. — Dauria (F. Sahlb.) 1 5, Krasnoj. 
(SEEDS EC ; 
var. altaica Gebl. (minor, pronaoto subtilius pun- 
ctato). — Dauria (F. Sahlb.) I &. 
var. transitoria nov. elytris obscure brunneis, callo 
humerali trienteque postico (hoc sensim sen- 
simve antice colore in brunneum transeunte) 


piceis, cyaneo-micantibus. —- Krasnoj. Ti (dh 
Sahlb.). — 1 2. 
var. fallacissima nov.: (an = L. amuwrensis Heyd.?). 


elytris testaceis vel brunneo-testaceis, callo hu- 


1) Crioceris 5-puncetata Scoop. var. nigerrima nov.: tota nigra. — 


Sarepta (W. Jakowlew). 


20. 
21. 


22. 


23. 


24. 
29. 


26. 


217. 


28. 


107 


merali macula parva punctiformi picea signato. 
— Dauria (F. Sahlb.) 5 5, 14 2. — Quae va- 
rietas colore speciebus compluribus generis La- 
bidostomis simillima, a L. bipunctata, quacum 
simul occurrit, colore flavo labri et punctura 
pronoti elytrorumque valde discrepat. 

Hanc speciem cl. J. Weise in subgenus Chlorostola 
Weise refert, sed perperam; nam a ceteris speciebus 
hujus subgeneris (guerini Bassi, lejeuner Ertm., trifo- 
veolata Dsbr., hordei F.) praeter labrum flavum anten- 
narum articulo primo minore (ut in plurimis speciebus 
subg. Labidostomis in sp.) denteque mediano clypei 
indistinctissimo distinguenda, quam ob rem in subg. 
Labidostomis in sp. hanc speciem referendam esse 


puto. 

L. bipunetata Mannh. — Dauria (F. Sahlb.).4 5 7. 
L. pallidipenmis Gebl. var. pilicollis Lac. — Kunten- 
taisk (Stenr.) I 3. 

IL. ceyamcornis Germ. — ÖOsnatsch. (Ehnb.) 5, Minuss. 


(Ehnb.) 2, incerti sedis &. 

IL. diversifrons Lef. — Kandyktau (J. Sahlb.), Tok- 
maka (ISTb) ENA TP 

IL. metallica Lef. — Turcomania (Ahng.). 

Chilotoma musciformis Goeze. var. orientalis nov.: pro- 
noti disco subtilius punctulato, punctulis medio disper- 


sis, elytris subtilius, fere irrugoso-punctatis. — V. Suje- 
tuk (Hamm., Ehnb.). 

Gynamndrophthalma viridis Kraatz. —  Bekljar-bek 
(Stenroos). 


G. umnipunctata O1M var. venusta Lef. (macula elytro- 
rum punctiformi cyanea, ceterae partes metallicae aeneo- 


.virides). — Merw (Ahnger). — 1 expl. 


G. collaris F. et var. lateralis Gebl. (epipleuris et mar- 


gine elytrorum angusto rufo-testaceis). — Dauria (F. 
Sahlb.), Krasnojark (J. Sahlb.). 
G. punctatissima Weise. -— Dshilaryk, Merke, Schamsi 


(Stenroos). — 3 exmpl. 


108 


30. G. aurita L. var. hammarstroemi nov. differt a typo pe- 


dibus posticis omnino, pedum intermediorum femoribus 
basi, tibiis (his interdum solum superne) tarsisque infu- 


scatis. — Long. 3,7—5, lat. 2—2,7 mm. — V. Sujetuk 
et Osnatsch. (Hamm.), Dauria (F. Sahlb.). 
G. stenroosi sp. nov. — A. G. xanthaspide Germ. et 


Jjudaica Lef., quibus haud dissimilis, differt statura etsi 
parum minore, tamen multo angustiore, costulis partis 
posterioris elytrorum vix evolutis vel omnino nullis punc- 
tura elytrorum multo subtiliore, vitta pronoti coeruleo- 
nigra latissima antrorsumque haud angustata; a G. af- 
fini Bassi, cui proxima, praeter vittam pronoti latissi- 
mam, pedibus multo obscurioribus, statura longiore, pun- 
ctura elytrorum postice distincete subtiliore, subevane- 
scente. 

Valde elongata, cylindrica, 2 in quadrante postico 
nonnihil dilatata; subtus cyaneo-nigra, supra cyanea vel 
viridi-cyanea, pronoti lateribus anguste, pedibus (exclu- 
sis femoribus posticis fere totis, usque ad ultimum /,,, 
femoribus intermediis usque ad ultimum !/; cyaneo- 
nigris, femoribus anticis interdum ima basi, tibis an- 
ticis interdum lineola praeapicali picea notatis, tarso- 
rum articulis 3:o et 4:o semper, 2:0 interdum infuscatis), 
antennarum articulo 1:o toto, 2—4 maxima ex parte 
rufo-testaceis; articulis exteris antennarum et palpis nigro- 
piceis, labro et mandibulis brunneis. Corpus subtus sat 
dense et sat longe appresse subargenteo-pilosum, caput 
pilis erectis albidis copiosis obtectum. Caput parum 
convexum, inter oculos impressione improfunda ornatum, 
sparsim punctulatum, punctis impressionis majoribus ac 
densioribus; clypeo convexo, antrorsum angustato, an- 
tice arcuatim emarginato [> 21, mandibulis sat emi- 
nentibus. Pronotum basi elytrorum distincete latius, lon- 
gitudine sua plus quam duplo latius, dispersissime inae- 
qualiter punetulatum (etiam in disco); vitta mediana 
lata (ejusdem latidudinis ac caput sine oculis), lateri- 
bus omnino parallelis, bene discretis. Scutellum ima 


33. 


109 


basi punctulatum, ceterum politum. Elytra latitudine 
sua duplo longiora, parallela [3] vel in quadrante ul- 
timo dilatata [2], tenuiter haud profunde, modice dense 
punctata, punctis partis posticae declivis plerumque om- 
nino opbliteratis; interspatiis punctorum hujus partis in- 
terdum rugulas longitudinales !-—2 parum distinctas prope 
suturam praestantibus. — Long. 4,2—35 mm. lat. 2— 
2.3 mm. 

Dshilaryk SS (Stenroos), Vernyj Tr (J. Sahlb.). — 
Hlsexpl 

G. sahlbergi sp. nov. — Punctura pronoti G. auritae 
L. accedit, punctura elytrorum G. xanthaspidi Germ., 
colore pedum et statura corporis G. affini Rossi, 
sed ab omnibus congeneribus macula mediana pronoti 
subrhomboidea facillime dignoscenda. 

Cyanea, pedibus omnino (solum unguiculis nonni- 
hil infuscatis), antennarum articulis 1—4, pronoto ma- 
cula discoidali rhomboidea, marginem anticum et posti- 
cum anguste attingente, medio dilatata, lateribus rhombi 
rectes vel concavis, latitudine maxima parte rufotesta- 
cea subaequali vel etiam angustiore) mandibulisque rufo- 
testaceis; labro brunneo, palpis piceo-nigris, antenna- 
rum apice piceo-brunneo. Caput planum, fronte inter 
oculos late profundeque impressa et hic subrugoso-pun- 
ctata, ceterum disperse punctulatum. Pronotum elytro- 
rum basi angustius [3] vel aequilatum [2], longitudini 
sua duplo fere latius, convexiusculum, fere omnino im- 
punctulatum, nitidissimum. Scutellum laeve. Elytra 
latitudine sua sesqui longiora, sat profunde, parum dense, 
inaequaliter punctata, punctis in parte declivi postica 
subobliteratis, ad suturam postice subseriatis, interstitiis 


1:0 et 2:o hic subcostulatis. — Long. 4—5 mm.. lat. 2,5 
—2,6 mm. 
Dauria (F. Sahlb.). — 15 SSL, in characteribus 


supra allatis omnino inter se congruentia. 
Clytra arida Weise — V. Sujetuk (Ehnb., Hamm.) 
Osnatsch. (Ha mm., Ehnb.), Abak. sav. (Ehnb.). 


110 


var. ehnbergi nov. elytra praeter maculam hume- 
ralem macula nonnihil obliqua seminulari parva post me- 
dium ornata (CI. 4-punctatae instar). — V. Sujetuk 
(Eh nb.), Abak. sav. (Ehnb.). 
4. Ol. quadripunctata L. — V. Sujetuk (Ehnb., Hamm.). 
5. Cl. appendicina Lac. — Samarkand (J. Sahlb.), Issyk- 
kul (JyS abb), 
36. Cl. atraphaxidis (Pall, Weise 1900"). — Alatau (J. 
Sahlb.), Samarkand (J. Sahlb.). 
subsp. maculifrons Zubk. var. vulgaris Weise. — 
Dshilaryk, Tokmak, Kandyktau, Merke (J. Sahlb.). 
27. Tituboea nigriventris Lef. — Merw (J. Sahlb.), Turco- 
mania (Ahng.). 
38. Coptocephala scopolina L. — Osnatsch. (Ehnb., Hamm.), 
Abak. sav. (Ehnb.), Dauria (F. Sahlb.). 
39. OC. unifasciata 5cop. — Dshilaryk, Kandyktau, Issyk-kul, 
fl. Tschu, Vernyj (J. Sahlb.). 
var. phenax Jacobs. (Horae Soc. Ent. Ross., XXX, 1896 
p. 106: colore C. gebleri Gebl. simillima, sed mi- 
nor, capite indistinctissime punctulato. fronte man- 
dibulisque breviter obscure pilosis, mandibulis vali- 
dioribus, margine externo basi valde uncinatim ele- 
vato instructis atque singulo ante apicem distincte 
constricto agnoscenda ?). — Osnatsch. (Hamm.), 
Minussinsk (Ehnb.), Issyk-kul (J. Sahlb.), Turco- 
mania et Kopet-dagh (Ahng.). 
var. ruficeps Weise. —-- Kandyk-tau et Tokmak (J. 
Sahlb.). — Weise hanc varietatem ad C. gebleri 
retulit (Deutsch. Ent. Zeitschr. 1890, p. 356 et 363), 


1) Cl. atraph var. deficiens Weise: Wg. Arch. Nat. 1900, p. 274. 
propter Cl. nigrocinctam var. deficiens H eyd.: Deutsch. E. Zeitschr. 1891, 
p. 368 in var. defecta nom. nov. renomino. 

2) Cl. Weise in Wiegm. Arch. Naturg. 1898, T. 2. p. 183 me 
perperam accusat ignorantiae characterum differentialium harum spe- 
cierum. Quod ego ipse errorem meum antegressum (1. c.); correxerim, 
verisimiliter notare neglexit. 


40. 


42. 


46. 


[ll 


sed propter characteres dudum allatos equidem eam ad 
C. unifasceiatam refero. 


Cryptocephalini. 


Cryptocephalus scapulitarsis Jacobs. 
3 :a (typicus). — Dshilaryk (Stenroos). 

b var. correspondens nov.: elytris macula angusta api- 
cåli fulva, pedibus piceis. — Schamsi (Sten- 
r 00s). 

SAT (typica) — fl Tschu (J. Sahlb.). 

b var.: pedibus piceis, excl. tarsis anticis, elytra ex- 
terne apiceque fulvo-marginatis. — Kandyk- 
tau et fl. Tschu (J. Sahlb.), Dshilaryk et Ke- 
bin (Stenroos). 

c var. apicimaculatus nov.: elytra solum apice ma- 

" cula transversa, pedibus fulvis. — Fl. Tschu 
(J. Sahlb.), Dshilaryk (Stenroos). 

d var. correspondens nov.: elytris macula angustis- 
sima apicali, pedibus piceis. — Dshilaryk et 
Schamsi (Stenroos). 

Or. coryli L. v.temesiensis Suffr. -— Osnatsch. (Hamm.) 2. 
Cr. cordiger L. var. completus nov. vitta pronoti me- 
diana tota, lineolam nigram postice includente. — V. 
Sujetuk (Ham m.). 


Or. transversalis Suffr. var. punctis nigris elytrorum li- 


beris (singulo 2, 2). — Dauria (F. Sahlb). 

Cr. mannerheimi Gebl. — Dauria (F. Sahlb.). 

Cr. ochroloma Gebl. — Dauria (F. Sahlb.). 

Cr. bipuncetatus L. (typicus). — V. Sujetuk (Hamm... 


47!).Or. variolosus Jacobs. — Issyk-kul (J. Sahlb., £. 


Tschu (J. Sahlb.). 


1) Cr. tataricus Gebl. var. ephippiatus nov.: Q. FElytra ma- 


cula magna quadrata nigra communi praedita, quae antice margines 
basales elytrorum occupat et lateribus callum humerale tegit, adeo ut co- 


112 


48. Cr. melanoxanthus Solsky. — Lisitzino (J. Sahlb.). 
49. Or. stsehukim Fald. — Dauria (F. Sahlb.). 
var. externopunctatus nov.: elytrum singulum solum pun- 
ctis 2 externis nigris, (1,1). — Dauria (F. Sahlb.) 2. 
var. ramosus Suffr. (confluens Mannh. i. litt.). — Dau- 
Ha ERS): 


50. Or. sarafschanensis Solsky !) (sutura nigra, ut in de- 
scriptione Solskyi indicatum est). — Merke (Stenroos). 
var. stenroosi nov.: ut in typo, sed maculis pronoti 6 
(4, 2) liberis, sutura nigra. -— Tokmak (Stenroos). 
51. Cr. (Sopidus) gamma H. Shäff. — Dshilaryk (J. Sahlb.), 
Kuntentaisk (Stenroos). 
52. Cr. erux Gebl. -— Dauria (F. Sahlb.). 
var. incompletus nov.: signatura nigra elytrorum plus mi- 
nusve deficiente, ad ultimum; elytra flava, solum 
callum humerale vittaque suturalis  postice atte- 
nuata atque abbreviata, antice furcata (nec margi- 
nem anticum elytrorum nec scutellum attingens) 
nigra manent (5 2). — Dauria (F. Sahlb.). 
53. Or. limbellus Suffr. — Dauria (F. Sahlb.). 
var. obscurior nov.: vitta elytrorum flava juxtasuturalis 
abest, pronotum nigrum, solum limbis marginali- 
bus antico et laterali (hoc medio interrupto) flavis 
ornatum (SS 2). — Dauria (F. Sahlb.). 
934. Or. astrachamicus Suffr. — Amu-Darja (J. Sahlb.). 
55. Cr. laetus F. — Wladikawkas (J. Sahlb.), Dauria (F. 
Sahlb.). 
56. Cr. regalis Gebl. — Dauria (F. Salb.). 
trans. ad var. mutatus Kr. (supra viridis, elytra ali- 
cubi maculis parvis flavis praedita). — Dauria (F. 
Sahlb.). 


lor rufus solum adsit: in limbo laterali angusto,limbo apicali lato (circa 
!/, long. elytr.) et in lineola juxtascutellari minima. -— Margelan, Osch 
(Coll. M. Z. Petr.). 

1) Var. Solskyi Weise 1900, quod jam adest Cr. melanoxanthus 
var. solskyt Jacobs 1895 in var. solskyanum nom. nov. renomino. 


113 


var. cuprescens nov.: supra aeneo-cupreus vel viridi- 
cupreus. — Dauria (F. Sablb.). 

subsp. cyamescens Weise 1887!) (pronotum coeru- 
leum vel cyaneum, elytra violacea vel supra totus 
violaceus; pronotum parcius tenuiusque punctula- 
tum, elytra fortius punctata etc.). -- Dauria, Nert- 
schinsk (F. Sahlb.). 

5372) Or. sibirieus Mars. (angulis solum posticis pronoti fla- 
vis). — Dauria (F. Sahlb.). 

var. flavomixtus nov. punctura pronoti minus forti, 
elytris apice macula transverta flava notatis vel 
etiam margine externe flavicante et tunc pronoto 
lateribus anguste flavo-limbato. — Dauria (F. Sahlb.). 

58. Or. bivulneratus Fald. 2. — Dauria (F. Sahlb.). 

39. Cr. coelurans Mars. — Dauria (F. Sahlb.). 

60. Cr. kulibini Gebl. — Dauria (F. Sahlb.). 

61. Cr meyeri Reitt. 1897. = transversalis Reitt. 1895 
(non Suffr. 1853) = rickmerst Weise 1900. — Turco- 
mania (J. Sahlb.). 

62. Cr. anticeus Suffr. — Lisitzino (J. Sahlb.), Tokmak (J. 
Sahlb.). 

63. Cr. octocosmus Bedel == 6-pustulatus Rossi (non Vill.). 
— Dauria (F. Sahlb.). 

64. Or. quadriguttatus Germ. 2. — V. Sujetuk (Hamm. 

65. Cr. flavipes F. — Tobolsk (Sundm.). 

var. (monstrositas?): punctura elytrorum fere omnino 
confusa. — Dauria (F. Sahlb.). 

66. Cr. elegantulus Grav. — Dshilaryk (Stenr.). 

67. Or. wasastjernae Gyll. (strigis pronoti parum evolutis). 
— Dauria (F. Sahlb.). 


2) Cr. hypochoeridis Sffr. var. cyanescens Weise 1893 in var. 

frigidum nom. nov. renominandus. Cr. araxidis Weise 1898 = Cr. 
wrda Jacobs 1897. 
; ?) Or. praticola Weise 1889 = rugulipenmis Suffr. 1853 (Linn. 
Ent., VIII, p. 111; IX, 1854, p. 119). Ol. Weisespeciem Suffriana- 
nam in Naturg. Ins. Deutsch]... VI, 1881, p. 189 perperam in synony- 
mum ad cristatum Suffr., varietatem hypochoeridis Suffr. retulit. 


8 


68. 
69. 


170. 


114 


subsp. adocetus nov. (an species propria”?): strigis pro- 

noti indistinctissimis, epipleuris elytrorum brunneis. 
— Dauria (F. Sahlb.), V. Sujetuk (Hamm... — 13 
specimina, omnino inter se congruentia. 

Cr. labiatus L. — Abak. sav. (Ha mm.). 

Cr. tschimganensis Weise var. ahngeri nov.: elytris vitta 

obliqua nigra postice cum sutura connexa ornatis. — 

Turcomania (Ahnger). 

Cr. dilutellus sp. nov. — Colore Cr. macello Suffr., 

Weise simillmus, sed ab eo et a Cr. laevifonte Weise 

pronoto multo minus convexo, ab hoc etiam Ssignis 

sexualibus maris externis etc. distinguendus. 

Elongatus, cylindricus, nitidulus, supra testaceus (ca- 
pite, margine antico pronoti elytrisque dilutioribus); ocu- 
lis, imis marginibus basalibus pronoti et elytrorum, 
scutelli marginibus basali et apicali nigris; antenna- 
rum articulis 6—11 sutura angustissime piceo-brunneis; 
subtus niger!), exceptis: prosterno toto, mesepimeris, 
coxis, pedibus, metapleurorum parte ad coxas posticas 
adjacente abdominisque margine externo et postico plus 
minusve late flavo-testaceis; pygidium vel totum testa- 
ceum vel lateribus apiceque indeterminate testaceo- 
limbatum. Caput planum, fronte disperse subtiliter punctu- 
lata, vertice tenuissime canaliculato. Pronotum longi- 
tudine sua 1!/; latius, aspectu desuper a basi ad api- 
cem subrectelineatim distincte angustatum, angulis omni- 
bus acutiusculis, anticis antrorum prominulis, posticis 
nonnihil extrorsum eminentibus: lateribus, praesertim 
antice valde deflexis; margine laterali medio nonnihil 
rotundato-producto; dorso longitudinaliter parum con- 
vexo, polito, dispersissime subtilissimeque vix perspicue 
punctulato. Scutellum apice late rotundato-truncatum. 


21) In Mus. Zool. Ac. Caes. Sc. Petrop. est specimen hujus spe- 


ciei prope lacum Iskander a cl. Fedtschenko inventum, quod supra 
et subtus testaceum est et solum oculi, margines tenuissimi basales 
pronoti et elytrorum et basalis apicalisque scutelli nigri sunt. quod no- 
mine var. fedtschenkoi nov. nomino. 


115 


Elyvtra pronoto fere triplo longiora, jam inter humeros 
hoc distincte latiora, lateribus omnino parallelis [3] vel 
vix perspicue ad ultimum trientem gradatim ampliata 
[2], regulariter punctato-striata, striis parum profun- 
dis, apicem versus obliteratis, punctis in iis (postice 
minoribus) etsi parvis, tamen profundis; interstitiis an- 
tice, extus et intus nonnihil convexis, medio et postice 
omnino planis. Pygidium subopacum, pubescens. Cor- 
pus subtus nitidulum, abdomen passim (praecipue late- 
ribus segmenti primi et segmento kent punctulatum, 
parum pubescens. 

>: Tarsi antici articulo 1:o nonnihil elongato et dila- 
tato, abdomen segmento ultimo foveola transversa prae- 
AR — Long. 3 mm., lat. 1,4 mm. 

: Long. 1 mm., lat. 1,6—1,38 mm. 
ER -kul = (J. S ahlb.. 4 specimina. 


T1:). Pachybrachys mnigr opunctatus Suffr., Weise. — Turco- 


ee” 


mania (Ahng.), Amu-Daria (J. Sahlb.). 
A. instabilis Weise. — Bekljar-bek (J. Sahlb.). — 
10 specim. — Pedes saepe omnino pallidi, maculae 
elytrorum et pronoti flavae interdum omnes colore pal- 
lide inter se connatae. 
P. probus Weise var. nitidicollis Weise. — Lisitzino 
(J.' Sahlb.), Turcomania (Ahng.). 
P. fimbriolatus Suffr., Weise. — Dsbilaryk (J. Sahlb., 
Stenr.), Dauria (F. Sahlb.) 

var. Fteromelas Mars. — Dauria (F. Sahlb.). 
P. distictopygus sp. nov. — P. instabili Weise proxi- 
mus simillimusque, sed pictura capitis pygidiique et cha- 
racteribus sexualibus mox distinguendus. 

Niger, antennarum articuli 1:0--5:0 omnino ochraceis 
vel superne nonnihil infuscatis, pedibus (maculis femo- 
rum albidis, tarsorum articulis 3:0 et 4:o nonnihil infu- 


1) P. albicans Weise descriptus est e Kasumkent, quod in Daghe- 


stan meridiem versus a Derbent situm est. Quam ob rem indica- 
tiones cl. Weise in Horis Soc. Ent. Ross. XXIII, p. 564 verisimiliter 
ad speciem propriam mongolicam referendae sunt. 


116 


scatis interdumque lineolis femorum fuscis exceptis), 
mandibulis (interdum infuscatis) palpisque (interdum ar- 
ticulis ultimis infuscatis) ochraceo-fulvis; capitis linea 
totum marginem liberum oculi limbata [3] vel in ver- 
tice abbreviata et in medio frontis interrupta [>], ma- 
cula clypeali triangulari [35] vel in 3 (1, 2) vel 4 (2, 2, 
inferiores latius distantes) puncta divisa [£],labro, pro- 
noti limbo toto (solum prae scutello anguste interrupto), 
lineola mediana antica valde elongata, maculis parvis 
triangularibus prope angulos anticos altis maculisque 
2 basalibus obliquissimis (valde divergentibus), 
scutelli interdum macula transversa subapicali, elytro- 
rum limbo angusto toto submarginali (solum prope scu- 
tellum nigris adsperso; sutura ipsa ubique sat late ni- 
gra) maculisque numerosis lineiformibus fere omnino ut 
in P. instabili dispositis, solum magis nigro-punctatis, p y- 
gidiil maculis duabus magnis vix divergentibus 
(ut color niger inter eas lateribus parallelis termi- 
natus sit), segmenti ultimi utrinque margine postico 
late (abundantius quam in P. instabili), coxis anticis me- 
sepimerisque flavis. Frons in partibus nigris dense mi- 
nute, sed sat profunde punctulata et hic vix perspicue 
concava. Pronotum minus transversum, sparsius for- 
tiusque punctatum, nitidius quam in P.instabili. Elytra 
fortius regulariusque punctata, maculis flavis distinete 
elevatis, nitidula. Subtus minus rugulosus, nitidiusculus. 
— Long. 3—3,5 mm., lat. 1,8—2 mm. lg 
JF: praeter picturam capitis supra memoratam dif- 
fert a 2 articulo 1:90 tarsorum etintermediorum 
valde, articulis 2:o et 3:0 minus dilatatis; abdomen 
segmento ultimo foveola nitida instructo. Re 
Dauria (F. Sahlb.). — 15 IL. 
76!). P. sexsignatus Weise subsp. issykensis nov. (an spe- 
cies nova?): A mihi in natura ignoto typo maculis 


') P. limbatus Newm. 1840 et Leconte 1880 (non Ménétr. 
1836) — newmani nom. nov. renominandus est. 


vd. 


(CE) 
30. 
oll. 


117 


nigris pronoti plerumque liberis, vitta elytrorum me- 
diana medio late interrupta, lineola humerali in duo 
puncta divisa, ut elytron singulum quinquepunctatum 
sit (2, 1, 2 vel 2, 1, 1, 1), distinguenda. , Rarius macu- 
lae pronoti anteriores duae valde minutae, punctiformes, 
maculae elytrorum antica interna et mediana externa 
desunt. Linea frontalis in 2 triangulo nigro substituta. 
Pedes omnino diluti. — Issyk-kul ST (INSANIPEE Stene) 
— 16 IL. 

P. Meroglyphiceus Laich. cum var. tristis Laich et 
posticinus Rey. — Dauria (F. Sahlb.). 
Thelyterotarsus hauseri Weise. — Bekljar-bek (J.S ahlb.). 
— 1 expl. 

Stylosomus tamaricis H.-Schäff. — FI. Tschu (J. Sahlb.). 
St. flavus Mars. — Syr-Darja (J. Sahlb.). 

St. fausti Beitt. — Amu-Darja (J. Sahlb.). 


821). St. erythrocephalus Suffr. — Aschabad (Ahng.). 


89. 
84. 


35. 


36. 
37. 


Eumolpini. 


Parnops glasunovi Jacobs. — Turcomania (Ahng.). 
Ischyromwus sarwadensis Solsky. — Turcomania (Ahng.) 
Chloropterus nigrofasciatus Reitt. var. bipunctatus 
Reitt. — Amu-Darja (J. Sahlb.). 
Atomyria sarafschanica Solsky. — Lisitzino (J. Sahlb.) 
Aplhilenia parvula Weise. — Michailovo (Ahng.). 
var.: capite pronotoque immaculatis, elytrorum linea 
postica interna deest. 
var.: elytrorum lineis posticis connatis, sutura nigra. 
var. nigrescens nov.: occipite, pronoto, scutello ely- 
trisque fere totis nigris. 


1 Genus Fabricianus Weise 1895 = Diachus Leconte 1880. 


118 


38. Aph. ornata Reitt. — Michailovo (Ahng.). 

SF: minor, oculis majoribus ac convexioribus, fronte 
angustiore, signaturis elytrorum rufo-brunneis. 

2: major, oculis minoribus, minus convexis, fronte 
latiore, signaturis elytrorum nigro-piceis. 

39. Pachnephorus pilosus Rossi. — Tobolsk (Bergroth) 

90. P. tessellatus Duft. — Turcomania et Merw (Ahng.). 

var. sabwlosus Gebl. — Jenisseisk (J. Sahlb.), Mi- 
nussinsk (Ham m.). 

91. Adozus obscurus L. — V. Sujetuk (Ehnb., Hamm., 
Jekaterinburg (Ehnb., Hamm), Minussinsk (Ehnb.), 
Abak. sav. (Hamm.), Satiga. Leusch, fl. Konda et Ural 
(Sundm.). 

var. epilobii Weise. — Dauria (F. Sahlb.), V. Suje- 
tuk (Ehnb., Hamm.), Osnatsch. (Hamm.). 

92. Chrysochures asiatica Pall. var. violaceomixta Jacobs. 
— Amu-Darja (J. Sahlb.). 

var. aenea Ball. — Amu-Darja (J. Sahlb.). 

93. Chrysochus goniostoma Weise (exquwisitus Esehsch.in 
litt.). — Dauria (F. Sahlb.), Minussinsk (Ha mm., Ehnb.), 
Mongolia, Kemtschik (Ham m.). 


Chrysomilini. 


94. Gastroidea viridula Deg. — FI. Jenissej (J. Sahlb.), 
Sortingie et Kuschevat (Bergr.), Turuchansk (J. Sahlb.), 
Minussinsk (Ehnb.). 

95. G. lenta Weise. — Dauria (F. Sahlb.). 

96. G. polygoni L. — Jekaterinb. (Ehnb., Ha mm.), V. Suje- 
tuk (Ehnb.), Tobolsk (Bergr.), v. ruftcollis F. — Schamsi 
(Stenr.). a 

97. Entomoscelis adomnidis Pall. — Mongolia (Ham m.), Dshi- 
laryk (J. Sahlb.). 

subsp. hammarstroemi nov.: minor (long. 5,7 —6,7 mm.), 
pronoti punctis nigris semper nullis, vitta elytro- 
rum plerumque valde ampliata; superficie superna 


SBL 
köl 


100. 


NE 


subopaca vel opaca, sculptura fortiore. — V. Suje- 

tuk (Hamm.). — 10 specimina inter se omnino 

congruentia. 
Ent. sacra L. — Merke (Stenr.), Merw (Ahng.). 
Ent. orientalis Motsch. var. rufipenmis Kraatz. — 
Dauria (F. Sahlb.). 
Oreomela clypealis sp. nov. — Ör. heydem Ws. pro- 
xima simillimaque, clypeo autem impunctato, elytris 
brevioribus subtiliusque punctatis facillime distinguenda, 

Oblongo-ovalis [5] vel oblongo-obovata [2], ad limi- 
tem pronoti elytrorumque fortiter constricta; cyaneo- 
nigra, antennarum articulis 1:o0 et 2:o subtus ferrugi- 
neis, articulis ceteris, palpis pedibusque piceo-nigris; 
nitidula, solum pronotum et elytra feminae nonnihil 
sericantia et subopaca. Caput clypeo valde convexo, 
nigro, polito, nitidissimo, a fronte sulco profundissimo 
separato; fronte haud dense, vertice dense subrugoso- 
punctatis, illa interdaum medio ubique longitudinaliter 
canaliculata (in I I et I 2; in altera 2 solum antice 
canaliculata, postice omnino mutica). Antennae te- 
nuiores, ceterum ut in O. heydeni constructae. Prono- 
tum longitudine sua vix sesqui latius, ante medium 
latissimum, antice posticeque angustatum; angulis an- 
ticis rotundatis, posticis distinctis, obtusis; lateribus an- 
tice rotundatis, postice rectis; margine antico omnino 
obliterato; dorso ut in O. heydeni, sed nonnihil minus 
rugoso-punctato. Scutellum triangulare, latum, punctis 
paucis (2—4) remotis praeditum. Elytra breviter ova- 
lia [3] vel late ovalia [2], lateribus valde deflexis, 
sparsim subtiliter punctulata, punctulis in 2 strigulis 
longitudinalibus hic illice conjunctis, interspatiis micro- 
scopice [>] vel minute [2] alutaceis; nuda. Pygidium 
2 disperse punctulatum, postpygidium I nigrum, niti- 
dissimum, politum. Corpus subtus disperse punctula- 
tum, nitidulum. 
S: Tarsi articulis 1:0—3:0 latioribus, subtus omnino 


120 


OT 


spongiosis, abdomen segmento ultimo mutico. — 
INDRG ENN 2 Na 

2: Tarsi articulo 1:o subtus lineola glabra instructo, 
abdomen (in feminis ponderosis valde inflatum 
elytraque longe superans) segmento ultimo vix 
perspicue longitudinaliter impresso. — Long. (sine 
abdomine) 5,8—5,9, lat. 3,3—3,5 mm. 
Schamsi 7 (Stenroos). ES (OT 

Or. fausti Weise. — Issyk-kul (Stenroos). — 2 
Mas differt a femina iisdem signis ut in Or. ful- 

vipede Weise. 


101a. Timarcha hummeli F ald. — Baku, Caucasus (J. Sahlb.). 


102. 


103. 


104. 
105. 


106. 


Crosita altaica Gebl. — Schamsi (Stenr.) 

Ör. faldermanni Kryn. — Sibiria. 

Cr. jakowlewi Weise. — Osnatsch. (Ebnb., Hamm.). 
Ör. concimna Weise. — Kemtschik (Ehnb., Hamm.) 
Cr. (Pezocrosita!) sahlbergiana sp. nov. — Cr. kuenet- 
gowi Jacobs. proxima simillimaque, distinguitur au- 
tem superficie opaciuscula, pronoto breviore antror- 
sumdque magis angustato, punctura elytrorum minus 
regulari, corpore paulo minore tibiisque suleis profun- 
dis carentibus (si hoc signum Crositae kugnetzowi non 
est signum monstrositatis admirabilis). Etiam magis 
Chrysomelis discipenni Fald. et cinctipenni Hard. si- 
milis, quam Crosita kuegneteowti. 

Elliptica (5] vel vix obovata [2], sat fortiter con- 
vexa, parum nitidula et subopaca [3] vel opacula [2], 
nigra, antennarum articulis 1:0 et 2:o, interdum etiam 
apicibus articulorum 3:i et ultimorum, elytrorum lim- 
bis” basali, laterali atque apicali (hoc sutura nigricante 
interrupto) subaequilatis, epipleuris (margine interno 
nigro excepto), episternorum posticorum parte postica, 


') Quod subgenus novum a me alio loco institum est ad Orosi- 


tam kuzgnetzowi m.; quae ambae species colore peculiari structuråque 
tarsorum ab omnibus caeteris speciebus generis crosita Motsch., Weise 
valde disecrepant. 


121 


coxarum parte juxta-trochanterica (plerumque) abdomine 
fere toto (solum segmentis 1:0—3:0 basi medio plus 
minusve infuscatis) pygidiogue saturate miniato-rufis; 
palpis unguiculisque piceo-brunneis, tarsis piceo-nigris 
vel piceo-rufescentibus. Caput mediocre, subtilissime 
alutaceum, opacum vel parum nitidum, fronte parum 
convexa, subtiliter disperse inaequaliterque punctulata, 
clypeo subplano, densius ac fortius punctulato, a fronte 
linea sat profunde impressa |-formi separato, labro an- 
tice medio late et sat profunde arcuatim emarginato, 
medio serie transversa regulari (in una linea disposita) 
punetorum setigerorum arcuata praedito. Pronotum 

: By 
mediocre, longitudine sua certissime duplo RR 

) 2 

latius ubique tenuiter marginatum, antice sat pro- 
funde arcuatim, lateribus regulariter ac fortiter rotun- 
datis, antrorsum magis quam postrorsum angustatis, basi 
latera versus late leviterque arcuatim sinuatum; angu- 
lis anticis subrectangularibus, rotundatis, angulis posti- 
cis subrectangularibus acutis; disco laxe subtilissime 
ac concinne punctulato, interspatiis punctulorum subti- 
lissime alutaceis, subsericeo-micantibus; cailo laterali 
ubicque aequilato, intus linea integra margini externo 
parallela limitato et sulco pliciformi grosse sed haud 
profunde nec copiose rugoso-punctato (summo apice 
obliterato) a disco separato. Scutellum oblongo-semi- 
ovale vel subcordiforme, politum, antice medio serie- 
bus punctulorum remotorum duabus longitudinalibus 
punctisque aliquot juxta has signatum. Elytra basi pro- 
noto vix [SF] vel distinete [2] latiora, dein usque ad 
3/, longitudinis suae parallelo-lateralia [5] vel nonnibil 
rotundato-dilatata [2] denique rotundato-angustata; sub- 
tilissime alutacea, parum nitida, subopaca [S] vel opa- 
cula [2], 9!/3-seriato-punctata, seriebus per paria valde 
appropingquantibus, parum regularibus, medianis post 
medium plerumque omnino confusis; punctis earum 
sat densis, parvis, sed sat profundis; interstitiis serie- 


122 


rum inordinate subtiliter, sed densius et fortius quam 
in specie comparata punctulatis (quare series plerum- 
que parum distinctae), punetis nonnullis lineis irregu- 
laribus inter se conjunctis; interstitiis angustioribus, ple- 
rumque haud elevatis. Subtus låteribus sternorum et 
abdominis subopacis, cetera nitida. Prosternum inter 
coxas anticas et in processu postico medio longitudi- 
naliter late canaliculatum et lateribus carinulatum, pro- 
cessu subrecte truncato. Abdomen subtiliter disperse 
punctulatum, segmento anall punctis majoribus, sed 
haud profundis obsito, apice late leviterque sinuato 
[FS] vel rotundato [2]. Pedes mediocres, femoribus 
brevibus, partibus ad tibias spectantibus deplanatis, api- 
cibus late haud profunde sulcatis (sulei ad receptionem 
tibiarum apti); tibiis anticis absque suleis profundis 
transversalibus, sulcis longitudinalibus haud profundis, 
deplanatis, in 2 fere omnino obliteratis; tarsis articu- 
lis 1:0—3:o subaequilatis (2:0 vix perspicue angu- 
stiore), in mare valde dilatatis, subtus omnino spon- 
giosis; in femina sat angustis, articulo 1:o subtus li- 
neola glabra ornato; articulo 3:0 tarsorum omnium in 
ambobus sexubus postice vix emarginato. — Long. corp. 
I 6—7,5, 2 717,5—8 mm., lat. corp. I 4,1—4,9, LS 
2—5,1, long. pronoti 1 Su pron. 3,,—4,2 mm. 

FI. Jenissej: en ; (Hamm), ad ripam 
Taganskoi protok SE tr Med (Ehnb., Hamm... 


UNS NOD ON 
107. GvaHo mel dolens Kraatz. — Bekljar-bek (J. Sahlb.) 
108. Chrysomela tibialis Jacobs. — Minussinsk (Hamm., 


Ehnb.), OÖsnatsch. (Ehnb.). 
109. Chr. obovata Jacobs. (plustscehevskyti m. olim in litt.). 
— Schamsi (Stenr.).' 


110. Chr. montana Gebl. — Sibiria (sine indie. loei et nom. 
collectoris), Chantaika (J. Sahlb.). 
111. Chr. convezicollis sp. nov. -— Pronoto lateribus callis 


latis instruceto, dorso longitudinaliter valde convexo ab 
omnibus congeneribus valde discrepat. Chr. sogdiorum 


Ws. nonnihil affinis, sed praeter structuram pronoti 
lati, colore corporis, punctura elytrorum fortiore ac 
rugosiore etc. facillime distinguenda. 

Aptera, oblongo-ovalis [5) vel obovata [2], parum 
nitida, subtus et in elytris interdam subopaca, nigra, 
obscure aeneo- vel viridi-micans, subtus interdum vi- 
ridi-coeruleo vel violaceo-micans; antennarum articu- 
lis 1:o et 2:o plerumque omnino rufo-testaceis, labro 
tarsisque rufo-brunneis, femoribus tibiisque nigris, an- 
tennarum = articulis 3—6 vel 3—11 piceo-brunneis. 
Caput clypeo fronteque antice sat dense punctulatis, 
fronte postice verticeque fortiter convexis, fere impun- 
etulatis. Pronotum magnum, longitudine certe duplo la- 
tius, medio latissimum lateribusque antrorsum postror- 
sumque aeque et valde rotundatim angustatis vel an- 
trorum nonnihil magis quam postrorsum; callo late- 
rali latissimo (praesertim postice), subtiliter punctu- 
lato vel fere polito, a dorso impressione integra, fere 
una serie punctorum majorum separata, postice in 
suleum pliciformem transeunte; dorsc longitudinaliter 
transversimque valde convexo [quod angulus introiens 
inter bases pronoti et etytrorum distincetissimus adsitl, 
tenuiter vel tenuissime sat dense punctulato, interdum 
lineola mediana glabra ornato. Scutellum politum, cor- 
ruscum. Elytra basi pronoto vix latiora, lateribus sub- 
parallelis [>] vel ad ultimum trientem rotundatim dila- 
tatis, longitudinaliter parum convexa, plerumque minus 
nitida, inaequaliter sat dense punctis parvis et minu- 
tis commixtis obsita, interdum punctis illis series irre- 
gulares brevesque hic illic praestantibus et tunc inter- 
stitiis costulas. humiles irregulares nonnullas praeben- 
tibus. 

3: Minor, angustior, lateribus subparallelis; tarsis 
(praesertim articulo 1:0) dilatatis, subtus omnino spon- 
gilosis; abdominis segmento anali prae apice medio im- 
pressione foveoliformi instructo. — Long. 6,3—8 mm., 
lat. 3,9 —4,9 min. 


Hl 


la 


114. 


115. 


LilG? 


2: Major, latior, postrorsum distincte dilatata; tarsis 
articulis mediocribus, 1:o et 2:o subtus linea glabra lata 
instructis; abdominis segmento anali juxta medium 
utringue impressionibus obliquis plus minusve distinctis 
instructo. — Long. 7,5—38,8 mm., lat. 4,9 —5,1 mm. 

Mongolia: ad fl. Jenissej 23 (Ehnb.), Kemtschik 15 
—18 Sept. (Ehnb., Hamm:). — 10 &, 8 £L. 

Chr. septentrionalis Mén. — Poloj (J. Sahlb.), ins. 
Nikandr. (J. Sahlb.), Turuchansk (J. Sahlb.). 

Chr. boebert Mannh. = sulcata Boeb. (non Gebl., 
non Fisch.). — Ochotsk (F. Sahlb.). 

Chr. ruftlabris Fald. — Dauria (F. Sahlb.). — Nume- 
rose. — Quae species structura pronoti elytrorumque 
et colore partis inferioris corporis variabilissima est; 
variationes magni momenti sequentes sunt: 

var. perfecta nov.: tota piceo-brunnea, vel piceo- 

nigra, aeneo-micans, solum pedibus, antennis et 
ore brunneis, sine ullo nitore metallico; rarius 
femora et tibiae piceo-nigra. Pronotum lateribus 
nonnihil incrassatis, intus impressione vadosa rude 
punctata, postice profundiore. 

var. discriminata nov.: eadem, sed pronotum utrin- 

que impressione integra profundiore, postice pli- 
ciformi instructum, elytra seriebus punctorum ma- 
jorum intus in sulcis per paria nonnihil appro- 
pinquantibus dispositis; striis 5:a—T:a bene discre- 
tis, sed haud in sulcis dispositis. Femora et ti- 
biae interdum nigro-picea. (An = Chr. brumnmi- 
cornis Weise?). 
Chr. sp.2 — Secundum descriptionem auctoris omnino 
cum Chr. cyrtonastes Weise (cyrtonoides Weise olim 
non Jacoby) concordat, nisi longitudo solum 5 non 
3 mm. sit. An = Chr. brevilata Heyd. 1886? — Kan- 
äyktau (J. Sahlb.), Alatau (J. Sahlb.). — 2 specimina. 
Chr. vartolosa Motsch. — Minussinsk (Ehnb., Ha mm.), 
Mongolia: Kemtschik (Hamm., Ehnb.), Dauria (F. 
Sahlb.), variat: 


lg. 


Ile 


Ung: 


120 


Ned 


125 


var. 1: punctis elytrorum densis; purpurea, punctis 
elytrorum viridibus. 
var. 2: eadem, sed tota purpureo-cuprea vel cuprea. 
var. 3: eadem, sed tota cyanea, punctis cupreis. 
var. 4 (decifiens Fald. in litt.): punctis remotissi- 
mis; purpurea, punctis plerumque viridibus. 
Chr. staphyloa L. (etholomi Mannh. in litt.). — Sortin- 
gie (Bergr.), Chantaika (J. Sahlb.), Jewlewo (Hamm.), 
Minussinsk (Ehnb., Hamm.), Tobolsk (Sundm.), Issyk- 
kul (J. Sahlb.), Mongolia: Kemtschik, Dshagul (Ha mm.), 
Dauria (F. Sa hlb.). 
var. daurica Gebl. — Dauria (F. Sahlb.). 
var. pailiata nov. (Chrys. palliata Mannh. in litt): 
Punctura superficei supernae subtilior ac nonnihil 
rarior quam in typo; sulcus juxtacallaris pronoti 
postice haud pliciformis, antice et in medio va- 
dosus; color laete brunneus. — Ochotsk (F. Sahlb.). 
ANNAS 
Chr. porosa Gebl. (cingulata Mannh. i. litt.). — Dau- 
ria (F. Sahlb.), Schamsi (Stenr.). 
Cr. guttata Gebl!). -— Dauria (EF. Sahlb.), Minussinsk 
(Hamm.), V.- Sujetuk (Ehnb.). 
var. gemmufera Motsch.!). — Dauria (F. Sahlb.), 
Mongolia: Kemtschik (Ehnb.). 
Chr. guttifera Motsch.!). — Dauria (F. Sahlb.). 
var. sericata (Mannh. in litt.) nov.: elytra rufa, punc- 
tis specularibus internis nigris. 
Chr. discipenmnis Fald. — Dauria (F. Sahlb.), fl. Je- 
nissej: Ajatschinskaja (Hamm.), Osnatsch. (Ehnb., 
Ham m.), Minuss. (Ehnb.). 


. Chr. marginata L. — Jenisseisk (J. Sahlb.), Leusch 


(Sundm.). 


. Chr. instabilis Mäkl. — Imbatsk, Plakina, fl. Jenissej, 


Dudinka, Tolstoi-nos (J. Sahlb.). — Species variabilis, 
Chr. anali L. proxime affinis. . 


1) De his speciebus et iis confinibus (subg. Lithoptera Motsch.) 


alio loco seribam. Chrysomela nigrogemmata est varietas guttatae. 


126 


(—A 
DD 
Oo! 


126. 


Chr. immarginata BRybak. — Alatau, Kanduktau et 
Dshilaryk (J. Sahlb.). — Chr. cinetipenmi Harold 
proxima. 
Chr. difficilis Motsch. 1860!) = sibirica Weise 1887. 
— Dauria (F. Sahlb.), Nertschinsk (F. Sahlb.), V. 
Sujetuk (Ham m.). 
Chr. aeruginosa Fald. 1835, Motsch. 1860 (non Weise 
1887 ?) = insidiosa Mannh.i. litt. — Dauria (F. Sahlb.). 
subvar.: regularis Motsch. 1860: cuprescens, pun- 
etura fortiore. — Dauria (F. Sahlb.). 
subvar. instruceta Motsch. 1860: aenescens, pun- 
etura subtiliore. — Dauria (F. Sahlb.). 
var. tarda Motsch. 1860: coeruleo-nigra, punctura 
variabili. — Dauria (F. Sahlb.), Mongolia (Hamm.), 
Mongolia: Soldån (Ehnb.). 
var. dimidiata Mén. 1836: coeruleo-nigra, raro vire- 
scens, elytra apicem versus plus minusve rufo- 
testacea; punctura variabili. — Dauria (F. Sahlb.). 
— Taeniosticha testacea Motsch. 1860 est speci- 
men hujus varietatis immaturum, elytris omnino 
testaceis. 
Chr. cerealis Lin. var. ornata Ahr. — Minuss. (Ehnb., 
Hamm), Dauria (F. Sahlb.). 
ead. immatura (Chr. sobrina Mannh.i. litt.): sordide 
brunnea, capite pronotoque metallice resplenden- 
tibus. — Dauria (F. Sahlb.). 


. Chr. coerulans Scop. var. angelica Reiche. — Tur- 


comania (Ahng.). 
Chr. fastuosa Scop. — fl. Kama (Ehnb.), Tobolsk 


2) Cl. Weise perperam putat opus Motschulskyi, Coleopt. de 


ja Sib. or." (Schrenks Reis. Amurl. II, 2, Col.) anno 1861 populatum 


esse, 


quod ibi ,,Gedruckt.... Dec. 1860", non , Vorgelegt." ... inscrip- 


tum erat. Cf. quoque Hagen, Bibl. Zool., I, 1862, p. 553, N. 63. 


2) Ohr. aeruginosa Ws. 1887 est species propia Ussuriensis, cum 


Chr. aeruginosa F ald. parum commune habens; quam hic Chr. ussu- 
riensis nom. nov. renomino. 


130: 


131. 


134. 


135. 


2 


(Bergr.), fl. Konda, Leusch., Tjumen (Sundm.), Baku 
(ISA RID): 
Chr. gramimis L. — Beresow (Bergr.), Poloj, Kan- 
taika, fl. Jenissej (J. Sahlb.), Tjumen (Sundm.). 
Chr. awrichaleea Gebl. (perfida Mannh. i. litt.). — 
Dauria (F. Sahlb.), Osnatsch. (Hamm., Ehnb,), Abak. 
sav. (Ehnb.). 
var. gibbipenmis Fald. (condensata Mannh. i. litt). 
Dauria: Nertschinsk (F. Sahlb.), Osnatsch. 
(Ehnb., Hamm), Minuss. (Ehnb.). 
var. elevata Suffr., Weise"). — Osnatsch. (Ehnb.) 
V. Sujetuk (Ham m.). 
Chr. koltzei Weise. — Jenisseisk (J. Sahlb.). — Fe- 
mina hujus speciei forma elytrorum Chr. avwrichalceam 
admonet. 
Chr. polita L.— Osnatsch. (Ehnb.), fl. Obi (J. Sahlb.), 
V. Sujetuk (Hamm.), Minuss. (Hamm.), Jenisseisk (J. 
Sahlb.), Tobolsk (Bergr.), Jekaterinburg (Ham m., 
Ehnb.). | 


136.? Chr. adamsi Baly. — Vernyj et Lisitzino (J. Sahlb.), 


131. 


138. 


Dshilaryk (Stenr.). — Specimina colore ad hanc spe- 
ciem spectantia structura autem nonnihil ad Chr. poli- 
lam åppropinguantia. An species propria? 
Chrysocehloa basilea Gebl. — Schnab-Dabaga (Hamm.), 
Turuchansk et Chantaika (J. Sahlb.). 
var. sulcata Gebl. — Osnatsch. (Ham m.). 
Ambrostoma 4-impressum Motsch.— Dauria (F. Sahlb.). 
Elytra cupreo-ignita, viridi-variegata. 
var. viridieyaneum nov.: elytra cyanea, vix viridi- 
variegata. 
var. purpureocupreum nov.: elytra omnino purpureo- 
cuprea. 


1) Chrysomorpha quadrangulata Motsch. 1860 = chr. avwrichal- 


cea var. angusticollis Weise 1887. Ambrostoma angusticollis Motsch. 
1860 = Chr. japana Baly 1874. Chr. angusticollis Jac obs. 1893 = 
lineigera nom. nov. 


128 


144. 


. Paropsides 12-pustulata Gebl. — Dauria (F. Sahlb.) 


var. /Meroglyphica Gebl. — Dauria (F. Sahlb.). 


. Phytodeeta sibirica Weise var. sundmani nov.: ut in 


typo, sed capite (ore cum eclypeo piceo-brunneis excep- 
tis), pronoti maculis qgquabus parvis rotundis late 
distantibus prope basin (sed basin ipsam haud at- 
tingentibus), scutello et interdum maculis duabus ely- 


trorum transversis prope scutellum sitis nigris. — Fl. 
Jenissej (J. Sahlb.). — 2 specimina. 
. Phyt. flavieormisi mSuffr. 1=- sorbi "Mose )rmon 


Grimm.). — Jenisseisk (J. Sahlb.). 


. Phyt. gracilieornis Kraatz (lustrionica Mannh. 1. litt.). 


— Dauria (F. Sahlb.). 


3. Phyt. linneana Schrank var. decastigma Duft. — 


Osnatsch. (Ehnb.), £. Jenissej et Jenisseisk (J. Sahlb.), 
Sorebugorski (Ber gr... 
var. migrieollis Westh. — ÖOsnatsch. (Ehnb.). 
var. satanas Westh. — Jenisseisk (J. Sahib.) 
subsp. bergrothi nov.: minor (5 mm.), opacula, striis 
elytrorum, praesertim 4:a—8:a sulciformibus; pro- 
noto omnino nigro, elytris 10-maculatis vel im- 
maculatis (var. correspondens nov.), tibiis inter- 


dum omnino piceis. — Fl. Jenissej (J. Sahlb.). 
— Variat quoque pronoto utringue rufo-macu- 
lato (var. simplex nov.). — Kureika (J. Sahlb.). 


Phyt. salicis Motsch. — Dauria (F. Sahlb.) — Quae 
species differt a Ph. linneana var. decastigma, cui co- 


« lore simillima, 1interstitus elytrorum nitidis, punctatis, 


a Ph. viminali et rufipede, quibus proxima, colore 
pedum et statura minore. 


« Phyt. rufipes Deg. — Jenisseisk (J. Sahlb.). 
. Phyt. viminalis L. Jenisseisk (J. Sahlb.). 


var. 10-punctata L. — Ural (Sundm.), Jenisseisk 
(J. Sahlb.). 


') Phyt. sorbi Motsch. olim a me false cum Phyt. rubripenni 


Baly conjuncta, nt cl. Weise recte indicat. Phyt. 5-punctata var. 
sorbi Weise 1884 in var. aucupariae nom. nov. renominanda. 


148. 


149. 


150. 


129 


var. transitoria nov.: ut var. 10-punctata, sed tibiis 
anticis tarsisque rufescentibus. — Dauria (F. 
Sahlb.). 
var. pallidipes Weise (pronoto maculis 2 disjunctis 
nigris, elytris nigris, rufo limbatis). -— Dauria 
(F. Sahlb.). 
Phyt. pallida L. — Kureika et Chantaika (J. Sahlb.), 
Ural bor. (Sundm.). 
var. decipiens Weise. — Ural bor. (Sund m.). 
Cereyonops caraganae Gebl.!). — Quod genus novum, 
a Phytodeceta alis inferioribus imperfecte evolutis, pun- 
ctis setigeris pronoti angularibus absentibus, articulo 
3:0 tarsorum haud emarginato etc. distinetum, a me 
alio loco nuperrime descriptum est. 
forma typicå: elytra testacea, sutura punctisque in 
singulo 2, 2 nigris. — Dauria (F. Sahlb.). 
var. simplex nov.; elytra testacea, solum sutura nigra. 
— Plachino (J. Sahlb.). | 
var. sesquialtera nov.: elytra testacea, sutura, macu- 
lis 1:a cum 3:a in vittam connatis, maculis 2:a et 
4:a liberis nigris. — Plachino (J. Sahlb.). 
var. hieroglyphica nov.: eadem, sed maculis con- 
fluentibus: I + 3 et 2, 4 + 2 et 3, 2 et 4 cum 
limbo suturali; vel 1 + 3 et 2,3 + 4 et limbo 
suturali. — Plachino et Chantaika (J. Sahlb.). 
var. limbata nov.: elytra nigra, limbo basali, laterali 
et apicali testaceis. — Plachino (J. Sahlb.). 
var. menetriesi Gebl.: elytra nigra, limbo laterali 
et apicali testaceis. — Plachino (J. Sahlb.). 
Phyllodecta vulgatissima L. Minuss. (Ham m.), Osnatsch. 
(Hamm., Ehnb.), Jewlewo (Ha mm.), fl. Konda (Sund m.), 
Tobolsk (Bergr., Sundm.), fl. Obj (J. Sahlb.), Sama- 
rowo (Sundm.), Kandyktau et Vernyj (J. Sahlb.). 


1) Weise in Wigm. Arch. Naturg. 1898, I, 2, p. 202 scribit 


carraganae. Sed planta alimentaria ejus caragana frutescens (non arbo- 
rescens!) nominatur. 


2) 


130 


151. 
152. 


Phyll. inhonesta Weise. — Mong.: Kemtschik (Ehnb.). 
PlhylUu. vitellinae L. — Dauria (F. Sahlb.), Ochotsk (F. 
Sahlb.), Tobolsk et Leusch (Sun dm.), Kondinsk (Bergr.), 
Stschukowa (Hamm... 


3. Hydrothassa avucta F. v. glabra Hbst. — Jekaterin- 


burg (Hamm... 


. H. hannoverana F. — Ins. Nikandr. (J. Sahlb.). 
5. H. marginella L. — Jekaterinburg (Hamm.), Jenis- 


seisk, fl. Irtysch, Leusch (J. Sahlb.). 


. Prasocuris phellandriä L. — Leusch (Sundm.), Zinga- 


linsk (Bergr.), Voronowo (J. Sahlb.). 


. Phaedon cochleariae F., Weise"). — Tobolsk et Leusch 


(Sundm.), Minussinsk (Hamm., Ehnb.), Lebedevo et 
Kureika (J. Sahlb.) 


. Ph. armoraciae L., Weise. — Imbatsk et Chantaika 


(J. Sahlb.), Osnatsch. (Hamm.), Abak. sav. (Hamm. 
Ehnb.), Leusch (Sundm.), Issyk-kul et Kandyktau (J. 
Sahlb.). 
var. concinnus Steph., Weise (non Seidlitz!). — 
Jenisseisk, Turuchansk, Chantaika, Irtysch, fl. Obj 
(J. Sahlb.), Leusch (Sundm.), Stscehukowa ad fl. 
Obj (Hamm.), Dauria et Ochotsk, (F. Sahlb.). 
var. inauwratus Mäkl. (angustior, nitidissimus, subti- 
lissime punctulatus; stris elytrorum internis obli- 
teratis, punctis in is minutis). — FI Jenissej 709 20' 
(J. Sahlb.). — Specimen unicum. 


. Ph. subtilis Weise Wigm. Arch. Nat., 1900, I, p. 285, 


var. a Weise= Ph. ahngeri Jacobs. in litt. — Merw 
(Ahng.). — 6 specimina. — Quae species antennis pe- 
dibusque gracillimis, illis articulo 3:0o (non 2:0o, ut Weise 
l. c. ait) elongato, his praesertim tarsis angutissimis 
(articulo 3:o profunde inciso lobisque angustis subacu- 
tis praedito), subtus imperfecte spongiosis ab omnibus 
congeneribus tam fortiter discrepat, ut subgenus pecu- 


1) Emmetrus avwratus Motsch. = Ph. cochleariae var. neglectus 


Sahlb. 


131 


liare praestare videtur, quod Hemiphaedon subg. nov. 

nomino. 

160. Sternoplatys fausti Weise). — Ochotsk (F. Sahlb.). 

var. completus nov. a typo distinguitur elytris serie 

9:a (externa) e punctis 4—11 (basi densis apicem 

versus remotissimis) composita, seriebus caeteris 

in striis dispositis, per paria plus minusve appro- 
pingquantibus. — Ochotsk (F. Sahlb.). 

1) St. clementzi sp. nov. — St. longulo Ws. proximus, sed nitidior 
distinguiturque pronoto latiore antrorum angustato, elytris lateribus 
magis rotundatis, punctura pronoti tenuiore dispersa, elytrorum striis 
gemellatis, apicem versus evanescentibus. — Ellipticus, subito post me: 
dium dilatatus, postea fortiter rotundato-angustatus et communiter late 
rotundatus, antrorsum paulatim ac leviter angustatus, sat convexus, 
niger, supra vix 'coeruleo- vel violaceo-, subtus viridi-aneo vel viridi- 
coeruleo resplendens, alutaceus, modice micans, antennis tarsisque pi- 
ceo-nigris, unguiculis brunneis. Capnt latum, sericeum, disperse ple- 
rumque tenuiter punctulatum, absque impressione frontali, clypeo a 
fronte vix distincte angulatim separato, deorsum reclinato. Pronotum 
lengitudine sua plus duplo latius, basi elytrorum basi haud angustius, 
lateribus antrorsum primum fere parallelis, dein distincte rotundato- 
angustatis; lateribus fortiter basi apiceque tenuissime, sed ubique mar- 
ginatis; longitudinaliter modice convexum, areis juxtamarginalibus la- 
teralibus fere impunctatis; dorso sericeo, disperse, plerumque minute 
punctulato; angulis anticis subacutis, posticis subrectis. Scutellum mag- 
num, semi-ellipticum, impunctatum. FElytra medio dilatata, convexa 
apice communiter rotundata et angulis suturalibus vix distincte acumi- 
natis; regulariter punctato-striata, striis per paria sat distincte appro- 
pinquantibus, apicem versus evanescentibus (exclusis 1:a et 2:a); punctis 
striarum sat profundis, apicem versus deminutis, remotis, interspatiis 
suis minoribus; serie 9:a haud in stria posita plena, punctis ejus basri 
densioribus, dein remotis, interspatiis duplo majoribus quam in caete- 
ris seriebus; interstitiis striarum disperse obsoleteque punctulatis, haud 
rugulosis, sed alutaceis; callo humerali nullo; epipleuris impunctatis. 
Subtus disperse punctulatus; punctulis in sternis et in abdominis seg- 
”mento '1:o majoribus, caeteris minimis, paucis. — Long. 3,2—3,3, lat. 
2—2,1 mm. 

Mongolia bor.: montes Bogdo-ul prope Urga (D. Clementz. 3. 
VI. 97, 1 expl.), deserta meridiem versns a Chanhai-Daban (meridiem 
versus ab Urga) (id. 18. VI. 97, 1 ex.), Gaktza-chuduk, Zagan-tscholo- 
tei (orient. vers. ab Urga) (id. 24. VIII. 97), £. Kerulen prope fl. Tene 
(id. 26. VI. 97), fl. Chulicha in. fl. Kerulen influens (id. 29. VII. 97). 


132 


161. Plagiodera versicolor Laich. — OÖOsnatsch. (Ehnb.), 
Saksunt, Kondinsk (Bergr.), Jenissej, fl. Obj, Vernyj, 
Kandyktau et Caucasus (J. Sahlb.). 


162. Melasoma aeneum L.— Jekaterinburg (Ehn b., Ham m.), 
Dauria (F. Sahlb.). 


St. tolli sp. nov. — Praecedenti simillimus ac proximus sed regulari- 
ter ellipticus, magis elongatus, punctura ubique coucinna, elytrorum 
striis haud gemellatis, punctis earum usque ad apicem fere omnino 
aequlibus, apice elytrorum in acumen producto, fronte antice subcari- 
nata etc. mox agnoscendus. — Regulariter oblongo-ellipticus, sine ulla 
constrictione inter pronotum et elytra ,supra longitudinaliter una arcu 
convexus, nitidulus, obscure olivaceo-aeneo-niger, mandibulis un- 
guiculisque brunneis, antennis, palpis tarsisque nigris. Caput la- 
tum, alutaceum, ubique haud dense tenuiter sed profunde purctu- 
latum, eclypeo angulariter a fronte separato, fronte antice medio 
impressa et in impressione carinula longitudinali humili parum di- 
stincta ornata. Pronotum longitudine sua vix duplo latius, aspectu 
desuper antrorum distincte, postrorsum vix angustatum, lateribus 
sat regulariter rotundatis, acgulis anticis acutangularibus rotunda- 
tis, posticis obtusangularibus bene discretis; antice latissime sinua- 
tum, sinuatione medio recta, basi ad scutellum late productum, utrin- 
que prae angulis late sinuata; superne remote tenuiter punctulatum, 
praeterea punctis nonnullis fortioribus in marginibus basali et late- 
ralibus et in disci lateribus; margine antico tenuissime, lateralibus 
rude marginatis. Scutellum magnum, semi-ellipticum, impuncetatum. 
Elytra antice pronoto haud latiora, dein usque ad medium longi- 
tudinis corporis (h. e. ad !/; longitudinis elytrorum) rotundate vix 
dilatata, denique regularissime et gradatissime rotundato-angustata, 
apice denticulatim producta; superne regulariter punctato-striata, 
striis haud gemellatis (solum striis 5:a et 6:a inter se appropinguan- 
tibus), punctis elytrorum profundis, sat fortibus, in striis positis 
confertis interspatiisque suis aequimagnis vel etiam majoribus, pun- 
ctis seriei juxtascutellari nonnihil minoribus, densis (8), punctis se- 
riei lateralis plenae haud in stria positis, antice densis, postice re- 
motis; interstitiis striarum laeviter alutaceis, impunctatis; callo 
humerali nullo; epipleuris impunctatis. Subtus alutaceus, subopa- 
cus, sternis et segmento 1:o abdominis sat copiose rugoso-puncta- 
tis, segmentis caeteris abdominis remote punctulatis. -— Long. 3,6, 
lat. 2 mm. 

Sibiria arctica orient.: Verchojansk (Dr Bunge et baro Toll, 
V—VI. 85). — Specimen unicum. 


133 


163. M. cupreum F. var. sarmaticum Weise. — Fl. Jenis- 
sej (J. Sahlb.). 
164. M. lapponricum L. — Minuss. (Hamm., Ehnb.), f. 
Jenissej (J. Sahlb.), fl. Konda (Sundm.). — Saepe. 
var. curvilineum Deg. — FI. Konda (J. Sahlb.). 
var. lituum Mars. — Minuss. (Ehnb., Hamm), fl. 
Jenissej (J. Sahlb.). 
var. eruciatum nov. elytris sutura (late) fasciaque 
communi arcuata ante medium sita cyaneis. — 
Minuss. (Ehnb., Hamm.). — Saepissime. 
var. quadripunetatum nov. elytris sutura angustis- 
sime (vel omnino haud) punctisque 4 in linea 
arcuata ante medium dispositis cyaneis. — Mi- 
nuss. (Hamm., Ehnb.), fl. Jenissej (J. Sahlb.), 
Dauria (F. Sahlb.). — Saepissime. 
var. multipunctatum nov.: elytro singulo punctis cya- 
neis 6 (2; 2, 1, 1), sutura solum antice posti- 


ceque cyanea. — Dauria (F. Sahlb.). — Raro. 
var. altaiceum Weise = umnicolor Mars. — Dauria 
(F. Sahlb.). 


var. bulgarense F. — Fl. Jenissej (J. Sahlb.), Mi- 
nussinsk (Ehnb., Hamm.), Dauria (F. Sahlb.). 
— Saepissime. 

var. violaceipenne nov.: cyanea vel viridi-cyanea, ely- 
tris violaceis, tibiis segmentique analis margine 
externo flavicantibus. — Minuss. (Ehnb.). 


St. fulvipes Motsch. var. piceipes nov.: femoribus nigro-piceis, tibiis 


tarsisque brunneo-piceis. — Inter fluv. Bureja et Ussuri (Dr Rad de 
1858). — Spec. unic. 
St. motschulskyi sp. nov. — St. fulvipedi proximus, sed latitudo ma- 


xima multo posterius sita, pronotum lateribus magis rotundatis] 
elytrorum serie 9:a nulla, pedibus obscuris (tibiis tarsisque piceo- 
brunneis, femoribus metallicis), apice elytrorum haud in acumen 
producto. Elytra coeruleo-nigra, pronotum et caput virescenti-nigra 
— Long. 3,5—4, lat. 2,3—2,5 mm. 
Prov. Transbaiealica: Gornyj Zerentuj et Tschalbutschinsky prope 
1. Argunj. (Prof. J. Wagner. VIII 91). 


134 


163. 


166. 


170. 
171. 


Forma typica, var. curvilineum et 4-puncetatum 
habent interdum calla lateralia pronoti flava, me- 
dio punetum cyaneum cum disco conjunectum 
includentia. l 

M. collare L. — Dauria (F. Sahlb.), 1. Konda (Sund m.), 
V. Sujetuk, Mongolia: Tschikem (Ehnb.), Jenisseisk 
(då SDENald). 

var. dauriea Motsch. -—- Dauria (F. Sahlb.). Os- 

natsch., V. Sujetuk (Ehnb.), V. Sujetuk (Hamm. 
M. populi L. — Dauria (F. Sahlb.), Mongolia, Minuss. 
(Hamm.), Osnatsch., V. Sujetuk (Ehnb.), Vernyj (Stenr., 
J. Sahlb.), Bekljar-bek (J. Sahlb.), Schamsi, Merke 
(Stenr.). 


. M. tremulae F., Ws. — V. Sujetuk (Ehnb.), Abak. 


sav. (Ha mm.), Jenisseisk (J. Sahlb.), Dauria (F. Sahlb.). 
M. Saliceti Weise. — Mongolia: Kemtschik (Ehnb., 
Hamm.), Minussinsk, Kama (Ehnb.), Leusch (Sundm.). 


- Gastrolina peltoidea Gebl. — FI. Jenissej, Kureika (J. 


Sahlb.), Ochotsk (F. Sakhlb.). 
var. cimex nov.: subtus (capite excepto) omnino fer- 
ruginea vel interdum solum prosterno antice plus 
minusve viridi micante tarsisque piceis; superne 
(pronoto excepto) obscure cuprea. — Dauria (F. 
Sahlb.). — 7 specimina. — An = japana Ja- 
Colby Eri Zool Soc: Lond.,) 1885 pr21082 


Galerucini. 


Agelastica alm L. — Caucasus et Baku (J. Sahftb.). 
A. orientalis Baby. — Vernyj, 1. Tschu (J. Sahlb.), 
Samarkand, Issyk-kul, Katschkar (Stenr.). — Quae spe- 
cies ob pronoti margines angulosque posticos rotun- 
datos, elytra concinne punctata, antennarum articulo 
3:o elongato, facillime agnoscenda, per totam Asiam 
mediam distributa et hic in Populo diversifolia occur- 
rere videtur. 


135 


172. Pyllobrotica signata Mannh. — Minuss. et V. Suje- 
tuk (Hamm., Ehnb.), Osnatsch. (Hamm.), Dauria (F. 


Sahlb.). 
173. Ph. quadrimaculata L. — V. Sujetuk (Hamm... 
174. Lyperus (Calomierus) altareus Mannhb. — ÖOsnatsch., 


Abak. sav. (Hamm), V. Sujetuk (Hamm., Ehnb.), 
Mongolia: Kemtschik (Ehn b.). 

175. CL. (Cal) sericeus Jacobs. (L. altaicus var. sericens 
m.: Deutsch. E. Zeitschr., 1894, p. 105). — Kandyktau, 
User (OSA NL)IDskilaryk” (I Sallb) Sten); 
Schamsi, Kebin (Stenr.). — Loco citato hanc speciem 
ut varietatem descripsi, sed characteribus jam allatis 
(elytris sericantibus, colore laeto superficei supernae, 
antennis pedibusque obscuris) et magnitudine majore 
(Long. sericee = 5—6,2 mm., lat. 1,6 —2,5 mm.] spe- 
ciem bonam praestare puto ?). 

Rö (Cal) minutus Joanan., Weise (Wg: Areh Nat. 
1887, p. 189). — V. Sujetuk, Minuss. (Ehnb., Ham m.). 
Osnatsch. (Hamm). Dauria (F. Sahlb.), ?Ochotsk (F. 
Sahlb.). 

177. L. ehnbergi sp. nov. — L. florali Fald. proximus esse 
videtur, sed colore pallidiore pedum facillime distir- 
guendus; a L. longicormi F. distinguitur pronoto multo 
angustiore ac minus convexo, carina faciali humillima, 
antennis longioribus etc. 

Niger, nitidus, antennarum articulis 1:0—3:0o totis 
(solum 3:0 puncetulo nigro superne notato), articuli 4: 
imma basi, pedibus (femorum basibus usque ad pri- 
mum trientem tarsorumque apicibus nigris exclusis) 
mandibulisque testaceis vel rufo-testaceis. Caput ver- 
tice medio polito, lateribus nonnihil ruguloso, fronte 
nuda, tuberculis magnis bene determinatis, carina fa- 
eiali humillima, indistineta (cum triangulo faciali coa- 


1) EL. (Cal) jucundus Weise (Wg. Arch. Nat., 1900, p. 286) est 
nitidior altaico, quam ob rem L. grandi Jacobs. appropinquatur. — 
Long. L. altaidi 4,5—5,5, lat. 2—2,3 mm. 


136 


178. 
179. 
180. 
LST 


182. 
183. 


184. 


185. 
186. 


lita). Antennae articulo 2:0o plus ter minore quam 3:0. 
Pronotum parvum, longitudine sua vix sesqui latius, 
planum, politum, nitidissimum, undique marginatum, 
lateribus vix rotundatis, angulis rectis, anticis subob- 
tusis, posticis subacutis, eminentibus. Elytra pronoto 
valde latiora, nuda, postice nonnihil ampliata, inae- 
qualissime ruguloso-punctulata, punctulis antice prope 
suturam nonnullis majoribus. — Pedes longi. 

IS: Minor, angustior, capite magno, oculis nonnihil 
latitudinem pronoti superantibus, antennae longitudinem 
corporis valde superantibus, abdominis segmento anal 
prae apice foveola rotunda profunda praedito. — Long. 
3,1, lat. 1,6—1,7 mm. 

3: Major, Jatior, capite pronoto angustiore, anten- 
nae longitudinem corporis subattingentibus, abdominis 


segmento ultimo mutico. — Long. 4—4,5, lat. 1,2 
—2,1 mm. 

Dshilaryk ad fl. Tschu 18: VII (J. Sahlb).— 25,2 2. 
L. longicorms F. — Osnatsch. (Ham m.). 


L. flavipes L. — V. Sujetuk (Hamm., Ehnb.). 
DL. viridipenmis Germ. — Ochotsk (F. Sahlb.). 
Lochmaea capreae L. — Imbatsk, fl. Jenissej, Krasno- 
jarsk (J. Sahlb.), Osnatsch., V. Sujetuk (Ham m.), Abak. 
sav. (Ehnb., Hamm.), Minuss. (Ehnb.), Leusch, Sa- 
tiga (Sundm.), Tobolsk (Bergr.), Dauria (F. Sahlb.). 
var. d. Weise (disco pronoti, antennis pedibusque 
piceo-nigris). — Minuss., Abak. sav. (Ehnb.). 
L. crataegi Erst. — Dauria (F. Sahlb.). 
Galerucella nymphaeae L. — Jekaterinburg (Ehnb.), 
Kondinsk et Sortingie (Bergr.). 
var. aquatica Fourer. — Issyk-kul (J. Sahlb.). 
G. lineola F. — Satiga, Tobolsk, fl. Konda, fl. Irtysch, 
Jermakowa, Leusch (Sund m., 1. Jenissej (J. Sahlb.), 
Abak. sav. (Hamm.). 
G. luteola Mäll. — Turcomania (Ahng.. 
G. calmariensis L. — Satiga (Sundm.), fl. Obj (J. 
Sahlb.). 


Lö. 


183. 
189. 
190: 


IKSKR 


Lo. 


193. 
194. 


195. 


196. 


Hd 


137 


G. tenella L. — Dauria (F. Sahlb), V. Sujetuk et 
Osnatsch. (Hamm., Ehnb.), Abak. sav. (Ham m.), Jenis- 
seisk (J. Sahlb.), Tobolsk (Sundm.). | 
Dirrhabda +) elongata Brull. var. carinata Fald. — 
Amu-Darja (J. Sahlb.). 

D. persica F ald. et var. turcica Stierl. (flaveola Branc- 
zik 1900). — Turcomania (Ahng.. 


Lept(os)onyx costipemmis Kirsch. — Turcomania 
(Ahn g.). 
Pallasia absinthiu Pall. — OÖOsnatsch., V. Sujetuk 


(Hamm., Ehnb.), Mongolia: Soldan (?Hamm., Ehnb.), 
Dauria (F. Sahlb.). 
Galeruca tanaceti L. — Abak. sav. (Ehnb.), V. Suje- 
tuk (Ehnb., Hamm.), Mongolia (Hamm., Satiga 
(Sundm.), Dshilaryk (J. Sahlb.). 
G. incisicollis Motsch. — Ochotsk (F. Sahlb.). 
G. cireumdata Duft var. oelandica B oh. — Osnatsch., 
Kemtschik (Ehnb.). 

var. jucunda Fald. — Dshilaryk (J. Sahlb.), Merke, 

Schamsi, Bekljar-bek (Stenr.), Merw (Ahng.). 
G. rustica Schall. — V. Sujetuk, Osnatsch. (Ha mm., 
Ehnb.), Abak. sav., Kemtschik (Ehnb.), Dauria (F. 
Saku) Tschu ((JSAahlb) 
 Plurima specimina costulas accessorias valde evo- 
lutas habent. 

G. sedakowi Joann. — Jekatarinburg (Ehnb.), Mi- 
nuss. (Hamm., Ehnb.), V. Sujetuk, Osnatsch. (Hamm.), 
Dauria (F. Sahlb.). 
G. Daurica Joann. (quae species, olim a me cum 
praecedente perperam conjuncta, differt ab ea statura 
plerumque majore [7,5—11 mm.], colore pronoti ely- 
trorumque piceo-brunneo vel piceo-nigro, margine la- 
terali pronoti antice et margine antico lateribus di- 


1) Cl. Weise, autor generis, scribit ,,Diorhabda", sed perperam: 


nam Öis, ut adverbium, sine ,o" conjungitur cum verbis. In conjun- 
ctione cum verbis a ,,6 (rh)" ineuntibus, haec litera duplicatur. 


SER 


200. 


201. 


stincete elevatis). -— Dauria (F. Sahlb,), Mongolia: i. 
Jenissej (Ehnb.), Kemtschik (Ehnb., Hamm... 

G. nigrolineata Mannh. — Cl. Weise hanc speciem 
perperam ad genus Leptosonyx Ws. retulit (Naturg. Ins. 
Deutschl., VI, 1886, p. 577, nota), quod ex speciminibus 
typicis Musei Zool. Petrop. apparet, quae cum descrip- 
tionibus omnium auctorum sat bene congruunt. Si au- 
tem specimina Weiseana ungues edentatos habent, 
speciem novam, indescriptam praestant. 

Subsp. major nov.: multo major speciminibus typicis 
allaicis (quae 6,5—7,5 mm. long. sunt), i. e. 8,5 
—11 mm. longa, pronoti angulis posticis minus 
rotundatis, interdum acute rectis, elytris postror- 
sum magis ampliatis, costis concinne evolutis, 
interstitiis semper absque costulis accessoriis!). 
— .Kandyktau, Dsbilaryk, fl. Tschu (J. Sahlb.). 

7. dahli Joann., Ws. — Dauria (F. Sahlb.), Osnatsch., 

V. Sujetuk (Ehnb., Hamm.) 

G. laticollis Sahlb., Ws. — Dauria (F. Sahlb.), Os- 

natsch. (Hamm.), V. Sujetuk (Ehnb., Ham m.), Abak. 

sav. (Ehnb.). ; 

Monolepta angustula Weise. — Konstantinovskaja (J. 
Sahlb.). Variat vertice interdum rufescente. 


Halticini. 


. Podagriea menetriesi Fald. — Caucasus (J. Sahlb.). 
3. Derocrepis rufipes L. — Tobolsk (Sundm.), V. Suje- 


tuk (Hamm., Ehnb.). 


. Crepidodera femorata Gyll. — Kureika, Jenisseisk, 


Krasnojarsk (J. Sahlb.), Osnatsch. (Hamm... 


205. Cr. ferruginea Scop. — V. Sujetuk, Minuss. (Ehnb., 


1) Quae subspecies a me in Deutsch. Ent. Zeitschr., 1894, p. 106 


false ad Gal. dauricam et sedakowi allata est, quas tunc re vera in 
natura nescieram. 


139 


Hamm.), Osnatsch. (Ham m.), Leusch (Sun dm.), Ke- 
bin (Stenr.), Dauria (F. Sahlb.). 


206. Epithrix intermedia Foudr. — Turcomania, Merw 
. (Ahng.). 

207. Chaleoides!) splendens Weise. — Krasnojarsk (J. 
Sahlb.), Osnatsch. (Ehnb.). 

208. Ch. ehloris Foudr. — Krasnojarsk «J. Sahlb.), Leusch 
(Sundm.). 

209. Oh. helzines L. — Tobolsk (Bergr.), V. Sujetuk 
(Hamm). 

210. Ch. aurata L. — Krasnojarsk (J. Sahlb.); Osnatsch. 
(Hamm.), Minuss. (Ehnb.), Dauria (F. Sahlb.). 

211. Hippuriphila modeeri L. — Tobolsk, Samarovo, Sor- 
tingie (Bergroth), fl. Obj (J. Sahlb.). 

212. Mantiura rustica L. var. suturalis Ws. — Jenisseisk 
(J. Sahlb.). 

213. Chaetocenema schäfflim Stierl. 1866 (= perrisi Baud. 
1874 =>? persica Baly 1877). — Turcomania (Ahng). 

214. Ch. semicoerulea Koch. — Jenisseisk (J. Sahlb.). 

215. Ch. concinna Marsh. — Krasnojarsk (J. Sahlb.), 
Abak. sav. (Hamm.), Dauria (F. Sahlb.). 

216. Ch. brevtuscula Fald. (punctis frontis utrinque 4—10, 
long. corporis 1,,—2 mm.). — Turcom. (Ahng.), Merw 
(J. Sahlb., Ahng.), Michailovo (J. Sahlb.). 

217. Ch. ahngeri sp. nov. — Inter Ch. conduetam Motsch., 


Ws. et orientalem Baud. ponenda; ab illa punctis 
frontis multo subtilioribus, paucis, solum lateribus di- 
stinctis, striis elytrorum minus profundis, punctis ea- 
rum remotioribus, vitta elytrorum antice dilatata, po- 
stice et in medio tenuissima, solum marginem ipsum 
suturae tegente; ab hac — capite pronotoque distincte 
punctatis (praesertim pronoto), vittis nigris elytrorum 
multo angustioribus distinguenda. A Ch. nebulosa Ws., 
cui punctura frontis accedit, colore elytrorum, forma 


2 Genus Foudrasia Weise 1900 [non Gozis 1881] renomino in 


Novofoudrasia m. nom. nov. 


140 


218. 
219. 
220. 
221. 


222. 


223. 


224. 


corporis convexa, callis humeralibus evolutis etc. valde 
diversa. 

Oblongo-ovalis, parum convexa, nigra, antennis (apice 
infuscatis), femorum anticorum et intermediorum api- 
cibus, tibiis elytrisque testaceis (his epipleuris, limbo 
angustissimo toto, solum sub humero nonnibil et in 
suturae triente antico usque ad striam 2:am dilatato, 
et callo humerali cum limbo basali conjuncto nigris 
exceptis), capite pronotoque aurichalceis. Caput aluta- 
ceum, opacum; carina faciali lata, deplanata (vel po- 
tius obsoleta et solum hic facie convexa), fronte solum 
lateribus punctulis paucis subtilibus remotis ornata. 
Pronotum longitudine sua subduplo latius, antrorsum 
viX angustatum, alutaceum, subopacum, ubique parum 
dense subtiliter punctulatum, serie submarginali basali 
punctorum vix fortiorum praeditum. Elytra pronoto 
nonnihil latiora, callis humeralibus extrorsum distincte 
prominentibus, parum profunde punctato-striata, inter- 
stitiis convexiusculis, subtilissime punctulatis. — Long. 
1,8, lat. I mm. 

Merw IV. 1897. (K. Ahnger). — Spec. unic. 

Ch. splendens Motsch. — Dauria (F. Sahlb.). 

Ch. confusa Boh. — Issyk-kul (J. Sahlb.). 

Ch. mannerhewmi Gyll. — Issyk-kul (J. Sahlb.) 

Ch. aridula Gyll. — V. Sujetuk (Ehnb., Hamm.), 
(? Ehnb.), Osnatsch., Minuss. (Hamm.), Krasnojarsk o 
Sahlb.), Dauria (F. Sahlbyi 

Ch. aridella Payk. — Minuss. (Hamm. Ehnb.), 
Osnatsch. (Hamm.), Tobolsk (Sundm.), Kuntentaisk 
(Stenr.), Turcom., Ashabad (Ahng.), Bekljarbek, Merw, 
Lisitzino, Syr-Darja (J. Sahlb.), Caucasus (J. Sahlh.). 
Ch. sahlbergi Gyll. — Osnatsch., V. Sujetuk (Ham m.), 
Tobolsk (Bergr.), Jenisseisk (J. Sahlb.), Dauria (F. 
Sahlb.). 

Psylliodes eucullata II. — Dauria (F. Sahlb.), V. Suje- 
Juk et Minuss. (Ehnb., Hamm.), Osnatsch. (Hamm... 


141 


. Ps. pyritosa Koch. — Turcom., Aschabad, Merw 
(Ahng.). ; 

. Ps. cyanoptera Ill. — Turcom. (Ahng.. 

. Ps. hyoscyami L. -— Lisitzino et Dshilaryk (J. Sahlb.). 

. Phyllotreta exelamationis Thnb. — Cholmogorovo et 
Jenisseisk (J. Sahlb.). 

. Ph. ochripes Curt. — Tobolsk (Bergr.. 

. Ph. tetrastigma Com. var. dilatata Thoms. — Mi- 
nuss. (Ehnb.). 

. Ph. flexuosa Ill. — Chantaika (J. Sahlb.). 

. Ph. undulata Kutscech. — Tobolsk (Sundm.). 

. Ph. turemenicea Weise!). — Turcomania, Aschabad 
(Ahng.). 

. Ph. vittula BRedtb. -— Krasnojarsk (J. Sahlb.), V. 
Sujetuk (Hamm.), Tobolsk (Bergr.). 

. Ph. nemorum L. — Minuss. (Hamm., Ehnb.). 

. Ph. corrugata Reich. — Turcom. (Ahng.). 

. Ph. misella sp. nov. — Ph. corrugatae Reich. proxima, 


sed colore partis superioris corporis nigro, antennis 
pedibusque multo gracilioribus etc. distinguenda; a Ph. 
atra F., cui nonnihil similis, corpore breviore, punctura 
pronoti elytrorumque subtiliore, fovea setigera prae an- 
gulis posticis pronoti sita valde discrepat. 

Oblonga. depressiuscula, nigra. supra vix aeneo- vel 
viridi-micans, nitidula, antennarum articulis 2:0 et 3:0 
totis, 1:o apice, 4:0 basi rufis, pedibus piceis, genubus, 
tibiarum apice plus minusve testaceo-brunneis. Caput 
fronte verticeque inaequaliter subrugoso-punctulatis. 
Antennae breves, solum articulis 1:0, 5:o et 6:0 elon- 
gatis, caeteris tamen latitudine sua longioribus, articulo 
2:0 subincrassato, articulis 3—5 tenuibus [> 21. Prono- 
tum longitudine sua sesqui latius, transversim fortiter 
convexum, lateribus rotundatis, compressis, superne 
concinne sat dense, subtiliter punctulatum, interspatiis 


!) Phyll. denticornis Weise 1890 (non Horn 1889) in Phyll. 


weiseana nom. nov. renominanda. 


142 


238. 
230. 
240. 


distinete alutaceis; fovea postica setigera prae angulis 
posticis in sinuatione minima 'sita. Elytra in medio 
latissima, antrorsum postrorsumque aequaliter rotun- 
dato-angustata, multo fortius quam in pronoto, sed mi- 
nus fortiter quam in Ph. atra inordinate subrugose pun- 
ctata. Prosternum inter coxas anticas valde angusta- 
tum, antice triangulare. — Long. 1,9 —2 mm., lat. I mm. 

S: articulo 1:o tarsorum anticorum fortiter, tarso- 
rum intermediorum minus dilatato; abdeminis segmento 
anali convexo, apice vix appresso. 

Dauria (F. Sahlb.), — I 2. 
Aphithona flaviceps All. — Turcom. (Ahng.). 
A. lutescens Gyll. — Jenisseisk (J. Sahlb.) 
A hammarstroemi sp. nov. — ÅA. cyanellae Redtb. et 
pygmaeae Kutsch. affinis, colore partis superioris cor- 
poris sat laete coeruleo, punctura elytrorum forti, pro- 
noti subtili, tuberculis frontalibus optime discretis, li- 
neis frontalibus omnibus profundis mox agnoscenda. 

Alata, breviter ovalis, convexiuscula, nitidula, sub- 
tus nigra, hic illic vix coeruleo resplendens, supra sat 
laete coerulea, antennis pedibusque rufo-testaceis, illis 
articulis 5—6 ultimis infuscatis, his femoribus posticis 
nigris, coeruleo-micantibus. Caput carina frontali acuta 
altaque, tuberculis optime discretis, sat magnis, con- 
vexis, oblique positis, lineis frontalibus completis, pro- 
fundis, inter tubercula foveolam parvam profundam 
formantibus. Pronotum longitudine vix in 2/3; latius, 
convexum, lateribus parum rotundatis, subtiliter, basin 
versus nonnihil fortius punctulatum. Elytra callis hu- 
meralibus fortiter evolutis, medio subparallela [>] vel: 
ad ultimum trientem dilatata [2], postice late commu- 
niter rotundata, antice, praesertim ad suturam et post 
calla humeralia fortiter subrugoso-punctata, postice sub- 
tilius, in declivitate postica subobsolete punctulata, in- 
terspaliis punctorum inaequalibus. — Long. 1,9—2 mm., 
lat. 1,1—1,2 mm. 

Abak. sav. et Osnatsch. Ai - tv (Ham m.), V. Suje- 


241. 
242. 


243. 


244. 


24D. 


143 


tuk FR (Hamm., Ehn b.), Krasnojarsk vi (JinSahlb); 
Dauria (F. Sahlb.). — 27 spec. 

A. sp. nov. (immatura). — Dshilaryk (J. Sahlb.) 

A. erichsoni Zett. (tarsalis Mannh. i. litt.). — Dau- 
ria (F. Sahlb.), Jenisseisk (J. Sahlb.). 


4. coerulea Frer. — Tobolsk (Bergr.), Osnatsch. 
(Ham m.). 
ÅA. sundmani sp. nov. — ÅA. punctatissimae Ws. var. 


picipes Weise 1882!) proxima simillimaque, sed pun- 
ctura pronoti subtilissima, elytrorum minus forti, haud 
rugosa, tuberculis frontalibus angustissimis mox distin- 
guenda. 

Alata, ovalis, convexa, nigro-cyanea, interdum viridi- 
resplendens, nitida, antennarum articulo 1:0 apice, 2:0 
et 3:0o totis, femoribus anticis et intermediis apice ob- 
scure-rufis, tibiis interdum plus minusve piceo-brunne- 
scentibus. Caput carina faciali angusta altaque, tuber- 
culis frontalibus angustissimis (carina angustioribus), 
lineiformibus, altis, lineis frontalibus lateralibus sulcifor- 
mibus. Pronotum longitudine sua sesqui latius, lateri- 
bus rotundatis, disco antice impunctatum, hasi spar- 
sim inaequaliter tenuiterque punctulatum. Elytra callis 
humeralibus distinctis, paulo post medium suum la- 
tissima, antrorsum gradatim paulo angustata, postice 
rotundato-angustata, dorso antice fortiter subseriatim, 
postice subtiliter punctata. Pedes breviusculi, tarsis 


mediocribus, articulo 1:o lato. — Long. 3—3,3, lat. 
1,38 mm. ; i : 
FL. Tschu < et Vernyj + (J. Sahlb). — 42. 


A. crassipes Jacobs. — Haec distinctissima species, 
a me nuperrime loco alio descripta, primo aspectu Å. 
lacertosae Rosh. simillima, sed A. semicyaneae All. 


') Quam varietatem (an speciem propriam?) in melanopeza nom. 


nov. renomino, quod adest jam ÅA. picipes Weise 1888. 


144 


affinis, a qua distinguitur imprimis elytris multo angu- 
stioribus puncturaque nonnihil subtiliore. 
Osnatsch. et V. Sujetuk (Hamm.). — 14 specimina. 


. Luperomorpha trivialis Weise. — Dauria (F. Sahlb.). 
. Longitarsus linnet Duft. var. fallax Weise. — Ascha- 


bad (Ahng.). 


. Long. tmetopterus Jacobs. — Ashabad (Ahng.). 
. Long. aeneus Kutsch. — Krasnojarsk (J. Sablb.), 


Minuss. (Ehnb,). 
var. involucer Weise. — V. Sujetuk (Hamm.), Dau- 
ria (F. Sahlb.). 


. Long. asperifoliarum Weise. -- Dshilaryk (J. Sahlb.), 


fl. Tschu et Vernyj (J. Sahlb.). 
var. defectus Jacobs. -- Merw '(Ahng.), Schamsi 
(Stenr.). 


. Long. absinthii Kutsch. — Dshilaryk (J. Sahlb.). 


Long. parvulus Payk. — Aulieata, Vernyj, Bekljar-bek 
(ISDN: 


. Long. brunneus Duft. — Tobolsk (Bergr.), Jenisseisk 


(J. Sahlb.). 


. Long. luridus Scop. — Dauria (F. Sahlb.), Tobolsk 


(Sundm.), Osnatsch. (Hamm., Ehnb.), Abak. sav. et 
V. Sujetuk (Hamm). 
var. cognatus Weise. — Abak. sav. (Ham m.)., Je- 
nisseisk (J. Sahlb.). 


. Long. lycopt Foudr. — Jenisseisk (J. Sahlb.). 


Long. melanocephalus Deg. — Tobolsk (Bergr.), Le- 
bedevo, Jenisseisk, Tunguska mer. (J. Sahlb.), V. Suje- 
tuk (Ha mm.) 
Long. foudrasi Weise. — Dauria (F. Sahlb.). 
Long. weisei sp. nov. — LL. verbaser 'Pz. proximus 
distinguitur autem elytris amplioribus et subtilissime 
punctulatis, minus nitidis, capitis foveola supra-carinali 
praesente, colore etc. A L. corpulento Ws. forma et 
structura elytrorum omnino diversa, colore, latitudine 
etc. distinguendus. 

Alatus, ovatus, convexus, dilute ochraceus, elytris 


259. 
260. 


261. 


262. 


145 


testaceis, antennis apice brunnescentibus, nitidulus, ely- 
tris nonnihil sericantibus. Caput vertice minutissime 
alutaceo, nitidulo, fronte nitida, carina faciali alta plus 
minusve acuta, superne foveola parva instructa (et hic 
tuberculis frontalibus vix designatis, caeterum oblitera- 
tis), suleis lateralibus profundis latisque. Pronotum lon- 
gitudine parum latius, lateribus medio subrectis, antice 
a seta antica subito angustatis; qua seta post trientem 
apicalem sita; disco subtiliter vel subtilissivue inaequa- 
liter punctulato. FElytra callis humeralibus parvis, sed 
distincetis, pronoto basi multo latiora, dein ad ultimum 
trientem ampliata, postice rotundato-angustata, singulo 
apice distincte rotundato; dorso dense subtilissime inae- 
qualiter punctulata, punctulis prope scutellum nonnihil 
majoribus; interspatiis subtilissime alutaceis. Tibiae po- 
sticae carina interna distincta, calcari mediocri in- 


structa. — Long. 3,6 —3,8 mm., lat. 2—2,1 mm. 
Bekljar-bek +, et Kandyktau i, (J Sahlb.). — 2 
spec. — In honorem monographi Halticinorum palae- 


arceticorum peritissimi dom. Julii Weise berolinensis 
nominatus. 

Long. suecineus Foudr. — Leusch (Sundm.). 

? Dibolia metallica Motsch. an phoenicia ANM. (tibiis 
anticis et intermediis piceo-brunneis, posticis fuscis, 
tarsis omnibus rufis; elytris solum serie punctorum 
unica subhumerali ornatis; cetera cum descriptionibus 
ambarum specierum supra nominatarum congruunt). — 
(Ahng.). — 1 spec. 

Argopus nigritarsis Gebl. — Krasnojarsk (J. Sahlb.). 
Dauria (F. Sahlb.). 


Hispini. 


Hispa!) atra L. — Dshilaryk, Kandyktau (J. Sahlb.), 
Kuntentaisk (Stenr.). 


!) Of. Gestro: Ann. Muss. Civ. Gen., (2) XX, 1899, p. 329—330 


et (2) XX, 1900, p. 439. 


10 


146 


269. 


264. 


269. 


2606. 


267. 


268. 


269. 


2200: 


271. 
212. 


213. 


214. 


219. 


276. 


Cassidini. 


Isechyronota !) desertorum Gebl. — Mula Kara (J. 
Saab): 
Isch. mtidula Weise. — Turcomania (Ahng.). 
Cassida (Hypocassida) subferruginea Schr. — Dau- 
ria (F. Sahlb.), Bekljar-bek (Stenr., J. Sahlb.), Lisit- 
zino (J. Sahlb.). 
C. (Odontionycha) fastuosa Schall. -- Dauria (F. 
Sahlb.), Osnatsch. (Ehnb., Hamm.) 
C. (0d.) viridis L. — Osnatsch. (Hamm.), Satiga 
(Sundm.), Tobolsk (Sundm., Bergr.). 
C. murrayr L., Bedel. — Dauria (F. Sahlb.), Tobolsk 
(Bergr.). 

var. maculata L. — Abak. sav. (Ehnb.). : 
C. lineola Creutz. — Dauria (F. Sahlb.), Jenisseisk (J. 
Sahlb.), Minuss. (Ehnb.), Osnatsch. (Hamm., Ehnb.). 
C. denticollis Suffr. — Jenisseisk (J. Sahlb.), V. Suje- 
tuk (Ehnb., Hamm.), Osnatsch. (Hamm.), Dshilaryk, 
Kebin (Stenr.). 
C. sangwinolenta Mull. — Abak. sav. (Hamm... 
C. sanguinosa Suffr. — Leusch, Satiga, fl. Konda 
(Sund m.), Sortingie, Tobolsk (Bergr.), Minuss. (Ha mm.), 
fl. Obj, Bekljar-bek (J. Sahlb.). 
C. rubiginosa Mäll. — Fl. Jenissej (J. Sahlb.), Leusch 
(Sundm.). 
C. palaestina Reiche, Weise 1900 = incompta Ws. 
Aulieata, Bekljar-bek, Tokmak (J. Sahlb.), Aschabad 
(Ahng.), Dshilaryk (Stenr.). : 
C. vibex L. — Jenisseisk, Vernyj (J. Sahlb.), Tobolsk 
(Sundm.), Abak. sav. (Ehnb.). 
C. thoracica Panz. — Jeniseisk (J. Sahlb.), Osnatsch. 
(Hamm. 


1) Suspicor Isch. salsolae Becker 1871 (jakowlewi Reitt. 1889) 


marem et desertorum Gebl. 1833 feminam ejusdem spicei, Isch. niti- 
dulam Weise 1890 feminam et elevatam Reitt. 1890 marem alterius 
ejusdem speciei esse! Varietatem araxicola R eitt. habeo etiam e Sarepta. 


200. 


210. 


20. 
280. 


251. 


282. 


284. 


147 


C. tineta Weise!). — Tobolsk (Bergr., Sundm.), Je- 
nisseisk (J. Sahlb.). | 

C. nebulosa L. — Dauria (F. Sahlb.: ,lineola Mnh.") 
Tobolsk (Sundm., Bergr.), V. Sujetuk (Ha m m., Ehnb.), 
Osnatsch. (Hamm.), Krasnojarsk (J. Sahlb.), Vernyj 


(CENSaND): 
C. flaveola Thunb. — Dauria (F. Sahlb.). 
C. berolinensis Suffr. var. daurica .Boh. — Dauria 
(HIS HIP): 
var. pectoralis Weise. — Jenisseisk (J. Sahlb.), 


Osnatsch., V. Sujetuk (Ham m.). 
C. (Cassidula) nobilis LTL. — Jenisseisk (J. Sahlb.), 
Osnatsch. (Ham m.). 
C. (Cassidula) turemenmica Weise. — Tokmak (J. 
Sahlb.), Merw (Ahng.). 


. Chiridula undecimnotata Gebl. var. 11-guttata Reitt. 


-— Kuntentaisk, Schamsi, Bekljar-bek, Dshilaryk (Stenr.). 
— Haec varietas propter colorem peculiarem, punctu- 
ram pronoti diversam, aream geographicam omnino 
aliam mihi species propria esse videtur. 

Ch. apiealis Gebl. — Aschabad (Ahng.). 


1) Suspicor hanc speciem solum marem C. thoracicae Pz. esse! 


Petropoli 
m. Augusto 1900. 


b'influence du Vésuve sur Pair 
des environs. 


Par 
G. Melander. 


Les puissants phénoménes lumineux qui accompagné - 
rent le lever et le coucher du soleil aprés les éruptions de 
trois volcans sur File de Krakatau (iles de la Sonde) du 20 
mai au 27 aoät 1883 ont les premiers attiré attention des 
savants sur le röle des poussieéres répandues par les vol- 
cans dans Patmosphére. 

Nous devons le compte-rendu des observations qui se 
rapportent å ce phénoméne lumineux et P'explication de ses 
causes å M. J. Kiessling!) de Hambourg, et une commission 
instituée par le Royal Society?) de Londres pour étudier 
Féruption du Krakatau. En étudiant surtout la distribution 
géographique du phénoméne, on a fait voir que les colora- 
tions qui caractérisérent la lumiere solaire en ce temps doi- 
vent étre attribuées aux cendres et aux fines poussiéres 
projetées dans l'espace par Péruption. 

Les environs de Naples étant bien renommés par ses 
splendides levers et couchers du soleil il peut étre d'inté- 
rét aussi pour la météorologie de savoir quel röle jouent :; 


1) Die Dämmerungserscheinungen zur Erklärung der nach dem 
Krakatau-Ausbruche beobachteten atmosphärisch-optischen Störung, von 
J. Kiessling, Hamburg, L. Voss 1888. — Met. Zeitschr. Bd. 23 p. 123; 
Bd. 24 p. 409. 

2) The Eruption of Krakatoa and subsequent Phenomena. Re- 
port of the Krakatoa committée of the Royal Society. London. G. J. 
Symons 1888. — Met. Zeitschr. Bd. 24 p. 329. 


149 


les particules de la fumée de volcan å la condensation de 
la vapeur deau dans Patmospheére. Ce sont les résultats 
des études que j'ai faites dans ce but dont je vais rendre 
compte dans ce mémoire. 

Arrivé å Naples le 2 mars j'effectuai å plusieurs en- 
droits dans les environs des déterminations de la quan- 
tité de poussieres en suspension dans Patmospheére en em- 
ployant Pappareil de M. Aitken. Ces observations m'ont 
conduit å admettre que la quantité de poussieéres, trés 
grande tout prés de Naples provient au moins en grande 
partie de la fumée de la ville et surtout du port rempli de 
grands bateaux å vapeur fumants. 

En méme temps j'ai observé la direction de la colonne 
de fumée du Vésuve. Jai ainsi trouvé que cette colonne 
va généralement dans une direction plus ou moins horizon- 
tale et gs'abaisse seulement peu å peu vers la terre. Elle 
passa plusieurs fois presque en droite ligne å Sorento, å 
Capri, ou å Pozzuoli. Pour étudier la fumée on serait ainsi 
poussé soit å faire les expériences tout au sommet du vol- 
can soit å toujour poursuivre la colonne de fumée jusqwaå 
lI'endroit ou elle touche la terre. La direction de la co- 
lonne étant trés variable la derniere méthode devient im- 
possible en pratique pour un seul observateur. Quand aux 
expériences faites au sommet, Re n'offrent pas de  trop 
grandes difficultés. 

Cependant le résultat de mes tihivr observations 
au sommet était tout å fait inattendu. Au lieu de trouver 
un nombre trop grand de poussieéres pour pouvoir étre 
compté dans mon compte-poussieres d' Aitken, comme je 
Pavait espéré, jen ai trouvé presque rien au milieu de la 

fumée. 

| Des expériences faites avant cela dans les environs 
de Pompéi et de Bosco Reale j'avais pourtant conclu que 
la fumée du Vésuve contient des particules propres å pro- 
voquer la condensation de la vapeur d'eau dans Patmos- 
pheére. L'explication de ces deux résultats, évidement con- 
tradictoires, se trouve facilement, si on prend en considé- 


150 


ration toute la composition de la fumée. Selon la communi- 
cation bienveillante de M. le professeur L. Tascone”"), di- 
recteur de FObservatoire météorologique au Vésuve, cin- 
quante pour cent des substances de la fumée de ce volean 
sont de vapeur deau. C'est cette vapeur d'eau de la fu- 
mée qui cause la contradiction des résultats. 

Dans mon travail antérieur?) jai posée la thése sui- 
vante: le compte-poussieres de M. Aitken ne peut servir 
qu'å compter les poussiéres actives, c'est-å-dire séches; cel- 
les qui, déjaå dans Pair libre, ont condensé de la vapeur 
d'eau autour d'elles restent en dehors de Pappareil. 

En effet nous devons nous représenter que les poussi- 
eres qui flottent dans atmosphere se trouvent généralement 
sous deux formes; soit seches et propres å provoquer la con- 
densation de la vapeur d'eau, — ce que j'appellerai ,,actives" 
— soit en petites gouttelettes d'eau qui se sont condensées 
autour de poussieéres actives. En se placant å mon point 
de vue il faut supposer que ces poussiéres actives se com- 
posent surtout de particules de sels. Lorqu'elles sont seches 
elles sont bien hygroscopiques et elles peuvent aussi, en 
cet état, facilement entrer dans le compte-poussieres avec 
Pair å étudier. En ce cas on constate un grand nombre 
de centres de condensation. Si au contraire ces poussiéres 
sont entourées d'une atmosphere bien saturée de vapeur 
deau, il se condense autour de ces particules de sel une 
couche d'humidité. Les particules mémes se dissolvent dans 
les petites vésicules ainsi formées et elles m'existent plus 
dans Pétat actif. FElles ne peuvent pas davantage passer 
aussi facilement par les fins canaux du compte-poussiéres et 
une fois arrivées dans le réservoir, elles tombent en forme 
de plus grandes gouttes sur la plagque divisée de cet ap- 
pareil. 


; 

1) Crest å lui que je doit une copie des observations météorolo- 
giques faites äå P'Observatoire au Vésuve pendant mon séjour dans ces 
endroits. 

2) Sur la condensation de la vapeur d'eau dans Fatmosphere par 
G. Melander. Helsingfors 1897. 


151 


Ainsi le petit nombre des poussieéres, comptées par 
Fappareil de Aitken, dans la fumée du Vésuve ne doit pas 
dépendre du défaut de ces particules mais plutöt du fait 
que ces particules en suspension dans la fumée sont dis- 
soutes dans les fines gouttelettes d'eau formant une partie 
si essentielle de la fumée. 

Cette conclusion parait ressortir aussi bien des études 
que jai faites le 19 avril au sommet du Vésuve que des 
déterminations du nombre des poussiéres faites äå Pompéi 
et dans quelques autres localités. 

Le 19 avril je suis monté du cöté de Résina au som- 
met du Vésuve. La journée était une des plus séches quiil 
y ait eu pendant mon séjour dans ce pays. Aussi åa I'Ob- 
servatoire du Vésuve I'humidité relative était 54 9/, å midi 
et 5309/, å 3 h. du soir. Le vent était trés faible et soufflait 
de Pest. La fumée du volcan passait dans la méme direc- 
tion que le vent d'abord en suivant la pente de la mon- 
tagne presque å la hauteur de la gare inférieure du funicu- 
laire; arrivée lå, elle s'€loignait du volean. Avant de par- 
tir, å 5.50 h. du matin, je fis une série d'observations å 
Pompéi, qui donna en moyenne 4325 poussieéres par cm), 
Phumidité relative étant 69 /,!). 

Pendant PFascension du Vésuve M. Tascone fut assez 
aimable pour me servir de guide tout le temps. Nous som- 
mes arrivés au sommet å 2 h. du soir. Je commencai å 
compter les poussiéres un peu au-dessous du cratére, å un 
endroit par ou la fumée passait tres souvent. Les résultats 
étaient bien variables. Le tableau suivant donne les obser- 
vations que j'al pu faire å cette occasion et les nombres 
de poussiéres correspondants. Mais entre ces observations, 
il y a une quantité de cas ou le nombre des gouttes tom- 
" bées sur la plaque divisée de Iappareil était trop grand pour 


EN ; 


!) En ce qui concerne VPappareil de Aitken et la manigre de 
compter le nombre des poussigres je renverrai aux traveaux de M. Ait- 
ken et å mon mémoire sur ce sujet. 


152 


pouvoir é&tre compté et aussi des cas ou il ne s'est pas 
formé la moindre apparence de goutte sur cette plagque. 


Observations. Nombre des poussieéres par cm?. 

Mus 37 500 
4.0 20 000 
10.25 51 250 

+ 6.5 3 250 
INGS 3 750 
HER | 24 000 
3.5 17 000 

1.0 2.000 

14.0 70 000 

IL 19 000 


A cause de la vaporisation rapide je réussis généralement 
å compter les gouttes déposées sur deux carreaux seule- 
ment de la plaque divisée. 

A TObservatoire du Vésuve le méme jour aprés-midi 
mes observations me donnerent en moyenne 3550 poussié- 
res par cm?. 

Ces observations sont suffisantes pour montrer com- 
bien le nombre des poussieéres actives peut varier dans 
: Fair enveloppant la fumée du Vésuve au sommet. &L'hu- 
midité la-haut étant aussi variable que la direction de la 
' fumée, les résultats d'un moment ne sont pas comparables 
aux résultats du suivant. Ainsi il ne vaut pas la peine de 
continuer I'examen de la fumée au sommet du volcan. On 
peut donc seulemernt au sommet du volcan constater Pexi- 
stence- de ces poussiéres actives dans la fumée. 

Ce sont plutöt les observations faites dans les locali- 
tés au-dessus desquelles la fumée passe, qui peuvent servir 
å étudier Finfluence de celle-ci sur Fair des environs. L'oc- 
casion de compter les poussieres dans un endroit ou la fu- 
mée touche la terre serait en tous cas la plus précieuse, 
gqu'on på trouver. 

Deux fois seulement j'ai pu réussir å travailler dans 
des circonstances aussi favorables. 


153 


Le 22 avril en faisant le tour de Capri dans un ba- 
teau å rames je fis des observations pendant la premiere 
heure de PFexcursion. La mer était tout-å-fait calme, et, 
le soleil brålant. Le vent qui était faible dans les couches 
supérieures de PFatmosphére porta la fumée du Vésuve sur 
le détroit entre Sorento et Capri, ou elle toucha presque 
la mer. 

Sorti de La Grande Marina (grand port de Capri) je 
commwencai la série d'observations å 10 h. du matin et je 
les poursuivis presque continuellement, ne m'arrétant géné- 
ralement que pour attendre la vaporisation des gouttes dé- 
posées sur la plaque divisée du compte-poussieres. Arrivé 
au détroit on put bien distinguer des traces de la fumée 
et l'instrument accusa' un grand nombre de poussiéres ac- 
tives. Dans mon cahier d'observations, avant la troisieme 
détermination, j'ai inscrit la remarque: »arrivés dans la di- 
rections de la fumée«. Le moment ou nous sommes sor- 
tis de la colonne de fumée n'a pas été aussi facile å dé- 
terminer. Jai encore noté que la sixieme observation est 
faite en passant å travers le Faralione (roc creusé en voäte 
prés Capri). 

Le tableau suivant donne ces observations et les nom- 
bres correspondants des poussiéres. 


Observations. Nombres correspondants. 

+ 4.0 4 000 
2 6 200 
18.5 23 000 
ät NR 37 500 
KN 63 500 
3.0 15 000 
HNlga 12 400 

4.5 MONO 
SN 7 400 
215 5 000 


Je n'ai pas pu caractériser l'endroit précis au large de Capri 
ou jail achevé la série. 


154 


Du fait que le nombre des poussieres a régulierement 
augmenté avant notre entrée dans le détroit puis régulieére- 
ment diminué, une fois ce détroit passé, je me crois en 
droit de conclure å l'existence d'un trés grand nombre de 
poussieéres dans la fumée du Vésuve. Ces poussiéres res- 
tent inactives quand la fumée sort du cratére å cause de la 
grande quantité de vapeur deau projetée par le volcan. 
Mais aprés avoir passé å travers une couche épaisse d'air 
sec, la fumée séche et les poussieres deviennent actives. 
Plus rarement on peut aussi au sommet observer le méme 
fait c'est-å-dire une partie des poussieres se séparant de la 
colonne principale de fumée peut sécher et devenir active, 
si Fair ambiant est suffisamment sec et chaud. 

Cette conclusion s'accorde bien avec les observations 
que jai faites å Pompéi au mois de mars et d'avril 1900. 
Aprés avoir trouvé que Naples et ses environs ne sont pas 
-convenables aux détérminations du nombre des poussiéres 
répandues par le Vésuve, je cherchai un autre endroit pour 
mes études. A cause des chemins de fer, des fabriques, 
des grands villages qui entourent aujourd”hui le volcan, ce 
n'était pas facile de trouver un endroit satisfaisant å tous 
les points de vue. Des localités que j'ai visitées, la Nou- 
velle Pompéi m'a paru la plus avantageuse dans ce but. 
Cet endroit est suffisamment éloigné du Vésuve pour étre 
au moins quelques fois atteint directement par la fumée 
du volean. Entre Pompéi et le Vésuve il n'y a heurese- 
ment aucune cheminée de fabrique, de sorte que les seules 
causes d'impureté, pour ainsi dire artificielle, de Pair, sont 
quelques habitations et les trains du chemin de fer de Torre- 
Anuntiata å Caserta, qui ne passent pas trop souvent 
chaque jour. 

Pendant mon séjour å Pompéi, la fumée a une seule 
fois, le 25. avril å 9.50 du matin, touché la terre dans cet 
endroit. Pourtant les observations faites d'autres jours, au 
mois davril sont importantes pour mon étude. Pendant 
ces jours lå cette fumée a changé sa direction en passant 
par la direction du Vésuve å Pompéi sans directement tou- 


155 


cher la terre å Pompéi. C'est surtout le 9, le 16, le 24, 
le 25, le 28 avril qui sont importants. 

Dans la nuit du 8 au 9 avril il plut tout le temps 
jusqu'au matin. A 9.45 h. m. je commengGai preés de l'am- 
phitéåtre romain la premiere série d'observations. La fu- 
mée du Vésuve était épaisse et passait du NE au SW. Le 
ciel était encore couvert et une couche de brouillard s'était 
formée sur le versant au milieu du Vésuve. A 12.40 h. s. 
je fis la seconde série d'observations au méme endroit. Le 
ciel était encore couvert. La fumée passait probablement 
au-dessus de l'endroit d'observations. A 3.30 h. s. je fis une 
série d'observations entre la ville Torre-Anuntiata et le 
cimetiere romain. La fumée du Vésuve, suivant la direc- 
tion du vent, passait au-dessus de Pendroit d'observation. 
Pendant cette excursion je fis une observation inattendue. 
En passant tout au-dessous de la fumée j'ai senti une pluie 
trés fine qui ne tombait pas des deux cötés de la colonne 
de la fumée, seulement dans son milieu. A 4.30 h. s. je 
fis une série d'ohservations prés de l'amphithéåtre. La fu- 
mée du Vésuve avait passé au-dessus de Pamphithéåtre et 
se dirigeait pour le moment da WNW au ESE. A 3.50 h. 
s. la colonne de fumée trés épaisse avait encore la méme 
direction quoique Fair fut calme au-dessous å Pendroit ou 
je m'étais placé. 

Le tableau suivant donne les observations des poussieé- 
res, la température et Y'humidité de Paire, la force et la 
direction du vent aux endroits ou j'ai fait les observations. 
L'autre tableau donne la température et I'humidité :obser- 
vées le méme jour å I'Observatoire du Vésuve å 9 h. m., 
amR ad JES a d hs. 


Tab. I. 
Tempéra- Direction et Nombre des 
ture. Humidité. force du vent. poussieres. 
9.45 h. m. 112.6 C 50, NEORT — 2515 
20 RNNS: 12-06 til 0 D 375 
0.30. DS, — -— NW2 5 050 
4.30 h. s. lykta 50 w2 T 715 
a.507 Mos. ÖS 68 0 5 050 & 
fe NY 08 NH 4 
fo Re V 
83 YS 
LW LISRARY|S 
SÅ 2” ja 
NAS CV 


Tab. IL 
Ia man. midi DIS: 9 h. s. 
Température 42.2 C ALONG DRG HG 
Humidité SO IE UA STAN 94 2/9 


Le 16 avril å 7.50 h. du matin la fumée était singu- 
ligrement partagée. Dans les couches supérieures elle sui- 
vait une direction du NE au SW, mais plus bas une partie 
de la lfumée passait du NW au SE. Dar était calme et 
le ciel sans nuages. 

A 10.0 h. m. la fumée était encore partagée en deux, 
mais la partie qui suivait dans la direction du NE au SW 
était plus faible et stratifiée du NW au SE. L'autre partie 
qui passait da NW au SE était devenue plus épaisse. 

A midi, la fumée du Vésuve passait presque exclusi- 
vement du NW(NNW) au SE(SSE). Quelques traces stra- 
tifiées de la fumée qui passait le matin dans la direction 
du NE au SW étaient encore visibles en forme de fins 
nuages cirrus. Entre lancienne et la nouvelle direction on 
pouvait distinguer une faible couche de fumée. 

A 3.40 h. s. et å 5.55 h. s. la fumée passait du NW 


au SE. 
Le soleil brilla toute la journée. Voici deux tableaux 


donnant les résultat de mes observations et les observations 
faites au Vésuve le méme jour. 


Tab. III. 


Direction et Nombre des 
Température. Humidité. force du vent. poussieres. 


7.50 h. m. 40 CABLE 0 7 800 


10.00 h. m. Is 61 W3aå2 38 800 
midi TTO 70 W 4 8 100 
3.40 bh. s. 16 .3 76 W2aåa3 1875 
5.55 h. s. 14 .6 ST wW2 4150 
Tab. IV. 

IRM. midi SNES OFHIASt 


Température 132.0 C NEO Varg 102.0 C 
Humidité 48 9/4 20 Yo 68 ?/9 14.970 


157 


Le 24'avril å 10.20 h. m. la fumée passait du NNE 
au SSW. A 12.30 h. s. elle avait changé sa direction en 
passant audessus de Pompéi et était pour le moment dirigée 
du NW- au SE. Une couche de fumée restait encore entre 
Pancienne et la novelle direction. Le soleil était brålant. 
A 3.0 h. s. je fis en allant å Bosco Reale la troisieme sé- 
rie d'observations prés de Pamphitéåtre romain. La fumée 
du Vésuve avait encore la méme direction du NW au SE. 
A 4.25 h. s. je fis mes observations entre Bosco Reale et 
Terzigno aprés avoir traversé le chemin de fer du Torre- 
Anuntiata a Caserta. La fumée avait encore la méme 
direction. Le ciel était sans nuages et le soleil brålant. 
A 3.30 h. s. et å 6.40 h. s. je fis encore des observations 
å Pamphithéåtre romain. La fumée du Vésuve avait alors 
la direction da WNW au ESE. 

Je donne ici mes observations faites pendant cette 
journée et les observations de la température et de I'humi- 
dité faites ä P'Observatoire du Vésuve. 


Tab; V. 
Nombre des 
Direction et poussieres 
Température. Humidité. force du vent. par em? 
10.20 h. m. 1890 67 9/4 WSW 2 23 900 
12:30 HS. 1955 59 WNW 2 42 250 
3.00 h. s. = — SW2a4 13 125 
4.25h.s. — — WSW 1 15 375 
5.30 h. s. INET 68 wSw 2 1525 
6.40 h. s. 1257:8 176 WSwW 2 1200 
Tab. VI. 
Gili midi STIGS: SEhR-ES: 
Température = 152.5C 1629G 162.535 C 1300G 
Humidité 39 9/, 52 9/1, 46 /, 64 9/, 


Le 25 avril, la direction de la fumée était variable éga- 
lement. A 7.50 h. m. la fumée du Vésuve passait du WNW 
au ESE. Le ciel était sans nuages et le soleil déjå brålant. 


158 


A 9.50 la fumée passait du Vésuve d'abord directement vers 
Pompéi. Le nombre des poussieres était au commencement 
si grand que je ne pouvais compter les gouttes déposées 
sur la plaque divisée du compte-poussieres. L'air était tout-å 
fait calme et on pouvait sentir lodeur acide, caractéristique 
de la fumée du Vésuve. Plus tard le vent commenga a 
souffler da WNW et, en purifiant Pair, me permit de faire 
le dénombrement des poussieéres. Le ciel était presque sans 
nuage mais pourtant les environs étaient d'une couleur grise 
au moment ou la fumée toucha Pompéi. A 2.50 h. s. la 
fumée passait du NW au SE. Il y avait un brouillard sec 
et une petite couche de stratus s'eétait formée sur le ver- 
sant au milieu du Vésuve. A 35.30 h. s. je fis des obser- 
vations au bord de la mer. Le sommet du Vésuve était 
alors couvert de nuages. La fumée sortie de ses nuages 
passait du E au W. L'ancienne direction de la fumée était 
alors marquée par une couche stratifiée de cirrus formée 
de trentesix bandes étroites perpendiculaires å cette di- 
rection. 

Voici mes observations faites pendant cette journée et 
les observations de la température et de I'humidité faites le 
måéme jour å F'Observatoire du Vésuve. 


Tab. VII. 
Nombre des 
Direction et poussieres 
Température. Humidité. force du vent. par cm?. 
dos i Ba 169.5 C 200 ENE 0å1 2 900 
30 lf fe 18 .< 67 WNWOaå1 34625 
2030 ln. 20053 > 44 ww 2 24 000 
21505 HS. 18 .3 59 NW 2å4 7175 
5.30 h. 5. 5 a W4 2 400 
Tab. VIII. 
ON: midi SN GA BN ER 


Température = 129.7 C 162.24 C 1592:0 10906 
Humidite 83 9/, 66 ?/, 72 91, 92 0/, 


159 


Le 28 avril la direction de la fumée était aussi va- 
riable. A 7.40 h. m. elle suivait une direction du S au 
N. Le ciel était sans nuage. å Pexception de quelques cirro- 
stratus. Il y avait un brouillard sec. A 10.20 h. m. la fu- 
mée passait d'abord du SE au NW ensuite elle montait se 
répandant dans plusieurs directions, mais surtout vers le 
NE. A 12.30 h. s. la fumée montait tout verticalement et 
Ilse répandait dans les couches supérieures également dans 
toutes les directions. A 2.30 h. s. elle était probablement 
portée par le vent inférieur vers Tendroit d'observation. 
A 4.35 h. s. la fumée passait du E (ESE) au W (WNW). 
A 6.10 h. s. le sommet du Vésuve était tellement cou- 
vert des stratus, qu'on ne pouvait plus distinguer la direc- 
tion de la fumée. 

Les deux tableaux ci-dessous donnent mes observations 
et les observations faites le méme jour au Vésuve. 


Tab. IX. 


Nombre des 
Direction: et — poussiéres 
Température. Humidité. force du vent. par cm?. 


KÖRISIG BUY ESE 2å3 3175 


(LA0KR. Mm. 
ORO Mm. 22 a 50 NR 625 
12.30 h. s. 20 1 67 WE Bret 18 875 
2:30) BH. S. 201-2 60 W4 22 625 
EdSEEN. S. 19 .2 68 W4 7 100 
6.10 h. s. 16 .9 83 WNW2aå3 3 600 
Tab. X. 
dam; midi KINAS CJ Aa 
"Temperature +) 152.2,C 17.0 C 180.C 12036 
Humidité 68 ?/, 64 9, GC BV 


Les observations faites le 19 avril au sommet du Vé- 
suve aussi bien que les autres observations mentionnées ci- 
dessus montrent en évidence que parmi les poussiéres de 


160 


la fumée des volcans il y a aussi une partie propre å pro- 
voquer la condensation de la vapeur d'eau dans Patmos- 
pheére. On est sans doute fondé å admettre que ce sont 
les sels du chlore et du soufre qui jouent ce röle. 


Capsidae rossicae 


descriptae 


ab 


O. M. Reuter. 


1. Miris ferrugatus F. var. longicornis Reut. 


Typo simillima, sed robustior, antennis pedibusque 
longioribus et robustioribus, antennarum articulo primo pro- 
noto paullo longiore, secundo basi pronoti fere 2!/; longiore 
et margine exteriore corii paullo breviore; tertio latitudine 
basali communi hemielytrorum paullo longiore. <. 

Turkestan (Dschilarik! d. 18 julii in montibus 6000— 
8000), D.: Prof. J. Sahlberg. 


2. Pantilius prasinus Fieb. 


Diagn.: Prasinus, sat nitidus, superne sat dense bre- 
viter nigro-pubescens, membrana virescenti-hyalina, iride- 
scente, venis viridibus; tibiis apice tarsisque sordide vire- 
scenti-testaceis, illis nigro-spinulosis; pronoto scutelloque linea 
longitudinali pallidiore. Long. 5 7 mm. 

Syn.: Conometopus prasinus Fieb., Verh. Zool.-bot. 
Ges. Wien XX, p. 258. Allorhinocoris prasinus Reut., 
Hem." Grymn.ebur!V PRIX Ef 4r(nec p. S29, 1). 

Hab: in Rossia meridionali, D. Winnertz (nec Ja- 
kovleff!); Indersk!, comm. D. Dr Puton. 

11 


162 


Deser.: Allorhinocori flavo J. Sahlb. (prasino Reut. 
nec Fieb.) colore simillimus, sed minor, nitidus, capite a 
latere viso altitudine haud longiore, fronte apice in lobum 
anguiatum basin clypei tegentem producta, rostro breviore, 
hemielytris maris lateribus parallelis mox distinguendus; a 
P. tumcato Fabr. colore, corpore minore, angustiore et 
nitido, capite a supero viso latitudine parum breviore, a la- 
tere altitudini aeque longo, gula longiore, rostri arliculo 
primo basin capitis brevius superante, antennarum articulo 
secundo lineari nec apice incrassato (ultimi speciminis de- 
sunt), pronoto minus transverso, femoribus posticis longiori- 
bus, tarsis articulo secundo primo longiore divergens: vix 
tamen generis propril species. Corpus dilute prasinum, sat 
pitidum. Caput a supero visum fere aeque longum ac la- 
tum, vertice sulco longitudinali tenui brevi, maris oculo 
fere duplo latiore, fronte utringue ad scrobem antennarum 
linea oblique impressa. Rostrum apicem mesosterni vix 
attingens, articulo primo tertiam basalem partem xyphi 
prosterni attingente, apice nigro. Antennae brevissime nigro- 
pubescentes, articulo primo basi constricto, pronoto paullo 
solum breviore, secundo basin versus nonnihil gracilescente, 
primo magis gvam duplo longiore, versus apicem leviter 
fuscescente. Pronotum latitudine basal cireiter !/, brevius, 
apice qvam hasi fere duplo angustius, lateribus basiqve le- 
vissime sinuatis, lateribus aculis, utrinque ad callos margi- 
natis. Scutellum basi detecta nonnihil fulvo-virens. Hemi- 
elytra maris abdomen sat longe superantia. Pedes brevis- 
sime nigro-pubescentes, tibiis spinulis cerassitie tibiarum bre- 
vioribus; tarsis posticis margine inferiore libero articuli se- 
cundi eidem primi aeque longo. 


3. Phytocoris pilosus Reut. 


Diagn.: Grisescenti-albidus, opacus, superne pilis lon- 
gis pallidis erectis vel suberectis dense pilosus, alis brevi- 
bus subargenteis pubescens; capite fusco-ferrugineo-signato 
et -lineato, a latere viso altitudine paullo (5) vel vix (£) 


163 


breviore, vertice oculo aequelato (5) vel hoc fere duplo 
latiore (£), fronte sat declivi, feminae convexiore, clypeo 
basi a fronte bene discreto; oculis maris magnis, valde con- 
vexis, feminae parvulis; antennis fuscescenti-cinereis, arti- 
culo primo albo-variegato, gracili, pronoto aeque longo (3) 
vel (2 brachypt.) fere ?/; longiore, saltem feminae sat longe 
albo-pubescente et longe denseque albo-piloso, pilis exser- 
tis tenuibus, ad partem (saltem 2) crassitie articuli fere 
duplo longioribus, facile divellendis, articulo secundo primo 
duplo longiore, cinereo, basi anguste (5) vel latius (2) 
albo, medio vix vel parum pallidiore, ultimis simul sumtis 
secundo vix longioribus, tertio basi anguste pallido, qvarto 
primo circiter !/, breviore; pronoto parce signato, maris 
fascia fusca angustissima ante marginem albidum basalem. 
Scutellum vittis duabus anteapicalibus fusco-cinereis; hemi- 
elytris longe et dense albido-pilosis, maris explicatis, parce 
cinereo-conspurcatis, juxta venas fusco-lineatis, sutura mem- 
branae 'fusco-variegata, membrana parce minutissimeque 
fuscescenti-irrorata, venis albidis, vena cubitali fusca, femi- 
”nae valde abbreviatis, medium abdominis vix attingentibus, 
apice divaricatim subaeqvaliter rotundatis, parcius fusco- 
variegatis, corio apice densius nigro-fusco-maculato, cuneo 
brevi albido immaculato, solum ad marginem interiorem 
maculis 2—3 fuscis, membrana angustissima solum ad mar- 
ginem cunei interiorem distinguenda; pedibus saltem femi- 
nae longe albo-pubescentibus at adhuc longius pilosis, fe- 
moribus apicem versus late fusco-conspurcatis, tibiis tenui- 
ter breviter parce spinulosis, basi apice annulisque tribus 
fuscis, his tibiarum posticarum interdum sat obsoletis. Long. 
SS Ur Ra 

Hab. in Transcaspia, D. Hauser (Mus. Vindob.). 

Descer.: Species pilositate corporis, hemielytrorum et 
pedum mox distingvenda. Pilae tamen facile divellendae. 
Caput a supero visum transversum; vertice, clypeo, loris et 
genis fusco- vel ferrugineo-signatis, fronte utrinque eodem 
colore lineata, medio vitta innotata albida, vertice margine 
guttulis tribus albidis. Rostrum apicem coxarum posticarum 


164 


attingens (7) vel subattingens (5), albidum, apicem versus 
piceo-nigrum. Antennae articulo secundo margine basali 
pronoti circiter ?/; (5) vel fere 3/, (2 brachypt.) longiore, 
feminae basi longius pubescente pilisque 2--3 exsertis in- 
structo. Pronotum maris basi longitudine solum circiter ?/; 
longius, lateribus late sinuatis, feminae brachypterae hori- 
zontale, basi longitudine usque ad stricturam apicalem duplo 
latiore, apice basi paullo angustiore; strictura apicali medio 
maculis duabus fuscescentibus. Hemielytra maris addomen 
dimidio longitudinis superantia, minus longe pilosa, pilis 
semierectis, vena clavi albida elevata utrinque anguste 
fusco - cincta, venis coril externe ad maximam partem 
fusco-terminatis; feminae solum medium segmenti quarti 
abdominis attingentia, longius pilosa, pilis ad partem sube- 
rectis, margine apicali externe (cunei) albido-fimbriato. Ab- 
domen inferne parce infuscatum, albo-pubescens (>), lateribus 
longe pilosum (2); segmentum maris genitale interne ca- 
rina longitudinali bene elevata instructum, ad sinum sini- 
strum aperturae muticum. Femora brevius (5) vel longe 
(2) albo-pubescentia, pilis brevioribus (3) vel longis (2) 
exsertis instructa; tibiae pilis sat longis (3) vel longis (2) 
albis pubescentes aliisque longis tenuibus exsertis pilosae, 
spinulis pallidis crassitie tibiarum parum longioribus. 

Obs. Marem unicum examinavi, pilositate sat detrita, 
antennarum articulo primo femoribusque anterioribus bre- 
viter pilosis, his posticis pilis exsertis destitutis. 


4. Phytocoris cretaceus Reut. 


Diagn.: Albus, totus opacus, sat dense albo-pubescens, 
hemielytris adhuc tenuissime nigro-pubescentibus; capite fusco- 
signato, a latere viso altitudine paullo breviore, fronte sat 
declivi, elypeo basi a fronte sat bene discreto, a basi sen- 
sim declivi: antennis albis, articulo primo pronoto fere aeque 
longo, lineari, parce breviter setoso, nigro-adsperso, secundo 
primo paullo magis qvam duplo longiore, annulo in tertia 
basali parte posito parteque apicali cinereo-fuscis; pronoto 


165 


apice lateribusque nigro-conspurcatis, ante marginem basa- 
lem fascia sat lata nigra margine postico undulata signato; 
scutello ante apicem macula utrinque marginali nigricante; 
hemielytris parcius sat aeqvaliter nigricanti-conspurcatis, 
area parva apicali triangulari innotata, interne vitta obli- 
qva nigra terminata; membrana hyalina, venis albidis, mi- 
nute et dilute cinerascenti-conspersa, limbo externo macula 
ad apicem cunei aliaque majore media innotatis, hac in- 
terne vitta cinerea terminata, femoribus apicem versus ni- 
gro-maculatis, tibiis breviter albo-spinosis, anterioribus an- 
nulis tribus nigris, posticis annulis duobus ante medium 
positis nigris, his minute nigro-puncetatis, omnibus basi et 
apice concoloribus. Long. 5 5 mm. 

Hab. in Turcomannia (Perevat!), D. Ahnger. 

Deser.: In vicinitate Ph. Fieberi Bol. locandus vide- 
tur. Caput speciminis unici sat mutilatum. Rostrum seg- 
mentum genitale maris attingens, album, apice late nigrum. 
Antennae articulo primo sat parce nigro-adsperso, basi api- 
ceque nigro, setis rigidis paucis tenuibus crassitie articuli 
vix longioribus (an setae detritae?), articulo secundo basi 
pronoti paullo longiore. Pronotum lateribus obsoletissime 
sinuatis, basi longitudine usque ad annulum apicalem duplo 
latiore, annulo apicali lateribus maculisque duabus mediis 
nigris, lateribus nigricanti-conspersis, disco late innotato, 
fascia nigra basali inaeqvali. Corpus inferne albidum, albo- 
pubescens, lateribus nigricanti-conspurcatum. Segmentum 
maris genitale ad angulum sinus sinistri aperturae muti- 
cum. Spinulae tibiarum anteriorum' crassitie tibiae vix, po- 
sticarum paullo longiores. 


3. Phytocoris Sahlbergi Reut. 


Diagn.: Albidus, albo-pubescens, hemielytris pilis bre- 
vibus nigris retrorsum adpressis, facillime divellendis; ca- 
pite pronologque parcius fusco-ferrugineo-adspersis, scutello 
vittis duabus apicalibus fuscis, hemielytris parcius praecipue 
limbo laterali et circa venas fusco-corspurcatis, corio apice 


166 


macula innotata albida interne vitta obliqua nigra determi- 
nata, feminae abbreviatis, segmentum sextum dorsale abdo- 
minis attingentibus, apice divaricatim angustius rotundatis, 
cuneo brevi, membrana lineari, omnium angustissima; ca- 
pite (2) a supero viso latitudini posticae fere aeque longo, 
a latere viso altitudini basali longitudine aeqvali, fronte 
subhorizontali, apice declivi, celypeo a basi fortiter promi- 
nente, vertice oculo circiter duplo latiore; antennis (£) ar- 
ticulo primo pronoto capiteque usque ad apicem frontis 
solum paullo breviore, sat incrassato, fusco-cinereo, albo- 
guttuloso, albo-setoso, setis crassitiel articuli ad summum 
aeque longis, secundo latitudine capitis cum oculis parum 
magis qvam duplo longiore, apice sat lato annuloque an- 
gustiore ante medium fuscescentibus, annulis basali et pone 
medium latissimis albidis, ultimis albidis unicoloribus, tertio 
secundo aeque longo, quarto primo parum longiore; pedi- 
bus (2) albidis, femoribus basi exceptis dense nigro-fusco- 
conspurcatis, posticis longis sat fortiter incerassatis, fascia 
anteapicali obliqva albida; tibiis anterioribus solum apice 
fuscis vel anticis annulis duobus, intermediis annulo supra 
tertiam basalem partem fuscescentibus, posticis basi annulo- 
que fere in qvinta basali parte posito fusco-conspersis, om- 
nibus albido-spinulosis; tarsis fuscis, articulo secundo albido. 
Long. 2 brachypt. 4!/3 mm. 

Hab. in Artemisia sp.: Turkestan (Dschilarik! d. 18—24 
julii), D. Prof. J. Sahlberg. 

Deser. Ph. incano Fieb. proximus, pronoto et scutello - 
linea media longitudinali tenui continuata utringque fusco- 
terminata destitulis structuragqgue antennarum mox distinctus. 
Corpus feminae brachypterae oblongo-obovatum. Caput (2 
brachypt.) a supero visum pronoto paullulum longius, ab 
antico visum latitudine cum oculis distinctissime longius, 
fronte apice perpendiculari, interdum supra basin clypei 
producta et ab illa incisura profunda discereta, genis sat 
altis, gula vix dimidium capitis attingente; cicatriculis ver- 
ticis, striis utrinque frontis transversalibus, vitta clypei striis- 
que lorarum fuscescenti-ferrugineis, saepe magis minusve ob- 


167 


soletis. Oculi fuscei, feminae a supero visi suborbiculares. 
Rostrum (>) medium ventris subattingens, albidum, dimi- 
dio apieali nigro-piceum. Antennae (£S brachypt.) articulo 
secundo primo vix magis qvam ?/3 longiore. Pronotum parce 
fuscescenti-ferrugineo-adspersum, feminae planum, basi lon- 
gitudine, strictura apicali excepta, duplo latiore, apicem ver- 
sus sat leviter angustatum, margine basali supra scutellum 
leviter latissime sinuato. Hemielytra (£ brachypt.) com- 
missura scutello fere duplo longiora, cuneo distincte leviter 
declivi, longitudine paullo latiore, apice late rotundato, mem- 
brana solum ad marginem ejus interiorem distinguenda, li- 
neari. Pectus et venter utrinque lateribus linea longitudi- 
nali fusca magis minusve distincta signata, venter longius 
albido-pubescens. Pedes subtiliter albido-pubescentes, tibis 
spinulis e punctis minutis fuscescentibus nascentibus, cras- 
sitiei tibiarum såltem aeque longis. 


6. Deraeocoris ater Jak. var. limbicollis Reut. 


Ut typus, sed pronoto strictura apicali lateribusque, 
his late, pectore, medio excepto, basi lateribusque ventris, 
femoribus apieem versus tibiisque testaceis; antennis femi- 
nae totis nigris; a D. rubro L. (segustno Muell.) var. da- 
nico F. capite nigro, solum vertice testaceo, antennis paullo 
longioribus, corio toto nigro fasciaque cunei angustiore, 
magis obliqua, albida divergens 2. 

Amuria!, D. E. Saunders. 


7. Plagiorrhamma concolor Reut. — Hem. 
Gryrmas Or PY PLO Neat 


Hab. etiam in Turkestan (Bekljar-bek! d. !8/;), D. Prof. 
J. Sahlberg. 

Obs. Mas a femina differt: capite basi pronoti circi- 
ter !/; angustiore, vertice oculo circiter duplo et !/; latiore; 
pronoto basi longitudine fere duplo et dimidio et apice fere 


168 


duplo latiore, lateribus leviter latissime sinuatis; hemielytris 
explicatis abdomen longissime (usque a basi cunei) supe- 
rantibus; antennis longis articulo secundo primo fere qua- 
druplo longiore, tertio secundo longitudine subaequali, quarto 
tertio duplo breviore. 


3. Laemocoris Ahngeri Reut. 


Diagn.: Nigro-fuscus, sat nitidus, pronoto scutelloque 
parce, sed longe fusco-pilosis, antennis sordide flavicanti- 
bus, pedibus fuscis, coxis posterioribus, basi femorum pos- 
teriorum, apice femorum omnium imaque basi tibiarum po- 
sticarum albidis, tibiis anterioribus apicem versus pallidi- 
oribus; hemielytris obscure fuseis, ante medium corii fascia 
communi arcuata sat aequali solum lateribus paullo latiore 
maculaque magna corii apicali subtriangulari angulum inte- 
riorem vix attingente albis; membrana cum venis fusco- 
fumata, areolis haud obscurioribus, macula parva ad apicem 
cunei albida; capite verticali, vertice immarginato, sed utrin- 
que transversim impresso, clypeo valde prominente, basi 
impressione profunda a fronte discreto, gula dimidium ca- 
pitis occupante; oculis maximis, valde convexis, fortiter gra- 
nulatis, in gulam extensis; disco postico pronoti et parti 
scutelli apicali sat leviter convexis. Long. 5 41/5 mm. 

Hab. in Turcomannia (Repetek! d. 3 juni 1899), D. 
Ahnger. 

Decr.: Mas: Corpus elongatum, nigro-fuscum, sat niti- 
dum, pilis rarioribus erectis. Caput verticale, basi pronoti 
circiter !/, angustius, ab antico visum latitudine cum oculis 
maximis distinete brevius, a latere visum altitudine paullo 
brevius; vertice horizontali, immarginato, sed utringque im- 
pressione transversali lineari distinctissima instructo, fronte 
fortiter declivi, sat convexa, utrinque sat obsolete strigosa; 
clypeo valde prominente, basi fortiter arcuato; angulo fa- 
ciali subrecto, gula levissime obliqua. Rostrum coxas po- 
sticas sat longe superans, nigro-fuscum, articulo primo sal- 
tem medium xyphi prosterni attingente. Antennae ad quar- 


169 


tam apicalem partem marginis interiorem oculorum inser- 
tae, sordide pallide subvirescenti-flaventes, articulo primo 
apicem clypei sat longe superante, secundo primo circiter 
triplo longiore, versus apicem non nisi levissime incrassato, 
tertio lutescente, secundo paullo longiore et paullo gracili- 
ore. Pronotum latitudine basali circiter !/, brevius, lateri- 
bus late sinuatis, basi qvam apice paullulum magis qvam 
duplo latius, margine basali latissime et levissime sinuato, 
disco versus apicem sat leviter convexo-declivi, pilis longis 
erectis fuscis parce instructo, strictura apicali optime dis- 
cereto. Scutellum pilis nonnullis erectis fuscis, parte apicali 
sat leviter convexa. Hemielytra pilis destituta, marginibus 
exterioribus fasciae anticae et maculae apicalis corii fere 
aeque longis. Alae areola hamo a vena sustensa emisso, 
ab orgine venae decurrentis paullo remoto. Abdomen niti- 
dissimum, basi paullo pallidius. Tarsi pallidius fuscescen- 
tes, articulo tertio secundo distincte longiore. 


9. Aspidacanthus Reut. 


Diagn.: Capite nutante, magno, ab antico viso ovali, 
latitudine media fere duplo longiore, a latere viso superne 
aequaliier arcuato, clypeo prominulo, basi linea transver- 
sali impressa a fronte discreto, basi longe infra iineam in- 
ter bases antennarum ductam posita, loris bene discretis 
sed brevibus, gula peristomio multo longiore, obliqua, late 
suleata, marginibus acutiusculis, genis altis, depressis: ocu- 
lis oblongo-subovalibus, ne minime quidem prominentibus, 
in medio laterum capitis positis; rostro gracili, apicem co- 
xarum anticarum aättingente, articulo primo peristomii lon- 
gitudine; antennis fere ad tertiam apicalem partem oculo- 
rum interne insertis, ab oculis sat longe remotis, articulo 
primo brevi, gracili, oculo saltem duplo breviore, secundo 
sublineari, breviusculo, duobus ultimis crassioribus et simul 
sumtis secundo longioribus; pronoto strictura angusta api- 
cali iucrassata instructo, antice collum sat longum angu- 
stum horizontale et parallelum formante, ante medium 


170 


subito oblique retrorsum surgente et lateribus subito basin 
versus ampliato, basi qvam apice circiter duplo latiore; scu- 
tello apice spina longa retrorsum curvata armato; hemiely- 
tris abdominis longitudine, lateribus a medio ampliato-ro- 
tundatis, incisura cunei profunda, cuneo margine exteriore 
rotundato; membrana areola minore minuta; alis areola hamo 
distineto fere ab origine venae decurrentis emisso; Coxis 
anticis medium "mesosterni attingentibus, posticis ab epi- 
pleuris hemielytrorum parum remotis; femoribus gracilibus, 
tibils rectis, tenuiter spinulosis, tarsis articulo primo brevi, 
unguiculis aroliis haud distinguendis. 

Habitat species unica hactenus cognita in parte orien- 
tali subregionis mediterraneae. 

Descr.: Genus structura capitis, antennarum, pronoti 
et scutelli distinctissimum et insigne. Caput medio basi 
pronoti saltem dimidio latius. apicem versus sensim longe 
productum, pone oculos in medio positos basin versus sen- 
sim rotundato-angustatum, superne a basi apicem versus 
aequaliter arcuato-declive. Oculi oblongi, laeviusculi, orbita 
interiore apicem versus divergentes. Rostrum articulo se- 
cundo et tertio acquelongis, illo medium gulae vix attin- 
gente, quarto tertio paullo breviore. Antennae articulo primo 
apice ab apice clypei longe remoto. Pronotum laeve, disco 
postico versus partem apicalem horizontalem colliformem 
fortiter. convexo-declivi, margine basali truncato vel medio 
latissime sinuato. Hemielytra completa, albo-signata, locis 
opacis et nitidis variegata; membrana nitida, parva, areola 
minore parum distinguenda. Xyphus prosterni acute trian- 
gularis, planus, tenuiter marginatus. Femora omnia elon- 
gata. Tarsi postici articulo primo secundo multo breviore, 
tertio seeundo paullo longiore, unguiculis leviter curvatis, 
mediocribus. ; 


Aspidacanthus myrmecoides Reut. 


Diagn.: Fuscescenti-cinnamomeus, paliido-pilosus, saepe 
abdomine hemielytrisque apicem versus nigro -piceis, illis parte 


171 


apicali nitidissimis, basali opacis, mox ante medium corii ma- 
cula magna communi corii et clavi triangulari alba margini- 
bus superiore et inferiore nigro-cincta; antennis pedibusque 
nigro-piceis, illis articulo primo basique tertii et quarti, his 
tibiis apicem versus albido-flaventibus. Long. I 3/5, 2 
3 Y,—3 7, mm. 

Hab. in Turecomannia (Repetek! d. 17 aug.), in Turke- 
stan (Amu-Daria!), D. Prof. J. Sahlberg. 

Descr.: Caput fronte inter oculos oculo fere quadruplo 
latiore. Oculi picei. Rostrum nigro-piceum. Antennae arti- 
culo primo albido-flavente, medium spatil inter basin an- 
tennae et apicem clypei subattingente, reliquis nigro-piceis, 
secundo latitudini maximae capitis aeque longo, primo cras- 
sitie subaequali, ultimis secundo distinete crassioribus, ter- 
tio secundo circiter 2/, breviore, fere ?/; basalibus albido- 
flavente, quarto tertio paullo breviore, basi angustius albido- 
flavente. Pronotum basi qvam apice circiter duplo latiore, 
parte colliformi circiter ?/; apicales occupante, strictura api- 
cali nigro-piceo. Scutellum spina apicali reliquae parti scu- 
telli aeque longa, nigro-picea, leviter retrorsum oblique ver- 
gente et apice retrorsum leviter curvata. Hemielytra clavo 
corioque paullo ultra medium opacis, apice clavi tamen 
nitidissimo; macula triangulari alba margine superiore obli- 
qua et inferiore longiore, hoc fere transversali; corio parte 
apicali nitidissima externe usque ad maculam albam pro- 
ducta; membrana nitida, fumata, areolis picescentibus. Meta- 
stethium orificiis albis. Coxae posticae apice late albidae. 
Tibiae tenuiter testaceo-spinulosae, praecipue posticae api- 
cem versus late albido-flaventes, ipso apice fusco. Tarsi fusci. 


10. Labops nigripes Reut. 


Diagn.: Niger, opacus, superne tenuissime pallido-pu- 
bescens, sqvamulis albidis vestitus, pilis facillime divellendis; 
striis transversalibus duabus marginis verticis medio distan- 
tlibus maculaque triangulari infra basin utriusque antennae 
albis, marginibus acetabulorum anguste albidis; pedibus to- 


kT2 


tis nigris; oculis brevius pedunculatis, pedunculo recte extror- 
sum et levissime sursum vergente; antennis articulo primo 
margine apicali pronoti circiter !/; et articulo secundo cir- 
citer ?/; breviore, apicem clypei haud superante; clypeo basi 
supra medium capitis posito. Long. formae macr. I 4, L 5, 
i MOR SS HS Nn 

Hab. in Dauria (Irkut!), D. Leder (mus. Vindob.). 

Descr.: A speciebus reliquis pedibus totis nigris mox 
distinetus. Caput cum oculis basi pronoti distinete latius 
(£ brachypt.) vel hac paullo angustius (macropt.), vittis ver- 
ticis transversalibus versus oculos dilatatis, margine inferi- 
ore styli oculorum brevissimo. Oculi obscure fusci. Ro- 
strum piceo-nigrum. Antennae nigrae, articulo primo setis 
rigidis sat tenuibus. Pronotum margine laterali apicali circi- 
ter !/; breviore (f. brach.) vel huic aequelongo (f. macr.), 
basi apice circiter dimidio (f. macr.) vel ?/; (f. brach.) latiore, 
disco postico transversim strigoso, basi leviter sinuato, late- 
ribus levissime sinuatis, versus apicem longius pallido-seto- 
sis. Hemielytra explicata, membrana abdomen ?/; (5) vel 
1/7 (2) longitudinis superante, nigro-fusca, vel abbreviata, 
basin segmenti sexti dorsalis vix attingentia, membrana nulla, 
cuneo apice late rotundato, basi incisura externa disereto. 
Connexivum margine laterali apicem versus albido. 


11. Halticidea Reut. 


Diagn.: Corpus breve, formae brachypterae late ob- 
ovatum, convexum; capite verticali, ab antico viso penta- 
gonali, a latere viso altitudine magis qvam duplo breviore, 
vertice lato, margine acuto subrecto, fronte valde convexa, . 
loris parum compressis, genis altissimis; oculis brevibus, 
valde prominentibus, sat compressis, retrorsum vergentibus, 
angulis pronoti ineumbentibus, tertiam partem basalem ca- 
pitis haud superantibus; rostro brevi, crasso; anlennis gra- 
cilibus, sat longe infra apicem oculorum insertis, articulo 
primo medium elypei paullo superante, secundo latitudine 


73 
capitis distincte breviore, quarto tertio longiore; hemielytris 
formae brachypterae totis coriaceis; femoribus posticis longis, 
valde incrassatis, tarsis posticis articulo primo brevi, se- 
cundo tertio aeque longo. 

Deser.: Gen. Halticus Hahn affinis, differt verticis mar- 
gine subrecto, oculis multo magis exsertis, a supero visis 
sat fortiter transversis, retrorsum vergentibus, loris vix com- 
pressis, antennis brevioribus, ete. A gen, Furyopocori Reut., 
cui etiam sat similis, structura antennarum longe divergens. 
Corpus breve, late obovatum, convexum (f. brachypt.). Ca- 
put clypeo a fronte parum prominente, gula nulla. Oculi 
a latere visi oblongi, breves, laeves. Rostrum robustum, arti- 
culo primo dilatato. Antennae articulo primo reliquis cras- 
siore, brevi, ante apicem setis 3—4 instructis, duobus ulti- 
mis simul sumtis secundo vix longioribus. Pronotum for- 
mae brachypterae transversum, lateribus ante apicem pone 
oculos transversim impressis, marginibus lateralibus rectis, 
margine basali medio sinuato, disco horizontali, callis sat 
magnis, bene discretis, distantibus, interne foveola instruc- 
tis. Scutellum transversum. Hemielytra convexa, f. brach. 
tota coriacea, suturis nullis, membrana destituta. Metaste- 
thium orificiis angustis. Coxae posticae ab epipleuris he- 
mielytrorum longe distantes. Femora postica margine an- 
teriore valde arcuato, setigero. Tibiae sat fortiter spinu- 
losae. Tarsi breviusculi. 


Halticidea punctulata Reut. 


Diagn.: Nigra, subaenescenti-micans, glabra; maculis 
capitis infra basin antennarum, orificiis metastethil margini- 
busque segmentorum quarti et quinti abdominalium albidis; 
antennis articulo primo ipso apice secundoque basi excepta 
sordide testaceis; femoribus apice anguste tibiisque flavo- 
testaceis, his nigro-spinulosis; spinulis tibiarum posticarum 
e punctis minutis fuscis nascentibus. Long. £ 3 mm. 

Hab. in Rossia orientali (Ural), D. Dr Staudinger, 
commun. D. Dr Fokker. 


174 


Desecr.: Caput (£ brachypterae) basi pronoti aeque la- 
tum, vertice oculo lato parum magis qvam duplo latiore. 
Antennae articulo tertio secundo circiter duplo et quarto 
fere !/; breviore, nigrae, articulo primo ipso apice. secun- 
doque sordide testaceis, hoc basi nigro-fusco. Pronotum 
(f. brachypt.) basi longitudine ecirciter duplo latius, apice 
ante callos coriaceo subtiliter ruguloso, disco postico con- 
fertim subtiliter punctato. Hemielytra f brachypt. segmen- 
tum quartum dorsale altingentia, apice versus suturam obli- 
que subsinuato-truncata. Femora anteriora margine antico 
apice setis 1—2 rigidis, postica valde dilatata, latitudine 
cireiter solum triplo longiora, margine antico setis rigidis 
4—35, nigra, apice anguste flavo-testaceo. Tibiae flavo-testa- 
ceae, pallido-pubescentes, nigro-spinulosae,; posticae spinulis 
e punctis minutis fuscis. Tarsi nigri. 


12. Myrmecophyes tibialis Reut. 


Diagn.: Niger, nitidus, antennis pedibusque nigris, mar- 
gine superiore femorum anteriorum vel anticorum margine- 
que exteriore tibiarum anteriorum vel omnium albido-fla- 
ventibus, articulo primo maris gracili, lineari, solum interne 
setis paucis nigris rigidis, latitudini capitis cum oculis fere 
aeque longo; oculis sessilibus, exsertis; hemielytris formae 
brachypterae apice albis, late truncatis et angulo exteriore 
late rotundatis. Long: I brachypt. 3 mm. 


Hab. in montibus Turkestaniae prope Dschilarik!, d. 18 
JUN DRrOTSNDer 

Descer.: M. mgripedi Reut. similis et affinis, colore 
pedum anteriorum structuraque antennarum divergens. Cor- 
pus nigrum, nitidum, laeve, glabrum. Caput basi pronoti 
formae brachypterae (5) latitudine oculi unici latius, ver- 
tice plano oculo circiter 3/, latiore. Oculi fusei. Rostrum 
nigrum, apicem coxarum posticarum subattingens. Anten- 
nae (3) nigrae, articulo primo basi levissime curvato, gra- 
cili, interne parce rigido-setoso, externe glabro, secundo 


175 


primo paullo magis qvam duplo longiore, subtilissime pal- 
lido-pubescente, setis rigidis nigris destituto, tertio secundo 
circiter 2/; breviore, quarto. tertio paullo minus qvam !/3 
breviore. Pronotum formae brachypt. (5) basi longitudini 
aeque lata et apice parum latiore, lateribus leviter rotun- 
datis, disco leviter convexo, ante medium punctis duobus 
impressis, medio levissime apice fortius subtiliter coriaceo, 
limbo basali transversim strigoso. Mesonotum laeve, scu- 
tello strigoso. Hemielytra formae brachypt. commissura me- 
sonoto usque ad scutellum aeque longa, apice sat late ni- 
vea. Pectus et abdomen nigra, nitida; abdomen basin ver- 
sus sensim modice constrictum. Pedes ut superne describitur 
colorati, femoribus posticis (5) longis, modice incrassatis, 
margine antico setis nonnullis rigidis; tibiis spinulis nigris 
modice longis. 


13. Dicyphus melanocerus Reut. 


Diagn.: Pallide cervinus, superne longe et sat tenuiter 
pallide griseo-pubescens, pilis in certa directione fuscescen- 
tibus; capite, callis pronoti basique scutelli dilute flavo- 
ochraceis; capite a tergo viso distincte transverso, pone 
oculos modice constricto, clypeo, vittis duabus frontis re- 
trorsum convergentibus et cam macula media verticis con- 
junetis nec non parte postoculari utringue nigris; rostro 
apicem coxarum intermediarum attingente; scutello vitta me- 
dia basi latiore nigro-fusca; hemielytris totis unicoloribus; 
antennis pedibusque dimidio corpore (hemielytris exceptis) 
longitudine subaequalibus, totis nigris, articulo primo capitce 
a tergo viso cum clypeo fere duplo et margine basali ca- 
" pitis circiter !/; breviore, secundo versus apicem sensim le- 
viter incrassato, pronoto paullo longiore, tertio secundo vix 
magis qvam !/s, quarto tertio circiter duplo breviore; pedi- 
bus longiusculis, femoribus seriatim nigro-punctatis, tibiis 
unicoloribus, spinulis nigris breviusculis, tibiis posticis lati- 
tudine capitis (cum oculis) circiter triplo longioribus; pronoto 


176 
formae macropterace (brachyptera hactenus haud inventa) 
basi late leviter sinuata apice duplo latiore, lateribus versus 
basin subrectis, sulco transversali in medio posito, disco 
postico distinete subrugoso-punctato. Long. 2 macr. 3!/, mm. 

Hab. in Turkestan (Verni! d. 28 julii), D. Prof. J. Sahl- 
berg. 

Deser.: A D. stachydis Reut., cui maxime affinis, an- 
tennis brevioribus, totis nigris, scutello nigro-vittato, hemie- 
lytris autem unicoloribus nec apice cunei fusco, pedibus 
brevioribus, tibiis brevius spinulosis divergens. Corpus elon- 
gatum. Caput basi pronoti circiter 1/; angustius, a tergo 
visum margine basali verticis fere paullulum longius, antice 
visum hoc margine saltem dimidio longius, clypeo perpen- 
diculari, basi in linea intermedia oculorum posita, gula di- 
midium capitis occupante, vertice (2) medio oculo paullo: 
latiore. Antennae infra lineam intermediam oculorum in- 
terne insertae. Pronotuim basi longitudine paullo latius. He- 
mielytra feminae macropterae abdomen tertia apicali parte 
membranae superantia, membrana cum venis dilute grise- 
scente. Mesosternum infuscatum. Venter sordide flavescens, 
utrinque vitta laterali picescente. Coxae anticae medium 
mesosterni parum superantes. Terebra feminae medium ven- 
tris attingens. 


14. Globiceps dubius Reut. 


Diagn.: Niger, nitidus, suleo transversali pronoti, ma- 
culis albis hemielytrorum, macula mesosterni utringue nec 
non macula metapleurarum niveo-squamosis; pronoto pone 
suleum fulvo, basi latius nigricante; clavo fulvo, apice ni- 
gricante, corio nigro, macula mox pone basin medium su- 
perante cuneoque albidis, hoc apice sat late nigro; articulo 
primo antennarum pedibusque fulvis, tibiis apice tarsisque 
nigris; vertice maris plano, margine carinato, carina ad 
oculos leviter arcuata; forcipe maris dextro irregulariter cor- 
dato, margine superiore dense aciculato medio profunde si- 
nuato. Long. 5 53/, mm. 


177 


Hab. in Turkestan (Dschilarik! d. 23 juli), D. Prof. J. 
Sahlberg. 

Deser.: Forsitan mas Gl. fulvicollis Jak., sed corio 
albo nec fulvo. Caput (3) verticale, basi pronoti !/, anguä- 
stius, vertice oculo fere ?/, latiore, fronte perpendiculari. 
Rostrum coxas intermedias attingens, fulvum, articula primo 
piceo, medium xyphi attingente. Antennae (5) articulo se- 
cundo toto nigro, latitudine capitis paullo magis qvam duplo 
latiore, versus apicem sensim incrassato, duobus ultimis ob- 
scure fulvis. Pronotum basi qvam ipso apice ante callos 
fere duplo et dimidio latiore, callis parum convexis, tateri- 
bus late sinuatis. Membrana nigricans, macula inter apicem 
cunei apicemque areolae minoris hyalinescente. Metaste- 
thium orificiis nigris. Coxae nigro-piceae, apice pallide fla- 
vente. Tibiae tenuiter testaceo-spinulosae. Forceps maris 
dextra lobo dextro paullo altiore, sinistro magis oblique pro- 
ducto subparallelo. 


15. Atomophora vitticollis Reut. 


Diagn.: Oblongus, capite cuneoque flavo-ferrugineo- 
signatis; pronoto, scutello, clavo et corio punctis nigro- 
fuscis adspersis, pronoto utrinque vitta obliqua percurrente, 
antice leviter excurvata, scutello angulis basalibus, clavo 
macula oblonga media, corio macula triramosa apicali nig- 
ris; membrana cum areolis dense fusco-cinereo-irrorata, ve- 
nis albis, limbo exteriore albo, maculis duabus, altera ba- 
sali altera apicali, nigris; antennis albido-virentibus, articulo 
primo puncto interiore subapicali sat magno nigro; femoribus 
punctis nigro-fuscis parcius adspersis, ante apicem superne 
'et interne annulis vel maculis majoribus transversis nigris, 
tibiis spinulis albis e punctis nigro-fuscis nascentibus; ven- 
tre virescente, utrinque vitta laterali sanguinea. Long. I 
Sc MN i 
Hab. in Salsolaceis: Turcomannia (Repetek! d. 17 aug.), 
D: Prof. J. Sahlberg. 

12 


178 


Descr.: Species eximia, signaturis distinctissima. Caput 
basi pronoti circiter ?/; angustius, ab antico visum latitu- 
dini frontis oculique unici simul sumtae aeque longum, 
a latere visum altitudini basali aeque longum, vertice (3) 
oculo vix duplo latiore, fronte fortiter declivi, elypeo verti- 
cali, prominente, basi in linea intermedia oculorum posila, 
angulo faciali recto, gula haud distinguenda; album; punctis 
verticis plurimis, striis transversalibus frontis medio inter- 
ruptis, lineis duabus longitudinalibus clypei maculisque lora- 
rum flavo-ferrugineis. Oculi nigri, magni, longitudinem ge- 
narum totam occupantes, fortiter granulati. Rostrum basin 
coxarum posticarum subattingens, album, articulo primo vire- 
scente, medium xyphi prosterni subattingente. Antennae arti- - 
culo secundo margine basali pronoti paullo breviore, gra- 
cili, lineari, tertio secundo circiter !/,, quarto tertio parum 
magis qvam 7/; breviore. Pronotum basi longitudine sal- 
tem duplo et !/; latiore, apice longitudine paullo latiore. He- 
mielytra apicem ahdominis fere dimidid longitudinis superan- 
tia, limbo externo coril apicem versus cuneoque minute flavo- 
ferrugineo-conspersis, cetero ut superne describitur. Tarsi ar- 
ticulo ultimo apice unguiculisque brevibus nigris, aroliis latis. 


16. Atomophora lineata Reut. 


Diagn.: Virescens vel flavo-virens, superne sat fortiter 
albo-pubescens, vertice punctis vel maculis duabus mediis 
interdum contiguis, fronte vitta media, clypeo lineolis dua- 
bus exceptis maculisque lorarum, pronoto margine apicali 
vittisque tribus subparallelis lateralibus interdum obsoletis, 
scutello vitta angusta media, hemielytris, antennis pedibus- 
que albidis, hemielytris clavo maculis 2—3 vel clavo toto, 
margine scutellari et commissura exceptis, corio maculis 
2—6, nec non maculis cunei vel cuneo, arcu basali excepto, 
flavo-virentibus; clavo, corio cuneoque punctis fuscis vel 
nigris remotis saepe in series positis adspersis, vena clavi 
albida utringque linea percurrente nigra terminata, cuneo pun- 
cto magno nigro anguli interioris notato; membrana cum 


179 


areolis albo-hyalina vel dense cinereo-irrorata, venis flavo- 
virentibus, macula ad apicem cunei aliaque majore limbi 
exterioris albido-hyalinis; antennis articulo primo annulo 
anteapicali, secundo annulo basali punctisque duobus basali- 
bus nec non ima basi articuli tertii nigris; femoribus posti- 
cis apicem versus punctis sat magnis nigris adspersis, tibiis 
basin versus dense apicem versus remotius nigro-punctatis, 
spinulis albidis. Long. € 2!/; mm. 

Hab. in Salsolaceis: Turcomannia (Repetek! d. 17 aug.), 
DiiRrok Ji Sahlberg. 

Deser.: Signaturis distinctissima. Caput (2) basi pro- 
noti circiter !/, angustius, sub-ochraceum, ab antico visum 
latitudine cum oculis parum brevius, a latere visum altitu- 
dini basali longitudine subaequale, vertice oculo ?/; — fere 
duplo latiore, fronte valde declivi, elypeo usque a basi pro- 
minente, basi in linea media oculorum posita, angulo fa- 
ciali recto, gula haud distinguenda. Oculi fusci, granulati, 
in genas longe extensi. Rostrum apicem coxarum postica- 
rum attingens, albidum, apice nigro, articulo primo basin 
capitis parum superante. Antennae (£) articulo secundo 
margine basali pronoti paullulum breviore, duobus ultimis 
simul sumtis secundo parum longioribus, tertio secundo cir- 
citer !/, breviore.. Pronotum basi longitudine duplo latiore, 
apice longitudine saltem !/; latiore, marginibus lateralibus 
atomis nonnullis nigricantibus signatis. Hemielytra (£) api- 
cem abdominis modice superantia. Corpus inferne virescens. 
Femora antica fere innotata, postica praecipue margine an- 
tico nigro-punctata. Tarsi articulo tertio ipso apice dilute 
fuscescente, ungviculis fuscis, aroliis latis fere apicem un- 
guiculorum attingentibus. 


17. Atomophora bipunctata R eut. 


Diagn.: Albicans, superne sat fortiter albo-pubescens, 
hemielytris ubique punctis fuscis adspersis, solum basi cu- 
nei innotata, cuneo angulo interiore macula parva ovali 
nigra notato; membrana dilute fumata, venis albidis, areola 


130 


majore albido-hyalina, apice ejus areolaque minore infusca- 
tis, macula sat magna ad apicem cunei, postice maculis 
duabus nigris linea tenui conjunctis terminata, pone has 
macula alia adhuc majore limbi exterioris, etiam hac po- 
stice fusco-terminata, albis, macula parvula infra apicem 
venae cubitalis aliaque apicali albicantibus; femoribus an- 
terioribus innotatis, posticis inferne apicem versus atomis 
minutis fuscescentibus adspersis, tibiis albido-spinulosis, spi- 
nulis tibiarum posticarum e punctis minutis fuscentibus. 
CORE, & AN DNA Dn 

Hab. in Salsolaceis: Turcomannia (Repetek! - 17 aug.), 
D. Prof. J. Sahlberg. | 

Descr.: 4. albae Reut. similis, mox autem cuneo ma- 
cula nigra notato signaturaque membranae distincta; ab ÅA. 
lineata Reut. corpore albido, signaturis longe diversis di- 
vergens. Caput (2) basi pronoti circiter ?/; angustius, ab 
antico visum latitudini basali cum oculis longitudine subae- 
quale, a latere visum altitudini basali aeque longum, vertice 
oculo duplo — paullo magis qvam duplo latiore, fronte fortiter 
declivi, sat convexa, clypeo verticali, prominente, basi in 
linea intermedia oculorum posita, angulo faciali recto, gula 
haud distinguenda. Oculi nigro-fusci, parvuli, in genas qvam 
in praecedentibus minus longe extensi. Rostrum albicans, 
apicem coxarum posticarum attingens. Antennae albidåe, 
margine basali pronoti paullo breviore. Pronotum basi lon- 
gitudine magis qvam duplo latiore, etiam apice longitudine 
distincete latiore. Hemielytra apicem abdominis sat longe 
superantia. Tarsi articulo ultimo ipso apice fuscescente, 
ungviculis brevibus nigris, aroliis latis fere apicem ungvicu- 
lorum attingentibus. 


18.  Opisthotaenia Reut. 


Diagn.: Corpus oblongum (>) vel oblongo-ovale (£), 
nitidum; capite basi pronoti fere duplo vel 2/; angustiore, 
nutante, ab antico viso transverso, nigro-signato, clypeo 
sat prominente, basi ejus a fronte sat obsolete discreto, 


181 


distincte supra lineam inter bases antennarum ducendam po- 
sita, angulo faciali acuto, gula sat longa, obliqua, genis al- 
tis; rostro coxas posticas superante; oculis sat magnis; an- 
tennis mox supra apicem oculorum interne insertis, articulo 
primo apicem clypei vix vel paullo (3) superante, secundo 
latitudine capitis distinete longiore; pronolo nigro-signato, 
apice profunde sinuato, lateribus immarginatis, callis disco- 
loribus; hemielytris venis discoloribus; alis areola hamo ex 
origine venae decurrentis emisso; xypho prosterni subplano, 
lateribus praecipue versus apicem marginatis. 

Habitat species unica in parte orientali mediterranea. 

Deser.: Generibus Hoplomachus Fieb. et Thermocoris 
Put. affinis, ab illo corpore nitido, capite distincte trans- 
verso, clypeo minus prominente, ab hoc capite multo angu- 
stiore, transverso, clypeo minus prominente, oculis minus 
prominentibus, antennis ad apicem oculorum insertis, arti- 
culo primo apicem clypei vix superante divergens. Speci- 
minum  pilositas forsitan detrita. Caput nitidum, margine 
verticis medio arcuato, fronte declivi, clypeo basi a fronte 
impressione levi nitente sat obsolete discreto, infra lineam 
intermediam oculorum posita; gula peristomio breviore; cly- 
peo angulo basali acuto, sat leviter arcuato, apice ac me- 
dio aeque lato. Oculi sublaeves, modice prominentes, maris 
majores et convexiores, in genas parum (2) vel longius (3) 
extensi, orbita interiore apicem versus leviter sinuati. Ro- 
strum articulo primo medium xyphi prosterni attingente. 
Antennae subtilissime nigro-pubescentes, articulo secundo 
latitudine basali pronoti breviore. Pronotum basi longitu- 
dine duplo latiore, apice longitudine parum angustiore, late- 
ribus rectis, angulis posticis late rotundatis, margine basali 
recto. Scutellum basi detectum. Hemielytra completa, mem- 
brana bi-areolata. Mesosternum apice paullo altius. Meta- 
stethium orificiis bene distinctis, marginibus late convexis. 
Coxae anticae medium mesosterni superantes. Pedes nigro- 
pubescentes, tibiis nigro-spinulosis. 


182 


Opisthotaenia fulvipes Reut. 


Diagn.: Superne canescens, nitida; vertice puncto- 
utrinque ad oculum, fronte maculis duabus arcuatis, cly- 
peo basi vittisque duabus longitudinalibus, his signaturis 
omnibus interdum (3) confluentibus, loris, pronoto callis 
totis fasciaque mox pone tertiam basalem partem fere us- 
que ad margines laterales extensa, scutello basi, margini- 
bus maculaque percurrente triangulari, inferne xypho pro- 
sterni medio, vitta lata episternorum pronoti, lateribus meso- 
et mestatethii, marginibus mesostethii exceptis, limbo basali 
segmentorum ventralium (maris latius) apicalibusque seg- 
menti ultimi genitalis feminae, marginibus tamen exceptis, 
nec non segmento maris genitali toto 'nigris; hemielytris 
nigro-pubescentibus (pilis facile divellendis), venis omnibus 
lineaque venis parallela inter venas cubitalem et brachi- 
alem nigris vel nigricantibus; membrana cum areolis ob- 
scure fumata, venis canescentibus; macula utringue basali 
scutelli, antennis pedibusque fulvis, illis articulo secundo 
ipso apice ultimisque nigricantibus, his nigro-pubescentibus, 
femoribus inferne serie punctorum fuscorum, tibis apice 
tärsisque” meris” "Long. SKIL SIS. 

Hab. in Caucaso (in valle Araxes!), D. Leder (Mus. 
Vindob.); in Asia minore (Amasia!), comm. D. Dr Puton. 

Deser.: Caput vertice oculo cireiter dimidio (5) vel 
duplo (2) latiore; latitudine verticis oculique unici vix lon- 
gius. Rostrum piceum, articulo primo fulvescente. Anten- 
nae articulo secundo margine basali pronoti circiter !/, 
(5) vel !/3 (2) breviore, duobus ultimis simul sumtis se- 
cundo parum longioribus. Pronotum disco nitido, omniäm 
subtilissime remote punctato, punctis in 2 saepe nigrican- 
tibus, apice tamen toto laevi. Scutellum remote et subti- 
lissime fuscescenti-punctatum, leviter rugulosum. Hemiely- 
tra densius subtilissime punctulata, punctis saepe nigrican- 
tibus. 


183 


19. Oncotylus Horvathi Reut. 


Diagn.: Virescenti-flavus, superne sat dense nigro- 
setosus, setis hemielytrorum adpressis, antennis dense nigro- 
pubescentibus, maris fuscis, articulo primo secundoque ver- 
sus basin sordide flavo-virescentibus, illo ante apicem an- 
nulo angusto fusco saltem inferne distincto, articulo secundo 
margine basali pronoti fere !/, longiore, duobus ultimis se- 
cundo paullo brevioribus, quarto tertio circiter +/; breviore; 
pedibus colore corporis, nigro-pubescentibus, femoribus in- 
ferne bi- vel tri-seriatim fusco-maculatis, inter maculas ato- 
mis fuscis adspersis, tibis spinulis longis nigris e punctis 
minutis nigris nascentibus, apice tibiarum tarsisque nigris; 
hemielytris dimidio apicali clavi, corio anguloque interiore 
cunei minute sat dense fusco-punctatis, corio basi lateri- 
busque late inpunctatis, apice interne nebula infuscata; mem- 
brana fumata, venis flaventibus, vitta longitudinali dimidii 
basali circa venam brachialem pallida; capite maris ab an- 
tico viso latitudini fere aeque longo; aroliis totis cum un- 
guiculis connexis. Long. 5 5/; mm. 

Hab. in Armenia rossica, D. Leder (Mus. Hung.). 


Deser.: Ab 0. punctipede BR eut., cui colore corporis 
et pedum sat similis, antennis longioribus, aliter constructis 
et coloratis, capite ab antico viso haud transverso, vertice 
angustiore, hemielytris ad maximam partem fuscescenti-pun- 
ctatis, aroliis cum unguiculis totis :connexis etc. bene di- 
stinetus. Caput (S) basi pronoti duplo angustius, a latere 
visum altitudine basali longius, genis mediocribus, gula hori- 
zontali, peristomio parum breviore, angulo vix magis quam 
dimidio latiore. Oculi virescentes. Rostrum articulo primo 
»basin capitis vix superante. Antennae articulo secundo li- 
neari, longo. -Pronotum basi longitudine minus qvam duplo 
latiore, apice longitudine angustiore, lateribus rectis, callis 
optime discretis. 


184 


20. Oncotylus pilosicornis Reut. 


Diagn.: Pallide sordide albido-flavens vel leviter in 
virescentem vergens, opacus, unicolor, inferne tenuiter pal- 
lido-pubescens, superne ubique sat longe nigro-setosus, setis 
hemielytrorum suberectis vel semi-erectis e punctis minutis 
fuscis nascentibus; capite ab antico viso transverso (3) vel 
latitudini cum oculis fere aeque longo (2), vertice oculo cir- 
citer 2/3=:(5) vel duplo et. ?/; (2) latiore; antennis colore 
corporis, gracilibus, articulo secundo margine basali pronoti 
paullulum longiore, sat tenuiter pubescente (2), vel hoc sal- 
tem !/; longiore, leviter crassiusculo, superne pubescente sed 
inferne adhuc pilis longis fuscescentibus exsertis sat dense 
pilosis, ultimis simul sumtis secundo aeque lorgis (5) vel 
paullo longioribus (29), quarto tertio duplo (2) vel paullo 
magis qvam duplo (3) breviore; pedibus colore corporis, 
tibis longe sat tenuiter nigro-spinulosis, tarsis fuscis; mem- 
brana cum areolis totis fumata, venis pallide flaventibus, 
macula inter apicem cunei et apicem areolae minoris nec 
non alia majore postice dilatata infra apicem areolarum 
hyalinis, hac interdum in marginem exteriorem extensa et 
ab illa macula fumata disjuncta. Long. 5 5, 2 4!/; mm. 

Hab. in Sibiria orientali (Irkut!), D. Leder (Mus. Vindob.). 

Descr.: Ab. O. affimi Jak. pronoto fortius transverso, 
colore membranae, tarsis totis fuscis, praecipue articulo se- 
cundo antennarum maris longe piloso distingvendus; ab O. 
Horvathmi Reut. colore pilositateque antennarum maris, ar- 
ticulis ultimis secundo saltem aeque longis, quarto tertio 
saltem duplo breviore, pronoto fortius transverso, tibiis pun- 
ctis destitutis, corio nebula apicali fuscescente destituto, 
membrana aliter colorata divergens. Caput basi pronoti 
circiter 3/; angustius, a latere visum altitudini basali aeque» 
longum (£) vel hac paullo longius (3), genis mediocribus 
(2) vel sat humilibus (3), gula peristomio breviore, angulo 
faciali distinctius (5) vel leviter (2) acuto. Oculi virescen- 
tes, maris majores et magis convexi. Rostrum apicem coxa- 
rum posticarum attingens, apice nigro, articulo primo me- 


185 


dium xyphi prosterni subattingente. Antennae articulo se- 
cundo lineåri, longo. . Pronoto basi longitudine duplo (>) 
vel fere paullo magis qvam duplo (£) latiore, apice longi- 
tudini aeqvelato (5) vel hac distincete latiore (2), callis op- 
time discretis, marginibus omnibus impressis. Hemielytra 
abdomen longe superantia. (Pedes speciminum posteriores 
desunt). 


21. Psallus cunealis Reut. 


Diagn.: Inferne rufescenti-fuscus, marginibus acetabu- 
lorum orificiisque metastethii anguste albis, capite, pronoto 
scutelloque fuscescenti-rubiginosis, vertice stria transversali 
pronotoque limbo apicali nec non scutello gutta basali utrin- 
que pallide flaventibus; hemielytris dilutius fuscescenti-rubi- 
ginosis, margine corii exteriore margineque apicali pallidis, 
angulo interiore apicali vittula alba signato, cuneo fere 
cinnabarino-rubro, arcu basali, apice marginibusque albis; 
membrana cum areolis aeqvaliter griseo-fumata, venis gri- 
seis, connectente albida, macula parva ad apicem cunei 
hyalina; antennis flavo-testaceis, articulo primo ima basi 
annuloque anteapicali nec non extrema basi secundi nigris, 
secundo (5) margini basali pronoti aeque longo; pedibus 
flavo-testaceis, femoribus parcius fusco- vel nigro-punctulatis, 
tibiis set breviter nigro-spinulosis, punctis paucis minutis 
nigris signatis; vertice maris oculo duplo latiore. Long. 
I d!/, mm. | 

Hab. in montibus Turkestaniae prope Dschilarik! d. 
18 Julii,D. Prof. J. Sahlberg: 

Deser.: Ab omnibus affinibus colore antennarum et 
cunei, nec non tibiis parce et minute punctatis mox distin- 
”gvendus. Corpus maris valde oblongum, superne tenuiter 
aureo-pubescens, pilis faciliter divellendis. Caput basi pro- 
noti circiter ?/; angustius, piceum, guttis duabus mårginis 
verticis subceonfluentibus pallide lutescentibus. Oculi laevius- 
culi. Rostrum pallide flavo-testaceum, apicem coxarum po- 
sticarum attingens, apice nigro. Antennae articulis duobus 


1386 


ultimis simul sumtis secundo parum longioribus, tertio se- 
cundo circiter !/3, qvarto tertio circiter ?/; breviore. Pro- 
notum basi longitudine fere duplo latiore, apice longitudine 
paullulum latiore, fuscescenti-rubiginosum, callis piceis, limbo 
apicali pallide lutescente. Scutellum fuscum, basi utringque 
guttula lutescente. Hemielytra (3) apicem abdominis longe 
superantia, ut superne describitur colorata. Tibiae extrema 
basi leviter fuscescente. Tarsi articulo ultimo fusco, hoc 
articulo tarsorum posticorum secundo parum longiore. 


22. Psallus (?) albicans Reut. 


Diagn.: Dilutissime flavicanti-albicans, totus unicolor, 
pilis pallide flavis facile divellendis pubescens, hemielytris 
etiam nigricanti-pubescentibus, pilis tamen fragilibus; mem- 
brana albido-hyalina, areolis cum venis dilute flavicanti- 
albidis, saepe puncto. fusco infra apicem venae cubitalis; 
antennis pedibusque colore corporis, femoribus anticis inno- 
tatis, posticis solum punctis nonnullis nigris in seriem ad 
marginem anteriorem positis, superne innotatis, etiam puncto 
anteapicali marginis antici destitutis; tibiis nigro-spinulosis, 
sed punctis destitutis; tarsis articulo ultimo apice late fusco. 
Long. 2 3 mm. 

Hab. in Turkestan (Bekljarbek! d. 6 julii), D. Prof. J. 
Sahlberg. 

Deser.: Species ab omnibus reliquis colore, femoribus 
solum posticis inferne serie anteriore punectorum signatis, 
tibiis punctis destitutis distinetissima. Caput (£) basi pro- 
noti circiter ?/; angustius, vertice oculo paullo magis qvam 
duplo latiore. Oculi nigro-fusci. Rostrum apicem coxarum 
intermediarum attingens. Antennae articulo secundo mar- 
gini basali pronoti longitudine subaequali, articulis duobus 
ultimis simul smutis secundo paullulum longioribus, tertio 
secundo fere !/, breviore. Pronotum basi longitudine fere 
duplo latiore, margine apicali late leviter sinuato, longitu- 
dini aeque lato. Hemielytra feminae apicem abdominis 


1387 


paullo superantia. Tarsi postici articulo ultimo secundo 
aeque longo. 


23. Excentricus pictipes Reut. 


Diagn.: Niger, nitidulus, superne sat longe nigro-pilo- 
sus, squamulis argenteis facillime divellendis, capite porrecto 
vel levissime nutante, vertice stria transversali ferruginea, 
bucculis albidis; rostro apicem coxarum posticarum distincte 
superante, articulo primo caput parum superante, ad mag- 
nam partem sordide albido; antennis articulis duobus primis 
nigris, dense breviter nigro-pilosis, articulo primo valde tu- 
mido-elevato, secundo fortiter tumido-fusiformi et .primo 
fere duplo longiore, apicem qvam basin versus fortius et 
longius angustato, diametro maximo circiter triplo et dimi- 
dio (2) vel fere qvadruplo (3) longiore, ultimis nigro-fuscis, 
tertio basi albida, raro pallidis, simul sumtis secundo circiter 
!/; brevioribus, qvarto tertio circiter !/3 breviore; pronoto 
versus apicem leviter declivi, plano, margine basali circiter 
2/5; — fere !/3; breviore, disco postico cum scutello subtilis- 
sime transversim strigoso; membrana nigricante, venis albi- 
dis vel saltem connectente apiceque brachialis albidis, ma- 
cula parva anguli exterioris basalis hyalina; acetabulis ma- 
cula externa laterali alba; apice imo femorum tibiisque al- 
bidis, bis omnibus nigro-spinulosis, basi, linea basali inferiore, 
apice nec non maculis magnis nigris, anticis parte fere di- 
midia apicali ante apicem innotata vel solum puncto minore 
signata. Long. I L 4 mm. 

Syn.: Excentricus punetipes Fieb. var. pictipes Reut., 
Hem. Gymn. Eur. I, 91, 2. 

Hab. in Dauria (Irkutsk!), Dr F. Sahlberg; in Mon- 
golia boreali!, D. Leder (Mus, Vind.). 

Deser.: Ab E. singulari Horv., cui maxime affinis 
videtur, membrana saltem vena connectente albida tibiisque 
anticis saltem dimidio basali maculis magnis (circiter tribus) 
signatis distingvendus; ab FE. punctipedi Fieb. et oophoro 
Horv. structura antennarum et pronoti divergens. Caput 


1858 


basi pronoti circiter !/, angustius, ab antico visum latitudine 
distinete longius, a latere visum altitudine basali circiter 
dimidio longius, gula sat leviter obliqua dimidium capitis 
occupante, vertice oculo circiter duplo latiore. Oculi ex- 
serti. Antennae articulo primo vertice et fronte simul sum- 
tis paullo breviore, apice clavato, latitudine maxima articuli 
secundi paullulum angustiore:; articulis duobos primis femi- 
nae lisdem maris crassioribus; articulo secundo latitudine 
capitis parum longiore. Pronotum apice sinuato, lateribus 
subsinuatis. 


24. Plagiognathus albipennis Fall. 


Var. extrema Reut.: superne tota albida, etiam inferne 
albicans, ventre albido-virente, antennis albidis, articulo primo 
extremaque basi secundi nigris; femoribus albidis, nigro- 
punctatis; cetero ut in typo. Long. 13/,—2 mm. 

Turkestan (Constantinovskaja'!), D. J. Sahlberg. 


25. Neocoris aenescens Reut. 


Diagn.: Niger, aeneo-nitens, parte apicali scutelli hemi- 
elytrisque fuscescenti-nigris, nitidis, pilis albis squamiformi- 
bus faciliter divellendis vestitis, basi margineque apicali co- 
rii nec non clavo apicem versus pallidioribus, membrana 
nigricanti-infumata, venis albido-flaventibus; antennis fusco- 
testaceis, articulo secundo basi pronoti circiter !/, breviore, 
apicem versus late nigricante; pectore minus nitido albo- 
sqvamoso, orificiis testaceis; coxis nigro-piceis, apice albidis 
(pedes speciminis desunt); vertice lateribus distinctius me- 
dio omnium tenuissime marginato. Long. 2 3!/, mm. 

Hab. in Mongolia boreali, D. Leder (Mus. Vindob.). 

Descr.: A. speciebus reliquis hujus generis corpore 
fortiter aeneo-nitente mox distinctus. Caput nigro-aeneum, 
nitidissimum, basi pronoti circiter ?/g angustius, ab antico 
visum latitudini verticis oculique unici aeque longum, a la- 
tere visum : altitudine multo brevius, clypeo basi a fronte 


189 


impressione discreta, ipsa basi mox infra lineam interme- 
diam oculorum posita, gula valde obliqua, genis mediocri- 
bus, vertice (£) oculo cireiter duplo latiore, utringue ad 
oculum area distincta impressa. Oculi laeves. Rostrum 
coxas posticas attingens, obscurius testaceum, articulo primo 
nigro-piceo. Antennae ad apicem oculorum interne inser- 
tae, articulo primo apicem clypei attingente. Pronotum basi 
longitudine fere duplo latiore, apice longitudine vix latiore, 
disco apicem versus sensim leviter convexo-declivi, inter 
callos bene discretos impresso, disco postico obsolete sub- 
tilissime strigoso, utringue ad angulum basalem impressione 
distineta instructo; nigro-aeneum, nitidissimum. Scutellum 
basi nigro-aeneum, nitidissimum, parte apicali minus nitida 
subtilissime transversim coriacea. Hemielytra ut superne 
deseribitur colorata, feminae abdomen brevissime superan- 
tia. Pectus levius nitidum, albosqvamosum, orificiis testa- 
ceis. Venter nitidissimus. Coxae nigro-piceae, apice albi- 
dae. [Pedes exempli desunt]. 


26. Tuponia Sahlbergi Reut. 


Ditgn.: Superne sordide pallide ochraceo-vel sordide 
albido-virens, nigricanti- et pallido-pubescens, pilis facillime 
divellendis; basi scutelli plerumque aurantiaca, interdum 
medio macula  fusca; hemielytris unicoloribus vel clavo 
juxta marginem scutellarem et commissurarn corioque fas- 
cia ante-apicali magis minusve late nigricantibus vel fusco- 
nigris, interdum clavo fere toto fusco-nigro, solum apice 
externe albido-virente; membrana magis minusve fumata vel 
(FS) nigricante, areolis concoloribus vel areola minore ob- 
scuriore, venis omnibus vel solum connectente sordide och- 
"raceis, macula hyalina inter apicem cunei et angulum api- 
calem areolae minoris parum distincta, membrana interdum 
hyalina, areolis totis fuscis, externe arcu lato fusco cinctis; 
capite basi pronoti circiter 1/3; (£L) vel 2, (JT) angustiore, 
vertice oculo erciter !/;—2/; (5) vel vix duplo (£) latiore; 
antennis pedibusqve longiusculis, illis articulo secundo lati- 


190 


tudine capitis circiter 1/; (2) vel saltem dimidio — 2/3 (5) 
longiore, maris crassiusculo, feminae gracili; tibiis nigro- 
spinulosis; tarsis obscuris. Long. I 42/,, 2 4 mm. 

Hab. in Tamaricce: Turkestan (Kokmuinak ad flumen 
Tschu! d. 20 julii), D. Prof. J. Sahlberg. 

Descer.: T. Montandoni Reut. affinis, differt vertice 
angustiore, pronoto apice longitudine haud vel parum la- 
tiore tarsisque obscurioribus; a T. tamaricis Perr. corpore 
majore, capite paullo majore, hemielytris clavo aliter picto, 
praecipue autem antennis multo longioribus divergens. Ca- 
put apice pronoti paullo latius, ab antico visum latitudini 
frontis oculique unici longitudine subaeqvale, gula omnium 
brevissima. Oculi fusci, modice granulati, maris magni, fe- 
minae mediocres. Rostrum apicem coxarum posticarum 
attingens, apice nigro. Antennae sordide lutescentes, cor- 
pori, hemielytris exceptis, longitudine subaeqvales, articulo 
secundo latitudini basali pronoti aeque longo (2) vel (5) 
paullo longiore, tertio secundo vix magis qvam 2/, (5) bre- 
viore, quarto tertio fere triplo (5) breviore. Pronotum basi 
longitudine cireiter duplo latiore, apice longitudini aeque 
lato vel hac parum latiore, lateribus maris plerumque leviter 
sinuatis, feminae rectis. Dorsum abdominis magis minusve 
late nigricans. Corpus inferne virescens, post mortem saepe 
pallescens, ventre pube brevi nitida albida. Pedes colore 
corporis, tibiis summö apice fusco, tarsis plerumque arti- 
culo primo et ultimo fuscescentibus, tarsis posticis tibia 
paullulum minus qvam triplo brevioribus, articulo ultimo 
duobus primis simul sumtis distincte breviore, secundo aeque 
longo, ungviculis lorgis, leviter curvatis, aroliis haud distin- 
gvendis. 


27. Tuponia tibialis Reut. 


Diagn.: Inferne dilute virescens, superne virescenti- 
albicans, albo-pubescens, scutello basi ochracea, maris saepe 
vitta media virescente; hemielytris albidis, unicoloribus vel 
clavo apice sat late corioque fascia apicali fuscescentibus, 


is 


nigro-pubescentibus, membrana cum areolis magis minusve 
obscure nigricanti-fumata, venis connectente et cubitali al- 
bidis, brachiali fuscescente, macula parva hyalina inter api- 
cem cunei et areolam minorem; capite basi pronoti paullo 
minus qvam /, (5) vel t/; (2) angustiore, vertice oculo 
fere duplo (5) vel parum minus qvam triplo (2) latiore; 
oculis leviter granulatis; antennis articulo secundo latitudine 
capitis parum (3) vel paullulum (2) longiore, tota latitudine 
sat incerassato, feminae gracili: tibis albidis spinulis nigris 
e punctis distinctissimis nigris nascentibus. Long. 22/,— 
20 

Hab. in Turkestan (Farab! ad Amu Daria d. 28 julii), 
D. Prof. J. Sahlberg. 


Deser.: T. brevicorni Reut. affinis, mox autem tibiis 
nigropunctatis distingvenda. Corpus superne albido-virens 
vel virescenti-albidum, albo-pubescens. Caput interdum in 
viridi-flavescentem vergens. Oculi fusci, mediocres, sat pro- 
minentes (35) vel parvuli (2). Rostrum apicem coxarum 
intermediarum attingens, apice nigro. Antennae virescenti- 
lutescentes, dimidio corpore cum hemielytris parum longio- 
res, articulo secundo basi pronoti saltem !/, (5) vel :/; (2) 
breviore, tertio secundo paullo (35) vel fere !/, (2) breviore, 
qvarto tertio 3/, -— fere duplo breviore. Pronotum basi longi- 
tudine saltem duplo (£) vel fere duplo (3) latiore, apice 
longitudini paullo (3) vel distinete (£) latiore, lateribus 
rectis, callis saepe ochraceis. Corpus inferne pallide vire- 
scens, ventre longius albo-pubescente. Femora albido-vire- 
scentia, postica inferne atomis perpaucis vix distingvendis 
dilute fuscescentibus. Tarsi pallidi, -articulo ultimo apice 
nigro. 


28. Tuponia suturalis Reut. 


-Diagn.: Angustulus, inferne dilute virescens, superne 
virescenti-albicans, tenuiter albo-pubescens, hemielytris ad- 
huc longius nigro-pubescentibus, pilis facile divellendis, scu- 
tello colore variabili, saepe magis minusve nigro-signato; 


192 


hemielytris albidis, clavo cirea commissuram magis minusve 
late nigricante, corio cuneoque totis pallidis vel corio an- 
gulo interiore apicali nigricanti; membrana cum areolis 
nigricante, vena connectente et cubitali albidis, macula al- 
bido-hyalina inter apicem cunei et apicem areolae minoris; 
capite basi pronoti 'vix magis qvam !/; (3) vel 1/, (9) an- 
gustiore, vertice oculo saltem duplo (3) vel vix triplo (£) 
latiore; antennis articulo secundo latitudine capitis distincete 
longiore et margini basali pronoti aecque longo (3) vel hoc 
circiter !/; breviore (£), maris leviter incrassato; tibiis al- 
bidis, spinulis longis nigris e punctis minutis nigris (inter- 
dum vix distinguendis) nascentibus. Long. 22/,—2!/> mm 

Var. a«: Scutello nigro, basi maculis duabus luteis. >. 

Var. 8: Scutello albido-virente, vitta media nigricante. £ 

Var. y: Scutello solum apice nigricante £. 

Var. d: Scutello toto pallido. 

Hab.in Gypsophila sp.: Turkestan (Constantinovskaja!), 
D. J. Sahlberg. 

Descer.: Ab omnibus praecedentibus signatura hemi- 
elytrorum divergens, a IT. tibiali Reut., cui tibiis nigro- 
punctatis similis, etiam his punctis minoribus, interdum wvix 
distingvendis, antennis articulo secundo longiore marisque 
distinete graciliore distincta. Caput interdum dilute vire- 
scens vel flavescens. Oculi virescentes, leviter minute gra- 
nulati, maris mediocres, feminae parvuli. Rostrum apicem 
coxarum posticarum attingens, apice nigro. Antennae arti- 
culo tertio secundo circiter !/; (5) vel vix !/, (2) breviore, 
qvarto tertio fere duplo breviore. Pronotum basi longitudine 
duplo latiore, apice longitudine paullo latiore, virescenti- 
albicans vel glaucescens, callis plerumque dilute ochraceis. 
Hemielytra commissura anguste nigra, saepe macula magis 
minusve lata circa commissuram nigricante. Dorsum ab- 
dominis saltem maris nigricans. Corpus inferne virescens, 
post mortem saepe pallescens, ventre sat dense breviter 
albo-pubescente. Pedes femoribus colore corporis, posticis 
maris inferne atomis fuscis nonnullis adspersis, tibiis tarsis- 
que albidis, his articulo ultimo solum ipso apice uugviculis- 


193 


que nigris, tarsis posticis tibia paullo magis qvam 3/5; (5) 
vel fere triplo (£) brevioribus, articulo ultimo duobus pri- 
mis simul sumtis longitudine subaeqvali. 


29. Tuponia conspersa Reut. 


Diagn.: Inferne virescens, albido-variegata, superne 
capite virescente, pronoto, scutello hemielytrisque albidis, 
maculis parvis rotundatis saturate viridibus conspersis, clavo 
medio, corio medio, cuneo basi et apice innotatis; mem- 
brana albido-hyalina, venis albidis vel connectente vire- 
scente, macula albida ad apicem cunei postice stria nigri- 
cante terminata, pone hanc striam macula alia majore limbi 
exterioris albida, interne vitta longitudinali nigricante termi- 
nata, limbo apicali leviter grisescenti-fumata; capite basi 
pronoti vix !/; (5) vel 1/5 (2) angustiore, vertice oculo so- 
lum circiter !/3; (5) vel duplo (2) latiore; oculis maris maxi- 
mis, valde convexis et prominentibus, fortiter granulatis; 
antennis articulo secundo utriusque sexus gracili, latitudini 
capitis aeqvelongo (5) vel hac parum longiore (£); pedibus 
albidis, femoribus viridi-conspersis, tibiis punctis nigris e 
punctis sat magnis nigris nascentibus. Long. 2 mm. 

Hab. in Turkestan (Michailovo! d. 20 junii), D. Prof. 
J. Sahlberg. 

Deser.: T. punctipedi Reut. et concinnae Reut. affi- 
nis, huic corpore superne viridi-consperso similis, ab am- 
bobus autem oculis maris maximis valde convexis et forti- 
ter granulatis divergens. Caput verticale, gula haud distin- 
guenda, margine maris communi posteriore verticis et ocu- 
lorum ab antico viso arcum concavum formante, fronte fe- 
-minae fortius convexa, interdum maculis duabus testaceis 
notata. Oculi nigri, maris maximi, feminae mediocres supra 
superficiem verticis et frontis vix prominentes. Rostrum 
apicem coxarum intermediarum vix superans, apice nigro. 
Antennae albido-virentes. Pronotum basi longitudine circi- 
ter duplo latiore, apice longitudine parum (5) vel paullo 
(£) latiore, callis leviter flaventibus. Dorsum abdominis 


13 


194 


virescens. Venter virescens, marginibus segmentorum al- 
bidis. Tarsi albidi, apice articuli ultimi parum infuscato, 
ungviculis nigris, tarsi postici (2) tibia circiter triplo bre- 
viores, articulo ultimo duobus primis simul sumtis aeque 
longo. 


— 200 


Capsidae novae mediterraneae 


descriptae 


ab 
O. M. Reuter. 


ITT. 


1. Tuponia obscuriceps Reut. 


Diagn.: Virescens, superne dense albo-pubescens, ca- 
pite, saepe etiam callis pronoti scutelloque basi vel fere 
toto in ferrugineum vergentibus; cuneo toto concolore; mem- 
brana sat fumata, venis virescentibus, areolis nebulaqve in- 
fra apicem areolae minoris obscurioribus, macula ad apicem 
cunei hyalina; tibiis spinulis nigris e punctis distincetis ni- 
gris, maris minoribus, feminae majoribus, nascentibus; ca- 
pite basi pronoti parum vel paullulum (5) vel ad summum 
1/. (8) angustiore, vertice oculo circiter 2/; vel fere duplo 
(S) vel circiter 2/3; (L) latiore; oculis exsertis, granulatis, 
praecipue maris maximis, fere totis ultra angulos apicales 
pronoti excedentibus; antennis articulo secundo latitudine 
capitis paullo basique pronoti parum longiore (3) vel lati- 
tudine capitis paullo longiore basique pronoti ad summum 
AS DLevLIoreR (2): LONA ST 2 fu mr foMM. 

Hab. in Lymoniastro Guyoniano: Algeria (Biskra! d. 
16 febr. 1894), D. E. Saunders. 


196 


Descer.: A T. hippophaö Fieb. tibiis distinete nigro- 
punctatis mox distinguenda; a T. prasina statura majore, 
capite latiore, oculis majoribus fortius exsertis, punctis ti- 
biarum praecipue feminae multo distinctioribus, a T. pun- 
etipedt Reut. capite latiore, oculis multo magis exsertis, 
antennis artliculo secundo basi pronoti ad summum (8) 1/5 
breviore, ounctis tibiarum remotioribus, maris minoribus, ab 
omnibus colore capitis et scutelli obscuro in ferrugineum 
vergente divergens. Caput verticale, gula haud distinguenda, 
vertice margine acutiusculo, margine communi postico ver- 
ticis et oculorum arcum latissimum sed distinetum retror- 
sum vergentem formante. Oculi nonnihil retrorsum vergen- 
tes. Antennae sordide virescentes, articulo primo interdum 
in ferrugineum vergente, secundo rarius apice infuseato, duo- 
bus ultimis simul sumtis secundo parum longioribus. Pro- 
notum basi Jongitudine paullo magis qvam duplo, apice lon- 
gitudine fere dimidio latiore. Tarsi postici tibia paullo ma- 
gis qvam triplo breviores. 


2. Maurodactylus alutaceus Fieb. var. 
discifer Reut. 


Corpore nigro, solum stria verticis transversali saepe 
angulata, macula discoidali vel etiam lateribus pronoti, gut- 
tula utrinque basali scutelli interdum obsoleta saepeque etiam 
connexivo ochraceis. 

Transcaspia! (Mus. Vindob.), Amasia! (coll. Puton). 


3. Crysochnoodes Reut. 


Diagn.: Corpus ovale, cum hemielytris ubique pilis 
brevibus metallicis dense tectum, superne adhuc nigro-pube- 
scens; capite basi pronoti multo angustiore, modice nu- 
tante, infra oculos sat longe producto, latitudini cum oculis. 
aeque longo, clypeo compresso sat prominente, versus api- 
cem sensim declivi, basi a fronte leviter discreto, angulo 


197 


faciali acuto, genis feminae mediocribus, gula distincta; ocu- 
lis laevibus, sat magnis; rostro apicem coxarum posticarum 
attingente; antennis paullo supra apicem oculorum interne 
insertis, articulo primo apicem clypei haud superante, se- 
sundo latitudine capitis longiore; pronoto margine apicali 
late sinuato, callis haud discretis; pedibus punctis obscu- 
rioribus destitutis, tibiis nigro-spinulosis, tarsis posticis arti- 
culo tertio secundo aeque longo, unguiculis modice curva- 
tis, aroliis distinetis medium unguiculorum attingentibus. 


Habitat species unica hactenus cognita in territorio 
mediterraneo. 


Descr.: Genus ab omnibus reliquis pedibus pallidis et 
inpunctatis Ubliisque nigro-spinulosis instructis corpore pilis 
metallicis dense tecto mox distinetum. Caput a latere visum 
altitudine basali paullo brevius, versus apicem sensim de- 
clive, clypeo sat prominente, basi supra lineam inter bases 
antennarum ducendam sed vix in linea intermedia oculorum 
posita; gula sat brevi. Oculi sat convexi, orbita interiore 
paralleli, feminae in genas modice extensi. Rostrum arti- 
culo primo caput parum superante. Antennae articulo se- 
cundo apicem versus sensim leviter incrassato. Pronotum 
trapeziforme, margine basali lateribusque rectis, disco api- 
cem versus levissime declivi. Scutellum basi obtectum. He- 
mielytra explicata, feminae lateribus parum rotundata, cu- 
neo latitudini basali vix aeque longo. Alae areola hamo a 
vena sustensa emisso, a basi venae decurrentis sat remoto. 
Xyphus prosterni convexus. Coxae anticae apicem meso- 
sterni subattingentes. Femora postica feminae levissime in- 
crassata. 


Chrysochnoodes vestitus Reut. 


Diagn.: Sat obscure sordide virescenti-olivaceus, sat 
nitidus, pilis squamiformibus aureis dense vestitus, superne 
nigro-pubescens; membrana fumata, venis pallidis, linea an- 
gusta inter areolam minorem et apicem cunei 'hyalina mar- 


198 
gini cunei adjecente, areola minore hyalina disco fumata- 
tibiis sat longe nigro-spinulosis, extremo apice nigricantibus, 
tarsis articulo primo apiceque ultimi nigricantibus. Long. 
2 VS Da 

Hab. in Algeria (Azazga!), D. Saunders. 

Deser.: Caput basi pronoti circiter ?/; angustius, ver- 
tice oculo circeiter duplo latiore (2). Oculi badii, ultra an- 
gulos anticos pronoti leviter prominuli. Rostrum apice nigro. 
Antennae articulo secundo margine basali pronoti paullo 
breviore. Pronotum basi longitudine solum circiter 3/, la- 
tiore, apice longitudini vix aeque lato. Hemielytra feminae 
abdomem paullo superantia. Alae venis fuscis. Tarsi postici 
tibiis circiter triplo breviores. Terebra feminae longissima. 


4. Psallopsis Reut. 


Corpus” ovale, pallidum, capite verticale, basi pronoti 
saltem '!/, angustiore, infra apicem oculorum modice pro- 
ducto, transversali, a latere viso altitudine basali multo bre- 
viore, fronte clypeoque perpencularibus, vertice postice te- 
nuiter marginato, margine acutiusculo, clypeo ab antico viso 
sat lato, parum compresso, a latere viso aeque lato, angu- 
sto, latissime arcuato, leviter prominenle, basi a fronte haud 
discereto, ipsa basi in linea intermedia oculorum posita, an- 
gulo faciali subrecto, genis humilibus, gula vix distinguenda; 
oculis minute granulatis, in genas iongius extensis; rostro 
coxas posticas paullo superante; antennis paullo supra api- 
cem oculorum interne insertis, articulo primo apicem ely- 
pei haud superante, secundo latitudine capitis longiore; pro- 
noto brevi, fortiter transverso, trapeziformi, margine api- 
cali subrecto, marginibus lateralibus basalique rectis; scu- 
tello basi detecto; alis hamo areolae a vena sustensa emisso; 
prosterno utrinque lateribus impresso, Xypho convexo; COXis 
anticis medium mesosterni longe superantibus; femoribus 
posticis longis et valde dilatatis, saltatoriis, dimidio apicali 
marginis anterioris setis quinque longis exsertis instructo; 


212) 


tibiis spinulis albidis e punctis nigro-fuscis nascentibus; tar- 
sis posticis longiusculis, articulo ultimo secundo aeque longo; 
unguiculis leviter curvatis, aroliis distinctis cum iis totis 
connexis eorumque medium vix excedentibus. 

Habitat species unica hactenus cognita in parte afri- 
cana territorii mediterranei. 

Descr.: Primo intuitu speciebus quibusdam generis Psal- 
lus Fieb., Reut. similis, capite autem a latere viso multo 
previore, verticali, vertice tenuiter marginato, fronte clypeo- 
que verticalibus, hoc ab antico viso latiore, a latere viso 
parum prominente, femoribus posticis margine anteriore se- 
tis pluribus rigidis instructis divergens; a gen. Moissonia 
Reut., cui forsitan affinis, vertice distinete marginato, cly- 
peo basi altius posito, antennis longioribus, rostro coxas 
posticas paullo superante, coxis anticis longioribus, tibiis 
albo-spinosis, unguiculis longioribus sensim leviter curvatis, 
aroliis cum unguiculis totis connexis. 


Psallopsis femoralis Reut. 


Diagn.: Inferne dilute virescens, superne albido-virens, 
capite saepe mnonnihil in ochraceum vergente, albido-pube- 
scens, hemielytris albidis, ubique punctis griseo-fuscis sat 
dense conspersis, membrana alba, griseo-fusco-irrorata, ve- 
nis albidis, areolis punctis griseo-fuscis notatis; antennis 
articulo primo apice excepto femoribusque obscure fuscis, 
tibiis tarsisque albidis, illis spinulis albidis e punclis sat 
minutis fuscis nascentibus. Long. 2 fere 3 mm. 

Hab. in Algeria (Biskra! d. 20 maj), D. Prof. J. Sahl- 
berg. 

Deser.: Caput (2) basi pronoti circiter !/; brevius, a 
'supero visum pronoto aeque longum, ab antico visum lati- 
tudini frontis oculique unici longitudine subaequale, a latere 
visum altitudine basali circiter !/; brevius; vertice oculo fere 
duplo et ?/; latiore. Oculi fusci. Antennae articulo primo 
excepto virescenti-albidae, articulo secundo margine basali 
pronoti vix breviore, tertio secundo circiter !/,, quarto ter- 


200 


tio paullo minus qvam duplo breviore. Pronotum basi lon- 
gitudine circiter duplo et dimidio latiore, apice longitudine 
saltem dimidio latiore, disco versus apicem omnium levis- 
sime declivi. Femora postica (2) margine antico apicem 
versus setis quinque fuscis. Tarsi albidi, postici tibia vix 
”/s breviores. Unguiculi fusci, aroliis hyalinis. 


5. Psallus Saundersi Reut. 


Diagn.: Superne albus, albo-pubescens, pilis nigris de- 
stitutus; antennis articulo primo interne ante apicem ato- 
mis duobus nigricantibus; hemielytris atomis omnium subti- 
lissimis nigricantibus aequaliter conspersis, limbo laterali co- 
rii innotato; femoribus aequaliter dense nigricanti-punctula- 
tis, tibiis spinulis tenuibus albidis e punctis minutis nigri- 
cantibus nascentibus. Long. 5 22/; mm. 

Hab. in Thymelaea macrophylla: Algeria (Biskra! d. 
21 aprilis 1894), commun. D. E. Saunders. 

Descr.: Ps. pumilo Jak. affinis, pronoto scutelloque 
punctis destitutis, hemielytris aequaliter (etiam basi cunei) 
fusco-punctatis, punctis multo minoribus, colore articuli primi 
antennarum, spinulis tibiarum brevioribus albis divergens; a ' 
Ps. absinthiu Scott statura minore, pronoto scutellogue 
innotatis, atomis hemielytrorum minutissimis, spinulis tibi- 
arum albis, brevioribus et tenuioribus distinctus. Caput (3) 
basi pronoti circiter ?/; angustius, ab antico visum trans- 
versum, vertice oculo circiter 3/, latiore, clypeo prominulo, 
basi a fronte parum disereto. Oculi maris magni, fortiter 
granulati. Rostrum apicem coxarum posticarum attingens, 
apice nigro. Antennae articulo secundo maris sublineari, 
nonnihil crassiusculo, margine basall pronoti circiter !/, bre- 
viore. Pronotum breve, fortiter transversum, basi longi- 
tudine paullo magis qvam duplo latiore, apice longitudine 
distincete latiore. Hemielytra membrana opalino-alba, viva- 
citer iridescente, venis albidis. 


201 


6. Psallus criocoroides Reut. var. Sahl- 
bergi Reut. 


Nigro-picea, superne pilis albis squamiformibus tecta; 
antennis saepe articulo secundo toto flavo-ferrugineo, basi 
pronoti paullo breviore; hemielytris piceis vel rufescenti- 
piceis, arcu basali cunei paullo pallidiore, membrana areola 
majore, apice excepto, pallida; femoribus inferne nigro-fusco- 
punctatis, saepe basin versus late rufo-piceis; tarsis articulo 
ultimo solum apice fuscescente; vertice maris oculo ?/;—!/3 
latiore. Long. 23/,—-3 mm. An species propria? 

Rev: nt Tunisia DI Prof J Saniperg. 


7. Atractotomus validus Reut. 


Diagn.: Sat obscure coccineus, capite pronotoque rufo- 
testaceis, nonnihil fuscescentibus, ubique pilis brevibus au- 
reis dense vestitus, superne subtiliter nigro-pubescens; anten- 
nis (L) articulis duobus primis (5) obscure coccineis, apice 
nigro-fuscis, tertio dimidio basali pallide flavente, dimidio 
apicali infuscato, secundo primo paullo crassiore, levissime 
fusiformi, crassitie maxima circiter quintuplo longiore; femo- 
ribus rubris, basin versus cum coxis albidis, tibiis tarsisque 
albido-flaventibus, his articulo ultimo fusco-nigro; hemiely- 
tris totis concoloribus, coccineis, cuneo lunula basali desti- 
tuto, membrana fumata, macula ad apicem cunei posita 
hyalina, venis rufescenti-testaceis, areola minore nigricante. 
Long. 2 4?/; mm. 


Hab. in Algeria (Bona! d. 3 maji 1896!), comm. D. E. 
Saunders. 

Descer. Ab A rufo Fieb. articulo secundo antennarum 
multo magis elougato, membranae macula hyalina ad api- 
cem cunei, tibiis totis albido-flaventibus etc. mox distin- 
guendus, ab A. Pici Reut. statura majore, pronoto paullo mi- 
nus transverso coloreque tibiarum posticarum divergens. Ca- 
put basi pronoti circiter 3/, angustius, vertice oculo vix ma- 


202 


gis qvam ?3/, latiore. Oculi nigri, parum granulati. Rostrum 
albidum. Antennae (£) articulo secundo primo fere quin- 
tuplo longiore, margine basali pronoti paullulum breviore, 
tertio secundo circiter duplo breviore. Pronotum basi lon- 
gitudine distinete minus qvam duplo latiore, callis fuscis. 
Hemielytra (2) abdomen modice superantia. Mesosternum 
nigro-fuscum, tibiae nigrospinulosae, margine apicali nigro. 


8. Atractotomus Pici Reut. 


Diagn.: Obscure ruber vel rubro-testaceus (5) vel laete 
coccineus (£), interdum capite callisque pronoti fuscis (5) 
vel capile apice nigricante (£), pilis squamiformis faciliter 
divellendis pallide orichalceis vestitus; antennis articulis duo- 
bus saltem primis nigris vel nigro-fuscis, articulo secundo 
primo paullo crassiore, maris subeylindico, feminae levis- 
sime fusiformi et crassitie maxima fere sextuplo longiore; 
femoribus rubris innotatis, tibiis tarsisque pallide flaventibus, 
illis punctis destitutis, posticis basin versus late rubris, tarsis 
articulo ultimo nigro-fusco; -hemielytris totis concoloribus, 
obscure rubris (5) vel coccineis (2), cuneo lunula basali 
destituto; membrana nigricante, areolis concoloribus, venis 
rufo-testaceis, macula anguli basalis exterioris hyalina; ver- 
tice oculo circiter !/, (5) vel fere magis qvam duplo (£) 
anor IKONER DN ST 

Syn.: Psallus Pici BReut., Öfv. Finska Vet. Soc. Förh. 
NET paslet25 

Hab. in Algeria (Kroubsh, D. Pic. 

Descer.: Ab AA. rufo Fieb., cui colore corporis et pe- 
dum similis, articulo secundo (2) multo magis elongato mem- 
branaque ad apicem cunei macula hyalina signata diver- 
gens. Corpus maris valde oblongum, feminae oblongo-ovale. 
Caput basi pronoti circiter ?/; (3)-—-3/, (2) angustius, gula 
brevi, vertice saepe linea transversali pallide flavente. Oculi 
nigri, sublaeves. Rostrum testaceum, articulo primo rubro. 
Pronotum (3) bhasi longitudine vix duplo latiore, apice lon- 
gitudine distincte (5) vel vix (2) angustiore. Hemielytra 


abdomen longe (5) vel breviter (2) superantia. Pectus ru- 
brum vel fusco-rubrum, orificiis pallidioribus. Tibiae ante- 
riores extrema basi, posticae basi late rubrae. Tarsi apice 
fusci. 


9. Orthotylus albovittatus Reut. 


Diagn.: Dilute virescens, nitidus, superne nigro-pilosus- 
capite, pronoto basique scutelli vitta angusta vel linea me, 
dia longitudinali albida signatis; membrana dilute fumata, 
venis arcolisque virescentibus; vertice (5) subochraceo, im- 
marginato, oculo parum minus qvam duplo latiore; rostro 
apicem coxarum posticarum attingente; antennis articulo se- 
cundo latitudine postica pronoti distincte longiore; tibiis te- 
nuissime pallido-spinulosis; tarsis posticis articulo tertio se- 
cundo aeque longo. Long. 5 3>/, mm. 

Hab. in Algeria (Oran!), D. Mathieu, commun. D. 
Montandon. 

Descr.: Species capite, pronoto scutelloque linea longi- 
tudinali albida signatis ab omnibus affinibus mox distin- 
guenda. Corpus maris valde oblongum. Caput (3) basi pro- 
noti circiter 3/; angustius, ab antico visum leviter transver- 
sum, clypeo fortiter prominente, genis sat angustis, gula 
subhorizontali (?). Rostrum apice nigro. Pronotum basi lon- 
gitudine fere paullo magis qvam duplo latiore, apice longi- 
tudine distinete latiore. Hemielytra (3) abdomen dimidio 
longitudinis superantia. Segmentum genitale maris medio- 
ere. Tibiae posticae tarsis fere quadruplo longiores. 


10. Dimorphocoris lateralis Reut. 


Diagn.: Oblongus (5) vel late obovatus (2), superne 
pilis squamiformibus aeneis facile divellendis vestitus, capite 
pronotoque parcius nigro-setosis; fuscescenti-ferrugineus (2) 
vel ferrugineo-fuscus (5), marginibus lateralibus pronoti lim- 
boque lato laterali hemielytrorum pallide ochraceis vel testa- 
ceis, maris connexivo seriebusque abdominis duabus dorsa- 
libus macularum testaceis; verticis vittulis obliquis (2) vel 


204 


maculis, duabus magnis (3) fuscis; pronoto maris infuscato, 
marginibus lateralibus lineaque media longitudinali pallidis, 


feminae pallidiore, utrinque vitta fusca postice abbreviata 


notato; hemielytris utriusque sexus valde abbreviatis, solum 
segmentum primum (3) vel duo basalia (2) tegentibus, apice 
versus suturam levitier oblique truncatis, margine apicali ante 
angulum exteriorem late rotundatum non nisi omnium obso- 
letissime sinuato; dorso abdominis depresso; antennis Jon- 
gius pubescentibus, articulo primo basique secundi setis ri- 
gidis nigris ornatis, primo latitudine verticis interoculari fere 
longiore (3) vel paullulum breviore (2), secundo lineari lati- 
tudine capitis cum oculis fere dimidio (3) vel paullulum (£) 
longiore, ultimis fuscis, tertio basin versus sordide testaceo; 
femoribus apice nigro-setosis, maris infuscatis, tibiis nigro- 
spinulosis, punctis nigris destitutis. Long. I 22/.—31!/,, 2 
2-3/, mm. 

Hab. locis aridis in insula Creta (Canea! m. martis). 
D. Prof. J. Sahlberg. 

Descr. Femina D. punctigero Horv. affinis, statura 
paullo minore, colore obscuriore in ferrugineum vergente, 
hemielytris margine apicali ad angulum externum non nisi 
omnium obsoletissime sinuato, angulo interiore distincte ob- 
iuso, dorso abdominis depresso, antennarum articulo secundo 
breviore, tibiis punctis ad bases spinularum destitutis diver- 
gens. AÅ D. tristi Fieb. hemielvtris limbo laterali late pallido, 
margine apicali versus suturam oblique (nec recte) trunca- 
tis femoribusque posticis multo levius inerassatis mox distin- 
guendus. Caput magnum et craszum, cum oculis basi pronoti 
formae brachypterae aeque latum (3) vel hac fere paullu- 
lum latius (2), a supero visum pronoto paullo longius, apice 
obtusangulariter productum, latitudini verticis oculique unici 
aeque longum, ab antico Iiatitudine basali cum oculis di- 
stincte longius, infra oculos longe tumido-productum, a la- 
iere visum altitudine brevius, vertice horizontali, oculo fere 
duplo et dimidio (3) vel fere magis qvam triplo (2) latiore, 
fronte sensim declivi, basi utrinque lineola obliqua nitida 
fusca signata, cum clypeo in arcum obtusum prominentem 


205 


subconfluente, clypeo a fronte levissime (3) vel vix (2) dis- 
ereto, subperpendiculari vel (2) usque a basi retrorsum ver- 
gente, gula leviter obliqua, sat longa; grisescenti-ferrugi- 
neum, nigro-setosum, margine postico verticis punctis sex 
notato, vertice maris adhuc maculis vel vittis duabus mag- 
nis fuscis. Oculi nigro-fusci, sublaeves, basi retrorsum supra 
angulos anticos pronoti distincte vergentes, a latere visi cir- 
citer tertiam basalem partem laterum capitis occiupantes. 
Rostrum pallide flavo-testaceum, apice nigro. Antennae paullo 
supra medium inter oculos et apicem clypei insertae, flavo- 
testaceae, nigro-pubescentes et -pilosae, articulo primo pro- 
noto aeque longo (£) vel hoc longiore (>), secundo primo 
duplo (>) vel fere duplo (£) longiore, duobus ultimis simul 
sumtis secundo longioribus, tertio secundo circiter !/, bre- 
viore. Pronotum horizontale, utrinque versus latera leviter 
declive, basi longitudine duplo latiore, apice basi parum 
angustiore, lateribus rectis, subparallelis, margine basali me- 
dio late leviter (2) vel levissime (3) sinuato, disco linea 
media subelevata longitudinali; ut superne describitur colora- 
tum. Scutellum brevitler triangulare, totum planum, maris 
fuscum, linea media testacea, feminae ochraceo-testaceum. 
Hemielytra valde abbreviata, tota coriacea, maris fere tota 
abdominis latitudine, angulo apicali exteriore late rotundata; 
feminae margine laterali late arcuata, paullo pone medium 
abdomine angustiora, commissura scutello parum longiore; 
maris fusco-ferruginea, feminae ferrugineo-testacea, utrius- 
que sexus externe late pallido-limbata, limbo hoc feminae 
interne apice macula fuscescente vel vitta fuscescente ter- 
minata. Abdomen maris lateribus subparallelum, fuscum, 
connexivo seriebusque duabus dorsalibus macularum pallide 
testaceis; feminae late obovatum, testaceum, transversim se- 
riatim ferrugineo-vel fuscescenti-adspersum, lateribus ma- 
gis infuscatum. Pedes testacei, tenuissime pubescentes, femo- 
ribus maris infuscatis, feminae concoloribus, omnibus apice 
margine anteriore setis quatuor rigidis nigris biseriatim posi- 
tis ornatis, posticis maris longis, feminae brevioribus leviter 
incrassatis; tarsis nigris. 


206 


11. Smicromerus Reut. 


Diagn.: Corpus oblongum, parallelum (>) vel ovatum 
(2 brachyptera), opacum, ubique cum pedibus dense albo- 
squamosum, superne brevius nigro-pilosum; capite marginibus 
verticis ocularibus concoloribus, fortiter nutante, basi pro- 
noti paullulum angustiore (3) vel huic aeque lato (£ brach.), 
ab antico viso quinquangulari, infra oculos longe producto, 
latitudini posticae cum oculis aeque longo (3) vel hac paullo 
fere longiore (9), a latere viso altitudine basali multo bre- 
viore, verlice immarginato, margine recto, a basi declivi et 
cum fronte sensim conflueute, utringue ad oculum puncto 
nitidulo obsolete ferrugineo instructo, fronte cum clypeo in 
arcum latum confluente, hoc fere perpendiculari, depresso, 
basi mox infra medium capitis posito, genis altissimis, gula 
obliqua peristomio circiter duplo breviore; oculis in vertice 
fere transversaliter positis, angulis pronoti haud incumben- 
tibus, margine postice levissime retrorsum vergente; rostro 
robusto, medium ventris attingente (>) vel sub-attingente (2); 
antennis pubescentibus, pilis exsertis destitutis, longe infra 
apicem oculorum insertis, articulo primo parvo, diametro 
transversali oculi parum longiore, spatio inter basin anten- 
nae et apicem clypei multo breviore, setis rigidis destituto; 
secundo latitudine capitis cum oculis paullo vel parum lon- 
giore, apicem versus sensim leviter incrassato, maris cras- 
siusculo, articulis ultimis breviusculis, simul sumtis secundo 
brevioribus, quarto tertio paullo breviore; pronoto capiti a 
supero viso fere aeque longo vel (2) fere paullo breviore, 
versus apicem leviter angustato, margine basali recte trun- 
calo, disco horizontali; scutelli basi obtecta; hemielytris ma- 
ris explicatis, cuneo oblongo-triangulari, feminae (an sem- 
per?) abbreviatis, apice versus suturam fortiter oblique trun- 
cato-rotundatis, membrana omnium angustissima, lineari, 
elavo discreto, sed fractura cunei nulla; femoribus posticis 
utriusque sexus incrassatis, tibiis etiam anlicis cylindricis, tar- 
sis posticis arliculo primo secundo vix breviore, tertio se- 
cundo paullulum longiore. 


207 


Habitat species unica hactenus cognita in parte meri- 
dionali territorii mediterranei. 

Deser.: A genere Orthocephalus Fieb., Reut., cui sat 
affinis, corpore opaco, rostro multo longiore, antennis lon- 
gius infra apicem oculocrum insertis, articulo primo minuto, 
etiam ultimis breviusculis, pronoto margine basali recto, scu- 
telli basi obtecta etc. divergens; a genere Schoenocoris Reut. 
differt capite marginibus orbitalibus concoloribus, cum ocu- 
lis basi pronoti haud latiore, ab antico viso latitudini posti- 
cae saltem aeque longo, vertice a basi sensim declivi, cly- 
peo fere perpendiculari, oculis in margine verticis subtrans- 
versaliter positis et angulis pronoti haud incumbentibus, ro- 
stro longiore, antennis aliter constructis, hemielytris femi- 
nae brachypterae clavo discereto instructis, structura tarso- 
rum, elc.;:a genere Anapus Stål capitis marginibus orbita- 
libus concoloribus, vertice declivi, antennarum articulo primo 
minuto, haud inérassato, setis rigidis destituto, diametro 
transversali oculi parum longiore, secundo versus apicem 
sensim distincte incrassato, quarto tertio breviore, pronoto 
basi truncato, hemielytris formae brachypterae apice versus 
suturam tfortiter oblique truncato-rotundatis, membrana li- 
neari clavoque discreto instructis, tibiis anticis cylindricis, 
rectis, etc. distinctus. Caput vertice lato, basi clypei paullo 
supra lineam fictam inter scrobes antennarum ducendam 
longius infra apicem oculorum posita, angulo faciali recto; 
caput feminae qvam maris latius el crassius. Rostrum com- 
pressum, articulo primo fortiter dilatato, apicem xyphi pro- 
sterni subattingente. Oculi exserti, breves, laeves, orbita 
interiore recta versus apicem divergentes. Antennac fere 
in tertia basali parte spatii inter apicem oculi et apicem 
clypei insertae. Pronotum transversum, trapeziforme, mar- 
ginibus omnibus rectis. Xyphus prosterni triangularis, mar- 
ginatus. Mesosternum breve. Coxae anticae apicem meso- 
sterni subattingentes, posticae ab epipleuris hemielytrorum 
longe remotae. Pedes albo-squamosae, subiiliter nigro-pube- 
scentes, femoribus posticis incrassatis, margine antico ante 
apicem setis 2—3 rigidis nigris instructis; tibiis nigro-spinu- 


208 


losis; tarsis posticis articulo primo ihargine superiore brevi 
margine inferiore margini superiori secundi fere aeque longo, 
hoc margine inferiore FÄR ungviculis breviusculis, sat 
fortiter curvatis. 


Smicromerus saltans Reut. 


Diagn.: Totus niger, opacus, cum pedibus squamis al- 
bis faciliter divellendis tectus, superne pilis retrorsum ver- 
gentibus vel in capite et pronoto ad partem suberectis nigris 
pilosus, antennis articulo s&cundo basin versus obscure fer- 
rugineo (5) vel sordide ferrugineo, apice et interdum etiam 
basi magis minusve late nigricante; tibiis basique tarsorum 
ferrugineis, illis nigro-spinulosis. Long. I 23, 2 22/.— 
25/5 Mmm. 

Hab. in desertis arenosis Algeriae (Clairfontaine! d. 25 
aprilis), D. Prof. J. Sahlberg. 

Descr.: Caput basi pronoti paullulum angustius (5) 
vel- huic aeque latum, vertice oculo circiter duplo et !/z 
(S) vel paullo minus qvam triplo latiore (2). Antennae 
articulo secundo crassiusculo (3) vel gracili (2), margini ba- 
sali pronoti aeque longo (5, 2 brach.), tertio secundo cir- 
citer 3/; breviore, qvarto tertio paullo breviore. Pronotum 
basi longitudine duplo (2 brach.) vel distinete minus gvam 
duplo (35) latiore, apice longitudine circiter dimidio (2) vel 
1/3 (5) latiore. Hemielytra abdomen breviter superantia (5), 
membrana tota nigricante, vel (£ brach.) basin segmenti 
sexti dorsalis subattingentia, commissura apice divaricata. 
Femora postica latitudine maxima paulle magis qvam triplo 
(2) vel vix qvadruplo (S) longiora. 


12. Plagiotylus Sahlbergi Reut. 


Diagn.: Virescens, superne pilis albis facile divellendis 
subintricato-pubescens, capite pronotoque nigro-pilosis, hemi- 
elytris abdomineque pilis nigris adpressis; hemielytris maris 
longis, membrana sat dilute pisescenti-fumata, maculis ni- 


209 


gricantibus parcius adspersa, venis sordide pallide griseo- 
virentibus, nigricanti-maculatis; feminae abbreviatis, apicem 
segmenti qvarti abdominalis vix superantibus, apice mar- 
gine externo et interno aeqvaliter obliquatis, angulum me- 
dium apicalem subrectum formantibus, illo levissime rotun- 
dato, hoc recto; vertice maris oculo magno parum vel ad 
summum !/s, feminae oculo circiter 3/, latiore; antennis ar- 
ticulo primo latitudine verticis interoculari distincte paullo 
lön aroretW (EG) vel VI, SA (SYIPrevioretti Kongs vo L==6, 
2 3/;—4 mm. 

Hab. in Algeria (Clairfontaine! d. 225 aprilis), D. Prof. 
J. Sahlberg. 

Descr.: Pl. maculato Scott similis, differt oculis ma- 
joribus, vertice inter oculos angustiore, structura hemielytro- 
rum formae brachypterae. Corpus oblongum (3) vel oblongo- 
obovatum (2 brachypt.). Caput basi pronoti circiter ?2/; (5) 
vel paullulum (£ brachypt.) angustius, a latere visum alti- 
tudine basali multo brevius, vertice fortiier marginato, cly- 
peo basi a fronte impressione profunda discereto, fronte prae- 
cipue feminae apice fortiter convexo-declivi; genis altitudine 
oculi distinete humilioribus (5) vel hac paullo altioribus. 
Oculi fusci, breves. Rostrum apicem mesosterni attingens 
(ST) vel apiceem coxarum intermediarum subattingens (2), 
articulo ultimo apice nigro. Antennae ad ipsum apicem 
oculi (5) vel mox infra hunc (£) interne insertae, nigro- 
pubescentes, articulo primo setis rigidis nigris, etiam articulis 
reliquis pilis longis remotis nigris instructis, secundo mar- 
gini basali pronoti aeque longo (5) vel latitudine capitis 
cum oculis parum longiore (29), ultimis simul sumtis (5) 
secundo parum longioribus, quarto tertio duplo breviore. 
Pronotum basi longitudine duplo (35) vel paullo minus qvam 
duplo (£ brachypt.) latiore, apice longitudine paullo angu- 
stiore (5) vel circiter ?/; latiore (2 brachypt.). Hemielytra 
maris abdomen dimidio longitudinis superantia, feminae bra- 
chypterae commissura scutello fere duplo longiore. Pedes 
colore corporis, nigro-pubescentes, femoribus maris elonga- 


14 


210 


tis, feminae sat incrassatis vix fuscescenti adspersis; tibiis 
longe nigro-spinulosis, tarsis articulo ultimo extremo apice 
nigro. 


13. Lygus divergens Reut. 


Diagn.: Oblongus, flavo-testaceus, flavicanti-pubescens; 
capite (2) distincte transverso, vertice oculo aequelato, utrin- 
que tenuiter obtuse marginato, carina medio usque ad ip- 
sum marginem posticum angulariter emarginata; oculis ma- 
gnis, fortiter convexis, rostro apicem coxarum posticarum 
attingente; antennis articulo secundo apice nigro, ultimis 
fuscis, tertio basi late testaceo, secundo latitudine basali 
capitis circiter ?/; longiore et margini basali pronoti aeque 
longo, duobus ultimis simul secundo paullo longioribus, ter- 
tio secundo paullo magis qvam 1/3; breviore; pronoto dense 
subtiliter punctato; scutello transversim subtiliter striguloso; 
hemielytris dense subtilissime sat obsolete punctatis, mar- 
gine exteriore corii concolore, cuneo angulo interiore fusco, 
apice castaneo, membrana nigricante, venis pallide testa- 
ceis, brachiali apicem versus albido-cincta, areola majore 
pallida, hac apicem versus minoreque fota nigricantibus, 
limbo exteriore mox supra medium macula subqvadrata al- 
bido-hyalina ; tibiis tenuiter testaceo-spinulosis. Long. 2 4 mm. 

Hab. in Syria (Jerico! d. 28 februarii), D. Prof. J. 
Sahlberg. 


Deser.: L. cervino H. Sch. statura, magnitudine co- 
loreque simillimus, structura carinae verticis, antennis lon- 
gis aliter constructis, pronoto adhuc subtilius et densius 
punctato, corio obsoletius punctato margine laterali ccnco- 
lore, femoribus apice concoloribus, tibiis longius et fortius 
spinulosis divergens. Caput (9) basi pronoti circiter ?/; an- 
gustius, vreticale, a latere visum altitudine saltem duplo 
brevius, ab antico visum latitudini verticis oculique aeque 
longum, clypeo leviter prominente, basi a fronte leviter 
disereto, gula brevissima. Oculi nigri, magni, granulati, 
orbita interiore profunde sinuati. Antennae in sinu oculo- 


211 


rum insertae, articulo primo apicem capitis parum super- 
ante, tertio latitudini capitis cum oculis aeque longo, qvarto 
tertio circiter !/; breviore, hoc fere ?/; basalibus pallido. 
Pronotum basi longitudine duplo latiore, apice longitudini 
aeque lato, disco sat convexo, callis fuscescenti-testaceis. 
Scutellum vittis duabus basalibus vittaque utringue pone 
medium obscurius testaceis. Clavus ipso apice obscuriore. 
Corpus inferne pallide testaceum, mesosterno fusco-maculato, 
ventre utrinque vitta laterali basique medio fuscescentibus. 
Tarsi articulo ultimo apice leviter fuscescente. 


14. Calocoris nigronaustus Reut. 


Diagn.: Pallide flavens, inferne tenuiter flavo-pube- 
scens, superne pallide flavo-pubescens, praecipue hemielytris 
pilis brevibus adpressis nigris; pronoto apice excepto, basi 
scutelli hemielytrisque aurantiacis, apice clavi limboque la- 
terali corii et cunei pallide flavescentibus, membrana cum 
areolis dilute fumata, venis aurantiacis; vertice utringue ad 
oculum stria verticali, elypeo, antennis articulo primo basi- 
que secundi nigris, illo extrema basi pallide flavente; capite 
(5) ab antico viso fere transversali, a latere viso forti- 
ter declivi, altitudine basali paullo breviore, vertice oculo 
aeque lato; oculis laeviusculis; antennis articulo secundo 
margini basali pronoti aeque longo, ultimis simul sumtis se- 
cundo parum vel paullulum longioribus, quarto tertio circiter 
1/5 vel parum magis qvam !/, breviore; pronoto latitudine 
basali circiter !/; breviore; femoribus posticis superne api- 
cem versus fusco-nigro-conspurcatis, inferne serie punctorum 
fuscorum notatis, tibiis nigro-spinulosis. Long. 5 6 mm. 

Hab. in Algeria (Constantine!), D. J. Sahlberg. 

Descer.: A C. tegulari Put., cui structura capitis et 
rortri proximus videtur, vertice maris oculo aeque lato, 
nigro-signato, clypeo nigro, genis minus humilibus, oculis 
laeviusculis, antennis basi nigris, articulo qvarto longiore, 
pronoto longiore, tegula nigra hemielytrorum basali nulla, 
a C. rubrinervi H. S., cui etiam capite breviusculo et forti- 


212 


ter declivi affinis, corpore multo minore, vertice maris oculo 
aeque lato, fronte maris apice haud prominulo, oculis maris 
minoribus et minus granulatis, rostro adhuc breviore, pro- 
noto longiore, segmento maris genitali ad sinum sinistrum 
mutico, a C. norvegico G mel. capite ab antico et a latere 
viso distinete breviore, multo fortius declivi, rostro breviore, 
antennis et hemielytris brevioribus, nec non segmento maris 
genitali ad sinum simistrum mutico, a C. angulari Fieb. 
capite a latere viso altitudine basali distinete breviore, 
fronte multo fortius declivi, minus convexa, vertice angu- 
stiore, oculis paullo majoribus, orbita interiore versus api- 
cem minus divergentibus, rostro breviore, antennis articulo 
primo graciliore, pronoto angustiore, tarsis aliter constructis, 
tibiis longius spinulosis, tarsis segmentoque maris genitali 
aliter constructis nec non signaturis divergens. Caput basi 
pronoti fere duplo angustius, maris ab antico visum latitu- 
dine cum oculis fere paullo brevius, fronte fortiter declivi, 
clypeo prominente, basi a fronte bene discreto, ipsa basi 
distinete supra lineam fictam inter scrobes antennarum 
ducendam posita; genis (5) mediocribus, gula obliqua fere 
dimidium capitis occupante, angulo faciali subrecto. Oculi 
fusei. Rostrum apice nigro, articulo primo medium xyphi 
prosterni attingente. Antennae fere ad quartam apicalem 
partem oculi interne insertae, articulo primo cylindrico, ca- 
pite ab antico viso paullo breviore, nigro, nigro-pubescente, 
articulis reliqvis ferrugineis, omnium brevissime et tenuissime 
pallido-pubescentibus, articulo secundo interdum apice levi- 
ter fuscescente, tertio secundo circiter 2/;—'!/3 breviore. Pro- 
notum strietura apicali ipsae basi articuli secundi antenna- 
rum aeque lata, mox pone stricturam margine basali duplo 
angustius, lateribus subsinuatis, disco versus apicem fortiter 
declivi, laevi, aurantiaco, apice, saepe etiam medio pallide- 
scente, utrinqgue ad angulum posticum nebula parva nigri- 
cante. Scutellum parte apicali pallida transversim obsolete 
strigosa. Hemielytra (35) abdomen modice superantia, ut 
superne describitur colorata, ipsa basi marginis scutellaris 
clavi nigra. Pedes colore corporis, tenuiter nigro-pubescen- 


213 


tes, spinulis tibiarum crassitie media tibiae paullulum bre- 
vioribus, tarsis pallidis, unguiculis fuscis. Segmentum maris 
genitale ad marginem sinus sinistri aperturae muticum. 


15. Trigonotylus ruficornis Fall. var. 
viridicornis m.: 


Typo ceteris simillima, sed antennis pallidissime virescenti- 
bus, nec non tibiis totis tarsisque pallidissime virescentibus, 
tarsis articulo ultimo fusco. A Tr. pallidicornmi Reut. ar- 
ticulo tertio antennarum secundo fere !/, breviore distin- 
guenda. 

Hab. in Algeria (Biskra d. 16 aprilis 1894!), comm. 
D. Saunders. 


Thysanoptera tria mediterranea 


descripsit 


O. M. Reuter. 


Fam. Tubulifera Hal. 
Compsothrips nov. gen. 


Caput latitudine multo longius, postice distincte tumi- 
dum, apicem versus attenuatum, lateribus muticum. Anten- 
nae capite paullulum longiores, articulo tertio longo. Ro- 
strum breve, apice obtuso. Pronotum basin versus dilata- 
tum, basi capite latiore. Mesonotum brevissimum, angulis 
basalibus dentato-prominulis. Alae formae hactenus cogni- 
tae nullae. Abdomen oblongo-ovale, dorso utrinque longi- 
trorsum impresso, lateribus solum apicem versus pilis te- 
nuissimis exsertis; tubo anali segmentis duobus praeceden- 
tibus aeque longo. Femora antice incrassata, intermedia 
reliquis breviora. Tarsi antici maris articulo primo intrinse- 
cus valide dentato-producto. 


Compsothrips albosignata Reut. 


Nigra, nitida, margine apicali metanoti fasciaque ba- 
sali segmenti primi dorsalis abdominis ad angulos retror- 
sum dilatata nec non macula laterali triangulari segmenti 
quinti dorsalis abdominis albis; antennis articulo tertio, ipso 
apice excepto, quarto ultra medium basique quinti albido- 


215 


flaventibus; tarsis basi obscure ferrugineis; capite latitudine 
postoculari circiter duplo et dimidio vel fere 22/3; longiore, 
apice qvam basi circiter !/, angustiore, spatio interoculari 
oculo nonnihil latiore, parte anteriore plana, posteriore su- 
perne et inferne sat convexa, lateribus setulis tribus; anten- 
nis articulis primo et secundo aeque longis, tertio tribus 
sequentibus simul sumtis parum breviore, quarto obconico 
tertio circiter duplo breviore, quinto breviter obeonico quarto 
!/, breviore, sexto quinto paullo breviore, duobus ultimis 
simul sumtis sexto longitudine aequalibus; pronoto capite 
fere duplo breviore; tubo anali capite saltem duplo breviore. 
Long. I 2 3—3 ?/; mm. 

Syn.: Phloeothrips albosignata Reut., Rev. d'Ent. III, 
p. 290! Costa, Geofauna sarda IV, p. 12. Uzel, Monogr. 
ihySsS pad. al, ad j 

Patria: Gallia meridionalis (Cassis!), comm. D. Dr Pu- 
ton; Sardinia, D. Prof. Costa; Algeria (Tlemcen!), D. Mar- 
mottan; Tunisia (Zaguan!), D. Prof. J. Sahlberg. 


Megalothrips longiceps n. sp. 


Linearis, angustissima, nigra, nitida; antennis articulo 
tertio toto, quarto apice excepto extremaque basi quinti 
nec non tarsis pallide flavo-testaceis, femoribus tibiisque 
totis nigris; capite latitudine triplo longiore, ante oculos le- 
vissime coöarctato, spatio interoculari oculo distincte latiore; 
antennis articulo secundo primo distincte breviore et an- 
gustiore, tertio duobus sequentibus paullo longiore, quarto 
tertio ?/; breviore, obeonico, quinto quarto circiter !/; bre- 
viore, sexto quinto paullulum breviore, duobus ultimis si- 
mul sumtis sexto paullo longioribus; pronoto capite duplo 
breviore; abdomine maris segmento sexto dorsali utrinque 
ante apicem spina longa horizontali retrorsum vergente apice 
acuminata et levissime decurvata armato, segmentis ultimis 
in tubum longum productis, septimo et octavo subquadra- 
tis, segmento septimo dorsali utrinque ante apicem dente 


216 


prominentle armato, octavo mutico; tubo anali capite saltem 
duplo breviore. Long. gy 4 mm. 

Patria: Corfu!, D. Prof. J. Sahlberg, duo specimin 
aptera. 


Cryptothrips flavipes n. sp. 


Elongata, nigra, nitida; antennis fuscis, articulis duo- 
bus basalibus nigris, tertio toto, 2/3 basalibus gquarti basique 
quinti anguste nec non pedibus totis pallide flavo-testaceis; 
capite latitudine 2/3; longiore, lateribus subparallelo, solum 
extrema basi omnium levissime coarctato, spatio interoculari 
oculo fere duplo latiore; antennis capite paullo longioribus, 
articulo secundo primo aeque longo sed paullo graciliore, 
tertio secundo circiter duplo longiore, apicem versus sen- 
sim sat incrassato, quarto secundo circiter !/; breviore, 
quinto quarto paullo breviore, sexto quinto parum breviore, 
duobus ultimis simul sumtis sexto paullo longioribus; pro- 
noto capite fere duplo breviore, transversim fortius sulcato,; 
abdomine elongato, tubo anali capite paullo magis quam !/, 
breviore. Long. 2 23/, mm. 

Patria: Creta (Canea!), D. Prof. J. Sahlberg, speci- 
mina duo aptera. 

Cr. icaro Uzel var. pallipedi Uzel colore antennarum 
et pedum similis, capite longo, retrorsum haud angustato, 
pronoto capite fere duplo breviore tubogue anali hoc paullo 
magis qvam !/, breviore mox-: distinguenda. 


Die photometrischen Bewegungen 
der Pflanzen. 


Einige Bemerkungen 
von 


Fredr. Elfving. 


(Vorgetragen am 18 Februar 1901). 


Es ist heute allgemein anerkannt, dass fär die vom 
Licht abhängigen Bewegungserscheinungen der Pflanzen die 
Intensität des Lichtes von hoher Bedeutung ist. Die frei 
beweglichen Schwärmsporen und ähnliche Organismen 
schwimmen gegen des Licht, wenn dieses nicht zu stark 
ist, fliehen dagegen das ibermässige Licht, und bei einer 
mittleren Intensität bewegen sie sich regellos hin und her. 
Ebenso können gewöhnliche Planzen bei geringer Helligkeit 
positive, bei äbermässiger Beleuchtung aber negative helio- 
tropische Kräimmungen ausfähren, und dazwischen liegt 
eine indifferente Intensität. Es ist vor anderen Öltmanns >) 
der zu Klarstellung dieses Verhaltens beigetragen hat. Beson- 
ders instructiv ist sein Versuch mit den frei beweglichen 
Volvox-Colonien. 

Er liess sich einen parallelipipedischen Kasten her- 
stellen, an dem zwei gegenäber liegende Wände aus gleich- 
gerichteten, hohlen, mit Tusch-Gelatine gefällten Glaskeilen 
gebildet waren, während die äbrigen kein Licht durchlies- 


2) (I) Ueber die photometrischen Bewegungen der Pflanzen. 
Flora 1892. 
(II) Ueber positiven und negativen Heliotropismus. Flora 1897. 


218 


sen. Wenn das Licht auf diese Seiten fiel, so passirte es 
an der dännsten Stelle fast ungehindert, wurde aber mit 
zunehmender Dicke der. Tusche-Gelatine-Schicht mehr und 
mehr absorbirt, ,,so dass vom hellsten zum dunkelsten Ende 
eine ganz allmähliche Abnahme der Helligkeit statt hat'. 
Wurde in einen solchen Kasten ein Gefäss mit Volvox- 
Wasser gestellt, so sammelten sich die Kugeln in einer be- 
stimmten Zone an, offenbar dort wo die Lichtintensität ihnen 
am meisten zusagend war; sie konnten sich dorthin sowobhl 
von den helleren als von den dunkleren ,Theilen des Ge- 
fässes bewegen. Wurde die Helligkeit gesteigert, verschob 
sieh die Zone nach der dunkleren Seite des Kastens, und 
umgekehrt bei abnehmender Lichtstärke. 

Die iberaus interessanten Ergebnisse seimer Versuche 
formulirt Oltmanns folgendermassen (I, s. 195): . Das rich- 
tende — — ist nicht der Gang der Lichtstrahlen, sondern 
die gebotene Intensität, völlig unabhängig von den ersteren'"'. 
Und später, bei Betrachtung der phototaktiscehen und photo- 
tropiscehen Bewegungen tberhaupt, resumirt er nochmals 
(I, s. 263), dass nicht die Richtung des Lichtes das Mass- 
gebende sei, sondern die Lage des Optimums resp. die Rich- 
tung, in welcher sich die Intensität auf das Optimum hin 
abstuft. 


Um die Auffassung Oltmanns” klarzulegen möge die 
obenstehende Figur 1 dienen; der Einfachheit halber ist nur 
die eine Seite des hier im Querschnitt gezeichneten Kastens 
als durchsichtig angegeben. Das von aussen, senkrecht 


219 


auf die Fläche fallende Licht setzt den Kasten in der von 
den Pfeilen angegebenen Richtung durch, wobei die Inten- 
sität der Strahlen in Folge der Absorption in der Wand 
stetig nach links abnimmt. Die Bewegung der Volvozx- 
Kugeln, wenn sie sich an einer Stelle mit bestimmter Licht- 
intensität ansammeln, findet seitlich etwa von P, nach P 
statt, also annähernd senkrecht zur Richtung der Lichtstrah- 
len, und es wäre somit nicht die Richtung sondern die 
Intensität des Lichtes die fär die Bewegung massgebend 
Wwäre. . 
Diese Betrachtung, die sogar in die Lehrbächer Eingang 
gefunden hat, beruht auf der Auffassung dass der Strahlengang 
und die Vertheilung der Lichtintensität in einem Medium 
von einander unabhängig sind, und lässt sich auf die An- 
nahme zuröckfähren, dass jeder Punkt Lichtstrahlen nur 
von einer Richtung her empfängt, was nicht richtig ist. 


Wenn die durchsichtige Wand hier oben (Fig. 2) äberall 
gleich dick wäre, so wärde der Punkt P eben so viel Licht 
von a als von a,;, von b als von b, bekommen. Die Resultante 
aller dieser Strahlen, nach dem Kräfteparallelogram zusam- 
mengesetzt, wärde senkrecht zur Oberfläche, in die Rich- 
tung des Pfeiles, fallen. Darum kann man der Einfachheit 
halber das Licht als senkrecht zur Oberfläche einfallend be- 
trachten. Die Lichtintensität wäre dieselbe in allen Punk- 
ten des Gefässes, die gleich entfernt von der durchsichti- 
gen Wand sind, wie die punktirten geraden Linien in der 


220 


Figur angeben. In jedem Punkt wäre die Resultante der 
Lichtstrahlen senkrecht zu der Linie gleicher Lichtintensität 
gerichtet sein, und eine phototaktische, resp. phototrope 
Pflanze, die sich nach einer helleren Region bewegt, wärde 
ihre Bewegung in-der Richtung der Resultante ausfähren, 
denn gerade diese Resultante giebt Auskunft äber die Rich- 
tung in welcher die Lichtstärke zunimmt. 


Fig. 3. 


An der keilförmigen Wand (Fig. 1) aber nimmt die 
Lichtintensität an der Innenseite nach links ab. Das Licht 
von a ist stärker als das von a,, von b stärker als von 
by uu s. w. Die Resultante der Lichtstrahlen in P muss 
schief nach rechts gerichtet sein, d. h. der Punkt P be- 
kommt mehr Licht von der linken als von der rechten Seite. 
Dass es so sein muss, ersieht man auch aus folgenden Ueber- 
legung: Wäre die Lichtabsorption in der Wand so stark 
dass äöber P, kein Licht durchträte, so wärde doch bei P, 
nicht absolute Dunkelheit herrschen, sondern seitliches Licht 
von Links einfallen. — In dem betreffenden Gefässe wirde 
die Lichtintensität etwa in der Weise vertheilt sein, wie die 
Curven in dem obenstehenden Schema (Fig. 3) zeigen; ihr 
Verlauf hängt natörlich von der Absorption im Wand- 
und im Gefäss-Medium sowie von der Grösse des Keil- 
winkels ab. 

Senkrecht zu diesen Intensitäts-Curven wärde in je- 
dem Punkt die Resultante der Lichtstrahlen gerichtet sein. 
Wenn eine Volvox-Kugel von einem Punkt sehwacher Licht- 
intensität nach einem anderen besser beleuchteten sehwimmt, 
oder umgekehrt, so bewegt sie sich wieder in der Rich- 
tung der Resultante, die diesmal schief steht. 


221 


Durch ähnliche Betrachtungen kann man sich äber- 
zeugen, dass auch in den anderen von ÖOltmanns geschil- 
derten Fällen, wenn z. B. ein Vaucheria- oder Phycomyces- 
Faden sich nach dem Halbschatten, anscheinend quer zur 
Richtung der einfallenden Strahlen, biegt, der factische 
Strahlengang mit der Abstufung der Intensität zusammanfällt. 

Die Thatsache steht fest, dass es von der Lichtinten- 
sität abhängt ob eine Pflanze das Licht aufsucht oder flieht 
Die Richtung aber, in welcher die Bewegung stattfindet, 
fällt mit derjenigen der Lichtstrahlen oder genauer mit der 
ihrer Resultante zusammen, wie es schon fräher von Sachs 
und Anderen ausgesprochen ist. Es ist eben die Richtung, 
in welcher die Strahlen ihren Körper durchsetzen, welche 
die Pflanze äber die Vertheilung der Lichtintensität in ihrer 
Umgebung unterrichtet. 


Einige Mitteilungen iiber die Gattung 
Wartelia Giard. 


Von 


Erik Nordenskiöld. 


In vorliegender Mitteiiung sind die Ergebnisse einer 
Untersuchung wiedergegeben, die ich während eines fänf- 
wöchentlichen Aufenthalts am , Gatty Marine Laboratory" 
in St. Andrews, Schottland, vorgenommen habe. Von dem 
Professor des dortigen Zoologischen Instituts dr. W. GC. 
M'ntosH wurde ich zuerst auf das kleine Wärmcehen oben- 
stehenden Namens, das Anfang Juni im Plankton des St. An- 
drews'schen Hafens reichlich vorkam, aufmerksam gemacht, 
und in die wissenschaftliche Vorgeschichte desselben einge- 
föhrt. Meine Hoffnung das Tier eine längere Zeit hindurch 
unter seinen natärlichen Lebensverhältnissen beobachten zu 
können wurde jedoch durch das plötzliehe Verschwinden des- 
selben aus dem Plankton des Hafens vereitelt, und die Un- 
tersuchung an konserviertem Material ebenfalls durch mein 
kurz darauf erfolgtes Verlassen des Ortes unterbrochen. 
Nach mehrmonatlicher Zwischenzeit habe ich die letztge- 
nannten Untersuchungen mit Hälfe mitgebrachten Materials 
und zwar unter Verwendung vor allem der Schnittmethode 
wieder aufgenommen. Die Unvollständigkeit meiner Ergeb- 
nisse wird sofort einleuchten, wird aber auch erklärt durch 
die unvorteilhaften Umstände, welche die Abwesenheit von 
dem Fundorte und der daraus folgende Mangel an Unter- 
suchungsmaterial mit sich bringen. Aber auch das Unter- 


223 


suchungsobject an sich hat dazu beigetragen, was aus dem 
folgenden einleuchten wird. Es ist mir jedoch zweckmässig : 
erschienen, die Ergebnisse meiner Untersuchung, so weit sie 
sich hat ausfihren lassen, zu veröffentlichen. Es ist mir 
hierbei eine angenehme Pflicht, meinem hoch verehrten 
Lehrer, Herrn Professor W.C. MintosH meinen Dank zu zollen 
för die wohlwollende Leitung die er mir, nicht nur in betreff 
dieser Frage, sondern iberhaupt bei meinen Arbeiten in 
St. Andrews hat zu Teil werden lassen. 


In einer 1851 veröffentlichten Arbeit hat W. BuscuH ?) 
zuerst ein kleines Wiärmchen beschrieben, das pelagisch 
lebt und von einem durchsichtigen Röhrcechen umgeben ist. 
Er fasst das Geschöpf, von welchem er eine sehr gute und 
deutliche Abbildung giebt, als eine Annelidenlarve auf, giebt 
aber Nichts näheres äber dessen systematische Stellung an. 
Diese Beschreibung scheint nicht genöägend beachtet wor- 
den zu sein; Wwenigstens wird in der folgenden Anneliden- 
litteratur kein solches Geschöpf wieder erwähnt. Erst CLaA- 
PARÉDE beschreibt in einer 1868 erschienenen Arbeit?) ein 
Tierchen, das wenigstens dem von BuscH beschriebenen sehr 
ähnlich ist. Es wird von ihm als Larve von Terebella 
conchilega aufgefasst, durch mehrere verschiedene Entwicke- 
lungsstufen verfolgt und mit grosser Genauigkeit beschrieben. 
Im Jahre 1878 veröffentlichte Prof. A. Grarp 3) eine Be- 
schreibung von einer kleinen Terebellide, die er mit den 
von BuscH und CLAPARÉDE geschilderten Formen identisch 
oder wenigstens sehr nahe verwandt findet, jedoch wegen 
bei ihr beobachteter in verschiedenen Stufen der Entwic- 


1) Beobachtungen iäber Anatomie und Entwickelungsgeschichte 
einiger wirbelloser Seethiere, Berlin 1851. S. 71, Tom. XI, fig. 7. 

2?) Beobachtungen tuber Anatomie und Entwickelungsgeschichte 
wirbelloser Thiere, an der Käste von Normandie angestellt, Leipzig 1868. 

3) Sur les Wartelia &-c. Comptes rendus des séances de Paca- 
demie des sciences, Tome LXXXVI, pag. 1147. Paris 1878. 


224 


kelung befindlichen Eierzellen als eine erwachsene Annelide 
betrachtet und als selbständiges Genus und Species unter 
dem Namen Wartelia gonotheca beschreibt. Die neue Art 
wurde seitdem nicht wieder in der Litteratur erwähnt, 
obschon die Verbreitung dieser oder ähnlicher Annliden- 
formen keineswegs beschränkt zu sein scheint. Das eigen- 
tämliche Verhältnis, eine mikroskopisch kleine und augen- 
scheinlich primitiv gebaute Art inmitten einer verhältnis- 
mässig hochentwickelten und jedenfalls aus weit grösseren 
Formen gebildeten Tierfamilie zu finden, veranlasste mich 
die Untersuchung der bei St. Andrews vorkomrmenden 
Wartelia vorzunehmen. 


Mag es schon im Anfang erwähnt werden, dass es noch 
unsicher scheint, ob thatsächliceh Wartelia gonotheca eine 
vollentwickelte Annelide und also eine selbständige Form 
ist, oder ob vielleicht die ältere CLAPARÉDE'sche Auffassung 
von derselben als eine Larvenform einer anderen Terebel- 
lide besser begrändet ist. Im Folgenden sollen einige That- 
sachen zu Gunsten der einen sowohl wie der anderen An- 
sicht hervorgebracht werden. 

In betreff des Vorkommens dieses Wiärmcehens va- 
riieren die älteren Angaben, indem BuscH das Tier pe- 
lagisch vorfand, CLAPARÉDE die jängeren Individuen als 
pelagisch lebend, die älteren dagegen als im Schlamme 
des Bodens umherkriechend bezeichnet, Grarp schliesslich 
seine Wartelia als parasitisceh an einer Hydroide (Laomedea) 
lebend angiebt. Dazu kommt noch, dass während BuscH und 
GIARD nur eine einzige Form kennen, CLAPARÉDE eine ganze 
Reihe verschiedener Entwickelungsstufen von seiner Terebella- 
larve beschreibt und abbildet. Die Form, die als Object fär 
meine Untersuchung gedient hat, kam, wie gesagt, im Hafen 
von St. Andrews pelagisch vor, und variierte zwar etwas 
an Grösse und Gliederzahl, war jedoch stets mit mehreren 
Tentakeln ausgeräöstet, und stimmt also mit den älteren 


225 


Formen CLAPARÉDE'S!) iberein, welche auch mit BuscH's 


- und GiaArRD's Formen identisch zu sein scheinen. 


Die äussere Form der Wartelia ist von den erwähnten 
drei Verfassern mit solcher Genauigkeit beschrieben worden, 
dass ich mich in dieser Hinsicht kurz fassen kann. Der 
Körper des in seiner durchsichtigen, cylindrischen Röhre 
lebhaft umherkriechenden Wirmchens gleicht einem nach 
vorne und hinten etwas verjängten Schlauche (Fig. 1). Das 
hintere Körperende läuft in ein gleichmässig breites, kurzes 
Endstäck aus. Am Kopfteil sind die Tentakeln (Figg. 1 & 2,1) 
zu beobachten, von etwas wechselnder Zahl und Grösse: 
föunf bis sieben, von welchen meistens drei grösser als die äb- 
rigen sind; zuweilen, aber nicht immer, wurde ein Tentakel 
von vorherrschender Grösse, etwa wie CLAPAREDE es abbildet, 
beobachtet. Die Tentakeln sind länglich fingerförmig, an 
der Innenseite ausgehöhlt und mit einem reichlichen Flim- 
merkleid ausgestattet. Die Mundöffnung (Fig. 2, 0) findet sich 
an der Unterseite des Tentakelhalbkreises und ist von einer 
gewölbten Oberlippe und einer etwas schmäleren Unter- 
lippe urageben, deren Ränder ebenfalls von einem Flim- 
mersaum umzogen sind. Die Zahl der Körpersegmente ist 
- wechselnd; an den vorderen ist je ein Paar Borstenbändel 
(Fig. 1, s) zu unterscheiden, von welchen ein jedes aus vier 
Borsten besteht, deren Hinterende in den Körper eingesenkt 
und mit Muskelbändeln zur Bewegung der Borsten versehen 
ist. Wie bei den CLAPAREDE'schen Exemplaren, sind auch 
bei den von mir untersuchten hakentragende Baucheirren 
(Fig. 1, er) zu finden; neben diesen sind jedoch an den vor- 
deren Segmenten kleine mit je drei oder vier Häkechen be- 
setzte Wilste vorhanden, die gänzlich, obschon in verklei- 
nertem Maasstab, die Hakenwilste der grossen Terebelliden- 
formen nachahmen. Es ist dies der bedeutendste Unter- 
schied zwischen der von mir untersuchten Wartelia-form 
und dem CLAPAREDE'schen resp. Giarp'schen Typus. Das 
Hinterende des Körpers ist von einer quergestellten After- 


1) 1. ce. Taf. IX, Figg. 5, 6. 
; 15 


226 


furehe eingenommen, die von einem Flimmersaum um- 


geben ist. Die Länge der von mir beobachteten Wartelia- 
exemplaren hat zwischen etwa 0,9 und 1,2 mm ge- 
schwankt. 

In betreff der Anatomie von Wartelia kann im allge- 
meinen bemerkt werden, dass ihr ganzer Bau einen sehr 
primitiven Eindruck macht. Je mehr man sich mit dem- 
selben beschäftigt, desto auffallender erscheint der Lar- 
vencharakter des Tieres. Die Körperhaut besteht aus einer 
äusserst dännen Cuticula und einer darunter gelegenen sehr 
feinen Matrix-schicht. Stellenweise sind jedoch die Matrix- 
zellen grösser, vor allem an den vorher erwähnten Flim- 
merrändern. - Die Cilien der Flimmerzellen, sowohl an den 
Tentakeln wie am After sind sehr fein und dicht; am leben- 
den Tiere lassen sich die Flimmerränder durch ihre Bewe- 
gung sofort unterscheiden, an conservierten Exemplaren 


und Schnitten können aber «die einzelnen Cilien auch mit 


den stärksten Vergrösserungen nicht beobachtet werden. 

Im Zusammenhang mit der Haut mag auch eine 
an den Tentakelspitzen vorkommende eigentämliche Bildung 
erwähnt werden, die wahrscheinlich als irgend eine Druäsen- 
bildung zu deuten ist: sie besteht aus einer Anzabhllänglich run- 
der Körperchen, in welchen zahlreiche äusserst kleine Körner 
wahrzunehmen sind. Diese Körperchen, von welchen eine 
beträchtliche Anzahl in jedem ausgewachsenen Tentakel vor- 
kommen (Fig. 2 und 4, d), lassen sich sofort durch ihr Verhal- 
ten zu gewissen Farbstoffen von den umgebenden Geweben 
unterscheiden. Die Lage dieser dräsenartigen Bildungen 
macht es wahrscheinlich, dass sie beim Einfangen der Nah- 
rungstiere Hälfe leisten, also Giftdräsen irgend welcher Art 
sind. Genauere Beobachtung lebender Individuen könnte 
vielleicht iber diese Frage Aufschluss geben. 

Unter der Haut folgt dann die verhältnismässig kräf- 


tige Muskelschicht, die wie bei den Anneliden im allgemei- 


nen aus einer Längs- und einer Ringmuskelschicht besteht, 
wozu noch spärliche Riäcken- und Bauchseite verbindende 
Muskeln kommen. An der Bauchseite ist die Muskulatur be- 


221 


sonders kräftig ausgebildet und lässt in ihrer Anordnung 
die Segmentierung des Körpers deutlich warnehmbar wer- 
den. Die einzelnen Muskeln sind sehr primitiv gebaut, und 
bestehen aus einfachen langgestreckten Zellen mit deutlich 
wahrnehmbaren Kernen. Besonders an den sehr muskel- 
kräftigen Tentakeln können an Schnitten die einzelnen Mus- 
kelzellen wahrgenommen werden. 

Der Verdauungskanal weicht in seiner äusseren Er- 
scheinung nicht besonders von demselben Organe bei der 
CLAPAREÉDE'schen Form ab. Er besteht aus einem geraden 
Oesophagus (Fig. 2, oe), welcher sich etwa bei der Höhe des 
dritten Borstenpaares in einen länglichen Magensack (Fig. 2, v) 
erweitert; dieser verjängt sich wieder etwa am hinteren 
Drittel des Körpers, macht einige Windungen und mindet 
schliesslich als Mastdarm am After aus. Die die Mundöffnung 
umgebenden Ober- und Unterlippen wurden schon oben er- 
wähnt: die Oberlippe (Fig. 2,1s) ist durch ihren muskulösen 
Bau ausgezeichnet, wogegen die Hauptmasse der Unterlippe 
(Fig. 2, li) von einem eigenartigen, sehr weitmaschigen Ge- 
webe gebildet ist. Das Flimmerkleid der Lippen geht auf die 
Innenwand des Oesophagus 'äber. Die Wand des letzteren 
wird öbrigens von hohen und schmalen Cylinderzellen ge- 
bildet, die nach aussen wie besonders nach innen durch 
eine verhältnismässig dicke Cuticula abgegrenzt sind (Fig. 
3, a); die Innencuticula wird folglich vom Wurzelteil der 
Cilien durchbohrt. Der Magen wird von etwas breiteren 
Cylinderzellen ausgekleidet (Fig. 3, b und c); die Cuticula an 
ibhrer Innenseite ist kaum bemerkbar, wogegen die Cuticula 
der Aussenseite recht dick ist. Der Mastdarm wird wieder 
von hohen. und schraalen Cylinderzellen gebildet. 

Verdauungsdräsen irgend welcher Art habe ich nicht 
beobachtet. Ebenso ist es mir unmöglich gewesen, das 
von CLAPAREDE beschriebene an der Mundöffnung ausmin- 
dende Dräsengebilde, das er als , Kittdräsen' deutet, wie- 
derzufinden. 

Ein Blutcirkulationssystem fehlt unserem Untersuchungs- 
objecte vollständig. In der Körperhöhle werden aber Amö- 


228 


benartige, bewegliche Blutkörperchen in grosser Zahl ge 


funden (Fig. 1 und 2, am), und die Flässigkeit des Körpers 


wird unzweifelhaft von den allgemeinen Muskelbewegungen 


desselben in Bewegung gebracht. RR 
In betreff des Nervensystemes giebt CLAPARÉDE an, 
dass einige bläschenförmige Zellen mit deutlichem Kerne, 


die er bei seinem Waöärmchen an der Riäckenseite des - 


Körpers, unmittelbar hinter den Tentakelwurzeln, vorfand ?) 

als Gehirn zu deuten wären. Dass dieses ein Irrtum 
war, ist ohne weiteres klar und wurde auch von GIARD 
hervorgehoben. Die wahre Bedeutung dieser Zellen soll un- 
ten erläutert werden. Das wahre Nervensystem der War- 
telia lässt sich nur an Schnittserien auffinden. An solchen 


erscheint es als ein längs der Ventralseite des Körpers lau- 


fender, am Vorderende des Körpers ziemlich breiter, nach 
Hinten zu sich allmähblich verjängender Strang, der eine 
blasse, ganz homogene Farbe annimmt (Fig. 2, n). Unmittel- 
bar hinter der Unterlippe gabelt sich der Nervenstrang 
und zieht sich ringförmig um den ÖOesophagus, um sich an 
der Dorsalseite desselben beträchtlich zu verdicken (Fig. 


2, cb). Es ist also im grossen ganzen keine Abweichung 


vom allgemeinen Annelidentypus vorhanden, und speziell 
bei-den Terebelliden ist ja das typisch leiterformige Bauch- 
mark zu einem homogenem Strange verschmolzen?). Fär 
Wartelia eigentämlich und ganz im Einklang mit dem im alge- 
meinen primitiven Bau ihrer Gewebe ist dagegen der Mangel 
an Differenzierung des Nervenstranges; ich habe verschiedene 
vorzugliche Färbungsmittel versucht und die stärksten Ver- 
grösserungen verwendet ohne irgend welche Körnchen- 
schicht oder sonst welche Zellenelemente der ganz homo- 
genen Gewebe beobachten zu können. / 
Von den Sinnesorganen der Wartelia sind unzweifel- 
haft die von CLAPARÉDE beobachteten Gehörbläschen am in- 


DIG PATTON: 
?) CLAPAREDE, Recherches sur la structure des Annélides séden- 
taires, Geneve 1872, pag. 128, på. IX, fig. 5. 


22) 


teressantesten. Ich habe sie gerade in derselben Lage und 
'von derselben Form gefunden (Fig. 1, oc) wie er. Sie sind 
bläschenförmige Gebilde, deren Innenseite von Cilien ausge- 
kleidet ist, durch welche eine recht beträchtliche Anzahl 
Wwinziger Otholithen in steter Schwingung gehalten werden. 
Auch die Pigmentflecken, die CLAPARÉDE als Augenflecken 
deutet, habe ich gefunden (Fig. 1, p) jedoch ohne ihre Ei- 
genschaft als Sinnesorgane näher beobachten zu können. 
Zwei kleine, ein wenig kopfwärts von den Otocysten gele- 
gene fliimmernde Vertiefungen in der Rickenhaut (Fig. 1, fl). 
sind wahrscheinlich auch als Sinnesorgane zu deuten, 
welcher Art ist mir aber unaufgeklärt geblieben. 

Betrachten wir nun die obenerwähnten bläschenför- 
migen Körperchen an dem Kopfende unseres Untersuchungs- 
objectes etwas näher (Fig. 1, ov). BuscH hat sie schon be- 
obachtet, versuchte aber keine Erklärung der wahren Natur 
derselben. <CLAPAREÉDE betrachtete sie, wie erwähnt, als 
Gehirnzellen. GriaArpD  schliesslich hielt sie fär HEierzellen, 
und begrändete gerade auf ihr vorkommen seine Behaup- 
tung, dass das röhrenbewohnende Wirmcehen ein ausgebil- 
detes Individuum sei. Eine genauere Untersuchung legt 
unzweideutig dar, dass die fraglichen Zellen thatsächlich 
Eier sind. Ihre Lage ist dieselbe wie bei den Terebelliden 
im allgemeinen: an dem dorsalen Vorderende des Körpers, 
an beiden Seiten des Oesophagus. Sie sind rund bis läng- 
lichrund, mit deutlich begrenztem Kerne und Kernkörperchen. 
Der Durchmesser der Eierzellen ist durchschittlich etwa 
50 u. 

Es drängt sich natärlich die Frage auf, von wo diese 
Eierzellen stammen. In dieser Hinsicht habe ich vergebens 
sowohl -lebende <Exemplare wie Schnittserien studiert. 
' Wahrscheinlich sind die Ovarien einfache Zellenanhäufun- 
gen an der Ventralseite der Körperhöhle, wenigstens werden 
sie in dieser Form bei verwandten Anneliden gefunden. 
Wie die Eier nach aussen gelangen ist mir auch unbekannt 
geblieben, man köante annehmen, dass es durch Bersten der 
Körperwand geschieht. 


230 


Ist aber Warlelia thatsächlich, wie GiarRD es behaup- 


tet, ein :ausgebildetes Tier und also eine in systematischer 


Hinsicht selbständige Form? Die Gegenwart der Eierzellen 


scheint freilich dafär zu sprechen. Es ist aber schon ein 


eigentämlicher Umstand, dass Individuen männlichen Ge- 
schlechts nicht zu finden sind. GrarRD giebt keine Notizen 
äber ihr Vorkommen, und ebenso waren sie in St. Andrews, 
wo die eitragenden Individuen doch zeitweise äusserst häufig 
sind, nie beobachtet worden. Ich habe vergebens eine 
grosse Anzahl von Individuen, sowohl lebendig wie auch 
an Schnittserien, durchmustert, ohne irgendwo eine ein- 
zige Spur von männlichen Geschlechtsstoffen oder Örganen 
zu finden. Man könnte wohl dagegen einwenden, dass die 
Männchen hier wie sonst oft im Tierreich weit seltener als 
die Weibehen sein könnten. Es giebt aber auch andere 
Umstände, die gegen die GraArRpD'sche Ansicht zu sprechen 
scheinen. Erstens die allgemeine Aehnlichkeit der Wartelia 
mit einer 'Terebellidenlarve, eine Aehnlichkeit, die in CLaA- 
PARÉEDE'S Auffassung von der Natur dieser Tierform zum 
Ausdruck gekommen ist. CLAPAREÉEDE hat in der That die 
Entwickelung seines Untersuchungsobjectes länger verfolgt 
als irgend ein anderer Forscher, und seine Beschreibung 
derselben scheint mit der Larvennatur des fraglichen 
Wiärmcehens in vollem Einklang zu stehen. Auch sein plötz- 
liches Auftreten und ebenso plötzliches Schwinden im Plank- 
ton bei St. Andrews spricht wenigstens nicht dagegen, 
ebenso sein vorkommen am Boden bei Wimereux (nach 
GrARD); auch die CLAPAREDE'sche Wurmform lebt zuerst 
pelagisch, sinkt dann aber zu Boden und vollzieht dort ihre 
Entwickelung. Die Anatomie der Wartelia Zeigt ebenfalls 
viel Unentwickeltes, Larvenartiges; man vergleiche z. B. die 
oben gegebene Darstellung der Anatomie des Darmrohres 
mit CLAPAREÉDE's Schilderung des Darmes eines Terebella >). 
Das unstreitige Vorkommen von FEierzellen bei Wartelia, 
könnte durch die Annahme pädogenelischer Erzeugung 


1!) Recherches 1. ce. pag. 96, pl. IX, figg. 12—14. 


251 


erklärt werden, eine Erscheinung, die freilich unter den 
Anneliden meines Wissens noch nicht bekannt”ist. Die 
vollständige Aufklärung dieser Frage bleibt freilich einer ge- 
nauen Untersuchung der Lebensweise und Lebensgeschichte 
des fraglichen Geschöpfes vorbehalten, eine Untersuchung, 
die nur am OÖOrte seines Vorkommens stattfinden kann. 
Ebenfalls bleibt, wenn Wartelia thatsächlich eine Larven- 
form sein sollte, einer kommenden Untersuchung vorbe- 
halten zu entscheiden, ob die Wartelialarven, wie CLAPA- 
RÉDE meinte, die Jugendformen der Terebella comehilega dar- 
stellen oder vielleicht diejenigen einer oder mehrerer ande- 
ren Tercebelliden. Die Frage scheint aber von solchem Inte- 
resse zu sein, dass die Erscheinung dieser kleinen Mitteilung 
vielleicht berechtigt gewesen ist, um die Aufmerksamkeit auf 
den Gegenstand derselben zu lenken. 


/ 
Jr 
Ed 


AMN 
CORSET: 
er 
(VE 
(CE 
gul 
li 
Is 5 
n 
(OEEN 
Oe 
Ov 
1 
SRS 
ÅRA 
Fig. 1 
Fig. 2. 
Fig.co: 
Fig. 4 


 Schnitte durch die Wand des Verdanme karl 


ER z 
rr 
NEN MES 2RALEN S 
= 2 
IR EE Sä Å CE 
Ed - Jr KS då 
er NR 


Erklärung der Figuren. 


Begeichnungen 


mt ve +» + Amöhboidet Blatkörperehen. 
SR EE Oberer Ten desiSchlumdr 
ss SG Hakentragende cCimren: 
FEN REN ROSES Vor AA I DE 00 

Tao SV SD rUSENHiUdonsen: 
i rafe dS 1 ES IDA LÄG ot SA SAR Flimmergruben. 
SS gk eler ad AA SU INGER NE 
SISTER Ra ANS Ö NEEDS: SR 
Sö SER ara sek FSE NEF VEN StKATON 

SÅ Mesa kränsg VLOGYS TAS 

sin SS FTSE Vs et ÖESOPITASUSS 

FSA RE EE orig ee nt (EN 0 
SEE REN SS STOMME NH SÖKS 

Sa SN NDÖLSTEN 
REN FI DRA NA BI SN ENG 


Räckenansicht einer War telia nach einem Leben- , 
den Exemplare. 4 

Sagittalschnitt des ganzen Tieres. 

a) Oesophagus. 

b) Vorderteil des Magenrohres, 

c) Hinterteil desselben. 

Dräsenkörperehen der Palpenspitze bei starker , 
Vergrösserung. 


c 


GUST. ARVIDSSON, LIT. HELSINGFORS. 


Å 


On the State af biquids in Capillary Tubes 
under Influence of Electrical Air-Currents 


by 
Selim Lemström. 


Introduction. 


During the summer of 1898 some - experiments were 
made on the state of water in capillary tubes under the 
influence of an: electric current, generated by means of an 
el. influence-machine, the one pole of which was connected 
with a point above the capillary tube, the other with the 
earth, with which the water beneath the cap. tube was also 
in conducting connexion. These experiments gave the re- 
sult that the liquid, under the influence of the current, clim- 
bed along the walls of the tube forming drops in the upper 
end of it. ; 

The experiments were continued during the spring and 
autumn of 1900 and this year; they have given the results, 
which will be exposed here !). 

The experimental installation was as follows: 

ÅA is a glass-vessel (3 cm in diameter and 6 cm high) 
(fig.), half-filled with water and by means of a slip of tin-leaf put 
in connexion with a zinc-plate beneath. In the vessel stands 
a cap. tube aa' sustained by an insulated support d; B is 
a tube of ebonite through which goes a copper wire ending 
"on one side in the steel-point s and on the other side in 
the pole of the machine. The ebonite tube is fixed to an 


1) I was assisted in these experiments by the students BR. Ben- 
gelsdorff and V. J. Laine; the latter having a long time assisted me 
in the quantitative measurements. 


234 


insulating support D and sliding in it. From the zinc-plate, 
standing on a plate of ebonite, goes a copper wire to the 
inner coating of a Leyden jar £L and continue to one sphere of 
a spark-micrometer M, the other sphere of it being connected 
with the earth £ together with the outer coating of the jar. 

Supposing the cap. tube to be absent and the machine 
put in motion, a series of sparks is going on between the 
spheres of the micrometer, which shows that the jar is 
charged and discharged. The electricity, which charges the 
jar passes from the point s through the air-layer to the 
water in the vessel and hence to the Leyden jar and the 
spheres of the micrometer to the earth. 

If the capacity of the Leyden jar is C and the poten- 
tial on one sphere V (the other 0) the quantity of electricity 
which passes in every spark is M. 

MECVERSE 


and if the NS of sparks in a minute is nn, we shall 


have, as Cis — 9107 ar Far. and V = 300 Volt 
MM 
nM=nM == Coul= 60 3109 AMP: 


The intensity of the current through the cap. tube and 
the glass-vessel can thus be expressed in amp. when C and 
V are known. We prefer to use the relative measures in 
the following, but will give the necessary dates to calcu- 
late them in amp. — The machine in use was the author's 
modification of the Wimshurst machine i. e. with cylinders, 
instead of discs, rotating in the opposite directions and was 
hold in the same strength. When the handle made 60 turns - 
a minute the cylinders made 87. 

The cap. tube which, in the beginning, had a length 
of 10,3 cm and a diameter of 0,5 mm, was put in its po- 
sition (see the fig.). With a ball and tube af india-rubber 
the water was soaked up and after its falling down the 
tube had been moistened. After an interval of 0,5 minute 
the machine was put in motion and the current began to 


239 


work. The number of sparks in a minute was now greater, 
which proves that the conducting power belween the point 
and the water in the glass-vessel had been augmented. 
The water was now transported from the meniscus 
up into the tube and formed one or more drops, but it 
happened only when the point was connected with the ne- 
gative pole in the machine. 


As this remarkable- fact had been confirmed, we pro- 
ceeded to an investigation of the machine, when one of its 
poles was in connexion with the earth. The situation of 
the poles was determined by the light-phenomenon on the 
combs. As from the points of the comb there went out red- 
dish-violet streams of light against the rotaling cylinders, 
the corresponding pole was negative; when again bright 
points appeared, it was positive. 

When the point s was connectid with the positive pole, 


a little drop could be seen, but it was not caused by the 


rising water, but on the contrary by the descending. The 
descending water stream was caused by the positive cur- 


236 


rent from the point through the capillary tube and water- 
vessel to the earth. 

When the connexion with the earth was lotto 
not the slightest alteration of the meniscus could be obser- 
ved, neither when the point was negative nor when positive"), 
nor could a transport of water upwards or downwards 
be seen. ; 

The situation of the poles of the machine is determi- 
ned 'as follows: 


1:o. The machine is provided with leyden-jars at 
every pole. 

a) If one of the poles is united with the earth, the 
machine will change its poles every-time it is discharged, 
(or stand still for a little time), but will hold its poles un- 
changed, when in continual motion. 


b) If the machine is put in motion with the dischar- 


ging balls in contact, it will continue with the same poles, 
even when discharged (e. g. by turning back). 

c) If the machine is put in motion, having its dischar- 
ging balls separated, it can, by their joining, hold the poles 
in the same direction but if, under the same circumstances 
it is disharged, it will ordinarily change its poles. 


2:o. If the Leyden jars are absent, the machine will 
hold its poles unchanged, if it is in connexion with the earth 
or not ?). 


The experiments which were made at first, had 


for their end to determine the distance between the point 


s and the meniscus in the tube, in which drops were for- 
med and the interval after which it happened. 


1) A little lowering of the cap. height could indeed be observed 
when the positive point was just above the opening of the cap. tube, 
caused probably by the electric wind. 


?) Rare exceptions from this rule will happen when the machine 
is put in motion after a long interval. 


ND | 
(SA) 
ban | 


Distance Distance 
betw. thel After an betw. tle| After an 
Day point s | Interval |Drop. | Day point s | Interval |Drop. 
and of and of 
meniscus meniscus 
19200 | 13,3 cm] — 1 | 19200|54,4 em| — | 0 
FS ANG — i » |48,)9 — 0) 
SA KOR — ll SER am 028 | half 
NS LS SE — 1 a IA | EO SR SN a 
SES CR 155 | 1 RA LR. 55s | 1 
166 NS ER FSB SE EN 
RETA 358 | 1 2 SEN 
NED, 2 NS AA SLA 2m 302 | half 
AE AROR ESS ES Sa AR NI LE OR 


As these experiments will show, the results during the 
latter part of the series were very irregular. By moving 
the tube up and down the meniscus was nearly immoveable, 
from which it follows that the tube was now made unclean 
by some substance. Nothwithstanding repeated washing with 
distilled water, this tube could not be made able to show 
results. What this unknown substance may be, has not 
been discovered. 

As a new tube n:o I was taken, the drop was seen 
in a distance of: 

13,3 em instantly and in 24,9 cm after some seconds. 

After some vain experiments with a positive point, we 
received with the negative at a distance of 24,9 cm a drop 
altenrsan ad 2 tandF3n 0: 

Because the tubes, hitherto used, did not give constant 


results, new tubes of the same dimensions were made with 


a lacing in at its upper end. Their length was 11,0 cm. 
With these tubes experiments were made to answer the 
questions: 


1) The drop was formed at a distance of 2,3 cm above meniscus. 


SEND d:0o at a distance of 1,9 cm above meniscus. 


238 


How many seconds are necessary to form a drop? 

After how many seconds has it attained a length of 
3 mm? ] 

The following series are given as examples: 


MS a Eg DIOR 
RE =S sek SE 
Day = =E was 3 mm 222 Day 2. 35) was |3 mm|222 
ce «8 | form. | long |7 EX ,S + 8 | form, | long IF ER 
23 S atOR Hua SE a 3 | after | after | Se 
SER & 5 + eo 
3 CIN 7: em 
900 ERS 19500 AE = | 
9; 9” 125 NES | 9” 1” 4555 135 ) 
Os fo | 
” 1” ER 24 ” GA 5 207 
9” 99 135 — 5 mm 5; 
3 on 
2” ” 145 205 after d1 
sf 0 GTA k seg 
Hl EA SAT RE BR OA LR 
å > | 208 | 488 ; » | 55 | 305 
? mm ++ 116,9 308 |Im355N)e 
Oong 
after ” 9,” 285 425 38 
>» | 16,9) 112 | 262 I : slf2se0 2 
8: | 255 |f : KS SAS 
Så leo erna RNE - 1595 SE IE é 
” ” 6? ör ”Ione 
2 v ÖS 5 after 
” 15,9 SS FT | ” 0 5 11 
2 ” 2 Er J SEED 15,9 DE 2 | 
Lb) 23, 9 Se ER ” ” 30 re 42 
2” 9” 85 Se 5 ” D5,5 via f 
SIE ge FAST RR 19200 | 23,3 Im 35) — 
1” ” 115 Fr 
2” 1” 1m32s5 FER 
” ” 125 FS 


The last experiments, beginning from distance 15,9 cm, 
were made with a new tube of 25,5 -cm in length and 0,45 
mm in diam. ; 


239 


After wasbing the tube with sulph. acid conc. and 
afterwards with dist. water, 3 more series of observations 
were taken. Drops were formed 


195500 in a distance of 23,3 cm afler 2? to 207 
2” 2 20,4 5 39 48 to 85 
” 2 J2,3 I öd 65 to 165 


The number of sparks was in the second series 17,3 
and in the third 12,2. 

$ 1. Though the above used method of studying this 
phenomenon did not give constant results, the observations 
were nothwitbstanding very instructive. . 

It results i. a. the fact that, in the cases in which 
the point was near the meniscus, the forming of drops sho- 
wed itself after a few seconds, which proves that the trans- 
port of water begins immediately after the current has been 
established. : , 

It could also. be observed that the water runs down 
against the meniscus while the current was going on. When 
the water had been transported upwards in a sufficient 
quantitity, it began to run down. This seems to go on with 
interuptions and as much as I could see, at a greater speed 
than it ought to, in consequence of the gravity and the 
adhesion to the walls of the tube. Hereby, naturally, two 
water-streams were going in opposite directions, one, nearer 
the wall upwards, the other, a little off the wall, downwards. 

On account of these circumstances the following order, 
at the experiments, was introduced: 

When the tube had been put in its position (fig.) and 
moistened, as said above, we waited for half a minute and 
" then the current was set to work during one minute. The 
tube was removed under a microscope, under which the drops 
could not only be counted but also measured with an accuracy 
of 0,1 mm. Weighing the tube, empty, and with a water-pillar 
of measured length, the weight of a waterdrop of 1 mm in 
length, with plane bases, could be calculated. Because the 
drops in the tube are limited with meniscus and were mea- 


240 


sured from bottom to bottom, a correction must be app- 
lied to the measure. Supposing the meniscus half-spherical 
this correction will be for both ends 


20? 
when » signifies the radius of the tube. 

The length of the tube 10,3 cm, the diam. 0,50. 

See Table of Observations Series I. 

If we put the 3 first results in a curve, in which the 
abeissa signifies the distance of the point from the meni- 
scus (2,5 mm = 1 cm) and the ordinata the quantity of 
water drawn up in mg, (0,8 mg = 1 mm), we shall re- 
ceive the curve, which Pl. I is marked a b ce and for the 
intensity the curve d e f. The zero point has here ad- 
vanced 2 cm forwards, with the same value of the abscissa 
as above, whereas 1 mm of the ordinata signifies 8 sparks. 
From the two latter observations we shall receive in the 
same way the curves q« b' and d' f”. 

The quantity drawn up seems to be nearly proportio- 
nal to the intensity. It diminishes speedily with the in- 
creasing distance. It is probably inverse proportional to the 
square of the distance. 


If the observations are calculated after the formula: 
S 
EMG > 


where m signifies the quantity of water and s the number 
of sparks, r the distance and & a constant and if the method 
of the last square is applied & receives the value of 


SR 
But if we exclude an observation from the 22 results, 
it will become 2,47 instead of 2,98, and & shall be 
k=42,38 
which will give the observed quantities with a probable 
error of 0,08 mg. 


241 


After having been convinced that the short tubes do 
not give satisfactory results, though they had been washed 
with sulph. acid. conc. and afterwards with dist. water they 
were exchanged for a longer tube of 


25,5 em (L:1). 


With this tube was made a series of experiments, in 
which the same order was followed as before; the distance 
of the point was in 28,3 cm from the meniscus, 6,8 cm 
from the upper end of the tube, 33,7 cm from the water- 
surface, the cap. height 5,4 and the transported quantities were 

NORR Sm Os 2 OSSE m gro Sms ONGENS 

After that all effect seemed to cease, but on a closer 
examination there appeared here and there in the tube half- 
drops, the length of which was estimated at 1,5 mm. At 
the same time it was detected that the drops, after the in- 
terruption of the current, were magnified and that new 
drops were formed. 

On this account the measuring of the drops was not 
undertaken before an interval of 3,5 minutes after the cur- 
rent had ceased to work. 

Because the quantity of water drawn up by the cur- 
rent depends on time, a close investigation of it was un- 
dertaken with the same tube L,. 

See Table of Obs. Series II. 

Hereafter the tube L, was exchanged for a new tube 
LL; of the same dimensions and instead of distilled water, 
which had been used hitherto, water from the aqueduct 
was taken for the vessel and the tube. The results were: 

See Table of Obs. Series II. 

From this series it seems that the transported quantity 
of water is, up to 2 minutes, proportional to the time. 

Between the two series there is a great difference in 
so far that the number of sparks in the latter is more than 
twice greater than in the former. This proportion tells us 
that the conducting power by use of water from the aque- 
duct has been more than doubled. As the drawn up water- 


16 


ET TE DSS 
SE 

2 

+ a FR 


242 


quantity remains the same it will be concluded that it is 
depending on the resistance in the circuit. | 

In the formula (1) a function of R, or the recistlance 
in the circuit must therefore be introduced, in case the di- 
stance r of which the resistance is also depending, eould 


not be in all restored by &, which in this instant would 


receive the signification of the resistance in the whole circuit. 


For this time we will leave these relations and take 
them up in a following paper. 


$ 3. On the experiments it was aln observed that 


water was running down, through which the quantity 


drawn up was diminished. To prevent this, a new tube Lz 
was made, of the same dimensions, but with a lacing in 
about 7,1 cm from the lower end. The purpose was that 
the down-running water should be seized by the drop, 


which was believed to form itself easier in the lacing in : 


than elsewhere in it. 


With this tube the following experiments were made 
using dest. water. 


See Table of Obs. Series IV. 


From this series it results that the lacing in had exer- 
cised a marked influence and that the quantity of the drawn 
water augments more in the first half minute than after- 
wards. The factor in the formula which expresses its de- 
pendence on time, must therefore receive such a form that 
this circumstance is expressed. The properties of this fac- 
tor must be dependant on future researches. 


In this series was taken the number of sparks, recei- 


ved when the tube was away, 3 times and the result was 
the average value 32,7 instead of 49,7. It secms thus that 
the resistance is very much diminished by the capillary tube 
or the water-pillar in it. 

At different distances the following results + were ön: 
tained: 


See Table of Obs. Series V 


Rn, i 
STAR RE 


RUTER ol 


243 


When the cap. tube was taken away the number of 
sparks in the second series was 17,1 against 20,3 when the 
tube was present. 

These results are put in a curve a b ce Pl II for the 
quantity of water and a curve d e f£ for the intensity of 
current, in the same manner and with the same values for 
abscissa and ordinata as before, only that the zero-point 
for the intensity-curve is here advanced 3 cm. 

Calculated according to least square method after the 
formula 


M=Lh3+ 


in which the letters have the same signification as before 
and a is a new constant. 

If the distances are taken from the water-surface, we 
shall receive 


k=91,76 and a = 1,32. 

If they are taken from the meniscus, we shall obtain 
=E ÖS 00 ER SO: 

The former constant gives the quantity of water with 


the probable error of 0,07 the later with 0,o6. The latter 
value is a little better. 


$ 4. The discharging sparks, which hitherto had gone 
between the brass-spheres of the radies 0,52 cm and a 
spårk-gap of 0,12 cm were now displaced to a spark micro- 
meter better constructed for its end than the former. 


The average radius of the spheres was here 0,66 and 
the distance between them or the spark-gap 


02795 
where 1 has the value of 
1,9096 mm. 
The gap can thus be taken 


0,08 cm. 


244 


In the first case the potential will 


be 
18,4, in the latter 13,44 E.S.E. 


The capacity of the Leyden jar 
ARE) GS = 
SR e ea 
where Sj; was = 371,54 cm? S, = 47,33 cm? 


e, = 0,128 cm e> = 0,538 cm D = 5,5 (the dielectrie con- 


stant of the glass) 
c£= 1306,5 E.S:E: 
In the former case 
M = 0,80128-10-? coul. and 


in the latter 
M = 0,58528-10-? coul. 


For n sparke in minute 


NM = G 
GÖRA SA 


With a new tube 26,6 em long, the lacing in at 10,3 
cm. from the lower end, the diameter 0,45, the following 
results were received: 

See Table of Obs. Series VI. 

If we take in to consideration here only the observa- 
tions made in the same day, it follows that the drawn 
waterquantity between 0 and 2 minutes is nearly propor- 
tional to the time, but that it is not further augmented du- 
ring the 34 minute. As this fact stands in close harmony with 
the foregoing experiments, the time during which the cur- 
rent was in activity was changed into 2 minutes. Further 
the time between the moistening of the tube and the be- 
ginning of the current was augmented from 0,5 minute to 
1 minute in order to convince ourselves that no drop was 
formed before the current was put in activity. 

As this tube L, proved to give relatively good results, 
a greater number of experiments were made during diffe- 
rent days at various distances. If these observations are 
ranged in two series after increasing distances we shall have: 


Vv S 
re 4 
TSE FENA NYTSNy 


245 


See Table of Observations Series VII and VIII. 

Both these series are laid out in curves PI. III and 
PI. IV. The curve a b e d e represents on both plates the 
drawn water quantities and the curve f g h i the inten- 
sity through the corresponding number of sparks. From Pl. 
III it seems that a maximum appears when the point is at 
distance of 25,8 cm from the meniscus, followed by a mini- 
mum at 26,0 cm, after which follows a second, but much 
smaller, maximum at 29,2. 

The intensity-curve shows an irregular course at 25,8, 
attains minimum at the same time as the waterquantity or 
at 26,8 to attain again maximum at 29,2. A nearly equal 
course shows the curves on Pl. IV, though not so distinctly. 

As by these series the distances were varied with the 
purpose of detecting these variations, the presence of which 
was made known during the experiments, they must be re- 
garded as real and not accidental. They can depend on 
either wavy propagation of the electricity from the point 
to the cap. tube or of the way in which the current is 
going in the tube, after the different distances, at which 
the point is situated. At distances surpassing 29,2, both 
curves retain the same course as before by the tube Lz 
PESU. 

$ 5. After that all the surrounding objects, which pos- 
sibly could have any effect upon the passage of the elec- 
tricity through the air-layer between the point s and the 
watersurface, had been taken away, a series of experiments 
was executed with the new tube L; (28,6 cm long, 0,45 in 
diameter and the lacing in by 10,2 cm from the lower end). 

See Table ot Observations Series IX. 

In this series taken on different days the concord is 
less than before. The curves of the drawn water quantities 
abede and of the intensity fg hi Pl. V do not follow each- 
other. The former shows a minimum at the distance of 
34,6 and max. about 39,6, the later min. at 39,6 and max. 
at 41,0. Generally both the curves show the dependence 
of the: water quantity of the intensity of current as before. 


346 


The following series is taken with a new tube L,, 29,4 cm 
in length, 0,45 mm diameter with the lacing in at 11,1 cm | 
from the lower end. ; 

See Table of Observations Series X. 

This series shows the nearly parallel course of both 
the phenomena from the distance 29,6. The curve f g' h' 
shows the course. of the intensity when the cap. tube is 
taken away. It shows a constant diminution of the intensity, 
depending on the augmented resistance. 

In ordre to investigate the influence on the drawn up 
water of the length of the tube and of its diameter, a new 
tube L, was made; its length was 47,7 cm the diam. 0,62 
mm and the lacing in was at 11,2 cm from the lower end. 

See Table of Observations Series XI. 

The first observations in the series indicate the presence 
of a max. but it was made by and by and as a longer time 
elapsed between this and the following, we regard it con- 
venient to omit this observation from the curve PI. VII, 
which represents the course of the two phenomena. 

What is here very obvious, is the great quantity of 
waler drawn up by the current. The curve shows a course 
which does not follow that of the intensity. It is much 
higher and the curves a b c steps much higher thus in- 
dicating that the quantity of water incereases very much 
with the length of the tube. The curves def and d' ef, 
indicating the course of intensity, when the tube is present 
and when it is taken away, shows that even here a constant 
difference is introduced by the augmented resistance. 

$ 5. After a preparatory experiment with solution of 
elor-kalium (1: ?/,), whereby at first the tube £; (0,45 mm 
diam.) and afterwards the long tube L; were used. 

In the former case we received: 


De Number | Sparks in a | Drawn up Dist. from 
TM of obs. minute water mg menisc. 
19901 | it | 128 | 0,16 | 40 cm 


ER FR ÄRR Ta 20 ver 


” 


NEN 


247 


When the spark-gap was doubled (from 0,08 cm to 
0,16 cm) the number of sparks in the minute was 82 with 
the same quantity of water as before. 

From this seems that the resistance had much dimi- 
nished while the quantity of drawn up liquid was almost 
the same as in the case of the water. 

These experiments were taken up a fresh with a nor- 
mal-solution of 2 (KH) 0 (1 g pro litre). The point s was 
first positive and a little drop of down-running liquid sho- 
wed itself in the lacing in, but when the point was united 
with the neg. pole the following results were received with 
the tube L, (0,45 mm in diam. 29,4 em in length). 

See Table of Observations Series XII. 

If we compare Series XI (distil water) with Series XII 
we shall see that the drawn up quantity of liquid is much 
less than in the case of dist. water, while the intensity of 
the current remains about the same, if the greatness of 
the spark-gap is taken in to consideration. Hence we can 
conclude that salt-solutions in general follow the same laws 
as those for water. The drawn quantity will be different 
for the different salts. 

$ 6. Hereafter the experiment with dist. water were 
continued with the object of investigating the influence 
which the diameter of the tube has on the up drawn wa- 
ter quantity. 

See Table of Observations Series XIII. 
Of these series it results clearly that the drawn quan- 


tity of water depends on the diameter of the tube, though 


the ”magnitude of this dependence is not produced with 
desirable accuracy. 

In ordre to investigate the same alles the follo- 
wing observations were made in 19501. They are presen- 
ted more completly than usually. Before the experiments 
were made the tubes were washed with sulph acid, 
conce. to which a little nitric acid was added; and finally 


they were well washed with dist. water. 


248 


See Table of Obs. Series XIV. 

19. The tube Ls, 0,35 mm in diam. 30,8 cm in [ene 
without lacing in!). 

20. The tube L, 0,45 mm in diam. 29,8 cm in ER 
with lacing in about 11 cm from the lower end. 

30. The tube Ls (shortened) in diam. 0,62 mm in length 
30,6 cm. Some experiments with the tube L, (diam. 2,35 mm 
and length 30,8 cm) gave, this time, very uncertain results. 

The experiments under 3? show that the tube Z; had 
been altered in the way, which was said above, because 
the drawn quantities of water are continnally deereasing 
and the experiments serve only to show how disadvanta- 
geous such an alteration can be to the results. In the 
experiments under 12 and 2? the results, except the first 
in each series are, tolerably constant. The average of the 


remaining obs”s in each series are 
Sparks mg dist. from Sparks min. 
min. Water meniscus diam. wthout tube. 


for ,.Lg 36,5 2,33 30,20 0,35 DIE 

for L, 56,0 424 32,62 0,45 53. 

If the water-quantity in the latter series is reduced to 
what it would have been, if the distance from the point 
to the meniscus had been the same supposing that they 
are inverse proportional to the square of the distances, we 
shall receive 


mg diam. | 
Ls 2,33 0,35 at the average intensity 56,3. 
ba 4.08 0,45 f 
The ratio of the water quantities is <= 2,094 
» » of the cubes of the diameter = 2,124 
hence nearly the same. SS 
As series XIII produced above had been made with 
tubes, which have been in use for a long time, the results 
can not be thrustworthy enough to be used as quantitative 
measurements. 


1!) The lacing in proved to be disadvantageous in this tube and 
was omitted. 


PIE 
- AN 
SE 


249 


$ 7. Taking into consideration all the circumstances 
which have an influence on the drawn water quantities we 
shall find 
== (REL dn). 
When m signifies the water quantity drawn up, Yr 
the distance between the point and the meniscus, I! the 


"length and d the diameter of the tube, ? the intensity of 


the current, R the resistance of the circuit. 
That the drawn water quantity is proportional to the 


intensity i of the current results clearly from the curves 


pl. I-VI and as 2: is in inverse ratio of the square of the 
distance, the introduction of these quantities can be regar- 
ded as determined. The formula is thus 


m === (dB). 


The way in which m depends of I d and RB must be 
reserved for future investigations. 

The results hitherto produced can be summed up as 
follows. 

1:o. An electrical current, produced by an influence- 
machine, between a cap. tube, standing in water conduc- 
ted to the earth, and a point in the air above the tube, 
effects the drawing up of water, so that drops are formed 
here and ihere in the tube. 

2:0. The electrical current must be directed from the 
water through the cap. tube to the point, wherefor the 


- positive pole of the machine must be united with the earth, 


the negalwe pole, with the point. 

3:o. This effect in the form of drops in the cap. tube 
can still be observed when the point is at a distance of 
75 cm from the water-surface; but the drawing up of wa- 
ter, without forming drops, is going at a much greater 
distance. 

4:o. The intensity of the current can be determined 
by the number of sparks betweens the spheres of a spark- 
micrometer in connexion with a leyden jar of known capa- 


250 


city. This apparatus for measurement is situated between 
the water and the earth. 


5:o. The quantity of drawn water is proportional to 


the intensity of the current, which is in inverse proportion 
to the square of the distance between the point and the 
meniscus. The water quantity in question depends, besides, 


on the diameter of the tube, on its lenght and on the re- 


sistance in the circuit. 

6:0. The drawn quantity is proportional to the time 
during which the current is going, yet only within a certain 
interval (3 minutes in preceeding experiments), depending 
on the fact that the water, running down through its gra- 
vity, is then equal to the drawn quantity. 
| 7:0. Solutions of salts seem to behave in the same 

way, but the drawn quantity is less, under otherwise same 
circumstances. 


$ 8. During the studies and experiments I have made, 


regarding the influence of electricity, on growing plants +), 


the same method has always been applied viz. over the fi- 
eld an insulated wire-net, which has been united with one 
pole of an electrical influence machine, tbe other pole be- 
ing conducted to the earth. When the positive pole was 
united with the insulated wire-net, a current was going from 


the net through the plants into the earth, when the nega- 


tive pole was connected with the wire-net the current had 
an opposite direction from the earth through the plants to 
the wire-net. ; 

As the plants suck up their saps through capillary tu- 


+) Published as Academical program at the ,,promotion" at the 
university of Helsingfors 1890 under the title: ,, Försök öfver electrici- 


tetens inflytande på växterna" and in Commentationes variae in mem. 
y Pp 


act. CCL arnorum. Edidit Universitas Helsingforsiensis" under title: 
Experiences sur VPinfluence de Félectricité sur les végétaux; and under 
the title: , Experiments on the influence of the Electricity on growing 
vegetables or plants". Read before Section A of the brittish Assoc. of 
É : AN9 Ir SS 
a” c : 0 2) 4 a SE 
Bristol 1898. Electrical Rewiew 1898 ($$ Sd Se SA 


=” 


Vv 


201 


bes in their roots and the further ascending of their saps 
is produced by such tubes, it is easy to see that the favour- 
able results, I have received and of which I have given an 
account in the above mentioned publications, have been 
produced by the drawing of the water (resp. plant-saps), 
which is effected by the electrical current from the earth 
through the vegetables to the insulated wire. 

The somewhat strange behaviour ,of the influence- 
machine in changing poles, when provided with Leyden jars 
and the one pole united with the earth, every time it is 
stopped and put in motion anew, had suggested to me the 
supposition that it was indifferent which of the poles was 
united with the wire-net. 

I was still of this opinion in 1898 and, not till a 
thorough investigation of the behaviour of the machine, was 
it clear that an effect was attained only in the case the 
negative pole was united with the wire-net or the points. 
During the experiments the machine, which was always 
provided with Leyden jars, had one day its positive pole 
united with the wire-net and the other day, its negative. 

The influence was, nearly without exception, a favour- 
able one after my experiments in Burgundy, where I had 
made the important experience that the plants, which before 


-under the influence of the electricity had gone back, needed 


only artificial watering io make the influence favourable ”) 


+) In a paper ,,Ueber den Einfluss der Electricität auf Pflanzen” 
(Öfversigt' af kongl. Vet. Akademiens Förhandl. 1899, n:o 6) Herr H. 
Euler has had the kindness to account for my experiments on influ- 
ence of the Electricity, on plants. He has, however, omitted to men- 
tion two very important experiments, made in Burgundy, the one on 
carrots, the ather on strawberries. The carrots had during all the 
foregoing experiments gone back, but when they were wateredas much 
on the experimental as on the contral field) they showed an increase 
of 80 3 per cent. The strawherries, which had always given favourable 
results, were in the beginning much developed under the electric cur- 
rent, but during a period of 8 warm and sunny days they were so 
changed that they after that dwindled away. Il is no doubt that the 
result should have been very favourable, if they had been watered. 


202 


Through the experience, received by the present in- 
vestigation, the capital part of the influence of electricity 
on the plants, has obtained its explanation. Here we have 
also to search for the principal cause, of the circumstance 
that investigators in this departements have received such 
contradictory results: they have not made their experiments 
with the same pole. 

Though favourable results! can be obtained with cer- 
tainty if the right method is cmployed by the influence of 
Electricity on plants, the question is by no means exhausted, 
for it remains to investigate the influence of the positive 
current, even as the changes which the" air itself and 
other gases in it, are undergoing by the electrical current 
in question. These researches are in intimate connexion 
with the electrical current in the atmosphere, the investi- 
gation of) which must now be taken up in the program of 
the future. 


Tables of observations. 


NN 
[<=] 
- 
[ER 


UN 


> & nå 3 Distance of the point 
ol Sö led HT Le a ON 
Day ä 208 Se El 228 É 2 3 height 
et NS & er ad SIE - 
SEE 2 ERE 
cm cm cm cm 
19300) 3 =" D205 DI 14.0 | 10,0 | 19,4 | 5,4 
i 4[3]):— | 32:91 2,98[2j£7)) 21,8) 17,1 | 27,2 EE 
9500 RO 2056 |: 21,7 31,1 EN SER 
19701 4 -= | 53,0 | 3,38 1457 | ÖRON R 
; 7 = 1 26,0] 1;03 24-151 20,0 205500 
80-01 Ua Sd 0,36 l 
Öd 2 OSSE ONS 28:23.) "6:85 DS NESS 
EE ee a 0 LR 
LOFOLN 4 0,5 | 69 0,31 | 
SN rsA0 a TAN) HOS i 
2 


253 


| > = | AS Distance of the point 
SENS ENS deg SSA et apill 
Day 25 Is EE da 2: 2 225 = 23 height 
AAA AAA 
CRS ER = 2 ÖP = | 
cm cm cm cm 
AO en OR el) 2,08 
3 ST EE Pa fa EE RA fd SR IE LSS IS SA SN SM SI SR 
3 25071500 JO 
Hör OTNENSE 2 AT ARG SR OS IRA, ög 
; FOO (20/3 22,64 2358 LISA 38. le, | ES 
3 DEN ES NFAL SEE bör (ae LOS jr Än re f Sd 
ORO ES le ASEA 
== 2 
I aa red 28215 00. IB. Seed 
» SE SER RUD 
EES LG RAA (SES blo Sr (SSR BN or tå GP PM MEL TS KRA JG VG RN | 
? 2 EE TE RE SAL Sen MS ES 0 NS 
3 SEN EG ES Er lö aa SS Pe LE Er LE (ES |Ser VII 
RER 0 Pt (SN ES Od ARA SMS BE 2: (Rn PLIET 
BOON ANSE 2 JA de 2 NTA OSBORNE 
[EOS 2 ONDA 20,2 ÖF Na nrg 
5 DNA SH a [ge da ERS a Ls a LOS 5 
SEE ÄR ER [ERE [a 2 EES VA SE ag [AZ fl 2 a a So 9 GR a | 
SO 2 DOES SLI SAD DA NGA Sd RA 
S FE AE EERO ES FROST ARD 0 SG NS ST DON | Ser. VIII 
10) FAO TER re [SER GALA FE LR je kr oj 0 AN SR fa aa RSS ÄR el Al 
TO OR I=S- 2 3005). EL, 49203 ÖSTER EO NOR KON 
POFTOEET2 2 LSS NAO Ore rot dt eo ia DDR NAS 
5 2 re SN EOS fe AA EO NI EL ar LDS Sa RJ 
TEE GE ERAN fore TO Ms Ha fä a ST ör NR 0 al Eden | 
3 2 2 IRS SER ASG SJ ROT VR era 
S SE SE SL EE Oe SR 
1 EE rr Ar ES RT TS ST rn 3 I IE 13 Kr ÖS AK SÄ NE VR SJ KA 
- 2 2 21255 ÖR ara 4 |A OT EE PS LÖFTEN Nat 
= zZ 2 2503 (5 ÖRSI2E Rr LÖ NOrE Ser ON En SNIA ars 
5 2 2 SR EO TS LA EG 0 AA 


+) The spark. gap was 0,16 cm in this and following series. 


28,92 


254 
Zz 5 | SE SE DER Se point 
| oBlESH2RB ot) 5 SSR 
| Day (73/43! ET8R TNE SES 
RE BSS SS NE 
AAA 
; cm cm 
SSEOLNE 205TS0E TSE 
sd 2 201281 STON 
[a 2 2 17,0 | 0,60 49,6 | 29,6 
TOS 2 ASA RANA NAS 
191301 2 2 15,4 | 6,44 50,8 | 11,0 
- 2 2 | 8,8 | 3,55 60,8 | 21,0 
LST 2 2 en LSS SLÖ 
HOEL I 2 TD OAS SA 
ARE 2 2206 RS 
5 3 ATI SOS TSNR SR 
” 2 2 10,2 [NET ” ” 
3 il 2 147,0 140,65], 
ON Ae 
LOOK 2 13,2 42,44 [39,49] 18,35 
2 ARS SNS 
ås 2 TRE S0 AE ONS Sa 
5 2 20-20-80 456101 05 
£ 2 Ze AR Or DE | gl NT 
0,08 cm spark gap. 
9” il 2 26,0 ad 
3 ERT SÖ0 AO SUR 
1 92 56,0 Si 10,29 
5 1 RN DITO SAS 
3 il 2 (OMRON I IS 
5 ill 2 DON 21 10,29 
p 1 NEN a 
Z 6 2 OO ONS 
& i 200 DD 3] 
2 1 DING DA DATO 
: ill 2 ATO TRA 
5 1 25 JARO BR 


YSL 
"den 
2U9SqR SEM 
240) Ur UJUM 


4.8 


"dg 30 I94WNN I 


FE OD 
ES 


250 


DÖ 


D4,0 


30 "te 


2qn) 2 
30 UIPuIT 


40 dy 


B 
= 
(<) 
=) 


Ser; XI. ' 


1 


| 
a XII. 
0,6 2147,4 | 


2,35/47,4]) 


2,35/ 30,0 
0,62/30,8 
0,45 29,8|; Ser. XI. 


0,50 2 
0,35/29,0 


0,35/29,0 


0,45 2058 Ser. XIV. 


eve 


0,62/30,8 


z SIRRERE Hä gacsastacsesent 

BEEaSn HERRAR BESSERREORDeLEnE: I 

HER EEE EA FE ER Fa 
Sa i dee RE 
SR JOE En NA 
EE Send eR 


ij 
5 


RA 3 


Er BREEA NES” 


REL 
FE 
ER 
NE ER 


Can mi FE ER = a = : at 
SE SER RE ER 
FaR EEE ov E 55 H ;H 
ERA ee Hälle i 
Fong ört RET SSSeEES pa ERS EEE REFERERA : 
LI FH C4BELTN 2 IM I LI Ht d ER Lt ven =Brd 
FEAR Ssd ss sREs Fä & FEEEHEGA ER FE 
EEE AR EAS dee; ETS EE ERA | 
ESSER SERA de Et ELER 
BE jJRRESS KSR Seas dan edet brand H DERE ERS GR EE [SA ORdeRa se: I HE Eker FEFERRER 
ER Re : ER SEE wa fin SE Hr — 

EE ] Da an Fe SE O i i ERE O — EEE 
; i SET dre gåt de Eee den RER EN HR 
OT : I ja 19 Se 5 fela RR = = MN ERSana B 
i FR - + FERd as eaads 
SES EEE FE FE FE FER EEE Sa : I 
a + 


3 
- 
vy 
i 
a 
k 
, 
MM 
- 


AE IEI SLAG RA (EL I 


br i Eu OT AA CAR FREE OG ÅR I OR DE ÅA a AT 1 1 AR a ÅF RR ER 
EE EEE EEE EEE 
SEE AE EE ER 
BEE EgKBEpERSDRDAREEE E SEE TE AE 
FER SER 
= 
CN rt 
Ba - I Fl 
zr 7: 
I ER 
FER 
| | TT | 
= I 
t 
SEE HH 


TT 


10 


10 


-låre 
SARA ; ” / enmpere 
| sar R Plorkkå 
FR nr = i 


Arn ber 


I MA 


10 


11 


12 


13 


17 


16 


+ 


vigt AAA RT 
ficn 
ERLITIS TIA 


; 
id kr 


> menat AA OR 
ä " 


Ne 
NE 
i 
4 
7 
ät 
, 
Lt 
Letar 


ji 
äs 


i 
. 


k 


”& 
es 
RARP 


+ 
I 


El 
ERE EA ys tDA MAL 


7 
f 
Br 


+ 
" 


BERERnEEDEN EDR ån 
FE PERrGEREr are 
HT REA RER 

EErraE 


SEGRSRSE EI ES EE RE ERS EE 


=" REDRENESACPADEERED FR EELtSR SEmER 255 BREES RD ES AR ESO Eda deded 


12 13 14 15 16 17 15 16 17 18 


HULTS 
Greder SRA 


> 
Så 
SR LAN Bra 

I bd a 
CC ; 


”" a - a H n LE 
| FRAN ER RR PF nAN RÖRA Vär SIE 
L > « RV Le = bre ee Sd 4 å ta PR a 


4 


OR är 
4l 


2) SK 
I 

SÅ 
& 


bre rings ke 
4 
- 


Uj 


bör aka 
18 
+ 
v 
' 
å 
a 


Ar 


NR 


>» N E 


utb, IEA dörren 


Aranheae nonnullae Sibiriae Trans- 
baicalensis. 


Collegit et enumeravit novasqve species descripsit 


E. Odenweall. 


Proxima aestate mensibus Junio et Julio in Sibiria 
Transbaicalensi iter faciens cum multa tum araneas collegi. 
Loca, quae infra allaturus sum, fere omnia ad flumen Se- 
lenga aut non procul ab eo jacent in regione inter meri- 
diem et ortum solis ex lacu Baicalensi spectante. Inter illa 
oppidum Verchne Udinsk ad ipsum flumen a litore hujus 
lacus c. 100 km remotum, pinetis arenosis et — in insulis 
fluminis — silvis frondeis et pratis cireumdatum est. Locus 
alter Utotschkina pagus est oppido V. Udinsk vicinus, in 
ipsa ripa fluminis propius ostium ejus situs, montibus silvo- 
sis interjectus, at tamen partim etiam pratulis silvisque uli- 
ginosis cireumdatus. Pagus deinde est Verchne Ubukun- 
skaja el ad diversorium viae in Mongoliam ducentis Arbu- 
sofskaja; ab oppido V. Udinsk fere 80-—90 km distant; terra 
hic omnis, illic partim arida est et arenosa gramine brevi 
raroque tecta. Praeterea ad V. Ubukunskaja silvae arenosac 
inveniuntur et fluvius ripis uliginosis et paludosis praefluit. 
- Myssowaja statio prima viae ferratae Transbaicalensis est, 
ad ipsum lacum: Locus Perchne Myssowaja demum Cc. 
24 km ex Myssowaja mediis in montibus Hamar Daban 
situs est. 

”Aranearum illarum unum genus Lycosa diligentius exa- 
minavi, . cujus generis species septem nondum descriptas 
esse opinor. Praeter earum specierum descriptiones ex eadem 


256 


messe bas quoque, quas obiter aspiciens adhuc agnovi, hic 


referam species: 


Epeira diademata CI. 

>» — marmorea Cl. 

>» — pyramidata Cl. 

>» — quadrata Cl. 

>» — Nordmanni Th. 

>» — omoeda Th. 

>» — triguttata Fabr.? 

>» — Victoria Th. 

> — ceropegia Walck. 

>» — adianta Walck. 

2 Ecormutas CI 

>» — patagiata CI. 

>» mediocris Kulcez.? 
Cyclosa conica Pallas. 

>» — oculata Walck. 
Singa nitidula C. L. K. 
Lithyphantes corollatus L. 
Tetragnatha extensa K. 

> Solandrii Scop. 
> pinicola L. K. 


Uloborus Walckenöri Latr. 


Dictyna uncinata Th. 
Dismodicus bifrons BI. 
Theridium pictam Walck. 
> sisyphium Cl. 
Linyphia triangularis Cl. 


> montana Cl. 
Clubiona stagnatilis Kulcez. 
> neglecta Cambr. 


Oxyopes ramosus Panz. 
Attus faleatus C. L. K. 
>» floricola C: L. K. 


Pellenes tripunctatus Walck. 


Sparassus virescens Cl. 
Thanatus formicinus Cl. 


257 


Philodromus aureolus Cl. 
> emarginatus Schr. 

Artanes margaritatus Cl. 

> griseus Hahn. 
Synaema ornatum Th. 
Trmarus Stellio Th? 
Xysticus bifasciatus C. L. K. 

> cristatus Cl. 
Misumena vatia Cl. 
Thomisus albus Gmel. 
Pistius truncatus Pall. 
Ocyale mirabilis Cl. 
Dolomedes fimbriatus Cl. 
Trochosa terricola Th. 
Tarantula striatipes Dolesch. 
; > nemoralis Westr. 
Lycosa lugubris Walk. 

> — prativaga L. K. 

I atratar a. 

>» palustris L. 

>» montieolar Ck 

>» — agrestis Westr. 

>»  chionophila L. K. 

>» — plumipes Th. (Figg. 1, 2, 3, 4). 


Duarum specierum mares possideo, quorum -alterum 
verisimile est marem L. Chionophilae nondum descriptum 
esse; sed cum aflirmare non possim, uter huc sit referen- 
dus, eorum descriptionem omitto. 

Post marem L. plumipedis descriptam (K. Sv. Vet. 
Akad. Handl. 1874, pag. 143) Thorell haec verba addit: »>Fe- 
-minam cum hoc mare ad Orenburg captam a L. agresti 
Westr. 2 distinguere nequeo». Femina illa verisimiliter hu- 
jus speciei fuit; namque est femina LL. plumipedis simil- 
lima L. agrestis formae, vitta cephalothoracis media antice 
non dilatata praeditae. At in &L. plumipede epigynes an- 
guli postici laterales magis acutiusculi et margo ejus posti- 

Al 


258 


cus saepissime foras arcuatus esse mihi videntur. — Copiose 
ad pagum Utotschkina, ad pagum V. Ubukunskaja, od oppi- 
dum V. Udinsk occurrit. 


Lycosa tesquorum n. sp. 


Hisororet Ö i 
Cephalothorax longitudine 3,45 mm, latitudine 2,6 mm. 
Abdomen longitudine 3,7 mm. 

Longitudo pedum: I tota longitudo 11 mm; femur 3 
mm, patalla 1,2 mm, tibia 2,6 mm, metatarsus 2,5 mm, tar- 
sus 1,8 mm. II 10,5 mm. III 10,8 mm. IV tota longitudo 
14,4 mm: femur 3,7 mm, patella 1,35 mm, tibia 3,05 mm, 
metatarsus 4,2 mm, tarsus 2,1 mm. 

Palpus 4,4 mm longus: 

Armatura pedum: I femur aculeis 6—7 (uno recte in 
dorso femoris prope basim, altero in medio), tibia aculeis 8 
(4 majoribus subter, 2 in lateribus, 2 in apice), metatarsus 
aculeis 4 subter et uno in utroque latere, tarsus aculeis 
nullis instructi. Praeterea metatarsus in apice aculeis bre- 
vissimis c. 6 instructus. II et III aeque circiter atque I 
IV. Femur . aeque atque in I, tibia (praeter parvos apica- 
les) aculeis 8 dispersis, metatarsusque aculeis 8—9 instructi. 

Mandibalarum suleus unguicularis in utroque latere 
dentibus 2 instructus; dentes in margine postico inter se 
proximi et majores quam marginis antici dentes, imprimis 
alter horum minima est, ita ut difficilius cerni possit. ; 

Cephalothorax nigro-fuscus, vittis tribus pallidis sat 
distinetis ornatus. In exemplis pallidius coloratis pars ce- 
phalica alis partibus sephalothoracis obscurior. Vitta media 
in summo dorso paullulum dilatata, linea angustanigra in lon- 
gitudinem dimidiata, antice plus minusve constricta et deinde 
pone oculos in ramos tres divaricantes divisa. Maxima lati- 
tudo vittae mediae circiter cum latitudine tibiarum aequans. 
Vittae laterales aut continuae, serrulatae aut ex maculis 


299 


constantes, in parte cephalica plerumque deletae. Clypeus 
et maxillae (saltem ad maximam partem) et mandibulae 
pallidae, harum apices soli et margines infimi nigricantes. 
Labium et sternum fusco-nigra. In medio sterno antice ve- 
stigia lineae pallidae longitudinalis (nonnumquam sat di- 
stinceta) esse videntur. Coxarum partes dorsales nigrae. 

Abdominis pictura ordinaria. Color dorsi nigro-fuscus 
aut (in animalculis pallidius coloratis) rufo-fuscus aut fla- 
vido-ferrugineus. Macula lanceolata plerumque sat distincta, 
quoinde consequitur series duplex macularum c. 5. — Ven- 
ter dorso plus minusve pallidior, ferrugineus aut flavo-cine- 
reus. Area epigynes rufo-brunnea. 

Pedum femora annulis interruptis 4 ornata; patellae 
in dimidio annulatae, subter ad maximam partem nigrae; 
tibiarum annuli, basalibus et apicalibus inclusis, 4, quorum 
2 ultimi in pedibus 4:ti paris confluunt; metatarsi in dimi- 
dio annulo uno instructi, basi apiceque nigris; tarsorum api- 
Cces nigri. 

Cephalothorax pube albida tectus, imprimis partes ejus 
dorsi pallidae. Pubes frontis (spatium inter oculorum se- 
riem secundam et tertiam) rufo-cinerea. Excepta pube al- 
bicanti, sternum cum coxarum partibus ventralibus-pilis ni- 
gris sat dense ornatum. Pubes in abdominis dorso puncta 
format albida. -— (Descriptio haec pubis secundum exempla 
desiceata est facta; in humefactis pubes difficilius cernitur). 

Oculi seriei secundae desuper adspecti in ipsis angulis 
faciei sidere videntur. . Series antica recta aut leviter pro- 
curva; oculi hi inter se parum inaequales, ambo ejusdem 
lateris inter se vix radio suo, medii spatio majore, quam 
est diametrus eorum, distant; ejusdem lateris oculi seriei 
secundae aeque circiter longe (exterior forsitan propius) ab 


oculo secundae seriei — spatio diametro sua non multo 
mäjore —, a clypei margine eirciter 2!/; diametro sua 
remoti.. — 


Omnibus locis Sibiriae Transbaicalensis complura hu- 
jus araneae collegi exempla quae peragrävi. 


Lycosa foveata n. sp. 


(Nomen ad epigynes foveam rotundam spectat). Fig 7. 
Femina. 
Longitudo totius corporis 7,2 mm; cephalotborax lon- 
. gitudine 3,4 mm, latitudine 2,85 mm; abdomen longitudine 
4 mm. 

Longitudo pedum: I. Tota longitudo 11,9 mm; femur 


3,25 mm, patella 1,3 mm, tibia 2,9 mm, metatarsus 2,85 


mm, tarsus. 1,6. mms. 115 mm. UK FS 
Tota longitudo 15,4 mm; femur 4 mm, patella 1,2 mm, ti- 
bia 3,3 mm, metatarsus 4,8 mm, tarsus 2,1. Palpus 4,4 
mm longus. 

Longitudo mandibularum altitudinem faciei öd superat. 

Armatura pedum: I. Femur aculeis 6—7 (2 in dorso) 
instructus. Tarsus subter aculeis 8 (2, 2, 2, 2) et uno bre- 
viore in utroque latere prope apicem instructus, ipse apex 
aculeis caret. Metatarsus subter aculeis 6 (2, 2, 2) (apica- 
libus, qui jam potius in latere positi sunt dicendi, inclusis) 
et uno in articuli medi latere antico sito instructus est. Prae- 
terea sunt in apice aculei breviores 2—3. IV. Femur aeque 
atque in I Tibia aculeis e. 7—8 dispersis instructus. In 
metatarso aculeos 8 longiores video et aculeos c. 6 bre- 
viores annulum circum apicem formantes. 

In sulei unguicularis margine antico dentes video es 
unum majorem, alterum ad ejus basim, minimum, tertium 
parvum non procul ab his sulci finem versus situm. In la- 
tere postico dentes etiam tres, magni, inter se aequales in- 
nati sunt. 

Cephalothorax mnigro-rufescens, nitidus (excepta parte 
cephalica, quae melius nigricans dicenda est). Vitta media 


antice pone oculos trifurcata, furca sat obsoleta; laterales — 


sat angustae, cephalothoracis impressionibus transversis tri- 
bus, vel pluribus, abruptae. Sternum, labium, pars apicalis 
mandibularum et partes dorsales coxarum nigrae aut fus- 
cae. Maxillae aeque atque clypeus et mandibulae antice 
aliis partibus parum pallidiores; coxae ad maximäm partem 


(KT 
v 


261 


pallidae, flavidae. — Ahdomen nigro-fuscum, pictura parum 
distineta. Macula lanceolata linea nigra, quae utrinque 
dentem format acutum, cincta est. Dorsum abdominis ce- 
terum vitta longitudinali aliis partibus paullulum pallidiore 
signata esse videtur. — Venter flavido cinereus. — Pedes 
aut obscuriores rufescentes aut pallidiores fusco-flavidi. Fe- 
mur desuper adspectus annulos fuscos ostendit 3, quo- 
rum unus in ipso apice, et lineolam ex basi exeuntem ter- 
tiamque partem, vel, ut in pedibus posticis, totam fere lon- 
gitudinem femoris occupantem. Ex latere visus femur ha- 
bet vestigia annuli quarti basalis. Subter prope basim ma- 
cula pallida magna videtur. In patellae apice dorsali ma- 
cula parva pallida est; ceterum hic articulus est obscurus. 
Annuli tibiarum (apicalibus inclusis) 3; in pedibus 4:ti paris 
annulus basalis in duos divisus. Metatarsi basi et apice 
obscuris ni dimidio annulati. — In altero ex meis exemplis 
pedes valde, in altero minus nitidi. 

Totum corpus pube rara tectum, cephalothorax, in 
meis exemplis quidem fere sine pube. Pili nigri abdominis 
et sterni etiam sat. rari. 

Oculi antici inter se, ut mihi videtur, parum inaequa- 
les, intervallis remoti, quorum lateralia non radium et me- 
dium vix diametrum oculorum aequant; seriem formant 
paullulum procurvam. Spatium inter clypei marginem et 
oculorum marginem c. 2:plo quam diametrus eorum ma- 


jus. Ab oculis secundae seriei laterales antici circiter dia- 


metro sua distant. Oculi laterales colore nigri. Series an- 
tica utringue circiter radio oculi seriel secundae brevior est 
quam haec series. 

Epigynes area longior quam latior, foveis duabus, plane 
inter se seorsum sitis, ornata. Fovea posterior pluries quam 


anterior major, rotunda, margine acuto circumdata, sep- 


toque humili angusto dimidiata. Foveae anterioris margo 
anticus valde elevatus, tectum  fere proclive super foveam 
formans; postice autem totus margo dilatatus. 

Duo exempla hujus speciei possideo. Descriptio pi- 
cturae secundum alterum eorum facta est, cum color in al- 
tero obscurior sit, ita ut pictura difficilius discernatur. 


Lycosa ricta n. sp. 


INST SR INÖT I 

Femina. 

Cephalothorax longitudine 3,1 mm, Jatitudine 2,5 mm. 
Abdomen longitudine 5 mm. 

Longitudo pedum: I Tota longitudo 9,5 mm; femur 
2,8 mm, patella 1,1 mm, tibia 2,05 mm, metatarsus 2,05 
tarsus 1,5 mm. II 9,2 mm. II 9,9 mm. - IV Tota longi- 
tudo 14,7 mm; femur 3,9 mm, patella 1,1 mm, tibia 3,1 
mm, -metatarsus 4,7 mm, tarsus 1,9 mm. — Palpus c. 4 
mm longus. 

Armatura pedum: Aculei omnes plus minusve erecti. 
In dorso femoris omnium pedum - aculei longi 2, Tibia I 
aculeis (apicalibus exclusis) ec. 6, ex quibus 4 subter (non 
plane regulariter 2, 2). Metatarsus I subter aculeis (prae- 
ter apicales) 4 (2, 2) instructus. Tibia IV aculeis c. 10, 
metatarsus aculeis c. 9 majoribus et c. 5 minoribus in apice 
armatur. — In mandibularum sulei unguicularis margine 
utroque dentes 2 paene similes, quorum dentes marginis 
postici propius ad unguis basim siti sunt. 

Color cephalothoracis fuscus aut nigro-fuscus. Vittae 
laterales dentibus ex declivitatis lateris colore obsuro exeun- 
tibus 3 aut 4 abruptae (ex quibus tamen saepissime 2 soli 
per totam vittam vadunt), in parte cephalica quoque bene 
distinctae, antice trans clypeum confluentes. Vitta media 
ex infima declivitate cephalothoracis postica exiens partem 
cephalicam attingit. Latitudine tibiam pedis I circiter ae- 
quat. In confinio partis thoracicae et cephalicae vitta me- 
dia aut non aut parum (nonnumquam fortiter) constricta, 
in parte cephalica dilatata, suleo ordinario in primis antice 
dimidiata. Sulei pars cephålicea geminata, ita ut tota vitta 
media figuram in tab. fig. 11 delineatam formet, cujus figu- 
rae pars dilatata tamen nonnumquam sat obsoleta sit. Co- 
lor vittae fusco-flavidus, in parte cephalica obscurior ru- 
fescenti-flavidus. Sternum et labium nigra, In nonnulli sex- 
emplis in sterno vestigia videntur lineae mediae valde obso- 


263 


letae. Labii margo anticus, maxillae, mandibulae, ad maxi- 
mam partem quidem, clypeus, ut supra dixi, pallidi. Ab- 
domen fuscum, punctis albidis in primis ad latera pictum. 
Dorsi macula lanceolata fusco-rufa, ad basim utringque pube 
alba ornata. Ceterum in dorso medio maculas majores c. 
10 puncta nigra includentes et seriem longitudinalem dupli- 
cem formantes video. Venter flavido-cinereus. — Pedes fusco- 
flavidi, fusco annulati. Coxae superne fusco-nigriae. Femora 
a tergo ad specta annulos serrulatos 4 ostendunt, subtus 
autem ad maximam partem pallida sunt. In patellis vesti- 
gium solum annuli video. Tibiarum annnuli, basalibus et 
. apicalibus inclusis, 3, praeter pedum posticorum, in quibus 
annuli sunt 4. Metatarsorum annuli, basalibus et apicalibus 
inclusis, 3. Tarsorum pedum 4:ti paris summus apex niger. 

Cephalothorax totus cum sterno pube albicanti tectus. 
Pubes frontis et faciei cinerea, densa. Pili in sterno tenuis- 
simi, rarissimil. Pubes abdominis albicans maculatim dis- 
posita, ad latera sat densa, in ipso dorso angulos 3—5 vi- 
cissim cum maculis pallidis sitos formans. 

Oculorum series antica procurva, oculi medii inter- 
vallis diametro sua paullulum majoribus et laterales circi- 
ter radio suo distant. Ii his paullulum majores. Spatium 
inter oculos anticos laterales et oculos seriei secundae 11/3 
diametrum anticorum aequat. Cum clypei margo saepis- 
cime parum acutus sit, difficile est dictu, quantum sit spa- 
tium inter eum et oculos anticos. A margine supremo hi 
2—2!/, sua diametro, a margine infimo 4:pla sua diametro 


— remoti videntur. Oculi seriei secundae intervallo quam dia- 


metrus non multo majore distant. Series antica utringue 
c. 1/; radio oculi secundae seriei brevior est quam haec series. 

Area epigynes longior quam latior, fovea ornatur di- 
midias coxas IV longitudine non aequanti, låtitudine antice 
et postice partibus 3 minore quam tota longitudo. Foveae 
pars anterior cordiformis, pars media dilatata marginibus 
parum' definitis. Dimidium foveae posticum septo longitu- 
dinali tertiam circiter partem latitudinis foveae occupanti 
instructum est. 


264 


Marem unicum non adultum possideo, quem, cum et 
magnitudine et situ oculorum et pictura feminis hic des- 


criptis simillimus sit, hujus speciei esse puto. Color tamen 


in eo, ut in maribus solet, paullo obscurior et vittae latera- 
les cephalothoracis in parte cephalica obsoletae et pedes 
4:ti paris 13 mm longi. Ad Verchne Ubukunskaja captus. 
Cum complura exempla collegerim, haec species in 
regione transbaicalica sat frequenter occurrere videtur. 


Lycosa incilis n. sp. 


SSE 

Femina. 

Cephalothorax longitudine 2,6 mm, latitudine 1,85 mm. 
— Abdomen longitudine c. 2,8 mm. 

Longitudo pedum: I Tota longitudo 6,95 mm; femur 
2,1 mm, patella 0,9 mm, tibia 1,5 mm, metatarsus 1,25 
mm, tarsus 12 mm. I 6,6 mm. IN 6765mh: NIER 


ongitudo 10 mm; femur 2,5 mm, patella 0,9 mm, tibia 


1,95 mm, metatarsus 3 mm, tarsus 1,65 mm. 

Palpus c. 3 mm longus. 

Armatura pedum: Femora superne aculeis 2, tibia I 
subtus aculeis (praeter parvos apicales) 4 (2, 2) et uno parvo 


in latere antico non procul ab apice, metatarsus I (praeter. 


apicales) aculeis 4 (2, 2), tibia IV aculeis (apicalibus inclusis) 
d, metatarsus IV, aculeis 8 majoribus et c. 5—96 minoribus 
in apice instrueti. 

In sulci unguicularis margine utrogqgue 2 dentes. 

Cephalothorax niger aut nigro-fuscus, vittis 3 pallidis, 
bene distinctis ornatus. Vittae laterales flavidae, continuae, 
ut ex. gr. in ÅL. palustri aut in nonnullis exemplis lineis 
transversis angustis abruptae. Vitta media lateralibus ob- 
scurior, testacea, in parte cephalica dilatata, in tres ramos 
furcata, quorum. tamen plerumque laterales obsoleti sunt, 
ita ut tota vitta simplex, antice angustata esse videatur. 
Sulcus ordinarius lineolam nigram brevissimam in medio 


ÖKA 


bas 
FNS ARA 


265 


vittae sitam format. Sternum nigrum (aut in exemplis pal- 
lidius coloratis fere cinereum) linea media pallida ornatum. 
Mandibulae (saltem saepissime), labil margo anticus, maxil- 
lae pallidae. — Abdominis dorsum nigro-fuscum; macula 
lanceolata et series duplex macularum media testaceae, cu- 
jus seriei maculae in tranversum confluunt, quare series 
simplex evadit, punctis tamen nigris a maculis inclusis re- 
stantibus. — Venter cinereus, in nonnullis exemplis vitta 
longitudinali obscura örnatus. — Pedes fusco-annulati, co- 
lore varianti. Femora I superne annulata, subtus autem 
dimidium basale macula obscura rectangulari marginibus 
(in primis postice) distinctis cireumdata occupatur. Femora 
pedum religorum hanc maculam minus distinete ostendunt, 
in pedibus IV subtus unicoloria, in pedibus III annulata. 
Patellae annulo subtus Jatiore, superne angustiore, obsoleto; 
tibiae annulis 3 (pedum IV annulis 4); metatarsi annulis 3; 
tarsorum apices nigri. 

Sternum et cephalothoracis vittae pallidae et abdomi- 
nis maculae pube alba adpressa vestitae. Inter maculas 
abdominis pubes lineas transversas 3—4 format. Sternum 
similiter ac coxae subtus pilis nigris brevioribus parcius 
vestitae. 

Oculorum series antica recurva, utrinque quam series 


-secunda oculi hujus seriei !/; radio non insigniter brevior. 


Spatium inter oculos anticos medios, aeque atque inter ocu- 
los laterales anticos et oculos secundae seriei, vix diame- 
trum oculi antici superat. ÖOculi antici ejusdem lateris inter 
se c. radio suo et a clypei margine c. 2 sua diametro re- 
moti. Intervallum inter oculos posticos spatio inter oculos 
laterales seriei secundae et posticae non insigniter major. 

Epigynes structuram satis variantem ab epigyne prae- 


" cedentis speciel similem quoque in modum varianti distin- 


guere nequec. Tamen non dubito, guin haec aranea pecu- 
liari sit specie: et statura multo minore et forma cepha- 
lothoracis oblonga, lateribus minus circulariter productis, et 
situ oculorum et in primis pictura (vittis marginalibus ce- 
phalothoracis numquam, ut in praecedenti, dentibus trian- 


266 


gulis abruptis; vitta media antice plerumque angustata; ab- 
domine serie macularum fere simplici clara distincta, ce- 
terumque non maculoso) et pube totius corporis multo ra- 
riore, cet. facile ab ea dignoscitur. 

Mas. 

Cephalothorax longitudine 2,5 mm, latitudine 1,7 mm. 
Abdominis longitudo c. 2,5 mm. 

Longitudo pedum: I. Tota longitudo 7 mm; femur 2 
mm, patella 0,75 mm, tibia 1,45 mm, metatarsus 1,7 mm, 
tarsus, 1,1 mm. II 6,4 mm. HI 6,5 mm. IV Tota longi- 
tudo 9,1 mm; femur 2,3 mm, patella 0,8 mm, tibia 1,8 mm, 
metatarsus 2,7 mm, tarsus 1,5 mm. — Palpus ec. 2,5 mm 
lon gus. 


Totum corpus nigerrimum. Quarta pars apicalis fe- 
morum et deinceps apicem versus toti pedes unicolores, 
pallide flavidi. In cephalothoracis dorso vestigia cernuntur 


valde detrita vittae mediae albo-pubescentis, in fundo pa- 
rum perspicua. Indumento ceterum cutis cephalothoracis ca- 


ret, ipsa nitida. Venter abdominis dorso non aut pubis bre- - 


vis cinerascentis causa perparum pallidior. 
Num sint ejusdem speciei araneae hic desriptae, nescio. 
Mas a femina serie oculorum antica potius recta, oculis an- 


ticis mediis quam laterales majoribus, pedibus subtilius acu- 


leatis differt. 


Duas feminas ad oppidum Verchne Udinsk, teminas 


4 et mares 7 ad Arbusofskaja inveni. 


Lycosa adusta n. sp. 


(Nomen ad colorem spectat). 


Fig. 14. 

Femina. 

Cephalothorax paullo plus 3 mm longus, c. 2,2 mm 
latus. — Abdomen (mamillis exclusis) 4,7 mm longum, 


Longitudo pedum: I. Tota longitudo 8,6 mm; femur 
2.4 mm, patella 1 mm, tibia 2 mm, metatarsust jocnmm) 


267 


tarsus 1,3 mm. II 8,3 mm. III 8,3 mm. IV Tota longitudo 
12,3 mm; femur 3,15 mm, patella 1,1 mm, tibia 2,75 mm, 
metatarsus 3,6 mm, tarsus 1,7 mm. — Palpus 3,6 mm longus. 

Armatura pedum: Femora omnia aculeis 5 (2 longiori- 
bus superne, 3 minoribus in apice). Tibia I subtus in di- 
midio basali aculeis (praeter apicales) 4 (2, 2) longis ad- 
pressis et 2 in utrogque latere magis apicem versus sitis. 
Metatarsus I aculeis (praeter apicales). 4 (2, 2) logitudine 
dimidium circiter articulum aequantibus. Patellae I iner- 
mes, II, III, IV autem aculeatae. 

In sulei unguicularis margine antico 2 vel 3 dentes 
minimi, in margine postico 3 dentes magni. 

Cephalothorax nigrofuscus, vittis tribus parum perspi- 
cuis ornatus, per umbras impressionum non nimis pro- 
fundarum transverse lineatus. Vittae laterales angustae, sa- 
tis parce albo-pubescentes. Vitta media ex declivitate ce- 
phalothoracis postica anteriora versus aequaliter dilatata, 
sulei ordinarii linea nigra similem quoque in modum di- 
latata paene completa, oculos posticos vix attingit. Mandi- 
bulae, maxillae, pedes palpique badii (an potius fusescente- 
fulvi dicam ?). Pedes ad maximam partem unicolores, femo- 
ribus in dorsi utraque parte extrema nigro-lineatis, in di- 
midio et ad latera obsolete fusco-coloratis, tibiisque superne 
plus minusve fuscis. Palporum pars femoralis fusceo-annu- 
lata. — Abdomen nigro-fuscum, pictura difficilius distin- 
guendå, macula lanceolata serieque duplici macularum me- 
diana, lineis et maculis langitudinalibus fuseis ad latera 
sparsum. Venter flavido-cinereus vittis tribus obscuris or- 
natus. Cutis ubique opaca, nec nitida. 

Sternum et mandibulae satis abunde, femora et coxae 
subtus parcius nigro-pilosae. Abdomen pilis nigris raris bre- 
vissimis pubeque cinerascenti punctatim distincetum. 

Oculorum series antica recta; medii inter se spatio 
non insigniter majore quam a lateralibus remoti, his paul- 
-lum majores. Spatium prius diametrum oculi circiter aequat, 
posterius eam paullum superat. Ab oculis secundae seriei 
laterales antici spatio distant aequali atque medii antici in- 


268 


ter se. Series antica secundae seriei saltem radio oculi 
hujus seriei brevior. Clypei margo anticus sursum curva- 
tus, ita ut angulum fere formet, ad oculos medios anticos 
valde appropinquantem. Laterales antici ab illo margine 
1!/,—2 diametro sua remoti. OÖOculi postici intervallo insigni- 
ter majore inter se remoti sunt quam ab oculis secundae seriei. 

- Forma epigynes &L. lugubri Walck. similis. Differt ta- 
men ab ea fovea antice latissima posteriora versus fortiter 
constricta. 

Feminam unicam ad pagum Utotschkina inveni. 


Lycosa Selengensis n. sp. 

Fig. 15. 

Femina. ; 

Tota longitudo c. 9 mm. Cephalothorax longitudine 
prope 3,5 mm, latitudine 2,4 mm. Abdomen c. 5 mm longum. 

Longitudo pedum: I Tota longitudo 8,6 mm; femur 
2,4 mm, patella 1,1 mm, tibia 2 mm, metatarsus 1,9 mm, 
tarsus 1,2 mm. I (oe 00 00 LU RSA Nao Van AA Tota longi- 
tudo 11,9 mm; femur 3,1 mm, patella 1,1 mm, tibia 2,4 
mm, metatarsus 3,4 mm, tarsus 1,9 mm. 

Palpus c. 3,8 mm NE 

Armatura pedum: Femora I aeulera 2 longis superne 
et 3 brevioribus in apice. Patellae I et II inermes, III et- 
IV aculeatae. Tibia I subtus aculeis (apicalibus exceptis) 
4 (2, 2) dimidium articulum longitudine non aequantibus, 
uno in latere antico, c. 5 brevibus in apice. — Aculei om- 
nes, in primis pedum I, plus minusve adpressi. 

In sulei unguicularis margine. postico 3 dentes magni, 
aequales; in margine antico 2 valde inaequales longius ab 
unguis basi inserti sunt. 

Cephalothorax nigro-fuscus vel rufo-niger, in parte ce- 
phalica niger, vitta media rufescente lateralibusque flavis or- 
natus. Vittae mediae dimidium posterius solum conspicuum, 
sulei ordinarii linea nigra cuneiformi posteriora versus di- 
recta usque ad primam declivitatem cephalothoracis posticam 


a 
TA 


269 


persecta. Antice haec linea cum colore cephalothoracis fus- 
conigro confluit. Diligentissime cognita pars cephalica in 
fundo pone oculos vestigia vittae partis anticae trifurcatae 
habere videtur. Vittae laterales palpis fere angustiores, cla- 
rae, marginibus rectis et antice per clypeum continuae. 


- Sternum medium linea pallida obsoletiore notatum, cum la- 


bio et maxillis rufo-fuscum; mandibulae ad perpendiculum 
directae, rufo-testaceae, subunicolores, quoad formam cum 
aliis Lycosis collatae satis crassae, basi vehementer antror- 
sus convexa. Pedes cum palpis fusci, subunicolores. Fe- 
mora IV cum coxis omnibus subtus aliis partibus pallidiora, 
superne absolete annulata vel maculata. Tibiarum dorsa 
in longitudinem utrinque linea testacea notata. Abdomen 
fuscum, ad latera pallide rufo-fascum, antice superne ma- 
cula lanceolata maculisque deinde duplicibus seriatis diffi- 
cillime cernendis notåtum, ceterum autem pictura deleta. 
Venter satis pallidus, area media bene definita aliisque par- 
tibus insigniter laetiore praeditus. 

In altero exemplo pictura magis expressa: pedum fe- 
mora maculis vel annulis definitis lineisque nigris superne 
in utraque parte extrema; etiam patellae nigrolineatae; vit- 
tae cephalothoracis pars antica dilatata paullo clarior ex 
lineis 3 angustissimis divaricantibus constans, sulei ordinarii 
linea nigra in vicinitatem oculorum posticorum producta; 
abdominis dorsum unicolor fusco-nigrum; area ventris pal- 
lida vitta obscura media praedita. 

In tertio exemplo partes obscurae nigrae vel fusco- 
nigrae, vittae laterales latiores. 

Mandibulae, maxillae, sternum, pedes pilis nigris satis 
longis vestita. Pubes albicans in sterno densa, ceterum au- 
tem in vittis cephalothoracis marginalibus et in facie, ubi 


"ad colorem melius testacea dicenda est, evidentior. Pili ab- 


dominis longiores et densiores. — Superficies corporis opaca. 

Oculorum series antica recta, quam series secunda 
utringue longe non radio oculi hujus seriei brevior; medii 
lateralibus insigniter majores, inter se diametro sua, a la- 
teralibus paullo plus radio horum, ab oculis seriei secundae 


240) 


c. diametro sua remoti. Oculi laterales a clypei margine 
c. 4:pla sua diametro, ab oculis seriei secundae c. 1!/3 
diametro suo distant. Oculi postici inter se spatio majore 
quam ab oculis seriei secundae remoti. 

Area epigynes paullo longior quam in dimidio latar 
dimidiam coxam IV longitudine haud aequans, fovea oratur 
antice angusta, in dimidio subito dilatata, postice c. 2!/,—3 
partibus quam antice iatiore. Haec fovea secundum me- 
dium septo longitudinali postice aeque fere atque fovea 
lato, anteriora versus angustato, lateribus in dimidio inflexis, 
marginem foveae antiecum non attingenti persecta. 

Feminas tres ad pagum V. Ubukunskaja captas possideo. 


Lycosa lyrata n. sp. 


FoG SO 

Femina. 

Tota longitudo paullo plus 9 mm, Cephalothorax lon- 
gitudine paullo plus 3,5 mm, latitudine 2,85 mm. Abdomen 
c. 6 mm longum. | 

Longitudo pedum: I Tota longitudo 11,8 mm; femur 
3,15 mm, patella 1,2 mm, tibia 3 mm, metatarsusto ds 
mm, tarsus 1,7 mm. II 11,2 mm. HI 11 mm. IV Tota lon- 
gitudo 16,2 mm: femur 4 mm, patella 1,3 mm, tibia 3,4 
mm, metatarsus 5,3 mm, tarsus 2,2 mm. — In altero exem- 
plo metato pedes c. 0,5 mm longiores erant. — Palpus c. 
4.3 mm longus. 

Armatura pedum: Femur I aculeis 2 superne, 4 ad 
3 in apice, uno gracili ad latus postiecum a medio paullo 
basim versus sito. Femora reliqua ut I aculeata, tamen in 
apice semper aculei 3 et prope medium utringque (non so- 
lum postice, ut in I) aculeo parvo uno. Patellae I et II in 
apice seta armati, II et IV non solum apicibus aculeatis, 


sed etiam ad basim aculeis 2 praeditae. Tibia I subter 


aculeis (praeter apicales breves) 6 (2, 2, 2, ultimis non ae- 
qualibus neque accurate pari linea stantibus) basim paris 
insequentis longe superantibus, dimidium articulum longi- 


At. 


tudine non aequantibus; praeterea tibia I in utrogque latere 
non procul a basi aculeo gracili instructa est. Metatarsus I 
subter aculeis (paeter nonnullos apicales) 4 (2, 2) postice 
ad basim aculeo uno, in medio latere postico aculeo uno, 
in antico 2 gracilioribus, minoribus, qui aculei minores non 
in omnibus exemplis inter se congruunt. 

In mandibularum sulcei unguicularis margine postico 3 
dentes magni; unguis basi proximus maximus, a duobus 
aliis, qui basi conjucti sunt, separatus. In margine antico 
sunt dentes etiam tres, quorum medius magnus est, reliqui 
brevissimi sed satis crassi. 

Cephalothorax nigro-fuscus, fronte nigra, vittis tribrus 
rufo-testaceis notatus. Vitta media in summo dorso di'a- 
tata, quam patella I paullo latior, tum constricta. in parte 
cephalica rursus fortiter dilatata, furcam tridentatam usque 
ad oculos productam formans, cujus furcae cornua non, ut 
in multis Lycosis divaricantia, sed subparallela sunt, ita ut 
figura lyraeformis evadat. Vittae laterales geminatae esse 
videntur, quarum tamen plerumque superior solum conspi- 
cua est; haec interrupta est et ex maculis constans; in parte 
cephalica ambae saepissime desunt. Sternum nigrum aut 
nigro-fuscum; mandibulae rufo-testaceae, subunicolores; la- 
bium et maxillae pallidiores; coxae subter unicolores, pal- 
lidae. — Abdominis pictura ordinaria, ex macula dorsali 
lanceolata utrinque maculis longis, tum ex serie macularum 
duplici anum versus producta, ad latera ex maculis disper- 
sis constans. Maculae omnes pube densa albicanti vel ci- 
nerascenti tectae. Cum hae maculae maximam partem dorsi 
efficiant, superficies dorsalis satis abunde pubescens evadit. 
Praeterea abdomen pilis ngiris vestitum est. Venter oliva- 
ceo- aut rufescente cinereus. — Frons, clypeus, mandibulae, 
sternum, coxae, femora subter nigro-pilosa. — Pedes flavo- 
testacei, fusco- aut nonnumquam obscure olivaceo-annulati- 
Femora, praeter 3:tii paris, saepe subter nigra. 

Oculorum series antica paullulum procurva, quam se- 
ries secunda utrinque vix diametro oculi hujus seriei bre- 
vior; medii antici lateralibus majores (fugaciter adspecti la- 


212 


terales majores esse videntur, quoniam tum ex tuberculis, 
quibus innati sunt, discerni non possunt), inter se saltem 
diametro sua, a lateralibus vix radio horum, ab oculis se- 
cundae seriei 2:pla sua diametro remoti; laterales antici 
ab oculis seriei secundae paene 2:pla suo diametro, a cly- 
pei margine 3—4:pla diametro distant. 

Area epigynes dimidias coxas IV longitudine paene su- 
perat; fovea ornatur ubique bene definita, cujus dimidium 
anticum canaliculam longitudinalem format; dimidium po- 
sticum autem in triangulum dilatatum, cujus trianguli latus 
posticum (rimae genitali adquiescens) ceteris fere 2:plo lon- 
gius est. Tota haec fovea (ejus summa parte antica forsi- 
tan excepta) tuberculis duobus foveola vel impressione lon- 
gitudinali foveae ipsi simili disjunctis repleta est. 

Mas. Cephalothorax longitudine vix 3,4 mm, latitu- 
dine vix 2,7 mm. Abdomen c. 3,5 mm longum. 

Longitudo pedum: I Tota longitudo 12,3 mm; femur 
3,2 mm, patella 1 mm, tibia 3 mm, metatarsus 3,1 mm, 
tarsus 2 mm. I 11,4 mm. II 11 mm. IV Tota longitudo 
15 mm; femur 3,6 mm, patella 1,1 mm, tibia 3,1 mm, me- 
tatarsus 5,1 mm, tarsus 2,1 mm. — Palpus c. 4 mm lon- 
gus, colore ad maximam partem nigro, parte patellari pal- 
lidiore. | 

Pedes similiter ac in feminis aculeati. Femora I tamen 
postice aculeis 2 parvis instructa, setae patellarum I et 
II robustiores (prope aculei apellandae) quam in femina. 

Feminae subsimilis. Cephalothorax, ut etiam abdomen, 
paullulo obscurius colorata, cephalothoracis vittae laterales 
ex maculis nonnullis parvis constant. Pedes pallidiores esse 
videntur. Metatarsorum pedum IV dimidium extremum sa- 
tis fortiter inflexum. — Superficies corporis in primis ab- 
dominis dorsum abundius albicanti vel cinerascenti pu- 
bescens. 

Palpi maris structura cum figura Pavesii Lycosae Gie- 
belii, quam L. Koch ex hisce regionibus (Krasnajarsk) re- 
fert, bene convenit; etiam epigynes fovea in femina eandem 
formam habet, atque in LC. Giebelii. Haec tamen aranea ma- 


a 


LIT. G. ARVIDSSON, H. FORS. 


2173 


jor est, vitta cephalothoracis media non ut in L. Gziebelit 
»ad partem cephalicam non pertinens'"', neque epigynes fo- 
vea septo persecta. Quae cum ita sint, hanc araneam pe- 
culiarem esse speciem censeo. 

Feminas complures et mares tres ad pagum Utotsch- 
kina collegi. 


Explicatio figurarum. 


Fig. 1. Lycosa plumipes Th. Palpus dexter maris. 

Fig. 2 » > D > » »> 

Bis: OD: » > Palpi dextri pars tarsalis a parte 
inferiore visa. 

Fig. 4. Lycosa plumipes. Epigyne. 

Figg. 5 et 6. Lycosa tesquorum. Epigyne. 

Fig. 7. Lycosa foveata. Epigyne. 
s Lycosa ricta. 
Fr 0. ; FA 

Fig: 11. Lycosa rieta. Cephalothoracis vitta media. 

Fig. 12. >»  incilis. Palpus dexter. 

Fig 13. > » Palpi dextri pars tarsalis a parte 
inferiore visa. 

Fig. 14. Lycosa adusta. Epigyne. 

NEG NG >» — Selengensis. Epigyne. 

Fig. 16. >  lyrata. FEpigvyne. 

Figg. 17 et 18. Lycosa lyrata. Palpus sinister. 

Fig. 19. Lycosa lyrata. Cephalothoracis vitta media. 


Epigyne. 


18 


Einige Radianten der siädlichen Halbkugel 


von 


Heikki Hårdh. 


Während eines kärzeren Aufenthaltes im Anfange des 


Jahres 1900 in der Stadt Port Adelaide in Säd Australien 
war ich beschättigt emige veränderliche Sterne des sädlichen 
Sternhimmels zu beobachten. Dann regten eines Abends 


meine Aufmerksamkeit zahlreiche Sternschnuppen, welche 


die Gegend unweit vom Sudpole durchkreuzten. Es war 
deutlich, dass die Epoche fär die Thätigkeit eines oder meh- 
rerer Radianten der säödlichen Halbkugel da war. Ich be- 
schloss deshalb meine fräheren Beobachtungen zu unter- 
brechen und meine Aufmerksamkeit dem Zeichnen der Stern- 
schnuppenbahnen zu widmen. Die Karte, welche ich da- 


bei angewandt habe, war eine möglichst treue Copie von 


R. A. PrRoctor's ,,A new Star Atlas", Tafel 12, eine Zone 


zwischen 53 und 90 Grad sädlicher Declination umfassend. 


Die Beobachtungen wurden von 25 Januar bis 8 Februar, 
wenige Nächte, in welchen die Witterung nicht gänstig war, 
ausgenommen, fortgesetzt. 


Nach meiner Räckkehr in Helsingfors habe ich die 


beobachteten Bahnen auf freundliche Aufforderung meines 
hochverehrten Lehrers, des Herrn Professor A. DONNER, nä- 
her untersucht und bin zu folgenden Resultaten gekommen. 

Die Vertheilung der in den verschiedenen Nächten be- 
obachteten Sternschnuppen ist folgende: 


Jan, 29 
26 
2 
20) 
” 31 
Febr. 1 


10 
14 
8 
3 
23 
16 


2179 


Sternschnuppen. Febr. 2 13 Sternschnuppen. 


2” 2” 3 Bj 9 

29 2” 4 7 bb) 

2 ” D 2) TK) 

2 ” 6 3 2 
jr all 


Von diesen 124 Meteorbahnen habe ich bei der Be- 
stimmung der Radianten nur 38 anwenden können. Der 
uäbrigbleibende Theil gehört vielleicht zu weit ausserhalb der 
Karte befindlichen Radianten an, um eine Bestimmung der 
Radiationspunkte zu gestatten. Wahrscheinlich sind auch 
einige der Sternschnuppen sporadisch im wahren Sinne 
des Wortes. 
| Die gefundenen Radianten sind folgende: 


Radiant N:o 1. 


Beobachtete Meteorbahnen:?) 


Näs mittlere Anfang Ende 
TR Ortszeit. AS BCE ae AR. Decl. 
1 JANA AN VIE 1482.0—0632.8 1652.5—602.5 
2 10 15 0 .8—75 .1 337 .6—67 .0 
3 10 58 38 .0—0606 .0 21 .3—62 .0 
4 TEN 295 .0—80 .0 290 .0o—71 .0 
1) FO 51 .3--63 .0 30 .0—57 .9 
BE Jan. 20: 05-15 216 .0—76 .0 233 .5—068 .4 
Z Örsad 226 .2—60 .0 233 .5—52 .0 
8 15 36 157 .3—79 .0 20550 


Die wahrscheinlichste Position des Radianten: 


AR = 1012.6, Decl. = — 582.4, 


— oder auf das mittlere Aequinoctium 1900 bezogen: 


AR = 1012 41", Decl. = — 582 25. 


1) Die Coordinaten, direct aus der obenerwähnten Karte genom- 
men, sind auf das mittlere' Aequinoctium des Jahres 1880 bezogen. 


216 


Um diese Coordinaten von der Einwirkung der Zenith- 
attraction zu befreien, habe ich dieselbe fär 105 44m mitt- 
lere Ortszeit bestimmt, welche das Mittel der Zeiten der ein- 
zelnen am 25 Januar angestellten Beobachtungen ist. Nimmt 
man als einen genäherten Werth der scheinbaren Elon- 
gation des Radianten vom Apex 39?.5 an, so beträgt die 


Zenithattraction !) bei dem oben angefährten Zeitpunkte 


02 49" und die anzubringenden Correctionen sind: die in 
AR =— — 12", die in Decl. = — 49". 

Es steht noch äbrig die Einwirkung der täglichen Aber- 
ration zu beriäcksichtigen. Die beschleunigte Fallgeschwin- 


digkeit der Meteore, die mittlere Bahngeschwindigkeit der 


Erde als Einheit genommen, ist 1.077, die Rotationsgeschwin- 
digkeit des Beobachtungsortes auf dem irdischen Parallel 
0.013. Die fraglicehen Correctionen sind demnach: die in 
Alm ENN öre Rn Del 


Mithin findet sich die wahre Position des Radianten: 


AR = 1002 10', Decl. = — 592 12". 


Verwandelt man Rectascension und Declination in Länge 


und Breite, wobei die mittlere Schiefe der Ekliptik zu An- - 


fang des Jahres 1900: e2=23? 27' 8”, anzuwenden ist, so 
findet man: : 


== 120690020 BE SI 204 


Nimmt man jetzt an, dass das Maximum der Häufig- 
keit der Sternschnuppen Jan. 25.5 stattfand, so ist die fär 


die Epoche des Radiationspunktes geltende -Sonnenlänge, 


sowie der Logarithmus des geocentrisehen Abstandes: 


O= 3035C HORN 


Man erhält somit fär den Sternschnuppenstrom folgende 


parabolische Elemente: 


1) OC. f. SCHIAPARELLI: Entwurf einer astronomischen Theorie 


der Sternschnuppen. Deutsch von G. v. BOGUSLAWSKI. Stettin 1871 ;å 


SO 


Meteorstrom 

1900 Jan. 25.5 
INO 
L. des Perihels 1362.9 
L. des aufst. Knotens 25 
Neigung ; 44 .5 
Periheldistanz 0.975 

- Bewegung rechtläufig 


2717 


Komet vom J. 574!) 
Nach chinesischen Beobach- 
tungen berechnet von HIND. 


1432.6 
283 
46 .5 
0.963 
rechtläufig. 


Ich habe hier auch die Elemente des Kometen aus dem 
Jahre 574 angefährt, weil die Uebereinstimmung mit denen 
des Sternschnuppenstromes gross genug ist, um einen Zusam- 
menhang zwischen beiden vermuthen zu lassen. 

Die scheinbare Elongation des Radianten vom Apex 


ist 892.g8, die wahre 13492.8. 


Radiant N:o 2. 


Beobachtete Meteorbahnen: 


N: mittlere Anfang Ende 

ir: Ortszeit. AR. Decl. AR. Decl. 
1 Jan. 25 10: 16m ERNST 102.9—582.0 
2 TORESO VOTE 0) EE SEA 
arfJän, 200 10-33 040 FANER 
4 22 KÖRER 334 .0—73 .8 
5 SID 92-:0—78 .0 128 .7.—86 .0 
6 ERA 201 5—02..9 2060--5--021-0 
id 13 15 RE lö s— MAY a 
8 14 45 NG ND MÄN 02 av 
San: 20 10-20 69 .5—69 .4 46 .6—80 .2 

Die wahrscheinlichste Position des Radianten: 
AR = 802.5, Decl. =-— 412.8, 
auf die Fundamentalebenen des Jahres 1900 bezogen: 
AR — 802 39', Decl. = — 412 47”. 


1) HouzEAU: Constantes de PAstronomie in Annales de P'Obser- 
vatoire de Bruxelles, Nouvelle Série, Tome I. Bruxelles 1878. 


278 


Nimmt man als einen genäherten Werth der schein- 
baren Elongation des Radianten vom Apex 1122.2 an, so 
findet man den Betrag der Zenithattraction bei 12" 30m mitt- 
lere Ortszeit, welcher Zeitpunkt wieder der mittleren Beo- 
bachtungshöhe des Radianten entspricht, gleich 22 57'. Die 
fär die Einwirkung der Zenithattraction anzubringenden 
Correctionen sind demnach: die in AR =— 32 57, die in 
Decl. = + 27. | 

Die relative, durch die Anziehung der Erde beschleu- 
nigte Geschwindigkeit der Meteore beträgt 0.789. Die täg- 
liche Aberration giebt deshalb Veranlassung zu folgenden 
Verbesserungen: in AR = — 47', in Decl. = + 30". 

Durch Anbringung von diesen Correctionen erhält man 
als die wahrscheinlichste, wahre Position des Radianten: - 


22 Van (RN HT DTE ST HA 


Die Verwandlung der Rectascension und Declination 
in Länge und Breite giebt: 


006010 


Bezeichnet man als die Epoche des Sternschnuppen- 
schauers Jan. 26.5, so ist fär diesen Zeitpunkt: 


ÖE 3000 NOR NINA 
und man findet die Elemente des Meteorstromes wie folgt: 


Meteorstrom <Komet vom J. 10922) 
1900 Jan. 26.5 <Nach chinesischen Beobåch- 


N:o 2. tungen berechuet von HIND. 
L. des Perihels 1372.9 : FÖ 
L. des aufst. Knotens 126 .2 KDE 
Neigung KODA 28.9 
Periheldistanz 0.975 0.928 
Bewegung rechtläufig rechtläufig. 


!) HoUzEAU: Constantes de PAstronomie. 


279 


Es existiert äuch hier eine entfernte Aehnlichkeit mit 
den Elementen eines alten, in China beobachteten Kometen. 
Die Bestimmung des Radianten ist zwar etwas unsicher, 
weil derselbe sich weit ausserhalb der bei den Beobachtun- 
gen angewandten Karte befindet und die Convergenz der 
gezeickneten Meteorbahnen deshalb einigermassen schwach 
ist. Die Abweichungen sind jedoch so beträchtlich, dass 
man sie allein der Unsicherheit der Position des Radianten 
schwerlich zuschreiben kann. 

Die scheinbare Elongation des Radianten vom Apex 
ist 1132.0, die wahre 1532.6. 


Radiant N:o 3. 


Beobachtete Meteorbahnen: 


mittlere Anfang Ende 


öre Ortszeit. AR. Decl. AR. Decl. 

1 Jan. 31 9 49m 200 2209:6-090:6 
2 TD: 262 .0—T4 .9 PA (CSN (Or 
3 AES OR 107 .0—72 .1 86 .5—068 .6 
4 MISS) 190 .0—69 .5 193 .0o—74 .s5 


Obgleich" die Anzahl der beobachteten Sternschnuppen 
nur 4 beträgt, habe ich dennoch diesen Radianten ohne Be- 
denken mitgenommen, weil die gezeichneten Meteorbahnen 
den Radiationspunkt in charakteristisceher Weise hervorheben 

Als die wahrscheinlichste Lage des Radianten habe ich: 


Ar= 18600 Deck == 0200, 


oder auf das Aequinoctium der Epoche des Sternschnup- 
penschauers bezogen: 


AR ENH0r285 Decker 


genommen. 
Die Correctionen, welche man an diese Coordinaten, 


um dieselben fär die Einwirkung der Zenithattraction zu ver- 


bessern, anbringen muss, sind: die in AR ==— 248', die in 


280 


Decd.—=—+5'. Man findet nämlich als die mittlere Zenith- 
distanz des Radiationspunktes während der Beobachtungen = 
51219. Mit einem genäherten Werthe der scheinbaren — 
Elongation vom Apex gleich 452? erhält man dann den 
Betrag der Zenithattraction 0? 30". 

Die tägliche Aberration giebt Veranlassung zu Correc- — 
tionen: in AR — — 13", in Decli = — 17". Die beschleunigte 4 
Fallgeschwindigkeit der Meteore ist 1.968. = 

Als die wahre Position des Radianten muss man daher: 


AR = 1872 3', Decl. = — 522 19', 
oder bezogen auf die Ekliptik als Grundebene: 
Jr 21 MONTERA YO 


betrachten. ; | 
Die der Epoche Jan. 31.5 des Sternschnuppenschauers = - 

entsprechende Sonnenlänge, sowie der Logarithmus des geo- = 

centrischen - Abstandes sind: 


OEI RTR NT 


und man findet fär den Sternschnuppenstrom folgende pa- 
rabolische Elemente: 


Meteorstrom 
1900 Jan. 31.5 
NOD: 


L. des Perihels 1482.3 
L. des aufst. Knotens 131553 
Neigung | j 74 .8 
Periheldistanz 0.964 
Bewegung röckläufig. 


Die scheinbare Elongation des Radianten vom Apex 
ist 449.838, die wahre 742.6. 


Radiant N:o 4. 


Beobachtete Meteorbahnen: 


Ner. mittlere Anfang Ende 
7: Ortszeit. AR. Decl. AR. Dec. 
NETJan sak lOX fm 183016 51055 1902.8—472.5 
2 TOS 230--1- ör 252 .6—74 .4 
3 Ia 0 J-N - 289 .8s—T7T2' .5 

el ESO 215 .6—065 .5 ME Ke 
5 fr DAÄGEESE- 0 332 .0—78 .4 
6 12:-30 210 .0—59-.0 PFA NS? fe 


- Verlängert man diese Bahnen, so sieht man gleich, dass 
der Radiationspunkt nicht weit von 


AR = 1522:3,-Dechh=-— 622,5 
sein kann. 
Bezieht man diese Position auf die Fundamentalebenen 
des Jahres 1900, so sind die fraglichen Coordinaten: 


AR — 1322 24', Decl. => 622 34. 


Die scheinbare Elongation des Radianten vom Apex 
ist genähert 759.4. Mit diesem Werthe findet man die 
Zenithattraction bei 11: 24m mittlere Ortszeit, entsprechend 
der mittleren Beobachtungslage des Radianten, gleich 02 38. 

m die wahre Position des Radiationspunktes zu erhalten, 
muss man daher zu der beobachteten in AR die Correction 
= + 27', in Decl. die =— 36" hinzufägen. 

Mit dem oben angefäöhrten Werthe der scheinbaren 
Elongation vom Apex findet man weiter die relative, be- 
schleunigte Geschwindigkeit des Sternschnuppenstromes 1.339. 
In Verbindung mit der Rotationsgeschwindigkeit des Beobach- 
tungsortes erhält man die von der Einwirkung der täglichen 
Aberration auf die Position des Radianten hervorgerufenen 
Correctionen: die in AR = — 12 11", die in Decl. =— 56". 

Durch Anbringung von diesen Correctionen erhält man 
als die wahrscheinlichste, wahre Position des Radianten: 


ZONER 63-106 


282 


Verwandelt man Rectascension und Decknation in E: : 
Länge und Breite, bezeichnet, wie in dem fräheren Falle, — - 
als Epoche des Sternschnuppenschauers Jan. 31.5, so sind 
die Grundlagen der Elementberechnung: a 
L=—188258', B=— 122 93'. O = 3112 19', log R=9.9937,. = 


Die Elemente sind: 


Meteorstrom 
1900 Jan. 31.5 
N:o 4. 
L. des Perihels 1472.5 
L. des aufst. Knotens Föll 
Neigung SA ÖA 
Periheldistanz 0.966 
Bewegung rechtläufig. 


Die scheinbare Elongation des Radianten vom Apex 
ist 752.9, die wahre 11992.2 E KE 


Radiant N:o 3. 


Beobachtete Meteorbahnen: 


Ner mittlere "Anfang Ende 
; Ortszeit. AR. Decl. AR. Dec. 
IKE dENn ONA NTE 2142.4—71?.0 231?.4—702.3 
2 12 16 152 .2—76 .6 127 .7—83 .0 
3 12 42 219 .5—58 .0 233 .0—52 1 
4 13 20 192 .2—57 .4 210 .6—50 . 
ÖrskebraneltR 252 .6—85 .6 312 .2—80 .5- 
6 15 10 186 .9—355 .6 199 :2—48 .s5 


Die wahrscheinliehen Coordinaten des Radiations- 
punktes: 


AR = 1672.5, Decl. = — 59?.5, 
auf das Aequinoctium des Jahres 1900 bezogen: 
AR — 1672 43', Decl. = — 592 37". 


Die mittlere Zenithattraction, berechnet fär die Höhe 
des Radianten bei 125 38" und mit dem Werthe 582.1 der 
scheinbaren Elongation vom Apex, beträgt 09 25'. Daraus 
leitet man die an die beobachtete Position des Radianten 


283 


anzubringenden Correctionen: die in AR =>+— 37", die in 
Decl. = — 16". 

Die tägliche Aberration wird durch Correctionen: in 
AR = —45', in Decl. =— 11", beriöcksichtigt. Die be- 
schleunigte Fallgeschwindigkeit der Meteore, die dem bereits 
angefährten Werthe der scheinbaren Elongation vom Apex 
entspricht, ist nämlich 1.702. 

Die wahre Position des Radianten ist demnach: 


AR=SNO35 Deck== 6004" 
oder in Bezug auf die Ekliptik: 
200010 EO DAG 


Die Epoche des Sternschnuppenschauers fällt zusam- 
men mit denen der zwei fräheren und man hat wie da: 


ÖL TIO = NIT 


Stellt man diese als Grundlagen der Elementberechnung, 
so erhält man nach der parabolischen Hypothese: 


Meteorstrom 
1900 Jan. 31.5 
N:o 5. 
L. des Perihels 1492.0 
L. des aufst. Knotens Tal 3 
Neigung 34 7 
Periheldistanz = - 0.962 
Bewegung . rechtläufig. 


Die scheinbare Elongation des Radianten vom Apex ist 
582,0, die wahre 94292.8. 


Radiant N:o 6. 


Beobachtete Meteorbahnen: 

N:r mittlere . Anfang | Ende 
Ortszeit, AR. Decl. AR. Decl. 
1 Febr. 1 - 95 235m 8200-500: 1822.0—532.4 
2 9 25 192 -..:5—58'.9 OSTAR 


284 


Ner mittlere - Anfang Ende 
SR Ortszeit. AR. Decl. AR. Dec. 
3 PSN I TI 2112.3—582.9 2182.1—362.0 
4 10 229 .2—62 .8 240 .0—59 .0 
a) 12 45 251 .0—68 .6 256 .0—67 .5 
Die wahrscheinlichste Lage des Radianten: 
Veg == NSL NGE = FAN 
auf die Grundebenen des Jahres 1900 bezogen: 
AR — 1832 28', Decl. => 642 55. 


Entsprechend der Höhe des Radianten bei 10: 56" be- 
trägt die Zenithattraction 0939'. Man hat desswegen im 
Mittel die Rectascension um 12 32” zu klein, die Declination 
um 2" zu gross beobachtet. 

Die tägliche Aberration hat die Rectascension des Radia- 
tionspunktes um 22", die Declination um 21' zu gross ge- 
macht. Man findet nämlich för Meteorströme mit der schein- 
baren Elongation des Radianten vom Apex gleich 559.1 die 
beschleunigte Fallgeschwindigkeit 1.766 und daraus die oben 
angefäuhbhrten Werthe. Man hat also, um die wahre Position - 
des Radianten zu finden, an die scheinbare die Correctionen 


fär die Zenithattraction 


in AR = +— 1232, in Decl.=—2", 
fär die tägliche Aberration 
in AR =>— 22', in Decl.=— 21" 


anzubringen, und erhält somit als jene: 
AR = 1842 38', Decl. = — 652 18". 


Verwandelt man Rectascension und Declination in 
Länge und Breite, so sind die ekliptikalen Coordinaten des 
Radianten: 


== 223010) BiERNIN 


Als die Epoche des Sternschnuppenschauers habe ich 
Febr. 1.5 betrachtet. Man findet för diesen Zeitpunkt: 


fe 
j 
S 
3 
; 

j 


OF DL2II6 05 = INO 


Die Elementberechnung giebt: 


Meteorstrom 
1900 Febr. 1.5 
N:o 6. 


L. des Perihels Ta0C 


L. des aufst. Knotens NERE 
Neigung SA 
Periheldistanz 0.986 
Bewegung rechtläufig. 


Die Elongation des Radianten vom Apex ist: 


die scheinbare 5591 
die wahre 90 .5. 


Betrachtet man näher die den Radianten 5 und 6 ge- 
hörenden Sternschnuppen, so ist es sehr auffallend, dass 
diese Radianten einem und demselben Systeme gehören. 
Vielleicht sind sie ganz identisch und bilden zusammen ein 
längliches Radiationsfeld. 

Ausser den oben beschriebenen Radianten will ich noch 
zwei anfuhren, deren Existenz aus den Beobachtungen mit 
einiger Wahrscheinlichkeit hervorgeht. 

Der Radiant, dessen Position genähert: 


AR = 1302, Deck === 512 


ist, scheint von 25 Januar bis 4 Februar thätig zu sein. 
Die Anzahl der beobachteten Sternschnuppen, die von dieser 
Gegend ausstrahlen, beträgt 15; der längeren Dauer des 
Radianten entspricht eine geringere, jedem einzelnen Abend 
zukommende Anzahl der Sternschnuppen. Aus leicht be- 


 greiflichen Gränden ist auch die Bestimmung des Radiations- 
punktes keine genaue. 


itwas wahrscheinlicher, vielleicht durch seine, von den 
anderen isolierte Lage, ist der Radiant: 


AR = 402, Decl. = — 682. 


Höhe des Radianten äber dem Horizonte währettd 


SR 


286 | ERS 


Keikdaue na = YOR 20 Januar pi dr betar 
die merkbaren Variationen in Zenit brat korn 
grossen Elongation vom Apex sowie wegen 


achtungen JEaDE 


Deber den von Duhamel begrändeten 
Beweis des Princips der virtuellen 
Geschwindigkeiten. 


Von 
A. F. Sundell. 


1. IM fröheren Arbeiten habe ich gezeigt, wie man das 
Princip der virtuellen Geschwindigkeiten durch geometrische 
Betrachtungen beweisen kann ohne besondere, fär den Be- 
weis nöthige Kräfte einfähren zu brauchen. Der Ausgangs- 
punkt dieser Beweise bildet das Kräfteparallelipiped oder 
das Kräftepolygon. Die weitere Entwickelung grändet sich 
entweder auf die mechanische Bedeutung gegebener Bedin- 
gungsgleichungen zwischen den Coordinaten der Angriffs- - 
punkte der äusseren Kräfte;!) oder auch wurden die von 
DyHAMEL ?) eingefährten Verbindungen zwischen diesen An- 
griffspunkten benutzt.?) Besonders mit Hälfe dieser Ver- 
bindungen +) kann man den Beweis sehr elementär und 


1) Zeitschrift för Mathematik und Physik von O. SCHLÖMILCH, 
Bd. 28, S. 24—30, 1883: Das Princip der virtuellen Geschwindigkeiten 


und damit verwandte Sätze der analytischen Mechanik. 


2) Cours de mécanique, I, 2:de éd. S. 79. 

3) Acta Soc. scient. Fenn. T. XII, S. 381: Om principen för 
de virtuela hastigheterna och dermed sammanhängande frågor i me- 
kaniken. 

Lärobok i analytisk mekanik, Helsingfors 1883, S. 249— 258. 

”t) MOoIGNO behauptet (Lecons de mécanique analytique, Statique, 
S. 259), dass diese Verbindungen zuerst von AMPERE angegeben sind. 


288 


ubersichtlich aufstellen, wie ich hier ganz kurz wiederholen 
werde. | 
2. Die äusseren Kräfte seien P, Py ....-: NERE Eg 
die Coordinaten ihrer Angriffspunkte M, M3 ---- M, + M, 
Selen. Ly Yj Ei, Ba Yao, reg r Yn or Eng Ln Ym SR ANNGLENE 
die ? Bedingungsgleichungen ; 
TA = 05 a neg (0 (1) 
erfällen mössen, wobei : <3n — 1 ist. För eime bestimmte 
Configuration der Angriffspunkte, bei welcher ihre Coordi- 
naten: die: Werthe 403 Ca, decbe Ca bis a ÖTO ERGO 
ce, haben, soll das Kräftesystem im Gleichgewicht sein. 
Die Bedingungsgleichungen (1) gestatten den Punkten 


M eine gewisse Beweglichkeit, d. h. wir können die Coor- 


dinaten x yYy 2 als Functionen einer Veränderlichen & be- 


trachten, die bei jeder Configuration der Punkte M die 


Gleichungen (1) identisch erfällen und fär einen Specialwerth 
k, die Werthe a b e der Gleichgewichtsconfiguration anneh- 
men. Wenn & sich continuirlich ändert, bewegen sich 
die Punkte M im Raume; die speciellen Werthe der Ge- 
schwindigkeiten EE = orter ken I fär die Gleich- 
gewichtsconfiguration, d. h. för £=2>£,, werden virtuelle 
Gesehwindigkeiten genannt. Wir bezeichnen dieselben mit 
OST OS cn sr ÖSN ÖSK 
dx dy de 


Da die Geschwindigkeitseomponenten dk dr dr RU 


die i Gleichungen 


> ( OL, dx , OL, dy AL oc, En 
Vv Öx dk dy dk Oe HR An 


OL. dx OL dy OL2 ) 
27 dk ne dy JÄST 02 dk SAN 


ör AN IR "de åa SSL IS RS ÄN ONES siSsa(O) 


Er 0 
OZ IGNRA 


 (Uas da 4 das 
07 IE RO 


1) L. LINDELÖF, Lecons de calcul des variations, S. 41. 


289 


Rå - de Or dyr KOL ng 
ox dk dy dk 02 dk) — 


erfällen möässen, kann man ein System virtueiler Geschwin- 

digkeiten dadurch erhalten, dass man beliebige Werthe fär 

3 n—! Geswindigkeitseomponenten annimmt und diese Werthe 

in die Gleichungen (2) einsetzt, welche man daun nach den 

zuriäckbleibenden Geschwindigkeitscomponenten auflöst, nach- 

dem man in ÖESEINOE a be anstatt xy 2 eingesetzt hat. 
Ox Oy de 

3. Das angenommene Gleichgewicht ist dadurch ent- 
standen, dass die äusseren Kräfte P innere Kräfte oder 
Spannungen in den materiellen Verbindumgen zwischen den 
Angriffspunkten M hervorgerufen haben; daneben können 
auch normale Widerstands- 
kräfte in Wirksamkeit ge- 
treten sein, falls irgend ein 
Angriffspunkt gezwungen 
ist auf einer unbeweglichen 
Fläche oder Curve zu blei- 
ben. Diese Spannungen 
und Widerstände geben fär 
jeden Angriffspunkt eine 
Resultante P', welche der 
äusseren Kraft P gleich 
und entgegengesetzt ist. FI 
Die beiden Kräfte P und P' 
geben somit auf jede Richtung eine Projectionssumme, die 
gleich Null ist. 

Es seien M, T,, M,); T> +++ M, T), Fig. 3. die Richtun- 
gen irgend eines Systems virtueller Geschwindigkeiten der 
Angriffspunkte M; F, Fy ---- Fy, F, seien die Zwischen- 
punkte, die mit M, und M3, M, und M3z --- M, , und M,» 
M, und M, durch unbiegsame oder starre Geraden M, F,, 
EEE MSE ör era Mil, Ma Hg Ma Er VON UR Verander- 
licher Länge verbunden sind, welche im allgemeinen nicht nor- 
mal auf M, T,, M); Ts ++ ++ sein därfen. Die Gegenkraft P;' 
denken wir uns jetzt in drei Componenten M Q, Q:' aulf- 

19 


290 


gelöst nach einer Normale zu M, T, und nach der einen 
oder anderen Richtung der Verbindungslinien M, F,, M, F',, 
wie es das Kräfteparallelipiped fordert; dabei wird Q, oder 
Q,' als positiv betrachtet in der Richtung M, F, oder M, F,, 
als negativ in der entgegengesetzten Richtung. In dersel- 
ben Weise werden auch die ibrigen Kräfte P' aufgelöst. 
Sind &, 8,81: die Winkel 7, M, P,, T, M, F, und TT, M; F) 
und sind w&«2 Ba Bo, ">: An Bn Ba die entsprechenden Winkel 
an den äöbrigen Angriffspunkten, so bekommt man durch die 
Projection der in jedem Angriffspunkte vorhandenen Kräfte 
auf die Richtung der virtuellen Geschwindigkeit des Punktes 
folgende » Gleichungen: ; 


P, COS ar + Qi COS By + Qi! COS 8, =i0 
P3 COS ao + Q2 COS ba + P2 COS 82 =0 
(3) NS NAS RER RAS NS SAVA kr AD, SS Slo 
Pra COS Ang TVn COS Bg Ir de COS ÄRE 
P,, C08 an + Dn COS fn + Vu! COS bu! = 0. 


Durch die oben getroffene Wahl der positiven oder 
negativen Richtung fär eine Componente & fällt das Pro- 
duet Qcos8 immer richtig aus wie das Projectionsgesetz 
es fordert. Ist z. B. 4 ein spitzer Winkel und hat Q die 
positive Richtung, so ist Qcos8 positiv; hat Q aber die 
negative Richtung, so ist ihre Projection auf M T negativ, 
da ihr Winkel mit M 7 nicht 8, sondern 1809 — 8 ist. Da 
aber Q jetzt negativ genommen wird, so ist jedenfalls 
Q cos 8 negativ. Ist aber 8 ein stumpfer Winkel, so ist - 
Qcosg negativ wenn Q positiv ist, dagegen positiv wenn 
Q negativ ist, da auch cos 8 negativ ist. 

4. Multipliciren wir die Gleichungen (3) mit den vir- 
tuellen Geschwindigkeiten ds,, dsg, -::- ds, und addiren die 
neuen Gleichungen, so bekommen wir die Gleichung 


P, COS oc OS) + Pa COS 069 OS HF + tr: HK Pr COS On OSN | 
(4) + (Qi cos Bi + Vi! cos Bi") der + (Da COS ba T Q2' COS 82”) dS2 
El HE (QA COS BF Qu! COS By) On =" 0. 


201 


Die Zwischenpunkte F bewegen sich im allgemei- 
nen gleichzeitig mit den Punkten M. Zu eimem Systeme 
virtueller Geschwindigkeiten ds ds, --- ds, gehört also ein 
oder mehrere Systeme solcher Geschwindigkeiten do; do. 


«>> 00», der Zwischenpunkte. Wegen. der unveränderlichen / 


Längen der Verbindungsgeraden M, F,, M)> F,, M,; F3 --- 
M, F,, M, F, muss jedes System de den folgenden 2n 
Gleichungen genigen: 


COS 81 ÖS; + COS by d07 = O, COS ba" d0, 4 COS B2' ds, =0 
COS 82 dS2 + COS ba d02 = 0, COS bs" d02 + COS B3' dS3 == 0 


[SE JE SV Er "Oj SS SS SS 5 


(5) 


COS On--1:057-1 1 COSO7-4 007-1== 0, COS 07 007-14 + COS fx OS, = 0 


COS ån Sn + COS by d0n = O, COS by" d0n + COS B4' ds, =O. 


in Wwelehen bi, bo" die Winkel M, F, U,, M); F, U, sind 
zwischen der Richtung £F,U, der Geschwindigkeit do, und 
den Richtungen F, M, und F, M3, sowie ba, bg! +++ - Dy, Di" 
die entsprechenden Winkel an den äbrigen Zwischenpunkten 
Helan, 

Durch diese Gleichungen können wir die Geschwindig- 
keiten do anstatt ds in die von den Kräften Q abhängigen 
Glieder der Gleichung (4) einfuhren und bekommen in dieser 
Weise die Gleichung 


P, COS av dSy + Pa COS ag OSg + +: >: + Pr COS On ÖSN 
= (Q1 cos by + Q2' cos ba") do, + (Qa C0S ba + Q3' COS bs") Sva 
+ + (Qn COS by + Qi" COS bi") don. 


För ein bestimmtes System virtueller Geschwindigkei- 
ten ds hat die linke Seite dieser Gleichung einen bestimmten 
Werth, der auch der rechten Seite zukommt fär jedes System 
do, Wwelches mit den gewählten Zwischenverbindungen ver- 
einbar ist. Man kann nun durch eine specielle Wahl der 
Richtungen fär die Geschwindigkeiten do zeigen, dass die 
rechte Seite der Gleichung (6) den Werth Null hat. Wir 
bringen in AF, Fig. 2. die Strecken F, H, und F, Hy an, die 


(6) 


202 


eben so gross sind und dieselben Richtungen haben wie die 
Kräfte Q, und Q,', und construiren mit diesen Strecken das 
Parallelogramm AH, HY. Die Bewegung des Punktes Fj' 
wird nun vollkommen bestimmt, wenn er sich in einer 
Fläche bewegen muss, deren Tangentenebene in £, normal 
auf dem Diagonale F, K, dieses Parallelogrammes ist. Da 
mithin F, KK, senkrecht auf F, U, steht, so bekommt man 
durch das Projiciren des Dreiecks F', H, K, F', auf die Rich- 
tung F, U, die Gleichung 


JNA Je by (SOS LA JA U,.+ FP, HB) GÖS TS Vi =0 


Da nun CHE =E QR fy Hör ==" (05 0KEO SKER NER 
= + cos b,, cos H F', U, = F cos by," laut der oben fest- 
gestellten Richtungen der Kräfte Q;, 
Q> sowie der Definition der Winkel 
by, ba', So ist diese Gleichung identisch 
mit der ersten der folgenden » Glei- 
chungen: 


iQ cos bi + Q2 cos by =0 

Qa COS ba + Q3' cos bs! =0 

TS RAR ON IAN RANE AA a (7) 
Qu-4 COS:Ofr — rt QR COS 0 

FIG. 2 QRCOS On = 24 COS = 0: 


Die öbrigen werden durch dieselbe Construction fir 
die Punkte F3 ---- F, erhalten. 

För dieses specielle System do verschwindet jedes Glied 
der rechten Seite der Gleichung (6); man hat däher fär jedes 
System virtueller Geschwindigkeiten ds der Angriffspunkte 
M der sich das Gleichgewicht haltenden Krätte P die allge- 
meine Gleichgewichtsbedingung 


(8) P; cos ar ds H+ Pa COS tg 83 HF :: > + Pr COS än OSn = 0, 


welche Gleichung gerade das Princip der virtuellen Ge- 
schwindigkeiten enthält. 
Hieraus folgt, dass auch die Gleichung 


ke 


rn 


293 


(Q1 cos bi + QQ cos ba") de + (Qa coS ba + Q3" COS bg") d02 
+: HF (Qn COS by + Qi COS bi”) don =O (0) 


unabhängig von den Gleichungen (7) fär jedes mit den 
Verbindungsgeraden vereinliches System do erfällt wird. 

5. Wir erhielten die Gleichungen (7) durch eine spe- 
cielle Wahl der Richtungen fär die do. Umgekehrt kann 
man damit antangen, dass man diese Gleichungen herstellt, 
wodurch in gleicher Zeit auch die Richtungen der zuge- 
hörigen do hervorgehen. 

Wir lösten oben jede Kraft P' in drei Componenten auf 
nach drei in bestimmter Weise gewählten Richtungen, von 
denen eine beliebig in der Normalebene der virtuellen Ge- 
schwindigkeit des betreffenden Angriffspunktes liegt. Um 
die Berechtigung der Gleichungen (7) direct zu zeigen ist es 
aber zweckmässig eine Componente, z. B. Q' nach Rich- 
tung und Grösse, die zweite Componente Q aber nur nach 
RBichtung beliebig anzunehmen; die normale Componente 
N geht dann durch das Kräfteparallelipiped hervor wie 
auch die Grösse von Q. Von den 27n Krafteomponenten Q, 
Q' können daher » Componenten auch der Grösse nach 
beliebig angenommen werden. Nimmt man z. B. Q,' be- 
liebig an, so wird Q, mittels des Krälteparallelipipeds be- 
stimmt. Da auch Q3 beliebig gross LR werden 


kann, so ist man berechtigt Q>' =— Q, = zu setzen, wo-' 


durch die erste der Gleichungen (7) erfällt ud zugleich auch 
Q, der Grösse nach bestimmt wird. In gleicher Weise 
kommen auch die folgenden Gleichungen zu Stande bis auf 


die Raa einschliesslich, die durch den Werth Q,'/= 


— Quo 070 FN erfällt wird. Das letzte Kräfteparallelipiped 


giebt änn die Kraft Q,. Da nun sowohl Q;' als auch Q, 
bestimmte Werthe bekommen haben, ist die Berechtigung der 
letzten Gleichung (7) nicht unmittelbar einleuchtend. Vor- 
läuvfig nimmt mithin die Gleichung (6) die Form 


Pi cos 4 St Pa COS ag O8g Ft: tt + Pr COS An ÖSK 


= (QR COS Dy -— QM COS b,") (0 (10) 


294 


an. Nimmt man jetzt wie oben 4. die Richtung der Geschwin- 
digkeit do, an, so wird auch die letzte Gleichung (7) 
erföllt und die rechte Seite der Gleichung (10) wird gleich 
Null. Die n—1 öäbrigen Gleichungen (7) zeigen, dass auch 
dc, d02, >: dor die specielle Richtung haben. Das be- 
treffende System do und die Gleichungen (7) gehören daher 
zusammen und bedingen einander gegenseitig. Jedes andere 
System do genäögt nur der allgemeinen Gleichung (9), aber 
nicht den speciellen Gleichungen (7). 


6. Fiähbren wir in die Gleichungen (7) mit Hälfe der ' 


Gleichungen (5) die Winkel 8, 8' anstatt.b, br ein, so be- 
kommen wir die » Gleichungen 


Q, c05'8, 05: -- Q3 €C0S 85 ds =0 
Qa COS 82 OS + Q3' COS 83' ds3 = O 


QS COS En = 10592 — git Qin FCOSIAR ÖSREGN 
Qn COS Bn OS + Qi COS 84' ds; = 0. 


Da diese Gleichungen die Winkel b, b” nicht enthalten, 
muss man sie ohne Hälfe der Richtungen der de direct be- 
weisen können. Dies kann durch .dieselbe Auflösung der 
Kräfte P' wie oben in 35. geschehen. Nachdem man Q; 
beliebig angenommen hat, werden Q&, Q3' ---- Qx' durch 
die n—1 ersten Gleichungen (11) definirt. Die letzte Glei- 
chung, welche die letzte Gleichung (7) entspricht, wird durch 
die specielle Richtung der Geschwindigkeit do, erfällt. Offen- 
bar brauchen wir höchstens nur diesen einen Zwischenpunkt 


F,. Die Richtungen der Krätte Qi, Q2', Qa +: > Qu' können 


in der That ganz beliebig angenommen werden. 


Die linken Seiten der Gleichungen (11) enthalten alle 


Glieder mit den Kräften Q, Q' der Gleichung (4), in welcher 
daher die Summe dieser Glieder gleich Null ist. Unser Prin- 
cip folgt somit unmittelbar aus der Gleichung (4) in Verbin- 
dung mit den Gleichungen (11). 

Nimmt man auch fär Q;' und Q; Richtungen an, die 


295 


sich nicht schneiden, und löst die Kräfte P' in der letzt- 
genanuten Weise auf, so muss ebenfalls die letzte Glei- 
chung (11) gelten, da die Glieder mit den Kräften Q;, 22 Za 
==» Q,'" durch die n — 1 äbrigen Gleichungen (11) wegge- 
nommen sind und EX Pcosads gleich Null bewiesen ist. 
Man kann sagen, dass die letzte Gleichung (11) und die 


Gleichung (8) bei dieser Auflösung der Kräfte P' einander 


ersetzende Gleichgewichtsbedingungen sind. ?) 

Speciell ist zu bemerken, dass, wenn man Q,'=0 
annimmt, auch Q, beim Gleichgewicht gleich Null sein muss. 
Die letzten der Gleichungen (7) und (11) fallen somit weg 
wie auch der letzte Zwischenpunkt £F,. Man kommt in die- 
ser Weise auf die DUHAMEL” schen Verbindungen zuröck. 

7. Jetzt wollen wir untersuchen, unter welchen Be- 
dingungen ein Winkel 8 oder 8” ein rechter sein kann. 

An einem Angriffspunkte kann immer der eine Winkel 
8 gleich 90? genommen werden. Nehmen wir z. B. 2,= 
902, so muss laut der ersten Gleichung (5) entweder cos b; 
=0 oder auch de, =0 sein. Im ersten Falle muss man 
auch Q,' = 0 nehmen. Dadurch wird die erste der Gleichun- 
gen (7) oder (11) erfällt; die ibrigen gelten wie fräher. 
Nimmt man aber dc, =0, so ist auch cos £,'=0 zu set- 
zen wegen der zweiten Gleichung (5). Die erste Gleichung 
(11) wird auch mit einem endlichen Werthe von Q;' er- 


1) Der Beweis oben kann als eine Modification des von mir in 
SCHLÖMILCH”S Zeitschrift gegebenen Beweises betrachtet werden. Be- 
richtigungsweise ist zu bemerken, dass von den dort (1. c. S. 26) ange- 
nommenen nn Gleichungen (8) nur n—1 ohne weiteres berechtigt sind, 
da wegen ihrer Homogenität schon n-—1 unter ihnen beliebige Werthe 
von » Componenten gestatten. In der Gleichung (9) gehört An) nur zu 
den drei letzten Gliedern der Parenthese; die drei ersten Glieder for- 
dern aber den Factor All), Weiter muss man in der folgenden partiellen 
Differentialgleichung S. 27 Ööx, 0y, 02, mit al Öxn dyn den aber mit 
20) multipliciren. Nachdem man die Gleichung Z(Xöx + Yöy + Zdz ) = 0 
bewiesen hat, schliesst man räckwärts, wie leicht ersichtlich ist, dass 
auch (0 =20 sein muss. i 

Auch die letzte der Gleichungen (24) im Aufsatse: Om principen 
för de virtuella hastigbeterna (Acta soc. scient. Fenn., 1. c. S. 393) for- 
dert eine Specialicirung der Richtung fär don —,, Wie oben. 


296 


fällt; die erste Gleichung (7) braucht man gar nicht, da das 
erste Glied der rechten Seite in der Gleichung (6) wegfällt- 
Wir setzen hier voraus, dass ds, oder ds, im allgemeinen 
nicht Null sind. 

Beide Winkel £, £' können aber nur in Specialfällen 
rechte Winkel sein. Ist z. B. das betreffende System virtueller 
Geschwindigkeiten so beschaffen, dass ds, eimen endlichen 
Werth hat, alle öbrigen ds aber gleich Null sind, so kann 
man auch alle do gleich Null nehmen. Die erste und die letzte 
Gleichung (5) fordern nun, dass cos 8, = 0, cos g,' =0. Die 
Gleichungen (11) sind daher erfällt und die Gleichungen (7) 
kommen nicht in Betracht, da die entsprechenden Glieder der 
Gleichung (6) verschwinden. Die Gleichgewichtsbedingung 
nimmt die einfache Form P;, cos &, ds; =0 an, d. h. auch 
ee, muss ein rechter Winkel sein. Die Kraft P, ist folglich 
wie die Kräfte Q, und Q,' normal zur Geschwindigkeit ds, 
was auch fär das Gleichgewicht nothwendig ist, da die Ver- 
bindungen zwischen M, und den iäbrigen Angriffspunkten 
seiner Bewegung in der betreffenden Richtung kein Hinder- 
niss entgegensetzt und mithin die äussere Kraft P, keine 
Componente in dieser Richtung haben dart. 

Man kan auch in diesem Falle do, oder do, oder beide 
endlich lassen, wenn man cos b, = 0, cos b,' = 0, oder cos by' 
= 0, c05-0, = 01 oder” beides nummt: ; 

Noch specieller kann sich die Unabhändigkeit der Be- 
wegung von M, darin zeigen, dass ds, einen beliebigen 
Werth hat wie auch ds. Ausser cos 8, = 0, cos g,' = 0 sind 
auch cos £,' == 0, cos g, =0 zu setzen, wenn man de, = 0, 
de, = 0 annimmt. Die zwei ersten und die zwei letzten Glei- 
chungen (5) sind damit erföllt, die äbrigen bestimmen do. do; 
ses: 00, 4 Wie. auch OS: >: OSx- - Die, erste und öletare 
Gleichung (7) braucht man nicht, die äöbrigen wie auch alle 
Gleichungen (11) sind wie im allgemeinen Falle erföllt. 

Lassen wir aber do,, do, endlich, so haben wir 81 61 
BL Br, bi Ds be by gleich 909 zu nehmen, wodurch alle Glei- 
chungen erfällt werden.) 


1) Vergl. Lärobok i mekanik, 8. 252—255. 


200 


Es ist jedoch zu bemerken, dass man nicht gezwungen 
ist in den genannten Specialfällen einige Winkel 8 gleich 
902 anzunehmen, da man sich ohne die Gleichungen (5) und 
(7) helfen kann und nur die Gleichungen (11) braucht. Ist 
ds, beliebig, ds, =0, ds3 =0 ---+ ds, =O, so hat man ein- 
tach Q,=0, Q,'=0 zu nehmen, was erlaubt ist, da doch 
die dritte Componente MN, da ist und mit der Gegenkraft 
P,' identiseh wird. Im zweiten Falle, wenn ds, beliebig ist, 
die täbrigen ds ein System fär sich bilden, nimmt man noch 
dazu Q>'=0, Q,=0, wodurch die erste und letzte Glei- 
chung (11) wesgfällt. Die äbrigen sind wie im allgemeinen 
Falle zu beweisen. 

8. Im vorigen haben die Verbindungsgeraden M, F,, 
VIERA MER se Mac. (MEET eme rem. geometrisehe 
Aufgabe. DuHAMEL und seine Nachfolger benutzen aber diese 
Geraden anstatt der gegebenen materiellen Verbindungen und 
schreiben ihnen daher elastische Eigenschaften zu. Neben 
einer Kraft Q oder Q' in einem Punkte M wird auch ihre Ge- 
genkraft — Q oder — Q' am anderen Ende der starren Gera- 
den MF angebracht. DuHAMEL macht nun die Bemerkung, dass 
die Bedingungen des Gleichgewichts nicht verändert werden 
durch die Einfährung von Kräften, die sich paarweise auf- 
heben.!) Weiter werden die Curven, in welchen sich die 
Angriffspunkte M sowie die Zwischenpunkte F' bewegen kön- 
nen, zu ,unbeweglichen Curven' (courbes fixes) gemacht. 
Man nimmt nun Q; so gross, das der Punkt MM im Gleich- 
gewicht ist durch die Wirkung der Krätte P, und Q; sowie 
des Widerstandes der Curve för M,. Weiter wird Q>' so 
gewählt, dass die Kräfte — Q, und — Q5>' durch den Wider- 
stand der Curve för F, aufgehoben werden, Q> so, dass Ps, 
Q', Q> und der Widerstand der Curve för M, im Gleich- 
gewicht sind, u. s. w. In dieser Weise kommen folgende 
Gleichungen zu Stande: 


1) Les conditions d'équilibre ne sont pas changées par l'intro- 
duction des forces qui se détruisent deux å deux;" 1. c. I. S. 88. 


Pi cos ar + Qi C0S 8, = 0 
Q1 cos by F Q2 cos ba = 0 
P3 COS as + Q2 COS B2' + Q2 COS Ba = 0 
; Q2 cos'ba + Q3' Cos.ba =0 
(AD) gille Sr order ers år rea es be SRS RAS, ar ss 
Py 2 COS0n = FÖRE 4 COS BN Qi COST ED 
QOS OR QR COS 0 
Pr COS an PF Qu' COS 87 =0, 


von welchen die letzte die Gleichgewichtsbedingung des 
letzten Angriffspunktes M, ist. Diese Gleichungen sind mit 
unseren Gleichungen (3) und (7) identisch, wenn man Q, 
und Q, gleich Null setzt. Addirt man diese Gleichungen 


SS 


Lå 


nachdem man sie mit ds, do, ds 002 +: OSn — 1 O0n — 1 OSN - 


multiplicirt hat, so bekommt man bei Beräcksichtigung der 
Gleichungen (5) die Gleichung (8). 

Dieser Beweis unseres Princips scheint sehr einfach, 
aber die physikalisehen Voraussetzungen sind nicht richtig. 
Denn da es ausdräcklich angenommen ist, dass die Kräfte 
Q, Q' sich paarweise autheben, so haben sie keine weitere 


Wirkung als dass sie die Verbindungsgeraden in einem ge- 


spannten Zustande halten. Das Gleichgewicht des Kräfte- 
systems P, Py ---.« P, kommt mithin nur dadurch zu Stande, 
dass die gegebenen Verbindungen sowie die unbeweglichen 
Flächen und Curven fortwährend die nöthigen Spannungen 
und Widerstände liefern. Die 2n—1 Gleichungen (12) ha- 
ben nur die Bedeutung, dass 2n — 2 unter ihnen die 2n — 2 
Kräfte Q mathematisch definiren. Die äbrig bleibende Glei- 
chung ist in mechanischer Hinsicht nicht berechtigt; die 
Kraft Q, z. B. in der letzten Gleichung kann nicht die 
Kraft P,, aufheben, da sie von der gleichen, aber entgegen- 
gesetzt gerichteten Kraft — Q,' am anderen Ende der Ge- 
raden M, F,—, aufgehoben wird. 
9. Sollen die starren Geraden M, F;, M> F,, M> Fs, 
:M, F,4 die gegebenen Verbindungen zwischen den 
Angriffspunkten der Kräfte ersetzen können, so mössen diese 
Geraden in einem gespannten Zustande angebracht werden. 


299 


Man kann sich z. B. eine solcbe Gerade als aus zwei Thei- 
len bestehend denken, die durch eine Schraubenvorrichtung 
mit einander verbunden sind und dadurch in die eine oder 
andere Riehtung gespannt werden können. Äussere Kräfte 
brauchen dabei nicht angebracht werden, vorausgesetzt dass 
man unbewegliche Leitcurven fär die Bewegung der Punkte 
M und &F zur Hölfe nimmt. Die Gleichungen (12) bekom- 
men hierdurch jene mechanische Bedeutung, welche ihnen 
DUHAMEL giebt. Auch unsere Gleichungen (3) und (7) kön- 
nen als Gleichgewichtsbedingungen betrachtet werden, welche 
die in genannter Weise hervorgebrachten Spannkrätte Q, 
2 zusammen mit den äusseren Kräften P und den Wider- 
ständen der unbeweglich gemachten Curven för M und F 
erfällen missen. 

10. Bringt man in 
den Zwischenpunkt F, 
Fig. 2. eine Kraft F, K, 
an, die die Resultante 
zweier Krälte F, H,, 
F, Hy ist, welehe nach 
Richtung und Grösse 
den Kräften Q, und Q3' 
gleich sind, so kann 
man den Widerstand 
der Curve fär F, entt 
behren. Die Kraft F, K, bringt die erforderlichen Spannun- 
gen der Geraden M, F, und M;, F, hervor und mechanische 
Schraubenvorrichtungen sind unnöthig. 

Die Widerstände der unbeweglichen Curven fär die An- 
griffspunkte M sind noch zu entfernen, da solche Curven 
nur dann för jeden Punkt vorhanden sind, wenn die Zahl 
der Bedingungsgleichungen gleich 3n—1 ist. Fär diesen 
Zweck bringt man am einfachsten zwer Ketten Verbindungs- 
geraden an. Zwischen M, und M, benutzt man die Gera- 
den M, F, und M, F, Fig. 3., die durch die Kraft F, K, 
gespannt werden, sowie die Geraden M, G,, MG, mit der 
spannenden Kraft G, L, in G,, Diese Ketten werden durch 


fFIG.dJ. 


(13) 


200 


alle folgenden Punkte M fortgesetzt und schliessen sich 
wieder in M, durch die Geradenpaare F, M,, F, M, und 
G, Mi, GG; M,. In jedem Punkte M haben wir somit vier 
gespannte Geraden, die vier Spannkräfte Q, Q', R, PR” liefern, 
welche die Componenten der Gegenkraft P' sein missen, 
deren Richtungen aber in keiner besonderen Beziehung zu 
den Richtungen der virtuellen Geschwindigkeiten stehen. 

Da die Kräfte FK, GL senkrecht gegen die unbe- 
weglichen Curven sind, welche sie vertreten, so haben wir 
die Gleichungen 


Q4 cos by -F Q3 cos bh, =0, Hi, COS 6 + Hy :COS.Ca =0 
Q2 CoS ba + Q3' cos bs" =0, BR cos ca + Bz' cos c3' = 0 


po Db eo ov ble oc. Bo - & ole Je Bye a ov oo 8 » eo . & vo Aa Pifo a € ip (e or oss Be (Ao DPA DE LR FDR 


(BA COS ER FA OM COS ÖR = 0, URNA COS Cn—1 + VR COS Ga = 0 NN 


Qn COS by + Qi! COS dy" = 0, Ry COS Cy F Ry CoSC)' = 0, 


wo ce, e Winkel von derselben Bedeutung an den Punkten 
G wie b, b' an den Punkten & sind. Weiter gelten, wegen 
des Glöchsentebis der Punkte M, die Gleichungen 


Pi C0S a5 + A COS 81 + Q:' COS 8, + Rå COS 71 
+ By cosy = 
P3 COS av + Q2 COS Ba + Q2' COS Bo + Ha COS Ya 
+ EB; cos ys =0 

(ÖS RANA EET SR rg NR RA Ad re ao a 
P,, COS om + An COS Br + Qn! COS By + R. COS yn 
+ By C0S yr! — 0, 


wo die Winkel yy', den Winkeln £ 8" entsprechen. Zu den 
Gleichungen (5) kommen noch folgende Gleichungen 


COS y1 381 + COS C4 dt, == 0, COS Co' dT) + COS ya ds =O 
COS y2 OS + COS Ca Ota = O, COS C3' Ta + COS y3' 053 = Ö 


COS Yn Sn + COS Cy OT, = O, COS C3' OT» + COS y4' OS1 = 0, 


301 


in welchen dr, dra ++: >: Ort. die virtuellen Geschwindigkeiten 
der Punkte G sind. In bekannter Weise folgt wieder aus 
den Gleichungen (13), (14), (3) und (15) die allgemeine 
Gleichgewichtsbedingung (8). 

11. Denken wir uns die Kräfte QQ' RR" nicht als 
Spannungen der Geraden MF, MG, sondern als Compo- 
nenten der Gegenkräfte P', so wird der Gang des Beweises 
wie folgt. Aus den Gleichungen (14) bekommt man die 
Gleichung 


3 P cos a ds + = (Q cos 8 + Q' cos £”) ds 
+ = (BR cosy + BR" cosy") ds = 0, 


welche fiir jedes System virtueller Geschwindigkeiten gilt, 
da die Componenten QQ' RE R' von dem gewählen Systeme 
ds nicht abhängen. Durch die Gleichungen (5) und (15) 
geht diese Gleichung uber in die Gleichung 


ZY Pcosa ds = E(Q cos b + Q' cos b") do 
+ (BR cos ce + R' cos c') dr. 


Durch specielle Wahl der Richtungen der do und dr, wie in 
4. kommen die Gleichungen (13) zu Stande, welche nur fär 
diese Richtungen der do und dr gelten; und so folgt die 
Gleichung 5 P cos « ds =0. Diese Gleichung zieht mit sich 
die Gleichung 


=(Q cos b + Q' cos.b") do + = (B cos c + RB" cos c') dt = 0, 


welecbe fär alle do und dör genägt wird, die mit irgend- 
einem Systeme = virtueller Geschwindigkeiten ds verein- 
bar sind. 

12. Geben wir den Kräften QQ' RE R' jetzt wieder 
die Bedeutung von äusseren, in den Punkten £ und & 
angebrachten Kräften, deren Resultanten die Kräfte FK 
und GL sind, so sagt die Gleichung (16), betrachtet als 
eine Anwendung des Princips der virtuellen Geschwindig- 
keiten, aus, dass die Kräfte QQ' R R' sich das Gleichge- 
wicht halten durch die Verbindungen der Punkte F und 


(16) 


302 


G mit den Punkten M und die Verbindungen der Punkte 
M unter einander. Dieses Gleichgewicht ist selbstverständ- 
lich; denn die Kräfte FK, G L in den Punkten F,G' sind 
aeqvivalent mit den Gegenkräften P' in den Punkten M 
und halten sich somit das Gleichgewicht wie die Kräfte P' 
es thun wärden, falls das gegebene materielle System auch 
Widerstände gegen diese Kräfte leisten können wie gegen 
die ihnen entgegengesetzten Kräfte P. 


13. Das gegenseitige Verhältniss der Kräfte P in den 
Punkten M und der Kräften Q, R in den Punkten F, G 
ist sehr bemerkenswerth. Beide Systeme sind einzeln im 


Gleichgewicht, das erste nur wegen der gegebenen Verbin-. 


dungen zwischen den Punkten M, das zweite durch diesel- 


ben Verbindungen sowie durch die Verbindungsgeraden. SR 


Aber die Spannungen in den ge- 
gebenen Verbindungen, welche 
das eine und das andere System 
einzeln hervorbringt, sind ein- 
ander -entgegengesetzt. Sind so- 
mit die Kräfte P im Gleichge- 
wicht und bringt man dann die 
Kräfte Q, R in den Punkten &, 
G an, so besteht inmer das Gleich- 
gewicht, aber die gegebenen materiellen Verbindungen ver- 
lieren ihre Spannung und behalten nur eime geometrische 
Bedewtung. Die Verbindungsgeraden im Verein mit den 
Kräften Q,R in F,G können daher die gegebenen Ver- 
bindungen der Punkte M ersetzen. 

Identisch mit den gegebenen Verbindungen können diese 
Geraden aber nur dann werden, wenn sie dem materiellen 
Systeme gehören und die Kräfte in den Punkten &£, G durch 
innere Spannungen oder Widerstände vertreten sind, welche 
sich in jedem von diesen Punkten gegenseitig aufheben. 
Folgender einfache Fall mag dies erläutern. 

Ein Punkt M Fig. 4. ist durch Dräthe mit den Punk- 
ten M,, M,, M3; verbunden, in welchen die Kräfte P,, Pa, 
P, nach den Richtungen M M,, M M,, M Mz wirken und 


FIG. 4. 


303 


sich das Gleichgewicht halten. Man kann M als einen drei- 
fachen Zwischenpunkt betrachten fär die Kette M, M M, M 
M; M M,, welche die Angriffspunkte verbindet. Diese ein- 
fache Kette ist hier hinreichend. Als Zwischenpunkt zwi- 
chen M, und M, erträgt M die Spannung P3, welche in 
M, und M. die Spannungen Q, und Q> hervorbringt. In 
gleicher Weise entstehen in M, und MM; durch P, die Span- 
nungen QQ, und Q3g' sowie in Ms; und M, durch P3 
die Spannungen Q3; und Q,'. Das Gleichgewicht des Sy- 
stems fordert einfach, dass Q; + Q,' = P,, Q- + QS = Ps, 
Q3s + Q3:' = Ps. 


14. Die Verbindungsgeraden können auch: eimen Netz 


 anstatt mehrerer Ketten bilden. Da es fär die Auflösung der 


Kräfte P' hinreichend ist, wenn aus jedem Punkte M dre 
Geraden herausgehen, bringt man am liebsten einen Punkt M 


in Verbindung mit einem, zwei oder drei anderen durch dre; 


Paar Geraden. Dies ist z. B. möglich, wenn die Zahl n der An- 
griffspunkte durch vier theilbar ist, wobei die Zahl der Zwischen- 
punkte 4 n = 3 2» ist, da vier Punkte sechs Paar Verbindungs- 
geraden (nach den Kanten einer dreiseitigen Pyramide) brau- 
chen. Durch die Einfährung von neuen Angriffspunkten, 
Hiilfspunkten, in denen die äussere Kraft gleich Null ange- 
nommen wird, kann man immer die Zahl » auf die gehö- 
rige Grösse autbringen. Auch andere Combinationen sind 
möglich, da in einem Hälfspunkte eine beliebige Zahl Gera- 
den von zwei aufwärts zusammenstossen können; sind ihrer 
nur zwei vorhanden, mössen sie nach entgegengesetzten Rich- 
tungen gehen, da die Spannungen in den Hälfspunkten sich 
immer aufheben missen. ; 

15. Das Paar Verbindungsgeraden zwischen zwei An- 
grifftspunkten können wir durch eine gebrochene Linie erset- 


= zen. Zunächst föhren wir zwischern M, und M; Fig. 5. zwei 


Zwischenpunkte ein und bringen die Verbindungsgeraden 
MF, F,F, und M, F, an, die in einer und derselben 
Ebene nicht liegen brauchen. In £F, F,, können wir einen 
Hälfspunkt M,, annehmen, wo die äussere Kraft gleich Null 


304 


ist und somit die Spannungen Qyu', Qu gleich und entge- 
gengesetzt sind und in die Gerade F, F,, verlegt werden 
können. Man hat jetzt die Gleichungen 


Qi cos by + Qu' COS bys =0 
Qi COS byy + Q2' cos bo = 0, 


in welche die erste Gleichung (7) zerfallen ist. Dem ent- 
sprechend treten anstatt der ersten Gleichung (11) die bei- 
den Gleichungen 


Q1 cos 8, ds; + Qu' COS Buri" dS1s =O 
Qaa COS 811 OSi1 + Q2' COS B5' ds = 0, 


| EF, die doch wieder in die Gleichung 
M,, | Q1 COS 81 ds, + Q2 COS Bo! 53 =0 


M, zusammengehen, da hierQ,, = Qu' 
und £8,, — 1802 — 2,1. Ueberträgt 
man die spannenden Kräfte nach 
F, und F;,, so sind in diese Punkte 

FIG die Resultanten der Krälte Q,, 
Qu' und Qu, QJS als ävssere Kräfte anzubringen. 

Der Huälfspunkt M,, ist eigentlich unnöthig. Wir ha- 
ben ihn nur angenommen, weil wir später die Verbindungs- 
ketten durch Punkte fähren wollen, die zum gegebenen 
materiellen Systeme hören, um diese Ketten mit den wirk- 
licehen Verbindungen indentificiren zu können. 


16. In dieser Weise können wir zwei Angriffspunkte 
durch eine Kette von beliebig vielen Geraden verbinden; an 
den Ecken dieser gebrochenen Linie sind die spannenden 
Kräfte anzubringen. Wenn die Zahl der Ecken unendlich 
wird, geht die gebrochene Linie in eine Curve äber. Die 
beiden Kräfte Q, die in einem Elemente dieser Spannungs- 
curve zusammenstossen, haben die Richtungen der Tangen- . 


305 


ten in den Endpunkten des Elementes. : Ihre Resultante ist 
daher unendlich klein, d. h. die Kräfte F K, G L sind gleich 
Null und die Kraft Q repräsentirt die Spannung längs der 
Curve. 


17. In den Theilen des materiellen Systemes, welche 
feste Körper sind, existiren nun solche Spannungscurven, 
nämlich die Curven der Hauptspannungen, welche zu je 
drei in jedem Punkte des Körpers sich orthogonal schneiden. 
Vom Angriffspunkte einer äusseren Kraft (oder einer Span- 
nungs- oder Widerstandskraft, welche von der Verbindung 
des Körpers mit den ibrigen Theilen des Systems herrährt) 
gehen daher im allgemeinen drei Spannungscurven heraus, 
welche den drei Geraden in 14. entsprechen. 

Wirkt die äussere Kraft normal auf dem Flächenele- 
mente, muss man fiänf Spannungscurven annehmen, von de- 
nen vier kreuzweise geordnete in der Aussenfläche liegen, 
die fönfte senkrecht auf ihr steht. | 


In speciellen Fällen können eine oder zwei von den 
Hauptspannungen gleich Null sein. 

Anstatt Spannungscurven kann man zweckmässiger 
Spannungsfibern von rectangulären Querschnitte annehmen, 
welche im allgemeinen von der Fläche des Körpers schief 
abgeschnitten werden; im scechneidenden Flächenelemente 
kann man sich die äussere Kraft als wirkend denken. 


Ein parallelipipedisches Element des Körpers gehört 


 dreien Spannungsfibern; die Seitenflächen des Elements leiden 


paarweise Spannungen oder Drucke, die sich unendlich wenig 
von einander unterscheiden. Folgt man einer von diesen 
Fibern, heben sich die Spannungen auf ihren Seiten auf; 
die Fiber erfällt die in 16. angegebenen Bedingungen und 
kann als eine materielle Entwickelung der DuHAMEL'schen 
Ketten betrachtet werden. 

Zwei einfachere Fälle mögen hier erwähnt werden. 

Ein Prisma mit auf den Seitenflächen senkrechte End- 
flächen wird durch normale Kräfte, die gleichmässig auf den 


: 20 


306 


Endflächen vertheilt sind, gespannt oder gedräckt. Die Ele- 
mente der Endflächen sind paarweise durch gerade pa- 
rallele Spannungsfibern verbunden. Die sich berährenden 
Fibern äben keine gegenseitige Wirkung aus, weil die zwei 
auf den Seitenflächen normalen Hauptspannungen gleich Null 
sind. Wirken keine äussere Kräfte auf den Körperelemen- 
ten, ist die Spannung (fär die Flächeneinheit) in jeder Fiber 
dieselbe der ganzen Länge nach. Nimmt man aber die 
Schwerkraft in Betracht, wächst die Spannung, wenn die 
Seitenkanten vertical sind, allmählig von unten nach oben 
um die Schwere der Fiber. 
Ein Cylinder mit kreisförmi- 
B gen, auf der Seitenfläche senkrech- 
Q ten Endflächen wird durch Kräfte 


MP tordirt, die tangential an den End- 


A 


flächen angebracht sind und deren 


Grösse pro Flächeneinheit propor- 


tional dem Abstande des Flächen- 
elements vor der Axe des Cylin- 

FIG. 6. ders ist. Die Schwere wird nicht 
beachtet. In einem Flächenelemente einer Endfläche fangen 
zwei spiralförmige Spannungsfibern an, deren Richtungen 
MA, MB Fig. 6. senkrecht auf einander stehen und 452 
gegen die Axe geneigt sind, und die entweder in einem und 
demselben Flächenelemente (nach einer ganzen Zahl halber 
Windungen) oder auch in verschiedenen Elementen der ent- 
gengesetzten Endfläche endigen. Die eine M A ist der Länge 
nach ausgespannt, die andere M B zusammengedriickt. Die 
Theorie der Elasticität zeigt, dass diese Spannung sowie 
dieser Druck gleich ist der an der Endfläche der Fiber wir- 
kenden tangentialer Kraft, immer pro Flächeneinheit ge- 
rechnet. Da »pun der Querschnitt der Fiber sich zu ihrer 
schiefen Endfläche wie 1: V2 verhält, so hat man Q==— Q' 
= V+4P. Die Resultante P' der Kräfte Q und Q' hebt die 
äussere Kraft P auf. Alle Spannungsfibern auf einem und 
demselben Abstande von der Axe des Cylinders können als 


I sva 
FAME 


Reg st 
Ar eÅ 
” 


zwischen zwei Cylinderflächen eingeschlossen betrachtet wer- 
den. Eine ausgespannte Fiber leidet von den beiden be- 
nachbarten Fibern einen Druck, eine zusammengedräckte 
Fiber eine gleich grosse Spannung tangential zur Cylinder- 
fläche. Die dritte zur Cylinderfläche normale Hauptspan- 
nung ist gleich Null. ; 


307 


Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Socie= 
tetens Meteorologiska Centralanstalts 
värksamhet under året 1900. 


Anstaltens värksamhet har icke undergått några an- 


märkningsvärda förändringar, utan fortfarande varit sådan 

som i senare årsberättelser framhållits. 
Arbetet vid själfva centralanstalten har likväl på ett 

specielt område, nämligen utarbetandet af de dagliga synop- 


tiska kartorna jämte väderleksförutsägelser, äfvensom be- 


träffande flera af de löpande göromålen för dagen öfvergåltt 
i andra händer. Under åtnjutandet af sin sommarledighet 
afled nämligen oväntadt amanuensen Karl Emil Johansson 
den 17 Augusti. Alltsedan Augusti 1875 hade den aflidne 
varit anstäld vid anstalten, först såsom observator intill 
Maj 1885 och därefter såsom assistent tills denna befatt- 
ning blef ordinariter besatt, hvarpå han den 15 December 
1890 antogs till amauens. Genom mångårigt arbete under 
direktor Nordenskiöls ledning hade han, ehuru icke genom 
studier förberedd för sitt värf, vunnit stor erfarenhet i de 
flesta vid anstalten förekommande göromålen af mera prak- 


tisk art, hvarför han äfven under direktorns sjukdom tidtals - 


på 80-talet skötte dennes åligganden. Detta i förening med 
en synnerlig arbetsamhet samt aldrig sviktande plikttrohet 
och samvetsgrannhet gör, att genom Johanssons död bland 
anstaltens personal uppstått en mycket kännbar lucka. Men 
icke blott förlusten af en trägen arbetare har anstalten att 
beklaga; med Johansson har en pålitlig och städse tjänst- 
färdig embetskamrat gått ur tiden. Huru anspråkslös hans 


Pen 


309 


värksamhet än varit, skall dock minnet däraf, åtminstone 
inom den trånga kretsen af medarbetare, i kär hågkomst 
bevaras. 

Den sålunda ledigblifna amanuensbefattningen har ännu 
icke blifvit ordinariter besatt, emedan en ormorganisation 
af densamma blifvit ifrågasatt. Från September har poly- 
teknikern H. A. Waselius varit anstäld såsom tjänstförrät- 
tande amanuens och har han hufvudsakligast sysslat med 
bearbetningen af observationsmaterial från Helsingfors, me- 
dan assistenten Heinrichs tillsvidare öfvertagit sammanstäl- 
landet af de synoptiska kartorna och dagliga väderleksöfver- 
sikterna, hvilket arbete erfordrar större erfarenhet än hos 
en nybegynnare kan påräknas. 

Såsom räknebiträden hafva varit anstälda fröknarna 
M. Biese, H. Hagert, I. Nyberg, O. Sederholm, A. Uschakoff 
och T. Westerholm. Magister H. Palomaa har handhaft 
kontrollobservationerna morgon och afton äfvensom expe- 
dierandet af på dessa grundade dagliga väderlekstelegram. 
Öfriga dagligen återkommande observationer ha varit för- 
delade mellan assistenten, amanuensen, några räknebiträden 
samt herr G. Ferd. af Hällström, hvilken sistnämnde fortfa- 
rande haft sig anförtrodd den närmaste ledningen af en del 
redaktionsarbete. 


I detta sammanhang kan jag ej underlåta att omnämna 
en personalförändring, som skett inom meteorologiska ut- 
skottet, i det att professorn, numera senatorn, E. R. Neo- 
vius vid senaste nyval enligt egen önskan befriats från med- 
lemskapet inom utskottet. Den omvårdnad och det lef- 
vande intresse, som herr Neovius såsom utskottets ordfö- 
rande under en lång följd af år egnat icke blott anstaltens 


- egna angelägenheter utan äfven de många isynnerhet under 


senare år inom utskottet behandlade och med anstaltens 
värksamhet i samband stående spörsmålen, kan icke skattas 
nog högt och det var därför med saknad och djupt känd 
erkänsla anstalten såg den erfarne utskottsordföranden lämna 
sina hithörande åtaganden i andra händer. 


310 


Vid centralanstalten har observationsmaterialet för Hel- 
singfors fortfarande insamlats genom själfregistrering af alla 
de element, som härför egna sig. Apparaterna ha därvid 
funktionerat synnerligen tillfredsställande och några nämn- 
värda luckor i registreringen ha ej häller detta år före- 
komirnit. 

Det föregående årets diagram blefvo utmätta och be- 
arbetade för tryckning, likaså större delen af det löpande 
årets diagram, hvarjämte äfven de direkta iakttagelserna upp- 
stäldes i tabellform. ”Tryckningen af tabellerna för 1897 och 
1898 är nu slutförd och dessa årgångar publiceras inom - 
kort. — Landsortsstationernas observationsmaterial har äf- 
ven till största delen bearbetats t. o. m. medlet af år 1900. 
— Af limnigrafkurvorna från Hangö ha fyra årgångar lagts 
under arbete. 

Instrumentförrådet har ökats ganska betydligt. Då den 
ena af de tvänne vindfanor, som användas för registreringen 
vid centralanstalten, var mycket nött, onödigt stor och tung 
samt. af äldre konstruktion, ansåg jag en reparation af den- 
samma icke böra ifrågakomma, utan föredrog att hos meka- 
nikern V. Falck-Rasmussen låta förfärdiga ett nytt instrument 
enligt tidigare af mig införda system, dock med sådana för- 
bättringar att den för registreringen nödiga elektriska ström- | 
men ingenstädes behöfver passera några akslar. Då näm- 
ligen - akslarna för att erbjuda säker kontakt ej få smörjas, 
blifva de snart utnötta, hvarjämte glidningsytorna fördärfvas . 
af strömmen. Vindfanan utfördes i två eksemplar, eme- 
dan enhetspriset därigenom blef billigare och det äfven var 
önskvärdt att få ett reservinstrument. Den nya vindfanan 
har alltsedan. Augusti månad arbetat utan ett enda afbrott. 
— Vidare har enligt meteorologiska utskottets beslut anskaf- 
fats en mareograf enligt Petrelii systern och uppstälts ilim- 
nigrafpaviljongen invid Brunnsparken, där den funktionerat 
ganska väl, samt en lodningsapparat med 300 meter stål- 
lina för upphämtning af vattenprof från olika djup. Båda 
dessa apparater har likaledes herr Falck-Rasmussen förfär- 


all 


digat. — Såsom reservinstrument eller för att vid behof pla- 
ceras i landsorten inköptes en aspirationspsykrometer enligt 
Assmann, 18 termometrar indelade i 09.05 för hydrografiska 
ändamål af Franz Möller i Bonn, 10 termometerburar samt 
från firman R. Fuess i Berlin: 6 psykrometertermometrar, 
12 maximi- och 6 minimi-termometrar. 

De i senaste årsberättelse omnämnda från årets bör- 
jan igång komna sex stationerna för hydrografiska och is- 
observationer hafva alla blifvit försedda med nya instru- 
ment och äfven reservinstrument ha rikligen anskaffats. 
Förutom mindre redskäp och utöfver hvad som kunnat af- 
stås af anstaltens förråd inköptes för ändamålet 2 stations- 
barometrar af R. Fuess, 2 Wilds vindfanor, 14 djupvatten- 
termometrar af Negretti & Zambra, 44 psykrometertermo- 
métrar, 16 -maximi- och 30 minimi-termometrar. 


Observationerna i landsorten ha  fortgått vid alla de 
stationer, som under det föregående året voro i värksam- 
het, och observatorsombyten ha endast skett vid en fyrin- 
rättning och en nederbördsstation. Åtminstone vid de vik- 
tigare stationerna ha inga större afbrott i iakttagelserna 
förekommit. 

Från de nyinrättade stationerna för hydrografiska och 
isobservationer har ett, såvidt hittills kunnat utredas, ganska 
godt material inkommit. Trenne af dessa stationer, nämli- 
gen de vid Bogskär, Hangö och Utö, äro förlagda till fyr- 
inrättningar, där meteorologiska iakttagelser redan länge på- 
gått, de tre öfriga till Gråhara och Porkkala fyrinrättningar 
samt till Äransgrunds fyrskepp. Af de sistnämnda har den 
vid Porkkala äfven inrättats till en pande meteorolo- 
gisk station. 

Under vinterseglationen ha vidare likasom året förut 
å några turbåtar på bestämda punkter under resan anteck- 
nats temperaturbestämningar af luften och ytvattnet, samti- 
digt rådande väderleksförhållanden samt isens beskaffenhet 
och utsträckning, allt infördt på för ändamålet anskaffade 
enkla sjökort. Från traden Hangö—Stockholm föreligga så- 


312 


lunda 30 kort, inlämnade af befälhafvaren å ångfartyget 


Wellamo, och 11 kort från ångfartygen Astraea, Polaris och 
Urania, hvilka gå på England. 

Slutligen bör med tillfredsställelse antecknas den vär- 
defulla tillökning det hydrografiska observationsmaterialet 
vunnit därigenom att lotsdirektören, general N. Sjöman, å 
flera fyrfartyg infört såväl mätningar af vattnets tempera- 
tur på ytan och olika djup med goda genom centralanstal- 
ten anskaffade termometrar som ock en hel del iakttagelser 
öfver väderleken. Dessa iakttagelser, som sträcka sig öfver 
hela seglationstiden, utgöra en välkommen komplettering af 
de ofvannämnda och hafva alla stälts till anstaltens förfo- 
gande. Fyrfartygen äro 8 till antalet, nämligen: Helsingkallan, 
Nahkiainen, Plevna, Qvarken, Relandersgrund, Storkalleonue 
Tajpalseninute och Werkkomatala. 

Under årets lopp har det lyckats anstalten att få tre nya 
nederbördsstationer i gång. Så har genom direktionens för 
det blifvande sanatoriet invid Punkaharju tillmötesgående en 
sådan station inrättats å det sanatoriet tillhöriga hemma- 
net Tuunaansaari 1 Kerimäki socken. I Lojo socken har ge- 
nom senatstranslatorn A. E. Strengs försorg en station upp- 
rättats å Outamo gård. Invid Ruukki järnvägsstation i Paa- 
vola socken har provisorn Y. W. Jalander påbörjat neder- 
bördsobservationer. 


Under året ha sex stationer blifvit inspekterade. As- 
sistenten Heinrichs besökte den 17 Juni Sordavala, den 17 
och 18 Juni Wärtsilä och den 18 och 19 Juni Wiborg, un- 
dertecknad åter den 12 och 13 Juli Kuopio, den 29 och 30 
September Tammerfors samt den 1 Oktober Jyväskylä. Sta- 
" tionerna, å hvilka nödiga kontrollobservationer utfördes, be- 
funnos alla i tillfredsställande skick och några mindre bris- 


ter blefvo afhjälpta. — Af synnerlig vikt vore det, att hvarje 


år, om icke alla, så dock de viktigaste stationerna hunne 
besökas, men med anstaltens fåtaliga för dylika inspektioner 
kompetenta personal är sådant för närvarande omöjligt. 


Redan enbart ur denna synpunkt vore inrättandet af en 


” år 
KRO 


3 313 


andra assistentbefattning påkalladt, men äfven andra om- 
ständigheter, som jag inom kort kommer att framlägga, 
tala härför. 


De stora öfversvämningarna i våra vattendrag under 
åren 1898 och 1899 föranledde styrelsen att tillsätta en 
komité för utredande af orsakerna härtill och uppgörande 
af förslag beträffande de åtgärder, som i framtiden häraf 
möjligen kunde föranledas. I denna komité, hvars under 
våren fullgjorda arbete resulterade i ett vidlyftigt betän- 
kande, hade äfven undertecknad äran att vara medlem. 
Med tillfresställelse omnämner jag, att anstalten var i till- 
fälle att lämna och bearbeta en god del af det material, 
som lades till grund för utredandet af öfversvämningarnas 
orsak, samt att frågans behandling gaf komitén anledning 
att med eftertryck understöda ett önskningsmål, som jag 
tidigare upprepadt framhållit, det nämligen, att ett större 
antal nederbördsstationer borde i landet inrättas. 

Än vidare har sistnämnda fråga kommit under diskussion 
därigenom att industriidkare och jordbrukare från omnäjden af 
Tammerfors genom en med anledning af de nämnda öfversväm- 
ningarna nedsatt komité vändt sig till landets styrelse med 
anhållan om att för ändamålet egnade observationsstationer 
blefve inrättade i de tavastlänska vattendragens källtrakter, på 
det att vårflodens förlopp i framtiden måtte kunna förut- 
bestämmas. Sedan nämligen Kejserliga Senaten i detta ärende 
begärt Vetenskaps-Societetens utlåtande och denna velat 
höra meteorologiska utskottets mening, uppdrog det sistnämnda 
åt mig att utarbeta ett fullständigt betänkande i saken. Då 
min framställning med sådan utvidgning, att äfven i andra 
än nu ifrågavarande vattenområden dylika stationer borde 
inrättas, enhälligt af Societeten omfattades och då jag däri 
berört såväl de synpunkter, som främst motivera hithörande 
undersökningar, som ock hvilken omfattning dessa borde er- 
hålla, hvilka anordningar vid dem lämpligen träffas och huru 
de lokalt borde fördelas, och då det vidare är att hoppas, 
att dessa undersökningar i en snar framtid skola förvärk- 


314 


ligas, synes det vara af intresse, att i denna berättelse åter- 
gifva det mig affordrade Atlander 

Efter ett kort angifvande af anledningen till utlåtan- 
det lyder det såsom följer: 


Vattenståndet i våra vattendrag är helt visst främst bero- - 
ende af meteorologiska förhållanden och ovanligare vattenstånd 
böra därför hänföras till abnorma förlopp hos dessa förhållanden. 
En undersökning af sambandet mellan de meteorologiska före- 


teelserna och vattenståndet är således af största vikt för utre- 


dandet af orsakerna till inträffande höga vattenstånd. Ur denna 


synpunkt synes mig införandet af för ändamålet afpassade me- 
teorologiska iakttagelser vara väl motiveradt, hälst de redan i 
värksamhet varande stationernas antal är såpass ringa och där- 
med stationerna så aflägsna från hvarandra, att de icke kunna 
lämna nödigt material till studiet af mindre områdens säregna 
företeelser. Detta gäller ej minst med afseende å det element, 
som mera än något annat utöfvar inflytande på vattenståndet, 
men på samma gång är ett af de variablaste, nämligen neder- 
börden. 

Såväl på grund af det nyss anförda som ock emedan de 
meteorologiska. iakttagelserna, specielt de af nederbörden, fort- 
gått under en jämförelsevis kort tid, i det nederbördsstationer 
till något större antal inrättats så sent som under loppet af 80- 
talet och först under det senaste årtiondet nått sitt nuvarande 
antal, nämligen 40, är det föreliggande observationsmaterialet 
icke nog omfattande, för att man däraf med bestämdhet kunde 
förutse, i hvilken omfattning de önskade förutsägelserna af hög 
vårflod skulle förvärkligas. Likväl har en undersökning af de 
höga vattenstånden under åren 1898 och 1899 gifvit vid han- 
den, att nederbördens mängd gått jämnsides med vattenstegrin- 
gen, i det den förra intet år inom observationsperioden varit 
ens närmelsevis så stor som under de nämnda åren. Af detta 
sakförhållande kan man med största sannolikhet sluta till att 
dylika högvatten äfven framdeles skola inträffa, när liknande 
ovanliga nederbördsförhållanden uppträda. Det har vidare visat 
sig, att det i främsta rummet är den under vintern 1 fast form 
samlade nederbörden, hvilken, ehuru den i allmänhet är mindre 
variabel än årssumman, likväl under de sista åren stegrats i på- 
fallande hög grad. Då det just är denna vinternederbörd, som 


vid smältningen om våren åstadkommer ett öfverskott af vatten- 


massa i våra vattendrag, ligger det nära till hands, att af den 
samlade vinternederbördens mängd sluta till den kommande vår- 
flodens beskaffenhet. Till att en sådan slutledning skall hafva ut- 


Fu 
| nd 


Rs 


315 


sikt att besannas erfordras emellertid iakttagelser å de beträf- 
fande områdena från ett vida större antal observationspunkter 
än de nu i värksamhet varande stationerna erbjuda. 

Såsom redan antydts, spela äfven andra omständigheter 
än nederbörden en afseende värd rol i nu ifrågavarande förhål- 
landen. Af luftens temperatur och fuktighet, af molnigheten 
och vindförhållandena beror afdunstningen, hvilken naturligtvis 
betydligt invärkar icke allenast på den samlade vinternederbör- 
dens mängd, utan äfven på deu vattenmängd, som efter vatten- 


förrådets framskridande mot vattendragen återstår att i dessa 
nedrinna. — Alla de nyssnämnda afdunstningen betingande ele- 


menten observeras på de flesta meteorologiska stationerna i lan- 
det och kunna väl genom de förefintliga stationerna nöjaktigt ut- 
redas äfver för nu föreliggande ändamål, men själfva afdunst- 
ningens belopp låter sig för närvarande ännu bestämmas endast 
närmelsevis och genom undersökningsmetoder, som blott fack- 
mannen kan betjäna sig af. Skulle nu å det tavastländska om- 
rådet nya nederbördsstationer inrättas, vore det välbetänkt, att å 
dem införa mätningar af snötäckets höjd och täthet, genom 
hvilka man finge ett närmevärde på den fasta nederbördsmäng- 
dens aftagande till följd af afdunstningen ända till den tidpunkt, 
då smältvattnet når marken. Afven vore det skäl att å dessa 
stationer under en enkel form införa kompletterande observa- 
tioner af några afdunstningen påvärkande element, hälst dessa icke 
alltför mycket skulle öka observatorns möda. Temperaturmät- 
ningarna kunde lämpligen inskränkas till extremafläsningar en 


. gång 1 dygnet och likaså vore det illräckligt att iakttaga molnig- 


heten och vindförhållandena endast en gång om dagen, nämli- 
gen middagstiden, då deras inflytande”är störst. 

En omtvistad fråga, som med nu till buds stående observations- 
material svårligen kan afgöras, är den om kälens inflytande. Det 
har nämligen framhållits, att markens mer eller mindre frusna 
tillstånd under snösmältningsperioden påvärkar markens absorp- 
tionsförmåga och därmed både mängden af den om våren af- 
rinnande vattenmassan och den hastighet, hvarmed denna massa 
nedrinner till vattendragen. Därför vore det önskvärdt, att äf- 
ven iakttagelser öfver kälens förhållande infördes. Så borde 
noga antecknas om den för vintern kvarblifvande snön faller 
på frusen eller ofrusen mark, vidare tid efter annan huru djupt 
marken fryser på olika terränger i stationernas omnäjd samt 
slutligen förloppet af kälens försvinnande om våren. 

På grund af hvad jag nu haft äran framhålla synes det 


mig vara synnerligen önskvärdt, att inom de tavastländska vat- 


tendragens område inrättas stationer till sådant antal, att ett till- 


316 


räckligt material erhålles för ett noggrannare utredande af orsa- 
kerna till ovanligare vårfloder och till förutsägande af dessas 
förlopp. Jag öfvergår därför nu till uppställande af ett förslag 
1 detta afseende. 

Af de redan existerande meteorologiska stationerna beröra 
fyra det område, som här närmast är fråga om, nämligen de i 
Tammerfors, Huittinen, Mustiala och å Evois forstinstitut ; här- 
till kommer ännu nederbördsstationen i Ikaalinen köping. 


dessa stationer behöfde således endast några kompletterande 


iakttagelser anordnas. 
Nya stationer med sådant inskränkt program, som de of- 
van framhållna synpunkterna betinga, kunde med afseende å 


Kumo- vattendragets utsträckning lämpligen förläggas till fem orter, 


nämligen inom Atsäri, Keuruu, Ruovesi, Längelmäki och Karkku 
socknar. — Det sålunda bildade observationsnätet af tillsam- 


mans tio stationer skulle helt säkert lämna ett tillräckligt om- 


fattande material. 

Kostnaderna för den nödiga instrumentelen återfinnas i föl- 
jande sammanställning, hvilken förutsätter att observationernas 
ostörda gång säkerställes genom reservexemplar af de bräckliga 
termometrarna. 


6 XX 2 maximi-termometrar . . . . åa 17 m. 204: — 
62 mmimi- Sa SEA SSR SE RER LO 192: — 
6 termometerburar =. ÄN RE 150: — 
6 vindfanor med hastiokelsmatare SUDEAEB ND 330: — 
DNE UÖT HOTA SMA CU CN ee srt feg EAS Ar) NERE 175: — 
10 mätstänger . . TEARS ASS SÖT oe 30: — 
10 snötäthetsmätare Su "Polis ES ER a Örnen 400: — 


S:ma Fmk 1,481: — 


De meleorologiska iakttagelserna utföras till allra största 
delen af frivilliga observatörer, hvilket i många fall varit till 
icke ringa skada för observationerna. Under sådana omstän- 
digheter är det nämligen omöjligt att med stränghet tillhålla ob- 
servatörerna nödig noggrannhet och sålunda hafva ganska ofta 
icke allenast beklagliga luckor i öbservationsserierna uppstått, 
utan äfven. mindre tillförlitliga iakttagelser blifvit gjorda. FEmdast 
genom att gifva observatorn någon aflöning, om ock ej till fullo 
motsvarande hans besvär, så dock såsom en maning till sam- 
vetsgrannhet, blir det möjligt att säkerställa observationernas 
duglighet i alla afseenden. Därför tillåter jag mig föreslå, att 
både de nuvarande och de blifvande observatörerna måtte kom- 


Ö. 
sik 
» SE 
a SN 
ALA 
vader 


317 


ma i åtnjutande af någon ersättning för sitt arbete; detta så 
mycket hällre som jag af erfarenhet känner svårigheten att an- 
skaffa frivilliga observatörer. 

Utlåtandet afslutas med en skaidg af de årliga ut- 
gifterna, bestående i aflöningar åt observatörer och räkne- 
biträden samt remontkostnader, tillsammans 1,600 mark. 


De alltsedan sensommaren 1898 utförda hydrografiska 
expeditionerna kunde, då nödigt anslag för ändamålet åter 
beviljats, fortgå äfven under året 1900. Liksom förut har 
anstalten tagit värksam del i expeditionernas anordnande, 
handhaft den nödiga instrumentelen samt vid behof ombe- 
sörjt dennas renovering. Oaktadt stort tillmötesgående från 
lotsdirektörens och tullchefens sida beträffande anskaffandet 
af ångbåtar, ha expeditionerna icke kunnat blifva fullt så 
omfattade, som Önskligt varit, emedan motiga väderleksför- 
hållanden, då båtar varit disponibla, upprepadt stält sig i 
vägen. Tillsammans hafva 17 expeditioner företagits, näm- 
ligen 5 till Ladoga, 2 längs och 5 tvärs öfver Finska viken 
samt 5 till Östersjön jämte Bottniska viken. Lodningarna i 
Lojo sjö, Päijänne och Inari ha äfven fortsatts såsom 
tillförene. 


Under året har på meteorologins område kommit till , 
stånd ett nytt internationelt företag, till hvilket äfven cen- 
tralanstalten blifvit i tillfälle att ansluta sig. Vid den inter- 
nationela meteorologiska komiténs sammanträde i S:t Pe- 
tersburg förelades nämligen af herrar Neumayer och v. 
Bezold ett förslag om att die Deutsche Seewarte skulle om- 
besörja utgifvandet af dekadsammanställningar öfver väder- 
leken. Dessa skulle omfatta medellufttrycket, medeltempe- 
raturen, nederbördssumman och snötäckets höjd för 10 da- 
gar (resp. 11 och 8 dagar), allt för morgonobservationerna, 
öfver hela det område, från hvilket meddelanden nog snabbt 
kunna erhållas, samt återgifvas både tabellariskt och karto- 
grafiskt, hvarjämte de på Nordamerika gående oceanånga- 
renas iakttagelser af lufttryck, vattentemparatur -samt vin- 


318 


dens riktning och styrka skulle införas på ett linienät med 
längdgraden såsom abscissa, tiden såsom ordinata. 

Till grund för förslaget låg behofvet hos meteorolo- 
gerna att möjligast snabbt erhålla underrättelse om de större 
icke periodiska variationerna i väderlekskaraktären öfver ett 
utsträckt område. Hittills hade man vid arbeten öfver va- 
raktigare och mera utbredda väderleksanomalier varit hän- 
visad till att först flera månader eller t. o. m. år efter 
företeelsernas uppträdande mödosamt sammanställa ett ma- 
terial, som fanns spridt uti talrika publikationer, och då 
hade det personliga intrycket af väderleksepoken, som man 
- önskade undersöka, äfvensom det aktuela intresset redan 
gått förloradt. 

Företaget vann allmän anslutning och till finsk station, 
som därtill skulle bidraga, utsågs Tammerfors. Jämte me- 
delvärden för ofvannämnda element innehålla bulletinerna 
äfven för motsvarande tider gällande normalvärden af de- 
samma, beräknade ur möjligast långa observationsserier. 
För Tammerfors har jag vid beräkningen af normalvärden 
för temperatur, lufttryck och nederbörd haft att tillgå resp. 
27-, 20- och 17-åriga observationsserier. — Sedan Juli må- 
nad insändas till Hamburg 3 gånger i månaden rapporter 
med färdigt uträknade medelvärden. 


Vid världsutställningen i Paris år 1900 utstälde anstal- 
ten sådana meteorologiska kartor och diagram, som erbjuda 
allmännare intresse. De festa af dessa funnos visserligen 
redan tidigare utarbetade, men de underkastades nu den 
omarbetning, som det under senaste lustrum nytillkomna 
materialet betingade. Ekspositionsföremålen voro följande: 


1. Medel-isotermer för hvarje månad och hela året 
under perioden 1881—95, 13 kartor. | 

2. Medel-isobarer för årstiderna och hela året under 
perioden 1886—95, 5 kartor. ; 

3. Vindrosor för årstiderna och hela året under pe- 
rioden 1886—95, 5 kartor. 


AN 
FN 


319 


4. Totala nederbörden åren 1894—98, 5 kartor. 
5. Medeltemperaturens föränderlighet från år till år 
för hvarje månad skildt och för hela året i Helsingfors och 


Uleåborg under 50-års perioden 1846--95 samt i Tammer- 


fors under 235-års perioden 1873 —97, tillsammans 39 kurvor. 
6. Temperaturens årliga gång i Helsingfors, framstäld 
genom månadsmedeltal från perioden 1846—93. 
7. Temperaturens dagliga gång i Helsingfors, fram- 
stäld genom timmedeltal från perioden 1881—93. 


Att undertecknad tillsammans med meteorologiska ut- 
skottets ordförande på Vetenskaps-Societetens uppdrag i 
början af året närvar vid en i S:t Petersburg hållen rysk 
meteorologisk konferens, torde förtjäna omnämnas. Konfe- 
rensens hufvudintresse koncentrerades på inrättandet af me- 
teorologiska stationer, afsedda att gagna jordbruket, men 


"vann ganska ringa anslutning från kompetent håll. Vi blefvo 
1 tillfälle att framlägga en saklig utredning af de tillgöran- 
den, som i Finland ansetts befrämja jordbruket och att med 


detsamma påvisa, hurusom de redan i värksamhet varande 
stationerna tills vidare uppfylde de anspråk, som på dem 
för jordbrukets vidkommande kunde ställas. 


Såsom under föregående år har anstalten vid många 
tillfällen tillhandagått myndigheter och enskilda personer 
med önskade uppgifter öfver klimatiska och speciela väder- 
leksförhållanden. Likaså har justering af inlämnade instru- 
ment ofta förekommit. 


Behållningen i centralanstaltens kassa utgjorde vid årets 


ingång 16,568 mk 7 p., vid årets slut 14,625 mk 26 p. Till 


organisationen af sex hydrografiska stationer hade erhållits 
ett extra anslag af 3,194 mk samt till det årliga under- 
hållet af och arbetet vid desamma 3,980 mk. I dessa an- 
slag voro behållningarna resp. 302 mk 3 p. och 729 mk 88 p. 


320 


Slutligen lämnas följande förteckning öfver de perso- 
ner och stationer, från hvilka under året 1900 utförda ob- 
servationer af särskilda slag blifvit centralanstalten delgifna: 


Fullständiga meteorologiska observationer: 


Forstuppsyningsman M. W. EN Svin Enare Emene | 


Slöjdläraren Juho Kämäräinen =. . - ,» EVOIS 
Stationsinspektor C. Appelgren . . > . , Hangö 
Farmaceuten E. Mansnerus . . . . . . » Jyväskylä 
Fröken Maria Renfors —. . . . . . - , Kajana 
Frö Milma Malmström 60 ses see Ko po 
Prosten W--Lindstedt' 455 comes ae AO ARNE 
Rektorskan K. M. Kandolin. . . . - .» » Mariehamn 
Professor A. Rindell genom landtbruks- | 
institutets elever i =+ fr. oc. oo; Mustiala 
Gårdsdottern Ada Anneberg . . . . . . Sodankylä 
Fröken Hilma Pirinen . . . SA a SÖKNAMAL 
Possessionaten C. Ph. ändrorss FT ET ns SURA 
Fröken Thekla Molin . . . «so «oo «oo .« . , Tammerfors 
Astonomen-K. Hm, (CGastrén. >>. so. ant  IIORNeA 
Apothekaren Hugo Hasselblatt -. . . . , Uleåborg 
Fröken Ida Pomelin . . . . Fe VNdsd 
Trädgårdsmästaren K. T. Horsten on STAS WADOLS 
Apothekaren A. M. Hallman . . .- . -. oo» Villmanstrand 
Brukspredikanten Julius Karsten . . . .- ,, Wärtsilä 


Doktor Axels Re. SpO0L, re uns sa gt oe ERA SNNRS 
tillsammans 20 stationer, : 

samt följande fyrinrättningar: | 
Fyrmästarena K. Lindström och V. Montell . Bogskär 


v K; A: Karlsson ov oc mota BiRSkår 

KF Alceenius vs vc. stt Hangö 

j3 El V- Eriksson a Allan NInaaS 

5 G: Fi Nyström oa An bösHemaluoto 

S L. Dalin Fo oo of ARR rr Marjaniemn 
JA Vi EriksSSO0n un soon ASS Maten 


så T--TAUCHEPE 3 od LARS see AS TSK 


J21 


RV ASstare ni. Vannrolkt a SSR Häbbskär 
4 NILE VOM FAJITE IR ser SAST UNRd: 
NH KEIRNS ETOD e007 es ke Same NSALSkar 
FS CER TNEfors i ER Söderskar 
j (ATK IPOe CER ES ENSE elen srnaR saa 
HAVE BjOrklöRSS Eee Ul kokalla 
ÅS NES NVS RO Mä) ned NS Se sr OTO 
EJE RElmndise närtot an dose SS VValsörarne; 


tillsammans 16 stationer. 


Hydrografiska observationer: 


af herrar fyrmästare och under dessas inseende af perso- 
nalen vid Bogskärs, Gråharas, Hangös, Porkkalas och Utös 
fyrinrättningar samt af befälet å fyrfartygen Helsingkallan, 
Nahkiainen, Plevna, Qvarken, Relandersgrund, Storkalle- 
grund, Taipaleenluoto, Werkkomatala och Äransgrund, 
tillsammans vid 14 stationer. 


Isobservationer: 


likaledes af herrar fyrmästare under fyrbetjäningens med- 
värkan vid fyrinrättningarna å Bogskär, Gråhara, Hangö, 
Porkkala och Utö, 


- 


tillsammans 5 stationer. 


Enbart nederbördsobservationer .: 


Kollegiiassessorn Gustaf Ignatius . . . . . i Iisalmi 
Ianarene AR ur ORROF ae AA Ika alien 
Statnonsnspektor: J;-E, Hedbergel i. sf > llmola 
Friherren dr/ Eduard Hisinger « . . . . . , Ingå 
fällemmanhsegaren Juho Ekqvist — ss :. cc. » Karislojo 
IEEE SUNE ANS Sör ng Mer ere ne ar NKeRIMAKL 
atone nt EJE Na kan enes ss ess eKurkijoki 
TS tR Same nd: Mare ISS an ae re OJO 
fövlagisterolyar Lövenetzekilj.< od siorse asra LOVISA” 
'Telegraftjänstemannen K. J. Björklund -. . , Muhos 


21 


322 


Provisorn Y. W. Jalander 
Fyrmästaren L. L. Laurin 
Herr A. Sillfors 
Apothekaren Hj. Drake 
Landtbruksskolans lärare 
tillsamman 135 stationer. 


i Paavola 
, Sideby 

, Tammela 
» Wiltasaari 
» Wirolahti,. 


Vattenhöjdsobservationer: 


förutom af ofvannämnda herrar fyrmästare vid Hangö, Säl- 
grunds, Söderskärs och Utö fyrbåkar äfven af: 
Lotsåldermannen J. E. Andersson vid Jungfrusunds  lotsplats 


Lotsarne . . SF Br AASE SAS 
Lotsen J. W. Sn FIRGIRS 
Lotsåldermansenkan M. L. ARS se 
Lotsåldermannen H. J. Söderholm ,, 

Nu Alfred Brunström ,, 
Magister-F R: Westin: ooo Hd 
vid tillsammans 7 stationer. 


Kobbaklintarnas 
Lypörtö 
Lökö 7: 
Rönnskärs Se 
Utö & 
Wasa, 


Molnmängden, molnslagen och dessas rörelseriktrin- 
gar i olika lager ha äfven under sista året 3 gånger om 
dagen, 7"a, 25p och 9"p antecknats af agronomen K. Em. Ca- 
strén i Torneå och apothekaren Hj. Drake 1 Wiitasaari. 

Snö- och isförhållanden hafva varit föremål för obser- 
vationer å ett stort antal öfver hela landet fördelade orter. 
| Äfvenså ha rapporter öfver åskväder fortfarande in- 

kommit från vidt spridda och talrika orter inom landet. 


Helsingfors, 1901 April 17. 


Ernst Biese. 


JG 


Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid 
den 29 April 1901. 


Ordföranden hr GENETZ Öppnade sammanträdet med 
några helsningsord till de närvarande. Sedan ständiga sek- 
reteraren derefter uppläst årsberättelsen, hölls ett vetenskap- 
ligt föredrag af hr TH. HoMÉN samt ett minnestal öfver Socie- 
tetens -framlidne ledamot professorn JoHAN GUsTAF FROSTE- 
RUS af hr SCHYBERGSON. bHistnämnda minnestal offentliggö- 
res på annat ställe, hvaremot årsberättelsen och det veten- 
skapliga föredraget intagas här nedan. 


1 


Årsberättelse. 


Det är sällan Finska Vetenskaps-Societeten under sin 
63-åriga tillvaro begått sin årshögtid, utan att hon dervid 
haft anledning att egna en gärd af saknad åt någon under 
året bortgången medlem. Äfven den berättelse, jag nu eger 
afgifva öfver Societetens verksamhet under dess senast till- 
ändagågna arbetsår, måste inledas med en enkel erinran 
om mer eller mindre väsentliga luckor, som derunder dels 
uppstått, dels åter fylts inom dess leder. 

Den fåtaliga kretsen af Societetens hedersledamöter 
har lidit en ytterligen känbar minskning, 1 det en af dem, 
professorn vid Sorbonne och medlemmen af franska veten- 
skapsakademien CHARLES HERMITE, den 14 Januari d. å. af- 


lidit i Paris. Född den 22 December 1822 ådagalade Her- 


mite tidigt sin eminenta matematiska begåfning och sysslade 
redan som elev vid College Louis-le-Grand i Paris med stu- 
dium af de klassiska mästarnes arbeten. Ar 1842 inträdde 


d24 


han vid Ecole polytechnique och fortsatte derstädes sina 
djupt gående meditationer öfver de mest abstrakta delarna 
af analysen, öfver hvilka han redan då inledt korrespondens 
med tidens främste matematiker i Tyskland, Jacobi och Di- 
richlet. Det var isynnerhet genom sina banbrytande arbe- 
ten öfver de Abelska funktionerna som han först i högre 
grad vid sig fästade den lärda verldens uppmärksamhet. 
Vid sidan häraf sträckte han sina undersökuvingar äfven till 
talteorin, algebran och de elliptiska funktionerna, hvilkas 
teori och användning af honom i många delar utvidgades 
och fullkomnades. Särskildt intresse och beundran väckte 
på sin tid den af honom funna lösningen af femte gradens 
eqvation med tillhjelp af elliptiska funktioner äfvensom hans 
bevis för att talet e, basen för de neperska logaritmerna, 
icke kan vara rot till någon algebraisk eqvation med hela 
koefficienter. Den metod han härvid använde ledde några 
år senare en tysk matematiker Lindemann till bevis för sat- 
sen att jemväl talet 7 är 1 nyss antydd mening trancendent, 
hvarmed sålunda omöjligheten af cirkelns qvadratur, hvilken 
fråga allt sedan den klassiska forntiden sysselsatt matema- 
tikerna, ändtligen var definitivt ådagalagd. 

Hermite invaldes 1856 -till medlem af vetenskapsakade- 
mien i Paris och utnämndes 1869 till professor i Sorbonne. 
Af dem, som varit i tillfälle att åhöra hans föreläsningar, 
prisas desamma för den klarhet och värme för sin sak han 
i dem ådagalade, i det han med anledning af ganska ele- 
mentära frågor ofta lät framskymta de vidsträcktaste syn- 
vidder och vid sidan af dagens vetenskap gaf en aning om 
framtidens. Han var djupt passionerad för sin vetenskap 
och om honom kan med skäl sägas att han utöfvade den 
ej blott med hufvudet utan med hjertat. Derom vittnar 
bland annat ätven hans synnerliga välvilja och tillmötesgå- 
ende ej blott mot forna lärjungar utan mot alla de mate- 
matiker från när och fjärran, kända och okända, som vände 
sig till honom i frågor rörande sina arbeten och studier 
och till hvilka han, med uppoffring af tid och möda, friko- 
stigt utströdde sina idéer. Den storartade hyllning, för hvil- 


320 


ken han var föremål på sin 70:de födelsedag, bar vittnes- 
börd om den vördnad och tillgifvenhet han åtnjöt hos sam- 
tidens matematiker i alla länder. 

Till hedersledamot i Finska Vetenskaps-Societeten hade 
Hermite blifvit invald den 11 april 1881. 

En annan förlust, hvilken på ännu närmare håll be- 
rört Societeten, har henne nyligen tillskyndats genom öfver- 
inspektorn vid skolöfverstyrelsen, professorn JOHAN GUSTAF 
FROSTERUS” den 3 i denna månad timade frånfalle. Född 
den 6 Juni 1826 hade han sålunda uppnått en ålder af nära 
75 år. Till ledamot i Vetenskaps-Societeten invaldes Fro- 
sterus den 12 april 1869. Året 1879—1880 var han Socie- 
tetens ordförande och höll vid tillträdandet af denna befatt- 
ning ett föredrag, som intagits i Societetens Öfversigt i 
fransk bearbetning under titel: , Coup d'oeuil sur les peup- 
lades finnoises occidentales dans Pantiquité', samt vid sin 
afgång ett annat om ,,Protestanterna i Frankrike under ader- 
tonde seklet." En närmare redogörelse för Frosterus' lef- 
nad och verksamhet kan här förbigås, då de komma att 
utgöra föremål för en särskild lefnadsteckning vid detta till- 
fälle. - Här må endast tilläggas att han genom sina person- 
liga egenskaper, sin rena och finkänsliga karaktär och sina 
upphöjda tänkesätt hos sina många vänner qvarlemnat ett 
kärt och aktadt minne. 

Å annan sida är att' anteckna den förstärkning af ar- 
betskraft Societeten vunnit genom att den 19 November sist- 
lidet år hafva till ordinarie ledamot inom sin naturalhisto- 
riska sektion invalt professorn i fysiologi vid kejserliga 


-— Alexanders-Universitetet, medicine- och Kra StEdoktorm: Ro- 


BERT ÅDOLF ÅRMAND TIGERSTEDT. 

I följd af de sålunda inträffade förändringarna återstå 
= för närvarande inom Societetens ordinarie ledamotskrets 
tre ledigheter, af hvilka två falla inom den historisk-filolo- 
giska och en inom den naturalhistoriska sektionen. 

Under det förgågna året har Societetens verksamhet, 
hvad utgifna publikationer beträffar, företett en mindre van- 
lig lifaktighet. Icke mindre än två hela tomer af dess 


> "TN Ta EN SN 
vs ENS VEN 
— + Bör 
5 | Hå < SN 
; 2 
v AR 


326 


Acta, XXVI och XXVII, innehållande afhandlingar af T. Lai- 
tinen, E. Hagfors, Hj. Tallqvist, K. F. Slotte, E. Nordenskiöld, 
G. Komppa, G. Melander, Th. Becker, W. Nylander, O. Hjelt 
och K. E. Hirn, hafva derunder utkommit samt derutöfver 
59:de och 60:de häftena al Bidrag till kännedom af Fin- 
lands natur och folk, med arbeten af T. E. Karsten, A. FE. 
Sundell, W. Lagus och J. V. Tallqvist, äfvensom Öfversigt 
af Societetens förhandlingar, XL, 1899—1900. Under 
tryckning äro dessutom samtidigt XXV, XXVIII och XXIX 
tomerna af Acta. 

En följd af den sålunda stegrade förlagsverksamheten 
och de dermed förenade utgifterna, hvilka betydligt öfver- 
skridit årsanslaget, har varit, att Societetens räkenskaper, 
som vid början af år 1900 hade att uppvisa en kassabehåll- 
ning af nära 15000 mark, vid årets slut företedde en brist 
af något mer än 1300 mark. Denna omständighet har för- 
anledt Societeten att taga i öfvervägande möjliga förändrin- 
gar i tryckningen af dess skrifter, hvarigenom kostnaden för 
dem kunde i någon mon nedbringas. Frågan härom är 
för närvarande under beredning 1 ett särskildt utskott. 

Societeten har under året hållit nio ordinarie och två 
extra sammanträden. Af de afhandlingar och uppsatser, 
Societeten dervid mottagit till offentliggörande i sina skrif- 
ter, äro följande bestämda att ingå ; 


i Acta: 


Uber die Elektricitätsbewegung in verzweigten Strom- 
kreisen mit Induction und Capacität, af Hj). Tallqvist; 

Uber den Einfluss des Alkohols und die Empfindlich- 
keit des thierischen Körpers fär Infektionsstoffe, al T. Lai- 
tinen ; 

Hydrologische Beobachtungen in einigen nordeuropäi- 
schen Seen. I Lojo-See. II Ladoga, 1886—1900, af Th. 
Homén; 

Uber unsichtbare Strahlen, welche bei Pflanzen Bewe- 
gungen hervorrufen, af Fr. Elfving ; : 


321 


Die älteste arabische Ubersetzung der paulinischen 
Briefe, Aus dem Codex Tischendorfii Petropolitanus zum er- 
sten Male herausgegeben, af Edv. Sten. 


I Bidragen: 
Pflanzenphänologische Beobachtungen in Finnland 1896 
af A. O.: Kihlman. 


I Öfversigten: 

De particularum quarundam usu Lucretiano, af K. J. 
Hidén; 

Von einigen Öbereinstimmungen zwischen dem Latei- 
nischen und dem Finnischen, af densamme; 

Uber die Veränderungen der Empfindlichkeit der Libel- 
len, af Alfr. Petrelius ; 

Hetoroptera palaearctica nova et minus cognita, II, af 

O. M.: Reuter ; 
; Hemiptera heteroptera in Algeria meridionali a DD. 
Kraus et J. Vosseler colleeta enumeravit novasque species 
descripsit O. M. RBeuter; 

Bestämning af klorkoefficienten 1 vatten från Botten- 
hafvet och Finska viken, af A. 4. Petander ; 

Monographia generis Tarisa Am. et Serv., af 0. M. 
Reuter ; 

Capsidae Rossiae, af densamme; 

Om symmetriförhållandena inom kamfermolekylen, af 
0. Achamn ; : 

Symbola ad cognitionem Chrysomelidarum Rossiae 
Asiaticae, auctore G. Jacobson, petropolitano; 

Redogörelse för lortgången af de astrofotografiska ar- 
betena å observatoriet i Helsingfors under tiden Juni 1899 
- till Maj 1900 af A. Donner; 

Capsidae novae mediterraneae, III, af O. M. Reuter; 

Uber die Molekularbewegung fester Körper, af K. F. 
Slotte ; j 

Sur les Mémoires de Jean de Bouffards Madiane, af 
M. G. Schybergson; 


328 


L'influence du Vesuve sur Yair des environs, af Gr 
Melander; 

Die photometrischen Bewegungen der Pflanzen. Einige 
Bemerkungen von Fr. Elfving; 

On the influence of an electrical air-current upon the | 
state of liquide in capilary tubes, af S. Lemström; 

Thysanoptera tria mediterranea, descripsit O. M. 
Reuler; 

Einige Mittheilungen iäber die Gattung Wartelia Giard, 
af E. Nordenskiöld ; 

Hemipterologische Miscellen. Erste Sammlung, af O. M. 
Reuter; samt 


Öber den von Duhamel begrändeten Beweis des Prin- = 


cips der virtuellen Geschwindigheiten, af 4. IF. Sundell. 

Under senaste landtdag blef Societeten vid fördelningen 
af Längmanska medlen af landets ständer åter ihågkommen 
med ett anslag, denna gång dock endast 2000 mark, att 
utdelas såsom pris för vetenskapliga arbeten, hvilka utkomma 
under åren 1900—1903. Den afsedda prisutdelningen kan 
alltså ega rum först efter utgången af denna period. 

De för en tid sedan påbörjade under Societetens in- 
seende stälda hydrografiska undersökningarna hafva fortsatts 
äfven under sistlidne sommar och höst, sedan Kejs. Sena- 
ten i Maj 1900 af sina dispositionsmedel för ändamålet 
beviljat 3000 mark. 

Emedan dessa arbeten framdeles borde ställas i sam- 
manhang och Ööfverensstämmelse med de internationela 
biologiskt-hydrografiska undersökningar af de nordiska haf- 
ven, som äro afsedda att begynna i Maj 1901 samt fortgå 
under en tid af fem år, har det synts önskvärdt att kunna 
gifva dem en fastare organisation, än de bittills Kafo 
sådant afseende har inspektören för fiskerierna d:r Nordqvist; 
efter samråd med Societetens meteorologiska utskott, till - 
Kejs. Senaten ingått med framställning bl. a. om anskaffande 
af en särskild ångbåt, närmast afsedd för tillsynen öfver 
fiskerieraa och för närmare studium af fiskeförhållandena, 
men som derjemte kunde användas för de hydrografiska 


329 


undersökningarna, äfvensom om anställandet af en zoolog 
hvilken egde att biträda fiskeriinspektören vid de biologiska, 
arbetena samt särskildt att samla och bearbeta det plank- 
tologiska material, som erhölles från de hydrografiska expe- 
 ditionerna. Societeten, hvars yttrande i ärendet af K. Sena- 
ten infordrats, har i allo förordat denna framställning samt 
för egen del ytterligare hemställt, att de hydrografiska arbe- 
tena skulle ställas under inseende af en särskild af staten 
aflönad ledare jemte en hydografisk assistent, hvilka finge 
utses af Societeten, samt att nödiga ånslag för ändamålet, 
beräknade till 15,700 mark årligen i fem års tid förutom 
2000 mark för komplettering af instrurmentsamlingen, måtte 
beviljas. Dessa framställningar bero ännu på nådigt afgö- 
rande. 

Societeten har derjemte hatt att gifva utlåtande till 
regeringen i åtskilliga andra frågor, bland hvilka må näm- 
nas ett af en särskild komité utarbetadt förslag till instruk- 
tion och stat för en geodetisk kommission, afsedd att inrät- 
tas närmast för bearbetningen af landets kartverk, hvilket 
förslag af Societeten i hufvudsak- förordats, äfvensom en af 
industriidkare och jordbrukare i Tammerfors stad och dess 
omnejd hos Kejs. Senaten gjord framställning om anordnan- 
det af iakttagelser rörande de förhållanden, som betinga de 
tidtals inträffande öfversvämningarna i dessa trakter. I sitt 
häröfver afgifna utlåtande har Societeten förordat inrättan- 
det af meteorologiska stationer inom Kumo-bäckenets om- 
råde till sådant antal, förslagsvis fem, att tillräckligt material 
erhölles för en noggrann undersökning af vårflödenas orsaker 
och förlopp, samt tillika uttalat den önskan att stationer i 
enahanda syfte jemväl inrättades i öfriga delar af landet, 
särskildt i Kymmene- och Wuoksen-områdena. Äfven dessa 
frågor vänta ännu på slutligt afgörande. 

Öfver meteorologiska centralanstaltens verksamhet un- 
der år 1900 har anstaltens direktor afgifvit sedvanlig berät- 
telse, afsedd att offentliggöras i Öfversigten af Societetens 
förhandlingar. Utom de rent meteorologiska arbeten, som 
utgöra dess hufvuduppgift, har anstalten haft att egna om- 


EC VAR 


330 


sorg äfven åt andra närliggande forskningsområden. De för 
utrönande af vattenståndet och dess vexlingar inrättade 
sjelfregistrande apparaterna eller s. k. limnigraferna i Hangö 
och Helsingfors stå under dess närmaste tillsyn. Af de här- 
med erhållna vattenhöjdskurvorna från Hangö, hvilka icke 
härförinnan blifvit systematiskt uppmätta, hafva numera fyra 
årgångar lagts under arbete. För limnigrafen i Helsingfors 
åter har en ny apparat enligt Petrelii system anskaffats, 
hvilken synes funktionera väl. Sedan de hydrografiska sta- 
tionerna, sex till antalet, organiserats och trädt i verksam- 


het, har anstalten från dem fått emottaga hydrografiska och 


isobservationer m. m., hvilket material ytterligare ökats 
genom bidrag af enahanda observationer anställda å sär- 
skilda turbåtar och fyrfartyg. Anstaltens medverkan har 
vidare tagits i anspråk för åstadkommande af den utred- 
ning, som, på sätt redan nämndes, af styrelsen eskats be- 
träffande orsakerna till de stora öfversvämningarna i våra 
inre vattendrag, i hvilket afseende berättelsen innehåller en 
utförlig plan för anordnandet af hithörande observationer. 
I densamma omnämnes jemväl ett nytt internationelt företag, 
i hvilket äfven vår meteorologiska anstalt kallats att taga 
del och som består i en periodiskt utkommande bulletin, 
innehållande en såväl tabellarisk som kartagrafisk öfversigt 
af medelvärdena af lufttryck och nederbörd m. m. för tio 
dagar i sender inom ett så stort område som möjligt. Ut- 
gifvandet af denna bulletin besörjes af Deutsche Seewarte 
i Hamburg. Slutligen må här antecknas att, enligt samma 
berättelse, fullständiga meteorologiska observationer anstälts 


å 36 stationer i olika delar af landet, deri inberäknade 16 - 


fyrbåkar, hvarutom nederbördsobservationer inkommit från 
15 orter. Vattenhöjdsmätningar hafva fortfarande anstälts 
vid 6 lotsstationer och i hamnen vid Wasa, hvarjemte dylika 
benäget meddelats anstalten från 5 fyrinrättningar. 

De af Vetenskaps-Societeten anordnade fenologiska 
iakttagelserna hafva jemväl fortgått efter vanligheten och 
hafva anteckningar om dem inlemnats af 67 observatörer 
för år 1900 och af 7 för år 1899. 


+ 


Do 


Societeten har under året behedrats med inbjudning 
af K. k. Zoologisch-botanische Gesellschaft i" Wien till del- 
tagande i dess halfsekels jubileum den 30 nästvikne Mars 
samt af Universitetet i Glasgow till den högtid, hvarmed 
sagda universitet ernar fira minnet af sin 450-åriga tillvaro 
den: 12—14 nästkommande Juni. Saknande tillfälle att låta 
genom delegerade företräda sig vid någondera af dessa 
fester, har Societeten emellertid för afsigt att i sinom tid 
aflåta en lyckönskningsadress till universitetet i Glasgow. 

I den finska utställningen vid verldsexpositionen i Paris 
under sistlidne sommar deltog äfven Societeten genom alt 
till. densamma öfverlåta en fullständig samling af sina ut- 
gifna arbeten. Efter expositionens afslutning har denna 
samling, på derom gjord anhållan, af Societeten förärats till 
franska nationalbiblioteket. 

I fråga om Societetens utländska förbindelser har ej 
någon annan förändring under året egt rum, än att skrift- 
byte ingåtts med Société de Chevtschenko i Lemberg. 

Genom utbyte med andra vetenskapliga samfund och 
inrättningar samt enskilda föräringar har Societetens biblio- 
tek efter senaste årsdag ökats med omkring 600 volymer. 
Emedan den för BSocietetens och öfriga sällskaps bibliotek 
i de vetenskapliga föreningarnas hus upplåtna lokalen redan 
nu visat sig otillräcklig, har framställning gjorts om dess 
utvidgande genom att inreda äfven den derinvid belägna 
södra bibliotekssalen, hvilken hittills användts såsom läsrum, 
för sitt ursprungliga ändamål, och har denna framställning 
bifallits af K. Senaten, som för verkställandet häraf beviljat 
5000 - mark. 

Sedan BSocietetens vordne skattmästare assessorn N. 
CHR. WESTERMARK, hvilken allt sedan 1882 handhaft denna 
befattning, förklarat sig af helsoskäl icke vidare kunna der- 
med fortfara, har till skattmästare efter honom utsetts hr 
SUNDELL. | 

I delegationen för de vetenskapliga föreningarna under 
år 1901 företrädes Societeten af samma medlemmar som 
under senaste år, nemligen undertecknad LInNDELÖF för ma- 


332 


tematisk-fysiska, hr KIiHLmaANn för naturalhistoriska och hr 
SYNNERBERG för historisk-filologiska sektionen samt hrr A. 
DONNER, ELFVING Och REIN såsom suppleanter. Ordförande 
i delegationen . är undertecknad, viceordförande friherre G. 
Z. Yrjö-Koskinen och Sr se hr Kihlman. a 

Till medlemmar i meteorologiska utskottet för år 1901 
har Societeten, efter det hr Neovius undanbedt sig återval, 


utsett hrr A. DONNER, TH. HoMÉN och SLOTTE samt till sup- | 


pleanter hrr LINDELÖF och SUNDELL. ; 
Såsom revisorer för granskningen af Societetens och: 


meteorologiska centralanstaltens räkenskaper hafva hrr LEMm- = 


STRÖM och ELFVING tjenstgjort. 

Ordförande under året har varit hr GeEnNEtZ. Emedan 
friherre af Schultén, som efter senaste årsmöte valdes till 
viceordförande för det då begynnande arbetsåret, sedermera 
anträdt en längre utrikes resa, har till viceordförande i hans - 
ställe utsetts hr TH. HomÉn; och kommer hr Homén nu att 
tillträda ordförandeskapet. 

L: Lindelöf. 


TT 


Om skogarnas inflytande på Finlands klimat. 
Föredrag vid Finska Vetenskaps-Societetens årsdag den 29 April 1901. 
Af 
Th. Homén. 


Nästan lika gammal som klagan att människosläktet 
försvagas är äfven den öfver skogssköflingens vådor. Den 
synes framträdt hos nästan alla kulturfolk ända från äldsta 
tider. Sedan skogarna på större områden nedhuggits, för- 
menades förhärjande torka, afbruten af öfversvämningar af 
floderna, hafva uppträdt. Man kan ej neka att fakta gifva 
stöd för denna åsikts riktighet. 

Under senaste tider har vetenskapen med rätt stor if- 
ver upptagit till undersökning frågan om skogarnas inflytande 
på klimatet. Resultatet af denna forskning kan dock tillsvi- 
dare icke kallas obetingadt lysande; problemet har visat sig 
för omfattande, för skiftande, för obändigt att med de van- 
liga hjälpmedlen så analyseras, att en totalutredning af frå- 
gan skulle kunnat erhållas. Det afgörande experimentet, 
kalhuggning af ett större område, eller en landsdel, hvars 
klimat både absolut taget och relativt omgifvande länder 
eller landskap förut noga undersökts, är för stort. Man har 
sökt hjälpa sig på annat sätt och jämföra klimatet inom 
skogbeväxta områden eller hela landsdelar med det på invid 
liggande skoglösa slätter eller landskap. Resultaten af dessa 
undersökningar hafva utfallit. ganska olika i olika länder och 
trakter af jorden. Öfverhufvud har såsom man kunde för- 
moda luften visat sig något kyligare och fuktigare i skog 


334 


än på öppna fält. Skillnaden uttryckt i tal är dock i många 
fall så liten, så t. ex. i Sverige, att flere meteorologer hålla 
före att talet om skogarnas stora inflytande på klimatet är 
alldeles öfverdrifvet. Andra observationer åter tyda på en 
större och fördelaktigare invärkan af skogen, särskildt en 
reglering af nederbörden, hvarför de forskare, som fäst sig 
vid dessa data, på det ifrigaste varna mot skogssköfling. 
Det är för öfrigt naturligt att skogens inflytande på klima- 
tet skall vara mycket olika i olika länder, större i länder 
med kontinentalklimat än i dem med hafsklimat, 1 hvilka 
sistnämda de omgifvande hafven i så hög grad bestämma 
och reglera väderleksförhållandena. 

De ofvannämda stora experimenten med kalhuggning 
af vida landsdelar äro dock, om icke af vetenskapen, så af 


den blinda vinningslystnaden gjorda, och resultaten ha varit. 


lika sorgliga som bevisande. Sköna, fruktbara landskap i 


det inre Spanien, södra Frankrike (Auvergne), Italien, Algier, 
Tunis, Österrike (Karstplatån), Asiatiska Turkiet, Persien, 
Indien och Kina ha genom skogssköfling förvandlats till ste- 


rila marker eller öknar. 

Att t. ex. å Karstplatån och i Auvergne, efter de här- 
liga ekskogarnas nedhuggning under romerska kejsartiden, 
uppstått kala bärgsöknar behöfver visserligen ej bero direkt 
på en i följd af skogssköflingen inträdd klimatförändring 
med t. ex. stor torka, utan har förmodligen sin orsak däri 
att, då skogen så fullständigt förhärjades att återväxt ej upp- 
stod, den förtorkade myllan af uppkommande regn små- 
ningom sköljdes bort. Exempel på en sådan process finna 
vi här i Helsingfors på ganska nära håll. Observatoriibär- 
gen och bärgen norr om staden mellan Djurgården och Gam- 
melstaden voro fordom beväxta med präktig furuskog. Då 
Sveaborg byggdes och virke behöfdes för den nya fästnin- 
gen, kalhöggos dessa bärg fullständigt. Om några tiotal år 
var all mylla bortspolad af regnen. Huru många vackra 
holmar i detta land ha ej lämnat och lämna ej i detta nu 
exempel på samma förhållande. 

Om den ökenbildning, som efter skogarnas förstöring 


FER 


330 


i Tunis och Algeriet under vandalernas tid där inträdt, be- 
ror blott på en klimatförändring eller främst på en efter 
skogssköflingen af annan orsak inträffad brist på återväxt, 
är svårt att utreda. Faktum är att å dessa marker nu rå- 
der en förhärjande torka, hvilken ensam för sig utgör ett 
tillräckligt hinder för uppkomsten af all vegetation. Däremot 
är det bestämdt utredt att, liksom i Persien, efter skogar- 
nas nedhuggande på Castiliens högslälter i Spanien, klimatet 
där väsentligen försämrades. En fördärfbringande torka, 
blåst och extrema temperaturer göra klimatet där odrägligt. 
Äfven i Auvergne och å Karstplatån ha efter skogssköflin- 
gen uppträdt pinande lokala vindar, s. k. fallvindar, här 
Mistral och Boreas benämda, som störta ned från de kala 
bärgen, mot Rhönedalen och ända till Marseille, eller mot 
Istrien, af hvilka våldsamma vindar man tidigare icke veta 
någonting. I det inre af Ryssland synes skogssköflingen likaså 
begynt åstadkomma alt svårare torka, jämte det att öfver- 
svämningarna efter snösmältningen eller efter häftiga regn 
blifvit våldsammare. Äfven i de inre delarne af Nord-Amerika 
har man fått lof att vidtaga energiska mått och steg mot 
den pågående starka afvärkningen af skog. I länder invid 
hafvet såsom Storbritannien, Danmark, Norge och äfven 
Sverige är däremot en ödeläggelse af skogen icke så farlig 
för klimatet, ehuru man dock äfven i de sistnämda länderna 
begynt frukta skogssköflingens följder. 

Låt oss — så ofullständig en sådan utredning än måste 
blifva — söka pröfva, om och hvilken betydelse skogarna i 
Finland kunna hafva på dess klimat och därmed i samman- 
hang stående förhållanden. 


Det är luftens temperatur och fuktighetsförhållanden 
hvilka jämte nederbörd och vindar bilda klimatologins fyra 
stora hufvudelement. Dessa stå i det intimaste beroende af 
hvarandra, hvarjämte de barometriska förhållandena och 
studiet af cyklonerna lämna nyckeln till förklaringen af detta 
sammanhang samt af rörelserna 1 atmosfären och växlin- 


336 


garna i dess temperatur och fuktighet liksom af nederbörden 


på en ort. Om sålunda i meteorologin teorin för cyklonerna 


blifvit en centralpunkt och öfriga faktorer synas bero af 
dessa cykloners uppkomst och rörelser — då barometern 
faller blir det regn, säger man ju med rätta —, så må man 
dock icke föreställa sig att barometerförändringarna eller 
cyklonerna utgöra grundfaktorn i systemet. De dagliga och 
årliga variationerna i solstrålningen samt den olika uppvärm- 
ningen af och afdunstningen från haf och land är det som 
utgör denna grundfaktor och betingar luftens rörelser, cyk- 
lonbildning, nederbörd m. m. i 

Då vi emellertid betrakta förhållandena inom ett be- 
gränsadt område, Finland, behöfva vi ej behandla de stora 
fenomenen i sin totalitet, utan fatta dem såsom en gång för 
alla förhandenvarande omständigheter, och skola så söka 
utreda skogarnas inflytande på de olika meteorologiska ele- 
menten. SA ; 
Klimatet i Finland bestämmes, förutom af dess läge 
mellan 60 och 70 breddgraden, som invärkar på förloppet 
och intensiteten af solstrålningen, hufvudsakligast af grann- 
skapet till Östersjön och Nordsjön och af de cykloner, som, 
uppstående öfver norra Atlanten eller Nordsjön, draga ös- 
terut och passera öfver eller i närheten af Finland. Huru 
kunna nu skogarna modifiera värkan af dessa mäktiga in- 
flytelser? | 

Då solen står högst på himmelen, torde under klara 
sommardagar omkring 50 å 60 proc. af det värme, som den 
sänder till oss, absorberas i atmosfären, närmast af vatten- 
gasen och kolsyran däri, och sålunda direkt uppvärma den- 
samma. Den återstående delen tränger till jordytan och 
uppvärmer den, hvarifrån detta värme sedan meddelas de 
understa luftlagren i atmosfären. Då värmet från de yttre - 
luftlagren ganska fritt utstrålar i världsrymden, blir det huf- 
vudsakligen det till jordytan trängande värmet, som blir be- 
stämmande för temperaturen invid denna och i de nedre 
luftlagren. En stor del af värmet vid jordytan användes dock 
till afdunstning af vatten från sjö och haf, från växttäcket 
och från marken, ifall denna är fuktig. 


331 


Afdunstningen från hafven, särskildt de varmare hafven, 
bildar hufvudkällan till atmosfärens fuktighet, hvilken sprider 
sig öfver kontinenterna och vid därför lämpliga förhållanden 
kondenserar sig till moln och regn. De i Finland, särskildt 
om sommaren förhärskande västliga och sydvästliga vindarna 
hämta äfven till oss jämte värme något af den fukt, som 
afdunstar från Atlanten samt från Nordsjön och Östersjön. 
Isynnerhet på sensommaren och hösten, då vattnet i nämnda 
haf är varmare, är denna afdunstning liflig och sydvästvin- 
darna i Finland ganska fuktiga. Relativt, d. v. s. i jämfö- 
relse med temperaturen på land, äro dessa haf äfven om 
vintern ganska varma, och försiggår här äfven då en af- 
dunstning, som mättar luften med all den fukt den kan bära 
vid de temperaturer, som om vintern förekomma. Kändt är 
huru SW-vindarna om vintern hämta till oss blida, fukt och 
nederbörd. På våren — mars, april — och försommaren 
— maj, juni — är förhållandet däremot ganska olika. Då 
är temperaturen i Nordsjön och Östersjön lika med eller 
på försommaren, särskildt i Östersjön och dess bägge oss 
omgifvande nordliga vikar, betydligt lägre än medellufttem- 
peraturen i omgifvande länder. Någon ökning af den i luf- 
ten förefintliga fuktigheten åstadkomma dessa haf sålunda 
icke. Ja, i april, maj och juni försiggår tvärtom i Östersjön 
och särskildt i dess nordliga vikar en kondensation mot det 
kalla vattnet och isen af den i luften varande fukt, som upp- 
kommit dels genom transport från sydligare trakter, dels 
genom afdunstning från land och i någon mån äfven från 
Nordsjön, hvars temperatur under vintern icke sjunkit un- 
der 6? och nu redan stigit till 89 å 10.2 Det är just den 
sena uppvärmningen i Östersjön och Finska och framföralt 
Bottniska viken och den däraf föranledda. kondensationen 
mot vattnet af luftens vattengas, som är hufvudorsaken till 
den i vårt land uppträdande, för åkerbruket så farliga torkan 
på försommaren. Under denna tid är därför den afdunst- 
ning, som äger rum inom landet själft, af största betydelse. 

Vid tal härom riktar sig tanken i första rummet på 
våra många sjöar. För det första utgöra dock dessa trots 


22 


338 


sin talrikhet icke mera än. 10 proc. af landets hela yta, 
men dessutom är från dem, dess värre, intill början af juni 
"icke någon hjälp att vänta. I stället för afdunstning försig- 
går äfven här under försommaren en kondensation af vat- 
tengas. Isen ligger nämligen ganska länge i våra sjöar och 
därefter. måste hela vattenmassan uppvärmas till + 42, 
innan en vidare uppvärmning af ytvattnet kan försiggå och 
afdunstning inträda. 

Afdunstningen från en vattenyta är nämligen beroende 
af vattnets temperatur och mängden af den fuktighet — 
vattengas —, som vid tillfället finnes i luften, icke direkte 
af luftens temperatur. Små vattensamlingar antaga visser- 
ligen mycket hastigt en temperatur ungefär lika med den 
hos luften, i solen t. o. m. en högre temperatur, men för 
djupare vatten kunna betydande olikheter mellan luftens och 
valtnets temperatur förekomma. Vore luften absolut torr, 
så skulle afdunstning från vattnet eller isen alltid försiggå, 
temperaturen vid afdunstningsytan må vara huru låg som 
hälst. Men luften är aldrig absolut torr, den innehåller hos 
oss sällan under 50, nästan aldrig under 40 proc. af den 
vattengas, som den vid oförändrad temperatur kunde inne- 
hålla utan att gasen kondenseras till dimma. Om sålunda 
luftens temperatur vore 129, medeltemperaturen i mellersta 
Finland i början af juni, och relativa fuktigheten 70 procent, 
motsvarande ett tryck af 7,3 mm hos vattengasen i luften, 
så skulle vattnets temperatur måsta vara öfver 69,8 för att 
afdunstning skulle kunna äga rum. Är vattnets temperatur 
lägre, inträffar en kondensation af luftens vattengas mot den 
kalla vattenytan, till dess tensionen i lagren närmast invid 
vattnet fallit till det värde som motsvarar vattnets tempe- 
ratur. För 1029 lufttemperatur, såsom i slutet af maj, och 
70 procents fuktighet måste vattnet hafva en temperatur af 
49.8 för att afdunstning skall inträda. Är luften torrare, el- 
ler vid samma relativa fuktighet kallare, kan visserligen en 
afdunstning från vattnet vid en temperatur under + 49 in- 
träda, men den är i alla fall så ringa att den blir utan nå- 
gon betydelse. Större än denna möjliga afdunstning vid 


339 


mycket torr luft är den kondensation, eller uttorkning af 
luften, som det kalla vattnet åstadkommer, om luften är 
fuktig eller varm. 

På de större fjärdarna i Päijänne har vattnet under 
de tvänne somrar, som temperaturmätningar där gjorts, 
passerat den kritiska temperaturen —- 4? först i medlet af juni. 
I mindre sjöar i mellersta Finland sker detta vanligen i slu- 
tet af maj eller början af juni, i Lojo sjö vid ungefär samma 
tid, i Ladogas djupa centralbassin däremot först de sista 
dagarna af juli, i Enare antagligen i början af juli. 

I sammanhang härmed böra nämnas några ord om 
Östersjön och dess nordliga vikar. Den större salthalten i 
Östersjöns djupare vattenlager gör vattnet där så tungt, att 
de om vintern afkylda öfre lagren icke kunna blanda sig 
ver 60 meter och kan följaktligen på försommaren uppvär- 
mas något lättare än om hela vattenmassan blifvit afkyld 
och sedan på våren skulle helt och hållen måste uppvärmas 
till den kritiska temperaturen. I Finska viken är förhållan- 
det enahanda, såsom de sista årens hydrografiska expedi- 
tioner visat. Dess starkt saltiga undervatten, hvilket såsom 
bottenström genom östra delen af Östersjön dit inkommer, 
åstadkommer att den årliga temperaturvariationen gör sig 
gällande blott i vattenlagren intill 40 meters djup. Vidare 
märkes, att hos saltvatten temperaturen för största tätheten 
ligger under + 4? och sjunker med tilltagande salthalt, och 
detta gör, såsom observationerna tydligen visat, att en upp- 
värmning af de öfre lagren intill 5 och 10 och därefter 
småningom intill 20 och 30 meters djup blir möjlig, utan 
att underliggande lager behöfva uppvärmas. Dessa förhål- 
landen, särskildt det sistnämnda, äro af allra största bety- 
delse, i det de underlätta en snabbare uppvärmning af yt- 
lagren i Östersjön och Finska viken än eljes i dessa stora 
vatten vore tänkbar. Redan i början af maj begynner i 
Finska viken ytvattnets uppvärmning öfver de underliggande 
lagrens temperatur, om ock denna här försiggår långsam- 
mare än i de små insjöarna, sedan dessa engång passerat 
den kritiska temperaturen + 4?. 


340 


I nordligaste delen af Östersjön, vid Bogskär t. ex., och 
ännu mera i Bottniska viken är förhållandet redan något 
annat. Där tränger afkylningen om vintern ända till bottnen 
1. o. m. på 160 meters djup, visserligen icke direkt, utan 
törmodligen delvis därigenom, att afkyldt yt- eller mellan- 
skiktvatten söderifrån på grund af större salthalt glider norrut 
ned mot djupet. Då äfven saltbaltsdifferensen mellan yt- 
och bottenvattnet i Bottniska viken är mindre än i Fimska 
viken och Östersjön, är uppvärmningen af ytvattnet på för- 
sommaren något långsammare här än 1 sistnämda vatten. 
Framför alt gör sig dock Bottniska vikens nordliga läge gäl- 
lande liksom det förhållande, att Kölens höga bärgsrygg från 
de milda västvindarna från hafvet både vinter och sommar 
borttager mycken fukt och värme. De väldiga ismas- 
sorna, som därför under den långa, stränga vintern bildas 
i Bottenvikens vida vatten, kringflyta där ofta ända till med- 
let af juni och längre och ytvattnets temperatur stiger äfven 
senare på sommaren blott föga öfver + 122. En lycka i 
alt detta är dock, att vattnet i Bottniska viken likasom i 
Finska viken och Östersjön är saltigt, och framför alt att 
salthalten tilltager mot djupet, hvilket gör, att ytvattnet kan 
uppvärmas utan att de underliggande lagren behöfva göra 
det. Vore Östersjön med dess vikar en värklig, sluten sjö 
med sött vatten, så vore det illa bestäldt för oss. Vi 
skulle ej få någon säker sommar förr än i medlet af juli, 
om ens då. Men äfven såsom det är, är Bottniska viken 
ett ledsamt grannskap, en olycka för vårt klimat. De torra, 
kalla, frostbringande nordvästvindarna vore icke på långt när 
så farliga som nu, om ej isen och det kalla vattnet i Bott- 
niska viken, i stället för att uppvärma och fukta, skulle af- 
kyla och uttorka de luftmassor som stryka däröfver, särskildt 
om' dessa framskrida långsamt, eller om de någon tid stag- 
nera öfver detta vida vatten. - 

Ehuru vårt lands läge i förhållande till dess nordliga 
breddgrad öfver hufvud är rätt fördelaktigt på grund af dess 
placering öster om större haf, där Golfströmmens inflytande 
gör sig gällande, utgöra dock de oss närmast omgifvande 


341 


hafven på våren och försommaren ett mycket obehagligt 
grannskap, bildande hufvudorsaken till den tidigare omnämda 
torkan och bidragande till de plötsliga temperaturfallen och 
köldperioderna som inträffa i maj och juni. Ännu i juli 
månad utöfvar Bottniska viken ett inflytande i samma rikt- 
ning, ehuru motfaktorerna, den allmänna värmen och fuk- 
ten, då äro mäktigare. 

De hjälpmedel mot torka som finnas inom landet äro 
därför under försommaren af allra största betydelse. Från 
våra sjöar hafva vi under denna tid blott föga hjälp, snarare 
tvärtom; och det är sålunda afdunstningen från marken 
och växterna som kommer i fråga. Och här ha våra sko- 
gar och våra så öfversedda kärr sin stora klimatologiska 
betydelse. 

Att genom jämförande fuktighetsmätningar i skogstrak- 
ter och på slättland bedöma skogens betydelse lämnar dock 
icke några säkra resultat. Fukten från skogen stiger upp, 
sprider sig med vinden hastigt öfver vida områden, öfver 
hela landet och långt utom detsamma. Jag måste hålla före 
att man genom studium af själfva afdunstningen och sam- 
manställning af denna faktor med öfriga meteorologiska fak- 
torer kan erhålla en säkrare kännedom om skogarnas be- 
tydelse i ett land än på basen af jämförande meteorologiska 
t. ex. fuktighetsobservationer i skog och flackland, därvid 
de olika områdena i de flesta fall äro mångfaldt för små för 
att annat än alldeles minimala differenser eller rent lokala 
olikheter kunde framträda. Jag har dristat göra ett rekog- 
noscerande försök i ofvannämd riktning och det synes mig, 
att vissa resultat redan häraf framgå. 


Afdunstningen från skogarna hos oss är tyvärr icke 
undersökt. En viss uppskattning af densamma kan man 
dock erhålla genom undersökningar i frågan, hvilka värk- 
stälts annorstädes, särskildt i Tyskland och Österrike, och 
genom sammanställning af där erhållna resultat med vissa 
härifrån bekanta data. 


342 


Öfver afdunstningen från olika mark har jag tvänne 
somrar anstält dagliga mätningar, nämligen öfver den från 
ett med gräs och mossa beväxt kärr, en öfvergifven kärr- 
äng, samt från en öppen sandmo. Alfdunstningen var under 


Juni Juli Aug. Sept. 


fran; karretv= sou (10955 09 48 mm 
SS VAIO SEE SÖ GER ING 45:05 


d. v. s. den vattenmängd, som afdunstar från fältet, skulle, 
om den 1 ett jämt lager utbreddes öfver fältet, gifva åt detta 
lager en tjocklek af 77 o. s. v. mm. Detta utgör i procent 
af den samtidiga nederbörden under 


Juni Juli Aug. Sept. 


å kärret ----- 218-360: "0125- FEAGLPROG: 
0 ILO sele Sri v10R- 0 AD 


Aifdunstningens storlek från sandmon, där marken ef- 
ter regn hastigt upptorkar, är i högsta grad beroende af 
vattentillförseln genom nederbörden, sålunda större i augu- 
sti och september (38 och 45 mm), då nederbörden var 
rikligare, än i iuni och juli (30 mm). På kärret åter, där 
vattentillgången i följd af sfagnummossans förmåga att upp- 
suga vattnet från djupet icke tryter, är det värmetillgången, 
som begränsar afdunstningens belopp. Vi finna sålunda i 
juli en afdunstning af 103 mm, 3,2 gånger så stor som på 
mon, i juni och augusti omkring 70 mm och i september 
blott 48 mm eller ungefär detsamma som på mon, där den 
då stigit till 43 mm. I juli är afdunstningen från kärret 
hela 3,6 nånger så stor som nederbörden, i september blott 
0,46 delar däraf. 

Öfver afdunstningen från våra åkerfält och skogar fö-- 
religga som nämndt inga direkta mätningar. Man vet dock, att 
växterna, för erhållande af sin näring, från marken måste upp- 
taga betydliga mängder vatten, däri närstoffen äro upplösta, 
hvilket vatten sedan genom bladen afdunstar. Grödan på ett 


343 


frodigt råg- eller hafrefält i Tyskland behöfver sålunda för 
sin utveckling intill mognad omkring 150 mm vatten och 
en tät, fullvuxen, god skog för sin årliga tillväxt omkring 
180 å 250 mm, löfskogen mest, barrskogen mindre, granen 
dock mera än tallen, fullvuxen skog betydligt mera än ung- 
skog. Detta utgör omkring 300 å 400 gånger den härun- 
der bildade torrsubstansens vikt. Detta reduktionstal varie- 
rar något för olika växter och under olika förhållanden, är 
t. ex. för mais och särskildt för solrosen mycket stort. Då 
den årliga tillväxten i våra skogar är omkring bälften at 
den i Tyskland, eller omkring 2 m? per ha, kan man an- 
taga, att den nödvändiga årliga vattenförbrukningen äfven 
vore omkring hälften af den i Tyskland. Den faktiska af- 
dunstningen från sädesfälten och skogarna är dock vida 
större än detta teoretiska minimum. I skog t. ex. får af- 
dunstningen från marken och mossbetäckningen icke förbi- 
ses, och dessutom uppfånga trädkronorna från 20 till 40, 
i täta barrskogar i Sverige ända till 60 och 70 procent 
af den årliga nederbörden. Ett mindre regn t. ex. kan i en tät 
skog helt och hållet 'stanna i träna, därifrån det sedan full- 
ständigt afdunstar. Barrträden, särskildt granen, kunna upp- 
taga mera regn än löfträden. 

Vid några under så naturliga förhållanden som möj- 
ligt anstälda försök med de i Tyskland vanligaste kultur- 
växterna har sålunda afdunstningen från marken och väx- 
terna tillsamman befunnits uppgå till mellan 350 och 300 
mm under hela vegetationstiden, från slutet af april till au- 
gusti eller september. Hos oss, där värmen, växtkraften 
och nederbörden äro mindre, är afdunstringen naturligtvis äf- 
ven mindre. Från skog måste den dock här liksom i Tyskland 
vara större än från sädesfält och mångfaldt större än 
från den nakna marken, detta särskildt på försom- 
maren, då grödan är för späd för att afdunstningen 
från den skulle kunna nå högre belopp och då man betän- 
ker, att smältvattnet vida hastigare och fullständigare bort- 
runnit från den dikade åkerjorden än från skogen med dess 
mossbetäckning. — På de våta naturliga ängarna kunna 


344 


däremot förhållandena denna tid närma sig dem på kärr. — 
Jag kan sålunda ej annat fatta än att afdunstningen på försom- 
maren måste vara lika stor, ofta större från skog än från kärr. 
Då finnes ännu efter vårsmältningen ymnig fukt i marken, 
då är växtligheten och ämnesomsättningen lifligast, ja ef- 
ter den långa vinterdvalan synnerligen forcerad, och bladen 
och barren erbjuda ju en ofantlig afdunstningsyta i den 
fritt omkring dem spelande luften. Vi kunna sålunda ej 
uppskatta afdunstningen från våra skogar under juni månad 
till mindre än från kärren eller till omkring 80 mm; antag- 
ligt är att den ofta nog är större, då ju träden i skogen 
snabbare uppvärmas än marken på kärret. Däremot är 
det antagligt att afdunstningen från skog, åtminstone från 
torrare sådan och särskildt under torrare somrar, under 
hög- och sensommaren, då vegetationen minskas, är mindre 
än från kärren. 

Vi komma alltså till det sista momentet i vår deduk- 
tion: Är den vattenmängd som afdunstar från skog och . 
mark inom landet i stånd att i nämnvärd mån utöfva in- 
flytande på luftens fuktighet, på den fuktmängd, som luf- 
ten genom afdunstning från hafven och omgifvande länder 
har, och därigenom på nederbörden, och kunna således 
olikheter i denna afdunstning, betingad genom markens 
eller växttäckets olikhet eller gradvisa förändring, utöfva 
något inflytande? 

Antag en solig junidag med 142? temperatur och 70 
proc. fuktighet. En kubikmeter luft innehåller då 8,3 gram 
vattengas. På 1,000 och 2,000 meters höjd kan vattenmäng- 
den uppskattas till omkring 6 och 4 gram, på 3,000 och 
4,000 meters höjd till knappa 2 och 1 gram på kubikme- 
tern; uti en luftpelare af 5,000 meters höjd och 1 m? ge- 
nomskärning således till 17,000 gram eller 17 kilogram. En 
afdunstning af 4 mm från basytan, sådan den under soliga 
dagar kan vara från kärr och skog, ökar nu denna vatten- 
mängd med hela 4 kilogram på en dag. 

Det behöfs sannerligen icke någon fuktighetsmätare 
vid skogsbrynet för att man skall förstå att detta är betyd- 


345 


ligt. Skulle fukten från sådan mark stiga rakt upp och 
stanna öfver densamma, så kunde luften däröfver blifva 
mättad med fukt kanske på en, åtminstone inom två dagar, 
och den ständigt uppåtstigande vattengasen, lättare än luf- 
ter, skulle till sist måsta förorsaka nederbörd. De vackra 
cumulusmolnen med sina plana undre ytor, som uppträda 
efter middagen under heta sommardagar, bildas just af den 
under dagen afdunstade, som bäst uppstigande vattengasen, 
hvilken i kölden däruppe kondenseras, och de lätta strömol- 
nen på eljest klar himmel bilda de synliga till snö konden- 
serade topparna af det jorden omgifvande osynliga vatten- 
gaslagret. Är luften helt mättad med vattengas, så måste 
en anländande cyklon, förorsakande en uppåtstigande luft- 
ström, med nödvändighet ganska snabbt åstadkomma 
nederbörd. 

Nu är visserligen luften icke så Stilla som ofvan an- 
tagits, utan den fukt, som produceras på ett ställe, sprider 
sig vida ikring. Då emellertid den torra skogsmarken i 
Finland utgör 47 proc. och med de skogbeväxta kärren om- 
kring 55 proc. af landets hela areal, inses hvilken synnerli- 
"gen stor betydelse afdunstningen från skogen har särskildt 
under tider, då andra fuktighetskällor utom kärren knappast 
funktionera, och af hvilken utomordentlig vikt vården af 
våra skogar är. 

Till afdunstning erfordras dock betydande värmekvanti- 
teter: hela 600 kg kalorier för afdunstning af 1 liter vatten 
vid + 10? temperatur. På ett kärr i södra Finland t. ex. 
åtgick, enligt mätningar som jag anstält, till afdunstning un- 
der klara dagar med måttlig vind ända till hälften af det 
värme, som den fasta jordytan emottog från solen, eller i 
juni, juli, augusti och september månader respektive 39, 56, 
48 och 38 procent af det emottagna solvärmet. 

Vi se att i juli och augusti, då marken är varmast, en 
större del af solvärmet än eljes användes till afdunstning, 
i juni, då marken ännu är kallare, samt i september, då de 
långa nätterna afkyla densamma, bebhöfves åter mera värme 
till markens uppvärmning. Dels åtgår därjämte hela tiden 


346 


en del af det mottagna värmet till den öfverliggande luftens 
uppvärmning, dels utstrålar det mot himlen. På torr mark 
däremot, t. ex. en sandmo, där afdunstningen är mindre, 
blir marken hetare än på kärr och afger betydligt mera 
värme till luften, både om dagen och om natten. Det är 
således icke någon oberättigad klagan den att skogarna och 


kärren för sin afdunstning använda nog mycket värme, som 


1 vårt kalla land gärna kunde användas direkt till markens 
och luftens uppvärmning. Men å andra sidan går detta 
värme ändock icke förloradt, det fördelar sig blott på vi- 
dare områden. Då vattengasen vid moln- eller dimmbild- 
ning, eller såsom dagg på växterna kondenseras, afger den 
nämligen fullkomligt samma värmemängd, som till dess af- 
dunstning användes, t. o. m. en smula mera, ifall kondensa- 
tionen sker vid lägre temperatur; och framför alt bör ob- 
serveras att ökad vattengas i luften i hög grad minskar den 
nattliga utstrålningen från marken, den positiva orsaken till 
nattfroster. Vid- besvarandet af frågan, om afdunstningen 
från våra skogar, eller omvändt uttryckt, om våra skogar 
genom den afdunstning där försiggår äro till nytta eller 
skada, bör altså i första rummet tagas i betraktande, huru- 
vida den producerade vattengasen själf är till nytta eller 
skada, icke så mycket beloppet af de värmemängder, som 
vid afdunstningen bindas. Och då nu denna vattengas, sär- 
skildt under försommaren, är till allra största nytta, ja all- 
deles nödvändig för åkerbruket, är svaret gifvet, låt vara 
t. o. m. att en del, kanske en stor del af den så dyrbara 
fukten och det till dess produktion använda lika dyrbara 
värmet bortföres från landet. 

Visserligen vore det ännu fördelaktigare om vi från 
andra trakter kunde erhålla tillräckligt fukt utan att med 
eget värme behöfva producera densamma, men då så 
icke alla tider af året är fallet, måste det som brister pro- 
duceras hemma, till hvad pris som helst. Vi få ju i alla 
fall från högsommaren framåt ända till våren fukt och vär- 
me från sydligare länder och från hafven, och äfven om 
våren och försommaren få vi värme och fukt från söder 


247 


och sydost och t. o. m. från öster, där länderna och skogarna 
 uppvärmas tidigare än hafven, liksom de om hösten tidigare 
afkylas. Att sommaren kommer med ostvind är ju en gam- 
mal regel. , Idästä kesät, idästä talvet, idästä ikuiset sa- 
teel", säger ett finskt ordstäf. Men ofta är det klent med 
den ostliga vinden och dess håfvor, och dessa blifva alt kle- 
nare i mån som skogarna i de trakter därifrån den kom- 
mer minskas, ifall de ej redan blifvit det. Ja, det tyckes 
värkligen som om sydostvinden på senare år blifvit alt min- 
dre regnbärande. Alt viktigare bli därför våra egna skogar. 
Och mot de torra och kalla nordliga och nordvästliga vin- 
darna måste vi helt och hållet skydda oss själfva. Sko- 
garna i Uleåborgs län och i norra ryska Karelen bilda ett 
ovärderligt skydd för södra delen af landet mot nordliga och 
nordostliga vindar, men mot de ganska vanliga nordvästliga 
vindarna, uttorkade först genom Kölens bärgsrygg och sedan 
ytterligare genom den olyckliga Bottniska viken, stå vi täm- 
ligen värnlösa, och blifva det alt mera, ifall skogarna minskas. 

Att de odlade bygderna i Österbotten närmare kusten 
skulle kunna skyddas mot Bottenhafvets inflytande genom 
skogar torde icke vara möjligt. Men naturen har där redan 
så att säga ackommoderat sig efter detta kalla haf. Somma- 
ren inträffar nämligen där — lyckligtvis måste man säga — 
så sent och grödan utvecklar sig omkring två veckor senare 
än i mellersta Finland, så att vårfrosternas skadliga värkan 
därigenom af sig själf elimineras. Medan nämligen i södra och 
mellersta Finland sydliga och sydvästliga vindar, hvilka ju 
dock äro betydligt varmare än nordvästen, förhärska, finna 
vi i Österbotten vid denna tid mest kalla västvindar förhär- 
skande. Det är landets snabbare uppvärmning på försom- 
maren än hafvet, som förorsakar detta. Då sålunda de 
sydliga vindarna 1 mellersta Finland locka växtligheten till 
lif och utveckling, blir en hastigt påkommande kall och torr 
nordväst här så mycket mera ödesdiger än i Österbotten, där 
ingenting finnes att förhärja. Det är sålunda särskildt för 
hela mellersta och södra Finland som kraftiga skogar i 
Österbotten och vid Maanselkä äro af största betydelse så- 


348 


som skydd mot och förmildrande genom sin fukt den torra, 
kalla, farliga nordvästvinden. 

Såsom ' resultat af här gjorda utläggning öfver våra 
skogars inflytande på klimatet torde framgå att skogarna i 
Finland äro af största betydelse dels genom den ymniga 
fukt de lämna till luften, särskildt under den torra för- 
sommaren, hvarigenom antingen direkt nederbörd kan åstad- 
kommas eller inträffande syd- och sydostvindar lättare 
kunna framkalla sådan, dels såsom skydd mot de torra, 
kalla nord- och nordvästvindarna. | 


Jag kan icke lämna föreliggande rika ämne utan att 
i största korthet beröra en annan sida af detsamma, den 
radikalt motsatta till den, för hvars klargörande jag hittills 
vågat taga mina högtärade åhörares uppmärksamhet i an- 
språk. Den fukt, som skogen levererar till luften, tages 
naturligtvis från marken, och härigenom uppstår frågan, hvil- 
ket inflytande denna skogens dränerande värkan kan hafva. 
Att den är ganska stor är tillfullo ådagalagdt och bevisar 
i sin mån alldeles tydligt, att skogens vattenförbrukning och 
afdunstning äro stora. Lämplig skog har äfven med fram- 
gång användts som dräneringsmedel, särskildt på flere sump- 
trakter 1 Italien, och på många ställen har det omvändt 
visat sig, att skogssköfling föranledt en försumpning af 
den kalhuggna terrängen. På de fullkomligt plana slätterna 
i mellersta Ryssland har man äfven funnit, att grundvattnet 
i skogen står ända till öfver 10 meter lägre än i omgifnin- 
gen liksom det å andra sidan å små öppna platser i sko- 
gen visar en tydlig och stor stigning. Huruvida denna sko- 
gens värkan på grundvattnets nivå är af betydelse hos oss 
kan jag icke säga. Men det är klart att den försumpning, 
som på senare tider nog ofta i skogsgebiten framträdt och 
hvartill skogssköflingen bidrager, såframt den ej helt och 
hållet förorsakar densamma, är en stor olycka. 

Af måhända allmännare betydelse är skogens infly- 
ande på vattenrörelserna längs markens yta. Ju hastigare 


349 


vattnet efter snösmältningen om våren nedrinner till floderna 
och samlar sig i centralbassinerna, dess högre blir vårflo- 
den eller, såsom man ibland kan kalla det, öfversvämningen 
i dessa och deras utloppsälfvar. De nyss förgångna årens 
värkligt stora översvämningar hafva riktat uppmärksamhe- 
ten på denna fråga. Mången har ansett, att skogssköflingen 
vore en orsak äfven till dessa. Så är det väl icke direkt; 
den stegrade skogsafverkningen har fortgått redan under 
några decennier, hvarför skulle just under de två somrarna 
1898 och 1899 öfversvämningarna på denna grund blifva så 
våldsamma? Nej, den positiva orsaken till dessa öfversväm- 
ningar är en alldeles exceptionelt stor vinternederbörd un- 
der nämda år, hvarjämte äfven väderleksförhållandena — ned- 
satt afdunstning — under det senare året bidragit till det 
kända resultatet. Om man emellertid jämför de från tid 
till tid inträffande öfversvämningarnas storlek, så finner man, 
att t. ex. för Saimen, därifrån nogranna vattenståndsmät- 
ningar föreligga sedan år 1847 och ganska bindande indicia 
finnas för bedömande af tidigare öfversämningars storlek 
altsedan 1741, öfversvämningarna altsedan sistnämnda tid 
och särskildt efter år 1847 blifvit alt våldsammare, så att 
de år 1899 äro de största, som för dessa vatten kunnat på- 
visas. Att den starka skogsafverkningen under de senaste 
decennierna är en orsak, kanske den egentliga orsaken 
till detta förhållande ligger nära till hands att antaga. 
Utom det fördröjande inflytande, som skogen genom snöns 
långsammare smältning därstädes, genom markens moss- 
betäckning och afsaknaden af alla diken, där vattnet hastigt 
nedrinner, utöfvar på smältningsvattnets ansamling i floderna 
och centralbassinerna, bör just den starka afdunstningen på 
försommaren, hvarigenom skogen direkt förbrukar en stor 
del af smältvattnet, tagas i betraktande. För öfrigt kan näm- 
nas, att man i mellersta Europa under detta sekel konsta- 
terat, att i mån som odlingen tilltagit medelvattennivån och 
lågvattnen i floderna fallit, men att högvattnen eller öfver- 
svämningarna blifvit större. Vi finna således en lika säkert 
konstaterad som naturligt förklarad välgörande inverkan af 


350 


skogen på vattenförhållandena i marken och i vattendragen. 
Medan skogen på försommaren uppsuger vattnet trån marken 
och därigenom minskar öfversvämningen i vattendragen, 
aflevererar den detta vatten till luften, där det denna tid 
är lika välgörande som behöfligt. 

Det kan nämnas, att i samma riktning som skogen 
ingripa kärren i naturens vattenhushållning. Att häraf draga 
den slutsats, att alla våra kärr borde lämnas oodlade, vare 
dock långt ifrån mig. Många kärr äro för dyrbara för att 
så lämnas oanvända. Kärrodlingen måste fortgå i den mån 
kapital och krafter räcka till; men våra vidsträckta skogar 
måste i stället så mycket omsorgsfullare vårdas. Då man 
betänker att skogsprisen på grund af det ständigt växande 
träbehofvet i Europa måste, om ock med fluktuationer, 
ständigt stiga, att sålunda skogsskötseln ur ekonomisk 
synpunkt alt mera måste framstå såsom den främsta eko- 
nomiska faktorn i vår kultur, så finner man, att det säl- 
lan i så hög grad som beträffande skogsvården hos oss 
inträffar, att den närmaste ekonomiska nyttan dritver till 
samma åtgärder, ett effektivt skydd för och en rationel vård 
af våra skogar, som tanken på de allmännare följder dessa 
åtgärder hafva, eller de allmänna oylckor, som deras ute- 
blitvande måste framkalla. 

Fruktbara dalar och kärr skola odlas. En fri och upp- 
lyst befolkning skall här, med den skicklighet vårt härda klimat 
fordrar, bruka jorden, men den skall äfven lära sig att så 
vårda och sköta sin skog, att den häraf kan vinna en alt 
större och säkrare inkomst. Och då skola våra vida moar 
ånyo bära sina stolta, härliga furor, såsom i forna dagar. 


La bibliotheque 


de 1a Société des Sciences de Finlande. 


AÅ. Dons recus du 22 mai 1899 au 22 mai 1901. 


Arzelå, C. Sulle serie di funzioni. Parte I. Bologna 1899. 

Asperen, J. A. C., Bearb. von Oudemans, J. A. C. Die 
Triangulation von Java ausgefährt vom Personal des 
Geographischen Dienstes in Niederländisch Ost-In- 
dien. Sechste und letzte Abtheilung. Haag 1900. 

Baldwin, E. B. Auroral observatory on the second Well- 
man expedition made in the neighborhood of Franz 
Joseph Land. Repr. from the Monthly Weather Re- 
view for March 1901. 

Bendall, C. M. A. Bibliotheca Buddhica. GCikshäsamuccaya 
a compendium of byddhistic teaching compiled by 
Cantideva chiefly from earlier Nahayana-Sutras. S:t 
Petersburg 1898. 

Boisman, 4. V. Bidrag till arbetarefrågan i anledning af 
de senaste strejkförsöken. Helsingfors 1900. 
Bysoruoes, H. IH. SRYpHarse PacKomoKb 1898 r. mo Öeperamb 
Ozxn. sRyYPpHaIE PACKOMOKS MO YaCTH BOXOPASTBIA 
BepXHUXS TPUTOROB'S Bosru kH Ilebtupa. Mocksa 1899. 

Comstock, Ch. W. The application of qvaternions to the 
analysis of internal stress. Denver Col. 1901. 

Carmina in certamine poetico Hoeufftiano praemiis aureis 
aut magnis landibus ornata. Amstelodamini 1899, 
1900. 

Catalogue de F'exposition Suédoise de Penseignement su- 
périeur. (L'exposition universelle de Paris 1900). 
Upsal 1900. 


352 


Danemark, Le, etat actuel de sa civilisation et de son 
organisation sociale. Ouvragepublié a P'occasion de 
I'exposition universelle de Paris 1900 par J. Carlsen, 
H. Olrik, C. N. Starcke. Copenhague 1900. 

Fay, E. Allen. Marriages of the Deaf in Amerika. Wa- 
schington 1898. 

Feral, G. Observations météorologiques sur les pluies géné- 
rales et les tempétes. Nouvelle edition. 1897. 

Fritsche, H. Die Elemente des Erdmagnetismus und ihre 
saecularen Aenderungen während des Zeitraumes 
1550 bis 1915. Publication III. St. Petersburg 1900. 

Harnack, A. Geschichte der K. Preussischen Akademie der 
Wissenschaften zu Berlin. I, 1—2, II, III. Berlin 
1900. | 

Hjelt, E. Aus Jac. Berzelius und Gustav Magnus” Brief- 
wechsel in den Jahren 1827—1847. Braunschweig 
1900. | : 

Hulth, J. N. Öfversikt af faunistiskt och biologiskt vigti- 
gare litteratur rörande nordens fåglar. Stockholm 
1899. 

Leinberg, KE. G. Dissertationes Academicae Fennorum ex- 
tra patriam. Ett bidrag till Finlands kulturhistoria. 
(Särtr. fr. F. Vet. Soc. Bidrag till kännedom af Finl. 
Nat. och Folk). Helsingfors 1900. 

Lemaine, E. Comparaison géométrographique de douze con- 
structions déduites de onze solutions d'un méme 
probleéme. (Extr. des Comptes rendus de P'Associa- 
tion Francaise pour Pavancement des sciences. Con- 
grés de Boulogne-Sur-Mer 1899). Paris. 

— Comparaison géométrographique de douze con- 
structions déduites de onze solutions d'un méme 
probléme. (Congrés de Boulogne-Sur-Mer 1899). Pa- 
ris 1900. 

— Note sur deux nouvelles décompositions des nom- 
bres - entiers. (Extrait des Compt. rend. de PAssoc. 
Franc. pour P'avancement des sciences. Congrés de 
Paris 1900). Paris 1901. | 


303 


Lemaine, FE. Suite de téoremes et de résultats concernant la 
géométrie du triangle. [Extr. ete. vide superiorem!] 

— Comparaison géométrographique de diverses con- 
structions d'un méme probleme (Adition au mé- 
moire du Congrés de Boulogne 1899). (Extr. des 
Comptes rendus de PAssociation Francaise pour 
Pavancement des sciences. Congrés de Paris 1900). 
Paris 1901. 

— La Géométrographie dans Pespace ou Stéréomé- 
trographie. Paris. 4:0. 

-— Géométrographie dans Pespace ou Stéréométro- 
graphie. (Extr. des Comptes rendus de PAssocia- 
tion Francaise pour P'avancement des sciences. Con- 

| grés de Paris 1900). Paris 1901. 8:0. 
Lundstedt, B. Apercu de la principale littérature bibliogra- 
:phique de la Suede. Rapport fait au congrés inter- 
national de bibliographie å Paris Aaät 1900. Stock- 
holm 1900. | ; 

Macowr, M. Contributions to Canadian Botany. XII-—XIV. 
Ottawa 1899, 1901. 

Maimwaring, G. B., revised and completed by Gruäunwedel, 
Albert. Dictionary of the Sepcha-Language. Ber- 
lin 1898. 

Malmberg, EF. S. Medelvattenstånd i Mälaren och i Salt- 
sjön hänförda till vestra slusströskeln i Stockholm 
ke sft mt fr. ev anar ps94]tsror mi ar 19007 Sups 
plem. I till Takttagelser öfver Mälarens vattenstånd 
Stockholm 1901. 

Mayor, J. E. B. Franz Heinrich Reusch. Cambridge 1901. 

Norway, official publication for the Paris exhibition 
1900: 

Kristiania 1900. 

Rabot, Ch. Les variations de longueur des glaciers dans: 
les régions arctiques et boréales. (Extr. des Archi- 
ves des sciences physiques et naturelles. Années 
1899 et 1900). Geneve et Bale 1900. 


23 


Sars, G. 0. An account of the Crustacea of Norway. Vol. - 


IH, 13, 14; III, 1—4, 7—10. Bergen 1899—1900. 
Illanupoes, bB. M. Marepiaab Kb ÖPr3iorora Ke YIOYHaro 
mumegaperia. JIace. OC. Ierepöypre 1896. 


Schubert, J. Der jährliche Gang der Luft- und Bodentem- É 
» peratur im Freien und in Waldungen und der Wärme- = 


austausch im Erdboden. Berlin 1900. 


Sjögren, W. Förarbetena till Sveriges Rikes Lag. I 1 


Upsala 1900—01. 


Sveriges land och folk. Historisk- Stalislick handbok. | 


Stockholm 1901. 


Thomas (de Colmar). Instruction pour se servir de FArith- ; 


moméetre machine a calculer. Paris 1884. 


Todaro, A., della Galia. Instituzioni di diretto civile Russo k 


Torino-Roma 1894. 


— Le consustudini di Trapani secondo il Libro Rosso. SS 


Palermo 1897. 


Wadsworth, M. E. The elective system in Engineering Ez 
Colleges. (Reprinted from Proceedings of the Society 
for the Promotion of Engineering Education, Buffalo 


Meeting, 1896). 


— The elective system as adopted in the Michigan 3 
Mining School. (From the American Geologist. Vol. 2& 


XVI, 1895). 


— "Some methods of determining the positive or St 
negative character of mineral plates in converging 
polarized light with the petrographical microscope. - 


(From The Am. Geol. Vol. XXI, 1898). 


Verlags-Verzeichniss der E. Schweizerbart'schen EE 
Verlagshandlung (E. Nägele), 1826—1901. Stuttgart 


1901. 


Wiik, F. J. Den Triadisk-monistiska världsåskådningen. I 


Helsingfors 1901. 
Wislicenus, J. Sir Edvard Frankland. 


Woeikof, A. v. Gletscher- und Eiszeiten in ihrem Verhält- = 
nisse zum Klima. (Sep. Abdr. aus der Zeitschrift 
der Gesellschaft för Erdkunde zu Berlin, 1881. H. 3). 


FR RE Sv 
ES IR TS UN 


bg RE NE 
ABS SA Sv 2 AT 


300 


— Woeikof, A. v. Bemerkungen iäber die Temperatur der ost- 


asiatischen Inselreihe, Sachalin, Yezo und Nippon. 
(Meteorol. Zeitschrift 1885, N:o 1). 

Voyage aux salines d'lletzk et au pays voisin 
(Extrait du Compte Rendu des séances de la Société 
de Géographie de Paris. 1888, N:s 16 et 17). 

A. v. Zur Frage der Erstreckung des Eisbodens 
und geothermische Beobachtungen in Sibirien. — 
Das neue meteorologische Observatorium der Uni- 
versität Odessa. (Meteorol. Zeitschrift N:o 6, 1895). 

Klimatologi sche Zeit- und Streitfragen. I. Be- 
merkungen öäber den Einfluss von Land und Meer 
auf die Lufttemperatur. (Meteorol. Zeitchrift 1888, 
No): . 

JIHBAX H Ioxemie mommm. ÖO. Hetepövprs. 

Das Klima und die Kultur. (Sep. abdr. aus ,,Aus- 
land'" 1891, N:o 16). 

"Arktis und Antarktis. 

"P. ÅA. HIrHaT6eBb. Jacyxk H LOmAb. PycckKii BEct- 
HAKS, 1894, Mapte. (OTAIbJILHHH OTTUCKES U36 Me- 
Teopoxor. BbctHnrka, 1894, N 5). 

Geologische Klimate. (Abdr. aus Dr. A. Peter- 

manns Geogr. Mitteilungen 1895, H. XD. 
— Gefrieren des Hudsonsflusses in Albany, Verei- 
nigte Staaten. — Klimatologische Zeit- und Streit- 
fragen. IV. Sind die Winter im Norden wärmer 
geworden. (Meteorol. Zeitsenrift, 1891, IX). 

Ha0OJnoneHia Hamlb CHBKHUMT HOKPOBOMSG BT Poccia 
BB 1893—94 rr. 

Klimatologische Zeit- und Streitfragen. VII. Sollen 
die Beobachtungen der Luftfeuchtigkeit auf's Meeres- 
nivau reducirt werden? (Meteor. Zeitschr. 1895, 11). 

-Kanmar:.  (demaeronex. CzoBape. T. XV). 

RaMar: BOCTouHaro HModepexba IlepHaro Mopa. 
(Meteopoa. BEcTHUKT). 

R> BOMPocy 00B OCATKAXB, OCOÖLHHO JOMMAXS. 
(Meteopoz. BbcrHars, 1895, N 5). 


Woeikof, 4. v. Bodentemperatur unter Schnee und ohne HH 
Sit in Katherinenburg am Ural. (Meteorol. Zeit- 


Buenos Aires, Academia Nacional de Ciencias. 


Publications regues å titre döchange du 22 maj 


schrift Oktober 1890). 


Zum Klima des Amurlandes. — Zur Verbreitung 


des HEisbodens in Transbaikalien. (Meteorol. Zeit- 


Schreut. Jun SID : 
Le klimat de la Sibérie Orientale comparé å ce- 


lui de PAmerigque boréale. (Extrait des Annales de 


Geographie N:o 30, 15 Nov. 1897 et 31, 15 Janv. 3 


1898). 
Resultate der 15 jährigen Regenbeobachtungen 


im Malayischen Archipel. (Meteorol. Zeitschrift 195 


N:o XD. 


MN3exbroBaHid KIUMATOBE MIA mEÉdek KIMMATAYe- 


cKaro Jeuemia Mu MäieHbI. (M3BIeueHO M36 sKypHanrg 
P. OömectBa oxpaHeHia HapoxrHaro 3mpaBia). OC. He- 
Tepöyprea 1898. 


TepBad 3mMOBKA y IOHaro MoJIAPHAro KPyra. — 
MerteopozoriaHa VII mMexryHapoxHome Teorpadumue- 


CKOMB KOHTPeceB. 


1899 au 22 mai 1901. 


Argentina. 


Boletin: XVI, 1—3. 


Australia. 


Melbourne, BR. Society of Victoria. 


Sidney, R 


Pr0Gee CNS NIAN SENT 
. Society of New-South-Watles. 
Journal and Proceedings: Vol. XXXII, XXXL. 


Linnean Society. 
Proceedings: Vol. XXIII 4; XXIV, 1—2,; 4; XXV, 1—35 


> JE 


Wellington, New Zealand Institutes. 
Transactions and Proceedings: Vol. XXXI (1898), NNNXII 
(890): 
-— Kirk, Th. The students Flora of New-Zealand 
and the outlying Islands. 1899. 


Belgique. 


Bruxelles, L'Observatoire Royal de Belgique. 

Bulletin mensuel: 1899, Janv.—Oct. 1900, Janv.—Fevr. 

Annuaire: Années 65 (avec Supplément) — 67. (1898 
—1900). 

— LT Academie Royale. 

Annuaire: 1898, 1899. 

Bulletins: 1897 (XXXIV), 1898 (XXXV, XXXVD-. 

Mémoires couronnés et mém. des savants étrangers: T. 
BJERKE AV 

Mémoires couronnés et autres mémoires: T. XLVHI, 2, 
INSE | 

Tables generales du eCkGl des bulletins: T. I a XXX 
(1881 å 1895). 

Tables generales des mémoires: 1872—1897. 


= Société Entomologique. 
Annales: XLII, XLII, XLIV: 
Mémoires: VIL 

— Société Royale Wild 
Annales: XXX (1895), XXXI, 2 (1896), XXXII (1897), 

ANKI (1898). 
Liége, Société Royale des Sciences. 

Mémoires: 3:e sér. T. I, IL 


— Société Géologique. 
Animals, XEV ES: ARV OC NKNTENRVI SKR VI 


Brasilia. 
"Para, Museo. 


Boletine:-Al, 1-4, TIL 1. 
Canada. 


Halifax, Nova Scotian Institute of Science. 
Proceedings and Transactions: IX, 4; X, 1—2. 


La RINSSE ESR ER TSE SATS 


308 


Ottawa, Royal Society. i 
Proceedings and Transactions: Ser. IH, vol. IV, V.- 
Toronto. Canadian Institute. 


Proceedings: II, 2, N:o 8. II 3, N:o 9. I, 4, N:o 10. : 
Transactions: N:o 5 T2 (vor Ev Pa äd, 2). ra 


Danmark. 


Kobenhavn, K. Danske Videnskabernes Selskab. ; ZA 
Oversigt: 1899, 2, 3, 5, 6, 1900, 1, 2—06, 1901, 1, OA 
Mémoires: 6 Sér. Section des sciences VI, 1; IX, 1 GA 

NTA ILO 

6 3 Pelles V 1. å 
Fortegnelse over det 'K. Danske Vid. Selskabs Forlags- 

skrifter Januar 1901. . 


— Carlsberg Labordtoriet. 
Meddelelser: IV, 4, V, 1. 


| Deutschland. 


Augsburg, Der historische Verein f. Schwaben und Neu- 
burg. : Lee 
Zeitschrift: XXV, XNXVI. 
Bamberg, Die naturforschende Gesellschaft. 
Bericht: XVII. 


Berlin, K. Akademie der Wissenschaften. 
Abhandlungen: 1898. a TR 
Sitzungsberichte:: 1899, XXII-—LIII; 1900, Ne I 

KKKVUGA - 

Die Zweihundertjahrfeier der K. Pr. Ak. der Wissensch.. 

am 19 und 20 März 1900. Her 

— Physikalisch-technisehe Reichsanstalt. : 
Die Thätigkeit vom 1. Februar 1898 bis 31 Februar 

1900. FE 

Wissenschaftlisehe Abhandlungen. Bd. II. SS 

— Königl. Preussische Meteorologische Institut. 4 

Abhandlungen: Bd. I, 7. i 

Bonn, Naturhistorischer Verein der preuss. Rheinlandel då 
Westfalens und des Reg. — st ks Osnabriick. v 2 
Verhandlungen: Jahrg. 56, 57, 1— FS 


3 
t 
i 
k å 
q 
2 
- 


329 


Bonn, Niederrheinische Gesellschaft fiir Natur- und Heil- 


kunde. 
Sitzungsberichte: 1899, 1900. 


Braunsberg, Das Botanische Institut des Kgl. Lyseum Ho- 
stanum. 
Arbeiten: I. 


Braunschweig, Der Verein fiir Naturwissenschaft. 


Jahresberiecht: 8, 1891—93; 11, 1897—1899. 


Bremen, Naturwissenschaftlicher Verein. 
Abhandlungen: XV, 3; XVI, 2, 3. 


BE Meteorologische Station 1:er Ordnung. 


Ergebnisse der meteorologisehen Beobachtungen im Jah- 
ren 1898, 1889 Jahrg. IX, X Fa VODGRe 
Bergholz. 


SR Verein fiir Öken Geschichte. 
Mitteilungen: X (1898— 99). 


Därkheim a. d. Haardt, Pollichia, en naturwissenschatt- 
licher Verein der Rheinpfale. 
Mittheilungen: N:o 12 (1898); 13 (1900); 14—15 EE 


Elberfelt, Der naturwissenschaftliche Verein. 
Jahresberichte: H. IX. 


Erlangen, Die Physikalisch-medicinischen Societät in Er- 
langen. 
Sitzungsberichte: 1899. 31. H. 1900. 32. H. 


Frankfurt a. M., Senckenbergische Naturforschende Gesell- 
schaft. 
Abhandlungen: XX, 2; XXV, 1—2; XXVI 1—3; XXVII. 
Bericht: 1899, 1900. 


Giessen, Die oberhessische Gesellschaft fir Vater- und Heil- 


kunde. 
Bericht: XXX. 


Greifswald, Naturvissenschaftlicher Verein fiir Neu-Vorpom- 


mern und RBiigen. 
Mittheilungen: Jahrg. XXXI (1899), XXXII (1900). 


rt 
förs AME MM 


360 


Görlitz, Oberlausitzische Gesellschaft der Wissenschaften. å 
Neues Lausitzisehes Magasin: Bd. LXXIV, 2; LXXV, 18 

LXYNVI. - 

Codex diplomaticus Lusatiae superioris II: Hft. 4, Bd 3 

ISS 31 Aa TS 


Göttingen, Königl. Gesellschaft der Wissenschaften. Re 
Abhandlungen: Phil.-hist. Cl. N. F. Bd. II, 8; II, I 5 


INSGIESSOG SE NESELS 

5ö : Math.-phys. Cl. N. F. Båd. I, 4. É 
Nachrichten: Math.-phys. Cl. 1899, 1—3:; 1900, 1901, 1 ; 
5: : Phil.-hist. Cl. 1899, 1—4; 1900 1-3 - 
Beiheft. 1901, 1—2. 4 
56 Geschäftliche Mittheilungen: 1899, 1 1900, 

å 1:02 1 00R La Ar 
Halle, £. Leopoldino-Carolinische Deuische Akadems de CE 
Naturforscher. ne 


Leopoldina: 34 (1898), 35 (1899). 
Katalog der Bibliothek: 83—9. Liefr. (B. II, 5, 6). 
Nova Acta: 68—72, T4—76. 


— Naturforschende Gesellschaft. 
Abhandlungen: XXIH, XXI. 


Hamburg, Deutsche Seewarte. 
XXI, XXII Jahresbericht fär 1898, 1899. 


= Aus dem Archiv der Deutschen Seewarte, Jahrg. ER 
T8ISETSHRN00 3 


—- Vierteljahrs-Wetter-Rundschau. Bd. X, Er In dd 
” haltsverzeichniss zu Bd. I—X. 2 
II. Nachtrag zum Katalog der Bibliothek. 


— Der Verein fir naturwissenschaftliche Unter- > 3 
haltung. SN 
Verhandlungen: (1896-—98). Bad. X. RO 


Heidelberg, Universität. Historisch-Philosophische Verein. 
Neue Heidelberger Jahrbächer: Jahrg. IX, 1, 2, X, 15 


361 


Jena, Medizinisch-naturwissenschaftliche Gesellschaft. 
Jenaische Zeitschrift: XXXII, 1—4; XXXIV, 1 —4; XXNXV, 
1—3; XXXVI, 1—2. 
Namen- und Sachregister zu den Bänden 1—30. 
Kassel, Verein fiir Naturkunde. 
Abhandlungen und Bericht: XLIIII (1898—1899); XLV 
(1899 —1900); XLVI (1900—1901). 


Kiel, Christian-Albrechts-Universität. 
109 Dissertationen. 
Stermwarte. 
Publication : X. 


Königsberg in Pr., Physikalisch-Ökonomische Gesellschaft. 
Schriften: 1898, 1899, 1900. 


Leipzig, K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften. 
Abhandlungen: Phil.-hist. CI. B. XVII, 5; XIX, 1—2; 
; NO RO: IL 
: Math.-phys. Cl. B. XXV, 3—8; XXVI, 
PESA TATTO 
Beriehte: Phil.-Mist: ClI-Bd. 51, 1—5; 52. 1—9; 53, 1. 
» -: Math.-Pys. Cl. Bd. 51, 3—6; 52, 1-—7; 53, 1—3. 
FR Alle TK Naturwiss: Th. 
— Die Firstlich Jablonowskischen Gesellschaft. 
Preisschrift: N:o XXI der Hist.-nat. sect. 
5 N:o XIV der Math.-Naturwiss. sect. 
Jahresbericht: März 1901. 


— Natuforschende Gesellschaft. 
Sitzungsberichte: 1897, 1898: 


— Verein fitr Erdkunde. 
Mitteilungen: 1898, 1900. 
Wissenschaftliche Veröffentlichungen: B. III, 3; IV, V u. 
Atlas. 


Marburg, Gesellschaft zur Beförderung der gesammten Na- 


turwissenschaften. 
Sitzungsberichte: 1599, 1900. 


Mänchen, K. Bayerische Akademie der Wissenschaften. 
Abhandlungen: Philos.-philol. Cl. XXI, 1, 2. 
53 : Math.-physik. CI. XIX, 3; XX, 1—3; 
OCR, 


”» 


Mänchen, K. Bayerische Akademie der Wissenschaften. 
Abbsntdlusdgnt Hist. Cl. XXI, 1. | 
Sitzungsberichte: Philos. -philol. u. hist. CL-1899, 12 | 

Bd. II, 1—4; Inhaltverzeichniss zu 
Jahrgg. 1886—1899; 1900, 1—35; 


1901, 1—2. SN 
& : Math.-phys:; CL: 18995-1—3 mia 
verzeichniss zu Jahrgg. 1886—1899; 1900, 1—3; 


1902 - 
Monumenta Tridentina; Beiträge zur Geschichte des Con SM 
CUS von Lrient ok LVM 
Almanach: 1901. 


Zittel, K. A. v. Räckblick auf die Grändung und die EE 
Entwickelung der k. bayer. Akademie der Wissen- = 
schaften im 19 Jahrhundert. Rede 15. XI. 1899. j 

Ranke, J. Die akademische Kommission fär Erfor- 
schung der Urgeschichte und die Organisation der 
urgeschichtliehen Forschung in Bayern durch König - 
RR Festrede 28. IL. 1900. 7 
. Goebel. Ueber Studium und Auffassung der Anpas- p 
RR sb bei Pflanzen. Festrede. Er 

F. Lindeman. Gedächtnissrede auf Philipp Ludvig von 
Seidel. | | i 

Orf, KE. v. Ueber die Höälfsmittel, Methoden und Re- 
sultate der Internationalen Erdmessung. Festrede 15. 
UL INSE ; EA 

Riggauer, H. Ueber die Entwiekelung der Numismatik 
und der numismatisehen Sammlungen im 19. Jahr- 
hundert. Festrede. Möänchen 1900. 

sf Zittel, K. A. von. Ziele und Aufgaben der Akademien 
im zwanzigsten Jahrhundert.  Mänchen 1900. 


| 
Närnberg, Das Germanische Nationalmuseum. ; rör 
Anzeiger: 1898, 1899, 1900, I—IV. ; : 
Katalog der im germanischen Museum befindlichen Glas- å 


gemälde aus älterer Zeit. 
Mitteilungen: 1898, 1899. 


Passau, Naturwissenschaftlicher Verein. 
Bericht: 18 (1900). 


Osnabräck, Naturwissenschaftlicher Verein. 
Jahresbericht: 13, 14. 


363 


Potsdam, Das astrophysikaliscehe Observatorium. 
Publicationen: Photographische Himmelskarte. Bed. I, II. 


Pressburg, Verein fir Natur- und Heilkunde. 


Verhandlungen: N. F. X (1897—938). 
Regensburg, Naturwissenschaftlicher Verein. 
Berichte: VII (1898—99). 
— Historischer Verein von Oberpfalz und Re- 
gensburg. 
Verhandlungen 352. 
Strassburg, Kaiser-Wilhelms-Umniversität. 
13 Desertationen. 
— Meteorologisches Landesdienst. 
Deutsches Meteorologisches Jahrbuch fär 1896. 
Stuttgart, Wirttembergische Kommvission fir Landesgeschichte. 
Wiärttembergische Vierteljahrshefte fär Landesgeschichte. 
NacEVIILet SAF (1899), IX; 1 AA900): 


— Mathematisch-naturwissenschaftlicher Verein in 


Wirttemberg. 
Math.-naturwissensch. Mitteilungen: Serie II. I, 1—3; II, 
TESS LA | 
Ulm, Der Verein fir Kunst und Altertum in Ulm und 
Obersechwaben. 


Mitteilungen: H. 9. 


Wiesbaden, Nassawischer Verein fir Naturkunde. - 
Jahrböächer: 52, 53. ; 


Wiärzburg, Phys.-med. Gesellschaft. 
Sitzungs-Berichte: 1899, 1—7; 1900, 1—35. 
Verhandlungen: N. F. XXXII, 6; XXX, 1—3. 


France. 


Bordeaux, Société de Geographie Commerciale. 
Bulletin: XXVI, T—S8. 


= La Société des sciences physiques et naturelles. 
Mémoires: Ser Nosa 25 il 


364 


Bordeaux, La Société des sciences physiques et naturelles. 


Proceés-verbaux des séances 1897—1898, 1898— 1899, a. 
1899 —1900. 3 


— Commission météorologique de la Grd 
Rayet, N. G. Observations pluviométriques et thermo- 


métriques faites dans le département de la Gironde Så 


1897 —1898, 1898—1899, 1899—1900. 


Caen, La Société Linnéenne de Normandie. 


Bulletin : Sér. V. Vol II, II: 
Memoöires se VOoloSEN Hoes 2. 


Cherbourg. Société nationale des sciences natuwrelles et CO 


matheématiques. 
Mémoires: I: XXXI (IV Serie IT Di 
Jassy, L' Université. 
Annales scientifiques: T, 1—2, 4. 
Lille, £” Université. 
L'Université de Lille en 1900. 
Travaux & Mémoires: N:o 22—27 (VII—X). 
Lyon, L'Académie des Sciences, Belles-Lettres et Arts. 
Mémoires: Sciences et Lettres. 3:e sér. T. V. 
— Société Linnéenne. 
Annales: XLV (1898); XLVI (1899). 
— Société dV Agriculture. 
Annales: 7:e sér. T. V (1897); VI (1898) 
Marseille, Faculté des Sciences. | 
Annales: IX, 1—5; X; XI, 1—9. 
Montpellier, Académie des Sciences el Lettres. 


Mémoires: Sect. de EN 2:61 .sér. "I. I; SectTdesn 
Tettres) 2:e5s Enda. Se ALS SASNG g Sect. des. 
sciences, 2:e sér. T. i å Örat 


Nancy, Société des sciences. 


Bulletin: Sér. IL. T. XVI, fasc. 33 (1898), 34 (1899): 
Bulletin des séances: Sér. II T. I, II, 1. 


SS 365 


Paris, Académie des Sciences. 
Comptes-rendus: T. CXXVI, CXXVII, CXXIX, CXXX, 
CXXXI. | 
Oeuvres compl. d'Augustin Cauchy: 1:e sér. T. XI, XII. 
2:e sér. T. IV. 
Paris, Société mathématique de France. 
Bulletin: XXVI, 2—4; XXVIII; XXIX, 1—2. 


— ET École Polytechnique. 
Journal: 2:e-sér., 4, do cah.- (1898), (1900). 


o— Musée Guimet. 
Annales: XXVI, 4. 
Bibliotheque d'études: VIII, IX. 
Revue de PI'histoire des religions: XXXVIHI, 2—3; XXXIX, 
135,35 ET NET: LI: 
Petit guide illustrée 1900. 
— Société de Geographie. 
Comptes rendus: 1899, 4—7. 
Bulletin: 1899, 2—4 trim. (XX). 
Le Géographie: 1900, 1-—12; 1901, 1—9. 
— Museum d histoire naturelle. 
BulletinssLS9S: Ika INSE TS90--E EV: r900-CESVE 


Toulouse, La Faculté des sciences. 
ADIA Les: AN INEGE LL; ok dy I 


Great Britain and Ireland. 


Cambridge, Philosophical Society. 
Proceedings: X, 2—7; XI, 1, 2. 
List of fellows ete. January 1901. 
Dublin, BR. Irish Academy. 
Proceedings: Third series. V, 2—53; VI, 1; VIL 
Transactions: Vol. XXXI, part VIN-—XI. 
— R. Society. 
Scientific Transactions: VI, 14—16; VII 1—7. 
Scientific Proceedings: VII, 6. Index to the scientific 
Proceedings and Transactions, from 1877 to 1898 
inclusive; IX, 1. 
Economic proceedings: I, 1. 


SSANG 
RK 


366 


Dublin, The Observatory of Trinity College. 
Astronomical observations and researches made at Dun- 
sink: ninth part. 


ROND UeS Scottiseh Natural History Society (founded 188). 
Transactions: Vol. I, 1. 


— Royal Society. 


Transaction: XXNXIN, 2—4. 
Proceedings: XXIII (1897—99). 


Liverpool, Literary and Philosophical Society. 
Proceedings: LIII, LIV. 


London, Royal Society. WEE 
: Proceedings: Vol. LXV, 414—423; LXVI, 424-434; AR 
LXVII, 435—443; LXVIII 444448, så 
Philosophical Transactions: Ser. A. Vol: 190—2194. Ser. = 5 
BED : 
The Royal Society 30 Nov. 1898, 30 Nov: 1899. 
Year-Book: 1899—1900. (N:o 3, 4), 10 ; | 
The Record: 1897, (N:o 1). 2 
Reports to the Malaria Committee 1899— 1900; 3, 4, > 1 | 
series. | 
Further Reports to the Malaria Committee 1900 by S. nd AR 
Christophers and J. W. W. Stephens. 


— Royal Astronomical Society. ; 2 
Monthly Notices: LIX, 8—10; LX, 1—10, Appon de FS 
1994 KR appendix ING le 

— Zoological Society. 
Transaction: Vol. XV, 2—6; XVI, 1. 
Proceedings: 1899, RR 1900. Är 
List of the fellows and  honorary, foreign, Rd corre- 

sponding members and medallists, 1899, 31. V. 1900. 

— The Institute of chemistry of Great Britain SS 

and Ireland. SÅ. 
Proceedings: 1900 1—2, 1901, 1. v 

Register of fellows, ESR GS För students 1901— -1902. Er 

= Meteorological Office. 3 


Meteorological Observations at Stations of the second ; 
Order for 1896, 1897. 
Hourly Means of the readings oktaimed from the Self- | 
recording instruments. 1896, 1897. RS 


London, Meteorological Office. 
Weekly Weather Reports: Third Series Vol. XVII, N:o 20> 
22, 36, 43, 44, 46, 47 (1900), appendix 3, 4; XVII, 
13, 16, 17.19; 205-23, 24, 26, 27, 30—34, 36. 
Report of the Meteor. coucil: 1899 —1900. 


Manchester, Literary & Philosophical Society. 
Memoirs and Proceedings: 43, IV; 414, I—V; 43, 
I—TH, IV. 


India. 


Batavia, Magnetical and Meteorological Observatory. 
Rainfall in the east Indian archipelago: 1897. 


Calcutta, Asiatic Society of Bengal. 
Journal: New series LXVII, I, 4, III, 2; LXVII, I, 1—4; 
EXENSSTSCR 2 AROS IS 
Proceedings: IX, 1898—1901, I—II. 
The kacmtiracabdamrta: II. 
Madras, Government Museum. 
SELENE ONE USES UU RN SNES ee RE ES 
Catalogue of the prehistorie antiquities. By R. Bruce 
Foote. 1901. 


Italia. 


Palermo, Ci.colo Matematico. 
Rendiconti: XIII, 3-—6; XIV, 1—6; XV, 1—4. 
Annuario: 1900. 


Pisa, BR. Scuola Normale superiore. 


Amnnali: Scienze fisiche e matem. Vol. VII. 
: Filosofia e filologia. Vol. XIV: 


Roma, B. Accademia dei Lincei. : 

Atti: CI. di scienze morali ete. (1898) VI, 1—2; (1899) 
VIL, 1—2, Febbraio—Dicembre; (1900) VIII, 2, Gen- 
naio—Dicembre; (1901) IX, 2, Geim.-Maggio. Cl di 
seienze fisiche etc. (1899) VIH, 2—12; (1900), TX 
1 sem. 1—212, 2. sem. 1—12; X, 1 sem. 1—10, 12, 
2 sem. 1—4. 

Memorie della Cl. di scienze fis. etc. Ser. V. Vol. I 
(SISDEERSÖK 

FÖREN dreom os te TLJ O0:S a rJOT 


” 


368 CR 


Roma, RB. Accademia det Lincei. 
Rendiconti: Cl. di scienze morali etc. sér. V. Vol. vi, 
3—12; IX, ESD 
Så SEGA Re fisiche etc. Vol. IX, ES 1 3 
NG IEEE DD 
Torino, BR. Accademia delle scienze. 


Atti: Vol. XXXIV, 5—15; XXXV, 1—15. 
Memorie: Sér. II, T: XLVIII, XLIX. 


= R. Osservatorio Astrononmuo. 
Osservazioni Meteorologiche: 1898, 1899. 


Japan. 

Tokyo, College of Science. 2 
Journal: XI, 3-—4;-XIL- 4; XII, 125 KV, LA 
— Imperial University. | y 
Calendar: 2559—060 (1899—1900). 


— Carthquake Investigation Committee in Foreign. 
Languages: . | 
Publications: N:o 3—4. 


Mexico, 


Mexico, Observatorio Meteorolögico Central. 


Boletin mensuel: Dec. 1897—Dec. 1899; 1900, Enero. SÅN 
—L febr, aboil—dicembre; 1901, Enero— marzo. 


-— Instituto Geolögico. 
Boletin: 11—12, 14. 


Nederland. 


Amsterdam, K. Akademie van Wetenschappen. 


Verhandelingen: (Erste sectie.) D. VI, 6—7; VIL, 1-5, 
ås : (Tweede sectie.) D. VI, JE 8; VIL, 1— 285 

SS : Afdl. Letterkunde, arne Reckst Ir 
Verslag der Wis- en Natuurkund. Afd.: VIL—VIII. NN 
Verslagen en Mededeelingen: Afd. Letterkunde, vierdests 
Reeks D. II. AR 

Proceedings of the Section of sciences: L—I. ANA 
Jaarboek: 1898, 1899. 


Antwerpen, Paedologisch Jaarboek: 3 Jahrg. 1901. 


ARA > RN 
FÖLLE 0 at 
VN 


3269 


Haarlem, Fondation de P. Teyler van der Hulst. 
Archives du Musée Teyler: Sér. II, Vol. VI, 3—5; Vol 
VIL: 
— Société hollandaise des sciences. 


Archives Néerlandaises des sciences exactes et naturel- 
TESEN Er le BSS An SIV ee Ng 


Utrecht, K. Nederlandsch Meteorologisch Institut. 
Jaarboek: 1897. 


Norge. 


Bergen, Bergens Museum. 
Aarbog, 1899, 1—2; 1900, 1—2, 1901, 1. 
Aarsberetning: 1899, 1900. 
Report on Norwegian marine investigations 18953—1897. 


Appellöf, A. Meeresfauna von Bergen. H. I. 1901. 


Christiania, K. Norske Videnskabs-Selskabet. 
Den Norske 'Nordhavs-Expedition 1876—1878. XXV— 
XXVII. Zoologi. 
Skrifter: Mat.-naturv. Kl. 1899; 1—95; 1900, 1—4. Hist.- 
filoös. KL" 1899, 1—55; 19007" 1—5. 
Forhandlinger: 1899, 1—4. 
Oversigt over Moder: 1899. 


— Det Norske Meteorologiske Institut. 
| Jahrbuch fär 1898, 1899. 


Wolken-Beobachtungen in Norwegen 1896—1897. Bearb. 
von N. J. Föyn. 
— Bang, A. Chr. Dokumenter og studier vedrorende 
Den lutherske katekismus” historie i Nordens kirker. 
I. Univ. Progr. for 1:ste Semester. 1899 udgifv. af 
S. Odland. 


Stavanger, Museum. 
Aarsberetning: 1899. 


Tromsö, Museum. 
- Aarshefter: 20, 1897; 21, 22, 23, 1898—1899; 1900. 
Aarsberetning for 1897, 1898, 1899, 1900. 


24 


RAND 
TETIC 


370 


Trondhjem, K. Norske Videnskabers Selskab. 
Skrifter: 1898, 1899. 
Ti og et halvt Års meteorologiske Iagttagelser uar i 
Trondhjem i Årene 1885 —1895. 


Rossia. 


Dorpat, Gelehrte Estnische Gesellschaft. 
Verhandlungen: Bd. XIX, XX, 1—2. 
Sitzungsberichte: 1898, 1899, 1900. 
 Archäologisehe Karte von Liv-, Est- und Kurland; ent- 
worfen von J. Sitzka. Inhalts. 
Verzeichniss zu den ersten zwanzig Bänden der Ver- 
handlungen der Gel. Estn. Gesells. ; 


— Naturforsecher Gesellschaft. 
Sitzungsberichte: XII, 2 1899. 


| Mun. ITOpveecrit Ynueepeumems. 


JINYHBIH CocTABb: 1898, 1899 Kb 15. X. 1900. 

O6o3pbHie Jlernii: 1898, II cem.; 1899, 1900; 1901, 1 cem. 
Y4eHbIZ JaHMCKA [Acta et commentationes Imp. Universitatis 
Jurievensis (Olim Dorpatensis)]. 1899, 2—5; 1900 1—4; 

1901, 1—4. 


Jekaterinburg, JYpanockoe Ob0wecmeo Iwoumenreii Ecmecmeod- 


HAHA. 
JanuckA: T. XXI a mpuxoxmenie. 


Kharkow, Hmn. Xapokoecrkii YHueepceumenmes. 


SamnceKA: 1899, 1—4; 1900, 1—3; 1901, 1—3. ; 

— A. H. Kpacnoseo. Teorpadia pactenili (OCHOBBI 3eMIeB'byb- 
HUT. Bb. IV) dT): 

— Macaoes, I. A. ÅL yueHin O HeHTPaIbHbRHIXB TEBJIbHAXD. 


XapbkKoBb 1899. 
— HoxcHukoeo, A. Eb BOIPOCy O CcTPOeHiA apMepii rOJOB- 
HOTO MO3Ta H er0 O00JYeKb. 1899. 


Kasan, Obwecmeo Åpzxeoroeu, Hemopiuv u Imnoepadiu npu 
Hmn. Vuuecpceumemös. 
MaBbcria: T. XVI, Bom. 1; XVI. 1—3. 
= DPusuro-Mamenamusweckoe Oowecmeo npu Hun. 


Vijuuerpeumems. 
”Hanocria: Cepia II. T. VIII, 4: IX. 1—4; X, 1—2. 


Kiew, Heönroes, H. FH. Ib Bompocy o coxpamstomeme JIbue- 
Hill BBIBOPOTA MATKA.  ]Ince. 


371 


Kew; O6wecmeo ecmecmeoucnoimanmerei. 
SanknecKUu: T-OCVI, 1, 2. 


Minusinsk, OrTuett mo MuHycnHekomy MBcromy My3sem um 00- 
IeCTBeEeHHON ÖMÖJLOTEKS 32 1900 TOXb. MAHYCKHCEKT 1901. 


Moscou, Société Imp. des Naturalistes. 


Bulletin: 1898, 2—4; 1899, 1—4; 1900, hö 4. 

Nouveaux Mémoires: T. XVI, 2. 

O MeTeOPOrHYecCKAXT u3exbioBaHiaxe BB BEICOKUXD CIOAXD 
aATMOGPepu. 

Meteorologische Beobachtungen in Moskau im Jahre 1898 
von E. Levst. (Z3e Bulletin des Nat. de Moscou). 


= Mamemamuuecroe Obwecmeo. 
MarteMmatnuKig COOpHuarb: T. XX, 4; XXI, 1—4. 


— Memeoponoewuweckaa Obocepeamopia Hmn. Mockoe- 
cka2o YnHueepcumema. 


HaOÖsnozeHia: 1899, 1500—1901 (AEBapp a PÖespazr). 
Brianie ropoga MOcKBBI Ha KJUMaTrD MBCTHOCTH. 


—  Tpouukocaecko-Raxmunckoe Omonaenie Hpuanyp- 
ckazo Omönaa Mmn. Pyccrago Teoepaduueckaeo O6- 


wWwiecme6a. 


Tpyaer: T. I, BI, 2. (1898). 
Jluccepranin: 1894, 1; 1895 2 


Riga, Naturforscher-Verein. 


Arbeiten: N. F. H. V—X. 
Korrespondenzhlatt: XLII, XLII. 


Varsovie, Hmn. YVuueepceumems. 
Nag'bertia: 1899, 3—8; 1900, I—IX; 1901, I—TV. 


S:t Péterbourg, Académie Imp. des sciences. 
Annuaire du Musée Zoologique: 1898—1901, 1 (T. 
III—VI, 1). 

Memömes: Ser, NINEIE hist Spilot sh TT EIN 
CI: Phys:-math. T. VIL T1—13; VII, VIT, 
1—10; IX, X, 1—2, 8 

TTi tin Se VAR EN oo NIT IV, - 

BusaaHtiäckil BpemenHaKDt: T. vä 31 4: VI, LA VIL 1— 

Die alttärkischen Inschriften der Mongolei von W. Rad. 

loff. II. Folge. 


TIPOTOKOJIBI sacbranid KOH$eperLin CL, 1725 mo 1803 roma. 
T. II. (1744-1770). / 


ESTHER KE 
PES far 


d12 


S:t Péterbourg, Académie Imp. des sciences. 
Reisen und Forschungen im Amur-Lande in den Jah- 
ren 1851-1856, ausgeföhrt und herausgeg. von L. 
v. Schrenck. Anhang z. HI Bd. Lief. II. Linguistisehe 
Ergebnisse. Bearb. von W. Grube. II Goldisch. deut- 
sches Wörterverseichniss. i 


Wissenscaftliche Resultate der von N. M. Ppzewalski 
nach Central-Asien unternommenen Reisen. Zoologi- 
scher Theil. Bd. HI. Abth. I; Lief. I. 


Arbeiten der Orchon-Expedition. Atlas der Alterthämer 
der Mongolei. W. Radloff. Liefer. IV. 1899. 

Schedae ad Herbarium Florae LG a sectione bota- 
nica editum I, II. 

Nachrichten öäber die im Jahre 1898 ausgerästete expe- 
dition nach Turfan. H. I. 

- ÖTBITB CIOBAPA TIOPECKUXB Hapbuid. Versuch eines Wör- 
terbuches der Tärk-dialecte von W. Radloff. Lief. 
XI —XII. | 


BoctoKb xpuctianceKii Anekcarmnmpläckaa martpiapxia. T. 1. 

Tepya, FK. K.: CoOpaHie counHeHil. Brmu. 3—06. 

CowaHeHia Ilymrana. T. I (JSInpuyecKia cTy- 
XOTBOPeHia. 1812—1817). 
:o MH3aarie Bropoe. 

CIoBapB O00JacTHOTro ÖJIOHeYKaro Hapbuid BH ero ÖBITA- 
BOMPB H 3THOTPAGHYCCKOMT OpuMÉHeHid. PepMaHt Kydk- 
KOBCKil. 

CownHenna II. JI. Te0OpmeBa Uu3JaHbla MONT PedaKT. Å. A. 
MaprzoBa u H. sI. Conuna. YT. I ; 

COopHuk Muzea Autpomonorin Hu orTHorpadin. I. 

Pad.1065, B. OOpasunr HapogHol JIMTepaTYPppi TiopKECKAXB 
TIeMeHb. (Proben der Volkslitteratur der Tiärkischen 
Stämme). Yactbe VILI. 

Hapbuia OcManckKia. UH. Kymome. (Mundarten den Osmanen. ; 
I. Känos). 

Knauer, Fr. Das Nänava-Crauta-Sutra. Buch. I 


fon Keitccaepsa, +. ÖKOHJAHIH MepBOPpaualbHaro PyCcCckKAro 
BragbpraecTBa BT [IpuOaNTIUCKOMB Kpab BL VIII croxbrin. 

YectBoBaHie namatn ÅA. C. Ilymkana MNImMnepatropeRoBO ÅKAa- 
neMieli HayKkb Bb COTyYyIOo TOROBINHHY AHA erO POJKHeHid. 
Mai 1898 r. 

Illpenrö, J. O0P UHOPONHAXT AMYPCKATO Kpad. T. IL (OTHO- 
TpaduadecKas YacTB, MepBas MOJOBAHa: PIABHIIA yCNOBIA 
u ABJeHis BEbINArO ÖbITA. 

Boeiuroes, A. H., Hacmepnawkiu, +. H., Cepwvee, U. B. HepHo- 
MOPCKEOGe IMIOÖOePeNube. 

Teeawwoes, E. H. YKa3aTeLIL UMenT H IPexMeTOBDL YOaMAHyY- 
THIKD BL HOXPOÖHOMD CIOBAPS PyCCKAXBD TPaBepoBDb I. 
A. PoBunckKaro. C. Ilertepoöypre 1899. 


Fo Vr NAD ASEA ER Rn 
Va AGE RN 

lov j 

2 | 


313 


S:t Péterbourg, Hmn. Pycckoe T'eogpaduueckoe Oowecmeo. 
VHsBbertia: T. NXYXIV, 6; XNNV, XXXVI: XXNRVIE 1—2. 
Marepiazbb 194 n3yenHid semaetpaceHili Poccia. H. B. Myx- 

KeTOBB. (Ilpus. KB XXXV rtoMmy HN3Bkrtiä MMO. Pyccer. 
Teorpah- O0m.) 
OtetTB 3a 1888, 1899. 1800 r. 

TpyAB JECOenHNia 09 A3CA$AOBAHia HCTOYHAKOBD rJIaBHBII- 
IIANEB PERS eBponelicKol Poccia. BKacceiuns BKBomu. BH- 
mycKa I—III. Håca. JIBCOBOZCTBeHHaro otTABIa 1894— 
1895 r. M. KE. Typcriä. MH3cr. THaaporeogormqaeckaro 
oTABIa 1894—1898, rr. C. H. HuKATAHa. Bacceins OKuU. 
Teo-0oTtaHnYecKIia A3CIBAOBAHia 1897 r. ÅA. B. OOMAHS. 
H3ea. JIBecoBoucTBeHHaro oTtIbIa 18953—1896 r. M. K. 
Typcriä. Bacceino Coispana. V3ena. TaapotexHn4ecKArO 
oTABIaA 1894 vu 1896 r. O. T. JOPOxkeKD. 


Tpyaz s3Keneannin VHMo. PycckK Teorpad. OömectBa no IlekH- 
TpalbHod A3in, 1893—1895 rr. B.H. Po6opoBcrKiä. Facts 
III. 1899. 


J3a0ncKA HO OTAÉAeHiN CTaTACTAUKHU: T. VII, 2. 
Ja0mcKA HO OTNbIeHin aTHOrpadin. T. XVII. 


Onncanie mytemecTBia Bb 3aHaZHbi, KoTAaR, I. E. TPyMS- 
TpxaMaäno. T. II 


KparKriä IlpenBapuTelIbHbri. ÖTGETS MO PaOOTAMT 1898, 1899, 
1900 rToZaxB. 


Il6cHx pycckKaro Hapona. Han. MMO. Pyccr. Teoryadg. Odm. 
Ha epexeTBa BHICOYalime IapoBaHHDBIA. 


ApmamMonoes, J. K. HeKpoxzore ceHatopa AxneKeba Anapee- 
Bra Taxao. C:r Tetepöypre 1900. 


-— Hun. Pycckoe Ucoepaduweckoe Oowecmeo no 06- 
wei 2eoepadiu. 
SANKGER:; dö. NANG LR NNE SIG 
O0pyuees, B. A. IleHTPaxbHad A3id, cCbBepHbii Kuta HU HAH5b- 
maps. OÖT4eETB 0 TMYTeIMeCTBiA COBepIiIeHHOMPB 10 NOpy- 


YeHHin UMIa. Pycck. Teorpadg. oömectBa BE 1892—94 r. 
T. I--II. C:r Tletepöypre 1900—1901. 


— T'coaoeuuweckiit Romumemes. 

Ppyders sv 3-2; IXv9so XI 3; XII; NV rds 
H3B6cria: T. XVII, 2—10; XIX. ; 
— Bomanuuecrkit Cads. (Hortus Petropolitanus). 
Arlas Te KANNES KVT KVILLE SS RYU 128 

H3Baeuenie H36 OTYeta 3a 1899, r. 


DE Burr. I. (Bulletin der Jardin Impérial botanique) 
NELL. 


= Hun. Åpxaosoouweckaa Rommuccia. 
Marepiaxer no apxeonorin Poccia N 22, 23. 


314 


S:t Péterbourg, Imun. Pycckoe Apzxeoroewueckoe oowecmeo. 
3anucKkA : XII, 2—3. 


öeodoposs, E. C. w Hukumuns, B. B. BoroenxoBeKit TOopHbBri 
OKpyrb. Omnucanie BL OTHOMEeHil ero TOMOrpadik, MHHe- 
paxoria, Teoxoriu HM PYyAHBIXB MbcTOPpoxseHid. (TeEKeTB 
a Maözuaunpr). C. IH.öypre 1901. 


— Hmn. Munepanoeuuweckoe O0wecmeo. 
JSanmuckA: Cep: I. HFacre XXNXVI, XXXVII, XXRVII 
MarepiaaH ana Peonxorin Poccia. T. EG 


— KRomumems Huronaeeckoit eraenoi Acmponomu- 


— Yeckoit OOcepeamopiu en Oupermopoms. 
OteTb 3a 1898—-1899, 1899-—-1900. 


— Hmun. Hacmumyms -dKenepumneumanonoi Medu- 


UUHU. 


ApxaBb BioxormuecKkuxb Hayke (Arehives des sciences bio- 
logiques publiées par L'Institut médicine expérimentale). T 
VII, 1—5; VIII; 4—535. 


— Huronaeeckaa I'raenana Dusuweckaa Obcepeamopia. 


Annales de Pobservatoire physique central Nicolas. 


II&rtonmucn 1898 r. M. PokxoueBent. "Hacte I--II 1899. 1—2. 


IlpezoctepexeHia 0 CbHIPHHIXL BETPAXD M MeTEJAXD MOC- 
JAHHBIA CJaBH. jus. oO0cepBarTOpiero Ha IyHIN KeI'BSHHIXS 
BOPOrD 3UMOIO 1898—99, 1899—1900. OrT4etB mpexcTaB- 
JeHHbIi I. AMPeKTOPY 5 RKRepeHOBCKHMB. 


=— IKCNeCOUUIA HO Us3CA. UCMOUKHUKOBS 2NAEHNiUWUXE 


pers Eepon. Pocciu. 


Feiunmus, E. A. Ob OTKIOHEHLIAXT OTMOCMPeEPEHIXD BOJAUAEb 
Ha pbuHDbIXD ÖaccelHaxb HBponeinKol Poccin B5 Nepiol. 
1861—1898 rr. Cr. Ier. 1900. 


-— Société Imp. de Naturalistes. 
Travaux: Section de Zoologie et de Physiologie. Vol. XXX, 43; 
KE ; 
"Comptes rendus des séances. N:o 7 (Novembre) 1900. (IIpoto- 
KOJIH 3acbnanii). 
— IHnnepamoperii Ynueepcumems. 


J3a0ncKA VCTOPHKO-PUIOTOTUYECKATO PAM YJacTb 
LYVTIII, CIX: | 


Tiflis, Tufdruckaa Dusuneckara Obcepeamopia. 
HaönroaeHia. (Beobachtungen) sa 1897 roma. 


315 
Rumania. 


Bucarest, Institutului Meteorologie al Romanei. 
Analele: Tom. XIV, anul 1898. 


Sehweiz. 


Genéve, Société de ER et d'histoire naturelle. 
Mémoires: XXKXIII, / 


Schaffhauen, Schweigerische Entomologische Gesellschaft. 
Mittheilungen: Vol. X, 6—38. 


Zurich, Die naturforschende Gesellschaft. 


Vierteljahrsschrift: Jahrg. XLIII, 1898, 2—3; XLIV, 1899; 
XLV, 1900, 1—4. 
Neujahrsblatt: Auf 1900, 102 St. 


Suomi. Finland. 


Helsingfors, Kejserliga Senaten för Finland. 


Suomen BSuuriruhtinaanmaan Asetuskokoelma: 1899, 4 
—7, 13—46, 50—51, 1900, 1—237, 39 —40. 

Storfurstendömet Finlands Författningssamling: 1899, 4, 
, 13—46, 50-61; 1900, 1—37, 39—40. 

COOPHYKB mMOCTAHOBJIeHiN BestuKaro KHARecrIBa MAIIAHI- 
CKaro: 1899, 4—7, 11, 13—36, 38—46, 50—57; 1900, 1—31, 
33—34, 36—37: 1901, 1—6 


— Suomen tilastollinen keskusvirasto. Statistiska 

Centralbyrån i Finland. 

Suomenmaan virallinen tilasto: XVII, 14, 1—2 (1897); 
15, 1—2, (1898); 16, 1 (1899). 

Bidrag till Finlands officiela statistik: 1). 18-(1898); 19 
(TSINF AEG (LST LSISSIN VLT 1, 305 31; VIL 
A, 8 (1598); XVII, 14, 1—2 (1897), 15, 1—2 (1898), 
LOFTA (TODD FANTA TE (TIS) CKATV ET LSIS): 


= Suomen Maanviljel yshallitus. Landtbrukssty- 
styrelsen + Finland. 


Tiedonantoja: 1899, N:o XNV—XXXI; 1900, XXXII. 
Meddelanden: 1899, N:o XNXV—XXX; 1900 XXXII. 


316 


Helsingfors, Suomen Maamviljelyshallitus. Landtbrukssty- 
relsen i Finland. 
Kertomus Hangossa toimeenpantujen ajoittaisten vointar- 


kastusten kolmannesta sarjasta. H:gissä 1900. 
D:o — neljännästä sarjasta. H:gissä 1901. 


Redogörelse för tredje serien af periodiska smörpröfnin- 
garne i Hangö. H:fors 1900. 
D:o förs: fjärde tetej uE:fors dt 90 


— Finlands Statsarkiv. 
Finlands medeltidssigill i afbild, utgifna genom R. Hausen. 


= Suomen Teollisuushallitus. Industristyrelsen 
i Finland. 


Tiedonantoja: 28. 
Meddelanden: 28. 


— Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. 
Suomi: kolmas jakso 17, 18. 
Tomimituksia: 47, 6; 60, XVIII—-XIX: 68; 90, 1; 91, 2; 
DI VA HAND 
Herkner, H. Työväenkysymys. Suomennos. Helsingissä . 
1901. 
Suomen Kansan Sävelmiä. Jakso I. 


Hengellisiä Sävelmiä. Vihko 7. Jyväskylässä 1901. 


— Suomen Historiallinen Sewra. 
Historiallinen Arkisto: XVI, 1—2. 
Todistuskappaleita Suomen historiaan II. Asiakirjoja, 
jotka valaisevat Suomen kameralisia oloja. IV vh. 
Tutkimuksia Suomen taloudellisesta historiasta II. 
Leinberg: Handlingar rörande Finska kyrkan och pre- 


sterskapet. Fjärde saml. 1652—1686. Helsingfors : 
1900. 


— Suomalais-Ugrilainen Seura. 
Aikakauskirja: XVI—XIX. 
Toimituksia: NII—NXVI, 1. 


— Suomen Muinarsmuistoyhdistys. Finska Forn- 
minnesföreningen. 
Suomen Museo: 1899 VI; 1900 VII. 
Finskt Museum: 1899 VI; 1900 VII 


SKA 


Helsingfors, Suomen Maamtieteellinen Seura. Sällskapet 
för Finlands Geografi. 
Fennia: 14, 15, 16, 17. 


-— Suomen Maamntieteellinen Yhdistys. Geogra- 
fiska Föreningen i Finland. 
Meddelanden: V (1899—-1900). 


— Societas pro fauna et flora fenmica. 
Acta: XV—XIX. 
Meddelanden : 24—26. 


= Commission géologique de Finlande. 
Bulletin: 6—11. 
Finlands geologiska undersökning. Beskrifning till kart- 
bladet N:o 34, Mohla af Hugo Berghell. 


= Juridiska Föreningen i Finland. 
Tidskrift: Årg. XXXIII, 1; XXXV, 3—6 och Bilaga; 
XXXVI, 1—6, Bilaga 1—2; XXNXVII, 1—2. 


— Finska Läkaresällskapet. 
Handlingar: B. XLI, 5—12; XLIU, 1—12; XLII, 1—9. 
Förhandlingar vid Finska Läkaresällskapets sjuttonde all- 


männa möte i Helsingfors den 21, 22 och 23 sep- 
tember 1899. 


— Svenska Literatursällskapet i Finland. 
Skrifter: XLUI—XLVIL 


— Polytekniska Institutet. 
Polytekniska Institutet i Finland 1849—1899. I och II. 


— Komiteén för utarbetande af instruktion för 
en geodetisk kommission. 
Komitébetänkande: N:o 3 (1899). 


es Finsk militärtidskrift. XX, 3, 4. 


— Kirurgiska sjukhuset. 
Årsberättelse för år 1897. 


— Komitén för revision af Finlands kartverk. 
Komitébetänkande: N:o 2 (1892). 


VP 


378 


Wiborg, Svenska Lyceum. 
; Program öfver verksamheten och förändvlnsakna vid Sven- 
ska Lyceum 1 Wiborg under läseåret 1899— SN 
(Bihang) 1900—1901. 
Abo, Kejserliga Finska VTuSRäNND Ng sstillsknr 
Handlingar: 1897—1899. 


Sverige. 
Göteborg, Högskolan. 
Årsskrift: Mar Wile 


— K. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället. 
Handlingar: 4. följden II. 


Lund, Universitetet. 
Acta: (1899) XXXV, 1—2. 


Stockholm, K. Svenska Vetenskaps-Akademien. 
Handlingar: N. T. 31-—32. 
Bihang : 24,1; 25, I—IV. 
Öfversigt: 55 (1898); 56 (1899); 57 (1900). 
Lefnadsteckningar: 4, 1. 


Meteorologiska rakttagelser i Sverige: 2:dra ser. Bd. 22 
SFAM 


FOR Nordiska Museet. 
Karta öfver Skansen, 
Bidrag till vår odlings häfder, utgifna af Artur Haze- 
lius: 4—6. 
Nordiska Museet och Skansen af LE. Passarge. Stock- 
holm 1897. 
Meddelanden: 1897. 
Afbildningar: 1—7. 
— Sveriges: Geologiska Undersökning. 
Ser. Aa: N:o 114. 
Ser. AC. 
Ser. Ba: N:o 39. 
Ser. GC: N:o 1624 ITÖ; INS, LOL SES ; 
— . Samfundet för Nordiska Museets främjande. 
Meddelanden: 1881—1892, 1895—97. 
— K. Vitterhets, Historie och Antiqvitets Akade- 


mien. 
Antiqvarisk Tidskrift för Sverige: XIV, 1. 


BRT VOR BEE AA 


319 


Stockholm, K. Biblioteket. 


Sveriges Offentliga Bibliotek. Accessionskatalog: 13 (1898); 
14 (1899). 


— Svenska Sågverk- och Trävaruexportföreningen. 
Från svenska barrskogar. 


Upsala, K. Vetenskaps-Akademien. 


Nova Acta: Ser. IIL XVII, 1, 1899; 2, 1900; XIX, 
1901. 


-— K. Humanistiska Vetenskaps-Samfundel. 
Skrifter: Hd: Ul, VET 
Urkunder rörande Stockholms historia: I. II. Stock- 
holms stads privilegiebref 1423—1700. Karl Hilde- 
brand. 


— Universitetet. 

Årsskrift: 1898, 1899, 1900. 

Bulletin of the Geological Institution: IV, 1, N:o 7, IV, 
2, N:o 8. 

Études internationales des mnuages 1896—1897. Ob- 
servations et mesures de la Suede: III. 

Bulletin mensuel de Pobservatoire météorologique: Vol. 
NNK (TS9I9), KNRET(TI00) 

Akademiska sjukhuset: Årsberättelser 1893—1898. 


Uppsatser i Romanisk filologi tillägnade Prof. P. A. Gei- 
jer på hans sextio-årsdag den 9 April 1891. Up- 
sala 1901. 


United States Amerika. 


Baltimore, John Hopkins University. 
American Journal of Mathematics: XX, 4; XXI, 1—-4; 
KNIPER ENT 

Cireulars: XVIII, 141—147; XX, 148-—153. 

"Boston, Society of Natural History. 
Memoires: V, 4—7. 
Proceedings: Vol. 29, N:o 9—14. 
Occasional papers: IV, 1, i. 

= American Academy of Arts and Sciences. 

Proceedings: XXNXIV, 2—23; XXNV, XXNVI, 1—28. 


380 


Brooklyn, Museum of Institute of arts and sciences. 
Science Bulletin: I, 1. 


Buffalo, Society of Natural Sciences. 
Bulletin: VI, 2—4. 


Cambridge, Museum of Comparative Zoology at Harvard 
College. ; 
Bulletin: - XXX, 1035 KNIT KNNVS KICKI 
XXNXVIIL, 1—2; XXNXVII, 1—24. 
Annual report: 1898—99; 1899—1900. 
Memoirs: Vol. XXIII, 2; NXIV. 


Chicago, John Crear Library. 
Annual report: 1398, 1899, 1900. 


Galorado, Calorado Scientific Society. 
Proceedings: Vol. V (1894-—1896); VII, pp. 1—40. 
Colorado College Studies: Vol. VIII. 


Houghton, American Institute of Mining Engineers. 
Transactions: July 1897. 


Lancaster, American Mathematical Society. 
Transactions: I, 1—4. 


Lawrence, Kansas Univercity. 
Quaterly: A' VIII, 1—4. 
SG SSV la 
Bulletin: Vol. I, 2—3: 


Madison, Wisconsin Academy of Sciences, Arts and Letters. 
Transactions: XII, 1; XII, 1. 


New Hawen, Connecticut Academy of Arts amd Sciences. 
Transactions: X, 1. | 


— Observatory of Yåle University. 
Report: 1898—99. 


New York, American Museum of Natural History. 
Memoirs: I, 1—965; II, 1, I—vt1; III, 2, 1; IV, 3, I—T. 
Bulletin: X; XI, 1—3; XII, XII. : 

Annual Report: 1898, 1899, 1900. 


381 


New York, State Museum. 
Annual Report of the Regents: 49, 1—3; 50, 1—2, 
51, 1—2. 


Philadelphia, Academy of Natural Sciences. 
Proceedings: 1898, 3, 1899, 1—3. 1900, 1—2; 1901, 1. 


= American Philosophical Society. 
Proceedings: XXXIX, 161 —164. 


Rock Island (II) Augustana Library. 


Publications: N:o 2. 


San Francisco, California Academy of Sciences. 
Proceedings: Geology I, 4—9. 
: Math.-Pysies I, 1—7. 
SBOlanyad 0, LO:S 
3 : Zoology I, 6—12; II, 1—6, 
Occasional papers: VI— VII. 


je 


2” 


Topeka, Kansas Academy of Sciences. 
Transactions: XVI. 


Tuft, (Mass ) Tufts College. 
Studies: N:o 6. 


Washington, Smithsonian Institution. 
U. S. Nationalmuseum. Bulletin: 47, I[—IV. 
"Special Bulletin. 
Report of the U. S. Nationalmuseum 1897, 1, 1898. 
Miscellaneous Collections: 1170, 1173, 1248, 1233 
Proceedings: 20, 21. 
Report: 1898, 1899. 


— U. S. Geological Survey. 
Bulletin: N:ris 150—176. 
Annual Report: Ch. D. Walcott. 1896 —97: I—V. 1897 
—98: I—VL. 1898—99: I --VIL 
Prelemenary report on the capecrome etc. 1900. 
Monographs: XNIN, NXXNXI—XL. 


— U. S. A. Departement of Agriculture. 
Montly Weather Review: 1898, 1899. (1900) Vol. XXVIII, 
IE GES SIE 04 0, AA BR 
North American Fauna: 14—19. 


382 


Washington, U. S. A. Departement of Agriculture. 
Bulletin, Weather Bureau: 12—14, 26, 28: 
Yearbook: 1899, 1900. 

Report of the Chief of the Weather Bureau: 1897—98; 
. 1898—1899, 1—2; 1899—1900. 
Report of the. Secretary: 1900. 


— Bureau of American ethnology. 
"Annual Report: 1895—96 1; 1896 —97 I. 


— U. S. Burecu of Education. 
Report of the Commissioner of Education: 1897--1898, 
NASNSSN NAN 


— U. S. Naval Observatory. 


Astronomical magnetic and meteorological observations 
1891—92. 

Publications: Ser. I. 

Report: 1899, 1900. 


Uruguay. 


Montevideo, Museo National. . SOA 
Anales: Il, 11-12; 16, 17; ML 13, TSE 


Oesterreich. 


Bistritz, Gewerbelehrlingsschule. 
Jahresbericht: XXIII, XXIV, XXV. 


Bränn, Der naturforsehende Verein. 
des XXNXVI (1897); XXXVII (1898); XXXVII 
(1899 
Bericht der meteorologisehen Commission: XVI, XVI, 
XVIII. 


Budapest, Magyar Tud. Akadémia. Az I. osztaly rendeletéböl. 
Ertekezék a nyelv-és szeptud. köreböl: XVII, 6—S8. 
— A II. osztåly rendeletéböl. 
Értekezések a történeti tud. köréböl: XIX, 1—5. 
Ertekezések a tårsadalmi tud. köréböl: XII, D—1. 


Mathematikai és természettudomånyi ällando bizottsåga 
Közlemények- vonatkozolog a hazai viszonyokra: YXVIIL 5 


f 
FIN 
TER 


[EN UNO SR Pga OF 
Fl NS rörs 


383 


Budapest, 4. M. Tud. Akadémia. II. oszt. folyöirata. 


Mathematikai és természettudomånyi értsitö: XVIII, 3—35 


XIX, 1—2. 
; — Magyar Tud. Akademia. Nyelotrd. bizottsag. 
megbizåsaböl. 


Nyelvtudomånyi közlemények: XXX, 3—4, XXXI, 1—2. 


— Magyar Tud. Akadémia. 
Rapport sur les travaux: 1900. 
> Almanach: 1901. j 
 Daday Jenö: A Magyarorszågi kagylösråkok magånrajza. 
Ostracoda Hungariae. Budapest 1900. 
Karäcsomi Jånos: A Magyar nemretségek a XIV szådad 
közepeig. I. Budapest 1900. 
Mankåcsi Berndt: Arja és kaukåzusi elemek a finn-ma- 
gyar nyelvekben.. I. Budapest 1901. 


— Seékes fövåros statisetikari Mvatalinak. 
Közleményei: XXVI, XXIX, 1, XXX, XXXL 


Cracovie, L'Academie des Sciences. 
Bulletin international. Comptes rendus 1899,' Avril-De- 
cembre. 1900. 
CI. de: Philol., d”hist. et de philos.: 1901, 1—7. 
Cl. des Sciences mathem. et natur: 1901, 1—6. 
Katalog literary naukawej polskiei:/ Tom. I. Rok 1901. 


Zeszyt I—II. 
Graz, Historischer Verein fir Steiermark. 
Mittheilungen: XLVI. 


Beiträge zur Kunde steiermärkischer Geschichtqvellen: 29. 
Jahrg. 


== Verein der Aerete in Steiermark. 
Jahrg. XXXVI (1899). 


Klagenfurt, Naturhistorisches Landesmuseum von Kärnten. 


Diagramme d. magnet. u. meteor. Beobachtungen: 1898. 
1900. 
Jahrbuch: XXV, XXVI. 


Lemberg, Sevöenko-Gesellschaft der Wissenschaften 
Chronik: I (1900), 1901.  Hft. 1, N:o 5. 


354 


Pressburg (Pozsony), A Pozsonyi orvastermészettudomånyi egye- 


sälet közleményei. (Verhandlungen des Vereins fär Na- 
tur und Heilkunde. Neue F. XI (ganzen Reihe XX 
Bd.). Jahrg. 1899; XI (XXD 1900. 


Prag, K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. 
Sitzungsberichte: Cl. fär phbilos.-hist.-philol. 1899, 1900. 
: Cl. mathem.-naturwissensch. 1899, 1900. 
Jahresbericht: 1899, 1900. 


Studnicka, EF. J. Prager Tychoniana. Prag 1901. 


— Ceska Akademie Cisate Frantiska Josefa. 
Sbirka Pramenåv ka poznåni literårniko Zivota: Sku- 
pina. I. Rada. 1) cislo.23 Öislo 3, 4 
Rozpravy: Tfida I, RoCnik VII, Cislo 1—2, Rocnik VII; 
I (Mathem.-Pfirod.) Rotnik VIL-—IX (1898— 1900); 
II, Rotnik VIL Cislo 1, Rocnik VIII, Cislo 1. 
Paanu na öslyd stych narozenin F. Polackého. 


-—- 


Pamatnik na oslavu padesåtiletého panovnického Jubi- - 


lea, 1848—1898. 

Spizy Fana Amosa Komenského: Ciclo I. 

Soustavny wuvod ve studium nového fizeni soudniho: 
DN MT 

Repertorium Lit. geologické a mineral. 1528—1896. Dil. I. 

Almanach: RoCnik IX—XI 

Vöästnik: RoCnik VII (1898), Cielo 1—9; VIII (1899), 
1—9; IX (1900), 1—9. : 

Historicky Archiv: cislo 13—19. 

V. Bulletin international: Sciences mathem. et naturel- 
relles; Medécine. 

Gruss, G.: Zåkladové theoretické astronomie. (Dil. druhy.) 
V Praze 1900. 

Nusl, F'r.: Prokop Divis. V Praye 1899. 

Ztrbt Öenök: Bibliographie Teske historie. Dil proni. 
V Praze 1900. 

Winter, Z.: Zivot a uteni na partikul. skolåch v &ec- 
bäck v XV. a XVI. stoleti. V Praze 1901. 

Nérodni pisne Moravské nové nasbirané. Sebral Fr. 
Bartos. Sesit I. V Praze 1899. 


— Kral. Ö. Spoleönosti Nåuk. 
Spisuv: poctenych jubelejni cenou: Cislo XI. 


Trieste, I. R. Osservatorio Astronomico-meteorologico. 
Rapporto annuale XIII, SN (1896, 1897). 


38D 


Wien, K. Akademie der Wissenschaften. 
Sitsungsberichte:  Philosoph.-hist Cl. Bd. CXXXVII— 
| : CXLI. 
Math.-naturwiss. Cl. Abtb. I Bd. CVI, 6—10; CVIIL 
1—10; CIX, 1—6, 
; än vägar Be SOV LÖS EGVIN 
10 OR 
pe El AA I 0 Lee ANA a BOSCH 
FS 15 010 OM Sr 
5 ara LEE dt EMI EES FORS SE VIIE 
Te LO GAR bg 
Denkschriften : Philos.-hist. Cl. Bd XLVI. 
: Math.-naturw. Cl. Bd. LXV—LXVIIL 
Almanaeh: 1898, 1899. 


— Verein eur KERO En deg g Naturwissenschaftlicher 
Kennimisse. 


Schriften: XXXIX (1898—1899); XL (1899— 1900); XLI 
(1900—1901). 


oo K. K. zoologisch-botanische Gesellschaft. 
Abhandlungen: I, 1. 
Verhandlungen: XLIX (1899); L (1900). 
Botanik und Zoologie in Österreich in den Jahren 1850 
bis 1900. Festschrift. Wien 1901. 


— Anthropologische Gesellschaft. 
Mittheilungen: XNXIX, 3—6; XXX, 1—6; XXXI, 1—2, 


— K. K. Geographische Gesellschaft. 


Abhandlungen: I, 1 (1899). 
Mittheilungen: Bd. XLI, 9-— 12; XLII, 1—4, 9—10. 
Verzeichniss der Pucken in Hör Bibliothele 


— K. K. Cemtral-Anstalt fir Meteorologie und 
Erdmagnetismus. 
Jahrbächer: Jahrg. 1897, 1898, 1899. (N. F. Bd. XXXIV 
—XXXVI: 
— K. K. Geologische Reichsanstalt. 
Abhandlungen: Bd. XV, 1. 
Jahrbuch: XLVIII, 3—4; XLIX; 1—4; L, 1—4. 
» Verhandlungen : 1899, 5—18; 1900; 1901, 1—10. 
— " K. K. Gradmessungs-Bureau. 
Astronomische Arbeiten: Bd. IV-—XI. 


i . ng ki a NILE TAL ROR 

Wien, K. K. Naturhistorisches Hofmuseum. 
Annalen: XII-—XV (1898—1900). 

Zagreb, Hrvatsko Naravoslovno Drultvo. 


rico-naturalis Croatica). 
GlasmksiXErIE ON OCI SEE 4. CA 
KM 


Seg Kr. Hrvatsko- Slavonsko-Dalmatin | 
skoy RA USA SE 
Vjestnik. II, NR ES RR 


fc Hrvatsko Archeolo8ko Druätvo. - 
Vjesnik: N. Ser. IV (1899—1900); V Fek 


| 


WTS 
a 
k 


SN 
AAER 


5 WHSE 04360 


[E Fr at 21 
ålade ned 


Ma 


+ 


bateden 


5 
Weg 


Nr 


Rå 


te 


- 


BERN 
fö bårne 


te 


ftrbistode 
wi 


4 
orter 


mint 


ms 


SA 


fa 


> 


br 


sö 
6 


8. 


ön 
open, 
Ef 


ES 


i 


HH 


Sid 


Pi 


n 


Fopeh 


men 
Be 


sr 


SR 


nd 
a 


får 


TIER 


an 


14 
TE 


hi 


+ 


v 


1] 
Il 


Ia 


[IL 


NN 
IN 


1 
I 


Så 


É 
it 


+ 
rå 


Eg 


31