usd real NAR ij kd Ht Ku fr IRL SUN ERNA DAR På Å sa Arg ul eb i +” i UED Z SSE H at Yr I I Hg R ORed IN, | ; LELUT DI Pyk å hå HT SITES SR i” Fe ROR NR are ad RN vh 3 SLR 2 7 Ne Volt a Sn bj " 4 - av it ih Rd kt tad Tap ab al få fet LURA RAR ih 5 NN ÖFVERSIGT FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS FÖRHANDLINGAR. HELSINGFORS, REVINGARS BOKTRYCKERI NOS åre Må AS AD & såren AV NRA AO RAD AN ” Se No (FENG Area 10. il 13. 14. Innehåll: A. Uppsatser. Ueber zwei Condensationsderivate aus Helicin von HEdv. Hjelt. Redogörelse för fortgången af de astrofotografiska arbetena å observato- riet i Helsingfors under tiden Juni 1901—Maj 1902, af A. Donner. Sur les tautoméres des étbers camphocarboniques, par S. Malmgren. Batisches und Slavisches, von J. J. Mikkola. Undersökning öfver humlehoning, af EK. E. Sundvik:. Capsidae ex Abessinia et regionibus confinibus enumeratae novaeque spe- cies descriptae ab O. M. Reuter. (Cum tabula). Randbemerkungen zu Minucius Felix, II, von C. Synnerberg. Cariceae Cajanderianae. Liste des von Herrn A. K. Cajander im Jahre 1901 im Lenagebiete gesammelten Kobresia- und Carex-Arten, von G. Kiikenthal. Entomologiska. forskningsresor i Medelhafstrakterna och Centralasien före- tagna aren 1895—1896 samt 1898—1899. Reseberättelse I. Resor i Medelhafstrakterna inom Europa; af John Sahlberg. Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica nova et minus cognita, maxima ex parte itineribus annis 1895—1896 et 1898-—-1899 collecta, descrip- sit John Sahlberg. TIL. Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum, Enumeratio Coleopterorum mensibus Novembris—Februario 1895—1896 et 1898—1899 nec non primo vere 1896 in insula Corcyra collectorum. Scripsit John Sahlberg. , Ad cognitionem faunae Coleopterorum Graecae fragmenta. Secripsit Jolm Sahlberg. Ad cognitionem faunae Coleopterorum Italicae fragmenta. Scripsit Jolmn Sahlberg. Ow den dagliga gången af temperaturen i Sodankylä under polaråret sept. 1882-—aug. 1883, af O. V. Johansson. N:0. 15. 16. TE 18. DD bo Lepidopteren-Ausbeute der Lena-Expedition von B. Poppius im Jahre. 1901, von Otto Herz. Capsidae Chinenses et Thibetanae hactenus cognitae enumeratae novaeque species desciptae ab O. M. Reuter. Entomologiska forskningsresor i Medelhafstrakterna och Centralasien före- tagna åren 1895-—1896 samt 1898—1899. Reseberättelse II. Resor i Palestina, Egypten, Tunisien och Algeriet, af John Sahlberg. Coleoptera Levantina mensibus Februario el Martio 1896 in Palaestina et Aegypto inferiore collecta enumerat John Sahlberg. Coleoptera Numido-Punica mensibus Martio, Aprili et Majo 1899 in Tu- nisia et Algeria orientali collecta enumerat Jolm Sahlberg. Beiträge zur Kenntniss der Collembolen-Fauna Sibiriens, von W. M. Axelson. (Mit einer Tafel). B. Redogörelser och förhandlingar. Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska Centralan- stalts verksamhet under året 1902, af HE. Biese. Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1903: I. Ordförandens helsningstal. II. Årsberättelse, afgifven af ständige sekreteraren. III. Konungadömet i folkvandringsstaterna enligt nyare forskningar. Föredrag af M. G. Schybergson. Öfversigt af förhandlingarna vid Finska Vetenskaps-Societetens samman- träden September 1902—Maj 1903. La bibliotheque de la Société des Sciences de Finlande. Öfversigt af Finska Vetenskap-Societetens förhandlingar. XLV.; 1902—1903. N:o 1. Ueber zwei Condensationsderivate aus Helicin. Von Ebv. HJELT. In Gegenwart organischer Basen condensirt sich das Heli- cin leicht mit Malonsäureester. Auch hier verläuft die Reac- tion, wie bei den aromatischen Aldehyden nach KNOEVENAGELS Untersuchungen iberhaupt der Fall ist, zwischen gleichen Moleculen der Componenten, also nach der Gleichung: OCAH,:0s OCH,,0s; JA ff CH, SV == CH.(CO,C.Hs5)2 SR CH; z är H:0. CHO CH : C(CO,C,H;)2 5 gr. Helicin wurden unter Erwärmung auf dem Wasser- bade in der möglichst kleinsten Menge absoluten Alkohol ge- löst. Obgleich in kaltem Alkohol schwerlöslich, scheidet sich das Helicin, eimmal gelöst, nicht leicht wieder aus der erkalte- ten Lösung aus. Der berechnete Menge Malonsäureester (2,5 gr.) wurden unter Umschätteln zugefägt, wonach 12 Tropfen Piperidin allmälich eingefähbrt wurden. Die Lösung wurde 24 Stunden stehen gelassen, etwas Wasser zugesetzt, und zur grösseren Concentration eingedunstet. Die beim Erkalten aus: krystallisirte weissgelbe Masse wurde aus heissem Wasser um krystallisirt, wobei das reine Product in Form langer weisser Krystallnadeln vom Schmelzpunkt 1522? erhalten wurde. Die Analysen bestätigten die oben angefährte Zusammensetzung desselben : 2 Edv. Hjelt. : [XLV 0,196 gr. Substanz gab 0,4025 gr. CO, und 0,1111 gr. H3O. 0,1915 gr. Substanz gab 0,396 gr. CO, und 0,1086 gr. H3O. Gefunden: Berechnet f. C>,H350430: ORG 56,39 56,34 pOt Jöl 6,3 6,3 ÖT ” Die Ausbeute des reinen Productes betrug circa 20 Proc. Bei Anwendung von Diaethylamin als Condensationsmittel fiel die Ausbeute schlechter aus. Das so gewonnene Glycosid des o-Cumarincarbonsäure- esters oder die Gluco-o-cumarcarbonsiäureester ist schwerlöslich in kaltem Wasser, Alkohol und Chloroform, unlöslich in Äther, löst sich dagegen leicht in heissem Wasser. Nach Bestimmung von F. STOLLE ist in alkoholischer Lösung [aln =— 7,029. Um das Glycosid zu hydrolysiren wurden 2 gr. desselben mit 30 gr. verdännter Schwefelsäure (10 Proc.) einige Stunden beim Räöckflusskähler gekocht. Beim Abkählen der Lösung krystallisirten feine Nadeln heraus, welche, aus heissem Was- ser umkrystallisirt, bei 188? schmolzen und sich identisch mit der von KNOEVENAGEL aus Nalicylaldehyd und Malonsäureester SR dargestellten Cumarincarbonsäure, CH, , erwie- N CH 0: GO, sen. Die Lösung zeigte starke Zuckerreaction. | Die Versuche durch Verseifung mit alkoholischer Natron- lösung in der Kälte oder durch Erhitzen mit Wasser aus dem - Esterglycosid die freie Glucocumarincarbonsäure und das Cu- marinlycosid, zu gewinnen — das eigentliche Zeil der Unter suchung — waren erfolglos. Beim Erhitzen mit Wasser in geschlossenen Röhren auf 130 bis 150? blieb das Glycosid zum grossen Theil unverändert. Beim Eindunsten der abfi- triten Lösung wurden Krystalle in geringer Menge erhalten, die bei 112? schmolzen. Der Verdampfungsräckstand hatte Cumaringeruch. -— md AR TATE N:o 1] Zwei Condensationsderivate aus Helicin 3 Durch Condensation zwischen Helicin und Phenylcanid bei Gegenwart von Natriumäthylat hat E. FiscHERrR?!) das Phe- OC-H,0s nyl-o-glucocumarsäurenitril, CH, CN , dargestellt. In Na Vd (SIEkS (OG gleicher Weise verläuft die Condensation bei Gegenwart von Piperidin. Das Product zeigte zunächst den Schmelzpunkt 88”, welcher jedoch nach einer Umkrystallisirung auf 169— 170? stieg. Nach FiscHER schmilzt das Phenylglucocumarsäure- nitril bei 175—176?. 0,2183 gr. Substanz gab 7,4 ccm N bei 17,5 und 752 mm Druck. Gefunden: Berechnet f£: CHEs,O)N: N 3,94 3,65 pCt Die Verbindung löst sich leicht in warmem Akohol sehr schwer in heissem Wasser. Nach F. StoLLEs Bestimmung ist in alkoholischer Lösung [calpy =— 8,81?. Bei der Hydrolyse mit verdännter Schwefelsäure wurde eine in flachen Prismen krystallisirende, bei 1372 schmel- zende Verbindung erhalten, wahrscheinlich Phenylcumarin, O0O—- CO é | , dessen Schmelzpunkt zu 139—1402 an- | | 4 | COR=0:-0 EN; gegeben wird. Bei der Behandlung dieser känstlichen Glycoside mit Emulsin während 12 Stunden auf 25 fand keine Zersetzung statt. Vorliegende Untersuchung wurde unter Mitwirkung des Herrn Stud. H. ErvinG im chemischen Laboratorium der Uni- versität ausgetährt. 1) Ber. d. d. chem. Ges. 34, 630 (1900). — —0e0-e&e& — — Öfversigt af Finska Vetenskap-Societetens förhandlingar. XLV. 1902—1903. N:o 2. Redogörelse för fortgången af de astrofotografiska arbetena å observatoriet i Helsingfors under tiden Juni 1901 till Maj 1902. Af Anders Donner. (Meddeladt den 20 Oktober 1902.) Fotografiska upptagningar. Observationsarbetet begynte den 10 Augusti 1901 och fort- gick till den 6 Maj 1902, då detsamma, för månskenets skull något tidigare än vanligt, afslutades. Antalet observationsnätter var under det gångna året ovanligt stort, beroende på tvänne pe- rioder af klar väderlek, den ena upptagande förra hälften af November, den senare omfattande hela April månad och som omedelbart efterföljdes af den mulna och rfegniga väderlek; som kännetecknade hela sommaren. Äfven i midten af Ja" nuari var ovanligt klart. De särskilda månaderna gåfvo oss: Augusti 6, September 9, Oktober 8, November 12, December 3, Januari 7, Februari 6, Mars 7, April 19 (!), Maj 2 observa- tionsnätter, sålunda Hhöstsidan af året 38, vårsidan 41 samt sammanlagdt 79 observationsnätter, mot det tidigare medel- talet 60. Inflytandet af det stora antalet klara nätter visar sig främst deri, att arbetet å den fotografiska himmelskartan, huf- vuduppgiften för observatoriets fotografiska reiraktor för ti- den, raskt skridit framåt. Under året hafva för kartan tagits 73 plåtar med en exposition af en timme samt 38 plåtar med tre expositioner om en half timme hvarje eller tillsammans 111 kartplåtar. Häri äro, såsom äfven förut varit fallet, icke 2 Anders Donner. [ST plåtar medräknade, å hvilka för mellankommande molns skull fotograferingen icke kunnat fortsättas så länge, att expositio- nen kunnat gillas. Deremot har jag icke sett hinder för, att, om vid plåtar med tre expositioner, blott en eller två af dem hunnit slutföras en qväll, den eller de 'två återstående kunnat verkställas en annan qväll. Resultatet visar nämligen, att de tre bilderna falla i riktigt läge till hvarandra, om blott icke plåten är illa skuren och den till följd häraf icke fåtts i samma läge i kassetten vid de två tillfällena. Då de fotografiska upptagningarna för himmelskartan nu pågått i sex år och jag för tre år sedan gaf en öfversigt öfver arbetets resultat inom de olika deklinationszonerna samt inom olika himmelstrakter, kan det vara skäl att efter den andra treårsperioden nu framlägga liknande sammanstälningar. Inom de särskilda zonerna i deklination fördela sig re- sultaten som följer: Centrum: Tagna: Återstå: = 40? 122 22 + 41? 2) 69 + 422 105 39 + 43? 61 83 —- 4492 48 96 + 45? 30 114 + 46? 2 ia Summa 472 336 Fortfarande har vår uppmärksamhet varit företrädesvis riktad på de sydligare zonerna och detta af samma skäl, som 1 min redogörelse för året 1898—1899 framhållits, d. v. s. be- reédandet af en något ökad frihet att välja objekt utan att öfverskrida en viss zenitdistans, hvilken fördel blir af bety- delse desto mera, allteftersom vissa delar af zonen fyllas med kartor, medan inom andra arbetet icke fortskridit lika långt. N:o 2] Redogörelse för astrofotografiska arbetena i H:fors 1901—02. 3 Inom de olika rectascensionerna ställer sig antalet in- samlade plåtar på sätt som följer: Centrum: Tagna: Återstå: Centrum: Tagna: RÖ oe= OP 31 11 e=120 13 10 DA 1—2 27 15 13—14 16 26 2—3 20 22 14—135 20 20 3—4 17 25 15—16 18 24 4—9 18 24 16—17 13 29 2—06 20 22 17-—18 16 26 6—17 15 Zid 18—1?2 20 18) 7—8 16 26 19—20 26 16 3—9 1184 30 20—21 26 16 9—10 8 34 21-—22 SJ au: 10—11 15 21 22—23 31 11 11—12 16 26 23—24 20 17 Fortfarande är den del af zonen, som under de långa höstnätterna befinner sig i gynnsamma timvinklar, den längst avancerade. Minst hunna äro trakterna 1 6r—14h rectascen- sion, detta beroende dels på att vi under de senaste vårarna främst sökt fylla de svårast tillgängliga trakterna i 14h—16", dels i att objektivet under en del af de två sista vårarna va- rit apteradt på polartuben. Då emellertid våren redan i Mars ofta erbjuder klart väder, torde icke svårigheter möta att få äfven dessa regioner fylda ungefär samtidigt som de öfriga. Snarast föreligger fara för att rectascensionerna 14" t. o. m. 17" skola blifva efter, då dessa trakter äro tillgängliga för fotografering blott i slutet af våren och början af hösten samt 1 hvarje fall under blott ett par timmar af natten, om man icke vill öfverskrida en timvinkel af 4 timmar, hvad som vi gjort oss till regel. Om hösten, då fotografiska upptagningar inom dessa regioner blott kunna ske i vester, tvinga derjämte vindar från detta håll oss ofta att välja andra arbetsområden. Uppmärksamheten måste derför fortfarande främst vara rik- tad på fotograferande inom dessa himmelstrakter. 4 Anders Donner. [XLV AT plåtar med en exposition af en timme äro tagna: återstå: 302 274 och af plåtar med tre expositioner, enhvar om trettio minu- ter äro: : tagna: återstå: 170 262 Beräknadt efter expositionstid uttryckes sålunda förhål- landet mellan det fullgjorda arbetet och det återstående ge- nom talet 1: 1,20. Utom för kartarbetet har astrografen under året främst tagits 1 anspråk för upptagningar till bestämmande af stjärn- parallaxer enligt det med professor Kapteyn 1 Groningen öf verenskomna program, hvilket i tidigare redogörelser utförligt omnämts. Skörden under året har varit 64 plåtar, upptagnin- garna under ett parallax-maximum dervid räknade såsom en plåt. Till följd af att Augusti månad senaste år erbjöd ett tillräckligt antal klara nätter emellan den 10 och 14 Aug., återupptogos på programmet de 5 plåtar, hvilka tillhörde en region med maxima 1 midten af Juli och Januari och som jag tidigare, efter flera förgäfves gjorda försök att finna lämpligt belägna observationsnätter, ansett mig tvungen utesluta från programmet. Genom iakttagandet af förut omnämda försig- tighetsmått har det numera 1 allmänhet lyckats att bringa de särskilda bilderna å plåten att falla i rätta lägen till hvar- andra. Det andra instrument, vid hvilket astrografens objektiv kommer till användning, den i senaste redogörelse beskrifna polartuben, har begagnats för fotografering af trakten kring himmelens nordpol under 10 nätter, 4 under hösten och 6 un- der våren, hvarvid arbetet fortgått under hela natten, så vidt moln icke gjort hvarje vidare fotografering omöjlig. At N:o 2] — Redogörelse för astrofotografiska arbetena i H:fors 1901—02. 5 dessa plåtar hafva 4 sändts till professor Jacoby i New-York för bearbetning. I tidigare redogörelser hafva On denn keane relaterats, utförda på observatoriet för fastställandet af stjärnornas inom den fotografiska katalogen storleksklasser. Sättet för finnan- det af de korrektioner, som bero antingen af stjärnans läge på plåten eller ock på hvarje plåts egenart, har framstälts och derigenom metoderna för öfverförandet af hvarje enstaka storleksuppskattning till ett gemensamt system... Öfvergången från detta till ett rationelt system har utgjort föremålet för särskilda undersökniugar under det gångna året. För de- samma likasom öfverhufvud för våra arbeten till fastställan- det af stjärnornas fotografiska storleksklasser har öfversigts- vis redogjorts af mig vid naturforskaremötet i St. Petersburg senaste Januari samt af magister Wessell vid det nordiska Na- turforskare- och Läkaremötet härstädes senaste sommar, hvar- jämte magister Wessell, som dessa arbeten särskildt varit om- betrodda, har för afsigt att derom utgifva en utförligare af- handling. i Här må derför blott framhållas, att dessa undersöknin- gar grunda sig på användningen af en roterande sektorformig bländare, placerad i daggkåpans ställe framför det fotografi ska objektivet. ), des Freer ') et autres”), 1) Ber. 20 (651, 655); 21 (1149); 25 (1760, 1776): 29 (1005). Ann. 277 (162). 291 (25); etc. SANN. 186 -(161). 3) Ann. 266 (52); 276 (200). +) Journ. f. pr. Ch. 37 (473); 45 (580); 46 (189). 3) Ber: 25 (1040). 5), Journ. £. pr. CH. 47 (236). 7) Traube: Ber. 29 (1723); Schiff: Ber. 31 (601); Schaum: Ber. 31 (1964); Drude: Ber. 30 (940); Z. phys. Ch. 23 (308, 318) etc. 2 S. Malmgren. [XVL je nal non plus å m'occuper du röle que jouérent dans la dé- finition des constitutions, les modes opératoires physiques re- présentées par Perkin Ainé ?) et Brähl?). T| suffit de faire remarquer, que, tandis que pour les ethers acétylacétiques, I'on avait å se tenir å une matiere synthétique assez riche, le manque presque total de matiere, quand il s'agissait des ethers camphocarboniques, fit que la question se reéduisit pour ceux-ci å celle de la constitution des ethers libres mémes. En raison de examen moléculaire-refractometrique du camphocarbonate déthyle de M. Brähl"!9), et par V'analogie avec les ethers acétylacetiques qguant-å la reaction avec Pal- cali et le perchlorure de fer, Pon g'en tint å la formule ceétonique CH - COR C:Hu Jao — Or, cette formule résultait immédiatement de la mode de formation de VPFacide camphocarbonique libre et coincida heureusement avec les résultats de M. Haller!) sur sa fonc- tion nitrile identique au camphre cyané, almsi qu'avec les essais de M. Minguin !?) sur la méthylisation de ses ethers. Preuves concluantes ne furent cependant que les dates optiques de M. Brähl. Il était alors å prévoir, ee qui arriva en effet en 1901, que ce chimiste éminent, ayant deja eu tant de mérite å la résolution des probleémes du groupe des terpénes et du camphre, ne tarderait pas å reprendre å P'occasion la recherche des ethers camphocarboniques, prenant cette fois pour base une matiere synthétique plus étendue. Pendant le semestre d'éte, de la méeme année, jeus la faveur de lui assister, dans son laboratoire priveé de Heidel- 3) Journ. chem. Soc. 1892 (800). É 2) Ber. 24 (3373, 3701); 25 (366); 26 (290); 27 (2328); Journ. f. pr. Ch: 50 (119). 120) Ber. 24 (37081. 11) CO. or. 192 (1477); Bull. Soc. chem. TI. (945); 1888. CATE (1360): NEO oj Sur les tautoméres des éthers camphocarboniques. 3 berg, pour la partie préparatoire de sa recherche sur VPacide camphocarbonique et ses déerivées. — Dans le suivant jar I'honneur de présenter ma part de ce travail. Avant de passer aux essals nouveaux, je crois devoir donner le résumé des faits connus d'auparavant. Tacide camphocarbonique fut premierement obtenu par Baubigny !3), en 1870, par Paction de CO, sur le camphre sodé. M. Bräöhl!4) exploita la méthode pour la fabrication tech- nique et constata qu'å son point de fusion å 1272—128?, cet acide se décompose en CO, et en camphre. Il en prépara aussi Pether eéthylique, liquide incolore de consistance glycérimeuse, bouillant å 166?,8—167”?,8 sous la pression de 21 mm. Soumise å examen optique cette com- binaison donna, comme on vient de le dire, pour la réfrac- tion moléculaire des chiffres coincidants å la formule cé- tonique. Dégageant de VF'hydrogéne, cet éther adoptait aisément un atome de sodium et le substituent amsi obtenu, reagissait sur Pether chlorocarbonique Cl. CO, C, H;, donnant naissance au derivé carboxéthylé C,; Hy, 05. — Il se présentait donc un paralléle aux éthers acétyl- acetiques, paralleéle qui se continuait encore, Pether obtenu saponifie par de la potasse alcoolique ne donnant pas un acide bicarbonigue C << COH Cen, CORE CO mais PFacide camphocarbonique général, ce qui prouvait evi- demment qu'il fallut ajouter au dérivé carboxéthyle la for- mule Cnolique ; ; OPPO ORON IE: CS ELaSO EA GORCORCTEN 13) --Amn. chem. & phys. 19 (221), 4) Ber. 24 (3384). 4 S. Malmgren. [XLV En méme temps M. Minguin 5) s'occupait a methyliser les camphocarbonates de méthyle et d'éthyle, faisant agir sur eux de Viodure de méthyle! en présence de sodium dis- sous en alcool méthylique. Il en résultait les dérivés meée- thyleés qui donnérent tous deux, par la saponification avec de la potasse alcoolique en tubes scellés å la temperature de 1309—140”?, du camphre meéethylé C (CH;) CO;R CH (CH;) OH RKO AG Hal + K,C0-RO '0 La réaction était semblable å celle du traitement de Pether camphocarbonique par la potasse: (GIESKOOROR TER | (OR Joe SRA RSA OST: 25 RK; CO CSO CO 0 Cette fois: encore ce fut M. Brähl!5) qui démontra, par sa recherche sur la réfraction moléeculaire, la constitution ceétonique, au moins pour ce qui est de Péther éthylé, qu”il prépara selon la méthode Minguin. Son opinion exprimeée, dans le méme rapport, que cet éther, saponifié a temperature elevée, fournirait de méme le camphre correspondant, c'est å dire le camphre ethylé, ne semble pas avoir été constatée par les essais postérieurs 17). Cependant, il avait eteé mis en evidence que les éthers camphocarböniques réagissaient, a la substitution de leur hydrogéne labile aux radicaux positifs ou négatifs, selon des formes tautoméres. — Donc, lorsque M. Brähl reprit sa recherche, il s'agis- salt de tröuver la régle de Papparition des deux förra dit ferentes, ce qui devait réussir par la préparation des dérives nouveaux et la definition de leurs constitutions. 15) CO. r. 112 (1369). teypJourn. ENpr. (Ch.-T894 (137) 17) Communication verbale. Voir aussi Ber. 34 (3629). N:o 3] Sur les tautoméres des éthers camphocarboniques. 5) On commenca par les substituents méthyles et ethy- lés des camphocarbonates de méthyle et d'éthyle, préparés selon la méthode ,Minguin. TL'examen répéteé de ces deux corps permit de constater Iexactitude des résultats preécédents. — Il y avait donc beaucoup d'interét å apprendre quel sérait le rapport entre les éthers camphocarboniques et les radicaux positifs non saturés. » M. Brähl me proposa de préparer le dérivé allylé. — La matiere des synthéses suivantes était de Facide camphocarbonique, produit technique des fabriques de Höchst a/M., etheérifie de la manieére générale avec de Palcool chlor- hydrique. — T'eéther méthylique incolore distillait å 1449—145? sous la pression de 12—12,5 mm. — L'ether ethylique avait la couleur fa- blement jaunåtre, mais distillait constamment å 151? sous la pression de 12 mm. Derivés allylés. LT ether de méthyle. Les essais d'effectuer la condensation avec du sodium meéetallique granulé en poudre ne réussirent point par Vemploi ni du bromure ni de Fiodure dWallyle. TI! fallut done retour- ner å la méthode Minguin, qui prescrivait du sodium en dis- solution alcoolique. On introduisit dans un ballon bien désseché et commu- niquant avec un réfrigérant ascendant 27,41 gr. de campho- carbonate de methyle et la quantiteé equivalente diodure d”al- lyle. On chauffa au baim-marie, faisant couler goutte å goutte 22 gr. d'aleool ayant dissous 3 gr. de sodium, pendant ce qu'on agitait frequemment. La masse ayant d'abord pris la couleur de VPiode libre se décolore peu-å-peu en séparant de Fiodure du sodium. Apres cinq heures environ, la réaction est terminée et le contenu jaunåtre du ballon réagit neutralement. On lave å Peau, on reprend par la ligroine. 6 S. Malmgren. [XLV «) Teau alcaline ne donne point d'acide camphocarbo- nique. £) La ligroine, soumise å P'évaporisation, laisse une huile dense laquelle, distillée sous la pression de 12,5 mm donne d'abord quelques gouttes camphrées å 1522—155?, puis la masse principale å 1559—174? (pression: 12 mm) comme huile incolore. Le résidu est une masse brune, påteuse de SAB OM. La fraction de 1622—168? semble cristalliser au bout de quelque temps. Pour provoquer la cristallisation totale, on dissout en alcool delayeé de 70 9/,, verse dams PFappareil de Brähl pour la cristallisation réfroidie et l'expose å la tempé- rature de — 202. On obtient une poudre cristalline trés blanche en ren- dement de 45 ?/,. Purifiéee par une seconde cristallisation de Palcool cette poudre fond constamment å 762. Lanalyse donne des chiffres correspondants å la formule Cis Ha Os. | Les essais de contröle montrent que les fractions entre 158” et 174? peuvent é&tre obtenues cristallisées immédiate- ment a Paddition d'alcool. Les petits cristaux ecailleux sont solubles dans la plu- part des dissolvents organiques. L'eau-mére se colore faiblement par le perchlorure de fer, ce qui n'est par le cas des cristaux. Evidemment cette réaction est causée par la présence de traces d'ether campho- carbonigque resté intact. M. Bräöbl, aprés avoir soumis ce corps å Fexamen opti- que, obtint comme il vient de démontrer!2), un résultat qui permet de regarder le derivé allylé comme une, vraie cétone. La saponification de cet ether eut un cours particulier. a) Tacide chlorhydrigue fumant le livre intact meme apres 12 h. de chauffage a 1509. b) Le méethylate de sodium å 15 /,, employe en 5 gr. sur' 1 gr. de Pether, le saponifie aiseément a 7092—802. Ton n'obtient pas de camphre allylé, mais toute la masse se dis- sout en eau. Mis en liberté, I'acide obtenu forme une masse !5) Ber. 35 (3626). N:o 31 Sur les tautoméres des éthers camphocarboniques. brune, påteuse, trés soluble dans PFalcool, Pether, la ligroine, le benzeéne, Vacétone etc. Cet acide résiste opiniåtrement å tout essai de le puri- fier, soit par cristallisation, soit par fractionnement dans le vide. Comme on peut s'y attendre, ni analyse, ni le titrage ne donnent, sous ces conditions, aucune formule univoque; il Sagt 1ici d'une complexe. Plus tard M. Bräöhl å réussi å demontrer 9?) que ce mé- lange contenait essentiellement Iacide homocamphorique al- lylé, dont il suit que la saponification s'etait effectuée avec rupture de la chaine fermée selon la formule: C:(C,.H), CO, CH, C3 Ha <<] —- 2 155 O = CO CH (C, H.) CO, H ÖH SCH COJE Donc, c'est le méme procédé singulier qui est signaleé par M.: M. Haller et Minguin ??) quanttå VPaction de FPalcool ethylique sur P'éther camphocarbonique sodé et qu'a démon- tré plus tard M. Minguin ?!) pour PFaction du benzylate de sodium sur le méme eéether. Cependant il faut remarquer que M. M. Haller et Min- guin ont opéré å de hautes temperatures ou å tubes scellés. Ce qui est curieux c'est que la présence du groupe dallyle predispose å ce point la rupture du noyau camphre qu'elle a lieu méme å la temperature du 709—80?2. Quel que soit le cours dé la saponification, le résultat démontre pourtant avec assez de certitude que le reste dal- lyle de VFéther camphocarbonique a eteé lié äå Vatome de car- bone contigit du carbonyle. 9) Ber. 35 (3630). 20) C. r. 110 (410). 2) OC. r. 110 (1454). 8 S. Malmgren. [XLY Tf ether d ethyle. J'ai essayé aussi avec succés de préparer le camphocar- bonate d'éthyle allylé, par le traitement de Pether eéthylique avec du bromure dallyle. Le mode opératoire est reste ab- solument le méme. Cet ether qui distille å 1632—164? (pression 12,5 mm) est une huile: incolore dure, résistant å tout essai de le cristalli- ser. Malgré des fractionnements répétés, on ne pouvait pas Pobtenir en état pur; car le perchlorure de fer montrait a chaque fraction des traces de coloration, signe de la présence d'ether camphocarbonique libre. La saponification ainsi que l'examen optique donnéerent un résultat analogue å celui qu'on avait obtenu pour l'eéther ethyligue. Le seul dérivé acylé connu des éthers camphocarboni- ques était, comme je viens de le dire, Véthylcamphocarbonate carboxéthylé. Quant-å Pether chlorocarbonigue Cl. CO; OC, H;, on sait cependant qu'il réagit sur Pether acétylacétique sodé d'une autre manmiere que les chlorures d'acide en général. Car, tan- dis que ceux-ci attaquent d"abord 'atome de carbone du groupe de méthyleéne donnant des derivés cétoniques, celwvi-lå fournit et la cétone et le dérive énolique: CH: CO. CH ; 007 0, 55 OO SOM COLE CO,O, TT O:60,E HE le dernier étant le rendement principal. Or, M. Michael 22) a signalé que Vaction du corps C1 CO, C, H; sur les éthers acétyl-acétiques monoalcoylés est encore une autre, ceux-ci donnant exclusivement des composés du type: GE TCRORECORENE: OCKCORENER — Il y avait done beaucoup d'intérét å preparer d'autres dérivés acylés de Téther camphocarbonigue. 22) Ber. 26 (R. 230]; Amér. chem. Journ. 14 (481). 07 NT N:o 3] Sur les tautoméres des éthers camphocarboniques. 9 Les essais d'acétyler le camphocarbonate d'ethyle furent variés de toutes les maniéres possibles, mais sans succés. West une résistance tout å fait extraordinaire, dont on ne peut pas expliquer les causes, que présente cet ether å VPacé- tylisation. Deérivé valérylé. Premierement, il faut remarquer qu'ici la methode do- pérer du sodium métallique granulé, qui avait mangué dans Palcoylisation du méeme éether, se montrait facilement appli- quable. On granule en poudre 1,21 gr. de sodium, Paméne sous 20 or. d'éther absolu et ajoute goutte å goutte 11,2 gr. dé- thylcamphocarbonate. Il se sépare momentanément l'eéthyl- camphocarbonate sodé constituant une masse blanche, mu- queuse, tout å fait insoluble dans Féether absolu, mais aisé ment soluble dans le benzéne froid. Ta reaction acheveée, on chauffe encore pendant 2 h. au bain-marie. Puws on y fait couler lentement et en agitant tout le temps 6,33 gr. de chlorure disovaléryle (point de di- stillation 1139—116?) également dans une solution' d'ether absolu. La réaction se fait sans obstacle, sous un dégage- ment tempéré de chaleur. Elle se caractérise par la consom- mation du précipité muqueux, tandis qu'il se seépare du Na Cl oranule. Aprés 17 h. de chauffage au baim-marie, la masse est de reaction acide. On la lave deux fois dans une trés petite quantiteé d'une solution d'hydrate de sodium å 2 92/, pour la débarasser du Na Cl et de P'acide libre. a«) Leau de lavage alcaline donne å FPaddition dacide chlorhydrique une qguantité minimale dacide isovalérylique. p) Dether fournit å Pévaporisation une huile brunåtre, qui distille entre 164? et 175? sous la pression de 13 mm. Le rendement est conforme å la théorie. Par des fractionnements réepétés, on obtient une huile incolore, distillant å 1742—176” (pression 13 mm) avec une constance de temperature évidente å 1752. 10 S. Malmgren. [XLV Ce produit soumis å I'analyse répond å la formule Cig Hog Os. Trouvés Caleules Pour. Was kestO4 My aOr TO Aa STORE NIELS LER ASO La fraction analysée retient cependant opiniåtrement des traces d'éther camphocarbonique libre, ce qui peut étre con- staté par une trés legére coloration avec le perchlorure de fer. De plus, aucune fraction ne peut étre obtenue exempte d'une odeur trés faible, mais pourtant sensible, de Vacide iso- valérylique. La saponification a eté effectuée å Paide dacide chlorhy- drique, d'acide acétique et de potasse alcoolique. a) Tacide chlorhydrique fumant attagque ce corps Vio- lemment. TIl en résulte de Pacide isovalérylique et du camphre. b) Tracide delayé de 18 ?/, donne le méme résultat. On reconnait l'acide valérylique å V'odeur et å son point d'ebul- lition, le camphre å son point de fusion 174,82. e) Tracide chlorhydrique delayé de 9 9/, laisse apreés un chauffage de 6 h. au bain-marie une part de VFether intact donnant du reste de F'acide valérylique, du camphre et un mi- nimum dacide camphocarbonique, qui est caractérisé par sa coloration du perchlorure de fer. Le HCl west donc pas un bon saponificateur. d) On fait agir vingt gouttes dacide acétique a 50 9/4 délayés encore de 10 cc. Veau, sur 1 gr. d'éther et V'on obtient, outre de V'éther intact, de V'acide valeérylique, du camphre et 0,125 gr. Uacide camphocarbonique du point de fusion 126,2. e) 1 gr. de F'éther traité par 10 gr. de potasse alcooli- que å 10 9/, donne aprés une heure de chauffage sur le bain- marie 0,440 gr. d'une acide fondant å 1169. Par une serie "de eristallisations du benzeéne l'on parvient au point de fu- sion 1272, qui coincide avec celui de PFacide camphocarbo- nique. Le procédé de la saponification montre donc que Péther camphocarbonique valérylé se dérive de la forme énolique de Pether-mére et a la constitution SR N:o 31 Sur les tautoméres des éthers camphocarboniques. 11 OCOSC) EE Ca EF ILL 00-0-H,0: Cette formule répond aussi aux résultats de M. Brähl sur la réfraction moléeculaire ?3). Deéerivé benzoylé. Le chlorure de benzoyle réagit également sur VFeéther camphocarbonique sodé. Jai essayé dopérer å la solution d éther absulu aussi bien qu'au benzéne, avec le méme résultat. On obtient outre une petite quantité dacide benzoi- que dans PFeau alealine de lavage, 96 9/, d'éther camphocar- bonique benzoyle, constituant une masse résineuse qui distille entre 20029 et 2209 sous la pression de 14—15 mm. Le frac- tionnement répéte livre å 21892—218,5? (pression 14 mm) une huile excessivement dure, cristallisant å la friction d'un båton en verre. La poudre cristalline est soluble dans VPalcool mé- thylique et Palcool éthylique, dans la ligroine, le benzéne, le chloroforme, la perchlormétane, le méthylal, le sulfure de car- bone et dans Pacétone, moins soluble dans FPalcool délayé de BIrTLJÖ Par la ceristallisation répétée on obtient de VPalcool å 85 0/, de beaux ecristaux, en forme de prismes rhombiques. Leur point de fusion est å 46,52—4792. Soumise å analyse, la frac- tion :2182—218,5? (pression 14 mm) donne des chiffres quw ré- pondent å la formule C3, H3>, O, Trouvés: Calculés: OR CIT2N09 OA ETEO IN Sorel TG 6 CYGNUS Le perchlorure de fer ne cause aucune coloration. La saponification donne le résultat suivant: a) Tacide chlorhydrique fumant effectue lentement å 100? une deécomposition en acide benzoique et acide campho- 22) Dans le dernier fascicule des Berichte (T. 35 p. 3623) M. Brihl promet de communiquer bientöt les résultats sur les dérivés acylés des éthers en question. 12 S. Malmgren. [XLVY carbonique. «La solubilite differente des deux acides dans la ligroine bouillante permet de les séparer. L'acide benzoique, soluble, s'obtient pur par une série de cristallisations et enfin par la précipitation de son sel de sodium. Le point de fusion 1192 et I'odeur caractéristique Videntifient. Tacide camphocarbonique parvient apreés quelques cri- stallisations répétées du benzéne le point de fusion constant de 1272. Or, sa reaction sur le perchlorure de fer permet de le reconnaitre. b) Lorsque la température dépasse 1902, Pacide chlor- hydrique fumant ne laisse aucun acide camphocarbonique, mais le deécompose en CO, et camphre, tout comme il était le cas avec Pether valeryle. I nen resulte pas de camphre benzoylé. c) La potasse alcoolique de 10 ?/, effectue la saponifica- tion fort aisément, faisant sortir de Vacide benzoique et de Facide camphocarbonigque, mais aucun camphre benzoylé. — Le résultat de la saponification å donc mis en eévi- dence qwil s'agit ici, comme dans le cas précédent, d'un de- riveé énolique de F'éther camphocarbonigue. — T”examen optique deuvra, lorsqwil sera publieé par M. Bräöhl, constater Pidentite du dériveé benzoylé å la formule TCO SEN Cs Esa R p CO 4 (Ci HO Comme je viens de signaler, cette recherche a donné naissance å deux séries differentes de dériveés des ethers cam- phocarboniques: celle ou Vhydrogéne labile a été substitué å un radical positif non saturé et celle ou le substituent con- stitue un radical d'acide. Pourcelle-lå jai examiné le dérivé allylé et démontre qwil faut lui attribuer la méme constitution qu'aux ethers méethy- lés et eéthylés, c'est å dire la constitution cétonique. Pour la série acylée jai réussi åa préparer les dérivés isovalerylés et benzowylés, et le procedé de leur saponification a N:o 3] Sur les tautoméres des éthers camphocarboniques. 13 prouve quwils doivent étre considérés comme se constituant selon la formule énolique de V'eéther-mére. — Or, jail pu constater que VPFéther camphocarbonique sodé résiste å un point extraordinare å tout essai de l'acé- tyler. — Donc, lV'analogie avec les éthers acétylacétiques mo- noalcoylés n'en est, semble-t-il, que mieux constatée. Quw'il me soit permis de présenter å M. Brähl mes re- merciements bien sincéres pour le vif intérét qu'il a porté aux questions å la solution desquelles j'ai eu la faveur de travailler sous .sa direction éclairée. Helsingfors, septembre—novembre 1902. MENAS L”original suédois de ce manuscript est de septembre 1902. Avant que j'eusse I'occasion de le soumettre au Con- sistoire académique pour les concours ordinaires, M. Bräöhl publia deux chapitres de sa communication intitulée ,,Neuere Versuche mit Camphocarbonsäure.'" Aujourd”hui, le 15 décembre, au moment ou jar 'hon- neur de soumettre cette communication å la Societé finlan- daise des sciences, je recois le fascicule 19 des ,,Berichte", paru a Berlin le 6 décembre, contenant les dernmiers chapitres de I'ouvrage de M. Brähl. Cette publication, établie partiellement sur les faits que je viens de signaler, c'est å dire la part du travail ou j'étais engage, n'a pu rien changer å mon projet. Car jose espérer que cette coincidence ne donnera lieu a aucun malentendu, ma modeste communication ne pouvant preétendre qu'å une place tres inférieure auprés de celle de mon maitre. AR sv ; - d z SINE Sc Vs NLRA hg LATE va ” ; ; ; j KISA VIKER Ki Öfversiot af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XLYV. - 1902=-=1903. N:o £ Baltisehes und Slavisches. VON Joos. J. MIKKOLA. 1. Gab es im Preussisehen Neutra”? Zuletzt hat E. BERNEKER Die preussisehe Sprache Ss. 266—268 die preussischen Formen des Elbinger Vokabulars auf -an als indoeur. Neutra auf -om erklärt. Er behauptet sogar: ,Auch samyen ”Acker”, swetan ”Welt', kaulan ”Stengel” wird man, obwohl neutrale Entsprechungen fehlen, ruhig fär Neutr. halten können." So findet sich, wie auch bei einem Vok. zu erwarten ist, kein Akkusativ." Mir scheint die Existenz der Neutra auf -an im Preus- sischen gar nicht so sicher. Schon äusserlich betrachtet hat die Behauptung sehr wenig Wahrscheinlichkeit för sich. Die Handschrift des Vokabulars rährt nach Nesselmanns Annah- me (A. Pr. M. V 466) aus dem Anfange des 15. Jahrhunderts her; in diesem aus Marienburg datierten Vokabular haben wir, wie Nesselmann (A. Pr. M. 469) bemerkt, den Diaiekt von Po- mesanien, dagegen in dem vom Pfarrer Abel Will in Pobe- then verfassten Katechismus den Dialekt von Samland vor uns. Das aus Tolkemit herrährende Wörterverzeichnis von Simon Grunau steht zwischen beiden Dialekten in der Mitte. Simon Grunaus Wörterverzeichnis ist etwa 100 Jahr und die Katechismen etwa 150 Jahr jänger als die Handschrift des Elbinger Vokabulars und sie kennen keine Neutra. Die so nahestehenden Schwestersprachen Litauisch und Lettisch, von welchen das erstere ans Preussische unmittelbar angrenzte, haben keine Spur von indoeur. Neutra auf -om bewahrt. Die- 3 2 J00s. J. Mikkola. [XEY ser Umstand weist doch deutlich darauf hin, dass die Zeit, wo sie möglicherweise noch Neutra auf -om gehabt haben, sehr ferne liegt. Sollten denn die Neutra erst im Laufe des 15:ten Jahrhunderts aus dem engverwandten Preussischen, dessen Gebiet in ununterbrochenem Zusammenhang mit dem Litamui- schen stand, verschollen seim? Und sind die Formen auf -an im Vokabular nicht anders zu erklären”? Schon Nesselmann hat in den zahlreichen Formen aut -n» im Vokabular Akkusative erkannt. In meiner Bearbei- tung des Katechismus (Sprache der Preussen S. 54—58) habe ich nachgewiesen, sagt er, dass die Sprache des Katechis- mus, also Samlands, in der zweiten Hälfte- des: 16: Jahr. hunderts die Neigung hatte, alle obliquen Casusendungen durch die Accusativendung zu ersetzen, sobald syntaktische Verbindung den Casus des Nomens ausser Zweifel stellt, dass - dagegen nur an einer einzigen BStelle, und da augen- scheinlich durch ein Versehen des Ubersetzers, der Nomi- nativ durch die Acceusativendung vertreten wird: Anders steht es. mit der Sprache des Vocabulars, wo wir, 150 Jahre fröher, diese Sprachverderbung bereits vielfach auf den No- minativ ausgedehnt finden. Denn wir können doch vernäunf- tiser Weise nur voraussetzen, dass em Vocabular uns die einzelnen Wörter im Nominativ vorföhrt; die Grammatik liegt uns aber im Katechismus völlig gesichert vor, und wir ersehen daraus mit Evidenz, dass kein preussisches Nomen im Nominativ auf n ausgeht, dagegen ist » allgemem und ausschliesslich die Endung des Accus. singularis; wir sind daher berechtigt auch die zahlreichen auf 2”. auslautenden Wörter des Vocabulars als ursprängliche Accusativformen aufzufassen, die in Folge der erwähnten krankhaften Neigung der Sprache die ausser Gebrauch gekommenen Nominativfor- OLSNOr NYSIAN ASIH SN, se (CANS EIGA ILS MAG RETA) SIE) Ich glaube, dass Nesselmann in der Hauptsache das Richtige getroffen hat. Jedoch kann ich nicht mit ihm ,ver- nönftiger Weise nur voraussetzen", dass em Vokabular uns die einzelnen Wörter im Nominativ vorföhre. Nehmen wir an, dass der Verfasser des Vokabulars Preussisch selbst nicht oekannt hat, was sehr wahrscheinlich ist. Er hat emen Preus- Mosa TAR Vv i SPRIT SW NYTT ER TERESE SYNT AN SEITE SYST el N:o 4] Baltisehes und Slavisches. 3 sen, der etwas deutsch verstand, gefragt, wie er den betref- fenden Gegenstand nennt und hat natörlich bei einer solchen Frage in der Antwort -den Namen dieses Gegenstandes im Akkusativ erhalten. Auch kann es geschehen, dass der Ge- fragte das betreffende Wort, wenn es sich 2. B. um Stoff- namen handelt, i] Genitrvus partitivus wvorfilrt u. -s. -wW. Uberhaupt nimmt der unentwickelte Mensch, wenn er von einem Fremden nach einem Wort in seimer eigenen Sprache gefragt wird, das betreffende Wort aus einem Zusammenhang, aus einem Satz, der ihm dabei in den Sinn fällt, heraus. Das hab ich während meines Aufenhaltes bei den Litauern und Kassuben selbst erfahren. Wir brauchen nur einige von gram- matisch ungebildeten Personen verfertigte Wortverzeichnisse anzuschauen um von der Richtigkeit memer Behauptung uberzéugt zu werden. Nehmen wir z. B: das von Kalina herausgegebene poiabische Vokabular von Parum Schultze (Rozprawy. -Wydz.. fil. Akad. um. w Krakowie SVIT: Jana Parum Szulcego Slownik jezyka potabskiego). Dort begeg- nen uns Substantiva, die im Akkusativ, wie breitkunyg ,Miätze". korwung ,Kuh", dumpung, tumpung ,Taufe", mohtung, mah- tung Mass", oder im Genitiv, wie medäu ,Honig", vorgeföhrt werden, und wiederholte Male hat em Substantiv eine Prä- position vor sich und wird doch durch ein deutsches Wort in der Nominativform tbersetzt. So erklären sich leicht die vielen Akkusativ- und einige Genitivformen auch im Elbinger Vokabular. Ich sehe nämlich Genitivus partitivus in kalzo Fladen", dessen Nominativ in der Sprache des Vokabulars ”kalsis (aus poln. kotacg, s. unten) lauten wärde, und vielleicht in stielo ,Glas". Dass wir hier gegenöber dem slav.stoklo — das preuss. Wort ist aus einer westslavischen Form entlehnt worden, s. unten — und dem lit. stiklas ein Femininum auf -0 hätten, ist sehr unwahrscheinlich. Diese zwei Fälle bieten uns einen preuss. Genitiv auf -0o, an dessen Stelle im Katechis- mus die feminine Genitivendung -as steht. Es wäre an sich nicht undenkbar, dass der Akkusativ und der Nominativ zusammengefallen wären. Solche »Sprach- verderbnis" -bieten uns ja nicht nur die romanischen, sondern auch die germanischen Sprachen. Dass sogar ein urspröng- 4 Joos. J. Mikkola. EV licher Nominativ und der casus obliquus nebeneinander als Nominative fungieren können, ist uns auch aus den romani- schen Sprachen bekannt. Ob wir mit Nesselmann die auf -n auslautenden Formen als ursprängliche Akkusativformen, welche die ausser Gebrauch gekommenen Nominativformen vertreten, auffassen sollen, oder in ihnen nur gewöhnliche Akkusativformen, welche der Verfasser des Vokabulars, oder sem Dolmetscher, aus der zusammenhängenden Rede heraus- genommen hat, sehen sollen, ist nicht mit Sicherheit zu ent- scheiden. In Anbetracht des Litauischen und Lettischen möchte man jedoch diese Formen als gewöhnliche Akkusa- tive betrachten. : Gab es denn im Preussischen äberhaupt keme Neutra mehr? Ja, nur keine auf -». Die Formen alu, panu (pannu), peku (pecku) trage ich kein Bedenken als Neutra zu betrach- ten, erstens weil sie sich in ihrer Endung an keine Masculina oder Feminina haben anlehnen können und zweitens weil eine von diesen Formen auch als Akkusativ gebraucht wird — den Akkusativ peckan hat Berneker Preuss. Sprache S. 186 als eine Analogiebildung nach ”ranku: rankan erklärt. Das erstgenannte Wort, alu, ist urspränglich ein t-stamm gewesen, was nicht nur durch aisl. old, ags. (cas. obl.) alod, ealod, son- dern auch durch finn. olut bezeugt wird (Thomsen, Beröringer mellem de finske og de baltiske Sprog S. 157 £., Ernst Kuhn KZ. XXKXV. 313). Dass panu die richtige Form des zweiten der angefährten Wörter ist, zeigt uns ebenfalls das ms Fin- nische entlehnte panu ,Feuer" (THOMSEN, Beröringer, S. 206)- Peku ist aus dem Germanischen entlehnt, vgl. got. fathu, denn nach Ausweis des amd. pacu hätten wir im entsprechen- den baltischen Worte $s (preuss. s) und nicht & zu erwarten. Mit meddo ist nicht viel zu machen, es könnte freilich == medu seim, kamn aber auch aus dem Slavischen (Polnischen, Ostsee- wendischen) entlehnt sein, in welchem Falle sein o mit dem o in wanso (vgl. poln. was) zu vergleichen wäre. Dolu ist leider ohne etymologische Entsprechung in den Schwestersprachen. Auch seyr (Vokab.) kann Neutrum sein, im Kat. ist es jedoch schon als Masculinum behandelt, sveil es dort siran im Ak- kusativ heisst. 1 Jr VÄ N:o 4] Baltisches und Slavisches. 5 Es folgt so arwi, das unzweifelhaft Neutrum zu arwis »,gewiss" ist. Dagegen ist das nur einmal vorkommende ilqi lange", sofern es nicht Druckfehler fär ilgai ist, eine dialek- tische Nebenform zu diesem mit einer ähnlichen Schwächung von a zu i, wie im Lettiscehen, vgl. auch stuilgimi neben kuil- gima. Betrachten wir dann die vermeintlichen Neutra auf -n der o-Stämme. HEinige Neutra von o-Stämmen haben wir frei- lich im Preussischen ebenso wie im DLitauischen, aber das sind urspröngliche Neutralbildungen auf -t, in denen der Den- talverschlusslaut nach den baltischen Auslautsgesetzen ge- schwunden ist. Solches Neutrum kommt nur vom Pronomen und als Prädikativtorm vom Adjektivum vor. Hier bieten die romanischen Sprachen, die fär die Entwicklung des Mascu- linum-Neutrum im Baltischen so aufklärend sind, eine inte- ressante Parallele: während das Neutrum sonst, ganz wie im Titauischen, mit dem Masculinum zusammenfällt, ist es als Prädikat in Beziehung auf eim unpersönliches Subjekt im Alt- französisehen noch erhalten, s. Schwan, GdAfr.3 88 301 f. Vom Adjektiv können wir also eine Neutralform auf -n ebenso wenig in prädikativer als in attributiver Stellung erwarten. In der Form labban ,gut" im Ausdruck sta ast lab- ban Emnch. 56 ,das ist gut" sieht freilich Berneker Preuss. Sprache S. 186 eimen Akk. sgl. neutr., aber kaum mit Recht. Die Ausdräcke labban git ,es geht wohl" (Ench. 4. 60), segge as labban ,thue ich wohl" (Ench. 11), reidei labban segit ,gerne wohlthun" (Ench. 24) zeigen deutlich, dass wir es hier mit einem Adverb zu thun haben, und so ist labban auch im Aus- druck sta ast labban ein Adverb, ganz wie im Deutschen ,es ist 2wohl" oder im Französischen ,c'est biené. Diese adver- biale Form ist keineswegs als eine Neutralform auf -an (ieu. -om) aufzufassen, denn wir haben kein einziges Beispiel von solchen Adverbien in den baltischen Sprachen. Man könnte bei preuss. labban an eine dem lit. kadån-gi ähnliche Adver- bialbildung denken oder es sogar mit der litauisch-lettischen Form laban gleichstellen. Das litauische Wörterbuch von MieZinis föhrt nämlich ein ,Adverb" laban vor, aber die Erklärung -,laban, péc; dla was; ma Bamei Mnasocru" lässt 6 Joos. J. Mikkola. [XEV an Klarheit etwas äbrig zu wäönschen. Nur so viel geht aus dieser lettiseh-polnisch-russischen Ubersetzung hervor, dass lit. laban etwa ,zu gute, för, wegen" (etwa wie lett. labd) bedeu- tet. Lett. laban wird in Ulmans Wörterbuch in folgender Weise erklärt: ,nur in wenigen Verbindungen gebraucht: ja laban, dafern etwa; kas laban!), wer etwa, irgend Jemand; pat laban, eben jetzt! — die urspräöngl. Bedeutung ist ,wohl". Die gleichlautende -litauisch-lettiscehe Form mit ihrem be- wahrten -» zeiot genägend, dass der Auslaut -an nicht aus -om entstanden ist, sondern dass hinter n ein Vokal gestan- den hat. Die in Frage stehende Form scheint ein alter Instr. sgl. auf -na zu sem, vgl. lit. ten, s. Brugmann Grundriss. I $ 421. Sogar in der Bedeutung >Gut, Besitza" ,das Gutes ist labban nicht Akk. sg. neutr., denn der Nominativ dazu heisst labbas Emnch. 23., das einmal irrtämlicherweise (Ench. &) auch als Akkusativ gebraucht wird. Diejenigen, welche im Preussisehen Neutra auf -an an- nehmen, fäöhren auch Nom.-Akk. neutr. pl auf -å, o (Eb Vokab.) an. Sehen wir diese vermeintlichen neutralen Plu- ralformen näher an. Bei den Adjektiven soll ein solcher Nom.-Akk. pl. in ilga und sauså zu erkennen sein. Wenn aber 2lga nicht ein Schreib- oder Druckfehler statt ilgå ist, so kann es nicht mit sauså zusammengestellt werden. Leider kommt es wie sauså nur einmal vor. Wir brauchen aber hier nicht unnötigerweise emen Nom. pl. auf ä zu konstruieren, da das Lettische eine ganz entsprechende Bildung in labå , willen, wegen”, eigtl. ,zu gute"', aufweisen kann. Der lettische Aus- lautsvokal 4 ist aber nicht aus ieu. ä, sondern durch Kon- traktion entstanden ?). ') Vgl. finn. kuka hyvänsä. ?) Sind aber auch lit. kai(p), slav. cé wirkliceh Akk. pl neutr., wie gewöhnlich angenommen wird (Johannes Schmidt, Pluralbildung S. 227, For- tunatov Bezzenb. Beitr. XXII, 166, Brugmann, Grundriss II S. 786)? Können sie nicht wie gr. soft Loc. sel. seim.? Dem gr. net, an. wti entspricht slav. ör (Cech. ör ,wie", poln. czy), also Formen mit -ot und -ei neben einander von demselben Stamm. Ebenso entspricht lit. tei(p) dem gr. tet-Öe, got. pet, an. fi. Ausserdem besitzt das Slavische eine genau entsprechende Form ti (ab. ti »et"'). Deshalb brauchen wir nicht mit Brugmann Grundr. IT, S. 791 anzuneh- men, dass teip fir taip nach sziaip (ausgesprochen $'eip) gebildet wäre. Fo N:o 4] Baltisches und Slavisches. [| Betrachten wir die vermeintlichen Nom.-Akk. pl. neutr. von den Substantiven. Bekanntlich werden amusto und warto | des Vokab. als Nom. pl. neutr. behandelt. Beide Worte sind j aber aus dem ÖOstseewendisehen entlehnt (s. unten), die Emn- dung räöhrt also vom auslautenden a der slaviscehen Form & (Nom.-Akk. pl. neutr.) her. - Ebenso ist wanso, wie auch d. q (prov.) Wonzgen, aus dem Polnischen entlehnt; lit. usa und HF lett. äsas ihrerseits stammen aus dem Russischen. Der Aus- laut in wanso ist freilich nicht der gewöhnliche, aber auch babo gegenäber dem p. bob weist ebenfalls -o anstatt des gewöhn- I olichen Auslautes -is- bei den Masculina im Vokab. auf: In = Preuss. wanso und in lett. äsa, das neben äsas existiert, kann der Auslaut o, a von der Endung a der betreffenden slavischen Form herräöhren. Bei dem slavischen Worte (poln. was, russ. ycs) kann der Dualis von den beiden Hälften des Schnurrbartes gebraucht worden sein, weshalb poln. wasa in dem Ausdruck pokreeié wasa Vvielleicht nicht Genitiv-Akkusativ ist, wie ge- wöhnlieh gelehrt wird, sondern Akk. dual. Die Form babo erklärt sich aus eimem Nom.-Akk. pl. "boba. Solehe Bildun- gen sind auch im Polnischen nicht unbekannt, vgl. Nom. pl. jecemiona,.okreta neben okrety u. a., s. Baudouin de Courtenay Kuhns Beitr. VI 40 ff.; im Cechischen sind solche Formen ziemlich häufig: hracha, chléva, mraka u. s. w., s. Gebauer Histor. mluvnice TI, 53 ft. å Ich gehe zu den vermeintlichen Nom. sgl. auf -an uber. KF Meine oben ausgesprochene Behauptung, dass diese Formen Akkusative 'sgl. sind, findet, ausser den schon angeföhrten ir Erörterungen, eme Stäutze in den Akk. Pl; die im Vokab. vorkommen. - Swmd doeh agins (d. 1 akins) ,Augen" und ausins ,Ohren" ganz deutliche Akkusative pl. — ackins, ausins sind auch aus dem Ench. bekannt. Der Versuch diese For- men in aknis und ausnmis zu ändern (Berneker Preuss. Spr. 267 f.) hat kemen Grund: fär sich, denn ähnliche Formen kennen weder die baltischen und slavischen noch andere indoeuropäische Sprachen. Das Wort smonenawins ,Mensch" ist zweideutig. Leskien Bildung der Nomina im Lit. S. 204 hält es för Nom. sgl., in welchem Falle das Suffix -ava- noch mit dem Suffix -na erweitert wäre. Man könnte aber hier ye SETS FER EF ESS ST FE SRA INSER PIN AN 8 Joos. J. Mikkola. [XCY ein Suffix -avi- annehmen und smonenavins als Akk. pl. be- trachten. Ausserdem bietet das Vokabular sowohl den No- minativ als auch den Akkusativ sgl. von denselben Wörtern. Erstens haben wir Nom. und Akk. sgl. von vier Femininen: Nom. sel. same ,Erde" (Vok. 24) und Akk. sgl. samye d. i. Orm samyen ,Acker" (V. 237) !); Nom. sgl. abstoele (354) ,Stärze, Deckel": Akk. abstoclen (395); Nom. sgl. apewitwo (605) , Strauch- weide", eigtl. , Flussweide" von ape ,Fluss" und witwo aus poln. witwa , Weide": Akk. witwan (603) ,, Weide"; Nom. sgl. slayo ”,Schlitten = (307), vel lit: Slajos NOom. pli fem: Ake slayan ,Schlittenkufe" (300). Wohl zu merken ist, dass witwo: witwan, slayo: slayan im Vokab. beinahe unmittelbar auf einander folgen. Akk. sgl. fem. haben wir auch in pedan ,Pflugschar" (245), denn das Wort kann doch nicht von lit. pédå, lett. pe'da , Fusssohle, Fussstapfe" getrennt werden: ,Pflugschar" ist die ,Fusssohle" des Pfluges, ganz wie der ,,4ochbaum des Pfluges, Jochbaum'" litavisch rötai von rö'tas »Oberschenkel" heisst — im Ablautsverhältnis zu pédå steht lit. podymé ,,Streichbrett am Pflug". é In polnisch-ostseewendischen Entlehnungen wärden wir, wenn das Preussische Neutra von o- Stämmen gehabt hätte, er- warten, dass die slavischen Neutra auf -o durch solche auf -an vertreten wären. Wir finden aber piwis, winis, siraplis (d. i. sirablis, Akk. sirablan im Ench.) gegenäber den poln. piwo, wino, srebro, und wieder swetan, staytan gegenäber poln. swiat, szegyt. Wir sehen ausserdem, dass ebenso wie von einigen femininen «4- und e-Stämmen der Akkusativ neben dem No- minativ vorkommt, auch von den o-Stämmen ein solcher Fall uns im Vokab. begegnet: neben lunkan ,Bast" (614) steht stanulonx (623) ,Kellerhals” oder ,,Seidelbast", also Akk. lun- kan: Nom. -lunks. Auch die Deminutiva von Tiernamen auf -zan sind keine preussische Neutra von io-Stämmen. Sie sind nämlich zum Teil direkte Entlehnungen aus dem Polnisch-ostseewendischen, zum Teil diesen nachgebildet. In swintian vertritt -tian das sla- 1) Zu e im Nom., aber ien im Akk. vel. Nom. semmé, aber Akk. sem mien im Ench. N:o 4] Baltisches und Slavisehes. 9 vische -öq4; es ist nämlich aus der Deminutivform ”svinég mit nasalem a (poln. "swincze) entlehnt, die im Kassubischen ge- rade svinög lautet; prastian setzt ein "prosöa voraus, vgl. tech. pråsöe, slovak. prasce. Nach swintian und prastian sind dann averstian und camstian gebildet; in eristian und wosistian ist das in swintian und prastian als Suffix empfundene -tian dem Nominativ "eris und "wosis angehängt worden; diesen folgte weiter gertistian. Anders LesKIEnN Bildung der Nomina im INTE STA ö9der mit. ZAUBATY. ATChy- EE slav. Phil: MS: 317 in diesen Worten ein Suffix -istian sieht und die behan- delten Worte mit der lit. Form wvaikistis zu vatkas verbin- det. Bei dieser Annahme bleiben aber gerade swintian, pras- tian, werstian und camstian unerklärt. Es ist jedoch möglich, dass die preussisehen Deminutiva auf -istian (eristian, wosis- tian, gertistian) aus emer Mischung der ursprönglichen De- minutiva von Tiernamen, welche den litauischen auf -ykstis (Leskien Bildung der Nomina S. 432) entsprechen, und der entlehnten Formen auf -tian entstanden sind. Von der Nominativform der urspränglichen n-Stämme haben wir im Vokabular keine sicheren Belege: wundan (59) ist nämlich kein Nominativ, sondern Akk. sgl., weil dieses Wort im Preussisechen nicht als n-Stamm Hektiert, vgl. Nom. sol. unds, wozu Akk. sgl undan, Genit. sgl. undas, Akk: pl. undans (im Ench.), ebenso wie unda im Latein als a-Stamm fektiert. Die Form semen kann freilich Nom. sgl. zu dem preussischen Worte sein, dem im Litauischen das gewöhnlich im Pl. gebrauchte semenys entspricht, es ist aber wohl zu mer- ken, dass das bei Grunau angefährte gnabsem , Hanf", rich- tiger , Hanfsame", auf einen Nom. sgl. seme, wovon semen im Vokab. Akk. sel. sem könnte, hindeutet. Auch welgen ,Sehnupfen" (157) scheint Akk. sgl. zu sem, vgl. lett. wélgs ,Feuehtigkeit". 50 finden wir äöberhaupt kein sicheres Beispiel von den vermeintlichen Neutra auf -an im Preussischen. 10 Joos. J. Mikkola. [XLY 2. Zur Beleuchtung des preussisehen Wortschatzes. Wegen seines altertämlichen Aussehens wird das Preus- sische oft bei etymologischen Zusammenstellungen ” herange- zogen. Dabei werden aber oft slavische Lehnwörter als bal- tisches Erbgut behandelt. Eine zusammenfassende Darstel- lung der Lehnwörter im Preussischen von lautlicher Seite dörfte deshalb nicht unnätz sem, denn die ausgezeichnete Untersuchung A. BrRÖCKNERS ,Preussisch und Polnisch" (Ar- chiv f£. slav. Phil. XX, 481—518) bezieht sich beinahe aus- schliesslich auf den slavischen Einfluss in den Kulturwörtern, welche, wie Bräckner nachweist, zum grössten Teil aus dem Polnischen stammen. I. Das Lehngut im Preussischen ist germanischen und slavischen Ursprungs. Unter den germanischen Lehnwörtern sind die neueren, niederdeutschen, von den älteren leicht zu trennen. Diese sind im Verhältnis zu den slavischen Fremd- wörtern gering an Zahl, jedenfalls aber in sprachlicher Hin- sicht interessant. Föär germanisch halte ich folgende: kaupiskan Akk. Handel", vgl. -d. Kauf, got. kaupon USA -staclan , Stahl" aus "stahla, ahd. stahal , Stahl", mit & als Vertreter des germ. Ah; wie im kalis' ,, Wels" aus ”hwalis und kelan , Bad" aus ”hwela, vgl. an. vel (s. Noreen Indogerm. F. IV: 323), obgleich auch an Urverwandtschaft zwiscehen dem letztgenannten preuss. und germ. Worte gedacht werden kann. rikis, stamm rikja-, ,Herr" ist bekanntlich mit got. reiks , Herr” zusammenzustellen. Dasselbe aus dem Keltischen ins germanische entlehnte Wort ist auch: ins Slavische gedrun- gen: lit.-poln. rikunja ,,Haushälterin'", BRrRÖCKNER Cywilizacja 1 jezyk, S. 14, neben dem auch ein "Verbum, das dem pr. "rikaut (rikawie, rickawie, rikauite) ,herrschen", lit. rykauti zu grunde liegt, bestanden zu haben: scheint. Beachtenswert ist aber, dass die Schreibungen rickys, rickyan, rikis gegen- äber $ in riks, rikt, rikin ,Beiceh" auf kurzes t hinweisen, das durch finn. rikas ,reich" (aus eimer altgermanisehen Form mit kurzem 1) noch weiter bestätigt wird. riks, rikti ,Reich" ist ein niederdeutsches Lehnwort. N:o 4] Baltisches und Slavisches. 7 11 instran ,,Schmeer' aus germ. tnstra- : mnd. inster ,,Eimge- weide'", woraus das spätere an. imnsteri, an. itstr, istru ,, Fett". Altgermanischen "Ursprungs scheinen auch die tulisso- nes, die ,,Lobredner', zu sein, denn die latinisierte Form föhrt auf ein "tulisso oder vielleicht ganz einfach auf "tulis zuröck, und. dies ist die ältere Form fär an. pulr (ein i- Stamm) ,Red- ner". Auch pannean ,Moosbruch" und wangus sind eher aus germ. ”fanja-, ”vangus entlehnt als mit diesen urverwandt. Die neueren, niederdeutschen, Entlehnungen lassen wir bei seite und gehen iäber zu den zahlreichen slavischen Fremd- wörtern. Viele von diesen verraten auf den ersten Blick ihre polnische Herkunft. Es sind aber auch solche, die sich nicht ohne weiteres aus dem Polnischen in engerem Sinne erklären lassen. Das Gebiet der Preussen war im Säden von Polen, im Westen aber von Östseewenden umgeben. Von den letzt- genannten simd den Preussen unzweifelhaft manche Wörter zugeflossen. Dies lässt sich auch in der LDLautgestalt eini- ger preussischen Wörter, in welehen sich slovinzisch-polabische oder ostseewendische lautliche HEigentämlichkeiten wieder- spiegeln, nachweisen. Das slavische Element im Preussischen liefert deshalb einen Beitrag zur Geschichte der polnischen und ostseewendischen Dialekte, wobei wir aus dem Preussischen noch einige aus den genannten Dialekten stammende Wör- ter gewinnen, die sonst weder in Denkmälern noch in den jetzigen Dialekten bewahrt sind. II. Im Folgenden soll gezeigt werden, wie die Laute der betreffenden slavischen Dialekte im Preussischen vertre- ten sind. 1. Dem poln. e aus urslav. o entspricht in slavischen Lehnwörtern des Preussischen an, ebenso wie ihm gegenöäber auch im Slovinzisch-Kassubischen «4 (d. h. nasales «a 0) steht: pr. -panto ,Fessel" (PL): poln. peta; dagegen scheint lit. påntis einheimisch zu sein: caryangus ,Panier, Fahne" — so ist mit Bräckner un- zweifelhaft fär cinyangus zu lesen — : poln. choragiew ab- weichend, wogegen die zu erwartende Stufe des Nasalvokals in kass. chvörad2ev, chvörugvjö vorliegt. Slav. chorogy selbst smiecht 12 JOSEF Mikkola. . [XLY ist, wie. Melroranskij F3sBbcenia I-or AR. VI STR95 nachgewiesen hat, aus altmong. horongo ,Fahne" entlehnt. Die preussische Form caryangus för ”carangus hat sich an karya- ,Heer” angelehnt, vgl. jedoch chorjugovo im Altruss. wanso ,der erste Bart, Flaum" : poln. wqs, Gen. wesa. ansalgis (d. h. ansaljis) ,Querder" : poln. wegzet aus (v)oels , Band". ,Querder" bedeutet nämlich in Ostpreussen, wie BEZzZzENBERGER Beitr. XXIII 313 bemerkt, ,Gärtel an Frauen- röcken, Schäörzen, Quersaum, Linte, Band als Eimfassung an Frauenröcken, Hemden, Unterhosen" u. s. w. HEs ist also hier ,die Einfassung des Schuhs". Zum Ausfall von v in ansalgis vel. arglobis, siehe unten. 2. Dem polnischen 4 aus urslav. o, dem im Kassubisch- Slovinzischen 9, o gegenäbersteht, entspricht un: cuncelis ,Raden" : poln. kakol, kass. kokvöl. sundan, sundin Akk. ,Strafe", sundintwei ,strafen” : poln. sad, sadgiéc, kass. sod. clumpis ,Stuhbl" findet sich freilich nicht im Polnischen, aber auf Grund von ksl. klopv, slov. klöp, gen. klopt ,Bank", serb. klupa dass. können wir ein ostseewendisches "klop amn- setzen. weloblundis ,Maultier" : poln. wielbtad ,,Kameel". gunsix ,Beule" setzt in dem betreffenden Dialekt ein "go0- gik voraus. Es heisst freilich poln. gug, guzik, aber daneben existiert, wie Miklosich Et. Wb. sub gug bemerkt, auch eine Form mit Nasalvokal, woraus bulg. gs2 ,anus", gseno ,beer- darm" entstanden ist, s. auch Jacé Archiv f. slav. Pml XX 64. Thatsächlich kannte auch das altpolnische ga? , tuber", BRÖCKNER Archiv XX 496. wumbaris ,Pimer" : poln. "wqbor, wozu der Deminutiv weborek; auch tech. ubor zeigt, dass das eimfache Nomen im Polnischen 4 hatte. Dagegen weicht mandiwelis (richtiger: mantiwelis) , Quirl- stock" im Nasalvokal von poln. matew ab, womit auch tech. nmoutev in der Quantität äberemstimmt. S 3. Dem poln. ie, iq aus urslav. g entspricht nn: swints ,heilig", swintickens Akk. pl. ,Heilige" : poln. Då N:o 4] Baltisches und Slavisches. SS Swiety, Swiqtek, wenn swintickens nicht "swiecik (vel. swiecica) voraussetzt. ratinsis ,Kette" : poln. rzeciadez. winsus ,Halst : poln. wiqg wird freilieh nicht in dieser Bedeutung gebraucht, dagegen hat das CÖechische vaz (aus vgza) ,Genick". mynsis ,Schmeer, Fett" : poln. miqése (nia2), miezs2 ,kör- perliche Masse, Dicke; Muskel; saftige Pflanzengewebe". Das polnische Wort hat sich an das Adj. miqésey ,dick" (urspr. Komparativ) angeschlossen; eine hinsichtlich des Auslautes urspränglichere Form hat klr. stag, ma? ,der körperliche In- halt, Dicke, Beleibtheit", wozu sragok ,Mark, Kern". saninsle ,Gärtel" weist auf "sqwiasto hin, vel. powiasto, r. HepeBacao ,Gurt" und kass. tislö aus urslav. "veslo ,,Deich- sel". In dem saninsle zu Grunde legenden Worte ist v nach dem aus dem Nasalvokale entwickelten n vor j ausgefallen, also ”sq(n)jinslo aus "sa(n)vjinslo, vgl. polab. kjot aus kvjot. in in golimban ,blau" gegenöber poln. gotebi aus urslav. golob- ist, wenn es nicht vielleicht för "golambin verschrieben ist, nur so möglich, dass das betreffende Wort, sich an fja- strzebi aus urslav. jastreb- anlehnend, "ge gehabt hat. én, en hat: tenseiti (Imperat.) ,reizet" en-ténsits ,eimgefasst, inbegrif- fen" : poln. cigéyé ,meczyc" (plagen), Cech. tögiti ,ziehen, trei- ben, fördern, arbeiten". ean, wan, an (fär ”an) haben: teansis ,Deichsel" : poln. ciqs ,Gespann", auch ,tancuch, sznur, taczacy plug z kolesnia", cigåadto ,,Deichsel". swintian ,Schwein" : kass. svinöéq; -voran (in paycoran »,Siebengestirn'') aus "kura (urslav. kurg), das im Öechischen und Slovakischen (kurdåtka, kuriatka) die Plejaden, das Sieben- gestirn, gleich d. Gluckhenne, bezeichnet; vielleicht ist pay- das slav. Präfix på, y kann in Folge der Mouillierung des fol- genden Konsonanten (vgl. polab. k'eurq, geschrieben tjaurang aus kure) entstanden sein, s. unten; ebenso ist ian auch in prastian, maldian, woräber oben, zu beurteilen. klantit ,fluchen" : poln. klqé, klatwa, aber klety, przeklecie; kass. klic. 14 Joos. J. Mikkola. [XLY Die drei Stufen in : en, én : tan, ean erimnern an die drei Stufen, welche sich im Kassubischen aus dem urslav. Nasalvokale eg entwickelt haben, näml. 2, éö, !'q, S: Vert. Ber tonung und Quantität in den westslav. Sprachen S. 4 ff. und die wertvollen Bemerkungen dazu. von. Lorentz Archiv f. slav. Phil. XXII 28 ff.!). Die Vorstufe des z ist in, das ur- kundlieh. belegt ist in jastrinba vom J. 1198. (Codex ap Pomeranize 182), vgl. die jetzigen kass. Formen jastrib, ja- stréeba. Demnach ist auch ö aus 2 entstanden.-. In mynsowe ,Schässel” : poln, misa ist yn aus En einer dialektiscehen Form ”"misa zu erklären. Es finden sich nämlich im Polnischen und besonders im Kassubischen el- nige spät entstandene Nasalvokale in der Nachbarschaft von m und ». Dieselbe Erscheinung bietet auch polab. nungtung (noto) Akk. ,Heerde" gegenäber ksl. und r. nuta, an. nuut, ahd. nözg. : 4. Dem poln. a entspricht. o; powWiSk » Pfaun" s. poln.. paw, kass. pov; porer broken Dampi" :Poln: par, Para; rokis.., KTebsEE Pom nal no Su » Weide" : poln. pastwa; noplog. ,Bollfasst, vgl pol piog .Schlittenkufe"; wogonis ,Stulpschässel", vgl. tech. vahan, r. 2anru; somukis Schloss" (zum Verschliessen) : poln. gamck ; peccore Becker" : poln. piekarz; ON ploaste ,Bettlaken" : poln. ptaszez ,Mantel"', oder viel- leicht : poln. ptachta, kass. plöchta ,Laken" ; woapis ,HFarbe" : poln. wapno , Kalk", oder genauer "vap ohne Suffix -ono, vgl. ab. vaps ,Farbe"; u nach Labial in: supåni ,Hausfrau' : poln. "upani, woraus auch lit. Ziu- pöné; slav. Zupans ist sehr fröh belegt. Grunau hat supana. GRAD VLGIES AE Öar SOL hat reide, reidei ,gern" : poln. rad, kass. röd, wo- 1) S. 30 fragt Lorentz, woher ich stön habe. Es ist ein Druckfehler fär sön, nach welehem wegen der Deutlichkeit Gen. pl. hätte stehen gollen. Ich hatte in meinen während eines kurzen Aufenthaltes bei den Kassuben gemachten Aufzeichnungen den Nom. sgl. nur aus Garde und fihrte deshalb das in meinen Aufzeichnungen mehrmals vorkommende sviön zuerst an. N:o 41 Baltisches und Slavisches. 15 gegen redosc; reisun Akk. mal” (ainan. reisan ,emmal"): poln. rag. Der Ubergang von a in gZ, besonders nach rs, ist dem Ostseewendischen eigentömlich gewesen, wie schon Schafarik Slawische Altertämer II. 623 bemerkt hat. Auch im Kassu- bischen ist anlautendes ra zu re geworden: re'k aus rak, renö aus rano u. a. 3: Dem polmischen ta und. te als Vertreter des. urslav. é entsprechen ? und e. i haben wir in: dilan Akk. ,Arbeit' : poln. d2ieto, dzito aus deiéto, kass. dgeto (Ram.). lisytyos ,Notstall” (Schutzdach zum Aufbewahren der aus dem Felde gebrachten Ackergeräthe) : poln. lesica, auch lisiea aus lésica, ,aus Ruthen geflochtenes Schutzdach zum Aufbewahren von Fleisch; zum Trocknen des Obstes", kass. leséca ,plecionka z wikliny do suszenia owocoöw 1. t. p.; plot przenio my przy pomocy ktörego robi sie zagrode na pastwi- sku dla owiec". z sawirins Akk. pl. ,Tiere" : poln. gwiérg, ermirit ,erdichten", pomirit ,bedänken, bedenken" : poln. nmiereycé, kass. mjeréc. slidenikis ,bDeithund" : altpoln. $slednik, BRÖCKNER Archiv förslava PSD 05: grikan. Akk. ,Sände" : poln. greech, kass. gréch. e begegnet uns in: medinice ',Becken" : poln. miednica, kass. mediuca; nä- her der preussischen Form steht tech. möédenice, sorb. mje- dzenca. nadele ,,Sonntag" : poln. niedzgiela, kass. nedzgela, polab. ”nidela (nidelya, nidélja). mestan Stadt" : poln. miasto, kass. mjaästo. swetan , Welt" : poln: sSwiat, kass. svjat. Aus dieser zweifachen Vertretung des slav. é merkt man leicht, dass in den slavischen Lehnwörtern des Preussischen i, i dort steht, wo das Polnische 2é, das Kaschubische ”'é hat, und e dort, wo das Polnische ia oder ie und das Kassubi- sche ”a und ”e (mit offenem e) hat, oder mit anderen Worten kass. zvjera. 116 Joos. J. Mikkola. [XLY t, 2 im Preussischen spiegelt die westslavische Länge des é, e die westslavische Kärze des é wieder, vgl. tech. dilo, hrich, miriti, lésice (slovak.), slidnik emerseits, und médenice, nedéle, mésto andererseits. Merkwärdig schon wegen des Nominativ- auslautes ist switar (fem.) , Welt" (Akk. switan, Gen. switas), wobei man unwillkärlich an eine auf y ausgehende Form denkt. Nom. pl von svéts kennt das Kleinrussische im Aus- druck: udu coot e coeima oder coeimu ,geh in die Welt wo du willsté (ZerecHowskis WB.). Nehmen wir einen auf y aus- gehenden urspräönglich betonten Nom. pl. von svéts för den slavischen Dialekt an, aus welchem das Preussische sein switai entlehnt hat, so wird uns auch das z in der ersten Silbe von ' switar begreiflich: es vertritt die Länge von £, denn vor be- tonter Silbe hat das Westslavische die Vokallänge bewabhrt. Das von Grunau iäberlieferte maysta Stadt" ist aus einem Dialekt entlehnt, wo sich aus é eim Diphthong entwickelt hat, wie dies dialektisch im Polabischen der Fall gewesen zu sein scheint: nidéilla, greichie, wa leita, sneig, welehe Schleicher ganz wie die anderen Formen nur nédé'la, yré'ch'ye, vå leta, snög transskribiert, wogegen Prunr in Kuhn-Schleichers Beitr. V. 196 f. hier einen i-Diphthong richtig erkannt hat. Durch eimen ähnlichen Diphthong wird 2 auch im Anlaut vertreten in eyswo ,Wunde" aus "öeva. Als Grundform wird gewöhn- lich nur jazva angesetzt, aber tech. jteva kann nur auf ”ézva zuröckgehen. 6. Dem polnischen : entspricht 4 in: myls, mils, Akk.milan, mylan u. sw. ,Heb, teder: poln. mity. slywaytos P1. .,Pflaumen'- : poln. $liwa; wisnaytos PI ,Kirschen" (mit Deminutivsuffix -aytos in beiden Wörtern) poln. wisnia. sineco ,Meise” : poln. "simak, klr. synuk. piwis Bier" : poln. piwo. witlwan Akk. , Weide" : poln. witwa. siduko för "situko ,Siebtopf" : poln. sitko. €0, SO: i seilin Akk. Ernst, Fleiss, Anstrengung, Kraft" : poln. RUSSIN ANC rg or ID Sr RS NTE N:o 4] Baltisches und Slavisches. 17 sita, vgl. usilny ,dringend, inständig”, Bräckner Archiv f. slav: Phil: XX 493: peisät ,schreiben" : poln. pisaé. peisda ,Arsch" : poln. pigda, polab. peizda. staytan, ,Scehild"' : poln. seczyt (öber st för poln. sece siehe unten). geits, Akk. geitan, geitten Ench., geytye Vok. geytko bei Grunau ,Brod" : poln. 2yto. Slav. Zito ,Weizen, Roggen", urspr. ,Nahrung, Lebensmittel”, im Altbulg. ,fructus" kommt bekanntlich von 2i& ,leben", dessen i auf indoeurop. 7 zu- räckgeht, wobei noch zu merken ist, dass nur das Slavische "27- neben 2mw- kennt, wogegen im Baltischen nur giv-, gaiv- Vor- kommt. Deshalb kann pr. geits nur als Lehnwort erklärt werden. Uber pr. g fär slav. 2 siehe unten. Pr. gaydis », Weizen" hängt nicht mit slav. Zito zusammen, sondern ist vielmehr mit gaylis ,,weiss" (aus "gaid-la-), air. gel dass. zusam- menzustellen; zur Semasiologie vgl. got. hvaiteis, d. Weizen und weiss, .alb. barg. ,, Weizen'" und ,,weiss' (s. Schrader Reallex. 948). Dagegen beruht dl in addle; maddla auf Entlehnung. laitian , Wurst", vgl. poln. jelito ,Darm; Eingeweide", Cech. jelito ,, Darm, Mastdarm; Wurst", obersorb. jelito ,, Wurst" (zur Etymologie s. Matzenauer Listy fil. VIII 28). Das preus- sisehe Wort weist vwvielleicht auf eine slavische Form ohne Präfix -je hin. er, ar in den angefäöhrten preussischen Wörtern erinnert an polab. et, av aus i. Die Formen mit; sind entweder aus an- deren Dialekten entlehnt, oder es spiegelt i die westslavische Kärze, et, ar die Länge von i: wieder, vgl. die zweifache Ver- tretung des slav. 2 im Kassubischen, s. Verf. Betonung u. Quantität der westslav. Sprachen S. 26. 7. Gegenäber dem poln. u haben wir u in: luckis ',Holzscheit", vgl. tech. louéö, serb. luö ,Kien", slov. luc , Holzspan". | dusi ,Seele" : poln. duszga. kukore ,kuchin", gemeint ist wohl ,Köchin" : poln. ku- charz. schläsitwei ,dienen" : poln. stugyé. Der Anlaut ist viel- leicht nicht slu-, sondern sklu- zu lesen, denn slu- wäre nur 4 18 Joos. J. Mikkola. [XLV durch eine, an sich sehr unwahrscheinliche deutsche Vermitt- lung erklärlich, wogegen eine Anlehnung an das einheimi- sche klaust- ,hören, gehorchen" viel näher zur Hand liegt. trupis ,Klotz", vel. tech. troup ,Stock". tussise ,er schweige", tusnan ,stille", vgl. slov. potuhniti »stille werden". saltiban Akk. ,Ehe, Gemahl" : poln. slub. estureyto ,Eidechse" : poln. jaseczur. eu, au haben wir in: austo ,Mund" : poln. usta dass. erausy ,Birnbaum", crausios ,Birnen" : poln. grusga; den Anlaut & hat kass. krösa, sorb. krusva. doäsin, daäsin Seele" : poln. dusza. pausto- (paustocaican ,wildes Pferd", paustocatto ,wilde Katze") , wild", paustre , Wildnis" : poln. pusty. Die Formen mit au erinnern lebhaft an die polabischen: avusto : polab. varusta (geschrieben vausda) ,Mund", crausios : polab. graussöy , Birne". 8. Dem polnischen y entspricht uu: in: suiristio ,Molken" : poln. serzysecze aus syrisöe, vgl. slov. SUMSCE. sUaDE. waldwiko (d.: i. walduiko) Bitter", vgl. altp. wtodyka miles, medius nobilist, Bräckner, Archiv f. slav. Phil. XX 484 £. wuysis ,Wachthund" : poln. wyéet. gut, Senus CE pol syt Neben wu: begegnet ot in girnoywis ,, Handmähle" aus "Zorny, jedoch könnte an eme Form ”Zyrnot gedacht werden; Yccroy ,, Waden- aus NS pl kry. Dagegen u, auch o geschrieben, in: SUNYSE SINGS OR POL. SEK LAULS SY: sunaibis ,Bruderkind" : poln. synowiec. -coran (in paycoran ,, Siebengestirn'): urslav. ”kure, po- lab. k'eura, siehe oben $ 3, vgl. auch panno neben panu. 9. o wird gewöhnlich durch a substituiert: abasus ,Wagen" : poln. obözg. garrewingi adv. ,bränstig", vgl. poln. gorg ,Begierde nach etwas'. Å | | N:o 4] Baltisches und Slavisches. 19 kanowe ,Tonne" : poln. koner. lasinna ,er legte" : poln. toéyé. maddla ,Gebet" : poln. modta. naricie ,Iltis", vgl. klr. noryéa. packaien Akk. ,Friede" : poln. poköj. paps ,Pfarrer" : altp. pop. pogattawint ,bereiten" : poln. gotowic. pastauton ,fasten" : poln. posci. pastowis ,BLaken" : poln. postaw. rawys ,Graben"” : poln. röw. scabs ,Schöps" : poln. skop. In folgenden erscheint o: golimban ,blau"” (öber im siehe oben) : poln. gotebi, gosen bei Grunau (goven zu lesen) : poln. göwno; beide sind als jängere Lehnworte zu betrachten. 2 haben wir in: kisses ,Pelz" : poln. koége, sS. BRUCKNER Archiv f. slav. IRIHNIXEX BOT. limtweri ,brechen”, auch lembtwey, lemlai : poln. tomié. Mit ? wird in diesen zwei Wörtern der aus o entstan- dener Laut substituiert, der im Slovinzischen als id, im Pola- bischen als it, 2, ö, erscheint, vgl. polab. tjisa , Haut", limit BÖRSE NEN: 10. Von dem fär das Polnische charakteristisehen Uber- gang des ”e in 'o haben wir in unseren Lehnwörtern keinen si- cheren Beleg. Freilich lässt a in wessals ,fröhlich” gegenäber dem poln. wesoty aus tesoty dies vermuthen, aber es ist wohl zu merken, dass im Preussischen auch sonst a för das er- wartete e steht, wahrscheinlich nur ein ,offenes" e bezeich- nend, vgl. ponadele Montag" aus ”ponedélije (tech. pondél). Dagegen sprechen genno ,Weib" und emelno ,Mistel" ent- schieden gegen ”'o aus urslav. e im betreffenden slavischen Dialekt. Da nun das Ostseewendische gleich dem Sorbischen e bewahrt habt, so sind die angeföhrten zwei Wörter aus Formen Zena und jemelina (niedersorb. jemjelina), mit der auch sonst im Preussischen vorkommenden Synkope einer inneren Silbe, entlehnt.: Die Form gannikan zeiot wieder a fär e, wie ponadele, clattoy : d. Klette. RR FR AN RO IR RRAT AAA 0 vd 20 Joos. J. Mikkola. | [XLV 11. Der den slavischen Lehnwörtern des Preussischen zu Grunde liegende Dialekt hat, wie das Polabische, die Aus- läufer der urslavischen reduzierten Vokale 3, » sehr treu be- wahrt. Merkwärdigerweise sind die beiden reduzierten Vo- kale aus einander gehalten, indem der dem urslav. & entspre- chende Vokal durch u und der dem urslav. » entsprechende durch 2 vertreten ist: kumetis ,Bauer" : poln. kmieé aus kemeto. kekulis ,Badelaken" : poln. cgechet aus öcechöls. suppis ,Damm am Mählenteich" aus söp-, vgl. poln. na- sep; ohne Präfix ab. ssps, obersorb. sep ,Haufe", r. sop ,Erd- aufwurf", mit anderer Ablautsstufe serb. sup ,Fischzaun". tueckoris , Weber" aus ”tekurv. somukis Schloss" : poln. zamek aus zamsks. siduko fär situko ,Siebtopf, Durchschlag'" : poln. sitko aus sitsko. tisties ?) ,,Schwiegervater" : poln. ciesé aus tostv. widdewu ,Wittwe" : poln. wdowa aus vodova; indessen kann das preussiscehe Wort auch einheimisch sein. pyculs, Akk. pickullien ,Hölle" : poln. piekto aus poklo. gramdico ,Bohle, dickes Brett" : poln. grzadka aus gredvka. sabatica ,Sonnabend" : poln. sobotka. Im Anlaut hat j» in den westslavischen Sprachen zwei- fache Behandlung erfahren: es ist einerseits als jo» erhalten worden, andererseits in ji ubergegangen. Im Polabischen ha- ben wir im ersteren Falle jå (nach Schleichers Schreibweise), im letzteren jai z. B. jåskra (jöskra, goaskra) aus "joskra, aber jäimat (geimat) aus "jomati. Es kommen aber Formen mit jå und ja: von ein und demselben Wort vor, so jågraica (gaga- reitza) und jaigröja (gaigröjang), jåma (jeomang) neben jama (geimang, jäumang) aus "jomg, welche kaum ein und dem- selben Dialekt entstammen. MHiernach können wir auch ne- ben jågla (gagla) aus "jogla ein ”jaigla voraussetzen. Diese Form haben wir nämlich in ayculo Nadel" för aygulo mit 1) So geschrieben, also io-Stamm, wie das entsprechende slavische Wort, weshalb kein Grund vorliegt mit Nesselmann ftistics zu lesen und das Wort als Deminutiv aufzufassen. Miaa vr VRAK DE 1 AR år tt in FEST OFFERS INA SO N:o 4] Baltisches und Slavisches. 21 der im Vokabular häufig vorkommenden Verwechselung der Tenues und Medize, s. Berneker Preuss. Sprache 259. Zwi- schen k (richtiger g) und ! hat sich ein Svarabhaktivokal entwickelt: aigulo fär ”aiglo, wie pyculs aus "poklo. Zum Schwund des anlautenden 7; vgl. addle: polab. jådla. - Pr. addle ist nämlich keine baltische Form, denn nach Ausweis des Litauischen und Lettischen wärde man hier gl erwarten. 12. Wie hiernach zu erwarten ist, sind die urslavischen Tautverbindungen br, &r, ol durch ir, ur, il vertreten: syrne ,Korn, Samenkorn" aus gorno, poln. Zziarno; wWwe- gen der Bedeutung ist das pr. Wort nicht mit lit. Zwmnis, lett. 2irmis ,Erbse" identisch. girnoiwis ,Quwrl, Handmähle" aus "Zorny, altpoln. Zarnow. dyrsos »from" bei Grunau, dirstlan (vielleicht dirsklan zu lesen) Akk. ,stattlich, kräftig" aus "doreg-, poln.: deiarski, kass. dezirzi. curwis ,Ochse" aus ”karvo, poln. karw, oder urverwandt. skurdis ,Bicke, Haue" aus ”oskerds, poln. oskard. curtis , Windhund" aus "cherts, poln. chart. silka- in silkasdrimbis ,Seidenschleier" aus solks, vgl. lit. Silkat, russ. uosss.. Wie Bräckner Archiv f. slav. Phil. XX. 483 bemerkt, ist dieses Wort durch litauische Vermittlung aus dem Russischen entlehnt: , Waare und Name kamen so- mit aus dem Osten”. Das skandinavische und anglosächsi- sche Wort (an. silki, ags. seole, engl. silk) sind ebenfalls aus derselben Quelle; und nicht wie gewöhnlich angenommen wird, Öriginale des russischen Wortes. Die äusserste Quelle scheint das Chinesische zu sein, vgl. Schrader Reallexikon NÖT Neben diesen altertämlichen Lehnwörtern mit ir, ur be- gegnen uns zwei Worte mit derselben Vertretung des urslav. br, &r, die uns aus dem Polnischen und Polabischen bekannt ist. Das sind karczemo ,Krug, Schenke" : poln. karczma und. arglobis ,Scheitel" : polab. "varchglavie, -glovie (vgl. polab. wärch, wärsak, warsack aus vorchs, vorsoks und glawa, klöwa) oder nach Schleichers Schreibung "vårehglåvie, das sich auf Grund des preussischen Wortes und des kass. vjergliövije, vjerchgtovjeé (Ram.) ansetzen lässt. Das so vielerlei erklärte 22 Joos. J. Mikkola. [XLY arglobis steht för ”"varglovis, zum Ausfall von v im Anlaut vergleiche ansalgis för ”vansaljis, siehe oben; b för v bietet auch sunaibis aus poln. synowiec, kalabijan fär lit. kalaviyjas, wirbe ,Seil" för lit. virvé, vgl. Pauui Kuhbns Beiträge VI 444, auch ebangelion 3 Mal. 13. Sehr interessant ist die Vertretung der urslavischen TLautverbindung or, ol, er + Konsonant in den slavischen Tehnwörtern des Preussischen. Wir finden nämlich hier ei- nerseits ar, or, al, tr und andererseits dieselbe Lautfolge wie im Polnischen: tarkue ,Bindriemen" gegenäber p. troki aus tork-. smorde ,Faulbaum" gegenäber p. smrodynia, wogegen kass. smargléna aus smard-. girbin Akk. ,Zahl" : poln. 2rzeb" , Hufe Ackerlandes", ab. 2rebij Loos” aus "Zerbuy; zu g aus 2 s. unten SIA dalptan ,Meissel" : poln. dtoto aus "dolto; p im preussi- schen Worte ist im Anschluss an ein dem poln. dtubacé ent- sprechendes Verb entstanden. Ubrigens hat neben "dolto aus "dolbto ein "dolbo existiert wie niedersorb. btodko, obers. btocko durch Metathese aus dtobboko (weiter aus ”dolboko) zeigen. maldai Nom. pl. ,junge", Komp. maldaisin Akk. sg., mäl- denikis, malnyks , Kind", maldian ,Fäöllen" : poln. mtody. tech. mlådnik ,Spross", mlådé ,junges Tier" aus ”mold-. waldwiko , Bitter” : poln. wtodyka aus ”vold-. kaltzå ,lauten", vgl. poln. gtosié aus "gols-. -maltan in piwamaltan ,Malz" : poln. mtoto aus ”molt-. Jedoch kann es auch im Preussischen ein altes germa- nisches Lehnwort sein, wie es das thatsächlich im Slavi- schen ist. Neben diesen kommen Lehnwörter vor, in welchen die Lautfolge eine Liquidametathese in der betreffenden slavischen Form reflektiert: glawo ,Haupt" : poln. gtowa, polab. glåva, tallokinikis ,ein FreierX, poln. "ttocemik zu ap. itoka ,Schar- werk, zu welchem der freie Grundbesitzer und Bauer ver- pflichtet waren" (Bräckner Archiv XX 486) aus ”tolk-, wo a zwischen t und ! ein Einschubsvokal ist, weil die Verbindung gl im Anlaut dem Dialekt des Vok. fremd war. Ebenso ist a eingeschoben in maluna : poln. mtyn. Uber salowis ,Nachti- p. N:o 4] Baltisches und Slavisches. 23 gal", das vielleicht eine Form ”sslovo reflektiert, siehe meine Betonung u. Quant. 26 f. salmis ,Helm" : poln. setom Bräckner Archiv XX 499 setzt entweder ”"Selm- oder ”sSolm- Voraus. Durch Liquidametathesis entstandene Lautfolge zeigt prikan, prikin, emprikin ,gegen" : poln. przeko, kass. piekt, vgl. ab. préko, préky ,contra". Es ist freilich wahr, dass preuss. al in slavischen Ent- lehnungen auch olo und ola vertreten kann, wie dies der Fall ist in alwis ,Blei” : poln. otöw und kalso ,Fladen" : poln. kotacz — Vokalausfall in der mittleren Silbe ist im Preussi- schen keine Seltenheit, aber in den oben angefährten Fällen wird wohbl Keiner eine aus ara, ala synkopirte Verbindung ar, al annehmen. Auch zeigten die Form prastian, glawo, tallokinikis, dass die im Polnischen äbliche Lautfolge ro, to nicht ohne weiteres in ar, al umgestellt wurde. Formen wie tarkue, waldwiko sind also authentische Zeugen aus den be- treffenden slavischen Dialekten fär die Vertretung der ursla- vischen Lautfolge or, ol durch ar, al. Ich habe in Betonung u. Quant. 23 f. die Meinung ausgesprochen, dass ar :ro, al: lo im Polabisch-Kassubischen neben einander bestanden haben und zwar je nachdem sie in betonter oder unbetonter Stel- lung gestanden haben, und wies dabei u. a. darauf hin, dass urslav. "borda 1m Kass. und Polab. nur mit Lautfolge ro (broda, bröda) auftritt. Freilich macht ENDZELIN in COOpHHKT crareii MOCBSINeHHHIXT PopryHaroBy 545 die Bemerkung, meine Behauptung, dass das Kassubische nur broda kenne, sei falsch, da Ramult Stownik XXXVTI auch ein barda beibringt. Eine solche Form existiert aber nicht und ist bei Ramutt nur ein Versehen. Auch Lorentz, der beste Kenner der kas- subischen Dialekte, kennt nur broda, Archiv XXIV 35. ENDZELIN Spricht dem Nebeneinander von Starigrod und Staro- gard auch jegliche Bedeutung ab, da das im J. 1198 erwähnte Starigrod in Pomerellen ganz einfach polnisch sei. Es giebt aber noch ein anderes Stargard an der Ihna mitten in Pom- mern, dessen alte Form neben Staregard, Starogart, Stargard auch Staregrod, Stargrod ist. Die letztgenannte Form stammt aus einer Urkunde vom J. 1140 und die Urkunde selbst ist in 24 . Jo0os. J. Mikkola.. [XLY Rom geschrieben (Codex Pomer. dipl. 36), die zweitletzte aus einer Urkunde von 1237 ebenfalls in Rom geschrieben (Codex Pomer. dipl. 537), also weit vom polnischen Einflusse. Ebenso begegnet uns Grotcov in einer Schenkungsurkunde des ,Si- fridus, episcopus caminensis'' von J. 1194 (Codex Pomer. 173 £.) und Kammin liegt mitten in Pommern nicht weit von der Käste und Grotcov lag zwischen Anklam und Jarmen. . Der Name Grotcov ist natörlich aus "gord- entstanden, vgl. Hråd- kov, Hradkov in Böhmen und Mähren. Auch Formen mit al kommen nicht nur in slavischen Lehnwörtern des Preussi- schen, sondern auch in altwendischen Namen vor, wie z. B. Zuentubaldus d. h. svetovald bei Annalista Saxo, Malke in Strelitz vom J. 1170 (Codex Pomer. dipl. S. 72, vel: tech. mlaka ,Sumpf", auch in Ortsnamen, aus urslav. "molka), Ortsnamen auf -walk u. a. In den polabischen Sprachdenkmälern ist freilich kein Beispiel von -«ai- vorhanden, wohl aber neben mehreren -re-, -Yt- aus urslav. -er- auch -er-, -tr-: perdöje (perdöya) ,ver- kauft" und pirdohl, pirdohn von demselben Verb, perlaye ,giesst durch", perråye ,gräbt durch", pörstrelén ,durchgeschossen", pirtangnissa ,dehnt sich aus", pirwarte ,durechbohrt", pergåde d. h. perjåde ,frisst durch", in welchen per, pir keineswegs mit Schleicher durch Metathese aus prii- (pro-) erklärt wer- den kann. Hier ist per- ganz einfach mit dem polnischen prze (aus ”per-) gleichzustellen und die angeföhrten Wörter heissen polnisch przedaje, przedat, przedany, preeleje, przeryje, przestrzelany, preeciqygnie sie, przewierei, preeje; per in perdöya u. a. aus "pro herzuleiten geht um so weniger, als das Polnische und Sorbische eben pregedac, psedas u. ähnl. und nicht dem prodati der äbrigen slav. Sprachen entsprechende Formen kennt. Beweist denn nicht ein Name wie Kolberg (Colbiarg von J. 1173, choleberch von 1175) aus "kolobergs, oder vielleicht sogar ”kolbergs von kolo ,um" und "bergs ,Ufer", Circipani von "terz ,trans" und dem Flussnamen péna u. a., dass das Östseewendische, wie BAUDOUIN DE COURTENAY Ö IPeBHemodbeK. A3HIKB S. 98 und BrRöcKner Archiv XXI 63 ff. sehon betont ha- ben, nicht nur -ar-, -al- sondern auch -er- gekannt hat? Die angefäöhrten Formen sind doch nicht von Sprachvergleichern rekonstruierte, sondern urkundlich belegte Formen aus Ge- RESER TE SA EA EE OR ER Er PE AR AL TIP IE VINN? SVG ; Sd af 5 KERETe SE AS + (Ca GA arg St EE UNNA ÅA Eg ss TTR År ock AR nn RE Fv N:o 4] Baltisches und Slavisches. 25 genden und Zeiten, in welchen man das Nebeneinander von ro : ar, lo : al, re : er nicht durch polnischen Einfluss erklären kann. Auch derjenige Forscher, der Bräckners (Arch. f. slav. Phil. XXI 62—78) und meine Ausfäöhrungen (Betonung und Quantität 22 ff.) in sublimer Verachtung bei Seite lässt, ,da sie von Principien ausgehen, för die man jetzt Vertreter nicht hätte erwarten sollen”, wird kaum auf die Dauer Thatsachen leugnen können, obgleich sie nicht in seine Theorie passen und zu Folgerungen föhren, die jetzt nicht beliebt sind. Auckhk Lorentz Archiv XXTIV 18 f. schliesst sich der unmodernen Ansiecht ,dass urslav. ol dem or entsprechend, urspröänglich durch af neben to vertreten gewesen ist", indem er at aus urslav. ol nicht nur im slovinz. pötrkdäc, kass. kabatk. påukade, sondern auch im niedersorb. patkas, alle aus urslav. ”polkati .,Spälen", nachweist. ,Allerdings, meint er, legt das slovak. plukac ein urslav. palkato nahe, trotzdem hat aber dieses viel- leicht nicht bestanden". Aus der mir zugänglichen Literatur kann ich nicht ermitteln, aus welcher Gegend das angefährte plukac stammt, wegen des ce för t merkt man aber gleich, dass es einer an das polnische Sprachgebiet angrenzenden slo- vakischen Mundart angehört, und demnach nichts anders als Entlehnung aus poln. ptdkac ist). Dieselbe Lautfolge bietet auch plukat' (prådto) = mdåehati aus der slovakischen Mundart der ,Walachen" oder: ,Lachen" an der polnischen Sprach- grenze (Barto$ Dialektologie moravskå I 249) und ist eben- falls Lehnwort.' 14. Im Bereich des Konsonantismus ist vor allem die Vertretung der palatalisierten Konsonanten & und 2 zu be- achten: & wird nämlich in älteren Entlehnungen durch k,: durch g substituiert, ein Umstand, der beweist, dass & und « stark palatalisiert waren — man merke nur kiosi aus öasda — und dass wenigstens 2 in dem betreffenden Dialekt nicht in - Zz ibergegangen war, denn z wird nur durch s (so geschrie- 0 Or !) Deshalb fällt auch die Annahme Lorentz” (Archiv XXIV 19, Note), dass das Cech. smrk genau dem poln. smrok entspräche, denn mehrere slav. Spra- chen weisen zwei, sogar drei Ablautsstufen von diesen Worte, vel. aksl. smosöb neben smrécb, in poln. swierk neben smrok, slovak. svröina neben smréäina, in Serobkroat. smreka und smraka. 26 Joos. J. Mikkola. [XLV ben) vertreten. Auch c ist, wie im Öechischen palatalisiert gewesen, wie aus seinem Reflex tj ersichtlich ist, vgl. BRUCK- NER Archiv XX 502. Beispiele: k för ö: kekulis aus öechsls, poln. cezechet, kiosi aus casa, poln. czasza, garkity aus poln. gorceyca, ackywistu, akiwysti, ackewystin aus Pp. oczywiscie, oceywisty, luckis aus "luöv, sky- stan ,rein" aus czysty, zum Anlaut vgl. scrisin ,Kreuz" aus kreyg und polab. stårehy neben tårcehy; wahrscheinlich ist auch kisman (nur in der Verbindung stan kisman, stan kis- man kar ,dieweil") aus czas (w cgesie, Hilferding föhrt aus dem Slovinzischen auch ezgés, mir unbekannt), oder eher aus dem Instr. czasem umgebildet worden; zu 4 vgl. die Behandlung des slav. é im Preuss. g för 2: genno ,Weib" aus 2Zena, vgl. polab. gena, s. oben, girbin aus ”Zerbij, s. oben; geits ,Brod" aus ”"Zto, poln. 2yto, polab. zaiti, s. oben; strigeno ,Gehirn" aus ”"strigenvd; girnoywis ,Handmähle" aus N "Zerny. Dagegen wird g in neueren Entlehnungen durch s ersetzt: massi aus moge, sarti aus 2ary. k för t' in rikisnan ,Bäcken", vgl. atech. ftéené ,nates": vgl. Burda, Kuhns Beitr. VI 405. 15. Die Verbindung sö, sö wird durch st vertreten: ploaste »,Bettuch" : poln. ptasgez ,Mantel" (freilich könnte man auch an ptachta ,Laken", obgleich man daraus eher ”ploakte er- wartete), staytan ,Schild" : poln. sgceegyt, zum Amnlaut vgl. auch polab. st aus sö, Schleicher Polab. Gr. 140; estureyto »,Eidechse" : poln. jaseczur, polab. $cer (tsytjer bei Mithof sub »,Echse"), prastian aus ”prosöa. 16. s för sv in sidis »Hartriegel" : poln. Swidwa, Cecenm svid. Es ist jedoch zu merken, dass im Serbischen, wo, wie im Ab. und Slov. b för d steht, neben svibovina auch siba, sibovina steht. Uber b för v siehe oben. 17. Die Mouillierung des Konsonanten wird durch ein vorher gehendes i substituiert, so sunaibis aus ”synot, girnoy- wis, Wenn aus Zornob und nicht aus "Zorny, s. $ 8; vielleicht in quoi ich will", quoilå u. s. w. aus chot'-. j im Anlaut ist ge- (NV -] N:o 4] Baltisches und Slavisches. schwunden in addle : polab. jådla; emelno : nsorb. jemjelina; eyswo, vgl. tech. jieva. Uber den Schwund von v in ansalgis und arglobis siehe oben. 18. Sogar dieselbe Metathesis wie im polab. wabbra fär bråv- aus breve begegnet uns in wubri , Wimper, Braue” mit u aus s Beide Formen stätzen somit einander. 19. Ausfall eines unbetonten Vokals hat stattgefunden in: emelmo, vgl. nsorb. jemjelina; kalso vgl. poln. kotace, kna- pios : poln. konopie pl.; scurdis : poln. oskard; kamerto mit -to als Deminutivsuffix, vgl. lit. Deminutivsuff. -uté; camnet Pferd (Grunau) hängt unzweifelhaft mit atech., altr. komon ,Pferd” zusammen; -et ist Deminutivsuffix : lit. -aitis. 20. Ich werde mich hier nicht mit dem baltischen Be- standteil des preussischen Wortschatzes beschäftigen, kann aber nicht umhin die baltisch-finnischen Beziehungen mit ein paar Worten zu beräöhreén. Es ist nämlich recht auffallend, dass unter den baltischen Lehnwörtern im Finnischen, welche THOMSEN in seiner bekannten Arbeit , Beröringer mellem de finske og baltiske Sprog" behandelt, sich einige finden, die unter den baltischen Sprachen nur dem Preussischen be- kannt sind. Es sind die folgenden: kela : pr. kelan; panu : pr. panu (panno); hirvi : pr. sirwis. Man könnte zu diesen hinzufägen kertoa ,erzählen" : pr. gerdauti ,erzählen", kailu ,weissAeckig": gaylis ,weisst. Was kela und panu betrifft, so brauchen sie nicht notwendigerweise aus dem Baltischen entlehnt zu sein, obgleich dies immerhin sehr wahrschein- lich ist. Pr. panu wird bekanntlich immer mit dem got. ablautenden fon, G. funins zusammengestellt, es kennt aber das Germamnische noch eine andere Stufe von derselben Sippe, die in ihrem Vokal vollkommen mit der preussischen Form äbereinstimmt, näml. mhd. vanke ,Funke", das nach Aus- scheidung des Deminutivsuffixes ”fan- — oder vielleicht gerade tfanu — ergiebt. Auf einen u-Stamm weist nämlich das aut der Schwundstufe desselben Stammes beruhende an. fnioskr aus fneusk- ,,/Amunder' hin. Es ist deshalb und weil die anderen baltischen und die slaviscehen Sprachen fär ,Feuer" nur das Wort ugnis, ogno kennen nicht unwahrscheinlich, dass panu sowohl im Finni- 28 Joos. J. Mikkola. [XLY schen als im Preussischen ein altgermanisches Lehnwort ist, und um so mehr als preuss. panustacelan , Feuerstabhl" mit seinem -staclan aus germ. ”"stahla gerade auf das Germanische hinweist, wobei nicht zu vergessen ist, dass , Stahl" sonst im Preussischen playnis heisst. Auch Finn. kela, pr. kelan könn- ten germanischen Ursprungs sein aus "A(w)ela, vgl. pr. kalis aus ”Mwvalis; äöber finn. & för germ. h siehe THMsEN Den goti- ske sprocokl. indf. S. 57 = FEinfluss der germ. Sprachen 8. 65.. =) <>) Ich will den Leser noch auf ein paar dunkle Beröhrun- gen zwischen Preussisch und Finnisch aufmerksam machen: pr. nognan ,Leder", das Nesselmann mit lit. nå'gas ,nackt" zusammenstellt, erinnert, wenan man das Suffix -nan ausschei- det, an finn. nahka Leder". Dieses Wort hat freilich An- klänge auch anderwärts in indoeurop. Sprachen, nämlich in gr. vdzn, vizoc. Zu finn. hk als Vertreter eines fremdsprach- lichen & vgl. pihka ,Harz", das auch eine uralte Entlehnung aus emer ieu. Sprache zu sein scheint, vgl. gr. mivoa aus "pikja, lat. pix. Im Zusammenhang mit nognan muss auch lagnan ,Hosen" erwähnt werden. Zerlegen wir es in lag- (oder lak-?) und -nan so liegt die Zusammenstellung mit finn. lah- keet ,Höse" sehr nahe. Ganz auffallend ist die Gleichung pr. sylecke ,Hering" — wovon polab. slikjou , Herimg'' bei Mich: ' Richey,.s. Archiv f.osl Ph XXI 13405 min dött silakka, silahka id. Auf welcher Seite Entlehnung vorliegt, vermag ich nicht zu entscheiden. Jedenfalls ist eme Ablei- tung aus der russ. Deminutivform sefodka ausgeschlossen. Verwandtschaft mit an. sild, woraus slav. ”solodv, und an. sil »Coregonus albula" liegt auf der Hand. Bei dieser Gelegen- heit mag bemerkt werden, dass auch Jloc-utis ,, Brassen'' an finn. lahna dass. erimnert. Von anderen Fischnamen sind finn. lohi ,Lachs" und ankerias baltiscehe Lehnworte (lit. läsis, pr. amgurgis). SOUP Ph ' ih 2 er É - i Baltisches und Slavisches. 29 3. Zur Etymologie der slaviscehen Worte mit anlau- tendem lo, ro, la, ra. Die schwierige Frage nach der Behandlung der urspräng- olichen Lautverbindung or, ol, ar, al vor einem Konsonant im Anlaut in den slavischen Sprachen hat zuletzt Tore Tor- BIORNSSON in seiner Untersuchung ,Die gemeinslavische Li- quidametathese" (Upsala universitets årsskrift 1902) zu ent- scheiden versucht. Durch eine Reihe von ihm aufgestellter Vergleichungen kommt er zu dem Schluss, dass die urslavi- schen Anlautsverbindungen or-, ol- mit steigendem Akzent, abgesehen davon, ob sie aus indoeur. or-, ol oder ar-, al ent- standen: sind, in allen slavischen Sprachen ra, la ergeben ha- ben, während dieselben Anlautsverbindungen unter fallendem Akzent in den sädslavischen Sprachen und im Slovakischen (im letztgenannten wenigstens in der urslav. Verbindung or) zu ra, la, und im Russischen und Westslavischen ro, lo geworden sind. Auf Grund der von Torbiörnsson aufgestellten Etymo- logien sieht dieses Endresultat wirklich recht iberzeugend aus. Wir mössen deshalb auf seine Etymologien näher ein- gehen. Es ist zu bedauern, dass Dr. Torbiörnsson in seinen Zu- sammenstellungen so unkritisch vorgegangen ist. HEinige von ihnen zeigen sich auf den ersten Blick als unmöglich und mäös- sen ohne Weiteres aus dem Verzeichnis ausgeschlossen werden. Unter solchen nimmt die S. 609 aufgestellte Etymologie för "oröv, "orca die erste Stelle ein: HEine urslavische Form ”oréöo m., "orca £.soll sick: nämlich erscehliessen lassen aus 1) r. roéa ,Hätte" zum Schutz und Obdach för Jäger, 2) slov. räc m.: kraljévski räö ,placetum regium", welche mit a. arkdäs »,Calotropis gigantea" zusammengestellt werden. Der Ver- fasser scheint zu meinen, slov. råö bedeute irgend einen Baum oder Strauch, weil er zur Erklärung der Bedeutungsentwick- lung auf Meringers Aufsatz ,Etymologien zum geflochtenen Haus" hinweist. ,Placetum regium" ist jedoch kein Pflan- zenname, sondern ein juridischer Ausdruck, fär die von der Staatsgewalt beanspruchte Befugnis, eine Präventiv- JAR NY HMALALE DÅ CTO TTLORN NOLL Vä FN DO 30 Joos. J. Mikkola. / [XLY censur gegenäber den Erlassen kirchlicher Autoritäten aus- zutiben, und slov. kraljévski rac (von råöiti ,wollen, geruhen", also ,königliches Gutdänken") ist em Neologismus, wie es leicht aus dem Citate in PleterSniks Wörterbuch sub voce råc zu ersehen ist. Auch r. roöd geht nicht auf eine Urform ”oréa zuräck. Dieses Wort kommt nach Dals Wörterbuch, WO eS »IPOMBICIOBAS H30a mIIA IPHTOHY BS fbcy" erklärt wird, nur im Archangelschen Dialekte vor, Podwysockis Wörter- buch: des Archangelschen Dialekts hat es nicht. Nun wim- melt aber dieser Dialekt von finnischen, lappischen, norwe- gischen, syrjänischen und samojedischen Lehnwörtern. Auch rocd gehört zu diesen. Wegen seiner Bedeutung stimmt es vortrefflich zum anklingenden norw. rotstova ,Stue uden Loft; Rogstue; egentl. Stue med frit eller ledigt Rot" .(Aasen, Norsk Ordbog). Meines Erachtens lässt sich keine slavische Urform auf eine solche Zusammenstellung bauen. Mit dem Artikel, in welchem poln. rokosg, tech. råkos, r. rokosb 1) aus emer Urform ”"orkosb abgeleitet werden (S. 60 f.), steht es nicht viel besser. Dr. Torbiörnsson scheimt zu glauben, dieses Wort bedeute eigentlich ,Lärm, Aufruhr". Das in der polnischen Geschichte traurig denkwärdige rokosz erklärt er nach Booch-Arkossys Wörterbuch ,Aufstand des polnischen Adels wider den König und den Senat, Zusammen- kunft, Versammlung". Dies ist aber nicht die älteste Bedeu- tung, denn urspränglich wurde mit rokosgz das Elektionsfeld und der daselbst versammelte Adel gemeint. Deshalb heisst es z. B. ,na miejscu rokoszu na elekcya" bei Görnicki, ,aby sie schodzili na rokosz w pole" bei Adam Czachrowski, siehe BröcKNEer Cywilizacja 1 jezyk, S. 121. In Lindes und im Wil- noer Wörterbuch hätte Dr. Torbiörnsson unter rokosz auch die Bedeutung , Reichstag" gefunden: -. Rymunt wszystkich panöw litewskich obestawszy, uczynil sejm albo rokosg” (aus Stryjkowski). Auch die ältere Form rakosz hätte er bei Linde getroffen: ,Lata 1537 rycerstwo korony Polskiej bedac we ') Torbiörnsson betont rokös, wahrscheimlich nach Pawlowskys Wörter- buch, aber Pawlowskys Quellen, Dal und das Wbuch der Petersburger Ak. haben pökouwwn, das natirlich aus dem Polnischen entlehnt ist. ve STA I RE Ro Vv NR » NÄR rg ' $ <> VÄRMA i vd N gå) VR Sd N:o 4] Baltisches und Slavisches. Säl Lwowie, zjeäådZajac sie na osobne miejsca w polach, potym w klasztorze we Lwowie, w rade wstepowali; co zowiemy rakosze" (aus Marcin Bielski). Auch im Öechischen und Slo- vakischen ist die Bedeutung von rokos, råkos ungenau ange- geben. Nach Jungmann bedeutet Cech. rokos , Unterhandlung, Reichstag, Versammlung, Zusammenkuntt, Aufstand, Aufruhr” und slik. råkos ,bärm, Getös, Landtag, Reichstag". Es unter- liegt keinem Zweifel, dass råkos die ältere Form, wie auch », Reichstag" die ältere Bedeutung des Wortes ist. Zu Grunde legt der Name Råkos (ausgespr. räkos) in Ungarn. Auf dem Råkosfeld, das seimen Namen von dem kleimen Flusse Råkos hat, wurden ja bis zum ersten Viertel des 16. Jahrhunderts die ungarischen Reichstage unter freiem Himmel abgehalten. Dass der Name eines Ortes später in die Bezeichnung der an dem Orte vorsichgehenden Handlung oder Einrichtung äber- geht, ist keineswegs unerhört; ich brauche nur auf das Wort ,Akademie" hinzuweisen. Der Name RBåkos ist slavischen Ursprungs und kommt von raks ,Krebs", weshalb das Fläss- chen auch deutsch , Kroissenbach", d. i. Krebsbach, genannt wird !). Die polnisch-techische Form »rokosz, rokos ist aus rakos durch Anlehnung an die mit ro anlautenden Wörter entstanden. Unmöglich ist auch die von Dr. Torbiörnsson angesetzte urslavische Form ”olps, woraus russ. lop ,ungetauftes Kind", löpanka (aus dem Archangelschen Dial.) ,junges Renntier" sich entwickelt hätte. Bei Dal ist lop zusammen mit lopåro aus dem Novgorodschen als Schimpfwort in der Bedeutung , Heide, Häretiker" angefährt: ,tondåpo, HBr. ÖpaH. ÖVCYPMAHDB, HÉXPHUCT6, epetaKt"” und nach roms steht some (kollektiv) ,somapu" d. i. »Lappländer"<. lop ist also ,Lappländer", nekpewenoii ,unge- tauft" wird im älteren Russisch als stehendes Epitheton fär die Lappländer gebraucht. Russ. dial. lop hat also nichts mit lit. ålpnas ,schwach, ohnmächtig", ai. ålpas ,klein, ge- ring" zu thun. Ebenso wenig passt dazu auch Iöpanka ,jun- !) Torbiörnsson behauptet, ung. rakås ,Haufe" sei aus dem Slovaki- schen entlehnt. Das ist nicht richtig, denn rakås bedeutet urspriänglich ,, Bau" und ist ein finnisch-ugrisches Wort, s. Budenz, Magyar-ugor összehas. szötår S. 646. DÅ Joos. J. Mikkola. 2 gens wie das oben erwähnte »oöa nur aus dem Archangel- schen Dialekt angefäöhrt wird, denn es ist aus dem Lappischen entlehnt, vgl. das in Genetz Wörterbuch der Kolalappischen Dialekte unter dem Nachschlagewort LOPPALA (N:o 1411, NS. 118) angefäöhrte liohpel ,junges, wachsendes Rennthier von 4 bis 7 Monaten (,10Omanka")". Iöpanka ist also durch Dissi- milation aus ”lopalka entstanden. Falsch ist auch die Urform ”olps, woraus russ. Iöpanv ,Brunnen im Moraste", s. läp ,wässeriger Boden" und slov. låp ,BRachen, Schlund" sich entwickelt hätten. Russ. löpanov = wird von Dal aus dem Don-Gebiete angefihrt, und gehört wahrscheinlich zu lIöpato, löpnutv ,platzen, bersten, reissen", also , Bruch, Riss". BSerb. läp kann auch kemeswegs aus &I "olp- abgleitet werden, es bedeutet nämlich bei Vuk ,gipka zemlja u ritu” oder , biegsame, klebrige Erde im Röhriechtt > und weist deutlich auf ein urspröngliches lop- zu lopéti ,ad- haerere", vgl. tech. lepky ,klebrig, zäh". Die Bildung von läåp aus ”lopo zu lopéti ist semasiologiseh mit russ. e43v Moor, sumpfige Stelle" zu seåsnymbo ,stecken bleiben" zu vergleichen. Slov. låp ,BRachen", das von låpa ,Maul" nicht zu trennen ist, gehört zusammen mit låpati ,schnappen; schwatzen", ne- ben welchem auch håpniti steht. 3. 64 wird r. lochånd , Wasserfass, Ständer", klr. lochånja ,Becken, Waschbecken" mit lit. alksna ,Lache" zusammen- gestellt und auf urslav. ”"olchanv zuröckgeföhrt. Auch das Polnische hat tachan und tochania ,Becken, Waschbecken". Im Altrussischen steht neben lochans, lochanja auch lachane (S. SREZNEVSKIJ Marepiaxbr Za cIOB. Ap.-pyccE. 43.). Aber nicht genug, dass die Formen p. tachan, r. lachanv gegen Dr. Tor- biörnssons Anlautsgesetze sprechen, auch eine slavische Urform "olehanv hat nie existiert. Russ. lachanv, lochanv, p. tachan, to- chamia, das in entsprechender Lautgestalt auch in mehreren finnisch-ugrischen und tärkiscehen Sprachen in Russland vor- kommt, ist Lehngut. LDLautlich sehr nahe steht arab. lagan » Waschbecken". Dieses wie auch aram. laqna werden als Lehnworte” aus gr. ÅAszivn, dor. sazaävn » Waschbecken" be- trachtet, aber nach gäötiger Mitteilung von Prof. K. TALL- TAR EE N:o 4] Baltisches und Slavisches. 33 Qvist, bei dem ich mich um semitische Äquivalente fär gr. Aszavn, Aaxavn und r. lochano, p. tachanr erkundigte, findet sich im Sumerischen lahan gidda ,langes (o. schweres) Ge- fässt, welches ins Assyrische in der Form lahannu, lalmu, Pl. lahanåti entlehnt ist und schon um 1400 v. Chr. ange- troffen wird. Dies macht es sehr wahrscheinlich, dass gr. Åazavn, Aszovn aus dem Semitischen entlehnt ist. Merkwär- digerweise hat das Slavische und Griechische einige Parallelen unter den Kulturwörtern, welche auf eine gemeinsame Quelle hinweisen, s. unten. Unter den Gefässnamen sind solche Wanderworte noch slav. kads, gr. zadoc, vgl. phoeniz., hebr. kad (ScHRADER, Reallex. 278) und ab. laksto ,olla", gr. bnzvoc — das «ab. Wort ist nicht aus dem Griechischen entlehnt, denn dann wärden wir den Anlaut ”"lik- erwarten und Ent- lehnung aus der Zeit, wo das Griechische suzvgoc gehabt hätte, ist ausgeschlossen. Fär beide Wörter ist eine gemein- same Quelle zu suchen. Ab. ravons, r. rövnyj, Pp. röwny u. s. w., die natäörlich mit dem Suffix -6ns erweiterte Bildungen zu einem o- oder es- Stamm ("rovo) sind, werden von Dr. TOrBIÖRNSSON nicht mit dem nahe zur Hand liegenden zend ravanh- ,das Weite", lat. rus aus rous, ir. roe ,Fläche, ebenes Feld" aus rouesia (STO- KEs Urkeltischer Sprachschatz), sondern mit pr. arwis ,wahr', richtiger ,gewiss", zusammengestellt, denn eme Urform ”"orv- musste mit aller Gewalt konstruiert werden. Meines Er- achtens sollte jedoch ein abgeleitetes Adjektiv mit der Be- deutung ,planus, eben" mit emem einfachen lautlich zusam- menfallenden Substantiv mit der Bedeutung ,das Ebene, das flache Land" so eng zusammengehören, dass man nicht nach einem lautlich und semasiologisch ferner liegenden Adjektiv zu greifen brauchte. Preuss. arwis hängt nämlich, wie Dr. Torbiörnsson bemerkt, mit an. orr (orwa-) ,rasch, freigie- big" zusammen, aber: so dass wir von der Bedeutung ,be- reit", wie wir sie in as. aru, ags. earo haben, ausgehen. Die- ser Bedeutung sehr nahe liegt auch diejenige des lit. ärvas in Juszkiewiecz's Wörterbuch ,ledig, freiX. Vgl. weiter das mit. Präfix yg- erweiterte d. gar, an. garr ,bereit, vollkom- 5) 34 Joos. J. Mikkola. [XLV men", an. adv. gerla ,vollkommen, mit Sicherheit' (vita gerla mit Sicherheit wissen'), an. orugö ,, Sicherheit''. Das slavisere Wort fär ,,wachsen" darf sicherlich nicht aut eine Urform ”orst- zuröuckgefährt werden. Ab. rasto, r. rostu, ab. rasts, r. rosta u. s. w. gehören doch zusammen mit roditli ,,g1ignere'', rods ,,partus, genus, natura'', welchen sie auch semasiologisch sehr nahe 'stehen, und diese stehen in etymologischer Verwandtschaft zu a. vardhati ,, wächst" und weiter mit got. waurts, an. röt ,, Wurzel", urt ,, Kraut', lat. rädix u. s. w. In slav. rost-; rast- haben wir nämlich, wie Burda Kuhns Beiträge VI 392 richtig erkannt hat, einen mit dem Suffix t gebildeten Präsensstamm, obgleich nicht, wie Burda meint, zu ardh (rdh ,,gedeihen''), sondern zu rod- aus 1eu. "vrodh. Das daneben stehende rosta, rasts ,, Wuchs' ist ein weiteres Beispiel von der Gleichheit des nominalen to- JSuffixes mit dem t-Suffix des Präsensstammes (s. Brugmann Grundriss IT, $ 679). Erinnert man sich des Ablautes in öbto : sti, cveto : cvisti, so lHegt die Annahme mnahe, dass auch zwischen rost- : rast- ein Ablautsverhältnis vorliegt, infolge dessen die Verschiedenheit des Anlautes (ro, ra) auf ein Paradigma ”rosto : "rasti zuräckgeföhrt werden kann. In den von Torbiörnsson angefäöhrten Beispielen ver- misse ich klr. rasto f. (pacmo 60ox0ca ,,Haarwuchs' Zelechow- skis Wbuch), wo nach Törbiörnssons Regeln kein ra, sondern ro zu erwarten wäre. Diese Form kann doch nicht durch Entlehnung erklärt werden: das Kirchenslavische, das auch sonst bei soleh emem Wort kaum in Betracht kommen kann, hat nur rastb m. und zwar in der Bedeutung , fenus', und das Slovakische, das in Betracht kommen kann, kennt we- nigstens nach Bernolaks und Loos” Wörterbächern, nur rast m., das öbrigens bei Torbiörnsson ebenso wenig angeföhrt ist, wie die Form prirostnul aus dem Osten des slövakischen Sprachgebietes (Pastrnek Beiträge zur Lautlehre der slovak. Spr. in Ungarn, Sitzungsber. der Wiener Ak. 115 B. 264). Wie man aber auch ro : ra im Anlaut dieser Sippe er- klären mag, eine Urform ”orst- ist wegen ai. vardhati, germ. vurt- : (v)rot- abzuweisen. Auch an eine Urform ”vorst- ist nicht zu denken, denn davon hätten wir ab. vrast-, r. vorost- N:o 4] Baltisches und Slavisches. 35 u.s.w. Wir mössen also eime Ablautsstufe vradh, wovon im Slavischen rod-, rost-, rast-, voraussetzen. Auch den baltischen Sprachen ist die Ablautsstufe wvradh- von der Basis veredh nicht unbekannt. Das Lettische hat rasma, rasme ,,Gedeihen, Ergoiebigkeit, Trefflichkeit", raZza (aus "radja) ,,zahlreiche Fa- milie; Gedeihen, reichliche Ernte", rasmigs ,ergiebig, was gut und rasch gedeiht, wohl fortkommt, zunimmt". Das einfache rod- ohne t-Suffix mit der Grundbedeutung , Wuchs'' ha- ben wir noch z. B. in russ. uréda ,, Wuchs, Statur'", urogdj > lörnte", rögej, roga (aus "rodj-)+) , Gesiceht'" (vgl. im Finn schen kasvot ,,Gesicht" : kasvaa , wachsen'"). Auch ist slav. rozga, rozgva, razga ,,Spross, Ruthe, Zweig' mit Hinsicht auf die gleichbedeutenden ab. r. ötraslv, r. ot-röst- ok besser mit rod-, als lit. röggis ,Geflecht, Korb" zusammen- zustellen. Zum Verhältnis rod- : rogg vgl. brids ,,Ekel' (klr. brid Abscheu, Ekel, das Abscheuliche, Schmutzige', poln. breyd, Cech. bfrid ,, das Ekelhafte, Hässliche4) : r. brezgato ».Ekel empfinden, verachten'; ebenso ab. bridsks ,,acerbus'', slov. bridek ,scharf, bitter", u. a.: ab. obrözgnoti ,,acescere'', poln. brzagg ,,herber Geschmack" u. a., germ. brida-, woraus it. brida, fr. bride ,,Zaum"', ahd. brittil, slav. breseda (aus bred- erweitert) ,,Zaum"': lit. brizgilas, preuss. brisgelan ,,Zaum", ob- gleich es sehr wohl möglich ist, dass das baltische Wort aus dem Germanischen entlehnt ist, in welchem Falle ags. brig- del, brigdil durch Metathese aus ”bridgel entstanden und in "brid-g-el zu zerlegen ist. Jedenfalls ist lit. brizgilas aus "bridgilas entstanden. Ebenso ist im Slavischen d vor qg in z ibergegangen, weshalb auch rozga, razga aut ”rodga, ”radga zuröckzuföhren sind. Krsl. ragons ,,stimulus' nebst den anderen entsprechen- den slavischen Formen leitet Dr. Torbiörnsson aus einer sla- vischen Urform "orons ab. Nach meinem Dafäörhalten steht 1) Das letztere Wort habe ich friäher BB. XXI irrtimlicherweise zu it. regé'ti ,sehen" gestellt. Dies ist aus ”vregh- entstanden, und eine Ablauts- form ”vrogh- haben wir in lit. rågana ,Seherin, Zauberin". Diese gehören zu- sammen mit slav. ”vorötti (aus ”vorg-) : truss. voroäitt, poln. wrbéyc ,zau- bern”, eigentl. ,(vorher) sehen", gehen also zuriick auf eine zweisilbige Basis vercegh. 36 Joos. J. Mikkola. [XLV aber nichts im Wege raZvns, rogdns, das in verschiedenen sla- vischen Sprachen nicht nur , Stachel', sondern auch , Pfahl, Spitzpfahl, Spiess, Bratspiess, Gabel' bedeutet, mit rogs zu- sammenzustellen. Dieses Wort bedeutet ja nicht nur , Horn", sondern ,Spitze, Ecke, Winkel', auch ,, schiefen Dachbalken (serb.), Tragstange des Daches', vgl. ksl. rogatina ,,pertica', russ. rogatina ,,langer Spiess", so auch im gr. zeociw ,, Horn, Segelstange, Pfahl'". Das Verhältnis von »razgons zu rogbns, rogs bietet denselben Ablaut wie russ.. radét' : slov. röditi sich kämmern". Wir haben doch Ablaut innerhalb dessel- ben Nomens auch nach anderen Konsonanten, wie duchs : dechs, mucha : mecha, mesica : mystica. Das Präfix rag, roz nebst dem davon abgeleiteten Adjek- tive ragons, rozons wird von Dr. Torbiörnsson herkömmlicher Weise auf ”"orz- "oreons zuröäckgeföhrt. Ich weiss aber nicht, auf welche Etymologie diese Urform beruht, denn keine indo- europäische Sprache hat eine anklingende Präposition oder Präverb: Belt. ar ',,vor'" ist aus "par und preuss. er ,, bis uleut. ar ,mit'" passt nicht wegen der Bedeutung. ' Wenn wir aber von der wirklich existierenden Form rog, raz ausgehen, kön- nen wir lat. red- heranziehen. Auch die Bedeutungen gehen nicht viel aus einander. Man vergleiche lat. re(d) in reeludo, resero, retego, resuo, revelo mit ab. razgvrésti ,,aperire", raspre- sti ,,disjungere", raevezati ,,solvere", raguti ,,exuere" zu, lit. versti ,,schnären, einengen', ab. presti ,,jungere", vezati ,li- gare'', lit. aäti ,,Fussbekleidung anziehen'; ebenso wie slav. rog, rag sowohl bei Verben als Adjektiven die Bedeutung ver- stärkt, woräber Beispiele bei Miklosich Grammatik IV 242 ff., wird auch »re(d) im Latein (revereor, recalvus) gebraucht. Die ursprängliche Bedeutung scheint ,, gegen" zu sein. Dass em Präfix mit dieser Bedeutung bei weiterer Entwicklung den Gegensatz des eimfaches Wortes und die Trennung, welche Bedeutung bei dem slavischen Präfix rog raz die gewöhn- lichste ist, bezeichnen kann, lehrt uns das deutsche Präfix ent, ant. Auch lautlich können, bei Annahme von Ablaut, rog, raz mit red zusammengestellt werden. In mehreren sla- vischen Präpositionen und Präfixen steht nämlich gegeniäber dem urspränglichen Auslautskonsonanten ein Zz. So haben wir j t h É EE SK N:o 4] Baltisches und Slavisches. 37 slav. vsz ,hinauf", lett. ugz ,auf" gegenäber al. ud ,hinauf", slav. poe(d), pa2e(d) gegenäber pod (zum Ablaut vgl. po : pa, die mit pod zusammengehören). . Sonst hat das Slavische Präpositio- nen mit Zz: beg, miz gegenäber lit. be, al. mi. Auch ausserhalb des Slavischen haben wir dasselbe Verhältnis d : Z in lat. ad : ar (aus ag wegen des osk. ag). In Anlehnung an diese Präfixe und Präpositionen mit Zz ist auch iz (aus älterem ”Jjo2, woher nur Zz im Westslavischen, ganz wie z. B. poln. mieé, tech. méti aus "jométi) anstatt des nach lit. is, lat. ex zu erwarten- den ”is entstanden. Dagegen scheint blig- ,,nahe' zu einer Form mit dentalem Verschlusslaut zu gehören !). Wie 2 sich zu d in einigen Präfixen verhält, ebenso verhält sich s zu tin gr. oc, lit. pas zu gr. nori, av. pali, gr. xooc Zunroott, a. Prati. Dass 2 in roz raz wirklich auf 2d, das wieder aus d + dh ent- standen sein kann, zurickgeht, zeigt uns ksl. razdsns neben razgons (poln. röény hat gZ, wie ksl. pragdins neben pragdons), ausser welchen noch razgons und rosons vorkommen. Ob rakyta, rokyta ,, Weide' und lanita ,, Wange" auf "or- kyta und ”"olnita zuröckzuföhren sind, ist schwer zu entschei- 1) Es hängt nämlich, so eigenthiämlich es auch klingt, irgend wie zu- sammen mit d. Bild, asächs. bilipi, abhd. bilidi, das mit mhd. unbilde, billich, mhd. bilde ,,Gerichtsbarkeit", ags. bilewit eigtl. ,,das Gerechte wissende" auf eine Grundbedeutung , Gleichheit" hinweist, vgl. gr. eixöov und eixés, s. Falck und Torp Etymol. ordbog S. 55. Dass blizs urspriänglich ,etwas sehr ähn- liches”, ,,Ebenbild" und in Folge dessen ,etwas nahes" bedeutet hat, geht nicht nur aus dem dazu gehörigen bliznocb ,,Zwilling", sondern auch aus dem ecigen- timlichen Gebrauch von blizs im Altrussischen hervor. ,Nahe" heisst nämlich dort nicht nur blizs und blizo, sondern auch blizs sebe (s. Sreznevskij Marte- Ppiadbri IA IPeBHepycCcK. CIOB. sub. Ozuss), das kein raison d'étre hat, wenn es urspriänglich nur ,nahe sich selbst" bedeutet. Die Bedeutungsentwicklung dieser Partikel wird aber klar, wenn man sich denkt, dass blizs hier urspring- lich ,,etwas ähnliches” oder etwa ,geminus" bedeutet hat. Das Verhältnis von blizo, blizonbev zu bilipi erinnert an dasjenige -zwischen ai. yama- ,Zwilling", lett. jumis ,Doppeläbhre" und lat. 2maägo. Slav. bliz (vielleicht aus ”Doliz-) mit seinen Zz aus zd wiirde im Germ. ”biliti, nicht bilipi voraussetzen, es ist aber zu bemerken, dass im Indoeuropäischen auch sonst mehrere Fälle vorkom- men, wo Tenuis mit Media wechselt. Klr. b'ilja ,,neben, bei, nahe" gehört nicht zu blizo, wie es auf den ersten Anblick aussieht, denn es steht, wie Ogonow- ski Studien S. 184 bemerkt hat, fir pilja (durch pidlja aus podlö) und hat sein b unter Einfluss von bliz. 38 Joos. J. Mikkola. [XLV den, so lange keine befriedigende Etymologie gefunden ist. Das erstgenannte Wort könnte man freilich mit Hinweis auf an. pill, sebhwed. pil. ;,salix' zu germ. ”"arhw- Pfeil lat ans cus stellen, vgl. Schrader Bezz. Beitr. XV. 289 ff., aber auch die von Matzenauer Listy fil. XVI 166 beigebrachte Zusam- menstellung von tCech., slov. rokytt ,carex; juncus", das man nicht gerne von rokyta , Weide"” trennen will, mit tech. råkos, rokos ,,arundo; scirpus'' ist keineswegs stillsehweigend zu ignorieren. Ich hoffe bei anderer Gelegenheit zu diesem Worte zuräckzukommen. Die Verwandtschaft von lanita mit al. ams ,,Achsennagel, Teil des Beines unmittelbar äber dem Knie" ist sehr zweifelhaft. Die Etymologie von russ. rochöba, slov. (dial.) rahövs und russ. romodå, Cech. råmus, slov. romön befriedigt mich auch nicht. Russ. rochöba (nach Dal aus Gouvern. Kursk) ,,Be- wegung, Unruhe, Lärm, Wirrwarr"” erinnert so an ruchs, das im Russischen dasselbe bedeutet, dass man diese Wörter kaum von emander trennen kann, wie man nun auch o in rochöba erklären mag. Russ. romodå (nach Dal) ,Menge, Ge- dränge, Fliegenschwarm" scheint irgend wie zu dem etymo- logisch dunklen gromåda ,,Haufe, Menge, Versammlung'", weiss- russ. hkromogda ,, Haufe", russ. grömogda ,, eine Menge zusam- mengeworfener Sachen" zu gehören, von welchem Miklosich in semem Et. Wb. S. 74 sub. gramada sagt, dass es den An- laut gra- in denjenigen Sprachen hat, welche auch rag ha- ben, aber yro- in denjenigen, welche »og gebrauchen, wie auch in einigen anderen Wörtern, die nie im Urslavischen or im Anlaut gehabt haben. Was tech. romoniti ,plappern", slov. romön ,,Gemurmel, Sprache" (auch tech. romonx ,,Don- nerschall'' Kott Slovnik VII Dodatky 587 hätte erwähnt wer- den können) betrifft, so sei nur bemerkt dass im Öech. auch remoniti vorkommt, das eben nicht auf ”orm- hinweist. Aus verwandten Sprachen kann an. römr , Stimme", röma ,, mit lauter Stimme reden", herangezogen werden. | Ich lasse die S. 69 angeföhrten sehr zweifelhaften Ety- mologien von slov. rätka, ksl. radina, slov. låva bei Seite und gehe zur Betrachtung der in etymologischer Hinsicht klaren Worte mit ra, ro, la, lo im Anlaut. Von diesen ha- N:o 4] Baltisches und Slavisches. 39 ben einige zweisilbige Basis: nämlich 1) lokstv, laksto, weil lit. olektis , Elle, Griff am Zochbaum", é'lektis dass. 2) radlo, weil die Basis ara- ist und weil neben radlo auch oradlo, neben ralo (slov. räl) auch oralv (slov. orål, russ. oralv Dal) steht — dass man vom Wechsel ro : ra noch nicht eine urspruängliche Form mit or erschliessen darf, zeigt uns auch altruss. oramyyj (in oramaja 2gemlja ,Ackerland") neben dem ursprängl. oromyj, Part. Präs. pass. mit dem Suffix -oms (vgl. vidoms, znajems) — 3) lans ,,cerva'', wozu das Masculinum im Russ. jelendv, altlit. elenis heisst. Auch rameg ,,Schulter'" wäre ich geneigt mit Hirt Ablaut $ 188 auf eine zweisilbige Basis zuräckzuföhren, und zwar weil das Verhältnis von al. irmås, preuss. irmo zu rameg sehr an das Verhältnis von lit. wti zu air. räme, lat. remus erimnert. Diese Wörter haben also nach meinem Dafärhalten schon in urslavischer Zeit kein o vor r gehabt. So bleiben nur rabs, robs; ladiji, aldiji, lodvja; losv; la- kati, alkati; raky ; labbade, lebedv; ratv, retv; lant, lomi; Lab-, also nicht mal ganze zehn Worte mit urspr. ol, or, al, ar von den ungefähr dreissig bei Torbiörnsson behandelten äbrig. Von die- sen hat ”"orb- auch in sädslavischen Sprachen rob- neben rab-, was nicht mehr befremden darf, als ab. neroditi neben nera- diti oder sädslav. rogga neben ab. ragga, rovons neben ravons. Formen mit ro in Serbischen, Slovenischen und Bulgarischen för Entlehnungen aus nordslavischen Sprachen zu erklären, ist nur ein Notbehelf. Slav. "orbs ,,Sklave, Knecht'', "orbe Kind" hängt unzweifelhaft mit lat. orbus, gr. odogaroc. got. arbi, d. Erbe zusammen. Dies wird von dem nahen Zusam- menhang zwischen gr. ynooc und lat. heres, zu welchen sich noch lit. seirys ,, Wittwer'', seiré ,,Wittwe' und slav. sirg ,,0r- bus'' !) schön gesellen, gut beleuchtet, s. den Artikel , Erb- schaft'" in Schraders Reallexikon. Aber die Sippe ”orbho- ist auch ablautend, wie an. orf (urgerm. "urba-) ,,Erbe aus be- weglichen Gätern bestehend' neben arfr beweist, Noreen Ab- riss der urgerm. Lautlehre S. 97, und dies ist nicht ohne Be- deutung fär die Erklärung der russ. Form pe0enors (rebjönok). nd 1) Diese Wörter bieten einen Beleg fiir ein ieu. kh im Lit.-slavischen: die lit.-slav. Formen gehen auf ”Lhei(e)r-, die gr.-lat. aut kher- zuriick. 40 Joos. J. Mikkola. [XLV Was slav. rato ,,Streit, Krieg'" betrifft, sei nur bemerkt, dass auch das Finnische artti , Streit' hat. -Es ist wahr- scheinlich indoeuropäischen Ursprunges, jedoch wage ich nicht zu behaupten, dass es aus dem BSlavischen entlehnt wäre. Vielleicht ist es ein iranisches Lehnwort, in welchem wir ge- genäber dem ai. r in »rti- ebenso ar hätten, wie in marras (gen. martaan) ,,sterbend", urspr. ,,tot' gegeniäber ai. mrtås, siehe meinen Artikel in Virittäjä VI, S. 12 f. Sehr interessant ist das Wort för ,,Schwan' nicht nur wegen des ablautenden Anlautes, sondern vielmehr wegen der verschiedenen Suffixformen: edv (edb); odvs (oto), von wel- chen das erstere Suffix die Ablautsstufe le-, das zweite die Ablautsstufe la- fordert. Es ist nämlich wohbl zu merken, dass der Ablaut nicht nur im Gebiet der Verbalsuffixe, son- dern auch bei Nominalsuffixen zum Vorschein kommt, ob- gleich hier grössere Ausgleichung stattgefunden hat als im Bereich das Verbums, z. B. russ. gveno ,,Glied emer Kette", aber po-zvon-ok, poln. hasto und godto ,,Losung', ab. mucha, aber mösica. Slav. labodv steht bekanntlich dem german. Na- men des Schwanes sehr nahe: ahd. albig, elbig, an. elptr, olpt, alpt. Dunkel ist mir die altnorw. Form celptr (aus "alipt-2), ebenso dän. elmte, das vielleicht ein Suffix mit Nasal vor dem Dental voraussetzt und somit dem slav. labods nahe kommt. Es sieht wirklich wegen der grossen Ähmnlichkeit der germanischen und slav. Form aus, als läge auf irgend eimer Seite Entlehnung vor. Die gewöhnliche Zusammen- stellung mit lat. albus scheimt mir nicht besonders anspre- chend. Vielleicht haben wir es hier mit emem zusammen- gesetzten Worte zu thun, dessen erster Teil dem air. ela, lat. olor gleich ist. Zu den urspränglich mit ol! anlautenden Worten könnte vielleicht noch Jlonoco (serb. lonac, slov. lonec) ,,Topf" : lat. olla, wenn aus "olna entstanden, hinzugefägt werden. Neben loni, lam ,im Vorigen Jahr" hätte auch russ. dial. ononno ,,)0O4eHb JABHO, BOTAPH, IPeBIe'', oxoHÅ(U)Cd ,,IOHM, MPONLIATO FOA; HeJlABHO, HAMEIHA'', OAOHÖGCb, OAOHÖACH, OAOHÖVICH ,,OHATBICK, OHOFIBICH, OHOMHAICH, OHAMexHH' ', obgleich es in seinem Verhältnis zu loni nicht mit olovo, olovo : russ. dial. lovb zu Vvergleichen ist. Das Fran DS TRA EERO Mg Sr ON / BERNT EO NER ER ND vo 4 h fo a sv SN t -- NW" N:o 4] Baltisches und Slavisches. 41 letztgenannte Wort verdient wegen seines eigentämlichen und allein dastehenden Anlautes (olo-) ein paar Worte. Schon die Lautgestalt des Wortes lässt Entlehnung vermuthen. Schwie- riger zu Antworten ist die Frage, woher die Slaven dieses Wort haben. Ich vermuthe, dass es aus derselben Heimat stammt, wie gr. ucdvBdoc. dessen ältere Form vielleicht in rhod. BoAupoc vorliegt. In der betreffenden Sprache, aus der die Grie- chen und die Slaven die Namen fär Blei entlehnt haben, war der im Griechischen durch 8 substituierte Laut vielleicht ein bilabiales v. Meine Annahme von dieser parallelen Entlehnung bei Griechen und Slaven wird noch durch die Parallele yaAzoc : lit. gelezis, slav. Zelézo, gr. oidapoc : lit. sidäbras, slav. svrebro bestätigt. Welches asiatiscehe Kulturvolk diese Benennungen gegeben hat, lasse ich unentschieden. Die Form olovo hat Anfangsbetonung nach Ausweis des Russischen und BSerbi- schen. Dagegen hat das Bulgarische olövo, aber die Form olovb hat im Slovenischen die Betonung olöv, im Polabischen algåf, das nach Schleichers Schreibweise ål äå'v zu transskri- bieren wäre. Dies kann nur aus ”"oli'vo entstanden sein, vgl. die Belege fär ”4 aus » in betonter Stellung bei Schleicher Polabische Sprache 40 ff. Man könnte auch an ”olévv den- ken, wenn nicht alle die Fälle, welche Schleicher fär ta aus é anfährt, auf unbetontes &é hinwiesen. Ob die polabische auf ”"olovv zuräckgehende Form die ursprängliche oder durch volksetymologische Anlehnung an Jlév- ,,Guss'', in welchem Falle ”"olévb anzusetzen wäre, entstanden ist, wage ich nicht zu entscheiden. Jedenfalls scheint nach Ausweis des Sloveni- schen und Polabischen ausser dem anfangsbetonten ölovo ein olövb bestanden zu haben. Von diesem hat wahrscheinlich auch bulg. olövo seine Betonung. FEinen weiteren Beweis fär olövb haben wir in russ. dial. lova, die durch Abfall des un- betonten anlautenden o entstanden ist, vgl. russ. dial. lesina »,Erle" aus olesina, urspr. olosina. Auch sollte die Zusammenstellung von ab. laska ,,adu- latio', poln. taska, ab. laskati ,,adulari", r. laskåto ,,liebkosen" mit an. elska , Laebe'', elska ,lieben", elskr ,liebend" nicht ohne wWeiteres ignoriert werden. Das nordische Wort geht bekanntlich auf "aliska- zu ieu. al- ,,erzeugen, erziehen, pfle- 42 Joos. J. Mikkola. (TVN gen" (lat. alere, ir. alim) zuröck. Sowohl lautlich als sema- siologisch passen die slavischen und altnordischen Formen vortrefflich zu einander. Was wir also mit Sicherheit uber die wenigen Weoörter, die thatsächlich in ihrem Anlaut auvf 1ieu. ol, or, al, ar zuräck- weisen, sagen können, ist folgendes: ieu. ol, or, al, ar im Wortanlaut sind im Slavischen durch lo, ro, la, ra vertreten ohne dass dafär irgend ein Grund in der Akzentqualität gefunden werden kann. Nur möchte ich die Frage in Anregung bringen, ob nicht Jo, ro auf ieu. ol, or und la, ra auf ieu. al, ar zuröckzufihren seien, und weise auf folgende Parallele hin: robs aus ”orbh-, vgl. lat. orbus, gr. oofgavoc, dagegen rabs aus ”urbh-, vgl. ir. com-arbe »Miterbe" ; lomnt ,im vorigen Jahr" aus ”olnz, vgl. lat. ollz ,,tunce" aus ”"olnz (Rozwadowski, JF. III, 268), dagegen lam: aus "aln, vgl. ir. an-all ,von jenseits", das einen Pronominalstamm "alno- ,alius" voraussetzt (Rozwadowski Sprawozd. Krak. Ak. 1896) — neben olno- ,ille" hat also alno- ,alius" bestanden, zur Bedeutungsentwicklung vgl. finn. toinen ,alius", Ableitung aus tuo ,ille"; rame aus "arm-, vgl. lat. armus; laska aus ”alska, "alaska, vgl. lat. alere; Cech. Labe : lat. Albis, auch der kel- tische Flussname Albis hat a. Miklosich behauptet im Et. Wb. sub olbije, poln. Zaba sei techisch. Gewiss mit Unrecht, denn auch das Polabische hat laby, lobi, loby, welche aus "labije ent- standen sind, wogegen ”lobije im Polab. "lib gegeben hätte, vgl. polab. lidja, liidja aus "lodbja. Die polabische Form lab- ist schon vom J. 1062 im Namen Polabi, welche Form auch sonst neben Polabingi sehr fröh vorkommt, s. Schafarik Slaw. Alterthöämer II 589. Aus taba scheint auch der Flussname Leba in Pommern entstanden zu sein, denn es heisst im Kas- subischen tZeba, nicht "leba; der Name ,leba fluvius" kommt in dieser Form schon um 1140 vor... Das von Miklosich und Torbiörnsson herangezogene Lab, Name' eines Nebenflusses der Morava, gehört kaum hieher, noch weniger das von Tor- biörnsson herangezogene Laba, Name eines Nebenflusses des Kuban im Kaukasus, denn Albis und ”labije, laba kommt nur dort vor, wo alte Spuren des Keltentums und Germanen- ERE EE RÖST Lä ON N:o 4] Baltisches und Slavisches. 43 tums — das Wort lebt ja im Skandinavischen weiter fort — anzutreffen sind. Besondere Beachtung verdienen die ab. Formen aldijt, alkati, alniji, denn sie zeigen neben den Jlo-, la-Formen die- selbe Lautfolge im Anlaut, die wir im vorigen Aufsatz för das Ostseewendische und Sorbische im Inlaut neben den lo- Formen nachgewiesen haben. Von der Lautfolge ar, die im Inlaut des Ostseewendischen und Kassubischen so reichlich vertreten ist, haben wir im Anlaut keine Belege aus dem Polabischen und Kassubischen. Jedoch zeigt der ostseewen- dische Name Arkona, Archon bei Saxo Grammaticus, Arkun in der Jömsvikingasaga — in der ostseewendischen Form viel- leicht "Arechan, womit slavische Ortsnamen wie Bachanie und Rachow zusammenzustellen sind — dass ar auch im Anlaut dem ÖOstseewendischen nicht fremd war. Es bleibt nur die Frage zu erörtern, ob die Lautfolge al (ar) aus als (ars) oder vielleicht aus alv (arv) entstanden ist. Dass in altbulgarischen und kirchenslavischen Quellen als- neben al geschrieben wird, beweist an sich noch wenig, aber ein altes ostseewendisches Tehnwort im Altnordischen lässt uns wenigstens die Frage autstellen, ob för das Ostseewendische nicht alv- im Anlaut anzusetzen ist. Dieses Lehnwort ist das der poetischen Spra- che angehörende ellidi ,,Schiff''!), wofär Belege in Egilssons Lexicon poöticum zu finden sind, dessen tt auf Entlehnung beruht (vgl. miollmir aus slav. molsnijt) und e aus a wegen des :-Umlautes. Diese Vermutung findet auch Stätze in der oben angefährten Gleichung ”"alisk- : laska, neben welchem dann ”"aloska bestanden hätte. Jedoch kann lit. eldija, das kaum einheimisch ist, aus einem slav. ”"eldijt entlehnt sein und auf einen Anlaut el hinweisen. Von der Vertretung der Verbindung el, er im Anlaut wissen wir iäbrigens ungemein wenig; nach der Behandlung von ol, or wärden wir le, re erwarten, und so sind wobhl le- obedv, truss. rebjönok, retv zu erklären. Freilich hat Holger 1) Die Zusammenstellung rihrt her von O. Schrader Livg.-hist. Forsch. zur Handelsgesch. u. Warenk. 55, obgleich er nur Elidi ,das Schiff der Fridjof- sage" vergleicht. 44 Joos. J. Mikkola. [XEY Pedersen Indogerm. Forsch. V. 56 mit Hinweis auf slav. léss ,Wald'' : gr. dAcoc. slov. réd-skö ,,selten, dänn' : lit. erdvas ,geräumig" den Anlaut lö aus el erklären wollen. Indessen hat O. Hoffman Bezzenb. Beitr. XXV 106 sehr ansprechend or. dÅooc aus älrgjoc Zu got. alhs gestellt, vgl. auch lit. elkas, alkas ,,heiliger Hain; Stelle auf eimem Hägel, wo man fräher Opfer verrichtet hat; Götze", lett. elks ,,Götze". Die gleiche Bedeutung sowohl im Griechischen als im Baltischen macht die Zusammenstellung noch wahrscheinlicher, obgleich das griechische Wort in seinem Suffix von dem germanischen abweicht. Zur Vergleichung lit. erdvas , geräumig'" : slav. rédsks muss bemerkt werden, dass lit. retas ,,undicht, selten'', lett. rets dass. slav. réd- viel näher stehen. Die Tenuis in retas gegenäber der Media in »réd- darf uns von dieser ungezwungenen Zusammenstellung nicht abschrecken, denn derselbe Wechsel kommt nicht nur in Fällen wie lit. sältas : slav. "cholds vor, sondern auch gerade bei derselben Sippe, zu welcher lit. ezdvas gehört. Neben erdvas findet sich nämlieh nicht nur erdvus sondern auch ertnas ,,geräumig'' (MieZinis, Lit. Wb.), das Lettische hat einerseits eds, erdajs ,,locker; begquem"', andererseits ertns dass. Nach Torbiörnsson kann ein urspr. er-, el- in folgenden Wörtern vorliegen: russ. remå, ksl. rema; slov. resek; russ. lesina. Die Ver- mutung ist auf falsche Etymologien gebaut, welche näherer Betrachtung erheischen, ehe sie ihre Ronde durch die sprach- wissenschaftliche Literatur antreten. Mit dem ksl. rema ,fluxio" ist die Sache leicht erledigt. Man braucht nur das Citat in Miklosichs Lex. palaeosl. durchzulesen, um gleich zu ersehen, dass mit rema — eime Krankheit gemeint ist. Das Kirchenslavische hat auch ruma und rjuma, welche bekannt- lich entweder auf ngr. ostuc Oder ovua zurickgehen. Aus der- selben griechischen Quelle stammt durch lateinische und deut- sche Vermittlung tech. réma, rima ,,Schnupfen, Katarrh', mit welchem ksl. rema ,,fluxio' sich vollkommen deckt. Nicht viel besser steht es mit dem gleichlautenden r. remd ,,den Ueberschwemmungen ausgesetztes Buschwerk, Gehölz längs des Ufers eines Flusses, eime den Ueberschwemmungen aus- N:o 4] Baltisches und Slavisches. 15 gesetzte Strecke (an den Ufern des Flusses); Flussthal', das von Torbiörnsson nebst dem schon besprochenen ksl. rema zu lit. armå' ,,Tiefe, Abgrund; Moorgrund'' gestellt wird. Die eben citierte Erklärung des remdå ist Pawlowskys Wörterbuch entnommen, wo es aus Dals Wörterbuch äbersetzt ist. Im OmbsIT: o0JacT. cIOB. Wird es folgendermassen erklärt: ,niedrige, bisweilen auch sumpfige und mit Gebäsch bewachsene Stelle in einer Schlucht'" (HU3MeHHOe, UHOTJA H TOMKOe MÉCTO BE OB)PArE, MOKPHITOC KYyCTaPHAKOMS). Dal fögt aber zu remaå: ,richtiger uremå'' und bei diesem bemerkt er: ,irrtämlicherweise wird auch gesagt urmån ”Wald äberhaupt"'. Das letztgenannte Wort bedeutet ,, Wald, besonders Fichtenwald; grosse Wäl- der an den Morästen" und ist, wie man gleich ersieht, tärki- schen Ursprunges: urmån ,, Wald''. Schon die geographische Verbreitung von remd und uremå, von welchen nach Dal das erstere im Orenburger, das letztere auch im Kasaner Gouvernement vorkommt, macht den slavischen Charakter dieser Wörter sehr zweifelhaft. Von den beiden Formen ist uremå ursprönglich, remd ist davon durch Abfall des un- betonten Anlautsvokales entstanden. Dal hat sie als tatarische Tehnwörter bezeichnet und zwar mit Recht. Dr. H. Paa- SONEN, bei dem ich äber das Vorkommen der in Frage ste- henden Formen in den östlichen finnisch-ugrischen und tär- kischen Sprachen mich erkundigte, hat mir folgendes mitge- teilt. Das Kasan-tatarische hat fiärämå ,niedrige, dicht mit Erlen, oder auch mit anderen Bäumen bewachsene Gegend (meist an Flässen)" (Ostroumov), ,dichtes, niedriges Gesträpp" (Radloff), ,dichtes Gesträuvch" (Baålint). Auch die Misär-Tata- ren im Kreis Buguljma (Gouv. Samara) kennen das Wort. Däs Ceremissische hat arama, das Ersamordvinische urama, gleich russ. uremå. Woher aber diese Form? Wahrschein- lich aus dem Öuvasischen, denn hier oder genauer im Nieder- Cuvasischen entspricht dem tatar. dä eim offenes u (gegenäber dem 9 des Obertuvasischen). Russ. urema wird also ein Cu- vas. ”urämä oder "uwrama voraussetzen, vgl. auch russ. uren neben djrån, von welchen das erstere aus Cuvas. ujran, das letztere aus tatar. äjrän ,,saure Milch" entlehnt ist. Dass russ. dial. lestna aus olvsina entstanden ist, habe 46 Joos. J. Mikkola. [XLY ich schon oben angedeutet. In slov. rések ,,Gänsedistel" ge- genäber lit. erskeétis hätten wir doch ré, nicht re, aus er, wenn die Etymologie richtig wäre. In Anbetracht dessen dass im' Slovenischen neben vrés , Heidekraut' auch »7ré8s vorkommt und weil im Russ. neben véresk , Heidekraut" auch véres » Wachholderstrauch" existiert, glaube ich, dass auch réesek irgend wie mit derselben Sippe zusammenhängt. Auch behauptet Torbiörnsson, dass die urindoeuropäi- schen sonantischen »r und ! im Anlaut ro, re, ro; le, lo er- geben haben. Die dafäör vorgebrachten Zusammenstellungen sind schwach. Russ. relv" ,,Querbalken, Bock, Geräst mit Rie- geln und Querhölzern, Galgen, Geländer, Stange' braucht nicht mit lit. ardat ,, Stangengeräöst" verglichen zu werden, da lit. ré'klés ,,Stangengeriäst äber dem Ofen zum Trocknen, ein dergl. im Schornstein zum Räuchern", pr. rielis ,,Söller', auch lit. ré'klas ,,Bodenraum'" viel näher stehen. Russ. vrelb »,erhöhte, trockene Stelle im Sumpf'' möchte ich noch einer näheren Untersuchung tberlassen. Dass rovs zu ryti ,graben"” gehört, wie krovs zu kryti ist ohne weiteres klar. Nur lebeda, loboda , Melde'' bedarf weiterer Beleuchtung. Wir haben es in diesem Worte kaum mit einem Anlaut el-, ol- zu thun, denn lebeda, loboda schemt durch Metathesis aus ”"beleda, "bo- loda entstanden zu sein. Dafär spricht erstens lit. balånda ,Melde". Weiter hat, wie ich schon oben bemerkt, das Slavi- sche merkwärdige Parallelen mit dem Griechischen im Gebiet der Kulturwörter, die auf eine gemeinsame Quelle hinweisen. Von den Gartengewächsen ist eben ”beleda, lit. balånda mit or. Båirov ,,Melde'', woraus lat. blitum, blidas, ebenso bulg. brsdokva ,,lactuca" : gr. Fordas ,,Salat'; sehr beachtenswert ist cerain bei Plinius und zeociv bei Theophrast gegenäber slav. chréns, siehe Schrader Reallexikon unter dem Artikel ,Meerrettig" 536 f£. Nachdem das Obige schon druckfertig war, erhielt ich Holger Pedersens eben erschienene Untersuchung , Die Na- salpräsentia und der slavische Akzent', Kuhns Zeitschrift XVIII 297—421, die u. a. auch den slavisehen Amnlaut ol, or, N:o 4] Baltisches und Slavisches. 47 el, er behandelt. In einigen Punkten sind unsere Ansichten zusammengefallen. Nur möchte ich die Ss. 311 ff. vorge- brachten Ausföhrungen äber slov. jérmen ,,Riemen'" berich- tigen. Pedersen leitet es nebst jarsmö, jarcmo ,,Joch'" aus "jörbm- her und stellt es, unter der Annahme, dass jaroms, jaromo u. a. ,,Jochriemen' bedeutet habe, zu remeno, wovon d. Riemen zu trennen und am natärlichsten zu ”sjä- ,nä- hen" zu stellen sei. Ich bin mit Pedersen der Ansicht, dass ja in jarbms, jaromo wie auch im dem Verb "jariti (poln. ko-jarzyé ,,verbinden''), wovon es abgeleitet ist, aus é ent- standen ist; das wird auch von dem poln. jerezemo, jiremo ne- ben dem normalen jarzmo bewiesen, siehe Karlowicz Slow- nik gwar polskich sub jaremo, aber die slov. Form jérmen kann damit nicht verbunden werden, weil es jängeren Ur- sprunges und selbst aus rémen entstanden ist. Fin ähnliches Umspringen des Vokals bei » zeigt auch ein anderes sloveni- sches Wort, nämlich jermånec ,,Schafgarbe (Achillea millefo- lium)" neben rmån dass., auch armän, wie armänec neben rmånec. Die ursprängliche Form ist roman, siehe Miklosich Et. Wb. sub romans, woraus dann raman u. a. Formen sich entwickelt haben. Auch muss die Verwandtschaft zwischen slav. remenv und d. Riemen aufrechtgehalten werden, obgleich lautliche Schwierigkeiten mit den verschiedenen Formen auch innerhalb des Germanischen selbst vorliegen: an. rem ,, Rie- men'', schwed. dial. rom ,,Riemen aus Wallfisehhaut', woraus finn. ruoma ,,lora qguibus temones equis alligantur'', das in Juslenius” Lexicon mit schwed. romor iäbersetzt wird. Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar, NEN 1902--19035 NO, RJ Undersökning öfver humlehoning. AF ERNST EDW. SUNDVIK. Sävidt jag har mig bekant, har ingen tills dato sysslat med undersökning af humlornas, biens närmaste fränders, ho- ning. Det ligger ju ock så nära till hands att antaga, det någon väsentlig skilnad mellan de båda honingsslagen icke torde existera, då ju de båda insektsläkternas lefnadsförhål- landen, framför allt dess näringsförhållanden, äro i så hög - likartade. Vid insamling af humlebon i och för anskaffande af vax, erhöll jag en mängd honing af de vanliga humlorna (Bom- bus muscorum och B. lapidarius m. £.). Till lukt och smak liknade denna i allmänhet den vanliga bihoningen, äfven hvad sötma vidkom. Dess konsistens är dock i hög grad beroende af luftens fuktighet. En högre grad sådan har till följd en högst tunnflytande honing, en längre tid fortfarande torr väderlek en koncentrerad, tjockflytande sådan. Vid ihål- lande torr väderlek kan det hända, att man med svårighet får den ur kokonghylsorna utprässade honingen att nedflyta 1 det underställda kärlet. En sådan honing, erhållen under den varma sommaren 1901, hade en sp. v. af 1,48, och kunde kärlet upp- och nedvändas, utan att honingen utflöt. Biho- ningens sp. v. angifves vanligen till 1,40 å 1,43. Jag har samlat omkring 150 cm? humlehoning, men ledsamt nog för- slösat en del, innan jag kom att tänka därpå, att möjligen en skilnad kunde äga rum mellan humle- och bihoning, och att en undersökning af densamma vore lönande. 2 E. Sundvik. [XLV Under sistförflutna sommar var en insamling af humle- honing omöjlig, emedan under den ytterst regniga sommaren humlorna hade att lefva under mycket ogynnsamma om- ständigheter. Honingen i de få bon jag fann, var tunnfly- tande som vatten, och de små kolonierna hade jag icke hjärta att än vidare beskatta. Sannolikt har denna sommar i hög / grad decimerat humlestammen, kanske för år framåt. Då under vanliga år koloniernas kokonger kunnat stiga till 50 å 100, kanske ännu högre, fann jag denna sommar i augusti på sin höjd 12, 15 å 20 exemplar. Honimgens bearbetning. Hela den insamlade mängden (omkr. 60 cm? kvarstodo) behandlades, efter stark förtunning med vatten, med upprepade gånger urtvättad och slammad prässjäst. Jäsning inträdde omedelbart och var om någon dag tydligen fulländad. Den filtrerade lösningen försattes icke desto mindre med ännu en portion jäst, utan att vidare jäsning, äfven sedan syrlig lukt inställt sig, kunde varseblif- vas. Det afdunstade filtratet, af syrupskonsistens, hade icke eller knapt märkbar söt smak; och enligt uppskattning kunde antagas, att väl hälften af hela den ursprungliga, fasta åter- - stoden kvarblifvit oberörd af jäsningsfermenten. Denna syrup behandlades med alkohol, då en del löstes, en del kvarblef, afsättande sig å bottnet af kärlet som en syrupös, tjockflytande massa. Denna löstes ånyo i vatten, fälldes med alkohol o. s. v. ännu par gånger, hvarefter den olösliga syrupösa massan, som ock den efter alkoholens af- dunstning kvarblifna syrupen finge stå öfver sommaren i med papper öfvertäckta skålar. Det visade sig i september, att den i alkohol lösliga syrupen icke visade spår af kristallisation, i det att den blott intorkat till en seg massa. Den ti alkohol olösliga delen hade stelnat till en fast, ytterst lätt pulveriser- bar, från glaskärlet lätt lossnande, icke synbart hygroskopisk massa, af helhvit färg, blott på ytan något gråaktig. — Om den i alkohol lösliga delen möjligen visade helt svag söt smak, så var den olösliga delen så godt som fullkomligt smak- lös. Ett försök att få den i alkohol lösliga delen att kri- stallisera ur metylalkohol visade sig fruktlöst. — De vanliga reaktionerna stämde öfverens med de allmänna kolhydratens. h N:o 5] Undersökning öfver humlehoning. 3 De sålunda genom behandling med alkohol åtskiljda kol- hydraten visade följande egenskaper för öfrigt: a. Den i alkohol olösliga, dextrinliknande kroppen: Den var, såsom nämndt, smaklös, olöslig i starkare (70 ?/,) alkohol, så vidt skönjas kunde, amorf, icke nämnvärdt hygroskopisk. Ett försök att framställa dess osazon gaf icke något godt resultat, 1 det att den bildade(?) osazonen ej kunde isoleras. Vätskan grumlade sig dock. Specifika vridningsförmågan bestämdes, efter det ämnet torkats 1 vakuum öfver svafvelsyra under flera dagar: 0,6591 gr. löstes i vatten till 30 ecm?, då hvarje cm? in- nehöll 0,02197 gr. ämne. Lösningens vridning var 71,56 2 i 2 dm:s rör, hvaraf aw, beräknas till 171,8 ?. En annan lösning af samma halt visade en vridning af SOS KS Ae ROS Ka). — LON; Den höga vridningsförmågan, förhållandet till alkohol m. m. talade för ämnets dextrinnatur. Dess ringa hygros- kopicitet skiljde den dock från de flesta dextriner. Dextriner med en vridningsförmåga lik denna hafva upprepade gånger funnits uppträda vid hydrolys af sammansatta kolhydrater. Ämnets dextrinnatur kunde lämpligast utrönas genom hydro- lys, då «ww ansenligt måste nedtryckas. En sådan företogs med tillhjälp af klorväte. Ofvan använda lösning upp- hettades med några kub.-cent. klorvätesyra af 1,14 sp. v. i vattenbad, afdunstades till nära torrhet och förtunnades sedan till den ursprungliga volymen, hvarefter sp. vridningsförmågan bestämdes. 5) Vridningen visade sig nu 1 2 dm:s rör, vara 1,8 ?, såle- des &(D)=-— 41 9 En lösning med 0,00367 gr. på 1 cm? visade en vridning ÖSK ST Ke: S tr le (DUSAN TA Denna lösning jäste vid behandling med jäst efter neu- tralisation. . Ämnets dextrinnatur var väl härmed bevisad. Anmärkas må, att dextrinet reducerade såväl koppar- som vismutoxid, likasom dess hydrolysprodukt äfven gjorde det. +) Emedan lösningen mörkfärgades, maste den behandlas med rent djurkol. 4 E. Sundvik. [XEVY b. Den i alkohol af 70—75 procent lösliga kroppen rena- des genom upprepad lösning i alkohol och indunstning. Den var, som nämndt, så godt som utan söt smak, reducerade (svagt?) både koppar- och vismutoxid, kunde erhållas blott som en seg syrup samt mörknade ansenligt vid starkare upp- hettning (till 105) i luften. För att erhålla den möjligast vattenfri smordes ett vidt profrörs väggar invändigt med den sega massan, hvarefter röret upphettades i luftbad till 105 ?, under det att genom ett i den tillslutna proppen infogadt glasrör koldioxid inleddes. Denna fick aflopp genom en skåra i proppen. Efter afkylning i vakuum öfver svafvelsyra väg- des det hela, massan löstes i vatten, hvarefter kärlet vägdes. Bestämningen af dess hydrolysprodukt nedan torde visa, att ämnet sålunda blef så vidt möjligt vattenfritt. Hvad dess egenskaper vidkommer torde det skilja sig från öfriga liknande kolhydrater, främst genom sin smak- löshet. Dess lätt framställbara osagon bestod af stjärn- och kvastformigt grupperade nålar af mörkgul färg, var svårlös- lig i kallt, lättare 1 hett vatten, men ännu lättare i med nå- got vatten försatt het alkohol. Den reducerar icke koppar- och vismutoxid. En analys på kväfvehalten gaf följande resultat: 0,502'67 OT. Sa 0505 33 SRA KV SLL 0 BoRS N, 0, = 520 erfordrar 10,77 2/, N2. Ämnet var sålunda enligt all sannolikhet en dihexos. — Ösazonen synes sintra tillsam- mans vid 180—190 ?, hvarför dess smältpunkt icke rätt kunde bestämmas. I och för utrönande af ämnets natur af dihexos löstes 1,71524 gr. 1 vatten till 50 cm?, hvarefter vridningen bestäm- des i 2 dm:s rör. Denna lösning innehöll på hvarje em?. 0,03431 gr. ämne och vred 5,4 ?, hvaraf cam, beräknas till 81,6?. En kvantilet af denna dihexos inverterades med klor- vätesyra 1 slutet kärl på vattenbad, hvarunder lösningen ansen- ligt mörknade. Lösningen, som innehöll på hvarje cm? 0,02744 or. ämne undersöktes 1 2 dm:s rör, då den vred 2,3 20 Hara beräknas camp, till 41,9, således till densamma som för dextri- nets inverterimgsprodukt. Huruvida denna öfverensstämmelse rä tillfällig, eller icke, lämnas därhän. Dock synes det som Ar aa nn nn AR En N:o 5] Undersökning öfver humlehoning. 5 om samma hexos bildat sig i hvardera fallet, såsom följande skall visa. Hexosen reducerade sålunda både koppar- och vismut- lösning, jäste med jäst. I Einhorn-Fiebigs jäsningssacchari- meter gaf en lösning af 1,64 9/, genom jäsning bestämd 1,4 9/, < 0/ I = 0/ 2,81 Bo ” ” ” 2,7 1.09 en tillräckligt nära öfverensstämmelse. — Smaken var söt; vid oxidation med salpetersyra, neutralisation, utfällning med Ca Cl, och uttvättning af fällningen med vatten samt prof med silfvernitrat i ammoniakaliskt medium, erhölls en mycket vacker silfverspegel, tydande på vinsyra. Hexosens osagon framställdes. Denna var svårlöslig 1 kallt vatten, kristalliserade sålunda temligen lätt och ren ut. En omkristallisering visade sig däremot svårligen kunna åstadkommas. Osazonen löste sig ytterst långsamt i alkohol, resp. vattenhaltig sådan, samt utkristalliserade sedan i blott ringa mängd. Häraf var att antaga, att den till största delen sönderdelats vid försöket att omkristallisera densamma. En analys, afsedd att bestämma kväfvehalten, gaf ock blott halfva mängden: 0,3299 gr. gaf 0,025 gr. N? eller 7,64 /9. Cs Ha N, OO, borde erfordra 15,64 9/, N?. En sådan sönderdelning finnes omnämnd af Lippmann i hans monografi öfver sockerarrterna (sid. 253). — Denna 0osa- zon reducerade såväl koppar- som vismutoxid i alkalisk lös- ning, i motsats mot dihexosens förhållande. 'Dess smältpunkt syntes ligga vid omkr. 1922 0. Det har sålunda visat sig, att humlehoning innehåller minst tre olika kolhydrater: a) en jäsbar sådan, sannolikt dextros eller invert socker; b) en halt af ojäsbar dihexos, hvars egenskaper icke öfverensstämma med någon hittills studerad sockerart; c) en dextrin, likaledes olika mot de hittills be- skrifna dextrinerna. -— Då de här senast nämnda icke äga någon utpräglad söt smak, torde Hoffers uppgift (se: Hoffer, 6 E. Sundvik. [XLV Die Hummeln Steyermarks), att humlehoning vore väsendt- ligt sötare än bihoning, icke motsvara de faktiska omstän- digheterna. Mängden af ojäsbar dihexos jämte dextrinet torde kunna uppskattas till omkring 30 aå 409/, och hela sockermängden, hvardera till lika mängd, d. v. s. ungefär ara 200N En halt af dextrin i bihoning är icke något ovanligt. Lippmann omnämner (sid 310) anföranden af Raumer, Amthor, Stein, an. i. Bvilka föonnit en haltiat 6 å dN/IYGehEneta denna, dock härstammande från af bien njuten honingsdagg, likaså honing, bildad efter biens besök å koniferer. Det är just samma ursprung en stor del af den humlehoning, som jag sysslat med, väl äger. Under vackra dagar kan man finna humlor i hundratal svärma omkring de unga granskot- ten, finnande sannolikt där i glykosiderna m. m. ett efter- sökt näringsämne, likaså omkring blomstren. Reaktion på pentoser (a-naftol och svafvelsyra) har jag icke kunnat erhålla hos någondera af de funna kolhydraten. Det var min afsikt att sistförflutna sommar insamla en större mängd humlehoning, men erhöll intet. Denna rägniga sommar har väl, som nämndt, i allmänhet högeligen för det kommande året decimerat humlestammen, samt varit högst ogynnsam för dessa så ytterst nyttiga varelsers trefnad. Un- der den långa rägnperioden hafva de varit hänvisade till de under de korta rägnfria perioderna insamlade förråden, hvilka varit högst ringa, därjämte honingen varit tunnflytande som vatten; ja, i en del funna förrådskärl (gamla kokonger) hafva förråden af honing börjat mögla, något som aldrig sker, om honingen har vanlig konsistens. — Deras kolonier hafva utgjort mindre än halfva antalet individer under van- liga år, 2—4 generationer till början af sept., 1 st. f. vanliga 3 åa 10 sådana. Under sådana förhållanden skall väl nästa års humlemängd i ansenlig grad understiga medelmåttiga års, en synnerligen beklaglig omständighet, då det gäller dessa i naturens hushållning så viktiga insekter. Då härtill kommer N:o 5] Undersöknirg öfver humlehoning. (( humlornas korta lifsperiod (några få veckor är unnad individen), så är detta så mycket mer att frukta. Inga af våra nytti- gare imsekter äro för öfrigt ansatta af så många fiender, som humlan, och kunna vi räkna till dem menniskan, som afsikt- ligt eller oafsiktligt (vid höslåttern exempelvis) förstör deras bon, kråkan och gnagarena, som mot sensommaren förstöra de flesta humleboen. Härtill sälla sig ett antal parasiter, som delvis förstöra larverna, konsumera de hopsamlade närings- medlen och på otaliga sätt bidraga till humlornas vantref- nad. Sannolikt skall det förgå par år, innan det skall blifva mig möjligt att insamla material i och för komplettering af denna undersökning angående humlehoningens sockerarter (kolhydrater). ——— t' — Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XLV. 1902--1903. N:o 6. Capsidae ex Abessinia et regionibus confinibus enumeratae novaeque species descriptae ab O. M. REUTER. Cum tabula. 1. Rhinofulvius Reut. Corpus oblongo-ovatum; glabrum, capite porrecto, hori- zontali, pronoto distincte longiore, ante oculos longe rostrato- producto, fronte versus apicem leviter declivi, clypeo fortiter prominente, basi subhorizontali cum fronte confluente, a la- tere viso apicem versus fortius dilatato, vertice linea media longitudinali impressa, angulo faciali sat leviter acuto, genis sat humilibus; oculis magnis, exsertis, granulatis, a latere visis haud usque ad gulam extensis, ab antico visis orbita interiore rectis, versus apicem leviter divergentibus; rostro coxas posticas modice superante, articulo primo medium oculo- rum vix attingente, antennis paullo supra apicem oculorum in- terne insertis, a margine oculi longe remotis, articulo primo api- cem capitis vix superante, secundo versus apicem sensim sat incrassato ibique tamen primo sat multo graciliore, ultimis gracilibus; pronoto horizontali (form&e brachypterae) strictura apicali obsoleta, callis maximis convexis, fere usque ad basin extensis, lateribus basin versus sinuatis, disco medio sulco cal- los separamte instructo, margine basali leviter sinuato, an- gulis basalibus retrorsum sub-productis, margine laterali usque ad stricturam acute carimato; scutello basi latissime detecto; hemielytris formae brachypterae cuneo membranaque nullis, bo O. M. Reuter: apice versus suturam oblique truncatis, coxis anticis longis apicem mesosterni superantibus. A Fulvio Stål oculis haud usque ad gulam extensis; capite ante oculos adhuc longius producto, antennis longius ante marginem oculorum insertis etc. divergens. Rhinofulvius albifrons (Reut.) Reut. ANNO Iya elle Niger vel fusconiger, opacus, capite, articulo primo amn- tennarum, maculis qvatuor magnis hemielytrorum, prosterno, macula laterali metastethii, coxis omnibus, femoribus, disco ventris margineque connexivi niveis, antennis tibiisque sordide griseo-albidis, illis apicem versus griseis, his annulo basali apiceque cum tarsis albis; capite superne basi nigro, utrin- que lineis duabus obliquis albis, inferne et lateribus, apice excepto, nigrofusco-conspurcato; oculis nigris. Long. 9 4 mm. Fulöius albifrons RBeut., Ent. Tidskr: 1895, 151, 14! Rhinofulvius id. Reut., Öfv. Finska Vet. Soc. Förh. XLIV KI02paLDOT DS Arabia meridionalis (Aden!), D. Simon (coll. Reuter). Caput ab antico visum latitudine cum oculis fere 2/; lon- glus, a latere visum altitudine basali fere 2/; longius, vertice oculo fere duplo latiore (2). Rostrum grisescens. Antennae articulo secundo primo fere triplo longiore, duobus ultimis simul sumtis secundo parum longioribus. Pronotum formae brachypterae latitudine basali paullo breviore, apice qvam basi circiter ?/; angustiore. Hemielytra (2) apicem segmenti tertii ") abdominis vix superantia, sutura clavi sat obsoleta, macula humerali subtriangulari, macula anguli apicalis mi- nore, subquadrata. i) 2. Pantiliodes pallidus (Ramb.) Reut. Phytocoris pallidus Ramb., Faun. Andal. 159, 1. Panti- lrodesiad., emwt,. fem. Gsyxn.: Hur. NV) 298, 10. 1 TE >) Nec secundi, ut in Ent. Tidskr. I. c. YEO YEO EN SS FE ESASE EE ens I N:o 6| Capsidae ex Abessinia et regionibus confinibus. Phytocoris punctum RB eut., Ann. Soc. Ent. France Ser. V, VII, SONPOLN Ran ttodesnrd.: Nomalhky 10id: TX 15:92: Djibouti!, D. H. Coutiére (Mus. Paris.); etiam in Arabia meridionali (Aden!, m. dec. 1898), D. 0. Simony (Mus. reg. Vindob.). — (Subregio mediterranea regionis Palaearcticae). 3. Pantiliodes elongatus (Leth.) m. Elongatus, albido-testaceus vel pallidior stramineus, sat nitidus, brevissime et tenuissime favicanti-pubescens; an- tennis apicem versus ochraceo-fulvis; pronoto atomis fuscis destituto, sed interdum fascia basali tenuissima infuscata; scutello basi maculis duabus fusco-ferrugineis, vitta tenui media ante apicem abbreviata ferruginea, extremo apice fusco-ferrugineo; hemielytris innotatis, commissura clavi et coril tenuissime sanguinea, membrana cum venis pallida, vena brachiali sanguinea; femoribus posticis apicem versus atomis sanguineis conspersis, tibis totis pallidis, pallido-spinulosis. On SssE SN mm. Megacoelum elongatum Leth., Ann. Mus. Civ. Nat. Gen. SAVE SSD: 203 CE Seioa, Sciotalik! d. 23 decembris 1878, D. Antinori (Mus. civ. Genov.). P. pallido Ramb. simillimus, vix nisi corpore superne paullo magis nitido, atomis nigris sparsis destituto, scutelli apice fusco-ferrugineo nec nigro, commissura clavi tenui- ter sanguinea divergens. Caput basi pronoti fere duplo an- gustius, ab antico visum latitudini cum oculis aeque longum, a latere visum altitudini basali longitudine aqvale, vertice oculo circiter !/; angustiore (5) vel huic aeque lato (2), fronte utrinque strigis obliqvis ferrugineis signata. Amntennae arti- culo primo pronoto, strictura apicali excepto, aeque longo, pallide flavente, interne atomis nonnullis minutissimis ferru- gineis signato, setis 2—3 rigidis instructo, secundo primo fere duplo et dimidio longiore, pallide flavente, apicem versus ochraceo-fulvo, ultimis ochraceo-fulvis, tertio secundo circiter 17; breviore. Pronotum latitudine basali 2/,—!/3 brevius, basi apice duplo latiore, disco versus apicem sat fortiter declivi, 4 O. M. Reuter. [XLV parum convexo, transversim rugoso. Hemielytra laevia, ato- mis fuscis destituta, sed commissura sanguinea. Tarsi toti cum ungiculis pallidis. 4, Megacoelum persimile n. Sp. Sordide albido-testaceum, capite lineis duabus longitudi- nalibus percurrentibus basi et apice convergentibus lineaqgue utringue interne ad insertionem antennarum sanguineis; an- tennis pallide flaventibus, articulis duobus basalibus ato- mis sparsis sanguineis, primo adhuc -lineis duabus exterio- ribus longitudinalibus, secundo basi et medio marginibus an- tico et postico tenuiter fusco-sanguineis, apice fuscescente, ultimis fuscis, basi albidis, tertio secundo circiter !/g breviore; pronoto limbo basali infuscato; scutello mnigro-fusco, linea media longitudinali obsoleta pallidiore; hemielytris eclavo in- terne usque ad venam apiceque sat late, corio macula parva interiore basali, macula magna communi commissurae, .cuneo angulo interiore apiceque nigro-fuscis, membrana pallide in- fuscata, venis fuscis. Long. &S TT mm, Massaua!, D. Frasca (Mus. civ. Gen.). M. pellucenti Put. simillimum, vix nisi statura sat multo minore, scutello toto fusco (character variabilis?), cuneo apice sat late fusco divergens; forsitan solum varietas ejus. Caput basi pronoti fere duplo angustius, gula omnium bre- vissima; vertice maris oculo fere !/; angustiore, suleo optime distincto. Antennae articulo primo pronoto stictura api- cali excepta aeqvilongo, secundo primo circiter duplo lon- giore et latitudine postica pronoti saltem !/; longiore. . Pro- noto basi quam apice magis qvam duplo latius, sordide testa- ceum, basi anguste infuscatum, margine tamen basali pallido, strictura apicali tenuissima, margine ejus postico lineaque utringue marginali antica tenuissime fuscis, disco postico dense subtiliter coriaceo. Scutellum subtililer coriaceum. Hemielytra abdomen sat longe superantia, macula commissurae antice usque ad medium commissurae clavi producta ibigue late levis- sime oblique sinuata, lateribus postice nonnihil ampliata, apice RARE EE NERE DRA RASA SJR 4 J då [d N:o 6] Capsidae ex Abessinia et regionibus confinibus. 5 in angulum interiorem cunei oblique continuata. Venter utrin- que striolis sanguineis in seriem dispositis. -Pedes exempli desunt. 3. Eurycyrtus parvulus n. Sp. PabiRTTS: Inferne pallide flavens, superne fusco-ferrugineus, opa- cus, capite, strictura apicali margineque basali pronoti nec non scutello apicem versus pallide flaventibus; margine ba- sali extremoque apice scutelli nigro-fuscis; pronoto vitta media magis minusve distinceta pallidiore; scutello vitta media vel etiam lateribus ferrugineis; hemielytris flavo-ferrugineis, breviter nigro-pubescentibus, angulo apicali exteriore coril apiceque cunei fuscis, membrana hyalina, venis fuscis; anten- nis testaceis, articulo secundo apice infuscato, primo et se- cundo crassis, hoc maris cylindrico primo fere paullo magis qvam triplo longiore, duobus ultimis gracilibus, longitudine aeqvalibus, simul sumtis secundo fere duplo brevioribus; pe- dibus pallide flaventibus; rostro apicem coxarum posticarum attingente, articulo primo caput paullo superante; metastethio orificiis distinctis, transversis, marginatis. Long. I 23/, mm. Djibouti! a. 1897, D. H.C outiére (Mus: Paris.). Ab E. Bellevoyer Reut. statura minore, structura an- tennarum, pronoto versus apicem minus declivi, orificiis me- tastethii distinctis, transversis, marginatis mox distingvendus. Caput verticale, basi pronoti circeiter ?/; angustius, ab antico visum latitudine frontis oculique unici parum longius, a la- tere visum altitudine circiter duplo brevius, vertice (3) oculo magno aegque lato, fronte convexiuscula perpendiculari, cly- peo sat prominente, basi a fronte optime discreto, angulo fa- ciali subrecto, genis humilibus, gula brevi, obliqua. Ocul (ST) magni, exserti, orbita interiore late sinuati, apicem vVer- sus vix divergentes. Antennae supra apicem oculorum in- terne insertåae, maris articulo primo cylindrico solum basi constricto, secundo primo aeque crasso, margini basali pro- noti aeque longo. Pronotum basi longitudine vix duplo et apice magis qvam duplo latiore, lateribus rectis, strictura 6 OTMIEReuter: [XLY apicali articulo primo antennarum saltem aeque crasso, callis haud elevatis, nonnihil obliquis, marginibus praecipue po- stico impressis, disco sublaevi. Coxae anticae medium meso- sterni paullo superantes. Tarsi articulo primo secundo fere aeque longo, tertio duobus ultimis simul sumtis longitudine aeqvali. 6. Stenotus binotatus (Fabr.) Reut. Lygaens binotatus Fabr., Ent. Syst. 172, 130. Oncogna- thus id. FEieb., Eur. Hem; 246, 1. Stenotus id. Reut., Hem. Gymn. Eur. 123; 1, Tab: V, fs. (JF)! OStenotusn surepiamnes Jak., Bull. Nat. Mosc. LIT (2), p. 289 (35)! | Seloa!, m. juni, et juli 1880, D.: Antinori (Mus civ. Genov.). / 1. Lygus fatuus Leth. Pallide ochraceus, superne longe flavo-pubescens, hemie- lytris adhuc pilis brevioribus et minus tenuibus argenteis in maculas collocatis; fronte macula biramosa vel annuliformi, pronoto macula apicali transversa per callos ducta, antice utringue guttula pallida notata, scutello macula utringue la- terali partis apicalis, nec non cuneo apice nigro-piceis, clavo angulo scutellari, corio fasciis duabus, altera ante medium, altera apicali, cuneo angulo interiore vittulaque basali mar- ginis exterioris fuscis; membrana hyalana, venis fuscis, vena connectente areae majoris albida, areolis apice fuscis, venis externe fusco-cinctis, limbo exteriore membranae laterali fusco, stria inter apicem cunei et apicem areolae minoris maculaque majore rectangulari ante medium hyalinis, limbo apicali mi- nus late arcuque discoidali huic parallelo mox infra tertium apicalem partem posito externe cum vitta longitudinali infra apicem areolae majoris ducta conjuncto, fuscis; capite trans- verso, sub-verticali, a latere viso altitudine basali fere duplo breviore, gula brevi, obliqva, vertice feminae oculo maximo fere duplo angustiore, margine aeqvaliter sat crasse carinato; pronoto confertim sat subtiliter subruguloso-punctato, scu- -— N:o 6] Capsidae ex Abessinia et regionibus confinibus. tello crebre transversim ruguloso-strigoso, hemielytris sub- tiliter punctulatis; antennis ochraceis, articulo secundo mar- gine basali corii circiter !/; breviore, ima basi dimidioque api- cali nec non articulis ultimis nigro-fuscis, his basi anguste albidis; femoribus basi annulisque apicalibus femorum ante- riorum duobus, posticorum tribus, tibis annulo basali et me- dio nec non apice, tarsis apice articuli ultimi nigro-fuscis. MÖTS FÖR: Lygus fatuus Leth., Ann. Mus. Civ. Nat. Gen. XVIII, NSB3T pd. Scioa, Giagagué!, m. aprilis—junii, D. Antinori (Mus. civ. Genov.). Species pubescentia hemielytrorum argentea in maculas collocata, colore tibiarum et praecipue vertice etiam feminae valde angusto insignis. Corpus feminae sat late ovale. Caput basi pronoti 3/; angustiore, fronte valde declivi, clypeo per- pendiculari a fronte impressione leviter discreto, genis hu- millimis. Oculi fusci, maximi, orbita interiore infra medium profunde sinuata. Antennae in sinu oculorum insertae, arti- culo secundo primo fere duplo et dimidio longiore, tertio primo vix longiore et latitudine capitis (cum oculis) saltem 1/3; breviore, qvarto tertio ?2/; breviore. Pronotum latitudine basali circiter 2/; brevius, basi qvam apice fere triplo latius, disco postico sat fortiter convexo. Scutellum apice albido. Hemielytra apicem abdominis sat longe superantia. Tibiae testaceo-spinulosae. Tarsi articulo secundo margine inferiore eodem primi parum longiore, tertio secundo aeqve longo. 3. Lygus abessinicus n. Sp. Oblongus, pallide ochraceus, pronoto callis maculaque laterali utringue mox ante angulos posticos, scutello vittis dua- bus latis parallelis, clavo margine scutellari apiceque, corio macula interiore prope tertiam apicalem partem suturae clavi maculisque apicalibus, cuneo apice, pectore maculis laterali- bus, femoribus posticis annulo lato ante medium duobusque ante-apicalibus, tibius omnibus extrema basi, posticis etiam 8 0. M. Reuter. [XLV annulo subbasali, anterioribus apice tarsisque articulo ultimo nigro-piceis; membrana hyalina, venis fuscis, areolis totis, macula ad apicem cunei apicem areolae minoris attingente aliaque limbi exterioris majore usque ad angulum areolae ma- joris producta nec non macula discoidali fusco-fumatis; pro- noto confertim fortiter impresso-punctato, scutello hemiely- trisque crebre attamen paullo minus dense impresso-puncta- , illo adhuc crebre fortiter transversim strigoso; vVertice (£) oculo vix aeque lato, omnium tenuissime marginato, me- dio fere immarginato. Long. 2 6 mm. Kupi, D:.: Dmitrijeff (Mus: Acadi Petrop.). Praecedenti colore signaturisque sat similis, statura multo magis oblonga, vertice omnium tenuissime marginato, scutello non solum strigoso, sed etiam crebre punctato, hemielytris fortius punctatis structurague tarsorum mox distinguendus. Caput cum oculis basi pronoti duplo angustius, vertice medio sulco longitudinali instructo, fronte valde declivi, clypeo basi a fronte leviter discreto, genis humilibus. Oculi (2) magni, nigri, nitidi, laeviusculi, orbita interiore fortiter sinuati. Amn- tennae speciminis descripti desunt. Pronotum basi longitu- dine circiter dimidio latiore et apice fere triplo latiore, disco postico versus apicem sat fortiter convexo-declivi. Tibiae subtiliter testaceo-spinulosae. Tarsi postiei articulo secundo tis margine inferiore eodem primi duplo longiore, tertio secundo breviore. 9. Lygus vittatus n.-Sp. Superne pallide flavo-testaceus vel fere albido-flavens, capite ochraceo; pronoto apice cum callis fasciaque: sat lata. ante limbum basalem, scutello vitta media interdum obsoleta, clavo margine scutellari apicem versus late, commissura su- turaque clavi anguste, corio vittis duabus posterioribus per venas ductis angulisque apicalibus nigris; membrana obscure fumata, medio pallidiore, venis testaceis; cuneo gutta media marginis basalis dimidioque apicali femorum posticorum san- gvineis, his ante apicem annulis duobus nigricantibus; tibiis. fortiter nigro-spinulosis, anticis parce spinulosis; tarsis NIgro- Br SE SE INST ESR WIESER TOR SESSIONS SSONSA Ps AYyps N:o 6 Capsidae ex Abessinia et regionibus confinibus. 9 i 2 fuscis, articulo secundo pallide flavente; capite verticali, basi pronoti parum magis quam !/; angustiore, fortiter transverso, a latere viso brevissimo, vertice onnium tenuissime obso- "letissimeque marginato vel immarginato, clypeo basi cum fronte subconfluente; rostro apicem coxarum posticarum at- tingente; antennis gracilibus, articulo secundo margini basali pronoti aequelongo, apice nigro; pronoto crebre subtiliter punctato, hemielytris adhuc densius et subtilius punctulato. TEKNO VOR AD AA da hd iDjrbouta ,. D-CH:TComtierera. tet ((MISRarns): Species a reliquis vertice immarginato vel omnium ob- soletissime marginato signaturisque mox distinceta. Caput verticale, ab antico visum latitudine verticis oculique unici fere brevius, a latere visum altitudine paullo magis quam duplo brevius, vertice (2) oculo aequelato, immarginato vel omnium tenuissime et obsoletissime marginato, margine tenul, acuto, fronte et clypeo perpendicularibus, hoc parum promi- nente, basi cum fronte sub-confluente, genis humilibus, gula brevi. Oculi magni, fusei, orbita interiore supra medium pa- ralleli, dein fortiter sinuati, postice angulis pronoti anticis sub-incumbentibus. Rostrum pallide testaceum, apice nigro. Antennae pallide testaceae, graciles, articulo primo apicem versus sensim sat incrassato, apice nigro, ultimis fuscescenti- bus, simul sumtis secundo circiter !/; brevioribus, tertio latitu- dini basali capitis longitudine subaeqvali, qvarto; tertio circiter duplo breviore. Pronotum basi longitudine duplo latius, apice longitudine distincte latiore, disco apicem versus leviter de- clivi, strictura apicali tenui, angulis anticis ab oculis obtectis, margine basali latissime rotundato. Scutellum basi obtecta, parte apicali subtiliter transversim strigosa. Hemielytra (2) abdomen modice superantia. Metastethium orificiis bene di- stinctis. Tarsi postici articulo primo secundo fere duplo bre- viore, tertio secundo longitudine subaequali. -1 10 O; M. Reuter. ([XEV 10. Lygus perversus Dn. Sp. Pallide flavo-testaceus, superne tenuissime pallido-pube- scens, nitidus, hemielytris nitidulis; capite margine elevato verticis, vitta media usque in apicem clypei ducta vittaque utringque laterali ad oculum mnigro-piceis, his vittis margimem verticis haud attingentibus; pronoto apice medio vittis dua- bus obliquis curvatis callos antice et interne terminantibus rittisque qvatuor pone callos nigro-piceis, vittis intermediis postice dilatatis et medio distantibus sed cum vitta utraqgue laterali confluentibus, vittis lateralibus margini parallelis. externe medio sinuatis, limbis omnibus pallide flavo-testaceis: scutello vittis duabus parallelis appropinquatis nigro-piceis: hemielytris margine scutellari commissuraque clavi, margine exteriore coril et cunei, venis omnibus margineque interiore embolii tenuiter nigro-piceis, membrana mnigro-fusca, venis sordide pallidis: antennis nigro-fuscis, articulo secundo testa- ceo, basi angustius, apice saltem !/; nigro-fuscis; pedibus flavo- testaceis, femoribus posterioribus apice annulis parum distin- ctis fuscescentibus, tibiis tenuiter et breviter fusco-spinulosis, ipsa basi distincte fusca, apice leviter fuscescente, tarsis arti- culo ultimo fusco: capite latitudine cum oculis paullulum bre- viore, vertice (5) oculo !/,—!/, latiore; antennis articulo se- cundo margini basali pronoti longitudine subaequali, tertio latitudine capitis circiter '/; breviore. Long. 3 5 mm. Scioa, Let. Marefia!, D. Ragazz1i, m. augusti 1887 (Mus. CIN Gren). | Species colore signaturisque, pronoto nigro-fusco-signato, callis tamen pallidis etc. distinetissima. Caput basi pronoti cireiter ?3/; angustius, verticis margine tenuiter aeqvaliter ca- rinato, clypeo a fronte impressione distincta discreto, angulo faciali recto, genis (>) sat humilibus, gula brevi obliqua. Oculi fusci, sub-laeves. Antennae articulo secundo primo cir- citer duplo et dimidio longiore, duobus ultimis simul sumtis secundo paullulum brevioribus, quarto tertio circiter !/; bre- viore. Pronotum låtitudine basali paullo minus quam duplo brevius, strictura apicali (>) articulo secundo antennarum fere aeque crasso, apice basi duplo angustiore, disco dense N:o 6] Capsidae ex Abessinia et regionibus confinibus. ll sat subtiliter punctato; piceo-nigrum, strictura apicali margi- nibusque omnibus, callis, vitta media basi et apice tenuiore, nec non vitta utrinque laterali obliqua postice abbreviata flavo-testaceis. Scutellum transversim subtiliter strigosum. Hemielytra sublaevia, abdomen (3) sat longe superantia, mem- brana iridescente. Tibiae spinulis crassitie tibiarum brevio- ribus. Tarsi articulo secundo margine inferiroe eodem primi paullo sed distinete longiore, tertio secundo aeque longo. 11. Lygus Simonyi n. Sp. Oblongus, flavo-testaceus, hemielytris pube nitida sub- argentea vel pallide aurea vestitis; capite transverso, vertice tenuiter sat obsolete marginato, oculo circiter !/; angustiore (5) vel huic aequelato (2), fronte maris sulco medio longi- tudinali instructo; oculis nigris, maris magnis; rostro apicem coxarum attingente; antennis articulo secundo apice nigro, ultimis fuscis, tertio saltem dimidio basali testaceo, etiam qvarto ipsa basi pallido, secundo latitudine basali capitis cir- citer dimidio longiore et margini basali pronoti aeque longo (S) vel hoc paullo breviore (2), duobus ultimis simul sumtis secundo paullulum brevioribus, tertio secundo circiter 3/, bre- viore: pronoto dense subtiliter puncetato; hemielytris obsole- tissime dense punctulatis, margine exteriore coril concolore, corio fascia apicali interdum deficiente cuneoque angulo in- teriore fuscis, hoc apice piceo-nigro; membrana nigricante, areolis, macula transversa limbi exterioris ante medium arcu- que discoidali venis parallela hyalinis, areolis duabus apice nigricantibus, venis pallide testaceis, brachiali medio late ni- gricante; pectore nigro-fusco, orificiis marginibusque aceta- bulorum pallide flaventibus; pedibus cum coxis pallide fla- ventibus, femoribus intermediis annulis angustis ante-apica- libus fuscescentibus, posticis plus quam dimidio apicali in- fuscatis, apice annulisque duobus magis minusve obsoletis anteapicalibus pallidis; tibiis omnibus spinulis sat validis fu- scis armatis, posticis basi interne fuscescentibus, tarsis ar- ticulo ultimo extremo apice fusco. Long. 4 mm. 12 O. M. Reuter. [XLY Arabia meridionalis (Aden!, m. decembris 1898), D. 0. Simony (Mus. Vindob.). Lygo cervino H. Sch. primo intuitu sat similis, margine corii laterali concolore, structura antennarum, spinulis tibia- rum fuscis validioribus divergens, a L. divergente Beut., cui valde affinis, oculis maris paullulum majoribus, vertice inter illos--paullo angustiore, colore femorum distinguendus. Caput verticale, ab antico visum latitudine verticis oculique unici parum longius, a latere visum altitudine duplo brevius, gula haud distinguenda, clypeo leviter prominente, basi a fronte leviter sed distincte disereto, angulo faciali recto. Rostrum apice nigro. Antennae articulo primo apicem capitis paullo superante, secundo fere quarta apicali parte nigro, tertio la- titudini posticae verticis et oculorum longitudine subaequali. Pronotum basi longitudine paullo minus quam duplo latiore, apice longitudini aeque lato, disco sat aequaliter levius con- vexo, callis obsoletis concoloribus. Hemielytra abdomen sat longe superantia. Venter pallido-pubescens, maris vitta utrin- que picea, feminae adhuc medio lateribusque basin versus piceis. 12, Camptobrochis Martini (Put.) Reut. Capsus Martini Put., Rev. I'Ent. VI, 306, 11! Campto- brochis id. Reut., Hem. Gymn. Eur. V, 39, 2! Camptobrochis pallidas Remt:, Rev. cibnt. XR Djrbouti!', D. Coutiere (Mus. Paris.) — (Algeria, Aegyp- tus; insula Cyprus, D. G oudry). 13. Camptobrochis tibialis n. Sp. Niger, nitidus, glaber, capite scutelloque laevibus, pro- noto hemielytrisque punctatis; vertice margine postico, pro- noto ipso margine basali, scutello apice vel toto, orificiis me- tastethii, tibiis annulo in tertia basali parte posito alioque latissimo infra medium, tibiarum posticarum apicem subattin- gente, albidis; antennis articulo secundo margine basali pro- N:0 -6] Capsidae ex Abessinia et regionibus conifinibus. 115) noti cireiter !/, breviore; pronoto strictura apicali nitida, cal- lis confluentibus, margine basali medio sinuato lateribus ro- tundato, disco fortiter punctato; clavo basique corii fortius, corio apicem versus cuneoque obsoletius et subtilius puncta- tis; membrana fusca, venis nigris: ILong. LS AV,— 42/. mm. Eritrea, Cheren!, D. F. Derdii (Mus. civ. Gen.) Primo intuitu C. scutellari RBeut. e Java similis, differt statura paullo majore, colore capitis, rostri, antennarum et pedum, hemielytris unicoloribus, strictura apicali pronoti ni- tida ete. Caput basi pronoti fere duplo angustius, ab antico visum latitudine frontis oculique unici paullo longius, vertice oculo 2/7; — duplo latius. Oculi fuseil. Antennae nigrae, arti- culo primo apicem capitis haud superante, secundo griseo- pilosulo. Pronotum latitudine basali circiter 1/3; brevius, basi qvam apice fere triplo latiore. Hemielytra feminae abdomen breviter superantia; membrana areola majore versus apicem interne latissime arcuata, ne minime quidem angulata. Ti- biae tenuiter spinulosae, spinis fusco-testaceis. Tarsi postici articulo primo secundo aeque longo. id. Glossopeltis n. gen. Corpus sub-elongatum, medio leviter constrictum, niti- dum; capite fortiter nutante, basi pronoti multo angustiore, vertice sat angusto, immarginato, margine tenui, clypeo le- vissime prominente, basi depressa cum fronte confluente, ge- nis humilibus; oculis orbita interiore apicem versus late si- nuatis, postice retrorsum haud productis; antennis crasstuscu- lis, articulo secundo versus apicem incrassato, ultimis secundo aeque crassis, ultimo elongato-fusiformi; pronoto leviter trans- verso, strictura apicali tenui depressa, lateribus fortiter si- nuatis a medio basin versus valde ampliatis, ubique callis ex- ceptis dense impresso-punctato, callis sat maginis laevibus antice confluentibus, margine basali truncato, utringue ante angulos leviter sinuato, limbo basali hoc loco impresso; Scu- tello basi fortiter declivi, parte apicali in processum crassum et altum, erectum, apiee rotundatum, antice et postice com- 14 O. M.-Reuter. [PER pressum, ab antico visum fere linguaeformem surgente; he- mielytris medio dilatatis, fasciis angustis albis sionatis, im- presso-punctatis, corio apice incrassato et basi cunei altiore, cuneo horisontali; tibiis submuticis, sat crassis, anticis apicem versus sensim incrassatis, posticis nonnihil compressis; tarsis posticis articulo primo brevi, tertio duobus primis simul sum- tis fere aeque longo. . Primo intuitu generi Pilophorus Hahn similis, stru- ctura capitis, antennarum, pronoti, scutelli et hemielytrorum puneturagque impressa mox distinguendus; a Laurimia F err. et Reut. structura pronoti divergens. Caput latitudine cum ocu- lis aeque longum, infra oculos sat longe productum, vertice levissime, fronte fortiter declive, clypeo leviter prominulo, basi depressa cum fronte confluente, genis humilibus, loris bene disceretis versus insertionem antennarum vergentibus, angulo faciali recto, gula brevi. Oculi sat prominentes, orbitis si- nuatis, postice supra angulos pronoti haud incumbentes. Ro- strum coxas posticas attimgens, articulo primo basin capitis paullo superante. Antennae paullo supra apicem oculorum interne insertae, articulo primo apicem clypel paullo supe- rante, ultimis duobus simul sumtis secundo brevioribus. Pro- notum fortiter convexo-declive, impresso-punctatum, utringue prope angulos basales impressum, margine basali medio trun- cato, utrinque ad impressionem late et breviter sinuato. Scu- tellum jam superne descriptum. Hemielytra cum membrana tota fortiter nitida. Xyphus prosterni triangularis, planus. Tibiae posticae subrectae. Ungviculi arcuati, basi leviter ampliati, arolis tenuissimis vix distinguendis. Glossopeltis Coutierei n. Sp. NEGRI MN Fuscus vel picescenti-cinnamomeus, basi et apice arti- culi primi basique articuli tertii antennarum, fasciis duabus angustis corlii, cuneo basin versus, orificiis metastethii, coxis posterioribus, femoribus apice anguste, posterioribus etiam basi, tibiis apice magis minusve late, interdum etiam linea N:o 6] Capsidae ex Abessinia et regionibus confinibus. 13 inferiore basali, nec non basi tarsorum albidis; antennis arti- culo secundo apice duobusque ultimis nigro-fuscis. Long. 2 + mm. Obock! die 11 junii 1896, m. juli 1897, M. Jousseaume; Db owny SOT METER (Com tiere (Mus Rais). Corpus glabrum, nitidum. Caput basi pronoti duplo angustius, laeve, vertice (2) oculo paullo latiore. Rostrum cinnamomeum. Antennae tenuiter griseo-pubescentes, arti- culo primo cinnamomeo, basi et apice albido, secundo pro- noto vix longiore, obscure cinnamomeo, apice incrassato ni- gro-fusco, ultimis nigro-fuscis, tertio basi anguste albido, se- cundo paullo magis qvam ?/; breviore, quarto tertio circiter 1/5 breviore. Pronotum latitudine basali circiter 1/5 brevius, crebre sat fortiter impresso-punctatum. Scutellum laeve. He- mielytra cum membrana valde nitida, remote et minute im- presso-punctata, sutura clavi utringue serie impresso-punctata: corio fascia anteriore in tertia parte antica posita, posteriore a margine externo ad apicem clavi ducta. 15. Glaphyrocoris n. gen. Corpus elongatum, angustum, medio leviter constrictum; capite basi pronoti paullulum angustiore, fortiter nutante, ab antico viso rotundato et infra oculos sat breviter producto, latitudini cum oculis aeque longo, vertice immarginato sed margine tenuli acuto, clypeo brevi, sat prominente, ab antico viso lato, a fronte linea obtusangulata impressa discreto, an- gulo faciali acuto, genis humilibus, gula longa, obliqua: ocu- lis (SF) magnis, granulatis, pronoto contiguis, orbita interiore apicem versus late sinuatis; rostro apicem coxarum attingente, articulo primo peristomil longitudine; antennis crassis, paullo supra apicem oculorum interne insertis, articulo primo api- cem clypei attingente, secundo versus apicem leviter incras- sato, ultimis apici secundi saltem aeque-crassis, simul sumtis secundo paullulum longioribus, quarto subfusitormi; pronoto parum tramsverso, fortiter convexo-declivi, laevi, versus api- cem fortiter angustato, lateribus rectis, strictura apicali libera, 16 O. M. Reuter. [XLV sat lata, callis haud discretis, margine basali latissime rotun- dato; scutello pronoto aeque alto, basi obtecto, parte apicali apicem versus fortiter declivi; hemielytris totis nitidis, lae- vibus, a medio leviter dilatatis, fractura cunei sat profunda: tibiis muticis, praecipue posticis compressis, anticis ubigque aeque crassis, posticis ante medium leviter dilatatis; tarsis posticis articulo primo brevi, tertio duobus primis simul sum- tis longitudine subaequali, ungviculis sat curvatis, basi bre- viter ampliatis, aroliis haud distinguendis. Praecedenti structura antennarum sat similis, structura autem capitis praecipueque pronoti et scutelli mox distinetus: inter genera Laemocoris Reut. et Allodapus Fieb. locandus videtur, ab illo structura antennarum, vertice immarginato, hemielytris postice distincte ampliatis, pedibus brevioribus etc. divergens. Caput loris bene dirceretis versus basin amn- tennarum vergentibus; vertice levissime, fronte valde declivi- bus. Oculi orbita interiore in vertice basin versus rotundato- divergentes. Antennae articulo secundo latitudine media ca- pitis (cum oculis) parum longiore. Abdomen basin versus le- viter constrictum. Glaphyrocoris unifasciatus n. Sp. THEN VIEN IGN Cinnamomeo-piceus, glaber et laevis, nitidus, articulo primo antennarum, tibiis apicem versus tarsisque basi palli- dis, flavo-testaceis, orificus fasciaque tenui transversali per tertiam partem basalem hemielytrorum ducta albis. Long. ST Pjibourit DE Co mtTrere 1897 (NusKRaris): Caput basi pronoti parum magis qvam !/; angustius, a latere visum paullo minus gvam duplo brevius, vertice (5) medio oculo paullo latiore. Antennae articulo secundo pro- noto longitudine subaequali, tertio secundo circiter 3/,; bre- viore et apice hujus fere crassiore, quarto tertio paullo bre- viore. Pronotum basi qvam apice fere triplo latius. Hemie- lytra fascia alba in corio latiore, in clavo attenuata. FRE ANAR or Hå N:o 61 Capsidae ex Abessinia et regionibus confinibus. 17 16. Aeolocoris n.-gen. Corpus oblongum, opacum, superne cum hemielytris dense albo- et fusco-conspersum: capite parvulo, verticali, ab antico viso pentagonali, leviter transverso, a latere viso alti- tudine parum breviore, vertice horizontali, immarginato, fronte basi levissime declivi, apicem versus subito verticali, clypeo prominente, verticali, basi leviter arcuato, apicem versus ver- ticali, basi a fronte linea impressa bene discreta, ipsa basi pamullo infra lineam intermediam oculorum posita, angulo facial recto, genis sat humilibus (2), gula brevi, horizontali; oculis haud divergentibus, setulis albis fragillimis ornatis, orbita interiore media late sinuatis rostro coxas posticas paullo su- perante, articulo primo medium xyphi prosterni sub-attin- gente, antennis longis, mox infra medium oculorum interne insertis, articulo primo incrassato, secundo longo, lineari, ul- timis secundo aeque crassis; pronoto leviter transverso, api- cem versus sat fortiter declivi, strictura apicali sat lata, callis magnis, sat convexis, medio sat late distantibus, lateribus SE Nnuatis, margine basali lateribus rotundato, medio late sinuato: scutelli parte apicali disco convexa; hemielytris parallelis: femoribus elongatis, tibis breviter spinulosis, tarsis posticis articulo primo brevi, ultimo duobus primis simul sumtis fere aeque longo, ungviculis sat leviter arcuatis, basi leviter am- pliatis, aroliis tenuissimis, pilaeformibus. Generi Acrorrhinio Noualh. affinis, structura capitis et antennarum mox distingvendus. Caput loris optime discretis. Oculi a supero visi globosi. Xyphus prosterni triangularis, planiusculus, marginibus leviter reflexis. Coxae anticae me- dium mesosterni longe superantes, posticae ab epipleuris he- mielytrorum parum remotis. Terebra feminae medium ven- tris distinete superans. Aeolocoris alboconspersus n. Sp. INATT ED Superne grisescenti-fuscus, capite pronoto et scutello guttulis vel fere granulis parvis albis adspersis, hemielytris 18 OIMIReuter: [XLV densissime minute albo-conspersis; guttula majore elevata ad medium marginis basalis pronoti, scutello utringue striola ba- sali tenui curvata vittulaque apicali nec non elavo arcu vel macula communi media commissurae magis minusve determi- nata albis; hemielytris setulis albis rigidis facile divellendis instructis; membrana cum venis fusca vel fusco-nigra, vena connectente albida; inferne fusco-niger, coxis posterioribus albis; antennis pedibusque fusco-nigris, illis articulis duobus primis, femoribus saltem dimidio apicali tibisque guttulis al- bis conspersis. Long. 2 43/,—5 mm. Obock! d. 11 juni 1896, D. Jousseaume; Djibouti! 1897, D. H. Coutieére; Arabia meridionalis (Aden!), D. Jous- seaume (Mus. Paris.). Caput basi pronoti circiter 2/5; angustius, a supero visum pronoto, strictura apicali excepta, aeque longum, fuscum, gra- nulis albis parcius adspersum, vertice (2) oculo circiter !/3 latiore. Antennae (£) articulo primo pronoto, strictura api- cali excepta, aeque longo, strictura apicali pronoti fere di- midio crassiore, fusco vel fusco-griseo, magis minusve albo- consperso, breviter albo-setuloso, secundo margini laterali coril aeque longo, fusco, albo-guttulato, interdum apicem ver- sus albicante, tertio fusco, secundo circiter 3/; breviore. Ro- strum fuscum. Pronotum latitudine basali circiter t/; bre- vius, apice qvam basi circiter duplo angustius, grisescens vel griseo-fuscum, guttulis albis adspersum, margine basali medio granulo prominulo albo instructo. Scutellum nigro-fuscum, pube subtilissime sericante flavescente facile divellenda, parce albo-guttulatum, basi utrinque striola tenui curvata apiceque albidis. Hemielytra abdomen paullulum superantia, griseo- fusca, densissime minute albo-conspersa, clavo plerumque ma- cula communi media commissurae, etiam corio interdum ma- cula media albicantibus, his interdum postice nigro-termina- tis, cuneo apicem versus late nigro-fusco. Pedes nigro-tusci, femoribus, parte basali excepta, tibiisque albo-guttulosis, his breviter albo-spinulosis; tarsis totis nigro-fuscis. — Sfp FOSSpIANY I YIT 2922 LX WO GSI 9 O:N "UIOJ "JOG TIA EXSULT "AIQ nat Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar, XLV. 1902—1903. N:o 7. Randbemerkungen zu Minucius Felix, IDE Von C. SYNNERLERG. 16, 5: el quomiam meus frater erupit aegre se ferre sto- machari, indignari dolere inliteratos pauperes inperitos de rebus caelestibus disputare, sciat ommnes homines sine dilectu aetatis sexus dignitatis rationis et sensus capaces et habiles procreatos nec fortuna namctos, sed natura insitos esse sapientiam. Hier ist zu lesen: — nec fortuna namctos, sed natura in- sitam esse supientiam. An der handschriftlichen Lesart insitos haben ältere und neuere Herausgeber und Kritiker Anstoss genommen. Wop- kens (Advers. crit. II p. 149, Frotscher) sagt: silices conco- qui (sie) queat qui haec cum TIac. Gronovio toleret; selbst wollte er indutos esse. Lindner (edit. IT) vermuthete insitam habere und erwähnt unter anderen Verbesserungsvorschlägen den von Gruner gemachten znsitam esse. Diese Verbesse- rung ist aller Aufmerksamkeit werth. Halm und nach ihm Dombart und Cornelissen haben mnsitos beibehalten, Baehrens hat den ungläck- licehen Einfall gehabt das Wort einfach zu streichen. Dieje- nigen, welche es unverändert beibehalten wollen, sehen na- tärlich darin einen Gräcismus nach Analogie des in solcher Hinsicht viel verwendeten indutus (öber diesen Sprachgebrauch iuberhaupt ist Draeger Hist. Synt. IP S. 362—370 zu ver- gleichen). Dieses ist aber ein Particip von dem medialen n- dui, das mit dem Acecusativ des Gegenstandes, womit man sich bekleidet, sowohl in der Poesie als in der Prosa steht. 2 C. Synnerberg. [ÄLV Wenn Cyprian quod idola dii non sint 11 sagt: carnem spi- ritus sanetus induitur, was Lactanz div. inst. IV 25, 8 mit carne se induit ausdräckt, so ist beim ersteren die reflexiv- mediale Bedeutung ganz deutlich. Es kann Einen deswegen nicht wundernehmen, dass das Particip indutus, wie in der Poesie, bisweilen auch in dér späteren Prosa seit Livius in transitiver Bedeutung und mit Beibehalten seiner verbalen Kraft hin und wieder auftritt. So ist bei Cyprian testim. II, 13 und Bactanz div. inst. IV 14, 7 (siehe Brandt's Anm.) die griechische Ubersetzung der Septuaginta von Zach. 3,3 i» 2vdedvusroc tudtie ovaroc nach Itala mit erat indutus veslimenta sordida wiedergeben. Anders verhält es sich mit dem Parti- : cip insitus, welches die einzige Form von insert ist, die in. metaphorischer Bedeutung vorkommt und ganz adjektivischer Natur geworden ist, synonym mit ingenilus, innatus, natura- lis. Bei diesem adjektiviseh gebrauchten Particip konnte man wohl einen Accusativ der Beziehung denken, so dass gesagt werden konnte: homo naturam sapientia insitus est; ein sol- cher Ausdruck aber wie homo natura sapientiam insitus est ist schwerlich denkbar. Dass durch die vorgeschlagene Änderung sapientiam in verschiedener Beziehung zu den beiden Hauptwörtern treten wärde, kann irgend ein Bedenken gar nicht erregen. Solche Verbindungen kommen bei Minucius einigemal vor und fin- den sich auch bei anderen Schriftstellern (Wopkens, Advers. erit. I, 129 und II, 158 f£., Frotscher). Die Beispiele aus Minu- cius mögen hier verzeichnet werden: 9,3 digna et nata religio talibus moribus statt religio digna talibus moribus et ex eis nata; 26,8 onusti et inmersi vitiis, wo das letzte Wort sowohl Ablativ als Dativ ist, und ebenso 36, 4 qui non eget, qui non inhiat alieno"!); 29,8 ita signo ecrucis aut ratio naturalis inni- titur aut vestra religio formatur, wo signo zu innititur im Rektionsverhältnis als Dativ oder Ablativ, zu formatur als Ablat. instr. gehört ?).. Hierher können auch gezählt werden 32,7 cum omnia deo cognita plena sint ist wohl cogmita als Interpo- lation mit Halm zu streichen. ?) Hier sind verschiedene Deutungen möglich. Ich fasse formari in dem Sinn von ,Ausdruck oder Form erhalten”. Plinius sagt von seiner Frau LA när ARR IR Ka a EN TA EC FSC ST KSSS NA RESA RA) N:o 7] Randbemerkungen zu Minucius Felix. 5 4,3 qua in te invectus obiurgavit (sc. te) neglegentiae; 9I,6 et de convivio notum est, passim ommnes locuntur (se. id); 12, 3 infir- mitalis argueris nec fateris (sc. eam). Die Neigung das demon- strative Pronomen wegzulassen tritt auch in folgenden Bei- spielen hervor: 27,2 ut — remissis quae constrinxerant, curasse (sc. ea) videantur; 27, IT ipsis testibus esse eos daemonas, credite (Sc. eis) fassis; 37, 12 idem deos vestros induendo (sc. eis) stupra suspiria odia dedecorat; sehr auffallend 26, 4 Gaius Caesar — auguriis et auspicis retinentibus sprevit (sc. ea) statt des re- gelmässigen: auguria et auspicia retinentia sprevit!). — Auf der in Rede stehenden Stelle hätte man erwarten können: nec fortuna nanctos saplientiam, sed natura insitam esse eam, wie in einer ähnlichen Wendung Cicero de leg. I 10, 28 nihil est profecto praestabilius quam plane intellegi nos ad iustitiam esse natos neque opinione, sed natura constitutum esse tus, Wo man us nur för eine Variation von iustitia halten kann. Wenn also die Lesart insitos als sprachwidrig erachtet werden muss und die vorgeschlagene Änderung mit dem Mi- nucischen Sprachgebrauch iäbereimstimmt, so ist man wohl berechtigt anzunehmen, dass der Schreiber unter Einwirkung des vorhergehenden nanctos per adsimulationem insitos fär insitam geschrieben hat. Hier mögen noch ein paar Worte der Bedeutung der sapientia. gewidmet werden. Das Wort ist einfach mit » Weisheit" zu Ubersetzen (so Russwurm, Alleker, Bieringer, ep. IV 19, 4: versus quidem meos cantat etiam formatque cithara d. bh. giebt meinen Versen musikaliscehen Ausdruck oder Melodien. Die Stelle des Minu- cius wäre danach zu iibersetzen: ,,Es giebt natirliche Verhältnisse, die auf der Kreuzesform beruhen, und durch dieselbe erhält (oder: giebt sich) ihre Fröm- migkeit Ausdruck." Ungefähr so hat auch Faber, De Min. Felice comm. (1872) p. 36 die Stelle verstanden. 1) Hier können auch genannt werden 29, 7 adfixti (sc. ei) und 31,4 con- scientiam (sc. eius rei). Ähnliches findet sich auch sonst in der späteren Sprache. Auch die Steile 31, 4 necesse est in vestros recurrere, in filios iner- rare (sc. vos), wo ich Observ. crit. p. 23 ein paar Einschiebungen vorgeschla- gen habe, scheint intakt zu sein und filios in der Bedeutung von ”liberos” zu nehmen, wie die Parallelstelle Tertull. ad nat. I 16 ut — filios edat, quos aut ipsi postmodum parentes aut alii filii incursent beweist (siehe Oehlers Ausg. 1849), welche Stelle ich friiher iibersehen hatte. 4 : 0. Synnerberg. [XLY Hagen), keimeswegs aber mit , wissenschaftlicher Sinn" (Dom- bart), denn seine Bedeutung liegt gewiss tiefer als dieser Ausdruck besagt. Wie bekannt, wird bei den christlichen Schriftstellern oftmals mit sapientia die in der menschlichen Seele sich offenbarende göttliche Vernunft bezeichnet, wel- che als Gottesidee oder Gotteserkenntnis sich bewährt. Am deutlichsten bezeugt dies Lactanz div. inst. VII 9, 12 cum autem sapientia, quae soli homim data est, nmhil aliut sit quam notilia dez —, welche sapientia III 28,2 von ihm als die hö- here bezeichnet wird im Gegensatz zu der communis sapien- tia oder der Philosophie. Infolge dessen gehört jene ganz zur Religion: de ira dei 22, 2 in sola emim religione, id est in dei summi notione, sapientia est. Ebenso umfasst sapientia bei Minucius hier und 1, 4 cum discussa caligine de tenebra- rum profundo in lucem saptentiae et veritatis emergerem den Begoriff der Gottesidee oder Gotteserkenntnis, welcher der vertiefte und so zu sagen verchristlichte Sinn dessen ist was Cicero meint, als er sagt nat. deor. I 17, 44: intellegi necesse est esse deos, quoniam insitas eorum vel potius innatas cogm- tiones habemus, und IT 4, 12: omnibus enim innatum est et in animo quasi insculptum esse deos. 27, T: sic Ohristianos de proximo fugitant, quos longe in coetibus per vos lacessebant. Hier ist meines Erachtens nichts zu ändern. Halm hat die handschriftliche Lesart beibehalten, er- wähnt aber in den kritischen Noten folgenden, ihm von Vahlen mitgetheilten Änderungsvorschlag: quos longe a coe- tibus per vos lacessant mit Hinweis auf Lact. div. inst. IV 27, in., womit wohl $ 8: lacessunt eos per homines et manibus persecuntur aliemnis gemeint ist; hieraus kann jedoch, soweit ich sehe, nichts för die betreffende Stelle des Minucius mit Sicherheit gefolgert werden. Baehrens und Cornelissen haben Vahlens Änderung in den Text aufgenommen. Dom-' bart ändert nur lacessebant in lacessant und äbersetzt: ,Dar- um fiehen sie die unmittelbare Nähe der Christen, um von fern sie in den (christlichen) Versammlungen durch euch zu verfolgen." — Sehen wir den ganzen Satz genauer an. Of- SAARTRTRNNERRN MTJ RRNRT RR Är IN:0MT] Randbemerkungen zu Minucius Felix. 5 fenbar fällt das Hauptgewicht auf die beiden Gegensätze de proximo und longe, wie Tertull. apol. 27 quos de longinquo oppugnamt, de proximo obsecrant; die Dämonen fiehen die Nähe der Christen, verfolgen sie aber von fern. Mit longe steht in coetibus, wodurch der Schauplatz der Verfolgungen bezeichnet wird, in nächster Verbindung und tritt besonders kräftig hervor. Kein Grund ist zu der Annahme vorhanden, dass die coetus fidelium hier gemeint wären. Das Wort coe- tus bezeichnet ja jede freiwillige oder zufällige Zusammen- kunft von Menschen, und wenn es so ohne jede Bestimmung hingesetzt wird, liegt es am nächsten an coetus hominum zu denken und es mit ,geselliges Zusammenleben", oder ,die Öffentlichkeit" wiederzugeben, so dass in coetibus sich der Bedeutung von in publico nähert; Liv. VILI 5,9 ut qui rure et procul coetu hominum iuventam egisset; Lact. div. inst. IIT 25, 2 sv ab hominum coetu abhorret und TV 23,2 se a numero coetu- que hominum segregare. Man kann also aus der in Rede ste- henden Stelle des Minucius den Gedanken herauslesen, dass die Dämonen, die freilich jede unmittelbare Berährung mit den Christen vermeiden, diese in der Öffentlichkeit durch Andere verfolgten. Es mangelt auch nicht an wirklichen Thatsachen, an welche man hierbei denken kann: sowohl solches was Lac- tanz div. inst. IV. 27, 1-5, erzählt; dass nämlieh die Ohri- sten durch ihre blosse Anwesenheit, wie man glaubte, die öffentlichen Kulthandlungen störten und dass man daraus instigantibus isdem daemonibus Anlass zu Verfolgungen nahm, als auch die Opferhandlungen, zu welchen man die Christen zwingen wollte, und das Gerichtsverfahren äberhaupt, wobei die Christen angeklagt und verurtheilt wurden, das auch von Minucius 28, 5 als ,instigatio daemonis" bezeichnet wird, u. s. w. Derselben Auffassung begegnen wir Lact. div. inst. V 21, 4 Ju (daemones) enim, quamdiu pax est in populo dei, fugi- lant iustos et pavent, und $ 6 et quia per se nocere iis (Chri- stianis) mihil possunt, publicis eos odis persecuntur, quos sibi graves sentiunt, exercentque saevitiam quam violentissime possunt, ut aut eorum fidem minuant per dolorem aut, si id efficere non quiverint, auferant ommnino de terra, ne sint qui possint eorum nequitiam coercere. Es ist auch höchst wahr- 6 C. Synnerberg. [XLV scheinlich, dass die Worte des Minucius quos longe in coeti- bus per vos lacessabant auf Verfolgungen, die vorläufig öber- standen sind, anspielen. Die erste Hälfte des Satzes: sic Chri- stianos de proximo fugitant enthält, wie auch die oben ci- tirten Worte aus Lact. div. inst. IV 27, 8, eine Aussage von allgemeiner Gäöltigkeit, von den Verfolgungen aber spricht der Verfasser in eimem Tempus der Vergangenheit als von öfters wiederholten Begebenheiten, bei welchen er selbst als Augenzeuge gegenwärtig war. In demselben Tone ist die Darstellung in Kap. 28 gehalten. Hieraus kann man natär- lich den Schluss ziehen, dass in der Zeit, wo der Dialog ge- schrieben wurde, um mit Lactanz zu reden, das Volk Gottes Frieden hatte. 34, I: ceterum quis tam stultus aut brutus est, ut audeat repugnare hominem a deo, ut primum potuisse fingi, ita posse denuo reformari; mill esse post obitum et ante ortum nihil fuisse; sicut de nihilo nasci licuit, ita de nihilo licere reparari? porro difficiltus est id quod non sit incipere quam id quod fuerit iterare. Hier ist es, wie ich bei erneuter Präöfung mich inzwi- schen täberzeugt habe, nicht nöthig entweder mit Heumann die Worte nihil esse — nihil fuisse zu streichen oder gewisse Änderungen, wie ich in Observ. crit. p. 26 vermuthet habe, vorzunehmen. Der äberlheferte Wortlaut lässt sich halten, obwohl die abrupte Anreihung der einzelnen Frageglieder den Zusammenhang etwas geträbt hat und in den Worten nihil esse post obitum ein gewisser Widerspruch liegt mit dem, was in $ 10 gesagt wird. Emntscheidend ist, dass die- selbe Gedankenreihe und dieselben Vorstellungen bei Tertull. apol. 48 sich wiederfinden. Die Fortsetzung $ 10 lautet: tu perire et deo ecredis, st quid oculis nostris hebetibus subtrahitur? corpus ommne sive aresciul in pulverem sive in umorem solvitur vel in cinerem com- primilur vel in nidorem tenuatur, subducitur nobis, sed deo elementorum custodia reservatur. Wouweren emendirte custodi statt custodia, welche Än- derung allgemeinen Beifall gefunden hat und von den Her- Ka RE RR VANA a TAR SA a Be Åt, MN NOG] Randbemerkungen zu Minucius Felix. ausgebern in den Text hineimgesetzt worden ist. Ich gestehe, dass ich darin keime wirkliche Verbesserung sehen kann. Warum sollte wohl Gott, der Lenker und Erhalter des Welt- alls, ausdröcklich und mit gewissem Nachdruck als Bewah- rer der Elemente bezeichnet werden? Das erscheint nur als eine leere Redensart. Dem handschriftlichen elementorum custodia liegt dagegen eine Anschauung zu Grunde, die sich mit der Auffassung dieser Dinge bei den christlichen Schriftstellern gut vereinigen lässt. Es scheint mir zweierlei Deutung zu unterliegen. Als gesagt wird, dass jeder Körper sich in Staub oder Feuchtigkeit oder Dampf auflöst, egt die Vorstellung nahe, dass jede Art von Stoff sich mit Stoffen verwandter Art vereinigt und unter diesen för die Auferste- hung aufbewahrt wird. So stellt sich Athenagoras den Her- gang vor de resurr. mort. 2 (Otto p. 196): a vvts dyvosiv vov Feov Övvarov TWv AvaoTNOOUEVOV CWUUATMV TV PQVEW ZATÅ te uföoc ohov Za uvgrov, OVTE WIV OTtor yWosT TWV IvouEvmv Exa- OTOV, ZUl Holov TWV OtTovjElWwv UÉooc ÖEdextar to lvFiv za ywoN- Oav TO0c TO OVYYEVEC, AUV HUVV HUV AVIOWIOLG AÖLAXOTOV Evan Öozi To tå Auvri Adv Toocqvwc Hrwuérov (vgl. auch 8, Otto p. 218). Hiernach wäre elementorum custodia: unter der Obhut der Elemente. Oder man kann annehmen, dass eine der Vor- stellung von dem Aufenthalt der abgeschiedenen Seelen an ei- nem besonderen Orte analoge Vorstellung dem Ausdruck zu Grunde liegt. Von den Seelen sagt Lactanz div. inst. VII 21,7: nec tamen quisquam putetl animas post mortem protinus tudi- cari: omnes im una communique custodia detinentur, donec tem- pus adveniat, quo maximus iudex meritorum faciat examen. Hier- aus erklärt sich elementorum custodia völlig als ein bildlicher Ausdruck, da man wohl kaum glauben darf, dass Minucius an eimen besonderen Verwahrungsraum fär die Stoffe der auvfge- lösten Körper gedacht hat. So auch Tatian or. ad Graec. 6: zäv vo Sapavion uov TO Ouoxiov, SurwoFsäoav TIV VÄNV Ö Z00- MOC ZEJWONZAE" xäv iv nNorapuoic 2äv iv Fakdoows dunavnIn Av Unto Inotwv ÖiaotuoFw. Tauelorc fvanozeuar Tlovotlov Ösondrov. Und dass jene Worte des Minucius !) Anklänge an diese Stelle !) Vielleicht auch 11, 4, wodurch die Verwandtschaft mit Sen. de rem. fort. 5, 2 (Haase III p. 449) keineswegs ausgeschlossen ist. 8 C. Synnerberg. [ALM bei Tatian enthalten, ist gar nicht unwahrscheinlich; dann wären fär custodia die rauste Tatians das Vorbild gewesen. — Einleuchtend ist, dass diese beiden Deutungen sich nicht wi- dersprechen oder einander ausschliessen, sondern vielmehr sich in eine einzige auflösen, wobei das Hauptgewicht auf die Vorstellung vom Verschmelzen der Körperstoffe mit den Ele- menten fällt, mit welchen sie gleichsam in eimem gemeimsamen Verwahrungsraume aufbewahrt werden. In nächster Beziehung zu der zuietzt besprochenen " Stelle stehen die folgenden $$ 11 und 12, wo derselbe Ge- danke durch verschiedene Bilder aus der Natur versinnbild- licht wird. Nachdem gesagt worden, dass die ganze Natur bei jedem Verschwinden, bei jedem Verwelken und Abster- ben immer auf eme känftige Wiederherstellung und Auferste- hung smne, heisst es weiter: ita corpus in saeculo, ut arbores in hiberno: occultant virorem ariditate mentita. 12. quid festinas, ut eruda adhuc hieme revivescat et redeat? expectandum mnobis etiam corpo- KS (VEN NESM Heumann hat saeculo in sepulero geändert, und diese Änderung hat allgemeime Zustimmung gefunden, doch mei- nes Erachtens ohne hinlänglichen Grund. Im Gegentheil scheint saeculo hier das eimzig passende Wort zu sem, da der Begriff des Grabes, auch wenn man ihn in Beziehung zu der eben vorher erwähnten Sitte der Christen die Leichen zu beer- digen setzen wollte, unzweifelhaft allzu eng ist. Denn der Verfasser hat ja gesagt, dass es gleichgältig ist auf welche Weise der Körper aufgelöst wird; in jedem Falle werden, welcher Art die Auflösung auch sein möge, die Stoffe fär die Auferstehung aufbewahrt. Diese wird am Ende der Welt beim jängsten Gericht stattfinden, wo die Körper, nach der im Folgenden angedeuteten reparatio, mit den Seelen wieder vereinigt werden. Nicht schon einige Zeit nach dem Tode, sondern erst beim Weltgericht, wobei das Reich Gottes her- gestellt wird, bricht fär die Seligen der Frähling des Kör- pers ein, während die Unseligen den ewigen Strafen anheim- fallen. Das Wort saeculum steht also hier in seiner weitesten Bedeutung: in der Bedeutung von Zeitlichkeit äberhaupt als NO Randbemerkungen zu Minucius Felix. 9 S Gegensatz zur Unsterblichkeit, d. h. dem ewigen, unsterb- lichen Leben, welches auf die Auferstehung folgt, und kann in dieser Bedeutung auch am Ende des Kapitels, wo es wiederholt wird, gefasst werden. So heisst es von der Wiederkehr Christi Tertull. apol. 21: duobus emim adventibus eius significatis — — secundo, qui coneludendo saeculo imminet in sublimitate divinitatis exertae, und von der Ankunft des Nero-Antichrist Sulp. Sev. chron. IT 29, 6: sub saeculi fine mittendus. In der Parallelstelle apol. 48 zu dem jetzt behan- delten Kapitel des Minucius bedient sich Tertullian der Aus- dräcke temporalis aetas und ipsius mundi species temporalis, nach dessen Ende die infinita aeternitas und immensa aeterni- tatis perpetuitas fär das neugeborne Menschengeschlecht ihren Anfang nehmen soll. Und mit der temporalis aetas des Ter- tullian ist das saeculum des Minucius als identisch aufzufas- sen, d. h. in der Bedeutung: die Zeitlichkeit, oder: diese Welt. 37, 1: Quam pulehrum spectaculum deo, cum Christianus cum dolore congreditur, cum adversum minas et supplicia et tormenta componitur, cum strepitum mortis et horrorem carmnifi- cis inripiens inculcat, cum libertatem suam adversus reges et principes erigit, solt deo cuius est cedit, cum triumphator et vic- tor ipsi, qui adversum se sententiam dixit, stultat. Viert enim qui quod contendit oblinuit. Die Stelle ist genau nach der Hs wiedergegeben. Statt des sinnlosen inripiens emendirte Gelenius inridens, was von allen Herausgebern genehmigt worden ist. Das fehler- hafte stultat wurde schon in der editio princeps in insultat verbessert, und dabei ist es seitdem geblieben. Einige haben auch an inculcat Anstoss genommen, statt welches Wortes Wouweren insultat, Heumann ezxultat, Halm «dauscultat vorgeschlagen hat; Cornelissen setzte in den Text conculecat. Aber dieses Wort, das unzweifelhaft in jener Bedeutung der Vulgärsprache angehört, darf wohl nicht geändert werden. Ott hat in N. Jahrb. 109 (1874) S. 845 nachgewiesen, dass in der späteren Latinität unter den mit Präpositionen zusammengesetzten Verben die willkärlichste Verwechselung stattfindet, so dass mitunter die Präpositionen 10 C. Synnerberg. XLV ihre Bedeutung vollständig verloren haben. So ist hier inceuleat in der Bedeutung von conculcat zu nehmen. Es muss auch beachtet werden, dass das einfache Verb cal- care oftmals in uneigentlicher Bedeutung auftritt und dann mit ,niederdräcken", ,unterdräcken", ,verachten", ,sich äber etwas hinwegsetzen" wu. s. w. ibersetzt werden kann. Es scheint in diesem Falle der gewöhnliche und gewähltere Ausdruck gewesen zu sein. So Sen. ep. 12, 10 caleare ipsas necessitates licet; nat. quaest. I prol. 7 caleato ommni malo; Apul. met. IX, 14 spretis atque calcatis divinis numimnbus ; Cypr. ep. 317, 3 famem vincilis et sitlim spermitis: et squa- lorem carceris ac receplaculi paenalis horrorem roboris vi- gore caleatis; Lact. div. inst. VII 27, 14' quisquis enim cor- ruptelas terrae wvirtute calcaverit, und so öfters. Ott a. a. Oc citirt nach der älteren Ubersetzung Luc. 21, 24 Hierusalem erit inculcata (2ortar Tatovuévn) a gentibus, wo die Vulgata das gewöhnlichere calcabitur hat. Auch ist die von Ott angefährte Stelle aus Irenaeus V 12, 2 qw inculeant terrenas concupi- scentias zu beachten. Was die Wörter strepitum mortis et horrorem carnificis betrifft, so ist es völlig berechtigt zu fragen, ob sie in rich- tiger Reihenfolge tberliefert sind. HEine solche Umstellung wie strepitum carnificis et horrorem mortis, oder wie OC. Zamn- gemeister vorgeschlagen hat: horrorem mortis et strepitum carnificis !) liegt so nahe zur Hand, dass man sich verwun- dern kann, dass sie nicht schon längst gebäöhrend beachtet worden ist. Ich ziehe die erstere vor, weil sie dem Gedan- ken die nötige Steigerung giebt. Dann wäre es auch viel- leicht nicht unstatthaft mit einer noch gelinderen Änderung incipientem statt inridens aus dem handschriftlichen inripiens herauszulesen, wodurch die ganze Stelle folgendermassen sich gestalten wärde: cum strepitum carnificis et horrorem mortis incipientem inculcat. — För die vorgeschlagene Um- 1) Ich entnehme diese Notiz dem Artikel E. Svobodas iiber Minucius in Listy filologické T. XVIII S. 334. Der Jahrg. 1883 der Deutschen Litt. Zeitung, wo Zangemeister den genannten Vorschlag gemacht hat, ist mir nicht zugänglich. JANEE AE N:o 7] Randbemerkungen zu Minucius Felix. EL: stellung giebt es ja so zu sagen einen Präcedenzfall, indem man allgemein liest 18, 10 quem si patrem dixero, carna- lem opineris, si regem, terrenum suspiceris, seit Wopkens die Aufmerksamkeit auf die Unhaltbarkeit der Uberliefe- rung q. s. p. d. terrenum 0., s. r., carnalem s. gerichtet hat. So wenig rathsam es auch sein mag ein Wort anzuta- sten, welches durch altes Herkommen schon gewissermassen als echt legitimirt ist, kann ich doch nicht umhin zu gestehen, dass ich die Emendation insultat als gar nicht zutreffend erachte. Betrachtet man näher den ganzen Zusammenhang und die Entwicklung des Gedankens, so ist es offenbar sehr iberraschend, wenn der Verfasser so gänzlich aus dem begei- sterten und erhabenen Tone gefallen wäre, dass er von den Kö- nigen und Färsten, gegenöber welchen der Christ seine Frei- heit hochhält, von Gott selbst, dem allein er weicht, zu den verhöhnten Richtern käme als der Spitze der Verherrlichung des christlichen Märtyrers. Diese insultatio wäre also der höchste Ausdruck seines Sieges und Triumphes. Dass Minu- cius so gemeint hat, ist wenig glaublich. Da, wie natärlich ist, im letzten der lebhaft an eimander gereihten cum-Sätze der Höhepunkt und das letzte Moment des Martyriums ge- schildert wurden, so ist zu bemerken, dass wirkliche That- sachen, die bestätigen wärden, dass jene in Hohn und Spott bestanden hätten, sonst nicht bekannt sind. Vielmehr ist ein davon ganz verschiedenes Benehmen vonseiten der christlichen Märtyrer allgemein uberliefert. Die Märtyrer-Akten bezeu- gen, dass die angeklagten Christen, wenn auch hin und wie- der bei den Gerichtsverhandlungen ein scharfes Wort fel, den Urtheilsspruch immer mit Freude und Danksagungen empfingen. Dasselbe bezeugen die christlichen Schriftsteller; os Iustin. dial. ec. Tryph. 40 (Otto p. 156) xo: Foavatovuevor yacoouev:; Tertull. apol. 1 si denotatur, gloriatur, si acceusatwr, non defendit, interrogatus vel ultro confitetur, damnatus gratias agit; 46 Christianus etiam damnatus gratias agit; 50 senten- tuis vestris gratias agimus; so Lact. div. inst. V 20, 10 cum nefanda perpetimur, ne verbo quidem reluctamur, sed deo re- mittimus ultionem (vgl. epit. 48 (53), 4); 22, 13 immo vero cum vexamur ac premimur, tum maxime gratias agimus indulgen- 12 C. Synnerberg. [XLV tisstmo patri, u. s. w.1). Es lässt sich nicht einwenden, dass insultare in der Bedeutung von ezxultare gefasst werden könnte, denn dann hätte es mit super konstruirt werden mössen, ein täberaus seltener Ausdruck (Rönsch, Itala u. Vulg. S. 371). Es ist gewiss das Gefäöhl von dem Derben und Abstossenden in insultat, das Dombart zur folgenden Ubersetzung veranlasst hat: »wenn: er selbst äber den, der das Urtheil äöber ihn gesprochen hat, triumphirend und sieg- reich hinwegschreitet", gleich als wenn im lateinischen Text gestanden hätte z. B.: cum triumphator et victor ipse se super eum, qui adversum se sententiam dixit, exaltat. Und es ist allerdings nicht undenkbar, dass Minucius so hätte schreiben können, wie Cypr. ep. 39, 2 ein Glaubenszeuge als sublimior iudicantibus iudicatus gepriesen wird. Aber weil man, wie die Sache jetzt liegt, an dem fehlerhaften stultat der Verderbnis weiter nachspören muss, nehme ich an dieser Stelle eine kleine Läcke an. Fär die Ausfäöllung derselben bietet die oben erwähnte Stelle Tertull. apol. 50 eine erwiänschte Anleitung. Dort heisst es in einem Kapitel, wo sich deutliche Anklänge an Minucius ?) finden: sententiis vestris gratias agi- mus, und dieser hat wahrscheinlich so geschrieben: cum tri- umphator et victor ipsi, qw adversum se sententiam dizxit, gratias agens exultat. Hierdurch gewinnt man den der Stelle ganz angemessenen Gedanken: der christliche Märty- rer dankt jubelnd seinem Richter, und auch die folgenden Worte: vicit enim qui quod contendit obtinuit werden in ihrer Beziehung zu dem nächst vorhergehenden völlig klar und verständlich. 38, 3: nec mortuos coronamus. ego vos in hoc magis nmiror, quemadmodum tribuatis examnimi, aut non sentienti facem avt sentienti, coronam, cum et beatus non egeat et miser non gaudeat floribus. Ich habe die Stelle so geschrieben, wie es meines Erach- tens der Verständlichkeit halber mnötig ist. Bei emer Ver- 1) Vel. Keim, Rom und das Christenthum S. 502 ff. ?) Vgl. Schwenke in Jahrbich. f. prot. Theol. Bd 9 (1883), S. 274. N:o 7] Randbemerkungen zu Minucius Felix. 13 gleichung mit der Ausgabe Halms wird man finden, dass es auf zwei Punkte ankommt: erstens auf die Stelle, wo das in der Hs doppelt, oder vor sentienti in den beiden Glie- dern, vorkommende non zu tilgen wäre, und zweitens auf die Interpunktion. Halm hat das erste non gestrichen und verbindet, wie auch fröher alle Herausgeber, die Worte folgendermassen: quemadmodum tribuatis exanimi aut sentienti facem aut non sentienti coronam, wodurch sowohl facem als coronam zu tribua- tis gehören wärden, und ebenso Dombart und Cornelissen. Die älteren, von Halm verzeichneten Verbesserungsvorschläge lasse ich hier ohne Erwähnung. — Jedenfalls scheint es natäör- licher zu sein anzunehmen, dass non vom ersten Gliede ins zweite hineingekommen ist, und wenn die Auslassung des ei- nen non nicht ganz willkörlich sein soll, muss an jener Vor- aussetzung festgehalten werden. Weiter erscheint es jedoch ganz ungereimt zu sagen, dass der Tote Empfindung von dem einem und nicht von dem anderen haben konnte. Diese Worte beziehen sich auf das in 11, 4 gesagte: cum cadaveribus ommis sepultura, si sentiunt, poena sit, st non sentvunt, ipsa conficiendi celeritate medicina"). Dort ist in Hinsicht auf das Begräbnis die Rede von Empfindung äberhaupt, und so hier auch. Der sepultura dort entspricht hier facem, die Bestat- tung durch Verbrennen mit Beziehung auf die Äusserungen im genannten Kapitel, und gehört zu den beiden sentienti. Mit tribuatis ist coronam allein zu verbinden?). Aus dem fol- genden Kausalsatz mit cum, zu welchem eine vorausgesetzte Empfindungslosigkeit för die Bekränzung offenbar nicht passt, oeht deutlich hervor, dass es der Gegensatz zwischen dem Körper des Toten und seimer nach dem Tode fortlebenden !) Ich fasse hier ipsa = eadem sc. cadavera. Minucius scheint sagen zu wollen, dass jede Begräbnisart fir die Leichen, wenn sie Empfindung ha- ben, eine Plage, wenn sie aber keine Empfindung haben, in Hinsicht auf die Schnelligkeit ihrer Vernichtung eine Wohlthat ist, d. h. je schneller die Ver- nichtung, desto grösser die Wobhlthat. MHiermit soll nicht bestritten werden, dass der Verf. durch Haschen nach einer pointirten Kirze sich dunkel ausge- driickt hat. ?) So auch Baehrens, der jedoch facem in pacem geändert hat. H 14 C. Synnerberg. [XLY | Seele ist, welcher dem Verfasser vorgeschwebt hat. Mag der Tote, will er.sagen, Empfindung von dem Begräbnis haben oder nicht, ein Kranz gereicht ihm (im ewigen Le- ben) zu kemem Nutzen, denn ist er selig, so bedarf er keiner Blumen, und ist er unselig, so kann er sich ihrer nicht erfreuen. Uber die Zeit, wann der Dialog Octavius verfasst ist, herrschen wie bekannt höchst verschiedene Ansichten. Diese sind sorgfältig zusammengestellt mit den dazu gehörenden Beweisgröänden von Hermann Boenig, Marcus Minucius Felix, ein Beitrag zur Gesch. d. alt-christ. Litteratur (Progr., Königsberg 1897) und neulich von J. P. Waltzing in seiner ebenso grändlichen wie umfassenden Bibliographie de Minu- cius Felix in Le Musée Belge VI (1902) p. 234 ff. Die ein- zige thatsächliche Grundlage zu einer annähernd richtigen Zeitbestimmung, die sich bei Minucius findet, ist die Erwäh- nung Frontos 9, 6 und 31, 2. Diejenigen, welche die Abfas- sungszeit des Dialogs bis in die Regierung des Antoninus Pius hinaufschieben — und es ist die Mehrzahl — nehmen natärlich an, dass die Erwähnung Frontos während seiner Lebenszeit gemacht ist, andere, die för die Annahme einer späteren Abfassungszeit geneigt sind, geben zu, dass die Art, wie des Fronto in Octavius gedacht wird, keineswegs Anlass giebt ihn noch als lebend vorauszusetzen. Diese Ansicht scheint auch die einzig richtige zu sein. Als Caecilius sagt I, 6: et de convivio notum est, passim ommnes locuntur; id et- iam Cirtensis nostri testatur oratio, geht nur so viel daraus deutlich hervor, dass von einem allgemein, bekannten litte- rarischen Erzeugnis die Rede ist, keineswegs, dass dessen Verfasser noch am Leben ist. Dagegen als Octavius in seimer Erwiderung äussert 31, 2: sie de isto et tuus Fronto non ut adfirmator testumonium fecit, sed convicium ut orator adspersit, so geschieht die Erwähnung Frontos ganz histo- risch in emem Tempus der Vergangenheit, und sein Auf- treten erscheint als ein einzelnes Moment in der von den a Area 2 NR N:0- 1] Randbemerkungen zu Minucius Felix. 13 Dämonen liägnerisch ersonnenen Klatscherei, dem. daemo- num coitio mentita est logisch nicht bei-, sondern wunter- geordnet. Jedenfalls widerstreiten diese Worte in keiner Weise der Annahme, dass Fronto damals nicht mehr unter den Lebenden war, besonders wenn man ihre Abfassung bald nach seinem Tode verlegt. Der beräöhmte Rhetor M. Cornelius Fronto aus Cirta ist am Anfange des zweiten Jahrhunderts n. Kr. (vor 113) geboren und hat das Jahr 175 öberlebt, viel- leicht bis etwa 180, wie Th. Mommsen (Hermes VIII, 1874, S. 216) nachgewiesen hat. Andererseits kann nach den Unter- suchungen von Ebert, Schwenke, Norden u. A.!) die Priorität des Octavius vor dem Apologeticum des Tertullian nicht bezweifelt werden. Und da die letzere Schrift um 197 verfasst ist, gewinnt man den Zeitraum 180—197, binnen welchem der Octavius mit einer an BSicherheit grenzenden Warhrscheinlichkeit als abgefasst zu halten ist. Auf dieselbe Zeit weist die Verwandtschaft mit Athe- nagoras, dessen Supplicatio, um 177—180 verfasst ?), Minu- cius ohne Zweitel benutzt hat 3). Bei der Annahme einer soleher Benutzung ist gewiss grosse Vorsicht nötig schon = deswegen, weil ein späterer Schriftsteller das, was er aus frä- heren Schriftstellern schöpfte, oftmals nach Gutdäönken, oft- mals durch Missverständnis oder Gedächtnisfehler verarbeli- tete und veränderte. Ein hierher gehörendes Beispiel mag angeföhrt werden. Athenagoras hat ohne Frage die Notiz von dem ägyptischen König Amasis direkt aus Herodot II 172 geschöpft, indem er, sagt suppl. 26: åk fh uév Vin yalkroc toviv, Ti ÖR yaksoc Övvarar zur avtov, ov USTANON)TA Ndlw ec Ereoov oyfua ESEOTV, wc TOV TodovunttTNVA 0 THUOX TO) Hoodorw ”Auaoic; Diese Notiz hat Minucius, zugleich mit Benutzung von Justin. apol. I, 9: xo: 8 dvipov HOLAAxis öxevör Öre TEVYS TO GYRUA UOVOV UÅkdSAvTES AA MoOgPoOTtoWJAV- Tec Jeovc ExovoudkCovow, UNngenau so wiedergegeben 23, 12: et deus aereus vel argenteus de immundo vasculo, ut saepius fuac- 1) Siehe Waltzing, Bibliographie p. 242 ff. 2 ÅA. Harnack, Die Chronologie d. altehristl. Litt. 5. 318. 3) Loesche in Jahrbich. f. prot. Theol. Bd. 8 (1882) S. 172 ff. 16 C. Synnerberg. [XLYV tum Aegqyptio regi, conflatur —, und noch ungenauer Theo- philus ad Autolyc. I, 10, wo schlechtweg gesagt wird, dass die Aegypter auch zrodöviztox Vverehren. Doch wenn eime Aus- sage eines fräheren Schriftstellers, die em eigenartiges Ge- präge hat, bei einem :späteren wiederkehrt, muss wohl der ältere als Quelle angenommen werden. So von den unsaube- ren Arbeitern der Götterbilder Justin. apol. I, 9 und Min. 23, 12 und von dem Kreuzeszeichen Justin. apol. I, 55 und Min. 29, 6—8. Von derselben Art ist Theoph.: III; 15 0 ovd? TAS komruc Iemwolac OOAV ON, ivA UN Wokivmrtra humMv oc opdaluor 20 ta mre, von Wwelchen Worten ich nicht umhin kann zu glauben, dass sie bei Min. 30, 6 nobis homicidium nec videre fas nec audire nachklingen, da diese. Stelle nur so verstanden werden kann, dass sie eine Andeutung von den Vorstellungen im Theater enthält. Mögen nun die nicht uner- heblichen Ubereinstimmungen zwischen Minucius und Theo- philus iäberhaupt keime sicheren Beweise dafär liefern, dass der erstere den letzteren benutzt hat, so sind sie doch gross genug um der Beachtung werth zu sein. Wenigstens was eine Stelle betrifft, können in jener Hinsicht triftige Gegen- grände kaum aufgestellt werden. Das gilt Min. 21, 11—12; cur enim (du) sti nati sunt, non hodieque nasceuntur? wird zu- erst gefragt, und bei Theophilus keisst es II, 3: zai tév uiv TOTE JEWV, ElMEO ByEVVÖVTO, YEÉVEOIC TEOÅM) MUOCOZzETO. TO ÖRE VV oV JFewv yEveorc Ösizvvtra; Im Folgenden sagt Theophilus ironisch, dass die Götter vielleicht alt geworden sind; nach- dem Minucius denselben Gedanken vermuthlich nach Seneca (fragm. 119, Haase) im einzelnen weiter ausgefährt und bei- läufig gefragt hat, ob etwa diese Zeugung deshalb aufhörte, weil man solchen Fabeln keinen Glauben mehr schenkt, setzt er fort: ceterum si du creare possent, interire non possent, plures totis hominibus deos haberemus, ut iam eos nec caelum contineret nec aör caperet nec terra gestaret. Hier ist die nahe Ubereinstimmung mit folgenden von Theophilus an der eben genannten Stelle citirten Sibylliniscehen Versen unleugbar: NA N - as Li , Fd Et 0: decor Yyevväor za uduvatot YE UuEVvoVOW, ,; > p PIN » SAP Ilketovec avIownwv yeyevnuévor äv Isoi N0av, Ra JANA ,; - 3 2 » PIG AK OQvde toxoc otThvar Jvntoic ovz Av HOP tANOSEV. [NOcT Randbemerkungen zu Minucius Felix. 17 Dom bart (Ausg. S. 133) hat dies erkannt und sagt, dass man sich schwerlich der Annahme erwehren kann, dass Theophilus den Zusammenhang zwischen Minucius und dem Si- byllinisehen Orakel vermittelt!). Er hat aucH vermuthet (Finl. S. XII), dass Min. 28, 8 f£. von dem Aberglauben der Ägyp- ter aus dem NSibyllinischen Orakel bei Theoph. II 36 (Otto p. 172) und aus I 10 geschöpft sein könne. HEine soleche Annahme scheint jedoch kaum nötig zu sein, da es sich hier um all- bekannte Dinge handelt. Cicero de nat. deor. 1:29, 82; 36, 101, Juvenal XV 1 ff. u. A. erzählen dasselbe. Kann man iber- haupt bei Minucius nur 21, 11—12 Bekanntschaft mit den Si- byllinen nachweisen, und erweist sich dabei Theophilus als Quelle, so wird dadurch die Vermuthung, dass er jene selbst nicht gekannt hat, im höchsten Grade wahrscheinlich. Chro- nologisch steht der Annahme einer Abhängigkeit des Minu- cius von Theophilus nichts im Wege, da dieser seime Bächer ad Autocylum unter der Regierung des Commodus (130—192) schrieb ?). För die Zeitbestimmung hat man auf die Äusserung Min. 18, 6 quando umquam regni societas aut cum fide coepit aut sine eruore desit? grosses Gewicht gelegt, indem man behauptet hat, dass diese Worte unter der Regierung Marc 1) Die zwei längeren Sibyllinischen Stiicke bei Theoph. II 36 sind von den neuesten Herausgebern Rzach und Geffcken als Fragm. I und III edirt. Zwischen ihnen sind die oben angefiibrten drei Verse aus 'Theoph. II, 3 als Fragom. II eingeschoben. Die Zusammengehörigkeit ist, wie man schon längst ersehen hat, in der That sehr wahrscheinlich. Fragm. III fängt an mit den Worten: Ei de pyevntov öl0ms zal pdeloctar, ov ÖVvat åvdvos ”Ex unosov wn- T0as TE Des TETVAMUEVOS Eivar, und weil es bei Min. 21, 10 heisst: ergo nec de mortwis dit, quoniam deus mori non potest, nec de natis, quoniam moritur omne quod nascitur, hat Sch wenke S. 285 zuerst die Behauptung aufgestellt, dass Minucius den Zusammenhang der Fragmente, d. h. das ganze Oraculum, selbst gekannt ' habe. Der Gedanke, dass alles was geboren wird vergehe, ist, wie S. selbst zugiebt, ,ganz landläufig", und schon deshalb bietet jene Änlich- keit keinen ausreichenden Grund fir eine so weitgehende Vermuthung. Ubri- gens, warum hätte jener Gedanke, wenn man Theophilus als Quelle annimmt, nicht aus einem nachfolgenden Kapitel desselben Buches wiederholt werden können, zumal da er in anderer Reihenfolge vorgefiihrt wird, als er in dem vorausgesetzten ungetheilten Oraculum gestanden hätte? STAGE anar el kivasra, Om St 2 uUNd.SLg. 18 C. Synnerberg. [XLV Aurels oder bald nach derselben unmöglich geschrieben sein können. Denn damals hätten die Verhältnisse selbst sie so- gleich Lägen gestraft. Die Mitregentschaft des L. Verus (161—169) und die des Commodus (176—180) verliefen ja beide gläcklich ohne Streit und Blut. Bei solcher Auffassung aber musste man folgerecht äber das Jahr 146 hinaufstei- gen, als dem Marc Aurel die tribuniciscehe und prokonsula- riscehe Gewalt zugetheilt wurde (Prosopogr. imp. rom. I, 73), und er also faktiseh Mitregent war; als Mitregent wurde er wohl auch betrachtet!). Von grösserer Bedeutung waren gewiss nicht die beiden Mitregentschaften unter Marc Aurel, wenn auch durch den beiderseitigen Titel Augustus in for- meller Hinsicht mehr ausgeprägt. Während der Lebenszeit des L. Verus ,schemt die Mitwelt durchgängig im Marcus Xx den eigentlichen Kaiser erkannt zu haben" ?), und dasselbe war zweifelsohne in noch höherem Grade mit dem jugend- lichen Commodus der Fall. Nach dem Tode Marc Aurels dachte wohl niemand mehr an diese Mitregentschaften. Aber welche Bewandtnis es auch damit haben mag, so können die in Rede stehenden Worte des Minucius an und fär sich be- trachtet keine so grosse Bedeutung haben, wie man gewöhn- lich annimmt. Sie tragen nämlich nebst den angefäöhrten Beispielen ganz und gar das Gepräge eines rhetorischen Ge- meinplatzes und erinnern allzu sehr an die Themen der de- klamatorischen Schuläbungen, als dass sie ein entscheidendes Gewicht in chronologischer Hinsicht haben könnten ?). 2) Vgl. H. Schiller, Gesch. d. röm. Kaiserzeit I, 2 S. 634. Capitolin. vita Anton. Philos. 6; in seiner an Marc Aurel gerichteten Apologie schrieb Melito nach Euseb. h. e. IV 26, 10: Ö ÖE ao oov, Zal o0v TÅ OVUAAVTA ÖLOLLOVVTOS AVTM — 2) H. Schiller a. a. 0. 8: 636. Capitolim. vita Veri.d sagt, dass der Senat dem Marcus allein das Principat iibertragen hatte (cwm illi soli senatus detulisset imperium) und ebendas. 4, dass im Benehmen des Lucius seine fak- tisch untergeordnete Stellung sichtbar gewesen (Lucius qwidem Marco — — obsecutus ut legatus proconsuli vel praeses imperatori). 3) Richtig hat Er. Wilhelm, De Minucii Felicis Octavio et Tertul- liani Apologetico (Breslau, 1887) p. 81 f. dies erkannt. Man vergleiche auch die von Elmenhorst und Davisius vorgebrachten Belegstellen. So ” N:o 7] Randbemerkungen zu Minucius Felix. 19 Wenn also die Abfassung des Dialogs am wahrscheinlich- sten in die Regierungszeit des Commodus zu verlegen ist, so passt das ganz gut sowohl zu den damaligen Zeitverhält- nissen tberhaupt als zu dem "Ton und Inhalt dess Buches. Unter dem genannten Kaiser war die Lage der Christen eine verhältnismässig gute und ruhige, wie der gleichzeitige Ire- naeus bezeugt!), mag es auf Einflässen in der nächsten Um- gebung des Kaisers oder auf einer gegen die Christen weni- ger als fräöher gereizten Volksstimmung oder auf beiden beruht haben. Aus dem Dialog des Minucius gewinnt man den Eindruck, einerseits dass sehwere Verfolgungen äberstan- den waren, anderseits dass die Christen in solchen Verhält- nissen damals lebten, unter welchen eine näcehterne Debatte Gehör finden konnte. Denn er ist keine Bitt- oder Schutz- schrift; der Christ Octavius dräckt sich mit Selbstbewusstsein, immer im ruhigen, bisweilen durch Wärme und Begeisterung erhabenen Tone aus und beröährt nur voräbergehend (Kap. 28) das gewöhnliche Gerichtsverfahren gegen die Christen ?). Der gereizte Ton des Heiden Caecilius und die Erbitterung, mit welcher er gegen das Christenthum loszieht, gehören ganz zur Charakteristik der christenfemdlichen Heiden und brau- chen gar nicht dem nahen Verhältnis zu widersprechen, in welchem er und der Verfasser zu einander stehen, woriäber sich eme Andeutung 3, 1 findet. Um diesen vermeintlichen Widerspruch zu erklären hat man sogar seme Zuflucht zu der Annahme genommen, dass die Zeitlage, als das Gespräch gefäuhbrt wurde, eine för die Christen gönstigere gewesen sei als diejenige, in welche die schriftliche Abfassung falle: ,an Stelle der friedlichen Zustände jener Zeit, in welcher die Scene spielt, war Erbitterung zwischen beiden Parteien getreten, als der Öctavius abgefasst wurde" 3). Aber nicht nur. eine solche 1) Adv. haer. IV 46, 3 et mundus pacem habet per eos (Bomanos) et nos sine timore in viis ambulamus et navigamus quocunque voluerimus. Val. K. J. Neumann, Der röm. Staat und die allgem. Kirche I S. 82. 2?) Auch andere haben gefunden, dass im Octavius fir die Christen ru- hige Zustände sich abspiegeln: Siehe Waltzing, Bibliographie pp. 241, 244, 254. ?) Schwenke a. a. O. 8. 292. So auch Keim, Celsus wahres Wort S. 156, wo die Abfassung des Octavius kurz vor den Jahre 180 gesetzt wird. 20 C. Synnerberg. [XEVY Verschiedenheit, sondern tberhaupt emen gewissen Zeitraum zwischen dem Gespräche und seimer Aufzeiechnung willkär- lich zu statuiren ist verfehlt und kann fär die richtige Auffas- sung des Werkes als litterariches Erzeugnis, seines Zweckes, seimmer Komposition und Darstellungsweise nur irrefährend seim. Dass die darin auftretenden Personen Octavius Janua- rius und Caecilius Natalis för wirkliche Persönlichkeiten, die einmal gelebt haben, zu halten sind, scheint mir unzweifel- haft zu sein, obgleich von ihrem Auftreten mit Anspruch auf Gältigkeit nicht mehr gesagt werden kann, als dass der Verfasser beabsichtigt hat ihnen und besonders seinem ver- storbenen Freunde Octavius nach ciceronianischem Muster ein ehrenvolles Andenken zu widmen. Liegt keine Noth- wendigkeit vor anzunehmen, dass das Gespräch, so wie es von Minucius geschildert worden ist, wirklich stattgefunden hat"), so kann man sich doch gut vorstellen, dass ähnliche Ge- spräche zwischen ihm und dem Caecilius oftmals gefäöhrt worden sind und schliesslich die Bekehrung des letzteren zur Folge gehabt haben. Schon Russwurm nahm in der Einleitung zu semer Ubersetzung (1824, p. XVII) an, dass unser Dialog in der Regierungszeit des Commodus verfasst sei, und stätzte sich vornemlich auf die Stelle 37, 7 ut ingenium eorum perditae mentis licentiae potestatis libere nundinentur?), worin er eine Anspielung auf die schlechten Eigenschaften dieses Kaisers sah. . Seitdem haben för den Anfang oder die Mitte der achtziger Jahre des 2:ten Jahrhunderts Ebert (Gesch. d. alt-ehristl. Litt., 1874, IS. 25 Anm. 2) und Dombart (1881, Einl. p. VIII Anm.) sich entschlossen. Der erstere findet auch, dass die Art, wie des Fronto im ÖOctavius gedacht 1) Dieselbe Ansicht wird auch von Boenig S. 31 vertreten. 2 ?) Ich habe die Stelle so wiedergegeben wie sie iberliefert ist und halte keine Änderung fiir nöthig, indem ich vereine ingenium perditae mentis (16, 5: ingenium — cum ipsa mentis formatione generari) und licentiae po- testatis. Die Meinung des Verf. muss wohl diese sein : damit die Zigellosig- keiten der Herrschergewalt ibre schlechten Naturanlagen frei zur Schau tra- &en können. N:o 7] iandbemerkungen zu Minucius Felix. 21 wird, ihn keineswegs als noch lebend voraussetze, und be- stimmt meines Erachtens ganz zutreffend die Bedeutung von 9, 6 Cirtensis nostri und 31, 2 tuus Fronto; diese Benennun- gen sollen nähmlich nach Eberts Ansicht Fronto nur als Heiden bezeichnen. Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar, XLV. 1902—1903.: N:o 8. Cariceae Cajanderianae. Liste der von Herrn A. K. Cajander im Jahre 1901 im Lenagebiete vesammelten Kobresia- und Carex-Arten. Von G. KÖKENTHAL. (Vorgelegt am 16 Februar 1903). 1. Kobresia Bellardi (AUVU.) Degland in Loisel. Fl. gall. II (HSOMI626T- Ki sepia WiIdISp: på IVE(T805)-2055 Meinshausen in Acta Horti Petropol. XVIII (1900) 275. Ifa EHN DSAENON ANNENEN SA Do OS 2. Kobresia capillifolia (Decne) C. B. Clarke in Journ. Linn. Sökes HEST) Kor var. filifolia (Turez.) Kiäökenthal. — Elyna filifolia Turcz. Bu SOC. Matur. Moscow XM IH (T855) 3585-— Ko- bresia filifolia Meinshausen 1. ce. p.-273. Jakutsk, in pineto: siceiore. 29. VIE Ytyk-chaja, in steppo subhumido. 5. VII IRSViby LVR ROS, ST Vale Diese Varietät, die von Afghanistan bis Ostsibirien ver- breitet ist, unterscheidet sich von der typischen Form durch schlankeren Halm, hellere Deckblätter und deutlicher ge- schnäbeltes Achänium. Die Zahl der Narben schwankt zwi- Sehens2r und 3. 3. Carex RBedowskiana C. A. Meyer in Mem. Acad. St. Peétersb. IECSFÖN0T NemsklTcOT 2 G. Kikenthal. [ÄLV Ustj-kut, in Alnastreto ad ripam Lenae. 12. VTI (nur 2). Ebendort, in Lariceto humido. 13. VI (5 et 2). IKYPsaraj= 0: NS (SEN ENSO andr 0 oy Mit Recht hat Meinshausen (1. c.) diese Art von C. 2y- nocrates Wormskj. getrennt. Während letztere sich an OC. di- oica L. anschliesst, gehört C. Redowskiana in die engere Ver- wandtschaft von C. Davalliana Sm. 4. Carex captitata DL. Syst. ed. X (1759) 1261; Meinsh. I e. 308: | Y ) ; Oljökminsk, in prato humidiusculo. 15. VTI. Shigånsk, ad viam silvestrem humidam. 7.” VILI. 9. Carex obtusata Liljebl. in Vet. Akad. Nya Handl. Stock- Iavönhan (OLIN SR NESS Cr BI Maånsurka, in steppo. 6. VI. MönksTOE or NI (USTA Kotschegårskaja, in prato stepposo.! VTI. Batylym, in Lariceto sieciore. 20. VIL. 6. Carex stenophylla Wahlenb. in Vet. Akad. Nya Handl. Stockh. (1803) 142; Meinsh. 1. ce. 316. Nishne-Udinsk, in campo humidiusculo. VI. Sherdofka, in steppo. 4. VIL 97 Jakutsk, in steppo arido. 27. VI (mixta cum var. du- riuscula). forma elatior Käkenthal nov. forma. Culmus subpedalis filiformis. Nikölskaja, in prato subpaludoso. 9. VI. var. duriuscula (C. A. Meyer) Trauty. P1. Sib. boreal. p. Se ÖST Vehio Jonbhanbulist JvStasns Ile Sö Månsurka, in steppo sieco. 6. VIE Jakutsk, in steppo.. 20, 20 ev 20. VI. . Canexcundaiee Koanti. IRmamn. PECK HK TSST) NSTSFTIemnSs I Ae0 LO: Ustj-kut, in ripa inundata Lenae. 13. VI N:o 8] Cariceae UCajanderianae. 3 5. 0 ia nigt, NE 14. Carex disticha Huds. F1. angl. (1762) 403. C. intermedia Good in Trans. Linn. Soc. II (1794) 154; Meinshausen 1. c. 320. Tulagå, in prato inundato. 4. VII (et forma macra). Önkyr-yrä, in prato paludoso. 7. VII Carex chordorrhiza Ehrh. in DL. f. Suppl. (1781) 414. — Niemsk ven Sd Jiakutski mm. palmude. 30 VIE var. sphagnicola Laest. Shigånsk, in palude. 7. VIII. Carex pseudocuraica Fr. Schmidt Reis. (1868) 67: Meinsh. USAS Ytyk-chajå, in prato subpaludoso. 5. VII. Carex praecox Schreb. Spicil. FL lips. (1771) 63. — OC. brrzordes Meinsh. le: 310 ex parte, non L. Tseheljåbinsk, in steppo. V. IKUFSan N Mamnsurka. 6. VI. JakutSsk Stopp Oo: + 2 IVL. Carex pallida C. A.: Meyer in Mem. Acad. St. Pétersb. I (BSN2T C. siccata Meinsh. 1. c. 319, non Dewey. Ustj-kut, in Lariceto humido. 13. VTI. Oljökminsk, in prato. VTI. Önkyr-yrä.. 0. ov IL C. pallida wird gewöhnlich mit OC. siccata Dewey verei- ist aber durch mehrere gute Charaktere getrennt. Carex lagopina Wahlenb. in Vet. Akad. Handl. XXIV (S0SKEASEMemsm Le: 925, Kypsaraj, in alpe. 4. IX. Carex Cajanderi Käkenthal sp. nova. Rhizoma caespitosum. Culmus 20—40 em altus gracilis compresso-triqueter angulis scaber ad basin vaginis clare 4 G. Kiikenthal. [XLV brunneis circumdatus. Folia culmo breviora longiorave 2 mm lata plana mollia laete viridia. Spiculae 5—7 (rarius 4 vel 8—9) parvulae ovatae vel globoso-ovatae 4—8 mm longae densiflorae gynaecandrae, terminalis basi longius > quam caeterae, superiores approximatae inferiores remotiusculae. Bracteae squamaeformes. Squamae 2-eae parvulae late ovatae subobtusae castaneae marginibus hyalinae dorso nervo viridi percursae. Utriculi squamas duplo superantes membranacei vix 2 mm longi ovati vel fere obovati plano-convexi pallidi evidenter obscurius nervosi basi in stipitem brevissimum con- tracti rostro brevissimo marginibus laevi ore integro apiculati. Achaenium arcte inclusum elliptico-ovatum. Stigmata 2. Oljokminsk, in prato humido. 15. VTI. NUET Stian Aa RVIE Am nächsten mit Carex canescens L. verwandt, aber dureh folgende Merkmale abweichend. Der Halm ist zusam- mengedräckt und schlaff. Die Ährcechen sind sehr klein und zahlreicher. Die breiteren Deckblätter sind stumpfer und dunkelgefärbt. Die Schläuche äberragen die letzteren um's Doppelte, sie sind viel kleiner, stärker generyt und kärzer geschnäbelt, als bei C. canescens. 15. Carex tenuiflora Wahlenb. in Vet. Akad. Handl. XXTV ((305)ELANSENIemsch nets Jakutsk, in palude. 30. VTI. Eiehedej, in palude silvestri. 12: » VIL Ad ostia 1. Aldån, in palude silvestri. 16. VIL Shigånsk, ad rivulum silvestrem. 7 et 8. VIII. 1677 Carex loliacea 1; Spec. pl; LUT753) ov; Memshöltet3at Wäljuj ac Tipan fryviR25 NT 17. Carex tenella Schkuhr. Riedgr. (1801) 28; Meinsh. 1. c. 331. Shigånsk, in Lariceto. 8. VIII; ad margimem rivuli sil- WVESESt, ee VILLE 18: "Carex: wicolor. "AM; EI pedem: II (1785), 02 675CEMIe mist sl (OR DNA Shigansk, in prato substepposo. 16: VILL. N:o 8] Cariceae Cajanderianae. 5 War bisher nur von einem einzigen sibirischen Standort aus dem Olenek-Gebiet bekannt. 19. Carex alpina Sw. in Liljebl. Svensk Fl. ed. IT (1798) 26; INemshbec:T549: Ustj-kut, in Lariceto humido 12. VI et in Alnastreto Iöhönsente log ls NIE Ad ostia fl. Viljuj, ad ripam rivuli subalpini. 25. VIL forma inferalpina Wahlenb. in FI. lappon. (1812) 241. Oljökminsk, in Lariceto humido 15. VTI. 20. Carex macrostigmatica Käkenthal sp. nova. Rhizoma descendens caespitosum. Culmus 40—50 cm altus gracilis triqueter scaberrimus ad basin vaginis brunneo- purpureis cinctus. Folia culmum subaequantia 2 mm lata plana mollia intense viridia. Spiculae 4—5 oblongae vel ovales 6—8 mm longae, terminalis gynaecandra (rartus mere &), sequentes mere 2-eae ex utriculis deformatis enascentes bre- vissime pedunculatae densiflorae, superiores congestae, ima + remota bractea foliacea inflorescentia breviore suffulta. Squa- mae £ parvulae oblongo-ovatae acutiusculae nigricantes dorso viridi-carinatae marginibus anguste hyalinae. Utriculi multo longiores latioresque late ovati demum subinflato-trigoni 2!/, mm longi virides enervui epapillosi sed punctis nonnullis resinosis luteis micantibus adspersi brevissime stipitati rostro brevi marginibus scabro ore purpureo subintegro apiculati. Achaenium orbiculato-ovatum. Stylus saepe exsertus. Stig- mata 3 longa. — Shigansk, in Lariceto paludoso. 7. VTI. Von der nächstverwandten Carex alpina Sw. getrennt durch schlankeren sehr rauhen Halm, zahlreichere Ährehen, von welchen das unterste abgeröckt ist, aufgeblasene nicht papillöse Schläuche und sehr lange Narben. 21. Carex melanamtha C. A. Meyer in Ledeb. FI. alt. IV (1853) 2107 Mermsh; Le, 048. Haud procul a Nishne-Udinsk, in campo humidiusculo. 6 [0] -—- 20: G. Kiikenthal. [XLV Carex "lumosa. 1. Spec: pi I (1753) 977; Nemsh beck o Shigansk, in palude. 7. VII. Carex rigida Good. var. Bigelovii (Torr.) Tuckerm. Enum. meth. (1843) 19. — C.: hyperborea Drejer Revis. Car. bor. (1841) 43; Meinsh. 1. ce. 335. Kysyr, in Lariceto humido 27. VILL; ad rivulum 27. VIE Bulun, in alpe ad pagum. 31. MIL IBXouUkgvar, snok, inondGheen ök. IDG Kypsaraj, ad rivulum alpinum. 6. IX. Carex aquatilis Wahlenb. in Vet. Akad. Handl. XXTIV (KEN) NT BN In prato inundato haud procul a Tschirimyj-chaja. 26. VIT (eine breitfrächtige sehr robuste Form). var. stans (Drejer) Boott. Illustr. Carex IV (1867) tab. 544. Buluän, in prato inundato ad rivulum Bulunkån. Hl VID ANNE AV UI Or AL EE iu lr. a tum (BA. NG Tulach-chajå, in ripa inundata. 10. IX. Carex gracilis Curt. F1. londin. IV (1777—987) 282. — C: acuta Meinsh. 1. c. 335. Marcha, im prato inundato. 4. VIL Carex caespitosa LDL. Spec. pl. I (1753) 978; Meinsh. I. c. 337. Tscheljabinsk, in steppo. V. Nishne-Udinsk (mixta cum CO. caryophyllea Latour.). VI. Jakutsk, in ripa lacus. 26. VTI, in fruticetis stepporum. ZANELE Shigansk, in Lariceto humido. 6. VIL. Carex Mazximowicgir Er. Schmidt. Reisen (1868) 71, nec Miq. nec Böck. — C. Schmidtii Meinsh. in Baer et Helm. löser, CO VID (CLSIEN 22 etag SES Jakutsk, ad viam humidam silvestrem. 30. VI. IRYSyL, ad Tip TVI FTV Carex descendens Käkenthal sp. nova. Rhizoma descendens pluriramosum laxe caespitosum. Culmus bipedalis gracilis acutangulus scaberrimus ad basin N:o 5] Cariceae Cajanderianae. [ vaginis fuscis obtectus. Folia culmum subaequantia 2 mm lata basi plicata superne plana mollia intense viridia. Spiculae 3—4 Dbreves, terminalis &— subsessilis lineari-oblonga, sequentes 2-eae ovato-oblongae 8 mm longae pauciflorae subdensae obtusae, superiores S-eae approximatae sessiles, ima longe remota pedunculata. Bracteae squamaeformes, ima foliacea inflorescentiam superans. Squamae 2 parvulae oblongo-ovatae subacutae atrofuscae marginibus anguste hyalinae dorso vi- ridi trinervosae, I badiae angustiores acutioresque. Utriculi plus duplo longiores latioresque 5 mm longi oblongi compressi laete virides obsolete striati membranacei breviter stipitati marginati in rostrum breve albidum ore ferrugineo subemar- ginatum abrupte contracti. Achaenium ovale multo brevius. Stylus longus basi aequalis. Stigmata 2 longa saepe inclusa. Shigånsk, in Lariceto paludoso. 7. VIII. Gehört in die Gruppe der OC. caespitosa L., ist aber durch die eigenthöäumliche Schlauchform vor allen verwandten Arten ausgezeichnet. 29. Carex kolymaeensis Käkenthal sp. nova. Rhizoma dense caespitosum interdum ramosum. Culmus pedalis gracilis acutangulus scaberrimus. Folia culmum supe- rantia perangusta 11/, mm lata canaliculato-plana, vagimae basilares aphyllae castaneo-fusceae Parce reticulatim fissae. Spi- culae 3—5, terminalis & cylindrica subsessilis 11/,.—2 cm longa, reliquae 2-eae superiores oblongae I approximatae sessiles 6—10 mm longae, ima remota subsessilis cylindrica 2 cm longa. Bracteae foliaceae evagimantes, ima inflorescen- tiam aequans. Squamae 2 lanceolato-ovatae vel oblongae subacutae vel obtusae atrofuscae marginibus peranguste hyali- nae dorso nervo clariore percursae. Utriculi longiores latiores- que 3 mm longi ovati (immaturi) compressi membranacei flavo-virentes obsolete nervosi stipitati rostro brevi subintegro apiculati. Stigmata 2 longa. Oljökminsk, ad viam silvestrem. 15. VTI. Diese der vorigen benachbarte Art, welche im Habitus die Mitte zwischen Carex caespitosa L. und OC. Goodenoughii 8 G. Kikenthal. [XLV Gay hält, fand ich zuerst im Generalherbar des kaiserl. bota- nischen Gartens in St. Petersburg von Augustinowicz am Flusse Kolyma bei Werchnekolymsk gesammelt und als OC. caespitosa var. vulgaris Regel bestimmt. Sie weicht aber von C. caespitosa durch zahlreichere entferntere 2 Ährchen, deren unterstes von einer langen blattartigen Bractee gestäötzt ist, durch sehr kleine schwachgeneryte Utriculi, und durch die nicht rein purpurfarbenen, sondern in's Dunkelbraune hin- täberspielenden Blattscheiden wesentlich ab. Den nach dem neuen Funde geographisch nicht mehr correcten Namen be- lasse ich, weil er bereits in Petersburger Herbar deponiert ist. 30. Carex amgunensis Fr. Schmidt. Reisen (1868) 69; Meinsh. IE 6 SN Ustj-kuät, in Lariceto. 13. VI Öljokminsk, Mm Hariceto., 13. VE JENkquunslg, and, dennas Ad NG var. chloroleuca (Meinsh.) Käkenthal. — OC. chloroleuca Meinsh. in Bot. Centralbl. LV (1893) 196 et 1. c. 398. Shigalova, in. Hariceto. -S. MI mn Pinetor od Nit Ustj-kut, in silva humida. 12. VI. Jakutsk, in Pineto sicco. 29. VI Ad OSbrar CA dant amt fl arle Sto adv 31. Carex pennsylvanica Lam. var. amblyolepis (Trautv. et Meyer) Käökenthal. — C. amblyolepis Trautv. et Meyer Florul. Ockork (350) J9FEMemsky less Ustj-kut, mm Hareeto. f2N Mi Oljökminsk, in Lariceto sicco. VI. Jakutsk, in Pineto sicco. 19. VI (mixta cum C. melano- carpa). AO ostiar n.. Allclan, an Kardetotrsieco.m GAV ATETO Siten tt Vu, i arne bOsk204 St fed VAL C. amblyolepis wird durch die westamerikanische var. vespertina Bailey eng an Ö. pennsylvanica angeschlossen. In den wesentlichen Charakteren finde ich keine Differenz, nur die schwärzlichen an der Spitze abgerundeten SI Deckschuppen und die etwas klemeren und plötzlicher in den Schnabel N:o 8] Carieceae Cajanderianae. 9 zusammengezogenen Schläuche geben Anhaltspunkte zur Un- terscheidung. Sa Oären montana Lu. Spec. pl I (14753) 975; Meimsk. Tic: 59. INvillorng VIE 33. Carex melanocarpa Chamisso in Middend. Sibir. Reise. I, ap Niemshy je. .400: Muchtujsk, in Lariceto. VTI. Jalkutsk) möPinetorsreco.. 29; Tv Ad ostia fl. Viljäj, in Lariceto subalpino. 25. VIL IöouUbona As auat saoe. SS NANDE C. melanocarpa wird von Meinsh. för eine nordische Abart von OC. ericetorum Poll. gehalten, mir scheint sie eine gute Art zu sein. 534. Carex caryophyllea Tatourette in Chlor. Lugdun. (1785) 2 OSP raecox, kWacg. Memshy dl eat neckSchhep. nec Poll. Bolötnaja. V. Nishne-Udinsk. VTI. Sherdofka, ad marginem nemoris in steppo. 4. VI. var. caespitosa Fleischer in Riedgr. Wärttemb. (1832) 18. Haud procul a Nishne-Udinsk. VI. Shigalova, in Pineto 8. VI. SOL Cärest globwlgrisKIL: Spec: på IK(1753) 976; Memshm leo). Jakutsk, in Betuleto-Lariceto paludoso. 30. VTI. Shigansk, in Lariceto paludoso. 7. VII. Tulåch-chajå, in ripa Lenae. 10. IX. JO: OA Kex NSUptnRas Wahlenb. Ink Vet. Alkad.s Handl XXIV (1803) 158; Meinsh. 392. Sherdpfika, ma steppo. 4. VI Jakutsk, in. Pimeto sieceo. 29. VI Ytyk-chajå, in prato stepposo. 5. VII. 10 G. Kiikenthal. [XLY 317. Carex pediformis CO. A. Meyer var. peduncalata Maxim. Print. anmur. (SIV C. pediformis Meimsh. 402. Tscheljåabinsk, in nemore. V. Sherdofka, in nemore. 4. VI. Vercholensk, in nemore. 6. YVL Oljökminsk, in Lariceto. 15. VI. var. rhizina (Blytt) Kökenthal. C. rhizina Blytt ex Lindbl. in Bot. Notis. (1839) 985— C. pediformis autor. plurim. non C. A. Meyer. Balåj, in prato nemoroso (mixta cum OC. caryophyllea). Diese in Östeuropa weit verbreitete Varietät unterschei- det sich von dem ostsibiriscehen Typus hauptsächlich durch das sehr verlängerte und langästige Rhizom, den sehr schlan- ken rauhen Halm und die weichen Blätter. Die Basalscheiden sind purpurbräunlich gefärbt und netzig gespalten. Die 3 Ährchen sind sehr langgestielt. var. macroura (Meinsh.) Käkenthal. C. matcroura Meinsh. 1. c. 404. Shigålova, in Lariceto 8. VTI. 38. Carex sparsiftora (Wahlenb.) Steudel Nomenel. bot. ed. 2. I (T840) 2961 -— 0 I vasimata Pausch; Memsikets ao JVkuGSEN 20 VE var. pauciftora (Wahlenb.) Anders. Cyp. Scand. 34 Haud procul ab insula Agrafena, in Lariceto. 31. VIL 39. Carex lenaeensis Kuäkenthal sp. nova. Rhizoma caespitosum. Culmus 20 cm altus filiformis strictus obsolete triqueter laevis. Folia culmo multo breviora 2-—3 mm lata plana mollia, vagimae pallidae. Spiculae 3 remotiusculae, terminalis > longepedunculata vix 1 cm longa subelavato-oblonga, 2-eae 2 oblongae 8 mm longae pauci- et laxiflorae longe exserte pedunculatae erectae (pedunculi capil- lares parce pilosi), superior ex utriculo rameali fertili enixa. Bracteae longe vaginantes breviter laminiferae. Squamae 3 oblongo-ovatae subacutae fusco-castaneae marginibus praeser- tim apice hyalinae carina scabra lutescente mucronulatae, N:o 8] Cariceae Cajanderianae. al paullo clariores. Utriculi aequilongi elliptici obsolete trigoni 3 mm longi virides demum ferruginei nonnisi superne parce pilosi nervis 2 marginalibus prominentibus percursi in rostrum breve conicum rectum margine scabrum ore hyalino oblique sectum sensim attenuati. Stigmata 3 longa. AG ENNitsar ya IL ralpes da FIA Der Schlauch hat gewisse Ähnlichkeit mit C capillaris L., aber der Habitus ist derjenige der Gruppe von Carex panicea, ebracteata etc. 40. Carex secalina Wahlenb. Vet. Akad. Handl. (1803) 151; Meinsh. 380 1. ce. (sub C: hordeistichos Vill.) Jakutsk, in ripa lacus. 24. VI. Neu fär Ostsibirien! 415 CC: capillaris: 1: subsp. Karorv Ereyn: in ögst.. bot. Z. 1890: PID Jakutsk, in Pineto. 20. VI. 42. Carex aristata BR. Br. in Frankl. Narr. App. (1823) 164; Meinsh. 370. Jakutsk, fn ripa. LAGAS... 24.0 ov NIDV K= Oba a, LIDA LACK. kö SV 43. Carex laevirostris Blytt et Fries in Bot. Notis. 1844 p. 24, Cirhynchophysa CO: AA. Meyer; Meinsh I: ce. pp. 315. [ERT pa vem tl OVE 445: Carex rostrata NWither. Syst. Arr. Brit. Pl: I (1776) 1059. — C. ampullacea Good.; Meinsh. 1. ce. 375. Jakutsky mn palude: 30: VI: var. utriculata (Boott) Bailey. 0: utriculata Boott; Meimsh. LI c. 513- Mtyk-chaja, ad lacum. So VIL In prato inundato haud procul ab Agraféna 30. VII. AHO vesicatar Meimnmsm lh ce 3s0d Ytyk-chajå, in Alnastreto humido. 5. VII my ep a SIVU AO Sv1a FU V ijuj: 293 VIL 12 G. Kikenthal. [XLY 46. Carex vesticaria L. var. Grahami (Boott) Kökenthal. — OC. Grahami Boott in Trans. Linn. Soc. XIX (1845) 215. Agrafena, in prato inundato. 1. VIII. var. alpigena Fries Mant. ITT (1842) 142. Ustj-kut, in ripa Lenae. 13. VIL 47. Carex udensis Memsh. 1. c. 366. Shigånsk, in ripa £f. Shiganka. 12. VII. 48. Carex divaricata Käkenthal sp. nova. Rhizoma stolones longos tenues emittens. Culmus 30— 40 cm altus compressus debilis superne scaber longe foliatus. Folia remota superiora culmum superantia 4—5 mm lata plana flaccida breviter acuminata glauco-viridia, vaginae basilares pallidae omnes foliiferae. Spiculae 4 raro 5, terminalis I subelavato-cylindrica brevipedunculata ad 2 cm longa, 2-eae 3 (raro 4) oblongo-cylindricae 2—2!/, em longae 7—8 mm latae subdensiflorae, superiores > approximatae subsessiles, ima paullo remota longius pedunculata. Bracteae foliaceae culmum superantes evaginantes. Squamae 2 oblongo-ovatae obtusae chartaceae fulvae vel pallidae marginibus hyalinae dorso late viridi trinerviae, 3 angustiores. Utriculi squamas multo superantes papyracel ovato-conici inflati 4 mm longi divaricati evidenter stipitati pallide virentes plurinervosi glabri nitiduli in rostrum longum cylindricum ore breviter biturcatum subabrupte attenuati. Achaenium laxe inclusum. Stigmata 3 brevia. Ytyk-chajå, in Alnastreto humido. 5. VII var. p minor Käkenthal. Culmus 12 cm altus rigidior. Spiculae breviores 1—1!/< cm longae Squamae £ castaneae utriculi angustiores brun- nescentes. Shigansk, ad marginem humidum viae silvestris. 8. VIII. Species nova insionis ex affinitate C. retrorsae. Von oben angeföhrten Oertlichkeiten sind Tscheljabinsk, Kurgan, Bolötnaja, Balåj, Nishne-Udinsk und Tulän zwischen dem Ural und Irkutsk, Sheérdofka und Månsurka zwischen Ir- kutsk und der Lena, die äbrigen an der Lena gelegen. — — 0 Ö& — NVCNEST Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XLV. 1902—1903. N:o 9. Entomologiska forskningsresor i Medelhafstrakterna och Centralasien företagna åren 18S95—1596 samt 1598—1899. ÅF JOHN SAHLBERG. Reseberättelse. T. Resor i Medelhafstrakterna inom Europa. För att på ett nyttigt och angenämt sätt använda kon- valescenstiden efter en svårare ögonsjukdom beslöt jag att tillbringa vintern 1895—1896 i södern och därstädes, i den mån ögonens helsotillstånd det tillät, egna mig åt entomolo- giska forskningar och insamlingar. Min plan var att först någon vecka göra exkursioner i mellersta Europas bergstrakter samt sedan under den kallaste årstiden uppehålla mig någonstädes vid Medelhafvet eller på dess” öar. Därifrån tänkte jag på vårvintern göra en utfärd till Egypten och Palestina samt sedan, då årstiden det med- gaf, försöka från Medelhafvets nordöstra hörn tränga fram till Taurus-bergen och Armenien för att under vårmånaderna göra insamlingar därstädes. För den senare delen af denna reseplans utförande, d. v. s. för resorna utom Europa, hade Universitetets konsistorium välvilligt tilldelat mig understöd från den för zoologiska resor utom Europa bestämda Sahl- bergska donationsfonden. I slutet af September anträddes resan söderut, hvarvid jag åtföljdes af min familj. Först besöktes Köpenhamn och Berlin, där jag besåg såväl offentliga som privata samlingar 2 John Sahlberg. [XLY och sökte förskaffa mig upplysningar om entomologiska för- hållanden i de trakter, jag ärnade besöka. I Berlin gjordes bekantskap med en orientalist, Otto Holtz, hvilken några dagar tidigare återvändt från en flere månaders vistelse i trakten af Alexandrette 1 Mindre Asien samt Taurus bergstrakt, där han äfven med stor ifyer egnat sig åt insamling af insekter, särskildt Coleoptera. De efter uppgift ganska rika samlingarna från dessa orter, hvarest förut föga blifvit samladt, hade dock ännu ej anländt, hvar- för jag ej fick tillfälle att här, såsom jag hade hoppats, få en inblick i den trakts insektfauna, som var slutmålet för mina reseplaner. Herr Holtz skildrade förhållandena i dessa trak- ter såsom synnerligen svåra för resande, och framhöll sär- skildt de faror och kostnader, som voro förenade med ett längre inträngande öfver Taurus och in i Armeniens högland samt närliggande delar af Turkiet, där uppror och förföljel- ser mot kristne samt blodbad redan då utbrutit. Han ansåg det vara nödvändigt, att hvarje forskningsresande här skulle åtföljas af stark militärvakt. Detta äfvensom medvetandet af att i viss mån vara förekommen af herr Holtz verkade en betydlig afsvalning 1 intresset för det inre af Mindre Asien. Jag beslöt dock att under förhoppning att allt kunde förän- dras till våren fortsätta resan. Till först stannade vi i Sachsiska Schweiz, besökte Ra- then, Lilienstein, Wehlen m. fi. orter, men då årstiden redan var något sen och väderleken ogynnsam, blef resultatet af exkursionerna af föga betydelse. Bättre lycka hade jag i Ty- rolen, där jag exkurrerade vid Sigmundskron nära Bozen den 25—31 Oktober och vid Garda sjön den 4—6 November. Sär- skildt var af intresse att här på en ganska inskränkt lokal invid en bäckstrand nära Riva träffa. på de flesta från mel- lersta Europas bergstrakter kända arter af Bembidium, sub- genus Peryphus, äfven den sällsynta B. conforme Dej. På de sumpiga ängarna vid Sigmundskron lemnade sållning under lör och vissnade grästufvor en rik skörd af Coleoptera, däribland intressanta arter af slägtet Stenus och talrika exemplar af den vackra Paederus melanurus. I en murken trästubbe ute på slätten hade ett stort antal, kanske 100, exemplar al Ca- EINES a AN N:o 9] Entomol. forskningsresor aren 1895—96 samt 1898—99. 3 rabus granulatus ätit sig in och redan sökt vinterkvarter till skydd för de isiga höstvindarna, men nere vid Garda sjöns stränder härskade ännu sommarvärme. Här påträffades de första olive-planteringarna. På den kala marken under trädens kronor sågos stora vackra Chry- somelider, t. ex. Timarcha pratensis och TI. Nicaeensis samt Chrysomela Rossit och från den frodiga mossan på deras stam- mar utsållades åtskilliga vackra Coleoptera och Hemiptera, hufvudsakligast Lygaeider. Efter en herrlig sjöresa öfver Garda sjön, de gamles Lacus Benacus, hvarvid vi till venster för våra ögon hade det väldiga Monte Baldo med sin evigt snöklädda topp men af ständigt gröna löfträd bekransade fot, landade vi på Ita- liens jord den 7 November. Hela återstoden af denna månad offrades på detta land, där Venedig, Bologna, Florens, Rom och Neapel besöktes. I entomologiskt afseende lemnade denna färd föga utbyte. I förbifarten sökte jag uti botaniska träd- gårdar i Bologna och Neapel lära känna de i Medelhafstrak- terna förhärskande träd- och buskarter samt öfriga växter, hvilkas kännedom för entomologen kunde vara af vigt . Ge- nom min vän den kände österrikiske entomologen Edmund Reitter hade intresset för Joniska öarna blifvit väckt och då ön Korfu särskildt blifvit rekommenderad såsom en lämplig vinterstation, :beslöto vi att styra kosan dit. Vi reste från Neapel, efter att hafva gjort ett besök i Pompeji, med järn- väg till Brindisi, stego där ombord på en grekisk ångare samt landade den 2 December på Phaeakernas ö, hvilken vi funno ännu på denna årstid i full sommarfägring. Då denna ö under månader utgjorde fältet för mina un- dersökningar och exkursioner, torde en kort skildring af dess allmänna naturförhållanden här vara på sin plats. Ön Korfu, som är den nordligaste samt näst den största af de Joniska öarna, är belägen straxt söder om 40:de gra- den i östra delen af Joniska hafvet och skiljes från Bankan- halföns fasta land af ett på smalaste stället endast omkring 2!/, kilometer bredt sund. Enligt senaste mätningar är ön 62 km. lång och på bredaste stället nära 30 km. bred. Dess hela areal utgör 593 kvadratkilometer. Öfverhufvud är lan- 4 John Sahlberg. [XLY det tämligen starkt kuperadt; dess nordliga del måste be- traktas såsom ett egentligt bergland, hvars högsta topp, Pan- tokrator, stiger till 911 meter öfver hafvet. Längs vestra kusten löper en här och där afbruten bergskedja, som ganska brant, ofta med lodräta väggar, stupar i Joniska hafvet, un- der det östra delen upptages af talrika större och mindre höjder omväxlande med dalar och skogbevuxna kullar. Öns geologiska byggnad, som noga blifvit undersökt senast af professor J. Partsch !), vittnar om dess nära sammanhang med närmast liggande fastaland. Här uppträda alla nyare formationer börjande med Lias och Jura formationen, hvil- ken sistnämnda är förhärskande i öns nordöstra hörn. Mel- lersta delen upptages mest ar bergarter hörande till Miocän- och Pliocänformationerna, hvilka norr och söder begränsas af ett tvärbälte af kritformationen. Då kalken ingår såsom en hufvudsaklig beståndsdel i bergen, är jordmånen öfver allt bördig. Alluviala bildningar af större utbredning finnas i allmänhet få, hufvudsakligast å den stora lågländta slätt, som är känd under benämningen Valle di Ropa, vid mynningen af öns floder samt här och där vid kusten. I allmänhet måste ön anses för väl odlad. Dess nära 3000-åriga kultur, dess växlande öden, då olika nationer herr- skat här, hafva icke undgått att lemna djupa spår efter sig och trycka sin prägel på hela dess fysionomi. I främsta rummet förtjenar 1 detta afseende framhållas rikedomen på oliver, ett minnesmärke från den tid, då Korfu beherrskades af Venetianerna. Hvar man än uppstiger på en höjd med vidsträcktare utsigt, synes som om hela ön vore betäckt af en grågrön slöja af åldriga och frodiga oliver, hvars likar i skönhet och storlek förgäfves få sökas annorstä- des. Antalet af olivträd på ön har beräknats till 3,800,0002). Äfven på bergens sluttningar uppstiga dessa oliveplanterin- gar 3 a 400 meter öfver hafvet på öfver allt med stort arbete anlagda terrasser. 1) Se Die Insel Korfu eine geografisehe Monografie. Ergängungsheft N:o 38 zu Petermanns geografisehe Mitteilungen 1887. 2) Fördelade på de omkring 76,000 innevånarena blir således 50 olivträd på hvarje person. N:o 9] Entomol. forskningsresor aren 1895—96 samt 1898—99. 5 Omkring staden Korfu och de talrika ofta folkrika byarna finnas stora fruktträdsplanteringar, hvari oranger, mandari- ner, citroner, fikon och japansk mispel intaga främsta rum- met. Af ganska betydlig utsträckning är ock vinodlingen. De kortväxta men ymnigt bärande vinrankorna ses ej blott på kullar och terasser å de högre bergens sluttningar utan äfven å lågländta marker, t. ex. den förutnämnda slätten Valle di Ropa. Sädesodlingen är mera försummad, endast majsåkrarna äro at något större betydelse och lemna den 'hufvudsakligaste brödfödan åt befolkningen. Köksväxter så- som kål af olika slag, mest blomkål, rofvor, ärtskockor, po- tatis o. s. v. odlas med stor flit och framgång 1 stadens när- maste omgifning, men har icke fått någon större spridning i aflägsnare delar af ön. Såsom prydnadsväxter odlas många trädslag och buskar såsom cypresser, hvars mörkgröna spiror öfver allt pryda de grågröna olivekullarna och ofta bilda alléer längs vägarna, silfverpopplar, plataner, Hucalyptus, Tamarix gallica m. f. Enstaka dadelpalmer ses ock här och där höja sina frodiga kronor i fruktträdgårdarna ej blott invid staden utan ock i mera aflägsna byar, dock endast i närheten af hafvet. Ett mäktigt inflytande på öns fysionomi utöfvar den tal- rikt planterade Opuntia italica, som särskildt såsom täta häc- kar äåtskiljer och begränsar vingårdar och fruktträdsplante- ringar samt äfven här och där bildar alléer längs byavägarna. Den af odlingar icke upptagna delen af ön har beräk- nats till föga mer än !/, af hela arealen. Hit höra då i främ- sta rummet de högst belägna bergstopparna, större delen af Pantokrators vida bergsplatå samt öfversta kammen af den vestra bergskedjan och de talrika bergstopparna i öns midt, bland hvilka Agi Deka är den största och stiger mer än 500 meter öfver hafvets nivå. Äfven å de branta bergssluttnin- garna och flodstränderna, på mycket steniga. backar, torra sandmarker och sanka hafsstränder träffas af kulturen obe- rörd natur. Några skogar i egentlig bemärkelse finnas ej, de vildt växande träden stå tämligen enstaka. En och annan mo af mindre utsträckning bevuxen med Pinier och Ericineer träffas 10 6 John Sahlberg. [XLV i mellersta delen af landet, men af de fordom så rika eksko- garna återfinnas endast obetydliga rester. Sålunda ses här och där enstaka, stundom jättelika exemplar af Qvercus cocci- fera och andra ekarter, hvilka till den kallare årstiden fälla sina löf, under det den ständigt gröna Qvercus Ilex allmän- nast förekommer i buskform betäckande en stor del af ber- gens toppar och endast vid foten af Pantokrator samt isyn- nerhet i de branta mot norr vettande bäckdalarna å dess nordsluttning uppträder såsom träd med starka stammar och täta kronor ofta af beundransvärd skönhet. På enstaka stäl- len träffas ock mindre grupper af åldriga äkta kastanjer /Ca- stanea vesca), t. ex. 1 trakten ai byn Triklinos. Buskvegetationen är rikt utvecklad och bildar ofta på bergens sluttningar täta snår, som genom sin rikedom på tor- niga buskar och taggiga langvästet blifva nästan ogenom- trängliga. Talrika äro de växtarter, som bilda denna vege- tation. Utom den förutnämnda Qvercus Ilex, som 1 högre re- gioner ofta bilda hufvudmassan, må nämnas den vackra Ar- butus Unedo, Anthyllis Hermanm, Pistacea lentiscus och there-. binthus, Spartium, Helianthemum, Cistus samt här och där gan- ska ymnigt myrten och lager. Hafsstränderna äro ofta be- kransade af lägre buskar, Salsolaceer och Salicornia med ved- artad stam o. s. v. De här och där förekommande vinter- sjöarna äro också vanligtvis kantade af ett band af taggiga buskar. Mer än annorstädes i Medelhafstrakterna ses på Korfu gräsmattor, dels täckande hafsstre andsängar, dels sluttningarna mellan olivträden. På torra backar består örtvegetationen dock nästan uteslutande af Dicotyledoner såsom starkt aro- matiska Artemisia-arter och Labiater, med här och där inblan- dade Liliaceer och Orchideer. - Talrika hjordar af får och getter finna här bete hela året om. Ännu må nämnas något om vattendragen. Floderna äro talrika och samla vatten från betydliga områden, men de äro mycket strida och föra vatten endast en kort tid efter starka regnskurar. Då man äfven förstått att genom vidsträckta vattenledningar för odlingen tillgodogöra sig flodvattnet, fin- ner man nästan alltid äfven om vintern deras naturliga ström- N:o 9] Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898—99. [| fåra vattentom endast med helt små på djupare ställen kvar- lemnade spridda vattenpölar. Vid mynningen, där strömmen upphört, äro några dock djupare, så att man med båt kan färdas längs dem någon kilometer in i landet. Stora och vat- tenrika källor äro ej sällsynta på ön och de stå ofta i under- jordisk förbindelse med högre belägna kitteldalar, såsom hvil- kas vattenafledare de måste betraktas. Uti dessa dalar sam- lar sig regnvattnet i smärre s. k. vintersjöar, hvilka under regntiden betydligt uppsvälla, men under sommaren helt och hållet uttorka. Dock finnas äfven några djupare träsk, som hela året behålla sitt vatten, och i dessa ser man stundom i mängd sötvattensköldpaddan Emys europaea. Äfven på de flacka hafsstränderna finnas ofta grunda samlingar af brak- vatten och regnvattenspölar. Klimatet på ön är mycket mildt och herrligt. Vintrarna äro särskildt blida. Den mellersta och södra delen af ön är genom de i norra delen belägna Pantokrator-bergen och de- ras utgreningar skyddade för nordliga vindar, men däremot öppen för den söderifrån kommande blida Sirokkon. Högst sällan, ofta icke en enda gång på året, sjunker termometern till 0 grader och ännu sällsyntare är, att öns högsta bergs- topp på några timmar betäckes af en lätt snöslöja. Medeltemperaturen för året har beräknats till omkr. 17 C.1) och för den kallaste månaden Januari 10,32. Den läg- sta temperatur, som i mannaminne observerats 1 staden Korfu är — 29.6" CO. I afseende å vintertemperaturen är Korfu så- ledes gynsammare lottadt än andra trakter i södra Europa med undantag af Sicilien (Palermo med medeltemperatur för Jenawlekans IS OA Nederbörden är ganska rik och regndagarna under vin- tern talrika, omkring 77 på vinterhalfåret, reonskurarna ofta häftiga, någongång riktigt våldsamma, men sällan långvariga. Dessa klimatiska förhållanden gör-att ön står grön och !) J. Partsch, Die Insel Korfu, eine geographische Monografie. II, das Klima p. 44. 8 John Sahlberg. [XLV blomsterprydd äfven under de kallaste månaderna och erbju- der en likaså helsosam som angenäm vistelseort för vintern. Af denna korta skildring af öns allmänna naturförhål- landen kan man sluta till, att entomologen här har ett rikt fält för sin verksamhet hela året om. Ehuru den blida vin- tern i någon mån utplånar skilnaden mellan årstiderna, är insektfaunan dock väsendtligen beroende af dessa. De talrika vinterblommorna besökas af få insekter och först sedan våren på fastalandet midt emot vunnit utveckling, börjar äfven på ön ett rikare insektlit. Med andra ord: blomsterinsekternas, de enäriga insekternas, periodiska uppträdande påskyndas ej 1 väsendtlig mån af växternas genom öns blida klimat fram- kallade tidiga blomning. Då min vistelse på Korfu inföll under vintern, har öns sommarfauna blifvit mig okänd. För att gifva en bild af vinterinsekttaunan, fångstsätt och samlingslokaler, vill jag här beskrifva några exkursioner under den kallaste årstiden. Så snart solen gått upp, göra vi oss redo till vår van-: dring. Vi rusta oss med gräs- och vattenhåtf, ett insektsåll med några reservpåsar, en entomologisk bila samt portör med flaskor m. m. och vandra ut längs en af de utmärkta lands- vägar eller chausséer, som under Engelsmännens herravälde blifvit byggda, och hvilka i skilda riktningar med hufvud- staden förbinda äfven de aflägsnaste byar på ön. Vägen leder oss till först utmed den långgrunda hafsviken eller la- gunen Kalichiopulo, som i söder och vester begränsar den halfö, där staden är befägen. Knappt hafva vi lemnat sta- dens område förrän vi träffa på goda fångstplatser. Med vat- tenhåfven fiskas 1 de invid vägen belägna grunda gräsrika vattensamlingarna. Talrika arter af Hydroporus ss. H. joni- cus, fHlavipes, lituratus, Bidessus geminus, Helophorus Milleri och alternans, Ochthebius lanuginosus m. 1. blifva vårt byte. Invid vattenranden ligga samlade massor af vegetabiliskt slam och på den flacka strandängen ses här och där små täta af boskapen uppryckta grästufvor. Vi gripa nu till insekt- sället och göra en rik skörd af små Carabicider, Staphylini- Sr N:o 9] Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898—99. 9 der, Pselaphider, Anthicider o. s. v. Här och där ses på den nästan plana leriga ängen några jordhögar, som höja sig högst en half meter öfver omgifningen. För att få dricks- vatten åt boskapshjordarna har man gräft några vattengro- par och vid deras kant uppkastat jorden. Här hafva flera insekter, som om sommaren löpa omkring på den våta mar- ken, sökt sig vinterläger. Med bilan hackas jordklimparna sönder och kastas i den närbelägna vattengropen, hvarvid diverse insekter flyta upp på vattenytan och infångas med vattenhåfven. Talrika till ett hundratal uppgående exemplar af den sällsynta för Joniska öarna egendomliga Pogomnus reti- culatus kunde sålunda insamlas från en jordkulle af ungefär 1 kubikmeters volym, och i densamma träffades dessutom många andra allmännare arter, t. ex. Harpalus (Artabas) pun- ctato-striatus, Pogonus riparius, flera Staphylinider o. s. v. i större eller mindre mängd. Närmare invid hafsstranden, där jorden är salthaltig, träffar man på en annan insektfauna. Den kala jorden är här och där sönderskuren af tunnelgräfvande biller: Bledius, Dyschirius, Clivina. För att få fram dem måste man anlita särskilda konstgrepp, emedan de om vintern, då värmen är måttlig, icke så lätt kunna klappas eller skrämmas ut ur siua gångar, där jorden är lerhaltig. Man hackar upp jorden rätt djupt och bär af den upphackade massan uti sina håfvar stora mängder antingen till smärre vattenpölar och kanaler eller ock vadande ut i den grunda hafsviken ett godt stycke från land samt stjälper denna jordmassa i vattnet och rör om en stund, hvarefter insekterna flyta upp och lätt kunna upp- samlas med vattenhåfven. Äfven med insektsållet kan man skaka fram dessa insekter ur de våta jordklimparna. Invid sjelfva vattenranden träffas åtskilliga arter af Bembidium, Chlaenius, Tachys, Oxytelus och Trogophloeus. Vid den närmare stadens grekiska begrafningsplats belägna san- diga udden, hvilken höjer sig några meter öfver hafvets nivå och är planterad med några oliver, fikonträl och Opuntia, finna vi en synnerligen rik sållplats. Uti de täta gräsknipporna, som sluta sig tätt till trädens stammar, hafva åtskilliga in- sekter sökt sig skydd. Om man här sållar en liten stund fin- 10 John Sahlberg. [XLVY ner man att i sållpåsen riktigt hvimlar af Coleoptera. Tal- rikt förekomma Amblystomus levantinus, metallescens och niger, Blechrus-arter, Drasterius bimaculatus i talrika färgvarieteter, Heteroderes crucifer, Cardiophorus ruficrus, Onthophilus affims, RBhyssemus plicatus, Laena ferruginea, Stenosis- och Anthicus- arter, åtskilliga Staphylinider samt af Hemiptera Lygaeider, däribland intressanta Plinthisus-arter. I själfva den nästan stenhårda lodräta sandvallen hafva några insekter sökt sig vinterkvarter, och man bör ej försumma att på de ställen, där man ser ingräfda insektgångar, hacka lös af denna sandmassa och genom förut beskrifna ,vattenkonst" söka fram dem, ty utom en mängd Dyschirius-, Tachys-, Saprinus-arter kunna sådana rariteter som Bledius corniger, Styphloderes exculptus och Cataphronetis Reichei blifva anträffade. På den flacka sandstranden oftast under uppkastade växtämnen samt bland döda Crustaceer och Mollusker träffa vi äfven på ett synner- ligen rikt insektlif och kunna utleta åtskilliga mycket säll- synta arter såsom Chlaenius spoliatus, Actidium coarctatum, Actinopteryx fucicola, Trogophloeus parvulus och alutaceus. Här hafva äfven upptäckts de tvenne intressanta för veten- skapen nya Staphyliniderna Carpalimus corcyreus J. Sahlb. och Tiunobius giuvus Fauv. samt den lilla Ptenidium Sahl- bergi Isaak Erics. Vi göra en annan exkursion. Lemnande hafsstrandsom- rådet å sido begifva vi oss upp till de grönklädda kullarna. I solbaddet midt under den kallaste årstiden kunna vi på gräsbevuxna platser med slaghåfven infånga af de intressanta Colon- och Liodes-arterna, 1 norden kända såsom aftoninsek- ter. Här på mot söder sluttande kullar kan man äfven finna stora gröna Phasmider, vinglösa Orthoptera af nästan tropiskt utseende. Med stor förkärlek uppsöka vi de ännu återstående gamla ekarna med affallande löf, hvilka ofta upptäckas redan på långt afstånd, ty här finna vi synnerligen intressanta in- sektlokaler. I närheten af det herrliga af Österrikiska Kej- sarinnan Elisabeth uppförda slottet Achilleion finnas ännu nå- gra mindre ekdungar, som entomologen ej bör försumma att besöka. Medelst insektsållet genomsålla vi såväl det undre lagret af de under trädets krona ofta ganska tjockt liggande | i A X ” - AST ARE LS JAKADEANN ” EN hb Av 4 5; k $ t N:o 9] Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898—99. 11 förmultnade löfven, som de på stammen växande mossorna och lösa barkflisor. För att slippa in till stammen måste vi ofta med den entomologiska bilan rödja oss väg genom täta snår och taggiga klängväxter, som omgifva densamma. Ett oväntadt stort antal Coleopter-arter, som hittills äro kända endast från de Joniska öarna, hafva blifvit funna just på så- dana lokaler. De förekomma dock ingalunda talrikt, och då dessa vilda träd af befolkningen småningom utrotas, kan man förutse, att äfven dessa insekter komma att dö ut. För att förskaffa sig exemplar af dem måste man använda stor ihär- dighet vid -sållningen och man gör klokast 1 att medtaga till hemmet af det utsällade materialet för att sedan noga under- söka detsamma, utbredande däraf i små portioner på hvitt papper. Bland rariteter, som träffas här, vill jag nämna: Reicheia corcyrea, Anillus abnormis, Metabletus Sagitta och swg- nifer, Trimium expandum, Fuplectus acanthifer, Amaurops cor- cyrea, Bythinus corcyreus, Brenskei och tener, Nargus phae- acus, Bathyseia Kerkyrana, Dasycerus jonicus, Sphaerosoma cor- cyreum, till större delen upptäckta här och beskrifna af den kände coleopterologen Edmund Reitter, som under vårvin- tern 1883 gjort exkursioner på de Joniska öarna. Invid själtva trädrötterna finnas vackra Pltinus-arter ss. Pt. phlomidis, Pt. perplexus och Eutaphus Reichei äfvensom den imtressanta blinda Scydmaeniden Leptomastax Coquereli. Äfven vid roten af gamla ihåliga oliver kan man under förmultnade löf och mur- ket trä finna många sällsynta skalbaggar, t. ex. Cephennium Lesinae, Neuraphes subtetratomus och Lycoperdina pulvinata. Här har jag äfven tagit den märkvärdiga myran Sysphinceta europaea, kanske den sällsyntaste och mest eftersökta bland Europas myrarter. Bland lokaler, som icke böra försummas, äro de här och där förekommande torkade eller förmultnade Öpuntiorna. Om man sållar här särskildt på mera sandiga platser, kan man räkna på en ganska rik skörd af Coleoptera främst den stund- om i stor mängd förekommande Agathidium Opuntiae, vidare Dapsa Opuntiae, talrika Staphylinider, Anthicider och Lathri- diider m. m. 12 John Sahlberg. ([XCYV Bergstopparna förtjäna ock en särskild uppmärksamhet redan på den grund, att naturen här är så godt som oberörd af kulturens inverkan. Under löf af Qvercus Ilex, hvilka här och där ligga i täta mattor vid roten af de knotiga, lågväxta buskarna, lefva ej få intressanta arter, t. ex. Nargus Kraatzi, och anisotomoides och Dolichaon illyricus, och under stenar anträffas här många stora och vackra arter, t. ex. Carabus Preslit, Leistus montanus, Calathus giganteus, Pseudocypus mus, Raiboscelis azureus o. 8. Vv. Sedan vilja vi göra en exkursion till den i så många af- seenden märkvärdiga sumpmarken Valle di Ropa och närlig- gande vattensamlingar. Då vägen är lång, måste vi redan tidigt på morgonen begifva oss åstad. Efter omkring 8 ki- lometers vandring längs den åt vester ledande landsvägen komma vi till vintersjön vid Valianiti. Här få vi göra be- kantskap med vatteninsektfaunan, som på Korfu ingalunda är så fattiga, om man kunde vänta. Vi vada ut i det med vattenväxter rikt bevuxna träsket och draga not med vår vattenhåf både på djupet och helt nära intill den gyttjiga stranden. AT arter, som här förekomma, må nämnas den stora för sin stridulationsförmåga kända Hygrobia tarda (Pelobius Hermanni). Om man håller några exemplar däraf lefvande i ett profrör, hör man ett tydligt pipande ljud. Vidare finna vi Hyphydrus Aubei, Bidessus thermalis, Cymatopterus fuscus, Dy- tiscus circumflexus, Hydaticus transversalis, Cybister tripuneta tus, Helochares lividus, Philhydrus Ragusae m. 1., flertalet af dessa nya för den grekiska Coleopterfaunan. Men vi hafva ej tid att dröja länge, lemna landsvägen och ströfva fram i nordvestlig riktning öfver berg och dalar, och efter en half timmes vandring ligger framför oss den vid- öppna, half mil långa vattensjuka slätten Valle di Ropa, som till större delen är uppodlad ehuru obebodd, men i sin midt upptages af ett grundt med Phragmites och andra vattengräs ymnigt bevuxet träsk. Härifrån flyter vattnet ut till Joniska hafvet i en bäck, hvilken rinner genom ett pass i den ve- stra bergskedjan emellan de kamformigt upphöjda topparna Agi Georgios (390 meter hög) och Vigla. Bäckens stränder äro rikt bevuxna med vattenväxter, mest sådana som äfven INFOL O] Entomol. forskningsresor aren 1895—96 samt 1898—99. 13 förekomma 1 norra Europa, och i själfva bäcken ses Potamo- geton-arter. Här och där genom de fuktiga åkerfälten och vingårdarna sträcka sig lägre vallar bevuxna med buskväxter och enskilda större träd, Populus alba o. a., hvaraf en del hålla på att dö bort, troligen till följd af för mycken väta. Denna dal, som i förbigående sagt är en farlig härd för ma- larian, är utan tvifvel den insektrikaste lokal på hela ön. Vi följa till en början sumpmarkens kant till bron, som leder öfver den nämnda utloppsbäcken. Under kringströdda stenar och jordklimpar alldeles invid densamma finna vi en hel mängd Coleoptera af intresse såsom Pedius inquinatus, Platysma biimpressa, Ophonus mendazx, O. suturifer, Brachinus exhalans var. pygmaeus, Platynus sordidus samt den märkvär- diga bladlikt plattryckta Cossyphus tauricus stundom i stor mängd. Från grästufvorna på samma plats kunna vi bl. a. med sållet insamla rikligt af den sällsynta Tychus rufus. Vi följa bäckstranden åt in på själfva kärret och sålla ifrigt bland växtlämningar invid vattenranden samt vissnade grästufvor och träffa här många insekter af stort värde, t. ex. Edaphus dissinuilis, Nanophyes niger m. I. arter af samma slägte, flera andra Curculionider, Halticider och Staphylinider i stor mängd. Gå vi sedan fram till stranden af själfva vintersjön, så kunna vi emellanåt finna den af regnet så uppsvälld, att äf- ven närliggande åkrar och vingårdar stå under vatten. Vid sådana tillfällen kunna vi göra synnerligen rika skördar. På de öfver vattnet skjutande majsstråna har en stor mängd in- sekter sökt rädda sig och funnit en tillflyktsort uti de torra stråens bladslidor och remmnor, och likaså krypa många skal- baggar omkring på torra vasspolar och andra vegetabilier, som ligga samlade utefter vattenkanten. I stor ymmnighet förekommer här den vackra Chrysomeliden Hydrothassa flavo- cineta, talrika Longitarsus- och Aphthona-arter, Elaterider, Coccinellider samt sparsammare Demetrias imperialis och atri- capillus, Hera Cereyon-arter, däribland den sällsynta C. cir- cumecincetus, Anthicus-arter, Epomis Dejeam 0. 8. V. De grunda gräsbevuxna vikarna af träsket likasom de nära intill detsamma belägna gyttjiga vattenpölarna äro till- håll för talrika ganska sällsynta vattenskalbaggar. I främsta 4 ph "SE CJ AA SR - ML LE d x 14 John Sahlberg. [XLV rummet förtjänar bland dem nämnas den förut i högst få exemplar funna Melandytes pustulosus, som man kan fånga, om man vadar ut 1 träsket och kraftigt håfvar i vattnet på ställen, där gräsväxten är ymmnig. För öfrigt finnas här 1 större eller mindre mängd: Cnemidotus rotundatus, Haliplus leopardinus, Bidessus Goudoti, Hydroporus Genei, Laccophilus variegatus, Rantus adspersus, Copelatus ruficollis, Limnoxenus oblongus, Paracymorphus globuloides, Paracymus scutellaris, Anacaena ovata och bipustulata, Ochthebius exaratus och viri- (CIS aa el Men den intressantaste delen af dalen är ännu obesökt, nämligen de midt genom sumpmarken gående åkrarna åtskil- jande gräsvallarna, som man lemnat ouppodlade och hvilka äro bevuxna med spridda buskar och enstaka löfträd. Här under nedfallna löf och i täta förmultnande grästufvor 1isyn- nerhet invid roten af träden finna vi de bästa såll-lokaler man kan önska sig. Här anträffas bland annat: Acupalpus planicollis, puneticollis och pumilio, den sistnämnda i stor mängd, Anthracus insignis och Qvarnerensis, Clivina laevifrons, Myceto- porus insulanus, Bythinus pauper, securiger och tener, Tychus hirtulus, Panaphantus atomus, Corticaria olympiaca (mycket allmän), Holoparamecus mniger, Agriotes paludum, Anthicus vali- dicornis och laeviceps samt talrika Staphylinider, Curculionider och Halticider. Man sållar därför med stor ifver tills solen sjunker bakom Viglas bergskam; då mäste man skyndsamt söka sig fram genom den sanka af djupa diken och vatten- gropar afbrutna slätten, ty mörkret kommer hastigt här i sö- dern, samt uppsöka landsvägen, och lastad med flera påsar fyllda med det hopsållade materialet från särskilda lokaler vandrar man i mörkret hem den 13 kilometer långa vägen, härvid vägledd af den ljusa af kalkjord hvita landsvägen, ifall ej månen med sitt blida sken upplyser nejden. Valle di Ropas insektfauna erbjuder ett stort intresse icke blott för sin rikedom på arter utan än mer därigenom, att här förekomma jämte hvarandra en mängd sydliga arter, som äro egendomliga för Joniska öarna eller 1 allmänhet för Greklands fauna och sådana, som mera tillhöra nordligare Europa, och hvilka i allmänhet förgäfves få sökas i andra V , N:o. 9] Entomol. forskningsresor aren 1695—96 samt 1895—99. 15 delar af ön. I det föregående hafva åtskilliga arter af det förra slaget blifvit omnämnda. Till det nordeuropeiska ele- mentet kunde räknas följande arter: Platynus viduus, Pl. ver- sutus, Hydroporus memnonius, H. palustris, Laccophilus hyali- nus, Hydrobius fuscipes, Anacaena globulus, Laccobius aluta- ceus, Lathrobium elongatum, Cryptobium fracticorne, Leptacinus batychrus, Philonthus sordidus, Tachyporus chrysomelinus, Ami- scha amalis, Myllaena intermedia, M. minuta, Dinopsis erosa, Euplectus ambiguus, Bryagxis sanguinea, Sciodrepa Watsoni, Clambus punecetulum, Scaphisoma agaricina, Eustilbus atomarius, Aphodius fimetarius, A. depressus, Cis Mspidus, Ceutorrhynechi- dius troglodytes, Hydronomus Alismatis, Apion virens, Chryso- mela polita, Prasocuris Phellandrii, Longitarsus parvulus, L. atricapillus och Aphthona lutescens. Ännu torde förtjäna nämnas om öns största flod, Potamos kallad, hvilken utrinner omkring 4 kilometer norr om staden. Vid mynningen har floden sandstränder och är här omgifven af en tämligen vid slätt, på hvilken under regntiden bildas talrika grunda vattensamlingar bevuxna med gräs. Emellan dessa vatten är marken dels kal, dels bevuxen med hafstrands- växter, hvaribland en högväxt Salicornia intager en viktig rol. Äfven trakten kring denna flodmynning är en synner- ligen indrägtig exkursionslokal. Likasom vid viken Kalichio- pulo finnas äfven här talrika tunnelgräfvande skalbaggar, så- som Bledius furcatus och dess varietet Skrimshiri och Bl. uvu- cornis, hvilka på vidsträckta ytor genomgräft jorden på den plana och kala hafsstranden, under det andra arter lefva på den mer eller mindre branta fodstranden. Bland dessa må nämnas den sällsynta Bledius corniger, som träffats talrik gräfvande sina tunnlar på den nästan vertikala sandvallen invid den nedra bron, Nasikas brygga, samt Dyschirius ba- cillus och macroderus. Under uppkastade växtämnen eller lö- pande invid vattenranden på den sandiga flodstranden finnes likaledes ett mycket rikt insektlif. Vintertiden får man dock bäst fram dessa insekter genom att sönderhacka de enstaka stående täta grästufvorna och” sälla dem jämte löf, Opuntia och andra vegetabilier, bland hvilka de sökt skydd för den kalla årstiden. För att icke för mycket här ingå 1 detaljer 16 John Sahlberg. [ÄLV vill jag nu uppräkna endast några af de anmärkningsvärdare arterna, som här blifvit anträffade. Vid flod- och hafsstran- den togos bl. a. Notiophilus orientalis, Bedelius circumcincetus, Acupalpus elegans, Ocys harpaloides, Blechrus fissuralis, Coelo- stoma dalmatinum, Heterocerus Damryi, Stenus maculiger, Ache- nium basale, Lathrobium xanthomerus, Ortihidus ceribratus, Ocy- pus Vv. decurtatus och Anthicus tenellus, i smärre vattensam- lingar nära hafsstranden Haliplus leopardinus, Agabus nebu- losus och conspersus, Acanthoberosus bispina, Paracymus aeneus, Ochthebius Bellieri och viridis samt den märkvärdiga här ny- upptäckta Micragasma paradoxum, bildande ett nytt slägte nära Ochthebius. Högre upp i samma flods uttorkade vatten- fåra togos i mindre samlingar relikt vatten Deronectes moe- stus, Hydroporus halensis, Agabus didymus och nitidus samt vid dess steniga stränder tämligen allmänt Perileptus areo- latus. Till nu omnämnda lokaler äfvensom fera andra t. ex. trakten kring floden Stravopotamos, vintersjön vid Chelia på sluttningen af berget Agi Georgios och berget Pelleka, gjorde jag upprepade exkursioner under December och Januari må- nader. Då jag emellertid hade förnummit, att oroligheterna i Armenien och närgränsande provinser ännu fortforo, beslöt jag att för denna gång helt och hållet slå ur hågen den pla- nerade resan till Mindre Asien och 1 stället under sommaren begifva mig till Central-Asien samt nu endast göra en kortare resa till Palestina och Egypten. Då Universitetets consisto- rium välvilligt samtyckt till det beviljade reseunderstödets användande till den sålunda omplanerade resan, rustade jag mig till densamma, lämnade Korfu i början af Februari och begat mig åtföljd af min hustru och äldre dotter på färd till Levanten. Om denna resa och därunder gjorda exkursioner lämnas en närmare redogörelse i 2:dra delen af denna rese- berättelse. Återkommen till Europa inlöpte vi i Korfu hamn den 15 Mars, men för att undgå en på grund af i Egypten denna tid utbruten kolera-epidemi påbjuden flera dagars karantän, NERE N:o 9] Entomol. forskningsresor aren 1895—96 samt 1898—99. il nödgades vi fortsätta resan till Italien, där trafiken var fri, och landstego i Brindisi. Under väntan på ångbåtslägenhet tillbaka till Korfu företogs en exkursion 1 stadens närhet den 16 Mars. Jag tog vägen åt sydost och anlände slutligen till mynningen af en utsinad bäck, en s. k. fiumar, där jag träf- fade på en mycket god insektlokal. Den herrliga vårsolen hade ock redan framkallat en mängd insekter från sina vin- tergömslen, hvarför jag lyckades göra en mycket rik skörd. Af här insamlade arter, hvilka uppgingo till omkr. 150, för- tjena nämnas: Dyschirius apicalis, Platynus atratus, Harpalus pPygmaeus, Acupalpus interstitialis, Haliplus guttatus, H.leopardi- nus, Oxynoptilus cuspidatus, Caelambus parallelogrammus, Aga- bus didymus, A. chaleonotus, Philhydrus hispanicus, Ph. medi- terraneus, Cymbiodyta marginella, Phytosus spinifer, Bledius Graelsi, Rhyssemus Godarti, Cataphronetes Reichei, Arammich- nus Ferrari, Lixus Iridis, L. mueronatus, Prasocuris vicina och Epilachna chrysomelina. Följande dag återvände vi till Korfu, där våren under vår bortavaro gjort sitt inträde. Redan på de första exkur- sionerna märktes ett lifligare insektlif, än då vi för 1!/; månad sedan lämnade ön. "Samma lokaler, som under vintermåna- derna besökts, lämnade nu icke få förr ej sedda arter t. o. m. i mängd. Invid stranden af Potamos fångades flera exemplar af den vackra och snabbfotade Omophrum limbatum var. corcy- reum och från hafsstrandsväxter vid dess mynning kunde man om aftnarna med slaghåf fånga den sällsynta Platynus viri- descens, hvilken synes hafva för vana att, sedan daggen fallit, i månskenet klättra upp på växter för att anställa jagt efter insekter, som utgöra dess föda. På Salicornia å samma lokal förekom i stor mängd den intressanta Cassideen Oxylepis de- flexicollis var. Sahlbergi Späth., hvilken till den grad imite- rar sin näringsväxts blad, där den stilla håller sig fast vid de finare grenarna, att den är mycket svår att upptäcka och stundom uppträder i en rödaktig färgvarietet på de ställen, där växtens blad hafva samma röda färgton. På de talrikt utslagna Liliaceerna surrade redan fera Honingsteklar och af Coleoptera en och annan Epicometis hir- tella och Ozxythyrea fuwnesta. Af fjärilar sågos nu icke så få 18 John Sahlberg. PSLN arter 1 nyutkläckta exemplar, då blommorna under vintermå- naderna besöktes nästan endast at 4 större fjärilarter, som ständigt höllo sig framme, då solen sken varm, näml. Vanessa Cardwi och V. Atalanta, Colias Hyale samt Macroglossa stella- tarum. Under slutet af Mars och början af April månad fort- satte jag ännu exkursionerna på Korfu och besökte därunder några nya trakter. Så företogs en färd till klostret Paläoca- strizza, beläget i en naturskön, mycket kuperad trakt vid ve- stra kusten. En aftonexkursion på sluttningen af det höga och branta berget Arakli lämnade föga nytt af intresse utom talrika exemplar af den vackra Chrysomela americana och den intressanta Hemipter-arten Stagonomus amoenus. På återvan- dringen till staden följande dag gjordes däremot en mycket rik skörd. I några små steniga vattensamlingar i strömfåran af den uttorkade bäcken vid Gardelades fångades de sällsynta och vackert tecknade Hydroporiderna Bidessus delicatulus och Hydroporus fruetus, och i dess närhet Polydrosus Cocciferae. Sedan besöktes Kunupena träsk, där talrika exemplar af kärr- sköldpaddan Emys ewropaea lifligt simmade omkring i vatt- net samt emellanåt kröp upp på stenar och lade sig där att hvila i solbaddet. Vid dess stränder funnos flera af de vid vintersjöarna 1 allmänhet förekommande arterna, bland hvilka må nämnas Coelostoma dalmatinum. Härifrån styrdes kosan till den af flera små vattensamlingar, en större vintersjö samt bäckar och diken afbrutna sumpmarken Kaurolimni. Denna trakt, som skilda gånger undersöktes, har 1 entomologiskt hänseende en stor likhet med Valle di Ropa, ehuru den ej är på längt när så rik på arter och ej heller hyser så många nordiska former. Då vegetationen redan var tämligen långt framskriden, fann jag nu äfven en och annan vårinsekt. Af sällsyntaäre i denna dal förekommande arter förtjena nämnas: Bembidium ripicola, Anthracus insignis, Gaurodytes neglectus, Hydaticus transversalis, Stenus fornicatus och St. paludicola, hvardera i mängd, Falagria splendens, Tychus caudatus, Mal- thodes coreyreus n. sp., Malachuius spinipennis, Cleonus cordiger, Lixus Ascani, Bagous tempestivus, Hypurus Bertrandi och Do- nacia polita Vv. Coreyriea. RES EEE SER VE ETT UN RR N:o 9] Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898—99. 19 Den 1 April företog jag, åtföljd af min son Unio, en längre vandring till sydligare delar af ön. Färden gick längs den landsväg, som leder öfver det 240 meter öfver hafvet be- lägna passet Agi Theodoros, mellan Agi Deka och Merovigli- bergen. I närheten at detta pass anträffade vi en bergsbäck, som kommer från Agi Deka, och i hvars strömfåra ännu fun- nos smärre vattenpölar med hvitgrumligt vatten. Här an- träffades tämligen talrikt den lilla täcka Laccobius gracilis samt Ochthebius Bellieri. Natten tillbragte vi i den stora och folkrika byn Agi Matthias, hvars gästgifveri (Xenodokeion), såsom förhållandet torde vara öfver allt i bondbyarna på ön, ej kunde erbjuda oss bättre natthärberge än ett mörkt vindsrum, hvarest till bädd fick tjena en på det hårda golfvet utbredd matta af halm. På sluttningen af det invid byn belägna berget fanns i början af 19:e århundradet en tämligen vild och tät ekskog, hvilken en längre tid utgjorde ett farligt tillhåll för röfvare. Numera var dock denna skog så et att mina förhopp- ningar att helst finna någon liten EE Sr kvarlämnade ål- driga träd, som kunde blifva en lämplig exkursionsplats, helt och hållet slogo felt. Därför begåfvo vi oss tidigt följande morgon öfver kullar och dalar på obanade stigar i riktning åt sydost till nedra loppet af floden Mesongi, samt följde se- dan floddalen åt. Invid den leriga och på sina ställen ste- niga stranden anträffades ej få förut af mig på ön icke funna Coleoptera, t. ex. den vackra Bembidium 4-guttatum. På vandrin- gen härifrån norrut påträffade vi äfven vidsträckta torra fält med gles buskvegetation samt HEricineer, som redan stodo blom. På dessa blommor var ett tämligen rikt insektlif och bland andra arter kunde i mängd insamlas Homalium cinna- momeum, Danacaea -marginata och Anaspis maculata samt sparsammare den för vetenskapen nya Malthodes sulcatus. Vi kunde därför vara tämligen nöjda med vår skörd, då vi om aftonen uttröttade efter den mer än 3 mils långa vandringen återkommo till staden. Ännu förtjenar nämnas om en exkursion, den sista un- der våren, som företogs till vintersjöarna 1 närheten af byn 20 John Sahlberg. [XLY Kyratu, och där jag bland annat fann talrika exemplar af den sällsynta Bidessus exornatus jämte dess varietet saucius, hvil- ken förekom, ehuru tämligen sparsamt och på en inskränkt lokal tillsammans med den allmänna B. Goudoti, samt vidare Limnebius atomus, Dromius melanocephalus, Actobius prolixus, Hapalaraea pygmaea samt den sällsynta och prydliga Planeu- stomus cephalotes, hvaraf jag anträffade talrika exemplar fy- tande på vattnet uti en liten lerig grop efter en våldsam regnskur. Den 16 April lämnade vi Korfu och stego ombord på en österrikisk ångare och, sedan vi ännu 1 förbifarten varit i tillfälle att göra ett kort besök i Albanien nära staden Val- lona, ångade vi under det herrligaste väder direkte till Fiume. Sedan fortsåttes resan genom Budapest, Wien, Prag och Ber- lin till Stettin. Under en veckas nödtvunget dröjsmål och väntan på åängbåtslägenhet uti sistnämnda stad var jag i till- fälle att genomgå och studera aflidne d:r C. A. Dohrns syn- nerligen rika Coleopter-samling, som nu tillhör Stettins stads museum. Först i slutet af Maj återsågo vi det efterlängtade fosterlandet. Under sommaren 1896 företog jag sedan åtföljd af min son Unio den planerade exkursionsresan till Central-Asien, hvilken jag har för afsigt att närmare skildra 1 3:dje afdel- ningen af denna reseberättelse. Sedan jag återkommit till Helsingfors började jag, så vidt mina tjänsteåligganden det medgaf, att med ifver studera de från mina resor medförda samlingarna. I detta för mig kära arbete blef jag dock afbruten i slutet af December 1897 genom en ånyo påkommen ledsam ögonåkomma, som åter satte mig i overksamhet under nära 5 månaders tid. Då föga utsigt fanns för att snart få vidtaga med mina entomologi- ska arbeten, vände jag mig till några entomologiska vänner i utlandet med anhållan om hjälp i bearbetningen af mina rika samlingar. Efter erhållet gynnsamt svar sände jag ge- nom min unge vän och hjälpsamme kollega magister B. Pop- pius särskilda familjer af Coleoptera för detta ändamål till NEO I] Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898 — 99. Zi specialister kvarhållande en mindre del under väntan på bättre tider. Bearbetningen af en del af de insamlade Hemiptera öfvertog välvilligt prof. O. Reuter. Emellertid behandlades min ögonsjukdom med stor om- sorg af vår främste ögonläkare prof. K. R. Wahlfors. I bör- jan voro utsigterna mörka, men mot våren inträffade en märk- bar förbättring. Då likväl faran för ricidiv var stor, om jag under vintern skulle återtaga min tjänst och fortsätta mina entomologiska arbeten, beslöt jag på min läkares råd att söka tjenstledighet och ånyo företaga en resa till södern. Min plan var nu att, sedan jag återvunnit helsa, under vintern fortsätta mina undersökningar af insektfaunan på Me- delhafsöarna främst Korfu samt sedan på våren göra en ex- kursionsresa till Tunis och östra delarna af Algeriet, hvartill Universitetets consistorium åter välvilligt tilldelade mig un- derstöd ur Sahlbergska donationsfonden. I början af Oktober afreste jag således åtföljd af min hustru och dotter Avena från Helsingfors genom S:t Peters- burg och Warschau samt, sedan jag i förbifarten gjort ett mycket lärorikt besök hos min mångårige vän, den allmänt kände entomologen Edm. Reitter 1 Paskau i Mähren, genom Wien till Triest och efter att ännu hafva besett den storartade Adlerberger-grottan, genom Venedig till Bologna. Här hade jag nöjet sammanträffa med Italiens främste coleopterolog, prof. Andreas Fiori, och med honom rådgöra om huru jag lämpligast kunde använda en veckas tid till höstexkursioner 1 Italien. Min första plan att stanna någonstädes på Apen- ninerna slog jag ur hågen, då årstiden härför ansågs olämp- lig och herr Fiori föreslog ett insektbyte, hvarigenom jag kunde erhålla en mängd former just från mellersta Italiens högsta bergstrakter, där han nyligen med stor framgång ex- kurrerat. Jag beslöt därför att denna gång stanna i Umbriens dalar. Först gjordes en exkursion i närheten af staden As- sisi och sedan stannade vi för några dagar i byn Passigniano invid stranden af Lago di Trasimeno. Trakten var dock allt- för väl uppodlad för att kunna hafva något större intresse i entomologiskt hänseende åtminstone denna årstid. Vid röt- terna af enstaka inom åkrarna och vid dess kanter växande ill INN In John Sahlberg. [XLY gamla ekar och de med vissnande gräs bevuxna sanka sjö- stränderna funnos dock några sållplatser, och i vattendiken samt grunda vikar kunde flera vatteninsekter insamlas. Ut- bytet på de tvenne första exkursionerna, hvarvid bland annat anträffades Hydroporus lituratus, Laccophilus variegatus, Be- rosus affinis, Boreaphilus velox, Chilopora longitarsis, Heterota plumbea och Scopaeus sericans, måste också betraktas såsom ganska magert. Jag beslöt därför att försöka min lycka på en obebodd ö, Isola minore, i Trasimenska sjön. En solvarm höstmorgon den 23 Oktober begaf jag mig dit åtföljd af min dotter och tvenne roddare, hvilka med lif- liga åtbörder på sitt för oss föga begripliga tungomål skil- drade det historiska slag, som ägt rum vid denna sjö, då Hannibal i grund slog den romerska hären. Ön var bergig och helt och hållet ouppodlad samt be- vuxen med täta buskar mest af Qvercus Ilex och Laurus nobi- lis. På Adera ställen lågo nedfallna löf mellan buskarna, så att insektsället fick rik användning. Skörden utföll väl. Bland rariteter, som här togos, förtjenar i främsta rummet nämnas den högst intressanta och sällsynta blinda Staphyliniden Sco- tonomus Raymondi samt vidare Reichenbachia Pirazoli, Bythi- nus Eppelshevmi, B. pedator, B. italicus och Otiorrhynchus Cra- taegi. I förbigående må nämnas, att på denna ö förekom ganska allmänt vanliga europeiska skorpionen Scorpio ger- maruca. Under några dagars vistelse i Rom gjorde jag äfven en exkursion i den åldriga parken vid Villa Borghese och fann därvid bl. a. Medon debilicornis, Trotomma pubescens och Pti- nus perplexus samt tog dessutom uti Colosseums gamla rui- ner Trechus subnotatus v. Fairmmrei och Akis punctata. Den 1 Nov. anlände vi till Brindisi, hvarest jag uppsökte samma lokal, där jag våren 1896 gjorde en så rik skörd. Äf- ven nu insamlades ett stort antal sällsynta arter, dels de- samma som förra gången dels andra, såsom Acupalpus brun- nipes, Bidessus thermalis, Ochthebius exaratus, Stenus paludi- cola, St. piscater, Eustilbus polygrammus, Nanophyes nitidulus, Here arter Apion, Ochrosis Pisana, Psylliodes puncticollis och Cassida vibex. Sedan gingo vi ombord på en ångbåt och mor- mn (SU) N:o" 9] Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898—99. gonen den 3 November återsågo vi det oss redan så kärt blefne Korfu. Här dröjde vi denna gång 3!/, månader, hvarunder ånyo exkursioner företogos. I början bodde vi i staden, men flyt- tade sedan till den förtjusande 2 kilometer norrut belägna Villa Candoni, som har en den herrligaste utsigt öfver en stor del af ön, öfver staden och dess omgifningar, hamnen med dess lifliga ångbåtskommunikation, hela viken Kalichio- pulo, öns festa högre bergstoppar, otaliga olivekullar och fruktgårdar samt österut vidt öfver hafvet Albaniens och Epirus” snöbeklädda berg. Åtskilliga gånger besökte jag ånyo de rika insektloka- lerna Valle di Ropa, Kaurolimni, eklundarna vid Achilleion, hafskusten vid Kalichiopulo samt mynningen af floden Pota- mos, som jag förut lärt känna, och gjorde öfverhufvud goda skördar, som nästan alltid lämnade något nytt. Invid Villa Candoni voro planterade träd, hvaribland flera exemplar Fucalyptus, som hade en rikedom på lossnande bark- fisor, hvilka utgjorde en synnerligen lämplig tillflyktsort för - insekter under kallare och regnigare dagar. Då väderleks- förhållanden hindrade längre utfärder, hade jag här ett rikt exkursionsfält. Med tillhjälp af insektsållet kunde ofta mycket sällsynta arter här insamlas, t. ex. Holoparamecus singularis, Rhizophagus punctiventris, Cardiophorus thoracicus, Bangaster- nus planifrons, Phytobius velaris, Mecinus andaluciacus, M. se- tosus (den sistnämnda i stor mängd) samt Phyllotreta varii- pemnis. Under stenar imvid villan togos bl. a. Ocypus obscuro- aeneus och Stenus hospes. Länge hade jag planerat att någongång äfven göra en exkursion till det mera atlägsna nordliga berglandet och be- stiga dess högsta topp, Pantokrator, som reste sig så storartad och lockande framför våra blickar, samt tillika uppsöka en stor bergsgrotta, som uppgafs finnas på bergets norra slutt- ning. Den 12 December kom planen till utförande. TI säll- skap med en landsman, d:r Jarl Lindeberg, begåfvo vi oss ti- digt på morgonen med båt till byn Glypho vid bergets fot och klättrade sedan, ständigt samlande, uppför den branta bergssluttningen genom olivskogarna samt uppnådde slutli- 24 John Sahlberg. [XCV gen följande en åsnestig, som i stora bugter leder upp för det kala och branta berget, den 470 meter öfver hafvet be- lägna byn Sinies. Vår afsigt var att härifrån besöka den ifrågavarande grottan samt återvända till byn till natten. Men med förvåning funno vi, att de flesta hus lågo 1 ruiner: och att de, som syntes vara bebodda, hade alla fönsterluc- kor och dörrar tillslutna. Inga innevånare syntes till, endast några svarta svin kommo grymtande oss till möte, och på afstånd hördes skällande hundar. Sedan vi förgäfves sökande folk genomvandrat byn i olika riktningar, funno vi några djupa i klippan huggna vattenbrunnar, från hvilka vi lycka- des medelst insekthåfvarna upphemta dricksvatten, så att vi kunde något släcka vår brännande törst och vederkvicka oss efter den långa ansträngande vandringen 1 solhettan. Efter en stund kom en man till byn och styrde kosan till brunnen. Han förde oss sedan till sin usla koja, därifrån han först ut- dref svin och höns för att bereda rum för sina nya gäster. Ur en stor tunna vin, som syntes vara nästan allt hvad i hu- set fanns, fingo vi köpa nyss pressadt rödvin att blanda med vattnet och kunde så göra oss en måltid af den medförda vägkosten. Mannen, som förstod endast grekiska, kunde lämna ingen upplysning om grottan, men försäkrade, att i byn Pe- rithia, som ligger 1!/, timmes väg norrut, skulle finnas många innevånare och natthärberge. Vi begåfvo oss därför åstad och hoppades att själfva finna grottan. Uppe på åsen eller sadeln" mellan Pantokrator och Viglaes, den ostligare höga toppen, på omkring 600 meters höjd, gjorde vi halt och bör- jade söka insekter vändande lösa stenar, som lågo på åsen. Flera goda fynd gjordes, t. ex. Licinus submarginatus n. sp., Leistus montanus, Gnathosia laticollis, Cephalostenus elegans, Pseudocypus mus och Myrmecopora inerassata. Nu hade emel- lertid uppstått en kall och stark nordanvind, som här uppe på bergskammen pressade så härdt på, att vi ej kunde dröja länge, utan sökte oss fram till Perithia, för att där finna natt- kvarter. Denna bergsby med sina talrika till några tiotal uppgående delvis tämligen ståtliga hus samt kyrka och klo- ster uppnåddes snart, men äfven denna var alldeles öde och tom. Vi vandrade längs den ena gatan efter den andra, utan dT BUS tr SAN Ör as RNA JE [NS vt N:o. 9] Entomol. forskningsresor aren 1895—96 samt 1898—99. att se någon människa eller slippa in under tak. På afstånd hörde vi dock en vallflickas sång, hvarför vi fingo nytt mod samt gingo att söka insekter för att väl använda de sista timmarna af dagen i förhoppning att någon till aftonen skulle komma hem. Bland annat funno vi här nära 500 meter öf- ver hafvet de stora Procrustes rugosus var. graecus och Carabus Preslii. Då solen sjunkit bakom bergen, gingo vi tillbaka till byn, där vi ej ens funno något vatten. Vi började då ropa så högt vi förmådde, och till slut sågo vi en kvinna med ett stort vattenkrus bundet på ryggen närma sig. Hon gaf oss att dricka och då hon förstod, att vi önskade nattkvarter, började hon ropa och slutligen hade alla byns närvarande innevånare: en gammal krokig stapplande gumma, tvenne vallflickor och hon själf samlats omkring oss. HEfter öfver- läggning förklarade de, att i byn ej kunde fås mnattkvarter eller några lifsmedel och uppmanade oss att gå till klostret på toppen af Pantokrator, som syntes där aflägset bland mol- nen. Vi ansågo det vara för sent, men kvinnan ledsagade oss på väg och bortvisade oss bokstafligen från byn, sägande att vägen till klostret ej skulle taga mer än en timmes tid. Vi måste då begifva oss åstad, ehuru med stor fruktan och bäfvan att icke hinna målet före mörkrets inbrott. Utan någon gångstig och användande våra krafter till det yttersta började vi klifva upp för berget, som ju längre vi kommo blef allt brantare, och då det började mörkna sågo vi klostret änuu ganska långt på en nästan lodrätt sig resande klippa. Vi fruktade att icke slippa upp ej heller ner, utan nödgas tillbringa natten på de branta klipporna utsatta för den kalla nästan isiga nordan- vinden. Men då nöden var störst, var hjälpen närmast. Helt oväntadt träffade vi på en god gångstig, som i zigzag ledde upp för det branta berget, på sina ställen med trappsteg an- bragta i klippan, och då det redan var alldeles mörkt upp- nådde vi klostret samt blefvo väl emottagna. Här fingo vi förklaring till att de besökta byarna voro öde. Det var nu tiden för olivskörden och alla innevånarna 1 bergsbyarna flytta till denna tid ner till skogsregionen, där de hafva sima olivgårdar. Följande morgon vandrade vi hem, sedan vi först tagit 26 John Sahlberg. BEN i beskådande den herrliga storartade utsigten. Nedanför klo- stertoppen ligger högplatån, som med sina gråa kalkklippor ser ut som ett af storm upprördt haf med väldiga vågor, en- dast afbrutet af mörkröda jordfläckar och bakom denna platå har man hela ön utbredd framför sig såsom på en karta. Under vandringen öfver den vida platån sållades flitigt under bla- den af de här och där växande enstaka Verbascumstånden och de fåtaliga träden och funnos bl. a. Soronia elongata och at Hemiptera den vackra Ancyrosoma albolineatum. Sedan vi rastat 1 Spartila by och undersökt vintersjön Katapinos, som ligger omkring 350 meter högt1 en dal på bergets afsats, och här bland annat funnit flera exemplar af Deronectes griseo- striatus, en mera nordlig art, som jag äfven tagit uppe vid Hammerfest, och Haliplus pantherinus, fortsatte vi vandrin- gen, 23 kilometer längs landsvägen, samt återkommo sent på aftonen till staden. Då vi emellertid icke lyckats finna grottan, beslöto vi att göra en ny exkursion en gynsammare årstid, och begåfvo oss åstad samma väg den 15 Febr. På aftonen framkommo vi till grottan, som är känd under namnet Megaspileon, och undersökte den noga, men då den var tämligen ljus, liknande ett stort på sidan öppet hvalf, funnos här inga egentliga grottinsekter. Endast den lilla blinda Aglenus brunneus före- kom 1 stor mängd i gammal kreatursspillning samt under för- multnade löf den vackra Pltinus variegatus och par arter Cor- ticaria, samt på buskar utanför grottans mynning en ny art Longitarsus. I byn Athanasios funno vi nattkvarter hos en tjensteman, och följande dag vandrade vi hem den omkr. 50 kilometer långa vägen. Under stenar uppe på bergsryggen gjordes äfven denna gång en god skörd, hvaribland fera exemplar af den vackra och sällsynta Tapinopterus extensus, Zabrus incrassatus, Helops Rossi och Dorcadion minutum för- tjena nämnas. Vid bergets fot stodo redan Liliaceer 1 blom och här surrade bin och skalbaggar, och temperaturen var så hög, att vi (den 16 Febr.!) togo oss ett uppfriskande hafs- bad, förrän vi begynte återvandringen till staden. En annan gång företogo vi en utfärd till passet Pan- taleone på bergsryggen Pylides i norra delen af ön samt be- VM ER AR FYRA FY SNES BIE ko Kl UTSETT ET E OK STEFANI RIV IN -—1 N:9- 9] Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898—99. sökte därvid den väldiga beryktade eken ,,Albero grande", där jag bl. a. fann Silesis terminatus, Hylophilus populneus och Ceutorrhynehus ornatus. I södra delen af ön besökte jag bl. annat berget Stauros, där jag gjorde några ganska intressanta fynd såsom Bythinus acutangulus, Leptomastaxr bisetosus, Bathyscia Kerkyrana och Theca curimoides. På den lilla ön Vido, som ligger strax utanför Korfu hamn, dit en exkursion gjordes, fann jag äfven några arter af intresse såsom Ophonus incisus, Brachida exigua och Try- sibvus tenebrioides. Den 22 Februari lämnade vi Korfu, där jag sålunda till- sammans uppehållit mig 6!/; månad, hvaraf 5!/; under vintern. Då jag härunder vunnit tämligen fullständig kännedom om öns Coleopterfauna vintertiden och insamlat mer än 1000 arter, hvaraf omkring 260 förr ej blifvit anträffade inom det orekiska fauna-området, inberäknadt grekiska öarna och Creta, - samt dessutom omkr. 270 icke voro kända från de Joniska öarna, har jag sammanställt resultatet af mina undersöknin- gar och anteckningar i en uppsats, som är afsedd att under titel Messis Memalis Coleopterorum Corcyreorum införas 1 Ve- tenskaps-Societetens Öfversigt. Från Korfu foro vi med ångbåt till Patras, stego här i land och gjorde ett kort besök i Olympia, där jag gjorde en exkursion i närliggande platanlundar, på stränderna af den uttorkade floden Alpheios samt mellan den gamla stadens ruiner. Insektlifvet var ännu ganska fattigt; man märkte lätt, att Peloponesus ej har Korfus blida vinterklimat, och de insamlade arterna, hvaraf kunde nämnas Avristus obscurus, Trechus olympiacus, Tr. subnotatus, Platyderus rufteoliis var. graecus samt Psalidium spinimanum voro ganska få. Dagen därpå fortsatte vi färden till Athen, där vi dröjde 2 veckars tid. Trakten kring staden är mycket kal och torr samt denna tid på året mycket fattig på insekter. De första exkursionerna företogos i riktning mot berget Hymettos. Här funnos visserligen under stenar på torra backar en och annan 28 John Sahlberg. [XLV Coleopterart, såsom Zophosis punctata, den sällsynta Raibo- scelis obliteratus och Brachycerus junix, några t. o. m. i mängd likasom den stora och prydliga Hemipteren Apodiphus amyg- dali, men snart fann jag, att detta samlande ej lönade sig, hvarför jag vände mig till den i staden bosatta botanice pro- fessorn Heldreich, som i yngre år varit en ifrig entomolog, för att inhemta hans råd angående vidare exkursioner. Han rädde mig då att styra kosan till hafsbugten vid Eleusis, där en rik källa med saltigt vatten utgjuter sig. Tidigt följande morgon den 2 Mars vandrade jag dit samt lyckades äfven göra en mycket rik fångst samt taga flera arter Coleoptera, som förut ej voro funna mom Greklands område. Med till- hjelp af insektsållet insamlades från vissnade grästufvor, vassa och mossa på sanka ställen nära hafsstranden bl. a. Bembidium subfasciatum, B. iricolor, Acupalpus elegans, Paracy- mus acneus och Bothriophorus atomus, på den sandiga stranden Dyschirtvus bacillus, D. salinus, D. opportunus, Orthidius eribra- tus, Trogophloeus parvulus samt i vatten Hydroporus nigriceps, Philhydrus mediterraneus, Berosus affinis, Ochthebius adriaticus och Calobius Steinbiilleri. De tvenne sistnämnda förekommo i helt små djupa, all vegetation saknande vattengropar på de svarta strandklipporna aldeles invid hafsstranden, den se- nare isynnerhet 1 stor mängd. En ganska god skörd gjorde jag äfven vid hamnstaden Phaleron, hvilken en annan i Athen bosatt forskare, den om Greklands insektfaunu så högt förtjente d:r Kräper, hade re- kommenderat såsom en åtminstone sommartiden mycket god insektlokal. Bland sällsynta arter, som jag fann här, vill jag nämna Dyschirius -macroderus, Platynus atratus, Zabrus punctiventris, Deronectes Ceresyi, Helops pygmaeus, Cleonus albicans och den nyupptäckta Ochthebius asper samt af He- miptera den prydliga Trigonosoma falcatun var. achivum. En dag, den 4 Mars, offrades till att bestiga det 1,110 meter höga berget Pentelikon, som har en af de mest storar- tade utsigter 1 hela Europa. Min förhoppning att här kunna göra några intressantare fynd- slog fel, utan tvifvel emedan det var alltför tidigt på våren. Det enda af vigt som, så vidt jag kan erinra mig, medfördes från denna herrliga men Jar N:0 9] Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898—99. 29 ansträngande vandring var Dolichaon melanocephalus och Metabletus exelamationis. Den 8 Mars gjorde jag tillsammans med min hustru en utflygt till den på sydöstra sluttningen af: berget Parnes be- lägna kungliga landtgården Tatoi. Vi foro först med järnväg till den lilla staden Kephisia och vandrade därifrån till fots den återstående 11 kilometer långa vägen. Då vi kommo till floden Kephissos, gjorde jag en kort exkursion och fann bl. a. i själfva floden Haliplus mucronatus och den vackert tecknade Deronectes variegatus. Kungsgården ligger i en tämligen vidsträckt barrskog af de herrligaste Aleppo-tallar, kanske den största i hela Grekland. Min plan att här göra en exkursion gick om intet, ty knappast hade vi framkom- mit och på det gästvänligaste blifvit emottagna af egendo- mens intendent herr Weissman, en dansk, förr än ett oväder med snöslagg, som fortfor ända till aftonen, utbröt. Den 10 Mars lemnade vi Athen och begåfvo oss till Kreta, där vi följande dag landade i staden Canea. Vid vår ankomst voro ännu de högre bergstopparna i det inre hög- landet täckta af snö, men vid hafskusten var våren redan ganska långt framskriden. Under den tid, vi stannade här, företog jag därför mina exkursioner nästan uteslutande i det ganska väl odlade kustlandet, följande hafsstranden åt öster och vester. Skördarna blefvo i allmänhet rika. Af det gan- ska betydliga antalet arter Coleoptera, som förut uteslutande voro kända från Kreta, återfunnos icke få samt därjämte flera, som förr ej anträffats på ön. De mest lönande lokaler voro sandiga hafsstränder med flygsandsfält, torra med lösa stenar beströdda kullar, bäckdalar samt smärre vattenpölar. På sandiga stränder anträffades bl. a. Cicindela concolor var. rufo-cuprea, Pogonistes rufo-aeneus, Acupalpus brunnipes,Cercyon arenarius, Cafius sericeus och v. filum (under Fucaceer 1 stor mängd), Bledius tricornis, Phytosus spimifer, ÖCryptophagus fasciatus, Psammodius porcicollis, Ammobius rufus och Anthicus fenestratus; under stenar och diverse vegatabilier vid bäck- stränderna Nebria testacea (= Heldreichi), Notiophilus orien- talis, Bembidium praeustum; under stenar på torra backar: Amara montana, Catopsimorphus orientalis, Seleroputrum 6-costa- 30 John Sahlberg. [XLV tum, Seleron abbreviatum, Raiboscelis corvinus, Meloö pur- purascens, Cephalostenus elegans, Pedinus Oliviert, Dendarus foraminosus och den vackra Chrysometa cretica. På stenbun- den mark under täta buskar fann jag med säållet Pitinus Kiesenvetteri och med slaghåfven på dylika den förut obe- skrifna Capsiden Dimorphocoris lateralis. Mindre vattensam- lingar och deras stränder lemnade talrika arter, bland hvilka må nämnas Deronectes griseostriatus, Hydroporus lituratus, Agabus didymus, Dytiscus circumflexus, Laccobius alternans, Limnebius similis, LC. nitiduloides, Helophorns micans var. tigri- nus, Ochthebius Ragusae, O. adriaticus, Myrmecopora sulcata, Tachys brevicornis och Poecilus glabratus. Den 14 Mars företog jag tillsammans med en landsman löjnant Sittkoff, hvilken var anställd i rysk militärtjenst och med sin trupp för ordningens upprätthållande var stationerad på ön, en längre vandring in åt landet. Vi stego upp för de ofvanom Sudha bai belägna bergen, hvarest det från senaste krig kända och af stormakternas krigsflottor beskjutna block- huset är beläget, därvid följande en liten bäckdal med yppig vegetation och rikligt blommande Nerium oleander. På kala klippor och stora stenar syntes öfverallt den bjärt tecknade Hemiptern Lygaeus ereticus -och på en högväxt rikt blom- mande Euphorbia togs talrika exemplar af en täck ny Dasytid Danacaea amabilis, en likaledes ny Malthodes, nyss beskrifven under namn at M. Sahlbergi, äfvensom sällsynta Halticider. Sedan vi hunnit omkr. 100 meter öfver hafvet, funno vi en liten bergdal med oliver, Qvercus Ilex och andra träd, hvil- kas mossbeklädda stammar och nedfallna löf lemnade goda sällplatser. Här fann jag talrika exemplar af Hutagenia hel- lenica samt ett af den vackra och sällsynta Metabletus myr- midon. Sent på aftonen återvände vi till staden, sedan vi i förbifarten vid den sanka stranden af Sudha bugten tagit den sällsynta staphyliniden Caloderina hierrosolymitana. I sällskap med min familj, den förut nämnda löjtnant Sittkoff samt en ung kretensisk jordägare Kyriakos Mitrota- kis, hvilken under vår vistelse på ön gjort oss stora tjenster, företogo vi ännu en utfärd för att bese några af kriget öde- lagda byar i det inre af landet. Vi färdades ridande på sk nd SS PN NEO] Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898—99. SE åsnor, ty då så godt som inga landsvägar finnas på Kreta, måste man nöja sig med detta primitiva fortskaffningsmedel. Genom vår på orten kända ledsagares bemedling fingo vi åse en derwisch-gudstjenst och blefvo af de muhamedanska presterna bemötta med stor gästvänlighet samt undfägnade med frukter från moské-trädgården bl. a. med japansk mispel, som nu började mogna. På återvägen besökte vi en herrlig lustgård, tillhörig en rik turkisk bey. I trädgården sågos flera prydnadsväxter och parkträd bl. a. en jättelik Ceder samt konstgjorda dammar och vattenledningar äfvensom en större plantering af appelsiner och mandariner. Skörden var redan slutförd, men i en knut af trädgården var sammanho- pad en stor mängd ruttnande mandariner, hvilka lockat till sig otaliga insekter, så att jag var 1 tillfälle att här göra en rik skörd hufvudsakligast af Staphylinider och Clavicor- ner t. ex. Oxytelus depressus, Atheta inquinula och Carpoplhilus hemipterus. Den 18 Mars lemnade vi med saknad ön Kreta, hvilken både genom sin rika insektfauna och sitt intressanta orien- taliska folklif hade förtjent ett längre uppehåll, och förflyt- tade oss till Sicilien, där vi först togo vår station i Catania. Min första exkussion gällde flygsandsområdet vid hafsstran- den norr om staden. Här insamlade jag bl. a. Georyssus integrostriatus, Philonthus —fenestratus, Gabrius maritimus, Dolichaon haemorrhous; Lathrobium lusitanicum, Bledius tristis, Bl. debilis, Phytosus balticeus, Ocalea murina, Saprinus dini- diatus, Erodius neapolitanus, Opatroides punetulatus, Phaleria acuminata, Nanophyes centromaculatus, N. distigma och Conia- tus Tamarisei, samt i små vattenpölar Hyphydrus Aubei, Hy- droporus marginatus, Noterus laevis, Dytiscus circeumflexus och Laccobius Revelieri. Följande dag vandrade jag ut till lava- området norr om staden, men fann insektfaunan mycket fat- tig i hela denna trakt. På de enstaka här och där mellan klipporna uppspirade växterna, som nu stodo i blom, togos dock några rariteter såsom Attalus aetlmensis, Malthodes laci- matus, Charopus apicalis och Apthona sicelidis samt i små vatten på strandklippor Calobius submersus. 32 John Sahlberg. [XLY Sedan vi härifrån gjort en utflygt till det herrligt be- lägna, oförgätliga Taormina flyttade vi oss den 23 Mars till Syracusa. Följande dag gjorde jag en exkursion, som räckte från morgon till kväll dels utefter hafsstranden, dels till trakten af floden Kyane, känd såsom förekomstort för Papy- rus växten. Ehuru väderleken var något regnig gjorde jag dock en af de rikaste skördar under hela resan. För kort- hets skull vill jag anföra endast några af de anmärknings- värdare fynden: Dysehurius pseudextensus, D. macroderus, Amblystomus mauritarnicus, Apristus reticulatus, Oxynoptilus cuspidatus, Ancyrophorus homalinus, Bledius Bos, Ocalea murina., Silpha Olivieri, Xenoscelis costipenmis, Clitobius ovatus, Lepta- leus Rodringeusi,- Tychwus comptus, Gymmnetron lanigerum, Nanophyes rubrieus, Chrysomela Banksi och Epithrixz Atropac. Vid beseendet af. gamla Syracusas ruiner samma dag, hade min hustru och dotter observerat och insamlat ett an- tal större skalbaggar, som kröpo omkring i de mörka hvalf- ven heller höllo sig dolda under stenar. -Detta gaf anledning till att ännu göra en exkursion dit, den sista under resan på Europas jord. Härvid anträffades mest i stor mängd Blaps gigas 1 flera variteter bland dessa en egendomlig pygmée- form vr. Avenae, Bl. lethifera, Bl. mucronata, Akis spinosa, Tentyria grossa, T. laevigata, T. RBamburi, Ocnera angusta och Timarcha pimeloidis. Den 27 Mars lemnade vi Sicilien för att anträda den tilltänkta resan till norra Afrika, hvaröfver en redogörelse kommer att lemnas i 2:dra delen af denna reseberättelse. Såsom af det föregående framgår, har jag en jämförelse- vis ganska kort tid uppehållit mig annorstädes i den euro- peiska andelen af Medelhafsländerna än på ön Korfu. För att dock lemna ett ringa bidrag äfven till dessa länders Co- leopterfauna har jag sammanställt mina iakttagelser och fynd i tvenne små uppsatser afsedda att införas 1 Vetenskaps So- cietetens Öfversigt: Ad cognitionem faunae Coleopterorum Graecae fragmenta och Ad cogmtionem faunae Coleopterorum Italicae fragmenta. "a ER AE ” N:0-91 Entomol. forskningsresor aren 1895—96 samt 1898—99. 33 Förr än jag slutar denna reseberättelse och går att of- fentliggöra de vetenskapliga resultaten af mina forskningar är det mig en kär pligt att här uttala min tacksamhet för den värdefulla hjelp, jag vid bearbetningen af de medförda samlingarna af Coleoptera rönt af flera specialister. Sälunda hafva följande vetenskapsmän haft vänligheten att granska och bearbeta nedannämnda grupper. Herr Herr Herr Herr Herr Herr Herr Herr Herr Herr Herr Herr Statsrådet Edmund Reitter i Paskau: under första resan samlade Pselaphidae, Scydmaenidae, Clavicornia s. 1. samt Tenebrionidae äfvensom under hvardera re- sorna samlade Curculionidae. Albert Fauvel i Caen: under första resan samlade Staphylinidae samt från andra resan i norra Afrika samlade af samma familj. D:r M. Bernhauer i Stockerau vid Wien: under senare resan inom Europa samlade Aleocharides. Otto Schwarz i Berlin: under förra resan samlade Elateridae. Maurice Pic i Digoin: under förra resan samlade Anthicidae samt afrikanska arter af slägtet Mal- thinus. Georg Jacobsohn i S:t Petersburg: rysk asiatiska Chry- somelidae. Professor Rév. Marie Joseph Belon i Lyon: under förra resan samlade Lathridiae. Carl Holdhaus i Pfaffstätten nära Wien: slägtena Ato- maria och Blechrus. , D:r Franz Spaeth i Wien: Cassideae från Medelhafs- trakten. Isaac Ericson i Mölndal nära Götheborg: Trichoptery- gidae. Jules Bourgeois i S:t-Marie aux Mines (Alsace): slägtet Malthodes. - Henri du Buysson i chateau du Vernet (Allier): slägtet Cardiophorus. Dessutom har D:r Lucas von Heyden i Bockenheim vid Frankfurt am Main, egaren af den rikaste samling palearktiska Coleoptera, med aldrig svigtande välvilja och hjelpsamhet - 34 John Sahlberg. [XEV haft vänligheten granska och jämföra enskilda tvifvelaktiga arter af särskilda grupper, hvilka jag under arbetets gång äter och åter sändt till honom 1 afsigt att om dem inhemta hans äsigt, hvarjemte han ofta sändt mig typer för jämförelse samt från sitt rika bibliotek för min räkning lemnat afskrif- ter af behöfliga svårtillgängliga artbeskrifningar. För denna stora hjelpsamhet får jag uttala min djupt kända tacksamhet. Helsingfors, den 13 Mars 1903. John Sahlberg. ST IFRS Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar, XLV. 1902—1903: N:o 10. Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica nova et minus cognita, maxima ex parte itineribus annis 1595—1596 et 1898—1899 collecta, descripsit JOHN SAHLBERG. Kl 30. Harpalus (Harpalobius) soginoides n. Sp. Oblongus, niger, nitidus (3) vel opacus (2), antennis extrorsum palporumque apice ferrugineis, tarsis piceis; pro- thorace longitudine sesqui latiore, fere quadrangulari, laevi, foveolis basalibus parvis, sublaevigatis; elytris tenuissime striatis, striis obsolete punctulatis, interstitiis planis, tertio postice puneto unico prope striam secundam; tibis anticis apice extus obtuse angulato, haud lobato-producto; femoribus abdomineque lateribus multi-setosis. Long. 14 mm. An H. Motskulskyr Gemm. et Har: Cat. Coleopt. 281. SEN Helatust Not seb. uns: Sib- 205-(2ec) Hf: latus Hl)? H. Zabroidi Dej. affinis, sed statura multo breviore, prothorace latiore, impressionibus basalibus brevioribus striis- que elytrorum multo tenuioribus, interstitiis exacte planis diversus. Ceterum hujus speciei tam similis est, ut descriptio ulterior supervacanea videtur. Habitat in Turkestania montosa rarissime. Ad Sari Dschas in alpe Alatau d. 25 et ad Dschilarik d. 17 Julii 1896 captus. : 2 John Sahlberg. [XLY ol, Ophonus nigripennis n. Sp. Rufo-ferrugineus, elytris nigris; capite crebre fortiter punctato, temporibus pubescentibus; prothorace transverso, postice angustato, angulis obtusis, confertim profunde pun- ctato, punctis in disco paullo remotioribus, margine basali tenui sed distincto; elytris striis haud punctatis, interstitiis subplanis, erebre punctulatis; tarsis posticis supra subglabris: tibiis anticis spina apicali crassliuscula, apice acuto. Long. 7mm. Mas: tarsis anterioribus distincte dilatatis. O. meridionali Dej. affinis, prothorace densius et subti- lius punctato, tarsis posticis supra laeviusculis, subglabris coloreque alieno distinctus; ab O. pumilione Dej. statura mi- nus angusta, prothorace densius punctato et colore diversus; O. syriaco Dej. etiam nonnihil affinis, sed multo major et supra minus convexus elytrisque nigris facile distinguendus. — Caput rufo-ferrugineum, satis fortiter remotius punctatum, mandibulis apice piceis, eclypeo ante apicem transversim 1im- presso et rugoso-punctato, palpis rufo-testaceis, temporibus pubescentibus. Antennae rufo-testaceae, prothoracis basin excedentes, omnino ut in O. meridionali constructae. Prothorax longitudine sua circiter !', latior, basi apiceque latitudine fere aequalis, lateribus mox ante medium rotundato-dilatatis, po- stice vix sinuatis, angulis posticis obtusis, basi tenuissime mar- ginatus, rufo-ferrugineus, supra modice convexus, satis dense et fortiter punctatus, punctis in impressionibus basalibus con- fertis, subceonfluentibus, in disco paullo remotioribus, inter- stitiis obsolete transversim rugosis. Scutellum piceum, obso- lete punctatum. FElytra prothoracis basi distincte latiora et hoc duplo et dimidio latiora, apice vix sinuata, piceo-nigra, margine basali et laterali cum epipleuris totis rufescentibus, striis quam in O. meridionali paullo subtilioribus, interstitiis magis deplanatis, satis confertim punctatis, pube brevi, tenui, suberecta a latere visibili adspersis. Corpus subtus totum rufo-ferrugineum. Pedes concolores, tarsis posticis articulis basalibus supra laevibus, subglabris, pilis tantum duabus in- structis; primo 2:0o et 3:o simul sumtis distincete breviore. N:o 10] Coleoptera mediterranea. et rosso-asiatica. 3 Prope oppidum Constantine Algiriae in convalli montis Biban d. 11 et 13 Maji 1899 specimina duo inveni. 32, Licinus submarginatus n. Sp. Oblongus, opacus, niger, supra glaber; capite satis fortiter punctato; prothorace transverso, postice leviter angustato, antice fortiter emarginato, apice versus angulos posticos te- nuiter sed distincte marginato, margine medio evanescenti, supra confertim profunde punctato; elytris subovalibus, in utrogue sexu opacis, subtiliter striato-punctatis, interstitiis planis, subtiliter irregulariter punctatis; abdomine segmento primo utringue confertim profunde, secundo subtilius et remotius, ceteris obsolete punctatis strigulosisque. Long. lögn. Species magna, opaca, in elytris subtilius punctata L. cassideo Fabr. primo intuitu similis, sed differt prothorace apice utringue distincete marginato elytrisque lateribus dis- tincete rotundatis, ovalibus, nec medio parallelis ideoque O. planicolli F auv. magis affinis, sed ab hac specie capite minus fortiter punctato, elytris in utrogque sexu opacis, subtilius punctatis diversus. — Caput magnum, rotundatum, minus dense, medio paullo fortius et densius punctatm, impressionibus lateralibus quam in L. cassideo paullo distinctioribus. Protho- rax magnus, latus, longitudine fere duplo latior, forma om- nino ut in L. ecassideo, sed lateribus paullo latius explanatis, disco minus convexo, antice medio vix, lateribus distincte usque ad angulos licet tenuiter marginatus, supra confertim fortiter, disco paullo remotius punctatus, linea longitudinali utringque abbreviata distincte impressa. Scutellum obsoletis- sime longitudinaliter strigulosum. Elytra basi prothorace vix latiora, latitudine sua fere sesqui longiora, lateribus modice rotundata, ovalia, quam in ÅL. eassideo distincte latiora, apice distincte sinuata; supra perparum convexa, opaca, tenuiter punctato-striata, interstitiis planis, punctis sparsis quam stria- rum paullo majoribus, hinc inde seriatim dispositis, quam in L. aequato Dej. et L. plamnicolli F auv. minus profunde im- 12 4 John Sahlberg. [XLY pressis. Corpus subtus nitidulum, propleuris quam in affini- bus profundius punctatis; abdomine segmento primo fortiter confertim punctato, secundo lateribus paullo remotius et sub- tilius punctato, ceteris obsolete punctatis sed praesertim in mare strigulosis. Habitat in insula Corcyra rarissime. In alpe Pantocra- tore circa 600 met. alt. sub lapidibus marem d. 21 Decembris 1898 et feminam d. 26 Febr. 1899 inveni. Obs. Haec species cum descriptione L. Dohrni F airm. Stett. ent. Zeit. 1863, 132 bene convenit praesertim respectu formae elytrorum, sed quum ocu- latissimus dom. E. Reitter speciem Fairmaerei ad &L. cassideum, qui nominibus differt, retulit, hanc uti nov. spec. describere necessarium duxi. 30. Dromius crucifer Luc, Elongatus, angustus, niger, prothorace fusco, limbo plus minusve late, palpis, antennis, pedibus, prosterno elytrisque maxime ex parte pallide testaceis, sutura fasciaque pone me- dium tripartita ad suturam et lateribus dilatata fuscis; capite prothorace aequilato, vertice fortiter angustato; prothorace leviter transverso, lateribus postice latius reflexis; elytris an- gustis, subparallelis, ohsolete striatis. Long. 3—3,2 mm. Luc. Expl. scient. Alger. Ent. 15, t. 2 fig. 4 (1849). Dr. migriventrr Thoms. affinis, sed statura multo an- gustiore, elytris prothörace plus quam triplo longioribus signaturisque elytrorum bene distinctus; fascia eorum trans- versali nempe angustiore, medio valde coarctata et fere interrupta, antrorsum et retrorsum lobis tribus subangula- ribus remittente. Habitat in insula Corsyra sub foliis Verbasci et Opuntia locis aridis rarius. Ad simum Kalichiopulo d. 5 Dec., prope ostium fluminis Potamos d. 13 Jan. et in insula Vido d. 20 Febr. specimina nonnulla omnino convenientia cepi. Auctori- tate dom. D:ris L. v. Heyden hane ad speciem ex Algeria deseriptam retuli. N:o 10] Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. ut 34. Ochthebius (Cheilochthebius) aeneocupreus n. Sp. Oblongus, nigroaeneus, supra praesertim in prothorace plus minusve cupreo-micans, palpis totis, amtennis pedibusque pallide rufo-testaceis, clava antennarum tarsorumque apice anguste piceis; labro minus profunde exciso, clypeo convexo, subtiliter punctulato, foveis frontalibus profundis, occipitali parva sed distincta, ocellis nullis; prothorace subquadrato- cordato, latitudine basali paullo longiore, lateribus pone me- dium abrupte angustatis, postice membrana albida cinctis; supra medio profunde et late canaliculato; foveolis colonifor- mibus oblongis, subeonfuentibus, fossis lateralibus magnis, intra angulos posticos fovea obsoletissima, plagis elevatioribus pro- noti nitidissimis, subtilissime et valde remote punctatis, sub- glabris; elytris oblongis, prothoracis basi distincte latioribus, medio paullo dilatatis, supra parum convexis, regulariter se- riatim punctatis, punctis subquadratis, interstitiis subplanis, latis, subtiliter coriaceo-rugulosis, subglabris; corpore subtus dense argenteo-villoso. — Long. 1,8—2 mm. 0. (Cheil.) Schneideri Kuw. affinis, sed differt prothorace longiore et angustiore, haud transverso, foveolis dorsalibus oblongis et prothorace magis nitido. — Caput prothorace distincte angustius, aeneo- vel cupreo-auratum, clypeo valde convexo, sulco satis profundo a fronte discreto, subtiliter pun- ctulatum, foveolis frontalibus magnis et profundis, ocellis nullis sed foveola occipitali distineta licet parva, oculis fortiter gra- nulatis; palpis maxillaribus totis flavo-testaceis, articulo pen- ultimo ultimo multo crassiore et sesqvi longiore. Antennae rufo-testaceae, clava opaca, piceo-fusca. Prothorax cordato- quadratus, latitudine basali distinete longior, pone medium constrictus, lateribus postice membrana minus angusta albida munitis; obscure aeneus, disco plus minus late vel fere totus supra aureo-cupreus, locis elevatioribus nitidissimis, punctis paucis subtilibus hinc inde adspersis, medio sulco lato et pro- fundo impresso, hoc fere percurrente, fundo subopaco nigri- cante; foveis coloniformibus satis profundis, oblongis, sub- confluentibus, posterioribus brevioribus, in impressione trans- versa satis distincta sitis, inter foveolis hisce et angulo basali 6 John Sahlberg. [XLY utringque foveola obsoletissima impressa; fossis intra-lateralibus magnis et latis, postice subangulariter fexis, lobum anticum satis convexum ambientibus, hoc apice extus minus profunde subangulariter emarginato, angulis posticis subrectis; impres- sionibus ommnibus fundo -alutaceis, opacis, nigricantibus vel chalybaeis. Elytra prothoracis basi distincte latiora, ovalia, in medio leviter dilatata, postice ovato-rotundata, supra parum convexa, nigro-aenea, plus minusve cupreo-micantia, obsolete coriaceo-rugulosa, pube tenuissima, depressa, remota, hinc inde adspersa; remotius regulariter seriatim punctata, punctis sub- quadratis, inter se paullo magis quam punctorum diametra distantibus, interstriis subplanis, punctis circiter duplo latiori- bus, stria seu serie abbreviata juxta-scutellari nulla. Corpus subtus tomento denso griseo-argenteo tectum, segmentorum abdominalium marginibus posticis paullo longius ciliatis, ul- timo glabro. Pedes validi, pallide rufo-testacei, tarsorum articulo ultimo apice nigricante; tibiis anticis extus satis for- titer spinulosis. In montibus Kopeth Dagh (circ. 2400 met. alt.) prope vicum Minussin inter provinciam Transcaspicam et Persiam d. 8 Augusti nonnulla specimina legit indefessus investigator faunae insectorum Central-Asiae dom. Konst. Ahnger. 33. Ochthebius (Cheilochthebius) cupricollis n. Sp. Elongata, angusta, capite prothoraceque subviolaceo- cupreis, elytris fusco-aeneis, palpis pedibusque rufo-testaceis, tarsorum articulo ultimo apice anguste piceo; labro profunde exciso, clypeo leviter convexo, subtilissime punctulato, foveis frontalibus profundis, medio ocello obsoletissimo praeditis, foveola accipitali nulla; prothorace cordato-quadrato, undique membrana angustissima albida cincto, medio longitudinaliter canaliculato, foveis" coloniformibus anterioribus parvis, obso- letis, posticis oblongis, satis distinctis, fossis lateralibus arcua- tis, locis elevatioribus impunctatis, coriaceis; lateribus pone medium abrupte constrictis; elytris elongato-ovatis, modice convexis, dense punctato-striatis, interstitiis quam stris fere FET ER N:o 10] Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. [ angustioribus, convexis, alutaceis; corpore subtus griseo-tomen- toso, metasterno postice plaga minore polita oblonga prae- bug IE(GRalö lg NK Praecedenti duplo minor, angustior, elytris dense pun- ctato-striatis, interstitiis convexis, corpore supra toto alutaceo, haud punctato, corpore antico rubro- vel violaceo-cupreo, elytris fusco-aeneis ab omnibus speciebus hujus subgenesis bene di- stinctus. — Caput satis magnum, rubro-cupreum, clypeo con- vexiusculo sulco distincto arcuato discreto et fronte satis dis- tincte alutaceis, sed haud punctatis, foveis frontalibus satis profundis, medio puncto polito obsoletissimo (ocello) praeditis; foveola occipitali nulla. Antennae et palpi pallide flavi. Pro- thorax quam in affinibus angustior, postice fortiter constrictus, violaceo- vel rubro-cupreus, satis nitidus, ubique confertim subtiliter alutaceus, medio sulco profundo fere percurrente instructus, foveolis et fossis laterialibus minus profundis, his arcuatis, lobis apicalibus terminantibus, foveolis coloniformi- bus anterioribus parvis, obsoletis, subrotundis, posticis oblon- gis, distincetioribus, in depressione transversa satis profunda positis, lateribus mox pone medium abrupte coarctatis, mem- brana angusta albida fere totum prothoracem cingenti. Elytra angusta, elongato-ovata, ante medium levissime dilatata, supra modice convexa, fusco-aenea, confertim subtiliter alutacea et transversim rugosa, pube brevi minus distincta incurva, seria- tim disposita instructa, dense striato-punctata, punctis in striis obsoletissimis positis, subquadratis, inter se paullo minus quam diametro punctorum remotis, interstitius punctis paullo angusti- oribus, convexis; epipleuris dilute ferrugineis. Corpus subtus griseo-tomentosum, metasterno postice plaga parva polita. Pedes pallide testacei, tarsorum articulo ultimo apice nigro- piceo; tarsis posticis tibiis !/; brevioribus, articulo ultimo va- lido, praecedentibus simul sumtis aequilongis, unguiculis lon- gis, parum curvatis. In monte Kopeth Dagh cum praecedente unicum speci- men invenit dom. Konst. Ahnger. 8 John Sahlberg. [XLY 36. Trogophloeus (Carpalimus) corcyreus n. Sp. Fusco-piceus, capite abdomineque nigricantibus, anten- narum articulo primo, ore, pedibus totis elytrisque rufo- testaceis, nitidus, satis dense suberecte breviter griseo-pube- scens; capite ovato, distincte biimpresso, antennis longioribus; prothorace parum transverso, basi fortiter angustato, dorso obsolete trifoveolato et ante basin impressione transverso ar- cuata fortiore, postice colloso-marginato; elytris subaequali- bus, satis fortiter crebre punctatis. Long. 2,5 mm. Tr. (Carp.) arcuato Steph. affinis, sed duplo minor, an- gustior, antennis longioribus et validioribus, pubescentia lon- giore, suberecta, abdomine remotius punctato et paullo lon- gius setuloso coloreque dilutiore mox distinguendus. — Caput prothorace distincete angustius, quam in Tr. (Carp.) arcuato longius, ore magis protracto, impressionibus longitudinalibus frontalibus distinctis, satis crebre subtiliter punctulatum et tenuiter griseo-pubescens, piceum, ore pallidiore, rufescenti, palporum maxillarium articulo penultimo infuscato, ultimo obsoleto, tuberculis antennalibus distinctis. Antennae protho- racis basin distincte superantes, griseo-pubescentes et pilosae; fusco-piceae, articulo primo rufo-testaceo, secundo tertio paullo erassiore, vix longiore, 4—38 sensim paullo crassioribus et bre- vioribus, 4:o latitudine distinete longiore, 8:o subrotundato, 9—11 clavam parum distinctam formantibus, penultimis levi- ter transversis 8:0 paullo latioribus, ultimo ovato, praecedenti sesqui longiore. Prothorax quam in Tr. (Carp.) arcuato an- gustior, lateribus ante medium minus abrupte et fere rotunda- tim dilatatus, postice angustatus, angulis anticis deflexis, minus obtusis, posticis subrectis, fusco-piceus, dense subtiliter punctatus, nitidiusculus, satis dense breviter suberecte griseo- pubescens, impressionibus dorsalibus omnino utin Tr. (Carp.) areuato, lateribus setis utringue 4 nigris munitis. Ncutellum occultum. FElytra prothoracis basi sesqui latiora et longitu- dine ejus circiter ?/; longiora, quam in specie comparata paullo angustiora, apice subemarginatim truncata, rufo-testacea, subnitida, crebre et guam in prothorace multo fortius pun- ctata, pube simili tecta, ad scutellum obsolete depressa. Abdo- N:o 10] Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. 9 men segmentis 3—06 (1—4 visibilibus) aeque latis, 7:o distincte angustato, praecedenti fere sesqui longiore, apice membra- naceo-marginato, leviter emarginato, dorso sublaeve aut sub- tilissime remote punctulatum, nitidum, parcius tenuviter griseo- pubescens, lateribus setis nigris, tenuibus et brevibus munitis, segmentis apice paullo dilutioribus. Corpus subtus nitidulum, subtilissime, minus dense punctulatum, nigrum, prothorace ventreque (in typo) rufescentibus, teniussime griseo-pubescens, ventre longius pubescens et setosum. Pedes toti cum coxis maxima ex parte dilute testacei; tibiis et tarsis omnino ut in congeneribus. Habitat in insula Corsyra rarissime. Prope vicum Pe- rama d. 15 Nov. 1898 unicum specimen inveni. Obs. Palliditas prothoracis, elytrorum ventrisque forte ab immaturitate speciminis dependet. 34. Hydnobius tibialis n. Sp. Breviter ovalis, valde convexus, rufo-piceus, prothoracis margine elytrisque dilutioribus, antennis clava excepta rufo- testaceis, prothorace apicem versus subangustato, angulis an- ticis acutiusculis, disco subtiliter punctato, elytris subtiliter punctato-striatis, interstitiis lateribus tantum obsoletissime transversim strigosis, tibiis anticis apicem versus fortiter dila- tatis. Long. 1,6 —2 mm. | Mas: femoribus posticis dente satis magno subrecurvo armatis. H. spinipedi Gyll. affinis, sed corpore breviore, protho- race apice magis angustato, angulis anticis acutioribus, inter- stitiis elytrorum lateribus tantum obsoletissime et vix vVvisibi- liter transversim strigosis tibiisque anticis paullo latioribus diversus. — Caput piceum, fronte minus convexa, parce sub- tilissime punctata, clypeo laevi obsolete impresso; ore rufe- scenti, mandibulis apice piceis, palpis rufo-testaceis. Antennae breviusculae, prothoracis medium haud attingentes, rufo- testaceae, clava articulo ejus secundo excepto picea; articulo 2:0 ovali tertio obconico paullo longiore et crassiore, 4—6 10 John Sahlberg. [XLY sensim - brevioribus et perparum crassioribus; 5:o subtrans- verso; 7:0 9:0 distincte angustiore, hoc 10:0 aequali, valde transversis, ultimo penultimo distincte angustioro, apice ob- tuso. Prothorax coleopteris paullo angustior, longitudine fere duplo latior, lateribus pone medium dilatatus, inde apicem versus fortius subrecte angustatus, angulis anticis subporrectis, paullo acutioribus gquam in speciebus europeis, angulis posticis rotundatis; supra convexus, angulis anticis deflexis, basi api- ceque tenuiter marginatis, picels, margine paullo dilutiore, subtilissime et praesertim disco minus dense punctatus. Scutel- lum nitidum, subtilissime punctatum. Elytra prothorace duplo et dimidio longiora, valde convexa, nitidula, brunnea, vel laete rufa, limbo saepe obscuriore, minus profunde striato- punctata, interstitiis punctis aeque fere profundis in serie im- pressis et obsoletissime transversim subrugosis; stria suturali posterius profunda. Corpus subtus rufo-piceum, laeviusculum. Pedes toti rufo-testacei, tibiis praesertim anterioribus guam in H. spinmipedi paullo magis dilatatis, femoribus in mare omnino ut in hac specie. | Habitat in Sibiria boreali rarissime. In territorio arctico prope vicum Poloj ad flumen Jenissei d. 12 Jul. et ad vicum Chantaika d. 20 Jul. 1876 nonnulla specimina excipulo cepi. 25. Liodes brunneicollis Mann. in litt. Globoso-ovata, valde convexa, nitida, ferruginea, capite prothoraceque disco piceis; antennis brevibus, clava crassa, prothorace basi truncato, angulis posticis obtusis, dense sub- tiliter punctulato, elytris subtiliter striato-punctatis, inter- stitiis sublaevibus, alternis punctis paucis seriatis, tibiis an- ticis apicem versus dilatatis. Long. 2—2,2 mm. Mas: pedibus posticis elongatis, femoribus apice utringque denticulo armatis, denticulo interiore quam exterior angustiore, sed non magis prominenti, tibiis biarcuatis. Species parva, subglobosa, elytris subtiliter striato-punc- tatis, clava antennarum lineari a L. dubia Kug., cui pedum structura affinis est, facile distinguenda; a LC. Triepkei Schmidt NN. N:o 10] Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. El prothorace basi truncato femorumque posticorum structura, a L. clavicorm Rye tibis posticis biarcuatis diversa. — Caput parvum, crebrius subtiliter punctatum, brunneo-piceum, fronte punctis 4 impressis. Antennae breves, pallide testaceae, clava picea; articulo 3:o 2:o fere sesqui longiore, 5:0 transverso, 7:0 9:o perparum angustiore, ultimo penultimo aequilato, apice subobtuso. Prothorax coleopterorum latitudine, antice quam basi distincte angustior, lateribus leviter rotundatis, angulis anticis posticisque obtusis, basi truncatus; supra fortiter con- vexus, ferrugineus, disco piceo-brunneus, dense minus sub- tiliter punctatus, basi serie punctorum majorum medio late interrupta. Scutellum majusculum, subtilissime, crebre pun- ctatum, piceo-brunneum, limbo dilutiore. Elytra prothorace fere duplo longiora, apice ovali-rotundata, dorso sat convexa, ferruginea, nitida, subtiliter striato-punctata, interstitiis latis, sublaevibus, alternis punctis satis magnis, remotis, in serie dispositis. Corpus subtus sublaeve, ferrugineum, pectore piceo, metasterno in mare dense pallido-villoso. Pedes elongati, pal- lide testacei, tibis fusco-spinulosis, anticis apicem versus di- stincte dilatatis, tarsis posticis in mare articulo primo ultimo paullo et secundo sesqui longiore. Habitat i Sibiria orientali rarius. In Dauria nonnulla specimina invenit F. Sahlberg; ad oppidum Jakutsk B. Pop- pius; specimina in Sibiria orientali a Sedokoff capta etiam in collectione Mannerheimi sub nomine, quod retinui, asservantur. 39. Liodes Trybomi n. Sp. Ovalis, modice convexa, brunnea, nitida, antennis basli, palpis pedibusque pallide testaceis; antennarum clava conco- lore, articulo ultimo praecedentibus vix angustiore; prothorace basi truncato, antrorsum angustato, subtiliter punctato; elytris subtiliter punctato-striatis, interstitis remote subtilissime seriatim punctatis, alternis punctis remotis paullo majoribus irregulariter seriatis, subtiliter transversim strigosis; tibis anticis sublinearibus. Long. 2,5—3 mm. 12 John Sahlberg. [XLV Mas: tarsis anticis et intermediis fortiter dilatatis, pedi- bus posticis haud elongatis, dente obtuso armatis, apice extus angulo obtuso subprominulo terminatis, tibiis leviter arcuatis, calcari superiore elongato, recto. L. baicalensi Rye elytrorum sculptura simillima, sed dif- ferre videtur prothorace latiore, lateribus leviter rotundatis antennarumque articulo apicali majore; a L. rugosa Steph. tibiis anticis angustioribus interstitisque elytrorum parcius strigosis diversa, a L. hybrida Er. statura breviore et minus convexa interstitiisque elytrorum multo subtilius et parcius punctulatis. — Caput totum brunneo-ferrugineum, nitidum, pedibus, antennarum basi palpisque pallide testaceis. OCa- put parvum, subtiliter punctatum. Antennae elongatae, rufo- testaceae, articulo tertio secundo dimidio longiore, 4—06 sensim paullo brevioribus, 5:o latitudine fere longiore, clava angusta brunnea, articulo ejus primo ceteris distincte angu- stiore, ultimo praecedenti vix angustiore, apice subacuminato. Prothorax longitudine 13/, latior, apicem versus fortiter an- gustatus, lateribus leviter arcuatis, basi truncato, angulis posticis obtusis sed haud rotundatis, supra modice convexus, minus dense subtiliter punctatus. Scutellum majusculum, ob- solete punctulatum. Elytra prothorace duplo et dimidio lon- giora, late ovata, supra qgquam in plerisque minus convexa, nitida, subtiliter striato-punctata, stria humerali cum laterali confusa; interstitiis oblique transversim strigosis et omnium subtilissime punctatis, alternis punctis parvis et remotis seria- tim impressis. Corpus subtus sublaeve. Pedes breviusculi, tibiis anticis sublinearibus, tarsis crassiusculis, posticis articulo primo ultimo sesqui et secundo plus quam duplo longiore. Habitat in Sibiria arctica rarissime. Prope vicum Du- dinka ad flumen Jenissei in territorio frigido d. 5 Aug. 1876 tria specimina legit dom. Filip Trybom, Holmiae, amicus et socius itineris mei sibirici jucundissimus, cujus nomine hanc speciem decorare juvat. SWEET N:o 10] Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. 13 40, Liodes subglobosa n. Sp- Giloboso-ovata, piceo-castanea, nitida, ore antennis pedi- busque rufo-testaceis, antennarum clava angusta, concolore; prothorace punctulato, basi truncato, angulis posticis subre- ctis; elytris usque ad apicem striato-punctatis; tibis anticis angustis, linearibus. Long. 2 mm. Mas: temoribus posticis angulo apicali rotundato, sub- prominulo, tibiis apicem versus satis fortiter curvatis. Species statura globoso-ovata L. badiae Sturm primo intuitu simillima, sed prothorace distincte punctato striisque elytrorum usque ad apicem distinctis diversa; a L. brunnea Sturm statura magis convexa formaque femorum posticorum in mare distinguenda. — Caput parvum, minus subtiliter pun- ctatum, piceum, nitidum; fronte punctis 4 majoribus instructa. Antennae rufo-testaceae, clava vix obscuriore, articulo 3:0 2:o dimidio longiore, 4—6 sensim brevioribus et crassioribus, 5:o haud transverso, 7:0 penultimis paullo angustiori, apicali breviter ovato, penultimo parum angustiore sed fere sesqui longiore. Prothorax amplus, coleopteris parum angustior, apicem versus fortiter angustatus, lateribus modice rotundatis, basi truncato, angulis posticis quam in LL. badia paullo ob- tusioribus, anticis rotundatis;. disco transversim convexus, satis dense subtiliter punctatus, ante marginem posticum laevi- gatum, versus latera punctis perparum majoribus seriatim dis- positis. Scutellum obsolete punctatum. FElytra prothorace plus guam duplo longiora, rotundato-ovata, supra convexa;» rufo-castanea, nitida, satis fortiter et regulariter usque ad apicem striato-punctata, stria humerali distincta, interstitiis vage subtilissimeque vix perspicue punctulatis, alternis pun- ctis nonnullis valde remotis majoribus seriatim impressis. Crista mesosterni alte elevata. Pedes breviusculi, rufo-testacei, tibiis sublinearibus, tarsis posticis tibiis distinete brevioribus, arti- culo primo ultimo paullo et secundo fere duplo longiore. Habitat in Sibiria arctica rarissime; ad flumen Jenissei prope vicum Chantaika d. 19 Julii unicum specimen imveni. 14 John Sahlberg. [XLVY 41. Liodes dilutipes n. Sp. Breviter ovata, modice convexa, brunneo-castanea, pro- thorace capiteque obscurioribus, antennis clava excepta pedi- busque totis cum coxis anterioribus dilute flavo-testaceis; an- tennarum clava lineari, articulo ultimo penultimis haud an- gustiori; prothorace parce subtiliter punctato, antice distincte angustato, basi truncato, angulis posticis subrectis; elytris brevibus, apicem versus fortiter angustatis, satis profunde punctato-striatis, punctis striarum remotioribus, interstitiis sublaevibus, alternis punctis minutis paucis seriatim positis; mesosterno medio acute carimato-elevato. Long. 1,4 mm. Mas: tarsis amterioribus articulis 4 basalibus leviter dila- tatis, pedibus posticis haud elongatis, femoribus apice interne distinete lobato-producto, externe obtuse angulato, tibiis api- cem versus modice curvatis. L. badiae Sturm affinis, sed minor, elytris brevioribus, antice minus convexis prothoraceque multo distinctius licet subtiliter punctato diversa. — Caput parvum, obsoletissime punctatum, fronte punctis 4 majoribus impressis. Antennae prothoracis basin fere attingentes, pallide testaceae, clava nigricante, antennarum articulo 3:o 2:o paullo longiore et distincete angustiore, 4:o latitudine fere longiore, 5:0o leviter, 6:0 distincte transverso, 7:0o cyathiformi, 9:o hoc fere aequali, 10:o praecedenti perparum breviore, leviter transverso, ultimo hoc paullo longiore sed non angustiore, breviter ovato. Pro- thorax longitudine sua 2/3; latior, apicem versus fortiter an- gustatus, lateribus modice rotundatis, basi fere truncato, ad angulos posticos subrectos obsoletissime rotundato, angulis anticis obtusis, parum productis, fortiter deflexis; supra mo- dice convexus, nitidus, piceo-castaneus, subtilissime, licet di- stincte fortius quam in L. badio parce punctulatus, fundo om- nium subtilissime alutaceus, serie punctorum majorum prope basin medio late interrupta. Scutellum piceo-castaneum, dense su btilissime punctulatum. Elytra prothorace perparum latiora, lateribus usque a basi fere rotundato-angustata, prothorace cireiter 3/, longiora, 1ideoque quam in L. badia distinete bre- viora; supra modice convexa, antice haud gibbosa, brunneo- van N:o 10] Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. 153 castanea, 'satis fortiter punctato-striata, fere utin specie com- parata, sed punctis paullo majoribus; interstitiis omnium sub- tilissime alutaceis et punctis minutis seriatis, alternis punctis paucis majoribus valde remotis in serie dispositis. Corpus subtus castaneum; mesosterni carina fortiter elevata, metas- terno' nitido, laeve. Pedes breviusculi, cum coxis anterioribus dilute flavo-testacei; tibiis anticis dilatatis, extus breviter spi- nulosis, coxis posticis trochanteribusque bruneo-castaneis; tarsis articulo primo ultimo breviore sed 2:o sesqui longiore, 3:0o 2:0 distincte breviore. Habitat in Sibiria orientali rarissime; prope ostium flu- minis Kus ad Lenam superiorem unicum specimen legit dom. BITR Opprus:. 42, COryptophagus postpositus n. Sp. Oblongus, subconvexus, rufo-ferrugineus, elytris palli- dioribus, pube pallida, brevi satis dense vestitus, prothorace leviter transverso, postice distincte angustato, elytris distincte angustiore, angulis anticis calloso-retusis margine laterali fere 4:plo brevioribus, postice leviter dentato-productis, dente late- rali paullo pone medium sito, crebre minus fortiter punctato, basi transversim impresso et plica antescutellari instructo; elytris paullo remotius gquam in prothorace punctatis, punctis hinc inde seriatim dispositis. Long. 2—2,5 mm. Cr. dentato Hbst. primo intuitu simillimus sed protho- racis forma Cr. badio Sturm magis affinis, a plerisque dente laterali prothoracis pone medium sito, hoc angustiore, colore pallidiore diversa videtur. — Caput mediocre, confertim pun- ctatum, rufo-ferrugineum, subtiliter pallido pubescens. Oculi parvuli, dense granulati. Antennae prothoracis basin fere attingentes, rufo-ferrugineae, articulo 3:o0 secundo fere longiore, 5:o contiguis parum majore, articulo 9:0 10:o aequali, trans- versis. Prothorax longitudine sua 3/, latior, elytris distincte angustior, basin versus leviter angustatus, angulo apicali cal- loso-retuso, callo laterum partem qguartam occupante, ovato, postice latiore, ibidem leviter dentato-producto, dente laterali mox pone medium sito, lateribus pone dentem fortiter con- 16 John Sahlberg. [XLVY vergentibus, rectis, denticulatis et longius ciliatis, angulis posticis obtusis vel fere rectis, margine laterali tenui, supra convexiusculus, confertim subtiliter punctatus et tenuissime pubescens, rufo-ferrugineus, ante basin transversim impressus, plica antescutellari tenui sed distincta. FElytra prothorace triplo longiora, postice ovato-angustata, lateribus medio per- parum dilatata; supra convexiuscula, pallide testacea, subopaca, subtiliter et satis dense, quam in prothorace tamen paullo remotius sed vix minus profunde punctata, pube satis longa, depressa, pallida, dense obducta. Corpus subtus ferrugineum, pectore lateribus abdominisque basi infuscatis; prosterno con- fertim fortius punctato. Pedes pallide testacei. Habitat in Algiria sahariensi. Sub foliis deciduis loco montoso prope oppidum Tebessa d. 24 Aprilis 1899 plura specimina cribro entomologico cepi. 43. Uryptophagus thoracicus n. Sp. Elongatus, subdepressus, rufo-ferrugineus, tenuiter pu- bescens, prothorace elytris vix angustiore, minus fortiter trans- verso, convexo, subtiliter minus dense punctato, lateribus sub- aequaliter rotundatis, crasse marginatis, dente laterali in medio sito, angulis apicalibus parum calloso-retusis, callo marginis lateralis partem sextam occupante, postice haud dentato-pro- ductis; prope basin transversim impressus, plica nulla; elytris prothorace remotius sed vix minus profunde punctatis. Long. 2500 Cr. Brisouti Reitt. ut videtur maxime affinis, sed pro- thorace majore, aequaliter convexo distinctus videtur. — Ca- put parvulum, dense punctulatum, rufo-ferrugineum, tenuiter pubescens. Prothorax longitudine sesqui latior, lateribus ro- tundatus, basi quam apice vix angustior, lateribus satis crasse marginatis, angulis anticis parum colloso-retusis, !/; marginis lateralis occupantibus, postice obsoletissime dentato-productis, dente laterali parvo in medio sito, lateribus satis crassis, Vix denticulatis; supra aequaliter usque ad marginem lateralem convexus, postice ante scutellum transversim impressum, plica N:o 10] Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. älg media et lineolis vel foveolis basalibus obliteratis, satis sub- tiliter et paullo remotius quam in speciebus proximis pun- ctatus, tenuiter pallido-pubescens, rufo-ferrugineus. HElytra oblongo-ovata, prothorace duplo et dimidio longiora, supra minus convexa, rufo-testacea, subtiliter, paullo minus profunde et remotius quam in prothorace punctatis, brevius, minus dense pallido-pubescentia, pube depressa. Corpus subtus ferru- gmeum, pectoris lateribus obscurioribus, meso- et metasterno satis fortiter, minus dense, abdomine densius et subtilius pun- ctatis. Pedes pallide rufo-testacei; tibiis anticis maris apicem versus distincte dilatatis. Habitat in Algeria sahariensi. Prope vicum Clairfontaine ad ferroviam Tebessensem d. 26 Aprilis 1899 duo specimina inveni. 44, Omosiphora sibirica n. Sp. Oblonga, rufo-ferruginea, subopaca, antennis pedibusque flavis, scutello elytrorumque sutura infuscatis, supra brevis- sime flavo-pubescens, subtiliter punctulata; prothorace brevis- simo, lateribus satis late explanatis; elytris lateribus subparal- lelis, explanato-marginatis, apice rotundato-truncatis. Long. 2 mm. O. limbata Oliv. minor et multo angustior, lateribus sub- parallelis, clava antennarum concolore elytrisque apice obtu- sioribus, subtruncatis primo intuitu distinguenda. — Caput deflexum, latum, subtilissime punctatum, tenuissime pube- scens, oculis semi-occultis; mandibulis apice bidentatis. Palpi pallide testacei, maxillarium articulo ultimo oblongo-ovato, praecedenti duplo longiore. Antennae breviusculae, totae pal- lide testaceae, articulo primo valde gibboso-incerassato, 2:0 ovali, 3:o hoc paullo breviore et distincte angustiore, obeonico, 4:0 5:0o paullo breviore, subrotundato, 6—38 transversis, sensim brevioribus et latioribus, 9—11 clavam late ovalem formanti- bus, articulo 10:o ultimo paullo latiore, ultimo subtus in me- dio impresso. Prothorax longitudine duplo latior, antice quam postice paullo angustior, apice satis profunde rotundato-emar- 18 John Sahlberg. [XLVY nato, lateribus continue rotundatis, satis late explanatis, an- gulis posticis obtusis, basi utringue levissime sinuato; supra modice convexus, postice obsolete transversim impressus, rufo- ferrugineus, satis dense et grosse sed minus profunde puncta- tus, pube brevi, rigida, deflexa, flava, parce adspersus. Scu- tellum late rotundato-triangulare, fuscum, subtilissime puncta- tum. FElytra prothorace parum latiora, duplo et dimidio lon- giora, lateribus subparallelis, satis late explanatis, postice leviter ovato-angustata, apice truncata, sed angulis exteriori- bus distincete rotundatis; supra modice convexa, subopaca, rufo- ferruginea, intima basi anguste suturaque infuscata, dense minus profunde sed satis grosse punctata et pube rigida uti in prothorace tecta. Corpus subtus fusco-ferrugineum, ventre postice dilutiore, obsolete punctatum et brevissime pubescens; coxis posticis late distantibus, metasterno postice leviter emar- gomato. Pedes toti pallide testacei, tarsis anterioribus distincte, posticis leviter dilatatis. In Sibiria centrali prope oppidum Krasnojarsk d. 10 Junii 1876 unicum specimen (2) imnveni. 45. Meligethes circularis n. Sp. Subovatus, convexus, niger, nitidulus, dense subtiliter punctatus, tenuiter fusco-pubescens, antennis pedibusque rufis; tibiis anticis dilatatis, extus basi subtiliter, deinde fortiter acute serratis; clypeo antice truncato. Long. 2—2,2 mm. Mas: abdominis segmento ultimo apice bisinuato et carina semicirculari transversim posita munito. M. brachiali Er. affinis, pedibus posterioribus magis dila- tatis, dentibus tibiarum anticarum angustioribus et acutiori- bus structuragqgue segmenti ultimi ventralis diversa. — Caput parvum, nigrum, dense subtilissime punctatum, fusco-pube- scens, clypeo apice truncato. Amntennae prothoracis medium attingentes, rufae, medio picescentes. Prothorax longitudine sua fere duplo latior sed elytris paullo angustior, antice di- stincte angustatus, basi utringue leviter sinuatus, angulis posticis obtusis, subrotundatis; supra modice convexus, dense, Ägna A PES, PR SVE Pe TSE SVE EV v N:o 10] Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. 19 minus subtiliter punctatus, pube fusco-nigra dense vestitus, utringue ad marginem prope angulos posticos laevigatus. Scu- tellum magnum, apice rotundatum, subtilius punctatum. Elytra prothorace fere duplo longiora, postice nonnihil rotundato- angustata, apice truncata, angulis rotundatis; supra modice convexa, nigra, subnitida, dense, minus subtiliter punctata, interstitiis punctis haud latioribus, pube tenui nigro-fusca satis dense vestita. Corpus subtus nigrum, dense punctatum, griseo-pubescens; mesosterno in mare leviter excavato, postice dente obsoleto munito; abdomine subtilius punctato, segmento primo transversim obsolete depresso, ultimo apice bisinuato et carima semicirculari transversali apicem versus aperta mu- nito, pone carinam foveola parva lobum medium implenti in- structo. Pedes breviusculi rufi, femoribus praesertim posterio- bus plus minusve infuscatis, tibiis latis, anticis incurvis, extus basi subtiliter, deinte fortiter, subaequaliter serrato-dentatis. Habitat in Sibiria media. In valle fluminis Jenissei in territorio montoso et silvoso inter oppidum Krasnojarsk et vicum Fatjanovsk (649 5') mensibus Juni et Juli 1876 speci- mina haud pauca legimus Dom. F. Trybom et ipse. 46. Curimus abbreviatus n. Sp. Subglobosus, postice abbreviatus et quam antice obtusius rotundatus, fortiter gibboso-convexus, postice abrupte declivis, niger, aureo-tomentosus, elytrorum interstitiis alternis tessella- tim atro-holosericeis, setis erectis clavatis nigris albidisque immixtis; prothorace utrinque late oblique depresso, satis erebre minus subtiliter punctato, medio laevigato; elytris striis interioribus tenuibus haud punctatis, lateralibus sulciformibus, interstitiis fere aequilatis, planiusculis, lateralibus leviter con- vexis, sublaevibus. Long. 4,5 mm. C. Brenskei Reitt. affinis, sed paullo major, C. decoro Steff. longitudine aequalis, sed latior et magis globosus, quam in speciebus mihi cognitis corpore postice obtusiore diversus; a C. Brenskei praeterea differt prothorace haud canaliculato et interstitiis alternis elytrorum haud latioribus. 13 20 John Sahlberg. (XLV — Corpus latitudine perparum longius, gibboso-convexum, nigrum, subnitidum. Caput crebre satis fortiter punctatum, aureo-tomentosum setisque nonnullis suberectis flavis muni- tum. Antennae in typo occultae, verisimiliter rufescentes. Prothorax medio longitudinaliter convexus, utringue obli- que et late depressus, crebre et satis profunde punctatus, punctis disco remotioribus lineamque impunctatam laevem relinquentibus; totus tomento aureo et fusco tectus setisque clavatis nigris parvis munitus. FElytra prothorace latiora et latitudine sua distincte breviora, postice obtuse rotundata, fortiter gibboso-convexa, postice abbrupte declivia, tenuiter striata, striis versus latera sensim magis sulciformibus, omni- bus sublaevibus, lateralibus tamen leviter convexis, supra tomento fulvo-aureo tecta, interstitiis alternis 2:0, 4:0, 6:0 et 8:o maculis atro-holosericeis tessellatis ornatis, his maculis hinc inde maculis paullo pallidioribus separatis, setis erectis clavigeris in serie unica in singulo interstitio dispositis, nigris flavo-albidisque intermixtis munitis. Corpus subtus nigrum, nitidum, cum pedibus coxisque crebre satis profunde puncta- tum, punctis in metasterno segmentoque multimo ventrali majoribus et paullo remotioribus, parcius et breviter aureo- pubescens; tibiis anticis intus piceis, tarsis rufis. Habitat in insula Corcyra rarissime. Sub muscis in oliva vetusta prope pontem Triklinensem d. 26 Januarii 1899 uni- cum specimen inveni. 47. Pedilophorus speciosus n. Sp. Obiongus, alatus, lateribus subparallelis, nigro-aeneus, dense subtiliter punctulatus, maculis prothoracis 3 elytrorum- que nonnullis cupreo-nigris, inaequaliter albido-pubescens et nigro-setosus; prothorace gibboso-convexo, angulis posticis acute productis, tarsorum articulo tertio lobo membranaceo Imunito. LONG: d——9;5 mm. Species pulchra et distincta, P. modesto Kies. multo major, magis elongata, maculis cupreo-nigris sparsis, pube- scentia inaequali, duplici, punctura subtiliore mox distinguenda, ML —— nnd NE a SS 2 ASP IT be RA - ye g N:o. 10j Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. 21 P. subparalleto Motsch. multo major colore pubescentiaque diversa videtur. — Caput rotundatum, subtilissime punctatum, aeneum, pube albida depressa satis dense vestitum. Oculi rotundati, subliberi. TLabrum subtiliter, sed tamen quam in fronte paullo fortius punctatum. Palpi nigri, articulo ultimo maxillarium ovato. Antennae prothoracis basin paullo superan- tes, quam in P. modesto multo tenuiores, aeneo-nigrae, tenuiter albido-pubescentes, articulo tertio elongato, angusto, secundo duplo longiore, 4—6 sensim paullo brevioribus et crassioribus, 7:0 6:0 subaequali, latitudine distincte longioribus, 7—10 sen- sim leviter incrassatis, penultimis duobus subeyathiformi- bus longitudine paullo latioribus, ultimo ovato duobus ante- cedentibus simul sumtis parum breviore. Prothorax coleo- pteris distincte angustior, apicem versus fortiter angustatus, lateribus subrectis, acute margimatis, apice utringue obsolete sinuatus, angulis deflexis, subrectis, basi late bisinuatus, an- gulis posticis acutis, prominulis, disco valde subgibboso- convexus, obscure aeneus, maculis 8 parvis nigro-cupreis, quarum 4 in medio transversim positis et 4 in basi magis approximatis; dense subtiliter punctatus, pube albida depressa inaequali satis densa pilisque erectis nigris sparsis vestitus, maculis cupreis subnudatis. Scutellum oblongo-triangulare, nigro-aeneum, sublaeve, vix visibiter pubescens. Elytra pro- thorace fere 5:plo longiora, oblonga, lateribus parallelis, dorso alte convexa, nigro-aenea, maculis parvis obsoletis, irregulari- bus cupreo-nigris variegata, superficie subinaequali, dense subtiliter punctata, pube simili ut in prothorace albida pilis- que erectis nigris sparsis vestita. Corpus subtus nigrum, vix aeneo-micans, subtilissime punctatum et tenuiter albido-pube- scens; prosterno processu satis angusto, apice angustato, me- sosterno tantum medio profunde emarginato. Pedes tenues, picei, albido-pubescentes; tarsis articulo 3:o lobo distincto membranaceo munito, tibis anticis linearibus, extus subtiliter denticulatis. Habitat in Sibiriae arcticae territorio frigido rarissime. In loco arenoso prope vicum Dudinka (692 25') d. 3 Augusti 1876 duo specimina inveni. John Sahlberg. [XLV [NS DI 48. Simplocaria basalis n. Sp. Oblongo-ovata, convexa, supra nigro-aenea, fortiter pun- ctata, longius erecte fulvo-pubescens, antennis palpis pedibus- que rufis; antennis apicem versus sensim incrassatis; prothorace subgloboso-convexo; elytris intima basi tantum striatis. Long. SLINE Species punctura multo fortiore elytrisque intima basi tantum striatis a congeneribus mox distinguenda; S. semistriata Fabr. vix brevior sed distincte angustior, prothorace magis convexo distincta. A S. Bernhaueri Ganglb. et S. maculari Reitt. differt praeter puncetura multo fortiore, pubescentia lon- giore, magis erecta ut in S. semistriata prothoraceque magis gibboso-convexo. Caput rotundatum, deflexum, minus subti- liter puncetatum, tenuiter fulvo-pubescens; fronte antice di- stincte marginata, clypeo laevi; oculis parvulis, semioccultis; palpis pallide rufis, maxillarium articulo ultimo apice acumi- nato. Antennae pallide rufae, tenuiter pubescentes, articulo tertio lineari 4:o fere duplo longiore, 4—7 sensim paullo bre- vioribus et perparum crassioribus, 7:o rotundato, 3:o hoc di- stinete crassiore, transverso, 3—11 clavam indistinctam sensim crassiorem formatibus, ultimo ovato, duobus praecedentibus simul sumtis distincte longiore (5) vel fere breviore (2), apice obtuso. Prothorax coleopterorum basi vix angustior, apicem versus rotundato-angustatus, basi leviter bisinuatus, angulis posticis acutis, supra distincte subpulvinato-convexus, basi declivis, nigro-aeneus, nitidulus, paullo densius et subtilius quam in capite punctatus, pube longiore erecta fulva dense vestitus. Scutellum triangulare, omnium subtilissime puncta- tum. FElytra prothorace triplo longiora, ante medium perpa- rum dilatata, dorso convexa, nigro-aenea, nitida, pube longa, suberecta, obscure fulva vestita, satis fortiter punctata, pun- ctis quam in prothorace duplo majoribus, oblongis, basi stris brevissimis satis fortiter impressis, stria tantum suturali per- currente, distincta; epipleuris laevibus. Corpus subtus nigrum, nitidum, tenuiter pubescens, pectore sublaevi, abdomine pun- ctulato. Pedes plus minusve obscure rufi. N:o 10] Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. 23 Habitat in Sibiria jenisseensi in territorio silvoso, arctico et frigido rarius. Specimina pauca prope viecum Chantaika d. 18 Juli, ad Tolstoinos (709 10) d. 5 Sept. et ad Novo Sal- jevsk (6529 10') d. 26 Sept. 1876 inveni. 49. Simplocaria elongata n. Sp. Elongata, nigro-aenea, nitida, longius fulvo-pubescens, pube albida nebulosa, antennis pedibusque brunneo-testaceis; labro emarginato; prothorace pulvinato-convexo, sublaevi; elytris satis fortiter striatis, stris fere percurrentibus, inter- stitiis alternis paullo angustioribus. Long. 3,5 mm. S. metallica Sturm affinis, paullo longior sed distincte angustior, valde elongata, striis elytrorum distinetioribus, pro- thorace sublaevi pubescentiaque distinguenda. — Caput rotun- datum, deflexum, convexum, subtiliter minus dense punctatum, longius fulvo-pubescens, fronte antice distincte marginata, labro qgquam in congeneribus longiore, antice fortiter emargi- nato; oculis paullo prominentibus, ovalibus, palpis rufo- testaceis. Antennae tenues, prothoracis angulis posticis attin- gentes, brunneo-rufescentes, tenuiter pubescentes, articulis 2 basalibus crassis, 3:o lineari 4:o fere duplo longiore, 6:0 con- tiguis distinete breviore, transversim rotundato, 7:0 et 8:0 subaequalibus, leviter transversis, 9:0 et 10:o praecedenti la- tioribus, ultimo obtuse ovato penultimis duobus simul sumtis perparum breviore. Prothorax coleopterorum basi paullo an- gustior, apicem versus angustatus, lateribus subrectis, margi- natis, basi leviter bisinuatus, angulis posticis rectis, anticis deflexis, acutis, supra fortiter pulvinato-convexus, aeneus, nitidissimus, sublaevi, quam in S. metallica subtilius et remo- tius punctatus, pube longiore depressa aureo-fulva dense vesti- tus. Scutellum triangulare, dense subtiliter punctulatum. Elytra prothorace triplo et dimidio longiora, oblonga, con- vexa, aenea, nitida, satis fortiter striata, striis fere percurren- tibus, postice versus suturam convergentibus, suturali profun- diori, interstitiis subtiliter punctulatis, exterioribus subcon- vexis, alternis paullo angustioribus; pube tenui aureo-fulva 24 John Sahlberg. [XEV depressa vestita et maculis albo-pubescentibus nebulosa; epi- pleuris obsolete punctulatis. Corpus subtus nigro-aeneus, tenuiter pubescens et subtiliter punctulatum. Pedes rufo- testacei, femoribus posticis obscurioribus. Habitat in Sibiria jenisseensi in territorio frigido rarius. In insula Nikandrovski (70? 407 d. 13 et 14 Aug. et prope vicum ”Tolstoinos (7092 10) d. 1—5 Sept. nonnulla specimina legimus Dom. F. Trybom et ipse. 30. Ludius (Metanomus) atriceps n. Sp. Elongatus, parum convexus, rufo-ferrugineus, nitidulus, griseo-pubescens, capite, antennis, prothoracis vitta lata supra et infra marginibusque anguste, scutello, pectore femoribusque nigricantibus; capite depresso; antennis longis vix serratis, articulo 3:o 4:o paullo breviore, intermediis latitudine fere duplo longioribus; prothorace subquadrangulari, angulis po- sticis divaricatis, subtiliter carinatis; elytris punctato-striatis, interstitiis punctulatis; abdomine segmento ultimo ventrali truncato, carima arcuata transversali obtusiuscula, postice flavo-ciliato. I. Long. 7,5 mm. L. (Selatosomo) spreto Mann. statura similis, sed colore insigni ab omnibus speciebus congeneribus mox distinguendus. — Caput subporrectum, fronte depressa, confertim fortiter punctatum, tenuiter flavo-pubescens, mandibulis rufis, apice palpisque piceis. Antennae corporis medium fere superantes, nigro-piceae, pubescentes, vix serratae; articulo primo crasso, obliquo, secundo parvo, tertio hoc fere duplo longiore sed 4:o breviore et angustiori, 4—10 sensim longioribus et an- gustioribus, latitudine duplo longioribus, subtus obsoletissime angulariter productis, ultimo lineari, penultimo vix longiore. Prothorax latitudine sua perparum longior, apice angustatus, in medio leviter rotundato-dilatatus, angulis posticis fortiter divaricatis, acutis, extus carimatis, supra leviter convexus, confertim minus subtiliter punctatus, linea media postica laevi, tenuissime pubescens, niger, disco plaga magna utrinque, mar- ginem omnem angustam vittamque mediam latam relinguente, N:0. 10 Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. 25 Pp rufa. Scutellum rotundatum, nigrum, tenuiter pubescens et sub- tiliter punctatum, postice transversim depressum. Elytra subli- nearia, prothorace paullo latiora, duplo et dimidio longiora, de- pressiuscula, rufo-ferruginea, subopaca, satis fortiter punctato- striata, interstitiis convexiusculis, subtiliter punctulatis, tenuis- sime' pubescentibus. Corpus subtus rufum, pectore vittaque lata prosterni nigricantibus; segmentis ventralibus lateribus ” infuscatis; subtiliter punctatum, prosterno cum epipleuris con- fertim profundius punctatis, tenuiter pubescens; segmento ultimo ventrali postice truncato, ante apicem carima minus acuta transversali arcuata, extus paullo magis prominenti armato, spatio inter carinam et marginem apicalem dense flavo- villoso. Pedes tenuiter pubescentes, coxis et femoribus piceis, tibiis tarsisque rufo-ferrugineis. Habitat in Sibiria centrali rarissime. Prope oppidum Krasnojarsk d. 11 Junii 1876 unicum specimen inveni. al. Adelocera angustata n. Sp. Lineari-elongata, nigro-picea, squamosa, pallide irrorata, capite prothoraceque marmoratis; hoc latitudine paullo lon- giore, late canaliculato, basi haud angustato, angulis posticis divaricatis, acutis, haud carimatis; elytris ad suturam longi- tudinaliter depressis, longe pone medium fascia sinuata squa- mularum pallidarum ornatis, prosterno sulcis pro tarsis reci- plendis nullis. Long. 12—14 mm. ÅA. fasciato L. valde affinis et colore simillima, sed differt statura multo angustiore, prothorace latitudine paullo longiore, basi haud angustato. — Caput antice impressum, margine an- tico et laterali elevatis, postice obsolete foveolatum, paullo remotius et subtilius quam in ÅA. fasciata punctatum, squa- mis densis albidis et fulvis irroratum. Antennae breviusculae, fusco-ferrugineae, articulo primo elongato, 3:0 triangulari se- cundo vix longiore, 4—10 transversis, intus subquadrangulari- ter productis et margine obtuse rotundatis, pubescentibus, ultimo latitudine paullo longiore, apice obtuso. Prothorax latitudine paullo longior, lateribus antice rotundatis, postice 26 John Sahlberg. [XLV subparallelis, basi vix angustatus, angulis posticis ut in 4. fasciata; supra inaequalis, medio late canaliculatus, inaequa- liter paullo subtilius quam in AA. fasciata punctatus, sed ut in illa squamosus et pallide irroratus. Scutellum depressum; subpentagonale, remotius punctatum uti prothorax squamoso- irroratum. FElytra prothorace paullo latiora et latitudine sua duplo et dimidio longiora, usque ad medium lateribus paral- lelis, deinde apicem versus sensim magis angustata, supra depressa, confertim punctata, versus humeros obsolete striata, confertim squamosa, squamis albidis vel Aavis dispersis, sed pone medium in fascia transversa sigmoideo-flexuosa conden- satis. Corpus subtus dense punctulatum et squamosum, squa- mis pallidis marmoratum. Pedes brunnei. Habitat in Sibiria. Prope oppidum Timsk ad flumen Obi d. 1 Juni a Dom. Trybom detecta; deinde prope oppidum Jenisseisk d. 14 Juni nonnulla specimina ipse inveni; postea etiam a Dom. Kipmanov e vicinitate oppidi Jenisseisk missa. 32, Campylus acutangulus n. Sp. Piceus, griseo-pubescens, ore, palpis, geniculis tarsisque ferrugineis, antennis elongatis, subserratis; prothorace sub- trapezoidali, antice immarginato, lateribus minus anguste explanato-marginatis, angulis posticis divaricatis, acutis, supra punctato; elytris punctato-striatis, interstitiis transversim ru- gosis.. Long. 7,5—8 mm. Var. b. elytris fusco-piceis. Var. e. prothorace rufo, disco antico obscuriore. C. variabili Esch. magnitudine aequalis, sed differt pro- thorace angustiore et minus convexo, angulis posticis valde divaricatis, acutis antennisque longioribus. — Caput mediocre, confertim profunde punctatum, nigrum, griseo-pubescens, ore palpisque rufo-ferrugineis. Antennae elongatae, fusco-piceae. tenuiter pubescentes, corporis medium attingentes; articulo primo incrassato, secundo parvo, obceonico, 3:0o hoc fere duplo longiore, oblongo-triangulari, 4—10 oblongis, in I leviter, in $ vix triangularibus, sensim longioribus et angustioribus, 10:0 bo -— N:o 10] Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. latitudine duplo longiore, ultimo lineari penultimo parum lon- giore. Prothorax coleopteris distincte angustior et latitudine sua vix longior, antice distincte angustior, fere trapezoidalis, apice levissime emarginatus, angulis anticis rotundatis, lateri- bus in mare rectis, in femina pone medium obtusissime rotun- tatis, anguste et distincte explanato-marginatis, carima margi- gali e latere inspecta leviter flexuosa; angulis posticis diva- ricatis, acutis; supra leviter convexus (minime ut in C. varia- bili gibboso-convexus), quam in specie comparata paullo remo- tius et subtilius punctatus, punctis simplicibus, medio obsole- tius camaliculatus, disco postico utringue transversim impresso et saepe mox pone medium bifoveolato, nigro-piceus, griseo- pubescens, angulis posticis plerumque dilutioribus, vel fere totus rufus, angulis pallide favis (2). Scutellum latitudine paullo longius, apice rotundato-truncatum, convexiusculum, obsolete punctatum. Elytra prothorace quadruplo longiora, sublinearia, parum convexa, satis profunde punctato-striata, interstitiis transversim rugosis, subnitida, nigro- vel fusco- picea, tenuiter pubescentia. Corpus subtus nigrum, nitidum, tenuissime pubescens, subtiliter punctatum. segmento ultimo ventrali ferrugineo; mucrone prosterni leviter inflexo. Pedes fusco-picei, geniculis tarsisque dilutioribus. Habitat in Sibiria jenisseensi. Prope vicum Melnitsa (652 33') in territorio silvoso d. 12 Julii invenit Dom. Trybom, in territorio arctico ad vicum Chantaika (68? 25") d. 15 et 21 Juli ipse nonnulla specimina inveni. Obs. A C. acuticolli Motsch. Schrenks Reisen Amur Coleopt. p. 113 nimis breviter descripta differre videtur statura multo minore. 530. Paracardiophorus jenisseensis n. Sp. Elongatus, modice convexus, plumbeo- vel subaeneo-niger, nitidus, tenuiter flavo-pubescens; antennis prothoracis angu- los posticos attingentibus; capite inaequali, clypeo fortiter reflexo-marginato; prothorace latitudine paullo breviore, late- ribus rotundatis, linea marginali distincta usque ad angulos anticos producta, crebre subtilissime inaequaliter punctato; 28 John Sahlberg. [XLV elytris brevibus, subdepressis, punctato-striatis, interstitiis planiusculis, obsolete rugulosis. Long. 21/7 lin. P. musculo Er. linea laterali prothoracis distincta et secundum marginem usqve ad angulos anticos producta affi- nis, sed statura latiore et corpore magis nitido diversus. — Caput nutans, prothorace duplo angustius, aeneo-nigrum, dense subtiliter punctatum et pubescens, fronte antice deflexa et producta, fortiter reflexo-marginata, inaequali, medio longitu- dinaliter obsolete subecalloso-elevata. Antennae tenues nigrae, prothoracis angulos posticos vix attingentes, obtuse serratae, articulo 3:0 2:o fere sesqui longiore, 2—10 oblongo-triangu- laribus, in angulo exteriore setulosis, ultimo elongato pen- ultimo aequilongo sed distimete angustiore. Prothorax longi- tudine fere latior, lateribus subaequaliter rotundatis, subtiliter sed distincte usqve ad angulos marginatis, angulis posticis subexcavatis, obtusis, stris lateralibus brevibus tenuibus, di- varicatis; basi utringue intra angulos profunde excavato- emarginatus; supra modice convexus, aeneo-niger, nitidus, confertim subtilissime inaequaliter punctatus et tenuiter favo- pubescens. Scutellum omnium 3 basi picescentibus; basalibus tribus tenuiter pubescentibus, ceteris glabris, opacis, coriaceis, articulo 4:o supra leviter emarginato. Prothorax latitudine distincte brevior, ante me- dium paullo dilatatus, inde basin versus paullo et antice ab- rupte angustatus, apice anguste leviter constrictus, supra sub- deplanatus, medio sulco postice triangulariter dilatato instruc- tus, margine basali elevato-marginato, nigro-cyaneus, Parce, lateribus densius et longius, albido-pilosus, parce et paullo Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. 39 subtilius guam in capite punctatus, superficie anterius omnium subtilissime coriacea, subopaca. Scutellum medio laevigatum, limbo punctulatum et tenuiter pubescens. Elytra prothoracis basi 2/3; latiora et hoc quadruplo et dimidio longiora, basi intra humeros nonnihil impressa, obscure caeruleo-virescentia, basi circa scutellum violaceo-micantia, limbo laterali angusto postice cum suturali late confluente, hoc basin versus sensim angustata, rufo-testacea; supra parum nitida, dense subtiliter ruguloso-punctata, linea obsoleta elevata juxta medium vesti- gioque secundae interius parum conspicuis, pube brevi, albida, depressa, apicem versus vergente, parcius obducta. Corpus subtus virescenti-caeruleum ,nitidum, subtiliter punctatum, lon- gius albido-pilosum. Pedes toti nigro-caerulei, concolores, erebre punctulati, tenuiter pubescentes, unguiculis totis calca- ribusque posticis flavis. Habitat in Turkestania occidentali rarissime. In regione montana supra vicum 'Tschilaryk ad flumen Tschu d. 18 Julit 1896 unicum specimen e floribus excipulo cepi. 61. Minyops lacunosus n. Sp. Tate ovalis, niger, pulvere griseo adspersus; rostro haud carinato, scerobiculato-punctato: prothorace valde transverso, ante medium dilatato, scrobiculato-punctato, medio carimato, utringue foveolato: elytris seriatim scrobiculato-foveolato, in- terstitiis alternis paullo magis elevatis, undulato-flexuosis; tar- sis articulo penultimo praecedenti parum latiore, fere lobatim emarginato. bLong. cum rostro 13 mm. Species insignis, sculptura elytrorum tarsorumque arti- culo penultimo latiore bilobato a congeneribus valde distincta. — Caput breve, crassum, supra convexum, subtiliter confertim punctato-rugulosum, nigrum, opacum, squamulis minutissimis, depressis, griseis obsitum: fronte transversim leviter depressa; oculis parvis, oblongis, subdepressis, brunneis. Rostrum pro- thorace distincte brevius, crassiusculum, apicem versus dila- tatum et incrassatum, supra quam in M. sinuato Boh. minus arcuatum, usque ad apicem serobis subrectum, rude punctatum, nigrum, punctis in apice obsolete canaliculato minoribus. 40 John Sahlberg. [XEY Antennae breves, crassae, nigrae, breviter setulosae, articulo 3:0 obeonico, latitudine parum breviore et sequenti fere duplo longiore, 5—8 sensim crassioribus, 8:0o longitudine fere triplo latiore, clava ovata, attenuata, latitudine sua distincte lon- giore. Prothorax longitudine sua fere duplo latior, apice utringue leviter emarginatus, lobis ocularibus parum produ- ctis, obtusis, ante medium rotundato-ampliatus, antice subito angustatus, subceonstrictus, basin versus sensim angustatus, angulis basalibus subrectis, basi leviter bisinuatus, supra pla- niusculus, profunde satis crebre scrobiculato-punctatus, utrin- que pone medium late et distincte foveolato-impressus, medio minus alte carinatus, carima prope apicem abbreviata; pulvere griseo-fusca obductus. BScutellum occultum. Elytra antice leviter conjunctim emarginata, prothoraeis basi nonnihil latiora et hoc 22?/, longiora, humeris antrorsum nonnihil productis, lateribus inflexis, pone medium perparum dilatata, apicem versus abrupte angustata, apice ipso conjuncetim rotundata; supra modice et quam in congeneribus minus convexa, postice rotundatim declivia, foveis magnis et latis, in fundo pulvere griseo-fusco impletis, seriatim positis, cum foveis seriei pro- ximae alternatim ordinatis; interstitiis obtusis fere reticulatim confluentibus et lineis longitudinales tres formantibus, inter- stitis alternis elevatis in speciebus congeneribus correspon- dentibus; nigra, nitida, subtiliter alutacea et tuberculis non- nullis elevatis nitidis versus suturam fere seriatim dispositis. Corpus subtus nigrum, subopacum, subtiliter coriaceum et ruguloso-punctatum. Pedes mediocres, validi, nigri, ruguloso punctati, parce tenuissime griseo-squamulosi; tibiis setulosis, intus breviter nigro-spinulosis, apice unco minus acuto mu- nitis; tarsis quam in congeneribus paullo latioribus; articulo 3:0 praecedenti paullo latiore, apice fortiter emarginato, lobos duos distincetos, subtus favo-tomentosos, formanti. Habitat in insula Corcyra ut videtur rarissime. Sub lapide prope vicum Anemomvylos in vicinitate Vallis di Ropa d. 31 Martis 1896 unicum specimen inveni. Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar, XLV: 1902—1903. N:o 11. Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. Enumeratio Coleopterorum mensibus Novembri—Februario 1595—1896 et 1898—1899 nec non primo vere 1896 in insula Coreyra collectorum, scripsit JOHN SAHLBERG. In pagellis sequentibus species enumeravi Coleopterorum, quas excursionibus antea in his actis expositis mediterra- neis in insula insigni Corcyra (Korfu) collegi. Qvod de pro- ventu et frequentia specierum observavi, simul breviter com- memoravi. Mensem atque diem capturae numeris tantum roma- nis et arabicis significavi, sed annotationem annorum, uti mi- noris momenti, omnino omisi. Citationes descriptionum qguam maxime evitandi causa solum pro quaque familia fontes lit- terarios principales et recentissimos indicavi. Anno 1886 Dom. E. von Oertzen, Berolinensis, catalogus Coleopterorum Graeciae et Cretae sub titulo Verzeichniss der Coleopteren Griechenlands und Cretas (Berl. Ent. Zeitschr. Band. NYX Hett. IT) edidit. Huic libro maximi pretii adhaerens signo = species amnmnotavi, quas illustris auctor non comme- morat, nec auctores posteriores uti intra limites faunae graecae captas indicarunt. NSigno autem 't species antea in insulis Jonicis non captas significavi. 2 John Sahlberg. Fam. Cicindelidae. W. Horn et H. RBoesche Monogr. der paläarkt. Cicind. (1891). — Ganglb. Käfer von Mitteleur. I. (1892). 1. Cicindela campestris L. var. pontica Motsch. — Ad ostium fluminis Potamos, III. 23, capta. 2. C. lunulata Fabr. — In littore maris prope ostium flu- minis Potamos mens. Martio et Aprili freqventer oc- currit; var. lugens Dej. cum typo rarius. Fam. Carabidae. Ganglb. Käf. von Mitteleur. I (1892). — Bedel Coleopt. du bass. Sein. I, Amn: Fr. 1881. — Reitt. Best. Tab. eur: Col, XXXTV carabini (1896), XL Harpal. Licin. (1900). — Fleisch. Best.-Tab. eur. Col. XXXTIX, Scaritini (1899). 2 3. Procrustes rugosus Dej. var. graecus Dej. — Sub lapi- dibus et inter caespites graminum ad radices arborum praesertim in collibus arenosis ex. gr. ad vieum Man- dukion et juxta lagunem Kalichiopulo ut et in alpe Pantokratore m. Nov.—Febr. aliqvoties captus, raro tamen occurrit. 4. Carabus (Euporocarabus) Preslii Dej. — Sub lapidibus locis saxosis prope vicum Kynopiastes, XII. 21 et 23, in vicinitate Vallis di Ropa, XI. 29, atgque in alpibus Agi Deca, XII. 3, et Pantocratore (usque ad altitud. 500 met.) II. 16, specimina pauca inveni. "5. Leistus montanus Steph. — Sub lapidibus in Valle di Ropa, III. 31, in cacumine montis Pelleka, XI. 21, et in alpe Pantocratore, XII. 12, nonnulla specimina inveni. ; L. fulvibarbis Dej. — Sub lapidibus ad margines lacu- narum hiemalium m. Nov., Mart. et Apr. saepius Captus. - OO : ] i : N:o 11] Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 3 7. Nebria cursor Mäll. (brevicollis Fabr.) var. salina Fairm. — In ripa arenosa ad ostium fluminis Potamos m. Mart. minus freqventer occurrit. Var. obscurata nov. var. Obscurior, prothorace elytro- rumque lateribus tibiisque nigropiceis; tarsis supra sub- glabris et non nisi pilis paucis instructis. — In fundo rivuli exsiccati ad vicum Kynopiastes unieum Speci- men, I..22, mvenl. : 18. Notiophilus orientalis Reitt. — Rarissime occurrit, quat- tuor tantum specimina cepi: ad lagunem Kalichio- pulo, XII. 12, in alpe Agi Deca, XII, 12, in valle flu- minis Mesongi, IV. 2, ad ostium fluminis Potamos, EL 9. N. geminatus Dej. — Ad lagunem Kalichiopulo, XII. 3 et I..23, nonnulla specimina legi. 110. Omophrum limbatum Fabr. var. corcyrea nov. var. Ma- jor, pallidior, pedibus posticis paullo longioribus, pun- ctura parciore, abdominis lateribus episternisque meta- thoracis semper fere laevigatis, interdum punctis 1 vel 2 impressis. — In arena humida in ripa fluminis Po- tamos: prope pontem superiorem specimina plura om- nino convenientia legimus, filius Unio et ipse, IV. 11. 111. Dyschirius bacillus Schaum. — In littore marino ad ostium fluminis Potamos, I. 7, et ad lagunem Kalichio- pulo, I. 20, specimina pauca inveni. +12. D. macroderus Chaud. — Ad pontem inferiorem flu- minis Potamos in ripa arenosa unicum specimen, III. 28:CePis GG 113. D. ceylindricus Dej. — In oppido, III. 23, captus. 14. D. salinus Schaum. — In littoribus salinis m. Nov. Jan. sat freqventer occurrit. +15. D. punctatus Dej. — Semel captus, cum congeneribus | confusus. : ; 16. D. aeneus Dej. — Locs argillaceis m. Jan.—-Mart. | haud rarus. ) -—- OO 20 Nn [0 6 120: John Sahlberg. [XLV Dyschirius apicalis Putz. — Ad ostium fluminis Potamos, XI. 19, et ad lagunem Kalichiopulo nonnulla speci- mina inveni. D. importunus Schaum. — Ad lagunem Kalichiopulo et in Välle di Ropa m. Nov.—Jan. sat freqventer occurrit. Var. immarginatus Putz. cum typo rarius. D. chalybaeus Putz. — Ad lagunem Kalichiopulo, XII. 31, captus. D. rufipes Dej. — Ad flumen Potamos et in Valle di Ropa m. Nov.—Jan. saepius captus. Reicheia corcyrea Reitt. — Habitat sub foliis deciduis qverneis copiose et compacte recumbentibus prope vVi- cum Gasturi rarissime. Specimina perpauca, XII. 19, I, 18 et 22, eribro entomologico cepi. Clivina fossor L. — Ad margines lacunarum hiemalium tempore vernali satis freqventer occurrit. Cl. laevifrons Chaud. — In Valle di. Ropa, XII. 30, duo specimina inveni. Siagona europaea Dej. var. Oberleitneri Dej. — In Valle di Ropa, IV. 8, capta. Apotomus rufithorax Pecchiol., Reitt. Wien. ent.- Zeit- schr. 1892, 138. — Sub quisquiliis in littore arenoso ad lagunem Kalichiopulo, XII. 17, unicum specimen .: inveni. Tachypus fiavipes L. — In Valle di Ropa et ad ostium fluminis; Potamos m. Nov. ut et Mart. et Apr. ali- qvotiesåcaptus. Bembidium (Neja) curtulum Du v. var. sporadica Friv. Differt a speciminibus in Palaestina collectis, elytris paullo convexioribus, punctis striarum paullo profun- dioribus et remotioribus. — Ad lagunem Kalichiopulo, XI. 24 et XII. 17, nonnulla specimina cepi. B. (Metallina) lampros H bst. — In agris prope oppidum m. Nov. captum. B. (Princidium) punctulatum Drap. — In ripa fluminis Potamos, III. 20, unicum specimen imveni. pe Pr a - N:0-LL] Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 5 30. Bembidium (Notaphus) ephippium Marsh. — Sub con- fervis in littore marino ad lagunem Kalichiopulo et in Vvicinitate ostiil fluminis Potamos m. Dec.—April. saeplus, interdum copisse, lectum. 31. B. (Peryphus) siculum Dej. — In ripa fluminis Mesongi, TV. 2, unicum specimen inveni. 132. B. (P) fluviatile Dej. — Ad ostium fluminis Potamos, II. 13, captum. + 33. B. (P.) ripicola Dej. — In valle Kaurolimni, V. 14, uni- cum specimen mveni. 34. B. (Emphanes) minimum Fabr. et var. rivulare Fabr. — Ad margines lacunarum hiemalium et in littore marino m. Dec.—Mart. saepius captum. 33. B. (E.) normannum Dej. — Prope oppidum, IT. 6, captum. 36. B. (Nepha) 4-guttatum Fabr. — Ad flumen Mesongi, IV. 2, nonnulla specimina inveni. 37. B. (Trepanes) 8-maculatum Goeze. — Ad margines lacu- narum hiemalium ubiqve freqventer occurrit. +38. B. (Philochthus) inoptatum Schaum. — In littore marino m. Dec.—Apr. saepius captum. +39. B. (Ph.) lunulatum Geoffr. — Sub qvisquiliis ad lagu- nem Kalichiopulo et in Valle di Ropa m. Dec.—Febr. minus freqvens. 40. B. (Philus) obtusum Serv. Potamos, in valle Kaurolimni et ad montem Garuna m. Nov.—Jan. specimina nonnulla cepi. Sub folius deciduis ad viecum "41. Ocys harpaloides Seryv. — In ripa fluminis Potamos, XII LI Captus: 42. Tachys fulvicollis Dej. — Ad lacunos hiemales ad Valia- niti et in Valle di Ropa et in ripis fuminum Potamos et Stravopotamos m. Dec. et Jan. specimina haud pauca capta. 43. T. scutellaris Steph. — Habitat in littoribus marinis praesertim ad lagunem Kalichiopulo et prope ostium fluminis Potamos m. Nov.—Mart. freqventer. (1) Var. dimidiata Motsch. cum typo ad lagunem Kalichio- pulo, I. 23, nonnulla specimina legi. 6 44. FEN + 30. John Sahlberg. JXLV Tachys bistriatus Duft. — Habitat ad lacunas hiemales freqventer. T. exiguus F. Sahlb., Nov. ad Ochotsk lect. Carab. 54 618 (="7. gregarius Chaud.) Sub lapide in littore are- noso ad lagunem Kalichiopulo, XII. 30, specimina cir- citer 10 inveni. In Valle di Ropa, I. 20, etiam captus. T. brevicornis Chaud. — Ad margines lacunarum hie- malium sub ÖOpuntia et quisquiliis m. Nov.—Jan. ra- rissime occurrit. T. (Tachyusa) haemorrhoidalis Dej. — Ad lacunas et in littore maris m. Febr.—Apr. frequens. T. (T.) 6-striatus Duft. var. tetragraphus Reitt. — Prope lacunam Valiamti, III. 20. captus. Limnastes galilaeus Brul. — Sub foliis decidius in Valle di Ropa, I. 26, unicum specimen inveni. : Anillus abnormis J. Sahlb., Verh. zool.-bot. Ges. in Wien 1900; 137: — Ganrgtb; Revisi le 1185 Svbitols decidws ad radicem Qvercus maximae prope vicum Ropa, I. 13, unicum specimen cribro entomologico cepi. Postea eodem loco iterum iterumqve frustra qvaesivi. Perileptus areolatus Creutz. — Sub lapillis in ripa flu- minis. Potamos ad pontem Triclino tempore vernali haud rarus. | Trechus subnotatus Dej. race b? subnotatus Holdh. verh. zool. bot. Wien 1902, 197. — Sub foliis deciduis in fossis exciccatis pluribus locis m. Dec.—Apr. captus, sed parce occurrit. : Pogonus littoralis Duft. — In littore marino prope ostium fuminis Potamos, XI. 26, captus. P. riparius Dej. — In littoribus salinis praesertim ad lagunem Kalichiopulo freqventer occurrit. P. reticulatus Schaum. — Habitat in littoribus mari- nis rarius, in prato salino ad lagunem Kalichiopulo in cumulo glebarum argillacearum specimina plurima hibernantia semel, I. 23, legi. Glebis in aqva demer- gendis haec species uti plures aliae Carabicorum et Staphylinorum facillime ex hibernaculis propellitur. 62, 63. 168. Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. Pogonistes gracilis Dej. — In littore marino ad lagunem Kalichiopulo cum praecedenti, I. 23, rarissimus. Platynus (Clibanarius) dorsalis Pont. — Sub lapidibus atque Opuntiis prostratis m. Nov. Apr. praesertim locis cultis frequenter occurrit. Pl. (Agonum) marginatus L. — Prope oppidum, IT. 6, captus. Pl. (Agonum) viduus Panz. var. moestus Duft. — In Valle di Ropa, I. 26, nonnulla specimina inveni. Pl. (A.) versutus Gyll. var. longicornis Chaucd. — Ad margines lacunarum in Valle di Ropa m. Jan.—Apr. saepius captus. Platynus (Agonum) viridiceupreus G oeze var. austriacus Fabr. — In prato humido ad lagunem Kalichiopulo, NES cap tas: P1. (A.) sordidus Dej. — Sub lapidibus et folus deciduis locis paludosis in Valle di Ropa et ad lagunem Ka- lichiopulo et prope ostium fluminis Potamos m. Nov. —Apr. parcius lectus. P1. (A.) viridesceens Reitt. In littore maris inter Sali- cornias aliisque plantis maritimis prope ostium fHumi- nis Potamos d. 24—31 Martii plura specimina excipulo cepi. Vespere et nocte provenit et in plantas adscendit. Olisthopus fuscatus Dej. Sub foliis deciduis et Opuntia prostrata nec non ad radices Verbasci ad vicum Ga- sturi, in Valle di Ropa, ad flumen Potamos, prope la- gunem -Kalichiopulo alibiqve m. Dec.—-Apr. caepius caplus. 0. glabricollis Germ. — Sub Opuntia et foliis Verbasci prope lagunem Kalichiopulo, XII. 21 et 27, I. 7, non- nulla specimina inveni. Bedelius cireumceptus Germ. — Sub quisquilius ad ostium fluminis Potamos, XI. 19, captus. Calathus giganteus Dej. — In summis motium Pelleka, Agi Deca, Garuna plura specimina sub lapidibus m. Nov.—Jan. legi. C. mollis Marsh. var. (colore C. melanocephalo similis). — Sub lapidibus et foliis deciduis in convallibus sub- 69. 70: John Sahlberg. [XLY alpinis alpis Pantocratoris, XII. 12, specimina matura et immatura sat freqventer vidi. Pristonychus cimmerius Fisch. — Sub foliis deciduie ad radicem Qvercus magnae prope vicum Ropa, I. 31, tria specimina cepi. Platyderus ruficollis Marsh. var. graecus Reiche. — Im alpe Agi Deca, XII. 5, captus. Var. minutus Reiche. — Sub lapidibus locis aridis specimina nennulla inveni; ad lagunem Kalichiopulo, XII. 3, in alpe Agi Deca, XII. 5, in-alpe Pantoceratore (usque ad altit. 500 met.) III. 16. Lagarus vernalis Panz. var. cursor Dej., Tschitsch. TP Abeille XNIN=285: (1899) === Itttornb us menas et ad lacunas haud rarus. Prope ostium fluminis Po- tamos, ad lagunem Kalichiopulo et in Valle di Ropa praesertim tempore vernali captus. Pedius inquinatus Sturm. — Sub lapidibus ad pontem rivuli aqvam e Valle di Ropa ducentis m. Nov.—Apr. plura specimina legi. Poecilus cupreus L. — Sub lapidibus locis cultis haud rarus, var. cyaneus Gebl. rarissime occurrit. P. (Ancholeus) puncticollis Dej. — In littore marino ad lagunem Kalichiopulo sub confervis bis tantum captus, ANTTSGTet2A Platysma (Pseudomaseus) biimpressa Käst., Ganglb. Verh. Zool. Bot. Ges. Wien 1899, 530. — Jos. Mill. Wien. ent. Zeit. 1901, 138. — Sub lapidibus in Valle di Ropa alibique ad lacunas satis frequenter occurrit. P1. (Pterostichus) melas Creutz. — Sub lapidibus prope ostium fluminis Potamos et in Valle di Ropa saepe captus, interdum copiose. Tapinopterus extensus Dej. — Sub lapidibus in alpe Pan- tocratore prope vicum Sineis (circa 600 m. alt.) speci- mina 8 d. 16 Febr. legimus Dr. J. Imdeberg et ipse. Amara aenea De Geer. — Sub lapidibus in Valle di Ropa et ad lagunem Kalichiopulo m. Nov. capta. Zabrus incrassatus Germ. — Sub lapidibus locis arenosis in alpe Pantocratore circa 500 met. alt., XII, 12 et q FRAN ETS Messis hiemalis Coleepterorum Corcyraeorum. 21. Anacaena globulus Payk. — In aquis stagnantibus sal- tem in Valle di Ropa frequens. Var. nitidior Kuw. — Cum typo aliquoties captus. Paracymorphus globuloides Kuw. — Habitat in aquis in Valle di Ropa rarissime, duo tantum specimina, XII. 30, inveni. Laccobius gracilis Motsh. — Habitat in rivulis et fonti- bus fundo argillaceo rarius; in convallibus montium m. Nov. et Mart. aliquoties copiose captus. L. sinuatus Motsch. — Habitat cum praecedente sat frequenter. L. scutellaris Motsch. — In rivulis locis lapidosis hinc inde haud infrequens. Var. albescens Rott. — Prope vicum Kyratu, XI. 4, captus. L. alutaceus Thoms. — In Valle di Ropa m. Dec.—Jan. Captus. L. Emeryanus Rott. — In Valle di Ropa, XII. 30, uni- cum specimen inveni. Limnebius (Tricholimnebius) stagnalis Guill. — In aquis parvis in pratis maritimis m. Dec. —Febr. saepius captus. L. Gerhardti Heyd.? — In rivulo subalpino (240 met. alt.) prope monasterium Agi Theodoros, IV. 1, non- nulla specimina inveni. L. (Crepilimnebius) atomus Duft. — In lacunis hiemali- bus ad Kyratu, XII. 17, et prope vieum Govino, I. 13, nonnulla specimina legi. Acanthoberosus bispina Reiche. — In aquis submarinis prope ostium fluminis Potamos m. Nov.—Apr. aliquo- ties captus, rarissime tamen occurrit. Berosus dispar Reiche. — Inter plantas aquaticas in lacuna ad vicum Chelia in convalle montis Agi Geor- gios mens. Dec. —Mart. copiose captus; in valle Kauro- limni, I. 4, etiam specimina nonnulla inveni. B. geminus Reiche. — In aquis submarinis ad lagu- nem Kaliehiopulo, XII. 17 et. I. 3, captus. bö John Sahlberg. [XLV Berosus suturalis Käst. — In aquis parvis fundo argil- laceo m. Nov.—Febr. satis frequenter occurrit. B. affinis Brullé. — In aquis submarinis- frequens. Var. pelagicus Friv. — Cum. typo sat frequenter occurrit. Var. lineicollis Kuw. — Prope vicum Kyratu, XI. 4, et ad lagunem Kalichiopulo, XI. 24, captus. Cercyon arenarius Rey. — In littore arenoso maris sub Zostera prope villam regalem, I. 7 et 12 et II. 3, non- nulla specimina inveni. C. flavipes Fabr. (= hemorrhoidalis Fabr.) Prope oppi- , dum m. Dec. C. melanocephalus L. — Ad lagunem RER SSU 16, captus. C. circumeinctus Reitt. Deutsch. ent. Zeit. 1889, 225. — C. circeumflexus (laps. typogr.?) Reitt. Cat. öjt Eur. Ed. 1891, 7. — Habitat sub quisquiliis in littoribus lacunarum in Valle di Ropa rarissime:; m. Dec. et Jan. specimina tantum 5 inveni. C. quisquilius LDL. — In Valle di Ropa m. Jan. captus. C. lugubris Payk. — In Valle di Ropa, XII. 30, captus. C. subsuleatus Rey. et. C. agnotus Kuw. Habitant sub quisquiliis ad lacunas ad Kyratu et in Valle di Ropa haud infrequenter. Megasternum obscurum Marsh. (= boletophagum Marsh). — Habitat sub foliis deciduis ad radices arborum satis frequenter. M. calabricum Kumw. — CA rs Kalichiopulo, I 7, et in Valle di Ropa, II 8) capbtus. Coelostoma dalmatinum Kust. — Sub quisquiliis in ripa fluminis Potamos, III. 24, et ad lacum Kunopena, III. 27, nonnulla specimina inveni. C. orbiculare Fabr. — In Valle di Ropa ut videtur haud rarum. Var. graecum Kuw. — Cum forma typica, XII. 30, captum. Helophorus (Trichelophorus) micaus Fald. — In ripa flu- minis Potamos et in littore ad sinum Kalichiopulo m. Nov. et Dec. specimina pauca inveni. N:o 11] 240. Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 2 > Helophorus (Trichelophorus) alternaus Gene var.intermedius Muls. — In aqvis stagnantibus prope sinum Kali- chiopulo et ad flumen Potamos frequens. H. (Atracthelophorus) griseus Hbst., Er (= brevipalpis Bed.) — In aquis minoribus fundo argillaceo ad sinum Kalichiopulo m. Dec. captus. Var. creticus Kies. — Cum forma typica, XII. 3. H. (Meghelophorus) Milleri Kuw. — In" fossis et aquis parvis fundo limoso in regione maritima frequens. Var. brevipilis Guilleb. Ann. Fr. 1893 Bull. XXXIV.1. Cum forma typica aliquoties captus. Var. syriacus Kuw. — Sercel captus. H. (Rhopalhelophorus) dorsalis Marsh. — In aquis gra- minosis in regione maritima frequens. H. (Rh.) pallidipennis Muls. var. Reitteri Kuw, — Ha- bitat cum praecedente rarius. H. (Rh.) asperatus Rey. — In vicinitate sinus Kalichi- opulo, XII. 17, captus. H. (Rh.) elongatus Motsch. — In aquis diversis inter- dum copiose occurrit. H. (Rh) granularis L. — Cum praecedentibus passim. Hydrochus elongatus Schall. — In paludibus in valle 'Kaurolimni, IIT. 27, captus. H.: testaceipennis Kuw. — Habitat in fontibus inter gramina et alia vegetabilia frequenter. H. fiavipennis Käst. — In societate cum praecedente interdum copiose captus, ex. gr. in fonte ad vicum Vyro et prope vicum Kyratu m. Nov. et Mart. Var. fuscipennis Kuw. — Cum forma typica rarius captus. Hydrochus bicolor Rey. — Habitat in lacunis hiemali- bus rarius; prope flumen Stravopotamos, in valle Kau- rolimni alibique m. Nov.—Mart., observatus. Ochthebius (Colpochthebius) punctatus Stephb. -— Habitat in pratis maritimis in aquis pluviis praesertim ad si- num Kalichiopulo frequenter. 0. (Colp.) lanuginosus Reiche. — Cum praecedente ra- rius occurrit. [BG] John Sahlberg. [XLY Ochthebius (Aulacochthebius) exaratus Muls. — In Valle di Ropa, XII. 30, captus. 0. (Trymochthebius) limbicollis Reitt. — In aquis pluviis prope sinum Kalichiopulo, XII. 17, nonnulla specimina inveni. 0. (Tr.) Bellieri Kuw. — In rivulo subalpino prope monasterium Agi Theodoros, IV. 1, et prope flumen Potamos, IV. 7, captus. 0. (Tr.) impressicollis Lap. — In aquis pluviis ad ostium fluminis Potamos et ad lagunem ANA ET tempore vernali minus frequens. Var. imperfectus Kuw. — Habitat in fontibus et lacunis praesertim tempore vernali frequenter. In Valle di Ropa copiose captus. 0. (Tr) bicolon Germ. — Prope sinum Kalichiopulo, TIER 5Fer NN ITS Tcaptus! 0. viridis Peyr., Kuw. — Habitat in aquis pluviis praesertim ad ostium fluminis Potamos et in Valle di Ropa per totam hiemem frequenter. 0. marinas Payk. — In aquis submarinis frequens. Var. deletus Rey. — Cum pracedente rarius. 0. rugulosus J. Sahlb. — Öfv. f. Vet. Soc. Förh:, XLT. 197, 23 (1900). — In aqua submarina prope ostium fluminis Potamos, II. 13, unicum specimen inveni. 0. meridionalis Kuw. — In aquis pluviis fundo argil- laceo prope sinum Kalichiopulo, XII. 2 et 31, nonnulla specimina cepi. Micragasma SAR Ja Sahlbo — jÖfy: fÖVeti Soc Hörba COH 25 (1900). — Habitat in pratis inun- datis Le rarissime. Die 18 Dee. anno 1895 prope ostium fluminis Potamos duo specimina detexi; deinde eodem loco hoc anno iterum iterumque insectum insigne frustra quaesivi; sed hieme 1898—1899 eodem ipso loco post pluvias hiemales Nov.—Jan. in aqua inter gramina inundata specimina haud pauca excipulo legi. Unicum specimen etiam in prato humido inun- dato ad lagunem Kalichiopulo inveni. Verisimiliter insectum est fossam fodiens. N:o 11] = 264. = 965. = 266. Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 20 Hydraena subsequens Rey. — Habitat in fontibus m. Nov.—Febr. frequenter. H. pulechella Germ. — In rivulo aquam e Valle di Ropa ducente prope ostium ejus, XI. 29, nonnulla speci- mina cepi. H. cordata Schauf. — In lacuna prope vicum Chelia, XI. 7, capta. Fam. Georyssidae. Seidl., Faun. Transsylv. Käf. 1891. Georyssus crenulatus Rossi. — Prope ostium fluminis Potamos, X1.-30, captus. Var. corcyreus nov. var. — Minor, aeneo-nitens, protho- race medio nitidissimo, longitudinaliter magis elevato, postice linea media longitudinali tenuissima, punctis elytrorum mafjoribus. — In littore marino ad lagunem Kalichiopulo, I. 16—23, nonnulla specimina legi. Fam. Parnidae. Kuw. Best.-Tab. cur. Col. XXI (1890). Parnus intermedius Kuw. — In littoribus lacunarum hiemalium m. Dec.—Mart. aliquoties captus. P. pilosellus Er. — Ad margines paludum in vallibus Kaurolimni et Valle di Ropa post inundationes m. Nov.—Jan. nonnulla specimina inveni. P. luridus Er. — In Valle di Ropa aliquoties captus. P. hydrobates Kies. — In littore maris ad sinum Ka- lichiopulo, XII. 3, captus. Riolus cupreus Mäll. — I rivulo aquam e Valle di Ropa ducente prope ostium ejus, XI. 29, nonnulla specimina inveni. 26 John Sahlberg. Fam, Heteroceridae. Kuw. Best.-Tab. cur. Col. XXII (1890). +273. Heterocerus Damryi Kuw. — Ad flumen Potamos, II. 13, captus. + 274. H. (Taenheteroceros) hamifer Gene. — In littore marino ad sinum Kalichiopulo et ad ostium fluminis Potamos m. Jan.—Mart. frequens. Fam. Staphylinidae. Kraatz Naturg. Ins. Deutschl. II. (1856—1858). — Fauv. Faun. Gallo- hen. Staphyl. p. 1—738 et Suppl. p. 1—82. — Fauv. Catal. syst. Staph. et descr. nouv. p. I-XXXVIII. — Muls, et Rey. Hist. Nat. de Col. Fr. Brevi- pennes. — Luze, Revis. div. in Verh. Wien. Zool. Bot. 1901—1903. — Sei dl., Faun. Transsylv. 1891. — Ganglb, Käf. Mitteleur. II (1895). — Bern- hauer, Staph. paläarkt. Fauna, Aleoch. I—IT (1901—1902). 275. Micropeplus staphylinoides Marsh. — Sub Opuntia pu- trescenti prope vicum Mandukion, I. 8, captus. 276. Phloeocharis subtilissima Mann. — In ligno putrido ar- boris altae Castaneae vescae, I. 28, nonnulla speci- mina cepi. 1277. Megarthrus affinis Mill. — Sub Opuntia putrescenti ad Mandukion, I. 30, captus. 1278. Protinus brachypterus Fabr. — In alpe Pantocratore, XE LG a pbtust 1279. Pr. atomarius Er. — Sub foliis putridis ad radices ar- borum prope vicum Gasturi et in castaneto prope vicum Triklino- m. Jan. et Febr. rarius. + 280. Hapalaraea pygmaea Payk. — Prope vicum Kyratu, XII. 17, unicum specimen inveni. + 281. Homalium impar Muls. et Rey. — Rey, Ann. Soc. Linn. Lyon. XXVII, 199. — Ganglb. Käf. Mitteleur. IE SE 4. — Sub Vena prope villam MOnseegR TNC 22 capbum: + 282. de cinnamomeum NE — In floribus Ericae in valle Mesongi, IV. 2, copiose capta. 289. 294. DD -J Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. Boreaphilus velox Heer. — En gramine ad lacunam in valle Ropili, IV. 8, unicum specimen excipulo cepi. Planeustomus cephalotes Er. (== Compsochilus procerus Epp.) In superficie fossae parvae fundo argillaceo prope vicum Kyratu post imbrem uberrimum, IV. 13, plura specimina legi; in Valle di Ropa, IV. 8, etiam inveni. P. elegantulus Kraatz. — Fauv. Revue d'entom. 1897, 250 obs. — Ganglb. Käf. Mitteleur. II, 674. 5. — Compsochilus filiformis Quedf. Berl. ent. Zeitschr. 1882, 183. — Compsochilus Rosti Reitt. Deutsche ent. Zeitschr. 1884, 105. — In fossis in pratis maritimis ad lagunem Kalichiopulo, XII. 17, copiose captus. Thinobius gilvus Fauv. — Revue d'entom. 1899. 71. — In arena littorali ad sinum Kalichiopulo infra sepulcre- tum graecorum unico loco in societate cum Trogophloeis et Trichopterygiis diversis rarissime occurrit; magna cum labore cribro entomologico, I. 3—7, tantum speci- mina 8 cepi. Ancyrophorus angustatus Er. — In littore arenoso ad sinum Kalichiopulo, XII. 13, captus. A. aureus Fauv. — In ripa arenosa fluminis Potamos, XII. 18, captus. Carpalimus corcyreus J. Sahlb. — Öfv. f. Vet. Ak. förh. XLV N:o 109, 36 (1903). Intra oppidum et vicum Ga- sturi, XI. 12, unicum specimen inveni, sed locum axa- ctum haud annotavi. ; Trogophloeus bilineatus Er. — In littoribus arenosis fre- quens. Tr. memnonius Er. — Ad sinum Kalichiopulo, XII. 27, captus. Tr. corticinus Grav. — In littore maris lacunarumque frequens. Tr. nitidus Baudi. — In Valle di Ropa, XII. 27 et ad lacunam Kaurolimni, I. 4, locis humidis specimina nonnulla cribro cepi. Tr. foveolatus Sahlb. — In littore arenoso ad sinum Kalichiopulo sub quisquiliis m. Nov.—Jan. minus frequens. 16 DD Oc 2005 JL John Sahlberg. [XLV Tr. parvulus Rey. — Sub Zosteru ad sinum Kalichi- opulo, L:3, captus Det: Bauv: Tr. alutaceus Fauv. "Revue d'Entom. 1898, 95. — In littore marino cum praecedentibus aliquoties captus et cum affinibus confusus; semel tempus notavi, XI. 12. Det. Fauv. Oxytelus rugosus Fabr. — In Valle di Ropa, XII. 27, et prope vicum Kyratu IV. 13, captus. Forsitan fre- quentius occurrit, sed minus rite annotatus. 0. piceus L. — In Valle di Ropa m. Dec. frequens. 0. inustus Grav. — Ubique per totam hiemem praeser- tim in littore marino frequens. 0. sculpturatus Grav. — Etiam frequenter occurrit. 0. complanatus Grav. — Cum praecedentibus frequens. 0. nitidulus Grav. — Ubique frequens. 0. speculifrons Kraatz. — In littoribus marinis arenosis ad sinum Kalichiopulo, XII. 31, prope ostium fluminis Potamos, I. 7, et infra palatium Achilleion, I. 18, non- nulla specimina legi. 0. elypeo-nitens Pand. — Prope oppidum et in Valle di Ropa m. Dec. aliquoties captus. 0. tetracarinatus Block. — Sub vegetabiliis putrescen- tibus m. Dec.—Mart. sat frequens. 0. pumilus Er. — In stercore equino prope oppidum, XI. 4 captus. Det. Fauy. Platystlietts cornutus Grav. — Ad sinum Kaljdlubpns mi. Dec: captbus: Var. alutaceus Thoms. — Ad flumen Potamos m. Dec. Pl. capito Heer. — In littore arenoso ad sinum Kalichi- opulo m. Dec. minus frequens. P1. nitens Sahlb. — In littoribus marinis arenosis m. Nov.—Jan. satis frequenter occurrit. P1. rufospinus Hoch. — Sub lapidibus in rivulo ex- siccato prope vicum Kynopiastes, I. 22, captus. P1. (Pyctocraerus) arenarius Geoffr. — Prope sinum Ka alichiopulo 0. DSG N:o. 11] Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 29 312. Bledius fureatus Oliv. (= Taurus Germ.) — Habitat in terra horizontali subsalina arenosa fossas profundas fodiens prope ostium fluminis Potamos et prope vicum Cressida frequenter. (") Var. Skrimshiri Curt. — Cum forma typica fere aeque frequenter. Arena effodenda et in aqua demergenda haec species una cum congeneribus facillime capitur. 313. Bl unicornis Germ. — Uti praecedens in solo hori- zontali fossas fodiens in littoribus subsalinis frequens. + 314. Bl. corniger Rosenh. — In ripa subarenosa fluminis Potamos prope pontem inferiorem fossas in solo sub- verticali fodiens rarius occurrit. Mense Nov. et Mart. —Apr. tamen unico loco haud pauca specimina legi. In littore ad sinum Kalichiopulo infra sepuleretum Graecorum, II. 6, etiam nonnulla specimina inveni. 315. Edaphus dissimilis Au bé. — Loco paludoso in Valle di Ropa, I. 20, duo specimina eribro entomologico inveni. 1316. Stenus maculiger Weise. — In ripa fluminis Potamos, III. 20, captus. 317. St ater Mann. — Mens. Dec. —Mart. aliquoties captus. + 318. St. umbricus Bäudi. — Habitat ad lacunas hiemales in Valle di Ropa et Kaurolimni et ad flumen Potamos m. Jan.—Mart. haud infrequenter. 319. St. morio Grav. — Locis paludosis per totam hiemem frequenter. + 320. St. eireularis Grav. -- In Valle di Ropa et ad flumen Potamos sub foliis deciduis m. Jan.—Mart. saepe captus. 1321. St. nanus Steph. — Ad sinum Kalichiopulo et ad flu- men Potamos m. Dec.—Febr. haud rarus. 1322. St. melanopus Marsh. -— In Valle di Ropa et ad sinum Kalichiopulo m. Nov.—Mart. aliquoties captus. 1323. St. humilis Er. — Sub foliis deciduis in valle Kauro- limni, I. 4, specimina nonnulla inveni. 324. st. brunnipes Steph. — Sub foliis deciduis locis humi- dis m. Nov.—Febr. frequens. 325. St. similis Hbst. — Prope oppidum et in Valle di Ropa m. Dec.—Febr. frequens. John Sahlberg. [XLV Stenus binotatus Ljung. — Habitat inter Carices et alias plantas aquaticas in lacunis frequenter. St. pallitarsis Steph. — Ad aquas tempore autumnali aliquoties captus. St. paludicola Kies. — Sub foliis deciduis locis palu- dosis et ad lacunas hiemales m. Nov.- Mart. saepe captus; in valle Kaurolimni semel, I. 4, copiose. St. picipennis Er. — In Valle di Ropa, I. 13, captus. St. hospes Er. — Sub lapidibus locis aridis ad villam Candoni, XII. 23, et prope flumen Potamos, I. 13, sin- gula specimina inveni. St. fornicatus Steph. — Habitat in littoribus limosis lacunarum m. Dec. —Mart. rarius; in valle Kaurolimni, ErS25) Copiose leon St. impressus Germ. — Sub foliis deciduis ad radices arborum in valle Ropini et in convallibus montium m. Dec.—Febr. minus frequens. St. Erichsonis Rye. — Sub foliis querneis ad praedium Ipso, II. 16, nonnulla specimina inveni. Astenus (= Sunius Er.) filiformis Latr. — Habitat sub lapidibus praesertim locis aridis et sub foliis querneis satis frequenter. A. bimaculatus Er. — Sub foliis deciduis et vegetabi- libus aliis in Valle di Ropa et prope oppidum m. Dec.—Febr. saepius captus. A. melanurus Käst. — Habitat sub foliis in olivetis et sub cortice Emucalypti prope opidum m. Dec. et Jan. rarius. A. tboracicus Baudi. — In Valle di Ropa et ad ostium fluminis Potamos aliquoties m. Nov.—Jan. captus. Var. subnitidus Kraatz. Qvam forma typica frequentior et plurimis locis captus. Stilicus orbiculatus Payk. — Habitat sub vegetabiliis putrescentibus per totam hiemem frequenter. Scopaeus laevigatus Gyll. — Sub foliis deciduis et quis- quiliis ad sinum Kalichiopulo et in Valle di Ropa m. Dec.—Febr. saepius captus. 1349. 320. 3 HG Messis hiemalis Coleopterorum UCorcyraeorum. 31 Scopaeus scitulus Baudi (= debilis Hoch?, Ganglb.) =" Valle: di Ropa, I; 26, captus. Sc. suleicollis Steph. (= minutus Er.) — Ad lagunem Kalichiopulo et in Valle di Ropa tempore autumnali minus frequenter occurrit. Medon brunneus Er. — Sub foliis querceis et olivaris per totam hiemem haud rarus. M. fusculus Mann. — Sub vegetabiliis putrescentibus varils frequens. M. obscurellus Er. — Sub foliis et quisquiliis locis hu- midis frequens. M. melanocephalus Fabr. — Habitat sub lapidibus, foliis Verbasci aliisque vegetabilibus locis aridis are- nosis satis frequenter. M. graecus Kraatz. — In Valle di Ropa, I. 20, captus. Paederus fuscipes Curt. — Sub foliis deciduis, ad radices arborum et ad margines lacunarum ubique frequens:- P. Pelikani Reitt. — Sub foliis deciduis praesertim olivaris ad Kalichiopulo, Gasturi, ad flumina Potamos et Stravopotamos, in Valle di Ropa nec non in insula Vido m. Nov.—Mart. interdum copiose captus. Dolichaon Illyricus Er. — Habitat sub lapidibus et foliis deciduis praesertim querneis et olivariis, tam in valli- bus, quam in jugis montium rarius; in Valle di Ropa, valle Kaurolimni, circa flumen Potamos, in montibus Pelleka, Garuna et Agi Deca m. Nov.—Febr. captus. D. biguttulus Lac. — Habitat sub lapidibus et foliis mortuis locis arenosis et intra fasciculos graminum praesertim prope flumen Potamos frequenter. Achenium basale Er. — Sub lapidibus et foliis decidwuis ad ostium fluminis Potamos, XII. 18, ad lagunem Kaliehiopulo, XII. 27, et in Valle di Ropa, XII. 30 et I. 20, captum. - Det. Fauv. Lathrobium elongatum L. — In Valle di Ropa aliquoties observavi. L. xanthomerum Kraatz. — Ins. Deutsch. II. 381 not. — Lathrobio filiforme Grav. affine sed latius, magis depressum, femoribus pallide flavis, capite prothorace- 369. John Sahlberg. [XLV que paulo remotius punctatis, åntennarum articulis intermediis paullo longioribus, longitudine fere angu- stioribus bene distinctum. — Habitat sub foliis deci- duis et lapidibus locis paludosis rarissime; in Valle di Ropa, XII. 30, I. 7, 14, 26 et II. 8, prope lagunem Kalichiopulo, XI. 24, et ad ostium fluminis Potamos, I. 7, specimina aliquot legi. Lathrobium dividium Er. — Ad ostium fluminis Potamos, EVS 7) captum. L. quadratum Payk. — In Valle di Ropa, II. 8. Scimbalium anale Nordm. — In Valle di Ropa m. Jan. et Febr. nonnulla specimina inveni. Sc. testaceum Er. — Habitat locis humidis in littore marino ad Kalichiopulo et prope ostium fluminis Pota- mos et ad lacunas in Valle di Ropa m. Nov.—Jan. rarius. Cryptobium fracticorne P ayk. — In Valle di Ropa haud rarum videtur. Leptacinus batychrus Gyll. — Solum in Valle di Ropa m. Jan. captus. Leptolinus nothus Er. — In Valle di Ropa, IV. 8, non- nulla specimina inveni. Var. cephalotes Kraatz. — Variis locis ad Kalichi- opulo, Kyratu, Potamo et in Valle di Ropa haud rarus. : Xantholinus rufipennis Er. — Sub Opuntia prostrata 10co arenoso prope ostium fuminis Potamos, XII. 5, unum et XT. 19, alterum specimen inveni. X. graecus Kraatz. — Sub Opuntia aliisque vegetabi- liis putrescentibus tam in vallibus quam in jugis mon- tium minus frequenter occurrit. X. linearis Oliv. (— punctulatus Payk.) — Gerh. Deutsch. ent. Zeit. 1901, 206. — Sub vegetabiliis putrescentibus frequens. Ocypus olens Miäll. — Ad flumen Potamos, XI. 19, et in insula Vido sub lapidibus, IL. 20, captus. 0. tenebricosus Grav. — Sub lapidibus in monte Agi Deca, XII. 5, et in monte Pantocratore, XII. 12, (usque X -) (SA) | = Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 33 ad 450 met. alt.) et in Valle di Ropa, XII. 27, non- nulla specimina cepi. Ocypus ophthalmicus Scop. — In Valle di Ropa et prope sinum Kalichiopulo m. Nov. et Dec. captus. 0.” similis Fabr. (= nitens Schr.) — Habitat sub lapidi- bus locis aridis tam in vallibus quam in jugo mon- tium Pelleka et Agi Deca m. Dec. et Jan. rarius. Var. decurtatus Muls.'et Rey. — Sub lignis ad lumen Potamos, ch 117 et 9) captus: 0. pullus Hoch. (= simulator Epp.) Unicum specimen ad sinum Kalichiopulo, XII. 16, inveni. Det. Fauv. Anodus globulifer Geoffr. (= edentatus Block, morio Grav.) Sub lapidibus et vegetabiliis in Valle di Ropa, ad sinum Kalichiopulo et prope vicum Kyratu m. Nov.—Febr. aliquoties captus. Pseudocypus mus Brullé. — Sub lapidibus in montibus Pelleka, XTIE. 2, et Pantocratore (450 met. alt.) II. 15, ut et prope villam regalem Monrepos, I. 21, nonnulla specimina cepi. Ps. aeneocephalus De Geer. — Sub lapidibus in monte Pantoeratore, XII. I3, captus. Ps. obscuroaeneus Fairm. — Sub lapidibus in summo cacumine montis Agi Deca, XII. 5, unum et ad villam Candoni, XII. 19, alterum specimen inveni. Orthidus cribratus Er. — In littore marino prope ostium fluminis Potamos, XI. 19, unicum specimen inveni. Cafius xantholoma Grav. — Sub Zostera et Fucis in littoribus marinis rarius. ' Var. variolosus Sharp. — In societate cum forma ty- pica ad sinum Kalichiopulo, XII. 27, captus. C. sericeus Holm. — In littore marino minus frequens. Var. filum Kies. — Cum forma typica paullo frequentius. Actobius villosulus Steph. (= elongatulus Er.) — Ad ostium fluminis Potamos, IV. 11, captus. A. prolizxus Er. — Prope vicum Kyratu, IV. 13, uni- cum specimen inveni. Philonthus sordidus Grav. — Sub vegetabilis putrescen- tibus in Valle di Ropa m. Nov. 380. John Sahlberg. [XLV Philonthus ebeninus Grav. var. corruscus Grav. — Prope lumen Potamos, XII. 18, captus. Ph. agilis Grav. — Ad ostium fluminis Potamos m. Dec. captus. Ph. debilis Grav. — Prope sinum Kalichiopulo et in valle Kaurolimni m. Dec.—Jan. nonnulla specimina inveni. Ph. micans Grav. — Sub foliis deciduis locis paludo- sis in Valle di Ropa et in valle Kaurolimni m. Jan.— Mart. rarus. Ph. (Gabrius) splendidulus Grav. — Sub cortice Emuca- lypti ad villam Candoni m. Dec. rarissimus. Ph. (G.) maritimus Motsch. — In littore arenoso maris ad ostium fuminis Potamos, XI. 19, unicum specimen invenl. Ph. (G.) nigritulus Grav. — Habitat inter gramina et sub foliis deciduis locis paludosis e. gr. ad sinum Ka- lichiopulo et in Valle di Ropa frequenter. Quedius molochinus Grav. — Ad margines fluminum et lacunarum aliquoties captus. Qu. (Sauridus) picipes Mann. — Sub foliis deciduis in Valle di Ropa, XI. 7, et prope vicum Gasturi, X. 15, nonnulla specimina inveni. Qu. (S.) umbrinus Er. — In Valle di Ropa, XII. 27 et I. 25, captus. Qu. ($S.) nivicola Kies. — Sub foliis querneis ad vicum Gasturi, IV. 2, captus. Qu. (Raphirus) semiaeneus Steph. — In littore lacu- nae hiemalis ad vicum Valianiti, III. 20, captus. Det. Fauv. Heterotbops binotata Grav. — Prope ostium ffuminis Potamos, XI. 6, et ad lacunas hiemales in vicinitate fluminis Stauropotamos, I. 13, specimina pauca cepi. Mycetoporus insulanus Luze, Verh. Zool.-bot. Ges. Wien. 1901, 693, 29. — Sub foliis deciduis in Valle di Ropa, II. 8, unicum specimen cribro entomologico cepi. M. Reichei Pand., Luze 1. c. 700. 39. — Sub foliis deciduis prope vicum Gasturi, XI. 15, et in Valle di NO LL Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 35 Ropa, I. 26, ad simum Kalichiopulo, XII. 12, et prope flumen Potamos, IV. 7, nonnulla specimina inveni. 394. Tachinus scapularis Steph. — Sub Opuntia putrida prope sinum Kalichiopulo, XII. 4, captus. 395. Habrocerus capillaricornis Grav. — Sub foliis deciduis in convallibus montium prope Pantoleone, II. 14, et in alpe Pantocratore, II. 16, nonnulla specimina inveni. +396. Conosoma immaculatum Steph., Luze Verh. zool. bot. Ges. Wien. 1902, 30, 9. — Sub foliis querneis prope vicum Gasturi, I. 18, captum. SVR TC monticola . W oll; TLarze vie: ss, M4-— Sub toltis deciduis ad radices arborum praesertim quercuum rarus. In Valle di Ropa, X. 7, prope vicum Potamos, XII. 6, et in querceto prope aulam Achilleion, I. 4, captus. 1398. Tachyporus chrysomelinus L. — Sub foliis deciduis in Valle di Ropa haud infrequens. +399. T. solutus Er. — Sub Opuntia loco arenoso prope vi- cum Mandukion, I. 8, et in Valle Kaurolimni, III. 27, specimina nonnulla legi. 400. T. hypnorum Fabr. — In olivetis m. Dec. captus. +401. T. atriceps Steph. — Sub lapidibus in monte Agi IDeca NM ALK20: 402. IT. nitidulus Fabr. — Sub lapidibus in alpe Pantocra- töre, XII 12) captus. 403. Hypocyptus longicornis Payk. — Sub foliis querneis in Valle di Ropa, XII. 10, ad aulam Monrepos, XII. 17, et prope vicum Gasturi, I. 18, nonnulla specimina cepi. 1404. Aleochara!) (Coprochara) bipustulata L. Bernh. (= nitida Grav.) — Ad sinum Kalichiopulo m. Dec.—F. +405. Ozxypoda (Podoxya) sericea Heer. — Prope sinum Ka- lichiopulo, I. 17, et in convalle montis Stauros, IL. 11, capta. — B. ) Aleocharinas, quas hieme 1895—1896 collegi, benevole determinavit dom. illustrissimus A. Fauvel et quas itinere 1898—1899 e regione mediter- ranea europea portavi recensuit oculatissimus Dr. M. Bernhauer. Determina- tores igitur litteris hoc modo signifieavi F. = Fauvel., B. = Bernhauer. Hanc subfamiliam secundum opus insigne Die Staphyliniden der paläarctischen Fawna von M. Bernhauer, I. Wien 1901 et II. Wien 1902, enumeravi. 410. 419. "420. John Sahlberg. [XLV Oxypoda (Demosoma) filiformis Redt. — Ad sinum Ka- lichiopulo, prope vicum Kyratu et in alpe Pantocra- tore m. Dec.--Jan. cribro entomologico aliquoties capta. — B. ; Ocyusa (Cousya) defecta Rey. — Sub foliis in valle Ro- pili, XII. 10, capta. — F. Ocalea ruficollis Epp. — Locis paludosis in valle Kauro- limni et Valle di Ropa m; Nov. et Jan. capta. —— Bb. 0. badia Er. var. splendida J. Sahlb. major, paullo remotius punctata et longius pubescens, magis nitida, praesertim in elytris, antennarum articulo 5:o paullo longiore. — Sub foliis deciduis prope vicum Europuli, II. 1; unicum specimen inveni. — Sec. EF. n. sp. Amarochara (Mniobates) forticornis Lac. — Ad flumen Potamos et prope vicum Gasturi m: Dec. et Jan. non- nulla specimina inveni. — F. Astilbus canaliculatus Fabr. — Ad sinum Kalichiopulo, CN 2 Callicerus rigidicornis Er. — Sub foliis deciduis ad aquas in valle Kaurolimni, I. 4, in Nan di Ropa, I. 13, et ad lagunem Kalichiopulo, I. 23, captus. — B. Schistoglossa luteipes Er. — In Valle di Ropa, I. 20 et ITV. 8, nonnulla specimina inveni. — F. Atheta (Coprothassa) sordida Marsh. — Prope oppidum et in Valle di Ropa m. Dec. capta. — F. A. (Acrotona) fungi Grav. — Ubique frequens. A. (A.) pulehra Kraatz. — Ad sinum Kalichiopulo, 16, nonnulla specimina. — F. - (A.) fuscipes Heer. — Sub foliis olivarum, XI. 19, SS — B. A. (Liogluta) vicina Steph. — Ad ostium fluminis Po- tamos, XI. 19 et in Valle di Ropa, IV. 16, capta. — IHifenTS: A. (Halobrecta) flavipes Thoms. (= atricilla S criba). — Habitat sub Zostera et algis putridis in littoribus ma- rinis m. Dec.—Mart. frequenter. — F. A. (H.) puncticeps Thoms. (= Algae Hardy). — Ha- bitat cum praecedente aeque frequenter. — F. et B. 425. Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraecorum. 37 Atheta oraria Kraatz. — In Valle di Ropa, XI. T, capta. — B. A. Pertyi Heer. — In Valle di Ropa, I: 13, et ad Pan- toleone, II. 14, capta. — B. A: castanoptera Mann. — Prope vicum Gasturi et ad sinum Kalichiopulo m. Nov. — Jan. haud infrequens. -— B. A. triangulum Kraatz. — Sub Opuntia putrescente prope ostium AHuminis Potamos, XII. 6, et ad sinum Kalichiopulo, XII. 27, copiose capta. — HF. A. trinotata Kraatz. — In alpe Pantocratore, XII. 12, et ad villam Candoni sub cortice Eucalypti, XII. 19, nonnulla specimina inveni. — B. A. coriaria Kraatz. — Locis diversis ad oppidum, vi- cum Gasturi et in convallibus montium Pantoleone et Pelleka m. Jan.—Febr. capta. — B. A. (Microdota) subtilis Scriba. — Ad vicum Gasturi et sinum Kalichiopulo nec non in Valle di Ropa m. Nov.—Jan. nonnulla specimina cepi. — B. A. (M.) amicula Steph. — Sub vegetabilis putrescenti- bus m. Dec.—Jan. frequens. — B. A. (M.) inquinula Er. — Sub foliis deciduis ad radices Qvercus prope vicum Gasturi, XII. 19, nonnulla spe- cimina cepi. — F. A. (Philhygra) palustris Kies. — Loco humido prope sinum Kalichiopulo interdum m. Jan. capta. — B. A. (Meotica) exilis Er. — In Valle di Ropa, I. 16, et ad simum Kalichiopulo, XI. 17 et I. 17, capta. — F. et B. A. (Amischa) analis Grav. — In Valle di Ropa haud rara. — B. et F. A. (A.) cavifrons Sharp (= filum Rey.) — Sub muscis prope vicum Trieclino, I. 13, capta. — B. A. (Metaxya) meridionalis Muls. — In littoribus marinis et lacunarum frequens. — B. A. (M.) elongatula Grav. — Locis paludosis m. Dec.— Apr. frequens. -— F. A. (Parameotica) laticeps Thoms. — In Valle di Ropa, I. 16, capta. — B. +443. "ät John Sahlberg. [XLY Atheta (Glossola) gregaria Er. — Locis humidis ubique frequens. — F. A. (Disopora) languida Er. — In fossis loco argilloso prope. vicum Kyratu' post pluvia, IV. 12, capta..— A. (Aloconota) sulcifrons Steph. — Semel capta. — B. Gnypeta labilis Er. — Ad sinum Kalichiopulo, XTE. 13, capta. — F. Myrmecopora crassiusceula Aube (= pygmaea Sachse). — Sub lapidibus in alpe Pantocratore (circ. 500 met. alt.) nonnulla specimina, II. 16, inveni. M. (Ilyusa) fugax Er. — Sub confervis in littore marino ad ostium fluminis Potamos, XII. 6, et ad lagunem Kalleo pulo OM 6 Captas—- HN. M. (Xenusa) uvida Er. — Sub Zostera in littore marino ad ostium fluminis Potamo et infra aulam Monrepos m. Nov.—Febr. frequenter occurrit. — F. et B. M. (X.) laesa Er. — Cum praecedente lisdem locis mi- nus frequenter. — B. Tachyusa nitella F auv. Unicum specimen ad lagunem Kalichiopulo, III. 30, inveni. — F. Falagria (Anaulacaspis) nigra Grav. — Habitat sub lapidibus et foliis Verbasci locis aridis praesertim prope flumen Potamos frequenter. — F. et B. F. splendens Kraatz. — Sub foliis deciduis in Valle di Ropa et in valle Kaurolimni m. Nov.—Jan. saepius KO — B. et F. . (Cardiola) obscura Grav. — Sub vegetabilis Kenan prope oppidum haud infrequens. — B. Gyrophaena lucidula Er. — In fungis putridis in quer- cetis prope flumen Stravopotamos, I. 13, et prope vi- cum Ropa, II. 8, specimina pauca cepi. Oligota pusillima Grav. — Sub foliis deciduis in fasciculis et caespitibus graminum putrescentibus ubi- que frequens. Brachida exigua Heer. (=notha Er.) Sub foliis deci- duis ad radices arborum prope aulam Monrepos, IL 3, eg - IN:0G11] 1456. 2457. =458. Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 39 unum et in insula Vido, II. 20, alterum specimen inveni. — B. Pronomaea rostrata Er. — Sub foliis deciduis in Valle di Ropa m. Jan. bis. capta. — F. et B. Myllaena dubia Grav. — Habitat in littoribus limosis lacunarum frequenter. — F. et B. M. intermedia Er. — In Valle di Ropa aliquoties capta. — F. et B. M. Kraatzi Sharp. — Sub folis putridis in margine lagunarum in Valle di Ropa m. Dec.—Jan. rarius occurrit. — F. et B. M. minuta Grav, — Cum praecedentibus in Valle di Ropa, I. 16, capta. M. infusceata Kraatz. — Sub foliis putridis ad margi- nes lacunarum hiemalium prope vicum Kyratu, XII. 17, et in valle Kaurolimni, I. 4, nonnulla specimina cepi. -— B. Dinopsis erosa Steph. — In littoribus limosis lacuna- rum in Valle di Ropa alibique satis frequenter occurrit. Fam. Pselaphidae. Reitt. Best.-Tab. eur. Col. V (1881) et Nachtr. (1884). — Reitt. Nat. Ins. Deutahl. III. 2 (1882). — Raffr. Etudes sur les Pselaph., Revue d'"Entom. IX. 1890. — Ganglb. Käf. Mitteleur. IT, (1995). 7459. 460. 461. Panaphantus atomus Kies. — Habitat sub muscis et fo- lis deciduis in Valle di Ropa rarissime. Unico loco iterum iterumque visitato ad summam 8 specimina eribro entomologico m. Nov.—Jan. cepi. Trimium expandum Reitt. — Sub foliis querneis ad vi- cum Gasturi, I. 18, captum. Euplectus (Plectophloeus) acanthifer Reitt. — Ad radicem Qvercus maximae, Albero grande dictae, prope San Pantaleone, II. 14, unicum specimen (>) cribro entomo- logico cepi. Determinationem probavit auctor. E. intermedius Woll. — Sub foliis querneis in valle Ropili, XII. 10, et in Valle di Ropa, XII. 27, captus. 40 +463, + 464. "466. 1467. John Sahlberg. [XEV Euplectus (Bibloblectus) ambiguus Reich. — Sub foliis deciduis locis paludosis in Valle di Ropa m. Nov.— Febr. minus frequens. E. (B.) minutissimus Aube. — Sub foliis deciduis in Valle di Ropa per totam hiemem frequens. Prope vicum Potamo, XI. 19, etiam captus. Amaurops corcyrea Reitt. — Habitat sub foliis quer- neis locis humidis rarissime. In vicinitate vici Kyno- piastes et aulae Achilleion, XI. 12, XII..5 et 11, I20 et, IV. 4 atiet prope Vieum Pelleka, XI PItetnbtesl tantum eceirciter 10 specimina cepi. Batrisus oculatus Aube. — In Valle di Ropa, XII. 30, captus. Bryaxis (= Rybaxis) sanguinea L. — Sub foliis et gra- minibus putrescentibus locis paludosis in Valle di Ropa frequens. Reichenbachia (— Bryaxis)' nigriventris Schaum. — Semel capta. R. fulviventris Tourn. — Prope vicum Kyratu, IV. 13, capta. R. Chevrieri Aube. — Prope vicum Potamo, XI. 19, capta. R. antennata Aube. — Sub foliis deciduis ad aulam Monrepos, II. 3, unicum specimen inveni. R. (Brachygluta) longispina Reitt. — Habitat locis grami- nosis prope mare et in Valle di Ropa minus frequen- ter, vespere egrediens excipulo capitur. R. (Br.) xanthoptera Reich. — Prope aulam Monrepos, TS eapbta. | R. (Br) transversalis Saulcy. — Habitat locis grami- nosis ad littora marina et in locis paludosis frequenter. Ad sinum Kalichiopulo interdum vespere excipulo et eribro entomologico copiose capta. R. (B.) Piccioli Saulcy. -— Habitat cum praecedente iisdem locis paullo rarius. R. (B.) Schäppeli A ubé. — In Valle di Ropa, I. 8, capta. Bythinus pauper Kies. — Sub foliis decidwuis in Valle di Ropa, II. 8, nonnulla specimina inveni. N:o Lr] Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 41 472. Bythinus coreyreus Reitt. — Habitat sub foliis quer- neis coplose et compacte recumbentibus prope vicum Gasturi, in convalle montis Pelleka et in valle Kauro- limni totam per hiemem rarius. +479. B. bicolor Dodero..— Prope vicum Kyratu, XII. 17, marem et feminam inveni. 480. B. Brenskei Reitt. — Habitat cum B. corcyreo iisdem locis paullo frequentius, etiam in Valle di Ropa et ad vicum Potamos captus. 481. B. acutangulus Reitt. — Sub foliis deciduis querneis in convalle montis Stauros, II. 11, nonnulla speci- mina inveni. 1482. B. securiger Reitt. — In Valle di Ropa, II. 8, captus. 483. B. tener Reitt. — Sub foliis deciduis in Valle di Ropa, II. 8 et IV. 3, nonnulla specimina cepi. 484. Tychus rufus Motsch. — Inter gramina humo argil- loso ad pontem rivuli aquam e Valle di Ropa ducentis specimina plura m. Nov.—Febr. cepi. Var. morio Reitt. — Cum forma typica plura speci- mina legi; etiam ad aulam Monrepos, II. 8. Var.? nodicornis Reitt. — Prope vicum Kyratu, XII. 2 caplus. "485. T. hirtulus Reitt. — Sub foliis deciduis et caespitibus graminum loco palåädoso in Valle di ropa rarius occur- rit; unico loco, saeplus m. Nov.—Apr. visitato, tamen plus quam 20 specimina cribro entomologico cepi. 486. T. dalmatinus Reitt. — Cum praecedente in Valle di Ropa, XI. 7, nonnulla specimina inveni. 487. T. caudatus Reitt. — In valle Kaurolimni, I. 4, uni- cum specimen (3). cepi. 488. T. mendax Kies. — Habitat sub foliis decidwuis et Opuntia rarissime. In Valle di Ropa, XI. 7, prope vicum Mandukion, I. 8 et 13, II. 6, et in convalle alpi Pantokratoris ad speluncam Megaspileon dictam, II. 15, specimina pauca cepi. 489. T. pullus Kies. — Sub Opuntia putrescenti prope vicum Mandukion, I. 8, in Valle di Ropa, II. 8, et in alpe Pamutocratore, XII. 13, nonnulla specimina inveni. + 491. John Sahlberg. [XLV Pselaphus Heisei Hbst. — Sub foliis deciduis et gra- minibus putrescentibus locis paludosis in Valle di Ropa et prope sinum Kalichiopulo m. Nov.—Febr. haud rarus. Ctenistes palpalis Reich. — Locis cultis prope oppidum et in Valle di Ropa m. Nov. —-Apr. minus frequens. Fam, Scydmaenidae. Reitt. Best.-Tab. eur. Col. V (1881) et Naehtr. (1884): — Reitt. Na- turg. Ins. Deutschl. III. 2 (1882). — Ganglb. Kät. Mitteleur. IIT (1899). +499. 493. 498. 499. Euthia formicetorum Reitt. — Sub foliis deciduis et Opuntia putrescenti et in ligno antiquo m. Nov.—Febr. minus frequens: ad vicos Mandukion, Kontokali, Ga- sturi et prope aulam Monrepos capta. Cephennium (Geodytes) Lesinae Reitt. — Habitat sub foliis deciduis ad radices arborum et in ligno carioso olivario rarissime. Prope vicum Kontokali, XL. 4, ad aulam Achilleion, XI. 15 et in Valle di Ropa, XI. 7 et 29, nonnulla specimina inveni. Neuraphes geticus Saulcy. — Prope vicum Gasturi, I. 18, et in Valle di Ropa, IL 8, captus. N. subtetratomus Reitt., Best.-Tab. X. 28. — In ligno carioso olivario ad vicum Kontokali in societate cum Cephennio Lesinae, X. 4, unicum specimen inveni. Cyrtosceymnus Helferi Schaum. — Semel captus. C. apulicus Pic., L'ehange 1902, 209. — Sub foliis deci- duis prope vicum Kyratu, XT. 4, et ad aulam Mon- repos, II. 5, nonnulla specimina cepi. C. angulimanus Reitt. -— Habitat sub foliis Verbasci, lapidibus et Opuntia sicca nec non inter caespites graminum praesertim locis arenosis m. Nov.—Febr. etiam in jugis montium frequenter. C. corcyreus Reitt. — Habitat sub foliis querneis et Verbasci rarius; prope vicum Gasturi, XII. 11, I. 4, ad vicum Europuli, II. 1, et in alpe Pantocratore, LET T2 Captus: | 204. Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 43 Euconnus Motschulskyi Sturm var. rufescens Ganglb, — In ligno carioso olivario prope vicum Kontokali, XI. 4, unicum specimen inveni. E. carinthiacus Ganglb.? — In Valle di Ropa, I. 26, unum et, IT. 8, alterum specimen inveni. Quum tantum feminam cepi, determinatio minus certa est. E. Wetterhalli Gyll. — Sub foliis deciduis in Valle di Ropa et in convallibus montis Stauros m. Febr. captus. E. intrusus Schaum. — Sub. foliis deciduis ad fu- men Potamos, ad vicos Gasturi, Kontokali, ad sinum Kalichiopulo et in Valle di Ropa m. Nov.—Febr. ali- quoties captus. E. hirticollis Illig. var. sanguinipennis Reitt. — Ha- bitat in caespitibus graminum in Valle di Ropa m. Nov. —Febr. satis frequenter. Leptomastax bisetosus Reitt. — Sub foliis querneis in convalle montis Stauros, II. 11, unicum specimen inveni. L. Coquereli Fairm. — Habitat sub foliis et in rimis corticis intra radices quercuum per totam hiemen minus frequenter. Sub quercu magna ad viam prope vicum Kynopiastes interdum copiose captus. L. Simoni Stuss. — Sub musecis et foliis deciduis ad radices arborum praesertim locis arenosis minus fre- quens. Sub muscis in truncis castanearum veterrima- rum prope pontem Triclinensem, I. 26 et-28 et IL. 18, plura specimina legi. Fam. Silphidae. R eitt. Best.-Tab. eur. Col. XII, Necrophga (1885). — Nat. Ins. Deutchl. III. 2, 1885. — Ganglb. Käf. Mitteleur. IIT. (1899). 508. Batyscia Kerkyrana Reitt. — In humo argillaceo sub 1509. foliis querneis compacte prostratis in convalle montis Stauros, II. 11, unicum specimen inveni. Choleva cisteloides Fröhl. — Sub lapidibus in alpe Pantocratore (circa 450 met. alt.), II. 15, capta. ig OLSE +517. John Sahlberg. XLY Anemadus strigosus Kraatz. — Prope ostium ffuminis Potamos, IV. 9, nonnulla specimina cepl. Nargus Kraatzi Reitt. — Sub foliis Qvercus Ilicis in cacumine montis Pelleka, II. 12, rarissimus. N. phaeacus Reitt. — Sub foliis Qvercus Ilicis, Opuntia et muscis locis humidis rarissime occurrit. Prope aulam Achilleion, I. 18, II. 21, ad vieum Mandukion, I. 13, in alpe Pelleka, II. 12, et prope monasterium Pontoleone, II. 14, specimina perpauca cribro entomo- logico cepi. N. anisotomoides Spence. — Sub foliis Qvercus Ilicis et muscis et sub Opuntia putrida m. Nov.—Febr. haud infrequens. Sciodrepa Watsoni Spence. — In Valle di Ropa, I. 16, capta. ; Catopomorphus orientalis Aube. -- Sub foliis Qvercus IHicis et lapidibus in monte Agi Deka, XII. 23, et alpe Pan- tocratore, XII. 13, specimina uonnulla inveni. Colon (Myloechus) affire Sturm. — In campis grami- nosis ad vicum Gasturi, XI. 15, et prope flumen Pota- mos, XI. 19, nonnulla specimina excipulo cepi. 0. (M.) griseum Czwal. — In agris graminosis in Valle di Ropa, XI 7, et prope ostium fluminis Potamos, IV. 11, vespere excipulo captum. C. (M.) denticulatum Kraatz. — Cum praecedente in Valle di Ropa, XI. 7, duo specimina cepi, Ablattaria laevigata Fabr. — Prope sinum Kalichiopulo, XT 17) capta. Silpha orientalis Brullé. — Ad simum Kalichiopulo, IV. 10, specimina nonnulla inveni. Liodes rubiginosa Schmidt. — In campo arido gra- minoso prope praedium Kressida inter Calamagrosti- des (?), XII. 12, nonnulla specimina vespere volitantia excipulo cepi. Colenis dentipes Gyll. — In campo graminoso prope vicum Gasturi, XII. 19, captus. Agathidium Opuntiae Reitt. — Habitat in Opuntia pu- trescenti circa oppidum ubique frequenter. N:o 11] Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 45 Fam. Cambidae. Reitt. Best.-Tab. eur. Col. XII (1885). — Gan gl. Käf. Mitteleur. (1899). +524. Clambus minutus Sturm. — Sub vegetabiliis putre- scentibus ad ostium fluminis Potamos, I. 7 et II. 17, captus. 1525. CI. punctulum Gyll. — In Valle di Ropa, IV. 8, unicum specimen inveni. Fam. Cybocephalidae. Reitt. Best.-Tab. eur. Col. XII (1885). — Ganglb. Käf. Mitteleur. III (1899). +526. Cybocephalus rufifrons Reitt. -— Sub vegetabiliis putre- scentibus ad montem Garuna, I. 20, et prope smum Kalichiopulo I. 23, captus. Fam. Corylophidae. Reitt. Deser. des esp. d'Eur. des Sacium et Arthrol., L'Abeille XVI (1878). — Reitt. eur. Orthoper,, Deutsch. ent. Zeitschr. 1878. —- Ganglb. Käf. Mitteleur. III. (1899). "527. Artholips densatus Reitt. — Sub vegetabiliis putrescen- tibus ad ostium fluminis Potamos, XI. 17, et in insula Vid, IE 20 Captus: 1328. AA. piceus Com. — Prope sinum Kalichiopulo et in Valle di Ropa m. Nov.—Febr. sat frequens. 1529. A. ferrugataus Reitt. — Sub Opuntia putrescenti ad sinum Kalichiopulo et prope vicum Mandukion m. Dec. et Jan. rarus. 1530. Sericoderus lateralis Gyll. — Sub graminibus aliisque É vegetabiliis putrescentibus totam per hiemem vulgaris. +531. Peltinus velatus Muls. — Sub foliis deciduis et grami- nibus putrescentibus locis paludosis ad lagunem Ka- lichiopulo et in Valle di Ropa m. Nov.—Febr. haud rarus. 46 John Sahlberg. [XLV 1532. Corylophus cassidoides Marsh. — Sub vegetabiliis pu- trescentibus locis humidis ad ostium fluminis Potamos, XT. 30) etan Valle di Ropa, kö, captus 533. Moronillus fiorianus M atth. — Sub foliis querneis prope vicum Gasturi, XII. 19 et I. 4, nonnulla specimina cepi. Determinavit Reitter. 534. M. ruficollis Duv. — Sub foliis deciduis ad margines lacunarum et locis paludosis in Valle di Ropa, ad si- num Kalichiopulo et in alpe Pelleka m. Nov.—Jan. captus. 335. M. pumilus Reitt. — Prope ostium fuminis Potamo, I. 7, et in Valle di Ropa, I. 26, nonnulla specimina cepi. Fam, Trichopterygidae. Matth. Trichopt. illustr. et descr. (1872). — Flach. Best.-Tab. eur. Col. XXXIX (1889). — Ganglb. Käf. Mitteleur. IIT (1899). +536. Ptenidium Sahlbergi Isaac Er. — Sub Zostera in littore arenoso infra aulam Monrepos, XII. 4 et I. 9, copiose captum: ad sinum Kalichiopulo, XII. 31 et I. 3, etiam nonnulla specimina inveni. 537. Ptiliolum oblongum Er. (=Spencei All.) — Ad simum Kalichiopulo, XI. 10, captum. 338. Actidium Boudieri Allib. — Sub vegetabiliis et quisquilis ad aquas in Valle di Ropa rarissime occurrit, I. 16, 20 et IV. 8, nonnulla specimina cribro entomologico cepi. +539. AA. coarctatum Halid. — In littore marino arenoso infra sepuleretum Graecorum sub Zostera et quisquilis m. Nov.—-Apr. minus frequens. 2540. Ptilium caesum Er. — Habitat locis paludosis in Valle di Ropa m. Nov.—Apr. freqventer. 1541. Trichopteryx atomaria De Geer. — Sub foliis deciduis ubique frequens. 541. Aectinopteryx fucicola Allib. — Habitat sub Zostera in littoribus marinis praesertim locis arenosis passim copiose. FÖ FE IR N:o 11] Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 47 Fam. Seaphidiidae. Ganglb. Käf. Mitteleur. IIT (1899). 5343. Scaphisoma agaricinum L. — In Valle di Ropa, XI. 29, captum. Fam. Phalacridae. Flach, Best.-Tab. eur. Col. XVII (1888). — Tourn. Fam. Phal., Essai monogr. esp. eur. (1889). --— Guilleb. Revis. des Phal. palearct., Revue d'En- tom. XI. 1892. — Ganglb. Käf. Mitteleur. III. (1899). 1544. Phalacrus corruseus Payk. (= fimetarius Payk.) — Ad villam Candoni, XI. 23, captus. (") Var. Humberti Rye. — Prope oppidum, XII. 7, ad Pan- taleone, II. 14, et insula Vido, II. 20, nonnulla speci- mina inveni. +545. Olibrus Stierlini Flach. — Ad sinum Kalichiopulo, OS captus. +9346. 0. aenescens Käst. — In valle Kaurolimni, I. 4, et prope monasterium Pantaleone, II. 14, nonnulla speci- mina cepi. +547. 0. affinis Sturm. — Prope oppidum, in Valle di Ropa ad vicum Gasturi et in valle fluminis Mesongi satis frequens. +548. 0. Desbroschersi Guill. — Ad lacunam prope Valianiti, SU E NEN GEN mes +549. 0. castaneus Baudi. — Ad sinum Kalichiopulo, XII. 3, captus. 1550. 0. pygmaeus Sturm. — Semel tempore vernali captus. 9ol. Eustilbus testaceus Panz. — Locis paludosis in Valle di Ropa et valle Kaurolimni m. Dec. et Jan. haud infrequens. 1552. E: atomarius L. — Sub foliis deciduis et graminibus putrescentibus locis humidis in Valle di Ropa m. Nov. —Dec. aliqvoties captus. 48 John Sablberg. [XLY 9252. Eustilbus oblongus Er. — Ad lacunas hiemales in Valle di Ropa, I. 16, et prope vicum Govino, I. 13, nonnulla specimina cepi. Fam. Endomychidae. Reitt. Best.-Tab. eur. Col. I (1879). — 2 Aufi. (1885). -— Ganglb. Käf. Mitteleur. ITIT (1899). (F)553. Dapsa Opuntiae Reitt. var. Sahlbergi Reitt. Wien. ent. Zeit. 1900, 219. 6. — Habitat in Opuntia putre- scenti rarissime; in colle arenoso inter vicum Mandu- kion et ostium fluminis Potamos, XI. 19, XII. 3 et I. 13, ad aulam Monrepos, XII. 13 et II. 3, et in con- valle montis Stauros, II. 11, specimina pauca inveni. 1304. Lycoperdina pulvinata Reitt. — In ligno carioso oli- vario inter Perama et vicum Gasturi, XI. 15, unicum specimen inveni. 1555. Myrmecoxzxenus picinus Aubé. — Sub Opuntia aliisque vegetabilibus putrescentibus prope oppidum et in Valle di Ropa m. Jan. aliquoties captus. 556. Sphaerosoma (— Alexia) corcyreum Reitt. — Habitat sub foliis querneis circa aulam Achilleion et vicum Govino m. Dec.—-Febr. minus frequenter. Fam. Cryptophagidae. Reitt. Best.-Tab. eur. Col. XVI (1887). — Ganglb. Käf. Mitteleur. IIT (1899). 357. OCryptophilus integer Heer. — Habitat sub foliis deci- duis et graminibus putrescentibus locis paludosis in Valle di Ropa et prope simum Kalichiopulo m. Dec.— Febr. satis frequenter. 558. Telmatophilus Sparganii Ahr. — Habitat inter plantas aquaticas in Valle di Ropa rarissime. Nonnulla spe- (CibsobsagR Le Ifö NORS. S0NVG Ko NES Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 49 Y Leucohimatium elongatum Er. — Sub Opuntia putrescente prope Pantaleone, II. 14, captus, prope oppidum m. Jan. minus frequens. Cryptophagus affinis Sturm. — Ubique per totam hie- mem frequens. Cr. badius Sturm. — In spelunculo in convalle montis Chelia et ad montem Agi Deca m. Nov. captus. Cr. dentatus Hbst. — In domis captus. Cr. saginatus Sturm. — In Valle di Ropa, I. 13. Cr. Thomsoni Reitt. — Prope aulam Achilleion, XI. 15, et vicum Kyratu sub foliis mucescentibus nonnulla specimina cepi. Cr. Vini Panz. — In spelunculo Megaspileon in con- valle alpis Pantocratoris, II. 15, copiose legi. Atomaria atricapilla Steph. — Sub foliis deciduis mu- cescentibus in Valle di Ropa haud infrequens. A. hiemalis Baudi. — Sub Opuntia alisque vegetabi- libus mucescentibus m. Dec. et Jan. aliquoties capta. A. ruficornis Marsh. — Prope lagunem Kalichiopulo, Kr ecapta. A. jonica Reitt. -— In Valle di Ropa et prope sinum Kalichiopulo m. Dec. nonnulla specimina inveni. Ephistemus globulus Fayk. — Prope sinum Kalichio- pulo et in Valle di Ropa frequens. E. exiguus Er. — Cum praecedente paullo rarior. Fam. Lathridiidae. Mann. Vers. Mon. Cort. et Lathr., Germ. Zeitschr. V. 1844. — Reitt. Stett. ent. Zeit. 1875. — Bel. Col. Fr. Lathr., Ann. Linn. Lyon 1881. — Bel. Class. Lathr., Revue d'Entom. XVI. 305 (1897). — Gangl1b. Käf. Mitteleur. III. (1899) HA (p. p. determinavit Belon). Merophysia oblonga Kies. — In trunco sicco Opuntiae (in societate cum Termitibus?) in cumulo arenoso prope vicum Mandukion, I. 13, nonnulla specimina cepi. Holoparamecus (Tomyrium) Bertouti Aubé. — Sub Zo- stera putrescenti in littore maris infra aulam Mon- repos, II. 3, unicum specimen inveni. 20 DTS. KL [DL [0 6) > e) Lä . i EN Å Å He ÖNA FA John Sahlberg. [XLY H. (Calyptobium) niger Aube. — Sub vegetabilis pu- trescentibus in Valle di Ropa, XII. 26, et ad sinum Kaliehiopulo, XII. 31 et II. 38, captus. Var. Lowei Reitt. — Cum forma typica aliqvoties paullo frequentius. H. (C.) singularis Beck. — Sub cortice Eucalypti ad villam Candoni, XII. 30, unicum specimen mveni. Dasycerus jonicus Reitt. — Sub folus deciduis quer- neis prope vicum Gasturi m. Jan.—Febr. specimina . perpauca inveni. Lathridius angusticollis Gyll. — In fasciculis frondium mucescentibus prope oppidum et in Valle di Ropa m. Dec.—Jan. aliquoties copiose captus. Enicmus transversus Oliv. — Habitat in foeno muce- scente et sub foliis decidwuis locis paludosis prope oppi- dum et in Valle di Ropa m. Nov. et Dec. frequenter. E. minutus L. — Cum praecedente frequens. E. rugosus Hbst. — In oppido, XII. 24, et in Valle di Ropa, II. 6, captus. ; Corticaria olympiaca Reitt. — Habitat sub foliis deci- duis ad radices arborum in Valle di Ropa per totam hiemem frequenter. C. fulva Com. — In spelunculo Megaspileon in con- valle alpis Pantocratoris, II. 15, capta. C. serrata Payk. — In horto ad Kastrades, XII. 24, capta. C. Weisei Reitt. — Cum C. fulva in Spelunculo Mega- spileon, II. 15. spicimina pauca cepi. C. elongata Gyll. — Sub Opuntia sicca prope vicum Mandukion unicum specimen, I. 19, inveni. Melanophthalma transversalis Gyll. — Loco paludoso in Valle di Ropa, XII. 27, capta. M. fuscipennis Mann. — Sub Opuntia mucescenti prope vicum Mandukion m. Dec. et Jan. saepius capta; in caespitibus graminum siccis ad rivulum in Valle di Ropa, I. 20, nonnulla specimina inveni. M. distinguenda Com. — Ad villam Candoni, XII, 23, ad aulam Monrepos, I. 9, et in valle Kaurolimni, I. 4, parcius inveni. TA 290. Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. Di Melanophthalma fulvipes Com. — In Valle di Ropa, I. 20, ad lumen Potamos, II. 13 et III. 24, capta. Migneauxia crassiusceula Aubé. — Habitat sub Opuntia et intra caespites graminum et sub foliis deciduis totam per hiemem frequenter. Fam, Tritomidae. Typhaea fumata L. — In vicinitate oppidi saepius capta. Fam, Nitidulidae. Reitt. Syst. Einth. Nitidul., Deutsch. ent. Zeitsehr. 1875, Beiheft. — Ganglb. Käf. Mitteleur. III (1899). — Reitt. Revis. eur. Meliget. 1870—1871. -- Ch. Bris. Synopse de Melig., Abeille VII. 1871—1872. — Reitt. Best.- Tab. eur. Mel., Deutsch. ent. Zeitschr. XIX (1875). RS 994. Hd: Cateretes (= Cercus) dalmatinus Sturm. — Ad flumen Potamos, IV. 11, captus. Brachypterus unicolor K äst. — In Valle di Ropa, XII. 20, et ad vicum Valianiti, III. 20, captus. Carpophilus bipustulatus Heer. — Habitat in littoribus lacunarum in Valle di Ropa et in valle Kaurolimni m. Jan. et Febr. rarissime. C. dimidiatus Fabr. Habitat locis diversis in vicinitate oppidi m. Nov.—Febr. sat. frequenter. Soronia elongata Cameron, Ent. Monthl. Mag. XNNXIX, 97 (Apr. 1903). — Sub foliis Verbasci in jugo alpis Pantocratoris (cireiter 800 met. alt.), XII. 13, speci- mina 8 cepi. Meligethes Hoffmanni Reitt. — In Valle di Ropa, IV. 3, captus. M. subrugosus Gyll. — In valle Ropili, XII. 19. M. planiusculus Heer. — Ad vicum Europuli, II. 2. M. tristis Sturm. — In floribus m. Febr.-Apr. haud infreqvens. M. bidentatus Bris. — In Valle di Ropa, IV. 8, captus. Rhizophagus punctiventris Bau di. — In domo villae Can- doni, II. 4, unicum specimen inveni. [Did Dö John Sahlberg. [XLV Fam. Trogositidae. Reitt. Best.-Tab. eur. Col. VI (1881—1882). — Gangl1b. Käf. Mitteleur. TIT (1899). 602. Tenebrioides mauritanicus L. — Sub cortice arboris in Valle di Ropa, I. 26, specimina duo inveni. Fam. Colydiidae. Reitt. Best.-Tab. eur. Col. VI (1882). — Ganglb. Kät. Mitteleur. ITI. (1899). 1603. Aglenus brunneus Gyll. — In spelunculo in convalli montis Chelia, XI. 29, et in spelunculo Megaspileon in convalle boreali alpis Pantocratoris, II. 15, co- piose captus. 604. Cerylon semistriatum Perr. — Sub cortice arborum in Valle di Ropa, II. 8, duo specimina inveni. Fam, Cucujidae. Reitt. Best.-Tab. eur. Col. I. (1879). 2 Auf. (1885). — Ganglb. Käf. Mitteleur. ITT (1899). +605. Laemophloeus monilis Fabr. — Sub cortice Eucalypti in horto in oppido, XII. 24, unicum specimen inveni. 606. Hypocoprus quadricollis Reitt. — In Opuntia cariosa prope vicum Mandukion, I. 8, captus. 607. Airaphilus geminus Kraatz. var. ruthenus Solsky. Habitat inter caespites graminum in Valle di Ropa per totam hiemem frequenter; prope vicum Kyratu, XII. 17, etiam captus. Species magnitudine et colore plus minusve rufescenti valde variabilis. 608. Silvanus surinamensis L. — In ligno carioso ad radices arborum ad oppidum et in Valle di Ropa frequens. +609. Silvanus mercator Fauv. — In ligno carioso ad aulam Monrepos, I. 9, et prope sinum Kalichiopulo, XII, nonnulla specimina legi. Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 53 Monotoma brevicollis Aubé. — Sub vegetabilius putre- scentibus ad Gasturi, Kalichiopulo et in Valle di Ropa m. Nov.—Febr. pluries capta. M. quadricollis Aubé. — In Valle di Ropa, XI. 29, et prope vicum Mandukion, I. 8, capta. Fam. Dermestidae. Reitt. Best.-Tab. eur. Col. IIT. 2 Aufl. (1887): Dermestes ater Oliv. — Sub cortice Eucalypti ad vil- lam 'Candoni, XII. 19, et in valle di Ropa, XII. 23 et IE: 8, captus. | D. undulatus Brahm. — Sub cortice Eucalypti in prae- oppido Kastrades et ad ostium tluminis Potamos et in valle Ropili sub foliis querneis m. Dec. aliquoties captus. Fam. Byrrhidae (= Cistelidae Reitt.) Reitt. Best.-Tab. Eur. Col. TV. Wien (1880). — Reitt. Deutsch. E. Z. 1884. 72. 614. Syncalypta striato-punctata Steff. — Sub foliis Verbasci vel Opuntiae in colle arenoso prope vicum Mandukion, I. 13, capta. Curimus abbreviatus J. Sahlb. Öfv. f£. Vet. Soc. Förh. SKU VETENEO OO AG Sub muscis in oliva maxima prope pontem Triclinen- sem, I. 26, unicum specimen inveni. Pelochares versicolor Waltl. — In Valle di Ropa, I. 13 et 16, nonnulla specimina inveni. Limnichus pygmaeus Sturm var. auricomus Reitt. — In littoribus argillaceis ad flumen Potamos et in Valle di Ropa m. Nov.—Febr. aliquoties captus. L.: angustulus W eise Deutsch. ent. Zeit. 1877, 20. 2. — Ad ostium fluminis Potamos, XI. 17 et 19, captus. 54 John Sahlberg. [XLV Fam, Thoriectidae. Reitt. Best. eur. Col. IV. (1881). — Ganglb. Käf. Mitteleur. IIT (1899). 619. Thorictus laticollis Motsch. var. loricatus P eyr. — Sub foliis deciduis ad radices arborum per totam Kiertern satis frequens. 1620. Th. grandicolis Germ. — Habitat cum praecedenti minus frequenter. Fam, Histeridae. Mars. Monogr. Hist., Ann. ent. Fr. 1853—1857, 1860-—1862. — Schmidt, Best. eur. Col: CKV: (1885). 621. Hister 4-maculatus L. — Ad sinum Kalichiopulo, I. 3, unicum specimen inveni. +622. H. uncinatus 'Illig. — In valle Kaurolimni, III. 27, captus. 1623. H. (Atholus) corvinus Germ. — Prope vicum Gasturi, I. 8, unicum specimen inveni. +624. H. (A.) caramanus Mars. — In littore arenoso ad ostium fluminis Potamos, XI. 17, unicum specimen inveni. Antea, quantum innotui, non intra limites Europae Captus. 1625. FEpeirus italicus Payk. — Sub foliis querneis prope vieum Gasturi. I. 22, captus. 626. Triballus minimus Ross. — Sub Opuntia putrescente ad sinum Kalichiopulo, XII. 27, et sub vegetabilis putridis in Valle di Ropa m. Nov.—Febr. pluries captus. 627. Saprinus nitidulus Payk. — Prope sinum Kaliciomaa sub quisquilius semel, XII. 2, inveni. 628. $S. (Hypocaccus) metallescens Er. — Eodem loco cum praecedente captus. 629. S. (H) spretulus Er. .— Sub Opuntia putrescente im colle arenoso, I. 13, rarissimus. 630. S. (H) rufipes Payk. — In littore arenoso ad ostium fluminis Potamos, XII. 8, unicum specimen inveni. N:o 11] 631. Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 55 Saprinus (Hypocaccus) antiquulus Illig. — In littoribus arenosis m. Nov.—Dec. atiquoties' captus. Carcinops 14-striatus Steph. — Ad sinum Kalichiopulo, XII. 27, unieum specimen inveni. Onthophilus striatus Forst. — Habitat sub vegetabiliis putrescentibus in Valle di Ropa m. Nov.—Jan. rarius. 0. affinis Redt. — Habitat sub foliis deciduis et quis- quilus ad sinum Kalichiopulo ad ostium fluminis Po- tamos et in Valle di Ropa m. Nov. Jan. frequenter. In spelunculo Megaspileon in convalle alpis Pantocra- toris, II. 15, etiam captus. Acritus rhenanus Fuss. — Sub foliis deciduis querneis ad vieum Gasturi, II. 21 et IV. 2, specimina pauca inveni. A. minutus Hbst., Mars. — Corcyra sine annotatione speciali. Fam. Scarabacidae (= Melolonthidae Reitt.) Er. Nat. Ins. Deutschl. III. (1848). — Seidl. Faun. Transsylv. (1891). — Harold. Kenntn. coprophb. Lamellic., Berl. ent. Zeitschr. 1859, 1861—1863, 1866, 1871, 1574. — Reitt. Best.-Tab. eur. Col. XXIV (1892), XXXVTIII (1898) et L (1902). — D'Orbigne Synops. Onth. palearet., Abeille XXIX (1893). 2637. 1638. Trox hispidus P ont. var. asiaticus Fald. — Prope aulam Achilleion, II. 21, captus. Rhyssemus plicatus Germ. Sub vegetabilis decom- positis locis aridis prope smum Kalichiopulo et ad flumen Potamos totam per hiemem minus frequens. Pleurophorus caesus Panz. — Habitat in fimetis et in humo vespere volitans tempore vernali frequenter. Oxyomus sylvestris Scop. — Cum praecedente ubique frequens. Aphodius (Colabopterus) erraticus L. — Prope oppidum, Var. niger In Valle di Ropa, XI. 7, captus. A. (Amoecius) fimetarius LD. — Valle di Ropa, XII. 30. A. (Calamosternus) granarius L. — M. Dec.—Febr. haud infrequens. 56 1644. John Sahlberg. [XLV . Aphodius (Nialus) varians Duft. — In aqua post pluvia prope vicum Kyraru, IV. 13 nonnulla specimina. Var. bimaculatus Fabr. — Cum forma typica captus. A. (N.) plagiatus L. var. concolor Schilsky. — Insula Corcyra sine annotatione speciali. A. (Esimus) tersus Er. — Ad sinum Kalichiopulo m. Dec. nonnulla specimina inveni. A. (Orodalus) Diecki Har. — Ad ostium fluminis Pota- mos XI. 19 et XII. 18, in monte Agi Deca sub lapi- dibus, XII. 23, nonnulla specimina legi. A. (0.)4-guttatus Hbst. — Semel (tempore vernali?) captus. A. (Volimus) lineolatus Illig. — Ad sinum Kalichiopulo, XII. 17, in aqua post pluvia copiose captus. A. (Melinopterus) consputus Panz. — In Valle di Ropa et in pratis maritimis circa sinum Kalichiopulo m. Dec. in aqua pluvia saepius occurrit. A. (M.) pubescens Sturm var. tabidus Er. — Ad vicum Gasturi, II. 11, captus. A. (Nimbius) obliteratus Panz. — M. Nov.—Febr. plu- ries captus, in alpe Pantocratore copiose. A. (Acrossus) depressus Kug. var. atramentarius Er. — In Valle di Ropa, II. 20, unicum specimen inveni. Minotaurus lateridens Guer. — In viis et collibus ari- dis usque in jugum montis Agi Deca descendens totum per hiemem pluries captus. Geotrupes spiniger Marsh. — In Valle di Ropa m. Nov. aliquoties Visus. | G. (Thorectes) laevigatus Fabr. — Habitat in viis et locis aridis arenosis m. Nov.—Febr. passim, etiam in monte Agi Deca captus. Scarabaeus variolosus Fabr. — Sub lapidibus in monte Agi Deca, XII. 23, unam et in valle fluminis Mesongi, IV. 2, alterum specimen inveni. Copris hispanus L. — In colle arenoso ad promotorium Kanone prope oppidum, XII. 16, unicum specimen cepi. Onthophagus Amyntas Oliv., Reitt. Wien. ent. Zeit. 1903, 9. — Prope oppidum et in valle Kaurolimni m. Martio nonnulla specimina inveni. Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 57 Onthophagus punctatus [1lig. — Prope aulam Achilleion, IT. 11, nonnulla specimina inveni. 0. coenobita Hbst., — In alpe Pantocratore, XII. 11, unicum specimen cepi. 0. fissicornis Kryn. — Prope oppidum, III. 23, et in alpe Pantocratore, XII. 12 et II. 16, sub lapidibus captus. 0. furecatus Fabr. — Prope oppidum in societate cum praecedente, III. 23, nonnulla specimina cepi. 0. Iucidus Illig. — In Valle di Ropa, I. 20, unicum spe- GIN Sn Ive 0. ovatus L. — In littoribus marinis ad sinum Kalichi- opulo et ad ostium fluminis Potamos m. Dec. aliquo- ties captus. Epicometis hirtella L. — In floribus Liliaceis m. Mart.— Apr. frequens. Oxythyrea funesta Poda. — In valle Kaurolimni, III. 27, capta. Aekplaogma hirta Fabr. var. humerosa Reitt. — Inter flores volitantia nonnulla specimina m. Mart. cepi. Fam, Buprestidae. Kies. Ins. Deutschl. IV (1857). — Mars. Monogr. Bupr. d'Eur., Abeill. II (1865). — Abeille de Perrin Contribution Buprest. pal., Revue d'ent. X. 258 (1891). 669. Capnodis cariosa Pall. — Sub cortice olivae prope flu- men Stravopotamos, I. 13, nonnulla specimina inveni. C. tenebrionis L. — Prope flumen Potamos, III. 20, capta. Trachys pumila Illig. — In Valle di Ropa, I. 13 et 16 et in vicinitate oppidi m. Jan.-- Febr. nonnulla spe- cimina legi. Aphanisticus cupricolor Ab. — Habitat in oraminibus littoralibus ad lacunas et flumina prope Od et in Valle di Ropa passim copiose. A. pusillus Oliv. — Prope oppidum, II. 6, unicum spe- cimen inveni. 38 John Sahlberg. | [XLV Fam, Eucnemidae. Bonvoul. Monogr. des Throsc. (1859). — Reitt. Wien. ent. Zeit. 1889. +674. HOT "O0M6- ÖN Throscus elateroides Heer. — Inter caespites graminum ad radices arborum et sub cortice Eucalypti in vicini- tate oppidi et in Valle di Ropa et prope monasterium Pantaleone m. Nov.—Febr. frequens. Var. Bonvouloiri Desbr. — In societate cum forma ty- plea m. Dec: rarior. Thr. Duvali Bonv. — In Valle di Ropa, XI. 27, captus. Thr, orientalis Bonv. — Sub foliis deciduis ad vicum I0jöadej bt JUL Ab SENOR Thr. obtusus Curt. — Sub foliis deciduis et in caespi- tibus graminum locis paludosis praesertim in Valle di Ropa frequens. Fam. Elateridae. Kies. Naturg. Ins. Deutschl. IV. (1858). — Can deze Mon. Elat. (1857 —1863). — Buysson Faun. Gall.-Rhen., Elat., Revue d'Entom. 1893—1902. — t678. 680. (p. p. det. Otto Schwarz). Adelocera punctata Hbst. — Sub cortice arboris in Valle di Ropa, II. 8, unicum specimen inveni. Heteroderus crucifer Rossi. — In caespitibus graminum ad radices arborum locis arenosis infra sepuleretum Graecorum ad sinum Kalichiopulo m. Nov.—Jan. co- piose captus, in Valle di Ropa, XII. 27, rarius. Drasterius bimaculatus Rossi. — Habitat sub foliis deci- duis et Opuntia nec non in caespitibus graminum ubi- que frequens, colore et magnitudine valde varians. Praeter formam typicam varietates sequentes observavi. Var. basalis Reitt. rarius, Var. fenestratus Käst. frequenter, Var. 4-signatus Käst. minus frequenter, Var. binotatus Rossi frequenter, Var. immaculatus Paulino rarissime. +690. 691. BEAN Re Vär EUR SR i OT Sr VA pe RAG RA Far NG Vu oh | AJ ARE rg Misses hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 59 Cardiophorus thoracicus Fabr. (= gramineus Scop.) — Sub cortice Eucalypti ad villam Candoni, XII. 30, captus. : C. ruficollis L. — Prope aulam Monrepos, XII. 17, captus. C. rufieruris Brullé (= tibialis Er.) — Habitat sub fo- lis deciduis et in caespitibus graminum totam per hiemem haud infrequens. C. Equiseti Hbst. — Prope oppidum, III. 23, captus. Agriotes !) rubiginosus Cand. — In Valle di Ropa, II. 8, specimina duo inveni. A. paludum Kies. — In Valle di Ropa in caespitibus graminum m. Nov.—Febr. saepius captum, prope oppi- dum rarius. A. rufipalpis Brullé, Schwarz. — In littoribus ma- rinis ad ostium fluminis Potamos, XII. 18, et ad sinum Kalichiopulo, XII. 3 et I. 7, nonnulla specimina inveni. Synaptus filiformis Fabr. — Locis humidis et umbrosis in Valle di Ropa et prope oppidum m. Dec.—Febr. saeplus captus. Silesis terminatus Er. — Sub foliis deciduis ad radicem Qvercus maximae, Albero grande distae, prope mona- sterium Pantaleone, II. 14, unicum specimen inveni. Hypnoidus dermestoides H bst. var 4-guttatus Lap. — In littore lacunae in valle Ropili, XII. 9, captus. Fam. Dascillidae. Bourgeois Faun. Gallo-Rhen. Col. IV. 1884. Cyphon variabilis Thunb. — Locis paludosis frequens. 1) Sehwarz Deutsch. ent. Zeitsch. 1891, 81. 18 60 John Sahlberg. [XLY Fam, Cantharidae. S I. Cantharini. Marseul Monogr. Telepbhor. Abeille I. (1864). — Bourg. Faun. Gallo- Rhen. Col. IV. Malacod. (1885). 1692. 693. +694. HOP: Cantharis pulicaria Fabr. — In floribus in valle Kauro- fimnin CIPRR(capta: Rhagonycha fuscicornis Oliv. — In foribus Liliarum, IV. 10—11, haud rarus. Malthodes sulcatus Bourg. Ann. ent. Fr. Bull. Maj. 1903. In foribus Ericae in valle fluminis Mesongi, IV. 2, specimina circiter 10 inveni. M. corcyreus Bourg.l. c. — In valle Kaurolimni, III. 27, nonnulla specimina cepi. II. Malachiimni. Peyron Mon. Mal., Abeille XV (1877). — A beille de Perr. Malach. d' Europ. eur. Col. 696. 697. 698. 699. 700. 701. et vois., Annales de la Soc. ent. France, 1890. — Krauss. Best.-Tab. XLIX (1902). Malachius spinipennis Germ. — In floribus prope lacu- nam Kaurolimni, III. 27, captus. Attalus dalmatinus Er. var. ionicus Mill. — In Valle di Ropa, IV. 8, nonnulla specimina inveni. HI. Dasytini. Schilsky, in Kister Käf. v. Eur. XXXIV (1897). Dasytes (Mesodasytes) flavipes Oliv. — In foribus in Valle di Ropa, IV. 8, captus. Psilotrix melanostoma Brullé. — In foribus locis ari- dis m. Apr. aliquoties copiose captus. Ps. cyaneus Oliv. — In floribus tempore vernali frequens. Danacaea marginata Käst. var. thoracica Schilsky. — In foribus Ericae in valle fluminis Mesongi, IV. 2, copiose inveni. N:0C LT] Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 61 Fam. Cleridae. Reitt. Best.-Tab. eur. Col. XXVIII (1894). +702. Corynetes pusillus Klug. — In muscis arboreis in Ca- staneis vetustis prope vicum Triclino, I. 28, et ad vi- cum Europuli, II. 1, duo specimina inveni. Fam, Ptinidae (= Bruchidae). Kiesenw. Ins. Deutschl. V (1877). — Reitt. Best.-Tab. eur. Col. XI (1884). — Seidl. Faun. Transsylv. 1891. 703. Ptinus phlomidis Boield. — Sub foliis deciduis et mu- scis ad radices arborum praesertim quercuum ad vicos Gasturi, Kynopiastes et Ropa m. Nov.—Apr. minus frequens. 1704. Pt. brunneus Duft. — Prope ostium fuminis Potamos, XI. 19, ad sinum Kalichiopulo, XII. 31, et in Spelun- culo in convalle alpis Pantocratoris, II. 15, specimina nonnulla inveni. 1705. Pt. perplexus Muls. — Ad radices quercuum locis diversis m. Dec.—Febr. saepius cribro entomologico captus. +706. Pt. pilosus Mäll. — Prope vicum Europuli, II. 1, et prope vicum Gasturi, XI. 11, nonnulla specimina inveni. t707. Ptinus (Gynopterus) variegatus Rossi. — In spelunculo Megaspileon in convalle boreali alpis Pantocratoris, II. 15, specimina duo cepi. 708. Pt. (Eutaphus) Reichei Boield. — Sub foliis deciduis sub muscis arboreis et in rimis corticis quercuum prope aulam Achilleion et ad vicum Ropa m. Nov.— Febr. cribro entomologico interdum copiose captus. 62 John Sahlberg. 0 KTV Fam. Anobiidae (= Byrrhidae). Seidl. Faun. Transsylv. (1891). — Schilsky in Kiister die Käfer Eu- ropas XXXVI (1899). 709. TIO —Pb -—J -— NY . Sitodrepa panicea L. — In oppido m. Dec. capta. Theca (Anomotheca) curimoides Reitt. — Sub foliis deci- duis in convalle montis Stauros, IT. 11, unicum speci- men inveni. Theca pilula Aubé. — In horto ad villam ,, Casa rossa" in oppido, XII. 23, unicum specimen inveni. Fam. Ciidae. Schilsky in Kist. die Käfer Europas XXXVII (1900). Cis castaneus M ell. — In Valle di Ropa, XII. 30, captus. C. hispidus Payk. — In Valle di Ropa cum pr accedente freqventius occurrit. Fam. Tenebrionidae. Seidl, Fauna Transsylv. (1891). — Ins. Deutschl. V. 1 (1894), 2 (1896). -— — -—J Zophosis punctata Brullé var. Kollari Deyr. — Ann. ent. de Fr. 1867, 111. — Loco arenoso ad flumen Po- tamos, XI. 17, capta. Gnathosia laticollis Bess. — Sub lapidibus in alpe Pan- tocratore (450 met. alt.), XII. 12 et II. 16, nonnulla specimina inveni. Var. rugata Sol. — Sub lapidibus in summo cacumine montis Agi Deca, XII 5, capta. Cephalostenus elegans Brullé. — Sub lapidibus in alpe Pantocratore (450 met. alt.), II. 16, specimina duo inveni. Stenosis orientalis Brullé. — Habitat sub Opuntia, Ver- basco et in caespitibus graminum locis arenosis m. Nov.—Mart. frequens. 9: Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 63 Stenosis brenthoides Rossi. — Habitat cum praecedente prope aulam Achilleion et ad sinum Kalichiopulo m. Nov.—Dec. rarius. Dichillus carinatus Kust. — Sub foliis deciduis ad ra- dices arborum in Valle di Ropa, XI. 7, XI. 27, ad vi- cum Kalichiopulo, XII. 31, et prope aulam Achilleion, I. 18, interdum copiose captus. Asida fascicularis Germ. var. terricola All. — Sub lapide in jugo montis Pelleka, II. 18, unicum speci- men inveni. i Dendarus caelatus Brullé. — Sub Opuntia prope vicum Mandukion, I. 13, captus. Pedinus helopioides Germ. — Habitat sub lapidibus m. Nov.—Mart. frequens; etiam in insula Vido. P. quadratus Brullé. — Habitat sub lapidibus locis aridis toto hieme passim; etiam in insula Vido captus. P. oblongus Muls. — In castaneto ad vicum Triclino, I. 28, unicum specimen inveni. Opatrum verrucosum Germ. — Habitat sub lapidibus locis aridis m. Nov.—Febr. satis frequenter; etiam in monte Pelleka captum. Gonocephalum rustiecum Oliv. — Sub lapidibus et quis- quiliis praesertim locis argillaceis m. Nov.—Jan. sae- pius captum. Sub cortice Eucalypti in oppido, I. 14, specimen solito multo minus inveni. G. costatum Brullé. — Ad radices arborum etc. prope ostium fuminis Potamos, in Valle di Ropa et ad vicum Gasturi m. Nov.—Jamn. aliquoties captum. Cnemeplatia atropos Costa. — Sub foliis deciduis ad radices Qvercus veterrimae prope vicum Ropa cribro entomologico m. Dec. et Jan. specimina perpauca cepi. Trachyscelis aphodioides L. — In littore arenoso infra aulam Monrepos, II. 3, unicum specimen inveni. Phaleria cadaverina Fabr. — In littore arenoso prope monasterium Paleocastriza, III. 26, unicum specimen inveni. Cataphronetis Reichei Seidl. — Habitat in fossis in terra compacta et praerupta ab aliis insectis factis rarissime. 134. 139. +q738. John Sablberg. [XLV Specimina tantum ”tria glebis in aqua demergendis ex hibernaculis expulsa cepi, h. e. in littore infra sepul- cretum Graecorum, XII. 31 et I. 17, et ad ostium flu- minis Potamos, II. 13. Cossyphus tauricus Menetr. — Sub lapidibus ad pontem rivuli in Valle di Ropa m. Nov.—Mart. interdum co- piose captus; nonnulla specimina etiam in valle Ropili m. Jan. inveni. ; Laena Schwarzi Reitt. — Sub foliis deciduis querneis ad vicum FN II. 16, unum et prope aulam Achil- leion, IV. 2, alterum specimen inveni. L. ferruginea Käst. — Sub foliis deciduis praesertim ad radices Quercuum per totam hiemem satis frequens. Var. Kräperi Reitt. — lisdem locis ac forma typica vix parcius occurrit. Helops (Antheros) Rossii Germ. — In trunco Castaneae vescae putrido ad vicum Triklino, I. 27, et sub lapi- dibus in alpe Pantocratore, II. 25, et prope ostium fluminis Potamos, III. 24, captus. H. (Odocnemis) tuberculatus Käst. — In floribus Rosma- rini die calida, XII. 19, marem et feminam inveni. H. (Nalassus) plebejus Käst. — Habitat sub cortice Euca- typti atque Platani in oppido et vicinitate ejus tempore hiemali frequenter. (N.) phaeacus J. Sahlb. Öfv. f£. Vet. Soc. Förh. XLV, N:o 10, 33. — In rima Opuntiae ad radicem 10oco arenoso prope sepuleretum Graecorum, I. 8, feminam et ad radicem Qvercus prope vicum Gasturi, I. 22, marem inveni. Raiboscelis azureus Brullé. — Sub lapidibus ge aridis praesertim in jugis montium Agi Deca, Pelleka, Pan- tocratore ut et in insula Vido totam per hiemem haud rarus. Var. tumidicollis Kust. — Cum forma typica vix rarius occurrit. N:o: 11] 740. 741. 742. 104: + 744. t 745. 748. 149. Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 65 Fam. Mordellidae. Schilsky in Kister die Käfer Europas XXXV (1898). Mordellistena pumila Er. — In floribus in Valle di Ropa, IV. 8, capta. M. micans Germ. — In floribus in valle Kaurolimni, ITS 20) capta. Anaspis Geoffroyi Mull. — In foribus prope vicum Kyratu, IV. 13, nonnulla specimina legi. Var. 4-maculata Costa. — Cum forma typica capta. Var. discicollis Costa. — Cum praecedentibus unicum specimen. A. maculata Geoffr. — In foribus Ericae in valle flu- minis Mesongi, IV. 2, copiose observata. A. Kiesenwetteri Emery var. Baudi Schilsky. — In Mallerdi Ropa, LV-Cscapta. A. (Silaria) ornata Schilsky. — Inter vicum Gasturi et praedium Perama, XI. 15, unicum specimen cribro enotomologico (inter folia Oleae?) cepi. Fam. Meloidae. Reitit. Best.-Tab. eur. Col. XXXII (1895). Meloö proscarabaeus L. — Sub lapidibus in monte Pel- leka, II. 18; et. in Valle di Ropa, III 31, captus. M. autumnalis Oliv. — Sub lapide ad villam Kapo- distria, XII. 5, unicum specimen inveni. Var. hiemalis Gredl. — In summo jugo montis Agi Deka, XII. 5, unicum specimen inveni. M. tuccius Rossi. — Sub lapide in Valle di Ropa, III. 31, captus. M rugosus Mars. — Sub lapidibus in monte Agi Deka et in alpe Pantocratore m. Dec. aliquoties captus. Var. abdomninalis Esch. — In alpe Pantocratore, XII. 12, unicum specimen sub lapide cepi. 66 John Sahlberg. Fam. Hylophilidae. Pic Best.-Tab. eur. Col. XXXX (1900). 750. Hylophilus (Olotelus) pruinosus Kies. — Sub foliis deci- duis ad radices arborum in Valle di Ropa, prope vi- cum Gasturi alibique m. Dec.—Febr. saepius captus. +751. H. (Aderus) populneus Panz. — Sub foliis deciduis ad radices arborum prope villam Candoni, XII 23, ad vicum Europuli, II. 1, et sub quercu maxima, Albero grande dicta, II. 14, nonnulla specimina inveni. Fam, Anthicidae. La Ferté-Lenectére. Monogr. Anthic. (1848). — Marseul Mon. Anthic., Abeille XVII (1879). (p. p. det. Pic.) ; 1752. Tomoderus dalmatinus Reitt. Deutsch. ent. Zeit. 1884, 2058. — Habitat sub foliis deciduis querneis rarius. In quercetis circa aulam Achilleion, ad praedium Ipso et prope vicum HEuropuli m. Nov.—Apr. aliquoties captus. 753. Formicomus pedestris Rossi. — Habitat sub foliis deci- duis, Opuntia, Verbascis et in caespitibus graminum totam per hiemem ubique frequenter magnitudine et colore valde varians. 154. F. ionicus Laf. — Rarissime occurrit. Sub detritis vegetabilibus ad rivulum prope sinum Kalichiopulo, XII. 5, et in ligno carioso Castaneae ad vicum Tri- klino, I. 28, specimina quattuor cepi. 755. Stenidius tenuipes Laf. — Habitat sub detritis vegeta- bilibus ad rivulos et lacunas prope mare passim copiose. 756. Anthicus (Lagenicollis) coniceps Mars. — Sub foliis deciduis et detritis vegetabilibus prope sinum Kalichio- pulo m. Nov.—Febr. interdum copiose captus. 757. A. (L.) humilis Germ. — Habitat in caespites grami- num et sub Opuntia praesertim locis arenosis m. Nov.—Apr. frequenter, colore varians: N:0rL1T] Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 67 1758. Anthicus (Lagenicollis) imcomptus Truqui. — Semel cap- tus, cum congeneribus confusus. 759. A. (L.) cerastes Truqui var. corcyreus Pic. — Sub fo- lis deciduis et detritis vegetabilibus ad vicum Kyratu, XI. 4, ad sinum Kalichiopulo, XI. 24, in querceto prope Kynopiastes, XII. 5, ut et pluries in Valle di Ropa captus. 1760. A. (L.) minutus Laf. — In caespites graminum ad ra- : dices arborum locis arenosis prope sinum Kalichiopulo alibique m. Nov.—Mart. interdum copiose captus. 761. A. (Trapezicollis) floralis L. — Sub vegetabilis putre- scentibus locis cultis satis fregquens. 762. AA. (Cordicollis) instabilis Schm. — Sub foliis deciduis, Opuntia et Verbasco locis diversis per totam hiemem sat frequens. 1763. AA. (Stricticollis) tenellus Laf. — Sub detritis vegetabilibus in ripa arenosa fluminis Potamos, XI. 17, captus. +764. A. (Str.) Goebeli Laf. — Loco arenoso ad sinum Ka- lichiopulo, I. 7, unicum specimen inveni. 765. A. (Hirticollis) hispidus Rossi. — Sub detritis vegeta- bilibus ad aquas ad ostium fluminis Potamos, ad si- num Kalichiopulo et in vallibus Kaurolimni et Valle di Ropa m. Nov.—Febr. aliquoties captus. 766. A. (Brevicollis) antherinus L. — Habitat inter gramina locis arenosis frequenter. +767. A. (Br.) laeviceps Baudi. — Sub caespitibus graminum locis humidis argillaceis in Valle di Ropa, ad lagu- nem Kalichiopulo et prope ostium fluminis Potamos m. Nov.—Jan. minus frequens. 768. A. (Br. niger Oliv. (= morio Laf.). — Habitat sub fo- lis Verbasci, Opuntia etc. locis aridis totam per hie- mem frequenter. 1769. A. (Br) validicornis Laf. — In Valle di Ropa, XII. 30, LS specimina invenl. 1770. A. (Birricollis) Genei Laf. — Sub Zostera in littore are- noso infra aulam Monrepos, I. 9, nonnulla specimina inveni. 771. Ochthenomus tenuicollis Schm. — Sub Opuntia aliisque vegetabilibus locis aridism. Dec. —Febr. haud infrequens. 68 John Sahlberg. [XLY Fam. Curculionidae. Seidl. Faun. Transsylv. (1891). — Bedel. Col. de Seine, Rhynch. (1888). — Stierl. Käf.-Fauna der Schweiz IT (1898). — Best.-Tab. eur. Curc, II. 1884). — Reitt. Best.-Tab. eur. Col. XXXTII (1895), XXXVII (1898). (determinavit Reitter). Otiorrhynchus lugens Germ. — Habitat sub lapidibus locis aridis rarius, in insula Vido copiose captus. 0. corruptor Hbst. — Prope vicum Kyratu, XI. 4, et ad aulam Achilleion, XII. 19, captus. 0. rugosostriatus Goeze. — In Valle di Ropa, XI. 4, unicum specimen inveni. Arrammichnus striato-setosus Boh. — In colle arenoso prope sinum Kalichiopulo, XI. 24, captus. Elytrodon inermis Boh. — Sub foliis Qvercus TIlicis in monte Pelleka, XI. 21, et sub Opuntia prope vicum Mandukion, I. 13, specimina singula inveni. Mylacus indutus Kies. var.? — In Valle di Ropa, XII. 30, et prope vicum Mandukion sub Opuntia et Ver- basco loco arido nonnulla specimina inveni. Phyllobius caledonius Brullé. — Prope ostium fluminis Potamos, IV. 10, captus. Polydrosus cocciferae Kies. — Prope monasterium Pa- leocastriza, IIT. 26, unicum specimen inveni. P. armipes Brullé. — Prope ostium fluminis Potamos, ITE. 20 et IV: 11, et in valle flumimis Mesongi, IV:2, nonnulla specimina legi. P. (Leucodrusus) tibialis Gyll. var. robustus Desbr. — Ad ostium fuminis Potamos, VI. 11, nonnulla speci- mina cepi. Strophomorphus porcellus Schönh. — Sub Opuntia prope vicum Mandukion, I. 8, captus. Sitona limosus Rossi. — Ad sinum Kalichiopulo et in Valle di Ropa m. Dec. et Apr. specimina haud pauca cepi. S. gressorius Fabr. — Prope oppidum et in insula Vido m. Febr. et Apr. captus. S. hispidulus Fabr. — Locis cultis prope oppidum frequens. Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. 69 Sitona flavescens Marsh. — Locis aridis prope vicum Kynopiastes et ad sinum Kalichiopulo m. Dec. captus. S. inops Schönh. — Semel captus. S. verecundus Rossi (= chloroloma Fabr.) — Ad sinum Kalichiopulo et in Valle di Ropa m. Dec. parcius captus. S. lineatus L. — Habitat locis cultis frequenter. S. suleifrons Thun b. — Locis cultis in Valle di Ropa m. Dec. captus. S. humeralis Steph. — In arvis m. Dec. et Apr. sae- pius visus. Tanymecus vittiger Gyll. — Ad ostium fluminis Pota- mos, III. 24, unicum specimen inveni. Trachyphloeus laticollis Boh. — In colle arenoso prope vicum Mandukion, I. 13, captus. Brachycerus !) undatus Fabr. var. 1 Bed. — Prope ostium fuminis Potamos, XI. 19, unicum specimen sub lignis rejectis inveni. Var. 2 Bedel. — Eodem loco, XI. 4 et 30, nonnulla specimina cepi. Var. 3 Bedel. — Sub lapide in jugo montis Agi Deka, XII. 23, unicum specimen inveni. Brachycerus junix Licht. var. aegyptiacus Oliv. — Sub lapidibus in montibus rarissime occurrit. In monte Agi Deka, XII. 5, et in alpe Pantocratore, XII. 13 et II. 16, specimina pauca cepi. Cleonus ?) cordiger Germ. — In valle Kaurolimni, I. 4, unicum specimen inveni. Cl. humeralis Kunze. — Sub lapidibus in monte Agi Deka, XII. 5, et prope oppidum, I. 9, captus. Cl. albicans Gyll. — Sub confervis siccis in littore marino ad sinum Kalichiopulo, III. 31, specimina cir- citer 10 legi. Lixzxus Ascani L. — Ad lacunam Kaurolimni, III. 27, captus. L. algirus L. — Prope oppidum initio m. Dec. semel Captus. ') Bedel Revis. Brachye., Ann. ent. Fr. 1874, 119. ”) Species hujus generis benevole determinavit dom. Faust. 316. John Sahlberg. [XCV Lizxus Junei Boh. — Ad sinum Kalichiopulo m. Nov. specimina nonnulla cepi. : Bangasternus planifrons Brullé. — Prope villam Can- doni et ad sinum Kalichiopulo m. Dec. nonnulla spe- cimina cepi. Microlarinus rhinocylloides H och. — Prope sinum Ka- lichiopulo,/ >» FRE RESA -1 John Sahlberg. [XLY Longitarsus ferrugineus Foudr. L. ochroleucus Marsh. Pachnephorus villosus Duft. Cassida vibex L. C. pusilla Waltl. var. distincta Boh. Leptispa filiformis Guer. Hispa atra L. Rhizobius litura Fabr. Coccinella 14-pustulata L. C. 18-punctata Scop. var. australis Weise. Epilachna chrysomelina Fabr. Exocomus 4-pustulatus L. Coleoptera prope oppidum Cataniam in Sicilia diebus 20 et 21 Martii 1899 collecta. Scarites (Harpalites) laevigatus Fabr. Tachys (Tachyura) haemorrhoidalis Dej. T. (T.) parvulus Dej. var. 4-naevius Reitt. Acupalpus dorsalis Fabr. Lebia trimaculata Villa. Hydroporus marginatus Duft. H. lituratus Brullé. Noterus laevis Sturm. Taccophilus hyalinus De Geer. Agabus (Xanthodytes) nebulosus Foerst. Rantus conspersus Gyll. Cymatopterus fuscus L. Dytiscus circumflexus Fabr. Gyrinus Dejeani Brullé. Helochares dilutus Er. Taccobius Revelieri Perr. Var. leucaspis Kies. ; Limnebius (Odontolimnebius) similis Baudi var. unci- gaster Kuw. Species 6—17 in Aquis submarinis in littore arenoso ab oppido meridiam versus sito captas. JR SÅ MAL N:o 13] Ad cognitionem faunae Coleopterorum Italicae fragmenta. 9 18. 42. Helophorus (Trichelophorus) micans Fald. var. subcosta- tus Kol. H. (Tr.) alternans Gené var. intermedius Muls. H. pallidipennis Muls. var. Reitteri Kuw. Calobius submersus Chevr. In aquis parvis in rupibus marinis copiose. Ochthebius (Trymochthebius) impressicollis Lap. var. im- perfectus Kuw. et var. breviusculus Kuw. Cercyon haemorrhoidalis Fabr. var. erythropterus Muls. Georyssus integro-striatus Motsch. Parnus luridus Er. Philonthus fenestratus Fauv. In littore arenoso unicum specimen. Ph. concinnus Grav. Gabrius maritimus Motsch. Cafius xantholoma Grav. Xantholinus hesperius Er. j Dolichaon haemorrhous Er. In littore arenoso. Tathrobium lusitanicum Er. Cum praecedente unicum specimen. Scopaeus scitulus Baudi. Stenus ater Mann. Bledius tristis Aubé. Bl. debilis Er. Cum praecedente in littore: arenoso co- piose occurrit. Aleochara tristis Grav. A. nitida Grav. A. bilineata Gyll. Phytosus balticus Kraatz. In littore arenoso unicum specimen. Chilopora longitarsis Er. Glossola gregaria Er. Myllaena intermedia Er. Silpha tristis Illig. Colon (Myloechus) denticulatum Kraatz. In parte septentrionali oppidi vespere semel captum. Clambus minutus Sturm. var. ruficapillus nov. var. Paullo minor, piceus, capite rufo, prothorace lateribus pilis 10 Di se. John Sahlberg. [ÄLV nonnullis tenuissimis munito. Loco arenoso ab oppido meridiem versus sito semel captus. Phalacrus corruscus Payk. var. Humberti Rye. Cryptophagus fasciatus Kraatz. Sub vegetabiliis siccis in arena maritima. Saprinus dimidiatus Illig. Scarabaeus semipunctatus Fabr. Cardiophorus ulcerosus Gené. Charopus apicalis Kies, Attalus aetnensis Ab. In floribus rupestribus in vicini- tate oppidi boream versus captus. Dasytes (Mesodasytes) aerosus Kies. Malthodes laciniatus Kies. Erodius neapolitanus Sol. var. Peiroleri Sol. Var. vicinus Sol. Var. siculus Sol. Akis spinosa L. var. Olivieri Sol. Pachychilina Dejeani Stev. Pachychile sardea Kraatz. Phaleria acuminata Käst. var. maculosa Seidl. Sub vege- tabitiis siccis in littore marino juxta oppidum copiose. Opatroides punctulatus Luc. Opatrum verrucosum Germ. Gonocephalum prolixum Er. Trachyscelis aphodioides Latr. In littore arenoso copiose. Ammobius rufus Luc. Cum praecedente rarius. Anthicus (Lagenicollis) salinus Groteh. In littore arenoso maris unicum specimen. A. (L.) Lameyi Mars. Cum praecedente plura specimina. A. (Hirticollis) 4-guttatus Rossi. A. (Pubicollis) fenestratus Schmidt. Coniatus Tamarisei Fabr. Smicronyx cyaneus Gyll. Sibinia attalica Gyll. var. lateralis Perr. Miarus plantarum Germ. Nanophyes centromaculatus Costa. N. tristigma Rottenb. Apion Trifoli L. FE ERE SYRRA RI SA 0 a och pr RAS PR? SS för RTR YET äl Ae her on BT fee > i ASEA ONS NE | OR ” H A - UJ 4 va OM MG 5 ÅR N:o 13] Ad cognitionem faunae Coleopterorum Italicae fragmenta. 1 77. Apion saeculart Gozis. 78. Daria rufimana Boh. 79. Chrysomela (Stichosoma) Banksi Fabr. 80. Aphthona secelidis Weise. 81. Micraspis phalerata Costa. IV. Coleoptera prope oppidum Syracusas diebus 24—26 Martii 1599 colleeta. 1. LTeistus fulvibarbis Dej. 2. Notiophilus biguttatus Fabr. 3. Scarites (Harpalites) laevigatus Fabr. 4. Sc. (Distichus) planus Bon. 3. Dyschirius basillus Schaum. In arena littorali prope ostium fuminis Anapos specimina haud pauca cepi. 6. D. macroderus Chaud. Cum praecedente unicum specimen. (.NDT apiealis) long. 23 mm. An species distineta? Unicum specimen hujus varietatis insignis typo fere quadruplo minus in societate cum Blaptibus aliis in Latomiis cepit filia mea Avena. 74. Blaps lethifera Marsh. Cum precedentibus rarius. 75. Bl. mucronata L. In Latomis Syracusarum' copiose. 76. Akis spinosa L, var. Olivieri Sol. . 77. Pachychilina Dejeani Stev. In littore arenoso frequenter. 78. Tentyria grossa Bess. Var. Dejeani Sol. 19. T. laevigata Stev. 380. T. Ramburi Sol. Vår. laevicollis Sol. 81. MBSecaurus tristis Oliv. Var. gracilipes Sol. 82. Sc. striatus Fabr. 83. Dendarus lugens Muls. DA DO: 100. 101. PO 103. 104. 1057 106. OT 108. John Sahlberg. [XLV Opatrum verrucosum Germ. Gonocephalum rustieum Oliv. G. costatum Brullé. Clitobius ovatus Er. Sub plantis salinis ad ostium flu- minis Anapos circiter 10 specimina. Trachyscelis aphodioides Latr. Leptaleus Rodringuesi Latr. Iu littore arenoso rarissime. Anthicus (Stricticollis) tenellus Laf. Otiorrhynchus lugens Germ. Tixus mucronatus Oliv. Sphenophorus parumpunctatus Gyll. Baris carulescens Scop. Barytychius squamosus Gyll. Tychius comptus Tourn. Gymnetron lanigerum Bris. Nanophyes rubricus Rosenh. N. nitidulus Gyll. Apion confluens Gyll. Brachycerus undatus Fabr. var. 2 Bedel. Hylesinus Fraxini Panz. Timarcha pimelioides H. Sch. In Latomiis antiquae Syracusarum frequens. Chrysomela (Stichosoma) Banksi Fabr. Chr. (Rufipennis) grossa Fabr. Epithrix Atropae Foudr. Psylliodes marcida Illig. Cassida vittata Villers. Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar, XLV. 1902—1903. N:o 14. Om den dagliga gången af temperaturen i Sodankylä under polaråret sept. I[SS2—aug. 18583. Af Osc. V. JOHANSSON. Resultaten af den finska polarexpeditionens arbeten un- der året sept. 1882—aug. 1883 i Sodankylä föreligga publice- rade under titeln: Exploration internationale des regions po- laires 1882—83 et 1883—84. Expedition polaire finlandaise. Observations faites aux stations de Sodankylä et de Kultala. Par S. Lemström et E- Biese. Helsingfors 1886, 1887. Emel- lertid har åtminstone den meteorologiska delen af dessa ob- servationer ej blifvit underkastad någon närmare bearbetning, om man undantager den [resumé som professor J. Hann gifvit i ,Meteorologische Zeitschrift" (Band 25, 1890 sid. 205) samt några mindre användningar, som observationerna af en del element funnit uti enskilda, speciellt ryska arbeten. Bland orter inom Finland kan i alla fall endast Helsingfors uppvisa ett så fullständigt och tillförlitligt meteorologiskt material som det från polaråret i Sodankylä. För att 1 någon mån bidraga till bearbetningen af det senare har jag på uppmun- tran och under ledning af professor Hann under min vistelse i Wien 1902—1903 utfört några beräkningar af den dagliga gången hos enskilda meteorologiska element. TI det följande vill jag meddela resultaten af dessa beräkningar och derpå grundade slutsatser, så vidt dessa beröra temperaturens dag- liga gång. Jag hoppas en annan gång blifva i tillfälle att återkomma till de andra meteorologiska elementen, då jag äfven tror mig kunna finna en större användning af de be- träffande temperaturen vunna resultaten. of g de AND TSE VIL ANI SORAN Osc. V. Johansson. [XLY För att kunna diskutera den dagliga temperaturoscilla- tionen har jag dels framställt denna genom Fourierska eller Besselska serier, dels stödt mig på observationerna di- rekte. Att äfven den förra metoden här funnit sin använd- ning motiveras därmed, att fenomenet på detta sätt blir betyd- ligt mera öfverskådligt och speciellt biifva alla jämförelser i hög grad underlättade. Detta sätt att framställa en perio- disk företeelse genom trigonometriska serier går numera all- mänt inom meteorologin under benämningen ,harmonisk ana- lyst, hvilket namn först införts af engelska forskare. En af de första, som öfverhufvud användt denna undersökningsmetod, är finnen prof. G. G. Hällström. Näst Bessel, som egentligen infört metoden i meteorologin, har Hällström allra först till- lämpat den harmoniska analysen på lufttryckets dagliga gång, och på detta område har metoden sedan visat sig ytterst frukt- bringande 1). Utom Hällström och några hans samtida hafva i Finland mig veterligen endast prof. A. Krueger användt detta framställningssätt inom meteorologin, ehuru metoden innebär många och stora fördelar ?). På denna grund har jag i det följande något mera än annars vore nödigt berört alla metodens detaljer samt angifvit de formler, som komma till användning vid metodens tillämpning inom meteorologin. En harmonisk serie har följande tre former: 1. y=p,++pi cos + pa Cos2 X+ P3 cos 3 XF: :- + q,sin £ + q. sin 2 x—-F q3 Sn IL + rr 2. Yy=a9+ a sin(A;+tzx)-Hassin (4-2 x)-+ as sin (A3z-Fåx)+--- 3. y=byHbdi cos (Bi +X)H4b2 cos (BatH2x)-tbscos(B3stH3x)+-- 1) G. G. Hällström, i Kongl. vetensk. akad. bhandl. 1826, 1 o. 2 eller i Poggendorffs Annaler, Band. 8 o. 11. : 3) A. Krueger, Ueber die mittlere Temperatur zu Helsingfors nach den Beobachtungen des Magnetisch-Meteorologischen Observatoriums 1845—1856. Acta Societatis Fennicae. Band X 1875, sid. 377 o. f. N:o 14] Om temperaturen i Sodankylä under sept. 1882—aug. 1883. 3 Den första formen är grundformen och egnar sig bäst vid alla räkningar med det fenomen, som serien framställer. De två senare formerna egna sig bäst åter vid diskussionen af fenomenet, ty man har här amplituderna (a, b) och fasti- derna (A, B) åtskilda. Af de båda formerna 2. och 3. använ- des den senare speciellt af franska meteorologer. Koefficienterna 1 den första serien äro enligt Fourier gifna genom följande bestämda integraler: ( Xx | Dp ES öl 0 Ir Y Ax — AX z FER K= Sj cos kx dx vn — RA AX [RR | fr Nys ko de i 7 [0 —7 Då inom meteorologin y såsom funktion af tiden x ofta i för- sta hand är framställd genom en kurva, så kan man enkelt bestämma värdet af sistanförda integraler genom i och för detta ändamål konstruerade integrationsinstrument, af engels- männen kallade , Harmonic Analyser". Vanligen förekommer emellertid det fall, att man har n eqvidistanta värden på y gifna, hvilka fullständigt utfylia perioden. För att i denna händelse beräkna koefficienterna i serien 1. har Bessel enligt minsta-qvadratmetoden härledt följande formler: 4 Osc. V. Johansson. [XLY ( u=2n | TE TER LEN (ar RS Rö) U=N ES Dr FTSE COS k u — = (4 COS Ac = + = ; 2 Nn K + Y2c0S2 k så +: ot Yn COS k27 5. u=nN Kl SD An 20 AA . 27 == AE NNSRN Lö = OAS Ir Lt KRO NG EE u=l : 27 : —+ 2/2 Sin ERE RI :+ yn» Sin & 27 (==) ik é 1 | Da LT COS TE kal Yao Ya Ia al de | 7 ; Enligt dessa formler hafva i det följande koefficienterna i serien 1. blifvit bestämda. Därvid har jag begagnat det sce- ma, som prof. Hann angifvit i sin lärobok?!) samt såsom hjelp anlitat de tabeller för qvantiteterna: Yu Sin ku 15? och yi cos kul5”(n = 24) som finnas 1 Jelineks , Anleitung zu meteorologischen Beobach- tungeng. 277. Den Lamontska korrektionen är emellertid för dessa punk- omständighet ?). Såsom af ofvanstående serie för fram- ter resp. Sen och+—-: Beräknar man alltså de harmo- - niska konstanterna med användande af de okorrigerade temperaturmedeltalen för 0", t. o. m. 11',, så måste man, så- som lätt framgår ur formlerna 5., till koefficienten pr lägga korrektionen: | 2 24 medan till konstanten 4, måste tillfogas den förut nämnda korrektionen: Enligt denna metod har i det följande den årliga gån- gen eliminerats ur de harmoniska konstanterna, som angifva den dagliga värmeoscillationen 1 Sodankylä. Vid beräkningen af koefficienterna 1 serien 1. har jag stödt mig på de i den sista tabellen anförda temperatur- elongationerna. Emedan alla dessa gällande för 12 minuter efter en jämn timme lokal medeltid, har jag antagit: =O OR TNT Endast koefficienterna för termerna med 24-, 12- och 8- timmars period hafva blifvit beräknade, emedan serierna i all- ') Ad. Schmidt, Ueber die Verwendung trigonometrischer Reihen in der Meteorologie. Programm des Gymnasium zu Gotha 1894. 2?) I den citerade afhandlingen af Schmidt finnes nämnda omständighet ej påpekad. (MS Kra AMS ma Se a LEAR TS SET VET vd RE. RO Sf Ta NESS SS SÖREN JINNG 4 NEG BR RDR ER: (PT SR TER INN DR Äg SFR VERS (SEA FI PER MENN SKA V NÅ IN YTV Lev U 4å (å > Å j 3 N:o 14] Om temperaturen i Sodankylä under sept. 1882—aug. 1883. 9 mänhet konvergera ganska hastigt, och då man för öfrigt måste betrakta termerna af högre ordning såsom till största delen uppkomna genom icke periodiska störingar. Följande tabell framställer värdena på dessa harmoniska konstanter i centesimalgrader. Årstid. Pr (0 Pa de 03 q3 IVILILGET.. er es [ÖR AR a SP OM 0250 ON VRRA NER NESS ENE ES FA GT ESS 0D06-K 0 1GaN NOD 0.233 Sommar NR ARD HONG NART ARN NEON ROSA SNS res ="1i3640 ONES 0.306 (UNNA 0.010 NR Ub Rd KATE SSE EOSG SSA 00K EENN02E 00 0.011 Konstanten p, har icke här blifvit anförd, emedan den be- räknad ur temperaturelongationerna tydligen är lika med noll och 1 annat fall åter helt enkelt är lika med mediet för den resp.' tidrymden. Koefficienterna, som angifva temperatur- gången i genomsnitt för hela året, äro igen medeltal af resp. koefficienter för de fyra årstiderna. Dessa medeltal böra na- turligtvis öfverensstämma med de värden man får, då man omedelbart underkastar temperaturelongationerna för året har- monisk analys. Detta har tjenat såsom kontroll på att koef- ficienterna äro riktiga. Beräknar man nu med tillhjälp af dessa koefficienter tem- peraturelongationerna för hvarje timme, så finner man vissa afvikelser från de direkta observationerna, beroende på att man mnegligerat alla termer, hvilkas period är mindre än ett tredjedels dygn. TI efterföljande tabell hafva dessa beräknade värden sammanställts med de observerade, sedan äfven de senare befriats från den årliga gången enligt Lamonts metod. Man ser häraf att öfverensstämmelsen är ganska tillfredsstäl- lande, 1 det att en differens på 0.21 mera sällan förekommer, utom under våren, då differensen ett par gånger uppgår till Ofta 00: Ånn rasera sinn nan srassnrnsnsernedsetRRRAAOSTORNNTSNNNNNN [XLV Osc. V. Johansson. 10 | Vinter. NEREn Sommar. Höst. År. | OPs EBES DIET |KOPSE EBers SR OPs Be DE TÖbssBeErNCDitE OPs. Ber | Diff | Teg ERS .01/— 3.21/— 3.16]|— .05/—4.09/— 4.195 = .10|— 1.16|— 1.18 .02/|— 2.27/— 2.30 03 2- — .54|/— .50/— .04/— 3.66/— 3.51— .15|— 4.64/— 4.52/— .12|— 1.32 —1.29/— .031|— 2.54/— 247/— .07 dal SAR .07-— 3.76/— 3.69/-— 07 — 4:421--4,39/— —.03||— 1.44/— 1.37/— .07||/— 2.49/— 2.45|— .04 48032 .02/|-— 3.62 |— 3.67 .05|— J:84/— I.81|/— .031— 1.47/— 1.42/— .051— 2.31/— 2,30/— .01 5 I-- .30|— .26/— .04/|— 3.23|— 3.38 .15l— 2.91/— 2.95 .041-— 1.38 — 1.39 .01/— 1.96|— 2.00 04 6 == 26/—- 27 .011/— 2.78|/— 2.77/— .011/— 1.93/— 1.95 .021/— 1.23/— 1.26 .03/— 1.55/— 1.55 .00 T | .221-- 26 .04||— T:97= Liga 3 95-95 200) NA .021— 1.021 — 1.00 — .02 8: = .20/— 120 .001|— .69/— .71 02 LS 08 .08| .59)== .52 .07 .40/— .36|— .04 EEE 06 .01 .56 43 131! sTö .79/— .041— .03 .05/— 08 .30 .31/— .01 10 .24 320) s0:2 ISO NETA ST E 01) .68 .67 .01 .96 95 .01 11 .51 s0.0|=== KOB]. TANDE ATLAS LANE ANAL RAR 20:80 LS SEI | a NE a RN AT 12 95 .92 103) 26 GE S0:5) KS 2 a ner OM 00) nn TR EO ÖR il AE EES 020 DNA 0163 01 3:00 =. 0:8) | 207 ELNIG TNE 20 ASO .03 2 TAGA DAN Sh BS 108) FORS öre 00 Re NA LE 05 RANE AS RT öd ISO NE SON SE Sd 0165 TBS 11 1.836 1.83 503 | NAS AV Nr AI 06 4 .69 ;:72/— +.031- 3.39) 3.39 MOR BRN ev 20.4 | E]SANS ER 014 | SDS 26) osm OM 5 .29 230/=— 017) RT SL0 ar09 Sa NOA SLIT 1.09 Ö3|—L 90700) OG 6 .08 .05 0815 2:6:8|5- Ar TB TE 2) FANG 04 75 64 La SS RN SR RR 01 T:1— 16|— 24 08) 1.95] —T98|— 03) — 2.071 2.04 03] 29 19 101 1.04] 1.00 04 Ör 52) 4 ESRI EOS 99 0415 RNE IST .08/— .20/— .18/— 02 40 40 .00 ERE Sa 0 05 10 FO 08|| = F0 = 53 SR | NET .02 T0ETN= "1601 62 .021/— 1.14/— 1.43 PENNE o5l— 77/— 77 001|— .91/— .91 00 ITE EO OG De AG RON 04) — .88|/— .96 .08||-— 1.46|/— 1.50 04 12 — +:70|— 70 .00]|— 2.68|— 2.67/— .01/— 3.40/— 3.41 01) — 1.07 |-— 1.08 .011|— 1.96|— 1.98 .02 VON AANLILE SSA z ESR SEO SEE p OR 3 3 [SLR Vb By SAR a ER i: a 4 på Å Få Ka + (SR ,”i ' KL, 0 N:o 14] Om temperaturen i Sodankylä under sept. 1882— aug. 1883. 11 För andra orter har man i allmänhet funnit betydligt större differenser. Den dagliga temperaturgången låter med andra ord ej exakt framställa sig genom en trigonometrisk serie med endast ett fåtal termer och för öfrigt ej heller ge- nom något annat enkelt matematiskt uttryck. Detta beror hufvudsakligen därpå, att gången under natten är väsent- ligen en annan än under dagen. Den förra är ensamt bero- ende af värmeutstrålningen, medan den senare i främsta rum- met betingas af insolationen. Temperaturkurvan för natten liknar därför mer eller mindre en rät linie, som småningom sänker sig till närheten af soluppgången, samt låter med stor noggrannhet framställa sig genom den Lambert'ska exponen- tialeqvationen: y=0a+ > DI där x betecknar tiden, räknad från solnedgången och b är en för alla orter gemensam konstant. Däremot liknar tem- peraturkurvan för dagen i det väsentliga en del af en sinus- kurva, som dock är något osymmetrisk därigenom att den hastigare stiger än sänker sig. På grund af den nämnda olikheten i temperaturkurvans karaktär under dag och natt, uppstår i närheten af tiden för soluppgången, då temperaturminimet vanligtvis inträffar, en skarp böjning i kurvans lopp. Hufvudsakligen af denna orsak uppstå svårigheterna att framställa temperaturgången ge- nom en harmonisk serie med endast få termer. Stannar man vid termerna med 8- eller 6-timmars period, kommer såväl maximet som i synnerbet minimet att blifva utjämnadt eller m. a. o. den dagliga amplituden att förminskas. Likaså blifva tiderna för maximet och speciellt för minimet för- skjutna genom den harmoniska analysen >"). Af den sista tabellen framgår omedelbart, att äfven 1 före- liggande fall tiderna för maximum och minimum genom be- 1) Detta har Wild om ock något för ensidigt betonat. Se: Wild, Tem- ”peraturverhältnisse des Russischen Reiches 1881, sid. 40 o. s. v., äfvensom Wild, Ueber die Darstellung des täglichen Ganges der Lufttemperatur durch die Besselsche Interpolationsformel. Melanges physiques et chemiques NEATTT 21892: 12 Osc. V. Johansson. [XLG räkningen något förändrats. För att något närmare bestäm- ma tidpunkterna för extremerna skola vi följa den af Jelinek först. använda metoden, som stöder sig på räkning med diffe- renser !). Utgår man nämligen från det största positiva eller ne- gativa, beräknade eller observerade värdet M, på temperatur- Slönnaliene så har man för elongationen för en t timmar senare tid uttrycket: M=M FA bg AVD Då ju t är < 3, kan man stanna vid den”första och andra diffe- rensen 4, och 45. Skall M vara ett maximum eller mani=— mum har man: eller: Å PESRONEL 2 42 Införes värdet på A,: 4, = (3 — l) Aa 1 uttrycket för M, fås åter: tf? NVS Mi För 0 da. Enligt de två sista formlerna hafva extremerna samt tidpunk- terna för desamma blifvit bestämda. Utom dessa hafva i tabellen på följande sida äfven anförts tiderna för de båda medierna. Dessa äro åter härledda genom enkel lineär inter- polation mellan de på hvarandra följande temperaturelonga- tioner, som hafva olika tecken. Slutligen äro tiderna för solens upp- och nedgång samt daglängden angifna. 2) Jelinek C., Ueber den täglichen Gang der vorziäglichsten meteoro- logischen Elemente in Prag. Denkschr. der math.-naturw.-Classe der Kaiserl. Akad. der Wissenschaften. Wien 1850. 13 aug. 1883. Om temperaturen i Sodankylä under sept. 1882 0 14] VEN ut 2,6 ja cy IG | ww" t dl un 5 fo ; pure d d d jÅ [ord . QS AA Ut 0€ i gu T OT wu 05 ul a yC SPIUTON D D | D / : (eS ww" yh Ut EC öl | Wt el uV ” få AMI cd ddniog ul CT Hc Cl hu? £,0T ut £,0T | un? Ko [ wtf £,6I w" Ke ul tyGT it LS,8 AV I 6 SMET TG wu? 7 8 ut 6 7,8 w" Val mm Fö mu? 2,6 wu" ! 16 ww? 0 w8 16 ut c c,9 , ut? t i) Sa d PW I | D . . ur" 7,8 öm VS ut Hö wi I 16 Hä ! 48 ul 2,8 ud 7,8 wu” 7,8 wu (0) ut 2,6 HAE PSI o6'F FOG | öre Lee | 008 UR | FIA 61) 98'[ f6'T pnogqduy d lå d ro d d d a Ang | d d il d uu £y6 wu ( yC ut (Gl all uid cyl IA el G ul IS hu? KG au” (6 4c wu 9 Zl 9 Fl . WNTATXe NT EFG 8F'G 00'2 60'G LP'E ERE 15 ere GIT SU : » = D lod » D D = (2) = Le D I I uns E,6 uu EC iu? ia wc 5 y5 wu” C,6 un CC wu? £,E w" 6 aut Tal I mt t i I | " VANTATTUTN (PANG ORG (ON rr AS VS FR SD en (ET fr NG ANG 0 TERO f "TIG "Sq0 "TIG 'Sq0 I "TI 'SqO "TIG '5q0 "TI Sq0 | TV I5SO0OH IB WU WON TP A ITIJUTA 14 Osc. V. Johansson. [XLY Vid uppgörandet af denna tabell har den ofvannämnda korrektionen till lokaltid (— 12”) tagits i betraktande. Jämför man de beräknade med de observerade vär- dena, så finner man först i afseende å vändpunkterna en gamn- ska stor öfverensstämmelse under de extrema årstiderna, me- dan under höst och vår förekomma afvikelser på 20 å 30 mi- nuter. Emellertid äro dessa afvikelser troligen mindre än de, som bero af störande inflytanden, då observationerna endast omfatta ett år. Den allmänna regel Wild uppställt, att så- väl maximum som minimum förskjutas tillbaka mot dygnets början vid harmonisk analys, synes ej i detta fall gälla, 1 det att tvärtom nästan genomgående de beräknade maxima och minima inträffa senare än de ur observationerna direkte er- hållna. Hvad själfva värdena på extremerna beträffa, så äro de genom beräkningen något utjämnade, så att amplituden härigenom förminskats. De tider under dygnet, då temperaturen antager sitt medelvärde, äro nästan desamma enligt beräkning och obser- vation. Detta beror därpå att temperaturen såsom funktion af tiden i närheten af dessa punkter varierar mycket starkare än 1 omgifningen af extremerna. Orsaken till temperaturens ringa förändring 1 omgifningen af dessa sistnämnda punkter ligger 1 själfva begreppet maximum och minimum och däraf betingas till stor del osäkerheten i bestämmandet af vänd- punkterna, vare sig detta sedan sker enligt den ena eller an- dra metoden '). i Vi skola emellertid återgå till de på sid. 12 meddelade koefficienterna. Vi hafva sett att dessa med ganska stor nog- grannhet framställa temperaturens dagliga gång å 1 fråga- varande ort. För att vinna en ännu mera öfversigtlig form 1) Detta har bl. a. P. Schreiber framhållit i den mot Wild förda pole- miken angående den harmoniska analysens användbarhet i fråga om tempe- raturens dagliga gäng. P. Schreiber, Untersuchung iber das Wesen der so- oenannten Besselschen Formel. Halle 1892. Nova acta der K. Leop.-Carol. Deutschen Akademie der Naturforscher. B. LVII N:o 3. N:o 14] Om temperaturen i Sodankylä under sept. 1882—aug. 1883. 15 skola vi ur dessa konstanter beräkna de, som ingå 1 serien 2. Härvid behöfva vi endast använda de två formlerna: ESA YA Ox = VP + gå tg dj = ET De på detta sätt beräknade amplituderna ar; och fasti- derna 4, äro angifna i följande tabell. Till fastiden A; är tillfogad korrektionen till lokaltid, som tydligen är lika med = HORST KO ad, A, | Ad, AE dz As T | ; Vater co ss 0.788 249058: | 0.315 149371 || 0.134 206959 5 || 2 d VURPA Raa G 3.690 SAGA I 0.165 16 0.169 349939” | | Å Sommar ... 3.878 228911" || 0.586 FAL AE AO 18126” - il) I FE EKOSK- 1 0 a 1.638 20320904=), 05385 46050741, 0.031 279926" ATS 2.486 228054 | 0.029 144”45' | 0.031 281946” | | I I Vi skola nu draga några slutsatser angående tempera- turens gång, sådan denna omedelbart framgår af konstanterna i sista tabellen. Sedan skola vi återkomma till värmeoscilla- tionens vigtigaste moment, nämligen amplituderna och vänd- punkterna, hvilka ju redan angifvits på sidan 135. För det första framgår att den dagliga temperaturoscilla- tionen i medeltal för år ganska exakt låter uttrycka sig ge- nom den enkla sinusfunktionen: y=—0?.56 + 29.486 sin (228? 54" + x). De två följande amplituderna a, och a; uppgå nämligen till endast 02.03 och hafva därför en ringa betydelse. Beräknar man temperaturen för hvarje timme enligt den sista eqvatio- nen, så finner man afvikelser från observationerna, som i me- deltal uppgå till endast 02.03 och som alla äro mindre än 02.1. Omedelbart framgår vidare af eqvationen att tempera- 16 ; Osc. V. Johansson. [XLVY turamplituden (2 a,) = cirka 5.90, hvilket såsom vi senare skola se är ett ganska stort värde. Temperaturminimet in- träffar åter för x = 41? alltså ungefär kl. 2"44”, medan maxi- met infaller 12 timmar senare eller kl. 244”, På grund af symmetrin inträffa de båda medierna åter kl. 8'44” och 8ra4m, Såsom synes öfverensstämmer allt detta med de på sid. 18 meddelade noggrannare tiderna. ; Att temperaturgången sålunda i medeltal för år låter uttrycka sig genom en enda term 1 serien 2, d. v. s. genom den första s. k. harmoniska konstituenten, är något synnerligen ovanligt, ty i allmänhet är temperaturkurvan såsom tidi- gare framhållits betydligt mera komplicerad. Därför uppgår vanligen amplituden a, i den andra harmoniska konstituenten till åtminstone 0.1 af den första amplituden a,. Abels har t. ex. vid harmonisk analys af temperaturen under maj må- nad i Tiflis funnit att man måste medtaga 8 sinustermer för att medelafvikelsen mellan observation och beräkning skall blifva 0.903, d. v. s. densamma, som en enda term ger för Sodankylä 2). Söker man orsaken till att amplituderna a, och az för Sodankylä ej utgöra långt mer än 1 ?/, af den första ampli- tuden «a, så finner man en första sådan 1 att orten ligger å en så hög breddgrad. Temperaturgången rättar sig nämligen efter dagens längd och blir därför mycket olika under olika årstider. Temperaturkurvan, som framställer den dagliga gången i medeltal för år, blir sålunda sammansatt af flere väsentligen olikartade temperaturkurvor. Härigenom kan tem- peraturkurvan antaga den nämnda symmetriska formen. En annan nära beslägtad orsak är den, att temperaturminimet under vintern befunnits i Sodankylä infalla redan före mid- natt, ehuru det egentligen borde inträffa betydligt senare än under de andra årstiderna. Detta förorsakar att minimet i medeltalet för år kan inträffa circa 12 timmar före maximet. På ofvannämnda grunder inses emellertid äfven, att den för året funna dagliga gången ej är reell, emedan den ej har någon motsvarighet i verkligheten. Detta framgår äfven, då 1) Se Wild, Temperaturverhältnisse o. s. v. sid. 59 o. 60. N:o 14] Om temperaturen i Sodankylä under sept. 1882—aug. 1883. 17 vi betrakta de harmoniska konstanterna för de skilda års- tiderna i den sista tabellen. Vi se sålunda att amplituden a, under alla årstider har ganska betydande värden och t. ex. under vintern uppgår till närmare hälften af amplituden da. Att konstanten «a, det oaktadt så godt som försvinner i se- rien för året beror därpå, att den motsvarande fastiden A; är så olika under de skilda årstiderna. I allmänhet kan man säga, att medeltalet för år af ett meteorologiskt elements dagliga gång blir ett så godt som abstrakt begrepp utan någon större betydelse, ifall den dagliga gången har en olika karaktär under olika årstider eller m. a. o., om man vid harmonisk analys af denna dag- liga gång finner, att såväl amplituder som fastider i de skilda harmoniska konstituenterna hafva en utpräglad årlig period. Detta gäller redan, ehuru 1 långt mindre grad, beträffande medeltal för årstider och månader. Ty i fråga om tempera- turens gång t. ex. eger molnigheten en så genomgripande in- verkan, att temperaturkurvorna för mulna och klara dagar blifva väsentligen olika. Därför kunna redan medeltal af helt korta tidsperioder blifva 1 någon mån abstrakta. Öfvergå vi att i korta drag jämföra de harmoniska se- rierna för de skilda årstiderna, så finna vi genast ganska stora olikheter dem emellan. Amplituden a,, som i hufvudsak be- stämmer storleken af värmeoscillationen, är minst under vin- tern och störst under sommaren. Under våren är den mer än dubbelt så stor som under hösten och nära nog lika stor som för sommaren. Fastiden A, är under hela året ganska konstant, minst under våren och störst under vintern. Skillna- den är ungefär 269, hvilket motsvarar circa 13 timme. Am- plituden a, är speciellt under vinter och höst mycket stor i förhållande till den första termens amplitud a,. Detta beror troligen till en del därpå att temperaturen under nämnda års- tider är synnerligen variabel å höga breddgrader, hvarför man måste antaga att de senare harmoniska konstituenterna ännu äro 1 betydlig grad influerade af dessa störingar. Den tredje amplituden a; utgör sålunda under vintern en sjette- del, den andra amplituden a, åter circa hälften af den första, 18 Osc. V. Johansson. [XLY eller serien konvergerar m. a. o. mycket långsamt. Hvad fastiden för den andra harmoniska konstituenten beträffar, synes att denna under höst och vinter är ungefär + dygn försenad 1 förhållande till den under vår och sommar. Un- der vintern är vinkeln A, minst och under sommaren störst. Det kan nu vidare erbjuda ett visst intresse att jäm- föra den dagliga temperaturgången i Sodankylä med den i Helsingfors, sådana dessa framställas genom de tre första harmoniska konstituenterna. Professor A. Krueger har i den förut citerade afhandlingen, benämnd: ,Ueber die mittlere Temperatur zu Helsingfors", angifvit dessa konstituenter för hvarje månad, beräknade på grund af observationer å Meteo- rologiska Centralanstalten under åren 1845—56. Emedan ob- servationerna voro anställda enligt sann soltid, gälla de af prof. Krueger beräknade konstanterna för samma slags tid. Då ju den dagliga temperaturgången i främsta rummet följer solens läge, skola vi äfven förvandla våra konstanter för So- dankylä, så att serierna komma att gälla för x' = sann soltid, dock så att tiden som förut räknas från midnatt. Amplitu- derna blifva härvid naturligtvis oförändrade, medan fasti- derna mäste ökas med resp. 1, 2 eller 3 gånger tidseqvatio- nen, ty man har ju, om den sanna soltiden betecknas med x': x=x' + tidseqvationen !). 1) Prof. Krueger har äfven i o. f£. jämförelse med prof. Hällströms observationer reducerat sina serier från sann soltid till medelsoltid, men där- vid något misstagit sig och ökat fastiden A, med an gånger tidseqvationen i st. f. att minska densamma med nämnda qvantitet. — Se den citerade afh. sid. 384. hund Cai APTT SITS ON Ne FR AE 3 N:o 14] Om temperaturen i Sodankylä under sept. 1882—aug. 1883. 18) | I Ad, AR | 2 ÅA, | 23 Asz | | ; H:fors 0.77 2210.2 | 0.38 4904-01) 0:15 2240:0 FÖNENS Segla 0.790) -2517.5 |; 0:38 STR SR SA II0:R | I A ; | H:fors 2.79 202051 050 BLA FORA 3005 Ke S:kylä | 3.69 294040 One ATA ÖL 3509.8 H:fors 2.97 2350.8 | 0.28 13421 0.18 649:7. ST S:kylä ARS 2209-071] 0:59 213NE NOG 183.g H:fors 28 23097 | 0.41 6008-1004 2739.8 Höst "| Skylä | 1.66 | 22995 | 0.38 41021 dos S-2T10.0 3 H:fors 1.56 20208 | 0.23 HRSD Se EE 48".8 St S:kylä 2.49 2289.9 I 0.03 14403 I 0.03 201000 AT tabellen synes att temperaturgången å de båda or- terna är ganska öfverensstämmande i många punkter. Såsom en tillfällighet måste man väl betrakta den förvånansvärdt stora likheten mellan Helsingfors och Sodankylä i afseende å temperaturgången under höst och vinter. De enda mera betydande olikheterna äro att amplituden a, för hösten är något större för Sodankylä än för Helsingfors, samt att den första sinustermens fastid A, är för vintern circa 242 större i Sodankylä d. v. s. denna terms maximum och minimum in- träffa i Helsmgfors circa 13 timme senare än i Sodankylä. Det senare beror troligen därpå att det egentliga temperatur- minimet i Sodankylä befunnits inträffa mycket tidigt under vintern. Om man undantager dessa mindre afvikelser mellan de båda orterna, så öfverenstämmer värmegången f. ö. så godt som exakt under höst och vinter, ehuru man just under dessa årstider kunde vänta de största differenserna, på grund af att Sodankyläobservationerna omfatta endast ett år. Gå vi vidare i vår jämförelse, så finna vi först, att den första amplituden är genomgående större för Sodankylä än för Helsingfors, hvilket beror på den förra ortens mer konti- nentala läge. Om amplituderna i den andra och tredje kon- ef VA CE 7 FE RS RER SE ME EE run: $/) SE RE AA SE IR REAR Br Ja SA AS 20 Ose. V. Johansson. [XEY stituenten är det svårt att draga några slutsatser. I medeltal för år är a, mycket större 1 Helsingfors än i Sodankylä, i synnerhet om man jämför dess förhållande till den första amplituden -a,. I den tredje harmoniska konstituenten är amplituden genomgående helt obetydlig, högst 0.22, samt tyckes vara ungefär lika för de bägge orterna. Att denna amplitud är minst under hösten är en regel, som äfven gäller för andra orter än dessa. : I fråga om fastiderna skilja sig de båda orterna mest under vår och sommar från hvarandra. Fastiden A;, som i allmänhet är ganska konstant under året, är i Sodankylä nå- got mindre än i Helsingfors utom under vintern, då såsom redan nämnts ett motsatt förhållande eger rum. Fastiden AA; i termen med 12 timmars period visar såväl i Helsingfors som i Sodankylä en utpräglad årlig variation med minimum un- der vintern och maximum under sommaren. Dock är varia- tionen i Sodankylä betydligt större än i Helsingfors och öfver- hufvud visar det sig, att variationen aftager med ortens bredd- grad, så att A, redan för orter sådana som t. ex. Prag och Rom är ganska konstant under året. Dock tilltager A, nä- stan öfverallt med solhöjdens tillväxt under året och detta desto mera ju nordligare man kommer, d. v. s. ju mera dag- längden växlar under året. Sedan vi sålunda på grundvalen af harmonisk analys sökt karaktärisera den dagliga temperaturgången i Sodankylä, skola vi öfvergå till att närmare diskutera dess hufvudele- ment, nämligen den dagliga amplituden samt tidpunkterna för extremerna och ' medierna. Därvid skola vi hålla oss till de ur observationerna direkte erhållna resultaten, ty för det första är skillnaden mellan observation och beräkning ej så stor, att den skulle inverka på de i det följande framhållna sympunk- terna, och för det andra äro Wilds redan nämnda åsigter be- träffande extremernas bestämning 1 hufvudsak riktiga. På sidan 13 hafva vi redan anfört värdena på amplitu- den samt tiderna för extremer och media. Dessa skola vi här närmare betrakta. N:o 14] Om temperaturen i Sodankylä under sept. 1882—aug. 1883. 21 För det första synes att den periodiska temperaturam- plituden har samma egenskaper, som vi funnit för amplitu- den a i den första harmoniska konstituenten. Den tilltager med daglängden eller solens kulminationshöjd, är minst om vintern och störst om sommaren. Under våren är amplitu- den nära nog lika stor som under sommaren samt mer än dubbelt så stor som under hösten. Detta förklaras genom den starka nattliga värmeutstrålningen under våren. Den största negativa temperaturelongationen är därför under vå- ren större än den största positiva, medan det under hösten förhåller sig tvärtom. Dessutom äro molnigheten och fuk- tigheten betydligt större under höst än under vår, hvilket allt betingar en större värmeamplitud under våren än under hösten. För att något närmare kunna se amplitudens variation under året, hafva vi bildat amplituden för hvarje månad, ge- nom att helt enkelt taga differensen mellan det högsta och lägsta timmedeltalet. Utom denna periodiska vämeamplitud har 1 följande lilla tabell äfven anförts den aperiodiska am- plituden, d. v. s. skilnaden mellan medelmaxima och medel- minima för hvarje månad. S FjölsS | ; - j : STA SEE | = = 5 = = - SÅ =S Aa | I TE än ESS rd RR 23 | = A= = —: fjol = ce 4 Q | | JA IReN0 dan INSE RESA do AN) SAN ONS ARS O0- KO. 2 ANSGAR IAPerOds- amp: 9767 |st.a Lia 060.954] 8:65). 5509 Je LTS TAL |A INTET SNTIS SN or 8.4] 4.3 3.6 | DN Häraf synes att den periodiska temperaturamplituden har sitt maximum under försommaren, medan dess minimum tyckes infalla under januari. Hvad åter den aperiodiska am- plituden beträffar, så framgår, att denna speciellt under vin- tern i hög grad skiljer sig från den periodiska. Detta beror igen på de stora tillfälliga värmevariationer, som under vinter- DD [FN Osc. V. Johansson. ; [XLYV halfåret förekomma å höga breddgrader. Skillnaden mellan den aperiodiska och periodiska amplituden kan i viss mån gälla såsom ett mått på säkerheten af temperaturbestämnin- gar från en kort observationsperiod. Om amplituden liksom om hela den dagliga värmegången öfverhufvud måste därför sägas att den för sommaren är säkrast bestämd genom de föreliggande? ettåriga observationerna, medan: resultaten be- träffande vintermånaderna ännu äro betydligt osäkra. I och för jämförelse hafva i följande tabell samman- ställts värden på den periodiska temperaturamplituden för alla de under året 1882—83 verksamma polarexpeditioner, som voro stationerade på ungefär samma breddgrader, som den finska. Dessutom äro 1 tabellen upptagna amplituderna för Helsingfors samt för ett par andra orter, som ligga i om- gifningen af Finland, nämligen: Upsala, Wardö och Archan- gelsk. Tabellen är uppgjord enligt de i ,Meteorologische Zeitschrift" för åren 1887—92 meddelade sammanställningarna af observationerna under polaråret!). Uppgifterna för de öf- riga orterna äro åter tagna ur Wilds stora arbete om tem- peraturförhållandena 1 Ryssland. ') En dylik jämförelse finnes publicerad i resultaten från den ame- rikanska polarexpeditionen, (Report on the Proc. of the U. S. Exp. to Lady Franklin bay, by A. W. Greely. Washington, 1888 Vol. II-s, 234) men är något vanstäld och oriktig. För de fyra första orterna hafva talserierna blif- vit förskjutna med 5 månader. Dessutom äro amplituderna för Fort Rae meddelade i centesimalgrader medan desamma för de andra orterna tydligen äro uttryckta i Fahr.-grader. 23 Al 8") a 7'9 6'9 C9 FE 6'0 |.E£ob9 |” ASPSULYIV 6'g SE 9'g 0'€ 8T &€'T f'0 20 11,88004 | PTE M ig 9'9 99 9'G 8'e eg 8'€ ST | .:07909 SIOJDUISPH 08 9'6 06 78 LG £'9 $'€ (AR ER OSS SS ee Le Ta 08 GEN 6 8 PL SN 7 TLS: ES TB TÄFULPOS FSL EN a fd Ar ENA SE OK a Sr EL ST Ae KS STOR ES Sö OR fe loka Se 9'T FÖ VG Sj ST öT [a ,00FA |” ”UIÄLIT ULf &e 0'€ TG 8'T LE 'T 7'0 90. J.EToF9]-" QBeTIPOD GEG CG se 9'9 (SL 8'F ö'C £'0 |.9£099 | PIOÅT BNSUY OKORNE SSNOR EE ISF OT E 0O OS NEeE iv 6lBu GO EN TORNE TTO ÄRA 6'G [ste TF 9”G UF AE 90 |.LTOTA | MOIIeT ITIOJ "ony | Hong | Tang | fen | TIdy | sen | qar | ue :PEIg 1IO | ppoard Se [9 6] [9 6) ma pr I 2 TRION I Sr CARNA SR GS AEG [an] ERA ar OSA ESO TA SÄ SON ELSA AA 2 O'F 9'0 (GL dig 9'F kan) 2 7'C Gäl 6'I 6'€ GEL Z EEE ERS do a (a LrrA a 3 L'G IEI OVE ROKARE 2 6105 OS TOR ROR GE = GE Fr ÖRA BOAT SV &Z 5 ÅR är RR GR = € [0] T a € 3 VEG ET Ga IG 6 BG AGG [691 "a [NAO SE RS] FAN fa BS RT fs Do jan] ve HD 5 SL DSG EYAONE. EedS '2d9g 3 1V N | HO | Id9g [> = = 3 5 0 14] N: 24 Osc. V. Johansson. [XLVY För det första framgår att amplituden i Sodankylä är be- tydligt större än å alla andra polarstationer med undantag af Fort Rae. Detta beror naturligtvis på det kontinentala läget af dessa två stationer, ty alla de andra äro mer eller mindre maritima. Amplitudens aftagande från land mot haf framgår ganska tydligt genom jämförelse mellan Sodankylä, Bosse- kop, Wardö och Jan Mayen. TI allmänhet torde man kunna säga, att Lappland eger en af de största dagliga temperatur- amplituder, som förekomma å motsvarande breddgrader. Bland de anförda orterna tyckes Fort Rae i norra Amerika hafva en något större daglig amplitud. Emellertid ligger denna ort redan circa 5? sydligare och dessutom äro molnighetsförhållan- dena helt andra därstädes. Under året 1882—83 understeg sålunda molnigheten i Fort Rae med circa 20 9/, densamma i Sodankylä, och som bekant ökas amplituden ju mindre mol- nigheten är. Helsingfors ger sig tillkänna såsom en betydligt mera ma- ritim ort än Sodankylä, i det att temperaturamplituden speci- ellt under sommaren är mycket mindre, ehuru den förra or- ten ligger så mycket sydligare. En utomordentligt stor öf- verensstämmelse tyckes åter ega rum mellan den dagliga tem- peraturamplituden 1 Upsala och Sodankylä. Emellertid må- ste man åter vid dessa jämförelser observera, att amplituderna för Sodankylä säkert äro förstorade genom aperiodiska varia- tioner, medan dessa störimgar måste till största delen vara eliminerade för Helsingfors och Upsala, i det att de anförda värdena på amplituden äro medeltal af 12-, resp. T7-åriga observationer. Återgå vi till den sista tabellen och taga den årliga gängen af amplituden närmare 1 betraktande, så framgår tyd- ligt att vi kunna skilja mellan tvenne grupper af orter. Den ena har genomgående den största amplituden under våren, medan den andra har maximum under sommaren, hvilket är det normala för lägre breddgrader. Till den förra grup- pen höra de tre första orterna samt mindre säkert äfven Jan Mayen. Samma egenskap visa orter å Novaja Semlja och 1 norra Sibirien. Alla de öfriga 1 tabellen upptagna ND ot N:o 14] Om temperaturen 1 Sodankylä under sept. 1882—aug. 1883. orterna äfvensom bl. a. stationer på Island utmärka sig åter genom att största värmeamplituden inträffar under sommaren. , "Man har uppställt såsom allmän regel för circumpolar- "trakter, att den största periodiska temperaturamplituden där inträffar under våren och har förklarat detta såsom en följd däraf, att i dessa trakter natten är så kort eller fullständigt saknas under sommaren !). Denna ringa skillnad mellan dag och natt betingar otvifvelaktigt en förminskning af tempera- turamplituden under sommaren. Emellertid förefaller det som om denna orsak ej på långt när vore tillräcklig att förskjuta amplitudmaximet från sommaren till våren. Åtminstone gäl- ler detta för trakter kring polarcirkeln. Ty för det första ega vi, såsom redan anförts, observationer från en hel mängd nordligt belägna orter, som ej visa någon afvikelse från den allmänna regeln, att den dagliga amplituden har sitt maxi- mum under sommaren. För att förklara maximets förskjut- ning till våren å den andra gruppen af orter tyckes det vara enklast, att till största delen söka denna 1 de rådande mol- nighetsförhållandena. Det visar sig nämligen, att för de or- ter, där maximet regelrätt inträffar under sommaren, molnig- heten är något så när lika under vår och sommar, medan å de andra orterna molnigheten har en utpräglad årlig period och under våren är betydligt mindre än under som- maren. För att något tydligare kunna se molnighetens inverkan har jag i följande tabell sammanställt medeltal för vår och sommar af amplitud och molnighet för nästan alla polar- stationer äfvensom för orterna Wardö och Archangelsk. !) Se t. ex. Hann, Lehrbuch der Meteorologie, 1901 sid. 64. 26 Osc. V. Johansson. [XLY | CRer. temp; samp: | Molnighet. | | Ort. ert VÄTA FD FÖRD | Fort (CON OCh FI sa ers SO LKA TNE 1.8 118 T.2 |-- 24 [OR ap RROr SEINE OR EE OLSEN RS 2.0 (EE fs a 1:38 [ISA TTSLYTSNA SE CATE AE SEN ND 3.0 2T6NEAOM 3.2 | —2.5 [= Novaja Semlja. i =, 5 | t20880) 3 2R 180 FER = 10 Point Barrow | TROR RA 2.8 19:10:38 7.0 |— 0.7 JANFRVLIY EINE 1 Nea | 3 LS 002 NLA LA 0:31..-S:3 SEN Kinpua=Bjord "NER EEne 660367 [6l2e)-rA 1.6) 6.6 7.6 |— 10 Fort Rae. [sO2P3I9SNTE OA 6.7 2.4] 4.5 6.3 | — 1.8 NVS TU ÖSE NE EE ER NR NOA 2.0 | SS a (CS Kas 7.4 0.1 BOSSCKOPEIg sa sade AO OSS LASS 93.0 |— 0.7) 7.4 7.0 0.4 SO MVIKY LÄ cn sa ÖMSE 3.3 | —0.61] 6.5 fa 0 EG J20 86 EKO LG a TRES 6.5 (CE SN Ad 6.6 0.5 CTO EDA dee se, AN GA OT ES 2.9 | —1.3] 7.6 1.3 0.3 Häraf synes, att för alla de stationer, där molnigheten under våren är betydligt mindre än under sommaren, ett motsatt förhållande eger rum 1 afseende å temperaturamplituden. Är molnigheten något så när lika under dessa årstider, så faller maximum af temperaturamplituden på sommaren. Så t. ex. betingas det tidiga maximet hos amplituden i Fort Rae (mars I.6 gentemot juni 7.4) tydligen däraf att molnigheten i mars ej är fullt hälften af den under juni (mars 3.0 och juni 6.4). Likaså hafva vi å Novaja Semlja temperaturamplituderna 3.4 1 april och 2.0 i juni, medan molnigheten för dessa månader Var Tesp. 0.-2-0cH- 3.8. Rubenson har för ett par orter i det inre af norra Sve- rige funnit den största värmeamplituden i mars, och äfven han har ansett detta stå i sammanhang med de rådande mol- nighets- och fuktighetsförhållandena 1 dessa högt belägna trakter af Sverige!). Likaså har Wild framhållit molnighe- !) RB. Rubenson, Ueber die Grösse der täglichen Temperaturvariation in Schweden. Ref. i Met. Zeitschrift, B. XITI 1878, sid. 81. ER UTE IR Ng PF SFP KA a Do -J N:o 14] Om temperaturen i Sodankylä under sept. 1882—aug. 1883. ten såsom den hufvudsakliga orsaken till att den dagliga tem- peraturgången t. ex. å Novaja Semlja visar den största ampli- tuden under våren !). Det är 1 allmänhet anticyklonala vä- derleksförhållanden, som medföra en stor temperaturamplitud Ty såväl vindstilla som en ringa tuktighet och klar himmel bidraga till amplitudens stegring. Detta har Woeikoff tyd- ligt påpekat och han förklarar sålunda den stora temperatur- - amplituden under hösten i mellersta Ural såsom en följd häraf ?). Af allt det ofvan anförda tyckes med största tydlighet framgå, att den hufvudsakliga orsaken till att man för fer- talet subarktiska och arktiska trakter funnit den största vär- meamplituden under våren, är att söka däri, att molnigheten under denna årstid är betydligt mindre än under sommaren, då amplitudmaximet regelrätt borde infalla. En annan or- sak är den att jordtemperaturen under våren är mycket låg, hvilket betingar en stark värmeutstrålning under natten. Slutligen bidrager härtill helt säkert äfven den ringa skillna- den mellan natt och dag under sommaren. Denna sista or- sak måste dock anses vara af underordnad betydelse, ty an- nars skuölle bl. a. en stegring af amplituden mot hösten böra blifva allmänt märkbar. Dessa slutsatser gälla i främsta rummet för subarktiska orter d. v. s. för trakter i omgifningen af polarcirkeln, men i någon mån äfven för mera rent arktiska orter. Innan jag lemnar diskussionen af den dagliga tempera- turamplituden, vill jag ännu meddela resultatet af ett försök, i hvilken mån Lamonts och Weilenmanns regler för amplitu- dens beroende af daglängden och molnigheten hafva sin till- lämpning på värmegången i Sodankylä. Lamonts regel ut- säger som bekant, att qvoten mellan amplituden och dag- ') Wild, Temperaturverhältnisse des Russischen Reiches sid. 93. 2) AA. I. Woeikoff, Etudes sur F'amplitude diurne de la temperature et sur YVinfluence, qu' exerce sur elle la position topographique. Moscou 1881. sid. 115. i 28 Osc. V. Johansson. [XEV längden är konstant !). Detta har närmelsevis visat sig vara fallet för en del trakter men på långt när ej för alla. Weilen- mann har åter för några orter i Schweiz visat att nämmda gqvot ännu mera närmar sig en konstant, om man multiplice- rar den med molnigheten ?). I följande tabell äro angifna värdena på den Lamontska qvoten T samt densamma multiplicerad med molnigheten ut- tryckt 1 9/, af hela himlahvalfvet. Utom för Sodankylä har jag äfven i och för jämförelse bildat samma qvantiteter för Helsingfors. För den senare orten har jag därvid användt de af Nordenskiöld beräknade värdena på temperaturamplitu- den. Molnigheten (m) är åter för Helsingfors tagen ur Schoen- rocks arbete öfver molnigheten 1 Ryssland samt stöder sig på 10-åriga observationer >). | | | JE rr EJ AR = rö En a RO SA = (=S - a SHS — s = [ra pr S SS jo (4 = = FR =. = SINE — co SJ O 5 | 4 S:kylä sco | +3 2, 481565) 248027) 400) 36 ERA: S ASTON NGT iP H:förs Tin 290 Aer ETNENADN: 23 05)-06 37136 s | BES DE ESS NS | I NE A S:KYläl- > fock 285] 8!0| ANI | TTNSE 225) rdr NS ENN SAS TEVA da E:förs:-0 = |: -L70) 260-26] 20.) LF H-FA6 2:18 1195) 9 LG ASEA RNA . o A o Enligt tabellen framgår att + är något växlande under Ib året både i Sodankylä och Helsingfors. Uttrycket E m är sb åter 1 någon mån mera konstant. Synnerligen konstanta äro dessa båda qvantiteter under sommarhalfåret, då m i me- 1!) Set. ex. E. E. Schmid, Lehrbuch der Meteorologie. Leipzig 1860, Sid. 2020, S.1 Vs 2?) Weilenmann, Ueber den täglichen Gang der Temperatur in Bern. Schweiz. Met. Beobacht. IX 1872. 3) A. Schoenrock, Die Bewölkung des Russiscehen Reiches. Memoires de lI'academie imp. des Sciences de S:t Peterbourg. Ser. VIII, Vol. I, n:o 9. N:o 14] Om temperaturen i Sodankylä under sept. 1882—aug. 1883. 29 deltal antager sitt genomsnittsvärde för hela året. Under vintern äro båda qvantiteterna minst och under mars månad störst. Äfven vid tiden för det senare eqvinoktiet kan man förmärka en stegring. 1 afseende å den årliga gången af den Lamontska qvoten öfverensstämma i hufvudsak de båda anförda orterna. Emel- lertid är värdet på qvoten betydligt större för Sodankylä än för Helsingfors. I medeltal för år är den sålunda för Sodan- kylä 0.41 och för Helsingfors 0.32. Samma storleksförhållande = m, för Sodankylä 0.29 och för Helsingfors 0.18. Den förra orten visar härige- nom åter endast ett betydligt mera kontinentalt läge än den senare. Lamont fann själf i medeltal för en mängd orter i mellersta Europa och i Italien värdet 02.51 C. på qvoten eger .rum mellan värdena på uttrycket =S Huru olika denna qvot är för skilda orter synes af föl- Il jande värden, som äro bildade enligt uppgifter i Woeikoffs förutceiterade afhandling: Novaja Semlja. Archangelsk. Petersburg. Upsala. Bern. Nukuss. 0.16 0.34 0):32 0.43 0.56 0.98 Häraf synes att den Lamontska qvoten växer med aftagande breddgrad och i synnerhet med tilltagande kontinentalitet. Värdet för Petersburg öfverensstämmer med det för Helsing- fors, medan Sodankylä återigen visar största öfverensstäm- melse med Upsala. Af stor vikt för att karaktärisera den dagliga tempera- turgången äro vidare tidpunkterna, då temperaturen antager sina extrema och sina medelvärden för dygnet. Dessa hafva för Sodankylä redan blifvit anförda på sidan 13. Vi skola sammanställa dessa med de motsvarande tider, som Norden- skiöld funnit för Helsingfors. På grund af det, som ofvan redan anförts är osäkerheten speciellt i bestämningen af vänd- punkterna eller tiden för extremerna ganska stor. Ehuru 2 23 30 Osc. V. Johansson. [XLV Nordenskiöld kunnat grunda sina beräkningar på 12-åriga observationer, anser han dock att icke periodiska störingar kunnat förorsaka de betydliga differenser, som förefinnas mellan hans och Hällströms beräkningar och som t. ex. vid bestämningen af tidpunkten för maximet uppgå till 0.5 tim- me under en del månader. Häraf kan man inse, att de re- sultat man kan komma till på grund af de ettåriga obser- vationerna i Sodankylä ännu äro 1 hög grad osäkra i detta afseende. I följande tabell äro tiderna för extremer och medier angifna, sådana dessa framgå direkte ur observationerna utan harmonisk analys. För Helsingfors hafva medeltal för års- tider bildats af de tider Wild anför i sina tabeller för hvarje månad. För att underlätta öfversigten hafva 1 tabellen äf- ven upptagits mellantiderna mellan extremerna å ena sidan samt medierna å den andra. Slutligen hafva anförts tidpunk- terna för solens upp- och nedgång, daglängden, samt den tid, med hvilken minimet föregår soluppgången. Enligt tabellen inträffar temperaturminimet å de båda orterna före soluppgången utom om sommaren, då det infaller närmare en timme efter densamma. Under höst och vår sam- manfaller 1 Helsingfors tiden för dygnets lägsta värme gan- ska nära med tiden för solens uppgång, medan minimet i So- dankylä inträffar under hösten 3.2, under våren 1.1 timmar tidigare. Under vintern infaller minimet i Helsimgfors circa en timme före soluppgången, men 1 Sodankylä har tempera- turen under denna årstid sitt minimum redan före midnatt, ehuru solen går upp först kl. 10',. Troligen hafva de ape- riodiska värmevariationerna ännu ett stort inflytande vid be- stämmandet af läget för detta minimum. Emellertid visa alla tre vintermånaderna detta tidiga minimum i närheten af midnatt. För öfrigt är det nog en allmänt gällande regel att minimet under vintern inträffar tidigast i förhållande till so- lens uppgång och för nordligt belägna orter finner man den största förskjutning af minimet mot midnatt. Det ser ut som om orsaken härtill åtminstone till någon del vore att söka 1 reflexion af värme från himlahvalfvet d. v. s. ett slags »Vvärmeskymning", (Dämmerung der Wärme) som Dove trott a N:o 14] Om temperaturen i Sodankylä under sept. 1882—aug. 1883. 31 3 3 SS SN [lol 00 &S 00 LES lr) — > | | | | Så NT NS BS Sc K (götar de - Ts I =S SN Te . TN = = = = - SH 100 00 00 H NH - SÅS s (PSTN TRE Syr ke RE fer RR AE KE ke TH |] KR YR TT HN ES mm TI Ha) 2 3 jan . EE Er RE ESA ET ÅF ÄT ID ST SD AS] CO = = NS = = = = = = - = = SÅ = CON ST RE HESSEN SI KG ASHTON CSKA S Sc = S = å ST Sö SN CN HH & S SS = Sö & SS a [an] = [99] = CJ = 3 2 2 3 = = = = S AN cT B 5 DnB Tr DÖ HH ÖO Ad TH hn AA | 2 = || 3 : SST STIAN (SJR STNESA Nr CN CRSV H 130 ST GO IBS KS Gö I AG = - = - S S = 3 ST SV ÅT ÖN SS 3 rr 2 [] jr (2) - [9 5 SR SV fd SR At a LS FNS SFS SS [eo] å 5 GOTO TE LAGA LIP ICEA FO SH JES AO = = TS <= oc8 [SAST eV > 3 - ST ONA - os NM vm =S KN a” Zz H Sr TH So DR Vs Y TT Y Sö 5) Fr = | I SNS S I | ee + [90] [Tr] - 0 SINE aw e for) FN I ERNIE Ft SR ENE SN FSK TA SE da R = IA FY UNG EE KOLL AORNSD ek IS. IG EI LENE > — = = sl 3 s 3 3 SAN S SS - . [3 - [2 =H AN 2 27108 [Te] rr (OS [Cr] > las Se Se Re SA Ae NN. TR RDR tra a RS FS OKT ÖR fAALTET NERsHr NOOLILIER LI Kelk NC -= - | O- A2 F - 5 - an ST SS 3 : = ONE OKEG = Ses so = URIN DNE 3 an ån [22] = = Äd dd 3] BR 2 = = = = TREE SE ESA = MA SN ELER = = FE => 2 ETT St EIS ikenoun uoPpth =S ds — — - - === (FEN SR sig finna på grund af temperaturobservationer under polar- natten !). Denna värmereflexion måste naturligtvis under f. ö. samma förhållanden hafva sin största inverkan på temperatur- !) Dove, Ueber die Dämmerung der Wärme in den Winternacht der Polarländer. Zeitschrift fir Erdkunde. Berlin 1864. B. 17, sid. 465 etc. 32 Osc. V. Johansson. [XLV gången, om solen går mycket snedt 1 förhållande till ho- risonten och sålunda dröjer en längre tid i närheten af densamma. Temperaturens sakta stigning mellan midnatt och 9", under vintern 1 Sodankylä kunde förklaras så- som en följd häraf. En annan orsak härtill kan man igen finna i molnighetsförhållandena, ty enligt observationerna var molnigheten midnattstiden 10 å 12 9/, mindre än kl. 9 ock 03 Temperaturmaximet synes åter i det närmaste följa all- mänt gällande regler. Under vår och sommar inträffar maxi- met 1 Sodankylä mycket sent d. v. s. efter 3", eller en å 13 timme senare än 1 Helsingfors. Detta beror på läget af dessa. två stationer, ty i allmänhet är maximet försenadt vid kon- tinentala stationer. Enligt de föreliggande observationerna. tyckes maximet under vintern och speciellt under hösten in- träffa något så när samtidigt å de båda orterna. Såsom sSy- nes är tiden för maximet 1 Helsingfors mycket konstant under året, medan den i Sodankylä varierar med circa 2 timmar, inträffar tidigast om hösten och senast om våren. De tidpunkter, då temperaturen antager sitt medelvärde, öfverensstämma till sin årliga variation å de båda orterna Förmiddagsmediet inträffar i Sodankylä och Helsingfors nå- gorlunda samtidigt utom under vintern, då det å den förra orten infaller något tidigare. Med undantag af vintern inträf- far eftermiddagsmediet ungefär en timme senare i Sodan- kylä än i Helsingfors. Härigenom kommer den tid tempe- raturen är högre än sitt medelvärde i Sodankylä att blifva 0.7 å 0.9 timmar längre än i Helsingfors under alla årstider. Denna tid är å båda orterna längst under sommaren och kortast under vintern somt följer alltså variationen i dagens längd, ehuru dess amplitud är betydligt mindre än dag- längdens. Slutligen se vi att de fyra intervallerna mellan medi- erna och extremerna äro 1 fråga om temperaturgången 1 ge- nomsnitt för hela året mycket lika till storlek för Sodan- kylä. Detta är äfven orsaken till att denna temperatur- gång vid den harmoniska analysen visar sig så godt som N:o 14] Om temperaturen i Sodankylä under sept. 1882—aug. 1883. 33 exakt kunna framställas genom en sinusfunktion. För öf- rigt synes att för de årstider, då de nämnda intervallerna äro nära lika, är äfven den andra harmoniska konstituenten för temperaturgången minst. Detta är fallet för våren i So- clankylä och för sommaren i Helsingfors. Öfversiot af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XLV.:> 1902—19033 N:o 15: Lepidopteren-Ausbeute der Lena-Expedition von B. Poppius im Jahre 1901 von Otto HERZ. Papilio machaon L. Ein kleines, dunkles I wurde bei Shi- galowa am 8. Juni gefangen. Larven wurden noch bei Shigansk gefunden. Auch die von mir 1888 und 1889 am Vitim und Vilui gefangenen machaon wa- ren sämmtlich recht dunkel gefärbt. Parnassius tenedius Ev. Bei Jakutsk wurde am 27. Juni ein 2 erbeutet. Er kommt dort ziemlich selten vor, während er bei Viluisk sehr häufig auftrat. Aporia crataegi L. Von Ytyk-haja stammt ein &, das am 6. Juli gefangen wurde. Pieris rapae L. Wurde an der Aldan-Mändung am 19. Juli gefangen. Pieris napi L. Ein & wurde bei Amolui am 9. Juni ge- fangen. Leptidia sinapis L. var. lathyri Hb. Bei Shigalowa am 8. Juni und bei Batylim am 20. Juli nicht selten. Recht kleine Exemplare, wie sie im Lenagebiet konstant auftreten. Coiias palaeno L. var. europomene Esp. Im ganzen Lena- gebiet sehr häufig. Diese Art wurde bei Shigansk am 5. August gefangen. Colias melinos Ev. et var. herzi Stgr. Das am 9. Juli ber Nikolskaja gefangene I muss zur typischen melinos gezogen werden, während das am 6. Juli bei Ytyk- d 10. ie i 14. JG) Otto Herz. [XLY haja gefangene >, das zeichnungsloser, blasser und kleiner ist und den Uebergang zu werdandi Zett. bil- det, der schwachen var. herzi zugerechnet werden mMUss. Colias hyale L. Kommt im ganzen Lenagebiet häufig vor. Die ss sind sehr oft blasser als die europäisehen Stäcke und die schwarze Zeichnung auf den Vorder- flägeln ist bei emem Exemplar, das bei Nikolskaja am 9. Juli gefangen wurde, durch eime recht breite, blassgelbe Binde unterbrochen. Die 22 simd sehr gross und weiss und kommen der var. poliographus nahe. Colias viluiensis Mén. Von Ytyk-haja kommen 6 53, die am 6. Juli gefangen wurden. Sie sind ganz gleich den typischen viluiensis, die ich 1889 am Vilui und 1901 am Janathal nicht selten fand. Neptis lucilla F. var. ludmilla HS. Unterhalb Jakutsk bei Ytyk-haja und an der Aldan-Mändung wurde diese Art vom 5.—19. Juli gefangen. Neptis aceris Lepech. Nur ein & wurde bei Shigalowa an der oberen Lena erbeutet. Es ist ziemlich klein, weicht aber sonst nicht von typischen Exemplaren ab. Vanessa xanthomelas Esp. Bei Shigansk wurde am 38. Au- gust ein I gefangen. Polygonia (Grapta) c album L. HFEin kleines & von Ustj- Kut. Flugzeit 12. Juni. Araschnia levana L. Das einzige bei Olekminsk am 18. Juni gefangene Exemplar (£) ist eigentlich keine typische levana, sondern steht zwischen levana und burejana Brem. Es ist dunkler und grösser als die Stammform, doch auf der Unterseite ist es ganz iden- tisch mit typischen levana. Melitaea maturna L. var. uralensis Stgr. Drei SS wurden bei Amolui am 9. Juni gefangen. Melitaea didyma O. et var. didymoides Ev. Es fliegt so- wohl die Stammform als auch die Varietät im unte- ren Lenagebiet ziemlich häufig. Beide wurden zu- N:o 15] Lepidopteren-ÅAusbeute. 3 INR 205 2 sammen bei Jakutsk, Ytyk-haja und Nikolskaja gefan- gen vom 27. Juni bis 9. Juli. Melitaea aurelia Nick. var. mongolica Stor. Im unteren Lenagebiet fliegt die var. mongolica uberall sehr häu- fig. Zwei bei Ytyk-haja am 7. Juli gefangene SS kann man aber ebenso gut zu athalia ziehen, es sind soleh zweifelhafte Exemplare, die zwischen aurelia und athalia stehen, wie ich sie auch am Vilui gefan- gen habe. Argynnis selenis Ev. var. sibirica Ersch. Bei Ytyk-haja und an der Vilui-Mändung scheint die in Mehrzahl gefangene Art nicht selten zu sein. Sie sind dunkler als die Ural selenis und einige 22 haben auf der Un- terseite der Hinterflugel recht dunkel-braun-rothe Fär- bung. Flugzeit Anfang Juli. Argynnis angarensis Ersch. Am 7. Juli wurden bei Ytyk- haja 2 SS erbeutet. Argynnis euphrosyne L. var. fingal Hbst. Ebenso wie die Nordeuropäischen Exemplare, kleiner als die Stamm- form euphrosyne. Argynnis dia L. Am 6. Juli wurde ein I bei Ytyk-haja gefangen. Argynnis ino L. Im ganzen Lenagebiet zahlreich vorkom- mend. Argynnis alberta Edw. var. erda Chr. Von dieser ausge- zeichneten, seltenen Varietät wurden bei Ustj-Kut zwel IS gefangen. Argynnis aglaja L. Bei Nikolskaja am 9. Juli gefangen. Erebia pawlowskyi Mén. Ein Exemplar von Ytyk-haja, das am 7. Juli gefangen wurde. Erebia medusa F. var. polaris Stgr. Bei Utsj-Kut wurde am 12. Juni ein ganz frisches I erbeutet, später, un- terhalb Jakutsk bei Ytyk-haja am 7. Juli noch einige, kleine Exemplare. Erebia embla Thnb. Mit Uebergansformen zu E. disa kommt diese Art bei Ustj-Kut und Olekminsk ziem- lich hävfig vor. [SS] (Di SN -—- [SG] Op Otto Herz. [XLY Erebia edda Mén. Bei Jakutsk wurde ein I am 26. Juni gefangen. Erebia cyclopius Ev. Diese Art flog bei Ustj-Kut und Olekminsk am 7. und 12. Juni. Erebia parmenio Boeb. Bei Jakutsk und Ytyk-haja ist diese Art sehr gemein, wie in ganz Nordost-Sibirien äberhaupt. Oeneis norna Thnb. var. altaica Elw. HLeider in schlech- tem Zustande wurde ein I bei Ytyk-haja am 5. Juli gefangen, welches zu dieser Varietät zu gehören scheint. Oeneis crambis Frr. var. pansa Chr. An der Aldan-Mäön- dung wurde pansa am 19. Juli erbeutet. Ich habe sie: 1888 am Vitim in ca 3000" Höhe gefangen. Oeneis jutta Hb. Kommt im ganzen Lenagebiet vor, von Ustj-Kut bis zur Aldan Miändung. Letztere Stäcke sind auf der Unterseite recht wenig gezeichnet; sol- che Exemplare kommen auch am Vilui vor. Coenonympha hero L. var. perseis Ld. Von Ustj-Kut wurde- ein I gebracht, das am 13. Juni gefangen. Coenonympha iphis Schiff. var. heroides Chr. Dr. Staudin- ger zieht diese von Christoph beschriebene heroides zu var. iphicles Stgr., hat aber darin nicht recht, denn die von mir im Lenagebiet gefangenen Stäcke sind sämmtlich kleimer und heller als typische iphicles. Auf der Unterseite der Hinterflugel hat heroides aus- serdem eine so starke, lang blaugräne Behaarung, wie es iphicles niemals hat. Heroides muss als gute Va- rietät bestehen bleiben. Coenonympha amaryllis Cr. Auf meiner ersten sibirischen Reise fing ich diese Art nicht. Sie kommt sowohl bei Jakutsk, als auch noch unterhalb bis Ytyk-haja im Juni und Anfang Juli vor. Triphysa phryne Pall. var. tscherskii Gr. Gr. Bei Jakutsk wurde am 26. Juni ein 2 gefangen. Da nervosa auch nur eine Varietät von phryne ist, so muss auch tscher- skii als var. zu phryne betrachtet werden. N:o 151 ; Lepidopteren-Ausbeute. ör 39. 40. 41. 43. 44. 46. 47. 48. ” Satsuma friwaldskyi Ld. Bei Ustj-Kut därfte wobhl der nördlichste Punkt sein, wo diese Art noch vorkommt. Ich fand sie am oberen Laufe der Lena sehr häufig. Callophrys rubi L. Tritt im Lenagebiet äberall sehr häu- fig auf. Chrysophanus (Polyommatus) hippothoö L. var. stieberi Gerbhb. Sie wurde bei der Uprawa Namskaja im Juni und bei Ytyk-haja am 6. Juli gefangen. Chrysophanus amphidamas Esp. Von Ustj-Kut kommen zwei Exemplare, die am 13. Juni erbeutet wurden. Es sind kleime und etwas dunkle Stäcke. Lycaena argiades Pall. Bei Shigalowa und bei Olekminsk wurden einige Stäcke gefangen, die ganz mit euro- pälschen äbereinstimmen. Lycaena argus L. Im ganzen Lenagebiet bis Shigansk äberall häufig, sie wurde zahlreich gefangen. Lycaena optilete Knoch. var. cyparissus Hb. Unterhalb Ja- kutsk an der Aldan-Möndung, an der Vilui-Mändung und bei Ytyk-haja wurde je ein Exemplar dieser nor- dischen optilete-Varietät erbeutet. Lycaena eumedon Esp. et v. fylgia Spångb. Unter den gefangenen Exemplaren von Jakutsk bis Shigansk kommt die Stammform nicht vor, bei allen fehlt der weise Strich auf der Unterseite der Hinterflugel. Lycaena amandus Schn. var. amurensis Stgr. Die 5 bei Ytyk-haja Anfang Juli gefangenen Exemplare gehö- ren zur Varietät amurensis. Lycaena orbitulus Prun. var. wosnesenskii Mén. Bei Ytyk- haja und an der Vilui-Mändung fog diese gute Va- rietät vom 5.—22. Juli. Gefangen wurden 13 Exem- plare. i Lycaena sebrus B. . Bei Shigalowa wurde ein 2 gefangen. Lycaena semiargus Rott. Diese Art fog bei Shigalowa Anfang Juni und bei Ytyk-haja Anfang Juli. Pamphila silvius Knoch. Zwei Exemplare stammen von Olekminsk und Ustj-Kut. Anfang Juni. Augiades (Hesperia) comma &L. ab. catena Stgr.: Diese com- ma Aberration fog bei Olekminsk am 18. Juni und -— (Oe Otto Herz. [XLV bei Ytyk-haja am 7. Juli. Es wurden nur 5 Exem- plate |Seunoen För sIsund NR Hesperia tessellum Hb. Bei Ytyk-haja flog diese Art An- fang Juli. Die weise Zeichnung auf der Oberseite ist nicht so gross angelegt wie durchschnittlich bei eu- ropäischen (russischen) Stäcken, doch kommen eben- solche Exemplare im Altai vor. ' Ytyk-haja liegt un- terhalb Jakutsk und ist zum ersten Male das Vor- kommen dieser Art so weit nördlich hiermit konsta- tiert. Hesperia malvae L. Bei Shigalowa, Ustj-Kut und Olek- minsk wurde je ein Exemplar gefangen. Smerinthus tremulae F. d. W. HEinige Exemplare bei Olek- minsk, mitte Juni. Hemaris fuciformis L. Fin Stäöck bei Olekminsk. Heterocera. Stilpnotia salicis L. HFEin s wurde am 6. Juli bei Ytyk- haja gefangen. Agrotis aldani n. sp. Von dieser unzweifelhaft neuen Art wurde am 16. Juli an der Aldan-Mändung ein £ gefangen. Sie muss hinter Agr. triangulum einge- reiht werden, der sie in der Zeichnungsanlage und Makelstellung am nächsten kommt. Die Vorderflägel sind etwas weniger gestreckt als wie bei triangulum, die Flögelspannung beträgt 35 mm. Die Färbung er- innert an Agr. kollari, nur dass bei dieser der äussere Flöägeltheil noch lichter, weissgrau ist. Das ganze Mittelfeld ist dunkelbraun ausgefällt, von der Bogen- binde bis zu der steil verlaufenden, den Innenrand nicht berährenden, hellgrauen Binde hinter der Ring- makel. Der grau gefäöllte Ringmakel geht in die graue Färbung des Vorderrandes, die sich von der Basis bis zur Bogenbinde erstreckt, äber. Der weissumrandete Nierenmakel ist rothbraun ausgefällt. Von dem schwach ot 9 -—J Lepidopteren-Ausbeute. angedeuteten Apicalfleck zieht sich eine dunkelbraune' Aussenrandsbinde bis zum Innenwinkel. Die Hinter- flägel sind schmutzig grau, zum Aussenrande etwas dunkler werdend. Die Färbung aller vier Flägel ist auf der Un- terseise grau, mit wenig röthlichem Anfluge; eme Bin- denzeichnung ist nicht vorhanden und der Mittelfleck der Hinterflögel wird nur durch eimen feinen, brau- nen Strich angedeutet. Die Franzen der Vorderfläigel sind braun, der Hinterflögel weissgrau. Palpen, äöber den Kopf her- vorstehend, braunroth behaart, mit kurzem, dännen, weisslich beschuppten Endgliede; die mit kurzen, fei- nen Härchen besetzten Fähler sind oben weissgrau, unten rothbraun; Zunge däönn, spiralförmig eingezo- gen; Kopf und Thorax grau behaart; Hinterleib grau, mit rötblichem Afterbäöschel; Brust und Beine röth- lich braun; Schienen stark, lang behaart; Augen nackt. Agrotis (Platagrotis) vega nov. sp. Im Janathale fing ich von dieser in die sincera-Gruppe gehörenden, neuer Art 12 IS und I 2 und verweise ich auf die Be- schreibung in den ,Annuaire Mus. Zool. Acad. Imp., Bd. VIII, 1903.- An der unteren Lena, bei Batylim wurde am 23. Juni ein gutes Stuck gefangen, das ganz identisch mit den Exemplarn aus dem Janathale ist. 60. Agrotis C-nigrum L. Unterhalb Jakutsk, bei Ytyk-haja- und an der Aldan-Mäöndung wurden Mitte Juli 11 Exemplare dieser Art in beiden Geschlechtern gefan- gen. Von den europäischen weichen sie nicht ab, nur dass sie durchschnittlich etwas kleiner sind, wie es grösstenteils auch bei dem Kaukasiern der Fall ist. 61. Agrotis corticea Hb. var. obscura Frr. HFEin einziges, fri- sches 2 wurde bei Ytyk-haja am 7. Juli erbeutet. 62. Agrotis septentrionalis Möschl. Bei Shigansk wurde am 9. August ein abgeflogenes I gefangen, das anscheinend etwas schmälere Fläögelform als die säödsibirischen (Mongolei) septentrionalis hat. '8 69. 66. 67. 68. 69: Otto Herz. [XLV Mamestra tincta Brahm. var. obscurata Stgr. Die beiden bei Ytyk-haja am 6. Juli gefangenen SS sind etwas kleiner und dunkler als die von mir am Vitim ge- fangenen Stäcke und Petersburger Exemplare. Letz- tere haben eime Flägelspannung von 42 mm, während die Lena-Stäucke nur 34 mm messen. Da im Uebri- gen aber alle Merkmale bereinstimmen, kann eine Trennung nicht stattfinden. Mamestra trifolii Rott. Im Gegensatz zur vorigen Art ist das am 16. Juli an der Aldan-Mändung gefangene 2? grösser als alle mir vorliegenden trifolii aus den ver- schiedensten Localitäten. Dianthoecia nana Rott. var. dealbata Stor. Hin kleines 3, mit dem fehlenden, weissen Apicalfieck, das am 6. Juli bei Ytyk-haja gefangen wurde, gehört zu die- ser NStaudingerschen Varietät. In der Sammlung des Grossfästen Nicolai Michailowitsch sind ganz identi- sche Stäcke aus Guberli, der Mongolei und; von Si- demi. Dianthoecia carpophaga Bkh. Hin ganz typisches 2 wurde am 12. Juni bei Ustj-Kut gefangen. Hadena adusta Esp. Die vier bei Ytyk-baja am 6. Juli gefangenen Exemplare sind sämmtlich abgeflogen. Hadena lateritia Hufn. Diese Art wurde bei Ytyk-haja am 6. Juli in einem Exemplar gefangen. Hadena ferrago Ev., var. terrago Alph. et ab. umbrata nov. Die von Alpheraky aus Kamtschatka beschriebene ter- rago hat Herr Duske im Jahre 1899 auch bei Guberli (Gouv. Orenburg) gefangen. Jetzt wurden von Herrn Poppius 3 SS und 1 £ von Ytyk-haja und von der Aldan-Mäöndung gebracht, die ebenfalls hierher gehö- ren. In Folge ihrer Kurzen, gedrungenen Flägelform und den scharf, weissumrandeten Nierenmakeln lassen sie sich sehr gut von ferrago trennen und hat Dr. Staudinger nicht unrecht, eme selbständige Art dar- unter zu vermuthen. Zwei andere Exemplare (T DN die ebenfalls bei Ytyk-haja am 7. Juli gefangen wur- den, sind so auffallend dunkel bestäubt, wie keime der Då TOKNINYNS N:o 15] Lepidopteren-Ausbeute. 9 70. 12. 3. 74. 0. in ziemlicher Anzahl gefangenen terrago von Kam- tschatka, so dass sie einen eigenen Namen verdienen oder wenigstens als Aberration zu betrachten sind und ich sie daher umbrata nenne. Der nach aussen weiss eingefasste Nierenmakel steht in einem ganz dun- kelbräunen Mittelfelde und auch der Ausserand zeigt dieselbe breite Einfassung. Dieselbe Färbung haben auch Kopf, Brust und Thorax und die Franzen der Vordelflögel sind gelbbraun und schwarz gescheckt. Die Hinterflögel des & sind schwarzgrau, die des 2 etwas heller, die Franzen gelbbraun. Senta distracta Ev. Am 8. Juni wurde bei Shigolowa an der oberen Lena ein &< dieser Art gefangen. Hydrilla pallustris Hb. Diese Art kommt in ganz Nord- sibirien vor. In der Umgegend von Jakutsk wurde am 26. Juni ein I gefangen. Cucullia asteris Schiff. Ein recht abgeflogenes Stäck, das am 6. Juli bei Ytyk-haja erbeutet wurde, kann nur zu dieser Art gehören. Es ist etwas kleiner als eu- ropäische Exemplare und die Hinterfluögel scheinen etwas heller zu sein. Anarta cordigera Thnbg. var. carbonaria Chr. Das dritte bis jetzt bekannte Exemplar (92) dieser Art wurde bei Shigalowa am 8. Juni gefangen. Ich fing 1889 ein ganz frisches Pärchen Ende Juli am Vilui. Sie scheint sehr selten zu sein, ich konnte sie, trotzdem ich spe- ciell danach- suchte, im Janathale nicht finden. Tch verweise auf die gute Abbildung in Mem. Lép. Rom. PSOE Sens a LO Anarta funebris Hb. Bei Nikolskaja am 9. Juli und an der Vilui-Mändung am 22. Juli wurde je ein Exem- plar dieser im ganzen Norden verbreiteten Art ge- funden. ; Erastria pusilla View. Fliegt am Oberlaufe der Lena bei Amolui und Ustj-Kut Anfang und Mitte Juni. 76. Lena poppiusi gen. nov. et spec. nov. Bei Shigansk wurde am 9. August eine kleine Eule (5) gefangen, die ich anfangs zu der von Herrn Dr. Rebel neu creirten Gat- 10 Otto Herz. [XLY tung Hyptioxesta gehörig betrachtete, aber die genaue Untersuchung brachte so abweichende Merkmale und passt auch fär keine andere Gattung, sodass ich för diesen Falter das genus Lena aufstelle. Ich benenne die neue Art zu Ehren des Emntdeckers, des Herrn Mag. Poppius in Helsingfors. Hiermit gebe ich die Beschreibung der neuen Gattung. Am besten ist sie hinter Hypt. penthima Ersch. einzureihen, Lena gen. nov. Flägelspannung 22 mm. Augen nackt; Pal- pen grauschwarz, kurz, dickbehaart. Endglied kaum bemerkbar; Zunge kurz, gerollt; Fähler 2/7; der Vor- derflägellänge, mit stumpfer Spitze, pyramidalförmig gesägt, mit winzig kleinen Haarbäöschelchen (bei Hyp- tioxesta sind die Fähler borstenförmig, glatt, mit lan- gen, feimen, einzelstehenden Haaren besetzt); Thorax breit, wollig behaart; Hinterleib grauschwarz, kurz, dick, nicht äber die Hinterfläögel hervorragend; After- klappen breit, nach Innen gebogen, Enden abgerun- det; (bei Hypt. sind die Afterklappen lang und schmal); Beine kärzer als bei Hyptioxesta und wollig behaart; Fässe schwach geringelt. Die Grundfarbe der Vorderfläugel ist grauschwarz wie bei Hyptioxesta penthima Ersch., die Form aber eine gestrecktere, schmälere als bei penthima. Der Nieren- und Ringmakel sind grauweiss ausgefäöllt, bei penthima schwarz. Am Aussenrande stehen zwischen den Rippen keilförmige, schwarze Flecke, darauf folgt auf dem grauen Untergrunde eime schwarze, unregel- mässige Fleckenbinde und dann eine weisse Zacken- binde, die nach der Basis zu schwarz emgefasst ist. Diese Binde ist bei penthima in der Mitte des Fläö- gelfeldes zum Aussenrande viel stärker ausgezackt und nach Innen nicht schwarz eingefasst, wie es auch die Abbildung in den Mém. Lép. Rom. II, t. 16, fig. 6 gut veranschaulicht. Hinter dem Ringmakel und kurz vor der Basis durchqueren noch zwei schwarze Bin- den das Flägelfeld, bei penthima sind dieselben auch vorhanden, hier aber wiederum rein weiss. Auf der N:o 15] Lepidopteren-Ausbeute. 1 ER 80. Abbildung ist zwar die Basalbinde schwarz wieder- gegeben, das ist aber ein Irrthum, denn bei dem mir vorliegenden Erschoff'sehen Original und den zwei von mir am Vitim gefangenen penthima ist dieselbe weiss. Die Hinterfläögel sind schmutzig weissgrau, am Aussenrande etwas dunkler, dick bestäubt mit durch- scheimendem Mittelfleck. Bei penthima sind die Hin- terfläögel einförmig schwärzlich grau und werden von einer weisslichen Zackenbinde durchzogen. Bei den helleren Hinterfläögeln von poppiusi tritt im Gegen- satz dazu eine schwärzliche Zackenbinde deutlich hervor. Die Unterseite der Vorderflägel ist bei poppiusi weissgrau mit schwarzen Schäppehen bestreut und wird von einer dunklen Bogenbinde vor dem Mittel- fleck, die aber nicht den Innenrand beräöhrt, durch- quert; diese Binde setzt sich auch auf den weissgrauen Hinterfläögeln fort. Bei penthima ist die Unterseite der Vorderflögel bedeutend dunkler und dominiert hier eine weisse Zackenbinde. Die Hinterflögel sind bei penthima zwar etwas heller und nur am Aussen- rande dunkler, doch ist auch hier eine breite, weissli- che Binde vorhanden, die immer gerade den Gegen- satzt zu poppiusi bildet. Franzen der Vorderflägel grau und weiss gescheckt, der Hinterflägel weiss, mit schwärzlichem Anfluge an den Rippen. Prothymnia viridaria Cl. Es wurden bei Shigalowa und Ustj-Kut am 8. & 12. Juni vier Exemplare dieser Art gefangen, die ganz mit den mir vorliegenden euro- pälschen Stäcken äbereinstimmen. Plusia festucae L. Ein ganz frisches 2 wurde bei Ytyk- haja am 6. Juli gefangen. Plusia macrogamma Ev. Gleichfalls bei Ytyk-haja wurde am 7. Juli ein ganz verkräppeltes Stöck dieser Art erbeutet. Plusia interrogationis L. var. transbaicalensis Stgr. An der Vilvi-Mändung und bei Shigansk scheint transbaica- lensis nicht selten zu sein. Es wurden Ende Juli und 24 SM 33. 36. ojfE 38. 39. Otto Herz. [XLY Anfang August 7 Exemplare gefangen, die etwas dunkler als die Stammform sind und kleine silberne Makeln haben, wie alle am Irkut gefangenen Stäcke. Plusia ain Hochenw. Bei Jakutsk und Ytyk-haja Anfang Juli wurde je ein Exemplar gefangen. Plusia hochenwarthi Hochenw. Plusia hochenwarthi ist der häufigst vorkommende Schmetterling im nördli- chen Lenagebiet. Am Vilui sehwärmte derselbe auf Wiesen im hellen Sonnenscheine ausserordentlich zahl- reich, ebenso im Janathale. Bei Nikolskaja wurde am 9. Juli ein £L gefangen. Euclidia mi C1. var. litterata Cyr. ”Typische mi scheinen im Lenagebiet nicht zu fliegen, sondern nur die Va- rietät. Von Ustj-Kut, am 12. Juni gefangen, wurde ein & gebracht. Euclidia glyphica L. Kommt äberall im Lenagebiete vor; bei Amolui und Shigalowa Anfang Juni. Herminia tentacularia L. Bei Jakutsk wurden am 26. Juni und 1. Juli je ein I gefangen. Geometridae. Acidalia perpusillaria Ev. Bei Ytyk-haja wurde am 6. Juli eine ganz typische perpusillaria (5) gefangen. Es ist zum ersten Male, dass das Vorkommen dieser Art so : hoch im Norden konstatiert wird. Acidalia trilineata Sc. Auch diese Art ist för das Lena- gebiet neu. Gefangen wurden 4 Exemplare, bei Ja- kutsk vom 26. Juni bis 1. Juli und bei Ytyk-haja am ÖJ. Acidalia pallidata Bkh. Mit den europäischen ganz iden- tische Stäcke, zwei IS und zwei 22 wurden bei Shi- galowa, Ustj-Kut und Olekminsk am 8., 12. und 18. Juni gefangen. Acidalia rubiginata Hufn. Von Jakutsk wurde ein &I ge- bracht, das am 26. Juni gefangen wurde. N:o 15] Lepidopteren-Ausbeute. 13 90. Acidalia immorata L. FEin stark gezeichnetes & von Ja- kutsk (26. Juni) ebenso wie die von mir am Vitim und Vilui 1888 und 1889 gefangenen Stäcke zeich- nen sich durch gerimge Grösse aus. 91. Acidalia sentinaria Hb. var. rufinularia Stgr. Die bei Ytyk- haja am 6. Juli gefangenen 4 SS und 3 £L gehören ebenfalls zu der schwachen Varietät; sie varliiren von hellgelb bis dunkel rothbraun und sind eigentlich nur von rufociliaria Brem. dadurch zu unterscheiden, dass sie etwas kleiner sind. Das von mir im Janathale gefangene Stäck ist eine Aberration, die zwischen ru- fociliaria und rufinularia steht. 92. Acidalia albicearia HS. var. vitellinaria Ev. An der Vilui- Mändung wurde Ende Juli ein I mit recht scharfer, verdunkelter Mittelbinde gefangen und ein blasses 2. Letzteres stimmt mil den v. Hedemann'schen Stäcken vom Amur ganz äbereim. Mir liegt ein sehr scharf gezeichnetes I vom Irkut und das von mir am Vilui gefangene Exemplar vor, die den Uebergang zu dem anfangs erwähnten I bildet, sodass dasselbe nicht ge- trennt werden kann. 93. Acidalia cajanderi nov. sp. Von dieser neuen Art, die am besten hinter frigidaria Möschl. einzureihen ist, wurden an der Vilui-Mändung vom 22.—24. Juli 11 Exemplare gefangen. Im Janathale bei Werchojansk fand ich gleichfalls eine abgeflogene Acidalia, die ich des schlechten Zustandes halber nicht bestimmen konnte und daher auch nicht erwähnte und freut es mich jetzt umsomehr, frische Exemplare vor mir zu haben, die identisch mit dem Janaexemplare sind. Grösse 21—23 mm; Flägel dunkelgrau bis röth- lich braun, glatt mit schwarzen Schäöppcechen dicht bestreut, glänzend: dunkle Mittelpunkte bei einigen vorhanden, bei einigen fehlend; die Vorderfläugel mit 2—4 verloschenen, bräunlichen Querbinden, die Hin- terflägel mit 2—3 solcher Querbinden. Durch die dichte, glatt anliegende, glanzartige Beschuppung ist diese Art mit keiner sonst ihr ähnlich gezeichneten 14 Otto Herz. [XLV zu verwechseln und auch die Flägelform ist eine et- was breitere als wie bei frigidaria; der Aussenrand der Vorderfläögel ist mehr ausgebuchtet. Die Aus- senränder haben ausserdém eine scharf gezeichnete, schwarze HEinfassung und am deutlichsten tritt auf dem dunkelgrauen Untergrunde die Mittelbinde so- wohl auf den Vorder- als auch Hinterflögeln hervor. Die Unterseite ist ein wenig heller als die Ober- seite, die schwarze Aussenrands-eimmfassung bei den meisten Exemplaren noch schärfer als auf der Ober- seite, die Mittelpunkte fehlen bei drei Exemplaren. Die sägeförmigen Fähler sind kurz bewimpert, roth- braun; Zunge fadenförmig, gerollt; Palpen kurz, braun behaart; Kopf, Räcken und Schulterdecken wie die Grundfarbe; Hinterleib schwarzbraun, bedeutend dunk- ler als die Grundfarbe, an jedem Segment einen weiss- lichen Haarring; die Seiten mit hellbraunem Längs- strich. Ich beneune die Art zu Ehren des Mitgliedes der finniscehen Lenaexpedition, des Herrn A. K. Cajander. 94. Acidalia violata Thnbg. et v. decorata Bkh Von denen bei 299. Ytyk-haja am 5. Juli und an der Aldan-Mäöndung am 16. Juli gefangenen 3 ss und 1 £ gehört das bei Ytyk-haja gefangen sS zu violata Thnbg, während die: drei anderen Exemplare ganz mit den europäischen und sibirischen decorata ubereimstimmen. Acidalia anaitaria nov. sp. Von dieser interessanten neuen Art wurden an der Vilui-Mändung am 20. Juli drei 23 gefangen. Sie hat keine Ähnlichkeit mit irgend einer anderen Acidalia, und nenne ich sie anaitaria, da ihre zwar noch spitzere Flägelform an das Genus Anaitis erinnert. Flägelspannung 20 mm. Die Grundfarbe aller Flägel ist weissgrau, mit zahlreichen eingestreuten, schwärzlichen Schuppen und schwarzen Mittelpunkten. Auf den Vorderflö- geln stehen vier, auf den Hinterfläögeln drei braun- gelbe Querbinden, von denen die beiden ersten am SN 98. Ek 100. 101. Lepidopteren-Ausbeute. 15 Aussenrande markanter, breiter auftreten. Die Aus- senränder zeigen eine schwarze, feine Einfassung. Auf der weissgrauen Unterseite tritt die Bindenzeichnung genau so auf wie auf der Oberseite, sodass ein Unter- schied zwischen Ober- und Unterseite nicht existiert. Wie schon eingangs erwähnt steht diese neue Art durch die spitze Fliigelform und den gebogenen Vor- derrand der Vorderfliigel ganz selbständig da, die Bin- denzeichnung erinnert etwas an immorata. Palpen hellbraun; Fähler gelblich, ebenso die Stirn; Halskragen, Räcken und Schulterdecken weiss- grau; Hinterleib bränlich, mit weisslichen Schuppen; Brust und Beine weissgrau. Minoa murinata Sc. var. monochroaria HS. Zwei typische IS wurden bei Shigalowa am 8. Juni und bei Ustj- Kut am 12. Juni gefangen. Anaitis paludata Thunb. Häufig Anfang August bei Shi- gansk. Lobophora halterata Hufn. ab. zonata Thnbg. Ein ganz abgeflogenes > wurde am 8. Juni bei Shigalowa ge- fangen. | Lygris prunata L. Am 24. Juli an der Vilui-Mändung wurde ein typisches I erbeutet. Larentia (Cidaria) truncata Hufn. et ab. perfuscata Hw. Bei Shigansk wurde am 9. August die Stammform gefan- gen (£) und ab. perfuscata (3) an der Vilui-Mändung am 24. Juni. Larentia abrasaria HS. An der Aldan-Mändung wurde am 19. Juli ein 2 mit dunklen Ausseurändern gefan- gen, genau so, wie ich ein Y am Vilui fing. HEin bei Jakutsk am 30. Juni gefangenes I, leider in schlech- tem Zustaade, scheimt auch hierher zu gehören, viel- leicht als aberrierende Form. Die Mittelpunkte bei diesem fraglichen Stäck treten auf der Ober- und Un- terseite der Vorder- und Hinterfläugel viel deutlicher auf, wie bei allen den mir vorliegenden abrasaria, auch scheint die Mittelbinde etwas steiler zu ver- laufen. 16 102. 103. 104. 140 108. 0: Otto Herz. [XLV Larentia ferrugata Cl. ab. spadicearia Bkh. Die von mir am Vilui gefangenen ferrugata missen ebenso wie das am 10. Juni an der oberen Lena gefangene Exem- plar zu ab. spadicearia gezogen werden. Larentia polata Dup. Das bei Shigansk am 10. August gefangene Xx zeigt auch recht dunkle Beschuppung und bildet ebenso wie das von mir bei Uruatå gefan- gene I einen Uebergang zur groeländischen var. brul- lei Lef., muss aber trotzdem zu polata gezogen werden. Larentia nobiliaria HS. An der Viluvi-Möndung wurde am 22. Juli ein 2 dieser Art, mit verdunkelten Hin- terfläögeln gefangen, wie sie von Leder am TIrkut im Baikalgebiet ziemlich häufig gefunden wurden. Larentia mandschuricata Brem. Die mir vorliegenden mandschuricata von Säöd-Sibirien Amur, Korea und China sind sämmtlich grösser als die von mir am Vilui und bei Olekminsk von Herrn Poppius am 18. Juni gefangenen zweli IS. Die Vilui Exemplare sind auch noch dunkler und ist bei diesen, ebenso wie bei denen von Olekminsk hauptsächlich die schwarze Binden- zeichnung auf den Rippen der Unterseite sehr scharf ausgeprägt. Larentia albicillata L. Ein &, das am 18. Juni bei Olek- minsk gefangen wurde, gleicht ganz den europäischen Exemplaren. Larentia lugubrata Stdgr. Gleichfalls bei Olekminsk am 18. Juni wurde ein 2 mit recht dunklem Basaltheil der Hinterflögel gefangen. Larentia hastata L. Diese Art wurde sowohl an der obe- ren Lena als auch unterhalb Jakutsk bei Ytyk-haja in je eimem Exemplar gefangen. Larentia luctuata Hb. Von Ytyk-haja kommt ein 2, das am 7. Juli gefangen wurde. Larentia pupillata Thnbg. Ein kleines I wurde am 6. Juli bei Ytyk-haja gefangen. Larentia hydrata Tr. Zwei SS wurden am 16. Juli an der Aldan-Mändung gefangen, die sich von europäl- schen Exemparen nicht unterscheiden. N:o 15 Lepidopteren-Ausbeute. 17 Pp 112. Larentia sordidata F. var. infuscata Steger. HEin hellgefärb- tes I wurde bei Jakutsk am 1. August gefangen. Die Stammform scheint in Nordost-Sibirien nicht vorzu- kommen. 113. Larentia autumnalis Ström. Das bei Jakutsk am 1. Juli gefangene 2 ist ziemlich hellgefärbt. 114. Larentia corylata Thnbg. ab. albida nov. Bei Olekminsk wurden am 18. Juni zwei Exemplare dieser Aber- ration gefangen, die mit recht als albida benannt werden können, da sie auffallend heller als alle mir bekannten corylata gefärbt sind. Die dunkle Mittel- binde der Vorderfläugel ist bei der Stammform stets weiss eingefasst, bel der Aberration schwarz und im Aussenrandstheil, der entsprechend heller ist als ty- pische corylata, ist die weisse Zackenbinde nur am Vorderrande schwach angedeutet und nicht bis zum Innenrande verlaufend. Die Hinterfläögel sind eimför- mig weissgrau mit durchscheinender Binde und Mit- telpunkte. Ebenso wie die Oberseite ich auch die Unter- seite viel heller als wie bei corylata und dasselbe ist auch in Bezug auf den Kopf, Thorax, Leib, Beine und Fäöhbler als hauptsächlichen Unterschied zu bemerken. 115. Tephroclystia (Eupithecia) virgaureata Dbld. Am 1. Juli bei Jakutsk und am 9. Juli bei Nikolskaja wurde je ein Stuck dieser unzweifelhaften Art gefunden. 116. Deilinia exanthemata Sc. HFEin £, das bei Ytyk-haja am 6. Juli gefangen wurde, ist etwas bräunlich beschuppt, wie die Vitim- und Vilui-Exemplare. 117. Numeria pulveraria LDL. Bei Shigalowa am 8. Juni und bei Ustj-Kut am 12. Juni wurden zwel oS's und zwei 22 gefangen, von denen drei Stäöck wenig Zeichnung auf- Wweisen, das eine 2 aber ganz typisch ist. 118. Angerona prunaria L. Bei Ytyk-haja am 6. Juli wurde ein 2 gefangen. 119. Hypoplectis adspersaria Hb. HFEin recht blasses Pärchen wurde bei Shigalowa und Ustj-Kut am 8. und 12. Juni gefangen. Die von mir am Vitim gefangenen Exem- 18 1210) 2 123. 12 Otto Herz. [XLY plare sind bedeutend kleiner aber nicht dunkler als typische Stäcke, sie bilden den Uebergang zur ab. sylvanaria. | Semiothisa (Macaria) liturata Cl. var. pressaria Chr. Am 12. Juni wurde bei Ustj-Kut ein.£2 von pressaria ge- fangen, das ganz mit meinen Vilui-Stäcken uberein- stimmt. In ,Iris IX p. 261" gebe ich eine kurze Be- schreibung dieser liturata-Varietät. Boarmia extinctaria Ev. an var.? An der Vilui-Mändung wurden am 22. Juli zwei 22 gefangen, die durch ihre hellgraue Färbung und wenig verdunkeltem Aussen- rande von typischen extinctaria abweichen, wiederum aber zu keimner anderen Art besser passen, sodass ich sie vorläufig als fragliche extinctaria auffähre, bis dazu gehörige ss gefunden werden. Die von mir am Vi- tim gefangenen extinctaria und die beiden 22 von der Vilui-Mändung stehen sich sehr nahe. Ematurga atomaria L. Zwei dunkel gefärbte IS wurden am 18. Juni bei Olekminsk und ein helles 2 bei Shi- gansk am 8. August gefangen. Thamnonoma loricaria Ev. Diese Art scheint an der Al- dan-Mändung nicht selten zu sein. Es wurden nur ss mit theils hellerer, theils dunklerer Färbung ge- fangen. Thamnonoma wauaria L. Ein typisches 2 dieser Art stammt von Batylim; Flugzeit 20. Juli. Thamnonoma brunneata Thnbg. Ein helles 2, wie am Vitim und Vilui wurde am 24. Juli an der Mändung letzteren Flusses gefangen. Phasiane clathrata L. Bei Shigalowa wurde am 8. Juni ein 3 und an der Aldan-Mändung am 16. Juli ein £ gefangen. Aspilates gilvaria F. var. conspersaria Stor. Es liegen mir 2 IS und 4 LL vor, die bei Jakutsk, Ytyk-haja und an der Aldan-Mändung gefangen wurden. Sämmtli- che Exemplare mässen zu var. conspersaria Stgr. ge- zogen werden. N:o 15] Lepidopteren-Ausbeute. 19 128. Perconia strigillaria Hb. var. cretaria Ev. Zwei ZS und ein 2 wurden bei Ustj-Kut und an der Aldan-Män- dung Mitte Juni und Anfang Juli gefangen, die mit mir vorliegenden Ural-Exemplaren gut äbereinstim- men, nur sind sie etwas kleiner. 129. Phragmatobia fuliginosa L. var. borealis Steger, Das am 12. Juni bei Ustj-Kut gefangene 2 muss zur var. borea- lis gezogen werden. 130. Parasemia plantaginis L. ab. melas Chr. Bei Jakutsk wurde am 1. Juli ein I dieser Aberration gefangen, das nur einen kleinen, weissen Fleck auf den sonst ganz schwar- zen Hinterfläugeln hat. 131. Endrosa irrorella Cl. var. lata Chr. Flog Anfang August bei Jakutsk und Batylim. Sie sind ganz gleich mit den von mir am Vitim 1888 gefangenen MBStäcken, Merols ms IN ps250! 132. Lithosia atratula Ev. Bei Nikolskaja am 10. und an der Aldan-Mändung am 16. Juli wurde je ein I gefangen. Sie stimmen ganz mit dem Eversmann'schen Original äberein. 133. Ino budensis Spr. var. asiatica Stgr. Bei Shilagowa wurde am 8. Juni ein I dieser budensis Varietät gefangen, das ganz mit Exemplaren aus der Mongolei äberein- stimmt. 134. Sesia formicaeformis Esp. Am 5. Juli wurden bei Ytyk- haja zwei Sesien gefangen, die zu formicaeformis ge- hören. Bis auf den Aussenrand der Vorderflägel, der bei formicaeformis stets rothbraun, bei den beiden Lenastäcken aber schwärzlich ist, vielleicht in folge des nicht ganz frischen Zustandes der Exemplare, stimmen alle Merkmale mit formicaeformis äberein. 135. Sesia jakuta nov. sp. Von dieser neuen Art wurde am 6. Juli bei Ytyk-haja ein & gefangen. Der Leib ist glänzend blauschwarz und auf der Unterseite am After stehen lange, gelbe Haarbäschel. Das sechste, Endsegment mit ganz schwachem, gelblichen Schim- mer. Die Palpen sind gelb; das zweite Glied ist mit langen, schwarzen Haaren besetzt, ähnlich wie bei Otto Herz. [XLV vidua aus dem Zarafschan-Gebiet. Aussen- und Vor- derrand der Vorderflögel schwarz; Innenrand und Zelle 12 rothgelb beschuppt. In dem äusseren, aus 4 Felderchen bestehendem Glasfelde lehnt sich an den schwarzen Mittelpunkte ein orangegelber Fleck an und eine ebenso gefärbte Binde befindet sich vor dem schwarzen Aussenrande. Auf den Hinterflugeln ist Rippe 1? brävnlich angeflogen, die Querrippe sehr fein, kaum bemerkbar, orangegelb beschuppt, Auf der Un- terseite ist der schwarze Vorderrand mit goldgelben Schuppen bestreut, ebenso der Innenrand und Zelle 12. Der orangegelbe Fleck vor dem Mittelpunkte und die: Binde am Aussenrande ist etwas goldiger schimmernd als auf der Oberseite. Auch auf den Hinterfluögeln ist der Innenrand und die Rippen mit goldglänzenden Schuppen bestreut. Fähler schwach gezähnt, stark bewimpert; Schenkel blauschwarz; Schienen an der oberen Hälfte schwarz, an der unteren Hälfte orange- gelb; Fässe gelb; die langen Dornenpaare gelblich; Thorax und Brust schwarz. Ich schlage vor Sesia ja- kuta hinter tristis einzureihen, da sowohl diese Art als auch die vorstehende vidua ein so auffallend lang; behaarten zweites Palpenglied haben, wie keine an- dere bekannte Sesia. N:o 15] : Lepidopteren-Ausbeute. 25 Nachtrag. Ueber eine Heliothis cora Åberration von Verchne- Ubukunsk in Transbaicalien VON Otto HeERZzZ. Heliolhis 'corankv. iab. iodenwalli, hov: Ich war anfangs geneigt diese bei Ubukunsk gefangene Heliothis (2) als neue, selbständige Art zu beschreiben, aber da bis auf die ausserordentlich dunkle und breite Binden- Färbung des ganzen Thieres kein Unterschied von typischen cora, die mir in ziemlicher Anzahl vorliegen, zu konstatieren ist, kann ich sie nur als cora ab. odenwalli anfähren. Die Zeichnungsanlage der Vorderfläögel ist genau wie bei cora, nur sind die dunklen Querbinden ganz schwarzbraun und nicht rothbraun. Auffallend breit aber ist auf den Hinterflögeln die sehwarze Aussenrandsbinde und der schwarze Basaltheil, der mit dem schwarzen Mittelpunkte in dem gelben Mittel- felde zusammenfliesst wie bei Heliaca tenebrata, sodass das breite hochgelbe Mittelfeld bei odenwalli nur als Binde er- scheint. Auf der Unterseite ist die schwarze Binden- und Flec- kenzeichnung noch markanter, Während bei cora die am Vorderrande entspringende schwarze, äussere Querbinde nie- mals bis zum Innenrande durchgeht, ist sie bei odenwalli er- stens breiter angelegt und berährt zweitens den Innenrand. In gleichem Verhältniss grösser sind auch die schwar- zen Mittelpunkte auf dem gelben Untergrunde. Die Hinter- flögel zeigen eine tief braunschwarze, breite Aussenrands- binde, die bei cora, wenn auch nicht so breit, zwar auch vor- handen, aber nur schwach angedeutet ist, wodurch die ocker- gelbe, glänzende Grundfarbe dominierend wirkt. Von der Basis aus zieht sich auf Rippe 12? eine schwarzbraune Beschup- DANN Otto Herz. [XLV pung bis zum Aussenrande, von der auch bei manchen cora Exemplaren ein Anfang vorhanden ist. Der Mittelpunkt ist etwas breiter als bei typischen cora. Augen nackt; Fäöhler borstenförmig; Zunge spiral; Pal- pen mit kurzem, dicken Endglied, stark behaart; Kopf, Tho- rax und Leib schwarzbraun; Beine oben grob behaart, stark bedornt. Ich benenne diese schöne Aberration zu Ehren des Ent- deckers des Herrn Mag. K. Odenwall. Agrotis aldani n. Sp. Hadena ferragp Ev. ab. umbrata n. ab. Lena poppiusi n. gen et sp. Heliothis cora Ev. ab. odenwalli n. ab. Acidalia eajanderi n. sp. Acidalia anaitaria Nn. Sp. Cidaria corylata Thnb. ab. albida n. ab. NÄ Ljustryck G, Arvidsson, H:fors, Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar, XLYV. 1892—1893. N:o 16. Capsidae Chinenses et Thibetanae hactenus cognitae enumeratae novaeque species descriptae ab O. M. REUTER. I. Trigonotylus coelestialium Kirkaldy. Dilute virescens, capite vitta media, pronoto vittis qua- tuor, scutello vittis duabus fusco-cinereis; antennis, tibiis po- sticis apice articulisque duobus primis tarsorum roseis; oculis nigricantibus; tarsis posticis articulo ultimo cum ungviculis nigro; antennis articulo secundo primo triplo et tertio !/, lönstore. Long: ferer6. mm., lat. 1/5 mm. Megaloceraea coelestialium Kirk., Trams. Ent. Soc. Lond. PO02A-NET266,) 2. China: Nan King. Tr. ruficorni (Fourer.) affinis, sed paullo minor, capite magis depresso, femoribus posticis gracilioribus, etc. [Sec. Kirkaldy; mihi ignotus]. 2, Rhopaliceschatus n. gen. Corpus oblongum, convexum; capite parvo, basi pronoti multo angustiore, pone oculos in collum breve constricto, temporibus pone oculos transversis, verticale, vertice tamen horizontali, medio canalicula tenui longitudinali instructo, clypeo verticali, infra medium depresso, angulo faciali recto, ND 0: M. Reuter. [XLY bucculis elevatis, gula brevi, horizontali, genis altissimis; oculis parvis, crasse pedunculatis, rotundis; rostro brevi, api- cem coxarum anticarum paullo superante; antennis ad apicem oculorum interne insertis, articulo primo brevi, crasso, basi adhuc incrassato, secundo elongato apice crassiore, tertio cla- vato, quarto fusiformi, brevi, omnium crassissimo; pronoto scutelloque dense fortiter impresso-punctatis, illo transverso, versus apicem fortiter declivi, callis parvulis, lateribus obtu- sis, apicem versus late rotundatis, basin versus sinuatis et pone sinum in lobum latum margine acutum et tenuissime reflexum productis, basi supra scutellum emarginata; scutello valde inflato-convexo, subsphaerico; hemielytris abdomen mo- dice superantibus, lateribus parallelis, margine laterali cuneo- que incrassatis, membrana areola apice minus fortiter acu- tangulata; xypho prosterni basi sulcato; metastethio orificiis distinctis; pedibus breviusculis; tarsis posticis articulo primo secundo distincte longiore, tertio apicem versus leviter in- crassato, duobus primis simul sumtis longitudine subaeqvali: ungviculis fortiter curvatis, basi dentatis. Genus structura valde insigni antennarum, pronoti et scutelli omnium distinctissimum. An Pachypeltis Sign.? De- sceriptio Signoreti nimis incompleta. Caput a supero wvi- sum valde transversum, ab antico visum latitudine cum oculis distinete brevius, a latere visum altitudine paullo brevius, cly- peo basi a fronte impressione profunda discreto, ipsa basi mox infra lineam inter bases antennarum ducendam posita. Pronotum callis laevibus, nitidis, medio distantibus, disco po- stico utlringue ad angulos laterales impresso. Alae apicem abdominis paullulum superantes, areola hamo destituta. Co- xae breves. Pedes pilosi, tibliis spinulis destitutis; arolius magnis, latis, usque a basi maxime divaricatis, ad unguiculos approximatis. Segmentum maris genitale minutum. Terebra feminae medium ventris attingens. FREE Sr ONA 1 NE KBT NR) se DG Ad ER Nee N 1 N:o 161] Capsidae Chinenses et Thibetanae. 3 Rhopaliceschatus quadrimaculatus n. Sp. INENOS AR SA Niger, nitidus, breviter nigro-pilosulus, capite postice sordide fusco-testaceo, scutello testaceo, maculis quatuor ro- tundatis nigris signato, duabus basalibus, duabus anteapica- libus; hemielytris sordide pellucidis, dense tenuissime nigro- pubescentibus, margine laterali cuneoque incrassatis, nigris; membrana nigricante, limbo exteriore obscuriore, lineola an- gusta ad apicem cunei hyalina. Long. I 8, 2 10 mm. Fu hn bettan (Mou-Pmuy) DICANED arv 1di (Must Pars): Caput strictura pronoti apicali fere duplo latius, vertice oculo circiter qvadruplo latiore. Rostrum medium metasterni attingens, articulo primo bucculas haud superante. Antennae nigro-pilosulae, apice articuli secundi duobusque ultimis adhuc dense nigro-pubescentibus, articulo primo apicem clypei haud superante, articulo secundo margine basali pronoti circiter 1/, breviore, tertio secundo fere duplo breviore, apicem versus fortiter clavato, quarto valde fusiformi, tertio circiter !/, bre- viore et apice hujus adhuc crassiore. Pronotum latitudine cireiter 2/; brevius, inter angulos loborum basalium strictura apicali fere qvadruplo latius, lobis basalibus angulis exterio- bus rotundatis, interioribus subrectis. Scutellum supra su- perficiem basalem pronoti altissime subgloboso-elevatum, pro- noto aeque longum, apicem versus sulco medio sat obtuso instructum, lateribus utrinque ante apicem late impressum, hac impressione macula (posteriore) nigra signata. Abdomen segmentis 2—5 marginibus apicem versus rotundato-dilatatis. Tarsi articulis duobus primis sordide testaceis. 0. IRaChYpeltis: Sion. Scutello globoso, transversim rugoso, sulco longitudinali medio instructo; rostro brevi; antennis articulo primo brevi; pronoto sulco profundo transversali, lobo antico iterum sulco transversali instructo, hoc minus profundo; abdomine brevi, versus medium dilatato; hemielytris longissimis, abdomine angustioribus. 4 O. M. Reuter. [XLV P, chinensis Sign. Flavus, lobo mediano capitis (= clypeo?), trochanteribus, pedibus posticis, segmentis genitalibus, marginibus laterali- bus abdominis apice maculaque discoidali hemielytrorum mni- gris; membrana fumata; hemielytris pubescentia flavescente vestitis. Long. 0,012, lat. 0,004. [Sec. Signoret; species mihi ignota.]. Sign, Ann. Soc. Ent, France, (3), VI, 1858, pagtodgls INVakE TO at VET GA China. 4, Pantilius gonoceroides n. Sp. Inferne cum pedibus pallide flavens, opacus, tibiis bre- viter pubescentibus, sat fortiter sed breviter spinulosis, apice tibiarum tarsisque ferrugineis; superne rufo-ferrugineus, par- cius omnium brevissime nigro- et aureo-pubescens; antennis ferrugineis, maris sat crassis, articulo secundo margine basali pronoti fere !/; longiore, apice paullulum crassiore et leviter infuscato, tertio primo aeque longo, pallide flavente, apice nigro-fusco; pronoto lateribus versus tertiam apicalem par- t em valde ampliatis et in lobum acutum utra marginem corii longe prominentem productis, margine hujus antico recto, postico versus basin late rotundato; corio limbo laterali pal- lide flavente; cuneo apice obscuriore; membrana infuscata, venis subsangvineis. Long. I 11?/; mm. T hibetia (Mou-Pin!), D. A. David (Mus. Paris.). P. tunicato Fabr. structura ceteris omnium simillimus, sed antennis et pedibus longioribus, tibiis longius et fortius spinulosis praecipueque structura insigni pronoti divergens; statura et habitu Gonocero insidiatori (Coreidarum) non dis- similis. Caput basi pronoti magis qvam duplo angustius, ver- tice (5) oculo fere duplo latiore. Rostrum apicem mesosterni vix attingens, apice nigro. Oculi fusci. Antennae articulo primo altitudine capitis distincte longiore, punctis nigris pau- cis, secundo primo circiter 22/7; longiore. Pronotum latitu- BA RUSE VE NNE fdr Sj (RR SR TIKEN | S N:o 16] Capsidae Chinenses et Thibetanae. 5 dine inter angulos laterales circiter duplo et latitudine basali hemielytrorum et scutelli circiter !/; brevius, lateribus versus apicem late sinuatis, disco versus apicem sat convexo-declivi, lobis lateralibus explanatis; basi apice mox pone stricturam paullo magis qvam duplo latiore. Hemielytra maris abdo- men longe superantia, area membranae majore apice acuta. Dorsum abdominis ferrugineum. Venter maris utrinque late- ribus punctis nigris in seriem dispositis. Segmentum maris genitale ad marginem anteriorem sinus sinistri dente obtuso instructum. 3. Parapantilius n. gen. Corpus magnum, oblongum, lateribus hemielytrorum pa- rallelis; capite a latere viso latitudini basali aeque longo, vertice et fronte subhorizontalibus, illo sulco medio longitu- dinali instructo, hac convexiuscula, apice declivi haud pro- ducta, clypeo usque a basi pronimente, sat lato, angulo fa- ciali sub-acutiusculo, genis altis, gula brevi, horizontali; ro- stro coxas posticas attingente, articulo primo medium xyphi prosterni attingente; antennis sat validis et longis, articulis ultimis secundo multo gracilioribus et simul sumtis hoc multo brevioribus, qvarto tertio multo tenuiore; pronoto lateribus antice obtusis, immarginatis; pedibus sat longis, tarsis po- sticis articulo primo secundo aeque longo, margine illius in- feriore eodem hujus paullo longiore. Deser.: Generi Pantilius Curt. affinis, fronte leviter con- vexiuscula, ipso apice declivi nec in lobum sub-horizontalem producta, capite a latere viso longiore, rostro, antennis pedi- busque longioribus, pronoto lateribus antice ad callos obtu- sis, areola majore membranae apice minus acute angulata di- vergens. Corpus opacum. Caput a supero visum latitudine brevius, basi pronoti fere triplo angustius, ab antico visum pronoto fere duplo brevius, latitudini posticae cum oculis longitudine subaeqvale, a latere visum a basi fere usque ad clypeum altitudine subaeqvale, fronte utringque supra scrobem antennarum oblique impressa, clypeo usque a basi sat late prominente, basi sat longe infra lineam inter bases anten- € A 20 6 O. M. Reuter. [XEV narum ducendam 'posita, gula peristomio duplo breviore. ,Oculi orbita interiore apicem versus sinuati. Scrobes amn- tennarum magnae. Antennae in sinu oculorum interne in- sertae, articulo primo cylindrico, capite longiore, etiam se- cundo cylindrico, primo graciliore, ubique fere aeque crasso, ultimis gracilibus, brevibus, tertio tenuissimo. Pronotum la- titudine basali paullo brevius, margine basali supra basin scutelli truncato, strictura apicali crassitiel articuli secundi fere aeque lata, callis rectangularibus, marginibus impressis, disco postico versus apicem convexo-declivi. Scutellum basi detectum. Hemielytra vena clavi duabusque corii elevatis, membrana areola majore apice angulata. Xyphus prosterni lateribus marginatis. Mesosternum apicem versus altius. Ori- ficia metastethii magna, marginibus crasse elevatis. Femora postica sat longa, ubique fere aeque crassa, apicem abdomi- nis saltem attingentia. Tibiae spinulosae. Segmentum maris genitale ad simum sinistrum aperturae muticum. Parapantilius thibetanus n. Sp. Pablo: Inferne cum pedibus pallide flavens, femoribus tibisque basin versus punctis minutis nigro-fuscis sat dense adspersis, tarsis articulo ultimo apice nigro-fusco; superne fusco-ferru- gineus, brevissime nigro-pilosellus, breviter parcius sub-argen- teo-pubescens; antennis rufo-ferrugineis, articulis duobus pri- mis dense nigro-pubescentibus, tertio primo distincete breviore, albido, apice nigro-fusco, qvarto nigro-fusco, basi anguste al- bido; prothorace superne puncto medio pone callos, angulis posticis prominulis nec non limbo laterali maculis duabus anticis nigris, altera stricturae apicalis altera mox pone cal- los, disco fortiter transversim rugoso; scutello transversim sat dense strigoso, apice pallide flavente; hemielytris limbo laterali corii cuneoque pallidis, corio pone medium vitta juxta limbum pallidum posita, medio saepe late interrupta, apice- que cunei nigro-fuscis; membrana hyalina, venis obscure samn- ': gvineis, striola obliqva inter apicem areolae minoris et api- - z + S Mg -J N:o 16] Capsidae Chinaenses et Thibetanae. cem cunei limbisque latissimis apicali et interiore fusco-fuma- tis, hoc medio late hyalinescente. Long. I 10, 2 10!/; mm. Thibetia (Mou-Pin!); D. A. David (Mus. Paris.). Caput superne lurido-ferrugineum, inferne pallide fa- vens, vertice oculo fere duplo latiore. Rostrum pallide fla- vens, apice nigro. Antennae articulo primo pronoto, strictura apicali excepta, longitudine aeqvali, secundo primo paullo magis qvam duplo longiore, qvarto tertio paullo magis qvam 1/, breviore. Pronotum latitudine basali ad summum !/; bre- Vius, apice mox pone stricturam basi inter angulos fere triplo angustiore, lateribus subrectis (3) vel ante angulos basales leviter sinuatis (£), his prominulis, subrectis. Hemielytra utriusgue sexus abdomen sat longe superantia. 6. Adelphocoris funestus n. Sp. Niger, nitidus, scutello hemielytrisque nitidulis, aureo- pubescentibus; antennis gracilibus nigris vel articulo primo nigro-piceo, tertio margini basali pronoti aeque longo, basi albo (qvartus speciminibus deest); rostro nigro-piceo; tibiis tarsisque pallide flaventibus, illis nigrospinulosis, apicibus ti- biarum articulique ultimi tarsorum nigro-fuscis; pronoto disco postice obsoletissime parce punctulato, sat crebre transver- sim leviter ruguloso, margine basali tenuiter pallido; fascia obliqua cunei orificiisque metastethii albis. Long. IQ Ty,— T"/3 mm. ; Thibetia (Mou-Pin'!), D.A. David (Mus. Paris.). Ab A. tenebroso Stål, cui simillimus, statura paullo mi- nore, colore antennarum et rostri, femoribus usque ad apicem nigris pronotogque postice distinctius ruguloso divergens, ab A. triannulato Stål antennis multo' gracilioribus articuloque earum tertio margine basali pronoti aeque longo mox distin- guendus. Caput basi pronoti circiter duplo angustius (>, 2), ab antico visum latitudini cum oculis longitudine aeqvale ($) vel subaeqvale (5), a latere visum nutans, altitudine distincte brevius, vertice oculo !/; angustiore (5) vel hoc circiter di- midio latiore (2), angulo faciali recto, genis mediocribus (2) 8 O. M. Reuter. [XLV vel humilibus (>), gula brevi, sed distincta. Rostrum nigro- piceum, apicem coxarum posticarum paullulum superans. An- tennae articulo primo capiti ab antico viso longitudine sub- aeqvali, secundo latitudine basali pronoti fere !/; longiore, tertio secundo graciliore et hoc vix !/; breviore. Pronotum latitudine basali fere !/, brevius, apice mox pone stricturam basi circiter 3/; angustiore, strictura apicali basi articuli se- cundi antennarum aeque crassa. Hemielytra sub-laevia, api- cem abdominis modice (5) vel paullo (2) superantia. Tibiae spinulis crassitiei tibiae aeque longis. Segmentum maris ge- nitale margine antico aperturae ad sinum sinistrum spinula erecta armatum. 1. Adelphocoris fasciaticollis n. Sp. Sordide pallide grisescenti-flavens, scutello hemielytris-- que dense aureo-pubescentibus; antennis articulo secundo api- cem versus ultimisque fuscis vel fusco-ferrugineis, tertio basi sat late, qvarto basi angustius pallide flaventibus, primo ca- piti ab antico viso longitudine subaeqvali, tertio margine ba- sali pronoti breviore; femoribus inferne maculis plerumque: parum distinctis fuscescentibus in seriem positis vel his de- stitutis, posticis saepe apicem versus nonnihil infuscatis, ti- biis nigro-spinulosis, apice tibiarum nec non articulo primo toto ultimoque tarsorum apice (2) vel tarsis totis nigro-fuscis; pronoto callis maculisque quatuor posticis, qvarum mediis; valde transversis, saepe in fasciam confluentibus nigris; scu- tello basi utrinque infuscato; hemielytris parte interiore clavi usque ad venam, corio plaga magna pone medium in angu- lum externum continuata, vena per angulum interiorem cur- rente apiceque membranae fumatae obscure fuscis; pronoto disco postico laeviusculo. Long. 2 T-—T!/> mm. Var. p: Antennis totis pallidis, pronoto callis concolori- bus, fascia postica obsoleta, scutello hemielytrisque totis pal- lidis, venis membranae ferrugineis. China in montibus borealibus prope Pekin, D. A. David; var. 8 ad Kiang-si, D. David (Mus. Paris.). N:o 16] Capsidae UChinenses et Thibetanae. 9 A. lineolato Goeze nonnihil similis, sed paullo minor, pronoto aliter picto et postice fere toto laevigato, non nisi parcissime et omnium obsoletissime punctato, tibiis punctis nigris destitutis, paullo longius spinulosis divergens. Caput (2) basi pronoti fere magis qvam duplo angustius, ab antico visum latitudine aeque longum, verticale, a latere visum alti- tudine multo brevius, vertice oculo circiter ?/; latiore, angulo faciali recto, genis mediocribus, gula brevissima. Oculi fusci. Rostrum apicem coxarum posticarum subattingens, apice ni- gro. Antennae (£) ad tertiam apicalem partem oculorum in- terne insertae, articulo secundo primo circeiter duplo et dimi- .dio longiore et margine basali pronoti paullo longiore, api- cem versus sensim leviter incrassato, tertio secundo circiter 2. breviore. Pronotum latitudine basal fere !/; brevius, apice «mox pone stricturam tenuem basi circiter 3/; angustiore, disco versus apicem fortiter declivi. Scutellum sublaeve. Hemie- lytra confertim punctulata, apicem abdominis modice supe- rantia (2), margine laterali concolore. Pedes subglabri, tibiis spinulis nigris, tibiarum posticarum crassitie tibiae paullo longioribus; tarsis posticis margine inferiore articuli secundi eodem primi parum longiore (2). 5. Adelphocoris melanocephalus n. Sp. Superne sordide grisescenti-flavens, nitidus, scutello he- mielytrisque aureo-pubescentibus, capite, fascia ante limbum basalem pronoti lateribus valde dilatata, limbo basali scutelli, clavo margine scutellari, commissura vittaque interiore juxta venam, sutura clavi anguste, corio margine laterali anguste plagagque venam cubitalem percurrente apice cum macula an- guli exterioris conjuncta, cuneo apice venaque per angulum interiorem currente nec non venis membranae parum fumatae piceo-nigris; pectore medio cum coxis ventreque nigris, hoc utringue vitta magis minusve distincta sordide flavente, limbo feminae nigro-piceo- et pallido-variegato; rostro basi et apice late nigro-piceo; pedibus sordide griseo-flaventibus, femoribus saepe magis minusve ferrugineo-conspurcatis, tibiis punctis 10 OC MI Reuter: [XLV nigris destitutis, nigro-spinulosis, apicibus tibiarum articuli-- que ultimi tarsorum nigris. Long. I 82/3, 2 8 mm. In montibus borealibus prope Pekin, D. David (Mus. IPArIS:). Praecedente major, capite piceo-nigro, pronoto aliter pi- cto, magis nitido at postice obsolete ruguloso, margine corii exteriore nigro-piceo corporeque inferne maximam ad partem nigro divergens; ab A. lineolato Goeze colore capitis, pictura. pronoti, cuneo apice latius nigro, tibis punctis destitutis cor- poreque inferne aliter picto, ab A. qvadripunetato Fabr. et anmnulicorni F. Sahlb., cujus var. confluenti Reut. simillimus, hemielytris pubescentia nigra destitutis, capite pectore ven- treque ad maximam partem nigris, cuneo apice latius nigro, tibiis punctis nigris destitutis distinguendus. Antennae spe- ciminibus desunt. Caput basi pronoti circiter duplo (5) vel paullo magis qvam duplo (2) angustius, ab antico visum le- viter transversum (3) vel latitudini cum oculis aeque longum (2), verticale, a latere visum altitudine multo brevius, vertice oculo aeque lato (5) vel hoc fere ?/3 latiore (2), angulo fa- ciali leviter acuto, genis humilibus (2) vel linearibus (5) Rostrum coxas intermedias parum superans, ferrugineum, ar- ticulo primo et ultimo nigro-piceis. Pronotum latitudine ba- sali paullo magis qvam 1/3; brevius, mox pone stricturam te- nuem apicalem basi circiter 3/; angustius, disco postico ver- sus apicem sat fortiter declivi, parce obsolete punctulato, di- stinctius transversim strigoso. Scutellum sublaeve. Hemie- lytra obsoletissime punctulata, maris abdomen sat longe, fe- minae hoc paullulum superantia, venis membranae piceis an- guste piceo-cinctis. Pectus nigrum, lateribus pallidum, meta- pleuris ferrugineis vel nigro-picéis, orificiis metastethii albi- dis. Dorsum abdominis nigrum. Tibiae spinulis crassitiei maximae tibiae aeque longis. Tarsi postiel maris margine inferiore articuli secundi eodem articuli primi longiore. 9, Calocoris elavicornis Jak. Niger, superne subtiliter coriaceus, dense aureo-pube- scens; capite latitudine satis longiore, fusco-ferrugineo, antice: 1 N:o 16] Capsidae Chinenses et Thibetanae. Ill nigro; antennis breviusculis, robustis, subtiliter nigro-pilosu- lis, articulo primo capiti fere aeque longo, basi fuscescente, secundo margine basali pronoti nonnihil longiore, dimidio apicali fortiter incrassato, basi fusco-rufo, articulis tertio et quarto simul sumtis primo nonnihil longioribus, dimidio ba- sali pallide flaventibus; pronoto nigro, marginibus apicali et lateralibus ferrugineis, strictura apicali basi articuli secundi antennarum crassiore; scutello alte convexo, nigro, angulis basalibus apiceque favo-ferrugineis; hemielytris nigris, fusco- ferrugineo-signatis, cuneo nigro, macula transversali ante api- cem flava; membrana fusco-fumata, subtilissime rugulosa, fa- scia media transversali albida, venis nigro-fuscis; ventre ni- oro, subtilissime argenteo-pubescente; pedibus mnigro-fus cis femoribus inferne maculis favo-ferrugineis, tibiis pallide fla- ventibus, basi annulo nigro, spinulis albidis; tarsis albidis, articulo ultimo apice fuscescente. Long. 5!/, mm. Calocoris elavicornis Jak., Horae Soc. Ent. Ross. NXXIV, 998, 14. Gans-su, in valle fluminis Hei-ho, D. Potanin. Caput parte antica vittisque duabus obliqvis frontis ni- gris. Antennae articulo secundo margine basali pronoti fere 1.5 longiore, parte apicali nigra, articulo quarto tertio dimidio breviore, tertio et quarto nigris, basi late pallide favente. Pronotum disco nigro, strictura apicali, limbis lateralibus late maculisque duabus pone callos fusco-ferrugineis; strictura api- cali capite a supero viso duplo angustiore. Hemielytra nigra, parte basali et anteapicali vittis obsoletis fusco-ferrugineis, basin et apicem clavi attingentibus. Membrana medio fascia alba discoidali bene determinata, venis obscure fuscis, vena connectente ferruginea. Venter niger, subtilissime argenteo- pubescens, basi et medio ferrugineis. Pectus nigrum, margi- nibus acetabulorum orificiisque albidis. Tibiae annulo infra basin nigro latissimo. [Sec. Jakovleff 1. c.; species mihi ignotal]. 12 OM. Reuter; [XLY 10. Olympiocapsus Kirkaldy. Corpus laeve, impunctatum; capite et pronoto valde de- clivibus, illo oblongo-triangulari, vertice inter oculos oculis duobus simul sumtis aeque lato, prope oculos obsolete mar- ginato, sulco destituto, clypeo prominente, oculis pronoto fere contigius; rostro coxas intermedias attingente; antennis arti- culo primo pronoto distincete breviore; pronoto strictura api- cali crassitie articuli primi antennarum fere aeque crassa, callis obsoletis, disco transversim ruguloso, basi emarginata; scutello transversim ruguloso; membrana area interiore apice rotundato-angulata; corio venis ordinariis. A Dicrooscyto Fieb. articulo primo antennarum longiore divergens. Hurycyrto Reut. non dissimilis, sed capite lon- giore, oculis pronoto haud contiguis, area membranae magis angulata. 0. coelestialium Kirk. IENOS JUR NS Niger, vertice utringue ad oculum macula postero-late- rali, pronoto vitta media longitudinali, lobo postico utringue medio annulo angusto centrum nigrum includente, nec non margine postico, scutello angulis tribus, hemielytris margini- bus lateralibus (angustissime) maculagque prope marginem api- calem exocorii pallide flavo-testaceis; cuneo sangvineo vel sangvineo-testaceo, apice nigro; ventre surdide testaceo, ma- gis minusve nigro-fusco-conspurcato. Long. 7T!/,, lat. 3 mm. Olympiocapsus coelestialtum Kirkaldy, Trans. Ent. Soc. IE (öraels "IEI IE PAST a VILSE Ike China: Nyan Hoei, Hochan. Haec species nullam praebet affinitatem proxiorem ge- neribus reliqvis palaearcticis. [Sec. Kirkaldy; mihi ignotal]. N:r 16] Capsidae Chinenses et Thibetanae. 13 il. Lygus pratensis L. emt Flem. Grymn.« bur. VP. 98,:205 CELorYy 400). Ergebn. dritt. asiat. Forschungsreise des Graf E. Zichy, II, TI00P 23. Khalgan (Mus. Hung.). — Species in totis regionibus palaearcticis et nearcticis vulgaris. 12, Lygus apicalis Fieb. IRKeNnt 4 ae BLÖT SN GD ade 0 se oe ALONE ale lt Hongkong (Mus. Holm.). Hactenus in territorio medi- terraneo (Europa meridionali, Algeria, Tunisia et Aegypto) inventus. 13... Liocoridia n. gen. Corpus ovale, nitidum; capite nutante, ab antico vViso latitudini cum oculis aeque lato, a latere viso altitudine bre- viore, vertice tenuiter aeqvaliter marginato, clypeo promi- nente, basi cum fronte subeonfluente, angulo faciali acuto, loris leviter arcuatis, genis sat altis, gula obliqva; rostro api- cem coxarum posticarum attingente vel subattingente, ar- ticulo primo medium xyphi prosterni attingente; antennis paullo supra apicem oculorum interne insertis, articulo se- cundo margine basali pronoti breviore, ?/; apicalibus leviter subelavato-incrassatis, duobus wultimis simul sumtis secundo paullulum longioribus; pronoto transverso, sat remote leviter vel obsoletius impresso-punctato, basi qvam apice circiter duplo latiore; hemielytris lateribus sat fortiter rotundatis, sat fortiter minus dense impresso-punctatis, pubescentibus; mem- brana areola majore apice late arcuata nec angulata; femo- ribus posticis intermediis paullo longioribus et crassioribus, tarsis posticis articulo secundo primo longiore et tertio pa- rum breviore, ejus margine inferiore tamen eodem primi vix longiore; ungviculis basi ampliatis, a medio curvatis. Corpore ovali, superne nitido, non nisi tenuissime pube- SEN a MANE Ve 14 | 0. M. Reuter. [XLV scente, pronoto leviter remotius punctato structuraque capitis et tarsorum sat similis, vertice marginato, genis altioribus,. gula longiore, articulo antennarum secundo apice fortius in- crassato, hemielytris fortius puncetatis areolaque majore mem- branae apice late arcuata nec angulata distinctus; a Cypho- dema Fieb. areola majore membranae latiore, apice late ar- cuata nec angulata, articeulo secundo antennarum apice for- tius incrassato, femoribus longitudine et crassitie minus inae- qvalibus, a Lygo Hahn, Fieb. adhuc structura tarsorum posticorum etc. mox distinguendus. Caput basi pronoti sal- tem 3/; angustius. Oculi laeves, apicem versus divergentes, orbita interiore apicem versus late sinuati. Antennae paullo supra apicem oculorum interne insertae, sat graciles, articulo primo apicem clypei vix superante, duobus ultimis longitu- dine aeqvalibus. Pronotum disco apicem versus sat leviter declive, strictura apicali articulo primo antennarum graci- liore.. Scutellum parte apicali plana. Hemielytra (5 0) ab- domen modice superantia, cuneo brevi, incisura externa fra- cturae profonda. Xyphus prosterni sub-planus, late triangu- laris, lateribus marginatus. Mesosternum breve. Orificia me- tastethii magna, aperta, marginibus elevatis. Segmentum ma- ris genitale breve. Terebra feminae medium ventris superans. Tibiae nigro-spinulosae. Liocoridea mutabilis n. Sp. Tab:; Il, fig: 4: Colore varians, margine apicali mesosterni supra coxas orificiisque metastethii late albis; antennis fere totis obscure piceis vel flavotestaceis, articulo secundo fere dimidio apicali nigro, ultimis nigro-fuscis, tertio semper basi late pallide fa- vente; rostro testaceo, basin et apicem versus picescente; pe” dibus flavo-testaceis, coxis basique femorum nigro-piceis, fe- moribus ante apicem annulis duobus fuscescentibus, tibiis an- nulo nigro-piceo paullo infra basin, apicibus tibiarum articu- lique ultimi tarsorum (hoc latius) fuscis; capite laevi; pronoto sat remote et obsoletius impresso-punctato, hemielytris cine- JR N:o 16] Capitae Chinenses et Thibetanae. 15 reo-pubescentibus, profundius et densius punctatis; scutello sat obsolete transversim strigoso; membrana fumata, parte in- teriore areolae majoris, macula parva inter apicem areolae mi- noris et apicem cunei, macula alia majore ante medium limbi exterioris arcuque discoidali venae brachiali parallelo hyalinis. ions, I 0 0-5. mm: Var. «, nigra: Nigra, nitida; apice pronoti, epipleuris prothoracis eapiteque testaceis, apice frontis, clypeo, loris et genis obscure fuscis vel nigro-piceis; antennis etiam basi articuli secundi nigro-picea; femoribus ultra medium nigro- PICels, SL. Var. p, testacea: Superne picescenti-testacea, capite, pro- noto apice cum callis lateribusque, scutello limbogque externo hemielytrorum fusco-picescentibus; inferne nigra, epipleuris prothoracis nigro-fuscis; femoribus fusco-testaceis, usque ad medium nigro-piceis, apice annulis duobus piceis. I.2. Var. y: Pallidius testacea, apice capitis sat late, callis pronoti, scutello cuneoque fuscis; inferne testacea, medio pe- ctoris et ventris mnigro-fusco; femoribus basi angustius pi- GSIS: SN j Thibetia (Mou-Pin!), D: A. David (Mus. Paris.). Caput ab antico visum pronoto paullo magis qvam !/, brevius, vertice oculo circiter dimidio latiore (5 2). Anten- nae articulo secundo primo circiter duplo et dimidio longiore et margine basali pronoti circiter !/; breviore, tertio secundo fere duplo breviore. Pronotum latitudine basali circiter !/, brevius. Segmentum genitale maris ad sinum sinistrum aper- turae strigis nonnullis transversis instructum. 14, Polymerus pekinensis Horv. », Niger, opaculus, pilis squamiformibus argenteis, in he- mielytris autem orichalceis vestitus; vertice oculo fere duplo latiore, utringue ad oculum gutta albido-testacea signato; an- tennis nigris, articulo primo (basi ima excepta) annuloque medio latissimo articuli secundi pallide testaceis, articulo se- cundo qvam primo fere quadruplo et qvam tertio 2!/, lon- 16 O. M. Reuter. [XV giore; rostro nigro-piceo, ad articulationes nonnihil palle- scente; pronoto convexo, antrorsum sat fortiter declivi, basi longitudine sua circiter 3/, latiore, ubique dense subtiliterque punctulato, transversim vix ruguloso; scutello modice con- vexo, obsolete punctato et transversim subrugoso; hemielytris dense subtiliterque punctulatis, apicem abdominis distincte :superantibus, summo margine apicali corii supra cuneum, apice cunei venisque membranae albido-testaceis, cuneo lati- tudine sua basali vix longiore, membrana mnigricante; limbo apicali prostethii marginibusque acetåabulorum angustissime US NS IBG ON aan Horv., Zool. Ergebn. dritt. asiat. Forschungsreise des Erosunsra. 12, /snelny II C00 TN ÖGAT Peking (Mus. Hung). 15. Charagochilus duplicatus n. Sp. Obscure fuscus vel fuliginosus, tenuissime griseo-pube- :scens pilisque aliis pallide aureis sat longis fortius pubescens, his pilis hemielytrorum hic illic in maculas densius colloca- tis; fronte medio, callis angulisque posticis pronoti nigro-pi- ceis; vertice guttula utringue ad oculum, scutello extremo apice cuneoque pallide flavo-testaceis vel ochraceis, hoc an- gulo interiore apiceque nigro-piceis; orificiis metastethii late albis; antennis pallide flavo-testaceis, articulo primo ima basi et inferne, secundo apice nigris (ultimi desunt); pedibus pal- lide flaventibus, femoribus maculis in series dispositis annu- lisque duobus anteapicalibus magis minusve distinctis piceis vel nigro-fuscis, tibis spinulis breviusculis nigris e punctis parvis nigro-fuscis nascentibus, tarsis articulo ultimo apice late nigro-fusco. Long. 2 5!/, mm. : China (Circa Peking), DIA David Ch:o Gryllenhali fere duplo major, colore, callis fortius elevatis, nitidis, areola majore membranae angustiore diver- gens. Caput basi pronoti paullo magis qvam duplo angustius, ab antico visum pronoto paullo magis qvam !/, brevius, lati- tudini verticis oculique unici aeque longum, a latere visum FAT N:o 16] Capsidae Chinenses et Thibetanae. al subverticale, artitudine basali fere duplo brevius, vertice sat: crasse recte marginato, clypeo prominente, angulo faciali acuto, genis sat altis. Rostrum coxas posticas subattingens, testaceum, apice nigro-piceo. Antennae paullo supra apicem oculorum interne insertae, articulo primo apicem clypei vix superante, secundo primo circiter duplo et dimidio longiore,. margine basali pronoti fere !/; breviore, versus apicem sensim leviter incrassato. Pronotum, strictura apicali excepta, lati- tudine basali circiter duplo brevius, apice mox pone strictu- ram basi paullo magis qvam duplo angustiore, strictura api- cali articulo primo antennarum paullo graciliore, disco versus. apicem fortiter declivi, crebre impresso-punctato, callis sat magnis, nitidis. Scutellum basi detecta, parte apicali subti-- liter impresso-punctata, dense transversim strigosa. Hemie- lytra crebre sat subtiliter impresso-punctata, corio apicem versus medio laevigato, cunev brevi sat fortiter declivi. Ori- ficia magna. Femora postica sat incrassata. Tarsi postici ar-- ticulo tertio secundo longiore. 16. Charagochilus Gyllenhali Fall. Reut., Hem. Gymn. Eur. V, p. 48, 1. Kiang-si, A. David a. 1869 (Mus. Paris.). — Verisimili-- ter in tota regione palaearctica occurrens. 17. Cyphodemidea n. gen. Corpus ovale, pubescens, pronoto impresso-punctato, he- mielytris subtilius punctatis; capite verticali, basi pronoti cir- citer duplo angustiore, laevi, ab antico viso latitudine cum oculis aeque longo, a latere viso altitudine basali saltem !/3 breviore, vertice modice angusto, transversim convexiusculo, non nisi utrinque ad oculum omnium obsoletissime marginato, cum fronte et clypeo in arcum latum confluente, clypeo basi cum fronte confluente, parum prominulo, apicem versus levi- ter retrorsum vergente, angulo faciali recto, loris buccato- RS O. M. Reuter. [XVL arcuatis, genis mediocribus, gula brevissima, obliqva; rostro apicem coxarum posticarum subattingente, articulo primo me- dium xyphi prosterni subsuperante, antennis ad tertiam api- calem partem oculorum interne insertis, articulo primo api- cem clypei parum superante, secundo (maris) basi tenuiore, cetero sublineari, duobus ultimis simul sumtis secundo longio- ribus, qvarto tertio aegque longo; pronoto leviter transverso, basi apice fere duplo et dimidio latiore, strietura apicali sat lata; scutello convexo; membrana areola majore apice subre- ctangulariter rotundata; orificiis metastethi rimam transver- salem formantibus, marginibus late elevatis; tibiis spinulosis; tarsis posticis articulo secundo primo parum longiore, ungvi- culis inermibus, sat fortiter curvatis. A Cyphodema F1ieb., cui maxime affinis videtur, capite verticali, vertice non nisi lateribus ommnium tenuissime obso- lete marginato, clypeo apice retrorsum vergente, loris buc- cato-arcuatis, genis humilioribus, gula breviore, strictura api- cali pronoti latiore orificiisque metastethil alius et crassius marginatis, a Saundersiella Reut., cui structura capitis satis similis, vertice latiore, transversim convexiusculo nec depla- nato, oculis maris minus exsertis, rostro longiore, antenna- rum articulo qvarto tertio aeque longo, a Liocori Fieb. cor- pore superne pubescente, capite verticali, a latere viso bre- viore, clypeo minus prominente, apice retrorsum vergente, angulo faciali recto, pronoto fortius punctato, minus trans- verso, strictura apicali multo latiore, vena membranae bra- chiali cum connectente angulum subrectum formante, articulo tarsorum posticorum secundo primo parum longiore, a Derae- ocort Kirschb., Stål, corpore superne pubescente, hemiely- tris subtilius punctatis, capite verticali, clypeo haud promi- nente, angulo faciali recto, oculis parum exsertis, rostri ar- ticulo primo caput longius superante, articulo antennarum : primo caput parum superante, ultimis longioribus, pronoto minus transverso, structura tarsorum, a Camptobrochi E1ieb., corpore magis oblongo, capite ab antico viso latitudini aeque longo, clypeo basi cum fronte confluente, articulo rostri primo longiore, areola membranae majore apice angulata nec late obiuseque arcuata, etc. bene distincta. Caput a supero vi- N:o 16] Capsidae Chinenses et Thibetanae. 19 sum fortiter transversum. Oculi mediocres, laeves, orbita in- teriore apicem versus late sinuati. Pronotum margine basali truncato, disco versus apicem sat leviter declivi. Hemielytra (5) apicem abdominis paullo superantia, cuneo latitudine ba- sali breviore. Xyphus prosterni marginatus. Mesosternum breve, apicem versus convexius, rimis orificiorum distinctis. Femora postica breviuscula, sat valida, vix tamen incrassata. Tarsi postici articulo tertio secundo sat multo longiore. Cyphodemidea variegata n. Sp. Tab. II, fig. 5. Nigra, sat nitida, superne dense longius cinereo-pube- scens; vertice margine postico utringque guttulagque utringue ad oculum, fronte ad orbitam oculorum interiorem striaque obliqva infra basi antennarum, pronoto structura apicali, li- nea media longitudinali discoque dimidio postico, macula ni- gra utringue ad angulos basales excepta, flavo-testaceis; scu- tello nigro, laevi, parte apicali vitta media apice dilatata al- bida; hemielytris sordide testaceis, praecipue apicem Versus infuscatis, etiam ante medium fusco-conspurcatis, clavo limbo scutellari commissuraque late fuscis, corio limbo laterali ni- gro-piceo, basi maculagque magna ante apicem sordide albidis, cuneo sordide albido, angulis duobus basalibus apiceque nigro- piceis; membrana fumata, venis flavo-testaceis, areola majore saltem dimidio basali, macula magna limbi exterioris ante medium vittaque obliqva venae brachiali parallela albido- hyalinis; limbo apicali meso- et metasterni albido, orificiis metastethii autem nigris; ventre vittis quatuor flavo-testaceis, lateribus punctis albidis in seriem positis; antennis flavo- testaceis, articulo primo inferne, secundo basi et apice ulti- misque nigris; rostro pedibusque favo-testaceis, illo articulo primo apiceque mnigris, his femoribus anticis basi late annu- lisque duobus apicalibus saepe interruptis, posterioribus basi late concoloribus, ante medium annulo lato, in tertia apicali parte annulis duobus angustioribus ipsoque margine apicall, tibiis ipsa basi, annulo magis minusve completo subbasali, 20 0. M. Reuter. [XLV margine superiore ab hoc magis minusve longe apiceque nec non apice articuli ultimi tarsorum nigro-piceis. Long. I dv: mm. Thibetia (Mou-Pin!), D. A. David (Mus. Paris.). Cyphodemae instabili Luc. signaturis sat similis. Caput a supero visum pronoto fere duplo angustius, vertice (5) oculo fere duplo latiore. Amntennae articulo primo capite ab antico viso parum magis qvam ?/; breviore, secundo primo paullo magis qvam duplo longiore et margini basali pronoti longi- tudine subaeqvali, tertio secundo circiter 3/, breviore. Prono- tum latitudine basali circiter !/; brevius, strictura apicali cras- -sitie1 articuli primi antennarum aeque lata, disco postico sat dense sed parum profunde impresso-punctato. Tibiae testa- ceo-spinulosae. 18. Alloeotomus chinensis n. Sp. Inferne cum coxis, femoribus saltem posterioribus ti- biisque posticis basin versus ferrugineis, his margine supe- riore linea percurrente pallida, mesosterno mnigro-fusco; Su- perne sordide obscure virescenti-testaceus, capite excepto pun- ctis impressis fuscis fortiter et sat dense punetatus, breviter pilosulus, capite, disco pronoti, scutello, clavo externe, corio interne late apiceque cunei ferrugineis vel fere in sangvineum vergentibus; membrana leviter fumata, venis picescentibus; capite transverso, vertice obtuse marginato; antennis pilosis, articulo tertio (2) secundo vix duplo breviore; femoribus longe pallido-pubescentibus, tibiis longe pallido-pilosis, tarsis in- ferne dense pilosis, articulo primo secundo duplo longiore, tertio primo longitudine subaeqvali. Long. 2 5 mm. China (Peking!), DIG: Fallou (Mus. Paris.) Caput basi pronoti paullo minus qvam triplo angustius, leviter nutans, ab antico visum (2) latitudine frontis oculique unici paullulum longius, vertice late et obtuse sed distincte carimato, oculo feminae circiter duplo latiore, fronte sensim leviter declivi, clypeo sat prominente sed basi a fronte parum discreto, basi supra lineam inter bases antennarum ducendam Sd pet N:o 16] Capsidae Chinenses et Thibetanae. 21 posita, angulo faciali acuto, genis humilibus, gula vix distin- guenda. Oculi fusci, granulati. Rostrum testaceum, basin co- xarum posticarum attingens, articulo primo caput haud su- perante. Antennae (92) ad ipsum apicem oculorum interne insertae, articuto primo capite ab antico viso fere duplo bre- viore, secundo primo circiter triplo longiore et latitudine ba- sali pronoti fere !/; breviore, gracili, versus apicem leviter in- crassato, tertio primo longiore; obscure testaceae, apice arti- culi secundi ultimisque fuscis. Pronotum latitudine basali circiter 2/; vel paullo magis qvam !/; brevius, ferrugineum vel in obscure sangvineum vergens, punctis fuscis sat crebre impresso-punctatum, limbis ommnibus sordide obscure virenti- bus; strictura apicali articulo primo antennarum aeque lata, fusca, tomentoso-opaca; callis saepe picescentibus; margine basali medio levissime sinuato, utringque lateribus leviter ro- tundato. Scutellum ferrugineum, fusco-punctatum. Hemiely- tra feminae apicem abdominis modice superantia, ut superne describitur colorata et punctata; vena brachiali cum conne- ctente arcum latissimum formante. Orificia metastethii al- bida, angusta, rimam leviter curvatam formantia, dimidio api- cali lobo postico instructo. Mesosternum mnigro-fuscum, levi- ter pruinosum. E 19. Cyrtopeltis tenuis Reut. Parvus, gracilis, pallide virescens, antennis pedibusque pallido-pubescentibus; oculis, macula apicali frontis, interdum obsoleta, clypeo, antennarum articulo primo medio late se- cundoque basi, nebula apicali corii saepe obsoleta, apice cu- nei, basi tibiarum articuloque ultimo tarsorum nigris; anten- narum articulo secundo mox ante apicem ultimisque nec non plerumque venis membranae ad magnam partem nigricanti- bustycktermemers: long. dat» es: mm. iRTemt Rev sd Hat: SILV L895-piilag, 10: seck sp. typ. China, D. Kinberg (Mus. Holm.). — Hactenus in insula Madeira (D. Schmitz), in Algeria (D.D. Noualhier et Schmie- deknecht) et in Aegypto (D. D. Becker et J. Sahlberg) inventus. bo [> 22 O. M. Reuter. [XLY C. genmculato F1ieb. multo minor et gracilior, hemiely- tris sub-pellucidis, apice corii nebula parva venisque mem- branae plerumque nigricantibus. Caput basi pronoti circiter duplo angustius. Rostrum coxas intermedias haud superans, apice nigrum. Antennae articulo secundo latitudine basali parum (3) vel circiter !/, (2) breviore, tertio secundo aeqve- longo vel (5) hoc fere longiore, qvarto tertio 3/, breviore. Pronotum basi longitudine fere dimidio latiore. Tibiae spi- nulis fuscis. 20. Cyrtorrhinus chinensis Stål. Niger, sat nitidus, macula verticis utringque ad oculum, hemielytris, rostro, pedibus cum coxis medioque ventris late lividis, femoribus apicem versus ochraceis, tibiis basi nigra, tenuiter pallido-spinulosis; capite basi pronoti circiter ?/; an- gustiore, oculis parum prominulis. Long. 3 mm. Capsus chinensis Stål, Freg. Eug. Resa 1859, p. 208, sec. Sp. typ: China, D. Kinberg (Mus. Holm.) C. parvicipite Reut. colore capiteque angusto simillimus, sed major, capite pronoto adhuc angustiore, pronoto fortius transverso toto mnigro tibiisque pallido-spinulosis divergens. Corpus (2) oblongo-ovatum, nigrum, sat nitidum, tenuissime pallido-pubescens. Caput (2) vertice oculo paullo magis qvam duplo latiore. Oculi laeves, parum prominentes. Antennae nigrae, articulo primo extremo apice pallido, secundo margini basali pronoti aeque longo, duobus ultimis simul sumtis se- cundo paullulum longioribus. Pronotum basi longitudine paullo magis qvam duplo latiore, apice longitudine fere paul- lulum latiore, lateribus ante angulos posticos nonnihil promi- nentes leviter sinuatis. 21. Plagiognatus albipennis Fall. Beut. mem. Grymn. Hur. fp. 80; 10.0 EH orN) Zoom gebn. dritt. asiat. Forschungsreise des Graf. E. Zichy, IL, INEI00 ös ND, Peking. N:o 16] Capsidae Chinenses et Thibetanae. 23 22, Capsus sinicus Walk. Mas-Testaceus, fusiformis, subtilissime punctatus; oculi prominuli; rostrum coxas posticas attingens; antennae cor- pori aequelongae; prothorax antice bilobatus, postice fusco unifasciatus; pedes longi, graciles, femoribus posticis apice nigris; membrana cinerea, nigricante-venosa. Foem. — Ru- fescens; scutellum et corium fusca, hujus costa rufescens. Capsus. stmcus Walk., Cat. of Hem. Het. VI, 1873, p. 120, 280. Hongkong., D. J. C. Bowring (Mus. Britt.). Caput triangulare. ÖOculi picei. Antennae graciles, ar- ticulo primo capite longiore, secundo primo magis qvam duplo longiore. Long. corporis 2!/, lin. [Mibi ignotus]. MN I V rt i KN Vi dk: Lal vi od ör 9 ja Öfv, Finska Vet. Soc. Förh. XLV N:o 16 Tab. IK OD. M. Reuter del. Lith 6. Arvidsson Helsingfors. är 2 ; jr N / | MR fr NE Re "i VCE 4 Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XLV. 1902—1903. N:o 17. Entomologiska forskningsresor i Medelhafstrakterna och Centralasien företagna åren 1593—1896 samt 1898—1899. ÅF JOHN SAHLBERG. Reseberättelse. TT. Resor i Palestina, Egypten, Tunisien och Algeriet. Såsom i förra delen af denna berättelse blifvit nämnt, lemnade jag den 7 Februari 1896 den herrliga Medelhafsön Korfu, där jag med familj tillbragt den kallaste årstiden, och begaf mig med min hustru och äldre dotter på en kortare exkursionsresa till Levanten. Vi styrde först kosan till Athen och hoppades att därifrån efter några dagar finna ångbåts- lägenhet till det heliga landet. Men följande afton, då vi nedstego från Areopagens redan grönklädda kulle upp- fyllda af det mäktiga intryck, denna höjds pittoreska utsigt och stora minnen måste framkalla hos hvarje besökande, fingo vi höra, att en väldig österrikisk ångare Hungaria, som blifvit uppehållen af ishinder i Svarta hafvet och därigenom kommit ur sina turer, redan följande morgon skulle afgå från hamnstaden Pireus till Jaffa. Här var således ingen tid att förlora. Genom Cooks resebyrå tillhandlade vi oss rundrese- biljetter, som utom en betydlig rabatt i priset tillförsäkrade oss om andra förmåner, som äro till nytta under resor i Orienten. Först middagstiden följande dag äro vi dock ombord på båten, som kort därpå lyfter ankar och ångar ut från den rymliga af fartyg från fera nationer uppfyllda hamnen. 2 John Sahlberg. [XLV Vädret är det vackraste, och med gladt mod styra vi fram längs Attikas bergiga strand och mellan Arkipelagens hög- ländta med oliver och cypresser bevuxna öar. Utanför den s. k. Zea kanalen härska dock nästan alltid starka vindar; så och nu, och snart hoppar vår väldiga farkost så våldsamt upp och ned på vågorna, att hvarje pasagerare nödgas söka sig sängplats under däck. Obehaget varar dock icke länge, ty senare på aftonen finna vi ett efterlängtadt lugn i skydd af ön Syras branta stränder. Under nattens mörker passeras den vilda bergsön Patmos, och då solen nyss höjt sig öfver österns våg, kasta vi ankar i Rhodus hamn. Ännu ett dygns resa och vi få Cypern i sigte. Det förunnas oss ej att här gå 1 land; ångaren måste skynda för att återvinna sina ordi- nära turer. Hafvet står nästan spegellugnt och den höga blåa himmeln hvälfver sig molnfri öfver oss, då vi sedan glida öfver Medelhafvets ostliga öppna fjärd. Under fera timmar se vi ej tecken till land. Otåligt speja våra blickar mot den östra horisonten, hvilken till slut döljes af ett band ljusa moln. En bländande hvit kant sticker fram mellan dessa. Är det snöhöljda berg eller blott moln? Detta är först svårt att afgöra. Föremålets envisa stillhet förråder dock snart dess rätta natur. Framför oss ligger i fjärran Libanons kam med Hermons snöbetäckta topp. Ännu en timmes färd och bergets grönklädda sluttningar och herrliga dalar med vingårdar, mullbärsträd och olivelundar samt pinieskogar framträda. Då vi sedan omsider stanna utanför Beirut, hafva vi framför oss en tafla så skön, så tjusande, att den ej lätt kan utplånas ur minnet. Omedelbart framför oss: ligger ,staden med evig vår" höjande sig terassformigt om- kring en hafsbugt. Dess långa rader af byggnader, dels i orientalisk, dels i europeisk stil, afbrytas ofta af hvita tem- pel, moskeer och höga minareter samt grönskande trädgår- dar, med oranger, fikon och mandelträd, hvilka sistnämnda den blida Februari solen redan klädt i full sommarlik blom- sterprakt. Allt detta omslutes af en ram af mörkgröna träd- gårdar och parker och straxt bakom höjer sig skyhögt Liba- non, hvars hvita snöhöljda toppar glimma i purpur och guld belysta af den nedgående solens sista strålar. N:o 17] Entomol. forskningsresor aren 1895—96 samt 1898—99. 3 Till min fröjd stanna vi här ott helt dygn. Jag kan således göra en grundlig exkursion 1 staden Beiruts omgif- ning — den första på Syriens jord. Vi låta således på morgonen ro oss i land, och sedan jag vandrat genom den ganska stora staden och dess villor, befann jag mig i det fria. Först besöktes en stenig solbe- lyst backe, där jag ifrigt började vända stenar och straxt påträffade för mig nya och intressanta Carabicider såsom den stora Procrustes impressus, Harpalus metallinus var. pharisaeus och Platysma longula. Längre fram anträffades en gammal trästam af dets. k. Johannisbrödfrukt-trädet Ceratonia siliqua, som låg i en kal bäckdal utsatt för solens strålar. Under den lösa barken hvimlade det bokstafligen af smärre Coleop- tera af Hera arter såsom Laemophloeus pusillus och testaceus, 5 skilda arter Carpophilus, bland dem CC. immaculatus och bipustulatus, Silvanus surinamensis, de sällsynta Ditoma rufula och Lithargus coloratus, Placusa- och Cryptophagus-arter m. m. Sedan jag mer än en timmes tid uppehållit mig här och med tillhjelp af insektsållet ihopsamlat samt af denna brokiga skara utvalt allt, som förtjenade att förvaras, sökte jag mig fram till floden Hamana eller Nahr Beirut, som utfaller i Medelhafvet några kilometer nordost om staden. Här gjorde jag en rik skörd dels under småstenar vid flodstranden, dels med såll från samlingar af nedfallna löf eller ruttnande ve- getabilier, som funnos i dalen. Af här funna arter må näm- nas Nebria Hemprichi, Broscus laevigatus, Siagona rufipes, Bembidium Nordmanni var. moschatum, Acupalpus morulus, NXantholinus graecus, Myrmecopora fugax, Nargus Mohamedis, N. conjungens och Anthicus Erro. Tidigt på aftonen voro vi åter ombord och kort efter det vi lyftat ankar för att fortsätta färden söderut, sjunker solen i vesterns vågor. Nattens mörker döljer för oss Akka och Haifa samt de obetydliga ruinerna af de fordom så mäk- tiga städerna Sidon och Tyrus, då morgon gryr, skymtar re- dan i fjärran bakom oss Karmels skogbeklädda bergsudde, och snart kasta vi ankar utanför Jaffas öppna redd. Emot vanligheten i denna trakt är vädret äfven här så stilla, att vi utan fara bringas 1 land mellan de talrika blindskären af 4 É John Sahlberg. [ÄLV några oss till möte komna med Cooks namn på bröstet ut- märkta 1 resebyråns tjenst anställda väl öfvade och raska båtsmän. Många timmar dröja vi ej i denna obetydliga hamnstad, förrän vi sitta i en tredje klassens vagon, såsom alltid i orienten männen strängt afskilda från kvinnorna i särskilda järnvägsvagnar, och äro på väg upp till Jerusalem utefter den nybyggda järnvägen. Så snart vi lemnat Jaffas område, befinna vi oss i vidsträckta orangeplanteringar — ett verk af europeisk företagsamhet. Appelsinskörden pågår som bäst; träden äro ännu ganska små, men frukterna äro af ut- märkt beskaffenhet och till en del större än vi någonsin förut sett. Sedan ila vi fram öfver Sarons fruktbara, väl odlade och omsorgsfullt bevattnade slätt förbi Lydda och Ramle. | | Nu börjar landet småningom höja sig, först med oan- senliga kullar, som efter hand blifva allt högre och högre och inom en timme befinna vi oss midt i ett vildt bergland, där järnvägen söker sig fram längs trånga bäckdalar och branta bergsklyftor i otaliga krokar och slingringar. Ber- gens sluttningar och dalarna med utsinade vattubäckar stå nästan kala. På vidsträckta områden kan knappt ett enda träd skönjas, men öfver allt se vi lemningar efter gamla te- rasser, vittnande om en forntida kultur. På långa sträckor söker ögat förgäfves efter en mensklig varelse. Endast då och då se vi en rad af kameler draga fram lastade dels med väldiga packlådor fyllda med diverse handelsvaror, dels med timmerstockar och stenar, som sålunda i konkurrens med järnvägen transporteras upp till staden på Zions berg. På oss, som komma från de herrliga trakterna vid Me- delhafvets kuster, gör detta landskap ett ödsligt och sorgligt intryck. Förgäfves späja våra blickar efter något, som skulle förebåda en stads närhet; det ena kala berget stiger upp ef- ter det andra intill dess vi alldeles oförmodadt helt nära oss varsna spetsarna af Jerusalems moskeer, tempel och minare- ter, och genast därpå stanna vi vid järnvägsstationen ett stycke utanför staden. En hyrkusk för oss sedan till Jaffa- thor, en af stadsportarna, men sedan måste vi upp att van- dra till fots, ty stadens gator äro så smala och ofta afbrutna INO Entomol. forskningsresor aren 18935—96 samt 1898—99. 5 af stentrappor och mörka hvalf, att det är omöjligt att här komma fram med häst och ekipage. Då vi gå vidare frap- peras vi af den täta brokiga folkmassan, som böljas fram på .de osnygga gatorna. Beduiner, fellachs, judar, kopter, berber, hinduer och negrer omvexla med europeer af särskilda natio- ner. Här och där vandra fram skaror af djupt beslöjade kvinnor och öfver allt ansättas vi af tiggare klädda i trasor. Slutligen hinna vi dock fram till det tyska Johanniter hos- pitalet, där vi få kvarter. Följande dag började jag mina exkursioner i omnejden, och sökte till en början få en öfverblick öfver dess allmänna naturförhållanden. Trakten af Jerusalem har öfverhufvudtaget samma kala utseende, som det bergland, vi nyss genomrest. WNjelfva sta- den ligger på en kulle, som på några ställen temligen brant, på andra däremot långsamt sluttar ner mot omgifningen. Par kilometer österut höjer sig Oljoberget småningom till en höjd af något öfver 800 meter öfver hafvets nivå. På dess slutt- ningar finnas spridda grupper af oliver, fikon och johannis- brödfruktträdet (Ceratomia siliqua) och här och där taggiga buskväxter. För resten är det temligen kalt, men betäckt at ett tunnt lager af en fruktbar kalkhaltig jordmån samt denna årstid öfversålladt af vårblommor af sällsynt färgprakt bl. a. den purpurröda Anemone coronaria och Cyclamen europeum. På södra sidan omslutes staden af Hinnoms dal med bäcken Kidron, hvilken dock förer vatten endast omedelbart efter de häftigaste regnskurar, men snart utsinar äfven vintertiden. Endast på ett ställe i dalbottnet syntes en liten grund vat- tensamling med stillastående lerigt vatten, benämnd Birket es Sultån. Några betydligare vattenledningar finnas ej, och stadens befolkning får i allmänhet nöja sig med regnvatten, som uppsamlas uti så godt som på hvarje gård anlagda si- .sterner, som under regntiden småningom fyllas och sedan under sommaren efter hand genom konsumtionen tömmas. Några lundar eller gräsrika platser får man förgäfves söka, men på flera ställen ses frodiga ruderatväxter. I och omkring den tyska s. k. tempelkolonin är jorden omsorgsfullt uppodlad, och här ses äfven trädgårdar med talrika, frodiga 6 John Sahlberg. [XLYV fruktträd. Såväl dalar som berg äro öfver allt beströdda med lösa stenar mest af ungefär en knytnäfves storlek, men äfven större och mindre, hvilket synes vara särskildt karaktäristiskt för Judéns högland. Då entomologen först anländer till en obekant trakt, vill han gerna söka sig till en upphöjd plats, där han litet kan orientera sig. Att en af våra första vandringar gällde Oljoberget, var därför helt naturligt. En klar eftermiddags stund begifva vi oss i väg. Vi följa en illa underhållen kör- väg eller kanske rättare en åsnestig, som leder upp mot ber- get och där anlagda kloster och kapell. Så snart vi komma utom stadens område börja vi vältra stenar och finna en hel mängd insekter isynnerhet Carabicider och Tenebrionider. De stora och vackra Blaps-arterna Bl. Juliae och eribrosa gifva genast åt insektfaunan en från den europeiska afvi- kande prägel. Då vi hunnit ett stycke upp på backen, hafva. vi en herrlig öfverblick af hela Jerusalem, och då vi slutli- gen uppnå bergets topp, hafva vi framför en storartad utsigt. Nästan hela Judéns bergsbygd ligger såsom en karta utbredd för oss. Åt öster se vi Döda hafvets blåa spegel liggande där nere i den djupa dalen. Luftens klarhet, gör att den synes så nära, att vi nästan få lust att fortsätta vår vandring dit, ehuru afståndet är så stort, att färden dit med häst ta- ger 7 å 3 timmars tid. Straxt norrom sjön se vi en gulhvit ökenlik slätt, på hvilken skönjes ett långt ljusgrönt band i otaliga krokar. Detta är Jerikos slätt genomfluten af Jor- dan med dess lummiga stränder. Bakom denna och Döda hafvet höja sig Moabiter bergen och midt emot åt vester se vi Juda berg, som undanskymmer Medelhafvet för våra blic- kar. Härifrån begifva vi oss söderut och göra ännu halt på. den sandiga af solen uppvärmda åt byn El-Azarije (Lazarl by) det fordna Betania vettande sluttningen, som är rikt be- vuxen af ruderatväxter. Med det entomologiska sållet göres här en skörd, ganska rik på sällsynta Coleoptera bl. hvilka kunna nämnas: Dolichaon wvenustus, Cyprogenia denticulata, Lithophilus ovipennis, Mereplyysia carmelitana, Holoparamecus singularis, Psiloderes formicarius, Phyllotreta corrugata, Lon- gitarsus niger och pinguis. N:o 17] — Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898—99. HK Par dagar efter vår ankomst till Jerusalem inträffade: en hastig omsvängning i väderleken, och vi fingo en synner- ligen kall och regnig period. Några dagar härskade form- ligt oväder med snöslagg, så att man här och där på gator och torg gjorde upp koleldar, där människorna samlades för att värma sig. Att denna ruskiga väderlek betydligt skulle inverka på mina exkursioner och deras resultat, är naturligt. Jag vandrade dock dagligen ut till Hinnoms dal (nu kallad Wådi er-Rabåbi), Gehenna (Wådi en Når) eller Oljobergets sluttningar för att vända stenar och under dem söka insekter och det visade sig ock, att trakten i entomologiskt hänseende var vida rikare, än man kunde vänta. Af arter, som sålunda här insamlades den 16—25 Febr., vill jag nämna endast några af de intressantaste, nemligen: Pristonychus plamnicollis, Lici- nus uegyptiacus, Brachinus Sichemita, Bubas bubalus, Gnapha- lostetha Bonvoisini, Ammobius asiaticus, Adesmia ulcerosa, Tentyria Sauleyi, Adelostoma sulcatum, Cabirus latiusculus, Ocnera Habelmanni, Thriptera dsphaltidis] Pl0ps convexa och Meloö deflexus. I den förutnämnda dammen Birket es Sultån, som gan- ska noga undersöktes, förekommo tvenne intressanta Phyllo- poder, en Branchipus och en Estheria, men icke några anmärk- ningsvärda Coleoptera aquaticaa. För att få någon inblick i Judéens vatteninsektfauna företog jag därför en vacker dag den 24 Februari en vandring till de så kallade Salomoniska dammarna belägna omkr. 5 kilometer åt sydvest från Bethle- hem. Dessa dammar, som blifvit restaurerade år 1865, ligga i en liten dal sökpnilluten af en från en källa Ain Salih kommande bäck, och utgöres af 3 stora vattenreservoirer till en del huggna i klippan, och omslutna af höga stenmurar samt så byggda, att hvar och en är tillgänglig endast från ett hörn, där en stentrappa leder ned. Den nedersta af dessa, som har en längd af omkr. 180 meter och vid nedra ändan en bredd af omkr. 60 meter, är på grundare ställen rikt be- vuxen med gräs och andra vattenväxter. En mycket lång- samt sluttande trappa med låga breda trappsteg gör den mycket lätt tillgänglig. Jag skyndade dit, ty redan första ögonkast visade att vi här hade en god insektlokal. På den 8 John Sahlberg. ([XLV flacka klippstranden voro uppkastade massor af vegetabiliskt slam och i stentrappornas springor hade en sparsam gräs- vegetation spirat upp. Jag tog fram insektsållet och skulle börja att sålla af det hopsamlade slammet, men märkte till min fasa, att här funnos i stor mängd ormar, såväl snokar som huggormar, som lågo på lur i solbaddet gömda i det sparsamma gräset. Vid min ankomst kastade sig genast ett antal af dem 1 vattnet och flydde till en annan del af dam- men, men större delen höll sig stilla gömd, och det tog en god tid förrän platsen, sedan några ormar medelst håfskaf- tet dödats, blifvit så rensad, att jag i ro kunde börja mina entomologiska undersökningar. Skörden blef mycket rik. Vattnet vimlade bokstafligen af Hydrophilider och Notonecti- der, från vattenväxterna håfvades en stor mängd skalbaggar af flera slag och dessutom lemnade sållningen ett rikt utbyte af Microcoleoptera. I första rummet förtjenar nämnas upp- täckten af en ny svart Phillydrus-art, som togs i flera exem- plar, ehuru den nog förekom sparsamt, och hvilken jag be- skrifvit under namn af Ph. Salomonis. Föröfrigt må bland arter, som här och annorstädes uti denna dal insamlades, nämnas: Laccobius sternocrinis, Homalota Judith, Mwycetoporus Reichei, Stenus canescens, Nurgus conjungens, Agathidium Sahlbergi n.sp., Bruchoptinus Damascenus, Bhyssemus berytensis, Onthophagus lucidus, Antlucus phoeniceus, Alophus foramino- sus, Pachytychius uliginosus, Entomoscelis berytensis och Pra- socuris suturella. På en vandring till Bethlehem, som en annan dag före- togs, insamlades för det mesta under stenar invid landsvägen samt på en torr backe invid Rachels graf (Kubbet Råhil) bl. a. Ditomus asiaticus, Cymindis palliata, Adelostoma sulcatum, Bioplanes saginatus, Meloö murinus och sericellus, Psalidium syriacum och Braclhwycerus jwmiz. Den 26 Februari företogo vi en resa till Jerico och Jordan-dalen. Härvid hade vi förmånen att såsom tolk få medföra en arabisk diakonissa, som blifvit uppfostrad i den tyska missionsanstalten Talitha kumi. Med ett bekvämt eki- page foro vi ned längs den nyligen byggda chasséen. Så snart man lemnat Jerusalem och dess närmaste grannbyar, N:o 17] — Entomol. forskningsresor åren 18935—96 samt 1898—99. 9 befinner man sig 1i en tämligen obebodd trakt, där endast beduiner med sina fårahjordar ströfva omkring. Nejden är ganska kal, men bergens sluttningar äro täckta af synner- ligt vackra och mångbrokiga blomstermattor, hvari den pur- purröda sippan Anemone coronaria och en likaså vacker röd Rannunculus spela hufvudrollen. Då man kommer till det enda raststället på vägen, Chan el Hatrura, börjar naturen antaga en yppigare skrud. Örterna blifva mera högväxta och man märker lätt, att våren är mera framskriden, än där uppe vid Jerusalem. Längre fram blir trakten alltmer kuperad, och då och då får man se bergsbäcken Wadi el Kelt, som störtar fram i en vild bergsklyfta mellan stela otillgängliga klippor och till slut, då vi redan befinna oss under Medel- hafvets nivå, ligger framför oss öppet Jerichos djupa slätt. Vi måste ännu öfver Wadi el Kelt, och då ingen bro finnes, bäras vi öfver den brusande strömmen af kraftfulla beduiner, som med säkra steg vada ända till knäna i strömmen på de slippriga stenarna bärande en hvar en af oss på ryggen öfver till andra stranden. Sedan få vi kvarter 1 ett ryskt för vall- färdande pilgrimmer uppfördt hospital, där vi mottagas med stor välvilja. Ännu kan jag göra en exkursion om aftonen och under småstenar vid bäckens strand samt i mindre vattensamlingar göra en rik skörd. Grodornas gälla quäkande, schakalernas hemska tjut från kringliggande berg och det hastigt påkomna mörkret göra ett dystert intryck, då jag sedan söker mig hem till hospitalet förföljd af beduinhundarnas arga skällande. Jericho har ett synnerligen gynnsamt läge vid den nyss- nämnda vattenrika bäcken. Klimatet är mycket hett hela året, jordmånen är bördig och genom fit skulle lätt hela denna slätt kunna göras till ett bland de fruktbaraste ställen på jorden. Till följd af folkets låga ståndpunkt och den då- liga turkiska förvaltningen, ligger dock allt ännu i sin linda, och största delen utaf slätten är en nästan kal öken. En- dast några af Europeer anlagda fruktgårdar af mindre om- fång visa, hvad trakten kan frambringa. Här växa apelsiner af den utmärktaste beskaffenhet, dadlar och bananer. Vin- rankan trifves ypperligt, och äfven bomullsodlingen skulle sl0) John Sahlberg. [XLY här kunna hafva god framgång. Infödingarna odla dock mest endast korn, som mognar redan 1 April, och beduinerna lefva såsom nomader och röfvare. Floran har en högst sällsam prägel förorsakad af dalens djupa läge, omkr. 230 meter under Medelhafvets yta, och det vinterfria heta klimatet. Här växa flera subtropiska träd och buskar, hvars motsvarighet man ej finner nordligare än i öfra Egypten och Abessinien. Taggiga buskar sådana som Zisy- plus Spina Christi, hvarmed innevånarna omringa sina usla boningar eller jordhålor till skydd mot vilddjur och fiender, den i stora häckar växande Solanum sanctum (Oäkta Sodoms- äpple) och Balanites aegyptiacus (Oäkta balsam trädet) ådraga sig genast uppmärksamhet. Dagen efter det vi anländt till Jerieho gjorde vi en ut- färd till Jordans strand. För färden erhöll min hustru och dotter hvar sin illa sadlade åsna och den arabiska diakonis- san en ridhäst. Dessutom hade vi såsom lifvakt anstält en beväpnad beduin till häst, hvilken skulle skydda oss för an- fall af hans roflystna stamförvandter och med sitt eget lif var skyldig att svara för vår säkerhet. Jag beslöt att van- dra till fots för att under färden kunna samla insekter. Sålunda begåfvo vi oss åstad öfver slätten. I början sågos här buskar, träd och örter, men de blefvo småningom allt glesare och till slut antog slätten ett nästan ökenlikt utseende. Enstaka blommor sågos dock här och där, bl. a. den täcka Reseda lutea. Öfver den heta kala sanden ilade den snabbfotade stora myran Myrmecocystus viaticus jagande sitt rof, och bin och rofstekar flögo lifligt omkring. Då vi kommo närmare Jordans mynning blef marken dock slutligen aldeles steril och salthaltig, samt utblottad på nästan allt lif, ända till dess Jordans lummiga och blomsterrika stränder i ett nu förändrade hela naturen och vi befunno oss likasom i en oas 1 öknen. Här växte ymnigt af den vackra Tamarix indica, som just stod i blom, samt talrika andra träd och buskar, som på sina ställen bilda nästan ogenomträngliga snår, där t. o. m. ännu under senaste tider lejon stundom hafva visat sig. Till följd af de branta, nästan vertikalt stu- pade stränderna är floden otillgänlig utom på några få ställen, ur SN N:o 17] Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898—99. 11 såsom vid biflodernas mynningar, där ock stundom sjelfva hufvudfloden vid lågt vattenstånd om hösten kan öfvervadas. Ett sådant vadställe befinner sig vid mynningen af bäcken Wådi el Kelt och kallas Machådet Hadschle, som är pilgrim- mernas mest besökta badplats. Här voro några turkiska restaurations tält uppslagna, och vi valde detta ställe äfven till vår rastplats. Jag följde floden åt såvidt det var möjligt och insamlade de insekter, som kunde åtkommas. Dessa voro ej synnerligen talrika, men bland dem funnos några af stort intresse. I blommorna af Tamarix funnos tvenne sällsynta arter Nanophyes 1 stor mängd och invid flodstranden anträf- fades bl. a. Bembidium (Lopha) Å4-pustulatum, B.(Peryphus) praeustum, Metabletus mutabilis, Ochtebius latiusceulus n. sSp., Limnmichus punetipennis, Parnus puberulus, Himatismus villosus, Microtelus cariniceps, Anthicus rarepunctatus samt några Sta- phylinider. På återvägen togo vi en omväg öfver det gamla Gilgal och ankommo sent om aftonen till hospitalet, dit un- der tiden anländt en skara ryska pilgrimmer män och kvin- nor uppgående till några hundra personer. Följande dag användes till exkursioner 1 närheten af Jericho. Naturen stod här redan i full sommarprakt. Midt på dagen hade vi en fullt tropisk hetta, säkert en temperatur af öfver 309 C i skuggan och det föreföll, som om jag hade flyttats minst 2 månader fram 1 tiden, sedan jag nyss 1 snö- slagg exkurrerade utanför Jerusalems murar. Skörden blef utmärkt. Ett ganska stort antal vackra skalbaggar, som jag hvarken förr eller senare funnit, insamlades; och nu kunde äfven slaghåfven med stor framgång användas. Från blom- mor infångades fera utmärkta Malachider och ej mindre vackra Cerambycider till en del i mängd. Af den förra fa- miljen kunde nämnas: Malachius 6-plagiatus, M.maculiventris, M. palaestinus, Hypebaeus nodipennis, Ebaeus flavobullatus och Attalus maculicollis, af den senare Phyloecia humeralis, Ph. Wackanruei var. Jegebel, Ph. croceipes, Ph. cylindrica och Ph. Bethseba samt den allmänna Cartallum ebulinum i flera vari- teter. Men äfven Elaterider, Curculionider, Chrysomelider och Coccinellider voro rikt representerade. För att undvika vidlyftighet vill jag nämna endast några här funna arter, 12 John Sahlberg. [XLV som kunna karakterisera traktens fauna: Procrustes Kotschkyi, Tachys socvus, T. Lucasi, T. cardioderus, Trogophloeus insularis, ÅAtheta Piochardi, Falagria naevula, Reichenbachia tuberculata, Tolyphus syriacus, Attagenus Simons, Telopes tessellatus, Drasterius figuratus, Cardiophorus sacratus, Agriotes modestus, EBhyssemus orientalis, Amphicoma pretiosa, Dasytes syriacus, Necrobinus defunetorum, Gonocephalum soricinum, Blaps Judeo- rum, Formicomus Ninus, Leptaleus Klugi, Lixus brevirostris, Gymnetron villosulum, Barathraea cerealis, Chrysomela Angelicae, Chr. hyrcana, Monolepta lepida, Epithriz intermedia, Chaeto- cnema orientalis, Longitarsus stragulatus, Scymnus syriacus, Sc. flavicollis och Sc. pulchellus. Men äfven öfriga insektordningar lemnade mycket af intresse. Så togos af Formicider Ponera Ragusai, Polyrhachis simplex, Monomorium gracillimum och en ny art af samma slägte, hvilken prof. Emery 'beskrifvit under namn af M. Sahlbergi. Af Hemiptera kunde nämnas Peribalus strictus, Enoplops disciger, Ischnoscelicoris rubrinervis Reut. n. sp., Calocoris rubrinervis, Lygus divergens Reut. n. sp., Plagiotylus dispar Reut. n. sp. Omkring de frodiga tistelväxterna svärmade i oerhörd mängd dagfjäriln Vanessa Cardui. Jerichos omnejd tycktes vara mycket rik på Skorpioner äfven af de farliga Androctonus-arterna, och man må vara försigtig, då man söker insekter under stenar på soliga grus- backar, där man ser af dem nästan under hvarje sten. Äfven för SR må man taga sig till vara. Då jag följde en brant jordvall längs Wådi el Kelt, såg jag på afstånd huru- som en väldig huggorm med beundransvärd vighet klef upp och gömde sig i ett hål på vallen och lade sig på lur i hugg- ställning, där jag till följd af terrängförhållanden måste gå tätt förbi, och om jag ej hade observerat försåtet, hade jag ofelbart blifvit biten. Nu fick ormen med sitt uf sjelf pligta för sitt onda anslag, ty den kunde icke fly någonstädes från den trånga gropen i den fasta lerväggen. En reptilie af vida större behag sågs här äfven i några exemplar, nemligen Cameleonten, (Chameleo vulgaris), som i gräsgrön skrud satt uppkrupen på örter vaktande på flugor och andra insekter, AE SENKRER EN PE ERS EDE LÅ re SLS TND SRA SRA +: . S SR £ 5 a kö N:o 17]. Entomol. forskningsresor åren 1895—926 samt 1898 —99. 29 läkarehjelp. Oro och bekymmer förlamade ocki början mina exkursioner och först efter det sjukdomen tagit en gynnsam vändning, fick jag tillfälle att göra utflygter och kasta en blick på den trakts omgifningar, där vi befunno oss, samt fortsätta mina entomologiska insamlingar. Constantine är en mycket intressant och märvärdig stad samt ensamstående i afseende å sitt pittoreska läge. Den är byggd på ett berg och nästan helt och hållet omsluten af en djup klyfta med lodräta bergväggar, i hvars botten Kebir- floden söker sig fram. Då man står uppe vid klyftans rand och ser ned i det svindlande brådjupet, ser man på de otill- gängliga klippafsatserna otaliga foglar, som här häcka, flyga in till och ut från sina bon och där långt nere under dem i fjärran vid den brusande floden längs en där anlagd turist- spång menniskor vandra fram likasom i en dödskuggans dal. Öfver klyftan är anlagd en storartad bro och på några stäl- len bildas äfven naturliga bryggor, därigenom att någon klippa sträcker sig öfver klyftan eller likasom lossnat från sin plats och fallit öfver mot den motsatta bergväggen. Flo- den i djupet bildar här och där forsar, som under vårfloden äro mycket vattenrika och dånande. Endast i en riktning sluttar det berg, hvarpå staden är byggd, långsamt ned mot omgifningen och här är anlagd en synnerligen omsorgsfullt byggd chassé. Stadens omgifningar äro så godt som helt och hållet skoglösa, något kuperade samt tämligen rikt gräs- - bevuxna och till stor del uppodlade. Kort innan foden Kebir störtar ned i den omnämnda klyftan, upptager den en betydligare biarm Roummel, hvilken kommer från vester och i många bugter genomflyter en vid dal. Norr om denna hö- jer sig småningom en bergsrygg Bibankedjan, som uppnår en höjd af öfver 1,200 meter öfver hafvet. Utanför staden invid floden ses fera fruktträds- och park-anläggningar samt äfven ruiner af en storartad vattenledning från Romarnes tid. Insektfaunan är tämligen rik. De blomsterrika äng- sluttningarna samt de strax utanför staden talrikt förekom- mande tistel- umbellat- och ruderatväxt-bestånden utgöra mycket inbringande exkursionsplatser och vid floden Kebir och dess tillflöden kan man insamla en mängd skalbaggar 28 30 John Sahlberg. [XLV såväl på kala sandiga och leriga platser, som under småste- nar och vegetabiliskt ditritus invid sjelfva vattenranden. Under nästan hela vår vistelse i Constantine var väder- leken den herrligaste och midt på dagen herrskade en nästan tropisk hetta. Resultat af mina exkursioner, som hufvudsak- ligast företogos den 8—17 Maj och emellanåt sträckte sig högt upp utmed Bibankedjans sluttningar, voro öfverhufvud- vudtaget tillfredsställande. Då Constantines insektfauna, tack vare flera franska entomologers undersökningar, förut redan är tämligen väl känd, synes det vara öfverflödigt att utförligare redogöra för de särskilda exkursionerna samt därunder insamlade sällsyn- tare arter. Dock vill jag nämna några ord särskildt om trak- tens vatteninsektfauna, emedan jag äfven här egnade speciel uppmärksamhet åt densamma. Invid floden Roummel finnas på flera ställen små samlingar af stillastående vatten, dels djupa vattengropar, dels grunda gräsbevuxna dammar och vatten- pölar, och från Biban kedjan och dess utgreningar söka sig här och där små bäckar och rännilar med klart vatten fram till Aoderna 1 dalarnas botten. Då jag på en vandring gan- ska högt upp på en bergssluttning såg en liten bäck med klart vatten och skulle dricka därur för att släcka min brän- nande törst, blef jag helt bestört, då jag fann, att vattnet var starkt salthaltigt. Sedermera fann jag äfven annorstädes 1 närheten saltigt vatten. En följd häraf, är att här kunna påträffas arter som hufvudsakligast tillhöra hafskusten. Af anmärkningsvärdare Dytiscider och Hydropbhilider, som jag fann 1 närheten af Constantine förtjena följande ar- ter nämnas: Haliplus mucronalus, OCnemidotus rotundatus, Bidessus bicarinatus, Bidessus mimnutissimus, Deronectes baeti- cus, D. Clarku, Hydroporus varius, H. memnomrius var. jurjuren- sis, Agabus didymus var. chalybaeus nov. var., Anacaena bipustulata, AA. ovata var. glabricollis, Laceobius Pommayit, Limnebius Theryi, LC. appendiculatus n. sp., Helophorus rugosus, H. porculus var. aper, Hydrochus bicolor, Ochthebius (Cheiloch- thebius) Poveri, O. (Ch.) foveolatus, O. (Oh.) atriceps, O. (Campochthebius) cuprescens och O.(Eccoptochthebius) pellucidus. N:o 17]. - Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898—99. 31 Af andra här funna Coleoptera vill jag nämna endast några få arter, som för mig voro af större intresse nemligen Cicindela maura talrika exemplar i flera varieteter, Carabus numida var. oraniensis, Nebria rubicunda Hera exemplar på fuktig jord i en trång bäckdal på Biban kedjans sluttning, Bembidium vicinum, B. maculatum, B. rectangulum, Lebia numida, Amara (Percosia) sicula, Ophonus nigripennis n. sp., Lathrobium amnale, Scopaeus gracilis, Astilbus memnonius, Carpalimus transversalis, Platystethus oxytelinus, talrik under löf på lummiga ställen nära floden Kebir, Reichenbachia Guillemardi, Myrmecoxenus bipustulatus n. sp., Malachius in- sigmis, Seriscius adspersus, Pentaria Defarguensi, Anthicus (Tenuicollis) Viturati, Hypera Chevrolati, BRhytirhinus asper, talrika arter Clytrides, Chalcoides awreola, flera Psylliodes- arter, Cassida algirica m. i. Af Hemiptera anträffades bl. a. Prionotylus brevicornis, Centrocoris subinermis, Calocoris nigromaculatus, Cyphodema instabilis, Orthocephalus Proserpinae och Macrotylus bipunctatus. Den 19 Maj kunde jag ändtligen anträda resan till Biskra, dit man numera lätt och beqvämt färdas med järn- väg. Trakten söder om Constantine äro till en början täm- ligen flacka och skoglösa och upptagas mest af odlade marker och stepper. På afstånd synas dock åt alla håll berg, hvilka uppstiga till omkring 1,500 meter öfver hafvet. Ett och an- nat mindre träsk se vi nära järnvägen och snart passera vi mellan tvenne större flacka sjöar eller såkallade Chott, som efter. all sannolikhet på sensommaren helt och hållet uttorka. Då vi sedan slutligen börja nalkas staden Batna blir trakten småningom mera kuperad och höjderna skogbevuxna. Banan höjer sig betydligt och bergen på ömse sidor uppnå en höjd af mer än 2,000 meter och äro på sidorna rikt beklädda med såväl löf- som barrträd, bland hvilka ställvis väldiga cedrar skola förekomma. HSåsom naturligt är, följer dock banan dal- gångar och pass samt sänker sig sedan i Oued el Chantaras floddal. Nu blifva bergen kalare, deras toppar och åsar ge- nomskurna af djupa klyftor, så att de visa ganska kantiga och oregelbundet sönderskurna konturer. Sedan vi slutligen passerat ett trångt romantiskt bergspass vid stationen El 32 John Sahlberg. BEN Chantara sjunka vi hastigt ned i låglandet och se vid fod- stranden en lång och smal plantering af flera tusen Dadel- palmer och snart befinna vi oss nere i Saharas heta sandöken. Efter par timmars färd, då solen redan sjunkit, stanna vi i Biskra, där jag får log i ett franskt hotel helt nära intill järnvägsstationen. Följande morgon var jag tidigt uppe och begaf mig ge- nast ut på exkursion. Man behöfver ej gå många steg här, förr än man mär- ker, att man befinner sig omgifven af en aldeles egendomlig sydlänsk natur. Biskra är en vidsträckt oas, som på alla sidor är omgifven af öknen. Genom en omsorgsfullt inrättad vattenledning har man förstått att tillgodogöra sig den vat- tenmassa, som floden Oued el Chantara och dess biflod Oued Abai om våren föra ned från de talrika nordligt belägna ber- gen, för att därifrån användas till att bevattna de talrika planteringarna. Öasens största rikedom består i dadelpalmer, som här upptaga en betydlig areal och äro synnerligen fro- diga samt utmärka sig genom sina breda yfviga kronor men korta stammar och skola vara mycket rikt fruktbärande. Vid roten af hvarje träd finnes en kransformig grop, som står i samband med vattenledningarna och då och då med lätthet kan fyllas med vatten. Emellan palmerna finnas planterin- gar af köksväxter samt här och där olika slag af fruktträd såsom oranger och citronträd. Till först vandrade jag uti dessa planteringar och håf- vade på de spridda ogrässtånden och små gräslindorna, som här och där voro kvarlemnade samt fann icke få insekter af intresse t. ex. den vackert brokiga Dasytiden Divales varie- gatus i olika varieteter, men snart märkte jag dock, att här ej var rätta exkursionsplatsen, hvarför jag vände mig till öknens kant. Här var oasen närmast omsluten af ett bredt band af åkrar och höländer, i hvilka några diken voro upp- gräfda. Kornskörden var redan slutförd och på vidsträckta arealer var nästan all vegetation likasom bortfrätt eller för- bränd. Endast längs dikeskanterna stodo några mörkgröna Umbellater med sina hvita blommor friska och frodiga. Det dröjde ej länge innan jag märkte orsaken till förödelsen. N:o 17]. ”Entomol. forskningsresor åren 1895-—96 samt 1898—99. 33 Här och där var marken betäckt af en mängd gräshoppor, som tågade fram i täta led och förtärde allt, som var grönt, med undantag af den omnämnda Umbellaten, hvilken tycktes omsorgsfullt undvikas. Skadedjuren voro ännu vinglösa lar- ver af en stor Oedipodid med upphöjd ryggkam och grannt röda ben och syntes såväl krypande eller smått hoppande på marken, som simmande i små vattenpölar och uppkrypande ett stycke längs trädens stammar samt tycktes draga fram i samma riktning. Vi hade här en insekthärjning af svå- raste slag. - Jag nöjde mig till en början med att håfva på den nämnda Umbellaten och öfverraskades af den stora mängd Coleoptera af fera slag, som kom i håfven. Här funnos Malachiider, Dermestider, Mordellider, Cerambycider och Coccinellider m. m. i stor mängd och däribland ett betydligt antal arter, som jag förr aldrig anträffat. Sedan gick jag att uppsöka platser, dit gräshopps svärmarna ännu ej hunnit. Då sällade sig till mig en ung arab, som kunde tala franska och på det envisaste ansatte mig, dels begärande allmosor dels erbjudande sig till mitt biträde för att sålunda kunna för- tjena något, och under några timmars tid följde han mig hack i häl och gaf mig ingen ro. Hvarken genom hotelser eller mindre penningegåfvor kunde han förmås att aflägsna sig och lemna mig 1 fred, hvilket allt icke litet försvårade sam- landet. Emellanåt råkade han liksom 1 raseri vid åsynen af de talrika gräshopps svärmarna, hoppade midt i skocken, trampade ihjäl af dem så mycket han kunde, men då han hållit på därmed en stund och de döda djuren hastigt ersat- tes af nya skaror, vände han sig bort med ett bittert leende och skyndade sig åter att intaga sin plats midt framför mig. Emellertid kom jag ut på steppen och fångade åtskilliga stora vackra Buprestider såsom Julodes deserticola, J. cicatri- cosa och J. setifensis, som här svärmade omkring de enstaka buskarna i den starkaste solhettan. Sedan vände jag mig till den till största delen uttorkade flodbädden. Hettan bör- jade blifva allt mer tryckande, öfver 409 C. i skuggan, ara- berna sågos draga sig bort från sina arbeten och lägga sig ned i skuggan af sina lerkojor. 34 John Sahlberg. [XLV Då klockan började närma sig 11 sade min objudna följeslagare upprepade gånger: ,Nu måste Ni begifva Eder hem, eljest dödar solen Er". Jag vägrade att följa uppma- ningen och bad honom sjelf gå hem och till slut lemnade han mig och skyndade bort mellan Arabstadens byggnads- rader. Nu fick jag ändtligen i ro fortsätta mina entomolo- giska undersökningar. Skörden blef mycket rik, i de små vattensamlingarna 1 flodfåran, på det fuktiga sandiga och leriga bottnet af floden, under stenar och slam vid Sodbäd- den samt uppe på steppen under torkade löf vid roten af de glest strödda buskarna, öfver allt träffades insekter af in- tresse och ju mer det led mot eftermiddagen, dess ifrigare blef jag i samlandet. Till slut tvungo mig dock hettan, trötthet och hunger att återvända till Hotellet. Mot aftonen vandrade jag åter ut på exkursion. Fram- kommen till oasens kant möttes jag af en egendomlig syn. Utanför på fältet voro uppradade på ett afstånd af omkring 10 meter från hvarandra några tiotal araber beväpnade med hvar sin stora yfviga palmkvist. Längre ut på fältet syntes stora svärmar af en väldig gräshoppa, som allt emellanåt sökte närma sig oasen, men blefvo tillbakadrifna af araberna, som med sina långa kvistar jagade dem åt ett annat håll, sålunda hindrande de glupska djuren att komma in på plan- teringarnas område, där de lätt kunde förorsaka ofantlig skada. Detta var den så fruktade Aecridium (Schistocerca) peregrinum Oliv., hvilken då och då uppträder i stora mas- sor såväl i länderna söder om Medelhafvet, som i Indien och södra Amerika och ofta anställer ofantliga förödelser på all gröda. Den håller sig i allmänhet stilla den hetaste tiden på dagen likasom om natten, men flyger fram 1 stora skaror, då det blir svalare mot aftonen. Jag vandrade öfver steppen norrut till en här utlöpande bergsudde och gjorde äfven nu en rik skörd. Då solen bör- jade sjunka framkommo talrika intressanta Tenebrionider och från gräs och örter insamlades många för mig obekanta Coleoptera och Hemiptera. Nöjd med resultatet af dagens arbete återvände jag hem, men kände på aftonen ett illamå- ende, som på natten stegrades till en tämligen stark feber, rr ERS å N:o 17], — Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898—99. 35 hvilken hindrade all sömn. På morgonen hade jag svårt att orka upp, men försökte dock att konservera föregående dags skörd. Först sent på eftermiddagen blef jag färdig därmed samt företog, ehuru med stor ansträngning, en liten afton- exkursion. Febern och mattheten gjorde att jag kunde in- samla ganska litet, hvarför jag i god tid återvände, tog in en rundlig sats kinin samt lade mig i hopp om att följande morgon blifva så frisk, att jag kunde återtaga mitt arbete. Häri missräknade jag mig totalt. Febern blef allt häftigare, någon sömn kom ej ifråga och orolig för att måhända här ensam blifva liggande sjuk, beslöt jag att följande morgon återvända till Constantine. Med möda förmådde jag packa in mina saker och släpa mig till järnvägsstationen, men fann sedan till min öfverraskning, att febern småningom började försvinna så snart jag lemnade ökenområdet. Och frisk och sund återkom jag om aftonen till min familj helt skamflat öfver att så lätt hafva låtit skrämma mig bort från en så insektrik trakt som Biskra. Då en bekant i Constantine, pastor Scherb, hvilken vi- sat oss mycken vänlighet och hjelp under min dotters sjuk- dom, hörde min berättelse från mitt besök i oasen, utbrast han: ,Ni kan tacka Gud att Ni sluppit så lätt; Arabynglin- gen hade fullt skäl att varna för solen, ty nästan årligen dö omkring 40 personer af solstyng i Biskra, och oasens in- vånare undvika därför alltid redan denna årstid att midt på dagen vara ute under bar himmel". Öfverhufvudtaget bör också denna ort besökas vintertiden eller helst i Mars månad, då ökenfloran står i sin fulla glans. Biskra har redan länge varit känd för sin synnerligt rika och intressanta insektfauna och har därför blifvit besökt af Frankrikes förnämsta entomologer, men icke desto mindre upptäckas här årligen nya arter. Emellertid måste denna trakt nu redan anses för en af de i entomologiskt afseende" bäst kända i hela norra Afrika. Min skörd blef, såsom förut blifvit nämnt, under den korta vistelsen där en af de rikaste och intressantaste under resan. Om också den icke innehöll något väsendtligt nytt i faunistiskt hänseende, så har den dock stort värde genom ett ganska stort antal för Universi- 36 John Sahlberg. [LV tetets samlingar nya arter. För att visa hvad allt man på en dag i slutet af Maj månad kan samla här, vill jag därför uppräkna en del af de Coleoptera och några grupper Hemip- tera, som jag medförde härifrån, och hvilka alla med få un- dantag togos den 20 Maj: Coleoptera: Cicindela maura, skilda varieteter, Siagona europaea, Bembidium vicinum, Metabletus accentifer, Blechrus plagiatus, Aristus sphaerocephalus, A. opacus, Acinopus megacephalus, Ochthebius viridis, O: latiusewus, Medon nigritulus, . Stenus intricatus, Hypocyptys giganteus, Olibrus affinis, Attagenus trifascialus, Anthrenus fasciatus, A. Biskren- sis, ÅA. X-signum, Anthrenops minutus, Platysoma algericum, Saprinus ornatus, S. chaleites, S. niger, Gymmnopleurus Sturmi, Lithophilus cordatus?, Corticaria illaesa, Julodes deserticola, J. cicatricosa, J. Setifensis, Anthaxia inculta, Ackmaeodera lanugi- nosa, Agrilus croceivestis, Pelochares scutellaris, Attalus chloroti- cus, Divales variegatus, Zygia scutellaris, Erodius Lefranci, Adesmia acervata, A. Biscrensis, A. Solieri, Pachychile glabra, Tentyria gibbicollis, Pentaria Defarguesi, Anaspis varians, Anthicus (Cordicollis) instabilis, A. formicarius, Fornmico- mus latro, Probosca viridana, Chitona Baulmyi, Zonabris san- guimolenta, Z. 12-punctata, Coryna Allardi, Oenas afra, Lizus Junci, LD. brevirostris, Cleonus Saintpierrei, Ita crassirostris, Thylacites Biserensis, Phacophorus argyrostomus, Trichocanthus longipilis, Sharpia rubida, Smicronyx Jungermanniae, Micostro- gus longiusculus, Apion aeneum, ÅA. radiolus, Cercomorphus bicolor, Stenopterus praeustus och var. mawritanicus, Dior- rhabda elongata, Hypocassida subferruginea, Cassida vittlata, PBulaea Lichatschovi var. suturella, Exocomus mygromaculatus var. nigripenmis, E. pubescens var. apicalis och Scymmus testaceus. Af de hittills bestämda familjerna af Hemiptera vill jag nämna: Odontoscelis fuliginosa, Tarisa dimidiatipes, Tholag- mus Chobauti, Carpocoris purpureipenmis, O. varius, Chroantha ornatula, Brachynema hypocrita, Strobila typhaecornis var. divergens, Camptobrochis Martini, Psallopsis femoralis Reut. n. gen. et: sp. samt Atomoscelis onustus, allt efter prof. Reu- ters bestämningar. Efter det jag återkommit från Biskra, började vi små- ningom bereda oss för återresan. I förbifarten hade vi nöjet NIT Jeg 2 fr SR N:o 17). — Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898— 99. 37 besöka en i Algeriet bosatt fransk entomolog André Théry, "hvilken kom oss till möte vid järnvägsstationen S:t Charles och med sitt beqväma åkdon draget af tvenne arabiska hästar förde oss till sitt några kilometer aflägsna herrliga landtgods, där vi på det gästvänligaste emottogs af hans familj. Herr Théry eger en synnerlig vacker och rikhaltig, väl ordnad och od stor omsorg och skicklighet bestämnd samling Bu- - prestider såväl paläarktiska som exotiska, hvilken tor Je vara en af de värdefullaste, som finnas, samt desstlore en mängd sällsynta af honom sjelf samlade Gökaptecg af andra grupper från skilda delar af Algeriet, hvaraf han med stor generosi- tet skänkte mig ett antal arter, som jag under min resa icke funnit. Sedan fortsatte vi resan till Philippeville, där jag ännu var i tillfälle att göra en kort hafstrandsexkursion samt bese en utanför staden belägen utomordentligt herrlig trädgård med de frodigaste palmer af flera slag, äfven kokospalmer samt blommande mognolior och andra prydnadsväxter, hvar- efter vi stego ombord på en ångbåt och lemnade Afrika den 26 Maj. Sedan de under nu skildrade resor insamlade Coleoptera numera blifvit med få undantag bestämda, har jag velat lemna ett litet bidrag till kännedomen om de genomresta trakternas fauna. Då dessa bilda tvenne aldeles skilda favna- Oo områden, å ena sidan Beirut, södra Palestina och nedra Egypten eller Levanten, å andra sidan Tunisien och östra Algeriet, hvilka tillsammans kunde anses bilda det Numido- Puniska faunaområdet, har jag sammanställt dessa bidrag i tvenne skilda uppsatser för Vetenskaps-Societetens Öfversigt nemligen: Coleoptera Levantina mensibus Februario et Martio 1S96-in Palaestina et Aegypto inferiore collecta och Coleopteva Numido-Punica mensibus Martio—Majo 1899 in Tunisia et Algeria orientali collecta. Hvad särskildt Tunisien angår, så har det på senaste tid ådragit sig franska entomologers synnerliga uppmärksamhet. En särskild kommission har blifvit tillsatt för detta lands 38 John Sahlberg. [XLY vetenskapliga undersökning: Mission de Vexporation scientifique de la Tunisie och häri hafva tvenne framstående entomologer. Valéry Mayet och Maurice Sedillot inträdt såsom medlemmar samt redan flera somrar varit i verksamhet. Resultatet af des- sas jemte andra Coleopterologers undersökningar hafva börjat på ett synnerligen förtjenstfullt sätt vetenskapligen bearbetas af Luis Bedel under titel Catalogue raisomnné de Coléoptéres de Tunisie, hvaraf första häftet innehållande Cicindelidae— Staphylinidae utkom 1900. Författaren har haft godheten att - i detta arbete upptaga äfven uppgifter öfver af mig gjorda fynd inom området, dels enligt en förteckning öfver Carabi- cider och Dytiscider, hvilken jag sände honom, då några ark af arbetet redan voro tryckta, dels efter den bearbetning af hela min skörd af Staphylinider, som den framstående spe- cialisten på detta område Albert Fauvel utfört. ra Öfver Algeriets Coleoptera ega vi ett äldre arbete i H. Lucas stora planchverk FEuploration scientifique -d Algerie, Entomologie. Sedan dess hafva otaliga nya bidrag till landets Coleopterfauna blifvit offentliggjorda och helt nyligen har förutnämnda forskare Bedel börjat sammanställa allt hvad om Nord-Afrikas Coleopterfauna hittills är kändt uti ett syn- nerligen värdefullt arbete, infördt i tidskriften LA beille un- der titel af Catalogue raisonné des Coléoptéres du Nord de VAfrique börjande 1895, och hvaraf hittills utkommit Fam. Cicindelidae och större delen af Carabidae. Likaså har Fauvel utgifvit icke mindre än 5 skilda upplagor af en Ca- talog öfver samma områdes Staphylinidae, hvaraf den sista under titel: Catalogue des Staphylinides de ta Barbarie, de la Basse Egypte et des Iles Acores, Madéres, Salvages et Canaries ingår i Bevue d Entomologie publie par la Société EFramcaise d Entomologie 1902, i hvilket arbete äfven de vigtigaste af mig gjorda fynden af denna insektfamilj ingå. Jag vågar hoppas, att mina franska collegor med väl- vilja och öfverseende emottaga dessa mina ringa bidrag till deras storartade för vetenskapen så vigtiga bearbetning aft norra Afrikas Coleopterfauna. Slutligen får jag nämna, att jag vid utarbetandet af de efterföljande afhandlingarna haft förmånen att på det verk- N:o 17]. Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898—99. 39 sammaste understödas af de i förra delen af denna berättelse nämnda specialisterna, hvarförutom Herr Luis Bedel i Paris lemnat mig fera värdefulla upp- lysningar beträffande enskilda till honom sända dubiösa Carabicider och Dytiscider, samt Herr Julius Weise i Berlin åtagit sig att granska flera osäkra Halticider och Coccinellider; för hvilket allt jag här får uttala min stora tacksamhet. Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar, XLV; 1902—1903. N:o 18: Coleoptera Levantina mensibus Februario et Martio 1896 in Palaestina et Aegypto inferiore collecta enumerat JOHN SAHLBERG. Fam, Cicindelidae. W. Horn et H. Roesche Monogr. der paläarktisehe Cicindeliden 1891. 1. Cicindela lunulata F. var. lugens Dej. — In littore arenoso prope oppidum Joppem, III. 4, capta. Fam, Carabidae. Ganglb. Käf. von Mitteleur. I (1893). — Bedel Col. du bass. Sein. I, Ann. ent. Fr. 1881. — Reitt. Best.-Tab. eur. Col. XXXTV, Carabini (1896), XLI. Harpal. et Licin. (1900). — Fleisch. Best.-Tab. eur. Col. XXXIX, Scaritini (1899). 2. Procrustes (Procrustocarabus) impressus Klug. — Sub lapi- dibus prope oppidum Berytum, II. 12, in monte Oli- veti et valle Hinnomis in vicinitate Hierosolymorum, TI. 17—18, nec non ad stationem Chan el Hatrura, II. 29, specimina pauca. 3. Pr. (Pr) Kotschkyi Ganglb. — Prope oppidum Hierichun- tem, II. 29, unicum specimen. 4. Leistus abdominalis Reiche Annal. ent. Fr. 1855, 564. — Ad fossas Salomonis prope oppidum Bethlehem, II. 24. 10: 10 1 14. 19; John Sahlberg. [XLY Nebria Hemprichi Klug. — Sub lapidibus prope oppidum Berytum, II. 12, et in vicinitate Hierosolymorum, IT. 17—18, nonnulla specimina. Dyschirius importunus Schaum. — In ripa fluminis Jor- dans; LIS2d. D. exaratus Putz. — In ripa limosa fluminis Nili ad oppi- dum Cairo mens. Martio frequens. D. Schaumi Putz. — Cum praecedente rarius. Broscus laevigatus Dej. — Habitat sub lapidibus praeser- tim locis arenosis ad Hierosolyma, et ad oppida Beth- lehem et Joppem frequenter. Siagona Kindermanni Chaud. — Sub lapide prope pyra- midem Ghizeensem in vicinitate: urbis Cairo, III. 7. S. rufipes Fabr. — Prope oppidum Bethlehem, II. 24, unicum specimen. Anthia 6-maculata Fabr. — In deserto Arabico non pro- cul ab oppido Ismaila specimina duo secundum ferro- viam currentia, III. 6, cepi. Bembidium (Platytrachelus) aegyptiacum Dej. — Ad aquam relictam fluminis Nili ad praeoppidum Ghizeh prope urbem Cairo, III. 7, unieum specimen. B. (Neja) curtulum Duv. — Ad fossas Salomonis prope oppidnm Bethlehem, II. 24, et ad oppidum Hierichun- tem, II. 28, specimina pauca. B. (N.) ambiguum Dej. — In littore marino prope oppi- dum Joppem, III. 3. B. (Notaphus) varium Oliv. — In littore limoso Nili ad urbem Cairo frequens. B. (N.) niloticum Dej. — In societate cum praecedente rarissimum. ” B. (N.) mixtum Schaum Berl. ent. Zeitschr. VII, 1863, 9. — In littore arenoso Nili infra urbem Cairo, III. 11, specimina 5 cepi. B. (Peryphus) praeustum Dej. — Sub lapillis ad flumen Krit (Vadi el Kelt) prope oppidum Hierichuntem, II. 26, nonnulla specimina. EN N:o 18] Coleoptera Levantina. 3 20. Bembidium (Synechostichtus) Nordmanni Chaud. var. mo- 24. [NG] Rn B. schatum Peyr. — In ripa fluminis Magoradis (Wadi Hammana) prope oppidum Berytum, II. 12, unicum specimen. (Lopha) 4-pustulatum Serv. — In littore fluminis Jor- danis prope Hierichuntem, II. 27, nonnulla specimina. Tachys !) (Tachyusa) haemorrhoidalis Dej. — In littoribus T; lacunarum et in ripa Nili circa urbem Cairo ubique frequens. . (T.) socius Schaum Berl. ent. Zeitschr. VII, 1863, 92. — Cum praecedente circa urbem Cairo passim copiose; ad oppidum Hierichuntem, II. 26, etiam captus. . (T.) Lucasi Duv. — Cum praecedentibus iisdem locis ad urbem Cairo et in valle Jordanensi sat frequens. Var. metallicus Peyr. — Cum forma typica ad urbem Cairo rarissimus. . (T.) parvulus Dej. var. diabrachys Reitt. — Prope oppi- dum Hierichuntem, II. 28. . bistriatus Duft. — Ad fossas Salomonis prope oppidum Bethlehem, II. 22, et in ripa fluminis Jordanis alibi- que prope oppidum Hierichuntem frequens. . cardioderus Chaud. — Sub lapillis in ripa fluminis Krit (Vadi el Kelt) specimina duo, II. 26 et 28. . gilvus Schaum Berl. ent. Zeitsehr. VII, 1873, 91. — In littore aquae relictae Nili prope praeoppidum Ghi- zeh, III. 7, unicum specimen. ornatus Apez. —- In littore arenoso Nili infra urbem Cano Limnastis niloticus Motsch. Etud. ent. 1882, 31. — Reitt. Wien. ent. Zeitschr. 1884, 124, Anm. — In littore la- cunae aquae relictae Nili prope praeoppidum Gbhizeh, III. 11, nonnulla specimina. Perileptus areolatus Creutz. — Habitat sub lapillis ad flumen Krit frequenter. Platyderus languidus Reiche, Chaud. Monogr. Annal. ent. Fr. 1886, 108. — Sub lapide ad stationem Chan el !) Vide Reitt. Wien. ent. Zeit. 1884, 113—124. (CN) (SG) 40. 41. John Sahlberg. E | [XLA Hatrura inter Hier osoly ma et oppidum Firorie ny nigra II. 26, unicum specimen. Platysma (Orthomus) barbara Dej. var. longula Reiche Annal. ent. Fr. 1855, 616, 42. — Sub lapidibus in colle arenoso prope oppidum Berytum, II. 12, specimina plura. P1. (Argutor) aenea Dej. Spec. gen. Col. TIT, 1828, 247, 38 (Feronia). — In littore arenoso Nili infra urbem (Caro ENE | r Amara (Celia) fervida Coq., Putz. Mem. Soc. Sc. Liege, 1866, 213. — Bed. Cat. Rais. Col. nord Afr., L'Abeille NXANNXIX, 1895, 169. — In littore arenoso maris prope oppidum Joppem, III. 3, unicum specimen. A. aenea De Geer. — Sub lapidibus ad oppidum Bery- tum, IT. 12, et in vieinitate fossarum Salomonis, II. 24. Calathus graecus Dej. — Sub lapidibus in monte Oliveti ad Hierosolyma m. Febr. saepius visus. C. melanocephalus L. — Cum praecedente sat frequens. Orthotrichus cymindioides Dej., Peyr. Annal. ent. Fr. 1856, 719. — Sub lapide in arena prope pyramides Ghizeen- ses, LI 7: uniceum specimen. Laemostenus (Pristonychus) planicollis Chevr., Reiche An- nal. ent. Fr. 1855, 597. — Sub lapide in monte Oliveti ad Hierosolyma, II. 17, unicum specimen. Platynus (Clibanarius) infuscatus Chevr., Reiche l. c. 600 32. — Prope oppidum Berytum, II. 12, unicum specimen. Obs. Secundum auctores nonnullos = Pl. dorsalis P ont. varietas. j Olisthopus glabricollis G erm. var. orientalis Reiche. — Sub lapidibus in valle Hinnomis ad Hierosolyma, IL. 18. Licinus aegyptiacus Dej. — LL. Hierichonticus Reiche, Ann. ent. Fr. 1855, 594, 27. — Sub lapidibus in valle Hinnomis, II. 10, nonnulla specimina. Chlaenius a Fabr. — Pr ope oppidum Berytum, i: [25 et ad fossas Salomonis, II. 24, locis humidis. Chl, vestitus Payk. — Sub lapidibas ad flumen Krit prope oppidum Hierichuntem, II. 25, sat frequenter. Ditomus (Odontocarus) asiaticus Chaud., La Brul., Monogr. Ditom., LAbeille, XV, 41, — Sub lapide loco arido N:o 18] Coleoptera Levantina. 5 47. 48. 49. Did ad sepuleretum Rahelis (Kubbet Råhil) inter Hieroso- lyma et oppidum Bethlehem, II. 20, unicum specimen. Aristus eremita Dej., La Brul. L”Abeille, XI, 1873, 20, var. perforatus Reiche Annal. ent. Fr. 1855, 589, 24. — In societate cum praecedente ad sepulcretum Ra- helis, II. 20. Ophonus maculicornis Duft. var. complanatus Dej. — Prope oppidum Joppem, III. 3. Harpalus metallinus Menetr. H. pharisaeus Reiche. — Sub lapidibus in colle arenoso prope oppidum Bery- tum, II. 12, plura specimina. Var. Caiphus R eiche Annal. ent. Fr. 1855, 630. — Sub lapidibus in monte Oliveti ad Hierosolyma, II. 17, et prope Joppem, IE: 3. H. distinguendus Duft. — Ad oppidum Berytum, II. 12, frequens. : Stenolophus (Egadroma) marginatus Dej. — Prope oppidum Hierichuntem, II. 28, specimina nonnulla. St. teutonus Schrank. — Ad fossas Salomonis, II. 24. Acupalpus morulus Reitt. — Sub foliis deciduis ad flumen Magoradem prope oppidum Berytum, II. 12, unicum specimen. A. dorsalis Fabr. var. salinus Baudi. — Ad fossas Salo- monis, II. 24, frequens, Metabletus mutabilis Reiche, Annal. ent. Fr. 1855, 574, 11 (Dromius). — Reitt. Deutsch. ent. Zeitschr. 1807, 501. — Sub foliis deciduis in valle Jordanensi prope DE dum Hierichuntem, II. 27. Blechrus minutus Motsch. var. strieticollis Baudi, Hold- haus Verh. Zool.-Bot. Gesellsch. Wien. 1903. — Bl. strieticollis Bau di Berl. ent. Zeitschr. 1864, 202, Reitt. Deutsch. ent. Zeitschr. 1900, 378. — Prope oppidum Hierichuntem, II. 28. Determ. Dom. Holdhaus. Bl. minutulus Goeze, Reitt. 1. c. 379. — Ad radices plantarum ruderalium in monte Oliveti ad Hierosolyma frequens. 29 6 John Sahlberg. [XLY 58. Cymindis suturalis Dej., Chaud. Ess. monogr. Cym., Berl. ent. Zeitschr. 1873, 40. — Sub lapidibus in deserto Arabico prope oppidum Heliopolim, ITI. 10. 59. OC. pallida Reiche, Annal. ent. Fr. 1855, 569, 7. — Chaud. I. ec. 61. — Sub lapidibus prope oppidum Bethlehem, II. 24, unicum specimen. 60. &O: palliata Fisch., Chaud. 1; ec. 66. — C. azillaris. Fabr. var. pallata Fiscech., Ganglb. Käf. Mitteleur. I, 412. — Cum praecedente capta. 61. Drypta dentata Rossi. -- Sub lapidibus prope coloniam Saronam in vicinitate oppidi Joppes, III. 4. 62. Brachinus Sichemita Reiche, Annal. ent. Fr. 1855, 501, 17. — Chaud. Annal. ent. Belg. 1876. — Sub lapidibus in convalle montis Oliveti et in valle Kidronis prope Hierosolyma, II. 17 et 18, specimina nonnulla. Fam. Haliplidae. Bedel Col. du bass. Sein. I., Annal. ent. Fr. 1881. — Seidl. Best.-Tab. Dyt. et Gyr. eur. Faun. (1887). — Ganglb. Kät. Mitteleur. I, 1892. 63. Haliplus lineatocollis Marsh. var. pallidus nov. var. Supra totus pallide favus. — Prope oppidum Berytum, IT. 12. 64. H. maculipennis Schaum Berl. ent. Zeitschr. 1864, 107. — In aqua relicta Nili prope praeoppidum Ghizeh urbis Cairo, III. 7, unicum specimen. 65. Cnemidotus caesus Duft. var. levantinus J. Sahlb. Öfv. f. Vet. Soc. XLV N:o 11, 17. — In aqua parva grami- nosa prope coloniam Saronam in vicinitate oppidi Joppes, III. 4, nonnulla specimina. Fam. Dytiscidae. Sharp Aquat. carniv. Col. or. Dytisc. (1880—--1882). — Bedel Col. du bass. Sein. I, Annal. ent. Fr. 1881. -- Seidl. Best.-Tab. Dyt. et Gyr. eur. Faun. (1887). — Ganglb. Käf. Mitteleur. I, 1892. 66. Hyphoporus Solieri Aube. — Habitat in aquis relictis Nili circa urbem Cairo rarius. :0 13] 2. 13. 74. 19: 76. dd 78. Coleoptera Levantina. 7 Herophydrus guineensis Aubé. — In aqvis relictis Nili prope urbem Cairo, III. 7—10, nonnulla specimina. Hygrotus musicus Klug. — In aquis relictis Nili prope urbem$Cairo frequenter occurrit. Bidessus porcatus Klug. — In lacuna graminosa aquae relictae Nili prope praeoppidum Gbhizeh, II. 7 et 11, duo specimina. B. cribrosus Schaum. — Cum praecedente prope prae- oppidum Ghizeh, II. 11, unicum specimen. B. exornatus- Reiche. — In aqua parva graminosa prope coloniam Saronam juxta oppidum Joppem, III. 4, non- nulla specimina. B. confusus Klug. — In fossis Salomonis prope oppidum Bethlehem, II. 24, et in aquis relictis circa urbem Cairo, III. 7—11, specimina pauca. B. thermalis Germ. var. signatellus Klug. — In aquis relictis Nili prope urbem Cairo, III. 7—11, rarissimus. Var. tetragrammus Klug. -— Cum var. praecedenti non- nulla specimina. Hydrocanthus notula Er. — In aquis relictis Nili ad urbem Cairo, III. 7 et 9, nonnulla specimina. Laccophilus luridus Schaum, Berl. ent. Zeitschr. 1864, 107. — Habitat in lacunis graminosis prope urbem Cairo frequenter. L. obscurus Panz. — Ad coloniam Saronam prope oppi- dum Joppem, III. 4. Rantus conspersus Gyll. — Prope urbem Cairo, III. 7—11, saeplus. R. hispanicus Sharp. — In lacuna graminosa prope prae- oppidum Ghizeh, III. 7 et 9, nonnulla specimina. Fam. Gyrinidae. Bedel Col. du bass. Sein. I, Annal. ent. Fr. 1881. — Regimb. Essais monogr. Gyrin., Ann, ent. Fr. 1882—1886. — Seidl. Best.-Tab. Dyt. u. Gyr. eur. Faun. (1887). — Ganglb. Käf. Mitteleur: I (1892). 79. Dineutes subspinosus Klug. — In aqua graminosa ad colo- niam Saronam prope oppidum Joppem, III. 4, et ad urbem Cairo, III. 7, nonnulla specimina. 8 John Sablberg. [SLY 80. Aulonogyrus concinnus Klug. — In flumine Magoradi prope oppidum Berytum, II. 12, copiose occurrit. 31. Gyrinus nilotiecus Waltl. — In aquis relictis Nili prope praeoppidum Ghizeh, TII. 7. 82. G. colymbus Er. — In flumine Magoradi prope oppidum Berytum, II. 12, frequens. Fam. Hydrophilidae. Bedel Col. du bass. Sein. I, Annal. ent. Fr. 1881. — Rey Hist. natur. Col. Fr. Palpic. 1885. — Kuwert, Best.-Tab. eur. Col. XIX, XX, 1890. 83. Hydrous piceus L. — In laguna graminosa prope coloniam Saronam in vicimitate oppidi Joppes, III. 4. 84. Hydrophilus caraboides L. — In fossis Salomonis prope oppidum Bethlehem, II. 24, frequens. 85. Sternolophus Solieri Cast. — In aqua graminosa juxta urbem Cairo, III. 9, nonnulla specimina. 86. Helochares (Graphelochares) melanocephalus Muls. — In aquis relictis Nili prope urbem Cairo m. Mart. ali- quoties. 87. H. dilutus Er. — In lacunis Salomonis prope oppidum Bethlehem, IT. 24, haud rarus. 88. Philhydrus Salomonis J. Sahlb., Öfv. f. Vet. Soc. Förh. XLII, 14, 12. — In lacunis seu fossis Salomonis prope oppidum Bethlehem, II. 24, plura specimina legi. 39. Ph. nitiduloides Kuw. — In aquis relictis Nili prope urbem Cairo, III. 7—11, specimina pauca. 90. kLaccobius gracilis Motsch. — In fonte Elisae (Vadi el Sultan) prope oppidum Hierichuntem, II. 28, nonnulla sSpecimina. 91. I. Revelieri Perris var. leucaspis Kies. — In fontibus. prope urbem Cairo, III. 9 et 11, haud infrequens. d2. IE. sternocrinis Kuw. — In aquis graminosis Palaesti- nae meridionalis satis frequenter occurrit. In lacunis: Salomonis, II. 24, prope oppidum Hierichuntem, II. 28, et ad coloniam Saronam, III. 4. N:o 18] 93: 94. 95. 96. It. Ske Selle 103. 106. KOTA Coleoptera Levyantina. 9 Laccobius scutellaris M otsch. var. albescens Rott. — In lacunis Salomonis, II. 24, cum praecedenti. L. biguttatus Gerh. — Prope oppidum Berytum, II.. 12, et ad flumen Krit in vicinitate oppidi Hierichuntis, IT. 28, nonnulla specimina. Acanthoberosus bispina Reiche. — In aqua graminosa ad coloniam Saronam prope oppidum Joppem, III. 4, non- nulla specimina. A. guttalis Rey. — In societate cum praecedente duo specimina. Berosus dispar Reiche, Annal. ent. Fr. 1856, 355, 67. — In aqua relicta fluminis Jordanis, II. 27, prope ostium fluminis Krit nonnulla specimina. B. affinis Brullé. — In lacuna graminosa ad coloniam Sa- ronam prope oppidum Joppem, III. 4. Cyelonotum minus Sharp. -— In littore lacunae Salomonis prope oppidum Bethlehem, II. 24, haud rarum videtur. Dactylosternum insulare Lap. — Prope oppidum Joppem, IIT. 3, unicum specimen. Spercheus Ceresyi Guer. — In aquis argillosis arvorum juxta urbem Cairo, III. 11, specimina tria. Helophorus deplanus Waltl. — In lacuna graminosa prope praeoppidum Gbhizeh, III. 7, nonnulla specimina. H. elongatus Motsch., Kuw. — In aqua graminosa ad coloniam Saronam prope Joppem, III. 4. H. obscurus Muls. var. Kräöperi Kuw. — In lacunis Sa- lomonis prope oppidum Bethlehem, II. 24, et ad colo- niam Saronam prope oppidum Joppem, III. 4, satis frequenter observatus. Hydrochus Kirgisicus Motsch. — In aqua parva argil- losa prope oppidum Joppem, III. 4, specimina pauca. Ochthebius (Cheilochthebius) Elisae J. Sahlb., Öfv. f. Vet. Soc; Hörh; XL 22,20 (1900). — In fonte Elisae (Vadi el Sultan) prope oppidum Hierichuntem, II. 28, specimina tria detexi. 0. (Trymochthebius) maculatus Reiche. — In flumine Jor- dani in vicinitate oppidi Hierichuntis, II. 27, nonnulla specimina. 10 John Sahlberg. [XLY 108. Ochthebius viridis Peyr. — In aquis relictis Nili prope urbem Cairo, III. 7. 109. 0. sericeus Muls. — In aquis parvis in littore arenoso Nili satis frequens. 110: 0. latinseoulus I-- Sahlb.,"Öfv. fi Vet. Soc. Förk Xcklis 23, 22 (1900). -— In ripa fluminis Jordanis,in vicini- tate oppidi Hierichuntis, II. 27, unicum specimen. 111. Cercyon quisquilius L. var. flavipennis Kust. -— In deserto arabico prope oppidum Heliopolim, III. 10. Fam. Parnidae. Kuw. Best.-Tab. eur. Col. XXI (1890). 112. Parnus puberulus Reiche. — In ripa fluminis Jordanis prope oppidum Hierichuntem, IT. 27, nonnulla specimina. Fam. Heteroceridae. Kuw. Best.-Tab. eur. Col. XXTII (1890). 113. Heterocerus niloticus Grouv., Annal. Mus. Civ. Genova AX OCVI, 545 (1896) — J: Sa hklb5 Öfr ot Vern Ser Förh. XLII, 206, 28 (1900), ut nov. spec. eodem nomine descriptus. — In ripa limosa Nili circa urbem Cairo, III. 7—11, ut videtur, haud rarus. Fam. Staphylinidae. K raatz Naturg. Ins. Deutschl. II (1856—1858). — Fauv. Faun. Gallo-Rhen. Staphyl. p. 1—738 et Suppl. p. 1—82. — Fauv. Cat. Syst. Staph. et descr. nov. p. I—-XXXVIII. — Fauv. Catalogue des Staph. de la Barbarie, de-la Basse-Egypte etc. (edit. 3), Revue d'Entomologie Soc. Fr. 1902. — Muls. et Rey. Hist. nat. de Col. Er. Brevipennes. — Luze Revis. divers. im Verh. Wien. Zool. Bot. 1901—-:1903. — Seidl. Faun. Trans. (1891); — Ganglb. Käf. Mitteleur. II, 1895. — Bernhauer Staph. paläarkt. Faun., Aleoch. I—TL (1901-—1902). Species hujus familiae benevole determinavit Illustrissimus A. Fauvel. 114. Megarthrus affinis Mill. — In monte oliveti ad Hieroso- lyma sub vegetabilus putrescentibus, II. 17. Coleoptera Levantina. ek Thinobius gilvus Fauv., Revue d'entom. soc. fr. 1899, 71. — In ripa arenosa Nili prope urbem Cairo, III. 7. Trogophloeus bilineatus Er. — In littoribus lacunarum Salomonis prope oppidum Bethlehem, II. 24, haud infrequens. Tr. memnonius Er. — In littore limoso Nili prope urbem Cairo, III. 7 et 11, nonnulla specimina. Tr. insularis Kraatz. -— In ripa fluminis Krit ad oppi- dum Hierichuntem, II. 28. Tr. exiguus Er. — In littore limoso Nili ad urbem Cairo, IIT. 7—11, haud infrequens. Ozxzytelus inustus Grav. — Habitat in Palaestina meri- dionali m. Febr. ubique frequens. Platysthetus rufospinus Hoch. — Sub lapidibus in valle Kidronis prope Hierosolyma, II. 18, et prope oppidum Hierichuntem, II. 28, nonnulla specimina. Pl. nitens Sahlb. — In littore arenoso Nili prope urbem Cairo Pl. cornutus Grav. — Prope oppidum Bethlehem, II. 24, in valle Jordanis, II. 28, et ad urbem Cairo, III. 7, nonnulla specimina. Paederus memnonius Er. — In ripa limosa Nili circa ur- bem Cairo, III. 7—11, satis frequenter occurrit. P. fuscipes Curt. — In ripis fluminum ad oppidum Hie- richuntem et urbem Cairo frequens. Stenus canescens Rosenh. — In graminibus aquaties ad lacunam Salomonis prope oppidum Bethlehem, II. 24, et prope coloniam Saronam juxta oppidum Joppem, Fi AN pares. St. pallitarsis Steph. — Prope oppidum Hierichuntem, III. 28, et ad coloniam Saronam prope Joppem, III. 4. St. calidus Baudi. — Prope oppidum Hierichuntem, II. 28, unicum specimen. Medon fusculus Mann. — In vicinitate oppidi Joppis, III 4. Scopaeus laevigatus Gyll. — In littore fluminis Krit prope oppidum Hierichuntem, II. 27. 143. 144. John Sahlberg. [XLY Scopaeus microphthalmus Epp., Deutsch. ent. Zeitschr. 1882, 409. — In ripa fluminis Jordanis, in vicinitate oppidi Hierichuntis, II. 27, specimina perpauca. Dolichaon illyricus Er. — Sub foliis deciduis prope oppi- dum Berytum, II. 12. D. venustus Baudi. — Sub lapidibus locis aridis prope Hierosolyma, II. 17, et ad oppidum Bethlehem, II. 22, nonnulla specimina. Cryptobium fracticorne Payk. — In ripa fluminis Krit prope oppidum Hierichuntem, II. 28. Xantholinus fulgidus Fabr. — Prope oppidum Berytum, II. 19, et ad lacunas Salomonis prope oppidum Bethle- hem, II. 24, nonnulla specimina. s X. rufipennis Er. — In vicinitate oppidi Bethlehem, II. 24, duo specimina. X. graecus Kraatz. — Sub vegetabiliis putrescentibus prope oppidum Berytum. Actobius orbus Kies. — In littore Nili prope urbem Cairo, III. 11, unieum specimen. Gabrius thermarum Aube var. maritimus Motsch. — Im littore arenoso Nili infra urbem Cairo, III. 11, rarius. G. cinctipennis Fauv. — Cum praecedente wunicum specimen. Philonthus quisquiliarius Gyll. — Sub vegetabiliis putre- scentibus ad lacunam Salomonis prope oppidum Beth- lehem, IL) 24; Qvedius (Sauridus) scintillans Grav. — Sub vegetabiliis detritis ad lacunas Salomonis prope Bethlehem, II. 24, et ad flumen Nahr el Audsche prope Joppem, III. 4, nonnulla specimina. Mycetoporus Reichei Pand. — In vicinitate oppidi Beth- lehem, II. 24. Aleochara (Isochara) crassiuscula Sahlb. — Sub stercore locis arenosis prope oppidum Joppem, III. 3, et in de- serto arabico ad Heliopolim, III. 10, nonnulla specimina. Obs. Incompertum habeo, quare dom. Bernhauer in Die Staphyl. der pal. faun. 34, 22, hanc speciem sub nomine A. moestae Grav. describit, quam- vis ipge 1. c. dicit, typum Gravenhorstianum in museo Berolinensi asservatum = ÅA. sparsam Heer esse. Åxpt N:o 18] 145. 146. 147. 148. 153. 154. Coleoptera Levantina. 13 Aleochara deserta Er. Gen. et Spec. Staph. 173, 29. — In vicinitate pyramidum prope urbem Cairo, III. 7. A. (Coprochara) bipustulata L., Bernh. — Sub stercore atque cadaveribus locis arenosis prope oppidum Jop- pem, III. 3, et in deserto arabico ad Heliopolim, III. 10, satis frequenter occurrit. Ocalea murina Er. — In littore lacunae Salomonis prope oppidum Bethlehem, II. 24, nonnulla specimina. Oxypoda (Podoxzya) vicina Kraatz. — In societate cum praecedente. 0. (P.) ezoleta Er. — In ripa fluminis Krit ad oppidum Hierichuntem, II. 28, unicum specimen. Acrotona fungi Grav. — Ad stationem Chan el Ha- Föga 29; Atheta oraria Kraatz. — In valle Hinnomis juxta Hie- rosolyma, II. 18, unicum specimen. A. Piochardi Fauv. — Sub lapidibus in ripa fluminis Krit juxta oppidum Hierichuntem, II. 28. A. (Dimetrota) atramentaria Gyll. — Sub cadaveribus Struthionum in deserto arabico juxta Heliopolim, III. 10. frequens. A. (Colpodota) pulchra Kraatz. — Sub foliis deciduis et aliis vegetabilibus putrescentibus ad Joppem, Hiero- solyma et Hierichuntem m. Febr. et Mart. saepius. A. (Homolota) Pertyi Heer. — Prope oppidum Joppem, IIT. 3, nonnulla specimina. A' (H) Judith Sauley:, Annal. d. soc. ent: Er: 1864, 631. — Sub vegetabilis detritis in littore lacunarum Salo- monis prope oppidum Bethlehem, II. 24. Glossola gregaria Er. — Locis humidis in Palaestina me- ridionali frequens; ad Heliopolim etiam capta. Dilacra (Dacrila) pruinosa Kraatz. -— In littore arenoso Nili ad urbem Cairo, III. 17. Falagria naevula Er. — In ripa fluminis Vadi Hammana prope oppidum Berytum, II. 12, et ad flumen Krit juxta Hierichuntem, II. 26, nonnulla specimina. Gnypeta labilis Er. — Locis humidis ad lacunas Salo- monis prope oppidum Bethlehem, II. 24. 2 MPS 14 i John Sahlberg. [XLY 161. Myrmecopora fugax Er. — Ad rivulum prope oppidum Berytum, II. 12, nonnulla specimina. 162. Oligota pusillima Grav. — Sub vegetabiliis putrescenti- bus ad lacunas Salomonis prope oppidum Bethlehem, II. 24, et ad oppidum Hierichuntem frequenter ob- servata. 163. Placusa pumilio Grav. — Sub cortice trunci putrescentis Ceratoniae prope oppidum Berytum, IT. 12, copiose vidi. 164. Pl. adscita Er. — In societate cum praecente rarius. 165. Myllaena Kraatzi Sharp. — Sub vegetabiliis detritis ad lacunas Salomonis prope oppidum Bethlehem, II. 24. Fam, Pselaphidae. Reitt. Best.-Tab. eur. Col. V (1881) et Nachtr. 1884. — Reitt. Naturg. Ins. Deutschl. III. 2 (1882). — Raffr. Etudes sur les Pselaph., Revue d'Entom. IX, 1890. — Ganglb. Käf. Mitteleur. II (1895). 166. Bibloplectus minutissimus Aubé. — In ripa fluminis Jor- danis prope oppidum Hierichuntem, II. 27, nonnulla specimina. 167. Reichenbachia (Brachygluta) tuberculata Bawudi. — Prope Hierichuntem, II. 28. 168. OCtenistes palpalis Reich. — Prope oppidum Joppem, IIT. 3, nonnulla specimina. Fam, Silphidae. Reitt. Best.-Tab. eur. Col. XII, Necrophora (1885). — Reitt. Nat. Ins. Deutschl. III. 3 (1885). — Gan glb. Käf. Mitteleur. IIT, 1899. 169. Nargus conjungens Saulcy, Ann: soc. ent. Fr. 1864, 427« — Prope oppidum Berytum, II. 12, et ad lacunas Salomonis prope oppidum Bethlehem, II. 24, speci- mina pauca. : 170. N. Mohamedis Reitt. — Sub cortice trunci putridi Cera- toniae prope oppidum Berytum, II. 12, et in vicini- tate oppidi Bethlehem, II. 24, nonnulla specimina. N:oR 18] Coleoptera Levamntina. 15 171. Attumbra judaea Reitt. Wien. ent. .Zetschr. 1900, 217, 1. — Prope oppidum Bethlehem, II. 24, unicum specimen. 172. Agathidium Sahlbergi Reitt. 1. c. 118, 4. — Prope oppi- dum Bethlehem, II. 24, unum et juxta Joppem, III. 3, alterum specimen. Fam, Clambidae. Ganglb. Käfs Mitteleur. III. 1899. 173. Clambus puncetulum Gyll. -— Ad lacunas Salomonis prope Bethlehem, II. 24. Fam. Corylophidae. Reitt. Descr. des esp. d'Eur. des Sacium et Arthr., L'Abeille XVI (1878). 174. Sericoderus lateralis Gyll. — Ad oppidum Berytum et ad urbem Cairo frequens. Fam. Phalacridae. Flach Best.-Tab. eur. Col. XVII (1888). — Tourn. Fam. Phalacr. Essai mo- nogr. esp. eur. (1889). — Guilleb. Revis. des Phalacr. palearct., Revue, d'Ent. fr. 1892, — Ganglb. Käf. Mitteleur. IIT (1899). 175. Tolyphus syriacus Reitt. — In floribus prope oppidum Hierichuntem, II. 28, haud rarus. 176. Olibrus cofticalis Panz. — Prope oppidum Heliopolim et circa urbem Cairo, III. 7—11, aliquoties. 177. 0. oblongus Er. — Locis paludosis ad lacunas Salomonis prope oppidum Bethlehem, II. 24, et ad coloniam Sa- ronam, III. 4, nonnulla specimina. 16 John Sahlberg. [AXLY Fam, Endomychidae. Red tt: beststap rent. Gol rr AMul (1835): 178. Lithophilus ovipennis Crotch. — Sub lapidibus et foliis plantarum ruderalium circa Hierosolyma, II. 17 et 18, nonnulla specimina. Fam, Cryptophagidae. Reitt. Rev. eur. Cryptoph., Deutsch. ent. Zeitschr. 1875. — Reitt. Best.-Tab. eur. Col. XVI (1887). --— Ganglb,. Käf. Mitteleur. III (1899). 179. Cryptophilas integer Heer. — Prope oppidum Berytum, 1052 180. Cryptophagus affinis Sturm. — Per totam Palaestinam meridionalem frequens. 181. Atomaria (Anchicera) nigripennis Payk. — Prope oppi- dum Hierichuntem, II. 28, nonnulla specimina. A. (A.) munda Er. — Ad oppidem Joppem, IITE. 4. Ephistemus exiguus Er. — Sub vegetabilis putrescentibus ad lacunas Salomonis prope oppidum Bethlehem, II. 24, nonnulla specimina cribro entomologico. 184. E. globulus Payk. — Prope oppidum Hierichuntem, II. 28. Fam. Lathridiidae. Mannerh. Vers. Monogr. Cortic. et Lathr., Germar, Zeitschr. V, 1844. — R eitt. Stett. ent. Zeit. 1875. — Belon Hist. nat. Col. Fr. Lathrid., Ann. Linn. Lyon 1881. — Belon Classif. Lathr., Revue d'Entom. 1897. — Ganglb. Käf. Mitteleur. ITT (1899) (determinavit Belon). 185. Merephysia carmelitana Saulcy. — Sub foliis plantarum ruderalium in monte Oliveti juxta Hierosolyma, II. 17, specimina nonnulla. 186. A.orientalis Saulcy. — In vicinitate oppidi Joppis, IIL 4. 187. Holoparamecus singularis Beck. — Sub foliis plantarum ruderalium in monte Oliveti ad Hierosolyma, II. 17, unicum specimen. N:o 18] Coleoptera Levantina. il 188. Corticaris illaesa Mann. — In monte Oliveti ad Hiero- solyma, II. 17, prope oppidum Bethlehem, II. 24, et ad oppidum Hierichuntem, II. 28, interdum copiose. 189. OC. serrata Payk. — Sub cortice trunci putridi Ceratoniae siliquae prope oppidum Berytum, II. 12, copiose obser- vavi, unicum specimen etiam ad oppidum Bethle- Hemmell 22 190. Melanophthalma distinguenda Com. — Ad oppidum Hie- richuntem, II. 28, et prope coloniam Saronam, III. 4. 191. Migneauxia crassiuscula Aubé. — Prope lacunas Salomo- nis, II. 24, specimina duo. | 192. Enicmus transversus Oliv. — Prope oppidum hierichun- tem, II. 28, nonnulla specimina. Fam. Mycetophagidae (= Tritomidae Reitt.). Ganglb. Käf. Mitteleur. IIT (1899). 193. Litargus connexus Fourer.,, Ganglb. — £L. bifasciatus Fabr. — Sub cortice trunci putrescentis Ceratoniae prope oppidum Berytum, II. 12, copiose visus. 194. I. coloratus Rosenh. — In societate cum praecedente : rarissimus, Fam. Nitidulidae. Reitt. Syst. Einth. Nitid., Deutsche ent. Zeitschr. 1875, Beiheft. — Ganglb. Käf. Mitteleur. III (1899). 195. Brachypterus velatus W oll. — In foribus prope oppidum Hierichuntem, II. 28, et Joppem, III. 4, nonnulla specimina. - 196. Br. fulvipes Er. — Prope oppidum Hierichuntem, II. 28. 197. Brachyleptus quadratus Sturm. — In floribus cum praece- dente ad Hierichuntem haud rarus. 198. Br. discolor Reitt. — Cum praecedente unicum specimen. 18 John Sahlberg. [XLV 199. Carpophilus hemipterus L. — Sub cortice trunci putre- scentis Ceratoniae prope oppidum Berytum, II. 12, copiose observavi, etiam ad Joppem. Var. 4-signatus Er. — Cum forma typica iisdem locis rarius. 200. OC. mutilatus Er. — Sub cortice trunci Ceratoniae prope oppidum Berytum, II. 12, copiose. 201. OC. 6-pustulatus Fabr. — In societate cum praecedente paullo rarius. 202. OC. bipustulatus Heer. — Cum praecedentibus sub cortice Ceratoniae nonnulla specimina. 203. C. immaculatus Luc. — Sub cortice Ceratoniae ad oppi- dum Berytum, II. 12, specimina plura. 204. Pria dulcamarae Scop. — Prope oppidum Hierichuntem, II. 28, specimina aliquot. 205. Meligethes Lepidii Mill. — In plantis ruderalibus ad Hierichuntem, II. 28. Fam, Colydiidae. Reitt. Best.-Tab. eur. Col. VI (1881). — Ganglb. Käf. Mitteleur. III (1899). 206. Cyprogenia denticulata Baudi. — Sub plantis ruderalibus in monte Oliveti juxta Hierosolyma, II. 17, unieum specimen. 207. Ditoma rufula Motsch. — Sub cortice Ceratoniae prope oppidum Berytum, II. 12, unicum specimen. Fam, Cucujidae. Reitt. Best.-Tab. eur. Col. I., 2 Aufl. (1885). — Gan gl. Käf. Mitteleur. III (1899). 208. Laemoploeus testaceus Fabr. — Sub cortice trunci sicci Ceratoniae prope oppidum Berytum, II. 12, copiosis- sime vidi. 209. LIL. (Cryptolestes) minutus Oliv. — L. pusillus Schönh., Er. Cum praecedente specimina pauca. N:o 18] Coleoptera Levantina. 19 210. Silvanus surinamensis L. -— In societate cum praecedenti- bus copiose visus. 211. 8. mercator Fauv. — Prope oppidum Joppem, III. 4. Fam, Dermestidae. Reitt. Best.-Tab. eur. Col. III, 2 Auf. (1887). 212. Dermestes Frischi Kug, — In cadaveribus Struthionum ad Heliopolim, III. 10, frequenter vidi. 213. Attagenus Simonis Reitt. — In plantis ruderalibus ad Hierichuntem, Joppem et prope urbem Cairo, II. 28 —III. 9. 214. Telopes obtusus Gyll. — In Malva aliisque plantis rude- ralibus ad oppidum Hierichuntem, II. 28, haud rarus. Var. dispar Redt. — Cum forma typica nonnulla spe- cimina. 215. T. tessellatus Reitt. — Ad Hierichuntem cum specie praecedente rarius; etiam in convallibus montis Mo- kattam prope urbem Cairo, III. 9. Fam. Byrrhidae (= Cistelidae Reitt.). Seidl. Faun. Transsylv. (1891). — Reitt. Best.-Tab. eur. Col. IV (1880). 216. Limnichus auricomus Reitt. — In ripa fluminis Wådi el Miserara prope oppidum Joppem, III. 4. 217. IL. puncetipennis Kraatz. — In ripa fluminis Jordanis in vicinitate oppidi Hierichuntis, II. 27, nonnulla specimina. Fam, Histeridae. Mars. Monogr. Hister., Ann. soc. ent. Fr. 1853—1857, 1860—1862. — Schmidt Best.-Tab. eur. Col. XIV, (1885). (determinavit E. Reitter). 218. Hister 12-striatus Schrank. — Prope oppidum Hierichun- tem, CiRt28: 20 John Sahlberg. [XLY 219. Saprinus chalceites ITllig. — Sub cadaveribus Struthionum in deserto arabico prope oppidum Heliopolim, III. 10, nonnulla specimina. 20. S. syriacus Mars. — In societate cum praecedente. 21. SS. figuratus Mars. — Prope oppidum Hierichuntem, II. 28, duo specimina. 222. Ontbophilus globulosus Oliv. — Ad oppidum Bethlehem, TIS22 0 copiose. 23. 0. affinis Redt. — Cum praecedente rarius. 224. Acritus seminulum Kust. — Prope oppidum Berytum, II. 12. Fam. Scarabaeidae (= Melolonthidae Reitt.). Er. Naturg. Ins. Deutschl. III. (1848). — Seidl. Faun. Transs. (1891). — Harold Kenntn. coproph. Lamellic., Berl. ent. Zeitschr. 1859, 1861—1863, 1866, 1871, 1874. — Reitt. Best.-Tab. eur. Col. XXTIV (1882), XXXVTIII (1898) et L (1902). — D'Orbigne Synops. Onthoph. palearct., VAbeille XXXIX (1893). 225. - Trox granulipennis Fairm. — Prope stationem Chan el Hatrura inter Hierosolyma et oppidum Hierichuntem, IT. 29, unicum specimen. 226. Rhyssemodes orientalis Muls., Clouöét des Pesruches Monogr. Rhyss., Men. Société ent. Belg. VIII, 23, Pl, II 5 (901) = 7 ripa Jordanis:-prope 4 v . . HAN Md = KA : RAS p sö Y SA 9 - ” - - j N:o. 21] Berättelse öfver Meteorol. Centralanstaltens värksamhet. 3 resuméer sammanstälts i tryckfärdigt skick. Samma behand- ling är dessutom undangjord för de flesta af det löpande årets registreringar; och för att vid dessa kunna anbringa nödiga korrektioner, måste själffallet de samtidiga direkta observa- tionerna slutbehandilas. Af observationsmaterialet från de landsortsstationer, där observationer af samtliga ifrågakommande element göras, har den del, som kommer att fullständigt publiceras, nästan helt och hållet blifvit underkastad nödig korrektion och uppstäld i tryckfärdig form. Samma är förhållandet med nederbörds- stationernas iakttagelser. — Äfven har redigeringen af de tal- rika snömätningarna och isobservationerna från tidigare år be- drifvits med afsikt att kunna publicera dem inom kort och jämte de samtidiga öfriga observationerna vid våra landsortsstationer. ; Under rubriken ,Åskvädren 1 Eimland 18985 -0eh >, 13996 ha de af t. f. amanuensen Öhquist redigerade åskvädersrap- porterna blifvit publicerade 1 Societetens , Bidrag". De af Societeten föranstaltade vattenståndsmätningarna ha för det gångna århundradets 13 sista år sammanstälts af mig 1 en uti ,Öfversigten" intagen uppsatts, benämnd , Månadtliga medel- höjden af hafsytan vid Finlands kuster åren 1888—1900 jäm- förd med det årliga medeltalet". Önskningsmålet att kunna påbörja tryckningen aft lands- ortsstationernas observationer från årtiondet 1891—1900 har vid slutet af det gångna året förvärkligats. Visserligen låg större delen af materialet redan länge tryckfärdigt, men i detsamma förekommo dock en del icke obetydliga luckor, beroende dels däraf, att de beträffaude stationernas instrument- korrektioner ej alla voro utredda med tillbörlig noggrannhet, dels däraf, att här och hvar enskilda uteblifna observationer måste interpoleras. Allt med dessa luckors fyllande förenade arbete måste af mig personligen om icke till dess helhet ut- föras, så dock i alla stycken kontrolleras. Den härvid lämp- ligaste arbetsmetoden, att nämligen i en följd genomgå flera år för en och samma station, jämte den begränsade tid, som jag häråt kunde egna, fördröjde de första årgångarnas färdig- blifvande. Nu föreligger hela materialet i sådant skick, att tryckningen utan minsta afbrott kan ske i en fortsättning, br MA SS at CCR 4 Ernst Biese. [XLY hvarför hela årtiondet beräknats kunna utkomma inom loppet af tre år. Bearbetningen af detta synnerligen omfattande material, hvars öfvervakande jag allena öfvertagit, har nästan helt och hållet utförts af fröknarna Sederholm och Biese. Att den osparda flit och stora samvetsgrannhet, som de egnat åt ett mödosamt och ofta enformigt arbete, här finner ett om- nämnande, är endast rätt och billigt. Anstaltens instrumentförråd har vunnit välbehöflig för- stärkning beträffande några viktiga instrument. Emedan kon- trollbarometern Wild-Fuess N:o 129 användes såsom- rese- barometer och direkt jämförelse med normalbarometern före och efter hvarje resa såsom varande alltför tidsödande ej kan ifrågakomma, var det af vikt, att invid normalbaro- metern hafva en annan kontrollbarometer, som - icke be- höfde flyttas från sin plats. För sådant ändamål inköptes från Fuess i Steglitz ett andra exemplär af samma typ som det gamla, nämligen N:o 434. Då vidare endast en termograf at så stor modell fanns, att diagrammens afläsning kunde ske med den lätthet, som en önskvärd noggrannhet betingar, an- skaffades från nyssnämnda firma såsom reserv termografen N:o 93, hvilken är af samma konstruktion som den äldre N:o 00 och en förbättring af den kända Richard'ska apparaten. På samma gång inköptes äfven ett exemplar (N:o 245) af samma instruments mindre modell för att placeras på någon landsortsstation, där lämplig och för en undersökning af luft- temperaturens dagliga gång intresserad observator kunde fin- nas. Från Fuess togs ännu aspirationspsykrometern N:o 319 af Assmanns konstruktion, då de exemplar af detta instrument, som anstalten äger, redan börja vara något förslitna, en om- ständighet, som har sin orsak i instrumentets särdeles bräckliga och ovaraktiga beskaffenhet. Slutligen bör här ännu förteck- nas, att genom mekanikern Falck-Rasmussen anskaffades 6 van- liga hårhygrometrar, dels för att tjäna såsom reserv, dels för att införas vid några stationer, som ännu icke hafva dylika instrument, samt att från Negretti & Zambra i London inför- skrefvos 5 djupvattentermometrar för de hydrografiska statio- nernas behof af reservapparater. — På därom gjord anhållan SET rs en a Rene AN SEE SON KP NV IT AR VR Arn AM . MAA SNR Nr NVC VARE RO TG AA UR SETS -: Jä - 3 3 N:o, 21] Berättelse öfver Meteorol. Centralanstaltens värksamhet. 5 har direktorn för fysikaliska centralobservatoriet i Petersburg benäget låtit å observatoriets Combes'ska rotationsapparat ge- nom en fysiker bestämma konstanterna för fyra utaf anstal- tens af Falck-Rasmussen förfärdigade anemometrar och öfver undersökningen utfärda fullständiga certifikat. Genom att den redan år 1897 bestälda limnigrafen först anlände senare än utlofvadt var och sedan, såsom i en före- gående berättelse blifvit omnämndt, efter skedd uppställning visade sig vara af sådan beskaffenhet, att den icke kunde emottagas, har anordnandet af en tidsenlig registrering af vattenståndet i Helsingfors storligen fördröjts. Utarbetandet af ritningar och kostnadsförslag till ett nytt instrument at samma system som det förkastade, nämligen det Reitz'ska, öfverlämnades åt mekanikern Falck-Rassmusen, dock med så- dan modifikation, att den dyrbara integratorn, som icke ansågs uppfylla önskad grad af noggrannhet, skulle bortlämnas. Ut- förandet af detta uppdrag tog äfven det en rundlig tid i an- språk och icke häller blef det sedermera af herr Falck-Ras- mussen bestälda instrumentet så snart färdigt som beräknadt var. Emellertid utföll arbetet synnerligen väl och det nya instrumentet uppfyller alla på detsamma stälda fordringar. Sedan dess konstruktör själf uppstält detsamma uti paviljon- gen invid Brunnsparken och kontrollerat apparatens gång, kunde meteorologiska utskottet vid i februari 1902 skedd af- syning uttala sin belåtenhet med den nya limnigrafen. Den- samma har sedan dess arbetat oklanderligt; endast den till flottören ledande tråden brast en gång under sommaren och måste ersättas af en ny. — Vid apparaten har herr Falck- Rasmussen infört en ny af honom uttänkt synnerligen sinnrik markering af tiden. Denna är dubbel, i det tvänne pennor på hvar sin sida om vattenkurvan under timmens lopp på pap- peret teckna hvar sin mot valsens längdriktning sneda linie och vid full timme parallelt med samma riktning draga raka streck. Tre fasta pennor upprita lika många baslimer och då senare på mitt förslag en andra penna för erhållande af ännu en med den ursprungliga parallel vattenkurva anbragts, är registreringens oafbrutna gång tämmeligen säkerstäld, äfven 6 Ernst Biese. [XLV om bläcket i någon penna skulle uttorka eller ritandet af an- nan orsak upphöra. En särskild mycket bekväm inrättning för det förbrukade papperets upprullning har likaledes efteråt tillkommit. Jämte tilläggsarbetena har priset för apparaten blifvit 3,140 mark. Den af Dennert och Pape i Altona leve- rerade stora kopparflottören af 1 meters diameter jämte instru- mentets statif- behöllos och betingade sammanlagdt ett pris af 590 mark, så att hela apparaten kommit att kosta 3,730 mark. — I sammanhang härmed kan det vara skäl att anföra, att den af firman Rob. Huber uppförda paviljongen med cement- brunn och rörledning af koppar kostat 3,958 mark. Äfven denna del af arbetet, som redan blef färdig år 1899, har visat sig vara mycket väl utförd. Kopparröret, hvars hela längd utgör i det närmaste 19 meter, har en inre diameter af 50 mm sånär som på en sträcka af 4 m, där diametern är blott 44 mm. Det ändar ut i hafvet med en mot rörets längdrikt- ning vinkelrät arm, som ligger utmed hafsbottnet och kan böjas upp så, att dess fria endast af en grof sil slutna ända kan fås upp öfver vattenytan och fullständigt slutas, då man önskar fylla brunnen och genom vattentryck renspola rörlednin- gen. — Paviljongen uppvärmes under den kalla årstiden något medels en petroleumkamin. Skötseln af det hela har icke visat sig erbjuda några nämnvärda svårigheter. För att den nya limnigrafen skall fullt motsvara sitt ändamål erfordras oafvisligen att någon anordning träffas, som möjliggör -en regelbunden absolut mätning af vattenståndet och såmed kontrollerar registreringen. Äfven detta vilkor skall sannolikt inom kort kunna på ett tillfredsställande sätt upp- fyllas, i det ett bestämdt förslag i detta afseende redan före- ligger. I Hangö hade den gamla rörledningen från limnigraf- brunnen ut i hafvet tydligen skadats, så att registreringens ostörda gång för framtiden ej var säkerställd. Då nämligen rörets yttre mynning tillslöts och vatten för rörets renspol- ning inpumpades i brunnen, läkte röret så, att vattenytan i brunnen endast obetydligt kunde höjas. Vid rörets mynning kunde intet fel upptäckas och den där belägna ventilen slöt fortfarande lika tätt som tidigare. Detta såväl som den om- FS N:o: 21] Berättelse öfver Meteorol. Centralanstaltens värksamhet. T ständigheten att vid ventilens öppnande större rostpartiklar följde med det utströmmande vattnet antydde, att röret tagit skada å ställen, som ligga imbäddade i bottnet och således ej äro direkt åtkomliga, hälst den sedvanliga rörspolningen var mindre effektif än tidigare; efter spolningen fyldes tydligen läckan ånyo med sand och lera. Den myckna orenlighet, starkt uppblandad med rostpartiklar, som redan länge vid spolnin- garna framträdt, tillkännagaf, att rörets rostning måste hafva framskridit ganska långt och att rörets obrukbarhet endast var en tidsfråga. Att under sådant förhållande vidtaga endast en partiel reparation, hvars åstadkommande helt visst erfordrade samma gräfnings- och muddringsarbete som utläggandet af ett nytt rör, syntes därför vara mindre välbetänkt. Då jag för meteorologiska utskottet föredrog det nu nämnda förhållandet, föreslog jag därför att ett alldeles nytt rör skulle utläggas, likväl af ett varaktigare material än järn, nämligen af koppar, som numera nästan uteslutande användes vid dylika anlägg- ningar. Redan i november föregående år hade jag med in- geniör Backman från "firman Rob. Huber besökt Hangö för att närmare undersöka de omnämnda bristfälligheterna och sätta herr Backman i tillfälle att utarbeta ett kostnadsförslag till utläggande af ett kopparrör. Sedan detta förslag, slutande på 2,350 mark, inkommit i början af mars, kunde meteorologiska utskottet upptaga frågan till slutlig behandling, hvarvid ut- skottet fann det vara synnerligen maktpåliggande, att ett nytt kopparrör möjligast snart utlades, och således beslöt, att hos Societeten förorda en anhållan till Styrelsen om beviljande af det nämnda beloppet. Societetens på grund häraf gjorda fram- ställning vann Styrelsens välvilliga beaktande och det begärda beloppet beviljades. Så kunde då arbetet utföras ännu under det isen låg, hvilket i förening: med inträffadt ovanligt lågt vattenstånd erbjöd stora fördelar och mycket främjade en ändamålsenlig utläggning af röret. Endast under fyra dagar behöfde regi streringen afbrytas och under tiden gjordes direkta pegelafläs- ningar 3 gånger om dagen; den 22 april blef allt färdigt. — Det nya röret, förfärdigadt af 1,5 mm tjock kopparplåt, har utefter hela sin längd en inre diameter af 50 mm och löper (0) Ernst Biese. [XEY tämmeligen jämnsides med det gamla röret. Det mynnar helt öppet ut i hafvet och ventilen är nu placerad in i själfva brunnen. — De delar af det gamla röret, som upptogos, ut- visade nogsamt att rostbildningen fortskridit väl långt och än vidare så hårda packningar af rost och bottengyttja, att äfven den intensivaste spolning måste blifva utan önskad värkan. Beträffande landsortsstationerna med fullständigare iakt- tagelser måste med beklagande antecknas, att observationerna upphört å tvänne af dem. Sedan professor A. Rindell, som i Mustiala under en lång följd af år ledt de af landtbruksinstitutets elever utförda observationerna, från orten aflyttat, har det icke länge varit möjligt att upprätthålla regelbundna observatio- ner, hvarför desamma tillsvidare afstannat. Likväl är det önskvärdt, att observationerna möjligast snart återupptagas, dock sålunda att en person helt och hållet åtager sig desam- ma, ty iakttagelser, som af elever göras mera såsom öfning och måhända någon gång motvilligt, kunna icke motsvara några större anspråk på noggrannhet, om ej möjligen under ständig kontroll, sådan professor Rindell egnade desamma. Äfven i Sodankylä, där för öfrigt uti iakttagelserna redan tidigare luckor och bristfälligheter ofta förekommit, har obser- vatorn endast tidtals fullgjort sitt åtagande. — Endast vid sådana stationer af nu ifrågavarande slag, som äro förlagda till fyrinrättningar, ha under året ombyten af observatörer skett såsom en själffallen följd däraf att några nya fyrmästare blifvit tillsatta. En fullständig förteckning på dessa observatö- rer gifves här längre fram. Nederbördsstationernas antal har något ökats. Så har en sådan station blifvit förlagd till Tapiola i Janakkala socken, där trädgårdsmästaren herr K. Kalervo åtagit sig mätningarna; en har af provisorn herr G. A. Nordling inrättats i Haukipu- das kyrkoby; vidare ha genom friherre J. Mannerheims be- nägna förmedling i Jokkis de för en tid afstannade observa- tionerna åter vidtagit och uppdragits åt bokföraren herr Hj. Wigardt; och slutligen har herr D. Tukiainen vid järnvägs- stationen 1 Imatra åtagit sig, att mot en ringa aflöning göra nederbödsmätningar. Däremot ha observationerna vid det nya N:o 217 Berättelse öfver Meteorol. Centralanstaltens värksamhet. 2) sanatoriet i Kerimäki socken (Punkaharju) icke kunnat upp- rätthållas och i Lojo har rusthållaren J. Manelius på grund af flyttning från orten vid februari månads utgång afslutat sina observationer, hvilka likväl några dagar senare kunde fort- sättas å en närbelägen plats, då folkskoleläraren F. W. Leman i Lohjankylä beredvilligt åtog sig, att jämte öfriga åtagna observationer äfven mäta nederbörden. Under året har genom undertecknad inspektion af några stationer företagits. Den 16 februari besöktes Tammerfors” station, där en ny hårhygrometer insattes, men några vidare åtgärder föranledde inspektionen ej. Den 20—22 i samma må- nad besöktes stationen å Myllysaari invid Viborg. Här gjor- des denna gång blott nödiga kontrollobservationer, men öfver- enskoms med observatorn, trädgårdsmästaren herr K. T. For- stén, om att vid möjligast snart skeende nytt besök plats skulle beredas för en ny termometerhydda, emedan den nuvarande termometeruppställningen icke var alldeles mönstergill. Om- läggningen af limnigrafröret i Hangö påkallade två resor dit, nämligen den 24 mars i och för medvärkan vid arbetets an- ordnande och den 28 april för dess atsynande. Den 4—6 no- vember skedde inspektion af stationen i Lauttakylä (Huittinen socken), där kontraktsprosten Vilh. Lindstedt, känd såsom in- tresserad meteorologisk observator å särskilda orter i landet redan sedan början af 1870-talet, fortfarande egnar mycken tid och omsorg åt sammanbringandet af ett värdefullt klima- tologiskt material. Hans station är ock, dels på hans egen bekostnad, i instrumentelt afseende väl den bäst utrustade af alla våra landsortsstationer. Så sker vindriktningsafläsningen inomhus medels elektrisk ötverföring från en af herr Lind- stedt själf konstruerad vindfana, tvänne anemometrar registrera vindhastigheten, den ena kontinuerligt, den andra vid obser- vationsterminerna, apparaterna inom psykrometerburen afläsas vid elektrisk belysning från fönstret af ett kallt rum och för öfrigt äro alla anstalter träffade för att säkerställa observa- tionernas noggrannhet. Genom herr Lindstedts stora intresse för saken kunde vid detta tillfälle början göras till förvärk- ligandet af önskningsmålet att äfven å andra orter än Helsing- 10 Ernst Biese. [XLY fors få till stånd en kontinuerlig registrering af lufttempera- turen. För sådant ändamål upprestes under min därvara en redan på förhand till stationsorten sänd normalhydda af den Wild'ska typen och i denna insattes jämte den nyligen an- skaffade termografen N:o 245 af Fuess en normalbur med inne- sluten termometer, afsedd för kontrollafläsning en gång om dagen. Med kännedom om prosten Lindstedts förfarenhet uti instrumentbehandling kan man hoppas, att äfven för en in- landsort inom något år få lufttemperaturens dagliga gång till dess hufvuddrag utredd. i Kuopio Prosten Vilh. Lindstedt. » « - ss = 1 Lauttakylä Folkskoleläraren F. W. Leman + «+» >> i Lojo Rektorskan M. Kandolin +» + sec so + i Mariehamn Fröken Hilma Pirinen och Herr Eino Piri- OTIS gE da, ein Aa NN Ar Er ler a R SSR Eee ef DRG Ae 1 Sordavala Possessionaten C. Ph. Lindforss. » » » +» - 1 Sulkava Fröken Thekla Molin: + = + o-+ > + «+» + 1 Tammerfors Agronomen K. Em. Castrén + » » =» + - 1 Torneå Apothekaren Hugo Hasselblatt genom Pro- VisOrni 3, OC FLelKkel sosse sön fenan fe 1 Uleåborg Bröken, Ida; P omen :+ > 0psipe. sus ee dens 1 Wasa Trädgårdsmästaren K. T. Forstén » » - - - i Wiborg Apothekaren A. B. Schlyter. » +» «+ 1 Villmanstrand Brukspredikanten Julius Karsten » + - > - 1 Wärtsilä HN jo ASO TOS POOLE es se ARE Sn i Åbo, tillsammans 19 stationer, samt följande fyrinrättningar: Fyrmästarena K. Lindström och J. Rönnberg- Bogskär 3 IKEA TIKarlssO ne ss pas elen Sue sea Enskär 5 K. FE. Alcenius och B. I. Söder- : blom SÖN eg E Å Hangö. 55 EM SOT TRISS ONS ar sng 6 le igår Han hipaasi i G. F. Nyström och Petter Tikka Heinäluoto 2 MES TESS OTC TA 6 tpsprse IN SKITA Marjaniemi ; JUTV I GEriksson och-J. Av Dal BDAOTAESN Ena ee - Märket yr 1 DRF RA D2 H SG a BN SAS (ER RANE ge Porkkala - Bör Fat VIA TITAN EO LIC 0 ek sl AS fel Tsar Säbbskär 5 Ivar Nyman = ocoeceoe : Sälgrund ä K. E. Holmberg - Sälskär ig Cor PIGS fÖLSK Ls Susa fåret Söderskär 3 O. J. Sjöblom och Knut Cajanus Tankar öl FAM FJOL klös bn edan Ulkokalla 5 Mi Nyströms 10 je sc a SUtö IE [Ean DE VG a (6 SAR AA : Walsörarne, NNE 16 stationer. Ad RTR sr SN Ba SOA AY SVA OM 1 ERE a UK: BRN OC gr En 16 Ernst Biese. [ÄLV Hydrografiska observationer: at herrar fyrmästare och under dessas inseende af personalen vid Bogskärs, Gråharas, Hangös, Porkkalas och Utös fyrinrätt- ningar samt af befälet å fyrfartygen Helsingkallan, Nahkiainen, Plevna, Qvarken, Relandersgrund, Storkallegrund, Taipaleen- luoto, Werkkomatala och Äransgrund, tillsammans vid 14 stationer. ITsobservationer: likaledes af herrar fyrmästare under fyrbetjäningens medvär- kan vid fyrinrättningarna å Bogskär, Gråhara, Hangö, POLE? kala och Utö, tillsammans 5 stationer. Enbart nederbördsobservationer: Provisorn G. A. Nordling + - +» + - 1 Haukipudas Kollegiiassessorn Gustaf Ignatius - - - 1 Iisalmi Läraren Aatu Okko =- + «+. «oo « +» i Ikaalinen Läneträdgårdsmästaren K. Kalervo - - 1 Janakkala Boktöraren Ej: SVVagatdt. Soc ist. Mee rn JOkkiS Hemmansägaren Juho Ekqvist - +» - - i Karislojo Maoister OD /Petajlstö Cs Naess sr TNKenmd Läraren H. J. Matikainen» » + «+ +» «I Kurkijoki Rusthållaren J. Manelius - i Lojo i Lovisa i Muhos 1 Magister Ivar Lovenetzskij Re Telegraftjänstemannen K. J. Björklund 1 Provisorn Y. W: Jalander: «+» » 1 Paavola Stationsförmannen D. Tukiaimen- i Ruokolahti (Imatra) Stationsinspektorn J. E. Hedberg - + » i Seinäjoki Fyrmästaren L. L. Laurin Sör IS by Folkskoleläraren A. Stroganow 1 Suojärvi Herr A. Sillfors js 1 Tammela Apothekaren Hj. Drake- 1 Wiitasaari Agronomen E. Hynninen - 1 Wirolahti, tillsammans 19 stationer. Kå N:o 21] — Berättelse öfver Meteorol. Centralanstaltens värksamhet. 2 Vattenhöjdsobservationer: förutom af ofvannämnda herrar fyrmästare vid Hangö, Säl- grunds, Söderskärs och Utö fyrbåkar äfven af: i Lotsåldermannen J. E. Andersson vid Jungfrusunds = lotsplats Lotsarne: - - = soc > oo» Kobbaklintarnes Zd Lotsen J. W. Sjösten NOR » Lypörtö Lotsåldermansenkan M. L. ÄRE Ok TLotsåldermannen J. E. Söderholm ,, Rönnskärs N Alfred Brunström ,, Utö - Fröken Ida Pomelin + «+ > =» i Wasa, tillsammans vid 11 stationer. Liksom under de tre föregående åren ha under vinter- seglationen 1901—1902 å några turbåtar på bestämda obser- vationspunkter antecknats temperaturmätningar af luften och ytvattnet, samtidigt rådande väderleksförhållanden samt isens beskaffenhet och utsträckning, allt antecknadt på för ändamålet anskaftade enkla sjökort. Från traden Hangö—Stockholm före- ligga sålunda dylika kort från 25 tur- och returresor, företagna af ångfartyget Wellamo under tiden från den 24. november 1901 tlll den 11. maj 1902. Af de ångare, som gå på Köpen- hamn och England, har Arcturus bidragit med kort från 7 tur- och returresor samt Polaris med 5 tur- och 6 returresor, allt under tiden från 4. januari till 17. april 1902. Dessa observa- tioner ha anordnats och insamlats af lotsuppsyningsmannen herr J. B. Blomqvist i Hangö. Molnmiängden, molnslagen och dessas rörelseriktningar i -olika lager, ha äfven under sista året 3 gånger om dagen, Tra, 25p och 9p antecknats af agronomen K. Em. Castrén i Torneå och apothekaren Hj. Drake i Wiitasaari. Snö- och isförhållandena hafva varit föremål för observa- tioner å ett stort antal öfver hela landet fördelade orter. Äfvenså ha rapporter öfver åskväder fortfarande inkom- mit från vidt spridda och talrika orter inom landet. Helsingfors, 1903 april 14. ERNST BIESE. fela vi ir NÄ Af RASK å j ANNE UAE sera FN äg NGN Ja Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XLV. 1902—1903: N:o 22. Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1903. Ordföranden hr RUNEBERG öppnade sammankomsten med ett helsningstal till de närvarande samt lemnade därpå ordet först åt ständige sekreteraren, som uppläste en berättelse öf- ver Societetens verksamhet under det nu tilländagångna ar- betsåret, och derefter åt hr SCHYBERGSON för ett vetenskap- ligt föredrag. Dessa tal och föredrag intagas här nedan. Es Ordföranden yttrade: Högtärade församling! I min egenskap af Finska Vetenskaps-Societetens ord- förande för det nu tilländagående sextiofemte året af Socie- tetens lefnad helsar jag Eder ärade Damer och Herrar väl- komna till den högtidliga sammankomst, hvarmed Finska Ve- tenskaps-Societeten begår sin årsdag. Vetenskaps-Societetens verksamhetsfält är ju icke af den art, att Societeten i sitt dag- liga värf kunde göra anspråk på eller påräkna ett lifligare omedelbart deltagande intresse från den stora allmänhetens sida. Men likasom hvarje annan fosterländsk institution måste ät- ven Finska Vetenskaps-Societeten uppbäras af allmänhetens sympati och erkännande för att kunna lefva och verka till fäderneslandets gagn. Man kan väl säga att den rena vetenskapen är interna- tionell och att Finska Vetenskaps-Societeten i högre grad än VESCR I MJO FÖNVAe AN ARE RER ANS NRA a ht ko fir AN i j A 34 (UPPL AR (RY BYSTAA NA Å ÅS TN RTL SEAN SR 2 J. W. Runeberg. [XEY något annat af våra vetenskapliga samfund har till uppgift | vårdandet af den rent vetenskapliga forskningen. Men äfven dén rena vetenskapen kan icke rätt utveckla sig och bära frukt, om den icke innerst värmes af fäderneslandskärlekens glöd och ytterst syftar till fäderneslandets fromma. Finska Vetenskaps-Societeten vågar hoppas att den jemväl i detta afseende förstått att rätt fatta sin uppgift och att detta otve- tydigt nog skall framgå vid en granskning af det arbete för vetandets utveckling 1 vårt land, som Societeten under de förgångna sextiofem åren utfört. Finska Vetenskaps-Societe- ten har äfven alltid haft att fröjda sig åt erkännande och stöd från det allmännas sida och det är derför med glädje som HSocieteten vid sin årsdag stämmer möte med den bildade allmänheten för att imför den afgifva redogörelse för sin verk- samhet under det förgångna året. Nu om någonsin kräfves af oss alla så inom som utom Finska Vetenskaps-Societeten en hängifven sammanslutning kring det osjelfviska sannings- sökandets banér, i hvars tecken ljusets makter allt framgent skola segra öfver mörkrets. Jag ber att få lemna ordet åt Finska Vetenskaps-Socie- tetens ständiga sekreterare verkliga statsrådet Lindelöf, hvil- ken skall uppläsa årsberättelsen, hvarefter Vetenskaps-Socie- tetens nu tillträdande ordförande professor M. G. Schybergson kommer att hålla ett föredrag om ,,Konungadömet i folkvand- ringsstaterna enligt nyare forskningar". SO Or SI NES Te VON NAG BRED 1 Arsberättelse. Oaktadt de hårda pröfningar, som på de sednaste tiderna hopat sig öfver vårt fädernesland och som ej kunnat undgå att verka upplösande och förlamande på flere områden af samhällslifvet, hafva de rent ideela sträfvandena och särskildt den vetenskapliga verksamheten hos oss ännu fortgått utan märkbara störingar, ja t. o. m. företett en ökad lifaktighet. Det har ofta framhållits hurusom dessa sträfvanden i grunden äro gemensamma för alla kulturfolk, de små såväl som de stora, och bilda ett af nationela och politiska divergenser obero- ende föreningsband mellan dem. En glädjande bekräftelse af denna samhörighet utgjorde det deltagande, hvarmed den under senaste sommar härstädes hållna nordiska naturforskare- och läkarekongressen omfattades af vetenskapsmän såväl från de Skandinaviska länderna som från Ryssland. Att det dervid tillkomna vetenskapliga utbytet ej varit ringa, Synes framgå af den digra redogörelse öfver kongressen, som nyli- gen sett dagen; men af ännu större betydelse för oss äro de stärkande och lifvande impulser, som framgingo ur den per- sonliga beröringen med vetenskapens målsmän från andra länder, samt de bevis på sympati och erkännande från deras sida, som dervid kommo oss till del. Under antydda förhållanden har äfven Finska Veten- skaps-Societeten sett sig i stånd att fullfölja sin uppgift på ett sätt, som kännetecknas genom en fortgående ökning af den genom Societeten förmedlade vetenskapliga produktionen. Tacksamt bör erkännas, att detta till väsentlig del möjlig- FANN IT NRENEESR IS öar ERAN 4 L. Lindelöf. [XLV gjorts genom det tillmötesgående Societeten rönt från styrel- sens sida i fråga om förbättrandet af sin ekonomiska ställ- ning, hvarför längre fram skall närmare redogöras. Ehuru det nu afslutade arbetsåret, det 65:de af Societe- tens tillvaro, sålunda öfverhufvud varit för henne lyckosamt, har det dock enligt naturens ordning ej aflupit utan förluster, hvilka här främst böra omnämnas. MWNocieteten har nämligen med saknad sett den fåtaliga kretsen af sina hedersledamöter ytterligare reduceras, i det tvenne af dem, f. d. direktorn för fysikaliska centralobservatorium i S:t Petersburg, verkliga statsrådet HEInrRicH WIizLp samt professorn i kemi vid univer- sitetet i Leipzig, geheimerådet JOHANNES WISLICENUS under året aflidit. Vi kunna ej här ingå 1 någon egentlig redogö- relse för desse mäns så omfattande och betydelsefulla veten- skapliga verksamhet, utan nödgas inskränka oss till några få biografiska notiser. Wild var till börden schweizare, född den 17 December 1833. Efter afslutade studier dels i Zärich, dels i Königs- berg, der han vann doktorsgraden, arbetade han ytterligare i Heidelberg under ledning af Kirchhoff och Bunsen. Häri- från kallades han till professor i fysik och direktor för astro- nomiska observatoriet i Bern, som af honom organiserades till ett meteorologiskt observatorium. Men ett vidsträcktare arbetsfält öppnade sig för Wild, då han 1868 mottog kallelse att såsom medlem af ryska vefenskapsakademien öfvertaga ledningen af fysiska centralobservatorium i S:t Petersburg. Hans verksamhet på denna plats blef af stor betydelse för meteorologins utveckling. En föreställning om vidden af den- samma kan man erhålla redan af den omständigheten, att antalet af meteorologiska stationer i Ryssland, som vid Wilds ankomst var endast 38, numera öfverstiger 1000. Bland an- nat äro äfven de fyra meteorologiska observatorierna i Pau- ovsk, Irkutsk, Jekaterinenburg och Tiflis inrättade på hans initiativ. Wild arbetade med stort intresse för åstadkom- mande af en internationel samverkan 1 och för lösningen at meteorologiska och andra vetenskapliga problem. Vid meteo- rologiska kongressen i Rom 1879 valdes han till ordförande i den internationela meteorologiska komitén samt följande år Lu N:o 22] Årsberättelse. 3 till ordförande i den då bildade internationela komitén för polarforskning. Till hedersledamot af Finska Vetenskaps- Societeten hade Wild blifvit invald den 15 April 1889. Se- dan han år 1896 afgått från sin tjenst såsom emeritus, flyt- tade han tillbaka till sitt hemland, der han slutade sina da- gar den 3 September sistlidet år i Zärich. Hvad Wislicenus beträffar, har en minnesteckning öfver honom, författad af en finsk vetenskapsman som stått honom nära, nyligen ingått 1 en här utkommande tidskrift. Vi til- låta oss derur återgifva följande data. Wislicenus var född den 24 Juni 1835 i Klein-Eichstätt nära Querfurt. Hans fa- der var prest och en af de ledande männen för den frireli- giösa rörelsen i Tyskland. Dömd till fängelse för en af ho- nom utgifven religiös skrift, flydde han öfver till Amerika, dit äfven sonen Johannes, såsom nyss blifven student, emi- grerade jemte den öfriga familjen. I Boston, der fadren er- hållit anställning, tillbragte den unge Wislicenus två år, hvarunder han nödgades sjelf arbeta för sitt uppehälle, men tillika fortsatte sina förut påbegynta kemiska stu- dier. År 1856 återvände han till Europa, utnämndes 1860 till privatdocent vid universitet 1 Zärich samt några år der- efter till professor vid universitetet och sedan vid polytek- niska institutet derstädes. År 1871 utsågs han till direktor för sistnämnda anstalt, men lemnade redan följande år denna befattning för att tillträda den honom erbjudna professuren i kemi vid universitetet i Wärzburg. År 1885 kallades han att intaga den då ledigblifna lärostolen i kemi vid universi- tetet i Leipzig, der han sedermera tillbragte den återstående delen af sitt lif. Han dog den 5 December 1902. — Wislicenus” namn är nära förknippadt med den organiska kemins ut- veckling under de senaste 40 åren. Bland hans talrika skrif- ter förtjenar särskildt nämnas hans år 1886 utkomna arbete Ueber die räumliche Anordnung der Atome in organischen MoleculenX, der han förklarar många företeelser såsom be- roende på afståndsförhållanden inom molekylen. Han var känd såsom en ovanligt framstående lärare och föreläsare och hans talrika elever, till hvilka äfven flere af våra finska 6 L. Lindelöf. [ÄLV kemister hafva hört, bevara ett tacksamt minne såväl af hans undervisning som af hans varmhjertade personlighet öfverhufvud. Pill hedersmedlem af Finska Vetenskaps-Socie- teten hade Wislicenus blifvit invald den 21 November 1892. Å annan sida har BSocieteten vidtagit åtgärder till fyl- lande af de luckor, som tid efter annan uppstått i dess led. Sålunda har Societeten den 17 nästvikne November till ordi- narie ledamöter inom dess historisk-flologiska sektion invalt professorn i orientalisk litteratur d:r KNUT LEONARD TALLQVIST och professorn i finska språket och litteraturen d:r Emir NE- STOR SETÄLÄ, samt den 15 dennes till ledamot inom samma sektion professorn 1 grekiska litteraturen d:r Ivar AuGUST HEIKEL. Sistnämnda dag invaldes derjämte till hedersleda- möter följande sju högt förtjente vetenskapsmän, hvilka Societeten härmed önskade visa sitt aktningsfulla erkän- nande: medlemmarne at franska vetenskapsakademien JuLEs- HeENnrRI PoIncaArRÉ och OCHARLEs-EmMIL PicaArpD, professorerne vid Stockholms högskola MacGnus GustaF MITTAG-LEFFLER och SVANTE ARRHENIUS, direktorn för fysikaliska centralobserva- torium och medlemmen af Kejs. Vetenskaps-akademien i S:t Petersburg, generalmajoren MIKAEL RYKATSCHEW, professorn il fysik vid Akademien i Miänster JOHANN WILHELM HITTORF samt professorn i kemi vid Vetenskaps-akademien i Mänchen geheimerådet ADoLPH von BAEYER. Genom förstnämda val besattes alla de platser inom Societetens ordinarie personal, som för tillfället voro lediga; men en ny ledighet har genom professor Mittag-Lefflers in- väljande till hedersledamot uppstått efter honom inom den matematisk-fysiska sektionen. Societeten har efter senaste årsdag varit 1 tillfälle att utgifva två nya volymer af sima Acta, nemligen tom. XXVIII och XXX, af hvilka den förra upptager ett större arbete af d:r Hj. Tallqvist, det senare åter innehåller meddelanden från patologiska institutet i Helsingfors, sammanstälda af hr E. Homeéen. Af samma serie har jemväl numera utkommit tom. XNXV, pars I, innehållande ett af hr K. L. Tallqvist förfat- tadt arbete, hvars tryckning afslutats redan år 1899, men FR AENENP EEE SL En fo ” € TUE OVE Re FEBS ENDE AE FPS NA N:0c22/ Årsberättelse. 7 hvars utgifvande af tillfälliga orsaker fördröjts. Ytterligare har BSocieteten publicerat Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk, häft. 65, samt Öfversigt af Finska Vetenskaps- Societetens förhandlingar, XLIV, 1901—1902. Under tryckning äro samtidigt två nya volymer af Acta samt ett häfte af Bidragen. Societeten har under året hållit nio ordinarie och ett extra sammanträde samt dervid till offentliggörande i sina skrifter mottagit följande afhandlingar. För Acta: Die Wirkung einiger Bakterien und iher Toxine auf verschiedene Organe des Körpers. Arbeiten aus dem Patho- logischen Institute zu Helsingfors (Finnland), herausgege- ben von Prof. D:r E. 4A. Homén. (Under denna allmänna rubrik inga uppsatser af hrr EF. 4A. Homén, Ernst Ehrn- rooth, Max Björkstén, Osv. Streng och J. Silfvast); Beiträge zur Kenntniss der Vegetation der Alluvionen des unteren Lena-Thales, af A. K. Cajander; Neubabylonisches Namenbuch, af K. L. Tallqvist. För Ofversigten: Ä Semasiogiska bidrag till den fornromerska rätts- och religionshistorien, af Wiimnö Nordström; Elektrischer Thermoregulator för Gastammen, at M. H. Palomua; Ueber emen Kontaktsthermometer, at densamme; Ueber die 'thermische Ausdehnung und die specifische Wärme einfacher fester Körper, af K. F. Slotte; Månatliga medelhöjden af hafsytan vid Finlands kuster aren 1888—1900, jemförd med det årliga medeltalet, af E. Biese; Ueber die Apothecien-Entwickelung bei einigen Flechten der Gattungen Anaptychia und Physcia, af Arthur Walhberg; Ueber zwei Condensationsderivate aus Helicin, af Ng elt ; 8 L. Lindelöf. [XLY Redogörelse för fortgången af de astrofotografiska ar- betena å observatoriet 1 Helsingfors under tiden Juni 1901 till Maj 1902, af A. Donner; Die Copulation der Conidienträger der Ustilago Trago- pogi pratensis, af H. Federley; Baltisches und Slavisches, af J. J. Mikkola; Sur les tautoméres des ethers camphocarboniques, af Siqne Malmgren; Undersökning öfver humlehoning, af E. E. Sundvik; Die Gesetzmässigheit im Abändern der Zeichnung bei Hemipteren (besonders Capsiden) und ihre Bedeutung fär die Systematik, af O. M. Reuter: Verzeichniss der von Herrn A. K. Cajander im Lena- Gebiete gesammelten Carex- und Kobresia-Arten, af d:r G. Kiikenthal; Randbemerkungen zu Minucius Felix, II, af OC. Syn- nerberg; Entomologiska forskningsresor i Medelhafstrakterna och Centralasien, företagna åren 1895—1896 samt 1898—1899. — Reseberättelse I. Resor 1 Medelhafstrakterna inom Europa, af John Sahlberg: Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica nova et mi- nus cognita, maxima ex parte itineribus annis 1895—1896 et 1898—1899 collecta, II, af densamme; Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. Enumera- tio Coleopterorum mensibus Novembris—Februarii 1895— 1896 et 1898— 1899 -:nec non primo vere 1896 in insula Cor- cyra collectorum, af densamme; Ad cognitionem faunae Coleopterorum Graecae frag- menta, af densamme ; Ad cognitionem faunae Coleopterorum TItalicae frag- menta, af densamme; | Om den dagliga gången af temperaturen 1 Sodankylä under polaråret Sept. 1882—Aug. 1883, af Osc. V. Johansson; Lepidopteren-Ausbeute der Lena-Expedition von B. Pop- pius im Jahre 1901, af d:r Otto Her? ; Beiträge zur Kenntniss der Collembolen-Fauna Nord- west-Nibiriens, at V. M. Axelsson; N:o 22] | Årsberättelse. 9 Entomologiska forskningsresor i Medelhafstrakterna och Centralasien, företagna åren '1893—1896 samt 1898—1899. Reseberättelse II. Resor i Palestina, Egypten, Tunisien och Algeriet, af John Sahlberg :; Coleoptera Levantina, mensibus Februario et Martio 1896 in Palaestina et Aegypto inferiore collecta, af densamme; Colleoptera Numido-Punica mensibus Martio—Majo 1899 in Tunisia et Algeria orientali collecta, af densamme. För bekostande af sina vetenskapliga publikationer och betäckande af andra nödiga utgifter har Societeten åtnjutit anslag af allmänna medel, som tid efter annan förhöjts. Från och med år 1898, då ett tillskott af 5,000 mark beviljades för en tid af tio år framåt, har detta anslag utgått med 18,000 mark årligen, utom hyresmedel som bortfallit sedan Societeten erhållit egen lokal i de vetenskapliga föreningar- nas hus. Men då äfven sistnämnda belopp, med hänsyn till de betydligt stegrade utgifterna, inom kort visade sig otill- räckligt, fann sig Societeten, på sätt i senaste årsberättelse redan omnämndes, nödsakad att ingå till Regeringen med hem- ställan om ytterligare förhöjning af berörda anslag. Denna hemställan har vunnit välvilligt beaktande och genom nådigt förordnande af den 4 Juli 1902 har Societeten hugnats med ett tillskottsanslag af 6,000 mark om året, räknadt från den 1 Januari. 1903, jemte ett extra anslag till samma belopp för år 1902, i följd hvaraf hela statsbidraget sålunda för när- varande uppgår till 24000. mark om året. Härmed är det närmaste behofvet tillgodosedt, om ock någon besparing af anslaget knappt är att emotse. De internationela biologiskt-hydrografiska undersöknin- garna af de nordliga hafven, som sedan någon tid pågått och hvari äfven Finska Vetenskaps-Societeten är 1 viss mon intresserad, hafva, hvad Finlands deltagande 1 dem beträffar, inträdt i ett nytt skede, sedan medel erhållits för deras de- finitiva ordnande. På underdånig framställning af Vetenskaps- Societeten och af Inspektören för fiskerierna beviljades för sagda ändamål genom nådigt förordnande af den 16 Mars 1902 151,000 mark i ett för allt samt dertill 27,900 mark år- Fin nl RT TS Sen dyr SA 10 EL. Lindelöf. [ALV ligen sålänge de vid den internationela kongressen 1 Stock- holm beslutna undersökningarna vara. I förstnämnda summa ingår dock äfven priset för en ångbåt, som skulle anskaffas närmast för fskeritillsynens behof, men tillika finge använ- das för hydrografiska expeditioner. Af det senare anslaget åter skulle 15,7100 mark årligen ställas till Vetenskaps-Societe- tens förfogande att användas för den hydrografiska delen af undersökningarna. Societeten har derjemte haft att i samråd med fiskeriinspektören utarbeta förslag till plan och arbets- ordning för de biologiskt-hydrografiska undersökningarna, hvilket förslag sedermera blifvit af Kejserliga Senaten stad- fästadt. I enlighet dermed är den allmänna tillsynen öfver nämnda undersökningar anförtrodd åt en kommission, be- stående at Societetens meteorologiska utskott, inspektören för fiskerierna, direktorn för meteorologiska centralanstalten samt en af Societeten vald medlem af dess naturalhistoriska sektion. Enligt tillika erhållet bemyndigande har Societeten utsett till ledare för de hydrografiska arbetena professor TH. HomMÉN, till assistent vid dem fil. kand. RorF WITTING samt till med- lem i den hydrografiska kommissionen docenten K. M. LE- VANDER, hvilken derjemte af Kejserliga Senaten förordnats till assissent hos fiskertiinspektören för utförande af de plankto- logiska undersökningarna. De hydrografiska arbetena hafva under året utförts i öfverensstämmelse med det internationela programmet och resultaten publiceras i en för alla i företaget intresserade länder gemensam bulletin. Öfver verksamheten vid Societetens meteorologiska cen- tralanstalt under år 1902 har anstaltens direktor afgifvit sed- vanlig berättelse, som skall ingå i Öfversigten af Societetens förhandlingar. Härur inhemtas bl. a. att fullständiga me- teorologiska observationer under året anstälts å 19 landsorts- stationer samt vid 16 fyrinrättningar, hvarutom nederbörds- observationer inkommit från 19 orter. Hydrografiska obser- vationer hafva anstälts vid Bogskärs, Gråhara, Hangö, Pork- kala och Utö fyrinrättningar samt å 9 fyrfartyg, hvarjemte isobservationer meddelats från förstnämda fyrstationer. För N:o 22] Årsberättelse. LT: öfrigt hafva snö- och isförhållandena äfvensom åskvädren varit föremål för observationer å ett stort antal öfver hela landet fördelade orter. De af Societeten sedan gammalt an- ordnade vattenhöjdsobservationerna hafva fortgått vid 6 lots- stationer, hvarutom dylika observationer tillhandahållits an- —— stalten från fyra fyrbåkar äfvensom från hamnen i Wasa. Vidare må omnämnas att befälet å några af de turbåtar, som trafikera linierna Hangö--Stockholm och Hangö—Köpenhamn — Hull nu, såsom under några föregående år, benäget åtagit sig att på bestämda observationspunkter anteckna ytvattnets temperatur samt isens beskaffenhet och utsträckning jemte samtidigt rådande väderleksförhållanden, hvilka anteckningar införts å för ändamålet anskaffade enkla sjökort. För vin- tern 1901—1902 hafva dylika anteckningar kommit anstalten till del från ångfartygen Wellamo, Areturus och Polaris. De under meteorologiska centralanstaltens närmaste till- syn stående limnigraferna i Hangö och Helsingfors hafva ef- ter verkstälda reparationer och förbättringar funktionerat fullt tillfredsställande. Sedan Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen gått i författning om anskaffande af tidsen- liga mareografer jemväl till Kotka och Björkösund, har be- rörda anstalt, för att tillmötesgå ett af direktorn för fysiska centralobservatorium i S:t Petersburg general Rykatchew fram- stäldt önskningsmål, åtagit sig att tillhandahålla sagda ob- servatorium vid vissa särskilda tillfällen ej blott kopior af limnigrafkurvor från nämnda orter äfvensom från Helsingfors och Hangö i och för studium af vattenståndet och dess för- ändringar, utan äfven telegrafiska meddelanden öfver vatten- höjd och hafvets tillstånd äfvensom lufttryck samt vindens riktning och styrka, i syfte att derpå kunde grundas förutsä- gelser "beträffande de 1 S:t Petersburg företrädesvis under hösten ofta inträffande öfversvämningarna. Dylika meddelan- den skulle dock ega rum endast under månaderna September, Oktober och November dels regelbundet två gånger om da- gen, dels äfven oftare vid behof. För detta ändamål har Kejserliga Senaten, på Societetens derom gjorda framställ- ning, nyligen beviljat 1,045 mark till anskaffande af ytterli- 38 12 L. GTindelöf. [ÄLV gare behöfliga instrument samt 1,240 mark till aflönande af observatörer m. m., hvilka anslag stälts till meteorologiska centralanstaltens förfogande. De fenologiska iakttagelserna hafva fortgått enligt sam- ma plan som förut och äntögkninpskatten rörande dem hafva inkommit från 55 observatörer. Af dessa häften hänföra sig 4 till år 1901 och de öfriga till år 1902. Societeten har varit behedrad med inbjudning af Ger- manisches Nationalmuseum i Närnberg till dess 50-års fest i Juni, af Universitetet och Vetenskaps-Societeten i Christia- nia till Abesljubileet derstädes i September och af Universi- tetet i Dorpat till dess sekularfest i December sistlidet år, äfvensom till den internationela talassoterapeutiska koner som under innevarande månad egt rum 1 Biarritz. Dock har Societeten ej sett sig i stånd att låta sig reprensentera vid andra af dessa tillfällen än vid jubileet i Christiania, som å dess vägnar öfvervarades af undertecknad sekreterare. För deltagande i verldsutställningen i Paris år 1900 har Societeten tillerkänts en medalj 1 guld, hvaröfver diplom nyligen kommit henne till del. Öfverenskommelse om skriftbyte har af Societeten träf- fats med State University of Jowa i Jowa City samt Uni- versitetet 1 Heidelberg, hvilka derom anhållit. Dessutom har Societeten samtyckt att till bildande af ett referensbiblio- tek af historisk litteratur rörande Finland vid Vatikanska biblioteket i Rom bidraga med sina publikationer i hithö- rande ämnen. Societetens bibliotek har efter senaste årsdag dels ge- nom skriftbyte, dels genom föräringar ökats med omkring 1,000 volymer, hvarutom på skild reklamation omkring 100 volymer erhållits till komplettering af några ofullständiga publikationsserier. I delegationen för de ACER RAR föreningarna repre- senteras Vetenskaps-Societetens trenne sektioner under detta är: den matematisk-fysiska af undertecknad LInDELÖF, som tillika är delegationens ordförande, den naturalhistoriska af mee ören SEN N:o 22] Årsberättelse. 13 hr ELrFvinG och den historisk-filologiska af hr SYNNERBERG. Suppleanter 1 delegationen äro hrr A. DONNER, TIGERSTEDT och REIN. | Till medlemmar i Arkeologiska Kommissionen för treårs perioden 1903—1905 har BSocieteten för sin del utsett hrr SCHYBERGSON Och TIKKANEN. Societetens meteorologiska utskott utgöres för närva- rande af hr ÅA. Donner såsom ordförande samt hrr TH. Ho- MEN och SLOTTE såsom ledamöter. Nuppleanter i samma ut- skott äro hrr LINDELÖF och SUNDELL. Såsom revisorer för granskningen af Vetenskaps-Socie- tetens och meteorologiska centralanstaltens räkenskaper hafva hrr LEMmstTRÖM och ELFVING fortfarande fungerat. Ordförandeskapet inom Societeten har under året hand- hafts af hr RuneBErRG och ötvergår nu i stadgad ordning till den vordne viceordföranden hr SCHYBERGSON. L. Lindelöf. ETT: Konungadömet i folkvandringsstaterna enligt nyare forskningar. Föredrag af M. G. SCHYBERGSON. Då intresset för historiska studier i början af det för- gangna seklet under inflytande bl. a. af romantiken 1 synnerhet i Tyskland vaknade till nytt lif, riktades uppmärksamheten med särskild intensitet på medeltiden, där man sökte ur-: sprungsorden till den moderna nationella utvecklingen, och äfven folkvandringsepoken blef därvid föremål för ingående studium. Men det dröjde länge, innan materialet kunde i så- dant omfång samlas och så omsorgfullt granskas, att en klar uppfattning af den betydelsefulla perioden skulle framgått. Folkvandringen skildrades allt ännu af mången författare så- som en rörelse, som med elementär kraft bortsopade det gamla. De naturfriska germanska folken öfversvämmade det romerska riket, hvars förvekligade befolkning icke kunde bju- da barbarerna ett verksamt motstånd, och därpå följde en epok af förhärskande mörker. Numera te sig folkvandringsårhundradena i ett annat ljus. Den fortsatta forskningen har ådagalagt, att den gamla bildningen äfven under stormarna bevarades och öfvergick till de nya förhållandena, att särskildt kyrkan var den brygga, som förenade det gamla med det nya, att öfverhufvud en stark kontinuitet i utvecklingen förefanns. Dessa satser höra sedan någon tid tillbaka till den elementära historiska bild- ningen. Däremot har frågan om statsskicket 1 folkvandrings- staterna fortfarande varit tvist underkastad. Här stodo ro- N:0- 22 Konungadömet i folkvandringsstaterna. 105 8 2 manmisterna gentemot germanisterna. Romanisterna ansågo, att de germanska samhällsinstitutionerna dogo bort och för- svunno i de festa af de nya staterna, medan de mera utbil- dade och därför starkare romerska statsformerna blefvo be- stående. Germanisterna förnekade däremot mer eller mindre de romerska institutionernas betydelse för folkvandringssta- terna. De germanska folken voro, enligt deras mening, själfva bärare af ganska utvecklade statsinstitutioner, som utgjorde basen för folkvandringsstaternas styrelseinrättningar. Den främste bland romanisterna var under 19 seklets senare decennier den franske historikern Fustel de Coulan- ges, hvars originella uppfattning af de historiska frågorna och klara stil alltid skola beundras, om man också är tvungen att medgifva, att han var nog mycket böjd för att fatta de historiska företeelserna från en systematisk och ensidig stånd- punkt, som icke till fullo öfverensstämde med det reella lif, hvarom det historiska materialet sedt i dess helhet bär vittne. Den germanska utvecklingen var och förblef för honom till ej ringa del främmande. Bland germanisterna intogs länge den främsta platsen af den celebre tyske forskaren Georg Waitz. De gamla ger- manerna hade enligt honom ett utveckladt statsskick, i hvil- ket konungadömet var den centrala institutionen. Folk- vandringen försiggick under upprätthållande af den gamla författningen, hvarvid staten sammanhölls genom det på föl- jet stödda konungadömet. Det germanska statselementet var således grundläggande och förblef förhärskande i folk- vandringsstaterna. I den omfattning, i hvilken stridsfrågan uppställdes af Fustel de Coulanges och Waitz finnes hon knappast numera. Under den fortgående ofta rätt skarpa diskussionen ha ensi- digheterna å båda sidor afslipats och genom djupgående spe- cialundersökningar har alltmer kommit i dagen, att hvad som var rådande i ett land icke hade sin fulla motsvarighet i ett annat, hvarför en exklusiv romanistisk ståndpunkt är lika oberättigad som en exklusiv germanistisk. Men ännu återstår mycket oklart och outredt i synnerhet i fråga om den viktigaste statsinstitutionen: konungadömet. 16 M. G. Schybergson. [XLY Var konungadömet i folkvandringsstaterna till sin uppkomst och karaktär germanskt eller romerskt? är allt ännu ett icke till fullo löst spörjsmål. Jag skall här söka antyda, huru den histo- riska forskningen f. n. ställer sig till denna för en rätt uppfatt- ning af den modärna statsutvecklingen betydelsefulla fråga. H. v. Sybel, som så german han än var till sitt na- tionella och politiska åskådningssätt, dock i fråga om folk- vandringsmonarkierna stod på en afgjordt romanistisk stånd- punkt, ger i sitt år 1881 i en andra upplaga utgifna ar- bete ,Entstehung des deutschen Königthums" en bild af folkvandringskonungadömets uppkomst och väsen, som kan sammanfattas som följer. Han antager, att de redan hos Ta- citus omtalade germanska furstarnes, principes', värdighet småningom blef ärftlig, och det på så sätt, att i hvarje ger- manskt hundare (härad) en höfdingaätt vann ett ärftligt ledarskap. Denna ärftliga ledning fick småningom karak- tären af kunglig värdighet, så att hvarje hundare regera- des af en konung, hvars makt dock icke var stort annat än ett stadigvarande fältherreskap. Senare skedde, att en furstesläkt eller ett hundare erhöll ett slags hegemoni öfver de öfriga häradena och deras principes, hvilket blef upphof- vet till konungadömet öfver ett helt folk, en civitas. Men denna konungamyndighet saknade för mycket innehåll och utvecklingsmöjligheter för att fylla de kraf nya förhållanden kunde komma att ställa på densamma. Då nu i och med de stora germanska eröfringarna denna svaghet gjorde sig starkast kännbar, blef det de germanska monarkierna för- unnadt icke så mycket att få ny näring ur det romerska kejsardömets märg, som fastmer att helt och hället om- formas till afbilder af detsamma. Djupast bland dem, säger H. v. Sybel, inläto sig goterna på romerskt väsende och på likartadt sätt omorganiserade vandalerna och burgun- derna sina stater. Hos alla dessa kan man efter eröfrin- gen påträffa ganska litet germanskt och allraminst gam- mal germansk folkfrihet. Vidare är hos frankerna mo- narkin icke mindre oinskränkt än i Rom den kejserliga makten; äfven de sociala förhållandena gestalta sig på romerskt sätt; men viktiga inrättningar 1 samhället så- åt ORRLANE a Konungadömet i folkvandringsstaterna. IL som rätts- och härförfattningen, förblifva rent germanska eller erfara på sin höjd en ny utbildning, vid hvilken romersk-kristna tankar gifva endast en första allmän amn- stöt. Alla dessa nationer fullföljde snabbt efter hvarandra och delvis samtidigt sina skapelser; de stodo mycket ofta i nära rättsliga relationer till det sjunkande kejsardömet och inverkade ömsesidigt på sina inre förhållanden; så är det de, som gifvit hela medeltidens statslif den karaktäristi- ska riktningen. I afseende å en del af folkvandringsmonarkierna, de hvilka uppkommo såsom romerska s. k. federatstater, är denna v. Sybels uppfattning i hufvudsak riktig. oo Låtom oss kasta en blick på denna egendomliga före- teelse: federatstaterna i det fallande romerska väldet! Alltsedan kejsar Marcus Aurelius” dagar, således från omkr. 180 e. Kr. f£., spelade germanerna en betydande roll i det romerska härväsendet. Tvungen af svårigheten att för- svara gränserna, i synnerhet Donaulinjen, lät Marcus Aurelius under namn af foederati (bundsförvandter) värfva talrika ska- ror af germaner, som mot sold förpliktade sig till krigsstjänst på vissa villkor. De behöllo sina egna anförare, sina egna rättsbruk och sitt eget stridssätt samt ansågos såsom främ- lingar. Därmed var det afgörande steget taget mot de ro- merska härarnes barbarisering och öfverlämnandet af rikets och fädernejordens försvar åt främmande soldnärer. . Det nya systemet utvecklade sig långsamt, men säkert och blef af ge- nomgripande betydelse för den romerska staten. Den fede- rerade germanska soldaten var billigare än den romerska. Hans fordringar på sold voro ringa, och efter tjänste- tidens slut ägde han inga berättigade anspråk på belöning. Måhända trodde man sig äfven kunna mer lita på foede- rati än på medborgarhärarna, emedan de om det romerska rikets förhållanden okunniga barbarerna icke kunde vara böjda att inblanda sig i rikets inre förvecklingar. Romarnes af- smak för militärtjänsten blef i synnerhet efter kristendomens införande allt större och så mycket mera blefvo de tvungna att upptaga germanska federatfolk i romersk tjänst. 18 M. G. Schybergson. [ÄLV Sådana i romerska riket upptagna federatfolk fullgjorde sin krigstjänst såsom själfständiga, icke till rikshären hörande, utan af de nationella anförarne ledda kontingenter. Kejsarne utnämnde deras befälhafvare, som i kraft af sitt ämbete hand- hade den militära jurisdiktionen, kunde fördela sitt manskap enligt den i de romerska truppkårerna gällande ordnin- gen och tillsätta underbefälhafvarne. Genom ett särskildt fördrag fick federatfolket till sitt underhåll någon viss del af den gamla romerska befolkningens jord eller måhända öf- verläts åt detsamma ett särskildt område med rätt att efter behag förfoga däröfver. Faktiskt innebar denna öfverflytt- ning af ett främmande folkelement på romersk jord en stor förändring, men statsrättsligt hade ingen ruäbbning skett. Kejsaren hade endast genom en administrativ akt ordnat för- svaret inom det ifrågavarande gränsområdet, men ingen ny stat och intet nytt undersåteförhållande hade uppkommit. Det så grundlagda utvecklade sig vidare. Den kejser- liga regeringen hade snart anledning att vidtaga en ny akt, hvarigenom hon närmare bestämde, huru de romerska med- borgarnes förhållanden skulle gestalta sig inom det gebit, där de federerade germanerna fått kvarter eller jord. Det föll sig då naturligt, att hon utnämnde en federerad höfding eller måhända en konung till sin ståthållare för provinsförvaltnin- gen. Därigenom växte den germanske furstens makt betyd- ligt. I egenskap af högste landsämbetsman handhade han den allmänna civilförvaltningen 1 sitt distrikt. Han höll hof med de förnämsta romarne och lät utfärda skriftliga befall- ningar från sitt kansli, där romerska ämbetsmän arbetade under iakttagande af romersk lag och ordning. Äfven gent- emot germanerna framstod han numera såsom utöfvaren af den kejserliga maktfullkomligheten. De germanska institu- tionerna bortföllo så mycket hellre, som den ordning, som i riket var genomförd, icke gaf tillfälle att vidare utveckla den germanska organisationen med af folket valda ämbets- män. Såsom innehafvare af den kejserliga såväl civila som militära myndigheten fann den federerade konungen med lätt- het utvägar att undergräfva den gamla germanska statsrätten FAR vr N:o 22] Konungadömet i folkvandringsstaterna. 19 och leda sitt folks offentliga rätt in på de af den romerska kejsarmakten banade vägarna. Förr eller senare inträdde ännu ett tredje skede i ut- vecklingen. Föreningsbandet mellan den federerade german- konungen och det romerska riket måste brista, då ju den kejserliga styrelsen icke i längden hade kraft att upprätthålla sin auktoritet gentemot den själfrådige germanen. Den. ger- manske konungen gjorde sig oberoende inom det område, som blifvit honom och hans folk anvisadt, och så framgick ur dessa förhållanden en ny territoriell monarki, där romare och germaner bägge voro vana vid de romerska styrelsefor- merna. Romarne fortforo att i traditionell underdånighet tjäna den man såsom sin högste herre, som de tidigare hade lydt såsom sin högste ämbetsman och som fortsättningsvis rege- rade öfver dem med de medel han redan förut haft till sitt förfogande. Germanerna, som alls icke hade en folklig stats- inrättning med obruten kraft och politisk nationalkänsla öf- rig, hade blifvit vana att lefva i en ämbetsmannastat, hvars rättsinstitutioner icke mera medförde något tvång för dem. Den allmänna karaktären af denna de germanska federa- tivstaternas utveckling, som knappast har sin motsvarighet på något annat område af historien, har af ingen blifvit så skarpt och klart tecknad som af prof. Wilhelm BSickel, utan tvifvel en af de eminentaste bland de författare, som under de två senaste årtiondena bearbetat den äldre medeltidens historia. Särskildt bör jag hänvisa till hans alltigenom på studium af originalkällorna grundade afhandling , Die Reiche der Völkerwanderung'" "). Betraktade såsom federatfurstar te sig de främsta af folkvandringens hjältar, konungar sådana som Alarik och Teoderik, i en väsentligen annan dager än den, hvari de förut traditionellt framträdt. De djärfva höfdingarne, hvilka i stor- mande fart nedbröto den romerska statsbyggnaden, förvandlas till romerska generaler, som visserligen yfdes öfver konun- ganamnet, men villigt fogade sig i den romerska ordningen. 1) Westdeutsche Zeitschrift fir Geschichte und Kunst herausgegeben von F. Hettner und K. Lamprecht, årg 9, 1890, s. 217 —254. "TREA SEE VA SE ANI RE 4 - - NN - 20 M. G. Schybergson. [XLVY Västgoterna vände sig 376 såsom vänner och hjälpbehöf- vande till kejsar Valens, och såsom sådana upptogos dei det romerska riket. De strider, som sedan följde, förändrade icke i väsentlig mån deras ställning. Ett nytt fördrag, som är karaktäristiskt för federativförhållandena, afslöts 382, hvarige- nom goterna fingo områden i Pannonien och Moesien, befria- des från att betala skatt och erhöllo årligt underhåll; de be- höllo sin rätt, sin författning och sin religion. De upptogos sålunda ånyo såsom foederati i det romerska riket. Senare blef det den lysande västgotiske konungen Alariks sträfvan att 1 romerska rikets tjänst och såsom innehafvare af ett högt militärkommando genom krigiska bedrifter befästa sin makt- ställning inom riket och utvidga sin myndighet gentemot sitt folk samt slutligen förskaffa detta de bästa boningsplatser, som stodo att fås inom rikets landamären. Hans närmaste efterföljare Ataulf blef en federatfurste under den västromerske kejsaren. Ännu genom ett fördrag af 419 förnyades federat- förhållandet. Västgoterna fingo taga provinsen Aqvitania secunda norr om Pyrenéerna i besittning mot skyldighet till lydnad och vapentjänst. Federatförhållandet upplöstes några är därefter, men den gamla germanska ordningen återupp- rättades icke numera. Ett slående bevis på att den sålunda suveräna västgotiska staten icke kunde återvända till de gamla germanska förhållandena, är att den under namn af Lex Visigothorum kända lagsamling, som västgotakonungen Eurik lät upprätta och som blef gällande ej mindre för ger- maner än för romare 1 det västgotiska riket, utgjorde endast en redaktion af den romerska rätten. Det västgotiska riket hade redan nått höjdpunkten af sin blomstring, då anföraren för de germanska soldtrupperna i Italien, Odovakar, 476 störtade den västromerske kejsaren Romulus och därefter vände sig till den östromerske kejsaren 1 Konstantinopel, Zeno, med anhållan om att denne, då ju västern icke mera behöfde någon särskild kejsare, skulle göra honom till riksföreståndare 1 Italien. Zeno utnämnde honom med anledning däraf till romersk patricius. När kejsar Zeno sedermera ville undanskjuta Odovakar, - slöt han med Teoderik, västgoternas konung, ett fördrag INNAN CI SEFJOSSREYENSEN MR aa aa Rn or kn År Rs AR I a AA md an Rand N:o 22 Konungadömet i folkvandringsstaterna. 21 . 5 =) om att göra honom till Odovakars efterträdare, om han be- segrade denne. Att sålunda Teoderik företog sin eröfring med kejserlig fullmakt och såsom kejsarens tjänare förlänade sin prägel åt hela hans statsgrundning. Han betraktade sig gentemot sina nya undersåtar städse såsom kejserlig stäthål- lare och såsom sin öfverherre erkände han kejsaren i Kon- stantinopel. Han var romersk patricius och ,magister mili- tum praesentalis", hvilken sitsnämnda titel betecknade det högsta romerska generalämbetet. Bunden härigenom hvarken kunde eller ville Teoderik skapa något i fråga om den inre styrelsen. Intet framträder i hans regering tydligare än tendensen att bevara den bestå- ende ordningen och afhålla sig från nytt. Det är icke orätt, då H. Brunner i sin Deutsche Rechtsgeschichte betecknar fasthållandet vid riksenheten såsom Teoderiks politiska princip. I detalj och med begagnande af ett rikhaltigt ma- terial har detta ämne utförts af Th. Mommsen i hans förträff- liga afhandling ,Ostgotische Studien" !). Märkligt är att kon- sulerna, liksom af gammalt varit vanligt, designerades ge- mensamt och gällde såsom konsuler ej mindre för Italien än för ost-Rom. Civilämbetena förblefvo oförändrade, och civil- förvaltningen bibehöll fullkomligt sin gamla karaktär. Öst- goterna voro i detta rike en främmande här, som lefde i en främmande omgifning. De voro soldater och stodo såsom soldater till rätta endast inför militärdomstolar. De behöllo därvid sin egen rätt, hvilket var själffallet, då ju rätten för germanerna alltid var personlig ?). Den karaktär konungadömet hade hos västgoterna och ostgoterna återfinna vi med några olikheter betingade af lo- kala och historiska förhållanden hos vandalerna, sveverna och burgunderna. Folkvandringsepoken borde, anmärker Th. Mommsen i den nämnda afhandlingen, såvidt det rör dessa riken, icke betecknas såsom en period af bildning af nya ger- 1) Neues Archiv der Gesellschaft fir ältere dewtsche Geschichtskunde b. 14, 1889, hb. 2 sid. 225—249, h. 3 sid. 453—544. ?) Jfr äfven Maurice Dumoulin: Le gouvernement de 'Théodoric et la domination des Ostrogoths en Italie d'aprés les oeuvres d'Ennodius; Revue Historique 1902. bD bo M. G. Schybergson. [XEV manska konungariken, utan snarare såsom en epok för rikets splittring i delstater, en utveckling, som hade begynt redan med Posthumus” och Tetricus” galliska kejsardöme på 250-ta- let och som sedermera allt vidare fortgick. Måhända ligger det någon öfverdrift 1 detta yttrande, men jämförelsen är dock belysande för sakförhållandet. ; Dessa stater, som med skäl blifvit kallade bastardstater, lefde icke länge. Det ostgotiska konungadömet nådde icke en ålder af 70 år. Vamndalernas, svevernas och burgundernas riken bestodo i ett å ett och ett halft sekel. Det västgotiska riket i Spanien kunde skryta öfver en tillvaro af inemot 300 år, men dess lifskraft var icke stor, och de framstor- mande araberna gjorde sig utan svårighet till herrar i Spanien. Många orsaker till dessa rikens snabba fall kunde näm- nas, bl. a. den religiösa söndring, som länge rådde mel- lan de härskande arianerna och deras romersk-katolska undersåtar, men 1 främsta rummet berodde dock deras svag- het otvifvelaktigt på de förhållanden, under hvilka de upp- kommit. Den romerska staten, med dess begrepp af den all- härskande statsmakten, representerad af monarken och ver- kande genom byråkratin, kunde icke tjäna såsom lifskraftig bärare af nya statsbildningar. Här fanns ingen ny kraftig grund för statsorganismen, och så blefvo dessa monarkier knappt annat än spillror af kejsardömet, hvilka bortsopades al det upprörda tidehvarfvets stormar. Medan v. Sybels uppfattning så vidt det gäller dessa stater i hufvudsak kan godkännas, har hans teori om det frankiska konungadömets uppkomst och karaktär på goda skäl blifvit motsagd. Vi stå här inför ett hufvud- spörjsmål. Det frankiska riket, ur hvilket de festa af de moderna västeuropeiska statsbildningarna mer eller mindre omedelbart framgingo, är otvifvelaktigt den i historiskt af- seende viktigaste af alla folkvandringsmonarkierna. Teo När Klodvig omkr. år 500 grundade det frankiska ko- nungadömet, bibehöll det enligt v. Sybels mening intet annat än namnet gemensamt med de saliska frankernas rike, såsom N:o 22] Konungadömet i folkvandringsstaterna. 23 hvars konung han först framträdde. Klodvig satte sig under eröfringens lopp i besittning af den rikt utbildade romerska administrationens maktmedel, hvilka saknades 1 hans saliska välde. Romarne sågo i honom kejsarnes efterföljare, för hvil- ken de villigt böjde sig. Åt frankerna erbjöd han det starka skyddet af sin makt, den rika utsikten att vinna fördelar i sina krig. Hans framgång var fullständig. Den merovin- giske konungen blef ledaren af en centraliserad förvaltning öfver vidsträckta områden, som han behärskade genom en ef- ter romerskt mönster organiserad, af honom helt och hållet beroende ämbetsmannahierarki. Det var icke så, att i det merovingiska riket liksom hos ostgoterna alla statsinrättnin- gar skulle hafva gestaltats enligt romersk form. Men den viktigaste af dessa institutioner, själfva konungadömet, stod hos frankerna oberoende af sammanhanget med de gammal- germanska förhållandena såsom en ny skapelse dels af ett hundraårigt krigstillstånd, dels af romersk-kristen politik. Det gamla germanska konungadömet hade alls icke gifvit de element, ur hvilka det merovingiska konungadömet ut- vecklade sig. Med samma rätt kunde någon påstå, att gref- skapet Oldenburg gifvit sina grefvar möjlighet att vinna själfhärskardömet öfver det ryska riket. Till v. Sybels me- ning ansluter sig i hufvudsak den svenske forskaren P. E. Fahlbeck, hvars arbete ,La royauté et le droit royal francs” (Lund 1883) emottogs såsom ett märkligt inlägg i diskussionen. Han anser visserligen det merovingiska konungadömet hafva varit något alldeles nytt, en blandningsprodukt af romerska och germanska beståndsdelar, men den romerska karaktären blir dock för honom så öfvervägande, att han slutligen i det frankiska konungadömet ser ett utflöde af kejsarmakten. Dessa yttranden hafva blifvit motsagda och vederlagda bl. a. af Felix Dahn, som i sitt vidlyftiga verk ,Könige der Germanen" anser det merovingiska konungadömet hafva varit germanskt eller urgermanskt till sitt ursprung, dock så att han inrymmer åt den romerska statsidén ett visst inflytande på dess utbildning. Med ännu större skärpa och med ut- märkt klarhet har den nyssnämnde Wilhelm Sickel förfäktat den frankiska monarkins germanska ursprung och städse bi- 24 M. G. Schybergson. PER behållna germanska prägel, särskildt i den märkliga upp- satsen , Die- Entstehung der fränkiscehen Monarchie" !). För denna frågas bedömande är det af hufvudsaklig be- tydelse, att Klodvig, då han 481 blef konung öfver de sali- ska frankerna, emottog en makt, som redan var betydligt utbildad. Frankernas äldre historia är visserligen höljd i ett i många punkter ogenomträngligt dunkel, men det framgår dock, att omkr. 400-talet ett nationellt konungadöme hos dem uppkom, som raskt utvecklade sig, måhända påverkadt af den lifliga än vänskapliga, än krigiska beröringen med det romer- ska riket. Den saliska lagen, som, såvidt man kan finna, uppteck- nades på Klodvigs tid efter det hans rike redan utvidgats till Loire, men hvilar på äldre lagstadganden från den tid, då det merovingiska riket utgjordes af det jämförelsevis in- skränkta området vid Schelde och Maas, handlar icke direkt om konungens rätt eller om omfånget af hans makt. Men de olika sidorna af hans myndighet framträda i lagens be- stämningar om böter, konungens ämbetsmän m. m., och det är i ögonen fallande att det gamla saliska konunga- dömet här framträder såsom vida mäktigare än det forn- germanska. Konungen, som icke öfverallt kan personligen utöfva sin rätt, öfverlämnar densamma åt andra, som äro hams ställ- företrädare och ämbetsmän, grefvarne, hvilka äro utmärkta framför de fria i allmänhet genom högre mansbot. Han är så mycket mera berättigad därtill, som hans egen myndighet icke är blott af folket honom uppdragen, utan tillkommer honom och hans släkt ärftligt. Dessutom utnämner han an- dra ämbetsmän, som bära namn af sacebaroner och äro upp- tagna af rättsliga värf. Afgörandet af rättsstrider, som icke afslutas i hundradets församling, sker vid konungens dom- stol. Rättens och fredens upprätthållande är öfverlämnadt åt konungen. - Därför upptager han fredspenningar genom sina ämbetsmän, grefvarne. Domsrätten tillhör öfverhufvud 1 Westdeutsche Zeitschrift fin Geschichte und Kunst. are. 4. 1885, h. 3, sid. 231—272, h. 4, sid. 313—352. a = ND ot Konungadömet i folkvandringsstaterna. folket, och ledningen af den dömande församligen är den af folket valde föreståndarens sak. Men bannmakten: makten att förskaffa den lidande rätt och att tvinga den enskilde till underkastelse, tillkommer konungen, och han utöfvar denna makt genom sina ämbetsmän eller, om hvarje annat medel är otillräckligt, därigenom att han beröfvar dem sitt skydd, som icke vilja foga sig 1 det allmänna rättstillståndet. Det rätta lefver i och genom folket, men att det upprätt- håHes och skyddas beror på den kungliga myndigheten. Så hade den saliske konungen en betydlig härskar- makt. Det gamla germanska samhället med dess utbildade personlighetsmedvetande bestod med full lifskraft, men konungamakten hade i detta samhälle fått en central ställning. Genom denna sin nu vunna fasthet hade detta konunga- döme en möjlighet att göra sig gällande utom de ursprung- liga trånga gränserna med fortsatt bibehållande af sin egen- domlighet. Klodvigs historia är alltigenom en historia om krig och eröfring !). Hans biograf Gregorius at Tours har föga annat att omtala i sin skildring af hans tid. Hans framgång var oafbruten, och han lyckades grundlägga en stat af vidsträckt omfång. Hans makt måste själffallet under denna fortsatta eröfring växa. En härskare öfver många eröfrade länder och folkstammar är genom själfva sakens natur mera respekterad än den, som lefver uteslutande inom den gamla omgifnin- gen med dess traditioner. Inför romarne måste han framstå såsom innehafvare af den kejserliga maktfullkomligheten, och han begagnade sig i öfrigt af många bland den kej- serliga styrelsens maktmedel, t. ex. den gamla skatteadmi- nistrationen. Hans öfvergång till katolicismen gaf honom en betydlig makt öfver kyrkan och den hörsamhet kyrkan vi- sade honom framgår nogsamt af Gregorius” af Tours skild- ring, där det om den furste, hvars verksamhet väsentligen be- stod i svek, våld och blodsutgjutelse heter: Gud kastade dag för dag hans fiender ned för honom och utvidgade hans rike, 'y Jag hänvisar till Godefroid Kurths arbete , Clovis", hvars andra upplaga utkom 1901. 26 M. G. Schybergson. [XLV emedan han med redligt hjärta vandrade inför honom och gjorde hvad som var väl behagligt för hans ögon4. Den fromme katolske biskopen vill icke inskjuta en den minsta anmärkning mot sin hjälte. Liksom Klodvig var mäktig inom kyrkan, så såg han äfven gärna sin glans ökas genom förbindelse med kejsaren i Konstantinopel och det var honom en glädje att efter segern öfver västgoterna vid Vouillé 507 visa sig inför folket i Tours iklädd den konsulariska värdig- hetens äretecken, som han erhållit af. kejsar Anastasius i Konstantinopel. Han utströdde, berättar Gregorius af Tours, vid detta tillfälle med egen hand guld och silfver bland fol- ket och lät från denna dag kalla sig konsul och Augustus. Denna makt växte under Klodvigs söner och sonsöner och antog alltmer despotiska former. Från andra hälften af sjätte århundradet finnes en mängd akter, i hvilka konunga- dömet visar sin missaktning för den gällande rätten. Ko- nungen gör anspråk på att kunna ålägga sina undersåtar, äf- ven frankerna, nya skatter; han tvingar medelst maktbud enskilda personer att ingå äktenskap emot deras vilja; han ingriper med sina befallningar i den privata arfsrätten; han fäster, då han vidtager bestraffningsåtgärder, icke afseende vid de af rätten föreskrifna processuella formaliteterna; han låter efter behag vidtaga häktningsåtgärder, hotar i af egen maktfullkomlighet utfärdade förordningar med döden, öfver- lämnar t. o. m. fria franker åt tortyren o. s. v. Chilperich (kon. 561—584), som, barbar som han var, dock trodde sig inneha en hög vetenskaplig bildning, befallde att fyra nya bokstäfver, som han uppfunnit, skulle införas i skolundervis- ningen och i handskrifterna !). Inom ett vidsträckt verkningsområde var i själfva verket den merovingiska konungamakten rättsligt oberoende, ty in- gen lag, ingen författning fanns, som skulle kringgärdat hen- nes utöfning. Detta har gifvit i synnerhet juridiska skrift- 1) Den merovingiska tidens förhållanden äro i tillförlitlig framställning skildrade af Walther Schultze i ,,Das merovingische Frankenreich", Stuttgart 1896 (andra bandet af , Deutsche Geschichte von der Urzeit bis zu den Karolingern"). N:o; 22] Konungadömet 1 folkvandringsstaterna. 27 ställare, hvilka genom själfva sin juridiska bildning varit böjda för långt gående systematisering, och öfverhufvud spe- kulativt anlagda författare anledning att anse denna kraf- tigt utbildade konungamakt såsom en fortsättning af den obegränsade romerska kejsarmakten. Men de hafva därvid gjort sig skyldiga till att taga den yttre formen för saken, något som leder till missuppfattning af en tid, då samhälls- formerna ännu voro obestämda och svaga, hvarför icke alla de krafter, som lefde och samverkade under den i samhället fortgående jäsningsprocessen, fingo en genomförd gestaltning eller ens omtalades i lagar och förordningar. Vid en närmare granskning finner man, att det mero- vingiska konungadömet äfven vid sin vidare utbildning un- der och efter Klodvig var och förblef germanskt. Grund- skillnaden mellan den romerska kejsarmakten och den mero- vingiska konungamakten kunde uttryckas sålunda, att kej- saren enligt den antika uppfattningen var representanten för den allhärskande statsidén, medan Klodvig och hans efter- trädare voro i besittning af ett personligt välde. Därmed följde, att det personliga i alla samhällssfärer och lifsförhål- landen framträdde på ett 1 kejsardömet okändt sätt. Konungen var personligen herre öfver statsområdet, hvilket därför också vid hans död liksom annan egendom de- lades mellan hans söner. Undersåtarne förbundo sig till per- sonlig trohet mot konungen genom den trohetsed, som de af- lade till honom, efter det han tillträdt regeringen. Konungen stod å sin sida i personligt förhållande till rikets invånare. Framför allt var han skyldig att gifva dem konungsskydd, d. v. s. att tillse, att de 1 lugn kunde lefva och verka. BSär- skildt tillkom detta konungsskydd personer, som icke kunde skydda sig själfva, emedan de icke vare sig fysiskt eller rätts- ligt voro i stånd därtill, såsom änkor, faderlösa, främlingar och judar. Utöfver det allmänna skydd konungen gaf åt alla sina undersåtar, upptog han ej sällan i särskildt förstärkt skydd personer, kyrkor, kloster o. s. v., som erhöllo kungligt skyddsbref. I kapitularier och lagar framhålla konungarne ej sällan sin skyldighet och rätt såsom skyddsherrar och söka däri det egentliga berättigandet till sin maktutöfning. Här 39 28 M. G. Schybergson. [XLY fanns visserligen ingen institution, genom hvilken folket skulle kunnat göra sig gällande gentemot en konung, som försummade sin plikt att upprätthålla rättsskyddet. Man hade då endast att, såsom ej sällan skedde, gripa till tumultuariskt motstånd. Men bristen på ordnade institutioner hindrar icke, att uppfatt- ningen om förhållandet af ömsesidig rättighet och plikt mel- lan konung och undersåte var lefvande och verksam. På den öfvervägande betydelse det personliga momentet hade i det frankiska samhället, berodde äfven en annan be- tydelsefull åtskillnad mellan den romerska och frankiska statsidén, nämligen att för romaren statsordningen var rätten 1 dess hölls för franken endast en del af rätten. Den fran- kiska monarkin lämnade åt den enskilde sin själfständiga rättssfär; hon ställde den fries rättigheter jämbördigt vid sidan af sina egna, så att statsrätten icke hade företräde framför privaträtten. Därför hade i denna monarki franken sin rätt, burgundaren sin rätt, västgoten sin rätt; romaren lefde efter romersk lag o. s. v. Detta var en arfvedel af den germanska friheten, af det germanska väsende, som icke uppoffrade den enskilde för det hela. Mångfaldiga underrättelser föreligga t. o. m. från Klod- vigs sonsöners tid om att konungen icke var absolut makt- fullkomlig, att han måste hålla sig inom de gränser, som anvisa- des af den härskande rätten, ja att hans vilja t. o. m. inom hans eget egentliga verksamhetsområde icke var uteslutande bestämmande. Dessa uttryck för folkviljan voro obestämda och organerna därför: folk- och härförsamlingen förlorade småningom sin betydelse, men så föga organiserad underså- tarnes inverkan på den högsta riksregeringen än var, är den- samma betydelsefull och betecknande för författningens art. Detta har med skärpa framhållits i en sakrik artikelserie af prof. Gerhard Seeliger, benämnd , Volksrecht und Königsrecht" 2). Det viktigaste området för sådan inverkan från folkets sida var lagstiftningen. Hvarje folk, som lydde under de merovingiska konungarnes spira hade, såsom redan antyddes, : sin egen lag, hvilken grundade sig på folkseden, på hvad ') Historische Vierteljahrsschrift 1898. AoT VYER $ AL N FAOEE rie N:o 29] Konungadömet i folkvandringsstaterna. 29 folket traditionellt ansåg vara rätt. Dessa lagar antogos före Klodvig af folket vid församlingar af en eller annan art. Från och med Klodvig ingriper konungamakten mer än förut i affattandet och fastställandet af lagarna, icke blott frankernes, utan äfven allemannernes, burgundernes, bajrar- nes och andra till riket hörande folks. Men folkets medver- kan och bifall tagas därvid alltid i anspråk. ,Då vi i Guds namn med de upphöjdaste optimater, antrustioner och hela folket öfverlade, blef beslutet" heter det i ett capitularium, som innehåller tilläggsbestämningar till den saliska lagen ?). Medan sålunda folkets samverkan med regenten fortbestod, förändrades formen för densamma väsentligt. Förhållandena 1 det nya, utvidgade riket voro sådana, att egentliga folkför- samlingar icke i längden kunde upprätthållas, ty oafsedt an- nat lade de stora distanserna och svårigheterna 1 alla kom- munikationer oöfverstigliga hinder 1 vägen. Marsfälten, här- församlingarna trädde i stället för folkförsamlingarna. Men snart vunno genom en social utveckling, som jag icke här kan gå in uppå, de andliga och världsliga herrarna, optima- terna, stormännen, ett alltmer öfvervägande inflytande. Tyngd- punkten af förhandlingarna vid marsfälten gled då öfver till konungens rådplägningar med de därvarande optimaterna. Folkets deltagande reducerades till acclamation och slutligen till att de fastställda besluten genom högtidlig kungörelse meddelades detsamma. Det deltagande 1 regeringen, som ti- digare hade berott på den germanska folkförsamlingen, sedan på stamförsamlingen och slutligen på marsfältet, öfvergick genom en ganska snabb utveckling till optimatförsamlingen, som blef det frankiska rikets riksdag. Därpå syfta inled- ningsorden till ett capitularium af 585, där det heter: ,Gunt- ram, frankernas konung med alla biskopar och hela präster- skapet och alla i vårt område bosatta domare hafva ansett oss böra besluta" och till fördraget i Andelot 587, där ko- nungarne Guntram och Childebert kungöra en öfverenskom- !) Capit. Merov. 4: ,Pertractantes in Dei nomen cum viris magnificen- tissimis obtimatibus vel antrustionibus et omni populo nostro convenit". Monu- menta Germanixe historica, Capitularia Franc. I. 30 M. G. Schybergson. [XLY melse, som i drottning Brunehilds närvaro blifvit uppgjord mellan dem under , förmedling af präster och stormän". Li- kaså heter det 1 Cap. af 596: ,Cum in Dei nomine nos om- nes Kalendas Martias de gquascumque condiciones una cum nostris optimatibus pertractavimus, ad unumquemque noticia volumus pervenire". Optimatförsamlingen var obestämd till gestaltning och kompetens. Men här upprätthölls dock den gamla germanska idén om folkets politiska själfbestäm- ningsrätt. Det dröjde icke länge, innan optimaterna vunno en så- dan öfvermakt, att den merovingiske konungen blef en lek- boll i deras händer. En ny utveckling begynte, som först ledde till den med det merovingiska konungadömet väsent- ligen olikartade karolingiska monarkin och sedermera till det feodala samhällsskicket med dess långt drifna partikularism. Men den gamla germanska personlighetsprincipen dog icke därvid, utan framträdde med ny lifskraft i de feodala råds- församlingarna, hvilka under de följande utvecklingsskedena omgestaltades till ståndsriksdagarna och slutligen till de mo- derna parlamenten. Så har det frankiska konungadömets mäktiga inflytande sträckt sig ända till våra dagar. Denna institution, som till ett visserligen föga ordnadt helt förband monarkiska, aristokratiska och demokratiska element, har mera än någon annan gjort det möjligt att lösa det problem, hvarpå forntidens statskonst strandade, nämligen att samman- hålla stora stater utan uppoffring af den politiska och per- sonliga friheten. Ännu finnes en grupp folkvandringsstater, som jag icke här berört, emedan den diskussion, hvars hufvudresultat jag sökt angifva, alls icke eller endast föga afsett dem. De an- glosachsiska konungariken, som efter den germanska inva- sionen uppstodo i det romerska Britannien, voro till sitt ur- sprung och sin utveckling rent germanska. Den germanska själfstyrelsen, som ännu i dag är en väsentlig grundval för Englands konstitutionella samhällsskick, nådde i dem en rik blomstring. Langobarderna, som 568 inföllo i Italien och er- öfrade en stor del af detta land, byggde likaså sitt stats- väsen på rent germansk grund. De upprätthöllo en val- NINI de BV ENAR N:o 22] Konungadömet i folkvandringsstaterna. Sul monarki, som stod oberoende af romerskt inflytande, och som snart dukade under för det mäktigare frankiska väldet. I Europas kulturhistoria är folkvandringsepoken ett jäm- förelsevis mörkt tidehvarf. Litteratur, vetenskap och konst kunde icke i nämnvärd grad uppspira i den kaotiska värld, som uppkom genom blandningen af olika folkelemet. Men från samhällsutvecklingens synpunkt är denna tid af stort intresse. Rötterna till de festa af de moderna statsinstitu- tionerna dölja sig bakom det stormupprörda tidehvarfvets skiftande händelser. era (REA 2 ek Öfversigt af förhandlingarna vid Finska Vetenskaps- Societetens sammanträden. Den 22 September 1902. Ordföranden erinrade om att Societetens hedersledamot verkl. statsrådet HEINRICH WILD den 5 i denna månad aflidit i Zärich samt anmälde tillika att han i samråd med några af Societetens medlem- mar å dennas vägnar aflåtit ett kondoleanstelegram till statsrådinnan Wild. Åtgärden godkändes af Societeten. Sekreteraren anmälde att han såsom delegerad för Finska Ve- tenskaps-Societeten närvarit vid Abel-jubileet i Christiania den 4—7 i denna månad och dervid framlemnat Societetens lyckönskningsadress. Föredrogs en skrifvelse från Jordbruksexpeditionen i Kejs. Se- naten af den 16 nästvikne Juli, hvari meddelades att Kejs. Senaten, godkännande den af Vetenskaps-Societeten 1 samråd med Inspektören för fiskerierna gjorda framställningen om ordnandet af de hydrogra- fiskt-biologiska undersökningarna, bl. a. bifallit därtill, att anordningen och den gemensamma ledningen af dessa undersökningar finge anför- tros åt en biologiskt-hydrografisk kommission, bestående af Societetens Meteorologiska Utskott, Inspektören för fiskerierna, Direktorn för Meteo- rologiska Centralanstalten samt en af Societeten vald medlem af dess Naturalhistoriska sektion, och skulle meteorologiska utskottets ord- förande tillika vara ordförande för denna kommission. För begagnaun- det af isbrytareångfartyg vid de tillernade expeditionerna vintertid " borde tillstånd utverkas hos Handels- och Industriexpeditionen. I sammanhang härmed önskade hr A. Donner till Societetens bestämmande öfverlemna, huru förfaras borde vid granskningen af de reseräkningar, som inlemnas af deltagare i de hydrografiska expedi- tionerna. Societetena nsåg för sin del det vara lämpligast och mest sak- enligt, att denna granskning verkställes af den biologiskt-hydrografiska kommissionen samt att räkningarna derefter af kommissionen omedel- bart insändas till Finansexpeditionen i afseende å beloppens utanord- nande. 2 Förhandlingar. Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen tillkännagaf i bref af den 28 nästvikne Juli, att observationer öfver vattenhöjden komma att i sjöfartens intresse medels mareograf anställas vid Kotka och Björkö- sund samt att de observatörer, hvilka i sådant afseende å dessa orter vidtalats, betingat sig en ersättning af resp. 80 och 50 mark om året. Med anledning häraf anhölls om underrättelse huruvida Societeten, i betraktande af den nytta sagda observationer kunde medföra äfven i vetenskapligt afseende, vill och har utväg att bekosta ifrågavarande ersättning. Arendet hänsköts till utlåtande af Meteorologiska Utskottet. Hr E. HJELT meddelade till införande i Ofversigten en uppsats med titel: Ueber zwei Condensationsderivate aus Helicin. Hr Tu. HOMÉN redogjorde för de hydrografiska undersökningarna under senaste sommar och för besluten å den internationella hydro- grafiska kongressen i Köpenhamn den 21—28 sistlidne Juli, dervid alla de länder, som deltaga i de gemensamma hafsundersökningarna, nemligen England, Tyskland, Ryssland, Danmark, Sverige, Norge och Finland, voro genom ombud representerade. För Finland voro ut- sedde fiskeriinspektören dr O. Nordqvist och professor Th. Homén. Då Ryssland fastställt sitt undersökningsområde till Ishafvet, utsträcktes Finlands undersökningsområde till hela Bottniska och Finska viken samt norra delen af Ostersjön. I mellersta och södra delen af Oster- sjön arbeta svenskar och tyskar. Den stora djupbassinen öster om Gotland skulle turvis besökas af tyskar, svenskar och finnar. TI enlig- het med den erfarenhet, som vunnits genom de förberedande under- sökningarna under de senaste åren, gillade kongressen att de finska undersökningarna skulle verkställas längs tre tvärsektioner i Finska viken, en i norra Östersjön, tre (eventuelt fyra) i Bottniska viken samt vid ett par särskildt djupa punkter i Ålands haf och Bottniska viken, förutom i Maj äfven vid Gotlandsdjupet. De första strängt samtidiga och programenligt utförda observa- tionerna skulle begynna omkring den 5 sistlidne Augusti, och nämnda dag utgingo äfven tvenne expeditioner från Helsingfors, den ena med dr Levander som biolog och ledare och magister Johansson som hy- drografisk assistent, hvilken tog tvärsektionen från Helsingfors till Reval samt sedan fortsatte österut, den andra med magister Witting, som tog vestra delen af Finska viken, norra Ostersjön och Bottniska viken till närheten af Torneå. Trots att stormen något fördröjde den senare expeditionen, som slutade den 16 Augusti, lyckades bägge expeditio- nerna mycket väl. Observationer anställdes vid 42 punkter och togos 335 vattenprof, hvilkas analysering efter ett forceradt arbete i går slut- förts. Efter ett par dagar afsändas resultaten till centralbyrån i Kö- penhamn, der tryckningen af desamma i den gemensamma bulletinen vidtager efter den 1 Oktober. I början af November sker nästa gemensamma expedition. i od ; (Ca ry. ; Förhandlingar. 3 Den 20 Oktober. Föredrogs ett nådigt bref till Finska Vetenskaps-Societeten af innehåll att Hans Kejserliga. Majestät den 4 (17) sistlidne Juli i nåder förordnat, att det anslag, Vetenskaps-Societeten för närvarande åtnju- ter, skall från och med den 1 Januari 1903 ökas med 6,000 mark och sålunda utgå med inalles 24,000 mark om året samt att åt Socie- teten skall till stärkande af dess tillgångar för innevarande kalenderår tilldelas ett extra anslag af 6,000 mark. I en till Finska Vetenskaps-Societeten stäld skrifvelse af den 16 i denna månad anförde hr Biese, hurusom direktorn för fysikaliska centralobservatorium i S:t Petersburg, general Rykatchew framhållit önskvärdheten af att från några finska kuststationer erhålla sådana meddelanden om vattenståndet, som kunde läggas till grund för för- utsägelser angående de i synnerhet under hösten i S:t Petersburg ofta förekommande öfversvämningarna. För att tillmötesgå denna önskan hade hr Biese efter särskilda underhandlingar i saken gjort ett förslag, som jämväl vunnit general Rykatchews godkännande och enligt hvil- ket kopior af limnigrafdiagrammen till studium af högvattnets förlopp skulle tillhandahållas fysiska centralobservatorium från stationerna i Hangö, Helsingfors, Kotka och Björkösund, hvarutom dels dagliga, dels tillfälliga telegrafiska uppgifter öfver vattnets nivåförändringar äfven- som öfver lufttryck samt vindens riktning och styrka skulle från sagda stationer meddelas nämnda observatorium, dock i regeln endast under September, Oktober och November månader. Då Hangö och Helsing- fors redan äro försedda med limnigrafer och lotsstyrelsen ställt i ut- sigt att mareografer af ny konstruktion skola anskaffas äfven till Kotka och Björkösund, skulle sagda plan kunna realiseras utan synnerliga svårigheter och kostnader. Enligt en af hr Biese gjord beräkning skulle för komplettering af instrumentelen jemte andra anläggningskostnader erfordras en summa i ett för allt af 1,045 mark samt för aflönande af observatörer m. m. ett årligt anslag af 1,240 mark. På tillstyrkan af Meteorologiska Utskottet beslöt Societeten att med godkännande af detta förslag hos Hans Kejserliga Majestät i un- derdånighet hemställa, huruvida icke de för ändamålet nödiga ansla- gen kunde i nåder beviljas och ställas till Meteorologiska Centralan- staltens förfogande. Societeten ansåg sig hafva så mycket större skäl härtill som meteorologiska centralanstalten härstädes redan under en längre följd af år haft förmonen att erhålla dagliga väderlekstelegram från fysikaliska centralobservatoriet i S:t Petersburg och det derför syntes billigt att gå de från sistnämnda anstalts sida nu uttalade önsk- ningarna till mötes. Då genom den nu beslutna åtgärden mareografobservationerna vid Kotka och Björkösund, hvarom Ofverstyrelsen för lois- och fyr- 4 Förhandlingar. inrättningen i skrifvelse af den 28 nästvikne Juli hos Societeten gjort framställning, jemväl blefve ordnade, skulle nämnda Öfverstyrelse här- om underrättas. Å Hr A. DONNER lemnade till intagning i Öfversigten en redogörelse för fortgången af de astro-fotografiska arbetena å observatoriet i Hel- singfors under tiden Juni 1901 — till Maj 1902. Tillika förevisade hr Donner tvenne fotografier tagna härstädes af den för närvarande synliga kometen. Hr Elfving anmälde en uppsats af magister H. FEDERLEY med titel: ,,Die Copulation der Conidienträger bei Ustilago Tragopogi pra- tensis"', afsedd att införas 1 Ofversigten, samt en afhandling af magister A. K. CAJANDER: , Beiträge zur Kenntniss der Vegetation der Alluvio- nen des nördlichen Eurasiens. I. Die Alluvionen des unteren Lena- Thales (Mit einer Karte und 4 Tafeln)'', som förf. önskade få intagen i Societetens Acta. Båda dessa arbeten öfverlemnades till Naturhisto- riska Sektionens granskning. Tvenne af hrr Rein och Donner gemensamt inlemnade förslag om inväljande af nya ledamöter i Societeten upplästes och hänskjötos till Historisk-filologiska Sektionens utlåtande. Den 17 November. Till Societeten hade ingått tillkännagifvanden om att f. d. direk- torn för Meteorologiska Centralanstalten i Stockholm ROBERT RUBEN- SON aflidit den 14 nästvikne Oktober samt att presidenten för Société entomologique de Belgique dr P. J. TOSQUINET och presidenten för Vetenskapsakademin i Turin, professor A. COSsA jemväl med döden afgått, hvardera den 23 i samma månad. Jemte skrifvelse af den 13 i denna månad hade Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen meddelat Societeten en förteckning öfver lots- och fyrplatser, der sekelmärken, utvisande vattenståndet den 19 Juli 1900 kl. 6 på morgonen, blifvit inhuggna å klippor i och för ett framtida bestämmande af kustens höjning eller sänkning äfvensom förändringar af vattennivån. Antalet af dessa märken uppgick till 119. På tillstyrkan af Naturhistoriska Sektionen godkändes den af fil. mag. A. K. CAJANDER författade, vid senaste sammanträde anmälda af- handlingen: ,,Beiträge zur Kenntniss der Vegetation der Alluvionen des nördlichen Eurasiens', till införande i Societetens Acta och berättiga- des förf. tillika att deraf taga öfvertryck för att användas i och för ett tillämnadt akademiskt specimen. Hr O. Donner anmälde en uppsats af e. o. professorn Jade MIKKOLA med titel: ,,Baltiscehes und Slavisches'', hvilken på tillstyrkan af Historisk-filologiska Sektionen godkändes till intagning i Ofversigten JR . TE 3 ET p - >» s E Beträffande de hydrografiska undersökningarna meddelade hr TH. HOMÉN, att i enlighet med programmet för dem tvenne expedi- tioner föranstaltats i början af denna månad för anställande af dylika undersökningar. Den första expeditionen afgick den 4 November med tullångaren Nordvakten under ledning af mag. Witting för att under- söka vestra sektionen eller vestra delen af Finska viken, norra Oster- sjön och Bottniska viken. Oaktadt hårdt och stormigt väder lyckades denna expedition i vetenskapligt hänseende mycket väl å alla punkter, så att inga af de förelagda observationerna blefve ogjorda. Den senare expeditionen utgick den 11 November äfvenledes med tullverkets ångare. Dess arbete omfattade östra delen af Finska viken. Äfven denna expedition, som leddes af dr Levander och mag. Stenius, utföll mycket väl. Hvardera expeditionen har återvändt till Helsingfors och såsom resultat af dem föreligga bl. a. 349 saltprof, hvilkas analysering ome- delbart skall påbörjas för att sedan insändas till hydrografiska central- byrån i Köpenhamn. Af de under senaste sommar gjorda temperaturobservationerna har framgått, att uppvärmningen i vattnet, trots den kyliga väderleken, nedträngt djupare än under den heta sommaren 1901. Hr TIGERSTEDT hemställde hos BSocieteten, huruvida icke skäl vore att tillsätta en komité, som finge i uppdrag att till Societeten inkomma med förslag om de lärda sällskap och andra vetenskapliga institutioner, med hvilka Societeten borde ytterligare inleda skriftutbyte. Förslaget godkändes af Societeten och ulsågos till medlemmar i sagda komité, förutom sekreteraren och föreståndaren för biblioteket, som på grund af sina funktioner ansågos sjelfskrifne, hrr O. DONNER, E. HJELT och TIGERSTEDT. Till ordinarie medlemmar af Finska Vetenskaps-Societeten i dess Historisk-filologiska Sektion invaldes professorerne vid Kejs. Alexan- ders-Universitetet dr KNUT LEONARD TALLQVIST och dr EMIL NESTOR SETÄLAÄ. Förhandlingar. 5 Den 15 December. Sekreteraren meddelade att, enligt ett till Societeten anländt telegram, dess hedersledamot, professorn vid Universitetet i Leipzig JOHANNES WISLICENUS den 6 i denna månad aflidit. Från Universitetet i Dorpat hade Societeten fått emottaga en in- bjudning till den jubelfest, hvarmed sagda universitet ernar fira 100:de årsdagen af sin stiftelse den 25 innevarande December n. st.; och beslöts att med anledning häraf aflåta ett lyckönskningstelegram till bemälda universitet. 6 Förhandlingar. Till intagning i Societetens Öfversigt godkändes, på förslag af hrr E, Hjelt och Aschan, en uppsats med titeln: ,,Sur les tautoméres des éthers camphocarboniques'', författad af fil. mag. fröken SIGNE MALMGREN. Hr TALLQVIST anmälde till införande i Acta en af honom författad afhandling med titel: ,,Neubabylonisches Namenbuch'' samt hemställde huruvida icke arbetet, som komme att omfatta omkring 40 tryckta ark, med afseende å deri förekommande citat dels ur kilskriftstexter dels ur arabiska och andra orientaliska skrifter, finge tryckas hos lämp- lig firma i Tyskland. BSocieteten biföll härtill; dock borde, innan tryck- ningsfrågan afgjordes, behörigt kostnadsförslag införskaffas. Hr Schybergson meddelade att fil. kand. Biaudet, som för när- varande idkar studier vid vatikanska biblioteket i Rom, uttalat önskan om att ett referensbibliotek af historisk litteratur rörande Finland blefve derstädes inrättadt, och beslöt Societeten, på framställning af hr Schy- bergson, att till sagda bibliotek öfverlemna de historiska arbeten, som af Societeten publiceras. I skrifvelse af den 11 nästvikne November hade Ecklesiastik- Expeditionen i Kejs. Senaten anmodat Vetenskaps-Societeten att utse tvenne medlemmar i Arkeologiska Kommissionen för treårsperioden 1903—1903. Sedan hr Freudenthal, som för närvarande är medlem i kommissionen, anmält sin önskan att varda befriad från detta upp- drag, utsågos till medlemmar i Arkeologiska Kommissionen för nästa treårsperiod hrr SCHYBERGSON och TIKKANEN, den sistnämnde efter lottning med hr Ignatius, som erhållit ett lika antal röster. Härå företogs val af medlemmar och suppleanter i Delegationen för de vetenskapliga föreningarna, hvilket skedde med slutna sedlar, och utsågos härvid för Matematiskt-fysiska Sektionen till medlem hr LINDELÖF och till suppleant hr A. DONNER; för Natural-historiska Sek- tionen till medlem hr ELFVING och till suppleant hr TIGERSTEDT samt för Historisk-filologiska Sektionen till medlem hr SYNNERBERG och till suppleant hr REIN. Till medlemmar 1 Meteorologiska Utskottet för år 1903 återvaldes hrr ÅA. DONNER, TH. HOMÉN och SLOTTE samt till suppleanter i samma utskott hrr LINDELÖF och SUNDELL. Till medlemmar i den komité, som har att öfvervaka den vid Societeten inrättade Regionalbyrån för den internationella vetenskapliga katalogen, återvaldes likaledes hrr LINDELÖF, RAMSAY och TIGERSTEDT. Till revisorer för granskningen af Societetens och Meteorologiska Centralanstaltens räkenskaper utsågos fortsättningsvis hrr LEMSTRÖM och ELFVING. Förhandlingar. [| Den 19 Januari 1903. Till införande i Societetens Öfversigt anmäldes af hr E. Hjelt samt godkändes på tillstyrkan af honom och hr Aschan en af profes- sor E. E. SUNDVIK inlemnad uppsats: , Undersökning öfver Humle- honing''. Sedan hr Tallqvist införskaffat kostnadsförslag från firman Aug. Pries i Leipzig, enligt hvilket sagda firma åtog sig att trycka hans arbete , Neubabylonisches Wörtenbuch'' för ett pris af Rmk 97: 75 för arket i en upplaga at 500 exemplar, inberäknadt papper, beslöts att godkänna detta anbud. Hr Sundell redogjorde för behållningarna i de särskilda anslag och fonder, som äro ställda till Societetens förfogande. Då häraf framgick bl. a. att i det för reparation af limnigrafen i Hangö den 25 Mars 1902 af Kejs. Senaten beviljade extra anslaget 2,350 mark återstod ett öfverskott af Fmk 21: 60, beslöts att detta öfverskott skulle, jemte redovisning för anslagets användning, till läneränteriet återbäras. Den 16 Februari. Universitetet i Heidelberg, som i utbyte mot sina ,,Jahrbächer' härtills erhållit Societetens Öfversigt och Bidrag, anhöll i bref af den 29 nästvikne Januari att framdeles få sig tillsända jemväl Acta, i hvilket fall sagda universitet vore villigt att tillhandahålla Societeten äfven andra akademiska tryckskrifter. Härtill fann Societeten godt bifalla. Otverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen hade jemte skrifvelse af den 21 nyssvikne Januari till Societeten öfversändt en karta öfver de vattenståndsobservationer, som utförts den 19 Juli 1900, utvisande jemväl vindens riktning och styrka på en del orter. Åt Meteorologi- ska Utskottet uppdrogs att taga i öfvervägande huruvida skäl vore att i Societetens skrifter publicera såväl denna karta som den förut med- delade förteckningen öfver de i klippor inhuggna sekularmärkena öfver vattenståndet nästnämnda dag. Hr Sahlberg anmälde en af intendenten vid entomologiska an- stalten i S:t Petersburg dr OTTO HERZ författad afbandling med titel: ,,Lepidopteren-Ausbeute der Lena-Expedition von B. Poppius im Jahre 1901: och förordade dess införande i Ofversigten. Frågan härom hän- sköts till Naturhistoriska Sektionens utlåtande. Hr Elfving meddelade . att nämnda sektion vid numera slutförd granskning af fil. mag. H. FEDERLEYS 1 Oktober sistlidet år till Socie- teten inlemnade arbete: ,,Die Copulation der Conidienträger bei Usti- 8 Förhandlingar. lago Tragopogi pratensis' ansett sig kunna förorda dess intagning i Öfversigten, och fann Societeten godt härtill bifalla. Hr REUTER meddelade till införande i Öfversigten en af honom författad afhandling: ,,Die Gesetzmässigkeit im Abändern der Zeich- nung bei Hemipteren (besonders Capsiden) und ihre Bedeutung fär die Systematik". Vidare anmälde hr Reuter en af fil. kand. V. M. AXELSSON in- lemnad uppsats: ,, Beiträge zur Kenntniss der Collembolen-Fauna Nord- west-Sibiriens'"', hvilken författaren önskade få offentliggjord i Öfver- sigten. Uppsatsen remitterades till Naturhistoriska Sektionens granskning. Till samma saktions utlåtande öfverlemnades ytterligare en af hr Kihlman i och för införande i Öfversigten anmäld afhandling af dr G. KÖKENTHAL med titel: ,Verzeichniss der von Herrn A.K. Cajander im Lena-Gebiete sesammelten Carex- und Kobresia-Arten'"'. Angående de hydrografiska undersökningarna meddelade hr Th. Homén att de under innevarande år fortsatts programenligt. Sedan slutet af Januari hafva tvenne expeditioner varit utsända, af hvilka den ena utgick med Sampo från Hangö till vestra delen af Finska viken och lyckades göra fyra särskilda observationer samt den andra afreste under gårdagen med en af lotsverkets ångare. Färden anträd- des från Mariehamn och kommer i hufvudsak att omfatta vattnen kring Bogskärs fyr och Ålands haf. Emedan observationerna vid Bogskär kunna blifva normgifvande för hela Östersjön, är det ifrågasatt att här införa stående observationer tre gånger i månaden beträffande icke blott hafstemperaturen utan äfven salthalten. Expeditionen stannar derför någon tid på Bogskär för att undervisa lotsarne i hvad som skall göras för profvens tagande. Nästkommande måndag den 23 dennes sammanträder i Köpen- hamn den hydrografiska kongressen, hvarvid Tyskland, Sverige, Norge, Danmark och Finland blifva representerade. Till Finlands represen- tant för fiskerierna har regeringen utsett t. f. fiskeriinsvektören J. A. Sandman och såsom hydrograf deltager prof. Th. Homén, hvarjemte dr K. M. Levander föreslagits till tredje deltagare. Kongressen för- delas i tre sektioner och vid densamma komma flere vigtiga frågor att upptagas till behandling, såsom t. ex. frågan om fiskvandringarna, undersökningar beträffande orsaken till fisktillgångens i Nordsjön af- tagande o. s. v. Vidare skola vissa praktiska frågor, såsom om labora- toriet, som för närvarande är förlagdt till Kristiania, gemensam flagga för de fartyg från olika länder, som deltaga i arbetena, m. m. di- skuteras. Beträffande Societetens förestående årsfest ansågs önskvärdt att tvenne vetenskapliga föredrag dervid hållas, det ena, om möjligt, af den afgående, det andra af den tillträdande ordföranden. Förhandlingar. 9 Den 16 Mars. Föredrogs ett till Societeten aflåtet nådigt bref af den 10 näst- vikne Februari hvari förordnades: 1) att för observationsstationernas vid Kotka och Björkösund förseende med nödig instrumentel och anskaffande af telefon till lim- ningrafpaviljongen invid Helsingfors af allmänna medel finge användas i ett för allt 1,045 mark, samt 2) att till aflönande af observatörer beviljas 1,240 mark årligen från innevarande års början, hvilket anslag skall upptagas å Meteoro- logiska Centralanstaltens stat. Härom skulle berörda anstalt underrättas. Från organisationskomitén för den internationela talassoterapiska kongress, som skall hållas i Biarritz den 19—21 nästkommande April, hade till Societeten anländt en inbjudning till deltagande i sagda kon- gress, hvilket antecknades. Hr SYNNERBERG meddelade till införande i Öfversigten : ,,Rand- bemerkungen zu Minucius Felix, II''. : Hr SAHLBERG anmälde likaledes till offentliggörande i Öfversigten följande fem af honom författade uppsatser: 1) Entomologiska forskningsresor i Medelhafstrakterna och Cen- tralasien, företagna åren 1895—1896 samt 1898—1899. Reseberät- telse I. Resor i Medelhafstrakterna inom Europa; 2) Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica nova et minus cog- nita, maxima et parte itineribus annis 1895—1896 et 1898—1899 collecta, II. 3) Messis hiemalis Coleopterorum Corcyraeorum. Enumeratio Coleopterorum mensibus Novembris—Februarii 1895—1896 et 1898 —L1899 nec non primo vere 1896 in insula Coreyra collectorum; 4) Ad cognitionem faunae Coleopterorum Graecae fragmenta, samt 5) Ad cognitionem faunae Coleopterorum Italicae fragmenta. På tillstyrkan af Naturalhistoriska Sektionen godkändes den vid senaste sammanträde anmälda uppsatsen af dr G. KÖKENTHAL till in- förande i Öfversigten. Hr Biese anmälde en af fil. mag. OSC. V. JOHANSSON författad uppsats: ,,Om den dagliga gången af temperaturen i Sodankylä under polaråret Sept. 1882—Aug. 1883", hvilken jemväl godkändes till in- tagning i Ofversigten. Hr Lemström, hvilken såsom utsedd revisor jemte hr Elfving granskat Societetens räkenskaper för år 1902, uppläste deröfver föl- jande berättelse: » Vid granskning af Finska Vetenskaps-Societetens räkenskaper för år 1902 hafva undertecknade revisorer funnit dem utvisa följande summariska innehåll: 10 Förhandlingar. 1. Finska Vetenskaps-Societetens kassa. Behållning från 1901: Societetens egna fond - «= = = = so = + > 1,664: 355 Anslag för vetenskapliga pris + - - » » - —-2,000: — ä » hydrografiska undersökningar. - ST 78 = ,» limnigrafen 1 Helsingfors « + - JALDNTE SO Kassan för försålda verktyg » + += + «+ >> 30: SONG Inkomster : Statsanslaget - - - - sele FRANS 000 Extra statsanslag, tvenne: - FREGE ge ms fa LOLO 0 BE Anslag för mekaniska verkstaden + » +» +» — 2,500: — » reparation af Hangö limnigraf + — 2,350: — För ett försåldt ex. af Öfversigt XXXVIII - 4: — Rantor os ae SR 331: 43 37,185: 43 Summa fmk. 48,995:-152 Ulgifter : Tryckning, häftning och inbindning. + + - -23,977: 19 STATIC ETEN söt. Valands] AS tider ere Säg: Gas red STI SÄ ae SÖMGE ERS AcCidenstryck. + 4: se pr OA 307: — Aflöningar NORS SV äl RA Sve TS IoNK Reg EAS Ae 1,100: — Frakt och postporto EROS RR ka 429: 97 YADRÖONSEr se ss bd SÅ 9 i op tv SSA TORSO Diverse -» - OSH Rs OR LTD uterhtionella bökkatälvgen Sen fe ren ee SST 605: 67 Vattenhöjdsmätningar. - = = = se = - >> 288: Hydrografiska undersökningar + » « += - + BO: Limnigraten 1 Helsingfors see vette dra SS 1 "Flangörrer fen ESS 2,328: 40 Mekaniska verkstaden >» +» » « = = »« + > 2,0003 = "Af 20303 Summa fmk 41,263: 93 Behällning till är 1903: Societetens eget saldo «+ +» = + «+ += + + — 3,365: 12 Anslag för vetenskapliga pris + » » » «+» — 2,000: — 5 Se hydrografiska undersökningar: - SI är ,» limnigrafen i Helsingfors +» - T:O09:76 » reparation af limnigrafen i Häpod 2160 Kassan för försålda verktyg ser sg FÖRSE Aa Summa fmk 48,505: 52 Förhandlingar. gt 2. Statsrådet L. Lindelöfs donationsfond. Behällnino: frän sär Jf90T 5 i ARE NR 0,0 (1:66 Räntor. ir. s NES ESS 191: 43 4163: 09 beralnme: tllSär: 19037: 05 sf: ee rn tkr 4163:109 3. Nordenskiöldska fonden för vetenskapliga forskningsresor. Behalnimssträn car LYON I 805 20 EA SNES AN 1 Räntor SENOOTENSATITNSO BRialamS tull fars LOOS seen sa ee i VR tImko 34191: 80 Då vid granskning af räkenskaperna och vid skedd uppräkning af Societetens kassa och värdepapper någon anledning till anmärkning icke förefunnits, tillstyrka vi full ansvarsfrihet för Skattmästaren. Helsingfors den 16 mars 1903. Selim Lemström. Fredr. Elfving". I enlighet med revisorernes förslag beslöt Societeten att med- dela skattmästaren ansvarsfrihet för förvaltningen af Societetens medel under redovisningsåret 1902. Meteorologiska Centralanstaltens räkenskaper, hvilka likaledes utan anmärkning granskats af revisorerne, skulle insändas till Revisions- kontoret. Hr Sundell ingaf en redovisning öfver användningen af det an- slag, stort 1,250 mark, som af allmänna medel beviljats för utläg- gande af ett nytt rör vid limnigrafen i Hangö, och skulle denna redo- visning insändas till Guvernören i Nylands län. Hr Th. Homén lemnade följande uppgifter beträffande den sena- ste hydrografiska kongressen i Köpenhamn. I kongressen deltogo representanter för 9 olika länder och dess arbeten voro fördelade på två sektioner. Den biologiska sektionen hade vid denna kongress det mesta arbetet. De förslag, som utarbe- tats af de vid tvenne tidigare kongresser tillsatta sektionerna för ut- rönande af fiskvandringarna i Nordsjön samt fiskens.aftagande, fram- lades nu till behandling och diskuterades lifligt. En annan vigtig fråga, som jemväl behandlades vid kongressen och som har stort intresse för Finland, gällde fiskeriundersökningarne i Östersjön. Sedan dr Nordqvist nödgats afgå från ledningen af dessa arbeten, har kongressen uppdragit åt professor Petersen från Danmark att leda dem i Oster- sjön och Kattegat i afseende å rödspotten och torsken, medan åt den 40 12 Förhandlingar, svenska fiskeriinspektören dr Trybom uppdragits att leda undersök- ningarna rörande laxen och strömmingen. Den hydrografiska sektionens arbeten berörde hufvudsakligast åstadkommande af större enhetlighet i undersökningarna, särskildt i fråga om analyserna, framförallt gasanalyserna, samt metoderna för strömmätningar. Frågorna lemnades tillsvidare öppna med uttalande af den önskan, att man på alla håll skulle arbeta i den riktning, som vid kongressen föreslagits. Till revisorer af kongressens räkenskaper valdes professor Tomp- son från England och professor Th. Homén från Helsingfors, samt till medlemmar i ÖOstersjökommissionen t. f. fiskerimspektören magister J. Alb. Sandman från Finland och statsrådet Grimm från Danmark. Hr E. Hjelt förärade till Societetens bibliotek ett af honom ny- ligen publiceradt arbete: ,,Ueber die Laktone. Sonderausgabe aus der Sammlung chemischer und chemisch-technischer Vorträge, herausge- geben von Prof. Dr Felix von Ahrens. Band VII. Stuttgart 1903. Ett af hrr O. Donner och Synnerberg framstäldt förslag om inväl- jande af en ny ordinarie ledamot i Societeten remitterades till Histo- risk-filologiska Sektionens utlåtande. Sekreteraren uppläste ett af honom och hr A. Donner under- tecknadt förslag om inväljande af tre nya hedersledamöter. I samma syfte framstäldes ytterligare ett förslag af hrr Lemström och Biese, tvänne skilda förslag undertecknade af hrr Lemström, Sun- dell och Th. Homén samt ett förslag af hrr E. Hjelt och Aschan. Samtliga dessa förslag bordlades till nästa sammanträde. Sedan ordföranden förklarat sig hindrad att hålla vetenskapligt föredrag vid nästa årsmöte, beslöts att endast ett sådant föredrag, hvil- ket hr Schybergson åtagit sig, denna gång skulle ega rum. Den 15 April. Genom Industristyrelsen hade HSocieteten tillsändts en kopia i brons af den guldmedalj, som tillerkänts Societeten vid verldsutställ- ningen i Paris 1900, med dertill hörande diplom. Med anledning deraf, att Societetens ledamot arkiatern OTTO EDVARD HJELT den 18 i denna månad fyller 80 år, beslöts att genom en deputation låta till honom framföra Societetens vördnadsfulla lyck- önskan. Till medlemmar 1 deputationen utsågos hrr Runeberg och Tigerstedt. De vid Februarisammanträdet anmälda och till Naturalhistoriska Sektionens granskning öfverlemnade uppsatserna af dr OTTO HERZ (Lepidopteren-Aushbeute aus der Lena-Expedition von B. Poppius im Jahre 1901) och fil. kand. V. M. AXELSSON (Beiträge zur Kenntniss der Collembolen-Fauna Nordwest-Sibiriens) godkändes på sektionens förord till införande i Ofversigten. Förhandlingar. 13 Hr Sahlberg anmälde följande tre af honom författade arbeten, afsedda att införas i Öfversigten: 1) Entomologiska forskningsresor 1 Medelhafstrakterna och Cen- tralasien företagna åren 1895--1896 samt 1898—1899. Reseberät- telse II. Resor i Palestina, Egypten, Tunisien och Algeriet; 2) Coleoptera Levantina, mensibus Feburario et Martio 1896 in Palaestina et Aegypto inferiore collecta; samt 3) Coleoptera Numido-Punica mensibus Martio—Majo 1899 in Tunisia et Algeria orientali collecta. Å Meteorologiska Utskottets vägnar tillkännagaf hr A. Donner att utskottet verkställt föreskrifven årsinventering af Meteorologiska Centralanstaltens penningemedel och öfriga tillhörigheter, utan att skäl till anmärkning dervid förekommit. Hr Lemström anmälde, att han jemte hr Elfving granskat den af hr Th. Homén i egenskap af ledare för de hydrografiska under- sökningarna afgifna redovisningen öfver användningen af de för sagda undersökningar anslagna medel under år 1902 samt funnit den rigtig. På grund af de vid senaste sammanträde framställda förslag till inväljande af nva medlemmar i Societeten skreds nu till ballotering och utsågs dervid professorn i grekiska litteraturen vid Alexanders- universitetet dr IVAR AUGUST HEIKEL till ordinarie ledamot inom den Historisk-filologiska Sektionen samt till hedersledamöter: medlemmarne af vetenskapsakademien i Paris JULES-HENRI POINCARÉ och CHARLES- EMIL PICARD, professorerne vid Stockholms högskola MAGNUS GUSTAF MITTAG-LEFFLER och SVANTE ARRHENIUS, medlemmen af Kejserliga vetenskapsakademien, direktorn för fysikaliska centralobservatoriet i S:t Petersburg MIKAEL RYKATSCHEW, professorn vid akademien i Mänster . JOHAN WILHELM HITTORF samt professorn i kemi vid vetenskapsakade- mien i Mänchen, geheimerådet ADOLF VON BAEYER. Beträffande instundande årshögtid beslöts att den skulle ega rum 1 universitetets solennitetssal. Den 29 April. Sedan hr Schybergson tillträdt ordförandeskapet, skreds till val af vice ordförande för det nu begynnande arbetsåret, och blef hr ASCHAN dertill utsedd. Den 18 Maj. Sekreteraren uppläste skrifvelser, som anländt ifrån Societetens senast invalde hedersledamöter hrr POINCARÉ, PICARD, MITTAG-LEFFLER, ARRHENIUS, RYKATSCHEW, HITTORF och VON BAEYER och hvari desse, enhvar för Sig, betygade sin tacksamhet för den utmärkelse dem så- lunda vederfarits. SÅ 14 Förhandlingar, Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen meddelade Societeten beskrifning öfver en vid östra stranden af Kuhjonlahti vik i Ranta- salmi socken i en klippa inhuggen fixpunkt, hvilken anträffats under sistlidne sommar vid då pågående sjömätningsarbeten. Beskrifningen öfverlemnades till förvarande åt Meteorologiska centralanstalten. På framställning af hr Biese godkändes en af fil. mag. W. ÖH- QUIST utarbetad uppsats: , Åskvädren i Finland år 1900' till införande 1 Bidragen. Hr Th. Homén gjorde ett meddelande om de gasanalyser, som af fil. mag. Stenius verkställts å en del af de vid de hydrografiska ex- peditionerna tagna vattenprofven. Af de dervid vunna resultaten fram- gick att dessa prof hafva sin betydelse, om ock metoderna för analy- seringen ej äro så noggranna, att ej invändningar mot dem kunde göras. Analyserna. komma att fortsättas för att utröna vattnets sam- mansättning i Bottniska och Finska vikarna samt norra Östersjön. Hr Aschan påpekade önskligheten alt härvid äfven humushalten i vattnet skulle särskildt undersökas, enär densamma ej blott inverkar på vattnets färg utan äfven är af betydelse i biologiskt hänseende. Direktorn för Meteorologiska Centralanstalten hr E. Biese hade hos Meteorologiska Utskottet anhållit att på grund af sjuklighet undfå tjänstledighet under en tid af sex veckor, räknadt från den 20 näst- instundande Juni, samt föreslagit att amanuensen Osc. V. Johansson blefve förordnad att under tiden förestå hans tjenst mot ersättning, som mellan direktorn och honom öfverenskommits. På Meteorologiska Utskottets förord blef denna anhållan af Societeten bifallen. Såsom föräringar till Societetens bibliotek öfverlemnades af vederbörande författare följande arbeten: Åbo stifts herdaminne 1554—1640 af K. G. LEINBERG ; Die Konstitution des Kamphers und seiner wichtigsten Derivate. Die theoretischen Ergebnisse der Kampherforschung, monografisch darge- stellt von ÖSSIAN ÅSCHAN (Braunschweig 1903); Blad ur kemins historia I. Berzelius—Liebig—Dumas i deras förhållande till radikalteorin 1832—1840, af EDpv. HJELT; Om en kosmologisk antiaktualistisk teori och dess tillämpning på den geologiska formationsserien, af F. J. Wik. In fidem: L. Lindelöf. La bibliotheque de la Société des sciences de Finlande. A. Dons recus du 22 mai 1902 au 22 mai 1903. Ahlenius, K., Ångermanälfvens flodområde. En geomorfolo- gisk-antropogeografisk undersökning. Uppsala 1903. 3:0. Baird, S. F., General Report on North American mammals including descriptions of all the known species. Phi- ladelphia 1857. 4:o0. Bericht äber die Untersuchung der Gebeine Tycho Brahes. Erstellet von H. Matiegka. Prag 1901. 8:0. Bericht äber die Saecularfeier der Erinnerung an das vor 300 Jahren erfolgte Ableben des... Tycho Brahe, welche die K. Böhmische Gesellschaft der Wissen- schaften am 24 Oct. 1901 veranstaltet hat. Prag 1902. 8:0. Betänkande afgifvet den 8 Dec. 1902 af den för utredning af vissa frågor rörande de allmänna läroverken den 26 Maj 1899 i nåder tillsatta kommitté. Bd. I—TIII. Stockholm 1902. 4:0. Bidrag till Sverges Medeltidshistoria, af Historiska Semina- riet. - Uppsala 1902. 8:0. Björksten, J. I., Vacceinationens historia 1 Finland. I. Hel- singfors 1902. 8:0. Brioschi, Fr., Opere Matematiche. T. II. Milano 1902. 4:o0. Clemm, W. N., Die Gallensteinkrankheit, ihre Häufigkeit, ihre Emntstehung, Verhäötung und Heilung durch innere Be- handlung. Berlin 1903. 8:0. 2 La bibhothéque. Cocchi, I., La Finlandia. Ricordi e studi. Firenze 1902. 8:0. Comes, 0., Chronographical Table for Tobacco in Asia, Africa, America, Europa, Oceania, Napoli. Fol. Doppler, Chr., Ueber das farbige Licht der Doppelsterne und einiger anderen Gestirne des Himmels. Zur Feier seimes hundertsten Geburtstages ... herausgeg. von HEEJ Studmoka: = Prao: 19035--8:0: Önöpoes, A., Pxopa Branxemaperoi ryoepHit. MockBa 1902. 8:0. Graf, J. H., Beitrag zur Auflösung von Differentialgleichun- gen Zweiter Ordnung, denen gewisse bestimmte Inte- grale genägen. (Sonderabdr. aus Mathem. Annalen. BU EEMIETS) Berns 050ES0: Hazelius, A., Vinterbilder från Skansen. Stockholm 1901. 4:0. — Sommarbilder från Skansen. Stockholm 1901. 4:0. Herain, J., Matiegka, J., Tycho Brahe. Strutny Zivotopis i zpråva o nålezu a vysetteni telesnych ostatky. V Praze CIORSESSRO Hjelt, E., Öber die Lactone. (Sonderausgabe aus der Samm- lung chemischer und chemisch-technischer Vorträge. BA VIIT)- Stuttgart 1905---8:0; Janet, Ch., 15 Notes sur les fourmis et les guégpes. (Extr. des Comptes rendus des séances de TAcad. des sciences.) Paris 1893-—1899. 4:0. — Remarque relative a l'emploi de la classification dé- cimale. (Extr.- des Bull. de- la Soc. zoologique de France 1896.) Paris 1896. 8:0. — — Etudes sur les fourmis, les guépes et les abeilles Note 14: Rapport des animaux myrméecophiles avec les four- MIST äm ses SITES — Notice sur les travaux scientifiques presentées par M. Ch. Janet a PAcademie des sciences au concours des 1896 pour le prix Thore. - Lille. 8:0. — Les habitations a bon marcheé dans les villes de moy- enne importance. (Extr. des Comptes rendus du congr. intern. des habitations a bon marché ténu a Bruxel- les au 18975) Bruxelles 18907. 8:00: — . Sur Pemploi de Desinences caracteristique dans les deénominations des groupes établis pour les classifica- VV ESES. La bibliothéque. 3 tions zoologiques. (Extr, des Mém. de la Soc. acadeé- mique de F'Oise 1898.) Beauvois 1898. 8:0. Janet, Ch., T'esthétique dans les sciences de la Nature. (Extr. du Bull. de la Soc. zoolog. de France 1900.) Paris 1800 NEO — Recherches sur F'anatomie de la fourmi et essali sur la constitution morphologique de la téte de VPinsecte. Barisil900:e:o: Kam, N. M., Catalog von Sternen, deren Oerter durch selb- ständige Meridian-Beobachtungen bestimmt worden sind ete. Amsterdam 1901: 4:0. Kolåre, M., Öeskomoravskaå heraldika. I. Cåst vScobecnå. JiZ upravil A. Sedlåcek. V Praze 1902. Leinberg, K. G., Handlingar rörande Finska kyrkan och pre- sterskapet. Saml. V—VI. Helsingfors 1902. 8:0. -- Nya underrättelser om Petrus Petrosa. (Särtr. från HOSTA Tk IC V IN) ST Eelsinotorstt902k-8:0: JTeeuuxit, T'. B., Biorpadmueckili cxoBaps mpodeccopore nm mpeno- maBarexei MMa. fÖppeBcekaro, OBiBILaro Jlepmtckaro, YHA- BepenTeTa 3a CTO JIÉTB ero CymecrTBOBaHia (1802—1902). Tome I. JOpreBe 1902: 3:o: Lönborg, S., Sveriges karta. Tiden till omkring 1850. Upp- Salam 0FTES:0: Mac Donald, A., A plan for study of man, with reference to bills to establish a laboratory for the study of the criminal, pauper, and defective classes, with a biblio- graphy and child study. (57:th Congress, 1l:st Session. Senate. Document N:o 400.) Washington 1902. 8:0. Macoun, M., Contributions to Canadian Botany. XVI. (Repr. from the Ottawa Narturalist. Vol. XVI. 1903.) Nejedlij, Zdenék, Prameny k synodam strany Prazske a Ta- borské v letech 1441-—1444. V Praze 1902: 8:0. Inmyxoes, AI. B., Vimn. fOppeBerit, ObiBumid epnTtcril, YHABepecH- TETT 34 CTO IÉTH ero CymecTBOBaHia (1802—1902). Tome I. JOpBgeBt 1902. 8:0. Reconnaissance in the Cape Nome and Norton Bay Re- gions, Alaska, in 1900. Washington 1901. 4:0. 4 La bibliotheque. Reynolds, 0., The Sub-Mechanics of the Universe. Cambridge TION: Saint-Lager, La perfidie des synonymes devoilée apropos d'un Astragale. Lyon 1901. 8:0. — Histoire de l'abrotonum. NSignification de la désimence ex de quelques noms des plantes. Paris 1900. 8:0. Sars, G. O0., An account of the CÖCrustacea of Norway. Vol. IV, 7—14. Bergen 1902—1903.- 4:0. Schrader, F. Ch. and Spencer, A. C., The Geology and mineral resources of a portion of the Copper River District, Alaska. Washington 1901. <4:0. | Sjögren, W., Förarbetena till Sveriges RBikes Lag. IV. Upp- Sala dI02ETB:0: Urkunder och författningar angående donationer vid Upsala Kongliga Universitet. På uppdrag utgifna af Th. Brandberg och J. von Bahr. Upsala 1902. 8:0. Westerlund, F. W., Studier i Finlands Antropologi. III. Hel- singfors 1902. B. Publications recues å titre d'€changes du 22 mai 1902 au 22 mai 1903. Argentina. Buenos Aires, Academia Nacional de Ciencias. Boletin: XVII, 1. Australia. Melbourne, RB. Society of Victoria. Proceedings: XIV, 2; XV, 1—2. Sidney, B. Society of New-South-Wales. Journal and Proceedings: Vol. XXXV. — — Linnean Society. | Proceedings: Vol. XXVI, 4; XXVII, 1—3, supplem. 4. — — ÅAustralasian Association for the Advancement of Science. Report: Vol. I—V, VIII. Wellington, New Zealand Institutes. Transactions and Proceedings: Vol. XXXIV (1901). La bibliotheque. 5 Belgique. Bruxelles, LC Academie Royale. Annuaire: 1900—1902. Bulletins de la classe des sciences: 1899—1902, 1—-8. Mémoires couronnés et mém. des savants étrangers: T. LVII —LIX, 1—3. Mémoires couronnés et autres mémoires: T. LVI, LVIII—LXT; Collections in 8:o: T. XLVIII (Annexe au Vol. ID. Mémoires: LIV, 1—95. — Société Entomologique. Annales: XLV. Liége, Société Royale des Sciences. Mémoires: 3:e sér. T. IV. — Société Geologique. Annales: XXVIII, 4; XKIX, 1, 3. Brazil. Para, Museu Goeldi (Museu Paraense de Historia Natural & Ethnographia). Boletine: II, 3—4. Canada. Halifax, Nova Scotian Institute of Science. Proceedings and Transactions: X, 3. Ottawa, Geological Survey of Canada. Macoun, J. Catalogue of Canadian plants: Part. VIL — Boyal Society. Proceedings and Transactions: Ser. II, vol. VII Toronto, Canadian Institute. Proceedings: II, 4, N:o 11. Transactions: VII, 2. Danmark. Kogbenhavn, K. Danske Videnskabernes Selskab. Oversigt: 1902, 3—56; 1903, 1—3. Mémoires: 6 Sér. Section des sciences X, 4; XI, 2—3; XII, 1—3. 6 La bibliothéque Kobenhavn, Carlsberg Laboratoriet. Meddelelser: V, 2-—3. Deutschland. Augsburg, Der historische Verein f. Schwaben und Neuburg. Zeitschrift: XVIII. Berlin, K. Akademie der Wissenschaften. Abhandlungen: 1901. Sitzungsberichte: 1902, I1— LIII. — - Physikalisch-technische Reichsanstalt. Die Thätigkeit 1901. Bonn, Naturhistorischer Verein der preuss. Rheinlande, Westfa- lens und des Reg. — Bezirks Osnabrick. Verhandlungen: Jahrg. 58, 2; 59, 1. — - Niederrheinisehe Gesellschuft fir Natur- und Heilkunde. Sitzungsberichte: 1901. Bremen, Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen: XVII, 2. — Meteorologisehe Station 1:er Ordnung. Deutsches Meteorologisches Jahrbuch fär 1901, 1902. Därkheim a. d. Haardt, Pollichia, ein naturwissenschaftlicher Verein der Rheinpfale. Mittheilungen: N:o 15—17 (1902). Elberfelt, Der naturwissenschaftliche Verein. Jahresberichte: H. X. Erlangen, Die Physikalisch-medicinische Societiät. Sitzungsberichte: 1901, H. 33. ; Frankfurt a. M., Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft. Abhandlungen: 2, bd; eV ESSEN Vale Bericht: 1902. Giessen, Die oberhessische Gesellschaft fir Vater- u. Heilkunde. Bericht: XXXIIL Greifswald, Naturwissenschaftlicher Verein fiir Neu-Vorpommern und RBiigen. Mittheilungen: Jahrg. XXKXIII (1901), XXXIV (1902). Görlitz, Oberlausitzische Gesellschaft der Wissenschaften. Neues Lausitzisehes Magasin: Bd. LXXVII. Codex diplomaticus Lusatiae superioris II: H; II, 2. La bibliothéque. 7 Göttingen, Königl. Gesellschaft der Wissenschaften. Abhandlungen: Phil.-hist. Cl. N. F. Bd. V, 3—4; VI, 1—3; VII, 1—2. 5 Math.-phys. CI. N. F. Bd. II, 1, 3. Nachrichten: Math.-phys. CI. 1902: 2—6; 1903: 1—2. Phil.-hist. CI. 1902: 2—4+4. Beiheft, 5, 1903: 1—3- Geschäftliche Mittheilungen: 1902, 1-2. Hamburg, Deutsche Seewarte. : XXIV, XXV Jahresbericht för 1901, 1902. Aus dem Archiv der Deutschen Seewarte, Jahrg. 1901, 1902. Heidelberg, Universität Historisceh-Philosophische Verein. Neue Heidelberger Jahrbäöcher: Jahrg. XI, 2; XI, 1. Jena, Medizinisch-naturwissenschaftlicehe Gesellschaft. Jenaische Zeitschrift: XXXVI, 3—4; XXXVII, 1—4. Kassel, Verein fiir Naturkunde. Abhandlungen und Berieht: XLVII (1901-—-1902). Kiel, Christian-Albrechts-Universität. 162 Dissertationen; 5 Reden. Verzeichnis der Vorlesungen im Winterhalbjahr 1901—02. Chronik fär 1901-—1902. : Leipzig,K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften. Abhandlungen: Phil.-hist. CI. B. XX, 35. 53 Math.-phys. Cl. B. XXVII: 4-—7, 9. Berichte: Phil.-hist. Cl. Bd. 53, 4; 54, 1—2. Math.-phys. Cl. Bd. 53, 7; 54, 1, 5, u. Sonderheft (His, W., Zur Vorgeschiechte des deutschen Kartells und 22 »» der internat. Association der Akademien). — Verein fur Erdkunde. Mitteilungen: 1901, 1902. Marburg, Gesellschaft zur Beförderung der gesammten Natur- wissenschaften. Sitzungsberichte: 1902. Mänchen, K. Bayerische Akademie der Wissenschaften. Abhandlungen: Philos.-philol. CI. XXI: 1—2. S Math.-phys. Cl. XXI, 3. i Hist. CI. XXII, 2—3. Sitzungsberichte: Philos.-philol. u. hist. Cl. Inhaltverzeichniss zu Jahrg. 1902, 1—24. 8 La bibliothéque. Mänchen, K. Bayerische Akademie der Wissenschaften. Sitzungsberichte: Math.-phys. Cl. Inhaltverzeichniss zu Jahrg, 100204 Flasch, 4. Hemrich von Brunn. Gedächtnissrede am 28. II: 1902. Pöhlmann, R. Griechische Geschichte im neunzehnten Jahr- hundert. Festrede am 13. II: 1902. Voit, C. v., Max von Pettenkofer zum Gedächtniss. Rede am —=L6. AE TLI02: Närnberg, Das Germamnische Nationalmuseum. Anzeiger: 1902, I—IV. Offenbach am Main, Offenbacher Verein fiir Naturkunde. Bericht: 37—42 (1895—1901). Potsdam, Das astrophysikalisehe Observatorium. Publieationen: Bd. XII. Regensburg, Historischer Verein von Oberpfalz u. Regensburg. Verhandlungen: 54. Strassburg, Meteorologisches Landesdienst. Deutsches Meteorologisches Jahrbuch fär 1898. Stuttgart, Wirttembergische Kommission fir Landesgeschichte. Wärttembergische Vierteljahrshefte fär Landesgeschichte: N. FXI (1902) 1 Ulm, Der Verein fir Kunst und Altertum in Ulm und Ober- sechwaben. Mitteilungen: H. 10. Wiesbaden, Nassauischer Verein fir Naturkumde. Jahrbächer: 55. Wöärzburg, Phys.-med. Gesellschaft. Sitzungsberichte: 1901, 5—7; 1902, 1—2. Verhandlungen: XXXV, 2—3. Finland. Helsingfors, Kejserliga Senaten för Finland. Storfurstendömet Finlands Författningssamling: 1901, 40, 43, 46—49; 1902, 5—6, 8—9, 11—23. ; Suomen Suuriruhbtinaanmaan Asetuskokoelma: 1901, 40, 43, A6—49: 19097 65-68-59 sil 98, La bibliothéque. 9 Helsingfors, Kejserliga Senaten för Finland. COOPHAKT ImOCTAHOBJIeHIH Bexnkaro KHAKecrBa PÖAHIAKN- cKaro: 1901, 40, 43, 46—49; 1902, 5—6, 8—9, 11—23: — Statistiska Centralbyrån i Finland. Suomen tilastolli- nen keskusvirasto. Bidrag till Finlands officiela statistik: I, 21 (1901); ITA, 1 (1901—1902); VI, 33 (1750—1890) 34 (1900); VITA, 11 (CEO EEE RS OO ETS FN TIODNSTANTA 6" (1898—99); XXV, 4 (1901). Suomenmaan virallinen tilasto: XVII, 17, 2 (1900), 18, 2 (1901). — Landtvruksstyrelsen i Finland. Suomen Maanviljelys- hallitus. Meddelanden: XXXVII—XXXIX; XLI—XLII. Tiedonantoja: NXXNIX—XL; XLII. — Industristyreisen i Finland. Suomen Teollisuushallitus. Meddelanden: 32—33. Tiedonantoja: 31—33. — - Finska Fornminnesföreningen. Suomen Muinaismuisto- yhdistys. Finskt Museum: 1902, IX. Suomen Museo: 1902, IX. Tidskrift, Aikakauskirja: XXI. — Geografiska Föreningen i Finland. Meddelanden: VI (1901—1903). — Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Suomi: Kolmas jakso, 20. Toimituksia: 81, 5; 95, II, 2, 98—100. — Svenska Litteratursällskapet 1 Finland. Skrifter: LINI-—LVI. — - Finska Läkaresällskapet. Handlingar: Bd. XLIV, 5—12, Tillägshäfte; XLV: 1—4. — Societas pro fauna et flora fennica. Acta: XN—NKXIII. Meddelanden: 28. — - Suomalais-Ugrilainen Seura. Toimituksia: XV, 2; XVII—XX. 10 La bibliotheque. Helsingfors, Suomen Historiallinen” Seura. Historiallinen Arkisto: XVII, 2; XVIII, 1. — Juridiska Föreningen i Finland. Tidskrift: XXXVII, Bilaga 2; XXXVIII, 2—6. Bilaga. — Commission géologique de Finlande. Bulletin: 12—13. — Ömsesidiga Lifförsäkringsbolaget Suomi. Keskinäinen Henkivakuutusyhtiö Suomi. Årsbok: IX. Vuosikirja: IX. Årsberättelse: 1902. Vuosikertomus: 1902. France. Bordeaux, La Société des seiences physiques et naturelles. Mémoires: Ser. VI, T. I. Procés-verbaux des séances 1900—1901. — Commission météorologique de la Gironde. Rayet, N. G. Observations pluviométriques et thermométri- ques faites dans le département de la Gironde 1900— iNSÖNE Caen, La Société Linnéenne de Normandie. Bulletin: Sér. V, Vol. V (1901). Cherbourg, Société nationale des sciences naturelles et mathe- matiques. Mémoires: T. XXXI. Jassy, CL Université. Annales scientifiques: II, 1. Lyon, LC Académie des Sciences, Belles-Lettres et Arts. Mémoires: Sciences et Lettres. 3:e sér. T. VI — Société Linnéenne. Annales: XLVII (1900); XLVII (1901). — Société d Agriculture. Annales: 7:e sér. T. VIL-VII (1899—1900). Marseille, Faculté des Sciences. Annales: XII La bibliothéque. 11 Montpellier, Académie des Sciences et Lettres. Mémoires: Sect. des sciences, 2:e sér. T. II, 2. Bonnet, E. Catalogue de la Bibliotheque. TI:ere partie. Moulins, Les naturalistes de la Region Lyonnaise et du Centre. L'Echange Revue Linnéenne: N:o 209-—221. Paris, Académie des Sciences. Comptes-rendus: T. CXXNIV—CXXNV. Société mathematique de France. Bulletin: XXX, 2—4; XXXI, 1. IT École Polytechnique. Journal: 2:e sér., 7 cahier (1902). Musée Guimet. Annales: XXX, 1—2. Bibliotheque d'études: XIII, XIV. Revue de VP'histoire des religions: XLIV, 2—3; XLV, 1—3; XLVI, 1—2. Société de Geographie. La Géographie: 1902, 2—--7. Museum d' histoire naturelle. Bulletins 1901, -T.- VIL, 78; 1902, T: VIL, 1—6. Bibliographie des sciences et de Vindustrie. N:o 43—54. Revue générale de bibliographie Framcaise. 1:ere Année: N:o 1, 1902. Rennes, Société Scientifique et Médicale de VOuest. Bulletin: I—X (1892—1 901); XI (1902), 1—3. Toulouse, La Faculté des sciences. Annales: Sér. II; T. III, 3—4; IV, 1—3. Great Britain and Ireland. Cambridge, Philosophical Society. Proceedings: XI, 6—7; XII, 1—2. Dublin, B. Irish Academy. Proceedings: Third series. VI, 4, Vol. XXIV: SÄ EA ; | J Sect. INGR arts Transactions: Vol. XXXI (EEE ORG e 12 La bibliothéque. Dublin, B. Society. Scientific Transactions: VII (Ser. ID, 14—16; VII (Ser. Il), 1 Scientific Proceedings: IX, 5 Economic Proceedings: I, 3. Liverpool, Literary and Philosophical Society. Proceedings: LVI. London, Boyal Society. Proceedings: Vol. LXX, 460—474. Philosophical Transactions: Ser. A, Vol. 197—199. Year-Book: 1903. Reports to the Malaria Committee 1899—1900, 7 series. Reports to the Evolution Committee: I (1902) — Boyal Astronomical Society. Monthly Notices: LXII, 7—9; LXII, 1—4. — Zoological Society. Transactions: Vol. XVI, 4—7. Proceedings: 1901, II 2; 190251; 2 List of the fellows and honorary, foreign and corresponding members and medallists, 31. V. 1902. — - The Institute of Chemistry of Great Britain and Ir Son Proceedings: 1902, 2; 1903, 1—2 Register of fellows, associates and Öudents 1903. Regulations for the Admission of Students, Associates and Fellows 1902—1903. — - Meteorological Office. Meteorological Observations at Stations of the second Order for LJ: Hourly Means of the readings oktained from the Selfrecording imstruments 1899. Weekly Weather Reports: Fourth Series Vol. XIX, 19, 20, 22, 23, 24-05, -— 45) A= BS AD pen di NDS Re ee SN 13. Official copy: 1902, May, July Dec. 1903, Jan.— March. Report of Meteor. Council: 1902. Manchester, Literary & Philosophical Society. Memoirs and Proceedings: 46, VI; 47, I. Sunderland, West Hendon House Observatory. Publications N:o II. ENSEORE EST PA een et — Tokyo, College of Science. REPA UREA YO I NY La bibliothéque. 13 India. Calcutta, Asiatie Society of Bengal. Journal: New series LXX, I, 2; Extra N:o 1—2; II, 2; III, 2 FKENTE Sf Eiet rar Neo 130 M eos 2: Proceedings: 1901, IN—XTI; 1902, I—X. Madras, Governement Museum. Bulletin: IV, 3. Singapore, Straits Branch Boyal Asiatic Society. Journal: N:o 37—38. Italia. Palermo, Circolo Matematico. Rendiconti: XVI, 3—6; XVII, 1—3. Pisa, £. Scuola Normale Superiore. Annali: Filosofia e filologia. Vol. XV—XVI. Roma, BR. Accademia der Lincei. Atti: Cl. di scienze morali etc. (1902) X Parte 2, fase. 2—12: XI Parte 2, fase. 1. CI di scienze fisiche etc. XI, 1 sem. 9—12; 2 sem. 1—12; XII, 1 sem, 1—38. Rendiconto: I. VI. 1902. Rendieonti: Cl. di scienze morali ete. Ser. V.' Vol XI, 1—12. Torino, BR. Accademia delle scienege. Atti: Vol. XXXVII, 1—15. Memorie: Sér. II, T. LI. — EB. Osservatorio Astronomico. Osservazioni Meteorologiche: 1901. Japan. Journal: XVI, 2; XVI, 2—3. — Imperial University. Calendar: 2561—62 (1901—1902). Mexico. Mexico, Observatorio Meteorolögico Central. Boletin mensuei: 1901, Aogosto, Octubre; 1902, Febr. Informe que el Director del Observatorio Meteorologico Cen- tral, Ing. Manuel E. Pastrana rinde al Secretario de fomento 41 14 La bibhotheque. sobre las observaciones ejecutadas durante el eclipse total de Sol de 28:e Mayo de 1900, Texto, Atlas. Mexico INO TSO: Mexico, Instituto Geolögico. Boletin: 16. Nederland. Amsterdam, K. Akademie van Wetenschappen. Verhandelingen: (Erste sectie.) D. VII, 1—2: 5 (Tweede sectie.) -D. VIII, 1— 65; DES Verslag der Wis- en Natuurkund. Afd.: D. X. Proceedings of the Section of sciences: IV. Jaarboek: 1901. Antwerpen, Paedologisch Schooldienst. Jaarboek: HI—IV (1902—1903). s'Gravenhage, Hollandsche Maatschappij der Wetenschappen. Herdenking van het Honderdvijftigjarig Bestaan ... op 7 Juni 1902. Haarlem, Fondation de P. Teyler van der Hulst. Archives du Musée Teyler: Sér. II, Vol. VII, 1. — Société hollandaise des sciences. Archives Neéerlandaises des sciences exactes et mnaturelles: Sér. IH, T. VII, 2—5; VII, 1—4. Norge. Bergen, Bergens Museum. Aarbog: 1902, 1—3. Aarsberetning: 1902. Christiania, K. Norske Videnskabs-Selskabet. Skrifter: Mat.-naturv. (KL 1901, 1—=5: = Hist-filos:, ES90R5 1—6. Forhandlinger: 1901. Stavanger, Museum. Aarshefte: Aarg. XII (1901). Trondhjem, K. Norske Videnskabers Selskab. Skrifter: 1901: La bibliotheque. 15 Rossia. Dorpat, Naturforscher Gesellschaft. Sitzungsberichte: XIII, 1. Schriften: XI. Archiv f. die Naturkunde Liv-, Esth-, und Kurlands. Ser. II, XII, 1—2. — Hun. IOpveecrkii VHueepeumemes. YYeHbHI4 JanneckA [Acta et commentationes Imp. Universitatis Jurie- vensis (Olim Dorpatensis)]. 1902, 1—6; 1903, 1—2. JIHTHbBU COCTABSB Kb: 20. XX. 1901 Toa; Kb.15. X. 1902 roa. O60o3p'bHrie JIekniä: 1901, 2 cem; 1902, 1 cem. Kasan, Dusukxo-Mamemamuueckoe Oowecmeo npu Mmn. Vuueepcu- menue. H3steria: Cepia II. XI, 2—4; XII, 1—4. Kharkow, Hmn. Xapokoecrkiit YnHueepcumemes. J3a0gcKA: 1902, 2—4. Ilpuxoxenie KH Jam. VIMmn. XaperK. YHUB. 3a r. 1902. Kiew, O0wecmeo ecmecmeoucnormamencit. SanucKka: TI. XVII, 2. Minusinsk, Mrecmnuouw Mysei. OT4eTB: 3a 1901 To. Kons, ?. A., Uctopnyeckii ouepkb MunHycnHceKaro Mysea 3a 25 IETE (1877—1902). Kasarr 1902. Moscou, Société Imp. des Natwralistes. Bulletin: 1901, 3—4. — - Mamenamuuweeroe O0uecmeo. MarteMmatnaaecKkiui COOopHuKb: T. XXI, 4; XXI, 1—4. — Memeoponoguweckaa Oocepeamopia Hun. Mockoeckaeo Ynu- eepeumema. Ha0,nonenia: 1901, Maptb—/IexaOpe. Riga, Naturforscher-Verein. Korrespondenzblatt: XLV. S:t Petersbourg, Académie Imp. des sciences. Annuaire du Musée Zoologique: T. VI, 4; 1902, T. VI, 1—24. Mémoires: Sér. VIII: CI. hist.-philol. T. V, 4, Cl. phys.-math. TESTO SL RAR Nl GU ES LESS Bulletin: Sér. V, T. XV, 5; XVI, 1—5; XVII, 1—45; XVII, 1. Bua3asantiäcKii BpemMenHnKeb: T. VII, 1—2. Comptes rendus des séances de la commission sismique per- manente: Année 1902, Livr. 1. 16 La bibliotheéque. S:t Pétersbourg, Académie Imp. des sciences. Publications du Musée danthropologie et d'ethnographie: I, II. Travaux du Musée botanique: I (1902). Bibliotheca Buddhica: GCikshäsamuccaya 3 ed. by G. Bendall. RASER » II: Rästrapälapariprecha, publ. par L. Finot. JJOKIaub UH MPUroBOPHI COCTOABINIeCA Bb MNABATEIKEIBYNIMEMD ceHaT'E BH NapeTBOBaHie Ilertpa Bexmkaro u3laHebre VImHepa- TOPCEOIO AkKageMierno HayEb nope peaarmniern H. O. HyöpoBun- Has POMbBAN LT: : Jcnenckit, Hopdfupit, KAvrra ÖpITia MOero. JIHeBHAKA UU aBTOOIO- rpafguauecKia J3annckKA. ”T. VIL M3anzanie nox penarnien HH. A. CHIPEyY. HROHBH CUHAUlCKONR M ad$oHCKoOU Koxnerxmniä mpeocB. Mopgrpia K3- ZaBACMHIA BL JIMYHO UMB H3roTOBJeHHHIXB 23 TaÖJANUAaXD. OÖObACHATEIBERUI TeKCTB H. IL. KoHIaKOBA. AKTbBI MocKoBCKaro TocygapetBa max. MoOAb pe. II. E. CartoKBa- COBA. IHofsaKa vu mpeOnBanie BB KaMtarKb BH 1851—55 rr. K. $oHt JIntMapa. CO. Il:öyprs 1901. 8:0. Herz, Otto, Berichte des Leiters der von der K. Akad. d. Wiss. zur Ausgrabung eines Mammuthkadavers an die Ko- lyma-Beresowka ausgesandte Expedition. St. Petersbourg 19025 2450: Simroth, H., Die Nacktschneckenfauna des Russischen Rei- Cheese StyRsbunss tÖTIESIT: Hun. Pyccxoe Teoepapuuweckoe Oowecmeo. H3Bbcria: T. XXXVII, 1—4. 3a0ucKA mO OTNÉIeHin ertHorpadin: T. XXVTI. Tpynzer 3kceHeamnia MO A3CJrBLoBAHINO UCTOYHAKOBDL rJIaBHbBimnAxXTb p'EK> eBponelckol Poccin: Bacceins dona BORoc6opb KpacuBoii Meun u3etbaoBaHia IbBCOBOICTBeEeHHEBIO OTIWbJIAa 1894 Tr. — Bac- ceiiT IloHa 0 CIiaHia cb HempanBot n3ackbaoBaniad IBcoBOA- CTIBeHHaro OTIEIA 1895 r. — BSacceundor Caeawr u bumpra V3- CcIBIOBAHIA IECOBONCTBEHHATO OTAbBIA 1899 rt. — Mamepidavi no vwuncomempiuw Pocciickou Hmnepiu. Pesykbrtarbli HUBeIApHbIXD PpaOOTD BH ÖaCCeÄHAXS BePXOBBEBT /lHbnpa, OKU, loHa H Kpa- cuBoli Meuu, Celima, Cbispana, IHH, CaBaanr u Barrora 1894 —1900 rr.: 3aBbBAbIBaAImMaro TeOge3U4ecKOÄ JacTbHP Å. Å. DoKa. — 005 oxpanm evdndixo Oviamemes. ÖO30p5 PaOOTAMDB IOPpAaHHe- CKOM YacTM 3a 1898—1901 rr. M. M. Peämre. — Oeparu u Bopo0a cö Humu. Coct. A. A. Texbehepe noxe pex. O.T. d6po- KeKAa. Juncrkri, B. H., TopHaa Byxapa. Yacrtp I—IL- Cr. ITO. 1902. = FA MR NED IS RE TERES dan La bibliotheque. 17 S:t Pétexsbourg, I'eonaoeuweckiit Komumenms. INDY ABL: 2CV LRF 95 CNG INO 2 H3B'beria: T> XXI, 1—4. Explorations géologiques dans les regions auriféres de la Si- birie. Region aurifére d'Jenissei: Livr. HI—IV. — Region aurifére de T'Amour: Livr. IIL. — Region aurifére de Léna: Livr. II. Bowca0oeckris, H. A., Martepiaxbr ana usyvenia HmKrembroBot AM- MOHHTOl PTayHHe HeHTPaAJIbHOÅX KH CÉBepHot Pocciz. Cr. IT6. 1902. 4:0. Jackapeeo, B., PayHa ByrgoBekyuxb OmoeBb Bonenu. Or. IT0. 1903. 4:0. — - Bomanuuecrit Cados. (Hortus Petropolitanus.) JA NSIEIER Ib NES — Hun. Apzxeo.oewweckaar RKommuccin. Marepiasrr no apxeonxorin Poccin: N 26. — Hun. Munepanoeuuweexoe Obwecmeo. Sanmncka: Cep. II; Macra XXXIK; XL. Marepiazer ana Teonxorin Poccina: T. XXI, 1. — Komxumems Huronaeeckoit exaenoit Åcmponomuneckoit O0cep- : e6amopiu. OtetTB sa 1901—1902. — Hun. Hucmumyms Irenepumenmanvnoi Medouuuno. ApxuBt Bionrornteckyxb Haykob (Archives des sciences biologiques publiées par L'Institut médicine expérimentale): T. IX, 2—4, — - Huronaeeckaa Traenaa Dusuveckanr Ob0cepeamopia. Annales de Pobservatoire physique central Nicolas: 1900, 1—2. IlpezoctepexeHia O CHJIBHHXH BÅETPAXT HM MeTelIAXD MOCIAHHHA TraBH. Pu3. o0cepBaropier Ha JINHIN MelbsHLIXS JOPoOrb 3U- MOI0o 1900—1901. IlpasgHoBanie 50:ru rETHAro I00vIed HUuKOIACBCKON TJIABHON fu- 3Hteckok o0cepBaropia 1 Anpbaa 1899 r. Cr. IITö. 1901. 8:0. — = Société Imp. des Naturalistes. Comptes rendus des séances: 1902, N:o 1—2. Varsovie, Hmn. Yuueepceumemes. Mepberia: 19027 IN-—VIII 1903; T=TV: Rumania. Bucarest, Lustitutului Meteorologie al Bomanet. ; Analele: T. XV, anul 1899. 18 La bibliotheque. Schweiz. Geneve, Société de physique et d'histoire naturelle. Mémoires: XXNXIV, 2—3. Schaffhausen, Schweigerische Entomologische Gesellschaft. Mittheilungen: Vol. X, 10. Zrärich, Die naturforschende Gesellschaft. - Vierteljahrsschrift: Jahrg. XLVI,1901, 3—4; XLVII, 1902,1—2. Suomi se Finland. Sverige. Göteborg, Högskolan. Årsskrift: VIL — - K. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället. Handlingar: 4, följden IV. Lund, Universitetet. Acta: XXXVII, 1—2. Stockholm, K. Svenska Vetenskaps-Akademien. Handlingar: N. F. 35. Bihang: 27, 1—4. Öfversigt: 58 (1901); 59 (1902). Lefnadsteckningar: 3. Astronomiska iakttagelser och undersökningar anstälda på Stockholms observatorium. Utg. af Karl Bohlin. Bd. VI, —- As VIL i Meteorologiska iakttagelser i Sverige: 1897, 25; 1898, 26; | ISEN ER N. C. Dunér: Tal vid K. Vetenskaps-Akademiens Minnesfest den 24 okt. 1901, trehundraårsdagen af Tycho Brahes död Stockholm 1901. 8:0. — Samfundet för Nordiska Museets främjande. Meddelanden: 1900—1901. — Sveriges Geologiska Undersökning. Ser. Aa: N:o 115, 117 —+ kartor. » Ac: 1—4, 6 —+ kartor. » Ba: N:o 6 + karta. TS BIOS AE La bibliotheéque. 19 Stockholm, Sveriges Geologiska Undersökning. Sör CT = NE0OR-L (25-100, L89-—LY2, » Ca: 1—2 —+ karta. Publikationsförteckning: A, B. — KBK. Vitterhets, Historie och Antiqvitets Akademien. Månadsblad: 1897. Antiqvarisk Tidskrift för Sverige: XVII, 1. — K. Biblioteket. Sveriges offentliga bibliotek. Accessionskatalog: 16 (1901). Upsala, K. Vetenskaps-Akademien. Nova Acta: Ser. III, XX. — KK. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet. Skrifter: Bd. VII. — Universitetet. Årsskrift: 1901, 1902. Bulletin of the Geological Institution: V, 2, N:o 10. United States Amerika. Baltimore, John Hopkins University. American Journal of Mathematics: XNXIV, 1. Cireulars: XXI, 158—162. — American Academy of Arts and Sciences. Proceedings: NXXVIIL, 6—23; XXXVIUI, 1—9: Boston, Scciety of Natural History. Proceedings: Vol. 29, N:o 15—18; Vol. 30, N:o 1—2. Cambridge, Museum of Comparative Zoology at Harvard College. Bulletin: . NAN, 385 NE da6 XLS Annual Report: 1901—1902. Memoirs: XXVI,; 1—3; XKXVIL 1—2. Chicago, John Crear Library. Annual Report: 1901, 1902. Cincinnati, Ohio, Lloyd Library of Botany, Pharmacy and Ma- : teria Medica. Bulletin: Mycological Series N:o 1—2. Ae Reproduction ,, N:o 1—2. fö Pharmacy SE INS ds Mycological Notes: N:o 5—9. HA 20 La bibliotheque. Colorado, Colorado Scientific Society. Proceedings: Vol. VI (1897—1900). Houghton, Michigan College of Mines. Yearbook: 1901—1902. Lawrence, Kansas IJniversity. Bulletin: Volk Il =1-8: New Haven, Astronomical Observatory of Yale University. Transactions: 1, 6: New York, American Museum of Natural History. Men Omsa 5 östsLV os VV Bulletin :-XL;=4;=KIV; XN3 TVI EE 2 Va Se Annual Report: 1901. — State Museum. Annual Report of the Regents: 52, 1—2; 53, 1—2. Philadelphia, Academy of Natural Sciences. Proceedings: 1901, 3; 1902, 1—2. — American Philosophical Society. Proceedings: XL: 167; XLI, 168—170. San Francisco, California Academy of Sciences. Proceedings: Botany II, 3—9. 53 Zoology II, 7—11; II, 1-4. Occasional papers: VII. Tuft (Mass), Tufts College. Studies: N:o 7. Washington, Smithsonian Institution. Smithsonian Contributions to Knowledge: 1309. Miscellaneous Collections: Vol. XLIII; 1259; 1312-1314. Report of Secretary: 1901. Publications of the Smithsonian Institution avoilable for di- stribution March 1901. Washington 1901. 8:0. -— U.S. Geological Survey. Bulletin: 177—190; 192—194. Annual Report; Ch. D. Walcott: 1899--1900: II —-V, VII. Mineral Resources: 1900. — U.S. 4. Departement of Agriculture. Monthly Weather Review: XXX (1902) 2—13; XXXI (1903) 1—5. North American Fauna: 22. La bibliothéque. 21 Washington, U. S. A. Departement of Agriculture. Bulletin: Weather Bureau: 31 Report of the Chief of the Weather Bureau: 1900—1901; 1901—1902. Yearbook: 1901. — Bureau of American Ethnology. Annual Report: 1896—97, II. | Bulletin: N:o 26. — . U. S. Bureau of Education. Report of the Commissioner of Education: 1900-—-1901. — . U. S. Naval Observatory, Publicattons:"Ser. uh MOb2: Report: 1902. LD] SA Uruguay. Montevideo, Museo National. Anales: IV, 1. Oesterreich. Bistritz, Gewerbelehrlingsscluule. Jahresbericht: XXVI, XXVII. Bränn, Der naturforschende Verein. Verhandlungen: XXXIX (1900). Bericht der meteorologischen Commission: XIX. Budapest, Magyar Tud. Akadémia. Értekezések a nyelv-és széptudomånyok koréböl, Az I osztåly rendeleteböl: XVII, 9 —10. Ertekezések a története tud. koréböl, A II osztåly rendelete- böl: XIX, 6—9. Közlemények. vonatkozölog a hazai viszonyokra. XXVII, 1. Claudiopolis, Regia Utt. Universitas Hung. Ioannis Bolyai in memoriam. MCMII 4:0. Cracovie, L'Academie des Sciences. Bulletin international. Cl. de philol., d'hist. et de philos: 1902, 4—10; 1903, 1—2. Cl. des Sciences mathem. et natur: 1902, 4—7; 1903, 1—2. Katalog literatury naukowej polskiej: Tom. II, Rok 1902, Zes- zyt 1—4. 41" 22 La bibliotheque. Graz, Verein der Aerzgte in Steiermark. Mittheilungen: Jahrg. XXXIX (1902). Klagenfurt, Naturhistorisches Landesmuseum von Kärnten. Tarinthia Il, Mittheilungen des Naturhist. Landesmuseum f. ' Kärnten: . Redig. v. Dr. K. Trauscher:: 19037 1==3:' Lemberg, Sevcenko-Gesellschaft der Wissenschaften. Chronik: 1901, H. IV (N:o 8); 1902, H. I—IV (N:o 9—12). Prag, K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Sitzungsberichte: Cl. f.- Philos.-Hist.-Philol. 1901, 1902. Cl. f. Matem.-Naturwissensch. 1901, 1902. Jahresbericht: 1901, 1902. Studnicka, F. J., Bericht öber die astrologischen Studien des Ukycho Brahe. Brag: o01sT 80. — — Ceska Akademie Cisare Frantiska Josefa. Sbirka Pramentv ka poznåni literårniko Zivota: Skup. I Rada I, cislo 3—4; Rada II, cislo 4—35; Skup. II, cislo 3. Rozpravy: Trita I, Rotnik 10; Trida II, RoCnik 11; Trida III, Roönik 9. Spizy Jana Amosa Komenského: Cislo V—VI. Almanach: RotCnik XIII. Vöstnik: RoCnik XI. Biblioteka Klassika Reckych a Rimskych vyd: Cislo 5, 7. Gruss, G., Zåkladové theoretické astronomic (Dil druhy) V. Praze 1902. Zirbt, Cenék, Bibliographie Ceske historie (Dil druhy) V. Praze. Trieste, I. B. Osservatorio Astronomico-meteorologico. Rapporto Annuale: XVI (1899). Wien, K. Akademie der Wissenschaften. Sitzungsberichte: Phil.-Hist. Cl., Bd. CXLIM-—CXLIV. Math.-Näturw. CI., Abtb. I Bd:- CX) 1— 10; ”» EXT 5 4 EE as Abt Ha BdACR SS CRIME K - 0; Abtbi Ib: Bd. CX, 2-S05 CXTT LES 55 så 5 » Abth. HI Bd. CX, 1—10. Denkschriften: Phil.-FHist. Cl., Bd. XLVI-—XLVIILI. ) Math.-Naturw. Cl., Bd. XLIN—L; EXXIII. EJ La bibliothéque. 23 Wien, K. Akademie der Wissenschaften. Almanach: 1901. Erdbeben-Commission: Mittheilungen, N.: F. N:o I—IX. — KK. K. Zoologisch-botanische Gesellschaft. Abhandlungen: Il, 1—2. Verhandlungen: LI (1902). — - Anthropologische Gesellschaft. Mittheilungen: XXXII, 3—6; XXXIH, 1—24. — > K. K, Cemtralanstalt fiir Meteorologie und Erdmagne- tismus. Jahrbächer: Jahrg. 1899—1900 (N. F. Bd. XXXVI —-XXXVID. — K. K. Geologische Reichsanstalt. Abhandlungen: Bd. XIX, 1. Jahrbuch: LI, 3—4; LIT 1—2. Verhandlungen: 1902, 5—18; 1903, 1—3. — K. K. Gradmessungs-Bureau. Astronomische Arbeiten: Bd. XII. Zagreb, Hrvatsko Naravoslovno Drustvo (Societas historico-na- turalis Croatica). É Glasnik: XII, 1—6. — - Hrvatsko Archeolosko Drustvo. Vjesnik: N. Ser. VI (1902). SK Sf My N NN TAR - KE d Ne RN v AN FAN Na ARMY SRA våg NT Å INKET. 4 $ ; K fo AN EN INNG FPA. EMM er 1 V NOR PA Rd LR EYN h Mu (00 ÖFVERSIGT AF FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS |- FÖRHANDLINGAR. ÄLV. FA002-—-1905; Seen en SA HELSINGFORS 1903. RE ES. NA IN) = 2 Ö SER SS TK SE AND an Dö MÅ 3 E : 0 mark. I - 2 om [= MORA AEA Men CARE LIPIDI . skap bem FARSAN ska gn vi BINERO aaA RS oket Pervk Need Orden det oderbi to eg Nys SPUR 090 I ökr be ba SNRÅL AG Re bår NG Nr LO Jaha Mss RNE NU sRs äl bran ol hd ge Pe Gå FER Kd a PEEGEETeR AE Sä Ål da Thäxslia ON 4 HR EN i (FREE RR eg isl RR BRL Ume PHU AA H ÄRA M föreg aven Pi Itjal oil, SURT TaEb ERT LÄ nde En it att IE (rör YRSA 194 pel BR SSR KEN ES Heh Jen Ve fejkar bratoki ha av: ved svar Ål plespd Pi v - Te SS tidig ide ler I 4 4 rlgs4 vaiped HEL ROT st oad Smb + fe mörsep MILJ eter Mispefer sar IH LOgped Båfr SHR te | RAIS Sept Onbå kurkg La . (CILLA HE fins fleistg Mår br tara IPCLACT, Fälg Sal Ibsen IR dans klarsl Por fridyrtdar gt kr AR HUA yt & SrtSrS ANN TARR? I sen YpRr IG? KobDR stas et sr) ALA ABA K dar Hj Ra så bg ” a iv reset rd Fig ER Wu TN 1 Je . LUDG aesrtl De AND) Het btges sänt SleEfaRe Ib pad tg Kant : UN se she ler hest staken el i ' al GE SA a AIR SINen Gt META Md NET ertöslo gla 0 TIM Vag ber sd Vi berarak Fal eg rk sj bok Is iblagrigtr bid folee 4 20å + Ba före l HAN 44 [Ae RN Las ögRA Vb IG 2 Hål rer) b ORD SEEN ha älgtäpl edt bikes Je Yates Ip SÖKA he Me LIDER l ae f de be bl a före 405514 39 Per äp gå tre br LINA GASTA TESLA Fe pr ör jga Yr rig i" nd UR TRAIN Ae hel Hlersbr gr Hj (ejar DER fl SN H Ior kär ber uk äg BEAN fed p INN 16 VM På viste pe fe kdk Hb Häper Vera MN tl fört Mig äv fält + Fe 2048150 4 (kl UDP FORN 4 ER IN gate SK vilt EN RM WH Fa DLR de LAG AOL SRF herr RN 1 1 MI ALLERIG H YrINER ME MiG RR H (AGT Fu IR VIR ler Har Sj JL bes IE LG Tear älg 4 H lar IH så ae Na brå illa HR OM KM Ae Lr UM SÄS NANA NA GA rr NG MAHA TA LE TER Hd "Le EA he 5: MN :; Nr eo NR AR dd n HA Sat 3 SS en SKUR Tr SE V UM NR i EN i fä Nn sneR äl i RR I k " | Re i gr i S ge Hard ES fre fat sia fär j KR i 6 Kapa ätbar Nn fn ; ler HT ae båds SKAR i ET Tr å Ag ” ee NIAN R Lä EN + br äng må blsdå 4 hear IN eld Ne Hiller sjal våt ds ” INA Mört 4 der bl lävett fött Id kt 4 AT » Er Vs ILJA : MERUS ROTSNe HE tördetn glida äro be fbe pe EE Fe Ming be bek irgga Hletttbe FETT ASA (er pb rby ban ks 2 KrSSe 3 Prag eluty Sk ELRyRd He fri (re ' fate un HL tis ön elen böra ör ” ef VI Föra SER BPR i 0” 4 IR E RAR IRRR Tr TING OR SpA SRS jeg b4 bål prar jeg LEE såga LÄ ASTA Ffagturren de MIKEL Nyrärptaf / H h UT Milne VEN SSA SR spred RR Hsu FIRAR [NIH ” KALLE RN LIL Hörilelsj HV tin Abere NaRfrsk tet 4 de 4 Meg He RGd MULEN oR KOMA 80 ri M nt h frin katt FRMtlRR fa att ViN RR år LG ; SE re Wwn | SR Ni TILAK VA kl ig SLR er "Fare kik Nänkape Lu ENG AN bl Milan HH Mg ver Se TS a UJ Nn a Sfögtärtenn da [er ut SSR Steg en 4 VE bir NA N öre ra SL rr + SSA RET PRLÄS VANN NAN Jap RER up Nin tet a LEE tia br AA tr ARG ananas TREE SÄ DIR HERR ER LLA RG Se — Er zz FLEN ; TRE SLSR SAR Eg ad Ena se ARR Ia He an RNE fler Mp Np ; : Ta 4 Ht i eg RN Dh Arleg ER 3 — Vet sn SMR H 4 såetör: Iyratg M Kr rad RAGE an 4 Sa fp Herr FIS RN DIG Or Må METE ll Valda 4 4 4 one sä Wed petar NS rt 4 i Heed Jå It Ng a HE lig ne ARI