UN SDR ie sar ; IR leg eg SAN pet ba NALDU Yu ATL IC NA le Filen 3 Ad i STR Ir M la SAALE 10304 NS 3 EI H EE , OR AR ATT lg Ki ST SKR HE u ve ” | Uefa 4 hi ip SUN ån 200 jirby vis i 4 PARA KR 1 Ml UNH ' RN bål ALL 19) MO KILA TIN MAIN IN HER sed] MSN FLIT FR be ING ib rd (07 en NA NR ie DN Ute) ' fr Hå MN Hj KL MN ållefrre LLA) HM ad Ht Sd ) ke svT vi Jarek ; SS si H Altaj påse i a (OA M fik He ÄN GRENAR OR SR KN 2) FÖRR så 4 11 i (KRA RN 1 I Sa + in De HR RR HH DÄR Malar TT biet > Blerta Al skrå Bg Ut bd EIItSa bee en S.S 7 Ida LaddARrs äl rt älv! EDER 4 hg Ike LEN ATI GARNER Og str BALEN ANKASE VÄLA OM - » ÖFVERSIGT AF FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS FÖRHANDLINGAR. HELSINGFORS, J. SIMELII ARFV. BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, 1905. 10. Ita 13. 14. 16. ZE Innehåll. A. Vetenskapliga meddelanden. Die Verehrung des Propheteu Elias bei den Neugriechen, von Hdv. Rein. Fine Bemerkung iiber die Bedingungen des Extremums in der Variations- rechnung, von J. W. Lindeberg. Beiträge zur Kenntniss der Arten der Pterostichen-Untergattung Derulus Tschitsch, von B. Poppius. Capsidae novae mediterraneae descriptae ab O. M. Reuter. V. Species a dominis J. et U. Sahlberg in itinere a. 1903—1904 collectae. Ad cognitionem Capsidarum Australiae. Secripsit O. M. Reuter. Cum tabula. Åbo-editionen af Lactantii De mortibus persecutorum, af C. Synnerberg. Uber die Schmeltzwärme, von K. F. Slotte. Folgerungen aus einer thermodynamischen Gleichung, von K. F. Slotte. Redogörelse för fortgången af de astrofotografiska arbetena å observato- riet i Helsingfors under tiden Juni 1903 till Maj 1904, af A. Donner. Ad cognitionem Capsidarum aethiopicarum. Scripsit O. M. Reuter. Uber die innere Reibung von Wasserlösungen einiger Nicht-electrolyte sowie iiber die Reinigung des hierbei angewandten Wassers, von L. William Öholm. Capsidae Stålianae secundum specimina typica redescriptae. Scripsit O. M. Eee I IDG Uber die Strahlung der Metalle bei gewöhnlichen Temperaturen, von G- Melander. Contributions to the Bryological Flora of the Philippines, I, by V. F. Brotherus. Pleurorthotrichum, eine neue Laubmoosgattung aus Chile, von V. F. Bro- therus. (Mit 1 ”Tafel). Beiträge zur Kenntniss der Coleopteren-Fauna des Lena-Thales in Ost- Sibirien. I. Haliplidae und Dystiscidae. Von B. Poppius. Contributions to the knowledge of the Coleopterous Fauna of the Shet- land- and Orkney- Islands, by B. Poppius. TIN. N:0. 23. Commendones legation till Danmark och Sverige 1561, af Henry Biaudet. Capsidae in Venezuela a D:o D:re Fr. Meinert collectae enumeratae novae- que species descriptae ab O. M. Reuter. Cum tabula. Ad cognitionem Capsidarum Australiae, scripsit O. M. Rewuter. Ad cognitionem Capsidarum aethiopicarum, scripsit O. M. Reuter. II B. Redogörelser och förhandlingar. Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska Centralan- stalts verksamhet under året 1904, af HE. Biese. Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1905. I. Ordförandens helsningstal. I Årsberättelse, afgifven af ständige sekreteraren. TIT. Muutamia piirteitä nykyajan planktontutkimuksesta. Föredrag af K. M. Levander. Öfversigt af förhandlingarna vid Finska Vetenskaps-Societetens samman- träden September 1904—NMaj 1905. VETENSKAPLIGA MEDDELANDEN. , 3 Uldå sg JEN LJ | a L iv ; sh Brute OAS NELSAENE $ ' + HE « AN id rig t 7 br i ri IG ANGNAJAGORN KO FIG TI TLA CUPEN Ida A j vh = £ Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XLVII. 1904—1905. N:o 1. ANTI PI + Få. ye Zu der Folehräns des Propheten Elias bei den Neugriechen. Von Epbv: REIN. Es wird behauptet, dass der Prophet Flias in dem neu- griechischen Volksglauben auf die Vorstellungen des heid- nischen Altertums aufgepfropft sei. !) Besonders ist die Ver- mutung geäussert worden, dass der Kult des christlichen Hei- ligen an den alten Helios- (resp. Apollon-) Kult angeknäpft habe, wobei man auf die grosse Ähnlichkeit der Namen hin- gewiesen hat. ,Ilias". heisst der Prophet ja im Neugriechi- schen, und ,Ilios" ist schon seit dem späteren Altertum fär ”Hicwos gesprochen worden. ?) Dies ist die Ansicht vieler For- scher, so die von WACHSMUTH, ?) FINLAY,”") Bury, ”) BENT. ”) Poritis, der die Frage einer näheren Präfung unterzogen hat, ist der Ansicht, der moderne Eliaskult sei von einer Ver- > sehmelzung des Zeus- (d. i. Keraunios, Hyetios, Akraios-) kul- tes mit dem Helioskulte ausgegangen. ”) Besonders findet er den ältesten Höhenkult des Zeus wegen seines Charakters - eines gleichzeitigen Regen- und Sonnenkultes dem christ- 1) Z. B. EGLI, Nomina sr Leipzig 1893, 442 s. Ilias. ?) WACHSMUTH, Das alte Griechenland im neuen, Bonn 1864, S, 23. SYGAT Ta Oe ) History. of Gr reece edit. by TOzER, Oxford 1877, I s. 424 nach JULE- VILLE. 3) History of the RR Roman Empire, London 1889, IT 40. | ) On insular Greek Customs (Journal of the Anihropological Inst. 15, 1885—1886) s. 397. Vgl. auch das Referat im Globus 50 B. 1886 s. 95. 1) ”HAtros sata tovs ÖNuMders uvFovs, Athen 1882, ss. 47, 49. identifizirt worden sei. !) Und in neuester Zeit hat ÅLBERS?2) die Frage so formulirt, dass Elias unmittelbar an den volks- - tämlichen Helioskult ä0seshlor Er dass er aber viele AnEn 4 avs dem Zeuskulte entlehnt habe. t Die Hypothese von der Substitution des Helios: dude Så den heiligen Elias hat also immer noch ihre Vertreter trotz des ablehnenden Urteiles B. ScHmiot's in seinem bereits 1871 erschie- 5 nenen Buche Das Volksleben der Neugriechen und noch mehr i mn re seiner späteren Arbeit Griechische Märchen, Sagen und Volks- d lieder aus dem Jahre 1877 äber diese ,alte bis zum Uberdruss wiederholte Mär, . . an welche gegenwärtig in Deutschland Ez sicherlich-kein einziger Gelehrte mehr glaubt."4 3) Schon vor ihm hatte BuRrstan ') die Annahme ,, wenigstens sehr problema- tisch" gefunden. BSpäter hat ScHuLnrzE?) diese GHleichsetzung för bizarr erklärt, und auch RENNELL RODD ') bezweitelt ing Å ; Richtigkeit. | NR dr Fu ER 3 Sd 4 . - FR Auf den folgenden Seiten soll die hier boränta Frage noch einmal untersucht werden. Wo es sich um das Fortleben eines heidnischen Kultes in den christlichen Kulten und in den christlichen Volksvor- - stellungen handelt, hat sich die Forschung in erster Linie an die Kultorte zu halten, d. h. man hat von der Identifi- R - zirung einer ASA Käpolle U. 8. W. eines: christlichen Hei- fd I ty VA NaNO, 46, 48. Be 2) De dus in locis editis cultis apud Graecos. Diss. Univ. FT 1901. Ich kenne das Buch nur aus dem Referate L. BLoCH'S in ACHELIS” Archiv Få Relig. wiss. VI 73. NR 3) Griech. Märchen u. 8. w. 61 ff. FR NS +) Ub. HEvzreY, Le mont Olympe et VAcarnanie im Rhein. Mus! N RR 16 Jhrg. 1861':s. 423 Anm. N 5) Geschichte des Untergangs des griechisch- -römischen Heidentums, « Jena 1887—1892, II 217. : Se É) The Customs and Lore of modern Greece, London, 1892, s. 146. RARE RE VTA LSS ARR ÖR ; ge N:o 1] Zu der Verehrung des Propheten Elias bei den Neugriechen. 3 ligen mit einer irgendeinem Gotte, einer Göttin oder einem Heros geheiligten Kultstätte auszugehen. Diese Methode ist auch vorliegender Untersuchung zu Grunde gelegt worden. Wir haben also eime Anzahl von solchen Örten im jetzi- gen Griechenland zur Präfung vorgenommen, die ihren Na- men nach dem Propheten Elias tragen. Und diese Anzabl ist nicht gering: es ist ja allgemein bekannt, dass es in Griechen- land ausserordentlich viele Orte, besonders Bergspitzen die- ses Namens giebt, ja ein Gelehrter, Ross, hat im Scherze behauptet, dass die Hälfte von den Bergen des Landes nach diesem Propheten benannt sei.) Ein auch nur annähernd vollständiges Verzeichnis der betreffenden Orte hat mir selbstverständlich nicht zur Ver- fögung gestanden: die Zusammenstellung beruht lediglich auf zufälligem, gerade zugänglichem Material. Das Resultat der statistisehen Untersuchung kann also nur eine relative Bedeutung beanspruchen. | Unter den etwa 70 Orten Griechenlands mit dem Na- men Hagios TIlias, die ich mir notirt habe, rekrutirt sich die öberwiegend grösste Zahl aus solchen, von denen man äberhaupt nicht zu konstatiren vermag, ob sich dort oder in der Nähe eine antike Kultstätte befunden hat. Nur betreffs folgender Orte wagt man dies mit einiger Gewissheit zu behaupten. Auf dem höchsten Berge der Insel Aigina, dem s. g. Oros, befindet sich eine kleine Eliaskapelle;?) in antiker Zeit aber blähte auf demselben Berge ein Kult des hellenischen oder panhellenischen Zeus, der ohne Zweifel mit Regenzere- monien verbunden war. 3) In einer Senkung zwischen zwei hohen Gipfeln des Ber- ges Arachnaion (jetzt Arna), von denen der höhere heute Hag. Tlias heisst, erkennt man alte Mauerreste, innerhalb deren nach CurTius +) einst die Altäre des Zeus und der Hera gestan- ) Erinnerungen und Mittheilungen aus Griechenland, Berlin 1863, s. 141. 2) ROSS, a. a. O. 141, BURSIAN, Geographie v. Griechenland II 85. 3) Vgl. Z. B. Verf. Sagengeschichtl. Unters. iiber Aiakos (Acta Socie- tatis scientiarum" Fennicae XX XII N:o 8 1904) s. 11. | a 2) Peloponnesos II 418; BURSIAN, Geographie von Griechenland II 12 ferrAnm.. 1; 4 Edv. Rein. den haben. Auf diesen opferten die Landleute der Umge- 3 HÅ i Ry 4 gend bei anhaltender Därre und flehten um Regen. !) Auf dem Berge Ocha im Säöden Euboias befindet SIR ein Berggipfel Hag. Ilias, wo eine gleiehnamige Kapelle steht; [XLVIE einige Minuten weiter Aden an davon liegen Ruinen, die man. för emm Heiligtum der Hera Teleia oder ein dem Zeus und der Hera gemeinsames Heiligtum erklärt hat; dort aber Dk im Altertum ein Regenkult. ?) Einen anderen Berg desselben Namens giebt es im Nor- den HEuboias,; man hat die Vermutung geäussert, dass die dicht dabei Håsnden Ruinen von einem Heliostempel stam- men. 3) ; Eine zu Thespiai befindliche Eliaskapelle ist nach SCHULTZE +?) von Möncechen wahrscheinlich im Peribolos eines alten helikonischen Zeusheiligtums eingerichtet. | Westlich von- Lebadeia (Livadia) liegt ein Hägel des heiligen Elias, der nach LoLruinG ?) die Trämmer eines gewal- tigen opel des Zeus Basileus trägt. Auf Hymettos giebt es heutzutage zwei Kapellen mit dem Namen Hag. Ilias. Von der einen wird berichtet, dass sie in hohem Ansehen steht und namentlich in regenbedärf- tigen Zeiten von ganzen Pilgerkarawanen aufgesucht wird; man hat eben darum vermutet, dass sie die Kultstätte des auf Hymettos verehrten Zeus Ombrios ersetze. ') Das antike Taleton, auf dessen Gipfel in alter Zeit eine Opferstätte des Helios lag,”7) hat man in dem Berge Hag. ITlias, emer Spitze des Taygeton, erkennen wollen. Die 1) PAUSANIAS II 25, 9; vgl. LOLLING in BAEDEKER'S Cirigelikgkann 250, GRUPPE, Griech. Myth. u. Relig. gesch. 1110 Anm. 2. 2) STEPH. BYzZ. 8. HKaovotwos; vel. LOLLING bei BAEDEKER a, a. O. 213, PRELLER-ROBERT, G»iech. Myth. 4 Aufl. I 165, GRUPPE, a.a. O. 1123 Anm.il. 3) Vel. Globus XX XIII 1878 s. 209 nach SCHLIEMANN. ! OSAR Sa, OY SIS, 5) Hellenische Landeskunde u. Topographie in IW. MULLER'S 'Handb. d. klass. Altertumswiss. TIT 128; vgl. FRAZER, Pausanias vol. V 199. 6) MILCHHÖFER bei E. CURTIUS u. J. A. KAUPERT, Karten von Attika, Heft II 32; vgl. NEUMANN u. PARTSCH, Physikal. Geogr. v. Griechenland 21, BEBR, Heilige Höhen d. alten Griechen u. Römer, Wien 1891, 8. 32. Anm. 1 7) PAUSANIAS IIT 20, 4. 2) E.: CURTIUS, Peloponnesos II 204, POLITIS, "Hos 45 ff. So auch FRAZER, Pausanmias vol. IIT 394. | ON Å Ä å ZI N:o 1] Zu der Verehrung des Propheten Elias bei den Neugriechen. 5 — Berechtigung der Identifikation der betreffenden Orte ist in- dessen von BursIian!) und B. ScuHMIDT ?) angefochten worden. Beer 3) lässt! die Frage offen, so auch HritziG-BLÖMNER. 2) In der Tat folgt aus dem von Poniris >?) angefährten Zitate aus einem Dichter des XVII. Jahrhunderts, Niketas Nephakes,'") nicht, dass man die beiden Orte notwendig för identisch zu halten habe. | | Eine Bergkapelle auf dem Vorgebirge Malea heisst auch Hag. Ilias,7) und in derselben Gegend stand vormals ein - Apollontempel sowie eine Kultstätte des Zeus. ”) Nahe oberhalb einer Eliaskapelle ragt der Gipfel Dia- phorti (oder Hag. TIlias)?) empor, auf dessen ebenem Pla- teau nach CurrTius 9) die berähmte Kultstätte des Zeus Ly- kaios lag; es stand dort ein Altar des Gottes nebst zwei Säuvlen mit goldenen Adlern. Hart unter dem Gipfel be- » findet sich eine Quelle,. die CurrTius !!) för die wegen der dort gebräuchlichen Regenzeremonien berähmte Hagno hält, in deren Nähe der bekannte unnahbare, schattenlose heilige Platz, ,das Adyton", lag. Und schliesslich stand auf dem alten Artemision (jetzt Maleos-) gebirge in Argolis emm Heiligtum der Artemis Oinoa- tis, dessen BStelle nach Bursin !?) eine zerstörte Eliaskapelle bezeichnet. 1) Geogr. v. Griechenland, II 104 Anm. 3. 2) Volksleb. d. Neugriechen 45. SFL as Os ) +) Pausanias,, Komm. zu III 20, 1, s. 841; s. daselbst die betreffende Literatur. FNS Sa &) Die Verse lauten folgendermassen: Tavyetov tov Ekepov ol nakaol EAxapTiaTAL, xal uaxorvöv töv AÉpovow Hav oc Mavidtar, . . . 7) PHILIPPSON, Der Peloponnes 175, 184. 3) Vgl. LOLLING bei Iw. MÖLLER 184. ?) FRAZER, Pausanias vol. IV 381. 10) So auch FRAZER, a. a. O. 1) Å. a. O. I 302 ff. 12) Geogr. v. Griechenl. II 64; vgl. HITZIG-BLÖMNER, Pausanias I 600, Komm. zu II 25, 3. - Es eröbrigt noch eine Anzahl solcher Orte zu erwähnen, die in ihrer Nähe einen antiken Kult gehabt haben können, obwohl sich in der Regel keine so genaue Feststellung er- möglichen lässt, dass man mit Bestimmtheit von einem idea- len Austen zwischen den alten und den modernen Kulten zu sprechen vermöchte. Wir werden im Folgenden ; bei jedem Orte einen aus derselben Gegend bekannten antiken Kult erwähnen, besonders wenn von einem Zeus- oder Helios- (bez. Apollon-)kulte die Rede ist. RS Sehr oft kommt der betreffende Name auf griechischen VA Inseln vor. So heisst z. B. mitten auf der Insel Amorgos ein = Berg Hagios Ilias; auf derselben Insel hat einst ein Zeus- und ein Herakult geblöht.!) Denselben Namen trägt gleichfalls — ein Berg auf der Insel Anaphe, wo unter anderen Kulten der ; des Apollon Aigletas sowie der des Zeus Ktesios und Patroos bestanden. 2) Dies ist auch der Fall auf Chios, — einer In- sel, wo in alter Zeit unter anderen Göttern Zeus Olympios verehrt wurde.?) Berge desselben Namens finden sich auf Kalymna (jetzt Kalymnos), von welcher Insel man einen Apol- lonkult kennt,”') weiter auf Keos, wo einst Zeus Ikmaios 5) J und ÅR Hos 6) angebetet tea auf Kos, auf deren Hö- = hen eim Altar des Zeus Hyetios Särad! D) eu auf Mykonos, | pe zu deren Kultgöttern Zeus Buleus göhörte 58) Auf Mytilini SS heisst der hödhete Berg Hag. Ilias; da derselbe fräher mög- jer licherweise Olympos genannt wurde,?) könnte man daraus auf einen Zeuskult schliessen. HFinen HEliasberg giebt es auch auf Paros, wo unter anderen Zeus Basileus einen Götter- = 1!) PRELLER-ROBERT, a. av Ö. I 579 Anm. 1. In einer sehr alten Inschrift aus Amorgos kommt der Kultname Zevs "Hos vor; s. PRELLER- SS ROBERT, a. a. O. 136 Anm. 1. SM ?) LOLLING, a. a. O. 212; vel. STEN bei PAULY-WISSOWA, » Real. Enc. I 2060 s. Anaphe. ?) PRELLER-ROBERT, a. a. Ö. 147 Anm. 4. 1) PRELLER-ROBERT, a. a. O. 920. 5) LOLLING, a. a. O. 568. 68) PRELLER-ROBERT, a. a. O. 456 Anm. 4. 7) NEUMANN u. PARTSCH, a. a. O. 76. ?) PRELLER-ROBERT, a. a. Ö. 753 Anm. 6. 2?) LOLLING, a. a. O. 239. Der moderne Bergname Hag. Ilias steht gewissermassen an der Stelle des alten ,, Olympos". SN sp fe É N:o 1] Zu der Verehrung des Propheten Elias bei den Neugriechen. 7 — dienst hatte, 1) auf Siphnos, wo Apollon Verehrung genoss, ?) MYS: Wo Von sonstigen hierher bezäglichen Orten könnte man noch z. B. das Mainalos-Gebirge nennen, wo vielleicht ein Apollonkult existirte; 3) jetzt heisst aber eine Spitze daselbst Hag. Elias. Bei Lykosura, wo Hermes Akakesios verehrt wurde, steht jetzt) eine Eliaskapelle;!) auf dem Gipfel eines Eliasberges lag möglicherweise das alte Pheneos,?) wo aus- ser einem beröähmten Hadeskult auch ein Zeus Fear kult eine Stätte gehabt hat.) Auf Menelion bei Sparta, wo einst ohne Zweitel Menelaos verehrt wurde, befindet sich jetzt eine Stätte des Eliaskultes. 7) Vor allem aber ist das thessa- liscehe Olymposgebirge zu nennen, dessen ganzer nördlicher Teil Hag. Ilias heisst;?) dasselbe erinnert uns aber an den beröähmtesten von allen Zeuskulten, an den olympischen. Eine TIdentifizirung der antiken Kultstätten mit den betreffenden modernen Orten ist aber, wie gesagt, schwierig. "Man hat gerade vom Zeuskulte bemerkt, dass dieser äber- haupt äusserst geringe- direkte Spuren hinterlassen hat. ?) Diese Schwierigkeit wird um so föhlbarer, als die by- zantinischen Berichterstatter, die von Kirchenbauten erzäh- len, selten ausdräöcklich zu versichern wissen, dass eine christlicehe Kirche an der Stelle eines antiken Kultlokals er- richtet worden wäre. Bei Procopius, De Aedificiis I 2 ff. wer- den zwar viele Kirchen aufgezählt, die vom Kaiser Justi- nian in Konstantinopel oder in anderen Teilen des Reiches erbaut wurden; dass dies aber an heidnischen Kultstätten geschehen wäre, berichtet der Verfasser nicht. Nur bei dem oa. a. O. I 3 erwähnten Heräon (Hociov) könnte man hieran !1) PRELLER-ROBERT, a. a. O. 149 Anm. 1. ?) PAULY-WISSOWA, a. a. O. II 77 s. Apollon. ?) IMMERWAHR, Die Kulte u. Mythen Arkadiens, Leipzig 1891, s. 129. +) CURTIUS, a. a. O. I 295. ?) NEUMANN u. PARTSCH, a. a. O. 180. 5) IMMERWAHR, avavÖ: ok NOVeL GREGOROVIUS, Gesch.. d. Stadt Athen im Mittelalter, Stuttgart : 1889, I 71. 2) Collection d. Guides-Joanne, Gréece II 172, ?) B; SCHMIDT, Griech. Märchen w s. w. 53; vgl. Volksleb. d. Neu- griech. 27. S ST 8 Edv. Rein. Z [XLVI | denken. Freilich muss daran erinnert werden, dass Justinian vorzugsweise die Erneuerung ; und Verschönerung älterer, | i schon vorhandener christlicher Heiligtämer im Sinne halte. - Wenn man die aus dem Vorigen gewonnenen, freilich sehr kärglichen Resultate betrachtet,!) könnte man geneigt sein zu behaupten, dass der Eliaskult eher an Orten eines anti- ken Zeuskultes (bezw. Zeus- und Herakultes) als an denen eines Helioskultes blähe. 2); Es fragt sich aber: ist der Prophet Elias in der neugriechischen Volksvorstellung iberhaupt wirklich an die Stelle irgend eines heidnisch-griechischen Gottes getre- ten? Ist es äberhaupt zulässig auf Elias zu beziehen, was von so vielen Heiligen der griechischen und römischen Kirche gesagt worden ist, dass sie sich nämlich mit bestimmten antiken Göttern (Göttinnen) oder Heroen mehr oder weniger vollstän- dig decken? Denn wenn man auch manchmal hierbei ohne Zweifel zu weit gegangen sein mag, wie besonders B. ScHMIDT, Volksleb. d. Neugriech. s. 48 und sonst, und SCcHuntzE, a. a. O. 217, nachgewiesen haben,?) so lassen sich doch einige Heilige, wenigstens als lokale Schutzpatrone, mit bestimmten Gestal- ten des heidnischen Altertums verbinden. Dass z. B. die Jungfrau Maria dann und wann mit irgend einer heidnischen Göttin — sei es Demeter oder Aphrodite (Venus) u. s. W. — gleichgesetzt ist, giebt auch NScHuLtzE zu.) Man weiss ja, SR 2) Die Hoffnung durch genaue Aufzeichnung der christlichen Kirehen = und Kapellen Griechenlands die Fixirung antiker Kultorte zu ermöglichen hat Sich im Allgemeinen nicht erfillt und auch nicht erfillen können; vgl. WACHS- - MUTH, Die Stadt Athen im Alterthum, Leipzig 1874, I 54 ff., wo auch die Griinde fir diese Tatsache dargelegt werden. NS 2) Dass der Name Elias keineswegs ausschliesslich an Stätten des Helios-. kultes haftet, ist schon von GREGOROVIUS, a. a. O. I 71, und RENNELL RODD a. a. O. 146 ff., bemerkt worden. 3) Auch RENNECD RODD, a. a. O. 146, warnt vor allzu grosser Leicht- gläubigkeit in dieser Hinsicht. t 2 ÅA. a O. II 355 Anm. 2. Unter anderen mehr oder weniger zutref- fenden Gleichsetzungen seien — freilich mit aller Reservation — folgende dj erwähnt. Die Jungfrau Maria ist z. B. auf der Akropolis in Athen an die ar Stelle der Pallas Athene getreten; vgl. GREGOROVIUS, a a. O. I 63, WACHS- - MUTH, Die Stadt Athen I 54. Hag. Dionysios ist gewissermassen der Erbe des Weingottes Dionysos (vel. WACHSMUTH, Das alte Griechenland im i neuen 24, B ScHmIDTt, Volksleben der Neugriechen 43); Hag. Nikolaos häufig = Poseidon (auch in der römischen Kirche S:t Nicolaus = Neptunus); s ; ICKEL EN SA RN AR AN , 4 - NER NA BRL Se é f d a ' Nera q - 4 b 4 FÖN (N:o 1] Zu der Verebrung des Propheten Elias bei den Neugriechen. 7 dass bei der Verbreitung des Christentums in Griechenland heidnische Tempel oder deren Ruinen und sonstige Kult- stätten in Kirchen, Kapellen und Klöster umgewandelt wur- den 1!) — ein Brauch, der in der ältesten Geschichte der christ- lichen Mission bekanntlich sehr häufig begegnet.?) Mit ei- nem. Worte, , Räcksicht auf Lokalgeister"” hat, wie v. ANDRIAN ?) sich ausdröckt, häuvfig die Anlage der neugegrändeten Hei- ligtämer bestimmt. Hin freisinniger Priester in Griechen- land soll ausdröcklich den Rat gegeben haben die heidni- schen Tempel nicht zu zerstören, sondern sie im Kirchen zu verwandeln ') Dieser Brauch, der etwa seit dem V. Jahrh. aufgenommen wurde, scheint nirgends in der Aus- dehnung wie in Griechenland geherrscht zu haben. >) Dieselbe CURTIUS, Peloponn. II 553, SCHMIDT, a. a. Ö. 31, STRAVÉLAKIS, Les Survi- vances polylheistes en Gréece, (La Tradition 2 1888) s. 353; doch steht jetzt eine Nikolaoskirche zu Ephesos auf dem Platze des berihmten Artemistempels, vgl. ANICHKOF, S:t Nicolas and Artemis (Folklore V 1894) s. 116; Hag. Geor- gios — Ares oder Herakles; vgl. STRAVÉLAKIS, a. a. O., oder auch = 'Theseus; vgl. GREGOROVIUS, a. a. O. I 71. Bisweilen aber Hag. Georgios = Dionysos; vgl. Globus 50 B. 1886 s. 95 Hag. Michael — Hermes Psychopompos; vgl. STRAVELAKIS, a. a. O., aber daneben S:t Mercurius = Mercurius ; vgl. SCHULTZE, a. a. O.; bisweilen Hag. Joseph = Hephaistos; vgl. STRAVEÉELAKIS, a. a. O. isweilen soll Hag. Johannes auf Asklepios gefolgt sein ;'vgl. CURTIUS, a. a. Ö. 1 370, und bei Thebä steht eine Hag. Lukas-kapelle möglicherweise auf der Stätte eines ismenischen Apollon; vgl. Globus XXXT 1877 s. 84 (nach H. BELLE). Zu Messina ist gewissermassen Juppiter durch S. Gregorio, zu Girgenti durch S. Gerlando vertreten; vgl. TREDE, Das Heidentum in der römischen Kirche, Gotha, 1889—1891, I 10. Zu Neapel steht an dergelben Stelle, wo Cas-. tor und Pollux einen Tempel hatten, eine Kirche, die S:t Petrus und Paulus, wie einem 'neuen Dioskurenpaar geweiht ist; vgl. TREDE, a. a. O. II 313. Sehr oft beruht selbstverständlich die Stellvertretung eines antiken Gottes durch einen christlichen Heiligen auf einem Zufall: die Nachbarschaft der Kultlokale, nicht ein innerer Zusammenhang hat sie zu Stande gebracht. !) PIPER, Mythologie u. Symbolik d. christl. Kunst, Weimar 1847—1851 I 39, ScHmiDT, Volksleb. d. Neugriechen 45, POLITIs, a. a. O. 48 ff., STRA- VELAKIS, a. a OÖ. 354, RENNELL-RODD, a. a. O. 140, SCcHULTZE, Archäologie der altchristl. Kunst, Minchen 1895, s. 22. ?) Beispiele aus Deutschland und Frankreich bei PIPER, a. a. O. I 53 f. 3) Der Höhencultus astatischer und europäischer Völker, Wien 1891, s. 71. ?) KNAPPERT, Le christianisme et le paganisme (Revue d. Mist. rel. 1896) s. 59. s 3) SCHULTZE, Unterg. griech.-röm. Heidentums II 210. ten Jahrhunderts viel Heidnisches zerstört worden ist.?) 10 Bdv. Rein. zu vertilgen, sondern sie so zu sagen zu verka äussert SR auch in dem bekannten Bestreben heidnische Feste und Volks- sitten ins Christliche zu ibertragen.'!) Es war ja notwen- dig, dass die FOR den Bekehrten dieselben: Vorteile bot UL NS KEWe 0) Ändereracib. Weiss man, dass am Schluss des vist Bei der einer alten Kultstätte för einen christ- 5 5 oder der Aer Orete dov haben, und die: Naivität, mit SS Wwelcher die alten Gottheiten in Heiligo verwandelt wabior. ist oft gross gewesen. ?) Hin beabsichtiges Wählen ist aber S nach Sön! ”) nicht die Regel gewesen. | 3 Betreffs unserer Frage hat, wie bemerkt, die Uttolstele SS ung der Kultorte zu einem NE unbedbtgörded Re-: ; sultat geföhrt; dagegen fällt die Tatsache sehr schwer ins Ge- wicht, dass der Name Hagios Ilias in der griechischen Topo- graphie so häufig begegnet, dass man schwerlich annehmen darf, es hätte wirklich dör: iberall in alter Zeit em SVT : Kulus bestanden. ' NT Wie ist nun dieses weitverbreitete Auftreten ft fenden Namens zu erklären? Am nächsten läge selbstver- - ständlich die Annahme, dass jeder Berg, der nach Elias ge- nannt ist, nach einer dort vorhandenen Eliaskirche oder Ka- pelle seinen Namen träge. Und in der Tat behauptet Porr Tis, dass eine solche auf den meisten Bergen steht oder einst gestanden hat. ') Dies ist wohl aber nicht immer der Fall 2 gewesen. haben erst einige Bergspitzen aus I ER ARN MES RET a ERE TANT SRV 2 ja 1) MÖLLER, Lehrb. d. Kirchengesch. II 106, SCHULTZE, a. a. Ö. Ls30 € 2) USENER, Das Weihnachtsfest (Rel.-gesch. Untersuchungen, Bonn 8 1899) I s. 294. Die Bittgänge sind an die Stelle der heidnisch-römischen .Ambarvalien" getreten. Die römische Kirche hat ihre Bittgänge auf dieselben "Tage wie die heidnischen verlegt. Noch jetzt wie vor 2000 Jahre bittet das - Volk um dag Gedeihen der Feldfrichte und um Schutz. SE ER ang; Un- TC Wwetter; vel. USENER, a. a. O. 301. AN 3) MÖLLER, a. a. O. SCHULTZE, a. a. O. 2) Sö ae a. a. 0. IK 212; SAGA Sj JARNO: AON (EE SSR EAA TR AV BA Tar ANA NPR AL VN pA 0 1j Zu der Verehrung des Propheten Elias bei den Neugriechen. 11 Ursache jenen Namen erhalten, und dann die äbrigen nach der Analogie dieser dieselbe Benennung bekommen. Warum hat man aber auf Bergspitzen und Höhen gerade Eliaska- pellen aufgeföhrt? Häufig haben natärlich besonders die die Umgegend dominirenden Höhen zum Kirchenbau eingeladen; man hat ja bemerkt, dass auch der heil. Georg, dem äbrigens ,jede zweite Kirche Griechenlands" geweiht sein soll,!) die Berggipfel liebt. ?) Diese einfache Erklärung ist aber nicht ausreichend. Es muss eine so zu sagen innere Verbindung zwischen dem Pro- pheten und den Bergspitzen bestanden haben. Diese aber kann nur aus der Vorstellung entstanden sein, die sich die getauf- ten Griechen aus der Erzählung des alten Testamentes von Elias gebildet hatten. MHier tritt ja der Prophet öfter in Ver- bindung mit dem Berge Karmel auf; dort opfert er zusammen mit den Baalspriestern, 3) dorthin Stolt er, um den Regen zu beobachten,?) um zu beten?) u. s. w. Es lag also auf der Hand dem heil. Elias die Bergspitzen zu widmen. Und nachdem er einmal der Patron der Höhen geworden war, mussten sich natäörlich seine Kapellen in einem bergigen Lande wie Griechenland vermehren. ') | | Wenn aber BuRSIAN 7) die Himmelfahrt des Elias för die einfache Ursache dazu hält, ,dass die Christen die Berggipfel nach dem Propheten benannten", oder KELLER?) und B. -SckmioT ?) dies aus dem naiven Wunsche ,den Eingang der Propheten in den Himmel zu erleichtern" entstanden sein Hlassen, so ist das nicht ganz zutreffend. 'Porrrist0) be- 1) LIPPERT, Christenthum, Volksglaube u. Volksbrauch, Berlin 1882, s. 623. 2) TRIPPRRT, av. är 0.622; By KÖR SVE 2 0K KE. 2) Kön. I 18, v. 42; 57 KON ONES 6) RENNELL RoDD, a. a. O. 146. 7) Im Rhein. Mus. N. F. 16 Jhr. s. 423 Anm. 2) Bei Ren, ä. a. O. ?) Votksleb. d. Neugriech. 48; vgl. RENNELL RODD, a. a. O. 146.. Auch aus den sädslavischen Ländern kennt man eine grosse Anzahl Berge desselben Namens (,Sw. Ilija"); vgl. TOMASCHEK, Zur Kunde der Hämus-Insel (Sit- 2wngsber. Akad. Wiss. Wien 1881) s. 438. 10y- AG a. 0. 48 Anm. 4. || merkt dazu richtig, dass die Aufhebung des Elias zum Him- mel nach der biblischen Erzählung (Kön. II 2) nicht von der Spitze eines Berges, sondern in der Eimöde am Flus är Jordan. stattgefunden hat; deswegen pflegt auch die Personi- fkation dieses Flusses at ss ARR der TA des SR SA aufzutreten. ! Höhenkult des Flag, sprechen, und eben darum hat man TN 2 sen an antike Höhenkulte angeknäpft. Poritis föhrt einen | gewichtigen Umstand an, der den Eliaskult als einen echten , Höhenkult erscheinen lässt. Er erzählt nämlich, a. a. O. 46, dass die Umwohner des Taygetos mit grosser Mäöhe den Berg - hinauf klettern und dort eine Menge Feuer anzönden, in die sie als Opfergabe för den heil. Elias Weihrauch venon Wenn nun die Bewohner der Umgegend, besonders die des. . Dorfes Skardamula (Kardamyle), die Tenor auf dem Berge ge- wahr werden, zänden sie Gras- und Spreuhaufen an und feiern , den Tag, um sie herum tanzend oder durchs Feuer springend. 2 Und er fögt hinzu, dass, wo solche Feuer zu Ehren des en Elias öblich sind, die sonst in Griechenland vorkommenden ; Johannisfeuer unbekannt seien. Dabei bemerkt er, a. a. O. 54, dass die Sitte Eliasfeuer anzuzänden an Zeremonien ein nere, die zu Kulten der Sonnengottheiten gehören. je Das häufige Vorkommen des Hag. Ilias als Boren et T hat folgende Volkslegende hervorgerufen, die von Ponris, a. a. 0.46, nach CARNARVON mitgeteilt wird. Der Prophet Elias. wurde von Mohammed verfolgt und in der Ebene von ihm erreicht; schliesslich ist er auf die Berge geflohen, wohin Mohammed ihm nicht nachzukommen vermochte. Weil nun ch Elias dort einen Zufluchtsort gefunden habe, so werden ihm zu RE d CAN 2 M 1) So z. B. auf zwei Katakombengemälden; s. HENNECKE, Altchrist- > liche Malerei u. altkirchl. Litteratur, Leipzig 1896, s. 51, und auf zwei Sarko- phagen aus dem vatikanischen Cömeterium: vgl. PIPER, a. a. 0. II 504, KRAUS, Sd Gesch. d. christl. Kunst, Freiburg 1896, I 147. Avuch in einer vatikanischen Fn Handschrift der Topographie des Kosmas Indikopleustes aus dem IX. Jahrhun- E 2 dert ist auf einer Miniatur mit der Himmelfahrt Eliä der Flussgott abgebildet (vgl. PiPER, a. a. O. II 530), sowie in dem griechisch-lateiniscehen Hamilton- RS Psalter (vgl. TIKKANEN, Die Psalter-Illustration in Acta societ. scient. fenn. tom. SN XXXI N:o 5 s. 21). fr. 2) Diese Feier findet am HEliastage statt; vel. FRAZER, Pausa vol. 2 ITT 394. - ca FER re LOT PUNA ET AN Ng ” Py 3V tt . t MV 4 på . De Zu der Verehrang des Propheten Elias bei den Neugriechen. 13 , ka Ehren Kapellen auf den Bergen errichtet. Die Legende be- Weist, dass auch dem griechischen Bauer die grosse Zahl der — Eliasberge aufgefallen ist. | Dass die Verehrung des Elias gewissermassen hin und wieder den Charakter eines mit dem Höhenkult häufig nahe verwandten Regenkultes hat, geht aus mehreren Tatsachen her- vor. Bei eintretender Därre wandert die Bevölkerung einer Ge- gend Nord-Euboias in grosser Zahl unter der Leitung der Pries- ter zu einem dort befindlichen Hag. Ilias-Berge (vgl. oben s. 4), um von dem Propheten Regen zu erbitten. !) Auch von andern Eliaskirchen und -Klöstern wird berichtet, dass das Volk bei eintretender Därre in grossen Scharen zu diesen wallfahrtet.?) Möglicherweise zielt auch das am Eliastage, den 21. Juli, auf Tesbos gefeierte Schafopfer an einem Hägel, wo eine Elias- kirche 'steht, auf die Hervorbringung von Regen ab. ?) Vielleicht hängt selbst die Verlegung des Eliastages auf den 20. (21.) Juli alten Stils in der anatolischen Kirche damit zusammen; dies ist ja in vielen Ländern Europas eine Zeit, wo die Bevölkerung unter der Därre am meisten zu leiden hat. 90 ist z. B. die ganze Zeit vom 24. Juni bis 15. August in Oberbayern den Wasserkulten gewidmet. t) Sonstige in dem neugriechischen Eliaskulte vorkom- mende Bräuche sind mir nicht bekannt. Die schon im Alter- tum und besonders in der römisch-katholiscehen Kirche ge- - Wwöhnliche Fesselung der Götter- (resp. Heiligen-) Bilder, deren Zweck die Regengewinnung ist, ”) ist hier meines Wissens nicht bezeugt. i S Um dann zu den bewahrten Volksvorstellungen iäberzu- gehen, so erhalten wir auch aus diesen keinen bestimmten 1 Globus, XXXIIT 1878, s. 209. ?) BENT, a. a. O. 397; vgl. FRAZER, Pausanias, vol. IIT 394. 3) RousE, Firstfruits from Lesbos (Folklore 7. 1896) s. 146. +) HÖFLER, Kalendarium der oberbayerischen Kultzeiten (Zeitschrift fir | Völkerpsychologie und Sprachemwissenschaft 1889) s. 265. 5) Uber die Fesselung des Saturnus-Bildes s. PRELLER-JORDAN fa Myth. >, II 15; vgl. TREDE, a. a, O. IV 234. Dahin gehört ohne Zweifel auch die Hrählung von den aiginetischen Göttinnen Damia und Auxesia bei HE- RODOT V 82 ff. Hin drastisches Beispiel desselben Brauches fiihrt aus dem modernen Siiditalien TREDE, a. a. O. IV 233, an. . dreier Jahre und sechs Monate kein Polen fällt, ?) und ibn . Rein. — durch den Propheten. Von den mir bokar 2 kommen hauptsächlich folgende in Betracht. X Elias den Wolkendrachen nachjage. Derselbe Forscher hält e auch nicht för unmöglich, dass eine von einem unbekannten by zantinischen Schriftsteller angeföhrte Vorstellung, nach welche: Elias noch lebe und auf der Erde walle, obgleich von Niemand erkannt, noch heute irgendwo in Griechenland im Schwange sei. "Das Motiv von dem Walten des Elias öber Donner w Regen stäötzt sich natärlich auf die biblische Erzählung, wo er durch sein Wort den Himmel schliesst, so dass während wieder öffnet;?) auch seine Wagenfahrt knäpft an den Feuer- wagen des les an, in dem er lebend in den Himmel ent träckt wid 25. Dagegen 3 ja der Dämonen- oder Drachenkampf ein sehr verbreiteter Zug in heidnisehen Mythen. und Sagen und hat z. B. in dem Kampf Apollons mit Python auch fr der altgriechischen Mythologie seimen Ausdruck gefunden. Der VR Ubergang des biblischen Elias in eine halbmythische Figur den neugriechischen Volksvorstellung hat um so leichter erfolgen können, als man in ihm Zäge von einem kananälschen Sonnen- : oder ?) Dönrnersöbte 6) gefunden haben will; so sagt Z. 2 Uber Wettemeamognen (Mittheihungen d. line Grkdka Är XXIV 1894) s. 27. 4 SO NsLR AN NUV Lu 2) KÖN. LS vå att 2) Kön. IL 2 v. 1—11. ör 5) POLITIS, a. a. 'O. 51. Ubrigens hat schon VOLTAIRE Elias hit der Sonne (Helios) identifizirt; vgl. POLiTIS a. a. 0. Das Buch NORES (= F. FORNE Der Prophet Elias ein Sokdsana re Leipzig 1837, kenne ich nicht. SS ") SEPP, Religion d. alten Deutschen, Minchen 1890, s. 78. ") Das Leben nach dem Tode, Giessen 1892, s. 119. Zu der Verehrung des Propheten Elias bei den Neugriechen. 10 Es fragt sich aber, ob eine Annäherung an heidnische Vorstellungen von BSeiten der Kirche selbst begänstigt wor- den ist, d. h. ob die Prediger oder Missionare sowie die christliche Kunst der ersten Jahrhunderte in bewusster Ab- sicht die Eliasgeschichte mit antiken Vorstellungen in Ver- bindung gebracht haben. Ponitis!) föhrt in der Tat eine Stelle aus der altchristlichen Literatur an, in der auf die Ähmnlichkeit der Namen Helios und Elias hingewiesen wird. Der im V. Jahrhundert lebende Dichter SEDuLIus sagt näm- lich, dass dem Elias der vom Blitze flammende Himmelspfad zukomme, da sein Name der griechischen Benennung der Sonne so ähnlich sei. Die Stelle lautet (Chron. pasch. I 184): Quam bene fulminei praelucens semita coeli convenit Heliae! merito qui, et nomine fulgens, . hac ope dignus erat: nam si sermonis Achivi una per accentum mutetur litera, Sol est. / Uber diese Stelle bemerkt aber PrirpEr 2?) ohne Zweifel zutreffend: ,das ist indessen eine halbgelehrte, halbpoetische Bemerkung" ; es ist wohl nichts als eine Spielerei eines ein- zelnen Dichters. : Gewöhnlich scheint diese Vorstellung auch nicht gewesen - zu sein ; nicht einmal Parallelen zwischen der betreffenden bib- liscehen Erzählung und alten griechischen Mythen lassen sich in der christlichen Literatur nachweisen. Und doch war es bekanntlich gewöhnlich, dass zur Erklärung von biblischen Ereignissen Analogien aus der heidnischen Mythologie her- ; angezogen wurden. 3) In der Regel wird nur die biblische Cd Erzählung mehr oder weniger vollständig wiedergegeben; ST so Zz. B.. — um nur einige Beispiele anzuföhkren — bei 2 ÖRIGENES Hom. win Jerem. VIII 3 (172); ATHANASIUS, Synops. sacr. script. Lib. X Reg. 3 & 4; GREGOR VON NAzIANz, Carm. 4 Lib. I sect. I carm. XVI 25, sect. II carm. X ,De virtute" i ov. 523 (440—441), carm. XVI (264—265), Carm. Lib. II sec. | DPA Nar OTO: å 2yA. av Or I 76. SH 3) Vgl. PIPER, a. a. O. I 92 ss., 121. "Dies gilt im Besondern von CLEMENS ÅLEXANDRINUS. = ag JÄ fir pl EN Roping Ty CV KIRAN Ke Edv- Rein. | t EN D LV I carm. 51 v. 32 ,carm. lugubr. pro sua anima” ; JOHANNES ÖHR sOosTOMUS In Heliam et Viduam 329 c, Synops. sacr. script. Reg. 4 Macarius, Homil. XV cap. 44, Chronicon paschale 97 ff. ; Die rhetorische KaLböane mag jedoch mitgewirkt haben, Elias in ein äberirdisches Licht zu stellen. Stehende Epithete sind ,der Grosse, der sehr bekannte, sehr beröhmte — ö neyas Dj 0 åvv?) —, ,der im Himmel wWardörnidet — oboavogoitns, ?) der auf Wagen fahrende — douwoatniaärns ") Und malerisehe Schilderungen von seinem mächtigen Auftreten, wie er durch seine Worte eine Därre herbeiföhrt und es wieder reg-, nen lässt, ?) wie er das himmlische Feuer herzuruft und damit die zu ihm gesandten Häuptlinge mit ihrem Gefolge ') sowie die Baalspriester vernichtet oder von feuerschnaubenden Ros- sen gezogen gen Himmel fährt,”) haben| natörlich auf ein i mit reger Phantasie begabtes Volk lebhaft gewirkt. RAR Das Hauptmoment der Eliasgeschichte ist indessen in altcehristlicher Zeit seine Himmelfahrt gewesen — ein Mo- = tiv, das in der Kunst nicht selten zum Ausdruck gekommen ist, wie unten näher ausgefährt werden soll. 1) Z. B. ATHANASIUS, In assumpt. dom. nostr. Jesu Christi II 4, JO- NS HANNES CHRYSOSTOMUS, Homäl. in Hel. et Vid. 328 3, THEODORETUS, Interpr. in Psalm. XXIII, MAXIMUS CONFESSOR, Expos. orat. domin. 353. >?) THEODORETUS, Quaest. in EHxod. cap. XX, interr. 44. å 3) JOHANNES DAMASCENUS, De fide orthod. lib. IV 296, vgl. CLEMENS ALEXANDRINUS, Protrept. Cap. X 92 (DINDORF): . . . TS PQÅTENS åego- $ Batovvta vepilns, Woneo Öv ”HMas . . . Vel. auch die rhetorischen Antithesen Sar bei Ps. JOHANNES ÖHRYSOST. Ad Homil. in S. Petrum et Heliam monitum 730 (MIGNE): AÉpo ör ”HAMav töv xoopntTNv ExEtvov TÖV EA lPELOV äyppekov xal eéxovgåviov ävIFOMRKOVv, TOÖV kÅMAL BaÖlfovta xal TU oVpgavra — hNvLogxoVvTA, TOV TOlANAVV ÄävFoOMWKOvV Za ÖWEPatTOVVTA AK. Ti Ner Das Verbum odoavodpoueiv findet sich noch bei OP. DUB. IOANN. CHRYSOST. Im Eliam, und Chron. Pasch. 146, der Gegensatz éxiperos äpperos — ovgåaros ävdowxos auch in den Hymnen; vgl. POLITIS, a. a. O. 54. 2) PS. ATHANASIUS, Homil. in SS. patres et prophetas 390. 5) Z. B. PS. ATHANASIUS Quaest. ad Antioch. CXVIL | 6) ATHANASIUS, Apolog. ad Imp. Const.; dieses Moment wird tibrigens. auch von JOSEPHUS, Epit. Antiqu. Tud. IX 18 TT erzählt. 7) JOHANNES ANA Sr a a. a. O., MAXIMUS CONFESSOR, a. a. OM N:o 1] Zu der Verehrung des Propheten Elias bei den Neugriechen. ilvz Diese märchenhaften Zäge des Propheten sind dann in der Legendenliteratur' ausgebildet worden, wo Elias gewisser- massen als eine Feuergottheit auftritt.. Eine hierher gehörige Legende äber seine Geburt lautet in der Hauptsache folgender- massen. Bei der Geburt des Elias sah sein Vater Sobacha, wie zwéei weissgekleidete Engel zu ihm kamen, ihn begrässten, ibn in Feuer wickelten und ilin von der Flämme des Feuers kosten liessen u. s. w. Sie findet sich im Chronicon Pasch. 161,!) und — mit Auslassung des Vatersnamens — im gros- sen ganzen ähnlich auch im Menologium graecum fär den 20. Juli. ?) Du CaANncGeE 2) und Dinpore 2) halten dafäör, dass diese Notiz aus EPIPHANIUs, De prophet. vitis (cap. V E-57) stamme, wo sie bei MIiGnE teilweise in zweierlei Fassung vorkommt. >) Nun aber zälhlt MicneE eben diese Schritft zu den ,dubia aut spuria", äber deren Entstehungszeit nichts Genaues bekannt ist. Die Frage, ob Epiphanius die Quelle dieser Legende ist, muss somit unbeantwortet bleiben. Die Geschichte gehört zu der apokryphischen Literatur; den Vatersnamen des Elias erwähnt bekanntlich die Bibel nicht: Elias wird ja hier ohne irgend eine Notiz uber seine Eltern und Jugend gleich als gewaltiger Prophet eingefährt. 9) !) Die Stelle lautet vollständig (8. DINDORF s. 301). ”Hkios. 6 Oeopityc. Ovtos Nv éx pis AdodåBomv, pvANs ”Aaowv, oixöv év Tuladd, ött N Ocopis dOua Nv Tois lepedow. ovtos'Otav Euetev teyINva, eldev Zwpays dö xaTNO 'avtov ÖTL Äppekor kevaopavetis aVTÖV TOOONFÖVEVOV XAl ÖTL Év AVOL AVTÖD É- onxappåvovv al döpa AvoPÖs EÖldovv avTO papeiv. sal EMV åvNpperkev es "TeoovoaMu, vat eixev oavtd Öb xonouds, Mi devdudons' fotar påo H ovznNors avtovV fQÖs sat Ö A0pos aVTOV åndÖpPasts, sal A0wvEt TOV ”IGoATN év boupala Zzat vor. | ; 2) Hier heisst es unter anderem ä vö pes levaop. pro äppekor eva... T. A 3) S. die Note zu der 8telle bei MIGNE. 2) 8. die Note zu der Stelle bei DINDORF. 5) Der ps.-epiphanische Text weicht in eimigen Punkten vom Chron. Pasch. und Menol. graec. ab. So hat z. B. Codex Coislinianus CXX Zopåy Ö xatho adtoV Eldev öTL Zx. T. A. und Cod. Coislinianus CCXXIV ZoxapPå witno avtod; dagegen haben beide Handschriften ävdves fär äpperov Weiter hat die letztgenannte: éA9öv 6 xatho avtov ”Aokbu åävNppersev, während die erstere nur £A9öv åvijpperdev hat. ; ENREN Uber die apokryphische Literatur iber Elias vgl. ORELLI bei HERZOG nnd Pritrt, Real-Enc. fir prot. Théol. IV 172 s. Elias. DD 18 Edv. Rein. [XLVI Damit mag auch die ber THEOPHAN. CONTINUAT. Lib. V cap. 8 B (222) angeföährte Vision der Mutter des Kaisers Ba- silios des Makedoniers zusammengestellt werden, wo Elias als ein Greis, aus dessen Mund Feuer schlägt, auftritt. !) Es leuchtet also ein, dass Elias, wie viele andere Per- sönlichkeiten des alten und neuen Testamentes mit legen- denhaften Zägen ausgeschmäöckt wurde. ?) Zur Befestigung des Bildes von Elias in der Erinnerung des griechischen Volkes hat weiter der Umstand beitragen können, dass, wie ausdräcklich bestätigt wird, während des Mittelalters in Griechenland Feste mit dramatisehen Vor- stellungen zu Ehren des Heiligen veranstaltet wurden. Der Bischof von Cremona, LuvitPRAND (LIUDPRAND) erzählt nämlich in seinem tragikomischen und beissend satirisehen Berichte iäber seime Gesandtschaft an den Hof des Nikephoros Phokas in Konstantinopel (im Jahre 968), dass ,die leichtsinnigen Griechen" am S:t Eliastage (am 20. Juli) szenische Feste feierten, wobei die Himmelfahrt des Heiligen aufgeföhrt wurde. ?) s 1) Kal avds db uetd Twa xodvov åAlyov döpa (näml. die Mutter des Bagilios) zatå tovs öxvovs ävdpa Tivå pNOaLÖV, OV AVP EFNEL ÅNÖ TOV otTÖLATOS ÖrvappNjönv AÉpovtTa AVÖS aVTIV ÖTL Ö äpaxWuevos ÖAXOÖ oov Ö Vis Gov BoaoiAeros ts töv"Pmwualwv Paoielas avd Feov Tä OANATOA ÉEPXELOLOPNOETAL, KAL Öet oc AO0OTVOÉWAOTAL TOÖTOV KOÖS TV HKMwvoTAVTLVONXOMV ElocEADelv. HÖE AOÖS TAV xaoudoovvov TavTNV äppeklav ÖrayvIEtoa sal ANNONS pevouEÉvN KAOÄS HOOCEXVVNIEÉ Te TÖV pNOUdv sxeivov xal ”Tis et einxev advtd ,,B svpré uov, 6 un ånxa$iwooas ÉnopIfva TA ÖovAn sov, GAN ovtwWs evPqojsvra evappika AOOXOWÅOAS MOL; Ö ör ”Hitlas" qnoiv ”ö Oeopltns elut,' al ånéatn tÖv åpFakudr. Diese Erzählung ist wabrscheinlich eine Erweiterung der folgenden bei GE- NESIOS, Reg. Lib. IV 108 vorkommenden Notiz: . . . xal xote ynoarov ävded, ov ÖLa OotOUATOS AÖP É$anxéaver, TOv ”HMOoV Te ÉavtÖv TaUTN AAaPdÖNAVÖVTA, Thv BPaoielav Aoo0Nxaoda TO Texviov Emwivvev; vgl. iber Genesios als Quelle ,der Fortsetzer des Theophanes" KRUMBACHER, Gesch. byg. Litt. 348. Genesios selbst hat wobl seine Nachricht iiber die Vision aus der zeitgenössigen Tra- dition; vgl. KRUMBACHER, a. a. O. 264 ff. 2) In welcher Weise das Bild des Elias in dem Enkomion des THEO- DOR PROTOTHRONOS (Cod. Athous 1040) oder in einer Rede des JOHANNES MONACHOS (Cod. Athous 2030 sg. 11) — vgl. KRUMBACHER, a. a. O. 176 -- ausgefilhrt wurde, ist mir nicht bekannt. 3) Legatio Lwitprandi (bei LEo DIACoNusS ed. DINDORF: 8. 356: ,Decimo tertio . . . (se. Kal. Aug.), quo die leves Graeci raptionem Eliae Prophetae ad coelog NS scaenicis celebrant, . . .” Von dieser Feier weiss freilich GEORG N:o 1] Zu der Verehrung des Propheten Elias bei den Neugriechen. 19 Es ist möglich, dass dieses von Luitprand bezeugte Fest aus der Zeit des Basilios des Makedoniers stammt. Man weiss ja, dass dieser Kaiser, der unter dem speziellen Schutze des heil. Elias stehen wollte,!) den Kult dieses Heiligen beson- ders bevorzugte, indem er zu seinen Ehren Feste und Fest- prozessionen veranstaltete,?) neue Kirchen bauen oder alte renoviren liess u. s. w.') Dagegen spricht der nur einige Jahre vor der Gesandtschaft Luitprands im Jahre 959 gestor- bene KONSTANTIN PORPHYROGENNETOS, De caerim. avwlae bygamnt. cap. 10 (ReisKeE) I 114, zwar von einer Festfeier des heiligen Elias, nicht aber von szenischen Aufföhrungen. Freilich rich- tet der kaiserliche BSchriftsteller an dieser Stelle, wie auch sonst gewöhnlich, seine Aufmerksamkeit hauptsächlich auf die Kostäme des Kaisers, ganz wie GEorG CopIinus in sei- nem De officiis vorzugsweise angiebt, in welcher Kleidung, mit welchen Abzeichen u. s. w. der Kaiser und seine Hof- beamten sich beim Gottesdienste in den Kirchen der Haupt- stadt zeigen sollten. ”) Diese in der griechischen Kirche vorkommenden Feste sowie die byzantinische (besonders die Legenden-) Litera- tur haben somit dazu beitragen können, dass das Bild des Elias sich bei dem griechischen Volke viele Jahrhunderte hindurch so lebendig erhalten hat.” Denn dass die biblische Erzählung dies nicht allein ausgerichtet hat, geht daraus CODINUS, De officiis cap. XV, wo die byzantinischen Feste behandelt werden nichts. 1) Vgl. die oben s. 18 erwähnte Vision seiner Mutter. Auf einer Miniatur einer in der National-Bibliothek zu Paris befindlichen Handschrift der Homi- lien des Gregor von Nazianz sieht man den Kaiser Basilios zwischen dem Erz- engel Gabriel und dem Propheten Elias; vgl. BAYET, Dart byzantin, Paris 1892, 155 ff. Vorzugsweise an Basilios denkt wohl auch KONDAKOFF, Histoire de Vart byzantin, Paris-London 1886—1891, II 61 Anm. 1, wenn er sich ganz allgemein äussert: ,On sait que les Byzantins avaient une vénération parti- .culiére pour le prophéte Elie". 2?) EPHRAEM, De Basil. Maced. v. 2580 ff. 3) GEORG CEDRENUS. Hist. comp. p. 588 B (Tom. II BEKKER), THEO- PHAN. CONTINUAT. Lib. V cap. 82 D (BEKKER s. 325) und cap. 91 (BEKKER 8. 337), EPHRAEM, a. a. O.; vgl. auch GENESIOS, Reg. Lib. IV 108. ") KELLNER, Heortologie oder das Kirchenjahr und die Heiligenfeste in ihrer geschichtlichen Entwickelung, Freiburg i. B. 1901, 18. 20 Edv. Rein. [XLVIL hervor, dass derselbe Heilige in der römisch-katholischen Kir- che keine besondere Rolle spielt. Während nämlich Elias in der griechisch-orthodoxen Kirche zu den ersten Propheten und Heiligen gezählt wird,!) hört man in der römischen nichts von seinen Festen; freilich kommen alttestamentliche Personen im römischen Festkalender äöberhaupt nicht vor. ?) Auch scheint die Geschichte des Elias in der lateinischen patristischen . Literatur im grossen ganzen seltener erwähnt zu werden als in der griechischen. ?) Andererseits ist allerdings in der römisch-katholisehen Kirche der Karmeliterorden zu Ehren des Elias gestiftet wor- den, und es fehlt in dem Volksglauben römisch-katholischer Länder nicht an Legenden von Elias; besonders spielt die Vorstellung von seiner Wiederkunit auf jErden und seinem Streit mit dem Antichrist eine gewisse Rolle. ?) Auch weiss man, dass Elias im Mittelalter in Deutschland zusammen mit Maria um Regen angefleht wurde.?) 'Gewöhnlich treten in den römisch-katholischen Ländern andere Heilige als -Regen- patrone auf. So die eben genannte Jungfrau Maria.') Wei- ter ist zu nennen der heil. Marcus, dessen Tag an manchen Orten ein herkömmlicher Regenbittag gewesen ist, 7) und "MARTIN VON ÅRLES erzählt aus dem Jahre 1560, dass es zu Navannes bei eintretender Därre Sitte gewesen sei Bilder von S:t Petrus in Prozession an das Ufer eines Flusses zu tra- gen u. s. w.3) Nebenbei sei noch erwähnt, dass in den Le- 1) POLITIS, a. a. O. 54. 2?) KELLNER, a. a. O. 9. 3) So z. B. bei TERTULLIAN, De anima c. 50, De resurrect. carnis C. . 58, bei. AMBROSIUS, De officiis ministr. lib. III cap. 1 ff. 2) GRIMM, Deutsche Myth. 3 Avi. I 144; vgl. POLITIS, a. a. Ö. 53 Anm. 4. Eine ähnliche Vorstellung kommt auch in der rabbinischen Literatur vor; vgl. GRIMM, a. a. O. 145 Anm. 1. Die Quelle dieser Vorstellung ist MALEACHI ; 4 und 5 NR a.vanO. 6) GRIMM, a. a. O. I 145. 7) So z. B. zu Littich (im Jahre 1240). In der Gegend um Boozen in Tirol wird am 25. April ein Bittgang zu Ehren S:t Ulrichg veranstaltet, der als Wetterprophet gilt; s. SEPP, a. a. O. 80. ?) DE: WARLOY,. Saints et idoles chatits (Tradition 3. 1899) 8. 17. Eine belgische Regenprozession mit den Reliquien des heil. Ursmar 'erwähnt USE- NER, Weihnachtsfest 295 Anm. 3: | N:o 1] Zu der Verehrung des Propheten Elias bei den Neugriechen. 21 bensbeschreibungen der Heiligen verschiedene von diesen durch ihre Bitten Regen bewirken; so, um nur ein Beispiel anzufähren, S:t Hilarion.!) Als christliche , Wetterherren und Wetterfrauen" nennt v. ÄÅANDRIAN?) S. Johannes den Täufer, S. Ursula, S. Katharina, S. Vigil, S. Paulus, S. Maxi- mus. Bei Grimm 3?) werden noch der heil. Mansuetus und der heil. Lupus erwännt. Was besonders das moderne Griechenland betrifft, so ist Elias auch hier nicht der eimzige Regenpatron. Als solcher tritt nach B. ScHwmior?) auch der Evangelist Johannes auf, weswegen er den Beinamen fooydgons, Benetzer, erhalten hat, ?) und um das Kloster Megaspilion verrichtet man zu Ehren der heiligen Jungfrau Litaneien, um Regen zu erlangen. ') Dass Elias die Phantasie des griechischen Volkes schon im Mittelalter viel beschäftigt hat, geht zum Teil ohne Zwei- fel auch daraus hervor, dass er in der von Byzanz aus bekehr- ten slavischen Welt eine so ungewöhnlich grosse Bedeutung gewonnen hat, dass er, wie LEGER ”) bemerkt, hier unter den Gestalten des alten Testamentes die bekannteste ist. Beson- ders in Russland soll er unter den Heiligen einer der volks- tämlichsten sein. Freilich scheinen dem russischen Elias, Ilja, speziell slavisch-heidnische Zäge anzuhaften. Man hält ihn bekanntlich bis zu einem gewissen Grade för den Stell- vertreter des alten russischen Donnergottes Perun,”?) und es !) BARING-GOULD, Lifes of the saints, London 1897—1898, vol. XII OckIpP ALS 53: ?) Höhenkultus 65 ff. HAT a 0: 145 Anm. 6: +). Volksleb. d. Neugriech. 40. 5) Auch bei den halbheidnischen Kaukasusvölkern ist der heil. Johannes der Herr der Winde und des Wassers, während Elias speziell der Regengott ist; vgl. V. ANDRIAN, a. a. O. 315. | ; 6) B. SCHMIDT, a. a. O. 51. 7) Études de mythologie slave. (Revue d. hist. d. Relig. 31 1895) s. 98. ?) Es findet sich iber diesen Gegenstand eine reiche Literatur, die an diesem Orte nicht angefiihrt zu werden braucht. Als wichtigen Beweis fir diese " Ansicht pflegt man daran zu erinnern, dass, als die Russen unter Igor im Jahre 945 einen Vertrag mit den byzantiniscehen Gesandten schlossen, der Eid von Igor und dessen heidnischer Untertanen auf einer dem Perun geheiligten Höhe geleistet wurde, während ihn die getauften Russen in einer nahe gelegenen Eliaskapelle schwuren; s. LEGER, a. a. O. 89, 97 ff., vel. E. H. MEYER, 22 'Edv. Rein. [XLVII wird aus dem heutigen Russland von eimem Regenzauber an seinem Tage berichtet. !) Auch bei den äbrigen slavischen Völ- kern ist Elias gewissermassen an die Stelle des alten Don- nergottes Perun, der zugleich äber Regen und Winde gebot, getreten. ?) Bei den Bulgaren z. B. herrscht der Glaube, dass das Donnern von der Wagenfahrt des Elias her- räöhre. 3) Auch bei den Ruthenen,”) den Serben ?) und den Kroaten ") spielt , Gromownik", der Donnerer,”) eine grosse Rolle. WSchliesslich sei erwähnt, dass der Eliastag bei den Tgchechen und Mähren mit Feuern gefeiert wird. ?) Nebenbei sei noch bemerkt, dass die russische Feier des Eliastages mit BStier- und Schafopfern zu einigen finnischen Stämmen griechisch-katholischen Glaubens äbergegangen ist, z. B. zu den Ingriern. ?) Und noch in dem letzten Jahrzehnte des vorigen Jahrhunderts waren solehe Opferfeste am ersten Sonntag nach dem HEliastage in Karelien (Finland) im Ge- brauch. !2) Ihr Charakter ist jedoch hier ein anderer gewor- den, da sie nach VARONEN!!) mit heidnisch-finnischen zum Ahnenkult gehörenden Festen verschmolzen sind. Thr Zweck Indogerman. Mythen II 596. Es giebt andererseits jedoch Fälle, wo an dem Kultorte Peruns nicht dem Tlja, sondern dem Wasilij eine Kirche gebaut wor- den ist; s. LEGER, Études de mythologie slave (Revue d. hist. d. relig. 41. 1900) s. 155. Andererseits will man Zige des biblischen Elias in dem epi- schen Helden Ilja Murometz sehen; vgl. LEGER, (Rev. d. hist. d. rel. 4. 1881) 8. 138. 1) HERM. SCHMIDT, Schutzpatrone der Bussen. (Globus VII 1864) s. 380. 2) V. ÅNDRIAN, a. a. Ö. 274, 337; LEGER, Rev. d. hist. d. relig. 96, E. EVR VR aa OL 3) Siehe VAN GENNEP'S Rezension iber N. DERJAWINE, Hsquwisse de la vie des Bulgares de la Russie méridionale (Rev. d.: hist. d. relig. 40 1899) s. 328. 2) KAINDL, Der Festkalender der Rusnaken und Huzulen (Mittheil. Kais.-Kön. Geogr. Gesellsch. in Wien XXXIX B. 1896) s. 438. 5) HÖRNES, Alterthimer der Hercegovina (Sitzungsber. d. Akad. Wien XCVII B. 1880) s. 583. &) LEGER, a. a. 0. 100. 7) LEGER, a. a. O. 99. 38) VARONEN, Vainajainpalvelus muinaisilla Suomalaisilla, Helsingfors 1898, 351. ?) VARONEN, a. a. O. 10) FORSSTRÖM, Kuvia Raja-Karjalasta, Hels. 1895, 66 ff., VARONEN, a. a. O. 347. 1) A. a. OO. 344 ff. N:o 1] Zu der Verehrung des Propheten Elias bei den Neugriechen. 23 isb im Ubrigen auch ein anderer: sie gelten hauptsächlich dem Nchutz der Herden gegen die Raubtiere. Unter den vielen von demselben Forscher aufgezählten Festen ist nur von einem — in Soikkeli (Ingermannland) zu Ehren des Pet- rus und Elias gefeierten — ausdräcklich bezeugt, dass bei einer solchen Gelegenheit der letztere um Regen angefleht wird. !) Auch bei verschiedenen mohammedanischen Völkern ist Elias eine bekannte Gestalt. Denn um ganz davon zu schwei- gen, dass er ein mohammedanischer Held geworden und mit dem heidnischen Helden El-Chidr in eins verschmolzen zu sein scheint,?) ist er auch bei diesen ein Wetterpatron. So berichtet v. ANDRIAN, 3) dass die Mohammedaner im Kaukasus in ihren Gebeten zur Abwendung eines Gewitters den Namen »Ijas" nennen. Die Tscherkessen z. B. verrichten nach SEPP ?) am Eliastage Regenzeremonien u. 8. w. Sogar halbheidnische Kaukasusvölker verehren Elias. Unter Anpassung christlicher Elemente an heidnische Vor- stellungen verehren die OÖsseten Elias als einen Donnergott und errichten ihm hohe Stangen mit dem Felle eines schwar- zen Ziegenbockes, damit er den Regen und Hagel abhalte und reiche Ernte gewähre.”) Sie preisen den vom Blitze Erschlagenen glöcklich und glauben, Elias habe ihn zu sich genommen. ") Die basianischen Tataren, die im Allgemeinen keine bestimmte Religion haben, verehren Elias, von dem sie behaupten, dass er sich oft auf den Gipfeln der höchsten Berge zeige u. s. w.7) Dasselbe wird von den Tuschi be- richtet. 2) 1) A. a. O. 351. Die den Eliaskult der finniscehen Stämme behandelnde Literatur ist bel VARONEN, a. a. O., angegeben. Später hat noch ALAVA im Virittäjä, 1901 s. 81 ff., ein Eliasfest bei den Woten (Watjalaiset) beschrieben. ?) ÖRELLI bei HERZOG u. PLITT, a. a. O., IV 172. 3) A. a. O. 318. 9) Aa: 07 (8 SIV ANDRIAN, sas av Ol 323. 5) GRIMM, a. a. O. I 145, V. ÅNDRIAN, a. a. O. 318 ff., WIDE, Lako- nische Kulte, Leipzig 1893, 27 Anm. 2. $) V. ANDRIAN, a. a. O. 318. 7) V. ANDRIAN, a. a. Ö.:232, 325. SJEV FÄNDRIAN, "de de Öl lSdor 24 Edv. Rein. [XEVII Wie aus dem Obigen hervorgeht, hat die Kirche den heil. Elias im Allgemeinen. nicht mit bestimmten antiken Göt- tern oder Heroen in Beziehung zu bringen gesucht, wie es die Missionare betreffs einiger christlichen Heiligen und slavischen Götter getan zu haben scheinen.!) Die märchen- hafte Vorstellung von Elias bei dem griechischen Volke lässt sich mit bestimmten antiken Vorstellungen auch schwerlich bis zu dem Grade verbinden, dass man von einer vollständigen Substitution -sprechen könnte. Und die Ursachen hierzu liegen zum Teil auf der Hand, FEinen antiken griechischen Donnergott, der z..B. vollständig mit dem slaviscehen Perun zu vergleichen wäre, gab es ja nicht. Es hätte dies etwa Zeus selbst als Boovratos, Keoutvvios u. 8. w. sein mässen. Und in der Tat ist die Idee von -einem auf Wagen fahrenden Donner- gotte den alten Griechen nicht unbekannt gewesen; so: sagt HeEsYCHIOS: (S. V. Ekacifoovta) Joxet öynue Tod Ads 1 Poovri eva. Darauf bezieht sich auch ”Elåtno. öréorate Poovräs äxopovtörodos Zed bei PInpar, Ol. IV 1.2) | Es war aber in:der Regel nicht leicht bei Zeus Bron- talos u. s. w. von den öäbrigen HEigenschaften des Zeus zu abstrahiren, Zz. B. von seiner Herrschaft im Himmel, seiner Vaterschaft der Götter und Menschen u. s. w. Durch diese letztgenannten Eigenschaften aber wurde Zeus naturgemäss in der Phantasie des zum Christentum bekehrten griechischen Volkes mit dem biblisch-christlichen Gotte verknäpft. B. SCHMIDT ?) weist denn auch viele Zuäge nach, die der christliche Gott des modernen griechischen Volkstums von dem antiken Zeus entlehnt hat. Viele Naturerscheimungen werden als ein unmittelbarer Ausfluss seines Wirkens angesehen, so der Don- ner, der Blitz, der Regen — dies z. B. in dem Ausdrucke PoEyev FE0s. ; ; Damit sind wir bei den antiken Regeugottheiten ange- langt. Unter diesen ist wiederum vor allem Zeus als "Yérttos, ”Oupowos u. 8. w. zu nennen. Und von ihnen gilt dasselbe wie von Zeus Brontaios und Keraunios. 1) LIPPERT, a. a. O. 623, KREK in Archiv fir slav. plilol. rs 76) s. 147 ff. 2) Vgl. WELCKER, Griech. Götter fökne I 166. 3). Volksleb. d. Nerd tech. 29. N:o 1] Zu der Verehrung des Propheten Elias bei den Neugriechen. 25 Es ist noch zu bemerken, dass eine grosse Anzahl der altgriechischen Regenkulte nicht einem mächtigen männ- lichen Gotte galten, sondern Quellnymphen, Najaden, ') an deren Stelle der gewaltige Prophet selbstverständlieh nicht treten konnte. Ein anderer Anknöpfungspunkt zwischen Elias und Zeus ist der Höhenkult des letzteren, dem gewöhnlich die Berge im alten Griechenland geweiht waren.?) Dass der Eliaskult sich hin und wieder an einen alten Höhenkult des Zeus an- geschlossen hat, ist unleugbar; dies geht ja aus dem Gesagten deutlich hervor. "Ob man aber im grossen und ganzen von eimer ausdräcklichen BStellvertretung des antiken Höhenzeus durch den modernen Elias zu sprechen habe, bleibt indessen unsicher. Was nun die Gleichung Elias — Helios betrifft, so spricht zwar die oben berährte Namensähnlichkeit dafär, sowie auch der Umstand, dass im alten Griechenland häufig ein -Re- genkult mit dem Sonnenkulte verbunden war. 3) Um seine Ansicht zu begränden, erinnert Porritis +) an den Wagen des Helios und seine Rosse,?) die oft gefläögelt erscheinen. '”) Und da, wie oben bemerkt, die heutige Verehrung des Elias nach seiner Ansicht aus einer Verschmelzung mit dem Zeus- kulte einer- und mit dem Helios kulteandererseits entstanden ist, macht er auf die nahe Verbindung zwischen diesen Kul- ten aufmerksam. Die Sonne — sagt er — geht ja hinter den 1) Vel. die Rezension iäber MORGAN, Greek and Roman raingods in Rev. d. Mist. rel. 46, 1902 s. 296. | 2) So z. B. Schol. in Soph. Trach. 1191: Iläv då 0005 0005 toö Atos ÖvoudgSetar éxel Nov ÖPlot? övti TY IeW. év Ve täs Ivolas xoretoda; vel. HESYCH : (8. V. EAAxXQLOS . . ..) ZLEVS. Ö At TÖV äxowv tÖöv doöv idovuévos. ål påg töv doÖv toVs Buuovs avtd ldgvov ås éarnod. Vel. auch die Äusse- rung eines gewissen Melanthes bei WELCKER, Griech. Götterl. I 170. 3) Vol iz BRI GRUPP dra. Ö249: Ara 0. 50. | 5) Vel. z. B. Hymn. zu Helios 14, zu Hermes.69, zu Demeter 88, So- phokles Aias, 845. Dass der Sonnenwagen nicht schon bei HOMER vorkommt, beruht nach RAPP in ROSCHERS Myth. Lex. I 2 2005 auf einem Zufall. 6) POLITIS, a. a. O; vgl. RAPP, a. a. 0. 2006 ff. -So z. B. das Bild auf einem Krater aus Fossati, abgebild. bei REINACH, Répertoire des vases peints I 108, pl. LV. 26 Edv. Rein. | [XLVIT Bergen auf, ihren Gipfel mit ihren ersten Strahlen vergol- dend; andererseits sind die Berge der Sitz des Sturm und Regen erweckenden Zeus u. s. W. Gegen die Annahme einer Stellvertretung des Helios durch Elias sprechen aber viele Umstände. Der Helioskult scheint in alter Zeit uäberhaupt auf eine verhältnismässig geringe Zahl von Berggipfeln beschränkt gewesen zu sein;!) - besonders werden Tempel des Helios ziemlich selten erwähnt. ?) Der Helioskult war ubrigens nicht an die Berge gebunden, sondern blähte auch am Meere,?) was man von der Elias- verehrung keineswegs behaupten kann. Dies gilt vorzäg- lich von den beiden Hauptorten des alten Helioskultes Rhodos und Korinth,?) wo der Prophet heutzutage keine besondere Verehrung zu geniessen scheint. Der eigentliche Höhengott des alten Griechentums war wohl Zeus, ”) denn — darauf macht WELCKER ") aufmerksam, — in späteren Zei- ten wurden auf hohen Bergen nur ausnahmsweise anderen Göttlern Tempel erichtet. Eine andere gewichtige Tatsache ist, dass Helios (= Sonne) in den neugriechischen Volksgesängen in seiner phy- sikalischen Bedeutung auftritt;”7) in den Sagen ist er bis- weilen ein schöner junger Held, der mit dem heil. Elias nichts gemeinsam hat, 8) häufig aber ein furchtbarer Riese, der in einem glänzenden Schlosse haust u. s. w.?) Porirtis !0) findet för seine Ansicht eine Stätze darin, dass das Motiv von dem auf seinem Wagen dahinfahrenden oder heraufkommenden Helios auf Darstellungen der Himmelfahrt des Elias auf christlichen Sarkophagen eingewirkt habe. Diese !) BURSIAN im Rhein. Mus. N. F. 16. 423 A, RENNELL RODD, a. a. 0. 146. ?) RAPP in ROSCHERS Myth. Lex. I, 2024 s. Helios. ?) PRELLER-ROBERT, a. a. O. I 429. 2), RAPP; a. a. O. 2025. 5) DECHARME, Mythologie de la Gréce antique, Paris 1886, 16. e) Griech. Götterl. I 170. 7) Z. B. N:o 42 in NeoeAMmvixå ”Avarexta, Athen 1870, I 103. 28) So z. B. NeoeAnv. ”Avar, I 18 -£.. ?) Vgl. z..B. B. ScHMioTt, Griech. Märchen u. s. w. I N:o 15, N:o 18 (Märchen). 10) A. a. O. 49. N:o 1] Zu der Verebrung des Propheten Elias bei den Neugriechen. 27 stammen, fährt er fort, aus Zeiten, wo eine Verschmelzung christlicher Ideen mit heidnischen Vorstellungen unschwer stattfinden konnte. Weiter macht er !) auf symbolische Darstel- lungen der Verklärung Christi, wo Christus durch ein Kreuz, Moses durch den Mond oder die lateinische Inschrift Luna, Elias durch die Sonne oder die Inschrift Sol repräsentirt werden, aufmerksam. Dass in der altehristlichen Kunst eine gewisse heidnische Einwirkung sich föhlbar macht, erscheint unleugbar.?) Fine nähere Untersuchung dieser Einwirkung gegeniäber den Elias- darstellungen wird jedoch von nöten sein. Die Darstellungen der Himmelfahrt des Elias werden nach HENNECKE seit dem IV. Jahrhundert häufiger. 3) Jedoch kommt diese Szene schon auf Katakombengemälden vor, un- ter denen sich wenigstens zwei dieses Gegenstandes befin- den, die von HENNECKE ?) beschrieben werden. Keine auffal- lende Ähnlichkeit mit antiken Darstellungen des Sonnenaulf- gangs scheint sich jedoch hier darzubieten; wir haben vor uns ein BSituationsbild: der von vier sich erhebenden Ros- sen gezogene Elias reicht dem hinter ihm = stehenden Elisa seinen Mantel. Die Ähnlichkeit liegt eigentlich nur darin, dass Elias ein Viergespann hat wie Helios seine Quadriga. 5) Dies Viergespann erscheint nicht in dem bibli- schen Berichte und stammt nach Kraus'") von den Kon- sekrationsmänzen der römischen Kaiser, namentlich Konstan- tins, wo eine gen Himmel fahrende Quadriga dargestellt ist. . HENNECKE 7) dagegen denkt dabei an den Typus des Wagens des Pluton. Gesetzt aber, dass eine formelle Einwirkung der Helios- darstellungen auf die Eliasszenen festzustellen wäre, so zeugt dies noch nicht von einem bewussten idealen Zusammenhang 2) Ala. v0: 491 ff. 2) Vgl. hieriber betreffs der Katakombengemälde PErRATÉ, ID Arch. chrét. 42. DAT OK SEAT a OTO ORHA 5) Helios fährt auf antiken Darstellungen gewöhnlich mit vier Pferden, während Selene zwei Pferde oder Rinder hat; vgl. PiPEr, a. a. O. II 116 ff, SYRA OAS: 7) ÅA, a. O. 133. 28 Edy.. Rein. [XLVTII der Vorstellungen von Helios und Elias. Das Auftreten der Himmelfahrt des Propheten in der betreffenden Kunstart be- ruht natärlich lediglich auf Gränden, die aus dem Christen- tum heryorgingen.: Da die Szene die Auferstehung vom Tode symbolisiren, konnte,'!) war sie för em Grabmal sehr geeig- net ?), oder aber man erblickte in der Auffahrt des Elias einen Hinweis auf die Himmelfahrt Christi. 3) Häufiger begegnet diese Szene auf den Sarkophagrelie- fen, die nach ScHULTzZE ”) ins IV. und, V. Jahrhundert gehören und der Einwirkung der Katakombengemälde ausgesetzt ge- wesen sind. ) Hierher gehört ein Reliefbild im Mus. Lateran., das.z. B. bei Pirat, s. 310 fig. 203, abgebildet ist. 5) Auch dies ist ein Situationsbild: die vier Pferde des Elias erheben sich allmählich von der Erde; der Prophet reicht semen Man- tel dem Elisa. Zwei Prophetenjöänger(?) sehen das Wunder an, und ein Hund läuft vor den-Pferden her. ”) Eine andere Reliefdarstellung desselben Inhalts befindet sich auf der Haupttär der vom Papste Celestin I. etwa im Jahre 424 erbauten Basilika der S:ta Sabina in Rom. 83) Das Bild (N:o 17) zeugt, wie PiRrATÉ ?) sich äussert, ,von feiner und wahrer Naturbeobachtung", die sich zu hoher drama- tisceher Aktion (ScHULTzZE !9) erhebt. Hier schwebt Elias auf seinem Wagen schon hoch oben in den Läften, und vom Him- mel herab senkt sich ein Engel ihm entgegen. Unten steht 1) SCHULTZE, År nd d. christl:> Kunst 183. "CP ERATE dad 0 3?) Das geht aus der FURRS Ae byn des Mittelalters vielfach hervor; vgl; PERATE, a. a. O. 105, KRAUS, a. a. O. I 147, HENNECKE, a. a. O. 217. 2) Archäol. 249. SE PIERATE akan (OS £) So auch ber SCHULTZE, Archäol::8. 146 fig: 89. 7) Auch auf einem Vasengemälde aus Ruvo (Neapel) sieht man einen vor den Pferden des Helios herlaufenden Hund; s. die Abbild. bei REINACH, "a. a Ol: I 125. Möglicherweise entstammt dieses Detail der betreffenden Elias- darstellung antiken Heliosbildern. SEKRATS jä. sa. Ok FIAT ERRATE ad 0. 330 ff., abgebildet z. B. bei PERATE, a. a. 0. 333 fig. 226. SA: a Or 332 10) Archiol. 283. ' Uber die Tiirreliefs von 9: Sabina vgl. ScHULTZE, a. a. 0. 282 ff. ; N:o 1] Zu der Verehrung des Propheten Elias bei den Neugriechen. 29 Elisa, und als Nebenpersonen bemerken wir zwei Landleute (Prophetenjänger?), der eine auf den Boden hingestreckt. Dies Bild erinnert nicht im geringsten an die antiken He- liosdarstellungen. Wenn also dies Reliefbild von späterer Hand ist als die Tär selbst und etwa aus dem VI. oder. VIL, wenn nicht aus gar dem VIII. und IX. Jahrhundert stammt, !) und von einem byzantinisehen Köänstler herräöhrt,?) so be- weist auch dies nichts för ein lebendiges Bewusstsein eines idealen Zusammenhanges zwischen den betreffenden VWVor- stellungen des griechischen Volkes im Mittelalter. Auch betreffs der Darstellungen der Sarkophagreliefs kann man nicht von einem solchen Zusammenhang zwischen der Himmelfahrt Eliä und dem Aufsteigen des Helios sprechen. Die Reliefbilder sind oft nichts anderes als Illusträtionen zu Gebeten oder Begräbnisliturgien.?) Unter diesen nun kommt "eine also lautende ,commendatio animae" vor: ,errette seine Seele, sowie du Henoch und Elias von dem Tode errettet hast;"' £) es kann also nicht Wunder nehmen, wenn dort ge- rade die Himmelfahrt des letzteren dargestellt wird. Es fragt sich hier wie bei den Katakombengemäl- den, ob nicht eine Einwirkung seitens des Heidentums möglich gewesen sei. Die allgemeine Ansicht ist, dass ,das Antike in die altchristlichen Sarkophagenreliefen den Weg gefunden hat" (ScHULTZE);?) ja, nach PÉrRATEÉ '") lässt sich nicht leicht ein MSarkophag finden, an "dem man nicht antike Modelle nachzuweisen vermöclte. Wenn aber PIPER 7) an- gesichts der 'Eliasdarstellungen behauptet: ,diese Gruppe ist augenscheinlich einer Vorstellung des Sonnenaufgangs nachgebildet, wie man sie öfter in antiken Bildwerken sieht"; — so ist dies gar nicht "so augenscheinlich". Es ist !) KRAUS, a. a. Ö. I 495, SCHULTZE, åa. a. O. 282. 2) SCHULTZE, a. ä. O. | ; 3) SCHULTZE, a. a. O. 184 ff. | t) PERATE "a. a. O. I 70 nach LE BIANTS; velfKRAUS, ara. Oc I 70, wo viele ähnliche Gebete erwähnt werden; vgl. 147. 5) Archäol. 249. 8) ÅA. a. O. 296 ff. DER 30 Edyv. Rein. [XLVII jedoch zu bemerken, dass auch Piper!) hier nur einen for- mellen Einfluss finden will — eine Ansicht, die jedenfalls zutreffender ist als die HaAsEncLEVER's, der in den antiken Heliosdarstellungen einen zureichenden Grund fär die Ent- stehung der betreffenden Szene sieht.?) Die Ähnlichkeit be- steht aber auch hier hauptsächlich in der Quadriga und viel- leicht in dem Flussgott Jordan, der gewissermassen an die Stelle des Okeanos der Heliosbilder getreten ist. ?) ; Weiter begegnet die Himmelfahrt des Elias noch auf den Miniaturen der vatikan. Handschrift der Topographie des KosMas INDIKOPLEUSTES aus dem IX. Jahrh., die aber auf Originale des VI. Jahrhunderts zuräckgehen können.”?) Man föhlt in diesen Miniaturen nach PåEraATtEÉ ?) noch den Einfluss der BSarkophagreliefe und sogar den der Katakombenge- mälde nach. Dass sich aber in der Eliasszene keimne beson- dere Ähnlichkeit mit den Heliosbildern nachweisen lässt, geht schon daraus hervor, dass sich hier em Zweigespann findet. ”) Schliesslich kommt die Szene unter den älteren Psalter- miniaturen vor, an denen man nach TIKKANEN ”) einen ,deut- lichen Stilzusammenhang mit der fröhchristlichen Kunst" be- merkt. So begegnet diese Szene in dem Chludoff-Psalter (fol. 41).2) Nach demselben Forscher behält diese Szene noch in einem russischen Psalter aus dem Ende des XVI. Jahrhunderts ihre frähcehristliche Form. Auch von jener Darstellung gilt dasselbe wie von den fräher genannten. Abgesehen von einigen oben hervorgehobenen Details fällt es mir im Allgemeinen schwer, wenigstens in den mir bekannten Darstellungen der Himmelfahrt Elias, eme äber- zeugende Ähnlichkeit mit antiken Heliosbildern zu finden. NFAL: OTIENOT 2) Vgl. HENNECKE, a. a. Ö, 218, 3) Es gab ibrigens auch Heliosdarstellungen mit einem Fluskgotts vgl. RAPP in ROSCHERS Myth. Lex. I 2, 2011. t) KRAUS, a. a. O. I 461. SYFASIa. 0: 2825 5) KONDAKOFF, a. a. O. I 145. 7) Die Psalterillustration im Mittelalter (Acta Societ. scient. fenn. tom. XXXI N:o 5) s. 22 ff. 3) Abgebildet bei TIKKANEN, a. a. O. s. 23 fig. 19. N:o 1] Zu der Verehrung des Propheten Elias bei den Neugriechen. al Schon das bärtige, wenn auch nicht greisenhafte Gesicht des Propheten hat mit dem oft zwar gedankenvollen, stets aber blähenden Aussehen des Sonnengottes nichts gemein. Was dann die von Ponurtis behauptete symbolische Dar- stellung des Elias als Sonne betrifft,!) so muss ich diese unerörtert lassen, weil ich in der. betreffenden Literatur keine Erwähnung dieses Gegenstandes gefunden habe. Der Umstand dagegen, den HENNECKE ?) auf Grund eini- ger Stellen der christlichen Literatur hervorhebt, dass näm- lich die Christen bei den Himmelfahrt des Elias an Zirkus- rennspiele gedacht hätten,?) schliesst nicht eime gleichzeitige Anknäpfung an die Heliosvorstellung aus: den antiken Helios- darstellern haben unschwer wirkliche Wettrennen vorschwe- ben können, galt doch Sol in Rom als Beschätzer der Wagen- lenker und wurde im Zirkus verehrt. ”) Gegen die Auffassung Poritis” mag noch das folgende keineswegs unbedeutende Argument angefäöhrt werden. Der Helios oder genauer der Helios-Apollon des untergehenden Heidentums scheint in der neuen anbrechenden Religion eine andere weit bedeutungsvollere Anknäpfung als die an Elias gefunden zu haben. So sagt z. B. PIPER:?) ,es ist . .. kein Zweifel, dass von der Idee des Helios-Apollon, der in den letz- ten Zeiten des Heidentums der vorwaltende Gott war und sogar monotheistisch verehrt wurde, ein Ubergang zu Christus gemacht ist . . .46) Derselbe Forscher ist auch der Ansicht, dass von BSeiten der Christen eine Annäherung auf Grund symbolischer Deutung stattgefunden hat. ”) 1) Vgl. oben s. 27. SVANS TA ÖMSE - 3) Es gab Christen, die den Besuch der Schauspiele mit dem Beispiele des "Helias auriga" zu verteidigen wussten; vel. NOVATIAN, de spect. 2 bei HARNACK, Die Mission u. Ausbreitung des Christentums, Leipz. 1902, 220. ty RAPP, a. a. O. I 2011. BK) EE LO SEE [ETS HÅR : €) In einer andern Form des Sonnen- und Lichtkultes, in dem Mithras- kulte, haben die Anhänger des sinkenden Heidentums eine Stitze gegen die neue Religion finden wollen. Dass jener Kult ein wirklicher Rivale des Chris- tentums gewesen sei, bezweifelt indessen HARNACK, a. a. O. 536. TEA a 07 967 100 32 FRE NYRem: [XLVII Es liesse sich noch an eine Anknäöpfung des Elias an die Hypostase des Helios, Phaöton, denken, mit dessen Son- nenwagen — der freilich der Sage nach mit dem Helios- wagen identisch ist — der Feuerwagen des Propheten in Verbindung gebracht. werden konnte. Eine solche ist mir aber nicht bekannt. Phaéton ist in dem späteren Altertum wobl eine so zu sagen literarische Gestalt geworden, die mehr die Phantasie der gebildeten Kreise als die des Volkes beschäf- tigte, dessen Vorstellungen selbstverständlich hauptsächlich : auf den neugriechischen Volksglauben gewirkt haben. Dazu kommt, dass sich die Kunst natäörlich mit dem bedeutungs- vollsten Momente der Sage Phaötons, dem Herabstärzen des Ungläcklichen, befasste; !) dies aber hat mit der Dar- stellung der Himmelfahrt des) Propheten nicht das gering- ste zu tun. Der Gang der Untersuchung hat zu einem im ganzen ziemlich negativen Ergebnisse gefäöhrt. Denn wenn es auch hin und wieder im heutigen Griechenland geschehen sein mag, dass der Eliaskult an antiken (häufiger an Zeus-, bis- weilen : an Helios-)Kultstätten bläht, so ist es im grossen und ganzen doch ungewiss, ob der Prophet Elias in den neu- griechischen : Volksvorstellungen an die Stelle irgend einer bestimmten Gestalt der altgriechischen Mythologie getreten ist. Im Hinblick auf die slavische Kolonisation, die haupt- sächliceh im VIII. Jahrhundert in Griechenland vor sich ge- gangen ist, wäre man geneigt anzunehmen, dass die grosse Rolle des Elias in dem modernen Griechenland davon abhinge, dass er auch hier wie sonst mit dem slavischen Perun ver- mischt worden ist. Es lässt sich aber meines Wissens nicht nachweisen, dass die Vorstellung von Elias auf dem Pelopon- nes, wo die slavische HEinwanderung am stärksten gewesen ist, lebhafter als anderswo wäre. Der Umstand, dass von einem Eliaskulte auf dem Taygetosgebirge berichtet wird, wo im Mittelalter slavische Stämme ihre Nationalität zäher als 1) PIPER, a. a. O. I 440. I N:o 1] Zu der Verehrung des Propheten Elias bei den Neugriechen. 33 sonst behauptet haben,!) ist jedenfalls zu einer solehen An- nahme nicht hinreichend. 1) HERTZBERG, Geschichte der Byzgantiner u. d. osman. Reichs, Berlin 1883, 135, GREGOROVIUS, a. a. Ö. I 117, 138. Ob die slavische Abstammung des Eliasyverehrers Basilios des Makedoniers (vgl. HERTZBERG, a. a. O. 146 ff.) hierbei von Bedeutung ist, muss dahingestellt bleiben. 1 ST RE ASKAN fe RELSEN SE ÅAR SY fr ; Å CL i 4 SIN Ya - sik ch TEESE FORSEN a i 0, ARON Å é 4 i € Xx A d ' 7 vant ja 3 : + AN SVA É A i r STÖRRE RNE OR RA SSR TE gr SGF SR re : Nå Ni NM Mil i Fr €7 bh FU BT PTORGIND k É kh AOC s Väl mn SG ull Rasa gg NRA OUTER FEN i frA DAL Jai VE uret tab RIE Öf versigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XLVII. 1904—1905. N:o 2. Eine Bemerkung iber die Bedingungen des Extre- mums in der Variationsrechnung. VON J. W. LINDEBERG. 1. Damit ein Stäck ce einer ebenen Kurve y=y (2) absolutes Extremum des Integrals RS (4 (1) SE (2, vy) de (yr) ergebe, ist bekanntlich u. a. notwendig, dass die Ableitung or (x£,y,y') auf dem Bogen c ihr Vorzeichen nicht wechselt. Wenn die Gesamtheit von Kurven, im Vergleich mit welchen das Extremum bestehen soll, näher bestimmt ist, kommt hierzu noch eine Bedingung, die wir in folgender Weise for- mulieren können. iHistiseten! 2» yl und CY (rr <=) die Endpunkte von c und o und o" zwei positive Zahlen. Ferner bezeichne Tog die Gesamtheit aller stetigen, differenzierbaren Kurven y="Y" (x), die durch die Punkte x'y' und x” y'” gehen und im Intervalle v' Zahlen 1, 2, 3 und 4 bedeuten, Yan = än nn Cm —— Cn id gesetzt. Schliesslich mögen die Werte des Integrals (1) iber die Kurven ce und ce erstreckt mit resp. I, und I, bezeiechnet werden. Indem wir (2) setzen denken wir uns jetzt dass, während der Punkt 2 fest N:o 2] Eine Bemerkung iber die Variationsrechnung. 3 bleibt, die Figur 143 in 'der Weise verkleinert wird, dass x, — £, = 23; — XL, und sowohl diese beiden Differenzen als die Grösse x unendlich klein werden. An der Grenze fallen dann offenbar die Richtungen 14 und 43 mit der Richtung der Tangente von c im Punkte 2 zusammen, und wir können somit behaupten dass, wie klein auch die Grös- sen o und o' seien, die Kurve e' doch schliesslich der Ge- samtheit Zoo: angehören muss. IVER amn = Vau (6) RK HE Yu (4) die Gleiehunsen der Geraden 14 und 43 sind, so hat man offenbar (3) 1 7 & = [Fl al Y'14) dx = [Få Ya43 (x), y'a3) dx — La SE (2x,y(c),y' (2) de. Zu Bezeichnet & einen gewissen Wert von x zwischen x, und Xx, SO ist das erste Integral rechts gleich EE, Yi (5), Yy'1) (x2 a 2), was geschrieben werden kann F (2; 427 Ya) (L2— 23) + [E(S) Yrs (5), Y'10) — F(L2yY2r Yr) (LA) Der Ausdruck in Klammern wird offenbar von mindestens der ersten Ordnung mit x, —2X, Null, und, wenn [(Zm — Ln)”] eine Grösse bezeichnet, die von mindestens der zweiten Ord- nung mit Z», — X, Null wird, ergiebt sich also Eg, Una); Y se LF (3 Yan Ya) (Ar) TRE 2)”]. Die äbrigen Integrale von (3) lassen sich in analoger Weise zerlegen, und wir erhalten somit I; TN - = F(Z2, Yo Y'srs) (L0 — Li) + FH (Loy Yo, Y's3) (L3 — Lo) — F(Z2> Y27 Y's3) (3 — Li) + [(L2 — 24) Beachten wir, dass 4 J. W. Lindeberg. [XLYVII Wså = Yi Y'138 — Ylas =, können wir also schreiben I. - L = Fa Ya Yr AK) EL Yo Yr — KH) — 2 FC Yr y'1s) (a a CAN) FC = oder noch IR 3 2 22 FE Ya Y'ratA) + Ella Yo Ya — KA) — 2 ElLop Yr Y nr (x,—21) u? + [(82 — 2) Lassen wir jetzt x i der Weise mit z, — 2, unendlich klein werden, dass x? von niedrigerer Ordnung als der ersten Null wird, so erhält, wenn x, — 2, hinreichend klein wird, die Differenz Ice — I: das Vorzeichen des ersten Gliedes des obigen Ausdruckes. Der SA in Klammern erhält aber an der Grenze den Weort 3 7 23 Rd "(x3)). Wenn die 2 Ableitung 7 man also, wie klein auch o und 9” seien, sowohl solche, der Gesamtheit Zoo angehörige Kurven finden, die die Differenz Ice — Ice positiv machen, als auch soleche, die ihr negative Werte erteilen. Wir erhalten somit den Satz: Damit die Kurve ec em Extremum ergebe, ist es notwen- 2 dig, dass die Ableitung a auf c dasselbe Vorgeichen behält. 3. Die zweite im Anfang genannte Bedingung ergibt sich wie folgt. Wir setzen LäS LEN Ya ET NR Lz —L3 LL und, indem wir fortwährend den Punkt 2 fest halten, den- ken wir uns die äbrigen Punkte in der Weise beweglich, dass xx, —2, und ax unendlich klein werden, die Grösse k aber einen bestimmten endlichen Wert behält. auf c verschiedene Vorzeichen annimmt, kann N:o 2] Eine Bemerkung iber die Variationsrechnung. 5 Aus der Definition von x und & fiolgt (4) Y'r38 — Ya = 2, Yu Ya k, was uns zeigt, dass, bei der angegebenen Verkleinerung der Figur 143, die Grösse y',;; an der Grenze in y'(x.) äbergeht, der Grenzwert von y',, sich aber von y'(x,) um die endliche Konstante & unterscheidet. Wenn |k|, auf dem letzten Ventralsegmente mit vier Borstenpunkten. — Long. 9—10 mm. Steht nahe der Pt. samojedorum J. Sahlb. Der Kopf ist kleiner mit kleineren Augen. Der Halsschild ist etwas schmäler und an den Seiten weniger gerundet. Die Fläögel- decken sind schmäler und etwas käörzer, stärker gewölbt. Die Streifen sind viel feiner mit undeutlicherer Punktur. Die Oberseite des Körpers, besonders die Flägeldecken, sind matter. Ausbreitung. <:Nord-Sibirien, Olenek-Thal, (Czeka- nowski! — Mus. Zool. Ac. Imp. Scienc. S:t P:burg); Lena- Thal, (id!, — Mus. P:burg), auf trockenen Uferbösehungen bei Batylym, 20. VII, und Shigansk, 6, 12 und 14. VIII. 1901, ipse!, Mus. Univ. Helsingf., coll. mea). — 10 Exemplare. SE Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XEVIE 1904—=1905. N:o 4 Capsidae novae mediterraneae descriptae ab O. M. REUTER. Ne Species a dominis J. et U. Sahlberg in itinere a. 1903—1904 collectae. 1. Phytocoris extensus Reut. Pallide virescens, superne flavo-pubescens, capite, pro- noto scutellogue vitta media percurrente in pronoto dilatata discoque pronoti utringue pone callum vitta niveis; hemiely- tris longis, pallidissime flavo-virentibus, sutura clavi utringue Vittaque corii apicali intra venam cubitalem dilute infuscatis, cuneo margine interiore apicem versus dilute chermesino, membrana albida, venis omnibus pallidis, ad partem interne nigricanti-marginatis, limbo exteriore macula paullo infra ba- sin, vitta ab apice areolae majoris usque ad apicem ducta ibique valde dilatata limbogue interiore late nigricanti-con- spersis; capite a supero viso aeque longo ac lato, a latere viso altitudine paullo longiore, fronte in plano capitis sub- horizontali, clypeo usque a basi fortiter prominente, vertice oculo fere duplo latiore (5), antennis articulo primo longo, sat leviter incrassato et sublineari, pronoto capitique usque ad apicem frontis aequelongo, pilis rigidis crassitie articuli brevioribus, obsolete albido-guttulato; pedibus longis, femori- bus apicem versus dense fuscescenti-conspurcatis, posticis in- ferne anguste dilute chermesinis, tibliis totis innotatis, spi- 2 OJM Reuter. [XLVII nulis pallidis in certa lumine fuscis; segmento maris genitali ad marginem aperturae mutico. Long. 5 T mm. Asia minor (ad flumen Hermos! d. 11 maji), D. J. Sahl- bilen Ar A Ph. citrino Bol., cujus mas mihi ignotus, pronoto ma- cula basali fusca destituto, antennarum articulo primo haud chermesino-variegato sed alboguttulato, femoribus fusco-con- spurcatis, solum posticis inferne anguste chermesinis, tibils innotatis, clavo apice concolore cuneoque margine interiore punctis nigris destituto divergens. Corpus maris subelonga- tum. Caput (5) basi pronoti fere duplo angustius, nutans, a supero visum pronoto fere aeque longum; basi clypei fere in tertia basali parte altitudinis capitis a latere visi posita, angulo faciali subrecto. Oculi fusci, parum prominentes, a supero visi oblongi. Rostrum segmentum maris genitale at- tingens, pallide flavens, apicem versus nigrum. Antennae pallidae favae, articulo secundo apicem versus ultimisque le- viter fuscescentibus, illo primo paullo minus guam duplo et margine basali pronoti fere dimidio longiore, tertio secundo circiter !/, breviore, quarto tertio circiter !/; et primo circiter !/, breviore. Pronotum latitudine basali paullo minus guam duplo brevius, subhorizontale; lateribus leviter bisinuatis. He- mielytra maris latitudine communi saltem triplo longiora, pa- rallela. Femora postica latitudine maxima fere duplo lon- giora, subglabra. Tibiae spinulis crassitiei tibiae maximae aeque longis. 2, Phytocoris bivittatus Reut. Oblongus (FS), pallidissime favens, opaculus, albo-pube- scens, pilis nigris totus destitutus; pronoto limbo basali ante marginem anguste cinereo-nigricante, scutello basi anguste cinereo-nigricante, cetero innotato, hemielytris sutura clavi utringue sat late corioque apicem versus intra venam cubi- talem cinereo-nigricantibus vel cinereo-nigricanti-conspurca- tis, macula parva oblonga obscurius nigra ad angulum inte- riorem cunei, cetero innotatis, membrana praecipue medio et apicem versus dense minute nigricanti-conspersa, limbo exte- riore late fere innotato, venis ommnibus pallide flaventibus; ' N:o 4] Capsidae novae mediterraneae. 3 antennis pedibusque pallidissime faventibus, illis articulo primo sublineari, pronoto parum longiore, obsolete albido- conspurcato, setis rigidis albis crassitie articuli fere longiori- bus; femoribus posticis apicem versus dense cinereo-conspur- catis, tibiis omnibus albidis solum ipso apice obscuriore, albo- pubescentibus, solum inferne apicem versus spinulis nonnullis testaceis sat brevibus armatis, superne pilis tenuibus albis sub angulo acuto exsertis, his pilis tibiarum posticarum cras- sitie tibiae longioribus, tarsis dilute flaventibus; vertice maris oculo circiter dimidio latiore; segmento maris genitali ad mar- ginem sinistrum aperturae mutico. Long. 5 53/, mm. Graecia (Lesbos! d. 23 maji), D. J. Sahlberg. Ph. viltigero Reut. signaturis sat similis, differt autem corpore paullo minore, opaculo, pilis nigris toto destituto, setis articuli primi antennarum paullo longioribus, pronoto magis transverso, venis membranae totis pallidis et praecipue tibis pilis albis exsertis instructis, brevius et parcius testa- ceo-spinulosis. Caput (5) basi pronoti circiter ?/, angustius, a supero visum pronoto longitudine subaeqvale, latitudini cum oculis aeque longum, a latere visum altitudine basali paullo longius, vertice oculo fere 12/3 latiore, fronte levissime nutante, solum ipso apice fortius declivi, clypeo usque a basi fortiter prominente, angulo faciali subrecto. Oculi a supero visi oblongi. Rostrum medium ventris attingens. Antennae articulo secundo primo circiter duplo et margine basali pro- noti saltem ?/; longiore, tertio secundo fere 2/; breviore, quarto tertio breviore et primo aeque longo. Pronotum latudine ba- sali circiter ?/; brevius, lateribus subsinuatis, disco obsolete albo-vittato. Hemielytra (5) abdomen sat longe superantia. 3. Phytocoris albipennis Reut. Omnium pallidissime vitellino-albus, abdomine virescente; superne pilis brevibus albis nitidis intricato-pubescens, pilis nigris totus destitutus; hemielytris feminae abbreviatis, seg- mentum sextum abdominale attingentibus, albis, nitidis, ma- culis minutis opacis dilutissime subvitellinis parce variegatis, clavo apicem versus corioque apice interne densius dilutis- 4 4 0. M. Reuter. | [XLVII sime subvitellino-conspurcatis, cuneo brevi, declivi, membrana angustissima, solum ad marginem interiorem cunei distin- guenda; antennis pedibusque albidis, illis articulo primo elon- gato, pronoto aeque longo, setis rigidis crassitiei articuli aeque longis, femoribus posticis chermesino-variegatis, tibiis omnibus innotatis, pallido-spinulosis. Long. 2 4!/; mm. Palaestina (Vadi-el-Navaimen ad flumen Jordan d. 14 martii), D. U. Sahlberg. Ph. salsolae Put. proximus, sed notis superne datis op- time distinctus. Caput (feminae brachypterae) basi pronoti cireliter !/, angustius, a supero visum pronoto distinete lon- glus, latitudini verticis oculique uniei aeque longum, vertice oculo fere duplo latiore; ab antico visum latitudine cum ocu- lis longitudine aequale, a latere visum altitudine saltem !/, brevius, fronte declivi, apice supra basin clypei tumido-con- vexa, clypeo a fronte impressione profunda discreto, angulo faciali subrecto, loris convexis, gula brevi obliqua. Oculi nigrofusel, a supero visi orbiculares. Rostrum apicem coxarum posticarum parum superans, apice nigro. Antennae articulo secundo primo paullo magis gqvam duplo longiore, hoc apice ultimisque dilutissime fuscis, quarto tertio paullulum breviore et primo distincte longiore. Pronotum (feminae brachypte- rae) late trapeziforme, latitudine basali duplo brevius, apice qvam basi circiter !/, angustius. BScutellum basi detectum. Hemielytra (feminae brachypterae) apicem versus sensim le- viter dilatata, cuneo scutello fere aeque longo, margine ex- teriore fortiter rotundato. Femora ($$) postica latitudine ma- xima fere quadruplo longiora. ”Tibiae spinulis crassitiel ma- ximae tibiae aeque longis. 4, Megacoelum pulchricorne Reut. Öfv. Finska Vet.-Soc. Förh. XXIII, p. 18, 17. Hem. Gymn: Hur: V, Pp. 232, 2: Mas (verisimiliter hujus?) a femina (Reut., Hem. Gymn. Eur. V, p. 232, 2) differt pronoto lateribus limboque basal, scutello, linea tenui media excepta, clavo limbo scutellari et commissura, corio fascia apicali cuneoque angulo interiore [ag N:o 4] Capsidae novae mediterraneae. nigro-fuscis; membrana nigricante, venis sangvineis, brachiali fusca, areola minore arcuque exteriore venas terminante hya- linescentibus; antennis articulo tertio secundo solum paullu- lum breviore. Long. I 53/, mm. Baba-Dagh!, duo specimina, D. U. Sahlberg. 3. Megacoelum sordidum Reut. Elongatum, parum convexum, cinerascenti-testaceum vel fuscescenti-griseo-flavens, glabrum, nitidum, antennis pedi- busque concoloribus, femoribus posticis longis linearibus, api- cem versus fuscescentibus, signaturis nullis, membrana cum venis nigro-fusca; femoribus solum apice spinulis duabus fu- scis geminatim positis armatis, tibiis spinulis fuscis sat gra- cilibus crassitiei tibiae aeque longis. Long. 3 8!/; mm. Aegyptus (Fajum! d. 8 febr.), DD. J. et U. Sahlberg. A speciebus reliquis palaearcticis statura magis elongata et minus convexa mox distinguendus. Caput basi pronoti fere duplo angustius, a supero visum pronoto fere !/3 brevius, fortiter transversum, vertice maris oculo circiter ?/; angustius, linea media longitudinali impressa; ab antico visum latitu- dine parum brevius, a latere visum altitudine magis qvam ?/; brevius. Oculi fusci, granulati, maris maximi, usque ad gu- lam extensi, orbita interiore fortiter sinuati, a supero Visi transversi. Antennae ad medium marginis interioris oculo- rum insertae, articulo primo capite ab antico viso distincte breviore, setis rigidis destituto, tribus ultimis aeque crassis, secundo primo paullo minus qvam triplo et latitudine basali pronoti circiter !/,—?/; longiore, tertio secundo distinctissime breviore. Pronotum latitudine basali 3/,—?/; brevius, apice qvam basi fere triplo angustius, disco postico convexo versus apicem sat leviter declivi, transversim leviter strigoso, late- ribus rectis, margine basali late rotundato, medio anguste subsinuato. Scutellum basi detecta declivi, parte apicali con- vexa, transversim dense tenuiter strigulosa. Hemielytra ma- ris parallela, plana, scutello saltem quadruplo longiora, mar- gine apicali corii basique cunei interdum in ferrugineum ver- gentibus. Femora postica longa, linearia. 6 0. M. Reuter. | [XLVII 6. GCalocoris rubicundus Reut. Oblongo-ovalis, rufescenti-aurantiacus, sat mnitidus, su- perne pilis nigris adpressis parce pubescens, pubescentia pal- lida destitutus; antennis articulo primo pedibusque breviter nigro-pubescentibus, illis articulo secundo apice nigro, ulti- mis simul sumtis secundo paullo longioribus fuscis, tertio basin versus pallido, tibiis pallide flaventibus, nigro-spinulo- sis; corio apicem versus cuneoque coccineis, membrana sat dilute fumata, venis coccineis; capite nutante, a latere viso altitudini basali aeque longo, angulo faciali acuto. LDLong. SS | Asia minor (Bulghar-Dagh, Turuntschli! d. 24 aprilis), D. UM Salklberg: . C. affini (H. Sch.) proximus videtur, sed colore etc. ab omnibus distinctissimus. Caput basi pronoti duplo angustius, setis nonnullis nigris instructum, ab antico visum latitudini cum oculis aeque longum, vertice (2) oculo paullo minus gqvam duplo latiore, a latere visum clypeo cum fronte sub- confluente, genis humilibus, gula peristomio aeque longa. Oculi nigri, in genas sat longe extensi et valde oblique po- siti, orbita interiore apicem versus sinuati. Rostrum apicem coxarum intermediarum attingens, ipso apice nigro. Anten- nae paullo supra apicem oculorum interne insertae, articulo primo aurantiaco-rufo, capite ab antico viso paullo breviore, secundo primo fere 2!/; et margine basali pronoti parum lon- giore, pallidius flavente, circiter !/; apicali nigro, duobus ul- timis secundo gracilioribus, tertio secundo circiter ?/, bre- viore, quarto tertio aeque longo; tribus ultimis tenuissime pallido-pubescentibus, primo pilis nigris adpressis. Pronotum latitudine basali parum magis qvam !/; brevius, apice qvam basi duplo angustiore, strictura apicali articulo primo anten- narum circiter !/; angustiore, setis nonnullis nigris instructa, callis sat discretis antice conjunctis, disco postico apicem ver- sus sat convexo-declivi, lateribus sub-rectis, limbo basali ba- sin scutelli obtegente. Scutellum parum convexum, subtilis- sime transversim strigulosum. Hemielytra crebre subtiliter punctulata, corio externe cuneoque laevibus. Pectus auran- tiaco-rufescens, orificiis metastethii albidis. . Venter auran- -J N:o 4] Capsidae novae mediterraneae. tiaco-rufescens, parce tenuiter pallido-pubescens. Tibiae spi- nulis 'crassitiei tibiae aeque longis. Tarsi articulo secundo margine inferiore eidem primi aeque longo, ultimo nigro-fusco. Terebra feminae medium ventris superans. 7. Ualocoris sangvineovittatus Reut. Oblongus (5), albido fMavens, superne omnium brevissime sat parce nigro-pubescens, scutello hemielytrisque etiam te- nuiter pallido-pubescentibus, nitidulus, capite callisque pro- noti Aavo-testaceis vel ochraceis, basi scutelli utringue, meso- sterno, clavo saltem usque ad medium, plaga corii obliqva apicem versus latiore et suturam membranae attingente ve- nisque membranae sangvineis, hac sat dilute nigricanti-fumata; articulo primo antennarum pedibusque brevissime nigro-pu- bescentibus; antennis unicoloribus pallidis, articulo primo ca- pite ab antico viso breviore, articulis ultimis simul sumtis secundo aeque longis; femoribus posticis apice late sangvi- neis, tibiis breviter fuscescenti-spinulosis; capite (5) a latere viso altitudine paullo breviore, vertice oculo distincte angu- stiore; rostro apicem coxarum intermediarum attingente; stri- ctura apicali pronoti basi articuli secundi antennarum vix aeque crassa. Long: I TT! mm. Syria (Haifa! ad orem fluminis Kison d. 31 martii), D. UI Sahlberg: C. rubrinervi H. Sch. affinis, sed minor, angustior, 'co- lore insigni, pubescentia nigra multo breviore, articulis anten- narum brevioribus, tarsis margine libero inferiore articuli se- cundi eidem primi aeque longo optime distinetus. Caput basi pronoti fere duplo angustius, ab antico visum latitudini cum oculis longitudine subaequale; clypeo usque a basi promi- nente, basi a fronte linea impressa discreto, angulo facial subrecto, genis humilibus, gula peristomio breviore. Oculi maris magni, prominentes, in genas longe extensi, superne visi transversi, margine interiore apicem versus late et pro- funde sinuati. Antennae fere ad basin quartae apicalis par- tis oculorum interne insertae, articulo secundo primo circiter triplo longiore et margini basali pronoti aeque longo, ultimis 8 O. M. Reuter. [XLYVIL secundo gracilioribus, tertio secundo circiter !/3 breviore, quarto tertio circiter duplo breviore. Pronotum latitudine basali circiter ?/; angustius, apice qvam basi duplo angustius, callis sat discretis, disco postico apicem versus sat declivi, laevi, lateribus subrectis. Scutellum basi detecta, parte api- cali convexiuscula, laevi. Hemielytra maris latitudine com- muni circiter triplo longiora, parallela, laevia. Femora ma- ris postica sublinearia. Tibiae spinulis crassitie tibiae bre- vioribus. Tarsi postiei margine libero inferiore articuli se- cundi eidem primi aeque longo, tertio duobus primis simul sumtis parum breviore. Segmentum maris genitale ad sinum sinistrum aperturae muticum. 3. Lygus divergens Reut. Öfv. Finska Vet.-Soe. Hörk. XLIEN 90 pe TOomS: Mas (adhuc ignotus) a femina differt capite basi pronoti solum !/, angustiore, ab antico viso adhuc fortius transverso, vertice oculo fere ?/; angustiore, oculis a supero visis longi- tudine fere duplo latioribus, articulo secundo antennarum la- titudine bagali capitis duplo et margine basali pronoti paullo magis qvam !/, longiore, tertio secundo fere ?/; breviore, clavo medio, corio vitta obliqua juxta suturam clavi, basi ad mar- nem exteriorem producta, fasciaque apicali saepe externe ab- rupta cuneoque angulo interiore fuscis, apice clavi, coril et cunei castaneo, corpore inferne medio fusco. Long. 4"/; mm. Jerico! d. 11 marti, PD. UT Sahlberg. 9, Lygus brachycnemis Reut. Compt. Rend. Soc. Ent. Belg. 1885, p. xlii. Jäla (Cyan. Tres VN IE Mas (adhuc ignotus): oblongus, capite piceo-nigro, mar- gine verticis lineaque tenui media longitudinali frontis palli- dis, pronoto vittula brevi media longitudinali mox pone stri- cturam apicalem limbogue postico ante marginem, scutello vitta lata media lateribus parallela, ipsum. apicem haud occu- N:o 4] Capsidae novae mediterraneae. 9 pante, clavo fascia lata media parteque apicali corii vitta lata interiore in angulum interiorem cunei extensa piceo-nigris; capite basi pronoti circiter !/; angustiore, ab antico Vviso trans- verso, vertice oculo paullulum latiore; oculis a supero visis longitudine paullulum latioribus; ceteris cum femina conve- nit. Long. 4 mm. Syria (Libanon, montes Baruk!, 1000—2000" s. m., in Fin cedro,d:; 19 aprilis), DD. Jet U. SÄahlberg: Obs. Articulus secundus antennarum (359) latitudine capitis vix vel paullulum longior, margine basali pronoti !/; vel paullo magis qvam !/, brevior. 10. Camptobrochis punetulatus Fall. Reut., Hem: Gymn; Bur. V, p. 42, 5: Var. pallens n.: Inferne piceo-nigra, superne sordide gri- sescenti-alboflavens, capite ferrugineo, clypeo nigro, margine verticis, linea longitudinali frontis et clypei marginibusque frontis ad oculos pallide flaventibus; pronoto fusco-punctato, callis ferrugineis, disco medio margineque basali pallidiori- bus; scutello ferrugineo, fusco-punctato, basi nigra, lateribus apiceque pallidis; hemielytris solum basi clavi fusco-punctata, ceteris concoloriter punctatis, immaculatis, embolio et cuneo apice piceis; membrana albida, venis flaventibus, brachiali apicem versus picea; antennis nigris, articulo primo medioque secundi testaceis; pedibus nigro-piceo-variegatis. &. Syria (Damascus! d. 16 aprilis, unicus mas), D. U. Sahl- berg. 1. Camptobrochis sinuaticollis Reut. Sordide favo-testaceus, oblongo-ovatus, glaber, superne, capite excepto, profunde punctatus, clypeo lineis duabus lon- gitudinalibus, fronte utrinque strigis transversis, vertice utrin- que striga transversa ad oculum ferrugineis vel fuscescenti- bus; pronoto fusco, apice cum Gallis, limbo utringue laterali late, linea media longitudinali margineque basali tenuiter pallidis; scutello maculis duabus oblongis medio valde appro- pingquatis piceis; clavo macula exteriore ante medium apice- 10 O. M. Reuter. [XLYTI que, corio intra venam cubitalem maåcula subbasali vittisque 2—3 interioribus in angulum apicalem interiorem confluenti- bus, embolio apice, cuneo angulo interiore apiceque, nec non vena brachiali membranae apicem versus fusco-piceis, mem- brana hyalina, limbo exteriore sat lata plagaque infra areolam majorem fuscis, fere tertia basali parte limbi exterioris albida: antennis (2) articulo secundo apiece duobusque ultimis fuscis, secundo margine basali pronoti circiter !/; breviore, duobus ultimis longitudine subaequalibus, elongato-fusiformibus, simul sumtis secundo fere duplo brevioribus; pronoto basi solum !/; breviore, crebre profunde punctato, disco postico levissime con- vexo et apicem versus levissime declivi, lateribus medio late sed sat fortiter sinuatis; scutello parte apicali, apice angulis- que basalibus exceptis, crebre punctato, pedibus pallide fla- ventibus, tenuiter pubescentibus, femoribus annulis duobus ante apicem, tibiis annulo subbasali, alio ante medium apice- que fuscescentibus, tarsis nigro-fuscis. Long. 2 42/,—4!/5 mm. Aegyptus (Helbpor gl in Acacia (loBSRn d. 28 januari), DEJE San lbers A speciebus reliquis structura antennarum et pronoti fa- cillime distinguendus. Caput basi pronoti circiter duplo an- gustius, vertice oculo fere duplo latiore, linea media longitu- dinali obsolete impressa fusca; ab amntico visum : latitudini frontis oculique uniecl aeque longum, a latere visum altitu- dini basali aeque longum, clypeo usque a basi valde arcuato fortiter prominente, perpendiculari, angulo faciali recto, genis humillimis, gula obligqua, brevi. Oculi nigri, granulati, apici pronoti subcontigui, orbita interiore late sinuati, basi et apice aeque late distantes. Rostrum apicem coxarum posticarum attingens, articulo primo caput parum superante. Antennae paullo supra apicem oculorum interne insertae, articulo primo apicem clypei modice superante, reliquis pallide pubescenti- bus. Pronotum apice qvam basi paullo magis gvam duplo angustius, strictura apicali tenui, basi articuli secundi anten- narum vix aeque crassa, glabra, angulis apicalibus obtusis, margine , basali truncato, callis discretis subelevatis. Scutel- lum basi detectum. Hemielytra (2) apicem abdominis paul- lulum superantia, lateribus modice rotundata, clavo fortius, corio cuneoque paullo subtilius sat remote punctaätis, cuneo N:o 4] Capsidae novae mediterraneae. ill levissime declivi, fractura parum profunda. Tarsi postieci mar- gine inferiore articulo primi eodem secundi paullo longiore, ungviculis usque ad medium laminatis, dein gracilibus, acu- minatis, sat leviter curvatis. Terebra feminae medium ventris VviX superans. | / 12. Platycapsus Reut. Corpus oblongo- -ovale, sat deplanatum, pronoto hemie- lytrisque inprsssospuvörabe capite laevi, nutante, basi pro- noti saltem ?/; angustiore, ab antico viso latitudini cum ocu- lis aeque longo, vertice immarginato, clypeo basi cum fronte confluente, fortiter prominente, a latere viso apicem versus latiore, angulo faciali fortiter: acuto, genis humilibus, gula brevi, obliqua; oculis magnis, granulatis, orbita interiore ver- sus apicem fortiter sinuatis, apice gqvam basi latius distanti- bus; pronoto strictura apicali sat tenui, margine apicali pone stricturam extrorsum prominente, truncato, capiti cum oculis aeque lato, angulis angulum obtusum formantibus, lateribus subrectis, margine laterali toto acuto, margine basali late ro- tundato, basin scutelli obtegente, disco subhorizontali, postice leviter convexiusculo et limbo basali leviter declivi, callis bene diseretis, subelevatis, medio 'disjuncetis; scutello plano, rostro gracili, apicem coxarum posticarum attingente, articulo primo caput haud superante; antennis sat longe supra apicem ocu- lorum ad sinum eorum insertis, articulo primo apicem clypei paullo superante, secundo latitudine basali pronoti breviore, apicem versus sensim leviter incrassato, articulis ultimis apici secundi fere aeque' crassis, elongato-ellipticis; simul 'sumtis secundo fere aeéque longis, quarto tertio parum breviore; tar- sis articulo primo secundo distincte longiore, tertio duobus primis simul sumtis paullo breviore, ungviculis fere usque ad medium fortiter dentato-ampliatis, demde STENpRS acumi- natis, sat leviter curvatis. Generi Deraeocoris inse hb SN vertice immargi- nato, clypeo a fronte haud disönobo pronoto hemielytrisque impresso-punctatis, scutellö basi obtecto, nec non structura tarsorum et ungviculorem affinis, corpore deplanato, oculis granulatis, structura valde diversa pronoti, cujus margo api- iD2 0: M. Reuter: [XLVTI calis pone structuram capiti fere aeque latus, scutello plano facile distinguendus. A genere Camptobrochis Fieb. capite aeque longo ac lato, clypeo basi cum fronte confluente, an- gulo basali fortiter acuto, oculis inferne latius distantibus, apice pronoti pone stricturam capiti fere aeque lato, late trun- cato scutellogue basi obtecto divergens. Platycapsus acaciae Reut. Sordide testaceus, pronoto hemielytrisque sat remote ni- gropunctatis; clypeo lineolis duabus, fronte utringue strigis quinque transversalibus, vertice utringue puncto ad oculum fuscis, vertice (2) oculo aeque lato; callis pronoti, scutello, angulis basalibus apiceque exceptis, sutura clavi utrinque, corio extrema basi parteque dimidia apicali intra venam cu- bitalem, cuneo angulo interiore late dimidioque apicali nigro- fuscis, 'vena corii brachiali tota pallida; membrana nigro- fusca, areolis pallidis, venis fuscescentibus, macula ad apicem cunei albida; antennis testaceis, articulo secundo apice ulti- misque fuscis; pedibus testaceis, femoribus apice fusco-annu- latis, tibiis basi, annulo ante medium apiceque cum tarsis fu- scis. Long. 2 6 mm. Aegyptus (in deserto Halusa! in Acacia (Sorente) d. 22 januarii, unicum specimen), D. J. Sahlberg. Caput a latere visum altitudini basali aeque longum, subtriangulare. Antennae articulo secundo latitudine basali pronoti circiter !/, breviore. Pronotum nigro-punctatum. Scu- tellum transversim strigosum. Hemielytra clavo corioque ex- terne remote, corio interne paullo densius nigro-punctatis, cuneo leviter declivi, distinete punctato, fractura haud pro- funda; membrana vena brachiali usque ad apicem aequaliter late arcuata. 13. Allodapus longicornis Reut. Nigro-fuscus, opacus, solum hemielytris leviter nitidulis, superne ubique pilis erectis destitutus, setulis brevissimis ri- gidulis subsqvamiformibus albis nitidis adpressis minus dense pubescens; corio macula basali tertiam basalem partem occu- N:o 4] Capsidae novae mediterraneae. 13 pante, ad marginem exteriorem paullo prolongata, vittula ad- jacente clavi ad suturam, macula exteriore apicali corii sub- quadrata quartam apicalem partem occupante albis; antennis luteis, articulo primo apicem clypei paullo superante, basi annuloque apicali sangvineo-fuscis, secundo latitudine basali capitis circiter 3/, longiore, tertio secundo aeque longo, quarto tertio circiter !/; breviore. levissime fuscescente, femoribus nigro-fuscis, extremo apice albido, tibiis tarsisque gracilibus, albis, illis omnium brevissime et tenuissime albo-spinulosis, his articulo secundo tertio paullo longiore. Long. 2 25/, mm. Aegyptus superior (Luxor, Thebe!, d. 6 februarii), D. J. Sahlberg. Species a reliquis corpore pilis erectis destituto, setulis albis nitentibus pubescente antennisque longis aliter constru- ctis distincetissima. Caput (formae brachypterae) basi pronoti circiter !/; angustius, a supero visum pronoto parum brevius, latitudini basali aeque longum, ut in congeneribus constru- ctum, gula peristomio saltem duplo breviore, leviter obliqua: vertice feminae oculo fere duplo latiore. Oculi (£) orbita in- teriore subrecta apicem versus divergentes. Rostrum pallide flavens, articulo primo fuscescente, fere medium xyphi pro- sterni attingente. Pronotum feminae brachypterae latitudini basali circiter !/, brevius, apice qvam basi circiter ?/; angu- stius, strictura apicali apici articuli primi antennarum aeque crassa, lateribus rectis paullo ante basin sat leviter sinuatis, disco horizontali, postice sat fortiter transversim strigoso, margine basali supra basin scutelli late sinuato. Hemielytra feminae brachypt. segmentum wultimum attingentia, retorsum sensim sat ampliata, membrana fusca angusta apicem cunei haud superante. Tibiae posticae hemielytris f. brach. aeque longae, tarsis his circiter triplo brevioribus. | 14. Dimorphocoris punctiger Horv. Term ököser NV, I op. 12 (Puckytoma): Beut., Hem. Gresse: EV) PI. Mas: Femina multo obscurior, oculis basi retrorsum vix vergentibus, hemielytris solum paullo ante apicem abdomine 14 HEPÖSPME Reuter: [XLVIE angustioribus, commissura scutello distinete paullo longiore, margine apicali versus apicem oblique truncato ad angulos omnrium . levissime rotundato-ampliato, angulo interiore di- stincte obtuso, exteriore late rotundato, abdomineque minus ampliato divergens, ceteris ut ea constructus; superne fuscus, pilis subsqvamiformibus argenteis vestitus, vertice ad oculos pallido; vitta media pronoti et scutelli, limbo lato hemiely- trorum margineque laterali connexivi pallide sordide flaven- bus; antennis fuscis, articulo primo latitudine verticis intra- oculari parum breviore, secundo primo circiter duplo longiore: femoribus nigro-fuscis, tibis pallide flaventibus, extrema basi et apice fuscis, nigro-pubescentibus, spinulis nigris e punctis nigro-fusceis nascentibus, tarsis nigris; vertice oculo saltem duplo et dimidio latiore; pronoto lateribus isubrectis. Long. 3 mm. Palestina (Haifa! d. 5 aprilis), D. J. Sahlberg. A D. laterali' RBeut. corpore superne argenteo- nec au- reo-pubescente tibiisque spinulis e Punctis distinctissimis na- scentibus disting uendus. 15. Orthocephalus tenuicornis M. et R. OÖpusc. ent. p. 152. Capsus Reut., Hem. Gymn. Den ID 0 DA te Var. fulvipes n.: Femoribus omnibus laete fulvis; anten- nis articulo etiam tertio saepe basi anguste fulvo. 2. Asia minor (Tarsus!) cum typo, D. J. Sahlberg. 16. Pachytomella phoenicea Horv. Term. Fäözet. VIII, I (Cabops). Reut., Hem. Gymn. Hur, IV Parade Mas: Subelongatus, niger, nitidus, breviter griseo-pube- scens; capite cum oculis basi pronoti aeque lato vel fere non: nihil latiore, a supero viso pronoto paullo breviore, ab antico viso latitudine frontis oculique unici paullo breviore, vertice toto nigro, oculo duplo latiore, deplanato, levissime declivi, RE ER VE N:o 4] Capsidae novae mediterraneae. 15 margine basali acuto omnium latissime et levissime subarcuata, fronte perpendiculari, sat convexa, clypeo a fronte leviter dis- creto, genis oculis fere aeque altis; oculis basi retrorsum sat fortiter divergentibus; rostro pallide flavente, articulo primo nigro-fusco; antennis articulo secundo latitudine capitis cum oculis vix — 1/; longiore, versus apicem leviter incrassato, tertio ': secundo circeiter !/; breviore; pronoto basi circiter !/3 latiore, angulis apicalibus rotundatis, disco horizontali, callis bene discretis, margine basali supra scutellum sat fortiter si- nuato, disco postico subtiliter ruguloso; hemielytris latitudine communi circiter 23/, longioribus, totis nigris vel corio basi vittula brevi basali intramarginali pallida. Long. 23/,—-3 mm. A mare P. Passerinu Costa statura angustiore, pube- scentia fortiore coloreque saltem coxarum pedumque anterio- rum distinguendus. Cum femina nonnulla specimina locis arenosis in Syria (Beyruth! d. 7 aprilis) et in Galilea (ad Nazareth! d. 27 et ad lacum Tiberias! d. 28 martii), DD. J. et U. Sahlberg. Haec species hoc modo variat: Var. typiea: Antennis, rostro pedibusque favo-testaceis, antennarum articulo primo basi, secundo apice (2) vel toto (SF) duobusque ultimis, rostri articulo primo apiceque quarti, dimidio basali coxarum, ipso apice tibiarum, interdum etiam basi tibiarum posticarum tarsisque nigris. 9. Asia minor (Tarsus!), Syria (Caiffa!), Galilea (Tiberias!) Var. antennalis Reut.: Antennis articulo secundo toto (39), tibiis posticis totis, intermediis solum apice anguste (3) vel apice et basi (39) nigris; ceteris ut var. typica. I 9. Syria (Beirut!), Galilea (Nazareth!, Tiberias!), Judea (Je- rusalem!). Var. migricornis n.: Antennis totis, a articulo primo, tibiis anterioribus basi et apice, poser totis nigris. SL. Palaestina (Sarona! prope Jaffam). Var. pedalis n.: Antennis totis nigris, femoribus ante- rioribus apice fuscis, posticis, basi saepeque fascia ante me- dium excepta, tibiisque omnibus nigris; ceteris ut in typo. &. Syria (Beirut!) 16 O. M. Reuter. [XLVII 17. Dicyphus hyalinipennis Kiug. Burm., Handb. Ent. II, p. 268, 6 (Phytocoris). Reut., Hem. Gym. URuTEAOIER App AON Forma brachyptera: Hemielytris abbreviatis, medium seg- menti genitalis (3) vel segmentum primum genitale (82) at-. tingentibus, apice divaricatim rotundatis, membrana apicem cunei haud superante, cuneo aeque lata, embolio macula api- cali, corio macula supra angulum interiorem cunei apiceque cunei castaneo-nigris. Long. 5 3, 2 4 mm. Tarsus! cum forma macroptera, D. J. Sahlberg. A forma brachyptera D. strachydis RBeut. articulo tertio antennarum minus gracili et secundo saltem !/3 breviore ma- culisqgue hemielytrorum mox distinguenda. 15. Orthotylus spartiicola Reut. Superne obscurius (5) vel pallide (2) griseo-virescens, opacus, pilis nigris, 1lis hemielytrorum retrorsum adpressis, aliis brevibus albis adpressis facile divellendis intermixtis, capite fuscescenti-ochraceo (3) vel pallide 'ochraceo (£), ver- tice sat fortiter sed obtuse marginato; membrana sat pallide griseo-fumata, venis griseo- vel lutescenti-virentibus, cubitali saepe saturatius virescente; antennis maris crassiusculis, nigro- fuscis, apicem versus saepe pallidis (5) vel magis minusve griseis vel pallidis, basin versus magis minusve grisescenti- bus (£), articulo tertio secundo ecirceiter !/, breviore, quarto primo paullo breviore (5) val huic fere aeque longo (9); ro- stro apicem coxarum intermediarum subattingente; tibiis spi- nulis tenuibus concoloribus armatis, posticis tarsis circiter 31/, longioribus, his articulo secundo et tertio aeque longis. Long. 9 3/s— 4, mm. In Spartio sp.: Syria (Haifa! ad litus maris d. 5 aprilis), DIJISA hiber st 0. concolori Kirschb. affinis, antennis maris et feminae discoloribus, aliter constructis, corporeque opaco mox distin- guendus. Caput basi pronoti !/, (5) vel paullo magis qvam 1/, (£) angustius, a supero visum pronoto aeque longum, Vver- N:o 4] Capsidae novae mediterraneae. 17 tice oculo vix !/3 (5) vel circiter duplo (2) latiore, distincte sed obtuse marginato, horizontali, utringue ante marginem transversim impresso, impressione longitudinali destituto; ab antico visum fortiter transversum; a latere visum altitudine basali paullo brevius, fronte parum declivi, clypeo deorsum et retrorsum vergente, a basi fortiter prominente, basi fere in medio altitudinis a latere visi posita, angulo faciali recto vel subobtuso, genis mediocribus (2) vel sat humilibus (>), gula vix distinguenda. Oculi nigri (5) vel fusci (2). Rostrum articulo primo medium xyphi prosterni attingente. Antennae paullo supra apicem oculorum interne insertae, articulo primo vertici frontigque simul sumtis aeque longo (5) vel his paullo breviore (2), secundo primo circeiter triplo longiore (59) et hoc paullo (FS) vel multo (2) graciliore, margine basali pro- noti aeque longo, quarto tertio magis qvam ?/; breviore. Pro- notum latitudine postica duplo (£) vel fere duplo (5) bre- vius, apice longitudini subaequale (5) vel hac latiore (2), callis bene discretis, transversis; obscurius griseo-virescens vel gri- sescens, apice vVirescens (5) vel pallide sordide virens, callis saepe in ochraceum vergentibus; disco horizontali. NScutel- lum basi ochraceum. Hemielytra grisescenti-virentia (3) vel pallide sordide virentia (2). Corpus inferne virescens. Tarsi ipso apice articuli ultimi nigro-fusco. 19. Byrsoptera rossica Reut. Elems Grymns Bror. pe Lör: Mas (hactenus ignotus): elongatus, parallelus, piceus; vertice oculo circiter dimidio — 3/, latiore; antennis nigris, articulis ultimis cinerascentibus vel dilute fuscescentibus, ter- tio extrema basi pallido; rostro pedibusque cum coxis pal- lide ochraceis vel stramineis, illo basi articuli primi apiceque quarti fuscis, coxis posticis basi piceis; hemielytris completis, corio extra venam cubitalem cuneoque, angulo interiore ex- cepto, albidis, membrana fusca, venis fuscis, vena connectente maculaque parva ad apicem cunei albidis. Long. 4!/, mm. Hab. in Urticea pilulifera (J. Sahlberg): Asia minor (Tarsus! in initio m. maji, D. J. Sahlberg, Smyrna!, D. U. Sahlberg). 18 0. M. Reuter. [XEVII B. syriacae Put. colore hemielytrorum similis, antennis nigris mox distinguendus. Caput basi pronoti vix !/, angu- stius, ab antico visum latitudine cum oculis fere paullo lon- gius. Rostrum coxas intermedias parum superans. Antennae articulo secundo margine basali pronoti fere ?/; longiore, ter- tio secundo. circiter !/; breviore, quarto tertio ”/; breviore. Pronotum latitudine basali circiter 1/3 brevius, lateribus late sed distincte sinuatis. Hemielytra abdomen sat longe su- perantia. Femina: | Var. fraudatrix n.: Antennis pallide stramineis, articulo primo toto imagque basi secundi nigris, ultimis dilute fusce- scentibus; B. syriacae similis, oculis paullo minoribus, fronte paullulum latiore, articulo primo antennarum distincte graci- liore femoribusque etiam posticis totis pallide Mavis distincta. Tarsus! cum femina typica, D. J. Sahlberg. 20. Psallus anticus Reut. Jelena; Chymmn. Jap: IG jos LIGG. Var. P8: Capite, pronoto scutellogqgue totis piceo-nigris; corpore inferne nigro-piceo, marginibus mesopleurarum area- que orificiorem metastethil pallidis. &. Asia minor in valle ad lumen Hermos! cum typo im Quercu sp., D. J. Sahlberg. 21. Psallus brachycerus Reut. Pallide flavens, nitidulus, dense aureo-pubescens, pilis nigris destitutus, immaculatus, solum pectore aurantiaco-Va- riegato; femoribus anterioribus inferne dimidio apicali parce fusco-punctatis, posticis latitudine. maxima circiter triplo (5) vel solum duplo et dimidio (2) longioribus, superne innota- tis, inferne, basi excepta, sat dense minute fusco-punctatis; tibiis spinulis sat robustis et longis nigris e punctis minutis nigris nascentibus, punctis in parte apicali tibiarum mnullis; vertice oculo circiter 2/3; (5) vel duplo (2) latiore; antennis SK N:o 4] Capsidae novae mediterraneae. 19 articulo secundo latitudini capitis (cum oculis) aeque longo et margine basali pronoti circiter !/3 breviore; duobus ultimis simul sumtis secundo paullulum longioribus, tertio secundo circeiter ?/; breviore. Long. I 24... QS 21/,—2!/; mm. In Quercu: Asia minor in valle fluminis Hermos!, D. U. Sahlberg; insula Lesbos!, D. J. Sahlberg. A Ps. pallido Reut., cui colore similis, statura minore, corpore superne aureo-pubescente, pilis nigris destituto, cuneo basi albicante, femoribus posticis inferne densius punctulatis articulogue secundo antennarum multo breviore mox distin- guendus. HEtiam a Ps. diminuto Kirschb. structura anten- narum multo breviorum femoribusque posticis fortius incras- satis mox distinctus. A Ps. molli M. et R. corpore minore, toto unicolore, pallide flavente, articulo secundo antennarum ad- huc breviore, a Ps. albiceneto Kirschb., cui femoribus posti- cis fortiter incerassatis similis, statura magis oblonga, colore pallido unicolore, capite et pronoto atomis nigris destituto, antennis brevioribus, femoribus minus dense nigro-punctatis, tibiis subtilius puvctatis et apicem versus punctis destitutis, a Ps. punetulato Put. statura minore et graciliore, corpore unicolore, magis nitido, antennis brevioribus, femoribus den- sius punctatis, tibiis brevius spinulosis structuragque segmenti genitalis maris divergens. Caput basi pronoti circiter !/; angustius. Pronotum latitudine basali circiter duplo brevius. Scutellum saepe apice late albido. Hemielytra cuneo arcu basali subhyalino-albido, membrana pallida, venis dilute fla- ventibus. Tarsi postici articulo tertio secundo aeque longo. Segmentum maris genitale inferne,; ut in Ps. diminuto, muticum. 22, Psallus carduellus Horv. OVE OL SSSK LSS Var. quadrisignata n.: Ut typus, sed apice embolii et cu- nei late nigro-fusco. 2. Asia minor (Montes Jamanlar-Dagh! prope Smyrnam d. 16—18 maj), D. J. Sahlberg. Var. infuscata n.: Ut praecedens, sed parte scutelli api- cali tota nigra, parte basali aurantiaca; corio apicem versus fd d 20 0. M. Reuter. [XLVII latissime infuscato; dimidio apicali cunei fusco-nigro, margi- nibus extremoque apice pallidis. 2. Cum praecedente, unic. spec. 23, Utopnia torquata Put. Femina (hactenus indescripta) a mare differt corpore ob- longo-ovali, vertice margine basali late glauco-cinereo, oculo fere duplo latiore, pronoto scutello hemielytrisque glauco- cinereis, unicoloribus; antennis totis nigris, articulo secundo margine basali pronoti fere !/; breviore, qvam eo maris gora- ciliore, tertio secundo fere !/3 breviore, quarto tertio fere duplo breviore; pedibus plerumque totis nigris. Asia minor (Tarsus!), Galilea (Tiberias! Cana! Naza- reth!), DD. J. et U. Sahlberg. 24. Atomoscelis signaticornis Reut. Virescens, superne albicans, albido-pubescens; antennis (2) articulo primo annulo mox infra basin aliogue ante api- cem vel medio late basique secundi et tertii (basi hujus an- gustissime) nigris, secundo latitudini capitis (cum oculis) ae- que longo; clypeo lineis duabus longitudinalibus, fronte utrin- que strigis transversalibus verticeque puncto wutringue ad oculum magis minusve obscure fuscis; pronoto callis, clavo apicem versus, corio angulo interiore maculaqua exteriore apicali nec non cuneo, basi excepta, dilute fuscescentibus; scutello basi ochraceo, apice nigro; membrana dilute grise- scente, venis albis, areolis hyalinis, apice areolae majoris ni- gricante, macula ad apicem cunei albido-hyalina, pone hanc macula nigricante transversali, postice et interne arcu albido- hyalino cinceta; pedibus albidis, femoribus punctis nigris ad- spersis, punctis posticorum nonnullis majoribus et ad partem confluentibus; tibiis superne spinulis sat longis nigris e pun- ctis nigris nascentibus armatis, tarsis articulo ultimo nigro- TORSO: NON ANS KR Aegyptus in frutieibus (Heliopolis! d. 20 januarii), D. J. Sahlberg. N:o 4] Capsidae novae mediterraneae. 21 A. onusto Fieb. similis, differt antennis nigro-signatis tibiisque nigro-spinulosis. Caput a supero visum pronoto sal- tem aeque longum, basi pronoti circiter !/, angustius (£), ver- tice (2) oculo circiter 2/3; latiore; ab antico visum latitudine frontis oculique unici fere paullo brevius. Oculi fusci, ultra angulos anticos pronoti haud prominuli. Rostrum apicem coxarum posticarum subattingens, apice nigro. Antennae ar- ticulo secundo latitudini capitis (cum oculis) aeque longo, duobus ultimis simul sumtis secundo distinete paullo longio- ribus, quarto tertio circiter 2/; breviore. Pronotum horizon- tale, basi longitudine distincete magis qvam duplo latius, apice medio sinuato. Tarsi postici articulo secundo primo fere du- plo longiore, tertio secundo aeque longo. 25. Atomoscelis tomentosus Reuwut. Virescens, inferne dense albo-pubescens, superne pube alba nitida tomentosa in maculas collocata, pronoto, scutello hemielytrisque pilis nigris retrorsum adpressis e punctis sat minutis nigris nascentibus; hemielytris feminae longitudine abdominis, membrana subhyalina, venis albidis, areolis flavi- cantibus, apice anguste fuscis, macula inter apicem cunei et apicem areolae minoris arcuque angusto a medio marginis exterioris versus apicem areolae minoris ducto opalino-albis, inter maculam et arcum macula nigricante, arcu etiam postice nigricanti-marginato, vel membrana nigra, venis albidis, areo- lis virescentibus, apice anguste nigris, limbo exteriore ut su- perne describitur albo-signato; antennis albido-virentibus, ar- ticulo primo annulo sat lato ante apicem, secundo basi an- nulogue medio, tertio extrema basi nigris, secundo (2) lati- tudine verticis interoculari paullo longiore; clypeo lineis dua- bus longitudinalibus fuscis, fronte utringue striolis fuscescen- tibus; pedibus albidis, femoribus basi excepta dense nigro- punctatis, tibls spinulis tenuibus albidis e punctis sat ma- gnis nigris geminatis nascentibus, tarsis solum extremo apice leviter fuscescente. Long. 2 13/,—2 mm. Aegyptus (in deserto ad Heliopolis! d. 20 januarii), D. JI SA berg. : 22 O. M. Reuter. [XLVIT Caput (2) a supero visum pronoto saltem aeque longum, basi pronoti circiter !/, angustius, vertice oculo circiter 21/3 latiore; fronte vitta media verticeque macula utringue ad ocu- lum majoreque media albidis; ab antico visum latitudini fron- tis oculique unici fere aeque longum; a latere visum breve, verticale, basi clypei supra lineam inter scerobes antennarum ductam posita, genis oculo aeque altis, gula haud distin- guenda. Oculi fusci, a latere visi breves, a supero visi ultra angulos anticos pronoti vix prominuli. Rostrum coxas posti- cas subattingens, apice nigrum. Antennae ad apicem oculo- rum interne insertae, articulo primo apicem elypei attingente, articulo tertio secundo circiter !/; breviore, quarto tertio ae- que longo. Pronotum basi longitudine saltem duplo latius, apice medio leviter sinuato, disco subhorizontali. Femora postica (2) fortiter incrassata. Tibiae spinulis crassitie tibiae longioribus. Tarsi postici articulo tertio duobus primis simul sumtis parum breviore. 26. Campylomma diversicornis Reut. Ia Erna III DIY Var. infuseata n.: Superne tota fuscescenti-grisea, inferne nigro-picea; antennis articulis ultimis fuscescentibus; pedibus cum coxis pallide flaventibus, femoribus posticis nonnihil gri- sescentibus, ut in typo signatis, sed inferne adhuc punctis biseriatis, seriem ad marginem anticum aliamque mediam formantibus mnigris, tibis punctis nigris qvam in typo ma- joribus. f Cum typo in insula Lesbos ad sinum Eolonos d. 24 maji, DID JT ST VU SanIGT TE Obs. Varietas hujus speciei est etiam Campylomma Oert- gem Reut. (Rev. dEnt. VIL p. 228). 27. Campylomma angustula Reut. Angustula, oblonga, grisescenti-flavescens. capite unico- lore (solum oculis fuscis) pronotogue in virescentem vergenti- bus superne pallido-pubescens, pilis in certa directione fusce- nå BNSESS N:o 4] Capsidae novae mediterraneae. 23 scentibus; scutello, clavo, corio intra venam cubitalem angu- logque interiore cunei fuscis vel fuscescentibus, feminae tamen saepe concoloribus; 1inferne virescens vel interdum (3) levi- ter fuscescens; antennis sordide faventibus, articulo primo punctis duobus minutis ante apicem fuscis, secundo apice ul- timisgque fuscescentibus, raro (S) totis fuscis, articulo secundo latitudini ecapitis (3) vel latitudini verticis oculique unici(£$) aeque longo; pedibus pallide flaventibus, ante apicem utrin- que punctis 2—3 marginalibus, posticis inferne etiam punctis 3—4 in seriem obliquam -anteapicalem positis, saepe: etiam disco punctis minutis in series longitudinales positis nigris, tibiis spinulis longis nigris e punetis nigris sat magnis na- scentibus; tarsis apice articuli ultimi fusco-nigro. Long. I 2?/5—2?/4, 8 2/3 mm. Aegyptus (Heliopolis! in Aceacia (florente) d. 21—28 ja- Puari), DD: Jet Us Sahlberg. A speciebus reliquis statura angustiore coloreque anten- narum mox distinguenda. Caput verticale; nitidum, a supero visum pronoto parum brevius, basi ejus circiter !/, (5) vel 2/5 (2) angustius, vertice oculo paullo (S) vel duplo (£) la- tiore; ab antico visum latitudine frontis oculique unici di- stinete brevius, infra oculos breve, a latere visum altitudine multo brevius; margine verticis tenui, fronte levissime con- vexiuscula cum clypeo parum prominulo verticali, hoc basi a fronte obsolete discreto, genis humillimis, gula haud distin- guenda. Oculi nigri, laeviusculi, orbita interiore ultra me- dium paralleli, dein breviter sinuati. Rostrum coxas posticas attingens, apice nigro, articulo. primo caput haud superante. Antennae articulo primo apicem clypei haud superante, arti- culis duobus ultimis simul sumtis secundo parum vel paullu- lum longioribus, quarto tertio breviore. Pronotum breve, sub- horizontale, basi longitudine magis qvam duplo latius. He- mielytra pronoto magis qvam quadruplo longiora. Segmen- tum maris genitale inferne muticum. 23. NSthenarus quercicola Reut. Niger, nitidus, superne cinereo-pubescens; vertice acute carimato-marginato, ante marginem transversim impresso; ro- 24 O. M. Reuter. [XLVII stro, antennis pedibusgque pallide lutescentibus, articulo primo rostri nigro-piceo, articulis duobus ultimis antennarum dilute fuscescentibus, articulo secundo latitudine verticis oculique unicl vix longiore (£); femoribus fere aurantiacis, posticis in- ferne margine anteriore atomis 3—4 margineque inferiore punctis 2—3 nigris, tiblis nigro-spinulosis, anticis innotatis, spinulis tibiarum prosteriorum e punctis nigris solum ad basin spinularum distinguendis nascentibus, tarsis solum ungviculis fusels. Long. 2 23/4 mm. In Quercu sp.: Asia minor in valle Hermos! prope statio- nem Menemen d. 11 maji, D. J. Sahlberg. Sth. Roseri H. Sch. affinis, statura minore, colore an- tennarum et femorum pronotoque postice fortiter transversim strigoso divergens. Corpus (2) oblongo-ovale. Caput (2) basi pronoti circiter !/, angustius, ab antico visum latitudine ver- ticis oculique unici brevius, a latere visum subverticale, alti- tudine basali brevius; vertice oculo circiter duplo latiore, clypeo levissime prominente, verticali, basi a fronte sat ob- solete disereto, angulo faciali recto, genis humillimis, gula vix distinguenda. Rostrum apicem coxarum intermediarum attingens, articulo primo caput haud superante. Antennae paullo supra apicem oculorum interne insertae, articulo primo apicem clypei haud superante, secundo margine basali pronoti circiter 3/, breviore, tertio secundo circiter ?/; breviore, quarto tertio paullo breviore. Pronotum capite ab antico visum vix longius, latitudine basali distinete paullo magis qvam duplo brevius, apice qvam basi circiter ?/; angustius, disco con- vexiusculo, postlice transversim sat fortiter rugoso. Scutellum leviter sat obsolete transversim strigosum. Hemielytra sub- laevia; membrana fumata, vivaciter iridescente, areolis nigri- cantibus, venis piceis. 29. Paramixia suturalis Reut. Öfv. Finska; Vet.-SoctFörh. (XCHIDp- 264 A speciebus generis Sthenarus Fieb., Reut. solum cor- pore levius nitido, articulo primo rostri longiore, magis dila- tato tibiisque pallido-spinulosis divergens. Corpus nitidulum, ”r DD ot N:o 4] Capsidae novae mediterraneae. pallido-pubescens, pilis brevibus squamiformibus subaureis facile divellendis immixtis. Vertex oculo circiter duplo (5) vel duplo et dimidio (2) latior. Antennae articulo secundo margini basali pronoti fere aeque longo (5) vel hoc circiter 1/3 breviore (2), tertio secundo 3/,—2?/; breviore, quarto tertio aeque longo. Alae areola hamo distinctissimo a vena sustensa emisso. Tibiae spinulis concoloribus, lis posticarum e punctis minutis fuscis nascentibus. Cairo! d. 25 januarii, D. U. Sahlberg; Galilea in valle adritnmnen Kison!d. 31 marti, DJ: Salberg 30. Eurycranella Reut. Corpus oblongum, parallelum, pallido-pubescens; capite a supero viso cum oculis arcuato-lineari, pronoto saltem !/3 breviore et basi ejus distincte latiore, margini verticis late et profunde sinuato; capite ab antico viso latitudine magis qvam duplo breviore, a latere viso altitudine paullo magis qgvam duplo breviore, fronte clypeogque subconfluentibus, verticali- bus, hoc apicem versus retrorsum vergente, angulo faciali ob- tuso, genis altitudine oculi altioribus, gula haud distinguenda; oculis a supero visis subpedunculatis, retrorsum sat fortiter vergentibus, a latere visis breviusculis; rostro gracili, apicem mesosterni attingente, articulo primo caput parum superante; antennis sat longe infra apicem oculorum insertis, articulo secundo breviusculo; pronoto brevi et fortiter transverso, ho- rizontali; hemielytris (52) abdomen superantibus; alis areola hamo distinctissimo a vena sustensa emisso; tibiis longe ni- gro-spinulosis; tarsis posticis breviusculis, articulo tertio se- cundo aeque longo, ungviculis leviter curvatis, aroliis vix di- stinguendis. | Generi Tupomnia Reut. forsitan affinis, mox autem stru- ctura insigni capitis tarsisque brevioribus distincta. Structura capitis generi Pachytomella Costa (divisionis Labopuria) sat similis, ab hoc tamen rostro gracili, areola alarum hamo di- stincto instructa aroliisque ungviculorum brevissimis vix di- stinguendis et ne minime quidem ab ungviculis liberis longe divergens. Oculi orbita interiore valde divergentes. Anten- 26 ; O. M. Reuter. [XLVII nae fere in medic inter apicem oculorum et apicem clypei insertae, articulo primo apicem clypei parum superante, ulti- mis simul sumtis secundo vix vel paullo longioribus. Prono- tum horizontale, basi longitudine magis gqvam duplo latius, lateribus rectis, angulis basalibus rotundatis, apice longitu- dine latiore. Scutellum pronoto aeqe longum, basi detectum. Hemielytra utriusque sexus parallela, maris gqvam feminae abdomen paullo longius superantia, membrana biareolata. Coxae anticae medium mesosterni parum superantes, posticae ab epipleuris hemielytrorum sat longe remotae. Segmentum maris genitale inferne muticum. Terebra feminae medium ventris superans. Eurycranella geocoriceps Reut. Virescens, tenuiter pallido-pubescens; membrana leviter cinerascenti-fumata, areolis maculague inter apicem cunei et apicem areolae minoris hyatinis, apice areolae majoris, disco areolae minoris margineque postico maculae superne comme- moratae uigricantibus; tibiis nigro-spinulosis; extremo apice articuli tertii tarsorum cum ungviculis fusco. Long. & 22/3, FP BY maa In Tamarice in Aegypto superiore (prope oppidum De- sihena! d. 3 febr., DD. J. et! U. Sahlberg, Luxor! d.: 4 felbr:, DI J. Sahlbeng). Caput vertice oculo circiter duplo et dimidio (5) vel paullo magis qvam triplo latiore. Oculi nigro-fusci vel fusco- virescentes. Rostrum apice nigro. Antennae sordide et pal- lide grisescenti-virentes, articulo secundo margini basall pro- noti aegquelongo, maris crassiusculo. Tarsi postiei tibia cir- citer quadruplo breviores. Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XLVII. 1904—1905. N:o 5. Ad cognitionem Capsidarum Australiae. Scripsit O. M. REUTER. Cum tabula. 1. Hyaloscytus n. g. Genus divisionis Monalonionaria m. (Cylaparia Kirk. partim). Corpus elongatum, glabrum, laeve; capite a supero viso latitudini mox pone oculos aeque longo, ad apicem ocu- lorum truncato et perpendiculariter deflexo, pone oculos in collum latum angustato, hoc collo lateribus retrorsum conver- gentibus, vertice sulco tenuissimo longitudinali percurrente; capite ab antico viso subtriangulari, angulis rotundatis, lati- tudini cum oculis aeque longo, clypeo compresso, perpendi- culari, basi supra medium altitudinis capitis posita; capite a latere viso subquadrato, vertice nonnihil convexo, bucculis brevibus altis rostrato-prominentibus, gula longa, horizontali; oculis laevibus, sat exsertis, ad apicem capitis et longissime ab apice pronoti positis, a supero visis late distantibus, sub- orbicularibus, a latere visis oblongis, in genas modice exten- sis; rostro gracili, a gula remota, coxas intermedias paullu- lum superante; antennis utringue in tuberculo fere ad me- dium marginis interioris oculorum insertis, tenuibus, articulo primo lineari, pronoto aeque longo, reliquis hoc paullo graci- lioribus; pronoto latitudini basali aeque longo, strictura api- cali annuliformi longitudine oculi a supero visi sat multo gra- ciliore, dein iterum mox ante medium sat fortiter constricto ibique sulco latera superante instructo, a sulco lateribus ba- bo 0. M. Reuter. [XLYVTII sin versus fortiter divergentibus, angulis basalibus rectis, mar- gine basali truncato parte anteriore circiter duplo latiore, disco subhorizontali, leviter convexo; scutello triangulari, plano, pronoto circiter duplo breviore; hemielytris hyalinis, maris abdomine fere duplo longioribus, parallelis, ad basin cunei nonnihil constrictis, clavo brevi, corio commissura mar- gini interiore apicali fere aeque longa, cuneo valde elongato- triangulari, apice ultra areolam membranae sat longe producto, margine interiore late arcuato et cum margine apicali corii angulum obtusum formante; membrana areola unica apice interne late arcuata; xypho prosterni marginato; mesosterno horizontali; orificiis metastethii minutis, solum ad coxas di- stinguendis; pedibus longis, tenuibus, tibliis vix spinulosis, tarsis brevibus, articulo tertio duobus primis simul sumtis lon- glore, versus apicem incrassato, setis duabus longis divergen- tibus inter ungviculos. Generi Felisacus Dist. (Faun. of Brit. Ind., Rhynch. IT, p. 439) affinis, capite aeque longo ac pone oculos lato, Ver- tice solum tenuissime sulcato, rostro breviore, pronoto stri- ctura apicali multo breviore'!), disco postico minus convexo, cuneo multo longiore, pedibus longioribus divergens. Hyaloscytus elegantulus n. sp. Ia ik Pallide flavens, oculis, antennis, margine scutellari, com- missura venaque clavi, commissura margineque apicali corii, 1pso apice embolii, margine interiore cunei, vena membranae articuloque ultimo tarsorum fusco-nigris, margine exteriore coril tenuissime nigricante; capite linea laterali longitudinali ferruginea. SRA I 4/3 mia. Victoria, 2 spp. Caput a supero visum pronoto föra duplo brevius, ver- tice inter oculos oculo duplo latiore. Antennae articulo se- cundo primo circiter !/; longiore. Pronotum apice capite cum oculis sallem !/; et basi fere 2/3; angustius. Tibiae posticae margine corii exteriore parum longiores. 1) Sec. fig. 284 I. c. strictura apicalis longissima et lata, secundam de- scriptionem , very narrow'" (!). fa ov N:o 51 Ad cognitionem Capsidarum Australiae. 2, Porphyrodema n. g. Genus divisionis Capsaria m. Corpus elongatum, pa- rallelum, superne opacum, glabrum; capite basi pronoti vix magis qvam !/; angustiore, transverso, pronoto vix !/3 bre- viore, vertice tenuiter marginato, sulco longitudinali instru- cto, fronte horizontali, apice in processum compressum et acuminatum producta, hac processu a supero basin clypei obtegente, clypeo perpendiculari, margine anteriore late ar- cuato, basi a processu frontis incisura leviter acutangulari discreta, genis humilibus, gula brevi, horizontali; oculis ma- gnis, granulatis, a supero visis globosis, in genas longe ex- tensis, orbita interiore subparallelis, levissime sinuatis; rostro apicem coxarum intermediarum subattingente, articulo primo capitis longitudine; antennis longis, glabris, ad tertiam api- calem partem oculorum interne insertis, articulo primo linear, reliquis hoc gracilioribus; pronoto latitudine basali paullo breviore, basi qvam apice duplo latiore, lateribus leviter si- nuatis, margine basall supra basin scutelli truncato, versus angulos oblique rotundato, disco postico versus medium le- viter declivi, callis fere medium longitudinis attingentibus, subquadratis, medio subceontiguis, strictura apicali tenuissima sed bene discreta, apice medio mox pone stricturam tuberculo instructo; scutello triangulari, pronoto aeque longo, plano, basi detecta sat declivi; hemielytris abdomen longe superan- tibus, venis omnibus distinctis, discoloribus, brachiali corii apice furcata; cuneo latitudine basali fere triplo longiore, membrana biareolata, areolis valde elongatis; xypho prosterni - marginato; pedibus longis, gracilibus, tibiis tenuiter spinu- losis, tarsis articulo primo elongato et secundo longiore. Porphyrodema flavolineatum n. sp. Fig. 2. Purpureus, clypeo lateribusque capitis fuscis; vertice vitta orbitali utringue ad oculum, pronoto et scutello linea longi- tudinali media percurrente venisque clavi et corii pallide fla- ventibus; membrana fusca, venis obscure purpureis; antennis, 4 O. M. Reuter. [XLYVII rostro pedibusque ochraceis, illis articulo primo nigro-piceo; tibiis spinulis concoloribus. Long. 6!/5, lat. 1'/, mm. Queensland, 1 sp. Colore Zanessae rubrovariegatae Kirk. nonnihil similis, sed minor, angustior, structura capitis mox distinctus. Caput a supero visum latitudine cum oculis fere duplo brevius, ver- tice oculo aeque lato. Antennae articulo primo pronoto aeque longo, secundo primo paullo magis gqgvam duplo longiore, ter- tio secundo circeiter ?/; breviore. Pronotum latitudine basali paullo magis qvam !/, brevius, disco postico transversim cre- bre subtiliter striguloso. Scutellum et hemielytra laevia. 3. Uallieratides Dist. Faun. of Brit. Ind., Rhynch. II (19049), Pp. 40T Genus divisionis Capsaria m.! Div. Herdoniaria Dist. divisio est a generibus maxime heterogenis composita. Genus Callicratides ex. gr. generib. Systellonotus Fieb. et Allodapus Fieb. (Eroticoris Dougl. et Sc.) ne minime quidem affine. Descriptio ejus incompleta, capitis (,,disk between eyes with a flat shield-like process") 1. c. sat curiosa. Membrana false deseribitur uniareolata. | Corpus oblongum, opacum, glabrum; capite cum oculis apice pronoti multo latiore, a supero viso pronoto fere duplo breviore, latitudine sua cum oculis duplo breviore, a latere viso altitudini basali aeque longo, vertice et fronte horizon- talibus, illo sulco longitudinali bene impresso, hac apice ro- tundata, utringue ad oculum linea longitudinali impressa, aream serobem antennarum ferentem terminante, clypeo us- que a basi fortiter prominente, perpendiculari, basi in altitu- dine capitis a latere visi alte posita, linea impressa a fronte discreta, angulo faciali recto, genis fere dimidium altitudinis capitis occupantibus, gula horizontali; rostro apicem coxarum intermediarum attingente, gracili, articulo primo medium xy- phi prosterni attingente; antennis paullo supra apicem ocu- lorum interne insertis, articulo primo capiti circiter aeque longo, extrorsum modice curvato, subeylindrico, basi constri- cto, secundo longo, lineari, modice crasso, ultimis graciliori- N:o 5] Ad cognitionem Capsidarum Australiae. 5 bus, breviusculis; pronoto latitudini basali aeque longo, apice qvam basi duplo angustiore, strictura apicali articulo primo antennarum aeque crassa, transversim strigosa, callis medium pronoti attingentibus, externe in marginem extensis, cicatri- culosis, disco postico versus apicem modice convexo-declivi, transversim strigato, lateribus latissime sinuatis, angulis po- sticis acutis, basi truncata, limbo basali utringue ad angulum impressione longitudinali; scutello pronoto paullulum breviore, oblongo-triangulari, disco sulco tenui longitudinali instructo, apice leviter deflexo; hemielytris parallelis, abdomen super- antibus, hyalinis, valde mnitentibus, clavo corioque venis nul- lis, margine exteriore corii cuneoque incrassatis, hoc elon- gato-triangulari, membrana areolis duabus distinctis, majore apice rotundata, minore; angusta; xyphi prosterni concavo; mesosterno convexo; orificiis metastethii distinctis, margina- tis; coxis anticis tertiam basalem partem mesosterni haud su- perantibus, posticis ab epipleuris hemielytrorum leviter re- motis; pedibus breviusculis, femoribus posticis longioribus et crassioribus, tibiis posticis femoribus vix longioribus, pilosis et spinulosis, tarsis brevibus, articulo primo secundo parum breviore, tertio secundo longiore, aroliis valde divaricatis, apice laminatis. Callicratides rama (Kirby). Fig. 3. Ochracea, antennis ad partem fuscis, saepe articulo primo secundoque basin versus ochraceis; oculis nigro-fuscis; pro- noto cicatriculis callorum rufescentibus, limbo apicali magis minusve basalique, saepe etiam lateralibus nigricantibus vel fusco-ferrugineis, pronoto scutellogue linea longitudinali rufo- ferruginea vel nigricante; margine exteriore coriil cuneoque ochraceis (in spec. e Ceylon fusco-ferrugineis); femoribus, prae- cipue posticis, basi excepta, seriatim ferrugineo- vel fusco- punctatis; articulo secundo antennarum margine basali pro- noti circiter duplo longiore. Long. 8 mm. Capsus ramg Kirby, Journ.. Linn. Soc., Zool. XXIV (1891), p- 106. 6 0. M. Reuter. [XLVII Hyalopeplus id. Kirk., Journ. Bomb. Soc. XIV (1902), 0359 RANGE FSA ON Callieratides id. Dist., Fauna of Brit. India, Rhynch. IT (1904), PE AT 1358 Queensland, Townsville, 6 spp., comm. D. Schouteden. Cum specimine e Ceylon, ubi hac species theam devastat, in omnibus congruentia, solum limbo Jaterali corii cuneoqgue paullo pallidioribus. 4, Pseudopantilius n. g. Genus divisionis Capsaria m. Corpus magnum, ob- longum, lateribus hemielytrorum parallelis; capite pronoto breviore et basi hujus fere duplo angustiore, a supero viso latitudini basali aeque longo, a latere viso altitudine basali distincete longiore, vertice et fronte horizontalibus, illo sulco medio longitudinali instructo, hac apice declivi; impressione obliqua utringue supra scrobem antennarum; clypeo usque a basi late prominente, perpendiculari, margine anteriore basi arcuato, apicem versus levissime sinuato, basi altissime po- sita; angulo faciali recto, loris haud buccatis, genis altis, gula horizontali, dimidium capitis occupante; rostro apicem coxa- rum intermediarum attimgente, articulo primo caput Vvix Su- perante; antennis corpore cum hemielytris paullo longioribus paullo supra apicem orbitae interioris oculorum insertis, ar- ticulo primo cylindrico, capiti aegque longo, secundo longo, apice clavato, ultimis simul sumtis secundo saltem aeque lon- gis, gracilioribus; pronoto leviter transverso, trapeziformi, versus apicem fortiter angustato, strictura apicali sat lata, lateribus obtusis, immarginatis, disco postico versus apicem declivi, parum convexo, callis obliquis, rectangularibus; scu- tello plano, subaequelateraliter triangulari, basi anguste de- tecto; hemielytris vena clavi duabusque corii elevatis, mem- brana areolis elongatis, angulo interiore areolae majoris acu- tiusculo, rotundato; xypho prostermi triangulari, plano, late- ribus marginato; mesosterno -apicem versus paullo altiore- orificiis metastethil magnis, marginatis; coxis anticis medium mesosterni vix attingentibus; femoribus posticis apicem ab- N:o 5] Ad cognitionem Capsidarum Australiae. 7 dominis maris attingentibus, linearibus; tibiis spinulosis; tar- sis inferne dense pilosis. articulo secundo primo ?/; — fere duplo breviore, tertio primo fere aeque longo; segmento ma- ris genitali ad sinum sinistrum aperturae mutico. Generi Parapantilius Reut., Caps. Chin. et Thib., Öfv. Finska Vet.-Soc. Förh. XLV, N:o 16 (1903), p. 5 affinis, ca- pite a latere viso longiore, elypeo altius posito, gula longiore, rostro breviore, antennis tarsisque aliter constructis diver- gens; a genere Pantiltus Curt. structura valde diversa capi- tis, rostri antennarumque, pronoto lateribus obtusis, areola majore membranae angulo interiore apicali minus acuta, le- viter rotundata optime distinctus. Pseudopantilius australis. Fig. 4. Inferne pallide flavo-virens vel post mortem subochra- ceus, ventre pallido-pubescente; superne brevissime nigro-pu- bescens; capite, pronoto scutellogue sordide pallide virenti- bus vel ochraceis, oculis fuscis; pronoto limbo laterali, po- stice latius, obscure purpureo, angulis posticis nigricantibus; hemielytris purpureis, clavo interne, venis omnibus limbogue exteriore coril pallide virescentibus vel ochraceis, cuneo och- raceo, angulo interiore late margineque interiore purpurels; membrana fuscescenti-fumata, nonnihil in ochraceum vergente, venis sangvineis; antennis pedibusque ochraceis, illis articulo primo ferrugineo, secundo fere tertia apicali parte clavato, ferrugineo-nigro; femoribus posticis apice purpureo-variegatis, tibiis posticis basi et apice tarsisque purpureis, his apice ar- ticuli ultimi nigro-piceo. Long. 5Eo 10 mm. Lopus australis Walk., Cat. Het. VI (1873), p. 57. Pan- tilvus (!) id. Dist., Ann. and Mag. Nat. Hist. (7), XIII (1904), P-1I06: Victoria, 2 spp. Caput pronoto circiter !/; brevius, vertice oculo circiter 1/3 (5) vel duplo (2) latiore. Antennae articulo secundo mar- gine basali pronoti fere dimidio longiore, paullo minus qvam tertia parte apicali subito incerassato. Pronotum latitudine 8 0. M; Reuter. [XLVTI basali circiter !/; brevius, disco laevi, strictura apicali basi articuli secundi antennarum paullo crassiore. Scutellum pro- noto brevius; sublaeve. Hemielytra abdomen longe superan- tia, laevia. Tibiae spinulis crassitiei tibiae aeque longis. 5, Estuidus Dist. Rhynch. Notes XXII, Ann. and Mag. Nat. Hist. (7) UU NOV DAD Genus divisionis Capsaria. Membrana a D:o Distant false uniareolata desceribitur, re vera saltem E. marginati Dist. areolis duabus distinctis instructa. Etiam characteres reliqui cum illis divisionis Capsaria m. bene congruunt. EN marginatus. DIS I co, Pp. 203- Queensland, Townsville, 2 spp., comm. D. Schouteden. 6. Dirhopalia n. g. Genus divisionis Capsaria m. Corpus ovale, robustum, opaculum, laeve, breviter pubescens; capite nitidulo fere por- recto, pronoto breviore, cum oculis prominentibus apice hujus latiore, a supero viso transverso, ab antico viso latitudine cum oculis parum breviore, a latero viso altitudine basali longiore, vertice immarginato, suleo longitudinali destituto, fronte subhorizontali, clypeo fortiter prominente, basi fere in plano frontis posita a fronte linea transversa impressa bene discreta, loris haud buccatis, genis dimidium altitudinis capitis occupantibus, gula horizontali, peristomio aeque longo; oculis laevibus, prominentibus, in lateribus capitis obligue positis; rostro gracili, apicem coxarum intermediarum attin- gente vel paullo superante, articulo primo medium xyphi pro- sterni attingente; antennis ad apicem oculorum interne in- sertis, articulo primo crasso, basi constriecto, secundo a medio versus apicem fortiter clavato, ultimis brevibus, graciliori- bus; pronoto transverso, trapeziformi, angulis anticis distin- ctis, obtusis, lateribus levissime sinuatis, margine basali supra scutellum truncato, versus angulos rotundato, disco postico versus apicem modice convexo-declivi, callis obliquis, medio N:o 5] Ad cognitionem Capsidarum Australiae. 9 distantibus, externe in marginem extensis, strictura apicali sat crassa; scutello basi detecto; hemielytris lateribus levis- sime rotundatis, vena clavi distincta, venis corii sat obsoletis, cubitali ad medium distincta, cuneo latitudine basali vix lon- giore; membrana biareolata, areola majore angulo apicali in- teriore rotundato; xypho prosterni lateribus apicem versus marginatis; mesosterno apicem versus sat multo altiore; ori- ficiis metastethii distinctis, crasse marginatis; coxis anticis medium mesosterni superantibus; pedibus mediocribus, femo- ribus posticis reliquis longioribus et paullo crassioribus, sub- parallelis, tibiis spinulosis, tarsis articulo primo secundo paullo crassiore et distincete longiore, tertio primo, praecipue tarso- rum posticorum, distincete longiore, ungviculis simplicibus, sat curvatis, aroliis divaricatis, apice laminatis. Genus statura corporis structuraque antennarum nonni- hil aspectu generis Capsus Fabr., Stål, ab illo corpore su perne laevi, opaco, structura capitis diversa, antennarum ar- ticulis ultimis brevibus, etc. divergens. A gen. Sabellicus Dist. (Ann. Mag. Nat. Hist. (I) XIII, 1904, p. 114; typus Caps. apicifer W alk.!) praecipue structura articuli primi antenna- rum differre videtur. Dirhopalia antennata (Walk.). Fig. 5. Superne fusco-ferruginea, opaca, omnium brevissime sat parce aureo-pubescens, inferne cum rostro et pedibus pallide flavens, ventre utringue serie punctorum nigrorum, femoribus seriatim ferrugineo-maculatis, posticis apicem versus ferrugi- neo-conspurcatis, tibiis nigro-spinulosis, apice fusco-ferrugi- nes, tarsis articulo ultimo cum ungviculis nigro-fusco; anten- neis ferrugineo-fuscis, fere dimidio basali articuli secundi ter- tiaque basali parte tertii et quarti pallide flaventibus, articulo primo capitis longitudine, cylindrico, solum ipsa basi .con- stricto, dense pubescente, secundo primo duplo longiore, ro- busto; lateribus capitis epipleurisque pronoti piceis, lineis duabus- longitudinalibus favis signatis. Long. 2 6!/> mm. 6 10 O. M. Reuter. [XLYVII Leptomerocoris antennatus Walk., Cat. Hem. Het., p. HL OO Victoria, 2 spp. Caput a supero visum pronoto fere !/, brevius, latitudini frontis oculique unici fere aeque longum, a latere visum alti- tudine basali paullo longius, vertice oculo circiter ?/; latiore. Antennae articulo secundo margine basali pronoti parum longiore, apice clavato articulo primo paullulum graciliore, tertio secundo 5/g breviore, sat crasso, subceylindrico, quarto gracili, tertio !/; breviore. Pronotum basi qvam apice mox pone stricturam duplo latius, latitudine basali fere ?/; brevius, disco postico sublaevi, strictura apicali basi articuli secundi antennarum aeque crassa. Membrana obscure fusca, venis fusco-ferrugineis. Tibiae spinulis crassitie tibiae brevioribus. 7. Megacoelum Schoutedeni n. sp, Pallide ochraceum, articulo primo antennarum apicem versus femoribusgque posticis apice nonnihil in ferrugineum vergentibus; tibiis posticis basi fuscis; oculis fusco-nigris; scutello angulis basalibus hemielytrisque obscure fuscis vel castaneis, limbo exteriore corii pallido, cuneo nonnihil rufe- scente, membrana obscure fumata, vivaciter iridescente, venis fuscis; capite pronotogque glabris, scutello hemielytrisque sat longe favo-pilosis, pilis retrorsum vergentibus. Long. I 6 mm. Townsville, d. 28 maji 1903; comm. D. Schouteden. Caput basi pronoti circiter ?/; angustius, vertice maris oculo aeque lato. Rostrum medium coxarum posticarum at- tingens. Amntennae articulo primo pronoto circiter !/, bre- viore, secundo primo saltem duplo et margine basali pronoti distincete longiore.. Pronotum latitudine basali circiter !/3 bre- vius, disco versus apicem fortiter convexo-declivi, laevi. Scu- tellum modice convexum, transversim obsoletissime acicula- tum. Hemielytra sublaevia. Femora postica inferne apicem versus spinulis nonnullis biseriatis instructa. Tibiae testaceo- 1) Sabellicus sordidus (W alk.) Dist. ab eo distinctus videtur. N:o 5] Ad cognitionem Capsidarum Australiae. 11 spinulosae, posticae leviter curvatae, spinulis crassitiel maxi- mae tibiae aeque longis. Tarsi postici articulo primo secundo aeque longo. d. Niastama n. g. Fig. 6. Genus divisionis Capsaria m. Corpus oblongum, niti- dum, superne glabrum; capite laevi, fortiter nutante, basi pronoti fere duplo angustiore, ab antico viso latitudini fron- tis oculique unici aeque longo, a latere viso altitudine basali paullo breviore, vertice immarginato, modice lato, fronte sat fortiter declivi, clypeo basi arcuato, dein perpendiculari, pro- minente, basi a fronte discreto, ipsa basi paullo supra me- dium altitudinis capitis a latere visi posita, loris arcuatis, ab infero carinato-compressis, genis sat altis, gula brevissima; oculis laevibus, in lateribus capitis sat oblique positis et in genas modice extensis, orbita interiore apicem versus fortiter divergentibus et leviter sinuatis; antennis supra apicem ocu- lorum interne insertis, articulo primo lineari capite paullo breviore, secundo sat longo, versus apicem sensim leviter in- crassato; pronoto transverso, trapeziformi, lateribus rectis, basi medio leviter et breviter sinuata, disco versus apicem sat fortiter declivi, foveolato-punctato, foveolis subtransver-- sis, callis transversalibus, parvulis, interne leviter distanti- bus, externe a margine longius remotis, postice tertiam api- calem partem pronoti vix attingentibus, marginibus omnibus impressis, strictura apicali tenui; scutello transversim fortiter strigoso; hemielytris punctatis, corio apicem versus cuneoque laevigatis, hoc oblongo-triangulari; membrana biareolata, areola majore angulo apicali interiore fere rectangulari; xy- pho prosterni marginato; coxis anticis medium mesosterni superantibus; orificiis metastethii sat parvulis. (Pedes desunt.) Genus vertice immarginato, capite pronoto fere duplo angustiore, margine basali pronoti medio leviter sinuato, disco hujus foveolato-punctato stricturagque apicali tenui insigne; statura quibusdam speciebus generis Lygus Hahn, Reut., nonnihil similis. 12 0. M. Reuter. (XLVIE Niastama punctaticollis n. sp. Inferne pallide flavens, dense sangvineo-conspurcata, su- perne pallide flavens, capite et pronoto nonnihil in sangvi- neum vergentibus, clypeo, marginibus lorarum superioribus vittaque frontis nec non pronoto postice, marginibus latera- libus exceptis, piceo-nigris; scutello sangvineo, basi nigra, vitta apicali pallide flavente; clavo, margine commissurali apiceque exceptis, corio parte apicali inaequaliter nigro-piceis, corio ultra medium limbogue toto exteriore nec non cuneo pallide flaventibus, margine interiore cunei piceo vel sangvi- neo; membrana pallida, venis sangvineis, areolis limbogue exteriore fuscescenti-fumatis; segmento genitali maris angulo superiore sinus sinistri spinula armato. Long. I 6!/, mm. Tasmania, 1 sp. Caput ab antico visum pronoto circiter !/, brevius. Amn- tennae articulo secundo margini basali pronoti longitudine aequali. Pronotum latitudine basali duplo brevius, apice lon- gitudini fere aeque lato, strictura apicali basi articuli secundi antennarum tenuiore. Scutellum pronoto fere aeque longum. Hemielytra abdomen longe superantia. 9. Psallus eximius n. sp. Aurantiaco-flavus, inferne pallide flavens; capite macula utringque juxta basin clypei vittaque longitudinali albidis, fronte utringue striolis verticeque punctis quatuor in arcum antrorsum convexum positis fuscis; pronoto apice atomis fu- scis adspersis, disco obscurius aurantiaco, linea tenui media longitudinali albida; scutello albido, solum basi aurantiaco; clavo obscurius aurantiaco, apice late albicante; corio basin versus pallido, maculis nonnullis apiceque late fuscescenti- rubris, margine .apicali externe albo; cuneo fuscescenti-rubro, basi late, marginibus angustius apiceque albis; membrana cum areolis sat dilute fumata, venis albis, areola majore apice, minore tota striague ab angulo interiore apicali areolae ma- joris in marginem externum ducta obscure fuscis, opacis; an- N:o 5] Ad cognitionem Capsidarum Australiae. 13 tennis testaceis, articulo primo albo, annulo tenui basali alio- que apicali fuscis, pedibus albido-flaventibus, anterioribus in- ferne seriatim fusco-punctatis, posticis superne oblique nigro- fusco-punctatis, inferne densius mnigro-fusco-punctatis, tibiis spinulis nigris e punctis sat magnis nigris nascentibus; tarsis articulo ultimo apice cum ungviculis fuscis. Long. 2 3?/; mm. Victoria, 1 sp. Caput basi pronoti circiter ?/; angustius, ab antico vVi- sum latitudine frontis oculique unici parum longius, a latere visum altitudine basali parum longius, vertice oculo duplo latiore, clypeo sat fortiter prominente, angulo faciali acuto. Oculi minute granulati. Rostrum albidum, medium ventris paullo superans, apice nigro-piceo. Antennae articulo se- cundo margine basali pronoti paullo breviore. Pronotum la- titudine basali fere duplo brevius. BScutellum pronoto aeque longum. Hemielytra feminae abdomen sat longe superantia. Tibiae spinulis crassitiei tibiarum åäeque longis. Tarsi arti- culis duobus ultimis longitudine subaequalibus. 10. Sthenarus australis n. sp. Oblongus, nigricans, superne grisescenti-pubescens; arti- culis secundo et tertio rostri pedibusque cum coxis albidis, innotatis, tibiis tenuiter nigro-spinulosis, tarsis nigris; Ccorio circiter tertia basali parte suturaque clavi utringue sordide albidis, cuneo arcu basal: albo, membrana tota nigra. Long. 43/, mm. Victoria, 1 sp. Colore signaturisque speciebus quibusdam generis Psallus Fieb., Reut. sat similis, differt autem capite a latere viso breviore, clypeo depresso ne minime quidem prominente, mar- gine verticis tenuiore, latissime subarcuato, oculis laevibus. Caput ab antico visum latitudine frontis oculique unici paullo brevius, vertice oculo circiter ?/; latiore. (Antennae desunt.) Pronotum latitudine basali duplo brevius, disco subhorizon- tali, postice transversim strigoso, callis haud distinguendis. Hemielytra apicem abdominis modice superantia. 14 O. M. Reuter, [XLVIT I. Campylomma livida Reut. Ent. Tidskr. 1884 p. 199: Pallide ochracea, superne et inferne unicolor, clypeo con- colore, superne sat longe nigro-pubescens; antennis articulo primo annulo apicali secundoque basi anguste nigris; femori- bus anterioribus puncto anteapicali.marginis inferioris, po- sticis punctis tribus marginis superioris duobusque inferioris nigris, his adhuc inferne apice oblique nigro-punctatis; tibiis spinulis nigris e punctis sat magnis nigris nascentibus; mem- brana subhyalina, iridescente, venis areolisque pallide flaven- Tims RÖR LS mn Victoria, 1 sp. C. Nicolast Reut., speciei palaearcticaé, simillima, sed laetius ochracea. Caput basi pronoti circiter !/; angustius, vertice oculo fere 3/, latiore. Antennae articulo secundo la- titudini capitis (cum oculis) longitudine subaequali. Prono- tum iatitudine basali magis qvam duplo brevius, disco sub- horizontali, solum apice leviter declivi. Scutellum pronoto aeque longum. Hemielytra apicem abdominis modice super- antia. Tibiae posticae spinulis crassitie tibiae paullulum lon- gioribus. Verisimiliter femina C. lividae, cujus marem 1. c. e Ben- galia descripsi. Maris vertex oculo selum paullo latior. 12, Leptidolon n. g. Corpus parvulum, oblongum, opacum, superne pallido- pubescens; capite basi pronoti circiter 1/3 angustiore, Vverti- cali, ab antico viso transverso, a latere viso altitudine basali distincete breviore, vertice sat lato, fronte perpendiculari, ely- peo perpendiculari, nonnihil prominente, basi ejus mox infra medium altitudinis capitis a latere visi posita, angulo facial recto, gula vix distinguenda; oculis laevibus, in genas sat longe extensis; rostro gracili, apicem coxarum posticarum subattingente, articulo primo caput paullo superante; anten- nis (S) ad apicem oculorum interne insertis, articulo primo brevi, apicem capitis parum superante, secundo modice longo, N:o 5] Ad cognitionem Capsidarum Australiae. 15 lineariter incrassato; pronoto transverso, trapeziformi, apice longitudine vix latiore, basi truncato, disco plano, versus api- cem omnium levissime declivi, callis sat distinctis, postice fere in medio impressione transversali terminatis; scutello basi detecto; hemielytris abdomen superantibus, membrana biareolata; alarum areola hamo e vena sustensa emisso, ab origine venae decurrentis paullulum remoto; xyphus prosterni convexo, coxis anticis medium mesosterni longe superantibus, -posticis ab epipleuris hemielytrorum longius distantibus; fe- moribus posticis leviter incrassatis; tibiis spinulis nigris e punctis nigris nascentibus; tarsis posticis articulo tertio se- cundo aeque longo, aroliis cum ungviculis connatis eorumque medium attingentibus. Leptidolon vittipenne n. sp. EO Flavo-virens vel post mortem sat pallide ochraceum, pro- noto postice scutelloque, basi excepta, virescentibus; hemie- lytris ochraceis, dimidio apicali corii vitta longitudinali ni- gricante signato, membrana fumata, venis ochraceis, areolis totis limboque exteriore, hoc apicem versus angustius, nigri- cantibus; antennis sordide testaceis, articulis ultimis fuscis; tibiis spinulis nigris e punctis sat minutis nigris nascentibus, articulo ultimo tarsorum nigro-fusco. Long. 5 3 mm. Victoria, 1 sp. Caput vertice oculo duplo latiore. Antennae articulo secundo margine basali pronoti paullo breviore. Pronotum latitudine basali circiter ?2/; brevius. Scutellum pronoto paul- lulum brevius. Tibiae spinulis crassitie tibiarum paullo lon- gioribus. Explicatio figurarum: 1: Hyaloscytus elegantulus n. sp. 1 a: caput ab antico, 1 b id. a latere visum, 1 c tarsus posticus. ; 2: Porphyrodema flavolineatum n. sp. 2 a: caput a latere visum. 2 3: Callicratides rama (Kirby) Dist., caput a latere visum. "HÖ TME RE ENS 4: Pseudopantilius australis (Walk.), m. pronotum a latere visa, 4 b: tarsus posticus. 5: Dirhopalia antennata (Walk. Jama: caput a visum, 5 b: tarsus posticus. | 6: Niastama punetaticollis n. sp., caput a at SÄ : T: Leptidolon wvittipenne n. 0 caput a late E e b: antennae. ; MESTER SS 0. M. Reuter: Ad cogn. Caps. Austral. Öfv. F. Vet. Soc. Förh. XLVII, N:o 5. 07 er E O.M Reuter del. Gust. Arvidsson, H:fors : Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar, XLVIL- 1904—1905.: N:o 6. Abo-editionen af Lactantii De mortibus persecutorum. Af C. SYNNERBERG. Bland de talrika tryckalster, som utgingo från den Ge- zeliuska officinen i Åbo, finnes äfven en med noter försedd edition af det under Lactantii namn gående arbetet De morti- bus persecutorum. Denna edition, som till utgifvare har en Uppsala-professor, torde, så när som på titeln, vara fullkom- ligt okänd såväl i vårt land som 1 Sverige, ehuru den intager en ganska bemärkt plats i den hithörande vetenskapliga litte- raturen. Den handskrift, hvari arbetet bevarats till våra dagar, upptäcktes 1678 i ett gammalt kloster i sydvästra Frankrike och inköptes jämte andra i samma kloster funna handskrifter af den bekante ministern Colbert; med dennes bibliotek öfver- gick den sedermera i statens ägo och förvaras numera 1 natio- nalbibliotekets i Paris manuskriptsamling under nummern 2627 (codex Colbertinus). Liksom många andra handskrifter af antika författare är den ifrågavarande, hvars uppkomst för- lägges till 11:te århundradet, ganska vårdslöst och felaktigt affattad, hvarjämte den under tidernas lopp lidit af fukt och vanvård. Åtskilliga ställen äro ytterst svårlästa, på ett ställe äro orden alldeles utplånade och på tre ställen har en del af bladets yttre kant skadats, hvarigenom äfven en del af skrif- ten gått förlorad. Texten, som sålunda är 1 behof af talrika emendationer, erbjuder förty ett rikt fält för konjektural-kri- tiken. | Arbetets titel lyder: Lucii Cecilii incipit liber ad Dona- tum confessorem de mortibus persecutorum, och dess syftemål är att gifva en skildring af de olyckliga och våldsamma döds- 2 i C. Synnerberg. [XLVIL sätt, som genom försynens skickelse drabbat kristendomens förföljare." Af äldre romerska kejsare, som uppträdt fientligt mot kristendomen, nämnas Nero, Domitianus, Decius, Valeria- nus och Aurelianus, delvis i största korthet. Författaren öfver- går snart (kap. 7) till sitt egentliga ämne, en detaljerad skil- dring af förföljelserna under Diocletianus och hans medregen- ter samt närmaste efterträdare. Framställningen, som utmär- ker sig genom 'ett för den tiden (början af 4:de årh.) ovanligt korrekt och ledigt, till och med elegant språk, är hållen i en lidelsefull ton och gör sig skyldig till betydliga öfverdrifter. Det oaktadt måste arbetet betraktas såsom en historisk käll- skrift af värde, då författaren synbarligen själf upplefvat de händelser han skildrar. Hvem denne författare egentligen varit, därom lämnar bokens titel icke någon säker upplysning. Det ligger dock mycket nära till hands att härvid tänka på den bekante kyr- kofadren Lactantius, hvars för- och gentilnamn äfvenledes voro Lucius Caecilius. Emligt all sannolikhet uppehöll han sig vid tiden för de diokletianska förföljelserna i Mindre Asien, där de först togo sin början och där de i följd af de kristnas talrikhet och de kejserliga hofvens 1 Nikomedia och Antiokia närhet häftigast synas hafva rasat. Härtill kommer, att kyrko- fadren Hieronymus (de viris inlustr. 80) bland Lactantii skrif- ter nämner ett arbete om förföljelserna i 1 bok (de persecu- tione librum wunum) och att en af Lactanti skrifter, afhand- lingen De ira dei, likaledes är tillägnad en person med nam- net Donatus. För öfrigt är att märka, att icke blott enskilda uttryckssätt, utan äfven stilen öfver hufvud företer så många likheter med Lactantii språk, att de som frånkänna denne för- fattarskapet se sig nödsakade till antagandet, att den okände författaren imiterat Lactantius eller möjligen varit lärjunge af honom. Det var naturligt, att det så oväntadt upptäckta arbetet skulle mottagas med största intresse. Med rätta såg man däri ett viktigt bidrag till belysande af kyrkans historia under den tid, som närmast föregick Konstantin den stores regering och kristendomens officiella erkännande vid sidan af den gamla statsreligionen. De viktigare kyrkohistoriska fakta, som där meddelas, finnas visserligen omnämnda i Eusebii kyrkohistoria standa ARA, I N:o 61 Åbo-editionen af Lactantii De mortibus persecutorum. 3 och voro sålunda icke nya, men kyrkans efter svåra lidanden vunna seger förelåg dock på ett utförligare och intimare sätt skildrad, såsom innehållet otvifvelaktigt gaf vid handen, af ett åsyna vittne. Och då man icke hyste några betänkligheter rörande den rälta författaren, bidrog äfven Lactanti namn att höja arbetets anseende. Det utgafs redan 1679 af en lärd fransman STEPHANUS BaLuvzius (Baluze), som till sin edition fogade vidlyftiga noter, hufvudsakligen af kronologiskt och historiskt innehåll, samt för öfrigt meddelade försök att fylla handskriftens luckor jämte några lyckade emendationer. Re- dan följande år 1680 utkom anonymt en edition i Oxford, i hvilken likaledes goda bidrag lämnades till textens förbätt- rande. År 1684 sågo tvenne nya editioner dagen, den ena i Oxford och den andra i Åbo. Den förra utgafs af THOMAS SPARK 1 förening med Lactantii samtliga verk; däri aftrycktes den första Oxford-editionens noter utan att något nytt af be- tydelse för textkritiken meddelades. t) Åbo-editionens fullständiga titel är följande: L. Caecilii Firmiamnmi Lactantii De mortibus persecutorum liber; Cum Notis Johannis Columbi, Ad Perillustrem & Magnificum Vi- rum Gisbertum Cuperum, Ab Ordinibus Transisalanice ad Illustrissimorum & Proepotentium Foederati Belgit Ordinum Con- ventum Delegatum, Inelyte RBeipub. Daventriensis Consulem. Abocwe, Hxcudit Johannes Winter, S. RB. M.tis in Finlandiå Typogr. Anno 1684. Efter titelbladet följer ytterligare en dedikation till samme Cuperus (Cuyper), en holländsk lärd, som på sin tid åtnjöt stort anseende, i synnerhet som klassisk arkeolog. Han var lärjunge af J. F. Gronovius och efter- trädde denne såsom professor vid Athenaeum i Deventer, blef sedan stadens borgmästare och deputetad för provinsen Over- yssel i Förenta Nederländernas Generalstater. I -denna dedi- kation, som är daterad Uppsala d. 30 juni 1684, framhåller utgifvaren sin tacksamhet för den uppmuntran Cuperus låtit komma honom till del, i det han rådt honom att fullfölja sin afsikt att utgifva De mortibus, granskat och gillat hans noter samt ställt sina egna anteckningar till hans förfogande. Då dessa, som till antalet äro jämförelsevis få, i editionen bifo- 1) S. BRANDT, Lactantii opera II, 2, Proleg. p. XIX ff. gats till utgifvarens egna noter, ehuru alltid med angifvande af namnet, är Columbus likväl synnerligen angelägen att be- hörigt framhålla denna omständighet, för att icke kunna be- skyllas för otacksamhet eller synas hafva tillägnat sig främ- mande förtjänst. Äfven hade Cuperus tillsändt Columbus ett exemplar af den första Oxford-editionen, hvilken denne förgäf- ves sökt förskaffa sig genom bokhandlarne. Angående sin egen edition anmärker Columbus, att den i yttre prydlighet icke motsvarar de anspråk Cuperus var van att ställa på dy- lika tryckalster; han ursäktar sig med sin frånvaro från tryck- ningsorten, hvarigenom också åtskilligt, som han önskat med- dela, icke hunnit intagas, men som han hoppas en annan gång erhålla tillfälle att publicera. I förordet till den benägne läsaren" (Lectori berevölb) berättar Columbus, huru det i Frankrike nyligen utkomna ar- betet väckt hans lifligaste intresse, sedan han blifvit gjord uppmärksam därpå genom ett meddelande från en berömd man (vir quidam illustris, den holländske filologen Nicolaus Heinsius). Efter att ha kommit 1 tillfälle att taga kännedom om detsamma, hade han funnit, att det väl motsvarade hvad han väntat och icke heller vore ovärdigt Lactantii namn. Han hade däri iakttagit reminiscenser från den latinska bibelöfver- sättningen samt från Cyprianus och andra kyrkofäder, hvilka alla meddelats i noterna; framdeles, när han erhållit vissa hjälpkällor, som han nu saknade, vore det hans afsikt att ut- förligare yttra sig om arbetet. Vid jämförelse med Lactantius hade åtskilliga öfverensstämmelser påträffats, hvilka äfvenledes annoterats till den studerande ungdomens nytta och till led- ning för de läsare, som önskade bilda sig en egen öfvertygelse om författaren. För egen del hade utgifvaren icke kunnat värja sig för vissa tvifvel rörande arbetets äkthet, !) men dessa tvifvel hade skingrats genom såväl Baluzius' som andra lärdes auktoritet äfvensom genom det delvis utmärkta innehållet. Och efter mottagandet af brefvet från Cuperus och Oxford- 1) Betecknande i detta afseende är också yttrandet i noten till 8, 2, där ett parallellställe från Lactant. div. inst. III 7 citeras: ,,ex quo constare possit aut haec quoque (stället i De mort.) vere Lactantii esse aut auctorem scripti hujus eum esse studiosius imitatum". — Likaså talas i noterna till1,4 och 26, 11 om ,,auctor hujus scripti”. LÄR pl [ ; 4 C. Synnerberg. [XLVII- N:o 6] Åbo-editionen af Lactantii De mortibus persecutorum. > editionen hade han beslutit att fullfölja afsikten att utgifva sina kritiska ströftåg (criticas velitationes). Den nämnda edi- tionen hade visserligen i några fall gått både honom och Cu- perus i förväg genom samma konjekturer, men dessa hade sålunda endast vunnit 1 tillförlitlighet. — I företalets slutord tycker man sig förnimma ett återljud af Sveriges stormakts- tid, när det säges: ,må ungdomen, för att icke låta vilseleda sig däraf, att denne författare häftigt klandrar den omsorg om krigsväsendet, som hos Diocletianus var en nödvändighet, ihåg- komma, att Lactantius på annat ställe (div. inst. VTI, 20) höge- ligen misstagit sig, då han helt och hållet fördömer krig mel- lan kristna. Hvem ville väl gifva honom rätt 1 en så absurd åsikt (quis igitur eum in re tam absurda sequi velit ducem)?" Äfven rörande detta ämne ställes en utförligare behandling i utsikt (de his fortasse alibi agam pluribus). Slutligen meddelas Testimonia et Judicia, hvilka, utom det omnämnda 'stället hos Hieronymus, bestå bland annat af utdrag ur den franska och den engelska editionens förord samt ur tvenne till Columbus skrifna bref, det ena från Nic. Hein- sius d. 20 jan. 1680, däri den nya franska. editionen påpekas, det andra från Cuperus d.3 okt. 1682, som uppmuntrar Colum- bus att utgifva De mortibus (quod de Lactantio edendo cogi- tas, recte facis). Själfva texten, som består af 52 kapitel, upptager p. 1— 77, noterna omfatta p. 718—236; titelblad, dedikation och före- tal liksom rättelserna i slutet äro utan paginering (tills. 143/; ark —F 9 blad, liten 8:0). Texten är tryckt efter den af Balu- zius 1 hans upplaga intagna redaktionen, i hvilken de flesta af handskriftens fel och bristfälligheter bibehöllos och sam- - manhanget genom asterisker betecknades såsom defekt. På några få ställen har Columbus infört egna rättelser, hvaremot de festa och viktigaste emendationerna meddelas 1 noterna, som äfven i andra afseenden äro bokens värdefullaste del. De bestå, utom af de textkritiska anmärkningarna, af språkliga iakttagelser och, enligt tidens sed, af lärda utläggningar och undersökningar, till hvilka texten ger anledning. Dessa sist- nämnda växa stundom ut till små afhandlingar, hvilka förfat- taren ibland afbryter med sitt vanliga ,,verum de his pluribus fortasse alias" eller med en ursäkt att bristande tid nu icke 6 E OC. Synnerberg. [XLVT medger att utförligare behandla ämnet. Härvid ådagalägger han emellertid stor lärdom och beläsenhet, klart omdöme och mycken skarpsinnighet samt viker icke alltför mycket åt sidan "från sitt ämne eller förlorar sig i onödiga detaljer, hvarför hans noter ännu kunna läsas med nöje. Till belysande af språkliga egendomligheter har Columbus alltid till hands lämp- liga parallellställen från andra författare, i synnerhet från Lac- tantil öfriga skrifter, hvarigenom han lämnat icke oviktiga bidrag till fastställande af dennes identitet med författaren till De mortibus. Häri hade han dock till någon del en föregån- gare i Baluzius. Beaktansvärda äro äfven de latinska bibel- citaten, och Columbus är den förste, som genom att påpeka en språklig öfverensstämmelse i början af kap. 33 med Mackab. II 9, 5 riktat uppmärksamheten på den sakliga likheten i inne- hållet mellan dessa tvenne ställen. !) På det förra skildras med hopande af vidriga detaljer den gräsliga sjukdom, för hvilken kejsar Galerius skulle ha fallit offer, på det senare Antiochus Epiphanes' likartade sjukdom, i hvartdera fallet med den påföljd, att de af den svåra sjukdomen angripne ång- rade sina missgärningar. Öfverdrifterna i De mortibus kunna möjligen förklaras däraf, att författaren ville öfverbjuda sin förebild, när han låter en af kristendomens mest lidelsefulla förföljare drabbas af samma öde som judarnes plågoande. I detta fall synes Columbus" icke varseblifvit det tendentiösa i be- rättelsen, hvilket däremot icke undgått honom 1 det som kap. 7 berättas om Diocletianus. Af den långa noten till 44, 5 fram- går tydligt sträfvandet att förena öfvernaturliga tilldragelser, som icke fingo betviflas, med en nykter kritiks fordringar; där, liksom på andra ställen, ger sig äfven författarens humana och anspråkslösa karaktär tilkänna, 1 det han säger: ,sed veniam mihi dent altius haec rimari et excutere soliti, si non satis perite videor in his versari”, och litet längre fram talar han om ,viris me partibus multis doctioribus". I utredningen af rent historiska frågor hade han en grundlig föregångare i den lärde Baluzius, men äfven på detta område rör sig Columbus 1) Angående Mackabeernas II b. säger Columbus icke utan sannolikhet till 1, 4: ,qui liber quo loco habeatur a doctis haud nescio: assidue tamen eum legisse videntur Christiani temporibus persecutionum ob argumenti conye- nientiam”"”. N:o 6] Åbo-editionen af Lactantii De mortibus persecutorum. " med insikt och själfständigt omdöme, såsom +t. ex. till 32, 5, där han vill insätta Mazximinum jämte handskriftens Maxen- tium, hvilket äfven af andra kritiker så till vida gillats, att det förra namnet intagits i texten i stället för det senare. I frågor från antikviteternas område, särskildt rörande den kej- serliga administrationen, visar han sig synnerligen hemma- stadd och är fullt förtrogen med den dithörande vetenskapliga litteraturen. Icke heller saknas helt och hållet sådana exege- tiska anmärkningar, som man numera är van att företrädesvis söka 1 noterna till en klassisk författare, och att Columbus äfven haft den studerande ungdomens behof för ögonen fram- går däraf, att till denna (,,adolescentes") en och annan anvis- ning riktas. I den utförliga undersökningen till 7:de kap. rörande nyttan af det af Diocletianus införda samregentskapet säges uttryckligen, att den är gjord ,in adolescentie gratiam”. Med stor lätthet och fyndighet rörde sig Columbus på textkritikens område, därvid understödd af grundlig språk- kännedom och stor beläsenhet. Att han öfver hufvud icke lyc- kas, när det gäller att utfylla större luckor i texten, kan bero af ofullständig bekantskap med handskriften; dock har han gofvit uppslaget till de större och viktigare emendationerna till 8, 2 och 44, 7 (edebat) samt 48, 4; till 48, 6 har han efter Eusebius lyckligt utfyllt en större lucka. Någon gång begag- nar han äfven tillfället att göra emendationer till andra för- fattare; 1 noten till 11, 1 gör han tvenne lyckade sådana, näm- ligen till Augustin. civ. dei VII, 24 sedens fingatur och till Strabo X 3, 12 ZizvMjvnv (jfr Siebenkees” edition, T. IV, 1806, p. 174), hvilka sedermera, den förra dock under annans namn, intagits i de nämnda författarnes texter. Abo-editionen blef snart känd och uppmärksammad. TI de- cember-häftet 1685 p. 584 af den i Leipzig utkommande månads- skriften Acta eruditorum ingick en kortare anmälan !), och Nic. ToInArRD, som 1690 i Paris utgaf ,, Note in Lactantium de Mortibus persecutorum" af hufvudsakligen historiskt och kro- nologiskt innehåll, hade tagit kännedom om och citerar den- samma. I den edition, som af PaurL Baunpri utgafs i Utrecht 1) Jfr ang. andra omnämnanden J. MOLLERI Hypomnemata till 2:dra uppl. af Svecia literata (Hamburg, 1698). 8 OC. Synnerberg. [XLYTIE 1692, äro jämte fere lärdes.-förut dels tryckta dels otryckta noter äfven Åbo-editionens fullständigt intagna. Baluzius hade meddelat Bauldri en ny redaktion af sina noter i upplagan af 1679, 1 hvilken redaktion han fick tillfälle att med erkännande omnämna Columbus. Detsamma är förhållandet med Cuperus, som likaledes betydligt utvidgat och omarbetat sina noter. Bauldri själf citerar ofta Columbus och ,,editio Aboensis". 1) I den stora editionen af Lactantii samtliga verk af LE BRUN och LEnGLET (Paris 1748) upptagas åter Åbo-editionens noter ?), till hvilka hänsyn tages äfven i de 1 Tyskland utkomna Lactantius-editionerna af Cerrarius (1698), Warcmus (1715). HEUMANN (1736), BÖNEMANN (1739) och FritzscHE (1844). De aftrycktes åter fullständigt hos MicnE, Patrologia lat. VII (Pa- ris 1844), där man också i de under själfva texten förekom- mande , variorum note" återfinner namnet Columbus och ,,edi- tio Aboensis". I andra delens senare häfte af den nyaste textrecensionen af Lactantiil opera omnia (Corpus scriptorum ecclesiast. latin., Vol. XXVII fasc. II, Wien 1897), Proleg. p. XXT yttrar ut- gifvaren S. BrRAnpt: ,Plura etiam optimae frugis quam in edi- tione Oxoniensi insunt in ea quae, quod mireris, apud Hyper- boreos nata est, Aboae in Finlandia 1684, cum Notis Johan- nis Columbi ad perillustrem & magnificum virum, Gisber- tum Cuperum: in qua non solum editoris Columbi, sed etiam Cuperi nonnulla feliciter inventa proferuntur ad textum cor- rigendum pertinentia, praeterea explanationes rerum ab utro- que conscriptae". De i Brandts text ingående emendationerna af Columbus förtecknas här nedan, med förbigående af dem, i hvilka han blef förekommen af Oxford-editionen 1680 och hvilka gå under denna editions namn, samt med särskildt fram- : hållande af dem som äro införda i Åbo-editionens text. De äro följande: 1, 5 maiore (1 texten) — 5, 3 libuerat (i texten) — 6, 2 Caenofrurio (enl. Eutrop. 9, 15) -— 9, 3 status (i tex- ten) — 9, 6 deiectus — 13, 2 propositas — 18, 3 aiebat et — 18, 4 Nervam — imperantem — 18, 5 spe -— 19, 1 primores — 20, 1 effecit — 20, 1 [esse] (i texten) — 22, 3 beneficium — !) Alla dessa noter äro fullständigt aftryckta hos MIGNE, Patrol. lat. VIL 2) 8. BRANDT, Proleg. p. XXIII. N:o 61 Åbo-editionen af Lactantii De mortibus persecutorum. 9 23, 2 fora (1 texten) — 23, 7 nihilo (1 texten) — 23, 9. cavel — 24, 9 restitutae (i texten) — 29, 2 lvcum — 30, 5 cautes (i texten) — 32, 5 Maximinum — 33, 8 comestur (i texten) — 35, 4 angifves en lucka — 36, 1 sustulit (i texten) — 37, 5 suos — 31, 5 expungeret (1 texten) — 42, 3 deductus — 47, 5 angitfves en lucka — 48, 4 libere — 48, 6 colendo (bland firrata) — 49, 1 petat — 50, 2 ne” (i texten) == 50, 3 gui m- skjutet — 52, 1 [non] — 52, 5 florescentis ecelesiae perpe- tuam quwetem. — För öfrigt äro emendationer af Columbus på 43 ställen omnämnda i Brandts kritiska apparat, och han har otvifvelaktigt prioritetsrätt till de under andras namn af Brandt 1 texten intagna emendationerna 12, 2 praefectus, 23, 8 pius och 48, 2 quo quicquid — divinitatis ; enahanda är för- hållandet med följande i den kritiska apparaten omnämnda emendationsförslag: 15, 3 amburebantur, 24, 4 [in] insidiis, 24, 5 diutius, 24, 9 ut — redderet. — Det var visserligen en gynnsam omständighet för Columbus, att han här rörde sig på en ännu föga uppodlad mark, och de festa, kanske alla af hans emendationer hade förmodligen äfven honom förutan blif- vit gjorda af andra. Men han såg dock skarpare än de två föregångarne och förde därigenom saken ett godt stycke fram- åt. Hans förtjänst ligger icke minst däri, att han så ofta fann eller åtminstone anvisade den enklaste och naturligaste utvä- gen till rättelse, hvilket icke alltid är det lättaste, om det än ser så ut. Häri ligger väl äfven orsaken därtill, att hans emendationer trängt igenom och, äfven då de icke erhållit plats i texten, ansetts beaktansvärda. — Här torde slutligen några ord om utgifvarens person vara på sin plats. JOHANNES CoLUMBUS, född d. 12 dec. 1640 och äldre bro- der till den bekante skalden Samuel Columbus, blef 1659 stu- dent och 1668 filos. magister vid universitetet 1 Uppsala, där han 1669 utnämndes till filosofie adjunkt, 1671 till extra ordi- narie och 1673 till ordinarie poeseos professor; han afled vid endast 43 års ålder d. 12 augusti 1684. Då Columbus kom till universitetet, hade de klassiska studierna därstädes erhål- lit en grundligare och mera vetenskaplig riktning än förut genom de af drottning Kristina inkallade tyska filologerna Freinsheimius, Boeclerus och Schefferus; de två förstnämnde lämnade Sverige redan förrän Columbus blef student; Schef- 4 10 C. Synnerberg. [XLVII ferus däremot stannade kvar och dog i Uppsala 1679. Den stora lärdom och kritiska skärpa, som denne ådagalagt i en högst betydande vetenskaplig produktion, gjorde sig utan tvif- vel gällande äfven i hans lärareverksamhet och förfelade na- turligtvis icke att öfva inflytande på yngre förmågor. Colum- bus, som väl bör anses såsom hans förnämsta lärjunge 1 den klassiska filologin, stod i nära personligt förhållande till Schef- ferus, med hvars dotter Margareta han 1672 ingick äktenskap. I sina bref och skrifter omnämner han Schefferus med uttryck af den största hängifvenhet, och genom honom förmedlades bekantskapen med Heinsius redan under den tid, då denne åren 1661—1671 vistades i Stockholm i egenskap af Neder- ländska republikens ministerresident!). TI sitt första bref till Heinsius häntyder dock Columbus icke på någon föregående personlig bekantskap, hvilken synes hafva varit helt flyktig, utan anhåller endast, att den välvilja, hvarmed Heinsius om- fattat hans svärfader, måtte i någon mån komma äfven honom till del, hvarjämte han omtalar sin utnämning till ordinarie poeseos professor ?). Den brefväxling, som härigenom uppstod, rör sig företrädesvis kring vetenskapliga ämnen och litterära planer; Columbus är i synnerhet intresserad af Valerii Flacci Argonautica och meddelar Heinsius, som då var sysselsatt med att utgifva en edition däraf, sina förslag till textförbättringar, men hans förhoppning att se sitt namn nämndt i editionen gick icke i fullbordan. Texten var redan tryckt, då emenda- tionerna kommo Heinsius tillhanda, och utgafs sedan af honom utan noter. Först i den upplaga, som ombesörjdes af Bur- mann 1702, då Heinsius för länge sedan var död (han afled 1681), intogos hans efterlämnade textkritiska anmärkningar, 1 hvilka Columbus på fere ställen omnämnes. Att dennes emen- dationer icke sakna värde bevisas däraf, att de till större de- len erhållit plats i den kritiska apparaten och en af dem i texten (IV, 716) i den förnämsta nyare, af Thilo 1863 utgifna recensionen af Valerius Flaccus. Huru Columbus genom Hein- 1) Bref från Schefferus till Heinsius d. 14 febr. 1671 i P. BURMA NNS Sylloge epistolarum a viris illustribus scriptarum, Tom. V. Där finnes äfven brefväxlingen mellan Heinsius och Columbus intagen, hvilken lämnar många bidrag af intresse till den senares karaktäristik. ?) D. 6 jan. 1674. N:o 6] Åbo-editionen af Lactantii De mortibus persecutorum. 11 sius gjordes uppmärksam på De mortibus har i det föregående anförts; det bref, hvari detta meddelande ingick, finnes icke hos Burmann. Korrespondensen med Cuperus har äfvenledes omnämnts, och ytterligare må påpekas, att Columbus 1 enskilda fall, då något tvifvel uppstod hos honom, rådfrågade Cupe- rus !). I ett bref till Heinsius ?) antydes äfven korrespondens med den holländske filologen Graevius. Det från humanismen nedärfda sysslandet med latinsk skaldekonst vann på 1600-talet sin största utbredning i Hol- land 3) och öfverfördes därifrån med den då tongifvande hol- ländska filologin till de nordiska universiteten. Äfven Colum- bus utmärkte sig på detta område, och i sitt fäderneslands vittra häfder har han erhållit plats såsom framstående latinsk skald. Han gick dock icke så helt upp i den latinska vältalig- heten och skaldekonsten, som hans lärjunge ?) och efterträdare Petrus Lagerlöf, utan försökte sig äfven på vetenskapliga upp- gifter, enligt den härskande riktningen främst på sådana rö- rande kritik och exeges. Hans hufvudarbete är editionen af De mortibus. För öfrigt utgaf han ,Incerti seriptoris Greeci Fabule aliquot Homerice de Ulixis erroribus ethice explicate" (Stockholm 1678) med latinsk öfversättning och anmärknin- gar. Äfven detta arbete, som af utgifvaren i förordet beteck- nas såsom ett kritiskt förstlings- eller öfningsarbete, kan gälla som bevis på lärdom och vetenskaplig förmåga. När han sände arbetet till Heinsius, yttrade han därom: ,quum nimium festinata sit hec editio, paro alteram, cui maior impendatur cura'";?) han fick emellertid emottaga utmärkta loford: editionen, hvilken så mycket mer intresserade Heinsius, som dess inne- håll dittills för honom var okändt, kallas ,,libellus exquisitee note", och Heinsius skrifver, att den hos honom väckt en liflig åstundan att få se Mere dylika alster af utgifvarens flit "). !) Se not. till De mortibus 5, 3 och 48, 2. 2) D. 10 febr. 1680. 3) LUCIAN MÖLLER, Gesch. d. klass. Philologie in den Niederlanden (Leip- zig 1869), p. 175 ff. 2?) ,Mihi multos annos familiaris et poene domesticus" säger Columbus om honom i bref till Heinsius d. 11 okt. 1679. 5) I brefvet d. 26 nov. 1678. & Arbetet utkom ånyo i Leyden 1745 i en prydlig upplaga (150 pp- 8:0 utom förord, dedikationer och index). Själfva skriften, hvilken utgör en 12 C. Synnerberg. [XLVIIT Till gengåfva sände han ett exemplar af sin berömda textre- cension af Vergilius. Härefter utgaf Columbus det bekanta, af Schefferus efterlämnade arbetet Svecia literata, hvars tryck- ning påbörjats under författarens lifstid och som utkom 1680. Vid samma tid umgicks han ifrigt med planen att ombesörja en edition af det då ännu icke ederade lexikografiska arbetet af den s. k. Moeris Atticista!) och hade redan öppnat under- handlingar om tryckning 1 Holland; ?) denna plan blef dock icke förverkligad. Columbus” akademiska skrifter äro få och obetydliga, ifall icke orationerna, som alla äro affattade på latinsk vers, tagas med 1 räkningen. Enligt LiDÉns Catal. dispp. utgaf han tvenne mindre disputationer, den ena 1667, den andra pro gradu 1668.?) Af de 27 disputationer (26 hos Lidén, 1 1 Marklins supplem.), för hvilka han åren 1675—1684 presiderade, torde ingen enda vara författad af honom. Unge- fär hälften af dem kan i egentlig mening anses vara af filolo- giskt innehåll. . Att Columbus dog i sina bästa år var utan tvifvel en förlust för vetenskapen och det lärosäte han tillhörde. -Han synes ha varit af svag och ömtålig kroppskonstitution; redan tidigare, men i synnerhet i det sista brefvet till Heinsius (mars allegoriserande utläggning i moraliskt syfte af åtskilliga myter i Odyssén, ut- gafs tillsammans med Xenophons Symposion första gången af VINCENTIUS OBSOPOEUS (Hagenau, 1531), som endast uppgaf sig hafva funnit densamma i ett gammalt manuskript. Af denna edition, den enda då tillgängliga, begag- nade sig Columbus. I brefvet till Heinsius den 26 nov. 1678 säger han: ,, vehe- menter equidem cupio doceri abs te aliisque vestratibus viris eruditis de hoc: seripto Grzeco ejusque auctore quid censeatis". — Skriften har till författare en byzantinsk lärd och skriftställare NIKEPHOROS GREGORAS, som lefde under förra hälften af 1300-talet (NICoLaArI, Gesch. d. gesammten griech. Litt. p. 660, KRUMBACHER, Gesch. d. byzant. Litt.? p. 296). Den har äfven i nyaste tid ut- gifvits och saknar icke intresse såsom erbjudande ett bidrag till kännedomen om, huru den i antiken så vanliga allegoriska tolkningen af Homerus i en senare tid kom till användning (jfr HATCH, Griechentum und Christentum p. 46). 1!) Därvid hade han till sitt förfogande en genom Heinsius ombesörjd afskrift, hvilken den 1679 aflidne professorn i grekiska, sedan i teologi, Mar- tin Brunnerus ärnat utgifva. 2) Bref till Heinsius d. 17 dec. 1680. 3) Endast gradual-disputationen omnämnes i Svecia literata, där också bland otryckta skrifter förtecknas en Dissertatio de Poétis & Arte Poéötica. s N:o 6] Åbo-editionen af Lactantii De mortibus persecutorum. 13 1681) klagar han öfver svår ohälsa. Att han så ofta undskyl- ler sig med brådska och bristande tid var kanske icke blott ett talesätt, tämligen vanligt på den tiden, utan häntyder möj- ligen på ett nervöst temperament. Den stora välvilja Colum- bus åtnjöt af utländska lärde kan till någon del skrifvas på hans berömda svärfaders räkning, men å andra sidan saknas icke erkännande af hans egna förtjänster. !) I slutet af för- teckningen i Svecia literata öfver sina skrifter tillägger han: In Valerium Flaccum editurus est notas, uti et alia quxedam si Deus volet opuscula, que nunc ultimam desiderant manum”. Han skall också hafva efterlämnat en stor mängd anmärknin- gar till Ovidius, Valerius Flaccus, Claudianus, m. m. ?) Af hvilken anledning Columbus kom att vända sig till Gezelius för att få editionen af De mortibus tryckt i Åbo är icke kändt och torde knappast kunna med säkerhet utrönas. Tryckeriet i Uppsala befann sig då i ett visst lägervall och kunde icke tillfredsställa universitetets behof, hvarför en del af det akademiska trycket måste besörjas på andra orter, ?) särskildt i Stockholm, där också Svecia literata trycktes. Tryck- ningen af detta arbete beredde Columbus mycken förtret; med anledning däraf uttalar han 1 ett bref till Heinsius ') sitt miss- nöje med boktryckarne och klagar bittert öfver deras slarf och opålitlighet. Därpå anföras flere exempel, bland andra att Schefferus” namn utelämnats under förordet I dessa om- ständigheter torde icke utan sannolikhet orsaken kunna sökas : 1) CUPERUS i inledningen till den andra redaktionen af noterna till De mortibus (Migne, Patrol. lat. VII p. 463): — ut morem amico, praeclarissimi Schefferi genero et doctrine perelegantis viro, gererem, notulas misi, quae edite in ultimo septentrione sunt (litet förut: edita illa sunt Abozx, que urbs Finnorum caput est). Quid longiori vita vir dignior prestiterit, palam est. — N. HEINSIUS till Val. Flacc. Argonaut. I 103 (Burmanns edition af 1724): Johannes Columbus, socero Scheffero gener dignissimus. — BURMANN, Sylloge, V p. 163: hic Columbus, gener Schefferi, fuit eruditissimus vir et qui, nisi immatura morte a. etatis 43, 1684, 14 Aug. raptus fuisset, egregiis monumen- tis famam posteritati commendasset. Jfr äfven Burmanns tillägg till det sista brefvet från Schefferus. ?) G. GEZELIUS, Försök till ett biografiskt Lexikon, I (1778) s. 192. ?) Försök till Historia om Sveriges boktryckerier (Stockholm, 1871), sid. 46 ff. 2) D. 17 dec. 1680. 14 C. Synnerberg. [XLVIT därtill, att Columbus ställde sig i förbindelse med Gezelius. Likaså sökte sig Schefferus för en del af sina arbeten förläg- gare utom Sverige. I Johan Gezelii den äldres Minne (Åbo 1825) s. 262 med- delar J. J. TEnGstrRÖm följande referat af ett bref från Co- lumbus: I ett bref till Gezelius dat. Uppsala d. 22 dec. 1681, som för- varas bland Gezel:a Mss:a,!) tackar Columbus honom för hans gun- stiga svar om det nyligen igenfunna Lactantianska verkets tryckande: förmodar, att arbetet skulle hafva afsättning, emedan det, isynnerhet af Philologer, flitigt lästes, och tjenade till den äldre Kyrkohistoriens upplysande: lofvar att noterna, som voro dels criticae dels politicae (dock med undvikande af allt, som kunde illa upptagas), snart skulle blifva färdiga: texten skulle blott på få ställen, der rättelserna voro påtagligt riktiga, förbättras: andra emendationer skulle införas i noterna. [ afseende å förlagskostnadernas bestridande erbjuder Columbus sig att bestå papperet och för tryckningen af hvarje ark betala 4 Daler, med vilkor att af hela upplagan få 30 eller 40 exemplar, då han ville afträda de öfriga exemplaren till Correctors betalning ,,och för tryckets vidare förskyllan'. Men om dessa vilkor ej funnes antagliga, ville han betala trycket med penningar, förbehållande sig, i sådant fall, ,, mäst alla exemplaren". Häraf framgår, att tryckningsfrågan i hufvudsak var af- gjord i slutet af år 1681. Först därefter synes Columbus hafva meddelat sig med Cuperus angående afsikten att utgifva De .mortibus, emedan dennes uppmuntrande bref, som ofvanför omnämnts, är dateradt d. 3 okt. 1682. Tryckningen af texten, som torde ha vidtagit snart efter det öfverenskommelsen med Gezelius var träffad, afslutades, förrän Columbus var färdig med noterna; han återtager nämligen i dem en och annan af honom i texten (27, 8 och 31, 2) införd rättelse. ?) Och då 1) Detta bref, som troligen gått förloradt vid Åbo brand, återfinnes icke i den n. v. Gezeliuska manuskriptsamlingen i vårt universitets-bibliotek. Icke heller har, enligt meddelande af e. o. biblioteksamanuensen H. Brulin, något bref från Gezelius påträffats bland Columbus” efterlämnade bref i universi- tetsbiblioteket i Uppsala, lika litet som något bref från Columbus i kongl. hibliotekets i Stockholm Gezeliana, hvilka på min anhållan undersökts af prof. K. G. Leinberg. k 2) Jfr äfven noten till 37, 5, där han säger: ,quomodo jamdudum typis, me curante, expressum est". — Under tryckningen sändes icke korrektur till utgifvaren, hvilket bevisas däraf, att korrektorn i Åbo till 21, 10 och 11 på N:o 6] Åbo-editionen af Lactantii De mortibus persecutorum. 15 dedikationen till Cuperus är daterad d. 30 juni 1684, blott några veckor före Columbus” d. 12 aug. samma år inträffade död, hvilket år boken äfven utkom, hade således tryckningen tagit en ganska lång tid i anspråk. Ifall, såsom troligt är, det i ofvan anförda bref fram- ställda senare alternativet rörande tryckningskostnaderna blef gällande, så gick väl hela upplagan till Sverige. Däraf för- klaras möjligen att, så "vidt jag har mig bekant, tillsvidare endast ett enda exemplar af boken är tillgängligt här i landet, nämligen det som finnes i universitetsbiblioteket, dit det för ungefär tre decennier sedan inköptes på bokauktionen efter en känd samlare härstädes G. Hobin. Af tidigare egare har en- dast teologie professorn Christian Cavander (rt 1812) där an- tecknat sitt namn. eget bevåg hade gjort tvenne ändringar i texten, hvilka förblefvo kvarstående och numera äfven äro i texten intagna, den ena cum liksom i Oxford-ed. 1680, den andra flumina såsom en emendation af Columbus. Med den senare var denne icke rätt belåten. Jag anför här fullständigt, tillika såsom ett litet profstycke, den hithörande noten: Cum per multum diem) Ita iam typis Abox fuerat descriptum Doctissimi Viri, ut opinor, coniectura, qui illic non gravatus est preesse huic labori, ut opusculum istud recte ederetur. Firmarunt postea littere Amplissimi Cuperi. In Parisiensi fuit: Quod postremo accedebat. Tunc per —. Pro in flumine ac mare item recte forsan est repositum in flumina ac mare: sic enim scripsisse Lactantium facile credam. Nec tamen plane novum est jactabantur in flumine. Nam et in Passione Savini Episcopi et martyris habes cap. X omnia jussit comminui et proici in flumine, quomodo et Lactan- tius non raro, ut ostendam. infra. Mare pro mari Naso quoque locis aliquot et ante eum Varro uterque dixerunt, ut ab aliis est observatum. Non repug- nabo igitur, si quis retinendam contendat editionis prime Lectionem. RR INR äl | (YLE Uf ar i 4 Månd SSH AG ' re r A / Vs < : a j FT 3 s 3 d pb - d la i SEN | vå JA fö AMA av « Ny ; UR fr fila MG ARN ENT 4 På. (dag TRATT ar hfl frå til TE Iona ER BISLLETG HÄRNDO VU. AJG Mäta sernebinnn ker ? [c < Hä PE Fr få I Crn Fe Vv” RS NR Ar | nalsslga kv 3 j N i v XT ' ; f 0 gr BAI MYM (d ä p' v 1 G NYTTA : / SR Va ja . Lä B 5 , di I £ Y | rå t NINE aa ; A « Rd NS - BELÄNIN Pr NETPRINE rgrd ÅA d Vy i X å rd 4 . Ås EC PR VAS ; i rd FLIT VIE Sie), RKO NESRAS TR ST IAEA Rag tele SR vär VIA PSA Af a SR v A -. hå 4 V . fr Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Fö-handlingar. XLVII. 1904—19035. N:o 7. Uber die Schmelzwärme. K. F. SLOTTE. Zur Berechnung der Schmelzwärme einfacher fester Körper habe ich !) aus den allgemeinen Annahmen äber die Molecularbewegung solcher Körper, die ich in fräheren Ar- beiten aufgestellt habe, folgende Formel hergeleitet: zt (cp) T'4 3 ERE AA Hierin bedeutet I! die in Calorien gemessene Schmelzwärme pro Gewichtseinheit, (c,) die specifiseche Wärme bei constantem "Drucke und der absoluten Temperatur T, (Gefrierpunkt des Wassers), 7, die absolute Schmelztemperatur und b, eine von der linearen Ausdehnung abhängige Grösse, die unter den von mir gemachten Vorausetzungen ber die Molecularbe- wegung von der Temperatur unabhängig ist, wenn die speci- fiseche Wärme bei constantem Drucke eine lineare Function der Temperatur ist ?). Die Formel (1) ist jedenfalls nur annähernd gältig. Man kann dann fär b, einen mittleren Wert annehmen, der för alle Körper derselbe ist. Es ergiebt sich, dass das Mittel der Werte von b, för eine Reihe verschiedener Metalle 1) Uber die Molecularbewegung fester Körper. Öfvers. af Finska Vet.- Soc. Förhandlingar, XLIIT, 1900—1901, p. 49. 2) Uber die thermische Ausdehnung und die specifische Wärme einfacher fester Körper. Öfvers. af Finska Vet.-Soc. Förhandl., XLIV, 1901-—1902 p. 121. 2 KIESASIOtte: [XLVII nahe 0,001 ist!). Setzt man diesen Wert in die Gl. (1) ein, so bekommt man mit T, = 273 (2) V="0 382165) Die nach dieser Formel berechneten Werte von I stim- men im Grossen und Ganzen mit den experimentell bestimm- ten Werten befriedigend öberein. Mit wenigen Ausnahmen fallen die berechneten Werte nahe den beobachteten, ob- wohl die Werte von I! fär verschiedene Körper sehr ver- schieden sind. Noch besser erkennt man die Ubereinstim- mung der Formel mit der Natur daran, dass das Mittel der Verhältnisse zwischen den berechneten und beobachteten Werten von I! immer sehr nahe gleich 1 ist, wenn man die- ses Mittel för eme hinreichend grosse Anzahl von Körpern berechnet. Wie ich dargelegt habe, kann man unter gewissen Vor- aussetzungen die Formel (2) auch auf zusammengesetzte Körper anwenden, und sie giebt auch dann för die meisten Körper mit den Beobachtungen annähernd äbereinstimmende Werte. In den folgenden Tabellen sind die nach (2) berechne- ten und die beobachteten Werte von I! för eine Reihe ein- facher und zusammengesetzter Körper zusammengestellt. In den Tabellen sind, mit einigen Ausnahmen, die ich später” besonders besprechen werde, alle Körper aufgenommen, fär welche beobachtete Werte von ! und die zur Berechnung von I nach (2) erforderlichen Werte von (ep) und TI, mir zu Gebote gestanden sind. Die meisten der empirischen Daten sind aus den Börnstein-Landolt'schen Tabellen genommen. DIE a Uber der Schmelzwärme. 1. Einfache Körper. RR | (CE) | TR I ber. I beob.| Verh. Wismuth -: » » + » 0,0308 H40- 6, | TEE OS Bed — = sve s sed 0,0314 600 (29 DAN Quecksilber 0,0319 234 2,8 2,8 | 1,00 Platin«-..-.-.--- 0,0320 2050) 250 I-2721 0,92 Gold «.-.--- >» ++ 0,0320 Tar G:SON EIROR SIG CA = KSS, skerern ee se 0,0541 387 STORE 06S MENN ET sager ene een 0,0562 HOST LOT ERAN OT Cadmium- » » » » - 0,0567 5204-1| [2,9 ) 13,61 0,95 DILIPEr eve ec res 0,0570 T22S AT 20:00 NING Palladium -: » » « - 0,0 590 TORINO IRS Gallium - » - > «> - 0,0790 300 OMAR LOK COR IBrOM «os sc sc ses 0,0843 206 3,6 H,4 | 1,59 NNK se Sj sl setel e Vel ra 0,0955 696 | 25,4 | 28,11 0,90 Kupfer:....c> > 0,0950 fö ASO RON ITA: ses ca se 0,1670 VELA TSL 36 Aluminium ---- | 0,2140 J25 I d5:6) 100;0) 0:76 INTA GRID = er sek ne 0,2930 SOC IEA | SAG LA Mittel | 1,01 2. Zusammengesetzte Körper. (GD TA | I ber. | I beob. | Verh. | | SSE AA HR 0,508-1- 273:1553,0:1-79;8| Öje Salpeters. Natr. -- 0.278 | 583 | 61,9 | 63,0 | 0,98 | Salpeters. Kali --- | 0,239 | 612 | 55,9 | 47,4 | 1,18 Chlorcalcium : - « + « 0,345 | 3021 -39,8 | 40,7 | 0,98 Pposphors. Natr. « | 0,408 | 309 | 48,2 | 66,8 | 0,72 Chlorbleli ++ -+-- ++ - ÖA | DB NR20:E 20:97 09:90 IBromblet secctide 0;053- | -(69rS 23 1,26 | Jodblei » RESER Oost I 648 NOS 0:93 + ; K. F. Slotte. [XLVII (ch) T, | I ber. |I beob. | Verh. Natriumhyposulfit | 0,445 | 320 | 54,4 | 37,6 | 1,45 Ameisensäure -«-«- | 0,512 | 2821 55,1 | 57,4 | 0,96 Essigsäure -.----- 0,459 | 287 | 50,8 | 44,3 | 1,15 Naphtalin ---++-- 0,34] 309 23 DO NS Nitronaphtalin --- | 0,264 | 334 /| 33,7 | 25,3 | 1,33 Mittel | 1,06 | Es bestätigt sich auch jetzt, dass, obwohl einzelne be- rechnete Werte von I! ziemlich viel von den entsprechenden beobachteten Werten abweichen, die Mittel der Verhältnisse sowohl för eimfache als zusammengesetzte Körper nur wenig von 1 verschieden sind. Unter den Körpern, fur welche beobachtete Werte der Schmelzwärme und auch empirische Daten zur Berechnung derselben nach (2) vorhanden sind, die ich aber als Ausnah- men betrachte und deshalb aus den obenstehenden Tabellen fortgelassen habe, nenne ich in erster Linie Schwefel und Phosphor, för welche die Formel (2) nicht einmal annähernd göltig zu sein scheint. Man hat nämlich mit Benutzung der Bestimmungen von Person fär | luber: I beob. SCNWELel svea de Ro I,4 PHosplior (CT GIS SRRARSOdT DOK Hiernach ist es anzunehmen, dass die beiden genannten Kör- per von den Voraussetzungen, auf welche die Formel (2) ba- sirt, in der einen oder der anderen Hinsicht wesentlich ab- weichen. Unter den zusammengesetzten Körpern, för welche Beob- achtungen äber Il, (e,) und 7, vorhanden sind, betrachte ich als Ausnahmen die folgenden: I ber. I beob. Verh. Naphtylamin . . 39,2 197 1,99 Diphenylamin . 41,1 20 1,93 Parattint 0) CE 16069 39,0 1,98. N:o 7] Uber die Schmelzwärme. 5 Es ist bemerkenswert, dass fär diese Körper die be- rechneten Werte von I nahe doppelt so gross sind wie die beobachteten. Hypothesen äber die Ursachen der hier besprochenen und der in den Tabellen vorkommenden Abweichungen von der Formel (2) wollen wir nicht aufstellen. Die von uns be- nutzten Beobachtungen därften auch im Allgemeinen nicht so zuverlässig sein, dass man berechtigt wäre irgend welche theoretische Schlässe aus diesen Abweichungen zu ziehen. Wenn die specifisehe Wärme bei constantem Drucke eine lineare Function der Temperatur ist und der Tempera- turcoefficient mit « bezeichnet wird, so ist, unter Voraus- setzung geradliniger und harmonischer Molecularschwin- gungen, S 4 b, fäller Elvad eg ANNE 7 Hieraus bekommen wir a FN I SK Park OG FSS Mit Hälfe dieser Beziehung können wir die Formel (1) in die folgende transformiren: (3) = 0,14 (ep) 1— 0 TD) DT: Kennt man (cp), « und 7,, so kann man folglich die Schmelz- wärme auch nach (3) berechnen. Man bekommt dann, wie vorauszusehen ist, Werte von Il, die mit den beobachteten Werten ebenso gut äbereinstimmen wie die nach (2) be- rechneten. Dies erkennt man aus den folgenden Beispielen, in welchen die Werte von « den Beobachtungen von Violle und Naccari entnommen sind. :) Uber die Molecularbewegung fester Körper, p. 53. 6 K. F. Slotte. [XLYIL [04 I ber. I beob. Jödlern oo organ ilsa ser suis 0,000+46 6,9 D,4 Platin »:----c- > : 38 2009 2050 Cadmium + -+--+>+ >> 43 Wm 13,6 Silber --++s-sser sena 39 26,0 210 VSMaNR oa oas sele i Kekke el 49 24,9 28,1 Kupfer ++ +=. > 23 I0T 43,0 Aluminium «-«.-.+--e-> 45 Nä 100,0. Die Formeln, welche wir zur Berechnung der Schmelz- wärme hergeleitet haben, setzen voraus, dass die Moleciäle geradlinige und harmonische Schwingungen ausföhbren. Um- gekehrt kann man in verschiedenen Weisen "die beobachteteten Werte der Schmelzwärme zur Pröfung dieser Voraussetzung benutzen. In der ersten der oben citirten Arbeiten wurde eine solche Präfung bewerkstelligt, indem die Maximal- geschwindigkeiten der Molecäle fär einige Metalle bei ge- wöhnlicher Temperatur sowohl aus der Voraussetzung harmo- nischer Schwingungen ohne Benutzung der Schmelzwärme als auch aus den beobachteten Werten der Schmelzwärme und der Schmelztemperatur ohne Voraussetzung harmonischer Schwingungen berechnet wurden, wobei sich herausstellte, dass die nach beiden Metoden berechneten Werte der Ge- schwindigkeiten mit einander gut äbereinstimmen. Wir wer- den hier eine andere Berechnung ausfähren, die ebenfalls ein ISchlussresultat liefert, welches dafär zu sprechen scheint, dass man berechtigt ist die Molecularbewegungen der ein- fachen festen Körper als annähernd geradlinige und har- monische Schwingungen zu betrachten. In der zweiten der oben citirten Arheiten habe ich in den Grundformeln för die Molecularbewegung fester Körper eine Constante mu eingefährt, welche von der Form der Schwingungen abhängig ist und fär geradlinige oder kreis- förmige Schwingungen mit constanter Geschwindigkeit den Wert 1, för geradlinige und harmonische Schwingungen 20 dagegen den Werth = hat. Bezeichnet man die Masse und das 7 N:o 7] Uber die Schmelzwärme. 7 Gewicht eines Moleciäles mit m und qg, die Geswindigkeit oder, falls diese veränderlich ist, die Maximalgeschwindigkeit mit U, die absolute Temperatur mit IT, die specifiseche Wärme bei con- stantem Drucke mit c,, dass mechanische Wärmeäquivalent mit £ und setzt man 2 UN EE EN wo K eine von der Temperatur und der Beschaffenheit der Körper unabhängige Constante ist, so hat man dann !): K [u (1-+b,T) + 0,5] =E ep 4. Hieraus bekommt man, wenn man das Maass-system benutzt, wo q = mg ist, und die Werte von U und T beim Gefrier- punkte mit U, und 7, bezeichnet: WE 2 JEN) I) IT , STR dee 05 Nach den von uns för die Schmelzwärme abgeleiteten Glei- chungen hat man auch ?): Aus den beiden letzten Gleichungen ergiebt sich: (4) ESA (CN É å Sken OT STR Wenn die Werte von (ec,), T,, I und b, bekannt sind, kann man somit u aus der Gleichung (4) berechnen. In der folgenden Tabelle werden die so erhaltenen Werte von u för alle Körper, welche in Tab. 1 aufgenommen sind, zusam- mengestellt. Als Wert von b, ist der mittlere Wert 0,001 angewandt. Man hat somit fär alle Körper 1 + b,T, = 1,273. De G(0: ?) Uber die Molecularbewegung fester Körper, Gl. (20a). 8 EK. F. Slotte. [XLVII | (cp) | T, | l | u 5 Wismuth -=+---- Ögat DA [256 OMR Blerbö rasa 0034, = N600 5,4 | 06 Quecksilber ---. | 0,032 | 234 208 0,66 Platin: -...---- 003 2050 202 0,55 (CKOllMl So non os an 0,032 1373 16,3 0,67 Jod ---e reser rea 0,0 54 KON 0,31 ZANN sees ce res 0,056 508 14,2 0,39 Cadmium «+«:-+- 0,057 594 13,6 0,59 Silber ......++- 0,0 57 225 20 0,91 Palladium: «++ -- OS LONS 36,3 0,87 Gallium --++--- 00700 1951-15 OT IBTOM) ses en 0,084 | 266 Dy [528 Zink:...ssssec0- 0,095 | 696 205 0,53 Kupfer ----..-: 0,09 5 BZ 43,0 0,76 IEND DANN og a or a ÖGAT DT NOR Alumintum -: » «+ «- 0,214 925 | 100,0 0,38 Natrium «-- «> « 0,293 310 32,7 0,91 Mittel 0,64 Wenn die Molecäle geradlinige und harmonische Schwin- gungen ausföhren, so hat, wie oben erwähnt ist, die Constante u den Wert Ce oder sehr nahe 0,64. Als Mittel der oben be- 7 rechneten Werte ergiebt sich genau dieselbe Zahbl. Es fällt mir schwer in dieser Ubereinstimmung nur einen Zufall zu sehen. Vielmehr scheint sie mir, ebenso wie die Ergebnisse anderer, in fröheren Arbeiten ausgefäuhrten Berechnungen, dar- auf hinzudeuten, dass die Annahme geradliniger und harmo- nischer Molecularschwingungen bei den einfachen festen Kör- pern mit der Natur annähernd täbereinstimmt und dass die von uns för die Schmelzwärme abgeleiteten Gleichungen, wenn sie auch nur als Annäherungen zu betrachten sind, doch aus richtigen Grundgedanken herfliessen. Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XLVILI 1901--1905. N:r 8. Folgerungen aus einer thermodynami- sehen Gleichung. Von IKSOE" STÖTTE För umkehrbare Veränderungen gilt bekanntlich fol- gende Gleichung: eh SM ( dp > - (= Tar: In dieser Gleichung bedeutet CA , gewöhnlich Ausdehnungs- lv IT wärme genannt, die in mechanischen Einheiten ausgedräckte und auf die Volumenzunahme 1 bezogene - Wärmemenge, welche bei isotermischer Ausdehnung der Gewichtseinheit ei- nes Körpers bei der absoluten Temperatur 7 zur Uberwin- dung der inneren und äusseren Kräfte verbraucht wird, oder auch die Wärmemenge, welche bei einer ebenso grossen iso- termischen Kompression producirt wird. Der Differential- koefficient 9 bezieht sich auf die Änderung des äusseren v Druckes p, wenn der Körper bei konstantem Volumen v er- wärmt oder abgekäöhlt wird. Wenn nun die Gleichung (1) auch beim absoluten Null- punkte gäöltig ist, so ergeben sich daraus Folgerungen, wel- che uns sehr bemerkenswert erscheinen und die wir hier be- sprechen wollen. Wir setzen also in der Gleichung 7 = 0. Wenn CS dT nicht unendlich ist, so muss dann auch CN = 0 sein. In- T 8 2 K. F. Slotte. [XLVII diesem Falle' wärden somit isotermische Volumenänderun- gen beim absoluten Nullpunkte ohne Wärmeverbrauch vor- sichgehen, was mit bekanntien Naturgesetzen nicht tber- einstimmt. | Wenn man dagegen annimmt, dass (2 beim absoluten GIN Nullpunkte = oc ist, so braucht ( bei diesem Punkte T nicht = 0 zu sein. Dann wird aber die geringste Tempera- turerhöhung bei konstantem Volumen einen Zuwachs des Druckes herbeifähren, der in kemem Verhältniss zur Tempe- raturerhöhung steht, und die Curve, weleche mit dem Drucke als Ordinate und der absoluten Temperatur als Abscisse eine Zustandsänderung bei kontantem Volumen darstellt, muss in diesem Falle för T = 0 die Ordinatenachse tangiren, wäh- rend sie sich mit zunehmender Temperatur von derselben entfernt. | Nun ist aber, wenn man nur homogene Körper in Be- tracht nimmt: ER RO å (TT) Wenn för T=—0 der Differentialkoefficient ( co =="06 IStKLSO muss dann auch die auf der rechten Seite der Gleichung (2) befindliche Grösse unendlich sein. Dieses trifft ein, sowohl wenn (I = oc ist, während ( TA endlich bleibt, als auch dd /j dp dv d dv 2 3 enn endlich und (— |) =0 ist, oder auch können SUI dp /r Å gt É TO SM [era Vy Che gleichzeitig ( aT S = & und Er a 0 sein. Was die erste Möglichkeit anbetrifft, nämlich dass förs == 0 dv Y a FL N:o 8 Folgerungen aus einer thermodynamischen Gleichung. 3 g 2 sel, so muss in diesem Falle beim absolutem Nullpunkte das Volumen eines Körpers bei der geringsten Erwärmung unter konstantem Drucke einen unverhältnissmässig grossen Zuwachs erfahren, etwa der sprungweisen Ausdehnung ana- log, die beim Schmelzen einiger fester Körper, wie Schwefel und Phosphor, eimtritt, und wenn ein Körper bis zum absolu- ten Nullpunkte unter konstantem Drucke abgekiihlt werden könnte, so wirde er dann eine schnelle Volumenverminderung erleiden oder gleichsam in einen dichteren Aggregateustand iibergehen. Die mit 7 als Abscisse und v als Ordinate för eine Zustands- änderung bei konstantem Drucke gezeichnete Curve wärde hiernach beim absoluten Nullpunkte die v-Achse tangiren, wäh- rend das Volumen bei einer solchen Zustandsänderung, wie die Beobachtung lehrt, för höhere Werte von T im Allge- meinen nur langsam mit der Temperatur zunimmt. Hätte man dagegen för T = 0 dv" Fö ro so wäre keine isotermische Volumenänderung bei diesen Punkte möglich, d. h. jeder Körper wäre dann beim absoluten Null- punkte incompressibel. könnte die beim Abkählen eines Körpers bis zum absoluten Nullpunkte eintretende schnelle Volumenverminderung, die der ersten Gleichung entspricht, die durch die zweite Glei- chung ausgedräckte Incompressibilität zur Folge haben. Dieselben Folgerungen wie aus der Gleichung (1) erge- ben sich auch aus der entsprechenden Gleichung: REN ERE fö Si gko 5 - - a : ig b . vä ” JENA RV ” MAL fal pösdlemers” at SE Or SS a ” é ” NTE a , . €' I; 1 "Lo faRAn YONG Hee ÖRE snieteR ; j is tess enad LE TVO GRLAN SN Se Slotavid - 4 i, NETIN AS BIG TIGA TINTINS rv CA SER I SJR EN | j OTgA Ax Ioåj G Ur JE SAS sb för ln. ma SÅ a BETA IRL NS FIRE HAS ; ' ko BN Ti Må QAA TE få GIN Vy RR Å "ae SVA ” bal [ C Vv sa TUE ALELA ASSA BRC APO tje i Na Å 4 j s Sd SA i j je a SU TTSENG bv RNE re VASSA OMR ; $ j Sr TY ? ALNES FÖSVSTUTLA SNRA A UTTER pierre) MN MORE TAR FR SKA j j LARS Is ANG I Sr NV i U Sy (STAR EET ATA S TIS I KISA ATEN ÅA - - , | i Eh vy ; ; NV Jet | | raser Sets RN i -” fö POSASDLRERA SA Ke d Lu d j 26 [ 3 FÖRA FR / é ARE 1 Civ FR N Ä I porn nd ' å Ro PR M J 35 så ; . , - » , ” . ät attan riaskat ct tt UNG HITTAS É . a TID ARA. NN PEUPODG TENN VA - > 4 Fe 4 TER Öre z I ES « 2 < r. . é + Å ; SE SANSAT RR fé er j f 2 RAK (RT i i f n [ ri Ä S N ES 1 ( AN Bit ; ITS rg t frå RT HR ofta. oder RN - TEN RETA Sör (ep 4 4 Ls af $ VÄRT Ne iv SE någ Et (tet PRI RN SUNT Röd NT Ofversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XLVII. 1904—1905. N:o 9. Redogörelse för fortgången af de astrofotografiska arbetena å observatoriet i Helsingfors under tiden Juni 1903 till Maj 1904. Af Anders Donner. (Meddeladt den 21 November 1904). Fotografiska upptagningar. De fotografiska upptagningarna begynte den 14 Augusti 1903 och fortgingo till den 4 Maj 1904. De särskilda måna- derna gåfvo oss följande antal observationsnätter: Augusti 8, September 12, Oktober 2, November 5, December 71, Ja- nuari 2, Februari 3, Mars 11, April 7 och Maj 1. Året var sålunda i detta afseende någorlunda normalt, dock med öf- verskott 1 Augusti, September och Mars, medan de gynn- samma nätternas antal särskildt under Oktober, men äfven i Januari och Februari understeg det normala. Härvid är dock att märka, att statistiken omfattar nästan blott de från star- kare månsken fria nätterna, emedan de festa på vårt nu- varande program stående fotografiska upptagningarna erfor- dra långa expositionstider och plåten vid månsken då blir beslöjad. Nätterna från någon dag efter första qvarteret till någon dag före sista qvarteret äro därför uteslutna, utom för de stunder, då månen står nära horizonten. Sammanlagdt har höstsidan af året gifvit oss 34, vår- sidan 24 observationsnätter och hela arbetsåret sålunda 58. En mängd af dessa nätter har emellertid varit ganska gifvande och hufvudarbetet vid astrografen, den fotografiska luämmelskartan, här derför under året snabbt fortskridit. Af 2 Anders Donner. | [XLVII de tagna 119 plåtarna hafva 60 sitt centrum vid udda de- klinationsgrad och äro derför i enlighet med Pariserkongres- sens af år 1896 beslut tagna med tre expositioner å 30 mi- nuter hvarje, medan för 59 stycken plåtar centrum befinner sig vid jämn grad i deklination och enligt samma kongress beslut har en exposition af en timmes längd. Dock hafva se- dermera 13 af dessa plåtar måstat kasseras, hvaraf åtskil- liga till följd af fel i plåtarnas fabrikation. Antalet hittils tagna och godkända plåtar utgör: med 1- exposition af 1 timme 400 . AD ” ATV 272 eller tillsammans 672. Af totalantalet till vår zon hörande plåtar 1008 återstå derför att tagas: med 1 exposition af 1 timme 176 2 3 ” 2 Ya 2 160 eller sammanlagdt 336 plåtar. Den fullbordade delen af kartarbetet skulle sålunda mot- svara en expositionstid af 400 -F 1!/, X 272= 808 timmar, den återstående delen af 176 + 1!/; X 160 = 416 timmar, hvarför förhållandet mellan det utförda och det återstående arbetet är såsom 1.94 till 1. ; Under året hafva vidare verkställts 35 stycken nyupp- tagningar af katalogfotografier, afsedda att ersätta ett motsva- rande antal tidigare tagna, å hvilka det på fotografisk väg tryckta nätet utfallit något svagt och som det derför för be- qvämare mätnings skull var önskvärdt att ersätta med nya. Till kompletterande af det tidigare omnämnda arbetet till bestämmande af stjärnparallaxer hafva under året verk- ställts upptagningar å 7 plåtar, hvilka likasom särskilda förut vunna för bearbetning öfversändts till professor J. C. Kapteyn i Groningen. Den 17 December öfverflyttades objektivet från astro- grafen till polartuben och togos under 3 nätter fotografier af trakten kring himmelens nordpol. Likasom de under se- naste arbetsår med polartuben tagna fotografierna afse dessa N:o 9] Redogörelse för astrofotografiska arb. å observ. i H:fors 1903—1904. 3 att bilda underlag för bestämmandet af nutationskonstanten och hafva fotografierna likasom förut öfversändts till pro- fessor Harold Jacoby i New-York för bearbetande. Hela utbytet af årets fotografiska arbete utgör 165 plå- tar. Arbetet har varit tämligen jämnt fördeladt mellan mig, observatorn mag. G. Dretjer, samt assistenterna, numera filo- sofielicentiaten FE. Wessell och filosofiekandidaten B. Furu- hjelm. Plåtarnas utveckling har 1 regeln omhänderhafts af magister Dreyer, till någon del af mig, medan jag ombesörjt plåtarnas första granskning samt deras inordnande bland observatoriets samlingar af astrofotografiskt material. Mätningar. Utmätningen af de fotografiska plåtarna för stjärnkata- logen har efter samma plan som förut verkställts af fröknarna M. Biese, N. Helin och H. Stenbäck. Endast 8 katalogplåtar hafva emellertid under året mätts, innehållande tillsammans 2,517 stjärnor, således 315 stjärnor 1 medeltal för plåt. Hela antalet hittils mätta katalogplåtar uppgår därigenom till 540, tillsammans innehållande 94,668 stjärnpositioner. I medeltal visar således hvarje hittils utmätt plåt 175 stjärnor. Derjämte hafva för 50 katalogplåtar kartor upprättats. Den ringa progressen i utmätta katalogplåtar har dock ingalunda berott gå, att mätningarna skulle hafva afstannat. Tvärtom hafva de bedrifvits med än större energi än hittills. De hafva blott haft ett annat föremål: bearbetningen af de vintern 1900—1901 här tagna fotografierna af planeten Eros med omgifvande himmelstrakt. I ett meddelande, intaget i Vetenskaps-Societetens pro- tokoll för den 17 December 1900, har jag i korthet redogjort för betydelsen af dessa observationer. Den år 1898 skedda upptäckten af planeten Eros bragte astronomin i besittning af ett objekt, hvilket kommer jorden närmare än någon 4 Anders Donner. [XLVII . annan himlakropp utom månen och hvars parallaktiska för- skjutningar derför blifva högst betydliga. Häraf kan man sluta till planetens afstånd och då relationen mellan detta och solens afstånd äro bekanta, kan derur ernås bestämning af jordens afstånd från solen, af solparallaxen. I själfva ver- ket blir metoden så noggrann, att därigenom de tidigare me- toderna t. ex. genom Venuspassager helt och hållet trängas 1 bakgrunden. Pariserkongressen år 1900 sysselsatte sig förnämligast med frågan om det förestående tillfället af Eros närhet till jorden och dess ändamålsenligaste utnyttjande till bestäm- mande af solparallaxen. Derunder och senare alltmer har det blifvit tydligt, hurusom de fotografiska upptagningarna komme att bilda såväl det förnämsta underlaget härför som ock det sammanhållande bandet för äfven öfriga slag af ob- servationer. Att observatoriet härstädes med sitt förträffliga fotografiska instrument skulle deltaga i arbetet var så mycket mera angeläget, som Helsingfors läge gör observatoriet till en särskild vigtig station vid alla parallaxbestämningar. > För programmet vid Erosfotografiernas tagande har jag redogjort i min berättelse för arbetsåret 1900—1901. I enlighet med erfarenheten vid katalogfotografierna om nyttan af kartor, på hvilka de å plåten förekommande stjär- norna äro NER upprättades äfven för Eros-fotografierna motsvarande kartor. Dessa upptogo dock icke alla stjärnor, hvilkas bilder framkommit å plåten, utan blott 1:0) alla större stjärnor, bland hvilka hållpunktsstjärnorna till bestäm- mande af plåtens konstanter vore att söka, och 2:0) samtliga stjärnor, hvilka befunno sig inom ett bälte af 20 minuters bredd, hvars midtellinje markerades af Eros bana. Enligt ett tidigare afsedt program skulle nämligen alla dessa stjär-. nors läge mätas. Kartorna upprättades redan på våren 1902 af fröknarna Stenbäck, Helin och Biese. Kartorna hafva under senaste år samtliga öfverarbetats af mig och har jag dervid såväl kontrollerat dem, som ut- märkt de stjärnor, hvilka definitivt borde mätas. Urvalet har dervid skett i enlighet med ett af föreståndaren för ob- servatoriet i Paris, M. Loewy föreslaget program, hvilket N:o 9] — Redogörelse för astrofotografiska arb. å observ. i H:fors 1903—1904. 3 vunnit . allmännare anslutning. Såsom objekt, hvilkas lägen borde mätas, hafva dervid faststälts: 1:0) planeten Eros; 2:0) de hållpunktsstjärnor, ,etoiles de repére", hvilka äro upptagna 1 de två förteckningar, som publicerats i de för genomförandet af 1900 års kongress 1 Paris beslut utgifna cirkulären ; 3:0) de stjärnor, ,etoiles de comparaison", till hvilka Eros anslutits genom mikrometriska eller andra observatio- ner, så vidt de kunde identifieras å plåtarna; 4:0) samtliga stjärnor, befintliga inom en qvadrat af 20” sida och i hvars centrum bilderna af Eros befinna sig; jag har dervid fattat saken så, att denna qvadrat borde vara orienterad enligt Eros bana. Var plåten särskildt fattig på stjärnor, vidgades området något, för att sålunda öka anta- let af de stjärnor, till hvilka Eros närmast blefve ansluten. Antalet objekt, som mätts å plåten, har vexlat emellan 16 och 76. I medeltal var för enhvar af de till behandling tagna 64 plåtarna antalet objekt 38. Totalantalet objekt å samtliga plåtar var nämligen 2,457. Utom dessa hade ännu ett antal plåtar tagits, hvilka uteslutits från bearbetningen. En del af dessa falla nämli- gen före eller efter den del af Eros bana, kring hvilken håll- punktsstjärnor äro bestämda; på andra äro Eros bilder icke synliga, vare sig på grund af egendomligheterna i planetens ljusvexling eller till följd af ogenomskinlig luft och slutligen hafva vid ett par tillfällen förhållandena under observationen icke varit tillfredsställande. Eros-fotografierna äro icke likasom katalog- en kart- fotografierna försedda med nät. Deras utmätning under mi- kroskop har derför icke heller kunnat ske på samma sätt som vid katalogen, utan har dervid metoden genom projicie- ring, ,uppkippning", mot en å apparaten anbragt skala kom- mit till användning. Dervid har den RBepsoldska mätnings- apparaten användts, försedd med den senare af Repsold kon- struerade förbättrade bryggan, genom hvilken de af mig på- pekade , kippfelen" undvikas, 1, det att vid kippningen icke mikroskopet, utan de linealer, långs hvilka mikroskopet för- Nlyttas, vridas kring tvenne tappar. Utom för tvenne redan 6 Anders Donner. [XLVIT tidigare mätta plåtar har stjärnans under uppmätning varande koordinat dervid jämförts blott med strecken 0, 5,10 . . 150 af skalan, hvilkas delningsfel tidigare af oss undersökts (Se: ,Determination des Constantes ete."). Mätningarnas anordning har varit den följande. Sedan plåten insatts i mätningsapparaten, bragtes genom vridning af positionscirkeln och förskjutning längs valsen positions- cirkelns streck 0? och 180? under positionsmikroskopens kam- mar och pointerades nämnda streck genom dessas mikrometrar-. Sedan mättes först Eros och sedan tvänne möjligast långt upp- åt och neråt belägna stjärnor, hvarefter plåten fullständigt ge- nomgicks, i det att stjärnorna zonvis uppmättes, hvarje stjärna med anslutning till två streck af skalan; till sist mättes Eros och de 2 först uppmätta stjärnorna ännu en gång, hvarefter strecken 0? och 180? åter bragtes under positionsmikroskopen och aflästes. Härigenom vanns en dubbel kontroll på att po- sitionscirkeln med plåten icke under mätningarnas fortgång vridit sig. Var dettafallet och kunde icke tidpunkten härför genast upptäckas samt felen genom plåtens återförande 1 sitt läge och nymätningar omedelbart korrigeras, förkastades hela mätningen och fick göras ånyo. Mätningarna måste göras i en oafbruten följd och af en och samma person. För påskyndande af mätningarna fördes dervid protokollet af en annan. Sedan sålunda mätningarna af den ena koordinaten — låt oss säga x — slutförts, vreds positionscirkeln jämnt 909 och en annan person mätte på samma sätt y-koordinaterna. Följande dag vreds plåten andra 909 och den första obser- vatorn mätte åter x-koordinaterna 1 motsatt plåtläge mot den första dagen. Derefter skedde åter vridning om ytterligare 902 och den andra observatorn genomförde mätningarna at y i detta mot det förra motsatta läge af plåten. Sålunda hafva så vidt möjligt de personliga felen eliminerats. För att vinna full inblick i mätningaårnas lämpligaste anordnande, 1 tidsekonomin vid deras utförande och för att encouragera de i mätningarna deltagande damerna deltogo i början såväl jag, som herrar Dreijer, Wessell och Furuhjelm i mätningsarbetet. Senare utfördes de uteslutande af frök- narna Biese, Helin och Stenbäck samt af fröken E. Wasastjerna, N:o 9] Redogörelse för astrofotografiska arb. å observ. i H:fors 1903--1904. — T som under April och Maj temporärt var därför anställd. Plå- tens ställning, så vidt den angafs genom positionsmikrosko- pen har såvidt möjligt af mig, eljes af någon af assisten- terna kontrollerats. Mätningarna, hvilka 1 början föreföllo något ansträngande, gingo slutligen rätt ledigt, så att, der plåtarna icke voro stjärnrika, mätningar t. o. m. i tre plåt- lägen kunde under en förmiddag medhinnas. Mätningarna af Eros-plåtarna, som vidtogo i medlet af November 1903 slutfördes fullständigt i midten af Maj må- nad 1904. Beräkningar, Hvad katalogplåtarna beträffar har förnämligast endast tiden till midten af November användts för deras reduktion. Derunder hafva fröknarna Helin, Stenbäck och Biese för nå- gra få plåtar beräknat de direkt ur mätningarna framgående värdena för de rätvinkliga koordinaterna och de två först- nämnda jämte fröken BSederholm för ett något större antal plåtar härledt de definitiva rätvinkliga koordinaterna X och Y, sådana de framgått efter förbättringarna af plåtarnas kon- stanter genom anslutningarna, samt korrektionerna 4x och 4y till de på grund af de konstanter, komparationsstjärnorna direkt gifva, beräknade preliminärt beriktigade x och y. Magister Furuhjelm har afslutat sina beräkningar af anslut- ningar inom zonområdet a« = 5" 30" till « = 9" och herrar Drei- jer, Furuhjelm och Wessell samt fröken Sederholm hafva för tillsammans 33 plåtar utfört beräkningarna af de definitiva rectascensionerna och deklinationerna. Under sommaren 1903 slutförde jag sammanställningarna af de från de. skilda plåtarna framgående « och d för hvarje stjärna inom zonområdet 9" till 12, verkställde de deraf för- anledda revisionsräkningarna och bragte de sista delarna af manuskriptet till det motsvarande bandet af vår publikation till fullständig afslutning. Tryckningen af nämnda band fort- gick regelbundet under sommaren och hösten, så att i De- cember 1903 bandet förelåg färdigt och distribuerades. (00) Anders Donner. [XLVTI För det band, som nu närmast är afsedt att utkomma, det tredje bandet, har sammanställandet af manuskriptet re- dan påbörjats. Ett hithörande arbete, som sysselsatt mig under höstens förra del var införandet i manuskriptet af de upp- gifter af olika slag, hvilka för hvarje plåt föregå resultaten af mätningar och beräkningar för de särskilda stjärnorna. Detta arbete slutfördes för samtliga till det tredje bandet hörande plåtar. Från midten af November användes den för beräknin- gar disponibla arbetstiden uteslutande till bearbetandet af Eros-fotografierna. Den första uppgiften gällde åter beräk- ningen af de rätvinkliga koordinaterna, sådana de direkte framgå ur mätningarna. I arbetet deltogo till en början så- väl jag som assistenterna, senare anförtroddes arbetet för- ' nämligast åt fröknarna Sederholm, Helin och Stenbäck. Ar- betet var så anordnadt, att det kontrollerade sig själft och uppnåddes äfven en kontroll af mätningarna derigenom, att kombinationen af resultaten för samma koordinat 1 plåtens båda lägen borde inom observationsfelen gifva samma värde för nollpunkten, från hvilken stjärna de än härleddes. Vid beräkningen af de rätvinkliga koordinaterna an- bragtes genast verkan af mikroskopets ,run". Korrektio- nerna för skalans delningsfel och för valsens krokighet an- bragtes. Derefter kunde beräkningen af plåtens konstanter vidtaga på grund af de observationer af ,étoiles de repére", hvilka publicerats 1 de förut nämnda cirkulären. Dessa ob- servationer hade för de stjärnor, hvilka förekomma på våra plåtar, assistenten Furuhjelm sammanställt till en liten stjärn- katalog, sedan tidigare assistenten MWessell och jag härledt systematiska korrektioner samt vigter för de särskilda obser- vatoriernas serier af rectascensions- och deklinationsbestäm- ningar. Vid konstantbestämningarna beräknades med begagnande af tabellerna i cirkuläret n:o 10 skillnaderna mellan observe- rade och kalkylerade rätvinkliga koordinater och utfördes denna beräkning dubbelt för vinnande af fullständig kontroll. Själfva härledningen af plåtens konstanter på grund af dessa N:o 9] Redogörelse för astrofotografiska arb. å obsery. i H:förs 1903—1904. 9 tal och de härur uppkomna vilkorseqvationerna försiggick i allmänhet enligt samma tillräckligt approximerade metod som- vid motsvarande kalkyler användts vid katalogplåtarna. En- dast för de fall; då antalet hållpunktsstjärnor varit ringa, har delvis den strängare beräkningen enligt minsta qvadrat- metoden kommit till användning. Detta antal, som enligt det vid kongressen år 1900 antagna programmet borde vara omkring 12 å hvarje plåt, har i själfva verket visat sig vara. mycket vexlande, nämligen från 18 ända ned till 6. Då enligt vår tidigare erfarenhet skalan i x och i y vi- sat sig vara olika, troligen beroende på plåthinnans olika sammandragning i dessa två riktningar, och då vi icke ville räkna på, att positionscirkelns vridning varit jämnt 90? emel- lan mätningarna i de två koordinaterna, räknades skilda kon- stanter för x och andra för y med användande enbart af motsvarande koordinat för hållpunktsstjärnorna. Emedan för dessa äfven de återstående felen härleddes och dessas riktiga kombinerande ger full kontroll öfver lösningen af vilkors- eqvationerna, kunde dessa eqvationers dubbla upplösande inbesparas. Den derefter följande beräkningen af förbättrade rät- vinkliga koordinater, samt af härpå grundade definitiva « och J har deremot skett dubbelt utom för komparationsstjärnorna, för hvilka återfinnandet af de förra återstående felen gat tillräcklig kontroll. Dessa beräkningar hafva utförts af observatorn och as- sistenterne samt af mig och har jag sedermera sammanställt resultaten i afseende å de särskilda stjärnorna samt till ett manuskript. Eros-observationerna äro afsedda att publiceras i de: förut nämnda af Pariser-Akademin utgifna cirkulären och torde manuskriptet kunna afsändas i December detta år. Såsoni nämndt utkom i slutet af år 1903 det första ban-- det af våra katalogpublikationer; det bär titeln: Catalogue photographique du Ciel. Zone de Helsingfors entre + 392 et + 472. Premiere Serie: Coordonnées rectilignes: 10 Anders Donner. [XLVII et équwtoriales. Tome IV. Clichés de 9 åäå 12. TII + 318 Pp. 4/0. Såsom stående i sammanhang med observatoriets arbe- ten, ehuru utgörande en själfständig undersökning, bör ännu nämnas assistenten Wessells af honom såsom licentiatspecimen våren 1904 utgifna afhandling: : Ueber die Anwendung einer rotirenden sektorförmigen Objektivblende in der photographischen Photometrie der Gestirne 103 pp. 89/, med 6 planscher. Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XLVII. 1904—1905. N:o 10. Ad cognitionem Capsidarum aethiopicarum. Scripsit O. M. REUTER. IL. Species sequentes perplures benevole communicaverunt D. H. Schouteden Bruxellensis et D. Dr E. Bergroth. Solum nonnullae, a D:o D:re K. M. Levander in Erythraea inventae, in museo Helsingforsiensi asservantur. 1. Stenodema carinata (Fall). Reut., Uebers. pal. Stenodema-Arten in Öfv. Finska Vet.-Soc. Förh. XLVTI (1904), p. 7, 2. Abessinia, 4 specimina varietatis pallescens Reuft. 2, Helopeltis Alluaudi n. sp. Inferne cum rostro et pedibus flavo-testaceus, capite, pronoto scutellogue nigris, pronoto strictura apicali annuli- formi ochracea vel rufotestacea, scutello medio cum spina pallide flavente; hemielytris fuscescenti-nigris; antennis ni- gris, articulo primo corpore dimidio (cum hemielytris) paullo breviore, 3 mm. longo, basin versus late testaceo, tertio 4 mm. longo. Long. I T mm. [NA 0. M. Reuter. [XLVIL Assinia, D. Alluaud, comm. D. Dr Bergroth. Corpus valde nitidum. Caput basi pronoti circiter !/, angustius. Pronotum basi longitudine cum strictura apicali paullo latius, utringue ad angulum basalem sat fortiter im- pressum, disco versus stricturam apicalem fortiter convexo- declivi. Spina scutelli speciminis abrupta. Hemielytra ab- domen sat superantia, margine laterali a latero viso pallido; membrana nigra. Femora leviter arcuata, apice clavato-in- erassata. Tibiae pallido-pilosulae. 3. Helopeltis Bergrothi Reut. Ent. Monthl. Mag. (2) III (XXVIII), 1892, p. 159. Camervun, D. 1: Conradt 18997 Comm. NE SENoNt teden. Typo paullo minor et in ommnibus gracilior. 4. Odoniella rubra n. sp. Rubra, glabra, solum hemielytris parce tenuissime ven- treque fortius flavo-pubescentibus; membrana lutescente; ocu- lis, macula obliqua dimidium apicalem corii occupante, limbo apicali membranae apiceque extremo tarsorum nigro. Long- SNS: Assinia D. Alluaud. Ab O. Beuteri Hagl. colore valde diversa distincta. Genus Odoniella Hagl. generi Rhopaliseschatus Reut. valde affine, lateribus capitis pone oculos oblique convergentibus, oculis a latere visis magis oblongis, antennis ad medium marginis interioris oculorum insertis, lateribus pronoti po- stice in lobum semicircularem ampliatis, clavo, corio, embolio cuneogque aequaliter incrassatis divergens. Structura anten- narum adhuc ignota; antennae speciminum mutilatae. Ca- put O. rubrae strictura apicali pronoti paullo magis qvam di- midio latius, vertice canalicula media nulla vel obsoletissima. Rostrum coxas anticas paullulum superans. Antennae arti- culo primo crasso, apicem clypei attingente. Pronotum, stri- N:o 10] Ad cognitionem Capsidarum aethiopicarum. 3 ctura åpicali excepta, longitudine fere duplo latius, inter an- gulos loborum lateralium strictura apicali circiter quadruplo latius; callis duobus parvis apicalibus pone stricturam lute- scentibus. Scutellum pronoto, strictura apicali excepta, aeque longum, medio sulco longitudinali subdistincto. Ungviculi basi dentato-ampliati, aroliis fortiter curvatis, latis, cum dente connexis. Structura et sculptura ceteris cum descriptione Odoniellae Reuteri Hagl. (Öfv. Vet. Ak. Förh. 1895, N:o 7, p. 468) congruentia. 5. Pantiliodes Tellinii n. sp. Pallide ochraceus, opaculus; fronte utrinque lineis 7 ob- liquis impressis subferrugineis; antennis articulo primo ato- mis ferrugineis adsperso; pronoto limbo tenui basali ante marginem concolorem maculisque duabus parvulis sat late distantibus mox pone medium disci nigro-fuscis; scutello basi vittulis duabus nigro-fuscis, apice nigro; membrana pal- lide fumata, venis ferrugineis, area majore parallela, angulo interiore apicali angulato-rotundato; capite a latere viso al- titudini basali vix aeque longo, fronte fortiter declivi, gula brevi; pronoto disco postico ruguloso. Long. 2 6!/; mm. Abessinia: N. Dongotto, D. Tellini, comm. D: Sch ou- teden. : P. pallido (Ramb.) similis, sed signatura pronoti capite- que breviore divergens. Caput basi pronoti circiter 3/, an- gustius, vertice oculo aeque lato. Oculi fusci. Rostrum api- cem coxarum posticarum subattingens. Antennae articulo primo pronoto aeque longo, secundo primo circiter 2!/; lon- giore, tertio secundo circiter !/; breviore. Pronotum latitu- dine basali paullo magis qvam !/; brevius. 6. Pleurochilophorus nov. gen. Corpus oblongum, nitidum, superne subglabrum et sub- laeve, pube aurea faciliter divellenda destitutum; capite ver- d 4 Ö. M. Reuter. REVIR ticali, basi pronoti circiter ?/; angustiore, ab antico viso la- titudine cum oculis breviore, a latere viso altitudine distincte breviore, vertice immarginato, angusto, medio sulco tenui lon- gitudinali instructo, fronte .supra basin clypei tumido-con- vexa, clypeo. verticali, basi a fronte impressione profunda di- screto, angulo faciali recto, loris leviter convexis, genis hu- milibus, gula dimidium capitis occupante, levissime obliqua; oculis granulatis, in vertice parallelis, dein margine interiore fortiter sinuatis; rostro apicem coxarum posticarum paullo superante; antennis mox infra medium oculorum interne in- sertis, longis, articulo primo spinulis vel setis rigidis instru- cto, reliquis glabris, duobus ultimis secundo aeque crassis; pronoto leviter transverso, trapeziformi, strictura apicali basi articuli secundi antennarum multo tenuiore, callis bene dis- ceretis, medio distantibus, disco inpunctato, lateribus utringue longitudinaliter depressis et usque acd callos obtuse mar- ginatis, limbo basali retrorsum leviter declivi, margine la- tissime rotundato; scutello parte basali detecta, apicali levi- ter convexa, basi medio carunculo convexiore instructa; he- mielytris explicatis, solum venis duabus distinguendis, mem- brana areola majore apice rotundata; femoribus posticis elon- gatis, reliquis multo longioribus, tarsis articulo primo mar- gine inferiore eodem secundi parum breviore. A Megacoelo Fieb., cui maxime affinis, fronte tumido- convexa, clypeo basi a fronte impressione profunda discreto, pronoto superne lateribus obtuse sed distincete marginatis structuraque scutelli divergens. Pleurochilophorus quadripunefatus n. sp. Pallide stramineus vel virescenti-stramineus, fronte, cly- peo lorisque in ferrugineum vergentibus; antennis articulo primo atomis nigricantibus sat parce adsperso, setis rigidis nigris ad partem adpressis instructo; pronoto utringue puncto supra angulos posticos punctisque duobus carunculi scutelli nigris; femoribus posterioribus inferne apicem versus biseria- tim tibisque quadriseriatim sat longe nigro-spinulosis. Long. DNA am N:o 10] Ad cognitionem Capsidarum aethiopicarum. 5 Erythraea, 1 2, D. Tellini, comm. D. Schouteden. Vertex (2) oculo aeque latus. Antennae articulo primo diagonali laterum capitis aeque longo, secundo primo circiter triplo et latitudine basali pronoti circiter !/; longiore, tertio secundo circiter 1/5 breviore. Pronotum latitudine basali so- lum circiter !/,—!/, brevius, basi qvam apice duplo latius, disco apicem versus leviter declivi, apice ad callos depresso. Hemielytra abdomen longe superantia. 7. ÖOxacicoris nov. gen. Corpus oblongum (3) vel oblongo-ovale (92), superne laeve, tomento aureo vel argenteo facile divellendo vestitum, inferne pallido-pubescens; capite basi pronoti duplo angu- stiore, leviter nutante, ab antico viso latitudine cum oculis longiore, infra oculos subrostrato-producto, a latere viso alti- tudine basali longiore, vertice immarginato, sulco longitudi- nali destituto, fronte parum declivi, clypeo a fronte leviter disereto, fortiter prominente, a latere viso lato, basi in capite a latere viso alte posita, margine apicali läte arcuato, angulo faciali subrecto, loris leviter arcuatis, genis mediocribus, gula longa, horizontali; oculis pronoto contiguis, granulatis, orbita interiore apicem versus sinuatis, a latere visis oblongo-renifor- mibus, in genas modice extensis; rostro coxas posticas longe superante, articulo primo caput paullo superante; antennis paullo infra tertiam apicalem partem oculorum in sinu eorum interne insertis, longis, gracilibus, articulo primo elongato et secundo saltem duplo crassiore, capite breviore, secundo li- neari, ultimis secundo nonnihil tenuioribus, simul sumtis se- cundo longioribus; pronoto transversali, trapeziformi, sulco transversali latera superante destituto, margine basali late rotundato, lateribus rectis, obtusis, strictura apicali basi ar- ticuli secundi antennarum crassiore; scutello basi obtecto; hemielytris explicatis, abdomen paullo (2) vel longe (35) su- perantibus, venis parum distinctis, cuneo latitudine basali longiore, membrana biareolata, areola majore angulo interiore in angulum fortiter acutum longe producto; xypho prosterni 6 0. M. Reuter. [XLVII marginato; orificiis metasterni distinctis; coxis anticis me- dium mesosterni longe superantibus, posticis ab epipleuris hemielytrorum modice distantibus; femoribus posticis longis, elongatis, tibiis breviter et tenuiter spinulosis, tarsis margine inferiore articuli primi eidem articuli secundi fere aeque longo, tertio secundo longiore, ungviculis simplicibus, a medio ob- tuse curvatis. Generi Calocoris Fieb., Reut. affinis, capite longius pro- ducto, rostro antennisque longioribus, his articulis tribus ul- timis gracilibus, secundo lineari, duobus ultimis hoc longio- ribus, praecipue autem areola membranae majore angulo inte- riore apicali acute producta distinctus. Oxacicoris bimaculicollis n. sp. Elongatus, albidus, vel grisescenti-albicans, nitidus, ma- gis minusve nigro-fusco-signatus, pronoto limbo basali, mar- gine excepto, nigro-fusco, disco medio maculis duabus sat parvis, nec non vitta longitudinali postice dilatata infra margi- nem superiorem epipleurorum posita nigerrimis; scutello linea media longitudinali alba; membrana venis albis. Long. I 6—06?/3, 2 5 mm. Var. P8: Pallide fuscescenti-grisescens; saepe clypeo ver- sus apicem marginibusgque lorarum fuscis, fronte utringue stri- gis fuscescentibus, medio vitta longitudinali albida; pronoto ut in typo, sed etiam linea tenui media longitudinali mar- ginibusque lateralibus tenuiter nigro-fuscis, callis saepe fusco- conspurcatis; scutello nigro-fusco, linea media longitudinali albida; hemielytris dense obscure fusco-conspurcatis vel ma- ximam ad partem nigro-fuscis, corio basin versus pallido- conspurcato, commissura tenuiter pallida; cuneo albido, an- gulo iuteriore late apiceque anguste obscure fuscis; mem- brana magis minusve infuscata, venis albidis; pectore nigro- fusco, utringque vitta per orificia ducta vittisque duabus su- perioribus epipleurorum prothoracis, quarum una marginall, albis; ventre fusco-consperso vel nigro-fusco, utringue vittis tribus postice abbreviatis albis. 9. N:o 10] Ad cognitionem Capsidarum aethiopicarum. 7 Erythraea: ad Ghinda! in regione silvestri d. 7 et 8 feb- ruarii; Massauah!, D. Dr Levander (Mus. Helsingf.); As- seteh!, D. Tellini, comm. D. Schouteden. Caput pronoto aeque longum vel (35) fere paullo lon- gius, latitudine cum oculis fere dimidio longius, a latere vi- sum altitudinem latitudine clypei superans, vertice oculo cir- citer duplo (529) latiore. Antennae articulo primo capite ab antico viso circiter !/, (3 9) breviore, secundo primo circiter triplo et margine basali pronoti circiter dimidio longiore, ter- tio seeundo circiter !/,—paullulum, quarto tertio circiter !/; breviore. Pronotum latitudine basali circiter 2/; brevius, basi gqvam apice duplo (3) vel magis qvam duplo (2) lätias. Scu- tellum pronoto aeque longum. Tibiae spinulis concoloribus crassitiel tibiae fere aeque longis. | . 8. Charitocoris sangvineonotatus n. sp. Pallide albido-stramineus, superne subtiliter flavicanti- pubescens, oculis nigris, rostro apice. nigro; pronoto limbo basali, clavo ante medium corioque fascia vel macula magna apicali nec non femoribus posticis apicem versus sangvineo- conspurcatis, tibiis tenuiter nigro-spinulosis, tarsis totis ni- gris; vertice oculo paullo angustiore (3) vel paullo latior- (2); segmento maris genitali mutico, basi leviter sangvineo- consperso. Long. IS 43/,, 2 5/, mm. Somalis, 1 5, 2 2SL, comm. D. Schouteden. Species notis plurimis characteristicis cum genere Cha- ritocoris Reut. (Caps. persic., in Ann. Mus. Zool. de VAC. Sciences St. Petersb. T. IX (1904), p. 10) congruit, differt so- lum antennis ad marginem oculorum interiorem paullo altius positis stricturagque apicali pronoti paullo tenuiore. Corpus oblongum, pallide pubescens, superne sublaeve. Caput forti- ter nutans, basi pronoti circiter ?/; angustius, ab antico vi- sum fortiter (5) vel sat leviter (2) transversum, a latere vi- sum altitudini fere aeque longum, vertice immarginato, sulco destituto, clypeo prominente, verticali, basi a fronte sat dis- cereto, ipsa basi in medio altitudinis capitis posita, loris haud buccatis, genis humilibus (2) vel humillimis (5), gula brevi, 8 0. M. Reuter. [XLVII subhorizontali. . Oculi pronoto contigui, granulati, orbita in- teriore praecipue maris fortiter sinuati. Rostrum apicem co- xarum intermediarum attingens vel paullulum superans. An- tennae longius supra apicem (£) vel mox infra medium ocu- lorum interne insertae, articulo primo capite ab antico viso breviore, secundo lineari, margine basali pronoti paullulum longiore, duobus ultimis secundo gracilioribus et simul sum- tis hoc paullo brevioribus, tertio secundo fere 2/; breviore. Pronotum. latitudine basali circiter !/, brevius, apice gqvam basi duplo angustius, lateribus subrectis, disco laevi, apicem versus modice convexo-declivi, strictura apicali crassitie arti- culi antennarum secundi distincte graciliore. Hemielytra ex- plicata, abdomen (392) modice superantia, cuneo elongato- triangulari, membrana areola majore apice fere acutangulata. Femora elongata, apicem abdominis haud superantia. Tibiae spinulis tenuibus crassitie maxima tibiae brevioribus. Tarsi articulis aeque crassis, articulo primo margine inferiore eo- dem margine secundi fere duplo longiore, tertio primo paullo breviore. 9, Linocerocoris Karsch. Ent. Nachr. XVIII (1892), p. 133. Corpus magnum, oblongum, glabrum, nitidum; capite, pronoto scutelloque sublaevibus, hemielytris crebre punctu- latis; capite basi pronoti circiter !/; breviore, leviter nutante vel fere porrecto, pronoto paullo breviore, infra oculos longe et late producto (prolongatione infraoculari margini interiore oculorum aeque longa), ab antico viso latitudine cum oculis longiore, a latere viso altitudine basali saltem- dimidio lon- giore, vertice immarginato, sat angusto, medio sulco longitu- dinali impresso, fronte levissime declivi, planiuscula, clypeo depressiusculo, ultra loras parum prominente, basi linea trans- versali leviter impressa a fronte discreto, basi. fere in linea inter apicem oculorum ducenda posita, loris carinato-compres- sis, latis, margine laterali late curvatis, genis altis, gula subhorizontali peristomio saltem aeque longa; oculis laevi- N:o 10] Ad cognitionem Capsidarum aethiopicarum, 9 bus, a supero visis semiovalibus, margine interiore late sinua- tis, a latere visis in directione longitudinis capitis positis; rostro apicem coxarum posticarum subattingente, articulo pri- mo basin capitis vix superante; antennis paullo supra apicem oculorum interne insertis, articulo primo pronoto breviore, a basi gracili apicem versus modice incrassato, secundo fortius incrassato, basin versus valde gracilescente ibigque basi primi aeque crasso; pronoto latitudini posticae aeque longo, versus apicem leviter declivi, levissime convexo, margine basali late rotundato, marginibus lateralibus subrectis, subacutiusculis, strictura apicall crassitie articuli primi antennarum paullo la- tiore, callis depressis, externe usque in marginem prolonga- tis, interne contiguis, marginibus reliquis bene impressis, mar- gine laterali oblique in marginem pronoti excurrente; scu- tello oblongo-triangulari, basi obtecto; hemielytris abdomen superantibus, venis omnmnibus elevatis, cubitali apice furcata, cuneo oblongo-triangulari, membrana biareolata, areoia ma- jore angulo interiore subrectangulari; alis areola hamo desti- tuto; xypho prosterni triangulari, tenuiter marginato; orificiis metastethii rimam obliqvam curvatam formantibus, margine inferiore elevato; coxis anticis medium mesosterni superanti- bus; femoribus elongatis, apice paullo gracilioribus, posticis anticis fere duplo longioribus, tibiis breviter et tenuiter spi- nulosis, tarsis breviusculis, gracilibus, articulo primo secundo breviore, hoc tertio aeque longo. Genus divisionis Capsaria, structura capitis levissime nutantis et infra oculos longe producti, loris carinato-com- pressis, oculis in directione capitis longitudinali positis, callis pronoti usque in margines laterales extensis, etc. distinctis- simum. Linocerocoris cariniventris Karsch. IDE Ga 0 LD LO Inferne aurantiaco-flavus, unicolor, limbo superiore epi- pleurorum pronoti nigro-piceo; superne nigro-piceus, capite, la- teribus exceptis, pronoto vittis duabus percurrentibus, antice confluentibus, retrorsum divergentibus, scutello vitta lata per- 10 . 0. M. Reuter, [XLVII currente, hemielytris Vittula ad angulum scutellarem, vena clavi, vitta corii juxta suturam clavi, vena brachiali, plaga apicali apicem versus dilatata inter venam brachialem et cu- bitalem vittague angusta exteriore juxta venam cubitalem au- rantiaco-flavis; membrana fusca, venis connectente et cubitali aurantiacis, brachiali nigro-picea, areola minore maculague infra apicem areolae majoris pallidis; antennis nigris, articu- lis ultimis fuscis, tertio dimidio basali favo; pedibus auran- tiacis, tibiis anterioribus apicem versus nigro-piceis, posticis " nigro-piceis, ima basi aurantiacis, dimidio apicali cum tarsis albido-flaventibus. Long. 2 10!/; mm. Camerun, D. Conradt 1899, tria specimina. Caput (2) vertice oculo paullo latiore, obsolete trans- versim impresso. Amntennae articulo primo capite ab antico viso paullulum breviore, secundo primo circiter duplo et mar- gine basali pronoti circiter ?/; longiore. Pronotum basi gqgvam apice fere triplo latius. 10. Eurycyrtus Bellevoyei Reut. Reut., Öfv. Finska Vet.-Soc. Förh. XXI, p. 34, 6. Hem. Chaan VI Nena, Mr 10a lg ARE Tag FR Massauah, D. Dr Levander (Mus. Helsingf.). 11. Stenotus distinctus n. sp. Elongatus, superne cum hemielytris piceus vel rufopi- ceus, tenuiter pallido-pubescens, vertice postice, pronoto vitta media longitudinali marginibusque lateralibus medio, scutello, basi excepta, parte basali corii extra venam brachialem, clavo apice, cuneo, angulo interiore excepto, medio ventris, (anten- nis?), rostro pedibusque favis, rostro articulis duobus apica- libus piceis, tibiis apice tarsisque nigris; capite ab antico viso leviter transverso, a latere viso altitudine basali parum lon- giore, clypeo basi cum fronte subconfluente, gula sat brevi; rostro coxas posticas parum superante, articulo primo me- dium xyphi prosterni paullo superante. Long. 5 5!'/, mm. N:o 10] Ad cognitionem Capsidarum aethiopicarum, 11 Abessinia: Adi Agri!, comm. D. Schouteden. St. binotato (F abr.) sat similis, sed minor et gracilior, aliter pictus, pronoto solum vitta media margineque laterali medio favis, corio postice usque in marginem lateralem piceo, capite rostroque brevioribus divergens. Caput vertice (5) oculo fere aeque lato, angulo faciali acutiusculo. Antennae mox infra medium orbitae interioris in sinu oculorum inser- tae (articuli desunt). Pronotum latitudine basali circiter !/; brevius, apice qvam basi circiter duplo angustius, disco sat fortiter declivi, subtiliter punctulato. Scutellum sublaeve. Hemielytra abdomen modice superantia, membrana sat levi- ter fumata, venis rufo-piceis. Tibiae anticae solum postice tenuiter spinulosae, iutermediae sat longe piceo-spinulosae (posticae desunt). Tarsi intermedii (postici desunt) articulo primo secundo magis qvam duplo longiore, 12. Stenotus longipennis HSP: Elongatus, sordide flavens, sat nitidus, superne tenuiter pallido-pubescens, oculis antennisque fusco-nigris, his maris fere ad medium orbitae interioris in sinu oculorum insertis, articulo primo diagonali laterali capitis saltem aeque longo; vertice utringue ad oculum stria introrsum curvata, fronte utringue striolis 6—7, clypeo lorisque, pronoto callis vittisgque quatuor retrorsum divergentibus, intermediis latius distanti- bus, scutello punctis duobus basalibus, epipleuris pronoti vittis duabus, mesosterno, mesopleuris vitta obliqua, metapleuris, ventre utringue vitta laterali segmentoque maris inferne pi- ceis; hemielytris abdomen longe superantibus, pronoto fere quadruplo longioribus, dilute fuscescentibus, lateribus com- missuragque, hac anguste, flaventibus, cuneo subsangvineo, limbo exteriore pallide flavente, membrana sat dilute fumata, venis subsangvineis, brachiali sordide flavente; capite maris ab antico viso latitudini cum oculis longitudine subaequali, a latere viso fere aeque longo ac alto, clypeo usque a basi fortiter prominente, basi a fronte bene discreto, gula dimi- dium capitis occupante; pronoto fortiter transversim rugoso et punctato; rostro apicem coxarum posticarum attingente, 12 0. M. Reuter. [XLVII sed haud superante, flavente, articulo ultimo nigro-picéo; pe- dibus fHaventibus, tibiis apice tarsisque nigris. Long. I 8— 8!/, mm. KÖLEN Abessinia: Asmara Öheren!, Di Tellini; 258, comme D; Schouteden. Species hemielytris longissimis, pronoto fortiter rugoso signaturisque capitis et pronoti a reliquis bene distinctus. OCa- put basi pronoti saltem duplo angustius, basi clypei circiter in tertia superiore parte' altitudinis capitis a latere visi po- sita, ahgulo fäciali subrecto. .Antennae articulo secundo primo aeque crasso et hoc fere magis qvam triplo margineque basali pronoti circiter !/, longiore, duobus ultimis secundo gracilio- ribu$s et fere circiter !/; brevioribus, quarto tertio parum bre- viore. Pronotum, strictura apicali excepta, latitudine basali circiter duplo brevius, apice' gqvam basi fere triplo angustius, disco apicem versus sat leviter declivi. Scutellum planum, transversim strigosum. Hemielytra apicem abdominis usque a basi cunei superamntia, obsolete . punctulata, cuneo valde elongato. 13. Lygus apicalis Fieb. RBeut., Hem. Gymn. V,.p. 110, 29. Specimina abessinica var. typicae ceteris simillima, sed colore viridi obscuriore articulogue antennarum secundo apice late nigrö Aivergunt. -— Adi Agri. 14. Lygus Schoutedeni n. sp. Oblongus, pallide virescens, pronoto pallido-pubescente, subtiliter punctulato, scutello FE Re dense subargen- teo-pubescentibus, illo transversim strigoso, his subtiliter pun- ctulatis, corio apicem versus cuneoque sublaevibus; oculis fu- scis; capite utrinque vitta lorarum margineque peristomil, pronoto fascia ante marginem basalem ultra angulos antror- sum preducta, vittula brevi anteriore superiore aliaque per- currente inferiore epipleurarum prothoracis, scutello vittulis duabus apicalibus, hemielytris lineolis maculisque parvis lon- N:o 10] Ad cognitionem Capsidarum aethiopicarum. 13 gitudinalibus, cuneo margine interiore apicem versus, meso- sterno, mesopleuris vitta obliqua, ventre vittis duabus late- ralibus, exteriore postice abbreviata, tarsis articulo ultimo apice nigris vel nigro-piceis; membrana hyalina, areola ma- jore interne et apice nigro-varliegato, minore nigra, vittula arcuata inter apicem areolae minoris et apicem cunei, vitta arcuata ab apice areolae majoris ad medium marginem exte- rioris ducta 1ibique dilatata, nec non arcubus duobus discoi- dalibus venae brachiali parallelis nigris, posteriore sat obso- leto; antennis articulo secundo margine basali paullulum lon- giore, ultimis pallidis; tibiis pallido-spinulosis, punctis desti- tutis. Long. 2 52/5 mm. i Abessinia: Asmara Cheren!, D. Tellini, comm. D. Schouteden. Species signaturis nigro-piceis, articulis ultimis antenna- rum pallidis, tibiis pallido-spinulosis distincta. Caput basi pronoti duplo augustius, ab antico visum latitudini frontis oculique unici aeque latum, a latere visum altitudine basali circiter !/, brevius, vertice tenuissime marginato, sulco medio longitudinali impresso. Antennae articulo primo capite paullo breviore, secundo primo circiter triplo longiore, tertio secundo circiter ?2/; breviore. Pronotum latitudine basali circiter ?/; brevius, apice qvam basi circiter 3/; angustius, strictura an- fult apicali apiecl articuli secundi antennarum aeque crassa, disco apicem versus sat convexo-declivi, callis parvulis. Etoslytra abdomen sat longe superantia. ba ipso apice infuscato, anticae solum interne tenuiter spinulosae, interme- diae triseriatim spinulosae. (Pedes postici desunt.) 15. Lygus Alluaudi n. sp. Olivaceo-testaceus, ipso apice clypei oculisque mnigris; scutello basi lateribusque fuscescenti-lurido, medio apiceque flavescente; hemielytris fuscescenti-luridis, clavo limbo scu- tellari commissuraque, sutura clavi, corio vena cubitali, vitta ejus dilatata apicali margineque exteriore, cuneo angulo inte- tiore late apicalique angustius nigro-piceis, membrana fusca, venis nigro-piceis, cuneo medio pallide flavente; femoribus po- id Fenig 5 JO FPMR etter of VARPeG [XLVII sticis annulo anteapicali nigro-piceo, tibiis piceo-spinulosis, punctis destitutis, anticis' apice latius, posterioribus anguste nigro-fuscis, tarsis articulo ultimo dimidio apicali nigro-piceo. Long. 2 6 mm. Assinia, D. Alluaud: . Corpus ovale, subglabrum. Caput (2) basi pronoti ma- gis qvam duplo angustius, verticale, ab antico visum fortiter transversum, a latere visum altitudine circiter duplo brevius, clypeo a fronte disereto, genis oculo fere duplo humilioribus, gula brevi, obliqua; vktige oculo parum latiore, tenuiter mar- ginato. Antennae articulo primo capiti longitudine aequali, apicem clypei longe superante. Pronotum latitudine basali circiter ?/; brevius, disco convexo versus apicem fortiter de- clivi, sat remote subtiliter punctulato. Scutellum transver- sim strigosum. Hemielytra sat remote subtiliter punctulata, corio apicem versus cuneoque laevigatis. Venter pallido-pu- bescens. Tibiae posticae levissime curvatae. Tarsi postici articulo secundo primo distincte longiore et tertio aeque longo. 16. ' Poeciloscytus longirostris n. sp. Inferne et superne pilis facile divellendis cinereis vel subargenteis vestitus, inferne flavescens, superne fusco-niger, nitidus; vertice macula utringue ad oculum, pronoto strictura apicali, linea tenui longitudinali media percurrente limbogue basali anguste, scutello apice late fuscescenti-testaceis; he- mielytris fuscescenti-testaceis, clavo toto, corio dimidio inte- riore cuneogque angulo interiore fusco-nigris, membrana cum areolis fuscescenti-fumata, venis albidis, macula parva ad api- cem cunei hyalina; antennis pallide flaventibus, maris arti- culo secundo lineariter incrassato et primo aeque crasso, ter- tia apicali parte obscure fusco, tertio, basi excepta, quartogue fuscis; rostro flavente, apice nigro, apicem coxarum postica- rum superante. Long. I 43/,—5 mm. Massauah, 2 SS, D. Dr Levander (Mus. Helsingf.). Species siokuvsbte pronoti, colore hemielytrorum praeci- pueque rostro longiore a reliquis mox distinguenda. Caput (FT) basi pronoti parum magis qvam ?/; angustius, ab antico N:o 10] Ad cognitionem Capsidarum aethiopicarum. 15 visum latitudini paullulum brevius, vertice marginato oculo paullo latiore, eclypeo a fronte. bene discreto, angulo faciali acuto, genis humilibus, gula sat longa. Oculi maris magni, convexi, prominentes, in genas longius extensi. Antennae mox infra tertiam apicalem partem marginis interioris oculo- rum insertae, articulo primo apicem clypei paullulum su- perante, secundo primo paullo magis qvam triplo longiore, illo aequecrasso, tertio multo graciliore et secundo paullo magis qvam duplo breviore, quarto tertio graciliore et di- stincte longiore. Rostrum articulo primo medium xyphi pro- sterni superante. Pronotum latitudine basali circiter 3/2 bre- vius, basi qvam apice fere triplo latius, disco sat fortiter con- vexo-declivi, nitido, crebre subruguloso-punctulato. Scutel- lum pronoto parum brevius, oblongo-triangulare, transversim strigosum. Hemielytra sublaevia. Metastethium orificiis ri- mam angustam formantibus. Pedes exemplis desunt. 17. Proboscidocoris Reut. Öfv. Finska Vet.-Soc. Förh. XXV, 1882, p. 30, 61. Descriptio hujus generis 1. c. ad partem incompleta, ad partem incorrecta. Caput nutans vel subporrectum. Vertex marginatus (margo elevatus, tomento divulso, bene distinctus). Tibiae tetragonae, marginibus quatuor spinulis armatis. Pro- notum strictura apicali apice articuli antennarum secundi la- tiore. - Tarsi articulo primo brevi, duobus ultimis longitudine aequalibus, ungviculis basi. dentato-ampliatis, dein sat forti- ter curvatis, aroliis valde divaricatis. ; Generi: Charagrochilus Fieb. affinis, capite longiore, la- titudini cum ”oculis saltem aeque longo, articulogue secundo tarsorum longiore divergens. P. fuliginosus Reut. 1. ce Descriptio incompleta et ad partem incorrecta. Vertex maris oculo ?/; latior. . Rostrum apicem coxarum posticarum 16 0. M. Reuter. [XLVII paullo superans, articulo primo medium xyphi attingente. Antennae articulis ultimis mnigro-fuscis, tertio basi albido. Pronotum latitudine basali !/; (5) vel (2) circiter 1/3 (false describitur dimidio) brevius, dorso sat fortiter rugulosum. Cu- neus etiam apice testaceo. Femora obscure fuliginosa, postica cum coxis dimidio (2) vel 2/; basalibus (3) albidis, parte api- cali nigro-fuliginosa, interdum pallidius variegata. Tibiae sordide flavo-testaceae vel pallide flaventes, interdum basi in- fuscatae, extremo apice fusco. Ceteris vide descriptionem l. c:. Löng. & AY,—43/,, 2 6, mm. Camerun: Lanaza!, 1 2; Fernando-Po!, 8:a faalbellj mm. Martii et Julii, 2 IS, comm. D. Sohb uiedsa Aösidat D. Alluaud. Var. B vitticeps: Gitte pallide ochraceo, vitta media lon- gitudinali nigra signato. Var. .y pallidiceps: Capite toto pallide ochraceo. Assinia. 18. Proboscidocoris puncetaticollis n. sp. Niger, opaculus, tenuiter griseo-pubescens, superne et inferne pilis argenteis facile divellendis sat dense vestitus; capite macula utringue verticis ad oculum, corio macula KU merali, margine laterali exteriore margineque apicali, hoc te- nuiter, sed medio latius, nec non extremo apice scutelli et cunei obscure testaceis; membrana cum areolis fusco-fumata, venis albidis, macula parva ad apicem cunei albido-hyalina; antennis albidis, articulo primo fusco-testaceo; secundo fere tertia apicali parte nigro fusco, tertio, parte tertia basall ex- cepta, quartogue fuscescentibus; pedibus albidis, femoribus apice, posticis 2/3 apicalibus, basi tibiarum posticarum extre- moque apice tibiarum articulique tertiil tarsorum fusco-nigris; pronoto scutellogue sat FAS impresso-punctatis. Long. 5 4—4!/, mm. Erytraea ad Ghinda in regione sylvatica, 2 IS, D. Dr Levander (Mus. Hels.). A Pr. fuligionoso Reut., cui colore sat similis,»pronoto profunde impresso-punectato mox distinguendus. Caput basi N:o 10] Ad cognitionem Capsidarum aethiopicarum. i pronoti duplo angustius, ab antico visum latitudine cum ocu- lis distincte longius, vertice (5) oculo duplo latiore. Rostrum apicem coxarum posticarum paullulum superans, articulo pri- mo medium xyphi prosterni attingente. Antennae articulo primo capite circiter 2/, breviore, secundo margini basali pro- noti aeque longo, tertio secundo fere duplo longiore, quarto tertio paullulum longiore. Pronotum latitudine basali circi- ter solum !/, brevius, apice gvam basi saltem 3/; angustius, strictura apicali apici articuli primi antennarum aeque crassa, disco convexo, apicem versus fortiter declivi, profunde im- presso-punctato, postice inter puncta ruguloso. Scutellum transversim strigosum, impresso-punctatum. Hemielytra clavo corioqgue interne distincte sed sat subtiliter punctatis, cetero laevia. Membrana angulo interiore areolae majoris subrecta. Area orificiorum metastethii sordide albida. : Tibiae spinulis concoloribus. 19. Probosecidocoris debilis Nn. Sp. Niger, opaculus, superne longe griseo pubescens, superne et inferne pilis squamiformibus facile divellendis pallide au- reis, hemielytrorum in maculas : collocatis; capite latitudine cum oculis parum (FS) vel paullo (2) longiore, infra oculos rostrato-producto, vertice utringque guttula minuta ferruginea notato, oculo fere 1'3 (5) vel 2/3; (2) latiore; antennis longius- culis, nigris, articulo primo annulogque secundi ante medium testaceis, tertio basi anguste (5) vel latius (£L) albido, se- cundo latitudini basali pronoti aeque longo (5) vel hac cir- citer !/; breviore, tertio secundo circiter 3/; (5) vel 2/; (2) breviore et quarto distincte paullo longiore; pronoto latitu- dine basali parum magis qvam !/3; (S) vel circiter ?/; (2) bre- viore, disco versus apicem fortiter convexo-declivi, transver- sim fortiter rugoso, margine basali tenuiter testaceo; scutello sublaevi, apice sat late pallide testaceo; hemielytris snblaevi- bus, solum clavo subtiliter punctulato, corio margine exte- riore concolore, basi anguste margineque apicali medio supra basin cunei nec non apice cunei pallido-flaventibus; mem- brana nigricante, venis pallido-flaventlbus, brachiali maris 18 O. M.: Reuter. [XLVII fusca; area orificiorum metastethii albida; femoribus cum coxis nigro-fuscis vel fuscis, illis annulo infra basin albido, inter- dum apicem versus testaceo-variegatis, tibiis tarsisque testa- ceis, illis saepe inferne et basin versus fuscescentibus, spi- nulis brevibus pallidis, tarsis apice fusco. Long. I 3, £ 3!/,—3?/, mm. Tokal, Key, I &, 2 PL. A Pr. nigricorni Reut. colore antennarum, pronoti et scutelli, vertice latiore, pronoto minus transverso, transver- sim fortiter rugoso, a Pr. longicorm Reut.!) antennis aliter coloratis et constructis pronotogue magis transverso mox di- stinguendus. 20. Proboscidocoris ferrugineus n. sp. Obscure rufo-ferrugineus, superne leviter nitidulus, sat dense sed breviter aureo-pubescens, inferne pallidius, meso- sterno medio fusco; ventre dense breviter subargenteo-pube- scente; antennis articulo primo ferrugineo, secundo basin ver- sus pallidius flavente, apicem versus ferrugineo, apice nigro- fusco (ultimi desunt); femoribus anticis ferrugineis, posteriori- bus pallide faventibus, inferne maculis ferrugineis in series duas collocatis, apice late ferrugineo vel fusco-ferrugineo, ti- biis rufo-ferrugineis, tarsis apice articuli ultimi cum ungvi- culis nigro-fuscis. Long. 2 6 mm. Assinia, D. Ch. Alluaud; comm. D. Bergroth. A Pr. fuliginoso Reut. corpore distinete latiore, colore, pubescentia breviore et obscuriws aurea vel fere orichalcea, pronoto minus fortiter rugoso-punctato mox distinguendus, Caput (2) vertice oculo circiter !/; latiore. Rostrum basin terebrae feminae paullo superans, apice nigrum, articulo primo : medium xyphi prosterni attingente. Antennae articulo se- cundo margine basali pronoti distincte paullo breviore. Pro- notum (£L) basi circiter !/; brevius, disco fortiter convexo- 1) Charagochilus nigricormis Reut., Öfv. Finska Vet.-Soc. Förh. XLVI, N:o 10 (1904), p. 2, 2, e Congo species est hujus generis, ut etiam Ch. longi- cormis Reut., Ent. Tidskr. 1884, p. 196, ex insulis Nicobaribus. N:o 10] Ad cognitionem Capsidarum aethiopicarum. LO declivi, sat crebre subrugoso-punctato, apice qvam basi fere triplo angustiore, annulo collari apice articuli secundi an- tennarum distincte latiore. ' Scutellum' extremo apice nonni- hil pallidiore. Hemielytra unicolora, solum angulo interiore cunei nigro-fusco; membrana nigricante, venis ferrugineis, macula inter apicem cunei et apicem areolae minoris pallida. Tibiae obscure rufo-ferrugineae, marginibus spinulis concolo- ribus armatis, his crassitiei tibiae fere aeque longis. Tarsi cum oenlis ut in praecedente constructi. HA Deraeocoris tibialis (Rlentg: Camptobrochis id. Reut., Öfv. Finska Vet.-Soc. Förh. SLM SIN:0 167 pa 12) 13-(1905): Hage species melius in genus Deraeocoris locanda, D. scutellari (Fabr.) simillima, sed minor, angustior et minus convexus, scutello lutescenti-albido vel obscure luteo nec rubro, praecipue maris oculis RAJ bus MER angustiore di- stincta. i Mas (hactenus ignotus) ut femina coloratus, niger, stria - transversall verticis scutellogue Tulescatibiattillis; Oculi ma- ximi, valde LOS Caput cum oculis basi pronoti paullo magis qvam !/s angustius, ab antico visum fortiter transversum; vertice oculo aeque lato. "Antennae articulo se- cundo margini basali pronoti aeque longo, sublineari, tertio secundo circiter duplo breviore et quärto paullo longiore. Pronotum latitudine basali fere duplo brevius, strictura api- cali opaca. Hemielytra abdomen longe superantia, parallela, areolis membranae ut in femina. Pedes (etiam femoribus) al- bidi, femoribus apice leviter fuscescentibus, tibiis basi, an- nulo supra medium apiceque nigro-fuscis, tarsid nigris. One D!/, mm. Abess:nia: Adi Agri!, I I mm, 2 229. Variat femina tota nigra, scutello -obscure luteo, stria verticis lutea tenui, p ERE KI2e, tibiis solum NG luteo anteapicali. 10 20 O. M. Reuter. [XLVIH 22, Deraeocoris pallidipennis n. sp. Niger, nitidus, glaber, stria verticis marginali margine- que basali pronoti tenuiter luteis; scutello rufo-testaceo, saepe vitta media lutea, hemielytris sat obscure testaceis, remote nigro-punctatis, clavo toto (2) vel solum limbo scutellari com- missuraque, corio plaga dimidii apicalis, embolio apice cuneo- que apice late nigris, membrana nigricante, venis nigris, areo- lis maculaque sat magna infra apicem cunei hyalinis, inter- dum dimidio basali hyalimo; tibiis annulis duobus albidis, al- tera angustiore in parte gquarta 'basali posito, altero latiore infra medium; ventre maris testaceo, apice nigro. Long. I ÖN QTES Tim. Abessinia: Adi Care! comm. D. Schouteden. An varietas D. tihialis RBeut., sed major, oculis maris paullo minoribus. A D. scutelluri (F abr.) corpore graciliore, scutello rufotestaceo nec rubro, colore hemielytrorum, vertice maris angustiore hemielysrisque maris remotius et subtilius punctatis distinguendus. Caput basi pronoti paullo minus qvam duplo angustius, ab antico visum latitudine frontis ocu- lique unici longitudine subaequale (2) vel hac distincte bre- vius (3), vertice oculo paullulum (FS) vel fere dimidio (2) la- tiore. Antennae nigrae, articulo secundo (3) latitudini ba- sali pronoti aeque iongo, versus apicem leviter incrassato. Pronotum latitudine postica circiter !'; brevius, apice qvam basi triplo (3) vel fere triplo (2) angustius, disco sat con- vexo, fortiter sed modice dense punctato. BScutellum laeve. Hemielytra remote punctata, cuneo sublaevi. Area orifleio- rum metastethii alba. Pedes glabri. Ungviculi fortiter cur- vati, basi dentati. 23. ' Trichophorella nov. gen. Corpus subelongatum, leviter nitidum, superne Br SA longis erectis instructum, capite a supero viso pronoto bre- viore et latitudine hujus circiter ”/; angustiore, antice rotun- N:o 10] Ad eognitionem Capsidarum acthiopicarum. 21 dato, vertice immarginato, horizontali, medio inter oculos im- pressionibus duabus tramsversis nitidis, fronte verticali, con- vexa, clypeo usque a basi sub angulo recto fortiter promi- nente, a latero viso parallelo, marginibus rectis, angulo fa- ciali recto, loris discretis versus apicem oculorum vergenti- bus, gula sat brevi, subhorizontali; rostro lineari, coxas po- sticas superante, articulo primo apicem xyphi prosterni sub- attingente; antennis longis, ad medium margnis interioris oculorum insertis, articulo primo margini laterali pronoti ae- que longo; pronoto latitudine basali distincete breviore, mar- gine basali supra basin scutelli late sinuato, lateribus subre- ctis, disco versus apicem leviter declivi, callis parum elevatis, confluentibus, postice impressione transversa fere in medio disci posita terminatis, strictura apicali articulo secundo an- tennarum aeque crassa; scutello basi late detecto; hemielytris abdomen paullo longioribus, membrana biareolata, areola ma- jore angusta, apice rotundata; alis areola hamo destituta; xypho prosterni planiusculo, lateribus distinete marginato; coxis anticis medium mesosterni attingentibus, posticis ab epipleuris hemielytrorum sat leviter distantibus; femoribus elongatis, tibiis tenuiter spinulosis, tarsis posticis articulo se- enndo primo longiore et tertio aeque longo, ungviculis mo- dice curvatis, aroliis parum distinctis. Genus divisionis Pilophoraria m., in vicinitate generum Allodapus et Plagiorrhamma locandum. Trichophorella sordidipennis n. sp. ITuferne nigra, superne nigro-fusca, sat longe erecte ni- gro-setosa, brevissime flavicanti-pubescens, hemielytris grise- scentibus, corio interne infra apicem clavi cuneoque nigro- fuscis, membrana fumata; antennis pedibusque sordide gri- seo-flaventibus, illis articulo primo toto, secundo basi inferne tertiogue ima basi, nec non femoribus nigro-fuscis. Long. SL 4!/, mm. Assinia, I 2, D. Alluaud, comm. D. Bergroth. Caput (2) vertice oculo circiter duplo latiore. Anten- nae articulo secundo primo circiter 2!/; longiore, lineari. Pro- gqvam bäsi circiter Rn Br RNE pe lytra ( 2) apicem abdominis paullo superantia. tibiis pallido- Spinulosis: gris oket AN v EgEesier af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XLVII.: 1904—1905. N:o 11. Uber die innere Reibung von wasserlösungen einiger Nichtelektrolyte sowie iber die Reinigung des hierbei angewandten: Wassers, Von DL. WILLIAM ÖHOLM. Die innere Reibung der Flässigkeiten und Lösungen ist im Laufe der Zeit. weitläufigen Untersuchungen unter- worfen worden. Versuche, teils zweckmässige Apparate zu konstruieren, teils den Einfluss der Temperatur und der Konzentration zu erforschen sowie stöchiometrische Be- ziehungen zu finden, sind hauptsächlich Gegenstände der Arbeiten verschiedener Forscher auf diesem Gebiete gewe- sen. Was den Einfluss der Temperatur auf die innere Rei- bung betrifft, so ist es nicht gelungen allgemein giltige Formeln in dieser Beziehung aufzustellen. Hier scheint nicht nur die Natur des Stoffes sondern auch die Konzentra- tion, falls der Körper sich in Lösung befindet, Einfluss aus- zuäben. 90 z. B. gilt nach Meyer!) die Formel t = rr = 1 = )! ; sån 77716 4 RR WW pp Skena a för eine 10 ?/, Lösung von Glycerin in Wasser und RESAN Täör eime 30 9/, Lösung, in welchen t die Ausflusszeit und T die Temperatur bezeichnet. Nur för. Wasser ist Meyer!) laut Mess- ungen von Poiseuille und Rosencranz sowie Slotte?) zu zu- 1, Wied. Ann II. 401, 1877. BY rg inl 1 NIKI GRASSSS: 2 L. W. Öholm. : [XLVII friedenstellenden Formeln gelangt, För den HEinfluss der Konzentration hat Arrhenius!) eine Gleichung aufgestellt, welche am besten von allen mit den experimentellen Resul- taten iäbereinstimmt, und welche sich sowohl fär Elektroly- ten als Nichtelektrolyten giltig erwiesen hat. Das Ergeb- nis in stöchiometrischer Beziehung ist im allgemeinen gering gewesen. Die verschiedenen Experimentatoren haben freilich versucht aus ihren Untersuchungen mehrere, wie es ihnen erschien, allgemein giltige Schlässe zu ziehen, diese sind aber von späteren Forschern oft umgestossen worden. So sagt z. B. I. W. Brähl:?) Es ist höchst wahrscheinlich eine allgemeine Regel, dass von isomeren Körpern eine gleiche Anzabhl von Molekäölen zum Durchfliessen eimer Kapillare um so mehr Zeit gebraucht, je höher Siedepunkt, Dichte und Brechungs- index der Verbindung; dass somit die spezifisehe Zähigkeit der organischen flössigen Substanzen zu deren chemischen Konstitution in derselben Beziehung steht, wie ihre äbrigen physikalischen Konstanten. Gartenmeister,?) der später eine grosse Anzahl von Kohlenstoffverbindungen, wie Kohlen- wasserstoffe und deren Halogensubstitutionsprodukte, Akohole, Säuvren, Aether u. s. w. untersuchte, fand eine Menge Aus- nahmen von der Regel Brähls. Aus der Arbeit Reyhers ?) äber die Fluidität emiger organischen und anorganischen Säu- ren sowie deren Na-Salze ging hervor, dass die innere Reibung vermehrt wurde: bei den Säuren durch Substitution von einem H durch CH;s, OH und Na und bei den Salzen durch Substitution von einem H durch CH; und NO; Die innere Reibung bei den Salzen wurde wiederum vermindert durch Substitution von einem H durch OH. Aus einer ähnlichen Untersuchung von einer Menge organischer Säuren und ihren Na-Salzen schloss .Lauenstein?) nur, dass die Konstitution des gelösten Stoffes wohl einen HEinfluss auf die Fludität ausäbte, dass aber nur eine geringe Regelmässigkeit sich - 1); Zeitschr. f£. phys. chem. I. 285, 1887. 2) Ber. d. deutsch. chem. Ges. 13. 1530. 3) Zeitschr. f. phys. chem. VI. 524, 1870. +) Zeitschr. f. phys. chem. II, 756, 1888. 5) Zeitschr. f£. phys. chem. IX 415, 1892, N:o: 11] Uber die innere Reibung von wasserlösungen. 3 geltend - machte. In letzter Zeit haben Thorpe und Rod- ger !) ausgedehnte Untersuchungen äber die innere Reibung organischer Verbindungen in stöchiometrischer Beziehung angestellt. Es erwies sich hierbei unter anderen, dass die Viskosität darauf beruhte in welcher Weise das O-Atom mit anderen Atomen in dem Molekäl verbunden war. Der Einfluss des Hydroxyl-O war ein ganz anderer als der des Karbonyl-O und Sauerstoff, mit zwei Kohlenstoffatomen ver- bunden, ergab von jenen abweichende Werte. Dies nur um einige Beispiele zu nennen, wie die innere Reibung auf vie- len verschiedenen Umständen beruhen kann und wie wenig die auf diesem Gebiete geltenden Gesetze noch bekannt sind. Obschon, wie erwähnt, vielerlei Untersuchungen ber die innere Reibung verschiedener Stoffe vorliegen, so ist den- noch. das Untersuchungsmaterial in Betreff der Nichtelektro- lyten in Wasserlösung verhältnismässig beschränkt. Die hauptsächlichsten Messungen, welche wir auf diesem Gebiete besitzen, sind von Arrhenius ?) bei der Gelegenheit ausge- -föhrt, als er seine Exponentialformel för die Berechnung der inneren Reibung von Wasserlösungen bei verschiedenen Kon- zentrationen aufstellte. Da ich beabsichtigt habe, in der Zu- kunft Untersuchnugen iöber die Hydrodiffusion von Nicht- leitern anzustellen und da fär eine derartige Arbeit eine genaue Kenntniss der inneren Reibung der zu untersuchen- den Stoffe nothwendig ist, so habe ich einige Untersuchun- gen äber diesen Gegenstand angestellt und in nachfolgenden Zeilen die dabei erhielten Resultate niedergelegt. Diese Un- " tersuchungen sind im Laboratorium fär angewandte Physik der Universität im Jahre 1904 ausgeföhrt worden. Herrn stud. O. J. Lakari, welcher viele der Messungen ausgefährt hat, sage ich auch an dieser stelle meinen besten Dank. Die angewandten Substanzen waren von Kahlbaum in Berlin bezogen und als rein garantirt. Aus dem Folgenden geht der Aschengehalt derselben hervor. Rohrzucker und Milchzucher spuren (Durch Leitver- 1) Zeitschr. f. phys. chem. XX 621, 1896. 2) Arrhenius, 1. ec. 4 L. W: Öholm. [XLYTI mögen bestimt), Dextrin 0,25 9/4, Stärke 0,6 9/, Gelatin 1,12 0: —1;18 0/6; Gummi arab: 2,14 -9/,..-+ Die öbrigen 0:-9/,. Hine weitere Untersuchung äber die Reinheit wurde nicht gemacht. Im Ganzen wurden föänf U-förmige Reibungsröhren des Ost- waldschen Typus!) angewandt. Die Röhren waren von Fritz Köhler in Leipzig angefertigt. Vor jedem Versuche wurden sie mit Kaliumbikromat-—Schwefelsäurelösung und destillirtem Wasser gereinigt und getrocknet. Weil die Temperatur auf die innere Reibung emen bedeutenden Einfluss ausäöbt, so wurde grosses Gewicht darauf gelegt, dass die Experimente bei konstanten Wärmegrade ausgeföhrt wärden. Die Röhren befunden sich zum diesen Zweck während der Versuche in einem mit Thermoregulator versehenen Thermostate, der aus einer von Filz umgegebenen Glasglocke bestand und mit zwei Öffnungen för das Durchlassen des Lich tes versehen war Das Wasser wurde mit einen Räöhrwerk in Bewegung gehal- ten, und so konnte die Temperatur sehr konstant gehalten werden. För jeden Versuch wurden genau zwei cem. Lö- sung genommen. Nach Aufföllung der Röhren blieben die- selben eine längere Zeit im Thermostate stehen, bevor Ab- lesungen angestellt wurden. Hierbei muss erwähnt werden,- dass die zu untersuchen de Lösung in Proberöhren in 'Ther mostate aufbewahrt wurde, so dass sie auch vor dem Ein- föllen in die Friktionsröhren die erwäönschte Temperatur hatte. Die Zeiten wurden mittelst eines Sekundometers auf 0,1 Se- kunde abgelesen. In den meisten Fällen wurden bei jedem Versuche etwa fönf Ablesungen gemacht, deren Mittel als Ausflusszeit genommen wurde. Diese variierte bei den ver- schiedenen Röhren för Wasser von 202 0. etwa zwischen 87 bis 104 sek. Das spezifisceche Gewicht wu rde mittelst eines Sprengel-Ostwaldschen Pyknometers, welches etwas mehr als drei cem. fasste, bestimmt. Als Einheit wurde das spezi- fische Gewicht deg Wassers bei 20 < und 402? GC. genommen. Die Dichtigkeit des Wassers wurde somit sowo hl bei 20? als 40? gleich 1 gesetz, weil die Versuche bezweckten, die rela- tive innere Reibung zu erforschen. Die Reibungskoeffizien- ten wurden berechnet nach der Formel 1) Ostwald-Luther Physiko-Chem. Messungen. 260, 1902. ot N:o 11] Uber die innere Reibung von wasserlösungen. ÅTEST in welcher s das spezifische Gewicht und t die Ausflusszeit der untersuchten Lösung, ferner S und T die entsprechen- den Grössen för Wasser bei derselben Temperatur bezeich- nen. Zum Vergleiche wurden die Reibungskoeffizienten fär die verschiedenen Konzentrationen nach der Arrhenius'schen IHormelin.— BB". berechnet. Als: Wert för B wurde die in- nere Reibung einer teils 1-n teils 0,5-n Lösung genommen. Da es nothwendig war, die T-Werte genau zu -bestim- men und weil ich auch för andere Zwecke möglichst reines Wasser brauchte, wurde auch solches fär diese Versuche an- gewandt. Das Wasser wurde nach folgender Methode destil- liert. A (fig. I) ist eme: 4 Ltr. Flasche, durch deren Hals ein Tropftrichter und die Glasröhre zu einem Liebigs Köhler, Wwelcher zur Retorte B föhrt, eingesetzt sind. Diese war-so gestellt, dass der Hals sich nach innen neigte, wodurch das in demselben kondensirte Wasser in die Retorte. zuriäcklief. Als Stöpsel- wurde in den Gefässen A und B Asbest ange- wandt. Die Röhre in dem von der Retorte föhrenden Käh- ler war aus Zinn und das Ende, welches in den Retortenhals hineinging, wurde in die Mitte desselben gesetzt, damit das an den Wänden. kondencirte Wasser nicht in die Destilla- tionsröhre hineinkommen sollte: Das andere Ende fäöhrte in 6 FR kd L. W. Öholm: [XEVIT die Flasche C, welche mit einem parafinierten Korke ver- schlossen wurde. Durch den Kork gingen ferner zwei Röh- ren D und E. Die Röhre E föhrte zu einem Luftreinigungs- apparate F, wo die Flasche 1 distillirtes Wasser, 2 Schwefel- säure und 3 Kaliumhydrat entbielt. Durch die andere Röhre D wurde das Wasser aus der Flasche C derart herausgenom- men, dass man mit einem Gummiball, welcher an a befestigt, durch den Reinigungsapparat gereinigte Luft in die Flasche C hineinblies. Da die Röhre D gebogen war, blieb immer etwas Wasser in der Biegung zuröäck und verhinderte so den Zutritt der äusseren Luft in die Flasche C. Das Innere des Apparates war somit ziemlich gut gegen Kohlensäure- und Ammoniakhaltige Luft geschötzt. Die Destillation ging fol- gendermassen vor sich. Die Flasche A wurde mit ungefär 3 Ltr. gewöhnlichem destillirtem Wasser geföllt und Kalium- permanganat bis zur starken Färbung und etwas konzen- trierte Schwefelsäure hinzugesetzt. In die Retorte B wurde etwas Baryumhydrat gebracht. Nachdem das Ganze unge- fähr 24 Stunden gestanden hatte, wurde der Hals des Tropf- trichters mit einer Wassersaugpumpe vereinigt und dann wurde. eine halbe Stunde lang von Kohlensäure und Ammo- niak mittelst der Reinigungsapparates befreite Luft durch den Apparat gesogen. Waährend dessen wurde die Röhre D unten mit einem Gummischlauch geschlossen gehalten. Dar- auf wurde der Hahn in dem Tropftrichter zugedreht und die Flasche A erhitzt. Nachdem die Retorte B zu etwas mehr als einem Drittel gefäöllt worden war, wurde auch un- ter dieser ein Bunsenbrenner angesteckt. Anfangs erwies sich das erhaltene Wasser als. ziemlich schlecht, aber schon nach einer zweitätigen Destillation erhielt man ein Wasser, dessen Leitvermögen ungefär 0,95 - 10-56 betrug. Wie hier- aus. hervorgeht, ist der Apparat einfach, leicht zu handhaben und gibt ein gutes Wasser. Mit solehem Wasser wurde die Ausflusszeit för die in Frage stehenden Reibungsröhren be- stimmt. !) 1) Das Wasser, welches fir die Lösungen angewandt wurde, kam jedoch viel in Beriihrung mit der Luft, wodvurely dessen Reinheit natirlicherweise etwas. abnahm.: Stad | vw N:o 11] Uber die inneren Reibung- von wasserlösungen. Da die Versuche bet zwei verschiedenen Temperaturen, 202? und 40 ?, gemacht wurden, war es zugleich von Interesse: zu sehen, ob Slottes ER me — 0,00131 oder die: von Meyer 7 = 2 eb RN BSSENRIÖN experimentellen 1=0,04635-- Resultaten ibereinstimmen wärde. In beiden Gleichungen bezeichnet » den inneren Reibungskoeffizienten und +t die Temperatur. Nach diesen Formeln werden in der Tat abso- lute Koeffizienten berechnet; das Verhältniss bei verschie- denen Temperaturen soll aber in jedem Falle gleich sein. Somit wäre nach Meyers Formel (ER Pronena und nach der tiska 0,001649 RES) as FO 01012 ; t! st 0,00659” Wassers und s das spezifische Gewicht bei 202, t! und s! die .entsprechenden Grössen bei 402? darstellen. Nach diesen .Formeln kann man z. B. t! berechnen, wenn man t, s und st! kennt. ; In nachfolgender Tabelle werden sowohl die beobach- teten Werte fär 202 und 402 C. wie die nach Slottes und Meyers Formeln för 40? berechneten Werte der Ausflusszeit des Wassers durch die fönf Reibungsröhren angegeben. wo t die Ausflusszeit des ; Formel von Slotte Röhre Ausflusszeit in Sekunden bei 2029 C. Mittel I 93,9; 939; 93,8; 939; 93,9: 193,8 93,87 IT 19259; 9295 92,95 2 | 92,90 ITT 104.:2; 104,1; 104,2; 104;1; 104,1 104,11 TV-nj-87;15 I 87,13 87,23 BT, : : 81,125 Mickar 9296: 15 92,95 -108y05 29 | 92,93 | Röhre | Ausflusszeit in Sekunden bei 40" C. | Mittel bal | d | I | 62,1; 62,1; 62,0; . 62,1; 62,1 62,1: | 62083 HEI 6TS ös; 612; 61,2 613 > 61,26 | ND | 68,7; 68,6: 68,7; 68,6; 68,6 | 68,61 | IV | 58,0; "58,0; 57,95; 58,0; 58.0 57,99 Vv: 61,7; 61,7; 61,7; 61;7 | 62,70 | 8 L. W. Öholm. ; [XLVII Ausflusszeit bei 4029 | | berechnet nach der hk Vöhre Formel von Beob. Meyer Slotte É HÖJAS . 62,10 62,053 II 63,05 61.26 61,26 TIN 10,67 68,90 68,64 IV 50,13 57 64 31.99 M 63,08 61,50 61,79 | Wie hieraus hervorgeht, weichen die nach Meyers For- mel berechneten Werte von t! bedeutend von den beobach- teten ab, welche letztere in allen Fällen kleiner ausgefallen sind. Dagegen erreicht bei Anwendung von Slottes Formel der Unterschied nur einige zehntel Prozent und die experi- mentellen Werte liegen teils äöber, teils unter den berechne- ten, weshalb man annehmen muss, dass auch diese Versuche die Anwendbarheit der von Slotte aufgestellten Formel fär die Berechnung der inneren Reibung des Wassers bei ver- schiedener Temperatur bestätigen: Es folgen sodann die Untersuchungen der verschiedenen Substanzen bei den Temperaturen 20? und 40 ? C. Arrhenius hat, wie erwähmnt, fräöherähnliche Versuche angestellt und dabei auch Messungen äber Glycerin, Rohrzucher, Mannit, Dextros und Milchzucker bei zwei Temperaturen 0? und 24,7 ? ausge- föhrt. Er hat aber dabei verdännte Lösungen und sehr kleine Konzentrationsunterschiede, in den meisten Fällen bei dersel- ben Temperatur, im Verhältnis 1 zu 2 angewandt. Fär die fröher erwähnte Untersuchung uber die Diffusion bedurfte ich der Kenntnis der inneren Reibung der Substanzen innerhalb weit verschiedener Konzentrationen und habe ich deshalb bei diesen Messungen die Konzentrativnen sehr stark variieren lassen. NSolche Messungen waren nothwendig, weil, wie aus dem Folgendem 'hervorgeht, die berechneten Resultate in konzentrirteren Lösungen nicht mit denen uäbereinstimmen, welche die Versuche ergeben. In nachfolgenden Tabellen bezeichnet: ; n die Normalität und s das spezifische Gewicht, t die Ausflusszeit in Sek. (Mittel von fäönf Postinvmuns ed N:o 11] Uber die innere Reibung von vasserlösungen. 9 + A+ den Unterschied zwischen dieser Durchsnittszahl und der Bestimmung, welche am meisten davon abweicht. + deutet höheren und niedrigen Wert. an. r die Nummer der Röhre. kJ Nn den innere Reibungskoeffizienten:' B, und B, die laut Arrhenius” Formel berechneten- Werte : oder ?/, tiger Lösung. Rohrzucker bei 2092 C. = s=1,129 t=246.36 At=+0/44 r=T1IV Nn=3,1923 Bj— Bi =026643 T==0S s=1,065 MAB NE = 0,12 rr I N- 16322 BELTS6T B,— n = 0,1 I= NM t=100,96 At=+0124 r1r=1 N090SENBT= LT281. BL 1031 n = 0,02 s=1,003 t=94,48 At=+ 0.05 r=1II Nn =1,02006 B,=1,0235 B,=1,0198 Milchzucker bei 2092 C. n = 0,2 —S=1,028 (=M0URE NE NA NM == UR Bj — B,— n = 0,1 s=1,014 LOL E010:0 (ri I Nn =1,10318 B ber. von 0,2 =1,1055 n = 0,02 s=1,00253 = 25,95 ANT 0:05 1 Nn =1,0247 B ber. von 0,2=1,0203 Ersteres von 1-n- oder 9/4, tiger, letzteres von 0,5-n Rohrzucher bei 402 C. == SE Blog t=14248 At=-F022-r=1IV N= 21725 By — By = 2,4467 05 s=1,0646 f 2016 Nb san OR NV Ti 564 BA 665 Bee Nn ="07 s=1,0138 FS DT ASEM ee II N—=—21,08395 B,1,10735 B,=1,0937 n = 0,02 s=1,003 t=62,96 At=+ 00,04 r=1I N=1,01735 B, =1,0206 Bj =1,0181. Milchzucher bei 40? C. N—0)2 8s=1,026 = (2,20 NE EOS RE RERNEG (06 sS=— 1,013 t=566,125 At=-0,005- r=II: n=1,0935 B ber. von 0,2 =1,0960' n = 0,02 s=1,0025 t=603,466. ANt=—+- 0506: -r=1I n=1,0249 B ber. von 0,2 =1,0185 10 | LE. W. Öholin. ' Degztrin bei 20" OC. ee NRO SUN t=251,7 At=F020 r=1IV N=3,0579 Bi — By = 28140 n=0,05 8,19/, s=1,0298 t=151,32 At=—017 r=1I N=1,6774 By L7487 BB n=01 I62000 s= 100621 t=104,2 At=+010 r=1 2n=11168 B,=1,1184 By =1,1090 1,0013 r = III n = 0,02 = 106,32 0,824 ?/, At=2+— 0,08 PERL Dexotrin bei 402 &€: WE 16520 SES t=152,07 AYt=++0;03 "r=1TV Nn = 277438 Bj — By = 2,471 NN 075-080 rS EO aa t== 9355 AE = 0 OS = LST B,= 16647 BE Dn 0 1620 SADE tf 681 VAN = = OO ni = 11039 BB, =" 1 N0C3NBHEOA n = 0,02 0,324-9/, s—=1,0011 t= 69,83 VE = 05000 2n2=1,0223 B, =1,0226 B,=1,0209 SRA B,=1,0206 B,=1,0184 Glycerin bei 202 C. n=4 s=1,091 t=227,3 At=H020 r=1IV N=2,8452 B,== 2646 B, 2,6584 nv=2 8 =1-0434 t= 1463 > — 0,35 r= III 2 Lhor62 By —L0r45 Bo Oi n s—= 1,0022 =8G5 — ANt===0j15 r=1V N=0065 > BB, 1003 Ba — 0,02:n s=1,0004 t=94,0 At=+010 r=1I Nn=1,0017 B,=1;0006 Bj=— Stärke bei 209 C. KG s=1,012 tals A= 015 r=TV Ess Ba 116875 OST 8s=1,0063 t=119,925 IANt===0,075 2 ME-299021 ”Bi-3A gra Uber die innere Reibung von wasserlösungen. Li Mannit bei 40? C. NOG SE OS FN ANDE 0 TSE V SHS IN Bh 071 s=1,006 t==6452 NTE 0080 mi n=— 10461 Bi=— Bi =— 10461 n = 0;02 s=1,001 t==691075 NE 0075" BEE n=1,0079 " B=— BB =1;0091 Schwefelharnstoff bei 402 C. 1n s=1,0201 C=02100 Nie] 10, ROR NM = ILJA NES IR 0,5 Nn s=1,0104 t=68j03 At=-0j10 ir TI =LURAS UU Oi n s=1,0020 t=58;05" Ait=-0j85 rr? IV n=1,003 Bi, =1,0027 Bi=— 0,02.n s=1,0004 tEB21 VAS 102000 mt n=—1,00081 :B,=—=1;0005 By—— Stärke bei 40 C. TR | SELL == HDR VIE R0D ERA n=l1;66204 Bi, =— B,=1,4863 ÖS 8s=1,006 TEXAS NEO RvR =O ESKO US 12 CE W: Öholm. [XLVIT ÖN s=1,0015 OTS 8 ="1,0015 t= 081 OO t=64;225 -/Nt=-H0,025 r=E 7 n = lj05e95, UB, =1,058 —B> 10587 | fn =1,03613: Bj = 1052 BIE 0406 OK s=1,0002 OMR s=1,0013 0 t=10487 A= = 0100 sr TI | t=068,725 IAN =6F 01045 i NE 100 5580BI- 10103 BE 005 Gelatin bei 202 C. 1:90 s=1,0028 : H=194 17 FANER ORO LV N= 223441 Bj=— Bj 2,1026 0,5 9, s=1,0013 t=13£6 At==F010 rT=V ES INAS0 IANA I OM s=1,0003 t=102,0 At=- 0,00 Nn =1,0869 'B,=1,0840 B,=1,0770 sr s=1,0001 At=+0,20" "r=1II B,=1,0160 B,=1,0146 010206 ELON n'=1,0190 Gummi arab. bei 202 C. 200 s=1,0066 =E. NE 024 = Nn 9 AB Bb Aö = 25238 INNE s=1,004 t=138,57 — Nt== 057 r="YV n=1,496 B, =13934 Bi=— OMG 3 =1,001 ba JGNSAR ANNE = 0767 mani TELIA SN 1.0337 B,129/, = Nu N=1,0025 Bi =1,0102 Bi =1,008 Gelatin bei 402 OC. Ira. s=1,0027 ; = 712; NE 0 0000 N=1,2571 B=— Bi =—=1,2392 0,5 2/, ”8s=1,0012 t=68,6" At=-F0,20 rr VE NELL 113200 Bi = LAN OKESR -S=10003 t=638 At=—010 r=E N=710280 "BB, =10232 Bi=-L0213 0,02 9/, s=1,0091 | t=690- At= — 010 HN nNn=1;0057 B,=1,0046 B, =1,0v43 Gummi arab. bei 402 OC. FARA sS= 10065 t =109,825" ANt= FF 0125 0 =TV N=1;9057--"B2= = IBILIE 25135 ID s=lL0o4 t= 8082 UAE OSV n=1,4613 B,29/,1,3805 B,=— OY s=1,001 t=64,31 At=—0,06 r=Il N=1;0508 Bi, 29, =10328 Bi Log = 1,0386 N:0 11] Uber die innere Reibung von wasserlösungen. 13 Aus einem Vergleiche der verschiedenen Werte von q, B, und B, geht hervor, dass die beobachteten Werte und die berechneten bei höheren Konzentrationen nicht mehr äber- einstimmen. In den meisten Fällen fallen die berechneten Werte niedriger aus, mit Ausnahme fär Gummi arab., wo möglicherweise ein Fehler dei der Bestimmung der 2 9/4 Lösung vorliegt, und die innere Reibung scheint so mit der Konzentration stärker zuzunehmen, als die Exponentialfor- mel angibt. HEine recht gute Ubereinstimmung zwischen den berechneten und den experimentellen Resultaten herrscht dagegen bei mehr verdännten Lösungen, för welche beson- ders Arrhenius ja auch die Formel aufgestellt hat. Da die Koeffizienten fär so verschiedene Konzentrationen bestimmt worden sind, kann man daraus mit ziemlich grosser Genauig- keit die Konstante A in der gleichung Nn, = AX bestimmen, wenn man fär x die verschiedenen Normalitäten bezw. Pro- zentzahlen einsetzt. Die Berechnung wird nach der allge- meinen Formel id lös AE i = log n gemacht. In nachfolgender Tabelle sind die auf diese Weise er- haltenen A Werte aufgenommen, welche jetzt die inneren : Reibungskoeffizienten fär 1-n, oder- ?/, Lösung angeben. Unter A! werden entsprechende Zahlen angegeben; jedoch sind bei der Berechnung von diesen die Werte för mehr konzentrierte Lösungen fortgelassen worden. A ist somit nicht eine Konstante in eigentlichen Sinne, sondern hängt dieselbe sowohl von der Temperatur als auch von dem Kon- zentrationsgrade ab, welche als Grund för die Berechnung liegt. A 200 C.1A 40? o.jaraora | Rohrzucker «| 2,9581 2,6279 2.6161 | Milchzucker - + | 2,1462 2,5337 2,7462 HEIDEXrINE ee el ATT 2,6670 2,8520 Glyeerin » +» » + « 1,2903 1,2458 1,2801 Mannit - « - 1,6944 1556m2 1,69+4 Schwefelharnstoff 1,0333 10273 1,0410 Stärke. - - . - oa. T5e3O 1,6670 Gelatin? ria gr "eri 212008 1,2560 2,1469 Gummi arab. . - «| 1,4361 1,4136 1,5170 AL 14 L. W. Öholm. [XLVII Wenn man nach diesen A-Werten vermittels der Expo- nentialformel den Koeffizienten för die niedrigeren Konzen- trationen berechnet, so erhält man Werte, welche, wie aus untenstehender Tabelle för Rohrzucher hervorgeht, recht gut mit den experimentell bestimmten äbereinstimmen, und die Ubereinstimmung wird noch grösser, wenn bei der Berech- nung die A!-Werte zu Grunde gelegt werden. Bei einer Umrechnung auf höhere Konzentrationen wird das Verhält- nis selbstverständlich auf Grund der bereits Hervorgehobe- nen umgekehrt. Wenn der experimentell erhaltene Reibungs- koeffizient fär 1-n Lösung fortgelassen wird, so wird A fär Rolhirzucker A!=26161 bei 20? und 24101 ”bei-400. Zum Vergleich sind in der 'Tabelle auch die fräher angegebenen Werte auf B, und B, aufgenommen und man findet, dass auch eine besonders gute Ubereinstimmung erreicht wird, wenn man bei der Berechnung direkt von dem experimen- tellen Werte för 0,5-n Lösung ausgeht, was in fast allen Fällen auch aus den fröheren Tabellen hervorgeht. Rohrzucker. = 0 = 05 nm 0 0=—01 Nn 01020 EO 209 40» 200 40 9 20" 409 | pts sn Fa ; Exp. 1,6322 1,5645 1.0903 1,08395 102006 1,017.55 JN ed Lä NG) 1,6211 11145 ik fore 170200 1,0195 A! 1,6174 15553 ar 100920 On 1,0171 B, 1,7867 1,6651 UNS IMO ER GG B, | 1,1031 1,0937 1,0193 i KONSnS Fräöhere Untersuchungen haben erwiesen, dass ein hö- heres Molekulargewicht im allgemeinen eime grössere innere Reibung bedingt. Die A!-Werte der Tabelle bestätigen die- ses Resultat. Mannit z. B. hat grösseren A!-Wert als Glyce- rin. Der A!-Wert fär Dextrin ist dagegen höher als der entsprechende fär Rohrzucker und Milchzucker. Es ist des- halb höchst wahrscheinlich, dass die angewandte Substanz nicht die einfache Zusammensetzung C; H,, 0; hatte, welche - ich bei der Berechnung der Normalität annahm. Dieser Um- stand tritt noch deutlicher hervor, wenn man den ?/,-Gehalt N:o 11] Uber die innere Reibung von wasserlösungen. 15 in Betracht zieht. 17,1 ?/j-ige Rohrzuckerlösung hat einen Reibungskoeffizient =1,6322, wogegen derselbe Koeffizient för 16,2 "/g-ige Dextrin den Wert 3,0579, somit beinahe den doppelten Wert fär den entsprechenden ?/,-Gehalt erreicht- Was die innere Reibung des Milchzuckers im Verhältniss zu der des Rohrzuckers anbetrifft, so könnte man denken, dass die Fluidität durch die in dem erstgenannten Stoffe befind- liche Aldehydgruppe oder durch das kristalwasser beeinflusst worden sei. Auch muss das niedrige Molekulargewicht des Schwefelharnstoffes mit damit folgender geringeren inneren Reibung hervorgehoban werden. In betreff der Werte bei verschiedenen Temperaturen fin- det man, dass eme Temperatursteigerung immer die innere Rei- bung einer Lösung vermindert. Ubrigens scheint der Einfluss der Temperatur wenigstens fär die von mir untersuchten Stoffe vollkommen unregelmässig auszufallen. Die innere Reibung des 1-n Rohrzuckers nimmt mit ungf. 13 /, des Wertes fär 202? ab, wenn die Temperatur auf 40”? gesteigert wird, Dex- trin wiederum nur mit 99/,. Wenn man zu stärker ver- dännten Lösungen geht wie z. B. 0,5- und 0,1i-n. so wird die Abnahme för Rohrzucker kleiner (4?/, bezw. 0,6 9/)) als fär Dextrin (6,3 2/4 bezw. 1,2 ?/,). Auch auf Milchzucker scheinen Temperaturvariationen einen stärkeren Einfluss in verdänn- ten Lösungen als auf Rohrzucker auszuäben. Föär diese drei nahe verwandten Stoffe findet man zwar, dass die Zahlen von derselben Grössenordnung ausfallen; eine nähere Uber- einstimmung aber scheint nicht zu existiren. Bemerkenswert ist die starke Vermehrung der Fluidität, welche eine Tem- peraturerhöhung bei Gelantinlösungen bewirkt. Um einen Uberblick hieröber zu erhalten, habe ich in nachfolgender Tabelle die prozentiscehe Abnahme der inneren Reibung bei einer Temperatursteigerung von 202? aut 40? angegeben. n Mu | n Za 2/0 fö JÄR öbrzucker = fue fölycenni sr.) > | VAX 254 Starke ss sc i |NS3 0,5] 4 200 03 0,:| 6 0,1] 0,6 il 3,7 (OSN a 16 L. W. Öholm. (EV | | n Hö n Sjö | 0 Milckzucker)| 0,2) 1,7 Glycerin. +» == | 0;5| I,” Gelatin. + 1 144 0,1) 0,8 ONE 05-128 Dexrima 3 KL FA9 Mang ck PE HROSASS 0,1] 5,4 0,51) 6,3 0,1) 1,3] Gummi arab. - | 2 1,8 0,1] 1,2) Schwefelharnstofi| 1 0,3 4 il 2453 ÖsSLOR OMM SO OMEOS é Bei einem Blick auf diese Werte findet man, dass die Temperatur einen besonders starken Einfluss auf die innere Reibung Konzentrirter Lösnngen ausäbt, wogegen dieser mit den Konzentrationsgrade stark abnimmt. So beträgt die Ein- wirkung z. B. för 1-n Rohrzuckerlösung 13 ”/, und fär 0,1-n Hur: 0,6 0/0; för 10/6 Grelatm 4 and tr (ONS Era Dasselbe gilt in der Hauptsache fär alle äbrigen Stoffe. Hierbei muss man jedoch, was die verschiedenen Stoffe an- betrifft, auch dem Umstand Rechnung tragen, dass je grös- ser die innere Reibung ist, desto mehr wirkt die Tempera- tur bei gleichen Konzentrationen ein. Dass Abweichungen bei 19/, Gummi arab. und 0,1-n Schwefelharnstoff aufgetre- ten sind, beruht ganz und gar auf Beobachtungsfehlern. Diesen Temperatureinfluss hat auch schon Arrhenius: konstatiert. Er sagt:!) Eine andere Regelmässigkeit, die auch ohne Ausnahme stattfindet, ist, dass A mit steigender Temperatur abnimmt, und zwar, wie es scheint, stärker, wenn A gross ist, als wenn A klein ist. Mit anderen Worten: Bei Erhöhung der Temperatur nähern sich die Werte fär die relative innere Reibung einander und dem gemeinsamen Wert 1 för Wasser. Auch die Formel = giebt keinen konstanten Wert för a, sondern bleibt dieser ganz von der Kozentra- tion abhängig und scheint mit der Verdännung stark abzu- nehmen. Fär 1-n Rohrzucker erhält a den Wert 0,00757 und för 0,1-n Lösung den Wert 0,00029 u. s.w. Zu ähnlichen 1) Zeitschr. f. phys. chem. I, 271. 1887. INO EL] Uber die innere Reibung von wasserlösungen. AT Resultaten ist aueh Meyer!) bei einer Untersuchung äber Wässrige BSalzlösungen gekommen. HFEine allgemein giltige Temperaturformel fär Lösungen scheint man unter solchen Umständen nicht aufstellen können. Wenn mann mit den erhaltenen Reibungskoeffizienten als Ordinaten und den Normalitäten oder 92/, Gehalten als Abzissen Kurven. zeichnet, so findet man, dass diese, welche dann den Wert der inneren Reibung för verschiedene Kon- zentrationen darstellen, vollkommen kontinuierlich verlaufen und dass, wenn die Kurven in hinreichend grosser Skala ge- zeichnet werden, es leicht ist aus ihnen den ungefähren Wert des Reibungskoeffizienten fär eine beliebige Konzentration zu bestimmen. Was besonders Rohrzuckerlösungen anbetrifft, so hat Burkhard”) äber diese eine weitläufige Untersuchung angestellt, welche sich von 1- bis 309/, Lösungen dei 202 &C. erstreckte. Bei emem Vergleich zwischen seinen Werten und den von mir gefundenen geht hervor, dass die letzteren etwas kleiner bei entsprechenden konzentrationen sind. So Zz. B. erhielt Burkhard fär eine 14 ?/, Lösung den Wert 1,5092 und die von mir aufgezeichnete Kurve giebt fär die ent- spechende Konzentration 1,483. Föär 729/, Lösung hat Burk- hard den Wert 1,2208 und aus der Kurve erhält man 1,200; somit em Untersehied von etwa 1,5 ?'4. Werden die Berech- nungen nach der Exponentialformel gemacht, so erhält man fär die 149/, (0,41-n) Lösung den Wert 1,4834+4 und fär die 79/7 -(0,204-n) 1,216, Woraus hervorgeht, dass die Uberein- stimmung mit den von der Kurve direkt angegebenen Wer- ten eine recht gute ist. 1) Wied. Ann. 32, 642. 1887. 2?) Physik Chem. Tabellen von Landolt & Börnstein, 294. 1894. 18 L. W. Öholm. ([XLVIL sa jlD | öd säl EH FN ålade a HN BA OR RR KA a i RR RR REA AR AE FÅR OR RR REL KAR GR CR EE LÄ LE EK Re 2 2 ad BÖR men RARE 2 leda fkl Je saa AR = BET Fr å TS RASAR | 2 Be rå Ala 64 HR Må AE des | I hole : | = SSE = he 3 Fe en FINT NS Fe MENS He SONENS TESS EE SS SS a Se FaR Aa Rd RE EN SR ES OK AN EE ER EE NS RE CE AE EE Il SlSkar NE eh ae FILT TI TI IS SKIEN ss FI SSE rn ENA TEESSERSSSSENSNE vo HAN EERENSETRETEA NEIL 0. NGN ENSE - | Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XLVII. 1904—1905. N:o 12. Capsidae Stålianae secundum specimina typica redeseriptae. Scripsit O. M. REUTER. TSE I. Species australicae et oceanicae. Hyalopeplus Stål. Hyalopeplus Stål, Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1870, p. 670. Dist Haun. of Brit. India, I, p. 447. Callieratides Dist. 1. ec. p. 417. Reut., Öfv. Finska Vet. Soc. Förh. XLVII, N:o 5, p.4. Typus generis: H. vitripennis Stål, 1. c., p. 671. Genus OCallicratides Dist. notis genericis ne minime quidem a Hyalopeplo differt!), solum linea media longitudi- nali capitis impressa, pronoto paullulum breviore et postice nonnihil fortius ampliato, lateribus subsinuatis, callis medium disci subattingentibus divergit, cum eo autem cetero structura capitis, antennarum, pronoti, hemielytrorum et pedum in omni- bus congruit. Descriptio mea generis Callieratidis I. ce. hoc modo emendenda: vertex linea longitudinali nigra vel ferruginea, saepe impressa; frons utringue ad oculum linea longitudinali magis minusve distincte impressa et aream antenniferam ter- minante; rostrum aricem coxarum intermediarum attingens vel nonnihil superans; antennae articulo primo extrorsum modice curvato vel subrecto; pronotum latitudine basali aeque longum vel hoc paullulum brevius, strictura apicali 1) Oculi in figura Distanti l. c. false delineati. 2 0. M. Reuter: = | SG ENA articulo primo antennarum aeque crasso vel distincte. tenuiore, interdum strigoso, callis medium disci subat- tingentibus vel brevioribus, lateribus latissime sinuatis vel rectis, margine basali versus angulos acutos oblique rotundato, medio recto; coxae posticae ab epipleuris hemie- lytorum sat distantes. Hyalopeplus vitripennis Stål. Capsus vitripennis Stål, Freg. Eug. resa, Hem. 255, 91. Hyalopeplus id. Stål, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1870, p. 671. Dist., Faun. Brit. Ind. II, p. 447, 2404. Capsus lineifer W alk., Cat. Het.. VI, p. 122) 285. Hyolopeplus id. Kirke 19. OG ND NAN Assam, Ceylon, Tenasserim, sec., Distant; Malacca, Java, D. Kinberg; Philippinae, sec. Stål; Australia: Queens- land bor., sec. Distant. Hyalopeplus pellucidus (Stål). H. ramae (Kirby) omnium simillimus, non nisi sculp- tura pronoti nonnihil divergente distincetus videtur. Capsus pellucidus Stål, Freg. Eug. resa, Hem., p. 255, 92. Insula Oahu: Honolulu, D: Kinberg. ; Species hujus generis hoc modo distinguendae: 4. Pronotum latitudini basali aegqguelongum, lateribus rectis, disco medio linea longitudinali et utringue lineis duabus obliquis, percurrentibus et per stricturam apicalem in caput prolongatis, illa etiam per scutellum producta ferrugineis, fascia angusta mox ante marginem basalem angulisque basalibus fusco-nigris,strictura apicali articulo primo antennarum paullo tenuiore, callis medium haud attingentibus; disco postico transversim strigato. Hemie- lytra flavescenti-vitrea, cuneo haud obscuriore. Vertex linea longitudinali haud impressa. Frons utringue linea longitudinali aream antenniferam terminante obtuse impressa. Long. 8—10 mm. ; ; vitripennis Stål. N:o 12] Japsidae Stålianae. 3 A4. Pronotum latitudine basali paullulum (circiter !/;) brevius, lateribus latissime sinuatis, disco solum- linea media longitudinali- per caput et scutellum producta fusca vel ferruginea, limbo vel fascia basali angulisque basalibus nigro-fuscis, callis medium disci subattingentibus. Hemie- lytra hyalina, cuneo plerumque saepeque etiam limbo exteriore coril testaceis vel ferrugineis. Vertex linea longitudinali media: distincete impressa, frons utringue linea aream antenniferam terminante distincte impressa. a. Pronotum strictura apicali articulo primo antennarum angustiore, haud strigosa, utringue lineis duabus fuscis in callos nonnihil productis, callis haud cicatriculosis, disco postico obsoletius minus profunde et minus regu- lariter striguloso: Long. 7 mm. pellucidus (Stål). aa. Pronotum strictura apicali articulo primo antennarum aeque lato, distincte transversim strigoso, magis minusve nigricante, saepe etiam limbis lateralibus nigricantibus vel fusco-ferrugineis, callis distincte ferrugineo-cicatri- culosis, disco. postico transversim - fortius regulariter dense strigato, strigis totis integris. Long. 8 mm. Kumar (KOTTEN Sidnia nov. gen. Corpus ovale, superne laeve, opacum, aureo-pubescens; capite fortiter nutante, basi pronoti saltem duplo angustiore, ab antico viso latitudini cum oculis fere aeque longo, a latere viso altitudinrt basali longitudine aequali, vertice immarginato, sulco longitudinali destituto, fronte convexa, clypeo fortiter prominente, basi a fronte. discreto, ipsa basi paullo supra medium altitudinis capitis a latere visi posita, angulo faciali subrecto, genis sat humilibus, gula horizontali, peristomio aeque longa; oculis. exsertis, sublaevibus; rostro apicem !)' Hanc speciem jam Kirkaldy, Journ. Bombay Nat. Hist. Soc., XIV, p. 58, ut speciem hujus generis rectissime enumeravit. 4 0. M. Reuter. [XLVIH coxarum attingente, articulo primo medium. xyphi prosterni attingente; antennis sat longe supra apicem oculorum interne insertis, corpori, hemielytris exceptis, aeque longis, articulo primo pubescente, subeylindrico, apicem clypei parum. super- ante, secundo gracili, versus apicem sensim leviter incrassato, duobus ultimis simul sumtis secundo: brevioribus; pronoto basi qvam apice fere triplo latiore, basi horizontali, mox pone medium autem fortiter fere perpendiculariter declivi, dein apicem versus iterum subhorizontali, mox pone callos punctis duobus impressis nigris nitidis, callis fortiter trans- versis, a margine laterali remotis, strictura apicali articulo primo antennarum aeque crassa, lateribus medio leviter sinuatis; scutello plano, basi detecta; hemielytris venis parum longioribus, incisura exteriore basali sat profunda, membrana biareolata, vena brachiali leviter arcuata, angulo interiore areoloe majoris subrecta; xypho prosterni marginato; metas- terno brevi; orificiis metastethii rimam angustam formantibus; coxis posticis ab epipleuris hemielytrorum remotis; femoribus posticis sat fortiter incrassatis; tarsis posticis articulo secundo primo longiore et tertio aeque longo, ungviculis simplicibus, sensim sat fortiter curvatis, aroliis fortiter divaricatis. Generi mihi ignoto Paracalocoris Dist. affinis videtur, antennis aliter constructis rostroque longiore divergens. Sidnia Kinbergi (Stål). Pallide ochraceus, superne breviter aureo-pubescens, opacus; antennarum articulis secundo apice, tertio quartogque, ima basi albida excepta, maculis parvis duabus anticis pro-. noti impressis vittulague basali scutelli nigro-fuscis; scutello vittulis duabus apicalibus hemielytrisque rufo-castaneis, clavo apice, corio macula laterali exteriore ante apicem cuneoque fascia pone medium pallide ochraceis vel flavescentibus, apice cunei obscure fusco; membrana griseo-fumata, venis rufo-. castaneis; pedibus pallide flaventibus, femoribus anterioribus fasciis duabus anteapicalibus castaneis, posticis dimidio apicali: dense rufo-castaneo-adspersis, fusco-punctatis, tibiis spinulis concoloribus e punctis minutis fuscis nascentibus; tarsis articulo ultimo fusco. Long. L4u/slat. 2, mm. N:o 12] Capsidae Stålianae. > Capsus Kinbergi Stål, Freg. Eug. resa, Hem., 255, 93. Nova Hollandia: Sidney, D. Kinberg. Caput ab antico visum pronoto circiter !/, brevius, vertice (2) oculo fere duplo latiore. Antennae articulo- secundo primo circiter triplo longiore, tertio secundo circiter 2/, breviore, quarto tertio circiter !/3 breviore. Pronotum, strictura apicali excepta, latitudine postica duplo brevius. Tibiae spinulis crassitiei maximae tibiae vix aegque longis. Megacoelum dilutum (Stål). Oblongum, subsordide flavoalbidum, imo apice scutelli fusco; pronoto (5) limbo postico ante marginem tenuiter sat obsolete infuscato; femoribus posticis apicem versus obsolete- rufescenti-irroratis, articulo ultimo tarsorum apice nigro-fusco;. vertice maris oculo fere aeque lato; rostro apicem coxarum. posticarum attingente, apicem versus nigro-piceo; antennis- articulo primo capite ab antico viso paullulum breviore, secundo primo paullo minus gqvam triplo et margine basali pronoti paullulum longiore, tertio secundo circiter !/,, quarto: tertio circiter duplo breviore. Long. SL T, lat. 2/3. Capsus dilutus Stål, Freg. Eug. resa, Hem., 257, 97. Snok DNS Species colore pallido, scutello imo apice fusco distincta. Corpus glabrum. Caput verticale, basi pronoti duplo angus- tius (3), ab antico visum latitudini posticae cum oculis aeque- longum, a latere visum altitudine basali distincte brevius, vertice sulco longitudinali distinctissimo, fronte obsolete trans- versim strigosa, clypeo leviter prominente, basi a fron:e leviter discreto, gula brevi. Rostrum articulo primo medium xyphi attingente. Antennae articulo primo setulis paucis brevibus- fuscis, articulis tribus ultimis aeque crassis, sat gracilibus. Pronotum latitudine basali circiter?/; brevius, disco versus apicem sat fortiter declivi, modice convexo, laevi; strictura apicali tenui. Scutellum leviter convexum, laeve. Hemielytra. laevia, maris abdomen sat longe superantia. Femora postica inferne ante apicem solum setulis duabus brevibus instructa. Tibiae spinulis pallidis crassitiei tibiae aeque longis. Tarsi postici articulo primo secundo aeque longo, tertio secundo- longiore. 6 O. M. Reuter. [XLVII Pantiliodes pacificus (Står. Subelongatus, sordide albido-flavens, 'sericans, articulo primo antennarum pronotoque posterius fusco-adspersis; scutello basin . versus maculis duabus parvis fuscis, apice nigro-fusco; hemielytris venis dilute rufescenti-indutis, clavo parce fusco-punctulato; membrana sordide hyalina, vVenis sangvineis; ventre limbo fusco, intra limbum longitrorsum subrufescente; femoribus posticis apicem versus rufescenti- irroratis, pronoto lateribus late sed distincte sinuatis. Long. MG NEN 2 DN t Capsus .pacificus Stål, Freg. Eug. resa, Hem., 256, 96. Insula Taiti, D. Kinberg. A speciebus hactenus cognitis basi clypei altius posito lateribusque pronoti fortius sinuatis distincta. Corpus superne breviter flavicanti-pubescens. Caput basi pronoti circiter ?/, angustius, ab antico visum latitudini basali aeque longum, a latere visum altitudini basali longitudine aeqvale, vertice feminae oculo circiter !/;—?'/, latiore, sulco longitudinali dis- tinctissimo, fronte a latere viso parum declivi, clypeo usque a basi fortiter prominente, a latere viso ubique aeque lato, basi a fronte linea impressa optime discreta longe supra medium capitis a latere visi posita, angulo basali recto, gula horizontali peristomio aeque longa. Rostrum apicem coxarum posticarum subattingens, apice nigro, articulo primo medium xyphi prosterni attingente. Antennae fere ad medium marginis interioris oculorum insertae, articulo primo capite fere longiore, setis crassitie articuli brevioribus instructo, tribus ultimis sat » gracilibus, aeque crassis, secundo primo fere duplo et margine basali pronoti fere !/3 longiore, apice rufescente, tertio secundo paullo breviore, quarto tertio circiter 3/, breviore. Pronotum latitudine basali circiter !/; brevius, disco versus apicem modice declivi, parum convexo, laevi, strictura apicali tenui. BScutellum laeve, subplanum. Hemielytra feminae abdomen paullo superantia. Tibiae spinulis concoloribus, crassitiei maximae tibiae aeque longis. Tarsi postici articulo primo secundo aeque longo. - N:o 121 Capsidae Stalianae. Dirhopalia Dallasi (Stål). Ovalis, superne ferrugineus vel cinnamomeus, leviter nitidulus, inferne pallide favus, epipleuris prothoracis fusco- ferrugineis, lineis tribus longitudinalibus pallide flaventibus signatis; ventre disco limboque nec non serie lineolarum utrinque inter limbum et discum fusco-ferrugineis; antennis cinnamomeis, articulo secundo apicem versus duobusque ulti- mis fuscis, tertio basi sat anguste pallido, primo elongato- obeonico, subglabro, capite ab antico viso circiter '/3 breviore, secundo primo fere triplo longiore, basin versus sat fortiter gracilescente, a medio in clavam fusiformem fortiter incrassato, apice primo distincte crassiore, tertio lineari primo aeque longo, quarto tertio graciliore et paullo breviore; rostro sordide pallide flavente, coxas posticas attingente; pedibus pallide flaventibus, femoribus sat dense cinnamomeo-conspersis, tibiis apice tarsisque fuscis. Lon. 2 6!/,, lat. 2!/, mm. Capsus Dallas: Stål, Freg. Eug. resa, Hem. 258, 106. io orsarsondidus NYak; Cat Elem. Het VI Ol 29, verisimiliter. Sidney, D: Kinberg. A D. antennata (Walk.), Reut. (Öfv. Finska Vet. Soc. Förh. XLVII, 1904, p. 9, 7), cui similis, structura antennarum mox distincta. Caput a supero visum pronoto circiter /, brevius, latitudine cum oculis parum brevius, vertice (2) oculo fere duplo latiore, utrinque ad oculum puncto sub- impresso notato. Antennae articulo secundo margini basali pronoti aeque longo, tertio secundo magis qvam duplo bre- viore. Pronotum basi qvam apice mox pone stricturam duplo latius, latitudine basali circiter !/; brevius,disco postico dense ruguloso, strictura apicali basi articuli secundi antennaruw crassiore. Membrana fusca, venis cinnamomeis, areola minore maculaque majore ad eam pellucentibus. Tibiae spinulis crassitie tibiarum brevioribus. Lygus taiticus (Stål). Oblongo-ovalis, sordide flavo-albidus, sat nitidus; pronoto lateribus vittisque duabus latis basalibus, scutello, angulis- :8 O. M. Reuter. [XLVII basalibus apiceque exceptis, clavo, margine scutellari vittulague -.exteriore ante apicem exceptis, corio vitta obliqua ante medium fasciaque ut signum A formata pone medium, cuneo angulo interiore maculaque discoidali fuscis, apice cunei anguste nigro-fusco; membrana fuscescenti-hyalina, venis pallidis, :areolis, dimidio basali areolae mafjoris excepta, limbogue -exteriore late fuscis, hac medio macula magna oblonga :sordide hyalina; capite a latere viso altitudine multo bre- viore, vertice (>) oculo circiter !'; angustiore, tenuiter margi- nato; oculis (5) maximis, valde convexis; rostro apicem .coxarum posticarum attingente; antennis articulo secundo margine basali pronoti longiore; pronoto crebre subtiliter punctulato; femoribus posticis annulo lato medio aliogue apicali fuscis; tibis posticis sat fortiter curvatis; spinulis tibia- rum crassitie earum fere longioribus.. Long. & 5, lat. 2 mm. Capsus taitieus Stål, Freg. Eug. resa, Hem., 257, 101. Insula Taiti. Caput ab antico visum transversum, margine basali pronoti circiter !'; angustius. Antennae articulo secundo primo cireiter 3''5 longiore. Pronotum basi longitudine paullo minus qvam duplo latius, apice longitudine parum angustms. Hemielytra abdomen modice superantia. Orthotylus sidnicus (Stål). Oblongus (2), virescens, nitidus, pilis nigris destitutus, cuneo margine apicali macula oblongo-triangulari fulva vel rufo-ferruginea; membrana subhyalina, venis virescentibus. IDO FE la NS an Capsus sidmicus Stål, Freg. Eug. resa, Hem., 258, 103. Sidney. SPA Ab omnibus reliquis signatura cunei distinctus. Caput basi pronoti parum magis qvam !/, angustius, ab antico visum latitudine verticis oculique unici fere nonnihil brevius, a latere visum altudine basali distinete brevius, vertice marginato, oculo circiter duplo latiore (2), fronte sat) fortiter declivi, clypeo basi a fronte bene disereto, perpendiculari, angulo faciali recto, genis mediocribus, gula brevissima. Rostrum apicem coxarum posticarum paullo superans. Antennae arti- N:o 12] Capsidae Stålianae. 9 culo primo capite ab antico viso fere duplo (Stål false deseripsit ,,nonnihil") breviore, secundo primo circiter qva- druplo longiore. Pronotum antice qvam postice paullo minus qvam !/; angustius, latitudine basali 3/, brevius, disco sub- plano, laevi (Stål false descripsit: ,puncetulatus"), lateribus rectis. Hemielytra (£) abdomen paullulum superantia. Tibiae tenuiter pallido-spinulosae, posticae longae. Tarsi postici tibiis circiter quadruplo breviores, articulis duobus apicalibus aeque longis. : II. Species aethiopicae. Sphinetothorax Stål. Genus divisionis Myrmecoraria m.!). Corpus nonnihil elongatum, medio leviter constrietum capite magno, ab antico viso pronoto paullo longiore, ovato, verticaliter deflexo, pone oculos constricto, infra oculos longe rostrato-producto, lateribus sat compresso, vertice immarginato, sulco longitudinali destituto, fronte convexiuscula, clypeo ne minime quidem prominente, depresso, basi cum fronte con- uente, lateribus infra insertionem antennarum carlinatis, loris deplanatis, discretis sed latis, genis altissimis, gula longa, suberecta; oculis ovalibus, a basi capitis remotis, parum pro- minulis, in directione capitis longitudinali positis, orbita recta interiore apicem versus divergentibus; rostro gracili, apicem coxarum intermediarum attingente, articulo primo peristomium vix superante; antennis gracilibus, ad apicem oculorum !) Haec divisio, divisioni Capsaria proxima, ab ea labro latiore coxisque posticis lateraliter altius positis divergit notisque sequentibus distingvitur: alis areola "hamo destituto; aroliis ungviculorum apicem versus divergentibus; loris capitis plerumque discretis, latis; corpore medio constricto; pedibus longis, coxis posticis ab epipleuris hemielytrorum parum distantibus; capite plerumque apicem versus compresso, genis altis, gula longa; pronoto formae macropterae strictura apicali distincta; mesonoto interdum detecto: cuneo interdum a corio haud discreto (Myrmecoris). Hujus divisionis genera sunt Myrmecoris Gorski, Camponotidea. Reut., Sphinctothorax Stål, Herdonmius Stål, verisimiliter etiam nonnulla genera mihi ignota 10 2EOM ME Reuter. [XLVIT interne ab ipso margine oculi remote insertis, articulo primo - brevi, lineari, apicem' capitis haud attingente, secundo apicem versus levissine incrassato; pronoto mox ante medium con- stricto, parte apicali parallela, latitudine verticis interoculari vix latiore, strictura apicali distincta, apici articuli secundi antennarum aeque crassa, lateribus a medio basin versus divergentibus, basi parte apicali circiter duplo latiore, mar- gine basali- medio late sinuato, disco laevi, disco postico convexo, antico horizontali; scutello pronoto breviore, basi detecta; hemielytris margine laterali exteriore corii medio late sinuato, cuneo a corio discreto, latitudine basali longiore, membrana distincte biareolata, areola majore angulo apicali interiore acuto; xypho prosterni marginato; orificlis metastethii distinctis, marginatis; coxis posticis ab epipleuris hemiely- trorum parum distantibus; femoribus elongatis; tibis sat robustis, nonnihbil compressis, sat breviter spinulosis; tarsis posticis articulo primo et secundo margine inferiore aeque longis, tertio secundo longiore, ungviculis testaceis, curvatis, aroliis fortiter divaricatis. Sphinctothorax leucophaeus (Germ.). Niger, opacus, pube brevi argentea vel subaurea parcius sericeus, capite utringue macula parva ad marginem interio- rem oculi, margine imo basali pronoti, apice scutelli, macula sat magna triangulari ante medium corii, marginem costalem attingente, in clavum extensa, lineola marginis interioris corii pone commissuram, apice cunei venisque membranae connec- tente et brachiali flavo-albidis, hoc basin versus nigricamnte. IDO SM, Nan 2 TN ; Cyllocoris leucophaeus G er m. in Silb. Rev. Ent. V, p. 135, 36. Sphiunetothomax Ad. Stal Hem; Aro rip Is Caput cum oculis basi pronoti angustius, ab antico visum latitudine cum 'oculis circiter duplo longius, vertice oculo fere duplo latiore (5). Antennae articulo primo oculo vix longiore secundo primo magis qvam triplo et margine basali pronoti, saltem '!/, longiore, duobus ultimis simul sumtis secundo paullo brevioribus, tertio basi anguste pallido. Pronotum basi longi- tudini aeque latum. Hemielytra abdomen nonnihil superantia. N:o 12] Capsidac Stälianae. Jul Megacoelum hottentottum Stål. Pallide albido-testaceum vel griseo-stramineum, glabrum, capite pronotogue unicoloribus, signaturis destitutis; antennis pallide faventibus, articulis duobus basalibus atomis sparsis fusco-testaecis, secundo apice fuscescente, ultimis fuscescen- tibus, tertio basi latius, gqvarto basi anguste pallido, tertio secundo circiter !;g breviore; scutello nigro-fusco, angulis basalibus apiceque pallidis; clavo toto coriogue interne fuscis, vena clavi limboque laterali coril exteriore pallidis, hoc intern, trisinuato; cuneo margine interiore tenuiter, apice tamen latius fusco-sangvineo; membrana dilute infuscata, venis fusescen- tibus; ventre lateribus in pallidissime rufescentem vergentibus, disco utringue vitta laterali fusca. Long. I 7, lat. 21/, mm. Phytocoris hottentottus Stål, Öfv.Vet. Ak. Förh. 1855,p. 36,1. Megacoelum id. Stål, Hem. Afr. III, p. 18, 1. M. persimili Beut. (Caps. ex. Abess. p. 4, 4) similis, capite pronotogue innotatis, corio sutura clavi usque ad basim cuneoque margine toto interiore fusco-sangvineo divergens. Caput basi pronoti fere duplo angustius, a latere visum alti- tudine fere duplo brevius, gula omnium brevissima; vertice (5) oculo fere aeque lato, sulco optime distincto. Rostrum apicem coxarum posticarum subattingens. Antennae ad medium marginis interiorem oculorum insertae, articulo primo pronoto strictura excepta aeque longo, secundo primo circiter duplo et margine basali pronoti circiter !/; longiore. Pronotum basi qvam apice magis gqvam duplo latius, latitudine basali circiter !/; brevius, disco postico versus apicem sat fortiter convexo-declivi, sublaevi, strictura apicali tenui, lateribus rectis. Hemielytra abdomen sat longe superantia. Pedes pallide flaventes, tibiis spinulis tenuibus concoloribus crassitiei tibiae longitudine subaeqvalibus. Volumnus Stål. . é Corpus ovale, laeve, superne opaculum, pubescens; capite pronoto multo breviore, basi ejus magis qvam duplo angu- 12 12 0. M. Reuter. [XLVTI stiore, ab antico viso transverso, a latere viso altitudine basali breviore, vertice immarginato, sulco longitudinali destituto. fronte valde declivi, convexiuscula, clypeo a fronte discreto, prominente, basi mox supra medium capitis a latere visi posita, angulo faciali acutiusculo, loris haud buccatis, genis humilli- mis, gula brevi, leviter obliqua; oculis magnis, oblongis, oranulatis, pronoto contiguis, deorsum longe extensis; rostro basin vel apicem coxarum intermediarum attingente, articulo primo caput modice superante; antennis ad medium marginis interioris insertis, articulo primo capiti longitudine subaegquali, secundo apicem versus sensim leviter incrassato, modice longo, duobus ultimis secundo aeque crassis, quarto brevi, apicem versus acuminato; pronoto trapeziformi, transverso, lateribus rectis, apicem versus fortiter convergentibus, margine basali truncato, apice leviter sinuato, strictura apicali ima basi articuli secundi antennarum tenuiore vel huic fere aeque crassa, disco versus apicem convexo-declivi, sulco transversali destituto,callis parvulis; seutello plano, pronoto parum breviore, basi obtecta; hemielytris vena cubitali corii apicem versus obsoleta, membrana biareolata, areola majore elongata, apice interne sub angulo recto rotundata; xypho prosterni margi- nato; orificiis metastethii sat magnis, obtuse marginatis; Ccoxis anticis medium mesosterni vix superantibus, posticis ab epi- pleuris hemielytrorum longius remotis; pedibus mediocribus, femoribus glabris, posticis paullo incrassatis, tibiis breviter et tenuiter spinulosis, tarsis posticis articulo primo brevi, tertio secundo parum longiore. Generi Adelphocoris Reut. affinis, corpore opaculo, clypeo fortius prominente, a fronte discreto, vertice sulco longitudinali destituto, articulis duobus ultimis antennarum simul sumtis secundo haud longioribus, tibiis brevius et tenuius spinulosis divergens. Volumnus straminiecolor Stål. Stramineus, favicanti-pubescens; capite toto vel apicem versus, antennis, angudo interiore cunei membranaque fuscis; antennarum articulo quarto basin. versus sordide albido, secundo et tertio interdum' basin versus pållidioribus; mem- N:o 12] Capsidae Stalianae. 13 brana maculis rotundatis sordide albidis conspersa. GRS lat 3/5 mm. Capsus straminicolor Stål, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1855, p. 36,1. Volumnus id. Stål, Hem. Afr. III, p. 19, 1: Cattraria, D..J. Wahlberg. Caput basi pronoti circiter 3/; angustius, vertiee (92) oculo vix duplo latiore. Rostrum (2) basin coxarum inter- mediarum attingens. Antennae (£) articulo secundo primo circiter duplo et dimidio longiore et margini basali pronoti aeque longo, apice primo crassitie subaeqvalli, tertio secundo fere dimidio breviore, sublineari, apici secundi aeque crasso-. Pronotum latitudine basali circiter ?2/; brevius. Hemielytra (2) abdomen modice superantia. Long. Volumnus obscuricornis Stål. Stramineus, parce flavicanti-pubescens; capite antennisque 'obscure fuscis, harum articulo ultimo basi anguste albido; angulo interiore apiceque cunei, nec non venis membranae pallide sordide vinaceae fuscis. Long. I 7, lat. 3 mm. c Capsus obscuricornis Stål, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1855, ÖV Volunmnus, id; Stal, Hem. Afr IInop? 192: Caffraria, D. J. Wahlberg. Praecedenti affinis, cuneo etiam apice fusco coloreque membranae divergens. Caput basi pronoti circiter ?/; angus- tius, vertice (5) oculo distincete angustiore. Rostrum apicem coxarum intermediarum mm longa, ce. 1,5 mm Crassafsieta laevis vel indistinete plicata, pachydermis, rufo-brunnea; peri- stomnmium H. Junghuhniu; operculum e basi conica in rostrum breve, stricetum, obtusum attenuatum. Calyptra ignota. Mindanao: Distr, of Davao, Mt. Apo, on mos trees, alt. 1600 m (Copeland n. 1030). Species pulcherrima, H. Macygreg gora Broth. et Geh. affi- nis, sed seta multo longiore et theca minore oculo men jam dona Cetda: 40. Mniodendron fnsco-mucronatum (C. Mäll.; Jaeg. sub Hypno- dendro). Luzon: Prov. of Bataan, Mt. Mariveles, Lamao River on rocks in damp ravine, alt. 940 m. (Whitford n. 281). Mindanao: Distr. of Davao, trail to Mt. Apo, on rocks near a stream, alt. 300 m (Copeland n. 976). Area: Philippines. Lo hr En Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XLVII. 1904—1905. N:o 15. Pleurorthotrichum, eine neue Laubmoosgattung aus Chile vOn VE) BROJTHERUS. (Mit 1 Tafel). Durch die grändlichen Forschungen P. Dusen's gehört Chile zu den in bryologischer Hinsicht am besten bekannten Teilen von Sädamerika. Ich wurde desshalb nicht wenig er- staunt bei der Untersuchung einer kleinen, mir im vorigen Jahre von Dr K. Reiche freundlichst gesandten Sammlung chilenischer Moosen eine ausgezeichnete neue Gattung zu fin- den. Indem ich nun die Beschreibung derselben veröffent- liche, ist es mir eine angenehme Pflicht meinem verehrten Freunde, Herrn J. Thériot för die zu dieser gehörigen Fi- guren meinen herzlichen Dank auszusprechen. Pleurorthotrichum chilense Broth. n. gen. et sp. Dioicum; sat robustum, caespitosum, caespitibus laxius- culis, mollibus, facillime emollitis, viridibus, inferne nigre- scentibus, haud nitidis; caulis usque ad 8 cm altus, procum- bens vel adscendens, flexuosus, parce radiculosus, e basi jam dense foliosus, ramosus, ramis sat numerosis, vage dispositis, erecto-patentibus vel patentibus, brevibus, simplicibus vel elon- gatis, ramulosis, sectione transversa sulcato-pentagonus, fasci- culo centrali deficiente, cellulis interioribus laxis, rotundato- hexagonis, leptodermibus, corticalibus fusco-rubris, valde in- 14 [NS] V. F. Brotherus. [XLYTI crassatis; folia quinguefaria, sicca laxe crispula, singula spira- liter torta vel cireinnatim involuta, humida stricta, patentia, carimato-concava, e basi adpressa, elongata, oblonga vel obo- vato-oblonga sensim elongate lineari-lanceolata, acutissima, apice saepe diffracta, c. 5 mm longa, in parte superiore basis 0,48—0,55 mm lata, marginibus erectis, integerrimis, lamina ubigque wunistratosa, nervo tenui, basi c. 0,05 mm, superne sensim angustiore, infra summum apicem evanido, viridi, lae- vissimo, e stratis tribus cellularum incrassatarum, wunifor- mium composito, cellulis laminalibus minutis, 0,007—0,010 mm, rotundato-quadratis, chlorophyllosis, basin versus brevi- ter rectangularibus, basilaribus hyalinis, leptodermibus, elon- gate linearibus, infimis brevioribus, omnibus laevissimis; peri- chaetia singula, in ramo brevissimo laterali, bracteis longis- simis, thkecam longe superantibus, siccitate spiraliter crispu- lis, madore strictis, erectis, e basi leniter plicata, longissima, hyalina sensim lanceolato-subulatis, c. 15 mm longis, mar- ginibus erectis, integerrimis, nervo et rete cellulari ut in foliis; vaginula pilis numerosissimis, erectis, elongatis, plu- ricellularibus, luteis obtecta; seta 3—4 mm alta, stricta, sicceitate dextrorsum torta, lutea, laevissima; theca erecta, oblonga, in collum longiusculum sensim attenuata, cum collo c. 3,5 mm longa, c. I mm ecrassa, sicca deopercu- lata sub ore haud constricta, profunde octies plicata, lepto- dermis, fuscescenti-lutea, aetate fusca; exotheciui cellulae irre- gulares, rectangulares vel subquadratae, rarius subtrigonae, incrassatae, ad marginem thecae in seriebus pluribus multo minoribus, valde incrassatis, lumine subrotundo; stomata in collo tantum posita, sat crebra, phaneropora, rima ellip- tica; peristomium duplex, ad orifietum thecae oriundum; ex- ostomit dentes 16, alil per paria connati, ali inter se liberi, siccitate reflexi vel exothecio adpressi, humidi erecti, conni- ventes, lineari-lanceolati, obtusiusculi, c. 0,5 mm longi, c. 0,075 mm lati, linea mediana profunda plus minusve distincte pertusi, anguste limbati, basi stellatim striolati, dein dense papillosi, articulati, haud lamellati, rubescenti-lutei; endosto- mium hyalinum; corona basilaris humilis, haud plicata, lae- vissima; processus subulati, c. 0,4 mm longi, longitudinaliter striolati, minute papillosi; spori 0,035—0,040 mm, rufi, minute N:o 15] — Pleurorthotrichum, eine neue Laubmoosgattung aus Chile. 3 papillosi; calyptra anguste conica, vix 3 mm longa, uno latere ultra medium fissa, luteo-fusca, pilis elongatis, strictis, Havi- dulis, laevibus dense vestita.. Planta mascula ignota. Patria. Chile, ad truncos arborum, c. 309 30' lat. austr., ubi m. Septembris a. 1904 detexit Dr. K. Reiche. Genus Orthotricho proximum, sed foliis 5-seriatis, siccitate laxe crispulis, ramis fertilibus secus caulem dispositis, brac- teis perichaetii longissimis nec non calyptra en uno la- tere profunde fissa dignoscendum. Fig. Fig. Fig. 19 Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. AA JA rr ER HH = SORTER RNE RONNE se Be 9 — V. F. Brotherus. [XLVIT Explicatio tabulae. Planta fertilis (1/,). Ramus fertilis (2/,). Folia caulina (11/,). Sectio transversa folii (90/,). ” ” RACE Cellulae basilares folii (195/,). Cellulae mediae folii (195/,). Cellulae apicales folii (195/,). Bracteae perichaetii. | Theca sicca, deoperculata (11/,). Sectio transversa thecae (11/,). Pars sectionis transversae thecae (90/,). Pars peristomii (290/;). Calyptra (11/,). Pars exothecii (90/,). y. F. BROTHERUS. AEREUN Sbr a a NN FTF SY SÅ. å SUR FREEA Ser 5 D å 2 ” : GUEST FN KYLISGR. ITS y fs VA REA TP Ge is XE. Aa SKER LENE XdY FN HECKfa Dr ar na on VIA SNIA IT NV an Eg i Le fr 4 SIE ESR HER ER BS ara Se PRÄSTEN ST PSTN sg 2 FSPKFÖRA TA 3 ig Ar -] Oo &2 S > Li 4 : s ce bo 2 : K ( — Öfvers, af Finska Vet--Soo. Förh, ML. XL. Kn 6 Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XLVII. 1904—1905. N:o 16. Beiträge zur Kenntniss der Coleopteren- Fauna des Lena-Thales in Ost-Sibirien. I. Haliplide und Dytiscidee. Von B. PoPPIUs. Die Kenntniss der Coleopteren-Fauna Ost-Sibiriens ist iberhaupt sehr mangelhaft bekannt. Aus diesem enormen Gebiete ist bis jetzt nur einzelne und wenig umfassende Ver- zeichnisse, sowie auch einzelne Beschreibungen neuer Arten, be- kannt geworden. Aus den nordöstlichen Gegenden dieses gros- sen Gebietes sind nur zwei, mehr umfassende Verzeichnisse zu annotieren und zwar Motschulsky's ,Coleoptéres du Gouv. de Jakoutsk, recueil. par M. Paulofski" in Mel. biol. Ac. St. P:bourg, 1859, B. III, sowie J. Sahlbergs sbmdmra Sm tr ol s chuktscher-halföns Insekt-fauna. Coleoptera och Hemiptera", in , Vega-Expeditionens Ve- tensk. iaktt.4, Bd. IV. Um diese Läcken etwas ausfällen zu können, unternahm der Verf. zusammen mit Dr. A. K. Ca- jander im Jahre 1901 eine Reise nach dem Lena-Thale, und war hierbei meine hauptsächliche Aufmerksamkeit an die In- sekten — besonders Coleopteren-Fauna des Gebietets gerich- tet. Leider, war es nur möglich, eine etwas genauere Unter- suchung und Durchforschung der mittleren Lena durchzufih- ren. An der oberen Lena, wo iäberhaupt sehr interessante Gegenden vorzufinden waren, konnten nur ganz kurze Excur- 2 B. Poppius. [XLVII sionen, und zwar am Dorfe Ust-Kut und in den Umgebungen der Stadt Olekminsk vorgenommen werden. Ebenso wurde die untere Lena, nördlich vom Dorfe Shigansk, mangelhaft un- tersucht, weil wir hierher erst spät im Herbste, wo schon die Vegetation und auch die Insekten-Welt zum Winter- schlafe sich bereitete, ankamen und auch unter diesen Um- ständen nur eine relativ kurze Zeit Gelegenheit hatten, Ex- cursionen vorzunehmen!). Durch diese letazteren Umstände blieb leider die wahrscheinlich interessante, arctische Was- serkäfer-Fauna fast ganz ununtersucht, weil bei unserem Aufenthalte auf den Tundren der Lena-Möndung diese schon in den Winterschlaf gegangen waren, und die Tämpeln und äberhaupt Gewässer ganz ohne Insektenleben waren. Durch die eben erwähnten Umstände ist der nachfolgende Beitrag leider nicht allzu vollständig, giebt aber doch fär die Gegenden der mittleren Lena ein ungefähres Bild der Zusammensetzung der Dytisciden-Fauna. ; In dem Verzeichnisse sind im Ganzen 56 Arten Halip- liden und Dytisciden aufgenommen. Diese Zahl ist nicht sehr gross, und dies steht unzweifelhaft im Zusammenhange mit der an eben erwähnten Insektenformen augenfälligen Armuth im Lena-Gebiete, wenigstens in den näheren Umgebungen des Flusses. Durch die hier vorfindliche Dränierung in den Wäldern in den nächsten Umgebungen des Flusses findet man nur selten und einzeln Gewässer, sowohl stehende Kleingewässer, wie auch kleme und grössere Seen, und durch diesen Umstand ist es natärlich, dass die Wasserkäfer- Fauna hauptsächlich zum Flusse selbst und den Alluvionen desselben beschränkt ist. Nicht unwahrscheinlich scheint es, dass auch, besonders an der oberen und auch an den säd- licheren Theilen der mittelen Lena, das sehr trockene Klima hierzu beiwirkt, denn etwas nördlicher, vom etwa 66” n. Br. scheint die Feuchtigkeit grösser zu sein, was besonders durch die reichlichere Moos-Vegetation in den Wäldern hervorgeht, und weiter nach dem Norden, besonders vom T70:ten Brei- tegrade amn, ist die Feuchtigkeit gross. 1) Siehbe Cajander & Poppius, ,Eine Naturwissenschaftliche Reise im Lena-Thal", Fennia, 19, 2. N:o 161] Coleopteren-Fauna des Lena-Thales in Ost-Sibirien. 3 Im Flusse selbst ist die Wasserkäfer-Fauna äusserst arm, und iäberhaupt scheint das niedrigere Thierleben im Flusse sehr arm zu sein. Dies hat hauptsächlich seine Ursachen in das durch sehr zahlreiche Schlammpartikeln stark geträbte Wasser und auch in der Beschaffenheit des Bodens, der an der mittleren Lena zum grössten Theil aus feinem Sande besteht, der durch den Strom in ständige Bewegung gesetzt wird, wodurch die Vegetation auch hier sehr arm erscheint. Nur an der oberen Lena sind die Verhältnisse etwas anders. Hier ist der Boden fester und. reichlich mit Steinen besetzt, wodurch das Wasser klarer erscheint und auch eine reichere, hauptsächlich aus Algen bestehende Vegetation vorzufinden ist. Es scheint darum wahrscheinlich, dass in diesen Theilen des Flusses eine reichere Wasserkäfer-Fauna anzutreffen ist. Als charackteristisch för dieses Gebiet sei besonders der kleine, schön gezeichnete Hydroporus nobilis n. sp. erwähnt. An der mittleren Lena dagegen sind, wie oben angedeutet wurde, die Käfer im Flusse selbst sehr wenig vorhanden. Hier trifft man gar keinen von den fär Fluss-Systeme in den nörd- lichen gegenden Europas und Nord-Sibiriens so charackte- ristisehen Arten, wie mehrere Deronectes- Arten, Hydroporus samnarki, alpinus u. a., von denen mehrere am Jenissej- Flusse angetroffen worden sind!). Möglich ist aber, dass von diesen Arten einige auch im Lena-Gebiete vorkom- men, und zwar weiter nach Norden, wo stellenweise der Bo- den wieder fester ist. Als eigenthöämlich fär die mittlere Lena ist nur eine einzige Art hervorzuheben und zwar Coe- lambus sahlbergi, die in einigen dieser Gegenden sogar häu- fig auftritt. Etwas reicher sind an Wasserkäfern die stehenden Ge- wässer der Alluvionen. In einigen Gegenden trifft man hier sogar ein sehr reiches Käfer-Leben, was besonders von den kleinen, seichten Gewässern der steppenartigen Wiesen in der Umgebung von Jakutsk und auch weiter nach Norden bis zu Nikolskaja gillt, und wo man zuweilen ein wenigstens an Individuen ungewöhnlich reiches Leben begegnet. In kleinen Seen, wo eine oft reiche Vegetation von Schachtel- 1) Siehe J. Sahlberg in Kongl. Sv. Vet. Ak. Handl. Bd. 17, N:o 4. 4 B. Poppius. [XLYTI halmen und höheren Wasserpflanzen vorkommt, und wo der Boden meistens aus Sand besteht, begegnet man meistens nur eine arme Fauna, haupsächlich aus in der paläarktischen Region weit verbreiteten und, häufigen Arten, wie die mei- sten hier aufgeföuhrten Haliplen, Hygrotus inequalis, H. 5-li- neatus, Deronectes depressus, Hydroporus dorsalis var., Noterus clavicornis, Laccophilus obscurus, Eriglenus femoralis var., Ily- bius subeneus, RBantus-arten, Cymatopterus striatus und dau- ricus, Dytiscus marginalis und Graphoderes sahlbergi. Hierzu sind noch hinzuzufögen zwei andere Arten, nähmlich Hydro- porus semenowi und H. punctatissimus, die erstere eime boreale. Art, die andere bis jetzt nur aus dem Lena-Gebiete bekannt. Im nächsten Anschlusse zu diesen Gewässern seien noch die mit mehr oder weniger stark salzigem Wasser versehenen, kleinen, meist seichten und während der trocknesten Zeit ausgetrockneten, nur; mit Gräsern bewachsenen Tämpeln er- wähnt, die man in den Umgebungen von Jakutsk und auch nördlicher bis Nikolskaja findet. Hier trifft man mehrere der eben erwähnten Arten, aber zu diesen sind noch einige, wie es scheint, mehr ausschliesslich saline hinzuzufögen. Als solche sind besonders zu erwähnen Celambus impressopuncta- tus, C. parallelogrammus, Agabus lineatus, A. cenescens. Von diesen Arten scheint besonders Agabus lineatus för diese Lo- kaliteten im Lena-Gebiete charackteristisch zu sein und ist auch wahrscheinlich in anderen Gegenden Ost-Siberiens an gleichartigen Orten vorzufinden, da sie auch in West-Sibirien gefunden worden ist. Eine dritte Type der stehenden Gewässer auf den Allu- vionen ist schliesslich die nicht selten an der mittleren Lena vorkommenden kleinen Tämpelchen, die ganz seicht sind und die mit einer reichen Vegetation von Hypnacéen bewachsen sind. Oft können diese Gewässer sogar so seicht sein, dass sie, wenigstens in trockenen Sommern, ganz ausgetrocknet werden, so dass die Dytisciden sich dann in den einzenlen, gleichartigen, etwas tieferen Tämpeln sich ansammeln, und hier sehr reichlich vorzufinden sind. — Auch diese Gewässer haben, wie auch äöberhaupt in den nördlicheren Theilen der paläarktischen Region, eine eigenartige Wasserkäferfauna, aber zu diesen Arten gesellen sich auch einige andere, die äberhaupt N:o 16] Coleopteren-Fauna des Lena-Thales in Ost-Sibirien. 5 nicht ausschliesslich an besonderen Lokaliteten beschränkt sind, sondern in einander sehr verschiedenen Gewässern gedei- hen können. Auch erscheinen hier einige der eben fär die salinen Gewässer aufgeföhrten Arten, sind aber hier weni- ger reich an Individuen. Als för diese Gewässer eigene Ar- ten sind besonders folgende hervorzuheben: Hydroporus fen- nicus, H. vittula, H. striola und var. breviusculus, H. lenensis, H. umbrosus, Agabus cenescens, A. unguicularis, A. affinis, 4. fuseipennis, Ilybius-Arten. Ebenso oft mit besonderen Arten bewohnt sind die klei- nen, stehenden Gewässer mit einer mehr oder weniger rei- chen Vegetation von Hypna und Sphagna, die man in der Taiga begegnet. Bezeichnend fär diese Gewässer ist auch die verhältnissmässig niedrige Temperatur des Wassers. Diese Gewässer trifft. man nur an der mittleren und unteren Lena, häuvfiger, je. vördlicher man kommt. Zu erst begegnet man dieselben in den Umgebungen der Aldan-Mändung, obgleich sie hier nur einzeln anzutreffen sind. Was die Fauna der- selben betrifft, ist hervorzuheben das Vorkommen einiger borealer Arten, die in den sädlicheren Gegenden selten vor- kommen und die, je länger nach dem Norden man kommt, auch häuvfiger werden, und im Waldgebiete an der wunte- ren Lena därften wohl noch mehr solche Arten in die- sen Gewässern zukommen. Leider war, wie schon fräher erwähnt ist, die Jahreszeit zu späth, um dies ausforschen zu können. Als besonders charackteristisch för diese Gewässer seien folgende Arten hervorzuheben: Haliplus samojedorum, Hydro- porus tomentosus, H. melanocephalus, H. tataricus, H. enescens, H. oblongus, Agabus elongatus, ÅA. var. thomsoni, A. mimmi, Hydaticus rugosus. In kleimeren Seen der unteren Lena, die mit besonders Carices an den Ufern bewachsen sind, trifft man zwei boreale Arten, die an solchen Orten in den nördlichen Theilen der paläarktischen Region weit verhreitet sind: Agabus serricor- ms und Cymatopterus dolabratus. | Werfen wir einen Blick auf die Verbreitung der in die- sem Verzeichnisse autgefährten Arten in der paläarktischen Region, finden wir, dass dieselbe eine sehr verschieden- 6 B. Poppius. [XLVYTI artige ist, und dass hier im Lenha-Thale verschiedene Elemente zusammentreffen. Was besonders ins Auge fällt, ist die weite Verbreitung nördlicher Arten gegen Säden, was haupt- sächlich im Znsammenhange mit fär dieselben gänstigen, kli- matischen Verhälltnissen steht. Fine andere, augenfällige Eigenthämligkeit ist das wenige Vorkommen borealer Arten, die fär die Flässe des nördlichen Eurasien charackteristisch sind. Die Ursachen hierzu stehen, wie schon fräöher er- wähnt worden ist, wahrscheinlicn im' Zusammenhange mit: dem Mangel gänstiger Lokale im Fluss-Gebiete. Fine nicht geringe Anzahl Arten von den im Verzeich- nisse aufgenommenen 56 sind solche, die in der paläarktischen Region eine sehr grosse Ausbreitung haben und die hier häu- fig auftreten. Im Lena-Gebiete trifft man diese hauptsäch- lich in den sädlicheren Gegenden, und zwar auf den Allu- vionen, wo sie oft sehr verschiedenartige Gewässer bewohnen. Zu diesen sind folgende Arten zu zählen : Haliplus ruficollis, H. fluviatilis, H. immaculatus, Hygrotus inequalis, Celambus impressopunctatus, Hydroporus dorsalis, H. erythrocephalus, H. palustris, H. striola, H. tristis, H. umbrosus, Noterus clavi- cornis, Laccophilus obscurus, Agabus congener, A. affinis, Ily- bius subeneus, Rantus notaticollis, BR. suturalis, R. exoletus, Cy- matopterus siriatus und Dytiscus marginalis, also verhältniss- mässig zahlreiche Arten. Ebenso ziemlich reichlich repräsentiert ist das boreale Element, zu welchem solche Arten zu rechnen sind, die in den nördlicheren Theilen der paläarktischen Region eine weite Verbreitung haben, und welche besonders för das nördliche Waldgebiet charackteristisch sind. Als solche sind zu er- wähnen: Hygrotus quinquelineatus, Deronectes depressus, Hy- droporus fennicus, H. vittula, H. melanocephalus, H. tataricus, H. semenowi, H. pectoralis, H. oblongus, Agabus elongatus, Å. confiris, A. mnigroeneus, ÅA. mimmi, A. fusceipennis, Å. serricor- nis, Ilybuis angustior, Graphoderes sahlbergi. — Was das Vor- kommen dieser Arten betrifft, ist dasselbe sehr verschieden. Die meisten gehören den Wäldern an wo sie in Gewässern mit niedriger Temperatur vorzufinden sind, wä hrend solehe N:o 161 Coleopteren-Fauna des Lena-Thales in Ost-Sibirien. li boreale Arten, die besonders in Seen und Flässen mit sandi- gem Boden leben, fast vollkommen fehlen. Was 'schliesslich die arktiscehen Arten betriff, ist äber diese sehr wenig zu sagen, da, wie schon fräher erwähnt worden ist, die Tundren und äberhaupt die nördlichsten Ge- genden des Lena-Flusses sehr mangelhaft untersucht werden konnten. Dass hier eine reichere Wasserkäferfauna vorzufin- den ist, scheint zweifelloos, da besonders die Tundren sehr reich an verschiedenen Kleingewässern sind, und wahrschein- lich sind hier zahlreiche der auf den Jenissej-Tundren gefun- denen Arten aufzufinden. Im Lena-Gebiete scheinen doch einzelne dem höheren Norden zugehörigen Arten im Wald- gebiete ziemlich weit nach Säden vorzudringen. In den Um- gebungen von Shigansk, (etwa 67? n. Br.), wurden von sol- chen Arten zwei gefunden, und zwar Agabus congener var. thomsomnr und Cymatopterus dolabratus. Betreffs der Zusammensetzung der Fauna des Lena- Thales ist weiter zu erwähnen einzelner Steppen-Formen, die in diesem Gebiete nur eine geringere Verbreitung haben. Sie gehöhren nur den Gegenden der oberen Lena an und werden nördlichst bis Jakutsk gefunden. Ihre Verbreitung ist hier durch das Vorkommen steppenartiger Lokale bedingt, und in einigen Gegenden, wo solche reichlicher zu finden sind, können diese Arten sogar zahlreich auftreten, wie z. B. in den Umgebungen von Jakutsk. Als solche sind hervorzuhe- ben Celambus parallelogrammus, Agabus lineatus, Cymatopte- rus dauricus und wahrscheinlich auch die neue Agabus cene- scens, welche letztere sicher eine weitere Verbreitung in den sädlicheren Theilen Ost-Sibiriens hat. Noch sind zu erwähnen mehrere, rein sibirische, d. h. östliche Arten, von denen die meisten ihre West-Grenze im Jenissej-Gebiete haben. Von diesen sind einige, hier neu- beschriebene bis jetzt nur im Lena-Thale gefunden worden, aber weitere. Untersuchungen werden sicher fär sie ein grösseres Verbreitungsbezirk feststellen können. Von die- sen östlichen Formen sind mehrene, wie es scheint borael, an- dere aber scheinen eine sädlichere Ausbreitung zu haben. Zu den ersteren sind folgende zu zählen: Haliplus samojedo- 8 B. Poppius. [XLVTI rum, Hydroporus tomentosus, H. punctasissimus, H. lenensis, H. cenescens, Agabus dubiosus und Hydaticus rugosus. Hine sädlichere Ausbreitung haben die folgenden Arten: Celombus sahlbergi, Hydroporus nobilis, sowie auch die drei oben schon erwähnten steppenformen: Agabus lineatus, cenescens und Cy- matopterus dauricus. Uber die Zusammensetzung der Fauna des Lena-Thales, bezäglich der verschiedenen Elemente, mag folgende Tabelle einen Bild geben: Häufige paläarktische Arten -. . . . . 24 Boreale 2 EEE STEN LI VDNRN: 2 LO Arctische : SNR AROR Hybirisehe Arten. + 0, 4/04 ANNE Summa 56 Aus dieser Tabelle geht deutlich hervor, wie grosse Be- deutung die sowobl . hän lige, wie auch Otel in der palä- arktischen Region weit verbreitete Arten spielen, sowie auch, wie gross ihr Verbreitungsbezirk ist. Von diesen sind Sr. liche noch, wenn wir Gegenden als Beispiel nehmen, die auf denselben Breitegraden liegen, wie das Lena-Gebiet, in Finnland gefunden, und auf der skandinawischen Halbinsel fehlt nur eine einzige Art. Dagegen ist ihre Verbreitung öst- lich vom Lena-Gebiete nicht bekannt; dass aber die meisten noch Wweit in Nordost-Sibirien vordringen, das zeigt das nicht seltene Vorkommen einiger dieser Arten an der Lena. Was wieder die sibiriscehen Arten betrifft, ist es augen- fällig, dass die meisten von diesen im Jenissej-Gebiete fehlen, und dass nur zwei, Celombus sahlbergi und Haliplus samoje- dorum gemeinsam sind. In Sädwest-Sibirien ist noch Agabus lineatus gefunden. Alle andere scheinen, wenigstens von ihrer jetzigen Ausbreitung zu beurtheilen, Ost-Sibirien zuzugehören Auch ist es augenfällig, dass die nicht wenigen sibirischen Arten, die vom Jenissej-Thale bekannt sind, hier zum grössten Theil fehlen. Doch ist es wahrscheinlich, dass genauere Un- tersuchungen in den resp. Gebieten eine grössere Ausbreitung för diese Arten feststellen wird. N:o 16] Coleopteren-Fauna des Lena-Thales in Ost-Sibirien. 9 Haliplidee. 1. Haliplus ruficollis De Geer. In den Umgebungen von Jakutsk, in kleinen Gewässern, VI, nur ein Ex. 2. H. fluviatilis Aube. Nur ein Exemplar in kleinen Täm- peln auf Wiesen bei Ytyk-haja, c:a 50 Werst nördlig von Jakutsk, VII. 3. H. immaeculatus Gerh. Nicht selten an der oberen und mittleren Lena: Olekminsk, in vegetationsreichen Ufertäm- peln, 18. VI; Jakutsk, in kleinen, grasbewachsenen Salzgewäs- sern auf den Steppenwiesen, 26—27. VI; Bytjak in der Nähe von Ust-Vilui, 26. VII. 4. H. sibiriecus Motsch. An der mittleren und unteren Lena, in kleinen, mit Wasserpflanzen reichlich bewachsenen Tämpeln auf den Alluvionen: Jakutsk, 25. VI; Insel Agra- fena, tiKvVERE; Shigansk;y 15: VIE 5. H. samojedorum J. Sahlb. Etwa 17 km nördlich von der Aldan-Mäöndung wurden zwei Exemplare in einem mit Hypna bewachsenen Taiga-Tämpel am 19. VII erbeutet. Dytiscidee. 6. Hygrotus inequalis Fabr. An der mittleren Lena, ein- zeln: Jakutsk; zwischen Ust-Aldan und Batylym, 18. VII. 7. H. quinquelineatus Zett. Jakutsk, in kleinen, sowohl sal- zigen wie sässen, stehenden Kleingewässern auf den Steppen- wiesen, 20030. VIL, häuvufig; Olekminsk, 18. VI; Insel Bytjak, in der Nähe der dd Agndure 26. VIL 8. Celambus sahlbergi Sharp. (= C. unguicularis J. Sahlb.) Olekminsk, 18. VI; sehr hänfio wurde die Art in den Umge- bungen von Ust-Aldan erbeutet, und mehr einzeln auch wei- ter nach Norden. Die Art lebt auf den Alluvionen in klei- nen, stehenden, vollkommen vegetationsloosen Gewässern auf Dänen-artigen Stellen: Bardeljah, 11. VIT; Ust-Aldan, 14. VIL; Insel Bytjak, in der Nähe der Vilvi-Mändung, 26. VII. 10 B. Poppius. [XLVII 9. C. impressopunctatus Schall. In den Umgebungen von Jakutsk, in kleinen, stehenden Salzgewässern auf den Step- penwiesen, 26. VI, einzeln. : var. lineellus Gyll. Ein Stäck wurde zusammen mit der Hauptform erbeutet. 10. &. parallelogrammus Ahr. Zwei Exemplare, & u. 92, wurden zusammen mit der vorigen Art bei Jakutsk erbeutet. Das £L ist oben matt. 11. Deronectes depressus Fabr. An der oberen und mittle- ren Lena, selten: Olekminsk, 18. VI, im Flusse unser kleiner Steinen; Ytyk-haja, 6. VII; Bardeljah, 11. VII, zusammen mit Cel. sahlbergi; Ust-Aldan, 14. VII. 12. Hydroporus nobilis n. sp. Oben schwarz-schwarzbraun, der | Kopf in der Mitte breit der Länge nach, die Mitte des Halsschildes mit einem breiten Querstrich, das an den Seiten nach hinten erweitert ist, sowie 12 etwa viereckige, scharf begrentzte Flecken auf den Flägeldecken gelb. Von den Flecken befinden sich zwei ganz vorne, der eine an den Schultern, der andere an der Naht. Diese beide Flecken können zuweilen mit einander zusammenfiessen. Zwei weitere Flecken befinden sich in der Mitte der Flägeldecken, der eine nahe zum Seitenrande, der andere, der hinten etwas spitz ausgezogen ist, an der Naht. Weiter zur Spitze liegt ein grosser, am Aussenrande etwas ge- bogener Fleck und auf der Spitze ein anderer, der nach vorne längs dem Seitenrande sich bis zur Mitte der Flägeldecken strichförmig verlängert. Die Palpen sind schwarz, die Fih- ler sind braun, die vier ersten Glieder und die folgenden an der Basis sind gelbroth. Die Beine sind roth, die Fässe et- was verdunkelt. Die Unterseite ist braunschwarz. Ziemlich breit eiförmig flach gewölbt, oben ziemlich glänzend, unbehaart, sehr fein und ziemlich dicht chagri- niert; die Unterseite ist matter, auf den Brästen, besonders auf der Hinterbrust, sowie auf den vorderen Ventralsegmen- ten mit weit von einander stehenden, sehr grossen, flachen Punkten besetzt. Der Kopf ist gross und breit, die Augen sind gross. Die Oberseite ist sehr fein chagriniert und sehr fein und -weitläufig punktiert. Auf der Stirne befinden sich nahe am N:o 16] Coleopteren-Fauna des Lena-Thales in Ost-Sibirien. 11 vorderen Innenrande jedes Auges ein seichter, vorne breite- rer Längseindruck; beide sind nach hinten ziemlich stark convergierend. Der Halsschild ist breiter als der Kopf, ziemlich stark quer, nach vorne mässig stark verengt, die Seiten sehr schwach gerundet, kräftig gerandet. Die Scheibe ist ziemlich stark gewölbt, an der Basis nur aussen sehr seicht der Quere nach eingedräckt, innerhalb des Aussenrandes ein sehr fa- cher, kurzer und erloschener Längeindruch. Die Chagrinie- rung ist sehr fein, ziemlich dicht. In der Mitte der Scheibe befinden sich nur sehr feine, sehr weit von einander ste- hende Punkte. An der Basis, am Vorderrande und an den Seiten ist die Punktur kräftiger und dichter, an den Seiten schwach runzelig. Die Flägeldecken sind fast in einer Flucht mit dem Sei- tenrande des Halsschildes gerundet, etwas breiter, an der Basis so breit als dieser, ziemlich flach gewölbt, breit eiför- mig, hinten etwas zugespitzt, mit schwach ausgezogener Spitze. Die Sculptur ist wie auf dem Halsschilde, das 9 ist etwas matter. Die Punktur ist ziemlich kräftig, sehr undicht, nur an den Seiten etwas dichter; an der Naht sind die Punkte reihenweise geordnet. Hinten ist die Naht etwas eingedräckt. In der Mitte zwischen Naht und Schultern ist ein die vordere Hälfte der Fläögeldecken einnehmender, ziemlich kräftiger Streifen, und weiter nach aussen befindet sich eine andere, etwas kärzere und seichtere. Die Seiten sind nur in einem seicht gerundeten Bogen zu den Schultern aufgebogen. Der Prosternalfortsatz ist in der Mitte etwas Kielför- mig erhaben. Die Fortsätze der Hinterhäöften sind am Hin- terrande gemeinschaftlich dreickig ausgeschnitten. — Long. 3 mm, Beim I sind die Vorder- und Mittelfäösse ziemlich schwach erweitert, die Vorder- und Mittelklauen sind ein- fach, etwas gebogen und von gleicher Länge. Diese sehr ausgezeichnete, schöne kleine Art gehört zu der Seidlitz'schen Untergattung Gvraptodydes, ist aber mit keiner dieser Arten näher verwandt. Schon die Farbe ist eine sehr charackteristische bei dieser Art. Durch die Punk- 2 B. Poppius. [XLVII tur der Unterseite scheint sie den H. escheri Aubé sich zu nähern, aber die Fählerbildung des gy ist eine ganz andere. Von dieser interessanten Art fand ich an der obersten Lena bei Ust-Kut 9 Exemplare, alle unter kleinen Steinen ganz am Wasserrande in der Lena, 12. VI. 15. H. dorsalis Fabr. var. figuratus Gyll. Ein Exemplar in mit Carices bewachsenen, stehenden Gewäsern auf der Insel Aesrafena, it. MIT : 14. H. fennicus Seidl. In den Umgebungen von Shigansk ein Stäck am 16. VIII. 15. H. tomentosus n. sp. Ziemlich gestreckt, der Körper nach hinten erweitert, sehr kräftig und in der Mitte hoch gewölbt. Die Oberseite ist matt, dicht goldgelb behaart, schwarz, sehr schwach me- tallisceh, der Kopf ist röthlich, der Stirn in der Mitte und der Scheitel hinter den Augen schwarzbraun. Die Seiten und die Vorder- und Hinterränder des Halsschildes sind schmal braun. Die Fläögeldecken sind schwarzbraun, an der Basis und an den BSeiten heller; die Epipleuren der Flägeldecken und des Halsschildes, die zwei ersten Fählerglieder und die folgenden an der Basis und die Beine gelbroth, die Tarsen etwas angedunkelt. Der Kopf ist mässig gross, oben sehr fein und dicht chagriniert, matt, mit weitläufig stehenden, sehr feinen Punk- ten besetzt. Die Stirn vorne mit zwei seichten Eindräcken. Die Fäöhler sind ziemlich kurz. Der Halsschild ist quer, viel breiter als der Kopf und etwa so breit wie die Fläögeldecken an der Basis, auf der Scheibe kräftig gewölbt, an den Seiten ziemlich breit abge- flacht, in der Mitte der Basis kurz und schmal der Quere nach eingedräckt. Die Seiten sind nach vorne ziemlich stark, aber fast geradlinig verengt, nur gleich vor den etwas ab- gerundeten Hinterecken sehr seicht gerundet. Die Randung der Seiten ist sehr fein. Die Basis ist in der Mitte winkelig nach hinten gezogen, an den Seiten leicht bogenförmig ge- rundet. Die Scheibe ist äberall matt und dicht goldgelb be- haart. Die Punktur ist äberall gleichmässig fein und ziem- lich dicht, in der Mitte der Scheibe nicht weitlävfiger oder mehr erloschen. N:o 16] Coleopteren-Fauna des Lena-Thales in Ost-Sibirien. 13 Die Fläögeldecken sind vorne etwas schmäler als der Halsschild, nach hinten ziemlich erweitert und hinter der Mitte am breitesten, sehr kräftig und hoch und nach vorne in gleichem Bogen mit dem Halsschilde gewölbt, ganz matt, sehr dicht und fein chagriniert und goldgelb behaart, sehr dicht, fein punktiert. Seitenrand der Flägeldecken ist, von der Seite betrachtet, fast gerade. Gleich vor der Spitze ist der Seitenrand, von hinten gesehen, breit ausgeschweift. Die Spitze ist ziemlich breit zugespitzt. Die Unterseite ist ziemlich matt, feim und dicht chag- riniert. Die Seiten der Hinterbrust und die zwei ersten Ven- tralsegmente sind fein und ziemlich weitläufig punktiert. Die äbrigen Ventralsegmente sind sehr fein, weitläufig run- zelig gewirkt. Der Fortsatz des Prosternums streckt sich ziemlich weit hinter den Vorderhäften und ist rundlich gekielt. Die Mittel- und Hinterbräste sind in der Mitte fein gefurcht. — Long. 4.5 mm. Beim 9 sind die Vorder- und Mittelfässe kaum erwei- tert. Die Klauen derselben sind ziemlich kurz, gebogen, gleich lang und einfach. Das I ist unbekannt. Steht dem H. fennmicus BSeidl. am nähesten, besonders durch die gleich starke und gleich dichte Punktur auf dem Halsschilde. Von allen zu dieser Gruppe höhrenden Arten unterscheidet sich diese durch die sehr hohe und krätftige Wölbung der Oberseite der Körpers. Von fennicus ausserdem zu unterscheiden durch kärzeren, hinter der Mitte stärker er- weiterten, hinten weniger zugespitzten Körper. Die Ober- seite, und besonders die Flägeldecken sind viel matter, fast gar nicht glänzend !), viel dichter und feiner punktiert, gold- gelb behaart, welche Behaarung besonders auf den Flä- geldecken dicht ist. Nur ein einziges 2 dieser ausgezeichneten Art wurde in einem mit Hypnum reich bewachsenen Kleingewässer in der Taiga bei Bardeljah, 11. VII, erbeutet. 16. H. erythrocephalus Linn. HEinige Exemplare wurden zusammen mit H. tomentosus bei Bardeljah, 11. VII, erbentet. 1) Ist möglicher Weise eine forma opacino. 15 1 B. Poppius. [XLVII 17. H. palustris Linn. An der oberen Lena: Olekminsk, 18. VI, 1 Exemplar. 18. H. vittula Er. HEinzeln an der oberen und mittle- ren Lena: Olekminsk, 18. VI; Nikolskaja, 9. VII. 19. H. striola? Gyll. Einzeln: Olekminsk, 18. VI; Ytyk- haja, 5. VII; Nikolskaja, 9. VII. | var. breviusculus n. (? an spec. div.). Kleiner nur 2.6 mm. lang, käörzer. Der Kopf und der Halsschild sind beide wie bei striola gebaut, gefärbt und punktiert. Die Flägeldecken sind aber etwas gedrungener, käörzer und breiter und meistens ist die helle Farbe an den Seiten hinten mehr oder weniger erloschen. Die Punktur der Flögeldecken und der Unterseite ist dieselbe. Der Pro- sternalfortsatz ist etwas flacher gewölbt. Die Vorderklauen des gy sind wie bei striola gebaut. Von dieser Form, die vielleicht als besondere Art aufzu- fassen ist, wurden 5 ganz tbereinstimmende Stäcke bei Ytyk-haja, am 7. VII, in kleinen, Moos-reichen Wiesenge- wässern erbeutet. 20. H. punctatissimus n. sp. Gestreckt, undicht, ziemlich lang graugelb behaart, gelb oder gelbroth, I glänzend, 2 etwas matter; eine breite Quer- binde auf dem BStirne, die längs dem Innenrande des Au- ges nach vorne triangulär sich erweitert, die letzteren Fäihlerglieder, die Scheibe des Halsschildes und der Flägel- decken braun-braunschwarz. Der Kopf ist ziemlich klein, auf der Stirne vorne mit zwei gut ausgebildeten Gruben, äberall fein und weitläufig punk- tiert und sehr fein chagriniert. Die Fähler sind ziemlich ge- streckt und iberragen bedeutend die Basis des Halsschildes. Der Halsschild ist etwas schmäler als die Flägeldecken an der Basis, an den Seiten nicht mit diesen in einer Flucht gerundet, ziemlich gewölbt, quer, nach, vorne mässig strak gerundet verengt mit rechtwinkeligen Hinterecken. Die Sel- ten sind scharf gerandet, die Basis in der Mitte nach hinten winkelig ausgezogen. Die Scheibe ist äberall punktiert, die Punktur ist an den BSeiten, vorne und hinten kräftig und dicht, in der Mitte aber feiner und weitläufiger. N:o 16] Coleopteren-Fauna des Lena-Thales in Ost-Sibirien. 15 Die Flägeldecken sind gestreckt, nach hinten schwach erweitert, gleich' hinter der Mitte am breitesten. Die Spitze ist etwas vorgezogen, wenig zugespitzt. Der Seitenrand ist zu den Schultern ziemlich schwach hinaufgebogen. Die Punk- tur ist kräftig und dicht, etwas kräftiger als auf dem Hals- schilde, zur Spitze etwas seichter, beim 2 seichter als beim s. HFEinige grössere Punkte in zwei Reihen treten wenig hervor. Die Unterseite ist ziemlich glänzend, kräftig, aber etwas weniger dicht punktiert als die Oberseite. Der Prosternal- fortsatzt ist ziemlich stark gewölbt. — Long. 3 mm. Beim gy sind die Vorderfäösse mässig erweitert, die Klauen sind fast gleichlang, ziemlich kurz und schwach gebogen. Die Art ist nahe verwandt, theils mit H:. striola Gyll., theils mit H. lenensis m. Von der erstgenannten unterschei- det sich diese Art durch schmälere und gestrecktere Körper- form, sowie durch die viel kräftigere Punktur des Hals- schildes und der Flägeldecken, stimmt aber ganz in der Farbenzeichenung vberein. Von lenensis zu unterscheiden durch schärfer begrentzte, hellere Farbe besonders die gelbe Zeichung an der Basis der Flägeldecken, wie bei striola. Der Kopf ist kräftiger punktiert; die Punktur des Hals- schildes ist auch in der Mitte der Scheibe gut ausgebildet; der Halsschild ist schmäler und die Seiten desselben sind nach vorne seichter gerundet verengt. Die Punktur der Flä- geldecken ist ebenso kräftig, aber viel dichter. Mittlere Lena: Bardeljah, 11. VII, in kleinen, stehenden; mit Hypna reich bewachsenen Taiga-Gewässern, 3 Exx.; Insel Agrafena, 1. VIII, in einem seichten Tämpel ohne Vegetation auf dem Boden, 14 Exx. 21. H. lenensis n. sp. Gestreckt eiförmig, ziemlich flach gewölbt, glänzend, schwarz, Kopf braun, auf dem Stirne mit zwei helleren Flecken; die Seiten des Halsschildes braun. Die Flägeldecken sind braungelb, in der Mitte der hinteren Hälfte dunkler: Die Fäöhler sind braunschwarz, die ersten Glieder, die Pal- pen und die Beine gelb. Die Oberseite ist kurz und un- dicht grau behaart. 16 B. Poppius. XLVTIIT Der Kopf ist gross, äusserst fein chagriniert, fein und weitlävfig punktiert, vorne mit zwei ziemlich grossen, flachen Gräbcehen. Der Halsschild ist mässig, nicht ganz in einer Flucht mit den Fläögeldecken gewölbt, viel breiter als der Kopf, stark quer, nach vorne ziemlich stark verschmälert, an den Seiten nur seicht gerundet; diese letztere fein gerandet. Die Scheibe ist glänzend, sowie der Kopf und die Flögeldecken ävsserst fein chagriniert, in der mitte fein und sehr weit- lävfig punktiert, an den Seiten und am Vorder- und FHinter- rande dagegen mit kräftiger Punktur; die Hinterecken sind rechtwinkelig, nicht abgerundet. Die Flägeldecken sind lang und an den Seiten ziemlich schwach gerundet, hinten etwas spitz abgerundet, an der Ba- sis so breit wie der Halsschild, nach hinten schwach erwei- tert und etwas hinter der Mitte am breitesten. Die Wöl- bung derselben ist wenig stark. Die Punktur ist kräftig, ziemlich dicht, nach hinten wunbedeutend erloschener. Die Reihen grösserer Punkte sind sehr undeutlich. Die Unterseite ist ebenso glänzend wie die Oberseite, die Bräste und das erste Ventralsegment kräftiger, aber weit- lävfiger punktiert als die Fläögeldecken. Der Prosternalfort- satz ist gewölbt. — Long. 3.9 mm. Beim I sind die Vorderfässe mässig erweitert, die Klauen sind wie bei der vorigen Art. Die Art ist, wie schon fräher erwähnt ist, nahe ver- wandt mit der vorigen, von welcher sie sich durch oben an- geföhrte Merkmale Unterscheidet. Von H. striola und vittula sofort zu wunterscheiden durch die viel kräftigere Punktur der Fläögeldecken. In Körperform erinnert sie ziemlich an H. piceus Steph. ist aber kleiner und etwas gedrungener, an- derst gefärbt und oben feiner punktiert u. s. w. Nur ein y an der mittleren Lena bei Nikolskaja, in moosbewachsenen Kleingewässern auf den Alluvionen, 9. VIL: 22, H. tristis Payk. Zwischen Ust-Aldan und Batylym, 18. VII, unter Sphagna am Rande eines kleinen Taiga- Tämpels. 23. H. umbrosus Gyll. Ytyk-haja, 7. VII; 'Bardeljah, VINT i N:o 16] Coleopteren-Fauna des Lena-Thales in Ost-Sibirien. 17 24. H. melanocephalus Gyll. Häufig in kleinen mit Hyp- nacéen bewachsenen Taiga-Gewässern an der mittleren und unteren Lena: Jakutsk, in Salzgewässern, 27. VI; Ust-Aldan, 16. VI; Umgebungen von Shigansk, häufig, VIII. var. opacino. Zusammen mit der Hauptform bei Shi- .gansk. 25. H. tataricus Lec. Selten: Olekminsk, 18. VI; Bar- deljah, 11. VII; etwa 17. km. nördlich von der Aldan-Mäin- falun HO SVIT. 26. H. enescens J. Sahlb. Fin Stöck zwischen Ust-Aldan und Batylym, 14. VII, in kleinen, mit Hypnacéen bewachse- nen Taiga-Gewässern; in gleichartigen Gewässern bei Shi- gansk, 6. VIII, ein Ex. . 27. H. semenowi Jak. Olekminsk, in einem grasbe- wachsenen Tiämpel, 18. VI, zwei Exemplare. 28. H. pectoralis . J. Sahlb. HFEinzeln an der mittleren Lena in kleinen, stehenden Gewässern: Nikolskaja, 9. VIL; Insel Agrafena, 1. VIII. 29. H. oblongus Steph. In kleinen, mit Hypnacéen be- wachsenen, stehenden Taiga-Gewässern an der mittleren Lena, selten: Ust-Aldan, 16. VII; Shigansk, 6. VII. 30. Noterus elavicornis De Geer. Jakutsk, in einer klei- nen Steppensee, 1. VII, nur ein Exemplar. 31. Laccophilus obscurus Panz. var. ströhmr ”Thoms. Drei Exemplare dieser dunklen, oben etwas deutlicher punktierten Form wurden in einer kleinen, seichten Steppen-See bei Ja- kutsk am 1. VII erbeutet. 32. Agabus (Arctodytes) elongatus Gyll. An der mittleren und unteren Lena, nicht sellsten in kleinen, stehenden, mit Hypna und Sphagna bewachsenen Taiga-Gewässern: Ust- Alldan, 16: VI: Shioansk, 6. us. (. MIL sziemlichishänfisj; tYSYyr 2d-.cV TER 18 B. Poppius. [XLVIT 33. A. (Gaurodytes) lineatus Gebl. Beim gy sind die Vorder- und Mittel-Fässe erweitert, von den Seiten ziemlich stark zusammengedräckt. Die Klauen der Vorderfässe sind wenig gebogen und ziemlichäkurz, die äussere etwas länger als die innere, diese letztere in der Mitte mit einem kräftigen Zahn. Die Klauen der Mittelfässe- sind etwas gestreckter, gleich lang. Von dieser Art wurden sehr zalreiche Exemplare in kleinen, salzigen Gewässern bei Jakutsk am 27. VI und in der Nähe von Nikolskaja am 9. VII erbeutet. Auch einige Exemplare bei Olekminsk, 18. VI. 34. A. (Gaurodytes) nigroeneus Er. BSellten: Olekminsk, iN8VIEE Ja kantske NA SIS an Skor VE 30. A. (Gaurodytes) senescens n. sp. Gestreckt oval, mässig gewölbt, glänzend, oben schwarz, metallisch glänzend, der Kopf vorne, zwei kleine Makeln hinten, die Seiten des Halsshildes und der Flägeldecken braun,. die braune Farbe nach innen sehr unbestimmt, zuweilen auf den Flägeldecken ziemlich ausgedehnt. Unten ist der Kör- per schwarz, die Segmente hinten schmal braun gesäumt. Die Fähler, Palpen und die Beine sind roth, die Hinterschen- kel angedunkelt. Der Kopf ist ziemlich gross, dicht und sehr fein netz- förmig gewirkt. Die zwei Gräbehen auf der Stirne sind klein und quer gestellt. Der Halsschild ist stark quer, etwa so breit als die Basis der Flägeldecken, an den BSeiten nicht ganz in selber Flucht mit diesen gerundet, nach vorne kräftig verengt, an den Seiten aber sehr seicht gerundet, ziemlich scharf geran- det. Die Hinterecken sind etwas abgerundet, sehwach stumpf- winklig. Die Basis ist schwach zweibuchtig. Die Scheibe: ist äberall gleichmässig, sehr fein und weitlävfig punktiert, die Punkte mit einander durch sehr feine netzförmig an- geordnete BStrichelehen verbunden. Am Vorderrande eine doppelte Querreihe grösserer, in der Mitte nicht abgebroche- ner Punkte, und auch an der Basis befinden sich an. den Sei- ten solche Punkte. N:o 16] Coleopteren-Fauna des Lena-Thales in Ost-Sibirien. 19 Die Fläögeldecken sind ziemlich gestreckt, nach hinten schwach erweitert, etwas hinter der Mitte am breitesten, an den Seiten mässig gerundet, mit ziemlich breit abgerundeter Spitze, mässig kräftig, mit dem Halsschild in einer Flucht ge- wölbt, die grösste Wölbung befindet sich gleich vor der Mitte. Die Sculptur derselben ist wie auf dem Halsschilde, beim £ kaum dichter als beim gy. Die drei Punktreihen sind doppelt, die Punkte klein und wenig tief. Die Epipleuren sind un- punktiert, sehr fein chagriniert. Die Unterseite ist etwas matter als die Oberseite, sehr fein, ziemlich dicht chagriniert und gestrichelt. Das Pro- sternum ist der ganzen Länge nach scharf gekielt, der Kliel hinter den Vorderhöften etwas erhöht. Das Metasternum ist vorne schmal, aber ziemlich lang ausgehöhlt, in der Mittel- linie fein gefurcht. Die Seitenfögel desselben sind ziemlich bret dreieckig. Auf den Hinterföässen ist das erste Glied nicht länger als der längere Enddorn. — Long. 1—7.5 mm. Beim I sind die Vorder- und Mittelfässe schwach erwei- tert, von den Seiten zusammengedräöckt. Die Klauen sind ziemlich kurz, wenig gebogen und einfach. Das letzte Ven- tralsegment ist dicht und fein längsrunzelig. Im Körperbau erinnert diese Art am meisten an A. uwuli- ginosus Linn. und ÅA. amnicola J. Sahlb., ist aber etwas ge- streckter als die erstgenannte, und ist dunkler gefärbt. Sie unterscheidet sich aber bedeutend von den beiden durch die Geschlechtscharacktäre des &s, dessen Klauen einfach sind und ausserdem durch die Längsstrichelung des letzten Ven- tralsegmentes, was wiederum an einigen anderen Arten erin- nert, besonders an A. vittiger Gyll.; sie ist aber grösser und breiter, mehr gerundet, weniger gewölbt, und hat breitere Sei- tenfägel auf dem Metastermun u. s. w. Zahlreich in kleinen, grasbewachsenen, auch salzigen, stehenden Gewässern auf Steppenwiesen an der mittleren Lena: Jakutsk, 27. VIT; Nikolskaja, 9. VIL 36. A. (Gaurodytes) confinis Gyll. Nur ein einziges Exem- plar in den Umgebungen von Olekminsk, 18. VI. 37. A. (Gaurodytes) congener Payk. In kleinen Gewässern auf der Insel Bytjak, in der Nähe der Vilui-Mändung, 3. VIII, ein Exemplar. 20 B. Poppius. [XLV II var. thomsoni J. Sahlb. HEinzeln in den Umgebungen von Shigansk, 6. u. 8. VIII, in kleinen, seichten, mit Hypna- céen bewachsenen Gewässern. 38. A (Gaurodytes) mimmi J. Sahlb. Ein I bei Shigansk, in "kleinen, mit Hypna bewachsenen Taiga-Gewässern, am 63 VIE 39. A. (Gaurodytes) uuguicularis Thoms. Ust-Aldan, 13 VII, in kleinen Moor-Tämpeln; Insel Bytjak, in der Nähe der Vilvi-Mändung, in kleinen, vegetationsloosen Gewässern 36. VIL — 2 ds. 40. A. (Gaurodytes) biguttulus Thoms. var. 2 boreellus J. Sahlb. Mit gewisser Unsicherkeit föhre ich zu dieser Form ein S-ches Exemplar, dessen Oberseite matt sculptiert ist. Der Körper ist etwas breiter und gewölbter als bei biguttulus Wa- rum es möglich ist, dass wir hier mit einer neuen Art zu thun haben. — Jakutsk, in einem grasbewachsenen Täim- pel auf den Steppenwiesen, 26 VTI, 1. 2. 41. AA. (Gaurodytes) affinis Payk. 2 SS bei Nikolskaja, in kleinen grassbewachsenen Tiämpeln, 9. VII. 42. AA. (Gaurodytes) dubiosus n. sp. (An A. costulatus Motsch. IB UITA GÖS) börs, soo Bret eiförmig, etwa in der Mitte des Körpers am breitesten, vorne breit, nach hinten stärker verschmälert, kräftig gewölbt, die grösste Körperhöhe ziemlich weit vor der Mitte der Flä- geldecken, diese und der MHalsschild nicht in einer gemein- samen Flucht gewölbt. Oben ziemlich matt, besonders die Flögeldecken, metallisch glänzend, die Flägeldecken braun- schwarz, die Seiten derselben ziemlich breit, dieselben des Halsschildes schmäler gelbbraun, zwei Flecke auf dem Stirne braun. Die Palpen, Fähler, die Spitze der Schenkel, die Tibien und die Tarsen gelb, die äusserste Spitze des letzten Palpengliedes und die letzteren Fählerglieder dunkel. Die Unterseite schwarzbraun, die Hinterränder der Ventralseg- mente braun. Der Kopf ist gross, mit zwei seichten Gräbcehen vorne, dicht und sehr fein maschenförmig gewirkt. Der Halsschild ist stark quer, nach vorne ziemlich stark verengt, aber seicht gerundet, so breit wie die Flägeldecken an N:o 16] Coleopteren-Fauna des Lena-Thales in Ost-Sibirien. 21 der Basis. Die Hinterecken sind rechtwinkelig, die Basis ist ge- bogen, vor dem Schildchen ziemlich scharf, schmal, der Quere nach eingedräöckt. Die Seiten sind sehr schmal gerandet. Die Scheibe ist gröber und dichter maschenförmig gewirkt als der Kopf, in der Mitte ist die Sculptur etwas feiner und weitläufiger. "Die Maschen sind gestreckter. Am Vorder- rande befindet sich eine aus feinen Punkten gebildete, in der Mitte abgebrochene Querreihe. Die Flägeldecken sind vorne kräftig gewölbt, nach hin- "ten allmählig abgeflacht, vor der Mitte am breitesten, hinten ziemlich breit abgerundet. Die Scheibe ist wenig glänzend, beim 2 kaum matter als beim &, sehr fein, dicht lederartig ge- "wirkt, mit zwei sehr undeutlich vortretenden, aus feinen Punkten bestehenden Doppelreihen von Punkstreifen und hinten an den Seiten sind ausserdem einzelne, unregelmässig angeord- nete Punkte zu sehen. Die Epipleuren sind etwas ausge- höhlt und ziemlich breit, reichen aber nur bis zur Mitte der Decken. . Die Unterseite ist matt, dicht längsrunzelig, nur der Hinterkörper ist glänzend und fast glatt. Der Fortsatz des Prosternums ist mässig scharf, aber der ganzen Länge nach gleich hoch und deutlich gekielt. Die Seitenflögel des Me- tastermun sind breit, an der hinteren Kante sehr schwach gebogen. — Long. 8 mm. Beim I sind die Vorder- und Mitteltarsen ziemlich :schwach erweitert, von den Seiten zusammengedräckt, unten dicht mit rundlichen Saugnäpfchen besetzt. Die Vorder- klauen sind einfach, ziemlich lang, schwach gebogen, die äussere ganz an der Basis sehr schwach stumpf erweitert. — Beim 2 ist das letzte Ventralsegment glatt. Verwandt mit A. sturmi Gyll. und Å. zetterstedti Thoms., weicht aber von beiden Arten sofort ab, durch den viel kräf- tiger gewölbten, vorne bedeutend breiteren Körper. In der Körperform nähert sich diese Art dem A. sturmi am mel- sten, hat aber eine Prosternalfortsatz, die anders gebaut ist. Von den genannten Arten weicht die neue ausserdem ab durch die viel breiteren, nicht zungenförmig zuräckgebogenen Seitenflägel des Metasternum. 2 B. Poppius. [XLVIL Auf den Werchojanskischen Gebirgen, der Vilui-Män- dung gegenäber, in kleinen klaren, vegetationsloosen Gewäs- Sexn, (24 NILS eken und Anm. Diese Art ist vielleicht die Motschulsky'sche A. costulatus, und besonders gleich scheint die Körperform zu sein. Die Beschreibung ist aber so sehr kurz, dass hier- aus die Sache sich nicht klar machen lässt, und da ausser- dem einige Unterschiede sich vorfinden, halte ich es fär sich- rer, die Art als neu zu beschreiben. 43. AA. (Acathodes) fuscipennis Payk. In kleinen, stehenden Gewässern auf den Uberschemmungs-Wiesen der mittleren Lena, stellenweise sehr häuvufig: Jakutsk, 27. VI, 1. VII; in der Nähe von Ytyk-haja, 8. VII; Nikolskaja, 9. VII; zwischen Aldan und Batylym, 19. VII 44. AA. (i. sp.) serricornis Payk. Selten an der wunteren Lena: Insel Agrafena, 1. VIII; Shigansk, 18. VII 45. ÅA. (Eriglenus) femoralis Payk. var. pallens n.. Etwas grösser und oben gelb, zwei sehr schmale Quer- binden am Vorder- und Hinterande des Halsschildes schwarz; die Flägeldecken sind etwas dunkler, gelbbraun, mit ziemlich starkem Erzschimmer. Die Unterseite wie bei der Hauptform. In anderen Hinsichten mit dieser ibereinstimmend. Diese, durch die helle Farbe ausgezeichnete Form ist vielleicht als besondere Art aufzufassen. Da aber andere Unterschiede als in der Färbung auf dem einzigen, mir vor- liegeden Exemplar nicht aufzufinden sind, habe ich dieselbe nur als var. aufgeföhrt. Olekminsk, 18. VI, 1 I in stehenden, grasbewachsenen Kleingewässeren mit festen Boden. 46. Ilybius subeneus Er. Häufig an der mittleren Lena: Olekminsk, 18. VI; Jakutsk, 25. VI, 1. VII; Nikolskaja, 9. VIL; zwischen Ust-Vilui und Tscheremyi-haja, 28. VII; Insel Agra- fena 1. VIII. 47. I. angustior Gyll. Selten an der mittleren Lena: Ja- kutsk, 1. VII; Bardeljah, 11. VII; Ust-Aldan, 16. VII. 48. Rantus notaticollis Aubé. In stehenden, auch salzi- gen Gewässern auf den Alluvionen der mittleren Lena: Olek- minsk, 18. VI; Jakutsk, 27. VI; Nikolskaja, 9. VII. N:o 16] Coleopteren-Fauna des Lena-Thales in Ost-Sibirien. 23 49. R. suturalis Lac. Selten: Oleminsk, 18, VI; Jakutsk 1. VIT; Nikolskaja, 9. VIL var. virgulatus Illig. Ein Exemplar zusammen mit der, Hauptform bei Olekminsk. 50. R. exoletus Forst. Ein Stöck bei Nikolskaja, 9. VIL 51. Cymatopterus striatus L. Nur ein Exemplar bei Ni- kolskaja, 9. VII. UR 52. OC. dauricus Aub. In stehenden, grasbewachsenen kleingewässern auf Wiesen. Olekminsk, 18. VI, ein Ex.; Ni- kolskaja, mit der vorigen, ein Stäöck. 53. &0. dolabratus Payk. Selten: Shigansk, 17. VIII 54. Hydaticus rugosus n. sp. 2. Elliptisch, flach gewölbt, wenig glänzend, Kopf und. Halsschild gelbroth. Der Kopf hinten schwarz mit zwei gel- ben Fleckchen. Die Basis des Halsschildes ist bis zur Mitte und weit nach den Seiten schwarz. Die Flägeldecken schwarz, eine etwas aufgelöste Querbinde hinter der Besis, die Seiten-- rand breit und fänf, theilweise unvollständige Längslinien gelb: Unten ist die Vorderbrust zum grössten Theil gelb- roth. Die Fähler und Palpen sind gelb, die Vorderbeine,. die Mittel-Schenkel und Tarsen, sowie ein kleines Fleckechen an den Seiten des 2:ten und 3:sten Ventralsegmentes braun-- roth, die Hinterbeine braunschwarz. Die Oberseite ist matt glänzend, äusserst fein, weit- läufig punktuliert, die Scheibe des Halsschildes, ein kleines Feldehen in der Mitte ausgenommen, und die Flägeldecken bis weit hinter der Mitte sehr kräftig und ziemlich dicht. unregelmässig gestrichelt. Der Kopf hat vorne zwei kleine Punktgräbechen. Der Halsschild ist nach vorne kräftig gerundet verengt, die Sei- ten in einer Flucht mit den Flägeldecken gerundet, sehr fein geramdet. Die Hinterecken rechtwinkelig. Die Flägeldecken sind an der Basis ebenso breit wie der Halsschild, nach hin-- ten nur sehr schwach erweitert, flach, etwas hinter der Ba-- sis am kräftigsten gewölbt. Nahtwinckel ist etwas ausge-- 24 B. Poppius. [XLVTI zogen. Hinten auf der Spitze sind zwei sehr erloschene, aus kleinen und schwach vortretenden Punktechen gebildeten Längsreihen zu sehen. Die Mitteltibien sind dicht mit kur- zen Stachelchen bewehrt. Die äussere Hinterklaue ist um die Hälfte kärzer als die innere, mit ziemlich stark geboge- ner Spitze. Die Unterseite ist ganz wie bei H. levipennis ”Thoms. ausgebildet. — Long. 12.5 mm. Diese Art ist sehr nahe verwandt mit ZH. levipennis Thoms. Der Körper ist kleiner, die Seiten des Halsschildes sind nach vorne kräftiger gerundet verengt und die äussere Hinterklaue ist im Vergleich mit der inneren, etwas kärzer. Besonders unterscheidet sich die neue Art durch viel tiefere und dichtere, sowohl auf dem Halsschilde, wie auch auf den Flögeldecken viel mehr ausgedehnte Sculptur. — In Kör- perform erinnert die Art mehr an H. stagnalis Fabr., unter- scheidet sich aber, ausser durch die Sculptur, durch mehr aus- -gedehnte schwarze Zeichnung an der Basis des Halsschildes, durch die feinere Punktur der Flägeldecken, sowie durch den ausgezogenen Nahtwinkel der Flägeldecken beim 2. Ust-Aldan, 16. VII, ein 2 in stehenden, mit Sphagna be- wachsenen Kleingewässern im Lariz-Wealde. 93. Graphoderes sahlbergi Seidl. In kleinen, grasbewach- :senen Gewässern auf Steppenwiesen: Olekminsk, 18. VI; Ja- kutsk, 25—26. VI, mehrere Exemplare. var. 2 verrucifer Sahlb. Ein Exemplar zusammen mit der Haupt-Art bei Jakutsk. 06. Dytiscus marginalis L. Ein I bei Olekminsk, 18. VI. Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XLVII. 1904—1903. N:o 17. Contributions to the knowledge of the Coleopterous; Fauna of the Shetland- and Orkney-Islands. by B. PoPPIiUs. The knowledge of the coleopterous Fauna of the Shet- land- and Orkney-Islands has not been great. Two lists have: been published from the Shetland-Islands, itis true, but the number of kinds is not great and could no doubt be much. increased, as will be seen from the following list. In ,The scott. Nat." Vol. II, p. 346, Blackborn gives a list of the different Coleoptera found by him here; a short report of collections made here has also been published in ,, The Entom. Montl. Mag." XI, p. 112. A great number of the Coleoptera mentioned here is not mentioned in the following list. Sa- mewat later another report of collection of Coleopera from Shetland is to be found in ,Ann. de la soc. Ent. Belg.4 XXI. p. XII, made by Nilis, and consists of kinds collected by him the 12:th-—13:th of July 1877. It was therefore with great interest the author looked trough another rich collection of Coleoptera, collected in the Shetland- and Orkney-Islands by Prof. D:r O. M. Reuter in 1876. A great many of the kinds here mentioned have already been known heretofore, but my taking them up in this list is of interest on account of the fact, that reports may be obtained about- the localities where the kinds have been found, as well as about their frequency. The collection made by Prof. Reuter, comprises 130 different kinds; hereto may be added following kinds found by Blackborn, which were not represented in the former 2 B. Poppius. [XLVII collection: Pelophila borealis, Dyschiriwus politus, Elaphrus cu- preus, Trechus lapidosus, Ir. minutus, Bembidium mannerheimi, Broscus cephalotes, Pterostichus vitreus, Pt. vulgaris, Pt. diligens, Amara apricaria, Anchomenus albipes, Cymindis vaporariorum, Haliplus confinis, Hydroporus memnonius, H. melanocephalus, H. nigrita, H. obscurus, H. gyllenhali, (= piceus-Aub.), H. celatus, (= longulus Rey), Ilybius fuliginosus, Cymatopterus fuscus, Rantus notatus, Agabus solieri, A. nebulosus, Helophorus granu- daris, Cercyon depressus, Ocalea castanea, Aleochara moesta, Å. (Polystoma) algarum, Mmniusa incrassata, Atheta eremita, A. gregaria, ÅA. vicina, ÅA. aterrima, A. aeneicollis Shrp. (= pertyt Heer), A. germana, A. villosula, Tachyporus humerosus, T. pu- sillus, Mycetoporus angularis, Quedius attenuatus, Q. tristis, Q. umbrinus, Q. fulgidus, Philonthus sordidus, Ph. nigritulus, Ca- fius xantholoma, Othius myrmecophilus, Xantholinus glabratus, Stenus unicolor, St. impressus, St. brevicornis (2), Bledius subter- raneus, Platystethus arenarius, Oxytelus nitidulus, Lesteva long- elytrata, LDL. pubescens, Arpedium brachypterum, Olophrum pi ceum, Omalium excavatum, Megarthrus depressus, Thanatophilus rugosus, Catops coracinus, C. fuscus, Sciodrepa watsoni, Stenich- nus collaris, Agathidium laevigatum, Byrrhus pilula, Corticaria fuscula, Cryptophagus setulosus, Otiorrhynchus mauwrus, Cneorrhi- nus geminatus, Erirrhinus acridulus, Cewtorrhynchus pollinarius, C. contractus, RBhinonchus pericarpius, Phytobius notula, Chryso- mela sanguinolenta, Plateumaris discolor, Coccinella mutabilis, — Or all in all 81 kinds. The greater part of the kinds mentioned by Nilis has already been mentioned here, but there are also some other ones where appearences seems somewhat dubioses, also I am mentioning with reserve: Blethisa multipunctata, Carabus can- -cellatus, Dromius fenestratus, Licinus depressus, Anchomenus sexpunctatus, ÅA. angusticollis, Zabrus gibbus, Harpalus aeneus, Bembidium laterale, B. varium, Silpha obscura, S. 4-punctata, Atheta merdaria, Staphylinus erythropterus, Lesteva (Acidota?) crenata, Cetonia morio, Onthophagus taurus, Geotrupes vernalis, G. stercorarius, Aphodius scybalarius, A. haemorrhoidalis, A. fimetarius, Corymbites bimaculatus, Spondylus buprestoides, Cocci- nella 5-punctata, C. 7- BARE C. 14-pustulata, or all in all 27 specimens. | 3 N:o 17] Contributions to the knowledge of the Shetland-and Orkney-Islands. 3 It seems wery peculiar that so many different kinds have been found within so short a time, while the same kinds were not found by Blackborn and Reuter, although both these gentlemen spent a much longer time in the Shetland-Islands. These reports seem the more peculiar as some of the kinds ought to be found in woods, which are not at all to be found in Shetland. In Shetland has been found 211 kinds, or if we take the reports of Nilis in consideration, still with reserve, 238. Only following are heretofore known from the Orkney- Islands: Pelophila borealis, Chrysomela fastuosu & Chr. sangui- nolenta, mentioned by J. Boswell Syme in ,, The Scott. Nat." II, p. 204. None of these has been found by Reuter. 181 kinds are mentioned in the following list, wheretfore the num- ber of known kinds from these islands amounts to 184. I desire to express my thanks to Mr. Bloomfield for his kindness in sending to me extracts rom periodicals, to which I have not had access. Carabidae. ') Carabus catenulatus Scop. Shetland, two specimens. Leistus rufescens Fabr. Shetland, one specimen. | : Nebria brevicollis Fabr. Shetland: Lerwick, 6. VIII; Orkney: several specimens at Kirkness, 14. VIL 4. N. gyllenhali Schnh. var. balbii Bon. Iäokland, Sev eral VW NN HKH specimens. 5. Notiophilus aquaticus L. Shetland: one specimen at Ler- SAGE Ör VA 6. N. palustris Duft. Shetland: Lerwick, one specimen, Ö-A VIL 7. N. biguttatus Fabr. Shetland: several specimens at Bres- say, 13. VIT; Orkney: Kirkwall, 15. VII, three specimens. 8. Lorocera pilicornis Fabr. Shetland: some specimens at Lerwick, 6. VIL 9. Clivina fossor L. Shetland: Lerwick, 6. VII; Örkisy: Kirkwall, 15. VII, some specimens. 1) The most specimens are long ago determined by Prof. J. FÖ in Helsingfors. 20 B. Poppius. [XLVII Dyschirius globosus Herbst. Shetland: Trebisterness, 11. VII, a few specimens. Elaphrus lapponicus Gyll. Orkney: Orphir, according to Mrs. Fortescue. Bembidium bipunetatum L. ÖOrkney, at Stennis, nine spe- cimens. B. ustulatum L. Shetland; Orkney; thierteen specimens. B. rupestre L. Shetland, four specimens. B. tibiale Duft. Orkney, single specimens. B. aeneum Germ. Orkney, four specimens. Trechus rubens Fabr. Shetland, one specimen. Tr. obtusus Er. Shetland, several specimens. Patrobus excavatus Payk. var. assimilis Chaud. Shetland, five specimens. Pterostichus niger Schall. Shetland; Orkney; six speci- mens. Pt. vulgaris L. OÖOrkney, three specimens. Pt. nigritus Fabr. Shetland, some specimens. Pt. strenuus Panz. Shetland; Orkney, three specimens. Pt. oblongopuncetatus Fabr. Shetland, single specimens. Amara aulica Panz. Shetland; Orkney; three specimens. A. apricaria Payk. Örkney, some specimens. A. bifrons Gyll. Shetland, one specimen. A. lunicollis Schiodte. Shetland, two specimens. A. plebeja Gyll. ÖOrkney, two specimens. Calathus cisteloides Panz. Shetland; Orkney; six speci- mens. C. melanocephalus L. Shetland, four specimens. var. nubigena Halid. Shetland, in abundance. Platynus ruficornis Goeze. Shetland, nine specimens.:' Olisthopus rotundatus Payk. Shetland; Orkney; four spe- cimens. Pseudophonus ruficornis L. ÖOrkney, three specimens. Harpalus latus L. Shetland; Orkney; several specimens. Dichirotrichus pubescens Payk. Shetland, several speci- mens. D. cognatus Gyll. Shetland, two specimens. Acupalpus harpalinus Dej. Shetland; OÖrkney; some spe- cimens. N:o 17] Contributions to the knowledge of the Shetland- and Orkney-Islands. 5 34. DD. Haliplidae. Haliplus obliquus Fabr. Orkney, at Orphir, two specimens. H. fulvus Fabr. ÖOrkney: Orphir, one specimen. H. lineatocollis Marsh. Shetland, two specimens; Orkney, at Stromness and Kirkwall, several specimens. Dytiscidae. Deronectes griseostriatus De Geer. Shetland, one specimen. Hydroporus erythrocephalus L. Shetland, numerous speci- mens. H. pubescens Gyll. Shetland; Orkney; in abundance. H. memnonius Nic. Orkney: Stromness, 20. VII, two spe- cimens. H. piceus Steph. Orkney: Stromness 20. VII, eight spe- cimens. H. palustris L. Shetland; Orkney; numerous specimens. Cymatopterus fuscus L. Orkney: one specimen at Orphir, TTSEVE Agabus nebulosus Forst. Orkney: Orphir, 17. VII, two specimens. A. congener Payk. Orkney: Kirkwall, 15. VII, three spe- cimens. A. guttatus Payk. Shetland, three specimens. A. bipustulatus L. Shetland, numerous specimens; Orkney, at Kirkwall, 13. VII, five specimens. A. chalconotus Panz. Shetland, one specimen; Orkney, two specimens. Limnebiidae. ') Limnebius truncatellus Thunb. Shetland: Bressay, 13. VII, four specimens. Ochthebiidae. ") Ochthebius bicolon Germ. Shetland, tvo specimens. 1) The most specimens are long ago determined by D:r D. Sharp. 16 63. 64. 65. 66. 67. 68. 69. 70. Ya B. Poppius. [XLVII Helophoridae. ') Helophorus rugosus Oliv. Orkney: Kirkwall, four speci- mens. | H. aquaticus L. Shetland; Orkney; ten specimens. H. aequalis Thoms. OÖOrkney, four specimens. H. mulsanti Rye. Shetland, one specimen. H. aeneipennis Thoms. Shetland; Orkney; several speci- mens. H. griseus Herbst. Shetland; Orkney; taken in abundance. Hydrophilidae. ') Anacaena globulus Payk. Shetland, two specimens; Ork- ney, at Kirkwall, 15. VII, two specimens. Sphaeridiidae. ') Cercyon littoralis Gyll. Shetland; Orkney; several speci- mens. UR C. marinus Thoms. Shetland; Orkney: Kirkwall; five specimens. . | C. analis Payk. Orkney: Kirkwall, one specimen. C. fiavipes Fabr. Shetland; Orkney; five specimens. C. melanocephalus L. Shetland; Orkney; several speci- mens. C. quisquilius DL. Orkney, two specimens. C. unipunetatus L. Orkney: Kirkwall, two specimens. Megasternum obscurum Marsh. Shetland, several speci- mens; Orkney, at Kirkwall. Gyrinidae. Gyrinus natator L. Shetland: Trebisterness, 11. VII, three specimens; Orkney: Kirkwall, 15. VII, three spe- cimens. :) The most specimens are long ago determined by D:r D. Sharp. N:o 17] Contributions to the knowledge of the Shetland-and Orkney-Islands. Parnidae. [ 72. Parnus prolifericornis Fabr. Shetland, at Lerwick, 838—9. VII, one specimen. Limniidae. 73. Elmis aeneus Mäll. Orkney: Kirkwall, one specimen. 74. Limnius tuberculatus Mäll. Orkney: Kirkwall, one speci- men. Staphylinidae. 75. Aleochara brevipennis Grav. Orkney: Kirkwall, 17. VI, five specimens; Stennis, 21. VII, one specimen. 76. A. (Polychara) lanuginosa Grav. Shetland: Lerwick, 6. VII, two specimens; Tingwall, 7. VII, one specimen; Orkney: Kirkwall, 15. VILI, in abundanece; Stennis, 21. VII, one specimen. 77. A. (Homoeocara) succicola Thoms. Orkney: Kirkwall, 15, 19. VII, two specimens. 78. Ozxzypoda opaca Grav. Shetland: Tingwall, 7. VII, one specimen ; Bressay, 10. VII, one specimen; Orkney: Kirk- wall, 15—20. VII, several specimens; Stromness, 21. VII, one specimen; Stennis, 21. VII, ne specimen. 79. Myllaena brevicornis Matth. Shetland: Bressay, 10. VIT, one specimen. 80. Notothecta (Lyprocorrhe) anceps Er. Shetland: Lerwick, 8—9. VII, one specimen. 81. Atheta (Acrotona) fungi Grav. Shetland: Tingwall, 7. VII, one specimen. 82. A. (Chaetida) longicornis Grav. Orkney: Kirkwall, 15. VI, two specimen; Stromness, 20. VII, one specimen. 83. A. (Datomicra) zosterae Thoms. ÖOrkney: Kirkwall, 15. VII, four specimens; Stennis, 21. VII, two specimens. 84. A. (Badura) macrocera Thoms. Orkney: Kirkwall, 15. VIL, three specimens. 85. A. (Dimetrota) atramentaria Gyll. Shetland: Bressay, Ler- wick, Tingwall, in abundance; Orkney: Kirkwall, Strom- ness, Stennis, in abundance. 36. ST. 33. SC 0: SE 92. 93. 100. 101. 102. B. Poppius. [XLVIT A. (Thinobaena) vestita Grav. Shetland: Lerwick, Ting- wall, Bressay, Trebisterness, in great abundance; Ork- ney: Kirkwall, 5. VIII, several specimens. A. (s. str.) incognita Sharp. Orkney: Kirkwall, 15. VIL, one specimen. A. (s. str.) triangulum Krtz. Shetland: Lerwick and Bres- say, four specimens; Örkney: Kirkwall, Stennis, FOOT ness, in abundance. A. (Bessobia) monticola Thoms. Shetland: Bressay, 10. VII, two specimens; Orkney: Stennis, 21. VII, one spe- cimen; Stromness, 20. VIT, one specimen. A. (Amischa) analis Grav. Shetland: Bressay, Lerwick, Tingwall, several specimens; Orkney: Kirkwall, nume- rous specimens. A. (Geostiba) circellaris Grav. Shetland: Lerwick, 6. VIL, one specimen; Tingwall, 7. VII, two specimens; Orkney: Kirkwall, 15. VII, one specimen. A. (Metazya) elongatula Grav. Shetland: Tingwall, 7. VIT, one specimen. A. (Metaxya) melanocera Thoms. Shetland: Tingwall and Bressay, in abundance; Orkney: Kirkwall and Stennis, several specimens. Tachyusa (Thinonoma) atra. Grav. Orkney: Stennis, 21. VII, three specimens. Autalia puncticollis Sharp. Örkney: one specimen at Kirk- wall, 15. VIL Tachinus rufipes De Geer. Shetland: Lerwick, 6, VII, in abundance; Orkney: Kirkwall, 14. VII, one specimen. T. laticollis Grav. Orkney: Kirkwall, 14. VII, one specimen. T. marginellus Fabr. Orkney: Kirkwall, 14. VIL, two specimens. Tachyporus chrysomelinus L. Shetland: Lerwick, 6. VIL two specimens; Tingwall, 7. VII, one specimen. T. hypnorum Fabr. Orkney: Stennis, 21. VII, four spe- cimens; Stromness, 20. VII, one specimen. = T. pusillus Grav. Orkney: Stennis, 21. VII, one speci- men. Mycetoporus longulus Mannh. Orkney: Stromness, 20. VII, one specimen; Stennis, 21. VII, two specimens. N:o 17] Contributions to the knowledge of the Shetland-and Orkney-Islands. 9 103. Quedius (Quedionuchus) cinctus Payk. Shetland: Bressay, 10. VII, one specimen. 104. Qu. (S. str.) fuliginosus Grav. Shetland: Tingvall, five specimens; Bressay, 10. VII, one specimen. Orkney: Kirkwall, 19. VII, one specimen. 105. Qu. (S. str.) molochinus Grav. Shetland: Bressay, 10. VII, one specimen. 106. Qu. (Sauridius) umbrinus Er. Orkney: Kirkwall, 19. VII, one specimen. 107. Qu. (Raphirus) semizeneus Steph. Shetland: Lerwick, 6. VII, one specimen; Tingwall, 7. VII, one specimen. 108. Qu. (Raphirus) boops Grav. Shetland: Bressay, 10. VIL, three specimens; Trebisterness, 11. VII, one specimen. 109. Qu. (Raphirus) fulvicollis Steph. Shetland: Bressay, 10. VII, two specimens. 110. Creophilus mazillosus L. Shetland: Lerwick, Tingwall, six specimens. Orkney: Kirkwall, one specimen. — All these specimens are characterized by having no traces of pilosity on the wingshells; also on the abdomen is the hairiness only slightly developed. The specimens are no doubt quite worn owing to their occurrence un- der decayed Fucus. 111. Staphylinus (Goörius) olens Mäll. Shetland: Bressay, se- ven specimens. OÖOrkney: Kirkwall, one specimen. 112. St. (Pseudocypus) zeneocephalus De Geer. Shetland: Ting- wall, 7. VII, three specimens. 113. Philonthus laminatus Creutz. Orkney: Kirkwall, 15—17. VII, four specimens. : 114. Ph. chalceus Steph. Shetland: Lerwick, 6. VII, one spe- cimen. 115. Ph. addendus Sharp. Orkney: Kirkwall, 14—18. VII four specimens. 116. Ph. decorus Grav. Shetland: Lerwick, 6. VII, twelve specimens. 117. Ph. varius Gyll. var. shetlandicus n. Differs from the known forms of this species by the uniform dark red color of the wingshells. Legs, as in the most forms of this species, pitch-brown. OClosely allied to var. nitidi- collis Boisd., the wing-shells, however, beeing still ligh- 2 10 HELG: ILLER 120. 121: 122. 123. 124. (125: 126. RT: 128. 129. 130. 131. B. Poppius. [XLVIL ter. Owing to the fact that the five specimens collec- ted all are quite similar and that no otherwise coloured specimens, as far as I am aware, are found on the Shet- land—Tslands, seems it fully right to consider the form described above as a peculiar local variety. — Shet- land: Lerwick, 6. VII. four specimens; Tingwall, 7. VIL, one specimen. Ph. marginatus Stroem. Shetland: Tingvall, 7. VII, two specimens. Orkney: Kirkwall, 15—17. VII, two spe- cimens. Ph. fimetarius Grav. Shetland: Lerwick, Tingwall, four specimens. Örkney: Kirkwall, in abundance. Ph. umbratilis Grav. Shetland: Tingwall, Trebisterness, six specimens. Orkney: Stennis, 21. VII, one specimen. Ph. varians Payk. Orkney: Kirkwall, in abundance. Cafius xantholoma Grav. Orkney: Kirkvall, in abundance. Othius melanocephalus Grav. Shetland: Bressay, three specimens; Tingwall, three specimens; Lerwick, two specimens. OÖrkney: Kirkwall, one specimen. 0. punctulatus Goeze. Shetland: Lerwick, 6. VII, one specimen. Xantholinus (Gyrohypnus) punetulatus Payk. Shetland: Tingwall, 9. VILI, one specimen. Orkney: Stennis, 20: VII, two specimens. | | X. glabratus Grav. Orkney: Kirkwall, 14—19. VII, four: specimens; Stromness, 20. VII, one specimen; Stennis, 21. VII, one specimen; X. linearis Oliv. Shetland: Bressay, 10. VIII, one spe- cimen. Lathrobium fulvipenne Grav. Shetland: Tingwall, 7. VIL, two specimens. Orkney: Kirkwall, 15. VII, two spe- cimens. L. brunnipes Fabr. Shetland: Tingwall, 7. VIL, one specimen. Stenus (Nestus) nanus Steph. Orkney: Kirkwall, four specimens. St. (Hypostenus) latifrons Er. Shetland: Tingwall, 7. VIL, three specimens; Lerwick, 8. VII, one specimen. Ork- N:o 17] Contributions to the knowledge of the Shetland- and Orkney-Islands. 11 ney: Kirkwall, 15. VII, four specimens; Stromness, 20. VIT, one single specimen. 132. St. (Hemistenus) picipes Steph. Orkney: Kirkwall, Orphir, Stromness, Stennis, in abundance. 133. St. (Hemistenus) nitidiusculus Steph. Shetland: Bressay, two specimens. Orkney: Kirkwall, numerous specimens; Stennis, one specimen. 134. St. (Mesostenus) ossium Steph. Orkney: Kirkwall, seven specimens; Stromness, eight specimens; Stennis, four specimens. 135. St. (Mesostenus) aceris Steph. Shetland: Tingwall, three specimens; Orkney: Kirkwall, eight specimens. 136. Platystethus (Pyctoererus) arenarius Fourcr. Orkney: Kirkwall, eight specimens; Stromness, one specimen. 137. Ozytelus rugosus Fabr. Shetland: Tingwall, three speci- mens. Orkney: Kirkwall, four specimens. 138. 0. (Anotylus) sculpturatus Grav. Shetland: Tingwall, 7. VIT, one specimen. 139. 0. (Anotylus) nitidulus Grav. Orkney: Kirkwall, six spe- cimens; Stennis, one specimen. 140. 0. (Anotylus) complanatus Er. Shetland: Lerwick, 6. VII, two specimens; Tingwall, 7. VII, two specimens. 141. Trogophleus bilineatus Steph. Orkney: Kirkwall, 15. VII, two specimens; Stennis, 21. VII, one specimen. 142. Lesteva longelytrata Goeze. Orkney: Kirkwall, 14. VII, one specimen. 143. IL. monticola Kiesw. Shetland: Lerwick, 6. VII, one spe- cimen; Tingwall, 7. VII, one specimen. 144. Micralymma marinum Stroem. Shetland: Tingwall, 7. VII, some specimens. 145. Omalium leviusculum Gyll. Shetland: Bressay, 10. VII, three specimens; Tingwall, 7. VII, one specimen. Ork- ney: Kirkwall, 14. VII, three specimens; Stromness 20. VII, one specimen. ; 146. 0. ripariom Thoms. Shetland: Bressay, 10. VIL, in abundance; Tingwall, 7. VII, single specimens; Lervick, 3. VII, one specimen. Orkney: Kirkwall, 5. VII, two specimens; Stennis, 21. VII, one specimen. 12 147. 148. 149. 150. St. 32: 153. 154. AD 156. LP 158. B. Poppius. [XLVII 0. rivulare Payk. Shetland: Bressay, two specimens. Orkney: Kirkwall, one specimen. 0. excavatum Steph. Orkney: Kirkwall, five specimens; : Stennis, one specimen; Stromness, two specimens. Anthobium sorbi Gyll. Shetland: Tingwall, 7. VIT, one specimen. : Megarthrus depressus Payk. Orkney; Kirkwall, two spe- cimens; Stennis, two specimens. Silphidae. Thanatophilus rugosus L. Örkney: Stennis, one specimen. Amisotomidae. Liodes dubia Illig. Shetland: Lerwick, 6. VII, one spe- cimen. OÖOrkney, one speciren. L. sp. ign. (L. hybrida affin.). Orkney: Stromness, 20. VIL, one specimen, 5. Catopidae. Catops fuliginosus Er. OÖOrkney: Kirkwall, 5. VII, one specimen. Ptomaphagus sericeus Fabr. Orkney, one specimen. Scydmaenidae. Stenichnus collaris Mäll. Orkney: Kirkwall, 19. VII, two specimens. Trichopterygidae. Trichopteryx grandicollis Mannh. Orkney: Kirkwall, 15. VII, five specimens; Stennis, 21. VII, one specimen. Tr. sericans Heer. Orkney: Kirkwall, 15. VII, four spe- cimens. N:o 17] Contributionstothe knowledgeoftheShetland- and Orkney-Islands. 3 159: 160. NOT 162. 163. 164. 165. 166. 167. 168. 169. Ptenidium pusillum Gyll. Orkney: Kirkwall, 20. VII, one specimen. Pt. nitidum Heer. Shetland: Tingvall, 7. VII, five spe- cimens. Orkney: Kirkwall, 20. VII, in abundance. Clambidae. Clambus pubescens Redtb. Orkney: Kirkwall, 15. VIL, one specimen. Phalacridae. Phalacrus substriatus Gyll. Orkney: Kirkwall, 5. VII, two specimens. Nitidulidae. Rhyzophagus cribratus Gyll. Orkney: Mushalls, 3. VII one specimen. Brachypterus urticae Fabr. Shetland: Tingwall, 7. VIL, one specimen; Lerwick, 8. VII, four specimens. Ork- ney: Mushalls, 3. VII, one specimen. Meligethes seneus Fabr. Shetland: Tingvall, 7. VII, two specimens; Trebisterness, 11. VII, one specimen. OÖrk- ney: Kirkwall, 14. VII, five specimen; Stennis, 21. VII, one specimen; Mushalls, 3. VII, one specimen. M. viridescens Fabr. Orkney: Mushalls, 3. VII, one spe- cimen; Epurzea depressa Gyll. Orkney: Muhalls, 3. VII, two specimens; Kirkwall, 15. VII, six specimens; Stromness, 20. VII, two specimens. Byrrhidae. Byrrhus fasciatus Fabr. Shetland: Trebisterness, 11. VII, four specimens. Simplocaria semistriata Fabr. Shetland: Tingwall, one specimen. 14 170. INA IL 173. 174. 175. 176. tu. 178. ITRER 180. B. Poppius. [XLVIT Geotrupidae. Geotrupes stercorarius L. Orkney: Kirkwall, one spe- cimen. Aphodiidae, Aphodius lapponum Schönh. Shetland: Tingwall, 7. VIL, seven specimens; Trebisterness, 11. VII, four specimens. var. axillaris Steph. Shetland: Tingwall, one specimen. A. ater De Geer. Shetland: Tingwall, 7. VII, two spe- cimens. Orkney: Stennis, 21. VII, one specimen. Å. prodromus Brahm. Orkney: Mushalls, 3. VII, one specimen. A. rufipes L. Shetland: Lerwick, 6. VII, five specimens. A. depressus Kug. Shetland: Tingwall, 7. VII, one spe-- cimen. var. nigripes Gyll. Shetland: Lerwick, 6. VII, one spe- cimen. Ptinidae. Anobium striatum Oliv. Orkney: Kirkwall, 19. VII, one specimen. Lathridiidae. ') Conithassa minuta L. Orkney: Kirkwall, in abundance; Stennis, one specimen. Enicmus transversus Oliv. Orkney, without further date of habitat. Cryptophagidae. ') Antherophagus pallens Oliv. Shetland, ore specimen. Cryptophagus scanicus L. Shetland. Orkney: Kirkwall, Stennis, Stromness, in abundance. :) The most specimens are long ago determined by D:r E. REITTER in. Paskau. N:o 17] Contributions to the knowledge of the Shetland- and Orkney-Islands. 15 181. Cr. dentatus Herbst. Shetland. Orkney: Stromness, 20. VII, five specimens. 182. Ör. villosus Heer. Orkney: Stromness, 20. VII. 183. Cr. vini Panz. Orkney, without further date of habitat. 184. Atomaria (Anchicera) atricapilla Steph. Orkney. 185. AA. (Anchicera) fuscipes Gyll. Shetland: Tingwall, 7. VIL, one specimen. -Orkney: Stennis, 21. VII, six specimens. 186. A. (Anchicera) analis Er. Shetland, one specimen; Ork- ney, two specimens, all without further dates of habitat. Elateridae. 187. Campylus linearis L. Shetland: Lerwick, 8—9. VII, one specimen. 188. Corymbites quercus Gyll. Orkney: Mushalls, 3. VII, two specimens; Kirkwall, 15. VII, one specimen; Stennis 21. VII, one specimen. 189. Athous alpinus Redtb. Orkney: Mushalls, 3. VII, one spe- cimen; Kirkwall, 15. VII, five specimens; Stennis, 21. VII, one specimen. 190. A. hemorrhoidalis Fabr. Orkney: Mushalls, 3. VII, one specimen ; Kirkwall, 5. VII, one specimen. 191. A. subfuscus Mäll. Shetland: Tingwall, 7. VII six spe- cimens. 192 Dolopius marginatus L. Orkney: Kirkwall, 15. VII, one specimen. 193. Agriotes obscurus L. Örkney: Mushalls, 8. VII, one spe- cimen. 194. Adrastus pallens Fabr. Orkney: Mushalls, 3. VIL, four specimens. 195. Cryptohypnus riparius L. Shetland: Tingwall, 7. VII, numerous specimens; Orkney: Kirkwall, 14. VII, one specimen. Cyphonidae. 196. Helodes minuta L. Orkney: Kirkwall, 15. VII, three spe- cimens. 16 LOT: 198. ISS 204. 206. 207. B. Poppius. [XLVII H. marginata Fabr. Orkney: Kirkwall, 15. VII, one spe- - cimen ; Orphir, 17. VII, one specimen. Cyphon coarctatus Payk. Orkney: Kirkwall, 5. VIL; one specimen. C. variabilis Thunb. Orkney: Mushalls, 5. VII, three specimens; Kirkwall, 5. VII, one specimen. Telephoridae. Cantbaris paludosa Fall. Orkney: Kirkwall, 19. VII, one specimen; Stennis, 21. VII, two specimens. Rhagonycha pallida Fabr. Orkney: Mushalls, 3. VII, one specimen. Malthinus flaveolus Payk. Orkney: Mushalls, 3. VII, one specimen. Malthodes atomus Thoms. Shetland: Trebisterness, 11: VII, one specimen. Orkney: Mushalls, 3. VII, four spe- cimens: Kirkwall, 15. VII, two specimens; Orphir, 117. VII, one specimen; Stromness, 20. VII, one specimen. M. pellucidus Kiesw. Orkney: Kirkwall, 5. VII, one spe- cimen. Alleculidae. Gonodera murina L. var. maura Fabr. Orkney: Mushalls, 3. VIL, three specimens. Mordellidae. Anaspis ruficollis Fabr. Orkney: Mushalls, one specimen, SSR VALE Salpingidae. Rhinosimus planirostris Fabr. Orkney: Mushalls, 3. VIL, two specimens. N:o 17] Contributions tothe knowledge ofthe Shetland- and Orkney-Islands. il Apionidae. 208. Apion frumentarium L. Shetland, some specimens. Ork- ney: Stromness, 20. VII, one specimen. 209. A. humile Germ. Orkney: Mushalls, 3. VII, three spe- cimens. 210. A. violaceum Kirby. Shetland, some specimens. OÖrk- ney: Stromness, 20. VII, one specimen; Stennis, 21. VIL; one specimen. 211. A. assimile Kby. Shetland, one specimen. 212. A. reyi Blackb. Shetland: Trebisterness, 11. VII, ir abundance. Orkney: Stromness, 20. VII, one specimen. 213. A. ervi Kirby. Orkney: Mushalls, 3. VII, two speci- mens; Stennis, 21. VII, one specimen. 214. A. punctigerum Payk. Örktisy four specimens. Curculionidae. 215. Sitones puncticollis Steph. Shetland: Tingwall, 7. VII, one specimen. 216. S. flavescens Marsh. Orkney: Kirkwall, 14. VII, one specimen. 217. Polydrosus cervinus L. Orkney: Körkwall 5 VEN one specimen. 218. Phyllobius viridicollis Fabr. Orkney: Mushalls, 3. VII, one specimen. 219. Ph. viridi-eris Laich. Orkney: Mushalls, 3. VII, one specimen. 220. Otiorrhynchus monticola Germ. Shetland: Trebisterness, 11. VII. one specimen; Tingwall, 7. VII, two specimens; 221. 0. picipes Fabr. Shetland. Trebisterness, 11. VII, one specimen. Orkney: Mushalls. 3. VII, one specimen. 222. Barynotus schönherri Zett. Orkney: Kirkwall, 15. VIL two specimens; Stromness, 21. VII, two specimens Shetland, one specimen. 223. Tropiphorus carinatus Möll. Shetland: Trebisterness, 11. VII, two specimens. Orkney, five specimens without: further dates of habitat. 230. 236. 259. 240. B. Poppius. [XLVTII Erirrhinus acridulus L. ÖOrkney: one specimen. Hypera punctata Fabr. Orkney: Mushalls, 3. VII, one specimen. Rhinonchus pericarpius &L. Orkney: Mushalls, one spe- cimen. : Coeliodes didymus Fabr. Orkney; Mushalls, one specimen. Ceutorrhynchus pollinarius Forst. Orkney, some specimens, C. assimilis Payk. Shetland, one specimen. C. contractus Marsh. Orkney: Stromness, 20. VII, one specimen. C. erysimi Fabr. Shetland. C. erice Gyll. Shetland, some specimens. Orchestes fagi L. Orkney: Mushalls, 3. VII, one speci- men; Kirkwall, 5. VII, one specimen. 0. saliceti Fabr. Orkney: Kirkwall, 20. VII, one spe- cimen. Donaciidae. Plateumaris : discolor Panz. Orkney: Kirkwall, 5. VIL, one specimen. Orioceridae. Lema melanopa L. Orkney: Mushalls, 3. VII, one spe- cimen. Gallerucidae. Luperus flavipes L. Orkney, one specimen at Mushalls, 2sv Val ; Halticidae. Longitarsus lycopi Foudr. Orkney: Stromness, 20. VIL, one specimen. L. suceineus Foudr. Orkney: HKirkwall, 16—19. VII, three specimens; Stromness, 20. VII, two specimens. Derocrepis rufipes L. Orkney: Mushalls, 3. VII, four specimens. N:o 17] Contributions to the knowledge of the Shetland- and Orkney-Islands. 19 241. Psylliodes chrysocephala L. OÖOrkney: Mushalls, 14. VII, nine specimen. 242. Ps. cuprea Koch? Orkney: one specimen at Mushalls, SAVE: Chrysomelidae. 243. Chrysomela staphylea L. Shetland: Bressay, 13. VII, one specimen. Orkney: Kirkwall, 15. VII, one specimen. 244. Phytodecta olivacea Forst. Orkney: Mushalls, 3. VII, six specimens; Kirkwall, 5. VII, two specimens. 245. Gastrophysa viridula De Geer. Orkney: Kirkwall, 15. VII, eleven specimens. 246. Phedon armoracie L. Orkney: Musbhalls, 3.. VII, one specimen. : var. concinnus Steph. Orkney: Stennis, 21. VII, three specimens. JA Nb Fr sd i Weg A i fe d ; Kra Å + pb i Ö (ER SATT ENE it | ,' I | Sy Ä ' s 4 ' i Få 1” f 4 ä / så r rå fri sug ät 7 CRNENGPN på $ Vv Fo i NOTA od å t "Ne , i j 4 ch On GVA WSR 3 NA Y+- -- nt pp A > fn ”- - j uf ALIVE ” sv LÖR Kar BERT MR TER SIR VARSE ST I SLOTT AT AR, KK NEN Fr did FULT vr Cl AIKA ) flac Ci | f NEN i : Å vv Kin a Af stannat fd AT , TA UL LLA Hm agile. 5 - , rå A d ' ; i rr ; WEE AHO AG ONE LR Aa (SRA i - T NGN KN FE k ; 5 et 4 ' Ad) | VEN VOL IM VV) t Vala Hd NV ; | [1 å Å Ar SKRIKA vu V a - je SI OICK Ape ju JL N $ HAMER (7 - NÄ Ku pk N a I 4 | i AN . hd & ; i 4 NE, q MN é ye Se / EA a é , ' MILE än - 3 a tv a y k å / I > ' 4 av 5 RA , UR IEEE Orstörg "-Ig AN + AVESTA KUA va i AN VAR äs MINNS [TM Lo UN Li Hå É p i J I Lä k i i" å [ J Å r k A a é Y N RA + 4 & i Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XLVII. 1904—-1905. N:o 18. hJ Commendones legation till Danmark och Sverige. 1561. Af HENRY BIAUDET. Med Olai Magni, Sveriges ,siste katolske ärkebiskops", död den 1:a augusti 1557, syntes alla förbindelser mellan det "kätterskt vordna Sverige och påfvestolen för alltid afbrutna. Dessa hade under de senast förflutna trettio åren visserligen varit mycket sparsamma, men sålänge bröderna Johannes och Olaus Magnus lefde, hade de i alla fall icke fått alldeles för- falla, och de landsflyktiga prelaterna hade med konung Gu- staf I och hans män, samt med alla de tyska och polska bi- skopar, hvilkas inflytande kunnat vara af betydelse för Sve- riges återförande till katolicismen, underhållit en visserligen lam, men dock ingalunda ointressant korrespondens). Nu 1) I närmaste framtid är att emotse ett större arbete om Reformationen i Sverige under Gustaf I:s regering af franska Abbén J. Martin. Detta ar- bete, det första i denna fråga baseradt på Vatikanarkivets rikhaltiga material, kommer att vara af epokgörande hetydelse för denna hittils relativt föga kända tid. I sammanhang med detta värk har Abbé Martin utarbetat en biografisk studie öfver bröderna Johannes och Olaus Magni, och det är ur denna studie, hvars ännu otryckta manuskript Abbé Martin godhetsfullt stält till mitt för- fogande, jag hemtat de i denna artikel ingående upplysningarna om de lands- flyktige prelaterna. 2 Henry Biaudet. [XLVIT > var emellertid det sista bandet löst, och ingenting tydde på att något återupptagande af relationerna vore att förvänta. Emellertid hade ej ens fyra år förflutit innan ett försök härtill gjordes från påfvens sida, ett försök, hvilket visser- ligen ej ledde till praktiska resultat, men som i alla fall er- bjuder ett visst intresse. Efter den stränge, dystre Paul IV Öargifar död, den 18 augusti 1559, hade kardinalkollegiet på Petri stol upphöjt den godmodige, fint bildade världsmannen Giovanni Angelo Medici, 1 främsta rummet kanske just ,därför att han i alla afseenden var sin företrädares diametrala motsats" 1). Under den medgörlige, fredlige och teologiskt totalt obildade Pius TV:s — så kallade sig Giovanni Angelo Medici som påfve — styrelse, hoppades nu kardinalkollegiet få åtnjuta all den fri- het, all den själfständighet det saknat under Caraffas järn- hårda regim. Första resultatet af denna regimförändring var att uto- pin om en ekumenisk världskongress, som på ett för alla par- ter tillfredsställande sätt skulle lösa den stora religionsschis- men, nu återigen fick vind i seglen. Den som mest ifrade härför var Pius IV själf, och en af hans första åtgärder var befallningen att det i åratal förglömda Tridentinerkonciliet skulle återupplifvas och hela kristenhetens såväl andliga som världsliga furstar inbjudas att personligen infinna sig eller åtminstone sända ombud till den lilla vackra staden vid Adi- ges strand. Till de mest aflägsna herskare, till Storfursten 1 Moskva, till Hospodaren af Moldaviet utfärdades nu inbjud- ningsbrevia ?), afsändes nuntier och legater. De nordiska rikena, Danmark— Norge och Sverige, blefvo ej heller bortglömda, ehuru man i Rom synes hafva varit af den åsikten, att chanserna för en lycklig utgång af be- skickningen härvidlag voro vida mindre än t. ex. i fråga om Ryssland. En dylik åsikt var äfven ganska naturlig. I sina sträfvanden att sätta sig 1 förbindelse med vesterlandets kul- tur hade Iwan den Grymme gång på gång afsändt legatio- 1) LDL. Ranke. Die römischen Päpste. I. s. 321. 2?) De återfinnas alla i Kurians konseptböcker i Vatikanska arkivet un- der signatur Armario XLII och XLIV. N:o 18] Commendones legation till Danmark och Sverige. 1561. 3 ner till kejsaren, till Hansestäderna, ja t. o. m. till påfven. Med fullt skäl kunde man häri se en tendens till ett när- mande. Helt annorlunda voro förhållandena i den skandina- viska norden. Här hade brytningen med katolicismen varit lika häftig som fullständig och bröderna Magnis försök att åter upptaga förbindelserna hade öfvermodigt och hånfullt afvisats — man ihågkomme blott konung Gustafs bekanta bref till Olaus Magnus af den 8 augusti 1554 — och bättre öden synes ej häller kurians direkta avancer rönt. I december 1530 hade åtminstone Sveriges konung!) erhållit en inbjudan att sända ombud till konciliet ?). Intet bevis finnes visser- ligen för att denna inbjudan värkligen nådde Gustaf I — Riksregistraturet i Stockholm vet intet om den — men då dess framlemnande anförtroddes åt Johannes Magnus, hvilken då befann sig i Danzig och förfogade öfver relativt goda kom- munikationer med Sverige, är det åtminstone troligt att bre- ven nådde fram. Säkert är däremot att intet svar afläts. Några år därpå förnyades försöket; den 10 september 1536 utfärdades inbjudning att till den 23 maj påföljande år sända legater till Mantova, dit Paul III denna gång sammankallat konciliet. Bland de inbjudna märkas konungarne af Dan- mark och Sverige, ärkebiskoparne i Lund, Trondhjem och Uppsala samt alla de tre rikenas biskopar — bland dem äf- ven Episcopus Aboensis?). Äfven i fråga om dessa brevia är det omöjligt att säga om de nådde sina respektive be- stämmelseorter. Grefvefäjden rasade ännu i norden och Jo- hannes Magnus, själf kallad till konciliet, hade afrest från 1) Egendomligt nog synes Danmarks konung icke hafva blifvit bjuden; åtminstone finnes ingen antydan härom i de för öfrigt så fullständiga kon- septböckerna i Vat. ark. 2YVatr Ark, Brevia Olem. VIL, BI V.:, N:o ora. -Brevemsär adresserad till Frans I af Frankrike, men åtföljes af följande marginalanteckning. Aliud .eodem exemplo Regi Sueciae. Alla i denna uppsats omnämnda otryckta handlingar finnas i afskrift eller i fotografisk reproduktion i den samling arkivkopior undertecknad för finsk räkning under tre års forskningar i utlandet hopbringat. 3) Till konungen af Danmark. Vat. Ark., Arm. XLI, B. 3, £. 73, N:o 79. Till konungen af Sverige. Vat. Ark., Arm. XLI, B 3, f. 73, N:o 79. Till ärkebiskoparna Vat. Ark., Arm. XLI, B. 3, f£. 72, N:o 78. Till biskoparna. Vat. Ark. Arm., XLI, B. 3, f. 82, N:o 89. 4 Henry Biaudet. [XLVIT Danzig. Af alla de kallade var han — ty honom gälde ju breven till ärkebiskopen af Uppsala — den ende som be- svarade inbjudningen. Ett faktum som kunde tyda på att åt- minstone Gustaf I erhållit påfvens breve är att kurfursten af Sachsen och landtgrefven Filip af Hessen funno sig föran- låtna att den 26 mars 1537 i den evangeliska ligans namn uppmana Gustaf att icke hörsamma påfvens kallelse !). Huru som helst, hade resultatet af kurians återknyt- ningsförsök af relationerna med de nordiska länderna varit ytterst nedslående, och då dessutom Danmark och ännu mera Sverige ansågos för helt barbariska länder — hvarom mera här nedan — och resan dit för synnerligen farlig och be- svärlig, må man icke förtänka kurian att den nu tvekade, huruvida det skulle löna sig att alls vända sig till de nor- diska monarkerna. I princip beslöts det att en af de tvänne till Tyskland bestämda legaterna i alla fall skulle besöka hofvet i Köpen- hamn, eventuelt äfven det i Stockholm, men det definitiva afgörandet om sättet och tiden för dessa missioner lämnades tillsvidare beroende. Det gälde främst att se huru de ka- tolska stormakternas monarker samt de närmare boende ty- ska furstarna skulle förhålla sig till påfvens förslag samt att söka vinna kejsarens medverkan för den skandinaviska lega- tionen. För den danska resan åtminstone ansågs denna med- verkan vara af största betydelse, då ju Fredrik II, i sin egen- skap af hertig af Holstein, var tysk riksfurste. Påfliga brevia utskrefvos alltså den 5 december 1560, för så väl konungen af Danmark ?) som för konungen at Sverige 2), och för säkerhets skull i dubla exemplar: det ena 2) Svenska Riks Arkivet, Registr. XI, p. 419. 2) Vat. Ark., Arm. XLIV., B. 10, f. 315, N:o 405. 3) Påfven till Erik XIV 5/xm 1560 Vat. Ark. Arm. 44., Vol: 10, fol. 322., N:o 413. Charissimo in Christo filio nostro, Suetiae et Norvegiae Regi illustri. Charissime in Christo fili noster, salutem et Apostolicam benedictionem- Ejusmodi munus licet infirmis admodum viribus sustinemus, ut si diligenter et feliciter commisso Nobis officio functi fuerimus, intelligamus et Deo Nos. N:0:18] Commendones legation till Danmark och Sverige. 1561. 53 med Zacharias, Episcopus Pharensis, som nuntie, det andra med Joannes Franciscus, Episcopus Zacynthius. Bägge dessa män hörde till den romerska diplomatins mest framstående förmågor. Zacharias Delfin biskop af Pha- rus (Lesina), befann sig vid denna tid vid kejserliga hofvet. Vid fördelningen af värksamhetsområdet med sin kollega, fick han på sin lott att framföra påfvens inbjudan till de syd- tyska furstarna och kom sålunda icke att taga någun befatt- ning med den nordiska legationen !).. Denna tillföll biskopen propitio usuros, et alios simul et nostrae ipsorum saluti esse consulturos. Qua- propter ne nostrae a gquoquam partes desiderari possint ad tollendas fidei et Religionis controversias atque dissidia et ad corrigendas mores pristinamque unitatem atque concordiam christiano nomini restituendam, Divinae misericor- diae auxilio confisi, quod pie implorare non desistimus, Oecumenicum et gene- rale Concilium in Civitate Tridentina celebrandum indiximus, editis hac de re literis, quarum exemplum cum his coniunetum ad Serenitatem Tuam afferri iussimus. Quamobrem paterno animo Maiestatem Tuam hortandam duximus et vehementer rogandam, ut officij Regij memor, velis ad Concilium Oratores mittere cum mandatis, ut mos est, tuo illi nomine interfuturos, ut Tuae Sere- nitatis ac caeterorum Regum et Principum studio tam pium et tam christiano populo salutare opus commodius perfici possit, et sedatis istis de religione dis- sentionibus, coeterisque quae correctione indigere visa fuerint, Sacrae Synodi iudieio emendatis, sua Ecclesiae quies et tranquillitas suusque decor restituatur. Cuwius rei Studium nostrum et mentem rectam, et sinceram ut manifestius per- spicere possis, adire ad Serenitatem Tuam voluimus venerabilem fratrem Za- .chariam Episcopum Pharensem, Nuntium nostrum, pluribus verbis ea tibi de- claraturum, Quem”- ut benigne et diligenter audias et ut eius orationi fidem plenam habeas, Serenitatem Tuam vehementer in Domino rogamus. Datum Romae apud Sanctum Petrum sub Annulo Pescatoris die quinta Decembris Millesimo Quingentesimo Sexagesimo, Pontificatus Nostri Anno Primo I marginalen. Simile pro Ioanne Francisco Episcopo Zacynthio Nuntio. Märkligt är att konungen här tituleras Rex Suetiae et Norvegiae, ett ta- lande bevis på huru litet man i Rom hade reda på hvad som skett i norden alt sedan reformationen brutit förbindelserna. Detta breve blef aldrig fram- lämnadt. Vid dess utfärdande glömde man att förse det med vederbörligt si- gill, hvarför Commendone senare nödgades rekvirera ett nytt (Jfr s. 15.) Då något konsept till detta nya breve emellertid icke återfinnes i Vat. Ark. kon- .ceptböcker, star det utom tvifvel att detta hade samma ordalydelse som det här anförda. ') Senare blef Delfin i sin egenskap af påflig Nuntie i Tyskland indi- rekt inblandad i de skandinaviska angelägenheterna. Hans nuntiatur är publi- 6 Henry Biaudet. [XLVIE af Zanthe, som sålunda för första gången kom i beröring med det land, vid hvars öden äfven hans senare verksamhet skulle förblifva bunden !). Johan Franciscus Commendone, född 1524, hörde till en af Bergamos gammal-aristokratiska familjer, hvilka, då staden eröfrades af Johan Galeazzo Sforza, blefvo ruinerade och måste söka en tillflykt i Venedig. Här hade lyckan vi- sat sig huld emot de landsförvisade, och genom giftermål med en dam af den gamla dogesläkten Barbarigo hade Gio- vanni Francescos fader lyckats återvinna en ställning, an- seende samt relationer. Dessa senare kommo sonen väl till godo. HEfter afslutade studier i Padova, dåtidens förnämsta universitet, kom den unge mannen 1551 till Rom, där han på dogens särskilda rekommendation genast blef antagen till påflig kammarherre. Nu gick det hastigt uppåt: 1555 blef Giovanni Francesco geheimesekreterare hos Julius IIT, och ännu samma år upphöjdes han till biskop af Zanthe. Hans håg låg dock icke åt detta håll, och sitt biskopsdöme såg han aldrig. Utrustad med en särskild begåfning för diplo- matin, blef den unge biskopen snart en af den påfliga poli- tikens mest ansedda och mest anlitade agenter. Vid slutet af Paul IV:s regering hade han redan med utmärkelse ut- fört diverse synnerligen ansvarsfulla värf hos italienska fur- star och republiker, hos kejsaren och andra tyska furstar, hos konungen af Portugal samt främst hos Maria af Emng- land, som han i hemlighet och med fara för sitt lif — det var under den mest katolsk-fentliga perioden 1 Englands hi- storia — besökte och stärkte i troheten till katolicismen. Allt detta hindrade icke att Commendone efter sin hemkomst. råkade i onåd hos Caraffa och måste lämna Rom ?). Han eerad af S. Steinherz. (Nunziaturberichte aus Deutschland 1560—1572. III. Nun- ziatur Delfinos) genom Hist. Commission der Kaiserl. Akademie der Wis- senschaften, Wien, 1903. 1) Giovanni Francesco Commendones senare verksamhet i förhållande till Sverige skail närmare behandlas i ett snart utkommande arbete at underteck- nad rörande förbindelserna mellan Norden och Påfvestolen under Johan TITI:s. regering. ?) Gratiani Ant. Mar. De vita Joanmis Francisci Commendoni Cardi- nalis, libri IV. Parisiis apud Sebastianum Mambre Cramoisy 1669, in 4:0. N:o 18] - Commendones legation till Danmark och Sverige. 1561. [ var redan betänkt på att alldeles draga sig tillbaka från det offentliga lifvet, då påfvens död med ens öppnade för honom nya horisonter, i det företrädarens ogunst yttermera blef en rekommendation under efterträdarens regim. Åt denne man var det Pius IV nu anförtrodde uppdra- get att förmå Nordtysklands till största delen protestantiska furstar och prelater att infinna sig till det beramade ekume- niska konciliet. Han borde eventuellt vara beredd på att i samma ärende uppsöka Fredrik II och Erik XIV. Ett inga- lunda lätt, till och med icke alldeles ofarligt uppdrag, om man betänker hvilken sinnesstämningen då var 1 de länder legaten skulle besöka. Försedd med nödiga brevia samt med en mängd rekom- mendationer afreste Commendone den 21 december 1560 ifrån Venedig. Julen tillbragte han i Trento, hvarpå han omedel- bart fortsatte resan till Wien, där kejsaren då befann sig. Från Lintz skref han till Rom !) att han just fått höra att 1) Commendone till Ptol. Gallio, Lintz, 1 Jan. 1561. Misc. St. It., VI, s. 9. Af alla den tidens kyrkofurstar är. Commendone en af dem hvilkas korres- pondens fullständigast bevarats för eftervärlden. Den del af denna korres- pondens, som hänför sig till legationen i Danmark och Sverige 1561, finnes spridd i original och kopior här och där från Rom till Uppsala och från Briissel till Krakau. De källor jag användt vid denna studie äro förnämligast följande: 1:0) Cod. ms. 22, 23, 24, 25, 26 och 27 af samlingen Lettere di Prin- cipt i Vatikanarkivet, innehållande uteslutande original bref från diverse fur- star och prelater till Commendone (Betecknas hädanefter Vat. Ark., Princ., N.) 2:0) Cod. ms. lat. N:o 3798 af Barberini samlingen (latinska) i Vatika- nens Bibliotek. Denna codex är intet ännat än Commendones kopiebok, i hvilken alla de bref han afsände under sin legation finnas införda i kronolo- gisk ordning. (Betecknas Vat. Bibl., Barb., 5798, fol. N.) 3:0) Cod. ms. 4260 i Biblioteca communale i Trento. Denna codex hvars titel lyder: Lettere di Mons. Commendone, scritte nella nunziutura di Ger- mania utgör en afskrift af Commendones kopieböcker. Etthundratre af dessa bref finnas utgifna i tryck i Miscellanea di Storia Italiana, T. VI., 1867. Där det varit möjligt har jag användt dessa tryckta bref efter att hafva kollation- nerat texten med kopieboken, Vat. Bibl., Barb., 5798, eller med Cod. ms. 4260 i Trento (Betecknas. Misc. St. It. VI. s. N.) I händelse af afvikelser mellan de tryckta brefven och kopieböckerna har jag hållit mig till de senares text och anför därför dem som källa äfven om brefvet år tryckt i Miscellanea. Öfriga källor skola angifvas särskildt. 8 Henry Biaudet. [XLVIL de protestantiska furstarna, antagligen med anledning af det beramade konciliet, beslutit sammanträffa någonstädes i Sach- / sen. I Wien, dit han anlände den 3 januari 1561, träffade han sin kollega Delfin samt Stanislaus Hosius, den berömda biskopen af Warmien (Ermeland), Jagellonernas förtroende- man och den främste, ja, den ende kännaren af nordiska för- hållanden bland dåtidens kurieprelater. Tillsamman öfyer- lade nu biskoparna om en gemensam aktionsplan, hvarpå de alla tre anhöllo om audiens hos kejsaren. Denne emot- tog dem på det vänligaste och lofvade göra hvad han kunde för att befordra påfvens projekt, i hvilket syfte han på Commendones anhållan bestämde att en af hans ,consi- liares" skulle vara hvardera af legaterna följaktig under hela deras resa, med uppdrag att på allt sätt underlätta för dem såväl själfva resan som tillträdet till furstarna. Som följe- slagare åt Commendone bestämdes Gaspar Schöneck, hvars bror Kristoffer var bosatt 1 Läbeck och som härigenom var ganska förtrogen med förhållandena i Nordtyskland. Obser- veras bör dock att Schönecks instruktion blott förutsåg att han skulle följa Commendone inom det tyska rikets gränser. Slutligen meddelade kejsaren legaterna att de protestantiska furstarna verkligen hade kommit öfverens om att samman- träffa 1 Naumburg och att ändamålet var att diskutera an debeant comparere in coneilio, et si debeant, quomodo -debeamnt, samt påpekade att detta vore ett ypperligt tillfälle för lega- terna att framföra sitt ärende !). Det beslöts därför att de skulle begagna sig däraf, hvar- för de den 14 januari begåfvo sig 1 väg. Från Prag afsän- des i förväg Antonius Cavehius för att hos hvar och en af furstarne anhålla om audiens, och den 28 januari anlände Delfin och Commendone till Naumburg, där furstemötet just börjat under ledning af kurfursten Fredrik den fromme. Tack vare dennes samt hertig Kristoffer af Wärtembergs inflytande beslöts det nu att åt de påfliga legaterna icke skulle bevil- 1) Biskoparna Hosius', Delfins och Commendones gemensamma rapport till Cardinal Statssekreteraren Carlo Borromeo i Rom; dat. Wien, 9 Jan. 1561., NOS lör WE 20 N:o 18) Commendones legation till Danmark och Sverige. 1561. 9 jas enskilda audienser, utan skulle de få framföra sitt ärende kollektivt inför hela församlingen 2). Med fullt skäl ansågo de ultra protestantiskt sinnade ledarene af mötet, atl svaret på legaternas andragande skulle blifva vida skarpare, om det utarbetades gemensamt under deras kontroll än om det stode hvar och en furste fritt atv handla enskildt och utan påtryckning. Så blef äfven fallet. Commendone och Delfin emotto- g0os i högtidlig audiens den 5 februari och fingo här inför hela församlingen öfverlemna till hvarje furste de till dem adresserade brevia jämte ett exemplar af konvokationsbullan samt mundtligen redogöra för påfvens projekt. Härefter fingo de afträda, hvarvid det lofvades dem att församlingens svar efter mogen deliberation skulle meddelas dem i en följande audiens. Knappast hade legaterna emellertid hunnit till sitt härbärge så infunno sig där trenne sekreterare, hvilka af- 1) Vid kongressen i Naumburg voro följande furstar tillstädes, person- ligen eller genom ombud: A. Personligen närvarande. Kurfurst Fredrik den Fromme af Pfalz. Kurfurst August af Sachsen. Hertig Wolfgang af Pfaltz. Hertig Johann Friedrich af Sachsen. Hertig Ulrich af Mecklemburg. Hertig Kristoffer af Wirtemberg med son. Landtgrefve Filip af Hessen med son. Markgrefve Karl af Baden. Hertig Ernst af Braunschweig. Hertig Filip af Braunschweig. Pfaltzgrefven Johann Georg. B. Representerade genom ombud. Markgrefvarna Joachim, Johan och Georg Fredrik af Brandenburg. Riks Grefve Ludwig af Herberstein. Hertig Johann Albert af Mecklemburg. Hertig Adolf af Holstein. Hertig Frans af Sachsen Liineburg. Hertigarna Wolfgang, Karl, Ernst och Bernhardt af Anhalt. Dessutom hade några andra furstar, såsom t. ex. Heinrich af Braun- schweig förklarat sig på förhand godkänna hvad kongressen skulle besluta. 10 Henry Biaudet. [XLVIT lämnade på ett bord alla de påfliga brevia med den förkla- ring, att furstarne vid audiensen icke kommit att bryta upp dem och därför icke märkt inledningsorden: , Dilecto filio ...." Då de emellertid icke erkände påfven som sin fader, kunde de alltså ej mottaga dessa brevia. Svar på sitt muntliga an- dragande skulle legaterna dock erhålla. Svaret kom äfven två dagar senare, framfördt af en deputation af tio af fur- starnes rådmän, och i form af ett mycket långt andragande af polemiskt-dogmatiskt innehåll, hvars kläm lydde att fur- starne primo mirari se qua spe fretus Romanus Pontifex avusus sit mittere legationem ad illos; non agnoscere se ews pote- statem, neque in aliis, neque in indictione Concili, unum se dominum in terris agnoscere Caesaream Mauaiestatem ). Efter ett dylikt svar kunde man hafva väntat sig att de påfliga legaterna uppgifvit allt hopp och afstått från re- sans fortsättande. Så blef emellertid ingalunda fallet. Det hade icke undgått de tvänne diplomaterna att någon enig- het icke rådde emellan Naumburgerkongressens medlemmar. Den gamla tvisten mellan luteraner och calvinister hade gif- vit anledning till häftiga dispyter, ja hertig Johan Fredrik af Sachsen hade till och med vstentativt lämnat församlin- gen och rest hem. Äfven i fråga om de påfliga legaternas emottagande hade åsikterna varit vidt skilda, och en af det moderata partiets ledare, kurfursten August af Sachsen, hade afsigtligt begifvit sig hem innan svaret till legaterna upp- !) Commendone och Delfin till Borromeo, Naumburg, 3 febr. 1561, Com- mendones relation om Naumburger kongressen, Vat. Bibl. Barb. lat. 5798, föl 205 Intressant för dåtidens kommunikationsförhallanden är den oerhörda snabbhet kurirerna kunde utveckla. Den här omnämnda fullständiga relatio- nen öfver Naumburgerkongressen ansågo sig legaterna böra sända till Rom på snabbast möjliga sätt. En polsk kurir, Mattias Russiano, åtog sig upp- draget och tillryggalade den alla postförbindelser saknande sträckan Naum- burg—Wien på sex dygn. Från Wien till Rom däremot, där ordnad post- tjenst fans, behöfde han endast sju dygn, en oerhörd snabbhet om man be- tänker att sträckan är öfver 2200 km och att nutidens blixttåg behöfva mer än två dygn för att tillryggalägga den. För kuriositetens skull må tilläggas att ett dylikt bud från Naumburg till Rom kostade kurian circa 200 scudi. d oro eller 300 af dåtidens svenska daler. N:o 18] - Commendones legation till Danmark och Sverige. 1561. ii sattes !). Det var tydligt att man af enskilda underhandlin-- gar med hvar och en furste särskildt kunde vänta sig helt andra resultat än hvad fallet varit vid den kollektiva nego- ciationen i Naumburg. Samma dag kongressens svar afläts, skret Commendone till den tidigare hemreste hertig Johan Fredrik af Sachsen och anhöll om en audiens. Följande dag skiljdes Delfin och Commendone för att hvar på sitt håll, den ena i söder, den andra i norr, fullgöra sina uppdrag. Commendones första mål var Weimar; sedan ämnade han sig till Magdeburg, Brunswick, Cleves och Köln. Där hoppades han finna bref från Rom med bestämdt uttalande huruvida den nordiska legationen skulle blifva af eller icke, i hvilket senare fall han hoppades vara tillbaka i Italien i juni ?). Märkligt är att medan Commendone själf ännu sväf- vade i fullständig okunnighet om huruvida han skulle nöd- gas begifva sig till Danmark — i Rom var frågan för öf- rigt då icke ännu afgjord — ryktet om denna hans plane- rade färd hade spridt sig med så pass mycken bestämdhet, att kurfurst August af Sachsen genast efter sin återkomst från Naumburg afsände till sin svåger Fredrik II i Danmark ett ilbud för att bereda honom på det beramade besöket >). Medan sålunda kurfurst August visade sig synnerligen vänligt stämd emot legaten, anlände till denne från hertig Johann Fredrik ett brutalt afvisande svar på hans anhållan om audiens; Commendone ändrade därför sin reseplan och begaf sig till Berlin. Af den sluge kurfursten lyckades han dock ej erhålla annat än fagra ord och löftet att under- stödja planen hos de öfriga furstarna, samt att deltaga i konciliet om dessa beslöto sig för att göra det. Kurfur- 1) Något tvifvel om de skäl hvilka förmådde kurfurst August att lemna kongressen finnes ej: kort efter det han rest öfverlämnade ett från honom af- sändt bud ett pass för Commendone och hertigens i Naumburg kvarblifna se- kreterare hade i uppdrag att försäkra” legaten att han nu vore välkommen hos kurfursten. ?) Commendone till Card. Borromeo; Naumburg 8 febr. 1561. Commendones relationer om Naumburgerkongressen. Vat. Bibl., Barb. lat., 5798, fol. 20. 3) Commendone till Card. Borromeo; Crametz 18 febr. 1561, Vat. Bibl., Barb.- lat., 5798, -fol 33. NL Henry Biaudet. [XLVII stens bror, markgrefven Johann af Brandenburg, var princi- plelt emot konciliet och förklarade att om de protestantiska furstarna skulle sända sina sändebud dit, vore det ac si lepores irent ad contionandum inter leones. Han afvisade dock icke be- stämdt påfvens anbud, och trakterade legaten på det vänli- gaste. Däremot lofvade biskopen af Magdeburg att vara en af de första i Trento. I nordvästra Tyskland, dit Commen- done nu begaf sig, hade han bättre framgång. Hertig Hen- rik af Braunschweig och hertigen af Clewe förklarade sig genast villiga att sända ombud. till Trento, den förra bad dessutom om legatens rekommendation hos påfven för hans broders utnämning till ärkebiskop i Bremen, samt åtog sig att framföra påtvens inbjudan till den för tillfället frånva- rande hertig Ernst af Braunschweig och dennes bröder, hvilka alla han försäkrade vara mycket goda menniskor, dem en- dast fattigdomen tvungit att blifva luteraner !). Commendone begaf sig nu öfver Hildesheim och Hanno- ver till Yburg, biskopens af Osnabräck residens; men Gustaf Vasas systerson var ej hemma, hvarför legaten fortsatte re- san direkt till Köln, dit han anlände den 1:a april efter att utan svårighet ha förmått de westfaliska biskoparne att hör- samma pålfvens kallelse. Det gälde nu att öfvertala de två andliga kurfurstärke- biskoparna af Köln och Trier. Den förra försäkrade sig vara synnerligen villig att komma till Trento, dock kunde han ej göra det: non communicato prius consilio cum Sacra Caesarea Maiestate, den andra däremot visade sig genast villig att på allt sätt befordra kurians önskningar. Sammaledes gjorde biskopen af Minden. Slutligen hade legaten äfven full fram- gång hos staden Kölns senat och hos biskopen af Osnabräöck, Johan af Hoya, som på hemresan till sitt stift passerade Köln och själf uppsökte Commendone. Alla dessa resor hade tagit mycken tid i anspråk, och alt sedan afresan från Naumburg hade Commendone icke er- 1) disse che questo principe e Ui fratelli eramo assai buoni e che la poverta sola glaveva condotti ad essere lutherani.” Commendone till Card. Borromeo, 24 Mars 1561. Vat. Bibl., Barb. lat., 5798, fol. 41. ; N:o 18] Commendones legation till Danmark och Sverige. 1561. 13 hållit något bref från Rom. Ham fortsatte därför oförtöfvadt färden till Antwerpen, dit han anlände den 3 maj och där han äfven fann en voluminös post, som i sex veckors tid väntat på honom. De märkligaste af de skrifvelser denna post medförde voro ett kort bref från kardinalstatssekreteraren Borromeo med befallning att utsträcka resan ända till Köpenhamn?!) — om Sverige sades intet — samt ett annat med order att hädan- efter sända regelbundna rapporter öfver beskickningens för- lopp til Hercules af Gonzaga, kardinal af Mantova, påfvens ombud i Trento, samt till den vid kejserliga hofvet kvarblifna Stanislaus Hosius, kardinal af Warmien ?). Befallningen att resa till Danmark var, som vi af det föregående sett, ingalunda oväntad, men då ordern låtit vänta på sig så länge, hade Commendone antagligen börjat hoppas slippa den besvärliga färden. Det ligger ett visst uttryck at missmod i den korta depesch han samma dag han anländt till Antwerpen sände till Rom, och där han yttrar, att denna order gärna hade kunnat nå honom två månader tidigare, då han befann sig helt nära Danmarks gräns. Icke dess min- dre lofvar han fullgöra befallningen med all möjlig flit och skyndsamhet; redan följande dag skulle han afsända en ku- 1) Card. Borromeo till Commendone 4 Mars 13561. Origmal. -Vat. Ark. Principi.- Vol: 22:, fol. 113: Quanto all andar suo in Dania S. Stå & di parere che V. S. vada in ogni modo, perche, se ben il viaggio e lungo et si pud anco dubitar di non far pia frutto di quel che si sia fatto å Namburgh, & nondimeno espe- diente d'intimar la bolla et invitar quel Re, accido N. S.re habbi satisfatto da ogni banda å Fofficio suo et si possa accusar la contumacia di chi non verrå. Si farå anco fare il medesimo officio col Duca di Moscovia per persona å po- sta; et il simile con la Regina d'Inghilterra alla quale & giå destinato T'Ab- bate Martinengo che partirå dimane. Di Roma å 4 di marzo MDLxi come fratello Il. Card. Borromeo. 2?) Den 26 februari detta år hade Stanislaus Hosius blifvit upphöjd till kardinal tilllika med sjutton andra af den katolska kyrkans mest förtjente män: Granvella, Seripandi, Simonetti, Madrucci, Altaemps m. £. 14 Henry Biaudet. [XLVII rir till Danmark med anhållan om lejd; vidare - instruk- tioner samt pängar bad han att få sig tillsända direkt till Läbeck 1). Det var icke så mycket själfva resan till Danmark som vållade Commendone bekymmer som icke fastmer en obe- haglig aning om att färden nog komme att utsträckas till det ogästvänliga Sverige. Den förtänksamme diplomaten beslöt nu att om möjligt mota faran i god tid. Den 5 maj åter ett långt bref till Borromeo: kuriren som skulle sändas till Dan- mark hade ej kunnat afgå, Commendone hade funnit det vara bäst att icke själf anhålla om lejd, utan låta denna anhållan göras af den honom alt fortfarande följaktiga kejserliga råds- herren Gaspar Schöneck för att sålunda på sätt och vis ställa sig under kejsarens beskydd. Denne hade emellertid vägrat såväl att komma med på denna resa utom rikets gränser som att anhålla om lejd innan han hunnit ifrån Wien införskaffa order i saken. Det gälde således främst att invänta dessa. Så kommer frågan om Sverige: 1 kardinalstatssekreterarens bref står det visserligen ingenting om någon resa dit, men då Commendone nu erfarit att Hans Helighet beslutit sända en nuntie ända till Moskwa, så förutser han att enahanda skall göras 1 afseende å konungen af Sverige. Han, Com- mendone, är naturligtvis redo att trotsa hvilka faror som helst för kyrkans tjänst och ryggar således ingalunda för en beskickning till Stockholm, han vill blott påpeka huru tids- ödande beskickningen blir om den faller på hans lott. Först gäller det att invänta kejsarens svar på Schönecks bref, så att från Danmark skaffa lejd för den kurir som skall afsän- das till Sverige för att anhålla om pass; först derefter kan legatens resa äga rum. Att förkorta procedyren genom att t. ex. resa direkt till Sverige utan att passera Danmark, går ej an: den vanliga vägen till Sverige öfver Danzig eller Livland är för lång för den som kommer från Belgien. Sjövägen åter är äfven den lång och farlig och dessutom: omöjlig för mig, ty, som eders nåd vet, var det uteslutande för det jag ej tål vid sjöresor, som jag i tiden nödgades hos 2) Commendone till Borromeo, Antwerpen den 4 Maj 1561. Vat. Bibl. Barber. lat., 5798, fol. 52. N:o 18] Commendones legation till Danmark och Sverige. 1561. 15 Hans Helighet anhålla om entledigande från mitt stift" ND, Detta märkliga bref afslutar Commendone med en anhållan att, i händelse resan till Sverige blir af, ett nytt breve måtte utfärdas till konungen af Sverige, emedan det han medfört icke bär fiskareringens sigill ?). Sin egentliga mening uttalar legaten denna gång icke tydligt, men fem dagar senare, den 10 maj, för han rent språk. Han föreslår nu att beskickningen till Sverige skulle anförtros åt den legat som är destinerad till storfursten af Moskwa. Efter att i ett krig med Ryssland ha förlorat en stor del af Finland, hade slutligen konungen af Sverige så ödmjukt bett om nåd, att han till och med återfått det af ryssarna eröfrade landet, hvarefter förhållandet mellan Sverige och Moskwa blifvit synnerligen godt. Konungen af Sverige fruktade tsaren och gjorde alt för att vara honom i lag. På detta skulle man bygga. Tsarens försök att träda i relation med Rom, hans begäran att den Helige Fadern ville tilldela honom konungatiteln, hans avancer i fråga om en kyrkounion ?) voro en borgen för att kurians legat kunde räkna på ett godt emottagande i Moskwa. Det var antag- ligt att likasom Commendone af kejsaren erhållit en råds- 1) >, V. S. Illma sa che solo per non poter patire il mare supplicai a Nostro Signore per la rinunzia della mia ehiesa.” Detta skedde då Commen- done råkade i onåd hos Caraffa. Regimombytet räddade honom dock såväl trån nödvändigheten att afstå från sitt stift och dess inkomster, som från den ännu svårare .obligationen att sjövägen — ty stiftet utgjordes af en ö — he- gifva sig dit. 2) Commendone till Borromeo den 5 Maj 1561. Vat. Bibl., Barber. lat., 53798, fol. 52. 3) Att storfursten af Moskwa skulle ,anhällit att påfven skulle tilldela honom konungatiteln" var en missuppfattning: storfursten hade städse fordrat att denna titel såsom den enda riktiga skulle erkännas honom vid alla diplo- matiska underhandlingar: Hvad åter beträffar förslaget om en kyrkounion så låg till grund för det hela ett af de mest fräcka begrägerier historien vet att förmäla. I april 1547 hade Iwan afsändt en viss Hans Schlitte till Tysk- land för att därstädes för tsarens räkning värfva: ,wohlgelahrte Leut die Schrifft lateinischer und tewtscher Zungen wol kennen”, samt allehanda handtverkare. Schlitte lyckades samla ihop etthundratjugutre personer och var just på väg att inskeppa sig i Libeck med sitt sällskap då Svärdsriddarene, hvilka icke på något vilkor ville tillåta att Ryssland skulle civiliseras, utverkade Schlittes 16 Henry Biaudet. É [XLVIL herre för underlättande af sin mission, så skulle också tsa- ren bevilja den till honom sända legaten en af sina hofmän till ledsagare, och då vore, tack vare svenska konungens re- spekt för den östra grannen, pass till Stockholm onödigt. På återvägen från Ryssland ,som ju oftast brukar ske sjöle- des till Danzig”, skulle då legaten, åtföljd af den ryske råds- herren, göra en liten krok öfver Stockholm och där framföra sitt ärende. Förutom den stora ekonomi en dylik lösning af den svenska legationsfrågan skulle medgifva, vore äfven en stor tidsvinst att förutse: Commendone ansåg att han tack vare omgångarna med passen skulle behöfva minst tre gånger längre tid för att resa till Stockholm än hvad fallet skulle vara för den till Moskwa afgående legaten !). j Den rättvisan bör man i alla fall göra Commendone att, om han ock sökte undandraga sig en resa, som i samtidens ögon icke utan skäl ansågs vara både ytterst besvärlig och farlig, så utvecklade han i alla fall den största möjliga häktande. Efter två ars fängelse lyckades Schlitte rymma och slog sig nu på äfventyr. Egenmäktigt upphöjde han sig till moskowitisk ambassadör, förfärdigade själf alla härtill nödiga kreditiv och inlät sig 1 vidlyftiga diplo- matiska förbindelser med konungen af Danmark, kejsaren och pafven. Till de tvänne sistnämnde affärdades en österrikisk adelsman Johann Steinberg, som NSchlitte beklädt med titeln ,latinsk och tysk kansler", med uppdrag att i tsarens namn föreslå ett förbund mot turken och en kyrkounion; Ivan IV, hette det, var färdig att när som helst bli katolik. Det skickligt anlagda förslaget öfverensstämde alt för iväl med såväl kejsarens som påfvens dröm- mar om union och allmän liga mot Turkarna, att man skulle märka bedrä- geriet och Steinbergs mission framkallade såväl i Prag som i Rom de lifli- goaste förhoppningar. I denna mission bör man söka grunden till påfvens ön- skan att afsända en legat till Moskwa. Kurian handlade härvid i fullkomligt god tro, och Commendone var fullt öfvertygad om Iwans önskan att åstad- komma en union emellan kyrkorna. Om WSchlittes mystifikation se Fiedler, Joseph. Hin Versuch der Verewnigung der russischen mit der römischen Kirche im XVI Jahrh. 1 Sitzungsberichte der Ak. der Wis- sensch. Wien. I. XL, 1862, samt Pierling P., S. T., La Russie et le Saint Siege. Paris 1896. 'T.T. Hand- lingarna åter finnas till största del i Statsarkivet 1 Königsberg (Ordensbrief- arkiv t. XIII; VI. Schrank 28, Fach. N:o 1), i arkiven i Köpenhamn och Li- beck samt delvis, i afskrifter, i Vatikanarkivet. (Arch. del Cast. S:t An- gelo, Arm. V, Caps. IV). 1) Commendone till Borromeo, Antwerpen den 10 Maj 1561. Vat. Bibl.; Barber. lat. 5798, fol. 59. N:o 18] Commendones legation till Danmark och Sverige. 1561. 17 energi för att, i händelse hans förslag icke skulle antagas, vara fullt beredd att på ett värdigt sätt själf fullfölja upp- draget. Från den minut han erhållit order att resa till Nor- den, söker han hvarje tillfälle att studera de nordiska för- hållandena, och hans bref vimla af detaljer, hvilka ingalunda sakna intresse för nordiska forskare. Jå t. ex. meddelar han i samma bref, där han söker slippa ifrån hela resan, att underhandlingarna om ett gif- termål mellan Erik XIV och Elisabet fullständigt förfallit och att svenske rikskanslern, som var i London i egenskap af sin herres ombud, låtit förkunna att alla de, hvilka hade olikviderade fordringar till legationens personal, skulle med det snaraste göra dessa gällande, enär han ämnade afresa från England?) Erik XIV hade numera afstått från den beramade resan till London, och skälet därtill var i främsta rummet ryktena om de stora värfningar konungen af Dan- mark föranstaltade i Norra Tyskland. Commendone hade ut- frågat brodern till en westfalisk ,kapten" som antagit tjänst hos Fredrik II, och af denne fått full bekräftelse på värf- ningarnas stora omfång ?). Medan han sålunda inväntade svar på Gaspar Schö- necks bref, fullföljde Commendone sin mission i de närgrän- sande trakterna. Hans första besök gälde det ultrakatolska universitetet i Louvain, som naturligtvis genast förklarade sig beredt att sända ombud till Trento. Den 16 maj var legaten i Brässel, där såväl Margareta af Parma som den nyss till kardinal befordrade Granvella lofvade sitt delta- gande. I fråga om den nordiska missionen voro naturligtvis 1) Elisabet hade i själfva värket den 4 Maj till Erik aflåtit ett i det hela afslående svar på hans frieri. Ordalydelsen af detta bref var emellertid icke bestämdt afvisande och dess värkan neutraliserades yttermera genom ett memorial af Nils Gyllenstierna, vida mera ägnat att stärka konungen i hans förhoppningar än att betaga honom dessa. Som bekant gjorde de det äfven. Brefvet såväl som memorialet finnas i afskrift i Celsiuska samlingen i Upp- sala universitetsbiblioteket; de äro dessutom tryckta, det förra in extenso, det senare i utdrag, i Ord och Bild, 1898; (I. Kreuger: Erik XIV och drottning Elisabet af England). Nyheten om Gyllenstjernas afresa var förhastad. ?) Denna omständighet: Fredriks värfningar, har fullkomligt negligerats af de svenska historieskrifvarene, hvilka i Eriks senare afbrytande af resan blott se resultatet af en med Commendones fullt jämförbar fasa för sjöresor. 18 18 Henry Biaudet. [XLVII regentinnans af Nederländerna och ännu mer Granvyellas råd af största betydelse. Bägge två voro af den åsikten, att re- san till Danmark — om Sverige var det ej ens tal — -blott kunde medföra fara för legatens lif och för påfvens anse- ende !), men i alla fall gjorde de hvad möjligt var för att genom rekommendationer underlätta saken. | Mörka moln hopade sig vid horizonten: Elisabet hade absolut vägrat att emottaga påflige nuntien Martinengo, som förde till henne påfvens inbjudan till deltagande 1 konciliet, Från Tyskland åter meddelades att konungen af Danmark, hans svåger August af Sachsen, kurfursten af Brandenburg och flera andra protestantiska furstar skulle sammanträda under förevändning att bevista ett bröllop hos grefven af Oldenburg. Värkliga meningen var emellertid att motarbeta konciliet och katolicismen. Själen i företaget vore konungen af Danmark. Denne inger den långtseende legaten allvar- liga farhågor: han är ung, han är häftig, hans stater ligga så att de lätt kunna försvaras. Visserligen räcka hans kraf- ter blott till att gifva impulsen, men stämningen i Tyskland är sådan, att den minsta gnista kan framkalla en brand ?). Låter det icke som hade Commendone anat Gustaf Adolf! Något senare visste legaten inberätta att agitationen mot konciliet var i ständigt stigande i Tyskland; någon enighet mellan luteraner och kalvinister hade visserligen icke kun- nat åstadkommas, men det hade beslutits att bilda en anti- katolsk union, och underhandlingar hade inledts med prote- stanterna 1 Frankrike och med England. Den 6 juni var Commendone, efter slutfördt värf bland Belgiens prelater, återkommen till Antwerpen. Hit hade nu anländt svar både från Wien och från Rom. Kejsaren gaf 1), Madama et Mons. Imo-di Granvella non: approvano Vandata in : Dania, temo: di simistro accidente con indignita della Sede Apostolica e mio pericolo”. Commendone till Card. af Mantova, 20 Maj 1561. Misc, St. It.- VIL; p. 143. ?) , Egli solo ha tanta reputazgione e tante el quaate sa a dar gagUiardo ”principio,- e la Germania e tale ohe gut picciol -torrente in breve. progresso puo divenire grandissimo”. ju Commendone till Card. af Mantova. | FE H Misc. St. It., VI, p. 144. N:o 18] — Commendones legation till Danmark och Sverige. 1561. 19 Gaspar Schöneck order att alt fortfarande åtfölja Coråmen- donk och på alt sätt vara honom behjälplig!) samt medde- lade legaten detta i ett mycket älskvärdt bref ?). Kardinal Hosius viste ingenting säkert om påfvens planer, men ansåg dock att någon resa till Sverige icke skulle blifva af 3). Kardi- nal Borromeo slutligen upprepade åter påfvens befallning att resa till Danmark, men nämnde ej heller nu något om den svenska resan ). Commendone anhöll därför ännu en gång om säkert besked; svaret skulle sändas direkt till Läbeck, dit han skulle resa så snart han erhållit de tillika med Borro- meos senaste bref afsända resepengarna >). 1) Kejsaren till Schöneck, Wien den 18 Maj 1561. Vat. Ark. Principi 22, f. 8. 2) Kejsaren till Commendone. Ebersdorf den 20 Maj 1561. Original. Vat. Ark. Princlpi 26, f. 2. Ferdinandus diva favente clementia HElectus Romanorum. TImperator semper Augustus etc. Revde devote, nobis sincere dilecte! Cum intellexerimus devotionem ve- stram magnopere ut noster et Imperii fidelis dilectus Casparus a Schönaich consiliarius noster cum Devote Va in Daniam et Suetiam proficiscatur pro no- stra sane observantia qua Sm R. N. prosequimur necnon singulari benevolentia qua etiam Devem Vam complectimur, haud gravatim Devni Vae gratificari vo- luimus atque ad dictum Casparum ea de re litteras dedimus, cui hoc iter com- modum et fortunatum evenire cupimus. Datum ex arce nostra Eberstorff die xx mensis maii Anno Domini MDLxi? Regnorum Nostrorum Romani XxXx1i”, aliorum Vero XXXV?. Ferdinandus [fuori] Rdo devoto sincere nobis dilecto Johanni Francisco Commendono SmiD.N. Nuncio. 3) Hosius till Commendone. Wien den 20 Maj 1561. Vat. Ark.; Principi 26, f. 115. +) Borromeo till Commendone. Rom den 21 Maj 1561. Vat. Ark.; Principi 26, £f. 116. ?) För kuriositetens skull må här omnämnas huru stora nuntiernas löner voro. De stadigvarande nuntiernas månatliga traktamente varierade mellan 50 gulddukater (Nuntien i Florens) och 200 gulddukater (Nuntierna vid kejserliga hofvet och i Polen). Ja Nuntien i Frankrike, den bäst aflönade, erhöll till och med 300 gulddukater månadtligen. Däremot voro nuntierna i de länder hvilka lydde under spanska kronan (Spanien, Neapel, Nederländerna) oaflönade; ,, Hans Katolska Majestät" hade nämligen älskvärdheten att själf bestrida kostna- derna för Hans Helighets representation. Legaterna voro bättre aflönade än nuntierna. Deras arvode uppgick vanligen till 500 gulddukater i månaden. Detta traktamente ökades dock så suart nuntierna måste resa från ena stället 20 Henry Biaudet. [XLVIL Orsaken till det långa dröjsmålet 1 fråga om den sven- ska beskickningen var den att man i Rom drog sig för de stora kostnader beskickningarna till de mest aflägsna mo- narkerna skulle medföra, så länge man ej med någorlunda. säkerhet kunde räkna på att konciliet skulle blifva en verk- lighet. Detta åter berodde på intresset för saken hos de katol- ska stormakterna: Österrike, Frankrike och framför alt Spa- nien. Kejsarens och konungens af Frankrike medverkan hade man redan vunnit, men Filip II:s svar lät alt ännu vänta på sig. Slutligen kom äfven detta, framfördt af don Juan di Ayala, och innehöll att Filip i princip var fullt ense med påfven, men att han dock hyste stora betänkligheter emot projektet, sådant det meddelats honom, emedan han ansåg att konvokationsbullorna vittnade om altför stor efter- gifvenhet från kurians sida gentemot protestanterna och 1 synnerhet gentemot de ireniskt sinnade katolikerna !). Dy- lika betänkligheter voro själffallet ingalunda svåra att un- danrödja, och biskopen af Tarragona afsändes omedelbart för att lugna Filip. Fröjden var stor i Rom, ty nu kunde man med säkerhet räkna på att konciliet skulle blifva af. Nu försvunno äfven alla betänkligheter att afsända nuntier till de längre boende monarkerna och den 13 april 1561 ut- färdades brevia till Iwan den Grymme. Man hade först tänkt. anförtro den viktiga legationen till Moskwa åt den skick- liga och diplomatiskt rutinerade Delfin, det gällde nämligen här icke blott att inbjuda tsaren till konciliet, utan äfven att medla mellan honom och konungen af Polen. Men för det första var det ovisst huru länge Delfin ännu skulle vara. upptagen af legationen till Sydtysklands furstar, städer och prelater, för det andra föreslog Hosius från Wien att det. viktiga värfvet skulle anförtros åt en af hans protégeéer Gio- vanni Francesco Cannobio. Frågan löstes sålunda att bre- vierna utfärdades i dubbla exemplar, det ena stäldt på Delfin till det andra. Så hade Commendone t. ex. för resan till Danmark och Sverige: ett månatligt arvode af inalles 300 gulddukater, en summa, hvilken att döma af den för öfrigt ganska penningelystna legatens bref, mycket väl hann til för resan. Gulddukaten motsvarade ungefär 12/, å 13/, svenska daler. (Påfliga Camerans räkenskaper). 1) Pallavicino. Gesch. des Trident. Concils. I. V., p. 176. N:o 18] — Commendones legation till Danmark och Sverige. 1561. 21 det andra på Cannobio, hvarpå denne afsändes till Wien med uppdrag åt Hosius att, i sin ägenskap af kännare af de rysk- polska förhållandena, afsända den han ansåg lämpligast !). Skulle dock Delfin icke vara återkommen så skulle Canno- bio beordras att omedelbart fortsätta färden till Moskwa, ty tid hade man icke att förlora. När Cannobio anlände till Wien var Delfin på långt när ej färdig, hvarför afgörandet blef till Cannobios fördel, hvilket naturligtvis genast inrap- porterades till Rom. Samtidigt som beslutet om legationen till Moskwa fat- tades, afgjordes äfven frågan om beskickningen till Sverige, men härvidlag voro ju alla förberedande åtgärder vidtagna, och det återstod blott att meddela Commendone påfvens beslut. Innan detta hunnit ske anlände emellertid Commendo- nes ofvan (sid. 15) relaterade bref af den 10 maj, i hvilket legaten förordade den svenska missionens öfverlämnande åt den till Moskwa destinerade nuntien. De skäl Commendone anförde voro ju, om man tager i betraktande den föreställning man i Rom hade om förhål- landena i Norden, synnerligen talande, och vid kurian rå- kade man i icke ringa bryderi om huru frågan lämpligast skulle lösas. I hela Rom fanns ingen som man kunnat fråga om råd angående nordiska förhållanden, och tid hade man icke att förlora: Cannobio hade en hel månads försprång — han hade rest från Rom den 20 april. I denna nöd återstod intet annat än att åter igen anlita kurians enda orakel i nordiska frågor, och genom ett bref af den 31 maj 1561 från kardinalstatssekreteraren till Hosius hänsköts hela ärendet till denne 2). 1) Vat. Ark., Arm; 44, Vol. 11, N:o 43. I minuten till det påfliga breviet upptages som tillämnad legat Epi- scopus Pharensis, d. v. s. Delfin. I marginalen står emellertid: Scriptum fwit eodem exemplo pro Joanne Franco Cannobio, familiari S. D. N., si forte Imp"i placwisset eum potius in Moscoviam ire quam Pharen. Epum.; Suae enim Miis iudicio D. N. hanc electionem permisit. Det faller af sig själft att detta öfverlämnande af bestämmelserätten åt kejsaren var en ren formsak, en höflighetsbetygelse från kurians sida. Den värkligen bestämmande var na- turligtvis Hosius, hvilket tillfullo framgår ur kurians bref till denne. ?) Borromeo till Hosius, Rom den 31 Maj 1561. Uppsala Univ. Bibl., Cod. ms. H. 157, original. 22 Henry Biaudet. [XLVIT Då det är omöjligt, skref Borromeo 1 detta bref, att här afgöra hvilkendera, Commendone eller Cannobio, bättre läm- par sig för den svenska beskickningen, har Hans Helighet beslutit att brevierna till konungen af Sverige skola utfär- das i dubbla exemplar, det ena stäldt på Commendone, det andra på Cannobio, och att till Eder, såsom varande bäst förtrogen med förhållandena, skall öfverlämnas att besluta i sista instans, och att till den Ni utser för denna legation öf- versända brevierna jämte behöriga order. Commendone i Lä- beck bör i alla fall få del af Edert beslut på det han ej i onödan måtte invänta Edra orders om ni besluter Eder för Cannobio. Till bägge två har afsändts order?!) att fullkom- ligt rätta sig efter Edra anvisningar. 1) Borromeo till Commendone, Rom, 31 Maj 1561. Vat. Ark., Principi 22, N:o 119 och 120. Tvänne bref. I det ena meddelas Påfvens beslut att öfverlämna valet af legat åt Hosius. Med det andra afsändes till Commendone dubbletter af de omskrifna brevierna till Erik XIV. Originalen hade som vi veta afgått till Hosius. 1:o. Card. Borromeo till Commendone Original. Vat. Ark. Principi. Vol. 22, f. 120. Molto Revdo Sigre come fratello. J'é spedito un altro breve al Re di Svetia credentiale in V.S. R. nel modo ch'era il primo et se le manda insieme con questa per via dell” Tllmo Cardle Varmiense, dal quele haverå ordine di andare con esso breve al detto Ré per Fintimatione de la bolla del Consilio. Perd non mancherå et se pur con ogni diligenza et sforzo che usasse non potesse superare gl impedimenti et diffi- cultå che incontrasse, il che non credemo, N. Sre in tal caso et non altrimenti si contenta che la S. V. mandi å quel Re la detta bolla et breve. Quel di pit che ci accorrerå lo scriveremo per altre lettere, accusando tratanto la ricevuta. de le tré ultime sue, una di 3 et due di v d'Anversa. Et con questo mi of- fero a V. S. di continuo. Che N. S. Dio la conservi. Di Roma l'ultimo di maggio 1561. 1831 MER Sbln Come fratello H. Card! Borromeo. 2:0. Card. Borromeo till Commendone. Original. Vat. Ark. Primeipi. Vol. 22, fol. 119. Molto Rdo Sre come fratello. Si sono ricevuto d”Anversa tre lettere di V. S. R. una di iij et due di v, et inteso per esse quanto gli era occorso fin li. Prima noi gli havemo N:o 18] Commendones legation till Danmark och Sverige. 1561. 23 Det kunde i själfva värket icke råda tvifvel om hvem af dessa båda, Commendone eller Cannobio, vore mera äg- nad att till Erik XIV framföra påfvens invit. Grundskä- let till Commendones förslag, det förmenta goda förhållandet mellan tsaren och konungen af Sverige, var som bäst svårt komprometteradt genom ockuperandet af Reval och svenskar- nas inträngande i Estland. I hela Livland rådde de facto krigstillstånd, och förhållandena såväl längs hela den ryska gränsen som på hafvet voro ingalunda lämpliga för en resa den vägen. Var Commendone i det aflägsna Brässel i okun- nighet om alt detta, så var fallet ingalunda detsamma i Wien, där man tvärtom med största intresse följde med händel- serna 1 Livland. Kejsaren och Hosius voro därför genast ense om beslu- tet, och den 17 juni skref den sistnämde till Commendone, att han efter moget öfvervägande funnit det vara omöjligt för Cannobio att resa till Sverige, hvarför han nu 1 enlighet scritto å li 24 et fatto spedire un mandato di mille scudi et contare Ji denari al suo procuratore qui, li quali eredemo che lei non doverå tardar molto ad haverli. N. Sre yvuole che la bolla del Concilio sintimi ancora al Re di Svetia come a gli altri Principi Christiani, ma in questa diversitå di pareri sopra chi abbia ad, andare la per tal” effetto, 0 V. S. ö il Canobio, Sua Stå g'& risoluto di far far due brevi del medesimo tenore, I'uno credentiale in V. S. et Faltro nel Canobio, et indirizzarli tutti dui al Rmo Cardle. Varmiense, accio che S. S. Rma come quella che deve saper molto bene li siti et itinerarij di quei paesi, se ne risolva lei come li parrå meglio et piu espediente, avvertendo che risol- vendosi in V. S. invii le lettere, come lei ci ha scritto che si facci, in An- versa a quel Giovanni Murari. Circa I'avviso de la morte del Vescovo di Lubeca et la raccomandatione che V.S. fa del sigr Christoforo Senich, acciö habbia quella chiesa. S. Stå aspetterå ”altre lettere di V. S. con le quali lei ci promette piu particolare informatione, et poi si risolverå; et trå tanto V. S. potrå certificar il sigr. Gasparo che si haveraå buona consideratione å suo fratello, tanto piu quanto che, secondo il scriver suo & desiderato da li Canonici et meritevole per ognw'altro rispetto. Et con tal fine mi offero a V. S. R. di eontinuo. Che N. Sre, Dio la conservi. Di Roma å F'ultimo di maggio MDLxi. DIE NETSEER Come fratello- K. Card. Borromeo. 24 Henry Biaudet. [XLVTII med påfvens order öfversände till Commondone brevierna att framföras till Erik XIV 1). / Vi lämnade legaten i Antwerpen, där han, alt fortfa- rande sväfvande i okunnighet angående resan till Sverige; inväntade nödiga resemedel. Dessa anlände ändtligen den 19 juni, och redan följande dag ämnade han anträda resan till Danmark, då Borromeos bref af den 31 maj kom med underrättelse om påfvens beslut att hänskjuta frågan om den svenska resan till Hosius. Commendone dröjde nu en dag öfver för att besvara kardinalstatssekreterarens skrifvelse och underrätta Hosius och Gonzaga om sin afresa. Ryktet om oroligheterna i Livland och om Revals beslut att gifva sig under svenska kronan hade nu äfven nått honom och syn- barligen fråntagit honom alt hopp att slippa den svenska re- san, ty han börjar nu införskaffa underrättelser om Sverige med samma ifver som förut om Danmark. För detta ändamål tog Commendone. vägen öfver Ösna- bräck, där han 1 tre dagars tid var gäst hos Johan af Hoya på dennes slott Forstenau. Commendone var en försiktig diplomat: vid sin afresa från Antwerpen förberedde han Bor- romeo på att han i sina bref hädanefter ämnade tala om konungen af Danmark ,med en smula mera respekt än hvad fallet varit hittills"; att använda chifferskrift ansåg han näm- ligen olämpligt ,emedan dylikt, i händelse af brefvens konfis- kation, blott skulle reta dessa barbarers misstänksamhet" ?). Så berättigad denna försiktighet än var, kunna vi blott be- klaga den, ty den bär ögonskenligen äfven skulden till att Commendone icke med ett enda ord berör de dock säkerligen högst intressanta upplysningar om Sverige han af Erik XIV:s kusin erhöll å Forstenau. Stämningen i Osnabräck var synnerligen orolig. Öfver- allt värfningar, öfverallt trupper, hvilka alla sträfvade norrut 1) Hosius till Commendone, Wien, 17 1uli 1561. Vat. Ark., Principi 22, N:o 128. 2), Del Re di Damia per Vavvenire mi sarå forga serivere con alquanto pit di rispetto .... perche secrivendo in cifra non si farebbe altro che accre- scere il sospetto di si barbare genti, caso che le lettere fossero intercette.” Commendone till Borromeo, Antwerpen, 21 Juni 1561. Vat, Bibl., Barb. lat. 5798, f. 82. N:o 18] - Commendones legation till Danmark och Sverige. 1561. 25 till Danmark och Holstein. I hvad ändamål alla dessa rust- ningar bedrefvos var oklart: än hette det att det gälde Liv- land, än Sverige, än slutligen de katolska makterna. Ett protestantiskt furstemöte planerades åter i Leipzig, till hvil- ket konungen af Danmark lofvat infinna sig, och Johan von Hoya gjorde legaten uppmärksam på att han var bevakad af hemliga protestantiska agenter. Den fem, sex dagars färd som återstod till Läöbeck, genom trakter fulla af beväp- nade knektskaror, ansåg Commendone blifva den farligaste under hela resan, och medan han för att vilseleda spio- nerna ostentativt vidtog åtgärder för att resa via Bremen, smög han sig obemärkt nattetid ur Osnabräck och for i dju- paste inkognito öfver Liäneburg. Den 9 juli anlände har lyckligen till Läbeck ?). Här möttes legaten af en angenäm underrättelse: en från Danmark kommande hoftjänsteman hos Fredrik II med- delade honom nämligen, att denne följande dag skulle på några dagar begifva sig till Jutland, hvarpå han omedelbart skulle anträda resan till furstemötet i Leipzig. Denna ny- het, som äfven bekräftades från annat håll, ingaf Commen- done hoppet att icke behöfva resa vidare, utan kunna träffa konungen vid dennes genomresa. Hvad Sverige beträffar visste man 1 Läöbeck att kröningen, till hvilken staden på Eriks inbjudan hade affärdat tvenne sändebud, borde hafva ägt rum Johannedagen, samt att konungen bedref omfat- tande rustningar. Det påstods att han genast efter krönin- gen ämnade anträda resan till England, men det spända för- hållandet till Moskwa och de ansenliga rustningarna gjorde att Commendone snarare hyste tilltro till ett annat rykte, som visste berätta att Erik ämnade sig öfver till Finland ?). Vid ankomsten till Läbeck hade Commendone icke fun- 1) Commendone till Borromeo, Osnabruck, 2 Juli 1561. Vat. Bibl., Barb, lat. 5798, f. 82. ?) Commendone till Borromeo, Liibeck, 10 Juli 1561. Vat. Bibl, Barb. lat. 5798, f. 84. Commendone, som då detta skrefs ännu icke erhållit Hosii bref, påpe- kar här ännu en gång att, om Erik verkligen skulle fara öfver till Finland, skulle det blifva vida svårare och mera tidsödande för honom att råka konun- gen än för legaten till Ryssland. - 26 Henry Biaudet. [SLVIE nit där någon befallning angående resan till Sverige. Hans hopp att resan sålunda verkligen ej skulle blifva af varade dock ej länge, ty redan följande dag, den 10 juli, anlände en kurir med Hosii ofvan relaterade befallning. Det återstod alltså ingenting annat än att förbereda sig till denna resa ,genom bärg och vilda ödemarker, där ingen bostad står att fås af det barbariska folket" denna resa ,så lång och så besvärlig att till och med infödingarna fasa för den" !).. En kurir afsändes genast till Stockholm med anhållan om pass och till Commendones bref bifogade nu, på särskild befallning från kejsaren, äfven Schöneck sina. Kuriren hade just afrest, då bud anlände att konungen af Danmark, oroad af ryktena om Eriks rustningar och af med- delandet att Revals slott fallit i händerna på svenskarna, be- slutit afstå från sin beramade resa till furstemötet i Leipzig. Härmed var det äfven ute med Commendones förhoppning att få träffa Fredrik på neutralt område, och den 16 juli af- färdades en kurir till Köpenhamn med bref såväl från lega- ten som från Schöneck, i hvilka bägge två anhöllo om pass och om audiens ?). I afvaktan på Fredrik II:s och Erik XIV:s svar före- tog sig nu Commendone att söka råda bot för det bedröf- liga tillstånd, i hvilket katolicismen befann sig i Läbeck. Legatens bemödanden kröntes dock ej med nämnvärd fram- gång: med bitterhet skrifver han, att han i Läöbeck blifvit emottagen sämre än i alla de öfriga kätterska städer han besökt 3). För Fredrik II kom, tack vare kurfurst August's om- tänksamhet, (se sida 11) Commendones besök ingalunda ovän- 1) ,questo viaggio, dal qual abboriscon sin costoro che sono qui nanti, tanto e lungo e travaglioso eg monti e solitudini, e senza allogiamenti e fra genti barbare.” Commendone till Hercules af Gonzaga, Liibeck, 12 Juli 1561. Mises VIS 18 ?) Schöneck skref i egenskap af kejserligt sändebud. Till legatens bref bifogades varma rekommendationsbref från Furstbiskopen af Trier och fran Hertigen af Cleve. ?) Det försäkrades honom bland annat att, om han på förhand anhållit om att få komma till staden, hade nog rådet, på det tee prästerskapets anhållen, förbjudit honom det: : N:o 18] — Commendones legation till Danmark och Sverige. 1561. 2T: tadt, och han hade äfven, långt innan legaten hunnit fram till Läbeck, gifvit befallning åt sin ståthållare i Holstein, Henrik Rantzau, att, 1 händelse det påfliga sändebudet skulle: uppenbara sig, uppehålla honom vid gränsen till dess när-- mare order. anländt!). Det lider alltså intet tvifvel att det svar som nu afgafs på legatens begäran om pass och audiens- var sedan" länge förberedt; detta bevisas yttermera däri- genom, att samma dag Commendones kurir anlände till hof- vet, den 22 juli, är äfven Fredrik II:s svar dateradt. Detta. sökte man nu göra så förödmjukande som möjligt: på Com- mendones bref värdigades man ej svara ett enda ord, utan var svaret stäldt till Gaspar Schöneck, hvilken på det allra vänligaste inbjöds till danska hofvet, hvarjämte man bad - honom meddela den påfliga legat, hvars bref anländt med. samma kurir som hans ägna, att konungen icke ville hafva något med denne att skaffa och därför icke på något vilkor ämnade bevilja honom tillträde ens till riket, än mindre: audiens 2). !y Detta meddelades Schöneck af Henrik Rantzau själf i ett odateradt bref, hvaraf en afskrift finnes i Vat. Bibl., Barb. lat. 5798, f. 90. ?) Fredrik IT till Gaspar Schöneck, Koldingen, 22 Juli 1561. Misc. St. It., VI, 204. Di Lubecca, alli XxXViI di luglio MDLXI. Friedricus II Dei gratia Daniae, et Norvegiae, et Wandalorum et Got- thorum rex, dux Sleswici, Holsatiae, Stormariae, et Ditmariae, comes in Ol- denburg et Delmenharst. Praemissa gratiosissima animi promptitudine. Strenue, honorande, di- lecte singularis. Ad litteras vestras, quas ex Lubeca xvriI mensis huius ad- nos misistis vicissim gratiosissime non reticebimus, vestram praesentiam ut legati romani Caesareae Maiestatis amici carique domini nostri avunculi in regnis et ducatibus mnostris prorsus gratam acceptamque fore, et si per Vvos tantummodo nos invisere statuistis, vestrum adventum quamprimum in civitate: nostra Copenhagen expectabimus; pontificio vero nuntio, qui una vobiscum 'suas litteras scripsit, cum a temporibus domini ac patris nostri insignis, se " christianae memoriae nunquam in usu fuerit, nos insuper una cum nostris su- mus informati merito deliberandum esse an posthac ulla pontificia tractatione nos amplius oneramus; propterea hac vice nulla ratione iudicavimus assentiri petitioni de admissione in regna nostra et dominia, et de audientia. Vos et gratiose vpostulantes, ut ipsum de hac significatione voluntatis nostrae infor-- metis, et ut ex parte vestra hanc resolutionem nostram boni consulatis, nam. 28 . Henry Biaudet. [XLVII Resans första mål var sålunda förfeladt. Att Erik XIV skulle visa sig höfligare än Fredrik II var knappast att för- vänta, men Commendone beslöt att i alla fall fullfölja sitt uppdrag. Danska konungens hållning hade emellertid för- satt honom i en ganska brydsam belägenhet. Befolkningen i Löbeck, som redan förut visat sig afvogt stämd emot ho- nom, gaf nu uttryck åt sin motvilja mot påfvens sändebud på ett så tydligt sätt, att denne såg sig tvungen att hålla sig inomhus... Helst hade han naturligtvis lämnat den ogäst- vänliga staden, men det var nödvändigt att invänta Eriks svar och pass för att kunna fortsätta resan. Äfven i ett annat afseende hade Fredriks oginhet stält hinder för lega- ten. Vi veta hvilken afsky Commendone hyste för sjöresor; sommaren 1561 råkade dessutom vara ovanligt stormig, och med fasa förutsåg legaten att Fredrik, som vägrat honom tillträde till Danmark, ej heller skulle bevilja honom rättig- heten att resa genom landet, 1 den händelse Erik skulle be- vilja honom audiens, och att resan till Sverige därför komme att ske sjöledes från Läbeck till Kalmar. För att undvika denna svåra pröfning beslöts nu att Gaspar Schöneck skulle hos Fredrik II anhålla om fri genomresa för sig och Com- mendone; i afvaktan på konungens svar och på den till Sve- rige afsända kurirens återkomst stannade nu de bägge diplo- materna i Läbeck. De meddelanden Commendone under denna vistelse i Lä- beck insände till Rom äro af största intresse för det nordiska sjuårskrigets förhistorie. Den misstro, som under 1550-talets senare hälft uppstått mellan Danmark och Sverige, hade som bekant med Kristian III:s död och konkurrensen i Livland tillspetsat sig till det yttersta, och den 21 oktober 1559 skref Fredrik II till sin förtrogne vän och svåger August af Sach- alias supradietae Romani Caesareae Maiestatis amici carique domini nostri avunculi ad omnia amica officia grata et desiderata semper parati sumugs, et vobis etiam ad gratiam omnem praestandam bene admodum affecti sumus. Datae in arce nostra Coldingen, XXI mensis iulii MDXLI, FRIDERICH. A tergo -- Strenuo, honorando nostro singulariter caro Gaspari Schenic Rom Catholicae Maiestatis oratori. N:o 18] — Commendones legation till Danmark och Sverige. 1561. 29 sen, att han när som helst väntade ett anfall af svenskarna. och deras ryska bundsförvanter '!). Gustaf I:s uppriktiga be- mödanden om fredens upprätthållande gjorde dock att en lugnare stämning gjorde sig gällande, och det goda samför-- ståndet rikena emellan återstäldes åtminstone till det yttre. Erik XIV:s tronbestigning samt staden Revals beslut, den 3 maj 1561, att gifva sig under Sveriges krona föranledde vis- serligen Danmarks konung att vidtaga Ttförsiktighetsmått i form af vårfningar i Tyskland, men några farhågor för ett omedelbart fredsbrott synes Sveriges politik ej gifvit anledning: till, att döma däraf att ändamålet med rustningarna, såsom vi ofvan sett, icke var bestämdt och att Fredrik II ännu den 10 juli var besluten att företaga den ganska långvariga re- san till Leipzig. Kom så nyheten om Revals kapitulation, midsommar- dagen. Nu ändrade Fredrik II helt plötsligt sin afsigt och beslöt att icke lämna sitt rike. Slottets fall betydde i själfva verket det definitiva bekräftandet af svenskarnas ställning i Estland och var tillika en stridshandske kastad såväl åt Hertig Magnus, Fredrik II:s bror, som åt Polen, hvilka hvar- dera gjorde anspråk på Reval. ' Härtill kom att de stora skeppssammandragningar och öfriga förberedelser, hvilka ägde rum 1 Elfsborg med anledning af Erik XIV:s beramade friare- resa till England, lika väl kunde tydas som en maskerad mobilisation emot Danmark. Ty att Erik just nu, då kriget när som helst kunde bryta löst, skulle aflägsna sig från sitt rike, ansågs såsom någonting absolut orimligt, så mycket mera som Elisabets hållning, sådan den var känd på konti- nenten, icke på något sätt kunde berättiga denna resa. Den 1 augusti skrifver Commendone att Fredrik II med anledning af rustningarna i Elfsborg beslutit, att icke lämna sitt land, för den händelse konungen af Sverige skulle ärna företaga ett plötsligt anfall på Danmark. Skulle åter den engelska resan blifva en värklighet vore det sannolikt att Fredrik å sin sida skulle begagna sig af tillfället att öfver- rumpla Sverige. Fem dagar senare meddelar Commendone att en af Fredriks sekreterare anländt till Läbeck och för- 1) G. Droysen. Aus den dänischen Biichern. :30 Henry Biaudet. [XLVTII säkrat, att ingen i Danmark trodde att Elfsborgsrustningarna värkligen afsågo en resa till England). En vecka senare rapporteras att en svensk agent passe- rat Löbeck på väg från London till Sverige och att de ny- heter han medförde voro alt annat än uppmuntrande för Eriks giftermålsplaner. Samma dag hade emellertid en an- nan svensk agent passerat staden i motsatt riktnig, på väg till England, och meddelat att Erik genast efter den upp- skjutna kröningen ämnade begifva sig i väg, men denna gång hette det att ombordstigningen skulle ske i Norge. Den 15 augusti anlände till Läbeck brorsonen till sta- dens representant i Stockholm och medförde naturligtvis en mängd nyheter från Sverige. Kröningen hade omsider ägt rum på Petersdagen (29 juni), hertigarna Johan, Magnus och Karl hade svurit sin broder trohet och erhållit hvar sitt hertigdöme. Staden Reval hade äfven svurit konungen tro- het, m. m. för oss välkända saker. Budet visste dessutom meddela att Commendones kurir hade framlämnat sina bref och att Erik hade gifvit order att pass skulle utfärdas för det påfliga sändebudet ?). Dagarna gingo emellertid utan att något svar hördes af, vare sig från Danmark eller från Sverige. Däremot till- togo ryktena om Eriks resa. Den 21 augusti skrifver Com- mendone till Rom att, huru orimligt, huru oförnuftigt det än låter, så ser det dock verkligen ut som om . Erik skulle :-ämna lämna Sverige, ,detta sitt rike, som icke ens är ett arfrike och på hvilket konungen af Danmark har så många anspråk", för att företaga den lika långa som hopplösa re- san till Elisabet 3). En vecka senare var Commendone alt fortfarande utan svar. Det var nu tydligt att Fredrik II med vett och vilja - 1) Commendone till Borromeo, Libeck, 1 och 5 Aug. 1561. Vat. Bibl., Barb. lat. 5798, ff. 98 och 101. 2) Commendone till Borromeo, Liibeck, 15 Aug: 1561. Vat. Bibl., Barb. lat., 5798 f. 104, 3) ,4A me e stato sempre difficil cosa credere che-egli, con tutta la fer- mezza che potesse avere del matrimomo di quella regina (di che pero s'e sempre detto ån contrario), appena fatta la coronazione ardisse &abandonare il regno, N:o 18] — Commendones legation till Danmark och Sverige. 1561. SJ icke besvarade hans anhållan om fri genomresa och att Ga- spar Schönecks andra bemedling blott medfört ett för den kejserliga värdigheten lika förödmjukande afslag, som hans första inblandning medfört för påfvens. Hvad åter Erik XIV beträffar, hade det oförklarliga dröjsmålet med hans svar fått en oväntad förklaring. En dansk hofman som passe- rade Lubeck visste nämligen berätta att Erik afsändt en agent till Köpenhamn för att taga reda på hvad svar Fre- drik II gifvit. Vi kunna blott beundra Commendones skarp- sinnighet, då han med anledning häraf skrifver, att han inga- lunda tror att den danska konungens exempel skall vara till skada för hans uppgift, snarare tvärtom ). Så blef äfven fallet, och den 1 september 1561 erhöll Commendone ändteligen det så länge väntade svaret. Erik XIV, som redan hunnit fram till Elfsborg, började med att ursäkta det långa dröjsmålet med ovissheten om någon resa till England skulle blifva af eller icke. Nu hade han emellertid beslutit att begagna sig af första gynnsamma vind för att afsegla, och detta meddelade han nu legaten till efterrättelse. "Skulle denne söka upp honom i England, så vore Erik villig att genast emottaga honom och åhöra hans ärende. Någon fri lejd var egentligen absolut onödig, men då Commendone uttryckligen anhållit om en sådan, sändes den med budet ?). :regno non hereditario, ma d'acqwisto fatto dal padre, e sopra quale il re di Damia ha tante pretensioni.” Commendone till Borromeo, Liibeck, 21 Aug. 1561. Vat. Bibl., Barb. lat. 5798, f. 104. Märkligt är att en dylik åsikt om den svenska kronans ärftlighet ännu så sent som 1561 kunde hysas på en ort, hvilken dock var i så täta förbin- delser med Sverige som fallet var med Liibeck, +?) Commendone till Borromeo, Libeck, 27 Aug. 1567. Vat. Bibl., Barb. lat. 5798, £. 105. ?) Erik XIV till Commendone, Elfsborg, IX. Kal. Sept. 1561. Vat. Ark. Principi 26, f. 59. ERICUS XIIII.. - Dei gratia Snuecorum, Gothorum, Wandalorumque: rex -Beatissimo: Patri Domino: Nostro Romani Pontificis Legato salutem et omnia laeta precatur- etc: > SNR Henry Biaudet. [XLVII Brefvet, dateradt Elfsborg den 23 augusti 1561, var i öfvenstämmelse härmed åtföljdt af ett pass”). Till det yttre var alltså Eriks svar ett beviljande af Commendones anhållan om audiens, till och med synnerligen vänligt både hvad form och innehåll beträffar. Påfven tituleras: fullt korrekt ,,Beatissimus Pater", och till legaten sändes ett synnerligen vältaligt pass. Vill Commendone således ännu söka hinna upp Erik före dennes afresa, så står det honom Quia de nostra ad serenissimam Angliae reginam profectione hactenus: incerti fuimus, Reverendissime Pater, factum est quo minus ante hoc tempus: certum locum nostri congressus vobis designare potuimus. TIamvero postquam. animum induximus et certo decrevimus, primo secundo vento spirante, in Angliam vela facere, noluimus vos hoc ipsum celare., Nam modo vobis pla- ceat nos in Angliam sequi, vestram audire legationem, quam primum de vestra praesentia apud nos in Anglia certiores facti fuerimus, minime gravabimur. Quod ad salvum conducetum attinet, quamvis absque eo tuto nos accedere et immunitate legatorum frui et gaudere potuissetis, tamen quia litteris salvi conduetus vobis securitatem pracstari postulatis, ne videamur vobis in aliquo velle deesse, eas per praesentem tabellarium ad vos mittimus, et vos favore et benevolentia ecomplectimur. Valete. Elsburgi, ex castro nostro 1x kal. septembris MDLXI. 1) Erik XIV till Commendone. Pass Original. Vat. Ark., Principi. Vol. 26, f. 60. Nos Ericus decimus quartus Dei gratia Suecorum Gotthorum Wanda- lorumq &c. Rex his litteris testamur. Posteaquam Pontifex Romanus suum ad nos Legatum superioribus diebus ablegavit, qui Tabellario Lubecam ad Nos misso de sua legatione nos certiores facit ac petiit ut ei per litteras salvi con- ductus sive ad nos liberi tam accessus quam recessus securitatem prestaremus; Quod libenter petitioni illius iuste acquirevimus [sie] ac ei cum ministris et familia sua tuto ad nos in Angliam tuto ad nos veniendi apud nos quoad mu- nus legationis suae implevit, commorandi et negotiis suis apud nos confectis, libere et sine impedimento discedendi, quo velit se recipiendi liberam dedimus postetatem. Quare ommibus nostris Comitibus, Baronibus, Militibus, Officiariis et quicunque iurisdictioni nostrae et imperio nostro subiecti sunt serio manda- mus et volumus ut eundem Pontificium Legatum cum suis bonis, supellectile, iumentis et familia per nostras regiones et loca nobis mediate vel immediate subiecta terra marique tam in eundo ad nos quam redeundo ad suos secure libere et sine impedimento transire patiantur et sinant, neque ipsum et suos ulla ratione laedant et offendant, sed potius omnem humanitatem ommniaque offi- tia et benevolentiam exhibeant sub poena nostrae acerbissimae indignationis. Datae sub sigillo nostro regis Elsburgi xx augusti anni Millesimi quigentesimi et sexagesimi primi. N:o 18] — Commendones legation till Danmark och Sverige. 1561. 33 fritt, föredrager han att söka upp kungen i England, så skall denne med största beredvillighet taga emot honom. Hvad mer kunde man önska sig! Man skulle dock begå ett stort misstag om man i detta Eriks svar skulle se annat än fagra ord utan någon som helst annan mening än att på ett fint och diplomatiskt sätt och utan att stöta sig med någon slippa taga en afgjord hållning i tidens främsta fråga, isynnerhet i det ögonblick då Erik beredde sig att lemna sitt land. I själfva verket var Erik genom det till Danmark af- sända budet fullkomligt underrättad om hvilket svar Fredrik IT gifvit legaten. Han ignorerade altså ingalunda att denne för att komma till Elfsborg icke kunde resa genom Danmark, och att han icke hade någon annan utväg än att begifva sig sjövägen till Kalmar samt därifrån tvärs genom hela Sverige till Elfsborg. Att göra en dylik resa då konungen sagt sig ämna afsegla vid första gynnsamma vind, hade na- turligtvis varit absurdt, och det till Eriks bref bifogade pas- set var således en ren komedi. Detsamma var äfven förhållandet med anbudet att upp- söka konungen i England. Vi veta ur Commendones ofvan relaterade bref att en svensk agent i medlet på augusti åter- kommit till Erik från en beskickning till London. Förut- satt att Erik ej tidigare varit au courant med händelserna i England, så hade helt säkert denne agent meddelat honom det kategoriska och ostentativa afslag Elisabet gifvit påtlige nuntien Martinengo, som hos henne anhållit om audiens och pass i samma ärende som Commendone hos Erik. Att trots detta vilja påtruga Elisabet en främmande påflig legation hade varit lika diplomatiskt taktlöst, som det var otänkbart att hon skulle gått in på saken. Eriks ,inbjudan" förklaras blott därigenom, att han mycket väl visste att just Marti- nengos afvisande skulle utgöra ett oöfverstigligt hinder för Commendones besök i England. Hade Erik XIV haft den ringaste önskan att verkligen taga emot legaten, hade han besvarat dennes bref en månad tidigare och öfverenskommit om ett möte i Elfsborg eller på vägen mellan Stockholm och denna stad. 19 34 Henry Biaudet, [XLVII I Rom hade man icke gjort sig några illusioner angå- ende resultatet af Commendones nordiska mission, specielt den svenska. Upprepade gånger påpekar Borromeo att blott för att ha lugnt samvete och på det ingen måtte förblifva objuden till det beramade stora fredsmötet, hade påfven ve- lat denna legation. Var påfven ej synnerligen förhoppnings- full, så voro kardinalerna det ännu mindre och beklagandet öfver att Commendone måste p,riskera sitt lif bland dessa barbarer" är ett stående tema 1 korrespondensen såsnart det blir fråga om Sverige: så skrifver t. ex. Hercules af Gon- zaga: ,Ja Gud förlåte mig om jag hädar, men jag önskar verkligen att intet pass må komma från Sverige, på det Ni måtte slippa denna för Eder person och för den Heliga sto- lens anseende så farliga resa" !). Under dylika omständigheter var det klart att man i Rom icke skulle förhålla sig synnerligen optimistiskt gent- emot Erik XIV:s svar. Hvarken Commendone själf eller kardi- nal nepoten Borromeo sågo 1 detta mera än där verkligen fanns att se. Den 1 september, samma dag svaret anlände, öfversände den förre det till kurian. Commendone förkla- rade sig, såsom det anstår en trofast kyrkans tjenare, villig att om Hans Helighet det önskade söka tillträde till Erik under dennes vistelse i England samt tog äfven för denna. enventualitet hemvägen öfver Antwerpen, dit för öfrigt an- dra angelägenheter kallade honom ?). På detta bref svarade Borromeo den 25 oktober 1561 att Hans Helighet icke fann Erik XIV:s svar vara sådant, att det lönade sig att riskera en resa till England. Dock öfverlämnade påfven åt Commendone att själf afgöra i sista. hbänd huruvida försöket skulle göras ?). Samtidigt med detta bref erhöll Commendonc ett från Johan af Hoya, 1 hvilket denne meddelade honom att Erik XIV hade afstått från den 1) Hercules af Gonzaga till Commendone, Trento, 12 Sept. 1561. Vat. Ark., Principi 22, N:o 139. 2) Commendone hade nämligen afbrutit sina underhandlingar angående konciliet i Belgien och Holland för att under sommarmånaderna hinna göra. besöket i Norden. Det gällde nu att slutföra arbetet i Holland. 3) Borromeo till Commendone, Rom, 25 Okt. 1561. Vat. Ark., Principi. 22, N:o 149. N:o 18] — Commendones legation till Danmark och Sverige. 1561. 30 engelska resan och återvändt hem, samt att hans mening var att följande vår öfver fastlandet resa till London ?!). Härmed förföll naturligtvis all tanke på vidare underhandlingar om Commendones resa öfver Kanalen. Innan budet om Eriks förändrade planer nått Rom, hade för öfrigt påfven gifvit befallning att Commendone skulle definitivt afstå från den planerade resan och återvända kill Italien via Trento. Som belöning för det nit han visat för konciliet gafs honom nu i uppdrag att deltaga 1 dess arbete 2). Så aflöpte detta kurians försök att än en gång åter- knyta förbindelser med Nordens riken. För Danmark blef Fredrik II:s kärfva, ohyfsade svar af afgörande betydelse, och med undantag af enskilda, rent individuella, återknyt- ningsförsök såsom t. ex. det som Laurentius Norvegus (Klo- sterlasse) gjorde år 1606 blef förbundet med Rom för all framtid brutet. Sverige åter gick andra öden till mötes. Erik XIV:s hållning gentemot Commendone spelade härvidlag ingen roll. Likasom vinningslystnaden utgjorde en stark driffjäder i den första brytningen med Rom, den af Gustaf Vasa påtvungna reformationen, så var det äfven i främsta rummet denna, som gaf anledning till återupptagandet af relationerna med Rom, då Johan III, knappt tio år efter Commendones afvisande, själf återknöt bandet med kurian i hopp att med påfvens understöd komma åt Bona Sforzas, Katarina Jagellonicas mo- ders, oerhördt stora arf. Commendone spelade senare såsom påflig legat i Polen en ansenlig roll vid återknytandet af förbindelserna emellan kurian och Sverige i början af 1570-talet och vid Johans kandidatur till polska kronan under konungavalet 1 Polen 1572—73 samt blef alt framgent, som kännare af de nordi- ska förhållandena, tagen till råds då det gälde Sverige. — Upphöjd till kardinal år 1565, dog Giovanni Francesco Com- mendone den 26 december 1584. 1) J. af Hoya till Commendone, Osnabruk 12 Nov. 1561. Mat: Ark, Prinempic27, £ 114; 2) Borromeo till Commendone, Rom 1 Nov. 1561. Vat. Ark., Principi 22, N:o 151. er j fra FINT t EE dfn ÅL se Ål - js Ma st FA CR NA SPE rn a RISE TE | + ) p d p är ale 6 f KAN på FRAN Tik > PULA ör i å 2 FRA Kafe ARD Si I i V Cd . = ÄRA hå f : ' KE rg FADAR AL EI AA a Np . : - NS å A f ( f SI gZ 4 I || EER ck Läge tä A EN fr PTA 4 BLA (NES LR AIR StRCETE An f fr / dd f ” 4 É td "uu [3 4 tot re i X j I hg fn € ” f i j ' år EV I 1 | Ka < - a FLN AF ( IT É s Då ) = ER dd , ls 7 I 4 - a ' i | JU ) / I I i ( &r t h A - "i J Y | || É l || j - [ A s , N - 4 ba or K ) + t . å it s : , « f f Le | få FJ nn b , Il La TA j [ER I 6 - I KIRSI | | k - j I fd ' SU TR HH VS - OL GON LER AORONLOG ED FIRA 1 OULORR då SOA 5 Siv Ana FO AL Un Å bind LIA FIORD ATT tr EE RT 4 LMG SIKA Å ENA FOT FREE K rn RAN AR VAT S | GERE OORGÖEN GOGE AV | "v sj få > ' j TJ Ö Lå + ÄRA SE TANIER 2 arv et ; UNRRRRIO EE SOVAT PAREN Cres Prong DOTTER vr HR My Ur e Vb CSE Ra i | 00 NOV = ORON va I Cen b 1 FN ” fi ka T ec + tå vån då , 5 ' ber NE ä ud + vä 7 q NESS Rd ÖR ÄR fee, 4 Öfversikt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar, XLVTI. 1904—1905. N:o 19. Capsidaein Venezuela a D:o D:re Fr. Meinert collect: enumerate novaeque species descriptae ab O. M. REUTER. Cum tabula. Die unten aufgezählten 34 Arten, von denen 19 bisher unbeschrieben, sind mit Ausnahme von zwei alle von Dr Fr. Meinert in Sommer 1891 in Venezuela gesammelt. Friäher habe ich (Ann. Soc. Ent. France 1892, pp. 391-- 402) 16 Arten aus Venezuela aufgezählt, von denen 12 sich nicht unter den von Dr Meinert gesammelten finden. Die Zahl der bisher aus Venezuela bekannten Capsiden steigt so- mit auf 50. In geographischer Hinsicht sind zwei Arten von besonde- rem Interesse. Die eine, Fulvius brevicornis Reut., war bisher nur in einem französischen Hafen (Rouen) auf einem Schiffe gefangen, das aus Senegal angekommen war. Emtweder ist diese Art aus Senegal aus in Venezuela eingeschleppt oder waren die in Rouen gesammelten Stäcke schon vor dem Be- such in Senegal auf dem Schiffe in Hause und stammten viel- leicht von einem neotropischen Hafen, was viel wahrschein- licher ist, indem auch die äbrigen Arten dieser Gattung, nur mit Ausnahme des paläarktischen F. oxycarenoides Reut., alle neotropisch oder nearktisch sind. Dass es sich in der Tat so verhält, geht auch daraus hervor, dass ich nunmehr mehrere Exemplare dieser Art gesehen habe, die auf der Insel Marti- nique gefangen sind (coll. Signoret). 2 0. M. Reuter. [XLVII Die andere, Dolichomiris linearis Reut., ist an der afrika- nischen Westkäste (Addah), wie auch auf den Canarischen In- seln und auf Madeira gefunden, fräher aber schon einmal bei Colonia Tovar in Venezuela von Simon beobachtet (Siehe Reut., Miscell. Hemipt. in Öfv. Finska Vet. Soc. Förh. XLIV (1902), p. 159). Nun ist diese Art wieder von Meinert bei Caråcas gefangen. Da sie, wie die meisten Mirarien, wahr- scheinlich auf Graminéen und vielleicht auf Getreide-Arten lebt, ist es möglich, dass sie entweder nach Venezuela oder nach Westafrika und die oben genannten Inseln importirt wäre; vielleicht ist das letztere der Fall, daraus zu schliessen, dass : die andere bisher bekannte Art derselben Gattung auch neo- tropisch ist (aus Argentina beschrieben). Immerhin verdient die wenigstens scheinbare Uberein- stimmung in der Verbreitung dieser beiden Arten hervorge- hoben zu werden. Die äbrigen vorher bekannten Arten sind alle centralame- rikanisch und von Distant in der Biologia Centrali-americana beschrieben. Da die Beschreibungen Distants, besonders die Gattungsdiagnosen, meist so ungenägend und unvollständig sind, dass sie fast keine Leitung zur sicheren Bestimmung der betreffenden Insekten darbieten, habe ich mich an Herrn G. Ch. Champion adressirt, um sichere Auskunft äber die du- biöse Formen zu erlangen, und hat er gätigst diese mit den Typen Distants im Brittiscehen Museum verglichen und mir viele wertvolle Bemerkungen mitgeteilt, wofär ich ihm hier meinen aufrichtigen Dank sage. In vielen Fällen habe ich die Distantisehen mir bekann- ten Gattungen umständlich und ausfäöhrlich neu beschrieben, um deren Erkennung späteren Forschern zu erleichtern. In den Fällen, wo ich nur ein paar Arten einer artenreichen Gat- tung kenne, habe ich dagegen keine Gattungsbeschreibung gegeben, sondern nur die Arten ausfährlich beschrieben, 80 dass aus dem Beschreibungen dieser auch die Gattungsmerk- male hervorgehen können. Die Beschreibungen sind von nö- tigen Detailzeichnungen begleitet. N:o 19] Capsidae in Venezuela a D:o D:re Fr. Meinert collectae. 3 Div. Bryocoraria m. Bryocoraria wm., Eccritotarsaria m., Perissobasasaria m., Valdasaria Dist. pars, Cylaparia Kirk. pars, Thaumastomi- raria Kirk. Hac divisio ab omnibus reliquis divergit: tarsis brevibus, articulo ultimo apicem versus distincte incrassato, ungviculis maxime divaricatis et etiam aroliis valde divaricatis, ungvi- culis approximatis, interdum cum iis connexis. Pronotum stri- ctura apicali disereta instructum vel destitutum. Hemielytra cuneo discreta, membrana uni- vel rarius biareolata. Alae areola hamo destituto. Xyphus prosterni planus, saepe marginatus. Coxae posticae ab epipleuris hemielytrorum remotae. 1. FEurycipitia nov. gen. (Fig. 1). Corpus oblongum, nitidum. OCaput verticale, a supero visum breve, vertice lato, ab antico visum magis minusve transversum, pentagonale vel subtriangulare, a latere visum altitudine saltem duplo brevius, fronte magis minusve convexi- uscula, clypeo leviter prominente, a latere viso angusto, basi a tronte discreto, ipsa basi in medio altitudinis capitis posita, genis altis, gula plerumque brevi. Oculi laeves, magni, exserti, saepe nonnihil retrorsum vergentes, a latere visi breves. Rostrum crassum, coxas intermedias raro superans. Antennae supra apicem oculorum interne insertae, articulo primo apicem clypei haud superante, secundo plerumque latitudine capitis breviore. Pro- notum magis minusve transversum, lateribus medio vel ante apicem sinuatis, callis magnis, nonnihil obliquis, usque in la- tera extensis, medio contiguis et antice aream obtuse triangu- larem terminantibus, strictura autem annuliformi latera supe- rante haud discreta, disco postico convexiusculo, versus api- cem leviter declivi, laevi vel subtiliter punctulato, margine basali truncato vel medio subsinuato. Scutellum basi detec- tum. Hemielytra nitida, cuneo magis minusve leviter declivi. Tibiae muticae. 4 OC Mi Reuter: [XLVIE Eurycipitia splendens (Dist.) Zceritotarsus id. Dist. Biol. centr.-am. p. 284, 4, T. XXNVIII, f. 1. Var. signaticollis m.: Pronoto basi medio macula nigri- cante notato; margine laterali corii concolore vel pallido. (Fig. 1). Eccritotarsus splendens Var. Reut., Ann. Soc. Ent. France 1892, p. 393, 5. La Moka, duo specimina, Los Ferucheres, unieum speci- men, Los Mangos, un. spec. Distr. geogr.: Venezuela. Distr. var. typicae: Panama. Caput luteum, basi pronoti fere duplo angustius, ab an- tico visum latitudini verticis oculiqve uniel aeque longum, vertice oculo duplo latiore. - Oculi nigri. Rostrum apicem mesosterni attingens, luteum, articulis duobus ultimis nigro- piceis. Antennae nigrae, articulo primo lineari, ima basi lute- scente, articulo secundo primo dimidio longiore, versus apicem sensim leviter incrassato, tertio et quarto simul sumftis se- cundo paullo longioribus, quarto tertio nonnihil longiore. Pro- notum latitudine basali fere solum ?/; brevius, luteum, totum laeve, nitidum et glabrum, lateribus ad angulos posticos levi- ter rotundatis, dein usqve ad callos rectis, ab iis fortiter si- nuatis, apice cum callis constricto. Scutellum obscure cyaneum, laeve et glabrum, nitidissimum, parte basali lutea. Hemielytra obscure cyanea, laevia, nitidissima, parce tenuiter pallido-pu- bescentia, embolio lineariter incrassato; membrana decolore. area cum venis nigra. Pectus cum pedibus luteum. Femora posteriora ante apicem annulo nigricante. Tibiae pubescentes, muticae, saltem posticae basi annuloque infra medium fuscis. vel nigro-fuscis. Tarsi nigro-fusei. Abdomen cyaneo-nigrum, nitidissimum, parce tenuiter pallido-pubescens. Long. 2 4!/, mm- 2, Eurycipitia Distanti n. sp. Ochraceus, oculis, articulis tribus ultimis antennarum basi secundi excepta extremoque apice tarsorum cum ungvi- culis nigris; hemielytris nigricanticyaneis, lateribus pallidis, cum scutello dense sat fortiter pallide flavescenti-pubescentibus, membrana sat leviter fuscata, venis nigris. Long. 2 3 ?/;s mm. N:o 19] Capsidae in Venezuela a D:o D:re Fr. Meinert collectae. 5 Caracas d. 22 julii, unicum specimen. Caput basi pronoti vix magis quam !/; angustius, verti- cale, ab antico visum latitudine frontis parum longius, vertice oculo circiter triplo latiore, a latere visum altitudine multo brevius, fronte sat convexa, clypeo leviter prominente, genis oculis aeqve altis. Oculi laeves, exserti, leviter retrorsum ver- gentes, a latere visi leviter oblongi. Antennae articulo primo lineari, latitudine verticis circiter !/; breviore, secundo primo paullo longiore, ultimis gracilibus, simul sumtis primis aeqve longis. Pronotum latitudine basali circiter 3/, brevius, ocre- berrime tenuissime punctulatum, pubescens, lateribus medio late sinuatis. Hemielytra crebre subtiliter punctulata, lateribus sensim sat ampliata, medio basi pronoti distincte latiora. Pedes breviusculi. Tibiae omnium brevissime pubescentes, muticae. 3. Pycnoderes incurvus (Dist.). - Eecritotarsus id. Nast Bio Centirsamk Pp. 280, SY kh DOVT: Los Trincheres, duo specimina. Distr. geogr.: Mexico, Guatemala. Haec species a P. quadrimaculato Guér. e Cuba, cujus specimen typicum in Museo Vindobonensi asservatur, tuberis pronoti sat multo altioribus divergit. 4, Pycnoderes (Arsinotus) albicornis n.sp. (Fig. 2). Niger, nitidus, hemielytris opacis, antennis totis, rostro, pedibus cum coxis, limbo corii laterali dilatato (embolio) ultra medium guttaque ejus anteapicali nec non cuneo, angulo in- teriore excepto, albis. Long. 2!/; mm. La Moka, duo specimina. Species parva, sed scitula. Caput basi pronotum circiter 3/5; angustius, ab antico visum latitudine cum oculis fere paullo longius, infra oculos longe rostrato-productum, vertice oculo cireiter duplo latiore; a latere visum altitudine fere duplo bre- vius, verticale, fronte sat convexa, subtiliter punetata, foveola medio destituta, clypeo sat prominente, leviter arcuato, basi a fronte incisura disereto, angulo faciali recto, genis oculis aeque altis, gula brevi, erecta. Oculi fusci vel albidi. Antennae 6 O. M. Reuter. [XLYII graciles, paullo supra apicem oculorum interne insertae, arti- culo primo apicem clypei attingente, secundo latitudine verti- cis oculique unici vix longiore, tertio secundo longitudine sub- aequali, quarto tertio paullo longiore. Pronotum dense fortiter punctatum, aequaliter valde sub-inflato-convexum et-partem basalem scutelli obtegens, margine basali truncato medio sub- sinuato, apice depresso, strictura annuliformi discreto destituto, callis transversis, distantibus, parvulis, marginibus eorum im- pressis. Scutellum solum parte basali obtecta, apicali erebre sat subtiliter punctata. Hemielytra tota laevia, locis sericeo- micantibus varliegata, cuneo declivi, latitudine basali aeque longo. Pedes breviusculi. Tibiae muticae. 3. Neofurius variabilis Dist., Biol. Centr.-am. p. 202502: Varietas (Fig. 3): Albido-flavens, oculis, antennis articulo secundo fere ter- tia apicali parte articulisque ultimis, basi tertii excepta, nec non maculis duabus basalibus scutelli nigris; fronte medio in- fuscata; pronoto albido-rufescente, strictura apicali sangvinea, disco postico plagis duabus pone callos conjunctis, basin ver- sus late divergentibus et in margine basali arcuato-reflexis nigricantibus; scutello, clavo fasciaque lata inaequali apicali coril sangvineo-fuscis, hac in margine laterali sangvinea; fe- moribus posteroribus apice praecipue inferne infuscatis. 2. Caracas d. 22 julii, uniecum specimen. Distr. geogr: Mexico, Guatemala, Panama. Corpus cum hemielytris ovale. Caput pubescens, basi pronoti fere duplo angustius, vertice lato; a supero visum la- titudine cum oculis saltem duplo brevius; ab antico visum la- titudini verticis oculique unici aeque longum; a latere visum verticale, altitudine saltem duplo brevius, fronte sat convexa, clypeo sat leviter prominente, late arcuato, gula longa, oblique erecta, genis altis. Oculi apici pronoti contigui, laeves, orbita interiore paralleli, a latere visi fere orbiculares, in genas parum extensi. Antennae mox infra medium marginis inferioris ocu- lorum insertae, articulo primo capite distincte breviore, lineari, secundo primo circiter dimidio longiore, versus apicem sensim N:o 19] Capsidae in Venezuela a D:o D:re Fr. Meinert collectae: 7 leviter incrassato, duobus ultimis tenuibus, simul sumtis se- cundo longioribus.: Pronotum breviter pubescens, latitudine basali circiter !/, brevius, apice capite oculis exceptis vix la- tiore et basi pronoti circiter 3/; angustiore, strictura apicali nulla, callis autem transversis, distinctissimis et per latera ex- tensis, medio, anguste disjunctis, marginibus eorum impressis, disco postico leviter convexo, creberrime sat subtiliter pun- ctato, lateribus subrectis, margine basali truncato, ad angulos latissime rotundato. NScutellum basi detectum, planum, laeve, tenuiter pubescens. Hemielytra tenuiter pubescentia, laevia, versus medium fortiter dilatata ibique medio pronoti circiter duplo latiora, clavo 'corioque planis, margine laterali corii in- crassato, lineari, sat arcuato; cuneo leviter declivi, latitudine basali longiore; membrana tota pallida, areola unica triangu- lari, venis pallide flaventibus. Tibiae muticae, dense tenuiter et breviter pubescentes. Long. 4 mm. 6. Monalocorisca Dist., Biol. Centr.-am. p. 286. Species sequentes verisimiliter hujus generis, corpore late ovali, capite basi pronoti magis quam duplo angustiore, sub- verticali, a latere viso brevi, altitudine saltem duplo breviore, margine verticis acuto vel tenuissime carinato, fronte utringue transversim vel oblique impresso-strigosa, basi impressione longitudinali instructa, clypeo leviter prominente, basi in me- dio vel mox infra medium altitudinis capitis a latere visi po- sita; oculis prominentibus, in genas longe extensis, postice com- pressis et angulis apicalibus pronoti subincumbentibus, orbita interiore sinuatis; rostro apicem coxarum saltem intermediarum attingente, gracili, solum articulo primo dilatato; antennis sat longe supra apicem oculorum interne insertis, articulo primo sat brevi, secundo margine basali pronoti multo breviore, duobus ul- timis simul sumtis secundo circiter 1/3 brevioribus; pronoto im- presso-punctato, apice quam basi fere triplo angustiore, strictura annuliformi discereta tenui, callis discretis, disco postico alte sub- gibboso-convexo, apicem versus valde declivi, basi utringue ad angulos distincte impresso, angulis levissime subnodulosis, mar- gine basali medio supra scutellum late sinuato, versus latera 8 0. M. Reuter. [XLVII oblique antrorsum vergente, subrecto vel ante angulos omnium levissime sinuato; scutello punctato; hemielytris sat remote punctatis, medio: pronoto. latioribus, corio margine laterali api- cem versus magis minusve dilatato, vena cubitali convexa, a medio obsoleta, cuneo latitudini basali aeque longo, membrana biareolata; mesosterno brevi; orificiis metastethii distinctis; pedibus breviusculis, tibiis pilosulis, muticis, tarsis brevibus, articulis duobus primis longitudine subaeqvalibus, tertio his simul sumtis paullo breviore, apicem versus distincte incras- sato, ungviculis a basi maxime divaricatis, apice uncinatis, aroliis valde divaricatis, acuminatis et apicem ungviculorum subattingentibus. Hoc genus membrana biareolata praeditum tamen structura tarsorum et ungviculorum generibus hujus di- visionis maxime affine videtur. Monalocorisea chrysodasia n. sp. Pallide albido-ochracea, dum vivit forsitan nonnihil vire- scens, pronoto, scutello hernielytrisque pilis brevibus rigidulis aureis pubescentibus, his pilis e punctis fortius impressis sed sat minutis nascentibus; pronoto et scutello rugulosis, densius punctatis, hemielytris remotius punctatis; antennis apice arti- culi secundi articulisque ultimis, nec non articulo ultimo tar- sorum fuscis, femoribus apice leviter infuscatis. Long. 4 mm. Caracas d. 22 julii, uniecum specimen. Corpus sat late ovale. Caput a supero visum pronoto multo brevius, ab antico visum sat leviter transversum, ver- tice omnium tenuissime carinato, fronte utringue oblique im- presso-strigosa. Oculi orbita interiore apicem versus fortiter divergentes et leviter sinuati, Antennae articulo primo se- cundo crassiore, capite ah antico viso duplo breviore, secundo hoc circiter triplo longiore, sat gracili, versus apicem sensim leviter incrassato, tertio secundo fere duplo breviore et quarto longiore. Pronotum latum, sed latitudine postica vix magis qvam 2/,; brevius, apice qvam basi paullo minus qvam triplo angustius, strictura apicali crassitie apicali articuli secundi an- tennarum paullo crassiore, callis sat magnis, subquadratis, con- vexis, leviter oblique positis, medio sat distantibus et lateribus a N:o 19] Capsidae in Venezuela a D:o D:re Fr. Meinert collectae. 9 margine sat remotis, marginibus lateralibus acutiusculis, sub- rectis, limbo basali supra basin scutelli declivi et hanc obte- gente. BScutellum -pronoto paullo brevius, lateribus levissime rotundatis, apice acuto, disco ruguloso et punctato, basi obtecta. Hemielytra lateribus corii sat dilatato-rotundatis, pronoto di- stincte latiora, cuneo leviter declivi, limbo laterali late deflexo; membrana areola majore elongata, angulo interiore apicali sub- recto. 7. Monolocorisca nebulosa n. sp. (Fig. 4). (d Fusca, pronoto, scutello, eclavo corioque sat crebre pun- ctatis, corio apicem versus cuneoque laevigatis; pronoto scu- telloque parcius omnium tenuissime pallido-pubescentibus, ni- tidis; hemielytris pilis facile divellendis albis nitidis in macu- las collocatis pubescentibus, nitidulis, clavo medio corioque macula media obscurioribus, opacis; corio fere a medio apicem versus fortiter dilatato, cuneo incisura fracturae profunda; membrana cum areolis fusco-fumata; vena connectente areolae majoris, gutta ad apicem cunei maculaque -mox pone illam transversa albis; antennis articulo primo brevi, pallide flavente, annulis duobus fuscis, reliquis fuscis, secundo annulo mox infra basin pallide flavente; pedibus flavo-testaceis, femoribus posticis apice tibiisque posticis basi nec non articulo ultimo tarsorum apice fuscis. Long. 2 3!/, mm. Caråcas, unicum specimen. Corpus late ovale, hemielytris medio fortiter dilatatis. Caput verticale, vertice oculo paullo angustiore, tenuiter mar- ginato, fronte perpendiculari, subplana, strigis transversis im- pressis; a latere visum :altitudine magis qvam duplo brevius, angulo faciali acuto, genis linearibus, gula vix distinguenda. Oculi obscurius fusci. Antennae articulo primo capite ab an- tico viso triplo breviore, apicem clypei haud attingente, apice secundi aeque crasso, secundo primo quadruplo longiore, ver- sus apicem sensim sat leviter incrassato. Pronotum latitudine basali circiter ?/; brevius, strictura apicali articulo primo an- tennarum fere aeque crassa, callis obliquis, transversis, nitidis,' leviter convexis, medio levissime distantibus, a margine late- 10 0. M. Reuter. [XLVII rali remotis; marginibus lateralibus obtusis. Scutellum basi detecta 'densius subrugoso-punctata, utringue carinula brevi obliqua instructa, parte apicali remotius punctata. Hemielytra medio pronoto fere dimidio latiora, membrana areola majore oblonga, angulo interiore apicali obtuse rotundato. Div. Miraria RB eut. 5. Dolichomiris linearis Reut., Öfvers. Finska Vet. Soc. Förhandl. XXV, p. 9. Ibid. XLIV, p. 159. D. tibialis Reut. Ann. Soc. Ent. France LXI, p. 392. Notostira longula Noualh., ibid. LXTII, p. 15. | Las Adjuntas, unieum specimen. Distr. geogr.: Venezuela (Colonia Tovar); Africa occi- dentalis (Addah); insulae Canarienses et Madeira; territorium occidentale mediterraneum Europae (Alpes maritimae). I, Collaria oleosa (Dist.) Trachelomiris id. Dist. Biol. Centr.-am., p. 238, T. XXIV, f. 2. Collaria id. Reut. Ann. Soc. Ent. France LXI, p. 393. Dist., Biol: Centr.-am. p. 417. Caracas, tria specimina. Distr. geogr.: Mexico, Panama, Guatemala, Nicaragua, Venezuela. Div. Restheniaria m. Corpus opacum, inpunctatum, rarissime omnium levissime nitidulum. Alarum areola hamo distincto vel obliterato in- structa, interdum hoc tota destituta. Arolia ungviculorum magna, libera, a basi usqve divergentes. Caput loris haud di- scretis, genis altis. Pronotum strictura apicali crassa, callis distinctissimis strictura haud vel parum longioribus. Coxae posticae ab epipleuris hemielytrorum distantes. Tarsi articulo primo secundo longiore et crassiore, tertio lineari. Membrana semper nigra, unicolor. N:o 19] Capsidae in Venezuela a D:o D:re Fr. Meinert collectae. 11 10. Lygdus Signoreti Dist., Biol. Centr.-am. p. 419. OBE Niger, sub-glaber, antennis pedibusque longe nigro-pilosis; pronoto lateribus a basi ultra medium acutiusculis sed haud reflexis, dein subito in lobum explanatum et leviter reflexum ampliatis, hoc lobo sangvineo, ultra marginem apicalem non- nihil producto et margine laterali leviter sinuato; corio san- ' gvineo, basi, vitta juxta suturam clavi medium ejus subattin- gente parteque tertia apicali, hac oblique, nigris, colore san- gvineo triangulum formante, basi in margine laterali sito; mem- brana nigro-fusca. Long. 2 11 mm. Caracas, duo specimina. An re vera ejusdem generis ac L. simulans Dist. et L. mimiceus Dist.? Pronotum lateribus solum antice ampliatis. Corpus ovatum. Caput basi pronoti duplo angustius, a supero visum longitudine duplo latius, margine antico late rotundato, vertice lato, suleo medio longitudinali sat obsoleto; a latere visum longitudine fere duplo altius, fronte clypeogue perpen- dieularibus, elypeo a fronte impressione sat profunda discreto, basi ejus in medio altitudinis capitis posita, genis altis, gula obliqua. Oculi ab apice pronoti distantes, antrorsum vergen- tes. Rostrum apicem coxarum intermediarum attingens, arti- culo primo medium xyphi prosterni subattingente. Antennae articulo primo lineari, pronoto aeque longo, pilis longis nigris exsertis piloso, secundo primo paullo magis qvam dimidio lon- giore, lineari, nigro-pubescente et ultra medium pilis longis exsertis parce immixtis, ultimis gracilibus, tenuiter pubescen- tibus, tertio secundo paullo breviore, quarto tertio fere duplo breviore. Pronotum latitudine basali circiter !/, brevius, basi gvam apice duplo angustius, disco postico convexo, versus api- cem sat fortiter declivi, lateribus a basi ultra medium rectis, dein ut superne describitur ampliatis, callis depressis, strictura apicali lata. NScutellum basi a limbo basali pronoti obtectum. Hemielytra lateribus late rotundata, cuneo elongato-triangulari, sat fortiter declivi, vena cubitali corii apice furcata; membrana areola majore elongata, angulo interiore apicali angulato-ro- tundata. Mesosternum apicem versus sensim convexum, medio sulco longitudinali. Metastethium rima orifieciorum odorifero- rum tenui, inter coxas posita. Terebra feminae medium ven- 12 O. M. Reuter. [XLYTI tris attingens. Pedes longi, graciles, femoribus linearibus, pi- lis longis nigris pilosis, tibiis dense nigro-pubescentibus, ultra medium longe nigro-pilosis, tarsis inferne dense cinereo-tomen- tosis, articulo secundo primo fere triplo breviore. Distr. geogr.: Venezuela (La Guayra). Obs. Haec species ut species hujus divisionis nec div. Miraria censenda est, generi Platytylo FEieb. (Callichilo RB eut.) sat affinis. A divisione Miraria m. divergit corpore oval, capite verticali, strictura apicali annuliformi pronoti tota di- screta. Linea impressa longitudinalis verticis sat obsoleta. 11, RBesthenia montivaga Dist., Biol. OCentr.-amer., p- 256, 20. Varietas (sec. Champ. in litt.): Superne nigra, opaca, subalutacea; pronoto utringue pone callos macula sat obsoleta laterali ochracea; antennis nigris, articulis secundo et tertio basi anguste ochraceis; pectore ochraceo, mesosterno nigricante; ventre sangvineo, lateribus apiceque sordide ochraceo; pedibus cum coxis nigricantibus, femoribus posticis dimidio basali sordide ochraceis. Long. £ ES Las Adjuntas, unicum specimen. Distr. geogr. speciel: Panama. A typo pronoto utringue ochraceo-maculato divergens. Rostrum apicem coxarum intermediarum vix superans, nigri- cans, articulis duobus primis longe griseo-pilosis. Antennae articulo primo capitis longitudine, secundo primo fere triplo et margine basali pronoti circiter !/; longiore. Pronotum basi longi- tudine vix latius, lateribus late sinuatis. Hemielytra basi pro- noti aeque lata, parallela, maringe laterali tenuissime pube- scente. Pedes nigro-pilosi, pilis retrorsum vergentibus. Tarsi posticl margine inferiore articuli secundi eodem primi duplo breviore 12, Resthenia Meinerti n. sp. Superne nigra, opaca, glabra, pronoto rufescenti-ochraceo, strictura apicali medio, callis vittaque lata media usque in margi- N:o 19] — Capsidae in Venezuela a D:o D:re Fr. Meinert collectae. 13 nem basalem producta ibique ?/, intermedias latitudinis occupante fusco-nigris; scutello angulis basalibus anguste rufescenti-ochra- celis; antennis pedibusque nigricantibus, illis articulo primo basin versus pallescente, femoribus ultra medium sordide ochra- ceis; pectore ventreque sangvineis, hoc lateribus apiceque nigri- cante. Long. 2 fere 8 mm. Caråcas, unicum specimen. R. aceinetae Dist. sat similis, differt statura majore, vitta pronoti latiore et etiam callis totis nigris, marginibus hemi- elytrorum concoloribus, femoribus apicem versus tibiisque totis nigricantibus, pectore ventreque sangvineis nec ochraceis. Ro- strum apicem coxarum intermediarum subattingens, ochraceo- fuscum, articulo ultimo nigro, primo medium xyphi prosterni attingente. Antennae dense brevissime et tenuissime nigro- pubescentes, articulo primo capitis longitudine, secundo primo circiter duplo et margine basali pronoti parum latiore, duobus ulti- mis simul sumtis secundo longioribus. Pronotum basi longitudine parum latius, lateribus late sinuatis. Hemielytra basi pronoti aeque lata, parallela, margine laterali tenuiter pubescente; membrana nigricante, ipso apice nec non juxta marginem in- teriorem cunei decolore. Pedes nigropilosi, tibiis adhuc pilis longioribus immixtis, pilis omnibus retrorsum vergentibus; tar- sis posticis articulo secundo primo paullo breviore et graciliore. 13. Resthenia suturalis n. sp. Inferne rufescenti-ochracea vel aurantiaca, ventre utrin- que serie laterali vittularum mnigricantium, superne alutaceo- opaca, capite, pronoto scutellogue aurantiaco-rubris, clypeo, antennis, oculis, strigis duabus transversalibus marginis verti- cis, parte apicali pronoti, vitta media excepta, maculisque dua- bus magnis discoidalibus partis posterioris, nec non hemiely- tris nigricantibus, his commissura cuneoque obscure rufo-ochra- ceis, etiam margine laterali corii venaque cubitali in hanc co- lorem vergentibus, membrana nigricante, venis ochraceis, cubi- tali nigricante; pedibus longe pallido-pilosis, femoribus laete aurantiacis, !/-—?/; apicalibus nigris, tibiis fuscescenti-aurantia- 14 O. M. Reuter. [XLVIE cis, basi late, apice anguste nigricautibus, tarsis infuscatis. Long. 2 6 mm. La Moka, unicum specimen. Species signaturis distinctissima. Caput ab antico visum latitudine frontis oculique unici parum longius. Rostrum api- cem coxarum posticarum attingens, aurantiacum, articulo ul- timo nigro-piceo, articulo primo et secundo longe pallido-pilo- sis, illo medium xyphi prosterni superante. Antennae breviter nigro-pilosae, articulo primo capite ab antico viso ecirciter !/, breviore, secundo primo paullo magis qvam duplo longiore, latitudini basali pronoti fere aeque longo. Pronotum basi lon- gitudine paullulum latius, disco postico apicem versus sat for- titer convexo-declivi, lateribus medio sat fortiter sinuatis. He- mielytra alutaceo-pubescentia, basi pronoti aeque lata, lateri- bus parallela. Venter longe pallido-pilosus. Tarsi postici mar- gine inferiore articuli secundi eodem margine primi fere duplo breviore, Resthenia Nannae n. sp. Superne nigricans, opaca, glabra, serobibus antennarum, gulta transversali sat obsoleta ad medium marginis postici verticis, vitta media percurrente pronoti versus basin dilatata, scutello, capite inferne, apice excepto, pectore, ventre dimi- dioque basali femorum rufescenti-ochraceis. Long. ds. 5!/, mm. Caråcas, unicum specimen. BR. intercidendae Dist. sat similis, strictura apicali, medio excepto, lateribusque pronoti nigris, femoribus basin versus late rufescenti-ochraceis divergens. Rostrum rufescenti-ochra- ceum, apicem coxarum posticarum paullo superans, apice nigro, articulo primo medium xyphi prosterni attingente, apice nigro- fusco. Antennae nigrae, omnium brevissime et subtilissime pubescentes, articulo primo capitis longitudine, ima basi rufe- scente, secundo primo circiter duplo longiore et margine ba- sali pronoti paullulum longiore, ultimis simul sumtis secundo parum longioribus. Pronotum basi longitudine parum latius, lateribus late sinuatis. Hemielytra maris parallela, basi pro- N:o 19] Capsidae in Venezuela a D:o D:re Fr. Meinert collectae. 1TO noti aeque lata. Pedes sat dense et longe nigro-pilosi, pilis retrorsum vergentibus. Tarsi articulo secundo primo breviore. Uxori ac adjuvatrici jucundae collectoris hanc speciem dedicavi. 15. Resthenia (Prepops n. subg.) frontalis n. sp. (Fig. 6). Aurantiaca, superne glabra, capite, pronoto scutelloque opaculis, hemielytris nigris, nitidulis, crebre tenuissime punctu- latis, basi clavi et corii anguste ochraceis; oculis, antennis, rostro apicem versus, tibiis, ima basi excepta, tarsisque nigris; fronte fortiter convexa, supra basin clypei prominente. Long. 2. fere T mm. Caråcas, Rio Catuche, unicum specimen. Colore RB. plenae Dist. nonnihil similis, sed glabra, au- rantiaca nec obscure sangvinea, scutello femoribusque usque ad apicem aurantiacis. Subgenus novum Prepops m. fronte ut in genere Brachycoleus tumido-convexa hemielytrisque nitidulis punctulatis constituit. Caput ab antico visum latitudine cum oculis parum brevius. Rostrum apicem coxarum intermedia- rum attingens, articulo primo medium xyphi prosterni sub- attingente, apice infuscato. Antennae dense breviter subad- pressim nigro-pilosae, articulo primo capite ab antico viso cir- citer !/; breviore, secundo primo circiter 22?/; longiore, duobus ultimis simul sumtis secundo longioribus. Pronotum latitudine postica circiter !/; brevius, disco postico apicem versus sat for- titer convexo-declivi, lateribus pone stricturam apicalem rectis. Hemielytra lateribus ante medium levissime dilatatis, margine laterali corii tenuissime sat parce pubescente; membrana ni- gricante, macula obliqua infra apicem cunei areolaque minore hyalinis. Venter pallido-pubescens. Tibiae dense sat breviter subadpressim nigro-pilosae. Tarsi postici margine inferiore articuli secundi eodem margine primi fere duplo breviore. Div. Capsaria Reut. 16. Phytocoris vilis (Dis+t.). Compsocerocoris id. Dist., iBiol. centr.-am p- 200, 5, EXV fi 13: 16 O. M. Reuter. [XLVII Pallide ochraceus, superne pilis: nigris adpressis, capite pronotoque longius pallido-pilosis; antennis articulo primo tenui, albido, obscure fusco-annulato, secundo pallide flavente, margine antico obscure fusco, ima basi albido, ultimis fuscis, tertio basi anguste albido; vertice maculis nonnullis magis mi- nusve distinctis, pronoto maculis duabus stricturae 'apicalis vittisque quatuor discei postici, scutello maculis duabus, hemi- elytris clavo et corio maculis seriatis juxta suturam clavi au- rantiacis; cuneo macula anguli interioris apiceque sangvineo- fuscis; pedibus albidis, femoribus dense fusco-conspurcatis, ante apicem albido-fasciatis, anterioribus basin versus late pal- lidis; tibiis margine superiore ultra medium obscure fusco- VÄNERNS. JUN OK DNM Caråcas, unicum specimen. Distr. geogr.: Guatemala, Panama. Ph. tibiali Reut. (e Texas et Visconsin) signaturis simil- limus. Caput basi pronoti fere duplo angustius, ab antico vi- sum latitudini cum oculis aeque longum, a latere visum alti- tudini fere aeque longum, clypeo prominente, angulo faciali leviter acuto; vertice maris oculo aeque lato. Oculi fusci, maris convexi, granulati. Rostrum corpore paullo brevius, fla- vescens, apicem versus piceum. Antennae articulo primo gra- cili, pronoto longitudine subaequali, setis rigidis crassitie arti- culi fere duplo longioribus, secundo primo duplo et margine basali pronoti circiter !/; longiore, ultimis simul sumtis secundo longioribus. Pronotum latitudine basali 2/; brevius, apice qvam basi duplo angustius, lateribus subrectis. Tibiae pallido-spinu- losae, spinulis crassitie tibiarum longioribus. Segmentum ge- nitale maris ad angulum sinistrum aperturae muticum. For- ceps maris sinistra clavata. 17, Phytocoris Bergrothi Reut., Ann. Soc. Ent. France 1892, p. 398, 12. Caråcas, duo specimina; Les Trincheras, unicum specimen. Distr. geogr.: Venezuela (Caråcas). Obs. Articulus secundus antennarum pallidus, margine anteriore, ima basi excepta, nigro-fusco. Species praecedenti signatura insigni antennarum et tibiarum similis. N:o 19] Capsidae in Venezuela a D:o D:re Fr. Meinert collectae. il 18. Lampethusa Dist. Biol. Centr.-am., p. 303. (Fig. 7). Genus divisionis Capsaria! Corpus ovatum, opacum, laeve, pubescens. OCaput basi pronoti duplo angustius, leviter nutans, a supero visum acuminatum, aeque longum ac latum, a latere visum altitudine longius, fronte gulaque paralielis, clypeo in capite verticaliter posito, compresso, a fronte in angulo sub- recto fortiter prominente, usque a basi parallelo, basi (a latere visa) alte posita, angulo faciali recto, gula et peristomio in eodem plano positis, genis sat humilibus. Oculi magni, sed modice prominentes, minute granulati, a latere visi ovales et in lateribus capitis oblique positi, ab antico visi margine in- teriore usque ad medium paralleli, dein sinuati. Rostrum coxas posticas attingens, articulo primo caput paullulum supe- rante. Antennae ad medium sinus marginis interioris oculo- rum insertae, articulo primo pronoto, strictura apicali exepta, aeque longo, valde compresso et dilatato, fere obovato, dense subadpresssim piloso, reliquis glabris, secundo margine basali pronoti multo breviore, sat gracili, apicem versus sensim in- crassato, ultimis gracilioribus, simul sumtis secundo longiori- bus, quarto tertio paullo longiore. Pronotum latitudine basali paullo brevius, strictura apicali lata, apice pone hanc basi paullo magis quam duplo angustiore, margine basali medio truncato, lateribus late rotundato, disco postico versus apicem sat fortiter declivi. Scutellum pronoto aeque longum, oblongo- triangulare, planum !). Hemielytra (2) abdomen breviter su- perantia, corio versus apicem leviter dilatato, cuneo margine basali paullulum longiore, fortiter declivi, fractura profunda; membrana areola majore sat lata, angulo ejus apicali interiore fere rectangulari. Xyphus prosterni triangularis, planus, lateribus sat acute marginatus. Mesosternum apicem versus altius. Me- tastethium orificiis distinctis, rimam transversam tenuiter mar- ginatam formantibus. Terebra feminae medium ventris attin- gens. Coxae anticae breviusculae, medium mesosterni parum superantes. Pedes mediocres, femoribus posticis paullo incras- satis, tibiis spinulosis, tarsis articulo secundo primo aeque longo, ungviculis usque ad medium leviter explanatis, dein curvatis. 1) Non medio carimatum, ut desceripsit Clar. Distant. 18 O. M. Reuter. PER Lampethusa anatina Dist., Biol. Centr.-am., p. 303, 1, TÖXKIKA FOS döde Ochracea, magis minusve obscure castaneo-variegata, In- terdum colore castaneo maxime extenso, maculis vittulisque ochraceis variegato; pronoto strictura apicali, callis, vitta me- dia percurrente margineque basali saltem lateribus ochraceis; scutello saltem vitta media ochracea; hemielytris obscure ca- staneis, guttis lineolisque ochraceis; membrana nigro-tusca, venis fuscis, apicem versus ochraceis, maculis duabus areolae majoris, macula discoidali infra eas, arcu in quarta apicali parte posita maculaque basali marginis exterioris albis, hac interne dila- tata; antennis nigro-castaneis, articulo primo dense breviter nigro-piloso, ochraceo-guttulato, secundo primo circiter !/, lon- glore, basi annulo albo signato, tertio basi albo; pedibus obscure castaneis, femoribus dense ochraceo-guttatis, tibiis pallide och- raceo-annulatis, apice interdum rufescentibus ; pectore ventreque obscure castaneis, ochraceo-variegatis, hoc lateribus triseria- tim oblique ochraceo-strigoso. Long. 2 41/, mm. La Moka, unicum specirnen. Distr. geogr.: Mexico, Guatemala, Panama. Species colore valde variabilis. Specimina valde obscura in Mexico lecta Clar. D. Champion benevole communicavit. antennarum articulo secundo toto nigro-castaneo. 19. Calondas superbus Dist., Biol. centr.-am. p. 268, IST OAOUN TE 22 (me Caråcas, unicum specimen. Genus a Calocorr Fieb. capite subverticali, a latere viso multo breviore stricturaque tenui apicali pronoti mox distin- guendum, generi Adelphocoris m. magis affine, sed structura antennarum etc. divergens, corpore laevissimo, nitido insigne. Corpus oblongum, ubique laeve, nitidum. Caput basi pronoti duplo angustius, ab antico visum sat fortiter transversum, ver- tice medio obsolete longitudinaliter impresso, a latere visum subverticale, altitudine multo brevius, fronte fortiter declivi, leviter convexa, clypeo parum prominente, a latere viso lineari, basi impressione a fronte disereto, ipsa basi fere in linea inter N:o 19] Capsidae in Venezuela a D:o D:re Fr. Meinert collectae. 19 scerobes antennarum ducenda posita, loris haud buccatis, an- gulo faciali recto, gula brevi, suberecta, genis (feminae) sat humilibus. Oculi laeves, sat prominentes, feminae in genas sat longe extensi, orbita interiore late sinuati. Rostrum api- cem coxarum intermediarum attingens, articulo primo medium xyphi prosterni subsuperante. Antennae fere in medio altitu- dinis capitis ad orbitam interiorem oculorum insertae, articulo primo glabro capiti ob antico viso aeque longo, reliquis om- nium brevissime et tenuissime pubescentibus, secundo primo magis qvam duplo longiore et margine pronoti basali paullo breviore, apicem versus sensim crassiore, tertio basi secundi aeque crasso, secundo circiter 3/, breviore et quarto longiore. Pronotum latitudine basali circiter !/; brevius, basi quam apice paullo magis quam duplo latius, lateribus obsolete sinuatis, margine basali toto aequaliter arcuato, disco usque ad apicem aequaliter convexo-declivi, callis vix distingvendis, strictura apicali omnium tenuissima. Scutellum horizontale, planum, basi a limbo pronoti obtecto. Hemielytra parallela, basi pro- noti aeque lata, cuneo leviter declivi, latitudine basali longiore. Membrana angulo apicali interiore areolae majoris rectangulari. Xyphus prosterni marginatus. Mesosternum apicem versus sensim paullo altius. Orificia metastethii alte et crasse margi- nata. Coxae anticae medium mesosterni sat longe superantes. Femora postica reliquis sat multo longiora et crassiora, fere ut in genere Megacoelum Fieb. incrassata, omnium tenuissime parce pubescentia, inferne setis nonnullis tenuibus. Tibiae spinulis crassitie tibiae brevioribus, retrorsum vergentibus. Tarsi articulo secundo primo parum longiore et tertio distincte breviore. Ungviculi fortiter arcuati. 20. Calocorisca aeneoinduta n. sp. (Fig. 9). Superne obscure fusca, ubique pube brevissima virescenti- cuprea vel aenea tecta, hemielytris maculis nudis variegata, membrana fusca, glabra, fortiter rugosa et strigosa; inferne fusca, pectore pallide flavicanti-variegato, ventre longe pallido- pubescente; antennis articulo primo glabro, fusco, capite paullo breviore, secundo primo vix duplo et dimidio longiore margi- 20 OPEMEPReEuTer: [XLVII nique basali pronoti aeque longo, fulvo, extrema basi parteque qvarta apicali fuscis, tenuissime et brevissime pubescente (ul- timi desunt); pedibus sordide flaventibus, femoribus basi, medio et apice fusco-conspurcatis, tibiis basi, annulo medio apiceque fuscis, posticis apice concoloribus, tarsis articulo ultimo apice fusco, ungviculis ferrugineis; pronoto apice euam basi triplo angustiore, sat dense et grosse, fortiter punctato, fuliginoso, lateribus limboque basali nigro-fuscis, hoc utrinque ante an- gulos depresso ibique margine late sinuato; scutello ipso apice leviter convexo. Long. s 9 mm. Colonia Tovar, D. E. Simon d. 1 nov. 1888 unicum spe- cimen. Cum descriptione generis Calocorisea Dist. (Biol. Centr.- amer. p. 280) scutello gibboso-convexo, parte tertia apicali de- presso, pronoto punctato et subruguloso, angulis ejus latera- libus rotundatis et margine postico supra basin scutelli trun- cato, oculis magnis prominentibus, fronte transversim strigosa verticeque sulco longitudinali leviter impresso instructo, arti- culo secundo antennarum primo magis quam duplo longiore apicemque versus sensim incrassato, nec non membrana ,,reti- culata'" congruit, ab ea tamen apice scutelli solum leviter con- vexo nec globoso-suberecto, pronoto basi quam apice triplo latiore, articulo antennarum primo capiti vix aeque longo ro- stroque apicem coxarum posticarum nonnihil superante divergit. Caput ab antico visum latitudine cum oculis paullo brevius, vertice maris oculo aeque lato, a latere visum altitudine basalt distinete longius, leviter nutans, fronte apicem versus leviter declivi, elypeo fortiter prominente, basi a fronte impressione discreto, loris haud buccatis, angulo faciali recto, genis humi- libus, gula peristomio breviore, horizontali. Oculi maris promi- nentes, minute granulati, in genas longe extensi, orbita interiore profunde sinuati. Rostrum sordide flavens, articulo primo me- dium xyphi prosterni subattingens. Antennae mox infra secun- dam trientem marginis interioris oculorum insertae. Pronotum basi longitudine, strictura apicali excepta, duplo latius, hac crassitiel articuli primi antennarum fere aeque crassa; lateribus subrectis, acutiusculis, disco postico convexo, pone callos sat subito declivi, impressione distincta utringue ad angulum ba- salem. Scutellum punctatum, parte basali detecta, apicali tu- N:o 19] Capsidae in Venezuela a D:o D:re Fr. Meinert collectae. 21 mido-convexa, dimidio apicali depresso, ipso apice levius con- vexo. Hemielytra laevigata, parallela, basi pronoti aeque lata, cuneo latitudine basali paullulum latiore; membrana areola majore angulo apicali interiore angulata. Xyphus prosterni subaequelateraliter triangularis, marginatus, apicem versus concavus et medio carinula longitudinali instructus. Rima ori- ficiorum metastethii alte marginata. Coxae anticae breves, medium mesosterni haud superantes. Femora linearia. Ti- biae spinulis brevibus fortiter retrorsum vergentibus. Tarsi articulo secundo primo paullo longiore et tertio breviore. Un- gviculi suäb angulo recto curvati. Segmentum maris genitale muticum. 21. Neostenotus nov. gen. (Fig. 10). Corpus oblongo-ovatum, nitidulum, cum capite tenuiter pubescens. Caput basi pronoti duplo angustius apiceque ejus paullulum latius, a supero visum latitudine cum oculis circiter 1/3 brevius, vertice angustulo, immarginato, linea tenui longi- tudinali impressa instructo; ab antico visum latitudini cum oculis aeque longum, loris arcuatis; a latere visum altitudini basali aeque longum, fronte levissime declivi, solum ipso apice fortiter declivi, clypeo sat prominente, basi a fronte impres- sione discreto, ipsa basi mox infra quartam basalem partem altitudinis capitis a latere visi posita, angulo faciali acutius- culo, genis (2) sat humilibus, gula brevi, subhorizontali. Oculi apiei pronoti contigui, minute granulati, in genas longe ex- tensi, orbita interiore versus apicem divergentes et sinuati. Rostrum apicem coxarum posticarum superans, articulo primo apicem xyphi prosterni subattingente. Antennae fere ad ter- stiam apicalem partem marginis interioris oculorum insertae, articulo primo capiti ab antico viso aeque longo, secundo longo, sublineari, ultimis gracilioribus, tertio secundo circiter duplo breviore. Pronotum transversum, trapeziforme, lateribus sub- rectis, margine basali supra scutellum truncato, disco versus apicem modice declivi, subtilissime sat obsolete punctulato, callis obsoletis, solum marginibus anticis eorum distincte im- pressis et lineam impressam communem arcuatam vel obtuse 22 OJM Reuter: | [XLVII angulatam formantibus, strictura apicali crassitiei articuli primi antennarum aeque crassa. BScutellum planum, parte basali de- tecta. Hemielytra crebre sat fortiter punctata, abdomen sat longe superantia, lateribus leviter rotundata, cuneo subhori- zontali, latitudine basali longiore; membrana areola majore latitudine apicali circiter triplo longiore, angulo ejus interiore apicali in angulum rectum arcuato. Xyphus prosterni triangu- laris, planus, lateribus tenuiter marginatus. Mesosternum api- cem versus parum altius. Orificia metastethii sat magna, sat crasse elevato-marginata. Terebra feminae longissima, qvar- tam basalem partem abdominis attingens. Coxae anticae me- dium mesosterni vix superantes. Tibiae sat breviter spinulosae. Tarsi anteriores (postici desunt) articulo secundo primo fere duplo breviore, tertio primo longitudine subaequali, ungviculis basi sat ampliatis, a medio curvatis. Generi Stenotus Jak. affinis, loris arcuatis, gula breviore, areola majore membranae latiore et angulo apicali interiore recto, clavo corioque distinctissime punctatis, tarsis breviori- bus orificiisque metastethil magnis, crasse marginatis divergens. Species hujus generis unica hactenus cognita speciebus quibusdam generis Lygus Hahn, Reut. primo intuitu non- nihil similis, mox autem capite aliter constructo, a latere Viso altitudini aeque longo, vertice immarginato, fronte, apice ex- cepto, parum declivi, basi clypei altius posita, antennis arti- culo secundo sublineari, strictura apicali pronoti crassiore struc- turague tarsorum distingvenda. Neostenotus bipunctatus n. sp. (Fig. 10). Pallide ochraceus, superne dense sat longe pallido-pube-. scens; oculis fuscis; lineola obliqua supra scrobes antenna- rum, pronoto utringue macula parva mox pone stricturam api- calem a margine laterali sat remota, vitta percurrente epipleu- rarum prothoracis, antennis apice articulorum secundi et tertii quartogue toto nigris; corio macula magna anteapicali obligua infuscata, cuneo apice rufo-castaneo; membrana cum areolis griseo-fumata, venis rubris, cubitali grisescente, vittula infra N:o 19] Capsidae in Venezuela a D:o D:re Fr. Meinert collectae. 23 apicem areolae minoris nigricante; meso- et metastethiis maxi- mam ad partem nigrofuscis, mesosterno medio areaque orificio- rum metastethil pallidis. Long. 2 6 mm. Caracas, unicum specimen. Vertex feminae oculo paullo latior. Antennae articulo secundo primo circiter 2!/; et margine basali pronoti saltem 1/, longiore, fere sexta apicali parte nigra. Pronotum basi longitudine, strictura apicali excepta, duplo latius, apice guam basi circiter 3/, angustius. Tibiae fusco-spinulosae. 22. Paralygus plumatus (Dist). Horcias id. Dist. Biol.. Centr.am. 279, 8, T. XX VII, f. 10 (sec..COham p. in: litt.). — Paralygus id Reut., Öfv. Finska Vet. Soc. Förh., XLVII, INFOR2EL 005,0: La Moka, unicum specimen. Distr. geogr.: Panama. Caput nutans, lutescens, basi pronoti fere duplo angus- tius, a supero visum pronoto circiter !/, et latitudine sua po- stica fere 1/3 brevius, margine verticis aequaliter carinato, fe- minae oculo circiter 2/; latiore; ab antico visum transversum, latitudini frontis oculique unici longitudine subaequale, loris haud buccatis; a latere visum altitudine basali multo brevius, clypeo sat leviter prominente, basi a fronte linea impressa discreto, ipsa basi in medio altitudinis capitis a latere visi posita, angulo faciali leviter acuto, genis sat humilibus, gula obliqua; clypeo apice piceo. Oculi nigri, apici pronoti contigui, laeves, prominentes, in genas longe extensi, orbita interiore profunde sinuati, apicem versus iterum convergentes. Rostrum coxas intermedias attingens. Antennae ad sinum oculorum in- sertae, articulo primo glabro, piceo, basi pallidiore, capite ab antico viso duplo et illo a supero viso paullo breviore, se- cundo pubescente, nigro, primo paullo minus quam triplo lon- glore, apicem versus incrassato, tertio nigro, basi ochraceo. Pronotum lutescens, remote sat minute punctatum, punctis leviter impressis, latitudine basali circiter 2/; brevius, apice quam basi duplo angustiore, strictura annuliformi apicali te- nuissima, basi articuli antennarum secundi crassitie subaequali, 24 O M. RBeuter. [XLVIT disco postico sat leviter convexo-declivi, limbo postico etiam retrorsum leviter deflexo et basin scutelli obtegente, mar- gine basali late rotundato, lateribus subrectis. Scutellum laeve, pronoto brevius, basi obtecta; lutescens, vitta media nigro- picea. Hemielytra (2) abdomen sat leviter superantia, clavo et corio sat remote impresso-punctulata, cuneo sublaevi; clavo interne, macula coril interiore apicali in angulum interiorem cunei producta apiceque cunei nigro-piceis, membrana subhya- lina, venis nigropiceis. Pectus cum pedibus et venter pallide ochracea. Orificia metastethii distincta, crasse marginata. Fe- mora postica unicolora vel (sec. Distant) ante apicem annulis castaneis. Tibiae spinulis sat robustis fusco-testaceis, posticae basi piceae. ”Tarsi breves, articulo secundo primo distincete bre- viore. Terebra feminae longissima, qvintam basalem partem ventris attingens. Long. 2 42/5 mm. Haec species quibusdam speciebus generis Lygus Hahn, Reut. primo intuitu similis et cum iis margine verticis cari- nato congruens, differt autem corpore magis nitido, toto glabro, pronoto remote obsoletius (fere utin Liocori EFieb.) punctato, basin scutelli obtegente et margine basali late rotundato- arcuato, nec non structura tarsorum. A genere Horcias Dist. differt capite ab antico viso distincte transverso, a latere viso breviore, vertice marginato, clypeo a fronte distincetius promi- nente, gula breviore, pronoto minus subtiliter punctato, stri- ctura apicali tenuissima, hemielytris distincte punctatis. Obs. Genus Horcias Dist. notis sequentibus distingvitur: Corpus oblongo-ovatum, superne glaberrimum, laeve vel pro- noto subtilissime punctulato, capite nutante, basi pronoti cir- citer duplo angustiore, ab antico viso latitudini cum oculis aequelongo, vertice angustulo, immarginato, aeqvali, fronte de- clivi, eclypeo a fronte leviter discreto, parum prominente, an- gulo faciali acuto, genis humilibus, gula longa, valde obliqua; rostro saltem coxas intermedias attingente, articulo primo caput superante; antennis in sinu oculorum insertis, gracilibus; pro- noto basi qvam apice fere triplo latiore, margine basali basin scutelli obtegente, disco versus apicem sat fortiter declivi, cal- lis disceretis, medio antice contiguis, strictura apicali articulo primo antennarum ecrassiore; hemielytris laevibus vel omnium subtilissime punctulatis, valde nitidis, venis corii vix distin- N:G 19] Capsidae in Venezuela a D:o D:re Fr. Meinert collectae. 25 gvendis, cuneo latitudine basali vix longiore; membrana an- gulo interiore areae majoris fere rectangulari; tibiis spinulosis, tarsis linearibus posticis margine inferiore articuli primi eidem secundi aeque longo. JAH. scutellatum Dist. et H. variegatum Dist. examinavi. 23. Cyrtocapsidea nov. gen. (Fig. 11). Corpus breviter ovatum, alte convexum, superne et inferne squamulis albis vel aureis faciliter divellendis in maculas collo- catis vestitum, pronoto scutelloque dense subtiliter punctulatis, hemielytris laevibus. Caput sat leviter nutans, basi pronoti fere duplo angustius, a supero visum pronoto saltem 2/3; et latitu- dine sua cum oculis fere !/, brevius, vertice immarginato; ab antico visum latitudini cum oculis longitudini subaequale, infra oculos sat acuminato-productum ; a latere visum altitudine ba- sali paullo longius, fronte leviter declivi, clypeo usque a basi oblique fortiter promenente, basi fere in tertia basali parte altitudinis capitis. a latere visi posita, angulo faciali acuto, loris haud convexis, genis humilibus, gula longa, leviter obli- qua. OÖOculi minute granulati, fere toti ultra angulos anticos pronoti exserti, in genas longe extensi, orbita interiore apicem versus divergentes et leviter sinuati. Rostrum apicem coxarum posticarum attingens, articulo primo caput vix superante. An- tennae sat alte supra apicem oculorum interne insertae, arti- culo primo sublineari, apicem clypei haud attingente, secundo margine basali pronoti multo breviore, versus apicem sensim incrassato apicique primo aeque crasso, ultimis gracilibus, si- mul sumtis secundo vix longioribus, tertio quarto longiore. Pronotum latitudine basali paullo brevius, apice qvam basi saltem triplo angustius, lateribus late sinuatis, strictura annu- liformi apicali crassitie articuli primi antennarum crassiore, disco postice fortiter convexo, versus apicem sat fortiter de- clivi, utringue ad angulum basalem leviter impresso, angulis posticis fere rectis, margine basali toto late rotundato. 9Scu- tellum pronoto circiter !/3 brevius, basi sat anguste detecta, parte apicali fortiter cumulato-elevata, ipso apice depresso. Hemielytra abdomen paullo superantia, corio apicem versus 26 O. M. Reuter. [XLVIE levissime dilatato, cuneo valde declivi, latitudine breviore, in- cisura fracturae profunda; membrana biareolata, areola minore minuta, majore lata, angulo apicali interiore obtuse angulata. Xyphus prosterni triangularis, lateribus versus apicem tenuiter marginatis. Mesosternum breve, apicem versus vix altius. Orificia metastethii bene distincta, marginata. Coxae anticae ' medium mesosterni attingentes, posticae ab epipleuris hemi- elytrorum sat longe remotae. Pedes breviusculi, femoribus linearibus, tibiis muticis, tarsis articulo tertio duobus primis simul sumtis aeque longo. Terebra feminae longa. Generi Charagochilus Eieb. sat affinis. Cyrtocapsidea nebulosa n. sp. (Fig. 11). Fusco-ferruginea, superne et inferne squamulis nitentibus albis in nebulas collocatis; clypeo, pronoto callis maculisque tribus pone eas, scutello disco nigricanti-fuscis; corio fere di- midio apicali, cuneo angulo interiore apiceque pallidis, sub- "flaventibus; membrana dilute fumata, venis pallidis, areolis fasciaque irregulari mox infra medium hyalinis, apice areolae majoris fumato; antennis pallide faventibus, articulo primo toto, secundo annulo angusto sub-basali et 2/; apicalibus, ter- tio fere ?/; apicalibus quartoque nigris vel nigro-fuscis, arti- culo secundo primo fere triplo longiore; femoribus fusco-fer- rugineis, apice nigro-fuscis, tibius pallide flaventibus, basi nigro- fusca, apice cum tarsis fusco; area orifieciorum metastethii alldas IKON Ae Tan. Caråcas d. 13 julii, unicum specimen. 24, Zosippus Dist. Biol. Centr.-am. p. 241 (ut genus divisionis Miraria). +). Corpus elongatum, medio constrictum, superne opacum, dense pubescens et longe pilosum. Caput nutans; apice pro- !) Ab amico Bergroth (Wien Ent. Zeit., XVII, p. 35) false in divisionem Pilophoraria relatus, ab hac aroliis divaricatis lorisque capitis latis, in- ferne haud discretis, a div. Myrme'coraria structura capitis, labro tenui, pronoto punctato divergens. N:o 19] Capsidae in Venezuela a D:o D:re £r. Meinert collectae. 27 noti paullo latius, a supero viso pentagonale, ante oculos pro- ductum, pronoto paullo brevius, vertice angusto, margine ejus recto, disco impressione longitudinali instructo; ab antico vi- sum subtriangulare, latitudini cum oculis aeque longum; a la- tere visum altitudini basali aeque longum, margine superiore a basi verticis ad apicem eclypei late arcuato, clypeo basi a fronte impressione sat obsoleta discreto, angulo faciali acuto, loris discretis, genis altis, gula horizontali peristomio vix bre- viore. Oeculi longi et angusti, parum prominentes, in diago- nali capitis positi, fere usque ad ?/; apicales capitis extensi, orbita interiore apicem versus divergentes et infra medium sinuati, basi nonnihil retrorsum producti et angulis anticis pro- noti incumbentes. Rostrum coxas posticas attingens, articulo primo capite breviore. Antennae in sinu orbitae interioris oculorum insertae, articulo primo apicem clypei attingente, secundo longo, apicem versus sensim sat fortiter incrassato, ultimis basi secundi aeque crassis, simul sumtis secundo aeque longis, quarto tertio magis qvam duplo breviore, elongato- ovali. Pronotum latitudini basali longitudine subaeqvale, la- teribus ab apice usque ad medium subparallelis, dein su- bito versus basin fortiter divergentibus, basi qvam apice fere duplo latiore, margine basali truncato, disco subhorizon- tali, laevi, callis haud discretis, strictura apicali tenuissima lateribus ab oculis obtecta; lateribus pronoti ante medium late impressis. Scutellum pronoto fere duplo brevius, parte basali perpendiculari, apicali in conum latum obtusum surgente. He- mielytra abdomen sat superantia, laevia, corio medio sat for- titer constricto, venis obsoletis, lateribus pone medium levis- sime deflexis, cuneo latitudine basali fere duplo longiore, fortiter declivi;, membrana areola majore angulo interiore apicali sat obtuse rotundata. Alae areola hamo destituta. Xyphus prosterni marginatus. Orificia metastethii distincta. Coxae anticae medium mesosterni subattingentes, posticae a margine hemielytrorum leviter remotae. Pedes longi, -fe- moribus linearibus, tibiis longe seriatim pilosis, posticis fortiter compressis, sat fortiter arcuatis, tarsis brevibus, articulo secundo primo aeque longo, tertio duobus primis simul sumtis longitudine subaequali, ungviculis a medio for- titer curvätis, aroliis magnis, divaricatis. 28 O. M. Reuter. (ALVII Zosippus inhonestus Dist., Biol. Centr.-am. p. 241, 1, TOXRIVIE 6 (seen CHamp. im litt). (Fiol) Las Trincheras, unicum specimen. Distr. geogr.: Panama. Corpus superne dense alutaceo-pubescens, longe erecteque pallido-pilosum. Caput nigro-fuscum, scrobibus antennarum lateribusque infra eos pallide ochraceis; vertice (9) oculo aequelato. Rostrum testaceum. antennae nigro-fuscae, arti- culo primo basi pallide ochraceo, secundo primo circiter qua- druplo longiore. Pronotum nigrum, nonnihil aenescens, mar- gine basali tenuiter ochraceo. Hemielytra fusco-grisea, corio fascia media albida, fascia hanc postice terminante, clavo limbo scutellari et fere dimidio apicali corioque fere ad medium usque nigris, clavo fascia obliqua medium attingente dilute cinerea; membrana infuscata. Corpus inferne nigro-fuscum. Pedes obscure fusci vel nigro-fusci. Long. 2 6 mm. Div. FulViaria Reut. 20, Fulvius brevicornis Reut., Ent. Tidskr. 1895, p- 138, 1. Teratodella anthocoroides Reut., Bih. Sv. Vet. Ak. Flandl II; IN:och (T875)p. et | Las Trincheras, duo specimina. Distr. geogr.: Insula Martinique (Coll. Signoret), Sene- gal (2). Div. Ulivinemaria Reut. Tarsi articulo primo elongato, profunde fisso, secundo minuto, apicem primi haud attingente — paullo superante, inter lobos hujus saepe subocculto, tertio libero, elongato (vide fig. 13). Ungviculi arolis liberis, setaeformibus, subparallelis vel leviter divergentibus. Coxae posticae a margine hemielytrorum longe remotae. Pronotum strictura apicali solum superne di- stingvenda, medio latissima, aream gibboso-elevatam et saepe in lobum latum antrorsum oblique productam et elevatam for- mante, margines laterales haud superante. Caput verticale, N:o 19] Capsidae in Venezuela a D:o D:re Fr. Meinert collectae. 29 genis sat altis, loris discretis, sat latis. Membrana biareolata. Alae ”areola hamo destituta. Nyphus prosterni marginatus. 20. Ambrosius Stål. Corpus oblongo-ovale, sat nitidum, pubescens. Caput basi pronoti 'saltem 3/; angustius, verticale, a supero visum brevissimum, basi a strictura apicali pronoti latissima, gib- bosa et antrorsum lobato-producta magis minusve obtectum; ab antico visum latitudine interoculari frontis parum vel paul- lulum longius; a latere visum altitudine basali circiter ?/; — duplo brevius, fronte et clypeo perpendicularibus, hoc sat leviter prominente, apicem versus parallelo, basi a fronte optime di- screto, ipsa basi mox supra medium altitudinis capitis a latere visi posito, angulo faciali recto, loris latis, versus apicem ocu- lorum vergentibus, etiam postice linea impressa optime di- scretis, genis sat altis, gula brevissima. Oculi laeves, apici pronoti contigui, exserti, a latere visi ovales, orbita interiore paralleli. Rostrum gracile, basin coxarum intermediarum at- tingens, articulo primo caput paullo superante. Antennae in- fra medium orbitae interioris oculorum insertae, articulo primo cylindrico, apicem clypei attingente vel subsuperante, secundo sat longo, apicem versus sensim incrassato; ultimis simul sum- tis secundo brevioribus. Pronotum latitudini basali fere aeque longum vel hac brevius, apice qvam basi magis qvam duplo angustlius, strictura apicali lobiformi, medio retrorsum inter callos minutos nitidos et depressos extensa, apice in lobum magnum et latum oblique sursum et antrorsum ampliata, hoc lobo superne transversim convexo, margine superiore (antico) late arcuato, inferne supra basin capitis valde excavato, vesi- cam formante; disco postico fortiter punctato, convexo et ver- sus lobum apicalem magis minusve declivi, cum hoc angulum obtusum formante; lateribus totis acutis, leviter sinuatis, an- gulis posticis obtuse rotundatis, margine basali trancato. Scu- tellum horizontale, laeve, disco plano, basi obtecta. Hemi- elytra (£) abdomen superantia et hoc tota tegentia, pronoto parum vel paullo latiora, clavo et corio sat obsolete impresso- punctatis, limbo corii exteriore (embolio) incrassato, cuneo sat 21 30 OMM mReater [XLVIE fortiter declivi, elongato-triangulari; membrana areolis elonga- tis, areola majore angulo interiore apicali recto vel leviter ob- tuso. Orificia m etastethii rimam tenuem transversalem margi- natam formantia. Coxae anticae breves, medium mesosterni haud attingentes. Pedes graciles, longiusculi, femoribus linea- ribus, tibiis omnium tenuissime spinulosis; ungviculis a medio tenuibus, subito fortiter curvatis. Terebra feminae brevis, me- dium ventris haud attingens. Ambrocius Stål, Bidr Rio Jan. Hem., p. 595 Typus: A Dufouri Stål!). Ambrocius capucinus n. sp. (Fig. 13). Corpore inferne, capite scutelloqgue piceo-nigris, laevibus, nitidis, ventre tenuiter griseo-pubescente, disco in pallide te- staceum vergente; pronoto latitudini basali aeque longo, ob- scure griceo, dense fortiter impresso-punctato; hemielytris gri- seis, pellucentibus, embolio venisque membranae piceis, hac grisescenti-fumata, macula ad apicem cunei hyalina; orificiis. metastethii albidis; antennis nigris; rostro pedibusque flaventi- bus, femoribus apicem versus infuscatis, tibiis ima basi api- ceque cum tarsis nigro-fuscis. Long. 2 42/3; mm. Caråcas, unicum specimen. Caput vertice oculo fere triplo latiore. Antennae arti- culo secundo primo circiter quadruplo longiore et margini ba- sali pronoti fere aeque longo, tertio secundo paullo minus. qvam duplo breviore. Pronotum apice latitudine basali circi- ter £/, angustiore. Hemielytra pronoto paullo minus qvam tri- plo longiora. Div. Dicypharia Reut. 21, Parantias nov. gen. (Fig. 14). Corpus oblongo-ovatum, convexum, glabrum. Caput bast pronoti duplo angustius et apice hujus sat multo latius, laeve, !) 4. phaleratus Stål generis Fundanius Dist. est species. N:OrTO Capsidae in Venezuela a D:o D:re Fr. Meinert collectae. dr ' a supero visum pronoto magis qvam duplo brevius, latitudine sua basali circiter duplo brevius, pone oculos in collum breve latum constrictum, lateribus ejus retrorsum fortiter oblique convergentibus; ab antico visum latitudini cum oculis longi- tudine subaequale; a latere visum altitudini basali aeque lon- gum, fronte horizontali solum apice declivi, clypeo angusto, leviter promimente, basi a fronte bene discreto, ipsa basi paullo supra medium altitudinis capitis posita, angulo faciali leviter acuto, genis infra oculos haud distingvendis, gula subhorizon- tali, fere dimidium capitis occupante. Oculi a basi capitis le- viter sed distincte remoti, laeves, fere toti ultra apicem pro- noti lateraliter exserti, in lateribus capitis usque ad gulam extensi, orbita interiore paralleli. Rostrum gracile, apicem coxarum intermediarum attingens, articulo primo basin capitis vix attingente. Antennae graciles, fere ad medium orbitae in- terioris oculorum insertae, articulo primo gracili, lineari, ca- piti ab antico viso longitudine subaequali, secundo primo paullo magis qvam duplo longiore, apice sat leviter incrassato. Pro- notum latitudini posticae longitudine subaequale, apice qvam basi fere triplo angustius, strictura apicali latitudini oculi (9) aeque crassa, callis laevibus confluentibus, fasciam latam, lae- vem, in margines extensam mox pone stricturam apicalem po- sitam et huic aeque crassam formantibus; lateribus a callis ba- sin versus fortiter divergentibus; disco postico convexo sed apicem versus leviter declivi, fortiter sat parce punctato, angu- lis lateralibus subnodulosis, margine basali toto truncato. Scu- tellum pronoto magis qvam duplo brevius, planiusculum, laeve, parte basali obtecta. Hemielytra laevia, semihyalina, pronoto magis gvam duplo longiora, convexa, limbo laterali corii (em- bolio) usque a basi late explanato, horizontali, versus apicem introrsum curvato, solum vena brachiali corii distincta, con- vexa, suturae clavi valde appropinguata; cuneo fortiter de- elivi, latitudine basali longiore, incisura fracturae sat pro- funda; membrana biareolata, areola minore minuta, majore oblonga, angulo apicali interiore late arcuata. Orificia meso- sterni distincta, elevato-marginata. Coxae anticae medium me- sosterni sat superantes, posticae ab epipleuris hemielytrorum modice remotae. Pedes longi, femoribus linearibus, tibis gra- cilibus, submuticis, tarsis articulo secundo tertio fere breviore, 32 O3 Mi Reuter. [XLYVII ungviculis mox infra basin angulariter antrorsum curvatis, dein tenuissimis, aroliis haud distingvendis. Venter feminae con- vexus, terebra longa. Generi Antias Dist. similis videtur, oculis ab apice pro- noti distincete remotis, pronoto basi qvam apice fere triplo la- tiore divergens. Parantias tenuicornis n. sp. (Fig. 14). Pallide flavo-ochraceus, capite callisque pronoti saturatius ochraceis; antennis quarta parte apicali incrassata articuli se- cundi articulisque .ultimis, basi tertii excepta, macula angulo- rum posticorum pronoti, scutello, clavo fasciaque lata apicali corii utringue lateribus attenuata et ad limbum explanatum abrupta, fere dimidio basali membranae, pectore ventreque nigro-piceis, clavo medio late pallido-flavente; orificiis meta- stethii pallide flaventibus; tarsis apice articuli ultimi fusco. [Con SS en Caracas d. 22 julii unicum specimen. Caput (2) vertice fere 22/, latiore. Antennae articulo secundo basi pronoti parum longiore. Hemielytra apicem ab- dominis sat longe superantia, membrana albido-hyalina, fere dimidio basali cum areolis nigro-picea, vena connectente pal- lide flavente. Div. Cyllocoraria IRS ut 28. Schistonotellus nov. nom. — Schizonotus Reut., Ann. Soc. Ent. Fr. 1892, p. 401 (nomen praeoccupatum). — (Fig. 15). NSchistonotellus. dromedarius Reut. 1. c., p. 402, 16. (Schizonotus). 29. Faleoniodes nov. gen. (Fig. 16). Corpus elongatum, tenuissime pubescens. Caput basi pronoti vix magis qvam !/, angustius, verticale, a supero visum N:o 19] Capsidae in Venezuela a D:o D:re Fr. Meinert collectae. 33 pronoto fere duplo brevius et latitudine sua cum oculis etiam duplo brevius, vertice plano; ab antico visum latitudine cum oculis paullo brevius; a latere visum altitudine fere duplo brevius, fronte leviter convexa, clypeo angusto, parum promi- nente, verticali, apice levissime retrorsum vergente, basi a fronte discreta, ipsa basi distincte supra medium altitudinis capitis a latere visi posita, angulo faciali subobtuso, genis oculis aeque altis, gula vix distingvenda. ÖOculi laeves, apici pronoti contigui, fere tota latitudine ultra apicem pronoti ex- serti, a latere visi suborbiculares, orbita interiore paralleli. Rostrum articulo primo medium xyphi prosterni attingente. Antennae graciles, mox supra tertiam apicalem partem orbitae interioris oculi insertae, articulo primo reliquis crassiore, li- neari, capiti ab antico viso saltem aeque longo, secundo primo longiore, apicem versus sensim leviter incrassato. Pronotum latitudine basali paullo vel parum brevius, apice qvam basi duplo angustius, strictura apicali tenui instructum, callis hori- zontalibus, subconfluentibus et in latera extensis, pone callos sulco transversali latera superante, disco postico parte ante- riore parum longiore, convexo, remote impresso-punctato, basi horizontali, versus sulcum transversalem declivi, lateribus u- trinque ad angulos laterales sat profunde impresso, his nodu- losis; lateribus ab apice usque ad sulcum transversalem sub- parallelis, dein basin versus fortius divergentibus, angulis ba- salibus obtusiusculis, margine basali truncato, supra basin scu- telli late sinuato. Scutellum pronoto duplo brevius, planum, sublaeve, basi detecta. Hemielytra lateribus corii medio sat leviter rotundato-ampliatis, limbo laterali (embolio) sat late explanato, leviter reflexo, clavo corioque punctatis, vena cubi- tali corii impressa, apicem versus obsoleta, cuneo declivi, elon- gato-triangulari, incisura basali laterali nulla; membrana bia- reolata. Orificia metastethii haud distingvenda. Coxae anti- cae medium mesosterni haud superantes, posticae ab epipleu- ris hemielytrorum leviter remotae. Pedes longiusculi, femo- ribus linearibus, tarsis breviusculis, articulis duobus ultimis longitudine subaeqvalibus, ungviculis arcuatis, aroliis apice conniventibus. Genus generi Cyllocoris Hahn, m. affine. Statura spe- ciebus generis Falconia Dist., ut in Biol. Centr.-am. T. XXIX, 34 (SMEEReNTe NA sa [XLVII ff. 5 et 6 delineatis, simillimum, a descriptione tamen au- ctoris dimidio basali capitis haud tumido, ad marginem inte- riorem oculorum haud canaliculato, oculis retrorsum ne minime quidem vergentibus, basi pronoti apice haud magis qvam du- plo latiore, scutello basi haud excavato, corio haud punctato divergens. Falconiodes concolor n. sp. (Fig. 16). Albicans, superne breviter albido-puberulus, oculis anten- nisque nigris, his articulo primo fusco, basin versus late al- bido ; clavo margine scutellari commissuraque tenuiter, areolis SU GfADLanae articuloque ultimo tarsorum fuscis. Long. 24 mm. Caråcas, unicum specimen. Vertex oculo duplo latior. Antennae pallido-pilosulae, articulo secundo primo circiter dimidio longiore et margini basali pronoti longitudine subaequali, tertio primo breviore. Hemielytra pronoto circiter triplo longiora, apicem abdominis sat longe superantia, clavo paullo densius, corio remotius et obsoletius punctatis. 30. Ceratocapsus Reut., Öfv. Vet. Akad. Förh. 1875, N:o 9, p;: 87. — Melinna Uhler, Ent. Am. III, 1887, p. 68. Hoc genus a D:o Uhler false ut genus divisionis Cap- saria enumeratur, ab hac divisione, cujus generibus quibusdam, ex. gr. Lygo, statura nonnihil simile, pronoto strietura apicali destituto aroliisque ungviculorum conniventibus divergit. UCeratocapsus pilosus n. sp. Fuscus vel fusco-testaceus, capite scutelloque, hoc apicem versus, pallidioribus, oculis parteque apicali pronoti nigro-fu- scis; superne setis longis tenuibus pallidis suberectis pilosus, hemielytris adhuc tenuiter pallido-pubescentibus pilisque albis leviter curvatis subintricatis parcius vestitis, limbo laterali corii interdum pallidiore, antennis pedibusque favo-testaceis, illis N:o 19] Capsidae in Venezuela a D:o D:re Fr. Meinert collectae. 35 apicem corii attingentibus, articulo secundo apicem versus duo- busque ultimis fuscis, secundo primo triplo longiore, apice primo aeque crasso, ultimis primo aeque crassis, tertio secundo fere ?/; breviore, subeylindrico, quarto elongato-fusiformi ter- t10 cireiter 1/, breviore; Long. $ 3?/, mm. Caråcas d. 27 junii et 25 julii; duo specimina. Corpus oblongo-ovale. Caput a supero visum pronoto parum magis qvam !/, brevius, basi pronoti circiter !/; angu- stius, vertice (9) oculo circiter !/, latiore, margine tenui sub- acuto, disco linea longitudinali tenuiter impressa; ab antico visum latitudini frontis oculique unici aeque longum, a latere visum altitudine brevius, valde nutans, clypeo cum fronte sub- confluente, gula distincta, obliqua. Pronotum latitudine ba- sali 2/, — fere duplo brevius, basi qvam apice duplo latius, disco versus apicem leviter declivi, subplano, subcoriaceo, transversim leviter ruguloso, lateribus late leviter sinuatis, margine basali truncato. Scutellum basi a pronoto obtecta, pla- num, sublaeve. Hemielytra laevia, cuneo leviter declivi, lati- tudine basali paullo breviore, membrana cum areolis griseo- fumata, venis fuscis. Tibiae spinulis concoloribus. Tarsi ar- ticulo primo brevi, secundo tertio parum breviore. Div. Plagiognatharia. al. Nyctella nov. gen. (Fig. 17). Corpus oblongo-ovatum, sat convexum, squamulis albis facile divellendis parcius instructum, superne adhuc tenuiter pallido-pubescens. Caput nutans, cum oculis apice pronoti parum latius, a supero visum subtriangulare, pronoto fere !/, brevius; ab antico visum latitudini cum oculis fere aeque lon- gum, margine verticis latissime leviterque arcuato; a latere visum altitudine distincte brevius, clypeo cum fronte in arcum .confluente, genis humilibus, gula brevi obliqua. Oculi parvi, vix prominuli, in genas longe extensi, orbita interiore apicem versus sat divergentes. Rostrum apicem coxarum intermedia- rum attingens, gracile, articulo primo basin coxarum antica- rum attingente. Antennae ad apicem oculorum interne inser- : 36 0. M. Reuter. [XLVIE tae, articulis duobus primis crassis (ultimi desunt), primo ob- conico, secundo latitudine capitis breviore. Pronotum leviter transversum, disco convexiusculo, versus apicem leviter de- clivi, callis haud distingvendis, margine apicali subrecto vel ab antico viso toto omnium levissime sinuato, lateribus sub- rectis, margine basali supra scutellum levissime sinuato. Scu- tellum basi detectum. Hemielytra cuneo fortiter declivi, mem- brana biareolata. Xyphus prosterni convexus. Orificia me- tastethii distincta, rimam obliqvam crasse marginatam forman- tia. Coxae anticae apicem mesosterni subattingentes, posticae ab epipleuris hemielytrorum remotae. Femora postica reliquis. multo longiora, sat leviter incrassata. Tibiae nigrospinulosae, anticae muticae. Tarsi postici articulo primo brevi, secundo tertio longiore, ungviculis late arcuatis, aroliis vix distin- gvendis. Nyctella moerens n. sp. Nigra, opaca, superne laevis; antennis nigris (articuli ul- timi desunt), articulo secundo primo duplo longiore et latitu- dini verticis oculique unici longitudine subaequali, subeylin- drico, primo parum -graciliore, basi constricto; margine apicali coril externe apiceque cunei pallide flaventibus; tibiis flaven- tibus, spinulis tibiarum posticarum e punctis distinetis nigris nascentibus, his tibliis etiam basi fuscescentibus; tarsis fuscis, basi flavescentibus. Long. I 21/3 mm. Caråcas d. 22 julii, unicum specimen. Caput vertice maris oculo parvo triplo latiore. Rostrum obscure testaceum, articulo primo apiceque nigris. Pronotum . latitudine basali circiter ?/; brevius, apice qvam basi circiter duplo angustius. Hemielytra membrana nigricante, macula minuta ad apicem cunei hyalina. 32. Sthenarus apicalis n. sp. Niger, nitidus, superne tenuissime pallido-pubescens, he- mielytris squamulis aureis facile divellendis immixtis, pronoto, N:o 197 Capsidae in Venezuela a D:o D:re Fr. Meinert collectae. 37 pectore basique hemielytrorum anguste obscure ochraceis; an- tennis (2) pallide faventibus, articulo secundo latitudini ver- ticis oculique unici vix aeque longo, versus apicem sensim sat fortiter incrassato, parum magis qvam !/, apicali nigro; pedi- bus ochraceis, tibiis innotatis, nigricanti-spinulosis. Long. £L 2 mm. Caracas d. 9 julii, unicum specimen. Corpus latius oblongo-ovale. Caput basi pronoti circiter 3/; angustius, ab antico visum latitudine cum oculis paullo minus qvam duplo brevius, margine tenui verticis oculo circi- ter dimidio latiore. Pronotum basi longitudine distincte ma- gis qvam duplo latius, apice capiti aeque latum, disco con- vexiusculo, crebre subtiliter punctulato. Scutellum et hemi- elytra subtiliter punctulata. Membrana fumata, areolis ob- scurioribus, venis fuscis. Femora postica apice excepto non- nihil infuscata. 33. Sthenarus antennalis n. sp. Niger vel piceo-niger, sat nitidus, superne tenuissime pal- lido-pubescens, hemielytris squamulis aureis facile divellendis sat dense vestitis; antennis ffavis, articulo secundo maris lati- tudini verticis oculique unici longitudine subaequali, crasso, jam basi primo paullo crassiore, versus apicem sensim fortius incrassato apiceque primo circiter dimidio crassiore, dimidio apicali nigro, ultimis gracilibus, simul sumtis secundo aeque longis: femoribus piceo-nigris, apice eorum, tibis tarsisque pallide favis, tibiis innotatis. Long. I 1"/; mm. La Moka m. augusti, unicum specimen. Corpus oblongum. OCaput (3s) fortiter tränsversum, basi pronoti solum 2/, angustius, oculis magnis, subgranulatis, Ver- tice oculo aeque lato, immarginato, margine qvam in reliquis minus tenui. Pronotum basi longitudine distinete magis qvam duplo latius, apice capite distincte angustius, disco omnium subtilissime punctulato. Scutellum et hemielytra laevia; mem- brana nigricante. 38 O. M. Reuter. [XLVIH 34, Sthenarus clavicornis n. sp. Niger vel piceo-niger, superne squamulis aureis facile di- vellendis sat dense vestitus; antennis pallide flavis, articulo primo nigro, secundo latitudini verticis oculique unici longitu- dine subaequali, a medio versus apicem clavato-inerassato apiceque primo parum crassiore, circiter 2/, apicalibus nigris, ultimis gracilibus; femoribus totis piceo-nigris, solum anticis apice anguste pallide flavis; tibiis flavis, nigro-spinulosis, an- terioribus innotatis, posticis punctis parvis nigris ad bases spi- nularum dimidiogque basali nigro-piceo, tarsis pallide dHavis, extremo apice fuscescente. Long. 2 2 mm. La Moka m. augusti, unieum specimen. Corpus oblongum. Caput (92) breve, transversum, basi pronoti fere ?/; angustius, vertice margine tenui pallidulo oculo circiter dimidio latiore. Rostrum apicem coxarum posticarum attingens, testaceum, articulo primo nigro-piceo, caput parum superante. Pronotum basi longitudine fere duplo et dimidio latius, apice capite parum angustius, disco laevi. Scutellum et hemielytra laevia, membrana nigricante. Explicatio tabulae. Fig. 1a: Eurycipitia splendens Dist., var signaticollis m. Caput et apex pronoti ab antico visa; 1b: id. a latere. Fig. 2: Pycnoderes albicornis n. sp. caput, pronotum et scutellum a latere visa. Fig. 3 a: Neofurius variabilis Dist. (var.) a supero visus; 3 b: caput, pronotum et scutellum a latere visa. Fig. 4: Monalocorisca nebulosa n. sp., caput et pronotum ab antico visa. Fig. 5: Lygdus Signoreti Dist., caput, pronotum et scu- tellum a supero visa; 5b: caput apexque pronoti a latere visa. IBGO: Restihenia (Prepops) frontalis n. sp., caput APGRAHR pronoti a latere visa. Fig. 7: Lampethusa amatina Dist., caput apexque pro- noti a latere visa. N:07 19] Capsidae in Venezuela a D:o D:re Fr. Meinert collectae. 39 Fig. 8: Calondas superbus Dist., caput apexque pronoti a latere visa. Fig. 9a: Calocorisca aeneoinduta n. sp., caput pronotum- que a supero visa; 9 b: eadem a latere visa. Fig. 10 a: Neostenotus bipunctatus n. sp., caput apexque pronoti ab antico visa; 10 b: eadem a latere visa. Fig. 11: Cyrtocapsidea nebulosa n. sp., caput, pronotum et scutellum a latere visa. Fig. 12: Zosippus inhonestus Dist., caput, pronotum et scutellum a latere visa. Fig. 13 a: Ambrocius capucinus n. sp., caput et thorax a latere visa; 13 b: tarsus posticus. Fig. 14: Parantias tenuicormis n. sp., caput apexque pro- noti ab antico visa. Fig. 15 a: Schistonotellus dromedarius RBeut., caput, pro- notum et scutellum a supero visa; 15 b: eadem a latere visa. Fig. 16 a: Falconiodes concolor n. sp. a supero visa; 16b: caput et pronotum a latere. Fig. 17: Nyctella moerens n. sp. a supero visa. SA Ne äh rna n AVLA RR LER LAR | ) i at I SÖN i RT WU io bo a IE 0. M. Reuter: Capsidae in Venezuela. Ö. F. V. 8. Förh. XLVII.N:o 20.1905. OO, M. Reuter. del. Lit. G. Arvidsson H:fors. 4 RA ERE FE Öfversikt af Fmska Veteuskaps-Societetens Förhandlingar, XLVII. 1904—1905. N:o 20. Ad cognitionem Capsidarum Australiae scripsit O. M. REUTER. ER: Species sequentes in museo Holmiensi asservantur. 1. Xestonotellus nov. gen. Corpus oblongum, nitidum, erecte pilosum, capite pronoto- que laevibus, hemielytris fortiter subrugoso-punctatis, capite basi pronoti paullo angustiore, fortiter nutante, a supero viso valde transverso et pronoto fere duplo breviore, ab antico viso latitudini verticis oculique unici aeque longo, a latere viso al- titudine basali paullo longiore, vertice lato, immarginato, hori- zontali, sulco longitudinali destituto, fronte fortiter declivi, ely- peo leviter prominente, angulo faciali acuto, genis altis, gula peristomio aeque longa, obliqua; oculis exsertis, laevibus, in genas parum extensis, orbita interiore subparallelis, vix sinu- atis; rostro apicem mesosterni attingente, articulo primo caput haud superante, dilatato; antennis pilosis, mox supra apicem oculorum interne insertis, articulo primo capite ab antico viso multo longiore, secundo modice longo, apicem versus sensim sat fortiter incrassato, duobus ultimis gracilibus, brevibus; pro- noto latitudine basali paullulum breviore, apice quam basi duplo angustiore, strictura apicali basi articuli secundi an- tennarum paullo crassiore, callis convexis, confluentibus et ty- lum transversalem formantibus, disco postico subhorizontali, In 0. M. Reuter. [XLVIT lateribus pone callos depressis et marginatis, margine laterali a basi usque ad callos acuto, margine basali recto; scutello basi obtecto; hemielytris parallelis, abdomen sat superantibus, cuneo elongato-triangulari, membrana biareolata, areola majore angulo interiore apicali subrecto; xypho prosterni plano, late- ribus acute marginatis; mesosterno disco subhorizontali; ori- ficiis metastethii vix distingvendis; coxis anticis brevibus, me- dium mesosterni haud attingentibus, posticis ab epipleuris he- mielytrorum remotis; pedibus longe pilosis, femoribus elonga- tis, tibiis spinulis destitutis, tarsis posticis breviusculis, articu- lis aeque crassis, margine inferiore primi eodem secundi saltem duplo longiore, tertio primo vix aeque longo; unguiculis sat brevibus, fortiter curvatis, basi dentato-ampliatis, arolis diva- ricatis. Genus divisionis Capsaria, capite et pronoto laevibus hemielytris autem impressopunctatis a plerisque divergens, stru- ctura capitis et praecipue insigni pronoti mox distingvendum. Xestonotellus perversus n. sp. Niger vel fusco-niger, nitidus, longe cinereo-pilosus, ca- pite, pronoto, limbo basali excepto, corio tertia apicali parte, limbo interiore excepto, cuneoque sanguineis; membrana tota nigricante, rostro pedibusque anterioribus sordide pallide fusco- testaceis, apice articuli primi et ultimi rostri femoribusque, apice excepto, fuscis, pedibus posterioribus fusco-nigricantibus. få INN Dag LEN AA NN Australia borealis, D. Thorey. Caput basi pronoti circiter !/; angustius, vertice maris oculo circiter triplo latiore, genis oculo aeque altis. Antennae pilis subadpressis aliisque paucioribus longis exsertis cinereis pilosae, articulo primo capite ab antico viso circiter duplo bre- viore, secundo primo circiter quadruplo et margine basali pro- noti vix longiore (speciminis adpresso, superne sulcato), apice articulo primo crassiore. Hemielytra (3) pronoto fere 3!/3 longiora, margine corii-laterali apice distincte leviter dilatato. Pedes longissime griseo-pilosi. N:o 20] Ad cognitionem Capsidarum Australiae. 3 2, Creontiades ') vittipennis n. sp. Testaceus, subglaber, hemielytris subtiliter 'flavo-pube- scentibus; capite magis minusve rufo-fusco-conspurcato; pro- noto disco postico rufo-fusco, lateribus late pallidis; hemie- lytris elavo extra venam commissuraque sat late, corio vitta lata percurrente venam cubitalerm interne terminante et in angulum interiorem cunei producta, pectore cum coxis maxi- mam ad partem fuscescenti-sanguineis; antennis articulo primo capite ob antico viso circiter !/3 breviore, fusco-sanguineo-con- sperso, reliquis pallide flaventibus, secundo quarta apicali parte, tertio dimidio apicali gquartogue fusco-sanguineis, hoc solum basi anguste pallido; femoribus apicem versus (posticis dense) tibisque basi fusco-sanguineo-punctatis, his pallido-spinulosis. SISON OMM. Australia borealis, D. Thorey. Corpus oblongum. Caput basi pronoti fere duplo an- gustius, ab antico visum latitudine cum oculis paullulum bre- vius, a latere visum sat leviter nutans, altitudini basali saltem aeque longum; vertice (2) oculo distinete paullo latiore, medio sulco longitudinali distinctissimo, fronte levissime declivi, cly- peo prominente, basi a fronte impressione bene discreto; genis haud distinguendis, gula horizontali, peristomio aeque longa. Oculi fusci, minutissime granulati. Rostrum apicem coxarum posticarum paullo superans, articulo primo medium xyphi pro- sterni superante. Antennae ad medium marginis interioris ocu- lorum insertae, articulis tribus ultimis aeque crassis, secundo primo circiter triplo et margine basali pronoti parum longiore, tertio secundo circiter !/3, quarto tertio saltem 2/; breviore. Pronotum latitudine basali fere duplo brevius, apice quam basi duplo angustius, strictura apicali tenui, disco postico versus apicem sat leviter declivi, transversim fortiter strigoso, lateri- bus apicem versus leviter sinuatis. Scutellum subhorizontale, leviter strigosum. Hemielytra abdomen breviter superantia, pa- rallela, membrana pallide flavente, areola majore apice interne rotundata. Tibiae spinulis crassitiel tibiae aeque longis. Tarsi postici margine inferiore articuli primi eidem secundi aeque longo. 1) Creontiades Dist., Biol. Centr.-amer., Rhynch. Het. p. 237 (1883) = Pamtiliodes N ou alh., Ann. Soc. Ent: France LEXII, p. 15 (1893). 4 0. M. Reuter. [XLVII 3. UCreontiades Virescens n. sp. Sordide pallide virens, glaber, unicolor; femoribus po- sticis fere dimidio apicali minute ferrugineo-conspersis; antennis articulo primo capite ab antico viso parum breviore, secundo primo circiter 2?/; longiore, tertio secundo circiter !/;, quarto tertio duplo breviore, duobus ultimis leviter fuscescentibus, tertio ima basi pallido. 2. Long. 7 mm. Sidney, D. Kinberg. Species colore virescente capiteque qvam in plerisque fortius declivi insignis. Caput basi pronoti paullulum magis qvam duplo angustius, fortiter nutans, ab antico visum latitu- dini cum oculis aeque longum, a latere visum altitudine basali fere !/, brevius; vertice sulco longitudinali|distinctissimo, fe- minae oculo paullo latiore, fronte sat fortiter declivi, convexiu- scula, clypeo usque a basi sat leviter prominente, ipsa basi a fronte impressione bene discreta, paullo supra medium alti- tudinis capitis a latere visi posita, angulo faciali recto, ge- nis humillimis, gula peristomio paullulum breviore, in plano peristomil posita. Oculi granulati. Rostrum coxas posticas sat longe superans, apice nigro. Antennae (2) distincte paullo infra marginem interiorem oculorum insertae, articulis tribus ultimis aeque crassis, secundo margine basali pronoti paullulum longiore. Pronotum latitudine basali circiter 3/, brevius, apice quam basi circiter ?/; angustius, strictura apicali tenui, disco postico versus apicem fortiter declivi, parum convexo, sat ob- solete ruguloso, lateribus rectis, acutiusculis. Scutellum sub- horizontale. Hemielytra abdomen sat breviter superantia, areola membranae majore angulo apicali interiore subrecto, leviter rotundato. Tibiae spinulis concoloribus, crassitiei tibiae aeque longis. Tårsi posticel margine inferiore articuli primi eodem secundi distincte breviore, tertio secundo parum longiore. Te- rebra feminae ?/; apicales abdominis occupans. 4, Paralygus nov. gen. Genus ceteris generi Lygus Hahn, Reut. simillimum et valde affine, differt solum tarsis margine inferiore articuli se- N:o 201 Ad cognitionem Capsidarum Australiae. 5 cundi eodem primi haud longiore puncturaque pronoti et he- mielytrorum plerumque remotiore. A genere Horcias Dist. (Biol. centr.-amer., Rhynch. Het. p. 277) capite transverso, ver- tice marginato, pronoto hemielytrisque distincte punctatis mox distinguendum. INpuSET Horcias, plumatus. IDTSt: 4 en P2 9CT. KVEÉ He LO. Paralygus signatiscutis n. sp. Sordide pallide virescens, nitidus, scutello hemielytrisque tennuiter pallido-pubescentibus, capite sulco brevi verticis, vit- tula apicali clypei, puncto lorarum utringue ad basin clypel, marginibus buccularum vittaque obliqua genarum nigris; pro- noto fortiter sat remote impresso-punctato, puncto utrinque laterali ad angulum exteriorem aliogue utringue discoidali pone angulum interiorem callorum nigris; scutello plano, praecipue apicem versus sat fortiter rugoso-strigoso, vittis qvatuor nigris signato, lateralibus percurrentibus et marginibus parallelis, dis- coidalibus medium attingentibus, parallelis, basin versus excur- vatis; hemielytris subtilius sat crebre punctatis; antennis arti- culo secundo margine basali pronoti paullo minus gqvam duplo breviore, hoc apice sat anguste ultimisque nigro-fuscis; femo- ribus margine apicali annulisque duobus anteapicalibus nigro- fuscis; tibiis tenuiter nigrospinulosis, punctis ad basin spinu- larum destitutis, puncto basali exteriore annulogue subbasali (tibiarum anticarum obsoleto) nigro-fuscis. 2. Long. 5 mm. Sidney, D. Kinberg. Caput basi pronoti duplo angustius, ab antico visum lati- tudini verticis oculique unieci Jongitudine subaequale, a latere visum altitudine basali fere duplo brevius; vertice feminae oculo aeque lato, aequaliter fortiter marginato, margine cari- nato late arcuato, disco sulco longitudinali brevi, fronte for- titer declivi, utringque oblique strigata, clypeo parum promi- nente, cum fronte arcum formante, basi in medio altitudinis capitis posita a fronte obsolete disereto, angulo faciali recto, genis mediocribus, gula brevi, obliqua. Oculi (2) sublaeves, apicem versus divergentes et interne late sinuati. Rostrum apicem coxarum posticarum attingens, apice nigro, articulo 22 AA 6 O: M.; Reuter. [XLVIE primo apicem xyphi prosterni attingente. Antennae in sinu oculorum interne insertae, articulo. primo capite ab antico viso circiter 2/; breviore, secundo primo circiter duplo et dimidio longiore et hoc (9) sat multo graciliore, versus -apicem sensim incrassato, tertio secundo duplo breviore, qvarto tertio vix breviore. Pronotum latitudine basali fere duplo brevius, apice longitudine distincte paullo angustius, strictura apicali medio articuli secundi antennarum aeque crassa, disco postico apicem versus sat fortiter declivi, convexiusculo, lateribus subrectis Hemielytra (2) abdomen breviter superantia. Tarsi articulo primo secundo aequelongo, tertio secundo longiore. 3. Paralygus simplex nm. sp. Pallide virescens, cuneo puncto mox ante tertiam basa- lem partem marginis interioris vittulaque brevissima mox ante apicem nigricantibus, his signaturis forsitan interdum obsoletis; membrana hyalina, fortius longitudinaliter striata, vena cubi- tali areolae minoris (non semper!) nigricante; rostro coxas po- sticas sat superante, apice nigro; antennis articulo secundo quarta basali parte excepta ultimisque fuscescentibus, secundo, margine basali pronoti distincte breviore; pronoto hemielytrisque remote subtiliter impresso-punctatis, scutello dense tenuiter transversim strigoso; femoribus posticis margine apicali annu- lisque duobus anteapicalibus nigro-fuscis, tibiis spinulis tenui- bus fuscis e punctis distinctissimis nigrofuscis nascentibns, po- sticis breviusculis. Long. 5 5 mm. Sidney, D. Kinberg. D. plumato (Dist.) sat affinis. Caput basi pronoti circiter duplo angustius, ab antico visum latitudini vertieis oculique unici longitudine subaequale, a latere visum altitudine fere duplo brevius, vertice aequaliter sat fortiter marginato, maris oculo paullo latiore, clypeo parum prominente, cum fronte arcum subformante, basi in medio altitudinis capitis a latere visi posita, a fans linea tenui transversali distincta, genis hu- milibus, gula brevi, obliqua. Oculi granulati, interne fortiter sinuati. Rostrum articulo primo apicem xyphi prosterni sub- attingente. Antennae in sinu oculorum interne inserbtae, arti- N:o 20] Ad cogmnitionem Capsidarum Australiae. 7 culo primo capite ab antico viso circiter 1/3; breviore, secundo (5) primo paullulum magis quam duplo longiore et hoc parum graciliore, solum basi gracili, duobus ultimis simul sumtis se- eundo distincete brevioribus, quarto tertio duplo breviore. Pro- notum latitudine basali duplo brevius, apice longitudine parum angustius, disco apicem versus modice declivi, lateribus ante apicem omnium levissime sinuatis. Hemielytra (5) abdomen modice superantia. Tibiae posticae femoribus circiter 2/; lon- e10res. Tarsi postici articulo secundo primo aeque longo, ter- tio secundo paullo longiore. 6. Deraeocoris australicus n. sp. Ovalis, robustus, superne glaber, capite scutelloque laevi- bus, pronoto corioqgue remote obsoletius punctatis, hoc interne elavoque fortiter punctatis, cuneo sublaevi; rufescenti-testaceus, capite sordide albido, vittis duabus latis basi et apice conjun- etis lineisque duabus longitudinalibus clypei nigris; limbo basali pronoti late hemielytrisque nigris, his fascia lata corii obliqua per medium ducta et in clavum nonnihil continuata dimidioque basali cunei rufotestaceis, angulo interiore cunei linea perpen- diculari nigra externe determinato; membrana obscure infus- cata, venis nigricantibus; margine basali pronoti margineque exteriore corii ultra medium tenuiter sordide albidis; antennis nigris, articulo primo apicem clypei dimidio longitudinis supe- rante, secundo margini basali pronoti aeque longo, parce piloso, medio annulo lato fMavescente signato, circiter tertia apicali parte clavato-incrassato, tertio primo aeque longo, basi pallido, qvarto tertio breviore; pedibus nigris, tibis annulo subbasali alioque infra medium albido-flaventibus. 2. Long. 8!/,—10, lat. 4—4!/; mm. Caput York, D. Thorey. Species ab illis palaearcticis vix nisi corpore superne multo remotius et obsoletius punctato divergit. Caput basi pronoti ?/; — fere triplo angustius, leviter nutans, a supero visum pronoto saltem !/; brevius, ab antico visum leviter transversum, a latere visum altitudine basali longius, vertice immarginato, suleo medio longitudinali destituto, clypeo usque a basi fortiter 8 OMIRenter: [XLYTII prominente, basin versus fortiter arcuato, ipsa basi fere in quinta basali parte altitudinis capitis a latere visi posita, a fronte impressione obsoleta discreto, angulo faciali acuto, loris haud arcuatis, gula subhorizontali peristomio aeque longa. Oculi exserti, in lateribus capitis oblique positi, laeves, orbita interiore (2) versus apicem divergentes et late sinuati. Rostrum apicem coxarum intermediarum attingens, articulo primo caput haud superante. Antennae paullo supra apicem oculorum in- terne insertae, articulo secundo primo fere triplo longiore, parce piloso, clava dense breviter pubescente. Pronotum lati- tudine basali circiter 2/; brevius, basi qvam apice triplo latius, a basi versus apicem valde declive, disco tamen sat leviter convexo, callis parvulis, antice confluentibus, strictura apical basi articuli antennarum secundi fere aeque crassa, depressa, Scutellum convexum, basi detectum. Hemielytra fractura cunei sat profunda, cuneo (2) corio paullo magis quam 3/; breviore; membrana areola majore apice late arcuato-rotundata. Fe- mora parce pilosa. Tibiae densius breviter pilosulae, spinulis destitutae. Tarsi articulo primo sat valido, margine inferiore secundi longiore, ungviculis basi usqve ad medium ampliatis sed haud dentatis. 7. Orthotylus roseipennis n. sp. Virescens, capite, articulo primo antennarum, hemielytris ventreque, medio excepto, roseis, cuneo obscurius rubro, limbo externo corii et cunei virescente; hemielytris sat longe pallido- pilosulis, pilis retrorsum nutantibus, membrana subhyalina, venis areolae minoris subroseis; tibiis pallido-spinulosis. =. IDroraen Do nan Australia borealis, D. Thorey. Caput basi pronoti parum magis quam !/; angustius, ab antico visum latitudini inter apices oculorum aeque longum, a latere visum altitudini basali aeque latum, vertice (2) oculo cireiter duplo latiore, obsoletissime marginato, fronte leviter declivi, celypeo basi ab illa vix discreto, angulo faciali recto, genis humilibus, gula haud distinguenda. Oculi virescentes. Rostrum apicem coxarum intermediarum attingens, apice ni- . N:o 20] Ad cognitionem Capsidarum Australiae. 9 gropiceo. Antennae sat longe supra apicem oculorum interne insertae, articulo primo capite ab antico viso paullo magis quam duplo breviore, secundo hoc circiter quadruplo longiore et margini basali pronoti aeque longo, tertio secundo circiter 2/; breviore. Pronotum latitudine basali fere duplo brevius, apice longitudine paullo latius, lateribus rectis, disco versus apicem omnium levissime declivi. Hemielytra (2) apicem ab- dominis modice superantia. Femora postica (8) leviter incras- sata. Tibiae spinulis crassitiei tibiae aeque longis. Tarsi pos- tici articulo tertio secundo aeque longo. i TK Vå FRACPA få & VW DN i Jan Öfversikt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar, XLVII. 1904—1905. N:o 21. Ad cognitionem Capsidarum aethiopicearum scripsit O. M. REUTER. 100R Species sequentes in museo Holmiensi asservantur. 1. Phytocoris dolichopterus n. sp. Elongatus (FS), pallidissime favens, oculis extremoque apice scutelli fuscis; hemielytris longissimis, dense aequaliter rufo-ferrugineo-conspersis, cuneo basi late innotato, apice late rufo-ferrugineo et pallido-variegato; membrana dense cinereo- irrorata, venis rufo-ferrugineis; femoribus posticis apice dense rufo-ferrugineo-conspurcatis; rostro apicem mesosterni attin- gente; femoribus posticis longis, tibiis innotatis, spinulis testa- ceis crassitie tibiarum brevioribus; segmento maris genitali sat compresso, mutico. I. Long. 10/5, lat. 2!/, mm. Caput Bonae Spei, D. Dréege. Species colore, statura valde elongata longitudineque hemielytrorum insignis. Caput basi pronoti circiter 3/, angustius, a supero visum pronoto fere 1/3; brevius, ab antico visum lati- tudini verticis oculique unici aeque longum, a latere visum altitudine basali fere nonnihil longius, vertice (35) oculo paullo latiore, sulco longitudinali distincto instructo, fronte omnium leyvissime declivi, clypeo usque a basi fortiter prominente, ipsa basi in parte quarta basali altitudinis capitis a latere visi posita, angulo faciali acutiusculo, genis linearibus, gula horizontali, peristomio fere aeque longa. Oculi totam fere altitudinem capitis occupantes, supra superficiem verticis surgentes, fortiter Da OFMERemter: [XLVIT granulati, orbita interiore valde sinuati. Rostrum solum apicem mesosterni attingens, articulo primo caput haud superante. Antennae desunt. Pronotum latitudine postica circiter !/3 brevius, apice qvam basi fere triplv angustius, lateribus subrectis, disco postico leviter convexiusculo, versus apicem levissime declivi. Hemielytra usque a basi pronoto paullo latiora, parallela, lati- tudine communi fere triplo longiora (8!/, mm. longa, 3 mm. lata), cuneo corio parum magis quam duplo breviore; membrana angulo- apicali interiore areolae majoris recta. Pedes longi, graciles; femoribus posticis crassitie maxima circiter octuplo longioribus, tarsis articulo primo secundo breviore, tertio secundo longiore et graciliore. 2. Megacoelum longicolle n». sp. Inferne pallide flavens, colore in roseum vel pallide san- gvineum fortiter vergente, capite pronotogue sordide fuscescenti- ochraceis, scutello hemielytrisque nigro-piceis; antennis nigris (articuli ultimi desunt), articulo primo capite ab antico viso distinete longiore et pronoto, strictura apicali excepta, vix breviore, setulis paucis brevissimis instructo; rostro pallido, coxas posticas distinete paullo superante; pronoto latitudine basali parum breviore, apice qvam basi duplo angustiore, disco a basi usque ad stricturam apicalem sensim aeqvaliter modice declivi et convexo, lateribus fortius, disco obsoletius transversim remote strigoso; dorso abdominis pallido, ventri concolore; femoribus flavente- et rufescenti-conspurcatis, tibiis pallide flaven- tibus, fusco-spinulosis, apice earum tarsisque obscure fuscis. ös INN NA Ara 20 Sierra Leona, D. Afzelius. Species statura pronoti mox distinguenda. Caput fortiter nutans, basi pronoti circiter 3/; angustius, ab antico visum latitudini basali cum oculis longitudine subaeqvale, a latere visum altitudine basali saltem 1/; brevius, vertice (3) oculo latitudine subaeqvali, sulco longitudinali distineto instructo, fronte subverticali, utrinqus oblique strigata, clypeo parum prominente, basi a fronte sat obsolete disereto, angulo faciali subacuto, genis humilibus, gula distincte, sed sat leviter obliqva. Oculi laeves, nigro-fusci, orbita interiore maris fortiter sinuati. ve N:o 21] Ad cognitionem Capsidarum aetbiopicarum. 3 Rostrum rufescenti-flavens, articulo primo medium xyphi pro- sterni subsuperate, ultimo basi excepta nigro-piceo. Antennae mox infra medium orbitae interioris oculorum interne insertae. Scutellum modice convexum, laeve. Hemielytra laevia, lateribus corii pallidioribus. Tibiae spinulis crassitiei tibiae aeque longis. Tarsi margine inferiore articuli primi eodem secundi longiore. Segmentum maris genitale ad angulum sinus sinistri aperturae plica instructum,inferne carina media longitudinali bene elevata. 3 Charitocoris rufoplagiatus n. sp. Pallide flavo-virens, nitidulus, scutello hemielytrisque sub- tiliter flavicanti-pubescentibus; capite callisque pronoti sordide rufescentibus vel dilute fuscescentibus; extremo apice rostri nigro; clavo intra venam usque ad medium commissurae, corio plaga obliqva in tertia apicali parte, margine interiore cunei venisque areolae minoris membranae sangvineis; femoribus posticis sat parce rufo-adspersis, tibiis breviter nigro-spinulosis, tarsis solum extremo apice cum ungviculis fusco; vertice (2) oculo fere dimidio vel 2/; latiore. 2. Long. 6 !/,, lat. 2!/; mm. Caput Bonae Spei, D. Drege. Ch. samgvineonotato Reut. signaturis sat similis, major et robustior, colore pallide flavo-virente, vertice latiore, pronoto fortius transverso, basi concolore, cuneo margine interiore sangvineo tarsisque solum extremo apice angustissime fusco divergens. Caput (9) nutans, basi pronoti fere duplo angustius, ab antico visum latitudine verticis oculique uniei parum longius, a latere visum altitudine basali longitudine subaequale, vertice immarginato,sulco longitudinali destituto, fronte modice convexa, clypeo prominente, verticali, basi a fronte distincete discreto, ipsa basi in medio altitudinis capitis a latere visi posita, loris haud buccatis, genis humilibus, gula distincete obliqua, peristo- mio aeque longa. Oeculi pronoto contigui, minute granulati, orbita interiore sinuati. Rostrum apicem coxarum intermedia- rum attingens. Antennae (2) sat longe supra apicem oculorum interne insertae, articulo "primo capite ab antico viso paullo breviore, secundo lineari, primo fere triplo longiore et margini basali pronoti aeque longo. Pronotum latitudine basali circiter 4 O. M. Reuter. [XLVII ?/; brevius, apice qvam basi duplo angustius, lateribus rectis, disco laevi, apicem versus sat leviter declivi, strictura apicali crassitie articuli secundi antennarum parum graciliore. Hemie- lytra (£) abdomen paullo superantia, membrana leviter fumata, areola majore apice interne leviter acutangulata. Pedes (2) sat robusti, femoribus posticis anticis fere duplo latioribus, tibiis spinulis crassitie tibiae brevioribus, tarsis margine infe- riore articuli primi eodem secundi saltem duplo longiore, tertio primo distincete paullo breviore. 4, Stenotus fasciaticollis n. sp. Pallide flavens, scutello hemielytrisque tenuiter pallido- pubescentibus; clypeo, oculis, callis pronoti saltem interne fasciaque ejus margine basali sat remota, fascia basali margi- nibusque lateralibus scutelli, marginibus omnibus clavi, vitta corii longitudinali pone medium, angulo interiore cunei, arti- culo primo basique secundi antennarum, extremo apice tibiarum tarsisque nigro-piceis; antennis cetero fusco-ferrugineis, articulis secundo et tertio apicem versus quartoque fuscis; capite ab antico viso latitudini cum oculis longitudine subaeqvali, a latere viso altitudini basali aeque longo, clypeo usque a basi fortiter prominente, basi a fronte bene discreto, gula dimidium capitis occupante; rostro apicem coxarum posticarum attingente; pronoto disco sat crebre minus subtiliter impresso-punctato. STING (Åh Tand, LEN 2 sf INN Sierra Leona. Species signatura pronoti mox distinguenda. Caput (2) vertice oculo aeque lato, angulo faciali recto, genis humilibus. Antennae ad tertiam partem apicalem orbitae interioris oculo- rum insertae, articulo primo altitudine basali capitis a latere visi paullo breviore, secundo (£) primo fere triplo longiore et margini basali pronoti aeque longo, tertio secundo circiter ?/; breviore. Pronotum latitudine basali circiter !/3 brevius, apice qvam basi circiter duplo angustius, disco apicem versus sat leviter declivi et convexo. Scutellum planum, sat remote trans- versim strigatum. Hemielytra (2) apicem abdominis modice superantia, sublaevia, membrana subhyalina, venis pallidis, N:o 21] Ad cognitionem Capsidarum aethiopicarum. 5 apice areolae majoris, areola minore limbogque dilute fumatis, macula inter apicem cunei et areolam minorem aliaque majore ante medium limbi externi hyalinescentibus. Tarsi articulo primo secundo magis qvam duplo longiore. 'Terebra feminae longissima, basin ventris subattingens. 3, Alloeochrus nov. gen. Corpus ovale, superne glabrum, capite excepto impresso- punctatum, pronoto et scutello adhuc fortiter transversim stri- gosis; capite sat leviter nutante, basi pronoti magis qgvam duplo angustiore, ab antico viso latitudini cum oculis aeque longo, a latere viso altitudini basali longitudine aequali, vertice immarginato, sulco tenui longitudinali medio instructo, fronte leviter declivi, clypeo prominente, basi cum fronte confluente, ipsa basi in altitudine capitis a latere visi alte posita, angulo faciali acuto, loris haud buccatis, genis (2) mediocribus, gula horizontali et peristomio paullulum breviore; oculis laevibus, sat leviter exsertis, in lateribus capitis oblique positis, in genas modice extensis, orbita interiore leviter (£) sinuati; rostro apicem coxarum intermediarum attingente, articulo primo medium xyphi prosterni vix attingente; antennis mox infra tertiam apicalem partem orbitae interioris oculorum insertis, articulo primo apicem clypei sat longe superante, secundo piloso, primo magis qvam duplo longiore, gracili, fere tertia apicali parte distincte incrassato, ultimis brevibus; pronoto latitudine basali fere 2/; breviore, apice qvam basi paullo magis qvam 3/; angustiore, lateribus rectis, apicem versus sinuatis, margine basali medio truncato, disco postico subhorizontali, sat leviter convexo, callis sat brevibus antice confluentibus, strictura apicali articulo primo antennarum aeque crassa, con- vexiuscula; scutello subhorizontali, basi obtecta; hemielytris vena cubitali corii haud furcata, cuneo latitudini basali aeque longo (2), fractura basali externe distincte excisa, membrana biareolata, areola majore apice interiore obtuse rotundata; xypho prosterni triangulari, planiusculo, marginibus lateralibus acute reflexis; mesosterno subhorizontali, metapleuris orificiis transversis, angustis, obtuse marginatis; coxis anticis medium 6 O. M. Reuter. -[XLVII mesosterni haud attingentibus; pedibus pilosis, femoribus elon- gatis, tibiis distinete spinnlosis, tarsis posticis articulo primo secundo haud validiore et margine inferiore eodem hujus paullulum longiore, tertio secundo parum longiore, ungviculis a medio curvatis, basi parum ampliatis, aroliis magnis, divari- catis; terebra feminae medium ventris paullulum superante. Generi Deraeocoris Kirschb., Stål valde affinis, differt vertice sulco tenui longitudinali distinctissimo instructo, oculis minus exsertis, articulo primo rostri longiore, pronoto retrorsum minus ampliato lateribusque ante apicem distincte leviter sinuato, disco subhorizontali, leviter convexo et transversim fortiter rugoso, scutello horizontali, furca cubiti corii incompleta, rima orificiorum metapleurarum obtusius marginata, tibiis fortius et densius spinulosis, articulo primo tarsorum reliqvis haud validiore. Alloeochrus rufinervis n. sp. Pallide ochraceus, cuneo macula basali transversa margi- neque interiore nec non venis membranae pallidae sangvineis; mesosterno leviter rufescente; tibiis margine exteriore basi fusco-sangvineo; antennis articulo secundo apice sat late nigro- fusco, ultimis fuscis,tertio basi pallido; tibiis articulogue ultimo tarsorum apice anguste fusco. £L. Long. 7/5, lat. 3 mm. Caput Bonae Spei, D. Drége. 'Caput pronoto, strictura apicali excepta, aeque longum, vertice (2) oculo fere duplo latiore. Antennae articulo primo capite ab antico viso circiter 1/3; breviore, secundo primo circiter 2?/, longiore, longius et parcius piloso, magis qvam qvarta apicali parte leviter incrassato. Tibiae qvadriseriatim picescenti- spinulosae, spinulis crassitiei tibiarum saltem aeque longis. 6. Cyrtorrhinus melanops n. sp. Pallide virescens, capite, vertice, genis et gula exceptis, antennis articulo primo, extremo apice excepto, secundique 2/5 basalibus nigris; capite basi pronoti circiter !/, angustiore, vertice distinctissime marginato, margine late arcuato, gula N:o 21] Ad cognitionem Capsidarum aethiopicarum. 7 brevissima; antennis (SJ) mox supra apicem oculorum interne FISGKLISS G- ULONG: '3: « L0jo IR Öktors kan SMER amdölmrE sr os ee ve 0 sö Mariehamn. TELIA TOR aNOR Bare nera RA SE AR NN Sjö ENE kö konsubiek lar MOS Tammertors ekonomen IK. Im. VAStren .. y sf EN Torneå Apotekaren Hugo Hasselblatt genom Provi- sorerna K. E. Hortling och Elis Möller Uleåborg [ROK n AROM na dos re a VR ans. WASA Trädgårdsmästaren K. T. Förstén . : . . . Wiborg NGrekarene ASIBE Schlyter ss RE Willmanstrand Brukspredikanten Julius Karsten . . . . . Wärtsilä PM ökrOre Rel: SOPOR sker (få gr sr ÅBO, tillsammans 19 stationer. samt följande fyrinrättningar: Fyrmästarena K. Lindström och V. Montell . Bogskär ss ROAT SS OTTAR fa SS 14 Ernst Biese. [XLVII Fyrmästaren Emil Nylund . Hangö E. V. Eriksson och M. Piipari- HEMRIGT SFS . Hanhipaasi 3 Frans F. Bedolon . Heinäluoto MIL: Boren . Marjaniemi J. V. Eriksson och M. A. Sjör blom . Märket 5 I. Taucher . Porkkala Å Aleks. Riisu . Sortanlaks Le J. E. Mannfolk . Säbbskär sd Ivar Nyman SL mn ;, RIE: Folmbergt as: fd RS] ; OF oLiIljeforse Tout AR Söders Knut CajaNUS ro oe oc cr vt LARSA 5 Gi ET, ROOS ec big ts rr REINE ; IM NVS ÖRON ch td oa Skr a SRA IE : FE. J: Ekland our or care > tf ÖValSOKamn tillsammans 17 stationer. Hydrografiska observationer: af herrar fyrmästare och under deras inseende af personalen vid Bogskärs, Gråharas, Hangös, Porkkalas och Utös fyrin- rättningar samt af befälet å fyrfartygen Helsingkallan, Nah- kiainen, Plevna, Qvarken, Relandersgrund, Storkallegrund, Taipaleenluoto, Verkkomatala och Äransgrund, tillsammans vid 14 stationer. Isobservatwoner: likaledes af herrar fyrmästare under fyrbetjäningens medvär- kan vid fyrinrättningarna å Bogskär, Gråhara, Hangö, Pork- kala och Utö, tillsammans 5 stationer. N:o 22] Finska Vet.-Soc:s Meteorol. 4 Jentralanstalts värksamhet 1904. 15 Enbart nederbördsobservationer: fBrolessor OO: Donner « . SR Bromart Pramnas Provisorn Walter SRA amn kas alm Aoronomen E. F. Simola . . . . - Hattula, Pelkola fRnovisern J. Newmann so: fe: Elan kipudas a ROSOR ae EE Ear maa Aa sta La ffataren) Aatu OÖkko so dor Es 0 oc oo. Ikaalinen Elemssthjalmar Om Fe RSS OSkgS Hemmansägaren Juho vis ER ar SlojO FANdTORISN. — so & Jr a JNGSTRnE UGL (IE halsemens ey) bäraren EH. J. Nate ESSER ER UC [ST OM IRTOMISORNE AG WW. DbOR or oo Kyrkslätt Folkskoleläraren N. Silfvast. . . . Lappträsk Htuderanden Jalmari Wartia . .' . Lavia iMalcister Ivar Lovenetzskij . . . . Lovisa ”Telegrafehefen K. J. Björklund . . Muhos "Provisorn Adolf Domander + : - . Mantyharju mökenkltvar Lindholm + so Sf Paayvola Apotekaren Erik Wahlroos . . . . Pielisjärvi SEPÖKr AST kKPOtH i. a . Raumo Stationsförmännen D. TäRnindk och BiTaSkEloltar on sc . Ruokolahti (Imatra) Stationsinspektorn J. E. Hedberg . Seinäjoki ytmästaren Ck ös bamnmo SA VE Sideby Folkskoleläraren A. Lasarew -. . . Suojärvi onto risten JE ÄG elle «cc Wihbti Apotekaren Hj. Drake . so mc. 2 Wiitasaari Sommen om ons Us HyYyNnNnen . ov oc oo oc Wirolalhti, tillsammans 26 stationer. Vattenhöjdsobservationer: förutom af ofvannämnda herrar fyrmästare vid Hangö, Säl- grunds, Söderskärs och Utö fyrbåkar äfven af: Totsåldermannen J. E. Andersson vid Jungfrusunds lotsplats SLOG ÄT PN Kö fö et klan 24 ” Ernst Biese. [XLVIE iHotsen- JL. WE Sjö Sten . » vid Lypörtö lotsplats TLotsåldermansenkan M. L. KN pisten RE OKÖ Tootsåldermannen J. E. Söderholm. . , Rönnskärs dd Alfred Brunström - RUE Fröken fdasR Om Sa VM tillsammans vid 11 stationer. Liksom under de fem föregående åren ha under tiden för vinterseglationen 1903—1904 å några turbåtar på bestämda observationspunkter antecknats temperaturmätningar af luften och ytvattnet, samtidigt rådande väderleksförhållanden samt isens beskaffenhet och utsträckning, allt antecknadt på för ändamålet anskaffade enkla sjökort. För den nämnda vintern föreligga dock nu anteckningar endast från traden Hangö — England, nämligen från 8 tur- och returresor, företagna af ångaren ,Arcturus" mellan den 22. Dec. och 11. April, samt från 6 tur- och returresor, företagna af ångaren , Polaris" mel- lan den 13. Januari och 3. April. Dessa observationer ha anordnats och insamlats af lotsuppsynirgsmannen J. B. Blom- qvist i Hangö. Molnmängden, molnslagen och dessas rörelseriktningar i olika lager ha äfven under sista året 3 gånger om dagen an- tecknats af agronomen K. Em. Castrén i Torneå och af apo- tekaren Hj. Drake i Wiitasaari. Snö och isförhållandena hafva varit föremål för observa- tioner å ett stort antal öfver hela landet fördelade orter. Äfvenså ha rapporter öfver åskväder fortfarande inkom- mit från vidt spridda och talrika orter inom landet. Helsingfors, 1905 mars 12. ERNsST BIESE. Öfversiot af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XLVII. 1904—1905. N:o 23. Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1903. Årshögtiden öppnades af den afgående ordföranden hr ASCHAN med ett helsningstal till de närvarande. Sedan stän- dige sektreraren derefter uppläst en berättelse öfver Societe- tens verksamhet under det nu tilländagångna arbetsåret, höll hr LEVANDER ett' vetenskapligt föredrag samt hr SUNDELL ett minnestal öfver Societetens under året afgångne ledamot pro- fessor K. S. Lemström. Sistnämnda minnestal kommer att i sinom tid publiceras i Societetens Acta; öfriga tal och före- drag följa har nedan. Ordföranden yttrade: Högtärade församling! - Å Finska Vetenskaps-Societetens vägnar ber jag att få helsa Eder M. D. o. H. välkomna till denna årshögtid, hvil- ken jag härmed förklarar öppnad. Hvarje korporation, som har sig anförtrodd förvaltningen af värden, andliga eller materiella, tillkommer förpliktelsen att afgifva redogörelse öfver sin värksamhet. BSocieteten fullgör på sin årshögtid denna skyldighet i sin årsberättelse, däri dess åtgöranden för vetenskapens utveckling och förkofran inom landet intager det viktigaste rummet. Vid bedömmandet af denna värksamhets resultat bör det icke förbises, att Societe- ten på grund af sin nuvarande organisation endast har ett i 2 0. Aschan. [ÄLVII öfvervägande grad passivt inflytande i förberörda afseende; t. o. m. med hänsyn till de egna ledamöternas forskarevärk- samhet, som ju är af helt och hållet frivillig natur, inskränker sig Societetens roll till att taga del af och till trycket beforda däraf föranledda publikationer. Ända sedan Societetens stiftande har därför hos dess le- dande och mest intresserande ledamöter förefunnits en liflig önskan att denna institution blefv satt i tillfälle att mera direkt värka för det vetenskapliga lifvets uppehållande och förkofran. Lika gammal är ock den form man tänkt sig för önskningsmålens realiserande, nämligen BSocietetens utveck- ling till en vetenskapsakademi, hvilken åt landets mest fram- stående vetenskapsmän kunde erbjuda en tryggad, åt for- " skarekallet uteslutande egnad och från andra, främmande upp- drag befriad existens. ; I betraktande af den viktiga uppgift Societeten har sig förelagd, bör Societeten ej längre tveka att taga initiavet till detta önskningsmåls realiserande. Tyvärr medgifver icke den znappt tillmätta tiden att utförligare motivera detta yrkande, särskildt hvad frågans allmänna sida angår, men är jag öfver- tygad, att denna församling också utan en relation af dessa skäl vet att uppskatta det vetenskapliga arbetets ingripande betydelse för ett litet kulturtolk som vårt, synnerligast med hänsyn till det behof af allsidig väckelse, hvilket den närva- rande tidens händelser påkalla. På grund af det stora antal olikartade vetenskaper och den mångsidiga sakkunskap dess ledamöter i följd häraf repre- sentera, äger Societeten alla betingelser för en ombildning och utveckling i nämda riktning. Ytterligare garantier härför er- bjuder den möjlighet att så snart skäl därtill anses föreligga öka ledamöternas antal, hvilken dess organisation tillåter. So- cieteten har redan tre gånger gjort bruk af denna rättighet. Från att detta antal ursprungligen och under en längre tid varit trettio, ökades det först till trettiofem, sedan till fyratio- fem och nu senast under det förgångna året till sextio. Med den specialisering inom vetenskaperna och å andra sidan den generalisering, den förskjutning af gränserna för de enskilda kunskapsgebiten inom hvarandras råmärken, hvilka för närva- rande känneteckna utvecklingen, är sistnämda åtgärd, den vik- N:o 231 Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid. 3 tigaste bland Societervens tillgöranden under det förgångna året, icke blott berättigad utan ock 1 hög grad påkallad, för att So- cieteten fortfarande skall vara lika mångsidigt representerad som förut. I följd häraf hafva i dag, efter vid senaste samman- träde försiggånget inval, till Societeten anslutit sig icke min- dre än nio nya ledamöter, hvilka genom sin forskarevärksam- het förskaffat sig ett aktadt namn icke allenast inom eget land, utan ock erkännande inom utlandet. Jag ber att få hälsa dem välkomna inom BSocieteten, som af dem väntar ett lifligt intresse för dess uppgift och ett högst nödvändigt till- skott 1 dess arbetskraft. Beträffande frågan, i hvilken mån utredning kan vinnas öfver det vetenskapliga utbytet af Societetens värksamhet, må framhållas, att en fullt exakt uppskattning härom blir möjlig hvarken genom att beakta de i dess skrifter publicerade af- handlingarnas antal eller deras omfång. Dels äro som kändt vetenskaplig produktivitet och fördjupning ingalunda alltid identiska, dels påkalla vissa vetenskapliga frågor genom sin art en utförligare behandling än andra; mången gång finner man å andra sidan, särskildt inom de naturvetenskapliga di- sciplinerna, viktiga resultat inom en knapp och trång ram. En riktigare uppfattning erhålles genom ett aktgifvande på det mångskiftande innehållet i Societetens publikationer. I detta hänseende, och särskildt då man beaktar Societetens egna ledamöters del däri, har det senaste året utan tvifvel att upp- visa en icke obetydlig minskning mot de föregående. Till- någon del kan väl detta bero på en lätt förklarlig ”eaktion ef- ter det förflutna årets upprifvande politiska händelser. Men då man å andra sidan betänker, att Societetens egna ledamöters andel i dess vetenskapliga förhandlingar redan under en längre tid aftagit, äfvensom att den minskade freqvensen vid må- nadssammankomsterna visar en tilltagande brist på intresse för Societetens uppgift, så måste andra orsaker härtill föreligga. En viktig sådan är utan tvifvel den större lifaktighet och det mera betydande vetenskapliga utbyte, som tillkommer och resulterar af förhandlingarna i andra samfund, hvilka äga en mera speciell läggning och äro egnade att starkare absorbera ledamöternas intresse. Också på grund däraf är enligt min tanke ett kraftigt initiativ nödvändigt, för att Societetens tra- 4 O. Aschan. [XLVII ditioner fortfarande skola upprätthållas och dess värksamhet icke altför mycket och i så öfvervägande grad skall uppta- gas af de mera formella uppgifterna, att vara förmedlarinnan för inkommande arbetens publikation och distribuering, samt att fungera som en half officiel anstalt för några densamma underlydande inrättningars administration m. m. Den förnämsta orsaken till att önskningsmålen om Socie- tetens ombildning till en vetenskaplig akademi förut icke an- tagit en fastare form har väl varit motviljan att belasta stats- budgeten med det härtill erforderliga anslaget. Äfven i detta hänseende är den närmaste framtiden utan tvifvel mera egnad härför än någon annan. På grund af ständernas motiverande framställning kan man förvänta att betydande belopp,som ut- gifvits för helt och hållet improduktiva eller mot landets värk- liga intressen rent af stridande ändamål, blifva disponibla. Jag tillåter mig belysa detta med ett enda exempel. Det för den i Finland utkommande ryska tidningen utgående anslaget af 30,000 mk skulle godt förslå för att bestrida inrättandet af ej mindre än tre akademikerplaltser. Frågan om BSocietetens ombildning till en vetenskaps- - akademi borde därför snarast möjligt komma upp på dagord- ningen. Sedan den inom BSocieteten underkastats en om- sorgsfull förberedelse och ompröfning samt blifvit i princip godkänd, borde framställning därom ingå till vederbörlig ort, och i händelse regeringen mot förmodan icke kunde påtaga sig ansvaret för planens realiserande, borde ärendet i petitionsväg underkastas härnäst sammanträdande ständers af- görande. — Jag ber att få meddela, att Societetens ständige sekre- terare, hr LC. L. Lindelöf till först uppläser årsberättelsen, hvar- efter tillträdande ordföranden hr Levander håller ett föredrag med titel: ,Muutamia piirteitä nykyajan plankton-tutkimuk- sista". Till sist uppläser hr Sundell ett minnestal öfver Socie- tetens i höst aflidne förtjente ledamot prof. S. Lemström. II. Arsberättelse. Under det tidskifte vi senast genomlefvat och som är märkligt i Finlands häfder ej blott genom de svåra pröfnin- gar vårt folk derunder fortfarande haft att utstå, än genom de förhoppningar hos detsamma väckts om en snart gryende ljusare framtid, har Finska Vetenskaps-Societeten oaflåtligen sökt att i mon af krafter och tillgångar fullfölja sin speciela mission i den fosterländska kulturens tjenst med dertill hö- rande uppgifter af skilda slag. Innan jag går att närmare redogöra för Societetens verk- samhet under dess nu tilländagångna 67:de arbetsår, bör jag i korthet omnämma de icke obetydliga törändringar, som der- under inträffat inom kretsen af dess medlemmar. Främst är härvid att erinra om den förlust, som drabbat Societeten ge- nom professorn i fysik vid Kejserliga Alexanders-Universitetet KARL SELIM LEMSTRÖMS den 2 Oktober 1904 timade frånfälle, en förlust, hvilken väckt så mycket större saknad, som profes- sor Lemström onekligen var en af Societetens mest verksam- ma och intresserade medlemmar, Hvad han uträttat för ve- tenskapen och för samhället öfverhufvud, skall framgå ur den lefnadsteckning öfver honom, som enligt Societetens uppdrag kommer att vid detta tillfälle framställas af en med ämnet förtrogen person. Vi åtnöja oss derför att här endast an- teckna några data, som närmast beröra hans förhållande till Hocieteten. Till ordinarie ledamot af detta samfund invaldes Lemström den 15 April 1878. Sedan meteorologiska central- anstalten blifvit stäld under Vetenskaps-Societetens inseende och en instruktion för densamma utfärdats, enligt hvilken So- cieteten bl. a. egde genom ett särskildt meteorologiskt utskott 6 L. Lindelöf. [XLVIE öfvervaka anstaltens verksamhet, blef Lemström, då detta ut- skott första gången tillsattes att träda i verksamhet från bör- jan af år 1882, utsedd att (jemte Moberg och undertecknad) vara medlem i detsamma. I denna befattning qvarstod han. sedan, på grund af årligt omval, till utgången af år 1894. Och då han afgått från densamma, anförtroddes åt honom i stället trån början af 1895 det visserligen mindre betungande heders- uppdraget att såsom revisor deltaga i granskningen af Veten- skaps-Societetens och meteorologiska centralanstaltens räken- skaper, hvilket uppdrag han sedan innehade ända till sin död. Aret 1883—1884 var han utsedd att såsem ordförande leda Societetens förhandlingar, men i anseende till hans frånvaro från orten handhades detta värf under större delen af året. af viceordföranden. Derförinnan hade han vid årsdagen den 29 April 1883 i egenskap af dåvarande viceordförande hållit ett föredrag ,,Om det internationella samarbetet till utvidgande af vår kännedom om jordens fysiska förhållanden", ett ämne, som då var af högsta aktuela intresse, emedan ett dylikt sam- arbete kort förut hade kommit till stånd i och med den in- ternationella polarforskningen, som pågick under året 1882— 1883. I detta betydelsefulla företag hade på Lemströms ini- tiativ äfven Finland tagit del genom utrustande under hans ledning af en expedition till Sodankylä. Öfver expeditionens. arbeten, hvilka fortsattes ännu under det följande året, afgafs. sedermera en utförlig redogörelse, omfattande tre digra voly- mer, af hvika den sista utkom år 1898. För öfrigt ingå i So- cietetens skrifter en mängd afhandlingar af Lemström, för hvika dock ej här är stället att närmare redogöra. — Såsom vetenskaplig forskare var Lemström energisk såsom få; de idéer, han omfattat, sökte han genomföra utan att sky -materiela. hinder och svårigheter. I det enskilda lifvet var han enkel och flärdfri och genom sin humana personlighet har han hos alla, som stått honom nära, efterlemnat ett aktadt minne. Före Lemströms afgång voro alla ledamotsplatser inom: Societetens matematisk-fysiska sektion besatta. Då detsamma, på något undantag när, var fallet äfven mom de båda öfriga. sektionerna, men en förstärkning af arbetskrafter emellertid ansågs önskvärd, väcktes redan under våren 1904 förslag om ökande af antalet ordinarie ledamotsplatser i Societeten, som N:o 23] Årsberättelse. SLANG sedan år 1888 varit faststäldt till 15 inom hvarje sektion. 9Se- dan denna fråga behandlats inom de skilda sektionerna samt ytterligare förberedts af en för ändamålet tillsatt delegation, bestående af tre medlemmar från enhvar af dem, företogs den- samma af Societeten till slutligt afgörande den 17 Oktober sist- lidet år, och beslöts dervid att antalet ledamotsplatser för fram- tiden skulle ökas till 20 inom hvarje sektion eller sålunda till 60 för Societeten i dess helhet. Sedan dess har val af nya ledamöter förrättats tvenne gånger, nämligen den 21 November 1904 och den 17 inneva- rande April. Vid det förra tillfället, då nyssnämnda beslut ännu ej kom i tillämpning, utsågs professorn i matematik, fi- losofiedoktorn ERNST LEONARD ÅINDELÖF att intaga den nyss förut ledigvordna platsen inom den matematisk-fysiska sektio- nen. Vid det senare tillfället invaldes icke mindre än nio nya ordinarie ledamöter, nemligen a) inom matematisk-fysiska sek- tionen: docenten i fysik, filosofie doktorn GustAF MELANDER och äldre läraren vid polytekniska institutet, docenten i experimen- tel och matematisk fysik, filosofie doktorn AxEL HENRIK HJAL- MAR TALLQVIST; b) inom naturalhistoriska sektionen: professorn i fysiologisk kemi och farmakologi, med. och kirurgie doktorn Ernst EDVARD SUNDVIK, professorn i anatomi, fil. och medicine doktorn GustaF HJALMAR GRÖNROOS, docenten i patologisk ana- tomi, med. och kirurgie doktorn KarL FREDRIK RuDoLF KoL- STER samt adjunkten i entomologi vid universitetets agrikultur- ekonomiska sektion, filosofie doktorn ENnz1io RAFAEL REUTER; c) inom historisk-filologiska sektionen: professorn 1 romersk litteratur, filosofie doktorn FRIDOLF WLADIMIR GUSTAFSSON, pro- fessorn 1 germanisk och romanisk litteratur, filosofie doktorn JARL WERNER NÖDERHJELM samt e. o. professorn i nordisk histo- ria, filosofie doktorn Carr GABRIEL von Bonsporer. Vid sist- nämnda tillfälle beslöts jemväl att till hedersledamöter af Fin- ska Vetenskaps-Societeten inkalla professorn i assyriologi, di- rektorn för , die vorderasiatische Abtheilung der königlichen Museen" i Berlin FriepricH DeuitzcH, professorn i klassisk filo- logi vid universitetet i Berlin, geheimeregeringsrådet ULRICH VON WILAMOWITzZ-MÖLLENDORFF samt professorn i semitiska språk vid universitetet i Strassburg THEODOR NÖLDEKE. På grund af törenämnde val uppgår antalet af Societens ordinarie ledamö- 8 L. Lindelöf. [XLVII ter för närvarande till 53, af hvilkal 7 tillhöra den matematisk- fysiska, 19 den natural-historiska samt 17 den historisk-filo- logiska sektionen. Af Societens skrifter har efter senaste årsdag utkommit endast , Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens förhandlin- gar” XLVI, 1903—1904. Men under tryckning äro samtidigt XXXII och XXXIII tomerna af Acta, af hvilka den förra är 1 det närmaste afslutad, samt tvenne nya häften (63 och 64) af Bidragen. Societeten har under året hållit nio sammanträden samt dervid till offentliggörande i sina skrifter mottagit följande arbeten. För Acta: Sagengeschichtliche Untersuchungen tuber Aiakos, af Edv. Bein; ; Note sur Antoine de la Sale et ses oeuvres, af W. Sö- derhjelm; Die Apterygonenfauna Finnlands, af W. Azelson; Tafeln der Kugelfunction P, (cos >), af Hj. Tallqvist; Uber Arbeitsgrössen in der mathematischen Physik, af densamme; Deuxieéme note supplémentaire sur les polygones au plus petit périmétre, af L. Lindelöf; Ueber die Uniformisirung der Riemannschen Flächen mit endlicher Anzahl Windungspunkte, af S. Johansson; Beiträge zur Kenntniss der Vegetation der Alluvionen des Nördlichen HEurasiens. III. Die Alluvionen der Tornio- und Kemi-Thäler, af A. K. Cajander; Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctio- nen erster Art, af Hj. Tallqvist; Monographia generis Heteropterorum -Phimodera, Germ., af O. M. Reuter. N:o 23] Årsberättelse. 9 För Bidragen: Språkliga bidrag till vårt lands uppodlingshistoria. TI. Egentliga Finland, Satakunta och Södra Österbotten, af Rolf Sazxén; Pflanzenphänologische Beobachtungen in Finnland 1903, zusammungestellt von V. F. Brotherus; Tilastollinen tutkimus niistä kustannuksista, joita tuot- taisi eläkkeiden hankkiminen maan luterilaisten seurakuntain kiertokoulujen ja pienten lasten koulujen opettajille, af Onni Hallstén ; Tierphänologische Beobachtungen in Finnland 1903, zu- sammengestellt von K. M. Levander; Mortaliteten 1 Finland under decenniet 1891—1900, af LDL. Lindelöf. För Öfversigten: Spuren von Ciceros verlorenen Tractate De virtutibus bei einem französischen Schriftsteller des fäönfzehnten Jahrhunderts, af W. Söderhjelm ; Bemerkungen ber einige Phimodera-Arten, at O. M. Reuter; Ubersicht der paläarctischen Stenodema-Arten, af den- samme; Monographia generis Capsidarum Globiceps Latr. Fieb., af densamme; Neue paläarctische Coleopteren, beschrieben von PB. Poppius ; Eine Bemerkung uber die Bedingungen des Extremums in der Variationsrechung, af J. W. Lindeberg; Zu der Verehrung des Propheten Elias bei den Neugrie- chen, af Edv. Rein; Beiträge zur Kenntniss der Arten der Pterastichen, af B. Poppius; Capsidae novae mediterraneae. V. Species a Dominis J. et U. Sahlberg in itinere a. 1903—1904 collectae, af O. M. Reuter; Ad cognitionem Capsidarum aethiopicarum, af densamme; Ad cognitionem Capsidarum Australiensium, af dens.; 10 L. Lindelöf. [XLVII Åbo-editionen af Lactantii De mortibus persecutorum, af C. Synnerberg; Ueber die Schmeltzwärme, af K. F. Slotte; Folgerungen aus einer thermodynamischen Gleichung, af densamme; | Redosördiks för fortgången af de astrofotografiska arbe- tena å observatoriet i Helsingfors under tiden juni 1903—maj 1904, af A. Donner; Ueber die innere Reibung von Wasserlösungen einiger Nichtelektrolyte sowie iber die Reinigung des hierbei ange- wandten Wassers, af A. W. Öholm ; Capsidae BStålianae sec. specimina typica redescriptae, af O. M. Reuter; Ueber die Strahlung der Metalle bei gewöhnliceher Tem- peratur, af G. Melander; Contributions to the Bryological Flora of the Philippines, by V. F. Brotherus ; Ad cognitionem Capsidarum Australiae, II, af 0. M. Reuter; Ad cognitionem Capsidarum aethiopicarum, III, af den- samme. Till de uppdrag, som anförtrotts Finska Vetenskaps-Socie- teten vid sidan af dess egentliga verksamhet, hör bl. a. att utöfva tillsyn öfver de hydrografiska arbeten, som från finsk sida anordnats 1 anslutning till den internationela i biologiskt och hydrografiskt syfte planerade undersökning af de nord- europeiska hafven, hvilken påbörjades sommaren 1902 och är afsedd att fortsättas i tem års tid. Sedan beslut fattats der- om, att äfven Finland skulle deltaga i detta internationela företag och dervid på sin andel öfvertaga utforskningen i an- tydt syfte af Finska och Bottniska vikarne samt norra delen af Östersjön, tillsattes för detta ändamål en särskild s. k. hydro- grafisk-biologisk kommission, bestående af Vetenskaps-Socie- tetens meteorologiska utskott, förstärkt med en medlem af Societetens naturalhistoriska sektion jemte direktorn för Socie- tetens meteorologiska centralanstalt och inspektorn för fiske- rierna. Det för bekostande af de hydrografiska undersöknin- garna erforderliga statsanslaget ställdes till Vetenskaps-Socie. N:o 23] Årsberättelse. Tall tetens förfogande, hvilken jemväl egde utse ledare och assi- stent för dessa undersökningar. MBSålunda ordnadt har nu sagda arbete fortgått i tre år, tyvärr dock icke utan att tvenne skilda gånger drabbas af rätt allvarsamma missöden. Redan under det första året, då arbetet efter många förberedelser väl kommit 1 gång, blef dåvarande fiskeri-inspektören d:r Nord- qvist, som inlagt stor förtjenst om ordnandet af dessa under- sökningar och erhållit det vigtiga uppdraget att vara ord- förande i den af den internationela konseljen tillsatta Östersjö- kommissionen, genom ett maktspråk plötsligen skild från sin statstjenst och dermed äfven från all vidare befattning med ifrågavarande undersökningar. HSistlidne sommar inträffade åter, att den af Societeten utsedde ledaren för de hydrogra- fiska arbetena lika plötsligt blef tvungen att lemna landet och sedermera nödgats tillbringa åtskilliga månader på främmande botten. För att i den bekymmersamma situation, som häri- genom uppstod för Societeten, kunna upprätthålla kontinuite- ten 1 arbetet och tillse att åtagna förpliktelser 1 möjligaste mon blefve uppfylda, uppdrog Societeten åt direktorn för meteo- rologiska centralanstalten att under ledarens frånvaro besörja de af hans åligganden, som voro mest trängande och ej tålde uppskof. Tack vare denna åtgärd har något afbrott ej egt rum 1 de hydrografiska undersökningarna, hvilka fortgått 1 öf- verensstämmelse med det internationela programmet och de för det finska forskningsområdet uppgjorda reglerna. Resul- taten hafva dels redan publicerats, dels insändts till publika- tion uti den i Köpenhamn utkommande, för alla i företaget intresserade länder gemensamma bulletinen. Utom förenämnda på vissa öfverenskomna tider af året företagna hafsundersökningar hafva regelbundna hydrografiska iakttagelser beträffande vattnets temperatur, ström- och 1is- förhållanden m. m. anstälts under. ledning af meteorologiska centralanstalten vid sex skilda fyrstationer. Då det för så- dant ändamål åt berörda anstalt anvisade statsanslaget med senaste år gått tillända, har H. K. M., på Societens derom gjorda underdåniga framställning, funnit godt, för fortsättandet af dessa iakttagelser i något ökad utsträckning, bevilja ett anslag af 4,980 mk årligen i tre års tid, räknadt från den 1 januari 12 L. Lindelöf. [XLVII 1905, samt derutöfver 560 mk för utrustande af fyra nya hy- drografiska observationsstationer. På samma gång har meteo- rologiska centralanstalten fått sin stat förökad med 4,600 mk årligen för aflönande af observatörer vid landsortsstationerna, hvarutom åt anstalten beviljats 6,133 mk i ett för allt för in- rättande af sju nya samt kompletterande af instrumentelen vid några äldre meteorologiska stationer. I sammanhang härmed må ännu nämnas, att jemväl för- nyadt anslag af 2,500 mk årligen beviljats för tre år, räk- nadt från innevarande års början, för underhållande af den under BSocietetens inseende stälda finmekaniska verkstaden härstädes. Vid sidan af dessa bevis på tillmötesgående ifrån styrel- sens sida kan antecknas, att äfven landets nyss församlade ständer, vid fördelningen af vinstmedlen i Längmanska fon- den litt. B, ihågkommit Vetenskaps-Societeten med ett anslag af 3,000 mk, ,att utdelas såsom vetenskapliga pris under åren 1905—1907" hvarvid likväl äfven arbeten, som äro tryckta år 1904, kunna tagas i betraktande. Öfver verksamheten vid Societetens meteorologiska cen- tralanstalt under år 1904 har anstaltens direktor afgifvit sed- vanlig berättelse, som kommer att offentliggöras i Öfversigten af BSocietetens förhandlingar. Af denna berättelse inhäm- tas bl. a., att bearbetningen af det meteorologiska observa- tionsmaterialet såväl från Helsimgfors som från landsorts- stationerna fram skridit derhän, att endast en ringa del af sagda material numera är obehandlad, samt att äfven trycknings- arbetet påskyndats genom att samtidigt anlita tre skilda tryc- kerier, hvarför utsigt finnes att observationernas offentlig- görande framdeles skall kunna försiggå utan allt för långt dröjsmål. Under det gångna redogörelseåret har anstalten publicerat årgångarne 1897, 18938 och 1899 af dess egna obser- vationer samt 1891—1892 års meteorologiska observationer från landsortsstationerna. Derjemte har anstalten haft att be- arbeta de hydrografiska observationer, som under dess ledning anstälts å särskilda stationer invid landets sydkust, äfvensom de genom limnigrafen i Hangö erhållna uppteckningarna af vattenhöjden. Af förstnämnda observationer föreligga numera fyra årgångar (1900—1903) och af limnigrafobservationerna N:o 23] Årsberättelse. 13 sex årgångar (1897—1902) i tryckfärdigt skick, och skola desamma ingå 1 en publikationscerie, som Societeten ernar utgifva under benämningen HFinnische hydrographische Unter- suchungen. För öfrigt hafva arbetena vid anstalten fortgått i vanlig ordning. Meteorologiska observationer hafva inkom- mit från 19 landsortsstationer och 17 fyrinrättningar samt en- bart nederbördsobservationer från 26 orter. Regelbundna hydro- grafiska lakttagelser äfvensom vattenhöjdsmätningar hafva an- stältså samma stationer som förut. Likaså hafva snö- och is- förhållandena äfvensom åskvädren fortfarande varit före- mål för iakttagelser å en stor mängd öfver hela landet för- delade orter. De af Societeten sedan lång tid tillbaka anordnade feno- logiska anteckningarna hafva fortgått enligt samma plan som härförinnan och anteckningshäften rörande dem inkommit från 40 observatörer. Sammanställandet af dessa iakttagelser, hvaråt statsrådet Ad. Moberg i tiden hade egnat så mycken tid och omsorg, öfvertogs efter hans död af hr Kihlman samt besörjes numera af hrr BROTHERUS och LEVANDER gemen- samt, och hafva desse, såsom i det föregående redan är om- nämndt, bearbetat hvar sin del af de fenologiska iakttagel- serna för år 1903 till publikation i , Bidragen". För åren 1897—1902 är materialet ännu obearbetadt; men det torde väl kunna motses att äfven denna lucka så snart som möj- ligt varder fyld. Societetens bibliotek har hufvudsakligen genom utbyte med utländska lärda samfund under året ökats med omkring 350 volymer. Till medlemmar 1 delegationen för de vetenskapliga för- eningarna under år 1905 har Societeten för sin del utsett hrr L. LINDELÖF, ELFVING och SYNNERBERG samt till suppleanter för dem hrr A. DONNER, TIGERSTEDT och REIN. Ordförande i dele- gationen är hr L. Lindelöf. Societetens meteorologiska utskott utgöres fortsättnings- vis af hrr A. DONNER, TH. HoMÉNnN och SLOTTE såsom ledamöter samt hrr L. LiINDELÖF och SUNDELL såsom suppleanter. 14 L. Lindelöf. [XLYVTII Till medlemmar i regionalbyrån för den internationela katalogen öfver vetenskapliga publikationer äro likaledes åter- valde hrr L. LINDELÖF, RAMSAY och TIGERSTEDT. För granskningen af Finska Vetenskaps-Societetens och Meteorologiska centralanstaltens räkenskaper hafva hrr SuNn- DELL och E. HjJeLtT varit utsedde till revisorer. Ordförandeskapet 1 BSocieteten har under året handhafts af hr ASsCHAN och öfvergår nu till den vordne viceordföran- den hr LEVANDER. L. ÖINDELÖE. III Muutamia piirteitä nykyajan planktontutkimuksesta. Esitelmä Suomen Tiedeseuran vuosipäivänä 29 p. huhtikuuta 1905. K. M. LEVANDER. Viime vuosisadan keskipaikoilta saakka eli sitä, kun kuu- luisa fysioloogi ja eläintutkija Johannes Miiller 1840-luvulla alkoi käyttää tieteellisiä tutkimuksia varten hienoa harsohaavia meren pintavedessä ajelehtivien eläinten pyytämiseksi, ovat nällle vapaassa vedessä eläville, hennoille organismeille lukuisat tutkijat omistaneet erikoista huomiota. Muällerin aikalaisille ja oppilaille esiintyl tässä uusi, rikas ja omituinen muotomailma, n. s. pelaaginen eläimistö, jonka tutkimista ennen oli laiminlyöty, erittäinkin sopivan pyytämis-menettelytavan puutteessa. Lasi- maisen läpikuultavaisuutensa, muotojensa moninaisuuden ja sirouden puolesta meren pintavesikerroksessa kelluvat elimistöt, sifonofoorit, meduusat, radiolaarit, ekinodermein y. m. pohja- eläinten mikroskoopiset toukka-asteet osottautuivat mitä otolli- simmiksi esineiksi muoto- ja kehitysopillisille ja systematiikkaa koskeville tutkimuksille. Tämän aikalsemman tutkimustyön tuloksista ansaitsee tässä etupäässä malinita, että saatiin runsasta tietoa pelaagisten eläinten, vähitellen myös kasvien, suuresta yleisyydestä ja moninaisuudesta vapaassa vedessä. Enemmän suunnitelman mukaisia tutkimuksia niiden levenemisestä ja esiintymisestä eri meren osissa ruvettin kumminkin tekemään vasta niillä suu- rilla meritutkimusretkillä, jotka 70—80 luvulla toimeenpantiin. Ne tehtiin tosin etupäässä valtamerien syvyyksissä elävän eläinkunnan tutkimista varten, mutta omistettiin niillä myös huomiota meren pintavesikerroksissa asustavalle eläimistölle ja 25 16 K. M. Levander. [XLVIT jossain määrin myös kasvistolle. Etupäässä näitten varsinaisten meritutkimusretkien kautta, joista englantilaimen Challenger- retki v. 1873—76 suuremmoisen ohjelmansa ja tuloksiensa tär- keyden puolusta ansaitsee etusijan, saatiin tärkeimmät yleiset tiedot pelaagisen elimistömailman laajasta esiintymisestä eri valtamerissä, kaukana rannikkojen läheisyydestä, samoin kuin valtamerien biologiiasta yleensä. Näiden tutkimusten tulokset ovat kootut lukuisiin systemaattisiin teoksin. Aivan uusia virtauksia tämän pelaagisen olentomailman tutkimisessa aikaansai tutkimuksillaan Viktor Hensen, fysiolo- giuan professori Kielissä. Hän esitti näkökohtia, jotka ovat suuressa määrässä hedelmöittäneet kahden wviumeisen vuosikym- menen työtä tällä alalla. Kiinnittäen jo aikaiseen huomionsa kysymyksiin, mitkä ovat meren ravintolähteet, kuinka iso on orgaanisen aineen tuotanto määrätyllä merialueella, minkälai- nen on aineen kiertokulku meressä, Hensen huomasi, että va- paan veden kasveilla ja eläimillä, etenkin noilla pienimmillä mikroskooppisilla muodoilla, joiden yksilörunsaus on suurin, on mitä swuwrin arvo koko elämän selittämiseksi meressä. Hän oli ensimmälinen, joka rupesi käsittelemään pelaagista kasvistoa ja elälmistöä suurena kokonaisuutena Hän antoi tälle elimistö- mailmalle, vanhempain luonnontutkijain ,,pelagisches Auftrieb", nimen plankton ja suuntasi tutkimuksensa planktomin runsau- den eli kvantiteetin määriäämiseksi täsmillisten metoodien mu- kaan. Hensen'im ja hänen oppilaitten tutkimuksiensa kautta jaajat ja vaikeat, mutta kävtännöllisessäkin katsannossa tärkeät kysymykset meren aineenvaihdoksesta ja tuottavaisuuskyvystä ensikerran joutuivat perusteellisen tieteellisen käsittelyn alai- siksi. Hensen'in esittämät kvantitatiiviset menettelytavat ovat olleet erittäin tärkeät organismien lukuisuuden selvillesaami- seksi ja muissa suhteissa, miten ne ovat riippuvaisia toisistaan ja ulkonaisista vaikuttimista, miten planktonin kokoomus kas- villisista ja eläimellisistä organismeista vaihtelee eri meren osissa, eri vesikerroksissa, eri vuoden aikoina j. n. e. MNin- muodoin on tutkimukselle käynyt mahdolliseksi päästä jonkun matkaa eteenpäln myös pelaagisen floran ja faunan fyysillister ja bioloogisten elämänehtojen tuntemiseen. Lähempi selonseko Hensen'in kvantitatiivisesta metodii- kasta, jonka hän on Jlaajasti esittänyt tärkeässä teoksessaan N:o. 23] Muutamia piirteitä nykyajan planktontutkimuksesta. VT ,Uber die Bestimmung des Planktons oder des im Meere trei- benden Materials an Pflanzen und Thieren" (1887), ei soveltune tämän esitelmän puitteisiin. Huomautettakoon vaan, että sub- jektiivisen arvioimisen sijaan koskien planktonin ja siinä olevien lajien paljoutta Hensen on esittänyt täsmällisiä, objektiivisiin mittauksiin perustuvia menettelyjä. Käytetään planktonin ko- koamiseen hienoimmasta silkkiharsosta (n. s. Möller-gaze n:o 20) tehtyä, määrätyllä tavalla rakennettua planktonhaavia, joka, kun sen nostaa tunnetusta syvyydestä ja määrätyllä hitaudella kohtisuorasti vedenpintaan, siivilöi vesipatsaan, jonka koko voidaan määrätä. Haaviimn kerääntynyt sisällys eli plankton- joukko huuhdotaan säilytysnesteeseen ja mittaamalla sitte labora- tooriossa sen volyymi, tai paino, tai tilastollisesti, laskemalla eri organismilajien yksilöitten runsaus, voidaan niinmuodoin jom- moisellakin tarkkuudella laskea vedessä olleen planktonin tiheys eli måäärä. Hensen edellytti — useita asianhaaroja huomioonottaen m. m. aaltojen tasottavaa vaikutusta — että planktonin kvanti- tatiivinen paljous meressä samaan aikaan olisi verrattain suu- rilla aloilla hyvin tasainen. Tätä johtopäätöstä myöhempi kokemus yleensä on vahvistanut. Melkoisempia epätasaisuuksia planktonin paljoudessa tavataan merivirtojen reunoissa, missä kaksi vesilajia eri alkuperää toisiaan köhtaavat, ja erittäinkin rannikkovesissä, joissa voi toisinaan nähdä pelaagisten eläinten joukkoryhmittymisiä eli n. s. gookorrentteja. Suuri merkitys tälle käsitykselle planktonin tasaisesta levenemisestä on ollut Hensen'in johdolla v. 1889 , National”-laivalla tehty retki At- lantin valtamerelle. Retki ansaitsee tässä muutenkin mainitse- mista runsaitten tieteellisten tuloksiensa vuoksi koskien plank- ton-elimistöjen, niin hyvin eläimellisten, kuin myös siihen saakka laiminlyötyjen kasvillisten, levenemisestä Atlantin eri osissa. Hensenin ja uudempien tutkimuksien mukaan voimme nyt plirtää seuraavan yleiskuvan planktonin merkityksestä meren elämässä. Pääasiallisena ravintolähteenä meren suurelle eläimistölle eivät ole pohjalla kasvavat suuret ja pienet kasvit niinkuin merihaura (Fucus), Laminaariat y. m. ruskeat ja punaiset levät tai meriruoho (Zostera) y. m. monisoluiset kasvit. Verrattuna meren äärettömään alaan tämä kasvillisuus on supistettu ver- 18 K. M. Levander. [XLYVTI rattain hyvin kapeaan vyöhykkeeseen ranta-alueessa eikä ulotu syvään. Tärkeimmän ravintolähteen koko meren eläinkunnalle muodostaa plankton ja ensi kädessä planktonkasvit. Nämä ovat melkein kauttaaltaan mikroskooppisia yksisoluisia elimistöjä, verrattavat lähinnä hienon hienoon pölyyn, joka on veteen sirotettu. I1:ssä m? vettä niitä on miljoonia. Pohjoisissa me- rissä etupäässä pileväl (diatomacea) ja peridineeit eräs alhai- nen kasviryhmä) muodostavat planktoonisen flooran eli alkets- ravinnon. Suomen-ja Pohjanlahdessa tärkeimmät planktokas- vit ovat muutamat piilevät ja sinilevät (Aphanizomenon) jota vastoin peridineejä esiintyy runsaasti vaan kevätplankto- ' nissa. Meriveteen liuonneesta hiilihaposta ja määrätyistä Suo- loista kasvit lehtivihreänsä avulla rakentavat orgaanisia yhdis- tyksiä. Tähän työhön tarvittavan voiman ne saavat auringon- valosta, joka valtameren kirkkaassa vedessä tankeutuu non 400 metrin syvyyteen. Näin syvään voidaan vielä elävää lehti- vihreätä sisältävlä kasveja tavata, mutta jo 200 m:n syvem- mällä olevat vesikerrokset ovat kirkkaimmassakin vedessä, verrattain kasviköyhät. Orgaanisen aineen tuotanto tapahtuu pääasiallisesti ylimmissä valaistuissa vesikerroksissa, Atlantissa noin 200 m:n syvyyteen. Suomen- ja Pohjanlahdessa tiheim- min asuttu kerros ei ulotu 20 m syvempåään. On useista syistä luonnollista että nämä kasvit ovat suurilla alueilla sangen ta- salsesti levinneet vedessä. Missä ne suotuisissa oloissa, kuten esim. keväällä, nopeasti lisääntyvät, siinä tyhjentyy myös ni- den ympäristössä niiden elotoiminnoille tarpeelliset aineet ja lisääntyvät niiden kuluttajat, eläimelliset planktonorganismit, joten seurauksena on kasvien vähentyminen lukuisuudessa ja niinmuodoin tasapaino ravinnon tuottajien ja sen kulutta- jain välillä palautuu. Kasviplanktonista elävät ensikädessä kai- kellaiset mikroskooppiset lehtivihreää vailla olevat elimistöt, monellaiset alkueläimet infusoorien, piikuoristen radiolaarien ja kalkkikuoristen foraminifeerien luokista, pienet äyrlälset, Var- sinkin hankajalkaiset (Copepoda), kaikellaiset pelaagiset toukat ja nälistä pikkuelätmistä taas välittömästi tai välillisesti koko se eläimistö, joka meressä on kehittynyt, saa pääasiallisimman elatuksensa. Suomen- ja Pohjanlahdessa eräät imfusoorit (Tin- tinniidit), kopepoodit kesällä myös rataseläimet ja kladoceerit. ovat tärkeimmät planktoneläimet. Monet suuretkin eläimet ku- N:o 23] Muutamia piirteitä nykyajan planktontutkimuksesta. 19 ten esim. silliheimon kalat elävät suorastaan verrattain pienistä planktoneläimistä, puhumattakaan merikalojen alkaisemmista nuoruusasteista, joiden pääasiallinen ravinto on planktoni. Koska planktoneläimet saavat ravintonsa kasvistosta, on luon- nollista, että nekin tavataan tiheimmin ylimmissä, valoisissa vesikerroksissa. Mutta myös syvän veden eläimistölle pinta- vesiplankton muodostaa pääasiallisen tai ainoan alkeisravinnon. Lakkaamatta sataa näet meren syvyyksiin kuolleita plankton- kasveja ja -eläimiä, näiden jätteitä ja osia, muodostaen ehty- mättömän lähteen sillekin eläimistölle, joka meren syvyydessä on mukautunut asustamaan. Planktonelimistöjen pii- ja kalkki- rungot joko liukenevat, niinkuvin enimmäkseen tapahtuu Itä- meren hiilihapporikkaassa pohjavedessä, tai ne kokoontuvat meren pohjalla aikaa myöten paksuiksi kerrostumiksi. Hyvin erilaiseksi muodostuu senvuoksi eläimistön ja kas- viston suhde maalla ja meressä. Maalla silmäämme kohtaavat vihreät laitumet ja metsät, kaikellainen maan pinnasta kohoava kasvillisuus, ja sitä lukuvi- sat suuret ja pienet kasvinsyöjät, jyrsijät, suuret märehtijä- laumat j. n. e. suorastaan saavat ravintonsa. Kasvisyöjin ver- rattuna määrätyllä alueella elävien petoeläimten lukuisuus on aina hyvin pieni. Merellä meitä kohtaa varsin toinen näky. Melkein kaikki merieläimet, joita näemme, ovat lihaa syöviä s. o. käyttävät ravinnokseen toisia pienempiä merieläimiä. Hylkeet, valaat, äärettömät kalaparvet, jopa ilmassa liitelevät merilinnutkin, elävät muista merieläimistä. Samaan tulokseen tullaan, jos tarkastamme useimpia alempia merieläinryhmiä. Ainoastaan rantavyöhykkeessä tapaamme jonkun pienen määrän lajeja nilviäisten, piikkinahkaisten y. m. ryhmistä, jotka suorastaan elävät matalassa vedessä kasvavasta kasvillisuudesta niinkuin jyrsijät maalla. Selitystä tähän ilmiöön löydämme siinä, että meren talou- dessa nuo rannikkoalueen makrofyytit (Laminaria, Fucus-lajit) y. m. pohjakasvit eivät vastaa kuivan maan vihreitä niittyjä 20 K. M. Levander. [XLVII ja metsiä, vaan nältä vastaavat — merieläimistön alkuravinto- lähteenä katsoen — nuo vapaassa vedessä kelluvat, lehtivih- reällä varustetut mikroskooppiset diatomaceeit, peridineeit y. m. planktonkasvit 1), joiden ruumiinkoko tavallisesti lasketaan !/19:SSa, !/100:SSa ja /1900 MM:ä. Niinkuin F. Schiitt huomaut- taa, merimies luulee allaan olevan puhtaan kirkkaan veden, purjehtiessaan yli rehevän niityn. Tätä nilttyä emme näe em- mekä huomaa niiden pelaagisten pikkueläinten lukuisuutta, jotka vedessä toimittavat samaa osaa kuin maalla kasvinsyöjät. Tar- kastaessa lähemmin produsenttien (kasvien) ja konsumenttien (eläinten) lukuisuutta toisinsa verraten, huomataan nimkun luonnollista on, että edelliset ovat vedessäkin monta vertaa lukuisammat kuin jälkimmäliset. Nähdään planktonnäytteessä esim. että 5000 tai 50000 piilevää vastaa yksi niistä elävä pik- kueläin. Kun otamme huomioon, että kasvin ravitsemus (vedessä) on lähinnä riippuvainen sen pinnan suuruudesta, jolla se saa ravintonsa, että siis, kuta pienempi kasvi on, sitä verrannolli- sesti suurempi on sen ravitsemuspinta, niin täytyy myöntää, että runsain kasvillisuus vapaassa vedessä on mahdollinen juuri senkautta, että kasvit siinä ovat mahdollisimman pieniä. Yksi- tyisten kasvien pieni koko tekee mahdolliseksi, että auringon valaisemissa vesikerroksissa jokaisessa vesipisarassa oleva ra- vintoliuos voi joutua mahdollisimmassa määrässä käytetyksi kasvinproduktsioonin hyväksi. Tietysti selitys tähän asianlai- taan että nim. kasvillisuus vapaassa vedessä esiintyy yksin- omaan mikroskooppisten eli yksisoluisten kasvien[muodossa, pe- rustuu moneen muuhunkin seikkaan, mutta nälssä en vol tässä Vvilpyä. Maalla näemme kasvilliuuden runsauden vähenevän kuu- masta vyöhykkeestä napaseutuihin päin. Mitä lajien momna- suuteen tulee niin planktonikin osottaa samankaltaisen suhteen, se on lämpöisissä merissä rikkaampi eri lajeista kuin viileäm- 1) Norjalainen eläintutkija G. O. Sars lausui jo v. 1879 tämän käsityk- sen meren pinnassa olevan kasviston merkityksestä meren taloudelle. N:o 23] Muutamia piirteitä nykyajan planktontutkimuksesta. 21 missä merissä. Planktonin kvantitatiuwvinen runsaus lämpimissä ja viileissä merissä sitävastoin, mikäli tunnetaan, ei osota täl- laista suhdetta. Missä Hensenin kvantitatiivista metoodia on käytetty, näyttää suhde pikemmin olevan päinvastainen. Natio- nal-retkikunta tapasi planktonista köyhimmän veden Sargasso- meressä. Myöhemmät huomiot Hensenin planktonliippoa käyttäessä Välimeressä ja Tyynessä meressä vilittaavat samaan suuntaan, ainakaan eli vol tätä nykyä välttää, ettei planktontuotanto vii- leämmässä meressä ainakin olisi yhtä runsas tai lähes yhtä runsas kuin lämpimissä. Mikä on syynä tähän ilmöön, joka tykkönään poikkeaa siitä mitä maalla näemme, jossa kasvilli- suus vähenee pälväntasaajain seuduista lauhkeampiin ilman- aloihin päin ja tykkänään lakkaa napaseuduissa? Tätä kysymystä on prof. Brandt Kielissä viime vuosina koettanut selvitellä. Sovelluttaen planktontuotantoon Liebigin lain, jonka mukaan kasvillisuuden rehevyys suuntautuu lähinnä sen kas- vien elämälle välttämättömän aineen mukaan, joka niillä on vähinnä tarjona, Brandt olettaa, että meren typpi-määrä kas- veille kelpaavien, veteen liuonneitten suolojen, nitraattien ja nitriittien, muodossa on se tärkeä valikutin, joka etupäässä måäärää planktonkasvillisuuden — samoin kuin on tunnettu maakasvillisuudesta — runsauden maksimumin. Kasvien elä- mälle välttämättömät typplyhdistykset syntyvät kuolleitten elimistöjen mädäntyessä senkautta että munavalkuaisyhdistyk- set hajaantuvat vedeksi, hiilihapoksi ja ammoniakiksi. Tämän mädäntymisen eli munavalkuaisyhdistysten hajottamisen aikaan- saavat meressä samoin kuin maalla n. s. nitrifteeraavat bak- teerit, jotka myös, edellyttäen että tarpeellinen määrä happea on käytettävänä, hapettavat ammoniakin nitriiteiksi ja nitraa- teiksi (salpeterihapokkeeksi ja salpeterihapoksi). Nitrobakterien osa meren taloudessa on senvuoksi katsottava erinomaisen tär- keäksi. Tarkimmat nykyaikaan tehdyt kemialliset merivesianalyy- sit osottavat nyt, että meriveteen liuonneen ammoniakin, mutta luultavasti myös nitriitin ja nitraatin runsaus, todennäköisesti on viileämmissä merissä isompi, ainakin yhtä iso kuin lämpöi- sissä. Todisteeksi tähän ja etenkin osotukseksi, miten äärettömän 22 EK. M. Levander. [XLVIE pienistä aimemåäristä tässä on kysymys, mainittakoon, että Natterer”in (1890—93) analyysien mukaan 1 litra Välimeren ja Punaisen meren pintavettä sisältää keskimäärin ?/,;,, milligram- maa typpeä (ammoniakin muodossa), 1 litra Pohjanmeren ja Itämeren pintavettä tri Raben'”in (Kielissä) äskettäin ilmoitettu- jen analyysien mukaan sisältää keskimäärin 19/,,, milligrammaa typpeä (ammoniakin muodossa). Täytynee senvuoksi Brandtin kanssa otaksua, että denitri- fikatsioont, jonka lopputuloksena on typen poistuminen vedestä, on lämpimissä merissä paljo voimakkaampi kuin kylmemmässä. Denitrifikatsioonin aikaansaavat n. s. denitrifteeraavain bakterien: elotoiminta, jonka kemiallinen tulos on päinvastaista laatua kuin nitrifieeraavien. Denitrifieeraavat bakteerit näet muodos- tavat nitraateista nitriittejä, sitte ammoniakkia ja vihdoin va- paata typpeä, joka semmoisenaan on käyttämätön kasveille ja poistuu vedestä. Tämän hypoteesin (denitrifikatsioonin suu-: remmasta vilkkaudesta lämpöisissä merissä) hyväksi puhuvat myös eräät kokeet, joita tri Baur Kielissä on tehnyt. Baur viljeli kaksi denitrifieeraavaa meribakteeri-lajia (Bacterrum actino- pelte ja B. lobatum) eri lämpömäärässä ja sal tulokseksi, että 259 C lämmössä pidetyt viljelykset monta vertaa nopeammin aikaansaivat typpikaasun muodostuksen kuin viljelykset 152 C, 52 C ja 09.0 lämmössä. Miten asianlaita nyt lieneekin, ovatko typpiyhdistykset vai muut kasvien elämälle välttämättömät ravintoliuokset, niin: kuin fosforihappo ja puhappo, ne merivedessä äärettömän vä- hissä määrin liuonneet aineet,joiden runsauden mukaan kasvi- planktonin maksimumi suuntautuu, voimme jo tästä huomata, miten kysymys planktonin paljoudesta yhä enemmän vetää piiriinsä myös erikoisia kenmiallisia ja bakteriologisia tutki- muksia. Hyvin huomattavan sijan nykyajan planktontutkimuksessa anastavat tutkimukset koskien plantonelimistöjen levenemistä meressä yhteydessä niiden riippuvaisuuden kanssa meren vir- roista. Ne ulkonaiset fyysilliset elämänehdot, jotka ennen kaik- N:o 23] Muutamia plirteitä nykyajan planktontutkimuksesta. 23 kea hallitsevat orgaanista elämää, ovat vedessä, kuten tunnettu, yleensä vähemmin vaihtelevat kuin maalla. Sen osottavat jo yllämainitut luvut koskien veden typpipitoisuutta. Mutta myös ne helpommin huomattavat tärkeät vaikuttimet, kuten veden lämpö, sen keittosuolapitoisuus, valaistus, ovat suurilla vesi- aloilla verrattain tasaiset. Täydellisempää huomiota siihen miten planktonin laatu vaihtelee itse valtameren ulapalla eri merivirtojen alueilten mukaan, vaikka erilaisuudet veden lämpömäärässä ja suola- pitoisuudessa täällä useimmiten ovat aivan ermomaisen pie- net, kimnitettin ensikerran saksalaisella planktonretkellä v. 1889. Huomattiin, että useat planktonelimistöt esiintylvät suu- rimmassa runsaudessaan måäärätyillä alueilla, jota vastoin ne toisissa olivat harvinaisia tal tykkänään hävinneet. Vähäpä- törsille erilaisuuksille veden laadussa osottautuivat varsinkin tunteellisiksi nuo pienimmät planktonelimistöt, yksisoluisel kas- vit, joiden yksilörikkaus planktonnäytteissä on suurin. Niimpä National-retken kasvitutkija tri Schiitt teoksessaan , Das Pflan- zenleben der Hochsee" (v. 1893) kertoo miten diatomaceeien ja peridineeien runsaus ja laatu samaan vuodenaikaan tarjosivat silmäänpistäviä erilaisuuksia Pohjanmeressä, Irminger-meressä, Labrador-virran ja Golf-virran alueissa, ja erottaa tällä perus- tuksella useita eri kasvisto-alueita (Florengebiete), joilla kulla- kin on omat karakteristiset lajinsa. Nuo suuret merivirrat, hän sanoo, muuttuvat lämpö- måääränsä, suolaisuutensa, valaistuksensa y. m. fysik. suhteittensa puolesta kulkiessaan eri leveysasteitten kautta. Kun nyt huo- maamme, että eri virta-alueilla on eri kasvistonsa, niin meidän myös täytyy otaksua, että nämä ovat mukaantuneet määrät- tyihin elämänehtoihin ja hävlävät toisissa, joissa elämänehdot ovat muuttuneet yli määrätyn rajan. Seikkaperäisempiä tietoja nälistä planktonkokoomuksen vaihteluista ja eri planktonorganismien levenemisestä samoin kuin sen veden fysikaalisista suhteista, joissa ne tavataan, on saatu viimeisen kymmenen vuoden kuluessa kun tutkimukset planktonista ovat tulleet kiinteästi ykdistetyiksi ohjelman mu- kaisten tutkimusten kanssa koskien Pohjois-Europan merien hydrograafisia suhteita. Näiden tutkimusten alkuunpanosta ja saattamisesta lopullisesti kansaimväliseksi yhteistyöksi on mei- 24 K. M. Levander. [XLYTI dän kiittäminen ensi sijassa ruotsalaisia tiedemiehiä. Alottaen ensin tutkimuksensa Skagerakissa he sittemmin ulottivat ha- vaintoverkkonsa muihin Atlantin ja pohj. Jäämeren osiin, tehden huomioita tarkimmilla menettelytavoilla veden suolaisuudesta, lämmöstä y. m., samalla kun planktonnäytteitä otettiin, ja he saivat vähitellen muitakin kansoja liittymään samallaiseen työ- hön yhteisen ohjelman mukaan. Runsaitten planktonkokoelmien mukaan, joita ninmuo- doin oli saatu Skagerakista ja Valtameren eri osista, sekä ran- nikkoalueista että keskisistä seuduista, tunnettu ruotsalainen tutkija prof. P. T. Cleve oli tilaisuudessa esittämään (v. 1894— 97) paljo täydellisemmin kuin Sechitt tai kukaan muu ennen häntä, millä tavoin planktoni on kokoonpantu Pohjois-Atlantin ja Jäämeren eri osastoissa ja eri vuoden aikoina. Hänen mu- kaansa planktoni esiintyy määrätyissä yhteiskunnissa eli format- siooneissa, joita karakteriseeraavat yksi tai useammat erittälin tyypilliset organismit. Muutamat yhteiskunnat eli n. s. plank- tontyypit ovat ,neritisiä" s, t. tavataan vaan rannikkojen alueissa, toiset ,, oceanisia" s. t. kuuluvat valtameren avonaisiin osiin. Tärkeintä Cleve'n teoriassa on, että näitten plankton- tyyppien esiintyminen meressä sattuu yhteen määrättyjen meri- virtojen leviämisen kanssa. HEi ainoastaan tutkimalla veden suolapitoisuutta ja lämpöä, vaan myös tarkastamalla mikä planktontyyppi siinä on edustettuna, voi niinmuodoin päättää, mistä tutkittava vesikerros on kotoisin, onko se arktista alku- perää, Pohjanmeren tai Golfvirran vettä j. n. e. Cleve'n käsi- tyksen mukaan vesikerrokset ovat alituisen liikunnon alaiset ja planktonelimistöt seuraavat mukana niin kauvas, kunnes olot muwuuttuvat niille turmioksi ja ne häviävät. Kun niinmuodoin kokemus osottaa, että eräässä paikassa planktoni aika ajoin vuoden kuluessa muuttuu laadultaan, niin muutokset Cleve'n mukaan ovat selitettävät virtauksista vedessä, jotka vähitellen tuovat mukanaan organismeja muilta alueilta. Niin esim. Cleve erotti Skagerakissa 6 eri planktontyyppiä, joiden esiintyminen vuoden kuluessa tapahtuu perioodisesti. Hänestä tämä perioodisuus on yksinomaan seuraus eri merivir- tojen sisäänvirtauksista. Keväällä kun Itämeren vesijoukot saapuvat puheenaolevaan meriosaan, kehittyy erityinen plank- tonlaatu, jolle Ceratium tripos on äärettömän runsautensa vuoksi N:o 23] Muutamia piirteitä nykyajan planktontutkimuksesta. 25 erittäln tyypillinen, Tripos-plankton. Syyskuussa anastaa näiden paikan runsaasti kehittyvät piilevät, jotka oikeastaan kuuluvat eteläiselle Pohjanmerelle, Didymus-plankton. Tämän plankton laadun tai tämän veden mukana (n. s. ,sydligt bankvatten") saapuu myös syksysulli. TLokakuussa esiintyy taas runsaasti toisia piileviä, jotka kesällä tavataan levinneenä pitkin Golf- virran itälstä haaraa, Styli-plankton, Chaeto-plankton ja Irmin- ger meren Tricho-plankton. Näistä planktontyypeistä muodos- tunut yhteiskunta on vallitsevana joulukuuhun saakka ja tava- taan vielä tammi- ja helmikuussa syvemmissä vesikerroksissa, jota vastoin tammi-, helmi- ja maaliskuun pintaveden karakte- ristinen planktonlaatu sisältää pohjoisnapaveden muotoja, Sira- plankton, seurauksena arktisen veden sisäänvirtauksesta. Tämä arktinen vesi on Cleven mukaan alkuaan kotoisin Islannin itäpuolella kulkevasta polaarivirrasta. Tällainen ajottainen vaihtelu oli Cleve'n ja Aurivilliuksen tutkimuksien mukaan säännöllisesti huomattava Skagerakissa v. 1893—97 ja he asettavat sen yhteyteen niiden muutoksien kanssa, joiden alaisina valtameren virtojen leveneminen on eri vuodenaikoina Pohjois-AÅtlantissa. Cleve'n esittämät näkökohdat, hänen teoriiansa määrätylstä planktontyypeistä ja niiden merkityksestä merivirtojen osotta- Jjina, ovat herättäneet suurta vireyttä vertailevissa planktontutki- muksissa ja etupäässä aikaansaaneet, että planktontutkimus on saavuttanut tärkeän sijan myös varsinaisissa hydrograafisissa tutkimuksissa. Täydellistä hyväksymistä Cleve'n oppi, siinä Jyrkässä muo- dossa kun hän sen on esittänyt, ei kumminkaan ole vomut vielä saada. Varsinkin norjalaiset tutkijat, etupäässä prof. Gran, ovat koettaneet osottaa, että Cleve om mennyt liian pit- källe arvostellessaan merivirtojen merkitystä planktonin kokoo- mukselle määrätyllä aluella. He pitävät luonnollisempana otak- sua, että plankton yleensä on kehittynyt siinä paikassa, jossa se tavataan, vedessä säilyneistä itiöistä, (Gran'in ,,Dauersporen"” teoriia). Vaikka en tässä voi lähemmin kosketella mitä toiselta ja toiselta puolelta on esiintuotu Cleve'n migratsiooni-opin ja Gran'in vastakkaisen käsityksen hyväksi — molemmilla on epäi- lemättä paljo oikein — pyydän lopuksi vaan esittää muutamia 26 K. M. Levander. [XLVIE seikkoja Suomen merivesien planktonista, jotka minusta ovat omiaan valaisemaan esillä olevan kysymyksen laatua. Kevättalvella jäänlähdön aikana alkaa säännöllisesti joka vuosi planktonin laatu ja runsaus Suomenlahdessa ja Itämeren pohjois-osassa huomattavasti muuttua. Kvalitatiivisesti ja kvan- tatiivisesti köyhän talviplanktonin jälkeen esiintyy sillom pinta- vedessä erimomaisen runsas ja karakteristinen planktontyyppi, Jonka pääasiallisen joukon mudostavat eräät piilevälajit ja peri- dineeit. Kehitys saavuttaa maksimuminsa toukokuussa. Tällainen runsas planktontuotanto keväällä huomataan muissakin pohjoisissa vesissä ja selitetään nykyään siten, että talven kuluessa on veteen kerääntynyt orgaanisia almeita, jotka keväällä, kun valaistus käy voimakkaammaksi, tekevät diato- maceeien ja peridineeien suuren lisääntymisen mahdolliseksi. Kokoomuksensa puolesta tämä keväinen planktontyyppt on nyt omituinen siinä, että siinä esiintyy, kotimaisten muoto- jen ohessa, joukko pohjoisia ja arktisia meriplanktonkasveja. Lisääntymisperioodinsa jälkeen ne häviävät kesäksi ja lopuksi vuotta. i Kysymme nyt, miten on selitettävä näiden arktisten planktonmuotojen esiintyminen Itämeren sisäosissa? Cleve'n teoriian mukaan asia on selitettävä nin että nämä arktiset muodot saapuvat alkuaan Itämeren salmiin veden kanssa, joka Jäämerestä virtaa Atlantiin. Sellaista vettä tava- taan ruotsalaisten hydrograafien mukaan säännöllisesti vielä Skagerakissa, jonne sitä virtaa n. s. Norjan syvänteestä (Nor- ska rännan) talvella ja keväällä ja on tavattavana läpi vuoden- kin, pohjoisia eläinlajeja sisältävänä välikerroksena pintaveden ja pohjaveden välillä. Voi niinmuodoin otaksua, että sellaiset arktiset kasviplanktonlajit, jotka voivat vilhtyä Ttämeren vähäsuolaisessa vedessä, joutuessaan keväällä yhteyteen kylmän Itämeren virran kanssa, voivat tässä löytää edullisia elämän- edellytyksiä ja, lisääntyen nopeasti kevätauringon valossa, ne leviävät muihinkin Itämeren osiin, Suomenlahteenkin saakka. Koetamme nyt sovittaa tämän selitystavan erääseen mää- rättyyn, karakteristiseen ja runsaasti esiintyvään lajiin, esim. Peridinium catenatum-nimiseen. Tämä arktinen muoto, jonka ensikerran löysin helmikuussa v. 1892 Helsingin luona ja v. 1894 tein tieteelle tunnetuksi, N:o 23] Muutamia piirteitä nykyajan planktontutkimuksesta. 21 esiintyy Suomenlahdessa ja pohjoisessa Itämeressä joka kevät usein erinomaisen suuressa runsaudessa ja kuuluu silloin tär- keimpiin planktonmuodostajiin. Migratsiooni-teoriian mukaan olisi nyt odotettavissa, että tämä laji tavattaisiin, edes harvinaisena, Itämeren ulkopuolella olevissa merissä, missä vaan napaseuduilta tuleva vesi sekottuu muuhun veteen. Nin e& kumminkaan ole asian laita. Kan- saimvälisen meritutkimus-keskustoimiston aikakauskirjassa, joka sisältää kahdelta viimeiseltä vuodelta 350 tiheästi painettua planktonlevenemistaulua kaikista Pohjois-Europan ympäröl- vistä meristä, käsittäen 350 planktonkasvin ja 600 plankton- eläimen levenemisen lukuisten ahkerien ja eri vuodenaikoina tehtyjen havaintojen perustuksella, ei puheena olevaa lajia mainita muualta kuin Itämeren alueelta. Mikäli kirjallisuu- desta voi nähdä lajia ei ole ennenkään huomattu Skagerakissa, ei Pohjanmeren osissa, eikä Norjaa ympäröivässä meressä, vaikka nältten merien planktonkokoomus on vilmeisten 10 vuoden kuluessa ollut lukuisten, ja viime vuosina alvan suunnitelman mukaisten tarkastusten alainen. Lajin pohjoista luontoa taas ei voi epälllä. Vanhöffen ilmottaa saman lajin esiintyneen v. 1893 Grönlannin länsipuo- lella Karajakvuonossa ja Davis-salmessa ja v. 1899 se Cleve'n mukaan tavattin Huippuvuoria ympärölvässä meressä. Kaikki tosiasiat koskien tässä esimerkiksi valitun lajin esilntymistä viittaavat siihen, että se on ollut sitä saakka kun se v. 1892 ensin keksittiin, pysyvänen eli statsionäärinen muoto Itämeren pohjoisosissa. Minusta on selvästi suurin to- dennäköisyys Gramn'in selitystapaan perustuvan käsityksen puo- lella, että se kehittyy lepoitiöistä (Dauersporen), jotka samassa vedessä ovat säilyneet edellisestä kevätkaudesta. Niinmuodoin tämän lajin esiintymistä keväällä meidän merivesissämme ei voi pitää merkkinä siitä, että napavirran vettä olisi samaan aikaan tunkeutunut Itämereen. Esillä ole- vassa tapauksessa emme minusta nähden voi välttää turvautu- masta vanhaan mn. s. reliktioppun, vaikka tätäkin selitystapaa, erittäin mitä pintaveden planktoniin tulee, kohtaavat monet vaikeudet. Hydrograafiset tutkimukset tosin osottavat, että meren vesi- joukot ovat alituisten sirroksien alaiset ja veden kiertokulku 28 K. M. Levander. [XLVIE paljo vilkkaampi ja pitemmälle ulottuva kuin ennen on luultu. Kumminkin, kuten Gran huomauttaa, uudet vesijoukot eivät äkkiä ja niin täydellisesti täytä vanhojen paikan että ne mel- kein tykkänään muuttaisivat paikallisen planktonin laadun. Måäärätyllä alueella veden suolamäärä osottaa yleensä sangen hitaita ja tasaisia vaihteluja vuoden kuluessa, sis yleensä pysyen sangen konstanttisena. Vaihtelut planktonin kokoomuksessa määrätyllä alueella seuraavat etupäässä niistä suurista vaihte- luista veden tilassa, jotka eri vuodenajat aikaansaavat. Aina- kin nuo suuret vaihtelut planktonin laadussa, jotka Itämeren lahdissa huomataan keväällä, kesällä ja talvella, ovat minun nähdäkseni lähinnä analoogiset planktonmuutoksille järvissä, ne ovat lähinnä yhteydessä veden lämpömuutoksien kanssa eri vuodenaikoina. — Tässä lyhyessä esitelmässä en ole ollut tilaisuudessa teke- mään edes lyhyttäkään selkoa useista tärkeistä planktontutki- muksen puolista esim. sen suhteesta kalastustutkimuksiin ynnä lukuisiin muihin bioloogisiin tutkimuksiin, joilla on tieteellinen tai käytännöllinen arvo, m. m. en niistä tutkimuksista, joita nykyaikaan nim wuutterasti omistetaan järvien y. m. suolatto- mien vesien planktonille, j. n. e. Toivoakseni kumminkin ne muutamat piirteet, jotka olen esittänyt, jossain määrin ovat arvoisaa kuulijakuntaa tutustuttaneet eräitten niitten kysymys- ten luontoon, jotka ovat nykyaikaisen planktontutkimuksen esineenä, ja niinmuodoin olleet omiaan edistämään harrastusta tätä verrattain nuorta, mutta jo hyvin laajaa kirjallisuutta käsittävää, luonnonhistoriallista tutkimushaaraa kohtaan. Öfversigt af förhandlingarna vid Finska Vetenskaps- Societetens sammanträden. Den 19 September 1904. Societetens mnyliden utsedde hedersledamot, kongl. astronomen Sir DaAviD GILL betygade i bref till sekreteraren sin tacksamhet för den utmärkelse honom sålunda vederfarits. I skrifvelse af den 3 nästvikne Maj, kvilken under sommaren kommit Societeten tillhanda, meddelade Ecklesiastik-Expeditionen det Kejserliga Senaten, som funnit att offentliggörandet af observationsma- terialet från Meteorologiska centralanstalten och densamma underly- dande stationer i landsorten icke fortgått med den regelbundenhet, som af sakförhållandena synes påkallad, velat hafva Societeten anmo- dad att vidtaga häraf föranledda åtgärder. Beslöts remmittera skrif- velsen till Meteorologiska utskottet. Öfverstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna, hos hvilken Socie- teten för en tid sedan anhållit om anvisning på någon fackman, som vore lämplig att utses till finsk delegerad i den vid Kejserliga Veten- skaps-akademien i S:t Petersburg inrättade permanenta kommissionen för vattenståndsmätningar i Ryssland, anmälde i bref af den 18 näst- vikne Maj att Ofverstyrelsen för tillfället ej kunde föreslå någon person för öfvertagande af sagda uppdrag, men meddelade tillika, att för närvarande fråga är om anställande vid sagda Ofverstyrelse af en särskild funktionär för ledningen af de hydrografiska arbetena, och kunde samma person då lämpligen äfven föreslås till delegerad vid den nämnda kommissionen. Vid sådant förhållande beslöt Societeten afvakta utgången af sistnämnda frågas behandling i Ofverstyrelsen, innan från dess sida något vidare i saken tillgjordes. Hr A. Donner anmälde följande tvenne af dr HJ. TALLQVIST in- lemnade afhandlingar: 1) ,,Tafeln der Kugelfunctionen P, (cosd)' samt 2) ,Ueber Arbeitsgrössen in der mathematischen Physik", samt för- ordade i samråd med hr Slotte deras införande i Acta, hvartill Socie- teten biföll. Emedan professorn Th. Homén, som af Societeten utsetts till le- dare för de hydrografiska undersökningarna, under sommarens lopp varit 2 Förhandlingar. hindrad att fullgöra detta sitt åliggande, hade Meteorologiska utskottet, då Augusti-expeditionen förestod, sett sig föranlåten att, till undvi- kande af afbrotti sagda internationella undersökningar, anmoda direk- torn Biese att besörja de dertill hörande löpande göromålen. Jemte det hr A. Donner å utskottets vägnar härom anmälde, i hopp att Societeten ville godkänna denna dess åtgärd, meddelade han tillika att, enär prof. Homén fortfarande vistas utom landet, Meteorologiska utskottet trott sig böra föreslå det Societeten ville uppdraga åt direktor Biese att tillsvidare handhafva de på ledaren ankommande åligganden, hvilka under antydda förhållanden ej kunna af honom sjelf besörjas, mot arvode hvarom vederbörande egde sig emellan öfverenskomma. Om detta förslag förenade sig Societeten utan meningsolikhet, hvar- jemte utskottets öfriga tillgöranden i saken godkändes. Hr Biese, som visserligen kände sig öfverhopad af andra ålig- ganden, ville dock ej undandraga sig det honom nu anförtrodda upp- draget. Den 17 Oktober. Ordföranden erinrade om den förlust, som drabbat Societeten genom dess ledamot professorn KARL SELIM LEMSTRÖMS den 2 inne- varande Oktober timade frånfälle, samt anmälde tillika att han 1 samråd med sekreteraren vidtagit åtgärd om att en minneskrans å Societetens vägnar komme att vid jordfästningen nedläggas å Lem- ströms graf. Godkännande denna åtgärd, uppdrog Societeten åt hr Sundell att vid nästa årshögtid hålla minnestal öfver den hädangångne. Sekreteraren refererade i korthet en af docenten dr J. W. LINDEBERG inlemnad uppsats: ,, Eine Bemerkung uber die Bedingungen des Extre- mums in der Variationsrechnung'', samt förordade gemensamt med hr A. Donner dess införande 1 Ofversigten, hvartill bifölls. Derjemte anmälde sekreteraren för egen räkning till intagning 1 Acta en uppsats med titel: ,,Deuxieéme note supplémentaire sur les polygones au plus petit périméetre circonscrits å une ellipse"'. Hr Heikel anmälde en af dr EDv. REIN författad uppsats: ,,Zu "der Verehrung des Propheten Elias bei den Neugriechen'', hvilken, enligt Historisk-filologiska sektionens förord, godkändes till offentlig- görande i Ofversigten. På framställning af hr Setälä, hvarom nämnda sektion jemväl förenat sig, godkände BSocieteten till införande i bidragen ett af lek- torn dr RALF SAXÉN inlemnadt arbete benämndt: ,, Språkliga bidrag till vårt lands uppodlingshistoria, I. Egentliga Finland, Satakunta och Södra Osterbotten''. | Hr Reuter anmälde en af magister B. Poppius författad afhand- ling: ,,Beiträge zur Kenntniss der Arten der Pterastichen" samt föror- dade i samråd med hr Levander dess intagning i Ofversigten, hvartill bifölls. Förhandlingar. 3 Tillika meddelade hr REUTER för egen del följande tvenne upp- satser, likaledes till införande i Ofversigten: 1) ,,Capsidae novae medi- terraneae descriptae ab O. M. Reuter. V. Species a D:is J. et U. Sahl- berg in itinere a. 1903 —1904 collectae"', samt 2) ,,Ad cognitionem Capsidarum Aethiopicarum. Secripsit O. M. Reuter''. ) Sekreteraren tillkännagaf att den komité, bestående af tre med- lemmar från hvarje sektion, som af Societeten tillsatts för behandling af den vid April-mötet d. å. väckta frågan om ökande af antalet ordi- narie ledamotsplatser inom Societeten, den 26 nästvikne September sammanträdt för öfverläggning i ämnet samt att komitén dervid, efter pröfning af de önskningsmål, som framställts inom de skilda sektio- nerna, enats om ett sådant förslag, att antalet ledamotsplatser skulle ökas med fem inom hvarje sektion, hvarigenom alltså hela antalet af dessa platser komme att uppgå till tjugu för enhvar af dem eller till sextio för Societeten i dess helhet. Detta förslag blef af Societeten godkändt. På förfrågan af hr Biese, lemnade Societeten sitt begifvande der- till att sex årgångar af limnigrafobservationer från Hangö finge utlånas till fil. mag. Heikki Hårdh, som önskade bearbeta dessa observationer. Ett af hrr Sundell och Mellin framstäldt skriftligt förslag om inväljande af ny medlem i Societeten hänsköts till Matematisk-fysiska sektionens utlåtande. e Den 21 November. Från Ministerium för andliga, undervisnings- och medicinal- angelägenheter i Preussen : hade Societeten fått sig tillsändt ett exem- plar i brons af den plakett, som framställts till minne af Kongliga Vetenskaps-Akademiens i Berlin tvåhundra-års jubelfest. Till införande i Öfversigten af Societetens förhandlingar anmäldes följande uppsatser: Ad cognitionem Capsidarum Australiae. BScripsit O. M. REUTER; Åbo-editionen af Lactantii De mortibus persecutorum, af C. SYN- NERBERG ; Ueber die Schmeltzwärme von K. F. SLOTTE; Folgerungen aus einer thermodynamischen Gleichung, af den- samme, samt Redogörelse för fortgången af de astrofotografiska arbetena å observatoriet i Helsingfors under tiden Juni 1903 till Maj 1904 af A. DONNER. Till ordinarie ledamot af Finska Vetenskaps-Societeten inom dess Matematisk-fysiska sektion invaldes professorn i matematik vid Kejser- liga Alexanders Universitetet, fil. doktorn ERNST LEONARD ÅINDELÖF. Meteorologiska utskottets vägnar uppläste hr A. Donner föl- jande till Finska Vetenskaps-Societeten aflåtna skrifvelse: 26 Å Förhandlingar. Sedan Kejserliga Senaten genom skrifvelse från Ecklesiastik- expeditionen af den 3 Maj 1904 meddelat Vetenskaps-Societeten, huru- som Senaten funnit att offentliggörandet af det meteorologiska mate- rialet icke fortgått med den regelbundenhet, som af sakförhållandena synes påkallad, och anmodat Societeten att vidtaga deraf föranledda åtgärder, har Societeten närmast hänskjutit saken till Meteorologiska Utskottets utredande. Utskottet, i hvars behandling af ärendet, utom undertecknad ordförande, deltagit hrr Slotte och Sundell, har i saken inhemtat förklaring af Meteorologiska Centralanstaltens föreståndare, direktor Biese, hvilken förklaring Utskottet har äran här bilägga. Meteorologiska Utskottet finner ur denna förklaring framgå, hvilka de omständigheter varit, som till en början fördröjt publikationernas tryck- ning, men att, hvad som äfven för Societetens medlemmar torde vara bekant, publicerandet af resultaten under senaste tid raskt fortgått samt att deras offentliggörande numera äfven för närmaste framtid är säkerstäldt genom att behandlingen af observationsmaterialet och sam- manställningen af manuskriptet äro förda intill senaste tider och att äfven tryckningen går väl undan. Under sådana förhållanden betrak- tar Utskottet direktor Bieses förklaring såsom fullt tillfredsställande och anser särskildt, att Societeten bör hålla direktor Biese räkning för den osparda möda, han personligen nedlagt på observationernas bear- betning och utgifvande. Helsingfors den 19 November 1904. Anders Donner". Direktor Bieses omförmälda förklaring var af följande lydelse: Till Meteorologiska Utskottet. Med anledning af Kejserliga Senatens skrifvelse till Finska Ve- tenskaps-Societeten af den 3 Maj d. å. med uppmaning till Societeten att vidtaga åtgärder, som föranledas däraf att offentliggörandet af Me- teorologiska Centralanstaltens observationsmaterial icke fortgått med önskad regelbundenhet, har jag äran meddela följande. Då jag år 1890 tillträdde direktorsbefattningen vid Meteorolo- giska Centralanstalten, förelåg det vidlyftiga materialet från landsorts- stationerna för årtiondet 1881—1890 obearbetadt och centralanstaltens egna timobservationer från samma tid voro delvis obearbetade, medan af dem endast årgångarna 1882 och 1883 voro publicerade. Mina första omsorger gälde naturligtvis att få det efterliggande materialet tryckt. För landsortsstationernas vidkommande anstäldes, sedan nö- diga anslag beviljats, härför visserligen en extra assistent, men själf- fallet måste jag, isynnerhet i början, offra en god del af min tid åt samarbetet med denne. Först 1897 kunde det nämnda årtiondets publicering afslutas. Under tiden ombesörjde jag utan någon hjälp vid arbetets ledning utgifvandet af anstaltens egna vidlyftiga observa- Förhandlingar. 5) tionsmaterial för de felande sju åren (1884—1890) samt vidare af de löpande åren t. o. m. 1896. Då under året 1897 själfregistrering vid anstalten infördes, åstad- kom detta ett afbrott i publikationen, emedan för de nya instrumenten ganska omfattande korrektionsbestämningar måste vidtagas och af mig personligen utföras. Likväl ha numera årgångarna 1897 och 1898 utkommit, årgången 1899 är färdig inom några veckor och årgångarna 1899 t. o. m. 1901 ligga färdiga i manuskript, medan äfven materia- let från åren 1902 och 1903 i det närmaste är slutbehandladt. Det lider därför intet tvifvel att de ännu återstående årgångarna kunna blifva färdiga i den mån som tryckeriet hinner utföra arbetet. Hvad åter landsortsstationernas material, börjande från året 1891, beträffar, får jag meddela att alla tabeller till årgångarna 1891 t. o. m. 1894 äro färdigtryckta, att endast inledningen till dessa, äfven den färdig i manuskript, ännu är otryckt och att därför de 4 första år- gångarna böra kunna utdelas ännu innan årets slut. — Då vidare manuskriptet för hela materialet från 1895 t. o. m. 1902 redan ligger färdigt, kan äfven för denna serie tryckningen numera raskt och utan afbrott fortgå. Nekas kan ju ej att en regelbundnare och mera forcerad publi- kation varit önskvärd, men ehuru jag uteslutande egnat min tid åt arbetet vid anstalten, har ett bättre resultat ej kunnat åstadkommas. Orsakerna härtill vill jag söka att i korthet framhålla. Såsom jag redan påpekat, upptogos de första åren af min tjänste- tid, förutom af de löpande göromålen, af det efterliggande materialets offentliggörande och detta var med hänsyn till de många omständig- heter, som beträffande det äldre observationsmaterialet måste utredas, och till personalens vid änstalten ovana vid hithörande göromål rätt arbetsdrygt, hvarför endast ringa tid kunde egnas åt det fortfarande inkommande nya materialet. Många af våra stationer befunno sig i ett skick, som lämnade mycket att önska öfrigt. Ordnandet af dessa och inrättandet af nya, isynnerhet nederbördsstationer, kräfde en intensif värksamhet från min sida, hälst det ju till en början låg största vikt vid att säkerställa observationsmaterialets duglighet. Ofvergången till själfregistrerande instrument vid centralanstalten var äfven den egnad att förorsaka ett afbrott i de löpande göromålen. Den erfordrade mycken omtanke vid instrumentvalet, långvarig korrespon- dens med utländska firmor och slutligen måste jag själf ombesörja instru- mentens uppställning och justering samt utarbeta nya konstruktionor för en del instrument. — Inrättandet af limmigrafen invid Helsingfors, utrustningen af de under lotsstyrelsen lydande meteorologiska statio- nerna med så godt som alldeles ny instrumentel samt inrättandet af pegelstationer i och för öfversvämningsvarningar bör allt räknas till liknande extra arbeten, som under långa tider tagit min tid i anspråk. — Deltagandet i den af Societeten anordnade hydrografiska undersök- ningen och organiserandet af anstaltens stationer för is- och hydro- 6 Förhandlingar. grafiska observationer förtjänar ock att i detta sammanhang fram- hållas. Ehuru dessa nu uppräknade och liknande nya uppgifter varit nog så arbetsdryga, skulle de väl under för öfrigt normala förhållan- den ej bort altför menligt invärka på arbetenas gång, om mig stått till buds sådan sakkunnig hjälp, som anstaltens instruktion förutsätter; men detta har i mycket ringa grad varit fallet. År för år blef det insamlade observationsmaterialet allt mera omfattande och stationernas öfvervakande allt mera arbetsdrygt. Endast med stor ansträngning kunde jag upprätthålla de löpande göromålen, specielt redaktionsarbe- tena, hvilka ej fingo afstanna. Allt arbete, som icke kunde anförtros åt amanuensen eller räknebiträden, måste af mig på det sorgfälligaste öfvervakas och till största delen personligen utföras; icke vid den enklaste instrumentjustering eller korrektionsbestämning, än mindre vid ledningen af arbetena eller andra maktpåliggande göromål hade jag alt påräkna någon nämnvärd hjälp. Under sådana föhållanden blef sällan någon tid öfrig att egna åt tryckningsarbetet, som ju erfordrar en all- deles särskild omsorg. Att oaktadt de motigheter, som jag nu antydt, redaktionsarbetet likväl numera fortskridit så långt att tryckningen kan fortgå så, att de efterliggande årgångarna inom den närmaste framtiden kunna utkomma, har sin orsak däri att jag, sedan magister Osc. V. Johansson år 1901 blifvit anstäld såsom amanuens, efterhand åt honom kunnat anförtro en del viktiga arbeten och sålunda själf fått mera tid öfrig för obser- vationsmaterialets slutliga redigering och tryckningsarbetets öfverva- kande. Slutligen torde böra påpekas att assistenten, sedan han blifvit återstäld från en svår sjukdom, visat större arbetsförmåga och till- fredsställande utfört en del arbeten, medan sådana arbeten, som egent- ligen skulle tillhöra honom, till största delen öfvertagits af amanu- ensen. Helsingfors, 1904 November 10. Ernst Biese. Då Societeten i likhet med meteorologiska utskottet fann denna förklaring fullt tillfredsställande, ansåg Societeten förevarande ärende för närvarande icke påkalla någon vidare åtgärd från dess sida. Den 12 December. Till införande i Societetens ,, Bidrag" anmäldes , Pflanzenphäno- logiscehe Beobachtungen in Finnland 19083, zusammengestellt von V. F. BROTHERUS''. i Vid härå förrättadt val af särskilda funktionärer för Finska Ve- tenskaps-Societeten under instundande kalenderår utsågos: Förhandlingar. 7 till medlemmar i Delegationen för de vetenskapliga föreningarna: för Matematisk-fysiska sektionen undertecknad LINDELÖF, för Natural- historiska sektionen hr ELFVING och för Historisk-filologiska sektionen hr SYNNERBERG samt till deras suppleanter hrr A. DONNER, TIGERSTEDT och REIN; till medlemmar i Meteorologiska wutskottet hrr A. DONNER, TH. HOMÉN och SLOTTE samt till suppleanter i samma utskott hrr L. LINDE- LÖF och SUNDELL; till medlemmar i Regionalbyrdån för den internationella vetenskap- liga katalogen hrr L. LINDELÖF, RAMSAY och TIGERSTEDT, samt till revisorer för granskningen af Finska Vetenskaps-Societetens och Meteorologiska centralanstaltens räkenskaper hrr SUNDELL och E. HJELT. Hr Biese inlemnade en räkning öfver honom tillkommande ersätt- ning, uppgående till Fm. 275: 45, för en på uppdrag af Societeten under senaste Augusti månad företagen inspektionsresa till särskilda meteorologiska och vattenståndsstationer, och beslöts att densamma skulle insändas till Finans-expeditionen i Kejserliga Senaten med an- hållan om åtgärd till beloppets utanordnande. Den 16 Januari 1905. Sekreteraren anmälde en af försäkringsinspektören magister ÖNNI HALLSTEN inlemnad uppsats med titel: , Tilastollimen tutkimus niistä kustannuksista, joita tuottaisi eläkkeiden hankkiminen maan luterilais- ten seurakuntain kiertokuolujen ja pienten lasten koulujen opettajille"', samt förordade i samråd med hr Sundell dess införande i Bidragen, hvartill bifölls. På framställning af ordföranden jemte hr Slotte godkändes jem- väl till offentliggörande i Öfversigten en af fil. licentiaten ÅA. WILLIAM ÖHOLM författad uppsats: ,,Ueber die innere Reibung von Wasserlö- sungen einiger Nichtelektrolyte sowie uber die Reinigung des hierbei angewandten Wassers''. Hr REUTER meddelade till införande i Öfversigten ett arbete med titel: ,,Capsidae Stålianae sec. specimina typica redescriptae. HScripsit O. M. Reuter. Hr A. Donner framförde en anhållan från mag. H. Hårdh, hvil- ken härförinnan från Meteorologiska centralanstalten till bearbetning erhållit några årgångar limnigrafobservationer från Hangö, att dessa observationer, som nu förvaras i en bibliotekslokal i Åbo, finge för arbetets underlättande af honom användas hemma i hans bostad, och fann Societeten godt härtill bifalla. 8 Förhandlingar. Den 20 Februari. Hr E. Lindelöf refererade en af rektorn för svenska samskolan i Kotka, fil. magistern SEVERIN JOHANSSON inlämnad afhandling med titel: ,,Ueber die Uniformisirung der Riemannschen Flächen mit end- liceher Anzahl Windungspunkte'', hvilken författaren önskade få mförd i Societetens Acta med rättighet att derjemte begagna densamma så- som akademiskt specimen. På tillstyrkan af referenten, hvarom hr Mellin förenat sig, fann Societeten godt härtill bifalla. Hr Sundell anmälde en uppsats af docenten dr G. MELANDER ,,Ueber die Strahlung der Metalle bei gewöhnlicher Temperatur" samt förordade i samråd med hr Th. Homén dess införande i Ofversigten, hvartill bifölls. Beträffande det 1 sistnämnda uppsats behandlade ämnet uppstod derefter en kortare diskussion, hvari deltogo hrr Elfving, A. Donner, Sundell och Homén. Hr A. Donner ansåg sig böra för Societeten tillkännagifva att Meteorologiska utskottet af särskilda praktiska skäl ansett lämpligt att Meteorologiska centralanstaltens publikationer, som 'härintills redigerats på franska, framdeles blefve affattade på tyska språket; och hade Societeten för sin del ingenting att anmärka mot en sådan förändring. Hr Donner anmälde vidare att sex årgångar af limnigrafobserva- tionerna i Hangö nu förelågo i afslutad bearbetning samt hemställde huruvida icke lämpligt vore att de skulle tryckas i den af Societeten förut beslutna nya publikationsserien, benämnd Finnische Hydrogra- fisehe Untersuchungen. Förslaget blef af Societeten godkändt. Hr LEVANDER utsågs att vid nästa årshögtid hålla ett vetenskap- ligt föredrag. Den 20 Mars. Föredrogs ett af Kejserliga Senaten den 25 nästvikne Januari utfärdadt nådigt förordnande af innehåll att för upprätthållande af en fin-mekanisk verkstad i Helsingfors ur allmänna medel beviljats ett fortsatt understöd till belopp af 2,500 mark om året, räknadt från den 1 Januari 1903 till den 1 Januari 1908. Enligt skrifvelse från Kejserliga Senaten af den 25 Januari d.å., som nu jemväl föredrogs, har Hans Kejserliga Majestät i nåder för- ordnat att ur Finska allmänna medel skall utbetalas: a) för bekostande af hydrografiska stationer 4,980 mark, räknadt från den 1 Januari 1905 intill den 1 Januari 1908, att i räkenska- perna observeras såsom obegränsadt reservationsanslag; b) för utrustning af fyra nya hydrografiska observationsstationer i ett för allt 560 mark; c) för aflönande af observatörer vid landsortsstationerna ett till- skottsanslag af 4,600 mark om året, räknadt från den 1 Januari 1905; Förhandlingar. 9 d) för inrättande af sju nya meteorologiska stationer och för komplettering af instrumentelen å fyra äldre stationer 6,133 mark i ett för allt; äfvensom e) för anskaffande af en ny pegel till Björkösunds lotsplats i ett för allt 300 mark. Hr Elfving anmälde en af dr A. K. CAJANDER inlemnad af- handling med titel: ,, Beiträge zur Kentniss der Vegetation der Allu- vionen des Nördlichen Eurasiens. II. Die Alluvionen der Tornio- und Kemi- Thäler'", hvilken godkändes till införande i Acta. På framställning af hr A. Donner godkändes likaledes till infö- rande 1 Acta en af docenten dr HJALMAR TALLQVIST författad af- handling: ,,Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunetio- nen erster Art''. Hr LEVANDER meddelade till intagning i Bidragen en uppsats med titel: ,, Thierphänologisehe Beobachtungen in 'Finnland 1903, zusammengestellt von K. M. Levander". H. SUNDELL anmälde att han jemte hr E. HJELT såsom dertill utsedde revisorer granskat ej mindre Finska Vetenskaps-Societetens än Meteorologiska centralanstaltens räkenskaper för år 1904, utan att något skäl till anmärkning dervid förekommit. Den beträffande Socie- tetens räkenskaper afgifna revisionsberättelsen var af följande lydelse. Till Finska Vetenskaps-Societeten. Vid granskning af Finska Vetenskaps-Societetens räkenskaper för år 1904 hafva undertecknade revisorer funnit dem utvisa följande summariska innehåll. I. Finska Vetenskaps-Societetens kassa. Behållning från år 1903. Societetens eget saldo. . . . . . . . 13,589: 06 Anslag för VOKER Söp lisa fp ks en I rIE eta. WAR O00HEE 3 » limnigrafen i Helsingfors . . . 60320 INässarfor försälda verktyg. 0 CR Ca UN 30: — 16,222: 32 Inkomster. Statsanslaget för Societeten . . . . - 24000: — 5 » Mekaniska skalen ANNSO0: NATT OTRS a SPE SAR TERRE ANI OVR få ARTE Age 758: 89 27,258: 89 Summa Fm. 43,481: 21 10 Förhandlingar. Utgifter. Tryckning, häftning och inbindning Plancher Aflöningar . Frakt och postporto Annonser . : Diverse . : Internationella katalogen a Vattenhöjdsmätningar Vetenskapliga pris . Limnigrafen i Helsingfors Mekaniska verkstaden . Behållning till år 1905: Societetens eget saldo . A Kassan för försålda verktyg . 2. Statsrådet L. Lindelöfs donationsfond. Behållning från år 1903 . Räntor . 24939: FÖR 4.362: 209: Behållning till år 1905 ÖR F'm. 58 40 S1 90 38 26 = "TOM 38 24,269: 43,481: 48 ot > AE Era. DTI 38 35 35 3. Nordenskiöldska fonden för vetenskapliga forskningsresor. Behållning från år 1903 . Räntor . Behållning till år 1905 35,779: 38 2 1,667:06 Fm. 4, Hydrografiska undersökningarna. Statsanslaget för året . 37,446: 44 37,446: 44 15,700: Förhandlingar. sf Utgifter. Enn Tan Ledaren... ahnt bet 000:--- aASSISten teh. 4 ssd AA rs B0008-— KemuSten ser use sg fd han AH 00: 4 1 BOONE MÖSSA skal nl tad ds sa AND LR 654: —- KITE RING OgeR frosadkål, sars ER a AR Dafe 315: — KöRnebimade «nå ere NAS ARR IA AN 648: — — 1,677: — päbnie NER AUEL Malis Senaten TT 232: 75 Apparater . . TT SSBR TE: 99 0 KINGS Böcker och fdlsknilter DE ISEN I SER SER 60: — Expeditionerna -. . Se vn DORA 736: 78 Frakt, porto, tull, dietsetofot RAA 1,124: 26 Vattentemperaturmätningar IFINSjÖArEA co: 680: — = 4,523: — - Summa Fm. 15,700: — Enär vid denna granskning och vid skedd uppräkning af Socie- tetens värdepapper och kassa någon anledning till anmärkning icke förefunnits, tillstyrka vi full ansvarsfrihet för skattmästaren. Helsingfors, den 20 Mars 1905. INSERER STUND REL: REK HELT: På grund af revisorernes tillstyrkan beslöts att meddela skatt- mästaren full ansvarsfrihet för förvaltningen af Societetens medel un- der år 1904. Hr A. DONNER tillkännagaf att Meteorologiska utskottet den 16 i denna månad verkställt föreskrifven årsinventering af Meteorologiska centralanstaltens penningemedel och öfriga tillhörigheter samt medde- lade en förteckning öfver instrumenter m. m., som till anstalten inköpts under år 1904. På framställning af Meteorologiska utskottet förordnades direk- torn Biese att inspektera de meteorologiska stationerna i Sodankylä och Enare samt att tillika besöka de tillämnade nederbördsstationerna i Kittilä och Rovaniemi för uppställande å dem af nödiga nederbörds- mätare. Förslag till inväljande af två nya ledamöter inom Matematisk- fysiska, fyra inom Natural-historiska och tre inom Historisk-filologiska sektionen framställdes samt remitterades till vederbörande sektioners utlåtande. Derjemte framställdes förslag om inväljande af tre nya heders- ledamöter, hvilka förslag bordlades till nästa sammanträde. 12 Förhandlingar. Den 17 April. Sekreteraren meddelade till införande i Bidragen en af honom verkstäld undersökning om , Mortaliteten i Finland under decenniet 1891—-1900'" samt redogjorde i korthet för de vexlingar i mortalite- ten, som framgingo vid jemförelse af de härvid funna resultaten med dem, som erhållits vid tvenne af författaren tidigare utförda likartade undersökningar för perioderna 1861—1864 och 1873—1886. Till intagning i Ofversigten anmäldes af hr Elfving, å författarens vägnar: , Contributions to the Bryological Flora of the Philippines, I, by V. F. BROTHERUS'"'. Hr REUTER anmälde följande tre afhandlingar, af hvilka den första vore afsedd att offentliggöras i Acta och de två senare i Of- versigten: Monographia generis Heteropterorum Phimodera, Germ. Deseripsit 0. M. Reuter. Ad cognitionem Capsidarum Australiae, II. Scripsit O. M. Reuter. Ad cognitionem Capsidarum aethiopicarum, III. Seripsit O. M. Reuter. På grund af de vid senaste sammanträde framställda förslagen om inväljande af nya medlemmar 1 Societeten skreds nu, efter inhäm- tande af vederbörande sektioners yttranden i ämnet, till ballotterimg, och utsågos dervid till ordinarie ledamöter 1) inom Matematisk-fysiska sektionen: docenten i fysik, filosofiedoktorn GUSTAF MELANDER samt äldre läraren vid polytekniska institutet, docenten i experimentel och matematisk fysik, filosofiedoktorn AXEL HENRIK HJALMAR TALLQVIST; 2) inom Natural-historiska sektionen: professorn i fysiologisk kemi och farmakologi, medicine och kirurgiedoktorn ERNST EDVARD SUNDVIK, professorn 1 anatomi, filosofie och medicinedoktorn GUSTAF FJALMAR GRÖNROOS, docenten i patologisk anatomi, medicine och kirurgiedok- torn KARL FREDRIK RUDOLF KOLSTER samt adjunkten i entomologi vid universitetets agrikultur-ekonomiska sektion, filosofiedoktorn ENZIO RA- FAEL REUTER; 3) inom Historisk-filologiska sektionen: professorn i romerska litteraturen, filosofiedoktorn FRIDOLF WLADIMIR GUSTAFSSON, professorn i germanisk och romanisk filologi, filosofiedoktorn JARL WERNER NSÖDERHJELM samt e. 0. professorn i nordisk historia, filoso- fiedoktorn CARL GABRIEL VON BONSDORFF. Till hedersledamöter i Ve- tenskaps-Societeten beslöts inkalla: Professorn i assyriologi, direktorn för ,,Die vorderasiatisehe Abtheilung der königlicehen Museen" i Berlin FRIEDRICH DELITZSCH, professorn i klassisk filologi vid universitetet i Berlin, geheimeregeringsrådet ULRICH VON WILAMOWITZ-MÖLLENDORFF, samt professorn i semitiska språk vid universitetet i Strassburg THEO- DOR NÖLDEKE. Hr Levander, som blifvit utsedd att hålla föredrag vid Societe- tens instundande årshögtid, uppgaf att han dervid komme att behandla ämnet: Muutamia pirteitä nykyajan plankton-tutkimuksesta. NA Förhandlingar. 13 Den 29 April. Efter det hr LEVANDER nu tillträdt ordförandeskapet, företogs val af vice-ordförande i Societeten för det ingående arbetsåret och tillföllo dervid samtliga röster hr REIN. Den 22 Mai. Föredrogs skrifvelser från hrr DELITZSCH och V. WILAMOWITZ- MÖLLENDORFF i Berlin samt hr NÖLDEKE 1 Strassburg, hvari desse betygade sin tacksamhet för den utmärkelse dem vederfarits genom kallelsen till hedersledamöter i Finska Vetenskaps-Societeten. Hr 0. M. REUTER meddelade till intagning i Öfversigten en af honom författad uppsats med titel: , Capsidae in Venezuela a D:0o D:re Meinert collectae, enumeratae novaeque species descriptae"'. På framställning af hr Reuter, hvarom hr Sahlberg förenat sig godkändes följande tvenne af fil. mag. B. POPPIUS inlemnade arbeten till införande i Öfversigten, neml. 1) Beiträge zur Kenntniss der Cole- opteren-Fauna des Lena-Thales in Ost-Sibirien. I. Haliplidae und Dy- tiscidae'", samt 2) Contributions to the knowledge of the Coleopterous- Fauna of the Shetland- and Orkney-Islands''. Enligt anmälan af hr Schybergson hade till Societeten inlemnats en uppsats af kaptenen HENRY BIAUDET, benämnd ,,Commendones legation till Danmark och Sverige 1561", med anhållan om dess in- förande i Ofversigten. Frågan härom lemnades beroende på närmare granskning och godkännande af Historisk-filologiska sektionen. Hr MELANDER anmälde en af honom författad afhandling: ;,Ueber den FEinfluss der Wand der Gefässe bei Studien iäber Gase'', hvilken han hade för atsigt att publicera i Societetens Acta. Hr BrRoTHERUS meddelade till införande i Öfversigten följande af honom författade uppsats: ,,Pleurorthotrichum, eine neue Laubmo0os- gattung aus Chile". Emedan programmet för de hydrografisk-biologiska expeditio- nerna utvidgats genom anordnandet af strömobservationer och kom- missionens fysikaliska assistent vid dessa expeditioner vore i behof af biträde, beslöts, på framställning af Meteorologiska utskottet, hos Kejserliga Senaten hemställa om att kommissionens kemist eller annat tillfälligt biträde finge vid behof förordnas att deltaga i berörda expe- ditioner samt att den förre dervid skulle åtnjuta samma reseförmoner, som den fysikaliska assistenten, den senare åter sex mark i dagtrakta- mente samt ersättning för anlitande af transportmedel enligt samma grunder som assistenten. I en till Societeten stäld skrift hade direktorn för Meteorologiska centralanstalten E. Biese anhållit att för vårdandet af sin hälsa få 14 Förhandlingar. åtnjuta extra ledighet under en månad, räknadt från den 1 instun- dande Juni, under hvilken tid amanuensen Ö. V. Johansson vore vil- lig att mot dem emellan öfverenskommen ersättning handhafva direk- torsgöromålen. Till denna anhållan, som jemväl förordats af Meteo- rologiska utskottet, fann Societeten godt bifalla. Likaså bifölls en af assistenten Axel Heinrichs gjord anhållan om extra ledighet under nästkommande Augusti månad, hvarunder hans tjenst komme att skötas af filos. magistern W. Ohqvist. Till Societeten hade inlemnats en räkning af direktorn Biese å Fm. 794: 79 samt tvenne räkningar af assistenten Heimrichs å respek- tive Fm. 55: 55 och Fm. 25 för särskilda af dem enligt Societetens uppdrag verkstälda inspektionsresor, och beslöts att dessa räkningar skulle insändas till Finansexpeditionen i Kejserliga Senaten med an- hållan om åtgärd till beloppens utanordnande. L. LINDELÖF. A, . nat 10 ; VETENSKAPS-SOCIETETENS | 8 al Nr i . Pris 5 mark. | ÖFVERSIGT AF | FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS - FÖRHANDLINGAR. | "ALVII 1904—1905. HELSINGFORS 1905. KS LIA) SES SEEN 7 IN, GPS Sö HAr i iv En rr | Klerijag YEAR feg gang NÅN big v L M Mer bg Si AM Sr SÅ he slåteN rg SN dl bt ye fer MÄNE Lr ige LI byg tpler pralgl Vr MI Mad VN sad ; a Hej LLA härbionen H i f > MLA Fe YR MÖJ a solat ra Nebråk MINE TERS ls VIERA IRA er då IR 2 vefud tele bd NE MARS pek I EP Frk 0 Mala VAL för elen egt RT ilect j de! 1 4 SD ( s fv MN $i ALM br Vart er ”Mrtphertgk Lå Uj (I yt j4 je Så INTAS ja | / UN - i ' Arbor frerg RE Ler AN SÄL VRÄREaN uj HU ell bör j V , kh TAMARA IR ml tl iBräbe rr - Ile ; å i pu t hi Fin Hu + MIST HAR 1ö0) ob "Utö a ort LSI e Af NI Fy HL å il ärr Så Aj FE LSEM [IN ISAR 4 Je sf OR AÅDAD 14ry] Hby hole 4 rn a FRI ANA IG IVAA FOA CM ' OLM Filer FULA BER Lr 9 ej ; Hu I OLEG N RAA AT MAT N 1 M ; i j . HYR ör Ab gr ) , ut ) i ; ; | , Å I | LK M | 1 : hi trär I RN I LIE kel Has MANS d 4 É 4 Ju L U bl Av Å H 4 H ef AH vild och NG phrge le É jur MAG da Nå färg 4 : a s DN i öv 3 | oe S ce re - - - « N LÄS , G ”u 2 [ -N : v Ce 4