> vv deltat Ne rtbols an OT —- RP > RANG Kedee Me fe het v et KVE "Re RPG vt PRÅRD or Nera RAT IANA RR ÖFVERSIGT AF FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS FÖRHANDLINGAR. L. 1907—1908. HELSINGFORS. I ÅRFVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG, 1908. Ar OMG vä EIS FNLSMAN SL CON Bare E SAL a yt å tare SER, REV 16. Innehåll: A. Vetenskapliga meddelanden. Untersuchungen iiber die attischenv Miinzen des neueren Stiles, (Forts.) von J. Sundwall. Analogien zwischen Gliedern der Pyroxen- und Feldspat-Gruppen und iiber die Perthitstrukturen, von W. Wahl. Die Fronden der Kolonen, von Herman Gummerus. En ny Lern&eocera (Parasit-Copepod) från Lena inferior, af Pehr Gadd. Uber einige Chaudoir'sche Arten der Pterostichen-Untergattung OCryobius Chaud., von B. Poppius. Uber einige sibirische und nordwest-amerikanische Käfer-Arten, von B. Poppius. Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica nova et minus cognita, maxima ex parte itineribus annis 1895—1896, 1898—1899 et 1903—1904"col- lecta, descripsit John Sahlberg. TIL. Uber den zweiten Hauptsatz der Thermodynamik und die absolute Tem- peratur, von K. F. Slotte. Om Krysoberyll och Korund i Helsingforsgraniten, af Max Sergelius. Redogörelse för fortgången af de astrofotografiska arbetena å observato- riet i Helsingfors under tiden Juni 1906 till Maj 1907, af Anders Donner. Undersökning af den galvaniska kombinationen Cd amalg.| CdOl,|Hg. Cl, | Hg. IT, af L. William Öholm. De tidigare försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth, av P. O. v. Törne. Sonnenscheindauer und Bewölkung in Helsingfors, von Osc. V. Johansson. Eine experimentelle Bestätigung der Fourierschen Wärmetheorie, von Felix Iversen. Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde, nach J. H. Poynting, von A. F. Sundell. Redogörelser och förhandlingar. Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska Central- anstalts verksamhet under året 1907, af Osc. V. Johansson. Kertomus Suomen Tiedeseuran Meteorologisen Keskuslaitoksen toiminnasta v. 1907, kirjoitti Osc. V. Johansson. 17. Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1908. I. Ordförandens helsningstal. IL. Årsberättelse afgifven af ständiga sekreteraren. III. Vetenskaplig dogmatism. Föredrag hållet vid Finska Veten- skaps-Societetens årshögtid den 29 april 1908, af Robert Tigerstedt. Suomen Tiedeseuran vuosijuhla huhtikuun 29 p. 1908. I. Puheenjohtajan tervehdyspuhe. II. Pysyväisen sihteerin antama vuosikertomus. Öfversigt af förhandlingarna vid Finska Vetenskaps-Societetens samman- träden. Accroissement de la Bibliothique de la Société des Sciences de Finlande. Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. L. 1907--1908. N:o 1. Untersuchungen uäber die attisehen Mänzen des neueren MNtiles. :Forts.) Von J. SUNDWALL. Die Serie AMMQNIOS—KAAAIASZX, die ich oben S. 13 der Zeit um 180 zugewiesen habe und die wegen des M. 3 Eupolemos, der nach meiner Ansetzung 184/3 Archon war, nach diesem Jahre fallen muss, weist folgende Amphorabuch- staben !) auf: A|4B|FA|E|Z/Z EZH|/HOIK/KAM. Nach der obigen Folge hat dann in diesem Jahre das Mondjahr nach der Sommerwende angefangen, da die Amtszeiten zweier M. 3 im ersten Monat zusammenstossen. Es ist weniger wahrschein- lich, dass die zwei Beamten zusammen das Amt verwaltet hätten, wie es später während dieses Jahres vorkam. Allzu spät kann aber das Mondneujahr nicht eingetroffen sein, denn es ist uns keine Prägung zwischen der Sommerwende und dem Mondneujahre bekannt; auf der anderen Seite kann der Anfang des Mondjahres nicht unmittelbar nach der Som- merwende angesetzt werden, da die Amtsperioden der letzten M. 3 von einem Monat zu dem folgenden äbergreifen wie H/O, LK, K/4. Wenn wir die Tabellen äber das Mondneu- jahr mustern, ist das einzig in Betracht kommende Jahr um die genannte Zeit das Jahr 179, in welehem der Neumond am 9- Juli eintraf, und in dieses Jahr setze ich demnach un- sere Serie. 2) Nach einer Mitteilung von Svoronos hat AYZAN— auch Å, ferner kommen fir EYBIOYX ausser Z sowohl E als H in Betracht (auch ein Mono- gramm H ål Z nach Svoronos; vgl. Journ. int. d'arch. num. 1906, 261). 2 J. Sundwall. [N:o MENEZA4—EIITENO, die kurz nach 180 anzusetzen ist, weist nach meiner Auffassung diese Buchstabenfolge!) auf: NA B/T|A4/Z/ZHOlIKA. Das vorhergehende Jahr wäre dem- nach ein BSchaltjahr gewesen, das lange nach der Sommer- wende endete. Dies passt fär diese Zeit nur auf das Jahr 177,in welchem der Neumond am 16 Juli eintraf. Ich schlage dieses Jahr fär diese Serie wor. HEine endgältige Datierung ist dennoch wegen der Unbestimmtheit einiger Buchstaben noch nicht zu wagen. | NIKOT | KAPAIXOZ wiesen worden (vgl. S. 14). Sie hat die Buchstabenfolge:?) ABIT UEE/ZOlIIKA, und das ist auch mit emem Mondneu- jahre am 5 Juli zu vereinbaren. ADVPOAISI-AIOTE, die in die Zeit um 175 zu gehören scheint (vgl. S. 16), weist diese Buchstabenfolge 3) auf: AI|BIl BT|4|/4E|/ZH|/HOlK AM und passt auf das Jahr 174, in wel- chem das Mondjahr am 14 Juli anfing. Ausserdem ist das Jahr als Gemeinjahr ziemlich beglaubigt (vgl. oben S. 89). ZQTAOS—EYANAPOS habe ich oben S. 17 der Zeit um 170 angewiesen. Die Serie hat die Buchstabenfolge:!) BIT|F| AE EZ/ZH|/O/OIKIKMIKN. Das Jahr ist unzweifelhaft ein ANTIOXOS — ist in das Jahr 160 vers 1) Nach Svoronos, J. int. Varch. mum. 1906, 265 gehört zum 41040 ein B, und demnach ist wohl auch die Angabe von Weil, Arch. Zeit. 33, 164 zu berichtigen. Dagegen glaubt Svoronos nicht an B fir PIAOO. Fir APIZTE hat Reinach, Rev. Et. Gr. I, 399 cin N angenommen; auf den Ex. in Berlin kann ich nicht ein ganz sicheres N lesen. 2?) Es muss bemerkt werden, dass A för ANTIAOX nicht ganz sicher ermittelt ist, ferner hat ABPON auf einem Ex. in Berlin ein sicheres I', aus- serdem habe ich ebenda ein Ex. mit einem M. 3 APIZTO gefunden, dessen Amphorabuchstabe undeutlich ist, etwa wie ein A? 3) Dem M. 3 EAIZ gebhört auch ein 4 (Svor. J. int. 1906, 261), dem A0OH gehört Z, ZOIIY ein O (Svor. a. 0.). Ferner gibt Beulé irrig in Berlin ein EIIIME mit AZ an, was sich da nicht findet und was er unzweifelhaft aus EIlIINI mit A gelesen hat. Macdonalds Vermutung (Num. Chron. 1899, 296), dass DAINNOZ auch ein N bätte, hat sich nicht bestätigt. 1) AEINTIAZ hat nach Svoronos, Journ. int. 1906, 264 ein E. Fir AZKAHIIT habe ich in Berlin ein Monogramm aus E und Z gefunden, damit fällt H aus (vgl. auch Beulé), ebenso fällt O fir IIOAY KP AT aus. Fir OEO- ZEN habe ich in Berlin O gefunden, Svoronos gibt fiir ihn auch ein sicheres K (a. 0. S. 258). Fir ZOQKPAT hat Svoronos auch K gefunden (a. O. S. 264). L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles, 3 Schaltjahr gewesen und als ebenso sicher erweist es sich, dass das Mondneujahr ziemlich fräöh vor der Sommerwende eintrat. Nun ist das Jahr 171 inschriftlich als Schaltjahr belegt wor- den (vgl. oben S. 89). Nach dem obigen Neumondverzeich- nisse fiel der Neumond damals auf den 11 Juni und 10 Juli. Es ist wahrscheinlicher, dass ein Schaltjahr am 11 Juni ein- trat als am 10 Juli, und dies wird auch durch unsere Serie bestätigt, die nur auf ein an dieser Zeit begonnenes Schalt- jahr passt. XAPINAYTHZE—APIZTEAZ gehört nach meiner Anset- zung in die Zeit um 170 (vgl. S. 191. Die Buchstabenfolge stellt sich bis jetzt'!) folgendermassen dar: A|ABIT|TA| E|Z|Z| H| HOI KA KAN MN? Das Jahr ist somit ein Schaltjahr, des- sen Anfang ausserdem nach der Sommerwende fällt. Es ist nach der obigen Ausföhruug sehr wahrscheinlich, dass 171 ein Schaltjahr mit Anfang am 11 Juni war. Das setzt aber 3 Gemeinjahre voraus, was wir z. B. im 4 Jahrh. inschrift- Hiech bezeugt finden (vgl. Beloch, Gr. Gesch. III, 2, 53), und dann ist es natärlich, dass 2 Schaltjahre nach einander folgten. Das Jahr 170 wäre demnach auch ein Schaltjahr gewesen und hätte am 30 Juni angefangen. Das stimmt aber mit unserer Serie ganz gut äberein, denn dadurch fällt auch ein Teil des 13 Monats in die Amtszeit der Serie. Die Serie EYPYKAEI—APIAPA ist schon fräher in die Zeit um 170 verlegt worden. Nach der Buchstabenfolge ?) unserer Berie, die sich am besten folgendermassen ergibt: 1) Fäir JIONYZ0OA4Q kommt ein Monogramm B én A vor (Svor. a. 0. 267). fir TAZON ein Monogramm 4 én I (Svor. a. O. und auf einem Ex. in Berlin). H kommt fir einen M. 3 AYKIZ/KOZ] in Betracht (Svor. a. 0; derselbe ist der M. 3 AYRKI in Iokiuomvr— Arxétns), das Monogramm H én O fir AIONYZ. Es ist, wie Svoronos mir mitteilt, sehr fraglich, ob KHÖPIZ0A4, nach Beulés Angabe A hat. Das N fir OEOZE hat Reinach, Rev. Et. Gr. I. 399 als sicher angegeben; auch ein Monogramm AA éxt RK kommt nach einer Mitteilung von Svoronos vor. ?) Nach Svoronos (a. O. 264) hat TORKA den Buchstaben E, ATIONY wieder nach einer Mitteilung desselben Gelehrten T, ANAP hat nach Sestini ein B; fir HPAKRAET sind verschiedene Lesungen vorhanden, sicher sind je- denfalls O und I, PDANOKPI hat auch 0; das 4?, welches Weil (Arch. Z 33, 164) för SENOKPA gibt, ist wohl ein A; fir KAAAI ist nur N bezeugt. 4 J. Sundwall. [N:o N|B|B2T|/A4/ E|Z|/H?€ TOT KA? M|, ist das Vorhergehende Jahr ein Schaltjahr, das ziemlich äber die Sommerwende ging. Das för unsere Serie passende Jahr wäre dann 169, denn das Jahr 170 war, wie oben festgestellt ist, ein Schaltjahr, das : am 17 Juli endete Die Serie MHOAYXAPM-NIKOT hat die Buchstaben- folge: A|BIF|A4|E|Z|K|4|M?|, die aber zu unvollständig ist, um der Serie ein bestimmtes Jahr anzuweisen. Es muss ausser- dem hervorgehoben werden, dass sie in eine etwas spätere Zeit als 170 zu setzen ist, weil statt DANI, die ich oben SS. 22 angegeben habe, MANOKALE[OY] mit 4A zu lesen ist (vgl. Revue Numismatique 1885, 19). Dieser M. 3 ist M. 1 in DANOKAH <-— AMOAAQNIOZ und M. 3 in TIMAPXOZ—-— NIKATO. : ADVPOAIZI-AMOAKHEI avs der Zeit nach 170 (vgl. S: 23) weist die Buchstabenfolge'!) A|BIT|A4|Z|H|Ol|K|A4|M| auf Die Serie ist also in einem Jahre geschlagen worden, in wel- chem das Mond- und Sonnenneujahr so ziemlich zusammen- felen. Dies trifft för das Jahr 167 gerade zu (vgl. oben Sk SN - OEMISTO—GOEOHMONM HOZ hat die Folge:?) ABITAE]| EZ|Z HO|C/IKM und wäre demnach am besten in ein Jahr zu setzen, das vor der Sommerwende begann. Aber in der Zeit nach 170, während welcher die Serie geprägt worden ist (vgl. ober S. 24); findet sich ein solches Jahr nicht, und wir mössen dann das Jahr 165 wählen, das eim Schalt- jabr war und den Neumond am 4 Juli hatte. Dies Jahr kann auch passen, denn von dem Schaltmonat fielen höchstens ein Paar Tage vor die folgende Sommerwende. AYSAN—TAAYKOZ gehört nach meiner Ansetzung in die Zeit um 165 und hat die Folge der Amphorabuchstaben: ABIT|Ad|E|/Z/H|O I KlA|. Weil die Folge diese ist, ist man ge- zwungen sie etwas später zu versetzen, in das Jahr 1959, in welchem der Neumond am 28 Juni eintraf. 1) Fir JEINO ist nur I sicher bezeugt. :) MENOTI hat auch E (nach ciner Mitteilung von Svoronos); OEO4QP auch Z (Svor. a. O. 264); AYZANI auch O (Svor. a. 0.). O kommt auch fir A4HMHTPI vor (Svor. a. 0.). L] Untersuchungen iiber die attiscehen Minzen des neueren Stiles. 5 KAPAIX—EPTOKAE hat die Folge:!) ABF? T|/A/E/Z] HOI|I|/K|4/M| und ist also in ein Jahr zu setzen, welches etwas vor der Sommerwende anfing. Da ein solches Jahr aber in der Zeit vor 160 (vgl. oben S. 30) kaum zu finden "ist, mössen wir das Jahr dieser Serie etwas höher hinauf verschieben und sie in das Jahr 172 setzen, in welchem das Mondneujahr am 21 Juni eintrat. DANOKAHE—AMOAAQNIOZ aus der Zeit um 160 (vgl. S. 31) zeigt die Folge:?) A|B|ITA|/A4E' ZH|H|/O/I|/KIKAM|M. Un- zweifelhaft hat demnach in diesem Jahre das Mondneujahr vor der Sommerwende angefangen. In dieser Zeit könnte nur das Jahr 161 passen, wenn wir annehmen, dass die drei vorhergehenden Jahre Gemeinjahre waren. Dann hätte das Mondjahr am 20 Juni begonnen und das Jahr war dann na- tärlich ein Schaltjahr. HOAEMQN—AAKETHZ, auch aus der Zeit um 160, hat, soweit ich sie sicher feststellen konnte, folgende Buchstaben- reihe:3) N|4|BIT|A|/E|Z|/H|O/I|K, welche die Serie in das Jahr 164, in welchem das Mondneujahr erst mit 23 Juli anfing, verweist. För EMITENHZ3—SQSANAPOZ, aus derselben Zeit, wie die vorhergehende Serie, stelle ich die Reihe folgendermassen auf: ?) MlA|BIT|4|E|/ZH|H?0O | IK?|K|A|, und weise sie demnach in das Jahr 163, das auf ein Gemeinjahr folgte und selbst Gemeinjahr war. Das Mondneujahr fing damals am 12 Juli an. Eline andere Gruppierung der Buchstaben lässt das Neu- mondverzeichnis dieser Zeit nicht zu. ZQKPATHS—AIONYS0A42, aus der Zeit um 160 (vgl. S. 34), hat die Buchstabenreihe: >) s4/|B|IT|4|/4£|EZ|H|E|I|KA !) Ein Exemplar in Berlin weist vielleicht ein I fir OEMI auf. Fir 4IOME kommt nur M in Frage. 2) AAEZAN hat auch H (Svor. a. O. 327), ETPATIOZ auch M (Svor. a. 0.). Derselbe Buchstabe kommt auch einem M. 3 PILAOOEOZ zu (vel. oben S. 30 und Svor. a 0. 260), der mit dem M. 3 PIA0OO in MENEA— EIIITENO identisch ist. 3) E statt M fir ATIOAA04Q ist sicher bezeugt (Svor. Mitteilung); fir EYATI nur I. +) Fir BOYAAP ist eher K als O zu lesen auf einem Ex. in Berlin. 5) Fär I ist der M. 3 MOYZAI bezeugt (Svor. a. 0. 266); derselbe M. 3 kommt in der Serie OEO40O0TOZ—KAEOPANHZ mit dem Buchstaben Z 6 J. Sundwall, [N:o 1 A[M]JKM und passt also auf das Jahr 162, in welchem der Neumond am 1 Juli eintraf. Der M. 3 AXAIOS ist ausser- dem Archon 165/4. A4IOTE—THOZEI gehört auch in diese Zeit (vgl. oben S. 30). Die Buchstabenreihe ihrer M. 3 lässt sich nach meinem Material folgendermassen !) autstellen: A|BIT|E|EZZH|HO|0| M. Wegen der Unvollständigkeit der Buchstaben kann keine direkte Datierung der Serie vorgenommen werden. Dasselbe ist der Fall mit den Serien EYBOYAIAHS—ATAOOKAHS, EYMHAOZ—KAAAIVDQON, AX AIOZ—HAlI. AAM2N—ZQSIKPATHSE weist eime Folge ?) der Ampho- rabuchstaben auf, welche die Serie unzweifelhaft ir ein Mond- jahr versetzt, dessen Anfang etwas vor die Sommerwende fiel. Wir haben nämlich folgende Reihe: ABT|FA|E|EZ|ZH| H?|IIKA|AM|M. Im Jahre 156 traf das ein und der Zeitpunkt ist ausserdem gelegen fär unsere Serie. Sehr merkwärdig ist die Serie HPAK AETIAHS—EYKAHS welche folgende Buchstabenreihe ?) aufweist: ABIBF|4/A4E|E| Z|ZH|IIKAKA|/AMNA. Sie fällt also in ein Jahr, in welchem das Mondjahr mehr als einen Monat vor dem Solstiz begann. Wenn wir vor dem Jahre 154 drei Gemeinjahre annehmen, fing das Mondneujahr in diesem Jahre am 3 Juni an, ein Umstand, der sich mit der obigen Serienfolge gut vereinbaren lässt. Nach meiner Ansicht mössen wir uns fär dieses Jahr entscheiden. OEOA40TOZ-KAEOVANHS, aus der Zeit etwa nach vor (auf einem Ex. in Kopenhagen nach Mitteilung von Jörgensen). AX ATIOZ wieder hat I (Svor. a. 0.). Der M. 3 AOHNI hat A, E, ein anderer AOHNAI bat A/M/; H kommt nur fir IP OQOTOM in Frage (Svor. a. 0.); för APTEM ein Mouogramm A ézxt KRK (Svor. a. 0. 1) Von einem M. 3 ÖPIAION mit E teilt mir Svoronos mit. K fir HPTEMA scheidet aus. 2) Ein M. 3 EIlIITEN mit H? kommt auch in dieser Serie vor (vgl. Svor. a. 0. S 262). Derselbe ist natirlich der M. 1 in EMHITENHZ—ZOQOZAN- 4POZ und der M. 2 in MENEA—EIITENO. Fiär KAETAAMO kommt auch K vor (Svor. Mitteil). EP und XA sind auszuschalten. ?) Statt AHMAP, wie Beulé angibt, hat Svoronos TIMAP gesehen (a. 0. 258), der mit dem M. 2 TIMAPXOZ identisch ist (Twudoyov—Nizapo); diesem M. 3 gehört auch der Buchstabe B (Svor. Mitt.). JHMOZO hat auch 4 (Svor. a. O. 264). Fir AIOK ist der Buchstabe A auf einem Exemplar in Berlin gesichert. L] Untersuchungen iiber die attisehen Miinzen des neueren Stiles. 7 160, hat die Folge:!) AB|BrA|/4/4/EZ|Z|/Z/HOIT/KAM, also entschieden einen vorsolstitialen Charakter, und passt dann in das Jahr 153, obwohl wir dann den Buchstaben N ver- missen, was aber doch noch erklärlich ist. Kurz nacher folgt dann die Serie OEOPPA—ZNRTAS, welche folgende Reihe ?) aufweist: N|A|BIr|Z/H|O|I|/K|M]. Das Jahr 150 passt vortrefflich, denn dieses Jahr ist Gemeinjahr, und fing am 19 Juli an, und das vorhergehende ist sicherlich Schaltjahr. APISTOPD-HPA lässt keinen sicheren Schluss zu. AITONYZI—AIONYZ2I, aus der Zeit nach 155, hat die Buchstabenfolge: ABIr A|E|/Z/H|HONIKIKAM und kann auf das Jahr 152 angesetzt werden, dessen Anfang am 10 Juli war. f MIATI4AAH2Z | 4HMOZOEN die Folge?) A/A?B/F|/AE|E|Z/H|HOTIK|4|/M|. Der Charakter ist wohl EMD — und demnach die Serie in das Jahr A MHTPO4A4QPOZ— aus derselben Zeit, hat (NI 151 zu setzen, das am 30 Juni den Neumond hatte, und aus- serdem ein Schaltjahr gewesen sein muss. Die meisten der folgenden Serien weisen nicht so be- stimmte Typen auf, dass ich von diesen auf ihr Datum schlies- sen könnte; ausserdem gehören sie nicht einer so begrenzten Zeit an wie die vorhergehenden. HEinige lassen sich jedoch feststellen. Die beiden Serien TIMOZTPATOS—HOZHZ und A2- POOOE—-AIOPT, die unzweifelhaft etwas nach 120 anzusetzen 1) HAATON hat 4, wie Svoronos angibt a. O. 258; 265); ETIIMAX auch Z (auf einem Ex. in Berlin); Z kommt auch fiir cinen M. 3 MOYZAI vor (in Kopenhagen), welcher auch in der Serie ZORP ATHZ - AIONYZ04Q2 bezeugt ist aber ist bei IIOYIIAI zu streichen. AIONY hat auch M (Svor. a. O. 327). 2) Svor. gibt einen M. 3 ATIOAAQ mit H und einen anderen APIZT mit I an. Einen M. 3 AAIN mit O habe ich in Berlin gefunden (Beulé gibt einen AAM an, der wohl unrichtig gelesen ist). Auch einem HTEMQ hat Svoronos angegeben (a. O. 265); derselbe ist M. 3 in ”Avtioxos—Kapåryos. 3) KAAATIO hat auch E (Svor. a. O. 259). Ein M. 3 PIAO mit A gibt Svoronos an (a. O. 266). 8 J. Sundwall. [N:o 1 sind (vgl. oben S. 60 f.), zeigen beide den Buchstabencha- rakter FÄRS auf, d. h. dass sie in Jahren geprägt wor- N : den sind, in welchen das Mondneujahr vor der Sommerwende eintraf, wodurch das Jahr ein Schaltjahr wurde. Das Jahr 115 wärde dann fär die erstere Serie gut passen, in welchem der Neumond am 21 Juni eintraf. Es kann ausserdem be- merkt werden, dass der oben S. 60 mit dem Archon Nausias identifizierte M. 3 NAY, den Beulé angibt, ganz zweifelhaft ist und wahrscheinlich eine fehlerhafte Lesung von AAX. Die letztere Serie könnte man in das Jahr 112 setzen, in welchem der Neumond am 19 Juni und 18 Juli eintraf. Es ist nämlich glaublich, dass das Mondneujahr an ersterem Da- tum begann, weil das folgende Jahr ein Gemeinjahr mit An- fang am 7 Juli war. Die zeitliche Zusammengehörigkeit der Serien AHM'H- TPIOS—ATAOINHOS und KOINTOZ—K AE4Z, welche beide ich dem letzten Jahrzehnt des 2 Jahrh. zugewiesen habe, hat ihre Bestätigung darin gefunden, dass unter die M. 3 der ersteren BSerie ein KAEAX hinzugekommen ist (vgl. Svor. a. Ö. 269); dies ist selbstverständlich der M. 2 der letzteren Serie. Sonst lassen die Buchstabenfolgen dieser Serien keine sicheren Schlässe betreffs des Jahres zu. Eine gewiese Beachtung verdient die Buchstabenfolge der Serie AMVIKPATHZE—EMISNTPATOS, die sich folgen- dermassen gestaltet: ABT |TA/A4/Z/O|/EZHOKA AM|AMN.!) Das passt vortrefflich auf das Jahr 104, wenn wir annehmen, dass dieses Jahr ein Schaltjahr war, und nichts hindert diese An- nahme, denn die BSchaltfolge dieser Jahre ist unregelmässig (vgl. oben S. 91). Auch sonst stimmt es gut, dass die Serie kurz nach 106 zu setzen ist. Schliesslich zeigt die Buchstabenfolge der Serie APIX- TIQN— PIAQN entschieden, dass das Mondneujahr kurz vor der Sommerwende eintrat. Der Neumond fiel 88 auf den 24 Juni oder 23 Juli und nichts hindert uns das erstere an- zunehmen, was vortrefflich mit der Buchstabenfolge in HEin- klang steht. 1) Fär APIZT ist auch ein Monogramm N éal M nach einer Mitteilung von Svoronos bezeugt. L] Untersuchungen iber die attisehen Miinzen des neueren Stiles. 9 Uber die zwei ersten Beamten und die chronologische Anordnung der zweinamigen Serien der vierten Periode. Ich habe schon oben 5. 6 f. der verschiedenen Theorien äber die beiden ersten Magistratsbeamten, die im Laufe der Zeit von der Wissenschaft aufgestellt worden sind, Erwäh- nung getan. Ich komme aber auf die Behauptung von Th. Reinach, dass diese die beiden ersten Strategen waren, zuräöck, denn die Sache kann ohne eine gräöndlichere Untersuchung nicht abgetan werden, um so mehr, als Reinach auch später nicht seime Meinung aufgegeben hat, obwohl Preuners Ein- spruch den Beifall fast Aller gefunden hat. Nun ist es schon staatsrechtlich mehr als zweifelhaft, dass zwei Bräder im demselben Jahre zu Strategen gewählt worden wären, obwohl in den Jahren 97/6 und 95/4 zwei Strategen aus derselben Phyle äberliefert sind; aber Athen hatte in dieser Zeit Umwälzungen durchzumachen, die sich auch in der Verfassung fäöhlbar machen (vgl. Ferguson, Klio IV, 1 f.), und wir können uns daher nicht einmal auf dieses Indicium berufen. Dass Bräderpaaren unter den M. 1 und 2 häufig waren, hat ja, wie oben gesagt, Kirchner nachgewiesen. Aber könnte nicht einer von den Mänzbeamten ein Stratege seim? Um diese Frage zu entscheiden, brauchen wir nur die bekannten Strategen des 2 u. 1 Jahrh. zu durchmustern. Ich stelle zu diesem Zwecke ein Verzeichnis auf. Ende des 3 Jahrh. (Dionysios) Oeégovkos Oeogåvovs Ierouievs, ent TNv xapaoxeviv IT1161 b. Nach 167 "Hodxlewvros Ilogewdinov -—, El TOVS ÖTTALTAS 2-mal. I1!593. c. 145 EevoxAfis Wescher et Foucart, Inser. de Delphes 424. 133 "Hodxlevros Orosius V, 9. 128/7 — Oeégqgoaoros "Hoauxkeirov ”Ayaoveds, ext tar Diony- ÖstAa Stos):- ”Ianaoyos TuuoxAéovs IMewoaievs, ent To VAVTLAÖV | Colin, Le Åtoxlijs svoxléovs — —, ent TO iztTexÖV | culte d”Ap. Ividivos AImvayöoov Kvdavrions, Ezxi töv] Pyth.S.72. Ievoawa ”Enigåvns Ixnaxod Acuntoeds, ent Ekev- otva S- 10 J. Sundwall. [N:o 1 , Ett TovS ÖmAiras Colin S. 34. 106/5 — Adwovvoios AnNuntoclov (Agathokles) Ende des 2 Jahrh. Xrt/odåtwv "ExoMjdev, ett TYv HOaoaoxeviv IT!404. c. 100 AHoyetos Aoyeiov Torxoovoros, Ett tov Ieroaii 11?1206, 1339. 102/1 ”Iåowv — —, ei Tv Tapoaoxeviv IT985. 101/0 Xeoaniov Scoaniwvos Melurevs, e7tl TA ÖTTAA lagar Twuwoöyos "Pauvoöoios, ext TNV HAPUOXEVNYV J så 100/99 ”'Uznolködwoos M — — <, Enl TA ÖNA NR Awovvooyévns ”Avayvodorios, E7tt Tiv 7Toouoxevijv | / 99/8 — "Eoviatos GCeoydkowdos ex Keoauéwv, ext ta örrAg IT2985. 98/7 IHevoaevs, Ett TA ÖNA I Re S Xaotlov Aidakidns, Ett To vavTLXÖV jer 985. 97/6 — S0oaniwv Saouniwvos Mekurevs, ext TA Orta Colin S. 35. Awovboros Anuntoiov Alféwvebs — — — I1T985. 96/5 — Xaoaniwv Z00oaniwvos Meurevs, Ext ta örrAa IT?985. 95/4 — Ilögdos Ilbooov Aauzrrtoevs, Et TA ÖTTAU ”Aoylas Aoyévov ”Avagkvorios, ett To VavTUIXOÖV (a Aoeoios Aoyeotodtov KvduInNvareds, ETtI TO VAVTLAÖV ; Ayadoxlijs Zwoixodtov ND ivatos, EttTNV nack Edzokeuos Zwikov Ioawavievs Ext tov IHeoacä | Zivev Mevioxov ”Eoywevs 55 1131207. Aotwotayooas Towilov Ieroaevs | Anf d. 1 Jhrh. ”Ezixodåtns KoMiudyov Aevxzovoeds, ext Tods ö7tAiras 2-mal. B. C. H: IV, 543. 88 AIqviov ”AFImviwvos ett tÖv Öönxtlov Posid. ap. | Athen V, 213 e, vgl. Niese, Rh. MG a UD lök ger Oiov UP ösidlonimstant Ove Niese, a. 0. und Weil, Ath. Mitt., NINS2St 88/7 —- FÅAowotiwv] vgl. Preuner, £h. M. 49, 3718. 84—78 Mvaoéas Mvaoéov Beoeviaidns, Ext tods öntAiras IT'481. v. 51 IHoköyaouos — — é&nt tå örrAa Cicero, Ad Attic. V, 11. c. 50 — dwoxNfs Aoxkéovs Metwrevs, ext tovs önrAiras Vit. X Or. El O n. 27 Hauuévns Zifvwvos MaoaIwvios, Ext tods önrtiras IIT,63. L] Untersuchungen iiber die attiscehen Miinzen des neucren Stiles. EN Ein "Hodxlevros kommt weder als M. 1 noch 2 vor, trotz- dem wir einen gleichnamigen Strategen haben, der wenigstens zweimal, wenn nicht dreimal, Hoplitstratege gewesen ist. Was den Strategen c. 145 ZevoxAfjs betrifft, haben wir ja einen M. 1 Z., der in drei Serien vorkommt, aber diese Serien sind, wie ich unten zeigen werde, fär ene viel spätere Zeit anzu- setzen. Der Hoplitstratege 128/7 Oeögocoros ist auch mit den M. 1 in GOeégoa(otos)—Swras und Oebgqgoaoroc— OewiotToxMis gleichnamig; aber jene Serie ist viel älter (vgl. oben) wäh- rend diese wieder viel zu spät ist. Der Hoplitstratege 106,5 Acwovdoios ist viel später als der M. 1 in Awovvor—Awovva und viel fräöheri als der M. 1 in Awovgoroc—Mvacaybéoas und Ao- v$oros—ANudoroatos. Esist bemerkenswert, dass der Name Xcoa- ziwv, der wenigstens in drei Jahren bei einem Hoplitstrategen vorkommt, in keiner Serie bekannt ist. ”AzrzeMxöv ist wohl Strateg im Jahre 88/7, sehwerlich doch Hoplitstrateg, weil dies Amt fär ”49nviwv bezeugt war. In der Mänzserie, die in die- sem Jahre geprägt ist, kommt keiner von diesen beiden vor, wohl aber ”Aowotiwv, von welchem man nicht sicher weiss, ob er vielleicht sich auch unter den Strategen des Jahres befand. Ubrig sind noch die Strategen aus der Zeit nach Sullas Eroberung. Und bei diesen ereignet sich der bemerkenswerte Fall, dass die sämtlichen 53 bekannten Strategen, die ausser- dem alle Hoplitstrategen sind, bei M. 1 oder 2 der Serien, die nach 83 anzusetzen sind, wiedererkannt werden können. ”Enwzodtnys ist Stratege nach 88, weil er noch 106/5 Knabe war (vgl. oben S. 57), und in diese Zeit ist auch die Serie KalM- uayos— Exixoätns zu setzen, in welcher er M. 2 war (vgl. unten). JIMoldyaomwos, der Stratege um 50, findet sich in der Serie Tovgqgwv—IloWycouos wieder, die gerade fär diese Zeit angesetzt werden muss (vgl. unten). Dasselbe Amt beklei- det IMouuévns, Strateg nach 27, in Anuoxdons—IHauuéevns, aus dem Anfang der Regierung des Augustus (vgl. unten). M. 1 sind die Hoplitstrategen Mvacéas und AwoxAijs Melwrevs gerade in der Zeit, in welche die entsprechende Serien MvacéÉas—Neotwo und AioxAijs Meli— Midewos anzusetzen sind (vgl. unten). Ist dieses Zusammentreffen nur ein Zufall oder därfen wir daraus schliessen, dass, während vor der Eroberung Athens durch Sulla die Strategen mit den 12 J. Sundwall. ; [ND Minzbeamten nichts gemein haben, wie aus den oben Nach- gewiesenen einleuchtet, die nach dieser Zeit erhöhten Kom- petenzen des Hoplitstrategen (vgl. Shebelew a. O. 8. 313) auch die Funktionen der ersten Mänzämter umfassten? Indessen, wir können eine weit grössere Zahl von Iden- tifikationen zwischen Archonten des ersten Jahrh. und Mänz- beamten der zweinamigen Serien der vierten Periode aufwei- sen. Es ist sogar auffällig, dass eine Menge von M. 1 und 2 der dreinamigen Serien auch als M. 3 funktioniert haben. Aber eine statistische Untersuchung erweist, dass das keines- wegs obligatorisch war, denn wir kennen wenigstens 43, die nicht unter den M. 3 oder bekannten Archonten zu finden sind, während ungefähr dieselbe Zahl dieses Amt ebenfalls verwaltet hat. Das schliesst den Gedanken aus, dass auch die zwei ersten Mänzbeamten der 3-namigen Serien aus dem Areopage genommen sein könnten, oder gar die Mänzämter stufenweise erlangten. Aber in den zweinamigen Serien der vierten Periode stimmen, wie gesagt, eine Menge der M. 1 und 2 mit bekannten Archonten des ersten Jahrh. iberein, und dies kann unmöglich der Zufall herbeigeföhrt haben. Wir mässen daher den Ursachen nachzuforschen versuchen. Es fragt sich zunächst ob dies nicht im Zusammenhang mit der Weglassung des dritten Beamten stehen kann. Die drei- namigen Serien reichen, wie oben gesehen, bis in die Zeit um 100. Unmittelbar danach mössen einige zweinamigen Serien gesetzt werden (vgl. unten die chronologische Anord- nung). Fine Ausnahme tritt im Jahre 88/7 mit der dreina- migen BSerie ”4owriwv—DPilwv auf, aber sie ist im folgenden Jahre durch die zweinamige Serie MiIoadårns— Aowtiwv wie- der aufgehoben worden. Dann sind alle die ubrigen 2-namigen Serien der vierten Periode in die Zeit nach der Eroberung zu verlegen. Es wäre nun sehr merkwärdig, wenn nicht die Veränderung in den beiden Aristion-Serien mit den Verän- derungen der Verfassung während des mithradatischen Krie- ges zusammenhingen. Zwar ist es nicht den Tatsachen ganz entsprechend, wenn Reinach— Götz (Mithradates 135, 1) sagt, dass die dreinamige Serie Aristion—Philon auf eine ziemlich normale Sachlage schliessen lässt, während die darauf fol- gende BSerie die Diktatur des Aristion bezeuge. Denn die L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 13 Sachlage war in beiden Jahren eine anormale. Aber der Gang der Ereignisse spiegelt sich in der Veränderung der Serien wieder. In die Wirren der Jahre des Mithradatischen Krieges spielte eine demokratische Bewegung stark hinein, die gegen das vorhergegangene oligarchisch-römische Regi- ment gerichtet war (vgl. Shebelew a. O. 231 £.). Diese de- mokratische Tendenz mag es gewesen sein, der die Serie des Jahres 88/7 ihre Dreinamigkeit im Gegensatz zu den vorange- henden zweinamigen Serien verdankte. Es ist nicht weniger bemerkenswert, dass das Aufhören der Dreinamigkeit der Minzserien um 100 ebenso mit der eingetretenen oligar- chischen Veränderung zusammentrifft (vgl. Ferguson, Klio IV, 1 f, The oligarehie revolution at Athens of the year 103/4), In derselben Zeit, also von c. 100 bis 89, in welcher das Regiment durchaus oligarchisch gewesen sein mag, haben wir nur 2-namige Serien zu verzeichnen (vgl. unten). Im Jahre 87/6, als Aristion als Tyrann jJede Verfassung aufge- hoben hat, ist es ähnlich. Auch später, als Sulla die aristo- kratische Regierungsform wieder befestigt hatte (vgl. She- belew a. O. 5. 309 f.), blieb die Zweinamigkeit bestehen. Die Abschaffung der M. 3 lässt auf einen geminderten Einfluss des Areopags schliessen:; eine verminderte Bedeutung dieses erlauchten Rates schliesst aber durchaus nicht ein verschärftes oligarchisches Regiment aus. Im Gegenteil sehen wir z. B. unter den Dreissig die Gerechtsame des Areopags angegriffen (vgl. Keil, Anonym. Arg. 176 1). Die oligarchische Umwälzung am Ende des 2 Jahrh. ist allem Anschein nach nur einer ganz beschränkten Zahl von Familien zu Gute gekommen (vgl. Ferguson a. O. S. 12). Dann ist es auch begreiflich, dass man die Macht des Areopags nicht stärken, sondern zu schwächen versuchte,!) wie aus der Abschaffung !) Die neuerdings erschienene Untersuchung von Wilcken iiber den Werth des Anonymus (Hermes XLII, 374 f.) ändert an dieser Ausfihrung von Keil Nichts. ?) Wenn Ferguson (a. 0.) glaubte, dass die Kompetenzen des Areopags gerade durch diese Revolution gehoben wurden, so ist dies jetzt unhaltbar, denn wir sehen, dass der Areopag schon längst eine erhöhte Bedeutung be- kommen hatte (vgl. oben S. 72, 1). 14 i J. Sundwall. N:obE der Kontrollkommission des Areopags hervorgeht. Ohne Zweifel steht die Revision der Masse und Gewichte in ir- gendeiner Zusammenhag mit dieser Veränderung (vgl. oben 'S. 72 u. Anm. 1). Was die M. 1 und 2 dieser Zeit oligar- chischer Umtriebe betrifft, so sind zwar einige als frähere M. 3 zu erkennen, ohne dass wir jedoch es als Regel feststellen könnten, dass diese aus dem Areopage sein mässten, was auch gegen das System verstossen hätte. Es ist im Gegenteil glaub- lich, dass sie aus dazu geeigneten und der Partei genehmen Leuten ausgewählt wurden, wie schon daraus ersichtlich ist, dass dieselben Personen in drei Serien vorkommen. In dieser Weise lässt Aristion seinen Gönner Mithradates und sich selbst das Mäönzamt 87,6 äbergeben. : Nach der Eroberung Athens 86 hat Sulla die Verfassung in aristokratiscehem Sinne geordnet (vgl. Shebelew a. O. S.. 309 f.), und die Amtsbefugnisse des Hoplitstrategen, des Rates und des Areopags erweitert. Auch in der Minz- prägung machte sich derselbe Grundsatz, wie während des oligarchischen Regiments geltend, indem die Kontrollkom- mission des Areopags fernerhin aufgehoben blieb. Wohl sprach dabei auch die trostlose Finanzlage Athens mit, die nur eine spärliche Prägung gestattete, dass eine so umfas- sende Kontrolle fär äberflässig befunden wurde.!) Aber dem Areopage blieb doch ein gewisser HFEinfluss auf die Mänze, denn wir mössen es durch das oben erwähnte Zu- sammentreffen mehrer Archonten und Magistratsnamen fär gesichert halten, dass wenigstens eimer der Mänzbeamten ein fräöherer Archon gewesen ist. In Anbetracht dieser meinen Schlussfolgerungen bleibt noch die Frage äbrig, wie sich das HEinsetzen der M. 3 um 180 erklären lässt. Auch hier scheinen die Zeitum- stände eine wahrscheinliche Erklärung zu gewähren. Nach- dem den Athenern die Inseln Lemnos, Imbros, Paros, Skyros und besonders Delos von den Römern zum Geschenk gemacht waren, blähte ihr Handel rasch auf, und das wirkte auf die Mänzprägung mnachhaltig ein, denn die attischen Mäönzen ') Die geringe Zahl der erhaltenen Exemplare der meisten dieser Serien ist auffallend. L] Untersuchungen iiber die attiscehen Miinzen des neueren Stiles. 15 verbreiteten sich iber die ganze hellenistisehe Welt. Nach allgemeiner Auffassung ist die Besitzergreifung, wenigs- tens was die Inseln Lemnos und Delos betrifft, erst in das Jabr 1661 zu verlegen (vgl. Köhler Ath. Mill. I, 265 £). Nach einer Quelle aber wären diese Inseln schon 196 von den Römern geschenkt worden (Livius XXXTII, 39, 10—-11). Das Dekret aus dem Jahre des Tychandros (B. C. H. XXIX, 169), das nur in das Jahr 172/1 (171/0) verwiesen werden kann, erzwingt die Annahme, dass Delos schon damals gewissermassen unter attischer Oberhoheit gestanden hat (vgl. Reinach, B: C. H. XXN 46 f.). Wir sehen das durch die Minzen bestätigt. In der Zeit um 180 wird die Kon- trollkommission des Areopags eingesetzt, und mit den drei- namigen BSerien stieg die Zahl der Mänzen ungleich höher als fräöher. 1!) Die Kommission war also durch die Um- stände notwendig geworden. Diese Massnahme und die Er- weiterung der Prägung wäre nicht begreiflich, wenn die Athener ihren auswärtigen Besitzstand erst im Jahre 166 bekommen hätten. Haben sie aber schon 196 den bestim- 1!) Soweit ich feststellen kann, ist die Durchschnittszahl der bekann- ten Exemplare der dreinamigen Serien wenigstens die doppelte der höchsten Zahl der Serien der zweiten Periode, (Wie notwendig eine möglichst genauc Angabe der Zahl der Exemplare jeder Serie ist, ist ersichtlich.) Dies gilt die Serien, die in der Zeit zwischen c. 180 und c. 146 geschlagen sind. Sie weisen eine ungewöhnlich reichhaltige Prägung auf, auch insofern dass in c. 40 Jahren 31 Serien vorkommen. Nach dieser Zeit tritt ein Stillstand ein, his wieder die Miinze in den zwanziger Jahren in Tätigkeit tritt. Ein Grund der Untätigkeit ist sicherlich in dem Sklavenaufstand in Laurion um 133 zu suchen (vgl. She- belew a. O. 3. 218; einen zweiten gefährlicheren Aufstand am Ende des Jahrh. halte ich nicht fiir erwiesen, obgleich Shebelew ihn aus Posidonius zu beweisen versucht; das geht auch nicht aus den Miinzen hervor, denn die Prägung oeht trotz des Verschwindens der M. 3 ununterbrochen fort). Von c. 125 an ist die Prägung wieder rege und reichhaltig geworden bis zu dem Zeit- punkt, in welchem die zweinainigen Serien einsetzen. Es ist mit Recht bemerkt worden, dass die Serien von dieser Zeit an eine nachlässigere Form aufweisen (Head, Cat. XLVI) und Head hat die Sache damit erklärt, dass Atbens Wohlstand nach Corinths Zerstörung 146 so aufblihte und folglich die Miinze so stark in Anspruch genommen wurde, dass weniger Sorgfalt der Prägung gewidmet werden konnte. Merkwirdig scheint es, dass die Miinze dann 20 Jahre nach diesem Ereignisse gar nicht in Tätigkeit war; die Datie- rung der Serien lässt eine andere Annahme nicht zu. 16 J. Sundwall. NSD menden HEinfluss auf die Inseln bekommen, erfolgte der Aufschwung natärlich nicht sofort, sondern wohl gerade in der Zeit, in welcher wir eine erheblich gesteigerte Prä- gung in Verbindung mit der Tätigkeit einer Kontrollkom- mission wahrnehmen können. Vielleicht steht das Auwuftre- ten von ausgeschriebenen Namen der Magistratsbehörden, statt von Monogrammen, das von Head in die Zeit um 196 verlegt wird, auch mit dieser Besitzergreifung in Ver- bindung. Es mag fär den Ruf der Mäönzen nätzlicher ge- wesen sein, statt der schwer zu entziffernden Monogram- me, Namen von weit bekanntem Klang, wie Mikion, Eche- demos wu. 's. w. zu haben. Avuch zeigen diese Serien, im Vergleich mit den Monogrammserien, durchschnittlich eine teigerung der Mänzprägung auf. Wenn wir noch den allgemeinen Charakter der beiden er- sten Mänzämter zusammenfassend angeben wollen, soist erstens zu bemerken, dass sie unzweifelhaft eine Epimeleia ausmachten, keime Areche, weiter dass sie durch Wahl besetzt wurden, und ausserdem dass sie noch eine Leiturgie mit sich brachten (vgl. oben S. 7). Dies bezeugt der Umstand, dass wir durchgängig unter ihnen Männer aus den angesehensten und reichsten Fami- lien, sogar Färsten finden, und häufig und in allen Perioden Bröder, Vater und Sohn, oder sonst Anverwandten. Wir haben sogar Beispiele, dass es unter ihnen solche gab, die noch nicht das för eine doyt gesetzliche Alter, 30 Jahre, erreicht hat- ten. So waren z. B. Eumareides und Alkidamos, Kallimachos (NizoyEvys—KaMuoayos), Hermokles (Anuéas—"EouoxAijs) sicher- lich noch in den 20 Jahren. Ausserdem konnten die Ämter iteriert werden, und schliesslich hat die Verwaltungszeit eine andere Begrenzung als die der gewöhnlichen staatlichen Ämter gehabt, indem schon in der Periode c. 196—186 das Sonnen- jahr bei der Mänzverwaltung eingefährt worden ist.!) Alle bis- 1) Vgl. das Amphoramonogramm von 4 und N in Xaoc—- Hoa. Die Ursache davon, dass die Minzämter schon geraume Zeit nach Sonnenjahren verwaltet wurden, ehe dies sonst in dem Staatsleben eingefiihrt worden war, mag die sein, dass man aus handelspolitischen Riicksichten die Miinzen dadurch dem Verkehr noch mehr empfehlen wollte. Macdonald (N. Chr. 1899, 289 £.) dachte, dass man dadurch die allgemeine Verwendung im Staate vorbereiten und die Birger daran gewöhnen wollte. Vielleicht auch das. L] Untersuchungen tiber die attisehen Miinzen des neueren Stiles. 7 herigen Deutungen, die den ersten Mänzbeamten ein ordent- liches Staatsamt anweisen wollten, fallen somit fort. Wie man aber sie genannt hat, weiss man nicht. Sie waren Ehrenämter, von denen das erste eine gewisse Vorzugsstellung einnahm, indem derjenige, der es bekleidete, das Symbol zu wählen hatte. Es scheint nutzlos sich äber ihre speciellen Namen den Kopf zu zerbrechen, da die Uberlieferung, sowohl die literarische, als auch die inschriftliche, daräber vollkommen schweigt. Vielleicht kann eines Tages ein gläcklicher Fund die Aufklärung geben. Ich versuche nun zum Schluss eine chronologische Anordnung der zweinamigen Serien der vier- ten Periode. Die dreinamigen BSerien endeten,!) wie oben dargelegt, um 100 oder kurz vorher. In die darauf folgende Zeit, also um 100 und kurz nachher, mössen die Serien AHMEAAIKQN —-APISTOTEAHZ, AHMEAZ- KAAAIKPATIAHS, AIONY- SIOS—MNASATOPAS und AIOPANTOS—AISXINHS ge- hören. Der eine oder beide ihrer Beamten sind schon in den letzten dreinamigen Serien tätig gewesen. HEigentämlich ist ibnen auch die kleine Zahl der erhaltenen Exemplare, die eine äusserst kleine Prägung beweisen, die gegen die frähere reichhaltige auffällt. >) 1) Ein Beweis, dass die jingsten dreinamigen Serien, wie ”Aduqr- zoåtns— Eatotoatos, Kdivros—KAéas, älter als die zweinamigen Serien sind, könnte vielleicht auch aus dem Umstande gezogen werden, dass in dem oben S. 66 erwähnten, von Scholz in Monatsber, d. Num. Ges. in Wien 1902, Fasc. V, Heft 35, beschriebenem Funde keine 2-namigen Serien der vierten Periode vorkommen, wohl aber die erwähnten Serien sowie eine Mehrzahl ältere drei- namige. Ich kann hier nicht meine Bedauern unterdricken, dass Scholz nicht die iiber 100 Stiicke dieses Fundes, die sich im Besitz des Herrn Arnim Egger in Wien befanden, und die er alle zu sehen bekam, näher beschrieben hat, als dass er sie mit ihren Seriennummern aufzählte. Nach einer brieflichen Mitteilung von Herrn Egger sind sie alle im Laufe der Jahre verkauft worden. Wann und wo der Fund gemacht worden ist, kann nicht ermittelt werden. Herrn Egger verdanke ich auch die Auskunft, dass sie ihm von einem Orientalen aus Saloniki, dessen Name ihm nicht bekannt ist, verkauft wurden und dass er nachträglich hörte, dass es sich von einem grösseren Fund gehandelt habe, von dem die von ihm gekauften Stiicke nur einen Teil bildeten. Allzu grossen Wert können wir also dem Nichtvorkommen der zweinamigen Serien in diesem Teil nicht beimessen, da wir nichts von dem iibrigen Teile kennen. Wäre dieser nur der einzige Fund antiker Miinzen, dem es so gegangen ist! 2) Dadurch ist auch deren Nichtvorhandensein in Funden aus dem mithradatischen Kriege erklärlich. 2 18 J. Sundwall. [N:o 1 Die drei!) Serien EENOKAHZS—APMOZENOS gehören auch der Zeit vor dem mithradatischen Kriege an, weil sie in den Dipylon- und Karystosfunden erhalten sind, die allem An- schein nach gerade während des Krieges niedergegraben wor- den sind (vgl. Weil Arch. Zeut.33, 163 f. u. Köer ZI NIT; 103). Ausserdem kommt der M. 2 "Aoué&evos schon in der Serie ”Aootos— Mvaoaydooas (vgl. oben S. 63) als M. 3 vor. ?) Sie 1) Vielleicht gab es noch eine vierte Serie. Svoronos erwähnt in Journ. int. 1906, 327 eine mit ovupokov åvéxdotov. ?) Ein Indicium dafir könnte auch daraus gewonnen werden, dass mehrere ungewöhnliche Miinzmarken dieser Serien schon in den letzten drei- namigen Serien auftauchen, wie AP, 44, 4H. Allzu grossen Wert auf gleich- namige Miinzmarken fir die chronologische Bestimmung können wir doch nicht legen, da wir durch eine genaue Musterung und Vergleichung der Minz- marken aller Serien zu dem Ergebnisse kommen missen, dass sie sich iiber ei- nen längeren Zeitraum erstrecken konnten. Uberhaupt ist ein Verzeichnis der Miinzmarken in der chronologisehen Ordnung der Serien ganz unerlässlich, wenn wir die Nebel um diesen Zeichen lichten wollen. Ein solcher Versuch zeigt erstens, dass die Miinzmarken weder Stempelschneider (vgl. Ratgeber, Neun und Neunzig Miimzen der Athenatier 5. 66) noch Miinzsklaven oder iber- haupt Personen bezeichnen konnten, weil dieselbe Marken, wie AII, ME, MH, IHP, ZOO, eine Zeit von 100 Jahren, sogar mehr, umfassen. Auch können sie nicht Götter oder Feste bezeichnen, wegen Marken, wie TITT, REP, BIA, EMP, Z0A. Es bleiben also nur Plätze ibrig. Hill (vgl. Handbook of Greek and Roman coins) hat die Ansicht bekundet, dass sie the various officinae or workshops of the mint bezeichneten. Zur Begrindung figt er hinzu: ,,In a time, when all the coins were struck by hand ther is nothing astonishing in the existence of a great number of workshops in the mint of a city of which the coinage was as extensive as the Athenian.” Aber man könnte dagegen einwenden: warum tauchen bisweilen Miinzateliers auf, die wieder fallen ge- lassen wurden? Mit einem Worte, die Unstätigkeit dieser Ateliers und die grosse Menge von ihbnen in den Serien 197—186, im Gegensatz zu der be- schränkteren Zahl in der darauf folgenden dreinamigen Serien, während jedoch die Prägung in den letzteren viel reichlicher ist und infolgedessen eine grös- sere Zahl Prägestätten gefordert hätte, spricht eher gegen als fir eine solche Annahme. Ausserdem haben wir Miinzen aus gleicher Zeit und mit gleicher Miinzmarke, die verschiedene Stempel aufweisen. Wir wissen, dass die Athe- ner ihr Silber aus den Minen in Laurion bezogen, also auch das der Miinzen. Nun deutet das merkwirdige Auftreten der Miinzmarken nach einer längeren Zeit gerade auf einen Betrieb, der wiederaufgenommen wurde; das könnte der Betrieb der Minen sein, von welchen wir gerade wissen, dass man in der Zeit des Niederganges gezwungen war alte niedergelegte wieder zu bearbeiten. Diese waren ja das Eigentum des Staates, obwohl sie verpachtet werden konn- ten. Ist cs denn unmöglich, dass man, um das Silber zu kontrollieren, das L] Untersuchungen iiber die attiscehen Minrzen des neueren Stiles. 19 sind wahrscheinlich unmittelbar nach einander geschlagen worden, denn es herrschte in dieser Zeit ein scharfes oligarchis- ches Regiment, das eine Iterierung der Ämter zum Gebrauch machte (vgl. Ferguson a. 0.). Vielleicht korrespondieren sie mit dem Archontat des Medeios 91—989. Fine enge Anleh- nung an Rom, wie es die Oligarchen liebten, zeigt das Bei- zeichen einer von den Serien, die Statue der Göttin Ruma. Es ist zuletzt noch zu bemerken, dass die erhaltenen Exem- plare eine normale Prägung beweisen von derselben Intensi- tät, wie im letzten Jahrzehnt des 1 Jahrh. In dem Karystosfunde befinden sich drei Exemplare einer Serie A0OE 0 AEMOZXS mit Harmodios als Beizeichen und ohne Magistratsnamen (vgl. Köhler Z. f. N. 12, 103 f.; bei Head, Cat. Serie N:o 106, vgl. oben S&S. 6). Köhler macht auf ihre schlechte Ausfährung aufmerksam, die eine späte Epoche zeige, und setzt die Serie, die offenbar auf eine vorauf- gegangene Zeit, in der das Hochheitsrecht des Demos geschmä- lert worden war, deute, unmittelbar nach Athens Einnah- me durch Sulla (a. 0.). Head, dem diese Ansetzung wegen der Trophäenserie und der Serie mit Monogrammen (vgl. oben S. 6) nicht passte, setzte sie etwas später, um 383 (a. 0.). Aber erstens scheint der Schatz im Laufe des Krie- ges niedergegraben worden zu sein (wir haben in dem Funde weder die Serie Mithradates-—Aristion noch die Trophäen- oder Monogramm-Serie); und zweitens ist das Vorkommen einer WSerie mit derartig demokratiscehen Charakter so spät wie 83 schwer zu erklären. Die aristokratische Restauration der Verfassung Athens wurde von Sulla wahrscheinlich im die verschiedenen Minen ablieferteten, die Namen der Minen auf den Miinzen mit stempelte? Mit Miinzbuchstaben wiirden gut ein KTHowazöv, "EPuavzöv, ”AOnvarxöv, AHuntoraxöov, ”ATTOoviaxov, PINnuoviaxov, TIP Ooxartiaxov, AIOvvoiaxöov (vgl. IT780- 3, IP1078 h—e) stimmen. Aus den Inschriften zu urteilen haben diese Minen sowohl Namen der Götter upd beriihmten Männer, als auch der Demen und wabhbrscheinlich auch bisweilen der ersten Bearbeiter bekommen. Da wir wissen, dass auch Fremden das Recht die Minen zu ver- pachten zustand (vgl. Ardaillon, Les mines du Laurion S. 185), lassen sich die Marken TIT, EMP, BIA als Namen der Fremden erklären, nach denen Minen benannt wurden (vgl. den Rest eines Minennamens —es£0ioxevov 17781, der eine ungewöhnliche Form andeutet). 20 J. Sundwall. [N:o Sommer 86 ' durchgefährt, denn wir miässen annehmen, dass er in der Zeit zwischen der Schlacht bei Chaironeia und dem Aufbruch nach Thessalien nach Athen zuräöckkehrte, um mit den Anhängern des Mithradates aufzuräumen (vgl. Gran. Licin. p. 33 und Shebelew a. O. 258). Es wäre also ohne Sinn gewesen drei Jahre nachher eine obenbeschriebene Mänze mehr zu prägen. Aus diesen Gränden muss sie fräöher gesetzt werden und zwar in die Zeit der Wirren vor dem Abschlusse des Krieges. Der geeignete Zeitpunkt scheint im Winter des Jahres 88 zu sein, als die oligarchische Regie- rung durch die von Athenion geschärte demokratische Be- wegung zusammenbrach (vgl. oben). Die Serie Xenokles— Harmozxenos, mit Roma als Beizeichen, die mir die letzte der drei BSerien zu sein scheint und von der wir Exemplare bis H haben, wäre in das Jahr 89/8 zu setzen. Als die Oli-. garchen im Winter 88 flohen, wurde die obenerwähnte Serie ”AJeE 6 AdEuos, die keine Amphorabuchstaben aufweist, geprägt Mit dem Jahre 88/7 begann die Serie Aristion—Philon, der die von Mithradates—Aristion im Jahre 87/6 bis zum Falle Athens am 1 März 86 folgte. Nach diesem Ereignisse und dem unmittelbar nachher erfolgten Siege bei Chaironeia mag wohl Sulla die Trophäenserie ohne 4A0E haben prägen lassen, also vor dem Anfang des attiscehen Jahres 86/5. In dem ersten Monat dieses Jahres erfolgte dann die Mono- grammserie, auch ohne AGE. Die äusserst gerimge Zahl dieser Serien lässt auf eine ärmliche Lage schliessen. Auwuch ist es bemerkenswert, dass das erste Monogramm sich als "Aouöfevos auflösen lässt, welcher dann derselbe wäre, der vor dem Kriege M. 2 gewesen ist. In Sullas Lager befanden sich die athenischen Fläöchtlinge und diese äbernahmen natärlich bei der Restauration die Staatsleitung. Darum ist es erklärlich, dass dieser mit dem Mänzamte wieder betraut wurde. Dass das Möänzrecht der Athener mit der sullanischen Epoche nicht aufhörte, ist schon oben erwähnt worden (vgl. 5. 6). Nachdem eine aristokratische Regierung wieder im Jahre 86 von Sulla eingeföhrt worden war und Sulla selbst sich im Herbst 84 mit den Athenern ausgesöhnt hatte (vgl. Shebelew 5. 259), ging wieder die Mänzprägung ziemlich re- gelmässig vor. Wir haben c. 30 Serien, innerhalb eines Zeit- L] Untersuchungen iiber die attisehen Miinzen des neueren Stiles. 21 raumes von etwas mehr als 50 Jahren. In der Regel war die Prägung äusserst därftig, denn von den meisten Serien sind nur spärliche Reste vorhanden. Nur eine Serie NéÉotwo —Mvwvaoéas weist äber 24 Exemplare auf. Von den letzten Serien, die in die Regierungszeit des Augustus fallen, sind nur Drachmen aufgefunden. Ich habe in der Z. f. N. 1907 die Vermutung ausgesprochen, dass die Athener damals nur kleineres Silbergeld prägten. Kurz nach BSullas Zeit ist die Serie KAAAIMAXOZ— EIlIKPATHZ anzusetzen. Der erstere war pacoiseds 99/8, die Akme des letzteren fällt um 87 (vgl. oben S. 57). Nur 2 Exemplare der Serie sind bekannt. In die Zeit um 80 muss auch die Serie TPYPQN—HOAYXAPMOZ angesetzt werden.!) Der M. 2 ist Archon unmittelbar nach der Einnahme Athens (vgl. P. A. 12106). Nachher kommen wohl die Serien MN4A- Z3EAS—NEXSTQP und NEZTQP - MNAXSEAZ, denn Mnaseas ist wahrscheinlich der Hoplitstratege Mvacéas Mvacéov Beoe- vixions ec. 80. In diese Zeit ist vielleicht auch die Serie AA- KETHZ—EYATIQN zu setzen (vgl. P. A. 585). In die sieb- ziger Jahren des ersten Jahrhunderts sind die Serien MEN- TQP-MOZEXIQN und AMÖVIAZ—OINOPIAOZ zu verlegen, denn die M. 2 beider Serien kommen als Archonten in I[”863 vor, welche Inschrift kaum vor dem sullanischen Kriege da- tiert werden kann. ?) Diesen Serien nahe stehen AMOAHEIZ — AYSANAPOSZ und AYZSANAPOS—OINOPIAOZ, Der M. 1 der ersteren, Apolexis, ist wohl etwas nach Sullas Zeit Archon (vgl. P. A. 1363); von dem M. 2 der letzteren Serie ist soeben die Rede gewesen. Vielleicht sind diese Serien um 60 geprägt worden. Um dieselbe Zeit möchte ich auch einige 1) Ich habe oben S. 3 diese Serie der zweiten Periode Heads zugewiesen. Einem Hinweis von Svoronos folgend, weise ich sie jetzt der vierten Periode an, nicht nur weil der Name Tovqov in der voraugusteischen Zeit gar nicht bezeugt ist, während er nachher zahlreich vorkommt, sondern auch weil die ausgeschriebenen Namen, sowie das Vorkommen eines einzigen Exemplares und schliesslich die Ubereinstimmung des M. 2 mit dem Archonten, eine späte Zeit bezeugen. 2) Olvéqdos ist der Sprecher II:488 aus der Mitte des 1 Jahrh. Sein Vater ”dugqias ist der M. 1. Fiir den Polemarch in I[?863, Pilwtas ZogoxAéovs ”Ayxaovevs, hat Kirchner die Akme c. 80 festgestellt (P. A. 12836); der Thes- mothet Mooxiov Mevåvdpov Piraiöns ist Ephebe 105/4 (P. A. 10451). . 22 J. Sundwall. IN:oNT Serien ansetzen, die sicherlich dieser Periode angehören, deren Beamten jedoch nicht identifiziert werden können, nämlich KAEOPANHZ—EMOETHZ, EYMHAO S— OEOZENI- AHZ, HPAKQN—HPAKAEIAHZ. !) Nach 60 folgen dann die Serien PIAOKPATHE—HP2- AES (der M. 2 Archomn 60/59, vel P:'A. 6538), CAEYEIOSEE ANTIKPATHS (der M. 1 Archon 59/8; vgl. P, A. 9053); PI- AOKPATHSE--KAAAIDON (der M. 2 Archon 58/7; vgl. P. A. 3231), KOINTOS--XAPMOST[PIJA[TOS] (der M. 1 Arechon 56/9; vgl. P:»A. 8688).2) In die Mitte des ersten Jari. fallen noch folgende Serien SQRTAJHZ—OEMISTOKAHS, OEOVPPASTOZ—-OEMISTOKAHS,? EITITENHS—ZEENAQON, MENEAHMOS—TIMOKPATHZ. Der M. 2 der beiden ersten Serien ist OewworoxzMijc II Oeogodåortov Ayvodoios, dessen Akme Kirchner c. 42 setzt (vgl. P. A. 6654), der M. I Oeégoaoros. ist dann sein Vater (vgl. P. A. 7169). Pie Familie gehörte zu den vornehmsten, aber keiner ist als Archon bekannt. Die Beamten der Serie ”Eznvyévns— Eévwv sind meiner Ansicht nach die beiden Epheben um 80 (IT!481) und nicht ihre Oheime (vgl. P. A. 4812), weil dadurch. die Serie zu fröh angesetzt werden mässte. Die letzte Serie, Mevéonuos—Tiuo- xodåtns hat schon Kirchner der Mitte des ersten Jahrh. zuge- wiesen (vgl. P. A. 9891). Nach 50 setze ich die Serie HANTAKAHS—AHMH- TPIOZ") und APXITIMOS—AHMHTPIOZ (der M. 2 Archon 50/49). Später als 50 ist auch MENNEAS—HPWAHS :) zu datieren (der M. 2 schon 60,59 Archon) wegen der späten Form des Omega. Diese der Kursivschrift entlehbnte Form 1) In den zwei ersten kommt die Minzmärke IZI vor, die nur in Serien nach 88 erscheint. 2) Durch Anregung von Svoronos weise ich auch diese Serie der vierten Periode zu (vgl. S. 67). Sie hat meiner Ansicht nach nur 2 Namen, nicht 3, und hängt infolgedessen nicht mit der dreinamigen Serie Kötvtos— HAéas zu- sammen. Ausserdem ist sie äusserst spärlich gemiinzt worden, was schon an und fir sich fir eine spätere Epoche spricht. 3) Vel. iiber die Serie die Materialsammlung unten. +) Auch diese Serie weise ich aus denselben Grinden, wie die Serie Tovpqowv—IHovyaouos oben, der vierten Periode zu. 5) Vel. iber die Serie meine Materialsammlung unten. L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 23 tritt in den Inschriften erst um 30 v. Chr. auf (nach Larfeld, Handb. d. Griech. FEpigr. II, 484), kann aber nicht so genau auf das Jahr bestimmt werden. Also kann die Serie gut um 40 angesetzt werden. Derselben reihen sich die folgenden Serien an: AIOKAHZ— AEWNIAHS, AIOKAHS TO AEYTE— MHZAEIOZ, AIOKAHZS TO TPI--AIO4W POS. Der M. 1 dieser Serien ist mit AwoxMjs dioxtéovs Kygiorevs vewreoos identisch (vgl. P. A. 4033). Diese Serien sind wegen der Symbo- len sicher nach 51.0 geprägt worden. Sie weisen die oben erwähnte Form des Omega auf, und deswegen weise ich sie auch der Zeit um 40 an, denn wir können nicht viel später gehen, da es meines Erachtens kein Zweifel leidet, dass dieser Diokles auch der Archon 57/6 ist, wie Köhler angenommen hat (II! add 489 b.). Ausserdem ist der M. 2 der drittem Serie, Diodoros, Archon 53/2. Etwas später, in die Mitte der dreissiger Jahren, mag die Serie AIOKAHXS MEAI-— MHAEIOS angesetzt werden missen, weil der M. 1, AtoxMijs Aioxléovs Melireds, um 36,5 Archon war (vgl. P. A. 4040). Der M. 2 Medeios kommt auch kurz vorher in dem- selben Amte vor. In die Zeit des Augustus fallen schliesslich die drei äbri- gen bekannten Serien der vierten Periode, nämlich APXITI- MOZ—THAMMENHS=, AH MOXAPHE—HAMMENHLE und A10- NYLIOL-—AHMOCTPATOL. Der M. 1 der ersten Berie, Architimos, der schon etlwas vorher dasselbe Amt bekleidet hatte, war um 30 Archon und kurz nachher ist die Serie wahrscheinlich geschlagen worden. Der M. 2 Pammenes, der allem Anschein nach mit Hauuévns Zivwvos Maoadövios iden- tisch ist (vgl. P. A. 11520), kommt auch in der zweiten Serie vor. Diese Serie, deren M. 1 Demochares schon 49/8 (vgl. P. A.) Archon war, und die letzte Serie sind wegen der Form des Sigma nicht fräher als in den zwanziger Jahren des 1 Jahrh. geprägt (vgl. Larfeld a. 0.). Die Serie Dionysios— Demostratos ist wohl die jängere der beiden. Mit dieser endet die Reihe der bekannten attischen Serien. Der selb- ständigen Mänzprägung Athens wurde also erst im Anfang der Regierung des Augustus ein Ende gesetzt. 24 J. Sundwall. [N:o 1 Ubersicht des Materials. In der folgenden Ubersicht des von mir zusammenge- tragenen Materiales habe ich die Monogrammserien ausge- schlossen, teils wegen der Schwierigkeit die Monogramme im Drucke wiederzugeben, teils weil ich sie för meine Unter- suchungen wenig brauchen konnte. — Fölgende Verkäörzun- gen werden verwendet, wobei zu bemerken ist, dass Exem- plare in den Britischen und Hunterschen Katalogen, sowie die in Berlin (auch in der Sammlung Prokesch), die schon .Beulé verzeichnet hat, hier nur mit Hinweis auf den letzt- genannten aufgenommen sind. Beulé = Beulé, Les monnaies d'Atheénes. Paris 1858. Cat. Brit. = Catalogue of the Greek coins in the British Mu- seum, Attica. | Cat. Hunter = Catalogue of Greek coins in the Hunterian Collection Vol. TI. Coll. Photiades = Monnaies grecques de la Collection Photia- dés Pacha par Froehner. Paris 1890. J.=Journal international d'archéologie numismatique. Berlin = Mänzen des kgl. Mänzkabinets zu Berlin. Die grös- seren Sammlungen werden in Parentes angegeben. Kopenhagen = Mitteilungen von Dr. Jörgensen öber Mänzen im Nationalmuseum zu Kopenhagen, die von Beulé nicht angegeben sind. Svor. (Mitt.) = Schriftliche Mitteilungen von Prof. Svoronos in Athen. AAEI-HAIO Dreizack. ABBOT Miinzmarke?!) Publikation oder Museum buchstabe i Kö kal > a Cat. Hunter. — EY Beulé; Berlin (Löbbeke). iF TE rr DE 1) Die Miinzmarke dieser Serie befindet sich bald unter der Amphora, bald links im Felde. L] Untersuchungen iiber die attischen Minzen des neueren Stiles. MH IIP Beulé; Coli. Photiades. Cat. Brit. Berlin (Prokescb). iBeulest J. MINA: AAKETHS-—EYATIQN Helm. Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe E 3Q Beulé. = NA Beulé. 5 — J. IX, 326; Sammlung Rhusopulos (Cat. Efirsch OM 1905): AMMQ—AIO Kerchnos oder Nichts. Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe A — Beulé. M -— Beulé. N -— Berlin (vgl. Weil, Berl. Phil. Wochenschr. 830632). — AP Berlin (Friedländer); Berlin (Löbbeke). AMMQ—AIO Föällhorn, Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe H ITIPO Coll. Photiades. -— EY | Beulé; Berlin (Köhler). 26 J. Sundwall. [N:o — EYP Beulé; Kopenhagen (das Ex. enthält ein Monogramm, das vielleicht auf diese Weise aufgelöst werden kann). = TLA BemnlestJ ge: — ZQ | Beulé. Er MH Beulé; Berlin (Köhler). = HP Beulé. — TPO IAFCH:S ert: 139,0 10051 J. WL TNNTER AMMQNIOS—-KAAAIAS Zwei Fackeln. M. 3 re Miinzmarke | — Publikation oder Museum AIONYZ2I A 4I Berlin (Prokesch). A ME Coll. Photiades. A HE JO A =VA Beulé; J. IX, 260. == AI Beulé (Berlin). —- HE Beulé. — 20 | Beulé'; Cat. Brit. AY SAN [RA = Svor (Mitt.). B AI Berlin. B ME Beule; J;: INSL26E B HEST B >p Beulé'; Cat. Brit. — HE Beulé. — =p Beulé. L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. [CV -— Amphora- M. 3 Mickslhe Miinzmarke Publikation oder Museum HPAKAEI i ME Bunbury (Num. Chron. Ikofolle, eg da IRA DIE Berlin. r 20 JUNE GA IR >3V MSE 2 OM T und 4 ME Berlin (Löbbeke); Berlin (Prokesch). 4 ME Cat. Brit. EYBOYAOX E ME Beulé. E HE IDA EON E 20 Beulé. — ME Beulé; Coll. Photiades. ATI OAARQN Z HE JU MTERNET256: Z 30 Coll. Photiades. Z Som | I DG 261 -— HE Beulé. — 30 | Beulé. OEMIZTO — SER 250: Z ME | Beuleé (ME in Berlin un- | demtieh); J- PGev26R Z HE | Beulé; SI ING 2601. JE 30 JENA Z SOVER OL Cat: Brit. SA ME | Beulé. HE | Berlin. 28 mf OB MMMMJJJJJJJJJJ—————L——— -.-. J. Sundwall. [N:o 1 M. 3 RP Miinzinarke | — Publikation oder Museum EYBIO = E — Svor. (Mitt.). Z HE JF NEG VA 30 TNISSS26T Z PA JT INSIDA H ent Z -— Svor. (Mitt.). H ME JT TIG -— HE Beulé. AAKINMNO = H sö | Beulé. O ME Beulé; J. IX, 261: O =0 JE TNA GNE BYTTAKOZ I ME Beulé; JA TNF205 I HE Beuleé; J. IX, 261. I 30 Berlin (Köhler). K HE JET SoGN K >=0» Beulé. — ME Beuleé ; J.:TDER26E — IHE Coll. Photiades: EYMO AE K HE Bunbury (Num. Chr. 1881, SM: K >Q Beulé. A ME Beulé. HH ENN JL, 261 A 30 dj IDE SG LJ Untersuchungen iber die attisehen Miinzen des neueren Stiles. 29 M. 3 Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe EMI MANHS M ME Beuleé. M 20) Berlin (Prokesch; Beulé gibt 2/P]J). HPOMA | -— 30 Beulé. AMMIAS—OINO MIAOS Demeter mit zwei Fackeln. Amphora-| Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe Å AI Beulé. A EST Beulé; Cat. Brit. A OJ Beulé. 4 FSI Beulé. — All Beulé. = BR Beulé. = - Beulé; Berlin (Köhler); J. IX, 254. AMQÖWIKPATH S—EMISTPATOZ Zwei Kornähren. M. 3 Amphora-| Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe PIE TE] Avel -— | Beulé — | Beulé r & JOTER, 200 J. Sundwall. [N:o 1 M. 3 Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum. buchstabe TR AI Beulé. A ME Beulé:. A HE Beuleé. M AM Berlin (Löbbeke). M ME Beulé. M 0 Beulé. N ei M All Svor. (Mitt.). == Sf) Berlin. APIZTOK in — Berlin; Svor. (Mitt.). 10 ME Berlin; JA TIN 4 ME Berlin (Löbbeke). HPO4AO 4 SA JL SO MEG OMGE ME Bele. AYS Z HE Beulé. EY MA O ER Beulé. O HE Beulé. EYAH E 20 JES S 20 ZA = | Svor. (Mitt.). H EN | Beulé. H ME Beulé. L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 31 M. 3 Amphora-| Minzmarke | — Publikation oder Museum buchstabe H HE Beulé; Berlin. H zQ JT O SO Beulé. K -— Svor. (Mitt.). A HE Berlin (Prokesch). HE Beulé. KAEOMA A All Berlin (Prokesch) M — Berlin (Prokesch). NE di NA ANAPEAXS—XAPINAY THE Dionysios und?Demeter. Amphora-| År ÅR M. 3 Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe KPIT All Kopenhagen. HE Berlin (Prokesch); J. IX, J20 SO Cab. rie. zZQ Beulé. ME Beulé; Berlin (Prokesch). AMYNOMA r 4” | Berlin (Prokesch). P Berlin (Löbbeke). 32 J. Sundwall. [N:o 1 M. 3 SMPhOt2”| grändinarke lj" Poblikarion oder MudNNG buchstabe 4 ME Beulé. 4 DE Beulé; Cat. Brit. 4 30 Beulé. Å 2Q Beulé. E All Beulé. E 30 Beulé. £ — JT T250 Z ME Beulé. Z HE Beulé. Z 30 Beulé; JE TIO AHMHTP H = Coll. Photiades. H All Beulé. H ME Beulé. AH HE Beulé. H 30 Beulé; Berlin (Köhler). I — J. IX, 254—6. K HE Beulé. A All Beulé. M ATI Beulé. M HE Beulé. M 2Q Beulé. L] Untersuchungen iber die attischen Miinzen des neucren Stiles. 33 ANTIOXOSZ—-NIKOTPT Elephant. Amphora- M. 3 Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe I ANTIAOX A? 20 Berlin (Prokesch; Beulé gibt unrichtig Xx). — ME Berlin (Löbbeke = Coll. Photiades). — SL Coll. Ward, London 1902. NIKONKH (KA B ME | Berlin (Imhoof—Blumer); in Monogramm). B? BA Bunbury (Num. Chron. 1881, 387. B unsicher); Sammlung Prowe (Ver- kaufskat. Egger. Der Katalog gibt 07; soll wohl B sein). | Beulé (Prokesch). | Bunbury (Num. Chron. 1887, 87). LJ DÅ sö. > ANTIOXOZ—KAPAIXOZX Elephant. Miinzmarke M. 3 | Amphora- buchstabe| ABPON r Publikation oder Museum | Berlin (Köhler); Berlin (Löbbeke = Coll. Pho- tiades, IT unsicher). Berlin (Prokesch). Beulé. 34 J. Sundwall. [N:o 1 M. 3 Amphora-| Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe EIPHNA Å ME | Beulé. | EYMAXOZ Ad ME Coll. Photiades. E — JITERK2DOS E ME | Beulé; Cat. Brit. ZKYMNOZ E — Coll, Photadestör JEN 1733 TXT E ME? Cat. Hunter. E 20 Sammlung 0 Beulé. L] Untersuchungen iiber die attiscehen Miinzen des neueren Stiles. M. 3 SOBRE Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe ATAO A LOK 30") Bunbyry . (Nums OHL; | 1881, 87); Sammlung Prowe (Verkaufskat. Eg- ger 1904). HTEMQ | A ME Beulé. APISTO A? SO Berlin (Prokesch). ATITIEAAIKQN—APISTO TEARS Demeter mit Kornähren. Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe A AI Berlin (vol AT NI 0). AI | Beulé. ATIEAAIKQN—TOPTIAS Greif. NE Amphora- Miinzmarke | Publikation oder Museum buchstabce AIOTE hm Rh hh AN 4110 44 4H 410 EIII | Beulé. | Beulé. | Beulé. Beulé. Beulé SES USS RSuS 36 J. Sundwall. [N:o 1 | Amphora-| SARI M. 3 Miinzmarke | Publikation oder Museum | buchstabe/ B 410 | Beulé. B AA | Beulé. APISTONOYS | FIT | AHO | Beulé. Po hapall Bent IN AA Beulé. ib AH | Beulé. r Et Beulé. | (REN Då EllI Beulé; Berlin (Imhoof— Blumer); Berlin (Löb- beke = Coll. Photiades); Cat. Coll. Cafrae 1894. — AP Berlin (Fox). — | EI Beute; AIONYSIOS 4 AO | Berlin; Berlin (Löbbeke). A? AA Beuleé. SAN] AA Berlin (Beulé gibt 4, ich habe Nichts sicher un- terscheiden können. AEINIAS rund4?7) AH | Berlin (Beulé gibt E). VA AIIO | Beulé. AMN Md Beule: | | FU = | Beulé; Areh, Z1 30, 060: L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 37 NM. 3 Sr Minzmarke | — Publikation oder Museum. H 4AP | Berlin (Prokesch); Berlin (Löbbeke = Coll. Pho- tiades). H AA Beulée. 1äl 4H Beulé. H EI Beulé. H El Berlin (Prokesch). SIMON H AP Sammlung Rhusopulos (850) Elirseh OCK): I LR Beulé. I ElIl[1] Cat. Brit. A ESV ro VEN 831 165. APFTEIOS AA AN Beulé. A AP Beulé. A 44 | Beule; Sammlung Prowe I (Verkaufskat. Egger | 1904). A AH Beulé. A EIII Beulé. XAPEISIOS M — Beulé. MM j AHO Beulé. M | dA Beulé ;.Cat. Brit. M EIII Beulé; Coll. Photiades. 38 J. Sundwall. [N:o 1 M: 3 ARE Miinzmarke Publikation oder Museum SS AIINY | ArehitZ., Sö m060 2 AA | Beulé. HPAKAEI — AA Beulé. ATTIOAHEIS—AYSANAPOS Artemis. Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe = | Beulé. — ME | Beulé. APISTIQN— PIAQN Trikender Pegasus. = — M. | ÄMphora-| Minzmarke | — Publikation oder Museum | buchstabe | | 1 APOMO 4 | MH | Arch, Z, 33, 163,0C0H | | Photiades. AN LEE | Beulé. [Na | 0) Kopenhagen. B MH Beulé. VR ATT JT 326 OEO E ATT Beulé. E MH Arch. Z. 33, 165; Cat. Brit. (Beulé gibt keinen Am- phorabuchstaben). L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 39 M. 3 Amphora-| Miinzmarke | — Publikation oder Museum buchstabe E HE Bunbury (Num. Chr. 1881, 87). Z — IBeule; Areh. Z. so, 169 Z Al Beulé. TE 30 Beulé. HITTAS TE — Beulé. ME H AT | Beulé; Berlin (Prokesch). H MH | Beulé. H 30 Beuleée; J. IX, 326. &) Al | Beulé; Coll. Photiades. (C) MH | Berlin. O NO | Bevle; JIJINNS20, I ent O SO) | Svor. (Mitt.). MH | Beulé; Berlin (Köhler). I HE | Beule; JA II 173: I SO | Beulé. K — | Beulé. K All | Beulé ; Berlin (Löbbeke). K MH | Berlin; Berlin (Löbbeke). K 20 | Beulé. A HE | Beulé. A 30 | Beulé. 40 J. Sundwall. [N:o 1 MilS Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe M — | Beulé. M MH Beulé; Coll. Photiades. M HE Beulé. M 30 Beulé. APISTOP—HPA Keule, Löwenfell und Bogen. NESES | Amphora- Miinzmarke | Publikation oder Museum | buchstabel | i] | HO AYX A — 07 | Berlin (Föx); JOVTLGAT Svoronos gibt | Berlin (Löbbeke = Coll. J. IX, 258 IO-]| | Photiades); Cat. Hunter AYM, ich habejl | (4 unsicher). jedoch in Ber- ÅA -- Berlin (Imhoof—Blumer); lin ganz sicher J. III, 173 (AuDnsteher): HOAYX gese- hen. Å AN JON Li: MENE B = Svor (Mitt.). B PA Berlin (Prokesch). — HP Beulé. = ME J. IX,7264. AHM ” — Svor. (Mitt.). PIAQRN TRA -- Svor. (Mitt.). Berlin. L] Untersuchungen iiber die attischen Minzen des neueren Stiles. 41 Amphora- M. 3 de Miinzmarke Publikation oder Museum E AN Berlin (Prokesch). E TA Coll. Montagu 1896. — AN IUFIPT RH APXE E? zQ Kopenhagen. Z HP? JTENEEDOT H? AN Berlin (Prokesch, Beulé gibt nur die Mänzmarke). EXE [H] — NS NTENE2HS: H AN Beulé. H TA Beulé. HPAKON O - JET TS: (6) HP Beulé. BAZIAEI K -— Beulé; J. IX, 258 (K un- sicher). — AN Beulé. — TA Beulé. EIIIETP [A] 23 TACK, 506. A AN Berlin (Löbbeke = Coll. Photiades, wo aber nicht A gegeben ist). A TA Beulé. -— AN Beulé. a >AQ Beulé. 42 J. Sundwall. N:o MYS ARS OT Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe APIZTOK ANA? — Svor. (Mitt.). — AN Coll. Strozzi (Hötel de Ventes—G. Sangiorgi ILS —- - Coll. Bunbury 1896. QIAAN -—- TA Beulé (Anmerkung); Amer. Journ. of Arch. 1898, 148. APONOZ—-MNAZATO Agon. M. 3 Amphora-| Minzmarke Publikation oder Museum buchstabe AT OA A MH Berlin (Prokesch); J. IX, 254. | HE Beulé. | 30 Berlin (Löbbeke); Berlin (unsicher). A int B — JET INAO: A[ént BJ] 4H Berlin (Köhler); Svor. (Mitt.). B All Berlin (Prokescb). B AH Berlin (Prokesch); Samml. Rhusopulos (Kat. Hirsch SCENE B HE Beulé. r 4H Beulé. L] Untersuchungen iber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 43 sige Miinzmarke | — Publikation oder Museum 4 4H Beulé; Samml. Prowe (Ver- kaufskat. Egger 1904). Z — Beulé. Z AI | Beulé; J. IX, 326. Z AH Jr END OM Z HE Beulé. Z 50 Beulé. A? MH Beulé. -—- AMT Beulé. All Berlin. A HE Berlin. HPA FA HE | Beulé. PIAI — Beulé. All Beulé. Zz AH | Beulé; Berlin (Löbbeke = Coll. Photiades). Z HE Beulé. Z SO Beulé; Berlin (Löbbeke). H AH Areh. Z: 33, 104. H 30 Beulé. 44 J. Sundwall. [N:o 1 Mi 3 Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe NIKOS H 20 Berlin (Prokesch). I HE Beulé. I TN Coll. Photiades. AHME (6) > Berlin (Prokesch). O AH Beulé; Berlin (Köhler); Coll. Photiades. O HEP Beulé. O 50 Arteh. Z4. SomLod I HE Berlin. APMOZE K AT Kopenhagen. APXITIMOS—AHMHTPI Stehende Isis. Amphora-| Miinzmarke | Publikation oder Museum buchstabe A AH Beulé. A AI Cat. Hunter. Å EY Beulé. A [I] 3I JEN 205 E AI Beulé. O [AT] Bunbury (Num. Chron. 1881, 89); Samml. Prowe (Verkaufskat. Egger 1904). I EP Cat. Brit. [C Untersuchungen iiber die attiscehen Minzen des neueren Stiles. 45 I 20 Beulé. — 4I Beulé; Berlin (Prokesch). | — | I=I Berlin (Löbbeke). APXITIMOZ—HAMMENHSZE Thyrsos. Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe A VI Berlin (Prokesch). AR Beulé. Z DI Sammlung Rhusopulos (Kat. Hirsch XTIIT); JUN D20: == DI Beulé. ADPOAISI—-AMOAHZI Nike mit Kranz. M. 3 Amphora- Miinzmarke | Publikation oder Museum buchstabe| | MHTPO A == | Beulé. ME Cat. Brit. — ME Beulé. = 20 Beulé. 4HMOZ=0 B AI Beulé. B pa Beulé. AIM Beulé. — >ZQ0 Beulé. J. Sundwall. [N:o 1 | Mi 3 SR Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe METAQN i AI Beulé. r ME JA TS r PA Beulé; Berlin (Löbbeke = Coll. Photiades). KAAAILA 4 AI J.IX) 26150 BerlinttEros kesch). 4 ME Beulé (Amphorab. undeut- lich): 4 pA Beulé; J. IX, 261 (Am- phorab. undeutlich). APISTAP S — Berlin (Prokesch; vgl. Beulé). HPAKAEI H 41 | Berlin (Prokesch; vgl. Beulé). == PA Beulé. SIMI O ME Beulé. [OO] PA IE IDC Rö AEINO I ME Berlin (Löbbeke). — -— Beulé. EYMAPEI K AI Beulé. K ME Beulé; J. IX, 261 (K un- 30 deutlich). Beulé. L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 47 M3 Amphora- Minzmarke Publikation oder Museum buchstabe HTEMA A AI | Berlin (Prokesch). A ME Beuleé'; J. IX, 261. A 0 Beulé. BAKXI M — Beulé. M ME Berlin (Prokesch); J. IX, 201 M? z0 Beulé. ADPPOAIEI-AIOTE Doppelte Föällhörner. M. 3 Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe ETIINI A AI Cat. Hunter. Inger! > 20: | Benlé; J. IX, 262. der Sammlun : Prokesch, NR -— 20 | Berlin (Prokesch). unrichtig gele- sen ist. EYMAPEI B AI |-JIX, 261; Berlin. =0 JE TARO E AI JITPI E ME Beulé; JE 0 E >0) Beulé. AOH a, > 0» Jas >M Beulé. = > 0) Beulé. ZQUY 0 I J.D 200 O ME Berlin (Prokesch). — ME Beulé. SQKPA I ATI Beulé. I >M0) Beulé. — ME Beulé. ATO AI Beulé. ME Beule; II TIXT256: L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 49 M. 3 Amphora-| Minzmarke Publikation oder Museum buchstabe SATY A AI JETS 202: A ME Bunbury (Num. Chr. 1881, 87). A 30 Berlin (Prokesch); J. IX, 262. PAINNOS M HA? Ja IR DG; M 4I Beulé. M ME Böle TER ND: M 20 Berlin (Prokesch); J. IX, 202: AXAIOS—HAI Föllhorn un Ähre. M. 3 Amphora-| Minzmarke Publikation oder Museum buchstabe NIKANQP A? ME Beulé. (Auf dem Ex. 0 | Berlin (Prokesch). Prokesch > ' Beulé. HIYOOKAHZ I AI Cat. Brit. I >=0M Beule; Berlin (Köhler); J. IX, 256 (I unsicher). K? ME "a! Berlin. vid ME | Beulé. LJ] Untersuchungen iiber die attiscehen Miinzen des neueren Stiles. 51 M. 3 jar Miinzmarke Publikation oder Museum uchstabe ANOAAOA K -— | Beulé. K ME | Beulé. K x0 | Beulé; J. IX, 262. — | ME Beulé. MHTPOA2Q FI a Benlé :J. IX, 202. 4 20 ID Berea IX, 262 (4 un: | | sicher). M? | 41 | Cat. Brit. (wohl dasselbe | Ex. bei Beulé ohne Am- phorab. mit PI als | (ET EIN aVA 0) | — AI Berlin (Prokesch). ZNZIBIOZ M ME Berlin (Prokesch). M 30 Beulé. TAAY—EXE Helios. Amphora- Miinzmarke!) Publikation oder Museum buchstabe ÅA oder A HP | Berlin (Löbbeke). ; B KT | Berlin (Fox). T oo | Sammlung Rhusopulos (Kat. Hirsch XIII). 1) Die Miinzmarke befindet sich in dieser Serie bald unter der Amphora, bald links im Felde. J. Sundwall. [N:o i Af Tj NIKI, SÖ: 4 — Berlin. 4 Al JONER RIOT 4 HP Coll. Ward, London 1902. dd HP Beuleé; Berlin. | (C) All Beulé; Cat. Hunter. 1? Al JÖRG I HP Berlin (Löbbeke = Coll. Photiades). I 2/H | Coll. Photiades. A Fr Kopenhagen; J. IX, 256. M? KTV Cat: Brit: M? >0 Cat. Brit. ES 40 | Berlin (Löbbeke = Coll. Photiades). = AT Beulé. = EP Beulé. — AP BEWe; J.H -LT2 — K[T] Beulé. | — 20 I Beulé. — SOA Beule: AAMQN—EQSIKPATHS Köcher und Bogen. M. Ainphora-| Minzmarke | — Publikation oder Museum buchstabe KPITON 24 noväigs tt CBRae; I. IN, 326 15 — Beulé. BO TN Bee; TTR I L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 53 Amphora-| +; k M. 3 bro aer Miinzmarke B | ME B HE B | 20 | BI Sf B | =A ONE ES a = HE — >AQ NIKONO 4und TT! ME? 4und FT HE Å AMT IASOQN E ATI OEOAQP E | = Fä Als AI LJ E ME Z HE Ma x0 Publikation oder Museum | Beule. | Beulé. | Beulé. J| TX, 200, | Beulé. Beulé; Cat. Hunter. (I un- deutlich). | Beulé. Beulé. Cat. Brit. Berlin (Prokesch). Berlin (Prokesch). Beulé, vgl. Macd. Num. CHron: 18997296 JITEX; 262. Beulé. JA IG, 200. | Bunbury (Num. Chron. 1881, 87). » Beulé; Cat. Brit. Berlin (Prokesch; Beulé gibt ein unsicheres 4). dekl TS. 54 J. Sundwall. [N:OohI M.w3 Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe a | | APIZTOQON Z NR Cat: Brit TÅ HE | Beulé. H HE Beulé (Berlin, Prokesch HE unsicher). EIMIITEN | H? HE FEET 02E KAEIAAMO I ME (| Beulé; J; IEXSmB26t I HE Cat. Brit.; Berlin (Löb- beke). K = | Svor. (Mitt.). A = PN JÄNEX RN A AH | Berlin (Köhler). = HE | Beulé. | | ATMOAAQNI A ME | Beulé. M HE > Berlin (Prokesch; Beulé gibt ME). M HEP | Cat. Hunter. (Beulé gibt A und JE). [ ON TIMQN M An | Beulé; Coll. Photiades. . M ME | Beulé. M JIE JIA | M 30 | Beulé. — AT | Beulé. L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 55 AHMEAS—EPMOKAHS Kopfschmuck der Isis. Amphora- M. 3 RE RO Miinzmarke Publikation oder Museum KAEIA A A | 40: Beulé: AH > | Beulé. AI Beulé. HEP. | Beulé; Svoronos. gibt J. JEXNS26,5 emmlix. mit, A und TEP an, was wohl 4 und HEP sein soll. XAPIAS 4und B ST Berlin (Köhler). B | AH Berlin (Löbbeke). B HEP Coll. Photiades. HAEIZTIAZS B HEP | Beulé. be — Beulé. Ib AH Cat. Hunter. r HEP | Beulé; Berlin (Prokesch); Coll. Photiades. AYZIM AX 4 | Beulé. BIA | Beulé. I? HEP | Cat. Brit. N EAT svor. (Mitt), -- AH | Beulé. — HEP | Beulé. 26 J. Sundwall. [N:o 1 M. 3 Amphorfä-| Mtinzmarke Publikation oder Museum buchstabe ATIOAAQNI 15 AH Beulé. SIM Balle (Vgl. äber diese 5 SH öra Lesung Beulé/ AN Beal und Cat. Brit.) — 4H Beulé. QR SIKPAT E All Beulé; Kopenhagen; Ber- lin (Prokesch). E BI[4] | Beulé. E n|[?] ArCR. "4 95, IG E HEP Beulé. Z Al Coll. Photiades; Berlin (Prokesch ; Zundeutlich). Z AH Beulé. AIOTETA O AO Berlin (Prokesch). (So auf einem] =... ; £ ar NGN on rn RAA AH Berlin (Prokesch). (Prokesch). (&) q3f | Sammlung -Rhusopulos | (Kat. Hirsch XIII). EYIIEIO O? AH JAA I AH Berlin (Löbbeke). I HEP Beulé. K AH Berlin (Prokesch). L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. ot -— AHMEAS—KAAAIKPATIAHZ Stehende Isis. Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe E == Beulé. H 3Q Beulé. OO I == | Beulé (ich habe das Ex. nicht in Berlin gefunden). — Ev ene. — | 32 | Berlin (Löbbeke = Coll. Photiades). AHMHTPIOS—ATAOInMMOS Mätzen der Dioskuren. M. 3 |ANIDHora | Mfnzmarke | | Publikation oder Museum | buchstabe | AT A All Beulé. A 20 Beulé. r Al Beulé. FE MH Beulé. 4 — Beulé. 4 Al Beulé. 4 MH Beulé. 4 zQ Beulé. E HE Berlin (Löbbeke = Coll. Photiades wo aber M. 3 unrichtig als AME an- gegeben wird). E 30 Beulé. Z AT Beulé. Z MH Beulé ; Berlin (Löbbeke). 58 J. Sundwall. [N:o 1 M. 3 ROR Miinzmarke | Publikation oder Museum Z HE Beulé. Z 30 Beulé. H 50 Beulé. I Al Berlin. I HE Berlin. M HE Berlin. — HE Beulé. . IA B — Svor (Mitt.). KAEAZ E ATL JAN rI00 DI B ME | Beulé. B nE | Berlin (Prokesch). B SO Berlin. E AT | Beulé. E MH Beulé. E HE Berlin (Löbbeke). E (0) Beulé. E zQ Beulé. H 30 Kopenhagen. I MH Beulé. — MH Beulé. L] Untersuchungen iiber die attisehen Miinzen des neueren Stiles. 59 M..3 Amphora-| Minzmarke Publikation oder Museum buchstabe OAY E? | MH | Bunbury (Num. dChron. OAY bei Bun- FrRLSSTT Sn): bury; Svoronos i gibt in REL E 30 Kopenhagen. los? ud Sy AM | Berlin (Prokesch). Amphborab. EE. | Die Lesung 10Z rährt sicherlich von M. 2 her. B — | Berlin (Löbbeke = Coll. | Photiades). B HE Berlin (Köhler). r 30 Sammlung - Rhusopulos (EGR Jabbyseln S 0) Berlin (Peytrignet). (C) AI JENS -- AI ' Rev. Num. 1885, 19. | L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 63 Amphora- Må Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe EPMOKP4A (6) ME Berlin (Löbbeke = Coll. Photiades, wo aber irrig IHE). — AI Beule. — ME Beulé. KAAAIDON M AI Beulé. OE04A2? fören itt SGLVIBuS (Vielleicht | OEOAOT zu le-! sen). | | AIOKAHEZ— AE WNIABZ!) Asklepios. Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe 4 ME Sammlung Rhusopulos (Tetradr.). A — Berlin (Prokesch). M = Beulé. — [ME] JES FU 1) Sind die Serien der Tetradrachmen und Drachmen verschieden? (vgl. Beulé 256). 64 J. Sundwall. [N:o 1 A4IOKAHE TO AEYTE-—MHAEIOZ Statue der Hygieia. Amphora-| Minzmarke Publikation oder Museum buchstabe B 5Q | Beulé. CEN Z2 I Kopenhagen (Drachme). — | Z2? | Beulé; Cat. Brit. (Beulé gibt X0). ESR NE | Berlin (Köhler, Drachme). AIOKAHZ TO TPI—AIO4WPOZ Dionysios auf dem Thron. EG Miinzmarke | Publikation oder Museum (RFA HPA | Beulé. | Oo = | Beulé. 0? HPA Cat. Brit. Ev MI2Q2? | Beulé. AIOKAHZ ME AI-— MHJEIOS Statue der Athena Parthenos. | Amphora- | buchstabe Miinzmarke Publikation oder Museum L] Untersuchungen iiber die attisehen Minzen des neueren Stiles. 65 AIONYLIOC—AHMOTCTPATOL !) Heroldstab. Amphora-| Minzmarke Publikation oder Museum buchstabe sÅ, JKR. Svoronos in J. VII, 62 (Drachme). — — Berlin (Löbbeke; Drachme). AIONYZI-AIONYXI Helios mit Viergespann. M. 3 Amphora-| Minzmarke | — Publikation oder Museum. buchstabe ANTIGA ARN fa 250: A YEAR Arenor 03: A AI Cat. Brit. Z MET FBenwle A 50 Beulé. fa] Sr JEERRE 202. A Se Beuleé; Berlin (Prokesch). — AI Beulé. — ME Beulé. — 30 Beulé. APIS B AI Beulé; Cat. Brit.; J. IX, 262. bl ME Beulé. B HE Beulé. B SOM SO ITIS 262. 1) Vgl. meinen Aufsatz iber diese Serie in Zeitschr. f. Num. 1907. 3 66 J. Sundwall. [N:o 1 M. 3 Amphora-| Miinzinarke Publikation oder Museum buchstabe EBBAS Beulet IG B 20 Beulé; Berlin (Prokesch). APISTAI ie AI Beulé; J. IX, 256; 262. r ME IJZ TR 2065 12024 [2 IE >> Beulé; Berlin (Köhler). ne 4 3Q Beulé;- I: TRIT2620(Ean: deutlich). 4HMOZS Å ME Beulé. ÅA 30 Berlin (Löbbeke); J. IX, 206 Å 30 JÄTTAR KAAAIS E AI Beulé. E ME --J:; III, 174; 190006 E s0 i | Beulé; J.A, 26k ZEYEI ZARLN —- Berlin (Prokesch); J. IX, 262. Z AI Beulé; J. IX, 262. Z ME Beulé. Z 20 | Beulé. L] Untersuchungen iiber die attisehen Miinzen des neueren Stiles. 67 Mois Amphora-| Minzmarke | Publikation oder Museum buchstabe | | | = MHTPO ETT AI | Beule$ JIE 202. 20 i Beulé; Berlin (Löbbeke); | J. IX, 262—3. | dl AI | Beulé. — | 30 Beulé. | | PISTO AH ME Coll. Photiades. O AI JFSAS205 Ber (CETOS kesch). FÖ sla MAI JIA PPDL. Oo? | ME Kopenhagen. O 0 'Beule; J=TX, 208: TI MQ I AI iBeule; J.HEXS 200. i zQ JITEN26D: — ME Berlin (Prokesch). MIX O? Al Coll. Photiades. Svor. gibt J. oK fn 1 TJAT Sö: EX, 251 AISXP, | auf 'dem Ex. K 0 Beulé. Prokesch habe ich ATS XI len sehen (vgl. Beu- le). 68 J. Sundwall. [N:o 1 M. FA Miinzmarke | Publikation oder Museum MNHSAP K SON I, Tr A 4I | Beulé; J. IX 263: A ME | Beulé; J. IN263: pA | Beulé. SÖ | JITK, BOTER0R ATJ 304 | J. IG 263. AZKAA M ME Beulé. M 30 | Berlin (Imhoof—Blumer); J. IX, 326 (0/ undeutlich). M z2Q Beulé; J. IX, 263 (M un- I — deutlieh). I MYN META LIREX2655 re AI | Beulé. AIONYZIOZ—- MNAZATOPAS Dionysios mit Thyrsos. 'Amphora- | Publikation oder Museum | buchstabe! Miinzmarke | | | NE — [4] | [ZQH] A ZzQm Bunbury (Num. Chron. 1881, 82). Berlin (Köhler). Coll. Photiades. L] Untersuchungen iber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 69 AIOTIMOS-— MATAS Kein Beizeichen. Amphora- buchstabe Miinzmarke Publikation oder Museum NIKOAHMOZEZ A A XAPINAYTHZ SRS TS SN EXESOENHS — JVTINSN 25. ME Beule. HE Beulé. 0 Beule;; J. IX, 263. pA Beulé ; Berlin (Löbbeke). 30 | Beulé. — JIA 00 ME JANEE 263: HE Berlin (Prokesch). => J. IX, 326; Sammlung Rhusopulos. ME Beulé. ME JNTIRNTIGO: HE Berlin (Fox; Beulé gibt keinen Amphorab.). 30 Beule (Fär diesen M. 3 gibt Beulé nur Z an; vgl. dazu Macdonald, Num. Chron. a. 0.). =p J. IX, 257 (4 undeutlich); 203: HE Berlin (Prokesch; Beulé gibt Z). J. Sundwall. [N:o 1 M. 3 AN AA Minzmarke | — Publikation oder Museum NIKON E HE Beulé. Z ME JJEET200 AN OAAQNIAHS! H 30 | Beulé. H 20.) | Beule. KAAAIAAHS O ME | Beulé; J. IX, 263. (6) HE Beulé; J. IX, 263. O 0 | Beulé. I AIONYSIOSKE 0? ME Coll. Photiades; J. IX, 326. OO? 30 JINGE — ME Beulé; Sammlung Rhuso- pulos. -- SP JON AAMIOS O HE JEN SE2OR I IP Beulé. NM SP» Beulé. Cl SSU Beulé. O0INOZ K -— Berlin (Löbbeke); Kopen- hagen; J. IX, 254. K ME? Cat. Brit. Ra | JA 266, L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 71 MM; 3 Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe K >> JT 300 — IP Beulé. HPAKAEO4A pd eE sf ID 2025 A =P Beulé. ME Beulé. = HE Beulé. ATIOVANTOS—-AIZSXINHZ Sitzende Sphinxe. |Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe H AQ Beulé. M =O MAKE 320: — AI Beulé. — Sö Beulé. 41004A— 41040 Apollo. Amphora- Miuizmarko Publikation oder' Museum buchstabe = [E] M Berlin (Fox). TE MO Beulé; Cat. Hunter. O ME Beulé. K EY Berlin (Prokesch; Beulé gibt keinen Am- phorab.). -—2 Do EM/[V] EV ME MEW? MO Nn PO J. Sundwall. [N:o 1 Berlin (Prokesch). irrig NI Beulé ;» Berlin. Beulé. Beulé. Berlin (Löbbeke = Coll. Photiades, wo ' als Mänzmarke). Berlin (Prokesch). AQPOOE—-AIOM Vorderteil eines Löwen. M. Amphora-| Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe A 7 SR Beulé; Cat. Hunter; J. III, 174. [A] ME Jo kl LTS AIOKAE B - Cat. Brit.; Berlin (Löb- beke = Coll. Photiades); Berlin (Prokesch). B AI Beulé. B HE Berlin (Löbbeke = Coll. Photiades). — AI Beulé. = ME Berlin (Prokesch). AHMHOYA Å = Berlin (Löbbeke = Coll. Photiades; IN IXON26T 4 undeutlich). 4 >0 | Beulé; Cat. Brit. — ME Beulé. L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neucren $tiles. 13 M. 3 Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe AIZXINHZ H 44 J. TD 25 H AI Beulé = ME Beulé NIKO4AQ A AI Beulé; J. TX, 326 (H un- sicher). = AI Beulé. 2 ME Beuleé. AIOK I OK — Cattatinter; J. IX 250 (Svoronos gibt!" Kk ME | Beulé; J. IX, 257. ERRES20 LS | M. 3 AIONY). A TO Beulé. -— ME | Beulé. XAPMI A — Berlin (Löbbeke = Coll. PHotiades); J: IMEC ITE Svor. Sibt IX, 257 em Ex. mit 4, was wohl A sein soll). A LE al JENS 2605. M? — Berlin (Prokesch). — AI Beulé. — >> Beulé. ANTIAOX Ai) M = JIE DAN 74 J. Sundwall. [N:o 1 M. 3 Amphora-| Minzmarke | — Publikation oder Museum buchstabe M ME Beulé. M >0 Berlin (Prokesch). N =0 Berlin (Löbbeke = Coll. Photiades, wo irrig 4A?). = AI | Beulé. AQ Z10OEOZ—-XAPIAZ Tyche. M. 3 RIE Miinzmarke | Publikation oder Museum A4ION A AI | Berlin (Imhoof—Blumer). A HE Beulé. B — Beulé; J. IX, 254. B ANN Beulé; J. III, 174. B HE Beulé. B 20 Beulé; Berlin (Löbbeke); J5 INA NIKO B An JT B HE Berlin (Prokesch). v AM Beulé. r ME JE AG r HE Beulé. ” 30 Beulé (Berlin). L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 75 Amphora- M. 3 | Miinzmarke Publikation oder Museum. buchstabe 4ION 4 All JNTINN 20 4 ME Beulé. E ME Beulé. E z0 Beulé (Berlin). H ME Beulé; Berlin. O HE Beulé (der dritte Magi- stratsname ist nicht si- cher AIO). TAA I AM Beulé (Berlin). (Beulé gibt API; I HE Beulé (Berlin, iProkesch). Svoronos J. III, 170 . 04). K — Ja DE -1FO: XAIP K All Beulé. K 230 Berlin (Prokesch). K zQ Beulé. A All Beulé. ZI 20) Berlin (Beulé gibt als M. 3 Z4M, ich habe jedoch XAIP gelesen). M ME Beulé. ZAM A ME Beulé. (Dieser von Beulé gegebene M. 3 ist mehr als zweifelhaft). I 16 J. Sundwall. [N:o 1 M: 3 Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe SÖSI A All Berlin (Prokesch). M = Beulé. M 30 Beulé. — ME Beulé. K HE ATeh vi 3303 A Al Cat. Brit. N 30 Reinach, RB. E. G. I, 399. EMTENAS—-ZEENQN Apollo Lykeios. - Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe (EA AE SU) | Cat. Brit. RR RES Beulé; J. IX, 320. -- Beulé; Berlin (Prokesch). EIITENHZ—SQZANAPOS Adler. M. 3 Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe | KAAAIKPA A = Beule. AI Beule; Coll. Photiades; J. IDG A ME Beulé; Cat. Brit. ANG 20 Beulé. L] Untersuchungen iiber die attiscehen Minzen des neueren Stiles. Ti M-; Amphora-) Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe! | = AI Beulé. — ME Beulé: = 30 Beulé. Z -- J. III, 174 (ich bezweifle die Richtigkeit dieser Lesung). MOZXI B — Beulé'; Coll. Photiades. B 4I J.. IX, .291; Berlin (Löb- beke); Berlin (Köhler, wo IA statt AI). B ME Beulé; Cat. Brit. B 30 Beulé; Berlin (Prokesch). -— AI Beulé. -- HPA Beulé. — ME Beulé. EYMH r — Beulé. 8 ME Beuleé ; Cat. Brit.; Samm- lung Rhusopulos. r HP Beulé. r 3 Beulé ; Cat. Hunter. - AI Beulé. — HPA Beuleé; Berlin (Prokesch); Coll. Photiades. — ME Beulé. — 20 Beulé. 78 J. Sundwall. [N:o 1 fYylnstktkxNe> Berlin (Prokesch); Coll. Photiades. — Al Berlin. SSA = ME Beulé. EYBOYAIAHS—ATAOOKAHZ Archaische Artemis. Mi3 Amphora-/ Minzmarke | Publikation oder Museum buchstabe ÖIAO A z=Z0 Beulé. A 30 Beulé. OEOAN 2 Beulé. ME Beulé. >0 od. 3A| Cat. Brit. L] Untersuchungen iiber die attisehen Miinzen des neueren Stiles. 81 Amphora- M. Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe A 50 Beulé. A 3A Beulé (Ich hatte zuerst auf dem Berliner-Ex. EOM gelesen. Bei nochmali- ger Präfung erwies sich OJE042 als richtig); Berlin (Löbbekej. A éni BB, =O SMNOFe IEX 2ö uMite | | teilung. AY SIN B | Num. Chron. 1888, 95. B WU) SATTE TE Bund Fr ME Beulé; Berlin (Prokesch). EA S22r | Kopenhagen. — 30 Beulé. AVZU A oder 4| -- JEFPATO: AXEA? 4 — | Svor. (Mitt). EYMAPEIAHS-—AAKIAAM Triptolemos. M. STEP Og Miinzmarke | Publikation oder Museum. buchstabe OO0I A ME Beulé. A 30 Beule. 82 J. Sundwall. [N:o M. |Amphora-| Minzmarke Publikation oder Museum buchstabe ; =P Beuleé; J. III. 174: >3Q Beulé; J. IX, 257. — ME Bunbury (Num. Chr. 1881, 87). ATION B ME Beulé; J. IXNFT2603! B Si Berlin (Prokesch). EYMAPEIAHS—KAEOMEN Triptolemos. M. Amphora-| Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe AION — SO Beulé. APIZ n — Svor (Mitt.); Sammlung Rhusopulos. r ME = of». IX,, 2603; A4HMO RA ME Berlin (Fox; Beulé gibt irrig MENE als M. 3); Berlin (Prokesch). 4 30 Beulé (Kopenhagen); Ber- lin” ”(KHöbbekor=CouW: Photiades). E >> Beulé. E 3 Beulé. L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 83 Amphora- M. Hrinigke Miinzmarke Publikation oder Museum ASK Z ME Beule + Cavrbrup. — >NQ Beulé. MHTPO H ME Beulé. H >AQ Beulé. AEQN OO = Beulé. O 30 Beulé. O > Beulé. I ME Beulé ; Berlin (Löbbeke). I 30 Beules: Ju TIN ITA A NP Beulé. APIZ K >> Beule (Berlin, Prokesch). HYPPI ad LE JT, DR M ME Beulé. M 30 Beulé; Berlin (Prokesch). M >0» Beulé. —£ >M0) Beulé. =— >= | Beulé. TIMOK Så MjE LJ. IX, 260. 84 J. Sundwall. [NO EYMHAOS—OEOZENIAHS Ares? Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum | buchstabe A = Beulé. A VÄ FJ A AI Beulé. | A ET | Beulé. K IZI? | Beulé (Cat. Hunter). Vs AM | Beuleé. = EP Beulé. EYMHAOS—- KAAAIMWQN Tyche. MRS Amphora- Minzmarke Publikation oder Museum buchstabe | | MA A ME | Beulé. (Die Richtig- | keit dieser Le- sung kann be- zweifelt Wwer- den). AAES A — NED ESN DOSE Tee A AT Berlin (Löbbeke = Coll. | Photiades); JIE T250 IB-2miA| I SOK 0 TYTNG 268 B 30 | Beule. L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 85 M. & ERE Miinzmarke | — Publikation oder Museum B 2[A] | Berlin (Löbbeke); J. IX, -9326 (ZP sicher). I Al Beulé; J. IX, 269. r =0 J.EN320: -— ME Cat. Brit. | AIOKA Å Am iBeulej JI IDE 326: v4| MH Bunbury (Num. dChron. 18580: 4 0 Beulé. E ATI Beules Jo PN n2od E ME Berling X200: E 30 IJIN =209: HPA E >3Q Beulé. Z — Verkaufskat. Egger 1906. H Al Beuleée. H ME Beulé; J. III; Berlin (Löb- beke= Colli. Photiades); Berlin (Köhler). H? SO I Catiiunter: H 30 | Beule; JI EX; 269. O ÄR | Beulé; Berlin (Prokesch). O ME | Beule; JES) 250. (£) | 50 | Beule; JA IX 2058. 86 J. Sundwall. [N:o 1 M. 3 |A mphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe I 22 JR 2IS I (OR 30 Beulé. K ME Beulé. K 2[Q] JE RRS A ME Beulé. A 20 Bunbury (Num. Chron. 1831, SM: M ME Beuleé. M 30 Beulé;, Berlin (Löbbeke). EYPYKAEI-—APIAPA Drei Chariten. MISS Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe ZQKP4 B = Jis IT NS (Beulé gibt zweil pB2 AT: JUSTE Me Drachmen mit AP RS MS B SO Beule; Berlin (Prokesch). ANAP B ME Beulé (vgl. Anm.). ATONY ID — Svor. (Mitt.). I RIP 30) Ji, IIT) ”Tv4 (mack Wemen | Mitt. von Svoronos I, | nicht I). | 2 AI Beulé. L] Untersuchungen iber die attisehen Miinzen des neueren Stiles. ”— 87 M. 3 Amphora-| Wiinzmarke Publikation oder Museum buchstabe IIDONI 41 | Berlin (Prokesch). 4 ME | Berlin (Köhler). AIOKA E AI JE I, 264; Beulé (dieser gibt ein unsicheres ÅA, wohl E sein soll). HU) Beulé. SATY Z -— Berlin. Z AI Berlin (Löbbeke = Coll. Photiades, wo aber Z nicht gegeben wird). Z SSU En I ROR = ME Cat. Brit. HPAKAEI OS SG at EL TA [0]? dn . , (4. EL 0 I-Arok 4 837164: H? AI Coll. Ward, London 1902. H? |30 od. ZNP| Beulé (vgl. Macdon. Num. : Ohron: 1899; 299). O ME | J. IX, 264; Berlin (Löb- beke = Coll. Photiades); Bunbury (Num. Chron. 1881, 87); Berlin (Pro- kesch). (6) AQ Cat. Coll. Cafrae 1894. I OR EJ 1 2641 — ME | Beulé. 88 J. Sundwall. [N:0OrTE M. 3 Amphora-| Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe MANOKPI [C) 30 J: IX, b2gdé '" AI | Beulé. I ME | Berlin (Prokesch). -— ME Beulé. | — SO Beulé. ZENOKPA FRE ME Arch. Za, od K AI | .Beulé; Berlin (Prokesch). -— ME | Beulé. APXII Kl M << Arch. Z. 33, 165. (Auf einem M AI JOPENSED GAN Ex. der Samm- ME | Beulé. lung Rhusopu- los KIQ). M7 20? Arch. -Z; "30, 165 (Wen gibt H?), M SO Sammlung Rhusopulos. KAAAI N 2 Svor. (Mitt.). Hin N dI JT NE 0 N ME Bunbury (Num. dChron. 1881, 87); Benlejpumet Macdonald, Num. Chron. 1899, 286 und Weil, Berl. Phil. Woeh 880652): [N] 32 I Berlin (Prokesch). — ME Berlin (Löbbeke = Coll. Photiades). AAEZAN -- — Beulé. LJ Untersuchungen iiber die attischen Minzen des neueren Stiles. 89 ZQIAOZ-— EYANArP OZ Biene. M. 3 Amphora- Miinzmarke | Publikation oder Museum buchstabe K (EO NVEN B 30) Beulé. SQKPAT [Sr ME Beulé; Cat. Brit. SN Beulé. K 0 JEN TRO N MENT Berlin (Box; vol Weil, Berl. Phil. Wochenschr. 1889; 632): = HE | Beulé. AYSIMEN r ME J, I 326 (Vgl. Folg.) | AY EIN == an SÖ Beule (vgl. Anm.) förr | Sj" | Berlin (Löbbeke = Ooll. Photiades). KAY AE -- J;-EX5-238-(Drachme). (K unsicher, wahrscheinlich | mus CA): MENOQN 30 | Berlin. (Ich lese auf so | Beate. dem Ex. in Ber- lin MENNO). 90 J. Sundwall. [N:o 1 M 3 AT Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe AEINI E 30 JAI IN 204: = 30 Beulé. ANTIZGOE Z 5Q Beulé; Berlin (Prokesch). ZKAHII VÄRDE 30 Beulé (vgl. Anm.); Berlin (Köhler). H 30 Beulée. HOAYKPAT H ME Berlin (Beulé gibt O als Amphorab.); Berlin (Pro- kesch). H 30 J. IX, 264. ZQTAOS O ME J.; TITT) 17450 Berlint(Höb: beke). O 30 Bunbury (Num. Chron. 1881, 87); Berlin (Pro- kesch); Kopenhagen. = ME | Beulé. OEOZEN O HE | Berlin (Prokesch). I >=0 Berlin (Löbbeke = Coll. Photiades). I Se SIDE 0 M .A JIE T2DG K? ME = | JÄISSagG K? 39 | Kopenhagen. L] — Untersuchungen iber die attisehen Miinzen des neueren $tiles. 91 MRS Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe KPITON K 20) Beulé. IN Ip Beulé. M 3 Kopenhagen (vgl. Beulé). HPAKAEIJHES—LEYKAHZ Befluögelte Nike. M.3 Amphora- Miinzmarke | Publikation oder Museum buchstabe | TIMAP A All Berlin (Prokesch); J. IX, (So ist der Na- 258. me nach Svoro- B = Svor. (Mitt.). HÖSTJALLAG 208 statt AHMA zu lesen). AIONY=3OT B = JSPEK2HS ; B ME Beulé; Berlin (Imhoof— Blamen); =). LE vA: B 30 Jol 208: B 30 Beulé; Berlin (Prokesch). på = Coll. Photiades. pu AM Beulé. IR ME BeulesrI a IX 204: r 20 Beulé. i fu =p? JCEXNST2 OA: >=AQ Beule. 922 J. Sundwall. [N:o 1 M. 3 Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum | buchstabe REIN) Vaa a EE | Hr ASKAHII B = Beulé. B SO Beulé. N ME > | Beulé; Cat. Brit.; J. III, 174. = AT Beulé. APISTaAI 4 AT | Beulé. 4 SO | Beulé. XAPMIA A 50. | Beulé. ÅA 3N | Beulé; Berlin (Köhler). E All | Cat. Brit. E ME Beulé. E 30 Beule. SS AMT Beulé. ARS TION E? All Kopenhagen. E ME | Beulé. 1, OZXION VA ME Beulé. 7 502 | JERE ZQZIKP Z Al | Beulest JEFLI ans Z ME Cat. Brit.; Berlin (Pro- | — kesch). Z 30 Beulé. L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 93 Amphora- Publikation oder Museum Beulé. Beuleé;”J.£IX, 258. Beulé. Beulée. Beulé. | Beulé. fbe EE Beulé. Beules-Areh=Z=d0, 164: Beulé. JIE 264. M. 3 Miinzmarke | buchstabe | Z 30 H All H ME BAKXI I AT K Rs K ME Kön SG NE SOA A | >Q | AHMO20 K | AMT ME AIOK Z 2 A 50 M OA Sf IN) ME AA ME Atreh. 4. 303, 104: | Beulé. Beulé ; Berlin (Löbbeke). | Beulé. Bunbury (Num. dChron. 1881, 87); Coll: Photia- des (wo;H). | Beulé (Prokesch). 924 J. Sundwall. [N:o HPAKAEQN-HPAKAEIAHS Haupt eines Adlers. Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe 4 — Beulé (Cat. Brit.). OEMISTO—OEOMOMIHOZ Schiffsscehnabel mit Trophäe. M. 3 Amphora-| Miinzmarke | — Publikation oder Museum | buchstabe DPIAQNI ER | AI | Berlin (Löbbeke). (Ed 0 Fd HR) NA Le: | Bunbury (Num. Chr. 1881, 87). A Sf) Beulé. ATI OAAO DA B AI Beule;-J. HORST B ME JITEX OL B >=0 Beulé. — 30 Beulé. 2 Sp Cat. Hunter. MENOI Pp | AI Beulé; J. IX, 264. IB | ME Beulé. 8 Si Beulé. 4 >=» Berlin (Löbbeke); J. IX, 264. E — Svor. (Mitt.). = 30 Beulée. L] Untersuchungen iiber die attischen Minzen des neueren Stiles. 95 Amphora- M. 3 SEP Miinzmarke Publikation oder Museum OEOANRP 15 30 Berlin (Prokesch). Z ME J. IX, 264; Berlin (Beulé gibt £ als Amphorab.). OEOTEN Se AI Cat. Brit. HE JT ge: 30 JFTNT2HS: AYZANI AH AI Beulé. ME Beulé. O 30 JENERE 204 AHMHTP O SOC TIDER 205. — 0 | Beuleé. APIZTO I ME | Cat. Brit; J. IX, 258. I HE oo) J. IX, 264; Beulé. K 4I Beulé. K ME STEN G0A K HE | Berlin (Imhoof—Blumer). = AI Beulé. — ME Beulée. 2 HE Beulé. => 20 Beulé. 96 J. Sundwall. [N:o 1 MES Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe AIONY XI [M] = J, AIK 204 M ME Kopenhagen; J. IX, 264. M HE JIE DG — -l4Nod. 4AM| Coll. Photiades. or SSD RDI OEOA40TOZ—-KAEOPANAZ Kein Beizeichen. M. 3 Amphora- Miinzinarke | Publikation-oder Museum buchstabe/ | E AHMOZ 2! All | Beulé. ÅA ME Beulé. A 30. Beulé; Berlin (Prokesch); Coll. Photiades. VB ME | Beulé. B 2Zf0] | Berlin (Beulé): gibt nur | SM): SQTAZ B — | J: ING 2585 Berlmit(Höb: beke). B All Beulé; Berlin; Berlin (Löb- beke); Sammlung Rhu- sopulos. | B ME - Beulé; Berlin (Köhler). | AL 30 | Berlin (Prokesch). | | | BUN XQ | Beulé. L] Untersuchungen iiber die attisehen Minzen des neueren Stiles. 97 Amphora- M."3 FEN Miinzmarke Publikation oder Museum. RE ARAN, |, Beulé; J. LIL ki5. | EF ME Beulé. rT 20 Beulé. i Se Beulée.: Ae SO MTI Å ME Sarles dk IDIOTER 4 zQ Beulé. = ANN Beulé. — ME Beulé. A2P00 SE den I Bolla Å Ad Beulé; Berlin (Prokesch). 4 ME Beuless Ja TERRAN 4 z3Q Beulé; Berlin (Prokesch). = HE Beulé. | HAATON | 4 — JE TEXST208;-205 [4] 30 Beulé (Beulé gibt 4, das jedoch 4 sein muss). -— SO Beulé. ETIIMAX E All Beulé. E ME Beulé. 3 30 Berlin (Prokesch). Z — Berlin (Köhler). -— 98 J. Sundwall. [N:o 1 M. 3 Amphora- | Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe - All Beulé. — ME Beulé. AYSIUON Zz Allve: | JITIG DR Z ME Benlké; J. IX, 327. Z 30 Beulé; J. IX, 265. -— SO Beulé. MOY/[ =]AI Z All Kopenhagen. — 30 Beulé (vgl. Anm.). HO YIMAI H All Beulé ; Cat. Brit. (Auch HOTAD HH s0 Beula H? 2Q | Cat. Brit. O 30 Beulé. O = Beulé (Berlin, Prokesch). I 0 Beulé; J. IX, 327. = SK Beulé. IB = : (1-0)? == Coll. Photiades. AIONY K >=AQ | Beulé. A Al Beulé. A ME Berlin (Prokesch). M 20 JENS -—- All Beulé. L] - Untersuchungen iiber die attisehen Minzen des neueren Stiles. 99 OEOMWPAZTOZS—OEMISTOKAHZ!) | Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe — | -— | Svor. (Mitt.). OEOPPA—ZRLTA Beflögelter Blitz. M. 3 Amphora-| Minzmarke Publikation oder Museum buchstabe HPAKAQN A -— Berlin (Prokesch); J. ITE, 174: ME JT 1: A SpA Beulé. — ME Beulé. PIAH M B = Verkaufskat. Hirsch (SVIN; J. TI Be, 258. B ME Beulé. B 30 Beulé; Berlin (Löbbeke). 5 >Q Beulé; Cat. Brit. EYKAHZE Fr 32 Beulé. . HOAYKAH Tr — Beulé; J. IX, 258. SE >M» Beule. 1) Unediert. 100 J. Sundwall. [N:o MES | Amphorar Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe ATTOAARQ AH — Svor. (Mitt.). EE EN) RR EE ENN AAIN O SP Berlin (Köhler). (So ist der Na- är ME Beulé. me zu lesen,|'- nicht AAM, wie] — = Cat. Hunter; J.5IX 258 bei Beulé und (Drachme). Car Enter: Svoronos gibt JEFIX P58kelne Drachme <: mit AA). APIZET I -— Svor. (Mitt.). = — JE TITT AMVIKP ME Beulé. >» | Berlin (Prokesch). NIKOK M ME Beulé. VAAAI | NE ME Berlin (Prokesch). (Beulé gibt ir- ON 30 | Weil, Berl. Phil. Woch. rig PAAAID. 1889, 632 (Köhler, Berl. Sitz. Ber. 1896, 1096, 1). 2 >M0) | Beulé. HEISON | 0 | Cat. Brit; HTHM2 SM | ME | J. IX, 265. L] Untersuchungen iiber die attisehen Miinzen des neueren Stiles. 101 IKEZIOS— A3KAHIOIAAHS borbeerkranz. M. 3 a Miinzmarke | Publikation oder Museum XPYZ A — J.: IIT) 170; Berlin (Löb- beke). ME Verkaufskat. Egger 1906. ÅA MILE Beulé. ETS at — Beulé; .J..IX,; 254: 2 ME Beulé. B MH Beulé. B HE Beulé; Berlin (Prokesch). VE 30 Beulé; Berlin (Löbbeke). P Al vviBeule: 1 HE Beulé. Å — JENTER IOGA, E AM Beulé. E HE Beulé. lö: = ME Coll. Photiades. OEO Z — Beulé. ä ME Kopenhagen; Cat. Hunter. Z HE Berlin (Köhler). H AI Beulé. O — Beulé. K HE Beulé. M ME Beulé. 102 J. Sundwall. [Nors M. 3 Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum | buchstabe — H/[P?] | Beulé. NM = Berlin (Löbbeke, Drach- me). KAAAIMAXOZ—EIIIKPATHZ Triptolemos. Amphora- Miinzmarke | Publikation oder Museum buchstabe A HPA Cat. Brit. — = Berlin (Prokesch). KAPAIX—EPTOKAE Schiffssechnabel. M. 3 se Miinzmarke Publikation oder Museum TIMO A — Beulé; J. IX, 258. A ME Beulé. 30 Berlin (Köhler). A? ZW Berlin (Prokesch). == ME Beulé. OEMI B ME Beulé; J. III, 175; Berlin | (Prokesch); Coll. Pho- tiades. r? 30 Berlin (Prokesch). I SG Cat. Hunter. L| Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 103 M. Amphora-| Minzmarke | — Publikation oder Museum buchstabe MENA ih =0 Coll. Photiades. — ME Beulé. EYAH ME | Beulé; J. III, 175. 30 Berlin (Prokesch); Coll. Photiades. 4 30 Beulé; Sammlung Rhuso- pulos. — ME Beulé. = SS Beulé. KAEOM E — Berlin (Löbbeke). E ME Beulé. E? >AQ Berlin (Prokesch). = Pp Beulé. — AQ Beulé. AINOA — Coll. Photiades. ME | Beulé. S s0ne | I IL 176. XAI H ME Beulé. H 20 BeulesrJa IE: H Sf Beuleé; Coll. Photiades. O ME | Cat. Brit.; Berlin (Köhler). 104 J. Sundwall. [N:o 1 M. Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe (6) >0 Beulé. O >= Beulé. I AI Beulé. I >AQ JÄTTEN = AI Beulé. | ATOP I MESN Beuleé. [ >> Beulée. DM EIAI K — Beulé. ; K ME Berlin (Beulé gibt IE). K IP Beulé. K SSU Beulé. — ZQ Beulé. ATONY A 20 Beule; J. TENS E(CAmh: deutlich). j A =A Beulé. = ME Beulé. = Si Berlin (Löbbeke). AIOME M ME J. ILL, 175; Berliny(Erp: kesch; M unsicher). M >5AQ Beulé. -— ME Coll. Photiades. Db, Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 105 KAEOPANHSE—EIIMIOETHZE Bauivhos. Amphora- HS rörstabe Miinzmarke Publikation oder Museum E AI Berlin (Prokesch). K — Beulé. K AI Beulé. K EY Beulé. K II Cat. Brit. (Beulé gibt irrig 5Q als Mänz- marke). | M IXI Cat. Hunter (vgl. Beulé, Anm.); Cat. Brit. N AI JOUTEXA 254 N ISI Beulé (Cabinet de Gotha; vgl. Macdo- | nald, Num. Chron. 1899, 288). -—- ISI Cat. Brit.; Berlin (Löbbeke). — — Beulé. KOINTOZ—KAEAXSX Roma von Nike bekränzt. MS Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe ZQSTPA A AM Beuleé. A EP Berlin (Löbbeke). A ITP Berlin (Löbbeke). IHAETZETIAS B At Beulé; Berlin (Löbbeke). — — Arch: 4: 33, 164. 106 J. Sundwall. [N:o 1 M. 3 rn Miinzmarke Publikation oder Museum AIONYZXI r AH | Kopenhagen. r 41 | Beulé. r HP Bunbury (Num. Chron. | 1881, 87); Berlin (Pro- kesch). PIAQTAAHZ Ze RE Berlin (Löbbeke); Berlin | (Köhler). Zn RP AE NEN 6 0: KOINTOZ—XAPMOXSTI[P]A Zwei Kornähren |Am hora- | p Miinzmarke Publikation oder Museum 'buchstabe — Berlin (Löbbeke). (Ad Berlin (Köhler; vgl. Köhler, Berl. Sitz. | Ber. 1896, 1095). — | = Beulé (Berlin Prokesch). KTHSI-EYM2A Nike. | | Amphora- Minzmarke!) Publikation oder Museum | buchstabe | | LIA gP | Beulé. B2 | — | Coll. Photiades. 1) Diese befindet sich bald unter der Amphora, bald links im Felde. L| Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 107 AE EA N S M EM ITP ' MENE EMO EMOT EMO INRIKT, 268 Berlin (Imhoof—Blumer). Beulé. Beulé. Berlin. Beulé. Berlin (Köhler). Beulé. Berlin; Berlin (Löbbeke). Beulé; Berlin (Prokesch). Beulé ; Berlin (Löbbeke). Berlin (Prokesch). Beuleée. | Beulé. Berlin (Prokesch; vgl. Weil, Berl. Phil. Wochenschr. 1889, 632 ff,). Areh. Z. dan LÖD. Beulé; J. IX, 265. Cat. Hunter. Bees Cat: Britts JL. AN 208, 200. Berling JITIXF258 Sammlung Rhusopulos. iBewles- Jat: 115; 1 258, 207. 108 J. Sundwall. [N:o 1 AEYKIOS— AN TIKPATHS Artemis und Demeter mit Fackeln. | Amphora- EPG Publikation oder Muggan buchstabe | = | Al | Beulé. AYSAN-—TAAYKOS Cicade. AR hora-]| | MS é p Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabel IEPAQ A =— | Beulé. | AA ME Beulé. | AMN SERESO Beulé. NIKON NED ME Beulé. | Bia >Q0) Cat: Brit. | B se | Beulé. AGOHNOZQ GC d TOVE SLET ög RAT RR | 50 Berlin (Prokesch). — ME Beulé. — | 20 Beulé. KAEO MAN ÅA 2 Beulé. Å ME Beulé. 4 >0 Beule; Berlin (Prokesch). 4 =O JT L] Untersuchungen iiber die attiscehen Miinzen des neueren Stiles. 109 M 3 Amphbora- buchstabe MENE4A | E E E AOHNOBI T? Z Z I I AAMOQON G H f H QÖWIAOKPA (6) | O7 Miinzmarke | Publikation oder Museum ME ME Beulé. J3 LIN 1455 IX 2605 Ber. lin (Löbbeke); Coll. Pho- tiades. Berlin; Berlin (Prokesch); JA INT 20607 (E undeut- lich). Berlin (Prokesch); J. IX, 2055--0atv-Brit. Berlin (Prokesch). Beulé. | Beulé. Berlin (Löbbeke = Coll. Photiades); Sammlung Rhusopulos. Bunbury (Num. dChron. 1881, 87). FE RE 2 AAC TT | | | | I | J. IX, 265. Beuleé. Beulé. | Cat. Brit.; Berlin (Löbbeke = Coll "Ehoades)ar Je IX, 258 (O undeutlich). J. IX, 265; Beulé (Pro- kesch). 110 J. Sundwall. [N:o 1 M.. 3 Avaphöran Miinzmarke | Publikation oder Museum. OMM SPF IBIIe O | IA Berlin (Prokesch); OCat. SOLA Hunter. | SQ Beulé. NIKOARQ Kjin) . ME i | Beulé; I TEES 30 Beule; J. EXF205: NIKANQP 27 ne — Verkaufskat. Hirsch (XT). ARNES NIVIE Beulé; J. IX, 265; Berlin. NNE SO Beulé. FA RNE BS Beulé. 4 | 3Q Berlin';. J:; IX 20550 Cat Brit. AYZANAPOZ—0OINO WI40Z Mohnkopf und Kornähren. I I Amphora- Miinzmarke | ; Publikation oder Museum buchstabe! | ANN — | Berlin (Köhler). A EP | Beulé. [ön RR SSR KORR SEE B | AI | Beulé. BS EP ' Beulé. 4 SER Olet. SE AReule. L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. — 111 300 I | I K BRIAN CRorin. AI | Cat. Hunter. = AI | Beulé. MENEA-—EIIITENO Asklepios. | M. |Amphorar]| Miinzmarke | Publikation oder Museum ' buchstabe | OEOPP A ZI T IBerlin (Köhler): A HP | Beulé. 24 TA | Beulé. PIA10O B r4A | Beulé. r SÖ | Beulér J. ILE, 175, | oo TA Coll. Photiades. 41040 br B HP | JANNE 200: [EJ?=B = ATehy Zid, Lod — TA | Kopenhagen. | — sÖ - | Beulå OPEAO A r4A | Beulé. A HP Cat. Brit. 4 SO iBeuwles Jay LX 205. Coll. Photiades. J. Sund wall. [N:o 1 (Am phora- M. 3 Rn Miinzmarke Publikation oder Museum EIITO fa SN Gate RE T AI Beulé. T HP Beulél|; Berlin (Prokesch). blef ÖVER Beulé. NIKOTEN H HP Beulé. ön kH (ME JO bög 0 CMT Berlin (Mos) OO? HP Berlin (Prokesch). O ME Beulée. O Pp Beulé. AYZAN I = Coll. Photiades; Cat. Brit. | (undeutlich). I HP Beulé. fir ME JE TERST205: I 20 Beulé. AAEZA K — Cat. Brit. K ME Beulé; J. IX, 265 (K un- deutlich). K 30 Beulé. EYPYK A — Berlin (Köhler). A? ME Berlin (Löbbeke). Beulé. L] Untersuchungen iiber die attisehen Miinzen des neueren Stiles. Ifö M. 3 Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe (Löbbeke). Moder N| 30 | Beulé (Cat. Brit.; vgl. Reinach, R. Et. G.I 399). APISTE Moder N ME | Berlin (Prokesch); Berlin | MENEAHMOZ—TIMOKPATHZ Sitzende Demeter mit Korn- ähren und Scepter. Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe | | Hare 0 Cat. Brit. a Få aa AM SO Beulé. mm > Beulé. MENNEAZ-—HPWZAHZ Dreigestaltige Hekate. |A mphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe S | AA | TIIAl D0g. MENTQP-MOZXIQN Harmodios und Aristogeiton. |Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe | dä oder AÄ EP Beulé; Cat. Brit. BB | EP. JfBEule. | | | 114 J. Sundwall. INST ä | ENE Se E 41 | Beulé. H AI | Beulé; Cat. Hunter. K AI | Beulé. K | FSI. UtCBemnle. (lv IE Bee BYN REAR AT FE ag Beulé. (ERE. 7 ANNA — | Beulé. (NME 1 AT Sule. M 0) | Beulé. MHTPOAQPOS—-MIATIAAHZ Traube. M. 3 Miinzmarke Publikation oder Museum ANTIVANHZ AN = Beulé. | All | Beulé. AREVIE Bunbury (Num. Chron. | (TBS Sö Ala) 30 | Beulé; Sammlung Rhuso- | pulos; JITRETS A 30 JEN Ge EPMOTENHZ '4A?vwvnd B 0 Berlin (Prokesch). B — (JET a B HE Berlin (Provkesch); Coll. Photiades: J. INXX2608: B | 30 | Beulé. L] Untersuchungen iiber die attischen Minzen des neueren Stiles. MHTPOAQPOS—AHMOXSOEN Trau be. Amphora-] M. 3 ks Miinzmarke Publikation oder Museum IYPPOS r HE Beuwles -JIIN; 2605 r 20:23 | Beule; J; IX, 2605 r SMS TJ TG 200: i IP | Berlin (Prokesch). KAAAID 4? TTERVATJ: 129-265: 4 30 Berlin (Prokesch). E | MET I) I2098209. sbliseld | SÖ | Beulé. APXIAS [E] | ME | Beulé. E HE | Beulé. E 30 J.E 200: E >3A Beule; Berlin (Prokesch). — >=0» Beulé. APIZTOAH NG I = J.D, 200: Z | ME EN 200: [Z] | HE Berlin (Löbbeke) Z | SÖ, I beules Ja IM 105. Z => JEN 2055 Sammlung | Rhusopulos. — ME | Berlin. SEN Sö | Beulé. 116 J. Sundwall. N:o M. 3 Re Minzmarke | & Publikation oder Museum. EYKAHZ H HE Coll. Photiades. H 30 Beuléj; J., IXNC260 | H SY Coll. Photiades. I | KAAAIS | H — | Cat. Coll. Warren. bassdld ME oo Ja, 250 H ENN | J- I 266. [HH] 30 | Kopenhagen. (0) — | Beulé. O | ME Beule. CE re rn er fn ee EYKPA ME ME | Berlin (Prokesch). I HRCT JA NS TRON I s0 | Coll. Photiades. I >0 JENS ED 2 OEOVI | K ME Beulé;.J. 1X,; 266; Berlim | | (Prokesen: Ryppyr- ED Berlin (Prokesch). PLAO | a (LME) RIE | | | ZMIKYO M | ME Bunbury (Num. Chron. 1881, 87); IEEER20E LJ Untersuchungen iiber die attischen Minzen des neueren Stiles. al 3 Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe| | Mila HE Beulé; J. III, 175; Berlin | jnE(Prokesceh). 4 M 20) | Coll. Photiades. — 30 Beulé. BASIAE MIOPAAATHZE-APISTIQN Stern zwischen Halb- monden. | Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum UREtene | A — Bunbury (Num. Chr. 1881, 85). IE EI | Beulé. A oder A — | Arch. Z. LÖD: | SM BIR Lä Hunter MIKIQN—EYPYKAET Dioskuren. : EEE TO rt nänarko 7) Publikotion. Oder Mucum ; | buchstabe ; | APISTO | ME | Beulé >> Beulé. NO Beulé; Berlin (Prokesch). RN ME | Beulé. ull >0» | Beulé. = Si | Beulé. 118 J Sundwall. [N:o 1 A+ É a sh a | RE M. 3 SDP Org Miinzmarke | Publikation oder Museum buchstabe| | ASKAH LB ME | Beulé; Berlin (Köhler). B | 30 | Beale BN >NQ | Beulé. i — | ME Beulé. — 20 I Coll. Photiades. | -— => Kopenhagen. = SÖ Beulé. > | Vv AIOKAH = RE a RE Coll. Photiades; Berlin | (Prokesch). | | ME | Beule. - 30 | Beulé. BOYKATTH= | 4 | ME | Colll Photiades; Cat Brit. | | | (undeutlich). | | ASL | Beulé. | SOL -Berlin(Erokescnt ZQKPATHS E = | J: III, 175; Revue Numis- | matique 1885, 19. E ME | Cat. Brit.; Berlin. E 509 | Beule; Berlin (Köhler); | Berlin (Prokeschys E 52 Berlin (Prokesch). - sö | Beulé; Coll. Photiades. | L] Untersuchungen iiber die attiscehen Miinzen des neueren Stiles. 119 HAPA EYAN 4HMO FOPDIIN Amphora- buchstabe Z FÅ OO? O? Miinzmarke Publikation oder Museum | Beuleé; Cat. Brit. Beules J: TI fö; Berlin (Prokesch). Beulé. Beulé. Berlin (Löbbeke). Beulé; Berlin (Prokesch). Bewe: JA 55 Coll Photiades. | Beulé. | Berlin (Löbbeke); Berlin (Köhler). Beulé. Beulé; Berlin (Löbbeke). Berlin (Prokesch); Coll. Photiades. Beule; JT, 201. Beulé. | Berlin. Cat. Hunter (vgl. Beulé). EJE 250: | J. III, 175; Berlin (Löb- beke); Coll. Photiades. 120 J. Sundwall. [N:o 1 Ming Anupiipras Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe | polaplt Sö Beulé; Berlin (Prokesch). (Ob SOPA JANNE ER OR SÖ e Cat. Brit. fi ME Beuleé; Berlin (Prokesch). | =0 Beulé; Berlin (Köhler). | AES Beulé. APEZTOZ KEN -— Beulé. ME Beuleée. K 20 Beuleés, Cat: Brita, cCollb Photiades; Berlin (Pro- keseny; JFIRIS2T K Se Berlin (Löbbeke). A — Svor. (Mitt.). M? (od A) 0 Berlin. — ME Beule. — > MW Beulé. MIKI—OEO MPA Nike mit Viergespann. | Amphora- | Minzmarke Publikation oder Museum ' buchstabe | r — Beulé; Coll. Photiades. Å ME Beulé. AP Beuleé. L| Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 121 I | H = Beulé. H AP Bunbury, Num. Chron. 1881, 87. H AO Beulé. A INA Cat. Brit. M — Berlin (Löbbeke, Drachme). M ME Beulé. M MH Berlin (Löbbeke). M 350 Beulé. a Al JEEXEK200: — AP Beulé. = ME Beulé; Coll. Photiades. — MH Beulé. =— AQ Beulé. MIKI—0OE Ilootow) "Hov. Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe = = JT TENN 260: MNAZEAS—NEXSTQP Kerchnos. Amphora-| Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe rT EP | Beulé. wtf Berlin. 122 J. Sundwall. [N:o 1 ” STIEJ OC COlIStrozar 90 ÅA EP Beulé. E EP Beulé. X EP | Beulé. O EP Kopenhagen. M EP Berlin (Löbbeke); J. IX, 327. — EP Beulée. NEZTQP—-MNAZEAZ Hirsch. Amphora- | Minzmarke Publikation oder Museum buchstabe A — Beulé. ÅA All Beulé. A EP Beulé. A >3Q Beulé. B =AQ Beulé. E All Beulé. E Pp Beulé; Cat. Hunter. E 3AQ Beulé. Z EP Beulé. Z TSL] Cat. Hunter. Z >3Q Beulé. H EP Beulé. K Al Beulé. K EP Cat. Hunter. L] Untersuchungen iber die attischen Minzen des neueren Stiles. 123 ZI Al JNSENNDHD: A AI Beulé. A IS[I] J. IX, 327; Sammlung Rhusopulos. N AN Beulé. N EP Beulée. N IS Berlin (Löbbeke = Coll. Photiades, wo aber N fehlt). NIKHTHS—AIONYZIOZ Gorgohaupt. M. Amphora-| yiinzmarke | — Publikation oder Museum buchstabe A4HMO A MH Sammlung Rhusopulos. A HE Beulé; Berlin. A SL Beulé. B ent A AME EIEENSS2RD: B ent a MH Svor. (Mitt.). B MH | Beulé; Cat. Brit. B 30 | HARD Bird I SOW. | J. IIS, 175. I HE Beulé; Berlin. IN 30 | Beulé. : MENE T -— Bunbury (Num. Chron. 1881, 87). 124 J. Sundwall. [N:o I | i M. Amphorar- Minzmarke Publikation oder Museum buchstabe 4POMO T AM Beulé. r MH Beule. KORT D 30 | Bele; Jara = Al Beulé. KAEI P åar ANdolE adel. TID) 100 4 MH Beulé. E -— Svor. (Mitt.). — 4 | Beulé. TAAY Å 2S I Berlin. Ad ATI JA TG NE 4 nt I ITENAN I Svor, (MItt: — -- Beulé. OPA — [JE TITO 50. Cat. Brit (Der Katalog gibt KI als M. 3, was sicherlich 0 PA sein soll). | Z An | Berlin; Berlin (Löbbeke). Z SOM |-JE TI VG H — | Berlin (Prokesch). H MH | Berlin. ZENO | H == Beulé. SE Am | Berlin (Köhler). L] Untersuchungen iiber die attiscehen Minzen des neueren Stiles. 125 M. Amphora-| Minzmarke | = Publikation oder Museum buchstabe AH MH Beule; J.; IIT, M5;. Coll Photiades. H HE Beuleé; Berlin; Arch. Z. JG H [20] Sammlung Rhusopulos. O All Beulé. O ME Beulé. -—- MH Berlin (Prokesch). -— HE Berlin (Imhoof—Blumer); JE 250: EMBI O MH Beulé. O nE Bunbury (Num. Chron. PSSTFESTS IEEE SR: (&) >N Beulé. I 2 Svor. (Mitt.). K HE Berlin (Prokesch). K =NQ Berlin. A | AJ Berlin. M — Berlin. M ATI Beulé. M MH Beulé; Berlin (Löbbeke). M Reed I, (75. M >N Beulé. — >3Q Beulé. 126 J. Sundweall. [N:oT NIKOTENHSE—KAAAIMAXOZ Stephanephoros oder kein Beizeichen. M. 3 NE Miinzmarke | — Publikation oder Museum Al A 30 Beulé. N BEA Coll. Photiades. 4 NEN SR IG, Sa E 30 Beulé. Z EP Berlin (Prokesch). NIKHTHS= I Pp Beulé; J. IX, 291. KAAAIOEOZ K AI Bunbury (Num. Chron. [SSISTD: A 30 Beulé. A [ET] Bunbury (Num. Chron. 1881, 80). -- pA Beulé. ANAPEAS A x0 | Beulé. M AT” | Berlin ”(Prökeseh evo Weil, Ath. Mitt. VI, 338); Beulé. M HE Beulé. M z0 | Beulé. L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 127 EENOKAHS—APMOZENOSXS Dreizack und Delphin. Amphora- buchstabel [val SE SES fre el a lof BUSSAR Sör FS 8 öd IN NON” NÅ 0 om (CQ) [ Miinzmarke Publikation oder Museum HEP HEP Beulé; Berlin. Beulé. Beulé. LAG "Zn Bö, GA Berlin. Beulé. Beulé. Beulé. Beulé; Cat. Brit.; Sammlung Rhusopulos; SORTS Beulé. Beulé; Cat. Brit. Beuleé; Cat. Hunter. Beulé. Beulé ; Berlin (Löbbeke). JENA Berlin. Cat. Brit. Beulé. Beulé; Cat. Hunter. Beulé; Berlin. Beulé. Beuleé; Cat. Hunter ; Berlin. [N:o 1 128 J. Sundwall. K AMI Beules IT De K Al . Beulé. K NEP Beulé. K HP Beulé. A AP Berlin. A AI Beulé. Al HEP Beulé; Cat. Hunter; Berlin. A ITP Berlin (Prokesch); Coll. ”Photiades. M AM Berlin. M HEP Beulé. M ITP fANHOls VAG Dä IE — AP Beulé. EENOKAHS— APMOZENOZ Geringelte, emporgerichtete Schlange. Miinzmarke Publikation oder Museum A Al Berlin (Köhler). r AI Cat. Hunter. I AH Beulé. r HE Beulé; Cat. Montagu. T 20 Beulé. 4 4H Beulé. E? HE Cat. Brit. Z NE Cat. Hunter. L] Untersuchungen iiber die attisehen Minzen des neueren Stiles. 129 O 30 Beulé. 14 4H Coll. Photiades. A 30 Beulé ; Berlin (Löbbeke). = Al Beulé. = AH Beulé. — AI Beulé. — HE Beulé. GG SON Beulé (Berlin, Prokesch). ZENOKAHZ—APMOZENOZ Sitzende Roma. Svaren Man | Publikation oder Museum CMD ST Beulée. A AO Beulé. B AP Beulé. B AA Berlin. r AA Berlin (Löbbeke). r [HEJ? | Beulé. 4 AITO Berlin. 4 XT[E] | Beulé (Berlin, Prokesch). E All Cat. Coll. Warren. E AP Berlin (Prokesch). E Al Berlin (Prokesch). E SIE Beulé. Z AP Beulé. Z ST[E] | Berlin (Prokesch). H STE Berlin. 130 J. Sundwall. [N:o 1 EENOKAHZE-—APMOZENOZ Zötupokov avéxdorov. | Amphora-| Miinzmarke | buchstabe| Publikation oder Museum år a | J. IX, 327 (Drachme). I HANTAKAHS—AHRMHTPIOZ Nackter Heros. - - — 5 SI Miinzmarke | Publikation oder Museum | buchstabe | | | B? | AI | Köhler (Berl. Sit. Ber. 1896, 1094; findet | | sich nicht mehr in der Sammlung | | Köhler im Berliner-Miänzkabinet). = ARN NS IX, 327; Sammlung Rhusopulos. | HOAEMQN—AAKETHEZE Dreifuss. M. 3 RR Miinzmarke Publikation oder Museum uens | OEOA40TOZ ye ME | Bunbury (Num. Chron. | | I ELSST ST ond zQ J. TIL, 1759 Samrtune | Rhusopulos. be ME Berlin (Prokesch). = 20 Beulé. = = /?] Cat. Brit. = Zz | Coll. Photiades. ITATPQON Mud] B 30 | Berlin (Fox). B ME | Berlin (Prokeseh); J. IX, | 260. L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 131 MI3 Amphora- Miinzmarke | Publikation oder Museum buchstabe B 30 | Coll. Photiades. B | =P Beulé; Cat. Brit. B >AQ Beulé; Cat. Brit.; Berlin (Imhoof—Blumer). — ME Beulé; Berlin (Löbbeke = | | Coll. Photiades, wo ir- | SEE): A4HMH B? 32 Berlin (Prokesch). ME Beulé. in 30 Beulé; Berlin (Löbbeke). Dn 30 AT ERE I RA ir (NE SOM SÖ Coll. Photiades. Lä AQ Beulé. AIONYZ04Q 74 — Beulé. 20 | Beulo; I-1X, 266. — I ME Coll. Photiades. — 50 Beulé. ATIOAAOAQ Er — I Svor. (Mitt). = | ME | Beuleé; Berlin (Prokesch). = 30 Coll. Photiades — 30 Beute: JL 132 J. Sundwall. [N:o Amphora-| ar; | iab M. Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe AYKI ZE ME Beulé. EZ =p Beulé. Z 2[/Q] Berlin (Prokesch). — ME Beulé. TIMQN H ME Beulé; Coll. Photiades. H 3Q Berlin (Fox). NGE => JTI Nwan 58 Beulé (vgl. Macdon. Num. Chron. i139950256m5): — 30 Beulé; Berlin (Prokesch). APIS [AA]? PA i) Coll. Photiades. [0] — Berlin (Prokesch). [OO] 30 Berlin (Prokesch). O Sf Beulé. EYAI 0? SÅ | Berlin (Prokesch). ER Berlin (Prokesch). I 30 Beuleé; Coll. Photiades; | Cat. Brit. (unsicher). = 01 SO JITEXT2HI AQPO KUA TONA | Oo Phetader ME.. | Beulé. L] Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 133 M. 3 Amphora-| Minzmarke Publikation oder Museum | buchstabe | [EK] 30 | Berlin (Gansauge). K 3N I Beulé;-Cat.Brit. SFL SM Beulé. MHOAYXAPM-NIKOPT Caduceus. Amphora-] M 3 AMPhOra-| Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe| VANOKAE A ME" | Revue Num. 1885, 19. = M/[E] | Berlin (Prokesch). AHMOXSOE [B] -— I a DOT 5 HE JAN: B SY Beulé. — 41 | Sammlung Rhusopulos. PIA0OAO r — | Bunbury (Num. Chron. (oder PIANO AN). Tesa Dr). er ME Bunbury (Num. Chron. 1881; 080): = ME Berlin (Prokesch). ATIOAAQNIA 4 — JET ry AI Beulé. Å ME | Beulé. 134 J. Sundwall. [N:o 1 M. 3 ÅA mphora- Minzmarke Publikation oder Museum. bachstabel | | AIONYZIOY vil ARE | Boule OEMIZTOK- (ARD =— Berlin (Prokesch). AH2 | le AI Beulé; Berlin (Löbbeke); Coll. Photiades. ARA RER (115 | Beulé. 2 >9 Berlin (Gansauge). AI Beuleé; Berlin (Köhler). =. MEN | Beule: Coll Photiades: KAPAIXOY ER FORAN 20 Bunbury (Num. Chron. | | ISSN ST I — | ME | Berlin (Löbbeke). IIPOTIM A — I Svor (Mitiöl Aon AI Berlin (Prokesch). | I | I Aoder M ME Berlin. = | >Q0 Beulé. AQPOOE REN AI | Berlin (Prokesch). IE ka Se SOT Ag LJ] Untersuchungen iber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 135 SQKPATHZ—AIONYZ042 Delischer Apollo. M. 3 |Amphora-| Minzmarke Publikation oder Museum buchstabe' AMOAAOPVDA ESD Beulé. | OG) Beulé; Berlin (Prokesch). ZNQIAO = B ME | Beulé; Berlin (Löbbeke = Coll, Photiades). B MH Beulé. B 230 IBeulest Berlin (Fox) J. XR 66 B pA Cat. Brit. B 3 Berlin (Prokesch). == 30 Beulé. MOYSAI r Sö JIA, 366. APISTOS 4 30 Kopenhagen. 4 =0 Beules I Pe 206: 4 SON) Beuléd J. IX, 266. AOHNI 4 SS J. [IE 177; Revue Num. 1885, 20. VE ME Berlin (Löbbeke); J. IX, 2008 E => Bunbury (Num. Chron. 1881, 87); Berlin (Pro- | | kesch); Berlin (Löbbeke). E SÖK 20 H =p Beulé. 136 J. Sundwall. [N:o 1 M.3 Amp koras Miinzmarke | Publikation oder Museum | buchstabe| ATIOAAONIS | EZ [7 SÖ | Gator Brit E >= J.E W260: Z ME JTI -— z2Q Berlin (Prokesch). IHIPOTOM a SÖ. JTI SR 2 | =p Beulé. — 20 | Beulé. AZKAAOZ | 0 — "| Beulé;' J. IX, 200 oder AZKAA- | | ) | ; Kr HON | O | 30 Beule; I: TEPE | ÖC Sö Boule; JR — | (0) Beulé. fo SO Boulé: | | AXAIOZ FOR —w8) 3 DR TE I i I | I SORT Berlin (Prokesch). ee SO NGE | | | — | 39 | Beulé. APTEMOQON | KI ME- | Beulé; J.EXS 266550 | lung Rhusopulos. få 30 | Beulé; J. IX, 259; 266. hära SÖ | JAI OG Pa Se Deer ET RSA [C Untersuchungen iiber die attischen Minzen des neueren Stiles. = 137 M. 3 Amphora-| Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe EPMOKPA K ME Berlin (Prokesch): M' 30 Beulé; Kopenhagen; Ber- lin (Prokesch). MM. 30 JE S2G. M = JA LXNAR259. AOHNAI A ME? J;-IX;-266: A 20 J; 18, 327; Sahrlmis Rhusopulos. A =3AQ JINERET 2606: Berlin, (Pros kesch). [M] 30 Berlin. SR TAAHZ—OEMIZTOKAHZ Båxyos. Amphora-| Minzmarke Publikation oder Museum buchstabe É B nid = AI J. IX, 955, E AI Beulé. E | ME Beulé. Z AI Berlin (Löbbeke = Coll. Photiades). = 4I Beulé. —- — Beulé ; Berlin (Löbbeke). 138 J. Sundwall. [N:o 1 TIMAPXOY-NIKATO Anker und Stern. M. 3 Amphora-| Minzmarke | Publikation oder Museum buchstabe AQPOOE A ME Berlin (Prokesch). 30 Num. Chron. 1898; 28; J; IN-T206: E? pA Beulé; Arch. Z. 33, 164. — 30 Beulé; Berlin (Prokesch). MNAZZIK B 30 Beulé; J. IX, 266. = ME Beulé. - 30 Beulé. AMPIKPATI Pe ME Beulé (Cat. Hunter). r >> Beulé (Fox). — >> Berlin (Prokesch). 3Q3ITE 4 ME Berlin (Löbbeke). 4 30 Beulé. — — Bunbury (Num. Chron. 1881, 87; Drachme). . AY EIA TE ME Beulé. [Z] 30 Beulé (Prokesch). APXES AH = Beule; J. MIN vg: H >> Beulé; J. IX, 259 (un sicher). — ME Berlin (Köhler). L] Untersuchungen iber die attischen Minzen des neueren Stiles. 139 M. 3 Amphora- Minzmarke Publikation oder Museum buehstabe MENANAPOZ O ME Beulé. [I] — Berlin (Prokesch). KAEQON I 30 Berlin (Löbbeke = Coll. Photiades). [T?] 30 JITEX 260: MANOKAE A ME Beulé. A > Beulé. ANTIOX0OZ K -— Svor. (Mitt.). [K] ME Berlin (Köhler). K >=0 Sammlung Rhusopulos. — >NQ Beulé. TIMOZTPATOZ-—ITHOSZHZ Dionysios mit Maske und Thyrsos. M. 3 Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe 4ION B —- Cat. Brit.; Berlin (Löb- beke). B OE Beulé. B 50 Beulé. EPMA r ATI Beule; Berlin (Prokesch). i ME Beulé; Berlin (Löbbeke). pr 30 Beulé. 140 J. Sundwall. [N:o-1 M: 3 Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe MHT 4 HE Beulé. I AAXN E = Beuleé. E AT Beulé. E ME Beulé. E 30 Beulé. Lö ME Berlin. Z HE Berlin (Prokesch). NAY VA HE Beulé. (Sehr unsicher. Ich lese auf dem Ex. der Samm- lung Beulé in Pe- tersburg KNY).| AEY H — Berlin (Löbbeke); J.I1X,255. H ME Berlin. H HE Beulé. H 50 Beulé. AAM O ME Beulé. O HE Arch. Z. 33, 163; Kopen- hagen. AIS I — Beulé. Untersuchungen iiber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 141 M. 3 Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum. buchstabe APIS I 7 K 230 Ja IX, SVAG -- ATI Beulé. EK K ME Beulé. (Unsicher) K. 30 Cat. Brit. AMOA -Mö&ntvA - ME Svor.-(Mitt.). M éeznt A HE Svor. (Mitt.). M - | Beulé. M An | Beulé. M ME "| Beulé: M HE JINENS ST; Beule: = Coll. Photiades. N AM Berlin (Prokesch). TPYGON—HOAYXAPMOS Dreigestaltige Hekate. Amphora- buchstabe Miinzmarke Publikation oder Museum — -— Mänchner Sitz. Ber. 1904, 190 (vgl. J. IDRE 142 J. Sundwall. [N:o 1 VANOKAHS— ATHOAAQNIOZ Artemis mit Fackeln. M. 3 ÖR Miinzmarke | — Publikation oder Museum TIMOKPATH2 A = Beulé. A ME Berlin (Köhler). 30 Beulé. A 30 Beulé. A Sej ETTER GO APIETOAHMOZ B ME | Num. Chron. 1903, 322. B 0 | Berlin (Prokesch). B AQ Beulé. 3QSTPATOS Iylodt ME Berlin (Prokesch). 4 SS) Beulé. BAKXIOS 4 ME Kopenhagen; J. IX, 267. 4 30 Berlin (Imhoof—Blumer). 4 20? Cat. Hunter. E NO | Beulé. AAEZAN Z 30 Berlin (Prokesch). H 3AQ JAH ND IE | OENOANRPOZ [H] 30 JA TEN SÖT: H 30 Beulé. H | AQ Beulé. L] Untersuchungen iiber die attischen Minzen des neueren Stiles. — 143 Amphora- M. 3 Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe EIPHNAIOZ O 30 Kopenhagen; 'J. IX, 267. () 50 Beulé (B. gibt einen M. 3 EIB an, was ohne Zweifel EIP gewesen ist). ÖWIAINOZ I ME Beulé; J. IX, 260. AZKAATOOQN K ME | Beulé. K =O Beulé; Cat. Hunter. ZTPATIOZ K PY Cat. Brit. A ME Beulé. A 30 Beulé. A 30 Beulé; Cat. Brit.; J.IX, 260. M 20 JT IX TS. -— 30 Beulé. ZAT A — Svor. (Mitt.). ÖI1A00E0Z M -— Berlin (Prokesch). M ME Berlin (Prokesch). M 30 Ja INA 200 M 30 JORI 2005 144 J. Sundwall. [N:o I MWIAOKPATHS—HPNRAHS Bärtiger Dionysios mit Kantharos und Thyrsos. | Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum rbuchstabe JA HP4A > | Beuleé; Cat. Brit. HPA Beulé ;; Berlin (Löbbeke; vgl. Z. f. N: ZllamrAoL) i -— HPA. | Beule. - HP Beulé. ÖPIAOKPATHS-—KAAAIPON Nike mit Kranz und Palm. Amphora- Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe Zz? >AQ Cat. Brit. — 30 Beulé. — == Beulé. "XAPI- HPA Hahn mit Palm. Amphora-| Miinzmarke Publikation oder Museum buchstabe a M? KT ' | Berlin (Prokesch). N = JEMEN RS N HPA Beulé. = EY Beuleé. = NELL "Auktionskat. der Sammlung Prowe (1904). Beule. L| Untersuchungen iber die attischen Miinzen des neueren Stiles. 145 | "KTH AR EE Me APO p = Ia RO Beulé. | Beulé. Beulé. Beulé. Berlin (Prokesch). XAPINAYTHS—APISTEAS Artemis mit zwei Fackeln. | Tel | Mo 3 är Miinzmarke Publikation oder Museum | buchstabe' | NIKA Ao ME Beulé (Beulé gibt irrig A | | "fär diesen M. 3); Berlin | (Brokeseh); JE IX20T A 20 Berlin (Fox); Cat. Brit. 5 EN FE Coll. Photiades; J. IX, 267. ÅA 5 JA+TIX3-26T: 23 >=() Beulé. AIONYS04Q2 |Benid =0 | J. IX, 267. BEA — Beulé Bs LIME. | dLIX, 261; Beulé, | EYAHMOZ | I 30 JI DE 967. | pöl AQ | Beulé. 146 J. Sundwall. [N:o 1 M. 3 banne] Mänzmarke | Publikation oder Museum IAZQN 4 i TT) 30 Berlin (Köhler). 4 ini I 3 J. IX, 267. 4 | -— Berlin (vgl. Beulé); J. III, 170. 4 30 Berlin (Prokesch). HPAKAEI ME | Beulé; Berlin (Prokesch). 20 | JIE 2005 z2Q Beulé. | | ATIOAA042- |Z od. S 30 | Berlin (Prokesch; vgl. Beu- POS | I Je): Se. HI TTT BSR (Löbbeke). — SO Beulé. EIHITI Z — | Beulé, NS ME. |. JAIX 200 [Z] 30 JANE 00 NS FOT) JAI OE ST 22 I Beule, AYKIS H SL Hå one H [41] | Berlin (Prokesch).; H [=]0 JANA L]) — Untersuchungen iber die attischen Minzen des neueren Stiles. 147 Amphora- buchstabe I U Miinzmarke | Publikation oder Museum AIONYZI.A Hei O | Al FUDT, 267. Henri O AQ JTIEN) 200: O — Cat. Hunter. O 30 | Berlin (Prokesch). O 3Q JAGENS 201: EIMITO Og — | Cat: Brit.; J. IX, 260. dd AO | Cat. Brit. VE ME Beulé. a x0 | Beulé. EI Sk | Beulé. — SL Beulé. ANAPIZKOZ K ME | Beulé (Berlin). x2 | Coll. Photiades OEOZE Kinid) ME | J. IX, 260 (Svor. Mitt). A 4I | Beulé. N 39 ' ) Beulé, vgl. Reinach, R. BENGT I 390: KHOIZ0A SR NR a a ED SNR AT 0 | J. IG 267. M | ME | Berlin (Prokesch). 148 J. Sundwall. . TE RT is [N:o dd RA = na om M. 3 j frssiarkd Miinzmarke Publikation oder Museum | buchstabe| INT | | i a IN ATL SO | Beule(Paris vol Macdon, Num. Chron. 1899, 286 f.; ich bezweifle jedoch die ' Richtigkeit dieser FRAN Lesung). = AI JV IDG, 2000 NN ME Beulé. Einleitung Uber Uber Inhaltsibersicht. ') Vorwort I — Head's Perioden III — Die Teorien äber die Mänzbeamten VI. den dritten Beamten und die echronologische Anord- nung der Serien mit seinem Namen . Hills Ansicht von dem rtauias tovråvewv zu- räckgewiesen VIII — Die Möglichkeit des Areo- pags in Erwägung gezogen X — Chronologische Anordnung der dreinamigen Serien durch Identi- fizierung von M. 3 mit bekannten Archonten oder durch gemeinsamen M. 3 XI — Der Charakter des dritten Miänzamtes der kommissarischen Tä- tigkeit des Areopags entsprechend LXIX — Das dritte Amt eine Kontrollkommission des Areopags LXXII — Die Beobachtung Macdonalds und die Amphoramonogramme LXXIII[ — Die chronvulo- gischen Angaben der Inschriften LXXV — Die Doppeldaten LXXIX — Der Sonnenkalender in Athen LXXXVIII — WVersuch einer chronolo-' gischen Fixierung einiger dreinamigen Serien aut Grund der Amphorabuchstaben 1. die zweti ersten Beamten und die ehronologische An- ordnung der zweinamigen Serien der vierten Periode Die Strategenteorie von Reinach 9 — Stra- tegenverzeichnis 9 — Schlussfolgerungen 11 — Das Verschwinden des dritten Beamten und die Ursache dazu 12 — Der Charakter der beiden ersten Minzämter: eine Epimeleia 16 — Chronolo- gische Anordnung der Serien 17. Ubersicht des Materials !) Mit römisehen Ziffern werden die Seiten des in Bd. XLIX erschiene- nen ”Teiles angegchen. NADdt 24 XLVIII LVI LXTI Berichtigungen. Vv. 0. statt: vielen Helbig Britisch AndAov Avoideos Head LOpeE( 4QPOOOE gewiese dieser Serien Beulé angegeben hat : viele. Habich. British. Anov. Avoiadns. Hill. Atope(. 4QPOOE. Se wisse. der zwei ersten Serien. Beulé richtig angege- ben hat. Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. L 1906—1907. N:o 2. Analogien zwischen Gliedern der Pyroxen- und Feld- spat-Gruppen und iber die Perthitstrukturen. Von W. WauL. In einer kärzlich veröffentlichten Untersuchung ber kalkarme monokline Pyroxene!) ist gezeigt worden, dass es innerhalb der Pyroxenfamilie eine Gruppe giebt, die ihrer che- mischen Zusammensetzung nach zwischen den Pyroxenen der Diopsid-Hedenbergitreihe sowie denj diopsidischen Augiten einerseits und den Eisen- und Magnesiametasilikaten anderseits steht. Die optischen HEigenschaften dieser , Enstatitaugite" stimmen mit denen, die sich theoretisch aus Mischungen der Di- opsid-Hedenbergite und diopsidischen Augite einerseits, und den Mg-Fe-Metasilikaten anderseits ergeben, iberein. Von Mg-Fe-Metasilikaten, die der Pyroxengruppe angehören, giebt es zwei Reihen, nämlich die s. g. rhombischen Pyro- xene und die in den Chondriten vorkommenden, polysyn- thetisch verzwillingten, monoklinen Pyroxene mit relativ klei- nem Auslöschungswinkel, die auch mehrmals synthetisch dar- gestellt worden sind. Fär diese habe ich, mit bezug auf ihren relativen Mg-Fe-Gehalt, die Namen ,Klinoenstatit", , Klino- bronzit" und ,Klinohypersthen" vorgeschlagen. In den rhom- bischen Pyroxenen sowohl wie in den Klinoenstatiten hat die optische Axenebene eine Lage, die senkrecht ist zu derjenigen bei !) ,Die Enstatitaugite", eine Untersuchung iiber monokline Pyroxene mit kleinem Winkel der optischen Axen und niedrigem Kalkgehalt. Helsing- fors 25. Mai 1906 und Tschermaks Min. u. Petr. Mitteil. XXVI H. 1 u. 2. 2 W. Wahl. [N:o 2 den kalkreichen Pyroxenen, und dies wärde die sehr charakte- ristischen kleinen Axenwinkelwerte der Zwischenglieder bedin- gen. Praktisch ist es ziemlich einerlei, welche von diesen beiden Reihen man als die Mg-Fe-reichen Endkomponenten annimmt, denn beide unterscheiden sich sowohl in kristallographischer wie in optischer Hinsicht nur sehr wenig von einander. Als ich meine Untersuchung im Frähjahr 1906 veröffent- lichte, war es nicht möglich zu wissen, ob die Klinoenstatite aus reinem Metasilikat bestanden und somit dimorphimit den Glie- dern der Enstatit-Hypersthenreihe waren, oder ob sie kleinere Mengen von den Kalk oder Sesquioxyd enthaltenden Pyroxensi- likaten beigemischt enthielten. Bei verschiedenen Klinoensta- titen waren etwas variierende optische Eigenschaften beob- achtet worden, und ich schloss mich deshalb urspränglich von den beiden Alternativen derjenigen an, nach welcher der Enstatit als das magnesiumreiche Endglied und der Klino- enstatit als ein diesem Endgliede sehr nahestehendes Glied der Serie anzusehen war. Hierdurch erhielt auch die grosse Ahnlichkeit der optischen HEigenschaften von Enstatit und Klinoenstatit eine Erklärung 2). In der neuesten Zeit ist nun eine im Geophysical La- boratory" der Carnegie-Institution zu Washington ausge- föhrte Untersuchung veröffentlicht worden, in der gezeigt wird, dass reines Magnesiummetasilikat in der Tat tetra- morph ist?). Von den vier synthetisch dargestellten Ver- bindungen gehören zwei in die Pyroxengruppe, zwei in die Amphibolgruppe. Von den Pyroxenen ist die eine die zuerst von Ebelmen känstlich dargestellte Verbindung (Klinoensta- tit nach der von mir vorgeschlagenen Nomenklatur ?), die andere das dem natärlichen Enstatit entsprechende Mg-Meta- silikat. Es wird gezeigt, dass die drei äbrigen Formen ge- genäber dem Klinoenstatit unbeständig sind; die Umwand- lung ist eine monotrope. Auf Grund dieser Untersuchung erscheint es jetzt natärlicher den Klinoenstatit sowie die !) W. Wabl. Die Enstatitaugite. Helsingfors 1906. S. 125 u. 134—136. ?) E. T. Allen, Fred. E. Wright and J. K. Clement: Minerals of the Composition Mg Si 0;; A Case of Tetramorphism. Am. Journ. of Science XXII Nov. 1903. 20 LOCKNent L] Analogien zw. Gliedern der Pyroxen- und Feltspat-Gruppen. 3 entsprechenden eisenreicheren Verbindungen und nicht die rhombischen Pyroxene als die Endglieder der Enstatitaugit- serien anzusehen 2). Die Verhältnisse in der Pyroxengruppe gestalten sich aber hierdurch nicht einfacher, sondern eher verwickelter. Wir erhalten nämlich das Resultat, dass zwei der polymor- phen Magnesiametasilikate infolge ihrer grossen Ähnlichkeit zur selben Mineralgruppe gehören. HEine so grosse Ähnlich- keit war bis vor kurzem noch bei keiner im Laboratorium untersuchten polymorphen chemischen Verbindung zwischen deren verschiedenen Modifikationen beobachtet worden und hat unter den natärlichen Mineralen ein Analogon nur in dem bekannten und viel diskutierten Fall Orthoklas — Mikro- klin. (Anm. Innerhalb der Feldspatgruppe haben wir noch ei- nen solchen Fall, nämlich die einander äusserst ähnlichen monoklinen und triklinen homogenen Kalinatronfeldspate von Pantelleria. Hierauf werde ich später zuräckkommen). Um zu zeigen, wie gross die Ähnlichkeit ist, sind die wichtigsten HEigenschaften von Enstatit und Klinoenstatit sowie von Orthoklas und Mikroklin auf den Seiten 4 u. 5 tabellarisch zusammengestellt worden. In beiden Fällen unterscheidet sich die eine Modifikation von der anderen dadurch, dass sie einen geringeren Symmetrie- grad besitzt. Der Unterschied zwischen den beiden Fällen liegt darin, dass die Feldspate dem triklinen und monoklinen System angehören, die Pyroxene dem monoklinen und rhom bischen, aber in beiden Fällen schliesst sich die weniger symmetri- sche Form eben so eng an die Modifikation von höherer Symme- trie an. In beiden Fällen giebt es innerhalb derselben Mine- ralgruppe eine grosse Serie, die ganz ausgesprochen die Eigen- schaften des Systems mit niedrigerem Symmetriegrade besitzt, nämlich die Diopside, Hedenbergite, Augite und die Plagioklase. Wenn man die Daten der obigen Zusammenstellung ver- gleicht, sieht man, dass zwischen den sp. Gew. der beiden Pyroxenformen ein sehr unbedeutender Unterschied vorhan- den ist. Es ist nicht unmöglich, dass ein ähnlich kleiner Vere M-P: Mjo XXVINSHK 115; 4 W. Wabl. [N:o 2. Enstatit !) Klinoenstatit ?) ms bla 03080 ardi:e =i1083: 10600 B = 909 = Orthoklas ?) Mikroklin ?) a sö0e- 016586: 05558 a:0:60= 065-00 a= 90; B'=116" 7; p=90" a—= 94940 B=116 py = c:a 90 Enstatit | Klinoenstatit! Enstatit |Klinoenstatit | P P 0 0 c 001 = = 0900" 2000" a 100 90200” 90:00" 90200" 90200” 010 0900" 0900 5 J m 110 44007" 440047 ar Å z,n 120 | 25052 23007' i Å i 130 17955" 17956' Å A 0 GL 440907" 46952" 39021” 40921” i 121 25052 28930' 52036" 53910” t,p 101 90900" 90900” 29943" 29709" 8 JA 44907" 43029" 39021” 39958" i, e 121 2552” 24058 52036" 52011” 1) Goldsmidt. Winkeltabellen. Berlin, 1897. S. 281 2 Allen, Wright & Clement. Amer. Journ. Science. Nov. 1906 Die Winkeltabelle und das Axenverhältnis sind laut einer brieflichen Mitteilung von Herrn Wright korrigiert. 3) G. Tschermak: Lehrbuch der Mineralogie. Analogien zw. Gliedern der Pyroxen- und Feldspat-Gruppen L| Zawillingsbildung: Klinoenstatit: Immer polysynthetisch nach 100. Die Zwillingsebene ist Symmetrieebene beim Enstatit. Mikroklin: Fast immer polysynthetisch nach den Albit- und Periklingesetzen. Die Zwillingsebene 010 ist Symmetrieebene beim Orthoklas. Spezifisches Gewicht: Enstatit = 3,175 Orthoklas = 2,54—2,56 Klinoenstatit — 3.192 Mikroklin = 2,54—2,57 Brechungsindices : Enstatit: a = 1,640 pr 0IK046 Pr=Wl,652 Orthöklag:<& = 15519 [= RR Pr 525 Klinoenstatit: a = 1,647; pr N03525 a PE=HL,058 Mikroklin : a = 1,519 fö ARN PENNA Doppelbrechung: Enstatit: p-a = ca. 0,01 Orthoklas: a-p = 0,006—0,008; p-8 = 0,002—0,003; B-a = 0,004—0,005 Klinoenstatit: p-a = ca. 0,01 Mikroklin : p-a = 0,0065 ; y-B = 0,0025; B-a = 0,0040 Auwuslöschungsschiete : IBN Statt: ce "09 Orthoklas: auf 001 = 0; auf 010 = 3"—7 Klinoenstatit: c:c = 21.8? Mikroklin : auf 001 = 17"; auf 010 = 4,5"—79 Optischer Axenmwinkel von annäbernd derselben Grösse bei Enstatit und Klinoenstatit. Die Lage der Axenebenen ist in beiden Fällen eine normalsymmetrisehe. Die Axenebenen bilden einen Winkel gleich c:c mit einander. Bei Orthoklas und Mikroklin ist die Lage eine normalsymmetrische. Fiir Orthoklas laut verschiedenen Angaben 2V = 699—849, fir Mikroklin 2RVE= NT L0E--840, 6 W. Wahl. [N:o 2 Unterschied zwischen den beiden Feldspatmodifikationen be- steht, denn die Bestimmungen an Orthoklas| und Mikroklin von verschiedenen Fundorten variieren bedeutend mehr als der Betrag dieses kleinen Unterschiedes bei Klinoenstatit und Enstatit. — Ein Vergleich der kristallographischen Ei- genschaften zeigt, dass der Winkel £ beim Klinoenstatit um 29 von 909 abweicht, die Winkel a und y beim Mikroklin um respektive 4940" und << 19, und in Proportion hierzu ste- hen die geringen Abweichungen der Flächenwinkel des Kli- noenstatits und des Mikroklins, soweit sie bekannt sind, von denjenigen des Enstatits und des Orthoklases. In optischer Hinsicht besteht ein Unterschied zwischen den entsprechenden Formen in beiden Fällen nur in der schiefen Auslöschung der Form von niedrigerem Symmetrie- grade, und diese Auslösehungsschiefe ist in beiden Fällen dia- gnostisch das Hauptunterscheidungsmerkmal zwischen ihnen. Angesichts der grossen Ubereinstimmung zwischen Mikro- klin und Orthoklas den meisten Eigenschaften nach hat Mallard bekanntlich die Hypothese aufgestellt, dass Orthoklas und Mikroklin in Wirklichkeit identisch seien und der Orthoklas nur mimetiseh monoklin, aber aus mehreren rhombisch Kaliumnatriumsulfat u. Kaliumnatriumehromat K;Na(SO;, Cr0,), Monoklin = hexagonal Kalifeldspat K A1Si, Os. Monoklin u. triklin. Betreffs der drei zuerstgenannten Verbindungen ist jedoch zu bemerken, dass ihre physikalischen Eigenschaften bei höherer und bei niedrigerer Temperatur nicht direkte ver- glichen worden sind, und dass Groth ihre Kontinuität darum annimmt, weil anfangs keine messbaren Veränderungen des Volums und der spez. Wärme sowie keine messbaren Wärme- tönungen bei den Umwandlungen beobachtet werden konnten ?). 1) G. Tammann. Kristallisieren und >chmelzen, Leipzig 1903. S. 101. ?) Bei den zwei erstgenannten wurden bestimmte Umwandlungstempe- raturen beobachtet. L] Analogien zw. Gliedern der Pyroxen- und Feldspat-Gruppen. 9 Von einigen anderen Körpern, die ebenfalls von Groth angefährt werden (Calciumehloraluminat, Kaliumsulfat, Bora- cit und Leucit), die auf Grund ihrer Umwandlungserscheinun- gen auch zu den ,polysymmetrischen" gezählt werden mäss- ten, ist aber gezeigt worden, dass sie polymorph (enan- tiotrop) sind, wenngleich die die Umwandlung begleitenden Veränderungen der physikalischen Eigenschaften bei ihnen sehr wenig ausgesprochen sind. Es war also a priori anzu- nehmen, dass bei den als polysymmetrisch angesehenen ähn- liche Veränderungen vorkommen, obgleich sie wegen ihrer Unbedeutenheit der Beobachtung entgangen waren. Dies ist nun auch von Steinmetz (von dem die ersten Angaben, auf die sich Groth stätzte, herräöhrten) för Uranylmagnesium- natriumacetat und fär Isopropylaminplatinchlorid nachge- wiesen worden !). Es bleiben also von känstlich dargestel- lten Substanzen nur Kaliumnatriumsulfat und Chromat äb- rig ?). Hierzu gesellen sich dann noch die auch von Gos- sner untersuchten sauren Sulfate des Kaliums, Ammoniums und Thaliums (Gossner nennt sie nach dem Vorgange Wyrou- boff's pseudosymmetrisch) ?). In betreff dieser Substanzen ist jedoch zu bemerken, dass von physikalisch-chemischer Seite sehr stark die Schwierigkeit betont worden ist in manchen Fällen experimentell äberhaupt irgend welche Wärmetönungen bei der Umwandlung zu beobachten, und ebenso fäöhrt die dilatometrische Methode oft nicht zum Ziele (Roozebom ?), Tammann 5)). Und später hat Nacken ) durch thermische Messungen gezeigt, dass das Doppelsalz, Kaliumnatriumsulfat Na, S0,. 3 KSO, bei 4319 eine diskontinuwierliche Umwandlung erleidet. Es geht nämlich durch Wärmezufuhr in einen Mischkristall, der aus 75 Mol- 92/7 KSO, und 25 Mol-?, Na,SO, besteht, öber. — Uberhaupt scheint also die Existenz der s. g. Polysymmetrie wenig sicher begrändet, und ander- 1) H. Steinmetz, Z. Phys. Chem. LII, S. 449. ?) B. Gossner, Kr. XXXIX, S. 155. 3) B. Gossner, Z. f. Kr. XXXVIII, S. 158. 1 H. W. Bakhius Roozebom. Die Heterogenen Gleichgewichte. Bd. I, p. 115 und 159. 5) G. Tammann, loc. cit. ey BR. Nacken, N: J. Beil. BI XXIV: S:-:58. HÖ W. Wabl. [N:o 2 seits sind durch die oben erwähnten Untersuchungen Labo- ratoriumsprodukte bekannt geworden, deren polymorphe Mo- difikationen, ausser dem optischen Verhalten nach, sehr ge- ringe Unterschiede aufweisen. Die bei den Mineralen Orthoklas, Mikrolin und Enstatit, Klinoenstatit vorhandene grosse Ähnlichkeit bei gleicher Zu- sammensetzung ist also nicht mehr einzig dastehend. Durch die Untersuchung von Allen, Wright und Clement ist es er- wiesen, dass Enstatit und Klinoenstatit polymorph (mono- trop) sind. Die optischen Beweise hierför werden zwar durch die obige Darstellung, in der gezeigt wurde, dass die Mallard- Michel-Lévy'sche Hypothese auch auf diesen Fall ausgedehnt werden kann, entkräftet, und die Bildung von Lamellen bei der Erhitzung ist deshalb auch nicht beweiskräftig, aber es bleibt noch der thermische Beweis fär die monotrope Um- wandlung Enstatit-Klinoenstatit äbrig, und die diesbezäg- : lichen Bestimmungen !) erscheinen mir bei dem jetzigen Stande unseres Wissens täber polymorphe Umwandlungen als ent- scheidend. Uber die Beziehungen Orthoklas-Mikroklin giebt die von Day und Allen publizierte Erhitzungskurve des Orthoklases ”?) keinen Aufschluss. Von Merian hat beim Erhitzen von Mikroklin keine Veränderungen in der Auslöschungsschiefe beobachtet >). Bei Versuchen, bei denen ich Platten nach der Basis eines einfachen Mikroklins von Nurmo, Kirchspiel Östermyra, Fin- land, sowie des Sanidins von Wehr, Eifel sowohl auf ein paar hundert Grade, wobei sie unter dem Mikroskope beobachtet wurden, wie im Gebläsefeuer bis zur beginnender Schmelzung erhitzte und schnell abkäöhlte, konnte ich keine Veränderung der Auslöschungsschiefe, d. h. des Kristallsystems bemerken. — Wie die diesbezäögliche Litteratur genugsam zeigt, ist eine Entscheidung der Frage, ob Orthoklas und Mikroklin dimorph sind oder nicht, auf optiscehem Wege allein nicht möglich. Bisher war dieser Fall einzig dastehend, da aber jetzt mehrere ähnliche Fälle entdeckt und experimentell durch- forscht worden sind, und da gezeigt worden ist, dass es wirk- 1) 1oc. cit pag, 421—411, 431. 2). Day & Allen, "Am: Journ. Se; Ser. DV; XIXFpir930 19037 syr Al vä Merian. Nod 884 Sbont 11 Feldspatgruppe. Monoklin. Triklin. Triklin. Orthoklas X Mikroklin =—> Kalinatronfeldspate ——> Albit (urspriänglich - Natronorthoklas, Natron- 1 u. sekundär mikroklin = Anortho- Plagioklas- aus Orthoklas) klas. reihe SR Perthit, Mikroperthit IS Orthoklas- und Mikroklin- = u Kryptoperthit Anorthit Kryptoperthit — Mikro- perthit !.. Verwachsungen von Ortho- klas und Mikroklin. 1) V. Hackman. Petr. Beschreib. von Umptek. Fennia XI N:o 2 pag. 106. des Nefelinsyenites Analogien zw. Gliedern der Pyroxen- und Feldspat-Gruppen. TA TI SEE yn SYV me Pyroxengruppe. Rhombisch. Monoklin. Monoklin. Monoklin. Enstatit < Klinoenstatit =——> Enstatitaugit- => Diopsid I (urspringlich gruppe ?) 1 | u. sekundär aus BR | Enstatit) !) oo — Hedenbergit ARE | Hypersthen Xx IKlinohypersthen Verwachsungen von | il t Enstatit mit Diopsid. I I Augit etc. (=, Pyroxen- He St ÖR Sc TESISKO, Mikroperthite") I Dieselbe von grosser Augit Verwachsungen von Feinheit 1 Enstatit u. Klinoenstatit?) I Aegirinaugit Verwachsungen von En- I statit oder Klinoenstatit l mit Enstatit-Augiten ?). Aegirin. 1) Allen, Wright & Klement. loc. cit. pag. 403. 2?) W. Wahl. Die Enstatitaugite. 3) Allen, Wright &: Klement. loc. cit. pag. 401. 2) Fr.” Berwerth. Sitzb. Akad. 2. Wien OCXTII 1 pag. 739. W. Wahl. Die Enstatitaugite. 5S. 86 u. 88. und NG & FS FRIES a 12 W. Wabhl. [N:o 2 lich polymorphe Formen derselben chemischen Verbindung giebt, die einander ebenso ähnlich sind, ist es wahrschein- licher, dass Orthoklas und Mikroklin im Verhältnis der Poly- morphie zu eimmander stehen als in dem der Polysymmetrie. Die Analogie zwischen den Feldspat- und Pyroxengrup- pen geht aber, wie die Ubersicht S. 11 zeigt, noch weiter: In der Feldspatgruppe haben wir einerseits die Kalium- verbindung, die in zwei Modifikationen auftritt, und anderseits die Natron- und Kalkverbindungen, die eine isomorphe Serie darstellen und sich durch eine ausgesprochen geringere Sym- metrie von den erstgenannten unterscheiden. In der Pyroxen- gruppe begegnen wir anstatt der eimen Verbindung der Feld- spatgruppe (K AlSi; Og) einer Serie zwischen den beiden so- wohl kristallographisch wie chemisch streng isomorphen Verbindungen Mg Si O; und Fe Si Os, und diese Serie tritt in zwei entsprechenden Modifikationen, den Enstatit-Hypersthen- und Klinoenstatit-Klinohypersthenreihen auf; der äbrige Teil der Pyroxengruppe ist von diesen durch eine geringere Sym- metrie unterschieden, sie besteht aus den Verbindungen (Dop- pelsalzen?) Ca Mg Si, Os und Ca Fe Si, O; die mit einander streng isomorph sind, dem alumiumhaltigen sogenannten Tschermak”schen Silikat, dessen Natur noch nicht mit Sicherheit bekannt ist, sowie dem Aegirinsilikat Na FellSi, 0O.; diese scheinen alle unter sich isomorph zu sein. Zwischen den zwei Hauptabteilungen steht nun vermit- telnd innerhalb beider Mineralgruppen eine Serie von Minera- lien, welche vwviele eigentimliche Merkmale aufweisen, die bis- her nur in diesen zewei Mineralgattungen beobachtet worden sind, es sind dies die Kalinatronfeldspate und die Enstatitaugite. Die Kalinatronfeldspate. Betreffs der Kali- und Kalinatronfeldspate gehen ja bekanntlich die Anschauungen noch recht stark aus ein- ander. Wenn man aber von subjektiven Ansichten absieht; därfte folgendes empirisch festgestellt sein: A. Monoklin kristallisierender Kalifeldspat (Orthoklas) tritt als primäres Kristallisationsprodukt in vulkanischen Gesteinen, also bei ziemlich hoher Temperatur gebildet, auf. Zwei- tens in der Adularform durch Absatz aus wahrscheinlich heis- L] Analogien zw. Gliedern der Pyroxen- und Feldspat-Gruppen. 13 sen wässrigen Lösungen entstanden. In beiden Fällen besteht das Mineral teils aus der recht reinen Kaliumverbindung. teils enthält es nicht unbedeutende Mengen der Natriumverbin- dung beigemischt. B. Triklin kristallisierender Kalifeldspat (Mikroklin) kommt meistens in gitterstruierten Gebilden vor, und es deutet das Vorkommen desselben vorwiegend in dynamometamor- phen Tiefengesteinen auf die sekundäre Entstehung dessel- ben aus Orthoklas. Doch wird trikliner Kalifeldspat als sicher primäres Kristallisationsprodukt in folgenden Fällen angetroffen: 1) Im den Drusenräumen einiger Granite (z. B. Pikes Peak). Der Feldspat ist gitterstruiert. 2) Als einfache Individuen in einigen Pegmatiten der Alkali- kalkgranite. (Von Sauer und Ussing ausföhrlich aus dem Pegmatit von Gasern bei Meissen beschrieben !). Der Verf. hatte Gelegenheit Präparate zweier solcher ,einfacher Mikrokline” von finländischen Fundorten zu studieren: Pellotsalo im Kirchspiel Sordavala und Nurmo im K. Östermyra). 3) In vielen ,Alkaligesteinen" zusammen mit Kalinatronfeld- spaten. Im manchen Fällen enthält dieser Mikroklin fast gar keinen Natronfeldspat (z. B. Kummerngit, Grön- land, nach der Untersuchung von Ussing ?). Es sollte besonders angesichts der beiden letzteren Fälle die Bildung von triklinem Kalifeldspat durch Kristalli- sation aus dem Magma bei hoher Temperatur nicht geleug- net werden, wie dies oft in der einschl. Litteratur geschieht, wenngleich der sekundäre Gittermikroklin wohl der bei wei- tem häufigste ist. Die Kalinatronfeldspate sind unter dem Mikroskope teils homogen (die s. g. Natronorthoklase, Natronmikrokline und Kryptoperthite), teils inhomogen: Mikroperthite (Orthoklas- Mikroperthit, Mikroklin-Mikroperthit). Bei dem eigentlichen Perthit tritt diese Inhomogenitet schon mikroskopisch hervor. 1)CA, Sauer u. N. V. Ussing. Z. Kr. XVIII, p. 192. 1891: 2) N. V. Ussing. Meddelelser om Grönland XIV, Sep. p. 12. 14 W. Walhl. [N:d 2 Ein Teil der mikroskopisch homogenen Kalinatron-Feld- spate wird von manchen Forschern als in Wirklichkeit von inhomogener Natur angesehen und wärde" sich demnach von den ,Mikroperthiten" nur durch die submikroskopische Feinheit der Struktur unterscheiden. Von anderen werden sie als homogene Mischkristalle betrachtet. Die optischen Eigenschaften wärden nach beiden Anschauungsweisen diesel- ben sein, eine Entscheidung zwischen ihnen ist also prak- tisch gegenwärtig nicht möglich. Die perthitischen Strukturen (Mikroperthite) werden von manchen fär primäre Kristallisationsstrukturen gehalten, von anderen fär sekundäre Umwandlungsstrukturen. Welche dieser Anschauungen nun auch richtig sein mag, so ergiebt die Beobachtung ganz unzweifelhaft, dass es zwei verschiedene Typen von perthitischen Strukturen giebt, die bei jeder Dis- kussion aus einander gehalten werden sollten: ; a) Die mikroperthitiscehen Strukturen, die bei den Feld- spaten der , Alkaligesteinsreihe" (besonders den Nefelinsye- niten) so verbreitet sind. Diese zeichnen sich durch eine ge- genseitige kristallographische Örientierung der beiden Kom- ponenten aus!). Da sie in Gesteinen vorkommen, die von Druck- phänomenen oder zirkulierenden Lösungen nicht beeinflusst sind, därften sie entweder eine ursprängliche, durch gleich- zeitige Kristallisation der Komponenten gebildete Verwach- sung sein, oder durch späteren Zerfall (während der Ab- käöhlung) eines bei der Kristallisation einheitlichen Feld- spates gebildet worden sein. Diese Art von perthitischer Struktur kommt nur bei Feldspaten solcher Gesteine vor, die nicht saure kalkhaltige Plagioklase föhren, sondern nur Albit (e-Magmen, Rosenbusch). b) Die Perthitstrukturen der Feldspate der meisten sau- ren Tietengesteine der Alkalikalkreihe und der Feldspate der zugehörigen Pegmatite sowie der Gneise. Bei den stärker von Druck veränderten unter diesen tritt der Natronfeldspat auch auf allen möglichen unregelmässigen Spröngen ausser auf be- stimmten Spaltrichtungen auf. (Sehr scehöne Abbildungen hier- von finden sich bei z. B. O. Wenglein. Dissertation. Kiel 1) N. V. Ussing. Medelelser om Grönland XIV. L| Analogien zw. Gliedern der Pyroxen- und Feldspat-Gruppen. 15 1903). Wenn der Natronfeldspat nun auch zuweilen in die- sem Falle urspränglich dem Kalifeldspat homogen beige- mischt gewesen ist, so ist die Perthitstruktur in diesem Falle doch sicherlich eine sekundäre Erscheinung. Diese Art von Perthitstrukturen kommt bei Alkalifeldpaten solcher Gesteins- familien vor, in denen die Alkalifeldspate meistens von kalk- haltigem Plagioklas begleitet sind. (Bei manchen von Druck relativ wenig beeinflussten sauren Graniten, wie z. B. bei den von Holmquist als Quarz-Perthit-Typus bezeichneten Rapakivi graniten in Finland und Schweden, ist die Perthitstruktur eine recht regelmässige, und deutlich sekundäre Spaltenausföllungen kommen nicht vor. Die Struktur ist jedoch nicht die regel mässige unter a) erwähnte, wie sie z. B. von Ussing aus den grönländischen Nefelinsyeniten beschrieben und abgebildet worden ist, und ist leicht von dieser zu unterscheiden, sie ist wahrscheinlich durch den Zerfall eines primär natronkalk- reichen Kalifeldspats gebildet worden). In mebhreren in den letzten Jahren erschienenen Arbeiten sind diese zwei Typen au. b nicht von einander getrennt worden, und die Urteile äber die Mikroperthitstruktur sind deshalb recht einseitig geworden. Chemisch scheint zwischen diesen beiden Typen von Perthiten der Unterschied vorzuliegen, dass die unter b) auf- gefährten hauptsächlich aus Kalifeldspat bestehen mit wech- selnden, aber doch immer untergeordneten Mengen von Nat- ronfeldspat und ein wenig Kalkfeldspat; aus seiner Zusam- menstellung von Analysen gesteinsbildender Alkalifeldspate hat Vogt!) die Aufnahmefähigkeit des Kalifeldspates fär Ab -F An zu 28 2/, und diejenige des Albits för Or zu 12 ?/, abgeleitet. Bei dieser Zusammenstellung sind nur Feldspate aus Gesteinen der Alkali-Kalkreihe (d-Magmen, Rosenbusch) beräcksichtigt worden. Die unter a) aufgefährten können aber sehr wechselnde Mengen der beiden Komponenten ent- halten und nach den bis jetzt ausgefäöhrten Analysen sogar einen Uberschuss von Natronfeldspat fähren. Anm. Diejenigen von sidnorwegischen Fundorten fiihren alle annährend 2 K AlSi; 0; + 3 Na Al Si, Og, diejenigen aus Sid-Grönland 28 /, und 48 2?/, 1) J. H. L. Vogt. T. M. P. M. XXIV, p. 535. 16 W. Wahl. [N:o 2 der Natronverbindung. Auch die Mikroperthite des Sanidinits von San Miguel und des Pulaskits von Red Hill, N. Hampschire enthalten mehr von der Natron- verbindung. Die mikroskopisch homogenen Kalinatronfeldspate sind teils monoklin teils triklin. Brögger hält die von ihm zuerst als Natronorthoklas beschriebenen Feldspate aus dem Kri- stianiagebiet fär in Wirklichkeit inhomogen, aber von so feiner perthitischer Struktur, dass diese mikroskopisch nicht beobachtet werden kann, er bezeichnet sie deshalb als Krypto- perthite. Wo homogener Kalinatronfeldspat in Tiefengestei- nen auftritt, ist er bald monoklin bald triklin, und das Ver- hältnis zwischen beiden Formen ebenso wie die Assoziations- weise derselben entspricht ganz und gar derjenigen des Ortho- klases und Mikroklins in den Tiefengesteinen der e-Mag- men. Solange der Orthoklas als selbständiges Mineral ge- genäber dem Mikroklin in den Lehr- und Handbächern be- schrieben wird, sollten Natronorthoklas und Natronmikroklin deshalb auch unterschieden werden — es seien die theore- tischen Spekulationen iäber den Natronorthoklas richtig oder nicht. För eine Unterscheidung zwischen monoklinen und tri- klinen Kalinatronfeldspaten sprechen auch die schönen Un- tersuchungen Förstner's öber die Feldspate von Pantelleria'!). Die Feldspate von Cala Porticello und Bagno dellacqua sind monoklin, ihre Zusammensetzung ist Or: Ab =1: 2,13. Die öbrigen Feldspate sind triklin. Von diesen gehen aber die- jenigen, die zwischen 1:2,15 und 1:2,84 Or: Ab enthalten, bei erhöhter Temperatur (unter 30C?) in den monoklinen Zustand äber und werden beim Erkalten wieder triklin. Bei jeder Er- hitzung öäber die Umwandlungstemperatur sind die beim Ab- käöhlen entstehenden triklinen Zwillingslammellen verschieden. Die Umständlichkeit und Sorgfältigkeit, mit der die Först- ner'schen Erhitzungsversuche ausgefährt wurden, genägen nun wenigstens meines Erachtens vollkommen, um den Nachweis zu liefern, dass es sich bei diesen Umwandlungen um enan- tiotrope Umwandlungen polymorpher Körper handelt. Die Umwandlung verläuft ziemlich rasch, aber innerhalb eines In- tervalls und nicht bei einer konstanten Temperatur; dies 1) H. Förstner. Z. Kr, I, p. 547; VII) pp. 125—2027 und XTXNPro5605 L] Analogien zw. Gliedern der Pyroxen- und Feldspat-Gruppen. 18 steht damit im FEinklange, dass der sich umwandelnde Körper kein einfacher ist, sondern ein Mischkristall. Das Umwandlungs- intervall liegt bei den natronreicheren Feldspaten bei höherer Temperatur als bei den natronärmeren, und zwar steigt die Umwandlungstemperatur rasch mit dem Abnehmen des Kalige- haltes. Die Feldspate mit der Zusammensetzung 1:2,15 Or :Ab wandelten sich schon wenig unter 100? um, bei denjenigen mit 1 :2,8 Or: Ab trat die Umwandlung erst näher 300 ein, und bei den Ab-reichsten, denjenigen aus dem ,älteren Andesit" vom Monte Gibele, konnte eime Umw. unter den Versuchs- bedingungen (bis 300") nicht beobachtet werden; nach dem Erhitzen auf etwa 5009 war aber das Lamellengefäge ein anderes, was darauf hindeutet, dass bei dieser Temperatur eine Umwandlung stattgefunden hatte. För Mischkristalle, die in zwei polymorphen Modifikatio- nen kristallisieren, ist sowohl theoretisch wie experimentell nachgewiesen worden, dass die Umwandlungstemperatur bei verschiedenen Mischungen verschieden ist, und zwar ist die Erniedrigung (vder Erhöhung) in manchen der experimentell untersuchten Fällen eine sehr bedeutende. Bei den Pantel- leriafeldspaten ist die Abnahme ). Gegen diese Ansicht spricht doch erstens die grosse Entfernung (c. 60 Km.) des Kastells zu Gasr Mezuår von Suk-el-Khmis und der Umstand, dass die Stadt Vaga (jetzt 1) Die Ziegelfabrikation ist bis auf die jängste Zeit ein Zweig der landwirtschaftlichen Eigenproduktion geblieben. So bei den Römern: Pal- Jadiuskpvia st2 MIN SIG I5 2) H. Blimner, Technologie und Terminologie, II, 18 A. 2. 3) Zu vergleichen sind die Spreulieferungen, åxvorxå TEM, die unter den Naturalabgaben der ägyptisehen Grundbesitzer vorkommen. Die Spreu wurde in Ägypten teils als Heizungsmaterial, teils bei der Ziegelfabrikation verwendet : z0ods Tihv xAwIorutav, (nach Wilckens Lesung; das Wort kommt sonst nicht vor, ist aber vom Verbum sAwJovkxetiv = AAvIvvs Ene. lat. lateres ducere, also wohl richtiger zAwovAxia zu schreiben, regel- recht gebildet) sonst auch els tiv xAwwvYovopiav. U. Wilcken: Griechische Ostraka aus Ägypten und Nubien, I, 162 f. Vgl. auch St. Waszynski: Die Bodenpacht, Agrargeschichtliche Papyrusstudien I., Leipzig 1905, S. 120. 4) CIL. VITL 14451. 5) A. Sch ulten: Die römischen Grundherrschaften, Weimar 1896, S. 29: L] Die Fronden der Kolonen. 7 Bedja) zwischen beiden Orten liegt. Zweitens ist unsere In- schrift sowohl nach Form als nach Inhalt von derjenigen von Suk-el-Khmis ganz verschieden. Keiner von den Namen, die uns hier begegnen, findet sich in dem , Dekret des Com- modus" wieder. Vor allem aber fällt ins Gewicht, dass die Zahl der zu leistenden Tagewerke hier doppelt so hoch er- scheint, jährlich 12 statt nur 6. Es ist nicht anzunehmen, dass för einen Teil des saltus ein anderes Statut als fär den ganzen Gutsbezirk gegolten habe. Alle Wahrscheinlichkeit spricht also dafär, dass das Kastell zu Gasr Mezuår nicht zu dem saltus Burunitanus, sondern zu einer anderen, sonst nicht bekannten kaiserlichen Domäne gehörte'!). Aus den Inschriften kann man höchstens das schliessen, dass die Kolonen mehrerer benachbarten saltus gemeinschaftlich ihre Beschwerdeschriften an den Kaiser eingereicht haben ?). Därfen wir nun aus dem Umstande, dass die Kolonen auf dem saltus zu Gasr Mezuår doppelt so viele Fronden leisteten als auf dem saltus Burunitanus, die Schlussfolgerung ziehen, dass die lex Hadriana för jenes Gut nicht gegolten habe ? Keineswegs. Die im J. 1892 bei Ain-Wassel nicht sehr weit von Suk-el-Khmis gefundene Inschrift:?) belehrt uns, dass die lex Hadriana, von der schon Mommsen ?) an- nahm, dass sie för einen ganzen Domänensprengel erlassen worden sei, auf fönt weiteren saltus, sädlich vom saltus Bu- rumtanus, in Geltung war. Nur werden hier nicht die all- gemeinen Satzungen äber die Lasten der Kolonen, sondern das Kapitel äber die Ockupation der agri rudes sive per X annos inculti von den Prokuratoren angefährt und auf die fönf saltus näher appliziert?). Die im vorigen Jahr ent- 1) Vgl. A. Raeder: Det romerske colonats udvikling, Nordisk Tids- skrift for Filologi, 1897—98, S. 18. A. 4. 2) Vgl. J. Scehmidt im Corpus zu den angef. Inschriften. 3) Zuerst publiziert von Carton in Revue Archéol. 1892, S. 221 ff. Das beste Kommentar von A. Schulten: Die Lex Hadriana de rudibus agris. Hermes 1894, S. 204 ff. 2) Hermes 1880, S. 400. SE SChutenr ars OCESK2rtrana om KloTLIOT SKOR EN Vvule in Wiener Studien 1905, S. 138 f. Dass wir hier nur ein Kapitel, nicht die 8 Herman Gummerus. INST deckte neue Inschrift von Ain-el-Dschemala zeigt uns die lex Hadriana noch auf einer weiteren Domäne in Gel- tung.!). Alle Wahrscheinlichkeit spricht dafär, dass wir hier mit einem umfassenden Statut zu tun haben, durch welches der Kaiser Hadrian die Verhältnisse auf seinen sämtlichen afrikaniscehen Domänen, oder wenigstens innerhalb eines ganzen Domänensprengels, tractus, geordnet hat?). Wenn nun die Domäne von Gasr Mezuår zu demselben tractus wie der saltus Burunitanus gehörte, und daran ist nicht zu zweifeln, so muss die lex Hadriana auch auf dieser Domäne gegolten haben. Dann aber bleibt för die Tatsache, dass die Zahl der Fronden hier eine andere ist als auf dem saltus Burunitanus, nur die einzige Erklärung äbrig, dass die Zahl in der lex Hadriana nicht festgesetzt war. Das Statut mag die Lasten der Kolonen nur in allgemeinen Zägen bestimmt haben. Die näheren Satzungen fanden sich in der Domänen- ordnung, lex saltus, jedes einzelnen Gutes, wo u. A. auch die Zahl der Fronden genannt war). Diese leges saltuum wur- den von den Prokuratoren nach der lex Hadriana einerseits, nach der Gewohnheit des Gutes, consuetudo praediti, anderer- seits als ,ewige Ordnungen", perpetuae formae, der resp. saltus redigiert. So erklärt es sich, dass Kaiser Commodus in seinem Reskript an die burunitanischen Kolonen nicht auf die lex Hadriana, sondern auf die perpetua forma des Gutes hinweist. Durch kaiserliche Entscheidungen wurden diese Domänenordnungen in BStreitfällen bestätigt, bez. er- gänzt. In der Inschrift von Gasr Mezuår wird ein Reskript des Kaisers Antoninus angefäöhrt 24). Ob die Spezialverfägun- gen Fragm. A, Z. 13—15 Neuerungen waren, wissen wir nicht. Möglich ist dies allerdings. ganze lex haben, zeigt die Art und Weise, wie sie die Prokuratoren anfiihren (Kol. II, 10 ff): id ius datur, quod est lege Hadriana comprehensum de rudibus agris et iis qui per X annos continuos inculti sunt. 1) Uber diese Inschrift s. unten S. I3 ff. 2) Schulten, Hermes 1894 S. 211. Klio 1907 S. 200. 3) Vgl. die klare und bindige Darstellung von A. Raeder, a. 0.5. 31 2) Schulten, Hermes 1894 S. 205. L] Die Fronden der Kolonen. 9 Gegen unsere Auffassung spricht nur scheinbar der oben berährte Passus in der Bittschrift der burunitanischen Kolo- nen, Kol. III, 24 ff.: — — — non amplius praestare nos quam . ex lege Hadriana et ex litteras procuratorum tuorum debemus, id est ter binas operas, praecipere digneris. Denn der Widerspruch löst sich, wenn man diese Worte nur als eine kurze Rekapitulation von dem betrachtet, was die Pe- tenten vorher ausfährlich vorgebracht und worin sie ihre Bitte teils durch die alligemeinen Verfägungen der lex Hadriana, teils durch die speziellen der Prokuratoren be- grändet hatten. 3. Die Lex Manciana und die Inschriften von Henschir Mettich und Ain-el-Dschemala. Die dritte Urkunde, die äber die Ackerfronden der Kolonen Auskunft giebt, ist die vielumstrittene Inschrift von Henschir Mettich!). Sie enthält eine Anzahl Ver- fögungen, die von zwei kaiserlichen Prokuratoren zwischen J. 115 und 117 n. Chr. för die Domäne Villa Magna Variani sive Mappalia Siga auf Grund einer lex Manciana, ad exem- plum legis Mancianae, erlassen worden sind?). Dass die Domäne zu dieser Zeit im Besitz des Kaisers war, war zu- nächst klar. Der Versuch von Toutain darzutun, dass sie damals noch Privatbesitz war3), scheiterte an der Unmög- 1; Obwohl die Inschrift schon seit zehn Jahren bekannt ist, besitzen wir immer noch keinen endgältig festgestellten Text. Die beste Publikation ist jetzt noch diejenige von A. Schulten: Die Lex Manciana, eine afrika- nische Domänenordnung. Abhandl. d. Ges. d. Wiss. zu Göttingen, Phil- Hist. Ol, 1897. Nachträglicehe Berichtigungen in Rhein. Mus. 1901 NS tK26, ake 2) Die von 0. Seeck: Die Pachtbestimmungen eines römischen Gutes in Afrika, Zeitschr. f. Social- und Wirtschaftsgeschichte 1898, S. 316 ff. vor- gebrachte Ansicht, dass die Inschrift im Anfang des dritten Jahrhunderts ver- fasst worden sei, wenn auch der Text auf die Zeit Trajans zuriickgehe, kann jetzt, nach der Entdeckung der Inschrift von Ain-el-Dschemala, die uns die Ersetzung' der lex Manciana durch die lex Hadriana vergegenwärtigt, nicht mehr aufrechterhalten werden. 3) J. Toutain: L'inscription d'Henchir Mettich, Mémoires présentées 10 Herman Gummerus. [N:o 3 lichkeit zu erklären, wie kaiserliche Beamten die Pachtnormen för ein Privatgut hätten feststellen können. Die Annahme lag nahe, dass diese lex Manciana ein -kaiserliches Domänen- statut war, das später durch die lex Hadriana ersetzt wurde. Allein dagegen sprach erstens die Benennung Manciana, die auf einen nichtkaiserlichen Urheber hindeutete, zweitens der in der Inschrift einigemal vorkommende Ausdruck domini, der gleichfalls schwerlich auf den Kaiser als Besitzer be- zogen werden konnte. Dass diese Pluralform ,aus Räöcksicht auf Vererbung und Veräusserung '!)" zu erklären sei, kann man sich nicht äberzeugen. Vielmehr beweist der Ausdruck, was wohl jetzt allgemein erkannt wird, dass die lex Manciana urspräönglich för Privatgäter erlassen worden ist. Wenn aber die lex Manciana kein kaiserliches Domä- nenstatut war, von wem rährte sie her? Einige Forscher sahen in ihr eine private lex saltus, die fär die Villa Magna Variani von einem ehemaligen Besitzer namens Mancia verfasst worden sei?). Als dann das Gut an den Kaiser gelangte, liessen die Prokuratoren das alte Statut vorläufig bestehen und beschränkten sich darauf es den neuen Verhältnissen anzupassen. Nur hätten sie die Umarbeitung ziemlich nachlässig erledigt und es versäumt den Ausdruck domini äberall zu streichen 3). In der Tat, eine derartige lex, die das Verhältnis zwischen dem dominus und den Pächtern nach der herkömm- par divers savants å P'Académie des Inscriptions et Belles-Lettres, I:re série, t. XI, 1:re paxtie (1897), S. 52 ff. Derselbe: Nouvelles observations sur Pinscription d Heachir Mettich. Nouvelle revue hist. de droit 1899 S. 143 ff. — "Toutain folgt auch Ed. Beaudouin: Les grands domaines dans l'empire romain d”aprés des travaux récents, Paris 1899, (zuerst publiziert in Nouv. rev. hist. de droit 1897 und 1898), S. 14 ff. 118 ff. 1) So H. Kriiger, Zeitschr. der Savignystiftung XX, Rom. Abt. (1899), Sju fl 2)-8S0 0. Seeck, a. O. S. 323. OO. Hirschfeld: Die kaiserlicehen Verwaltungsbeamten, 2 Aufl. (1905), S. 123 A. 4. 3) Seeck a. 0. L. Mitteis: Zur Geschichte der Erbpacht im Alter- tum. Abhandl. d. Sächs. Ges. d. Wiss. Phil.-Hist. Cl. B. XX Nr. 4 (1901) S. 29. L] Die Fronden der Kolonen. 11 lichen consuetudo des Gutes!) regelte, konnte jeder Privat- besitzer seinem Gut geben. Sie vertrat die BStelle eines kollektiven Pachtvertrags ?). Eine derartige lex hörte zwar, wie jede lex locationis, bei jedem Besitzwechsel auf bindend zu sein. Aber gerade weil sie auf der consuetudo praedii ruhte, wurde sie wohl in der Regel von dem neuen Besitzer bestätigt und wurde so faktisch, wenn auch nicht rechtlich, die unveränderliche Ordnung, die perpetua forma, des Gutes. Dass dies ebenso auf einem privaten wie auf einem kaiser- lichen saltus der Fall sein konnte, ist klar. Man braucht nicht mit Cuq?) zu zweifeln, dass die kaiserlichen Prokura- toren, wenn die lex Manciana nur eine private lex saltus war, sich auf diese als auf ein bestehendes Gesetz hätten berufen können. Stichhaltiger war die Einwendung, dass die lex Manciana, nach dem uns bekannten Auszuge zu urteilen, in einer Form abgefasst war, die eine allgemeine Gältigkeit zu be- anspruchen schien. Die Formel aut domini aut conductores vilieive eorum erklärte sich schlecht, wenn man die lex auf einen bestimmten saltus bezog ). Andere Forscher waren der Ansicht, dass die lex Manciana von einer öffentlichen Behörde herräöhrte. Schul- ten erklärte sie als eine lex praedius populi Romani data; die domini wären mit den conductores identisch ?). Diese Ansicht hat er doch später aufgegeben und sich derjenigen von Ed. Cuq angeschlossen, dass die lex för Privatdomä- 1) Lex Manciana I, 24: ex consuetudine Manciana. TI, 18: iuxta con- suetudinem. Dig. XXXTIII, 1, 21, pr. (Scaevola): ex consuetudine domus meae, dazu Ed. Cuq, Revue hist. de droit 1899, S. 641. Cod. Iust. XI, 48, 5 (Valentinianus et Valens): consuetudo praedii. Vgl. Cod. Theod. X, 1, 11: iuxta consuetudinem; Cod. TIust. XI, 68, 5: adversus consue- tudinem. 2) Ein Pachtkontrakt im eigentlichen Sinne war sie nicht, da sie nicht durch beiderseitiges Ubereinkommen der Kontrahenten, sondern durch die ein- seitige Verfiigung des Grundherrn zu Stande gekommen war. 3) Nouv. revue hist. de droit 1899, S. 642. 24) M. Rostowzew: Geschichte der Staatspacht in der römischen Kaiserzeit (Philologus, Supplementband IX, S. 331—512), S. 437. 3) Die Lex Manciana. S. 19. 12 " Herman Gummerus. [N:o 3 nen erlassen worden sei!), Die lex Manciana wäre also, wie Rostowzew diese Auffassung formulierte?), die lex dicta eines römischen Provinzialmagistrats, ,durch welche die Be- ziehungen der Besitzer, Pächter und Kolonen, wohl nur der eximierten Territorien, geregelt wurden." Freilich, wie sich die Behörde anmassen konnte, Privatbesitzern eine derartige lex vorzuschreiben, blieb unerklärt. Schulten suchte des- halb die in unserem Text genannten domim als Inhaber der in der lex agraria vom J. 111 v. Chr. erwähnten agri privati vectigalesque in Afrika zu erklären 3). Die lex Manciana hätte also nicht för Privatgrundbesitz, sondern fär ager publicus gegolten. Aber auch diese Erklärung genäögt nicht. War der Staat nicht berechtigt einem Privatbesitzer eine lex locationis Vvorzuschreiben, so war er es ebenso wenig gegen- äber den Inhabern des ager privatus vectigalisque, der sich ja von Privatgrundbesitz nur durch das fiktive vectigal unter- schied +). Nach römischer Rechtsauffassung war schon ein gewöhnlicher Pächter von vornherein zur Afterverpachtung berechtigt?). Rostowzew suchte den Widerspruch mit der Vermutung auszugleichen, dass die lex sowohl för Privat- grundbesitz als fär ager publicus Geltung gehabt hätte. Unter den dominmn sei. auch der Staat als ,,Besitzer" einbe- griffen. So liess es sich gut erklären, dass die lex Manciana ohne weiteres von den kaiserlichen Prokuratoren zitiert wer- den konnte. ,Ich glaube sogar — sagt Rostowzew — dass das Gesetz die Pachtnormen, die fär den ager publicus geltend waren, auf alle eximierten Territorien ausdehnte und deshalb als eine allgemeine Grundlage auch fär die Regelung der Pacht auf einem kaiserlichen Gute gelten konnte". 1) Ed. Cuq: Le colonat partiaire dans VAfrique romaine d'aprés Fin- scription d'Henchir Mettich. (Mém. prés. å I'Acad. des Inser. X1, 1:re partie, 1897), S. 143. Derselbe: Sur une nouvelle methode, etc. Nouv. Rev. hist. de droit 1899, S. 641. 2) a. O. 8. 438. 3) Berl. Phil. Wochenschrift 1898 S. 851. Dieselbe Vermutung wurde auch von R. His in Deutsche Literaturzeitung 1898, S. 1172, ausgesprochen. :) Mommsen zu lex agraria CIL. I p. 98. 5) Karlowa, Röm. Rechtsgeschichte II, 641. L] Die Fronden der Kolonen. 13 Diese Erklärung wäre sehr verlockend, wenn man nur einen Rechtsgrund fär den Staat finden könnte, ein Gesetz, das fär ager publicus erlassen war, auf ager privatus auszu- dehnen. Die Parzellenpacht war ein privatrechtliches Uber- einkommen zwischen dem Grundherrn und dem colonus, äber welches der Staat kein Bestimmungsrecht hatte. Fin der- artiger HEingriff bleibt unverständlich auch dann, wenn man mit Cuq'"'!) annimmt, dass das Gesetz aus einer Zeit herrährt, ,als der Staat sich seiner sämtlichen Domänen in Afrika oder auch eines Teils derselben entäussern wollte.” Auf diesem Punkt stand die Frage, als im vorigen Jahr die Inschrift von Ain-el-Dschemala entdeckt wurde ?). Untersuchen wir, inwiefern diese Urkunde zu deren richtiger Beantwortung beitragen kann. Die Inschrift, die bei Lebzeiten Hadrians 3), wahrschein- lich nicht lange nach seinem Regierungsantritt +), abgefasst worden ist, enthält wie diejenige von Suk-el-Khmis die Bitt- schrift der Kolonen eines kaiserlichen saltus nebst der Reso- lution darauf. Die Petition aber ist nicht, wie diejenige der -.burunitanischen Kolonen, an den Kaiser, sondern an ,die Prokuratoren"” gerichtet. Die Petenten ersuchen um die Er- laubnis, sumpfigen und waldigen Boden fär Neubräche — Wein- und OÖOlivenplantagen — in Besitz zu nehmen, und zwar laut den Satzungen der lex Manciana, so wie sie auf der Nachbardomäne, saltus Neronianus, in Anwendung gekom- men seien (Kol. I, 7 f.): lege Manciana condicione saltus Nero- niani vicini nobis. Der Oberprokurator Tutilius Pudens re- solviert, dass die Ockupation gestattet werde, nur nicht nach den Satzungen der lex Manciana, sondern nach dem ein- 1) Le colonat partiaire S. 143. 2) Jéröme Carcopino: L'inscription d”Ain-el-Djemala. Contribution å Phistoire des saltus Africains et du colonat partiaire. Mélanges d'archéologie et Ad histoire) de FÉcole francaise" de Rome, 1906. 8. 365—481. — M. J.-B. Mispoulet: TI/insceription. d Ain-el-Djemala. Nouv. Revue hist. de droit, 1907, S. 5 ff. — A. Schulten: Die Lex Hadriana de rudibus agris nach einer neuen Inschrift. Klio, Beiträge zur alten Geschichte, 1907, S. 188 ff. sy'Schulten a. O. 9: 199: SrMisponlet a. OS. 13. 14 Herman Gummerus. N:o 3 schlägigen Kapitel der lex Hadriana, wie es durch einen sermo procuralorum fär fönf angrenzende Domänen angepasst worden sei. Die Resolution nebst dem sermo, den wir schon durch die Inschrift von Ain-Wassel kennen, wird von dem procurator traetus Carinus und seimem Gehälfen Doryphorus dem procurator saltus Primigenius zwecks Publikation äber- sandt. Als Beilage wird ein Brief eines gewissen Verridius Bassus, auch er proc. tractus, und dessen Gehälfen Januarius an den proc. saltus Martialis beigefägt. So hat man nach Schultens iäberzeugenden Ausfäöh- rungen den Zusammenhang zu verstehen '!). Unerklärt bleibt nur noch das Schreiben des Verridius Bassus. Mispoulet (a. O. S. 36) meint, der Brief des Tutilius Pudens sei in doppelten Exemplaren ausgesandt worden: 1:o an Carinus und Doryphorus um dem Primigenius zugestellt zu werden; 2:o an Verridius Bassus und Januarius um an Martialis öber- sandt zu werden. Aber wie soll man es in diesem Falle er- klären, dass Carinus dem Primigenius, dem Prokurator des saltus der petitionierenden Kolonen, auferlegt, ausser dem Brief seines Vorgesetzten, des Tutilius Pudens, auch das Schreiben des Verridius Bassus, des Prokurators eines ganz anderen tractus, an seinen Untergeordneten Martialis gerich- tet hatte, zu publizieren? Wie konnte äberhaupt Carinus iäber ein derartiges Dokument verfägen? Die Sache liegt nicht anders, auch wenn man mit Mispoulet Carinus und Bassus als procuratores regionum auffasst. Vielmehr hat man mit Schulten (a. O. S. 203) in dem Schreiben des Verri- 2) Carcopino hat ihn ganz verkannt, Schulten a. 0. 8.193. — Mispoulet, a. 0. S. 36, behauptet, dass Tutilius Pudens unmöglich proc. a rationibus sein könne, weil dieser hohe Beamte in den Inschriften sonst nicht als vir egregvus bezeichnet werde. Aber das ist noch kein Beweis, denn diesen Ehrentitel zu fihren waren alle Prokuratoren ritterlichen Ranges berech- tigt, obwohler in den Urkunden häufig weggelassen wird. (Hirschfeld, Ver- waltungsbeamten, S. 452). Dass aber Tutilius nicht ausdricklich a rationibus genannt wird, darf in dem Brief des Carinus, wo auch der Prokuratorstitel konsequent fortgelassen wird, nicht befremden. Auch in anderen Hinsichten hat Mispoulet den Zusammenhang falsch ausgelegt. Unmöglich kann man mit ihm die in der TIoschrift von Ain-Wassel erwähnte lex Hadriana de rudibus agris mit dem sermo procuratorum in der neuen Inschrift iden- tifizieren. L] Die Fronden der Kolonen. 15 dius Bassus die Entscheidung eines fräheren procurator trac- tus, Vvieilleicht des Vorgängers des Carinus, in einem ana- logen Falle zu sehen. In dieser beigefägten Entscheidung, von welcher nur der Anfang erhalten ist, wird nun die lex Manciana erwähnt (ERGLSIV; 5 ff)jr Verridius | Bassus et lIanuarius Martiali suo sulutfem]. | Si qui agri cessant et rudes sunt [aut sil-] || vestres aut pa- MSikeskin €0. sallfU......|> occsfO0lentes lege Mancialna.t. I. Carcopino und Schulteu ergänzen: in eo saltfuum tractu/). Aber da der Brief an einen proc. saltus gerichtet ist, liegt die Vermutung näher, dass die Entscheidung ge- rade diesen saltus, nicht einen ganzen tractus, betraf. Viel- leicht war sie, wie hier die Entscheidung des Tutilius Pu- dens, durch eine Petition der Kolonen einer beliebigen Do- mäne veranlasst. Man hat also einfach: in eo saltfu.... (Name des saltus)]/ zu ergänzen. Was hat nun Bassus äber die lex Manciana verordnet? Schulten ergänzt Z. 9 folgendermassen: /[vJolentes lege Manciaf[na colere ne prohibeas]. Der Sinn sel etwa: ,wer vernachlässigtes Land bebauen will, soll das därfen, und seine Rechte und Pflichten sollen nach der lex M. geregelt werden." Er meint, dass die von Hadrian in einem neuen Gesetz allgemein gegebene Erlaubnis zur Ockupation ver- nachlässigten Pachtlandes durch diese Entscheidung schon vorher in einem einzelnen Falle nach Analogie der lex Man- ciana, ad exemplum legis Manciana, erteilt worden sei. In der Tat, wenn der Briet des Bassus als Anlage bei- gefägt wurde, so geschah es wahrscheinlich nur, damit dieser zur Begrändung der fär die Petenten gänstigen Entscheidung dienen möchte. Schultens Ergänzung därfte daher dem Sinne nach das Richtige treffen. Nur giebt seine Ubersetzung den Zusammenhang nicht ganz genau wieder. Es mässte heissen: ,Wenn es im besagten sallus verlassenes oder un- bebautes, aber kulturfähiges Land giebt, und wenn jemand dieses Land nach den Bedingungen der lex Manciana urbar machen will, so soll dies ihm erlaubt sein". Die Kolonen einer kaiserlichen Domäne hatten offenbar, ganz wie die Petenten unserer Inschrift, um die Erlaubnis ersucht, nach 16 Herman Gummerus. (NGE der lex Manciana colere (oder richtiger: excolere) zu därfen; der Prokurator hatte ihre Bitte bewilligt. Aber von wem ist das Dokument als Beilage benutzt worden? Schulten meint: von Carinus. Er bezieht die Worte: it quod subiectum est!) auf den Brief des Bassus, der in der Inschrift wirklich unmittelbar auf den des Carinus folgt. Aber warum hätte gerade dieses Dokument ,auf viel besuchten Plätzen" aufgestellt werden missen? Vielmehr sind diese Worte auf den sermo procuratorum zu beziehen. Dieser sermo folgte dem Brief des Pudens als wichtige Bei- lage (subiectum); er sollte nun mit diesem zusammen von Primigenius veröffentlicht werden. Dagegen hatte wohl Ca- rinus keine Veranlassung den Brief seines Vorgängers Bassus, der sich doch auf diesen Fall nicht mehr anwenden liess, besonders hervorzuheben. Ganz anders die Kolonen selbst. Sie hatten allen Grund in ihrer Bittschrift auf diese fräöhere Entscheidung hinzuweisen. Wir können uns die Sache so vorstellen. Die Kolonen einer kaiserlichen Domäne hatten vor einiger Zeit das Ockupationsrecht nach der lex Manciana erworben. Die Behörde, die ihnen dieses Recht zugeteilt hatte, waren m. E. der procurator tractus Verridius Bassus und dessen Gehälfe Januarius. Als nun die Kolonen der Nachbardomäne ihrer- seits um denselben Vorteil ersuchten, fögten sie das Erlaub- nisschreiben des Bassus ihrer Bittschrift als Anlage bei. Sie richteten die Bittschrift an Carinus, den Nachfolger des Bassus als proc. tractus, und dessen Gehälfen Doryphorus?). Inzwischen wurde die lex Hadriana erlassen. Carinus glaubte die Sache nicht allein entscheiden zu können; er unterstellte sie seinem Vorgesetzten, dem proc. a ratiomibus ”Tutilius Pudens. Dieser entschied sie so, dass die Kolonen das Ockupationsrecht erhalten sollten, aber nicht nach der lex Manciana, sondern nach der neuen lex Hadriana, so wie sie 1) Der Brief des Carinus lautet (col. IV, 1 ff.): [Clarinus et Dor[y- phjorus Primige[nio] | salutem. Exemplum epistulae scrip- || tae nobis a Tutilio Fudente, egregio viro, | ut notum haberes, et it, quod subiectum est, | [c]eleberrimis locis propone. 2) So erklärt sich auch der Plural procuratores am Anfang der Pittschrift. L] Die Fronden der Kolonen. 1 neulich durch den sermo procuratorum fär fönf naheliegende sallus angepasst worden war. Bei der Publikation des ganzen Aktenmaterials wurde nun, wie natärlich, auch die Beilage der Bittschrift, der Brief des Verridius Bassus, von Primi- genius hinzugefägt. Aber welches war die Domäne, die die Entscheidung des Bassus betroffen hatte? Allem Anschein nach gerade das in der Bittschrift erwähnte Nachbargut der Petenten, der saltus Neronianus. Nachdem die Kolonen ihre Bitte vorgebracht haben, fahren sie fort (Kol. I, 8—11, mit den Ergänzungen von Schulten): Cufm | edJeremus hanc petitionem nostr[am, | fuljndum suprascriplum Nferonia- | num ifnerementum habit[fatorum cepisse et maiores fructus reddere vidimus]. Der BSchluss dieser Motivierung ist leider verloren ge- gangen. Offenbar aber wollen die Kolonen sagen: ,Indem wir diese Bitte an euch stellen, können wir auf die guten Wirkungen verweisen, die die lex Manciana auf dem oben- genannten saltus Neronianus gehabt hat. Sind doch seit der Einföhrung der lex die Bewohnerzahl und die Renten der Domäne bedeutend gewachsen." Hieraus scheint hervorzu- gehen, dass die lex Manciana auf dem saltus Neronianus schon eine Zeitlang in Geltung gewesen war. Vielleicht irren wir uns nicht, wenn wir ihre Einföhrung mit der in den letzten Jahren Trajans vorgenommenen Revision der Domänenord- nung der Villa Magna Variani ad exemplum legis Muncianae in Zusammenhang stellen. Was wir jetzt äber bie Verbreitung der lex Manciana wissen ist folgendes: 1:o Sie ist in den letzten Regierungs- jahren Trajans als Grundlage der Domänenordnung der Villa Magna Variani bestätigt worden. 2:0 Wenige Jahre später, in den ersten Jahren Hadrians, ist sie auf dem saltus Neronianus schon seit einiger Zeit eingefährt. 3:0 Dagegen ist sie zu dieser Zeit auf einem dritten benachbarten saltus"!) 2) Die drei saltus bildeten allem Anschein nach einen zusammenhängen- den Giiterkomplex. Ain-el-Dschemala ist von Henschir Mettich nur 9 Km. entfernt. Carcopino a. O. 5. 438. 18 Herman Gummerus. [N:o 3 noch nicht in Geltung. Denn warum haben sonst die Kolo- nen petitionieren mössen, dass die Satzungen der lex iäber die Ockupation auch auf ihrer Domäne befolgt werden mögen? Die letztgenannte Tatsache zeigt unwiderleglich, dass die lex Manciana nicht, wie Schulten a. O. S. 201 behaup- tet, ,in der Zeit Trajans und Hadrians för das ganze kaiser- liche Domanialgebiet dieser Gegend galt, wie später das Gesetz Hadrians." Nicht einmal das können wir aus der Inschrift schliessen, dass sie äöberhaupt ein kaiserliches Do- manialgesetz war. Denn dass sie auf zwei benachbarten kaiserlichen Gätern die Norm der Domänenordnung war, be- weist noch nichts äber den Ursprung des ,Gesetzes" selbst. Der Umstand aber, auf welchen Schulten viel Gewicht legt, dass hier kaiserliche Kolonen und Prokuratoren sich auf sie berufen, erklärt sich hinreichend dadurch, dass der saltus Neronianus die Nachbardomäne der Petenten war. Die hier geltenden Satzungen waren den Kolonen der an- grenzenden Domänen selbstverständlich wohl bekannt! Dass aber die Prokuratoren Verridius Bassus und Januarius die lex Manciana zitieren, hat nichts Auffallendes, wenn man ihr Schreiben als die Antwort auf eine Petition, wo diese lex angefährt worden war, auffasst, und beweist noch nicht, dass sie ein kaiserliches Domanialgesetz gewesen sel. Man kann sich die Sache einfach so denken, dass die lex Munciana, die den Pächtern so grosse Vorteile gewährte, allmählich von einem Gute zu dem anderen Verbreitung fand. Die neue Inschrift scheint ganz deutlich nach dieser Rich- tung hin zu zeigen. Möglicherweise ist die lex von der Villa Magna Variani zaum saltus Neronianus heräbergekommen, wovon nun unsere Petenten sie auch fär ihre Domäne in Anwendung bringen wollten. Die Annahme einer derartigen allmählichen Verbreitung der lex könnte uns äber ihren Ursprung einen Fingerzeig geben. War sie vielleicht nichts als ein in diesen Gegenden äbliches Kontraktsformular, wie jene bekannten Jleges bei Cato, die auf dem Gute des L. Manlius praktiziert wurden'!), 1) Cato, de agri cultura c. 144 ff. Hieriber vgl. H. Gummerus, Der römische Gutsbetrieb als wirtschaftlicher Organismus nach den Werken des Cato, Varro und Columella, Leipzig 1906, S. 28 ff. uj Die Fronden der Kolonen. 19 oder die von Varro erwähnten leges colonicae!)? Dieses Formular däörfte urspränglich von einem Gutsbesitzer Mancia herrähren und seinen Namen tragen. Der allgemeine Aus- druck domini aut conductores viliciwve eorum verträgt sich mit dieser Auffassung sehr gut. Doch — verlassen wir das weite Gebiet der Vermu- tungen. Das was sich mit Sicherheit aus der neuen In- schrift ergiebt ist der ganz lokale Charakter der lex Maneciana. Von den verschiedenen Ansichten, die äber die Natur der lex ausgesprochen worden, sind somit diejenigen zu eliminieren, die die lex als ein allgemeines Gesetz, sei : es ein kaiserliches Domänenstatut oder die Verordnung einer Provinzialbehörde, betrachten. Wenn es aber feststeht, dass die lex nur lokale Geltung hatte, so gewinnt die Ansicht, dass sie urspränglich die lex saltus einer Privatdomäne ge- wesen ist, an Wahrscheinlichkeit. Dass sie dann auch auf anderen Gätern in Anwendung gekommen und auch, nach- dem diese in die Hände des Kaisers äbergegangen waren, beibehalten wurde, lässt sich, wie wir oben dargelegt zu haben meinen, aus natärlichen Gränden erklären. Immer- hin bleibt noch die Schwierigkeit bestehen, die in der In- schrift von Henschir Mettich vorkommende Pluralform domini, zu deuten. Wie es mit unserem Quellenmaterial jetzt steht, mässen wir auf eine ganz einwandfreie Beantwortung der Frage von dem Ursprung und der wahren Natur der lex Manciana ver- zichten. Wir begnägen uns damit festzustellen, dass sie ur- spränglich för private Grundherrschaften verfasst worden ist und dass sie immer nur eine lokale Anwendung gewonnen hat. Dagegen erhellt aus der neuen Inschrift mit ziemlicher Sicherkeit das Verhältnis, worin die lex Manciana zu der lex Hadriana steht. Es scheint, dass vor Hadrian die Pachtnormen auf den kaiserlichen Domänen in Afrika durch kein einheitliches Gesetz geregelt waren. Durch die neue lex Hadriana, deren 1) Varro Yr. r. I, 2, 17: leges colonicas tollis, in quibus scribimus, etc. II, 3, 7: in lege locationis fundi excipi solet, ete. — Auch in unserer Zeit sind viele derartige Mietkontraktsformulare im Gebrauch. 20 Herman Gummerus. [N:o 3 Ausfertigung wir wohl mit der afrikanischen Reise des Kaisers im J. 128 in Zusammenhang stellen därfen, wurden nun alle älteren lokalen Statuten, so auch die lex Manciana antiquiert!). Viele Satzungen des neuen Domanialgesetzes wurden, wie das erhaltene Kapitel de rudibus agris zeigt, den entsprechenden Bestimmungen der lex Manciana mnach- gebildet. Wenn nun aber, wie wir aus den Inschriften von Suk- el-Khmis und Gasr Mezuår sahen, die lex Hadriana die Zahl der von den Kolonen zu leistenden Fronden nicht, wie die lex Manciana, testsetzte, so erklärt sich dies einfach daraus, dass sich diese Zahl je nach der consuetudo praedit der ein- zelnen saltus des Domänensprengels verschieden gestaltet hatte. Die lex Hadriana konnte nur ein allgemeines Verbot aussprechen, die Fronden willkärlich zu vermehren. Die lex Manciana dagegen setzte die Zahl der Fronden fest, sei es dass sie ursprönglich fär ein bestimmtes Privatgut er- lassen oder nur ein Kontraktsformular war, dessen Bedingun- gen je nach dem einzelnen Foalle modifiziert wurden >). Die Verfäögungen der nach der Massgabe der lex Man- ciana redigierten Domänenordnung der Villa Magna Variani beziehen sich erstens auf die Bedingungen, unter welchen die Kolonen nicht bebautes Land innerhalb des Gutes ocku- pieren därfen, zweitens auf die Abgaben und Dienstleistungen der auf den bebauten Teilen des Gutes ansässigen Kolonen. Nur die letztgenannten Verfägungen kommen hier in Betracht. Leider ist gerade die vierte Kolumne der Inschrift, wo die Bestimmungen äber die Fronden zu lesen waren, am ärgsten verstämmelt. Die Ergänzung ist teils unmöglich, teils äusserst unsicher. So weicht der vor Cagnat und Toutain gegebene Text von dem von Schulten herge- 1y Vel. Schulten a..:0O::S 201. 2) Ganz analog wird in der lex oleae legendae bei Cato, de agri cult. 144, eine bestimmte Zahl der Ernteleute erwähnt (adsiduos homines L praebeto), obwohl natiirlich diese Zahl je nach den Bedirfnissen des Gutes wechseln musste L Die Fronden der Kolonen, ZE stellten in wesentlichen Punkten ab. Nach einer sorgfältigen Nachpräöfung des Steins will Toutain die Zeilen 22—27 folgenderweise lesen !): Ne quis conductor vilicusve [sejr[vuJm inquilinu[mv]-|e coloni, qui intra flundum) Ville [Magne sive Mappalie] Sige hafbit-] | abunt, dominis aut [conductoribus vilicisve in] assem [qu-Il|odannis in hominibus [plus quam (2) in aratiolnes oper-l|as n. IT et in messem opferas ...(2?) et in curas cuius- quJe generis | singulas, operas binfas ....prestare cogat?] Dieselben Zeilen sind nach Schulten, der auch seiner- seits den Stein mit eigenen Augen nachgepräöft hat?), so zu lesen: ($ 17) Ne quis conduector vilicus[ve colonu/m inquilinu[m e(gus) öl faundin << plus squami... . I praestare cogaåt. > — ($ 18) Coloni, qui intra f. ville Magnfe sive Mappalie] Sige haf[bit] | abunt, dominis aut conductforibus vilicisve eorum in] assem [q-] | uodannis in hominibus [singulis in aratilones ope- || ras n(umero) II et in messem opf[eras n. II et in sarritio- nes cuiusqule generi-|f[s] singulas operas binfas] pr[estare de- bebunjt. Die Texte von Toutain und Schulten unterscheiden sich erstens darin, dass jener die sechs Zeilen in einen einzigen Paragraphen zusammenfasst, während dieser sie auf zwei verteilt, von denen der erste am Ende eine bedeutende Läöcke zeigt. Schultens Interpunktion wird auch von Beau- douin?) und Seeck?) gebilligt. In der Tat bietet es grosse Schwierigkeiten die An- fangsworte: Ne quis, cetl. mit den folgenden: coloni, qui intra f., cet., inhaltlich zu verbinden. Diese Schwierigkeit zu iäber- winden ist Toutain nicht gelungen. Zugegeben, dass seine Lesung epigraphisch unantastbar ist, wie hat man die Worte servum inquilmumve coloni zu verstehen? Toutain erklärt die Sache so, dass die Kolonen die dem Konduktor zu lei- !) Toutain, L'inscription d Henchir Mettich S. 35. Nouv. Revue hist de droit 1899 S. 141 u. 409. 2), Rhein. Mus. 1901 S: 120 ff. 187 ff. 3) Les grands domaines S. 147 ff. ” +) Zeitschr. f. Social- u. Wirtschaftsgeschichte 1898 S. 359. 361. 22 Herman Gummerus [N:o 3 stenden Fronden teils durch ihre Sklaven, teils durch freie agrikole Arbeiter, die sie in ihrem Dienst hatten — so seien die inquilini hier aufzufassen — besorgen liessen!). An und fär sich ist dies nicht undenkbar. Mit Recht warnt Toutain davor, sich durch die herkömmliche Auf- fassung von der grossen Armut der Kolonen irre leiten zu lassen ?). Spricht doch Columella von einem urbunus colonus, qui per familiam mavult agrum quam per se colere 3). Sehr möglich ist es, dass die Kolonen bei den Neurodungen, zu welchen sowohl die lex Manciana als die lex Hadriana er- muntern will und welche in der Tat, wie die Inschrift von Ain-el-Dschemala bezeugt, mit HEifer und Erfolg betrieben wurden, ein paar Sklaven oder gar gemietete freie Arbeiter verwendeten. Wirtschaftlich waren die Pachtbedingungen fär die Kolonen nicht ungänstig?). Es mag sein, dass die Mehrzahl durch die Ubergriffe und Erpressungen der Guts- verwaltung verarmt waren. Das hindert aber nicht, dass einzelne unter ihnen in ziemlich guten Umständen lebten. Aber sehr fraglich ist es doch, ob inquilinus mit ,freier agrikoler Arbeiter" äbersetzt werden kann. Das Wort kommt sonst in dieser Bedeutung nirgends vor. Vielmehr kennen wir die Inquilinen als freie Leute, die auf den Land- gätern als Handwerker u. a. beschäftigt waren nnd mit den Kolonen auf einer Stufe standen?). Und gesetzt auch, dass man fär den Ausdruck inquilinus colomi eine befriedigende Erklärung finden könnte, so ist es doch sehr unwahrschein- lich, dass in einer Satzung, wo die Dienstpflicht der Pächter geregelt wird, nur die Angestellten der Kolonen, nicht aber die fronpflichtigen Kolonen selbst genannt worden seien. — Auch der Satzbau wird nach Toutains Lesung sehr gekänstelt. Z. 25 fordert in hominibus als notwendige Ergänzung das Attribut singulis, aber för dieses Wort bleibt in Toutains Text kein Raum tbrig. 1) L'inseription d'Henchir Mettich S. 73. 2) Nouv. revue hist. de droit 1899 S. 156. 3) Col: I; 7,03. Vegl Dig: XIX, 2, 30, 4: (Paulus) et: vOonvANenas) coloni servus. 2? Cuq, Le colonat partiaire, S. 139. 5) Sch ulten, Die Lex Manciana, S. 51. L] Die Fronden der Kolonen. 20 Da eine befriedigende Verbindung der Zeilen 22 und 23 nicht zu ermitteln ist, wird man genötigt mit Schulten den Ausfall einiger Worte anzunehmen. Wie die Läcke zu ergänzen ist, bleibt man auf Vermutungen angewiesen, zumal die Lesung der Z. 22 nicht feststeht. Sehr an- sprechend ist Schultens Konjektur: colonum inquilinum evus fundi, mit Hinsicht auf coloni inquilini eius f. Z. 27 f. Die weitere Ergänzung Seecks: plus operarum praestare cogat, quam infra scriptum est, giebt ebenfalls einen guten Sinn. Folgen so die Bestimmungen äber die Fronden. Alle auf dem Gute wohnenden Kolonen, heisst es, haben dem Gutsherrn oder dem Generalpächter, bez. deren Verwaltern, jähbrlich so? und so viele Tagewerke zu entrichten. Und zwar werden die Fronden von jedem erwachsenen Manne er- hoben; denn so muss der Ausdruck in hominibus mit der notwendigen Ergänzung singulis verstanden werden. Die weitere Ergänzung des läckenhaften Textes bietet Schwierigkeiten. Einleuchtend ist die Konjektur [in arati]ones operas n. IT, ebenso die folgende : in messem opf[eras n. IT...]. Weniger sicher ist Schultens Vermutung: [....in sarri- tiones cuiusqule generis singulas operas binfas]. Inhaltlich ist sie zwar gut begrändet. Fär sie spricht die Analogie mit den obenangefährten Inschriften. So werden in der Inschrift von Suk-el-Khmis operae aratoriae, sartoriae und messoriae, in der von Gasr Mezuår operae aratoriae, sartoriae und messiciae genannt. Aber epigraphisch bietet diese Ergänzung der Z. 25 Schwierigkeiten wegen ihrer Länge. Sie zählt nicht weniger als 28 Buchstaben, Raum giebt es aber nur fär ce. 20. Angemessener in dieser Beziehung ist Toutains Konjektur: et in curas cwiusque generis. Seeck glaubt in messes frfuleftuujm [cuiJusque generis lesen zu können. ,Den Inquilinen des Mancia, sagt er (inquilinus ist ihm hier so viel als ,auf dem Gute ansässiger colonus"), war das Be- hacken der Frucht zwar erlassen, doch waren sie darum nicht besser daran, da sie nicht för die Ernte im allgemei- nen, sondern fär jede einzelne Ernte zwei Arbeitstage zu leisten hatten". Freilich ist auf die Lesungen Seecks in dieser Inschrift nicht viel zu bauen. Avuwuch an sich ist es un- 24 Herman Gummerus. [N:o 3 wahrscheinlich, dass die Zahl der Erntetage je nach der Zahl der gebauten Kulturpflanzen gewechselt hätte — denn das wäre die Konsequenz einer derartigen Bestimmung. Uber- haupt fragt man sich, weshalb die Fronden der Kolonen auf der Villa Magna nach einem anderen Prinzip als auf dem benachbarten saltus Burunitanus und der bei Gasr Mezuår belegenen Domäne berechnet worden wären. Ohne Zweifel sind auch hier die Kolonen, ausser för das Pflögen und die Ernte, för das , Behacken" der Saat herbeigezogen worden. Liest man mit Toutain curas statt sarritiones, so ist darunter jede ,Pflege"!), die zwischen Saat und Ernte dem Acker- boden zu Teil wurde (occatio, sarritio, runcatio, s. unten!) einbegriffen. Wenn cwwusque richtig ist, hat man es als cuiuscumque zu verstehen und in sarritiones (bez. curas) cuiuscumque generis mit ,fär das Behacken jeder Art", oder »jeder beliebigen Saat" zu äbersetzen. Das Attribut singu- las gehört wohl zu operas (= singulorum, vgl. oben in ho- minibus f[singulis/). Denn schwerlich kann die Satzung so verstanden werden, dass die Kolonen fär jede einzelne cura je zwei operae zu leisten gehabt hätten. HEine so unbestimmt abgefasste Forderung kann die Domänenordnung nicht ent- halten haben. Vielmehr därfen wir aus der Tatsache, dass die operae aratoriae aut der Villa Magna wie auf dem saltus Burunitanus zwei waren, den Analogieschluss ziehen, dass hier wie dort sowohl die operae messoriae als die sartoriae zu je zwei, die Gesamtzahl der Ackerfronden zu sechs fest- gesetzt war. Auf die Satzungen äber die Ackerfronden folgt ein ver- stämmelter Paragraph, von dem nur die erste Hälfte einiger- massen verständlich ist. Er wird von Schulten in folgen- der Weise ergänzt (Z. 27—30): (SHT9Colon föl lenguilini evwsk]i tnmet IEEE I anni n-| omina sua conductorf[ibus vilicisve eius f. edere et operas in custo- | dias singulas qufas] agri[s praestare debent....]. !) Vegl. Col. II, 11, 1: peracta sementi sequens cura est sarritionis. L] Die Fronden der Kolonen. 25 Auch hier bietet Toutain einen abweichenden Text: et coloni | inquilini eius flundi) ....trafdant initio cuius- que (?)1 anni n- | omina sua conductor[ibus vilicisve eius flundi)] in custo- | dias singulas quafs prestare debebunt per gelenene- (sie!) |ra tam seorsum [....quam.... sum. Am Anfang des Paragraphen stehen die Worte: coloni inquilini eius flundi). Wie hat man sie zu verstehen? | Schulten will die Verbindung als Asyndeton erklären!). Die Ubersetzung wäre also: ,die Kolonen und Inquilinen dieses Gutes." Fin derartiges Asyndeton aber ist ziemlich hart. Wo zwei verschiedene Kategorien gleichgestellt wer- den, wird in der juristisehen Sprache das kopulative oder disjunktive Verbindungsglied in der Regel ausgesetzt?). Die Annahme eines Asyndetons ist auch gar nicht von Nöten, da nichts im Wege steht die Worte ecoloni iwnquilini mit Seeck3) als einen Begriff aufzufassen und ,auf dem Gute ansässige Kolonen" zu iäbersetzen. Inquilinus in der Bedeu- tung ,Bewohner" schlechthin kommt auch sonst, wenn auch selten, vor!). Liegt es doch in der Natur der Sache, dass nur diejenigen Pächter, die selbst auf dem Gute wohnten, zu persönlichen Diensten verpflichtet werden konnten. Die Gutsansässigkeit wird in unserem Statut als Voraussetzung der Fronpflicht ausdräöcklich hervorgehoben: IV, 23 qui intra fundum Villae Magnae sive Mappaliae Sigae habitabunt. Was wird nun hier als weitere Leistung der Kolonen erwähnt? Sie sollen jährlich den Gutsverwaltern ihre Namen angeben, und zwar wegen irgendeines ihnen obliegenden Wachtdienstes, custodia. Worin dieser Wachtdienst bestan- den hat, wissen wir nicht. Schultens Ergänzung der 1) Lex Manciana S. 35. 2) So in unserer Inschrift: dominis aut conductoribus, u. ö Vgl. Dig. XIX, 2, 24, 2 (Julianus): colonus vel inquilinus. Cod. Just. XI, 53,1 (Valentinianus): coloni inquilinique, u. 8. W. 3) Die Pachtbestimmungen, 8. 325, 360. So auch B. Kibler, Zeitschr. d. Savigny- Stiftung 1901, S. 209. 4) Plin. n. h XXI, 73: Hostilia vicus adlwitur Pado. Hwius inquilini pabulo circa deficiente imponunt navibus alvos, et q. s. Beachte die Analogie: inquilinus vici und inquilinus fundi. Wegen der attributiven Stellung des Wortes vgl. Sall. Cat. 32: M. Tullius, inqwilinus civis urbis RBomae. 26 Herman Gummerus. [N:o 3 Z. 29 ist schon infolge ihrer Länge (32 Buchstaben; der Stein hat Platz för höchstens 20) unannehmbar. Der Sinn der folgenden Zeile ist nicht zu ermitteln. Schultens Kon- jektur agris ist epigraphisch unsicher und an sich unwahr- scheinlich. Er erklärt custodias singulas, quas agris praestare debent als ,die Uberwachung der Kolonen bei der Ernte und Ablieferung der partes fructuum" "!). Allein die Uber- wachung der Kolonen durch Kolonen ist wenig glaublich ?), Wie aus den fragmentarischen Worten IV, 35 f£.: custodibus servis dominiefis] hervorzugehen scheint, waren die custodes, die III, 15 als Aufseher und Eintreiber der agrorum fructus auftreten, nichts als Gutssklaven ?). Lieber könnte man die custodia als Schutzwache gegen Räuber und Diebe auffassen ?). Einen sehr guten Sinn giebt Seecks, epigraphisch allerdings unsichere, Lesung: Coloni inquilini eius fundi intra sextum mensem anni nomina sua conductoribus vilicisve eorum in custodias singulas, quas quotannis agant, profiteantur. Wenn man die Ergänzung sextum mensem als ganz unsicher streicht und statt quas quotannis agant, mit Hinsicht auf Schultens Lesung AGRI[S], quas agere debeant liest, därfte man der Wahrheit am nächsten kommen. — Immerhin bleibt die Bedeutung der custodia dunkel. Nach diesem Paragraphen folgen noch einige Zeilen, in welchen u. a. von den stipendiaru geredet wird. Aber der zerträummerte Text lässt uns äber den Inhalt völlig im Unklaren. Ansprechend ist Rostowzews Vermutung ?), dass unter stipendiarit diejenigen Kolonen zu verstehen seien, die auch noch einen Teil des ager stipendiarius bewirtschafteten. 1) Ebenso Seeck a. O. S. 353. ?) In meiner Arbeit: Der römische Gutsbetrieb, S. 85 A. 4 habe ich diese Stelle falsch ausgelegt. 3) Dementsprechend schreibt Plin. ep. IX, 37, 3, dass er ex meits aliquos operis exactores als custodes fructibus angestellt habe. +) Die Befestigung der Gutshöfe und Kolonendörfer, die nach den Rui- nen und vielen Inschriften zn urteilen in Afrika allgemein iblich war, zeigt dass es mit dem Landesfrieden schlecht stand. CIL VIII, 8209: turres in salutem saltus. 5) Geschichte der Staatspacht, S. 441 A. 233. L] Die Fronden der Kolonen. ny -— 4. Die Fronden der afrikanisehen Kolonen nach den Inschriften. Die oben besprochenen Inschriften zeigen mit voller Evidenz, dass im zweiten Jahrhundert unserer Zeitrechnung die Kolonen der kaiserlichen Domänen in Nordafrika regel- mässig zu einer gewissen Anzahl Tagewerke verpflichtet waren. Zwar beziehen sich diese Inschriften ausschliesslich auf ein eng begrenztes Domänengebiet am mittleren Bagra- das. Allein die lex Hadriana, die mindestens fär einen ganzen tractus, Wahrscheinlich aber fär alle kaiserlichen Do- mänen in Afrika, Göältigkeit hatte, zeigt durch das Verbot, die operae und iuga willkärlich zu vermehren, dass die Fron- pflicht äber ein viel weiteres Gebiet verbreitet war. Ferner gewinnen wir aus der lex Manciana die wichtige Erkenntnis, dass einerseits die Fronpflicht auch auf Privatgätern vor- kommen konnte, andrerseits dass sie auf eine weit frähere Epoche zuräöckgeht. Wenn die lex Manciana, wie einige glauben, aus dem letzten Jahrhundert der Republik stammt!), so kann die Fronpflicht sehr wohl ebenso alt, wenn nicht älter, sein wie die römische Herrschaft in Afrika. Diese Fronden wurden, nach der ausdräcklichen Aus- sage der lex Manciana, entweder dem Grundherrn eder dem . Generalpächter des Gutes, conductor?), beziehungsweise deren Verwaltern, dominis aut conductoribus vilicisve eorum, ent- richtet. Auf den kaiserlichen Domänen kam nur der Kon- duktor in Frage. Auf dem saltus Burunitanus war es gerade der Konduktor Allius Maximus, der die Zahl der operae, selbstverständlich im eigenen Interesse, erhöht hatte. Be- nutzt wurden die Arbeitskräfte der Fröner fär die Bewirt- schaftung des unter der eigenen Regie des Gutsherrn, bez. des Konduktors, stehenden ,Hoflandes". Die Zahl der zu 1) Auf den altertimlichen Charakter der juristischen 'Terminologie der lex Manciana macht Ed. Cuq, Le colonat partiaire, S. 144 ff., aufmerksam. 2) Dass der Konduktor Pächter der ganzen Domäne, nicht nur des Hof- landes war, hat Schulten erwiesen (Grundherrschaften S. 88 ff.). Daravs folgt jedoch nicht, dass, wie Schulten a. O. S. 97 und noch Die Lex Manciana S. 43 behauptete, die Kolonen Afterpächter des Konduktors ge- wesen seien. E. Kornemann, Berl. Phil. Wochenschr. 1898 S. 1041. 28 Herman Gummerus. [N:o 3 leistenden Tagewerke war verschieden. Auf dem grossen Gäterkomplex am mittleren Bagradas war sie auf jährlich sechs, aber einige zehn Meilen nach dem Nordwesten zu, auf einer Domäne jenseit der Stadt Vaga, auf jährlich zwölf festgesetzt. Nach welchem Prinzip wurden die Ackerfronden er- hoben? Daräber giebt die lex Manciana Auskunft. Jene sechs operae wurden von jedem erwachsenen Manne, in ho- minibus f[singulis/, entrichtét; sie sind also als Personallast, nichl als Reallast der einzelnen Pachthufen, aufzufassen. Dasselbe scheint auch aus dem Ausdrucke: coloni qui intra fundum Villae Magnae sive Mappaliae Sigae habitabunt her- vorzugehen. Nur denjenigen Pächtern, die innerhalb des Gutsgebiets wohnten, nicht jedem Pächter äberhaupt, liegt diese Last ob. Dieser Umstand ist, wie wir unten darlegen werden, fär die Beurteilung der rechtlichen Natur der Fron- pfÅlicht von grosser Wichtigkeit. Bei der Verteilung der Frontage auf die verschiedenen landwirtschaftlichen Arbeiten verfuhr man, wie es scheint, nach einem stehenden Schema, indem ein drittel fär das Pflögen, ein drittel tär das Behacken der Saat, ein drittel för die Ernte reserviert wurde: auf dem saltus Burunitanus und der Villa Magna je zwei, auf dem saltus zu Gasr Mezuår je vier. Durch eine Vergleichung mit den Angaben der secriptores rer rusticae stellt sich heraus, was von vornherein anzuneh- men war, dass obige Verteilung der Tagewerke dem Arbeits- bedarf der römischen Landwirtschaft durchaus entspricht. Columella giebt in seimem zweiten Buche genaue Mitteilungen, wie viele Tagewerke die Ackerbestellung för die gewöhnlichsten Kulturpflanzen erfordere. Hören wir was er in dieser Hinsicht vom Weizenbau sagt (II, 12, 1): tritici modii quattuor vel quingque bubulcorum operas occupant quattuor, occatoris unam, sarritoris (andere Handschriften: sartoris) duas primum et unam cum iterum sarriuntur, runcatoris unam, messoris unam et dimidiam, in totum summam operarum decem et dimidiam. Eine Aussaat aber von vier oder fönf modit Weizen nimmt eine Ackerfläche von einem ugerum (= 0,25 ha.) L] Die Fronden der Kolonen. 29 in Anspruch!). Fin Jugerum Weizenacker erfordert also, nach Columellas Aussage, vier Tagewerke zum Pflägen, und zwar zwei zum ersten Durchpflägen, eins zum zweiten, drei viertel zum dritten (proscindere, iterare, tertiare) und ein viertel zum Herstellen der lirae oder porcae (d. h. der zwischen zwei Furchen aufgeworfenen Ackerbeete?). Die occatio, fär welche ein Tagewerk ausreicht, wird in den Wörterbächern mit ,Eggen" äbersetzt, bezeichnet aber vielmehr das Zer- schlagen der Erdklösse, glaebae, mit der Haue, ligo 3). Die sarritio, die drei Tage in Anspruch nimmt, ist das Behacken und Lockern der Erde einige Zeit nach der Saat”). Diese Manipulation unterscheidet sich also nur wenig von der occatio?). Auf die sarritio folgt unmittelbar die runcatio, das Jäten 5), das ein Tagewerk pro Jugerum erfordert. Zusam- men nehmen die occatio, sarritio und runcatio fänf Tagewerke pro Jugerum in Anspruch und können gegenäber der Pflug- arbeit als eine Einheit, ,die Hackarbeit", betrachtet werden. — Abgeerntet schliesslich wird ein Jugerum Weizenacker durch anderthalb Tagewerke. Diese Angaben Columellas beziehen sich zwar zunächst nur auf Italien. Nimmt er doch in seiner Arbeit in erster Linie auf die italische Landwirtschaft Räcksicht7). Die Pro- vinzen, und speziell die afrikanischen Provinzen, stellt er nicht selten zu Italien in einen gewissen Gegensatz. So erforderte z. B., nach seiner Aussage, der sandige, lockere Boden Numidiens viel leichtere Pfläge als der harte italische Boden 2), und die Beschaffenheit der Ackererde wie das trockene Klima, das das Aufkommen des Unkrauts verhindert, macht, sagt er, in Afrika wie in Ägypten die sarritio äberflässig. ;Zwischen DEGOL I 9. 2y Col IT, 4,78. 3?) M. Voigt, Röm. Privataltertiimer S. 298. RGO, IT ff 5) Varro r r. I, 29, 2 sagt geradezu, dass die occatio per sartores ausgefiihrt werde. Skor. HEN. 7) H. Gu mmerus, Der röm. Gutsbetrieb, S. 76. SECO 12, 253velikn pr 24: 30 Herman -Gummerus. N:o 3 Saat und Ernte lässt der afrikanische Landwirt das Feld ganz unberäöhrt"!). Inwiefern diese Notiz den tatsächlichen Verhältnissen entsprach, sei dahingestellt. Dass das Behacken der Saat wenigstens in einigen Teilen des römischen Afrika nicht unterlassen wurde, zeigen gerade die oben behandelten In- schriften. Im Gegenteil, die Verteilung der Tagewerke der Kolonen steht, wie schon bemerkt, mit der von Columella anbefohlenen Art der Ackerbestellung ). Die Arbeiten wurden wobhl in der Regel von den Kolo- nen selbst ausgefäöhrt'”), aber zuweilen wurden sie von ihnen nur bekostet”). So gut wie alle betreffenden Inschriften be- ziehen sich auf kaiserliche saltus, aber wir haben keinen Grund zu bezweifeln, dass auch auf den privaten Grundherr- schaften die Kolonen zu Baufronden herbeigezogen wurden ?). 1) Grundherrschatten S. 49 ff. 2) CIL. VIII 8426, 8701, 8777, 20487, 20602. In den beiden letzten Inschriften werden die Kolonen als Erbauer nicht genannt, aber der Zusam- menhang zeigt, dass das Kastell durch :sie errichtet ist. — Turres (kleine Kastelle) werden von dem actor der Caelia Maxima C. f. in salutem saltus erbaut, VIIT, 8209. Auch hier darf man, nach der Analogie der anderen In- schriften, voraussetzen, dass die Arbeit mit Hilfe der Kolonen ausgefiihrt wurde. 3?) CIL. VIII 14457. Die Ergänzung fthermas] vetustate conlapsas ist mit Hinsicht auf den Fundort der Inschrift sicher gestellt. Weiter hat man wahrscheinlich mit Schulten, a. O. S. 51, f[colomi restituerunt] zu er- gänzen. 2?) CIL. VIII 11 731, 16411 (?). Revue archéologique 1893, S. 390. 5) CIL. VIII 587: aedificia vetustate conlapsa item arcuus duos. — Zweifelhaft ist ob, wie Schulten a. O. S. 37 vermutet, in der Inschrift VIII 8828: Imp. Caes. — — Alexander — — — muros paganicenses Sesteianis per popul(ares) suos fecit die populares als Kolonen eines kaiserlichen saltus aufzufassen sind. 6) Die Ausdricke: per colonos extruxit, per populares fecit missen sicher so gedeutet werden, wahrscheinlich auch coloni fecerunt, constituerunt, restituerunt, a colonis constitutus. 7) CIL. VIII 587: s(ua) p(ecunia) r(estituerunt). Revue archéol. 1893 S. 390: s(ua) plecunia) flecerunt). ; 8) S. die oben angefiihrte Inschrift, VIII 8209. 36 Herman Gummerus. [N:o 3 Einige dieser Arbeiten haben die Kolonen im eigenen Inter- esse ausgefährt, so namentlich die Befestigung ihrer Kastelle. Die Bauten auf dem Hoflande aber wurden selbstverständ- lich als eine Last auferlegt und angesehen. So wird auch gesagt, dass solche auf den Befehl des Prokurators, iubente procuratore, ausgefährt werden!). Dass nun diese Baufronden den operae und iuga der municipes der Stadtgemeinden entsprechen und dass sie vom Grundherrn kraft seiner territorialen Machtbefugnis den Ko- lonen auferlegt werden, daräber kann kein Zweifel sein. Die Analogie ist handgreiflich. Sie werden vom procurator saltus geheischt. Dieser aber ist der Vertreter des Kaisers als dominus territorir und hat in vielen Hinsichten dieselben Befugnisse wie die municipalen Behörden. Wie der Deku- rionenrat die munitio beschliesst und. vermittels der operae und zuga der Bewohner des Stadtbezirks ausfähren lässt, so kann auch der procurator saltus von Rechtswegen die Guts- insassen zu Bauleistungen anhalten?). Der Unterschied ist nur, dass die munera der municipes als eine Art von Selbst- besteuerung erscheinen, während auf den Territorien der Grundherr den Gutsinsassen die Bauten einfach befiehlt. Aber in vielen Fällen, besonders wenn es sich um Erbauung oder Befestigung eines Dorfes (vicus, castellum) handelte, äberhaupt wenn die Arbeiten im eigenen Interesse der Be- wohner vorgenommen wurden, mögen sie von den Kolonen selbst beschlossen worden sein. Hatten doch die Kolonen eines vicus, wie die vicani der Stadtflur, ihr eigenes Gemein- wesen, ihren magister und ihre sacerdotes?), vielleicht sogar ihren eigenen Gemeinderat?). 1) CIL. VIII 587: — — -— coloni saltus Massipiani aedificia vetustate conlapsa s(ua) plecunia) r(estituerunt), item arcuus duos a s(olo) flecerunt) iubente Provinciale Auq. lib. proc. eodemque dedicante. Wenn es Nr. 8701 heisst: Imp. Caesar — — — Alexander -—— — — muros Kastelli Dianensis extruxit per colonos eiusdem kastelli, und Nr. 20487 und 20602: kastfellum) Thib . . . prolatum est Faltonio Restitutiano wv(iro) e(gregio) praeside cu- rant[fe .. .Ilio Felice proc. Aug., so haben wir auch in diesen Fällen den Bau auf einen obrigkeitlichen Befehl zurickzufiihren. 2?) Schulten, Grundherrsch. S. 75. 2), Ja OLAS ÖL tas ROR L] Die Fronden der Kolonen. 37 Aber ist diese Analogie auch fär die Ackerfronden zu- treffend? Nicht wenige Grände sprechen dagegen. In » unseren Urkunden erscheinen die Ackerfronden auf einer Stufe mit dem Pachtzins, den partes fructuum. So in dem Auszuge aus der Domanialordnung der Villa Magna Variani, wo die Pachtbedingungen nach der Massgabe der lex Manciana festgesetzt werden. Dieser Umstand zeigt m. E., das die Ackerfronden als Pachtlasten angesehen wur- den. Dagegen werden die Baufronden in diesem Auszuge nicht beräöhrt, offenbar weil sie den Kolonen nicht als Pächtern, sondern als Einwohnern des Territoriums oblagen. Dieser Unterschied zeigt sich auch darin, dass die Ackerfronden dem Machtbereich des Konduktors, die Bau- fronden dem des Prokurators gehören. Dominis aut conmn- ductoribus vilicisve eorum haben die Kolonen nach der lex Maneciana ihre operae wie ihre partes fructuum zu prä- stieren. Es ergiebt sich ganz natärlich diese Lasten als eine Einheit zu betrachten. Als Pächter der Gefälle erhebt der Konduktor die dem Gutsherrn zu entrichtenden Fruchtquo- ten, als Pächter des Hoflandes kommen ihm die Ackerfron- den zu. In beiden Hinsichten tritt er als der Vertreter des dominus fundi auf. Sein Verhältnis zu den Kolonen ist durchaus privatrechtlicher Natur. — Der Prokurator ist es dagegen, der auf den kaiserlichen saltus (auf den privaten ist es der actor) !) die Baufronden erheischt und die Bauarbeiten leitet, Er repräsentiert hierin den Gutsherrn als dominus territorii. ,, Als Afterpächter waren die Kolonen vom Kon- duktor privatrechtlich abhängig, als gutsherrliche Bauern dem Prokurator unterstellt" ?). So hätten wir also dennoch die Ackerfronpflicht der Kolonen mit dem Pachtverhältnis in Verbindung zu stellen. Aber gegen diese Auffassung spricht wiederum die Tatsache, dass die Fronden als Personallasten, nicht als Reallasten, er- scheinen. Dass der Ausdruck in hominibus [singulis] in der lex Manciana so zu deuten ist, haben wir oben darzulegeén 1) CIL. VII 8209, öben S. 35 A. 2. 2?) So dröckt Schulten a. O. S. 85 den Unterschied richtig ans. Nur ist der Ausdruck , Afterpächter" hier nicht ganz zutreffend, s. oben S. 27 A.2. 38 Herman Gummerus. [N:o 3 versucht. Stätze gewinnt diese TInterpretation durch die schon angefäöhrte Stelle aus dem Stadtrecht von Genitiva: in annos singulos inque homines singulos puberes operas quinas. Es ist klar: wie hier die fönf jährlichen operae wurden auf der Villa Magna die sechs jährlichen Ackerfronden von jedem erwachsenen Manne geleistet. Fine derartige Verpflichtung aber ist als Pachtbedingung mindestens sehr auffallend. Wenn es vom Standpunkt des römischer Privatrechts aus Schwierigkeiten bietet, die Ackerdienste als Äquivalent fär gepachteten Boden zu erklären, so wird die Erklärung noch schwieriger, wenn diese Dienste nicht von jedem Inhaber einer Parzelle, sondern von allen männlichen Personen unter der Kolonenbevölkerung gleichmässig erhoben wurden. Wie ist dieser offenbare Widerspruch zu lösen? Ich denke mir, die Sache liesse sich in folgender Weise erklären. Die Ackerfronden sind urspränglich nach der: Analogie der munera municipalia, oder besser noch: nach der Analogie der den Kolonen als Einwohnern eines eximierten Territoriums obliegenden Baufronden, demgemäss als Perso- nallast eingefährt worden. Dies erklärt sich dadurch, dass derartige Dienste als Äquivalent för gepachteten Grund und Boden dem römischen Recht noch unbekannt waren. Rechtlich wurzelte also die Fronpflicht in der territorialen Hoheit des Grundherrn. Tatsächlich aber mussten diese Dienste lediglich als Pachtlasten vorkommen. Der Rechtsgrund; worauf hin der Gutsherr die Kolonen zu Ackerfronden ver- pflichtete, mag mit dem Pachtverhältnis ,nichts zu tun haben"': in der Praxis wurde zwischen den Arbeitsleistungen und den iäbrigen Prästanda der Kolonen kein Unterschied gemacht; jene wurden wie diese vom Generalpächter erhoben und in der Domänenordnung unter den Pachtlasten ver- zeichnet. So hat, wie so oft, die tatsächliche Entwickelung die bestehenden Rechtsnormen durchbrochen. Die Juristen der klassischen Zeit, die in den Traditionen des altrömischen Rechts wandelten, haben niemals eine Arbeitsleistung als Äquivalent för Bodenpacht anerkannt. Deshalb findet man auch in ihren Ausfährungen iäber die agrikole Jlocatio-con- L] Die Fronden der Kolonen, 39 ductio die Fronpflicht der Kleinpächter nirgends erwähnt!). Aber den afrikanischen Kolonen mussten die Ackerfronden, mochten sie auch rechtlich und urspränglich munera perso- nalia der Territorienbewohner gewesen sein, notwendig mit den sonstigen' agrikolen Leistungen als eine FEinheit vor- kommen. So sah man auch keine Anomalie darin, dass die Fronpflicht unter die Pachtbedingungen aufgenommen wur- de. Andrerseits hat natärlich die Fronpflicht nicht wenig dazu beigetragen, das Pachtverhältnis in den Hintergrund zu drängen. Wenn schon die Ersetzung des Einzelpachtver- trages, der auf der gegenseitigen Vereinbarung der Kontra- henten ruht, durch die vom Grunvdherrn einseitig festgesetzte ,unveränderliche Ordnung" des Gutes dazu geeignet war, die Kleinpächter als gutsherrliche Untertanen erscheinen zu lassen, so musste die Fronpflicht diesen Schein nur vermeh- ren. Der Gutsbesitzer, för dessen Rechnung die Kolonen als Fröner arbeiten mussten, war doch etwas mehr als der Pachtherr schlechthin, er war der dominus, der Herr der Gutsinsassen. So kommt auch hier jene Vermengung privat- rechtlicher und öffentlich-rechtlicher Verhältnisse, die die Stellung der Kolonen zu ihrem Gutsherrn charakterisiert, deutlich zum Vorschein, eine Vermengung, die auf den kai- serlichen Domänen besonders stark hervortrat, weil auf die- sen die territoriale Gewalt noch iäberdies mit der Reichsge- walt verschmolz. Die Beweggrände, die die afrikanischen Gutsbesitzer veranlassten ihre Kleinpächter zu Ackerfronden anzuhal- ten, waren begreiflicherweise in erster Linie wirtschaft- licher Art. Die Verhältnisse, die gegen das Ende der Republik die Kleinpächterwirtschaft gefördert haben, sind allbekannt: die Schwierigkeit för die Latifundienbesitzer allzu grosse Flächen unter eigener Regie zu bewirtschatten und die Mangelhaftig- keit der Sklavenarbeit, wozu in der Kaiserzeit noch die 1) Uberhaupt wird der gutsuntertänige Kolonat von den Juristen wenig beriihrt, — offenbar weil die fir diese speziell geltenden Normen einen admini- strativen Charakter hatten. Weber, Agrargeschichte, S. 259. 40 Herman Gummerus, [N:o 3 steigenden Sklavenpreise!) kamen. Nicht alle Latifundien liessen sich in Weiden umwandeln. So sah man sich ver- anlasst beträchtliche Teile der Gäter in Parzellenpacht zu vergeben?). Immerhin behielt der Gutsbesitzer in der Regel neben den Pachthufen einen ). Die Römer konnten als die Erben der Karthager nichts klägeres tun als die alte Wirtschaft weiterfähren. So ist es recht wohl denkbar, dass die auf den römischen saltlus äb- liche Teilpacht mutatis mutandis auf die karthagische Zeit zuröckgeht. Ubereilt wäre es zwar hieraus sogleich den Analogieschluss zu ziehen, dass auch die Fronpflicht der Kolonen direkt aus karthagischer Zeit stamite. Vielmehr zeigt die grosse Ähnlichkeit der hiehergehörigen Verfögun- gen der lex Manciana mit den entsprechenden Satzungen des Stadtrechts von Genitiva deutlich den römischen Ur- sprung dieses Instituts. Mag auch die Kolonenbevölkerung 1) ,, Es ist natirlich, dass sich die Masse der Bauern, die sich in der ersten Kaiserzeit nach Arbeit und Pacht drängte und nicht, wie heute, einen Abfluss nach der Industrie fand, den wenigen den Landbesitz fast monopolisierenden, kapitalkräftigen Grundherren gegeniäber in einer iiblen wirtschaftlichen Lage befand, die von den Mächtigen ausgenutzt wurde." L. M Hartmann: Uber den römischen Colonat und seinen Zusammenhang mit dem Militär- dienste. Archäolog. — epigraph. Mittheilungen aus Österreich-Ungarn 1894. S. 130. 2?) O. Meltzer: Geschichte der Karthager. TI, 227. II, 85. L] Die Fronden der Kolonen. 47 zum grossen Teil aus libyschen Untertanen bestanden haben, so gab es doch unter derselben nicht wenige von römischer oder italisceher Herkunft. Wohl aber liegt die Vermutung nahe, dass die FEinföhrung der Fronpflicht durch die aus karthagischer Zeit stammenden Vorstellungen von der Su- veränität des Grundherrn gegenäber den Gutsinsassen er- leichtert worden ist. Fär die soziale Stellung der Kolonen musste die Fron- pflicht, wie schon angedeutet, verhängnisvoll werden. TIst es doch ein grosser Unterschied zwischen dem freien Klein- pächter, der dem Grundherrn seinen Pachtzins zahlt, sonst aber auf seiner Hufe ein selbständiges Dasein fristet, und dem fronpflichtigen Gutsuntertanen, der auf dem Hoflande unter der Aufsicht der gutsherrlichen Antreiber zusammen mit den Gutssklaven arbeitet. Gerade als Gutsarbeiter waren die Kolonen am meisten den Ubergriffen ihres Herrn preisgegeben. Das Bestreben der Gutsbesitzer (auf den kai- serlichen Gätern der Konduktoren) war unaufhörlich darauf gerichtet, die Zahl der operae zu vermehren. Nicht immer därften die Kolonen mit ihren Beschwerden so erfolgreich ge- wesen sein als die burunitanischen Kolonen mit ihrer Bitt- schrift an Kaiser Commodus es waren. Sehr wahrscheinlich haben diese Vergewaltigungen nicht wenig zu der Notlage beigetragen, die im dritten Jahrhundert die Kolonen zu je- ner Massenflucht von den Gäitern trieb, welche die Regierung veranlasste sie gesetzlich an die Scholle zu fesseln. 6. Die Fronpflicht der Kolonen in den iäbrigen Reichsteilen in der fräöheren Kaiserzeit. Die bisherigen Ergebnisse unserer Untersuchung haben zunächst nur fär die afrikanischen Provinzen Gältigkeit. Es gilt jetzt zu untersuchen, ob die Entwickelung iäberall im römischen Reiche denselben Weg genommen hat. Leider gestattet uns der jetzige Standpunkt der Forschung noch keine auch nur einigermassen sichere Beantwortung der Frage. 48 Herman Gummerus.' [Non Was zuerst Italien betrifft, deutet in den uns erhal- tenen Quellen keine Spur daraufhin, dass in den drei ersten Jahrhunderten die Kleinpächter-Kolonen zu Frondienst auf den Gutsäckern verpflichtet gewesen wären. Zwar hat man die bekannte Columellastelle (I, 7, 1), wo dem dominus geraten wird, ut avarius opus exigat quam pensiones, nach dieser Richtung hin verstehen wollen. Auch Bolkestein vertritt in seiner oben angefährten Arbeit äber die Entstehung des Kolonats diese Auffassung (S. 144). Ich habe doch in anderem Zusammenhang !) darzutun ver- sucht, dass sowohl diese Stelle als alle anderen, aus welchen man geschlossen hat, dass Columella die Kolonen als fron- pHichtige Gutsuntertanen ansieht, falsch ausgelegt worden sind. Damit verlieren auch die tiäbrigen von Bolkestein her- beigezogenen Quellencitate jede Beweiskraft. Sie zeigen nur im allgemeinen das enge Verhältnis worin die Kolonen zu : ihrem Herrn standen. Auwuch die Juriskonsulten wissen nichts davon, dass der colonus vertragsmässig zu Fronden hätte verpflichtet werden können. Wenn Julian den Fall voraus- setzt, dass der dominus in dem Mietvertrag mit einem «o- lonus oder inquilinus stipuliert, dass sie eime gewisse Arbeit ausföhren sollen ?), so will er damit, insofern seine Aussage den colonus betrifft, nur soviel sagen, dass der Gutsbesitzer den Pächter verpflichten kann, auf dem fundus in einer bestimmten Frist die eine oder andere Verbesserung — Ju- lian erwähnt beispielsweise propagationes, Fortpflanzung der Weinstöcke oder Fruchtbäume durch Setzlinge — vorzuneh- men. Es ist hier von einer bestimmten, vom Kolonen auf dem von ihm gepachteten Gute auszufährenden Arbeit (opus), nicht von einem auf dem ,Hoflande" zu lei- stenden Arbeitsquantum (operae) die Rede. Die Analogie mit dem Ausdruck opus ezxigere bei Columella fällt in die Augen. !) Der römische Gutsbetrieb S. 83 ff. 2) Dig. XIX, 2, 24, 3: Sed et de his, quae praesenti die praestare de buerunt (sc. colonus vel inquwilinus quibus fundus vel domus locati sunt), veluti ut opus aliquod efficerent, propagationes facerent, agere — similiter- potest. L] Dice Fronden der Kolonen. 49 Freilich, aus dem Schweigen der Rechtsquellen darf man noch keineswegs schliessen, dass Fronden als Leistun- gen der Kolonen in Italien unbekannt gewesen wären. Es lässt sich sehr wohl denken, dass hier wie in Afrika die Fronpflicht ausserhalb des eigentlichen Pachtverhältnisses aus den territorialen Hoheitsrechten der Latifundienbesitzer her- geleitet wurde. Dass aber die Juriskonsulten bei der Be- sprechung der Rechte und Pflichten des Verpächters seine Hoheitsrechte als dominus eines Territoriums unberährt lassen, ist aus theoretisch-juristischem Standpunkte ganz konsequent und ist noch kein Beweis dafär, dass sie die Fronpflicht nicht gekannt hätten. Nur soviel können wir mit Sicherheit behaupten, dass die Fronpflicht der Kolonen, wenn sie iäberhaupt in der fröheren Kaiserzeit in Italien vorgekommen ist, später als in Afrika aufgetreten ist. Erstens hat sich die territoriale Ho- heit in den Provinzen fräher und kräftiger als in Italien entwickelt !). Zweitens musste sich die Abneigung des rö- mischen Rechts, Dienste als Äquivalent fär Bodennutzung anzuerkennen, in Italien, wo die Kolonen sämtlich römische Bärger waren, viel stärker geltend machen als in Afrika, wo sie grösstenteils nur libysche Untertanen waren. Drit- tens hat die Teilpacht, die äberall den Pächtern in grössere Abhängigkeit vom Grundherrn bringt und somit dem Fron- system einen gänstigen Boden bietet, in Italien erst allmäh- lich und nie ganz die Geldpacht verdrängt. Sie wurde nur, wie wir aus Plinius” Briefen ersehen, als ein Notbehelf ange- sehen, zu dem die Gutsbesitzer nur ungern griffen ?). Sicherlich musste gerade die Abnahme der Bevölkerung, die Bolkestein als eine Ursache zu der Einfährung der Fron- ptHlicht betrachtet, diese vielmehr verzögern. Die Briefe des Plinius zeigen deutlich genug, wie schwer es fär den Guts- besitzer war geeignete Parzellenpächter zu erhalten 3). Soll- 1) 0: Hirsch f eld, Klio.:II (1902).8.; 284 A..3. 2) Plin. ep. IX, 37: medendi una ratio, si non nummis, sed parti- bus locem. 3) Plin. ep. III, 19, 7: paenuria colonorum. 50 Herman Gummerus. [N:o 3 ten sie noch dazu die Pachtbedingungen härter machen und dadurch den Widerwillen der Pächter noch ver- grössern ?!) Gehen wir zu den Provinzen iber. Von keiner anderen römischen Provinz besitzen wir fär die Beurteilung der wirtschaftlichen Zustände ein nur entfernt so reichhaltiges Material wie von Ägypten. Dem gewaltigen mit jedem Jahr anschwellenden Strom der Pa- pyrusurkunden verdanken wir den grössten Teil dieses Ma- terials, dessen kritiscehe Durchforsehung und Bearbeitung die antike Wirtschaftsgeschichte in hohem Masse fördern wird und schon vielfach gefördert hat. Nach diesen Urkunden zu urteilen war die Bodenpacht in Ägypten in der ptolemäischen wie in der römischen Zeit sehr verbreitet und zu mannigfaltiger Ausbildung gelangt. Die sehr ausgedehnten Staats- und Tempeldomänen wurden in der Regel in Kleinpacht vergeben, während auf den Pri- vatdomänen des Königs, bez. des Kaisers, die Grosspacht vor- herrschte. Die Grosspächter, die lediglich als Unternehmer auf- traten, vergaben das Land weiter an Kleinbauern in After- pacht ?). Auch auf Privatgätern war die Parzellenpacht viel im Gebrauch 3). Die Leistungen der staatlichen ,Kolonen", öNudoror yewoyoil, wie der privaten, bestanden teils in Geld, teils in Naturallieferungen. Auch die Teilpacht kam vor). Aber nirgends in den zahlreich erhaltenen Pachtver- trägen und Quittungen werden die Pächter zu Frondienst fär die Rechnung des Grundherrn verpflichtet. Auf den Staatsdomänen wie auf den Privatdomänen des Kaisers war dies wegen der Art der Bewirtschaftung von 1) Wie grosse Nachsicht die Gutsbesitzer den Pächtern gegeniiber iben mussten beweist am besten die Häufigkeit der Pachterlasse, remissiones. Vg Zz: BI Oo 1 PIN ep 1906 TEX Sad KIndjaS: 2?) M. Rostowzew: Gesch. d. Staatspacht, S. 482 ff. 3) St. Waszynski: Die Bodenpacht. Agrargeschichtliche Papy- russtudien I. Die Privatpacht. Leipzig 1905. 1) Was ymis kl; arORSKTASTR (LC Die Fronden der Kolonen. 51 vornherein ausgeschlossen, da die Grosspächter keine eigene Wirtschaft trieben und somit fär etwaige Fronden ihrer Af- terpächter keine Anwendung hatten. Aus einer umstritte- nen Papyrusurkunde vom J. 164 oder 190 n. Chr. hat man zwar 'schliessen wollen, dass der Staat gelegentlich die Be- wirtschaftung seiner Ländereien, yewoyia pPaoixijs yTs, ZWangs- weise den anwohnenden Grundbesitzern aufbärdete?!). Aber die Urkunde bezieht sich, wie Mitteis dargetan hat ?), auf eine Art bedingter Erbpacht auf Domanialland, welche nicht auf kinderlose Frauen äbergehen konnte. Auf Privatgätern standen die Dinge allerdings anders. Die Verpächter waren hier die Grundbesitzer selbst, die oft nur einen "Teil ihres Grundeigentums verpachteten und den äbrigen Teil unter eigener Regie behielten ?). Hier war die Möglichkeit nicht ausgeschlossen, dass der Gutsbesitzer seine Pächter zu Frondienst fär seine Rechnung verpfichtete. Aber dass dies der Fall gewesen sei, davon findet man in den Pachtverträgen keine Spur?). Nur dem Staate hatten die Pächter wie alle äbrigen Landeseinwohner Frondienst zu leisten. Jeder Untertan war verpflichtet fär die Imstande- haltung der Dämme und Kanäle mit einem bestimmten Ar- beitsquantum beizusteuern. In einigen Urkunden wird die- ses Quantum zu jährlich fänf Tagewerken festgesetzt >). Freilich konnte man diese Fronarbeit auch mit Geld ab- lösen. Dass somit die ägyptischen Kleinpächter den Grundbe- sitzern keinen Frondienst leisteten, beruhte keineswegs dar- auf, dass ihre Lage gänstiger als die der afrikanischen Ko- lonen gewesen wäre. In der ptolemäischen Zeit hatte sich zwar ihre Stellung im Vergleich zu den altägyptischen MES ONER0: 8/0, W Ze Wan de Os 55 480. Velr Ua Wilckem, Ostraka:l, S. 102. 2) L. Mitteis: Zur Geschichte der Erbpacht im Altertum. Ab- handl. d; Sächs. Gesch. der Wiss. Phil. Hist..Cl. B. 20 Nr. 4, 1901, S. 31 f. AV ANWiasesymms ka. OO: S:14; 24 Uber die Pachtbedingungen s. Waszynski, a. O. S. 96 ff. SJEWELLIECKen a. 0: 9 JJ0 IL. ] 52 Herman Gummerus. [N:o 3 Verhältnissen nicht wenig gehoben. In der Kaiserzeit aber machte sich ein stetiger Niedergang merkbar, der die Päch- ter in immer grössere Abhängigkeit von den Grundbesitzern brachte!). Besonders schlecht war die Lage der Kleinpäch- ter auf dem sogenannten ,Katökenlande" ?). Gegen das Ende der Kaiserzeit trat sogar die Pachtung auf jederzeitige Kändigung, die fär die Pächter denkbar schlimmste Form des Pachtvertrags, auf?). Daneben vollzog sich auch hier die allmähliche Fesselung der Kleinpächter an die Scholle, bis sie durch die Konstitution vom J. 415 endgältig festge- setzt wurde >). Wenn die ägyptischen Kleinpächter, trotz ihrer immer wehrloseren Lage den Grundbesitzern gegenäber, von diesen nicht zu Frondienst gehalten wurden, so erklärt sich dies einfach daraus, dass in Ägypten in der Landwirtschaft wie in der Industrie die freie Lohnarbeit neben der Sklavenar- beit durchaus äberwog”). Es hätte för den Gutsbesitzer keinen Sinn gehabt seine Pächter zu Fronden zu verpflich- ten, da freie Feldarbeiter gegen einen geringen Lohn im Uberfluss vorhanden waren. Uber die Lage der Kolonen auf den kaiserlichen Do- mänen in Kleinasien geben einige in der letzten Zeit entdeckten Inschriften interessante Aufschlässe 9). Sie zei- gen, dass die ansehnlichen Gäterkomplexe, die verschiedene Mitglieder des kaiserlichen Hauses im Anfang des dritten Jahrhunderts in diesen Gegenden besassen, ganz wie die afrikaniscehen Domänen an Generalpächter, hier uodorai 1) Waszynski S. 163. 2) P. Meyer in Philologus 1897, S. 202. Der Vergleich mit dem Kolonat ist doch nicht in allen Punkten stichhaltig. Vgl. Ed. Cuq, Le co- lonat partiaire S. 119 A. 35. 3) WaszynskisS. 91 ff. Vgl. Mitteis in Hermes 1895, S. 606. 9 L. Mitteis: Zum Ursprung des Kolonats, Klio 1901, S. 425. 5) Wilcken, a. O. 8. 681 ff. In der Landwirtschaft: S. 698 ff. e) W. M. Ramsay: The cities and bishoprics of Phrygia, Oxford 1895, I, 280 ff. A. Schulten: Libello dei coloni d'un demanio imperiale in Asia. Mitteilungen des archäolog. Instituts, Röm. Abt. XIII (1898), SI 221 ff L] Die Fronden der Kolenen. 53 genannt, verpachtet und von Kleinpächtern, yewoyot, coloni, bestellt wurden. Die ganze Verwaltung zeigt mit derjenigen der afrikanischen saltus grosse Ähnlichkeit. Im J. 1897 entdeckte der englische Archäolog J. G. Anderson bei dem Dorfe Yapuldjan im nordöstlichen Teile des alten Phrygien eine längere Inschrift, die sich als die Beschwerdeschrift der Kolonen einer kaiserlichen Domäne — sie nennen sich ,Araguenen" — an den Kaiser Philippus iäber verschiedene ihnen angetane Vergewaltigungen herausstellte!). Diese Vergewaltigungen werden von den Petenten in folgender Weise geschildert (Z. 17—22 in OIL. mit hauptsächlich Schultens Ergänzungen): (17) [Iiélovor ydo huds oci teugFévres etc) (18) To Aznar avöv xliua aoaMundvovres TÅÄS AJewgpéoovs d[dovs, TOOCEÉT! de otoa-| (19) Twörar x& dvråora töv 7oovyovrwv x[at)å& TI öv [Keoaoiavoi Te d-) (20) uéreoor Ezeroe[o]y6mevor xe xauTU- Atundvovres Tas Aelwgqéoovs Ödods . . -... å7tdo TÖV) (21)E0ywv juäs ågioravres xå tods Åvorfoas Böas Av[aoxdtlovres Tå wi) öger] (22) Jöueva adrtois TUOUNOÉOCOVOW. . - «. Zweifelhaft ist die Ergänzung der Z. 17, schon wegen ihrer Länge. Anderson liest einfach: [zei ot Evorxoövres ]rö Anniavöv xMua, xo T. 4. Einleuchtend dagegen ist die Kon- jektur Z. 19: [Keoaowavoi te Bdluéreoor, mit Hinsicht auf Z. 31: dad töv Keoaoievöv od TA tvyovra duaoleieo[Fa . . . Andersons Vermutung: [yettoves då fJuéregor entbehrt jeder Begrändung und ist auch an sich unwahrscheinlich (ye- TOVES — — — x0TUMMUTÉVOVTES TÅS ÅeWpqéoovs ddods!) Z. 21 ist sicher [rå un ögerjlöneva wiederherzustellen (vgl. Z. 29: [ovvBE]Bnxev Je Huäs xardå TÉhv Aygorxlav TA mi ögerltöneva T0oaxodÉooeodul). Das vorhergehende Wort muss ein Parti- cipium gewesen sein. d&v[aordlovres. . . . därfte dem Sinne nach richtig sein. Als Bedräcker der Kolonen werden, wie Schulten klar ausföhrt, genannt: erstens marodierende, durchziehende Sol- daten, zweitens ,die Machthaber der benachbarten Stadt”, 1) J. G. Anderson: A summer in Phrygia, Journal of Hell. Stud. 897: 5. A181ff.1898 5.340; A Schulten a. O. 9. 232: "OIL. NT) Suppl: 2, 14191. 54 Herman Gummerus. [N:o 3 drittens die Caesariani, hochgestellte Vertrauensleute des Kai- sers, welche auf ihren Reisen durch die Provinz die Dörfer der Kolonen heimsuchen. Worin die Gewalttaten bestanden, ist nicht ganz klar, da die Ergänzung der Z. 20 unsicher ist. Es scheint dass die Gewalttäter die armen Kolonen in ihrer Arbeit hinder- ten und sie zu aller ei ungebährenden Leistungen zwangen. Ebenso klagen die Kolonen von Skaptoparene in Trakien in / ihrer Bittschrift an Gordian!), dass die ausschreitenden Soldaten sie gezwungen hätten, sie unentgeltlich zu beher- bergen und zu beköstigen?). Ähnliche Erpressungen mögen auch hier, bei den araguenischen Kolonen, vorgekommen sein 3). Schulten (a. O. 8. 245) vergleicht diese Ubergriffe mit der widerrechtlichen Vermehrung der operae et iuga der burunitanischen Kolonen. Möglich ist es in der Tat, dass sich das tå wu ögersöneva u. a. auch auf gewalttätig abgezwungene Hand- und Spanndienste bezieht. Das vor- hergehende dzno töv Eoywv ågioravres xå tobs Aoorfeas Pöas dåvao7ålovres mMmacht dies sogar wahrscheinlich. Wir können uns den Vorgang so vorstellen: Die Kolonen sind auf ihren Äckern mit Pflägen beschäftigt. Da kommt, ,die Land- strasse verlassend", eine Rotte jener umherstreifenden Sol- daten oder ein reisender römischer Magnat mit grossem Ge- folge. Sie zwingen die Bauern ihre Pfläöge im Stiche zu lassen und sich selbst mit ihren Zugtieren den Reisenden zur Verfägung zu stellen. Ähnliche Anforderungen wurden gelegentlich von den ,Gewalthabern", dvvåora., der Stadt an die Dorfbewohner gestellt. Dass es sich aber bei diesen Anforderungen um Acker- dienste handelte, ist wenig wahrscheinlich. Denken lässt sich 1) Mitteilungen des Arch. Inst. Athen. Abt. 1898, S. 266. ?) Z. 32 f: raoéyewv avrtois tås Sevias sal tå Éarvjöra undeuiav tur ZzataPalövtes. ?) Aapaxodoomin der speziellen Bedeutung ,,Geld widerrechtlich eintrei- bent => Plut: Agais: 16: L] Die Fronden der Kolonen. 55 dies nur von seiten der dvvåcoraci, insofern unter diesen auch die Grossgrundbesitzer der Nachbarschaft einbegriffen sein konnten (vgl. Schulten a. 0.). Allein die Zusammenstellung der dvvåortar mit den oroatiwörar spricht entschieden gegen diese Eventualität. Aber selbst angenommen, dass die dvvåorta die Kolonen gelegentlich auch zu Ackerdiensten auf den Herren- gätern gezwungen haben, ist damit noch keineswegs gesagt, dass die Kolonen solche Dienste ihrem kaiserlichen Herrn zu leisten hatten. Uberhaupt wird in der Bittschrift das Verhältnis der Kolonen zum Grundherrn, ihre Abgaben und sonstigen Lasten nicht berährt. Natärlich, denn Gegenstand der Klage sind nicht etwaige Ubergriffe der Gutsverwaltung, sondern die Gewalttaten auswärtiger Bedräcker. Uber die rechtliche Stellung dieser kleinasiatischen Ko- lonen gewinnt man nur durch Rickschlässe von den Zustän- den der vorrömischen Zeit eine Anschauung. Es geht aus Inschriften aus der seleukidischen und pergamenischen Ära!) hervor, dass die auf den königlichen Gätern ansässigen Bauern, faocxot Acoc?), an die Scholle — richtiger: an den Heimatsbezirk, idia3) — Kleinpächter waren, die fär ihre Parzellen einen Geldzins zahlten. Dass sie ausserdem zu Fronden verpflichtet gewesen wären, geht doch auch aus diesen Urkunden nicht hervor. Diese Domänen hatten fräöher den Perserkönigen gehört und waren folglich nach dem Sturz des Perserreichs und der Auflösung der makedo- niscehen Weltmonarchie in den Privatbesitz der Seleukiden äbergegangen. Als das Land den Römern zufiel, wurden sie zu ager publicus und kamen dann in die Hände der Kaiser. Die Geschicke der Domänen haben die auf ihnen ansässigen Bauern mitgemacht. Allem Anschein nach war ihre Stellung im dritten Jahrhundert nach Chr. in !) Kanufvertrag zwischen Antiochus IT und seiner Gemahlin vom J. 256, B. Haussoullier in Revue de Phil. 1901 8. 8 ff. —M. Rostow- zew: Der Ursprung des Kolonats, Klio 1901, S. 295 ff. 2? Haussoullier 8. 33. 2?) LD. Mitteis in Klio 1901, 8. 424. 526 Herman Gummerus. [N:o 3 der Hauptsache noch dieselbe wie im dritten Jahrhundert viore CCT: Dass nun in den bis jetzt bekannten Inschriften unter den Lasten der kleinasiatischen Gutsuntertanen, die sich doch, wie wir gesehen haben, in einer sehr inferioren Stel- lung befanden, keine Fronden erwähnt werden, kann kaum auf Zufall beruhen. Offenbar waren solche aus dem Grunde nicht von nöten, dass es auf diesen Domänen an einem Cen- tralhofe fehlte, för dessen Bewirtschaftung die Hälfe der Ko- lonen hätte herbeigezogen werden missen. Rostowzew hat die Theorie aufgestellt, dass in den ehemals hellenistischen Provinzen — Ägypten, Kleinasien und Syrien, wie auch Sicilien — die Grosspächter der kai- serlichen Domänen nichts als Pächter der Gefälle waren, deren Aufgabe lediglich die Eintreibung der Pachtzinsen der Kolonen war. In den westlichen Teilen des Reiches dage- gen — in Italien und Afrika, dann auch in den Provinzen des Nordens, wo noch viel Land unbebaut lag — habe sich die Latifundien- und Sklavenwirtschaft entwickelt. Hier habe man die Domänen in zwei Teile zerlegt, von welchen der eine mit Sklaven bewirtschaftet, der andere in Parzel- lenpacht vergeben wurde. Die Erhebung der Pachtzinsen geschah, nach dem Muster der Domänen der östlichen Pro- vinzen, durch einen Generalpächter, der aber hier zugleich das von den Kolonen nicht bestellte Land pachtete. Fär die Bewirtschaftung dieses Hoflandes waren die Fronden nötig!). Diese Theorie därfte im Wesentlichen das Richtige treffen. Die Verwaltung und Bewirtschaftung der kaiser- lichen Domänen musste sich natärlich den gegebenen wirt- schaftlichen Verhältnissen anpassen. Das System der Tei- lung der Latifundien in Hofland und Pachtland war schon seit der letzten republikanischen Zeit in Italien und Afrika allgemein iblich?). Der Staat und die Kaiser konnten nicht umhin ihre Domänen in derselben Weise zn bewirtschaften, zumal diese grossenteils aus ehemaligen Privatgätern be- standen. 1 Rostowzew, Gesch. der Staatspacht, S. 434 f., vgl. S. 441. YST oben 9.40: IL] Die Fronden der Kolonen. 57 Freilich, der Umstand, dass in den westlichen Reichsteilen der Boden dem Fronsystem gänstig war, beweist noch nicht, dass es öäberall tatsächlich zur Ausbildung gekommen sei. Wir haben oben wahrscheinlich zu machen versucht, dass in Ttalien in der fräheren Kaiserzeit die Fronpflicht noch un- bekannt war. Wie es sich damit in den Provinzen verhielt, ob und wo die Entwickelung dieselbe Richtung genommen hat wie in Afrika, daräber gewähren uns die bis jetzt be- kannten Quellen keinen Aufschluss. 7. Die Fronpflicht der Kolonen in der späteren Kaiserzeit. Am Ende des dritten Jahrhunderts und im Laufe des vier- ten vollzog sich endlich die gesetzliche Fesselung der Kolonen an die Scholle, nachdem sie vorher tatsächlich schon erbliche Gutsuntertanen geworden. Wenn die Rechtsquellen der frä- heren Zeit uber ihre rechtliche Lage sehr spärlich fliessen, bieten uns von nun an die kaiserlichen Verordnungen eine reiche Fälle von Notizen iäber diesen Gegenstand. Um so augenfälliger ist es, dass wir immer noch keine ausdräckliche Erwähnung der Fronpflicht antreffen. Zwar werden aus dem Corpus iuris einige Stellen citiert, wo man eine Hindeutung auf diese gefunden hat. Die wichtigste von diesen Stellen ist eine Verordnung des Valentinianus, Valens und Gratianus vom Jahre 371 (Cod. Iust. XI, 53, Kräger), welche die Fes- selung der illyriscehen Kolonen an die Scholle einschärft. Nach dieser Verordnung hat ein jeder dominus fundi, der einen flöchtigen Kolonen aufgenommen hat, u. a. den Schaden zu ersetzen, den der rechtmässige dominus dadurch gelitten hat, dass sich der Kolone den ihm obliegenden operac entzogen hat: ($ 1) Inserviant terris (se. coloni inquilinique per Illyricum vicinasque regiones) non tributario nexu, sed nomine et titulo colonorum, ita ut, si abscesserint ad aliumve tramsierint, revocati vinculis poenisque subdantur, maneatque eos poena, qui alienum et incognilum recipiendum esse duxerint, tam in redhibi- tione operarum et damni, quod locis quae deseruerant factum est, quam multae, cuius modum in auctoritate iudicis collocamus. Dieselbe Ersatzpflicht wird auch demjenigen auf- 58 Herman Gummerus. [N:o 3 erlegt, der einen fremden fläöchtigen Sklaven aufnimmt: ($ 2) Servum etiam in memoratis regionibus si quis receperit, igno- rationis exeusatione sublata quadrupli poena teneatur, op er a- rum praeterea compendiis damnisque praestitis. Insofern diese Ersatzpflicht die operae der Sklaven be- trifft, ist alles klar. Jeder Sklave repräsentiert ein Kapital, dessen Zinsen in dem Wert seiner operae bestehen. Der Wert einer opera wird natärlich nach der Höhe des Tagelohns, der einem freien Arbeiter von demselben Beruf bezahlt wird, berechnet. OÖOperarum compendia praestare heisst also den Wert der verloren gegangenen Tagewerke des Sklaven zu- räckerstatten. Aber wie hat man die redlhibitio operarum eines Kolonen zu verstehen ? Redhibitio ist so viel als reslitutio, redhibitio damni ist einfach ,,Schadenersatz"!). Operas redhibere ist also gleichbedeutend mit dem oben besprochenen operarum com- pendia praestare. Was aber sind die operae des Kolonen, die der Schuldige dem rechtmässigen dominus zu ersetzen hat? Der Schaden, der dem Gutsbesitzer durch die Flucht des Kolonen verursacht wird, besteht u. a. in der Wertminderung, die die von diesem bestellte Parzelle dadurch erfährt, dass sie eine kärzere oder längere Zeit brach liegt. Darauf be- ziehen sich die Worte: damni quod locis quae . deseruerant factum est. Das Ausfallen des Arbeitsquantums, das der Ko- lone auf seiner Parzelle leistet, das hat das damnum verursacht. Es liegt nahe mit Fustel de Coulanges?) und anderen?) an- zunehmen, dass mit den operae, deren Wert der Schuldige zu- räckerstatten soll, die Fronarbeit auf dem Hoflande gemeint wird. Nichts zeugt gegen diese Auffassung. Im Gegenteil, die Zusammenstellung mit den operae der fläöchtigen Sklaven spricht entschieden dafär. Allein die Stelle lässt sich auch anders erklären. Man kann den Ausdruck operae ganz allgemein fassen. Der Ko- ') Vgl. Cod. Theodos. X, 8,5 (a. 435): si litem improbe cuiquam inten- dertit (sc. fisci patronus), r edhibitione sumptuum damnorumque coercebitur. >) Recherches sur quelques probleémes d'histoire, S. 126. Dalleu et le domaine rural, S. 77. ?) R. His: Die Domänen der römischen Kaiserzeit, Leipzig 1896, S. 13. L] Die Fronden der Kolonen. 59 lone ist, wie der Sklave, den sozialen Unterschied beiseite ge- lassen, ein landwirtschaftlicher Arbeiter. Der direkte Scehaden, den der Gutsbesitzer durch dessen Flucht erleidet, beträgt genau den Wert der Arbeitstage, operae, die dem Gute hätten zu teil kommen sollen. Ob dieser Arbeitsverlust das Hofland oder eine Gutsparzelle traf, war hier von sekun- därer Bedeutung und wird vom Gesetzgeber nicht beräck- sichtigt. Ausserdem erleidet der Gutsherr, wie gesagt, durch die Wertminderung der Gutsparzelle noch einen indirekten Schaden, der mit damnum bezeichnet wird. So lässt uns die Interpretation im Stich. Immerhin, wenn wir andere Beweise von der Existenz der Fronpflicht zu dieser Zeit besässen, so wären wir wohl berechtigt die hier erwähnten operae darauf zu beziehen. Leider aber haben die äbrigen Stellen, die man in dieser Beziehung als Belege anzufäöhren pflegt, noch weniger Beweiskraft als die oben be- sprochene. So die von Mommsen!) herangezogene Konsti- tution von Valentinianus und Valens (Cod. Theodos. V, 13,4 = Cod. Iust. XI, 66,2), wo u. a. vorgeschrieben wird, dass die zu verpachtende kaiserliche Villa dem Konduktor cum ea dote (Cod. Tust. onere) vel forma, cui nunc habetur obnoxia, äber- lassen werden solle. Die forma ist ohne Zweifel mit der per- petua forma des saltus Burunitanus zu vergleichen. Ob es aber wirklich, wie Mommsen vermutete, die ,,Mitgift" (dos) der Villa war, dass die Frontage der Bauern ihr zu Gute kamen, scheint mehr als unsicher. Heisst es doch cum ea dote v el (nicht et) forma. Dos und forma sind hier offenbar Synonyme. Die ,Mitgift" des Gutes kann ebensowohl der herkömmliche Pachtzins sein als die Frontage. Nicht besser steht es mit der von A. Raeder?) citierten Stelle aus einer Konstitution Constantins (a. 328, Cod. Theod. XI, 16,4 = Cod. TIust. XI, 48,1): Numquam rationibus vel colligendis frugibus insistens agricola ad extraordinaria onera trahatur, cum providentiae sit opportuno tempore his necessita- libus satisfacere. Die hier erwähnten onera sind, wie aus der vollständigeren Abfassung des Cod. Theod. hervorgeht, 1) Hermes XV (1880), S. 406. 2) Nordisk Tidsskrift for Filologi, 1898, S. 24. 60 Herman Gummerus. [N:o 3. öffentliche, von den Beamten auferlegte munera, die mit den Leistungen der Kolonen an den Grundherrn nichts zu tun haben. Diese Konstitution schliesst sich den nicht wenigen Verordnungen an, durch welche den kaiserlichen Beamten ver- boten wird, den Kolonen (rustici, plebs rustica, rusticani) un- gebährende Dienstleistungen aufzuerlegen!). Wenn somit die Fronpflicht der Kolonen sich auch nicht in der späteren Kaiserzeit quellenmässig nachweisen lässt, haben wir doch Grände genug anzunehmen, dass sie zu dieser Zeit auch anderswo als in Afrika existierte. Erstens spricht dafär schon die weitere Entwickelung des Kolonats. Je mehr die Kleinpächter sich in unfreie Guts- untertanen verwandelten, desto weniger konnten sie sich den Anforderungen des Grundherrn widersetzen. Wenn es in der fräheren Zeit in volkarmen Gegenden ratsam schien, durch leichte Pachtbedingungen sich einer genägenden An- zahl Kleinpächter zu versichern, so fiel diese Besorgnis weg, nachdem die Kolonen gesetzlich an die Scholle gebunden waren. Wohl hatte Constantin den Gutsherren wuntersagt die herkömmlichen Lasten der Kolonen zu vermehren?), aber dieses Verbot war schwerlich bei den mächtigen Latifun- dienbesitzern durchgesetzt worden. Vor allem aber fällt ins Gewicht, dass sich die Fronpflicht in Italien kurz nach dem Einfall der Germanen urkundlich nachweisen lässt und dass sie in Gallien schon in der Mero- vingerzeit als ein von alters her existierendes Institut er- scheint. Fär Italien?) kommt in erster Linie ein Urkunden- !) Cod. 'Theodos. XI, 10: Ne operae a conlatoribus exigantur. — 1b. 11 (= Cod. Iust. XI, 55,2): Ne damna provincialibus infligantur. — Cod. Iust: XI, 55: Ut rusticani ad nullum obsequium devocentur. — Cod. Theod. VIII, 5,1: Si quis iter faciens borem non cursuwi destinavum, sed aratris deditum duxerit abstrahendum, ete. — Uber diese Fronden s. 0. Seeck, Gesch. des Untergangs der antiken Welt, I, 285 und Anhang S. 550 f. ”) Cod. Tust. XI, 50,1. Das Verbot wird später oft wiederholt. Cod. Iust. XI, 48, 25; 50, 2, $ 4. 3) Uber die Agrarverhältnisse in Italien im frihen Mittelalter s. be- sonders L. M. Hartmann: Uber den römisehen Colonat und seinen Zusammen- L] Die Fronden der Kolonen 61 fragment aus dem fänften bis sechsten Jahrhundert in Be- tracht, wo die Abgaben einiger zu den Besitzungen der Kirche zu Ravenna gehörenden Kolonendörfer, coloniae, ver- zeichnet werden!). Das Verzeichnis hat allem Anschein nach sämtliche italische Besitzungen dieser Kirche, nach den Pro- vinzen kolumnenweise geordnet, aufgenommen. Erhalten sind nur zwei Kolumnen. In der ersten fehlen die Namen der Provinz und der einzelnen coloniae, die zweite föhrt die Uber- schrift: Terra Patavino (sic!). Als Leistungen der coloniae werden erwähnt: 1:o ein Geldzins; 2:o Naturalabgaben, xenia: Speck, Gänse, Hähner, Eier und Honig; als solche der coloniae der ersten Kolumne ausserdem 3:0 eine Anzahl wöchentlich zu leistender operae. Die Abgaben und Dienst- leistungen werden fär jede colonia sammarisch berechnet. Er- hoben werden sie entweder durch einen dafär ausersehenen Kolonen?) oder durch einen vilicus, z. B.: locus qui adpellatur Saltus Erudianus pler) Maximum villicum); col(onia) Noviciana pro medietate pler) Proiectum col(onum). Die in der ersten Kolumne aufgenommenen operae werden för die einzelnen coloniae folgendermassen angegeben: p(er) ebdoma oper(as) II p(er) ebd oper(as) XI p(er) ebd oper(as) XI p(er) ebd oper(as) XIII p(er) ebd oper(as) XIII oper(as) FET Es unterliegt keinem Zweifel, dass diese Fronden von den Kolonen auf den Äckern des Gutes, zu dem ihr Dorf gehörte, geleistet wurden. Der sogenannte Codex Bavarus, der uns in die Art der Bewirtschaftung der ravennatischen Kirchengäter im siebenten und zehnten Jahrhundert einen hang mit dem Militärdienste. Archäolog.u. epigraph. Mitteilungen aus Österreich XVII, 8. 125 ff. Uber die Fronden der Kolonen: S. 129. 1) G. Marini: I papiri diplomatici, Roma 1805, N:o 137. Vergl. das Kommentar S. 371. 2) Dies war die gewöhnliche Form der Steuererhebung auf den Kirchen- gitern nach den Briefen Gregors I. Th. Mommsen: Die Bewirtschaftung der Kirchengiter unter Papst Gregor I (Zeitschrift fiir Social- und Wirtsch. Gesch. 1893, S. 43 ff.), S. 53 ff. 62 Herman Gummerus. [N:o 3 Einblick gibt, zeigt uns diese Gäter teils in Grosspacht, teils in Kleinpacht gegeben. Die Gäter der letzteren Kate- gorie gruppieren sich um einen von den Beamten der Kirche verwalteten Hof, zu dem die Kleinpächter, die sich auch hier coloni nennen, ihre Naturalabgaben liefern und dem sie auch ihre Frondienste leisten. Dass diese Gäter zweihundert Jahre fräher nicht anders bewirtschaftet wurden, können wir mit Sicherheit annehmen. Wird doch in der zweiten Kolumne unserer Urkunde, wo freilich keine Fronden erwähnt werden, ein vilicus genannt. Wir sehen also hier auf den Kirchengätern in Italien um das J. 509 das Fronsystem voll entwickelt, und zwar in der Haupt- sache nach denselben Prinzipien geordnet, die wir auf den kaiser- lichen Domänen in Afrika im zweiten Jahrhundert wahrge- nommen haben. Was diese operae von den Fronden der afrika- nischen Kolonen unterscheidet ist erstens, dass jedes Dorf kollek- tiv fär sie haftet. Die Zahl der Fronden wurde vermutlich nach der Einwohnerzahl des Dorfes abgemessen. Wie viele sich auf jeden einzelnen Kolonen beliefen, besagt die Urkunde nicht. Zweitens werden die operae hier wöchentlich — von 2 bis 13 fär jede colonia — berechnet. Ob die drei operae der letzten colonia ebenfalls wöchentlich berechnet werden, geht aus dem Fragment nicht hervor, ist aber anzunehmen, da man doch fär die ganze Diözese eine und dieselbe Er- hebungsweise voraussetzen muss und die Abgaben dieser letzten colonia mit denen der äbrigen fönf sonst ziemlich äbereinstimmen. Die Dorfbewohner haben also das ganze Jahr hindurch gleich- mässig auf dem Hoflande zu arbeiten — von kleineren Aus- gleichungen je nach der Jahreszeit und dem Arbeitsbedarf natärlich abgesehen. Sie werden nicht, wie die afrikanischen Kolonen, nur als Hälfsarbeiter herangezogen, sie sind viel- mehr feste Gutsarbeiter, die offenbar einen Hauptteil des stehenden Arbeitspersonals bilden, auf dem der Gutsbetrieb wesentlich fusst. Die Verhältnisse auf diesen ravennatischen Kirchengätern erinnern lebhaft an diejenigen der gallisch- frankischen villae, die wir unten kennen lernen werden. — 1 LL M. Hartmann: Bemerkungen zum Codex Bavarus. Mitteilungen des Instituts fir österreichiscehe Geschichtsforsehung, XI (1890), 3. 365. L] Die Fronden der Kolonen. 63 Es muss somit als festgestellt gelten, dass in der Ab- fassungszeit unserer Urkunde, also um das Jahr 500, die Fronpflicht der Kolonen in Italien eingefährt war. Von der Gesetzgebung allerdings wird sie immer noch nicht beriäck- sichtigt, offenbar weil sie als eine Privatsache zwischen den Gutsbesitzern und ihren Untergebenen angesehen wurde und als solche die öffentliche Gewalt nicht interessierte. Nur in einer Verordnung aus dieser Zeit findet man eine sichere Hindeutung auf die Fronpflicht. In dem Edictum Theoderici Kap. 150!) lesen wir folgendes Verbot: Nulli liceat invito [do- minoj?) rustico alieno operas aut obsequium imperare, nec eius mancipio aut bove uti, nisi hoc forte idem rusticus aut conductor ipsius, vel dominus sua voluntate praestiterit. Qui contra te- cerit, det pro unius rustici, vel unius bovis diurna opera, quuam praesumpsit, auri solidum unum. — Busticus ist hier wie öfters synonym mit colonus. Pertz fäöhrt zur Erläuterung eine Stelle aus einem Brief Theoderichs des Grossen an, durch welche die Bewohner Spaniens von den ungemessenen servitia, die ihnen die Gothen aufzuerlegen pflegten, befreit werden?). Besser lässt sich das Edikt mit denjenigen oben besprochenen kaiserlichen Verordnungen vergleichen, die den Ubergriffen der Beamten gegen die Landbevölkerung zu steuern ver- suchen?). Es scheint, dass sich auch dieses Verbot zunächst auf die ungesetzlichen Erpressungen der Beamten bezieht. Indirekt aber kann man aus dem Wortlaut des Edikts schlies- sen, dass die Kolonen von ihrem Grundherrn zu Fronden ver- pÅYlichtet werden konnten. Sonst hätte es dem letzteren nicht freigestanden die operae seiner Untergebenen einer dritten 1) Monum. Germ. hist. Legum T. V. p. 167. 2) Sic P. in marg.; invitus, om. domino P. 3) Cassiodorus, Variae V, 39, 15, ed. Mommsen, (Monum. Germ. hist., Auct. antiquiss. T. XII): servitia igitur quae Gothis in civitate positis super- flue praestabantur, decernimus amoveri. non enim decet ab ingenmwis famulatum quaerere, quos misimus pro libertate pugnare. 4) S. z. B. die Konstitution des Valentinianus und Valens vom J. 368, Cod. Tust. XT, 55,2, welche allen kaiserlichen Beamten, die rusticano cuipiam necessitatem obsequii quasi mancipio sui iuris imponant aut servum eius vel forte bovem in usus proprios necessitatesque converterint, mit Absetzung und Exil bedroht. Die Analogie dieses Verbots mit 'Theoderichs Edikt ist augenfällig. 64 Herman Gummerus. N:o 3 Person zur Verfägung zu stellen (nisi hoc . . . . dominus.... praestiterit). Wie weit die Fronpflicht der Kolonen in Italien zu diesem Zeitpunkt verbreitet war, wissen wir nicht, da wir ausser dem obigen Dokument keine sichere Nachricht daräber besitzen, In den Briefen Gregors I, die uns doch eine Fälle von Notizen äber die Lasten der Kolonen mitteilen, deutet keine Spur darauf, dass unter diesen auch Fronden vorge- kommen wären!). Marini wollte zwar jene operae der Kolonen der ra- vennatischen Kirche mit den in Urkunden dieser Zeit öfters erwähnten angariae identifizieren?). Er fäöhrt an, dass in einem Briefe Gregors I?) beide Ausdräcke neben einander vorkommen und dass die angariae in späteren Urkunden schlechthin als Fronden erscheinen. Die letztere Behauptung mag ihre Richtigkeit haben. Was aber den citierten Brief Gregors be- trifft, so hat das Wort angaria hier die verallgemeinerte Be- deutung ,Dienstleistung” mit keinem speziellen Bezug auf die Lasten der Kolonen. Uberall wo in dieser Briefsammlung das Wort im Zusammenhang mit den Gutsuntergebenen, rustici, gebraucht wird?), lässt es sich einfach in der gewöhnlichen Bedeutung , öffentlicher Transportdienst" auffassen. Aus der Nichterwähnung der Fronpflicht der Kolonen in den gregorianischen Briefen darf man wohl schliessen, dass sie wenigstens auf Privatgätern — als solehe wurden die Kirchengäter noch zu dieser Zeit angesehen?) — immer noch nicht sehr allgemein in Italien eingeföhrt war. Dies scheint auch daraus hervorzugehen, dass in der zweiten Kolumne der oben angefährten ravennatischen Urkunde, wo die Abgaben und Leistungen der Dörfer der terra Patavina verzeichnet sind, keine Fronden erscheinen. 9. !) Mommsen 5 371: quali opere venivano anche sotto in nome 2) Marini, di angarie. 3) Gregorii I Papae Registrum epistolarum, ed. Ewald et Hart- mann, VII, 33. +) S. den Index rerum der cit. Ausgabe! 5) ,Auch der Bischof von Rom ist in dieser Zeit nicht mehr als ein reicher Mann und ein Wohltäter der Armen aus Privatgut". Mommsen a. 0. a. (OLAS ALÖFSIS: 4 L] Die Fronden der Kolonen 65 In den folgenden Jahrhunderten hat sich das Fronsystem auf den ravennatischen Kirchengätern erhalten. In den libelli des oben erwähnten Codex Bavarus, die aus dem siebenten bis zehnten Jahrhundert stammen, werden Fronden unter den Pachtlasten oft erwähnt, und zwar sowohl Hand- als Spanndienste, im ganzen nicht mehr als jährlich 8 bis 12. Sie werden doch häufig in Geld abgelöst. Sonst ist hier die Geldpacht fast durchweg von der Naturalteilpacht verdrängt!). Ob die Frontage hier geringer sind an der Zahl als die in der oben angefährten älteren Urkunde verzeichneten operae, wie Har t- mann meint, scheint zweifelhaft, da wir nicht wissen, aut wie viele capita sich jene 2 bis 13 wöchentliche operae der ver- schiedenen Dörfer verteilten und ob folglich auf jeden ein- zelnen Kolonen mehr oder weniger als die später gebräuch- lichen 8 bis 12 jährlichen Frontage fielen. Was Gallien betrifft zeigen uns die Polyptychen von Saint-Germain-des-Prés, Saint-Remi und Prum, die vollständige Register äber alle diesen Abteien untergebenen Gäter mit ihren Bewohnern sowie deren Abgaben enthalten, dass das Fronsystem schon in der ersten Frankenzeit im Lande ein- gebärgert war. Zwar sind diese Register erst im Laufe des neunten Jahrhunderts redigiert, aber mit Recht macht Fustel de Coulanges, der dieses reiche Urkundenmaterial fär die Wirtschaftsgeschichte meisterhaft verwertet hat?), darauf auf- merksam, dass sie Verhältnisse aus weit fräherer Zeit ab- spiegeln. Nach diesen Urkunden?) waren die franko-gallischen Herrengäter regelmässig in zwei Teile geteilt: das Hofland, dominicum, und die Parzellen der Gutsuntertanen, mansi. Die Proportion zwischen diesen beiden Teilen war natärlich je nach der Grösse und Lage des Gutes verschieden?). Die Grösse der Parzellen wechselte von nur 1 å 2 Hektaren bis 1) L. M. Hartmann, Bemerkungen zum Codex Bavarus, a. O., 5. 362. 2) Fustel de Coulanges: L'alleu et le domaine rural pendant l'époque mérovingienne, Paris 1889. 3) Die folgende kurze Darstellung stitzt sich auf die grindlichen Untersuehungen von Fustel de Coulanges in seiner oben citierten Arbeit. 4) Näheres hieriiber a. O., S. 364 ff. 66 Herman Gummerus. [N:o 3 auf 30!). Die Parzelleninhaber waren teils Sklaven, teils Freigelassene, teils freie Leute, ecoloni oder accolae genannt- Die ansässigen Sklaven, servi manentes oder casati, entrich- teten dem Gutsherrn Abgaben in Naturalien oder in Geld und leisteten dazu noch Fronden, entweder so, dass sie eine gewisse Anzahl — 1 bis 3 — Tage in der Woche auf den Gutsäckern arbeiteten, oder so, dast sie ein bestimmtes Areal des Hoflandes zu bestellen hatten?). Die Stellung dieser ansässigen Gutssklaven war wohl nicht rechtlich, aber im Laufe der Zeit faktisch erblich geworden. — Durch häufige Freilassung entstand eine Klasse ansässiger liberti, die eben- falls kleine Parzellen bebauten und dafär Abgaben und Fronden zu leisten hatten). Tatsächlich war ihre Stellung von derjenigen der servi manentes wenig verschieden. — Schliesslich bildeten einen integrierenden Teil der Gutsunter- gebenen die Kolonen. Die Register von Saint-Germain, Saint-Remi und Prum lassen uns die Lage von ber 3000 Kolonenfamilien ber, schauen. Die Grösse ihrer Parzellen ist dieselbe wie die der mansti serviles, ihre Lasten sind ebenfalls teils Geldzinsen oder Abgaben in natura, teils Fronden?!). Oft haben die Kolonen, wie die servi casati, ein bestimmtes Areal auf dem Hoflande, z. B. eines Weinberges, zu bestellen, was nach den Berech- nungen von Fustel de Coulanges einigen zehn Tage- werken im Jahr entspricht"). Aber es kommt auch vor, dass die Kolonen einen, zwei oder sogar drei Tage in der Woche för den Gutshof arbeiten mässen. Ja, nicht selten hat der Kolone so viel Hand- und Spanndienste zu leisten als der Gutsherr nur heischt!). Sie waren fast ebenso sehr wie die servi casati von ihrem Herrn abhängig. Rechtlich wurden sie noch von diesen getrennt, tatsächlich nicht”). 1) a. O., S. 368. ja 0: S. 382, jua. ÖFSN3OS £)arA0SIA409, ESR CA SE bd ”) a. O., 5. 420: quantum eis iniungitur; quantum ei iubetur. 7) .Saufle titred"hommelibre et le souvenir d'une liberté trés ancienne, aucun strait essentiel ne distinguait le colon du serf". Fustel de Coulanges, a. O., 8. 413. LJ Die Fronden der Kolonen. 67 Die Urkunden, die uns äber diese Verhältnisse benach- richtigen, gehören grösstenteils dem neunten Jahrhundert an, gehen aber, wie oben bemerkt, auf eine weit frähere Zeit zu- röck. Wir können als sicher festgestellt ansehen, dass das System der Gutswirtschaft mit frondenden Sklaven, Freige- lassenen und Kolonen schon in der Merovingerzeit, im sechsten und siebenten Jahrhundert, entwickelt war. Es fragt sich nur, ob es noch aus römischer Zeit stammte. Bestimmte Zeugnisse, dass dies der Fall war, besitzen wir nicht, aber alle Zeichen deuten darauf hin. Die mero- vingische Gutswirtschaft war allem Anschein nach eine direkte Erbschaft aus der Römerzeit. Die germanische Invasion hat äberhaupt, wie Fustel de Coulanges bewiesen hat, die Grundbesitzverhältnisse in Gallien nur wenig verändert. Nach der frankischen Eroberung blieb das Land wie vorher grösstenteils in grössere oder kleinere Domänen, villae, zer- legt. Die Bewirtschaftung schritt in denselben Bahnen fort, nur dass der Gutsbetrieb immer mehr von der Umgebung isoliert wurde. Dass das System der Teilung des Gutes in Hofland und Pachtland, das fär die Merovingerzeit cha- rakteristisch ist, schon bei den Römern und zwar auch in Gallien äblich war, wissen wir!). Wenn nun dieses System von den Römern ererbt war, warum nicht auch das damit auf das Engste zusammenhängende Fronsystem ? För den alten Ursprung des Fronsystems in Gallien spricht weiter der Umstand, dass die Bauern schon vor der römischen Eroberung in grosser Abhängigkeit von den Gross- grundbesitzern waren?). Die Römer haben die Domänen- wirtschaft in Gallien nicht erst eingefährt. Dieser Umstand konnte hier, wie in Afrika, die Entwickelung des gutsunter- tänigen Kolonats nur beschleunigen. Und die Analogie mit den afrikanischen Zuständen macht es wahrscheinlich, dass 1) Die Spuren der den Gutshof umgebenden Kolonendörfer sind bei ei- nigen der vielen in der letzten Zeit ausgegrabenen franko-gallischen Villen noch zu erkennen. So bei der prächtigen auf dem Ufer der Garonne in der Nähe der Stadt Chinagan entdeckten Villa. Léon Joulin, Les établissements gallo-romains de la plaine de Martres-Tolosanes. (Mém. prés. å F'Acad. des Inscr., I:éve sér., XI, I:ére partie (1902), 8. 371. 2) Hieriiber siehe Fustel de Coulanges, a. O., S. 31 ff. 68 Herman Gummerus. [N:o 3 hier wie dort diese Entwickelung verhältnismässig fräöh zu der Einfährung der Fronpflicht geföhrt hat. Ja, vielleicht irren wir uns nicht wenn wir den Anfang des Fronsystems; wie der Domänenwirtschaft iäberhaupt, hier wie in Afrika schon in der römischen Zeit suchen. Immerhin lassen sich äber die Entstehung der Fron- pfAlicht der galliscehen Kolonen keine bestimmten Daten fest- stellen. Sehr wahrscheinlich ist, dass die germanische Sitte den Sklaven Bodenparzellen zur Bewirtschaftung zu äberlassen, eine Sitte, die bei den Römern wenig verbreitet war, die Entwickelung des Fronsystems gefördert hat. Denn diese servi casati wurden selbstverständlich daneben auch auf dem Hoflande beschäftigt, und da sich ihre Stellung als Parzellen- inhaber von derjenigen der Kolonen wenig unterschied, Hag es nahe auch diese als Gutsarbeiter heranzuziehen. 8. Ergebnisse. Keine historiscehe Untersuchung kommt, wenn sie auf dem festen Boden der Quellenforschung bleibt, wie sie doch immer bleiben muss, wesentlich dariäber hinaus, was die Ur- kunden an sichergestellten Tatsachen darbieten. Von solchen Tatsachen standen der vorliegenden Untersuchung sehr wenige zur Verfögung. Ja, in emigen Punkten hat unsere Quellen- präfung das Wenige, was man von den Fronden der Kolonen zu wissen meinte, noch mehr geschmälert. Streng genommen stehen nur drei nackte Tatsachen urkundlich festgestellt da: erstens dass die Kolonen der grossen afrikanischen Domänen im zweiten Jahrundert n. Chr. zu einer gewissen, verhältnismäs- sig niedrigen Anzahl Fronden auf dem Hoflande verpflichtet waren; zweitens dass in Italien um das J. 500 n. Chr. die Fron- pflicht der Kolonen auf den ravennatischen Kirchengätern ein- geföuhrt war; drittens dass in Gallien schon in der ersten Mero- vingerzeit das Fronsystem allgemein in Anwendung war. Zwar hat man in einigen kaiserlichen Konstitutionen des vierten Jahrhunderts Anspielungen auf die Fronpflicht der Kolonen zu finden geglaubt, aber die genaue Präfung der in Betracht kommenden Stellen ergab teils ein negatives, teils ein zweifelhaftes Resultat, das zu keinen sicheren Schluss- L] — Die Fronden der Kolonen. 69 folgerungen berechtigt. Und die auf Grund der Bittschrift der araguenischen Kolonen ausgesprochene Vermutung, dass die Fronpflicht auch auf den kleinasiatischen Domänen exis- tiert habe, erwies sich als unbegrändet oder wenigstens un- wahrscheinlich. Aber wie därftig auch das Quellenmaterial ist, können wir uns dennoch auf Grund desselben und durch eine be- sonnene Kombination mit dem, was wir sonst äber die Ent- ostehung des Kolonats wissen, die Entwickelung der Fron- pflicht der Kolonen in ihren allgemeinsten Zägen klar legen. Zunächst steht fest, dass die Fronpflicht der altrömischen Bodenpacht völlig fremd war. Die italisceche Landwirtschaft kannte in der Zeit, wo der alte Cato sein Buch de agri cultura schrieb, als Gutsarbeiter nur Sklaven und freie Lohnarbeiter!). Der Pächter hat noch bei Columella nur die Bestellung seiner eigenen Parzelle zu besorgen?). Wie schwer auch der Mangel an jederzeit bereit stehenden Hälfsarbeitern von den Landwirten empfunden worden sei, von der Heranziehung der Kleinpächter als Fröner konnte bei der Art des römischen Pachtverhältnisses keine Rede sein, und dieser Mangel musste auf andere Weise, z. B. durch Verdingung der betreffenden Arbeit an einen manceps operarum, ausgeglichen werden. Erst das allmähliche Herabsinken der Kleinpächter in immer grössere Abhängigkeit vom Grundherrn hat fär die Einföhrung der Fronpflicht den Boden vorbereitet. Und zwar geschah dies in den Provinzen fräher als in Italien. Italien war von Haus aus ein Bauernland. Auch später, als die Latifundienwirtschatt die Kleimwirtschaft teil- weise verdrängte, hat die Nachwirkung der alten bäuerlichen Unabhängigkeit die Entwickelung der Gutsuntertänigkeit ge- hemmt. In vielen Provinzen aber fanden die Römer, als sie die Herren des Landes wurden, die Gutsuntertänigkeit schon mehr oder weniger ausgebildet. So namentlich in den ehemals hellenistischen Provinzen. In Ägypten war die Gutswirtschaft uralt. Aber obwohl die Kleinpacht allgemein äblich war und die Stellung der 1) H. Gummerus, Der röm. Gutsbetrieb, S. 25 tt. 2) Ar SSR 70 Herman Gummerus [N:o 3 Pächter-Kolonen besonders in der älteren Kaiserzeit eine sehr inferiore war, sehen wir das Fronsystem : dennoch weder auf Staats- noch auf Privatgiätern in Anwendung. Aus Klein- asien besitzen wir Dokumente, die uns mit der Lage der Kolonen der kaiserlichen Domänen bekannt machen. Aber auch hier scheint das Fronsystem nicht zur Ausbildung ge- kommen zu sein, offenbar weil die Grosspächter nur Pächter der Gefälle waren und keine eigene Wirtschaft trieben. Uber- haupt lässt sich die Vermutung aufstellen, dass dieses System :” im Osten des römischen Reiches, wo die freie Lohnarbeit von der Sklavenwirtschaft niemals verdrängt worden ist und die 3sutsbesitzer ihren Bedarf an zufälligen Arbeitskräften durch gemietete Tagelöhner leicht befriedigen konnten, wenig Ver- breitung gefunden hat. Dagegen hat sich in einigen westlichen Provinzen die Fronpflicht der Kolonen fräh entwickelt, vor allem in Afrika. Wir haben oben (S. 46) darzulegen versucht, dass die guts- herrlichen Traditionen der karthagischen Zeit herabdräckend auf die Stellung der Pächter-Kolonen gewirkt haben. Andere Umstände, wie der von der Bevölkerungszunahme veranlasste Andrang an Pachtparzellen, mögen dazu beigetragen haben. So erscheinen die afrikanischen Kolonen, sowohl auf Privat- domänen als auf kaiserlichen, in Inschriften des zweiten nach- christlichen Jahrhunderts, als gutsuntertänige Fronbauern, aber die in diesen Inschriften zu Tage tretenden Zustände gehen, wie es scheint, bis in die republikanische Zeit zuräöck. — Die weitere Entwickelung des Fronsystems auf den afri- kanischen Domänen entzieht sich unserer Kenntnis. Was Gallien betrifft besitzen wir von der Stellung der Kolonen in römischer Zeit ziemlich wenige Dokumente und speziell von der Entwickelung der Fronpflicht — keine. Aber die Tatsache, dass sich die Gutsuntertänigkeit der gal- lischen Bauern schon fräh, noch vor der römischen Eroberung, entwickelte und dass in der ersten Merovingerzeit das Fron- system vollständig ausgebildet auftritt, berechtigt uns, wie oben bemerkt, zu der Annahme, dass dieses System schon in römischer Zeit existierte. In Italien entwickelte sich aus oben angefäöhrten Gränden der Kolonat langsamer als in den Provinzen. Aber L| Die Fronden der Kolonen. 71 auch hier war die Umwandlung der Kleinpächter in erbliche Gutsuntertanen eine vollzogene Tatsache, als die gesetz- liche Fesselung an die Scholle am Ende des dritten Jahr- hunderts erfolgte. Und obwohl das älteste Dokument ber die Existenz der Fronpflicht der Kolonen in Italien erst aus dem fäönften oder gar sechsten Jahrhundert herrährt, so mässen wir doch annehmen, dass ihre Einfährung auch hier weit fräöher, Hand in Hand mit dem sozialen Herabsinken der Kolonen, geschehen ist. För das äbrige Reich versagen die Quellen gänzlich. Aber wir haben keinen Grund zu zweifeln, dass das Fron- system auch in anderen Provinzen zur Anwendung gekommen ist, und zwar äberall da, wo sich neben den Parzellen der Kolonen ein vom Grundherrn selbst oder seinem Stellvertreter bewirtschafteter Gutshof vorfand. Dass in dieser Hinsicht kein Unterschied zwischen kaiserlichen und Privatdomänen gemacht wurde, beweist die lex Manciana, die, wie wir gesehen haben, urspränglich för eines oder mehrere Privatgäter gegolten hat. För die Äcker des Hoflandes ein stehendes Arbeitsper- sonal zu schaffen — das war das Motiv zu der Einfährung der Fronpflicht. Den Rechtsgrund dazu hat man wohl urspräng- lich in der territorialen Befugnis der Grundherren gefunden. Später hat man die Fronden einfach als Pachtlasten betrachtet und sie als solche erhoben. Ermöglicht wurde die Massnahme durch die wirtschaftliche und soziale Uberlegenheit der Guts- besitzer gegenäber den Kolonen. Das Verbot der späteren Kaiser, die Lasten der Kolonen zu vermehren, beweist gerade dass dies von den Gutsbesitzern gern vorgenommen wurde- Die Zahl der Fronden wechseln, wie die afrikanischen In- schriften und die gallischen Polyptychen zeigen, je nach dem Bedärfnisse des Gutes. Vergleichen wir das afrikanische Fronsystem mit dem einige Jahrhunderte jängeren System der ravennatischen Ur- kunde und der gallischen Polyptychen, können wir eine deutliche Entwickelung gegen eine immer grössere Bedeutung der Fronden fär die Gutswirtschaft wahrnehmen. Während die Kolonen in den afrikanischen TInschriften noch nur als Hälfsleute herangezogen werden, treten sie in diesen späteren Urkunden als feste Gutsarbeiter auf, die das ganze Jahr hin- 12 Herman Gt mmerus. [N:o 3 durch auf dem Hoflande beschäftigt werden und offenbar den Hauptteil der Arbeitskräfte des Gutes bilden. — Dies ist etwa, in wenige Worte zueammengefasst, was sich als das Resultat unserer Untersuchung ergibt. Im HFin- zelnen verweisen wir auf die einschlägigen Kapitel. Zwei Fragen bleiben dabei noch stehen. Die eine ist, inwiefern die Fronpflicht der servi casati, der unfreien Parzelleninhaber, die Einföhrung der Fronpflicht auch fär die Kolonen, die freien Parzelleninhaber, beeinflusst hat. Die zweite ist die Frage, in welchem Umfange die allgemeine Verbreitung des Fronsystems in Gallien kurz nach der frankischen Eroberung auf germanischen Einfluss zuröckzufähren ist. Auf die Be- antwortung dieser Fragen, die uns tief in das Mittelalter hinein föhren wärde, mössen wir doch hier verzichten. Därftig ist es, was wir bei dem jetzigen Standpunkt der Forschung äber das römische Fronsystem ermitteln können. So viel aber ersehen wir schon jetzt, dass es fär die tausend- jährige Emntwickelung der Leibeigenschaft von ungemeiner Bedeutung gewesen ist. Fär die freien Kleinpächter war die Einföhrung der Fronpflicht ein verhängnisvoller Schritt gegen die gutsuntertänige Unfreiheit. Fär die Sklaven bedeutete die Erteilung einer Parzelle gegen die Verpflichtung ein paar Tage auf dem Hoflande zu arbeiten die erste Stufe zur Er- langung eines selbständigen menschlichen Daseins. Volkswirtschaftlich genommen, hat die Verpflichtung der Kolonen dem Gutshofe Fronden zu leisten nicht wenig zu der wirtschaftlichen Isolierung des römischen Gutsbetriebes beige- tragen. Von der Notwendigkeit befreit, för die Ackerbestellung fremde Arbeitskräfte zu verwenden, hat der Gutsbesitzer um so leichter auch in anderer Hinsicht seine Wirtschaft mög- lichst selbstgenägsam gestalten können. So ist die ,geschlos- sene Hauswirtschaft" der spätrömischen und fröhmittelalter- lichen Herrengäter zu einem nicht unwesentlichen Teil das Produkt der allmählich sich entwickelnden Fronpflicht der Kolonen. Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. L. 1906—1907. N:o 4. En ny Lernceopoda (Parasit-Copepod) från Lena inferior af PEHR GADD. (Med en plansch.) Då Dr. B. R. Poppius år 1901 återvände från sin forsk- ningsfärd till Durnoj, egentligen företagen i botaniskt och ento- mologiskt syfte, hemförde han blan? annat äfven en Copepod som parasiterat på Coregonus (Stenodus) nelma Pallas, in- fångad vid Lena inferior i september samma år. Materialet, som Dr. Poppius godhetsfullt öfverlämnat åt mig till be- stämning, utgöres af fem stycken honliga exemplar af en Lerneopoda art, som redan vid ytligt betraktande i betydlig mån visat sig afvika från alla för mig bekanta arter af ofvan- nämda släkte. Då jag emellertid ej beherskar den ryska lite- raturen, har jag vändt mig till Dr. A Skorikow vid zoo- logiska museet af kejserliga vetenskapsakademien i S:t Pe- tersburg med en anhållan om literaturuppgitter för Ryssland. Arten saknas emellertid äfven uti de arbeten Dr. S. haft vän- ligheten rekommendera, hvarför alla betänkligheter, att den- samma ej vore ny, synas mig undanröjda. Innan jag öfver- går till själfva artbeskrifningen begagnar jag tillfället att till Dr. Poppius rikta en uppriktig tack för hans vänlighet att öfverlåta sitt material åt mig till bearbetning. 2 Pehr Gadd. [N:o 4 Lerneeopoda tuberculata n. sp. Arten (se fig. 1), hvilken som ofvan nämts parasiterar : på Coregonus nelma Pallas, anträffas i likhet med Lerneo- poda extumescens 1) Gadd, med hvilken art den äfven i andra afseenden synes nära besläktad, på insidan af värddjurets gäl- lock, där den lätt torde göra sig märkbar redan på grund af sina karaktäristiska knölar och i öfrigt fantastika former samt framför allt på grund af sin storlek — arten mäter nämligen i längd 7,5 mm, uträtad 9,5 mm, äggsäckarna naturligtvis oräknade. Jämte äggsäckar belöper sig längden till 21,5 mm. HSjälfva kroppsformen är synnerligen karaktäristisk, och rätt olika den hos öfriga arter inom släktet förekommande. Cephalothorax framträder långsträkt, uppifrån svagt tillplat- tad, något afemalnande emot spetsen och bildande i det när- ' maste en 9029 vinkel med abdomen. TI vinkeln mellan cepha- lothorax och abdomen framskjuta på dorslsidan tvänne rätt betydliga ansvällningar. Abdomen, till konturen något på- minnande om Basinistes nordmann ?) Kessler, företer formen af ett något ansväldt, med knölar rikt besatt päron — däraf namnet — ett uttryck för den här ännu svagt skönj- bara segmenteringen, totalt försvunnen på cephalothoraz. Knölarna, som äro belägna längs abdomens sidolinjer, uppträda till ett antal af tre par med en svag ansats till ännu ett fjärde. Deras höjd kan något variera, men utgör den vanligtvis hält- ten af knölens radie i kroppens plan. Utom de nämda tre paren har arten som sagdt ännu att uppvisa ett fjärde par nästan sferiska ansvällningar vid fästarmarnas (andra maxil- larfotparets) bas, hvilka ansvällningar ofta äro så strakt fram- trädande, att djuret, sedt i profil, synes behäftadt med en rätt iögonenfallande puckel. Fästarmarna, som mäta ungefär hälf- ten af djurets totallängd, eller något därutöfver, äro klum- piga och förete vid sitt föreningsställe en betydlig ansväll- 1 Gadd, Pehr. Parasit-Copepoder i Finland (Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica. Tom XXVI, N:8; 1904). 2) Kessler, K. Marepiane mma mosHaHia ÖHexcKaro o3epa Hu 0o6o- HexCKArO Kpag, CaHKTB-IletepOypre, 1868. L] En ny Lerneopoda. 3 ning. De främre maxillarfötterna åter äro korta och kraftiga; de ligga vanligtvis tätt sammanprässade emot cephalotho- rax. Äggsäckarna slutligen framträda cylindriska och alltid, om också svagt, bågböjda, i längd något öfverskjutande själfva djuret. Jag har upptagit deras längd hos de exemplar som stått mig till buds till 12 mm eller något därutöfver. De innehålla vanligtvis fyra, högst 5 längsrader ägg. Från ventralsidan betraktad, synes abdomen tillplattad, « nästan svagt konkav. Här framträder äfven segmenteringen tydligast, i det att utom de redan nämda ännu ett femte segment kan skönjas alldeles invid öfvergången till cephalo- thorax. I sagittalplanet observeras äfven en starkt iögonen- fallande , linea alba". Vidare företer abdomen på ventral- sidan fyra par små, icke alldeles djupa inbuktningar, förde- lade sålunda på de särsklida segmenten, att det tredje seg- mentet, räknadt naturligtvis från cephalothorax, uppbär ett par, det fjärde tvänne och det femte åter igen ett par, me- dan de båda öfriga ej förete någon som hälst struktur. Fär- gen slutligen i det fält, som begränsas af de ofvan nämda inbuktningarna, är gul till gulbrun, meden djuret i sin hel- het uppvisar en dragning åt gult, närmast elfenben — de tillbuds stående exemplarne äro konserverade i alkohol och som sådana måhända något affärgade. Vi skola nu öfvergå till de återstående appendiculära organen. Hvad först de främre antennerna beträffar, finna vi dem (fig. 2,a') 1 form af små, jämförelsevis korta utsprång, helt belägna på hufvudets dorsalsida; från ventralsidan till ingen del synliga. Ifrågavarande antenner äro treledade och mot spetsen jämt afsmalnande. Ändleden uppträder försedd med fyra raka borst. Andra antennparet (fig. 2, a?) framstår tvåklufvet. Den öfverliggande, dorsala grenen är oledad och resulterar uti ett jämt afrundadt utsprång, försedt med en stor, bågböjd klo, riktad utåt. På lateralsidan af ifrågavarande utsprång är gre- nen dessutom beväpnad med skarpa taggar, riktade äfven de i hufvudsak utåt. Taggutskottet tager sin början på dorsal- sidan för att sedan i lika lång utsträckning löpa öfver på ventralsidan. Något mera lateralt finna vi ett liknande tagg- fält af i det närmaste samma storlek och utsträckning som 4 Pehr Gadd. [N:o 4 det föregående. Dessa taggfält förefalla hos tvänne exem- plar något mindre i omfång än figur 3 utvisar. Den andra grenen åter består af trenne tillplattade leder; basalleden stor och skiflik, mellanleden något fylligare, riktad ventralt, samt ändleden, som ansväld starkt afsmalnar emot spetsen, där densamma utlöper uti en kraftig utåtriktad klo. Såväl ändleden som mellanleden äro dessutom på ventralsidan för- sedda med hvar sitt särskilda taggfält, ja mellanledens tag- gar synas ofta framspringa från en kalottformad upphöjning af själfva leden. De här förekommande taggarna variera äfven något i storlek. Antennen, som 1 sin helhet är kort med kraftigt skurna former, är afbildad i fig. 3 a?. Mellan ofvan behandlade fästantenner befinner sig sug- munnen med inneliggande mandibler (se fig, 3): Dessa fram- sticka ur den cilieklädda munöppningen likt tvänne mot hvar- andra riktade sågblad. Separerad visar sig mandibeln bestå af en lång knifformad led, rörlig emot en kort besalled samt på insidan försedd med 6 kraftiga, bakåtriktade taggar (se fig. 6). Själfva munröret är på dorsalsidan öppet, så det- samma starkt kan uttänjas, dymedels lämnade mandiblerna fritt spelrum uti deras rörelser. Förhållandet illustreras ut- märkt af de teckningar Kessler 1 sitt ofvanciterade arbete lämnar af mundelarna hos Lernceopoda salmonea Mayor (numera benämd L. edwardsi +) Olsson). Maxillen”(fig. 5) är treklufven, de olika grenarna, hvilka alla äro vända inåt mot själfva sugröret, jämförelsevis korta, bärande små klolika bihang. De hafva sin plats på hvar sin sida om sugröret och nå deras spetsar sällan upp till höjden af själfva munöppningen. De främre maxillarfötterna äro, 1 likhet med förhållan- det hos öfriga Lern&eopoder sammansatta af trenne leder, ändleden i spetsen visande en svag ansats till krokböjning. fig. 4). Som helt betraktad är ifrågavarande bihang kort och klumpigt, utan någon egentlig betydelse som fästvärktyg. Skulle så återstå att nämna några ord om de bakre maxillarfötterna — fästarmarna. Dessa framstå rätt klum- 1) Olsson, P. Prodromus faune Copepodorum parasitantium Scandi- navie (Lunds Universitets årsskrift 1868, IIL). L] En ny Lernzeopoda. 5 .piga och orörliga; till sitt yttre förete de ingen som hälst skönjbar struktur. Vid spetsen, där de förena sig, synas de (se fig. 7) knappformigt ansvälda. Själfva fästknappen har formen af en uppifrån något tillplattad lök. Den är genom ett kort och bredt skaft förenad med armarna, hvilka ge- nom hvar sin svagt skönjbara kanal kommunicera med fäst- knappens lumen. Fästorganet är i öfrigt af rätt fast konsis- tens, till färgen gulbrunt, på ytan ej märkbart skrofligt, som det vill synas afsöndrande ett slemmigt sekret. Någon y har jag tyvärr ej kommit i besittning af. Anm. Fullständig förteckning öfver Parasit-Copepod literaturen intill senaste tid återfinnes i Dr. Alessandro Brians nyligen publicerade arbete: Co- pepodi Parassiti dei Pesci d'Italia Con XXI Tovole; Genova 1906. AFA Ar ER NR NH Figurförklaring, Lernzeopoda tuberculata n. sp. Totalbild. Dorsal f anblick af mundelarna; a! främre antennerna, a? bakre + antennerna; mellan dessa sugmunnen med inneliggande Ventral | mandibler. Första maxillarfotparet. Mavxillen. Mandibeln. Andra maxillarfotparet jämte ,,sugskaål". PEHR GADD DEL. SU Fatbandilr garn Lb Y FR EA OO YS Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar L 1907—1908. N:o 5. Uber einige Chaudoir'sehe Arten der Pterostichen-Untergattung Cryobius Chaud. Von B. PoPpPIus. — Durch die Gäte des Herrn BR. O berthär in Rennes, der jetzt im Besitze der fräöheren Chaudoir'schen Samm- lung ist, erhielt ich zur Untersuchung die Typen einiger Cryobius-Arten, die in meiner Bearbeitung dieser Untergat- tung unbekannt blieben, und die unten näher besprochen werden. Fär die Bereitwilligkeit des Herrn O berthär mir diese Typen zu meiner Verföägung zu stellen bitte ich hier meinen verbindlichsten Dank auszusprechen. Cryobius fuscoeneus Chaud. Das einzige Exemplar aus der Insel Sitka ist ein unrei- fes und dadurch hell gefärbtes Stäck von dem in den säd- lichen Teilen von Alaska häufig vorkommenden Cr. faluus Mannh. Le Conte hat diese Art in Trans. Amer. Ent. = Soc. II, 248, mit dem sehr nahe verwandten &€Cr. riparius Dej. identifiert. UCryobius rufiscapus Mannh. Diese Form aus der Insel Kadjak ist zweifellos auf Cr. vindicatus Mannh. zu beziehen, obgleich einige Unter- schiede vorhanden sind. Die Farbe ist durchgehend sehr dunkel, indem nur ein schwacher bläulicher Schimmer auf 2 B. Poppius. [N:o 3 der Oberseite, besonders nach den Seiten zu, zu sehen ist. Auch die Farbe der Beine ist etwas dunkler. Die Flägel- decken erscheinen etwas gestreckter als gewöhnlich bei vin- dieatus der Fall ist und die Streifen sind feiner. In anderen Hinsichten aber stimmt das Exemplar ganz mit grossen Exemplaren von vindicatus iäberein und ist als eine etwas aberrante Form zum letztgenannten zu fähren. Cryobius subsinuosus Chaud. Diese Art ist identisch mit dem von mir, Acta Soc. Faun., Flor. fenn. 28, N:o 5, p. 62, beschriebenen Cr. subnitidulus. Die Chaudoir'sche Type ist nur etwas gedrungener und mit ein wenig stärkerer BStreifung auf den Fläögeldecken. Fär die Art sehr charackteristisch ist die Form des Hals- schildes. Uber die nähere Verwandschaft dieser Art zu anderen Cryobien verweise ich auf meine 1. c. gegebene Beschreibung. Bis jetzt ist diese Art nur aus der Insel Kadjak bekannt. Cryobius diplogmus Chaud In seiner Beschreibung in Rev. et Mag. Zool., 1868 p-. 340, äber diese Art, vergleicht Chaudoir dieselbe mit Cr. pinguedineus Esch. und hebt auch die geringere Grösse der- selben hervor. BSpäter hat er, nach der Bezettelung in sei- ner Sammlung, wie auch Herr R. Oberthär mir mitge- teilt hat, dieselbe mit pinguedineus zusammengefährt. Dieser Umstand, wie auch die Angabe geringerer Grösse ist nur dadurch zu erklären, dass Ch audoir die Eschscholtz' sche Art nicht gekannt hat, denn sie haben mit einander keine augenfällige Ähnlichkeit und sind von einander weit verschieden. Am nächsten ist diplogmus mit subsinuosus Chaud. (subnitidulus m.) und empetricola Dej. verwandt. Die Palpen sind hell, nur die Spitze des vorletzten Gliedes und die Mitte des letzten sind dunkel. Die drei ersten Fähler- glieder und die Basis der nächstfolgenden sind rot. ” Die Beine sind einfarbig rot. In der Körperform erinnert diese Art sehr an Cr. confusus Mén., unterscheidet sich aber durch die dunklere Farbe der Palpen. Der Kopf ist -kleiner mit weniger vorspringenden Augen. Der Halsschild ist, beson- L Uber einige Cryobien. 3 ders an der Basis, schmäler und hat kärzer abgesetzte Hin- terecken. Der äussere Eindruck ist tiefer und vom inneren deutlicher abgetrennt; beide sind im Grunde unpunktiert. — An empetricola erinnert besonders die Form des Halsschildes, indem die Hinterecken in derselben Weise abgesetzt sind. Sie unterscheiden sich aber von einander besonders durch die grosse Verschiedenheit in der Grösse, indem diplogmus bedeutend grösser ist. Ausserdem sind die Eindräcke etwas anders gebaut, indem bei diplogmus der äussere FEindruck schmäler und vom inneren deutlicher abgesetzt ist... Beide sind im Grunde unpunktiert. Die Flägeldecken sind etwas mehr zugespitzt und vor der Spitze kräftiger ausgeschweift. Von subsinuosus Chaud. ist sie leicht zu unterscheiden durch den breiteren, etwas kräftiger gewölbten Körper, durch ganz anderen Bau des Halsschildes, durch gedrungenere, an den Seiten mehr gerundete, gewölbtere Flägeldecken sowie durch hellere Farbe der Fähler. Cryobius sedakowi n. sp. Die Oberseite ist glänzend, metallisch erzfarben, die Unterteile schwarz, schwach metallisch. Die Beine, das erste Fählerglied und die nächstfolgenden an der Basis, sowie auch die Palpen, das letzte Glied ausgenommen, rotgelb. Der Hinterrand der Ventralsegmente ist in der Mitte schmal braun. Der Kopt ist gestreckt und ziemlich gross, mit grossen und vorspringenden Augen. Die Stirnfurchen sind breit und wenig tief, nur nach aussen schärfer begrenzt, nach vorne schwach kovergierend, im Grunde fein gerunzelt. Der Halsschild ist etwas mehr breit als lang, mässig gewölbt, schmäler als die Flägeldecken. Die BSeiten sind ziemlich gerundet, nach vorne etwas kräftiger als nach hin. ten. Die Rundung erstreckt sich gleichförmig bis zu den Hinterecken, die dadurch ganz verrundet und stumpfwinkelig sind. Die Randung der Seiten ist fein, hinten kaum breiter als vorne. Die Basis ist innerhalb der Hinterecken kurz, aber deutlich gerandet. Die beiden Seiteneindräcke sind kräftig, der äussere etwas seichter und etwa um die Hälfte kärzer als der innere, beide durch ein flach gewölbtes Längs- 4 B. Poppius. [N:o 5 wälstchen von einander getrennt. Vom BSeitenrande ist der äussere ziemlich scharf getrennt. Beide sind im Grunde dicht, ziemlich fein verworren punktiert. Die äbrigen Teile der Scheibe sind glatt. Die Mittelfurche ist fein und erstreckt sich bis zur Basis. — Die Propleuren sind fein, aber ziemlich dicht punktiert, die Punktur auf den Seiten der Mittel- und der Hinterbrust ist ebenso dicht, aber bedeutend kräftiger. Die Fläögeldecken sind etwas mehr wie doppelt länger als der Halsschild, gewölbt und zur Spitze steil abfallend, an den Seiten mässig gerundet mit abgerundeten Schultern, Die Randung der BSeiten ist schmal, bis zur Sutur sich er- streckend. Die Spitze ist breit abgerundet, nicht vorgezo- gen. Die Seiten vor derselben sind nicht ausgeran- det. Die Streifen sind kräftig und tief, an den Seiten und auf der Spitze nur wenig seichter. Auf der Spitze ist der T-te kräftig vertieft. Im Grunde sind die Streifen fein punk- tiert. Die Zwischenräume sind gewölbt. Auf dem dritten be- finden sich nur zwei kleine Punktgräbehen. Die Ventralsegmente sind an den Seiten feim und weit- läufig runzelig gewirkt. — Long. 8 mm. Beim & sind die Vordertarsen erweitert und das letzte Ventralsegment hinten mit zwei Borstenpunkten bewehrt. Sehr nahe verwandt mit Cr. paludosus F. Sahlb. Der Körper ist kleiner, die Beine und die Palpen heller gefärbt, der Halsschild ist gewölbter, schmäler und an den BSeiten weniger gerundet, mit nicht eckig vortretenden Hinterecken und krättiger punktierten HFEindräcken. Die Fläögeldecken sind schmäler, an den Seiten weniger gerundet, zur Spitze steiler abfallend; die Spitze ist breiter abgerundet. Ost-Sibirien, Bureja-Fluss! 1 I in der fräheren Cha u- d oir'schen Sammlung, wo die Art unter dem beibehaltenen Namen bezettelt war. Anm. In der Oberthär'schen Sammlung befanden sich zwei Ex. von Ur. lucidus Mot. aus dem Amur-Gebiete, wovon diese Art nicht fräher bekannt gewesen ist. Öfversigt af Finska Vetenkaps-Societetens Förhandlingar. L 1907—1908. N:o 6. Uber einige sibirisehe und nordwest- amerikanische Käfer-Arten. Von B. PoPPIUs. Während eines kurzen Aufenthaltes letztes Frihjahr in Stockholm hatte ich Gelegenheit in der entmologischen Ab- teilung des Riksmuseums die Coleopteren-Sammlungen der schwedischen Expeditionen nach Jenissejin den Jahren 1875 und 1876 sowie dieselben der Vega-Expedition durchzugehen. Die im Jahre 1875 zusammengebrachten Sammlungen, die vor Zeiten von F. W. Mäklin!) bearbeitet worden sind, sind später von J. Sahlberg corrigiert worden.?) Jedoch famd ich hier einige Fehler, deren Bekanntmachung vom In- teresse betreffs der Verbreitung der Arten ist. Die anderen Sammlungen sind von J. Sahlberg bearbeitet worden.”) Da auch unter diesen einige Formen unrichtig aufgefährt worden sind, halte ich es för wiänschenswert, um unrichtige Verbreitungsangaben zu vermeiden, dieselben zu veröffent- lichen. Elaphrus (Elaphroterus) tuberculatus Mäkl. Das einzige Typen-Exemplar aus den Briochoffski-In- seln ist identisch mit der von Semenow, Hor. Soc. Ent. Ross. XXXVII, p. 125 beschriebenen Aberr. costulifera. Das 1) Öfv. Finska Vet. Soc. Förh. XIX, 1876—77, XXII, 1878; XKngl. Sv. Vet. Ak. Handl. Bd. 18, N:o 4. 2) Ent. Tidskr. Stockh., III, 1882. 3) Kngl. Sv. Vet. Ak. Handl. Bd. 17, N:o 4.; Vega-Exp. Vet. Jaktt. Bd. IV. 2 B. Poppius. [N:o 6 zuerst beschriebene Exemplar gehört also zu einer selten vorkommenden Form. Die am häufigsten gefundene Form wäre demnach neu zu benennen und schlage ich fär dieselbe den Namen ab. normale vor. Calathus sibiricus Gebl. Die unter diesem Namen aufgeföhrte Art ist nicht die var. sibiricus Gebl., sondern die in Nordwest- Europa sehr häuvfige var. nubigena Halid. von C. melanocephalus L. Pterostichus stuxbergi Mäkl. Sowie ich in meiner Bearbeitung der Untergattung Cryobius Chaud.!) hervorgehoben habe, hat Mäklin unter diesem Namen zwei verschiedene Arten beschrieben: Ör. stuxbergi Mäkl. m. und Cr. mäklini m. Sowohl die mir da- mals vorgelegenen Exemplare wie auch dieselben im Riks- museum aus Krestowskoj gehören der erstgenannten Art, dieselben aus Sapotschnaja Korga der letzteren. Pt. fragilis Mäkl. Die Zusammengehörigkeit dieser Form mit Cr. fastidio- sus Mannh. habe ich schon, nach einer mir vorgelegten Type, hervorgehoben. ?) Dies stimmt auch mit dem Typen-Exem- plar aus Sapotschnaja Korga, das sogar nicht einmal als eine besondere Form aufrecht zu halten ist. Das ist nur eine kleinere, feiner gestreifte fastidiosus. Harpalus optabilis Fald. var”? Das Exemplar, das aus Krasnojarsk stammt, ist das noch nicht bekannte 2 zu dem von mir, Öfv. Finsk. Vet. Soe. Förh., XLVIII, N:o 3, -p- 57, beschriebenen H. (Lasio- hurpalus) olenini. Das 2 unterscheidet sich vom I durch die matten Flägeldecken. — Das & stammt aus der oberen Lena, woher die Art eine ziemlich weite Verbreitung in Central-Sibirien zu haben scheint. ') Acta Faun. Flor. fenn. 28, N.o 5, p. 103. AE NS L Sibirisehe und nordwest-amerikanische Käfer-Arten. 3 Lathridius angusticollis (Schäpp.) Humm. Das Exemplar aus Dudino, also im Tundra-Gebiete der untersten Jenissej, ist nicht angusticollis, welche Art durch- gehend eine sädliche Verbreitung hat, sondern stimmt ganz mit der von mir aus der unteren Lena gefundenen und als L. subbrevis Motsch.!) aufgefassten Art, die also durchgehend eine nördliche Verbreitung zu besitzen scheint. Die Sammlungen der Vega-Expedition. Pterostichus theeli Mäkl. 1 c. p. 14. Auch das zweite Exemplar, das ich Gelegenheit hatte zu untersuchen, gehört zu vege m. Ft. middendorffi J. Sahlb. (theeli Mäkl.) ist also bis jetzt nicht auf der Tschuktschen- Halbinsel gefunden worden. Pterostichus despectus J. Sahlb. 1 c. p. 14. Als ich diese Art beschrieb, hatte ich nur zwei Exem- plare aus der S a hlberg'schen Sammlung gesehen. Ich war daher sehr erstaunt in den Sammlungen des Reichsmuseums nur noch ein einziges Exemplar vorzufinden, das mit den zwei Typen ibereinstimmte. Sämmtliche andere Exemplare gehörten Pt. stuxbergi Mäkl. und seinen Formen an. Die von mir, 1. c. p. 128 als despectus aufgefasste Art stammt nur aus Pitlekaj. In den Sammlungen waren ausserdem 1 Exemplar stuxbergi aus Pitlekaj, 1 Ex. mäklini m. aus dem- selben Fundorte und schliesslich mehrere Exemplare von stux- bergi subsp. repandus m. MHierdurch wird also die Verbrei- tung von stuxbergi und mäklini gegen Östen bedeutend er- Wweitert. Pterostichus seitus Mäkl. 1. c. p. 17. Kein einziges Exemplar gehört zu dieser Art. Ein Stäöck aus Irkajpij ist ein typischer ochoticus EF. Sahlb., die !) Medd, Faun. Flor. fenn. H. 29, 1903, p. 89. 4 B. Poppins. N:o 6 zwei anderen sind neulich ausgeschläpfte Individuen, die wahr- scheinlich in Spiritus aufbewahrt worden sind und hierdurch sich in schlechtem Zustande befinden, wodurch sie schwer zu bestimmen sind; sie sind aber wahrscheinlich als oechoti- cus F. Sahlb. zu betrachten. Bei keinem Exemplare sind die Palpen hell, sondern auch bei den jungen, durch Aufbe- wahren im Spiritus geblichenen Exemplaren sind die letzten Palpenglieder deutlich dunkel. Pt. scitus ist also aus der Fauna der Tschuktschen-Halbinsel zu streichen und ist bis jetzt östlichst im Lena-Gebiete nachgewiesen worden. Pt. mandibularis Kirby. 1. c. p. 17. Das einzige mitgebrachte Exemplar ist Pit. stuxbergi Mäkl. Pt. ochoticus F. Sahlb. kommt jedoch hier vor, wie oben unter Pt. scitus erwähnt ist. Pt. (Cryobius) beringensis n. sp. Pt. (Pseudocryobius) quadricollis: J. Sahlb. Vega-Exp. Met. Jakt. LV, på lir Pt. (Cryobius) similis? B. Popp. Acta Soc. Faun. Flor. fennsas284 053--P- 183. Wie ich schon 1. c. als wahrscheinlich hervorgehoben habe, ist das Exemplar nicht mit similis Mannh. identisch, sondern fast mehr als eine neue verwandte Art aufzufassen. Die Oberseite ist stark glänzend, dunkel metallisceh kup- fern, die Unterseite ist matter, schwarz, schwach metallisch. Die Fähler und die Palpen sind schwarz, das erste Glied der ersteren und das letzte Glied der letzteren sowie die Mandibeln sind braunrot. An der Spitze oben ist das erste Fählerglied dunkel. Die Beine sind braunschwarz mit helle- ren Tibien und Tarsen. Der Kopf ist mässig gross, gestreckt eiförmig mit ziem- lich grossen, vorspringenden Augen, vollkommen glatt. Die Stirnfurchen sind tief, ziemlich kurz, nach vorne nur wenig konvergierend, im Grunde glatt. Die Fähler sind gestreckt, etwas die Basis des Halsschildes äberragend. Der Halsschild ist herzförmig, viel breiter als der Kopf mit den Augen, nur etwas mehr breit als lang, mässig ge- L Sibirisehe und nordwest-amerikanische Käfer-Arten. 5 wölbt. Die Seiten ziemlich seicht gerundet, nach vorne in einem kärzeren und kräftigeren Bogen als nach hinten, vor den Hinterecken ausgeschweift. Diese letzteren sind mässig lang abgesetzt, rechtwinkelig. Die Randung der Seiten ist schmal. Die Basis ist an den BSeiten sehr fein gerandet. Von den beiden Seiteneimdräcken ist der innere tief und kräftig, fast bis zur Mitte der Scheibe sich erstreckend, vom äusseren nur vorne durch ein kurzes, seichtes Längswäölst- chen getrennt. Der äussere ist mehr wie doppelt kärzer und viel seichter als der innere, schmal. Vom Seitenrande ist derselbe durch ein sehr schmales, ziemlich scharfes Längs- wälstchen getrennt. Im Grunde sind die Eindräcke, sowie äberhaupt die ganze Scheibe des Halsschildes, glänzend glatt. Der Längseindruck in der Mitte der Scheibe ist kräftig und tief, erreicht aber nicht die Basis. Die Quereindräcke vorne und an der Basis sind seicht und erloschen. — Die Pro- pleuren und die Episterna der Mittel- und der Hinterbrust sind glatt. Die Flägeldecken sind breiter und etwas mehr wie dop- pelt länger als der Halsschild, gewölbt und zur Spitze ziem- lieh steil abfallend. Die Seiten sind scehwach gerundet, vor der Spitze sehr seicht ausgeschweift. Die Spitze ist ziemlich breit abgerundet und wenig vorgezogen. Die Streifen sind sehr fein, zur Spitze und an den Seiten fast erloschen erschei- nend, im Grunde fein punktiert. Nur der 7-te ist hinten vertieft. Die Zwischenräume sind flach, der 3-tte mit vier kleinen Punktgräbcehen. Die Ventralsegmente sind alle fast glatt. — Long 7 mm. Das >< hat schwach erweiterte Glieder auf den Vorder- fässen und trägt am Hinterrande des letzten Ventralsegments zwei Borstenpunkte. 2 unbekannt. Die neue Art ist nahe verwandt mit Cr. similis Men. Mannh., pinguedineus Eschsch. und frigidus Eschsch. Dej. Steht der erstgenannten Art am nächsten und von dieser zu unterscheiden durch die dunklere Farbe der Beine, durch die gestrecktere und gewölbtere Körperform, durch die Form des Halsschildes, der zur Basis etwas weniger verschimä- lert ist. Die Eindräcke, besonders der innere, sind schärfer begrenzt. Die Flägeldecken sind etwas gestreckter, nach 6 B. Poppius. N:o 6 hinten weniger erweitert und besonders viel feiner und er- loschener gestreift. Ausserdem ist die Farbe dunkler metal- lisch. — Von pinguedineus zu unterscheiden durch den kleine- ren Körper und durch dunklere Farbe der Beine. Die Form des Halsschildes ist dieselbe, die Eindriäcke sind aber abwei- chend, was besonders den äusseren gillt, der tiefer, breiter und schärfer erscheint. Die Flägeldecken sind mehr parallelseitig, nach hinten nicht so stark erweitert, zur Spitze weniger steil äbfallend und hier ein wenig spitzer abgerundet. Die Streifen sind etwas feiner und hinten erloschener. — Von frigidus ist die Art mehr verschieden, besonders durch die dunklere Farbe, durch den anderen Bau des Halsschildes, andere Form und Streifung der Fläögeldecken u. s. w. Das einzige S-liche Exemplar stammt aus St. Lawrence Bai. Cryptohypnus (Hypolithus) barbatus J. Sahlb. 1 c. p. 30 Diese Art ist sehr nahe mit dem von Motschulsky aus dem Lena-Gebiete beschriebenen Cr. basalis verwandt und welche , Art ich im Jahre 1901 zahlreich am unteren Laufe des Flusses erbeutete. Die beiden Arten unterschei- den sich von einander dadurch, dass bei basalis die Farbe weniger stark metallisch ist, die Fähler sind dunkler, der FEindruck auf der Stirn ist seichter und die ganze Stirit ist viel dichter und kräftiger punktiert. Der Halsschild ist gestreckter und an den Seiten mehr parallelseitig, die Scheibe ist kräftiger und viel dichter punktiert, die Hinterecken sind länger. Die Flägeldecken sind etwas kräftiger gestreift und matter. In allen anderen Hinsichten stimmen die beiden Arten mit einander äöberein. Pterostichus (Cryobius) punetiger J. Sahlb. 1. ce. p. 42 Die beiden unter diesem Namen 1. c. aufgefährten Exem- plare aus der Halbinsel Jalmal sind Cr. stuxbergi Mäkl. Vom echten punctiger ist also bisjetzt nur das Typen-Exemplar vom unteren Jenissej-Gebiete bekannt. Nebria parvula J. Sahlb. 1 c. p. 47. Die zwei Typen-Exemplare aus der Ost-Käste der Be- ringstrasse sind dunkle Individuen der ebenfalls in denselben L] Sibirische und nordwest-amerikanische Käfer-Arten. i Gegenden aufgefundenen Nebria frigida F. Sahlb. auf welche Art die Beschreibung auch, 1. c., die Farbe natärlich abge- sehen, gut passt. Sie stimmen ganz mit einem von mir an der untersten Lena bei Bulun gefundenen Exemplare iäber- ein, das ebenfalls eine schwarze Farbe hat. N. parvula ist also als eine schwarze Var. der NV. frigida aufzufassen. Pterostiehus (UCryobius) frigidus Dej. 1. c. p. 48. In Acta Faun. Flor. fenn, 28, N:o 5 p. 100, habe ich die Angabe des Vorkommens von Cr. borealis Mén. (= fri- gidus J. Sahlb.) in NW. Amerika als fraglich aufgefuhrt, was sich auch bestätigt hat, denn die Exemplare gehören alle zum amerikanischen Cr. subecaudatus Mannh. Cr. borealis st: bis jetzt von Nowaja-Semlja im Westen bis zum Jana- Gebiete im Östen gefunden worden. &Cr. subeaudatus ist nicht aus dem eurasiatischen Kontinente bekannt. Pterostichus (Cryobius) epipleuralis J. Sahlb. 1. c. p. 49. Als ich diese Art, I. e. p. 191, als synonym zu Pt. fas- tid'osus Mannh. zog, hatte ich nur das eine der drei Typen- Exemplare gesehen. Dieses Exemplar ist auch Pt. fastidio- sus Mannh. Die beiden anderen Stäcke sind aber eine ganz andere Art und zwar Pt. (Cryobius) brevicornis Kirby. j KR ANG EGT SOKY NER LG ED h AL É | I OR JOS på K ad 4 Å - ' Rn | tare FN : | NR LSE . - - + je ” - å : » i . 4 ' 5 -. S | << | A Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. L 1907—1908. N:o 7. Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica nova et minus cognita, maxima ex parte itineribus annis 1895—1896, 1898—1899 et 1903—1904 ecollecta. descripsit JOHN NAHLBERG. Index specierum descriptarum. Carabidae Clivina syriaca — Haifa, Beirut. Bembidium amplum — Tarsus. B. subconvexum Dan. — Bulg- har Dagh. B. caricum — Baba Dagh. B. subplagiatum — Joppe, Sa- namein. B. judaicum — Judea. Microcys liliputanus — Judea. Trechus angustus — Lesbos. Anthracus basanicus — Sana- mein. -— NA Microlestes vittipennis — Cairo. Microdaccys pulehellus Schaum. — Gralilea. Cymindis Avenae — Libanus Haliplidae Haliplus Pelopis — Pelopone- Sus. H. figuratus — Cairo. Dytiscidae Hydroporus amoenus — Les- bos. 99. 100. John Sahlberg. Hydrophilidae Hemisphaera Miltiadis — Les- bos. Ochthebius Smyrna. O. pleuralis Reitt. — Beirut. Hydraena filum — HLesbos, Smyrna. H. levantina — Lesbos, Smyrna. H. smyrnensis — Smyrna. smyrnensis — Staphylinidae Ctenomax Pharaonum — Cairo. Cephisus longipennis — Cairo. Medon ruber — Galilea. Achenium ruficolle — Galilea. Philonthus ocaleoides — Tar- Sus. Pselaphidae Faronus planipennis — Libanus. Trimium Libani — Libanus. Tr. Dianae — Ephesus. Glyphobythus Libanicola — Libanus. Tychus brevipennis — Libanus. T. appendiculatus — Judea, Libanus. Sognorus interruptus — Ae- gyptus superior. Silphidae Choleva Bathseba — Hiero- solyma. Nargus taborensis — Galilea. N. longieornis — Judea, Liba- non. N. Unionis — Smyrna. Agathidium temporale — Bulg- har Dagh. Cybocephalidae Dissia aenescens — '"Aegyptus superior. 101. 102. 103 104. 105 106. 107. 108. 109. 150 [N:o 7 D. nigripes — Cairo. D. ampla — Aegyptus supe- rior. . D. Salome — Hiericho. Scarabaeidae Aphodius calliger — Joppe. A. longissimus — Joppe. A. vittipennis. — Antilibanus. A. lividipennis — Joppe. Onthophagus Hannas — Hie- rosolyma. Homaloplia corpulenta — Ana- tolia interior. Triodonta brunneipennis — Anatolia interior. Malachiidae Malachius procerus — Anato- lia interior. M. stylifer — Anatolia interior. M. triangularis — Tarsus. Ebaeus modestus Ab. — Dau- ria. Hypebaeus subfractus — Hie- richo. H. albofacialis — Hiericho. H. umbilicatus — Judea. Abeillea tenuicollis Ab. — Judea. Pelochrus rubrifrons — Hie- richo. Tenebrionidae Blaps inflatipennis — Libanus. Mesostenopa Avenae — Da- mascus. Stenosis Dianae — Ephesus. St. Esau — Anatolia interior. Pedinus dilaticollis — Sana- mein. Cabirus elongatus — mein. C. cavimanus — Libanus. C. cilicicus --- Tarsus. C. thoracicus — Antilibanus. Sana- L] Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. 3 129, Platysum Zacheus — Hiericho. Meloidae 130. Oochrotus ' glaber Demais. — Bulghar Dagh. 134. Zonabris undulata — Turkes- 131. Laena glabriuscula — Liba- tania. nus. 135. Z. pilosella — Lacus TIssyk- 132. Helops moabiticus — Hiericho. kul. Alleculidae Oedemeridae 133. -Mycetocharis hirta — Bulghar 136. Oedemera pulchripes — Lesbos Dagh. Fam. Carabidae. 62 Clivina syriaca n. Sp. Oblonga, piceo-nigra, antennis, palpis pedibusque rufo- ferrugineis, femoribus anticis obscurioribus; clypeo basi sulco profundo discreto, antice truncato et anguste reflexo-margi- nato, fronte plaga media laevi, convexiuscula, utrinque carina obliqua antice perparum incurvata terminata, sulcis oculari- bus profundis; prothorace leviter transverso, subceordato, ad setas posteriores obsolete dilatato, deinde recte obliquato; puncto setigero anteriore in triente prima sito; elytris oblon- gis, fortiter convexis, profunde striatis, striis basi profunde punctatis, interstitiis convexis, basi obsolete tuberculatis; 8:0o basi tenuiter carinato, carina secundum basin continuata et cum interstitio 4:0 conjuncto; interstitio tertio punctis 4 setige- ris instructo; tibiis anticis extus dentibus duabus acutis mu- nitis, subtus canaliculatis, intermediis extus muticis. Long. 6—6.2 mm. Cl. laevifronti Ch au d. affinis, paullo longior et distincte latior, elytris ovalibus, striis basi fortiter punctatis mox distin- 4 John Sahlberg. [N:ora guenda. — Corpus supra piceo-nigrum, nitidum, subtus dilutius, segmentis ventralibus postice epipleurisque brunneis. OCaput porrectum, mandibulis longiusculis, rufis, acutis, supra antice convexis; clypeo basi sulco profundo a fronte discreto, bre- viter subquadrato, antice truncato, anguste reflexo-marginato nec ut in Cl. laevifronte late explanato, lobis lateralibus ro- tundatis, supra obsolete excavatis, antice ultra marginem an- ticum clypei vix productis; fronte plaga media convexiuscula utrique carinis antice convergentibus et apice leviter incur- vatis terminata, sulcis intraocularibus latis et profundis, lo- bis anteocularibus leviter elevatis, convexiusculis; vertice abrupte impresso et constricto, tfortiter rugoso; palpis rufo- testaceis, maxillarium articulo apicali apicem versus angus- tato, intus laevissime dilatato, apice obtuse truncato. Amnten- nae tenues, prothoracis angulos anticos attingentes, rufo-testa- ceae, articulis omnibus latitudine longioribus, 3:0 secundo vix, 4:o distincete longiore, 4--10 sensim perparum brevioribus, ultimo penultimo '/; longiore. Prothorax latitudine paullo brevior, subceordatus, apice leviter emarginatus, angulis anticis deflexis, obtusis, lateribus anterius leviter rotundatis, ad setam poste- riorem obsolete dilatatus, seta anteriore in triente parte sita, posteriore ad angulos posticos subdentato-prominulos sita pone hos utringqgue recte obliquato: supra fortiter convexus, nitidus, laevis, impressione apicali ut et basali distinctis, us- que ad margines productis, disco medio distincte canaliculato, utringue anterius obsolete strigoso, ante basin sulcis nonnul- lis distinctis obliquis impressis. HElytra latitudine circiter ”/ longiora, oblonga, lateribus leviter rodundata, basi leviter emarginata, interstitiis ibi subtuberculato-prominulis; supra valde convexa, fortiter striata, striis basi sulciformibus, fundo punctis, hinc inde subquadratis satis dense impressis, striis postice sensim obsoletioribus et punctis subtilioribus, striola scutellari brevi sed profunda, obsolete punctata, intus fere carinatim determinata, interstitiis antice convexis, tertio pun- ctis parvis 4 setigeris instructo, primo prope basin, 2:0 pone partem trientem, ambobus versus striam tertiam sito, intersti- tio octavo antice anguste carinato et secum basin usque ad interstitium quartum continuato et cum eodem confluente. Corpus subtus piceum, segmentis ventralibus postice brunneo- i L] Coleoptera miditerranea et rosso-asiatica. 5 marginatis, coxis fusco-brunneis, prosterno inter coxas coar- ctato et leviter canaliculato, mesosterno inter coxas carli- nato, marginato, carinis cruciatim fconniventibus; segmento primo ventrali, lobo medio ovato, carinato-marginato, 2—4 sulcis -:basalibus transversis distinctis, postice punctis 2 seti- geris. Pedes rufo-testacei, femoribus anticis paullo obscurio- ribus, apice tibiarumque intimo basi piceis; tibiis anticis di- gito apicali longo, arcuato; dentibus duobus exterioribus lon- gis, acutis et loco tertio tuberculo parvo setigero munitis, subtus late canaliculatis, intermediis extus longe setosis; ti- biis intermediis extus longe setosis sed calcari nullo; tarsis ut in Cl. fossori L. constructis. Habitat in Syria rarissime. Ad oppidum Haifam d. 5 Aprilis unicum et alterum in ripa fluminis Lycos prope Be- rytum d. 12 Aprilis cepit filius Unio, tertium in vicinitate oppidi Damasci d. 16 ejusdem mensis ipse inveni. 63. Bembidium (Peryphus) amplum n. Sp. Oblongum, subceouvexum, coeruleo-virescens, Initidum, antennis, palpis pedibusque totis lucide rufo-testaceis, elytris maculis valde dilatatis ejusdem coloris, vitta suturali antice angusta in medio cruciatim dilatata postice abbreviata, epi- pleurisque maxime ex parte nigro-coeruleis ; antennis tenuibus, elongatis; capite oculis mediocribus, sulcis frontalibus ”intus sublaevibus; prothorace cordato, basi subtiliter punctulato, foveis angularibus profundis, carinulis obsoletis; elytris satis profunde punctato-striatis, striis apice obsoletis, lateralibus tenuioribus, 7:a distincta. Long 6'/» mm. B. Adreae Fabr. etoblongo Dej. affine sed majus, pro- thorace angustiore et magis convexo, pedibus, palpis et anten- ”nis totis lucide testaceis distinguendum: Caput virescenti- coeruleum, nitidum, structura utin B. Andreae, sulcis frontali- bus subarcuatis, antice convergentibus, sublaevibus, frente impunctata, clypeo apice leviter emarginato, utringue puncto setigero paullo ab angulos remoto; labro nigro-piceo, antice pilosulo; mandibulis rufis apice piceis; oculis semiglobosis, quam in B. Andreae paullo majoribus, temporibus brevissi- 6 John Sahlberg. [N:o 7 mis, minus abrupte discretis, palpis totis pallide testaceis. Antennae tenues, rufotestaceae, partem trienten elytrorum vix attingentes; articulo primo seta unica majore prope apicem munito, 3:0 2:o sesqui et 4:o paullo longiore, 3—11 dense ci- nereo-pubescentibus, penultimo latitudine sua triplo longiore. Prothorax quadrato-cordatus, quam in B. Andreae distincte longior et ante basin fortius constrictus, ante medium forti- ter dilatatus, angulis posticis acutiusculis; supra quam in specie comparata magis convexus, virescenti-coeruleus, niti- dissimus, impressione basali medio obsolete punctulata, foveis basalibus magnis et profundis, obsoletissime rugulosis, cari- nula intra-angulari obsoleta margini laterali valde approxi- mata, basin haud attingente, lateribus angustissime margina- tis, seta laterali longa paullo ante medium, posteriore in ipso angulo sita. Elytra simul sumpta prothorace fere duplo la- tiora, ovalia, in medio perparum dilatata, latitudine suo cir- citer duplo longiora, quam in B. Andreae paullo angustiora et magis convexa, nigro-coerulescentia, maculis 4 valde dila- tatis rufo-testaceis, diseum fere totum occupantibus, crucem tantum suturalem obscuram postice longe ab apice abbrevia- tam et marginem lateralem angustam cum epipleuris fere to- tis obscuris relinguentibus; supra fortiter punctato-striata, striis pone lituram obscuram subito obsoletioribus, fere dele- tis, 7:a satis distincta; interstitiis convexiusculis, tertio punc- tis 2 parvis setigeris inter se multo minus quam a basi et praesértim ab apice remotis. Corpus subtus nigro-piceum laeve. Pedes toti pallide testacei, tarsis supra pilosis. In littore fluminis prope oppidum Tarsum in Cilicia d. 2 Maji unicum specimen invenit filius Unio. 64. Bembidium (Peryphus) subconvexum K. Dan. Elongatum, supra modice convexum, coerulum, nitidu-- lum, subtus piceum, mandibulis apice excepto, palpis, anten- nis fere totis pedibusque laete rufo-testaceis, antennarum ar- ticulis exterioribus apicem versus obsolete infuscatis; capite intra sulcos frontales basi distincte punctato, his profundis, antrorsum parum convergentibus, clypeo antice truncato; an- tennis gracilibus, trientem anteriorem elytrorum attingentibus; L] Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. 7 prothorace subceordato, ante angulos posticos rectos distincte sinuato, supra convexo, basi impresso obsolete punctato, intra angulos profunde foveolato, carina subangulari nullo; elytris convexiusculis, subparallelis, humeris rotundatis, for- titer punctato-striatis, striis apice et lateribus paullo subtilio- ribus, 7:a obsoleta. Long 5 mm. i B. decorum var. subeonvexum K. Dan., Minch. Kol. Zeitschrift: I, 102. n ot. B. siculo Dej. et B. Bodemeyeri D an. affine sed minus, angustius, palpis antennisque pallidioribus, a posteriore prae- terea situ punctorum in interstitio tertio elytrorum diversum. — Supra coeruleum, quam in speciebus affinibus minus niti- dum. Caput ut in B. siculo constructum, caeruleum, nitidu- lum, sulcis frontalibus antice perparum convergentibus, po- stice punctis nonnulis satis profundis impressis, intervallo ibidem punctis minoribus notato; fronte foveola parva im- pressa; clypeo apice truncato, in angulo utringue puncto unico setigero; labro nigro-piceo, apice truncato, obsolete erenulato, oculis semiglobosis, temporibus brevissimis, collo abrupto discretis; mandibulis rufis, apice anguste piceis; pal- pis totis lucide rufo-testaceis. Antennae tenues, elytrorum trientem anteriorem attingentes, rufo-testaceae, articulis 4—11 ante apicem paullo obscurioribus, brunnescentibus; ab arti- culo tertio dense cinereo-pubescentibus; articulo primo ante apicem seta unica majore munito, 3:o 2:o circiter sesqui lon- giore, mediis latitudine fere quadruplo longioribus. Protho- rax subcordatus, latitudine basali paullo longior, lateribus ante angulos posticos rectos distincte sinuatis, supra con- vexiusculus, sulco medio profundo apicem fere attingente, impressione antica transversa, obsoleta, obsoletissime punctu- lata, postica satis profunda, distinete punetulata et rugulosa, foveis intra-angularibus profundis, plica laterali obsoleta; disco obsolete transversim ruguloso, seta laterali longe ante me- dium, postica in angulo ipso sita, stria laterali apice setulis nonnullis tenuissimis munita. FElytra lateribus subparallelis, latitudine fere duplo longiora, humeris rotundatis, satis for- titer punctato-striatis, striis dense et satis profunde pun- ctatis, apicem et latera versus paullo tenuioribus, sed tamen quam in B. decoro distinctioribus; 7:a obsoleta, apicem versus 8 John Sahlberg. [N:o 7 profundius impressa, subsinuata, 8:a seu laterali profunda, integra; supra subconvexa, coerulea, margine apicali anguste rufa, dorso non ut in B. decoro depressa;] puncetis discoi- dalibus setigeris in interstitio tertio duobus, inter se fere aequali spatio ac ab apice et vix magis quam a basi remotis. Corpus subtus nigro-piceum, laeve, coxis rufescentibus, me- diis disco unisetosis, posticis medio seta unica, postice dua- bus tenuibus munitis; segmentis quattuor posticis ventralibus utringue ante medium puncto setigero instructis, ultimo in utrogque sexu setulis quattuor inter se aequali spatio remotis munito. Pedes toti lucide rufotestacei, tibius mediis in parte triente apicali leviter arcuatis; tarsis omnibus supra pilis se- riceis flavis vestitis. Sub - lapidibus ad rivulos in convalli montis Bulghar Dagh d. 26 et 27 Aprilis nonnulla specimina legimus filius Unio et ipse. 65. Bembidium (Peryphus) caricum n. Sp- Oblongum, nitidum, nigro-coeruleum, capite prothorace- que virescentibus, elytris coeruleis, palpis, articulo ultimo infuscato excepto antennarumque basi late ruto-testaceis, his ar- ticulis 3—10 extrorsum latius apice piceis, pedibus rufo-te- staceis, femoribus basi late infuscatis; capite sulcis frontali- bus latis subparallelis ut et interstitio eorum punctis non- nullis sparsis impressis; clypeo antice transversim impresso ; prothorace cordato-quadrato, convexo, lateribus ante angulos posticos acutiusculos breviter sed distincte sinuatis; impres- sione postica profunda fortiter, antica subtilius sed tamen distinete punctatis; elytris satis profunde punctato-striatis, striis postice et lateribus subtilioribus; 7:a tamen bene di- stincta, 8:a profunda, integra. Long. 4 mm. B. nitidulo Marsh. minus, capite prothoraceque di- stincte punctulato, pagina superiore discolore, h. e. in elytris coeruleo in capite et prothorace virescenti distincta species videtur; B. Stemnbiihleri Ganglb. magis affine, sed punctura capitis mox distinguendum. Sub lapillis ad rivulum alpinum in monte Baba Dagh in vicinitate oppidi Seraikiöi ad flumen Meandros d. 31 Maji specimina duo legit filius Unio. L| Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. 9 66. Bembidium (Philochtus) subplagiatum n. Sp. Oblongum, subdepressum, aeneo-nigrum, nitidum, anten- narum articulo primo subtus pedibus totis fere limboque lato elytrorum inaequaliter lurido-testaceis; capite laevi, sulcis fron- talibus subparallelis, leviter flexuosis, poro oculari libero; pro- thorace brevi, lateribus ante basin haud coarctatis, angulis posticis obtusis, basi utrinque fortiter impresso, intra angu- los plicato; elytris supra subtiliter punctato-striatis, basi emarginatis, stria humerali abbreviata, ceteris percurrentibus, interstitiis planis, tertio punctis duobus impressis. Long. 4 mm: An B. Escherichi G an glb. Stett. ent. Z. 1897 12 var.? Species singularis, statura generi Olisthopo nonnihil si- milis et subgeneri Notapho paullo approximata, sed protho- race postice haud constricto, angulis obtusis potius ad subge- nus Fhilochtum referenda et B. vicino Luc. maxime affinis. — Caput breviter ovatum, laeve, nigro-aeneum, sericeo-ni- tens, subtilissime alutaceum, sulcis frontalibus satis profun- dis, subparallelis, leviter flexuosis, postice secundum oculo- rum marginem curvatis, poro oculari libero; ore nigro, man- dibulis palporumque apice rufo-piceis. Antennae tenues, me- dium corporis attingentes, fusco-piceae, articulo primo subtus rufo-testaceo, supra infuscato; articulis 3:0—10:o sensim per- paruin brevioribus, penultimis latitudine circiter duplo lon- giore. Prothorax capite paullo latior et latitudine suo duplo fere brevior, basi quam apice perparum angustior; lateribus modice rotundatis, paullo ante medium dilatatis, basin ver- sus sensim arcuatis, ne minime quidem coarctatis, angulis pos- ticis obtusis, leviter reflexis; antice late emarginatus, angu- lis anticis obtusiusculis, basi medio levissime producto; supra parum convexus, cupreo-micans, nigro-aeneus, nitidus, uti in capite alutaceus, marginibus anguste reflexis, disco obsoletis- sime transversim ruguloso, impressionibus transversalibus sa- tis profundis, foveis intra-angularibus profundis, sublaevibus, extus plica longitudinali terminatis, sulco medio tenui, basin fere attingente. FElytra prothorace sesqui latiora et plus quam triplo longiora, lateribus parum rotundata, basi de- presso-emarginata, humeris rotundatis; supra subdepressa, 10 John Sahlberg. [N:o 7 nigro-aenea, nitida, cupreo-micantia, limbo laterali indetermi- natim late lurido-testacea, dorso striis sex striolaque brevi tenuibus, dense subtilissime punctatis, striis versus apicem obsoletioribus, 6:a tamen prope apicem profunda, fere sul- ciformi, laevi; stria 7:a obliterata, 8:a profunda antice cum marginali confluente, omnibus in fundo nigricantibus; inter- stitiis planis, 3:o punctis duobus parvis setigeris inter se paullo magis quam a basi et apice remotis, epipleuris flavis, nigro-marginatis. Corpus subtus aeneo-nigrum. Pedes toti cum trochanteribus posticis luride testaceis, tibiis basi tar- sisque apice obsolete infuscatis. Habitat in Palaestina et Syria ut videtur rarissime. Ad lacunam parvam argillosam in agro Sarona prope flumen Nahr el Audscha in vicinitate oppidi Joppis d. 13 Februarii tria specimina inveni, deinde ad vicum Sanamein Syriae d. 15 Aprilis unicum specimen reperi. 67. Bembidium (Philochtus) judaicum n. Sp. Oblongum, latiusculum, elytris fusco-cupreis, capite pro- thoraceque aeneo-nigris, antennarum articulo primo pedibus- que totis rufo-testaceis; elytrorum margine apicali maculaque postica obsoleta rufescentibus; prothorace brevi, rotundato, basi pone angulos rotundatos emarginato et obliquato, supra convexo, impressionibus apicali et basali obsolete longitudi- naliter ruguloso-punctatis; elytris satis tenuiter punctato- striatis, strils percurrentibus nec postice evanescentibus, 3:0 cum 4:0, 5:o cum 6:0 conjunctis, 7:o percurrente, postice pro- funde impresso; interstitio tertio punctis duobus, anteriore prope basin sito. Long. 4—4,5 mm. Bb. inoptato Schaum affine sed paullo latius, elytris cuprescentibus, striis tenuioribus sed apice haud evanescenti- bus, macula anteapicali obsoleta vel nulla distinguendum; ceterum tam simile est, ut descriptio ulterior supervacanea videtur. Habitat ad rivulos et flumina in Palaestina australi ut videtur haud rarum. Inter vicum Bet Dschalam et oppidum L] Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. 11 Bethlehem d. 23 Februarii et ad flumen Jordanem prope pontem ad ostium Vadi en Navaime d. 14 Martis specimina haud pauca capta. Microcys nov. gen. Corpus glabrum, sublineare, haud metallicum. Caput convexum; sulcis' frontalibus postice secundum marginem oculorum continuatis, setis ocularibus duabus. Palpi maxil- lares articulo penultimo maximo, clavato, pubescente, ultimo parvo, subuliformi. Mentum dente medio, ligula magna di- latata, apice rotundata, basi bisetosa. Palpi labiales breves, articulo ultimo subeylindrico penultimo setigero distincte an- gustiore. Oculi magni. Antennae filiformes, 11-articulatae. Tarsi antici maris articulo primo magno distincte, secundo brevi parum dilatato. Prothorax anguste marginatus, setis duabus lateralibus munitus. Elytra punctato-striata,in terstitio tertio bipunctato. Tibiae anticae apice integro. Generi Bembidio praesertim Subgeneri Philae affine, cor- pore lineari, rufescenti haud metallico sulcisque frontalibus postice secundum marginem oculorum curvatis distinguendum. 638 Microcys liliputanus n. Sp. Oblongus, sublinearis, convexus, rufo-piceus, nitidus, ore prothoraceque paullo dilutioribus, sutura elytrorum po- stice margineque apicali rufescentibus; palpis articulo ultimo, antenarum basi pedibusque totis rufo-testaceis; capite vertice crasso, oculis magnis modice convexis; prothorace transverso, basin versus leviter ängustato, angulis posticis rectiu- sculis, impressione basali rugoso-punctato, utrinque pro- fundius bifoveolato, plica intra-angulari satis distincta; ely- tris medio perparum dilatatis, stria humerali basi angulariter inflexa, subtilissime punctato-striatis, striis postice deletis, 6:a et 7:a seriebus tantum punctorum subtilium indicatis, plica anteapicali laterali acute elevata. Long. 2,5 mm. Species parva, angusta, sublinearis, minus depressa, ver- tice crasso coloreque rufescenti picea a speciebus generis Bem- 12 John Sahlberg. [N:0= bidii aliena et stuctura sulcorum frontalium diversa, a genere Tachyde struetura magis convexa tibiisque anticis haud ob- lique truncatis discrepat, structura palporum maxillarium cum Bembidio congruit et forte ut subgenus ejus€dlem consideranda. — Caput breve, convexum, vertice crasso, nigro-piceum, ni- tidum, sulcis frontalibus minus profundis inaequalibus, sub- parallelis, ab oculis parum remotis, postice quasi appendi- culatis, in ramo tenui curvato secundum marginem oculorum dueto continuatis, ramo hoc oculo valde approximato et mox pone setam posteriorem angustius gquam in OO. Adriatico explanato-marginatis, subtiliter acute serrulatis ; supra modice convexa, obscure vi- ride-aenea, nitidula, pube brevi seu setulis griseis tenuis- simis seriatim dispositis armata, satis fortiter punctato-striata, striis interstitus fere aeque latis, his convexis, transversim acute rugosis; striola abbreviata inter striam primam et secundam. Corpus subtus nigrum, totum pube grisea, sericea, densa tectum; prosterno obtuse carinato. Pedes cum coxis, testaceo-rufi, geniculis anguste tarsisque apicem versus piceis; unguiculis magnis, leviter curvatis, rufis. Habitat in aquis parvis salinis in rupibus in littore ma- ris prope oppidum Berythum WSyriae. Die 7 Aprilis speci- mina, haud pauca in societate cum OO. (Prionochthebio) subin- tegro Muls. et O. (Calobio) brevicolli Bau di legimus. Obs. Si haec species ad O&O. pleuralem RB eitt. pertineat, quum discri- ptio originalis satis brevis est, aut nova esse, diu haesitavi; quum autem confir- mationem per auctorem ipsum accepi, sub hoc nomine eam descripsi. q I 50. Hydraena filum n. Sp. Lineari-elongata, subdepressa, nigrofusca, opaca, supra tenuiter griseo-setulosa, capite nigro, antennis, palpis articulo ultimo apice excepto pedibusque rufotestaceis, capite oculis magnis prothoraceque fortiter rugoso-punctatis; hoc mox ante medium fere angulariter dilatato, postice fortiter angustato, ante basin leviter constricto, margine laterali denticulato; supra ante basin medio impresso, fossis lateralibus satis pro- L| Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. 29 fundis; elytris latitudine 2!/; longioribus, fortiter minus regu- lariter seriatim punctatis, seriebus punctorum intra humeros circiter 3; interstitiis transversim valde rugosis; mesosterno plagis duabus denudatis angustis, linearibus, parallelis. Long. 1,6—1,7 mm. sä Mas: segmento sexto ventrali plagaque adjacente in segmento quinto glabris; pedibus simplicibus; ' tibiis interme- dis leviter incurvis. Species valde angusta, lineari, opaca, elytris fortiter ru- gosis a speciebus omnibus mihi cognitis mox distinguenda; H. angulosae Muls. ut videtus affinis. — Caput subtriangu- lare, longitudine "sua vix latius, oculis magnis, prominulis, fronte convexum, fortiter rugoso-punctatum et pube seu setu- lis suberectis, griseis, sparsis obsitum; clypeo alutaceo et sub- tilissime transversim striguloso; labro maximo, fortiter exciso. Palpi rufo-testacei, articulo ultimo apice late piceo, penultimo duplo longiore, in utrogque sexu aequali. Prothorax lungitu- dine sua circiter 2/, latior, lateribus mox ante medium fere angulariter dilatatus, inde apicem versus modice, basin ver- sus fortiter et subsinuatim angustatus, angulis rectis, margi- nibus lateralibus dense et acute denticulatis; supra parum convexus, inaequalis, fortiter rugoso-punctatus, punctis sin- gulis fere umbilicatis et setulo minuto instructis, nigro-fu- scus, ante basin late transversim impressum fossis lateralibus latis et profundis, antice in fovea magna dilatatis; postice transversim obsolete depressus et utrinque foveolatus, medio obsoletissime canaliculatus. FElytra latitudine sua communi circiter 2!/,—2!/3; longiora, lateribus parum rotundatis, anguste reflexo-marginatis; supra subdepressa, punctis magnis in se- riebus minus regularibus ordinatis, puncto singulo seta cur- vata instructo, seriebus punctorum inter humerum et sutu- ram circiter 8, versus basin valde intricatis, interstitiis for- titer rugosis. Corpus subtus tomento griseo-albido denso tectum, plagis denudatis nitidis in metasterno linearibus, la- titudine sua fere quadruplo longioribus, parallelis, singulo intervallo duplo latioribus. Pedes toti rufotestacei. Sub lapillis in insula Lesbo d. 21 et 25 Maji et ad fu- men Melem prope Smyrnam d. 28 Maji specimina perpauca legimus filius Unio et ipse. 30 John Sahlberg. [N:o 7 31. Hydraena (Haenydra) levantina n. Sp. Elongato-oblonga, depressiuscula, fusca, subnitida, parce breviter pubescens, capite nigro, prothoracis lateribus palli- dis, palpis totis pedibusque rufo-testaceis; capite utringque intra oculos impresso, supra prothoraceque fortiter rugoso- punctatis, hoc medio fortiter rotundatim dilatato, basin ver- sus fortiter sinuatim angustato, supra antice transversim im- presso et ante basin medio foveis duabus ovalibus antrorsum divaricatis, fossis lateralibus distinctis; elytris latitudine sua fere duplo longioribus, supra fortiter, minus regulariter se- riatim punctatis, seriebus inter humerum et suturam circiter 6, interstitiis leviter rugosis, metasterno plagis denudatis fere linearibus, subparallelis. Long. 1,6 mm. Mas: segraento sexto et plaga semicirculari adjacente . quinti subglabris, pedibus et articulo ultimo palporum sim- plicibus. H. pulchellae affinis, sed corpore magis depresso, ely- tris lateribus minus rotundatis, longioribus, punctis serierum majoribus et minus regularibus mox distinguenda; praece- dente specie distincte latior et magis nitida et differt ab ea praeterea prothoracis marginibus subintegris, seriebus pun- ctorum elytrorum paucioribus, quare ad subgenns Haenydram Rey referenda. — Caput longitudine distincte latius, nigrum, nitidum, oculis magnis globosis, supra medio convexum, for- titer rugoso-punctatum, intra oculos utringue longitudinaliter depressum, clypeo punctulato. 'Palpi toti rufo-testacei, arti- culo ultimo penultimo circiter ?/; longiore. Prothorax longi- tudine sua fere sesqui latior, mox ante medium satis fortiter fere rotundatim dilatatus, apicem versus modice, basin ver- sus fortiter et sinuatim angustatus, angulis basalibus acutiu- sculis, margine laterali omnium subtilissime denticulato; supra antice transversim impressus, postice medio foveis duabus ovalibus antrorsum ,divergentibus, satis distinete impressis, fossis lateralibus profundis, leviter arcuatis; disco subdepres- sus, fortiter subrugoso-punctatus et in singulo puncto setulo arcuatim deflexo instructus, fuscus, limbo omni flavescente. Elytra prothorace distincte latiora, lateribus modice rotun- L] Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. 31 data, latitudine communi circiter 3/, longiora, supra parum convexa, fusca, nitidula, punctis magnis profundis in seriebus irregularibus ordinatis, punctis setulis pallidis brevibus mu- nitis, seriebus inter suturam et callum obsoletum humeralem circiter 6, interstitiis satis distincte rugosis. Corpus subtus tomento albido tectum, metasterni plagis denudatis subparal- lelis, oblongo-linearibus, latitudine sua circiter triplo longio- ribus et intervallo parum latioribus. Pedes toti pallide rufo- testacei. Cum praecedente in insula Lesbo d. 21 Maji et ad fu- men Melem prope Smyrnam d. 28 Maji specimina tantum 3 capta. 32, Hydraena (Haenydra) smyrnensis n. Sp. Oblonga, depressiuscula, fusca, subnitida, satis distincte setulosa, capite nigro, palpis totis pedibusque testaceis; capite prothoraceque rugoso-punctatis; hoc transverso, ante medium rotundato-dilatato et inde basin versus fortiter sinuato-angu- stato, supra antice fortiter, postice latius et obsoletius trans- versim impresso, fossa laterali profunda, arcuata; elytris la- titudine communi circiter ?/; longioribus, punctis magnis se- tigeris, basi minus regulariter seriatis, seriebus inter hume- rum et suturam circiter 8; metasterno plagis denudatis line- aribus, latitudine circiter gquadruplo longioribus, quam inter- vallo parum latioribus. Long. 1.5, lat. 0,7 mm. Praecedenti sat similis sed paullo brevior et latior, ely- tris latioribus, punctis seriatim magis regularibus, setis di- stinete longioribus munitis, interstitiis minus fortiter rugo- sis, paullo magis nitidis foveolisque prothoracis posticis nul- lis, - plagis mesosterni angustioribus, linearibus distinceta; a H. pulchella G erm. statura magis depressa, elytris minus nitidis, punctis distincte setigeris et interstitiis magis rugosis diversa. Ad flumen Melem prope Smyrnam cum praecedentibus unicum specimen cepit filius Unio. 32 John Sahlberg. [N:o 7 Fam. Staphylinidae. 53. Ctenomastax Pharaonum n. Sp. Lineari-elongatus, depressus, rufo-brunneus, opacus; an- tennis pedibusque pallide testaceis; confertim satis fortiter punctatus, tenuissime pallido-pubescens; labro amplo, apice dentibus decem acutis armato, mandibulis intus dente longo acuto, falcato armatis, capite subquadrato; antennis articu- lis 3—8 sensim brevioribus sed vix latioribus, clava 3-arti- culata; prothorace latitudine sua paullo longiore, basin ver- sus angustato; elytris hoc distincte latioribus et longioribus; tarsis gracilibus, posticis articulo primo 2:o et 3:o simul sum- tis longiore. Long. 3 mm. Ct. iiesenvetteri Kr. simillima, sed ut videtur angustior, capite latitudine fere longiore, prothorace longiore, tarsorum articulo primo longiore, labro apice 10-dentato, dentibus la- teralibus minoribus, antennis articulis 3—5 latioribus distincta species. Sub lapidibus ad pyramides Ghizeenses prope urbem Cairo d. 27 Januari tria specimina inveni. 34, Vephisus longipennis n. Sp. Elongatus, subceylindricus, alatus, rufo-ferrugineus, sub- nitidus, abdomine paullo obscuriore, dense longius flavo-pu- bescens, subtiliter punctatus; antennis extrorsum crassiori- bus, moniliformibus, articulo 4:o latitudine fere aequilongo, 5:0—10:0 sensim fortius transversis, ultimo penultimo sesqui longiore, globoso-ovato; elytris prothorace sesqui longioribus, apice subtruncatis. Long. 2, mm. C. orientis Fauv. paullo major, elytris distinete lon- gioribus, oculis majoribus, antennarum articulo 4:0 vix trans- verso mox distinguendus. — Caput subquadratum, ore pro- ducto, vertice obsolete impresso, convexiusculum, minus sub- L] Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. 33 tiliter et paullo remotius quam in C. orientis puncetatum, pube satis longa flavescenti dense vestitum, oculis parvis, sed tamen distinete majoribus quam in C. orientlis. Antennae capitis ba- sin paullo superantes, pallide testaceae, tenuissime pubescen- tes, parce breviter flavo-pilosae; articulo primo magno secundo distincte crassiore et duplo longiore, secundo obceonico 3:0 paullo longiore, hoc latitudine paullo longiore, 4:0 latitudine vix breviore, subgloboso, 5:0 leviter, 6:0—10:0 sensim magis transversis, penultimo longitudine sua 3/, latiore, ultimo prae- cedenti sesqui longiore et perparum angustiore, apice ovato- angustato. Prothorax capite paullo angustior, transversus, fere hexagonalis, basin versus distincte angustatus, angulis praesertim anticis distinctis; supra satis convexus, distincte ot satis dense punctatus, punctis qguam intervallis paullo la- tioribus, satis dense et longe favo-pubescens. ?). Pedes nigri, femori- bus anticis subtus sulco lato tibiali utrinque setis erectis se- riatim positis marginato; tibiis subtriquetris, seriatim setulo- sis; tarsis posticis articulo primo leviter tantum et minus quam in D. albido-piloso dilatatis. In vicinitate oppidi Heluan Aegyptiae unicum specimen d. 22 Januari invent filius meus Unio, cum Cybocephalo fla- vicipt confusum. 102. -Dissia ampla n. Sp. Longiuscula, subparallela, nigra, nitida, subaeneo-micans, antennis pedibusque rufis, femoribus posticis infuscatis, ely- tris apice prothoracisque lateribus rufescentibus; corpore supra creberrime subtilissime reticulato strigoso et obsolete remo- tius punctulato, subtus dense punctulato et fulvo-pubesceute, abdominis segmento ultimo griseo-setoso; metasterno antice anguste rotundato, reflexo-marginato. Long. 2—2,+ mm. Mas: capite toto margineque apicali prothoracis pulchre smaragdinis, mesosterno medio obsolete, metasterno distincte longitudinaliter impresso; segmento 5:o ventrali apice late minus profunde emarginato, 6:0 visibili planiusculo. Femina: capite concolore, metasterno segmentoque primo ventrali aequalibus, 5:0o apice rotundato, 6:0 occulto. Species magna Brachyptero Urticae aequalis, pedibus an- tennisque pallidioribus corpore longiore a congeneribus mox distinguenda. — Caput late triangulare, leviter convexum, lateribus ante oculos utrinque leviter sinuatis; supra satis distincte remote punctulatum, superficie tota dense subtilis- sime reticulato-strigulosa vel alutacea, in mare punchre sma- ragdinum, in femina nigrum subaeneo micans; oculis magnis, fortiter granulosis. Palpi rufo-testacei. Antennae tenuissi- mae, testaceo-rufae, tenuiter pallido-pubescentes; articulo primo tumido, secundo hoc distincte angustiore, rotundato sequentibus latiore, 3:o conico-elongato 4:o sesqui longiore, 4:0o w L] Coleoptera mediterranca et rosso-asiatica. 55 —8:0 sensim paullo brevioribus: et crassioribus; 9:0—11:0o cla- vam distinectam formantibus: Prothorax longitudine sua duplo latior, apice distinete angustatus, lateribus rotundatus, angu- lis omnibus rotundatis, antice pone oculos utrinque fere an- gulariter emarginatus, medio late rotundatus; basi subtrun- catus; supra satis fortiter convexus, niger, nitidus, lateribus et angulis posticis anguste rufescenti marginatis sculptura fere ut in capite sed paullo subtiliore. Scutellum parvulum;, late triangulare, sublaeve. HElytra prothorace paullo 'angu- stiora. latitudine communi vix breviora, lateribus subparallelis, apice obtuse rotundato-truncata, pygidium haud tegentia, supra longitudinaliter vix, transversim modice convexa, nigra, nitida, obsolete aeneo-micantia, margine- apicali anguste sed distincte rufo; sculptura ut in capite. Corpus subtus nigrum, dense longius fulvo-pubescens, segmento 6:o et 5:o postice praeterea setis porrectis griseis munitis; metasterno et seg- mento primo ventrali dense minus fortiter granulato-puncta- tis, metasterni apice inter coxas intermedias angustius rotun- dato-producto et reflexo-marginato, pygidio supra crebre gra- nuloso-punctato, brevissime mnigro-setuloso. Pedes pallide rufo-ferruginei, parce breviter flavo-pubescentes, femoribus in- termediis leviter, posticis distincte infuscatis; tibiis dilatatis, anticis prope apicem extus angulatis; tarsis omnibus basi di- latatis, articulo ultimo apice plus minusve late piceo. Inter caespites graminum loco arenoso ad ripam flumi- nis Nili prope templum Karnak d. 4—6 Febr. nonnulla speci- mina legimus filius Unio et ipse. 103. Dissia Salome n. sp. Breviter ovalis, valde convexa, aureo-aenea, splendida; antennis rufo-testaceis, pedibus anterioribus totis rufo-ferru- gineis, posticis piceis, femoribus aeneis; capite elytrisque sub- tiliter remote punctulatis et crebre subtilissime reticulato strigulosis; prothorace laevi; corpore subtus dense flavo-pu- bescente, subtilissime punctulato; metasterno antice medio leviter rotundato-producto, tenuiter marginato. Long. 2 mm. Ott [>] -—2 John Sahlberg. [N:o Mas: segmento 5:o ventrali apice leviter late emargi- nato et reflexo-marginato, 6:0 visibili linea. transversa im- pressa, dense flavo-ciliato, mesosterno segmentoque primo ventrali obsolete impressis. Species pulchra et distinctissima, valde metallice splen- dens, statura corpulenta, primo intuitu Saprino metallescenti Er. haud dissimilis. — Caput breviter triangulare, medio le- viter convexum, fronte utringque obsolete foveolata; clypeo utringue ante oculos obsolete sinuato; supra aureo-aeneum, splendidum, subtiliter sed distinecte remote punctulatum et omnium subtilissime reticulato-strigosum seu alutaceum ; ocu- lis magnis, satis convexis; mandibulis aeneis, apice chaly- baeis: palpis piceo-aeneis. Antennae breves, tenues, pallide rufo-testaceae; articulo primo tumido, basi angusto, secundo ovali hoc paullo angustiore sed sequentibus crassiore, tertio elongato, subceylindrico, 4:0o paullo longiore, 5:0—8:o hoc ab- rupte brevioribus, sensim paullo incrassatis, 8:0 transverso, 9:0—-11:o0 clavam magnam formantibus. Prothorax longitudine triplo latior, antice medio obtuse rotundato-productus, utrin- que pone oculos sinuatus, lateribus rotundatis, leviter depla- natis; supra valde convexus, aureo-aeneus, splendidissimus, sublaevis, lateribus marginibus subpellucidis. Scutellum breve triangulare, sublaeve. Elytra prothorace vix angustiora, simul sumtis longitudine sua multo latiora, apicem versus levissime angustata, valde convexa, aureo-aenea, splendida, sculptura uti in capite, subglabra. Corpus subtus aeneo-micans, subtili- ter punctulatum, pectore abdomineque favo-pubescentibus; capite subtus disco laevissimo. Pedes anteriores fusco-ferru- gineae, anticis dilutioribus, posticis piceo-aeneis. Ad flumen Jordanem prope pontem ad Vadi en Navaime d. 14 Martis unicum specimen invenit filius meus Unio. ut 3 1] Coleoptera miditerranea et rosso-asiatica. Fam. Nearabaeidae. 104. Aphodius (Mendidius) calliger n. Sp Elongatus, modice convexus, niger, nitidus, elytris ebur- neis, sutura brunnea, pedibus rufis, tarsis pallidioribus; pal- pis antennisque clava excepta rufescentibus; vertice subtili- ter punctato, fronte subgibbosa, clypeo distincte granulato, antice fortiter emarginato et utrinque dente acuto armato; prothorace satis fortiter et dense, inaequaliter punctatc, basi medio immarginato; scutello anguste triangulari, snb- laevi; elytris satis fortiter crenato-striatis, interstitis antice planiusculis, ante apicem fortiter convexis, 7:0 et 9:o con- junetim callum fere cariniformen usque ad apicem productum formantibus ; pedibus longius setosis, tarsis posticis elongatis, articuio primo duobus sequentibus simul sumtis longitudine aequali, sed calcari tibiali fere breviore. Long. 3—4 mm. Mas: clypeo tuberculis majoribus, dentibus lateralibus in angulis apicalibus, recurvatis, spiniformibus. Species insignis, subgenera Mendidium, Flagiogonum et FEsimaphodium quasi conjungens; A. (Plagiogono) praeusto Ball. ut et A. (Esimaphodio) anguloso H ar. primo intuitu simillima, sed ab utroque clypeo granulis distinctis remotis diversa ideoque ad subgenus Mendidium referenda. — Caput magnum, nigrum, nitidum, lateribus pilis erectis favis vestitum; vertice subti- liter punctato, linea frontali distincta, parum fexuosa, utrin- que obsolete tuberculato-elevato; clypeo antice deflexo, late- ribus leviter reflexo-marginato et medio obtuse elevato, tu- berculis distinctis granuliformibus remotis in mare majoribus obsito, margine antico satis fortiter rotundatim emarginato, utringue ad angulos emarginaturae dente acuto in mare ma- jore spiniformi reflexo instructo; genis ante angulos leviter dentato-dilatatis, longius ciliatis. Os pallide rufum, palpis breviusculis, rufis, articulo ultimo piceo. Antennae rufae, clava nigra. Pronotum transversum, antrorsum leviter angu- statum, angulis basalibus rotundatis, lateribus parum arcuatis, distincte marginatis, longius ciliatis, apice immarginato, basi bisinuata lateribus tantum obsoletissime marginata, supra 5S John Sahlberg. [N:o, 7 parum convexum, nitidum, nigrum, margine antico obsolete picescente, minus subtiliter, inaequaliter, satis dense punctu- latum, medio interdum obsoletissime canaliculatum. —3,7 rom. Mas: tibiis anticis incrassatis, intus totis fönptknrde ter Eclvanid, complanatis, tarsis harum latitudine dimidia paullo latioribus. Praecedenti brevior et distincte latior, magis CONVexus, obseurior, C. Mulsanti Desbr. statura magis similis, od prothorace profundius et minus dense punctato, siulin po- sticis obtusioribus striisque elytrorum postice haud profun- "dioribus; a C. gracili R eitt., cui affinis videtur. antennarum articulo 3:0 breviore mox distinguendus. — Caput crebrius "pPunctatum, fronte distincte transversim impressa. Antennae prothoracis -angulos posticos parum excedentes, pallide rufo- testaceae. Prothorax elytris distinete angustior, paullo ante medium "modice rotundato-dilatatus, deinde leviter angustatus, angulis posticis obtusiusculis, lateribus ante angulos basales -vix siuvatis; basi utrinque obsolete sinuato, tenuiter margi- nato, supra satis convexus, crebre minus subtiliter punctatus, punctis versus latera fere confluentibus. Elytra prothorace distineta latiora et vix 2!/, longiora, lateribus fere parallela, supra parum convexa, nigro-picea, subtiliter usque ad apicem striata, striis punctis mediocribus, in stria 6:a circiter 25, 6:0 et 7:0 postice abbreviatis haud confluentibus, interstitiis parce subtiliter punctulatis. Corpus subtus nigrum, prosterno late- ribus fortiter strigoso-punctatis, processu prosternali obsolete longitudinaliter ruguloso, metasterno grosse punctato; abdo- mine parcius minus fortiter punctato, segmento ultimo sub- laevi. Pedes cum coxis rufi. In monte Libano ad stationem Ain Sofar d. 18 et 19 Aprilis specimina haud pauca capta. 82 John Sahlberg. - 127. Cabirus cilicicus n. Sp. Breviter ovalis, convexiusculus, niger, nitidulus, anten- nis pedibusque rubris ; capite crebre punctato, obsolete biim- presso; antennis breviusculis, articulo 3:o 2:o cireiter 2/7; lon- giore, penultimis leviter transversis; prothorace distinete transverso, lateribus leviter rotundatis, antice paullo magis quam basi angustato, angulis posticis obtusis, crebre satis fortiter punctato, punctis lateribus subconfluentibus; elytris apicem versus rotundato-angustatis, supra convexiusculis, te- nuiter striatis, striis crebre subtiliter punctatis, postice pro- fundioribus; interstitiis crebre punctatis, lateribus et postiee convexis. Long. 3,4 mm. > Mas: tibiis anticis ante apicem protunde inciso, incisura tuberculo : dentiformi terminata, tarsis anticis fortiter dilata- tis, tibiarum dimidio apicali distincte latioribus. C. minutissimo Muls. affinis, sed multo minor, protho- race lateribus magis rotundatis, basi utrinque haud impresso punctisque in striis elytrorum minoribus densius positis. — Corpus nigrum, nitidulum, latiusculum. Caput latum, crebre punctatum, fronte utringue obsolete impressa. Antennae pro- thoracis angulos posticos vix attingentes, tenues, pallide ru- fo-testaceae, articulo secundo latitudine paullo longiore, 3:0 hoc circiter ?/; longiore, elongato-obeonico, 4:0—7:0 latitudine longioribus, 8:0 subrotundo, 9:0 et 10:0o leviter transversis, ultimo breviter ovato. Prothorax longitudine sesqui latior, lateribus medio modice rotundatis, apicem quam basin ver- sus paullo magis angustatus, antice distincete emarginatus, angulis deflexis paullo productis, angulis posticis/ obtusiu- sculis, basi utringque obsoletissime sinuatis ibique haud foveo- latus; supra modice convexus, crebre et satis fortiter puncta- tus, punctis lateribus nonnihil confluentibus. HElytra basi di- stincte emarginata, humeris prominulis, acutis, prothorace duplo longiora et distincte latiora, breviter ovata, convexa, posfice declivia, satis tenuiter striata, striis crebre et tenui- ter punctatis, punctis in stria 6:a circiter 30, postice profun- dioribus, interstitiis crebre punctatis et obsolete' rugulosis, - duobus lateralibus totis, ceteris postice distinete convexis. X SETT PPI ANSE dre f [1 st - RA a ” N SS a 3 -convalli montis Bulghar Dagh d. 27 Aprilis captus. bör Po Cr A bä rn TG sd By = + v Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. 83 Corpus subtus nigrum, prosterno lateribus longitudinaliter rugoso-punctatis, processu obsolete longitudinaliter exca- vato, ruguloso-punctato, apice anguste reflexo; abdomine toto etiam in segmentis apicalibus crebre punctato. Pedes ob- scure rufl, coxis piceis, femoribus erebre punctatis. Prope oppidum Tarsum d. 2 Maji et ad Turunschli in. 128. Cabirus thoracicus n. Sp. Oblongus, latiusculus, subdepressus, nigro-piceus, parum nitidus, glaber, antennis tarsisque pallide rufls, pedibus fusco- ferrugineis; capite transversim impresso, antice crebre, po- stice. remotius punctato; prothorace magno et lato, antice fortiter emarginato, angulis anticis productis, posticis rectiu- sculis; supra parum convexo, lateribus subexplanatis, fortiter, medio remotius, lateribus dense punctato; elytris satis forti- ter striatis, striis in fundo obsolete punctatis, postice profun- dioribus, interstitiis subtilissime obsolete punctatis, convexius- culis. Long. 3,5 mm. : Mas: tibiis anticis versus apicem valde incrassatis, intus ante apicem sinu vel incisura distincta notatis, tarsis tibiarum apice duplo angustioribus. Praecedenti affinis, prothorace majore, minus convexa, lateribus obsolete explanatis, angulis posticis magis rectis mox distinguendus; structura tibiarum maris ut in C. subpu- bescente R eitt. videtur. — Caput latum, fronte utrinque ob- lique obsolete impressum, antice crebre, postice remotius punctatum. Antennae prothoracis angulos posticos attingen- tes, articulo 3:o 2:o sesqui longiore, 4:o—10:0 leviter transver- sis, ultimo latitudine parum longiore. Prothorax elytris per- parum angustior, longitudine sua media sesqui latior, antice profunde emarginatus, angulis anticis paullo magis quam in congeneribus productis, lateribus ante medium parum rotunda- tis, postice levissime sinuatis, angulis subrectis, basi leviter emar- ginatus, tenuiter marginatus; supra parum convexus, intra latera obsolete explanatus, disco fortius et remote,lateribus sensim den- sius et subtilius puncetatus, punctis versus latera paullo confluen- 81 3 John Sahlberg tibus. Elytra basi emarginata, humeris paullo productis, pro- thorace duplo longiora, supra parum convexa, satis fortiter striata, stris postice profundioribus, in fundo subtiliter puncta- = tis, interstitiis quam in affinibus crebrius sed subtilius fere obso- = lete punctulatis, versus latera et postice convexis. Corpus - - .« subtus piceum, prothorace lateribus subtiliter strigoso-punctato, - processu postico ut in praecedente, pectore abdomineque paullo subtilius punctatis. ; Sub foliis deciduis Populi prope templum Baalis in" monte Antilibano d. 13 Aprilis duo specimina inveni. 129, Platy(no)sum Zacheus n. sp. Oblongum, snbparallelum, modice convexum, /fusco-ni- grum, opacum, griseo-indutum, undique squamis parvis aureis nitidissimis regulariter adspersum; capite inaequali, tuberculis - -duobus magnis frontalibus aliisque utringue intra oculos. ca- -rinaque epistomatis elevatis; prothorace fere semicirculari, lateribus ante angulos vix sinuatis, dorso sulcis duabus. ag diis et impressionibus magnis lateralibus instructo, elytris. sulcis latis foveolato-punctatis, subelathratis, interstitiis cari- nato-elevatis, obsolete tuberculatis, squamulis parvis aureis uniseriatim dispositis, 4:0 et 6:0 postice abbreviatis. Long. 2,8 mm. så : Pl. Paulinae Muls. affinis videtur, sed multo minus, prothorace utringque ante angulos posticos vix sinuato distin- — - guendum. Species parva primo intuitu Cnemeplatiae atropo = = Costa. similis et vix longior, sed paullo latior; corpus to- tum pulvere griseo indutum, squamulis parvis. certo situ splendidissimis aureis adspersum. — Caput brevissimum, antice obtusum, emarginatum, supra inaequale; clypeo transversim elevato, squamulis aureis loco elevato transversim biseriatim - positis; fronte tuberculis duobus magnis et latis in medio po- = sitis et alia utrinque versus oculos, longitudinaliter productis, distincete elevatis, locis his elevatioribus ut in genis reflexis squamulis aureis adspersis; palpis pallide rufo-testaceis. An- tennae brevissimae, piceo-rufae, articulo ultimo pallidiore,; 3:0 latitudine paullo breviore, fere obconico, 4:0—08:0 brevissimis 3 d | ; ; R . Coleoptera et mediterranea et rosso-asiatica. 85 4 valde transversis, 8:o praecedente paullo latiore, 9:0—11:0 clavam distinctam . formantibus, articulo 10:o ceteris paullo latiore, ultimo subrotundo. Prothorax elytris latitudine aequa- — lis, fere semicircularis, antice latissimus, leviter emarginatus, — angulis anticis rotundatis, lateribus fere continuatim conver- > gentibus, ante angulos posticos parum discretos levissime si- nuatis; basi satis fortiter rotundato-producta, marginibus om- nibus setulis brevissimis favis curvatis ciliatis; supra trans- ”versim modice, longitudinaliter parum convexus, inaequalis, medio canaliculis duabus longitudinalibus intervallo et late- "ribus subelevatis et obsolete tuberculatis, utringue impres- > sione magna et profunda irregulari oblique posito a medio —— et lateribus aequali spatio remoto; superficie tota pulvere griseo seu argillo induta et squamulis parvis aureis subrotun- dis certo situ splendidis, lateribus inaequaliter in medio bise- riatim. positis, ornata. Elytra basi RE emarginata, basin subparallelis, Härene setulis dr in prothorace 3 paullo longioribus versus apicem vergentibus, leviter curvatis, — ciliatis; supra modice convexa, late et profunde sulcata, AE cis foveolato-punctatis, interstitiis angustis, subcarinatis, a punctis striarum fere interruptis, uti subelathrata appareant elytra, tuberculatis, medio squamulis similibus ut in protho- race aureis uniseriatim dispositis; interstitio 4:o basi anguste, apice late interrupto, 6:0 postice valde abbreviato; punctis In stria 4:a circiter 15. Corpus subtus piceum, opacum, fo- 3 veolata-punctatum, squamellis parvis aureis ut in pagina Su- —— Periore ornatum, metasterno leviter excavato, prosterni pro- cessu -oblongo, antice subacuminato, leviter concavo. Pedes ut in congeneribus constructi, squamulis longioribus ornati. É Sub lapide in colli duro argilloso ad oppidum Hieri- ooochuntem d. 11 Martis unicum specimen inveni. 86 | John Sahlberg. 130. Oochrotus 'glaber De mais. Breviter ovatus, testaceo-rufus, nitidus, brevissime flavo- pilosulus, supra convexus, prothorace parce subtilissime, ely- tris cerebrius et paullo profundius punctulatis, his obsolete ru- gulosis; antennis longioribus, articulis 4:o et 5:o latitudine paullo longioribus, 7:0—10:o transversis; prosterno processu postico angusto. Long. 2—2,2 mm. Demais. Annal. Soc. ent. Fr. Bull. 1904: 287: = Om : orientalis J. Sahlb. in litt. 0. unicolori Luc. simillimus sed paullo minor, pube- scentia breviore, antennis longioribus, articulis 4:0—6:o0 haud transversis, elytris densius et profundius punctulatis, inter- stitis obsolete rugulosis processuque prosternali angustiore distinguendus. — Capit subtilissime satis crebre punctulatum et omnium subtilissime alutaceum, linea clypeali obsoleta; oculis rudimentaribus, sub angulis prothoracis occultis; pal-- pis anticis securiformibus, articulo ultimo apice oblique ob- solete emarginato. Antennae quam in O. unicolori distincte longioribus, compressis; articulo primo latitudine vix breviore, 2:0 subquadrato, 3:0 hoc sesqui longiore, latitudine apicali distinete longiore, 4:0—6:0 sensim latioribus, 4:o latitudine paullo, 5:o parum longiori, hoc 6:0-que cyathiformibus, 6:0— 10:0 sensim brevioribus et paullo latioribus, 6:0 vix, 10:0o for- - titer transverso, ultimo subrotundo. -Prothorax ut in O. uni- colori sed paullo minus convexus et densius punctatus. Scu- tellum brevissimum, sublaeve. Elytra latitudine basali parum longiora, structura ut in specie comparata, densius subrugu- loso-punctata, pilis breviseimis et tenuibus erectis aegre observandis munitis, uti multo magis glabra quam in specie altera appareant. Corpus subtus dense subtiliter pun- ctulatum, tenuiter et brevius quam in 0. unicolori pubescens. Pedes omnino ut in hac specie. Habitat in societate cum Aphenogastro barbara; ad Tu- runschli in convalle montis Bulghar ”Dagh d. 26 Aprilis et prope oppidum Tarsum d: 2 Maji captus. Hanc speciem, quam antea uti novam sub nomine O. ortentalis commu- nicavi, mihi benevole determinavit illustriss. dom. L. von Heyden, qui speci- int y FPPSENIYEES EOS (EST SK Ta OR TE VE USA BIEN ltt ESO SIgtE Kör SV kr FORE Sera X NLA Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. 87 men a me missum cum speciminibus in collectione sua asservatis ad Mersinam et Alepponem captis comparavit. Quum diagnosis 1. c. data nimis brevis nec omnino exacta videtur, descriptionem novam dedi. Y "131. Laena glabriuscula n. sp. "Elongata, angusta, piceo-nigra, subopaca, fortiter pun- ctata, antennis, palpis pedibusque rufis, pube depressa' tenui ”adspersa; capite vertice brevi crasso, oculis parvulis; pro- thorace basin versus fortiter rotundato-angustato, ante basin leviter costricto, angulis rotundatis, antennis elongatis, arti- -culo 9:0 latitudine paullo longiore, 10:0 subrotundo; elytris fortiter punctato striatis, interstitiis planiusculis, subtilissime uniseriatim punctatis-et obsolate transversim rugosis; fe- moribus omnibus muticis. . Long. 8—9 mm. Species statura et magnitudine L. turcicae Reitt. et L. — Ganglbaueri R eitt. similis, sed pubescentia depressa, haud erecta, L. graecace W eise ut videtur magis affinis. — Caput breviusculum, erebre fortiter punctatum, vertice pone oculos parum angustato, temporibus brevibus, fronte inter antennas transversim fortiter impressa, oculis parvis rotundatis, parum convexis; clypeo piceo-rufescente, tenuiter pubescente; labro dense subtilissime punctato; palpis totis pallide rufo-testaceis. Antennae prothoracis angulos posticos excedentes, totae pal- lide rufae, articulo secundo subquadrato, tertio hoc sesqui lon- » giore, 4:0—9:0 latitudine longioribus, 10:o subrotundo, ultimo — ovato. Prothorax: latitudine vix longior, antice rotundato- dilatatus ibique elytris parum angustior, basin versus rotun- dato-angustatus, antice distincte emarginatus, angulis leviter productis, obtusis, juxta apicem anguste constrictus ut supero inspectus anguste acute angulatus appareat, a lateribus inspectus angulis obtusis; supra modice convexus, fortiter et 'satis confertim punctatus, superficie nitidiuscula. Elytra la- "titudine sua duplo longiora, pone medium levissime dilatata, dorso subdepressa, nigro-picea, plus minusve pallida, parum nitida, fortiter striata et in striis profunde et crebre pun- ctata, striis basi et apice tateribusque profundioribus, inter- stitiis dorso striis distincte, lateribus haud latioribus, pla- niusculis, transversim obsolete rugulosis et in singulo serie 88 <> John Sahlberg. unica e punctis minutis et inter se magis: quam punctis stria-" - rum remotis, interstitio 6:0 ante humeros abrupta, pube te- nuissima depressa aegre observanda, nisi versus apicem. Cor- pus subtus piceum, paullo distinctius breviter flavo-pubescens, = propleuris pectoreque lateribus profunde satis dense puncta- = tis, sterno medio abdomineque subtilius et minus dense pun- ctatis, pygidio crebre punctato. Pedes toti pallide rufi, fe- moribus crassis, inermibus, tibiis basi fortiter curvatis. Sub foliis deciduis in convalli montis Libani supra os- tium fuminis Lyci prope Berytum SSE d. 12 Aprilis nonnulla specimina capta. 132. Helops (Odocnemis) moabiticus n. Sp, Elongatus, piceo-fuscus, subaeneo-nitens, nitidus, anten- nis pedibusque dilutioribus; prothorace subquadrato, parum convexo, subtiliter -densius punctato, lateribus ante angulos posticos obsolete sinuatis, his rectis; elytris punctato-striatis, ' interstitiis planis, subtiliter punctatis, dorso antice latius re- fexo-marginatis, singulariter rotundatis. Long. 13 mm.. Mas: tibiäs quattuor anterioribus intus denticulatis, apice incurvis, densius pubescentibus, posticis extus leviter si-. nuatis, intus subtilissime crenulatis, parce et breviter pube- scentibus; segmento primo ventrali Hvad glabro; tarsis an- ticis modice dilatatis, articulo 3:o haud transverso. H. (Odocnemi) valgo Baudi affinis et statura magni- tudineque similis, sed magis nitidus, subaeno-micans, inter- stitiis elytrorum distincte punctatis, abdomine basi in mare glabro tibiisque posticis haud longe pilosis primo intuitu di-. stinguendus. — Caput crebre subtiliter punctatum, antice transversim arcuatim impressum, vertice utringue oblique fo- veolato; clypeo dense fulvo-piloso; palpis ferrugineis, maxil- larium articulo penultimo brevissimo. Antennae graciles, piceae, sructura ut in ÅH. valgo, articulis singulis basi late rufescentibus. Prothorax anguste quadrangularis, latitudine perparum longior et quam in H. valgo paullo angustior, late- ribus parum rotundatis, basin versus haud angustatus, utrin- que ante angulos posticos. rectos 'obsolete sinuatis, undique distinete marginatus,; supra modice convexus, nitidus, medio 4 89 transversim obsolete, lateribus paullo distinctius 'depressis, -satis erebre, disco :paullo remotius et subtilius, punctatus. É 'Scutellum ROTE rotundato-triangulare,- obsoletissime pun- ctulatum. Elytra: prothorace triplo longiora, quam in H. valgo paullo angustiora et transversim: magis convexa, mar- gine laterali ut in illo satis late calloso et reflexo-marginato, apice singulariter anguste rotundato et minus dense brevis- ime pubescenti; supra satis fortiter striata et in striis di- stincte punctata, punctis numerosis, interstitiis planis, di- stinete licet subtiliter minus dense punctatis, 2:o cum 8:0 — apiece confluente, 9:0 ante apicem angustato et abbreviato, in- terstitiis singulis seriatim, postice fortius asperato-tuberculatis, interstitiis tribus interioribus a basi usque pone medium non be tuberculatis. Corpus subtus piceo-fuscum; prosterni pleuris - CE R strigosis, processu inter coxas laevi, postice deflexo haud dilatato; metasterno medio distincte punctato, lateribus El — sublaevi, bakning satis crebre minus subtiliter punctato, J segmento ultimo (in mare) late longitudinaliter impresso, 3 utringue satis dense fusco-pubescente, apice marginato. Pe- des picei, coxis femoribusque subtus dilutioribus, subtilissime punctulatis, tibiis intus satis longe pubescentibus. F Ke In valle orientali fluminis Jordanis prope ostium rivi Vadi en Navåime d. 14 Martis unicum marem inveni. 3 a Fam. Alleculidae. 133. Mycetochara (Ernocharis) hirta n. Sp. re - Oblonga (5) vel lineari-elongata (3) rufa, fusco-pilosa, subopaca, elytris nigris, dense longius mnigro-pilosis; capite —— oproöthoraceque confertim satis fortiter punctatis, elytris forti- — ter fere sulcato-striatis, striis dense et distincte punctatis, interstitiis convexis, subtilius punctatis. Long. 6—8 mm. SR Mas: antennis medium corporis superantibus, articulo secundo -subquadrato, tertio elongato hoc duplo et dimidio 90 John Sahlberg. longiore, 4:0 praecedenti paullo longiore et latiore, 4:0—10:0 sensim paullo angustioribus, latitudine duplo longioribus, ul- timo penultimo distinete minore; -capite piceo, oculis maxi- mis, globosis; intervallo oculorum diametro oculi vix latiore; prothorace angusto capite vix latiore, medio longitudinaliter fortiter depresso; elytris hoc distincte latioribus et quadruplo longioribus; punctura totius corporis subtiliori et magis transversim rugulosa. ; Femina: corpore multo breviore et latiore, capite rufo; antennis brevioribus, corporis medium haud'- attingentibus; articulo secundo distincte transverso, tertio hoc plus quam triplo longiore, 3:0 —10:0 latitudine circiter sesqui -longioribus, ultimo penultimo longitudine aequali; capite parvo, oculis minoribus, intervallo horum diametro gquadruplo latiori; pro- thorace capite duplo latiore, subgibboso-convexo, medio ob- soletissime depresso; elytris ovatis, undique convexis, striis N TELL SET LAN pit SÄGES profundioribus; puncetura totius corporis profundiori et ma- gis concinna. M. (EF) ruficolli Bau di affinis coloreque similis, sed differt pubescentia multo longiore et densiore, nigra vel nig- ro-fusca, praesertim in prothorace erecta, in elytris magis ver- sus apicem nutante quare corpus supra magis obscura et opaca appareat. In convalli montis Bulghar Dagh ad stationem viae Turunschli d. 28 Aprilis marem et feminam inveni. Fam. Meloidae. 134. Zonabris undulata n. Sp. Elongata, nigra, nitida, capite, prothorace scutellogue longius nigro-hirtis, elytris breviter nigro-pubescentibus, ely- tris rubro-ferrugineis, basi anguste, fasciis tribus transversis undulatis continuatis, duabus anterioribus ad suturam cum nigredine basali confluentibus, margineque apicali cum fascia postica utringue conjunctis nigris; capite crebre satis pro- << In 27 - Ej 2 Få LI ISEN Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica. 91 2 furidå punctato, fronte medio canaliculato; prothorace sub- transverso, inaequali, subtilius punctato; antennis medioeri- bus, prothoracis basin paullo superantibus, articulis 3:0—6:0- z — basi anguste rufo-annulatis, 3:0 4:o !/3 longiore, ceteris sen- sim. vix crassioribus, omnibus latitudine longioribus, ultimo praecedentibus fere ee Se oblongo-ovato, apice obtuse — angustato; corpore subtus nigro-piloso; elytris dense subti- lissime granuloso-punctatis. Long. 15—18 mm. (DN Species pulchra, elytris rubro-ferrugineis, fasciis tribus ch utringue dentatis nigris nigredineque basali et apicali cum fasciis confluentibus insignis. Z. eruci Esch. affinis vide- — tur et statura Z. impeditae Heyd. sat similis. — Caput sub- — —quadratum, temporibus tumidis, crebre satis fortiter puncta- tum, punctis postice paullo remotioribus, longe nigro-pilosum, åa vertice usque ad apicem frontis obsolete inaequliter canali- —— cnulatum, canaliculo in fronte profundiore fere sulciformi et —— utringque: obsoletissime tuberculata ; palpis nigris unicoloribus. — Antennae quam in Z. impedita paullo longiores et apicem ver- "> Sus minus incrassatae, nigrae, articulis 3:0—6:0 basi anguste ; er) rufo-annulatae, 3:o 4:o tantum !/; longiore, 4:0—10:0 latitu- dine distincte longioribus, ultimo quam in Z. impedita di- | stinete longiore. Prothorax transversim subquadratus, antice + minus angustatus, supra inaequalis, canalicula obsoleta fere — pereurrente, impressione transversa basali distincta, media > obsoleta et antice parum conspicua nec non laterali utringque fere in medio notatus; dense sed paullo subtilius quam in — capite punctatus, plaga obsoleta prope medium utringue lae- : vigata, longius nigro-pilosus. Scutellum nigrum, subtilissime > punctulatum, medio longitudinaliter laevigatum, dense nigro- > pilosum. Elytra prothorace quadruplo longiora, dense subti- — liter granuloso-punetata, pube seu pilis subdepressis nigris — brevissimis versus” scutellum paullo longioribus parce obducta, > rubra et pulchre nigro-picta, nigra sunt basis tota intra hu- meros cum vitta suturali confluens, fascia anterior a mar- gine laterali usque ad suturam ducta et cum nigredine ba- oc sSali et fascia media confluens, utrinque sinuata, postice par- <= tem tertiam primam attingens; fascia media etiam continuata — wWversus suturam utringue late sinuata; fascia tertia ante-api- > calis antice dentata, postice cum limbo nigro apicali conflu- 7 d CM 3 | 92 -/Jobn Sahlberg. ens -maculam magnam rubram amplectens. Corpus subtus = 5 SEE ha cum pedibus dense nigro-villosum. Habitat in Turkestania. Prope stationem Dschilaryk in floribus Delphinii d. 18 Julii duo specimina inveni. = 135. Zonabris pilosella n. Sp. Nigra, nitidissima, utringque longius nigro-pilosa, capite satis fortiter punctato; antennis breviusculis, basin protho- racis haud attingentibus, apicem versus incerassatis, articulo — 3:0 4:0 fere duplo longiore, 8:o—10:o leviter transversis, ul- timo magno penultimo duplo longiore, apice oblique angu- = — stato; prothorace valde profunde fere foveolatim punctato ; elytris flavo-albidis, remotius ruguloso-punctatis, nigro-pilosis, nigro-signatis; nigra sunt: macula magna subhumeralis, litura communis postscutellaris postice bilobata, fascia media percur- rens inaequalis, versus latera valde. dilatata, fascia fere bi- partita cum limbo apicali continuata.. Long. 1—10 mm. | Var. b: fascia media interrupta in maculis duabus di- ' visa. Species. parva Z. cibiricae G e bl. et Z. Hauseri Esch. E Å primo intuitu similis, signaturis et pilositate longa nigra ab utraque abunde distincta. Z. Hauseri tamen punctura grossa prothoracis magis affinis, sed macula prima laterali humero magis approximata et apice anguste nigro-cincta ut et elytris 2 pube longa depressa griseo pilisque erectis nigris vestitis. bene distinceta. — Caput satis dense et profunde punctatum. An-- tennae breviusculue, articulis 4:0—6:0 quam in Z. Hauseri multo brevioribus, sensim crassioribus, 6:0 latitudine vix lon- giore, 6:0—10:0 sensim fortitler incrassatis, leviter transversis, ultimo oblongo-ovato, apice oblique angustato. Prothorax subglobosus, profunde et fortiter punctatus, punctis quam in capite duplo majoribus, remotioribus, fere foveiformibus, pi- lis longissimis erectis nigris satis dense vestitus. Elytra nitida, pube longa grisea, subdepressa apicem versus vergente pilisque lungis, erectis nigris, postice sensim paullo breviori- bus munita, remotius ruguloso-punctata, pallide flavescenti, albida; macula magna subhumerali, postice valde dilatata, EN FEGT eV s v - i N V JT FAT CORE SO & EERO EPN Sr VIE SENAP TIN DISPENS OT SE FN mediterranea et rosso-asiatica. n 93 signatura communi snturali e scutello egregiente, postice valde dilatata, bilobata, fascia media marginem :lateralem et suturam attingente, medio constricta et interdum in macu- | las duas divisa apiceque late maculam pallidam inludente ni- ; See: Corpus subtus RSA nigrum, nigro- -pilosum. Pe- trägineis. In Turkestania prope lacum Issyk-kul et flumen Tschu d. 22 Julii specimina haud -pauca cepi. ns Fam. Oedemeridae; RR Oedemera pulchripes n. Sp. Lineari-elongata, caerulescenti-aenea, nitida, albido-vil- losa, elytris maxime ex parte femoribusque a basi ultra me- dium favis; capite prothoraceque obsolete punctatis, hoc in- tra basin apicemque profunde transversim impresso, medio foveolis profundis, carina acuta antice in callis transversis > continuata discretis; elytris apicem versus fortiter angustatis, = CcOstis aeneis apice puncto flavo mnotatis, costa tertia tota e —— margine discreta; alis fumatis. Long. 10 mm. = Mas: femoribus posticis valde incrassatis, curvatis, in- — tus longe albido-villosis, tibiis crassis, basi subfractis, arcua- tim incurvatis, segmento ultimo ventrali acute usque ad ba- > sin exciso, laciniis anguste triangulariter attenuatis. 3 Femina ignota. - "> Species pulcherrima, femoribus in mare valde incrassatis, — bicoloribus, elytris basi latis, postice fortiter coarctato-angu- oo statis inter species congeneres insignis. — Caput prothoracis — Jlatitudine, obscure caeruleo-virescens, nitidum; clypeo apice obsolete longitudinaliter canaliculato; fronte deplanata, obso- —— lete punctulata; pube pallida antice brevi depressa, postice > löngiore erecta minus dense obsitum; palpis oreque piceis. —— Antennae tenues, elytrorum apicem attingentes, articulo > tertio secundo triplo et dimidio longiore et 4:0 aequali, ul- 94 John Sahlberg. tino penultimo parum breviore, apice subaequaliter angu- stato. Prothorax latitudine sua vix longior, pone medium mo- dice constrictus, basi apiceque late rotundatus, reflexo-mar-- ginatus ; supra valts inaequalis, prope basin et apicem traus- versim fortiter impressum, impressionibus callis inaequalibus sinuatis terminatis, disco medio utringque foveato-excavato et carina acuta longitudinali, antice bifureata ramis lateribus cum callo antico confluentibus; superficie crebre subtiliter, antice paullo distinctius puctulata, longius albido-villosus. Scutellum breviter rotundato-triangulare, subaeneum, subti- lissime punctulatum, pallido-pubescens. FElytra basi protho- race ?/, latiora, humeris valde calloso-elevatis, ante medium fortiter constricto-angustata, dehiscentia, sutura distinete marginata et fortiter sinuata, costis valde elevatis, 1:a po- stice abbreviata, 2:a hac parallela usque ad apicem ducta, 3:a a margine laterali discreta; supra flavo-lutea, postice praesertim in costis infuscata, aeneo-micantia, pallido-pu- bescentia, obsolete punctata, apice ipso anguste calloso-flavo. Alue fumatae. Corpus subtus caeruleo-virescens, abdomine subaeneo, dense longius albido-fere sericeo-villosum, processu metasternali inter coxas albido-flavo, abdomine ruguloso, brevius albido-pubescente. Pedes albido-villosi, anteriores obscure aenei, tibiis tarsorumque articulo primo picescenti- bus, pedes postici (in mare) pulchre bicolores, trochanteribus piceo-aeneis, femoribus valde incrassatis et fortiter curvatis, intus sinuatis, a basi ultra medium flavo-luteis, apice late, subtus angustius chalybeis, intus longius albido-villosis; ti- biis chalybeis, basi subangulariter inflexis seu fractis, tuber- culo genali exteriore prominulo, deinde continuatim arcuatis, intus dense griseo-pubescentibus, tarsis nigro-aeneis. Habitat in insula Lesbo; dua specimina invenit filius Unio, primum ad montem Amales d. 21, alterum prope vicum Agiasos d. 23 Maji. sp Ck = d Vd É fö SAG Ne På k | Ötversigt at Finska Vanbiköpslocietetens Förhandlingar. I L 1907—1908. N:o 8 - j pe Vv Uber den zweiten Hauptsatz der Thermo- dynamik und die absolute Temperatur. | K. F. SLoTttE. "Folgender Beweis des zweiten Hakpisätden der Thermo- EG dynamik fär den einfachen Carnot'schen Kreisprocess därfte Et nicht ohne Interesse sein, besonders weil derselbe zu einer aren und genauen Definition der absoluten Temperatur - föhrt. Fa e Wir bezeichnen mit A und A' zwei Körper, welche eine unbegrenzte Anzahl einfacher Carnot'scher Kreisprocesse zwi- schen denselben, auf konstanter Temperatur erhaltenen Wär- - mereservoiren K, und K, durchlaufen können, mit Q, und Q, . die beiden Wärmemengen, welche A bei fees seiner Kreis- processe von dem einem Reservoire aufnimmt und dem an- deren abgiebt, und mit Q,' und Q,' die entsprechenden Wär- memengen fär den Körper A”. Wenn die der äusseren Ar- beit entsprechenden Gu nen år Q und Q' sind, so haben wir dänn: EA) Q — Q =0, | Qv— Q=0. Bei n Kreisprocessen, welche 4 durchläuft, wird somit die Wärmemenge nQ verbraucht oder producirt, je nachdem die Kreisprocesse ir der einen oder der anderen Richtung vor- — sichgehen, und fär AA” ist die entsprechende Wärmemenge bei on" Kreisprocessen n'Q'. Se cv CK. Slotte. vie Zablen n und »' können wir nun immer so wählen, dass die Differenz zwischen den Wärmemengen nQ und »Q' = beliebig klein wird. Wir nehmen an, dass n und nn" solche Werte haben, dass . 3 ER (3) nQ =n'Q' : SR ist. Dann bekommen wir aus den Gleichungen (1), (2) und (3): | za nd — Nn =0Qr — N'Q FAN und Ad Ch (4) nQ— NQv =nN02— NQ. Lassen wir-die n Kreisprocesse des Körpers 4 und die »” Kreisprocesse des Körpers A' in entgegengesetzten Richtun- "gen vorsichgehen, so wird bei den Kreisprocessen des einen Körpers ebenso viel Wärme zur Arbeit verbraucht, wie bei den Kreisprocessen des anderen Körpers aus Arbeit gewon- nen wird, so dass, wenn wir die Kreisprocesse der beiden Körper zusammen in Betracht nehmen, keine Umsetzung von Wärme in Arbeit oder von Arbeit in Wärme stattfindet. Auf Grund des Satzes von Clausius, dass Wärme nicht ohne -— Kompensation aus einem kälteren in einen wärmeren Körper äbergehen kann, folgt dann aus der Gleichung (4), dass (a) HOMO und (b) HQ QS sein muss. Denn wenn die: Gleichungen (a) und (b) nicht bestehen wärden, so könnte man die Richtung der Kreispro- cesse des Körpers A und die entgegengesetzte Riehtung der Kreisprocesse des Körpers 4A' so wählen, dass Wärme aus dem kälteren in den wärmeren Reservoir äbergehen wärde, was hier ohne Kompensation stattfände. Aus den Gleichun- gen (a) und (b) bekommen wir aber: ; (9) Qo AM welche Gleichung zum zweiten Hauptsatze der Thermodyna- mik in engster Beziehung steht. : | de EN nd vå L] Zweiter Hauptsatz der Thermodynamik. 3 Ehe wir weiter gehen, wollen wir jetzt die Temperatur- einheit feststellen. > Gesättigter Wasserdampf, dessen Druck, auf Meeres- niveau und Normalschwere reducirt, 760 mm beträgt, hat im- mer dieselbe Temperatur, die somit vollkommen bestimmt ist. Eine andere, ganz bestimmte Temperatur ist die Gefriertem- peratur des reinen Wassers unter dem genannten Drucke. Die Differenz zwischen diesen Temperaturen ist somit auch eine vollkommen bestimmte Grösse, und wir definiren die Temperatureinheit als einen bestimmten Bruchteil dieser Diffe- renz; eimen Celsiusgrad somit als 0,01 der genannten Diffe- renz. Hiermit ist die Temperatureinhet unabhängig von den verschiedenen Thermometern bestimmt. Wir bezeichnen jetzt mit A', A”, A'””, -.. eine beliebige Anzahl verschiedener Körper, die einfache Carnot'sche Kreis- processe durchlaufen können, bei welchen die Temperaturen der beiden isothermischen Veränderungen fär alle Körper dieselben sind. Diese Temperaturen, vom Gefrierpunkte des Wassers gerechnet, bezeichnen wir mit t, und t,. Die von den Körpern bei den genannten Temperaturen aufgenomme- nen oder abgegebenen Wärmemengen seien Q,' und Q;, Q,” und Q;”, Qv” und Q,”, --- Auf Grund der Gleichung (5) haben wir dann: (6) 2 -NRe QQ QS Es ist nun immer möglich eine Anzahl Grössen a", a”, a :- 80 zu bestimmen, dass sie den folgenden Gleichungen geniägen: "i 2 (7) Qv 0 + JV a” Sj bh SRA ag eg 6 RQ RR Qt At Auf Grund der Gleichungen (6) bekommt man dann: (8) äl ba a + a slide RO ENA (Ro 4 K. F. Slotte. [N:o 8 Aus den letzten Gleichungen ergiebt sich aber mit Nothwen- digkeit: (9) d =" =" =... Die grössen w',uw", a”, ... haben somit för alle Körper einen und denselben Wert, den wir mit « bezeichnen, und man bekommt: Läjodl Vana AK =... = art FETTER Q5 a + tt oder allgemein: (10) Q art, Q. att wo GQ, und GQ. die von einem beliebigen Körper bei einem einfachen Carnot'schen Kreisprocesse zwischen den Tempera- turen t, und t, aufgenommenen oder abgegebenen Wärme- mengen bezeichnen. Wenn die Temperaturen der isothermischen Verände- rungen mit t und 7, die entsprechenden Wärmemengen mit Q und Q' bezeichnet werden, so haben wir folglich auch: (11) Q at! Qrraer Setzen: wir in die Gleichung, (11) t' =0, Q' = Qo,'8S0 be- kommen wir: (12) Qt Qi Rd Die letzte Gleichung wollen wir auf einen Kreisprocess an- wenden, der mit einem Körper A in solcher Richtung ausge- föhrt wird, dass A bei der Temperatur t die Wärmemenge Q abgiebt. Wenn t abnimmt, wird auch & kleiner, und fär t=— a L] Zweiter Hauptsatz der Thermodynamik. a bekommen wir aus (12) Q'= 0: Bei dieser Temperatur wärde somit A keine Wärme mehr abgeben, und da a fär alle Körper bei demselben Werte von t denselben Wert hat, wie klein auch t ist, so muss die ge- nannte Temperatur fär alle Körper dieselbe sein. Besteht die Wärme eines Körpers in einer unsichtbaren Bewegung der kleinsten Teile desselben, so liegt es nahe, das letzte Ergebniss so zu deuten, dass diese Bewegung bei der genann- ten, fär alle Körper gleichen Temperatur aufhört, und dass es somit keine niedrigere Temperatur geben kann. Wir nen- nen deshalb die Temperatur t=— a den absoluten Nullpunkt und eine davon gerechnete Temperatur (13) T=4-+t absolute Temperatur. Wenn wir in die Gleichung (11) a +t=T7T, a+V=7T einfähren, so bekommen wir: (14) Qiasrl: [an a T welche Gleichung als Normalausdruck des zweiten Haupt- satzes der Thermodynamik fär einen einfachen Carnot'schen Kreisprocess zu betrachten ist. Bezeichnen wir den Wert von 7" för t'=0 mit 7, und den entsprechenden Wert von Q', wie oben, mit Q,, so be- kommen wir aus den Gleichungen (14) und (12): lycn Fyr bu rt REST GEN RR VA RET Aus der letzten Gleichung ergiebt sich a = 7T,, und da 7, die absolute Gefriertemperatur des Wassers unter dem oben ge- nannten Drucke, somit eine nur von der Temperatureinheit abhängige Konstante ist, so muss a von der Temperatur unab- hängig sein, wie auch aus dem Verhalten derjenigen Gase, die 6 K. F-. Slotte. [N:o 8 das Boyle-Gay-Lussac'sche Gesetz genauer folgen, hervorzu- gehen scheint. Da die Grösse a somit fär alle Körper und alle Tempe- raturen dieselbe ist, so hat sie die Bedeutung einer univer- sellen Konstante, deren Wert, wenn die Temperatur t vom Gefrierpunkte des Wassers gerechnet wird, nur von der Tem- peratureinheit abhängt. Auf Grund der Eigenschaften der Gase wissen wir, dass dieser Wert von 2732 C. nicht viel abweicht; der genaue Wert ist jedoch unbekannt. Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. L 1907—1908 N:o 9. Om Krysoberyll och Korund i Helsingforsgraniten. af Max SERGELIUS. Ett meddelande !) af professor Wiik ger vid handen, att krysoberyll förekommer i trakten af Ulrikasborgsbärgen i södra delen af Helsingsfors eller närmare angifvet i bärgen strax vester om Jungfrustigen. Vid gatsprängningsarbeten våren 1904 i denna trakt var mineralogen i tillfälle att där- städes finna krysoberyll i riklig mängd. Under insamlande af stuffer af nämnda mineral anträffade jag då i en pegmati- tisk granit äfven stora och väl utbildade kristaller af ko- rund, hvilket mineral ej tidigare blifvit funnet i helsingfors- graniten. Då trakten för fyndigheterna inom snaraste framtid kom mer att bebyggas, torde ett kort omnämnande af beskaffen- heten hos angifna bärgart vara af behofvet påkalladt. Bärgen här liksom öfverhufvud bärgen i södra delen af Helsingfors utgöras af hornblendegneis genomdragen af mäktigare och smalare granitgångar. Graniten är ljus me- delkornig och innehåller 1 underordnad mängd mörka be- 1) FF. J. Wiik. Bidrag till Helsingforstraktens Mineralogi och Geog- nosi Helsingfors 1865. Akademisk Afhandl. 2 Max Sergelius. [N:o 9 ståndsdelar samt företer en aplitisk struktur, men är ock mångenstädes pegmatitiskt utbildad. Allmänt är gra- niten rik på brottstycken, flagor och flisor af hornblende- gneis, och på många ställen ser det ut som om en upplösning af gneispartier ägt rum i graniten, hvarigenom mörka grå sliror sålunda skulle uppstått i densamma. Krysoberyllen förekommer såväl i den aplitiska som i den pegmatitiska graniten invuxen i fältspaten, som före- trädesevis utgöres af mikroklin. Korunden, som anträffades endast lokalt i ett pegmati- tiskt granitparti om 1 m höjd och 0,1 m. bredd vid gatu- profilen af den tomt, som å Helsingfors stadsplan är beteck- nad med N:o 15 vid Petersgatan, uppträder på sådant sätt, att dess uppkomst förefaller stå i samband med de grå re- sorptionslirorna 1 graniten. I föreliggande meddelande behandlas nämnda minerals morfologiska samt såvidt möjligt varit deras fysikaliska be- skaffenhet. Krysoberyll: Af detta mineral har jag anträffat såväl enkla kristaller som polysyntetiska individer; dessa senare äro uppbyggda enligt den bekanta lagen: tvillingplan = (031) ?). De enkla kristallerna — Cymophan — äro att betrakta såsom en sällsynthet, och har jag öfverkommit blott en enda mera betydande sådan. Fig 1 utgör en afbildning af den- samma, och mäter denna kristall en längd af endast 0,8 cm med rombiskt tvärsnitt, där den längre diagonalen är omkr. 0,3 cm. På denna kristall hafva följande former faststälts: a = 1100), i = jO11!, m = j110j, s = $120;, d = Ill: 2) Dana ,,Descriptive Mineralogy' New York 1899. 8. 229 L] Om Krysoberyll och Korund i Helsingforsgraniten. 3 Rikligare anträffas polysyntetiska bildningar af kryso- beryll. Dessa polysyntetiska kristaller, hvilka utgöras af tvillingar och trillingar (sexlingar), uppträda såsom kontakt- och penetrationsbildningar. Tvillingkristallerna (fig. 3) äro de öfvervägande och utgöra kontaktbildningar med tvil- lingplanet t = (031). På en enkel individ, den ytrikaste uti den polysyntetiska kristallen (fig. 2), uppträda formerna: a = (100), b = $j010f, i == jOllj, m = 41103, s = ;120;, o = $lll|, n = $121! och t = 10313. Penetrationsbildningar äro afbildade i fig. 4 och fig. 5. De genomsätta hvarandra så, att hela gruppen får utseendet af ett hexagonalt prisma eller hexagonal pyramid. Å en del af dessa kristaller (fig. 4) uppträda endast ytorna a och 0 i kombination med hvarandra, medan andra äro ytrikare (fig. 5) och förete formerna: ; a = 1100), b = 40101, i = jO11! och o = 1111. 4 Max Sergelius. [N:o 9 Å samtliga polysyntetiska bildningar iakttages den ka- raktäristiska vertikala streckningen på makropinakoiden. De polysyntetiska kristallerna variera med afseende å längden hos en enkel individ från 0,5 till 3 cm med af- seende å tjockleken från 0,2 till 0,8 cm. De tafvelformade individerna besitta vanligen en tjocklek af 0,3 cm. : Ta De LI OC Vv et Vv VILLA DA Ytor. | Miller. | Naumann. Uppmätta. | Enligt Dana?). a:b (100) : (010) | ooP oo : ocP oo 909 9090 a: m (100) : (110) | ooP oo : ocP 259 16' 250 10' m : m (T10FNOE SSR RTP 500 21' 502 20' 8: 8 (120) > (120)koo PRE SP 939 34' 930 32 US (011) : (011) Pioot rut Peo 602 50' 600 14' ej (031): (031) | 3 Pos: 3P oo 1200 10 1200 14' 0: 0 (111) : (111) PM IN 93044” 930-44” b:n 010): (121) leka RA 5390: 45 530 dö big (010) : (120) | ocP 00 oo P2 469 44: 460 42 +) | ") Beräknad ur Haidingers axelförhållande ?): a:b:c= 0,47006 : 1 : 0,58002. 3): Poggendorffs Annalen 1849. B. 77 8. 228. FENA L] Om Krysoberyll och Korund i Helsingforsgraniten. 5 Kristallerna växla med afseende å färgen från gul- gröna till gräsgröna, den enkla kristallen besitter en grågul färg. Mineralet är kantgenomlysande, företer glasglans, i brottet fettglans. Brottet är mussligt. H = 8—8.5. Sp. v = 3,68 bestämd medels pyknometer vid + 172 C. Makroskopiskt är krysoberyllen klyfbar långs b = (010), och dessutom iakttages genomgångar långs (001) samt i= (011). Mineralet visar sig vara svagt pleokroitiskt, För under- sökning af pleokroismen betjänade jag mig af tvänne orien- terade snitt, det ena'skuret parallelt med makropinakoiden, det andra parallelt med det basiska planet. Tabellöfver absorptionsfärgerna. BEER FOVIST VALT Se Tr. Ce by bo | da | | | färglös ljus . med | färglös färglös gulgrön dragning i grönt Ce > Db | oa > Dy Snitt || (100) | Snitt || (001) (SET SES I Af de optiska konstanterna har jag ej kunnat bestämma brytningsexponenten, emedan materialet i fråga ej var till- räckligt klart. Däremot har jag i en platta, skuren parallelt 6 Max Sergelius. [N:o 9 med det basiska planet, lyckats bestämma axelvinkeln. Ehuru snittet var taget vinkelrätt mot den spetsiga bissektrisen, var axelvinkeln för stor för att kunna uppmätas i luft, i anledning hvaraf densamma först bestämdes i Cassia-olja. Härvid er- höll jag: 2 Hna = 919 1113”. Enär oljans brytningsexponent för Na-ljus är likamed 1,6015, så resulterar en vinkel 2 Vya=80? 56" 50”, då mineralets medelbrytningsexponent antages till 1,760 enligt Descloiseaux !). | Soret uppgifver för axelvinkeln?) i en krysoberyll 2 V=27951" och enligt Dana är 2 V=459 20' 3). Optiska planet är || b==(010). Opt. karaktären + Dis- pereionen cs > »v. Af mineralet krysoberyll synes förekomma tvänne varie- teter i helsingforsgraniten. Den enkla prismatiskt utbildade individen (fig. 1) skulle vara identisk med den s. k. Cymopha- nen enligt Hauy samt den polysyntetiska kristallen iden- tisk med den s. k. Alexandriten enligt N. Nordenskiöld. Korund. Korunden uppträder i kristaller från mikroskopisk liten- het till kristaller af 3 cm längd. Dessa förekomma dels med prismatisk (fig. 6), dels med skalenoedrisk utbildning (fig. 7), och härutöfver finnas sådana med såväl prismer som skalenoedrar och basis i kombination med hvarandra (fig. 8). 1). Descloiseaux. ,,'Théses présentées a la faculté des Sciences de Paris. Paris 1857:-:5:060: 2) Von Kokscharow. Materialien zur Mineralogie Russlands. St. Pe- tersburg 1862. B. 4. s. 65. 3) Dana ,Descriptive Mineralogy" New York 1899. s. 230. L| RÖNÖON Fi q.6 fig. CF Fig.8. Emnär kristallernas ytor äro matta samt ojämna och strekade, blifver den reflekterade bilden på goniometern otydlig, och då härtill kommer, att ifrågavarande mineral varit utsatt för bärgskedjetryck och sålunda deformerats, är det svårt att med säkerhet fastställa ytornas kristallografiska värden. Följande former hafva dock blifvit bestämda: C = 410001), 1= 111201, py = 12351) samt v= "26871. Af dessa ytor har mig veterligen ej skalenoedrarna q& och w någonsin tidigare iakttagits hos ifrågavarande mineral. Å en del kristaller äro de skalenoedriska ytorna buktade utåt (fig. 7). Tabell öffer vitklarnaå Ytor. «| Miller. | Naumann. Uppmätta. FR mn e:1 | (0001) : (1120) | OP: ooP2 9090 900 1:1 |H(1120)4 (1120) oo P2: IBA” | 120: 1200 e : På | (0001) : (3521). | OP: 5 P4 | 980 946”) — 980 17: 35” P, : Pe | (5321) : (2351) | SP: SPå | 72950 720 18' 42” Pr : På | (5321) : (3521) | BP IBPEA 49900 | 460 1840” | Py: ov: | (8827) : (6B2T) 4P: 4På | 2809 | 230 4146” kll4P go P2 fa 31014 ko BLOAP Ar | sl -11(8627) > (1120 1 Von Kokscharow. Materialen zur Mineralogie Russlands. St. Pe= tersburg 1855. B. 1. s. 23. 8 Max Sergelius. [N:o 9 De flesta ytor å samtliga kristaller förete den i en, två eller tre riktningar gående karaktäristiska sträckningen, som förlöper såsom tracer på ytorna enligt grundromboederns plan (fig. 9 och 10). Å en del kristaller framträda sålunda uppkomna trekantiga figurer mycket tydligt, medan de å andra antaga ett mera oregelbundet utseende. ; L] Om Krysoberyll och Korund i Helsingforsgraniten. 9 På en enda kristall, som var utbildad på samma sätt som den i fig. 8, visar sig på det basiska planet omväx- lande ljusbruna och mörka zoner med en mörk kärna i mid- ten (fig. 11). Zonerna löpa parallelt med den sexsidiga skale- noedriska omkretsen. Korunden från Helsingfors besitter en grå till grågul stundom i blått stötande färg, något påminnande om de vid Barsowskoj och TIlmenberget vid Ural uppträdande korund- kristallerna. - Mineralet är kantgenomlysande till nästan ogenomskinligt och företer glasglans, i brottet pärlemorartad glans. H=9. Sp. v.=3,92, bestämd med pyknometer vid 1726: Den af mig undersökta korunden företer genomgångar såväl långs basis som långs grundromboederns ytor. För studium af kristallens mikrostruktur förfärdi- gades preparat, hvilka innehöllo, dels snitt, skurna pa- rallelt med basis, dels snitt, skurna parallelt med hufvud- axeln. I hvartdera slaget af snitt visade sig system af lamel- ler (fig. 12 och 13), hvilka till riktning och läge motsvara romboederytorna och den här ofvan nämnda makroskopiskt skönjbara streckningen på korunden. Hvarje lamell begrän- sas af hufvudromboederns ytor och det basiska planet. 10 Max Sergelius. [N:o 9 Mellan korsade nikoler visar sig ett af de basiska snit- ten vara genomdraget af tvillinglameller enligt tracerna af två romboederytor (fig. 12), medan de i den tredje riktnin- gen endast gifva sig tillkänna genom fima sparsamma streck. Tvillinglamellerna .äro dubbelbrytande med parallel utsläck- ning samt visa optiskt tvåaxliga axelbilder med bissektris normalt mot snittet; de dem emellan befintliga partierna i preparatet visa sig vara enkelt brytande och optiskt enaxliga med mindre störingar 1 axelbilden. Dubbelbrytningens storlek hos lamellerna i de basala snitten är mycket växlande, och då man i lameéeilerna iaktta- ger axelbilder, befinnes axelplanet ligga i lamellernas längd- riktning och axelvinkeln växla från några grader till öfver 202. Bildernas optiska karaktär är negativ. Särskildt förtjänar vidare att påpekas, det man mellan korsade nikoler i diago- nalställning i lamellernas längdriktning iakttager en mörk strimma i midten, sedan symmetriskt åt hvardera sidan lika mäktiga band med grått af första ordningen, härpå åter tvänne smala rmörka strimmor, sedan åter strimmor med första och andra ordningens färger. Det sistnämda fenomenet beror uppenbarligen på att tvillinglamellerna, som äro op- tiskt olika orienterade, kilformigt skjuta öfver hvarandra, hvarigenom kompensationsföreteelser uppkomma. Sannolikt kan äfven uppkomsten af de tvåaxliga axelbilderna i de dub- belbrytande lamellerna förklaras på detta sätt. Där nämli- gen en kilformig lamell, hvars basiska plan sammanfaller med snittets, skjuter öfver en annan i tvillingställning liggande dubbelbrytande lamell, öfvergår den enaxliga interferensfiguren i den förra skenbart i en tvåaxlig på samma sätt som man kan sönderdela en enaxlig bild med ett glimmerblad. Därför har axelbilden alltid ett negativt tecken, och dess växlande storlek beror af den inbördes tjocklek de öfver hvarandra skjutna lamellerna hafva. I snitt parallela med kristallens hufvudaxel (fig. 13), framträda lamellsystemen utomordentligt tydligt. De tvil- linglameller, som stå vinkelrätt mot längdsnittets plan, framträda såsom relativt smala men skarpt begränsade band (fig. 13.a). Dessa lameller luta under en vinkel af 579.5 mot det basiska planet, hvilken vinkel motsvarar lutningen hos L] Om Krysoberyll och Korund i Helsingforsgraniten. 11 en romboederyta mot basis (572934). Deras opviska orien- tering är optiska c parallel med snittets prismariktning. Ett annat system af lameller (fig. 13 b) däremot, hvilka bilda en sned vinkel med längdsnittets plan, skjuta in under hvarandra och angränsande partier. I dem ser man därför återigen fär- gade strimmor parallela med längdriktningen, tydande på kompensation, framkallad af olika orienterade lameller. Mel- lan a- och b-lamellerna finnes stora partier, i hvilka den op- tiska orienteringen är korundens regelrätta (fig. 13c), d. v. s. optiska a är parallel med snittets hufvudazxel. Sammanställer man de hos korunden iakttagna före- teelserna, kommer man uppenbarligen till den slutsatsen, att ifrågavarande mineral är optiskt enazxligt och kristalliserar tri- gonalt. De optiskt enaxliga partierna, ehuru ringa till anta- let, äro att anses såsom de normala, och den optiska anoma- lin beror synbarligen på korundens lamellära, polysynte- tiska struktur, hvilken kan anses hafva uppkommit på likar- tadt sätt som den af Reusch!) hos kalkspat observerade strukturen, hvilken af honom betraktas såsom förorsakad af de hos kalkspaten uppträdande romboedriska glidytorna. Mallard ?), som äfven iakttagit det anomala optiska förhållandet hos korunden, antager nämnda anomali bero därpå, att den trigonala kristallen är mimetisk. Detta vederlägges därigenom att hos korunden finnes optisk enaxliga partier. Däremot synes A. von Lassaulx's 3) teori öfver korundens struktur vara sannolik. Enligt hans förklaring är strukturen sekundär, och den optiska anomalin äfven betingad af de rom- boedriska glidytorna. I föreliggande fall har denna expli- kation ännu större skäl för sig, enär korunden redan mega- skopiskt (äfven mikroskopiskt) visar sig hafva varit utsatt för bärgskedjetryck. Maj 1906. ') P. Groth. Physik. Kryst. 3 Aufl. Leipzig 1895. s. 225. 2?) Mallard. Explications des phénoménes optique anomaux etc. Ann. des mines 1876. B. 10. s. 5. :) Zeitschrift fir Kryst. und Min. Bd. 10. 1835. s. 364. YO RT Så JA «tä Tr sit ak ine UC ind pt ölkanas 8 1 sul. stog bid & BE) "ollomal, FR I9ttaakbogvtl SPAISIISC At ar JAN RTB Ul pr Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. L. 1907-1908. N:o 10. Redogörelse för fortgången af de astrofotografiska arbetena å observatoriet i Helsingfors under tiden Juni 1906 till Maj 1907. Af Anders Donner. (Meddeladt den 17 februari 1905.) Fotografiska upptagningar. Fotograferandet har under arbetsåret fortgått från den 14 augusti 1906 till den 7 maj 1907 och fördelar sig antalet ob- servationsnätter på årets särskilda månader på sätt som följer : augusti 6 nätter, september 12, oktober 6, november 3, de- cember 3, januari 3, februari 6, mars 5, april 9 och maj 2 nätter. Totala antalet för observation användbara nätter har sålunda på höstsidan af året varit 30, på vårsidan 25, eller sammanlagdt 55. Såväl detta antal som fördelningen af klara nätter längs observationsåret har varit ganska normal med undantag af de två långvariga klara perioderna i september och april. Den fotografiska himmelskartar har under detta år ut- gjort det nästan uteslutande föremålet för upptagningarna vid astrografen. Under arbetsåret hafva tagits 74 plåtar med en exposition af en timmes längd samt 58 plåtar med tre expositioner om en half timme hvarje, således sammanlagdt 132 plåtar. [SV Anders Donner. [N:o 10 Den genommönstring af det redan föreliggande karta- materialet, hvarom nämndes i senaste års redogörelse, har emellertid fortsatts för alla de delar af himlen, der kartar- betet är långt lidet, och dervid noterats alla de plåtar, som det af olika anledningar kunde vara önskvärdt, om ock icke oundgängligt, att ersätta med nya. Derigenom har en re- duktion i antalet såsom färdiga betraktade plåtar gjorts. Då härtill kommer, att åtskilliga af de nyss tagna plåtarna visat slöja eller fabrikationsfel och derför måst läggas åsido, är tillskottet i antalet färdiga plåtar väsentligen mindre än det af under året tagna plåtar. Inom de olika delarna af zonen ställer sig antalet fär- diga plåtar äfvensom det af sådana, som återstå att taga, så- som följande tabell anger: Centrum: Färdiga: Pr Centrum: Färdiga: Förs eo = 0 ir 39 3 öh NYE 23 19 1 — 2 Säl 3 13 —14 26 16 2—3 26 6 14 —15 29 13 3 — 4 Hl 5 15 —16 Al 10 4—)2D 35 4 16 —17 20 15 5— 6 40 2 17 —18 30 12 6 — 7 40 2 18 —19 38 4 1—58 39 3 19 —20 32 Z 3— 9 34 8 20 —21 40 2 9 —10 SA 10 21 —22 JA 3 10 —11 31 i 22 —23 ST ö 11 —12 30 12 23 —24 Edi 5 Hela antalet färdiga plåtar utgör sålunda 821, medan antalet af dem, som ännu återstå att taga eller ersätta med nya uppgår till 187. På de olika deklinationerna fördela sig plåtarna såsom följer: Centrum: Färdiga: Återstå: + 402 126 18 + 41? 116 20 + 422 22 22 L| Redogörelse för astrofotografiska arbeten i Helsiugfors. 3 Centrum: Färdiga: Återstå : + 432 109 30 4 449 EA 30 + 452 12 SE) 4- 462 122 22 Plåtarna med centrum vid jämnt gradtal i deklination hafva exponerats 1 timme, de vid udda gradtal 3 X !/, tim- mar. Då bland de färdiga enligt ofvanstående antalet af de förra utgör 484, af de senare 337, motsvarar den slutförda : delen af arbetet en expositionstid af 484 + 1!/,; X 337 eller 989 !/; timmar; den återstående delen af arbetet åter omfattar 92 plåtar med 1 timmes och 95 plåtar med 1!'5 timmes exposi- tion eller sammanlagdt 234 !/, expositionstimmar. Förhållandet emellan det utförda och det återstående arbetet vid fotograferin- gen för himmelskartan skulle sålunda uttryckas genom 4:22:1. En jämförelse emellan ofvan angifna tal och dem i mot- svarande tabeller, som ingå i redogörelsen för året 1904— 1905, visar, att fördelningen såväl inom olika himmels- trakter som på olika deklinationer är betydligt jämnare än då. Detta beror derpå, att vi haft vårt ögonmärke främst riktadt på att söka fylla de trakter, hvilka äro svårast till- gängliga, emedan fotograferingen under de ljusa sommar- nätterna måste helt och hållet hvila. Verkan häraf visar sig dock fortfarande deruti, att medan i den 10 timmar i rectascension omfattande delen af zonen emellan 8" och 185 ännu 131 plåtar återstå att tagas och detta antal tro- ligen ännu kommer att något ökas, emedan här icke en slutlig urgallring företagits af sådana plåtar, som gerna kunde ersättas med nya, 1 de öfriga 14 timmarna från 18" till 245 och derifrån till 8" i rectascension antalet återstå- ende plåtar blott utgör 56. För att råda bot härpå är det vår afsigt att under den instundande våren förlänga observa- tionsarbetet ända till dagningen. Af öfrigt vid observatoriet under året utfördt fotogra- feringsarbete må nämnas, att ett par plåtar för stjärnkata- logen ersatts med nyupptagna, att den sista af den serie af 50 plåtar till bestämmande af stjärnparallaxer, som länge sysselsatt oss, numera färdigställts och öfversändts till pro- 4 Anders Donner. [N:o 10 fessor Kapteyn samt att särskilda inställningsprof och jäm- förande undersökningar af känsligheten hos de för kartarbetet använda plåtarna från dr C. Schleussner i Frankfurt am Main med ett nyare slag af samma firma införda med etiketten ,Special-Momentplatten fär Sternwarten" gjorts. Enligt dessa tyckas plåtarna af det nya slaget gifva samma stjärnor som af det äldre på en tid, något mindre än hälften af den vid de senare erforderliga. För bibehållande af likformigheten har jag dock icke velat införa dessa känsligare plåtar vid själfva kartarbetet, utan reservera dem för andra slag af fotografi- ska upptagningar. Professor Kapteyn har i särskilda sina publikationer an- märkt, att det vid upptagningar till bestämmande af stjärn- parallaxer vore viktigt, att fotograferingen städse skedde i meridianen, emedan om upptagningarna vid maxima och minima skedde i olika timvinklar, man kunde befara inverkningar af en möjligen olika refraktion hos stjärnor af olika spektral- typer. Då denna fordran vid observatorier, belägna på så hög iatitud som Helsingfors, är omöjlig att uppfylla annat än för en mycket begränsad del af himlen, har jag föreslagit supplerandet af parallaxplåtarna med andra upptagningar af samma himmelstrakter, gjorda särskildt för undersökandet af skillnaden i refraktion, i det att samma trakt skulle under en och samma natt fotograferas på en plåt i möjligast olika timvinklar. Främst borde dock undersökas, huruvida märk- bara sådana olikheter i refraktionen öfver hufvud förekomma. Jag utvalde derför några röda eller rödgula stjärnor af spek- traltyperna III a och III b och fotograferade dem i enlighet med detta program. En — visserligen icke ännu definitiv — undersökning af dessa plåtar har icke gifvit vid handen någon afgjord refraktionsskillnad emellan dessa röda stjärnor och andra å plåtarna befintliga och sålunda icke bekräftat tillvaron af en sådan ens i detta extrema fall. Jag har lik- väl för afsigt att fortsätta dessa undersökningar under begag- nande af ett mera omfattande material. EF] Redogörelse för astofotografiska arbeten i Helsingfors. 5 I observatoriets personal har under året den förändring inträdt, att filosofie doktorn Emil Wessell med utgången af mars månad 1907 afgått från sin befattning såsom assistent vid de astrofotografiska arbetena. Det är mig en tillfreds- ställelse att här uttala min tacksamhet och mitt erkännande för det långvariga, hängifna och intresserade arbete, hvari- genom han verksamt befordrat denna observatoriets för när- varande viktigaste uppgift. För att framdeles kunna öfvertaga dessa åligganden in- trädde såsom biträdande assistent från början af december 1906: studeranden Felix Iversen, hvilken från denna tid fort- sättningsvis deltagit 1 arbetena. I fotograferandet hafva deltagit föreståndaren, obser- vatorn och assistenterna, hvilka alla enligt en på förhand uppgjord plan sig emellan fördelat detta arbete. Utveck- lingen af plåtarna har fortfarande i regeln handhafts af ob- servatorn magister G. Dreijer, medan allt som angått deras inordnande i observatoriets fotografiska arkiv och dermed sammanhängande kontroller verkställts af mig. Mätningar. Utmätningen af stjärnornas positioner å plåtarna för stjärnkatalogen har enligt oförändrad plan utförts af fröknarna H. Stenbäck, M. Biese och N. Helin. De under året mätta plåtarna tillhöra, dels de stjärn- rika trakterna vid Oh—2h, dels de stjärnfattiga vid 15"—16" rectascension. Under senare delen af arbetsåret valdes plå- tarna emellertid med afseende på att de jämte tidigare ut- mätta skulle möjliggöra en öfversikt öfver hela omfattningen af katalogarbetet. Derför mättes uteslutande plåtar belägna längs zonens midtellinie, således med centra vid —+ 43? de- klination. Man kan nämligen med stor approximation an- taga, att i genomsnitt dessa plåtar skola innehålla ett lika stort antal stjärnor, som öfriga plåtar vid ssmma rectascen- sien i medeltal komma att utvisa, och på grund häraf, redan 6 Anders Donner. [N:o 10 innan sistnämnda plåtar blifvit utmätta, bilda sig en ganska tillförlitlig uppfattning om deras stjärnrikedom. Tillnärmel- sen bör sedermera blifva desto större, då det gäller att upp- skatta stjärnantalet inom större områden och slutligen inom hela zonen. Jag hoppas derför i snar framtid kunna på få tusental när angifva hela antalet stjärnpositioner inom obser- vatoriets del af katalogarbetet. De under året mätta plåtarna vid + 43? hafva rectas- censioner mellan 15 och 20" och vexlar stjärnornas antal å plåten för dem emellan 99 och 1,586. Sammanlagdt hafva under arbetsåret utmätts 34 plåtar, tillsammans innehållande 11,504 stjärnpositioner eller i me- deltal 338 stjärnor å hvarje plåt. Genom årets tillskott har hela antalet hittills af oss mätta plåtar stigit till 641, hvilka sammanlagdt innehålla 130,176 stjärnorter. I medeltal innehåller således hvarje hit- tills mätt plåt 203 stjärnor. Kartor återgifvande stjärnornas läge å plåten hafva af de med mätningarna sysselsatta damerna uppgjorts för till- sammans 82 plåtar. De till de utmätta 34 plåtarna hörande kartorna har jag ånyo jämfört med plåten, å dem utvalt de stjärnor, som borde blifva föremål för mätning, samt uppskattat dessas stor- leksklasser. Beräkningar. Räknearbetet har helt varit egnadt den fotografiska stjärn- katalogen. Den första uppgiften vid detsamma har varit slutföran- det af de kalkyler, som ännu återstodo i och för färdigstäl- landet af bandet III af den publikationsserie, som skall inne- hålla resultaten från hvarje enskild plåt, och hvilket band omfattar samtliga plåtar, hvilkas centra ligga mellan 6" 0" och 8LHT I detta afseende hafva för de 6 ännu återstående plåtarna de definitiva värdena på rectascensioner och deklinationer be- L| Redogörelse för astrofotografiska arbeten i Helsingfors. 7 räknats och kontrollerats af herrar Dreijer, Wessell och Furu- hjelm. Härmed voro de egentliga beräkningarna för ifråga- varande band slutförda. Derutöfver återstod emellertid ännu en mycket väsendt- lig del af det omfattande arbetet att till en sedelkatalog sammanföra hvarje stjärnas ur de olika plåtarna framgående positioner och storleksklasser jämte utförandet af de revisi- onsarbeten, som föranleddes af bristande öfverensstämmelse emellan de olika bestämningarna. Har ju fotografin framför direkt observation det stora företräde, att 1 tvifvelsamma fall man alltid kan rådfråga plåten själf och sålunda kontrol- lera det noterade observationsresultatet. Arbetet med nämnda sedelkatatogs upprättande samt derur härflytande revisioner har jag fortfarande förbehållit mig och utförde jag det äfven nu för de 93 plåtar af band III, för hvilka detsamma vid ut- gången af maj månad 1906 ännu återstod att göra. Dermed blef äfven manuskriptet till detta band slutligt fullbordadt. Tryckningen af bandet, för hvilken Universitetets kon- sistorium beviljat medel ur Universitetets tryckningsfond, vid- tog på senhösten 1906 och pågår fortfarande samt torde i slutet af våren eller början af sommaren blifva slutförd. Vi hafva derför kunnat ägna våra arbeten åt ett nytt band, för hvilket valdes bandet II med afseende på, att detta innehåller förnämligast plåtar tagna vintern 1895—1896 och derför är särskildt egnadt för att skaffa material för under- sökningar öfver plåtarnas systematiska korrektioner "under en hittils oundersökt period. Samtliga plåtar, som tillhöra detta band, hvilket skall omfatta zondelen emellan 3 och 6) i rectascension, voro redan mätta samt stjärnornas rätvinkliga koordinater sådana de framgå ur mätningarna i hvarje läge af plåten tagna för sig redan beräknade. En del andra räkningar voro äfven allaredan utförda. Den första uppgiften som förelåg var härledningen af stjärnornas rätvinkliga koordinater, sådana de framgå ur en 8 : Anders Donner. [N:o 10 beräkning grudnad samtidigt på mätningarna i två diamet- ralt motsatta lägen af plåten, jämte den samtidigt utförda kontrollen häraf genom medeltalet af de värden, mätningarna 1 hvardera läget tagna för sig gifvit. Denna operation, hvil- hen vi benämna ,Sammanslagning till en ort", har under året utförts för 59 plåtar af observatorn Dreijer; doktorerna Wessell och Furuhjelm samt studeranden Iversen. Härpå har följt härledandet af värdena för plåtens kon- stanter, sådana dessa framgå på grund af de i Bonn och Lund A. G. zonrkataloger upptagna positionerna för å plåten befintliga stjärnor, hvarvid Lund-katalogen tillagts systema- tiska korrektioner för uppreducerande på Bonn-katalogens system. Sådana kounstantberäkningar hafva utförts af herrar Furuhjelm, Wessell, Dreijer och Iversen för tillsammans 65 plåtar. Med stöd af de sålunda funna plåtkonstanterna hafva de rätvinkliga koordinaterna kunnat erhålla en första förbätt- ring och har härledandet af deras sålunda korrigerade vär- den utförts för 73 plåtar af fröknarna N. Helin, A. Stenbäck och-O: Sederholm. ; Härledandet på grund häraf af approximativa värden för stjärnornas rectascensioner och deklinationer har dess- utom verkstälts af fröken 0. Sederholm för 12 plåtar. Arbetet på band II är sålunda i full gång. Den undersökning af noggrannheten hos observatoriets fotografiska bestämningar af stjärnornas positioner, som assi- stenten Furuhjelm på min uppmaning redan för ett antal år sedan påbegynt och hvaröfver han vid naturforskaremötet härstädes 1902 gifvit ett förelöpande meddelande, har han senare fortsatt och dervid utvidgat sitt program till att om- fatta äfven de systematiska korrektionerna. Resultaten af detta vidlyftiga arbete, som han vid sidan af sin verksamhet å observatoriet utfört för egen del, har han i slutet af år 1906 offentliggjort såsom afhandling för licentiatgrad under titel: L] Redogörelse för astrofotografiska arbeten i Helsingfors. 9 Sur la précision des déterminations photographiques des positions des éetoiles. — Discussion des coordonnées équatoria- les obtenues tä Vobservatoire de Helsingfors pour le catalogue photographique du eiel. Par Bagnar Furuhjelm. 80 sid. 4:0. Bland de i flera afseenden intressanta resultat, till hvilka dessa undersökningar ledt, vill jag blott anföra, att doktor Furuhjelm funnit, att sannolika felet af en stjärnposition af katalogen, om den grundas på två plåtar, å hvardera af hvilka stjärnans bild befinner sig icke för nära plåtens rand, utgör 1: cos d - da = + 05 -0080 dö = + 07-107 och att dessa sannolika fel äfven nära gälla för stjärnor vid randen, emedan dessa i allmänhet förekomma på minst tre plåtar. | Härigenom bekräftas den af mig tidigare uttalade för- modan, att sannolika felet hos den fotografiska stjärnkata- logens positioner inom Helsingfors-zonen skulle komma att utgöra 1: Fasce -de=s F0 surochi dö= FE” i. Doktor Furuhjelm har under året i egenskap af assistent fortsatt dessa undersökningar, men blef slutligen tvungen af- bryta desamma i afvaktan på det nödvändiga tillskott af material, hvilket först bearbetningen af bandet II kan leverera och med hvars åstadkommande vi för närvarande äro sys- selsatta. — — 0 tt — sv URL ä 5 EGR EST Er tyd toi RR tåla & AGE a i [3 + » a - Bränsle RARING fob FONT bRACEn a YN | sd 2 SA AGE > ä = > Ke 225 ME NA SLAGG AVR ÅR PRENSA b 4 Ck rer br Fä! 4 fy SRIVLTt Ng de ål Ci FER w ME rid Få IRON Tippa ÄRR SG A (ponlbrger äl Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens förhandlingar, L. 1907—1908. N:o 11. Undersökning af den galvaniska kombi- nationen Cd amalg.!| CdCl, Hg.Cl Hg. IN af L. WILLIAM ÖHOLMN. Under hösten 1905 påbörjade jag en undersökning at den galvaniska kombinationen Cd | CdCl,| Hg,Cl,| Hg, hvil- ken var tämligen okänd i elektriskt afseende, ty en tidigare undersökning af Czapski!) från år 1884 var alltför ofullständig, för att någon som helst klarhet angående kadmiumklorid- elementet däraf kunde erhållas. Sedan kadmiumecellerna allt mer vunnit användning som normaler i st. f. tidigare be- gagnade zinkelement, var det af ett visst intresse att söka utröna, huru kadmiumcellen skulle förhålla sig, om elektro- lyterna utgjordes af klorider i stället för af sulfater, med andra ord, huru en kombination motsvarande den af v. Helm- holtz och Ostwald undersökta ZmnOly-cellen skulle gestalta sig vid användandet af kadmium. Det var min afsigt att, jämte det jag ville utröna, huru kombinationen skulle för- hålla sig, då den var sammansatt så, som man vanligen upp- bygger normalelement med ständigt koncentrerade lösningar, !) Czapskiz Wied; Ann. XXI, 8. 230; 1884! 2 L. William Öholm. i [N:o 11 söka klargöra, huru spänningen skulle bero af kadmium- kloridlösningens koncentration och för hvarje skild koncen- tration bestämma temperaturens inflytande på elektromoto- riska kraftens storlek; särskildt som dessa båda omständig- heter ej tidigare blifvit systematiskt undersökta för någon liknande galvanisk kombination. Mätningarna hafva där- jämte utsträckts under en längre tid, för att erfarenhet skulle vinnas om cellernas konstanthet. Resultaten af de mätningar, hvilka utfördes under hösten 1905 och våren 1906, finnas tidigare publicerade i dessa för- handlingar !) och delvis i tidskriften ,Teknikern".?) Såsom af dem framgår ligger kadmiumklorid-elementets spänning betydligt under 1 volt och utgör ungf. 0,6717 v. vid 207 C hos med kristaller fyllda celler. Elektromotoriska kraften stiger dock starkt med utspädningen och når för 0;1 mol. normal CdCl;-lösning värdet 0,7+458 vid samma temperatur. 3) ' Af undersökningen framgick vidare, att denna ökning af spänningen var fullt kontinuerlig genom alla undersökta koncentrationsgrader, hvilket förhållande bäst åskådliggöres genom kurvan å sid. 34. Utgjordes den negativa polen ej af 12,5 9/, kadmiumamalgam utan af en amalgamerad kad- miumstaf, blef spänningen under motsvarande förhållanden ungf. 0,050 v. högre. För öfrigt visade sig sådana celler vara synnerligen osäkra och gäfvo ofta utan synbar yttre orsak rätt variabla värden. Till en början egde en stark stegring af E. K. rum, tydligen beroende däraf, att kvick- silfret diffunderade in i kadmiumstafven och spänningen därigenom sålunda steg alltmer mot den rena kadmium- metallens. Hvad temperaturens inflytande vidkom, så befans kad- miumklorid-kombinationen hafva, åtminstone vid mättade lös- ningar, en högre temperaturkoefficient än den vanliga kad- miumsulfatcellen. (Denna senares förhållande vid utspädda CdSO,-lösning torde ej tillsvidare vara undersökt.) För öfrigt !) Öholm: Öfversigt af Finska Vet. Soc. Förh. XLVTI. 1905—06 N:o 19. 2) 3 Teknikern XVII N:o 503 s. 1. 2) - IG: Sid: sol; L] Den galv. kombinationen Cd amalg | CdCl, | Hg,Cl, | Hg 3 var koefficienten äfven ' här negativ och utgjorde ungf. — 0,00007 "/gr,, då den åter tör kadmiumsulfat-elementet är som bekant ungf. — 0,00004 ”/&. Vid hvardera kombinatio- nen stiger dess absoluta värde med temperaturen, hvarför den ej heller är lineär hos kadmiumklorid-elementet. Hos celler med utspädda lösningar hade temperatur- koefficienterna positiva värden, hvilka stego med tilltagande förtunning af CdCl,-lösningen. Från värdet 0,00026 "/gr. för 3,8 mol. normal CdCl;-lösning ökades sålunda koefficienten kontinuerligt och nådde värdet 0,0005 "/g. för 0,1 mol. nor- mallösning. Utgjordes den negativa elektroden af amalga- merad kadmiumstaf minskades temperaturens inflytande på E. K. betydligt, så att koefficientens värde under motsvarande förhållanden nedgick med omkring 0,00020 "'g. Af mätnin- garna, som utfördes vid olika temperaturer mellan 10? och 302 C, framgick såsom nyss nämdes, att elektromotoriska kraften hos med kristaller fyllda element ej var någon lineär funktion af temperaturen och syntes temperaturstegring vara åtföljd af en betydande tillväxt i koefficientens absoluta värde. !) Kadmiumklorideellen förhöll sig således i detta afseende som de vanliga normalerna. Men därjämte tyckte jag mig finna, att en afvikning från det lineära äfven visade sig vid cellerna med utspädda lösningar och, att elektromo- toriska kraften endast hos vissa koncentrationer steg lineärt med temperaturen. ?) Afvikelserna voro dock yttterst små och de första mätningarna ej tillräckligt noggranna, för att detta något egendomliga- förhållande med säkerhet kunde fastslås, särskildt som det visade sig, att förändringen från det lineära hos element med starkt utspädda kadmiumklorid- lösningar gick åt motsatt led mot den hos celler med mera koncentrerade lösningar. Hos element med utspädda lösningar borde ju E. K. vara en lineär funktion af temperaturen, emedan koncentra- tionen där vid alla temperaturer är lika och såväl lösnings- som bildningsvärme därför alltid hänföras till samma kon- centration. En afvikning i detta hänseende skulle sålunda 1) Öholm : L. ce sid. 16. 2. ” ” 2” 21-21. 4 L. William Öholm. [N:o 11 tyda på, att cellens kemiska totalenergi ej vore oberoende af temperaturen. Undersökningen har därför fortsatts hufvudsakligen med samma element, hvarigenom klarhet äfven kunde vinnas huruvida den spänning de ursprungligen visade skulle bli bestående och elementen således vara konstanta, hvilket åter vore ett kriterium på, att inga kemiska förändringar i dem skulle försiggå. Utom de gamla cellerna hafva fem stycken nya af den vanliga kadmiumnormaltypen undersökts. Dessa sammansattes liksom cellen C med den skilnad, att elek- troderna i de nya elementen voro insatta 1 likhet med hvad fallet var hos cellerna med utspädda lösningar, för att de skulle kunna placeras i vattenbad, och att jag för cellerna F., G. och H. ej omdestillerade det använda kvicksilfret utan använde Kahlbaums bästa vara. För öfrigt voro reagenserna identiska med dem som användes för elementet C. Ingen . omkristallisering företogs heller af kadmiumkloriden oaktadt kristallerna ej mera voro alldeles klara. Såsom af det föl- jande framgår torde ej denna omständighet i någon högre grad invärka på elektromotoriska kraften. Äfven Guthe och von Ende hafva kommit till samma resultat beträffande kad- miumsulfatcellen. !) Å sid. 221 finner man nämligen följande uttalande: ,Clear and cloudy cadmium sulfate crystals pro- duce no difference in the electromotive force of the cadmium cells." Såsom redan tidigare framhållits ?), var det sätt, på hvil- ket de äldre cellerna slötos med lack, ej alldeles säkert. Då de under försöken blefvo utsatta för starka temperaturvaria- tioner lösslets nämligen lacket i några fall från rören, så att något vatten från termostaten inträngde i ett par celler och utspädde deras lösningar, ty på något annat sätt kan man ej förklara den plötsliga stegringen af elektromotoriska kraften, som cellen V företedde redan under mätningarna på våren 1906, och den ökning af spänningen, som uppstod hos elemen- tet M senare under sommaren, och hvilken utgjorde något öfver 60 hundradedels millivolt. !) K. E. Guthe and C.L. von Ende: The Physical Review CXXXI s. 214.1907. 2) Öholm: L. c. L| Den galv. kombinationen Cd. amalg. | CdCl, | Hg.Cl, | Hg. 5 Öfver lacket göts därför ett lager af smält vax och pa- raffin på alla äldre celler och höllo dessa sig därefter kon- stanta ända till hösten 1907, då något liknande åter förefaller att hafva inträffat under sommaren hos elementen L, P och Q, vid hvilka en stegring af spänningen förefans, utgörande för L 14-, för P 57- och för Q 25-hundradedels millivolt, hvaremot de öfriga cellerna med utspädda lösningar ej för- ändrats. Kärlen, som innehålla utspädda lösningar, borde således, för att hvarje koncentrationsförändring kunde und- vikas, vara tillsmälta. Elementen F, G och H, hvilka sam- manstäldes 1 mars 1907, tillslötos med marinlim. Mätningarna utfördes äfven nu på samma sätt med an- vändande af potentiometer och i öfrigt likartade hjälpmedel, som under de tidigare försöken. Propellern i termostaten har i allmänhet hållits i gång också under själfva observa- tionerna. Såsom jag redan i min tidigare undersökning framhöll, invärkar detta ej i någon anmärkningsvärd grad på cellernas spänning, emedan de äro rätt okänsliga för rö- relse, och endast hos de element, som innehålla de mest ut- spädda CdOCly-lösningarna, har ett svagt nedgående af E. KR. (några hundradedels millivolt) vid häftig omskakning obser- verats. I detta sammanhang bör äfven följande omständighet nämnas. Det Weston-element n:o 1, som användes som nor- mal och till hvilket alla mätningar hänföras, var från Fritz Köhler i Leipzig och hade enligt medföljande certifikat från Reichsanstalt en spänning om 1,0190 volt. Sedan mätningarna någon tid fortgått, jämförde jag detta med en annan Weston- normal n:o 2, hvilken enligt intyg från Reichsanstalt äfven hade samma spänning vid rumstemperatur. Det visade sig då, att mellan cellernas elektromotoriska krafter förefans en differens om 0,0003 volt, ity att n:o 2 visade en spänning om 1,0193 volt, i fall n:o 1 insattes som normal. Jag antog att detta kunde bero därpå, att elementet n:o 1, som var i användning, för någon kort tid fått leverera ström och po- lariserats. Flera efterföljande kontrollmätningar hafva emel- lertid ledt till samma resultat, och det förefaller därför som om mellan dessa normaler skulle förefinnas en sådan konstant 6 L. William Öholm. | (NO ER differens. Alla mätningar hafva emellertid utförts med n:o 1 som normal och gälla de därför endast under den förutsätt- ning, att denna cell vore riktig, d. v. s. egde en spänning om 1,0190 volt vid rumstemperatur. Af det vidlyftiga observationsmaterial, som genom upp- repade mätningar under det gångna året samlats, vill jag här för vinnande af utrymme endast upptaga så mycket, som erfordras för att klarställa elementens förhållande i de af- seenden undersökningen omfattade. Kadmiumklorid-elementets elektromotoriska kraft och temperaturformel. Kadmiumklorid-cellens af normaltyp spänning ligger, som redan nämdes, betydligt under 1 volt och utgör ungefär 0,6717 v. vid 202 C. För denna värmegrad har kadmium- sulfat-elementet spänningen 1,0186- och Clark-cellen 1,4267 volt. Mellan kadmium-element sammansatta af sulfater och klorider finna vi således en spänningsdifferens om 0,3469 volt. Samma skilnad 1 elektromotorisk kraft synes äfven förefinnas mellan en Weston-normal och en kadmiumklorid- cell sammansatt på liknande sätt af en vid ungf. + 42 C mättad CdCl-lösning. Två sådana celler Visade nämligen vid rumtemperatur (17? C) 0,6721 volts spänning, hvilken adderad till 0,3469 ger värdet 1,0190 volt. De af mig på detta sätt sammansatta CdCl,-elementens spänning föreföll dock ej att vara oberoende af temperaturen, och de blefvo ej heller i sitt ursprungliga skick någon längre tid nog- grannare undersökta. !) För att erhålla närmare kännedom om elementens för- hållande vid olika temperaturer och bestämningar, på hvilka en beräkning af temperaturkoefficienterna för cellerna af normaltypen kunde baseras, gjordes en serie mätningar un- der hösten 1906 och ytterligare en under januari och februari 2) Öholm: IL. ce. sid, 20. L] Den galv. kombinationen Cd. amalg. | CdCl,| Hg, Cl, | Hg. TV 1907. I det följande vill jag redogöra för denna senare. Cellernas elektromotoriska krafter undersöktes för ungefär hvar femte grad mellan 10? och 302 C. De höllos därunder minst ett dygn vid samma konstanta temperatur och upp- repade mätningar företogos, för att man med säkerhet skulle kunna afgöra, att cellerna antagit den för ifrågavarande värmegrad motsvarande spänningen. Först gjordes mätningar vid stigande temperatur, hvarvid termostatens värmegrad för hvarje gång småningom höjdes med ungf. 52 C, och därefter på samma sätt vid sjunkande. Genom sådant för- farande erhölls därjämte kontroll huruvida PE. K. på något sätt förändrats hos de skilda elementen genom uppvärmningen till 302 C. Såsom af efterföljande tabeller synes, gåfvo mät. ningarna vid handen, att ingen större förändring skett, utan erhöllos i allmänhet åter vid nedåtgående temperatur spän- ningar, som svarade emot värmegraden i fråga vid de före- gående försöken. Från efterföljande tabeller hafva cellerna III och D uteslutits. Den enda skilnaden mellan C och III, förutom att IIT föreföll något trögare att ställa in sig vid temperatur- variationer än C, utgjorde en liten differens om några hun- dradedels millivolt (cellen III hade nämligen något lägre spänning). D och E gåfvo vid dessa mätningar nästan all- deles samma volttal. Endast sällan uppträdde en differens om 0,00001 volt, och detta alldeles oregelbundet så att än D och än E hade en något högre spänning. De kunde därför praktiskt taget anses vara alldeles lika. Vid beräkningen af temperaturkoefficienterna erhöllos alldeles samma värden för C och III samt D och E, hvarför också 1 det följande tempe- raturformlerna äro angifna blott för cellerna C. och E. Elementen af normaltypen. De under tabellerna för hvarje 5? C angifna temperatur- koefficienterna äro beräknade under förutsättning att spän- ningsökningen vore lineär, hvaraf framgår, huru betydande afvikelsen är. Temperatur O?. 9I,8 LÖR 14,95 2051 20,05 20,25 24.6 24.7 200 29,0 29,05 Temperatur O?. EG 10725 10,45 14,95 ” 20505 2” 24,9 2050 29,5 29,6 — L. William Öholm. Elementet C. Volt. — Temperatur. CP: . Moll 0,67231 20565 0,67070 0,67231 24,55 0,67127 0,67200 24,6 0,57126 0,67200 2051 0,67165 0,67163 7 0,67163 0,67164 7 0,671638 0,67160 DE 0,67198 0,67126 102 0,67226 0,67120 I,8 0,67231 0,67119 Temperaturkoefficient 0,67082 109—15? — 0,000059 0,67082 ID "0 30 del 209—25? 9.88 259-—30? sa A0N0 Medeltal 0,000080 108306 SD Elementet E. Volt. Temperatur C?. Volt. 067223 30,15 0,67056 0,67220 24,95 0,67113 0,67219 29,0 (ORTEN 0,67194 20,1 0,67156 0,67193 20015 0,67156 0,67157 DE 0,67190 ” 15,35 0,67187 0,67114 10,3 0,67216 OF6R Id,8 0,67219 0,67069 Temperaturkoefficient 0,67067 109-—152 —0,000057 159—20” GK 209—-25P PES 209—30” 302 Medeltal 0,000081 102—30? KSO [N:o 11 L] Den galv. kombinationen Cd. amalg.| CdOl, | Hg,Cl, | Hg. 9 På grund af dessa mätningar beräknades temperatur- koefficienterna enligt minsta kvadratmetoden till 0,000074 och 0,0009013 för intervallen 10—302 C och erhölls således följande temperaturformel för cellen &C. E;=0,67179 -— 0,000074 (t — 18) — 0,0000015 (t — 18)? volt där 0,67179 är elektromotoriska kraften hos C vid 182 C. Denna formel gäller naturligtvis äfven för de öfriga cellerna af normaltypen endast med den skilnad att talet 0,67179 då bör utbytas mot ifrågavarande elements mot 182 C svarande spänning. Såsom af sidan 19 framgår differerade cellernas elektromotoriska krafter i någon mån. För E utgjorde den t. ex. 0,67171 v./18?. Också koefficienterna visade sig variera något men högst med en till två enheter å sista decimalen; beroende af hvilka observationer, som användes vid uträk- ningen. Om man emellertid enligt ofvanstående formel beräknar värdena på E. K. för olika temperaturer, så stämma dessa visserligen i de festa fall rätt väl öfverens med de obser- verade spänningarna, men går man till något lägre och högre temperaturer som t. ex. 109 och 34?, så blifva de beräknade värdena alldeles för höga. Så blir t. ex. för elementet C den beräknade spänningen vid 10? C. 0,67249 v., då observatio- nerna åter ange en elektromotorisk kraft om ungf. 0,67231 v. Förhållandet blir enahanda vid 349. För samma cell blir det beräknade värdet vid 34,42 C 0,67034 v., hvaremot ur observationerna erhölls spänningen 0,67011 v. Liknande differenser uppträda vid de öfriga cellerna af normaltypen. förtErt ex. blir vid 10970. EH. K. ber; 0,67240 Vv. och E. K. obs. 0,67220, således en ungefärlig skilnad om 0,00020 volt. Detta torde bero därpå att CdCl, har en omvandlingspunkt midf2 seck en annan vid 342 C Jag har därför vid en senare beräkning af temperatur- koefficienterna uteslutit alla observerade värden under 14? C och då erhållit för elementet C temperaturformeln E,=0,6717.9 — 0,000072 (t — 18) — 0,0000017 (t — 18)? volt 10 L. William Öholm. [N:o 11 hvilken rätt väl öfverensstämmer med observationerna mellan 15—30? ej blott för C utan äfven för de öfriga cellerna af normaltypen. Men äfven denna ger alldeles för höga värden vid t. ex. 102 och vid 34”. Kadmiumklorid-cellen af normal- typen torde därför på grund af de båda omvandlingspunk- terna vara användbar med ofvanstående temperaturformel endast inom intervallen 13—33" C. Att öfverensstämmelsen mellan V ber. och V obs. ej heller här blir alldeles fullstän- dig beror möjligen därpå att hela området 10—30? troligen är labilt, ty åtminstone vid 209 C förefinnes en labil punkt. Elementen med utspädda lösningar. V var Weston-typ. De öfriga innehöllo: L, 3,836 —; M, 2 —; N, 1 —; O, 0,5 —; P, 0,25 —; Q 0,1 mol. normal ' kadmiumkloridlösning. Hos R och S utgjordes de negativa elektroderna af amalg. Cd-stafvar. Den förra cellen innehöll 1— och den senare 0,1 mol. normal kadmiumklorid-lösning. Elementet V. Temperatur C?. Volt. Temperatur C?. Volt. 10,25 0,67509 30,0 0,68023 14,95 0,67626 24,95 0,67890 15,— 0,67 628 29,05 0,67891 20,05 0,67757 205 0,67763 20+ 0,67760 - 0,67762 24,85 0,67888 [5525 0,67636 24,9 0,67888 DEE 0,67636 20,0 0,67893 I,75 0,67497 29,6 — 0,68015 Temperaturkoefficient 109—152? 0,000250 Fö20P GO 209—25? 31205 2920—30? 120 Medeltal 0,000261 107—30? sj TD LJ Den galv. kombinationen Cd. amalg.| CdCl, | Hg.Cl, | Hg. Temperatur OC?. I,75 1025 10,15 14,95 2” 20,15 ” 24,90 20,0 20,05 29,6 Temperatur C?. dJIS 10,25 10,45 15,0 15,0 20,1 20,15 24,85 250 20,15 2 Elementet L. Volt. 0,67738 0,67751 0,67754 0,67870 0,67871 0,68004 0,68005 0,68132 0,68133 0,68137 0,68259 Temperatur C?.. — Volt. 30,15 0,68273 29,05 0,68136 24,95 0,68134 20,1 0,68007 0,68006 10,25 0,67873 — 1,35 0,67876 — 10,25 0,67748 da 0,67.738 Temperaturkoefficient 109—152? 0,000249 159—20?2 250 209—25? GL 232—30? 20 Medeltal 0,000260 102—30” 3. 261 — Elementet M. Volt. Temperatur C2. Volt. 0,69078 + 0,69096 0,69101 0,69238 0,69238 0,69394 0,69396 0,69545 — 0,69545 + 0,69550 + 0,69690 + 30,15 0,69705 25,05 0,69547 24,95 0,69547 20,2 — 0,69397 z 0,69397 15,25 0,69243 DIS 0,69245 10,25 0,69088 + I,75 0,69074 + Temperaturkoefficient 1092—15? 0,000305 1592 —20? AJ0S 209—25? sd 259—30? TO Medeltal 0,000310 102—30? 5 309 11 Temperatur OC?. US 10,25 10,15 50 ” 20,05 20,1 24,85 20,0 20 20,05 Temperatur OC. ÖNS 10215 10,45 15,0 ” 20,05 2051 24,85 29,0 202 2085 L. William Öholm. [N:0 LL Elementet N. Volt. Temperatur C?. Volt. 0,70038 20,15 0,70753 + 0,70055 20,0 0,70579 0,70063 24,95 0,70578 0,70225 20,2 0,70409 7 - 0,70410 0,70403 SE 0,70235 0,70406 15,35 0,70238 0,70573 0525 0,70056 0,70577 ÖMT5 0,70040 0,70583 Temperaturkoefficient 070735 109-—152 0,000355 159—20? > I5A 209—25? 3. 302 209—30? IB) Medeltal 0,000353 1092—30? pr3be Elementet 0. Volt Temperatur CO. MO OMIITS 30,15 0,71933 OMS 2550 0,71739 — 0,71147 — 24,95 0,71736 0,71334 + 2052 0,71546 (TESS » 0,71545 ÖIS NIE 0,71346 0,71542 OSA 0,71349 0,71730 10,25 0,71139 0,71735 a) Oval 0,71743 Temperaturkoefficient 0,71916 109—152 0,000413 1592—20? » 405 209—25? SNS 259— 30? SIP Medeltal 0,000402 1092—30? > 02 L] Den galv. kombinationen Cd. amalg. | CdCl, | Hg,Cl, | Hg. Temperatur C?.1 9,70 10,25 10,15 15,0 ” 20,05 ÖN 24,85 25,0 20,2 2055 Temperatur C?. 9,70 10,2 10,45 14,95 1550 20,05 20,1 24,85 24,95 25,2 20:5 Elementet P. Volt. Temperatur C?. Volt. 0,72303 30,1 0,73208 0,72326 2050 0,72995 ÖT233A 24,95 0,72992 0,72546 + 20,2 0,72782 0,72547 5 - 0,72773 + [5525 0,72560 — ÖTATTA [583 0,72563 0,72987 058 0,72308 0,72990 10,25 0,72328 0,72998 Temperaturkoefficient 0,73191 + 109—152? 0,000464 159—20? AS 209—25? SA 259—30? 3 433 Medeltal 0,000447 102 — 30? » 446 Elementet Q. Molt.! TemperaturnC2. => Volt: 0,74039 30:15 0,75050 0,74065 20-05 0,74817 0,74077 24,95 0,74813 0,74312 20,1 0,74579 0,74316 7 3 0,74568 + 525 0,74330 0,74574 — 15535 0,74333 0,74807 OS 0,74043 0,74810 10,25 0,74067 0,74820 Temperaturkoefficient 0,75033 109—15? 0,000525 fas 209 » 506 209 -—25? » 489 259—30?2 0 £70 Medeltal 0,000499 102—30? 3298 13 14 L. William Öholm. N:o 11] Elementet R. Temperatur C?. Volt. Temperatur C?. Volt. 14,95 0,75408 20,1 0,75602 15,0 0,7539$5 24,95 0,75542 20,05 0,75482 20,05 0,75544 24,85 0,75538 2097 0,75495 24,95 0,75538 i S 29,0 0,75542 [DG 0,75440 20,5 0,75600 15,35 0,75434 I,8 0,75353 10525 0,7533'7 Medeltemperaturkoefficient 0,00013 Elementet S. Temperatur C?. Volt. Temperatur C?. Volt. 14,95 0,79 660 30,1 0,80040 NEG 0,79641 24,95 0,79913 20,05 0,79784 20105 0,79919 24,85 0,79916 20 0,79776 24,95 0,79913 r 0,79788 25,2 0,79912 1525 0,79 630 2055 0,80040 HBG 0,79645 I,8 0,79513 10,25 0,79495 Medeltemperaturkoefficient 0,00027 Såsom af dessa mätningar framgår, bekräftas de tidigare resultaten angående temperaturkoefficienternas förhållande vid de med utspädda lösningar fyllda cellerna. (Se sid. 3 not. 2). Vi finna först att koefficienten är posetiv och att den tilltager med utspädningen. Från att hafva värdet 0,00026 "/g. för 3,84 mol. normal lösning stiger den små- ningom till 0,00051 Y/g, för 0,1 mol. normal kadmiumklorid- lösning vid temperaturer omkring 209? C. Insättas koefficien- terna för de skilda cellerna som ordinator i ett koordinat- system, hvars abskissor utgöras af motsvarande koncentra- tioner, erhålles en kontinuerligt fortlöpande kurva. Därjämte L] Den galv. kombinationen Cd. amalg.| CdCl, | Hg,Cl, | Hg. 15 visa föregående tabeller att elektromotoriska kraften hos element fyllda med utspädda lösningar i allmänhet ej är en lineär funktion af temperaturen. Endast för en viss koncen- tration hos lösningen mellan 2- och 1-mol. normal torde temperaturkoefficienten vara konstant. För mera koncentrerade lösningar som t. ex. hos cellerna V och L. växer nämda koefficient med temperaturen. Hos cellen L tilltager den från värdet 0,00025 "Y/g. för intervallen 109—152 C till värdet 0,00027 för temperaturer mellan 25? och 309 C. Därjämte förefaller tillväxten att vara något större vid lägre än vid högre värmegrader. Gå vi åter till elementen O, P och Q, hvilka innehålla mera utspädda lös- ningar, så finna vi ett motsatt förhållande, ity att temperatur- koefficienterna här aftaga vid stigande temperatur. Hos cellen Q med 0,1 mol. normal kadmiumklorid-lösning, där detta nedåtgående af koefficientens värde mest framträder, utgör det såsom af tabellen för tempr.koeff. framgår 0,000050 Vv. från ungf. 1392—28? C. Hos P är aftagandet för samma temperaturintervall 0,000031 v. och hos O endast 0,000021 v. Differensen minskas sålunda jämt med stigande koncentra- tion. Hos cellen N framträder än ett ytterst obetydligt ned- gående af spänningstillväxten om 0,000003 v., men hos M med 2-mol. normal lösning finna vi redan en ökning utgö- rande 0,000005 v. för samma temperaturintervall. I hvardera fallen förefaller invärkan att vara större vid lägre värme- grader. ” Dessa omständigheter tyda på att förändringen i tem- peraturkoefficienternas värden hos cellerna med utspädda lösningar påverkas af katoden. Om vi först hålla oss till kadmiumkloridkombinationen i allmänhet, så tilltager med stigande temperatur dels metallernas lösningstension, dels lösningens framförallt kadmiumkloridens osmotiska tryck. Så länge det senare är stort, d. v. s. så länge lösningen är starkt koncentrerad, har detta absolut öfvervigt vid feno- menet, hvaraf följden blir ett aftagande af elektromotoriska kraften med stigande temperatur och temperaturkoefficienten blir negativ, hvilket vi finna vara fallet hos cellerna af nor- maltypen, emedan det osmotiska trycket hos vid alla värme- grader mättade lösningar starkt stiger med temperaturen och 16 L. William Öholm. > NO sålunda nedtrycker spänningen. Att koefficienten här antager negativa värden, hvilkas belopp stiga med värmegraden, beror 'således helt och hållet på anodens dominerande inflytande. Vid mera utspädda lösningar åter, där osmotiska trycket aftager med lösningens förtunning och elektromotoriska kraf- ten till följd häraf stiger, så blifva för det första temperatur- koefficienterna positiva till följd af ökad lösningstension hos Cd-metallen och därjämte får katoden ett märkbart inflytande på spänningen så snart det gäller temperaturvariationer. Vi böra nämligen ihågkomma att katodens posetivitet i kom- binationen Cd | CdOl,| Hg,Cl, | Hg är mycket svag och be- roende af kvicksilfver-jon-koncentrationen, så att dess. pose- tiva värde desto mer aftager ju jon-fattigare lösningen blir. Hålla vi oss till celler med jämförelsevis koncentrerade lös- ningar som V och L och i dessa förefinnas kadmiumklorid- kalomel komplexer, så måste vid temperaturstegring kom- plexerna sönderfalla och Hg-jon-mängden tilltaga. Detta har till följd en ökning af E. K. öfver det lineära värdet, d. v. s. en stegring af temperaturkoefficienten. Först sedan man kommit till så höga värmegrader, att alla komplexer sönder- fallit, blefve koefficienten konstant. Då sådana komplexer troligen förefinnas i sagda cellers lösningar, så torde tem- peraturkoefficientens ökning med stigande temperatur bero häraf. Hos element innehållande mera utspädda lösningar åter, där sådana komplexer ej förefinnas åtminstone i mera betydande mängd och där vidare till följd af kalomelns svårlöslighet Hg-jon-mängden är låg, torde kvicksilfrets lös- ningstryck vid temperaturstegring i högre grad göra sig gäl- lande, hvilket har till följd att E. K. ej mer stiger i samma proportion med temperaturen och att koefficienternas värden aftaga, såsom fallet är hos cellerna O, P och Q. I fall detta betraktelsesätt är riktigt, så inses ock utan vidare, att E. K. för en viss koncentration hos kadmium- klorid-lösningen, hvilken experimenten visat vara mellan 2— och 1 mol. normal, måste blifva en lineär funktion af tem- peraturen. För att ytterligare illustrera spänningens beroende af temperaturen såväl hos cellerna af normaltypen som hos L] Den galv. kombinationen Cd. amalg. | CdOl, | Hg.Cl, | Hg. 17 o dem med utspädda lösningar äro kurvorna å sid. 35 upp- ritade med temperaturerna som abskissor och motsvarande elektromotoriska krafter som ordinator. Kurvorna för ele- menten Q, N och L hafva för enkelhetens skull dragits från samma punkt, så att denna hvad E. K., d. v. s. y-axeln vid- kommer i värkligheten har ett skildt värde för hvarje kurva. Man finner att linien N är nästan rät och att af Q och L den förra vänder sin konvexa, den senare åter sin konkava sida uppåt. Afvikelserna från det lineära äro ju emellertid små och framkomma endast vid särskildt noggranna mätningar, hvar- för de kunna åstadkommas äfven af andra omständigheter. Jag har dock ansett ofvananförda vara den mest sannolika orsaken och skall vid en följande undersökning öfver kom- binationerna Cd | CdSO, | Hg.SO, | Hg och Cd | CdJ, | Hg.J.,| Hg närmare söka klarställa den. I fall nämligen ofvanstående uttalande är riktigt, bör afvikelsen från det lineära uppträda i än högre grad hos kadmiumjodid-cellen, men sannolikt ute- blifva hos kadmiumsulfat-elementet. En jämförelse mellan cellerna N och R samt Q och S visar, hvilken skilnad i spänning som uppstår, i fall såsom negativ elektrod användes 12,5/, Cd-amalg, elementen N och Q, eller en amalgamerad kadmiumstaf, elementen R och S. I senare fallet blir elektromotoriska kraften betydligt högre. N och R innehöllo hvardera 1 mol. normal kadmium- klorid-lösning, och vid den senare var spänningen omkring 920 millivolt högre, hvilken differens dock atftager med sti- gande temperatur, emedan R:s temperaturkoefficient blott utgör i medeltal 0,00013, då den åter hos N är 0,00035. Från att hafva varit ungefär 52,9- vid 10? och 51,9 millivolt vid 15? nedgick den som följer: vid 209 50,8; vid 252? 49,6 och vid 30? 48,5 millivolt. Detta utgör en sänkning af dif- ferensen om 1.1 millivolt för hvarje 5? C. Då elementet N:s temperaturkoefficient är 0,00035 och R:s 0,00013 så erhålles också här för 5? CO samma differens 0,0011 volt, hvaraf fram- går att äfven R:s elektromotoriska kraft är en lineär funktion af temperaturen. Såsom redan tidigare framhållits varierade spänningen hos K i hög grad, hvarför man ej af de direkta mätningarna kunde sluta sig till koetficientens förhållande i 18 L. William Öholm. [N:o 11 detta afseende. Då man anställer en liknande jämförelse mellan Q och S, hvilka innehöllo 0,1 mol.-n. CdOCl,-lösning, så finner man för det första, att temperaturkoefficienten hos Q är nästan dubbelt så stor som den hos S. Oaktadt värdena för den senare äro tämligen osäkra, så förefaller det dock som om den vore lineär och = 0,00027 "'/gr., eller om någon mindre afvikning därifrån förefinnes, så är denna i hvarje händelse betydligt mindre än den, som uppträder hos cellen Q. De största afvikelserna från medelvärdet 0,00027 utgöra + 0,00003 volt, men förekomma de i lika hög grad med posi- tivt och negativt tecken vid såväl lägre som högre tempera- turer, hvarför den regelbundna minskning 1 koefficientens värde, som uppträder vid Q, och som från 102—30? utgör '0,00005 v., ej här kan spåras. Differensen i spänning mellan S och Q utgör också ungefär 50 millivolt och äfven här uppträder ett liknande aftagande af densamma med stigande : temperatur som vid R och N, så att den från värdet 0,05 vid 10? går ned till 0,050 vid 309. Därjämte förefaller det som om differensskilnaden för hvarje fem-grader ej här vore densamma utan att äfven denna skulle minskas med stigande värmegrad från 0,0013 till 0,0019, hvilket åter beror därpå, att elektromotoriska kraften här, åtminstone ej hos Q, är fullkomligt lineärt beroende af temperaturen. Då den rena kadmiummetallens spänning ligger ungefär 50 millivolt öfver värdet för det 12,5 ?/, amalgamets, så har denna således små- ningom uppnåtts, hvilket tyder på, att den lilla kvicksilfver- mängden, som vid amalgameringen betäckte ytan af kadmium- stafven, helt och hållet diffunderat in i densamma. Mätningar vid 18” 0, Såsom af de tidigare mätningarna framgår, hafva cellerna i allmänhet ej undersökts någon längre tid vid samma temperatur, utan har denna fått variera, så att de sällan mer än omkring ett dygn hållits vid samma värme- grad. Under en månad, från den 8 april till den 6 maj innevarande år, höllos de emellertid vid cirka 18? C (varia- L] Den galv. kombinationen Cd amalg. | CdC1, | Hg,Cl, | Hg. 19 tion + 0,1”), och undersökte jag därvid samtidigt tre nya celler, F, G och H, hvilka voro sammansatta såsom D och E. Af dessa mätningar, hvilka utfördes hvarje dag, fram- gick att, hvad de äldre cellerna vidkom, C förhöll sig alldeles konstant. Spänningen varierade mellan 0,67180 — och 0,67179 volt, beroende af små temperaturvariationer. Dess medelvärde för 18? blef således 0,67 180 -- volt, hvilket äfven öfverensstämde med tidigare vid samma temperatur erhållna värden. FEle- mentet III:s elektromotoriska kraft höll sig äfven nu liksom tidigare något under C:s. Dock var skilnaden sedan de länge stått vid samma temperatur mindre och utgjorde endast 0,02 —60),01 millivolt. Vid de tidigare försöken vid mera variabel temperatur var differensen ungefär 0,07 millivolt. Dess E. K. vid 18? C utgjorde således 0,67179. Cellerna D och E visade under denna tid äfven konstant spänning, men var den ungefär 10 X 10-73 volt lägre än elementen C:s och III:s. Likaså förefans mellan dem en konstant differens om 0,00002 volt. Medelvärdet för E blef sålunda 0,67170 och för D 0,67168 volt vid 182 C. Hvad de nya cellerna F, G och H, hvilka hopsattes kort före dessa försök, vidkommer, så förefaller det som om spänningen hos dem något hade gått ned under observations- tiden, särskildt under de två första veckorna. Under senare hälften gåfvo de dock rätt konstanta värden och öfverens- stämde väl med cellerna C och III. HElektromotoriska kraf- terna blefvo följande: för F =0,67181 —, G =0,67177 — och H==0,67178 volt. Till en början hade F ungf. 0,00009 —, G ungt. 0,00003 — och H 0,00003 volt högre spänning. Sammanfattas värdena vid 182 C för de med kristaller fyllda kadmiumklorid-elementen af normaltypen erhålles föl- jande tabell. C =0,67180 — IE="067179 E=087171 DE 06768 REEVES EE 00 BleSSOÖ val Medelvärde = 0,67177. Af de öfriga i fall D och E uteslutas = 016171 79 20 L. William Öholm. [N:o 11 Om man väljer det värde cellen C angaf, hvilken cell visat sig vara den mest konstanta, till normalvärde, så finner man att de skilda elementen öfverensstämma rätt väl, oaktadt inga särskilda försigtighetsmått iakttagits vid deras samman- sättning. Endast cellen D visar en mera betydande afvikelse om 0,00012 volt. Äfven cellerna med utspädda lösningar förhöllo sig vid dessa mätningar synnerligen konstanta och de något olika värden, om några hundradedels millivolt, som erhöllos under de skilda dagarna, berodde på små differenser 1 temperaturen, hvilka naturligtvis här blefvo mera märkbara till följd af dessa elements stora temperaturkoefficienter. Små temperatur- variationer, hvilka jag knapt kunde uppfatta med tillhjälp af mina i !/,,-dels grader delade termometrar, gåfvo sig vid mätningarna af E. K. genast tillkänna, särskildt som därtill tidigare observationer ådagalagt, att elementen med utspädda lösningar mycket fort inställa sig med temperaturen. Någon förändring af cellernas E. K. med tiden kunde ej spåras. Elektromotoriska krafterna vid 182 C blefvo följande: M= 0 6706 LIL =0,679149 M == 0,69340 NE==070333 DEE P= 0:702728 = 0 EN R ungf. 0,75520 S SONGS De största differenserna från ofvanstående värden ut- gjorde ungf. + 0,00004 v. Värdena för R och S blefvo täm- ligen osäkra, ty här voro variationerna betydande och upp- gingo till flera tiondedels millivolt. (Se närmare längre fram ang. dessa celler sid. 29). I detta samband kan ännu nämnas, att efterföljande polarisationsförsök utfördes under det mätningarna vid 182 C pågingo, utan att detta syntes hafva utöfvat någon skadlig eftervärkan på cellerna F, H, G, L, N och Q. L] Den galv. kombinationen Cd. amalg.| CdCl, | Hg.Cl, | Hg. 21 Undersökning öfver elementens polarisation. På grund af sin svårlöslighet måste ju kalomeln vara en tämligen dålig polarisator, emedan det ringa antal Hg- joner, som förefinnes i pastan ofvanom kvicksilfverpolen, redan vid svag ström förbrukas hastigare än nya joner hinna bildas. De försök jag i detta afseende utförde visa också tydligt, att spänningen hos kadmiumklorid-cellen hastigt går ner, i fall elementet får leverera ström. För experimenten användes cellerna F, H, G, L, N och Q, således tre med mättade och tre med utspädda lösningar. Deras inre mot- stånd bestämdes med tillhjälp af telefon och vexelström och voro de ungt. följande: = 4640—; HH = 2600-—; G =4700 —; L =630 —; N =300— och Q=1040 ohm. Denna stora olikhet betinga- ges däraf, att pastamassorna voro så olika tjocka. Vid pola- risationsförsöken slötos de med så stora yttre motstånd, att strömstyrkan blef ungf. 0,0001 amp. För kontrollens skull inkopplades äfven en ampermeter, hvars motstånd var 177 ohm och känslighet 6,9 X 10-59 amp. per skaldel. Hvarje cell hölls sluten 60 sekunder och visade det sig, att strömstyrkan för så vidt man kunde uppskatta af ampermetern vid alla celler hölls något så när konstant under denna tid och ut- gjorde beräknad enligt utslagen, 13,7 skaldelar, ungf. 0,000095 amp. Fem minuter efter det strömmen afbrutits gjordes första afläsningen och de följande till en början med 10 minuters tidsintervaller samt senare efter längre perioder, såsom af följande tabell framgår. Den första observationen efter 5 minuter blef något osäker, emedan spänningen då ännu, särskildt hos en del element var i stark tillväxt. Tiden 0 anger eleraentens spänning omedelbart före strömbanans slutning. Temperaturen utgjorde 182 C. Anmärkas bör, att motståndsbestämningarna gjordes några dagar tidigare, för att den ringa sänkning i cellernas spänning, som däraf följde, fullt skulle hinna kompenseras, och företagna kontrollmät- ningar visade äfven, att elementen hade uppnått sitt normala tillstånd, innan polarisationsförsöken vidtogo. 2 L. William Öholm. [N:o 11 ANT: F H G L N Q 0 min. 0,67183 0,67180 10,67179 1|0,67944 10,70333 |0,74469 | | MR 5108 » 096 » 08 08 + 288 PETA 10-03 » 30 FLAT 290 » 305 AS Zz 40318 sj 25 or ST 3 ar 798 J TS + 43 1030 rv EMS stod ” 55 4 3 AR » 46 NL EGIG) » 44 Ad + HN j 37 SL og 49 41139 Og a OS) AK = ES be DI AR RN) OA -— — Se — SA IG ar BASE rs RO — — 1 tim SR ss Kön DH prgd INTE - 62 24 SÄGS LE 3 162 » 36 NAS » 64 OnwCE FETT för RA I » 40 AR an + 61 1 BLA ASS AT KRBOEN a AR RA TA Tidsperioderna äro räknade från närmast föregående observation. I följande tabell äro angifna tillväxterna i cellernas spänning uttryckta i hundradedels millivolt för föregående tidsperiod. Därjämte ange siffrorna i första raden sänk- ningen från 0 till 5 minuter. | Tid F H 6 fö N Q | 3 min. 15 BAS FR 41 50 40 ROTEES 22 21 21 il 22 20 [SEAN 8 8 8 3 6 4 fs EOS 5 5 2 4 2 lr | 3 5 3 2 2 Zz Kr 2 3 2 1 = 2 (EA im. 7 11 ör 4 6 5 AY 5 6 5 2 JE 2 PESO 1 11 id "4 2 3 bira | 8 6 6 5 4 3 L] Den galv. kombinationen Cd,amalg. | C1CI, | Hg,Cl, | Hg. 23 Af dessa tabeller framgår, att cellerna med mättade lösningar polariserats mer än de med utspädda, ty hos de förra var spänningen 5 min. efter strömmens afbrytande ungf. 70—80 X 10—5 volt under dess ursprungliga värde och hos de senare endast ungf. 40—50 xX 10—> volt. Under de närmast följande 10 minuterna steg E. K. hos alla element med nästan samma belopp 20 X 10—? v., men under de därpå » följande tidsperioderna är stigningen hos de koncentrerade ungefär dubbelt så stor som hos de utspädda, hvilken om- ständighet gjorde, att polarisationen praktiskt taget upphörde samtidigt hos alla element. Vidare finner man, att spånnin- gen hos hvarje cell till en början tilltager ganska hastigt, men ju mer den närmar sig det normala värdet, desto långsammare sker ökningen. Detta torde bero därpå, att kvicksilfver-joner till en början träda i stället för de för- brukade från de närmast ofvanom kvicksilfret befintliga lag- ren af pastan (pasta-massan var i allmänhet tjockare i cellerna med koncentrerade lösningar) och att först småningom nya joner gå i lösning från kalomeln. Den. skilnad i spänningens tillväxt, som uppträder mellan de med mättade och utspädda lösningar fyllda elementen, kunde man äfven tänka sig bero däraf, att kalomeln ägde större löslighet i koncentrerad än i utspädd CadCl-lösning. Någon typisk skilnad i detta afseende mellan de tre med olika koncentrerade lösningar fyllda cellerna L, N och Q framträder dock ej, utan förhöllo de sig vid polarisations- försöken alla ungefär lika. Efter polarisationen hafva elementen förhållit sig alldeles normalt, hvilket visar att fullständig jämvigt hos dem åter inträdt. Cellernas förhållande under hela undersökningstiden. Enär hufvudvilkoren för en galvanisk kombinations an- vändbarhet som normal äro dess reproducerbarhet och dess konstanthet, så skall i det följande lemnas en kortfattad redogörelse för, hvad i dessa afseenden under undersöknings- tiden inhemtats angående kadmiumklorid-cellen. Då en del 24 L. William Öholm. [N:o 11 celler observerats redan nära två år, så måste ju däraf vissa slutsatser kunna dragas. Hvad först reproducerbarheten vid- kommer, så hafva ju jämförelsevis få alldeles lika samman- satta element undersökts, nämligen endast cellerna af mnor- maltypen C, III, D, E, F, G och H samt de med vid ungefär 2,5? C mättad CdCl,-lösning fyllda IV och V. Under den korta tidrymd de två sistnämda samtidigt observerades gåfvo de alldeles samma värde på E. K.!) Af tabellen vid 182 C å sid. 19 framgår också, att differensen i spänning mellan de sju förstnämda cellerna ej var vidare hög och utgjorde högst + 0,00002 volt från medelvärdet 0,67179, i fall nämligen D och E ej medtagas vid beräkningen, ty dessa visade ett 0,0001 volt lägre värde. Denna omständighet beror emeller- tid därpå, att D:s och E:s E. K. starkt nedgått med tiden, och om man tager i betraktande deras förhållande en kort tid efter det de sammansattes, så bortfaller också denna differens, enär de i slutet af december 1906 hade alldeles samma spänning som C, således vid 182 C ungf. 0,67180 v. Då dessa mätningar redan voro slutförda, fann jag 1 februari- häftet af The physical review en undersökning af K. E. Guthe och C. L. von Ende?) angående kadmiumsulfat-cellen, där nämda forskare sysselsätta sig med de förändringar, som denna cell visar med tiden, och de olikheter i spänning, hvilka uppträda vid något olika sammansättning. Af deras resultat finner man, att de differenser, som uppträdt mellan de af mig undersökta CdCl,-cellernas elektromotoriska krafter, ej äro större än de kadmiumsulfat-normaler vanligen förete, och att kadmiumklorid-cellen sålunda vore fullt ut lika re- producerbar som kadmiumsulfat-normalen. De af dem med elektrolytiskt framställdt merkurosulfat fyllda elementen vi- sade nämligen kort efter sammansättningen en spännings- differens om 0,00001 — till 0,00002 volt, således densamma som ofvanstående CdCl;celler. Men om man tager i be- traktande de element, hvilka innehöllo på kemisk väg fram- ställdt Hg,SO,, så äro differenserna rätt betydande och uppgå ända till 0,00008 volt. I detta afseende synes således kad- 1) Öholm: L. c. sid. 20. >) Guthe and v. Ende: The Physical Review CXXXI. 8. 214. L] Dén galv. kombinationen Cd. amalg. | CdCl, | Hg Cl, | Hg 20 miumklorid-elementet af normaltypen ej stå efter motsvarande kadmiumsulfatcell. Återstår således att se, huru kadmiumklorid-cellens spänning förhållit sig under en längre tid, och hvilka förän- dringar densamma varit underkastad. Då ej alltid för jäm- förelse samma temperatur förefunnits, så äro i efterföljande tabellariska sammanställningar, hvilka hänföra sig till 182 C, värdena för mars 1906 och mars 1907, beräknade från E. K. Mdk2098-.0. Elementen af normaltypen. Enär cellerna C och III sammansattes redan i november 1905 och inga noggrannare observationer gjordes förrän i mars 1906, så är det osäkert, huru det förhöll sig med deras spänning i början. Däremot var jag i tillfälle att konstatera vis å vis elementen D och E samt F, G och H. att de kort efter konstruktionen hade betydligt högre volttal än efter någon tid, och att således spänningen till en början hastigt aftog. D och E sammansattes den 18 dec. 1905. och följande värden erhöllos till en början vid 182 C. 19/17 06 HE=0:67 1081 DE 067181 SÖMN ” C9 TA 22/xX1I ” ” 07 ” 13; /I ” ki) Inom en månad hade sålunda E. K. aftagit med 10 hundradedels millivolt. Samma förhållande finna vi hos cellerna F, G och H, hvilka voro sammansatta i april 1907. Observation C IT E D FLN HER H under Mars 1906... .|0,67183 0,67176 Mpril og SKED, SS SU JA FN s » 80 —- ETS ESO REN EN) FSD 0 a Vad) (RO BC rr ER April KS SETS 240 TON Öl67a93 | Ol6RTS3, ÖNS Maj oo» » 80 ENE) A70 GE n 81 Er kl yr 78 NOV. ig Sj 280 LO SOA SAST SR » 7T1—+ 26 L. William Öholm. [N:o 11 Såsom af ofvanstående framgår, hafva ej några mera betydande förändringar i cellernas af normaltypen elektro- motoriska krafter uppträdt, och om man därjämte tager i betraktande, att inga särskilda försigtighetsmått iakttagits vid deras sammansättning, så måste ju medges, att ej heller differensen i spänning dem emellan är stor. Endast cellen ITIT innehöll i någon mån med CdO neutraliserad och om- kristalliserad CdCl1,. Hoes alla öfriga utgjordes den af vanlig handelsvara. visserligen Kahlbaums bästa preparat, men då cellerna F, G och H konstruerades, voro kristallerna redan något förvittrade. För öfrigt användes vid de tre sistnämda samma lösning och likartade kristaller. Hvad de älsta elementen, nämligen C och III, vidkomma, så har C förhållit sig alldeles konstant. De små variationer om ungefär !/,,, millivolt, som där uppträda, kunna helt och hållet bero på temperaturdifferenser. Cellen III:s spänning, som till en början var 0,00007 : volt under CO:s, har småningom stigit till värdet 0,67180 v., så att de i november 1907 voro alldeles lika. Ett märkbart aftagande af E. K. om 0,0001 v. finna vi hos de senare uppbyggda elementen. Största delen af denna differens kommer dock på tiden närmast efter sammansätt- ningen. Cellen E har sålunda förhållit sig konstant från och med april och D:s spänning har aftagit under tiden april —november endast med 3/,,, millivolt. Från maj—no- vember har F ej vidare förändrats. Däremot har spänningen hos både G och H sjunkit med 5—6 hundradedels millivolt. Hos en del element uppträder sålunda ett kontinuerligt af- tagande af elektromotoriska kraften, under det den hos andra redan från början varit eller efter någon tid blifvit konstant, utan att detta förhållande kan hänföras till någon märkbar yttre omständighet, som t. ex. en mindre olikhet i samman- sättning. Jämföres nu detta med de resultat, till hvilka Guthe och von Ende kommo vid ungefär samtidigt utförda försök i Towa med kadmiumsulfat-normaler, så finner man, att bägge kombinationerna i detta afseende visa stor öfverensstämmelse. Nämda författares undersökningar öfver nyare celler äro gjorda under nov. och dec. 1906 samt under jan. 1907, och L] Den galv. kombinationen Cd. amalg. | CdCIl, | Hg,Cl, | Hg. 21 visa alla, att också kadmiumsulfat-normalens E. K. aftager med tiden, och synes den göra detta i ännu högre grad, än hvad fallet varit vid de af mig sammansatta kadmiumklorid- elementen. Sålunda sjönk spänningen hos en cell,!) som var byggd den 2 nov. och den 3:dje hade en E. K. = 1,01839 v., med 0,06 millivolt till den 12 nov. Den 19 jan. 1907 hade elektromotoriska kraften aftagit till 1,01828 v., hvarför hela sänkningen inom 2!/; månad utgör 0,00011 v. Här finna vi således ett alldeles likartadt aftagande som hos en del kad- miumklorid-celler. Men bland de undersökta kadmiumsulfat- elementen funnos ock sådana, som företedde ett betydligt större spänningsfall inom samma tidrymd. Hos en cell t. ex., som var sammansatt den 9 nov. 1906 och som följande dag hade en spänning om 1,01847 v., nedgick BE. K. till den 19 jan. 1907 till 1,01802 v., således en sänkning om 0,00045 v. Flere andra element förhöllo sig ungefär på samma sätt, och man finner, att elektromotoriska kraftens aftagande under den nämda tiden i de festa fall öfversteg 0,0001 v. Oaktadt undersökningen 1 fråga gjordes enkom för att utröna, hvarpå detta nedåtgående kunde bero, hafva ej nämda författare tillsvidare ernått något värkligt posetivt resultat. Endast så mycket kunde konstateras, att i fall merkurosulfatet var elektrolytiskt framstäldt, så blef spänningens nedåtgående åtminstone till en början mindre. Samtidigt undersökta Clark-celler förhöllo sig däremot alldeles konstanta. Af undersökta äldre celler funno Guthe och von Ende ?) vidare, att sagda nedåtgående af spänningen kan försiggå rätt länge, hos en del element under Here år framåt, hvaremot åter andra efter en tid bli konstanta. Sålunda förändrades E. K. hos några CdSO,-element ej mer efter två år, sedan den under denna tid sjunkit med 1—2 tiondedels millivolt. Hos andra aftog den ännu efter fyra år och med rätt be- tydande belopp per år, om ceilerna också innehöllo elektro- lytiskt framstäldt kvicksilfversulfat. De differenser, som efter någon tid kunna uppträda mellan lika sammansatta !) Guthe och v. Ende: L c. sid. 219 Tabl. 2) Guthe and v. Ende: L. c. sid. 215. 28 L. William Öholm. [N:o 11 kadmiumsulfat-normaler, äro sålunda betydligt större än dem jag observerat hos kadmiumklorid-celler af samma typ. Man har i allmänhet ansett, att denna sänkning i spän- ningen kunde bero på merkurosulfatet, hvilket endast med svårighet erhålles alldeles rent, hvarför en kloridkombination med användande af kalomel som depolarisator i detta afseende måste ställa sig gynsammare. Guthes och von Endes under- sökning visar emellertid, att spänningen också hos celler innehållande elektrolytiskt framstäldt Hg,SO,, hvilket prak- tiskt taget måste anses rent, är underkastad rätt betydande förändringar. MHulett har därför framställt den förmodan, att elektromotoriska kraftens aftagande skulle bero därpå, att jämvigt ej genast inställer sig mellan kadmiumsulfat- lösningen och öfriga substanser vid katoden och att pasta- massans tjocklek härvid äfven kunde spela någon roll. Hvad det sista beträffar, så framgår det af såväl Guthes och von Endes som ock af mina försök med CdCl,-cellen, att sänk- ningen är alldeles oberoende af pastans tjocklek, och så na- turlig Huletts åsigt om tillståndet vid katoden också före- faller, så måste man dock tillsvidare ställa sig något tveksam inför densamma, särskildt vis å vis kadmiumhklorid-elementet, enär cellen OC t. ex. ej alls förändrats, och såsom af det föl- jande framgår, hafva äfven några af cellerna med utspädda lösningar förhållit sig alldeles konstanta. Elementen med utspädda lösningar. De 1 efterföljande tabell upptagna värdena på cellernas elektromotoriska krafter äro direkte observerade vid 182 &C. Endast mars-värdena äro beräknade från dem för 202 OC. SIA NR Fen Kn ARA Mars 1906 .. | 0,67929 | 0,69262 | 0,70333 | 0,71458 | O,72680- | O,74473 APR Nr dl 64 30 58 79 le Oktia Ca Ner 40 | 0,69322 36 57 81 He Mars 1907... 42 29 33 58 82 70 Maj oe 49 40 35 59 | 0,72728 70 NOVI pf erte 63 | 43 36 59 85 95 | L] Den galv. kombinationen Cd. amalg. | CdCl, | Hg.Cl, | Hg. 29 Af ofvanstående tabell samt af försöken öfverhufvud framgår alldeles tydligt, att de förändringar, som elektro- motoriska krafterna hos cellerna med utspädda lösningar undergått, äro alldeles oberoende af kadmiumkloridlösnin- gens koncentration och tydligen ej heller påverkade af någon kemisk förändring inom cellen, dock under förutsättning, att denna ej varit underkastad inflytanden utifrån. Om man tager hela undersökningstiden i betraktande, så finner man, att E. K. i allmänhet stigit hos de element, där den öfver hufvud förändrats. Men undersökningen visar därjämte, hvilket också delvis framgår af ofvanstående tabell, att dessa stigningar ej äro kontinuerliga, utan att de uppträda ganska plötsligt och särskildt efter somrarna, då cellerna varit öfver- lemnade åt sig själfva. Jag kan därför ej finna någon annan antaglig orsak till detta förhållande, än att de på grund af det ofullständiga sätt, hvarpå de voro tillslutna, läkt, hvilken omständighet redan tidigare påpekats. Under somrarna var ju utsigten för att sprickor skulle uppstå i lacket och det däröfver befintliga hartz-paraffinlagret ganska stor, enär de då ej voro helt och hållet insänkta i termostatvattnet. Detta afdunstade nämligen till stor del under sommaren 1907 och under sommaren 1906 voro de uttagna ur termostaten. Då de sedan åter vid försöken blefvo underkastade temperatur- variationer, så inträngde lätt genom någon fin springa vatten från termostaten vid värmegradens sänkning, hvarigenom lösningen utspäddes och spänningen steg, hvilket redan vid ett ytterst ringa tillskott af vatten gör sig i hög grad märk- bart, emedan E. K. starkt tilltager med kadmiumkloridlös- ningens utspädning. Att hela ökningen i spänning beror blott på denna omständighet, är så mycket mera antagligt, som jag faktiskt kunde konstatera, att stegringen hos cellen M från 0,69262 till 0,69322 volt värkligen härledde sig däraf, ty här var för tillfället springan mellan lacket och glasröret så stor, att man kunde observera, att vatten sipprade igenom. Då detta konstaterades, öfvergöts lacket på alla celler med ett lager af vax och paraffin. De öfriga cellernas E. K. hade under den första observationstiden ej alls förändrats, och visade de också förutom L under hösten 1906 samma kon- stanta spänning. Följande mera märkbara och plötsliga språng 30 L. William Öholn. [N:o 11 finna vi hos elementet P, där elektromotoriska kraften, från att hafva varit alldeles konstant, steg med 46 hundradedels millivolt under våren 1907 och under påföljande sommar en ytterligare stigning hos samma cell om 57 hundradedels millivolt, då också cellen Q:s spänning samtidigt tilltagit med 0,00025 volt. Skulle elektromotoriska kraftens ökning bero på någon inre energiförändring, så hade den bort för- siggå småningom och uppträda samtidigt hos alla element. Emellertid finner man, att N och O varit alldeles konstanta under hela undersökningstiden och likaså Q ända till hösten 1907 Därjämte framgick det af de upprepade mätningarna, att samtliga cellers E. K. under vissa perioder ej alls varie- rade från de normala värdena, särskildt om de under en längre tid höllos vid konstant temperatur, hvarför förändrin- garna här tydligen äro af annan art än de, som uppträda hos cellerna af normaltypen. Man torde därför kunna draga den slutsats, att en med tillräckligt utspädd lösning fylld kadmiumklorid-cells elektromotoriska kraft är vid samma temperatur konstant, blott cellen är så konstruerad, att hvarje förändring af lösningens koncentration uteslutes. Att jag ej här lemnat något stöd för ofvanstående påstående genom att efteråt bestämma CadCl-lösningarnas koncentration hos de skilda elementen, beror därpå, att jag ännu under någon tid framåt haft för afsigt att observera deras spänningar, och därför ej kunnat söndertaga cellerna i fråga. | Att de med kristaller och mättade lösningar fyllda cel- lerna inställa sig jämförelsevis långsamt vid temperaturvaria- tioner, har jag upprepade gånger varit i tillfälle att konsta- tera, och kunna de därför, i fall ej temperaturen en längre tid hållits konstant före mätningen, gifva alldeles oriktiga vär- den, särskildt om värmegraden varierat mera plötsligt. Där- emot antäga elementen med utspädda lösningar mycket snabbt sina mot en viss temperatur svarande spänningar. Då denna omständighet synnerligen tydligt framstod vid några mät- ningar, hvilka händelsevis utfördes i juni, så vill jag här anföra de värden, som då erhöllos. Termostaten hade stått vid rumstemperatur och varierat med denna sedan slutet af maj. Den 18 juni på aftonen var dess värmegrad något öfver L] Den galv. kombinationen Cd. amalg. | CdCl, | Hg.Cl, | Hg säl 20? C, och inställdes den nu genom kylledning på ungf. 18”. En kort därpå företagen mätning lemnade följande resultat. . WES es vo ="67110, REST, GENES, "011057 HE=tine0, DV=67140, 11:=67945, : M=>>39338, N="70332, ESP ==72730 och Q ="74409 volt. Häraf framgår, att cellerna från och med L antagit sina mot ungf. 182 C. svarande spänningar, men att de föregående med mättade lösningar och kristaller fyllda elementen gåfvo värden, hvilka svara emot en betydligt högre värmegrad. Särskildt äro de hos D och III förefintliga abnormt låga po- tentialtalen anmärkningsvärda, och bero de möjligen af ojämn temperaturfördelning. Följande morgon sattes motorn åter i gång och tem- peraturen hölls vid 18,2? till kl. 12, då mätning företogs. Nu började äfven cellerna af normaltypen antaga sina mot denna temperatur svarande värden, men lågo de ännu några hundradedels millivolt under de normala spänningarna. Fyra timmar senare på eftermiddagen hade de normala värdena uppnåtts, men visade mätningen, att spänniugen hos E, D, F och H nedgått med ungf. 0.00008 Vv. De med utspädda lösningar fyllda cellerna inställde sig äfven nu nästan ögonblickligt, och kunde man t. ex. af cellen N:s E. K. nästan säkrare sluta sig till temperaturen i ter- mostaten, än med tillhjälp af termometern. Resumé, Af undersökningen i fråga torde följande slutsatser kunna dragas: 1) Kadmiumklorid-elementets elektromotoriska kraft lig- ger betydligt under 1 volt och utgör ungf. 0,67180 å 0,67179 volt vid 182 C för celler af den vanliga normaltypen med vid: alla temperaturer mättade lösningar. . 32 L. William Öholm. [N:o 11 2) Inom temperaturintervallen 132—33? C beräknas kad- miumklorid-cellens af normaltyp spänning enligt formeln EE; =0,67179 — 0,000072 (t—18) — 0,0000017 (t—18)? volt. 5) Differensen i spänning mellan kadmiumsulfat- och kadmiumklorid-celler af normal- och Weston-typ är den- samma och utgör 0,3469 volt vid 172 C. Kadmiumklorid- cellen af Weston-typ har emellertid en betydande temperatur- koefficient. 4) Normaltypen förhåller sig för öfrigt hvad reproducer- barhet och konstanthet beträffar liksom motsvarande kad- miumsulfat-normal, men är denna underlägsen däri, att tem- peraturkoefficienterna äro något större och att kadmiumklo- : riden har två nära hvarandra liggande omvandlingspunkter vid 12,52 och 342 C. Ofvanstående formel gäller således endast för ett inskränkt område, som dock omfattar alla vanliga rumstemperaturer. Därtill kommer, att kadmium- kloriden ännu har en labil punkt vid 202 C, hvarför hela intervallen tydligen är något labil. 5) Elektromotoriska kraften stiger kontinuerligt med lösningens utspädning och når för 0,1 mol. normal kadmium- klorid-lösning värdet 0,74470 volt vid 182 C. 6) Cellernas med utspädda lösningar temperaturkoeffi- cienter äro posetiva och stiga med lösningens förtunning från 0,00025 "/g- för 3,84— till 0,00050 "/g, för 0,1 mol. nor- mal kadmiumklorid-lösning vid rumstemperatur. 7) I fall den negativa polen utgöres af en amalgamerad kadmiumstaf, stiger spänningen med ungf. 0,050 volt öfver värdet för det 12,5 9?/, amalgamet vid samma CadCl,-koncen- tration. Därjämte aftager temperaturkoefficienten, som äfven här vid utspädda lösningar är posetiv, med ungf. 0,00023 Y-/gr 38) Hvad cellerna innehållande utspädda lösningar vid- kommer, så är elektromotoriska kraften en lineär funktion af L] Den galv. kombinationen Cd amalg.| CdCIl, | Hg2,Cl, | Hg. 33 temperaturen endast hos dem, som innehålla en CdCl,-lösning, hvars koncentration är större än 1 — men mindre än 2 mol. normal. Hos alla öfriga äro temperaturkoefficienterna variabla om ock i ringa grad. Vid element med mera koncentrerade lösningar tilltaga koefficienterna och hos dem, som innehålla mera utspädda, aftaga de vid stigande temperatur, hvilket troligen beror af invärkan från katoden. (Se närmare sid. 16—17. 9) För samma ström polariseras element med koncen- trerade lösningar starkare än de, som innehålla utspädda. Men hos de förra är också depolarisationen kraftigare, hvar- för de praktiskt taget samtidigt återtaga sina normala värden. 10) Ej blott cellerna af normaltypen, utan äfven de, som voro fyllda med utspädda CdCl,-lösningar, hafva visat sig vara synnerligen konstanta och okänsliga för skakningar, hvarföre de i detta afseende fullt kunna likställas med vanliga normaler. Helsingfors. Universitetets laboratorimm för tillämpad fysik. [N:o 11 Kr BEG -0't - 03 L. William Öholm. 43 00199 os 0039 '0 05 / 0069 0 03 i 000170 |: fån 00110 05 09 ZL0 03 09 540 04 O0hL 0 04 90-5L 9 Ju L] Den galv. kombinationen Cd amalg. | CdCl, | Hg.Cl, | Hg. 35 GQ. föllivanen; SAG USE E och E. Ja Cs Fa Ja Öfversigt af Finska Veteaskaps-Societetens Förhandlingar. L 1907—1908. N:o 12. De tidigare försöken till en katolsk er- öfring af England under drottning Elisabeth. Af Pr OMYPÖRNE: Efter det sextonde århundradets midt erhålla de religiösa rörelserna en styrka och en målmedvetenhet som göra, att det är de som förläna sin prägel åt tiden. De behärska icke längre blott katedrarna och predikstolarna, de begränsa sig icke längre blott till idéernas värld, utan de blifva rätte- snöret för människornas politiska öfvertygelser och drifva dem till blodig strid, nation emot nation, medborgare emot medborgare. Calvinismen med sitt stridbara kynne ersätter luther- domens mer eller mindre ofullkomliga ansatser i Frankrike, Nederländerna, England och Skottland, och följden blifver, att den nya riktningens anhängare i dessa länder rusta sig till kamp icke längre blott för ett effektivt försvar utan långt mera för ett modigt anfall. Öfverallt tillsvidare ut- görande dock endast ett mindretal, om än så betydande ge- nom inre styrka, möta de i sina expansionssträfvanden en motståndare som icke ger dem efter i mod, i uthållighet och i agressivitet: den katolska motreformationen. Ännu oviss om mål och medel begynner denna rörelse vid det sextonde århundradets midt i alla Europas länder att mäktigt värka i uppenbar reaktion mot protestantisk tro och kättersk tanke- frihet. Den griper nu äfven furstarna, som af öfvertygelse 2 POsvAlöome: [N:o 12 lika mycket som af nitälskan för statens säkerhet ställa sig under dess inflytande och begynna gå bröstgänges till väga mot den nya religionen. Henrik II:s död i Frankrike och Maria Tudors 1 England afvärja dock 1 rättan tid de svåraste följderna af denna företeelse i de båda länderna. Men sam- tidigt förenas det spanska världsväldets kronor på Filip II:s hufvud, och detta betyder i alla hans länder en oförsonlig kamp emot religiös och politisk frihet. Filip töfvar icke länge med att börja striden. Redan under hans första re- geringsår rensar inkvisitionen den spanska monarkins stam- länder på pyreneiska halfön från hvarje kätteriets besmittelse, och strax därpå kommer turen till de italienska besittnin- garna, som hittills ännu saknat den spanska inkvisitionens välsignelse. Slutligen känner sig konung Filip säker nog att taga i tu med de fjärran Nederländerna. Men här möter honom ett motstånd som i längden blir såväl hans tillgångar som hans fattningsgåfva öfvermäktigt. Under tiden har den katolska reformationen erhållit sina företrädare äfven på påfvestolen, och ett nytt lif börjar, tack vare jesuiternas och andra trossällskaps värksamhet, strömma genom den katolska kyrkans senila lemmar. Kon- ciliet i Trient når sin afslutning med en omotsäglig fram- gång för de ultramontana sträfvandena, och ledd af kyrkans öfverhufvud erhåller den nya rörelsen en målmedvetenhet och en omfattning som sätta den 1 stånd att med framgång bedrifva kampen för sina affallna bekännares återvinnande, En af den pånyttfödda katolicismens viktigaste metoder är att betjäna sig af furstarne gentemot folken. Den mäk- tigaste furste den härvid träder i beröring med är Filip IT - af Spanien. Ett samarbete emellan kyrkans högsta styresman i Rom och den katolska härskaren öfver kristenhetens största rike synes oundgängligt. Men sammangåendet mellan tvänne suveräner så ömtåliga om sin maktfullkomlighet som påfven i Rom och konungen af Spanien visar sig i praktiken stöta på en mängd svårigheter. Kyrkans rättigheter inom Spanien och hans katolska majestäts rättigheter gentemot påfvestolen ge ständigt anledning till meningsolikheter. Och åsikterna om rätta sättet att i hvarje enskildt fall bedrifva den ka- tolska sakens främjande gå ofta vidt åtskiljs. L| Försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth. 3 Filip II har framför allt en mycket hög tanke om sin egen ställning som trons beskyddare och om sin auktoritet gentemot de troendes andliga öfverhufvud äfven i religiösa frågor. Icke ens i sådana af ecklesiastisk natur anser han sig tvungen att rätta sig efter hans förfoganden, och hvad de politiska beträffar, så handlar han ej sällan här i öppen motsats mot den helige faderns vilja. För denne konung ega det spanska statsintresset och det habsburgska maktin- tresset företrädet framom den katolska trons uteslutande för- del. Filip II gör sig icke samvete af att åsidosätta den ka- tolska sakens oafvisliga kraf, närhelst Spaniens politiska läge så tyckes fordra. Teorin om honom som den katolska reaktionens fullkomliga förkroppsligande bör underkastas be- tydande modifikationer. Redan Prescott har för ett halft sekel tillbaka fram- hållit hans utprägladt spanska läggning (,History of the Reign of Philip the second King of Spain") som kom honom att i alla tidens stora konflikter städse hafva främst för ögonen den spanska nationens välfärd. M. Philippson, hvars uppfattning väl varit den bestämmande för senare tiders sätt att bedöma Filip II:s karaktär betonar äfven han uttryckligt dennes oförtydbara sträfvan att. tillgodose den spanska sta- tens intresse, på samma gång han dock låter honom uppgå i förvärkligandet af den katolska motreformationens idé!) Helt nyligen har slutligen P. Herre i ett epokgörande arbete ,Papsttum und Papstwahbl im Zeitalter Philipps IL." (Leipzig, B. G. Teubner, 1907) på ett öfvertygande sätt påvisat, huru- som hos konung Pilip det nationella sträfvandet mer och mer tränger tillbaka det religiösa (jfr speciellt sid. 247-250). Visserligen utvecklar Herre den åskådningen, att Filip för- nämligast under sina tidigare regeringsår med en impulsiv ifver egnade sig åt katolicismens återställande i Europa, i det han nämligen indelar hans regeringstid 1 tvänne perioder af hvilka den förra medvetet genomgås af motreformationens anda, den senare af det spanska statsintressets. Men Herre 1) Philipp II. von Spanien und das Papstthum", Hist Zeitschr. Bd. 39. — »,Westeuropa im Zeitalter von Philipp II, Elisabeth und Heinrich IV", ss. 85—086, 365— 366. 4 PORN ETörne: [N:o 12 håller sig härvid främst till förhållandet mellan Filip II och påfvestolen: ett närmare studium af den allmänna politiken för tiden skall visa, att redan tidsskedet före den stora ar- madans afsegling — slutpunkten i den spanska maktens ut- veckling och vändpunkten i Filip II:s politik — bär prägeln af denna samma nationella sträfvan. Det var hänsyn för den spanska statens väl som icke sällan dikterade den tvekan och den ensidiga halsstarrighet hos Spaniens monark, hvarigenom den katolska saken tillskyndades så mycken skada i dess i öfrigt just tack vare Spaniens medvärkan storartade fram- trängande i Europa. Tydligast belyses måhända det ofvansagda SANDRA den politik Filip IT fullföljde mot England. Elisabeths tronbestigning i England betecknar ingalunda en plötslig och afgjord seger för protestantismen i detta land. Elisabeth själf var långt ifrån en afgjord protestant med af- . geende å trosläran, och för puritanismen hyste hon till en början en värklig afsky. Omständigheterna, tidsförhållandena drefvo henne småningom till att öfvergifva sina ursprungliga åskådningssätt och till att kraftigt uppträda emot katolicismen såväl hemma som i hela det västra Europa. I Englands ka- tolska adelsfamiljer sökte hon ej ogärna ett stöd emot de puritanska predikanternas och mot underhusets pockande for- dringar. Och i alliansen med Spanien, om hvilkens fortbe- stånd såväl hon som Filip II voro angelägna, såg hon den naturligaste stödjepunkten för sin politik gentemot utlandet. Om hon ställde sig afvisande emot sin måg konung Filips friareanbud, så låg väl orsaken därtill närmast i hennes obe- nägenhet att binda sitt öde vid någon mans öfverhufvud — utom Leicesters — och alls ej i någon fientlig motsats mellan England och Spanien. Den vida vägnar öfvervägande delen af det engelska folket var ännu långt efter hennes regeringstillträde upprik- tigt katolskt sinnad och betraktade upprätthållandet af det gamla förbundet med det ,, burgundiska huset" som ett lifs- villkor för England gentemot arffienden Frankrike, som ju dessutom helt nyligen fråntagit England dess högt skattade örsöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth. 5 besittning Calais.!) Då Elisabeth 1563 lät förmå sig att un- derstöda hugenotterna i Frankrike och sände en hjälphär till Normandie att operera i förening med Condé, låg nog be- vekelsegrunden härtill mindre i Cecils föreställningar om den franska protestantismens nödställda läge, än i de nederländska köpmännens hot om vägran af kredit på börsen i Antwerpen ifall den begärda hjälpen vägrades, äfvensom i förhoppningen att kunna återvinna det nyss afträdda Calais.?) I öfverens- kommelsen med Condé utfäste sig ju denne uttryckligen att återlämna staden till engelsmännen. Det låg i Elisabeths intresse att på allt sätt undvika att stöta sina katolska undersåtar för hufvudet och icke drifva "dem till att med utrikes hjälp anfalla hennes långt ifrån stadgade ställning. Lämnade hon dem i ostörd besitt- ning af sina medborgerliga rättigheter och vidmakthöll hon det goda förhållandet till Spanien, visste hon däremot, att hon kunde fullt förlita sig på deras sant engelska trohet emot sin lagliga monark. Det innebär därför ingen motsägelse, om den i protestantiska traditioner uppvuxna Elisabeth alls ej skyndar att förklara sig som en protestantismens förkämpe, så mycket mindre som hennes enda fasta trosdogm tyckes hafva varit den engelska konungamaktens oinskränkta herra- välde öfver den engelska kyrkan. Filip II å sin sida hade det största intresse af att be- vara det vänskapliga förhållandet till England. Det gällde för honom som för hans fader att icke låta Frankrike intaga en förhärskande ställning 1 Europa, och han måste därför med alla medel söka hindra ingåendet af ett förbund emellan detta land och England. Elisabeth finge aldrig finna sig hänvisad till Frankrikes vänskap och ännu mindre kunde hon få se sig föranlåten att understöda de farliga franska protestanterna. Då hon emellertid lämnade dem sin hjälp vid deras första resning, beredde detta honom mycken förtret, dock icke så mycket, som då Katarina af Medici kort därpå (1565) erbjöd Elisabeth sin son konung Karl IX till make, 1) Froude, History of England from tbe fall of Wolsey to the death of Elisabeth, vol. VII, s. 11; v. VIII—IX, passim. 2) Dens., VIII, s. 422. 6 P. O. v. Törne. [N:o 12 jämte förbund emellan de båda staterna. — Det var därjämte ett oundgängligt villkor för försvaret af hans nederländska rike, att Engelska kanalen förblef honom öppen för genom- fart, likasom att hans protestantiska undersåtar i Nederlän- derna icke rönte medhåll ifrån England hvad som än komme att ske. Det dröjde icke länge, förrän Filip II betraktade Katarina af Medici med djup misstro. Hennes medlande hållning gent- emot hugenotterna upprörde honom, och då det första reli- gionskriget bröt ut, sände han till Frankrike en truppkår med den uppgiften att deltaga 1 kättarnes bekämpande, hvar- jämte han i cfficiell form underrättade henne om dess af- sändande.!) Emot Filips sträfvan att ingripa i Frankrikes inre förhållanden och försvaga dess yttre ställning — allt i syfte att trygga sig i besittningen af sina burgundiska pro- vinser — måste Katarina sätta ett bemödande att bibehålla Frankrikes inre oafhängighet och att korsa- hans planer i den yttre politiken. Det var därför hon med en hos denna ombytliga kvinna förvånande konsekvens ansträngde sig att förhindra utbrotten af våldsamma oenigheter mellan par- tierna i Frankrike och därför hon beständigt gaf sig sken af att söka Spaniens vänskap. Mötet i Bayonne (juni 1565), framkalladt af henne, lämnade icke Filip den väntade vin- ningen i en förbindelse att skrida till hugenotternas utro- tande, oaktadt ryktet snart visste berätta härom öfver hela Europa. Tvärtom lyckades det Katarina att för en tid åter trygga sakernas oförändrade fortbestånd. Men de uppskrämda protestanterna talade om en liga, ingånger emellan konungen af Spanien, konungen af Frankrike och påfven i Rom till protestantismens förgörande i hela västerlandet. Så såg en upphetsad inbillning hvad som först en långt senare tid var mogen att delvis förvärkliga. Men detta är ett exempel på en företeelse som utmärker tiden ifråga och ofta framdeles upprepas: att såväl protestanter som katoliker genom rykten och kannstöperier gå händelserna 1 förväg och härigenom på förhand lägga hinder i vägen för stora tankars förvärk- liggande. 1) Forneron, Histoire de Philippe II, v. I, s. 269. L| Försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth. 7 Den franska enkedrottningens användbaraste medel emot Filip II och på samma gång det hon hälst anlitade för att omintetgöra häns politiska kombinationer, var giftermålsan- bud för hennes talrika barn. Ett giftermål emellan furstliga personer betydde vid denna tid ett förbund mellan deras riken, och det låg därför Katarina lika mycket om hjärtat att bringa till afstannande underhandlingar som tycktes hota med en för Frankrike farlig allians, som att afsluta värkliga äktenskapsfördrag. Inledande af sådana underhandlingar var nog för ett politiskt närmande emellan stater och kunde här- för utgöra en lämplig förevändning. Att dessutom Katarina af Medici behärskades af parvenyens fåfänga att gifta in sina barn i de förnämaste familjer, är ett kändt förhållande, och då hon (1561) försökte gifta bort sin dotter Margareta med Spaniens tronföljare Don Carlos — efter att året förut ha lyckats förena dottern Elisabeth med hans fader — betyder detta därför icke att hon velat ställa sig i beroende af Spa- nien. Fastmera får man häri se ett försök att omöjliggöra en annan giftermålsplan som syftade till att beröfva Frank- rike dess gamla bundsförvant Skottland. Kardinalen af Lothringen, morbroder till Maria Stuart, Frans II:s unga enka, hade skyndat att strax efter hennes makes död erbjuda den beundrade prinsessan, drottning af Skottland, åt den unge infanten. Detta är inledningen till det först långt senare fullbordade förbundet mellan huset Guise och den spanska makten. Katarina uppbjöd alla krafter för att hindra en dylik förbindelse, för hvilken den skotska drottningen själf ådagalade den största ifver.!) Den kom i själfva värket icke till någon afslutning, och Filip II var själf den som ändtligen lät den förfalla (1564). ”) Han hade under hela tiden visat föga benägenhet för den: drottning Elisabeth ville han icke utmana, och för prinsens sinnestill- !) Forneron, I, s. 263—268, 306—315. Ranke, Englische Geschichte I (Werke XIV, s. 253). Chéruel, Marie Stuart et Catherine de Médicis, s. 18 —28; 34--35. Mignet, Journal des Savants 1847 (sp. s. 402—403). Dens., Histoire de Marie Stuart, t. I, s. 102, not 1. Innehållet i det i noten med- delade originaldokumentet står i en egendomlig motsats till den mening förf. själf uttalar i texten. 2) Dens., a, 0., s. 157—1358. 8 PO. v. sFörne. [N:o 12 stånd, hvilket tog en alltmera abnorm riktning, hyste han redan tidigt allvarliga farhågor. Dessutom ingaf honom hela Guisernas parti icke ett tillräckligt förtroende. Det är af vikt att minnas, att han allt sedan krigen med Henrik II hyste en till hat gränsande ovilja mot sin segerrike motstån- dare Frans af Guise, ,den store Balafre"'!). Hela dennes anhang måste för honom framstå såsom någonting onaturligt — undersåtar de där ville tillvälla sig härskareställning — och det dröjde längre än man i allmänhet är böjd att tro, innan denna ovilja öfvervanns. Guiserna voro de som kommo honom till mötes, erkännande honom som katolicismens för- kämpe och begärande hans hjälp?), och endast som af sina underordnade värktyg inom Frankrike var han slutligen be- nägen att betjäna sig af dem. Icke häller då Maria Stuart som regerande drottning i sitt arfrike gjorde sig till företrädare för sträfvandet att åter- vinna de brittiska konungarikena till katolicismen, lyckades hon tillvinna sig Filip II:s intresse i högre grad. Ett under- stödande af henne var för honom ett stärkande af det fran- ska inflytandet i norden, och tydligt var dessutom att Marias främsta mål var att blifva erkänd som arfsberättigad till Eng- lands tron. Filip hoppades i det längsta på möjligheten af Elisabeths återförande i den katolska kyrkans sköte. TI detta hopp hade han också fäst det största afseende vid hennes förhandlingar om äktenskap med den österrikiske ärkeher- tigen Karl och hade han lämnat utan afseende sin ambassa- dörs i London, de Quadras, föreställningar om behof af in- blandning i de engelska angelägenheterna samt de engelska katolikernas förväntningar på snar hjälp emot kätteriet. Först då förhandlingarna med ärkehärtigen ohjälpligt strandat och Maria Stuart genom förbindelser med påfven och genom äktenskapet med Darnley, som det tycktes mera tydligt bör- jat visa sina katolska afsikter, gick han in på ett närmande till henne. (Anmärkas bör härtill, att Guiserna i Frankrike för tillfället befunno sig försatta utom inflytande främst ge- 1) Forneron, I, s. 123 o. 278. 2) Mémoires-Journaux du Duc de Guise (1561), Nouvelle collection de mémoires pour servir å I'histoire de France, Ser. 1, t. VI, s. 464. L] Försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth. 9 nom härtig Frans' frånfälle, samt att Filip genom mötet i Bayonne trodde sig hafva försäkrat sig om sin svärmoders beredvillighet att gå hans ärenden.) Huru mycket än Filip sökte intala sig att ,Guds sak" aldrig kunde gå förlorad i England, måste han ändock under årens lopp komma till insikt om, att katolicismens återstäl- lande genom HElisabeth åtminstone var föga sannolik. Han var | slutligen icke villig att bidraga till att ett , bättre till- stånd" infördes i England. I sådant syfte hade han, säger han själf, gifvit sin företrädare i London tillstånd att drifva på förhandlingarna om Maria Stuarts giftermål med Don Carlos.!) Men detta plötsliga beslut förefaller dock mera att vara ingifvet af tanken att kunna utestänga Katarinas af Medici inflytande på sin svärdotter, i det nämligen denna ej varit sen att erbjuda henne sin andre son Karl till gemål.?) Då nu emellertid till de tidigare berörda lyckliga omständig- heterna, hvilka inträdde under året 1565, ytterligare sällade sig uppmaningar ifrån påfven, samt en direkt begäran om hjälp från Darnley och Maria Stuart, ansåg sig Filip icke längre kunna undandraga sig att åtminstone göra något för Maria Stnarts sak. Men med den yttersta tvekan och väl inseende alla de svårigheter som därmed voro förbundna skred han till att lämna henne sitt understöd. Han gaf det i form af penningar och under bevarande af den djupaste hemlighet.3) Allting skulle härvid gå i hans helighets namn — särskildt om förhållandena ytterligare nödvändiggjorde några vidlyftigare åtgärder. Så långt hade Maria Stuart lyckats drifva det med den katolska trons återställande som sina sträfvandens mål: en början var redan gjord till en gemensam katolsk aktion. Rizzio hade tvifvelsutan härvid varit henne till stort gagn, och hans död var därför en svår förlust för de vidtsyftande planernas vidare fullkomnande. Mordet på Darnley och äk- tenskapet med Bothwell gjorde slutligen en ände: på alla vi- 1) Froude, VII, s. 520—523. 2) Jfr i föreg. not åberopade bref. >) Froude, VIII, s. 229—231 (Filip 1I till kard. Pacheco, d. 16 okt. 1565). D:o Mignet, t. II, Appendix E. 10 P:-OA Vv; Pörne: [N:o 12 dare drömmar: Maria Stuart hade svikit sina vänner och gjort sig omöjlig som trons förkämpe mot Elisabeth. Filips nye ambassadör i London, Don Guzman de Silva, en höfvisk kastilier af annan sort än den intrigante de Quadra, hvilken han i juni 1564 efterträdt, försummade häller icke att fram- ställa henne för sin herre i den ofördelaktigaste dager. För flere år framåt var Maria Stuart försatt utom inflytande på den europeiska politiken. Om Don Guzman de Silva redan genom sitt förhållande till den skotska drottningen gjorde Elisabeth en stor tjänst, så visade han sig äfven i andra afseenden som en ifrare för ett godt förhållande emellan henne och sin herre.!) Filip själf var vid denna tid särskildt angelägen om hennes vän- skap. Han stod inför ett af de afgörande ögonblicken i sitt lif: det länge förberedda slaget mot Nederländerna skulle riktas och Elisabeth skulle betagas lusten att understöda hans upproriska undersåtar. Huru viktig han ansåg hennes neutralitet vara, bevisas bäst af den likgiltighet han visade för det af drottningen gynnade kaperiet, hvilket ödelade den spansk-nederländska handeln. Albas tåg från Italien till Nederländerna var den första stora stöt den katolska reaktionen riktade mot det protestan- tiska Europa. Med undran och med bäfvan följdes den ståt- liga härens marsch af hela samtiden, och som ett pinsamt tryck kändes dess närvaro i Nederländerna både uti England och i Frankrike. På England blef effekten ett ännu starkare tillknytande af de officiella vänskapsbanden med Spanien, i Frankrike framkallade faran ett allmänt, väl förberedt freds- brott från hugenotternas sida (sept. 1567). Ehuru Katarina af Medici ingalunda var angenämt berörd af Albas framgång, var hon dock af förhållandena tvungen att bekämpa den inre fienden och göra det i förening med en så obekväm bunds- förvant som Guiserna. Att hon häri icke fick visa sig efter- låten, visade sig vid inbördeskrigets förnyande under de föl- jände åren, då Filip icke försummade att låta Alba skänka henne den hjälp hennes mnödställda läge kräfde. Hela den franska reformerta menigheten reste sig nu till kamp emot 1) Froude, v. IX, s. 190—193 (de Silva till Filip d. 17 jan. 1568). L] Försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth. 11 den anfallande katolicismen, och sammanstötningen blef våld- sam.!) Emellertid kom man i de styrande kretsarna i Frank- rike slutligen till insikt om, att kriget ytterst gagnade Filip och att det nära förbundet med honom icke stod i öfverens- stäramelse med landets sanna fördel.?) Freden i Saint-Germain blef därför på samma gång begynnelsen till en antispansk politik i Frankrike. Regeringens bundsförvanter i denna nya sträfvan blefvo naturligtvis hugenotterna inom eget land, ty på de reformerta i Nederländerna var icke mycket att bygga tack vare Albas energiska åtgärder. Men man vände sig till England, och drottning Katarina erbjöd Elisabeth ett nytt förbund och underhandlade om ett nytt giftermål. Icke häl- ler nu kände sig dock den engelska drottningen fullt öfver- tygad om Katarinas uppriktighet och om fördelarne för sitt land af att bryta med Spanien och sälla sig till dess fiender. Först senare, då bl. a. konung Filip slutit förbund med påf- ven och Venedig och hans flotta genom segern vid Lepanto spridt en oanad glans öfver detta ultrakatolska förbund, blef hon mera tillgänglig för de franska öfvertalningarna.?) Den katolska reaktionens spöke, som Cecil icke tröttnade att fram- ställa för henne, blef äfven för henne slutligen ett skräm- mande hot. Härtill bidrogo särskilda omständigheter. Förhållandet emellan England och Spanien hade, tack vare kaperiet, af hvilket Elisabeth själf drog den största för- del och därför på inga villkor var benägen att stäfja det, under de senaste åren vid olika tillfällen gestaltat sig ganska spändt. Då Elisabeth på hösten 1568 lät sekvestrera en pen- ningeflotta på väg till Alba i Nederländerna (som repressalie främst för en omintetgjord flibustierexpedition till Västindien, i hvilken hon personligen haft andel), svarade Alba med att konfiskera alla engelska skeppslaster i provinserna. Elisabeth var icke sen att i sin tur lägga beslag på alla spanska un- dersåtars ägodelar i engelska hamnar, och svaret åter härpå var kvarstad på allt engelskt gods och folk i alla Spaniens !) Ma det tillåtas att här hänvisa till Otto Anderssens förtjänstfulla ar- bete ,,De franske hugenotter", Kristiania 1907. ?) Ranke, Französische Geschichte I (Werke VIII, s. 209). SY DENS. ä. 0: 5 Side 12 PrOw: Törne; [N:o 12 hamnar.!') Förhandlingarna om ömsesidig restitution af det beslagtagna ledde till intet resultat, trots ihärdiga försök från Spaniens sida, ty engelsmännen drogo till slut ändock ett betydande gagn af hvad som försiggått.?) Därvid förblef det, men förhållandet mellan England och Spanien var likväl icke mera detsamma som förut. Don Guzman de Silva hade i septem- ber 1568 efterträdts af Don Guerau de Espes, en ifrig förkämpe för den katolska saken. Betecknande nog hade dock Filip 1 hans intruktion uttryckligen förbjudit honom att inlåta sig med Maria Stuarts anhängare och att i sina förbindelser med katolikerna gifva Elisabeth någon grund till klagomål.?) Lik- väl var Don Gueraus sändning redan i och för sig afsedd att medföra en förändring i förhållandet till England, i så måtto nämligen, att denne i förhållande till drottningen skulle iakt- taga en fordrande hållning, särskildt med afseende å kapar- väsendet. Det gälde här att trygga Albas arbete i Neder- länderna; Maria Stuart, som genom sin fykt till England åter plötsligt ryckt fram i händelsernas förgrund, skulle som nämnts blifva lämnad å sido. Den 13 maj 1568 hade den skotska drottningen slutligen i en afgörande sammandrabbning på öppna fältet blifvit be- segrad af sina undersåtar, och några dagar senare befann hon sig på engelskt territorium vädjande till sin ,systers"” solida- ritetskänsla och gästfrihet. Hade hon hoppats, att icke göra denna vädjan förgäfves, så misstog hon sig icke helt och hållet, men Elisabeths ställning mot henne var icke lätt, och hon ansåg sig till först böra undersöka hennes sak för att icke blifva beskyld för att understöda en brottsling. Hennes sträfvan var att göra Maria Stuart beroende af hennes nåd och därigenom : villig att underkasta sig alla de villkor hon kunde finna nödigt pålägga henne i intresset af sin egen sä- kerhet. Det var hennes önskan, att för de katolska lorderna låta framlägga bevisen på Maria Stuarts medskuld i Darnleys 1) Froude IX, s. 363—369, där äfven öfriga orsaker till konflikten an- gifvas. Kretzschmar, Invasionsprojekte der katholischen Mächte gegen Eng- land, s. 7—8. Kretzschmars uppfattning i denna punkt förefaller dock något förhastad. ; 2) Kretzschmar, s. 9 ff. 3) Froude, IX, s. 329—330 (instruktion af d. 28 juni 1568). 4 L| Försöken till en katolsk' eröfring af England under drottning Elisabeth. 13 mord, men på samma gång låta den af henne tillsatta dom- stolen frikänna den anklagade. På detta vis hoppades hon kunna betaga lorderna lusten att konspirera till den flyktiga tronkräfverskans förmån samt göra det möjligt för sig själf att förklara sig för hennes försvarare. ?) Det visade sig emellertid att denna dubbelhet i uppträdandet var af henne ett ödesdigert misstag. Skottarne önskade icke längre sin fördrifna drottning tillbaka, och det hade icke lyckats henne att i de engelska katolikernas ögon göra denna oantaglig som tronarfvinge i England. Hon ansåg det under sådana förhållanden klokast att behålla den farliga hjälpbehöfvande under uppsikt inom sitt eget rike. Därmed trodde hon sig hafva betagit henne möjligheten att genom främmande alli- anser åvägabringa svårare störingar af lugnet på de brittiska öarna. Också härutinnan misstog hon sig åtminstone delvis, ty sådana voro förhållandena, att Maria Stuart under de föl- jande aderton åren blef för henne en ständig källa till oro och en ständig anledning till farliga konspirationer bland dem af hennes undersåtar som uti Maria sågo den enda rätt- mätiga innehafvarinnan at Englands krona. Endast småningom utvecklade sig händelserna. Kort efter sin ankomst till England hade Maria Stuart visserligen vändt sig med en bön om hjälp till konungarna af Spanien . och Frankrike. Men det gällde här endast att blifva befriad ilrån det fängsliga förvar, hvari hon kvarhölls af Elisabeth, äfvensom satt i tillfälle att åter göra sig till härskarinna i Skottland. Om en väpnad aktion emot Elisabeth var det icke ännu fråga.?) Hennes begäran förklingade ohörd, Spa- niens konung var för öfrigt som bäst upptagen med att kväsa de upproriska Nederländerna och att rusta sig emot mori- skerna inom eget land, och Frankrike stod midt uppe i det andra hugenottkriget. Filip var därtill, som redan nämnts, i grunden obenägen att taga sig an hennes sak, och han svarade henne därför endast i allmänna ordalag.?) Den om- !) Froude, IX, s. 275 ff. Mignet II, s. 25—27. 2) Mignet II, s. 21 och Appendix I (Maria Stuart till de Silva d; 21 juni och till Filip d. 11 juli 1568). Froude, IX, s. 264. Jfr Kretzschmar, s. 6—7, som dock antager att den äskade hjälpen gällde katolicismen i England. >) Föreg. not. Forneron, II, s. 278. 14 POV: foötne. [N:o 12 ständigheten, att hon samtidigt vändt sig till Frankrike, kunde dessutom icke annat än öka hans misstro till henne. Det torde kunna fastslås, att en af hufvudorsakerna till Maria Stuarts senare olyckor låg i den omständigheten, att hon icke ägde blick för den djupa motsättningen emellan Spanien och Frankrike. Hon såg i dem hvardera 1 lika grad den katolska trons försvarare och sina naturliga beskyddare, men anade icke, att Filip II aldrig tålde någon bundsförvant, som ge- nom omständigheterna kunde blifva honom en medtäflare. Det var de ledande engelska katolikerna, som åväga- bragte en ändring i förhållandena. Missnöje hade bland dem begynt förspörjas öfver att Elisabeths politik, trots alla hen- nes försäkringar, gick i en allt mera protestantisk riktning. I själfva värket hade de rätt: mera mot än med sin vilja hade hon nödgats följa med tidens stora strömning och mer och mer utprägla sin protestantiska hållning. Cecils infly-: tande hade härvid gjort sig allt starkare gällande. Beslag- tagandet af penningeflottan upprörde katolikerna särskildt, och Maria Stuarts närvaro 1 England väckte deras domnade kampifver. De begynte nu smida planer på upprors- och anfallsförsök emot Elisabeth, och det är alltså i dessa deras antinationella sträfvanden, icke i Filip II:s nit för katolicis- mens utbredande, man har att söka upprinnelsen till den stora katolska kampen emot Englands jungfruliga drottning. Såväl Maria som de katolska lorderna gjorde försök att närma sig den spanske ambassadören, Don Guerau de Espes. Redan i januari 1569 lät Maria säga honom, att om konun- gen af Spanien ville hjälpa henne, skulle hon inom tre må- nader vara drottning af England och mässan skulle läsas i hvarje kyrka 1 landet.!) Samtidigt, eller närmare bestämdt den 8 januari på kvällen?), infann sig i hans bostad jarlen af Northumberland (Percy), den förnämste företrädaren för Nordenglands katolska aristokrati, och gjorde honom förslag om samarbete med de katolska lorderna och Maria Stuart för Elisabeths störtande. En plan var nämligen bland dessa å bane: att bortgifta Maria med någon katolsk pär och där- 1) Froude, IX, s. 371 not 1 (Don Guerau till Filip d. 8 jan. 1569) 2) Kretzschmar, s. 9 not 1. L] Försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth. 15 efter uppsätta henne på tronen. Föreslagen till make var Englands främste ädling, härtigen af Norfolk (Howard), en obeslutsam och fåfäng man, som lockades till det äfventyrliga försöket af längtan efter maktens glans, medan hans vilja åter förlamades af afsky för Marias begångna brott och fruk- tan för Elisabeths lagliga myndighet. Som icke fullt säker katolik var han emellertid många af Maria Stuarts an- hängare motbjudande, och Northumberland föreslog därför Don Guerau, att Filip själf måtte äkta Elisabeth, eller ock att hans styfbroder Don Juan d'Austria måtte uppställas som friare.!) Detta är första gången Don Juan d'Austria nämnes i samband med Maria Stuart, en sammanställning, hvilken för de följande årens europeiska historia skulle få den största betydelse. — Det förtjänar påpekas, att detta förslag af' allt att döma framställdes af den engelske jarlen och icke ifrån spanskt håll. Detta bestyrkes ytterligare däraf, att Don Guerau 1 sin rapport till Filip om samtalet icke aktar nödigt omnämna det projekterade giftermålet.?) Northumberland och Maria Stuarts smidige underhand- lare John Leslie, biskop af Ross, en lögnaktig, ränkfull per- son och fanatisk katolik, hade emellertid lyckats vinna span- joren för sin sak, hvarför denne skref till Filip och uppma- nade honom att fordra Cecils entledigande, hvarigenom det värsta onda skulle aflägsnas.?) Längre än så vågade han dock icke gå tillsvidare. Riktigt nog hade han insett, att en af hufvudorsakerna till lordernas missnöje var uppkomlingen Cecils stora inflytande på styrelsen.+) Så ringa var ännu hela denna intrig i sin begynnelse, men redan visste ryktet berätta om stora planer både på spanskt och franskt håll för de bestående förhållandenas i England omstörtande! Ja, biskopen af Ross trodde sig, för att kunna framhålla sin härskarinnas oskuld, härvidlag böra hopsätta en fantastisk berättelse om hvad man i saken föreslagit honom, påstående bland annat att Filip II erbjudit både sig själf och Don Juan TYNETORUS INS STA — 3 (0. 2) Dens., s. 373 not 2. ST DP0S:, Ae 0: +) Jfr Mignet, IT, s. 83—86 (0. 114). 16 PSOFvS Töme: [N:o 12 d”Austria som gemål åt Maria Stuart.!) Måhända har man att i denna fabel söka upprinnelsen till den allmänt gängse föreställningen, att Filip värkligen varit den förste att önska en förbindelse emellan den skotska drottningen och sin half- broder.?) Huru mycket ett sådant förtidigt rykte måste värka hinderligt för hvarje värkligen allvarligt menadt för- sök i den riktningen, framgår utan vidare, och saken bevisar åter huru ofta på denna tid stora händelser kunde komma till utförande först alltför länge efter det de redan varit på hvar mans läppar. Det spända förhållande, som inträdt genom penninge- flottans sekvestering och som till och med ledt till de re- spektive sändebudens häktning i London och Madrid, för- anledde likväl Filip att vända sig med större intresse till Maria Stuarts sak. Den 18 februari skref han till sin mi- nister, att han, ehuru ytterst motvilligt, var beredd att un- derstöda denna för att göra ett slut på Elisabeths regering, hvilken blifvit honom ytterligt misshaglig.?) Denna oväntadt välvilliga stämning hos Filip gentemot de engelska lordernas planer hade för dessa kunnat blifva af den största betydelse, om de icke oförnuftigt delat sig i tvänne partier med delvis olika syften. Härtill kom att Filips betrodde ståthållare i Nederländerna, härtigen af Alba, energiskt motsatte sig hvarje tanke på att ytterligare förvärra förhållandet till den engel- ska regeringen.+) Och Filip rättade sig härvid efter sin erfarne rådgifvares vilja, endast öfverlämnande åt honom att orga- hisera ett kaparväsende som skulle kunna hålla det engelska stången. 1) Froude, IX, s. 382— 383. 2) Ranke (Franz. Geschichte: Werke VIII, s. 209) och Forneron (Philippe TI, t. II, s. 278) stöda sin föreställning härom uteslutande på en rapport aft franska sändebudet i London La Mothe Fénélon, hvilken meddelar, att Alba(!) ifrar för ett giftermål mellan Maria Stuart och Don Juan (datum d. 29 dec. 15691). 3) Froude, IX, s. 414. 2) Kretzschmar, 8. 9—16. Gachard, Correspondance de Philippe II dans: les affaires des Pays-Bas, t. II, n. 838 (Alba till Filip d. 10 mars 1569) och 851 (dens. till dens. 2 april 1569). L] Försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth. 17 I England hade man härunder icke afstått ifrån att ar- beta vidare på de uppgjorda planernas utförande. En sam- mansvärjning var bildad med härtigen af Norfolk som ledare och med syfte att tvinga Elisabeth till att återställa katoli- cismen till dess förra rättigheter i England och erkänna Maria Stuart som presumtiv tronarfvinge. Bland katolikerna fanns redan ett ytterlighetsparti som icke var tillfreds med ett så inskränkt program, utan var redo att gripa till vapen för att uppsätta Maria Stuart på Englands tron och förmäla henne med Don Juan. TIsynnerhet i de norra grefskapen räknade detta parti talrika anhängare. Maria Stuart själf förklarade sig beredd att hällre antaga en make, ,som fanns 1 Spanien"), än härtigen af Norfolk: I början af april 1569 meddela konspiratörerna de Espes, att de endast vänta på, att den spanska flaggan skall uppenbara sig för att låta det bryta lös. Spanjoren anbefaller deras sak åt sin herre, an- märkande, att det med säkerhet vore ett lätt företag att un- derkufva detta rike, eller åtminstone att förändra dess sty- relse.?) Då förhållandet mellan Elisabeth och Spanien visade tecken att förbättras, började man inse, att vidare dröjsmål vore skadligt. Jarlarna af Cumberland, Westmoreland, Nor- thumberland och Leicester, lorderna Dacres, Montague, Lum- ley, Arundel och andra meddelade Don Guerau att de voro beredda att gripa till vapen. Deras syftemål var att bringa hela norra delen af konungariket i uppror, befria Maria Stuart, proklamera henne som Englands drottning och åter- ställa den katolska gudstjänsten. Maria finge taga till gemål hvemhälst hon önskade eller hvem konung Filip behagade föreslå.?) Don Guerau hade alltsedan våren, glömsk af sina instruktioner, med ifver uppmuntrat de missnöjda i deras förehafvanden och gjort allt för att väcka sin herres och Albas intresse. Häri hade han- äfven till en del lyckats, så 1) Froude, IX, s. 428, not 2 och 3; s. 467, noten. Jfr häremot Kretz- schmar, s. 14. ?) Froude, IX, s. 442, noten (Don Guerau till Filip d. 2 april 1569) Jfr Kretzschmar, s. 13. 3) Froude, IX, s. 466, 487 o. 523 (D. Guerau till Filip 5 juli, 8 okt. 0. 20 nov. 1569). 18 PP. Osv: Törne: [N:o 12 tillvida nämligen, att Filip med: allt större uppmärksamhet begynt iakttaga de engelska förhållandenas utveckling. En- dast däri skiljde sig den spanske ministerns uppfattning från lordernas, att han understödde Norfolks kandidatur till Marias hand, synbarligen inseende att Filip icke komme att lämna sitt samtycke till Don Juans, äfvensom däri!), att han höll före, det dessa icke-borde afvakta Spaniens hjälp för att låta upproret börja. Filip II af Spanien var dock under hösten 1569 långt ifrån ifrig att inlåta sig på något vidtsyftande företag mot Elisabeth. Han förbjöd uttryckligen sitt sändebud att under rådande förhållanden gå längre i tillmötesgående mot de sammansvurna lorderna.?) Lyckades upproret, menade han, kunde man däraf draga allt det gagn man genom blotta löften utan risk gjort sig försäkrad om. Moriskernas uppror och kriget i Nederländerna lade hinder 1 vägen för alla utom- ordentliga företag. Ännu mindre var Alba benägen att lämna någon som hälst hjälp?), härvid utan gensägelse underskat- tande utsikterna för en väl förberedd och understödd katolsk resning i England. Slutligen, 1 november månad, utbröt resningen i norra England.?) Den erhöll en icke ringa utbredning och åtföljdes i början af en del militära framgångar. Men Maria Stuarts person var i tid bragt i säkerhet, de upproriska lämnade Elisabeth tillfälle att samla trupper som inom kort opererade segerrikt emot dem, och inom årets slut var rörelsen kväst ViDensa la:10.34a5- val, MOt, 2. ?) Dens., a. 0., s. 505 not 1. Dock låter han senare varna dem — da det redan var för sent. Filip till Don Guerau d. 18 nov. 1569 (Dens., a. 0., 8. 531 not 3). — Kardinalen af Lothringen hade i april erbjudit Filip offensiv- förbund mot Elisabeth, men Filip hade bestämdt afslagit anbudet. Ranke, Engl. Gesch., I: Werke XIV, s. 275.. Mignet II, s 146, not 1. 3 Kretzsehmar, s. 17. Mignet II, s. 145—146, noten och Appen- dix J. Egendomligt är, att Alba anser Frankrikes medvärkan nödvändig. +) Enligt meddelande från England till härtig Cosimo I af Toscana af d. 10 dec 1569 forlrade de upproriska den katolska kyrkans återupprättande 1 England, alla häktade katolikers frigifvande, tronföljdens reglerande, fred och förbund med burgundiska husct, återskänkande åt katolikerna af alla med- borgerliga fri- och rättigheter samt upptagande af katoliker i kungliga rådet, Statsarkivet i Florens, Mediceo, filza 3735, f. 1. Jfr Mignet II, s. 113-111: L] Försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth. 19 och ledarne befunno sig som flyktingar i Skottland. Bristen på enighet och handlingskraft hade varit uppenbar: Norfolk hade dragit sig tillbaka då handling kräfts, och Leonard Dacres, en af Nordenglands största magnater, hade likaså stannat i ovärksamhet med hela sin landsände (Cumberland). Sedermera kränkt i sin själfkänsla af Elisabeth satte denne fåfänge man på egen hand i gång ett uppror blott några få månader efter det att det föregående blifvit med stor sträng- het nedslaget (febr. 1570). Att detta skulle misslyckas, före- faller på förhand gifvet, men sådan var i själfva värket svåll- ningen, att dess kufvande skedde med stora svårigheter och att ett misslyckande för Elisabeth kunnat medföra de all- varsammaste vådor. Belysande är i sådant afseende den egendomliga adress som Lincolnshires knights och gentlemen afläto till konung Filip i slutet af 1569, hvilken utförligt refereras af Froude (IX, s. 544—547). Undertecknarne anhålla här hos Spaniens konung, att han ville uppsätta drottningen af Skottland på tronen, i det de erkänna hennes fulla rätt till kronan, att han ville lämna tillräcklig säkerhet för den katolska reli- gionens upprätthållande i England och ville bibehålla den gamla alliansen mellan England och huset Burgund. De äro beslutna att ej tåla att denna brytes och bedja i sådant syfte yttermera konungen se till, att drottningen af Skottland ej får ingå äktenskap med en kättare, sådan som exempelvis härtigen af Norfolk, hvilket kunde hafva de bedröfligaste följder för riket och den sanna tron. Endast på grund af hennes katolska religion erkänna de henne som arfsberättigad till tronen, men hälst såge de landets styrelse lagd i konung Filips egna händer. De inbjuda honom därför till en land- stigning i Lincolnshire, hvars kust är särdeles lämpad härför, och utfästa sig att härvid lämna honom allt önskvärdt under- stöd i råd och goda anvisningar på forhand. Detta märkliga aktstycke synes lämna en värdefull förklaring till den span- ske ambassadörens sangvinism i fråga om en från Spanien understödd katolsk resning i England. — Härtill må ytter- ligare läggas, att efter det första upprorets misslyckande Syd- englands katoliker läto försäkra Don Guerau om sin hängif- venhet och bådo honom icke misströsta. De önskade endast 20 P:rO:vidlörne. [N:o 12 att påfven ville bannlysa drottning Elisabeth, så vore de be- redda att begynna kampen mot henne.!) Den optimism och handlingskraft Elisabeth själf lagt i dagen hade under dessa svåra förhållanden räddat henne. Hon hade fått ett tillfälle, hvilket hon för sin egen säkerhet icke fick lämna obegagnadt, att rikta ett kraftigt slag mot katolicismen i England, och denna själf kunde genom den utgång äfventyret fick icke undgå att förlora af den stadiga rotfasthet den ägt i de nordliga landskapens befolkning. Så som striden förts måste den ha gifvit samtiden en föga till- talande föreställning om de katolska ledarne i England och man är nära nog benägen att gifva Don Guerau rätt, då han utropar, att nationen utan tvifvel vanartats emot fordom!?) Det måste för framtiden vara klart, att Elisabeths tron icke kunde omstörtas af de krafter som värkade endast inom Eng- land. Så mycket större blefvo nu de faror, som hotade henne utifrån, och detta som en direkt följd af upproret. Först och främst hade detta haft den märkliga påtöljden att förbyta till fiendskap Filip II:s elfvaåriga, hittills konse- kvent upprätthållna vänskap för Elisabeth. Underrättelsen om upprorets utbrott hade nämligen föranledt honom att skicka till England en person vid namn Kempe för upprorets organiserande samt att tillsända Alba befallningen att ut- rusta en expedition mot England.?) Han var nämligen fast besluten att lämna de engelska katolikerna sin hjälp och att straffa Elisabeth för hennes oåtkomlighet i frågan om pri- sernas utlämnande. Om man i detta oväntade beslut måste se följden af den uppretning de engelska kaparnes fram- gångar framkallat hos honom, är man måhända äfven be- rättigad antaga, det dess fattande hvilat på den genom nog- grant begrundande förvärfvade öfvertygelsen, att ett försök att i detta ögonblick omstörta Elisabeths tron haft de största utsikter att lyckas. En person med Filips af Spanien lägg- ning inlät sig ej på ovissa äfventyr. Härtill kom, att ingen 'y Froude IX, s. 555, not 2-3 (Don Guerau till Filip d. 18 jan. 1570). Upprorets föranstaltare hade atsändt en högtidlig skrifvelse äfven till påfven. Mignet II, s. 112. 2) Froude IX, s. 440. :) Kretzschmar, s. 19. Mignet II, s. 146, not 2. L] Försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth. 21 inblandning var att vänta från Frankrike, där som bäst det tredje hugenottkriget utbredde sina värsta härjningar. Alba, som förr obenägen och därjämte i sitt innersta afvogt stämd emot hvarje slag af rebeller, lät icke förmå sig till att göra något för den engelska resningens understödande. Han hade visserligen plägat förbindelser med katolska emi- granter i Nederländerna och öfverstyrt till Don Guerau en summa af 6,000 dukater för de upproriskas räkning dem hans herre utanordnat, men nu företog han sig att uppbjuda sina krafter för att få denne att afstå från alla vidare åtgärder.!) Det enda han för egen del vidtagit, hade varit att afsända till England en af sina underbefälhafvare, italienaren Ciapino Vitelli, markis af Cetona, för att göra sig underrättad om landets militära förhållanden, katolikernas hjälpkällor, m. m. ?) Under masken af en underhandlare i sekvestrationsangelägen- heten vistades denne i England under hösten 1569, såg upp- rorets misslyckande och fick erfara Elisabeths oöfvervinneliga obenägenhet för att återlämna hvad hon en gång tagit.?) Albas öfvertalningar hade under tiden blifvit öfverflödiga, upproret hade misslyckats och Filip bemödade sig åter om att återställa det forna förhållandet till England. Detta var dock icke så lätt, ty Elisabeths misstro hade nu vaknat. Don Gueraus förbindelser hade icke förblifvit henne helt och hållet obekanta. Filip gick emellertid ända därhän att beskydda henne mot sin egen viktigaste bundsförvant, påfven i Rom Förhållandet emellan den heliga stolen och en i kyrkliga ting af egen vilja allsmäktig suverän som drottning Elisabeth var af naturliga skäl icke det bästa. Pius IV hade dock under åren 1560 och 1561 gjort tvänne särskilda försök att med godo återvinna henne till den katolska kyrkan, men med bestämdhet hade hon afvisat dem. Det dröjde ej länge innan han därefter begynte bemöta henne som fiende, in- seende bättre än de flesta hvilken fara hon måste blifva för katolicismen i det nordvästra Europa. I april 1564 afät påfvestolen ett manifest af innehåll att syndernas förlåtelse !) Kretzschmar, s. 20—21. ?) Froude, IX, s. 504—505. 3) Densg., a. 0., 8. 540—543. 22 PO3w Törne: [N:o 12 meddelades enhvar kock, bagare, läkare o. s. v., som ville taga drottning Elisabeth af daga, hvarjämte Guds och hans ställföreträdares ovänskap hotade den, som icke ville under- stöda drottningens af Skottland anspråk på Englands tron.!) Därmed var en krigsförklaring gifven och kurians ståndpunkt klar i de engelska angelägenheterna. Pius V gick i detta fall i sin företrädares fotspår. Aldrig tröttnade han att uppmana konung Filip att lämna Maria Stuart sin hjälp, och då tiden närmade sig, att Nordenglands lorder skulle höja upprorsfanan, vände han sig därjämte direkte till härtigen af Alba. ?) Sakernas hastiga vändning gjorde äfven i Rom ett starkt intryck. Efter långa öfverläggningar med kardinalerna Pa- checo och Morone sände Pius ett Breve till norra Englands grefvar (Westmoreland och Northumberland hade anhållit om ett uttalande af honom) af datum den 20 februari 1570?), och några dagar senare, den 25 februari, undertecknade han en bannlysningsbulla mot Elisabeth. Han uteslöt henne häri ur kyrkans gemenskap, afsatte henne och löste hennes un- dersåtar från alla förpliktelser, förbjudande dem att vidare erkänna henne som sin lagliga monark.?) Härmed var Elisa- beths ställning till sina katolska undersåtar väsentligen för- ändrad, och på samma gång hade deras förhållande till henne undergått en förändring som dock knappast var egnad att bereda dem någon lättnad. Fullt inseende detta gjorde Filip II och Alba allt för att hindra bullans -publicering och för- bjödo den helt och hållet i alla nederländska provinser. Filip måste dessutom frukta, att man i England skulle betrakta honom som dess egentliga upphofsman och var därför icke litet förbittrad öfver dess för honom oväntade framträdande. ?) 1) Froude, VIII, s. 67 (efter Strype, Annals of Elizabeth, I: 2, s. 54). ?) Breve af d. 3 nov. 1569. Baronius, Annales Ecclesiastici, t. XXTII, s. 320. — Mignet, II, Appendix J. 3) Kretzschmar, s. 26, Froude, X, s. 9—12. :) Texten hos Camden, Rerum Anglicarum etc. Annales s. 197 i 1616 års uppl. Ranke, Engl. Gesch. I, Werke XIV, s. 2716—277. 5) Kretzschmar, s. 27. Froude, X, s. 12 not 2 (bref från Filip af d. 20 o. 26 juli 1570 till ambass. i London och Paris). — Filip förmodade bullans tillkomst vara ett värk af kard. af Lothringen, till hvilken han hyste ett djupt misstroende (därsammast.). L] Försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth. 23 Hans ansträngningar voro dock i det hela förgäfves: den 15 maj uppspikade biskopen af Ross plakatet på biskopshusets port i London. Mellan HElisabeth och den katolska kyrkans förkämpar måste hädanefter krig råda. Och i den katolska kyrkans öfverhufvud i Rom besatt hon numera sin uthålli- gaste och äfven farligaste fiende.') Under tiden hade Elisabeth föranledts af den misstro den senaste upprorsrörelsen irgifvit henne mot Filip att bana väg för ett närmande till Frankrike. Till denna nya riktning i hennes politik medvärkade äfven, som redan nämnts, det stora katolska förbundet mellan Spanien, Venedig och påfven, hvilket under året 1570 närmade sig sin afslutning, äfvensom de fottrustningar Alba lät företaga i holländska hamnar. Härtill kom ytterligare, att det tredje stora huge- nottkriget i augusti 1570 bragtes till ett tillfredsställande slut. För att förvissa sig om drottning Katarinas bevågen- het, lät Elisabeth hos henne göra framställningar om ett giftermål mellan sig och härtigen af Anjou.?) Dessutom vi- sade hon sig hågad att återställa Maria Stuart till tronen i Skottland, något som för öfrigt franska hofvet begynt göra yrkanden om (till och med visande lust att taga sina mått och steg utan Elisabeths samvärkan). Af allt detta vardt dock intet, men Elisabeth kom det väl till pass, att den motsats som under 1570 uppstod emellan Spanien och Frankrike, ut- präglade sig allt skarpare. Katarina af Medici var icke nå- gon vän af Spanien ?), och hennes son konung Karl IX hade begynt umgås med stora planer på att efterlikna sin fader och farfader i den spanska maktens bekämpande. Häri un- derstöddes han af Coligny, som 1571 kallades till hofvet och under hvars ständigt växande inflytande som bekant kriget med Spanien för hvarje dag ryckte allt närmare. Under så- !) Redan under våren 1570 sökte Pius V öfvertala Filip II att företaga något emot England, begagnande sig af den utomordentliga beskickning han i mars aflät till Spanien i och för ligan mot turkarne. Herre, Europ. Politik im Cypr. Krieg. s. 71. 5 ?) Redan Michelet har uppmärksammat, att anbudet ursprungligen ut- gick från Elisabeth och att Katarina först senare omfattade planen (febr. 1571). Histoire de France au Seiziéme Siécle, t. IX, s. 371. >) Jfr Ranke, Franz. Gesch. I, Werke VIII, s. 229. 24 / P. 0. v. Törne. [N:o 12 dana förhållanden afslöts den 29 april 1572 förbundet mellan Frankrike och England, och på sommaren nyssnämnda år ryckte franska trupper — hugenotter — till de upproriskas hjälp in i Nederländerna, där de protestantiska städerna un- der våren åter rest sig emot Albas tyranni. En helt och hållet ny politisk konstellation hade bildat sig i denna del af Europa, en som måste betraktas såsom den naturligaste och af förhållandena mest betingade, ty efter segern öfver tur- karne och lugnets återställande såväl i Spanien som i Neder- länderna var Filip II, hvars expansiva tendenser alltmera tydligt trädde i dagen, en hotande fara såväl för Elisabeth som för Frankrike. Men händelser inträffade, som framsköto dess slutliga fullbordande med ännu ett tiotal år. Under våren 1570 hade Maria Stuart och de engelska katolikerna umgåtts med planer på ett nytt uppror. Påfven hade lifligt understödt dem och äfven lyckats intressera ko- nungen af Frankrike för Maria Stuarts öde, hvarjämte kar- dinalen af Lothringen hade föreslagit ett äktenskap mellan henne och Anjou.!) Don Guerau de Espes egnade sig med ifver åt planen och hoppades kunna förmå Alba att låta den flotta som skulle beledsaga konung Filips brud, Anna af Österrike, från Nederländerna till Spanien på vägen i hem- lighet landsätta en truppkår i England. ?) Femton å tjugu- tusen man skulle behöfvas och hela England skulle för all framtid vara katolskt! Men Alba, som ytterligare afskräckts af de senaste upprorens misslyckande, var ännu obevekligare än förut, och Filip var återigen obenägen att företaga nå- gonting fientligt emot Elisabeth. Maria Stuart själf, som redan fått pröfva på många vidriga öden i England, afstod dock icke så lätt från sina förhoppningar på hjälp utifrån. HEfter att under våren 1570 hafva bestormat Katarina af Medici, Karl IX, Filip II och påfven med böner om snar hjälp?), fäste hon emellertid de största förhoppningar vid de underhandlingar Elisabeth kort 1) Froude X, ss. 14 (not 1), 49 o. 56 (not 1): bref från Don Guerau till Filip och Alba af d. 7 mars, 25 april o. (odat.) maj 1570- 2) Dens., a. o., s. 69, not 3 (De Espes till Filip d. 12 juni 1570). 3) Jfr Labanoff, Lettres. instructions et mémoires de Marie Stuart, vol. III. L] Försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisaheth. 25 efteråt låtit inleda med hennes skotska undersåtar och genom Cecil med henne själf. Men sedan dessa visat sig resultatlösa och måhända icke ens uppriktigt menade, vände hon sig åter med den största ifver till de gamla planerna på väpnadt in- gripande utifrån i förening med uppror inom England. Här- vid kom henne Pius V lägligt till möte genom sin hemlige agent i London, den florentinske köpmannen Roberto Ridolfi. Denne, som genom sin lånerörelse ägde de vidsträcktaste för- bindelser i England, hade redan under det första upprorets dagar trädt de missnöjda katolikerna nära och äfven på miss- tanke blifvit häktad, men kort därpå åter lösgifven. Sedan våren 1571 hade han bedrifvit en liflig värksamhet för att få ett nytt uppror till stånd, anseende ögonblicket vara inne att uppsätta Maria Stuart på tronen och återföra den katolska kyrkan till herraväldet i England. Den sluge florentinaren hoppades helt säkert häraf draga ett afsevärdt gagn för egen räkning. Han trädde i förbindelse med biskopen af Ross och därefter med Norfolk, hvilken den skotska drottningen åter begynt närma sig, numera i honom seende den säkraste utvägen till räddning.!) Det lyckades honom slutligen att öfvervinna härtigens tveksamhet, och katolikernas förtroende vann han såsom varande påfvens agent. På dennes vägnar utlofvade han dem en stor penningehjälp, och för Maria framlade han en plan om Englands betvingande genom en landstigning af 10,000 spanjorer och genom ett uppror i det inre England, för hvilket Norfolk skulle ställa sig i spetsen. Sedan dennes sista betänkligheter försvunnit, erhöll Ridolfi af honom och Maria undertecknade instruktioner och skrif- velser för att 1 egen person anhålla om det erforderliga un- derstödet hos Alba, Pius V och Filip II. Den 24 mars 1571 afreste han från London ?), och därmed hade detta för Elisa- ') Mignet I, s. 146—147. Labanoff, vol. III, passim. 2) Att Ridolfi utan att väcka uppseende kunde afresa från London för- klaras däraf, att han samtidigt förstått att erhålla ett finansiellt uppdrag af drottning Elisabeth. Trots den misstanke som häftat vid honom ägde han nämligen hennes förtroende. Bl a. hade han utsetts till medlem af en kom- mission för efterspanande af en förgriplig bok, skrifven af en viss P. Fortini, florentinare. Bref fr. London till Cosimo I af d. 6 dec. 1570. Flor. Ark. filza 4185, f£. 83. 26 P. 0. v. Törne. [N:o 12 beth farliga spel tagit sin början, som i historien blifvit kändt under namn af Ridolfis eller Norfolks sammansvärjning. Den Norfolska sammansvärjningens syften och hela ut- veckling ha sedan länge varit kända och ha förutom af Mignet (,Marie Stuart", t. II, s. 150—183, dokumenten i Ap-. pendix K) och Froude (X, s. 150 ff.) i en senare tid utförligt blifvit behandlade af Kretzschmar (Op. cit., s. 31—44). Öfver- flödigt är därför att här egna denna sak en närmare gransk- ning. Endast några omständigheter samt några synpunkter som oafvisligen framställa sig må 1 detta sammanhang be- röras Först och främst förtjänar påpekas, att de samman- svurna byggde allting på spansk hjälp, i det en här om 6,000 man skulle landsättas (1 Harwich), hvarefter de upproriska i förening med denna skulle tåga mot London. Det hela kom därigenom att hvila på en ganska oviss grund. Redan detta stämde icke Alba till förslagets förmån. De förberedelser man blefve tvungen att vidtaga blefve kostsamma och skulle dessutom vålla, att hemligheten icke skulle kunna bevaras. Det enda tänkbara var enligt hans åsikt, att drottning Elisabeth genom döden eller på annat sätt röjdes ur vägen. Filip kunde då uppträda som Marias beskyddare utan att utmana någon, och giftermålet mellan henne och Anjou vore för all tid ute- slutet. Detta skref han till sin herre.!) Den omständigheten, att Pius V med ifver anslöt sig till Norfolks och Maria Stuarts planer, behöfver icke väcka förvåning.?) Men så mycket märkligare är, att Filip II af 1) Den 7 maj 1571. Mignet II, Appendix K. (Froude X, s. 203--208 i utdrag och öfversättning). Alba ville ogärna störa förhållandet till Elisabeth, ty underhandlingarna om ömsesidigt återställande af de beslagtagna fartygen bedrefvos ånyo och närmade sig åtminstone skenbart en hastig och tillfreds- ställande afslutning. Alba till Filip d. 1 dec. 1570 och 20 juni 1571 (Gachard, IT, n. 999 o. 1035). Likväl underskattade han ingalunda gagnet af att Eng- land erhbölle en pålitlig katolsk regering. Om Elisabeth afgick med döden kunde emellertid en spansk inblandning icke uppväcka grannarnas misshag, förmenade han, och därvid besparades honom själf obehaget att kämpa vid sidan af upprorsmakare. Efter Elisabeths frånfälle var Maria Stuart omedel- bart Englands lagliga monark och ingen kunde tveka att erkänna henne. ?) Det förtjänar anmärkas, att Pius önskade se hela företaget utfördt i den heliga stolens namn. — Landstigningen var planlagd till slutet af som- L]| Försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth. 27 Spanien med det största intresse omfattade deras sak. Flere för ögonblicket tungt vägande skäl samvärkade därhän. Alltjämt ägde Elisabeth i sitt förvar de penningar hon för trenne år tillbaka låtit fråntaga spanjorerna. Under- handlingarna om deras återlämnande hade icke ledt till något resultat, och under tiden hade de engelska kaparnes djärfhet och byteslystnad endast ökats. Den engelsk-franska vänska- pen, hvilken Filips vänskapsbetygelser för Elisabeth icke lyckats omintetgöra, kunde icke undgå att oroa honom, så mycket mer som franska regeringen numera öppet sökte sitt stöd hos hugenotterna, till stor fara för pacifikationsvärket i Nederländerna. Mer eller mindre öppet hade Elisabeth be- gynt lämna sitt beskydd åt protestantiska flyktingar och ka- pare och inom England hade de protestantiska sträfvandena framträdt med ett skrämmande eftertryck i det parlament som sammanträdde under våren 1571. Dess beslut inneburo bland annat förbud för att bedrifva omvändelser till katoli- cismen och att införa påfvens absolutioner i landet äfvensom att anfäkta Elisabeths tronrätt, hvarjämte fordringarna på den till sitt innehåll otvetydigt protestantiska suprematsedens afläggande utsträcktes. Det hjälpte föga, att Elisabeth efteråt följdriktigt icke visade sig tillfreds med dessa ytterligt gående stadganden, det hade i alla fall tydligt blifvit ådagalagdt, att katolicismens läge i England var allvarligt hotadt. Från olika håll hade detta påpekats för honom; de katolska lor- derna hade framställt sina bekymmer för honom genom ett särskildt sändebud"), emigranterna, som funnit en tillflyktsort i Belgien, tröttnade icke på att härifrån tillställa honom uppmaningar, Maria Stuart lade sitt öde i hans händer, Don Guerau de Espes ansatte honom med depescher, hvilka fram- ställde allting såsom möjligt, biskopen af Ross sände honom en lång och bevekande skrifvelse?) och den katolska kyrkäns öfverhufvud i Rom vädjade till hans samvete samt förebrådde honom med skärpa att icke vilja fylla sina plikter emot maren, men Ridolfi blef fördröjd i Rom (intill slutet af maj). Ark. Flor. Med. filza 3290, f. 176. !) Den förenämnde Kempe, i sept. 1570. Froude X, s. 86—87. ?) Mars (?) 1571 refererad af Froude, X, s. 151—153. 28 P:xOcaV: Törne: [N:o 12 religionen !). Af en sådan mängd anmaningar kunde i läng- den icke ens ett sinneslugn som Filips lämnas oberördt. Han såg sig som medelpunkten för tusendens förhoppningar, en stor mänsklig sträfvan fordrade hans medvärkan. Långsam var han till sin natur och tvekade att fatta afgörande beslut, hvaraf följden var, att den motreformatoriska rörelsen, för hvilken han småningom blef den mäktigaste företrädaren, långtmera ryckte honom med sig, än den i honom ägde en ledare. Filip II såg sig tvungen af katolikerna i alla de länder där katolicismen kämpade mot en segerrik protestan- tism att antaga sig deras sak och uppträda som deras för- kämpe. Härtill kom ytterligare, att omständigheterna för ett in- gripande i England nu måste synas honom särskildt gynn- samma. I Nederländerna var hans herravälde onekligen åter- stäldt. Frankrike var utmattadt genom långvariga inbördes- krig, men därifrån hotade faran af ett giftermål mellan Anjou och Elisabeth, hvilket hade medfört ett oupplösligt förbund mellan dessa båda riken. Elisabeths undanrödjande var ho- nom därför högeligen önskvärdt, och det gälde i hvarje fall att förekomma Frankrike. Ty äfven om franska hofvet om- fattade planen att befria Maria Stuart och uppsätta henne på Englands tron, måste det också häri förekommas. Frank- rike förblef alltid för Filip ett obekvämt grannskap, i dess svaghet låg hans största säkerhet. Slutligen, i maj 1571, er- höll han visshet om, att engelska regeringen med oro hade sina blickar riktade på Spanien.?) Han insåg då, att vidare dröjsmål var farligt, och med ifver väntade han därför Ri- dolfis ankomst till Madrid. Kändt är, hurusom han och hela hans statsråd skänkte sitt fulla erkännande åt det förslag Alba i förtäckta ordalag framställt om Elisabeths rödjande ur vägen. Men af större vikt är, att han gaf Alba uttrycklig befallning att skynd- !) Spanske ambass. i Rom Don Juan de Zuniga till Filip d. 27 jan. 1571 (Froude X, s. 149—150) D. 5 maj aflät han till Filip ett högtidligt breve i saken (Mignet II, App. K). 2) I maj 1571 anlände till Spanien en underhandlare från Elisabetb, H. Cobham, med uppgift att bilägga de missförstånd som rådde mellan henne och kon. Filip (Froude X, s. 241—248.) L| Försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth. 29 sammeligen förbereda en landstigning i England och utför- ligen äfvensom med synbar inre öfvertygelse utvecklade för denne de skäl som föranledde honom till detta steg.!) Den 14 juli tillkännager han för härtigen sin vilja i detta afse- ende, befaller honom att understöda de engelska katolikerna i hemlighet, för att ej utmana grannländernas protestanter, och försäkrar honom att företaget ligger honom på det var- maste om hjärtat. Norfolk och hans anhängare böra bringa om lifvet eller taga till fånga drottning Elisabeth och befria Maria Stuart samt uppsätta henne på tronen. 200,000 du- kater ställas till härtigens disposition för ändamålet.?) — Alba svarar härpå 1 bref af den 3 augusti. Han framlägger åter sina betänkligheter: Om ej Norfolk lyckas, skola ko- nungen af Frankrike och Tysklands protestanter blifva Spa- niens fiender, Venedig skall sluta fred med sultanen, Anjous giftermål med Elisabeth skall bli en värklighet, priserna skola definitivt gå förlorade och Nederländernas pacificering skall fullständigt omintetgöras.?) Lugnet i Nederländerna förblef alltid för Alba hufvudsaken. Filip lät dock icke invärka på sig. Innan han ännu erhållit Albas svar, ingick till honom underrättelse från de Espes, att regeringen i London var sammansvärjningen på spåren. Men dessa dåliga nyheter afskräckte honom inga- lunda. Tvärtom skref han till Alba (d. 4 aug.), att man nu om någonsin borde uppfylla sina plikter mot Gud. Så snart de upproriska samlat en tillräcklig styrka borde man förklara sig för dem och undsätta dem. Stor skyndsamhet vore ound- gänglig, Alba borde hafva högsta ledningen af det hela, Cia- pino Vitelli kommendera landstigningshären. De samman- svurna borde tillkännage som sitt ändamål Maria Stuarts upphöjande på Englands tron, hvarigenom svårigheterna skulle minskas, medan katolicismens återställande ändå blefve följden.) Denna sista föreskrift måste betecknas som ganska 1) Mignet (II, s. 164—1635 0. 210) finner Fllip genomgående obenägen för detta företag. Hans egendomliga uppfattning stöder sig utan tvifvel på bristfälligt källmaterial. ?) Gackard; ton, 1038; 3) Dens., a. Og I AVEL +) AO mn: 1048 30 PaOavATörme: [N:o 12 välbetänkt och hade möjligen kunnat gifva det första upp- roret en annan utgång, om man då redan förstått att betjäna sig af den förevändningen. Numera kunde den dock knap- past på ett afgörande sätt invärka på sakernas gång. — Alba företog sig emellertid att motsätta sig sin konungs befall- ningar. Hans bref besvarade han den 27 augusti, bönfallande honom om att icke fortfara i sin vilja att understöda Nor- folk, för hvilken man icke kunde hysa något förtroende. Åter framställde han alla de vanskligheter företaget måste möta, icke utan en viss ironi öfver Ridolfis något oklara optimism. På intet villkor ville han låta det komma till en brytning med Elisabeth. Han låtsade icke tro att Filip på allvar önskade företagets utförande. Möjligen i syfte att omöjliggöra det, yrkade han på Frankrikes deltagande som oundgängligen nödvändigt. !) Emellertid hade Filip erhållit Albas första bref (af d. 3 aug.), som dock icke hade förmått göra honom vacklande i sin föresats. I bref af den 30 aug. uttalade han tvärtemot hoppet, att Alba redan, följande hans order, vidtagit alla mått och steg för värkställande af det heliga företaget. Han hade meddelat Ciapino Vitelli sin vilja, penningar hade sändts. Det var icke af nöden att begränsa sin medvärkan till det fall att Elisabeth greps eller dödades, blott upprors- fanan höjdes och insurgenterna samlades i tillräckligt antal, kunde man hoppas på ett lyckligt resultat. Utgången kunde icke vara oviss, följderna blefve de allra betydelsefullaste för kyrkan och religionen. ?) — Så lågande al kampifver, så se- gerviss var Filip, då Albas skrifvelse af den 27 aug. ingick. ?) Den kunde icke undgå att göra ett starkt intryck på honom. Att denne erfarne krigare, hans egen mest betrodde man, så envist satte sig emot ett företag hvilket förefallit honom i den grad både lätt och ärofullt, måste ha de all- varligaste skäl för sig. Filip måste säga sig detta och han skred till att taga sitt eget beslut under allvarlig ompröf- ning. Sin tankegång härvidlag utvecklar han i ett långt 1) Gachard II, n. 1045. 2): As 0., 0. 1046: 3) Alba hade ytterligare skrifvit till Filip d. 5 sept., a. o., n. 1049. L] Försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth. 31 bref till Alba den 14 september — ett lika viktigt som be- synnerligt aktstycke.!) Den höge brefskrifvaren börjar med att prisa sin tjänares nit och klokhet; hans skäl synas honom dock icke nog vägande och kunna därför icke förmå honom att afstå från det i fråga varande företaget, till den grad ligger detta honom om hjärtat. Fördelarna af en lycklig utgång äro uppenbara och sällsynt betydelsefulla. Betraktar man Englands inre tillstånd, kan man icke annat, än komma till den slutsatsen, att ett dylikt företag måste lyckas. Vidare är det klart, att om man ej nu ingriper icke blott den ka- tolska religionen skall gå sin snara undergång till möte i England, utan äfven detta lands katoliker komma att under- kastas de svåraste lidanden. Hvad statsskälen beträffar, skall han alltid i drottningen af England, vare sig hon på sätt eller annat ingår förbund med Frankrike, eller hon icke gör det, äga en påpasslig fiende. Därför är det honom nu en bjudande nödvändighet att störva henne från tronen. Hvad Frankrike beträffar, skulle detta ändå förr eller senare an- falla honom, oberoende af hvad han företog. De svårigheter Alba påpekat förefunnos därför i samma grad vare sig man slog till, eller var ovärksam. Men ovärksamheten gjorde en- dast att de ökades, den var en fred, som måste framkalla kriget. Efter att ha upprepat sina tidigare instruktioner och berört några enskildheter, hvarom förut varit fråga, åter- kommer han till, att det hela komme att gå hastigt för sig och utan att medföra någon risk. Men han tillägger på slutet, att han skrifvit allt detta blott för att noga låta Alba känna sin vilja och sin åsikt, i ty att han, seende hurusom Alba alltfort framhärdat i den åskådningen, att man icke bör våga sig längre i denna sak och icke bör understöda de sammansvurne annat än i de fall af Alba själf angifvits, be- slutit att hänskjuta hela denna angelägenhet, däri inbegripet bestämmandet öfver den rätta tidpunkten för planens ut- förande, till hans fulla förgodtfinnande. Det var således Albas mening om de engelska förhållandenas omstörtande, som hädanefter skulle blifva den bestämmande. ”?) !) ÅA. 0., D. 1051. ”) I öfverensstämmelse med den åsikt han uttalat, sände han under den följande tiden särskilda lönnmördare till England med uppgift att bringa 32 P:1O:v: Törne. [N:o 12 Detta märkliga aktstycke kastar ett intressant ljus öfver Filips politiska ståndpunkt vid denna tid, särskildt med af- seende å den engelska frågan. Han ser numera i Elisabeth en fiende, icke längre en vän eller bundsförvant. Det blir honom därför en nödvändighet — i detta fall snarast en stark lockelse — att förjaga henne för att i England insätta en katolsk och framför allt politiskt pålitlig regering. Frank- rike är för honom den evige fienden, lika farlig i freden som i kriget och med afseende å England dessutom en ytterst oroande medtäflare. Det torde få betraktas som säkert, att fruktan för att förekommas af Frankrike varit en af de af- görande faktorerna vid hans beslut att i detta ögonblick un- derstöda den engelska upprorsrörelsen. Klart är äfven, att den vanmakt hvari detta land ännu befann sig efter de för- ödande hugenottkrigen, måste skänka honom en ökad säker- het vid alla företag. Att Nederländerna nu omotsägligen voro kufvade var en omständighet af alldeles särskild vikt för att han skulle våga gripa sig an med ett så utomordent- ligt företag som en kupp emot Elisabeth. Slutligen lär oss det citerade brefvet, att Filip var fast i den öfvertygelsen, att ett uppror i England med syfte att omstörta Elisabeths tron, äfven i ett inskränkt omfång, blott tillräckligt under- stödt utifrån, hade de största utsikter att lyckas. Då han nu i själfva värket, påvärkad af Alba, föränd- rade sin ståndpunkt, får man antaga, att detta berodt på en förändrad uppfattning om de förutsältningar han tidigare byggt på beträffande de engelska katolikernas tillgångar och deras styrka gentemot den bestående regeringen. Måhända invärkade dock äfven de alt tätare meddelandena om de upptäckter Burghley (Cecil) och hans medhjälpare gjorde rö- rande sammansvärjningen och dess förgreningar. I september 157i var denne slutligen fullt på det klara med den, de mest komprometterade häktades, bekännelser aflades på pinbänken och inför rätta, och alla dess trådar söndersletos inom kort. Samtliga de uppgjorda planerna voro därmed tillintetgjorda. Elisabeth om lifvet. — En i hufvudsak riktig belysning af Albas ständ- punkt lämnas redan af Motley, Rise of the Dutch Republic (sv. öfvers., del II, 8. 392—398). - L| Försöken till en fransk eröfring af England under drottning Elisabeth. 33 Filip fortfor dock ännu en tid att hoppas!), men ställningen var ohjälpligen blefven i grund förändrad. Den stora Nor- folkska sammansvärjningen, som han följt med det lifligaste intresse och hvars sak han beslutit göra till sin, hade i grund förfelat sitt syfte. Felet var delvis Albas, men också delvis Filips eget, i det han här icke velat vara initiativtagare, utan endast följt efter de andra, då redan förberedelserna voro långt framskridna och farorna för upptäckt stora. Följden i yttre politiskt hänseende kunde icke blifva annan än en ytterligare försämring i förhållandet till Elisa- beth. Förgäfves måste nu alla hans bemödanden blifva att återföra detta ens till drägliga villkor. Elisabeth trädde nu altmera öppet på Frankrikes sida. och ännu farligare var att hon kraftigt understödde de få ännu återstående, till för- tviflan bragta holländska rebellerna. Dessa satte sig i be- sittning af Briel, andra städer i grannskapet förjagade sina spanska besättningar, provins efter provins reste sig, och på våren 1572 såg sig Alba midt i ett land i brinnande uppror, med uttömda hjälpkällor, få hamnar och farliga fiender på alla håll. Elisabeth kunde för lång framtid vara säker för hvarje anfall från spansk sida. Så invecklade voro dock tidsförhållandena, att Filip, trots allt hvad som förefallit, just i henne åter fann en bunds- förvant. Visserligen hade hon i april med Frankrike afslutat fördraget i Blois, men då hon såg de franska vapnens fram- gångar i Nederländerna och det växande franska inflytandet bland dess inbyggare, förklarade hon, att hon ännu mera ogärna såg landet under franskt än under spanskt välde.?) Hon lät Alba veta, att det icke var så allvarligt menadt med det franska förbundet och närmade sig åter honom. Bartho- lomeinatten, detta afskyvärda och politiskt meningslösa på- fund af Katarina af Medici, hade på Elisabeth den effekten att öppet aflägsna henne från Frankrike och drifva henne blott ännu närmare Spanien. Och så fick världen bevittna 1) Gachard II, n. 1060 o. 1067 (Filip till Alba d. 17 okt. o. 14 nov. 1571). 2?) Memorial af d. 3 juni 1572, Calendars of Letters and State Papers, Foreign 1572—1574, n. 397. I 34 P:10-5vatlörne; [N:o 12 det egendomliga skådespelet, att den af Filip och Alba nyss till döden dömda engelska drottningen med Spanien afslöt ett vänskapligt fördrag på två är i Nimwegen den 15 mars 15731); handeln frigafs å ömse sidor, och på spansk sida gick man ända därhän att utlofva ett förbud för de engelska emi- granterna att uppehålla sig i Nederländerna. Därmed tycktes förhållandena i denna del af Europa ha ernått en afsevärd stadga. Maria Stuart var öfvergifven, Spanien hade afstått från tanken på att fördrifva Elisabeth, och i den stora kampen mellan katolicism och calvinism in- tog denna framgent en neutral hållning, icke som förut be- roende på otrygghet, utan tvärtom i den säkra känslan af en allt fastare ställning i midten af sitt eget folk.?) De ånyo uppblossande krigen i Frankrike och Nederländerna försäk- rade henne om lugn utåt, och Filip II måste ånyo egna hela sin uppmärksamhet åt kufvandet af sina upproriska provinser. Därtill kom att Pius V den 1 maj 1572 aflidit och att hans efterträdare Gregorius XIII i begynnelsen hade sina tankar riktade på helt andra saker än på katolicismens läge i Eng- land.?) Maria Stuart slutligen afstod från all tanke på att vidare konspirera mot Elisabeth, sökande i stället att åter- vinna hennes förtroende genom stilla undergifvenhet. Ett visst lugn bredde sig omkring Elisabeths tron, och de mot henne fientliga krafterna riktade sig för en tid åt andra håll. Endast de engelska emigranterna fortforo ännu med sin tysta kamp emot henne. Och ur den förtviflade värksam- het de utvecklade i Belgien, i Rom och i Madrid framväxte med tiden de allvarsammaste faror för henne. I Brässel, 1 Mecheln och i synnerhet i Löwen uppehöllo sig engelska katolska flyktingar 1 stort antal. Sedan segern vid Lepanto hade deras gamla älsklingstanke åter fått mak- ten med dem, att bästa sättet att förvärkliga deras brinnande förhoppningar var ett giftermål mellan Maria Stuart och Don Juan dAustria. Därmed hade ,the Austrian marriage" åter dykt upp för att under de följande åren ständigt framträda ') Kretzschmar, 8. 46. Froude X, s. 438 --439. 2) I maj 1572 fordrade parlamentet, mera konungskt än Elisabeth själf, Norfolks afrättning och likaså en ,. bill of attainder" mot Maria Stuart. 3) Jfr mitt arbete ,Ptolémée Gallio, Cardinal de Come", etc. kap. V. L] Försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth, 35 altmer i förgrunden. Man hoppades på att segraren öfver turkarnes flotta snart skulle visa sig i de norra farvattnen för att öfvervinna ,de engelska turkarne".!) TI februari 1572 skrefvo de landsflyktiga till Filip II och bådo honom ånyo bereda sig till att sända en expedition till England. Med lätthet skulle hela landet vinnas, och därmed vore äfven den enda värkliga garantin för lugnet i Flandern ernådd. Don Juan borde förses med ett konungadöme, han skulle kufva Flandern, återföra halfva Europa till den katolska kyrkan och återställa Guds ära.?) En af de ihärdigaste bland flyk- tingarne var "doktor Nicholas Sanders, en begåfvad person och före detta Oxfordstudent, som under de följande åren kom att spela en betydande roll. Att han åtminstone senare tillhört jesuiterorden, förefaller sannolikt. Af Pius V, som ju hyste det varmaste intresse för sin kyrkas sak i England, blef kan kallad till Rom i januari 1572 för öfverläggningar om det lämpligaste sättet att bispringa denna.?). Under hösten detta år tröttnade han icke på att skriftligen fram- ställa för Filip alla fördelarna af ett företag mot England och den lätthet hvarmed ett sådant kunde utföras. Han tecknade för honom det engelska katolska partiet, stort och enigt. Don Juan behöfde blott landa på Englands kust en- sam i en öppen båt för att blifva mottagen som en befriare.') Som man ser, politiska ermigranters vanliga fantastiska in- billningskraft talade redan ur dessa landsflyktigas bref. De hade hoppats mycket af Bartholomeinatten, och de ringa följder den hade för katolicismen lämnade dem därför i be- svikenhet. Ännu djupare förstämning framkallade bland dem, förklarligt nog, fördraget i Nimwegen mellan Alba och Elisa- beth. Seende de förhoppningar de ställt på Filip II svikna åtminstone för tillfället, fattade de beslutet att rikta sina an- strän gningar mot Rom för att förmå den nye påfven att taga sig an religionens sak i deras land. 1) Bref till Burghley d. 7 dec. 1571. Cal. of St. P., Domestic Addenda 1566—1579. Froude X, s. 369, not 2). 2) Froude X, s. 316—317. 3) Cal. of St. P., Foreign 1572—1574, n. 41 (Froude X, s. 370, not 1). 2) Froude X, s. 427—428 (11 okt. 1572). 36 PROV iTörne: [N:o 12 För detta ändamål begaf sig Sanders åter till Rom, på våren eller sommaren 1573. Gregorius XIII hade emellertid under det första året af sitt pontifikat helt uppgått i den heliga ligans stora krig mot turkarne. Då Maria Stuart ännu kort före Pius V:s död skrifvit till denne, svarar henne Gre- gorius blott i allmänna uppmuntrande ordalag, sägande sig intet kunna göra för henne (,quid ipsi efficere possimus non videmus'"). !) I Niccolo Ormaneto, biskop af Padua, omedelbart efter Gregorius XIII:s upphöjelse på påfvestolen afsänd som nuntie till Spanien, hade de engelska katolikerna erhållit en värk- sam bundsförvant. Ormaneto hade åtföljt kardinal Reginald Pole under dennas beskickning till Maria Tudor?) och be- traktade sig sedan den tiden som ett slags specialist på de engelska förhållandena. På egen hand hade han i Madrid börjat arbeta för ett nytt ingripande i dessa från spansk sida. Hans sträfvan gick ut på ett giftermål mellan Maria Stuart och en katolsk furste, hälst någon af de franska prinsarne. I bref af den 13 oktober 1572 hänvisade honom dock den påflige statssekreteraren kardinalen af Como (Tolomeo Gallio) till att uteslutande befatta sig med ligan emot turkarne, hvilken var den för tillfället viktigaste angelägenheten. Det giftermål Ornameto föreslagit kunde icke tjäna dennas syf- ten.3) Den 1 januari 1573 finner sig Como ytterligare för- anlåten att meddela nuntien, det påfven öfverlämnar åt ko- nungen af Spanien att helt och hållet bestämma om företaget mot England, om sätt och tidpunkt för dess utförande. Etter- som det icke kan försökas för närvarande, säger han, blir det framdeles tillfälle att diskutera och besluta därom. ?) Ormaneto fortfor dock att egna Englands eröfring sitt främ- sta intresse och upphörde ej att framlägga för Como nya synpunkter i detta afseende.?) Han försäkrade att Filip var 1) Breve till Skottlands drottning af 30 juni 1572. Vat. Ark. Arm. 44, 1 vb LR ISEN 2) Carini, Monsignor Nicecolö Ormaneto, Vescovo di Padova, s. 4. 3) Vat. Ark. Nunziatura di Spagna vol. 5, £. 91. 2) Vat. Ark. Spagna, v. 15, f. 171. 5) Ormaneto till Como d. 24 jan. o. 19 febr. 1573. Vat. Ark. Spagna, 1, 1 1570:71005 a L] Försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth. 37 villig och endast fruktade att väcka Frankrikes afund. Där- - för borde Frankrike förmås att deltaga. Giftermålet mellan den fångna drottningen och Anjou vore en tänkbar lösning af frågan. Först efter det England oskadliggjorts kunde upprorsrörelsen i Nederländerna slutligt kufvas.!) På dessa framställningar svarar Como än en gång, den 18 mars 1573, i samma anda som förut.?) Tidpunkten för ett företag mot England är fortfarande olämplig, och natur- ligt är att konungen af Frankrike icke skulle se det med blida ögon, medan åter konungen af Spanien icke vore be- nägen att låta frukten af sina ansträngningar tillfalla en tredje, såsom fallet blefve om man upphöjde Anjou. Vill han i alla fall under förhandenvarande omständigheter företaga något, är detta ingalunda påfven emot, men därvid får kriget emot turkarne, som är det viktigaste af allt, på intet vis lida intrång. Denna var alltså kurians ståndpunkt ännu frampå våren 1573. Men den 15 mars hade Venedig i all hemlighet af- slutit fred med Porten, och den 6 april underrättades påfven om det fullbordade faktum. Nyheten försatte honom i full- komligt raseri, kyrkans triumf öfver de otrogna hade hittills varit hans käraste tanke. Under de närmaste dagarna sys- selsatte han sig ännu med uppgörande af planer till den sprängda ligans rekonstruktion, därpå böjde han sig för det oundvikliga och riktade sin uppmärksamhet åt annat håll.?) Det nordliga Europa tilldrog sig nu hans blickar och därmed försköts den europeiska politikens tyngdpunkt från södern till norden. Sådan var följden af venetianarnes fredsslut med Porten: denne envise gubbe tvingades att afstå från en ofrukt- bar dröm”) och världshändelserna skötos därmed in på nya banor. Tyskland, Frankrike, Polen och Nederländerna fingo känningar af Roms vaknande intresse. Redan den 17 april 1573 skref kardinalen af Como till nuntien i Spanien, att konung Filips personliga närvaro i Nederländerna vore höge- !) Se bref af liknande innehåll, d. 19 febr. 1573, hos Carini, s. 84—85. 2) Vat. Ark.Spagna 15, f. 200. >) Se mitt arbete Ptolémée Gallio, s. 144—146. +) Anmärkas bör, att han dock under hela återstoden af sin lifstid fort- for att hoppas på dess förvärkligande (jfr Ptolémée Gallio, kap. V). 38 PO v.uTörne [N:o 12 ligen nödvändig för dessa trakters lugnande, hvarförutom han härifrån sedermera vid lägligt tillfälle kunde egna sig åt utförandet af företaget mot England och befria detta lands katoliker ,ur denna elaka och brottsliga kvinnas händer.) Genom detta yttrande bevisas till fullo, att kurians stånd- punkt i den engelska angelägenheten redan begynt undergå en märkbar förändring. Tre månader senare (d. 17 juni) skref Como ytterligare i samma anda, dock uttalande sam- tidigt hoppet, att Elisabeth genom omvändelse ur sin vill- farelse kunde återvinnas för katolicismen. Nuntien borde påminna konungen härom och erbjuda påfvens bistånd för att bringa henne till underkastelse med godo eller med ondo.?) I en så pass gynnsam sinnesstämning gentemot de en- gelska katolikernas förväntningar fann alltså Sanders Grego- rius XIII vid sin ankomst till Rom. (Möjligt är, att han anländt redan före det sist omnämnda brefvets affattande.) Han mottogs äfven af Gregorius välvilligt, på grund af sin utmärkta lärdom och sitt redliga sinnelag, heter det, men antagligen i själfva värket främst af den orsaken, att han kom i de förnäma engelska landsflyktigas namn. ?) På dessas begäran försåg påfven honom med en rekommendation till konung Filip, på det varmaste anbefallande denne de lands- flyktigas sak.t) Dessutom befallde han Como att utrusta ho- nom med ett egenhändigt bref till nuntien i Madrid.?) Båda dessa skrifvelser äro daterade den 4 september 1573. Trots det välvilliga mottagande Sanders erhållit i Rom förefaller 1) Vat. Ark. Spagna 15, f. 240. 2) Vat. Ark. Spagna 15, f. 279. Ormaneto hade nämligen begynt hop- pas på Elisabeths omvändelse; det var han som framkastat tanken för Como, och vid fere tillfällen hade han berört den med Filip. Carini, s. 86—87. Or- maneto till Como d. 17 juni 1573. Vat. Ark. Spagna 7, f. 193. I Rom voro dock förhoppningarna små. Como till Ormaneto d. 12 juli 1573. Spagna RE 3) Maffei, Annali di Gregorio XIII, I, s. 84, omtalar att år 1573 en ,skotte" anländt till Rom med rekommendationer från ärkebiskopen af Glas- gow, Maria Stuarts sändebud i Paris, och att han framkastat planer på Eng- lands eröfring, hvilket beredt påfven den största glädje o. s. v. Huruvida här föreligger en sammanblandning med Sanders, är svårt att afgöra. +) Vat. Ark. Arm. 44, n. 22, f. 58. 5) "Ar 0:, ISpag nand ufaslö L| Försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth. 39 det dock som om förhoppningarna på att någonting för ögon- blicket kunde åtgöras där icke varit stora. Underrättelsen om fördraget mellan HElisabeth och Alba, hvarom man er- hållit kännedom först i juli, !) hade gjort ett nedslående in- tryck. Den 21 november mottogs Sanders i audiens af konung Filip. Han framlämnade -till denna påfvens breve, äfvensom skrifvelser från de engelska ädlingarne. Nuntien, som föl- jande dag erhöll audiens, försäkrar, att han funnit konungen på det bästa stämd till förmån för Sanders” förslag, men att Filip dock," strängt upptagen med försvaret af Medelhafsbe- sittningarna och med kriget i Flandern, icke ansåg det vara med klokheten förenligt att ytterligare våga sig in på ett nytt företag. Man komme härmed endast att sätta på spel de ännu i England kvarvarande katolikernas lif och välfärd.?) - Detta var alltså det svar Filip afgifvit på den anhållan de engelska katolikerna genom Sanders riktat till honom. Ett sådant svar var äfven fullt naturligt under rådande förhållanden. Till Frankrike voro relationerna, trots Barto- lomeinatten, långt ifrån lugnande, Spaniens besittningar i Medelhafvet anföllos af turkarne, och i Nederländerna rådde öppet krigstillstånd. De tre faktorer, som städse hade en afgörande betydelse för Filips yttre politik, förhållandet till islam, förhållandet till Frankrike och tillståndet i Nederlän- derna, ställde sig samtliga nu hindrande i vägen. Därtill kom, att Maria Stuart, om hon öfverhufvudtaget. för ögon- blicket hoppades på hjälp utifrån, riktade sina blickar snarare till Guiserna och Frankrike, än till Spanien. ?) Utgången på Sanders beskickning förorsakade i Rom ingen öfverraskning. Man uppskattade till fullo Filips skäl, och uttalade endast hoppet att företaget en dag slutligen 1) Como till Ormaneto d. 12 juli 1573. Vat. Ark. Spagna 15, f. 284. 2) Ormaneto till Como den 26 nov. 1573. Vat. Ark. Spagna 7, f. 523. Aftryckt hos Carini, Appendice VIII. — Uppgiften i Cal. of State Papers, Foreign 1572—1574, n. 1262, att Sanders anländt till Madrid i dec. tarfvar sålunda rättelse. 3) Labanoff, t. IV, s. 69, 74, 80, 85, &8, 106, 131, 156, etc. 40 PrONv Törne: [N:o 12 måtte blifva en möjlighet, då man vore färdig att därför offra sitt eget blod.!) Emellertid hade Ornameto på egen hand, initiativrik som alltid, gjort de största ansträngningar. Sanders hade nämligen kvarstannat i Madrid och fortfor att där under de närmaste åren arbeta för sin saks framgång. Af honom hade han antagligen erfarit om de engelska emigranternas för- hoppningar på Don Juans kommenderande till Nederländerna, hans giftermål med Maria Stuart, m. m. Han företog sig nu att börja arbeta på dessa planers förvärkligande. Han inlämnade till Filip en skrifvelse i detta ämne af datum den 16 januari 1574 och ernådde att ärendet den 4 februari ?) före” togs i statsrådet. Någon bestämd resolution följde icke härpå och i Rom synes man ha sväfvat i tämligen stor okunnighet om nuntiens åtgöranden i denna sak.?) Sanders var härunder naturligtvis icke häller ovärksam. I sina ,, Relations politiques des Pays-Bas et de P'Angleterre" aftrycker Kervyn de Lettenhove (t. VIT s. 252 ff.) en ,,Mé- moire adresseé å Philippe II". Datum, som saknas i originalet, angifves obestämdt till augusti 1574, men utgifvaren medger att aktstycket måhända med större skäl kunde anses vara affattadt ännu fem till sex månader tidigare. Denna för- modan förefaller i själfva värket fullt riktig. Huru som hälst härmed må vara, är det emellertid i högsta grad san- nolikt, att detta memorial härrör från ingen annan än San- ders. För det första är det tydligt, att den spanska texten är en öfversättning. På slutet anhåller nämligen skrifvaren om öfverseende för möjliga fel, ,emedan det kan förut- sättas att de berott mera på svårighet att förstå, än på bri- stande vilja". Vidare är det klart, att den egentlige förfat- taren är engelsman: den noggranna kännedom han ådaga- lägger om Englands förhållanden och dess historia tala för denna åsikt. Ytterligare visar det sig, att han uppehållit 1) Como till Ormaneto d. 18 mars 1574. Vat. Ark. Spagna 15, f. 428. 2?) Mignet II, sid. 220 not 1 och 2. Författarens egen text är dock här fullkomligt vilseledande. 3) Como till Ormaneto d. 6 mars 1574. Vat. Ark. Spagna 15, f. 414. Italiens skyddande mot turkarne bildade åter kurians hufvudintresse. L] Försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth. 41 sig i Belgien i det han väl känner till de landsflyktiga, som vistas där. Slutligen ådagalägger den omständigheten, att han föreslår Ormaneto till nuntie i England för det blif- vande företaget, att han uppehållit sig vid hofvet i Madrid och är väl bekant med denne man. Ännu må tilläggas, att han hyser ett särskildt intresse för de ecklesiastiska ange- lägenheterna, något som ovedersägligen häntyder på en präst som författare. I memorialet påyrkas Englands eröfring genom en land- stigning i Lancashire, ledd af Don Juan d' Austria, samt gif- termål mellan Maria Stuart och ,en broder" till konung Filip. Om uppror inom England är ej mera fråga. Det märkliga är den öppenhet med hvilken här Englands läggande under främmande välde föreslås. Dock ville man vinna adeln ge- nom att utlofva åt denna återställande af gods- och värdig- heter, hvarjämte den katolska trons återställande skulle vara den offentliga förevändningen. Det vore icke nödvändigt att för landstigningen utgå från Nederländerna. Tiotusen man och tvåtusen ryttare voro behöfliga. — Intressant är att iakttaga de uppenbara likheter detta förslag erbjuder med det som framkom under det första upprorets dagar och med ett annat som framställdes tvänne år senare af de landsflyk- tigas delegerade i Rom. Samma beaktansvärda strategiska och politiska synpunkter genomgå dem alla och röja som deras ursprung de ifrigaste och på samma gång de klokaste bland de engelska katolikerna. Ormaneto hängaf sig dock ej åt några öfverdrifna för- hoppningar,!) och ännu mindre förväntningsfulla voro påfven och hans minister i Rom.?) Ormanetos häntydningar om Don Juan d”Austria, sannolikt vidare bearbetade af biskopen af Ross, hvilken sedan begynnelsen af 1574 befann sig i Rom?), !) Ormaneto till Como d. 1 och 28 april 1574. Vat. Ark. Spagna 8, ff. 147, 193. 2) Como till Ormaneto d. 29 sept. 1574. Vat. Ark. Spagna 15, f. 541. Como skrifver här — alltså ännu i sept. — att kon. Filips krafter tyckas vara så upptagna på skilda håll, hans medel så uttömda och förhoppningarna på att kunna bilda ett förbund mellan Spanien och Frankrike så små, att det förefaller ,nästan omöjligt" att tillsvidare tänka på detta företags utfö- rande. 3) Mignet II, 8. 219. 42 PIORv) Toömer [N:o 12 - förfelade dock i längden icke sin värkan på påfven. Grego- rius XIII var nämligen en ifrig beundrare af den unge hjäl- ten. Sedan denne eröfrat Tunis (1573), ville han förmå Filip II att upphöja honom till konung öfver detta land!) — utan att inse, att Don Juans framgångar endast uppväckte Filips afund och misstänksamhet. Då detta icke lyckades honom, vände han sina blickar åt annat håll för att finna åt sin hjälte en ärofull värksamhet och ett vinkande kungadöme. Nederländernas kufvande och Englands krona framstodo då för honom som de lämpliga föremålen. Redan i augusti 1574 skrifver kardinalen af Como till nuntien i Spanien, att för- hållandena i Flandern nu blifvit så oroväckande, det man framför allting annat måste sysselsätta sig med dem, äfven om andra statssynpunkter härvid blefve lidande, för att sedan med så mycket större eftertryck kunna egna sig åt att be- kämpa turkarnes öfvermod.?) Den turkiska faran antog dock åter en sä skrämmande gestalt, att man i Rom hyste för den de största bekymmer.?) Men på våren 1575 lät påfven sin minister i Madrid göra Filip föreställningar om nödvändig- heten af att företaga något emot England, och den 18 mars inlämnade denne till konungen ett detaljeradt memorial i saken.+) Om Don Juan d Austria nämnes här ännu ej ett ord. Och dock hade redan på sommaren 1574 rykten varit i omlopp i Flandern om hans ditkomst. ?) Ännu bestämdare rykten cirkulerade under sommaren 1575,'") och denna gång hvilade de på en mera värklig grund. Ormanetos outtröttlighet att för Filip upprepa det en- gelska företagets nödvändighet hade slutligen bragt denne att åtminstone skenbart företaga ett afgörande steg. På 1) Maffei I, sid. 102. Hinojosa, Los despachos de la diplomacia porti- ficia en Espana, s. 221. 2) Vat. Ark. Spagna 15, f. 520. 3) Como till Ormaneto d. 15 okt. o. 14 nov. 1574. Spagna 15, f. 547 0. 568. I följd däraf var det omöjligt att för tillf. vända sig mot England, det gälde blott att bibehålla Filip vid goda dispositioner. A. o, f. 575. +) Statsarkivet i Simancas, Secretaria de Estado Leg. 927. — Jfr Pto- lémée Gallio, s. 158. 5) Piot, Correspondance du cardinal de Granvelle, t. V, s. 102. 6) Deng; a.v0.,.88. 341, 364 L] Försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth. 43 våren 1575 hade han begynt yttra afsikten att sända Don Juan som ståthållare till Nederländerna, ett uppdrag som för öfrigt alls icke föll prinsen själf i smaken, hvarför han undanbedt sig det (juni 1575).!) Antagligen för att utröna hvilka möjligheterna vore att samtidigt åtgöra något emot Elisabeth lät Filip nu sin ambassadör i Rom, Don Juan de Zuniga, förklara för påfven, att han var besluten att gripa sig an med företaget mot England och att han önskade att förhandlingar skulle inledas om dess igångsättande (nov. 1575). Härtill hade påfven låtit Como svara, att han för sakens förberedande ville kalla trenne engelsmän till Rom och att han önskade erhålla utredning om den heliga stolens gamla rättigheter i England. Dock hade man preliminärt öfverenskommit om att både Filip och påfven skulle bära kostnaderna för företaget samt att den senare hade att utnämna öfverbefälhafvaren. Don Juan dAustria berördes ej med ett ord, utan Gregorius öfverlämnade åt Filip att afgöra om hvem som skulle blifva Maria Stuarts gemål.?) Påfvens uttalanden äro onekligen mera reserverade, än man i betraktande af frågans tidigare skeden hatt anledning vänta. Sant är, att den turkiska faran ännu ingaf honom oro,?) men dessutom hade saker inträffat, som icke kunde annat än fylla honom med misstro gentemot Filip af Spanien, särskildt då det var fråga om ett agressivt förfarande mot Elisabeth. Den 6 mars 1575 hade nämligen Requesens i Nederländerna med Filips goda minne förnyat fördraget med henne, hvarvid de mot de engelska landsflyktiga riktade bestämmelserna ytterligare blifvit skärpta. Och i oktober samma år mottog Filip i sitt residens i all vänskaplighet — trots nuntiens energiska före- ställningar — det sändebud HFElisabeth beordrat till honom för att underhandla om de ömsesidiga förbindelsernas åter- ställande.?) Det var alltså ej att undra på om konung Filips !) Gachard, V, s. XI1—XIV. 2) Como till Ormaneto d. 10 nov. 1575. Vat. Ark. Spagna 9, f. 40—42 Nuntiens framställning till kon. Filip i Simancas, Estado, Leg. 927. 2) Como till Ormaneto d. 25 nov. o. 6 dec. 1575. Vat. Ark. Spagna 9 ff. 48 o. 61. +) Den misstämning detta förorsakade i Rom tager sig uttryck i brefven cit. i föreg. not. 44 PrsOmv. Törne! [N:o 12 beslut att skrida till fientligheter mot England icke genast i Rom kunde tagas på fullaste allvar. Den teoretiska utredning påfven önskat vinna erhölls från olika håll. Ormaneto insände ett detaljeradt och sakligt betänkande"!), hvilket i Rom gjorde det bästa intryck.?) I början af året 1576 anlände till Rom de engelsmän påfven tillkallat, dock endast två till antalet,?) nämligen doktor William Allen, föreståndare för det engelska seminarium han grundat i Douai, och Sir Francis Englefield, en af emigran- ternas ledande män, hvilken ägde Filips förtroende") och ut- öfvade ett visst inflytande genom den brefväxling han förde med härtiginnan af Feria,”) engelska till börden och maka till en af Filips betroddaste hofämbetsmän. Jämte kardinalen af Como och Don Juan de Zuniga bildade dessa en konferens, hvars förhandlingar jag redan berört i mitt förenämnda ar- bete , Plotémée Gallio", etc. (s. 159—160). Af det program som här uppgjordes — det grundligaste och mest vidtom- fattande af alla hvilka därintills förekommit — förtjänar sär- skildt framhållas, att landstigningen borde ske i Liverpool (alltså i nordöstra England), att man påräknade utbrottet af ett stort uppror, att Maria Stuart skulle ingå äktenskap med den man Filip bestämde och att om hon aflede — hvilket icke vore omöjligt! — en katolsk engelsman skulle upphöjas till konung. Endast 5,000 man skulle behöfvas för landstigningen. Det hela skulle gå i påfvens namn och den katolska trons återupprättande skulle vara förevändningen. Engelsmännen hade dessutom nämnt Don Juan d'Austria som kandidat till Marias hand och hade detta särskildt tilltalat påfven.”) Konferensen hade i Rom haft den påföljden att göra stämningen gynnsammare för det engelska företaget. Tidi- 1) Publ. Carini, App. IX (dat. 19 dec. 1575). 2) Como till Ormaneto d. 29 jan. 1576. Vat. Ark. Spagna 9, f. 81. 3) Sanders hade äfven blifvit kallad men hade sedermera erhållit order att kvarstanna i Madrid. Como till Ormaneto d. 20 febr. 1576, Spagna 9, f. 90. +) Gachard II n. 1043 (Filip till Alba d. 4 aug. 1571). 5) Calendars of State Papers, Domestic Series, passim. «€) Odat. bref fr. Como, Simancas, Est. Leg. 927. Zuniga till Filip d. 29 febr. 1576. Simancas, a. 0. L] Försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth. 45 gare tyckes man nämligen här ännu i det sista varit täm- ligen ljum för detsamma.!) Utsikten att kunna bereda Don Juan tillfälle till ny ära och till en lysande upphöjelse hade som nämnts på det lifligaste tilltalat Gregorius XIII. Den” 6 april skrifver Como till Ormaneto och ber honom uppmana konung Filip att sända Don Juan till Nederländerna, där Requesens nyss aflidit, i det man icke borde försumma det tillfälle som nu skänktes en till handling, då turkarne ändt- ligen tycktes komma att lämna kristenheten i fred.?) Men denna uppmaning behöfdes icke mera. Konungen hade redan beslutit att sända sin halfbroder till Nederländerna, i det hoppet — enligt hans egen uppgift — att närvaron därstädes af en prins af det kungliga blodet skulle kunna åvägabringa lugna förhållandens återvändande och återupprättandet af förtroendet mellan undersåtar och monark. TI bref af den 8 april underrättar han Don Juan härom?), men denne mot- tager ej underrättelsen med glädje, oaktadt uppehållet i Neapel, där han vistades som fottans chef, numera blifvit honom outhärdligt. Antagligen hade man från Rom sökt förespegla honom vinnandet af en lysande utmärkelse genom ett dylikt uppdrag, men faktum är, att det för honom blott framstod såsom i högsta grad motbjudande och förknippadt med de yttersta svårigheter. Han bad därför att blifva be- friad därifrån.?) Det var först senare, sedan han af Filip lyckats utvärka uttryckliga instruktioner om företagande af expeditionen till England, som det maktpåliggande uppdraget att återföra Nederländerna till lydnadens bud föreföll honom mera tilltalande. Påfven hade Filip emellertid låtit underrätta om sitt beslut, och för att göra honom mera benägen att gå in på det, ansåg han det nödigt att låta påpeka för honom, huru- som prinsens sändelse till Nederländerna vore ,särdeles lämp- ligt för den engelska angelägenhetens handläggning, hvarom 1!) Zuniga till Filip d. 27 jan. 1576. Simancas, a. o. Como till Ormaneto d. 29 jan. 1576. Vat. Ark. Spagna 9, f. 81. 2) Vat. Ark. Spagna 9, f. 126. 3) Gachard, IV, n. 1568. +) Don Juan till Filip d. 27 maj 1576, Gachard IV, n. 1619. +D:o 1620. 46 PAOav. Törne: [Nio 12 man ju plägat underhandlingar.!) En sådan försiktighetsåt” gärd var dock öfverflödig. Gregorius XIII följde med det största intresse Don Juans beskickning till norden. Han för- sträckte honom 50,000 dukater och sände i februari 1577 en extraordinarie nuntie, Filippo Sega, biskop af Ripa, till ho- nom i Flandern för att beledsaga honom på det med ifver väntade eröfringståget mot England. ?) De engelska emigranternas djärfvaste förhoppningar hade alltså gått i uppfyllelse: Don Juan d”Austria var sänd till Nederländerna och blott dessa blifvit slutligt kufvade, skulle de landsflyktiga få se honom omstrålad af segerns gloria lägga England för sina fötter och återupprätta den förtram- pade katolska tron i deras fädernesland. Huruvida de engelska katolikernas ansträngningar haft någon andel i Filips beslut, är svårt att afgöra. Sannolikt förefaller det i alla händelser ej. Hans allvarligaste afsikt . var nog i hvarje fall kufvandet af de nederländska provin- serna, d. ä. dessas bringande till lydnad med godo eller med ondo. Viktigare är då den frågan, om konung Filip af Spa- nien värkligen nu var besluten att, såsom under den Nor- folkska sammansvärjningens tider, lämna de engelska katoli- kerna ett värksamt understöd och skrida till Elisabeths stör- tande från tronen. Härpå är svaret än mera inveckladt att gifva. Såsom redan nämnts, framgår af ofvan anförda bref, det hufvudsyftet med prinsens beskickning var pacifikationsvärket i Nederländerna. Samma är äfven den tanke som genomgår hans officiella instruktioner. Endast i den särskilda instruk- tion som tillställdes honom efteråt, af datum den 11 novem- ber 1576,?) lämnar Filip honom bestämda föreskrifter om företaget mot England. Han inskärper dock, att grundvill- koret för detsamma är att det fullkomligaste lugn råder i Nederländerna. Och vidare säger han, att så snart frans- männen visa lust att söka hindra det eller att blanda sig i de holländska stridigheterna, hvarje tanke därpå måste öfver- 1) Filip till Zuniga d. 8 april 1576. Gachard IV, n. 1572. 2?) Kretzschmar, s. 50—51. 3) Kervyn de Lettenhove, t. I, s. 15 (n. MMMCC XXXTI). Instructions données par le roi å Don Juan d'Autriche. L| Försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth. 47 gifvas. Men förutsatt att dessa båda hufvudvillkor uppfyllas blifver, menar han, det engelska företaget en möjlighet. (Ett äktenskap mellan Don Juan och Maria Stuart ingår dock icke i hans plan.) Det förefaller som om han häri vore fullt ärlig. Redan vid tvänne föregående tillfällen hade han ju lifligt önskat att få se Elisabeths tron störta i spillror och att härtill själf få lämna sin medvärkan. Att utan särskilda ansträngningar, mera genom lyckliga omständigheter, ernå detta resultat, var en . utsikt som sedan sju år tillbaka hägrat för honom. Den Norfolkska sammansvärjningen hade ytterligare lärt honom faran af vidlyftiga förberedelser. Kunde han nu, om allting gick väl, genom en plötslig kupp och utan synnerlig risk vinna ett mål som han såg framför sig sedan åratal, så kunde han räkna sig detta till en betydande triumf. För ett sådant antagande talar äfven den omsorg och omständlighet hvar- med han i instruktionen behandlar alla enskildheter som röra expeditionens utförande. Allting som kan komma i fråga i ett sådant fall föreskrifves här noga, och näranas bör ytterligare, att planen hvilade därpå, att då de spanska trup- perna, som efter provinsernas pacificering blefve öfverflödiga, hemsändes, dessa i förbifarten, utan att väcka några miss- tankar på förhand, kunde landsättas i England. Det hela skulle altså gå så att säga med detsamma, ty att rikta en ofelbart krossande stöt emot Elisabeth, därtill var Filip ännu långt ifrån beredd. De yttre politiska förhållandena voro för tillfället ej ogynnsamma. ”Turkarne hade afgjordt förfallit till ovärk- samhet. Till Frankrike var förhållandet visserligen det säm- sta möjliga, men å andra sidan var faran af inblandning från dess sida ej stor. De farhågor Filip uttalar jäfvas af det inre upplösningstillstånd hvari detta land för ögonblicket be- fann sig. Först under förra delen af år 1577 skedde när- mandet mellan konung Henrik och hugenotterna, hvilket när- mande möjligen kunde anses innebära ett hot mot Filip. På att befria Maria Stuart hyste vid denna: tidpunkt ingen i Frankrike en aflägsen tanke. Ett medtäflarskap i detta af- seende var alltså denna gång helt och hållet uteslutet. 48 PRONSN Klörmne: [N:o 12 En stor vinning, gjord i förbifarten, under den förut- sättning att lugnet återstälts i Nederländerna, detta synes alltså ha varit Filips tanke i fråga om företaget mot Eng- land.!) Och i själfva värket finna vi att han, så snart freds- stiftandet genom staternas motstånd omöjliggöres, befaller Don Juan att afstå från allt hopp om att tillsvidare få egna sig åt denna plans förvärkligande.?) Upprorets allt häftigare uppblossande och Don Juans slutliga död (1578) bringa hela planen ändtligen ur världen. Med Don Juans död grusades de engelska katolikernas mångåriga förhoppningar. Förvärkligandet af en stor idé gick med honom ohjälpligt i grafven. Tusendens förvänt- ningar, att genom honom kunna upprätta ett fritt katolskt England under en legitim konungamakt och i förbund med katolicismens mäktigaste stat i Europa voro härmed gjorda om intet. Skulden härtill gåfvo de engelska katolikerna Filip. Och detta icke med orätt. Särskilda gånger hade han försummat det tillfälle som erbjudits honom att bispringa dem och att återupprätta katolicismens öfvervikt i England. Under det första upprorets dagar, under den Norfolska sam- mansvärjningens tider, gentemot Sanders” och emigranternas uppmaningar och vid tidpunkten för Don Juans beskickning till Nederländerna hade han förhållit sig tveksam eller af- vaktande ända tills allting slutligen varit för sent, därmed försummande möjligheter som utan gensägelse varit mycket stora att göra England till ett af Spanien beroende land och göra den katolska kyrkan åter härskande därstädes. För hvarje gång hans misslyckade anslag kommo i dagen blef hans ställning till Elisabeth svårare, i det hon häri- genom blott utmanades till att ytterligare pådritva sina ma- skerade fientligheter mot honom, och för hvarje år som gick !) Härmed har jag i någon mån modifierat den åsikt jag tidigare i förbigående uttalat (Ptolémée Gallio s. 157) att Filip vid ifrågavarande till- fälle för hvarje fall varit beredd att rikta ett afgörande slag emot Elisabeth. Den gängse uppfattningen har hittills varit att han ännu så länge ej byst någon allvarlig tanke åt det hållet. Därhän uttala sig nästan samstämmigt Ranke (Werke XXXV-—XXXVI, s. 143), Forneron (11, s. 12), Philippson (West- europa, s. 244—245) och Kretzschmar (a. 0., s. 47—48). 2) Gachard V, n. 1855. L] Försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth. 49 måste det blifva honom mera klart, att en öppen kamp emot henne förr eller senare blef honom en nödvändighet. Men under tiden försvagades katolicismens och Spaniens anhän- gares ställning i England medan dessa samtidigt prisgåfvos åt svåra lidanden, och å andra sidan blef Elisabeths ställning inom sitt för hvarje dag alltmer protestantiska folk från år till år alt starkare. Medan Filip dröjde och lät händelserna hafva sin gång blef England under Elisabeths spira det star- kaste värnet för protestantismen i Europa och den farligaste fienden till den spanska maktens och den katolska reaktio- nens politiska system. I hela sitt förhållande till Elisabeth hade Filip II af omsorg för sina staters säkerhet försummat den katolska re- ligionens intressen, hvilka i England på ett uppenbart sätt stodo på spel. q bl HÖNA fait | | 4 Meda Of (a ac Er rn be , är ' Å od ctaså Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. L 1907—1908 N:o 13. Nonnenscheindauer und Bewölkung in Helsingfors. Osc. V. JOHANSSON. Wegen der niedrigen und umbauten Lage des mete- orologischen Observatoriums in Helsingfors, kann man dort keine Registrierungen der Sonnenscheindauer 51'!/;>”, Helsingfors q9=60?) hängt natärlich damit zusammen, dass die Sonne in höheren Breiten länger in der Nähe des Horizonts als in niedrigeren Breiten verweilt. Doch scheint die Zunahme der Unempfind- 1, Nach: The Years Sunshine in the British isles S. 2, vergl. auch: H. PuorypoBcrKiä, ÖÖOL OTHOIMeHIiN MexAy OÖJAYTHOCTBIO H HPpOdOJIKUTeIb- HOCTBI COJIHeYHaro cisHia. Mem. de I'Académie imper. d. Sc. de St. Peters- bourg. Ser. VIII Vol. V N:o 12, 1887. S. 4. 4 Osc. V. Johansson. [N:o 13 lichkeit mit der Breite ungewöhnlich gross zu sein, hier c:a 0.5 Stunden pro 19 Breitengraden. In Helsingfors scheint diese Unempfindlichkeit 3 Maxima von c:a 2.4 Stunden im März, Juni und September zu haben. Andeutungen zu diesen 3 Maxima findet man auch fär Green- wich und Tiflis. Wahrscheinlich sind die Equinoktial-Ma- xima im März und September wenigstens teilweise dadurch hervorgerufen, dass die geraden zu diesen Jahreszeiten be- nutzten Papierstreifen mit ihren aufwärts stehenden Enden einem Teil der Kugel bei niedrig stehender Sonne beschatten. Eigentlich sollten diese Enden umgebogen werden, aber dieser Maassregel ist bisher nicht in Helsingfors gefolgt worden. Nach der letzten Tabelle kann man die hierdurch entstandenen Fehler im März und September zu c:a 1 Stunde aufschätzen, und da die geraden Streifen im April und Okto- ber nur bis zur Mitte des Monats angewandt sind, kann man. die Fehler in diesen Monaten zu !/> Stunde im Mittel pro Tag annehmen. Die Zeit, während welcher der Apparat in Helsingfors för Sonnenstrahlung unempfindlich ist, wird sehr bedeutend, wenn man diese mit der Tageslänge vergleicht. Die folgende Ta- belle gibt die äberhaupt mögliche Dauer des Sonnenscheins in jedem Monat an !), die Zeit wo der Apparat nicht registriert, sowohl in Stunden als in Prozent, und schliesslich auch die Differenz zwischen diesen Zeiten, d. h. die Zahl der Stunden, während welcher Registrierung möglich ist. sa | ING | före = . 0 | era == SL GOUNA N SS Sv SA as SAS EA RA (& |A | 9lAlsIinig2l2ecselA Sonnenschein möglich, St. |213/259/ 369441 535/352|556|482 385312 224 2 4513 Registrierung | St. . .| 31 40| 74| 48| 50) 69| 53) 37| 72 37) 18) 34] 563 nicht möglich. J Proz. | 15| 12| 20/ 11| 9j 12) 9) 8 19) 12] 8 18] 125 Registrierung möglich St. |:s2 219/295 393/485 483 503445 313|275 206151] 3950 1) Diese Zahlen wie auch die Zeiten des Auf- und Unterganges der Sonne sind durch Interpolationen und Extrapolationen gebildet nach den Tabellen V u. VI in dem Anhange der Anleitung zur Ausfihrung meteor. Beobachtungen von Jelinek. Teil. I. 4 Aufl. Wien 1893. L] Sonnenscheindauer und Bewölkung in Helsingfors. 5 Im ganzen kann also ”/g des möglichen Sonnenscheins registriert werden, im März, September und Dezember nur beinahe +? sx. I Sonnenscheindauer. TIA Cba IR 1004 = E 3 = = = = ap = KR =S Jahr Fa ER a BE a old I I fika. sd a bal Å ; =41la. m. pf =— | FI | —| I 08 = I SI I I —- .5 5) | — | —! - I — | 4.8113.3l10.6! 2.6] —I| —!I — | — 31.3 —6 — | — I — | 2.41 10.9 | 14:4]15.9 | 941 — | - — |] — 53.0 6—7 — | — | — | 4.7 [12.1 | 14.7116.9 [10.4] — I —- | — 1 —- 58.8 1—8 — | — | 3.6) 9.2115.4 | 14.5118.4 | 13.8 | 4.91 1.81 — | — 81.6 3—9 -— | 0:a 119 [TIS IfSLA kilot TS: | 15:38 I 7.6] 1.01 4:01 == I 108:£ 9—10 1 ke [le FK Fägse iso lr.e ET 109 1975] 95, OR] T23:0 10—11 pSsRO: Förs Ike kors ÄRA KISA IA | LA] 9.7) 1.9) BDT. 11—12 1.9 | 0.6 | 17.6 | 12.0 | 18:1 | 18.4 | 18.8 | 17.0 | 13.6 | 10.1 | 7.6 | 4.9] 140.4 ap. m. | 1:7| 1:8 19:90] 11:2 [17.5 | 20.5 [18:5 | 18.6 | 13.9 | 10:83 | 9.2 | 4.6] 147.0 1—2 0.6 | 4.4 | 18.6 | 13.3 | 16.3 | 20.5 J 18.5 | 16.8 | 13.9 [11.1] 841 3.0] 145.4 2—3 0.8.) 4.6.|16.5 | 11.9 | 15.2 | 20.41 18.7 | 15.6 | 14.01 9.61 7.0) — | 134.3 3—4 ETF: LAs6 | 14: 217 |20:9 | 15.3 | 13.6] 6.8) o£.0 | —- | 1249 4—5 — | — | 4.0 |10.2 | 14.5 | 22.81 19.8 | 14.2] 801 0.6] — | — 93.6 5—6 = NR Ra RR Et EEE SON 0 a a 70.2 6—17 — | —) — | 1.7113.1/|16.5]17.4| 88| — I —|I| — | — 57.5 1—8 — | — | — | — | 5.0 110.8]11.3] 22] Il —-! —- | = 29.3 8—9 — | —-|—! —-| —1I 03] -—-)] —-)| —I —I — |] — 0.3 7.9 | 17.6 |138.8/130.0|217.9/277.7|279.1/205.8]| 112.9| 76 5 | 56.6 |15.9)] 1536.7 TNG TRA TOO tarm | Sj =|=] — | = 0.91 0.8) =) ST —-) —- = Ed —5 Eee NEROS Kl1:8 NN eb EE 33.1 6 TE I RS NN TI BUN få SCA har be SG a 0/57 forna 0 Ile Ål re 39.3 —T 09 TIN Sist: TAG. LL 3.2 -— 69.9 1—8 RO: Kr2581A Di ALS:0N 201 FB: |H4 SED I — 93.6 8—9 1 SA [Se 0 00 KO Is 6.0 ET: I 13:60:35 | — | "108:5 9—10 2:61)" 2:99) 16:25 18:51 20:53) 19:11] 16.4 TT:S IEA | 3:81 20 | 2.41 1184 10—11 6.7 |15.9 | 7.8) 8.0121.9 | 20.2 118.2 | 17.9 | 14.0 | 5.3) 2.61 9.0] 137.5 11—12 7.415 T.5114-7.5 | 9 2131120:6 19:02 169 KIs | 6.7 12.4 | 9.0 1395 12—1 p.m 6.4 |" t.6 | 6.2] 10:3 | 20:01 21:4 |18.:7 | 16:6 Iy11.sy) 9.21-2.9 18.21] 139.; 13 6.2| 7.0! 5.7 |11.9 |19.0 | 19.5 | 16.7 | 18.4 (123) 10.1 42:83 | BT FIS 2—3 3.5 | 5.4 | 5.4 | 11.5 | 19.8 | 19.9 1 16.0 | 19.3 | 13.11 7.51 3.6] 2.6] 127.; 3—4 0:311F5:1])7 5:91 10:31) 20:81 19:8 I'T7.5 l16:5 I T29 6.21 0.6 | — | 113.g 4—5 OR TASR66) 20321 19] TRI TELE | — 88.3 5—6 FI 208) 18153 T2Aa Ler In = 12.9 6—7 ON SKISSA OTIS SS EES 62.7 ES ra Era Dal 2 TE 30., SL) |] ll) —-1 05] 04] —|] —-!I—-] —-]— OG 33.1 | 45.2 | 55.6 |112.0|/284.2/290.9|259.7 218.4 (124.3)) 54.3 | 17.4 | 39.3] 1534.4 Osc. V. Johansson. [N:o 13 ua bo IV I0ER0G | ORM RUNFN IA IR WN I I 12—1 p. m. | 6.1 NE 00 0 AH OUR WIN HKH -— Do - a =) cv bo ES LS SR Sa >= N - . ö | =) = = 2 = = (To) BS = > N SIREN ml Ol —-|f —-! —| — si = — rater vd ; = lus Ju 6:20 Lil 1 10:00), öl EEE 32.5 — — | — | 2.1 | 15.5) 13.9 [18.9 | 187 | = 1 === 65.1 — 1] 1 — | 6.0 | 17.5 | 15.11 19.7 | 18.6] 2.6) == EE 79.5 — | — | 3.8) 9.81 17.7 | 17.11 19.4 | 22.1 | 12.5) 3.6) — | — I 106,0 1.0 1110.1 | 12.8 |16.7 | 17.1]22:0 ] 22.5 | 16.1 | 11.31 0:9 | — | 130.6 2.2 1 | 11.8 | 14.0 | 20.4 | 19.1] 21.8 | 20.6 | 20.1 | 11.5] 4.31 0.6] 147.5 4.5 1:| 10:21 15:3:| 17.9 | 18:7 I 24.4 | 18.8 | I7.4 3:00 EST KISS 4.6 9.) 9.7.1.15.9 | 21.4 |.21.0 | 23.8 | 19.8 | 17.4 | 13.3) 6:21 LIIKLI66 >. 21 Ia] L7.:5 | 22:31.20:6 1.26.4 17.21 19:7 T3:2 GIIKCESYNGSR 4.7 7 | IL.1 | 19.2 | 21.9 | 19.7 1 27.4 | 18.7 | 20.6 | 13.4 | 6.0 | 1.51:167.6 5.6 1 | -8.1 |18:5 | 21.11. 21:;2 1 26:2- | 17:1 | LI:7| KS ANOS 0.9 7 | 6.7 | 18.3 | 19.5 | 20.71 25.3 | 17.2 | 17.6 | 10.8 | 1.8) — I 140.0 — 21 1.8113.9 19.1 | 19.51 25.1 | 14.7 | 9.9] 2.21 — | — I 106.4 — | — | — | 7.2117.1 118.811 22.4] 12.8] 0.4] — | — | — 18.7 — | — | — | 3.31 14.9 | 17.9] 19.3] 9.71] — | — | — I] — 651 — |] — | — I — | 6.6 !'13.9]11.3' 20] — I —!] — I — J.S — |] —-—|] —| —!] 05] 08] —|] —-Il —-|l—-I —! — ; 28.7 | 17.1 | 82.4 |[173.8/275.9/288.0]344.1/250.5|/174.0 105.0]| 36.5 (7.s] 1784.1 TITTARE 0SETNN OT ES ES I + — = NI R a. m EET EG SS SS ge SA a Sn ES a = = — = | 114 Oi 0: — — illa 15.0 TT ET RO: SM AN SN — — | — == — = 1.5 | 9.5 114.0] 17.1 | 11.0] 0.4] — I — I — —! 1 1059, |y 22114 O45) AGND: 20 RAN — | — 18.2 —") s4.5 I Oral 955220: 130) LGNORNE 0.5 | 16.4 | 117 | 118 | 13.91) 14.7 120:1116.1 117.711, 69 SNNE 3.9 | 7.1 |. 13:38 | 12:83 | LIG] 172 LI: ITA] 99 SS KERO 6.0 | 7.2 | 15.5 | 12.2 | 18.9 | 18:38 1 19.0 | 16.3 [18.4 | 6.5] 8.8) 2. | 6.2 |. 1453 | AL 12:63] 175 | 1934 |] 16:88 | 21:31, ONES 9 | 16:51 13r3 | His ATS LYS IT LG SARI 7), 518 | L2:8 | dB | 12.41 18:14 1 18:61] 17:2 | 20:21, 4TUFINENEO 3.6 | 13.0 | 14.5 | 11.4 | 17.2 [19.1 | 17.3 | 16.1] 4.71 Od! — . = LD 511 -10:5 | d0.21-16:5 [20.21 1421: Tr — | — 87.2 — | -- |] — 3.9 | 9.6 |-14.9 [ 21.8 | 13.5 | — | — =S = SEN NLRA SAN 145 PTG:8 1] HG | NER 50.8 SME = arsa S-OAA EN SN 16.5 26.1 | 49.2 |113.8/119.6 160.2 235.0 283.51195.3 166 o|44.9 136.3 8.8 |1438.7 L] Sonnenscheindauer und Bewölkung in Helsingfors. 1 ab: OMHE OMittel 1903=1907: ggg Bl Edet ala lös ls ar RE AST va dd mn rr ÖKA : d—4t a. ml —l—Jl—!l—| — | 07102] —I|1 —I| — I] —|I — 0.9 4—5 — STEN RE TN TEEN a TG a ENE 27.9 96 — Ene = 50 fär om bål BA fate BE fe Url AO (Da 0 AN fkl Fd nl lan 54.2 6—7 Sf oi va 443752 1750 130 na = 65.5 7—8 -— BER | Ka ter SATA Sr RIS GES ASS VD SS en ES 89.9 8—9 0:21) 2lUuge TEA 16.2 16:61L19.6 NG: ] 126 | 60) LEWIS 9—10 16:34] II0J 14 Hi IT: 19018 | 15.8] T.,v4i&l0081 1281 10—=11 ASS BIG vas Tro SK 20-11 ks Ar | TIC WEE 5.0 | 4.3 |12.6 | 12.4 | 18.6 | 19.7 I 20.2 | 17.35 | 15.21 9.21 6.21] 4.51 145.4 12—1 p. m. | 4.8] 5.0 |12.2 | 12.7 | 18.1 | 20.01 20.8 | 17.3 | 16.7 | 9.4] 6.9) 4.21] 148.1 1—2 4.4 | 5.4 | 12.2 | 14.0 | 17.1 | 19.4 I 20.6 | 17.6 | 17.01 9.9 | 5.91) 4.0] 147:5 2—3 FAT ÖT I3A ITA) TG Ii VTT MGS Sy 31 ESP A136 d—4 0.3 | 3.0 | 10:3 | 13.9 | 16.6 | 19.8 I 20.5 | 16.61 15.2] 7.11 0.9) — | 124.2 4—35 I ÖS a LÖS ELO 01) LOL 200] 148) BA 0) 93.9 5—6 VIN —SSSESEIS DAN 49 LOTT) Lan an AREAN 71.2 6—17 Fale lny vInN2olia: | 16:51 119); 8.902 JA - = 59.1 7—8 —) — VITA SN TO ESS LOS EE a I TE MS VET 8—9 EA — a =ul 01104) OEREEELEERRE RR AA 0.6 Summa 23.9 32.4 97.7 1133.7 234.7 273.0[291.1 217.6 144.6 70.1 | 36.8 | 18.0 | 1574.2 In den Tabellen II—V habe ich die Zahl der Stunden mit Sonnenschein in jedem Monate der 4 Jahre (wobei die Halbjahre 1903 und 1907 zusammengefährt sind) und zu je- der Tageszeit angefährt. Mittel der 4 Jahre. Betrachten wir erst den täglichen Gang nach Tab. VI, finden wir das Maximum des Sonnenscheins im allgemeinen zwischen 11 und 2 Uhr mittags. Die Tabelle VI gibt wiederum die Im Jahresmittel fällt es zwischen 12 und 1 Uhr und scheint bei den Equinoktien etwas fräher als bei den Solstitien einzufallen. In den meisten Monaten kommt nachmittags etwas mehr Sonnenschein vor als vormittags, wie folgende Zahlen näher zeigen: SÄNLSLIRES LE as väska söskilee gt) St SA tös a |A IA AS fa eo AJS Vormittag |11.0 13.8 | 48.8 | 62.4 115.4] 129.4] 141.4| 111.21 69.4 | 34.3 | 18.8) 8.91 764.8 Nachmittag] 13.0 | 18.4 | 48.8 | 71.4 | 119.2] 143.51 150.3| 106.3! 75.0 | 35.9 | 17.9| 9.0 1808.6 Unterschied] 2:05 SKEreS]a OSDNIRASK ONT Sots) Lä 88-419 Oe Ie 0.9) OK 438 8 Osc. V. Johansson. [N:o 13 In der Jahressumme kommt also vormittags 48.6 und nachmittags 31.4 Prozent Sonnenschein vor. : In den Mittagsstunden im Juni und Juli beträgt der beob- achtete Sonnenschein im Durchschnitt 67 Proz. des möglichen und stieg im Juli 1906 bis 27 Stunden, d. h. 87 Proz. Mehr als 50 Proz. des möglichen Sonnenscheins kommt zu einigen Stunden in den Monaten Mai — Sept. vor, im Mai während 10, im Juni während 13, im Juli während 14, im August während 9 und im Sept. während 7 Stunden. Während der ersten Stunden nach Sonnenaufgang und der letzten vor Sonnenuntergang ist die Dauer des Son- nenscheins sehr klein und rasch veränderlich. Teils hängt dieses von der Unvollkommenheit des Apparats, teils von den veränderlichen Zeiten des Auf- und Unterganges der Sonne während eines Monats (im März ist somit die Veränderung c:a 1!/, Stunde) teils von der perspektivisch grösseren Be- : wölkung am Horizonte ab. Vergleichen wir den täglichen Gang der Sonnenschein- dauer in Helsingfors und in Pawlowsk!) so finden wir als Jahressumme: Helsingfors . Differenz (P—H) NIO emd ti a0r | Nachmittag. I S = AN NN NG 0 LR I LE OR MN AA RR fs ad HH 120 OO E- o0 (=) — AI an Al [20] ) —- Das Tagesmaximum ist also an beiden Orten ungefähr von derselben Grösse, aber vormittags und später nachmittags kommt in Pawlowsk etwas mehr Sonnenschein als in Hel- singfors vor. Um den jährlichen Gang der Sonnenscheindauer in Helsingfors näher betrachten zu können, wollen wir die Mo- 1) Nach: König, H. Dauer des Sonnenscheins in Europa. L] Sonnenscheindauer und Bewölkung in Helsingfors. 9 natssummen in der Tabelle VI auf 30 Tage reduzieren und in Prozenten der möglichen Dauer S = = 9 Sr) = fa a 0 = 2 fa I ET NR = g -N N = SILL SL 861 GL TE Ta 508 d42 Indal SA 146513 68157 Ir 38 | | Man findet also dass beinahe fär jede Bewölkungsstufe das Maximum der Sonnenscheindauer in den August, das Mini- mum in den Dezember fällt. Fräher haben wir schon gefunden, dass die Sonnenscheindauer, reduziert auf dieselbe Bewölkung mit der Sonnenhöhe zu- und abnimmt. Dass das Maximum, hier dessen ungeachtet auf Aug. fällt, beruht teilweise und wahrscheinlich hauptsächlich auf der oben näher auseinander gesetzten Unempfindlichkeit des Apparats. Wiärde man näm- lich die Dauer des Sonnenscheins statt auf die Tageslänge, auf die Zeit, während welcher Registrierung möglich ist, be- ziehen (Vgl S. 4), wärden die Prozentzahlen in der letzten Tabelle in den Monaten April bis September der Ordnung nach mit 12, 10, 14, 10, 8 und 23 Proz. zu vergrössern sein: Da die Unempfindlichkeit also im August am kleinsten und im Juni grösser ist, wärden die Prozentzahlen fär Juni grösser im Verhältnis zu denjenigen im August werden. 18 : Osc. V. Johansson. [N:o 13 Durch ähnliche Ursachen wird wohl auch das kleine sekun- däre Maximum, welches bei einigen Bewölkungsstufen auf Mai oder April fällt, erklärlich. Eine andere Eigentämlichkeit bemerkt man in den Mo- naten Nov., Dez. und Jan., wo die prozentische Sonnen- scheindauer zwischen 30 und 60 Proz. Bewölkung konstant ist. Dieses scheint eigentämlich genug von der Art der Be- wölkungsmittel abhängig zu sein. Die Gruppierung des Son- nenscheins sollte nämlich eigentlich nach Bewölkungsmitteln fur die Zeit, während welcher die Sonne oberhalb des Hori- zontes ist, geschehen. SR RR Cd 20 Osc. V. Johansson. (N:o 13 Man sieht also, dass Pawlowsk sich beinahe ähnlich verhält wie Helsingfors. Nur das Fräöhjahr zeigt einen et- was verschiedenen Gang, indem die Sonnenscheindauer be- zogen auf dieselbe Bewölkung bei den zwei höchsten Bewöl- kungsstufen ähnlich wie im Sommer bedeutend zunimmt. Tiflis zeigt wiederum eine Zunahme mit Bewölkung in allen Jahreszeiten und besonders im Sommer, da die relative Häu- figkeit des Sonnenscheins bei der Bewölkung 90 Proz. mehr als 3-mal so gross als bei der Bewölkung 10 Proz. ist. Die relative Sonnenscheindauer (sp) dividiert durch die Heiterkeit des Himmels (100—m,) ist somit nicht kon- stant, sondern nimmt mit der Bewölkung zu. Die prozen- tisehe Bewölkung ist mit anderen Worten grösser als die Wahrscheinlichkeit (in Proz.), dass die Sonne bedeckt ist und der Mehrbetrag ist bei grosser Bewölkung am grössten. Im Sommer z. B. ist dieser Mehrbetrag ungefähr proportional : der Bewölkung, d. h.: mp, — (100—5s,) = k mp wo k fär denselben Ort beinahe konstant ist. Die Grössen: 10.sp 100—m; die wir betrachtet haben (siehe die letzte Tab.) nehmen wie gesagt mit der Bewölkung zu. Bilden wir jetzt ganz analog die Grössen: 10-85 100—m, (1—k) so mössen diese nach der obigen Gleichung konstant und gleich 10 werden. BSetzen wir fär Helsingfors k=0.10, för Paw- lowsk k—0.20, 'fäör Tiflis 0.25, erhalten wir fär den Sommer: L] Sonnenscheindauer und Bewölkung in Helsingfors. 21 (Helsingfors = H, Pawlowsk =P, Tiflis = T). mp (Bewölkung in ”(,) 10 | 20 | 30 | 40 | 50 I 60 I 70 | 80 1.90 fir Helsingfors + | 83 | 78 | 73 | 65 | 56 | 48 | 40 | 31 | 16 Sp , Pawlowsk . . | 84|821/ 78 | 71 | 62 | 53 | 42 | 34 | 23 TSE ond fen PD OK FSK OT | 50) 421-29 Lä GR gg BR LR CI ED pr 0 OR fl bn lg 0 MPR EE 00 FET ORR LOFT LOFT TOC LOTTO 9 SR NEN T k035. I 1010 |10 | 10) 0, TOA | 10 | 9 Wir sehen somit, dass die Quotienten wirklich beinahe konstant und gleich 10 sind oder dass die Gleichungen: sp=100—0.90 m, (fär Helsingfors) sp=100--0.80 mp, (, Pawlosk) sp=100—0.75 mp, (, Tiflis) fär den Sommer bestehen. Oder da man die Gleichungen auch in der Form: Hare 10 100—s,=m,—+TyYy Mp AB 20 100—s,=mp,—77y Mp H — 25 100—s,=mp—+r, Mp schreiben kann, erhält man den Satz: die Wahrscheinlichkett, dass die Sonne im Sommer von Wolken bedeckt ist, ist resp. 10 (in Helsingfors), 20 (in Pawlowsk) und 25 (in Tiflis) Proz. kleiner als die mittlere Wahrscheinlichkeit fiir die Bedeckung von iibrigen Teilen des Himmels. Die Dichte der Bewölkung vor der Sonne ist also in Helsingfors 10 Proz. kleiner als die ganze Bewölkung. Es scheint somit als hätten die Son- nenstrahlen eine Fähigkeit, die Wolken zu zerstreuen. Man kann natärlich nicht die Sache so fassen, dass gerade die Wolken vor der Sonne von den Wärmestrahlen aufgelöst werden. Wahrscheinlich muss man die Sache so erklären, dass genägende Wärme- und Lichtstrahlen eine bestimmte Wolkendecke durchstrahlen können und Brennspuren bei der Registrierung liefern, obwohl eine ähnliche Wolkendecke auf anderen Stellen des Himmels als liäckenlose Bedeckung 22 Osc. V. Johansson. [N:o 13 aufgeschätzt werden muss. Dies ist oft der Fall, namentlich bei Cirrus- und Cirro-Stratus, Cirro- und Altocumulus, leich- teren Stratus-Formen, bei den Rändern von leichteren Cumu- lus-Wolken u. s. w. Die bei der Registrierung des Sonnen- scheins somit hervortretende scheinbare Verminderung der Bewölkung muss aber in je grösserem Masse sich geltend machen, je mehr Wolken es an dem Himmel gibt. Denn die Wahrscheinlichkeit, dass die Sonne von leichteren Wolken bedeckt wird, nimmt natärlich mit der Bewölkung zu. Man versteht hierdurch auch, dass die obigen Gleichungen beste- hen können und dass also k wirklich beinahe konstant wer- den kann. Je höher die Sonne steht, desto mehr muss diese , wol- kenzerstreuende Fähigkeit" der Sonne unter sonst gleichen Umständen sich geltend machen. sin (1162 39' — 52.590 x) (9) + 0.224 « e — 9206 7. sin ( 68915 — 69.124 x) +F 0.123 ee anses (0 TE GORT) +. a . - Diese Funktion berechnen wir fär die Argumentwerte 0, 3, 8, 18, 28 und 38, und indem wir aus der Tabelle S. 4 die ent- sprechenden Werte der Funktion P (x) entnehmen, erhalten wir nach der Gleichung (6) för die Funktion & (x) folgende W erte: De sc | 262.0 ZON 2 2090 192.6 1995 | FYÖ(GIU 25.5 23.9 22.0 20.4 20.7 21.4 I 9(20): + | +05 1 +02|]+011] —04] — 1.1 | —1.:8 För die Funktion &/(x) wählte ich eine lineare Funktion, und zwar, nach Berechnung gemäss der Methode der kleinsten Quadrate: &p (xr) = 0.508 — 0.0584 x. (10) Die Abweichung von der wahren Funktion q (x) ist in keinem der gegebenen Punkte grösser als 09.2. Diese Funktion (10) erweist noch auf grösseren Tiefen eine gute Ubereinstimmung mit den Beobachtungen. För x =48, 58 und 68 sind die Werte derselben bezw. — 2.3, — 2.9 und — 3.5, während die Beobachtungen die Werte — 2.6, — 3.0 und — 3.4 ergeben. Bei wachsender Tiefe unterhalb der Erdoberfläche wird die Abweichung der Funktion (10) von der wahren Funktion qp (x) natärlich immer grösser werden, da sich die letztere einem L]| Eine experimentelle Bestätigung der Fourierschen Wärmetheorie. 7 konstanten Grenzwert annähert. Der Einfluss dieser Ab- weichung ist aber, wie ich mich äberzeugt habe, innerhalb der Grenzen unserer Berechnungen so klein, dass sie nicht beräcksichtigt zu werden braucht. Tragen wir jetzt die Funktion (10) in unsere Lösung (3) ein, so erhalten wir: 1 a vg 20 V nt ;- J (0.508 — 0.0584 «+ a) - 3 0 (x — a? (x Fa) åar t t ARG (e — e ) de oder LC As FRA SS = KR | (AG då 0:05s4e. os (11) Unsere gesuchte Lösung kann nun als die Sumrnae der beiden Ausdräcke (8) und (11) ausgedräckt werden. Mit Hilfe der- selben kann man dann die Temperatur auf allen Tiefen und zu jeder Zeit in dem betrachteten Intervall berechnen. Ich habe die Berechnungen fär jede ganze Stunde in dem ange- gebenen Zeitintervall fär die Tiefen 10, 20, 30, 40 cm. (bezw. x = 8, 18, 28, 38) ausgefährt. Die Resultate der Berechnungen sind in der folgenden Tabelle mit den aus direkter Beobach- tung gefundenen Werten zusammengestellt worden. 8 Felix Iversen. [N:o 14 Zeit der Beobachtung Tiefex10! em. (x ==18) Tiefe-20 emu(x = 18) Tag Stunde | Beob. : Berechn. | Diff. | Beob. | Berechn. | Diff. NTE od OR 10h a 2201 220.0 | +091i] 209.0 199.9 | + 09.1 11 24.1 24.1 0.0] 21.0 20.9 + 01 Mittag 25.9 25.9 0.0 | 22.3 22.3 0.0 1 p 21.6 21.6 0.0] 23.3 23.6 — 0.3 2 29.0 29.0 0.0] 24.7 24.8 — 0.1 3 29.8 29.5 + 0.3 | 26.0 25.7 + 0.3 4 29.3 28.9 + 0.4] 26.3 26.1 + 0.2 5 28.3 21.8 +0.5 | 264 26.1 + 0.3 6 27.4 21.0 +F0.4 1] 26.1 25.8 + 0.3 7 26.4 26.2 +0.21 25.7 20.5 + 02 8 25.2 25.1 +F01 |] 251 25.0 + 0.1 | 9 24.0 23.8 | +0.2 24.5 24.4 +0.1 10 22.9 228 les 236 23.6 | 0.0 11 21.8 2l.sankd 0:0102239 22.8 + 0.1 12 20.8 208 averrs0:0$ | V 224 2201 0.0 Aug. lisg ära fila 20 19:90 0:22 2lönd eat | 2 19:41] - 19.3 1.] HO. |. 20:71 ARG SEN 3 18.8 18.8 0.0 20.1 20.3 — 0.2 4 18.2 18.1 + 0.1 19.5 198 — 0.3 5 17.5N 17.5 0.0 19.0 03 = 0.3 6 17.1.), :1i2 102 |. 485. I SSK IEA tl ITA 17.0 +0.1 |] 18.2 18.5 -- 0.3 8 175 1 +01 1 181 18.3 — 0.2 9 18.9 18.9 0.0 18.3 18.6 — 0.3 10 208 | m24 I — 06 IC 19.4 -— 0.3 L| Eine experimentelle Bestätigung der Fourierschen Wärmetheorie. 9 Zeit der Beobachtung | Tiefe 30 cm. (x = 28) Tiefe 40 cm. (x = 38) Tag Stunde | Beob. | Berechn. | Diff. | Beob. | Berechn. | Diff. | Cd Amer kO . 10h a TYG | 199.6 09:014 1906 | 1 RS ke EESK uigl UPN I OTEL J NN LOS — 0.1 Mittag 20.6 20.6 0:10 [ry LIG 20.0 — 0.1 1h p 21.3 21.3 0.0 | 20.3 203 0.0 2 21.9 22.2 — 0.3 20.7 20.7 0.0 3 22.8 22.90 | —011] 21.2 | 212 0.0 4 23.4 23.5 — 0.1 Aloe IT + 0.2 5 24.1 og non Setise2a War 6 24.5 241 | 404] 22.7 22.4 + 0.3 7 24.5 2 SE IR PN RE 0 8 MSN kor ORO TSAR Ad 9 Isa Pag hyuso np Rdde Manta 10 23.5 23.4 | +01 1) 22.9 | 22.6 + 0.3 1 Hajeligendeh Ocfkardndh 2. Nang 2 22.5 1 22.5 | 0.0 22.4 | 22.2 | +0.2 VARSEL 1h a 22.0 22.0 0:05] 220 21.9 + 0.2 Rae 21.5 21.6 — 0.1 21.8 AG ORR— Of 3 21 21.1 0.0 21.4 21.4 0.0 | 4 20.7 20.7 (OTO Za SA RR la 0.0 | 5 20.3 20.3 60 i2dawelisg.shihåpon 6 19.9 19.9 0.0 | 20.5 20.4 + 0.1 7 106. | Wi. S org agineporadalt | Log 8 19.3 Tors re OR 9 1980) OR 9 190) 90) 00) dr 196 0 10 19.2 19.2 0.0 1055 19.5 0.0 10 Felix Iversen. [N:o 14 Eine in allen Versuchen auftretende FEigenheit ist die einseitige Abweichung zur Zeit des Maximums. Diese hat wahrscheinlich ihren Grund darin, dass die Funktion q (xx) aus zu wenigen Argumenten bestimmt werden musste. Auch haben vielleicht die Ablesungen der sehr langen Thermo- meter und möglicherweise auch eine kleine Unsicherheit in der Bestimmung der Temperaturfunktion auf der Tiefe 2 cm. dazu beitragen können. In den Resultaten fär die Tiefe 20 cm. bemerken wir eine deutliche Periode bei den Abwei- chungen, die ihren Grund in einer unrichtigen Bestimmung entweder der Konstante a, oder auch der Tiefe hat. Da wir aber wegen der anderen Resultate nicht veranlasst sind, einen beträchtlicheren Fehler bei der Konstante a anzunehmen, so ist die zweite Hypotese als wahrscheinlicher anzusehen. Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. L 1907—1908 N:o 13. Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde, nach J. H. Poynting, von A. F. SUNDELL. 1. Nachdem J. C. Maxwell in seinem klassisehen Werke: ÅA Treatise on eleetricity and magnetism" !) die elektrischen und magnetischen Erscheinungen von den Leitern und Mag- neten zum Theil in das diese Körper umgebende Medium, das elektromagnetisehe Feld versetzt hatte, sind viele Bearbeitun- gen und Fortbildungen seiner Anschauungen erschienen, un- ter denen besonders diejenigen von 0. Heaviside ?), H. Hertz >?) und H. A. Lorentz berähmt geworden sind ?). Es ist auffallend, dass sich Mazwell sehr wenig mit den Bewegungen der Energie im elektromagnetischen Felde be- schäftigt. Nur im Kapitel äöber die elektromagnetische Licht- theorie wird hervorgehoben, dass ein Dielektrikum ein ,re- ceptacle of energy" ist, wenn eine Lichtwelle hindurch passirt. Erst im Jahre 1884?) war es Herrn Professor J. H. Poyn- ting in Birmingham vorbehalten aus den Maxwell'schen ') Erste Auflage 1873, zweite 1881, dritte 1892. ?) Electrician 1885, Phil. Mag. 1888. 3) Wied. Ann. 40, 1890. Gesammelte Werke, II, 13 und 14: Uber die Grundgleichungen der Elektrodynamik. 2" La théorie électromagnetique de Maxwell et son application aux corps mouvants, Leiden 1892. Encyklopedie der mathematischen Wissenschaf- ten, V. 2, 13: Maxwells elektromagnetische Theorie. V. 2, 14: Elektronentheorie. 3?) Phil. Trans. 1884 II, s. 343: On the transfer of energy in the elec- tromagnetic field. 2 A. F. Sundell. [N:o 15 Gleichungen das Gesetz der Energiewanderung im elektro- magnetischen Felde herzuleiten, welches jetzt von allen For- schern auf diesem Gebiete angenommen ist. Dieses Gesetz lautet: die durch die Flächeneinheit in der Zeiteinheit gehende Energiemenge (der Energiestrom) ist gleich dem mit 4zx divi- dirten Produkt der elektrisehen und magnetischen Feldinten- sitäten multiplicirt mit dem Sinus des von den Bichtungen der beiden Feldintensitäten erngeschlossenen Winkels; die Richtung des Energiestromes bildet mit der Richtung der elektrisehen Feldintensität und der Bichtung der magnetischen Feldintensi- tät in jetet genannter Ordnung ein Rechtssystem. D. h. der Energiestrom geschieht in der Bewegungsrichtung einer ge- wöhnlichen Schraube (Rechtsschraube), wenn sie von der Richtung der elektrischen Feldstärke nach der Richtung der magnetischen Feldstärke durch einen Winkel, der kleiner als 1802, gedreht wird. Man kann auch die letztgenannte Dre- hung als der Drehung der Zeiger einer gewöhnlichen Uhr entgegengesetzt bezeichnen, wenn sowohl der Energiestrom als das Zifferblatt der Uhr gegen den Zuschauer gerichtet sind. Wenn man die beiden Feldintensitäten und den Ener- giestrom als Vektoren mit &, H und & bezeichnet, so hat man : e=1, [CO wo [EH] das Vektorprodukt (äusseres Produkt) der beiden Feldintensitäten bedeutet; &€ und & werden entweder beide in elektrostatischem oder beide in elektromagnetischem Maasse ausgedräckt. Ein Jahr später, im 1885!), ging Poynting noch weiter; er legte dar eine Hypothese uber die separaten Bewegungen des elektrischen und des magnetischen Zustandes durch das Medium. Diese Hypothese, die sehr merkwärdig ist weil da- durch der Leitungsstrom ganz beseitigt wird, ist wenig von den Physikern beachtet, vielleicht weil die Elektronentheorie jetzt voilständig die Anschauungen beherrscht. Diese Poyn- 1) Phil. Trans. 1885, II 8. 277: On the connexion between electric current and the electric and magnetic inductions in the surrounding field. L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 3 ting'sche Hypothese verdient doch nach unserer Auffassung eine grössere Beachtung, weil sie mehrere elektrische Erschei- nungen gleich gut wie die modernen Anschauungen zu er- klären im Stande ist. Wir wollen sie daher hier etwas nä- her betrachten und einige Anwendungen davon machen. 2. Wir benutzen fär die elektrischen und magnetischen Vektoren und fär öäbrige vorkommende Grössen die jetzt ge- wöhnlichen Bezeichnungen!). Es seien mithin: die elektrische Feldintensität oder Feldstärke, die elektrische Induktion (elektrische Erregung), die magnetische Feldintensität oder Feldstärke, die magnetische Induktion (magnetische Erregung), die Dielektricitätskonstante, die magnetische Permeabilität, das elektrische Potential. SE» RROR Sämmtliche Gleichungen und Formeln haben wir dem von H. A. Lorentz eingefährten Maasssysteme”?) angepasst, um den fundamentalen Gleichungen die möglichste Symme- trie zu verleihen. Zwischen den Feldintensitäten und den entsprechenden Induktionen nehmen wir daher folgende Gleichungen an: dD=eC, B=uH. Unsere Betrachtungen gelten iberhaupt einen Raum, welcher entweder homogen oder von homogenen Theilen zu- sammengesetzt ist. 3. Wie Maxwell denkt sich Poynting das elektromag- netische Feld von elektrischen und magnetischen Induktions- röhren (Einheitsröhren) durchzogen. Da D, B die Induktion durch die Flächeneinheit anzeigt, so ist der Querschnitt einer Einheitsröhre = + resp. 3 Diese Röhren werden durch die successiven Niveauflächen des elektrischen resp. magne- tischen Potentiales in Einheitszellen getheilt, deren Länge der i) Vero HH; Al Lorentz: Maxwells elektromagnetische Theorie, in der Encyklopedie, 1. c.; M. Abraham und A. Föppl, Theorie der Elektricität, I. Leipzig 1904. ?) Encyklopedie, 1. ce. 5. 83—989. 4 A. F. Sundell. [N:o 13 Potentialdifferenz 1 entspricht und daher = resp. da &, 9 durch die Potentialdifferenz pro Dagon ER dö messen werden. Jede Zelle, deren Volum = IS Fesp a ist, enthält eine halbe Einheit Heldrasoldr oder maynetischer Ener- gie, auf jede Volumeinheit kommt mithin die Energie +4DE resp. +DOQ und auf einen abgegreneten Theil des Feldes die Energie =: [Q EB SH) dv = [ee EB tFu DH?) dv 18 (Mazxwell-Poyntings erstes Prinecip)'"). 4. BSein zweites Prinzip leitet Poynting ab von dem er- weiterten Faraday'schen Induktionsgesetze: Je TR ; d. h. das Linienintegral der inducirten elektrisehen Feldin- tensität oder die inducirte elektromotorische Kraft längs ei- ner geschlossenen Kurve ist proportional der zeitlichen Ab- nahme der magnetischen Induktion durch eine von der Kurve umrandete Fläche. Hier bedeutet &, die in die Integrations- richtung längs der Kurve fal Komponente der Feldin- tensität, B, die gegen die Fläche normale Komponente der magnetischen Induktion; ce bedeutet die Lichtgeschwin- digkeit im freien Aether. Bei der Integration längs der Kurve ist sie in einer Richtung durchzulaufen, welche in ei- nem Rechtssysteme der Richtung der magnetischen Induktion durch die Fläche zugeordnet ist, d. h. wenn die Induktion gegen den Zuschauer gerichtet ist, muss man gegen die Uhr- zeigerdrehung integriren (vergl. 1.). Nimmt daher das Flächen- integral ab, so wird das Linienintegral positiv, wodurch an- gezeigt ist, dass der Winkel zwischen & und ds äberhaupt ein spitzer ist, oder die inducirte elektromotorische Kraft wirkt gegen die Uhrzeigerdrehung. Wenn aber die magnetische Induktion bei der genannten Richtung mit der Zeit zunimmt, so wird das Linienintegral negativ und die inducirte elek- B, df, (j: 1) Poynting, 1. c. S. 278. Hier und im Folgenden beziehen sich alle Citate auf Poynting's spätere Abhandlung. - L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 5 tromotorische Kraft wirkt im Sinne der Uhrzeigerdre- hung. Poynting behauptet nun ?!), dass eine Veränderung der magnetischen Induktion durch die von einer Kurve umran- dete Fläche nur dadurch hervorgebracht werden kann, dass Induktionsröhren durch die Grenzkurve in das umrandete Gebiet hineintreten oder aus ihm heraustreten, wobei diese Röhren die Kurve durchschneiden mässen. Hier, wo die Induk- tionsröhren oft in sich zuräckgehend sind, ist es auch ganz undenkbar, dass eine Veränderung der Induktion dadurch entstehen wärde, dass sich die Intensität der Röhren vom In- nen vermehren oder vermindern sollte, was gegen die trans- verse Bewegung der Energie nach dem Poynting'schen Strö- mungsgesetze streiten wärde. Nach dieser Anschauung können wir in folgender Weise einen Ausdruck fär die elektrische Feldstärke an einer Stelle der Grenzkurve erhalten. INET denken uns (Fis. 1) in der betreffenden Fläche eine Kurve so ge- zogen, dass, wenn PP' der Durch- schnitt zwischen der Fläche und der Bewegungsebene der Induktionslinie PB' ist, der Punkt P' in einer gege- benen Zeit st die Strecke P'P durch- läuft. Nach der Zeit st fällt daher diese Hälfskurve mit der Grenzkurve zusammen. Durch das Element As = PQ tritt mithin die normale Induktion rar: AS Sin &« coSf in der Zeit Af aus der umrandeten Fläche heraus, wo « der Winkel P'PQ und pg der Winkel zwischen PB und der Normale des Elementes PP'Q'Q sind. Weil nun PP'.PQ sin u« cos p& die Pro- jektion des Flächenelementes PQ' auf die zur Richtung von B senkrechte Ebene ist, so kann dieser Ausdruck auch als die Anzahl Einheitsröhren durch dieses Element bezeich- net werden. Alle diese Einheitsröhren durchschneiden dabei das Kurvenelement As. Wenn PB nach Richtung und Pros Dan er 6 F. A. Sundell. [N:o 15 Stärke die magnetische Induktion im Punkte P darstellt, so bezeichnet der angefährte Ausdruck das Volum eines schiefen Pårallelipipedes mit FP' Q'Q als Grundfläche und PB=B als Seitenkante. Dasselbe Volum können wir daher auch schrei- ben: B-PP'. As sin v cosy, wenn wv der "Winkel P'PB und yx der Winkel zwischen dem Kurvenelemente ss und der Nor- male der Bewegungsebene P'PB bedeuten. Bezeichnen wir noch mit ; Bs = sin vw lim ss die zu ihrer Richtung senkrechte Geschwindigkeitskompo- nente der Induktionsröhren, so wird 4s in der Zeiteinheit von einer Anzahl Ms ds = [BB] As cos x, daher die Längeneinheit von As von einer Anzahl Is =" FSE) CON durchschnitten. Da die Anzahl IR sich als den Zahlwerth oder den Betrag eines Vektors herausstellen wird, bezeichnen wir sie sogleich als einen Vektor, dessen Richtung durch das Vektorprodukt rechts angegeben wird. In Hinsicht auf die Bedeutung des Winkels yx können wir mithin schreiben Ns = [BV und die ganze in der Zeiteinheit durch die Grenzkurve her- austretende Induktion ist daher gleich dem Linienintegral i [BBrl]s ds. Man muss sich nun vorstellen, dass eine Abnahme der In- duktion durch die umrandete Fläche mit einer Erweiterung der FEinheitsröhren verbunden ist, in Folge dessen die frä- here Anzahl nicht weiter Raum im umrandeten Gebiete fin- det und daher ein Theil durch die Grenzkurve herausgetrie- $L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. [| ben wird. Das angefährte Linienintegral repräsentirt da- her die Abnahme der Induktion durch die umrandete Fläche in der Zeiteinheit und wir haben mithin laut Gl. (1) -— — Onda fö ds = [SVs (2) oder das Linrenintegral der elektrisehen Feldintensität längs einer geschlossenen Kurve multiplicirt mit ce ist gleich der An- zahl muagnetischer Induktionsröhren, die diese Kurve in der Zeiteinheit durchschneiden. Dieses gilt fär jede Kurve in der betreffenden Fläche. Denken wir uns eine Folge solcher Kurven, die einander nicht schneiden; bei der Erweiterung der Induktionsröhren, welche die innerste Kurve umschliesst, tritt eine Menge In- duktion hinaus. Durch die folgende Kurve passirt nicht nur diese Menge, sondern auch eine Induktion, die der Er- weiterung der Röhren zwischen den beiden Kurven entspricht u. s. w. Durch die letzte Kurve, unsere Grenzkurve, geht daher hinaus die Menge, um welche die Induktion im gan- zen Gebiete abgenommen hat, und ist folglich das dritte Glied in (2) völlig berechtigt. Es ist nun ganz im Sinne der Mazwell'schen Nahewir- rxungsanschauungen, wenn man annimmt, dass die demselben Kurvenelemente ds gehörigen Elemente der beiden Linien- integrale einander anzuordnen sind, d. h. man kann setzen: C GE, = [BYB:s = Ilse (3) Diese Gleichung repräsentirt Maxzxwell's zweites Prin- cip wie es Poynting modificirt: wenn elektromotorische Kraft hervorgebracht wird durch Veränderung im magnetischen Felde, ist die Kraft pro Längeneinheit oder die elektrische Feldintensität in einer gegebenen Richtung, multiplicirt mil c gleich der Aneahl magnetischer Einheitsröhren, welche die Län- geneinheit in dieser Richtung in der Zeiteinheit durchschnei- 1) L. c. S. 280. Wir haben hier den zweiten Theil dieses Principes um- formulirt, da wir nur ruhende Körper absehen. 8 A. F. Sundell. [N:o 15 den, wobei die elektromotoriscehe Kraft in der Richtung wirklt, in welcher sich eine Rechtsschraube bewegt, wenn sie von der Richtung der magnetisehen Induktion gegen die Bewegungs- richtung der magnetischen Induktionsröhren gedreht wird (vergl. auch 1.). Bei dem in Fig. 1. angedeuteten Falle bilden auch die drei durch Pfeile angegebenen Richtungen för &s, B und die Geschwindigkeit BV = Bp: sin v ein (schiefwinkliges) Rechts- system. 7 Die grösste elektrische Feldintensität erhält man in der Normale gegen die Bewegungsebene der magnetischen Induk- tionslinien, nach der Gleichung AES ITE welche wir als die Hauptgleichung dieser Erscheinung be- trachten. Wir haben hiermit unser Ziel erreicht und einen Aus- druck gewonnen fär die an einem beliebigen Orte eines mit der Zeit veränderlichen magnetischen Feldes inducirte elek- trische Feldstärke. Die Gleichung II. ist nicht an einer ge- schlossenen Kurve gebunden wie Gl. (1), sondern können wir sie auch auf 'offene Strombahnen" anwenden, wie wir im Folgenden Veranlassung finden werden. ?5;,B. 4y 4t mit der x-Achse paralleler Induktionsröhren fp SL positiv vorausgesetzt) und durch die Seite NO, c (CE, Äpptita = 42) dy st herein und wir bekommen einen Ueberschuss von c 4y 42 At. Die ganze Zunahme der magnetischen Induktion parallel der x-Achse durch die Fläche 00, in der Zeit At ist daher C (2 a ) dy 42 dt, oder die Zunahme pro Flächen- dz dy einheit und FE Zeiteinheit ist RR ==sYe (Se — I) was uns 2 die erste der folgenden drei Gleichungen giebt: ET SS VASER Crab a Ny dy dz [RE SNRA 187 d Ez RR RR SA OC ER pt Gig (18) u d 9z — d Ey d Ez öv dgr Die zweite und dritte Gleichung wird erhalten durch eine ähnliche Betrachtung fär die Seiten 00, und 00, des Parallelipipedes. Die Gleichung (17) ist die vektorielle Zu- sammenfassung dieser drei Gleichungen. In gleicher Weise behandelt geben die Gleichungen (13) in 8. das Aenderungsgesetz der elektrischen Induktion. Aus dem Rechtecke OO, treten in der Zeit Jt durch die Seite ON cec: 42dt=— D, By 42 At elektrische, mit der &x- Achse parallele Induktionsröhren heraus, durch die gegen- äber liegende Seite MO, HORA 1y) 42 dt Röbren in das Rechteck hinein; weiter bekommen wir cQy, 4y at =D, VB. dy 4t durch die Seite OM eintretende und c (Oy + g = — 42) A4y At avustretende Röhren. Es bleiben daher im Raset C (fe ct J Ay 4z 4t gegen seine Beite 00, senkrechte Ho Induktionsröhren und wir erhalten dör dz d Hy : Aj ' a ET Er ÄRE ja S h. die erste der Gleichungen LJ] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 21 EV SL NANDE dy & HADAR dz e dEy dÖYzx d 9z Nad ÅRE (19) von welchen die Gleichung (16) die vektorielle Zusammen- fassung ist. Alle Folgen, die man aus den Gleichungen (16) und (17) ziehen kann, sind mithin auch in den Poynting”schen Gleichungen II. und III. begrändet. 13. Ein sogenannter elektrischer Strom ist nach Poyn- ting's Anschauung !) identisch mit der Erscheinung, dass elek- trische Induktionsröhren aus dem einen Leitungsdrath um- gebenden Dielektrikum sich an den Drath anlegen und seit- wärts in ihn hineindringen. Der Drath ist nicht im Stande eine sich immer vergrössernde Induktion zu tragen, sondern »zerbricht" (,breaks") die Induktionsröhren, deren Energie zuletzt als Wärme erscheint. Wir können daher die Verän- derung der elektrischen Induktion durch eine Fläche im Felde einen elektrischen Strom nennen, möge diese Veränderung als elektrische Induktion fortdauern oder aufgebrochen werden. - Die Intensität J des Stromes (die Stromstärke) wird durch die Veränderung der normalen Induktion in der Zeiteinheit definiirt; wir setzen daher SER (20) Der Stromzustand an eimer Fläche wird durch die Stromdichte UBLEld ÖR I ET (21) dargestellt, d. h. i ist die Induktionsveränderung (die Anzahl eintretenden elektrischen Induktionsröhren) in der Zeitein- heit durch eine Flächeneinheit, die senkrecht auf der Rich- tung der Induktion oder der elektrischen Feldintensität steht. 1) L. ce. 8. 281, 282. 22 A. F. Sundell. [N:o 15 Der Gesammtstrom J oder die Anzahl der durch die Grenzkurve der Fläche in der Zeiteinheit eintretenden elektrischen Induk- vionsröhren wird mithin J =/ el (22) Man kann i als einen Vektor betrachten, die dieselbe Richtung wie 9 oder & hat, wenn die elektrische Induktion durch die betreffende Flächeneinheit zunimmt. Eine Abnahme d der Induktion ( = negativ) entspricht einem Strome, der der elektrischen Feldstärke entgegen gerichtet ist. Im letzten Falle ist auch laut der Formel (21) der Winkel zwischen i, und D, gleich zwei Rechten. Diese Stromdichte können wir auch dadurch als entstehend annehmen, dass eine Induktion von entgegengesetzter Richtung an die gegebene zugefägt wird. Wir betrachten daher im Folgenden i als positiv. Diese Betrachtungen können wir sowohl auf Leiter (Leitungsströme) als auf Dielektrika (Verschiebungsströme) amn- wenden. Nach unseren Definitionen sind diese beiden Arten elektrischer Ströme wesentlich nicht verschieden. Nur ist zu bemerken, dass die Emnergie der elektrischen Induktions- röhren in Leitern Umwandlungen unterworfen ist. 14. Wegen des Aufbrechens der elektrischen Induk- tionsröhren in Leitern ist es zweckmässig die Grundglei- chung (19) umzuformen. Man nimmt an !), dass eine in einem Leiter vorhandene elektrische Induktion, die nicht durch die Bewegung einer magnetischen Induktion unterhalten wird, nach einem gewissen Gesetze aufgebrochen wird und dass ihre Energie in Wärme verwandelt wird. Die in der Zeit- einheit för die Flächeneinheit umwandelte elektrische Induk- tion ist gleich dem Produkte « & der elektrischen Feldinten- sität & und einer Materialkonstante co, die man die Leitfä- higkeit nennt. Daneben kann ein Theil der eingetretenen In- duktion als solche fortdauern; diesen Theil bezeichnen wir mit = . Der vollständige Ausdruck fär die elektrische Strom- dichte wird mithin: 1) Siehe z. B. H. Weber, Die partiellen Differentialgleichungen der mathematischen Physik, I, S. 378. L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 23 c=06+"=i+ TT (23) Die beiden Glieder rechts bezeichnet man als den fär die Flächeneinheit genommenen Leitungsstrom i==.4G resp. Ver- schiebungsstrom = Ziehen wir jetzt von der in 12. gefun- denen elektrischen Induktion -c sä 2) Ay Ae At durch das Rechteck 00, Fig. 4. die brsehene Induktion oc GE, dy 42 At fort, so bleibt durch dieses Rechteck die elek- trische Induktion c (5 2 SE Ay 42 A4t— 0 Er A4y 42At, oder d wir bekommen pro Sale und Flächeneinheit dd I d$5z CK dt (an bred 7 ) oE Grundgleichung (16) bekommt die Form FS + (se+72)= ir ) (25) und die entsprechende TIntegralgleichung (9) können wir schreiben vå ib 7 , l n ” Der elektrische Strom ist nach dieser Anschauung eine Erscheinung, die mit der Bewegung der elektrischen Induk- tionsröhren im nächsten Zusammenhange steht, und sein Be- trag ist nach der letzten Gleichung proportional dem Linien- integrale der magnetischen Feldintensität längs der Grenz- kurve eines Querschnittes der Strombahn. Analog könnte man von einem ,magnetischen Strome" durch eine von der Strom- bahn begrenzten Fläche sprechen, der proportional dem Linien- integrale der elektrischen Feldintensität längs der Grenzkurve dieser Fläche sein wärde nach der Gleichung (1). !) Hierbei zie- hen sich die im Allgemeinen ringförmigen magnetischen Röhren zusammen gegen den Leiter und drängen in ihn hinein. Die !) In der Wirklichkeit durchfliessen diese Ströme die äussere Fläche der Strombahn. 24 A. F. Sundell. E [N:o 15 Gleichung (1) oder (17) ist aber unverändert beizubehalten. Die magnetische Feldintensität kann nämlich auch in einem Leiter ohne Hälfe besonderer Kräfte unbegrenzt fortdauern, da eine ,magnetische Leitfähigkeit" nicht existirt. Die in den Leiter eintretenden magnetischen Induktionsröhren werden nicht aufgebrochen, sondern nur geschwächt, wobei die Anzahl ihrer Zellen abnimmt und die Energie der verschwundenen Zellen in Wärme umgesetzt wird !). 15. Beim stationären Zustande haben We ER ST = = 0. Die beiden Feldintensitäten und die Stromdichte sind unab- hängig von der Zeit. Die beiden Grundgleichungen ergeben jer =0, [6 ds | dj er (27) Die elektrische Feldintensität kan man daher aus einem Po- tentiale berechnen. Der Verschiebungsstrom ist äberall gleich Null; elektrischer Strom ist nur in Leitern vorhanden nach der Gleichung = 6 (28) In einem linearen Leiterstäck vom Querschnitte / und von der Länge ! haben wir Pe i (29) wenn yr, und qo die elektrischen Potentiale am Anfange und am Ende des Drathstäckes sind, oder Ju = P,—- P2 ; (30) wenn man Ne (31) als den Leitungswiderstand des Drathes bezeichnet. Die Gleichungen (30) und (31) repräsentiren das Gesetz von Ohm, das mithin gleichbedeutend mit dem Gesetze fär das Auf- brechen der elektrischen Induktionsröhren in Leitern ist. 1) Poynting, 1. ce. S. 283, 284. L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 25 Die in ein Elementarprisma im Leiter mit der Grund- ebene hb und der mit der Richtung von & parallelen Seiten- kante & in der Zeiteinheit einströmenden bi elektrische In- duktionsröhren föhren mit sich die elektrische Energie t+iE bk oder pro Volumeinheit 3$iC6. ? wir auch diese Zeit tausend Mal, bekommen wir noch nicht die Schwingungsdauer der schnellsten ultravioletten Schwin- gungen. HFEine ausserhalb vorhandene elektrische Induktion strömt daher sehr schnell in den Leiter hinein, um die auf- gebrochene Induktion zu ersetzen. Im Leiter wird durch die Bewegung der magnetischen Induktion ein konstantes elektrisches Feld mit der Intensi- tät & unterhalten. Sämmtliche J eintretende elektrische In- duktionsröhren werden allmählig aufgebrochen. Beim Ab- stande CX=x von der Mittelebene C passiren in der Zeitein- heit beiderseits gegen die Mittelebene nur 1J' =X0o& elek- trisehe Induktionsröhren, da auch im Raume zwischen den beiden X-Ebenen die Stromdichte = .c E ist. Auf dem Wege a-—x sind mithin (a—x)s & solehe Röhren aufgebrochen und ihre Emnergie 3 (a—x) « 8? ist in Wärme umgesetzt vom Be- trage 1o 6=1iE pro Volumeinheit, was die eine Hältte der Joule'schen Wärme bildet. In den X-Ebenen ist die magnetische Feldstärke nur Ör JE 2 (39) ZIG C (& In Leiter nimmt mithin &9' ab mit dem Abstande von der Mittelebene und wird in dieser Ebene gleich Null. Die An- zahl der passirenden magnetischen Induktionsröhren ist aber äberall im Leiter c& pro Längeneinheit und wir haben ihre Bewegungsgeschwindigkeit 1) Abraham-Föppl, I, S. 321. L| Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 29 ESC NEREK GENTS 1G2 Bg Fn Brad Y ST ur (40) wo u' die magnetische Permeabilität im Leiter ist. In der Mittelebene wird By' unendlich gross, da aber B' dort gleich Null ist, so hat das Produkt Bp' B' immer denselben end- lichen Werth c 6. Die durch eine HFEinheit der Grenzfläche passirenden e & magnetischen Induktionsröhren bringen mit sich die Ener- gie 1e EH = +ao E; durch die X-Ebene passirt aber gleichzeitig nur die Energiemenge 1eECEH'=1x0o 6; auf dem Wege ist daher die magnetische Emnergie 4 (a—x) « 6? in Wärme umgesetzt, was wieder 1,8? = 1iGC pro Volumein- heit oder die zweite Hälfte der Joule'schen Wärme ergiebt. Fär die Bewegung der elektrischen Induktionsröhren im Leiter können wir keine Geschwindigkeit berechnen, da diese Röhren zum Theil aufgebrochen werden. In der For- mel för den Poynting'scehen Energiestrom kommt diese Ge- schwindigkeit aber nicht vor. Durch die X-Ebenen passiren die Emnergiemengen c[EH'] gegen die Mittelebene oder zu- sammen die Energie 205 ÖRE 266 0 é E : - a se GE, genau die in einem Prisma von der Grundfläche 1 und der Höhe 2x zwischen den X-Ebenen in der Zeiteinheit ent- Wwickelte Wärme. Wir wollen hier die Frage von der Schwächung der magnetischen Induktionsröhren (Ende 14.) berähren. Wir können nicht von einer ,magnetischen Leitfähigkeit" sprechen, welche wie die elektrische Leitfähigkeit « die Schnelligkeit anzeigen wärde, mit welcher die magnetischen Induktions- röhren aufgebrochen werden, da eine solche Zerbrechung nicht vorkommt. Die elektrische Leitfähigkeit kann aber auch aufgefasst werden als die Schnelligkeit, mit welcher die elek- trische Emergie in Wärme umgesetzt wird, nach der Formel W=10068 Wir können denken, dass die magnetische Ener- gie nach einem analogen Gesetze W=179Q? in Wärme um- gesetzt wärde, wo r die magnetische Leitfähigkeit wäre. Die 30 A. F Sundell. [N:o 15 umgesetzte magnetische Energie ist +i& pro Zeiteinheit und Volumeinheit. Wir haben daher bei der X-Ebene ;2 2 Cv2 2 ', rr =i6="N NNE a dr co TNA ee oder r=5 Vb d. h. die magnetische Leitfähigkeit wärde proportional dem Quadrate der Geschwindigkeit sein, mit welcher die magne- tischen Induktionsröhren sich im Leiter bewegen. HEine ru- hende magnetische Induktion dauert daher ungeschwächt fort, wie auch die Erfahrung zeigt. 17. Wird die Scheibe so gebogen, dass die Mittelebene wie auch die Grenzebenen koncentrische Cylinder bilden mit einer zur Richtung der elektrischen Feldintensität senkrechten Achse, und wird zugleich das elektrische Feld in solcher Weise deformirt, dass das Linienintegral der Feld- intensität längs eines Kreises mit der Cylinderachse als Achse konstant = yg ist, so geht die Formel (34) äber in die fol- genden: för die innere Hälfte der Cylinderscheibe, und 1J=5087 för die äussere Hälfte, wo R der Halbmesser des mittleren Cylinders ist. Fär eine dänne Scheibe mit grossem Halb- messer gehen diese Formeln zusammen in die einfachere For- mel oder J= LP (34-a) L| Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 31 Die magnetische Feldintensität ist Eb sllun (35 a) 2KACR Ce mithin konstant im äusseren Felde, und TESS ARE Er (39 a) im Leiter im Abstande x vom mittleren Cylinder. Im äus- seren Felde sind die Geschwindigkeiten der Induktionen: Vo => (36 a) ?R Bg = Taro (37 a) 18. Als weitere Anwendung nehmen .wir den von Poyn- ling!) behandelten Fall eines geraden unendlichen, homoge- nen Drathes mit dem Halbmesser a. Bei konstamtem Strome mässen auch hier die Niveauflä- chen des elektrischen Potentiales äqvidistante, zur Achse des Dra- thes senkrechte Ebenen sein. Die Feldintensität & ist daher iberall im Drathe und im umgebenden Dielektrikum konstant und parallel Fig. 6. der Drathachse gerichtet. In der Zeichnung Fig. 6. zeigen die klei- nen Kreise mit Mittelpunkt an, dass die elektrische Feld- stärke, wie der elektrische Strom, gegen den Zuschauer ge- richtet ist. Die Stromdichte im Drathe ist :=-.6G und der Gesammtstrom ist Ji==i7 AGS: (41) Wir können uns den Drath in einer cylindrischen , Elek- tricitätsquelle" mit dem Halbmesser b centrirt denken, welche 1) DL. ce. S. 281—286. 32 A. F. Sundell. [N:o 15 die nöthigen elektrischen und magnetischen Induktionsröhren liefert. Die elektriscehen Induktionsröhren bewegen sich in Ebenen durch die Drathachse in soleher Weise, dass J Röhren in der Zeiteinheit jeden Kreis durchschneiden, welcher seine Ebene senkrecht zur Drathachse und sein Mittelpunkt in dieser Achse hat. Jede Längeneinheit eines solehen Kreises im Dielek- trikum mit dem Halbmesser r wird in der Zeiteinheit von - Röhren durchschnitten. Die magnetische Feldstärke im Ab- stande r=CR von der Achse ist daher J Ö = Inre und im Kreise nach Ampéere's Regel gerichtet wie der Pfeil H zeigt. Die Geschwindigkeiten der Induktionsröhren sind: (42) GS S0L Be NYCANDER a? o Ord Dö FE, ARE re (42) : - GS ERT 08 OO 2ICSD BRG GR a (42) und der ib ist & = ec [GH] = FE. (45) 2Xr An der Oberfläche des Drathes ist r=a= CA und wir bekommen folgende Specialwerthe: 2 FD (46) &— JE (47) NE OR Laut dem letzten Ausdrucke strömt durch die Fläche der Längeneinheit des Drathes hinein in der Zeiteinheit die Energiemenge JE =7a?c 6, der Jouleschen Wärme äqvi- valent. Setzen wir weiter «=1,' u=1,; a=0,5 em, 0==688500-5 so werden beim Drathe B,= 1722.1015 SN (57,4 Millionen Mal die Geschwindigkeit des Lichtes oder die Hälfte der entsprechenden Geschwindigkeit bei einer 1 cm dicken Kupferscheibe), Bp = 523 & (die doppelte der Ge- windigkeit bei der Kupferscheibe). L| Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 33 Ueberall im Drathe ist die Stromdichte i = « &. Der Gesammtstrom innerhalb eines Kreises mit dem Halbmesser r = COX ist daher J=ar606=5J, (48) d. h. von den J elektrischen Induktionsröhren, die durch die Oberfläche des Drathes hereindringen, sind nur J” beim Ab- stande r von der Achse zuräöck. Die durch die Cylinder- fläche von der Höhe 1 passirende elektrische Energie ist 1J' E= Mk ; auf dem Wege —dr gegen die Achse wird 2v . offenbar die Energie — veran oder pro Volumeinheit dl = 1:6C in Joule'scehe Wärme umgesetzt. - AX är - Die magnetische Feldstärke im Abstande »r ist mithin fö = Fre Iran 2Ar ec 2xa?c 2 (49) und wie der Pfeil H" gerichtet. Die Anzahl der magnetischen Induktionsröhren bleibt immer = c&E pro Längeneinheit und ihre Geschwindigkeit geht hervor aus der obigen Formel (50) sie wird unendlich in der Achse des Drathes. Bei der Annäherung an die Achse wird die Anzahl Zel- Jern vt Kg ERE in den ringförmigen magnetischen In- duktionsröhren immer kleiner. Durch die genannte Cylin- derfläche passiren in der Zeiteinheit ec & Ringe mit x»”1i6& Zellen. Auf dem Wege —dr verschwinden — 2 zrdri& Zel- len, oder pro Volumeinheit i& Zellen mit einer Energie- menge 1 iGE, die zweite Hälfte der Joule'schen Wärme. Wir wollen weiter die elektrische sowie die magne- tische Energie im Raume zwischen dem Drathe und der Elektricitätsquelle berechnen. Wir erhalten die elektrische Energie WE je &« Er dr =17z (b—a?) £ 8? 34 A. F. Snndell. [N:o 15 und die magnetische Energie 7 : 2 ST NAO 2 b Wan = 7 u Dr dr = 4 7TA a v€ lögE Das Verhältnis 4 2 ERS . WS = $ LSE log 2 (ER 0,0625.4,6052.6888?.103? ist einesehr grosse Zahl(in unserem Beispiele= 2.2499.75. 9, 109 = 303.10!9 fär h= 50 cm), d. h. die elektrische Energie ist ein sehr geringer Bruchtheil der magnetischen Energie. Dabher ist auch die enorme Geschwindigkeit der elektrisehen Induktion ganz nothwendig, damit doch gleich viel elektrischer wie magnetischer Emnergie in der Zeiteinheit durch jede Flächeneinheit gegen den Drath hinströmen mag. Auch innen im Drathe ist sehr wenig elektrischer Energie vorhanden. Durch eine Rechnung wie in 16. und mit Anwendung von (49) und (59) finden wir wieder fär die ,magnetische Teitfähigkeit" denselben Ausdruck Tr = BES ör Diese Anwendungen der Poynting” Clin Anschauung zeigen, dass die Bewegung der elektrischen und magnetischen Induktionsröhren von der Leitfähigkeit und Gestalt des Lei- ters abhängt; im Dielektrikum hat auch die Dielektricitäts- konstante einen HEinfluss, sowie in allen Medien die magne-. tische Permeabilität. Aus schon erwähntem Grunde können wir nicht fär die Bewegung der elektrischen Induktion im Leiter eime Geschwindigkeit berechnen und brauchen wir da- her auch nicht die Dielektricitätskonstante in sclehen Me- dien zu kennen. För unsere Zwecke war es hinreichend die Anzahl der durch eine geschlossene Kurve passirenden elek- trischen Induktionsröhren, d. h. die elektrische Stromstärke bestimmen zu können. 19. Bei geschlossenen Stromkreisen werden die Be- wegungsverhältnisse im umgebenden Dielektrikum sehr ver- wickelt; wir mössen uns mit Andeutungen begnägen. Poynting +?) nimmt an, dass die elektrisehen Induktions- röhren aus den Theilen des Stromkreises herrähren, in denen die elektromotorischen Kräfte wirksam sind. JIE ÖSSh AS L| Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 35 Denken wir uns zuerst einen homogenen Drath von konstantem Querschnitte mit nur einer elektromotorischen Kraft; von: ihrem BSitze £ Fig. 7. gehen nach allen Seiten elektrische Induk- tionsröhren = FRds - Da laut (32) in jeder Längeneinheit die Wärme entwickelt wird, so ist fär den ganzen Drath die Joule'sche Wärme W=JE= fr ds. (55) Nach dem Principe der Erhaltung der Energie muss eben dieselbe Wärmemenge am BSitze der elektromotorischen Kraft konsumirt oder als elektromagnetische Energie ausgegeben werden. 21. Die magnetische Energie im Felde eines linearen Stro- mes können wir in folgender Weise berechnen. Wir denken uns eine von der Strombahn umrandete Fläche; die den Strom umgebenden ringförmigen magnetischen Induktions- röhren gehen alle durch diese Fläche und die Anzahl Röh- 38 A. F. Sundell [N:o 15 ren durch das Flächenelement df ist B, df. Die magnetische Energie des Feldes ist nun WE :|8 OD dv. Nehmen wir als Volumelement das Volum dv = df, ds von dem Bändel Induktionsröhren, der durch df geht, so erhalten wir ee Me [es ER Je ir fö då weil B,df = B df, längs dieses Bändels mit dem veränder- lichen Querschnitte df, konstant ist. Nach (27) ist daher Lt Wi == | Ön dj (56) Wenn wir weiter die magnetische Induktion, welche wie & proportional der Stromstärke ist, durch die Gleichung | SSA EUR (57) C definiren, so erhalten wir WW, == (58) Der Faktor L, die Selbstinduktion der Strombahn, hängt von der magnetischen Permeabilität des umgebenden Dielektri- kums sowie von der Form und den Dimensionen der Strom- bahn ab. Das magnetische Feld im Inneren des Drathes ist hierbei nicht beachtet. 22. Der Poynting'sche Energiestrom verläuft senkrecht gegen die Richtung der elektrischen Induktionslinien. Da diese iäberall in der Nähe des Drathes ihm parallel ange- nommen sind, so wäre ein Energiestrom längs des Drathes ausgeschlossen. Man kan daher im Allgemeinen nicht mit Ferraris!) den BLeiter' als ein ,Geleiset der Energieäöbertra- gung betrachten, das die Fortpflanzungsrichtung des Ener- 1) ”Wissenschaftliche Grundlagen der Elektrotechnik, S. 337. L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 39 giestromes bestimmen wärde. Lieber können wir die Leiter als Koncentrationsgebiete auffassen, die wegen ihrer Fähigkeit elektrische und magnetische Energie in sich hereinzuziehen den Energiestrom veranlassen und gegen sich richten. Wir haben angenommen, dass die elektrischen Induk- tionsröhren mit ihren Enden am BSitze der elektromotorischen Kraft hängen bleiben und dass sie mithin auf einmal ihrer ganzen Länge nach in den Leiter hineintreten. Poynting?) betrachtet doch diese Bedingungen als nicht nothwendig. Die Röhren können auch mit ihren Enden längs des Drathes gleiten. Dabei entstehen Ladungen an der Oberfläche des Drathes und die Enden der Röhren werden fräher zerstört. Die Winkel zwischen dem Drathe und der elektrischen Feld- intensität wärden spitz sein und wir erhielten beim Drathe eine normale Komponente von & und einen Energiestrom längs des Drathes vom Sitze der elektromotorischen Kraft weg nach Theilen, in denen die Emnergie in grösserem Grade verbraucht wird. Die tangentielle Komponente von & wärde um so kleiner sein je kleiner das nöthige Potentialgefälle wäre. Bei Stellen mit grossem Widerstande oder kleinem Querschnitte wärden die elektrischen Induktionsröhren beinahe parallel dem Drathe sein. In diesen Hinsichten wären die Linien in Fig. 8. zu modifiziren. Die Versuche von Herrn Professor W. de Nikolajew ?) zeigen in der That, dass Theile einer Strombahn mit kleinem Potentialgefälle und grosser gegenseitigen Potentialdifferenz sich anziehen, obgleich der Strom sie in entgegengesetzten Richtungen durchläuft, was nur durch die Längsspannung der elektrischen Induktions- röhren zwischen diesen Theilen zu erklären ist. 23. Ein extremer Fall trifft ein, wenn ein Theil der Strombahn ein ,vollkommener Leiter" ist. In einem solchen Körper mit unendlicher Leitfähigkeit kann ein elektrisches Feld nicht existiren; die äussere Feldstärke muss auf der Fläche des Körpers senkrecht stehen.?) Beim Annähern an einen solchen Theil stellen sich daher die Enden der elektri- NET. c-S: 287, 290. ?) Physikalische Zeitschrift, 4., S. 546. ?) Abraham-Föppl, 1. ce. 8. 330. 40 / A. F. Sundell. [N:o 15 schen Induktionsröhren senkrecht gegen die Strombahn. Als einen Specialfall betrachten wir den Strom in einem , Kabel” von zwei koncentrischen vollkommen leitenden, durch ein Dielektrikum getrennten Kreiscylindern. Die Poldräthe ei- ner Säule stehen mit dem einen Ende des Kabels in Verbin- dung und stellt eine Potentialdiffereuz q,—qy2 zwischen den Cylindern her mit einer positiven Ladung e pro Längeneinheit auf der äusseren Fläche des inneren Cylinders und eine gleich grosse negative Ladung auf der inneren Fläche des äusseren Cylin- ders. Die elektrische Induktion im Dielektrikum durch eine Cylinderfläche mit dem Halbmesser »r und der Höhe 1 ist daher 27rDH=e!) und die radiale elektrische Feldintensi- tät daselbst ist E= SÅ ae tog (59) € 2x re Wir haben mithin die Potentialdifferenz ” edr 053 : pi fa =|' ag Ae log - (60) daher vet 2xe (Pi —P2), log MR (61) ve wo r, und »r, die Halbmesser des inneren und des äusseren Cylinders sind. Die Kapacität der Längeneinheit des Kabels ist daher we 27ne 4 nl log 2 (62) 7, Jetzt denken wir uns das andere Ende des Kabels durch eine leitende Platte von der Leitfähigkeit « und der Dicke a ge- schlossen, die senkrecht auf der Cylinderachse steht, und neh- men auch in dieser Platte die radiale Feldintensität (59) an. Im Abstande >» ist die radiale Stromstärke J=2ara06 =" = 27r DB, (63) € 1) Vergl. Abraham-Föppl, S. 345. Tjo Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 41 oder auch nach (61) 27090 (P,—P) I år dare 5 2 (64) log Rh. Der Strom ist daher gleich stark durch alle koncentrischen Querschnitte der Platte und die radialen elektrischen Induk- tionsröhren bewegen sich mit der Geschwindigkeit DA (65) durch das Dielektrikum längs des Kabels von der Säule zur Platte. Im Dielektrikum entstehen mithin nach III. kreisför- mige magnetische Induktionsröhren um die Cylinderachse mit der Feldintensität 1 ace Sh - D Få Ör dB» = 2arceE 2Are (66) oder a 0 (PP). | Öd DN relog 12 (67) = 1 Der Energiestrom verläuft parallel der Cylinderachse und hat die Stärke =e[CH]=- (68) 4? ee Die ganze in der Zeiteinheit in die Platte hineinströmende Energie ist W= i 20 Nar dre - Tog, (69) 4xpe Axe? ri Diese Energie ist die Joule'sehe Wärme, die man auch mit der Stromstärke und dem Widerstande berechnen kann: In den vollkommen leitenden Cylindern giebt es eigent- lich kein elektrischer Strom in Poynting'sehem Sinne. Man 42 | | A. F. Sundell. [N:o 13 spricht von ,Flächenströmen"!), in welchen die Ladung e sich längs der beiden Cylinderflächen in entgegengesetzten Richtungen bewegen. Mit der Geschwindigkeit VBp (65) be- kommt man in der That die obige Stromstärke (63), welche auch nach (27) (doch nicht nach unserer :Anschauung) die magnetische Feldstärke (66) giebt: Die magnetische Induktion durch einen axialen Schnitt von der Höhe 1 ist | = [= er loe (10) oder mit dem Strome - Verbindung gestellt: : Je af=22, fen (71) wo | L=37 087 (72) die sogenannte Selbstinduktion des Kabels pro Längeneinheit ist. Zwischen den Grössen KX und L hat man die Relation KINESRe (13) Endlich haben wir im Dielektrikum pro Längeneinheit die magnetische Energie In [BO iv=4[B ir [8 ds=5" [Sar ä nach (66) oder Wa==9 (14) Die elektrische Energie ist selbstverständlich er Je IE We=$e lg) =E lvr—92)” Föne (75) nach (64), (72) und (73). 1) Abraham- Föppl, 1. ec. 8 73, S. 331. EJ Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 43 Das Verhältniss: Win. 4 öron We ” ee ist auch hier eine sehr grosse Zahl, wie in 18. In der Wirklichkeit besitzen die beiden Cylindern immer einen gewissen Widerstand, der auf die Stromstärke und die Feldintensitäten einwirkt. Die radialen elektrischen Induk- tionsröhren werden gebogen mit ihren konvexen Seiten ge- gen die Endplatte und man hat daher eine der Cylinderachse parallele Komponente fär den Strom in den Cylindern. Die elektrischen wie auch die magnetischen Induktionsröhren ha- ben iberhaupt in jedem Punkte eine axiale und eine radiale Geschwindigkeit. 'Die letztere Komponente entspricht dem Strome in den Cylindern und wird fär die magnetischen Ringe um so kleiner, je grösser die Leitfähigkeit der Cylin- der ist, d. h. desto weniger bestreben sich die Ringe zu er- weitern. In dieser Weise "bekommen wir die in' magnéto- statischer Hinsicht nöthige magnetische Feldintensität im In- neren der Cylinder, die auch im Grenzfalle bei vollkommenen Leitern stehen bleiben muss. Mathematisch genommen können wir den Flächenstrom als einen Grenzfall des körperlichen Stromes betrachten; das Produkt einer 'unendlich kleinen elektrischen Feldintensität mit einer unendlich grosser Ge- schwindigkeit hätte hier den in allen Theilen der Leitung gleichen Werth AJ. Die Formeln (59)— (61), (63), (66), (68)—(70) gelten auch im allgemeinen Falle, wenn man nur die Ladung e mit der Potentialdifferenz g,'—qw; zwischen den Enden der Cylinder an der Platte berechnet, daher — 22xe(P,'—P2') je dlos, 7; setzt. Beachtet man nicht die Störung beim Uebergange zwi- schen der Platte und der Cylinder, so bekommt man folgende Ausdräcke fär die Stromstärke: JE hopp) FTP P) > 2 APP) ; l l log KO (76) Tr, oder 44 A. F. Sundell. [N:o 15 loge & I I (77) wo fi, fy ov 02 die Querschnitte und Leitfähigkeiten der Cy- linder, ! die Länge des Kabels und R&B der ganze Wider- stand der Leitung sind. Speciell erhalten wir die die Ladung e bestimmende Potentialdifferenz rs pdis Fl (PP) log (18) Yi TAR ER aren Die Formeln (63) und (76) fordern, dass eine elektrische Feldintensität, die dem Strome J entspricht, auch an der anderen Fläche der Cylinder und der Platte vorhanden ist. Es muss sich daher unter dem Einflusse des Stromes ein elek- trostatisches Feld ausbilden im Dielektrikum ausserhalb des Kabels wie auch innerhalb des inneren Cylinders, falls es hohl ist. 24. In einem Stromkreise sind immer mehrere Kontakte wirksam. Wir werden den entstehenden Strom untersuchen. Arbeiten zwei elektromotorische Kräfte F,, £, in der- selben Richtung, bringt jede för sich an einer Stelle des Strom- kreises die elektrischen Induktionen D,, Da hervor, welche dieselbe, von der Leitfähigkeit und den Dimensionen des Drathes abhängige Geschwindigkeit 2Bp besitzen. Wir können daher die Induktionen einfach addiren. Bezeichnen wir mit ds ein Element der Randkurve des Querschnittes, so erhalten, wir die Stromintensität J =[E+2) Bp ds =/D ds + [DWods=J+ oder nach dem Ohm'schen Gesetze RA fRåds Jede der beiden elektrischen Induktionen bringt eine magnetische Feldintensität hervor nach III. oder (13). Wir erhalten daher zwei magnetische Induktionen in Bewegung, L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 45 welche mit der Geschwindigkeit Bp in die Strombahn hinein- dringen. Hier, wie im ganzen Felde, ist die magnetische Feldintensität die Resultante der beiden inducirten Feldin- tensitäten und sie kann als durch den resultirenden Strom J,+Ja hervorgebracht betrachtet werden. Man ist daher be- rechtigt die Gleichung (55) anzuwenden und findet fär die Joule'sceche Wärme den Ausdruck W=(J,0J2) (E+) = (JytI) E+) Er (80) An jedem Kontakte wird daher eine Wärmemenge kon- sumirt, die gleich dem Produkte der elektromotorischen Kraft mit der ganzen Stromstärke ist, d. h. daselbst wird sowohl die Wärme konsumirt, welche dem von dem Kontakte her- vorgebrachten Strom entspricht, als auch nach demselben Ge- setze eine Wärmemenge fär einen anderswoher kommenden Strom. Fär zwei in entgegengesetzten Richtungen arbeitende elektromotorische Kräfte hat man E,—E, J=J, Ja = AT (81) wenn FE, >E, ist, und VE= (Ji—J2) (E,—E) = (Ji—J2) ET (Ji—J2) Es. (82) Wir mössen annehmen, dass schon am ersten Kontakte eine Wärmemenge (J,—-J,) E, konsumirt wird, die grösser als die ganze in der Strombahn entwickelte Joule'sche Wärme ist. Der Ueberschuss (J,—J.) E> wird am zweiten Kontakte aufgenommen, was immer geschieht wenn ein Strom den Kontakt in einer Richtung durchläuft, die die elektromoto- rische Kraft entgegengesetzt ist 'Peltier'sche Wärme, Thom- son'sche Wärme). Wir können auch schreiben: W=J, E+, E+ E>+tJo Es, (83) W =J EE, J, EJ, E,+Ja Es, welche Gleichungen die selbstständige Funktion jeden Kon- 46 A. F. Sundell. [N:o 15 taktes anschaulich macht. Dem Kontakte wird eine Wärme- menge entzogen, die seiner elektromotorischen Kraft und der von ihm erzeugten Stromstärke entspricht, und dazu wird dem Kontakte noch eine Wärmemenge entzogen resp. zuge- föhrt, welche seiner eigenen elektromotorischen Kraft sowie der Stromstärke von einem fremden Kontakte entspricht. Diese Sätze können auf eine beliebige Anzahl Kontakte erweitert werden. Die entsprechenden Gleichungen sind: ZE E / Rds (82) för den ganzen Stromkreis, und WES (85) wo die Glieder J und E positiv oder negativ sind. 25. HFin leitender Körper in der Nähe der Strombahn bewirkt Störungen im Verlaufe der Induktionslinien. Es sei Fig. 9. RS die Strombahn, AB der Körper. Die Richtung der elektrischen Feldstärke ist durch Pfeile angegeben. Bei ihrer Ankunft zum Körper werden die Induktions- röhren abgebrochen; die Enden drän- gen nicht in den Körper hinein, son- dern gleiten längs der Oberfläche bis dass sie sich an der anderen Seite wieder vereinuigen und den Weg nach der Strombahn als ganze fortsetzen. Die freien Enden stehen senkrecht ge- gen die Oberfläche des Körpers, die eine Niveaufläche ist mit demselben Potentiale wie die nächst gegenäber liegende Stelle der Strombahn. Wir erhalten !), wie fär einen Leiter im elektrostatischen Felde, eine negative Ladung an der Hälfte CAD, die gegen das höhere Potential gewendet ist, und eine gleich grosse positive Ladung an der anderen Hälfte C BD. Fig. 9. VYNEPOYNGIA da, La ESS, 2036 L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 47 Nur beim Anschwellen des Stromes passiren elektrische Induktionsröhren durch den Körper und erzeugen in ihm ein magnetisches Feld, das in statischem Zustande zuräckbleibt als eine Fortsetzung des äusseren Feldes, wenn der Strom konstant geworden ist. Theils durchsetzer die magnetischen Röhren die Grenzfläche, vielleicht mit einer Brechung, theils sind sie beiderseits der Fläche einander parallel. Das Stäck eines magnetischen Ringes innerhalb des Körpers darf man bei einer Integration längs der Röhre nach (27) nicht mitnehmen, da es nicht von elektrischen Induktionsröhren durchschnitten wird. Man bekommt doch den richtigen Werth der Stromstärke, weil alle elektrischen Röhren den äusseren Theil der magnetischen Linie durchschneiden und nach der Strombahn gelangen. Als einen interessanten Specialfall erwähnen wir die Ausfällung eines Bändels magnetischer Röhren im Felde mit leitendem Materiale. Die magnetischen Ringe in diesem Leiter treten mnirgends durch die Grenzfläche heraus. Die Enden der elektrischen Röhren kriechen den Leiter rund herum, die magnetischen Röhren gleiten aber längs seiner Fläche vorbei. Die magnetische Feldintensität im BLeiter wird hierbei nicht verändert, wohl aber die magnetische In- duktion. Sind die magnetischen Permeabilitäten im Leiter und im äusseren Felde u' und u, so haben wir aussen B=uD, innen B'=wH, daher H':B=w :u Ist nun u' sehr gross (ferromagnetisches Metall), so wird die magnetische Induktion im Leiter sehr stark. Beim Anwachsen des Stromes wird daher eine bedeutende Menge magnetischer Energie + w &? im Leiter magazinirt. Nehmen wir vom Metallringe ein Stäck weg, so bekommen wir zwischen den zuriäckbleiben- den NSchnittflächen (Polflächen) ein starkes magnetisches Feld (Elektromagnet), das grösstentheils in Ruhe ist, da die- jenigen elektrischen Röhren, welche zwischen den Polflächen passiren, nur von einer schwachen magnetischen Induktion begleitet sind. 1) 1) Integrirt man, wie Ferraris (1. ce. S. 221) nach Gl. (27) längs einer geschlossenen Kurve, die theils im Leiter, theils zwischen den Polflächen liegt, so erhält man wohl den richtigen Werth S-J des Integrales. Diese Anwen- dung der Gleichung ist aber nicht im Sinne der Poynting'schen beweglichen 48 A. F. Sundell. [N:o 15 Ein kurzes Eisenstäck im Felde wird in analoger Weise magnetisirt und seine Fläche erhält freien Magnetismus. Das von diesem Magnete erzeugte äussere magnetische Feld ist grösstentheils statisch und muss beim Anwenden der Gleichun- gen IlIa., IITa. und (15 a) als ein eingeprägtes betrachtet werden. 26. Analoge Betrachtungen gelten, wenn im elektromag- netischen Felde ein Isolator mit hoher Dielektricitätskon- stante vorhanden ist. An seiner Oberfläche entsteht durch elektrisehe Polarisation freie Elektricität, die ein grössten- theils elektrostatisches Feld hervorruft. Specielle Beachtung verdient ein Kondensator im Felde, dessen Belegungen durch Dräthe mit zwei Punkten der Strombahn verbunden sind. Stäöcke elektrischer Induktions- röhren häufen sich zwischen die Belegungen zu einem star- ken Felde, bis dass die Potentiale der Belegungen den Po- tentialen der angeknäpften Punkte der Strombahn gleich ge-: worden sind. Nur diejenige elektrische Induktion, die der .passirenden magnetischen Induktion entspricht, ist in Bewe- gung; der grösste Theil bildet ein elektrostatisches Feld. Ist nur ein Leiter mit der Strombahn verbunden, be- kommt auch er ein gewisses Potential und eine Ladung, die ein statisches Feld hervorbringt. 27. Wenn mehrere lineare Ströme im Felde vorhanden sind, wird die magnetische Energie des Feldes durch die Resul- tante der von den Strömen hervorgebrachten magnetischen Feldintensitäten bestimmt. Fir zwei Ströme J,, J,, die ein- ander nicht umschlingen, hat man daher die totale magne- tische Energie m==3n [903] [drar+2 fördrcos(dO dv | Ör | wo Di, HD. die separaten Feldintensitäten sind. Wir behan- deln zuerst die Summe des ersten Gliedes und der Hälfte des zweiten Gliedes, d. h. das Integral 2 f(D 1 De cos ($,0) Jdv=3 |, (+ De c0s($,52) Jar. Induktionen, sondern beruht darauf, dass [ös ds längs einer solchen Kurve we- gen statischer Verhältnisse den gleichen Werth hat, wie fir eine nahe lie- gende Kurve im äusseren Felde. L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 49 Wir denken uns die beiden Strombahnen in einer ge- meinsamen Fläche liegend und nehmen als Volumelement das Stäck dv = df, ds eines Bändels Induktionsröhren des Stro- mes J,. Wir haben demnach B,dv=B,df,ds = Bindf, ds, wenn df, der schräge Durchschnitt des Bändels mit der ge- nannten Fläche und Bina die normale Komponente von B, bei df, sind. Wir können daher setzen 3 [Bi (S+0:0:005($5)) dv=4 [Buäl, f (9:+5:005(050)as Nun ist Ö,+t02 cos (0,0.)=09s die Komponente nach ds der magnetischen Feldintensitäl und wir haben daher nach (9) f(-+5 COS 0:52 Jas = RR dq, wo dq das Flächenelement einer von dem betreffenden mag- netiscehen Bändel umrandeten Fläche ist. Da wir stationäre Strömung voraussetzen, so findet eine Anhäufung elektri- scher Induktion nur in den Strombahnen statt. Man kann nun immer die von J, begrenzte Fläche ff, gleich fi.+f2 setzen; der Theil fi, wird von den magnetischen Induktions- linien durchsetzt, welche nur den Strom J, umschlingen ; die Linien durch f, umkreisen aber beide Ströme. Fär die erstgenannten Induktionsröhren hat man daher SERIER und dt fär die letztgenannten = = in ti2n, oder SR I , : fö ds= TT ind = Jr resp. = (bn de Flinga wo I, Jo. die Querschnitte der Strombahnen sind. Das Li- nienintegral denken wir uns der Richtung des Stromes J, zugeordnet, daher fällt iz» positiv oder negativ aus jenach- dem die Ströme beide in derselben Richtung oder in entge- gengesetzten Richtungen die Fläche durchsetzen. Das Dop- pelzeichen von J, ist daher nöthig, wenn man auch Ja als eine positive Zahl zu betrachten wiänscht. Unser Resultat wird mithin: 50 A. F. Sundell. [N:o 15 | : [Bud j gor ma ä Bandfaa casa [ sd kf och | Bandfusds 20h | Byndfr Nach (57) ist En LyJy, Wenn wir mit L,, die Selbstinduktion des Stromes J, bezeichnen. Das erste Glied der letzten Seite können wir daher schreiben: UN Im zweiten Gliede haben wir nach (7) fd = f Yada 3 TE bl dl, SOS 1dla) weil !) im Lorentz'schen Maasse I, = JG 4 fär das Ele- 12 ment dl, des Stromes J, ist und daher dl, cos (dl, dl.) Monstonsadigt oeAnve ri2 wo dl, ein Element des Stromes J, und ri, der Abstand zwi- schen dl, und dl, sind. Die beiden Integrationen im Doppel- integrale mässen der Richtung von B, entsprechen. Wir erhalten daher schliesslich: JL 3 [duvan f(B+5:005(5:50) ds==a Ludi + Ge af | Bäaeosäan), 712 In derselben Weise behandeln wir den noch äbrigen Theil von W,, oder bg | ( Br+d Na cos (9:52 Ja or | B, (8:+8:0:005(5:57) dv. Wir setzen B,dv=9B,df,ds = Boandfyds und integriren längs den magnetischen Induktionsröhren des Stromes Ja wie oben längs denjenigen des Stromes J, und finden: "dl, dl, cos (dl, dl.) | | $ [Bi(SHBi de 008 (5150 )dv= Jalal Aråga NN JET ) Abraham- Föppl, 1. c. S. 220, GI. (168 a). L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 51 Das Doppelintegral entspricht hier der Richtung des Stromes Ja; man kann es aber auch als dem Strome J, an- gepasst betrachten, da hierdurch die beiden FElemente dl, dl, auf einmal Richtung wechseln, wenn die Ströme entge- gengesetzte Richtungen hätten, und daher cos (dl, dl;) das Zeichen nicht wechselt. Wir sind mithin berechtigt die bei- den Theile von W, ohne weiteres zusammenzuschlagen und erhalten den Ausdruck 1 Wu === (3 LudY Elida tå La), (86) OR pli js ; 4 dl, dl, = (dl, dl.) (87) (die gegenseitige Induktion der beiden Strombahnen) gesetzt haben. Das Doppelzeichen fällt weg, wenn man die Bahn- elemente dl,, dl; in den Richtungen der Ströme rechnet. Ge- hen nämlich die Ströme in" entgegengesetzten Richtungen (von derselben Seite gesehen), so hat man das eine Element mit geänderten Richtung zu nehmen und cos (dl, dl;) wechselt Zeichen wie auch L,.,, d. h. das Doppelzeichen liegt im Aus- drucke för La. Es ist zu beachten, dass die magnetische Induktion des Stromes J, durch die von der Strombahn fär J, umrandete Fläche geschrieben werden kann: fSvah== Ia Jy, (88) wo Ly, nach der ersten Auffassung laut (87) zu berechnen ist. In gleicher Weise ist die magnetische Induktion von Jz durch die von J, umrandete Fläche i Baondfi = = Ibsen (88 a) Der Ausdruck (86) kann bekanntlich auf mehrere Ströme J, J, Jz: ++» erweitert werden. 28. Wir gehen jetzt zur Behandlung veränderlicher Zu- stände im elektromagnetischen Felde. Dieses Medium können 52 A. F. Sundell. [N:o 15 mit einer Flässigkeit vergleichen. Wie sich die Fläössigkeits- partikel mit jedem Geschwindigkeitsgrade in Strömen be- wegen können, so haben wir auch den elektrischen und mag- netischen Induktionen kontinuirliche Bewegungen zugeschrie- ben, in welchen die Geschwindigkeit von äusseren Verhält- nissen abhängig ist. Diese Bewegungen sind aber streng von den Störungen zu unterscheiden, die sich von einer Stelle nach allen möglichen Richtungen fortpflanzen mit ei- ner Geschwindigkeit, welche nur von den Eigenschaften des Mediums abhängen. Es ist Mazxwells unsterblicher Verdienst diese FEigen- schaft des elektromagnetischen Feldes entdeckt und die elek- tromagnetische Lichtheorie begrändet zu haben. Wir brauchen hier nicht näher auf diese Theorie einzugehen; wir bemer- ken nur, dass die Fundamentalgleichungen (16) und (17), welche . auch aus den Poynting'schen Anschauungen hervorgehen, zu dem Resultate fähren, dass die Fortpflanzungsgeschwindig- keit in homogenen Dielektrika för Störungen in der elektri- schen oder magnetischen Feldstärke eine und dieselbe ist und sich mittelst der Gleichung NE 89 KE (89) berechnen lässt. Hier mögen wir erwähnen, wie schön der Poynting'sehe Energiestrom sich an der Fortpflanzung der Lichtenergie bewährt;'!) die Lichtstrahlung ist nämlich = c [ED], identisch mit dem elektromagnetischen Emnergiestrome. Auch in einem Leiter schreitet eine von zwei Ebenen begrenzte Welle elektrischer oder magnetischer Induktion nach beiden Seiten mit der Geschwindigkeit (89) fort,?) aber diese beiden Wellen haben kein hinteres Ende, d. h. es bleibt immer eine gewisse Feldintensität zuröäck. Der Ausschlag 1) Poynting. Erste Abhandlung S. 358; H. A. Lorentz, Encyklopedie, 1. c. S. 121; Abraham-Föppl, 1. c. S. 310, 311. 5) H. Weber, Partielle Differentialgleichungen, II, S. 306, SIM L1 Die Wanderung der Envergie im elektromagnetischen Felde. 53 [d ist aber äberall in der Welle mit dem Faktor e — ”& " behaf- tet und es findet also eine starke zeitliche Dämpfung statt. Wir haben mithin im Leiter sowohl einen Verschiebungs- strom als auch einen Leitungsstrom. Wegen der Dämpfung muss, damit die Feldintensität merklich sei, die ursprängliche Erregung in irgend einer Weise erneuert werden. Es kann daher schliesslich ein stationärer Leitungsstrom hergestellt werden. Aber schon fräher kann man sich oft erlauben in Stromsystemen von määssiger Ausdehnung die Formeln des stationären Zustandes fär die successiven Zeittheilchen an- zuwenden, d. h. man kann den Zustand als ,quasistationär" betrachten. Im Folgenden wollen wir einige Fälle in dieser Weise behandeln. 29. Es sei in einem Dielektrikum eine leitende ebene Scheibe von der Dicke 2a, aber sonst unendlich ausgedehnt, wie in 16. Die beiden dort erwähnten ebenen Elektricitäts- quellen mögen im Abstande b von den Grenzebenen der Scheibe stehen. Wenn diese Quellen erregt werden, mögen sie eime Welle elektrischer Induktion mit der konstanten Am- plitude H oder mit der Feldintensität c=2 aussenden, die mit der Geschwindigkeit (89) gegen die Scheibe schreitet und von einer Welle magnetischer Induktion begleitet wird. Bei den Grenzebenen findet sowohl eine Reflexion nach dem Dielektrikum zuräck als auch ein HEindringen der beiden Wellen in den Leiter statt. Diese Erscheinung ist besonders von H. Weber!) untersucht. För den ersten Zeitteilehen haben wir im Dielektrikum eine kurze, von den einfallenden und reflektirten Wellen zusammengesetzte Welle mit sehr kleiner Amplitude 46, = (6—06€, ?), wo &, die Amplitude der reflektirten Welle ist, sowie im Leiter eine noch kärzere Welle mit derselben Amplitude, die wie in 28. angegeben wurde, weiter eindringt, aber in der Grenzebene eine gewisse Amplitude hinterlässt. Der zeitlichen Dämpfung im Leiter wirken die von aussen 1) Die partiellen Differentialgleichungen der mathematischen Physik, II., 8 121—124, wie auch 8 132, 133. 2Y0 Har Weberst len Sa 30: 54 A. F. Sundell. [N:o 15 einströmenden TInduktionen entgegen, denn schon jetzt sind die Bedingungen fär einen elektrischen Strom zugegen, da wir bei den Grenzebenen sowohl im Dielektrikum wie im Leiter eine elektrische wie auch eine magnetische Feldinten- sität haben. Die Einströmungsgeschwindigkeiten haben doch nicht ihre definitive Grössen nach (36) und (37) in 16. er- reicht, sondern ist wohl in diesen Ausdräcken a gegen die Länge der eingetretenen Welle auszutauschen. Während des folgenden Zeittheilchens ist die schon strömende Feldinten- sität J46', bedeutungslos fär die weitere Reflexion und Brechung, d. h. die einfallende Welle hat die Intensität E-—-A46E', =E, und veranlasst eine reflektirte Intensität &, und eine gebrochene Intensität 46'.=&6,—6E,, u. s. w. För die successiven Zeittheilehen haben wir mithin: Einfallende Reflektirte Strömende Intensität. Intensität. Intensität. & E, A6'=6€E —G, CE, E, 46' =E, — GE; E. E; 46' =E, —6E3 und bei der Zeit ti CN E, 4E' =E, 4 Cr Durch Addition erhalten wir bei der Zeit t die strö- mende Intensität E'=46'+-46'-FAE' + EPs +46'—=6—6G; oder E'=E—6G,, (90) wenn wir die reflektirte Intensität, die identisceh mit der in- ducirten Intensität ist, mit 6; bezeichnen. Diese Intensität ist aber auch identisch mit der eintallenden Intensität im nächsten Momente. In jedem Augenblicke ist mithin die totale und konstante Intensität & gleich der Summe der strömenden Intensität &' (Geschwindigkeit = =) und der einfallenden Intensität &; (Geschwindigkeit = Va en L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 55 In soleher Weise wächst die elektrische Feldstärke & sowohl im Dielektrikum wie auch im Leiter, bis dass die gleichförmige, strömende Intensität & und damit der statio- näre Zustand hergestellt ist. Dieses Resultat bedarf doch einer Korrektion. Von den Beträgen A46' können wir nur die oben erwähnte hinterlas- sene Amplitude als strömend annehmen, da sie nur durch ”Absorption abnimmt und dadurch den elektrischen Strom veranlasst. Die äbrige, gegen die Mittelebene fortschrei- tende Intensität betrachten wir als eine von der Grenzebene in Folge des Zuwachses der Stromstärke herausgehende in- ducirte elektrische Feldintensität &';,, und wir mössen daher anstatt (90) schreiben: E'+E/=E—6G; oder E'=E—-(E,+&E'), (90 a) welche Gleichung vollständig die elektrische Induktion be- achtet. Das Verhalten der magnetischen Intensität folgt aus dem Vorhergehenden laut den Grundgleichungen II. und III. = DB» 1 cc EBD = 40 — £BD Es ist nämlich RR SET oder LBF Ad. I. SENT oder in unserem Falle laut (36) und (37) — ao OR för die strömenden Intensitäten, wie (35). Die magnetische Intensität im dielektrisehen Felde bei der Zeit t ist daher laut (90) aa NS Jä GC, (91) 56 A. F. Sundell. [N:o 15 wo das zweite Glied rechts eine magnetische Intensität von derselben Geschwindigkeit wie die elektrische Intensität EC; IST: Es ist hervorzuheben, dass die Wellen von den beiden Seiten sich gleichzeitig begegnen in der Mittelebene der Scheibe, wo die elektrische Induktion zur Ruhe kommt und die magnetische Intensität, welche entgegengesetzte Richtun- gen zu beiden Seiten hat (siehe Fig. 5. in 16.), immer gleich Null ist. Auf diese Betrachtungen gränden wir jetzt eine Ablei- tung der Gleichung fär die Stromstärke während des verän- derlichen Zustandes. Die reflektirte oder inducirte Intensi- tät 6; berechnen wir doch vermittelst der Bewegung der magnetischen Induktion. Wenn der Strom zunimmt, geht bei jeder Zeit t von den Grenzebenen des Leiters eine magnetische Störung mit der Amplitude 48 hinaus in das Dielektrikum. Diese Stö- rung braucht die Zeit At= z = Ae um die Distanz b zur Elektricitätsquelle durchzulaufen. Während dieser Zeit sei vom Leiter durch das Anwachsen des Stromes die magnetische Induktion b AB geliefert, welche sich auf den Raum »b gleich- määssig vertheilt. An der Grenzebene wird dadurch nach II. eine elektrische Feldstärke SR ES OLE VERA Pe) US CE Ne NAT (92) inducirt. Durch eine Ebene im Abstande x von der (renas ebene ist nur die Induktion (b—ZX) 4B in der Zeit = 4t durchpassirt. Die inducirte elektrische Feldintensität wird doch dieselbe wie an der Grenzebene, nämlich (CE (b—-2x) 4B b—X c b A= b 48 er Die Zeit At ist nun bei määssigem b äusserst kurz und wir können daher annehmen, dass diese inducirte Feldstärke, die wunsere reflektirte Welle ist, gleichzeitig im ganzen Zwi- schenraume auftritt. Wir können auch den Quotient oe L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 51 durch den Differentialquotient ersetzen und erhalten mit- hin nach (35) in 16. EE Od a 07 Se RO d C:= Grtndih ar fictHad GAA CA (93) wo J der Gesammtstrom im Leiter zur Zeit t ist. Die Rich- tung von G, ist nach der Regel in 4. der Richtung von & entgegengesetzt, da die inducirende magnetische Induktion sich vom Leiter nach aussen bewegt. Bei den Grenzebenen haben wir mitbin im Dielektrikum die elektrische Feldin- tensität ub dJ E-E=CE—35> dv Unsere Anschauung besteht daher darin, dass bei der Zeit t eine Welle magnetischer Induktion vom Leiter heraus- gesandt wird mit der fär ein Zeittheilchen konstanten Ampli- tude 4B oder mit der Feldintensität 49 = welche von einer Welle elektrischer Induktion « &; mit der Feldintensi- tät C,= se ee begleitet wird. Nach der elektromagnetischen Lichtheorie missen die beiden Feldintensitäten im Verhält- nisse V « : Vu stehen!). Wir finden in der That ARD RR SL KAD) OVAT gl gr la ser gt SNIA SE AE SSR va LÄ welche Relation sich auch in den folgenden Fällen bewährt. Die Anwendung der Gleichung (1) giebt dasselbe Resul- tat. Die Zunahme der magnetischen Induktion im Felde ist faktisch die Folge einer vergrösserten Ausströmung aus den Elektricitätsquellen, obgleich die Vertheilung im Felde durch die Reflexion und Brechung an. den Grenzflächen des Lei- ters vermittelt wird. Da nun die magnetische Induktion im b halben Dielektrikum bei der Zeit t gleich | ud$dxr = ub$d 0 ist, so wird die inducirte elektrische Feldstärke bei den Grenz- 1) Abraham-Föppl, 1. c. S. 307. 58 A. F. Sundell. [N:o 15 ebenen :iwie tberall im =: Dielektrikum ID SKEN tub: JEN Cd 2050 AG wie oben. Aber auch im Leiter wächst die magnetische In- duktion, die nach (39) "wJ ua - 2dr= EEE Im halben usertermst å ac 4c Wir mässen daher noch eine inducirte elektrische Feldin- tensität ; UNGA NA SÄ Na ARA beachten. Die wirksame elektrische Feldintensität ist mithin ' 1 ub u'ay dt dn nr RR 2 und die entsprechende Induktion ist d=:0= (.e— (+) är ) (95) welche mit der Geschwindigkeit (36) B» = 2 in die Scheibe hineinströmt und die Stromstärke 27=ao(6 TE) (96) veranlasst. Setzen wir weiter er a oe (97) (die Selbstinduktion pro Längeneinheit) und R= ZaAa0o (98) ww (den Widerstand, welcher der Flächeneinheit der Grenzebene entspricht), so nimmt unsere Gleichung die bekannte Form RI LIE (99) an, deren Integral L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 59 J=F(1—-e 2") (100) ist. Nach kurzer Zeit wird der Strom merklich konstant. Der Ausdruck (97) fär die Selbstinduktion kann nur nä- herungsweise gelten, da die inducirten Feldstärken nicht gleichzeitig in allen Abständen mit der gleiehen Grösse auf- treten und besonders &'; nicht gleichförmig sein kann. Man mag daher nur annehmen, dass sowohl die Weite des äusse- ren Feldes als auch die Dicke der Scheibe einen desto grös- seren FEinfluss haben mässen je grösser h und a sind. Be- rechnet man auch &; wie oben (GC; aus der Bewegung der magnetischen Induktion einwärts von der Grenzebene, so er- hält man den analogen Ausdruck 55 Sd oder den doppelten Betrag: im Vergleich mit (932a), der wohl richtiger ist. Auch in den folgenden Anwendungen fällt oft das Resultat ver- schjieden aus jenachdem man die Wanderung der Induktion zu Grunde legt oder direkt die Gleichung (1) benutzt. In solchen Fällen werden wir die letztgenannte Methode den Vorzug geben. Jedenfalls ist der Anwachs des Stromes eine sehr langsame Erscheinung im Vergleich mit dem Absterben einer in einem Leiter ruhenden elektrischen Feldstärke (siehe 16). In der Exponentialfunktion ist = die Zeit vom Anfange der Erscheinung, bei welcher die Stromstärke um den e:ten Theil ihres schliesslichen Werthes zu klein ist. Setzen wir wieder” 2:04. —1,em,w=u =, 0==360888-1055 — und b = 50 cm, Somwird JH== 25,20em, NYE Ore Sek und mithin Ä cm L 25,25-6888.10!5 Re = 2 sek = 05193 sek, eine verhältnissmäässig grosse Zeit. Bei einer dännen Scheibe kann man das Glied mit a in (94)—(97) vernachlässigen. Man erhält dann die einfacheren Gleichungen: 60 A. F. Sundell. [N:o 15 E'=C—35 (94 a) J=2a0( — 5 är) (96 a) I (97 a) 30. Wir wollen hier hervorheben, dass die Gleichungen (92), (96 a) in der That Anwendungen der Grundgleichungen IT a. und IIIa. sind. Wir haben nämlich hier zwei von einander unabhängige Felder in Superposition. Erstens ent- spricht dem Strome 1 J die elektrische Feldintensität &' (94232) und die magnetische Induktion u£&, welche mit den zugehö- rigen Geschwindigkeiten (36) und (37) in die Scheibe hinein- strömen. Zweitens hören die (einfallende) Intensität ($; (92) und die magnetische Induktion 4B=uu49 zusammen und bewegen sich mit der Geschwindigkeit BETA Die ganze vorhandene elektrische Feldintensität ist daher E'+C6,=6C und die ganze magnetische Induktion ist = ud + u49. Be- trifft es nun die Reflexion, so sind &' und & als eingeprägt zu betrachten und wir haben nach IIa. (6-0) = ec G— lu.d-Fudd— pd, Bl BA rr wie (92). Ist es aber die Frage vom Strome, so sind &; und u4$d eingeprägt und wir erhalten ce (C—6) = c & = [0 H+nA4H —pd4H, Vol =D uao nach (37), oder laut (35) und (93) UD Ad 20 1JAt AT 2d0? (SE d. h. die Gleichung (96 a). Andererseits ist nach III a. e(0—+49 —£H) = [2 (ECE-6E'), BV) =:E,VB, L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 61 eVAH=eG; =:6;. dh. uVAH=06, wie (92), und c(Ö+4$—49) = [e (C—G), Bo] oder laut (35) 1J=026—6) = dich. J=20ao(E—E)), wieder wie (96 a). 31. Die Herstellung des Stromes in dem in 17. erwähn- ten Cylinder geschieht in analoger Weise. Die von den Grenzflächen ausstrahlende magnetische Induktion wird hier nach innen zusammengedrängt, nach aussen aber ausgedehnt im Verhältnisse der Halbmesser der leken ut Ke Im Abstande r haben wir mithin die Amplitude £ uAD. Aber auch ohne den ferneren Verlauf der Äsbplifaten zu beachten, können wir behaupten, dass die magnetische In- duktion 27 (R+Fa) ub48 in der Zeit At = = ausgestrahlt ist bis zu den Elektricitätsquellen, welche koncentrische Cylin- der mit den Halbmessern R—+F(a+b) sind, und ist daher die inducirte elektrische Feldintensität an den Grenzflächen TTR = = 2 Auch direkt nach (1) erhal- ten wir denselben SES doch nur bei grossem BR und klei- nen a und b, wenn wir zwischen den Grenzen £—a—b und R—a, resp. E+a und B+a+b integriren. An einer Cylinderfläche im Dielektrikum ist aber die Durchströmung = 27 (R—a) (r— (Ert nr 4 resp. 27 (B+a) (R+a+b—r) u 49 in den Zeiten al At resp. 62 A. F. Sundell. [N:o 13 So 4t. In dieser Cylinderfläche erhalten wir daher die inducirte elektrische Feldintensität 6 — RED w 49 RFJu dJ SE re 7 [AGN 2re? de Mithin folgt (E; dasselbe Gesetz wie die gegebene Intensität T= 5. Der Zustand des elektrischen Feldes im Dielektri- 2 kum ist daher in jedem Augenblicke dasselbe wie im statio- nären Zustande. Die Induktion im Leiter vernachlässigen wir. Wie in 30. ist mithin die strömende elektrische Intensität (AE il ub dJ CESO RR und laut (36 a) ist die Stromstärke, analog der Gleichung (96), ESD J=2a0(C—- ÖT öl WO Wir G/= 5 annehmen können, wenn «a klein ist. Zu der magnetischen Feldintensität & = J kommt der sehr kleine Betrag Jä &,;, welcher, wie in (91), die einfal- lende Intensität CE; begleitet. 32. Wir gehen jetzt zum Drathe in 18. Berechnet man wie in 29. und 31. die inducirte elektrische Feldintensität aus der Ausstrahlung magnetischer Induktion von der Drath- oberfläche, so erhält man an dieser Fläche im Dielektrikum u(b—a) dt c BEN Rd 7 I: GE ar dr und im Drathe 6/ =>37e de die Induk- : | Å ; —a a tion u(b—a) 4$, resp. wa4$H in der Zeit At=x resp. geliefert ist. Bei einer Cylinderfläche mit dem Halbmesser r ist aber die ausgestrahlte Amplitude nur — 49. Vondie- ser Fläche bis zur Elektricitätsquelle ist daher die Induk- tion: L206=7) 49 ausgestrahlt in der Zeit = dt. Die in- r Sr 6 L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 63 ducirte elektrische Intensität im Abstande »r von Achse ist folglich or ua(b—a) 49 — ualb—a) dJ JK er 5 RER ATS NGA Das elektrisehe Feld E€'=C—6G; im Dielektrikum ist daher nicht konstant, und es fehlt eine Bedingung des quasistatio- nären Zustandes. Wir mässen mithin annehmen, dass die Verhältnisse an der Drathoberfläche hier bestimmend sind, und wir finden wahrscheinlich richtigere Werthe direkt aus (1), nämlich G— 4 Vädden Men dryck lrvde are Or Tk HAAN TNWA Rd | 2axa?er Ane dt laut (42)und 6 =—5 laut (49). Die Gleichungen dieses Falles sind daher, weil [0 laut (46) BV» = rn DE VET a MSN dJ Eee CA (ör log b 2 är) dt? il u b Wo NdJ SO PESONa LISTEN rt : JA o(6 & (24 log a = a dJ oder RIE wo R=-- den Widerstand und L==— RO cR 5 die Selbstinduktion der Längeneinheit Rör TDi lebaleg Grösse ist doch sehr wenig genau, wegen des ungleichförmi- gen elektrischen Feldes im Drathe und im Dielektrikum. 33. In diesem Zusammenhange werden wir auch die Strombildung im Kabel 23. untersuchen. Hier ist Haupt- sächlich die Länge des Kabels bestimmend. Von der Schliess- platte strahlt die magnetische Induktion u!A4D in der Zeit 64 A. F. Sundell [N:o 15 At= = in die Dielektrische Zwischenlager hinaus und indu- cirt im Abstande r von der Achse sowohl bei der Platte als auch im Dielektrikum die elektrische Feldintensität FE ABIL ml FÄR > ME CFS EL ff Are dt nach (66). Deuselben Ausdruck erhält man aus (1), auf ein Element £E dr und das entsprechende Flächenelement df=1l dr angewandt. Daher haben wir laut (59), (63) und (65) in der Platte die Stromstärke i J=2arao(s SA a 7) 2are 2are? dt oder, wenn wir den MWiderstand der Platte durch die Gleichung 2 dr Ya =” 2xaor — Ixao ar log 4 sowie die Selbstinduktion durch die Gleichung ul 9 L; VRETA = definiren, d.J Ia JP På : 6 (101) nach (60). Der Ausdruck fär L; stimmt mit (72) oder der Selbstinduktion der Längeneinheit des Kabels. Wenn auch die beiden Cylinder einen Widerstand be- sitzen, mässen wir oben q,'—w' anstatt py, —gp. schreiben und för die Cylinder die Potentialdifferenzen 9, —g; und g'—q2 reserviren. Im stationären Zustande können wir annehmen, dass die elektrische Induktion J aus einer mittleren Cylin- derfläche im Dielektrikum an die beiden Cylinder mit entge- gengesetzten Intensitäten geliefert wird. Dieses axiale Feld kann aber nicht gleichförmig sein, da die Intensität von der L|] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 65 Lieferungsfläche 'ab gegen die Cylinder in soleher Weise variiren muss, dass die Intensität am inneren Cylinder Tie. und am äusseren Cylinder Pe sel. Es muss bemerkt werden, dass dieser körperliche Strom dasselbe magnetische Feld wie der Flächenstrom erregt, denn TN wie laut (66)? die beiden Glieder rechts in (13) werden gleich gross und die magnetische Feldintensität wird verdoppelt. Diese Folge entgeht man nur dadurch, dass man zur Vorstellung in 20. Fig. 8. zuröäckkehrt und mit der Achse parallele elektrische Induktionsröhren annimmt, die erst in der Nähe der Schliess- platte einen längeren radialen Theil erhalten. Das magne- tiscehe Feld im Kabel wärde nur vom körperlichen Strome, in der Nähe der Platte aber nur vom Plattenstrome bestimmt werden und wir bekämen iberall nur die einfache Feldin- tensität (66). Wie es wirklich sei, können nur eingehende Versuche entscheiden. Hier wollen wir indessen die Annahme sowohl eines Plattenstromes wie auch eines körperlichen Stromes weiter entwickeln. Die magnetische Induktion zwischen den Cylin- Ol ae fiölde adult b uJ fldr CANE r dern wird — = lo resp. = 27c r 2ac 08 a P- 3ac REG 2nc b die magnetische Feldintensität wird = wenn b der Halbmesser der oben erwähnten mittleren Cylin- derfläche ist. Wir erhalten daher folgende Gleichungen fär die Ströme in den Cylindern: Lvlddl RBJ=91 — pr — Så TE (102) Å add RBJ= 2 FSS RN ANGE SA (103) l l wo IRA RR und by log > Ib - log TT sind. Durch Addition der drei Ausdräöcke (101), (102) und (103) geht die definitive Gleichung 66 A. F. Sundell. [N:o 15 (BF Ra+B3) J=q, ga ALB hervor, oder : L dJ RBJ=91—-92— 1 Hd wo £B den ganzen Widerstand und | | ; L=L, +L,+L3= = log +! die ganze Selbstinduktion des Kabels sind. Awuch die Selbst- induktion wird mithin verdoppelt. Diese Frage könnte da- her am einfachsten durch Messungen der BSelbstinduktion erledigt werden. Zu der obigen Betrachtung mässen wir bemerken,.: dass der Strom wohl fräher in den Cylindern als in der Platte hergestellt wird; sowohl die Induktion in den Leitern wie auch das Hervorbringen des in 23. erwähnten äusseren elektrischen Feldes wurde aber vernachlässigt. 34. Wir wenden uns jetzt an eine lineare geschlossene Strombahn. Der Strom kommt zu Stande, wenn die Strom- bahn geschlossen wird. Denken wir uns den Drath zwischen den Polen einer Säule E Fig. 10. anfangs mit einem Bruche bei 4. Die elektrischen Induk- tionsröhren stehen von je- dem Querschnitte des Dra- thes senkrecht zur Drath- Aäche nach aussen rund herum, legen sich aber beim Ausfällen des Bru- ches A mit leitendem Ma- teriale in sehr kurzer Zeit an die Strombahn und bilden ein = elektrisches Feld, das wir der Ein- fachkeit wegen von der- L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 67 selben Art wie in 19., Fig. 7. annehmen. Die Enden der Röhren halten beim Sitze der elektromcetorischen Kraft fest. Jede Röhre kann bis zu E=7q9;—9g2 Zellen enthalten, wenn FE die elektromotorische Kraft der Säule ist. Die magne- tische Induktion im Felde wächst dadurch, dass eine Anzahl N ringförmiger magnetiseher Induktionsröhren in der Zeit- einheit aus jeder Längeneinheit des Drathes herausstrahlt. Diese Strahlung konvergirt gegen eine durch die von der Strombahn umrandete Fläche gehende unendliche Achse, die das Feld gewissermaassen begrenzt, wie unsere fräheren Elek- tricitätsquellen. Nach (3) wird nun eine dem Drathe paral- lele elektrische Feldintensität inducirt. Da die magnetische Feldintensität proportional der Stromstärke J ist, so muss ihre Ausstrahlung in der Zeitein- heit proportional = sein und wir können fär das Drathele- ment dl setzen M dJ IN TR Eka dääve wo der Koefficient M nur von der Lage des Elementes dl und von der magnetischen Permeabilität des Dielektrikums abhängt. Die faktische Grösse der elektrischen Feldintensi- tät im Elemente dl ist daher und weil wir den Zustand als quasistationär Vvoraussetzen, haben wir laut (29) bei der Zeit t die Stromstärke dl La dp M dJ TESEN GE ran) 1 7 SARS (a AEA oder To dl ÅA dd Durch eine Integration längs des Drathes erhalten wir dl tyrdg J Jä EAA dd M dl. C 68 A. F. Sundell. : [N:o 13 Wir können hier nicht die ganze vorhandene Potentialdiffe- renz E=—=4q,i—qf, in Anspruch nehmen, da eim Theil AE för den Strom in der Säule nöthig ist. Wir haben mithin q;'—q' = E —--4E und i a är Ja dl. (104) Da auch in der Säule eine elektrische Induktion dieser Art vorhanden ist, gilt hier eine ähnliche Gleichung dl 7 dl ör AB M' dl. Addiren wir diese beiden Gleichungen, so erhalten wir die definitive Gleichung dieser Erscheinung: RI=E- Svar (105) dl dl' den ganzen Widerstand und kd i Mdl+ dj Mar die Selbstinduktion der Strombahn sind. Bei einfachen elektromotorischen Kontakten kann man von der Potentialdifferenz AE absehen. Das Linienintegral der inducirten elektrischen Feldinten- sität in der Stromesrichtung ist IN dö man NNE — a |MA+ Marja ET Nach der LÄSER SR SE (1) aber ist dasselbe Integral auch HELE 7 ad Badf. Wir erhalten mithin C d SG |? dj RO dt” (106) L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 69 JB BS C in Uebereinstimmung mit (57) in 21. Die magnetische Ener- gie im Felde ist daher bei der Zeit t laut (58) td LJ? n n=— EE und ihr Zuwachs in der Zeiteinheit ist d Wm IFA d.J - HERE MAG (107) 35. FEin elektrischer Strom kann abnehmen und aufhö- ren in sehr verschiedener Weise. In jedem Falle aber nimmt die magnetische Induktion im Felde ab und es wird daher bei der Strombahn laut (1) eine elektrische Intensität indu- cirt, die wie die strömende Intensität gerichtet ist. Wir können uns vorstellen, dass eine magnetische Intensität entgegengesetzter Richtung von der Strombahn ausstrahlt, welche die inducirte < elektrische Intensität mitbringt und die frähere magnetische Induktion im Felde ver- zehrt. Die Gleichung (90) ist auch in diesem Falle anwend- bar. Da die reflektirte elektrische Intensität hier von der- selben Richtung wie die strömende Intensität ist, so muss die einfallende Intensität von der entgegengesetzten Richtung sein, oder in der Gleichung E'+6=6 (90 b) ist 6; negativ anzunehmen. Weil die einfallende Intensität immer dem Betrage nach etwas grösser als die reflektirte ist, so bleibt ein Differenz äber (die gebrochene Welle), welche gegen den vorhandenen Strom gerichtet ist und seine Inten- sität herabsetzt. Im Allgemeinen reicht die Gleichung (90 b) nicht aus um das Gesetz der Stromabnahme zu bestimmen. Man muss äberdies den augenblicklichen Zustand des Feldes, d. h. die Intensität & kennen, die konstant oder veränderlich sein 70 ÅA. F. Sundell. [N:o 13 kann. Wenn zum Beispiel der Strom in 34. dadurch ver- nichtet wird, dass der Widerstand der Strombahn allmählich bis ins Unendliche zunimmt, so ist die Anordnung der In- duktionslinien veränderlich unter Beibehaltung der Schema in Fig. 7 oder Fig; 8. Das Linienintesral HYon (Srish aber immer konstant und die Gleichung (90b) gilt fortwäh- rend, bis dass der Drath einen Bruch bekommt und der Strom aufhört, wonach das elektrostatiscehe Feld Fig. 10. wieder entsteht. Da hier & die ganze Zeit positiv ist, E; aber negativ und dem Betrage nach zunehmend, so nimmt auch E' immer zu, wenigstens an Stellen der Strombahn, bei wel- chen der Widerstand stark wächst, beispielsweise bei einem Bruche. So entstebt hier eine hohe Potentialdifferenz (der Oeffnungsfunken oder Faraday's Extrastrom). £linen zweiten Fall von Interesse erbietet die Scheibe in : 16. Setzt man die beiden Elektricitätsquellen plötzlich ausser Wirksamkeit, zum Beispiel durch das Anbringen dänner dielektrischer Scheiben, so wird & veränderlich, da der Vor- rath elektrischer Induktion jetzt zum Strome verbraucht wird. Neben der Gleichung (90) in der Form Porse 20" dt hat man die Gleichung Fre dD RN TE wo D=2e06 ist. Zwei Gleichungen von dieser Form wer- den wir treffen, wenn wir die Entladung eines Kondensa- tors behandeln. 36. Folgende Auffassung der Gleichung (105) giebt uns eine sehr einfache Anschauung des Verlaufes sowohl beim Anschwellen als beim Absterben eines elektrischen Stromes. Da RJ=E' die elektromotorische Kraft bei der Zeit t ist, können wir schreiben: RUS BIN Hi sel AD (108) L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 71 As neg be cE Ts fe CE. (108 a) Nun ist c £" die Anzahl magnetischer Induktionsröhren, die in der Zeiteinheit (zusammen mit J elektrischen Induktions- röhren) in die Strombahn hineinströmen; - så ist aber laut (106) die Zunahme der magnetischen Feldinduktion, d.h. die von der Strombahn in der Zeiteinheit ausgestrahlte Induktion. Beim Anschwelien des Stromes nimmt der Theil c £” immer zu, der im Felde bleibende Theil a dt immer ab; die Summe der beiden Theile ist aber laut (108 a) konstant und gleich cE. Wenn der Zustand stationär geworden ist, wird E'=E, == Er =0 und die magnetische Feldinduktion erhält ihren schliesslichen Werth — Wird die Strombahn gebrochen, so nimmt die Strom- stärke schnell ab, die elektromotorische Kraft FE" wird aber laut (108) grösser als £, weil = negativ ist. In die Strom- bahbhn strömt jede Zeiteinheit nicht nur ce KE magnetische In- duktionsröhren, sondern auch vom Vorrathe der Feldinduk- tion der Betrag — TG Die Differenz (108 a) ist immer gleich c F, auch im letzten Momente, wenn — = — das Maximum erreicht und der Strom aufhört. Diese Betrachtungen gelten auch fär jeden Zeitmoment, falls £ veränderlich ist. 37. Multipliciren wir (105) mit J, so erhalten wir Rd vg: BG BI Is (109) Die von der Säule beim Anwachsen des Stromes in der Zeit- einheit herausgesandte Emnergie EJ erscheint mithin theils als Joule'scehe Wärme in der Strombahn, theils laut (107) als magnetische Energie im ganzen Felde. Beim Absterben des Stromes ist aber das zweite Glied rechts positiv. Die von der Säule abgegebene Energie reicht nicht zur Joule'schen Wärme; der fehlende Betrag wird von der magnetischen Feldenergie geliefert. 72 A. F. Sundell. + 0 > — [N:o 15 Diese Energieumwandlungen können wir mit denjeni- gen in 24. erwähnten vergleichen. Anstatt zweier Kontakte in der Strombahn haben wir hier nur eine Säule, aber aus- serhalb iberdies das magnetische Feld als ein Empfänger und Abgeber von Energie. Beim Anwachsen des Stromes arbeiten diese Energiequellen einander entgegen. Die erst- genannte liefert (analog der Gleichung (82)) mehr Energie als die in der Strombahn erscheinende Joule'sche Wärme; der Ueberschuss zeigt sich (anstatt als Wärme am zweiten Kon- takte) als magnetische Energie im äusseren Felde. Wenn aber der Strom abstirbt, wirken die beiden Quellen in der- selben Richtung (analog der Gleichung (80)); die Energie wird theils aus der Säule, theils (anstatt vom zweiten Kon- takte) aus der magnetischen Feldenergie genommen. 38. Die Untersuchungen in 34. — 37. berähren auch die Entladung eimes Kondensators, auf welche wir jetzt einge- hen !). Im Ladungszustande sind die elektrischen Induktions- linien wie in Fig. 10. angeordnet, wenn wir uns die Konden- satorplatten oder Belegungen bei £ und einen Bruch des verbindenden Drathes bei A denken. Nach dem Schliessen der Strombahn ordnen sich diese Linien wie in Fig. 7. oder Fig. 8. mit dem Unterschiede, dass die Enden an den Bele- gungen haften und senkrecht zu ihrer Fläche stehen, in wel- cher Lage sie während der Entladung längs dieser Flächen gleiten, vorausgesetzt dass die Belegungen vollkommene Lei- ter sind. Es sei der Kondensator anfänglich auf der Potential- differenz g, geladen. Wenn nun irgend eine mit dem Kon- densator verbundene FElektricitätsquelle diese Potentialdiffe- renz konstant erhielte, so wärde die Erscheinung nach dem Schliessen der Strombahn wie in 34. verlaufen, bis dass die Stromstärke den konstanten Werth J= = angenommen hät- te. Da nun hier keine Elektricitätsquelle vorhanden ist, so nimmt fortwährend der Vorrath elektrischer Induktion in je- der Zeiteinheit um den Betrag ab, der in den Drath ein- strömt. 1) Poynting behandelt nur die aperiodisehe Entladung; 1. c. S. 286 —288. L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 13 Der Vorrath elektriseher Induktion bei der Zeit t und der Potentialdifferenz qg lässt sich berechnen. Am Flächen- element df der positiven Platte haben wir die elektrische Feldintensität — und die Induktion DE LL, wenn wir nach der Richtung des Potentialgefälles differentiiren. Die ganze Induktion im dielektrischen Felde ist daher DHdf=—>e EN wo das Flächenintegral vom Ende des Schliessungsdrathes iber die ganze Platte zu nehmen ist. Dieses Integral ist nach elektrostatischen Gesetzen der Po- tentialdifferenz y proportional, d. h. wir haben |a=Eo, wo K ein konstanter Faktor (die Kapacität des Kondensa- tors) ist, weleher von der Grösse und der gegenseitigen Lage der Belegungen sowie von der Dielektricitätskonstante des Mediums abhängt!). Nach elektrostatischer Anschauung re- präsentirt das Integral | Ddf die wahre elektrische Ladung der :Belegung, das Integral — ne df aber ihre freie La- dung. Fär den Leitungsstrom J im Drathe erhalten wir mithin den Ausdruck Tr: d 17 dp a, Diese Gleichung ist ein Ausdruck des Mazwell'schen Principes, dass Leitungsstrom und Verschiebungsstrom zu- sammen eine geschlossene, quellenfreie Strömung darstellen ?). Man braucht aber hierbei nicht anzunehmen, dass die La- dung sich von der positiven Belegung zur negativen durch den Drath bewegt und dass diese Strömung ihre Fortset- zung in einer Verschiebung im Mazxwell'schen Sinne längs den elektrischen Induktionslinien hat, wodurch die elektri- sche Induktion abnehmen wärde. Wir fassen lieber diese 1) Abraham-Föppl, 1. ce. 8. 134, 141. 2) Abraham-Föppl, 1. ce. S. 187. 74 A. F. Sundell. [N:o 15 Erscheinung nach Poynting so auf, dass die elektrischen In- duktionsröhren sich seitwärts vom Raume rund um in den Drath hineintreten. Die obige Gleichung (110) können wir auch folgender- maassen deuten. Rechnen wir den elektrischen Strom iäber- all im Raume in der Richtung des Leitungsstromes J, so ist der Verschiebungsstrom Jr j DHdf als negativ aufzufassen, da dt anfangs Sa äberall im Felde negativ ist (vergl. 13.). Beach- | ten wir, dass | Ddf denselben Werth fär jede die Platte umschliessende Aeqvipotentialfläche hat und schreiben wir jetzt die Gleichung (110) in dieser Weise: jä Sk 0. (1103) so zeigt sie, dass der Gesammtstrom durch eine solche Fläche im Felde gleich Null ist. Die in den Drath eintretenden elektrischen Induktions- röhren sind von ringförmigen magnetischen Röhren begleitet, welche sich gegen den Drath zusammenziehen. Andererseits muss im Raume zwischen den Belegungen eine ruhende elek- trische Induktionslinie vorhanden sein, von welcher sich die elektrischen Röhren entfernen und dabei sich erweiternde magnetische Röhren mitbringen. Der Drath und jene ru- hende Induktionslinie nebst nöthigen Verbindungsstäcken in den Platten umschliessen eine Fläche, welche von den sämmtlichen magnetischen Röhren in derselben Richtung durchgesetzt wird. Die Gleichung (110) enthält zwei zu bestimmende Grös- sen J und yY. Wir brauchen daher noch eine Gleichung, welche wir erlangen durch eine ähnliche Betrachtung wie in 34. Während der Zunahme der Stromstärke strahlt der Drath magnetische Induktion heraus und es ensteht dadurch eine inducirte elektrische Feldintensität, welche derjenigen von der Potentialdifferenz y bedingten entgegen gerichtet ist. Sehen wir von einer kleinen Potentialdifferenz ab, die zur Unterhaltung des Stromes in den Kondensatorplatten, L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 75 die immer einen Leitungswiderstand darbieten, verbraucht wird, so können wir die Gleichung (104) in 34. benutzen in der Form: ÖN bref OA ag Mi fö C Rd oder RJ= gp IE SSE Er (CLI) wo R der Widerstand und L die Selbstinduktion des Schlies- sungsdrathes sind. Durch Separation von J und g erhalten wir aus (110) und (111) die definitiven Gleichungen der Erscheinung: dT NA (6 de + törn (IR) dp Rc? Ten oh - trans =)0 Er Diese Differentialgleichungen zweiter Ordnung haben gemeinsame Koefficienten ; die entsprechenden finiten Gleichun- gen werden doch etwas verschieden, wegen ungleichen Ini- tialzustandes. 39. Ehe wir zur Lösung dieser Differentialgleichungen schreiten, missen wir noch die Gleichungen (110) und (111) näher diskutiren. Weil RJ = EF" die elektromotorische Kraft bei der Zeit t ist, geben wir der Gleichung (111) die Form e L.dJ ENA (114) oder Fo MR & (114 a) und betrachten, wie in 36., die drei Glieder der letzten Gleichung als magnetische Induktionen. Vom ganzen Vor- rathe c « strömt in der Zeit At in den Drath die magnetische Induktion cE” At, in das Dielektrikum aber (mit der reflek- tirten elektrischen Induktion) der Betrag 25 Die FEr- fahrung zeigt, dass die Stromstärke jedenfalls ein Maximum 76 A. F. Sundell. [N:o 15 erreicht, von welchem sie abnimmt bis zum Null, entweder allmählig (aperiodische Entladung) oder auch durch immer schwächer werdende OÖsecillationen. Bis zum Momente des Maximums (för 27 =0) ist die magnetische Induktion efEdr efyde LI entwickelt worden, und ist davon der Betrag = im dielek- trischen Felde geblieben. Ist nun in der folgenden Zeit immer etwas von der Potentialdifferenz zuräck, so geht die Entladung fort mit abnehmender Stromstärke; die Theile ecE" und KE Sr (jetzt negativ) werden immer kleiner und ihre Differenz ist immer gleich cg, bis dass (nach unendlicher Zeit) alle drei Beträge gleich Null werden. Unter speciellen Umständen kann aber gy Vverschwinden dadurch, dass c £' und — ER 2 dett Betrage nach gleich (EA gross werden. Man könnte nun denken, dass der Strom fortdauern wärde nur auf die Kosten der magnetischen Feld- induktion, d. h. dass fortwährend cF'=7— = å oder J= 5 1 ed . Ret ARNE = zz wäre, was zu einer Exponentialfunktion J=J, er leiten wärde. Das ist aber nicht der Fall, denn auch die Gleichung (110) muss hier beachtet werden, da wir beim veränderlichen Zustande einen Verschiebungsstrom im ganzen Dielektrikum haben. Soll aber J= — Re sein auch nach- dem 9 =0 geworden ist, so kann dies nur dadurch gesche- hen, dass y einen negativen Werth —qy" bekommt (g9"' posi- tivj. Die Gleichung (110) ist daher zu schreiben Made J= KA (110 b) und die Gleichung (111) nimmt die Form Je bre RNE (111a) Schreiben wir jetzt L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. TT so finden wir, dass die vom Dielektrikum abgehende magne- tisehe Induktion — Me fn nicht nur den schwindenden Strom unterhält, sondern auch eine Potentialdifferenz g' von entgegengesetzter Richtung mit einer entsprechenden Ladung des Kondensators herstellt. Diese Ladung wird vollendet, wenn der Strom aufhört. Da die Strombahn geschlossen bleibt, so fängt die Entladung wieder an, aber in entgegenge- setzter Richtung, und der neue Strom bringt zuletzt eine Ladung in der anfänglichen Richtung hervor, u. s. v. Die Entladung geschieht durch Oscillationen mit abnehmender Amplitude, weil bei jeder Oscillation ein Theil der Energie in Joule'scehe Wärme umgesetzt wird. Die Gleichungen (110 b) und (111 a) gehen in (110) und (111) äber, wenn man die Potentialdifferenz y' wegen ihrer entgegengesetzter Richtung als negativ im Vergleich mit gy betrachtet und mithin y'=— q substituirt. Wir können da- her behaupten, dass die Gleichungen (110) und (111) fär alle Phasen der Entladung gelten. Wir können nicht unterlassen, den merkwärdigen Zu- stand des elektriscehen Feldes hervorzuheben, welcher sich nach dem Ende des ersten Entladungsstromes einstellt. Ob- gleich die Kondensatorbelegungen durch einen leitenden Drath verbunden sind, befindet sich die elektrische Induk- tion fär ein Moment in völliger Ruhe; eine magnetische In- duktion giebt es nicht. Wir haben hier gar keine Veranlas- sung eine Anordnung der Induktionslinien wie in Fig. 10. bei gebrochener Leitung anzunehmen, sondern missen die Induktionsröhren von der einem Platte zur anderen verlau- fen, in der Nähe des Drathes ihm parallel, wie in Fig. 7. oder Fig. 8. Wir können daher auch einen solchen Anfangs- zustand annehmen. Der Impuls zur Strombildung wärde dann vom Drathe ausgehen, wegen der augenblicklichen Ab- sorption und der dadurch hervorgebrachten Verdännung der elektrischen Induktion, d. h. die Erscheinung fängt mit der fräöher als reflektirte Welle bezeichneten entgegenge- setzten Induktion an, welche die magnetische Induktion ins Feld mitbringt und mit der Potentialdifferenz die elektromo- torische Kraft (114) konstituirt. 18 A. F. Sundell. [N:o 15 Wir bemerken noch, dass während des veränderlichen Zustandes auch in den Kondensatorplatten ein elektromagne- tisches Feld vorhanden sein muss (vergl. 25.). Die ent- sprechenden elektrischen Induktionsröhren passiren durch die Platten ohne entsprechende Ladung an ihren Oberflächen. Beim Maximum der Stromstärke, wenn der Zustand fär ein Moment stationär ist, kriechen diese Röhren mit ihren Emn- den längs den Oberflächen (vergl. Fig. 9.); sie haben aber in den Platten ein magnetisches Feld hinterlassen, welches dem äusseren Felde entspricht. Im Folgenden werden wir das Feld in den Platten vernachlässigen. Den energetischen Verlauf der Entladung finden wir in folgender Weise. Die Gleichung (111) ergiebt laut (110), oder LA (SSE FORE IGEN RB IEA TGL dt z pe (115) Rechts haben wir die Abnahme der elektrischen HEnergie in der Zeiteinheit, anstatt deren laut der linken Seite Joule'sche 2 Wärme RJ? im Drathe und magnetische Feldenerge = (nach 21., Gleichung (58)) entstanden ist. 40. Wir lassen jetzt die mathematische Behandlung der Kondensatorentladung folgen. Benutzen wir die äblichen Abkärzungen !): und setzen wir voraus, dass för t=0 1) Abraham-Föppl, 1. ec. S. 281. L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 79 J=0, p=q0 sind, so erhalten wir durch Integration der Gleichungen (112), (113): ivb ivt GOA ER åt ER 2iv 2öå föd söka rr re SEN v 2i ÄRE ; wo iv=V—2? gesetzt ist. Hier sind drei Fälle zu unter- scheiden. 1:o »v? ist negativ. Dies trifft ein, wenn B > = kar ist, daher immer wenn R&B sehr gross, L aber klein ist. Jetzt wird iv reel und die Entladung ist aperiodisch. Die Stromstärke erreicht ihren grössten Werth bei einer Zeit t,, die der Gleichung et Vä: DJ pä th VER je BV d genägt. Nach dieser Zeit nimmt die Stromstärke immer ab und wird gleich Null theoretisch bei t=2>, praktisch aber in ziemlich kurzer Zeit. Die Potentialdifferenz des Konden- sators nimmt fortwährend ab. 2:0 »v? ist = 0 fär RT Wir erhalten durch eine Grenzenbetrachtung Jet" = Köpte” ör 9 = go (1-Hdt) en - Die Entladung ist auch jetzt aperiodisch; die Stromstärke erhält ihr Maximum Kd Pp, Feng 80 A. EF. Sundell. ; [N:o 185 bei der Zeit = = und bei der Potentialdifferenz 200 qa = KV Der Differentialquotient 2 wird ein Maximum bei der dt a 2 : 2 KÖ k Zeit t,=—, wenn die Stromstärke = EE und die Po- tentialdifferenz — - sind. 2 3:0 »? ist positiv, wenn BR < RE ist, was bei klei- nem Widerstande und grosser Selbstinduktion eintrifft. Die Exponentialausdräcke repräsentiren jetzt reelle periodische. Funktionen, und wir erhalten, da iv rein imaginär, » aber reell und positiv ist, ÖP SO g=09o e je sin v t—H cos vt). ( ) Nach der ersten Gleichung geschieht jetzt die Entladung durch gedämpfte Schwingungen mit der Dämpfungskonstante J und der Periode r=2 Die Potentialdifferenz ist von zwei solchen Schwingungen zusammengesetzt. 41. För die Diskussion des Falles 3:o bilden wir den Differentialquotienten von J: CIGG (0 Ör Rae (cos vt —==5 simut) Wir sehen, dass die Stromstärke anfangs zunimmt bis zu einer Zeit t,, die den Gleichungen Ö v SSE Te 3 v tgrt, => Sin pl Vaa a COS vå = Va genöägt. Die maximale Stromstärke ist L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 81 Jr ChP 0 dh, orden FLEET bei der Potentialdifferenz ; | Pp, — -PREPE = a = Väne LVÖötdv Fär einen Augenblick ist daher der Strom stationär. Die magnetische Feldenergie hat ihr Maximum LIE EO; Wim 20 T a erreicht. Von der anfänglichen elektrischen Emnergie 1 K qgo? ist noch WaeE= = Klip: zuröäck, was nur ein sehr kleiner Bruchtheil der magneti- schen Energie ist. Wählen wir das von Abraham "!) angeföhrte Zahlenbei- splel, so sind in unseren Maassen: 2 107 ilj sek EEAN:2 = = ne LA K= 47.2550 cm, L= 3, om, £=1 Ohm = 275-105 rå . il Se 1 0,334 =SAN = READ DN BIE fre 0:==50 ENE 3203-10 sken 105 sek. Weiter wird tfq»vt, = 3760 oder t, =17 (1—0,00017), d. h. das Maximum der Stromstärke trifft ein kurz vor der Vollendung der ersten Vierteloscillation. Die maximale Stromstärke ist nur 0,00053 von der Stromstärke, welche man bei konstanter elektromotorischer Kraft = vy, erhalten wärde, die noch vor- handene Potentialdifferenz ist nur= 0,00053 g,. Das Ver- hältniss Wie: Wim wird = 0,283 10-56 oder die zuröckgeblie- bene elektrische Energie ist kaum ein Dreimilliontheil der entstandenen magnetischen Energie (oder der anfänglichen elektrischen Energie). Nach der Zeit t, nimmt y weiter ab. Fär t => (Ende der ersten Vierteloscillation) erhalten wir die Stromstärke Abraham-Föppl, 1. ec. S. 283. 82 A. EF. Sundell. (N:o 15 ce Ön a , Öd Ör

, wird und R,, L, wegfallen. 43. Es bleibt uns noch äbrig die Induktion in einem Nebenkreise kurz zu behandeln. Der Hauptkreis mit "der Säule E Fig. 11. sei anfangs offen durch einen Bruch bei 4; der kleinere Nebenkreis sei geschlossen. - HFEinige vom Hauptkreise kommende elek- trische Induktionslinien en- digen am Nebenkreise und umgekekrt gehen Induk- tionslinien vom Nebenkreise zum Hauptkreise. Auf bei- den Kreisen haben wir mit- hin schwache Ladungen, wie in der Figur angedeu- tet ist. Wird der Hauptkreis geschlossen, so beginnt so- gleich davon die Ausstrah- lung magnetischer Induk- tion, welche eine dem : Potentialgefälle am Hauptkreise entgegengesetzte elektrische Intensität (Pfeil F' in Fig. 12.) mitföhrt. Diese, hinsichtlich dem Nebenkreise einfal- lende Intensität bringt den - konträren Schliessungsstrom hervor, wie in 29. fär den Hauptstrom beschrieben wurde. Die inducirte Inten- sität wird laut (1) berech- net nach der Zunahme der magnetischen Induktion durch die vom Nebenkreise umrandete Fläche. Laut (1) und (88) erhält man die inducirte elektromotorische Kraft Fuijoegn Lo L| Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 85 nd : VISE föds 3 är fBun dh an wo J, die Intensität des Hauptstromes und Li, die gegen- seitige Induktion (87) der beiden Kreise sind. Der Schlies- sungsstrom hört auf, wenn J, konstant geworden ist. Auf der Wanderung nach dem Hauptkreise trifft ein Theil der elektrischen Induktionsröhren den Nebenkreis, werden dort, wie in Fig. 12. angedeutet ist, abgebrochen, gleiten längs ihm bis dass die Enden sich wieder vereinigen, worauf die Röhren als ungetheilt ihren Weg zum Hauptkreise fort- setzen (vergl. 25.). dJ, dt Wird der Hauptkreis gebrochen, so ist negativ und man bekommt den direkten Oeffnungsstrom. Beachtet man auch die BSelbstinduktion in den beiden Kreisen, so erhält man die Gleichungen der beiden Ströme: FET RN PRE DE Lang LAR EIsd (RET fl Las AJ Lo AJ, Bad — et dt Få dt” wo EF, die elektromotorische Kraft der Säule, R,, RB, die Wi- derstände der Kreise sind und J, die Stromstärke des Stro- mes im Nebenkreise ist, die positiv oder negativ sein kann. Durch Separation von J, und J, erhält man zwei Differen- tialgleichungen zweiter Ordnung, welche die Aufgabe voll- ständig lösen. Die Emnergiegleichung der Erscheinung ist ; yanld ; | 2 RJ + BJA= EJ, — AN är (Mal Lada + Lal] d Wm Re dt laut (86), wenn wir das Doppelzeichen als in J, einbegriffen annehmen. Sowohl die in den beiden Kreisen entwickelte Joule'scehe Wärme wie auch der Zuwachs der magnetischen Feldenergie wird mithin der Säule entzogen. 44. Man kann auch dadurch diese Induktionsströme hervorbringen, dass man die Strombahnen gegen einander 36 A. F. Sundell. [N:o 15 verschiebt (oder allgemeiner die Koefficienten Ly, L£,, und La verändert). Wird der Nebenkreis bei unveränderter Form und Grösse bewegt, so schneidet er die magnetischen Induktionslinien des Hauptstromes durch und die magneti- sche Induktion durch die Fläche des Nebenkreises wird verändert !). Beim Entfernen vom Hauptkreise wird diese In- duktion vermindert und man erhält den direkten Strom; beim Nähern aber entsteht der konträre Strom. Zwischen dem Hauptstrome und dem Nebenstrome wir- ken elektrodynamische Kräfte. BSind die beiden Kreise wäh- rend der Induktion in Bewegung, so wird von den elek- trodynamischen Kräften eine mechanische Arbeit verrichtet. Die en welche eine Koordinate x zu vergrössern strebt, Wm ?) Ox Sö = und die von ihr pro Zeiteinheit verrichtete Ar- RÅ dÅ OWm dx beit ist daher ER TE Säule entnommen. Nehmen wir an, dass auch im Neben- kreise eine elektromotorische Kraft £, vorhanden ist, so wird die vollständige Energiegleichung Auch diese Energie wird der d Wm SN dA BJ + BJP = EJ) + BJ2— dt 0 und muss man bei der Bildung des Differentialquotienten 3 auch die WVeränderlichkeit der drei Koefficienten L beachten. Ein eigenthämlicher Specialfall, von Lord Kelwin (siehe das letzte Citat aus Maxwell) zuerst angefährt, entsteht, wenn die Ströme während der Bewegung der Kreise konstant erhalten werden durch eine entsprechende Veränderlichkeit ; | 5 ER von E, und HE3>. ne haben wir nur das Glied J, Ja a =E Ola ÅL wenn LA und Lo konstant sind. Die elektro- ÖKA : ; . å lA dynamische Kraft ist = J, Ja EE daher die Arbeit I : und die Energiegleichung erhält die År OM dd NVan LIL ar einfache Form !) Poynting, I. ce. S. 293, 294. 2) Mazwell, Treatise, II, S. 209. L] Die Wanderung der Energie im elektromagnetischen Felde. 87 OL, dx (13 BRA (RE By + BJ = Bi, + Eda — 2J,J3 Sowohl der Zuwachs der magnetischen Feldenergie als auch die gewonnene äussere Arbeit wird zu gleichen Betragen von den Säulen entnommen. Hide röka REDOGÖRELSER OCH FÖRHANDLINGAR. Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. L. 1907—1908. N:o 16. Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska Central- anstalts verksamhet under år 1907. Emedan undertecknad under hela året 1907 tjenstgjort såsom t. f. direktor för Meteorologiska Centralanstalten, har anstaltens nuvarande direktor D:r G. Melander lemnat mig i uppdrag att uppgöra årsberättelsen öfver anstaltens verksam- het under nämnda år. Det har synts mig lämpligt att i någon mån utvidga planen för denna årsberättelse och här anföra det hufvud- sakliga af alla de åtgärder berörande anstaltens verksamhet, som inom eller utom detsamma blifvit vidtagna. Bland an- nat kan det synas ändamålsenligt att Finska Vetenskaps- Societetens Meteorologiska Utskotts förhandlingar och beslut enligt protokollen från dess möten blifva till sina viktigaste delar här omnämnda, isynnerhet som vissa frågor af nämnda Utskott afgöras, utan att vidare handläggas inom Societeten och sålunda ej blifva bekantgjorda bland Societetens för- handlingar. Vid ett första möte, som egde rum den 9 februari, tog Meteorologiska Utskottet först under ompröfning frågan om utverkande af fortsatt anslag för Centralanstaltens hydrogra- fiska stationer, hvilket anslag, stort 4,980 Fmk per år, utgår med 1907 och blef det Utskottets beslut, att hos Societeten anhålla ,det Societeten ville ingå till Styrelsen med anhållan om fortsatt utanordning af detta understöd för en tid af 3 2 Osc. V. Johansson. [N:o 16 år, räknadt från år 1908, och ville Meteorologiska Utskottet därvid framhålla att de med ifrågavarande anslag bekostade observationerna utgöra en nödvändig förutsättning för Hy- drografiska kommissionens arbeten, hvilka jämväl föreslagits att fortgå till utgången af år 19084. Societetens beslut ut- föll i öfverensstämmelse härmed, och genom en Nådig För- ordning af d. 12 okt. blef det nämnda anslaget sedermera beviljadt. Vid samma utskottsmöte upptogs till behandling en skrifvelse som anländt till anstalten från Landtbruksstyrelsen och som af undertecknad hänskjutits till Meteorologiska Ut- skottets behandling på grund af att frågan ansågs vara syn- nerligen viktig. Af samma skäl, d. v. s. emedan de i skrif- velsen framhållna synpunkterna och önskningsmålen äro gan- ska vidtsyftande och i viss mån kunna anses normgifvande vid framtida åtgärder för meteorologins praktiska tillämpning i vårt land, vill jag här fullständigt referera denna fråga och alla i densamma tillkomna handlingar. I vårt land har man tillsvidare gjort relativt litet för meteorologins utnyttjande i praktiskt syfte, medan man i de större kulturländerna redan länge sedan i detta afseende kommit ganska långt och speciellt under de senaste åren upp- offrat betydande arbete och kapital för frågans framgång. Särskildt gäller detta den dagliga s. k. väderlekstjensten, d. v. s. allmänhetens snabba underrättande om den för tillfället rådande och den sannolikt stundande väderleken. Då denna frågas lösning hos oss möter större svårigheter än i klima- tiskt och annars lyckligare lottade länder och då äfven lef- nadsförhållandena hos oss äro delvis andra, kunna tvifvels- mål uppstå, huruvida det hos oss lönar sig att nedlägga er- forderligt arbete och större kapital på lösandet af frågan och huruvida man härvid kunde stöda sig på ett allmänt intresse för saken. Då jordbrukarne i vårt land bilda hufvudkontin- genten af befolkningen, ansåg jag det därför vara synnerligen lämpligt att i frågan främst vända sig till ett representant- möte för dessa, som under hösten 1906 sammanträdde i Hel- singfors. Sedan Direktor Biese tillstyrkt saken, väckte un- dertecknad därför privatim en dylik fråga vid nämnda Landtbruks- och Hushållningssällskapens V:te ombudsmanna- L| Finska Vet.-Soc:s Meteorol. Centralanstalts verksamhet 1906. 3 möte och blef frågan därstädes föredragen af Agronom Sixtus A. Lindholm. Frågan behandlades sedan vid mötet i en be- tydligt utvidgad form, så att hela den praktiska tillämpnin- gen. af meteorologin i vårt land blef föremål för diskussion. Mötets beslut ingår 1 dess till Landtbruksstyrelsen i jan. 1907 aflåtna skrifvelse, hvilken åter af nämnda styrelse in- sändes till Meteorologiska Centralanstalten med anhållan om dess utlåtande. Skrifvelsen var i sin helhet af följande lydelse: Till Landtbruksstyrelsen. Emedan väderleksförhållandena i synnerligen hög grad inverka på menniskans verksamhet, har man i hela den civiliserade världen gifvit väderleksförutsägelserna ett stort värde. Och många stater offra för detta ändamål betydande summor. Då framför allt Jandtmannens arbete är i mycket hög grad beroende af väderleksförhållandena, har Landtbruks- och hushållningssällskapens V:te ombudsmannamöte an- sett skäl föreligga att till pröfning upptaga frågan, huruvida under- rättelserna angående väderleken och dess vexlingar i vårt land stå på en tillfredsställande ståndpunkt äfvensom att framställa förslag till en förbättring af förhållandena; och anhåller mötet härmed vördsamt om att få framföra de af detsamma godkända motiven och klämmarna till Landtbruksstyrelsen, i hopp om, att de skulle kunna gifva anledning till vederbörliga åtgärder i antydt afseende. Kändt är, att den meteorologiska verksamheten hos oss för när- varande saknar nästan allt inflytande på landtbrukarens görande och låtande. Visserligen anställas mångahanda observationer och insamlas dessa för att hufvudsakligen användas af vetenskapliga institutioner, men delvis äfven för praktisk väderleksförutsägelse i hemlandet och t. o. m. utom landet. Likväl stå dessa väderleksförutsägelser å en bristfällig ståndpunkt i många skilda afseenden, nämligen: 1:0) äro de mycket allmänt affattade, ty om särskilda trakters lokala väderleksförhållanden har man härtill förskaffat sig och än mera gifvit endast ofullständiga underrättelser, särskildt i afseende å dessa lokala förhållandens relationer till allmännare väderleksförändringar, som omfatta vidsträcktare områden, äfvensom till den häraf betingade fördelningen af nederbörden. 2:0) blifva de alltför sent bekanta bland allmänheten, och 3:0) spridas de mycket litet, endast till några få städer. För ett fullständigt aflägsnande och förbättrande af dessa oegent- ligheter och bristfälligheter fordrades emellertid till den grad vidlyftiga åtgärder och framför allt så stora omkostnader, att mötet ej upptagit 4 Osc. V. Johansson. [N:o 16 frågan i sin helhet till afgörande. Men mötet har å andra sidan an- sett det vara oundgängligen nödvändigt att taga i betraktande den stora nytta, som genom väderleksprognoser skulle beredas den landt- brukande befolkningen, om man skulle förmå i tillräcklig grad be- kantgöra desamma för landtmännen så hastigt, att man skulle af dem hafva ledning vid ordnandet af arbetet, och har mötet ansett det vara synnerligen viktigt att planlägga sådana åtgärder, som säkert kunde leda till det åsyftade målet. I detta afseende hafva följande synpunkter trädt i förgrunden. Då nederbördens förutsägande är behäftad med stora svårigheter, så länge ofvan antydda närmare underrättelser saknas, vore det för ernåendet af en förbättring och större säkerhet i prognoserna absolut nödvändigt, att nederbördsmätningar skulle anställas i betydligt större grad än hittills. Dylika mätningar skulle för landtbruket medföra en stor nytta vid alla torrläggnings- och dikningsförsök, vid hvilka man hittills varit tvungen att stöda sig på mätningar från alltför långt af- lägsna orter, och kunna dessa mätningar t. o. m. i hög grad hafva varit afvikande från traktens verkliga nederbördsförhållanden. Den bästa framgången hafva förutsägelserna beträffande stormar ernått och då underrättelser af detta slag äro lätta att sprida till kust- städer såväl vid hafvet som vid större inlandsvatten, såsom Ladoga, och från dessa med telefon ytterligare längre sträckor äfven till skär- gården, skulle utvidgandet af denna verksamhetsgren ej vara alltför svårt och kunde den vara till sin betydelse värdefull ej allenast för den allmänna sjöfarten utan särskildt för vår talrika fiskarbefolkning. Emedan det är synnerligen viktigt, att erhålla en på klara och exakta siffror baserad kännedom om årets väderleksförhållandens in- flytande på skörden, både i kvantitativt och kvalitativt hänseende, vore det äfven af behofvet påkalladt, att Meteorologiska Centralanstalten skulle publicera periodiska öfversikter öfver väderleksförhållandena, som kunde prenumereras af allmänheten. Dylika publikationer vore säkert mycket välkomna för mera försigkomna landtbrukare, hvilka både af teoretiska och praktiska skäl vilja vara fullkomligt på det klara med alla på deras näring inverkande omständigheter, af hvilka, såsom i det föregående redan tillräckligt blifvit antydt, väderleksför- hållandena för ingen del äro minst viktiga. Dylika publikationer, i hvilka alla meddelanden naturligtvis borde vara så färska som möj- ligt, medförde äfven den nyttan, att de skulle väcka ett allmän- nare intresse för saken och vore egnade att sprida meteorologisk kun- skap hos vårt folk i gemen. På grund af ofvannämnda motiv har Landtbruks- och Hushåll- ningssällskapens V:te ombudsmannamöte godkänt följande klämmar, i hvilka förslag ingå, hvilkas verkställande borde lemnas till Meteoro- logiska Centralanstaltens omsorg: 1:0) Väderleksförutsägelserna borde bekantgöras för landtbrukare i så god tid, att af dem skulle kunna dragas nytta vid ordnandet af landtbruksarbetena. L] Finska Vet.-Soc:s Meteorol. Centralanstalts verksamhet 1907. 5 2:0) Beträffande nederbördsmätningar borde i den grad utvidgade åtgärder vidtagas, att man skulle kunna erhålla säkrare förutsägelser samt för torr- läggnings- och dikningsförsök nödvändiga nederbörds- uppgifter. 3:o) Det nuvarande stormvarningssystemet borde med användande af vår tids hjälpmedel utvidgas, så att därigenom skulle beredas nytta för sjöfarten äf- vensom för fiskarbefolkningen. 4:o0) Månatliga öfversikter öfver väderleksför- hållandena i skilda delar af vårt land borde offent- liggöras i hvarje månads början. Å Landtbruks- och Hushållningssällskapens V:te ombudsmanna- mötes styrelses vägnar. K. W. Koskelin. Einar Böök. Det var denna skrifvelse, som Meteorologiska Utskottet vid sammanträdet den 9 februari upptog till behandling. På uppmaning af Utskottets ordförande Prof. A. Donner, hade undertecknad något närmare förberedt frågan och inkom till mötet med en promemoria härom, hvilken här må anföras med uteslutande af redogörelsen öfver redan vidtagna åtgär- der, som senare skola närmare relateras: Promemoria. Med anledning af att Landtbruksstyrelsen i skrifvelse af den 25 jan. 1907 af Meteorologiska Centralanstalten anhållit om utlåtande an- gående ett af Landtbruks- och Hushållningssällskapens V:te ombuds- mannamöte framställt förslag till åtgärder, åsyftande ett praktiskt ut- nyttjande af de meteorologiska observationerna i vårt land och de re- sultat, till hvilka dessa ledt eller kunna leda, ber jag att för Meteoro- logiska Utskottet vördsamt få framhålla följande: Emedan föreliggande fråga är af synnerlig vikt och berör an- staltens verksamhet i dess helhet, anser jag mig böra underkasta frå- gan en ingående belysning från alla sidor. Arbetet på meteorologins område i vårt land har såsom bekant hufvudsakligen koncentrerat sig på uppgifterna att insamla ett möjligast 6 Osc. V. Johansson. [N:o 16 tillförlitligt och fullständigt meteorologiskt observationsmaterial från vårt land och att i lämplig form offentliggöra dessa observationer så att de kunna vara vetenskapen till nytta. Om ock mycket härutinnan återstår att göra, så måste erkännas att i dessa afseenden, speciellt under de senaste årtiondena stora framsteg gjorts. Ehuru de nämnda uppgifterna äro de viktigaste och måste del- vis föregå allt annat meteorologiskt arbete, tillkommer det äfven me- teorologin att söka göra det erhåilna materialet fruktbringande dels i vetenskapligt hänseende dels för det allmänna, det dagliga lifvet. Att detta sker jämsides med arbetet för lösandet af de förstnämnda upp- gifterna är nödvändigt redan för framgången af samma arbete. Ty å ena sidan blir man ofta endast genom en närmare veten- skaplig bearbetning, förenad med sträng kritik, i tillfälle att undersöka observationernas och de använda metodernas noggrannhet och ända- målsenlighet samt kan med ledning häraf vidtaga behöfliga åtgärder. Å andra sidan blir ett framgångsrikt meteorologiskt arbete på hvilken uppgift som helst i väsentlig mån underlättadt, om det kan stöda sig på ett bland landets befolkning allmänt utbredt intresse, ty endast under denna förutsättning kan man hoppas på en större och lifligare medverkan från frivilliga observatörers sida och härigenom blir äfven tillgången till rikligare understöd från statens sida sannolikare. Ju allmännare insikten blir om den meteorologiska verksamhetens nytta för landet eller folket i dess helhet, desto lättare vinnas de erforderliga hjälpmedlen. Man har ju hos oss äfven i någon mån arbetat på de nämnda uppgifterna, d. v. s. vetenskapliga undersökningar af vårt lands klimat och väderlek, spridande af resultaten häraf samt väckande af in- tresse för arbetet i dess helhet. Men det man tillsvidare gjort har dels varit otillräckligt och ofullständigt, dels förfelat sitt mål af ett eller annat skäl. Det behöfver här ej påpekas, i hvilka afseenden våra klimatförhållanden ännu äro oundersökta. Man har ju ej ens de all- männa dragen t. ex. af temperaturförhållandena fullständigt och exakt bekanta, huru mycket mindre känner man då de lokala klimatiska säregenheterna hos enskilda delar af vårt land, t. ex. i afseende å de för det praktiska lifvet så viktiga nederbördsförhållandena! Allt så- dant måste naturligtvis göras för att man äfven fullständigt skall kunna förklara egendomligheterna hos väderleken eller den kontinuerliga vex- lingen i de meteorologiska förhållandena dag efter dag. Uppgiften att fastställa lagarna för det atmosfäriska tillståndet och dess förändringar är ju den förnämsta, som tillkommer den egentliga meteorologin och i tillämpningen af dylika lagar för den dagliga väderlekens förklarande och än mer för dess förutsägande har ju också allmänheten i alla tider ansett meteorologins hufvuduppgift ligga. Det är alltså främst genom att söka tillmötesgå förväntningarna i detta afseende som me- teorologin bör söka väcka intresse och indirekt understöd för sina sträfvanden. Jag kommer sålunda närmast till den första punkten i landtbrukssällskapens ombudsmannamötes beslut: L] Finska Vet.-Soc:s Meteorol. Centralanstalts verksamhet 1907. 7 Punkt 1. Redan i början af 1880-talet togos af Meteorologiska Central- anstalten de första stegen till att träda i närmare korrespondens med den stora allmänheten och därmed gjordes början till införandet af en praktisk väderlekstjenst i vårt land. Meteorologiska Centralanstal- tens dåvarande direktor förmådde ett par dagliga hufvudstadstidningar att intaga tabeller med meteorologiska observationer för hvarje dag. Något senare d. v. s. i november 1885 började man äfven trycka väderlekskartor i ,, Finlands allmänna tidning” och ,, Suomen virallinen lehti". Den praktiska väderlekstjenst, som härmed grundlades, har med smärre förändringar och utvidgningar fortgått i hufvudsak oför- ändrad till den dag som är. Jag vill därför inskränka mig till att här relatera denna väderlekstjenst, sådan den för tillfället gestaltar sig å Meteorologiska Centralanstalten för att sedermera blifva i tillfälle att framhålla de brister det nuvarande systemet har och föreslå åtgärder till dess afhjelpande. Anstalten erhåller meteorologiska telegram med afton- och mor- gonobservationer från 10 finska, 5 svenska, 5 norska, 7 ryska, 4 tyska, 2 danska, 8 engelska och 1 fransk ort. KI. 1/,; 11 hafva i allmänhet de finska, svenska och norska telegrammen anländt och på grund af dessa uppritas af kartaritningsbiträdet 2 isobarkartor, en för föregående afton och en för morgonen samt en karta med molnighet, vind och temperatur. Mellan kl. !/;12 och 12 äro dessa kartor färdiga och då uppgöres af assistenten en kort öfversikt af dagens väderlek jämte en prognos i mycket allmänna ordalag, som tillsvidare ansetts gälla endast för samma dag, då prognosen utskrifves samt följande natt, d. v. s. för de 24 timmar som följa efter tidpunkten för hvilken kar- tan gäller. KI. !/,1 afgå afskrifter af väderlekstelegrammen, öfversikt och prognos till aftontidningen ,Nya Pressen" samt något därpå (kort före kl. 1) samma sak samt dessutom 2 kopior af väderlekskartan med isobarer, molnighet och vind till de officiella tidningarna. Ivan- liga fall innehålla alla kartor och tabeller för nämnda ändamål endast uppgifter från finska, svenska och norska eller inalles 21 orter, alltså endast halfva antalet, från hvilka telegram öfverhufvud anlända till anstalten. I enstaka fall hafva på senare tid ryska, tyska och danska telegram anländt i så god tid att de kunnat intagas i de officiella tid- ningarnas kartor. För uppgifter från England äro dessa ej alls beräk- nade. Den samlingsdepesch från Petersburg, som innehåller de ryska, danska, tyska och Paris-telegrammen anländer vanligen först närmare kl. !/, 1, den engelska samlingsdepeschen anländer åter c. kl. 2 e m. eller senare. Af alla dessa telegram, speciellt af de vigtiga från Eng- land kan sålunda ingen användning göras vid uppställandet af väder- leksprognosen. Dessa uppgifter införas senare å kartorna och tabel- lerna, bl. a. å dem, sora ungefär kl. 1/,3 e. m. utsändas för att upp- hängas å 3 särskilda ställen i staden. Kopior af isobarer samt sam- 8 Osc. V. Johansson. [N:o 16 mandrag af öfversikt och prognos sändas vid samma tid (c. !/; 3 e. m.) till Wiborg, Tammerfors, Wasa och Björneborg (Mäntyluoto), där de c. kl. 3 e. m., ofta dock senare, upphängas å bestämda platser. Utom denna dagliga väderlekstjenst förekommer hos oss ett mycket ofullständigt stormvarningssystem, hvilket består däri att från Petersburgs Centralobservatorium hvarje gång, då storm förutses, sän- das skilda stormvarningstelegram till H:fors, Hangö, Raumo och Män- tyluoto hamn, å hvilka platser en stormvarningssignal, bestående af en svart kon upphänges på Meteorologiska Centralanstaltens eller resp. Hamnkontors föranstaltande. Konen hänges å en mast anbragt på synligt ställe i olika läge, beroende på om storm från syd- eller nord- sidan förutses. Det inses utan vidare och i praktiken har tydligt framgått, att: väderlekstjensten, sådan den sålunda gestaltat sig i vårt land ej har kunnat medföra någon nämnvärd nytta i det praktiska lifvet och så- lunda ej motsvarat sitt egentliga ändamål. Orsakerna härtill äro flere. Hvad först den dagliga väderlekstjensten beträffar ligga bristerna huf- -vudsakligen däri, att denna är alltför försenad för att man 1 det dag- liga lifvet skall kunna betjena sig af de kartor och prognoser, som bekantgöras. Detta inses lätt om man tänker därpå, att prognosen gäller endast till följande dags morgon, under det att desamma be- kantgöras för allmänheten i Helsingfors tidigast ce. kl. 3 e. m., då upphängning i staden af de 3 kopiorna eger rum. Annu senare, d. v. s. cirka 5 å 6 e. m. blifva samma prognoser och kartor bekanta 1 H:fors genom de ofliciella tidningarna och Nya Pressen, i Wiborg, Wasa, Tammerfors och Mäntyluoto genom de upphängda kopiorna. Det finnes alltså en möjlighet att å dessa orter få kännedom om prog- noser och kartor, innan prognosdygnets utgång, men för öfrigt i lan- det blifva dessa ej bekanta, förrän efter dygnets utgång d. v. s. föl- jande dag. Huru tillförlitliga prognoserna under sådan händelse än äro, komma de under ingen händelse genom denna fördröjning att få något nämnvärdt praktiskt värde. För det andra lemna de kartor och prognoser, som bekantgöras, mycket öfrigt att önska. Grunderna härtill ligga i flere omständig- heter. Vid prognosernas uppställande borde man hafva tillgång till alla de morgontelegram, som för närvarande anlända till anstalten, bl. a. af de viktiga från England. Man borde dessutom sträfva till att med utnyttjandet af erfarenheter och metoder från andra land göra prognoserna säkrare, i bestämdare form och mera detaljerade. Med tiden borde äfven en väderleksstatistik med ledning af kartor för ett 10-tal år åstadkommas samt dessutom de lokala egendomligheterna hos olika trakter af vårt land närmare undersökas. L] Finska Vet.-Soc:s Meteorol. Centralanstalts verksamhet 1907. 9 : Följande synpunkter borde vid sträfvan att förbättra väderleks- tjensten småningom tagas i beaktande: 1) De meteorologiska telegrammen horde påskyndas samt kom- pletteras med ett par orter i Tyskland och Ryssland. (Dessutom med telegram från Island, så snart dessa komma till stånd.) 2) Kartorna borde möjligast snabbt utarbetas samt göras möjli- gast fullständiga och detaljerade samt isobarerna utdragas af någon bland anstaltens vetenskapligt bildade personal. Sådana isobarer borde utritas äfven då man endast kan anse dem mycket sannolika, t. ex. vid randen af området, om de närmaste orternas barometerstånd, öfriga isobarers form eller vind och molnighet göra vissa antaganden angående barometerståndet utanför området mycket sannolika. Dess- utom borde isobarerna i allmänhet göras möjligast detaljerade d. v. s. så att randminima, sekundära minima o. s. v. tydligt skulle framträda. I en del fall t. ex. på sommaren, då lufttrycket är mera jämnt för- deladt, kunde å de studiekartor som användas för prognoserna iso- barer för hvarje 2!/, mm. utdragas. Dessutom borde för prognosernas skull utom lufttryckskartan för morgonen och föregående afton äfven en temperaturkarta för morgo- nen med isotermer samt en karta med lufttrycksförändringar från afton till morgon (isoballobarkarta) uppritas. 3) Kartorna borde mångfaldigas och spridas dagligen till intres- serade personer i landet. Erfarenhet från Tyskland, Danmark 0. s. Vv. har nämligen visat, att den största framgången uppnås, om man kan bibringa allmänheten förmågan att själf läsa en meteorologisk karta, med den kombinera egna iakttagelser öfver den lokala väderleken och dess förändringar samt sålunda draga sina egna slutsatser angående den stundande väderleken. Härvid skall den med kartan följande allmänna öfversikten och prognosen endast tjena såsom utgångspunkt. För mångfaldigandet af kartor torde man med största fördel kunna betjena sig af en själfmatande Gestetners Rotary-Cyclostile- apparat, hvilken just för detta ändamål användes i den tyska väder- lekstjensten. Med denna torde på en timme kunna förfärdigas minst ett 1,000-tal ensidiga folioexemplar. Dessa borde sedermera möjligast snabbt spridas kring landet. 4) Förutsägelsen af väderleken borde gälla för följande dygn, t. ex. såsom i Tyskland och Osterrike, där den gäller från aftonen den dag då prognosen utställes till följande dags afton. För att kunna göra detta måste man söka begagna sig af alla till buds stående hjälpmedel (t. ex. Freybes handbok, Ekholms uppsats i Met. Z. 1904, 8, om lufttrycksvariationskartor o. s. v.) speciellt äfven af en väder- leksstatistik för vårt land så snart en sådan fåtts till stånd. 5) En prognoskritik utförd af intresserade personer, till en början inom den närmaste omgifningen af H:fors, borde igångsättas, ty detta skulle å ena sidan i hög grad bidraga till att väcka det för sakens framgång nödiga intresset samt å andra sidan gifva nya synpunkter i fråga om hela systemets organisation. 10 Osc. V. Johansson. [N:o 16 6) Frågan om möjligheten att få kartor och prognoser spridda är den allra mest invecklade och svårlösta. Utgår man från anta- gandet att kartorna endast ritas i H:fors samt t. ex. kl. 12 midd. äro färdiga att distribueras, kunna de i hvarje händelse under eftermid- dagens lopp ej spridas längre med posten än till södra Finland och därvid hufvudsakligen till H:fors och järnvägsliniernas närmaste om- nejd. Prognoserna kunde däremot lättare distribueras genom telegraf, telefon, post och järnväg. Genom telegrafen skulle dessa befordras till alla telegrafstationer, därifrån någon person af en eller annan in- tresserad myndighet eller korporation hade i uppdrag att befordra prognoserna vidare per telefon och post eller offentliga. anslag. Från H:fors skulle prognoserna till den närmare omgifningen spridas per telefon samt jämte kartan med post. Dessutom kunde alla middags- tiden afgående tåg och båtar förses med bestämda signaler, motsva- rande det viktigaste innehållet i prognosen. Signaler i samma stil kunde äfven tänkas upphängda å några vidt synliga platser. Hela denna fråga är emellertid synnerligen invecklad och för vidlyftig att här i alla detaljer kunna behandlas. Såsom tidigare fram- hållits, vore det synnerligen önskvärdt om jämte prognoser äfven vä- derlekskartor skulle spridas i god tid till hela landet. Men detta stöter på "absoluta omöjligheter, så länge man tänker sig ett enda centrum för väderlekstjensten. Att sprida väderlekskartor telegrafiskt i den stympade form, som för närvarande de till Wiborg, Wasa 0. s. v. hafva, d. v. s. endast med isobarer, torde ej hafva någon utsikt att leda till önskvärdt resultat. Den enda utväg att äfven få kartor i tid bekanta öfver en större del af landet vore inrättandet af lokala prog- noscentra i några andra städer än H:fors. Till dessa skulle samtliga väderlekstelegram sändas och där sedan kartor och möjligen lokala prognoser uppgöras samt spridas till omnejden. Detta system, som under senaste år införts i Tyskland, synes vara det enda möjliga, som kan leda till fullt tillfredsställande resultat. Endast härigenom kan den önskvärda distributionen af väderlekskartor ske med tillräcklig snabbhet och härigenom skulle troligen äfven prognoserna blifva till- förlitligare, än om de ske från en enda ort. Men om man också skulle kunna tänka sig att alla de omkostnader, som genom ett så- dant systems införande hos oss skulle uppstå, på ett eller annat sätt kunde blifva betäckta, så skulle dock det hufvudsakliga hindret, för en tid framåt åtminstone, ligga däri, att lämpliga personer ej finnas för att öfvertaga ledningen af dessa prognoscentra. Hela frågan om en i praktiken verkligen nyttig väderlekstjenst är emellertid att betraktas såsom alldeles ny för vårt land samt bör såsom sådan föregås af många förberedande åtgärder och en små- L] Finska Vet.-Soc:s Meteorol. Centralanstalts verksamhet 1907. tl ningom skeende utveckling innan mera vidtgående planer kunna för- verkligas. Jag skall därför tillåta mig att senare vördsamt få fram- hålla de åtgärder som synes mig vara de som närmast böra kormnma ifråga. Därförinnan ber jag dock ännu att i korthet få referera de åtgärder man i Tyskland vidtagit under senaste år samt några af de erfarenheter man där tillsvidare haft. Ty af allt att döma har man på senare tid i Tyskland mest arbetat för saken och där ledt den- samma 1 rätta fotspår. Sedan årtionden tillbaka har väderlekstjensten utöfvats i Tysk- land, dels genom meteorologiska institutioner, dels genom privat ini- tiativ och understöd. En enhetlig plan har härvid dock saknats och någon större framgång och nytta har härvid af särskilda skäl ej er- nåtts. För några år sedan har emellertid frågan om väderlekstjenstens förbättrande och statliga organisation blifvit aktuell, samt sedan ut- förliga utlåtanden inhemtats från alla myndigheter, som på något sätt berördes af frågan, utgaf preussiska landtbruksministeriet år 1903 en »,Denkschrift äber die Organisation eines Wetternachrichten-Dienstes", som i korthet skildrade de förefintliga prognosinrättningarna samt framlade förslag till deras organisering och utsträckande öfver hela Nord-Tyskland. Den 31 jan. 1906 hade frågan slutligen framskridit så långt, att den preussiska landtdagen beviljade de anslag, hvilka möj- liggjorde införandet af denna offentliga väderlekstjenst. På landtbruks- ministeriets föranstaltande sammanträdde slutligen den 27 och 28 april 1906 i Berlin en konferens under ministerialdirektor Thiels ord- förandeskap samt bestående af representanter för landtbruks- och kultus-ministerierna, för riksmarinen, rikspost och telegraf samt för riksämbetet för inrikesärenden. Såsom sakförståndiga deltogo profes- sorerna Bezold och Säring från det preussiska meteorologiska institutet, prof. Börnstein från landtbrukshögskolan i Berlin samt de blifvande ledarena för de 9 centralställena för väderlekstjensten. Resultatet var att en offentlig väderiekstjenst med centra i Berlin, Hamburg, Königs- berg, Bromberg, Breslau, Magdeburg, Weilburg, Ilmenau och Achen den 1 juni 1906 trädde i förberedande samt d. 15 juni s. å. i full verksamhet. Härjämte verka fortfarande de äldre meteorologiska cen- tralanstalterna i Dresden, Karlsruhe, Mänchen, Strassburg och Stutt- gart, så att inalles 14 centralställen för tillfället äro verksamma i Tyskland. Organisationen af de 9 nordtyska centralstationerna är enhetlig och gestaltar sig i korthet sålunda. De erhålla hvar och en samma väderleksdepescher från hufvudcentralen i Hamburg samt dessutom medels postkort och telegram observationsresultat från några inhemska orter. Därjämte anställa de observationer å ort och ställe med an- vändande af lämpliga registrerapparater. På grundvalen af det så- lunda erhållna materialet levereras sedan och spridas möjligen snabbt både väderlekskartor och prognoser. Normgifvande för hela denna väderlekstjenst är den uppfattning åt hvilken prof. Bezold redan år 1881 gaf uttryck i orden: Wenn 12 Osc. V. Johansson. [N:o 16 auch die Karte wegen der Verbreitung durch die Post meist erst ver- hältnismässig spät in die Hände der Interessenten gelangt, und wenn sie deshalb auch nicht imstande ist, das Prognosentelegramm zu er- setzen, so wird sie doch zu dem letzteren eine höchst wertvolle Er- gänzung bilden und den denkenden Landwirt erst in den Stand setzen, aus der ganzen Einrichtung wirklich erheblichen praktischen Nutzen zu ziehen". Likaledes heter det i landtbruksministeriets ofvannämnda »Denkschrift": ,Ausdräcklich sollte als oberstes Ziel des Wetterdien- stes bezeichnet werden die tunlichst rasche Verbreitung der tatsäcl- lichen, nicht auf Vermutungen gegrändeten Beobachtungen des Tages, d. h. der Wetterkarte. "Um hierbei auch dem Ungeäbten eine Anleitung zu bieten, wird die von sachverständiger Seite aufgestellte Prognose der Karte hinzugefägt. Die Ausgabe von Wetterkarten neben den Prognosen sollte daher möglichst gefördert werden". I öfverensstämmelse med dessa noggrannt öfvervägda grundsatser lägger man en synnerlig vikt på omständigheten att få dessa väder- lekskartor möjligast snabbt och vidsträckt spridda. TI allmänhet äro kartorna därför kl. 11 f. m. färdiga att afsändas med tågen. Abonne- mentspriset är lågt, vanligen 50 Pfennige i månaden. Prognoserna, som ange väderleken från afton till följande dags afton, äro likaså kl. 11 färdiga samt spridas telegrafiskt, så att de senast kl. 12 kunna hängas upp offentligt å alla poststationer. Dessutom spridas de däri- från mot en måttlig extra ersättning (2 å 3 Rmk i månaden) per tele- fon eller postbud till intressenter. Slutligen har man infört en offentlig kritik af prognoserna, utöfvad af vissa förtroendemän (mest landt- brukare), hvilka jämföra prognoserna med den verkliga väderleken och sålunda erhålles en i tal uttryckt, i möjligaste mån från god- tycke befriad kritik. Denna kritik ger åter en god ledning i afseende å förefintligheten af lokala afvikelser. Det nordtyska området, där organisationen är genomförd, är för prognosernas skull indeladt i 40 särskilda undergebit, hvilka hvart och ett erhålla sina skilda prognoser från någon af de 9 centralsta- tionerna. Och ehuru prognoscentralerna äro så många, anser man dock svårigheten att uppställa prognoser för de längre bort belägna områdena vara skäligen stora, hvarför åter väderlekskartornas kring- spridande blir så mycket mer nödvändig. Man sträfvar i allmänhet till att göra den stora allmänheten till medarbetare 1 väderlekstjensten. Punkt 2. I afseende å den andra klämmen i landtbruks- och hushållnings- sällskapens ombudsmannamötes förslag torde det vara tillräckligt att påminna därom att ett fullständigt utarbetadt förslag till en genom- gripande utvidgning af nederbördsnätet i vårt land föreligger i det af L] Finska Vet.-Soc:s Meteorol. Centralanstalts verksamhet 1907. 13 Direktor Biese utarbetade betänkandet, som med Meteor. Utskottets och Finska Vet. Societetens förord i skrifvelse af d. 16 nov. 1903 från samma Societet insänts till Kejserliga Senaten. Detta förslag, som går ut på inrättandet af 113 nya nederbördsstationer samt en andra assistentbefattning vid centralanstalten, skulle helt visst, om det vunne Senatens godkännande, i det väsentliga äfven motsvara de af ombudsmannamötet uttalade önskningsmålen. Går förslaget igenom, skulle äfven framgången af den i punkt 1 behandlade väderlekstjensten i afsevärd grad befordras. Punkt 3. Den tredje af landtbruksmötet berörda frågan om stormvarnings- systemets utvidgande och förbättrande sammanhänger till en del med den första, men synes vara betydligt lättare att föra till en önskvärd lösning. Såsom man teoretiskt kan antaga och såsom erfarenheten från andra land har visat, äro nämligen stormvarningarna i allmänhet tillförlitligare än andra väderleksförutsägelser. Några stormvarningar gifvas tillsvidare ej från Meteor. Centralanstaltens sida, utan inskränka sig Meteor. Centralanstaltens åtgöranden i denna fråga därtill, att ge- nom dess förmedling stormvarningstelegram erhållas från Petersburg till H:fors, Hangö, Raumo och Mäntyluoto. Stormsignaler apphängas på grund af dessa telegram å dessa 4 orter, i H:fors genom förmed- ling af Meteorol. Centralanstalten, men öfverallt på resp. kommuners bekostnad. Det är utan vidare klart att antalet af dessa signalstationer borde i väsentlig grad förökas, isynnerhet om de äfven skola vara fiskare och skärgårdsbefolkning till nytta. Men å andra sidan har man ej någon kännedom om, huruvida de stormvarningar, som hittills gifvits, medfört någon afsevärd nytta. För att erhålla utredning härom, borde en jämförelse mellan varningar och verkligen inträffade stormar an- ordnas samt utlåtande från resp. hamndirektioner eller sjöfartsmyn- digheter införskaffas. I hvarje fall borde Meteorol. Centralanstalten äfven gå i författning om att själf utsända stormvarningar, ty erfaren- heten har visat, att de ryska stormvarningarna, åtminstone i många fall inträffa för sent eller åtminstone så sent, att man å Meteorol. Centralanstalten i en del fall har på förhand kunnat säga, när ett så- dant telegram kan väntas. Det är alltså sannolikt, att stormvarnin- garna kunde ges tidigare från anstalten än från Petersburg och om äfven de förra infördes, kunde man tänka sig, att samtidigt de ryska . skulle fortfarande sändas till anstalten och utgöra en kompletterande grundval för anstaltens varningar. Någon nämnvärd tillökning i an- staltens arbete skulle ej genom dessa anordningar uppstå. Till en början kunde man sända sådana varningstelegram endast till de orter, 14 Osc. V. Johansson. ; [N:o 16 där signaler redan finnas och på grund af en jämförelse mellan var- ningar. och stormar skulle sedan systemets användbarhet kontrolleras samt beroende härpå utvidgas. Själfva telegramförändringen, beroende på afsändningsortens förflyttande från P:burg till H:fors, torde utan vidare svårighet kunna genomföras. Då det emellertid kan antagas vara ganska säkert, att anstalten med tiden skall kunna åstadkomma ganska tillförlitliga och nyttiga stormvarningar, kan det vara skäl att genast förbereda frågan om in- rättandet af nya stormvarningsstationer. Så tillvida som härmed åsyf- tas befordrandet af sjöfartens bästa, borde saken närmast tagas om hand af lotsstyrelsen, resp. hamndirektioner, ångfartygsbolag, rederier 0. s. v. Alla hamnar vid Bottniska och Finska vikarna samt Ladoga borde förses med signalmäster, ålminstone de, där telegraf finnes. Be- kostandet af dessa signaler eller anslagstaflor och varningstelegram (så framt dessa ej kunna fås atgiftsfritt befordrade) skulle antingen falla på resp. intressenter eller också kunde t. ex. lotsstyrelsen utverka un- derstöd från statens sida för detta ändamål. Dylika anslag vore i hvarje fall af behofvet påkallade för bekostandet af signalstationer samt stormvarningar å större fisklägen, speciellt där telefonförbindelse till en telegrafstation är möjlig. I denna del borde närmast en med- verkan från fiskeriimspektörens sida kunna påräknas. De signalstationer, som skulle inrättas, borde samtidigt få i upp- drag att anställa kontinuerliga mätningar eller uppskattningar af vin- dens styrka eller åtminstone att upprätta en statistik af stormar och varningarnas tillförlitlighet. Den slutliga sammanställningen och be- räkningen af träffsäkerheten skulle öfverlemnas åt Meteorol. Central- anstalten. De flesta europeiska och många utomeuropeiska stater hafva redan länge haft stormvarningssystem införda vid sina kuster. En hissad signal anger i allmänhet att storm är att vänta inom de närmaste 24 tim- marna i en viss omgifning af signalstället. Mest användes såsom hos oss en kon med spetsen nedåt, om storm från SE—S-—NW väntas, med spetsen uppåt, om storm från SE—N-—NW förutses. Ett klot anger storm från obestämdt väderstreck. Under den mörka tiden har man ljussignaler (3 lyktor i st. f. en kon o. s. v.) och sådana vore äfven hos oss t. ex. under den mörka hösten mycket nödvändiga. I Tyskland har sedan årtionden tillbaka ett mycket utveckladt stormvarningssystem funktioneradt till allas fulla belåtenhet. Nyligen d. 15 sept. 1905 har äfven vid Sveriges vestkust 28 stormvarnings- stationer inrättats närmast för tillgodoseende af fiskarenas intressen. Det är lotsstyrelsen och fiskeriinspektören, jämte D:r Ekholm vid Me- teorol. Centralanstalten som tagit frågan om hand. Den sistnämnde har äfven undersökt resultatet af de första månadernas verksamhet samt funnit att den verkliga vinsten varit 83 procent af den möjliga. . L] Finska Vet.-Soc:s Meteorol. Centralanstalts verksamhet 1907. 15 Punkt 4. Det i landtbruksmötets 4:de kläm uttalade önskningsmålet be- träffande utgifvandet af en månadsöfversikt af väderleken i landet torde utan några större svårigheter med det snaraste kunna förverk- ligas. Behofvet af en sådan har längesedan gett sig tillkänna, speciellt emedan anstaltens öfriga publikationer tillsvidare äro så försenade. anstalten har därför utarbetats ett förslag till en dylik månadspublika- tion (se medföljande förslag för dec. 1906) upptagande en tabel- larisk framställning jämte ett sammandrag i ord af väderleken under månaden samt slutligen diverse meddelanden angående intres- santare naturföreteelser, isförhållanden, fenologiska och skördeupp- gifter m. m. Efter det förfrågningar å flere håll gjorts i syfte att få denna publikation utan några nämnvärda kostnader publicerad, har det slut- ligen framgått, att det vore fördelaktigast, om denna skrift trycktes i de officiella tidningarna, som nog torde upplåta plats för den. TI fall så komme att ske, borde från senaten utverkas särskildt tillstånd att öfvertryck få tryckas, helst å samma tidningars konto. Dessa öfver- tryck skulle sändas gratis till anstaltens alla observatörer samt åtmin- stone till meteorologiska centralinstitutioner utom Finland. Dessutom skulle allmänheten för en mindre afgift (af högst 1 mk i året) få pre- numerera å densamma från Meteorol. Centralanstalten. Dessa prenu- merationsinkomster skulle af anstalten användas till bestridandet af vissa i samband härmed uppkomna utgiftsposter såsom kuvert, porto till utrikesort (inom landet borde fribrefsrätten kunna användas) räkne- biträden o. s. v. Med tiden skulle det blifva nödvändigt att utvidga denna månads- publikation, t. ex. i afseende å nederbördsuppgifter, om förslaget an- gående ett utvidgadt nederbördsnät går igenom. Dessutom kunde man tänka sig en komplettering i afseende å lufttrycksuppgifter, grafiska framställningar och kartor o. s. v. I så fall blefve det väl nödigt att trycka öfversikten såsom en särskild publikation å anstaltens eget konto, sedan anslag härför utverkats. Meteorologiska Utskottet beslöt att uppskjuta frågans afgörande till ett följande möte och skulle under tiden ofvan- anförda promemoria jämte några saken berörande broschyrer och ett af undertecknad uppgjordt förslag till ,Månadsöfver- sikt af väderleken i Finland" cirkulera bland Utskottets med- lemmar. Vid det följande mötet, som egde rum den 18 mars blef sistnämnda förslag till ,Månadsöfversikt" granskadt och god- 16 Osc. V. Johansson. [N:o 16 kändt. Denna skulle tryckas på båda språken såsom bilaga till de officiella bladen, särtryck gratis tillsändas anstaltens observatörer och allmänheten beredas tillfälle att mot en prenumerationsafgift af 1 mk per år (för porto och expedie- ring) erhålla densamma. För detta ändamål beslöt Utskottet hos Vetenskaps-Societeten hemställa, huruvida Societeten ville söka utverka tillstånd till att nämnda särtryck äfven blefve af staten bekostade. Beträffande den af Landtbruksstyrelsen insända skrif- velsen beslöt Utskottet för öfrigt afgifva ett kortfattadt svar, hvartill förslag skulle utarbetas af D:r Melander, som vid nämnda utskottsmöten fört protokollet. Slutligen behandlades vid samma möte en af D:r Le- vander väckt fråga angående mindre förändringar rörande de fenologiska observationerna, hvilka ej falla inom området för Meteorologiska anstaltens egentliga verksamhet. Vid ett följande sammanträde den 28 mars verkställde Utskottet föreskrifven årsinventering af Meteorologiska Cen- tralanstaltens penningemedel och uppgjordes förteckning öfver under år 1906 uppköpta instrument och inventarier. Vid det sista sammanträdet under våren, den 18 maj 1907, då äfven frågan om sommarledigheter för anstaltens tjenstemän upptogs till ompröfning (hvarom närmare i annat sammanhang) beslöt Utskottet till Landtbruksstyrelsen afgifva följande af D:r Melander och undertecknad affattade svars- skrifvelse: Till Landtbruksstyrelsen. Med anledning af att Landtbruksstyrelsen i skrifvelse af den 25 "sistlidne -januari' anhållit om Meteorologiska Centralstaltens utlåtande angående några å Landtbruks- och Hushållningssällskapens femte Om- budsmannamöte framförda önskningsmål har Finska Vetenskaps-Socie- tetens Meteorologiska Utskott tagit frågan under öfvervägande och kom- mit till följande slutsatser: Efter det att Meteorologiska Centralanstaltens t. f. föreståndare, fil. kand. Osc. V. Johansson i ett till Meteorologiska Utskottet afgifvet utlåtande i hufvudsak hade förenat sig om Ombudsmannamötets slut- klämmar och föreslagit åtgärder i ifrågavarande riktning, har Utskottet fullkomligt understödande Ombudsmannamötets önskningsmål, velat | Ja] Finska Vet.-Soc:s Meteorol. Centralanstalts verksamhet 1907. il framhålla, att dessas förverkligande fordrar ett vidlyftigt och lång- varigt arbete ej allenast från Meteorologiska Centralanstaltens utan äfven från statens och allmänhetens sida. Då dessutom större för- ändringar i afseende å Meteorologiska Centralanstalten nu äro att vänta, torde det vara fördelaktigast att uppskjuta frågans slutliga lös- ning till den närmaste framtiden. Isynnerhet äro de i Ombudsmannamötets första kläm omnämnda förslagen svåra att förverkliga utan större förändringar å Meteorologiska Centralanstalten och utan praktiska åtgärder särskildt för spridningen af väderleksförutsägelserna. Förberedande åtgärder skulle likväl nu redan kunna vidtagas och några sådana hafva äfven redan vid- tagits. j Beträffande den i Ombudsmannamötets andra kläm omnämnda frågan har redan år 1903 vidtagits åtgärder. Då har nämligen an- staltens direktor E. Biese i ett till Senaten inlemnadt utlåtande före- slagit genomgripande utvidgningar i fråga om nederbördsmätningsnätet och torde detta förslag redan hafva blifvit definitivt afgjordt. De i den tredje klämmen föreslagna stormvarningarna skulle Meteorologiska Centralanstalten enligt Utskottets åsigt redan nu kunna utsända, men iståndsättandet af ett tidsenligt stormvarningssystem möter praktiska svårigheter, som endast med Landtbruksstyrelsens, Lotsöfver- styrelsens, Fiskeriinspektörens o. a:s benägna medverkan kunna öfver-' vinnas. De nuvarande stormvarningarna komma från Petersburg och äro måhända något försenade, hvarför allmänhetens tillit till desamma ej är så stor, som de egentligen skulle vara förtjenta af. Med anledning af det i Ombudsmannamötets fjärde kläm fram- kastade förslaget får Utskottet påpeka att Meteorologiska Centralan- stalten redan under detta år vidtagit åtgärder till att offentliggöra en publikation, benämnd , Månadsöfversikt af väderleken i Finland4. Af denna publikation, som ingår i de officiella tidningarna, har första numret redan utkommit. Ofvertryck af dessa , Månadsöfversikter" kunna genom enskild prenumeration erhållas från Meteorologiska Cen- tralanstalten, som hoppas att denna publikation kommer att motsvara Ombudsmannamötets ifrågavarande önskningsmål. Slutligen ber Utskottet att få fästa uppmärksamhet vid den stora betydelse, som spridandet af meteorologisk kunskap bland vårt folk eger. Väderleksförutsägelserna kunna endast i det fall bereda nytta åt jordbrukare, om dessa äro i den mån inkomna i grunderna för dessa förutsägelser, att de kunna uppfatta de i en kortfattad form uppgjorde tillkännagifvandena angående arten af den stundande väder- ieken. För detta ändamål vore det önskvärdt att de myndigheter och personer, hvilka hafva landtbrukets framsteg om hand, i större grad än hittills genom föredrag, skolor, instruktörer 0. s. v. skulle söka sprida meteorologisk kunskap bland vårt folk. Samma myndigheters medverkan skulle äfven behöfvas vid insamlandet af de observationer, 18 Osc. V. Johansson. [N:o 16 som utgöra grunden för den egentliga väderleksprognosen och för undersökandet af vårt lands särskilda klimatologiska säregenheter. Å Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska Utskotts vägnar: Anders Donner. Denna skrifvelse afgick den 2 maj jämte vehikel från Meteorologiska Centralanstalten till Landtbruksstyrelsen. Meteorologiska Utskottets öfriga möten under året be- rörde hufvudsakligen endast de stora förändringar, som in- trädt i afseende å anstaltens tjenstepersonal, och skall härom i det följande redogöras. Vid utskottsmötet den 21 september handlades dessutom en af anstaltens vaktmästare, J. V. Vin- qvist, inlemnad ansökan om löneförhöjning och beslöt Ut- : skottet hos BSocieteten förorda densamma, såsom särskildt motiv framhållande den omständigheten, att vaktmästaren äfven utför alla en gårdskarls åligganden. Personalia. Under året egde flere vexlingar rum i afseende å an- staltens tjenstepersonal. Anstaltens direktor E. Biese åtnjöt på grund af sjuklighet ledighet sedan den 23 okt. föregående år till den 1 juni 1907. I april inlemnade han genom Fin- ska Vetenskaps-Societeten en till högsta ort ställd under- dånig, på sjuklighetsintyg stödd afskedsansökan. Denna blef af BSocieteten förordad och af Kejserliga Senaten beviljad från den 1 juli 1907. På grund af Senatens förordnanden samt enligt Finska Vetenskaps-Societetens och dess Meteorologiska Utskotts för- ord har undertecknad bestridit direktorstjensten under hela året 1907. - Assistenten D:r A. Heinrichs åtnjöt under sommaren vanlig semesterledighet från den 15 juni till den 15 juli och extra ledighet på grund af sjuklighet från sistnämnda dag L] Finska Vet.-Soc:s Meteorol. Centralanstalts verksamhet 1907. 19 till den 15 augusti. Under sistnämnda månad tjenstgjorde Fil. Mag. C. Söderström såsom t. f. assistent. På grund af yppade svårigheter hade undertecknad ej gjort anspråk på någon semesterledighet, men genom att med Utskottets begifvande antaga och aflöna Magister Söderström under tiden den 15 juni—15 juli och Magister J. Dannholm under augusti månad såsom biträdande assistenter hoppades jag kunna få till största delen ledigt för studier och enskilda angelägenheter. Detta visade sig dock i hufvudsak omöjligt på grund af tjenstepersonalens ovana med flere viktiga lö- pande göromål. Såsom t. f. amanuens tjenstgjorde från början af året till den 1 oktober D:r H. Karsten, som åtnjöt sedvanlig se- mesterledighet under augusti månad. Under oktober-de- cember tjenstgjorde D:r Karsten åter såsom assistent, sedan D:r Heinrichs på grund af sjuklighet inlemnat sin afskeds- ansökan och anhållit om tjenstledighet till dess hans afskeds- ansökan hunne beviljas. Under sistnämnda tre månader tjenstgjorde åter Magister W. Sjöström såsom t. f. ama- nuens. Undertecknad, som under de 3 senaste åren jämväl tjenstgjort såsom kontrollobservator, lemnade den 1 februari denna befattning. Ingeniör H. J. Johansson öfvertog den- samma till den 1 oktober, då han efterträddes af Magister L. Lindström. Under september—november omhänderhade ingeniör Johansson åter de extra observationerna af vatten- ståndet vid limnigrafen i Brunnsparken. Såsom extra arbete har den sistnämnde dessutom under året afläst 15 månaders registreringar från samma limnigraf. Såsom räknebiträden vid anstalten hafva samma per- soner som tidigare tjenstgjort, men dessutom har studeranden L. Tuorila under febr.—april och Magister Söderström under 1!/, månad handhaft dylika åligganden. Anstaltens personal har sålunda under året bestått af följande personer: Direktor: E. Biese till den 1 juli; &t. f. direktor under hela året: Osc. V. Johansson. 20 Osc. V. Johansson. [N:o 16 Assistent: A. Heinrichs; tjenstledig: d. 15 juli—15 augusti, vikarie OC. Söderström; oktober—december, vikarie H. Karsten. T. f. amanuens: H. Karsten till den 1 oktober, W. Sjöström från 1 okt. till årets slut. Extra assistenter: C. Söderström under tiden 15 juni —15 juli, J. Dannholm under augusti månad. Observator: Osc. V. Johansson under januari, Hugo J. Jo- hansson under februari-- september, L. Lindström under oktober—december. Räknebiträden: F. af Hällström (kontrollant). Olga Sederholm. Mary Biese. Anni Uschakoff. Hulda Hagert. Therese Westerholm. Ida Nyberg. L. Tuorila (febr.—april). C. Söderström (15 maj—I15 juni, 15 aug.—1 sept). Vaktmästare: J. V. Vinqvist. Angående direktorsvikariatet må ännu nämnas att Se- naten på grund af Finska Vetenskaps-Societetens framställ- ning beviljade undertecknad ett extra arvode af fmk 1,083: 33 för den tid af 4 månader (1 juli—1 november), under hvilken hela den ordinarie lönen tillföll Civilstatens Enke- och Pu- pillkassa. Enligt förordnande af den 30 december utnämndes Do- centen, d:r G. Melander till Direktor för Meteorologiska Cen- tralanstalten från början af året 1908. Bearbetning och publikation af materialet. Det hufvudsakliga arbetet å anstalten har såsom förut egnats åt en fortsatt bearbetning af det insamlade materialet. Under året hafva bland anstaltens hufvudpublikationer år- gångarna 1897 och 1898 samt 1901 af landsortsobservatio- nerna varit under tryckning. De 2 förstnämnda årgångarna skola bilda en volym af den äldre franskspråkiga serien: L] Finska Vet.-Soc:s Meteorol; Centralanstalts verksamhet 1907. 21 » Observations météorologiques publiées par VInstitut mö- teorologique central de la Société des Sciences de Finlande." Af denna förelågo vid årets slut färdigtryckta hela år- gången 1897 med undantag af inledning och resuméeer äfven- som 6 ark af årgång 1898. Samtidigt fortgick tryckningen på första bandet af den nya tyskspråkiga publikationsserien: , Meteorologische Jahrbuch fiir Finland, herausgegeben von der Meteorologischen Zentralanstalt in Helsingfors." Af denna första volym, som skulle omfatta alla i Fin- land utförda observationer, utom de öfver åskväder och del- vis öfver nederbörd, förelåg vid årets slut samtliga Helsing- forsobservationer, snömätningarna och 7 ark af de större landsortsstationernas observationer färdigt tryckta. I denna publikation hafva diverse förändringar gjorts i förhållande till de tidigare, hvarvid såsom hufvudmål uppställts ernående af möjligast största öfverensstämmelse med den internationellt fastställda publikationsformen och större utländska central- instituts publikationer. Delvis härigenom och delvis af andra skäl har utgifvandet af denna årgång fördröjts. Dessutom ansåg undertecknad det vara lämpligast att uppskjuta af- görandet af vissa viktigare detaljfrågor tills ordinarie direktor hunne utnämnas, då det ju gällde ett första band af en vä- sentligt förändrad publikationsserie, hvilken i en nära fram- tid ej med skäl skulle kunna väsentligt förändras. Under året har tryckningen af åskvädersobservationerna under år 1903, hvilka, såsom 1 föregående årsberättelse om- nämnts, bearbetats af D:r Karsten, blifvit slutförd och publi- cerats 1 Finska Vetenskaps-Societetens , Bidrag" under titeln: ,Åskvädren i Finland 1903 af Hugo Karsten.< Dessutom har såsom vanligt en finsk upplaga af samma ärsberättelse tryckts för observatörernas räkning. Denna publikation är äfven i någon mån förändrad mot de tidigare och omfattar bl. a. en fullständig materialsamling på 63 sidor (Bihang I). Hela publikationen omfattar 168 sidor text och tabeller jämte 5 planscher. Det redan tidigare af D:r Karsten bearbetade under åren 1897—1905 insamlade materialet rörande isförhållandena i Finska viken blef under året af honom slutligt redigeradt och tryckningen häraf begynte i november. Denna publikation 22 Osc. V. Johansson. [N:o 16 skall utgöra en del af den af Finska Vetenskaps-Societeten beslutna och delvis bekostade serien: , Fimländische Hydro- graphisch-Biologische Untersuchungen” hvaraf en första del, utgifven af Hydrografisk-Biologiska Kommissionen redan ti- digare publicerats. Bland de af D:r Heinrichs redigerade observationerna öfver snö- och isförhållandena i landet har årgången 1895 — 96 under året varit under tryckning, men sedan största delen redan satts afstannade detta arbete vid D:r Heinrichs afgång från anstalten. Under året har anstalten äfven påbörjat en ny publika- tion, nämligen: »,Månadsöfversikt af väderleken i Fimand, utgifven af Meteorologiska Centralanstalten." utkommande på hvardera af de inhemska språken. Redan länge har man å anstalten till fullo insett behofvet af en dylik månadspublikation. Direktor Nordenskiöld hade äfven redan år 1881 påbörjat en sådan, men på grund af små ar- betskrafter afstannade denna tyvärr mycket snart, sedan en- dast några nummer hunnit publiceras. Senare har frågan om fortsättandet af en dylik publikation många gånger varit tagen till tals, men endast på grund af det hopade arbetet och emedan tillräckliga arbetskrafter och medel saknats, hade man tillsvidare ej ansett sig kunna taga itu härmed. Men ehuru det sålunda var tvifvel underkastadt, huruvida an- stalten utan några extra anslag skulle rå med en så stor till- ökning i arbetsbördan, som utgifvandet af en dylik ,Månads- öfversikt" innebar, beslöt undertecknad dock med Meteorolo- giska Utskottets samtycke söka påbörja en dylik. De från flere håll på senare tid framställda önskningsmålen, bl. a. det från det ofvan nämnda landtbruksmötet, gjorde ett försök i dennna riktning ganska nödvändigt. Redan tidigare hade jag utfört vissa förarbeten, delvis för annat ändamål; bl. a. förelågo mnormal- eller jämförelsevärden i afseende å tempe- ratur, nederbörd m. m. så godt som färdigt uträknade för 8 orter, fördelade möjligast jämnt öfver landet. I början af året uppgjorde jag därför på grundvalen af data för föregående december månad ett utkast till en dylik månadspublikation. En del motsvarande utländska öfversikter, L] Finska Vet.-Soc:s Meteorol. Centralanstalts verksamhet 1907. 23 särskildt den af Direktor Hamberg för Sverige utgifna, togos till förebild och diverse anpassningar efter våra förhållanden gjordes. Ehuru grafiska framställningar hade varit synner- ligen lämpliga och önskvärda, måste dylika tillsvidare ute- slutas ur programmet på grund af de stegrade omkostnader de skulle medföra. Efter ferfaldiga omändringar kom det slutliga förslaget sedermera att omfatta i hufvudsak 4 olika tabeller och tvenne textafdelningar. Den första tabellen innehåller uppgifter från 8 normal- orter, kompletterade med tvenne orter från Lappland. Dessa uppgifter hänföra sig hufvudsakligen till temperaturen (14 å 15 kolumner) men dessutom anföras: förherskande vindar, an- talet klara och mulna dagar, snödjupet i medeltal för dekader och i maximum samt normalvärden för nederbörden. Snö- uppgifterna gifvas för halfåret november—april, medan för sommarhalfåret i stället införas dekadsummor af nederbörden äfvensom månadsnederbördens afvikelse från den normala. Den andra tabellen innehåller nederbördsuppgifter (i 6 kolumner) för alla, såväl nederbörds- som fullständigare sta- tioner från hvilka rapporter i tid inkomma. En 7:de kolumn angifver antalet dagar med åska eller norrsken. Den tredje tabellen omfattar dagliga uppgifter från Hel- singfors, Kuopio och Uleåborg angående lufttryck, temperatur, vind och molnighet. Slutligen finnes en mindre fjärde tabell med dagliga vattenståndsuppgifter från Helsingfors vid syd- kusten och Vasa vid vestkusten. Allra sist under tabellerna anföres ännu i textform data rörande starkare vindar och stormar i kuststäderna (Sordavala vid Ladoga medtagen) äfvensom uppgifter angående solskenets varaktighet i Hel- singfors, senare äfven i Åbo. Den första afdelningen af texten utgör åter en samman- fattning 1 ord af hufvuddragen i väderleksförhållandena, sär- skildt rörande temperatur, nederbörd, snö- och isförhållanden (åskvädersfrekvensen under sommaren) vindar och molnighet samt slutligen den allmänna af lufttrycksfördelningen betin- gade väderleksvexlingen under månaden. Slutligen finnes en afdelning för diverse meddelanden från observatörer, där ut- rymmet i främsta rummet borde reserveras för meddelanden angående intressantare och abnorma väderleksförhållanden 24 Osc. V. Johansson. [N:o 16 och andra naturföreteelser, viktiga förändringar i växt- och djurlifvet, isläggning och islossning, snöförhållanden, kälens AdjuppOFSIVe Den sålunda 1 korthet angifna formen för , Månadsöfver- sikten" blef, såsom tidigare nämnts, utan väsentliga föränd- ringar af Meteorologiska Utskottet och Societeten godkänd. Frågan om sättet för dess tryckning och publikation blef äfven slutligen ganska lämpligt arrangerad. Anstaltens till- gångar medgåfvo ej att särskilda tryckningskostnader skulle uppstå. Sedan de dagliga tidningarna och tidskriften ,Pel- lervo" först varit påtänkta såsom förmedlare af publikationen, men deras redaktioner ställt sig mer eller mindre afvisande mot saken, vände jag mig slutligen till de officiella tidnin- garna och BSenatens Ekonomiedepartements kansli, under hvilka de sortera och genom stort tillmötesgående från detta håll blef saken hastigt förd till ett lyckligt slut. Det be- stämdes att ,Månadsöfversikten" skulle tryckas såsom bilaga till prenumeranterna af Finlands allmänna tidning" och Suomen virallinen lehti", hvarvid af praktiska skäl turvis den svenska och turvis den finska upplagan skulle utkomma först. Anstalten skulle få öfvertryck häraf efter behof och bestämdes detta antal för den första nummern till 1,000 och för de följande tillsvidare till 500. Omkostnaderna för allt detta skulle påföras tidningarnas konto. Af öfvertrycken skulle en del sändas gratis till anstaltens samtliga observa- törer, en del till större meteorologiska institutioner i utlandet och en del stå enskilda intresserade till buds för en prenu- merations- och expedierings(porto-)afgift af en (1) mark i året. Ehuru mångahanda svårigheter småningom uppstodo, blefvo dock under året 9 nummer såväl af den svenska som finska upplagan tryckta och expedierade. Den första svenska nummern utkom den 6 maj och den första finska den 23 maj. Denna kringsändes jämte en särskildt tryckt anmälan till ett antal af c:a 300 till en mängd olika korporationer, tidningsredaktioner och enskilda personer i hela landet. Ehuru ,Månadsöfversikten" sålunda borde hafva blifvit ganska all- mänt känd, isynnerhet som tidningspressen öfverallt anmälde densamma, blefvo inalles endast 40 ex. prenumererade under året. Orsakerna äro måhända flere, men viktiga sådana äro L] Finska Vet.-Soc:s Meteorol. Centralanstalts verksamhet 1907. 25 främst den, att alla numror utkommo minst 1 å 2 måna- der senare än afsedt var och måhända -äfven den, att sättet för prenumeration (skriftlig anhållan med insändande af frimärken till anstalten) är något besvärligt och olämpligt. I hvarje fall mottogs publikationen på många håll med stort intresse och en mängd personer erbjöd sig äfven på grund af en i prenumerationsanmälan intagen uppmaning att utföra och insända observationer till anstalten. Såsom trängande önskningsmål har det i afseende å denna anstaltens publikation framstått, att i någon mån ökadt anslag skulle ställas till anstaltens disposition för detta ända- mål, att tryckningen skulle ske möjligast snabbt och att spridningen på sätt eller annat skulle göras större. Tidtals är Senatens tryckeri mycket bundet af särskilda andra bråd- skande arbeten, och därför vore det nog bäst, om något privat tryckeri på anstaltens eget kontc skulle kunna anlitas. Under året har undertecknad vidare uppgjort årsberät- telsen för föregående år 1906. Hufvudsakligen utom anstalten har undertecknad utar- betat en mindre afhandling, benämnd: »Om det ovanligt höga lufttrycksmaximet den 22 jan. 1907." Denna anmäldes vid BSocietetens sammanträde den 18 mars och finnes publicerad i dess ,Öfversiktt Bd. XLIX 1906—1907. N:o 15, 17 sid. jämte 3 kartor och 1 plansch. Dessutom anmäldes och intogs vid novembermötet i ,Öfversikten" en annan af undertecknad författad uppsats: » Sonnenscheindauer und Bewölkung in Helsingfors." Denna omfattar en sammanställning af de under 4 år i Hel- singfors utförda solskensregistreringarna och en jämförelse med motsvarande molnighetsbestämningar. Afläsringarna af dessa registreringar hade under senaste sommar blifvit slutlig granskade och kontrollerade af Magister C. Söderström. 26 Osc. V. Johansson. [N:o 16 Åtgärder för väderlekstjenstens förbättrande. Såsom i ofvan anförda promemoria med anledning af landtbruksmötets beslut och landtbruksstyrelsens skrifvelse närmare blifvit utlagdt, är den i vårt land genom Meteorolo- giska Centralanstalten utöfvade väderlekstjensten synnerligen bristfällig och oändamålsenlig. Någon förbättring i detta af- seende borde därför snarast möjligt eftersträfvas. Främst borde man därvid söka påskynda de meteorologiska telegram- men och i möjligaste mån förfullständiga den såsom bas för hela väderlekstjensten tjenande väderlekskartan. Redan i november 1906 hade undertecknad tagit i tu med denna fråga, men den visade sig småningom ganska in- vecklad och mera svårlöst än man i början kunnat tro. Det gällde främst att söka påskynda de engelska telegrammen, hvilka äro af största vikt, men äro mest försenade. En hän- vändning till telegrafmyndigheterna i Helsingfors gaf vid handen att här och å de finska linierna ej någon försening eger rum. Då man orätt nog upplyste mig om att dessa engelska telegram ankomma till oss öfver Petersburg och Nystad (hvilket tidtals förut torde hafva varit fallet), vände jag mig med en skrifvelse till ,Det stora Nordiska telegraf- sällskapets" afdelningskontor i Nystad med sen förfrågan, huruvida telegrammen 1 fråga kunde därifrån afsändas di- rekte till Helsingfors. Härifrån upplystes i bref af den 29 nov. att så redan var fallet och att förseningen tydligen var att söka längre vesterut. Min skrifvelse insändes därför från Nystad vidare till sällskapets hufvudkontor i Köpenhamn. I skrifvelse af den 22 december från nämnda hufvudkontor gafs en närmare utredning angående de till oss ankommande utländska väderlekstelegrammen, och upplystes tillika att de engelska telegrammen, som endast å sträckan Stockholm— Nystad befordrades å sällskapets linier, här ej blefvo för- senade, utan att de ,synes at blive sendt forst til ”Seewarte” 1 Hamburg och derfra til Stockholm, og samtidig foregaar der formentlig en lignende Samlings-Proces som den oven for naevnte i St. Petersborg'". ; L| Finska Vet.-Soc:s Mateorol. Centralanstalts verksamhet 1907. 27 I ett privat bref af den 23 februari till en bekant tjenste- man vid ,Deutsche Seewarte" i Hamburg begärde jag därför bl. a. några närmare upplysningar i frågan. Först genom meddelandena från ,Seewarte" (af den 2 mars) äfvensom ge- nom underrättelser af den 26 mars från Meteorologiska Cen- tral-Anstalten i Stockholm blef det tillfullo utredt, hvarpå förseningen berodde, och i hvilken riktning påskyndandet skulle bedrifvas. Det visade sig att våra engelska telegram ankomma öfver Stockholm och Kristiania. ,Orsaken till den sena ankomsten af dessa telegram torde dels ligga i den sena observationstiden (8 f. m. Greenwich tid = 9.40 f. m. H:fors tid), dels bero af den omständigheten att dessa telegram upp- samlas och redigeras i London, dels att de icke gå med för- månsrätt på de engelska linierna" (enligt brefvet från Di- rektor Hamberg). Till Norge torde telegrammen anlända mellan 12.10 å 12.40 e. m. (H:fors tid), till Stockholm åter c:a 15 min. senare. ,Seewarte" låter emellertid å 8 engelska orter utföra särskilda observationer för egen räkning kl. 7 RE AGT. tid (8.405 vår tid): Nyligen har, manniäfvenyi Stockholm lyckats från Hamburg erhålla telegram med dessa uppgifter och afgå dessa i genomsnitt kl. 9.10 m. e. t. (= 9.50 H:fors-tid) från Hamburg med ett kompletteringstelegram senast 50 min. senare samt anlända till Stockholm omkr. kl. ÖBO. ert. AE 110) Bifors tid). Man har sålunda 1 Stockholm ernått en påskyndning af uppgifterna från England med 1!/, timme. ,Seewarte" för- klarade sig äfven villigt att sända samma uppgifter till oss, såframt vi skulle utverka vederbörande telegrafmyndigheters tillstånd härtill. Vid förfrågan förklarade sig det danska : telegrafsällskapet (d. 19 april) villigt att befordra telegram- men vidare på sällskapets linie mellan Stockholm och Ny- stad. Sällskapet uttalade dock samtidigt en förhoppning om, att detta nya telegram skulle kunna ersätta det förra engel- ska. Då detta emellertid äfven afgick till Petersburg, såg jag mig tvungen att först vända mig till Centralobservatoriet därstädes med en förfrågan i saken och föreslog att äfven därstädes ett dylikt ombyte af engelska telegram skulle söka åvägabringas. I skrifvelse af den 3 juni svarades att saken redan hade arrangerats 1 denna riktning, att de nya tele- 28 Osc. V. Johansson. LN:o 16 grammen snart skulle erhållas direkte från ,Seewarte" och att de äldre därefter vore obehöfliga. Härmed var frågan ändtligen så godt som klargjord och det fattades egentligen endast tillåtelse från tyska och sven- ska telegrafmyndigheters sida att telegrammet från Hamburg till Stockholm äfven skulle få adresseras till Helsingfors och detta tillstånd borde lätt kunna erhållas. Det hade emeller- tid yppat sig ett annat alternativ i det att Petersburg af allt att döma komme att erhålla telegrammet direkte från Hamburg. Genom tillstånd från ryska myndigheter vore det sålunda möjligt att få samma telegram öfver Petersburg. Å telegrafkontoret härstädes hade man emellertid framhållit att alla telegram på grund af enormt stor korrespondens blifva mycket fördröjda i Petersburg, hvarför om möjligt vägen öfver Nystad borde anlitas. På denna grund och emedan er- farenheten i Stockholm tydde på, att vi ganska säkert skulle kunna erhålla de engelska uppgifterna c:a 11/, timme tidigare än förut, ansäg jag det vara säkrast att hålla på den vestra befordringsvägen. Innan definitivt afgörande fattades ansåg jag det bäst, att samtidigt äfven söka få några andra önskningsmål i af- seende å våra meteorologiska telegram uppfyllda. Å ena sidan vore det önskvärdt att äfven få den ryska sammel- depeschen i någon mån påskyndad, ty äfven denna kunde i de flesta fall ej användas vid prognoserna, d. v. s. anlände efter kl. !/,1 e. m. Å andra sidan framstod det såsom önsk- värdt, att få området för de meteorologiska kartorna något utvidgadt särskildt söderut. Från den europeiska kontinenten ' erhåller anstalten nämligen ej något annat telegram än det från Paris, som är synnerligen försenadt. I brefvet från Pe- tersburg hade meddelats, att sammeldepeschen därifrån huf- vudsakligen försenades genom de utländska telegrammen. Det framhölls, att de ryska telegrammen därför skulle kunna af- sändas 1 timme tidigare till oss, om man ej skulle vänta på. de utländska. I detta fall kunde alla försenade telegram för- slagsvis afsändas efteråt per post. Genom ett dylikt arrangemang skulle emellertid de i sammeldepeschen ingående 4 tyska och 2 danska telegram- men, hvilka ofta äro viktigare än de andra, ej blifva på- L] Finska Vet.-Soc:s' Meteorol. Centralanstalts verksamhet 1907. 29 skyndade utan hellre tvärtom. Under dessa förhållanden an- såg jag mig ytterligare böra söka medverkan från ,Seewartes" sida och gjorde en förfrågan, huruvida nämnda 6 telegram jämte det från Paris kunde afsändas till oss öfver Stockholm jämte de engelska i eu depesch, utan awvt någon försening skulle ega rum. Dessutom framhölls önskvärdheten af ett par nya telegram från Central-Europa. Svaret af den 29 juli å denna förfrågan var mycket tillmötesgående i alla af- seenden, men den önskan framfördes, att så vidt möjligt te- legram med samma innehåll skulle ifrågakomma för Peters- burg och Helsingfors. Frågan började härigenom åter blifva mera invecklad och dessutom oklar, då man från Hamburg tycktes antyda, att de nya engelska telegrammen äfven till Petersburg skulle afsändas öfver Stockholm. Det började emellertid synas mindre lämpligt för mig att träffa ett slutligt afgörande i denna ganska omfattande fråga, då ju de eventuella åtgärder, som nu vidtoges, måste helst blifva en längre tid bestående. På anhållan erhöll jag dock ännu underrättelse från Petersburg, att de nya telegram- men börjat anlända dit den 19 oktober direkte från Hamburg i tvenne depescher, den första, med uppgifter från stationerna: :-Hamburg, Malin Head, Schilds, Scilly, Aberdeen, Skegness och Portlandshill och en andra något senare med stationerna: Stornoway, Valentia, Holyhead och Wick. Härmed afslutade jag från min sida den redan ganska vidlyftiga korrespondensen i denna fråga och ehuru något positivt resultat i afseende å påskyndandet af de engelska telegrammen ej ernåtts, hade dock en mängd frågor blifvit klargjorda och många löften funnos redan att bygga vidare på. Enklast vore naturligtvis att åtminstone på försök begära dessa telegram från Pe- tersburg. En verklig positiv förbättring hade emellertid genom samma korrespondens ernåtts i fråga om de meteorologiska telegrammen från Ryssland. Emedan våra meteorologiska kartor äfven å den ryska sidan äro något ofullständiga hade jag hos Centralobservatoriet hört mig för angående möjlig- heten att få nya telegram från 4 orter utom de 7 äldre. Efter det ett mindre väsentligt ombyte af de föreslagna sta- tionerna blifvit rekommenderadt och gilladt, erhölls slutligen 30 Osc. V. Johansson. [N:o 16 1 skrifvelse af den 2 oktober definitivt besked om, att från den 15 i samma månad särskilda telegram skulle från hvarje ort direkte afgå till Helsingfors, nämligen från de nya or- terna Kem, Totma, Koslow och Nowozybkow samt från de förra orterna Riga, Dorpat, Petrosawodsk, Wyschnij W olot- schuk, Archangel och Vilna. Centralobservatoriet själft skulle härefter endast telegrafera sina egna observationer. Ungefär vid den angifna tidpunkten började telegrammen sedermera anlända enligt denna plan, men jämte uppgifterna från Pe- tersburg sändas fortfarande de tyska och danska stationernas observationer i samma depesch. Genom denna anordning har en afsevärd förbättring in- trädt särskildt i afseende å de ryska stationernas meddelan- den. Visserligen har telegrammet från Koslow tillsvidare uteblifvit, men från öfriga ryska orter anlände uppgifterna. betydligt tidigare än förut och äfven den förminskade sam- meldepeschen från Petersburg synes genom den nya anord- ningen hafva blifvit i någon mån påskyndad. En jämförelse af december månad 1906 och 1907 ger t. ex. enligt de å te- legrafkontoret härstädes antecknade ankomsttiderna för tele- grammen följande genomsnittliga tidsvinst: Arkangelsk Petrosawodsk Volotschek Riga Dorpat Vilna Petersburg m. fl. tå t. t. tv t; t. m. Jd.43 3.50 3.46 Ds4 ry ft 2 RÖRDE 21 Från de 3 nya ryska telegrammen var ankomsttiden i medeltal för december 1907: Kem 8 .t. 12 m.. Totma 3 bt. 12 ms. NOwOzy DRÖM bJRbeme UR Alla telegram från Ryssland anlända sålunda i tillräck- ligt god tid. Vid den ofvan refererade konferensen hade jag äfven tagit reda på, huru och under hvilka villkor vi till Helsing- fors kunde erhålla meteorologiska telegram från Island. Er- hållandet af dessa för väderleksprognoserna synnerligen vik- tiga telegram har i långa tider å meteorologiska kongresser framhållits såsom ett lifsvillkor för väderlekstjenstens fram- gång 1 Europa. Då kabeln till Island för något år sedan L] Finska Vet.-Soc:s Centralanstalts Meteorol. verksamhet 1907. 31 blifvit en verklighet, skaffade de flesta meteorologiska cen- traler såsom de i Hamburg, Petersburg, Stockholm 0. s. v. genast dessa viktiga telegram från cyklonhärdens omedelbara närhet. På grund af de stora omkostnaderna för kabeln kan dess egare ,Det stora nordiska Telegrafsällskapet" endast mot ett visst årligt abonnement leverera dessa telegram. Sve- rige betalar för de meteorologiska telegrammen från Island och Färöarna 6,000 kronor årligen och enligt meddelande från Direktor Hamberg ankomma dessa telegram till Stock- holm regelbundet och i tillräckligt god tid. Vid direkt för- frågan hos telegrafsällskapets styrelse i Köpenhamn medde- lades att vi kunde erhålla ett morgontelegram från Thoshavn på Färöarna och ett från Seydisfjord på Island för en årlig afgift af 3,000 Frances. Telegrammen skulle innehålla mor- gonobservationer för kl. 7 f. m. och aftonobservationer å den förra orten kl. 10 och å den senare kl. 11 e. m., allt Green- wich tid. Vid ett eventuellt abonnement fäste sällskapet dock liksom för alla andra institut det villkor ,at Centralanstalten ikke ad telegrafisk Vej vil tillstille andre Institutter de me- teorologiske Observationer, som den saaledes kommer i Be- siddelse af". Utom de nämnda åtgärderna i fråga om påskyndandet och kompletterandet af de meteorologiska telegrammen före- togos äfven några andra förberedande åtgärder för väderleks- tjenstens förbättrande. Från den 1 mars började hufvud- stadens morgontidningar i stället för de ordinarie väderleks- öfversikterna och prognoserna, som ingått 1 föregående dags officiella tidningar, intaga dylika som af undertecknad pri- vatim föregående kväll, speciellt tör detta ändamål uppgjorts. De förra i anstaltens namn publicerade prognoserna upp- göras ju på förmiddagen och hafva i allmänhet ansetts gälla endast till följande dags morgon, hvarför det strängt taget var oegentligt att dessa vidare intogos i morgontidningarna för följande dag. Dessutom stöda de sig, såsom ofvan nämnts, på ett ganska ofullständigt material. På kvällen hade man däremot redan ett betydligt större underlag för bedömande 32 Osc. V. Johansson. [N:o 16 af den stundande väderleken, nämligen: samtliga morgontele- gram bl. a. de viktiga från England, middagstelegram från 10 orter, af hvilka man vid anstalten tillsvidare ej gjort nå- gon användning, vidare föregående dags fullständiga meteoro- logiska bulletin från Petersburg med bl. a. observationer från Island. Då dessutom de själfregistrerande instumenten och molnighetens förändringar under dagens lopp kunde råd- frågas, var det tydligt att åtminstone i någon mån säkrare prognoser skulle kunna gifvas på aftnarna än på förmid- dagen, om bägge antoges gälla för hela följande dag. Efter den 1 maj, då undertecknad äfven öfvertog anstaltens officiella förmiddagsprognoser, kunde jag genom mera direkt jämförelse öfvertyga mig om det nämnda företrädet hos eftermiddags- prognoserna. Ehuru någon fullständig och ojäfvig kritik ej tillsvidare utförts torde dock den allmänna opinionen varit den, att en viss förbättring genom dessa anordningar ernåtts. En annan viktig del af väderlekstjensten är den, som rör stormvarningarna. Deras bristfällighet och eventuella omorganisation har äfven närmare utlagts 1 samband med ofvan anförda landtbruksmötes önskningsmål. Såsom utgångs- punkt för alla vidare åtgärder i saken' borde en kritik af det för närvarande existerande stormvarningssystemet i vårt land på grundvalen af tillgängliga observationer utföras. En dylik påbegyntes å anstalten af Magister Söderström, men detta arbete, som föreföll att gifva ett mindre tillfredsstäl- lande resultat, måste afstanna på grund af att vind- och barometerobservationerna ej voro slutligt bearbetade för se- naste år. I fråga om väderlekstjensten må ännu nämnas att till anstalten under året inköpts en större mångfaldighetsapparat benämnd ,, Rotary-Cyclostile-Gestetner" i syfte att i en fram- tid med densamma trycka väderlekskartor. Å de flesta bland de nyinrättade prognoscentralerna i Tyskland användes samma apparat för ändamålet. En sådan har man bl. a. vid ett nytt ,Wetterdienststelle" i Hamburg och man har därifrån underrättat oss om, att man med densamma, sedan den för- setts med elektromotor som drifkraft, bekvämt kan framställa L] Finska Vet.-Soc:s Meteorol. Centralanstalts verksamhet 1907. 33 40 å 50 väderlekskartor i minuten och att den ,gewiss fär diesen Zweck der brauchbarste Apparat ist." Tillsvidare har apparaten endast användts för mång- faldigandet af cirkulär å anstalten. Om stationsnätet och dess utvidgande. Under året har ett ökadt intresse för meteorologiska observationers anställande tydligt trädt i dagen och anbud om utförande af dylika har inkommit från fere tiotal per- soner. Anledningen härtill står åtminstone till största delen att söka i omständigheter, som stå i samband med offentlig- görandet af den nya ,Månadsöfversikten" och med de åtgär- der, som föranledts af det ofvan närmare relaterade landt- bruksmötets beslut. Med den första nummern af ,Månads- öfversikten" spriddes kring landet såsom nämnts ett cirkulär, där bl. a. följande passus inrycktes: , Meteorologiska Cent- ralanstalten vill samtidigt begagna sig af tillfället att vörd- samt uppmana intresserade personer och korporationer att i möjligaste mån söka bidraga till insamlande af observationer och meddelanden, särskildt rörande nederbörden, snö- och isförhållandena, åskväder o. s. v., hvilka bl. a. användas äf- ven för ,Månadsöfversikten, samt ombedjas dessutom anstal- tens ärade observatörer att regelbundet anställa och snarast möjligt insända resp. observationer till Centralanstalten". På grund af att Meteorologiska Utskottet i skrifvelse till Landtbruksstyrelsen äfven framhållit betydelsen af sagda styrelses medverkan bl. a. för insamlande af observationer, hade Landtbruksstyrelsen den 6 augusti till samtliga landt- bruks- och hushållningssällskap utsändt ett cirkulär, hvilket jaghär i dess helhet vill anföra i svensk öfversättning: GCuirik uddar Emedan landtbruks- och hushållningssällskapens V:te ombuds- mannamötes direktion anhållit om Landtbruksstyrelsens åtgärd för er- nåendet af ett mera effektivt och allmännare bekantgörande af de i 34 Osc. V. Johansson. [N:o 16 vårt land utgifna väderleksförutsägelserna och meteorologiska observa- tionerna, får Landtbruksstyrelsen, sedan Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska Utskott på begäran inkommit med utlåtande i frågan, uppmana: 1) att vid lämpliga tillfällen genom föredrag utbreda kännedom om meteorologins grundprinciper och betydelsen af meteorologisk forskning samt försöka hos den landt- brukande befolkningen uppväcka ett större intresse för an- ställande af observationer i; detta afseende, äfvensom 2:0) så vidt tillfälle därtill erbjuder sig, sätta sig i korrespondens med Meteorologiska Centralanstalten och efter öfverläggning föreslå för Centralanstalten lämpliga sak- förståndiga och intresserade personer samt platser för an- ställande af observationer. Härjämte får Landtbruksstyrelsen påpeka, att Meteorologiska Cen- tralanstalten från innevarande års början såsom bilaga till Finlands allmänna tidning publicerar ett blad benämndt , Månadsöfversikt af Väderleken i Finland” hvilket kan prenumereras från Meteorologiska Centralanstalten, adress Helsingfors. Helsingfors å Landtbruksstyrelsen den 6 augusti 1907. R. Gripenberg. V. Forsman. N:o 1584. På grund af dessa cirkulär fick anstalten kännedom om en hel mängd personer, hvilka dels själfva erbjödo sig såsom observatörer eller af landtbrukssällskapen rekommenderades så- som intresserade och lämpliga för ändamålet. Innan jag går att redogöra för, hvilka nya stationer inrättats under året och hvilka förändringar öfverhufvud försiggått beträffande stationsnätet, vill jag omnämna det viktiga tillskott i an- staltens stat, som under året beviljats och som hufvudsakligen afser en utvidgning af stationsnätet. Såsom i tidigare årsberättelser omnämnts, har allt sedan 1903 ett förslag till en väsentlig utvidgning af det meteoro- logiska stationsnätet väntat på afgörande hos regeringen. Sedan från anstaltens sida upprepade gånger framhållits vik- ten af denna frågas snara afgörande i föreslagen riktning upptog Senaten slutligen på våren 1907 saken till behandling, och resultatet var att den 12 oktober s. å. en Nådig förord- ning angående nederbördsnätets utvidgande och inrättande af en ny assistentplats vid anstalten emanerade. TI skrifvelse från Senatens Ecklesiastikexpedition till Finska Vetenskaps- L] Finska Vet.-Soc:s Meteorol. Centralanstalts verksamhet 1907. 35 Societeten af den 29 oktober meddelades dessutom att Me- teorologiska Centralanstalten beviljats ett extra anslag stort 11,500 Fmk för: det första iordningsställandet af ifrågavarande stationsnät. Härigenom kommer en betydande utvidgning af vårt bristfälliga stationsnät att blifva möjlig. Anslagen äro af- sedda för 87 nya stationer enbart för nederbördsmätning och för 26 något fullständigare stationer, hvilka lämpligast väl borde gifvas gestalten af 3:dje ordningens meteorologiska stationer. Då dessutom tidigare redan beviljats anslag för inrättande af 7 nya fullständiga (2:dra ordningens) stationer, af hvilka 6 ej ännu blifvit iordningsställda, kan det blifva möjligt, att organisera ett i alla afseenden ganska tillfreds- ställande meteorologiskt stationsnät, om blott hugade obser- vatörer å lämpliga platser stå anstalten till buds. Närmast borde nu de sistnämnda 6 större stationerna hafva inrättats. Såsom redan i senaste årsberättelse om- nämndes, hade på grund af ett cirkulär anbud redan inkom- mit från 5 bland de trakter, till hvilka stationerna varit af- sedda att förläggas. Endast från den norra inre delen af Vasa län hade ej ännu någon observator anmält sig. Af flere skäl kunde emellertid dessa stationer ej ännu under senaste år blifva iståndsatta. Hufvudorsaken härtill är attsöka däri, att undertecknad till den grad var bunden vid arbetet å an- stalten att det blef så godt som omöjligt, att besöka resp. platser för de nya stationerna och lika svårt var det anlita någon annan af anstaltens tjenstemän för dessa inspektions- resor. Dessutom kunde det synas fördelaktigt, att få orga- nisera hela den ifrågasatta utvidgningen af stationsnätet på en gång, då äfven ny ordinarie direktor hunne blifva ut- nämnd för anstalten. Likaså föll det sig för undertecknad något svårt att träffa afgörande i några viktiga detaljfrågor rörande stationerna, t. ex. beträffande temperaturbestämnings- metoden, hvilken helst borde blifva en annan än de tills- vidare hos oss använda. Tvenne fullständiga meteorologiska stationer hafva dock under året blifvit inrättade, hvardera i östra Finland. Redan för en längre tid sedan hade Professor Rindell underrättat mig. om, att å högre jordbruksskolan i Kurkijoki skulle be- 36 Osc. V. Johansson. [N:o 16 kostas och iordningsställas en fullständig meteorologisk sta- tion, om anstalten blott förmedlade anskaffandet af instru- ment. Då en inspektionsresa till östra Finland äfven annars var synnerligen önskvärd och jag i det längsta hoppades blifva i tillfälle att företaga en dylik, blefvo instrumenten med undantag af barometern afsända först i augusti. Då trots allt äfven senare ej någon inspektionsresa kom till stånd sändes slutligen vid årets slut med Öfverinspektor Nylander en barometer till Kurkijoki. Genom att gifna instruktioner ej följdes kom dock denna barometer att skadas vid dess uppställande å skolan. Den återsändes i och för reparation och ersattes senare med en annan (N:o 1634). Den andra stationen blef inrättad i Suojärvi, alltså yt- terst i öster vid gränsen mot Ryssland. Ehuru för denna trakt någon ny station ej varit ifrågasatt, då stationerna. Värtsilä och Sordavala lågo relativt nära, ansågs tillfället att i en dylik ödemarkstrakt få en mycket intresserad och redan inöfvad observator vara så sällsynt, att man ej gärna kunde låta det gå obeaktadt förbi. Amnstaltens nederbörds- observator i Suojärvi, Folkskoleläraren Aleks. Lasarew hade nämligen under hösten deltagit i de af staten organiserade forlsättningskurserna för folkskollärare vid universitetet och därvid bl. a. åhört D:r Melanders föreläsningar 1 meteorologi, med hvilka öfningar i meteorologiska observationers anstäl- lande voro förknippade. Han hade härigenom erhållit en ganska fullständig inblick i alla slags observationer, och då han anmälde sig synnerligen hågad för skötande af en full- ständig station i sin hemtrakt, lemnades åt honom vid hans afresa i medlet på december en fullständig uppsättning in- strument. Barometern liksom öfriga instrument framkommo sedermera i godt skick till ort och ställe och här liksom i Kurkijoki begynte observationerna i början på innevarande år. Bland de personer, som under året anmält sig villiga att utföra observationer hafva redan nu ett större antal än tidigare kunnat anlitas såsom mnederbördsobservatörer. Då det nämligen i allmänhet ej är nödvändigt att företaga en inspektionsresa till ort och ställe, då en ny nederbördsstation skall inrättas blef det möjligt att endast genom afsändande af instruktioner och instrument få dylika stationer inrättade. L] Finska Vet.-Soc:s Meteorol. Centralanstalts verksamhet 1907. 37 Endast ett fåtal bland de inkomna anbuden kunde dock tills- vidare blifva beaktade. Inalles hafva 13 nya stationer för nederbördsmätning blifvit iståndsatta och äro dessa belägna i Tusby, Sulkava, Pusula, Ätsäri, Uusikirkko (Vib. län), Padasjoki, Kauhava, Joutsa, Karstula, Kärsämäki, Hausjärvi, Walkeala och Mouhi- järvi. Namnen på de personer, som välvilligt åtagit ombe- sörjandet af observationerna å resp. orter äro upptagna i den senare meddelade förteckningen på nederbördsstationer (de nya utmärkta med asterisk). Tvenne af dessa stationer, näm- ligen de i Tusby och Pusula hafva åter upphört under året. Å den förra orten hade Possessionat C. A. Segerstråle åtagit sig observationerna, men måste efter någon månad öfverflytta till Borgå, Stensböle, då äfven stationen Hyttades dit. Efter några månader, då återflyttning till Tusby egde rum, ansåg Herr Segerstråle sig ej vidare på grund af förändrade för- hållanden och bristande tid kunna fortsätta med observatio- nerna. I Pusula hade Studeranden J. Tolvanen endast under 4 månader för ett bestämdt studieändamål utfört bl. a. neder- bördsmätningar och lyckades det ej att få någon att fort- sätta observationerna å denna ort. I Ätsäri hade observationerna påbörjats af t. f. före- ståndaren för Tuomarniemi skogvaktarskola, Studeranden 0. Heikinheimo. Hår gjordes under sommaren jämförande ob- servationer för utrönande af skogens inverkan på nederbörden, men hafva enkla mätningar sedermera fortsatts å nämnda skola. Å samma skola torde man f. ö. vara villig att öfver- taga skötseln af en fullständig meteorologisk station och vore det måhända bäst att förlägga en sådan där, ehuru den sta- tion som planerats i södra Österbotten egentligen hade tänkts något längre från Tammerfors. Äfven flere andra bland de nya observatörerna hafva förklarat sig hågade för fullständigare observationer och vore speciellt anbudet från Sulkava värdt att taga i betraktande, då för närvarande i hela S:t Michels län ej en enda fullstän- dig meteorologisk station finnes. HSulkava borde närmast komma ifråga, då där under en lång följd af år ända till 1903 anställts värdefulla observationer. 38 Osc. V. Johansson. [N:o 16 Af anstaltens äldre nederbördsstationer har tyvärr den i Seinäjoki under året upphört att funktionera. Därstädes hade redan under en lång följd af år verkställts nederbörds- mätningar, men då observatorn, Stationsinspektor J. E. Hed- berg, flyttade till Karis, lyckades det ej tillsvidare att få nå- gon att i Seinäjoki fortsätta observationerna. Äfven å Ruukki i Paavola såg sig Fröken Eva Lindholm genom öfverflyttande till annan ort tvungen att lemna observationerna, men ge- nom hennes benägna förmedling blef det möjligt för anstalten att därstädes finna en annan lämplig person, Fröken Hilda Vaihoja, som omedelbart fortsatte observationerna. Äfven i Karislojo och Pielisjärvi hafva observationerna tidtals varit afbrutna. Observatorn å den klimatologiskt viktiga stationen i Sodankylä, Fröken Ada Anneberg, hade redan längesedan . trots inspektionsresor och skriftliga instruktioner visat sig oförmögen att sköta en meteorologisk station å en dylik en- staka plats. Forstmästar Mellenius, som omhänderhar post- stationen, därstädes vidtalades därför att öfvertaga stationen och var äfven villig härtill. Fullständiga detaljerade in- struktioner lemnades och afsikten var att Herr Mellenius redan på sommaren skulle öfvertaga observationerna. Då emellertid Fröken Anneberg ytterligare anhöll om anstånd för att söka göra sitt bästa, lemnades frågan ännu en tid beroende, men då ingen förbättring inträdde bestämde jag i slutet på året om definitiv öfverflyttning. På grund af för- ändrade förhållanden såg sig Herr Mellenius emellertid tvun- gen att numera afvisa uppdraget, men på hans förslag an- togs sedermera Länsman Gummerus som observator och har denne i början på innevarande år såsom det synes med fram- gång påbörjat observationerna. Å de meteorologiska stationerna å fyrinrättningarna har såsom vanligt vid ombyte af fyrmästare motsvarande om- byten af observatörer egt rum, hvarom närmare framgår at stationsförteckningen. Här må endast nämnas att å Ulkokalla under året såväl hydrografiska som isobservatorer kommit till stånd, sedan Herr P. E. Ohls, en af anstaltens mest intres- serade och kompetenta observatörer, öfvertagit fyrmästarbe- fattningen därstädes. L] Finska Vet.-Soc:s Meteorol. Centralanstalts verksamhet 1907. 39 Slutligen må ännu nämnas att å brandtornet i Helsing- fors med vederbörandes begifvande från början af året 1907 igångsatts observationer af molnigheten under natten kl. 12, 3 och 5 samt för kontrolls skull äfven kl. 9 e. m. Sedan de direkta timobservationerna dygnet rundt år 1897 upphörde, har man ej egt några molnighetsobservationer under natten, utan endast vid de 7 terminerna: 7, 10 och 12 f. m., 2, 5, 7 och 9 e. m. Genom komplettering med de ofvan angifna 3 terminerna kunde man sålunda erhålla öfver dygnet ganska likformigt fördelade terminer för molnighetsuppskattning. Då nu dessa nattobservationer utföras af nattvakterna i tornet, hvilka mycket ofta ombytas, är det naturligt att uppskatt- ningarna särskildt i början måste blifva ganska otillförlitliga, men å andra sidan äro äfven molnighetsbestämningarna å an- stalten af andra skäl mer eller mindre ofullkomliga och då dessutom nämnda brandsoldater hvarje dag instrueras och kontrolleras af det närmaste befälet eller öfverkonstaplarna (hvilka äfven f. ö. sköta solskensautografen därstädes) kan man väl antaga att dessa nattobservationer af molnigheten dock skola efter en viss kritik och jämförelse blifva använd- bara och i många fall vara till stor nytta. Också i en fram- tid, då anstalten, såsom man vill hoppas komme att få en lämpligare och friare plats, torde det blifva svårt att få några nattobservationer speciellt af molnigheten till stånd. Det enda lämpliga sättet att erhålla någon motsvarande registre- ring vore väl den att man såsom särskildt i England torde vara fallet, skulle fotografiskt registrera t. ex. polarstjernans synlighet. Härigenom skulle en ganska stor motsvarighet och komplettering till solskensregistrering ernås. I detta sammanhang kan ännu anföras, att en andra solskensautograf i augusti blifvit uppställd i Åbo i stadens reservträdgård vid Kuppis på en relativt lämplig plats och omhänderhas skötseln af densamma af Stadsträdgårdsmästaren H. Söderberg. Af ofvan anförda skäl har beklagligt nog inga andra inspektionsresor än en mindre sådan till Porkkala fyr kunnat företagas. Enligt underrättelse från fyrmästaren Kapten Roos hade nämligen termometerburen därstädes ett oförmånligt läge. Assistenten Heinrichs besökte därför platsen den 29 augusti ä0 Osc. V. Johansson. [N:o 16 och flyttade buren till ett lämpligare ställe. Barometern komparerades därjämte; en ny hårhygrometer insattes och en maximitermometer (N:o 5242) lemnades i reserv. Lika- ledes lemnades för de hydrografiska observationerna en ny Negretti-Zambra-termometer (N:o 98094). BSkifvan å Wilds vindfana användes ej för vindstyrkebestämningarna, emedan den befunnits gifva för höga värden, troligen därför att den var rostad och hade ett hål. L] Finska Vet.-Soc:s Meteorol. Centrålanstalts verksamhet 1907. 41 Om extra arbeten, nya instrument m. m. Några uppgifter angående anstaltens arbete, så vidt det ej berör den vanliga bearbetningen och tryckningen af ma- terialet och tidigare ej blifvit omnämndt, skola här ytter- ligare anföras. Såsom vanligt hafva kopior af nederbörds- och snömät- ningar å ett 20-tal stationer lemnats Centralobservatoriet i Petersburg. Likaså har en sammanställning rörande isför- hållandena under föregående vinter vid våra kuster insändts till ,Deutsche Seewarte" i Hamburg. Statistiska Central- byrån har liksom tidigare i och för sin årsbok erhållit upp- gifter angående lufttryck, temperatur, nederbörd och förher- skande vindar, från 7 orter. Utom sedvanliga meteorologiska uppgifter har drätselkammaren i Helsingfors i och för sin kommunalberättelse numera äfven erhållit vattenståndsupp- gifter från limnigrafen i Helsingfors under åren 1904—1907. Helsovårdsnämnderna i Helsingfors, Uleåborg, Vasa och Tam- merfors äfvensom Vasa svenska landtbrukssällskap hafva lika- ledes meddelats meteorologiska sammanställningar för resp. städer. Smärre meteorologiska data från våra stationer hafva dessutom tillhandahållits ett flertal myndigheter och enskilda personer såsom : ,Komitén för undersökning af Kajana härads ekonomiska förhållanden", D:r Schönrock vid Centralobs- servatoriet i Petersburg, D:r Grönberg i Viborg, D:r Sil- tala m. Hf. På grund af en anhållan från Prof. H. Hildebrandsson i Upsala kringsändes på våren genom anstaltens förmedling i Uleåborgs län ett 100-tal cirkulär med uppmaning till all- mänheten att mot ersättning tillvarataga och återsända till Upsala registrerinstrument, som fästa vid små luftballonger hade på våren uppsändts från Kiruna lappmark i syfte att närmast undersöka temperatur- och vindförhållandena i de 42 Osc. V. Johansson. [N:o 16 högre luftlagren. Genom anstaltens försorg infördes med- delanden härom äfven i den finska tidningspressen, och åt- minstone tvenne bland de uppsända instrumenten blefvo se- dermera upphittade på finsk botten och vederbörligen in- sända. | Det kan ännu förtjena påpekas att under året på grund af tvenne kriminella mål ingått förfrågningar angående ljus- förhållande vid bestämda tidpunkter. Härvid har afsaknaden af alla slags observationer från vårt land i denna riktning . gifvit sig tydligt tillkänna. Från meteorologisk ståndpunkt sedt, hafva närmast observationer öfver luftens genomskinlig- het från några platser i vårt land framstått såsom önskvärda. I flere utländska meteorologiska stationsnät hafva dylika ob- servationer redan länge sedan upptagits på programmet. I vårt land har äfven under år 1907 de första sådana observa-. tioner börjat anställas, och förtjensten tillkommer härvid Fyrmästar P. E. Ohls, som på eget initiativ först påbörjade dylika å Ulkokalla och sedan fortsatt desamma å Gråhara fyr. På grund af sin enkelhet borde dylika observationer utan större svårigheter äfven kunna arrangeras å andra stäl- len i vårt land. - Naturligtvis vore äfven rena fotometriska och än mera aktinometriska undersökningar mycket önsk- värda, men regelbundna sådana tillkomme närmast central- anstalten, hvilken emellertid å sin nuvarande olämpliga plats saknar alla nödvändiga betingelser härför. Bland de under året till anstalten införskaffade nya apparaterna har redan den för väderlekskartor afsedda tryck- apparaten ,Gestetner Rotary-Cyclostile" blifvit omnämnd. För stationsnätet har anskaffats 6 st. termometerburar af zink (af fabrikant Hätinen) enligt Wilds modell. Mekaniker V. Falck-Rasmussén har åter förfärdigat 10 nya mnederbörds- mätare äfvensom kompletterat och reparerat ett 20-tal äldre dylika. Genom förmedling af densamma har vidare från Fuess i Steglitz införskaffats 10 psychrometer- 10 maximi- och 5 minimi-termometrar, samtliga undersökta vid , Reichs- L] Finska Vet.-Soc:s Meteorol. Centralanstalts verksamhet 1907. 43 anstalt" i Charlottenburg äfvensom från Negretti et Zambra i London 5 st. djupvattenstermometrar. Några nya barometrar hafva ej inköpts, emedan flere dylika ännu funnits 1 reserv å anstalten. Några sådana, som ännu legat söndertagna, hafva under året hopsatts och in- alles hafva sedermera 8 st. stationsbarometrar dels af under- tecknad dels af Mag. Söderström blifvit undersökta och kom- parerade vid olika lufttryck, närmast med observationsbaro- metern. , Wild-Fuess N:o 434" och kontroll- eller resebaro- metern , Wild-Fuess N:o 129." Den sistnämnda har i sin tur af Direktor Biese blifvit komparerad med anstaltens Nor- malbarometer ,Sundell N:o 34. En af anstaltens under- sökta stationsbarometrar (R. Fuess N:o 1760) har lemnats till Geologiska hommissionen, som åter ersatt anstalten med en ny sådan. De ofvan anförda nya Negretti-Zambra-termometrarna hafva af D:r Karsten vid olika temperaturer komparerats med normaltermometern 'Tonnelot. Enligt beskrifningar ingående i meteorologiska kongres- sens i Paris 1896 förhandlingar har Ingeniör H. Johansson konstruerat en modell till en engelsk termometerhydda, i nå- gon mån afpassad för de at anstalten använda tyska termo- metrarna. Denna hydda uppställdes på sensommaren bred- vid den nya Wild'ska temperaturhyddan i Kaisaniemi park och hafva sedan dess regelbundna komparationer med denna mindre hydda tillkommit till de fortfarande pågående kom- parationerna mellan de båda Wild'ska hyddorna. Beträffande komparationer af olika instrumenttyper må ännu nämnas att dylika mellan nederbördsmätare med och utan Niphers vindskydd igångsatts äfven å Ulkokalla fyr, Oo där vinden torde vara mera störande i afseende å neder- bördsmätningarna än å någon annan af våra stationer. Redan tidigare hafva dylika jämförelser påbörjats såväl i Helsing- fors som å Söderskärs fyr. 44 Osce. V. Johansson. [N:o 16 Såsom vanligt har anstaltens bibliotek under året åter tillvuxit betydligt, hufvudsakligen genom bytespublikationer. Dessutom har fortsättningsvis abonnerats å några tidskrifter och har vidare Hanns , Klimatologie" och ,Lehrbuch der Meteorologi" äfvensom första delen af Krämmels , 0zeano- grafi” blifvit till anstalten inköpta. Slutligen har från ett tyskt antikvariat inköpts en samling af 250 meteorologiska och klimatologiska afhandlingar och särtryck, af hvilka så godt som alla ej tidigare företunnits i anstaltens bibliotek. Ehuru mycket arbete fortfarande nedlagts på ordnandet af biblioteket, har det dock, hufvudsakligen på grund af biblio- tekslokalens otillräckliga och olämpliga beskaffenhet, men äfven genom afsaknaden af medel t. ex. för inbindning af böcker visat sig omöjligt att försätta biblioteket i ett fullt tillfredsställande skick. Samma svårigheter och olägenheter vidlåda äfven de stora samlingarna af äldre observationer äfvensom anstaltens boklager. En utmärkelse har under året kommit några af anstal- tens observatörer till del och vill jag här omnämna den- samma, speciellt därför, att den ger anledning till vissa önsk- ningsmål, som jag i detta sammanhang tager mig friheten att framföra. Under september—november 1906 hade näm- ligen vid Centralobservatoriet i Petersburg på försök införts en aftonväderlekstjenst och anhölls därför om väderlekstele- gram bl. a. från de finska orterna Hangö, Helsingfors, Tani- merfors, Kuopio och Uleåborg. Denna anhållan villfors och på grund af det ringa extra besvär, som härigenom uppstod för resp. observatörer tilldelades dessa sedermera i febr. 1907 på Direktor Rykatjeffs förslag ett diplom, utfärdadt af Kej- serliga Vetenskaps-Akademin i Petersburg och undertecknadt af dess president Storfurst Konstantin. Häri underrättades om, att diplomemottagaren den 21 (8 g. st.) november 1906 utnämnts till ,Korrespondent till Nikolajefska Fysiska Cen- tralobservatoriet på grund af vetenskapen och Observa- toriet ådagalagda förtjenster." L] Finska Vet.-Soc:s Meteorol. Centralanstalts verksamhet 1907. 45 Ehuru anledningen till denna utmärkelse i detta fall var alltför obetydlig, borde ett likartadt eller motsvarande sätt att ihågkomma förtjenta observatörer äfven införas hos oss. Såsom det nu är fallet, händer det mången gång, att personer med största samvetsgrannhet under flere tiotal år utföra observationer af ett eller annat slag, utan att få något annat erkännande än det, som medvetandet om, att man be- främjar vetenskapen och kännedomen om vårt lands natur, förmår skänka. I Ryssland liksom i andra länder förekomma flere slag af smärre utmärkelser och förmåner, hvilka helt naturligt uppmuntra och sporra observatörerna till fortsatt arbete. Något dylikt vore synnerligen önskvärdt äfven i vårt land, särskildt i fråga om oaflönade observatörer, men äfven för andra, som med större samvetsgrannhet under en längre följd af år på ett fullt tillfredsställande sätt skött sina åligganden. Dessutom borde dessa genom en förökad sprid- ning af vissa publikationer och skrifter sättas i tillfälle att något närmare få reda på huru deras och andras likartade observationer användas eller kunna utnyttjas. Ett par af de från anstalten till Kejserliga Senaten un- der året afgångna skrifvelserna må här ännu 1 korthet be- röras. Sedan Statsarkivet efter inhemtadt utlåtande bl. a. från Meteorologiska Centralanstalten uppgjort och till Kej- serliga Senaten insändt förslag till förändrade bestämmelser rörande statsräkenskapernas uppbevarande, anhöll Senatens Ekonomiedepartements Kansli om slutlig bekräftelse från an- staltens sida på, att förslaget, så vidt det rörde dess räken- skaper, accepterades och afgafs härpå ett jakande svar. Så- lunda bestämdes enligt ett ursprungligen af Direktor Biese förordadt förslag att anstaltens samtliga räkenskaper borde i Finlands Statsarkiv bevaras, till dess att anstalten i en framtid kunde erhålla ett eget lämpligt arkiv. Såsom motiv framfördes, att endast knapphändiga handlingar belysande anstaltens förra verksamhet förefinnas. 46 Ose. V. Johansson. [N:o 16 En annan skrifvelse rörde åter tillskottsanslaget för nederbördsnätet, stort 17,000 Fmk, hvilket enl. Nådig För- ordning af den 12 okt. 1907 skulle upptagas å anstaltens stat fr. o. m. år 1908. Å Senatens ecklesiastikexpedition hade mnan nämligen anhållit om, att från anstaltens sida få ett för- slag om fördelande af nämnda anslag på dei anstaltens van- liga stat upptagna särskilda momenten. Specifikationen i den egentliga Förordningen var nämligen mycket summa- risk. Då frågan var mycket brådskande, ingick jag med ett förslag till fördelning, hvilket öfverensstämde med det som finnes i det af Direktor Biese ursprungligen upp- gjorda och sedermera af Meteorologiska Utskottet och Finska Vetenskaps-Societeten förordade förslaget till ne- derbördsnätets utvidgning, hvilket just genom den Nådiga förordningen af den 12 okt. blifvit slutligt fastställdt. Min framställning blef vid föredragning i Senaten den 12 nov. bifallen och fastställdes sålunda följande specifikation af ök- ningen i staten för 1908: ATT momentet, «— «rs oh es Em RRA000ET AA ; (för räknebiträden) dy 4008 ND 5 (för observatörer) . RN 3 - SPREDS IS A0I0R AG) 5 3 650: — SO 3 5 400: — Summa Fmk 17,000: — Statsanslaget för anstalten har sålunda under året ökats från 48,000 till 63,500 Fmk (direktors lönetillskott bortfallit) och en ny assistentbefattning har inrättats. Det är sålunda med betydligt ökade resurser anstalten under sin nyutnämnde direktors ledning vid 1908 års början gått att uppfylla sina viktiga åligganden och det är hufvud- sakligen att räknas den under året afgångna, af anstaltens personal högt uppburne direktorn till förtjenst, att trots stora svårigheter hafva utvidgat anstaltens verksamhetsmöjligheter i en grad, som närmast framgår däraf, att anslaget nu vuxit till mer än dubbla beloppet af det vid Direktor Bieses till- LJ] Finska Vet.-Soc:s Meteorol. Centralanstalts verksamhet 1997. 47 träde till tjensten år 1890. Det är bl. a. härigenom och ge- nom att först väcka frågan om anstaltens flyttning till en tidsenligare och lämpligare plats, som Direktor Biese gifvit en betydande impuls till uppkomsten af en såsom man kan hoppas ny ljusare framtid för meteorologin i vårt land. Helsingfors den 31 mars. Ose. V. Johansson. 48 18. Osc. V. Johansson. [N:o 16 Stationsförteckning. Meteorologiska observationer. Anstaltens stationer: Station . Enare, Thule . Hangö . Jyväskylä . Kajana . Kuopio . Lauttakylä (i Hvittis) > IDO . Mariehamn . Punkaharju (i Kerimäki) Aspelund, U., ekonom, genom 0. . Sodankylä . Sordavala . Tammerfors . Uleåborg . Wasa . Wiborg . Willmanstrand . Wärtsilä Åbo Observator Weenerberg, M. W., forstuppsy- ningsman. Appelgren, OC., stationsinspektor. Mansnerus, E., apotekare. : Renfors, Maria, fröken. Malmström, Milma, fru. Lindstedt, Vilh., prost. Sippola, J., folkskolelärare. Candolin, Maria, rektorska. Väyrynen. Anneberg, Ada, fröken. Pirinen, Eino, studerande. Molin, Thekla, fröken. Hasselblatt, H., apotekare, genom farmaceuterna M. Hyvönen 0. V. Kytöniemi. Pomelin, Ida, folkskolelärarinna. Sipponen, J., bokhållare. | Schläter, A. R., apotekare. Karsten, J., brukspredikant, ge- nom Elli Hukka, folkskolelä- rarinna. Forstén, G. R., magister. L] Finska Vet.-Soc:s Meteorol. Centralanstalts verksamhet 1907, 49 Dessutom under 1907 inrättade, ehuru först i början på detta år 1 verksamhet följande: 19. Suojärvi 20. Kurkijoki (af Landt- bruksstyrelsen be- DLasarew, Aleks., folkskolelärare. kostad) Hannén, F., magister, med bi- träde af elever. o Lotsverkets svationer å fyrinrättningar: 1. Bogskär Lindström, K., fyrmästare. 2. Enskär Karlsson, K. A., o. Enblom, J. E., fyrmästare. 3. Hangö Nylund, Emil, fyrmästare. 4. Hanhipaasi Eriksson, E. V., ; 5. Heinäluoto iIBerelöt, Brans, Ha, oc. Pi Tikla, fyrmästare. 6. Marjaniemi Borén, M. L, fyrmästare 7. Märket Eriksson, J. V., z 8. Norrskär Uppman, Aug., E 9. Porkkala Roos, GT EH, 10. Sortanlaks Risu, Aleks., - 11. Säbbskär Nfann tolk EJEPEI ES 12. Sälgrund Nyman, Ivar, 13. Sälskär FHölmbete, KK. Bio, 14. Söderskär Söderholm, B. H., , 15. Tankar Cajanus, K., o. Sjöblom, fyr- mästare. 16. Ulkokalla Ohls, P. E., fyrmästare. 17. Utö Nyström, M., så 18. Valsörarne Eklund; F. J., ” 50 af herrar fyrmästare och under Ose. V. Johansson. Hydrografiska observationer deras inseende af personalen å RR VON HH Toll SSSK följande: Fyrinrättningar: . Bogskär 10. . Gråhara AR Hangö 12. . Märket 13 . Porkkala 14. Säbbskär ia . Ulkokalla 16. Utö iu . Helsingkallan Isobservationer på h samt af befälet å: Fyrfartygen: Nahkiainen Plevna Qvarken Relandersgrund Storkallegrund Taipaleenluoto Werkkomatala . Äransgrund afvet [N:o 16 likaledes af herrar fyrmästare under fyrbetjeningens med- verkan vid följande fyrinrättningar: INSE Ove vo VI ND HA Hö . Bogskär 6. Säbbskär . Gråhara 7. Söderskär Hangö 8. Ulkokalla . Jussarö 9. Utö . Porkkala. Enbart nederbördsobservationer. (De med 7 äro nylmrätt ade.) Observator Station . Alahärmä Laine, Niilo, folkskolelärare. . Bromarf, Framnäs Donner, O., senator. . Hankasalmi Häggblad, Walter, apotekare. . Hattula, Pelkola Simola, E. F., agronom. +33 Finska Vet.-Soc:s Meteorol. Centralanstalts verksamhet 1907. 51 Hausjärvi, Kara Arho, J., folkskolelärare. Tkalis Okko, Aato, folkskolelärare. . Jokkis Olin, Hjalmar, herr. . Joutsa Höijer, Carl, provincialläkare. . Karislojo Ekqvist, Juho, hemmansägare. . Karstula Sahlstein, J. V., agent. . Kärsämäki Virokannas, Hj., folkskolelärare. . Kauhava Sippola, Matti, f. d. vaktmästare. Lavia Wartia, Jalmari, hemmansägare. . Lovisa Lovenetzsky, Ivar, magister. Muhos, Waala Mehtonen, Isak, postföreståndare . Mäntyharju Domander, Adolf, apotekare. Paavola, Ruukki Tindholm, Eva o. Vaihoja, Hilda, fröknar. . Padasjoki, Verho Mether-Borgström, Ernst, jord- bruksskoleföreståndare. . Pusula Tolvanen, J., student. Pielisjärvi Wahlroos,. Erik, apotekare. . Rovaniemi Castrén, A., Apotekare. . Ruokolahti, Imatra Holtari, Elias, stationsförman. . Seinäjoki / Hedberg, J. E., stationsinspektor o. Anna Kiviniemi. . Sideby, Yttergrund Laurin, L. L., fyrmästare. . Sulkava Hägg, Oscar, apotekare. . Suojärvi Lasarew, A., folkskolelärare. . Tusby (senare Borgå, Stensböle) Segerstråle, C. A., possessionat. . Uusikirkko, Kanneljärvi Hurmalainen, Juho, fil. mag., folkhögskoleföreståndare. . Walkeala Colliander, possessionat. Wichtis Hällström, E. af, magister, . Wirolabti Harju jordbruksskolas lärare. . Ätsäri, Tuomarniemi 118 a iseantninda I barer yronar fr ' | CR Mengå i RI SÅR eter aösbivls 4 sovr 2 SD baE GU (TEN MÅ 0370-04 a Av GIN A PAljaride ata | byggda spända soker kt Kg vptuettl 1 knega bb, | 6 BTR ENN er . I OTIS No ARA Hg ti abe NV "ung RT NE jz a Mile Sa. a a BA SUNDARE AR LR bv i Sören; > nb Ma TSE Ablistån, 6 Lä & c IN ; dr RT KOR Ala AR INTO PPER: MG Mor ns kare | Nbavrhkoln | TO i b VR ARN (RE Ach reg Fel ban, 5 ANY å ( p» lä ch Öv Ö X på åd / tr aktärndertstl: ti raJat / na tr fart Oe VARD a | SS | RR NE SLE 0 ve big JINYLÄT itf UD ATT An FSL N HN Ugn stil 5 IT REN | vt ME AG + Md Lå CL alles. AMN i å k kärren Öfversigt af Finska orekane Societetens Förhandlingar. L. 1907—1908. N:o 16. Kertomus Suomen Tiedeseuran Meteorologisen Keskuslaitoksen toiminnasta v. 1907. Kun allekirjoittanut oli koko vuoden 1907 toiminut Me- teorologisen Keskuslaitoksen v. t. johtajana, on laitoksen ny- kyinen johtaja Toht. Melander jättänyt minun tehtäväkseni ker- tomuksen laatimisen laitoksen toiminnasta sanottuna vuotena. Minusta on näyttänyt sopivalta jossain määrin laajentaa tämän vuosikertomuksen suunnitelmaa ja tässä esittää påää- sisältö kaikista laitoksen toimintaa koskevista toimenpiteistä, joihin on ryhdytty simmä tahi sen ulkopuolella. Muun muassa voi näyttää tarkoituksenmukaiselta, että Suomen Tiedeseuran Meteorologisen Valiokunnan keskusteluista ja päätöksistä pöytä- kirjan mukaan tärkeimmät asiat tässä mainitaan, etenkin kun mainittu Valiokunta päättää muutamia asioita, joita ei enää käsitellä Tiedeseurassa ja jotka siis eivät tule tunnetuiksi Tiedeseuran keskusteluissa. Ensimäisessä kokouksessa, mikä pidettiin helmikuun 9 p., otti Meteorologinen Valiokunta harkittavakseen kysymyksen jatketun valtioavun hankkimisesta Keskuslaitoksen hydrogra- fisille asemille, mikä valtioapu, 4,980 mk. suuruinen vuodessa, loppuu vuonna 1907, ja päätti Valiokunta anoa Tiedeseuralta, ,että Tiedeseura kääntyisi Hallituksen puoleen anomalla mää- räystä tämän kannatuksen suorittamiseksi kolmena vuotena, laskettuna v:sta 1908, ja tahtoi Meteorologinen Valiokunta sa- malla huomauttaa, että kysymyksessä olleella valtioavulla kus- tannetut havainnot ovat välttämätön edellytys Hydrografisen 2 Osc. V. Johansson. [N:o 16 toimikunnan töille, joille myöskin on suunniteltu jatkuvan v. 1908 loppuun". ”Tiedekunnan päätös oli yhtäpitävä tämän kanssa, ja Armollisella Määräyksellä lokak. 12 p:ltä mainittu måääräraha sittemmin myönnettiin. Samassa valiokunnankokouksessa otettiim käsiteltäväksi kirjelmä, mikä oli saapunut laitokselle Maanviljelyshallituk- selta ja minkä allekirjoittanut oli jättänyt Meteorologisen Va- liokunnan käsiteltäväksi, koska kysymys näytti olevan erittäin tärkeä. Samasta syystä, eli kun kirjelmässä esitetyt näkö- kohdat ja toivomukset ovat hyvin laajalle tähtääviä ja niitä jossakin määrin voidaan pitää määräävinä kun ilmatiedettä vastaisuudessa maassamme sovelletaan käytäntöön, tahdon tässä täydellisesti selostaa tämän kysymyksen ja kaikki simä syntyneet asiakirjat. Maassamme on toistaiseksi tehty suhteellisesti vähän ilmatieteen soveltamiseksi käytännöllisiin tarkoitusperiin, kun sitävastoin suuremmissa sivistysmaissa jo kauvan sitten on tässä suhteessa ehditty varsin pitkälle ja etenkin viimeisinä vuosina uhrattu melkoisesti työtä ja varoja asian edistämiseksi. Eten- kin koskee tämä jokapälvälstä n. s. säätointa, s. o. kulloinkin vallitsevan ja todennäköisesti tulevan sään pikaista yleisön tietoon saattamista. Kun tämän kysymyksen ratkaisu meillä kohtaa suurempia vaikeuksia kuin ilmasto- ja muissa suhteissa onnellisemmissa maissa ja kun elämissuhteetkin meillä ovat osittain toiset, voi syntyä epälilyksiä, missä määrin maksaa vaivaa uhrata tarvittavaa työtä ja runsaammin varoja kysy- myksen ratkaisuun ja missä määrin voidaan saada tukea ylei- sestä asianharrastuksesta. Kun maanviljelijät ovat maassamme väestön pääosana, pidin sentähden erittäin sopivana kääntyä asiassa ensiksi näiden edustajakokouksen puoleen, mikä syk- syllä 1906 kokoontui Helsingissä. Kun Johtaja Biese oli kan- nattanut asiaa, herätti allekirjoittanut sentähden yksityisesti sellaisen kysymyksen mainitussa Maanviljelys- ja Talousseu- rojen V:ssä edustajakokouksessa, ja sen esitti siellä Agronoomi Sixtus A. Lindholm. Kysymystä käsiteltiin sitte kokouksessa melkoista laajemmassa muodossa, niin että ilmatieteen koko käytäntöön soveltaminen maassamme oli keskustelun alai- sena. Kokouksen päätös sisältyy sen Maanviljelyshallitukselle tammikuussa 1907 jättämään kirjelmään, minkä mainittu hal- L] Meteorologisen Keskuslaitoksen vuosikertomus 1907. 3 litus jälleen lähetti Meteorologiselle Keskuslaitokselle pyy- täen sen lausuntoa. Kirjelmä oli kokonaisuudessaan seuraava: Maamnviljelys- Hallitukselle. Koska ilmasuhteet hyvin suuressa määrin vaikuttavat ihmisten toimintaan, on ilmanennustamiselle koko sivistyneessä mailmassa an- nettu suurta arvoa ja monet valtiot uhraavat tätä tarkoitusta varten melkoisia rahamääriä. Koska ennen kaikkea maamiehen työt ovat '" sangen suuressa määrin riippuvaiset ilmasuhteista, on Maanviljelys- ja talousseurojen V edusmieskokous katsonut olevan syytä ottaa tarkas- taakseen, ovatko tiedot ilmasuhteista ja niiden muutoksista maassamme tyydyttävällä kannalla, sekä tehdäkseen ehdotuksia olojen parantami- seksi tässä kohden; ja pyytää kokous täten kunnioittaen saada esittää asiasta hyväksymänsä perustelut ja ponnet Maanviljelys-Hallitukselle, toivoen, että ne voisivat antaa aihetta asianomaisiim toimenpiteisiin viltatussa suhteessa. Tunnettua on, että ilmatieteellinen työ meillä nykyään on vailla melkein kaikkea vaikutusta maanviljelijäin toimintaan. Tosin tehdään monenmoisia havaintoja ja kerätään niitä käytettäviksi pääasiallisesti tieteellisiin laitoksiim, mutta osaksi myös käytännöllistä ilmanennusta- mista varten koti- ja ulkomaassakin. Kumminkin ovat nämä ilman- ennustukset nykyään puutteellisella kannalla monessa eri suhteessa, nimittälmn: | 1:o) ne ovat kovin ylimalkaisia sillä eri seutujen paikallisista ilmanoloista on tähän asti otettu, saati sitten annettu, vain vaillinaisia tietoja, erittäinkin mitä tulee näitten paikallisten olojen suhteisiin ylei- sempiin ja laajempia aloja käsittäviin ilmanmuutoksiin sekä niistä joh- tuvaan sateen jakoon; 2:0) saapuvat nämä tiedot liian myöhään yleisön tietoon; ja 3:0) levitetään mniitä hyvin vähän, ainoastaan muutamaan har- vaan kaupunkiin. Näitten epäkohtien ja puutteellisuuksien täydellinen poistaminen ja korjaaminen vaatisi kuitenkin siksi laajoja toimenpiteitä ja ennen kaikkea niin suuria kustannuksia, ett'ei kokous ole ottanut kysymystä ratkaistaakseen kokonaisuudessaan. Mutta kokous toiselta puolen on pitänyt välttämättömänä ottaa huomioon sen suuren hyödyn, joka ilmanennustuksista koltuisi maataviljelevälle väestölle, jos niitä tarpeel- lisen suuressa määrässä saatettaisiin maanviljelijäin tietoon niin no- peasti, että niistä olisi ohjausta töitä järjestettäessä, ja on kokous kat- sonut hyvin tärkeäksi suunnitella sellaisia toimenpiteitä, mitkä varmasti voisivat johtaa tarkoitettuun päämäärään. Tässä kohden ovat seuraa- vat näkökohdat astuneet etualalle. Kun sateiden ennustaminen on erittäin vaikea ilman niitä lähem- piä tietoja, joihin on edellä viitattu, niin olisi ennustusten parantami- seksi ja varmentamiseksi välttämätöntä, että sateenmittauksia tehtäisiin 4 Osc. V. Johansson. [N:o 16 paljon suuremmassa määrässä kum tähän asti. Sellaiset mittaukset tuottaisivat maanviljelykselle suuren hyödyn kaikissa kuivattamis- ja ojittamisyrityksissä, joissa tähän asti on ollut pakko turvautua liian kaukaisten paikkojen mittauksiin, mitkä saattavat olla suurestikin poik- keavia seudun todellisista sadeoloista. Parhaiten ovat ilmanennustukset kehittyneet myrskyihin nähden, ja kun tällaisia tietoia on helppo levittää sekä meren että suurimpain sisävesien, kuten Laatokan, rannikkokaupunkeihin ja niistä vielä tele- foonilla pitkiä matkoja saaristoonkin, ei tämän toiminnan laajentaminen olisi ylen vaikea ja voisi se olla merkitykseltään arvokas ei ainoastaan yleiselle meriliikkeelle vaan erittäin lukuisalle kalastajaväestöllemme. Koska on hyvin tärkeää, että saadaan selviin ja tarkkoihin nu- meroihin perustuvat tiedot vuoden ilmanolojen suhteesta satoon, sekä sen suuruuteen että sen hyvyyteen nähden, olisi myös tarpeellista, että Meteorologinen keskuslaitos Julkaisisi aikakautisia, yleisön = tilattavia yleiskatsauksia ilmanoloihin maamme eri osissa. Sellaiset julkaisut olisivat varmaankin sangen tervetulleet edistyneemmille maanviljelijöille, jotka sekä tiedollisista että käytännöllisistä syistä tahtovat oila tarkoin selvillä kaikista heidän elinkeinoonsa vaikuttavista suhteista, joista, kuten jo edellisessä on kyllin viitattu, ilmasuhteet eivät suinkaan ole vähimmin tärkeitä. Taällaisista julkaisuista, joitten antamain tietojen luonnollisesti tulisi olla niin tuoreet kuin mahdollista, olisi myös se hyöty, että ne virittäisrvät yleisempää asianharrastusta ja olisivat omansa levittämään ilmatieteellisiä tietoja kansaamme yleensä. Edellä mainituilla perusteilla on Maanviljelys- ja talousseurojen V edusmieskokous hyväksynyt seuraavat ponnet, joitten sisältämäin ehdotusten toteuttaminen olisi jätettävä Meteorologisen keskuslaitoksen huoleksi: 1:0) Imanennustukset maanviljelijäin tietoon siksi hyvissä ajoin, että niistä voisi olla hyötyä maan- viljelystöitä järjestettäessä. 2:0) Sateenmittausta koskevat toimenpiteet oli- sivat siihen määrään laajennettavat, että saataisim varmempia ennustuksia ja kuivattamis- sekä ojittamis- yrityksille tarpeellisia sateenmäärätietoja. 3:o0) Nykyinen myrskyvarotus-järjestelmä olisi aikamme apuneuvoja käyttämällä laajennettava niin, että siitä tulisi meriliikkeelle ja kalastajaväestöllekin hyötyä. 4:o0) Kuukautisia yleiskatsauksia ilmasuhteisiin eri osissa maatamme olisi julkaistava kunkin kuu- kauden alussa. Maanviljelys- ja Talousseurojen V edusmieskokouksen Valtuus- kunnan puolesta. K.: W. Koskelin. Einar Böök. L] Meteorologisen Keskuslaitoksen vuosikertomus 1907. 5 Tämän kirjelmän otti Meteorologinen Valiokunta käsi- telläkseen kokouksessa helmik. 9 p. Valiokunnan puheenjoh- tajan Prof. A. Donnerin kehotuksesta oli allekirjoittanut jon- kun verran lähemmin valmistanut kysymystä ja toi siitä ko- koukseen promemorian, mikä tässä saakoon paikkansa, kui- tenkin poisjätettynä selonteko toimenpiteistä, mihin jo on ryhb- dytty, ja joista kerrotaan myöhemmin. Promemoria. Sen jobdosta, että Maanviljelyshallitus on kirjelmällä tammik. 25 p:ltä 1907 Meteorologiselta Keskuslaitokselta pyytänyt selitystä, mikä koskisi Maanviljelys- ja Talousseurojen V:n edustajakokouksen ehdo- tusta toimenpiteiksi, jotka tarkottavat ilmatieteellisten huomioiden käy- täntöön sovelluttamista maassamme ja niitä tuloksia, mihin nämä ovat johtaneet tahi voivat johtaa, pyydän saada kunnioittaen esittää Meteo- rologiselle Valiokunnalle seuraavaa: Koska esilläoleva kysymys on erittäin tärkeä ja koskee laitoksen toimintaa kokonaisuudessaan, pidän tarpeellisena valaista asiaa tar- kemmin kaikilta puolilta. ; Työ ilmatieteen alalla maassamme on, niinkuin tiedetään, ollut keskitetty mahdollisimman luotettavan ja täydellisen ilmatieteellisen havaintoaineiston kokoamiseen maassamme ja näiden havaintojen jul- kaisemiseen sopivassa muodossa, niin että ne voivat olla tieteelle hyö- dyksi. Joskin tässä vielä on paljon tehtävää, niin täytyy tunnustaa, että etenkin viime vuosikymmeninä nälissä suhteissa on suuresti edistetty. Vaikkakin mainitut tehtävät ovat tärkeimmät ja ne täytyy suo- rittaa ennen kaikkea muuta ilmatieteellistä työtä, kuuluu ilmatieteen tehtäviin tehdä saatu aineisto hedelmälliseksi osittain tieteellisessä suh- teessa osittain jokapäivälsessä elämässä. Että jälkimäinen tapahtuu rinnakkain edellä mainittujen tehtävien ratkaisun kanssa, on välttämä- töntä jo tämän menestymiselle. Sillä toiselta puolen ollaan vain lähemmän, tarkkaan arvosteluun yhdistetyn tieteellisen käsittelyn kautta tilaisuudessa tutkimaan käytet- tyjen keinojen tarkkuutta ja tarkoituksen mukaisuutta sekä voidaan tämän johdolla ryhtyä tarvittavim toimenpiteisiin. Toiselta puolen hel- pottaa tuntuvassa määrin minkä hyvänsä ilmatieteellisen tehtävän kä- sittelyä, jos sitä kannattaa väestöön yleisesti levinnyt harrastus, sillä vain tällä edellytyksellä voidaan toivoa laajempaa ja vilkkaampaa avus- tusta vapaaehtoisten havainnontekijäim puolelta ja täten tulee myös mahdollisuus runsaamman valtioavun saantiin todennäköisemmäksi. Mitä yleisemmäksi tulee käsitys ilmatieteellisen työn hyödystä maalle tai kansalle kokonaisuudessaan, sitä helpommin voitetaan tarvittavat apukeinot. 6 Osc. V. Johansson. [N:o 16 Jossakin måäärin on meillä käsitelty näitä tehtäviä, s. o. maamme sään ja ilmanlaadun tieteellistä tutkimusta, näiden tulosten levittämistä sekä innostuksen herättämistä työhön kokonaisuudessaan. Mutta se mitä on toistaiseksi tehty, on ollut osaksi riittämätöntä ja epätäydellistä, osaksi on siltä syystä tai toisesta puuttunut tarkotusperää. Tässä ei tarvitse huomauttaa, missä suhteissa meidän ilmastomme vielä on tut- kimatta. FEihän ole edes yleisin piirtein esim. lämpösuhteet täydellisesti ja suoranaisesti tunnetut, miten paljon hatarammin sillom tunnetaan- kaan maan eri osien sääopillisia erikoisuuksia, esim. käytännölliselle- kin elämälle tärkeitä sadesuhteita! Kaikki sellainen on tietysti tehtävä, jotta täydellisesti voitaisiin selittää ilmanlaadun omituisuudet eli ilma- tieteellisten suhteiden jatkuva vaihtelu päivästä päivään. Ilmakehän tilan ja sen muutoksien lakien määrääminenhän on ensimälmen tehtävä, mikä kuuluu varsinaiselle ilmatieteelle ja sellaisten lakien soveltamista- han sään selittämiseen tahi vielä enemmän sen ennustamiseen ylei- sökin on kaikkina aikoina pitänyt ilmatieteen päätehtävänä. Koetta- malla täyttää toiveita tässä suhteessa ilmatieteen pitää koettaa herättää harrastusta ja epäsuoraa kannatusta pyrinnöilleen. Joudun siis ensiksi. maanviljelysseurojen edustajien päätöksen ensimäliseen kohtaan: 1 kohta. öl Jo 1880-luvun alussa otti Meteorologinen Keskuslaitos ensimäiset askeleet ruvetakseen lähempään vuorovaikutukseen suuren yleisön kanssa, ja tällä tehtiin alku käytännölliseen säätoimeen maassamme. Silloimen Meteorologinen Keskuslaitoksen johtaja sai pari pääkaupungin sanoma- lehteä ottamaan palstoilleen jokapäivärsiä ilmatieteellisiä havainnoita. Jonkin verran myöhemmin, v. 1885, alettiin myöskin painaa sääkarttoja » Suomen viralliseen lehteen" ja , Finlands allmänna tidning"iin. Käytän- nöllinen säätoimi, mikä täten perustettiin, on pienemmillä muutoksilla ja laajennuksilla jatkunut tähän päivään asti. Tahdon siis rajoittua selostamaan tätä säätointa, sellaisena kun se nykyhetkellä esiintyy Meteorologisella Keskuslaitoksella, tullakseni sittemmin tilaisuuteen esit- tämään nykyisen järjestelmän puutteita ja toimenpiteitä niiden poista- miseksi. Laitos saa ilmatieteellisiä, aamu- ja iltahavaintoja sisältäviä sähkö- sanomia 10 suomalaiselta, 5 norjalaiselta, 7 venäläiseltä, 4 saksalaiselta, 2 tanskalaiselta, 8 englantilaiselta ja 1 ranskalaiselta paikkakunnalta. K:lo !/, 11 ovat yleensä suomalaiset, ruotsalaiset ja norjalaiset sähkö- sanomat saapuneet ja niiden perusteella piirtää kartanpiirustajaapulainen 2 isobaarikarttaa, joista toinen koskee edellistä iltaa ja toimen aamua, sekä sitäpaitsi yhden kartan, jossa on pilvisyys, tuulet ja lämpötila. !/, 12 ja 12 välillä nämä kartat ovat valmiit ja silloin tekee assistentti lyhyen yleissilmäyksen päivän säähän sekä hyvin yleisin sanoin ennus- tuksen, jonka toistaiseksi katsotaan koskevan ainoastaan sitä pälvää, L] Meteorologisen Keskuslaitoksen vuosikertomus 1907. [d jolloin se tehdään, sekä seuraavaa yötä, s. o. 24 tuntia siitä helkestä, jolle kartat pirretään. K:lo !/, 1 jätetään jäljennöksiä sääsähkösanomista, yleissilmäys ja ennustus iltalehteen ,, Nya Pressen"iin sekä jonkun verran myöhemmin (vähän ennen k:lo 1) samat asiat sekä isobaarikartasta 2 jäljennöstä, joissa on isobaarit, pilvisyys ja tuulet, viralliseen lehteen. Ta- vallisissa tapauksissa sisältävät kaikki mainittuun tarkotukseen laaditut kartat ja taulut tietoja ainoastaan suomalaisilta, ruotsalaisilta ja norjalaisilta paikkakunnilta, yhteensä 21:ltä, siis ainoastaan puolilta, miltä sähkö- sanomia yleensä saapuu laitokselle. Yksityisissä tapauksissa on myö- hempinä aikoina venäläiset, saksalaiset ja tanskalaiset sähkösanomat saapuneet siksi ajoissa, että ne on voitu ottaa virallisen lehden kart- toihin. Englannista sapuville tiedoille ei ne ole aijottukaan. Pietarista saapuva yhteissähkösanoma, joka sisältää venäläiset, saksalaiset ja Pa- riisin säätiedot, saapuu tavallisesti vasta lähempänä k:lo 1/, 1, englantilai- nen yhteissähkösanoma noin k:lo 2 i. p. tai myöhemmin. Kaikista näistä sähkösanomista, etenkin tärkeistä englantilaisista, ei siis ole mitään hyötyä sääennustusta laatiessa. Nämä tiedot merkitään sittemmin kart- toihin ja tauluihin, m. m. niibin, jotka noin k:lo !/, 3 lähetetään ripus- tettaviksi 3 eri paikkaan kaupungissa. Jäljennökset isobaareista sekä lyhyt selostus yleissilmäyksestä ja ennustuksesta lähetetään samalla aikaa (noin 1/73 i. p.) Viipuriin, Tampereelle, Vaasaan ja Poriin (Mäntyluo- toon), missä ne noin k:lo 5 i. p., usein kuitenkin myöhemmin, ripus- tetaan määrätyville paikoille. Paitsi tätä jokapäiväistä säätointa on meillä hyvin epätäydellinen myrskynvarotusjärjestelmä, mikä on siinä, että Pietarin Keskusobservatooriosta joka kerta, kun myrskyn luullaan tulevan, lähetetään erikoisia myrskynvarotussähkösanomia Helsinkiin, Hankoon, Raumalle ja Mäntyluodon satamaan, missä Meteorologisen eskuslaitoksen tahi asianomaisen satamakonttorin toimesta ripustetaan myrskyn varotusmerkki, jollaisena käytetään mustaa keilaa. Keila ripustetaan näkyvällä paikalla olevaan mastoon eri asentoihin riippuen siitä onko myrsky odotettavissa etelän vai pohjoisen puolelta. Huomataan ilman muuta ja käytännössä on tullutkin selvästi näkyviin, että säätoimi sellaisena, miksi se on muodostunut maas- samme, ei ole voinut tuottaa mainittavaa hyötyä käytännölliselle elämälle eikä siis ole vastannut tarkotustaan. Syyt tähän ovat monet. Mitä ensiksi kuuluu jokapäiväiseen säätoimeen, on sen puutteet pääasialli- sesti siinä, että se aina on liiaksi myöhästynyt, jotta jokapäivälsessä elämässä voitaisiin hyötyä kartoista ja ennustuksista, mitä julaistaan. Tämän huomaa helposti, jos ajattelee sitä, että ennustus koskee vain aikaa seuraavan päivän aamuun, kun se tehdään tunnetuksi yleisölle Helsin- gissä aikaisintaan noin k:lo 3 i. p., jolloin kolme jäljennöstä ripustetaan näkyviin kaupungissa. Vielä myöhemmin, s. o. noin k:lo 5 å 6 i. p. tulevat samat jäljennökset ja kartat tunnetuiksi virallisissa lehdissä ja , Nya Pres- 8 Osc. V. Johansson. [N:o 16 sen"issä, sekä Viipurissa, Vaasassa, Tampereella ja Mäntyluodossa esiin ripustettujen jäljennösten kautta. Nällä paikkakunnilla on siis mah- dollista saada tietoa ennustuksesta ja kartoista ennen ennustusvuoro- kauden loppua, mutta muualla maassa ne eivät tule tunnetuiksi ennen- kuin vuorokauden kuluttua s. o. seuraavana päivänä. Olkoot ennus- tukset sellaisissa tapauksissa miten luotettavia tahansa, niim niillä ei tämän vilvytyksen kautta ole mitään mainittavaa käytännöllistä arvoa. Toiseksi on julaistuissa kartoissa ja ennustuksissa paljon toivo- misen varaa. Tähän vaikuttaa monet asianhaarat. Ennustusta teh- dessä pitäisi saada käsille kaikki aamusähkösanomat, mitkä saapuvat laitokselle, m. m. tärkeät englantilaiset. Sitäpaitsi pitäisi pyrkiä siihen, että käyvyttämällä toisista maista saatuja kokemuksia ja keinoja ennus- tukset tehtäisiin varmemmiksi, muodoltaan tarkemmiksi ja yksityiskoh- taisemmiksi. Aikaa myöten pitälisi valmistaa karttojen avulla 10-vuodelta säätilasto ja sitäpaitsi tutkia lähemmin eri paikkakuntien paikallisia omituisuuksia. Seuraavia näkökohtia pitälsi säätoiminnan parantamista yritettäessä vähitellen ottaa huomioon: 1) TImatieteellisiä sähkösanomia pitäisi jouduttaa ja niihin pitälsi lisätä pari paikkaa Saksasta ja Venäjältä, (sitäpaitsi, niin pian kun saadaan, sähkösanomia Islannista). 2) Kartat pitäisi valmistaa mahdollissimman pian sekä tehdä mah- dollisimman täydellisiksi ja yksityiskohtaisiksi sekä isobaarit pitäisi vetää jonkin laitoksen tieteellisesti sivistyneen henkilön. Sellaisia iso- baareja pitäisi piirtää silloinkin, kun ne ovat ainoastaan hyvin toden- näköisiä, esim. alueen reunalla, jos lähimpien asemien ilmapuntari- näyttämät, muiden isobaarien muoto tahi tuulet ja pilvisyys tekevät jonkin otaksuman ilmanpaineesta alueen ulkupuolella hyvin todennä- köiseksi. Sitäpaitsi pitäisi isobaarit yleensä tehdä mahdollisimman yksi- tyiskohtaisiksi, s. o. sellaisiksi, että reunaminimit, sekundäärimninimit, j. n. e. selvästi esiintyisivät. Joissakin tapauksissa esim. kesällä, jolloin ilmanpaine on tasasemmin jakaantunut, voitaisiin ennustukseen käy- tettäviim karttoihin piirtää isobaarit joka 2 1/; mm:lle. Sitäpaitsi pitäisi ennustuksia varten piirustaa paitsi aamun ja edellisen illan ilmanpainekarttaa aamun lämpötilakartta isotermeineen sekä kartta, missä olisi ilmanpaineen muutokset illasta aamuun (iso- ballobarkartta). 3) Karttoja pitäisi monistaa ja levittää päivittäin asianharrasta- ville henkilöille maassa. Kokemukset Saksasta, Tanskasta, j. n. e. ovat nimittäin osottaneet, että enimmän edistytään, jos voidaan opet- taa yleisöä lukemaan ilmatieteellistä karttaa, siihen yhdistämään omat huomionsa paikallisesta säästä ja sen muutoksista ja siten vetämään omat johtopäätöksensä tulevasta säästä. Tällöim olisi kartan mukana seuraava yleinen yleissilmäys ja ennustus ainoastaan lähtökohtana. Karttojen monistamiseksi luulisi hyvin edullisesti voitavan käyttää Gestetnerin itsesyöttävää Rotary-Cyclostile-konetta, jota juuri tähän tar- L] Meteorologisen Keskuslaitoksen vuosikertomus 1907. 9 kotukseen käytetään Saksassa säätoimessa. Sillä pitäisi tunnissa voida valmistaa vähintään 1,000 kappaletta yksisivuisia arkkeja. Näitä pitäisi sitte mahdollisimman pian levittää yli maan. 4) Ennustuksen pitäisi koskea seuraavaa vuorokautta, ninkuin esim. Saksassa ja Itävallassa, jossa se koskee aikaa ennustuspäivän illasta seuraavan päivän iltaan. Voidakseen tehdä tämän pitäisi koet- taa käyttää hyväkseen kaikkia saatavissa olevia apuneuvoja (Freyben käsikirjaa, Ekholmin kirjoitusta Met. Z:ssä 1904, 8, ilmanpaineenvaih- telukartoista j. n. e.), myöskin etenkin säätilastoa maastamme, niin pian kun sellainen on saatu aikaan. 5) Pitäisi panna alulle sääennustusarvostelu, jota harjottaisivat asiaa harrastavat henkilöt, aluksi Helsingin ympäristöllä, sillä tällainen toiselta puolen suuressa määrin herättäisi asian menestymiselle tarpeel- lista harrastusta, toiselia puolen antaisi uusia näkökohtia koko systee- min järjestämiskysymyksessä. 6) Kysymys karttojen ja ennustusten levittämismahdollisuudesta on kaikkein monimutkaisin ja vaikein. Jos otaksutaan, että karttoja plirretään vain Helsingissä ja ne esim. k:lo 12 päivällä ovat valmiit jaettaviksi, ei niitä iltapäivällä ehditä postin mukana levittää kauvem- maksi kuin etelä-Suomeen ja siellä pääasiallisesti Helsinkiin ja rauta- teiden lähempiin ympäristöihin. Ennustukset sitävastoim voitaisiin hel- pommin levittää telegrafin, telefonin, postin ja rautatien kautta. Te- legrafin avulla ne toimitettaisiin kaikille sähkötysasemille, mistä jonkin asiaa harrastavaan virastoon tai yhdistykseen kuuluvan henkilön toimena olisi levittää ennustusta edelleen telefonin, postin tai yleisten ilmoi- tusten avulla. Helsingistä levitettäisiin ennustukset lähimpään ympä- ristöön telefoonilla sekä karttoineen postissa. Sitä paitsi voitaisiin kaikki puolenpäivän aikaan lähtevät junat ja laivat varustaa merkeillä, jotka vastaisivat ennustuksen tärkeintä sisältöä. Samallaisia merkkejä voitaisiin myös ajatella ripustettaviksi muutamiin kauvas näkyviin paikkoihin. Koko tämä kysymys on kuitenkin jokseenkin monimutkainen ja liian laaja, jotta sitä voitaisiin tässä kaikissa yksityiskohdissaan käsi- tellä. Niin kuin edellä on mainittu, olisi erittäin toivottavaa, jos ennus- tusten ohella voitaisiin hyvissä ajoin levittää yli koko maan myös- kin sääkarttoja. Mutta tämä on aivan mahdotonta, niin kauvan kun ajatellaan vain yhtä keskustaa säätoimelle. Sääkarttojen levittä- misellä telegrafin kautta siinä lyhyessä muodossa, mikä nykyisillä Vii- purin, Vaasan y. m. kartoilla on, niissä kun on ainoastaan isobaarit, ei liene mitään mahdollisuutta viedä toivottaviin tuloksiin. Ainoa keino saada karttojakin ajoissa tunnetuksi suuremmassa osassa maata olisi paikallisten ennustuskeskustain perustaminen muutamiin muihin kau- punkeihin kuin Helsinkiin. Näihin lähetettäisiin kaikki sääsähkösanomat ja siellä tehtäisiin kartat ja mahdollisesti paikalliset ennustukset sekä 10 Osc. V. Johansson. [N:o 16 levitettäisiin ympäristöön. Tämä kemo, mikä on otettu viime vuosina käytäntöön Saksassa, näyttää olevan ainoa, mikä voi viedä täydelleen tyydyttäviin tuloksiin. Aimoastaan täten voi sääkarttojen toivottava levittäminen tapahtua tyydyttävällä nopeudella ja täten tulisivat ennus- tuksetkin Iuotettavampia, kuin jos ne tehdään ainoastaan yhdellä paik- kakunnalla. Mutta joskin voitaisiin luulla tavalla tai toisella saatavan korvatuksi ne kustannukset, mitkä käytännössä seuraisivat tällaista järjestelmää, niin olisi kuitenkin, ainakin joksikin aikaa eteenpäin, pää- asiallisin vastus siinä, ettei ole sopivia henkilöitä, jotka ottaisivat hoi- toonsa ennustuskeskusten johdon. Koko kysymystä käytännössä todellakin hyödyllisestä säätoi- mesta voidaan pitää aivan uutena maassamme, ja sentakia pitää sitä ennen suorittaa monta valmistavaa toimenpidettä ja tapahtua vähittämen kehitys ennenkuin laajempia suunnitelmia voidaan panna käytäntöön. Sentähden otan itselleni vapauden saada sittemmin kunnioittaen esittää niitä toimenpileitä, joiden minusta lähinnä pitäisi tulla kysymykseen. Sitä ennen pyydän kuitenkin lyhykäisyydessä saada selostaa niitä toimenpiteitä, mihin Saksassa on ryhdytty viimeisinä vuosina ja muu- : tamia kokemuksia, mihin toistaiseksi on tultu. Sillä kaikesta päättäen on viimeisinä aikoma Saksassa enimmän tehty työtä asian hyväksi ja johdettu se siellä oikeille urille. Jo vuosikymmeniä on Saksassa harjotettu säätointa, osittain ilma- tieteellisten laitosten kautta, osittain yksityisten alotteesta ja kannatuk- sella. Yhtenäistä suunnitelmaa ei tässä ole kuitenkaan ollut, ja eri- koisista syistä ei ole voitu saavuttaa suurempaa hyötyä eikä edistystä. Muutamia vuosia sitten kuitenkin kysymys säätoiminnan parantamisesta ja valtion toimeksi järjestämisestä tuli päiväjärjestykseen, sekä kun oli hankittu laajoja lausuntoja kaikilta virastoilta, joita kysymys tavalla tahi toisella koski, julkaisi Preussin maanviljelysministeriö v. 1903 kirjel- män »Denkschrift öäber die Organisation eimes Wetternachrichten- Dienstes», mikä lyhyesti selosti olevat ennustuslaitokset sekä teki ehdo- tuksia niiden järjestämiseksi ja levittämiseksi yli koko pohjois-Saksan. Tammik. 31 p. 1906 oli kysymys vihdoin kehittynyt niin pitkälle, että Preussin maapäivät myönsivät kannatuksen, mikä teki mahdolliseksi tämän julkisen säätoimen järjestämisen. Maanviljelysministeriön toi- mesta kokoontui vihdoin huhtik. 27 ja 28 p. 1906 Berliimimn konfe- renssi, jonka puheenjohtajana oli päätirehtöri Thiel sekä jäseninä maanviljelys- ja kansanvalistusministeriöiden, valtion laivaston, valtion postilaitoksen ja telegrafin sekä sisäasiain valtioviraston edustajia. Asiantuntijoina ottivat osaa professorit Bezold ja Säuring Preussin ilma- tieteellisestä laitoksesta, prof. Börnstein Berliinin maanviljelyskorkea- koulusta sekä 9 tulevan säätoimintakeskuksen johtajat. Tulos oli, että julkinen säätoimi, keskuksinaan Berliini, Hampuri, Königsberg, Brom- berg, Breslau, Magdeburg, Weilburg, Ilmenau ja Achen, alkoi valmis- tavasti kesäk 1 p. 1906 ja täydellisenä saman kuun 15 p. Sitä- paitsi toimivat yhä edelleen vanhemmat ilmatieteelliset keskuslaitok- L] Meteorologisen Keskuslaitoksen vuosikertomus 1907. Elg set Dresdenissä, Karlsruhessa, Mänchenissä, Strassburgissa ja Stutt- gartissa, niin että nykyään on Saksassa toimessa kaikkiaan 14 keskus- laitosta. 9 pohjoissaksalaisen keskusaseman järjestys on yhtenäinen ja lyhykäisyydessään seuraava. Jokainen saa samat sähkösanomat pää- keskuksesta Hampurissa sekä sitäpaitsi postikorteilla ja sähkösanomilla havainnot muutamilta kotimaisilta seuduilta. Sitäpaitsi toimittavat ne kukin paikallaan havaintoja sopivia itsemerkitseviä koneita käyttämällä. Siten saadun aineiston perustalla tehdään ja levitetään mahdollisimman nopeaan sekä sääkarttoja että ennustuksia. Koko tämän säätoiminnan määräävänä ohjeena on se käsitys, minkä professori Bezold jo 1881 ilmaisi sanoissa: »Wenn auch die Karte wegen der Verbreitung durch die Post meist erst verhältnis- mässig spät in die Hände der Intressenten gelangt, und wenn sie des- halb auch nicht imstande ist, das Prognosentelegramm zu ersetzen, so wird sie doch zu dem letzteren eine höchst wertvolle Ergänzung bilden und den denkenden Landwirt erst in den Stand setzen, aus der ganzen Einrichtung wirklich erheblichen praktischen Nutzen zu ziehen». Sa- maten maanviljelysministeriön äskenmainitussa Denkschriftissä: »Aus- dräcklich sollte als oberstes Ziel des Wetterdienstes bezeichnet werden die tunlichst rasche Verbreitung der tatsächlichen, nicht auf Vermu- stungen gegrändeten Beobachtungen des Tages, d. h. der Wetterkarte. Um hierbei auch dem Ungeäbten eine Anleitung zu bieten, wird die von” sachverständiger Seite aufgestellte Prognose der Karte hinzugefägt. Die Ausgabe von Wetterkarten neben den Prognosen sollte daher möglichst gefördert werden». Näiden tarkasti punnittujen perusajatusten kanssa yhtäpitävästi pannaan erikoista painoa sääkarttojen nopeaan levittämiseen. Sentähden ovat kartat yleensä k:lo 11 e. p. p. valmiit lähetettäviksi junien mu- kana. Tilaushinta on alhainen, tavallisesti 50 Pfennigiä kuussa. En- nustukset, mitkä koskevat säätä illasta seuraavan päivän iltaan, ovat myöskin k:lo 11 valmiit ja niitä levitetään telegrafin kautta, niin että ne viimeistään k:lo 12 voidaan ripustaa kaikille postiasemille. Sitä- paitsi levitetään niitä sieltä kohtuullista korvausta vastaan (2 å 3 Rmk kuussa) telefonin tahi postin kautta sitä haluaville. Sitäpaitsi on jär- jestetty julkinen ennustusten arvostelu, jota harjottavat määrätyt luot- tamusmiehet (enimmäkseen maanviljelijät), jotka vertailevat ennustuksia todelliseen säähän ja siten saadaan luvuissa lausuttuna, mahdollisimman suuressa määrässä mielivallasta vapaa arvostelu. Tämä arvostelu on hyvänä ohjeena paikallisten poikkeuksien olemassa olon keksimiseen. Pohjoissaksalainen alue, missä järjestö on saatettu voimaan, on ennustuksia varten jaettu 40 erityiseen alialueeseen, jotka jokainen saavat erikoisen ennustuksensa, joltakin 9:ltä pääasemalta. Ja vaikkakin ennustuskeskuksia on niin monta, pidetään kuitenkin ennustuksen teke- mistä kauvempana oleville alueille jotenkin vaikeana, minkä tähden sääkarttojen levittäminen tulee sitä VälltarnåtfömlänHäkel. Yleensä py- ritään tekemään suuri yleisö säätoiminnan auttajaksi. i2 Osc. V. Johansson. [N:o 16 2 kohta. Mitä tulee maanviljelys- ja talousseurojen edustajain kokouksen ehdotuksen toiseen kohtaan pitäisi olla riittävää huomauttaa siitä, että täydellisesti valmis ehdotus sademittausverkon laajentamisesta maas- samme on Johtaja Biesen valristamassa mietinnössä, jonka Meteoro- logisen Valiokunnan ja Suomen Tiedeseuran puoltolauseella varustettuna kirjelmässä marr. 16 p:ltä 1903 sama Tiedeseura lähetti Keisarilliseen Senattiin. Tämä ehdotus, mikä tarkoltaa 113 uuden sadeaseman ja toisen assistentin toimen perustamista keskuslaitokseen, vastaisi, jos Senatti sen hyväksyisi, suuressa määrin edusmieskokouksen lausumia toivomuksia. Jos ehdotus hyväksytään, edistettäisiin myöskin suuressa määrin 1 kohdassa kosketeltua säätointa. 3 kohta. Kolmas maanviljelijäm kokouksen koskettelema kysymys myrskyn- varotusjärjestelmän laajentamisesta ja parantamisesta riippuu nsaksi ensimälsestä, mutta näyttää melkoista helpommalta saattaa toivottuun. ratkaisuun. Niin kuin teorettisesti voidaan otaksua ja ninkuin koke- mus muista maista on osottanut, ovat nimittäm myrskynvarotukset yleensä lIuotettavampia kuin kaikki muut sääennustukset. Mitään myrs- kynvarotuksia ei toistaiseksi anneta Meteor. Keskuslaitokselta, vaan Meteor. Keskuslaitoksen toimenpiteet rajottuvat siihen, että sen välityk- sellä saadaan myrskynvarotussähkösanomia Pietarista Helsinkiin, Han- koon, Raumalle ja Mäntyluotoon. Myrskynmerkkejä ripustetaan näiden sähkösanomien perusteella näissä neljässä paikassa, H:gissä Melteor. Keskuslaitoksen toimesta, mutta kaikkialla asianomaisten kuntien kus- tannuksella. On ilman muuta selvää, että merkkiasemien lukua pitälsi tuntuvasti lisätä, jotta niistä olisi hyötyä myöskin kalastajille ja saaristoasukkaille. Mutta toiselta puolen ei ole mitään tietoa siitä, missä määrin tähän- astiset myrskynvarotukset ovat tuoneet mitään mainittavaa hyötyä. Tämän selville saamiseksi pitäisi järjestää vertailu varotusten ja todella sattuneiden myrskyjen välillä sekä hankkia lausuntoja asianomaisilta satamakonttoreilta tahi meriliikennevirastoilta. Joka tapauksessa pitäisi Meteorologisen Keskuslaitoksen itsensä ryhtyä lähettämään sellaisia myrskynvarotuksia, sillä kokemus on näyttänyt, että venäläiset myrskyn varotukset, ainakin joissakin tapauksissa saapuvat liian myöhään tahi ainakin niim myöhään, että Meteorologinen Keskuslaitos on etukäteen voinut sanoa, milloin sellainen sähkösanoma on odotettavissa. On sis todennäköistä, että myrskyn varotuksia voitaisiin laitokselta antaa aikai- semmin kuin Pietarista ja jos niitä ruvettaisiin toimittamaan, voitaisin ajatella, että venäläisiä yhä edelleen lähetetään laitokselle ja ne olisi- L|] Meteorologisen Keskuslaitoksen vuosikertomus 1907. 13 vat laitoksen varotusten täydentävänä perustana. Mitään mainittavaa lisäystä laitoksen työhön ei näiden määräysten kautta syntyisi. Aluksi voitaisiin lähettää sellaisia varotussähkösanomia ainoastaan niihin paik- koihin, missä jo on merkkejä ja sitte tarkistettaisiin menettelytavan kelpoisuutta vertaamalla varotuksia ja myrskyjä ja laajennettaisiin sitä sen perustalla. Itse sähkösanoman muutos, mikä johtuisi lähtöpaikan muuttamisesta Pietarista H:kiin, voitaisin ilman enempiä suorittaa. Kun kuitenkin voidaan pitää aivan varmana, että laitos aikaa myöten voi laatia aivan luotettavia ja hyödyllisiä myrskynvarotuksia, voi olla syytä heti valmistaa kysymystä uusien myrskynvarotusasemien perustamisesta. Koska tällä tarkotetaan meriliikenteen parhaan edis- tämistä, pitäisi luotsihallituksen, asianomaisten satamahallitusten, laiva- yhtiöiden, varustajain, y. m. ottaa asia käsille. Kaikkiin satamiin Pohjan- ja Suomenlahdella sekä Laatokalla pitäisi asettaa merkinantaja, ainakin niihin, minne voidaan sähköttää. MNäiden merkkien, merkki- taulujen ja varotussähkösanomien (jos niitä ei voida lähettää maksutta) kustannukset suvrittaisivat asianomaiset varotuksen saajat tahi voisi esim, luotsihallitus tähän tarkotukseen hankkia avustusta valtion puo- lelta. Sellaiset määrärahat olisivat tarpeenvaatimia merkkiasemien ja myrskynvarotusten kustantantamiseksi suuremmilla kalastuspaikoilla, etenkin missä telefoniyhdistys telegrafiasemalle on mahdollinen. Tässä osassa pitäisi lähinnä voida odottaa avustustusta kalastustarkastajan puolelta. Perustettavat merkkiasemat saisivat samalla tehtäväkseen jatku- vasti mitata tuulen voimaa tahi aimakin pitää tilastoa myrskyjen ja varotusten luotettavaisuudesta. Sattumisvarmuuden lopullinen yhdis- teleminen ja laskeminen pitäisi jättää Meteorologiselle Keskuslaitokselle. Useimmat europpalaiset ja monet Euroopan ulkopuoleiset valtiot ovat jo kauvan sitte tommeenpanneet myrskynvarotusjärjestelmän ranni- koilleen. Ylöshinattu merkki ilmaisee yleensä että myrsky on odotet- tavissa 24 tunnin kuluessa määrätyllä merkkipaikan ympäristöllä. Enimmin käytetään, ninkuin meillä, keilaa kärki alas jos SE—S—SW- myrskyä odotetaan, kärki ylöspämn, jos luullaan SE—-N—NW-myrskyn tulevan. Pallo ilmaisee myrskyä epämääräiseltä suunnalta. Pimeänä aikana käytetään valomerkkejä (3 lyhtyä keilan asemesta, j. n. e.) ja sellaiset olisivat meilläkin pimeänä syksynä hyvin vättämättömät. Saksassa on vuosikymmeniä sitten toiminut hyvin kehittynyt myrskynvarotusjäjestelmä kaikkien täydeksi tyydytykseksi. Askettäin 15 p. syysk. 1905 on Ruotsinkin länsirannikolle perustettu 28 myrskyn- varotusasemaa kalastajain harrastusten eduksi. Luotsihallitus ja kalas- tustarkastaja sekä Toht. Ekholm Meteorologisella Keskuslaitoksella ovat ottaneet kysymyksen esille. Viime mainittu on myöskin tutkinut ensi- mäilsten kuukausien toiminnan tuloksia ja huomannut että todellinen voitto on 83 prosenttia mahdollisesta. 14 Osc. V. Johansson. [N:o 16 4 kohta. Maanviljelijäin kokouksen 4:ssä ponnessa lausuttu toivomus, mikä koskee sääkuukauskatsauksen julkaisemista maassa, voitanee suurem- mitta vaikeuksitta mitä pikemmin toteuttaa. Sellaisen tarpeellisuus on jo kauvan ollut tuntuva, etenkin kun laitoksen muut julkaisut tois- taiseksi ovat niin myöhästyneitä. Laitoksella on sentähden valmistettu ehdotus sellaiseksi kuukausjulkaisuksi (kts. mukana olevaa ehdotusta - jouluk. 1906), jossa on taulun muodossa sekä sanoin yleissilmäys säähän kuukauden kuluessa sekä vihdoin hajanaisia tietoja hauskemmista luon- nonilmiöistä, jääsuhteista, fenologisia ja vuodentulouutisia y. m. Kun useilta tahoilta on tehty kyselyjä tarkotuksella saada tämä julkaisu suuremmitta kustannuksitta julkaistuksi, on lopulta selvinnyt, että olisi edullisinta saada kirjoitus paimetuksi virallisiin lehtiin, joiden kyllä pitäisi suoda sille tilaa. Siinä tapauksessa, että niin tapahtuisi, pitäisi senaatilta hakea erikoinen lupa, että yleiskatsaus saadaan painaa, : mieluummin samojen lehtien laskuun. Nämä ylipainokset lähetettäisiin oitis kaikille laitoksen havainnontekijöille sekä ainakin meteorologisille keskuslaitoksille Suomen ulkopuolella. Sitäpaitsi saisi yleisö pienem- mästä maksusta (korkeintaan 1 mk. vuodessa) sitä Meteorologiselta Keskuslaitokselta. Näillä tilaustuloilla laitos suorittaisi muutamia siten syntyneitä jakamiskustannuksia, niinkuin kirjekuoret sekä ulkomaille postimaksun (omassa maassa pitälsi saada käyttää vapaakirjeoikeutta), JSnres Aikaa myöten tulisi välttämättömäksi laajentaa kuukauskatsausta, esim. sadetietojen suhteen, jos ehdotus sadeverkon laajentamisesta lä- päsee. Sitäpaitsi voitaisiin ajatella täydennystä ilmanpainetietoihin, graafillisiin esityksiin, karttoihin, y. m. nähden. Sellaisessa tapauksessa tulisi kai tarpeelliseksi painattaa yleissilmäystä erikoisena julkaisuna laitoksen omaan laskuun, sitten kun ehdotus tästä on valmistettu. Meteorologinen Valiokunta päätti lykätä kysymyksen ratkaisun johonkin seuraavaan kokoukseen ja sillä aikaa edellä ollut selostus sekä muutamia asiaa koskevia lentokirjasia sekä allekirjoittaneen tekemä ehdotus kuukauskatsaukseksi säähän Suomessa kiertelisivät Valiokunnan jäsenillä. Seuraavassa kokouksessa, mikä oli maaliskuun 18 p. viilmemainittu kuukauskatsausehdotus tarkastettiin ja hyväk- syttiin. Tätä painettaisiin molemmilla kielillä virallisten leh- tien lisälehtenä, ylipainos lähetettäisiin ilman muuta laitoksen havainnontekijöille ja yleisölle valmistettaisiin tilaisuus saada sitä I mk. vuotuisesta maksusta (postimaksusta ja lähettämi- PORER AR ————AAJT L) Meteorologisen Keskuslaitoksen vuosikertomus 1907. 15 sestä). Tätä varten päätti Valiokunta tiedustella Tiedeseu- ralta, missä määrin Tiedeseura tahtoisi koettaa hankkia lupaa siihen, että valtio kustantaisi mainitun ylipainoksen. Mitä tulee Maanviljelyshallituksen lähettämään kirjel- mään, päätti Valiokunta sitäpaitsi antaa lyhyen vastauksen, mihin ehdotuksen tekisi Toht. Melander, joka mainitussa Valiokunnan kokouksessa piti pöytäkirjaa. Vihdoin käsiteltiin samassa kokouksessa Toht. Levanderin herättämää kysymystä, mikä koski pienempiä, fenologisia ha- vaintoja koskevia muutoksia, mitkä havainnot eivät kuulu Meteorologisen laitoksen omaan työpliriin. Seuraavassa kokouksessa maalisk. 28 p. toimitti Valio- kunta vuosiinventeerauksen Meteorologisen Keskuslaitoksen rahavaroista sekä valmistettiin luettelo 1906 ostetuista ko- neista ja kalustoista. Viimeisessä kokouksessa keväällä, toukok. 18 p. 1907, jolloin myöskin otettiin harkittavaksi kysymys laitoksen virka- miesten kesälomasta (mistä lähemmin toisessa yhteydessä), päätti Valiokunta lähettää Maanviljelyshallitukselle seuraavan Toht. Melanderin ja allekirjoittaneen laatiman vastauskirjelmän: Maanviljelyshallitukselle. Syystä että Maanviljelyshallitus kirjoituksessaan viime tammikuun 25 p. on pyytänyt Meteorologisen Keskuslaitoksen lausuntoa Maan- viljelys- ja Talousseurojen viidennessä Edustajakokouksessa esitettyjen toivomusten johdosta on Suomen Tiedeseuran Meteorologinen Valio- kunta ottanut kysymyksen harkinnan alaiseksi ja tullut seuraaviin johtopäätöksiln: Sen jälkeen kun Meteorologisen Keskuslaitoksen v. t. johtaja fil. kand. Ose. V. Johansson Meteorologiselle Valiokunnalle annetussa lau- sunnossaan pääasiassa oli yhtynyt Edustajakokouksen ponsilauseisiin ja ehdoittanut toimenpiteitä kysymyksenä olevaan suuntaan, on Valiokunta täyvdellisesti kannattaen Edustajakokouksen toimomuksia tahtonut huo- mauttaa että näitten toteuttaminen vaatil laajaa ja pitkällistä työtä ei aimnoastaan Meteorologisen Keskuslaitoksen vaan myöskin hallituksen ja yleisön puolelta. Kun sitäpaitsi suurempia muutoksia Meteorologisessa Keskuslaitoksessa nyt on odotettavissa, lienee edullisinta lykätä kysy- myksen lopullinen ratkaisu lähjimpään tulevaisuuteen. Etenkin Edustajakokouksen ensimmäisessä ponnessa mainitut eh- doitukset ovat vaikeat toteuttaa ilman suurempia muutoksia Meteoro- loogisessa Keskuslaitoksessa ja kävtännöllisiä toimenpiteitä erittäin ilman- 16 Osc. V. Johansson. [N:o 16 ennustuksien levittämiseksi. Valmistaviin toimenpiteisiin voitaisiin kui- tenkin nyt jo ryhtyä, ja muutamim on ryhdyttykin. Edustajakokouksen toisessa ponnessa mainitun kysymyksen suh- tcen on jo v. 1903 ryhdytty toimiin. Silloim on näet Laitoksen joh- taja EB. Biese Senaattiin jätetyssä lausunnossa ehdoittanut perinpohjaisia laajennuksia sademittausverkon suhteen ja lienee tämä ehdoitus nyt jo lopullisesti ratkaistu. ; Kolmannessa ponnessa ehdoitettuja myrskyvaroituksia voisi Valio- kunnan mielestä Meteorologinen Keskuslaitos jo antaa, mutta täydelli- sen ja ajanmukaisen myrskyvaroitusjärjestelmän aikaan saamista kohtaa käytännöllisiä vaikeuksia, jotka ainoastaan Maanviljelyshallituksen, Luotsi- ylihallituksen, Kalastustentarkastajan y. m. suosiollisella avulla ovat voi- tettavissa. Nykyiset myrskynvaroitukset tulevat Pietarista ja ovat ehkä vähän myöhästyneet, josta syystä yleisön luottamus nithin ei ole niin suuri kuim ne oikeastaan ansaitsevat. Edustajakokouksen neljännessä ponnessa lausutun ehdotuksen joh- dosta saa Valiokunta huomauttaa että Meteorologinen Keskuslaitos jo tämän vuoden kuluessa on ryhtynyt toimiin »Kuukauskatsaus Suomen . ilmanlaatuun» nimisen tiedonannon julkaisemiseksi. Tätä julkaisua, joka painetaan Suomen virallisissa lehdissä on jo ensimäinen numero ilmestynyt. Ylipainoksia näistä »Kuukauskatsauksista» voidaan erityi- sen tilauksen kautta saada Meteoroloogiselta Keskuslaitokselta, ja toivoo että tämä julkaisu tulee vastaamaan FEdustajakunnan kysymyksessä olevia toivomuksia. Vihdoin pyytää Valiokunta saada huomauttaa sitä suuresta mer- kityksestä mikä meteoroloogisten tietojen levittämisellä kansaamme on. II maennustukset voivat ainoastaan silloim tuottaa hyötyä maanviljeli- jöillle kun maanviljelijät ovat siksi perehtyneet ilmanennustusten perus- teisiin, että ne voivat käsittää lyhyeen muotoon kirjoitetut tiedon- annot tulevan ilman laadusta. Tätä tarkotusta varten olisi toivottavaa, että ne virastot ja henkilöt, joitten tehtävänä on maanviljelyksen edis- täminen suuremmassa määrin kuin täkän asti esitelmien, koulujen, neuvojien y. m. kautta koettaisivat levittää meteorologisia tietoja kan- saamme. Samojen virastojen avustusta tarvittaisiin myöskin niitten havaintojen kokoomisessa, jotka ovat varsinaisen ilmaennustuksen ja meidän maamme eri ilmasto-omituisuuksien tutkimuksen perusteita. Suomen Tiede-Seuran Meteorologisen Valiokunnan puolesta Anders Donner. Tämä kirjelmä sekä Meteorologisen Keskuslaitoksen lau- sunto menivät toukok. 2 p. Maanviljelyshallitukseen. Meteorologisen Valiokunnan muut kokoukset vuoden ku- luessa koskivat pääasiassa aimoastaan niitä suuria muutoksia, mitä oli sattunut laitoksen virkamieskunnassa, ja mistä teh- L] Meteorologisen Keskuslaitoksen vuosikertomus 1907. 17 dään selkoa seuraavassa. Valiokunnan kokouksessa syyskuun 21 p. käsiteltiin sitäpaitsi laitoksen vahtimestarin, J. V. Vin- qvistin, jättämää palkankorotusanomusta ja päätti Valiokunta Tiedeseuralle puoltaa sitä, perustaen tätä erikoisemmin sillä, että vahtimestari tekee myöskin kaikki talonmiehen tehtävät. Henkilökunta. Vuoden kuluessa sattui laitoksen virkamiehistössä useita muutoksia. Laitoksen johtaja E. Biese nautti sairauden takia virkavapautta edellisen vuoden lokak. 23 p:stä kesäk. 1 p:ään 1907. Huhtikuussa hän jätti Suomen Tiedeseuran kautta kor- keimpaan paikkaan sairaustodistukseen perustuvan erohake- muksen. Tätä Seura puolsi ja Keisarillinen Senaatti myöntyi siihen heinäkuun 1 p. 1907. Senaatin määräyksestä sekä Suomen Tiedeseuran ja sen Meteorologisen Valiokunnan annettua puoltolauseensa on alle- kirjoittanut hoitanut johtajan virkaa koko vuoden 1907. Assistentti T:ri A. Heinrichs nautti tavallista virka- lomaansa kesällä kesäk. 15 p:stä heinäk. 15 p:ään ja ylimää- rälstä lomaa sairauden takia viimemainitusta pälivästä elokuun 15 pään. Viime mainitun kuun toimi Fil. Maist. C. Söder- ström. v. t. assistenttina. Esiintyneiden vaikeuksien johdosta ei allekirjoittanut ollut vaatinut mitään virkalomaa, vaan toivoin palkkaamalla Valiokunnan suostumuksella Maisteri Söderströmin kesäk. 15 p:stä heinäk. 15 p:ään ja Maisteri J. Dannholmin elokuun ajaksi apulaisassistenteiksi voivani saada suurimman osan ajastani vapaaksi lukuihin ja yksityisin asioihin. Tämä näyt- täytyl kuitenkin pääasiassa mahdottomaksi henkilökunnan tot- tumattomuuden takia useihin tärkeihin juokseviin tehtäviin. V. t. amanuenssina toimi vuoden alusta lokak. 1 p:ään T:ri H. Karsten, joka nautti tavallista virkavapautta elokuun ajan. Lokakuusta joulukuuhun toimi T:ri Karsten taas assis- tenttina, sitten kun T:ri Heinrichs sairauden takia oli jättä- nyt erohakemuksen ja pyytänyt virkavapautta siksi kunnes hänen erohakemukseensa ehdittäisiin suostua. Kolme viimeksi 18 Osc. V. Johansson. [N:o 16 mainittua kuuta oli taas Maisteri W. Sjöström v. t. ama- nuenssina. Allekirjoittanut, joka kolmen viime vuoden aikana on toiminut myöskin”kontrollihavainnontekijänä, jätti helmik. 1 p. tämän toimen. Insinööri H. J. Johansson hoiti tätä loka- kuun 1 p:ään, jolloin häntä seurasi Maisteri L. Lindström. Syyskuusta marraskuuhun hoiti insinööri Johansson taas yli- määräisiä vedenkorkeushavainnoita Kaivopuiston limnigraa- filla. Ylimääräisenä työnä on viimemainittu sitäpaitsi vuoden kuluessa lukenut saman limnigraafin pliirtämät 15 kuukauden ajalta. Laskuapulaisina ovat laitoksella palvelleet samat hen- kilöt kuin ennenkin, mutta sitäpaitsi on ylioppilas L. Tuorila helmikuusta huhtikuuhun ja Maisteri Söderström 1'/, kuu- kauden ajan toimittanut sellaisia tehtäviä. Laitoksen henkilökuntaan on siis vuoden kuluessa kuu- luneet seuraavat henkilöt: Johtaja: E. Biese kesäkuun 1 p:ään; v. t. johtaja koko vuoden: Osc. V. Johansson. Assistentti: A. Heinrichs; virkavapaa: heinäk. 15 p:stä elok. 15 p:ään, sijainen OC. Söderström; lokakuusta joulukuuhun, sijainen H. Karsten. V. t. amanuenssi: H. Karsten lokak. 1 p:ään, W. Sjö- ström lokak. 1 p:stä vuoden loppuun. Ylimåäärdåäisiä assistentteja: C. Söderström kesäk. 15 p:stä heinäk. 15 p:ään, J. Dannholm elokuun. Havainnontekijä: Osc. V. Johansson tammikuun, Hugo J. Johansson helmikuusta syyskuuhun, L. Lindström loka- kuusta joulukuuhun. Laskuapulaisia: F. af Hällström (tarkistaja). Olga Sederholm. Mary Biese. Anni Uschakoff. Hulda Hagert. Therese Westerholm. Ida Nyberg. L. Tuorila (helmik.-—huhtik.). C. Söderström (toukok. 15 p.—kesäk. 15 p., elok. 15 p.—syysk. 1 p. Vahtimestari: J. V. Vinqvist. Johtajan viransijaisuudesta mainittakoon vielä, että Se- natti Suomen Tiedeseuran esityksestä myönsi allekirjoitta- neelle ylimääräisen palkkion Smk 1,083: 33 niiden neljän kuun L| Meteorologisen Keskuslaitoksen vuosikertomus 1907. 19 ajalta (heinäk. 1 p.—marrask. 1 p.), jolloin koko vakinainen palkka lankesi Siviiliviraston Leski- ja Orpokassaan. Määräyksellä joulukuun 30 p:ltä nimitettiin Dosentti, T:ri G. Melander Meteorologisen Keskuslaitoksen johtajaksi vuoden 1908 alusta. Aineiston käsitteleminen ja julkaiseminen. Pääasiallisin työ laitoksella on niin kuin ennenkin koh- distunut kerääntyneen aineiston käsittelemiseen. Vuoden ajalla ovat laitoksen pääjulkaisuista vuosikertojen 1897 ja 1898 sekä 1901 maaseutuhavainnot olleet painossa. Kahdesta ensin mainitusta vuosikerrasta tulee nidos vanhempaan ranskankie- liseen sarjaan: »Observations météorologiques publiges par UInstitut mé- téorologique central de la Société des Sciences de Finlande." Tästä oli vuoden lopussa valmiiksi painettuna koko vuosi- kerta 1897 paitsi johdatusta ja yleiskatsausta sekä 6 arkkia vuosikertaa 1898. Yhtaikaa painettiin ensimäistä nidosta uutta saksalaista julkaisusarjaa: , Meteorologisches Jahrbuch fir Finland, herausgegeben von der Meteorologischen Zentralanstalt in Helsingfors." Tästä ensimäisestä nidoksesta, mikä käsittärsi kaikki Suomessa tehdyt havainnot, paitsi ne, mitkä koskevat ukkos- ilmoja ja osittain sadetta, oli vuoden lopussa kaikki Helsingin havainnot, lumenmittaukset ja 7 arkkia suurempien maaseutu- asemien havaintoja valmiiksi painettuna. Tässä julkaisussa on aikaisempien suhteen tehty erikoisia muutoksia, joiden tarkoituksena on ollut saavuttaa mahdollissimman suuri yhden- mukaisuus vahvistetun kansainvälisen julkaisumuodon ja suu- rempien wulkomaalaisten keskuslaitosten julkaisujen kanssa. Osaksi tästä, osaksi muista syistä on tämän vuosikerran jul- kaiseminen myöhästynyt. Sitäpaitsi piti allekirjoittanut sopi- vana lykätä useiden tärkeiden yksityiskohtien ratkaisun siksi, kunnes vakinainen johtaja ehdittäisiin nimittää, koska oli ky- symyksessä ensimäinen nidos oleellisesti muutettua julkaisu- sarjaa, mitä ei voitaisi läheisessä tulevaisuudessa hyvällä syyllä tuntuvammin muuttaa. 20 Osc. V. Johansson. [N:o 16 Vuoden kuluessa on painatettu valmiiksi vuoden 1903 ukkoshavainnot, jotka, niinkuin edellisessä vuosikertomuksessa mainittiin, T:ri Karsten on valmistanut, ja ne julkaistiin Suo- men Tiedeseuran Bidragissa nimellä: » Åskvädren i Finland 1903 af Hugo Karsten. Sitäpaitsi on tavallisuuden mukaan painettu suomalainen painos samaa vuosikertomusta havaimnon tekijöitä varten. Tätä julkaisua on edellisten suhteen jossain määrin muutettu ja se käsittää m. m. täydellisen aineskokoelman 63 sivulla (Liite I). Koko julkaisu sisältää 168 sivua tekstiä ja baulnje sekä 5 kuvapiirrosta. Jo aikaisemmin käsittelemänsä, vuosina 1897—1905 koo- tun, Suomenlahden jääsuhteita koskevan aineiston T:ri Karsten muovaili lopullisesti vuoden kuluessa ja sen painatus alkoi marraskuussa. Tästä julkaisusta tulee osa Suomen Tiede- : seuran päättämään ja osittain kustantamaan sarjaan: , Finlän- dische Hydrographisch-Biologische Untersuchungen", minkä ensimälmnen osa, Hydrografis-Biologisen Komissionin toimit- tamana on jo aikaisemmin julkaistu. T:ri Heinrichsin toimittamista havainnoista, mitkä kos- kevat maan lumi- ja jääsuhteita, ovat vuosikerrat 1895—1896 vuoden kuluessa olleet painossa, mutta kun suurin osa jo oli ladottu, keskeytyl tämä työ T:ri Heinrichsin erotessa laitok- selta. Vuoden kuluessa on laitos alkanut myös uuden julkai- sun, nimittälin: ,Kuukauskalsaus Suomen ilmanlaatuun, julkarissut Meteo- rologinen Keskuslaitos." mikä ilmestyy molemmilla kotimaisilla kielillä. Jo kau- van on laitoksella selvään huomattu sellaisen kuukausjulkaisun tarpeellisuus. Johtaja Nordenskiöld oli myöskin jo v. 1881 alkanut sellaisen, mutta vähien työvoimien takia tämä kui- tenkin hyvin pian lakkasi, sitten kun oli ehditty julkaista vain muutamia numeroita. Sittemmin on kysymys sellaisen julkaisun jatkamisesta ollut monesti esillä, mutta ainoastaan kasaantuneen työn takia ja kun on puuttunut riittäviä työ- voimia ja varoja, ei ole toistaiseksi luultu voivan ryhtyä sii- hen. Mutta vaikkakin siis oli epäilyksen alaista, miten laitos ilman erikoista määrärahaa voisi suoriutua niin suuresta työn RA L] Metcorologisen Keskuslaitoksen vuosikertomus 1907. 21 lisäyksestä, minkä sellaisen ,Kuukauskatsauksen" julkaisemi- nen aiheuttaisi, päätti allekirjoittanut kuitenkin Meteorologi- sen Valiokunnan suostumuksella koettaa alottaa sellaista. Useilta tahoilta, m. m. edellä mainitussa maanviljelijäin ko- kouksessa, viimeisinä aikoina esitetyt toivomukset tekivät tä- män suuntaisen yrityksen varsin tarpeelliseksi. Jo aikaisem- min olin tehnyt muutamia esitöitä, osittain toista tarkoitusta varten; m. m. oli 8 mahdollisimman tasaisesti yli maan vali- tun paikkakunnan lämpötilaa, sademäärää, y. m. koskevia nor- maali- eli vertailuarvoja melkein valmiiksi laskettuna. Vuoden alussa laadin sentähden edellä olleen ioulukuun havaintojen nojalla sellaisen kuukausjulkaisun suunnitelman. Osa vastaavia ulkomaalaisia yleiskatsauksia, etenkin Johtaja Hambergin Ruotsissa julkaisema, otettiin esikuviksi ja tehtiin monia sovellutuksia meidän olosuhteisiimme. Vaikkakin gra- filliset esitykset olisivat olleet erittäin sopivat ja toivottavat, täytyi sellaiset toistaiseksi sulkea pois ohjelmasta lisääntynei- den kustannusten takia, joita ne aiheuttaisivat. Useiden muu- tosten jälkeen jäi lopulliseen ehdotukseen sittemmin pää- asiassa 4 eri taulua ja kaksi tekstiosastoa. Ensimäinen taulu sisältää tietoja 8 normaaliseudulta, joiden lisänä on kaksi paikkakuntaa Lapista. Nämä tiedot koskevat etupäässä lämpötilaa (14 å 15 sareketta), mutta sitä- paitsi esitetään: vallitsevat tuulet, kirkkaiden ja pilvisten päi- vien lukumäärä, lumen syvyyden kymmenpäiväisten jaksojen keskimäärät ja suurin arvo sekä sademäärän normaaliarvot. Lumitietoja annetaan puolivuodelta marraskuu—huhtikuu, kun kesäkuukausilta sen sijaan merkitään sademäärän kymmen- pälväisten jaksojen summat samoinkuin sademäärän poikkeus tavallisesta määrästä. Toinen taulu sisältää sadetietoja (6 sarekkeessa) kaikilta, niinhyvin sade- kuin täydellisiltä asemilta, mistä tietoja ajoissa saapuu. 7:ssä sarekkeessa on niiden päivien luku, jolloin on ollut ukkosta tahi revontulia. Kolmas taulu käsittää pälrvittäislä ilmanpainetta, lämpö- tilaa, tuulta ja pilvisyyttä koskevia tietoja Helsingistä, Kuo- piosta ja Oulusta. Vihdoin on pienempi neljäs taulu, missä on pälvittäisiä tietoja veden korkeudesta Helsingistä etelä- ja Vaasasta länsirannikolla. Kaikkein viimeksi on vielä taulujen 22 Osc. V. Johansson. [N:o 16 alla tekstin muodossa tietoja, mitkä koskevat kovempia tuulia ja myrskyjä rannikkokaupungeissa (Sortavala Laatokan ran- nalla mukaan otettuna) kuin myöskin päivänpaisteen pituutta Helsingissä, myöhemmin myöskin Turussa. Tekstin ensimäinen osa sisältää taas sanoilla yleissilmäyk- sen sääsuhteiden pääpilirteisiin, käsitellen erikseen lämpö- tilaa, sadetta, lumi- ja jääsuhteita (ukkosilmoja kesällä), tuulia ja pilvisyyttä sekä vihdoin yleisestä ilmapaineenjakaan- tumisesta johtuvaa sään vaihtelua kuun aikana. Lopuksi on havainnontekijäin muistiinpanoille osasto, mikä etupäässä on aijottu hauskempia ja tavallisesta poikkeavia sääsuhteita ja muita luonnonilmiöitä, kasvien ja eläinten elämässä sattuneita tärkeitä muutoksia, jäätymistä ja jäälähtöä, lumisuhteita, rou- dan syvyyttä, y. m. koskevia tietoja varten. Tämän muotoinen oli lyhykäisyydessä se ,Kuukauskat- saus", minkä, niinkuin aikaisemmin mainittiin, Meteorologinen Valiokunta ja Tiedeseura hyväksylivät suuremmitta muutok- sitta. Kysymys sen painattamis- ja julkaisemistavasta järjes- tettiin myöskin lopulta verrattain mukavasti. Laitoksen varat eivät myöntäneet erikoisia painatuskustannuksia. Sittenkuin päivälehtiä ja aikakauskirjaa ,Pellervoa" ensin ajateltiin jul- kaisun levittäjiksi, mutta niiden toimitukset olivat asettuneet asian suhteen enemmän tahi vähemmän vastustavalle kannalle, käännyin lopuksi virallisten lehtien ja Senaatin Talousosaston kanslian puoleen,jonka käskynalaisina nämä ovat ja tältä taholta osotetun suuren auliuden kautta asia pian onnellisesti ratkesi. Määrättiin, että ,Kuukauskatsaus" painettaisin lisälehtenä », Suomen virallisen lehden" ja , Finlands allmänna tidning'in" tilaajille, jolloin käytännöllisistä syistä vuoroin suomalainen vuoroin ruotsalainen painos tulisi ensiksi. Laitos saisi tästä ylipainosta tarpeen mukaan ja määrättiin tämän luku ensi- mäiseltä numerolta 1,000:ksi ja seuraavilta toistaiseksi 500:ksi. Kustannukset tästä kaikesta pantaisiin lehden laskuun. Yli- painoksesta osa lähetettäisiin ilman maksua laitoksen kaikille havainnontekijöille, osa suuremmille ulkomaalaisille meteoro- logisille laitoksille ja osa olisi yksityisten asianharrastajien saatavissa tilaus- ja lähetysmaksusta 1 mk. vuodessa. Vaikkakin ilmeni vähitellen monenlaisia vaikeuksia niin painettiin ja lähetettiin kuitenkin vuoden aikana 9 numeroa L] Meteorologisen Keskuslaitoksen vuosikertomus 1907. 23 niin hyvin suomalaista kuin ruotsalaista painosta. FEmnsimäil- nen ruotsalainen numero ilmestyi toukok. 6 p. ja ensimäinen suomalainen toukok. 23 p. Tätä sekä erikoista painettua ilmoitusta lähetettiin noin 300 kappaletta useille eri yhdis- tyksille, sanomalehden toimituksille ja yksityisille henkilöille koko maassa. Vaikkakin , Kuukauskatsauksen"” siten olisi pi- tänyt tulla jokseenkin yleiseen tunnetuksi, etenkin kun sanoma- lehdet ilmoittivat siitä kaikkialla, niin tilattiin sitä vuoden ajalla kaikkiaan vain 40 kapp. Syitä on kai useampia, mutta tärkeitä sellaisia ovat etenkin se, että kaikki numerot ilmes- tyivät vähintäin 1 å 2 kk. myöhemmin kuin oli aijottu ja kenties sekin, että tilaustapa (kirjallinen pyyntö ja postimerk- kien lähettäminen laitokselle) on vähän vaivaloinen ja sopi- maton. Kaikissa tapauksissa otettiin julkaisu monella taholla vastaan suurella harrastuksella ja koko joukko henkilöitä ilmoit- tautui tilausilmoitukseen otetun kehotuksen johdosta toimitta- maan ja lähettämään havainnoita laitokselle. Tähän laitoksen julkaisuun nähden on esiintynyt pakot- tavana toivomuksena, että laitoksen käytettäväksi annettaisiin tätä tarkotusta varten jonkin verran suurempi määräraha, että painatns tapahtuisi mahdollissimman nopeaan ja että levittä- minen tavalla tahi toisella tehtäisiin suuremmaksi. Ajoittain on Senaatin kirjapaino suuressa määrin monien muiden kii- reellisten töiden sitoma, ja sentähden olisi parasta, jos laitok- sen laskuun voitaisiimn kääntyä jonkin yksityisen kirjapainon puoleen. Vuoden ajalla on allekirjoittanut edelleen tehnyt edelli- sen vuoden 1906 vuosikertomuksen. Etupäässä laitoksen ulko- puolella on allekirjoittanut kyhännyt pienemmän kirjoituksen, nimeltä: »Om det ovanligt höga lufttrycksmaximet den 22 jan. 1907." Tästä ilmoitettiin Tiedeseuran kokouksessa maalisk. 18 p., ja se on julkaistuna Öfversigtissä Bd. XLIX 1906—1907. N:o 15, käsittäen 17 sivua, 3 karttaa ja 1 kuvataulun. Sitäpaitsi ilmoitettiin ja otettiin Öfversigtiin marraskuun kokouksessa toinen allekirjoittaneen laatima kirjoitus: 24 Osc. V. Johansson. [N:o 16 .Sonnenscheindauer und Bewölkung in Helsingfors." Tämä käsittää yhteenvedon 4 vuotena Helsingissä tehdyistä auringonpaisteen rekisteröimisistä ja vertailun vastaaviin pilvi- syysmääräyksiin. Nämä luetut rekisteröimiset oli viime ke- sänä lopullisesti tarkistanut Maisteri C. Söderström. Toimenpiteitä säätoimen parantamiseksi. Niin kuin edellä olleessa promemoriassa maanviljelijäin kokouksen päätöksen ja maanviljelyshallituksen kirjelmän joh- dosta lähemmin mainittiin, on maassamme Meteorologisen Keskuslaitoksen harjoittama säätoiminta erittäin puutteellinen ja tarkotustaan vastaamaton. Jotain parannusta pitäisi sen- tähden tässä suhteessa koettaa saada aikaan. FEmnsi sijassa olisi silloin koetettava jouduttaa meteorologisia sähkösanomia ja mahdollisimmassa määrässä täydentää säätoimen perus- tana olevaa sääkarttaa. Jo marraskuussa 1906 oli allekirjoittanut ryhtynyt asiaan, mutta se näyttäytyl vähitellen hyvin sotkuiseksi ja vaikeam- maksi ratkaista kuin alussa olisi voinut luulla. HEtenkin oli koetettava kiiruhtaa englantilaisia sähkösanomia, mitkä ovat mitä tärkeimmät, mutta useimmiten myöhästyvät. Tiedustel- lessa telegrafiviranomaisilta Helsingissä kävi selville, ettei täällä eikä suomalaisilla linjoilla tapahtunut mitään vilvytystä. Kun minulle väärin ilmoitettiin, että nämä englantilaiset sähkö- sanomat saapuvat meille Pietarin ja Uudenkaupungin kautta (mikä ajoittain ennen kuuluu olleen asian laita), käännyin kir- jelmällä ,Det stora Nordiska telegrafsällskapetin" Uudenkau- pungin haarakonttorin puoleen tiedustelulla, eikö kysymyk- sessä olevia sähkösanomia voitaisi lähettää sieltä suoraan Hel- sinkiin. Täältä ilmoitettiin kirjeellä marrask. 29 p:ltä, että asianlaita jo oli niin ja että viivytys slis oli etsittävä kau- vempaa lännestä. Kirjelmäni lähetettiin sentähden Uudesta- kaupungista edelleen seuran pääkonttoriin Kööpenhaminaan. Kirjelmällä joulukuun 22 p:ltä annettiin mainitusta pääkont- torista lähempi selvitys meille saapuvista ulkomaalaisista sähkö- sanomista ja samalla ilmoitettiin, että englantilaiset sähkö- L] Metcorologisen Keskuslaitoksen vuosikertomus 1907. 25 sanomat, joita ainoastaan Tukholman—Uudenkaupungin linjalla kuljetettiin seuran johdoilla, eivät myöhästyneet täällä, vaan »Synes at blive sendt forst til ”Seewarte” i Hamburg och derfra til Stockholm, og samtidig foregaar der formentlig en lignende Samlings-Proces som den oven for naevnte i St. Petersborg". Yksityisessä kirjeessä helmik. 23 p:ltä tutulle ,Deutsche Seewarte'n" virkamiehelle Hampurissa pyysin sentähden m. m. muutamia lähempiä kysymystä koskevia selvityksiä. Vasta »,Seewarte'n" tiedonannoista (maalisk. 2 p:ltä) kuin myöskin Tuk- holman Meteorologisen Keskuslaitoksen ilmoituksista täydel- leen selviksi, mikä oli vitpymisen syynä, ja mihin suuntaan kiirehtimistä olisi tehtävä. Näyttäytyi, että meidän englanti- laiset sähkösanomamme saapuvat Tukholman ja Kristianian kautta. Myöhäisen saapumisen syynä pitäisi osaksi olla myö- häisen havaintoajan (8 a. p. Greenwichin aikaa = 9.40 a. p. Helsingin ajassa), osaksi siinä seikassa, että nämä sähkösano- mat kootaan ja muodostetaan Lontoossa, osaksi siinä, ettei niillä ole etuoikeutta englantilaisilla linjoilla (Johtaja Ham- bergin kirjeen mukaan). Norjaan kuuluu sähkösanomat saa- puvan 12.10 ja 12.40 a. p. välillä (H:gin aikaa), Tukholmaan taas noin 15 min. myöhemmin. ,Seewarte" taas toimituttaa omaan laskuunsa 8:lle englantilaisella asemalla muutamia huo- mioita k:lo 7 a. p. Gr:n ajassa (=38.10 meidän aikaamme). Nyttemmin on Tukholmassakin onnistuttu saamaan Hampu- rista nältä sähkösanomia ja ne lähetetään Hampurista keski- määrin 9.10 a. p. (= 9.50 H:gin ajassa) ynnä täydennyssähkö- sanoma viimeistään 50 min. myöhemmin ja ne saapuvat Tuk- holmaan noin k:lo 10.30 a. p. (= 11.10 H:gin ajassa). Tukholmassa on siis onnistuttu jouduttamaan Englannista tulevia tietcja 12/, tunnilla. ,Seewarte" selitti olevansa ha- lukas lähettämään samat tiedot meillekin, jos me hankkisimme siihen asianomaisten telegrafiviranomaisten suostumuksen. Ky- selyn johdosta ilmoitti tanskalainen telegrafiyhtiö (huhtik 19 Pp.) olevansa halukas toimittamaan sähkösanomia edelleen seu- ran linjalla Tukholma—Uusikaupunki. Seura lausui kuitenkin samalla toivomuksen, että tämä uusi sähkösanoma tulisi en- tisen englantilaisen sijalle. Kun tämä kuitenkin meni Pieta- riinkin, katsoin olevani pakotettu kääntymään ensin sikäläisen Keskusobservatorion puoleen kyselyllä asiassa ja ehdotin, että 26 Osc. V. Johansson. [N:o 16 sielläkin koetettaisiin saada aikaan sellainen englantilaisten sähkösanomain vaihdos. Kirjeessä kesäkuun 3 p:ltä vastattiin, että asia jo oli järjestetty tähän suuntaan, että uudet sähkö- sanomat plan saataisiin suoraan ,Seewarte'lta" ja että vanhem- mat sen jälkeen olisivat tarpeettomat. Täten voitiin kysymystä lopulta pitää selvitettynä ja puuttui oikeastaan ainoastaan saksalaisten ja ruotsalaisten telegrafiviranomaisten suostumus siihen, että sähkösanoma Hampurista Tukholmaan saataisiin osottaa Helsinkiin ja tämä myöntymys piti olla helposti saatavissa. Oli ilmaantunut kui- tenkin toinen vaihtoehdotus, kun nimittäin Pietari kai- kesta päättäen saisi sähkösanoman suoraan Hampurista. Ve- näläisten viranomaisten suostumuksella olisi siis mahdollista saada sama sähkösanoma Pietarin kautta. Täkäläisestä sähkö- sanomakonttorista kuitenkin huomautettiin, että kaikki sähkö- sanomat tavattoman suuren liikkeen takia myöhästyvät paljon ' Pietarissa, minkä tähden mikäli mahdollista olisi käytettävä Uudenkaupungin tietä. Tästä syystä ja koska kokemus Tuk- holmassa osotti, että aivan varmaan saisimme englantilaiset tiedot noin 1-!/, tuntia aikaisemmin kuin ennen, pidin var- mimpana pysyä kiinni läntisessä linjassa. Ennenkuin lopullinen päätös tehtiin, pidin parhaana sa- malla koettaa saada täytetyksi muutamia muitakin meteoro- logisia sähkösanomiamme koskevia toivomuksia. Toiselta puo- len olisi toivottavaa saada venälämmenkin yhteissähkösanoma jonkun verran aikaisemmin, sillä tätäkään useimmissa tapauk- sissa ei voitu käyttää ennustuksia laatiessa, s. o. se saapui jälkeen k:lo 1/51 i. p. Toiselta puolen oli toivottavaa, saada meteorologisten karttojen alue jossakin määrin laajemmaksi, etenkin itään päin. Kauvempaa Keski-Europasta ei laitos nimit- täin saa sähkösanomaa mistään muualta kuin Parisista ja sekin myöhästyy paljon. Pietarista ilmoitettiin kirjeellä, että sieltä lähetetty yhteissähkösanoma myöhästyl etupäässä ulkomaa- laisten sähkösanomien takia. Huomautettiin, että venäläiset sähkösanomat sentähden voitaisiin läheltää tuntia aikaisemmin, jos ei odotettaisi ulkomaalaisia. Tässä tapauksessa kaikki myöhästyneet sähkösanomat voitaisiin lähettää jälkeenpäin esim. postissa. Sellaisen järjestelyn kautta kuitenkin yhteissähkösano- L| Meteorologisen Keskuslaitoksen vuosikertomus 1907. 21 massa olevat 4 saksalaista ja 2 tanskalaista sähkösanomaa, mitkä usein ovat tärkeämpiä kuin toiset, ei joudutettaisi, vaan pikemmin päinvastoin, Asian näin ollen pidin velvollisuute- nani koettaa saada avustusta ,Seewarte'n" puolelta ja kyselin, eikö mainittuja 6 ynnä Parisin sähkösanomaa voitaisi lähettää yhtaikaa englantilaisten kanssa Tukholman kautta ilman mitään viivytystä. Sitäpaitsi huomautettiin, että olisi toivot- tavaa saada pari uutta sähkösanomaa Keski-Europasta. Vas- taus tähän kyselyyn heinäk. 29 p:ltä oli kaikissa suhteissa hyvin suopea, mutta esitettiin se toivomus, että kysymyksessä olevat sähkösanomat olisivat mikäli mahdollista samat Pieta- riin kuin Helsinkiin. Kysymys alkoi täten tulla yhä moni- mutkaisemmaksi ja sen lisäksi epäselväksi, kun Hampurista näyttliin tarkotettavan, että uudet englantilaiset sähkösanomat lähetettälisiin Pietariinkin Tukholman kautta. Minusta alkoi kumminkin näyttää vähemmän sopivalta lopullisesti ratkaista tätä verrattain laajaa kysymystä, kun” niiden toimenpiteiden, mihin nyt ryhdyttyisiin, pitäisi mie- luimmin jäädä pysyvälsiksi pitemmäksi aikaa. Pyynnöstä ilmoitettiin kuitenkin vielä Pietarista, että uudet sähkösano- mat lokak. 19 p. olivat alkaneet saapua sinne suoraan Ham- purista kahtena pikasanomana, mistä toisessa oli tiedot ase- milta Hampuri, Malin Head, Schilds, Scilly, Aberdeen, Skeg- ness ja Portlandshill, ja toisessa vähän myöhemmässä ase- milta: Stornoway, Valentia, Holyhead ja Wick. Tähän lopetin puolestani tuon jo aika laajan kirjeenvaihdon tässä kysymyk- sessä ja vaikkakaan ei saavutettu mitään suoranaista tulosta englantilaisten sähkösanomien jouduttamisessa, oli kuitenkin monta kysymystä selvinnyt ja vastaisen varalle saatu mounta lupausta. Yksinkertaisinta olisi tietysti edes koetteeksi pyy- tää nältä sähkösanomia Pietarista. Todellinen suoranainen parannus saavutettiin kuitenkin saman kirjeenvaihdon kautta venäläisten meteorologisten sähkö- sanomien suhteen. Koska meidän sääkarttamme ovat Venäjän puoleltakin jonkin verran epätäydelliset, kuulustelin Keskus- observatoriosta mahdollisuutta saada uusia sähkösanomia 4 paikkakunnalta 7 entisen lisäksi. Kun oli suositettu muuatta vähäpätölsempää muutosta ehdotettuihin asemiin nähden ja tähän suostuttu, saatiin kirjelmässä lokak. 2 p:ltä lopullinen 28 Osc. V. Johansson. [N:o 16 tieto, että saman kuun 15 p:ltä lähetettäisiin Helsinkiin kul- takin paikkakunnalta erikoisia sähkösanomia, nimittäln uusilta asemilta Kemi, Totma, Koslow ja Nowozybkow sekä entisiltä Riika, Tartto, Petrosawodsk, Wyshnij Wolotshek, Arkan- keli ja Vilna. Keskusobservatorio sähköttäisi tästä puoleen amoastaan omat havaintonsa. Jokseenkin ilmoitettuna aikana alkoi sähkösanomia sittemmin saapua tämän suunnitelman mukaan, mutta samassa pikasähkösanomassa kuin Pietarin tiedot lähetetään edelleen Saksan ja Tanskan asemien huo- miot. Tämän järjestelyn kautta on saatu aikaan huomattava parannus, etenkin mikäli se koskee venäläisten asemien tie- toja. Tosin on Koslowin sähkösanoma toistaiseksi jäänyt tule- matta, mutta muilta venäläisiltä paikkakunnilta saapuivat tie- dot melkoista aikaisemmin kuin ennen ja myöskin Pietarista lähetetty pienennetty yhteissähkösanoma näyttää uuden jär- jestelyn kautta voittaneen ajassa. Verrattaessa toisiinsa joulu- kuuta v. 1906 ja 1907 saadaan esim. täkäläisessä telegrafi- konttorissa merkittyjen sähkösanomien tuloaikojen mukaan seuraavat keskimääräiset ajanvoitot: Arkankeli Petrosawodsk =: Volotshek! Riika Tartto Vilna ” i sONUES AT PESLOTtI UeY HEJ -. I +” SN f nu f så + 4 | r ry , SER OST SYILRANEISRE SR TO NApROrE SRVI0r ORSA - (Fr EN bä Kalas - FE "sING nä:å EP blemsär CK | Å "i SERA, Te i 4 - ve vå - [ 1 se HÖ , Lå KJ 4 - Li 5 T hen ' LÖ Finska Vetenskaps-Nocietetens äårshögtid den 29 April 1908. Årshögtiden öppnades af Societetens afgående ordförande Herr Bamsay med ett helsningstal till de närvarande. Be- rättelsen öfver Societetens verksamhet under det förgångna arbetsåret upplästes derpå af ständige sekreteraren, hvarpå ett vetenskapligt föredrag framfördes af Herr Tigerstedt och akten afslutades med ett af Herr A. Donner hållet minnestal öfver Societetens mångårige ledamot och ständige sekreterare verkliga statsrådet Lorentz Leonard Lindelöf. Minnestalet kommer att offentliggöras 1 nästutkommande tom af Acta; helsningstalet och föredraget följa här nedan. I Ordföranden yttrade: Högtärade församling! På Finska Vetenskaps-Societetens vägnar önskar jag de ärade damer och herrar välkomna, som velat behedra dess årshögtid med sin närvaro. Under det år af Societetens tillvaro, som i dag går till ända, har ur dess krets bortgått den högt värderade ledamot, som vid fyratio årshögtider från denna plats redogjort för sällskapets: verksamhet. När en gång Finska Vetenskaps- Societetens häfder tecknas, skall skildringen af de fyra de- cennier, under hvilka Lorentz Leonard Lindelöf var dess stän- dige sekreterare, på hvarje blad vittna om hans personlighet 2 W. Ramsay. [N:o 17 och hans hängifna omsorger om BSocieteten. Denna period skall förvisso bäst karaktäriseras såsom den Lindelöfska. Så mäktigt tryckte han sin prägel på sällskapets verksamhet. I den nyvalde ständige sekreteraren har Vetenskaps- Societeten haft lyckan finna en person med de bästa betin- gelser att kunna upptaga alla goda traditioner från den före gående perioden och att, för så vidt det på honom ankom- mer, skapa nya former för arbetet inom Societeten och leda dess utveckling på de banor, den finner lämpligt att beträda. Vid en tidpunkt som denna, då omsorgen om BSociete- tens angelägenheter blifvit öfverlämnad i nya händer, in- ställa sig själffalet mer än annars tankar på utveckling i vissa riktningar af Societetens verksamhet och sammansätt- ning. Samtidigt gifver en annan omständighet anledning till reflexioner af detta slag. S Ett nytt lärdt samfund är under bildning i vårt land. Dess ändamål synes i främsta rummet vara uppodlandet af det finska språket till ett vehikel för vetenskapliga medde- landen och skapandet af en finsk vetenskaplig originallittera- tur. Men därjämte ärnar man, att döma af det nya sällska- pets namn och dess i dagspressen offentliggjorda program, fullfölja sträfvanden, som nära sammangå med Finska Ve- tenskaps-Societetens uppgifter. Hvarje företag för bedrifvande af forskning och under- stöd af vetenskapligt arbete i vårt land måste helsas väl- kommet. Så ock det nya sällskapet. Dock vore det lyck- ligt, om de i grund och botten ytterst få vetenskapliga kraf- terna i vårt land kunde samarbeta. För vårt ärevördiga samfund utgör det påtänkta bildan- det af det nya lärda sällskapet en maning till utveckling i sådan riktning, att det skall kunna vid sig binda så många som möjligt af vårt lands vetenskapliga förmågor, på det att detsamma kraftigare än hittills måtte kunna taga initiativ till företag, som afse Finlands deltagande i det internatio- nella kulturarbetet eller utforskandet af hemlandets natur och folk. Härigenom skall Finska Vetenskaps-Societeten fort- farande såväl i hemlandet som inför utlandet häfda sitt an- seende som vårt förnämsta lärda sällskap och göra sig för- tjent af en upplyst regerings understöd. L] Helsningstal. 3 Jag får uppmana Societetens ständige sekreterare herr Anders Donner att uppläsa årsberättelsen samt meddela, att, när detta skett, tillträdande ordföranden herr Robert Tiger- stedt skall hålla ett föredrag om , vetenskaplig dogmatism" samt derefter herr Anders Donner kommer att hålla ett min- nestal öfver Societetens hädangångne ständige sekreterare verkliga statsrådet Lorentz Lindelöf. IH: Årsberättelse. Då Finska Vetenskaps-Societeten denna gång samlas för att i närvaro af representanter för hufvudstadens bildade allmänhet fira årsdagen af sin nu 70-åriga tillvaro, sker det under ett intryck, som helt beherrskar dess stämning i dag. Den man som under fyratio år fyllt den ansvarsfulla posten som BNocietetens ständige sekreterare, verkliga statsrådet Lo- rentz Leonard Lindelöf är icke mer. Årsdag efter årsdag hafva vi varit vana att se honom bestiga denna kateder för att uppläsa berättelsen öfver Societetens verksamhet under det förflutna arbetsåret. Genom denna årligen återkommande representation utåt, men än mer genom den stora insigt och det aldrig svikande intresse, hvarmed han skötte Socie- tetens angelägenheter och företrädde densamma i dess för- bindelser med regering och allmänhet, blef han på sätt och vis inkarnationen af Societeten själf. Det är därför endast med svårighet, vi kunna förlika oss med tanken, att vi icke mera skola se honom fylla denna plats, som passade så väl till hela hans personlighet och läggning och för hvilken han utgjorde en prydnad. BSocieteten har genom hans bortgång lidit en förlust af för densamma djupt ingripande betydelse och som för långa tider framåt kommer att vara starkt känn- bar. Vårt lands vetenskap har i honom förlorat en af sina stormän. Till hugfästande af de utmärkta och sällsynta förtjän- ster, statsrådet Lindelöf inlagt om detta samfund, har So- cieteten låtit prägla en medalj med hans bild och med en tillegnan; och öfverlämnades medaljen till honom på hans 30-års födelsedag senaste höst. El Årsberättelse. 5) Ett minnestal öfver den aflidne, hvilket på Societetens uppdrag af mig sammanställts, kommer senare vid detta till- fälle att uppläsas. Emellertid, personerna vexla, institutionerna förblifva. Det är de öfverlefvandes pligt att fortsättningsvis arbeta och att söka fullfölja och utveckla de idéer, de bortgångna läm- nat dem i arf. Vetenskaps-Societeten tillkommer det att tillse att dess höga uppgift i detta land i den vetenskapliga forsk- ningens och den högsta kulturens tjänst fortfarande tillgodo- ses och befordras, huru kännbara de luckor än må vara, som allbetvingaren slagit i dess leder. Närmast har Societeten måst vara betänkt på åtgärd, att dess angelägenheter äfven härefter regelbundet måtte skötas. Vid sitt ordinarie månadsmöte den 16 mars detta år skred Societeten derför till val af ständig sekreterare, hvilket utföll sålunda, att undertecknad ombetroddes detta uppdrag. Högt skattande det förtroende och den heder, Societeten.ge- nom detta val velat visa mig, har jag dock hyst en stark tvekan, huruvida jag gjort rätt i att åtaga mig detsamma, då jag ingalunda kännt mig säker om, att verket skulle svara mot viljan. Jag har dock böjt mig för Societetens enhälligt uttalade önskan, då 1 närvarande stund mindre beror på hvem som sköter denna funktion, mest åter på att inom Societeten fortfarande förefinnes det intresse och den samverkan i be- fordrandet af samfundets sträfvanden, som utgöra grund- valarna för hvarje sådan institutions fortbestånd och blom- string. Den svåra förlust Societeten lidit genom statsrådet Lin- delöfs frånfälle har lyckligt nog icke bland dess ordinarie ledamöter åtföljts af andra. Deremot har Societeten att be- klaga förlusten af tvänne sina hedersledamöter, nämligen di- rektorn för nationalobservatoriet i Paris Maurice Loewy och den fräjdade fysikern, kanslern, förre professorn vid univer- sitetet i Glasgow Sir William Thomson, Lord Kelvin of Largs. Till hedersledamöter af Finska Vetenskaps-Societeten invaldes den senare den 13 april 1896, den förre den 11 april 1904. Till börden österrikare, född år 1833 1 Wien blef Loewy vid 27 års ålder af Le Verrier kallad till observatoriet i Paris, vid hvilken institution han ända sedan dess förblef fästad, 6 ' Anders Donner. [N:o 17 slutligen — sedan 1806 — såsom direktor. Redan 1873 in- valdes han till medlem af Franska Vetenskaps-Akademin i ledigheten efter Delaunay. Loewy var en af vår tids främsta praktiska astronomer och har kraftigt bidragit till förbätt- randet af astronomiska såväl observations- som reduktions- metoder. Han har sålunda infört dets. k. ,équatorial coude" och en rad originella metoder bl. a. till bestämmande af refrak- tion och aberration. Särskildt har han inlagt betydande för- tjänster om den fotografiska astronomin genom den af honom och Puiseux utgifna stora atlas öfver månen samt genom sin ledning af arbetena på den internationella himmelskartan och stjärnkatalogen, i hvars permanenta kommission han var ord- förande. Likaså ledde han med intresse och sakkännedom de internationella observationerna at planeten Eros 1900— 1901 till bestämmande af solparallaxen. Han dog kan man säga på sin post, midt under ett andragande som han höll i konseljen för de franska observatorierna den 15 oktober 1907. De yttre dragen af Lord Kelvins lefnad äro synnerligen enkla. Född i Belfast år 1824 blef han redan vid 22 års ålder professor i fysik vid universitetet i Glasgow. På denna post stannade han sedan all sin tid, lärande och verkande ända till det sista med oförminskade kropps- och själskrafter och utvecklande en aldrig sinande produktivitet, efterläm- nande bilden af ett lif rikt på arbete och framgångar. Lord Kelvins rastlösa ande räckte till för allt; inom de mest olika gebit af fysiken har hans forskning lämnat efter sig spår, som skola verka befruktande och lifgifvande ännu länge efter honom. Jämte Clausius har man honom att tacka för en exakt formulering af den mekaniska värmeteorins an- dra hufvudsats; från honom härrör begreppet egenenergi och läran om energins dissipation. Han har uppställt den absoluta temperaturskalan och utfört vigtiga experiment inom termodynamikens område. — Inom molekularfysiken falla hans grandiosa undersökningar öfver elasticitetsläran; hans spe- kulationer öfver materiens struktur, atomernas storlek, eterns täthet och elasticitet hafva med rätta tilldragit sig det star- kaste intresse. Främst var dock hans verksamhet egnad elektricitets- läran, som han riktat såväl i teoretiskt som i experimentellt L] Årsberättelse. 7 och praktiskt afseende. På dessa områden hafva vi honom att tacka för en serie utmärkta och känsliga intrument, hvilka sedermera vunnit allmän användning och utan hvilka dessa vetenskapsgrenars utveckling till deras nuvarande höga stånd- punkt knappast varit möjlig. Lord Kelvins förfullkomning af galvanometern löste svårigheter, som ställde sig mot realise- randet af den submarina atlantiska telegrafen, och länkade han därigenom i alldeles särskild grad världens uppmärksam- het på sig. Han upptäckte ock värmealstringen vid elektri- citetens gång genom en homogen ledare, hvars skilda delar hafva olika temperatur. I teoretiskt hänseende mest bety- delsefull är väl hans teori för oscillerande elektriska strömmar, hvilken blef den direkta utgångspunkten för Hertz epokgö- rande experiment med elektriska vågor. Hos Lord Kelvin förenades på ett enastående sätt en glänsande förmåga att skapa djupsinniga matematiskt-fysika- liska teorier, hvilka omfattade icke blott enstaka grupper af fenomen utan hela gebit inom fysiken, med en ovanlig upp- finningsrikedom och skicklighet att konstruera sinnrika in- strument för både vetenskapligt och tekniskt bruk. En af det gångna seklets största fysiker har han befruktat sin ve- tenskap genom nya och djupa tankar samt gifvit rika im- pulser och uppslag till epokgörande arbeten inom en mängd olika områden. Lord Kelvin afled den 17 december 1907. Antalet af sina hedersledamöter har Societeten under året förstärkt genom att medels beslut af den 18 sistlidne november härtill inbjuda medlemmen af Franska Institutet Gabriel Monod. Till ordinarie ledamöter inom matematisk- fysiska sektionen hafva under året inkallats: professorn i agrikulturkemi och agrikulturfysik vid universitetet, filosofie doktorn Arthur Rindell, ordinarie läraren i allmän kemi vid Polytekniska institutet, professorn, filosofiedoktorn Gustaf Komppa samt extra ordinarie professorn i astronomi vid uni- versitetet, filosofiedoktorn Karl Fritiof Sundman. Af det fulla antalet ordinarie ledamotsplatser, hvilket inom hvarje sektion utgör 20, äro derför nu besatta 19 inom såväl den matematisk-fysiska som den naturhistoriska samt 17 inom den historisk-filologiska sektionen. 8 Anders Donner. [N:o og På grund af tilltagande sjuklighet erhöll dir-ktorn för Meteorologiska Centralanstalten Franz Carl Otto August Ernst Biese den 27 juni senaste år ansökt afsked från nämnda be- fattning. Sedan tjänsten varit ledig anslagen och sökts af tre personer, rekommenderade BSocieteten efter inhämtande at yttrande af dess matematisk-fysiska sektion enhälligt till tjänstens erhållande sin ledamot, docenten vid Alexanders- universitetet filosofiedoktorn, numera professorn Gustaf Me- lander, som derefter utnämndes till direktor genom förord- nande af den 30 december 1907. En framställning af Socie- teten att med besättandet af öfriga lediga befattningar vid Centralanstalten finge anstå, till dess att assistenten filosofie- doktorn Axel Heinrichs beviljats ansökt afsked, har likaså bi- fallits. Af Societetens skrifter hafva under året utkommit Öfver- sigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar XLIX, 1906—1907; vidare tre häften af Bidrag till kännedom af Fin- lands Natur och Folk, nämligen häftena 63, 64 och 65 samt ett band af Acta Societatis Scientiarum Fennicae, nämligen tomen XXXIV, innehållande afhandlingar af herrar ÅA. Wal- lenskiöld, A. F. Sundell, Karl E. Hirn, Johannes Sundwall, Hj. Tallqvist, Karl F. Sundman, Walter M. (Axelson) Linnaniemi, Gustaf Tegengren samt ett minnestal af herr A. F. Sundell. Under tryckning äro för närvarande tre tomer af Acta, två häften af Bidragen samt Öfversigten för året. Slutligen bör nämnas, att underhandlingar inledts med en bokförläggare om omtryck af ett i Societetens Acta ingående omfattande arbete af herr O. M. Reuter. Societeten har under året hållit nio ordinarie och ett extra sammanträde och har derunder för offentliggörande i sina skrifter fått dels af sina egna medlemmar dels af andra vetenskapsidkare emottaga en mängd afhandlingar och upp- satser. Af dessa äro afsedda att införas: L] Årsberättelse. 9 E 1 Acta: Der Lambeth-Psalter. HFEine altenglische Interlinear- version des Psalters in der Hs 427 der erzbischöflichen Lam- beth Palace Library, zum ersten Male herausgegeben, von Uno Lindolöf; Die Theorie des BSchlick'schen BSchiffskreisels, I, von RB. Malmström; Ueber die Stabilität des Gleichgewichtes eines nicht freien materiellen Punktes, von Hj. Tallqvist; Thermodynamische Behandlung eines innerhalb der Elas- ticitätsgrenze tordirten prismatischen oder cylindrischen Körpers, von K. F. Slotte; Charakteristik und Entwickelungsgeschichte der Hemip- terenfauna der paläarktischen Nadelbäume, von 0. M. Beuter; Ueber die Stabilität der stationären Bewegung eines Punktes in einer Schraubenlinie, von Hj. Tallqvist; Uber den molekularen Druck und die Oberflächenspan- nung geschmolzener Metalle, von K. F. Slotte; Bemerkungen uber nearktische Capsiden nebst Beschrei- bung neuer Arten, von O. M. Reuter; Zur Morphologie und ÖOntogenie der Acariden mit be- sonderer Beräöcksichtiguug von Pediculopsis graminum, von Enzo Reuter; i Bidragen: Åskvädren i Finland 1903, af Hugo Karsten; Pflanzenphänologische Beobachtungen in Finnland 1906, von V. F. Brotherus; i Ofversigten: Ueber die Änderung des linearen Wärmeausdehnungs- koefficienten eines Stabes oder Drahtes durch eine in der Längenrichtung wirkende äussere Kraft, von K. PF. Slotte; Bemerkungen uber Nordamerikanische Capsiden mit Beschreibungen neuer Arten, von O. M. Reuter; Die Fronden der Kolonen, von Herman Gummerus; En ny Lerneocera från Lena inferior, af Pehr Gadd; 10 Anders Donner. [N:o 17 Sonnenscheindauer und Bewölkung in Helsingfors, von Ose. V. Johansson; Ueber einige Sibirisehe und Nordwest-amerikanische Käfer-Arten, von B. Poppius; Ueber einige Chaudoir'sche Arten der RAR Untergattung UCryobius Chaud., af densamme; Coleoptera mediterranea ät rosso-asiatica nova et minus cognita, maxima ex parte intineribus (annis 1895—1896, 1898 —1899 et 1903—1904) collecta, descripsit John Sahlberg. TIT; Redogörelse för fortgången af de astrofotografiska ar- betena å observatoriet i Helsingfors under tiden juni 1906 till maj 1907, af Anders Donner; Ueber den zweiten Hauptsatz der Thermodynamik und die absolute Temperatur, von K. F. Slotte, Undersökning af den galvaniska kombinationen Cd amalg | CAC, | Hg,Cl, | Hg; TI, af LC. W. Öholm; De tidigare försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth, af Per Olof v. Törne; Die Wanderung der Energie im electromagnetischen Felde, nach J. H. Pointing, von 4. F. Sundell. Från och med detta år har Societeten beslutat publicera sin årsberättelse likasom också berättelsen öfver Meteorolo- giska Centralanstaltens verksamhet på landets båda språk. Då den tidrymd af fem år, för hvilken anslag beviljats till bekostande af Finlands deltagande i den internationella utforskningen af de nordliga hafven, under sommaren 1907 gått till ända, har landets Regering på Societetens framställ- ning beviljat densamma såväl förlängning af det tidigare an- slaget intill utgången af år 1907 som anslagets utbetalande till förhöjdt belopp af 21,900 mark om året i ytterligare tre års tid, samt derjämte ett anslag en gång för alla af 2,000 mark för instrumentsamlingens kompletterande. Jämnlikt So- cieteten lämnadt bemyndigande har Societeten till ledare för arbetena under perioden 1908—1910 utsett professor Th. Ho- mén, till hydrografisk assistent filos. mag. B. Witting och, efter magister Stenius” afgång, till assistent för de kemiska arbetena filos. mag. M. H. Palomaa. Professor Homén har L] Årsberättelse. 11 meddelat att, i öfverensstämmelse med det internationella programmet, härefter planen för undersökningarna blefve i hufvudsåk detsamma som tidigare, dock skulle terminsexpe- ditionernas omfattning och insamlandet af observationsdata något minskas, samt i dess ställe större vigt läggas på bear- betningen af det erhållna materialet. Under år 1907 hafva arbetena fortgått efter samma plan och på samma sätt som förut. De vunna observationsdata och resultaten af de gjorda gas- och salthaltsanalyserna hafva publicerats i det gemen- samma organet för de internationella hafsundersökningarna, hvilket utkommer under titeln: Bulletin trimestriel des ré- sultats acquis pendant les croisiéres périodiques et dans les périodes intermédiaires, som utgifves af Conseil Permanent International pour l'exploration de la mer. För fortsättande af de härmed i samband stående hy- drografiska observationerna, hvilka vid ett tiotal fyrar an- ställas under inseende af Meteorologiska Centralanstalten, har på Societetens hemställan Senaten beviljat förlängning af tiden för anslagets utgående äfvenledes intill slutet af årtihorO. Sedan den för undersökning af orsakerna till de ut- bredda öfversvämningarna i landet åren 1898 och 1899 till- satta komité kommit till det resultat, att dessa berodde på abnorm nederbörd under föregående vinter, och derför förut- sättas kunde, att sådana öfversvämningar skulle kunna för- utses och motarbetas med ledning af i tid erhållna uppgifter om nederbörden, hade Societeten redan i november 1903 till Senaten insändt ett af förre direktorn FE. Biese uppgjordt förslag till anordnande af nederbördsobservationer. Detta förslag har af Senaten under senaste år upptagits till be- handling och har den i2 oktober 1907 en nådig förordning utfärdats, enligt hvilken vid Meteorologiska Centralanstalten inrättas en andra assistenttjänst för ledningen af undersök- ningarna rörande nederbörden samt tillika för bestridande af underhållet af ökadt antal meteorologiska stationer å An- staltens stat upptages ett årligt anslag af 9,350 mark för af- lönande af observatörer vid landsortstationerna, äfvensom för räknebiträden, tryckning m. m. 3,650 mark årligen. Sam- 12 Anders Donner. [N:o 17 tidigt har förordnats om utbetalande af ett anslag i ett för allt af 11,500 mark för anläggande af nya observationssta- tioner, särskildt för mätning af nederbörden. — För bere- dande af ökadt utrymme för Centralanstalten har tillsvidare beviljats ett årsanslag af 1,300 mark. Likaså har bifall följt på Societetens framställning om fortsatt anslag intill den 1 januari 1913 af 2,500 mark om året för underhållet af den finmekaniska verkstad, som är ställd under Societetens inseende. Beträffande de fenologiska iakttagelserna har herr Le- vander meddelat följande. I anseende till önskvärdheten af att fenologiska iaktta- gelser, isynnerhet sådana beträffande flyttfåglarnas ankomst, skulle anställas å ett större antal orter och af talrikare ob- servatörer än härintills, blefvo i början af år 1907 anteck- ningshäften i ett betydligt större antal än under de före- gående åren distribuerade. Med tillfredsställelse kan också nu antecknas, att Societeten fått emottaga af 71 observatörer under nämnda år anställda djur- och växtfenologiska iaktta- gelser under det att observatörernas antal under året 1906 utgjorde blott 40. Det finnes grundade skäl att hoppas att det fenologiska observationsnätet i närmaste framtid skall kunna yttermera utvidgas till alla delar af vårt land och att äfven på samma orter flera personer kunna vinnas för an- ställande af observationer. Isynnerhet vore detta önskligt beträffande de icke blott klimatologiskt viktiga utan äfven flyttfågelspörsmålet belysande fågelfenologiska iakttagelserna, Med hänsyn till landets geografiska läge bildar Finland den nordligaste delen af ett fågelfenologiskt observationsnät, som numera omfattar en stor del af Europas länder; för oss före- ligger sålunda en kulturuppgift af särskild betydelse, frånsedt Finlands urgamla traditioner på fenologins fält, som alltjämt böra häfdas. En förteckning öfver de ärade medborgare och med- borgarinnor, hos hvilken Societeten stannar i tacksamhetsskuld för år 1907 insända växt- eller djurfenologiska iakttagelser är vidfogad årsberättelsen. Å Årsberättelse. 13 Öfver verksamheten vid Meteorologiska Centralanstalten under året 1907 har berättelse afgifvits, denna gång af an- staltens +t. f. direktor vid nämnda års utgång Oscar V. Jo- hansson. Emedan denna berättelse skall ingå i Öfversigten för detta år, antecknas här endast några summariska upp- gifter beträffande antalet orter i landet, från hvilka meteoro- logiska iakttagelser insändts. Af de under anstalten lydande fullständiga meteorologiska stationerna hafva 18 och af neder- bördsstationerna 32 regelbundet funktionerat under året, men derutöfver hafva meteorologiska observationer meddelats an- stalten från 18 fyrinrättningar. Hydrografiska iakttagelser hafva anställts å 8 fyrinrättningar och 9 fyrfartyg; is-obser- vationer å 9 fyrinrättningar och mätningar af vattenhöjden ä 18 lotsplatser. Dessutom hafva anteckningar öfver snö- och isförhållanden samt om åskväder inkommit från en stor mängd orter i skilda delar af landet. Och slutligen har, be- fälet å Finska Ångfartygsbolagets turbåtar benäget meddelat iakttagelser beträffande luftens och vattnets temperatur samt isens beskaffenhet och utsträckning, anställda å vissa be- stämda punkter i farleden. Vid 1904 års landtdag beviljade landets Ständer So- cieteten ett anslag af 3,000 mark ur vinstmedlen i Längman- ska fonden ,att utdelas såsom vetenskapliga pris under åren 1905—1907", hvarvid dock äfven arbeten, som utkommit un- der 1904, finge tagas i betraktande. Denna prisutdelning har BSocieteten ansett böra ske på denna dess årsdag och har BSocieteten efter pröfning deraf, hvilka arbeten främst borde komma i fråga till erhållande af pris, beslutat med uttalande af, att Societeten ansett professor Ossian Aschans arbete , Chemie der alicyklischen Verbindungen" så- som ett synnerligen förtjänstfullt och betydande sammelverk af på sitt område grundläggande betydelse vara väl värdt att komma i åtanke vid prisutdelningen men likväl denna gång böra ställas utom täflan, då detsamma redan af uni- versitetet i Göttingen blifvit belönadt med det stora Valbrug”- ska priset, 14 Anders Donner. [N:o 1 att ett pris af 500 mark skulle tilldelas enhvar af här nämnda vetenskapsmän, nämligen: 1:o) inom Matematisk-Fysiska Sektionens vetenskaps- område: professorn Karl Frithiof Sundman för hans genom skarp- sinnig matematisk bevisföring och djup sakkännedom ut- märkta arbete , Recherches sur le probleéme des trois corps", deri han genom en originell undersökningsmetod lyckats inom den celesta mekanikens vigtiga och svårbehandlade område såväl ernå nya resultat som förfullständiga och strängt bevisa tidigare funna; och ingeniören O. Triästedt för den vetenskapligt gedigna och mönstergilla framställning af Pitkäranta gruffält, han gifvit 1 sitt på långvarig forskning grundade arbete ,Die Erzlagerstätten von Pitkäranta am Ladogasee", hvari han genom sinnrika förklaringar af malmbildningens beroende af omgifvande bergart lyckats i oväntad grad kasta ljus öfver det svåra problemet om processer, som äga rum på stora djup under jordytan; 2:0) inom Naturhistoriska Sektionens område: filosofiedoktorn Viktor Ferdinand Brotherus för den sam- vetsgrannt genomarbetade skildring af mossornas systema- tiska hufvudgrupper, han i afdelningen ,Bryacea" af ett stort encyclopediskt verk öfver de naturliga växtfamiljerna lämnat och hvarigenom han såsom frukt af långvarig forskning och koncentreradt arbete åstadkommit en hufvudcodex i syste- matisk bryologi; och lektorn filosofielicentiaten Hjalmar Schulman för hans arbete , Vergleichende Untersuchungen irber die Trigeminus- Musculatur der Monotremen", hvilken innehåller en vacker och koncis utredning af en neuromuskelgrupp hos några lägst stående däggdjur och har gett uppslag till jämförande anatomisk utredning af motsvarande delar äfven hos andra djur; och 3:0) inom Historisk-Filologiska Sektionens gebit: professorn Edvard Westermarck för hans stora arbete The Origin and Development of moral Ideas, I", hvilket kan betecknas såsom ett "Standard work" för den etiska veten- skapen och deri han på grundvalen af ett 16-årigt intensivt L|] Årsberättelse. 15 arbete kritiskt sammanställt ett utomordentligt rikhaltigt ma- terial af empiriska data, strängt och grundligt bearbetat detta samt ledt sig till allmänna principiella sanningar på moralfilosofins område och sålunda sökt uppbygga etiken på antropologins och etnologins grund; samt docenten doktorn Oskar Fredrik Hultman för den af sträng metod och nya uppslag utmärkta samt om vidsträckt beläsenhet vittnande ytterst noggranna undersökning af den fornnordiska ljudläran och den skarpsinniga belysning af språkhistoriska spörsmål, han gifvit i sitt arbete , Hälsinge- lagen och Upplandslagens ärfda balk". Societetens utländska förbindelser hafva under året ökats genom öfverenskommelse om skriftutbyte med: Deutsche En- tomologisehe Gesellsehaft i Berlin; University of California i Berkeley, Nord-Amerika; biblioteket vid universiteteti Glasgow; Societatea de Sciäunte i Bukarest och universitetsbiblioteket i Tiibingen. Dels genom utbyte af skrifter med andra vetenskapliga institutioner och samfund, dels genom föräringar af enskilda författare har BSocietetens bibliotek ökats med omkring 700 volymer, öfver hvilka en af bibliotekarien uppgjord förteck- ning kommer att ingå i Öfversigten. I Delegationen för de vetenskapliga föreningarna hafva Societetens tre sektioner representerats: den matematisk- fysiska at herr L. Lindelöf och efter dennes frånfälle af herr Å. Donner, den naturvetenskapliga af herr Elfving och den historisk-filologiska af herr Synnerberg. Suppleanter hafva varit undertecknad, som efter inval till ordinarie ledamot er- satts med herr Hj. Tallqvist samt herrar Tigerstedt och Rein. Vetenskaps-Societetens Meteorologiska Utskott har ut- gjorts af herrar A. Donner, Th. Homén och Slotte med herrar Sundell och Melander såsom suppleanter; sedan på grund af utgången af sekreterarevalet undertecknad anhållit om be- frielse från detta uppdrag samt herr Melander till följd af sin utnämning till Centralanstaltens direktor afgått från sin 16 Anders Donner. [N:o 17 förra plats, hafva valts till ledamot herr Rindell och till suppleant herr Hj. Tallqvist, hvarjämte för sådana frågor, som hafva sammanhang med de fenologiska iakttagelserna, till utskottet adjungerats herr Levander. I Regionalbyrån för den internationella katalogen öfver vetenskaplig litteratur hafva varit medlemmar herrar L. Lin- delof, Bamsay och Tigerstedt, samt efter den förstnämndes frånfälle, med ökande af medlemmarnas antal till fyra, herrar Levander och E. Lindelöf. Till revisorer för granskningen af Societetens räken- skaper för år 1908 hafva utsetts herrar Sundell och Hj. Tall- qvist. Ordförandeskapet i Societeten har handhafts af herr Ramsay och öfvergår nu i stadgad ordning till den vordne viceordföranden herr Tigerstedt. Anders Donner. Förteckning öfver de personer, som under år 1907 insändt växt- och djurfenologiska iakttagelser: (De med + betecknade observatörerna hafva under året tillkommit.) +Adler, B. Alliniemi, R. +Arppe, A. N. Backlund, H. Bergroth, I. Blomqvist, Hilma Brander, 0. Buss, E. Böök, A. TI Cajander, K. A. +Cantell, S. Cederlund, E. Czarnecki, S. Ehnberg, Ingeborg Ehnberg, 0. Elenius, M. +Fabritius, R. Finnäs, J. Forsman, Hedvig Forssell, H. +Gadolin, A. W. Halonen, Y. Hannelius, A. A. Hedberg, Maria Hedström, G. Heikel, K. V. Heiman, H. E. Apotekare Länsman Läkare Folkskollärare Rektor Fröken Stationsinspektor Läkare Kollega Rektor Lyceist Landthushållare Forstmästare Fröken Läkare Kyrkoherde Provincialläkare Folkskollärare Fröken Läkare Filosofiemagister Klockare Kontorist Fröken Direktor Postförvaltare Skogsförvaltare Kuhmoniemi Puolanko Tisalmi Wörå Mariehamn Pyttis Paimio Hyrynsalmi Padasjoki Mynämäki Sordavala Pyttis Kuusamo St. Michel Suojärvi Replot Ekenäs Esse Bjerno Kuhmoinen Esbo Enontekiö Lappfjärd Kimito Nykarleby Kemijärvi Borgå— Weckjärvi 18 Hjelt, Edith Hjelt, Hj. Hoikka,rd +Homberg, S. J. +Iverus, J. Dr. +Jauhiainen, B. +Jääskeläinen, V. "Karjalainen, K. J. Karstén, Nina Karstén, 0. +Kockström, K. W. +Kouvo, J. Kyyhkynen, 0. +Lackström, A. +Leander, Einar +Levander, G. W. Levander, K. M. Levander, M. A. Hilras, AA. As Lindeqvist, A. Montell, J. FNiskanen, K. Anders Donner. Fröken Filosofie doktor Landtdagsman Jordbrukare Museiintendent Länsman Student Folkskollärare Pastorska Stadsträdgårdsmäst. Kanslist Lyceist Pastor Student Forsttjänsteman Provincialläkare . Docent Pastor Disponent Häradsskrifvare Forstmästare Läkare +Nordenstreng, Alma Fru Nordström, A. V. Filosofie magister Nyström, M. +Pekkola, H. J. Pekkola, Ji +Remes, 5. Rosell, Sof +Saastamoinen, E. Selan, Th. Sahlstein, J. V. "Segerstråle, L. Sjöstedt, G. H. "Stolpe, Th. Ståhlberg, B. "Ståhlberg, H. IWIt0t0, Fyrmästare Folkskollärare Student Lyceist Fröken Folkskollärare Professor Agent Lyceist Statsråd Läkare Kollega Läkare Lyceist Waenerberg, M.W. Forstmästare No Dr Wasa Wasa och Karkku Rovaniemi Pielavesi Lovisa Pielavesi Sordavala Sysmä Wärtsilä Tammerfors Tavastehus Pyhäjärvi Suomussalmi oTlomantsi Ötvertorneå Kexholm Helsingfors: Kuhmoinen Saarijärvi Ruovesi Muonio Pielavesi Saarijärvi St. Michel Korpo, Utö Porrnainen Asikkala Uleåborg Kisko Karttula Kyrkslätt Karstula Borgå Wichtis Isokyrö Kuopio Tyrvää Uleåborg Enare L] +Wahlbäck, I. Wasastjerna, G. E. Wegelius, M. Wuuorinen, J. H. Zetterman, A. "Österlund, A. A. Årsberättelse. Agronom Forstmästare Possessionat Läkare Professor Lotsålderman Mustasaari Lieksa Hattula Hämeenkyrö Salo Tvärminne 19 k RER - vilade eva ypd ben! IP olskh « Re der Ne TT III. Vetenskaplig dogmatism. Föredrag hållet vid Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 april 1908 af ROBERT TIGERSTEDT. Mångfaldiga rön ådagalägga så tydligt som möjligt, att det område af fakta, som vi på en gång kunna öfverblicka, är förvånande litet, och att alltså vårt medvetandes innehåll i hvarje gifvet nu är mycket ringa, om det än, såsom na- turligt är, hos olika individer har en väsentligt olika om- fattning. Ett litet exempel härpå är följande, som väl för de fleste af mina åhörare är kändt af gammalt. Om man af någon frågar, huruvida det heter sju och fem göra elfva eller sju och fem äro elfva, blir svaret i de flesta fall att man likaväl kan säga det ena som det andra; den tillfrågade märker ej att sju och fem göra tolf! Här har den afsiktliga betoningen af verben helt och hållet ledt tanken från det reella i frågan och uteslutande riktat honom på det rent språkliga. Ett annat exempel af samma art är lika belysande. Fråga: hvaraf kommer det sig, att under skottår den första måndagen i februari alltid är den åttonde. Svaret lyder myc- ket ofta, att så ingalunda är nödvändigt, ity att den första måndagen äfven kan infalla på någon annan dag än den åt- tonde. Frågans formulering har äfven här ledt uppmärksam- heten vilse och bragt den tillfrågande att förbise, det veckan innehåller endast sju dagar. [CA Robert Tigerstedt. [N:o 17 För att vi skola kunna öfverskåda mångfalden af före- teelser i naturen och bringa dem i samband med hvarandra, är det derför i främsta rummet nödvändigt, att de skola sam- manfattas i vissa satser, 1 och genom hvilka det samhöriga verkligen sammanföres. Dylika sammanfattningar ega en mycket olika dignitet. De principielt enklaste förbinda hvarandra närastående, blott qvantitativt åtskiljda företeelser på sådant sätt, att de ställas i relation till en oberoende variabel, hvars intensitetsföränd- ringar betinga förändringarna af ifrågavarande företeelsers intensitet. Vid tillbörlig utredning af detta qvantitativa för- hållande kan denna afhängighet uttryckas i en matematisk formel, en lag för dessa företeelser, genom hvilken hela grup- pen af dem på ett exakt sätt beskrifves. Här förutsättes na- turligtvis, att alla under lagen sammanfattade företeelser strängt följa densamma. Genom utvecklingen af dylika lagar har naturforskningen vunnit sin fasta utgångspunkt och grundval. Emellertid in- nebära dessa ännu icke någon så kallad förklaring af före- teelserna, d. ä. ett återförande af dem till högre verkande orsaker. Vårt behof att, så godt vi kunna, förstå naturen och verlden kräfver dock en sådan förklaring, och det är hvad vi afse med våra mera omfattande vetenskapliga konceptioner, hvilka jag för enkelhetens skull skall sammanfatta under det gemensamma namnet teorier. I grund och botten är hvarje teori i denna mening en fiktion, afsedd att för vårt förnuft skematiskt ådagalägga, huru de under densamma sammanfattade företeelserna kunna tänkas hafva uppkommit, utan att derför något som helst bevis kan presteras, att så 1 verkligheten är fallet. Men äfven om teoriens bärvidd sålunda begränsas, eger hon likafullt en mycket stor betydelse genom att bringa klarhet och reda i en mångfald af spörsmål, hvilka derförutan knap- past skulle kunna öfverskådas. Så kunna vi ju utan öfver- drift påstå, att kemien utan atomteorien vore ett enda stort kaos, och att läran om atomerna åt denna vetenskap gifvit den fasta gestaltning, som framför allt annat möjliggjort dess utomordentligt kraftiga utveckling. Och dock måste atomteorien betraktas blott och bart såsom en yttring af men- L] Vetenskaplig dogmatism. 3 niskans spekulativa förmåga, och ingen allvarligt tänkande forskare vill numera åt atomerna vindicera en reel existens. Ett bättre exempel på det gagn, forskningen i naturen verk- ligen har af dylika konceptioner, besitta vi icke. Teorien eger ovilkorligen en dominerande betydelse för vårt själslif. Detta vållar att hon så småningom alltmera antager karakteren af något i och för sig sannt, och att vi förgäta hennes verkliga innebörd och väsen. Ja, erfaren- heten har nogsamt ådagalagt, att menniskan, till och med om hon fullt inser teoriens natur af tankefoster utan verklig realitet, det oaktadt icke sällan med största seghet fasthåller vid henne och så småningom åt teorien skänker egenskapen af en dogm, på hvilken man måste tro, enär den trots allt dock innebär den fulla sanningen. Detta leder åter lätt nog till en ortodoxi, en rättrogenhet, som från ståndpunkten af sin exklusiva ställning såsom kätterska dömer och fördömer åskådningar, gående i annan riktning. Skillnaden mellan en teologisk ortodoxi och en vetenskaplig sådan kan då i princip blifva hårfin. Det är icke svårt att inse, det en af det spekulativa för- nuftet utvecklad doktrin, som afser att klargöra menniskans ställning och uppgift i verlden och sålunda behandlar spörs- mål, de där väl för all framtid skola blifva främmande för den naturvetenskapliga forskningen såsom sådan, skall kunna komma att ställa sig fiendtlig mot andra, samma uppgift föl- jande doktriner, ty en verldsförklaring, hvilken jag uppfattar såsom den enda rätta, kan naturligtvis icke vara förenlig med en annan, som i någon grundväsentlig punkt skiljer sig derifrån. Också utgör en god del af menniskans historia fak- tiskt intet annat än historien om striderna mellan en för till- fället rådande dylik ortodoxi och andra åskådningar, som sökt att gentemot denna göra sig gällande. Icke heller är det svårt att förstå, hurusom en likartad ortodoxi så lätt gör sig gällande inom det politiska lifvet. Det kan helt enkelt icke undgås att i hvarje, af ett visst po- litiskt parti omfattadt program, äfven om man frånser alla egoistiska moment, en god portion ortodoxi måste ingå. Från programmets hufvudsatser får, vid fara af exkommunikation, ingen afvikelse göras, ty på dessa satser och deras eventuela 4 Robert Tigerstedt. [N:o 17 realisering hvilar partiets framtid, hvilken i regeln identifieras med fosterlandets. Den dogmatism, med hvilken partipro- grammet fasthålles, leder till att man hvarken kan eller vill inse, det de politiska spörsmålen dock endast undantagsvis äro så föga invecklade, att de icke kunna betraktas från olika sidor, och att man förgäter, det sist och slutligen intet parti kan sitta inne med hela sanningen. Häraf benägenheten, att göra ett motpartis bevekelsegrunder misstänkta, och den lätt- het, med hvilken frasen vinner billigt köpta, men i sina följ- der stundom alldeles för kostbara segrar. Sällan eller aldrig eger samtiden förutsättningar och förmåga att bedöma de politiska tilldragelserna i afseende å dessas slutliga verkningar. Detta är historiens uppgift. Dock möta oss äfven här dogmatism och ortodoxi, och det icke så alldeles .sällan. Dels har hvarje folk sina nationalhjältar, hvilka så småningom blifva stälda öfver hvarje kritik, och sina nationalskurkar, hvilkas minne ej får tecknas annorlunda än svart i svart, dels kan det ju ej ens med den bästa vilja i verlden undvikas, att de för tillfället rådande politiska åsig- terna i väsentlig grad skola spela in vid bedömandet af hi- storiska personer och händelser samt dervid ofta nog kräfva ett dogmatiskt bedömande af dessa. Jag vill nu ingalunda hafva påstått, att icke också en historieskrifning förefinnes, som allvarligt sträfvar att, obe- roende af dagens opinioner och alla politiska hänsyn, så objektivt som möjligt behandla sin uppgift. Dock skall väl häfdatecknaren i de festa fall icke kunna helt frigöra sig från sina personliga sympatier och antipatier, ty den verk- liga historieskrifvaren kan ju ej stå likgiltig och oberörd in- för sin uppgift, fast mer måste han med hela sin själ uppgå i det tidehvarf, han skildrar, och ju bättre han deri lyckas, desto mera får väl den kalla objektiviteten gifva vika. Det är visserligen sant, att naturforskningen i och för sig, d. v. s. uppfattad endast och allenast såsom studiet af de företeelser, som inom sinneverlden möta oss, ingalunda så djupt som religion och filosofi ingriper i vårt innersta själslif, och ej heller på samma sätt som politiken och histo- rien förmår att inverka på våra känslor och passioner, och man kunde derför a priori vara benägen att antaga, det här L] Vetenskaplig dogmatism. 5 dogmtron och ortodoxien aldrig skulle komma att spela en rärmelsevis så vigtig roll, som vid spörsmål af religiös, filo- sofisk, politisk eller historisk art. Å andra sidan vore det lik- visst högst egendomligt, om menniskan vid sin åskådning af naturen skulle kunna helt och hållet frigöra sig från den dogmatism, till hvilken hon annars så lätt förfaller. Också kunna vi ingalunda påstå, att naturforskningen ensam bland alla högre yttringar af menniskans själslif skulle vara obe- rörd deraf. Härmed afser jag nu ingalunda de angrepp, som i re- ligionens namn gjorts mot naturforskningens resultat: om den herskande kyrkan fördömde den nya läran angående jordens ställning i solsystemet, så har detta lika litet att göra med den naturvetenskapliga uppfattningen af frågan, som de an- grepp, hvilka under en senare tid från kyrkligt håll gjorts mot evolutionsläran. Ty här gäller det ju öfvergrepp på na- turforskningens område från dertill alldeles icke qvalificeradt håll: de visa, dessa och andra liknande anfall, att den kyrk- liga ortodoxien ur en alldeles för trång synvinkel bedömt företelserna och låtit sig af fåkunnighet och skeft uppfat- tadt religionsnit förledas att taga sig talan i frågor, der hon alldeles icke varit vittnesgill. När jag alltså talar om dogmatism och ortodoxi inom naturvetenskapen, afser jag dermed uteslutande en sådan, som hos denna sjelf är rådande, och alls icke en ortodoxi, som utanför all naturforskning stående personer eller insti- tutioner vilja påtvinga henne. Utgångspunkten för hvarje verklig naturforskning ut- göres af säkert konstaterade fakta, hvilka tjena till grundval vid uppbyggandet af allt mera omfattande konceptioner. Redan i afseende å fakta möter oss rätt ofta en dogma- tism, som äfas att ställa dem i en väsentligt högre plan, än dem med rätta tillkommer. TI all synnerhet synes detta gälla om de medicinska vetenskaperna, likasom om de biologiska vetenskaperna öfverhufvud, hvilket finner sin naturliga för- klaring deri, att de uppgifter, som föreligga dessa vetenskaper, i allmänhet äro mycket invecklade och svårlösta och derför lättare här än inom andra naturvetenskaper förleda till en afsiktlig förenkling och skematisering af förhandenvarande 6 Robert Tigerstedt. [N:o 17 iakttagelser och en dermed nära förbunden dogmatisk tro på uppgifternas riktighet. Till belysning häraf skall jag framdraga ett par exem- pel. I dem är det icke fråga om sådana fakta, som varit tvist underkastade och i afseende å hvilka någon dogmatism således ännu icke hunnit utbilda sig, utan om fakta, der dis- kussionen ansetts hafva varit slutförd och en bestämd upp- fattning definitivt afgått med segern. Utgående från förutsättningen af ändamålsenligheten uti de lefvande varelsernas byggnad och förrättningar, samt fullt förvissad om att det han ansåg vara riktigt innebar den fulla sanningen, hade Galenus sökt ådagalägga, att dessa för- hållanden icke ens kunde tänkas vara annorlunda, än han skildrat dem, enär den af honom förutsatta ändamålsen- ligheten då skulle lederas. Århundraden igenom gjorde man intet allvarligt försök att kontrollera de faktiska upp- gifternas exakthet, de ansågos stå öfver hvarje kritik och hvarje tvifvel, och i de nypromoverade doktorernes ed in- togs slutligen t. o. m. klausulen, att allt hos Galenus var full- komligt riktigt — således dogmatism och ortodoxi af renaste vatten. När man sedan vid den nya tidens inbrott så småning- om fann anledning att ifrån böcker återgå till naturen sjelf och genom dissektion af menniskolik började på nytt studera anatomien, kunde man ju icke sluta ögonen för den omstän- digheten, att naturen i många stycken icke öfverensstämde med de af Galenus lemnade beskrifningarna. Detta ledde dock än så länge icke till att dessa skulle hafva rättats, utan man hjelpte sig ur svårigheten genom att beteckna alla af- vikelser såsom monstra, och man kände sig icke alls generad af att antalet sådana monstra alltjämt tillväxte. När äntligen Vesalius öppet och oförbehållsamt uppträdde mot Galenus, möttes han af det allvarligaste ogillande och han lystes snart sagdt i bann af den tidens ledande män på medi- cinens område. Och dock gällde det här, väl till märkandes, icke Galeni läror i allmänhet, utan blott hans anatomi, ja Vesalius sjelf framhåller uttryckligen, att Galenus i andra stycken också för honom framstod såsom den ofelbare mä- staren, och han underlät att af sina anatomiska resultat i L] Vetenskaplig dogmatism. 7 afseende å hjertats byggnad draga deraf omedelbart följande konsekvenser beträffande blodets rörelse, enär han derigenom skulle hafva stält sig i opposition mot Galeni fysiologiska åskådningar. : Man kan mot detta exempel invända, att den under me- deltiden herskande dogmatiska tron på Galenus endast ut- gjorde ett af de många uttrycken för denna periods allmänna auktoritetstro och för det ringa intresse, hvarmed mensklig- heten på denna tid omfattade naturvetenskapen. Dock få vi icke förbise, att Vesalius lefde och verkade under 1500-talets förra hälft, då den nya tiden redan gjort sitt inbrott — och likvisst rådde fortfarande dogmatism och ortodoxi i fullt omfång. För öfrigt hafva vi också från senare tider dylika fall, trots all i princip häfdad frihet från tron på auktoriteter. Vid början af 1800-talet lärde Gall att menniskans hjerna utgjorde summan af ett antal särskilda, i afseende å sina för- rättningar af hvarandra oberoende organ, hvart för sig be- stämdt till materielt underlag för någon viss bestämd själs- förmögenhet. Denna lära, frenologien, öfvergafs emellertid snart af den verkliga vetenskapen, ehuru densamma ännu årtionden framåt med lifligt intresse omfattades af den s. k. bildade allmänheten, inom hvilken den måhända ännu i dag icke saknar anhängare. Inom fysiologien leddes motståndet mot frenologien främst af Flourens. Stödd på egna försök och iakttagelser lärde han i fullständig motsats mot Gall, att alla delar af stora hjernan hade samma uppgift, att förlust af en del af densamma åstadkom samma rubbningar som förlusten af en annan del, och att allenast skadans omfattning betingade de olikheter, som uppträdde i olika fall. I sammanhang här- med förfäktades också satsen, att stora hjernans yta (hjern- barken) icke kunde genom elektrisk retning försättas i verk- samhet, d. v. s. att det icke var möjligt att genom elektrisk retning af hjernbarken framkalla muskelrörelser. Intet af dessa påståenden innebär något, som med fog kunde betecknas såsom en teori, d. ä. ett försök att förklara företeelserna, ty alltsammans är ju blott och bart en samling af faktiska uppgifter. Reaktionen mot frenologien och dess 8 Robert Tigerstedt. [N:o 7 utsväfningar föranledde, att dessa fakta snart ansågos stå öfver hvarje tvifvel, och då invändningar gjordes, nedtystades de genom att man helt enkelt betecknade dem såsom uttryck för en skenvetenskap — »pseudo-science". Icke ens då man genom noggrant iakttagna sjukdoms- fall ådagalade, att den rådande uppfattningen icke kunde vara riktig, eller då man under hänvisande på nervtrådarnas förlopp i hjernan betonade att olika delar af hjernbarken dock måste hafva olika förrättningar, fann vetenskapen an- ledning att företaga en verklig revision af de föreliggande uppgifterna, och allt fortfarande qvarstod dogmen såsom oan- tastelig. | Först då Hitzig och Fritsch af orsaker, hvilka här icke kunna beröras, företogo en detaljerad undersökning af den elektriska retbarheten hos olika delar af stora hjernans bark. och dervid funno, att man från vissa bestämda delar deraf, men ingalunda från alla, kunde utlösa muskelrörelser, först då lät man den dittills herskande läran falla, och en ny tid inom hjernforskningens område inbröt. Detta fall är typiskt för den vetenskapliga ortodoxien. En lära — här den gamla frenologien — har en, om än kort, tid spelat en betydande roll. Det bevisas, att denna lära icke kan vara riktig, och nu vinner en annan, rakt motsatt upp- fattning herraväldet. Nya fakta komma emellertid i dagen, hvilka, ehuru blott ytligt, påminna om den såsom oriktig af- dömda åskådningen. Detta kätteri nedtystas först obarmher- tigt; så småningom samlas nya fakta af liknande innebörd man kan ej mera utan vidare affärda dem, de erkännas så- som säkra, men detta hindrar icke att den i verkligheten redan vederlagda uppfattningen fortfarande förblir rådande, tills slutligen de mot densamma stridande uppgifterna blifva så öfverväldigande, att den måste öfvergifvas. För öfrigt är det rätt kuriöst att iakttaga, huru åtskil- liga uppgifter årtionden igenom gått och gällt såsom säkert faststälda fakta, de där med blind tro omfattats, ehuru de i verkligheten aldrig ens tillnärmelsevis blifvit bevisade. I regeln beror detta på bristande litteraturkunskap: ifrågava- rande uppgifter hafva af en eller annan orsak intagits i gängse läro- och handböcker och sedan på grund af dessas auktoritet L] Vetenskaplig dogmatism. 9 alltjämt upprepats, utan att man funnit anledning att taga kännedom om det sätt, hvarpå de vunnits. En dogmatisk tro på faktiska uppgifter, sådan som den i här anförda exempel, är alls ingen sällsynthet, och i den dag som är innehåller vårt vetandes arsenal nog en massa motsvarande dogmer. Det är derför af största betydelse, att fakta, som af gammalt anses såsom säkert konstaterade, un- der användning af nya eller förbättrade metoder underkastas en kritisk pröfning. Äfven om en sådan icke skulle leda till något annat än en bekräftelse af hvad man redan förut antog såsom riktigt, har den dock ur vetenskaplig synpunkt ett högt värde, ty ju säkrare grundade de rent faktiska uppgifter äro, på hvilka en naturvetenskap stöder sig, desto större giltighet hafva också de på dem uppbyggda allmänna åskådningarna. Redan en i och för sig föga ingående pröfning af teore- tiska åskådningars reela värde i förening med tillbörligt be- aktande af det, vetenskapernas historia lär oss angående dessa åskådningars vexlingar under tidernas lopp, borde obe- tingadt leda till det resultat, att alla teorier, som utgöra an- nat än rena omskrifningar af fakta och verkligen afse att bringa dessa under en gemensam högre synpunkt, icke kunna hafva annat än en relativ giltighet och derför borde betraktas såsom blott uttryckande ett för tillfället acceptabelt sätt att uppfatta företeelserna i fråga. Den dogmatiska tron på teorier borde derför, logiskt sedt, vara vida mindre stark än tron på fakta i och för sig. Och dock förefaller det, som om förhållandet vore rakt motsatt. Det upprepar sig ständigt och jämt, att ett faktum, som för en viss teoretisk åskådning varit af grundväsentlig betydelse, fullständigt vederlägges, utan att teorien derför öfvergifves. Detsamma är också fallet, om nya, mot teorien stridande fakta uppdagas. Man erkänner, möjligen dertill nödd och tvungen, riktigheten af de nya faktiska uppgifterna, men öfvergifver icke för den skull teorien, utan söker att ur dennas synpunkt mer eller mindre våldsamt omtyda de förras verkliga innebörd, eller ock nöjer man sig med att erkänna tillvaron af de mot teorien stridande fakta, men betraktar dem såsom mer eller mindre tillfälliga undantag, kuriositeter 10 Robert Tigerstedt. | [N:o 17 eller dylikt, hvilka icke få inverka på den vedertagna teore- tiska uppfattningen. Detta förhållande torde, åtminstone i någon mån, bero på vårt behof att genom en teoretisk åskådning sammanhålla mångfalden af företeelser. Faller teorien utan att omedel- bart ersättas med en ny, så förlora vi den fasta ståndpunkt, från hvilken vi kunna öfverskåda det annars olösliga virrvaret af de många fakta. Också synes en teori få lemna sin herskande ställning endast i det fall, att en annan träder i stället, som sammanfattar företeelserna bättre än den förra. Tills detta skett, förblir den gamla teorien med alla sina brister och faktiska motsägelser rådande, och man tröstar sig dermed, att man icke bör öfvergifva en ståndpunkt, som förklarar mycket, om ock ej allt, innan man har något bättre att sätta 1 stället. Till denna allmänna bevekelsegrund för fasthållandet af teorien kommer såsom ett andra moment menniskans i grund och botten rätt stora konservatism, hvilken här gör sig gäl- lande såsom en obenägenhet att lemna en åskådning, vid hvilken man blifvit van och som blifvit en kär. Och så sluter man sinnet för allt som kan sägas mot densamma, utan att dock vilja medgifva, det här dock sist och slutligen icke före- ligger annat än en rent dogmatisk tro. Ett alltför långt gånget fasthållande vid en icke mera antaglig teoretisk åskådning kan ju i vissa fall vara till gagn för vetenskapen, nämligen då striden om densamma leder till finnandet af nya fakta, genom hvilka vetenskapens innehåll alltmera ökas. Men i allmänhet är dock ett sådant fast- hållande "till skada för vetenskapen, emedan dennes verkliga framsteg härigenom förlångsammas och hämmas. I sammanhang härmed vill jag uttryckligen framhålla, det jag här uteslutande afsett verkligt naturvetenskapliga teorier, alltså sådana åskådningar, som direkt hänföra sig till hvad vi kalla tydningen af sinneverldens företeelser. Jag har alltså icke tagit 1 betraktande de från naturvetenskapen utgående filosofiska spekulationer, som afse att lösa frågan om verldsgåtorna, m. m. Bland dessa hade jag visserligen kunnat finna exempel på en ortodoxi, som fullt mäter sig med den starkaste kyrkliga, men jag har afstått härifrån, L] Vetenskaplig dogmatism. 11 enär dessa spekulationer i och för sig blott ega ett ytterligt löst samband — om alls något — med naturforskningen och derför icke kunna tjena till belysning af dogmatism inom denna. För att icke blifva missförstådd, anser jag mig ännu böra anmärka, det min mening ingalunda är den, att en teo- retisk åskådning bör falla vid de första angreppen, eller att icke en ingående pröfning af de motsägande faktas verkliga inne- börd bör ega rum. Ty det är lika kritiklöst att alltför lätt antaga en ny teori, som att gentemot klara bevis fortfarande fasthålla vid en gammal. Icke allt nytt innebär ett framsteg: den sanna frigjordheten från den dogmatiska tron på her- skande teoriers absoluta giltighet består icke i ett snabbt an- tagande af nya läror, utan i insikten om att teorier, af hvil- ken omfattning de än må vara, endast utgöra temporärt giltiga sammanfattningar af för tillfället kända sakförhållan- den under en gemensam högre synpunkt. Vetenskap är sö- kande efter sanning, icke sanningen sjelf, och teorierna äro att betraktas såsom forskningens tjenare, icke såsom dess herrar. Ju större sjelfständighet vi kunna iakttaga i afseende å teorierna, ju mindre bundna af dem vi känna oss, desto friare skall vår forskning kunna röra sig och desto rikare skola hennes framsteg varda. larot (ER ad Suomen Tiedeseuran vuosijuhla huhtikuun 29 p. 1908. -- Vuosijuhlan avasi Seuran eroava puheenjohtaja Herra Ramsay pitämällä läsnäoleville tervehdyspuheen. Kertomuk- sen Seuran toiminnasta kuluneena työvuotena luki sen jäl- keen pysyväinen sihteeri, jonka jälkeen Herra Tigerstedt piti tieteellisen esitelmän ja juhlatilaisuus lopetettiin Herra A. Donnerin pitämällä puheella Seuran monivuotisen jäsenen ja pysyväisen sihteerin todellisen valtioneuvoksen Lorenz Leo- nard Lindelöfin muistolle. Muistopuhe julkaistaan Actan lä- hinnä ilmestyvässä nidoksessa; tervehdyspuhe ja esitelmä seu- raavat tässä alempana. i. Puheenjohtaja lausui: Korkeasti kunnioitettu kokous! Suomen Tiedeseuran puolesta toivotan tervetulleiksi ne kunnioitetut naiset ja herrat, jotka ovat tahtoneet läsnäolol- laan kunnioittaa sen vuosijuhlaa. Sinä Seuran olemassaolon vuotena, mikä tänään loppuu, on sen piiristä mennyt pois suuressa arvossa pidetty jäsen, joka neljässäkymmenessä vuosijuhlassa on tältä paikalta se- lostanut seuran toimintaa. Kun joskus kirjoitetaan Suomen Tiedeseuran historia, niin niiden neljän vuosikymmenen ku- vaus, jolloin Lorenz Leonard Lindelöf oli sen pysyväisenä 2 W. Ramsay. [N:o 17 sihteerinä, joka lehdellään todistaa hänen persoonallisuuttaan ja hänen harrasta huolenpitoaan Seuraa kohtaan. Tätä aikaa voidaan varmaan sattuvimmin nimittää Lindelöfin ajaksi. Niin voimakkaasti painoi hän leimansa Seuran toimintaan. Nyt valitussa pysyväisessä sihteerissä on Tiedeseuralla ollut onni tavata henkilö, jolla on parhaat edellytykset täyttää kaikki edellisen jakson hyvät traditsionit ja siinä määrin kuin se hänelle kuuluu, luoda uusia muotoja Seuran toiminnalle ja johtaa sen kehitystä urille, joita tämä pitää sopivana kulkea. Sellaisena ajankohtana kuin nyt, jolloin Seuran asiain huolenpito on jätetty uusiin käsiin, herää itsestään enemmän kuin muulloin ajatuksia Seuran toiminnan ja kokoonpanon kehittämisestä määrättyihin suuntiim. Samalla antaa eräs toinen seikka aihetta tällaisiin ajatuksiin. Uusi oppinut seura on muodostumassa maassamme. Sen. päämääränä näyttää ensi sijassa olevan suomen kielen kehit- täminen tieteellisten ilmaisujen välikappaleeksi ja alkuperäi- sen suomalaisen tieteellisen kirjallisuuden luominen. Mutta sitäpaitsi aijotaan, uuden seuran nimestä ja päivälehdissä jul- kaistusta ohjelmasta päättäen, toteuttaa pyrkimyksiä mitkä läheltä käyvät yhteen Suomen Tiedeseuran tehtävien kanssa. Jokaista tutkimisen harrastamisen ja tieteellisen työn tukemisen yritystä maassamme pitää tolvottaa tervetulleeksi. Niin myöskin uutta seuraa. Olisi kuitenkin onnellista, jos maamme kovin vähät tieteelliset voimat voisivat työskennellä yhdessä. Meidän kunnioitettavalle seurallemme on uuden oppi- neen seuran perustamisen ajatus kehoituksena kehittyä sellai- seen suuntaan, että se vol kiinnittää itseensä mahdollisimman monta maamme tieteellistä kykyä voidakseen voimakkaammin kuin tähän saakka ottaa alotteen yrityksiin, joiden tarkoituk- sena on Suomen osanotto kansainväliseen sivistystyöhön tahi kotimaan luonnon ja kansan tutkiminen. Täten Suomen Tiedeseura edelleen sekä kotimaassa että ulkomailla ylläpitää mainettaan ensimälsenä tieteellisenä seuranamme ja ansaitsee valistuneen hallituksen kannatuksen. Saan kehoittaa Seuran pysyväistä sihteeriä, herra Anders Donneria lukemaan vuosikertomuksen sekä ilmoittaa, että, L] Tervehdyspuhe. 3 kun tämä on tapahtunut, virkaanastuva puheenjohtaja herra Robert Tigerstedt pitää esitelmän ,tieteellisestä dogmatis- mista" sekä sen jälkeen herra Anders Donner pitää puheen edesmenneen pysyväisen sihteerin todellisen valtioneuvos Lo- renz Lindelöfin muistolle. I. Vuosikertomus. Kun Suomen Tiedeseura tällä kertaa kokoontuu pää- kaupungin sivistyneen yleisön edustajien läsnäollessa viettä- mään 70-vuotisen olemassaolonsa vuosipälvää, tapahtuu se vai- kutteen alaisena, mikä kokonaan vallitsee sen mielialaa tänä pälvänä. BSitä miestä, joka neljänkymmenen vuoden ajan on hoitanut Seuran pysyväisen sihteerin vastuunalaista tointa, todellista valtioneuvosta Lorenz Leonard Lindelöfiä ei ole enää olemassa. Vuosipälvä vuosipäivältä olemme tottuneet näkemään hänen nousevan tähän kateederiin lukemaan kerto- musta Seuran toiminnasta kuluneena työvuotena. Tämän vuo- sittain uudistuvan edustuksen kautta ulospäin, mutta vielä enemmän suuren taidon ja koskaan luopumattoman harras- tuksen kautta, millä hän hoiti Seuran asioita ja edusti sitä sen joutuessa yhteyteen hallituksen ja yleisön kanssa tuli hä- nestä tavallaan itse Seuran inkarnatsioni. Sentähden voimme vain vaikeasti tottua ajatukseen, ettemme enää näe hänen täyttävän tätä paikkaa, mikä niin hyvin sopi hänen persoo- nallisuudelleen ja olennolleen, ja minkä kaunistus hän oli. Seura on hänen poismenossaan kärsinyt siihen syvälle koske- van häviön, mikä pitkät ajat eteenpäin suuresti tuntuu. Maamme tiede on hänessä kadottanut yhden suurmiehiään. Niiden erinomaisten ja harvinaisten ansioiden muistissa sällyttämiseksi, mitä valtioneuvos Lindelöf on tehnyt tälle seuralle, on Seura antanut lyödä muistorahan, missä on hänen kuvansa ja omistuskirjoitus; ja muistoraha jätettiin hänelle hänen 80-vuotisena syntymäpälvänään viime syksynä. L] Vuosikertomus. 5 Muistopuhe vainajalle, minkä Seuran pyynnöstä olen koonnut, luetaan myöhemmin tässä tilaisuudessa. Kuitenkin, henkilöt vaihtuvat, laitokset pysyvät. Jäl- keenjääneiden velvollisuus on jatkuvasti tehdä työtä ja koet- taa täydentää ja kehittää aatteita, mitkä poismenneet ovat jättäneet heille perinnöksi. Tiedeseuran on pidettävä huoli, että sen korkeasta tehtävästä tässä maassa tieteellisen tutki- misen ja korkeimman sivistyksen palveluksessa pidetään huolta ja sitä edistetään, olkoot miten suuria tahansa aukot, mitkä kohtalo on iskenyt sen riveihin. Lähinnä on Seuran pitänyt ajatella toimenpidettä, että sen asjoita tästä lähinkin säännöllisesti hoidettaisiin. Varsi- naisessa kuukauskokouksessaan tämän vuoden maaliskuun 16 p:nä ryhtyi Seura sentähden pysyväisen sihteerin vaaliin, mikä päättyi siten, että allekirjoittaneelle uskottiin tämä toimi. Pitäen suuressa arvossa luottamusta ja kunniaa, mitä Seura on tällä vaalilla tahtonut osottaa minulle, olen kuitenkin suuresti epäillyt, missä määrin olen tehnyt oikein ottaessani vastaan sen, kun en ole mitenkään tuntenut itseäni varmaksi siitä, että toiminta vastaisi tahtoa. Olen kuitenkin taipunut Seuran yksimielisesti lausumaan toivomukseen, kun nykyhet- kenä väbemmän riippuu siitä, kuka hoitaa tätä tointa, mutta enemmän sliitä, että Seurassa on harrastusta ja yhteistoimin- taa sen pyrinnöiden edistämisessä, mitkä ovat jokaisen sellai- sen laitoksen olemassaolon ja kukoistuksen perustus. Suurta vahinkoa, minkä Seura kärsi valtioneuvos Linde- löfin kuolemassa, ei ole onneksi seurannut toisia sen vaki- naisten jäsenten keskuudessa. BSitävastoin saa Seura valittaa kahden kunniajäsenensä, nimittäin Parisin kansallisobserva- toorion johtajan Maurice Loewyn ja kuuluisan fyysikon, kans- lerin, entisen Glasgowin yliopiston professorin Sir William Thomsonin, Lordi Kelvin of Largsin, kadottamista. Suomen Tiedeseuran kunniajäseniksi valittiin jälkimäinen huhtik. 13 p. 1896, edellinen huhtik. 11 p. 1904. Suvultaan itävaltalaisen, v. 1833 Wienissä syntyneen Loewynr kutsui 27 vuoden vanhana Le Verrier Parisin obser- vatorioon, mihin laitokseen hän siitä pitäen pysyl kiinnitet- tynä, viimein — v:sta 1896 — johtajana. Jo 1873 hänet va- littiin Ranskan Tiede-Akatemian jäseneksi Delaunayn jälkeen. 6 Anders Donner. [N:o 17 Loewy oli aikamme ensimäisiä käytännöllisiä tähtitieteilijöitä ja hän on suuresti edistänyt tähtitieteellisten sekä havainto- että reduktsioonikeinojen parantamista. Siten hän on ottanut käytäntöön n. s. ,equatorial coudé"n, sarja alkuperäisiä kei- noja m. m. refraktsionin ja aberratsionin määräämiseksi, Etenkin valokuvauksellisen tähtitieteen alalla hän on suuresti ansioittunut julkaisemalla Puiseux'n kanssa kuun kartaston sekä johtamalla kansainvälisen taivaankartan ja tähtiluettelon töitä, minkä pysyvälisen komissioonin puheenjohtajana hän oli. Samaten hän johti harrastuksella ja asiantuntemuksella kansainvälisiä auringon parallaksin määräämistä varten teh- tyjä planeetta Eroksen havaintoja v. 1900—1901. Hän kuoli, voidaan sanoa, paikallaan, keskellä lausuntoaan, mitä hän piti Rarskan observatoorioiden konseljin kokouksessa lokak. rp 10 Lordi Kelvinin elämän ulkonaiset piirteet ovat erittäin yksinkertaiset.. Syntyneenä Belfastissa v. 1824 hän jo 22 vuoden vanhana tuli fysiikan professoriksi Glasgowin yliopis- toon. Tällä paikalla hän pysyi sitten kaiken ikänsä, opettaen ja vaikuttaen viimeiseen asti vähentymättömillä ruumiin- ja sielunvoimilla, ollen ehtymättä tuottelias, jättäen jälkeensä kuvan työstä ja menestyksestä rikkaasta elämästä. Lordi Kelvinin väsymätöntä henkeä riltti kaikkeen; mitä erilaisimmilla fysiikan aloilla hänen tutkimuksensa ovat jät- täneet jälkiä, mitkä vaikuttavat hedelmällisesti ja elähdyttä- västi kauvan hänen jälkeensä. Häntä sekä Clausiusta on kiittäminen mekaanisen lämpöteorian toisen päävälttämän täsmällisestä muovauksesta; häneltä on alkusin sisälsen ener- gian käsite ja oppi energian dissipatsionista. Hän on asetta- nut absoluuttisen lämpötila-asteikon ja tehnyt tärkeitä ko- keita termodynamiikan aloilla. — Molekulaarifysiikkaan kuu- luvat hänen suuremmoiset tutkimuksensa kimmoisuusopista.; hänen mietelmänsä aineen rakenteesta, atoomien suuruudesta, eetterin tiheydestä ja kimmoisuudesta ovat täydellä syyllä kiinnittäneet mitä suurinta huomiota. Ensi sijassa hänen toimintansa kuitenkin kohdistui sähkö- oppiin, mitä hän on rikastuttanut sekä teoreettisesti että ko- keellisessa ja käytännöllisessä suhteessa. Näillä aloilla on meidän häntä kiittäminen sarjasta erinomaisia ja herkkiä ko- L] Vuosikertomus. 7 neita, mitkä sittemmin ovat päässeet yleiseen käytäntöön ja joita vailla näiden tieteenhaarojen kehitys nykyiselle kor- kealle asteelleen tuskin olisi ollut mahdollinen. Lordi Kelvinin galvanometrin täydentäminen poisti vaikeudet, mitkä estivät merenalaisen Atlannin telegraafin toteuttamisen, ja tällä hän käänsi puoleensa aivan erikoisessa määrässä maailman huo- mion. Hän keksi myöskin lämmön kehittymisen sähkön kul- kiessa homogeenisen johtajan läpi, minkä johtajan eri osilla on eri lämpötilat. 'Teoreettisessa suhteessa on kai tärkein hänen ossilleraavien sähkövirtojen teoriansa, mikä tuli suo- ranaiseks; lähtökohdaksi Hertzin käänteentekeville kokeille sähköaalloilla. Lordi Kelvinissä yhdistyi verrattomalla tavalla loistava kyky luoda syvämietteisiä matemaatillis-fysikaalisia teorioja, mitkä käsittivät ei ainoastaan muutamia ilmiöryhmiä vaan kokonaisia fysiikan aloja, tavattomalla kekseliäisyydellä ja taidolla suunnitella nerokkaita koneita sekä tieteellistä että teknillistä tarvetta varten. Yhtenä menneen vuosisadan suu- rimpia fyysikoita hän on hedelmöittänyt tiedettään uusilla ja syvillä ajatuksilla sekä antanut runsaita virikkeitä ja ehdo- tuksia käänteentekeviin töihin monilla eri aloilla. Lordi Kel- vin kuoli jouluk. 17 p: 1907. Kunniajäsentensä lukua Seura on vuoden kuluessa li- sännyt päättämällä viimeksi kuluneen marraskuun 18 p. sel- laiseksi kutsua Ranskan Instituutin jäsenen Gabriel Monodin. Vakinaisiksi jäseniksi on matemaatillis-fyysillisestä tiedekun- nasta kutsuttu: Maanviljelyskemian ja maanviljelysfysiikan professori yliopistossa, filosofian tohtori Arthur Rindell, ylei- sen kemian vakinainen opettaja Polyteknillisessä opistossa, professori, filosofian tohtori (7ustaf Komppa, sekä tähtitieteen ylimääräinen professori yliopistossa, filosofian tohtori Karl Fritiof Sundman. Täydestä vakinaisten jäsenten luvusta, mikä joka tiedekunnassa on 20, on siis nyt täytetty 19 niin hyvin matemaatillis-fyysillisessä kuin luonnonhistoriallisessa sekä 17 historiallis-kielitieteellisessä tiedekunnassa. Lisääntyvän sairauden takia sai Meteorologisen Kes- kuslaitoksen johtaja Franz Carl Otto August Ernst Biese viime vuoden kesäkuun 27 p. pyytämänsä eron mainitusta toimesta. WSittenkuin virka oli julistettu haettavaksi ja sitä 8 Anders Donner. [N:o 17 oli hakenut kolme henkilöä, puolsi Seura, hankittuaan mate- maatillis-fyysillisen tiedekuntansa lausunnon, virkaan yksi- mielisesti jäsentään, Aleksanderin-yliopiston dosenttia, filoso- fian tohtori, nyttemmin professori Gustaf Melanderia, joka sitten nimitettiin johtajaksi määräyksellä joulukuun 30 p:ltä 1907. Tiedeseuran ehdotukseen, että Keskuslaitoksen muiden avointen virkojen täyttäminen saisi jäädä siksi, kunnes assis- tentille filosofian tohtori Axel Heinrichsille on myönnetty hä- nen pyytämänsä ero, on myöskin suostuttu. Seuran teoksista on vuoden kuluessa ilmestyneet Öfver- sigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar XLIX, 1906—1907; edelleen kolme vihkoa Bidrag till kännedom af Finlands Natur och Folk, nimittäin vihkot 63, 64 ja 65 sekä yksi nidos Acta Societatis Scientiarum Fennicae, nimittäln osa XXXIV, mikä sisältää herrojen A. Wallenskiöldin, A. F. Sun- dellin, Karl E. Hirnin, Johannes Sundwallin, Hj. Tallqvistin, Karl F. Sundmanin, Walter M. (Axelson) Linnaniemen, Gustaf Tegengrenin tutkimuksia sekä herra A. F. Sundellin muistopu- heen. Painettavana on nykyisin kolme osaa Actaa, kaksi vihkoa Bidragia sekä vuoden Öfversigt. Lopuksi on mainittava, että on keskusteltu erään kirjankustantajan kanssa Seuran Actaan otetun herra 0. M. Reuterin laajaperäisen työn uudelleen pai- nattamisesta. Seura on vuoden aikana pitänyt yhdeksän vakinaista ja yhden ylimääräisen kokouksen ja on niissä saanut teoksissaan julkaistavaksi osittain omilta jäseniltään osittain muilta tie- teen harrastajilta joukon tutkimuksia ja kirjoitelmia. Näistä on aijottu liittää: Aectaan: Der Lambeth-Psalter. HFEine altenglische Interlinear- version des Psalters in der Hs 427 der erzbischöflichen Lam- beth Palace Library, zum ersten Male herausgegeben, von Uno Lindelöf; Die Theorie des BSchlick'schen BSchiffskreisels, I, von R. Malmström; Hj Vuosikertomus. 9 Ueber die Stabilität des Gleichgewichtes eines nicht freien materiellen Punktes, von Hj. Tallqvist; Thermodynamische Behandlung eines innerhalb der Elas- ticitätsgrenze tordirten prismatischen oder cylindrischen Körpers, von K. F. Slotte; Charakteristik und Entwickelungsgeschichte der Hemip- terenfauna der paläarktisechen Nadelbäume, von O. M. Beuter; Ueber die Stabilität der stationären Bewegung eines Punktes in einer Schraubenlinie, von Hj. Tallqvist; Ueber den molekularen Druck und die Oberflächenspan- nung geschmolzener Metalle, von K. F. Slotte; Bemerkungen iäber nearktische Capsiden nebst Beschrei- bung neuer Arten, von O. M. Reuter; Zur Morphologie und Ontogenie der Acariden mit be- sonderer Beräcksichtigung von Pediculopsis graminum, von Enzo Reuter; Bidragiun: Åskvädren i Finland 1903, af Hugo Karsten; Pflanzenphänologische Beobachtungen in Finnland 1906, von V. F. Brotherus; Öfversigtiin: Ueber die Änderung des linearen Wärmeausdehnungs- koefficienten eines Stabes oder Drahtes durch eine in der Längenrichtung wirkende äussere Kraft, von K. F. Siåotte; Bemerkungen ber Nordamerikanische Capsiden mit Beschreibungen neuer Arten, von 0. M. Reuter; Die Fronden der Kolonen, von Herman Gummerus; En ny Lern&ocera från Lena inferior, af Pehr Gadd; Sonnenscheindauer und Bewölkung in Helsingfors, von Osc. V. Johansson; Ueber einige Sibirische und Nordwest-amerikanische Käfer-Arten, von B. Poppius; Ueber einige Chaudoir'sche Arten der Pterostichen- Untergattung Cryobius Chaud., samalta; 10 Anders Donner. [N:o 17 Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica nova et minus cognita, maxima ex parte intineribus (annis 1895—1896, 1898 —1899 et 1903—1904) collecta, descripsit .John Sahlberg. TIT; Redogörelse för fortgången af de astrofotografiska ar- betena å observatoriet i Helsingfors under tiden juni 1906 till maj 1907, af Anders Donner; Ueber den zweiten Hauptsatz der Thermodynamik und die absolute Temperatur, von K. F-. Slotte, Undersökning af den galvaniska kombinationen Cd amalg | CdCL1; | Hg,Cl, | Hg; II, af L: W. Öholm; De tidigare försöken till en katolsk eröfring af England under drottning Elisabeth, af Per Olof v. Törne; Die Wanderung der Energie im electromagnetischen Felde, nach J. H. Pointing, von A. F. Sundell. Tästä vuodesta alkaen on Seura päättänyt julaista vuosi- kertomuksensa samoinkuin kertomuksen Meteorologisen Kes- kuslaitoksen toiminnasta maan molemmilla kielillä. Kun se viiden vuoden jakso, miksi on myönnetty määrä- rahaa Suomen osanottoa varten pohjoisten merien tutkimi- seen, kesällä 1907 on loppunut, on maan Hallitus Seuran esi- tyksestä myöntänyt sille sekä pitennystä entiselle määrära- halle vuoden 1907 loppuun että kolmeksi vuodeksi eteenpäin korotetun määrän 21,900 mk vuodessa, sekä sitäpaitsi kerta- kaikkiaan määrärahan 2,000 mk koneiston täydentämiseksi. Kun BSeuralle on samalla jätetty valtuus on Seura töiden joh- tajaksi vuosiksi 1908—1910 valinnut professori Th. Homénin, hydrografiseksi assistentiksi filos. maist. BR. Wittingin ja, maisteri Steniuksen erottua, kemiallisten töiden assistentiksi filos. maist. M. H. Palomaan. Professori Homén on ilmoittanut että, yhtä- pitävästi kansainvälisen ohjelman kanssa, tästäpuoleen tutki- musten summittelu olisi pääasiassa sama kuin aikaisemmin, kuitenkin supistettaisiin määräaikaisten tutkimusretkien laa- juutta ja havaintoainesten kokoomista, sekä sen sijaan pan- taisiin enemmän painoa saadun aineiston käsittelemiseen. Vuonna 1907 ovat työt jatkuneet saman suunnitelman mu- kaan ja samalla tavalla kuin ennen. BSaadut havainnot ja tulokset tehdyistä kaasu- ja suola-analyyseistä on julkaistu L] Vuosikertomus. äl yhteisessä kansainvälisten merentutkimusten orgaanissa, mikä ilmestyy nimellä: Bulletin trimestrial . des résultats acquis pendant les croisiéres périodiques et dans les périodes inter- meédiaires, mitä julkaisee Conseil Permanent International pour lVexploration de la mer. Näiden kanssa yhteydessä olevien -hydrografisten ha- vaintojen jatkamiseksi, mitä kymmenkunnalla majakalla teh- dään Meteorologisen Keskuslaitoksen valvonnalla on Seu- ran esityksestä Senatti myöntänyt määrärahalle ajanpiten- nystä myöskin v. 1910 loppuun. Sitten kun komitea, mikä oli asetettu tutkimaan vuosina 1898 ja 1899 olleiden laajojen tulvien syitä, oli tullut siihen tulokseen, että nämä johtuivat tavattomasta sademäärästä edellisenä talvena, ja sentähden voitiin otaksua, että sellaisia tulvia voitaisiin edeltäpäin arvata ja vastustaa sademäärästä hyvissä ajoin saatujen tietojen perustalla, oli Seura jo mar- raskuussa 1903 lähettänyt Senattiin entisen johtajan FE. Bie- sen tekemän ehdotuksen sadehavaintojen järjestämisestä. Tätä ehdotusta Senatti on kuluneena vuotena käsitellyt ja lokak. 12 p. 1904 julkaissut armollisen määräyksen, jonka mukaan Meteorologiseen Keskuslaitokseen perustetaan toinen assis- tentin virka sadehavaintoja koskevia tutkimuksia varten sekä samalla lisääntyneiden meteorologisten asemien hoitokustan- nusten suorittamiseksi Laitoksen vuosirahasääntöön otetaan vuotuinen määräraha 9,350 mk maaseutuasemien havainnon- tekijäin palkkaamiseksi, samaten laskuapulaisille, painatuk- seen j. n. e. 3,650 mk vuodessa. Samalla on määrätty mak- settavaksi kerta kaikkiaan 11500 mk:n määräraha wuusien havaintoasemien perustamiskustannuksiin, etenkin sademää- rän mittaamista varten. — Lisähuoneuston hankkimiseksi Keskuslaitokselle on toistaiseksi myönnetty 1,300 mk:n vuo- tuinen erä. Samaten on myönnytty Seuran esitykseen 2,500 mk:n vuotuisesta määrärahasta tammik. 1 p:ään 1913 hienojen töi- den mekanisen konepajan kannatukseksi, mikä konepaja on asetettu Seuran valvonnan alaiseksi. 12 Anders Donner. [N:o 17 Mitä fenologisiin havainnoihin tulee, on herra Levander ilmoittanut seuraavaa. Kun oli toivottavaa, että fenologisia havaintoja, etenkin sellaisia, mitkä koskevat muuttolintujen saapumista, ruvettai- siin tekemään useammilla paikkakunnilla ja niihin ryhtyisi useampia havainnontekijöitä kuin tähän asti, jaettiin vuoden 1907 alussa muistiinpanovihkoja melkoista enemmän kuin edellisinä vuosina. Tyydytyksellä voidaankin merkitä, että Seura on saanut 71 havainnontekijältä vastaanottaa mainit- tuna vuonna tehtyjä eläin- ja kasvifenologisia havaintoja, kun havainnontekijäin luku vuonna 1906 oli ainoastaan 40. On päteviä syltä toivoa, että fenologisten havaintojen verkkoa lähimmässä tulevaisuudessa voidaan vielä laajentaa kaikkiin maamme osiin ja että samallakin paikkakunnalla useita hen- kilöitä saadaan havaintojen tekoon. Tämä olisi toivottavaa etenkin ei ainoastaan klimatologisesti tärkeihin vaan myöskin muuttolintukysymystä valaiseviin lintufenologisiin havain- noihin nähden. Maantieteelliseen asemaansa nähden Suomi muodostaa nykyjään suuren osan Euroopan maita käsittävän lintufenologisen havaintoverkon pohjoisimman osan; meillä on siis tehtävänä erittäin tärkeä kulttuurityö, huomioonotta- mattakaan Suomen ikivanhoja traditsiooneja fenologian alalla, joita alati tulee pitää kunniassa. Luettelo niistä kunnioitettavista kansalaisista, joille Seura jää kiitollisuuden velkaan vuodelta 1907 lähetetyistä kasvi- tahi eläinfenologisista havainnoista, on liitetty Vuosi- kertomukseen. Meteorologisen Keskuslaitoksen toiminnasta v. 1907 on tällä kertaa antanut kertomuksen laitoksen v. t. johtaja Oscar V. Johansson. Koska tämä kertomus joutuu tämän vuoden Öfversigtiin, mainittakoon tässä ainoastaan muutamia sum- mittaisia tietoja, mitkä koskevat niiden asemien lukua, miltä on lähetetty meteorologisia havaintoja. Laitoksen alaisista asemista on 18 täydellistä ja 32 sadehavaintoasemaa ollut toimessa koko vuoden, mutta sen lisäksi on meteorologisia havainnoita lähetetty 18 majakkalaitokselta. Hydrografisia huomioita on tehty 8 majakalla ja 9 majakkalaivalla; jääha- vainnoita 9 majakalla ja vedenkorkeudenmittauksia 18 luotsi- L] Vuosikertomus. 13 asemalla. BSitäpaitsi on tiedonantoja lumi- ja jääsuhteista sekä ukonilmoista saapunut monilta paikkakunnilta maan eri osista. Ja lopuksi Suomen Höyrylaivayhtiön laivojen päällystöt ovat suosiollisesti antaneet havainnoita, mitkä koskevat ilman ja veden lämpötilaa sekä jään laatua ja laajuutta ja joita on tehty määrätyillä kulkuväylän paikoilla. Vuoden 1904 valtiopäivillä myönsivät maan Säädyt Seu- ralle 3,000 mk:n määrärahan Längmanin rahaston voittova- roista ,jaettavaksi tieteellisinä palkintoina vuosina 1905— 1907", jolloin saataisiin ottaa huomioon sellaisiakin töitä, mitkä ovat ilmestyneet v. 1904. Tämän palkintojen jaon Seura on päättänyt toimittaa tänä vuosipäivänään ja Seura on tutkittuaan, minkä töiden etusijassa pitäisi palkintojen saannissa tulla kysymykseen, päättänyt, lausuen mielipiteenään, että Seura on pitänyt professori Ossian Aschanin teosta ,Chemie der alicyklischen Verbind- ungen" erittäin ansiokkaana ja merkitsevänä kokoelmana, millä alallaan on perustava merkitys, hyvin sen arvoisena että voi tulla huomioonotetuksi palkinnonjaossa, mutta että se tällä kertaa kuitenkin pitää jättää kilpailun ulkopuo- lelle, koska Göttingenin yliopisto jo on sen palkinnut suu- rella Valbrugin palkinnolla, että 500 mk:n palkinto jaetaan kullenkin tässä maini- tulle tiedemiehelle, nimittäin: 1:o0) Matemaatillis-Fyysillisen Tiedekunnan tieteen alalla: professori Karl Frithiof Sundmanille hänen älykkäästä matemaattisesta todistuksesta ja syvästä asiantuntemuksesta huomattavasta teoksestaan ,Recherches sur le probleéme des trois corps”, missä hänen on onnistunut alkuperäisellä tutkimus- metoodilla taivaan mekaanikan tärkeillä ja vaikeasti käsitel- tävillä aloilla sekä saavuttaa uusia tuloksia että täydentää ja tarkasti todistaa ennen löydettyjä; ja insinööri O. Triistedtille tieteellisesti oivallisesta ja malli- kelpoisesta Pitkärannan kaivosalueen esityksestä, minkä hän on antanut pitkällisiin tutkimuksiin perustuvassa teoksessaan ,Die Erzlagerstätten von Pitkäranta am Ladogasee", missä hänen nerokkailla selityksillä malminmuodostumisen riippu- vaisuudesta ympäröivistä vuorilajeista on odottamattomassa 14 Anders Donner. [N:o 17 määrässä onnistunut valaista vaikeaa kysymystä ilmiöistä, mitä tapahtuu suurissa syvyyksissä maan pinnan alla; 2:0) Luonnonhistoriallisen Tiedekunnan alalla: filosofian tohtori Viktor Ferdinand Brotherukselle tunnok- kaasti tehdystä sammalten systemaabttisten pääryhmien esi- tyksestä, minkä hän on jättänyt suuren ensyklopedisen luon- nollisia kasvisukuja käsittelevän teoksen , Bryacea"-osassa ja minkä kautta hän pitkällisen tutkimuksen ja keskitetyn työn hedelmänä on luonut pääkodeksin systemaattisessa bryolo- glassa; ja lehtori, filosofian lisensiaatti Hjalmar Schulmanille hänen teoksestaan ,,Vergleichende Untersuchungen äber die Trige- minus-Musculatur der Monotremen", mikä sisältää kauniin ja täsmällisen selvityksen eräästä neurolihasryhmästä muutamilla alhaisimmilla asteilla olevilla nisäkkäillä ja mikä on antanut. aihetta muidenkin eläinten vastaavien osien vertailevaan ana- tomiseen selontekoon; ja 3:o) Historiallis-Kielitieteellisen Tiedekunnan alalla: professori Edvard Westermarckille hänen suuresta työs- tään ,The Origin and Development of moral Ideas, I", minkä voidaan sanoa olevan eetillisten tieteiden ,Standard work" ja missä hän 16-vuotisen ankaran työn perusteella on kriitil- lisesti järjestänyt erinomaisen rikkaan havaintoaineiston, käsi- tellyt tätä perinpohjaisesti sekä johtunut yleisiin periaat- teellisiin totuuksiin moraalifilosofian aloilla ja siten koettanut rakentaa etiikkaa antropologian ja etnologian perustalle; sekä docentti, tohtori Oskar Fredrik Hultmanille tarkasta me- todista ja uusista aiheista huomattavasta sekä laajoja tietoja todistavasta muinais-pohjoismaisen äänneopin erittäin tarkasta tutkimisesta ja älykkäästä kielihistoriallisten kysymysten va- laisemisesta, minkä hän on antanut teoksessaan , Hälsinge- lagen och Upplandslagens ärfda balk". Seuran ulkomaiset suhteet ovat vuoden kuluessa lisään- tyneet seuraavien laitosten kanssa tehdyillä sopimuksilla jul- kaisujen vaihdosta: Deutsche Entomologische Gesellschaft Ber- liinissä; University of California Berkeleyssä, Pohjois-Ameri- kassa; Glasgowin yliopiston kirjasto; Societatea de Scinte Bu- karestissa ja yliopiston kirjasto Tibingenissä. L| Vuosikertomus. 15 Osittain julkaisujen vaihdosta toisten tieteellisten laitos- ten ja seurojen kanssa, osittain yksityisten kirjailijain lahjoi- tuksista on Seuran kirjasto lisääntynyt noin 700 nidoksella, mistä kirjastonhoitajan tekemä luettelo tulee Öfversigtiin. Tieteellisten yhdistysten delegatsionissa on Seuran kol- mea tiedekuntaa edustanut: matemaatillis-fyysillistä herra L. Lindelöf ja tämän kuoltua herra A. Donner, luonnonhistorial- lista herra Elfving ja historialliskielitieteellistä herra Synner- berg. Varajäseninä ovat olleet allekirjoittanut, jonka sijalle, hänen valittuaan vakinaiseksi jäseneksi, on tullut herra Hj. Tallqvist sekä herrat Tigerstedt ja Rein. Tiedeseuran Meteorologisessa Valiokunnassa ovat olleet herrat A. Donner, Th. Homén ja Slotte, sekä herrat Sundell ja Melander varajäseninä; kun sihteerin vaalin perusteella allekirjoittanut on pyytänyt vapautusta tästä toimesta ja herra Melander tultuaan mnimitetyksi Keskuslaitoksen johja- jaksi on eronnut entiseltä paikaltaan, on jäseniksi valittu herra Rindell ja varajäseneksi herra Hj. Tallqvist, jotapaitsi sellaisia kysymykslä varten, mitkä ovat yhteydessä fenolo- gisten huomioiden kanssa, valiokuntaan on otettu apujäse- neksi herra Levander. Tieteellisen kirjallisuuden kansainvälisen luettelon Halli- tustoimistossa ovat olleet jäseninä herrat L. Lindelöf, Ram- say ja Tigerstedt, sekä ensinmainitun kuoltua, lisäten jäsen- luvun neljäksi, herrat Levander ja E. Lindelöf. Seuran tilintarkastajiksi on vuodeksi 1908 valittu her- rat Sundell ja Hj. Tallqvist. Seuran puheenjohtajan tointa on hoitanut herra Ramsay ja se siirtyy nyt vakiintuneessa järjestyksessä entiselle vara- puheenjohtajalle herra Tigerstedtille. Anders Donner. Luettelo henkilöistä, jotka vuonna 1907 ovat lähettäneet kasvi- ja eläinfenologisia havainnoita: (Tähdellä "= merkityt havainnontekijät ovat vuoden kuluessa tulleet lisää.) Adler, B. Alliniemi, R. "Arppe, AA. N: Backlund, H. Bergroth, I. Blomqvist, Hilma Brander, 0. Buss, E. "Böök, A. Th. Cajander, K. A. +Cantell, S. Cederlund, E. Czarnecki, S. Ehnberg, Ingeborg Ehnberg, 0. Elenius, M. +Fabritius, R. Finnäs, J. Forsman, Hedvig +Forssell, H. +Gadolin, A. W. +Halonen, Y. Hannelius, A. A. Hedberg, Maria Hedström, G. Heikel, K. V. Heiman, H. E. Apteekkari Kuhmoniemi Nimismies Puolanko Lääkäri Tisalmi Kansakoulun opettaja Vöyri Rehtori Maarianhamina Neiti Pyhtää Asemapäällikkö Paimio Lääkäri Hyrynsalmi Kolleega Padasjoki Rehtori Mynämäki Lyseolainer Sortavala Maatalouden hoitaja Pyhtää Metsäherra Kuusamo Neiti Mikkeli Lääkäri Suojärvi Kirkkoherra Raippaluoto Piirilääkäri Tammisaari Kansakoulun opettaja Esse Neiti Bjerno Lääkäri Kuhmoinen Filosofian maisteri Wahlbäck, I. Agronoomi Wasastjerna, G. E. Metsäherra Wegelius, M. Tilanomistaja +Wuorinen, J. H. Lääkäri Zetterman, A. Professori "Österlund, A. A. Luotsivanhin Mustasaari' Tieksa Hattula Hämeenkyrö Salo Tvärminne : [N:o 17 Öfversigt af förhandlingarna vid Finska Vetenskaps- Societetens sammanträden. Den 23 September 1907. Medicinska och Fysikaliska Sällskapet i Porsony 1 Un- gern hade behedrat Societeten med inbjudning till sällska- pets 50-års fest den 25 Augusti, hvilken inbjudning dock ej 1 tid kunnat meddelas Societeten. Ordföranden i Aldrovandi-komitén, professor G. CAPELLINI betygade i bref till Societeten sin tacksamhet för dess lyck- önskningar med anledning af Aldrovandi-festen i Bologna. Från Kongl. Vetenskaps-Akademin i Stockholm och Universitetet i Uppsala hade till Societeten anländt bref med tacksägelse för dess deltagande i Linné-festerna. Föredrogs en skrifvelse från Ecklesiastik-Expeditionen af den 27 juni, hvari Societeten till kännedom och i afseende å den på BSocieteten ankommande åtgärd meddelades, att Kejs. Senaten samma dag funnit godt bevilja Direktorn för Societetens Meteorologiska Centralanstalt Ernst BieEsE afsked ur tjensten, räknadt från den 1 derpå följande juli, jemte en lifstidspension af 2,000 mark om året. Med anledning häraf beslöt Societeten kungöra direktorstjensten ledig att ansö- kas inom 56 dagar härefter, denna dag dock oräknad, samt alt hos Kejs. Senaten anhålla om förordnande för t. f. ama- nuensen fil. kandidaten O. V. JOHANSSON att under ledigheten förestå sagda tjenst, hvarjemte hemställan skulle göras om ett anslag af 1,083 mark 33 penni, motsvarande hälften af direktorslönen, till aflönande under den tid af fyra månader, hvarunder Civilstatens Enke- och Pupillkassa är ovillkorligt berättigad att uppbära lönen vid ifrågavarande tjenst, samt 2 Förhandlingar. att hela lönen derefter finge användas till vikariens aflönande, intill dess tjensten varder ordinariter besatt. Till Societeten hade inlemnats ett större arbete med titel: ,Der Lambeth-Psalter. Eine altenglische Interlinearver- sion des Psalters in der Hs. 427 der erzbischöflichen Lam- beth Palace Library. Zum ersten Male herausgegeben von Uno Linperörf", hvilket arbete författaren önskade få infördt i Societetens Acta. På framställning af hrr SÖDERHJELM och TaLrLQvistT bifölls härtill. Hr GUSTAFSSON anmälde en af fil. licentiaten. HERMAN GuMMERUS författad uppsats: ,Die Fronden der Kolonen", samt förordade i samråd med hr HeiKEL dess intagning i Öf- versikten, hvartill bifölls. På framställning af hr HJ. TALLQvist, hvarom hr SLoTtTE förenat sig, godkändes en af dr R. MaALmstRÖm inlemnad af- handling, benämd ,Die Theorie des Schlick'schen Schiffkrei- sels" till införande i Acta. Hr Hj. TALLQvisTt anmälde för egen räkning till publika- tion i Acta: ,Ueber die Stabilität des Gleichgewichtes eines nicht freien materiellen Punktes". Hr MELANDER omtalade några försök, som han anställt under sommaren angående uppkomsten af elektricitet och för hvilka han redogjort i ett , Nachtrag", som han fogat till sin senaste uppsats i Öfversigten. Vid möte samma dag, till hvilket Societetens samtliga ledamöter med undantag af ständige sekreteraren kallats, upptogs följande ärende, vid hvars behandling Hr ELFVING förde protokollet: Med anledning af att Societetens ständige sekreterare herr LinDELÖF den 13 instundande november fyller 80 år och att vid senaste årsmöte 40 år förflutit sedan han tillträdde sin sekreterarebefattning, beslöt Societeten, med omfattande at ett af herr TIGERSTEDT framlagdt förslag, att till hugfästande af herr LinDELÖFS förtjenster låta prägla en medalj i guld att till honom från BSocieteten öfverräckas på hans födelsedag. Denna medalj skulle modelleras af skulptören dr W. RuUNE- BERG och på framsidan bära herr LINDELÖFS bröstbild med omskriften ,Lorenz Lindelöf natus die 13 novembris 1827" Förhandlingar. 3 samt på baksidan, inom en krans af lager och eklöf tillegnan »Secretario suo quadragenario Societas scientiarum Fennize die 13 novembris 1907". De vidare anordningarna härför uppdrog Societeten åt sin ordförande med biträde af herrar TIGERSTEDT, ÅA. DONNER; SCHYBERGSON och ErLFvinG, hvilka allaredan skridit till sär- skilda förberedande åtgärder. Tillika beslöts att exemplar af medaljen, såväl i silftver som i brons, skulle tillhandahål- las icke blott Societetens ledamöter utan äfven personer utom densamma, samt att den behållning, som tilläfventyrs vid försäljningen uppkomme, skulle öfverlemnas till , statsrådet L. Lindelöfs donationsfond". Den 21 Oktober 1907. Till Societeten hade anländt en inbjudning att genom en eller flere delegerade taga deli den XV:de Internationella Orientalistkongressen, som skall sammanträda i Köpenhamn under senare hälften af Augusti månad 1908. Ärendet bord- lades till ett följande sammanträde. Sedan den internationella kongress för polarforskning, som nyligen egt rum i Bruxelles, fattat beslut om inrättande derstädes af en permanent organisation för främjande af denna forskning, hade generaldirektören för Administration de VPenseignement supérieur des Sciences et des Lettres till- sändt Societeten ett exemplar af Kongressens Rapport med anhållan att i utbyte få del af Societetens publikation. 9So- cieteten beslöt tillhandahålla bemälde Administration ett exemplar af den härstädes utgifna: , Exploration interna- tionale des régions polaires 1882—1883 et 1883—1884. Expé- dition polaire Finlandaise". En anhållan om skriftutbyte hade jämväl framställts från University of California i Berkeley, och beslöt Societe- ten dertill bifalla. Hr SLottE anmälde till offentliggörande i Acta en af honom författad afhandling med titel: Thermodynamische Behandlung eines innerhalb der Elasticitätsgrenze tordirten prismatischen oder cylindrischen Körpers. 4 Förhandlingar. Hr BrortserRus inlemnade till publikation 1 Bidragen: , Pflanzenphänologische Beobachtungen in Finnland 1906. Till införande i Öfversigten antogs, på framställning af hrr E. Reuter och LEVANDER, följande uppsats: En ny Ler- n&eocera (parasit-Copepod) från Lena inferior, af Per GADD. I en till Kejserliga Senaten för Finland stäld skrift hade assistenten vid Meteorologiska Centralanstalten ÅxEL HeEinricas anhållit att för sjuklighet varda entledigad från sin tjenst under förutsättning att åt honom kunde utverkas en lifstidspension af 4,000 mark om året, hvarjemte han i en särskild skrift utbedt sig Societetens förord för denna an- hållan. På tillstyrkan af Meteorologiska utskottet beslöt So- cieteten till Kejserliga Senaten öfverlemna förberörda ansök- ning; och jemte det Societeten dervid borde föreslå HEINRICHS till erhållande af lagstadgad pension, utgörande 1,250 mark om året, ville Societeten derjemte till nådig pröfning öfver- lemna, huruvida icke, med afseende å särskilda ömmande omständigheter, åt honom kunde derutöfver utverkas en extra pension af 2,750 mark årligen. Assistenten Hrinricus hade tillika hos Societeten anhål- lit om sex veckors tjenstledighet för enskilda angelägenheter, under hvilken tid filosofiedoktorn HuGo Karsten förklarat sig villig att förestå hans tjenst mot dem emellan öfverens- kommet arvode. På Meteorologiska utskottets tillstyrkan fann Societeten godt härtill bifalla. På framställning af sekreteraren beslöt Societeten att arvodet för skattmästaren skulle ökas till 400 mark och vakt- mästarens aflöning till 300 mark om året, räknadt från bör- jan af innevarande kalenderår. Ett af hrr SCHYBERGSON och NSÖDERHJELM undertecknadt förslag om inväljande af ny hedersledamot i Societeten upp- lästes och lemnades hvilande till nästa sammanträde. Hr TicerstEebpTt förevisade skioptikonbilder af några färg- fotografier, som tagits å härvarande fysiologiska laboratorium. Den 18 November 1907. Då sammanträdet förklarats öppnadt, anhöll sekretera- ren Hr LIinpeLöF om ordet och yttrade: Förhandlingar. 5 , Herr Ordförande, mina Herrar! Innan förhandlingarna begynna, anhåller jag att inför den nu församlade Finska Vetenskaps-Societeten få offentli- gen betyga min djupa och hängifna tacksamhet för den dyr- bara hedersgåfva jag nyligen fick emottaga på min 80:de fö- delsedag, då till mig öfverlemnades ett exemplar i guld af den medalj, hvilken, enligt hvad Societetens ordförande vid tillfället yttrade, präglats till erinran om min 40-åriga verk- samhet såsom Societetens ständige sekreterare. I huru ringa grad jag än kunnat göra mig förtjent af denna sällsporda utmärkelse, har den likväl beredt mig den största glädje och tillfredställelse såsom ett ojäfaktigt, ännu för kommande släg- ten gällande vittnesbörd om den välvilja och det förtroende, hvarmed Vetenskaps-Societeten hedrat mig under den långa tid jag innehaft denna befattning. Med afseende härpå skall denna hedersgåfva för mig utgöra ett minne af oskattbart värde under mina återstående lefnadsdagar". I skrifvelse från Ecklesiastik-Expeditionen af den 20 nästvikne Oktober meddelades att Kejserliga Senaten till alla delar bifallit Societetens framställning om förordnande för filosofiekandidaten O. V. JOHANSSON att förestå direktors- tjensten vid Meteorologiska Centralanstalten, tills den varder ordinariter besatt, samt om ett anslag af 1,083 mark 33 p:i till hans aflönande under den tid af fyra månader räknadt från den 1 juli, hvarunder Civilstatens Enke- och pupillkassa är berättigad att uppbära den med direktorstjensten förenade lönen, äfvensom att sagda lön derefter finge i sin helhet an- vändas till arvode åt vikarien. Sekreteraren meddelade att han redan underrättat Me- teorologiska Centralanstalten om innehället af denna skrifvelse. Föredrogs ett bref från Kejserliga Senaten till Finska Vetenskaps-Societeten af den 29 Oktober, innehållande att Hans Kejserliga Majestät den 12 i samma månad i nåder an- befallt att för anläggande af nya meteorologiska observations- stationer, särskildt för mätning af nederbörden, ett anslag af 11,500 mark i ett för allt skall ställas till Meteorologiska 6 Förhandlingar. Centralanstaltens förfogande; och skulle detta anslag, enligt anteckning i brefvet, utgöra ett tillskott till anstaltens spe- 'cialstat för år 1907 samt vara att betrakta såsom ett obe- gränsadt reservationsanslag. Äfven härom hade berörda anstalt genom sekreterarens försorg redan underrättats. Sekreteraren anmälde att ansökningstiden till den ledig- anslagna direktorstjensten vid Meteorologiska Centralanstal- ten i dag tilländagått samt att ansökningar om förslagsrum vid besättandet af densamma derunder inlämnats af följande personer: Docenten G. MELANDER, t. f. direktorn Osc. V. Jo- HANSSON och fil. doktorn HuGo Karsten. Ärendet remittera- des till Matematisk-Fysiska sektionens utlåtande. Hr 0. M. ReuTtER"anmälde ett af honom författadt arbete med titel: Charakteristik und Entwicklungsgeschichte der Hemipterenfauna der paläarktischen Nadelbäume, för hvars innehåll han närmare redogjorde, samt öfverlemnade till Societetens pröfning, huruvida Societeten ville bekosta dess tryckning i den festskrift, som af särskilda naturforskare år 1905 planlagts med anledning af friherre J. A. PALMÉNS 60- års jubileum, i hvilket fall ett tillskott för detta och möjli- gen andra bidrag af inalles 2500 mark: till det anslag af 3500 mark Societeten härförinnan beviljat för bekostande al sagda festskrift vore af nöden, eller om Societeten hellre såge att arbetet publicerades 1 Societetens Acta. Societeten god- kände efter någon diskussion det senare alternativet. På framställning af hr TH. HomÉN, som därvid understöd- des af hr HI. TaALLQvist, godkände Societeten till intagning i Öfversigten en af tjenstförrättande direktorn Osc. V. Jo- HANSSON inlemnad uppsats benämnd: Sonnenscheindauer und Bewölkung in Helsingfors. Hr LEVANDER anmälde följande tvenne uppsatser af B. Poppius: 1) Ueber einige Sibirische und nordwest-ameri- kanische Käfer-Arten; 2) Ueber einige Chaudoir'sche Arten der Pterostichen-Untergattung Cryobius Chaud., samt föror- dade i samråd med hr SanLBERG deras införande i Öfversig- ten, hvartill bifölls. Emedan XIII tomen af Societetens Acta, hvars innehåll utgöres af de tre första delarna af hr O. M. Reuters ,He- Förhandlingar. 7 miptera gymnocerata Europae", numera är fullständigt utgån- gen och bokhandlaren Tu. O. WeiGcEL i Leipzig, som härom brefvexlat med hr Reuter, förklarat sig villig att besörja en kemigrafisk reproduktion af sagda tom och i sammanhang dermed äfven af 4:de och 5:te delarna af hr REuTtErs före- nämnda arbete samt på egen risk öfvertaga förläggandet och försäljningen at detsamma, derest han kunde för ändamålet påräkna en subvention af 850 Rmk till betäckande af den sannolika förlust, som enligt anstäld beräkning vore att motse vid företaget, beslöt Societeten erbjuda hr i WEIGEL särskildt för reproduktion af ännämnda XIII tom af Acta ett bidrag af 600 Rmk, med vilkor att han till Societeten öfver- lemnar 25 exemplar af densamma. För den händelse att hr WEIGEL möjligen komme att yrka på några smärre modifi- kationer i ett eller annat afseende af dessa vilkor befullmäk- tigade BSocieteten den för dylikt ändamål förut tillsatta ko- mitén, bestående af hr ELFVING, TiGERSTEDT och sekreteraren, att pröfva frågan och derom besluta. Till hedersledamot i Finska Vetenskaps-Societeten in- valdes hr GABRIEL MONOD, medlem af Institut de France. Hr 0. Heut förärade till Nocietetens bibliotek ett exemplar af sitt nyligen utgifna arbete: ,Carl von Linné så- som läkare och medicinsk. författare", tryckt i Uppsala 1907. Den 9 December 1907. I skrifvelse af den 20 nästvikne November meddelade Ecklesiastik-Expeditionen, att Kejserliga Senaten, vid föredrag- ning af Vetenskaps-Societetens framställning om ett lifstids- understöd af inalles 4000 mark om året för assistenten vid Me- teoriska Centralanstalten AxeL HEIinricHs, varit benägen att till Hans Kejserliga Majestät ingå med underdånig hem- ställan om beviljande åt assistenten HrinricHs af ett lifstids- understöd på extraordinarie pensionsstaten till belopp af 1750 mark om året utöfver den pension honom vid afskeds- tagande författningsenligt tillkommer; men att då kännedom saknades derom, huruvida Heinrices vid sådant förhållande önskade vidblifva sin vilkorligen framstälda begäran om at- 8 Förhandlingar. sked ur tijensten, densamma för närvarande lamnats utan af- seende. Härom hade sekreteraren allaredan underrättat assisten- ten HerinricHsS, hvilken med anledning deraf omedelbart till Kejserliga Senaten ingifvit förklaring om att han åtnöjdes med den i utsigt stälda extra pensionen. Societetens nyligen invalde hedersledamot akademikern GABRIEL Monop betygade i bref till sekreteraren sin tacksam- het för denna utmärkelse. Till införande i Öfversigten inlemnades följande afhand- ling: Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica nova et mi- nus cognita, maxima ex parte itineribus anhis 1895—1896, 1898—1899 et 1903—1904 collecta, descripsit JoHN SAHLBERG, [lII. Till vidare åtgärd företogs frågan om besättande af di- rektorstjensten vid Meteorologiska Centralanstalten och upp- lästes dervid främst det utlåtande i ämnet, som afgifvits af Societetens Matematisk-fysiska sektion i protokollsutdrag för den 5 i denna månad. Sektionens framställning blef af So- cieteten till alla delar godkänd och beslöt Societeten utan meningsolikhet att i enlighet dermed å det underdåniga för- slag, Societeten eger uppgöra till besättande af ifrågavarande tjenst uppföra: i första rummet docenten MELANDER, i det andra tjenstförrättande direktorn JOHANSSON samt i det tredje filosofiedoktorn KARSTEN. Hr E. Hject önskade få i protokollet antecknadt, att han icke deltagit 1 behandlingen af detta ärende. Assistenten HEInrICcHSs, som af MNocieteten undfått sex veckors ledighet från sin tjenst, räknadt från den 21 Okto- ber, anhöll i en till Societeten stäld skrift om ytterligare tjenstledighet intill dess hans afskedsansökan blifvit slutligen afgjord. BSocieteten beslöt göra framställning härom hos Kejserliga Senaten. Sedan Ständerna vid 1904 års landtdag beviljat Socie- teten ett anslag af 3000 mark ur vinstmedlen i Längmanska fonden Litt. B, ,att utdelas såsom vetenskapliga pris under åren 1905—19074, hvarvid dock äfven arbeten, som utkommit år 1904 finge tagas i betraktande, och det sålunda nu vore tid att tänka på användningen af detta anslag, anmodade Societeten främst enhvar af sina särskilda sektioner att Förhandlingar. 9 taga under pröfning hvilka inom dess område fallande arbe- ten företrädesvis kunde komma i fråga vid prisutdelningen samt inkomma med uppgift och förslag derom till Societe- tens sammanträde i Februari månad nästkommande år. Vid härå förrättadt val af funktionärer för år 1908 ut- Sågos : till medlemmar i Delegationen för de vetenskapliga föreningarna hrr &L. LInDELÖF, ELFVING Och SYNNERBERG Samt till suppleanter för dem hrr A. Donner, TiGERsTEDT och REIN. till medlemmar i Meteorologiska Utskottet hrr A. Don- NER, TH. HOMÉN och SLoTTe samt till suppleanter hrr SUNDELL och MELANDER; till medlemmar i Regionalbyrån för den internationella vetenskapliga katalogen hrr L. LINDELÖF, RAMsaAY och TIGER- STEDT, Samt till revisorer för granskningen af Societetens och Me- teorologiska Centralanstaltens räkenskaper hrr SuUNDELL och HJ. TALLQVIST. Den 20 Januari 1908. Föredrogs en skrifvelse från Kejserliga Senaten af den 31 Oktober 1907, enligt hvilken Hans Kejserliga Majestät i nåder anbefallt, att anslaget för de hydrografisk-biologiska undersökningarna af Finska och Bottniska vikarna, 27,200 mark om året, skall fortsättningsvis till oförändradt belopp utgå från den 22 Juli 1907 till den 1 Januari 1908, samt att detsamma derefter årligen under åren 1908, 1909 och 1910 skall utgå till förhöjdt belopp af 33,300 mark på sätt i skrif- velsen närmare angifvits. Af sistnämnda anslag skulle 11,400 mark utbetalas på rekvisition af inspektören för fiske- rierna samt återstoden, eller således 21,900 mark om året, jemte de engång för alla beviljade 2,000 mark för instrument- förrådets komplettering, på rekvisition af Finska Vetenskaps- Societeten. Tillika bemyndigades Societeten att utse ledaren af de hydrografiska undersökningarna, äfvensom den hydro- grafiska assistenten, kemisten och kemistbiträdet. Med anledning häraf beslöt Societeten, att professorn TH. HomENn fortfarande skulle qvarstå såsom ledare af de hyd- 10 Förhandlingar. rografiska undersökningarna, hvaremot åt hydrografisk-biolo- giska kommissionen uppdrogs att inkomma med förslag till besättande af hydrografiska assistent- samt kemist- och ke- mistbiträdes-befattningarna. Enligt nådigt förordnande af den 6 November 1907 hade ett anslag af 2500 mark årligen från den 1 Januari 1908 till den 1 Januari 1913, beviljats Vetenskaps-Societeten för underhållet af en finmekanisk verkstad i Helsingfors. Genom bref från Ecklesiastik-Expeditionen af den 30 December 1907 underrättades Vetenskaps-Societeten om, att Kejserliga Senaten samma dag utnämnt och förordnat docen- ten vid Kejserliga Alexanders-Universitetet GustaF MELANDER till direktor vid Societetens Meteorologiska Centralanstalt. Enligt skrifvelse från Ecklesiastik-Expeditionen af den 9 innevarande Januari hade Kejserliga Senaten funnit godt : bevilja assistenten vid Meteorologiska Centralanstalten AXEL HeinricHs för sjuklighet tjenstledighet tillsvidare och intills hans vilkorligen gjorda anhållan om afsked ur tjensten var- der slutligen pröfvad, med vilkor likväl att kronan icke be- tungas med någon särskild utgift för tjenstens bestridande under ledigheten. Genom en den 12 Oktober 1907 emanerad Nådig förord- ning angående ändring 1 staten för Finska Vetenskaps-So- cietetens Meteorologiska Centralanstalt hade bland annat fastställts att för ledningen af undersökningarna rörande ne- derbörden i landet vid sagda anstalt skall inrättas en andra assistenttjenst, hvilken med afseende å aflöning och öfriga förmåner äfvensom kompetens likställes med den på grund af Nådiga kungörelsen den 27 Juni 1889 vid bemälda anstalt inrättade assistenttjenst; och skulle denna förordning träda i kraft den 1 Januari 1908. Då emellertid innehafvaren af, sistnämnda tjenst Dr. A. HeinricHs anhållit om afsked och tjensten efter honom sålunda snart torde blifva ledig, hade Meteorologiska Utskottet hos Societeten framhållit önskvärd- heten deraf, att med lediganslående af den nya assistenttjen- sten finge anstå tills dr. HeinricHs” afskedsansökan blifvit slutligen pröfvad och afgjord, enär det vore utsigt att få båda assistenttiensterna på lämpligaste sätt besatta, om de samtidigt kungjordes lediga till ansökning; och föreslog Ut- Förhandlingar. 11 skottet tillika att fil. kanditaten O. V. JOHANSSON emellertid måtte förordnas att förestå den nya assistenttjensten. God- kännande detta förslag beslöt Societeten hos Kejserliga Se- naten hemställa om förordnande för Johansson att tillsvidare förestå ifrågavarande tjenst mot åtnjutande af hela den der- med förenada lönen i arvode, Emedan den lokal, öfver hvilken Meteorologiska Central- anstalten förfogar för sina räknebiträden, är alltför trång, isynnerhet sedan personalen vid anstalten under senare år an- senligt ökats, och denna omständighet ej kan undgå att stö- rande inverka på arbetet derstädes, beslöt Societeten, på framställning af Meteorologiska Utskottet, hos Kejserliga Senaten hemställa, att åt anstalten måtte beviljas ett anslag af 1200 mark, till en början för ett år till upphyrande at en tillskottslokal. Sedan vaktmästaren vid Meteorologiska Anstalten J. V. Winqvist i en till Societeten ställd skrift anhållit att, i be- traktande af de alltjämt stigande lefnadskostnaderna samt de honom åliggande ansträngande tjenstegöromålen, komma i åtnjutande af en löneförhöjning af 400 Fmk årligen, hade Societeten remitterat detta ärende till förberedande be- handling af dess Meteorologiska Utskott. I sitt häröfver af- gifna utlåtande framhöll Utskottet särskildt, att vaktmästaren Winqvist jämte sin vaktmästaresyssla vid anstalten bestridt och fortfarande bestrider en gårdskarls göromål, samt föror- dade på grund häraf, samt med åberopande af det intyg om vaktmästaren Winqvists duglighet i tjensten, hvilket afgif- vits af anstaltens förre direktor Biese, bifall till ifrågava- rande anhållan. Societeten beslöt, med omfattande af Meteorologiska Ut- skottets ofvan berörda framställning, att hos Kejserliga Sena- ten hemställa om en löneförhöjning för vaktmästaren Win- qvist af 400 Fmk om året, räknadt från den 1 november 1907. På framställning af Meteorologiska Utskottet beslöt Societeten förordna Direktorn för Meteorologiska Centralan- stalten Doktor MELAnpbER att besöka tvänne tillämnade ob- servationsorter, i Sulkava och Kotka, samt att inspektera de meteorologiska stationerna i Nyslott, St. Michel och Hangö- hvarjämte Societeten uppdrog åt honom att i dess angelä, 12 Förhandlingar. genheter besöka Meteorologiska Centralanstalten i St. Pe- tersburg. ; På framställning at Direktor MELANDER beslöt Societeten för framtiden åt honom öfverlämna att i samråd med Meteo- rologiska Utskottet, besluta om Meteorologiska Centralanstal- tens utbyte af publikationer med andra liknande anstalter och vetenskapliga sällskap. I en till Societeten ställd skrifvelse hade Rektorn för klassiska lyceet i Tammerfors Dr. K. JAAKkoLaA anhållit att lyceets bibliotek framdeles måtte af Societeten få emottaga dess publikationer. Societeten beslöt att dess Öfversigt jämte Bidrag härefter skulle tillsändas lycei bibliotek. Till föredragare vid instundande årshögtid utsågos hrr R. TicERsteDT och K. TALLQVIST. (Detta protokollet är det sista, som förts af Societetens : framlidne ständige sekreterare L. LINDELÖF.) Den 17 Februari 1908. (Protokollet fördes af hr HI. TALLQVIST.) Upplästes Kejserliga Senatens skrifvelse af den 29 ja- nuari 1908, enligt hvilken Kejs. Senaten funnit godt tillåta, att för Meteorologiska Centralanstaltens räkning från 1 in- stundande juni upphyres en tilläggslokal mot en godtgörelse ej öfverstigande 1300 mk om året, och hvari meddelas, att Kejs. Senaten beslutit till Hans Kejserliga Majestät ingå med underdånig hemställan, att för ifrågavarande ändamål å an- staltens stat tillsvidare finge, räknadt från den 1 juni 1908, upptagas ett årsanslag af 1300 mk. Genom bref från Ecklesiastikexpeditionen af den 8 feb- ruari 1908 meddelades Vetenskaps-Societeten, att vaktmästa- ren vid Meteorologiska Centralanstalten Johan Viktor Win- qvist beviljats ett tillskotts-arvode af 200 mk för innevarande år. I bref från Ecklesiastikexpeditionen af den 7 februari 1908 underrättades Vetenskaps-Societeten, att Kejs. Senaten på Societetens därom gjorda framställning funnit godt ej mindre tillåta att med besättandet af en nyinrättad assis- tenttjänst vid Meteorologiska Centralanstalten må anstå tills Förhandlingar. 13 jämväl den andra, af fil. dr A. O. A. Heinrices för närva- rande innehafda assistenttjänsten vid anstalten varder ledig än äfven förordna fil. kand. O. V. JOHANSSON att, räknadt från den 1 januari 1908 tillsvidare bestrida förstnämnda tjänst tills densamma varder ordinariter besatt, med åtnjutande af hela lönen i arvode. Upplästes en anmälan från Kejs. ryska geografiska Sällskapet om firandet den /,, februari af presidentens för Sällskapets meteorologiska kommission prof. dr. A. de Woer- KOFFS 25-års tjänstejubileum. Herr A. Donner anmälde, att Meteorologiska Utskottet af denna anledning redan afsändt ett lyckönskningstelegram. Universitetsbiblioteket i Glasgow meddelade, att Lord KELVIN till detsamma öfverstyrt de honom af Societeten till- sända serierna af dess , Acta", ,Öfversigt" och , Bidrag", och an- höll att äfven efter Lord Kelvins frånfälle fortsättningsvis få från Societeten mottaga fortsättningen af dessa serier. Societeten biföll denna anhållan. Å redaktörens för ,,Festschrift Herrn Professor Dr. J. A. PALMÉN zu seimem 60 Geburtstage am 7 November 1995 ge- widmet von Schälern und Kollegen" herr ENz1Io REUTERS vägnar öfverlemnade herr LEVANDER till Societetens bibliotek de båda banden af detta arbete. Herr A. Donser anmälde till Societetens ,Öfversigt" en skrift , Redogörelse för fortgången af de astrofotografiska arbetena å observatoriet 1 Helsingfors under tiden Juni 1906 till Maj 1907," och gaf tillika en resumé öfver dess innehåll. Herr SLorttE anmälde till ,Öfversigten" en uppsats: ,Uber den zweiten Hauptsatz der Thermodynamik und die absolute Temperatur." Herr HJ. TALLQviIsT anmälde till införande i Societetens ,Öfversigt" en afhandling af dr. L. W. ÖHorm med titel: Undersökning af den galvaniska kombinationen KG bs NE Ceres företa nd Lå 6 utgörande fortsättningen af ett tidigare i samma serie inta- " get arbete. Afhandlingen hade äfven genomgåtts af herr TH. HomÉN och beslöt Societeten dess införande. 14 Förhandlingar. Till införande i , Acta" öfverlämnade herr HJ. TALLQVIST en af honom författad skrift: Ueber die Stabilität der sta- tionären Bewegung eines Punktes in einer Schraubenlinie."' I anledning af det i början af senaste mötes protokoll nämnda ärendet hade Hydrografisk-biologiska Kommissionen sammanträdt den 17 februari 1908 och beslutit, såsom herr ÅA. DONNER i enlighet med mötets protokoll meddelade, föreslå ma- gister R. WiTTInG att af Societeten förordnas till fysisk assis- tent vid Kommissionen, vidare hos Societeten hemställa, att den kemiska assistentbefattningen, hvilken magister S. STENIUS anmält sig på prund af annan verksamhet endast för en kor- tare tid kunna öfvertaga, skulle anslås ledig att ansökas, samt att magister STEnius måtte förordnas att handhafva befattningen tills den nye assistenten blifvit utsedd. Herr Donner föreslog tvänne veckors ansökningstid och hemstälde, att åt kommisionen skulle gifvas rätt att anställa de kemiska biträdena. Societeten biföll till samtliga dessa framställ- ningar. Herr A. Donner anmälde, att Meteorologiska Utskottet, såsom ur 8 1 i dess protokoll af den 10 februari 1908 fram- går, till vikarie för lediga amanuensbefattningen vid Meteo- rologiska centralanstalten rekommenderat filosofiekandidaten V. V. KORHONEN, Som äfven förklarat sig villig mottaga upp- draget, och beslöt Societeten därtill förordna honom. Vid samma utskottssammanträde behandlades en utför- ligt motiverad ansökan af t. f. assistenten vid Meteorolo- giska Centralanstalten, magister Ö. V. JOHANSSON, ställd till Finska Vetenskapssocieteten och innehållande en begäran att för aflönande af ett, eventuellt tvänne räknebiträden vid ut- förandet af några delvis påbörjade klimatologiska samman- ställningar ur WSocietetens medel utbekomma ett understöd om förslagsvis tusen mark, hvilket enligt särskilda af So- cieteten eller dess Meteorologiska Utskott godkända räknin- gar och redovisningar skulle på grund af inlämnade manu- skript efter behof hos Societetens skattmästare lyftas. Mag. JOHANSSON föreslog tillika, att meddelandena eller sammanställ- ningarna skulle tryckas i Societetens ,Öfversigt" under sär- skild rubrik. Direktor G. Metanver hade i särskildt utlå- tande i hufvudsak tillstyrkt denna ansökan, med de modifi- Förhandlingar. 13 kationer likväl, att medlen skulle användas af Meteorolo- giska Centralanstalten för det ofvannämnda ändamålet, räk- nebiträdens anställande åt mag. JOHANSSON, samt att publi- kationerna skulle ingå i centralanstaltens årsbok. Såsom af herr ÅA. Donner meddelades, hade äfven Meteorologiska Ut- skottet beslutit, enär meddelanden af ifrågavarande slag skulle bidraga att höja centrålanstaltens vetenskapliga an- seende, hos Societeten förorda bifall till ifrågavarande an- hållan, med de af direktor MELANDER föreslagna afvikningarna, framhållande att centralanstaltens egna anslag och tillgångar till fullo behöfdes för utgifvande af de löpande publikatio- nerna. > Societeten beslöt i anledning af dessa framställningar, att tusen mk af dess medel skulle för ändamålet anslås och utbetalas till Meteorologiska centralanstalten samt att publi- kationerna i fråga skulle ingå i denna anstalts årsbok. Innan detta beslut fattades, relaterade Societetens skatt- mästare herr ELFvInG dess ekonomiska ställning. Under fjol- året hade anslaget för publikationer öfverskridits med c:a 11,000 mk, men fanns det i alla fall ännu kvar en behåll- ning på c:a 30,000 mk. Herr A. DonseEr gjorde till Societeten en anmälan om erforderlig 1 lag stadgad af- och tillträdessyn på Meteo- rologiska Centralanstaltens byggnader med anledning af di- rektorsskiftet. Sådan syn hade senast försiggått år 1890. Societeten beslöt åt Meteorologiska Utskottet öfverlämna att vidtaga de härför behöfliga åtgärderna. Företogs till vidare behandling ärendet beträffande ut- delning af pris för vetenskapliga afhandlingar ur de LäånG- MAN”ska medlen. Herr TH. REIn uppläste Historisk-filo- logiska Sektionens af Societeten, herr LEvAnbDERrR Naturhisto- riska Sektionens och ordf. herr Ramsay Matematisk-fysiska Sektionens förberedande förslag om afhandlingar värda att komma i betraktande vid prisutdelningen. BSocieteten beslöt tillsätta en komité med tvänne medlemmar ur hvar och en af dess Sektioner för uppgörande af gemensamt förslag. Till medlemmar af denna komite föreslogs af herr TIGERSTEDT herrar PALMÉN och ELFVING, af herr SCAYBERGSON herrar REIN och HEIKEL samt af ordf. herrar A. Donner och SEDERHOLM, och godkände Societeten dessa förslag. 16 Förhandlingar. Att sammankalla komitén utsågs herr Rein, och borde den vara färdig med sitt arbete till sammanträdet i Mars månad. Den 9 Mars år 1908 (extra möte). (Protokoll fördt af hr HJ. TALLQVIST.) Ordföranden yttrade några minnesord öfver Societetens med döden bortgångne ständige sekreterare, statsrådet L. L. LInpDELÖF, och omnämnde tillika att å Societetens väg- nar genom en deputation bestående af ordföranden jämte herrar E. HJont, Ren och TiGERstEoTt, en krans nedlagts vid den aflidnes jordfästning i Gamla kyrkan den 6 Mars. Vid . detta tillfälle hade ordföranden yttrat följande, som enligt Societetens beslut skulle intagas i dagens protokoll: ,Från Finska Vetenskaps-Societeten nedläggas dessa blommor såsom ett uttryck för den stora tacksamhet Socie- teten är skyldig LORENZ LEONARD ÅINDELÖF. När Lorenz Leonard Lindelöf nyligen blef föremål för hyllningar på sin 8l:sta födelsedag, anade väl knappast nå- gon, atl han stod så nära slutet af sin lefnadsbana, om ock denna redan betydligt öfverskridit den lifslängd hvarpå en dödlig i allmänhet vågar hoppas. Nu, då han är bortgån- gen, framstår emellertid detta jubileum såsom en vacker af- slutning på en lång lefnadsdag. 42,634: 96 Kassan för inköp af verktyg =; + ar 30: — Anslag för vetenskapliga pris - - - » —3,000: — 45,664: 96 Förhandlingar. 19 Inkomster: Statsanslaget för Societeten + » » » - 24,000: — i för Mekaniska verkstaden <:2,500: — KFN SAINT LR AA FN 1,607: 57 Hlärsalda. sSKrIlter — pods os fen la eg free 6:-97, 28,1 145 Summa Fmk 73,779: 50 Utgifter : Lådor för verktyg å Mekaniska verk- Fever RRENO ANA SEE Tryckning, häftning och inbindning af Societetens utgifna skrifter - - - -25,698: 50 Planscher och klichéer till d:o- +» » » -« — 2,856: 42 Tryckning af blanketter och cirkulär - 2.19: 50 Inköp ar doktor FHirns. arbete + «er - cl 410:1 — AHönmgsar -—. 30 Ev cc sön Katt ead 00: — Resekostnader - + » +» > 2CKS nyp 200: — Frakt, postporto och Era EE 251: 04 FANTSNRSET soc SFÄR So a Me soR Et Fr SRS Remont af en vattenhöjdsmätare - - - 105: — Abonnement å International Catalogue of Scientific literature. -» - - - -« 430: — Vattenhöjdsmätningar - - = = = «+ + = 288: — Mekaniska verkstaden » - - - + +» «+ « 2,500: — 35,347: 178 Behållning till 1908: Societetens egna fond . + - « - +» « DOO TA Anslaget för vetenskapliga pris. - - - — 3,000: — 38,431: 72 Summa Fmk 73,779: 50 2. Statrådet L. Lindelöfs donationsfond. Behållning från 1906: - « «+. «+ + + D02ET2D Bä MOR 6 sö MIN at SIKTET OS VARA satt 251- 15H Försäljning af Lindelöf-medaljen - - - 813: 56 5,585: 96 Behållning till 1908: EMME 5,585: 960 20 Förhandlingar. 3. Nordenskiöldska fonden för vetenskapliga forskningsresor. Behållning efransk906-s<-daniens för sö 41,023: 01 Ränkor Iosc HON TARSLED V BARA 2.070: 54 43,093: 55 Behållning till 1908: Fmk 43,093: 55 4. Hydrografiska undersökningarna. Inkomster: BehallmimontraniLl906HE: = PF srrg: 20: Statsanslag, F;snucd tpd5E öres sr EO LO: Utgifter: Aflöningar : ledaren « « + «os = + > 4,000: a : assistenten - - - - - sta 000: a : kemisten > -==,.:: + sc 1e sr är 2,200: Titrerimgart V:s kar nea fa F.N TB ARVE (097 Baknebitratle. s40 . sc ker a fs TRE : 447: Apparater EM lie ATG ot KO Sö) Sa EEE SSA SIR ET 999: Böcker och tidskrifter « «+ +» = + + TANT Expeditioner, frakt, postporto, diverse = 1,128: ST840 EE Temperaturmätningar i insjöar - 34 Dö 36 39 15,987:-84 9,500: — 1,226: 55 Summa Fmk 13,841: 80 iBehallnne till 00855 0E SA 2.146: 04 Summa Fmk 15,987: 84 Emedan vid denna granskning och vid uppräknandet af Societetens värdepapper och kassa någon anledning till anmärkning icke förefunnits, tillstyrka vi full ansvarsfrihet för Societetens skattmästare. Helsingfors, den 16 Mars 1903. ATERSUNDEELI, HJ. TALLQVIST. Förhandlingar. 2 På grund af revisorernas tillstyrkan meddelade Societe- ten sin skattmästare full ansvarsfrihet för förvaltningen af Sö- cietetens fonder för år 1907. I sammanhang med detta ärende framställde Herr Ti- GERSTEDT å egna och Herr HJ. ”TALLQvists vägnar förslag om, att en afgjutning af originalmodellen till medaljen öfver stats- rådet LinDELÖF skulle af Societeten inlösas och att kostna- derna härför med 100 mark skulle påföras den vinst, som uppstått genom medaljens försäljning. Societeten fann godt härtill bifalla. Direktor MeELraAnber hade inlämnat en räkning å Fmk 235: 94 för en af honom på Societetens uppdrag under sist- lidne Februari månad företagen resa till Petersburg och Pawlowsk, samt Viborg och Kotka. Likaså hade assistenten HEInricHs ingifvit räkning å Fmk 46: 60 för en 1 Augusti 1907 på uppdrag företagen resa till Porkkala fyr för inspektion af de meteorologiska instru- menten derstädes. Societeten beslöt insända dessa räknin- gar till Finans-Expeditionen i Kejserliga Senaten med an- hållan om åtgärd till beloppens utanordnande. Herr A. Donner föredrog ett protokollsutdrag från Hydrografisk-Biologiska Kommissionen hvarur framgick, att den kemiska assistentbefattningen vid Kommissionen inom fastställd tid: ansökts af filosofiemagistrarna M. H. PALOMAA och HENRIK WeEGzELiUs, hvilka hvardera till sin ansökan bi- lagt såväl styrkt meritförteckning som den förre sin nyss utgifna afhandling för licentiatgrad, den senare en afhand- ling i manuskript. På Kommissionens begäran hade profes- sorerna SUNDVIK och RINDELL afgifvit ett förberedande utlå- tande och framhäålles deri, att hvardera sökandena genom sina studier och sin föregående verksamhet äro väl förbe- redda för befattningen och äfven genom sina öfriga egen- skaper dertill synnerligen lämpliga, men att sökanden PaALo- MAA genom sin längre vistelse vid Universitetet vunnit ett försteg och redan hunnit utgifva ett förtjenstfullt licentiat- specimen, hvarför han torde böra ställas framom medsökan- den. På grund af såväl detta utlåtande som af de upplys- ningar, meritförteckningarna vidhandengåfvo, hade Kommis- sionen äfvenledes stannat vid den åsigt, att åt sökanden Pa- 22 Förhandlingar. LOMAA borde gifvas företrädet, och beslutit hos Societeten föreslå, att befattningen skulle anförtros honom. Med anledning af den sålunda förebragta utredningen beslöt Societeten till kemisk assistent vid Hydrografisk-Bio- logiska Kommissionen utse assistenten vid Universitetets ker miska laboratorium filosofiekandidaten M. H. PALOMAA. På samma gång beslöt Societeten på framställning af Kommissionen, framförd af dess ordförande, att Herr PALo- MAA skulle tillträda assistentbefattningen den 1:sta April och från denna tid åtnjuta det dermed förenade arvodet, men att deremot anslaget för resultatens bearbetning skulle af förut- varande assistenten magister StTEnus bibehållas till den 1:sta Juli, med skyldighet dels att instruera sin efterföljare, dels att utföra de analyser af med hvarandra identiska vattenprof, hvilka Kommissionen nyligen fått emottaga och som enligt internationell öfverenskommelse skulle utföras enligt en ge- mensam plan. Från 1:sta Juli skulle deremot äfven detta anslag åtnjutas af Herr PALoMAA. Med anledning af sitt val till ständig sekreterare och med framhållande af olämpligheten af att flera af Societetens viktigaste funktioner skulle vara förenade på en hand an- höll Herr A. DOonnerR om befrielse från uppdraget att vara le- damot af Meteorologiska Utskottet. Ärendet bordlades till nästa sammanträde. I ledigheten efter statsrådet LinpELöF valdes till leda- mot af Delegationen för de vetenskapliga föreningarna Herr A. DOonserR och, emedan denne förut varit suppleant, till suppleant Herr HJ. TALLQVIST. Societeten upptog till slutlig behandling frågan om bort- gifvande af pris ur de LÄNnGMaAnska medlen, hvarvid Herr PALMÉN, som fungerat såsom sekreterare 1 den för frågans förberedande nersatta komitén, uppläste komiteéns betänkande. Frågan föranledde en längre diskussion, hvarunder särskilda förslag framställdes. Med anslutning i hufvudsak till komiténs förslag stannade Societeten dels på grund af enhälligt beslut, dels efter verkställd omröstning vid beslutet att ur den för prisutdelning disponibla summan, som utgjorde tretusen mark, borde enligt Societetens närmare bestämmande ett belopp af ettusen mark utgifvas såsom pris inom enhvar af Societe- Förhandlingar. 23 tens tre sektioner och beslöt Societeten derefter genom för hvarje sektion särskildt företaget afgörande, att inom hvar och en af sektionerna två likastora pris skulle utdelas för de två arbeten, hvilka af sektionerna främst ansetts böra komma i betraktande. Vid prisutdelningen borde de till samma sektions område hörande arbetena omnämnas i den ordning och med i sammandrag den motivering, sektionerna och ko- mitén förebragt, men sektionerna åter i den följd, i hvilken de upptagas i $ 1 af societetens stadgar. I enlighet härmed hade BSocieteten, med uttalande af, att Societeten ansett professor ÖsSIAN ASCHANS arbete ,Che- mie der alicyklischen Verbindungen" såsom ett synnerligen förtjänstfullt och betydande sammelverk af på sitt område grundläggande betydelse vara väl värdt att komma i åtanke vid prisutdelningen, men likväl denna gång böra ställas utom täflan, då detsamma redan af Universitetet i Göttingen blifvit belönadt med det stora Valbrugska priset, beslutat, att ett pris af 500 mark skulle tilldelas enhvar af här nämnda vetenskapsmän, nämligen: 1:o inom Matematisk-Fysiska Sektionens vetenskaps- område: professorn KaArRL FRITHIOF SUNDMAN för hans genom skarp- sinnig matematisk bevisföring och djup sakkännedom ut- märkta arbete ,Recherches sur le probléme des trois corps", deri han genom en originell undersökningsmetod lyckats inom den celesta mekanikens vigtiga och svårbehandlade område såväl ernå nya resultat som förfullständiga och strängt bevisa tidigare funna och ingeniören O. Tröstept för den vetenskapligt ge- digna och mönstergilla framställning af Pitkäranta gruffält, han gifvit i sitt på långvarig forskning grundade arbete Die Erzlagerstätten von Pitkäranta am Ladogasee", hvari han genom sinnrika förklaringar af malmbildningens beroende af omgifvande bergart lyckats i oväntad grad kasta ljus öf- ver det svåra problemet om processer, som ägt rum på större djup under jordytan; 2:o inom Naturhistoriska Sektionens område: filosofiedoktorn Viktor FERDINAND BrRoTHERUS för den samvetsgrannt genomarbetade skildring af mossornas syste- 24 Förhandlingar. matiska hufvudgrupper, han i afdelningen , Bryacea" af ett stort encyklopediskt verk öfver de naturliga växtfamiljerna lämnat och hvarigenom han såsom frukt af långvarig forsk- ning och koncentreradt arbete åstadkommit en hufvudcodex i systematisk bryologi och lektorn filosofiedoktorn HJALMAR SCHULMAN för hans arbete , Vergleichende Untersuchung iäber die Trigeminus Musculatur der Monotremen, sowie die dabei in Betracht kommenden Nerven und Knochen", hvilken innehåller en vacker och koncis utredning af en neuromuskelgrupp hos några lägst stående däggdjur och har gett uppslag till järnfö- rande anatomisk utredning af motsvarande delar äfven hos andra djur; och 3:0 inom Historisk-Filologiska Sektionens gebit: professorn EDVARD WESTERMARCK för hans stora arbete , The Origin and Development of moral Ideas, I", hvilket kan betecknas såsom ett ,standard work" för den etiska ve- tenskapen och deri han på grundvalen af ett 16-årigt inten- sivt arbete kritiskt sammanställt ett utomordentligt rikhal- tigt material af empiriska data, strängt och grundligt bear- betat detta samt ledt sig till allmänna principiella sannin- gar på moralfilosofins område och sålunda sökt uppbygga etiken på antropologins och etnologins grund samt docenten doktor Oskar FREDRIK HULTMAN för den af sträng metod och nya uppslag utmärkta samt om vidsträckt beläsenhet vittnande ytterst noggranna undersökning af den fornnordiska ljudläran och den skarpsinniga belysning af språkhistoriska spörsmål, han gifvit i sitt arbete , Hälsinge- lagen och Upplandslagens ärfda balk." Tre förslag till inval af ledamöter inom WNocietetens Matematisk-Fysiska Sektion gjordes, nämligen tvänne af Herrar E. HjJeEnt och TH. HomÉn och ett af Herrar fat DONNER och E. LINDELÖF. Den 13 April 1908. Till protokollet antecknades, att Öfverstyrelsen för Lots- och Fyrinrättningen till Societeten öfversändt redovis- Ab Ja Förhandlingar. 25 ning öfver den summa af 288 Fmk, hvilken af Societeten till Öfvertyrelsen levererats för att såsom ersättning för under år 1906 verkställda vattenhöjdsobservationer tilldelas särskilda lotsar. Anmäldes, att till Societeten inkommit programmet för den internationella kongressen för historiska vetenskaper; hvilken komme att hållas i Berlin instundande Augusti månad. Den vid senaste sammanträde bordlagda frågan om skriftutbyte med Rumäniska Vetenskaps-Societeten afgjordes 1 anslutning till det förslag, hvilket herrar TiGERsTtEDT och A. Donner på uppdrag framställde, och i anslutning till hvad nämnda BSocietet främst syntes finna önskvärdt sålunda att till densamma skulle öfversändas Öfversigten från och med år 1897 samt framdeles. I bref till aflidne ständige sekreteraren hade förestån- daren för universitetsbiblioteket i Täbingen anhållit om skrift- utbyte emellan Societeten och nämnda bibliotek samt i så- dant afseende erbjudit särskilda skrifter 1 utbyte, hvaraf. ock ett prof bilagts. MNSocieteten beslöt, att nämnda bibliotek skulle erhålla Societetens samtliga härefter utkommande skrifter samt af äldre skrifter sådana, af hvilka förefunnos ett större antal exemplar. ÅMeterologiska Utskottets vägnar meddelades, attutskottet den 30 Mars företagit föreskrifven inventering af Anstaltens penningemedel samt öfver år 1907 inköpta instrument och inventarier samt inlämnades häröfver berättelse åtföljd af förteckningar. ”Tillika meddelades att en fullständig invente- ring af såväl instrument som boksamlingen i Anstalten se- nare komme att af utskottet företagas, så snart den nyut- nämnda direktorn fullt hunnit göra sig förtrogen med sam- lingarnas innehåll och brister. Som antecknades. Herr O. M. ReuTteER inlämnade för intagande i Acta en afhandling med titel: , Bemerkungen äber nearktische Cap- siden nebst Beschreibung neuer Arten". Uppsatsen som ti- digare varit afsedd för Öfversigten, hade på grund af till- kommet material underkastats ny bearbetning och dervid vuxit i omfång, hvarför förf. med förändrande af den förra anordningen ansåg den bättre lämpa sig för Acta. 26 Förhandlingar. Till införaude i Acta inlämnade herr SLottE en afhand- ling: »,Ueber den molekularen Druck und die Oberflächen- spannung geschmolzener Metalle." Äfvenledes för Acta anmälde herr E. REUTER en afhand- ling med titeln: Zur Morphologie und Ontogenie der Aca- riden mit besonderer Beräöcksichtigung von Pediculopsis gra- minum (E. Reut.) och gaf i anslutning härtill en ingående redogörelse för sina forskningar 1 ämnet, dervid särskildt uppehållande sig vid metamorfoserna och deras afkortande hos Acaridae. Tillika anhöll herr REUTER om att utöfver de författare tillkommande 50 separaten ännu erhålla 150 sådana eller inalles 200 exemplar. HBSocieteten biföll härtill. Till införande i Öfversigten anmälde herr SönpDELL en afhandling: Die Wanderung der Energie im elektromagne- tischen Felde, nach J. H. PoinTtInG.'' Herr LEVANDER föreslog, att Societetens årsberättelse och berättelsen öfver Meteorologiska Centralanstaltens verk- samhet hädanefter skulle tryckas äfven på finska språket samt jämte lämpliga andra i Societetens skrifter ingående uppsatser utdelas till observatörer af såväl meteorologiska som fenologiska data. Sedan förslaget understödts af sekrete- raren, beslöt Societeten att nämnda berättelser från och med detta år skola utgifvas på landets båda språk. — Tvänne andra förslag af Herr LEVANDER nämligen om möjlighet för Societeten att vid nämnda försändelser begagna sig af sin portofrihet samt om att genom utdelande af me- daljer till särskildt förtjänte observatörer lifva intresset för iakttagelsers anställande hänskötos till Meteorologiska Utskottet. Slutligen väckte Herr LEVANDER förslag om ett särskildt redaktionsutskott för de fenologiska iakttagelserna. På grund af vid senaste sammanträde väckta förslag om inval af nya medlemmar af Societeten inom dess Mate- matisk-fysiska Sektion och sedan nämnda Sektion enhälligt tillstyrkt dessa förslag, skreds nu till ballotering och utföll: denna sålunda, att till medlemmar af Societeten utsågas: professorn i agrikulturkemi och agrikulturfysik vid Universitetet filosofie doktorn Arthur Rindell; Förhandlingar. 27 ordinarie läraren i allmän kemi vid Polytekniska Institu- tet, professorn, filosofiedoktorn Gustaf Komppa och extra ordinarie professorn i astronomi vid Universite- tet flosofiedoktorn Karl Frithiof Sundman och skulle medlemsbref de invalda omedelbart till- ställas. Sedan vid senaste sammanträde Herr A. DONnnER på grund af sitt val till Societetens ständige sekreterare anhål- lit att blifva befriad från ledamotskap i Meteorologiska Ut- skottet samt Societeten dertill bifallit och då professor ME- LANDER genom sin utnämning till Anstaltens direktor icke mera kunde kvarstå såsom suppleant i utskottet, skreds till val af en ordinarie ledamot och en suppleant i Meteorolo- giska Utskottet och utföll detsamma sålunda, att till ordina- rie medlem utsågs Herr A. RInDELL samt till suppleant Herr HJ. TALLQvisT. Samtidigt berördes frågan om lämpligheten af utskottets förstärkande med en representant för fenologin och erkändes densamma i princip, men framhölls tillika, att, då i Hydrografisk-Biologiska Kommissionen förutom Fiske- riinspektören och Meteorologiska Anstaltens direktor samt Meteorologiska Utskottet ingår en särskildt vald medlem af Societetens Naturhistoriska Sektion, det vore olämpligt att öka antalet ledamöter 1 Kommissionen och sålunda göra densamma mera ovig. Syftet med den ifrågasatta åtgärden ansåg mHocieteten derför för närvarande bäst kunna uppnås derigenom, att Societeten nu beslöt att till Meteorologiska Utskottet adjungera Herr LEVANDER för alla de frågor, hvilka på något sätt kunde anses äga sammanhang med fenologin. Till medlemmar af Regionalbyrån för den internationella katalogen öfver vetenskaplig litteratur utsåg Societeten i le- digheten efter Herr L. LinpELöF och med ökande af medlem- marnas antal till fyra Herrar E. LInDELÖF och LEVANDER. Den 29 April 1908 (efter slutad årshögtid.) Sedan Herr TiGErstebptT nu tillträdt ordförandeskapet, skreds till val af viceordförande för det kommande året och 28 Förhandlingar. utföll detsamma sålunda, att Herr TIKKANEN dervid erhöll samtliga afgifna 24 röster. Herrar BrRoTHERUS och SUNDMAN framförde till Societeten sin tacksamhet för dem tillerkända vetenskapliga pris ur de Längmanska medlen. Den 4 Maj 1908. (extra möte) I anledning af från särskilda håll uttalade önskningar hade WNSocieteten sammankallats för en förberedande diskus- sion beträffande önskvärdheten af eventuella förändringar i Societetens organisation samt om åtgärder, som kunde vara egnade att öka intresset af Societetens sammankomster. Sedan på ordförandens uppmaning sekreteraren gifvit . en längre exposé af de synpunkter, som dervid kunde komma i betraktande, vidtog en liflig diskussion, under hvilken yt- terligare särskilda förslag framställdes. Dervid enade sig BSocieteten om, att de åtgärder, som kunde vidtagas, borde hålla sig inom ramen af Societetens stadgar och att någon förändring af dessa icke borde ifråga- komma. Antalet medlemsplatser inom hvarje sektion borde sålunda fortsättningsvis förblifva fast; deremot kunde, der förhållandena syntes påbjuda sådant, antalet medlemsplatser ökas och behöfde icke inom de olika sektionerna vara lika stort. I detta afseende inlämnade herr v. BonsborFF här bi- lagda förslag för Historisk-Filologiska Sektionens vidkom" mande. Till Finska Vetenskapssocieteten. Från vetenskapssocietetens första tider ha inom so- cieteten de fysisk-matematiska och mnaturalhistoriska sträf- vandena intagit den afgjordt främsta platsen medan de his- toriska och filologiska i allmänhet befunnit sig i en mer el- ler mindre anspråkslös ställning. Dels har detta berott därpå att de matematiska och naturvetenskapliga disciplinerna varit representerade af tvänne sektioner under det att endast en Förhandlingar. 29 sektion varit förbehållen för de historiska och filologiska samt de till dem angränsande vetenskaperna. Dels ha — åtminstone i någon mån till följd af nämnda omständighet — de sistnämnda ämnena i högre grad än de förra varit företrädda genom lärda och literära samfund — såsom Finska och Svenska literatursällskapen, Historiska och Kyrkohistoriska samfunden, Finsk-ugriska sällskapet, Nyfilologiska föreningen m. m. — hvilka haft till uppgift att befrämja någon sär- skild del af det humanistiska vetenskapsområdet. Därför ha väl också främst sådana forskningsarbeten kommit att ingå bland de af societeten utgifna publikationerna, hvilka icke kunnat understödas genom något särskildt lärdt samfund el- ler genom sådant icke kunnat erhålla afsedd spridning. Men om sålunda det ojämna förhållandet mellan de na- turvetenskapliga och humanistiska sträfvandena inom socie- teten finner sin naturliga förklaring i nu nämnda och andra omständigheter, vid hvilka det vore onödigt att dröja, och om det också med skäl kan antagas, att någon större för- ändring 1 detta hänseende åtminstone under den närmaste framtiden icke kommer att inträda, har bland medlemmar af den historisk-filologiska sektionen det önskningsmål fram- trädt, att de genom denna sektion representerade vetenska- perna måtte i högre grad än härintills framträda på socie- tetens arbetsområde. Naturligtvis skulle detta önsknings- mål befrämjas genom att sektionens medlemmar intensivare deltoge i det gemensamma arhetet och genom att andra, utom societeten stående idkare af de humanistiska veten- skaperna förmåddes att inlämna sina arbeten till publikation genom societeten. Men helt visst skulle ändamålet lättare uppnås, om medlemstalet inom historisk-flologiska sektionen ställdes i en riktigare proportion än härintills till representan- terna för de reala vetenskaperna. Kändt är, hurusom bland his- torisk-filologiska sektionens närvarande ledamöter flere — så mycket de än intressera sig för societetens sträfvanden — genom ålder eller värksamhet på andra områden varit och äro för- hindrade från aktivt deltagande i vetenskapssocietetens ar- beten. Däremot finnes det utanför societeten rätt många re- presentanter för de historiska och filologiska samt de till dem nära stående filosofiska och statsvetenskapliga discipli- 30 Förhandlingar. nerna, hvilka icke endast vore väl förtjänta att vinna in- träde inom societeten, utan måhända äfven genom sina in- sigter och sin arbetsförmåga skulle befrämja societetens sträfvanden. Genom deras inkallande skulle den heder, som ett inval till vetenskapssocieteten ju måste anses beteckna, på ett jämnare sätt fördelas bland vetenskapsidkarene i lan- det, såsom idén med en vetenskapssocietet också skulle bättre tillgodoses, om vid invalen äfven de vetenskapsgrenar blefve ihågkomna, hvilka, på något undantag när, icke varit repre- senterada till följd af den på sin tid förklarliga, men åt- minstone numera alldeles föråldrade formuleringen af 8 4 i Vetenskaps-societetens statuter. Häraf skulle nu följa det önskningsmål, att antalet medlemmar inom Bao adatotridrris/ he pirsgreunas alt Fa ; - srgsilbabslletmo uni benet MPN JIA BE arbetat nebhäskiip Boone Pt Hitreruttiag | OS akE SUIT odon das åta loblimnekuske Bör al | santletsnelextesk adäinptorskiekk Ininoktrastd if sana era Hob. silmbägia Hi, löne! anve bisadin. PORtöStå a eo förs kens godlgörslan, oväbban Fosters Ii Bh Ye CM y må | RS mn k Vr - i LA ALMÉN TÖls är ÅSA | Pe RILUCK E Vv AaRnod uma mt titafus Bor - Ä sö 3 h XY - & SELL FL - KOPI v Sa | q 1 utt ; NN a i q É 3 6 uå döt ble san | V- vy + 1 Dart jr " KE i ” - & Le ' i f | | jr F 25 || J (AA SE 4 + ST År KING + REmNös $ um v LJ af STR ” "SÅ a = . - fö | (Å ” SS q KT RN n j Un ve od i , - Å i CN LL JE ' OS 4 4 U Å Li oc E Å i ' f . k UL | ie ÅA tu 4 i LR ” nn EN ” 4 r yr ( e sn Or 0 4 14 i f - å 4 (ANDELOÖP 1 Fr : Få ELO Ce a Accroissement de la Bibliotheque de la Soeiété des Sciences de Finlande du 22 mai 1907 au 25 mai 1908. A. Publications recues å titre d'échanges. Europe. Finlande. Helsinki. — Helsingfors. Keisarillinen Suomen Senaatti. — Kej- serliga Senaten för Finland. Suomen Suuriruhtinaanmaan Asetuskokoelma: 1906: 67, 1907:71, 2,'8—=58,; 1908: 1—=7, "11. Storfurstendömet Finlands Författningssamling: 1906: 67, 1907: 1, 2, 8—58, 1908: 1—7, 11. COopHurr IlocraHoBieHii Bexakaro KHaxecrBa PAHIAAN- CHarö : 19067 767; UIOTE TT 2858, 1908-747, 11. — — Tilastollinen Piäätoimisto. — Statistiska Centralbyrån. Bidrag till Finlands officiella statistik. I A. Handel: Månadsrapporter: 1907: g8—12, 1908: 1—3. I B. Sjöfart: 26. VII A. Sparbanksstatistik: 16. INGVAR md ustristatistik: 21: 202220 I. XX. Järnvägs-statistik: 36. XXV. Pantlåne-statistik: 8, 9. XXVI A. Arbetsstatistik: 2—24. Accroissement de la Bibliothéque. Lisiä Suomen viralliseen tilastoon. I A. Kauppa: Kuukausikertomukset: 1907: 8—12, 1908: 1—3: I B. 'Merenkulku: 26. XI. Lääkintölaitos. — Medicinalverket: 23. XVII) Teollisuustilastoa: 201-20 2250M2 Sc XX. Rautatie-tilasto: 36. XXV. Panttilainaus-tilasto : 8, 9. XXVI A. Työtilastoa : 2—4. Statistiska meddelanden: 1— 4. Statistisk Årsbok för Finland: 1907. Helsinki. — Helsingfors. Tullihallitus. — Tullstyrelsen. Yleiskatsaus Suomen tuontiin ja vientiin vuonna 1907. Tullihallituksen tilastollisen konttorin ennakko- ilmoitus. Öfversikt af Finlands import och export år 1907. Provisoriskt meddelande af Tullstyrelsens statisti- ska kontor. Maanviljelyshallitus. — Landtbruksstyrelsen. Tiedonantoja: 53, 54. Meddelanden : 53, 54. Teollisuushallitus. — Industristyrelsen. Tiedonantoja : 42—44. Meddelanden 42—44. Geologiska kommissionen. Bulletin: 19—23. Suomen Maantieteellinen Seura. -— Sällskapet för Fin- lands Geografi. Fennia: 23. Geografiska Föreningen. — MOeneetse se Yhdistys. Tidskrift. — Aikakauskirja: 1907: » 1908: 1—2: Societas pro Fauna et Flora Heordd Meddelanden: 33. Finska Läkaresällskapet. Handlingar: 49: 6—12 0. tilläggshäfte, 50: 1— Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Toimituksia: 2635 3,/6073 24; 25,68: IIT6 I LOZEIIEI0SE IT: 3, 4, 11132, AA5G 027 116725 LIES SR Suomi: Jakso IV:5: Accroissement de la Bibliothéque. 3 Helsinki. — Helsingfors. Svenska Litleratursällskapet i Finland. Skrifter: 719—383. Förteckning öfver bestyrelse, ombudsmän, hedersleda- möter, korresponderande ledamöter och öfriga med- lemmar. — — Suomalais-Ugrilainen Seura. Aikakauskirja. — Journal: 24. Toimituksia. — Mémoires: 25. Apuneuvoja suomalais-ugrilaisten kielten opintoja var- ten. — Höälfsmittel fär das studium der finnisch- ugrischen sprachen: 3. — — Suomen Historiallinen Seura. > Asiakirjoja, jotka valaisevat Suomen kameralisia oloja. — Handlingar till belysande af Finlands kamerala förhållanden : 7. — — Suomen Muinaismuistoyhdistys. — Finska Fornminnes- föreningen. Aikakauskirja. — Tidskrift: 19. Suomen Museo. — Finskt Museum: 14. Åbo. — Kejserliga Finska Hushållningssällskapet. Årsberättelse: 1904—0ö. — — Åbo stads historiska museum. Bidrag till Åbo stads historia: Ser. 1: 14. Allemagne. Augsburg. Historischer Verein fir Schwaben und Neuburg. Zeitschrift: 33. Bamberg. Naturforschende Gesellschaft. Berieht: 19, 20. Berlin. Königl. Preussische Akademie der Wissenschaften. Abhandlungen: 1906, 1907. Sitzungsberichte: 1907: 1—53, 1908: 1- 23. — — Deutsche Entomologisehe Gesellschaft. Deutsche Emntomologische Zeitschrift: 1908: 1—3. Bonn. Naturhistorischer Verein der preuss. Bheinlande, West- falens und des Reg.-Bezirks Osnabruck. Verhandlungen: 63: 2, 64: 1. 4 Accroissement de la Bibliotheque. Bonn. - Niederrheinische ARR fir ER und Heilkunde. Sitzungsberichte: 1906: 2, 1907: Braunschweig. Verein fiir Nabeorösnåre Jahresbericht: 15. Bremen. Meteorologisches Observatorium. Deutsches Meteorologisches Jahrbuch: 1906. Cassel. Verein fiir Naturkunde. Abhandlungen und Bericht: 51. Charlottenburg. Physikalisch-Technische Reichsanstalt. Mitteilung: Die Tätigkeit im Jahre 1906. Därkheim. Pollichia, naturwissenschaftlicher Verein der BRhein- pfale. Mitteilungen: 22 nebst Beilagen. Erlangen. Physikalisch-medizinische Sogietät. Sitzungsberichte: 1906. i Frankfurt a. M. Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft. Abhandlungen: 30: 3 Bericht: 1907. Festschrift zur Erinnerung an die Eröffnung des neuer- bauten Museums am 13. X. 1907. Giessen. Oberhessische Gesellschaft fir Natur- und Heilkunde. Bericht: N.: F. Medizin. Abt. : 2. ; Naturwiss. Abt.: 1 Görlitz. Oberlausitziscehe Gesellschaft der Wissenschaften. Neues Lausitzisches Magazin: 83. Codex diplomaticus Lusatiae superioris: II: 3. Göttingen. Königl. Gesellschaft der Wissenschaften. Abhandlungen: Philol.-Histor. Klasse: N. F. 9: 1—5. 3 Math.-Phys. > VÄNERNS ee GR Nachrichten: Philol.-Histor. Klasse: 1907: 1—3, Bei- heft, 1908: 1, Nachrichten : Math.-Phys. Klasse: 1907: 1—5, 1908: 1 - Geschäftliche Mitteilungen: ” 1906: 2, IKSLO EN 2 Greifswald. Naturwissenschaftlicher Verein fiir Neuvorpommern und HKiigen. Mitteilungen: 38. Acceroissement de la Bibliotheéque. d Halle. Kaiserl. Leopoldinisch-Carolinisehe Deutsche Akademie der Naturforscher. Nova Acta.—Abhandlungen: 13, 85—387. Leopoldina: 42, 43: Hamburg. Verein fin naturwissenschaftliche Unterhaltung. Verhandlungen: 1905-1907 (13). Jena. Medizinisch-naturwissenschaftlicehe Gesellschaft. Zeitschrift för Naturwissenschaft: 42: 2, 3, 43: 1 Leipzig. Königl. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften. Abhandlungen: Philol.-Histor. Klasse: 23: 4, 25: 2—5, 20 j Math.-Phys. FANA RR) (SS Berichte: Philol.-Histor. Klasse: 59: .1i—3. ö Math.-Phys. REVS LO SA erg fn — — Hirstl. Jablonowskische Gesellschaft. Jahresbericht: 1907. — — Naturforsehende Gesellschaft. Sitzungsberichte: 1906. — — Verein fir Erdkunde. Mitteilungen: 1906. Marburg. Gesellschaft zur Beförderung der gesamten Natur- wissenschaften. Sitzungsberichte: 1907. Miänchen. Königl. Bayerische Akademie der Wissenschaften. Abhandlungen: Philos.-Philol. Klasse: 24: 2 3 Math.-Phys. SMP RR Sjö Histor. : 24: SHinesbotditek Philos.-Philol. und Sara Klasse: 1907: 1=3;1908:-1; Math.-Phys. lass 1907: i—3. aug Otto, Wilhelm von Christ. Gedächtnisrede am TO:KEEE 1907: Närnberg. Germanisches Nationalmuseum. Anzeiger: 1906: 1—4. Osnabräck. Nuturwissenschaftlicher Verein. Jahresbericht: 16. Potsdam. Astrophysikalisehes Observatorvum. Fabublikationen:: 15:44 18:52 Photographische Himmelskarte. Katalog: Bd 4. 6 Accroissement de la Bibliothéque. Stuttgart. Mathematisch-Naturwissenschaftlicher Verein in Wirt- temberg. Mitteilungen: Ser. II: 9: 1—23. Wiesbaden. Nassauischer Verein fiir Naturkunde. Jahrbächer: 60. Wiärzburg. Physikalisch-medicinische Gesellschaft. Verhandlungen: N. F. 39: 1—4. Sitzungsberichte: 1906: 1—7, 1907: 1—4. Autriche. Bränn. Naturforschender Verein. Verhandlungen: 44. Bericht der Meteorologischen Commission: 24. Graz. — Historischer Verein fir Steiermark. Zeitschrift: 5: 1—4. Klagenfurt. Naturhistorisehes Landesmuseum fir Kärnten. Carinthia II: 97: 1—6, 98: 1. Kraköw. Académie des Sciences. — Akademie der Wissenschaften. Bulletin international. — Anzeiger: Classe de Philologie. Classe d'Histoire et de Philosophie. — Philol. Klasse. Hist.-philos. Klasse: TIONER 0 Classe des Sciences mathématiques et naturelles. — Math.-naturwiss. Ulasse: 1907: :—10, 1908: 1—3. Katalog literary naukowej polskiej: 6: 3, 4, 1: 1, 2. Lvöw (Lemberg). Hayroee Toeapucmeo imenu Ileeuenxa. — Sev- cenko-Gtesellschaft der Wissenschaften. Chronik : 1906: 3, 4, 1907: 1—3. Prag. Öeskå Akademie Cisare Frantiska Josefa I. iRozpravy > Iiida 1: 34-316, "2: 145 15) oc KeNDRe Vöstnik: 14, 135. Sbirka Pramenåv ku poznåni literårniho Zivota v Cechåch, na Moravö a v Slezsku: Skupina 1: 7, ERS NIRO So eNOR Historicky Archiv: 25—29. Archiv pro Lexikografii a Dialektologii: 4, 6: 1, 2. Bulletin international: Classe des sciences mathéma- tiques, naturelles et de la médecine: 9: 2, 10: 1, 2. Triest. Wien. Acceroissement de la Bibliothéque. 7 Almanach: 16, 17. Bibliotéka klassikå feckych a fimskych: 11—14. Filosofickå Bibliotheka: 2: 1. Zibrt, Öenék, Bibliografie Öeské Historie: 3: 2, 3. Beborovsky, J., a Pleåk, Fr., Elektrochemie. Bayer, Fr., Katalog Ceskych fossilnich obratlovci. Chodounsky, K., Nastuzeni a choroby z nastuzeni. Krepinsky, Max., O poméru pfedlohy Hartmanova Gregoria k starofrancouzskym legendåm o Sv. Rekofi. Pavlicek, Ant., Dodatek ke spisu , Sék ve väédé a v zakonodäårstvi”. Poéöta, Filip, Rukovét palaeozoologie. Öäåst 1—2. RBeychler, A., Chemie fysikålnå. Winter, Z.; Dejiny Tfemesel a obcechodu v techåch v XIV. a v XV. stoleti. I. RB. Osservatorio marittimo. Rapporto annuale: 1903. Kaiserl. Akademie der Wissenschaften. Sitzungsberichte: Philos.-Histor. Klasse: 151—1353. . : Math.-Naturwiss. Klasse: 115: Abt. I: 1—10, II a: 1—10, IT b: 1—10, III: 1—10. Mitteilungen der Erdbeben-Kommission: N. F. 31. Almanach: 1906. K. EK. Naturhistorisehes Hofmuseum. Annalen: 21: 2—4. K. K. Zentral-Anstalt fir Meteorologie und Geody- namik. Jahrbächer: N. F. 42. Österreichische Kommission fiir die Internationale Erd- messung. Astronomische Arbeiten des K. K. Gradmessungs- Bureau: 14. Protokoll äber die am 29. XII. 1905 abgehaltene Sitzung. K. K. Geologische Beichsanstalt. Abhandlungen: 16: 2, 18: 2. Jahrbuch: 57: 1—4, 58: 1. Verhandlungen : 1907: 4—18, 1908: 1. 8 Wien. Accroissement de la Bibliothéque. K. K. Zoologiseh-Botanische Gesellschaft. Abhandlungen: 4: 1—3. Verhandlungen: 57. — — Naturwissenschaftlicher Verein an der Universität. Mitteilungen : 5: 6—11. Festschrift anlässlich der Feier des 25-jährigen Be- standes. November 1907. — — Verein zur Verbreitung naturwissenschaftlicher Kennt- Nisse. Schriften: 47. — — Anthropologische Gesellschaft. Mitteilungen: 37: 2—6. Belgique. Bruzelles. Académie Royale. Libge. Bulletin de la Classe des Sciences: 1906: 5—12, 1907: 1—5. Mémoires. Collection in-4:0: Ser. 2: I: 5 , IN=S02 SEE 20 Annuaire : 1907. Observatoire royal. Annuaire météorologique: 1901—1906, 1908. S astronomique: 1907, 1908. Annales: Physique du globe: Nouv. Sér.: III: 3. » ométeorologiques: Nouv. Ser.: d—14. + FE ENSLndOnO be jLsN Sh de Bo til I. Bulletin climatologique de I'année 1899: 1 Observations mppopriilbotaee faites å Ved en 1900, 1901, 1902. Str pöblmt, P., Delvosal, J., Philippot, J., Delporte, E., et Merlin, E., Les observations astronomiques et les astronomes. Société entomologique. Annales: 50. fue. IR - Société Boyale des Sciences. Mémoires: Sér. 3: 6, 7. Société géologique de Belgique. Annales: 33: 3, 34: 1, 2 Accroissement de la Bibliothéque. =. 9 Danemark. Kygbenhavn. Kongel. Danske Videnskabernes Selskab. Oversigt: 1907: 2—6, 1908: 1. Mémoires: Section des Sciences: Ser. VII: 3: 2, 4: Öm ON S Section des Lettres: Sér. VI: 5: 4, Sér. NE dal ba Espersen, J. C. S., Bornholmsk Ordbog. — — Carlsberg Laboratoriet. Meddelelser: 7: 1. — — Conseil permanent international pour Vexploration de la Mer. Publications de circonstance: 371—41. Bulletin trimestriel des résultats acquis pendant les croisieres périodiques: 1906—07: 1—23. Rapports et Procés-verbaux de réunion: 7—9. — — Kommissionen for Havundersogelser. Meddelelser: Ser. Fiskeri: 1: 5, 2: 4—38. 7 Plan kton sel set. H > FEV ATögran: VÄSAD. Skrifter: 4. France. Bordeauz. Société des Sciences physiques et naturelles. Procés-verbaux des séances: 1905—06. Observations pluviométriques et thermométriques: 1905—06. Cinquantenaire de la Société 15—16 janvier 1906. Caen. Société Linnéenne de Normandie. Bulletin : Sér. 5: 9. Mémoires: 22. Cherbourg. Société nationale des sciences naturelles et mathé- matliques. Mémoires : 35. Lyon. Société Linnéenmne. Annales: 53. 10 Accroissement de la Bibliotheque. Lyon. Société d Agriculture, Sciences et Industrie. Annales: 1906. Montpellier. Académie des Sciences et Lettres. Mémoires de la Section des Sciences: BSeér. II: 3: 3, 5—17. Nancy. Société des Sciences. Bulletin des séanees: Ser. III: 7: 2, 3, 8: 1 Paris. Académie des Sciences. Comptes-rendus: 144: 1—25, 145: 1—27, 146: 1—13. — — Muséum d Histoire naturelle. Bulletin: 1906: 6, 7, 1907: 1—6. — — Musée Guimet. Bibliotheéque d'études: 12, 22, 23. Revue de I'histoire des religions: 93: 2, 3, 54: 1—3. — — Société de Geographie. Bulletin (La Geographie): 14: 2—6, 15: 1—6, 16: 1—3. — -— Société mathématique de Framce. Bulletin: 35: 2—4, 36: 1, 2. — -— Ecole Polytechnique. JÖOranell3 SG Ae la Rennes. BSociété scientifique et médiecale de VOuest. Bullet stl9: 20-47 16:15 Toulouse. Faculté des Sciences de VUniversité. JAGorogNlEDS (5 Dy cg MA I Grande-Bretagne et Irlande. Cambridge. Philosophical Society. Proceedings: 14: 2—4. Transactions: 20: 13—16. Dublin. Boyal Irish Academy. Proceedings: 26: B: 10, OC: 9, 1416); 020:0A SET 0 0: 1—4. — — Boyal Society. Proceedings, Economic: 1: 10, 11. 35 Scientific: 11: 16—20. Transactions, Scientific: 9: 6. Acceroissemeut de la Bibliothéque. 11 Edinburgh. Royal Society. Proceedings: 27: 3—5, 28: 1—4, Transactions: 45: 2, 3. Liverpool. Literary and Philosophical Society. Proceedings: 59, 60. London. Royal Society. Philosophical Transactions: Ser. A: 207: 416—430, ber. sB: 199:5258--260) Proceedings: Vol. 79: Ser. ÅA: 530—535, Ser. B: 532— 535, 80: Ser. A: 536—-339, B: 536—539. Year-Book: 1908. — — RBoyal Astronomical Society. Monthly Notices: 67: 6—9, 68: 1— — — Zoological Society. Proceedings: 1906: Nov.—Dec. 1907: Jan.—June. Transactions: 17: 6, 18: 1 — — Meteorological Offer Meteorological Observations at Stations of the se- cond order: 1903. Weekly Weather Report: N. S. 24: 19—33, 35—53, App. I—HI, 25: 1—20. Monthly Weather Report: 32: 4—6, 8--12, 33: 1— Annual Summary 1907. Report of the Meteorological Committee to the Lords Commissioners of H. M. Treasury: 1906—07. Hourly Readings obtained from the selfrecording In- struments at four Observatories under the Meteo- rological Council: N. S. 7. Observations at stations of the second order and at anemograph stations: 1908: 1—3. Hints to meteorological observers in tropical Africa. Manchester. Literary & Philosophical Society. Memoirs and Proceedings: 51: 3, 52: 1. Hongrie. Besztercze (Bistritz). Gewerbelehrlingsschule. Jahresbericht: 31, 32. 12 Accroissemont de la Bibliotheéque. Budapest. Magyar Tudomånyos Akadémia. Zagreb ( Bologna. Ertekezések, A ”Taäårsadalmi Tudomånyok Köreböl: 13:07 s A Történeti å 21: 1—4. 5 A Nyelv-és Szeéptudomånyok S TOM Ertesitö, Mathem. és Termeszettud.: 24: 3—5, 25: 1 va Areheologiai: 26: 3—5, 21: 1, 2, Közlemények, Nyelvtudomånyi: 36: 2—4, 37: 1 Å Mathem. és Természettudomånyi: 29:1,2. Rapport sur les travaux: 1906. Almanach: 1907. Monumenta Hungarize historica: 32, 33. Magyarorszagi Német Nyelvjäråsok: 3, 4. Nyelvtudomåny: 1: 1—3. Mathematische und Naturwissenschaftliche Berichte aus Ungarn: 23. P. Ovidu Nasonis Amores, ed. Geyza Néméthy. Kollånyi, Ferencz, A Magån kegyuri jog hazånkban, a közepkorban. Jancsoö, Miklös, Tanulmåny a våltölgk ”parasitåiröl. Heed St., Analecta recentiora ad historiam renas- centium in Hungaria litterarum spectantia. Domanovseky, Såndor, Kézai Simon Mester Krönikåja. Zrinyi, Miklos, Költöi mävel. Sgékesfövåros Statisetikai Hivatala. Statisztikai Evkönyve. — Statistisches Jahrbuch: 1905. Közleményei. — Publicationen: 36: 5, 38 Agram). Hrvatsko Naravoslovno Drustvo. Glasnik : 19. Hrvatsko Arheolosko Drustvo. jess karNEnSån9 Italie. Reale Accademia delle Scienze. Memorie: Classe di scienze morali, Sezione Storico- IRINOLO SCORE ers Acceroissement de la Bibliotheéque 13 Memorie: Classe di scienze morali, Sezione Giuridico: SLR rd Rendiconto: Classe di scienze morali: Ser. I: 1: 1. Statuto. Palermo. Circolo Matematico. iRendieontits23:137 240 pölar 25:11 8; Suppléemento ai Rendiconti: 2: 3—6, 3: 1. Annuario: 1907. Roma. Reale Accademia dei Lincei. Memorie: Classe di scienze fisiche etc.: Ser. V: 6: 15. Rendiconti: MET UTISmoralt vete: Ser. Vv: 10: NES 5 Yet NE SISICHGN eUC:A SORT VTR: I: 9—12, II: 1—12, 17: I: 1—38. Notizie degli scavi di antichitå: Vol. 3: 11, 12, Indici, 4: 1—10. e Rendiconto dell'adunanza solenne: 1907. Siena. Reale Accademia dei Fisiocritici. MAlttisr Ser, PVsrl905 110 Torino. BR. Accademia delle scienzge. Atti: 41: 13—15, 42: 1—11. Memorie: 56. Osservazioni meteorologiche: 1906. Norvége. Bergen. Museum. INArDooEElgOTNE Sars, G. 0., An Account of tbe Crustacea of Norway: D: 17—20. Kristiania. Videnskabs-Selskabet. Forhandlinger: 1906. Skrifter, Hist.-filos. Klasse: 1906: IMabN ENA teBVS > 7 1906: Stavanger. Museum. Aarshefte: 1906. Trondhjem. Det kongel. Norske Videnskabers Selskab. Skrifter: 1906. Dahl, Ove, Carl von Linnés Forbindelse med Norge. 14 Accroissement de la Bibliothéque. Pays-Bas. Delft. Technische Hoogeschool. De Gelder, G., De Berekening, de Bouw en het Be- driif van het Kabelnet der Gemeente Amsterdam. Van Iterson, G., Mathematische und mikroskopisch- anatomische Studien äber Blattstellungen. Van Gelder, J. K., Over de toepassing van de centri- fugaalkracht voor de scheiding en zuivering van ertsen en kolen. Koomans, N., Over den invloed der zelfinductie in te- lefoongeleidingen. Haarlem. Hollandsche Maatschappij der Wetenschappen (Société hollandaise des Sciences). Archives Néerlandaises des Sciences exactes et natu- relles: Ser: II: 12:03==5; fö:0-2: — — Musée Teyler. ATGIIVesI SC Mus pLOSET EET: Portugal. Porto. Academia Polytechnica. Annaes Scientificos: 2: 2—4, 3: 1. Roumanie. Bucarest. Institutul Metéorologic al Bomaniei. Analele: 18. Jasys. Université. Annales scientifiques: 4: 3—5. Acceroissement de la Bibliothéque. 15 Russie. Dorpat (Jurieff). Umn. Ynueepcumemes. YteHb4 3a0mcKA. — Acta et Commentationes Imp. Uni- versitatis Jurievensis (olim Dorpatensis): 1907: 3—9, 1908: 1—3. 7 Dissertationen & Programme: 1906—1907. — — Oöowecmeo Ecmecmeoucnormamenrei npu Mun. FOpoevckoms Yuueepeumemn. — Naturforscher-Gesellschaft bei der Universität. IlpotoKoxH. — NSitzungsberichte: 15: 4, 16: 1—3. — — Gelehrte Estnische Gesellschaft. Sitzungsberichte: 1906. Verhandlungen: 22: 1. Kasan. Dusukxo-mMamemamuueckoe O6wecmeo npu Hmn. Iuueep- cumemnmn. — Société physico-mathematique. HNagtcria. — Bulletin : Sér. II: 15: 4. Kharkow. Hmn. Yuueepcumemsz. — Université Impériale. JamucKA. — Annales: 1907: 1—4. Kiew. O6wiecmeo Ecmecmeoucnoimameaet. JanecKA : 20: 3. YKazatelb Pycckok anTepatYpBi MO MateMaTtHKB. Cep. 2. T. 5. Moscou. Meteorologisches Observatorium der Kais. Universität. Beobachtungen: 1903, 1904. 6 Schriften von Prof. Ernst Leyst. — — Mamenamuueckoe Ob6wecmeo. Marematzueckii COOpHAKp: 26: 1—3. Riga. Naturforscher-Verein. Korrespondenzblatt: 50. Arbeiten: N. F. 11. S:t Pétersbourg. Hmn. Axrademia Hayrs. — Académie Imp. des Sciences. SamucKA. — Mémoires: Ilo VHertopyro-Puxozor. orsbtaerin. — Classe Hist.-phil. Ser. VIII 7: 8, 8: 1—4. Ilo du3uako-Matem. otrbaeHin. Ser. VIII: 19: 1—11, 20: 1—5. HaBbcria. — Bulletin: Sér. 5: 23: 4, 5, 20: 3—5, BSér. 6: 1907: 9—18, 1908: 1—3. 16 Aceroissement de la Bibliotheéque. MN3Bbctia MOcTOAHHOÅR IMeHTPAIHOR ceficMmteckok KoMAccia. — Comptes rendus des Seances de la Commission sismique permanente: 2: 3. VaBtcria ottbxeHia PyccKaro sA3tKa MH GCIOBeEcCHOCTA: 12: 1 —4, COOPHAKT OTITKACHIS PYCCKATO A35IKA MH CIOBECHOCTH: 82,83. Ortuers o mNbaTeIBHOCTH IO dU3.-MaTeM. HH HCT.-ÖATOA. OTIBIeHIAME : 1906. Orttuett 0 rbarteaxpHocrA OotTAblaevis PpyccKaro A3MKa MH CIOBecHOCTA : 1906. . E:xeromHuKt 30010raueckaro Mysea. — Annuaire du Mu- sée Zoologique: 11, 12:-1, 2,4, Beilage. TozoBoii oruetb Teoxormueckaro Mysea: 1904, 1905. Tpyas Borannyueckaro Myaea. — Travaux du Musée Bo- tanique: 3, 4. TpyaBs Teoxormueckaro Myaea mveru Iletpa Bexnmkaro. — Travaux du Musée Geéeologique Pierre le Grand: 1: 1—5. JIpeBHe-CxaBstickaa Kopmuag XIV TuartygoBe Öe3b TOJKO- BAM: 3) 3 C6opHure Myasea mo antpomoxorin u aruorpadjin. — Publi- cations du Musée d'anthropologie et d'ethnogra- phie: 6. | Observatoire Constantin, Etude de I'atmospheére. Fasc. 2. Bapons, Xp., u Buccenoopps, I'., JarbnncKia HApoxHbA n&cHn. — Chansons populaires lataviennes: T. 3: 2. Bibliotheca Buddhica: tk:5t24, TI P:T VARE Bibliotheca Zoologica Rossica: II: 2: 1. Bielenstein, A., Die Holzbauten und Holzgeräte der Tetten: 1. BYZANTINA XPONIKA. — Bus3aHrilicKii B)PeMeHHUKB H3A. MONS pemakmiern B. 9. Perexa: 12:1—4, 13: 1—4. 3enporcxoeckKiUt, D. A., K+ Bompocy o05 ammiemb Taiimopo- BOT IIOJOCTU. Liapounoff, A., Sur les figures d'équilibre peu diffé- rentes des ellipsoides d'une masse liquide homogéne douée d'un mouvement de rotation: 1. Ortett 005 11:omt mpucyxgeHia mpemili MHTpomogaTa Ma- Kapisa: 1905. Accroissement de la Bibliothéque. 7 TlaMaTHAKA PYCCKaro 3aKOHOMaTeIbBCETBA 1649—1832 rr.: 2. Ilexapertit, I. K., O0pasituer HaponHoli IMTePaTYPH AKYTOBG: 1. Ilo202cees, Å. B., Yuett uncaeHHOCTU H COCTAaBA PaÖOuAXB BB Poccin. Radloff, W., OmsiTE CIoBapa TOPECKAXT Hapbyil. — Ver- such eines Wörterbuches der Tärk-Dialecte: 20. CaoBapp Pycckaro slanka: Tome 4: 1. CounHeHia IlymKruHa. Ilepenacka. Tome 1, 2. CouuHeHia II. JI. Yeovuneea: 2. TpyZer AKYTCKOÅ 3KCHeMNIM, CHAPSAKeHHOR Ha CPelcTBA H. M. CaözparoBa 1894—1896 rr.: III: 1. S:t Pétersbourg. Homumems Hukonraeeckoit eraeHoit Åcmponomuwuweckoit O 6cepeamopiu. Ortuertt 3a 1906—1907. o— — JLeoweuuweckit Romumems. — Comité Géologique. H3gBbtcria. — Bulletins: 25: 1—9, 26: 1—4. TpyaH. — Mémoires: N. S.: 16, 22: 1, 2, 31, 33. Teozxoruueckia H3cybloBaHid BH 3010TOHOCHBHIXB OÖJACTAXB Cnönpa. — Explorations géologiques dans les Ré- gions auriféres de la Sibérie: JIeHcKil 3010TOHOCHBHIH palioHb. — Région aurifére de la Léna: 4. Teoa. Hapta JIeHcKkaro 3010TOHOcHaro paiioHa. — Carte geologique de la Région aurifére de la Léna. De- scription de la feuille IIT: 6. Teoa. Kaprta 3elickaro 3010ToHOcCHaro pajiioHa. — Carte géologique de la Région aurifére de la Zéia. De- sceription de la feuille TII: 4. Teoa. HKapra AMypcko-IIpuMopckaro 30.10TOHOCHaro paiioHa. — Carte geologique de la Région aurifére de P'Amour. Selemdja. Description de la feuille II. — — lIHwxn. Pycckoe Teoepafuweckoe Oowecmeo. HaBbcria: 41: 5, 42: 4, 5, 44: 1—3. Ortuett : 1905, 1906. - Ipymö-Tpocumaitro, T. E., OmacaHie myrtemecrBia BB 3amatHebri Kara: 3. Ro3noes, IUI. R., Monroxma a KaMme: 2: 1, I 1, 9. 18 Accroissement de la Bibliotheéque. S:t Pétersbourg. Hortus Petropolitanus. — Hun. CIB. Boma- Huwvweckiit Cads. ACban — I PyTE: 20325 2: 1 OK OT4UeTB 0 COCTOAHIN UH IBATLILHOCTA 32 1906 r. Hun. Muneparoeuweckoe OO0wecmeo. — Kaiserl. Mineralo- gische Gesellschaft. 3anacka. — Verhandlungen: Ser. IT: 44: 2. Inn. Mucmumyms IKcnepumenmanvnoi Meouuuna. — In- stilut Imp. de Médecine expérimentale. Archives des Sciences Biologiques: 12: 4, 5, 13: 1—3. Missions screntifiques pour la mesure d'un arc de méri- dien au Spiteberg 1899—1901. Mission Russe: Tome 1 (Géodésie): Sect. 3: Aa. : A » "2 (Physidue terrestre)j:fSectknd: Bulle Topuoit Hucmumyms Hmn. Examepunea II. — Institut des mines de VUImpératrice Catherine II. SanmacKA. — Annales: 1: 1. Varsovie. Hun. Yuueepcumems. H3Bteria: 1907: 1—4. — Redakeyr ,Prac Matematyceno-Fizycenych". Prace matematyczno-fizyczne: 18. Suede. Göteborg. Högskolan. Årsskrift: 12. Stockholm. K. Svenska Vetenskapsakademien. Handlingar: 41: 4, 42: 2—9. Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: 2: 4—6. ; ST ADOOENE SN 3 DO LAN IKE 2 TÖS RA : » matematik, astronomi och fysik: 3: 2--4. Årsbok: 1907. Meteorologiska Iakttagelser: Ser. IT: 34. Astronomiska Takttagelser och Undersökningar: 8: 3—6. Meddelanden från Nobelinstitutet: 1: 7. Les Prix Nobel: 1902, Suppl., 1904, 1905. Accroissement de la Bibliothéque. 19 Caroli Linnei Systema nature. Skrifter af Carl von Linné: 1—3. Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare. Stockholm. K. Vitterhets, Historie och Antikvitets Akademien. Uppsala. Bern. Genbve. Zärich. Fornvännen: 1906: 5, 1907: 2—1, 1908: 1. Sveriges Geologiska Undersökning. Sek Aa: 20, lad; lad, L40; , C: 201—203. Årsbok: 1907 (= C: 204—208). Nordiska Museet. Fataburen: 1907: 1—4. Kungl. Biblioteket. Sveriges offentliga bibliotek: 20. Kungl. Universitetet. Årsskrift: 1906, 1907, Linné-skrifter: 1—2. Tullberg, T., Linnéporträtt. Bref och skrifter af och till Carl von Linné, Afd. I: JA Altona INA MM. Hries. ; Bulletin mensuel de I'Observatoire météorologique: 38. Zoologiska studier tillägnade professor T. Tullberg på hans 65-års dag. Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 1686—1736, utg. af Wilhelm Sjögren: 71. Kungl. Vetenskaps-Societeten. IN/Ovar Acta: Ser. LV:il:v2. Stadgar. Katalog öfver utställning af Linné-porträtt. Hulth, J. M., Bibliographia Linneana. I: 1. Suisse. Sechweizeriscehe Entomologische Gesellschaft. — Société Entomologique Suisse. Mitteilungen. — Bulletin: 11: es, 7. Société de Physique et d Histoire naturelle. Mémoires: 35: 3. Naturforsechende Gesellschaft. Vierteljahrsschrift: 51: 2—4, 52: 1,2. 20 Accroissement de la Bibliotheéque. Å 816. Indes Orientales. Calcutta. Government of India. Epigraphia Indica: 8: 8, 9: 3. — — Åsiatiec Society of Bengal. Journal & Proceedings: 2: 4—10, 3: 1—4. Memoirs: 1: 10—19, Suppl., 2: 1—4. Madras. Government Museum. Bulletin: 5: 3. Singapore. Hoyal Asiatic Society, Straits Branch. Journal: 48. Japon. Kyoto. Imperial University. College of Science and Engineering. Memoirs: 1: 3. 4 Tokyo. Imperial University, College of Science. Journal: 21: 2=—7, 9— 11, 220020: 19 2002-44 Am éeriq ue. Argentine. La Plata. Museo. Anales: Seccion botanica: 1. z 5 paleontologica: 5. IRevistas Li Brésil. Såäo Paulo. Sociedade scientifica. ReVvista: 900: 1-8) Accroissement de la Bibliothéque. 21 Canada & Nouvelle Écosse. Halifax. Nova Scotian Institute of Science. Proccedings and Transactions: 11: 2. Ottawa. Royal Society of Canada. — Société Royale du Canada, Proceedings and Transactions. — Mémoires et Comp- tes rendus: Sér. II: 12: 1. États-Unis. Albany. New York State Museum. Report: 5T: 1—4, 58: 1—53. Baltimore. Johns Hopkins University. American Journal of Mathematics: 28: 2—4, 29: 1—4. Cireulars: 19063 35; 7) 9, 10,1907: 1—38: Baton-Rouge. The Agricultural Experiment Station of the Loui- siana State University and A. & M. College. Bulletin: Ser:.2:,92; 96; 98, 99. — — Geological Survey of Louisiana. Bulletin: 5. Boston. American Academy of Arts and Sciences. Proceedings: 42: 12—29, 43: 1—11. — — Society of Natural History. Proceedings: 32: 3—12, 33: 1—9. Occasional Papers: VII: 4—7. Boulder. University of Colorado. Studies: 4: 3, 4, 5: 1—3. Brooklyn. Institute of Arts and Sciences. Museum Wcience Bulletin: 1: 4, 3, 10. Cold Spring Harbor Monographs: 6. Buffalo. Society of Natural Sciences. Bulletin: 8: 4. Cambridge. Museum of Comparative Zoölogy at Harvard College. Bulletin: 50: 6, 7, 9, 51: 1—-12. 3 Geolog. Ser: 853, 5, 6. INFenTOTrSEro Lv: 1 25 Annual Report: 1906—1907. bo [SS Accroissement de la Bibliothéque. Harvard Museum: Its Origin and History. Louis Agassiz. 1896. Chicago. John Crerar Library. Annual Report: 1906. Cincinnati. Lloyd Library of Botany, Pharmacy, and Materia Medica. Mycological Notes: 21—23. Lloyd, C. G., The Tylostomeae. Index of the Mycological Writings of C. G. Lloyd. Colorado Springs. Colorado College. Publications, Science Series: 11: 50—53, 12: 1 5 Empineering Series: 1:, 1,2. Language Series: 26. Houghton. Mian College of Mines. Year Book: 1906—07. Lawrence. University of Kansas. Science Bulletin : 4: 1—56. Madison. Wisconsin Academy of Sciences, Arts, and Letters. Transactions: 15: 1. ; Minneapolis. Minnesota Academy of Natural Sciences. Bulletin: 4: I, 2. New Haven. Connecticut Academy of Arts and Sciences. Transactions: 12, 13: 1—5. New York. American Museum of Natural History. Bulletin: 22. Annual Report: 1906. Philadelphia. Academy of Natural Sciences. IBroceedinssNG OR — — American Philosophical Society. Proceedings: 183—186. Record of the Celebration of the 200th Anniversary of the Birth of Benjamin Franklin. San. Francisco. California Academy of Sciences. Proceedings: Ser. IV: 1: 1 S:t Louis. Missouri Botanical Garden. Report: 17. Topeka. The University Geological Survey of Kansas. Report: 8. Mineral Resources of Kansas: 1902, 1903. Accroissement de la Bibliothéque. 23 Washington. Smithsonian Institution. Meézico. Report of the Board of Regents: 1904-—-05, 1905—06. Report of the U. S. National Museum: 1904—05, 1905—06. Bulletin of the U. S. National Museum : 60. Contributions to Knowledge: 35: 1. S Contributions from the U. S. National Herbarium LOSKASTON de Miscellaneous Collections: 49: 2, 3. Miscellaneous Collections. Quarterly Issue: 3: 3, 4, AT Bureau of American Ethnology. Annual Report: 1902—03, 1903—04. Bulletin: 30: 1. U. S. Bureau of Education. Report of the Commissioner of Education: 1905: 1, 2, 1210 Si - U. S. Department of Agriculture. Yearbook: 1906. Weather Bureau. Monthly Weather Review: 34: 13, 35: 1—12, 36: 1, 2. Report of the Chief: 1905—06. Bulletin: Q. Bulletin of the Mount Weather Observatory: 1: 1, 2. U. S. Naval Observatory. Synopsis of the Report vf the Superintendent: 1907. Library of Congress. Report: 1903—06. Méxique. ? Instituto Geolögico. Boletin : 23, 24. Parergones: 2: 1—23. Observatorio meteorolögico magnético central. Boletin mensual: 1902—03: 1—5, 8—11, 1903—04: 6— 10, 1906—07: 8—11, 1907—08: 1> 24 Aceroissement de la Bibliothéque. Uruguay. Montevideo. Museo Nacional. Anales: Flora Uruguaya: 3: 2, 3. — — Observatorio Nacional Fisico-Climatolégico. - Boletin : 49—60. Australie. Nouvelle Zélande. Wellington. New Zealand Institute. Transactions and Proceedings: 39. Nouvelles-Galles du Sud. Sydney. Linnean Society. Proceedings: 1904: 3. Victoria. Melbourne. Royal Society of Victoria. Proceedings: 20: 1, 2. B. Dons. Arrhenius, Svante, Das Werden der Welten. Leipzig 1907. Bell, Alex. Melville, Universal Line-writing and Steno-phono- graphy; on the basis of , Visible Speech". London 1869. Cheeseman, T. F., Catalogue ef the Plants of New Zealand. Wellington 1906. Aceroissement de la Bibliotheéque. i 25 Congrés international pour F'étude des régions polaires. Rap- port d'ensemble. Documeats préliminaires et compte rendu des séances. Bruxelles 1906. Festschrift Herrn Professor Dr. J. A. Palmén zu seinem 60. Geburtstage gewidmet von Schälern und Kollegen. Bd 1—2. Helsingfors 1905—07. Fäöhrer durch die Sammlungen des Deutschen Museums von Meisterwerken der Naturwissenschaft und Tech- nik in Mänchen. Leipzig 1908. Goppelsroeder, Fr., Neue OCapillar- und Capillaranalytische Untersuchungen. Basel 1907. Haton de la Goupilliere, Axes principaux du tenps de parcours. Paris 1908. Herre, A. W. C. T., The foliaceous and fruticose Lichens ot the Santa Cruz Peninsula, California. Washington 1906. Hjelt, Edv., Akademiska tal. — Yliopistollisia puheita. 1900 —1907. Helsingfors 1908. — — Berzelius — Liebig — Dumas. Ihre Stellung zur Radi- kaltheorie 1832—1840. Stuttgart 1908. — — F. K. Beilstein. Nachruf. Berlin 1908. Hjelt, 0. E. A., Carl von Linné såsom läkare och medicinsk författare. Uppsala 1907. Lieblein, J., The Exodus of the Hebrews. London 1907. — — Pistis Sophia. Christiania 1908. Mac Donald, Arthur, A Plan for the Study of Man. Wa- shington 1907. Oordt, J. F. van, The Origin of the Bantu. Cape town 1907. Reuter, O. M., Verzeichnis meiner bisher veröffentlichten zoo- logischen Publikationen. Helsingfors 1907. Runeberg, J. L., Patria nostra (Vårt land). Trad. dell'origi- nale da Fröken Esther Åkerblom e il Duca Francesco di Silvestri Faleonieri. Roma 1908. Le Bibliothécaire, G. Schauman. —— —— 0 e&S — Ifurnopniorse : tonal ÖFVERSIGT | FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS | 1907—41908. SÖ HELSINGFORS. NE SR SenldlS NN | FRAM” FP" RRT PRATA SAT vit VARAR AG ords AEA. PYTT t rr Pr PR V-frr ERA 4