Tre ar ÖFVERSIGT AF KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. TJUGONDETREDJE ÅRGÅNGEN. 1866. MED TRETTON TAFLOR. STOCKHOLM, 1867. P.A. NORSTEDT & SÖNER KONGL, BOETRYCKARE. INNEHÅLL. Utförliga uppsatser äro betecknade med en asterisk. Sid ANDERSSON, förelägger ARESCHOUG, Algse Svecise exsiccatde..................... 118). 1 Bitnaepilludensnordiskant ara 121. — Crepis virens på Öland, monstrositet af Papaver......... ....... 167. Baur, om den bituminösa gneissen i Nullaberget................................- 215. Batr och A. E. NORDENSKIÖLD, undersökning af mineralier från Skrikerum 1. DorGs Sveriges betolkningsstatistik ......uncneneceeaneeoscsenseneeenee Nr 209, BERGRATK, ref. OLIWECRONA, om dödsstraffet...... nn. 27 "BJÖRLING, om additionsformlerna för de elliptiska funetionerna ............... 3. FEROHSDRAND, nya mineralier, Man! Skalle... so sedda. a Na 369. "CLEVE och NORDENSKIÖLD, om jernhaltiga kolloid-salter .......................- 169. "EDLUND, experimentelt bevis, att den galvaniska strömmen utvidgar fasta IköoNnar, ONSLERKG AE VEG s0v900asassbors FYsvdsbotsasdnosJsEn YE 31. — — temperaturförhällanden i Ishafvet .................. can. 167. —— och WREDE, om ömsesidiga synbarheten af två ljuskällor ......... OT "EGGERTZ, om bestämmande af kolhalten hos jern.................cceceen. 379. "ErmaAn, F. L,, om vismutglans frän Jordäsen ..........c...cooo.. ES 19% “FERNLUND, om öfverjodsyrans mättningskapacitet ............. EUER NUR SE LA 19. “Fries, E., Symbole ad synonymiam Hieraciorum ...........nenccc.. ST. "HARTMAN, land- och sötvattens mollusker i Stockholms-trakten -............ 331. "HERR, om de af BLOMsTRAND och NORDENSKIÖLD på Spetsbergen funna TOS VERLIESS N A EU SE SER re 149. “HELLBOM, lichenologiska undersökningar I NOG er I H. K. H. HERTIGEN AF ÖSTERGÖTLAND, framlägger fotografi af jättehval... 27. FUGIT SMR MH ya mineralier. fr. Wermlandn 0 93. "— bituminös gneiss m. m. i Nullaberget re 211. Re AMT Ua tas OM Aer sf SS ee AE LA MESTA LILLIEHÖOK, om SPARRES telegrafapparat .. sms. 1178 "LINDBERG, om Spetsbergens mossarter „cc. 359, 585. LINDHAGEN, den medeleuropeiska gradmätningen os nn nn 191. "LJUNGMAN, nya arter af Ophiurider.......... RS RAN 163. SD — Ophiuroidea viventia hucusque cognita .................. OR TEEN RR. 303. "LovÉN, S., Phanogenia, ett nytt Crinoidslägte ..... DEN RE I SR STAN Sr 223. “MAım, om den i Bohuslän strandade hvalen ....... nen 2): NORDENSKIÖLD, om ÅRPES undersökning af en meteorit ........................ il == om gradmätning pa>Speisbergen U... DT“ == geologisk karta öfver Spetsbergen ......... ee A RE SAERN, 178 —— kuıstallosratiakarhideare ee 21. == förevisar salpetersyre-anhydrid af Ense: och WALLIN ..... 27. == förevisar KIERULFS och DAHLLS geol. karta .................. 147. SS Dyogsvenskasmıneralie ger 167. E =— om selenmineralierna från Skrikerum ...................... ale == och BAHR, om mineralier från Skrikerum ..................... 1 un och CLEVE, om jernhaltiga kolloid-silikater......... ........... 169. IV Sid. SPAyKUmEa mineralopiskarsakitagelser, may er LIES "ee. ’8D% *v. Post, bidrag till jättegrytornas kännedom ........... N 17, 125. *SIDENBLADH, Skaras och Stenseles höjd öfver hafvet ..................00.0 20. 65. 1 tabeller för beräkning af höjdmätningar med barometer ...... 69. "Smitt, kritisk förteckning öfver Skandinaviens hafs-bryozoer, 1]............... 395. *StAr, bidrag till Reduviidernas kännedom ........... ........- EN u 239. I OR ET omldenskandınayaska, ınlandsisen 0 ee (ESA 147. ”ULLGREN, om utfällning af koppar för qvantitativ bestämning ............... 217. ÖNNVIATTE TI EN GRE NS SY 0 S OAS Gad Esa TAN es sp je SAS RAN BAN RR SAR Ra arsa 2 WREDE och EDLUND, om ömsesidiga synbarheten af två ljuskällor............ IST. RER MAN. Om uNDıNS völluen op N nos vssssoobossuövosbe 215. —— om svenska, norska, danska och finska myntsorters metallvärden 359. ‘ Sekreterarens berättelse på högtidsdagen ...................ccucnecseasseneseaeeeeenen 105. Praesidium öfverlemnas af Hr Tuusstrup till Hr S. LOVÉN ................. 36. Hr WAHLBERG nedlägger sekreterarebefattningeO..............sssrsoeseroenerenar rea 36. Hr LINDHAGEN väljes till sekreterane en. A ea Re DD. Med döden afgängne ledamöter: FORCHHAMMER, 1; KRUKENBERG, 18; N. NORDENSKIÖLD, 28; STENHAMMAR, 18. Invalde ledamöter: ABELIN, 1; GRAHAM, 119, HELMHOLTZ, 119; HOLMGREN, 28; LYELL, 85; MELLIN, 119; Mıausz, 1; v. MöLrLERr, 1; PETERS, 1. Afhandlingar inlemnade: NORDENSKIÖLD, 147, 191; Dunfr och NORDEN- skıönp, 147, 191, ZETTERSTEDT, 191. Reseberättelser: ANDERSSON, 167; DAHLANDER, 167, 191; Kror, 18, 35; LEISNER, 17, LINDBERG, 17; LJUNGMAN, 1, 27. Reseanslag: ANDERSON, NORDENSKIÖLD, THOMSON, WAHLSTEDT ............... 2 Betterstedtskarlanslanet- SV mA RE 18. Belöningar: Letterstedtska: EDLUND, DAHLGREN, 18. — Lindbomska: IGEL- STRÖM, 27. — Wallmarkska: NORDENSKIÖLD, BLOMSTRAND och Dunkkr, CLEVE, 215. Hr AGARDH erhåller uppdrag att uttala Akademiens hyliningsgärd vid Lin- DER? MONUMENT a en ee EN 147. Ledamot i K. Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk: LIND- NEN RR DANSA da (åf eta er VA SE RA 28. Medeleuropeiska gradmätningen: LINDHAGEN, STECKSÉN ......nueueene. Sör BES 28. Meteorologiska O LEN a ET re er ee SST SA 000 NG HAD Sjgexpeditioner ..... ua. ange el ee NSL EEE EAA EA 215. Donation. af Hr. WAHLBRERG. guss Keen ed SET RENSA 167. Skänker till Akademiens Bibliotek: 2, 16, 18, 26, 28, 33, 36, 64, 119, 146, 148, 156, 162, 168, 184, 192, 198, 216, 222, 234, 360, 368, 534. Skänker till Riksmuseum: Zoologiska afdelningen: 187, 234; Botaniska afdelnin- gen: 16, 26, 146, 162, 187, 234. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Ärg. 23. 1866. #1. Onsdagen den 10 Januari. Herr A. E. NORDENSKIÖLD redogjorde för en af honom och Herr BAHR gemensamt utförd kemisk undersökning af de vid Skrickerums koppargrufva i Calmar län förekommande minera- lier, af hvilken undersökning framgätt, att dessa mineralier, i hvilka BERZELIUS förut upptäckt Selen, äfven innehålla Thallium. Densamme framställde resultaten af en af Professor ARPPE i Helsingfors utförd undersökning af en vid Luotolaks i Finland funnen meteorit, och förevisade ett Riksmusei mineralogiska afdel- ning tillhörigt, i Mexico funnet stycke meteorjern, vägande nära en centner. Herr BoHEMAN framlade en af Kyrkoherden H. D. J. WAL- LENGREN insänd uppsats: Om Nordöstra Skånes Fauna. * Berättelse var af Studeranden A. LJUNGMAN afgifven öfver hans med understöd af Akademien sistlidne sommar utförda resa för undersökning af Norra Bohusläns hafsfauna. Pr&ses tillkännagaf, att Akademiens utländske ledamot af femte klassen, Konferens-Rädet, Professoren i mineralogi och geo- logi vid Universitetet i Köpenhamn J. G. FORCHHAMMER med döden afgått. | Akademien kallade, genom anstäldt val, till inländske leda- möter, i sjunde klassen Professoren vid K. Carolinska Institutet D:r HJ. ABELIN och i den åttonde f. d. Ryttmästaren P. v. MÖL- LER, samt till utländske ledamöter, i andra klassen Föreståndaren för Observatorium i Altona Professoren C. A. F. PETERS, och i sjette klassen Professoren i Utrecht F. A. W. MIQUEL. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från det K. Norska Universitetet i Christiania. Keyser, R. Skrifter, H. 2. Från Astronomical Society i London. Memoirs, Vol. 33. Frän R. Irish Academy i Dublin. Transactions, Vol. 24: Science, P. 4, 6. » » Polite Literature, P. 2. » » Antiquites, P. 2—4. Proceedings, Vol. 7, 8, 9: 1. Frän Royal Society i Edinburgh. Transactions, Vol. 24: 1. Proceedings, N:o 65. Från Royal Society of Victoria i Melbourne. Transactions, Vol. 6. Från K. Akademie der Wissenschaften i München. Abhandlungen, Bd. 35: 2. 38: 1. 39: 1. Reden von Döllinger, Liebig, Muffat, Nägeli, Thomas. Frän die Ehstländische Ritterschaft Livlands i Reval. Nachrichten über das Leben und die Schriften des Dr. K. R. v. Baer. St. Petersb. 1865. 8:0. Från K. öffentliche Bibliothek i Stuttgart. KePLERUS, J. Opera, Vol. 5, 6: 1. Frän k. k. Geologische Reichsanstalt i Wien. Jahrbuch, Bd. 15: 3. Från Utgifvarne. Farmaceutisk Tidskrift, 7: 1. Corpus juris Sueo-Gotorum antiqui ed. C. J. SchLyTer, Vol. 11. (Forts.) Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1866. N:o 1. Nordöstra Skänes Fauna. Af H. D. J. WALLENGREN. [Meddeladt den 10 Januari 1866.] Redan förut har jag flera gänger meddelat bidrag till N. Ö. Skänes Fauna, men dä jag om nägra mänader kommer att för alltid lemna den ort, som i något öfver 20 år utgjort min bo- stad, och således mina zoologiska iakttagelser der kunna anses nu vara slutade, torde det tillåtas mig att förfullständiga de för- teckningar å djurarter, som blifvit meddelade uti K. Vet.-Akad. Öfversigt, på det att denna trakts fauna må framstå någorlunda fullständig och sålunda kunna tjena till jemförelse med den, som tillhör andra delar af vårt land. I Kongl. Vet.-Akad. Öfversigt för år 1854, pag. 118, har jag gifvit en kort skildring af trakten och får jag nu till denna hänvisa. För att undvika vidlyftighet hafva i nedanstående förteckningar endast de sällsyntare och märkligare arterne af Coleoptera och Diptera blifvit upptagne, hvaremot de, som finnas öfverallt i S. Sverige, blifvit uteslutna, såsom varande allmänna äfven här. MAMMALIA. VESPERTILIO borealis, pipistrellus, Daubentomi och V. auritus, teml. allm. YV. Nattereri, sparsamt. V. murinus och barbastellus, säll- synta. ERINACEUS europeus, TALPA europa, SOREX vulgaris och fodiens allm. SOREX pygmeus sälls. FeLıs lyng skjöts för flera år tillbaka vid Beckaskog. MustELA pu- torius, sälls. M. erminea, allm. MARTES sylvestris sälls. i Ifve- tofta skogstrakter. LUuTRA vulgaris sparsamt. MELES tazus sälls. CANIS lupus, stundom under stränga vintrar. CO. vulpes, allm. C. lagopus ströfvar ned under mycket stränga vintrar. Sednast för 3:ne år sedan skjöts en vid Grädby af Ifvetofta socken. PHOCA vitulina och annellata numera sparsamt. HALICHOERUS grypus, teml. allm. För 20 år tillbaka utgjorde skäljagten en ganska 4 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. betydande inkomstkälla för kustboerne, men den är nu jemfö- relsevis obetydlig. Den har på sednare åren, likt fogeljagten i skärgården, betydligt aftagit. Skälarne hafva dragit sig undan och foglarne äro försvunna till följe af ett vansinnigt handhaf- vande af jagten. Mus rattus, högst sälls. M. decumanus, musculus och sylvaticus, allm. LEMMUS amphibius och agrestis, allm. ÅL. glareolus, sälls. SCIURUS vulgaris, allm. LEPUS canescens, allm. AL. borealis, sälls. CERVUS capreolus förekommer understundom. — DELPHINUS phocena, teml. sparsamt. AVES. (Tillägg till Förteckn. i ”Öfversigten” 1849, p. 397. 1853, p. 124.) Circus @ruginosus, sälls. häckfogel vid Wagnesjö. C. cineraceus skjuten en gång under hösten vid Nosaby. MuscICAPA albicollis, under värflyttningen sällsynt. LANIUS minor skjuten vid Trolle Ljungby den 20 Maj 1856. CoLUMBA turtur. Redan ett par gånger förut har den blifvit sedd i orten, men en gammal hanne skjöts vid Trolle Ljungby den 25 Juni 1861. CHARADRIUS zmorinellus träffas ganska sällan under höstflyttningen. Blott tvenne gånger anmärkt. TRINGA Temminckii, under höstflyttningen högst sällsynt. GALLINULA porzana, sällsynt häckfogel. Träffad några gånger uti kärren omkring Ljungby. PHALAROPUS platyrhynchus. Blott en enda gång har denna art träf- fats här i orten. En hona skjöts vid Tosteberga den 18 Nov. 1865. Exemplaret är i vioterdrägt, sådan den beskrifves af Prof. NILSSON i Skand. Fauna II, p. 295. LARUS fuscus, teml. sälls. höst och vår. LESTRIS parasitica. En svart hanne skjöts vid Landö den 26 Julii 1856. ANAS clypeata, högst sällsynt häckfogel. Blott en gång träffad. FULIGULA glacialis. En enda gång har denna fogel midt under som- maren blifvit skjuten vid Landö. Exemplaret var en hanne i utmagradt tillstånd, hvilken under föregående vinter troligen blif- vit skadskjuten, så att han ej kunnat följa kamraterne mot norden. PODICEPS cristatus och minor. MHvardera blott en gång under vintren. AMPHIBIA. LACERTA agilis, vivipara, ANGUIS fragilis och COLUBER natriz, all- männa. C. levis sällsynt; endast träffad vid Håkanryd och Allarp af Ifvetofta socken. VIPERA berus, teml. sälls. äfven i skogs- trakterne. WALLENGREN, N. Ö. SKÄNES FAUNA. 5 Hyıa viridis, sälls. vid Häkanryd. RANA temporaria och R. arvalis, allmänna. Buro vulgaris, allm. BD. variabilis, sälls. B. cala- mita, ej sällsynt vid Ljungby. TRITON cristatus och 7. punc- tatus allmänna. PISCES. Perca fluviatilis allm. LUCIOPERCA sandra spars. i Ifö sjö. ACERINA vulgaris spars. TRACHINUS draco; en enda gång (i Aug. 1859) fångad vid Tosteberga. TRIGLA gunardus, sälls. 7. Blochii fångades 1858 vid Landö och Tosteberga; på hvardera stället endast ett exemplar. CoTTus scorpius allm. C. bubalis sälls. GASTEROSTEUS aculeatus, pungi- tius och spinachia allmänna. XNiPHIAS gladius. För omkring 15 år sedan fångades ett exemplar utanför Edenryd. ZOARCEUS viviparus sälls. GOBIUS niger sparsamt. G. minutus sälls. CYCLOPTERUS lumpus sälls. CYPRINUS carassius. Fordom teml. allm. i den nu nästan uttorkade Blekesjön. ©. gibeko allm. Tiınca vulgaris i Libra och Wagne sjöar. GoBIo fluviatilis i ån vid Ärup. Leucıscus idus spars. L. rutilus i Lebra sjö. ABRAMIs drama i Ifö sjö. A. alburnus allm. CoBITIS tenia 1 Kiaby, Ifö och Wagne sjöar, sparsamt. Esox lucius, allm. BELONE vulgaris, sparsamt. SILURUS glanis i Tfö och Kiaby sjöar, sälls. SALMO salar, spars. S. erior i Arups å, sälls. S. trutta, sälls. Os- MERUS eperlanus i Kiaby och Ifö sjöar. COREGONUS oxyrrhynchus sparsamt. CLUPEA harengus, allm. ENGRAULIS encrasicholus. Ett exemplar häraf fångades vid Topeberga den 14 December 1858 och var för fiskarne alldeles obekant. GaDus morrhua allm. G. merlangus, sälls. LoTA vulgaris, allm. PLEURONECTES jflesus, allm. P. platessa och limanda, sälls. RHOMBUS maximus, sälls. AMMOoDYTES tobianus och lancea, sparsamt. MURAENA anguilla, allm. SYNGNATHUS typhle, allm. SCYPHIUS ophidion, spars. ÅCIPENSER sturio, fångas en och annan gång. ACANTHIAS vulgaris fångad en gång vid Landön. PETROMYZON marinus, spars. P. fluviatilis och planeri, teml. sälls. COLEOPTERA. ELApurus palustris; BEMBIDIUM andres, pallidipenne, rupestre, bi- punetatum, 4-guttatum; NEBRIA livida, brevicollis, Gyllenhalii; CALOSOMA sycophanta (en gång vid Waljö); Scoryrus limbatus; Cycurus elongatus, Panaczus crux; HARPALUS leucophthalmus, 6 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. bifrons, meridianus, perplexus, luteicornis, sersipes, piger, servus, anxius, punctulatus, Wetterhalli, angusticollis; BRACHINUS cre- pitans; OpacantHa melanura; LEBIA chlorocephala, linearis, fa- sciata, A-notata. OMALIUM denticolle; ANTHOPHAGUS obscurus; TACHINUS dubius; STA- PHYLINUS hirtus, eyaneus, similis, fuscatus, brunnipes, stercorarius, seitus, impressus, atratus; LATHROBIUM multipunctatum; ALEO- CHARA depressa; LOMECHUSA emarginata; OXYTELUS cornutus; STENUS cicindeloides, biguttatus, canaliculatus, nigritulus. LyMExYLon dermestoides; DasyTEs linearis; CANTHARIS elongata; CYPHON marginatus. Tırrus elongatus. ANOBIUM castaneum; PTINUS imperialis, 6-punctatus; SCYDMANUS Helwigii; DERMESTES vulpinus, tesselatus, affinis, emarginatus; BYRRHUS murinus. NITIDULA discoidea; SARROTRIUM muticum; NECROPHORUS humator, vespillo, sepultor, mortuorum; SILPHA obscura, 4-punctata, sinuata. Lucanus parallelipipedus; PLATYCERUS caraboides. MELOLONTHA hippocastani, brunnea, Frischii, julii, Fallenii; FIoPLIA graminicola; TRICHIUS variabilis, eremita; CETONIA marmorata; ÜoPrIs lunaris, nuchicornis, ovata, Schreberi; APHODIUS scybala- rius, subterraneus, granarius, lutarius, sus, scrofa, 4-guttatus; GEOTRUPES nasicornis. Hıster 4-maculatus, 4-striatus, stercorarius; HOLOLEPTA depressa. SPHERIDIUM minutum, littorale; HYDROPHILUS piceus; HELOPHORUS nanus; Hyprocnvs elongatus; PARNUS prolifericornis, auriculatus; GYRInus bicolor, marinus. Dyriscus latissimus, dimidiatus, punctulatus; HYPHYDRUS depressus, dorsalis, melanocephalus, tristis, unistriatus, decoratus; HALIPLUS fluviatilis; LIMNrus zeneus. BUPRESTIS senea, 8-guttata, mariana, appendiculata; ELATER fasciatus, eruciatus, equiseti, riparius, bipustulatus, vittatus, sanguineus, praustus, ruficollis, aterrimus. Upis ceramboides; Bars obtusa; OÖPATRUM tibiale; BOLITOPHAGUS reticulatus. DrAPERIS bolati; haemorrhoidalis; HyroPruLorus castanens, fasciatus, linearis; PHALERIA castanea; LYTTA vesicatoria; PYROCHROA coc- cinea; DırczA leevigata; HELorPs ater; MYCETOCHARES flavipes; MoRrDELLA fasciata, parvula; CIsTELA murina; OEDEMERA flave- scens, virescens. ANTHRIBUS latirostris; APION rufirostre, varipes, apricans, violaceum, affıne; Lıxus paraplecticus; RHYNCH&NUS costatus, sisymbrii, pedestris, arundinis, murinus, vorax, linarise, hortulanus, solani, subfasciatus, syrites, pumilio, lapathi, cyanipennis, jota, rap, bruchoides, potentille; CurcuLio suleirostris, nebulosus, albidus, tenebricosus, mercurialis, geminatus; HyLesinus piniperda, fraxini; BosTRICHUS fuscus, dispar. NEMOZOMA elongatum. WALLENGREN, N. Ö. SKÄNES FAUNA. 7 CERAMBYX alpinus (Ryssberget vid Leingaryd), heros, cerdo; LAMIA sartor, grisea, nebulosa, varia, pilosa; SAPERDA carcharias, ocu- lata; Prıonus coriarius; BROoNTES flavipes; MoLoRcHUS abbrevi- atus; LEPTURA villica, nigra, ruficornis, scutellata, virginea, cursor, lamed; RHAGIUM mordax; CALLIDIUM bajulus, sanguineum; CLyYTus detritus, arcuatus, arietis, ornatus, mysticus. Donacıa erassipes, sagittariee, lemna, obscura, menyanthidis, hydro- chaeridis, thalassina, affinis, discolor, typhae; LemA subspinosa, merdigera, 12-punctata, asparagi; ÜRYPTOCHEPHALUS variegatus, coryli, violaceus, flavipes, morzei, minutus, bilineatus; CLYTHRA 3-dentata; LABIDOSTOMIS longimana; GALLERUCA nymphax, sa- gittarisee, Iythri, 4-maculata; ADIMoNIA interrupta; HALTICA mer- curialis, coerulea, affinis, Modeeri; PBAEDON marginatum; CHRY- SOMELA corlaria, hemoptera, goettingensis, sanguinolenta, limbata, rhaphani; PHALACRUS testacens. CoceineLLa ocellata, 16-guttata, tigrina, 18-guttata, 14-pustulata, humeralis, 22-punctata, impunctata, frontalis, analis, mutabilis, 19-punctata; CLAVIGER foveolatus. ORTHOPTERA. FORFICULA auricularia, minor och BLALTA lapponica, allmänna. GRYL- LOTALPA vulgaris endast i de nordligare delarne, säsom vid Räby af Ifvetofta socken och vid Näsund, men sällsynt. GRYLLUS domesticus sälls. _Locusta viridissima allm. XIPHIDIUM dorsale på en äng vid Ostersjökusten emellan Sissabäck och Waljö. Fö- rekommer äfven vid Carlshamn i Blekinge. MECONEMA thalassina sällsynt. DECTICUS verrucivorus, brachypterus, apterus, mer eller mindre allm. D. griseus sparsamt i skogstrakterne inom Ifve- tofta socken; äfven vid Sölvesborg. OEDIPoDA stridula allm. i skogstrakterne. Oe. migratoria. Sedan 1848, då den visade sig i stora massor, har endast ett och annat individ observerats, isynnerhet på holmarne i Östersjön. GOMPHOCERUS grossus, dor- satus, parallelus, viridulus, rufipes, apricarius, biguttulus, biguttatus, allmänna; @. aureolus och rufus sällsynta; TETRIX subulata och bipunctata, allmänna. HEMIPTERA. (Tillägg till Förteekn. i ”Öfversigten” för 1850, p. 252.) Teryra fuliginosa; CYDNUS pieipes, nigrita; ScIocorIs umbrina; Cımex bispinus, agathinus, prasinus, perlatus, haematogaster, du- mosus; CorEus nubilus; Corızus crassicornis, capitatus; RHO- PALUS Schillingii; CoRosoMmaA miriforme; LYGAEUS fragarie, nebu- losus, bisignatus, antennatus, chiragra, erraticus, silvestris, pe- destris; Cymus claviculus, didymus; ANTHOCORIS nemoralis, obscurella, minuta; Bryocoris pteridis; SALDA littoralis, flavipes, 8 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. riparia, elegantula, opacula, marginalis; ZosMERUS anticus; TINGIS crassicornis, foliacea, pyri; ORTHOSTEIRA obscura; Arapus de- pressus; Capsus mutabilis, bifasciatus, clavatus, 4-maculatus, pul- cher, magnicornis, flavomaculatus, agilis, carieis, decolor, con- strietus, antennatus, vittatus; PHYTHOCORIS pabulinus, rugicollis, angulatus, flavosparsus, chorizans, seladonieus, striatellus, molliculus, tilie, Dalmanni, lateralis, ulmi, Kalmii, nigritus, spartii, flavo- maculatus, zetiops, variabilis, rubricatus, rufiventris, roseus, san- guineus, querceti, ericetorum, punctulatus, Paykullii, albipennis, filieis, luridus, pallicornis, saltitans; Mırıs longicornis; NaBıs dorsatus, limbatus, fuminervis; BERYTUS tipularius, clavipes; GERRIS vagabundus; EMESA stagnorum (Lebrasjö); HYDROMETRA paludum, currens, odontogaster; Repuvıus annulatus, subapterus, cruentatus (Häkanıyd). Naucoris eimicoides; NOTONECTA furcata; SIGARA minutissima (Lebra- sjö); CoRISA, se Ofversigten 1854, p. 140. APHROPHORA angulata, exclamationis; EUPELIX cuspidata; ACUCEPHA- tus bifasciatus, spurius, dispar; ATHYSANUS stylatus, argentatus, brashypterus, plebejus, sordidus, transversus, aureolus; PLATYME- Topıus undatus; DELTOCEPHALUS ventralis, pascuellus, ocellaris, pulicaris, striatus, collinus; SELENOGEPHALUS agrestis; 'THAMNO- TETTIX reticulata, eruentata, striola, striatula, 6-notata, virescens, flaveola, adumbrata, intermedia, Dahlbomi; THYPHLOCYBA Ger- mari, tenella, smaragdula, viridula, pulchella, punctata, vittata, mollieula, quercus, blandula, tilie, aureola, elegantula, citrinella, alneti, flavipennis, Wallengreni; Jassus tilie, rubi, alni, fuscinervis, venosus; ULOPA scanica. Issus coleoptratus (Häkanıyd); FrATA cunicularia (på Enö i Ifö sjö); DELPHAX truncatipennis, pallidula, striatella (forma brachypt.), lepida (forma brachypt.), limbata (forma brachypt.), hemiptera. pellucida, dispar, collina, brevipennis, obscurella, discolor, forci- pata, exigua, mesomela, albosignata (forma brachypt.), moesta, nasalis (forma brachypt.). LEPIDOPTERA. (Tillägg till Förteckn. i ”Öfversigten” för 1850, p. 142 och 255; 1851, p. 283.) LIMENITES populi, sälls. CoLıas paleno, vissa år allmän i björkskogen vid Ljungby i början af Juli. LEUCOPHASIA sinapis, talrik i bokskogen vid Allarp af Ifvetofta socken under Maj månad. Dorırıs mnemosyne, temligen talrik i en äng strax söder om Hå- kanryds gård i slutet af Juni. THECLA lynceus, sparsamt vid Håkanryd. Lyczna agestis, sälls. ZL. dorylas, teml. talrik om- kring Wanneberga af Ljungby pastorat och Gäletofta af Rinkaby socken i medio af Juli. ZL. alsus, sälls. HeEsPERIA lineola och H. sylvanus, temligen allmänna. ÄCHERONTIA atropos, en gång vid Itvetofta. DEILEPHILA gaki, sälls. vid Ljungby. RHAMPHOSCHISMA stellatarum, en gång vid Ljungby. WALLENGREN, N. Ö. SKÄNES FAUNA. 9 SETIA sphegiformis, sälls. ANTHROCERA minos, allmän vid Ljungby. Ar den Z. scabiose som upptages i förteckn. för 1850. ANTHR. meliloti vid Edenryd och Waljö, sparsamt. HETEROGENEA asella, sälls. LEPIDOPSYCHE unicolor, sälls. BomByx erategi, populi, quercifolia, dumeti och ENDROMIS versicolora, högst sällsynta. PLATYPTERYX lacertinaria och cultraria, sällsynta. STAU- ROPUS fagi, högst sälls. DICRANURA furcula, sparsamt. NoTo- DONTA dietea, sälls. N. bicoloria, högst sälls. N. camelina, sparsamt. PYGARA anastomosis och curtula, teml. sälls.. THYA- TIRA batis, ÜYMATOPHORA luteicornis, flavicornis, duplaris och SAROTHRIPUS reveyanus, sällsynta. HALIAS prasinana och clorana, der och hvar. NOLA cucullatella, teml. allm. N. confusalis H—S., sälls. ny för Skandinaviens fauna. OconIsTIs quadra och LITHOSIA depressa (L. helveola BumwM.), teml. sällsynta. Z. lurideola och sororcula, sällsynta; nya för Skandinaviens fauna. SPILOSOMA mendica, ORGYIA gonostigma och DASYCHIRA pudibunda, sällsynta. DIPHTHERA Jludifica och PANTHEA coenobita, högst sällsynta; den sednare ny för Skandinaviens fauna. ACRONYCTA alni, cuspis, euphorbis, ligustrii; NONAGRIA cannz, neu- rica, nexa; LEUCANIA impura (teml. allm.), obsoleta, conigera, albipuncta; Rusına tenebrosa; CARADRINA taraxaci; LAMPETIA airae; TANIOCAMPA gothica, miniosa, cruda, gracilis, incerta; CosmIA fulvago, affinis; PLASTENIS subtusa, retusa; ÜLEOCERIS viminalis; OrtHosıA lota, rufina, litura; XANTHIA ocellaris, togata, sulphurago; OPoRINA croceago; ORRHODEA vaccini, rubiginea; SCOPELOSOMA satellitia; AGRoTIs augur, brunnea, baja, triangu- lum, c-nigrum, sigma, plecta, lucernea, ripa, aquilina, vitta, obelisca, suffusa; APLECTA herbida; APAMEA testacea; VALERIA oleagina; MIsELIA oxyacanthe; CHARIPTERA culta; DRYOBOTA protea; PoLIA polymita (teml. allm.), flavieineta; DIANTHOECIA albimacula, comta, capsincola, carpophaga (teml. allm.); HADENA bicolorata, dysodea, contigua, thalassina, persicariee, albicolon, tineta (teml. allm.), leucophaa, satura (teml. allm.), adusta, abjecta, polyodon, scolopacina, hepatica, infesta, gemina, furun- cula; HyproEcIA leucostigma, micacea; GORTYNA flavago; Eu- PLEXIA lucipara (teml. allm.); DIPTERYGIA pinastri; HYPPA recti- linea; CLoANTHA perspicillaris; EREMOBIA ochroleuca; CALOPHA- SIA lunula; XyLına conformis, Zinckenii, rhizolitha; CALOCAMPA vetusta; Ecıra solidaginis; CUCULLIA scrophularize, asteris, tana- ceti, absinthii; PYRRHIA marginata; FIELIOTHIS scutosus; THAL- POCHARES paulla (allm. bland gnaphalium); Prussa bractea, festuce, interrogationis; SCOLIOPTERYx libatrix (teml. allm.); AMPHIPYRA pyramidea (teml. allm.), perflua; TOXOCAMPA pasti- num (är den Ophiusa lusoria, som förteckn. I85I upptager); CATOCALA fraxini, elocata, sponsa, electa; SOPHRONIA emortualis; HERMINIA nemoralis, tarsipennalis, tarsiplumalis, barbalis. En del af dessa arter äro nya för Skandinaviens fauna, och alla äro i orten sällsynta, der ej annorlunda blifvit anmärkt. 10 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. GEOMETRA vernaria; AcıpaLıa perochrearia (allm.), bisetata, ossearia (teml. allm.), pallidaria, aversaria, suffusata, immoraria, ventata, commutaria, sylvestraria (teml. allm.); Zonozoma trilinearia (teml. allm.); TIMANDRA amataria; RHYPARIA melanaria (ej synnerligen sällsynt i björkskogen vid Knuthuset); EuGONIA erosaria (teml. allm,); HIBERNIA progemmaria, defoliaria; ANISOPTERYX 2escu- laria (teml. allm.); Bısrtox zonaria; AMPHIDASIS betularia (teml. allm.); Boarmıa abietaria; GNOPHOS dilucidaria; ORTHOLITHA palumbaria (allm.); LITHOSTEGE grisearia; ANAITIS paludata; CHESTAS spartiata; LOBOPHORA hexapteraria; CHEIMATOBIA bru- maria (allm.); Scorosıa rhamnaria (teml. allm.); LYGRIS popu- lata; Cıparıa pyvaliata, psittacaria (teml. allm.), viridaria, vesper- taria, dilutaria, ewesiaria, elutaria, tersaria, aquearia, luteata (tem. allm.), candidaria, decoloraria, albieillaria, inciliata (teml. allm.), spadicearia; EUPITHECIA venosaria, consignata, strobilata, debi- liata, abrutaria, austerata, satyrata (teml. allm.), arcenthinaria, absinthiata, exiguata; alla sällsynta, der ej annorlunda blifvit anmärkt, hvilket äfven gäller vid här nedan uppräknade arter. CLEDEoBIA angustalis; Borys cinctalis (allm.), pascualis, hyalinalis; Pyrauıs glaucinalis; ENNYCHIA cingulalis, anguinalis. CRAMBUS silvellus, hamellus, pascuellus (allm.), ericellus, pratellus (allm.), hortuellus (allm.), alienellus, cerusellus (allm,), rorellus, chrysonuchellus, culmellus (allm.), pinetellus, myellus, falsellus (allm.), tristellus (allm.), inquinatellus (allm.), luteellus, perlellus, lithargyrellus (allm.), fascelinellus (allm.); EUDOREA dubitalis (allm.), ambigualis, mereurella (allm.), sudetica, frequentella. APHONIA sociella (allm.); ANERASTIA lotella (allm.); Epnestıa elu- tella (allm.); PpycıprA nebulella, nimbella; NYCTEGRETIS acha- tinella; HypocHaucıa ahenella; DIORYCTRIA abietella; EURODOPE carnella; PEMPELIA ornatella (allm.), subornatella, adornatella, palumbella. TORTRIX xylosteana, Westriniana, ameriana, sorbiana, adjunetana, he- parana (allm.), cinnamomeana, levigana (allm.), corylana (allm.), ribeana (allm.), eonsimilana, gnomana (allm.), stramineana, viri- dana (allm.), rusticana, diversana; PrycHoLoMA ministrana (allm.). lecheana (allm.), grossana; XANTHOSETIA strigana (allm.); ARGY- ROTOSA plumbana, Forskäleana, Bergmanniana (allm.), Hoffmans- eggana; GLYPHIPTERA ferrugana (allm.), Modeeriana, spectrana; Teras contaminana; PHIBALOCERA fagana (allm.); PENTHINA Westwoodana, acutana, ulmana, capreana (allm.), pruniana (allm.), ocellana, dealbana; SCIAPHILA striana, trifoliana, pasivana, incer- tana, einctana (allm.), Wahlbomiana; Papısca immundana, mit- terpacheriana, siliceana, frutetana (allm.), dissimilana (allm.), cirsiana, parmatana (allm.), Razeburgiana; SERICORIS Zinckenana, metallicana, urticana (allm.), conchana, lacunana (allm.), cespi- tana (allm.), mygindana, Charpentierana, olivana (allm.), palustrana, dormoyana, antiquana, ericetana; Coccyx buoliana, duplana; CAR- POCAPSA pomonana (allm.), Wocheriana (teml. allm.), arcuana, WALLENGREN, N. Ö. SKÄNES FAUNA. 11 fagiglandana, pupillana; GRAPHOLITHA hypericana (allm.), succe- dana (allm.), Penkleriana, cruciana, aspidiscana, zachana, Rhe- diana, vaceiniana, caliginosana, salicetana, alpinana, blepharana (allm.); EPHIPPIPHORA argyreana, dorsana, petiverana (allm.); PHoxoPTEris lanceolana (allm.), siculana (allm.), uncana, ungui- cana (allm.); CocayLıs furcana (allm.), rubellana (allm.), dubi- tana, angustana, rutilana; ARGYROLEPIA Baumanniana (allm.); ÄARGYROPTERA pratana (allm.). Tınza rusticella, tapetiella (allm.), granella (allm.), misella, pellionella (allm.), biselliella, spretella, arcella, ignicomella; INCURVARIA masculella, Zinckenii, Oehlmanniella (teml. allm.); MICROPTERYX cealthella (allm.), aruncella (allm.), Sparmannella, rubrifasciella; NEMOPHORA Swammerdamella (allm.), pilulella, pilella (teml. allm.); TaLxPorIA pseudobombycella; DIPLODoMA marginepunctella (= siderella ZeLL.); ÅDELA fibulella, Sulzella, Degeerella (allm.), ru- fimitrella; NeMmoToıs scabiosellus, minimellus; OÖCHSENHEIMERIA taurella, vaculella; PLUTELLA porrectella (teml. allm.), erucifera- rum (allm.), fisella, costella (allm.), sylvella, antennella, horri- della; YPsoLoPHus sicariellus (allm.), semicostellus (teml. allm.); ANCHINIA bicostella; HARPELLA proboscidella, bracteella; OEco- PHORA minutella (allm.), sulphurella, Leuwenhoekella, tinctella, arietella, lacteella; Burauıs laminella, parvella, tristella, siccella, fuscescens, Mouffetella, Ourtisella, inspersella; HYPONOMEUTA cog- natellus, malinellus; Psecapıa echiella; DEPRESSARIA depunctella, liturella, Alstroemerella, daucella, badiella, laterella (allm.), pro- pinquella; GELECHIA ferrugella, cinerella (allm.), velocella (allm.), gallinella (allm.), sororeulella (allm.), Manniella, lencomelanella, tesserella (allm.), pelliella, terrella (allm.), distinctella (tem]. allm.), senectella, diffinis (teml. allm.), zebrella (=virgella Tuge.), rhom- bella, fugitivella, fugacella, proximella (teml. allm.), ceythisella, vorticella, umbrocella, tenebrella (allm.), dimidiella, inopella, arte- misiella, luculella, naviferella, brizella, ericinella, superbella, so- lutella (teml. allm.), Hermannella, cautella, pietella, psilella; GLy- PHIPTERYx Bergstrsella; ZEcHMIA thrasonella (allm.), equitella, Roeslerstammella, transversella; TınacMA dentella, sericiellum; SWAMMERDAMIA csiella, oxyacanthella; ARGYRESTIA ephippella FaBR. H—S., semitestacella Curt. H—S., albistria Haw. H—S., curvella, cornella, Goedartella, arceuthina, semitestacella, fage- tella; ÖCNEROSTOMA piniariella, argentella; GracıLarıa Thun- bergella, stigmatella, syringella, 4-signella; Ornıx meleagripen- nella, guttiferella, torquilella; CosmoPreryx pedella, turdipennella; ELACHISTA serratella, zeratella, pullicomella (=Bohemanni Wen.), humilis (=Zetterstedtii Wen.), dispilella, nigrella, squamosella; Lyonerıa Clerkella; Csmiostoma spartifoliella (allm. bland Spar- tium); OPostEGA reliquella, crepusculella; BUCCULATRIX cidarella, gnaphaliella, fraugulella, cristatella;, NepricuLa argentipedella, aurella, marginicolella, argyropeza; LITHOCOLLETIS pomifoliella, quereifoliella, alniella, Cramerella, spinifoliella, pomonella. (Rörande 12 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. arterne af Coleophora, Alucita och Pterophorus Aucr., se mina afhandlingar derom dels i Kongl. Vet.-Akad. Handlingar, dels i Ofversigten.) NEUROPTERA. LIBELLULA 4-maculata (allm.), depressa (allm.), fulva, cancellata (teml. allm.), vulgata (allm.), sanguinea, flaveola (allm.), scotica (allm.), dubia, rubicunda (allm.), pectoralis, albifrons; CORDULIA metal- lica, senea (allm.); Gomraus vulgatissimus, foreipatus (allm.); CORDULEGASTER annulatus (teml. allm.); /EscHnAa pratensis, cya- nea, juncea (allm.), borealis, grandis (allm.), rufescens; CALoPp- TERYX virgo (alln.), splendens; Lestes nympha (allm.), sponsa (allm,), fusca; PLATYCNEMIS pennipes (Häkanryd, Raby); AGRION najas (allm.), minium, elegans (allm.), armatum, elegantulum, pulchellum (allm.), puella (allm.), hastulatum (allm.), eyathi- gerum. EPHEMERA vulgata (allm.); PoTHAMANTHUS marginatus (allm.), halte- ratus, brunneus Pıcr.; CznIs grisea Pıcr.;, BAETIs venosa (allm.); Cror bioculata (allm.), diptera (allm.), nigra. TENIOPTERYx nebulosa (allm.); NEMURA variegata OLıv. (allm.), cine- rea OLıv. (allm.); LeucrrA eylindrica OLıv., nigra OLIv.; PERLA bicaudata (allm.), marginata (allm.); CAPNIA pygm&a BUurM.; CHLOROPERLA grammatica ScoP. Psocus cruciatus, flavidus RAMB., similis STEPH., variegatus LATR., longicornis FaBr. (allm.), faseiatus FaABR. (allm,), 6-punctatus LIN, 2-punctatus Lin, 4-punctatus FAsr. (allm.). PANORPA germanica, communis (allm.), montana BRAUER(?); BoREUS hiemalis. Sıauıs lutaria (allm.); RHAPHIDIA media, xanthostigma (allm.), ophi- opsis, notata. CoNIOPTERYX tineiformis (allm.); SısyYrA fuscata; DREPANOPTERYX phalenoides; HEMEROBIUS pygmaus, fuscescens, hirtus, eylindri- pes, nervosus (allm.), micans (allm.), ochraceus (allm.), limbatus (allm.), variegatus (allm.), limbatellus, humuli (allm.); CHRYSOPA vulgaris (allm.), vittata (allm.), alba, abdominalis, 7-punctata, perla (allm.), abbreviata, phyllochroma (allm.); MYRMELEoN for- micarius. PHRYGANEID&, hvaraf orten är mycket rik på arter till följd af de talrika vattendragen, skola närmare blifva utredda i den mono- graphi af denna familj, hvilken är under arbete och, såsom jag hoppas, snart: skall blifva Kongl. Vetensk.-Akademien meddelad. DIPTERA. TABANUsS borealis (Häkanryd), fulvus, plebejus; CHRYSOPS pictus, ru- fipes, sepulchralis; XYLOPHAGUS cinctus; Sıcus ferrugineus; NE- MOTELUS pantherinus; CHRYSOMYIA pallipes; SARGUS nubeculosus. WALLENGREN, N. Ö. SKÄNES FAUNA. 13 LAPHRIA gibbosa, flava, ephippium; AsıLus germanicus, cothurnatus, eingulatus, albibarbus; Dasypocon brevirostris; LEPTOGASTER dorsalis. BoMBYLIUS major, minimus; PHTHIRIA pulicaria; ANTHRAX cingulata, morio, fenestrata, varia; THERBEVA bipunctata, albipennis, anilis; PsILoPHILA imberbis (Häkanryd). LzEPTIs annulata, einerea; CHRYSOPILA nubecula; PTIOLINA obscura; SPANIA nigra; HYBOS fumipennis; OEDALEA stigmatella; ANTHALIA Gyllenhali (Häkanryd); MICROPHORA vetulina. HEMERODROMIA raptoria; TACHYDROMIA maculipes, notata, albicornis, parvicornis; TACHYPRZA albitarsis; ARDOPTERA irrorata; CYRTOMA nigra. HILARA nitidula, minuta; EMPIS rustica, maculipes, trigramma, morosa; RHAMPHOMYIA spissirostris, simplex, sciarina. i HYDROPHORUS pallipes, obscurus, minutus; RHAPHIUM laticorne; CHRY- sorus cilipes, concinnus; DoLICHoPus notabilis, Staegeri, migrans, planitarsis, picipes, discifer, confusus, popularis, simplex, parvulus, plumitarsis, nigripennis, cupreus, augustifrons, metallicus, celer, diaphanus, vestitus, 4-fasciatus; THINOPHILUS versutus; PsILOPUS contristans. CHRYSOTOXUM elegans, vernale, intermedium; MıcRoDoN apiformis, mutabilis; SYRPHUS cimbiformis; RHINGlA campestris; BRACHY- PoDA ferrugina; DoRos conopseus; ScAEVA selenitica, vitripennis, topiaria, trieineta, venusta, hilaris, scambus; SPH.&ROPHORIA dispar, dubia; PELECOCERA trieincta; ERISTALIS olivacea, gigantea, albi- tarsis, rostrata, geniculata; ÜHRYSOGASTER nudus, tarsatus; Pı- PIZA flavitarsis, vitrea; MıseLıA fallax; EUMERIS lateralis; Ascıa 4-punctata. SCENOPINUS niger; Coxops rufipes, macrocephala; ZODION cinereum, notatum; Myoraı buccata; PIPuncuLus auctus, fuscipes, sylva- tieus, flavipes; GASTRUS nasalis; SIPHONA cristata. EcHINOMYIA magnvicornis, ferox; TACHINA devia, trepida, obscurella, tibialis, scutelligera, erinaceus, setipennis, marginata, pellucens, comta, strenua, casia, conjugata, protuberans, fimbriata, mundula, unicolor, chalconota, viridis; GoNIA lateralis; MILTOGRAMMA gri- seola, hilarella; OcyPTErA interrupta; CISTOGASTER globosus; RHINOPHORA lugubris; LeucosromA simplex. Phasıa vitripennis; DEXIA minima; SARCOPHAGA affinis, erythrura, pygm&a; LucıLıa fulgida. DIALYTA erinacea; Arıcıa plumbea, umbratica, duplicata, duplaris, paralleliventris, vetulina, villipes, brunescens, contractifrons, separ, silvestris, sepia, nitidicauda, flaviceps, muscaria, florilega, antiqua, ineisurata, nudipes, curvicauda; ANTHOMYZA errans, lasiophthalma, nigricolor, monticola, inquirenda, troglodytes, pertusa, socia, inter- ruptella, 6-notata, 6-maculata, biocellata, nigrifemur, humilis, populi, denominata, tricolor, stupida, varians; LEPtoPA filiformis. EPHYDRA aurata, salina, palustris, megastoma, argyrostoma, fenestrata, planiceps, cribata; NOTIPHILA riparia, mutata; PsıLopa madizans. 14 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. OcHTIPHILA juncorum, littorella; Scaromyza squalida; CORDYLURA albipes, albilabris, vittata, aricioides, flavipes, pilosa, tibiella, ar- millata; ScıomyzaA albitarsis, Schönherri. TETANOPS myopina; Terurıtıs Meigeni, rotundiventris, apriea, hyo- seyami, conura, ruralis, elongatula, absinthii, irrorata, guttata, gutturalis, gnaphalii; SAPROMYZA multipunetata, notata, tibialis, setiventris, rivosa, interstineta, basalis; LoxcH=A flavidipennis, hyalipennis, tarsata, dasyops; LAUXANIA elise, hyalinata. CALoBATA cothurnata; LOXOCERA confusa, sylvatica, fulviventris; ScA- TOPHAGA limbatella, graeilis; Cayııza annulipes (Häkanryd); CALOBA bifasciella. HELOMYZA nemorum, flavifrons, geniculata; HETEROMYZA opomyzina; CoPproMYzA tibialis; Lımosına lutosa, coxata, acutangula, rufi- labris; PIOPHILA nigriceps. GEOMYZA marginella; DIAsSTATA unipunctata, obscurella; DROSOPHILA variegata, annulata, albo-guttata, obscura, pallida; AsrTEIA amoena. MACROMYZA pratorum, variegata, nigriventris; OscınIs scalaris, di- dyma, longicornis, 3-fasciata, cireumdata, glabra, notata, troglo- dytes, brunipes, albipalpis, lineella, annulifera, sordidella; MADIZA palposa, annulitarsis; LEIOMYZA scatophagina. CNEMACANTHA muscaria; LEUcoPIs geniculata, argenticollis; ANTHOo- PHILINA sordidella; AGROMYZA flavicornis, albipennis, zenescens, albo-hyalinata, capitata, vagans, carbonella, scutellata, sordida. PHYTOMYZA nigritella, flavicornis, affinis, albiceps, atomaria; TRINEURA pulicaria, opaca, femorata. HIRTEA pomon&, vernalis; ScAaToPsE genieulata, halterata; CEROPLA- TUS testaceus; CULEX nigripes, annulipes; CHIRONOMUS tentans, intermedius, barbipes, Rosenschöldii, flaveolus, rufipes, gibbus, lueidus, glabricollis, halteratus, tendens, viridis, hirtipes, vernus, brevicornis, tenuis; TANYPUS nervosus, nebulosus, irroratus; CERA- TOPOGON brunnipes, palustris, funebris, albipennis, scutellatus, annulipes, tibialis, transfuga, morio; CECIDOMYIA nigricornis, flavo- maculata; PsycHopA palustris, nubila, tristis; ScIARA carbonaria, pulicaria; LESTREMIA leucophxa; ERIOPTERA lineata; LIMNOBIA pietipennis, angustipennis, placida, trisulca, juvenilis; TıpuLa vittata, vernalis, nodicornis; BoLETINA nigricoxa; MYCETOPHILA bimaculata. ORUSTACEA. ASTACUS fhwiatilis, spars. CRANGoN vulgaris, teml. allm. PALEMON squilla, allm. Mysıs fleruosa och vulgaris, allmänna. GAMMARUS locusta och pulex, allmänna; G. palmatus, en gång funnen vid Landö. CoRoPHIUM longicorne, sparsamt. IDOTHEA entomon och tricuspidata, allmänna. ASELLUS vulgaris, sparsamt. JaRA albi- frons, teml. sparsamt. LIGIDIUM Persoonii, teml. sälls. Oxıscus asellus, allm. PORCELLIO pictus, trivittatus och scaber, allmänna; P. frontalis, sälls.; P. WALLENGREN, N. Ö. SKÄNES FAUNA. 15 converus, teml. allm. ARMADILLIDIUM vulgare, teml. spars. A. pietum, sälls. BRANCHIPUS stagnalis, en gång funnen i Kolemossen vid Landö. SIDA crystallina, spars. APART pulex, quadrangula, serrulata, sida och mucronata, allmänna; D. magna, i en graf i Kolemossen; D. brachiata, högst sälls. MACROTHRIX rosea, all. i torfmossen vid Tr. Ljungby; M. laticornis, i en grop med ren sandbotten vid Labrasjö, hannen dubbelt mindre än honan, knapt 4 millim. ACANTHOLEBERIS curvirostris, sälls. uti Tr. Ljungby torfmosse. PoLYPHEMUS pediculus, allm. BOSMINA longirostris, spars. LYN- CEUS lamellatus, quadrangularis, truncatus, globosus, sphericus och strietus, allmänna; ÅL. rostratus, teml. sälls.; L. trigonellus, sälls. vid Häkanıyd; L. reticulatus, vid Blekesjö spars.; L. macrourus, spars. _L. nanus, i en grop vid Blekesjö. EVADNE Nordmanni, Landö sälls. PoDoNn intermedius d:o sälls.. NOTODROMAS mo- nachus allm. ÖYPRIS pubera, ovum; fuscata, affinis, virens, incon- gruens och reptans allmänna; (©. ornata, vidua, lucida sparsamt; ©. villosa och elegantula sälls.; endast träffade i Kolemossen; CANDONA candida och fabeformis, sällsynta. ÜCYTHERE viridis, Landö, sälls. CYPRIDINA globosa, en gång vid Landö. DIAPTOMUS castor, allm. CANTHOCAMPTUS minutus allm.; Strömii vid Landö, allm. CycLops quadricornis och serrulatus, allmänna; (©. magni- ceps, Landö under Juli—Aug. spars. C. canthocarpoides, i en torfgraf med gräsbevuxen botten vid Landö; C. gracikis i Kole- mossen; TEMORA velox Landö, sälls.; Dias longöremis, Landö; ICHTHYOPHORBA hamata och THISBE furcata vid Landö, sälls. MOLLUSCA. (Tillägg till förteckn. i Öfversigten 1854, p. 118.) HELIX nitidula, Ryssberget, sälls. ZH. hammonis spars. ZH. aculeata, sälls. 7. costata, spars. ÜLAUSILIA pumila, sälls. Lymnea elongata; PLANORBIS hispidus, imbricatus, complanatus; ANCYLUS lacustris, BITHINIA ventricosa, PISIDIUM subtruncatum, obtusale, pusillum, nitidum, sällsynta. 16 (Forts. fr. sid. 2.) Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Frän Författarne. Rypevıst, J. E. Ljus och irrsken i språkets verld. Sthm 1865, 8:o. COLNET, Huart, Memoire sur la theorie analytique de la chaleur. Luxemb. 1865, 8:0. Mac 'DoxneLL, R. Observations on the functions of the liver. Dubl. 1865, 8:0. Till Rikets Naturhistoriska Museum. Botaniska afdelningen. Från D:r da Silva Castro i Para, Brasilien, genom General-Direktören m. m. Huss. ; En samling af frukter och växtämnen. Af Mr. Fiemens A. Thielens i Tirlemont, Belgien. En större samling växter från Algier och olika delar af Frankrike, ungefär 600 arter. Af Dr. C. Stål. En större samling växter från olika delar af Europa samt Nord- Amerika. Af Stud. Lagergren. Några former af slägtet Calamagrostis från Wermland. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Kos 1866. NERO. Onsdagen den 14 Februari. Herr EDLUND föredrog en af Herr v. POST insänd uppsats: Bidrag till kännedomen om jättegrytorna, med anledning hvaraf Herr LILLJEHÖÖK meddelade några underrättelser om tvenne Jättegrytor i närheten af Hållö fyrstation i Bohuslän. Herr NORDENSKIÖLD redogjorde för de arbeten, som under ‚Expeditionerna till Spetsbergen 1861 och 1864 blifvit utförda för att utröna möjligheten af en gradmätning derstädes, samt anhöll att framdeles få till Akademien aflemna en af honom jemte C. CHYDENIUS och N. DUNÉR häröfver författad afhandling. Densamme förelade en geologisk karta öfver Spetsbergen, och redogjorde för detta lands byggnad. Densamme meddelade en af Adjunkten vid K. Teknologiska Institutet F. L. EKMAN författad uppsats: Undersökning af Wis- muthglans från Jordåsen vid Persberget i Wermland. * Herr LILLIEHÖÖK redogjorde för den af Grefve AMBJÖRN SPARRE, hufvudsakligast för användande ombord å fartyg, kon- struerade telegrafapparat med komprimerad luft, hvaraf en mo- dell förevisades. Följande reseberättelser hade blifvit inlemnade: af Byzantin- ske Stipendiaten Herr FERDINAND LEISSNER öfver hans resa i Skottland och England för att inhemta kännedom om dessa län- ders jordbruk; af Professoren i Helsingfors D:r S. O. LIND- BERG, som med understöd af Akademien under sistlidne sommar undersökt mossvegetationen & södra Sveriges kalkformation; samt nn. m 18 af Läroverks-Adjunkten T. OÖ. B. N. KRoK, hvilken med anslag af Letterstedtska medlen utfört undersökningar af alefloran 1 den inre Östersjön. Akademien beslöt, i enlighet med Komiterades förslag, att af de af framl. General-Konsuln J. LETTERSTEDT stiftade pris öfverlemna det för utmärkt originalarbete eller vigtig upptäckt at Herr EDLUND, för hans sistlidet år K. Akademien meddelade afhandling: Qvantitativ bestämning af de värmefenomen, som upp- stå vid metallers volumförändring, och af värmens mekaniska eqvi- valent, oberoende af metallens inre arbete; samt det för utmärkt öfversättning af förtjenstfull skrift åt Protokolls-Sekreteraren i K. Ecklesiastik-Departementet, F. A. DAHLGREN, med fästadt afseende a hans förtjenstfulla öfversättningar från Shakespeare, Calderon m. fl. Den för aret disponibla tillgången a Letterstedtska -fonden för maktpaliggande vetenskaplig undersökning beslöt Akademien att, i enlighet med Komiterades förslag, tilldela Ingeniören E. A. WIMAN, för att användas till försök och iakttagelser med ända- mål att utröna värmeledningsförmagan hos här i landet brukliga byggnadsmaterialier. Pr®ses anmälde, att Akademien genom döden förlorat: in- ländske ledamoten i nionde klassen, Th. D:r CHRISTIAN STEN- HAMMAR, samt utländske ledamoten i sjunde klassen, Professoren i Halle, P. KRUKENBERG. Sekreteraren anmälde att Akademiens framlidne ledamot Hr STENHAMMAR till Akademien genom testamente förärat åtskilliga värdefulla exsiecatsamlingar af lafvar. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från The Board of Trade i London. Meteorological Papers, N:o 12—14. (Forts.) 19 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar. 1866, N:o 2. Undersökning af Wismutglans frän Jordäsen vid Persberget i Wermland. Af ER. ÅL. EKMAN. [Meddelad den 14 Februari 1866.] Materialet till undersökningen erhölls från Riksmusei minera- logiska Museum. Stuffen var särdeles ren, men då den sönderbröts, visade sig flerstädes mellan klyfningsytorna kiselartade anflog. Genom utplockning för hand samlades till analys en qvantitet mineral af möjligast rena beskaffenhet. Mineralet löste sig med lätthet i concentrerad saltsyra, så när som på en ringa återstod, hvilken, åtminstone till största delen, tydligen utgjordes af svafvelmetaller, som utfallit under mineralets upplösning. Ett och annat metallglänsande korn före- kom äfven deri, jemte ett spår bergart, Hela återstoden befanns innehålla svafvel, koppar, vismut och tellur; guld kunde deri ej upptäckas. Den erhållna telluren luktade selenartadt vid pröfning på kol. Saltsyrelösningen innehöll vismut, bly, koppar, jern, samt ett otydligt spår antimon. Det vid mineralets lösning utvecklade svafvelvätet hade jag uppfängat i natronlut, och i denna lösning trott mig finna ett spår selen. För att med bestämdhet kunna afgöra om mineralet var selenhaltigt, äfvensom med fästadt afseende på de många jemte vismut förhandenvarande metallerna och de ringa mängder hvar de förekommo, beslöt jag att till den qvantitativa undersökningen 20 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. använda en större vigtsmängd af mineralet än hvad som är brukligt, och inrättade för öfrigt analysen på följande sätt: 10.0030 gramm eller jemnt 10 gr., då 0.03 proc. hygroskopiskt vatten fråndrages, sönderdelades med concentrerad saltsyra i en lämplig apparat och gaserna uppfångades i ammoniakalisk silfver- lösning. Vid användning af 2.5—3 gånger den mängd saltsyra, som för sönderdelningen jemnt beräknas, sker denna lätt och utan att mycken upphettning behöfver användas. Apparaten var på förhand fylld med vätgas, som efter sönderdelningens slut åter genomleddes. Silfverlösningen var beredd af 13.4849 gr. rent silfver, som blifvit pa förhand upplösta i absorbtionskärlet, och efter tillräcklig utspädning försatta med 3 .eqvivalenter kaustik ammoniak. Genom undersökning af ett efter absorbtionskärlet anbragt kulrör med kalilut, kunde jag öfvertyga mig att silfver- lösningen fullständigt upptagit svafvelvätet. Efter slutad operation filtrerades silfverlösningen och i filtratet bestämdes det outfällda silfret såsom svafvelsilfver, torkadt vid 100°. Det vägde 1.4973, motsvarande 1.3041 silfver; resten af det använda silfret är 12.1808 och motsvarar 1.8046 gr. svafvel i vismutglansen'). Det vid mineralets sönderdelning erhällna svafvel- silfret decomponerades med salpetersyra, silfret afskiljdes med chlorvätesyra och filtratet derifrän undersöktes pa selen och tellur, hvaraf likväl intet spår kunde finnas. Lösningen af mineralet i saltsyra affiltrerades från den olösta återstoden (som tillfölje af det anförda borde innehålla mineralets hela selen och tellurhalt), försattes med vinsyra, neutraliserades någorlunda med ammoniak och fälldes med vatten. Denna fäll- ning = A. Det af saltsyra olösta behandlades med kungsvatten. En dervid olöst återstod af bergart och litet svafvel vägde på torkadt filtrum 0.0049 och efter förbränning 0.0041. Kungsvattenlösningen afdunstades med öfverskjutande saltsyra, och fälldes med chlor- 1) En liten förlust vidlåder denna bestämning beroende på en ofullkomlig täthet hos en kautschuslang, hvarigenom svafvelvätet leddes, och i hvars närhet en svag svafvelvätelukt märktes under det mineralet sönderdelades med saltsyra. EKMAN, UNDERSÖKNING AF WISMUTGLANS. 21 barium i ringa öfverskott. Den erhållna BaS vägde 0.0510, mot- svarande 0.0070 svafvel; vid ett försök att vidare pröfva dess renhet gick den förlorad. Lösningen, hvarur bergart, svafvel och svafvelsyra blifvit afskiljda, fälldes med svafvelväte; likaså filtratet från A. De dervid erhållna filtraterna och fällningarne förenades till en jerngruppslösning B och en svafvelvätefällning C. A. Vismutmängden i denna fällning bestämde jag såsom medium af flera prof, så mycket hellre som jag derigenom kom i tillfälle att jemföra några af de förnämsta bestämningsmethoderna för vismut, nemligen såsom basisk chlorvismut efter fällning med vatten, såsom svafvelvismut, efter fällning med svafvelväte, och såsom metallisk vismut, erhållen genom reduktion med cyankalium af dessa båda. Hela fällningen A upplöstes derföre i saltsyra och lösningen invägdes i en flaska med kautschupropp; den vägde 71.6992 gramm. Af denna lösning aftogs med en pipett prof och lösningen omvägdes efter hvarje gång. I sammanhang med vismutbestämningarne pröfvades lösningen på jern och bly samt tellur (selen) hvilka icke kunde upptäckas; deremot fanns ett spår antimon (som således ej af vinsyran hindrats att medfölja), men för ringa, för att utöfva något märkbart fel vid bestämnin- garne af vismuten. Vismut, deraf beräk- nad på mineralet. 1) 12.1600 gr. lösning gäfvo............ 1.6880 Bi0,Cl 79.78 proc.') 1.6387 Bi0,Cl gäfvo med KCy 1.3136 vismut 79.78 » 2) 11.4809 lösning gäfvo.................. 1.5976 Bi0,Cl 79.97 » 1.5726 Bi0,Cl gäfvo med KCy 1.2528 vismut 79.48 » 3) 11.5039 lösning gafyo............. 1.6004 Bi0,C1 79.95 » 1.5803 Bi0,Cl gäfvo med KCy 1.2619 vismut 79.65 » 4) 11.5145 lösning gäfvo ........ ooo 1.6255 BiS, (81.79) » 1.6126 BiS, gåfvo med KCy... 1.2822 vismut 80.48 » 5) 10.5783 lösning gåfvo + ........ 1.4816 BiS, (81.15) » 1.4739 BiS, gäfvo med KCy.. 1.1946 vismut 80.97 » !) Vismutens utfällning med valten var denna gång ej alldeles fullständig. 22 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 6) 11.9170 lösning fälldes med svafvelväte och fäll- ningen utdrogs med svafvelammonium. Ur fil- tratet erhölls 0,0014 antimonsyrlighet, hvaraf be- räknas antimon pa mineralet..................... rs AN 0.07 proe.') medium af de olika vismutbestämningarne (med uteslutande af de inom klammer anförda) är 80.01 eller, med afdrag af den lilla antimon- halten, pa ee ee 79.94 » Af dessa bestämningar anser jag mig kunna draga följande resultater, hvilka jag anför, för savidt de kunna anses bidraga till att bekräfta eller komplettera kännedomen om de olika metho- dernas användbarhet: Bestämningen af vismut såsom basisk chlorvismut, torkad vid 100°, är att föredraga och reduktionen med cyankalium öfver- flödig, der ej särskildta omständigheter annorlunda föranleda. Vismutens utfällning ur den med ammoniak någorlunda neutrali- serade lösningen syntes mig fördelaktigast ske med kokvarmt vatten, hvarefter fällningen fick fullständigt afsätta sig innan filtrering företogs. Efter tvättning med svagt saltsyrehaltigt vat- ten utträngdes detta med sprit. Vid den basiska chlorvismutens reduktion med cyankalium bör man bringa blandningen i smältning så hastigt som möjligt för att undvika en liten förlust af chlorvismut. Vid bestämnin- gen 1) upphettades degeln genast med fulla lågan af en Bunsens lampa; vid 2) upphettades först en stund lindrigare för att utjaga litet vatten, som cyankaliet under pulfriseringen absorberar och som föranleder en liten, i sjelfva verket oskadlig, spritsning vid hastig upphettning; vid 3) upphettades hastigare, dock ej som vid 1). Till reduktionerna användes 5 gånger fällningens vigt cyankalium, hvaraf en del blandades med profvet, resten lades ofvanpa. Bestämningen af vismut såsom svafvelvismut, torkad vid 100°, visade sig ej fullt tillförlitlig, emedan fällningen under tork- ') Wismutens utfällning med vatten var ej alldeles fullständig. EKMAN, UNDERSÖKNING AT WISMUTGLANS. 23 ning absorberade syre. Jag har derföre ur mediumberäkningen uteslutit dessa bestämningar, men anser dock troligt att det ifrågavarande felet kan vara omärkligt vid bestämningen af mindre mängder svafvelvismut, som hastigare kunna torkas. Reduktionen af svafvelvismut med cyankalium möter en sär- skild svårighet deri, att vid närvaro af svafvelkalium en viss mängd svafvelvismut ej reduceras, och att under sjelfva smält- ningen svafvelkalium bildas i den mån eyankaliet syrsättes. Har svafvelkalium en gång bildats, sa kan hvarken starkare upphettning (med glasbläsarlampan) eller tillsats af ett större öfverskott af cyankalium åstadkomma svafvelvismutens fullstän- diga reduktion. Denna oreducerade svafvelvismut håller sig un- der upphettningen upplöst i smältan, som deraf färgas brunröd (förmodligen någon förening mellan svafvelvismut och svafvel- kalium) men afskiljer sig genast vid smältans lösning i vatten som en fin, svart fällning. Tillfölje af det anförda inses lätt det oriktiga i uppgiften att en längre och starkare upphettning vore för svafvelvismutens reduktion erforderlig; långvarig upp- hettning måste just undvikas. Den vid bestämningen 4) erhållna svafvelvismuten måste af sådan orsak tre gånger underkastas reduktion med cyankalium. Vid 5) skedde reduktionen i vätgasström; det oaktadt erhölls vid smältans upplösning litet oreducerad svafvelvismut, hvilket torde få tillskrifvas cyankaliets egen halt af cyansyradt kali. Till. följe af det invecklade och derföre mindre tillförlitliga i utförandet af bestämningarne 4) och 5), anser jag det ändamålslöst att söka finna en orsak, hvarföre vismuthalten vid dessa bestämningar utfallit högre än vid de föregående; jag vill blott anmärka att filtraterna från 2) och 3) voro fria från af svafvelväte fällbar metall, och att profven ej aftogos i den ofvan anförda ordningen, utan omvexlande till chlorvismut och svafvelvismutbestämning, så att orsaken ej kan sökas i en concentrering af hufvudlösningen. B. Fälldes med svafvelammonium, och ur denna fällning erhölls 0,0303 jernoxid. Filtratet från jernet innehöll små men tydliga spår af zink och mangan. 24 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. C. Svafvelmetallerna utdrogos med svafvelammonium och löstes i kungsvatten, syreöfverkottet aflägsnades och med svafvel- syra och alkohol utfälldes 0.0263 svafvelsyrad blyoxid. Filtratet fälldes med vatten, och den basiska vismutchloriden, som kunde vara selen(tellur)-haltig, löstes i saltsyra och pröfvades med svafvelsyrlist natron. En mörkröd grumling uppkom och under det den samlade sig syntes vätskan bla i genomfallande ljus; det bekräftade sig således, att svafvelammoniet (ehuru det användts starkt gult, i stort öfverskott och vid långvarig digerering) ej förmår utdraga selenhalten fullständigt ur den vismuthaltiga koppargruppens svafvelmetaller. Den helt ringa fällningen före- nades med den längre ned erhållna telluren. Derpa fälldes vis- muten med svafvelvätevatten; svafvelvismuten vägde 0.0735. I filtratet från den selenhaltiga basiska chlorvismuten kunde intet annat upptäckas än ett spar bly samt koppar, hvilken vägd som Cu,S utgjorde 0.0246 gramm. De ur svafvelammoniumlösningen utfällda elektronegativa svafvelmetallerna utlöstes med kungsvatten, salpetersyran för- stördes och möjligen bildad tellursyra reducerades med saltsyra, hvarefter den concentrerade lösningen försattes med svafvelsyrligt natron och uppvärmdes i en tillkorkad kolf. Den grumlade sig först rödaktigt, sedan svart; efter längre tids digerering togs fäll- ningen på filtrum och vägde 0.0213. Ur filtratet erhölls vid för- nyad pröfning 0.0017 gramm tellur. Ur filtratet från denna fäll- ning erhölls med svafvelväte en ringa rödbrun fällning, bestäende, som det syntes, af antimonhaltig svafvelkoppar; den utgjorde på sin höjd ett par milligramm och blef ej bestämd. Tellurfällningen smältes med en blandning af salpeter och soda, som förut blifvit pröfvad på svafvelsyra, smältan löstes i vatten, neutraliserades med salpetersyra, och fälldes med salpeter- syrad baryt och ammoniak. Sedan fällningen fått väl afsätta sig och den mesta öfverstående vätskan afgjutits utdrogs den med utspädd salpetersyra. Dervid ficks litet selensyrad baryt olöst, som torkad på filtrnm vägde 0.0026 motsvarande 0.0008 selen. Vid inaskning af filtrum utvecklades en tydlig rättiklukt, EKMAN, UNDERSÖKNING AF WISMUTGLANS. 25 och återstoden (0.0016) gaf efter behandling med svafvelsyra och glödgning 0.0023 svafvelsyrad baryt, motsvarande 0.0008 selen. Mineralet innehöll salunda i procent: (ÖVENDGN EN en nn el. 13.12 EIER ende he 0.01 iRelluns: Anl ROT Bo Ma RER anna 0.22 FÄRD INT 0 JN) Seh) Ar le erinnere 0.07 Vase res. ae 80.52 Bean un ee Dun 0.27 KOppanı an ee en 0.20 Ale EN Be U a a re 0.21 Nasa ONE Ma spår NE ER Ne AN SN AN DE A SRH spar Bernard Dlertuleinl. 0.04 99.66 Åfven under den förutsättningen, att förlusten 0.3 proc. utgjordes utaf svafvel, och att både tellur, selen och antimon vore att be- trakta som elektronegativa beståndsdelar, samt att bly, koppar och jern innehöllos såsom PbS, Cu,S, FeS, så visar sig en liten brist på svafvel, i det vismuten (208) förhåller sig till de åter- stående elektronegativa substanserna såsom 1:2.95. Genom att deremot betrakta selen och tellur såsom bestånds- delar af någon tellurvismut med större vismuthalt, kan man få förhållandet mellan vismut och svafvel (inberäknadt den antagna förlusten) att passa noga ihop. Huruvida de små metallglänsande partiklar, som iakttogos i den i saltsyra olösliga återstoden af mineralet, utgjordes af någon dylik tellurvismut eller af gedigen vismut, hade jag väl kunnat afgöra genom upplösning af en större qvantitet mineral, men tiden har för närvarande ej tillåtit mig denna undersökning. Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh. Årg. 23. N:o 2. 2 x (Forts. från sid. 18.) Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från Royal Society i London. Astronomical, magnetical and meteorological observations made at Greenwich 1863. Magnetical and meteorological observations made at Greenwich 1863. Från British Association for the advancement of science. Report of the 34:th meeting. Från Natural History Society i Montreal. The Canadian Naturalist, Vol. 2: 3,4. Från Meteorological Society of Scotland. BucHan, A. Examination of the storms of wind‘ which occured in Europa during Oct. Nov. & Dec. 1863. Edinb. 1865. 4:o. Från Physikalische Gesellschaft i Berlin. Die Fortschritte der Physik im Jahre 1869. Från Hrr P. A. Norstedt & Söner 1 Stockholm. CHYDENIUS, K. Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861. H. 1. Sthm 1865. 8:0. rån Författarne. OLIVECRONA, 8. D. K. R. Om dödsstraffet. Ups. 1865. 8:0. WISTRAND, A. T. Kopp-epidemien i Sverige 1856—62. Stockholm 1865. 8:0. i Muvrsant, EB. & Rey, C. Histoire naturelle des Punaises de France. Lyon 1865. 8:0. Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. Botaniska afdelningen. Af Löjtnant Klintberg. En vacker samling af Ormbunkar från Nya Zeeland. Af D:r Stål. Åtskilliga växter från Europa och Nord-Amerika. STOCKHOLM, 1866. P. A. NORSTEDT & SÖNER. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADE FÖRHANDLINGAR. Årg. 23. ae he Re Onsdagen den 14 Mars. H. K. H. HERTIGEN AF ÖSTERGÖTLAND förelade Akademien en fotografi af den jättehval, som sistlidne höst fängades vid Bohusläns kust, samt meddelade en af Intendenten vid Göteborgs Museum A. W. MALM derom författad uppsats. * Herr BERGFALK redogjorde för det nyligen utkomna arbetet: Om dödsstraffet, af K. OLIVECRONA. Herr S. LOVÉN föredrog den berättelse Studeranden A. LJUNGMAN afgifvit om den undersökning af Norra Bohusläns hafsfauna han, med Akademiens understöd, under förra årets som- mar utfört. Herr ARRHENIUS redogjorde för Byzantinske Stipendiaten, Direktören FERD. LEISSNERS berättelse om Skottlands landtbruks- förhållanden. Herr NORDENSKIÖLD meddelade »Kristallografiska bidrag», och förevisade ett af D:r HAMBERG och Läraren vid Farmaceu- tiska Institutet Apotekaren C. J. WALLIN a detta Instituts la- boratorium framstäldt preparat af salpetersyre-anhydrid. Akademien beslöt, att det Lindbomska priset skulle öfver- lemnas till Bergs-Konduktören L. J. IGELSTRÖM för hans upp- täckter inom den svenska mineralogien, med serskilt afseende på hans under det förflutna året insända meddelanden i detta ämne. Af sitt anslag för vetenskapliga resor inom fäderneslandet beslöt Akademien att tilldela Herr ANDERSSON 150 R:dr för be- kostande af ett biträde vid insamlandet för Riks-Museum af vext- arter under den resa till Öland Herr ANDERSSON i Juni månad 28 ämnar företaga; Herr NORDENSKIÖLD 500 R:dr för en resa till Westmanland, norra Wermland och Dalarne, i ändamål att för Riks-Museum insamla mineralier; Lektorn vid Elementarlärover- ket i Christianstad L. J. WAHLSTEDT 150 R:dr såsom understöd för en resa till norra delen af Westergötland och närgränsande delar af Nerike, 1 afsigt att studera Characeernas geografiska ut- bredning; samt Adjunkten i Entomologi vid Universitetet i Lund, C. G. THOMSON 200 R:dr för entomologiska undersökningar i rikets sydligare delar. Akademien beslöt, att, af arbetena för den medeleuropeiska gradmätningen under instundande sommar, omarbetandet af to- pografiıska korpsens triangelnät mellan Varberg och Svinesund skulle uppdragas åt Kapten J. ©. B. STECKSEN, och astronomiska bestämningar å vissa utvalda triangelpunkter åt Herr LINDHAGEN. Pr&ses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat utländske ledamoten i femte klassen, Stats-Rådet NILS NOR- DENSKIÖLD. Akademien kallade, genom anstäldt val, till inländsk ledamot i första klassen, Professorn vid K. Teknologiska Institutet HJAL- MAR HOLMGREN. Till ledamot i K. Direktionen öfver Stockholms Stads Un- dervisningsverk återvaldes Herr LINDHAGEN. Följande skänker anmäldes: Till Vetenksaps-Akademiens Bibliotek. Från K. Nederländska Regeringen. Geologisch kaart van Nederland, Bl. 6, 10, 23. Från Royal Institution of Great Britain i London. Proceedings, NM 41, 42. Från British Meteorological Society i London. Proceedings N:o 20-—22. Från B. Geological Society i Dublin. Journal Vol. 1; 1. (Forts. å sid. 33.) 29 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar. 1866 N:o 3. Om den i Bohuslän strandade Hvalen. Af A. W. Marnm. [Meddeladt den 14 Mars 1866.] Söndagen den 29:de Oktober 1865 päträffades det pa grund liggande djuret, vid Backa, Askims-fjärden, en mil från Göteborg. Vid middagstiden följande dag hade tvenne käcka bönder ändt- ligen beröfvat det lifvet. Dagen derpå eller den 31:ste Okt., vid middagstiden, infann jag mig på platsen och sysselsatte mig hela eftermiddagen med beskrifning af alla åtkomliga delar af det då, åtminstone till utseendet, fullkomligt färska, likasom blankpole- rade, af mörk och ljus skifferfärg marmorerade djuret. Sent in på natten var jag i hemmet sysselsatt med mikroskopisk under- sökning af några hemförda delar af blod, hud, muskelfibrer m. m. Under 21 dygn pågick af-grundtagnings-arbetet med tillhjelp af slutligen trenne ångbåtar. Fredagen den 3:dje Nov. låg hvalen på Lindholmens upphalningsbädd. Hela lördagen fortsattes med mätningar, form- och färg- beskrifning samt fotografiering, hvarefter kroppen om aftonen uppskars för att påskynda afsvalningen. Att kroppen så länge höll sig färsk, var mest en följd deraf, att blodet blifvit uttap- padt, liksom att hela tarmkanalen blifvit länsad under den långa dödskampen. "Tidigt på söndagsmorgonen demonstrerade jag inför mina engagerade arbetare ett i Naturhistoriska Museum befintligt ske- lett af ett annat species, eller den så kallade Vaage-hvalen, Balenoptera rostrata, från vestkusten af Norge. Under dagens lopp pågick, med stor arbetsstyrka, och afslutades det stora ned- slagtnings-arbetet. Så snart inelfvorna blifvit blottade å djurets 30 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. uppatvända sida, öfverduggades de med tillhjelp af en brand- spruta, hvarefter en fotografi af det hela togs, medan allt ännu hade sitt naturliga läge. Om måndagen inforslades på pråmar de väldiga hudremsorna jemte den afskurna svansen, armarna och inelfvorna, till Museum; skelettet deremot till en plats utom staden, för utkokning. Un- der ständig beskrifning, och fotografiering da sa ansågs nödigt, pägick nu arbetet med huden, skelettet m. m., till hvilket arbete jag antagit tretton fiskare från skärgården. Hudens omsorgs- fulla afspäckning medtog flera veckor; och sedan den blifvit för- tunnad till något mindre än en tums tjocklek, hvarvid ensamt den lemnade 7,535 & späck, nedborstades den med styfva bor- star af grof messingstrad till 4 tums tjocklek och jemnhet, samt inlades med något fint salt & yttersidan samt ett tjockt lager sågspån mellan de emot hvarandra liggande insidorna. Under vintern har huden nästan hvarje vecka omlagts med ny sågspån af magert trä, sasom mahogony o. dyl., samt slutligen med pul- veriserad piplera, för att få bort så mycket olja som möjligt. Under tiden har borstning förnyats ett par gånger; men någon annan beredning har ej företagits, förr än huden för ett par veckor sedan fästades på stommet, då insidan preparerades med mättad arseniklösning. När huden blir torr kommer den att ut- vändigt bestrykas med qvicksilfver-chlorid, och straxt derpå att öfverdragas med färglös kopalfernissa. Medan armar och svans ännu voro hela förfärdigade en bild- huggare trästommen till dessa praktfulla delar, och stjerten kläd- des redan sist i December, innan jag vågade försöket med det väldiga djuret 1 öfrigt. Med ledning af talrika mått, äfven sådana som å alla vink- lade ställen tagits med tillhjelp af goniometer, och med ledning af likaledes talrika fotografier, sysselsatte jag mig i mer än tvenne veckor, under biträde af tvenne kunniga män, med framställnin- gen af en modell i lera, utförd i „L:dels storlek, således 55 dec. tum lång. Så snart denna modell i början af December var fär- dig, fotografierades densamma och afgjöts dagen derpå i gips. J. W. MALM. ÖM DEN I BOHUSLÄN STRANDADE HVALEN 31 En hel vecka voro tvenne ritare och jag sysselsatta med att i naturlig storlek framställa en arbetsritning för den blifvande spant- byggnaden af trä, som, jemte erforderligt spantsmide och gjut- gods, straxt derpa beställdes. Med skickliga och lika oförtrutna arbetare utfördes nu stommet under Januari och Februari måna- der, och användes dertill fint och torrt samt, för att från hu- den uppsuga olja, magert granvirke. Hela det 12 fot långa huf- vudet var ett skulpturarbete. - Jag hade tagit huden äfven af gomhvalfvet och läpparnas insida, hvadan ock dessa delar natur- troget presentera sig. Stommet är i fyra delar af 12+17+17+9 fots längd, hvilka inuti äro sammanskrufvade. I skarfvarna fin- nas spant af jern, med treskenklade, gjutna sträfvor. Öfra delen af hufvudet är äfven fri från nedra delen af detsamma, och, upptill försedd med gångjern, låter öfverdelen medelst en enkel mekanik uppskrufva sig så, att den sköna bardapparaten kan bli atkomlig för åskådaren. Barderna, som ännu medelst salt äro bevarade och förefinnas i endast tvenne serier, kunna dock ej insättas förr, än huden blifvit så pass torr, att första skarfven bakom hufvudet kan uppskäras. Med undantag af några få fläckar, hvilka å Lindholmen blottades af närgångna åskådare, qvarsitter epidermis på hela den sida, som låg uppåtvänd, samt till stor del äfven på den högra, ehuruväl djuret sjelf under kampen och slutligen af-grundtagningsarbetet förstört ej obetydligt deraf, utan att huden i öfrigt der det ringaste ta- git skada. Med omkring 30,000 zinkspik och stift är hu- den, som till alla delar passade, fastspikad. Medelst inuti krop- pen anbringad gasledning pågår nu torkningen som bäst i ett med varmapparat försedt rum, till hvilket frisk luft har lemnats tillträde för att förekomma för hastig torkning och mögel. Då huden, efter att i tolf timmar först hafva vattenrunnit, upplades på stommet, vägde den omkring 48 centner. Skelettet, som är rengjordt och hvars uppsättning nu pågår, är äfven praktfullt. Armarna (de så kallade bröstfenorna) lika- som svansen (de 12 sista kotorna) äro rå-preparerade, med qvar- lemnade brosk och band. 32 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Uti öfver 200 kannor sprit är en mängd utaf djurets inre delar likasom mer intressanta stycken af huden bevarade, samt en del, såsom blod (finnes äfven i svag sprit), ögats inre delar, t. ex. linsen, retina, chorioidea, corpus vitreum m. m., uti glyce- rin. Halfva tarmkanalen är likaledes tillvaratagen äfvensom det inre af hela den ena svansfliken, larynx, cesophagus, rectum, tungspetsen, inre venstra delen af hjertat med aortabågen och delar af dess hufvudstammar, ena ögat med nervus opticus och bulbi alla muskler, m. m. Djuret höll 55 svenska fot i längd samt 26 fot i största omkrets. Underkäkskanten mäter 18 fot och 8 tum. Exemplaret är en hanne samt ganska ungt, enär alla verte- bralskifvor äro fria. Hela antalet af kotor i columna vertebralis uppgår till 63. Djuret hör således till jättehvalarnes afdelning uti slägtet Dalenoptera. Det har 15 par refben samt å dem ock dessutom mycket, som gör att jag ville hänföra det till Da- leenoptera musculus Eschricht; men, i fall armarna med sina fing- rar äro skarpt ätergifna af denne store cetolog, hvarpa jag ej har- ringaste anledning att tvifla, så är det snarare sannolikt att exemplaret ej med säkerhet kan hänföras till någon förut beskrif- ven art. Då beskrifningen emedlertid snart är afslutad, blir det tids nog, i och för den i sommar utkommande monografien, att jem- föra denna med hval-litteraturen, som, i allt väsendtligt samlad, nu föreligger. Till dess vill jag ock hoppas att på ort och ställe hafva närmare tagit kunskap om allt hvad som Köpenhamns makalösa cetologiska museum har förvaradt af hvad den oför- gätlige ESCHRICHT hänfört till Balenoptera musculus. 33 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 28.) Från Entomological Society of New S. Wales. Transactions, Vol. I: 4. Från Societe Geologique i Paris. Bulletin, T. 22: 17—36. Från Consiglio di Perfezionamenti i Palermo. Giornale, Vol. 1: 2. Från Naturforschende Gesellschaft i Basel. Verhandlungen, Th. 4: 2. Från Verein für Erdkunde i Dresden. Jahresbericht 1, 2. Från Oberhessische Gesellschaft für Natur- und Heilkunde i Giessen. Amtl. Bericht der 39:n Versammlung Deutscher Naturforscher und Arzte. Frän Hydrographische Anstalt der K. K. Marine i Wien. Reise der Oesterreichischen Fregatte Novara um die Erde. Nautisch- Physikalischer Theil, Abth. 3. nebst 7 Beilagen. Från Sekreteraren i K. Skogsstyrelsen ©. A. Th. Björkman. LEICHARDT, L. Beiträge zur Geologie Australiens. Halle 1855. 4:0. Från Utgifvaren. The Dublin quarterly Journal of Science, N:o 21. Frän Författarne. LANDRIN, A. Quelques Monstruosites vegetales.. Versailles 1865. 8:0. » Tre smäskrifter. ORLANDRINI, C. C. Anthropologia & Cosmologia. Bologna 1865. 8:0. PIMENTEL, F. Memoria sobre la Situacion actual de la Raza indigena de Mexico. Mex. 1864. 8:0. » Cuadro desceriptivo de las Lenguas indigenas de Mexico. 10, 12 Hör NG 00. KO STOCKHOLM, 1866. P. A. NORSTEDT & SÖNER. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Ze, 2%, „sul: en, 7273 Onsdagen den 18 April. Herr EDLUND meddelade några experimentala bevis för en ny egenskap hos den galvaniska strömmen, * samt öfverlemnade tvenne uppsatser af D:r E. SIDENBLAD: ”Om Skaras och Sten- seles höjd öfver hafvet”, * och ”Tabeller för beräkning af höjd- mätningar med barometer”. * Sekreteraren meddelade en af Herr BJÖRLING insänd upp- sats: "Om additionsformlerna för de elliptiska functionerna”. * Herr NORDENSKIÖLD föredrog: ”Mineralogiska iakttagelser” af Docenten ©. W. PAYKULL,” och ”Nya Mineralier från Werm- land” af Bergskonduktören L. J. IGELSTRÖM. * Herr ANDERSSON redogjorde för den af Professoren S. O. LINDBERG afeifna berättelsen om en med understöd af Akade- mien under det förflutna årets sommar utförd botanisk resa till Öland och Gotland, samt för den berättelse Läroverks-Adjunkten TH. KROK aflemnat om sin med anslag af Akademien utförda undersökning af Algfloran 1 den inre Östersjön. Från Universitets-Consistorium i Lund hade bref ingått med underrättelse, att Consistorium till Letterstedtsk Stipendiat utnämnt Adjunkten i Anatomi D:r M. V. ODENIUS. Akademien kallade genom anstäldt val Sir CHARLES LYELL till utländsk ledamot i femte klassen. Till Akademiens ständige Sekreterare utsågs enhälligt, på Komiterades förslag, genom anstäldt val, Professoren D. G. LINDHAGEN. 36 Till Pr&ses under det instundande Akademiska äret valdes Herr S. LovEn, sedan såväl Herr WAHLBERG som Herr SUNDE- VALL undanbedt sig detta förtroende, hvarefter Herr THULSTRUP nedlade sitt presidium med en framställning af de arbeten i och för jordytans afbildning, som i den sednare tiden blifvit i Eu- ropas förnämsta länder utförda. Herr WAHLBERG, som nu nedlade den befattning såsom Akademiens ständige Sekreterare han i sjutton och ett halft år beklädt, uttalade sin tacksamhet till Akademien för det förtroende och den välvilja han under denna tid fått erfara. Följande skänker anmäldes: Till Yetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Nederländska Regeringen. Geologisch kaart van Nederland, Bl. 6, 10, 23: Från K. Universitetet i Christiania. Meteorologiska iagttagelser på Christiania Observatorium, 1864. KeEysEr, R. Skrifter, H. 3. Från Geological Society i London. Journal, N:o 85. 5 List, 1865. Från Chemical Society i London. Journal, 1865: 6—12. Från R. Geographical Society i London. Proceedings, Vol. 10: 1. Från Societe Philomatique i Paris. Bulletin, 1865: Mars— Dec. Från Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft i Frankfurt am M. Abhandlungen, Bd. 5: 3, 4. Från Naturwissenschaftlicher Verein i Halle. Zeitschrift für die ges. Naturwissenschaften, Bd. 25, 26. (Forts.) 37 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1866. N:o 4. Experimentelt bevis att den galvaniska strömmen ut- vidgar fasta kroppar, oberoende af det utvecklade värınet. Af Er. EDLUND. Härtill Tafl. I. [Meddeladt den 10 Januari och den 18 April 1866.] I. För ungefär ett år sedan behöfde jag vid en fysika- lisk undersökning bestämma den temperaturhöjning, som i en metalltråd åstadkoms af en galvanisk ström, och såsom mått på denna temperaturhöjning begagnades trådens förlängning. Ehuru detta försök ingalunda kunde anses bevisande, gaf det mig dock anledning till den förmodan, att den galvaniska ström- men sjelf förorsakade en förlängning af tråden, oberoende af den förlängning, som härrörde af temperaturhöjningen. Jag be- slöt derföre att undersöka detta förhållande. Det är resulta- tet af denna undersökning äfvensom några allmänna slutsatser, till hvilka detta gifver anledning, som här nedanföre skola med- delas. Såsom lätt är att inse, ligger vid en dylik undersökning den egentliga svårigheten uti att noggrant kunna bestämma den utvidgning af tråden, som direkt förorsakas af värmet. Man måste nemligen med tillräcklig noggranhet känna trädens tem- peratur, under det att strömmen går igenom densamma. För detta ändamål kan man af flera skäl icke begagna en vanlig thermometer, emedan en dylik icke på ett sådant sätt låter applicera sig till tråden, att dennes temperatur dermed tillför- litligt kan utrönas. Icke heller kan man använda en thermo- elektrisk stapel, hvilken, då fråga är om små temperaturvaria- tioner, som förorsakas af hastiga förändringar af trådens volum, är ändamålsenlig. En sådan stapel förorsakar en utbredning af 38 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. strömmen på det ställe, hvarest den sitter, hvaraf följden blir en lägre temperatur på detta ställe än i trådens öfriga delar. Dessutom, emedan strömmen behöfver tid för att åstadkomma en förlängning af tråden, så hinner värme att bortga genom stapelstängerna, och äfven af detta skäl blir temperaturen på ifrågavarande ställe lägre. Att trådens förlängning icke kan begagnas såsom mått på temperaturen, då fråga är att be- stämma, till hvilken grad förlängning och temperaturhöjning svara emot hvarandra, är af sig sjelft klart. Af skäl, som ne- danföre skola framställas, kan man icke heller för ifrågavarande ändamål hålla temperaturen konstant genom att nedsänka trå- den i en för elektriciteten oledande vätska, som hastigt bort- leder det af strömmen utvecklade värmet. För att mäta värmet måste man derföre se sig om efter en annan egenskap hos det- samma, och en sådan erbjuder sig genast i dess förmåga att förändra det elektriska ledningsmotståndet. Denna förändring är så betydlig, att den lemnar ett tillräckligt noggrant mått på temperaturöfverskottet. För de af mig begagnade jerntrådarne kunna felen vid de direkta mätningarne i de flesta fall icke öfverstiga 0,2 grad, och vid messingstråden, för hvilken osäker- heten i detta hänseende var störst, kunde felen icke uppgå till 0,6 grad. 2. Den allmänna gången af den använda undersöknings- methoden var följande: Den metalltråd, som skulle undersökas, utspändes horizontalt, och dess ledningsmotstand bestämdes. Derpa upphettades träden af en galvanisk ström. Då förläng- ningen blifvit konstant, uppmättes den med noggranhet, hvarpa den uppvärmande strömmen afbröts, och 0,36 sekund derefter bestämdes åter trådens ledningsmotstånd. Genom särskilda försök utröntes, huru mycket trådens förlängning minskades under den uppgifna korta tiden. Subtraherades denna förminskning från den uppmätta förlängningen, så erhöll man till rest den för- längning, som tråden ägde i det ögonblick, då motståndet upp- mättes. Dessa försök upprepades för olika spänningar hos tråden och vid olika strömstyrkor. Sedan detta blifvit utfördt, upp- E. EDLUND, UTVIDGNING GENOM DEN GALV. STRÖMMEN. 39 mättes åter trädens ledningsmotstand vid luftens temperatur i rummet, och af denna bestämning och den första togs medium. Om man nu kände tradens utvidgning för värme och dess för- ändring i ledningsmotstånd för ett gifvet temperaturtillskott, så hade man allt som behöfdes för att beräkna, huruvida tradens förlängning ensamt förorsakades af temperaturhöjningen eller icke. Men så väl utvidgningen för värme som i synnerhet för- ändringen i ledningemotstånd äro något olika äfven för trådar af samma slag, och desamma måste derföre för hvarje tråd sär- skildt bestämmas. Utan att den utspända tråden på minsta sätt rubbades, omgafs densamma med vatten af olika temperatur, och dess värmeutvidgning bestämdes med samma apparat, hvar- med utvidgningen för den galvaniska strömmen förut blifvit uppmätt. Om således mot all förmodan uppmätningssättet varit behäftadt med några märkbara konstanta fel, borde dessa i samma grad verka på bada mätningarne och derföre göra slut- resultatet deraf oberoende. Sedan tradens värmeutvidgning blifvit bestämd, uttogs tråden ur apparaten, och dess förändring i led- ningsmotstand utröntes genom ett förfarande, för hvilket nedan- före närmare skall redogöras. Orsaken, hvarföre försöken an- ställdes vid två olika sträckningar hos tråden, är följande: Enligt WERTHEIMS undersökning åstadkommer den galvaniska strömmen en temporär förminskning af metallernas elasticitet, och samma verkan förorsakar äfven värmet. Då den galvaniska strömmen genomgår den spända metallträden, är saledes dennes elasticitet i någon man mindre än, då vid lägre temperatur in- gen ström genomgar densamma, och till följe deraf måste träden vid strömmens senomgang sträcka sig mer än som skulle blifva fallet, om ingen förminskning 1 elasticiteten ägde rum. Men det är tydligt, att denna tillökning i sträckningen måste blifva mindre i samma man, som tråden är mindre belastad, och det är möjligt att taga belastningen sa liten, att nagon märkbar tillökning i sträckningen af dessa skäl icke uppkommer. Göras således försöken vid två olika belastningar, och det dervid befinnes, att dessa gifva samma förlängning, så är detta ett bevis på, att 40 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. den omnämnda förminskningen 1 elastieiteten icke utöfvar något märkbart inflytande pa försökens tillförlitlighet. Detta var alltid fallet vid nedan anförda försök. 3. Fig. 1, tafl. 1 föreställer det sätt, hvarpa denna ob- servationsmethod praktiskt utfördes. f är den tråd, som skall undersökas, sträckande sig från F till A. n och n’ äro tvänne nysilfvertradar och » är en rheostat. J! och ! äro tvänne led- ningstradar, hvilka förbinda galvanometern b med punkterna N och g. X föreställer en kommutator, som i sin ena ställning förbinder a med a' och lemnar punkten g fri, och i sin andra ställning förbinder a med g och utelemnar punkten a. Ah och h' äro de ledningstrådar, genom hvilka den värmeproducerande strömmen ankommer från den galvaniska stapeln. e är en liten stapel af en eller två DANIELLS par, hvilken åstadkommer den ström, med hvilken motståndet uti / uppmätes. Denna stapel är derföre förbunden genom ledningstradar med punkterna D och £. Ledningen ! till galvanometern är vid p afbruten, och derstädes befinner sig en pendel, hvilken, då punkten a genom den nämnda kommutatorn är förbunden med a och punkten g är fri, är upphakad på sidan om sitt jemnvigtsläge. I det ögon- blick, då kommutatorn kastas om, så att a förbindes med g och punkten a lemnas isolerad, frigöres pendeln genom kommu- tatorns omkastning, och de båda frånskilda delarne af ledningen I förbindas med hvarandra derigenom, att pendeln under sin rörelse med ett metallstift, som star i förbindelse med den ena delen af !', berör en qvicksilfverdroppe, som utgör ändpunkten af den andra delen. Denna kontakt var fullbordad 0,36 sekund efter sedan kommutatorn kastades om. Denna tid är nafur- ligtvis lätt att beräkna, då man känner pendelns oscillationstid. Den ena ledningsträden från stapeln e är likaledes afbruten mellan & och %, hvarest befinner sig en strömbrytare. I det ögonblick, da kommutatorn kastas om, förenas äfven k med k' genom strömbrytaren. Denna anordning var vidtagen, på det att icke strömmen från stapeln e skulle onödigtvis genomgå nysilfverträdarne n och » och genom uppvärmning åstadkomma EB. EDLUND, UTVIDGNING GENOM DEN GALYV. STRÖMMEN. 41 en märkbar förändring i deras ledningsmotstånd, hvartill samma ström dock i allmänhet var allt för svag. Det är dessutom bekant, att värmet utöfvar högst ringa inflytande på nysilfrets ledningsmotstånd, hvilket, i förening med motständets storlek, gör nysilfver till ett tjenligt material för rheostater. Af det nu framställda inser man lätt, huru observationerna verkställdes. Då genom kommutatorn a var förbunden med a och punkten g fri, gick den uppvärmande strömmen genom f, utan att kunna öfverga i någon af de öfriga ledarne, som stå i förbindelse med F. Då kommutatorn kastades om, så att a' förbands med g och a lemnades fri, upphörde den uppvärmande strömmen, och man erhöll af n, n, r och f tillsammans med de genom galvanometern b förbundna ledarne / och ! en fullständig WHEASTONES brygga, i hvilken en ström inkom vid D och F. Om motstanden uti n, n, r och f representeras med samma bokstäfver, sa kan det, sasom bekant är, bevisas, att ingen ström genomgar galvanometern, sa snart Wr=nf. Genom successiva försök afpassades storleken af motständet i rheostaten r sa, att ingen ström genomgick galvanometern, och man erhöll da ett säkert mått på motståndet uti tråden f. Genom sär- skilda försök utröntes, att motståndet i förbindningstråden Aa’ och i kommutatorn samt uti Kg var så ringa i jemnförelse med motständen uti f och r, att derpå icke behöfdes fästas något afseende. Den apparat, som begagnades för att uppmäta förlängningen af den trad, som skulle undersökas, föreställes af fig. 2, tafl. 1. AB är en tjock bjelke af ek, hvilken vid försöken var fast- skrufvad i horizontalt läge mellan tvänne fasta pelare i arbets- lokalen. Vid den ena ändan af denna ekbjelke är ett jernband säkert fastskrufvadt, af den form cc utvisar. Från den öfra, horizontala delen af detta jernband nedgår vertikalt en jern- pelare, och i nedra ändan af denna fastskrufvades vid £ den ena ändan af den tråd /, som skulle undersökas. På samma ställe voro äfven den i figuren I utmärkta ledaren h’ för den uppvärmande strömmen äfvensom nysilfvertraden » samt led- 42 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. ningstraden från stapeln e fästade. Punkten F är således samma punkt, som i figuren 1 utmärkes med denna bokstaf. I när- heten af ekbjelkens andra ända äro tvänne ståndare af jern gg fastskrufvade. I dessas öfra ändar äro axellager fästade för den horizontalt liggande axeln h. För att minska friktionen är axeln Ah afsvarfvad till sin halfva diameter på det ställe, hvarest den omfattas af de nämnda lagergångarne. Från midten af axeln A nedgar en jernpelare, hvilken vid ändan är försedd med ett horizontalt utstående rundt stift. Tråden f fästades på det sätt, att dess ända fastskrufvades i en liten klämma af jern, i hvilken ett hal var borradt för det nämnda stiftet. Fran axeln A utgå tvänne messingsstänger (m, m), pa hvilka de vigter (n, n) hänga, med hvilka tråden spännes. På axelns ena ända, utanför lagergangen, är en spegel p fästad, i hvilken trådens förlängning afläses medelst tub och skala. Afständet mellan skalan, som var delad i millimeter, och spegeln utgjorde 2,560 meter. Pa axelns andra ända är ett böjdt messingsstycke (0) fastskrufvadt. Under dettas yttre ända stod en liten skål med qvicksilfver, hvarifrån en tjock koppartråd ledde den galvaniska strömmen till den i det föregående omnämnda kommutatorn. Att motståndet för elektriciteten, från ändan af tråden f till slutet af kommutatorn, var så obetydligt, att det icke behöfde tagas i betraktande i jemnförelse med motståndet i de trådar, som skulle undersökas, blef, såsom redan är nämndt, utrönt genom särskilda försök. Tradarne f voro 1184 millimeter långa. Jernklämmans längd, räknad från midten af det runda hålet till den punkt, der tråden blef fri, var 19 millimeter; afståndet från midten af jernstiftet, på hvilken jernklämman satt, till midten af axeln 4 var 30,58 millimeter, och bredden af jern- pelaren 7), i hvilken trådens andra ända var fastskrufvad, ut- gjorde 14 millimeter. Under försöken stod pa bockarne gg en trälada af parallelipipedisk form. Denna är utelemnad ur figuren för att ej skymma bort en del deraf. Hvarken de nämnda bockarne eller träladan berörde någon del af ekbjelken eller dess tillbehör, hvarföre dennes läge icke af dem kunde rubbas. EB. EDLUND, UTVIDGNING GENOM DEN GALV. STROMMEN 43 Vid försöken med den galvaniska strömmen var lådan tom och betäckt med papp. Tre i densamma' nedsatta thermometrar angafvo då luftens temperatur omkring tråden. Vid de försök, som anställdes för att bestämma tradarnes utvidgning för värme, fylldes lådan med vatten, så att detta räckte ett stycke öfver den utspända tråden, och samma thermometrar angafvo då vatt- nets och trådens temperatur. Ekbjelken var omgifven med bomull och papp för att skyddas mot temperaturväxlingar under den tid, som en försökserie räckte. För bestämmande af ledningsmotståndets beroende af tem- peraturen begagnades en apparat, som är framställd i fig. 3, tafl. 1. Uti en rund träskifva aa äro fyra glaspelare insatta, så att de tillsammans bilda en qvadrat. I samma träskifva nedgå, vinkelrätt mot skifvans plan, tvänne tjocka messings- trådar, hvilka i sina nedra ändar äro försedda med små kläm- skrufvar. Pa träskifvans öfre sida äro dessa messingsträdar bb böjda utefter skifvans plan. Tradens ena ända fastskrufvas i den ena af dessa klämskrufvar, upplindas derefter i flera hvarf öfver glaspelarne, (hvilka på det att tråden icke skulle glida voro öfverdragna med ett tunnt kautschukslager) hvarefter tra- dens andra ända inskrufvas i den andra klämskrufven. Tvänne känsliga thermometrar cc äro nedsatta genom träskifvan, så att deras aflanga reservoarer befinna sig nära intill trådlagren på qvadratens två motsatta sidor. Öfver glaspelarne med den upp- lindade tråden sattes en glasbägare, hvars öfra kant slöt tätt intill undersidan på träskifvan, hvarefter det hela nedsattes i ett, utomkring den runda träskifvan täckt, vattenbad, hvars temperatur förändrades och kunde hållas konstant genom en underställd spritlampa. Messingstradarne bb förenades sedan med rheostaten och tvänne nysilfvertrådar till en WHEATSTONES brygga, och observationerna verkställdes med tillhjelp af den förut nämnda pendeln. Det var nödigt att icke låta strömmen längre än ett ögonblick genomgå tradarne till galvanometern, emedan i annat fall ett fel skulle kunna hafva uppkommit till följe af de temligen starka thermoelektriska strömmar, som 44 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. visade sig äga rum. Om ledningen till galvanometern blott ett ögonblick var sluten, sa förmådde icke dessa strömmar att utöfva någon märkbar verkan på galvanometern. En thermo- meter hängdes emellan de båda thermometerrören (cc) ofvan om träskifvan för att angifva dessas temperatur. Att lednings- motståndet i de båda messingstradarne var af ingen betydelse i jemnförelse med motståndet i de trådar, som skulle under- sökas, bevisades genom försök. Den begagnade rheostaten bestod af tvänne nysilfvertrådar, utspända parallelt med hvarandra öfver ett horizontalt liggande bräde, som var indeladt i svenska tum. Dessa trådar stodo i ledande förbindelse med hvarandra genom en brygga, som kunde skjutas från ena ändan af tradarne till den andra. På det att denna brygga skulle åstadkomma god kontakt, var den så in- rättad, att den både på öfre och undre sidan berörde tradarne och pressades mot desamma af en liten tyngd. Vid bryggan var fästad en linial af messing, indelad i linier, genom hvilken man erhöll underafdelningarne af tummen. Strömmen inkom genom den ena tradens fästpunkt, genomgick derefter samma träd till bryggan och återvände derpa genom den andra träden till dennas, 1 närheten af den förras belägna, fästpunkt. Det är dessa tum, som i det följande kallas rheostatenheter. En särskild undersökning visade, att de på hvarandra följande tummen af rheostattradarne hade mom gränserna för observa- tionsfelen lika stort motstånd. För att bestämma, med huru manga skaldelar tråden drog sig tillsammans på 0,36 sekund, da den uppvärmande strömmen hastigt afbröts, observerades med tillhjelp af ett terts-ur den tid, som träden behöfde för att förminska sin längd med ett visst antal skaldelar. För detta ändamal sattes en mindre, med skala försedd, tub på en half meters afstånd från spegeln. Spindelharet i tuben gick da sa pass langsamt öfver skaldelarne, att dessa kunde afläsas och tiden bestämmas. Fullkomligt exakta voro emellertid icke alltid dessa observationer; dock, der någon osäkerhet kunde anses äga rum, har afkylningen snarare tagits E. EDLUND, UTVIDGNING GENOM DEN GALV. STRÖMMEN. 45 för stor än för liten, sa att nagot fel, som gör undersökningens resultater osäkra, deraf icke uppkommit. Då enligt MATTHIESSENS undersökning motståndet i metall- trådar något litet förändrar sig vid successiva upphettningar, blefvo de metalltradar, som skulle användas, före försöken pre- parerade på det sätt, att de under 10 till 15 timmar höllos i ett luftbad vid 100 graders temperatur. 4. Vi öfverga nu till de egentliga observationerna. De i det följande förekommande benämningarne: större sträckningen och mindre sträckningen utmärka, den förra, att tråden sträcktes med en vigt af 2 &, upphängd på en häfstångs- arm af 53 millimeters längd, och den sednare med en belastning af 2 &® på 37 millimeters häfstängslängd. Det förra motsvarar en direkt dragkraft utefter tradens längd af 3,466 &, och det sednare en dylik dragkraft af 2,420 ®. Platinatråd. Tradens diameter var 0,542 millimeter. Motståndet i tra- den, då ingen ström genomgick densamma, var såsom medium af flera försök, före, under och efter observationsseriens slut, vid en temperatur af + 179,1 lika med 15,62 rheostatenheter. Försöket 1. a. Mindre sträckningen. Da strömmen genomgick tråden och förlängningen blifvit konstant, utgjorde samma förlängning (U) 43,5 skaldelar, ut- öfver den längd, tråden hade vid en temperatur (7') i lådan af + 17°,7, då ingen ström genomgick tråden”). Under 0,36 se- kund förminskades tradens förlängning med 1,2 skaldelar, hvilken förminskning 1 det följande kallas «. Tradens förlängning i det ögonblick, motståndet uppmättes, var således U — u = 42,3 skaldelar. Detta motstånd (M) utgjorde 16,70 rheostatenheter. ") En medhjelpare afjäste i tuben förlängningen i det ögonblick, då jag afbröt den uppvärmande strömmen och bestämde motståndet. 46 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Försöket 1. b. Större sträckningen U= 49,9 skdr; » = 1,3 skdr; U u =486 skdr; M= 16,85 rheostatenh,; T = 17,7. Försöket 2. a. Mindre sträckningen U 50,8 skör: u = IL ski: WE = 156,31 Här 10.02: rheostatenh.; T = 17,9. Försöket 2. Db. Större sträckningen O=505 skolas vv = 19 skor: 07 50 sker: = 1705 stenas = TYG Försöket 3. a. Mindre sträckningen U = 101,0 skdr; u = 2,2 skdr; UE= % = 98,8 skdr; M= 18,02 thstenhr; #5 1802. Försöket 3. b. Större sträckningen DZ 299,07 5kdr; u 228 Korn, 0 290,8 Skin: VE NUV rhspenies 70 LSV) Försöket 4. a. Mindre sträckningen U = 140,0 skdr; u = 2,4 skdr; U —_u= 131,6 skdr; M= 19,00 rhstenh.; 7 = + 209,0. Försöket 4. b. Större sträckningen U = 139,0 skdr; vu = 2,4 skdr; U—= u = 136,6 skdr; M = 18,95 rhstenh.; 7’= 1990; 5. Sedan dessa försök blifvit fullbordade, fylldes ladan med vatten för undersökning af tradens utvidgning för värme. Tre kalibrerade thermometrar, hvilkas kulor ställdes så nära som möjligt intill tråden, angafvo dennes temperatur på olika ställen. Vattnet omrördes flitigt, så att thermometrarne sällan E. EDLUND, UTVIDGNING GENOM DEN GALV. STRÖMMEN. 47 skiljde sig med mer än 0,1 grad ifrån hvarandra. Först aflästes thermometrarne, derefter skalan i tuben, och derpå skedde åter en thermometer-afläsning, så att mot hvarje bestämning af trå- dens förlängning svarade sex thermometer-afläsningar. I nedan- stående tabell angifvas för korthetens skull blott medeltalen af skalafläsningarne samt af thermometrarnes indikationer, sedan dessa sednare blifvit korrigerade derför, att thermometerrören ej hade samma temperatur som kulorna. Mindre sträckning. Temperaturgrad. Afläsning i tuben af skalan. 120 ae a SE SR ra RA 664,55 META DE can ra rg N. a 676,55 SORTI RET KAST VAR TR RN re 650,23 ES ne en nd 701,37 Om dessa observationer beräknas enligt minsta qvadrat- methoden, sa erhålles trädens utvidgning (k) för en grad Cels. = 1,7389 skaldelar. Häraf erhällas följande skillnader emellan de med denna koefficient beräknade och de i tuben observerade afläsningarne: Beräknadt. Observeradt. Skillnad. 0002 66455... U hell. — 0,67. BNSODReR ee . OO DER RI LG + 0,90. 649.08 a GRIMSTA SN + 0,29. TADS SINA NOS Pa N — 0,51. En annan observationsserie gjordes, under det att tråden var sträckt med den större belastningen: Temperaturgrad. Afläsning i tuben af skalan. N ON RR re Dep 697,93. DEN Dede Senf. Se ae od RR an 748,83 22902 OR RENT 727,35 ID Ran N 709,00 Af denna serie erkälles k = 1,7242 skaldelar. 48 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Skillnaderna mellan de beräknade och de observerade afläs- ningarne af skalan blifva följande: Beräknadt. Observeradt. Skillnad. 696,0 nde HI II Er +1,63 TT AD RK Ebd aan TBB sats 34 128-182. sar NE NeR MOT DNA —1,43 106er 00 —1,56 Då skillnaden mellan de båda erhållna utvidgningskoefü- cienterna icke är större än, att den kan anses härröra af ob- servationsfel, måste utvidgningen för värme vid båda belast- ningarne anses lika. Tages medium af båda bestämningarne, får man alltså den begagnade platinatradens utvidgningskoeffi- cient för 1 grad Cels. vara lika med 1,7315 skaldelar*). 6. Derefter uttogs platinatråden ur lådan och upplindades öfver de fyra glaspelarne på det sätt ofvanföre finnes meddeladt. Nedanföre angifves temperaturen hos de båda thermometrarne, korrigerade för den lägre temperatur, som thermometerrören innehade i jemnförelse med kulorna. En särskild thermometer, upphängd emellan de båda rören, angaf dessas temperatur. Temperaturen 989,8. 98 ‚2. Med. 989,5; motståndet 30,93 rheostatenheter. 78,5 TEST Med. 789,6; motståndet 29,53. 580,7 58 ‚3 Med. 589,5; motståndet 28,12. 41°,1 41 ‚3 Med. 419,2; motståndet 26,89. *) Om man med tillhjelp af de ofvanföre meddelade uppgifterna på trädens längd, skalans afständ m. m. beräknar den verkliga utvidgningskoefficienten för platinan, så erhålles denna («) = 0,000008485. Detta öfverensstämmer temligen noga med BorvAs bestämning, enligt hvilken « = 0,000008565. E. EDLUND, UTVIDGNING GENOM DEN GALV. STRÖMMEN. 49 Före försöksseriens början var motståndet vid + 189,4 lika med 25,12 och efter dess slut vid + 169,9 uppmättes det till 25,04. Alltså i medeltal vid + 179,65 utgjorde det 25,08 rheo- statenheter. Om ledningsförmägan hos platinan vid noll grad represen- teras med 100, sa far man ur dessa observationer följande sam- band mellan ledningsförmagan (2) och den motsvarande tem- peraturen (?): A = 100 — 0,2884 t + 0,0005936 t?. Denna formel ätergifver observationerna med följande skill- nader: Beräknadt. Observeradt. Skillnad. DD ER seas DÖ ss LA + 0,01. 2 ONDE an. ZN ie + 0,00 SÜSS LONDON gb oe + 0,04 OS os dad 2058 N ER + 0,05 Dö . he lee — 0,07 7. Med tillhjelp af denna formel kan man lätt beräkna, hvilken temperatur, platinatråden innehade, då motståndet upp- mättes vid de i N:o 4 anförda försöken. Jemnföres det på detta sätt beräknade temperaturöfverskottet med det tempera- turtillskott, som erhålles ur de uppmätta förlängningarne af tråden, så erhållas följande resultater: Försöket 1. a. Temp. i tråden (7,), beräknad efter lednings- motständet = 419,38; således temperaturöfver- skottet (T,— T) = 419,38 — 179,7 = 239,68. Temperaturöfverskottet (7,), beräknadt ur trå- dens förlängning 2, = 240,43. Således blir , — (T,— T) = 09,75. Försöket 165 7, = 449725 T,— T = 27,02 In 28207 T,—(T,— T)= 19,05. Försöket 2. a. T, = 480,51; ,— T = 300,61 ms T,—-(T, —-T)= 1,9. 50 ÖFVERSIGT AF K. VRTENSK-\KAD. FÖRHANDLINGAR. BRörsökes PH EZ Ay NEN mare 7, 23450 T,—(T,—-T) = 20,23. Rörsöket 3702 1% (02807 7, 17 52260 7, — 54300 T,—(T,— T) = 4,46. Börsoket 31007 10035, 7 1 52 In 55230 in (N, Körsöket 4.a. "7 932.07; 7 7, 732.07 Ty = 1947 T,— (T,— T) = 69,40. Försöket 4. b. T,=919,92; T, — T = 720,92 7, UI 59.97. 8. Följande försök gjordes med en Jernträd N:o 1. Diametern på denna tråd var 0,339 millimeter. Försöken anställdes på samma sätt som med platinatraden. Motståndet i tråden, då denna var vid den omgifvande luftens temperatur, utgjorde före försöken vid + 18°.5............ 30,23 rheostatenheter. under d:o ERGO Sc. bahn 30,09 » efter d:o FEET AO A DB GE 30,30 » säledes i medeltal vid + 189,5 ........... 30,21 » Fösöket 1. a. Mindre sträckningen. U = 110,0 skdr; u = 5,7 skdr; U— u = 104,3 skdr; M = 35,70 rheostatenheter; 7 = 20°,0. Försöket 1. b. Större stäckningen. U = 110,0 skdr; u = 5,7 skdr; U— u = 104,3 skdr; M = 35,72 rheostenh.; T = 209,0. E. EDLUND, UTVIDGNING GENOM DEN GALV. STRÖMMEN. 51 Försöket 2. a. Mindre sträckningen. U =58,5 skdr; u = 2,2 skdr; U—v7u=56,3 skdr; M = 33,15 rheost.enh.; 7 = 209,0. Försöket 2. b. Större sträckningen. WIESSS0TSkarstu 2.2 skar; U u — 55,8 skdr; MI 33,12 rheost.enh.; 7’ = 209,0. Försöket 3. a. Mindre sträckningen. U = 229,5 skdr; u = 11,1 skdr; U— u = 218,4 skdr; M= 41,67 nheostrenh.> 1— 2003. Försöket 3. b. Större sträckningen. U = 230,0 skdr; v = 11,1 skdr; U—-u=218,9 skdr; M= 41,75 rheost.enh.; T = 20,5. Försöket 4. Större sträckningen. DE 172,5 skdr; u = 9,5 skdr U—u = 163,0 skdr; 7 38,82 rheost.enh.; 7 = 209,5. 9. Följande observationer anställdes för bestämmande af jerntrådens utvidgning för värme: Mindre sträckningen. Temperatur. Afläsning af skalan i tuben. ANDERE RR N a SL ÅA 619,40 SAT ee 690,05 DDR N EN SL ee ee NE F 661,83 SGG Se a era RS örn a SE 2 5 635,60 Större. sträckningen. N ARA SA BEE ER 672,60 ADDEN Ts A ei Ed 655,27 FAN A0: SR BE BODEN INN 726,68 LIE Er eg ne 694,10 Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förhandlingar. Ärg. 23. N:o 4 2 52 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Beräknas första serien efter minsta qvadratmethoden, sa erhålles & = 2,3801 skaldelar. Skillnaderna mellan beräkning och observation blifva följande: Beräkn. Observ. Skillnad. Re de: 619,40 ........... ........ — 0,97 FENA TSAR ee (55 en FOOL Bore pieces sr NEN 635,607..............213809 Den sista serien gifver pa samma sätt k = 2,4062, med följande skillnader mellan beräkning och observation: ne ne 672,00..2%...0.2 808 EEE Er ee er 72663... 20 RN Bee m + 0,18 Jerntradens värmeutvidgning för 1 grad Cels. blir säledes i medeltal k = 2,39315 skaldelar *). 10. För bestämmande af ledningsmotständets beroende af temperaturen gjordes följande försök pa samma sätt som med platinaträden: Temperaturen 96°,1 Med Temp. Temp. Med Temp. Med. Temp. ZEN ER nn EN u Br x N 7 ee: NE, I b ad ee 9° 96 ‚8 . 969,5; motståndet 42,80 rheostatenheter. 74°,3; motståndet 39,56. 58,4 58 ‚4 . 580,4; motståndet 37,20. 199,8 19 ‚8 19,8; motståndet 31,78. 48°,9 48 ‚9 Med. 489,9; motståndet 35,87. E. EDLUND, UTVIDGNING GENOM DEN GALV. STRÖMMEN. 53 Om ledningsförmagan hos jernet vid noll grad sättes lika med 100, så erhålles ur dessa observationer följande formel för ledningsförmagans förändring med temperaturen: 2 = 100 — 0,4255 £ + 0,0010126 t”. Denna formel ätergifver observationerna med följande skill- nader: Beräkn. Observ. Skillnad. EEE ERTL PUR: 1722 0, Lorden SAKENS + 0,00 EDS Akne van, 00 ne + 0,01 ern, I SEO... 0,03 SL SO RR ER N SEE WER — 0,03 Barede.. hit, DE SARA + 0,02. 11. Om denna formel användes för att beräkna de i N:o 8 anförda försöken, så erhållas följande resultater: Försöket 1. a. TT, =599,55; T,— T = 390.55 Ty = 43038 T,—(T,— T) = 49,03. Försöket 1. d. 7,=590,69; T, — T = 399,69 7, = 439,58 | I (2, T)= 3089. Eiorsoket, 220. 1, =4090955 7, _ T= 20295 2 —_ JD T,-(T=T7J= 29,56. Försöket 2.6. mM 400,13; 1, T = 209,73 In 230.30 T,—-(T,— T) = 20,57. Horsoket 3. a. 7 - 10243:17 — 7 82043 II == 3226 T—(T,—T)= 99,13. Försöket 3. b. TT, =103",01; T,— T = 829,51 I 1016 TH, —- T) = 89,95. Försöket 4. 2, 810,825 == 610,32 I, 6 T,—-(T,— T) = 6",79. 54 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 12. Följande försöksserier gjordes med en messingstrad, hvars diameter var 0,323 millimeter. Alla försöken anställdes pa samma sätt som med platina- och jerntradarna. Belastnin- garne voro vid försöken med denna tråd blott hälften sa stora som vid de föregående. Tradens motstånd vid + 169,4 var 29,08 rheostatenheter. 2 Försöket 1. a. Mindre sträckningen (1 € pa 37 millimeters häfstångsarm). U = 240,0 skaldelar; u=16,0; U—wu=224,0 skdr; M = 31,20; I = 102, Försöket 1. b. Större sträckningen. En af nysilfvertradarne hade i en sammanlödning lossnat, tillfölje hvaraf motståndet i messingstraden förändrades till 28,82 vid en temperatur af 179,5. Vid en uppmätning under försö- kens fortgang var motståndet 28,78 vid en temperatur af 179,5 och efter försökens slut uppmättes det till 28,30 vid tempera- turen 179,9. I medeltal var alltså motståndet 28,80 vid + 179,6. U = 241,5 skdr; u=16,0 skdr; U — u = 225,5 skdr; M= 30,90; T 18,0. Försöket 2. a. Mindre sträckningen. U = 300,0 skdr; u=17,9 skdr; U— wu= 282,1 skdr; M= 31,38; 7 180,4. Försöket 2. b. Större sträckningen. U = 300,0 skdr; u= 17,9 skdr; UU — = 282,1 skdr; M=31,38; M— kon. Försöket 3. Större sträckningen. U = 194,0 skdr; u=12,6 skdr; U— u= 181,4 skdr; M= 30,52; T= 1805. Försöket 4. Större sträckningen. U = 97,0 skdr; u = 5,0 skdr; U— u = 92,0 skdr; M = 29,66; T = 180,4. E. EDLUND, UTVIDGNING GENOM DEN GALV. STRÖMMEN. 5 13. För bestämning af messingstradens värmeutvidgning gjordes följande tvänne observationsserier: Mindre sträckningen. Temperatur. Afläsnimg af skalan i tuben. IE re SA RR SARA 2 då 14 GR 278,6 RD RM. REITER DE Se . 250,7 DI ER RN 356,45 ISO en neskcee. eesaslsensnee Te ST RS 316,3 Större sträckningen. LORIN N 317,0 Se er u re en 420,25 DON en an mi aan ‚A BE ae ne en RE OA 343,7 Den första serien gifver, beräknad efter minsta qvadrat- methoden, & = 3,8346 skdr, med följande skillnader mellan be- räkning och observation: Beräkn. Observ. Skillnad. De 2USH0 oocrsuer Ne ee + 0,95 BE ES 2 LE — 0,76 SO En STARS SDOAS ER NR. — 0,36 MUOATE RE DFI EET ERAN + 0,17 Af den sednare serien, behandlad på samma sätt, erhålles k = 3,1885 skdr, med följande öfverensstämmelse mellan Beräkn. och Observ. Skillnad. DO. Abıa. 1.2... SL Te)? Rene ER Ro ER: — 0,54 110 N een — 0,59 SE Sasse un. + 0,90 ee +030. I medeltal är således för messingsträden k — 3,8115 skdr*). 14. Derefter bestämdes ledningsmotstandets beroende af temperaturen. *) Med begagnande af förut meddelade uppgifter på trädens längd m. m. er- hålles häraf messingsträdens utvidgningskoeff. för 1° « = 0,00001897. 56 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Före försöken var ledningsmotständet i messingsträden vid + 19°,0 lika med 27,26, och vid försökens slut 27,20 vid + 18,0. Således i medeltal vid + 189,5 lika med 27,23. Temperaturen 982,0 99 ‚0 Med. 989,5; motståndet 30,12. Temperaturen 81°,5 82 ‚1 Med. 819,8; motståndet 29,52. Tempereturen 519,8 52 ,4 Med. 52°,1; motståndet 28,37. Temperaturen 66°,4 67 2 Med. 669,8; motståndet 28,90. Temperaturen 309,5 30,5 Med. 309,5; motståndet 27,65. Om ledningsförmågan hos messingstråden vid 0 grad repre- senteras med 100, erhålles ur dessa observationer följande formel för ledningsförmågans beroende af temperaturen: 2 = 100 — 0,11045 t— 0,00007086 t?. Skillnaderna mellan beräkning och observation blifva: Beräkn. Observ. Skillnad. FOIS EDET ART 312: AR — 0,06 BED el un 28.004 aan ln —. 0,02 Ga 0 RT SAR Aa 20 ne Sn lo DNR + 0,01 SE DEN DE ER, + 0,02 ERS EAN DUB Fe MN, — 0,01 N STENEN DI DB Be Ar — 0,02 15. Om de i N:o 12 anförda observationerna beräknas efter dessa bestämningar af messingstradens värmeutvidgning och ledningsmotständ vid olika temperatur, så erhålles: E. EDLUND, UTVIDGNING GENOM DEN GALV. STRÖMMEN. 57 Försöket 1. a. 7, = 739,45; T, — T = 559,25 IRS T,— (T,— T) = 39,52. Försöket 1. db. T, = 749,41; T, — T = 569,41 059016 T,—(T,— T)= 29,75. Horsoket 2. a 7, 85085; T = 7672.45 T, = 74,01 T, -(T,— T) = 69,56. Börsoket 2.5. 7, 85085, 7, 7% 61035 I TAN T,—(T,— T) = 69,66. Försöket 3. T, = 649,91; T, — T = 469,41 I ODES T,—-(T,—-T)= 117. Försöket 4. 7, = 420,27; T — T = 239,87 I = 24014 T,— (T,— T) = 09,27. 16. Till slut gjordes några bestämningar med en ny jern- tråd N:o 2, hvars diameter var 0,400 millimeter. Försöken an- ställdes på samma sätt som med de förra trådarne. Tråden sträcktes med 2 & pa en häfstangsarm af 53 millimeters längd. Motståndet var före försöken 26,45 vid temperaturen + 18,0, och vid försökens slut uppmättes det till 26,45 vid + 18,2; således i medeltal 26,45 vid + 189,1. Försöket 1. U = 229,0 skaldelar; u = 9,75 skdr; U— u = 219,25 skaldelar; M = 38,45, T = 209,8. Försöket 2. U = 195,0 skdr; u=8,36 skdr; U— u = 186,64 skdr; M—=36,60; er 58 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Försöket 3. DT NEO skola 7 3031: MEET = 166,09 kan MW = 3: 7 A 17. För bestämmandet af värmeutvidsningen hos jerntra- den N:o 2 gjordes följande tvänne observationsserier: Temperaturen. Afläsningen af skalan i tuben. VAL EN 559,7 BAD en . 624,4 TE RE N RA 601,9 NOS PET RN SS OR RL LEE a 580,0 Af denna serie erhålles k = 2,319 skaldelar. Deraf upp- komma följande skillnader mellan Beräkning och Observ. Skillnad. DIET DOSE RAS AN BAN LR + 1,8 RER Ren DIA STAR RE SE + 13 OA NT a GO I= Ne KN — 0,5 DEZ HERR el ESA MS —2,0 Den andra observationsserien gjordes vid samma belastning hos tråden: Temperaturen. Afläsning af skalan i tuben. DD ES TS TR GIGANT NONE 555,4 AST N ee 577,3 34. 401.L.: 000 20. KEN A LE LEE N 620,7 2 Re ek elle an 592,3 Denna serie gifver k = 2,244. Skillnaderna mellan de be- räknade och de observerade afläsningarne pa skalan blifva följande: Beräkn. Observ. Skillnad. De RE DEE a —0,1 JAG N De 4 18 (DE ER O2 OM en ee + 0,9 (ÖS JD ESR STL DZ ne re — 2,2 De båda bestämningarne pa % skilja sig mer ifrån hvar- andra än hvad som vid observationerna med de andra tradarne varit fallet. Medium af bada bestämningarne bör emellertid E. EDLUND, UTVIDGNING GENOM DEN GALV. STRÖMMEN. 59 gifva ett för det afsedda ändamålet tillräckligt noggrant resultat. Detta medium blir & = 2,282 skaldelar*). 18. För bestämmande af ledningsmotständets beroende af temperaturen gjordes endast följande tre bestämningar. Den ena af dessa skedde dock vid en temperatur, som föga skiljde sig från den temperatur, hvilken af den galvaniska strömmen förorsakades, da ledningsmotständet uppmättes. Dessa bestäm- ningar voro följande: Vid temperaturen + 179,35 var ledningsmotstandet före för- söken 25,38 och efter deras slut 25,58 vid + 190,0; således i medeltal 25,48 vid + 18°,17. Temperaturen 969,8 x ED Med. 979,15; motståndet 35,58. Temperaturen 762,0 1053 Med. 769,25; motståndet 32,73. Häraf erhålles för denna jerntrad 2 = 100 — 0,44331 t + 0,0009685 22 **). 19. Tillämpas denna formel för beräknandet af de med jerntraden N:o 2 anställda observationerna, sa erhålles: Försöker I. TE ORO een = 28.08 T,-(T,—- T)= 9,18. Försöket 2. 7, = 94,72; T, — T = 749,92 Di SS T,— (T,— T) = 69,86. ”) Häraf erhålles denna jernträds värmeutvidgningskoefficient « = 0,00001126. olika hos olika jernsorter. MArrHIESSEN fann (Pogg. Ann. B. 118 sid. 439), att ledningsförmågans aftagande för 100 grader utgjorde hos ett jernprof 33,9 procent och hos ett annat ej mer än 30,6. För de båda af mig be- gagnade jerntrådarne uppgår ledningsförmågans aftagande för 100 grader, för N:o 1 till 32,42 och för N:o 2 till 34,65 procent. 60 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Försöket 3. 7, = 879,34; T, — T = 679,94 T, = 73 ‚04 T,—(T,— T) = 59,10. 20. Alla de anställda försöken, utan undantag, öfverens- stämma således deruti, att, om en metalltråd upphettas med en galvanisk ström, och den uppkomna temperaturhöjningen beräk- nas ur trådens förlängning, så erhåller man till resultat ett högre gradtal än om temperaturhöjningen beräknas med tillhjelp af förändringen i trädens ledningsförmåga. Att orsaken härtill icke kan ligga deruti, att till följe af den högre temperaturen och strömmens genomgång trädarnes elasticitet blir mindre och följaktligen sträckningen något större, än om elasticiteten bibe- hölle sig oförändrad, ådagalägges af försöken sjelfva. Dessa visa nemligen oftare en större skillnad mellan båda beräkningarne för den mindre belastningen än för den större, hvarförutan för- hållandet mellan båda dessa skillnader i det motsatta fallet icke är proportionelt med förhållandet mellan belastningarne. Derföre att de båda belastningarne voro små, blefvo följderna af den ringa ela- sticitetsförändringen omärkliga. Man måste derföre söka orsaken till ifrågavarande faktum på något annat håll. Vid första på- seendet skulle man möjligen vilja antaga, att trådarne äro be- tydligt olika tjocka på olika ställen och till följe deraf vid strömmens genomgang fa en högre temperatur på några ställen och en lägre pa andra. Emedan värmeutvidgningen inom de gränser, som vid försöken ägde rum, är proportionel med tem- peraturen, så måste trådens uppmätta förlängning gifva ett rik- tigt matt på trädens medeltemperatur, förutsatt att förlängningen endast härleder sig från temperaturhöjningen. Ledningsförmagan deremot aftager långsammare än proportionaliteten med tempe- raturen fordrar, såsom de ofvan anförda formlerna för jern och platina visa. Dessa formler skulle således, ifall temperaturen på olika ställen vore olika, gifva en för låg medeltemperatur. Emedan koefficienten till andra termen i dessa formler är mycket liten i förhållande till den första, så måste olikheten i tempe- ratur hos trådens olika delar vara betydlig, om något märk- E. EDLUND, UTVIDGNING GENOM DEN GALV. STRÖMMEN. 61 bart fel häraf skall kunna uppkomma. För att fa ett begrepp om storleken af det inflytande, som en olika tjocklek hos tra- den pa skilda ställen kunde utöfva, uppmättes under mikro- skopet dessa trädars diameter pa åtta olika ställen, och dervid befanns, att skillnaden från medium endast pa två ställen för jerntråden N:o 1 öfversteg en procent. Man kan beräkna, att häraf endast en högst obetydlig förändring i temperaturen vid strömmens genomgang uppkommer. Dessutom motsäges hela detta förklaringssätt af förhållandet med messingstråden, för hvilken den formel, som uttrycker ledningsförmagans beroende af temperaturen, har sista termen negativ. Det är sannt, att nära intill trådens fästpunkter måste temperaturen vid ström- mens genomgång vara lägre än i tradens öfriga delar; men man kan lätt öfvertyga sig om, att för så smala metalltrådar som dem, hvilka vid försöken begagnades, sträcker sig denna lägre temperatur högst obetydligt från sjelfva fästpunkten. Detta sätt att förklara den uppkomna olikheten i de båda räknings- resultaterna är således obrukbart. Man skulle vidare kunna antaga, att ledningsmotstandet i tråden 0,36 sekund efter det att en stark galvanisk ström genomgått densamma, är tillfölje af någon slags efterverkan af strömmen på ledningsmotståndet, mindre än det skulle vara vid samma temperatur, om ingen ström hade gått derigenom. Det är tydligt, att om en sådan efterverkan verkligen ägde rum, så skulle en verkan af ström- men pa ledningsmotstandet, under det att strömmen genomgar tråden, äfven kunna uppvisas, och en sådan verkan måste da naturligtvis vara beroende af strömmens styrka. Ledningsmot- ståndet skulle således vara beroende af strömstyrkan. Ett sa- dant antagande strider emot Ohmska lagen och alla de af erfarenheten bekräftade slutföljder, som kunna härledas ur den- samma. De i det föregående meddelade iakttagelserna tvinga derföre till det antagandet, att den galvaniska strömmen utvidgar de fasta kroppar, genom hvilka den går, oberoende af det värme, den utvecklar. 62 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 21. De iakttagelser, som i det föregående blifvit medde- lade, äro icke tillräckliga för att uppställa lagen för den gal- vaniska strömmens förmaga att utvidga fasta kroppar. Dertill fordras, att försök göras vid högre temperatur och under för- ändrade förhållanden, att strömstyrkan med noggranhet uppmätes samt att flera olika metaller undersökas. Det enda, man af föregaende försök kan inhemta i detta hänseende, är, att ut- vidgningen tilltager hastigt med strömstyrkan. En omständighet, som synes vara af vigt för bedömande af den galvaniska ut- vidgningens rätta natur, är, att träden icke ögonblickligen drager sig tillsammans, 1 det tidsmoment strömmen upphör, utan för- kortar sig småningom, och, så vidt man kan se, efter ungefär samma lag, som om traden fått hela sin förlängning genom värme. Den ifrågavarande utvidgningen kan således icke upp- komma deraf, att strömmen genom nagon sorts sträckning för- länger träden; ty i sådant fall borde elasticitetskraften bringa denna sträckning till upphörande i det ögonblick, som ström- men slutar. Närmaste orsaken till värmets förmåga att utvidga kroppar ligger utan tvifvel i tillökningen af molekulernas lef- vande kraft, och utvidgningen försvinner i samma man som denna tillökning i lefvande kraft hinner meddela sig till den materie och den ether, hvaraf den uppvärmda kroppen omgifves. Da den galvaniska utvidgningen synes bortga efter samma lag som värmeutvidgningen, ligger det antagandet nära till hands, att den förra på samma sätt som den sednare förorsakas af en tillökning i molekulernas lefvande kraft. Men dessa, af galva- nismen direkt förorsakade, periodiska rörelser hos molekulerna maste da i ett eller annat afseende vara olika beskaffade med dem, som uppkomma genom värmet, emedan de förra icke pa samma sätt som de sednare förma att förändra kroppens led- ningsförmaga för den galvaniska strömmen, ehuru de visserligen likasom dessa förorsaka en volumtillökning hos densamma. Ma- teriens molekuler skulle då efter denna föreställning vara mäktig af tva aldeles olika slag af vibratoriska rörelser. Nu kan man fraga: då dessa galvaniska vibrationer bortga fran den kropp, E. EDLUND, UTVIDGNING GENOM DEN GALV. STRÖMMEN. 63 i hvilken de af strömmen blifvit alstrade, bibehålla de sig oför- ändrade eller öfverga de genom någon sorts fluorescens till värmeoscillationer? I förra fallet skulle man icke mer kunna vara fullt säker derpa, att en observerad volumtillökning hos en kropp ojäfaktigt bevisar, att han erhållit en större värme- mängd, då det ju kunde vara en möjlighet, att volumtillökningen härledde sig från galvaniska vibrationer af det nämnda slaget. Då ingenting står isoleradt i naturen, kunde man väl äfven sätta i fråga, om de meranämnda oscillationerna, förutsatt att de verk- ligen existera, icke kunna alstras under andra förhäilanden än dem, under hvilka vi 1 det föregående trott oss se dem uppstå. Med ett ord, det synes vara flera frågor, som med den elektriska utvidgningen stå i samband, och hvilkas fullständiga lösning kan vara af vigt. Det skulle derföre vara önskligt, att de naturforskare, hvilka detta ämne i någon mån kan intressera, ville sysselsätta sig med att närmare utreda detsamma. 64 (Forts. fr. sid. 36). Skänker tili Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Fran K. Akademie der Wissenschaften i München. Sitzunesberichte, 1865. Bd. 2: 3, 4. Från American Philosophical Society i Philadelphia. Proceedings, N:o 73, 74. Från Utgifvarne. Archiv für Kunde von Russland, Bd. 24: 1. Från Hr Intendenien H. Widegren. Fyra skrifter, rörande fiskeriutställningen i Bergen 1865. 3 Frän Författarne. Kreges, H. The Westindian marine Shells. Nykjöbing 1864, 8:0. v. REICHENBACH, Aphorismen über Sensitivität und Od. Wien 1866, 8:0. Ryan. M. Demonstration of the Theorem Euclid I, Axiom 12. Wash. 1866, 8:0. 65 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1866. N:o 4. Skaras och Stenseles höjd öfver hafvet. Af Eris SIDENBLADH. [Meddeladt den 18 April 1866.) Uti ”Meteorologiska lakttagelser 1 Sverige, utgifna af Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademien, anställda och bearbetade under inseende af ER. EDLUND. Femte bandet 1863” uppgifves Skara ligga 190 fot öfver hafvet, hvilket tydligen är för lågt, under det att för Stensele ingen höjd kunnat angifvas. Då det är af vigt att noga känna de meteorologiska stationernas höjd öfver hafvet, t. ex. då man vill begagna de vid dem gjorda observa- tionerna såsom utgångspunkt och till jemförelse vid höjdmät- ningar i trakten förmedelst barometer, har jag användt just dessa observationer, sådane de finnas intagne i nämnda ”Meteor. Iakttagelser”, för att bestämma sjelfva stationernas läge till hvarandra och till hafvet. Dessa observationer, som verkställas tre gånger om dagen och sålunda blifva till antalet 90 i måna- den, tyckas böra vara tillräckligt många, för att kunna lemna tillfredsställande resultater, om, såsom jag gjort, medium tages af alla observationerna för hela månaden; men icke desto mindre visa sig betydliga skiljaktigheter i resultaterna, då olika måna- der jemnföras med hvarandra. Största orsaken till dessa skilj- aktigheter ligger utan tvifvel hos vindarne. Skara har jag jemnfört med Wenersborg, dels derföre att dessa meteorologiska stationer ligga hvarandra närmast och dels derföre, att jag känner den i Wenersborg upphängda baro- meterns höjd öfver hafvet, hvilken är 185 fot. Stensele hade kunnat jemnföras med Piteå, såsom varande både närmast be- läget och liggande på samma latitud, men jag har valt heldre Umeå som jemnförande station, emedan Umeå och Stensele 66 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. ligga inom samma floddal, der det således är sannolikast, att mer och mindre tillfälliga rubbningar i barometerständet borde lättast kunna utjemna sig. I nedanstaende tabellariska öfversigter betyder: Be det till 0°C. reducerade barometerstandet, och A skillnaden mellan det erhållna resultatet för mana- den och hela året. Skara: Wenersborg. Skara. Höjd- skillnad. Bo al Bo An Fot. | Fot. 863 en lee 746.84 + 1.96 | 739.611 + 108] 262.0 | + 37.2 SE 755.851 + 2.44 |749.78) + 1.56) 2187 | — 6.1 IMER. ocos0 ass ... | 753.15) + 0.90 1746.64 + 0.67) 2341 | + 93 AS ELISE SE AN ı 754.62 + 5841749.06 + 5.621 203.5 | — 21.3 EEE REA 754.75) + 922|74955|+ 8.69| 1924 | — 32. | MEN EAT ... | 754.27| + 15.06 | 748.27 + 15.68] 228.0 | + 3.2 TULL '754.08) + 15.66 | 747.47| + 14.80) 2512 | + 26.4 Au DE 752.24 + 15.44 | 745.79| + 15.04| 245.4 | + 20.6 Sep re, 749.86| + 11.84 | 744.70 + 11.52] 194.5 | — 30.3 OR SN SR 754.48| + 8.89|748.50| + 8.60) 2215 | — 3.3 NORD EN IR 754.68) 4.63|74917|+ 416| 200.7 | — 24.1 Meer RE 748.99 + 0.59] 742.19] — 0.34] 245.7 | — 20.9 Medium | 759.82 + 7.71 [746.731 + 726| 2248 | Största skillnaden fran medium gar salunda till + 37.2 fot at ena hållet och — 32.4 fot åt det andra, hvilket tillsamman- lagdt gör icke mindre än 69.6 fot eller nära 1 af det hela. Antages medium 224.8 eller 225 fot vara riktigt, blir genom att tillägga Wenersborgs höjd 185 fot meteorologiska stationens i Skara höjd öfver hafvet = 410 fot. E. SIDENBLADH, SKARAS O. STENSELES HÖJD ÖFVER HAFVET. 67 Stensele: Umeå. Stensele. Höjd- — — | skillnad. Bi Luftens B Luftens | 2 temp. 2 temp. Fot. Fot. IST N 747.45) — 3.86 | 716.86 — 7.35| 1099.0 | + 0.5 Tel 751.36) — 2.931 720.34 — 3.94| 11185 | + 20.0 IMa Str sa eos 756.52) — 3.611 727.15 — 5.781 1045.2 | — 53.3 A Aa sec 759.34| + 1.171 728.25 + 0.87] 1129.4 | + 30.9 NUN ogsbes on GNRANE 755.30 + 6.001 724.98 + 4.66] 1125.7 | + 27.2 UN a 758.31) + 14.71 | 728.37| + 14.76 | 1147.6 | + 49.1 EIER RE... 2 755.01) + 14.48 | 726.78 + 13.01] 1077.5 | — 21.0 ON. EN. 753.80); + 13.39 | 725.90) + 11.55 | 1064.9 | — 33.6 SEHIE RR. 754.09 + 10.77 |723.91| + 8.52| 1141.4 | + 42.9 Oktipe- str 758.64 + 4.56] 729.67) + 2.431] 1062.2 | — 36.3 NOV as. iu 153.02) — 1.381 722.811 — 3.85] 1091.0 | — 7.5 Decker... ..| 746.74 — 6.37 | 716.33| — 11.22| 1079.1 | — 19.4 Medium| 754.18| + 3.91|72428| + 1.97| 1098; | Fran Stensele saknas uppgifter för d. 16—20 Okt., och är derföre här äfven ur medeltalet för Umeå observationerna för d. 16—20 Okt. bortkastade. Tillsammanlagda största skillnaden går här ända till 102.4 fot, eller inemot „|; af det hela. Umeå stations höjd öfver haf- vet är obekant; man har uppgifvit 25—50 fot, och skulle i sådant fall Stensele ligga omkring 1135 fot öfver hafvet. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 23. N:o 4. u RN? u Fa ae u AFA JK 4 BR ya: MN gi ww; 1 10 ver “ sö A öl NN N io 407: isbana I ; Ne AN ar Fr | "ERA ” 7 a 4 a ah De Ann, vå (a | ER a A u N iR Ser å 69 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1866. N:o 4. Tabeller för beräkning af höjdmätningar med barometer. Af ELIS SIDENBLADH. [Meddeladt den 18 April 1866.] Dä man afser fran luftens temperatur och polhöjden, gäller vid beräkning af höjdskillnader, uppmätta med barometer, formeln: ai Il (logsibyurs LOgKNDN) Lr. LIERNE (1) der z = höjdskillnaden, k = en konstant, b = det till 0°C. reducerade barometerständet på den lägre stationen, S, b'= det till 0°C. reducerade barometerständet pa den högre stationen, S'. Vid begagnandet af formeln (1), som då bör tecknas: log. z = log. k + log. (log. b — log. b'), har man således att söka log. för b och log. för b', taga skill- naden deremellan och sedan söka log. för denna skillnad, hvar- till vidare adderas log. för k, samt slutligen söka det mot denna summa svarande talet, innan ändtligen Zz blir kändt. För att undvika alla dessa olikartade operationer, hvilka blifva särdeles tröttande och kunna lätt föranleda till felräkning, då fråga blir att beräkna en stor mängd observationer, har jag uträknat föl- jande tabell (Tab. A), vid hvars begagnande blott en enda operation förekommer, nemligen vanlig addition. Såsom grund vid sjelfva tabellens upprättande har jag ut- gått från denna förutsättning: antag att, i stället för att jemn- föra stationerna S och S’ direkte med hvarandra, man jemnför dem med en tredje station, liggande högre än dessa, men med ARE» ar, I‘ ER, barometer är aldeles likgiltig. — I fall hundradelar astundas, 70 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. oföränderligt barometerstånd BD, så blir denna station en fix- punkt, hvarifrån höjdskillnaderna Z och Z' till S och S' kunna räknas; således: Z =k (log. b — log. B) Z'=k (log. b' — log. B). Subtraheras dessa eqvationer från hvarandra, fås: Z— Z'=k (log. b — log. b'), hvaraf enligt eqv. (1) erhålles: ÅN Mn EB SR RRD ARR a (2). Uträknas derför en gång för alla nödigt antal Z eller Z', finner man genast det sökta 2, genom att subtrahera de mot b och b' svarande talen Z och Z', hvilken subtraktion dock, en- ligt hvad nedan skall visas, lätt kan förvandlas till addition, en operation, som är att föredraga, emedan alla talen, som er- hållas ur tabellen, då kunna på en gång uppskrifvas och ut- räknas. Vid valet af BD har jag, för att slippa stora tal, fästat mig endast vid sådane höjdskillnader, som kunna förekomma inom Sverige, och borde derför BD vara omkring 600== men då log. härför icke är något rundt tal, hvilket naturligtvis var önskvärdt vid sjelfva tabellens uträknande, togs log.B=2.8000000, som motsvarar ungefär 631=m; I det sällsynta fall, att bero- meterståndet vore lägre än detta, kan således tabellen ej be- gagnas. Konstanten k är = 61947.42 svenska fot och angifves säledes höjdskillnaden i detta mått. Då endast hvar 5:e m.m. är här direkte beräknad med log. tab., och de mellanliggande hela talen äro proportionerade, samt tiondelarne, som alltid måste sökas på samma rad (till höger), der motsvarande hela talen (till venster) tagas, erhål- lits ur medium af differenserna mellan dessa tal, sa kan det derför inträffa, att, om man beräknar en höjdmätning efter denna tabell och förmedelst vanliga log. tabeller, man far en skillnad af ett par tum, en sak, som dock vid en höjdbestämning med k fö erhållas de ur tiondelarne på vanligt sätt genom att flytta de- ELIS SIDENBLADH, HÖJDMÄTNINGSTABELLER. 71 cimaltecknet en siffra åt venster, hvarvid dock ihågkommes, att, då de med små siffror betecknade talen begagnas, i sådant fall äfven en 9 skrifves framför; t. ex. på raden 760 är 0."m05=1.8 fot, men = 9998.2 fot, om de små siffrorna användas. Dessa små siffror äro detsamma som det närmast ofvanför stående talet, subtraheradt från 10000, och tjena de till att, såsom ofvan är nämndt, förvandla subtraktion till addition; så att, då enligt (2) z2=Z — Z', i stället blir 2=Z + Z"-—10000, om Z" = 10000 — Z', hvarigenom operationen blir blott addi- tion, då man afser från den enkla fråndragningen af 10000 eller dess multipler. Regeln för begagnandet af Tab. A. blir således: sök de mot större b motsvarande talen (stora siffrorna), » » » mindre b' » » (små siffrorna), addera och.bortkasta första siffran i summan. Det då erhållna talet angifver, höjdskillnaden i svenska fot. Den påvidetta sätt erhållna höjdskillnaden är riktig under förutsättning, att luftens temperatur vore 09, men som detta sällan är händelsen, måste höjdskillnaden i sådant fall korrigeras för temperaturen, och gäller då såsom formel i stället för eqv. (1): h = k (log. b — log. b') ( +2 ss) 6. lee (3) der A = höjdskillnaden, korrigerad för luftens temperatur, £ och £ = luftens temp. i grader C. på de båda stationerna. Formeln (3) kan skrifvas enligt (1) sålunda: h=z (1 + 3.02 ‚) hvaraf fås: 1000 ee el a snar (4). Sedan man således enligt Tab. A. funnit z, har man att, såsom eqv. (4) visar, tillägga härtill en qvantitet 2.2 Is som kan antingen uträknas direkte för hvarje gång eller ock uttagas ur Tab. B., der detta korrektionstal finnes beräknadt för hvar tionde fot för olika t +. 72 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Vid begagnandet af Tab. B., uppsöke man den eller de ta- beller, som t + t angifver, och uttage här de värden, som mot- svara ett ifrågavarande 2, till hvilket dessa adderas. Användandet af både Tab. A. och B. torde bäst upplysas genom efterföljande exempel: Der UPON bssnsupsdanseskrekore 5 = O = Mage t' = 159,0 t +t = 30°. Ge NE bientas SO 4864.1 fot. OB NUN 17.8 » Tab: ARN GIS frön or SEA FRI SER Io 6003.9 >» GI arte. nee 9967.1 » Bauer 9999.6 » (3)0852.5 fot. Tab. B 300 SARA BHO FTOUR.n MEN 51.0 fot. RR BORD REN De 0.9 » 904.4 fot. er t sn fi nn NORA ok en iR, VE | Br sp, Er open I EDTA Nit a BUP IEEE ee | Bir sch | (ST na | Sand I" AT er a: | LOGG NBA ee hd, BONG | EYE aD | 8 BET] löna Höög f u I BARE vt ESS “en GVA | MV 1 % | & DAR wi er u fh Ke NN NER OB Ye, 4 Se N Pi ud Fe TERES in Ore i RENA 14 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 5705.0 | 5739.4 | 5773.8 | 5808.1| 5842.5| 5876.9 75) 4295.0 | 4260.6 | 4226.2 |4191.9| 4157.5| 4123.1 17 | 53579 | 5392.7 | 5427.5 | 5462.4| 5497.2| 5532.0| 5566.6| 5601.2) 5635.8 4642.1 | 4607.3 | 4572.5 | 4537.6| 4502.3| 4468.0| 4433.4| 4398.8| 4364.2 26)| 50062 | 50415 | 5076.7 | 5120| 517.3] 5182.6| 5217.7 52527 52er. ! 4993.8 4958.5 4923.3 | 4888.0| 4852.7| 4817.4| 4782.3| 4747.3 4712.2 75| 16498 | 46855 | 4721.3 |4757.0| 4792.8| 4828.6| 4864.1| 4899.6| 4935.2 5350.2 5314.5 5278.7 | 5243.0| 5207.2! 5171.4) 5135.9| 5100.4' 5064.8 m) 088.7 | 4324.9 | 4361.2 |4397.4| 4433.7 4469.9| 4505.8| 4541.9| 4577.8 5711.3 5675.1 5638.83 | 5602.6| 5566.3 5530.1| 5494.2| 54583.1| 5422.2 al 39997 | 39594 | 3996.1 |4032.9|4069.6| 4106.3| 4142.8| 4179.3| 4215.7 6077.3 6040.6 6003.9 |5967.1| 5930.4| 5893.7| 5857.2| 5820.7! 5784.3 7) 3551.6 | 35888 | 3626.1 |3663.3! 3700.6, 3737.8| 3774.7| 3811.8 3848.7 64484 | 6411.2 | 6374.9 | 6336.7| 6299.4| 6262.2| 6225.3| 6188.2| 6151.3 „\| 31758 | 32130 | 32508 | 32886 3326. 33641 34016 34391 3476.6 | 6824.7 | 6787.0 | 6749.2 | 6711.4| 6673.7| 6635.9) 6598.4) 6561.9| 6523.4 70) 2793.7 | 2832.0 | 2870.3 |2908.6| 2946.9 2985.2) 3023.2| 3061.2| 3099.3 7206.3 | 7168.0 | 7129.7 | 7091.4| 7053.1| 7014.8| 6976.8| 6938.8| 6900.7 69'| 24066 | 24455 | 24842 | 2523.2] 2562.0 2600.9 2639.5 26780 2716.6 (| 7593.4 | 7554.5 | 7515.8 | 7476.8| 7438.0 7399.1 7360.5| 7322.0| 7283.4 os) 20138 | 20532 | 2092.6 |2132.1| 2171.5 2210.9 2250.0| 22892) 2328.3| 7986.23 7946.8 7907.4 | 7367.9| 7828.5 7789.1 7750.0| 7710.8| 7671.7 e7'| 16153 16553 | 1695.3 | 1735.3| 1775.3| 1815.3 1855.0| 1894.7| 1934.4 | 8384.7 8344.7 8304.7 | 8264.7| 8224.7| 8184.7| 8145.0! 8105.3| 8065.6 ec 12107 | 12513 | 1291.9 |1382.5) 1373.1| 1413.7| 1454.0) 1494.3| 1534.7 87839.3 8748.7 8708.1 | 8667.5| 8626.9| 8586.3) 8546.0| 8505.7| 8465.3 es) 800.0 | 8412 | 882.4 | 923.7| 964.9) 1006.1| 1047.0 1087.8 1128.9 9200.0 9158.8 9117.6 | 9076.3| 9035.1| 8993.9| 8953.0, 8912.2| 8871.1 a 382.8 | 424,7 | 466.6 | 508.4] 550.31 592.2) 633.7| 675.3) 716.9 9617.2 9575.3 9533.4 | 9491.6| 9449.7| 9407.8| 9366.3| 9324.7| 9283.1 63) — 40.8 1.7) 442 | 86.7| 1292| 1718| 214.0) 256.2| 298.4 10040.8 9998.3 9955.38 | 9913.8| 9870.8| 9828.2| 9786.0| 9743.8| 9701.6) Drau HL. 2. | ek ELIS SIDENBLADI, HÖJDMÄTNINGSTABELLER. 0.1 | 0.2 | 0.3 | 0.4 0.5 0.6 0.7 | 08 | 0.9 6.8 10.3 13.7 17.2 20.6 24.0 275 309 9993.2 | 9989.7 | 9986.3 | 9982.8 | 9979.4 | 9976.0) 9972.5| 9969.1 6.9 10.4 13.9 17.4 20.8 24.3| 27.7 31.2 9993.1 | 9989.6 | 9986.1 | 9982.6 | 9979.2 | 9975.7| 9972.3| 9968.8 7.0 10.5 14.1 17.6 21.1 24.6] 281) 31.7 9993.0 | 9989.5 | 9985.9 | 9982.4 | 9978.9 | 9975.4| 9971.9| 9968.3 dl 10.7 14.3 17.8 21.4 2419 289 RS 9992.9 | 9989.3 | 9985.7 | 9982.2 | 9978.6 | 9975.1/ 9971.5| 9967.9 ER 10.8 14.4 IN don MT 25.0] 28.9: 32.5 9992.8 | 9989.2 | 9985.6 | 9981.9 | 9978.3 | 9974.7| 9971.1| 9967.5 Us) 11.0 14.6 18.3 22.0 25.61 29.3) 32.9 9992.7 | 9989.0 | 9985.4 | 9981.7 | '9978.0 | 9974.4| 9970.7| 9967.1 74 al 14.8 18.6 22.2 26.01 297) 33.4 9992.6 |' 9988.9 | '9985.2 | 9981.4 | 9977.8 | 9974:0| 9970.3| 9966.6 75 11.3 15.1 18.8 22.6 | 26.3) 3011 33.9] 9992.5 | 9988.7 | 9984.9 | 9981.2 | 9977.4 | 9973.7| 9969.9| 9966.1 7.6 11.4 15.3 19.1 22.9 26.7) 80.5) 34.3 9992.4 |. 9988.6 | 9984.7 | 9980.9 | 9977.1 | 9973.3| 9969.5| 9965.7 Ta 11.6 15.5 19.4 23.2 271 310) 34.8 9992.3 |. 9988. | .9984.5 | 9980.6 | 9976.8 | 9972.9| 9969.0| 9965.2 öl, 18 15.7 19.6 23.6 27.5) 31.4|.. 35.3 9992.2 |" 9988.2 | -9984.3 | 9980.4 | 9976.4 | 9972.5 9968.6| 9964.7 Ze) 12.0 15.9 19.9 23.9 20.90.3129 0.3529 9992.1 | 9988.0 | 9984.1 | 9980.1 | 9976.1 | 9972.1, 9968.1| 9964.1 AS 121 16.2 20.2 24.3 28.3; 8324| 36.4 9991.9 | 9987.9 | 9983.8 | 9979.8 | 9975.7 | 9971.7| 9967.6| 9963.6 | 82 12.3 16.4 20.5 24.7 28.8. -32.9| ı 37.0 " 9991.8 | 9987.7 | '9983.6 | 9979.5 | 9975.3 | 9971.2| 9967.1| 9963.0 8.3 12.5 16.7 20.9 25.0 292 334, 345 | 9991.7 | 9987.5 | 9983.3 | 9979.1 | 9975.0 | 9970.8| 9966.6| 9962.5 8.4 12.7 16.9 21.2 25.4 29.4, 339 381 | 9991.6 | 9987.3 | 9983.1 | 9978.8 | 9974.6 | 9970.3| 9966.1| 9961.9 o2 | o3 |.o&4 |©05:.| os | or |.os | 09 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Tab. B. 76 Hundra. (0. 10. 20. | 30. | 40. | 50. | 60. | 70. | 80. ER RR so ne ; | HO NS DOC nAn| MM AN & oo ir soo SÄ AA s | ax| da Ssco| rr -r| a [0 0) OS mm S En Am MAIA S A| NA re oo Sri "Hm [20 DOC! mm s on|an| MA TA s | Nols Ne) oc ör Air „HH OO Oc! Ar S Or | HA nal TA Ss ao| Om [Te] oc sHÄ| rid HH [9] Sol Hr = an) SA Nja < | el os

Discus pentagonus (in juvenibus fere eh dorso margi- nato, squamis mediis in rosae formam dispositis et mareinalibus binis ad scuta radialia proximis in umbonis formam incrassatis, in margine aculeis et subtus spinulis vel granulis instructus. Seuta radialia euneiformia, squamulis binis vel singulis semise- juneta, duplo longiora quam latiora, dimidiam partem radii disci fere aequantia. Seuta oralia pentagona, fere aeque longa ac lata; adoralia trapezoidea, intus sese tangentia. Papillae orales ternae, in ordine continua dispositae, externa magna, squamiformi. Bra- chia quinque diametrum disei sexies vel septies aequantia. Seu- tella brachiorum dorsalia late ovalia, margine aborali fere recto, duplo latiora quam longiora, sese vix tangentia,; ventralia penta- vona, angulis aboralibus truncatis margineque aborali excavato, fere aeque longa ac lata, parum sejuneta. Papillae ambulacrales binae. Spinae brachiales ternae vel rarissime quaternae, longitu- dine membra brachiorum aequantes. Diametros disci 6 millim. Hab. in portu ad Rio Janeiro. (KINBERG). AMPHIP A OLIS n. (Amphiura Ltk. & Lyman p. Es Discus utringue squamulis nudis teetus, dorso aut marginato aut immarginato. Scuta radialia distineta aut plane contingentia aut plus minusve cuneolo squamarum sejuncta. Papillae orales quaternae vel ternae in ordine continua dispositae. Brachia quinque vel rarissime sex. A generibus Hemipholide (Agass.) Lyman et Amphiura For- bes (& Ltk. olim) numero et dispositione papillarum oralium, et a generibus Ophiocnida et Ophiophragmo Ly- man nec non ab Ophiostigmate Ltk. disco granulis vel spinis carente differt. Amphipholis Januarii n. Discus supra insertionem brachiorum incisus, in marginibus mediis interradialibus impressus, utrinque squamulis minutis teetus, dorso immarginato. Scuta radialia elongata, angusta, dimidiam partem radii disci longitudine aequantia, tertiam partem suae longitudinis cuneolo squamularum sejuneta. Scuta oralia uekenlane angulis rotundatis lateribusque excavatis (fere cruci- formia); adoralia intus sese tangentia. Papillae orales ternae, externa longa squamiformi. Brachia quinque, ad basin parum tenuiora, diametrum disei nonies cireiter aequantia. Scutella bra- chiorum dorsalia late ovalia, margine aborali_fere recto, triplo latiora quam longiora; ventralia pentagona, parum latiora quam 166 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. longiora, fere sejuncta. Papillae ambulacrales binae, ut in Am- phiura Chiajei dispositae. Spinae brachiales quaternae (ad basin brachiorum quinae), crassiusculae, longitudine scutella ventralia aequantes vel parum superantes. x Diametros disei 5 millim. Hab. in portu ad Rio Janeiro (KINBERG). Ophiura (vel Ophioglypha) Kinbergi n. Discus squamis minutis et majoribus in rosae formamı dispositis teetus. Sceuta oralia maxima, longiora quam latiora, distantiam a margine disci aequantia vel parum superantia. Papillae ad latera incisurae longae, spiniformes. Seutella brachiorum ventralia mi- nuta, late sejuneta. Spinae brachiales longiusculae, sceutella la- teralia aequantes vel parum superantes. Hab. ad Sidney Novae Hollandiae (KınBEre). STOCKHOLM, 1866. P. A. NORSTEDT & SÖNER. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 23. a u rg Onsdagen den 12 September. Hr EDLUND meddelade åtskilliga uppgifter om temperatur- förhållandena i Norra Ishafvet, med anledning af en af norske skeppsegaren TOBIESEN till Akademien inlemnad journal öfver meteorologiska iakttagelser anstälda pa Beeren Eiland under hans vistande der vintern 1865 — 1866. Hr ANDERSSON redogjorde för den botaniska resa, han under årets sommar med understöd af Akademien företagit till Öland, der han, jemte flera för denna ö nya arter, äfven upptäckt en i Sverige förut icke funnen art, Crepis virens, samt förevisade der- efter en i Bergiauska trädgården vuxen monstrositet af Papaver, der samtliga ständarena utbildats till fröbärande ovarier kring kapselns bas. Hr NORDENSKIÖLD förevisade och beskref atskilliga för Sve- rige märkvärdiga eller nya mineralier, dem han insamlat under den resa han på Akademiens bekostnad i år företagit inom med- lersta Sverige, såsom gediget svafvel från Lille Hans Pers ort i Sala grufva, Aspasiolit i stora och väl utbildade kristaller från Flögfors, utmärkta kristaller af Glaukodot från Håkansboda m. fl. Lektorn vid Chalmerska Slöjdskolan i Göteborg, G. R. DAHLANDER hade om den resa han sasom Letterstedtsk Sti- pendiat utfört afgifvit berättelse, hvilken remitterades till Hrr EDLUND och HOLMGREN. Hrr BOHEMAN, ANDERSSON och NORDENSKIÖLD tillkänna- safvo, att de emottagit de värderika entomologiska, botaniska och mineralogiska samlingar, som Akademiens nyss afgangne Sekre- 168 terare Hr WAHLBERG till Riks-Museum förärat, och beslöt Aka- demien att en tacksägelseskrifvelse för denna dyrbara gäfva skulle till Hr WAHLBERG aflatas. Från K. Konmerse-Kollegium hade inkommit en å svenska skeppet Ocean efter MAURYS grunder förd skeppsjournal, hvilken till Hr EDLUND remitterades. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Statistiska Centralbyrån. Statistisk Tidskrift, 15. | Från det Norske Medicinske Selskab. Forhandlinger, 1865. Från K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn. Skrifter. Philos.-Hist. Afd. Bd. 3: 1. Oversigt, 1865: 1—3. Regesta Diplomatica, 2: 5. Från Naturhistorisk Forening i Köpenhamn. Videnskabelige Meddelelser, 1864, 1865. Från RB. Geographical Society i London. Journal, 35. Proceedings, 10: 2—5. Från Geological Society i London. Journal, 87. Från Linnean Society i London. Transactions, 25: 2. Journal: Botany, N:o 35—37. » Zoology, N:o 31—33. List, 1865. Från Zoological Society i London. Transactions, 9: 5. ; Proceedings, 1865: 1-—9. Report, 1866. (Forts. å sid. 184). 169 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1866. N:o 7. Om sammansättningen af jernhaltiga kolloid-silikater. AfP T..Cıeve och A. E. NORDENSKIÖLD. [Inlemnadt den 12 September 1866.] Med namnet kolloid-silikater hafva vi betecknat åtskilliga amorfa, vattenhaltiga och starkt hygroskopiska silikater, hvilka bilda en till sina yttre egenskaper ganska naturlig och skarpt begränsad grupp. Utom nedan anförda mineralier höra äfven krysokollerna, d. v. s de i naturen förekommande amorfa, vatten- haltiga föreningarne af kiselsyra och kopparoxid, hit, och en full- ständigare undersökning skulle sannolikt visa, att äfven dessa bilda flera olika slag af silikater, med en sammansättning, mot- svarande de jernhaltiga kolloid-silikaternas. De af oss undersökta stufferna hafva erhållits från Riks- Musei och Upsala Universitets rika samlingar, och det har der- igenom blifvit möjligt att till analyserna använda ett särdeles rent och utvaldt material. Resultatet häraf har visat sig i en nästan oväntad öfverensstämmelse emellan de af oss eller i våra labo- ratorier utförda talrika analyserna och de teoretiskt beräknade talen, en öfverensstämmelse så mycket mera påfallande, som hisin- geriten och andra med den närbeslägtade mineralier utgöras antingen af sedimentbildningar eller af pseudomorfoser, d. v. 8. „af ämnen, hvilka sällan pläga äga någon beständig samman- sättning. l. Hisingerit och Skotiolit. (Degeröit). Redan längesedan hafva atskilliga undersökningar blifvit ut- förda på dessa mineralier, men med undantag af ARPPES analys pa skotiolit från Orijerwi äro alla äldre analyser bristfälliga. 170 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. HisinGER har analyserat det efter honom benämnda mineralet från Riddarhyttan, men ej bestämt jernets oxidationsgrader; RAMMELSBERGS analys är, enligt RAMMELSBERGS egen uppgift, utförd på orent material, och vid den af THORELD offentliggjorda analysen på degeröit från Stansvik är vattenbestämningen ofull- ständig. För att utröna dessa mineraliers verkliga sammansätt- ning, hafva derföre nedananförda, nya analyser blifvit utförda, jemte hvilka vi här anföra de äldre analyserna af HISINGER, ARPPE och THORELD. På RAMMELSBERGS, utan tvifvel mycket omsorgsfullt utförda, undersökning *) kan deremot intet afseende fästas, emedan det analyserade profvet innehöll 27.31 pr. pyrit och kopparkis. 1. Hisingerit från Riddarhyttan. analyserad a) af HISINGER”"), b) af CLEVE, c) af F. ÖBERG. Mineralet bildar antingen bruna till svartbruna körtlar i pyrit eller kopparkis, eller ock ett flere linier tjockt lager, som ligger emellan kisen och de qvartskörtlar som inneslutas i densamma. Augit förekommer ej tillsammans med mineralet; allt visar att hisingeriten vid denna fyndort ej upp- kommit genom pseudomorfos af augit, utan att den bildat sig genom inverkan af kiselsyrehaltigt vatten på pyrit och kopparkis. De större körtlarna, hvilkas kärna äfvenledes utgöres af qvarts, äro liksom hoptorkade och fulla med sprickor. Man uppgifver, att hisingeriten har ett jemnt eller flatskåligt brott, men denna upp- gift beror på en förvexling af brottytan, som är finkornig eller jordartad och föga glänsande, med spjälkningsytorna, hvilka i alla riktningar genomkorsa hisingeritkörteln och förmodligen bildat sig på samma sätt som de klyfningar, hvilka uppkomma i en gela- tinös fällning, t. ex. lerjordshydrat, då den intorkar. De sednare båda analyserna äro utförda på lefverbrunt mineral af egvt.— 2,7. 2. Hisingerit från Solbergsgrufvan 1 Nerike, analyserad af a) CLEVE, b) G. LINDSTRÖM. Mineralet bildar vid denna fyndort en stenkolslik svart sprickfylInad i jernmalm. Klyfningsytorna äro jemna och starkt glänsande, men det verkliga brottet matt *) Poggend. Ann. LXXV. (1848) s. 398. ”') Poggend. Ann. XIII. (1828) 505. CLEVE O. NORDENSKIÖLD, JERNHALTIGA KOLLOID-SILIKATER. 171 och finkornigt. Pulvret gulbrunt med svag dragning åt grönt. Egvt = 2.45. 3. Hisingerit från Jordåsen, analyserad af CLEVE. Beck- svarta körtlar eller knölar, inväxta i en blandning af qvarts och svafvelkis, förmodligen uppkommna på samma sätt som hisinge- riten från Riddarhyttan. Pulvret mörkt olivefärgadt. Brottet och förklyfningsytorna såsom vid hisingeriten från Solbergsgrufvan. 4. Hisingerit från Långban, analyserad af NORDENSKIÖLD. Mineralet bildar vid denna fyndort temmeligen stora, amorfa massor af svartbrun färg, jordformigt brott och glänsande spjälkningsytor. Kristaller af kalkspat och pyrit äro ofta inneslutna 1 hisingeriten. 5. Hisingerit från Waldemarsvik, analyserad af NORDEN- SKIÖLD. Njurformiga massor med jordartadt brott och matta spjälkningsytor. 6. Hisingerit från Orijerwi, analyserad af G. LINDSTRÖM. Glänsande, svartbruna till bruna körtlar i svafvel och kopparkis. 7. Hisingerit (Degeröit) från Degerö, analyserad af THORELD. Analysen rättad enligt en af NORDENSKIÖLD gjord ny vatten- bestämning. Mineralet bildar vid denna fyndort svartgröna-svart- bruna sprickfyllnader, uppblandade med kalkspat och insprängda i en kishaltig bergart. Brottytor och spjälkningsytor matta, jord- formiga. Egvt — 2.54 *). 8. Talkhaltig hisingerit från Tunaberg, analyserad af CLEVE. Mineralet bildadt genom sönderdelning af hedenbergit **). 9. Skotiolit från Långban, analyserad af CLEVE. Temme- ligen betydliga, amorfa, svartbruna massor, bildande en sprick- ‚fylInad och uppblandade med litet magnetit, hvilken, så godt sig göra lät, aflägsnades med magneten. 10. Skotiolit från Orijerwi, analyserad af ARPPE. Grönsvarta massor med jordartadt brott, hvilka, såsom talrika Öfvergangar visa, uppkommit genom pseudomorfos af kisblandad malakolit. Boye 3,09 ***). *) Acta Societatis Scientiarum Fenniee T. V. p. 485. "") Upsala Universitets årsskrift 1862. Mineralanalytiska undersökningar af CLEVE. s. 15. ) Acta Societatis Seientiarum Fennice T. V, p. #79. “ur. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. OFVERSIGT AF K. 172 + "DIXO Bpfrq 998 107 aegddn uopnpıxomfl ars 49P + USSNLLEFSZULUSpoTI (5% pet ey IV [NJAE vapurur 999 UJAJY vipur WoOWoY IVA 490 Ya9NISIH woses “fa YO PIxo sopales Ava Ya 'Suruspo3 seww + 19779 sopaya Yo „eruouum pow soppjrF PULOP („ -pIxofnpıxo 3ejur 19S0fE.I9UTLUL OS 96'8T Zei Te ZB ce 6608 IE 2905 6 ZAV8E rer ea Eee H 268 617 ET P6 I 08% 69'T 1229 1985 ITE 10'€ PLO 180 SN EIG a '6L7 6F OT 86 ro 966 246 TE — TE8B 08:0T &L6 796 aa ar ni 4 ne ER OO Bi Ele IVA le TI BE FT es ‘or 6 3 L 9 “ 7 & 28 v% >] OL DT I SIÄS je uapduem :uopuejeyıojoaks apueffoj BAJS aosAjeue wssoq 7286 7066 8466 CS'00T <6'00T 0666 TF66 EEIOT 86007 6TOOT TFTOL SEOOL Er TOT = Br: == 27600 == = = — = 2 = = — pixowiol peuÄsıofsof 3ystseg 5 OFT Ri =: = = = — — G6'0 = gegen [Runa Ipepp-TapuosQ en. OA UNO UNI RI AS re a = Se ; 0C TI 0 (0007 wen IBSIroq uros "Uaj4rA (648 086 S60T FEL 6%2 el IT 7901 8T6 Icı gE0T nn 0EOT {001 19779 TYFIIOG wos ‘uoeA SgieT CL 80% 88 20% co 8IT 19% 16° 098 GE 08°0 = u = P-OLIIELL SE) = rs OL'Z Sr 5 SET 2:5. IFL > 920 eds RIS OSSE SES SANS SR NR prolsey en wdls LLO Be == ie 2z0°€ = En SN BE 5 0 rereeeerrenennn nn "TNPIXOULIULINL OLE 608 CO 80T 668 086 CL 086 007 804 86 6 08% za = 2 ee ee Inprzoiion oe LOTTE vaus re 06168 O4te 0098 4406 ee Eli MES Kan ERLITT :09:0 = Br JR N I TT > ge 03T u ee “++ poßtorf "1607 8198 FILE CITE 261968 WEG TAGS 0678. COLE SEETE S0GE COSE NEBET er ser eräspasty OT 6 8 L I Ke T IG 16 ve JET ET AT 2. nn a "019300 er Sr an ns "uramnassgrag[og "ueyJÄyaeppıy CLEVE ©. NORDENSKIÖLD, JERNHALTIGA KOLLOID-SILIKATER. 173 Naturligtvis måste de enatomiga baserna och sesqvioxiderna på något sätt ersätta hvarandra, ifall resultatet af alla dessa ana- lyser skall kunna uttryckas genom en gemensam formel. Detta kan ske så, att en atom R ersätter en, två eller tre atomer R, och följande tabell visar det förhållande emellan antalet af ato- mer syra och bas, som dessa olika förutsättningar fordra: | en | öv R | Si”. R i RN. YGER nr — 2.18 — | EDEN... 1.89 2.06 2.12 , Riddarhyttan. N 1.88 2.03 2.09 | 2 (a 1.51 2.00 2.23 ee Ba BRDRU ES N... 1.58 2.10 2.36 | BR : SR en 1.39 1.81 2.01 Jordäsen. Beben... 1.53 2.12 2.43 Långban. N 1.58 1.86 1.97 Waldemarsvik. OR... 1.64 2.15 2.39 Orijerwi. lg. iin. 1.54 1.84 1.97 Degerö. SKOPERIONSE En. 1.55 2.06 2.3l Tunaberg. De RE 1.27 1.75**) 2.00 Långban. ONERB.2.20. 1.05 1.86 2.49 Orijerwi. En blick på dessa tal visar, att endast det andra af dessa antaganden gifver en enkel formel, som tillika på ett fullt till- fredsställande sätt motsvarar analyserna. Alla analyser på egentlig hisingerit gifva också 2:ne atomer vatten för hvarje atom kisel- syra, och mineralets formel blir således: R? Fe Si?-+4H. *) Vid detta antagande är naturligtvis n oberoende af jernets oxidationsgrader och äfven HISINGERS analys kan derföre här användas vid beräkningen af mineralets formel. Ke\ Me . rl B n ) Ofverskottet af basen vid denna analys torde härröra af inblandad magnetisk jernmalm. 174 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Skotiolitens vattenhalt är något mindre än hisingeritens, till- följe hvaraf dess formel blir: ee) Si?+3H. R?\ Hälften af vattnet bortgår vid torkning öfver svafvelsyra eller vid 100°, och stor vigt kan derföre icke fästas vid denna olikhet i vattenmängden. Ej heller torde någon egeutlig substitution af R genom R böra antagas, utan snarare hafva samtliga dessa mi- neralier ursprungligen varit oxidulsilikater, hvilka sedermera upp- tagit syre och derigenom mer eller mindre fullständigt förvandlats till oxidsilikater *). Märkvärdigt är, att vattenhalten icke tyckes förändras genom en dylik oxidation. Formeln skulle således äfven kunna skrifvas: Hisingerit R Si + 2H + (20) Skotiolit 2R Si + 3H + (20). Ur dessa formler kan man beräkna följande sammansättning för hithörande mineralier, under antagande af olika värden för x och olika sammansättning af R: ”) Upptäckten af ett med bruciten isomorft manganoxidul mineral, (pyrochroit, Mn H) bevisar bland annat på ett slående sätt, att i jordens inre ämnen kunna bilda sig, hvilka äro så lätt syrsatta, att de endast med svårighet kunna framställas i våra laboratorier. Det måste naturligtvis förefalla högst besyn- nerligt, att ett så lätt oxiderbart mineral skulle kunna ega bestånd, och för att öfvertyga sig, det uppställandet af detta nya mineralspecies icke berott på något misstag, ville NORDENSKIÖLD anställa en analys på några bitar pyrokroit, som 2:ne månader förut blifvit af IGELSTRÖM lemnade till Akademien. Under denna korta tid har dock mineralets färg, tydligen genom oxidationen, för- ändrats från perlgrått till mörkbrunt, och färskt prof måste derföre direkte från grufvan anskaffas. Äfven nu hade den ursprungliga, svagt ljusröda färgen, ljusröd vätska, och innehöll således endast spår till manganoxid. Analysen gaf: IVA oj Ox TSE ar SA rr 74.48 Ri Kalkjord a na re A. 1.32 Talkjord....... ee: 1.36 Vatten (förlust vid analysen)........... 17.35 Kolsyra 6 ee ]le obe er SEJ SLINE 2.23 Oloslical amnen ne 3.26 100.00 Mn H fordrar: CLEVE 0. NORDENSKIÖLD, JERNHALTIGA COLLOID-SILIKADER. 175 Hisingerit: Skotiolit: Analys 1. Analys 2. Analys 10. Ruselsyra.ssaoh ig... 34.09 35.72 41.58 Jennosid,. Hass. 45.45 31.74 14.21 Ternoxudolk.u..iss....234- — 7.15 10.97 order: — 3.98 14.52 Matten 1 RNA SRA NENE 20.46 21.41 18.72. Då man betänker, att man här har att göra med amorfa och ytterst hygroskopiska mineralier, vid hvilka man icke har skäl att vänta någon synnerlig beständighet i sammansättningen, så torde dessa tal kunna anses fullständigt motsvara analyserna. 2. Traulit, Neotokit, Stratopeit, Svart mangankisel från Klapperud. Liksom hisingeriten äro dessa mineralier vattenhaltiga, amorfa silikater af ett hartslikt utseende. Följande analyser hafva blifvit anställda pa dem: 1. Traulit från Bodenmais a) analyserad af HISINGER *), b) af v. KoBELL **). 2. Stratopeit från Pajsberg analyserad af IGELSTRÖM. Egvt. 2.60— 2.64. Becksvart, genomskinande i kanterna med brun- röd färg. DBottet flatskäligt. Upphettad på kol blir den brungrå och smälter vid stark upphettning till en svart, genomskinlig kula. Analysen utförd på mineral, torkadt öfver svafvelsya. Oxidbestäm- ning ej utförd. Det analyserade profvet utvecklar klor med saltsyra. 3. Ett likartadt mineral, förvaradt under namn af mangan- kisel från Pajsberg, analyseradt af CLEVE. Mineralet bildar en sprickfyllnad i en qvarzitartad bergart, är svartaktigt brunt, ge- nomskinande i kanterna och mycket sprödt. Brottet splittrigt. “ Smälter för blåsrör till en svart kula. Egvt.=2.73. Sönderdelas af saltsyra utan att gelatinera och med en knappt märkbar ut- veckling af klor. Det undersökta profvet höll icke jernoxidul och endast spår till manganoxid. *) Poggend. Ann. XIII (1828) s. 506. "") Poggend. Ann. XIV (1828) s. 469. Schweigg. Journ. LXII 198. 176 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 4. Stratopeit från en skärpning vid stranden, nära hufvud- grufvan vid Pajsberg, analyserad af NORDENSKIÖLD. Mineralet har ett kornigt glänsande brott och jemna klyfningsytor, för öfrigt likt föregående. Sönderdelas af saltsyra utan att gelatinera och utan att utveckla klor. Mineralet håller icke jernoxidul. 5, 6 0.7. Stratopeit (Svart mangankisel) från Klapperud, analyserad af FR. BAHR*). Profverna erhållna från olika sam- lingar. 5. Egvt.—2.88. 6. Egvt.=2.74. 7. Egvt.=2.98. Mine- ralet sönderdelas af saltsyra under ymnig utveckling af klorgas. Förmodligen innehöll mineralet likväl äfven manganoxidul, hvilken icke blef bestämd. Analyserna äro utförda på ämne torkadt vid 1009 eller öfver svafvelsyra. 8. Neotokit från Gåsböle, i Ingo socken, avalyserad af IGEL- STRÖM **). Egvt.—2.70. Bestämningen af mineralets vattenhalt samt basernas oxidationsgrader ofullständig. 9. Neotokit från Erik Ersgrufva i Gestrikland, analyserad af NORDENSKIÖLD. Mineralet bildar en hisingeritlik sprickfylinad med finkornigt brott och jemna spjälkningsytor. Egvt. = 2.70. 10. Neotokit från Erik Mattsgrufva 1 Gestrikland, analy- serad af CLEVE. Egv.—=2.94. Mineralet bildar ett glänsande, svart, ogenomskinligt öfverdrag pa magnetisk jernmalm och var starkt förorenadt af detta mineral, som utdrogs med magneten. Pulfvret svartgrönt — mörkgrätt. *) Öfversigt af K. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1850 s. 242. "") Öfversiet af K. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1849 s. 168. 0. NORDENSKIÖLD, JERNHALTIGA KOLLOID-SILIKATER. 177 DVR OLE % Q 5 N 3 F a 0001 1240 1058 IR wos 'amgexadwsj us Pra awo]tog JOUyJeA Je USNREL,. Fıpurgspmyo uodurumegsoquompeA ( „o0OE PIA apa Koyeoaısxa tIAJO IPVILOF, TIAOULM vd pressure uodarumejsoquogyeA (+ : > » c . a rer, . > ‚SQ a Q urolfoApeas Ups waotıgı dosaR uey TALAJ AT ÄLG ISLPUI TIagoy "A zu Auoumugsdopun areupas Yoıfuo IOILH ( + ++ +. -Zipurgsppnfo usouume}spqpIxO (, -PIxo mos Jodegue uonpmeir I unol Ye Ag BseyIT npIixo woses awduı wedueur Je Me IdeJuw 910j10P IA VAJBUY gopuepjeyapjorss Je DSumyyiog BPIOJUE -uepou pıy uoyodoyeigs I wosyip Torjeroutu essop I Yedur mpixouwdueu IsBpuo uodıldunıdsın ey U9SLPOULIOJ 0 “Aıpupgspny epunpedur Wes Sundsın Jıgpunyas je Aes UONepIXo BUusp ME “Yyıjouues dop 40p IR ‘PIXxo TIN yeIOpIxo IBA ), 490 9 ‘g "I I youwdueu je [op ua “aestayn wuÄsyjpes pour oj Je uodurypoam woses "NIMYT Sg Ueauı tBäjrod os Fuorun on gOT 10970 Ay3j)toq wos ua EN es ternelektetäieleltsteisgeete proßfeN Beet sosaserer nere nens nnn nens nn POLE non. Sonsensesressscsrsernt oo TUPIXOULB URIN EL LE EeR Perg prxoueSuep re eeleetg.lze ">>: NPIXOIOpP 0000800000 “9 PIXOIOP secs er sr RR nenn seten rr rt nr ROT seen tr BTÄSTOSTN E66 9866 IT6G 8466 ZOTOL 6E00T 29:00 0E00T 0666 LE66 TITO Re Ce = = = = 1T6'9 80'9 = ASA 086 MI CISV (926 Cr E96 18°6 EO'0OL (u SLET en = = = = = = 16'6 ere = = = = 270 + 9H. Vattenhalten bestämd pa mineral torkadt vid 70°. Det lufttor- kade mineralet innehäller betydligt mera, det vid 100° torkade endast 5 atomer vatten. 7. Gillingit (R2 fy Sis + IH. Basen hufvudsakligast jernoxid, jernoxidul och litet talkjord. . Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 23. N:o 7. 2 184 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 168.) : Från Philosophical and Literary Society i Leeds. Report, 1863, 64, 1864, 65. HERSscHEL, J. F. W. Sensorial vision. Leeds 1858. 8:0. WRIGHT, Tu. The early history of Leeds. Ib. 1864. 8:0. Catalogue of the library of the Society. Ib. 1866. 8:0. Från Museum of practical Geology i Calcutta. Memoirs, 3: 6—9. 4: 1, 3. 5: 1. Report, 9. Catalogue of the organic remains belonging to the Echinodermata. Från Consiglio di Perfezionamento i Palermo. Giornale,, I: 3, 4. 2: 1. Från Istituto I. R. di Scienze, etc. i Venedig. Atti, 10: 9. Il: 1—4. Från Bataafsch Genootschap i Rotterdam. Nieuwe Verhandelingen, 12: 1—3. Från Academie Imp. des Sciences i S:t Petersburg. Memoires, T. 9, 10: 1, 2. Bulletin, T. 9. Från Société Vaudoise des Sciences Naturelles i Lausanne. Bulletin, N:o 54. Frän K. Akademie der Wissenschaften i Berlin. Bericht, 1865, 1866: 1—5. Frän K. Bergakademie i Freiberg. Festschrift zum hundertjährigen Jubiläum am 30 Juli 1866 Dresd. 1866. 4:0. Frän Naturhistorisches Landes-Museum von Kärnthen i Klagenfurth. Jahrbuch, 13, 14. Frän K. Akademie der Wissenschaften i München. Denkschriften, Bd. 39: 3. 42: 1. Sitzungsberichte, 1866. I: 1, 2. SCHLAGINTWEIT, H. Die Gottesurtheile der Indier. Münch. 1866. 4:0. MÜLLER, M. J. Beiträge zur Geschichte der westlichen Araber, H. 1. Ib. 1866. 8:0. 185 Frän K. Akademie der Wissenschaften in Wien. Sitzungsberichte. Math.-Naturwiss. Classe, Abth. 1. 1865: 7—10. » » » » 2 1865: 7—10. 1866: 1 » Philos.-Histor. » 1865: 6—10. Register, 5. Fontes Rerum Austriacarum. Abth. 2: 24. Archiv, Bd. 34, 35. Från K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien. Jahrbuch, 15: 4. Från K. K. Zoologisch-Botanische Gesellschaft i Wien. Verhandlungen, 15. Från Society of Natural History i Boston. Journal, I: 1—4. 3: 3. 4: 1—3. 5: 1—4. 6: 1—3. 10: 1—18. Condition and doings of the Boston Society of Natural History, 1865. Harris, TH. W. A report on the insects of Massachusetts injurious to vegetation. Oambr. 1841. 8:0. — — » » » » » » » 2d Ed. Boston 1862. 8:0. Från American Academy of Arts and Sciences i Boston. Proceedings, 6: 23—64. Museum of Comparative Zoology i Cambridge. Report, 1865. Från Academy of Sciences i Chicago. Proceedings, Vol. I: 1—3. Från Staats-Ackerbau-Behörde för Ohio i Columbus. Jahresbericht, 19. - Från Museum of Natural History of Newyork. Annals, 8: 4—10. Från American Philosophical Society i Philadelphia. Proceedings N:o 71, 72. 75. List, 1865. Catalogue of the Library, P. 1, 2. Från Academy of Natural Sciences i Philadelphia. Journal, Vol. I: 2. 2—4. 5: 1. Proceedings, 1865. 186 Från Academy of Science i S:t Louis. Transactions, 2: 2. : Från Naval Observatory i Washington. Astronomical and Meteorological Observations, 1863. Från Surgeon General's Office i Washington. Circular, N:o 6. U. S. Sanitary Commission Bulletin, 1863—1865. — — — Documents, Vol. 1, 2. Från Smithsonian Institution i Washington. Report, 1864. Från National Academy of Sciences i Washington. Report 1863, 1864. e Annals 1863, 1864. Från Utgifvarne. Dublin Quarterly Journal of Science, 22, 23. American Journal of Science and Arts, 118—123. Från Författarne. BJÖRLING, E. G. De första begreppen af läran om de elliptiska fun- ctionerna. Westeräs, 1866. 8:0. CLEVE, P. T. Om Ammoniakaliska Platinaföreningar. Ups. 1866. 4:0. FayzE, F. C. & Vocr, H. Statistiske Resultater stöttede till 3000 paa Födselsstiftelsen i Christiania undersögte Svangre, Födende og Barn. Chra. 1866. S:o. KJEruLr, TH. & Dani, T. Geologisk Kart over det Söndenfjeldske Norge. Chra. 1866. F. & 8:0. StYFFE, K. Om jerms och stäls elasticitet, tänjbarhet och absoluta styrka. Sthm. 1866. 8:0. BrAxDT, J. F. Über die Classification der kaltblütigen Rückenmarks- thiere. S:t Petersb. 1865. 4:0. — — Mittheilungen über die Naturgeschichte des Mammuth oder Mamont (Elephas primigenius). Ib. 1866. 8:0. v. Bayer, J. J, Generalbericht über die Mitteleuropäische Grad- messung, 1869. v. FRAUENFELD, G. Zoologische Miscellen, 4—6. REGEL, E. & Herver, F. Enumeratio plantarum in regionibus cis- & transiliensibus a cl. Semenovio a. 1857 collectarum. Mosqux 1864. 8:0. v. Herner, F. Plante Raddeane Monopetale. Ib. 1864. S:o. Reser, E. Syst. Übersicht der Russischen Apfelsorten. Erl. 8:0. — — Kartoffeleultur und Kartoffelkrankheit. Ib. 1865. 8:0. 187 RUPRECHT, J. F. Das Botanische Museum der K. Akademie der Wissenschaften in S:t Petersburg. S:t Petersb. 1864. 4:o. v. Sass, A. F. Untersuchungen über die Niveauverschiedenheit des Wasserspiegels der Ostsee, 2. S:t Petersb. 1864. 8:0. SCHEFFLER, H. Die Gesetze der räumlichen Sehens. Braunschw. 1866. 8:0. STRUVE, H. Die artesischen Wasser und die untersilurischen Thone zu S:t Petersburg. S:t Petersb. 1865. 4:0. WHETHERELL, C. M. Sketch of the modern theory of chemical types. New Haven. 8:0 samt tre smäskrifter. Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. Zoologiska afdelningen. Af D:r Broman. En Anser bernicla. Af Grosshandlaren Fredholm. En Motacilla alba, skjuten på Djurgården d. 19 Jan. Af Trädgärdsmästaren Brudin. En Vipera berus. Af Hr Knut Ljunglöf. En Strix bubo, unge. Af J. E. Erichsson. En Strix bubo ©. ö Af Obekant gifvare. En Fuligula cristata A (d. 28 April). Af Hr W. Meves. Tretton st. Svenska foglar, deribland Circus aeruginosus AQ, Limosa rufa; Anas strepera &). Af Hr F. W. Knobloch. En Merops apiaster frän Muonioniska. Af Apotekaren M. Dyhr i Skellefte. En Anas falcaria &, skjuten i Norrland. 188 Af Hr W. Meves. Ättiosex st. utländska och svenska fogelbon. Af Grefve ©. Lewenhaupt. En Anas penelope. Af Landthushällaren Wiberg. En albinosvarietet af Hypudaus agrestis. Af Brukspatron ©. G. Löwenhjelm. Ett ägg af Strix lapponica. Af Coopv.-Kapten Mattson. Tre foglar; ett fogelbo från Cuba; en sköldpadda från Medelhafvet. Af Hr W. Meves. Elfva st. svenska foglar. Af Grosshandlaren O. Dickson. En samling af 116 foglar från Sydafrika. Af D:r Fr. da Silva Castro i Brasilien. En samling vapen m. m. från Indianerna i Para. Ett större antal fiskar, förvarade 1 sprit, från Brasilien. Botaniska afdelningen. Från J. D. Hooker. En samling vedstycken och frukter, fibrer m. m., 87 numrer, från Botaniska Museum i Kew. — Af Professoren P. F. Wahlberg. En större botanisk samling, innefattande ej allenast svenska och euro- peiska växter i stor rikedom och af högt värde, utan ock lokal- herbarier från flera länder, samt åtskilliga frukter och växtämnen. 2 {o) Af D:r Ohr. Stenhammars arfvingar. Äterstoden af de lafexsiecatsamlingar som framledne D:r CHR: STEN- HAMMAR donerat till Riks-Museum. Ru 2 f % J er REN RT: 4 EZ | ån Så ' Ä x r - ft Sa UN STOCKHOLM, 1866. P. A. NORSTEDT & SÖNER. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Äre. 23. 1866. JE 8. Onsdagen den 10 Oktober. Hr LINDHAGEN afgaf redogörelse för de under sistlidne som- mar mom Sverige verkstälda arbeten för den medel-europeiska gradmätningen. Hr ULLGREN föredrog en af Dr E. W. FERNLUNDH insänd uppsats: Bidrag till kännedomen om öfver-jodsyrans mättnings- kapacitet. * Hr ANDERSSON meddelade en af Läroverks-Adjunkten P. J. HELLBOM insänd redogörelse för de af honom under år 1866 i Nerike anstälda lichenologiska undersökningar. * n Hr NORDENSKIÖLD redogjorde för en af Bergskonduktör L. J. IGELSTRÖM meddelad uppsats: Om mäktiga lager af bituminös gneiss och glimmerskiffer i Nullaberget, Östmarks socken i Werm- land. * Frik: WREDE och Hr EDLUND afgäfvo, enligt uppdrag, det utlåtande rörande den ömsesidiga synbarheten af två ljuskällor, mellan hvilka en dimma befinner sig, hvarom vice Häradshöfdingen BECKMAN hos Akademien anhållit. Hr HOLMGREN redogjorde för den berättelse Lektor G. R. DAHLANDER afgifvit för den resa han i egenskap af Letterstedtsk stipendiat utfördt. Den af Hr NORDENSKIÖLD och Adjunkten vid universitetet i Lund N. ©. DUNÉR inlemnade afhandling: ”Utkast till ett grad- mätningsnät på Spetsbergen”, hvilken varit remitterad till Hrr SELANDER och LINDHAGEN, samt den af Hr NORDENSKIÖLD: ”Utkast till Spetsbergens geologi”, hvilken varit remitterad till Hrr LOVÉN och ANGELIN; äfvensom Lektor ZETTERSTEDTS af- 192 handling: ”Om vegetationen i de högländtaste trakterna af Sma- land”, hvilken varit remitterad till Hrr WAHLBERG och ANDERS- SON, äterlemnades med tillstyrkan af deras införande i Akade- miens Handlingar. o “se .. I . . Oo Från K. Sjöförsvars-Departementet hade skrifvelse ingatt med två ombord a ängfregatten Vanadis och ängkorvetten Gefle förda meteorologiska journaler, hvilka öfverlemnades till Akade- miens Fysiker. Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Universitetet i Christiania. SExE, S. A. Meerker fra en Istid i Omegnen af Hardangerfjorden. Chra. 1866 4:0. HoirmBorE, C. A. FEzechiels Syner og Chald&ernes Astrolab. Ib. 1866. 4:0. KeEyser, R. Efterladte Skrifter, H. 4. Från Royal Society i London. Philosophical Transactions 199: 2, 156: 1. Proceedings, 78—85. List, 1865. DE LA RUE, W., STEwART, B., & Lorwy, B. Researches on Solar Physics. Ser. I. Lond. 1865. 4:o. Results of Meteorological and Magnetical observations, made at the Stonyhurst College Observatory, 1865. Olitherse. &:o. Frän Academia R. das Sciencias i Lissabon. Memorias. Olasse 1. T. 3: 2. » » DT CoRREA, G. Lendas da India. Catalogo das Publicacoes. Lisb. 1865. 8:0. (Forts. å sid. 198.) 193 Öfversiet af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1866. N:o 8. Bidrag till kännedomen om Öfverjodsyrans mättningskapacitet. Af E. WırH. FERNLUNDH. [Meddeladt den 10 Oktober 1866.] Sedan 1833, då öfverjodsyran upptäcktes af MAGNUS och AMMERMÜLLER*), hafva RAMMELSBERG**) och BENGIESER***) meddelat nagra anmärkningar öfver dess framställning samt sam- mansättningen af några dess salter, hvilka uppstå genom för- ening med metalloxider. LANGLOIS f) utvidgade kunskapen om öfverjodsyran genom att bestämma dess vattenhalt sawt genom studium af flere dess salter. Då öfverjodsyran, enligt LANGLOIS undersökning, skulle vara en Sbasisk syra, men vid salternas bildande en eller flere eqvivalenter verklig bas vanligon ersättes af vatten, Vore en när- mare undersökning af öfverjodsyrans salter af vetenskapligt in- tresse, och, för att i någon mån bidraga till kännedomen om öfverjodsyrans natur, har jag ansett mig böra redogöra för en af mig verkstäld undersökning af syrans silfversalter. För framställning af öfverjodsyrans silfversalter upplöses, enligt MAGNUS och AMMERMÜLLER, det i vatten mycket svår- lösliga öfverjadsyrade natronsaltet i mycket utspädd salpetersyra och behandlas med salpetersyrad silfveroxid, då (isynnerhet om salpetersyran är närvarande i litet öfverskott) en helt och hållet Pogg. Annal. Bd. 28 sid. 514. Pogg. Annal. Bd. 44 sid. 545. Annal. der chem. u. pharm. Bd. 17 sid. 254. Annal. der chem. u. pharm. Bd. 83 sid. 153. oo or o oO ”) Sh ) +) 194 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. homogen fällning af grönaktig ljusgul farg uppkommer, hvilken fällning tvättas med af salpetersyra surt vatten. Fällningen löses i varm utspädd salpetersyra; vid afsvalving kristalliserar ett salt i små halmgula rhomboidiska kristaller. Af- dunstas lösningen i salpetersyra sa att salt kristalliserar redan i värme, erhållas orangefärgade kristaller i hexagonalprismer. Vid undersökning af de enligt föregående metod framstälda salterna erhölls följande resultat: Da det orangefärgade saltet utsattes för en ökad temperatur afgaf det ej något vatten vid +100° C., men vid +125° afgaf det 2,64 procent vatten samt vid +140° ytterligare 3,44 proc. eller tillsammans 6,08 procent, motsvarande, enligt nedanstående formel, 2 eqvivalenter vatten. (Enligt MAGNUS och AMMER- MÜLLER innehåller det orangefärgade salt, som de hafva fram- ställt och undersökt, ej något vatten.) Vid försigtig glödgning af saltet återstod 73,55 procent jodsilfver, förlusten utgjordes af vatten och syre. Vid behandling af saltet med klorväte och det bildade klorsilfrets reduktion med vätgas erhölls 34,16 procent silfver. Dessa värden utvisa, att de ingående beståndsdelarne finnas uti saltet för handen enligt formeln AERO), emedan den deraf beräknade procenthalten, sammanstäld med den funna, är räknadt funnet Silfver.........34,08 3210, 0 Toll... ala a Vatten........ 5,68 OST = Se 20,20 — \ 2 Öfvergjutes det orangefärgade saltet vid vanlig temperatur med vatten, sönderfaller det och blifver halmgult, under det att vät- skan reagerar surt. Sönderdelningen kan man tänka sig försigga enligt följande formel 214602 (HO)101—(A50)2. H97. 107-240 107107 Detta är ett förmånligt sätt att framställa ren öfverjodsyra. E.W.FERNLUNDH. OM ÖFVERJODSYRANS MÄTTNINGSKAPACITET. 195 Vid upphettning af det halmgula saltet till +100° C. blif- ver saltet rödbrunt och förlorar 4,22 procent vatten, motsvarande, (enligt nedanstående formel) 2 eqvivalenter, samt vid +125° yt- terligaree 2,36 procent, motsvarande 1 eqvivalent vatten. Häraf vill synas, som vore 2 eqv. kristallvatten och 1 eqv. starkare kemiskt bunden. Vid försigtig glödgning förlorade saltet (utom vatten 6,58 proc.) ytterligare 16,03 proc. syre. Efter behandling af saltet med klorväte och reduktion med vätgas erhölls 49,05 proceut silfver, utvisande att dess sammansättning är (AgO)?. HO. TIO?” + 2HO De funna, och enligt denna formel beräknade procentiska värden för saltets beståndsdelar, äro räknadt funnet Silfver......... 48,88 49,05 ap oe 28,72 ae (NA NMakten...... 6,11 6,58 3 22,61 Diner un. 16,29 = Det halmgula saltet, behandladt med varmt vatten, blifver (utan att upplösas i detsamma) dunkelt rödbrunt. Vid verkstäld un- dersökning visade sig att saltet förlorat 2 eqvivalenter vatten, hvilket instämmer med hvad MAGNUS och AMMERMÜLLER hafva iakttagit. Kokas åter saltet en längre tid med vatten blifver det sönderdeladt i ett svartbrunt kristalliniskt salt och fri öfver- jodsyra, hvilket man kan tänka sig försigga enligt följande formel 3 [(Ag0)?.HO.10° + 2HO] = 2 [(Ag0)>.1IO7] + 9HO + IO7. Dervid bildas ofta spår af jodsyrad silfveroxid, hvilket äfven ofta inträffar vid de öfverjodsyrade silfversalternas upplösning i ut- spädd salpetersyra. Det svartbruna saltet förlorade ej något vatten vid upp- hettning till +100° ©. och +140°. Vid försigtig glödgning för- lorade saltet 15,38 procent syre, återstoden var silfver och jod- silfver. Efter behandling af saltet med klorväte och reduktion med vätgas, erhölls 60,93 procent silfver, utvisande att dess sam- mansättning är (AgO)?. 10°, 196 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. hvilket synes af följande beräknade värden, sammanstälde med de funna räknadt funnet Silfver...... .. 61,03 60,83 Ba. 23,90 Bea.) Sy TEE 15,07 — — 15,38. För att utröna om detta salt äfven kunde bildas på direkt väg, behandlades en vattenlösning af öfverjodsyradt natron med sal- petersyrad silfveroxid, da en svartbrun fällning uppstod. Vid verkställd analys på den svartbruna fällningen instämde äfven de funna värdena med formeln (AgO)?. 107, enligt följande samman- ställning räknadt funnet SULVen. oe 61,03 61,06). JO SA 23,90 ee Syrei sek. 15,07 — — 13,—. Det är egendomligt att just detta 3basiska silfversalt, vid de för- sök jag har anstäldt, alltid bildas da en vattenlösning af ett rent öfverjodsyradt alkalisalt behandlas med salpetersyrad silfveroxid. Dervid reagerar lösningen efter fällningen vanligen surt, men na- son gång (vid användning af på olika sätt beredde salter) äfven neutralt, hvilket tyckes antyda att öfverjodsyrade alkalisalter med 3 eqv. verklig bas möjligen finnas, ehuru ej ännu undersökta. Till och med om en utspädd lösning af salpetersyrad silfver- oxid vid vanlig temperatur behandlas med en lösning af öfver- jodsyra, erhålles samma svartbruna fällning. Det torde ej sakna intresse att här äfven anföra en fram- ställning af samt några reaktioner för öfverjodsyrad ammoniumoxid. Genom behandling af Öfverjodsyradt natron med en varm lösning af svafvelsyrad ammoniumoxid erhölls, under utveckling af ammoniak, en klar lösning, ur hvilken vid afsvalning utkristalli- serade små hvita kaistaller, lösliga i vatten. På saltet anstäldes följande reaktioner: vattenlösningen reagerar surt; Salpetersyrad silfverowid, en svartbrun fällning; E. W.FERNLUNDH. OM ÖFVERJODSYRANS MÄTTNINGSKAPACITET. 197 kali, (i kokning), lukt af ammoniak; klorbarium, en hvit fällning, fullkomligt löslig i salpetersyra. Neutraliseras lösningen med ammo- niak och upphettas, bortgår qväfgas och i lösnin- gen finnes både jodsyradt och öfverjods yradt salt Öfverjodsyrans silfversalter äro, till skillnad från jodsyrad silfveroxid, lösliga 1 varm utspädd salpetersyra, ur hvilken lös- ning vid afdunstning vid högre temperatur det orangefärgade, men vid lägre temperatur det halmgula saltet utkristalliserar. Detta synes bero på salpetersyrans och öfverjodsyrans olika starka för- eningsbegär till silfveroxid vid högre och lägre temperaturer. Att döma af öfverjodsyrans silfversalter, särdeles det svart- bruna, hvilket hittills ej synes vara uppmärksammadt, torde öf- verjodsyran vara en 3basisk syra, dock må en närmare under- sökning af öfverjodsyrans öfriga salter utreda förhållandet. 198 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek, MEYER, G. F. W. (Forts. frän sid. 192). Från Hr P. F. Wahlberg. Chloris Hannoverana. Gött. 1836. 4:0. Beiträge zur Kenntniss des Flussgebiets der In nierste Do ty on Hör MSD ISO, Flora Hannovers, Th. 1—3. 8. Ib. 1842, 1837. Fol. & 8:0. Flora Hannovers, Abbildungen, Th. 1. Ib. 1842. Fol. Die Entwickelung der Flechten. Ib. 1825. 8:0. Från Hrr P. A. Norstedt & Söner. CHYDENIUS, K, Svenska Expeditionen till Spetsbergen år 1861, H. 2. BrocH, ©. G. 1866. 8:0. THOMSON, C. G. Från Författarne. Traité elementaire des fonctions elliptiques. Chra. Skandinaviens Coleoptera, T. 8. 199 Ötversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1866. N:o 8. Kort redogörelse för de lichenologiska undersöknin- garne 1 Nerike under år 1866. Af P. J. HELLBOM. [Meddelad den 10 Oktober 1866.] Då med höstterminens inträdande de lichenologiska exkur- sionerna för året kunna anses i det närmaste afslutade, får jag härmed vördsammast lemna en i största korthet affattad redo- görelse för mina undersökningar i Nerike under innevarande år, för så vidt jag hittills hunnit granska och bestämma de hemförda arterna. Att mycket af det insamlade först under kommande vinter och vår kan blifva fullständigt granskadt och utredt, är naturligt, helst, som bekant är, tvifvelaktiga lafarter fordra mödo- samma och jemförande mikroskopiska undersökningar. Jag måste således, beträffande många af här nedan lemnade uppgifter, för närvarande inskränka mig till blotta antydningar. Åtskilligt, och detta säkerligen icke det minst märkvärdiga, kan jag nu ej en gång antydningsvis omnämna, då jag ännu ej medhunnit under- kasta det ens en förberedande granskning. Redan i början af året under da rådande barvinter företogos exkursioner, dels i St. Mellösa socken till skogstrakten vid Hjel- marstranden samt sandstenslagren omkring Ytterby, dels till Skatteby orstens- och Skärsätters kalkstensbrott i Askers soc- ken. Utom nya lokaler för åtskilliga förut inom Nerike bekanta arter, som derunder anmärktes, upptäcktes Pertusaria coccodes NYL. (med frukt), Biatorina diluta (PERS.), Neuschildii KBR, atropurpurea (SCHAR.), Diplotomma populorum (MASS.), Artlro- raphis atrosanguinea (SCHER.), Dermatocarpon Michelii (MASS.), alla nya för provinsen. På sandsten vid Bo och Ytterby insam- 200 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. lades en utan tvifvel obeskrifven Polyblastia-art med temligen stora frukter samt pa kalksten vid Skärsätter Verrucaria viri- dula (SCHRAD.) och den sällsynta, förut endast på ett ställe inom provinsen funna Hymenelia Prevostii (FR.); vid Skatteby upp- täcktes en högst märkvärdig, efter all sannolikhet obeskrifven art af slägtet Tomasellia MASS., växande på orsten och en ännu obe- stämd Bilimbia på gran. Under Februari, Mars och större delen af April, då djup snö betäckte marken och följaktligen alla exkursioner måste in- ställas, upptogs den från skolgöromålen lediga tiden af upplim- ning och mikroskopisk undersökning af den under ferierna gjorda insamlingen, men i slutet af April och under Maj månad gjordes kortare utflygter i närmaste trakten af Örebro, der ätskilligt för provinsen sällsynt eller nytt anträffades. Häraf ma följande an- föras: Diatora similis (MASS.) pa sten och Bacidia inundata var. corticola (STIZENB.) (båda förr ej funna i Sverige), Pachy- phiale corticola LÖNNR., Biatora admixta TH. FR. och helvola KBR., Parmelia Mougeotii (SCHER.), Bacidia Beckhausü KBR., Lecanora scrupulosa ACH. Biatorina Neuschildii och sambucina KBR., Biatorella deplanata ALMQ., Buellia Dübenü (FR.), Le- cidea badia FR. = confusa NYL., Arthopyrenia Neesii KBR., Arthonia mediella NYL., Zwackhia involuta KBR., Leptoraphis quercus BELTR., Bacidia arceutina (ACH.) STIZENB., Catillaria proximella NYL. samt en ännu obestämd art af slägtet Bilimbia och en dito af Coniangium. På en exkursion i Almby hade jag nöjet upptäcka den länge af mig eftersökta Microglena Wallrothiana KBR., som ungefärligen samtidigt upptäcktes vid Upsala, men förr ej blifvit funnen inom Skandinavien, samt den för Nerike — möjligen också för Sve- rige — nya Biatorina adpressa HEPP. På granit, äfvenledes i Almby, öfverraskades jag af att finna en högst egendomlig laf, som utan tvifvel blir representant för ett nytt lafslägte, hörande till familjen Beomycei och stående emellan slägtena Gomphillus och Stereocauliscum. Bildande en öfvergang från dessa slägten P. J. HELLBOM. LICHENOLOGISKA UNDERSÖK. I NERIKE 1866. 201 till Stereocaulon, öfverenstämmer den i yttre afseende temligen nära med beskrifningen pa den nyligen i Finland upptäckta Ste- reocauliseum NYL., men sporerna äro icke såsom hos denna fusi- formi-oblong&, utan anguilleformes, fullkomligt liknande dem hos slägtet Scoliciosporum KBR. Först under sommarferierna kunde emellertid några exkur- sioner af större omfattning företagas och hade jag på förhand till hufvudföremäl för sommarens undersökningar bestämt lafvegeta- tionen på den korniga kalkstenen i norra Nerike. I sådan af- sigt begaf jag mig till Glanshammars socken, der de vidsträck- taste lager af kornig kalksten inom Nerike förefinnas. Längs sö- dra sluttningen af skogstrakten Käglan sträcker sig nemligen ett kalkstenslager, som just i sjelfva gränsen mellan skogstrakten och slättbygden bildar en nästan sammanhängande rygg, hvilken blott här och der är afbruten af plutoniska bergarter, företrädesvis en glimmerrik granit, som på vissa ställen öfvergår till en hälleflint- artad eller glimmerskifferlik bergart. Denna kaikstensrygg, som sannolikt sammanhänger med det vidsträckta kalklager, som inom Örebro län, men utom Nerikes gräns, från sjön Elflången stryker förbi Guldsmedshyttan upp till Blanka och Strossa grufvor, är mäktigast i Glanshammars socken, der den på sina ställen t. ex. vid Nyttinge och Skala uppstiger en eller par famnar i höjden. På andra ställen åter är den jemnhög med jordytan, eller ligger under denna. Nedåt slättbygden uppträder kalkstenen deremot under form af spridda, kala, dels alldeles bara, dels af en tunn jordskorpa betäckta kullar, hvilka, omvexlande med granit, i stör- sta mängd förekomma omkring Glanshammars kyrka och sträcka sig å ena sidan åt Axbergs socken, & den andra åt Lillkyrka. Från denna centraltrakt hafva större och mindre flyttblock spridt sig öfver Ringkarleby socken till skogstrakten närmast norr om Örebro samt till Björkön i Hjelmaren. Ett och annat mindre flyttblock träffas till och med söder om nämnda sjö. En kort framställning af lafvegetationen saväl på de öppna kullarne omkring Glanshammars kyrka, som på den i skogstrak- ten liggande kalkstensryggen, helst den på sednare stället företer 202 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. ej obetydliga olikheter, torde kunna ge en bild af lafvegetationen på den korniga kalkstenen i sin helhet. Synnerligen utmärkande för denna bergart pa öppna fältet är den temligen allmänna Placodium circinatum, som på ingen annan lokal inom Nerike blifvit funnen. Temligen allmänt före- komma vidare Aspieilia calcarea, Verrucaria nigrescens (både hufvudformen och varieteten: crusta diffracto-areolata olivaceo- fusca = Lithoicea controversa MASS.), Caloplaca aurantiaca, — som i granittrakter endast finnes pa träd —, Lecidea cinnamomea och monticola och en ännu obestämd Lecidea-art, Dratora rupe- stris, Lecanora subfusca var. campestris (som dock äfven före- kommer på sandsten i St. Mellösa och pa granit vid Örebro), Placodium albescens, Acarospora glaucocarpa, wanthoria murorum och vitellina, Dermatocarpon miniatum och var. complicatum, Pan- naria microphylla, Lecanora Flotowiana, Colleme samt här och der Sarcogyne pruinosa och privigna, Rinodina Bischofü och Bia- tora coarctata. I jorduppfylida springor och der stenen är betäckt med en tunn jordskorpa växa Psora lurida, Toninia squalida och Thall- oidima vesicularis. På jord och mossa ofvanpa kalkstenskullarne samt på de öfver fältet kringspridda flyttblocken uppträda Dia- tora atrofusca, Weitenwebera muscorum, Caloplaca cerina var. stil- liecidiorum och chloroleuca, Arthroraphis viridescens. Bilimbia mi- liaria, mierocarpa, bryophila och spheroides. Temligen sällsynta äro Rinodina Conradi, Bacidia herbarum, Peltigera venosa, Solo- rina saccata, Dermatocarpon Michelii, Buellia insignis y albocineta samt de nu för första gangen i Nerike anmärkta Dermatocarpon einereum, Buellia insignis BP geophila och Blastenia leucorhea. Sasom vanligt i solöppna kalktrakter är Cladonia-slägtet yt- terst fataligt representeradt. På jord- eller mossbetäckta ställen ofvanpa kalkkullarne förekommer endast thallus af en Cladonia- art, sannolikt Cl. cariosa, samt på jord emellan kullarne magra former af Cl. fimbriata, cariosa och turgida. På flera ställen uppträder granit i omedelbart grannskap med kalkstenen dock så att den förra bergarten vanligtvis bildar kul- P. J. HELLBOM. LICHENOLOGISKA UNDERSÖK. I NERIKE 1866. 203 lens spets; ibland förekomma båda bergarterna i vexel-lagring eller också i oredig blandning med hvarandra. Ett sådant för- hållande synes häntyda derpå, att graniten genombrutit kalk- stenslagret, och i någon mon lemna stöd för den åsigten, att äf- ven den korniga kalkstenen ursprungligen bildats i vatten och så- ledes från början varit identisk med den siluriska, men att den sednare, derigenom att en plutonisk bergart genombrutit densamma, blifvit till sin natur förändrad och antagit en kristallimisk textur. Den tanken ligger äfven nära för handen, att genom den starka hettan de i den siluriska kalkstenen förekommande petrificater blifvit förstörda och de i den korniga befintliga mineralierna gram- matit och skapolith utkristalliserat. Dylika ställen lemnade ett ypperligt tillfälle, att få ett förhållandn utredt, hvarom stor skilj- aktighet i åsigter uppstätt hos lichenologerna, det nemligen, huru- vida någon väsentlig olikhet förefinnes emellan lafvegetationen på kornig kalksten och på plutoniska bergarter i allmänhet, företrä- desvis granit. (Se t. ex. Botaniska Notiser 1857: Nylander contra Th. Fr.). Frågan är af ej ringa intresse och torde jag framdeles återkomma : härtill, då jag blir i tillfälle att lemna en framställ- ning af Nerikes lafvegetation i sin helhet. Här må jag blott nämna följande: Då man på kalksten träffar verkliga granit- lafvar t. ex. Lecidea spilota, Lecanora sordida med Lecidea in- tumescens, ÄÅAspicilta cwmerea, Lecanora badia, Rhizocarpon pe- treum, ja till och med Parmelia conspersa och Lecidea fuscoatra, kan man sannerligen bli frestad till det antagandet, att lafvege- tationen pa granit och kornig kalksten i grunden är identisk. Häraf bevisas emellertid endast, att granitlafvar kunna under vissa förhållanden öfverga på kalksten, der denna bergart gränsar intill graniten, men de utbreda sig aldrig på längre afstånd från den sednare, hafva ej heller någonsin blifvit fonna på kalksten i trakter der denna är den uteslutande bergarten. Då å andra si- dan inga egentliga kalklafvar t. ex. Verrucaria rupestris, hiascens, plumbea, Dufourei, Hymenelia Prevostii, Sarcogyne pruinosa, etc. etc. någonsin förekomma på granit, torde det få anses für af- gjordt, att lafvegetationen på granit och kornig kalksten är vä- 204 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. sentligen olika, likvisst med undantag af en och annan art, som kan förekomma promiscue, t. ex. Aspieilia cinerea och calcarea, af hvilka likväl den förras typiska form tillhör graniten, den sed- nares kalkstenen. Den förutnämnda kalkstensryggen företer i lichenologiskt af- seende väsentliga olikheter med de öppna kalkstenskullarne: Sa t. ex. finnes här intet spår till Placodium circinatum, som endast synes älska solöppna ställen, hvaremot en hel mängd Verrucaria- arter uppträda, såsom hiascens, plumbea, fusca, Dufourei, rupe- stris, hvilka, utom några ännu obestämda arter, fåfängt söktes på kalkstenskullarne på öppna fältet. Här träffades äfven och insamlades i mängd en utmärkt vacker, utan tvifvel ny Biatorina- art, hvaraf jag redan vid ett föregående besök på våren 1864 funnit några få exemplar, samt af Hymenelia Prevostu både den vanliga formen, sådan den t. ex. förekommer på Gotland, och en serdeles väl utvecklad form, hvilken enligt min tanke tillfyllest bevisar, att Hymenelia-slägtet verkligen bör föras till lichenes py- renocarpi. — För öfrigt träffades äfven här Biatora rupestris, Caloplaca aurantiaca, Sarcogyne pruinosa, Verrucaria nigrescens, Lecothecium corallinoides samt på mossa och jord en ännu ej när- mare undersökt Verrucaria, Bilimbia obscurata, hypnophila och spheroides, Solorina saccata, Peltigera venosa. Oaktadt kalkstensvegetationen tog största uppmärksamheten i anspråk, egnades likväl någon tid åt trädlafvarne, hvaraf några för provinsen nya upptäcktes t. ex. Biatora similis MASS. på Sa- lix caprea och Biatorina erysiboides (NYL.) på multnade gran- stubbar; dessutom de förut bekanta Bacidia arceutina och inun- data p corticola, Arthroraphis atrosanguinea leeideina, Biatora pheostigma, Schismatomma pericleum, Ohenotheca chrysocephala,ete. Äfven åt mossvegetationen egnades någon, ehuru jemförelse- vis obetydlig uppmärksamhet. De på kalkstenen allmännast före- kommande mossarter voro Tortula tortuosa, Encalypta streptocar- pa, Leucodon sciuroides, Anomodon viticulosus, Trichostomum flexicaule, Homalothecium sericeum. Vid Skala grufva anmärk- tes följande mossor: Dieranum flagellare, scoparium, longifolium, P. J. HBLLBOM. LICHENOLOGISKA UNDERSÖK. I NERIKE 1866. 205 Mnium punetatum, cinelidioides och stellare, Trichostomum ru= bellum, Hylocomium splendens och triquetrum, Thuwidium abietinum och delicatulum, Hypnum stellatum, Schreberi, fluitans, cordifolium, Antitrichia eurtipendula, Orthotricha, Radula, Madotheca platy- phylla, Ptelidium, ete. etc. | | Då kalkstensryggen i grannskapet af Glanshammars gästgif- varegård helt tvärt upphörde, förmodade jag, att den tagit en nordlig riktning uppåt skogstrakten och sedan genom Ödeby soc- ken till Axberg, der enligt hvad jag förut kände kornig kalksten uppträder. Häruti misstog jag mig likväl. Sannolikt stryker kalkstensryggen ifrån Glanshammars gästgifvaregård i sydvestlig riktning till Axbergs socken, ty i Ödeby träffades endast plu- toniska bergarter, hvilkas undersökning måste uppskjutas till ett annat år. Trakten syntes mig emellertid intressant nog. Vägen var på båda sidor omgifven af skogbeklädda höjder, men som un- dersökningen af kalkstensvegetationen var min hufvuduppgift för sommaren, påskyndades färden till Ödeby kyrka, hvarifrån jag rodde öfver sjön Väringen till Arrud i Axberg, der jag hoppades "att snart återfinna kornig kalksten. Dock gjordes i förbigaende ett och annat fynd, som kan förtjena att omnämnas. På ett syenitblock i Ödeby träffades en steril lafart, som antingen hör till slägtet Stereocaulon — i hvilket fall det endast kan vara cereolinum — eller till slägtet Pilophorus. De solida podetierna häntyda på något af dessa slägten, då för öfrigt, så vidt jag känner, ingen OCladonia-art hittills blifvit funnen på sten. Detta kan emellertid endast afgöras genom en noggrann undersökning af spermogonierna, som ännu ej medhunnits. På syenit växte äfven den sällsynta, hittills inom Skandinavien blott i Nerike an- märkta Parmelia Mougeotii samt Parmelia sorediata och Sche- reria cinereorufa; pa granit Sticta scrobieulata och på träd Le- canora pallescens och Rhizocarpon efflorescens. Vid Berg i Öde- by anmärktes Pertusaria fallaw var. variolosa, Bilimbia faginea, Biatora similis, Biatorella deplanata, Arthonia prozximella, Mal- lotium tomentosum, Collema nigrescens och verruceforme. 206 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. På en exkursion omkring Arrud insamlades vackra exemplar af Schereria cinereorufa, som växte i mängd på lösa syenitblock, en vacker form af Parmelia polytropa, Biatora lucida samt några få exemplar af en art Scoliciosporum med rödbruna frukter och fuscescenta parafyser. För öfrigt anmärktes Arthroraphis flavo- virescens och viridescens, åtskilliga Colleme, samt på en gärdes- gård Psora ostreata och den ytterst sällsynta, inom Skandinavien blott i Nerike funna Sphinctrina pinicola KBR. På vägen från Arrud till Dylta svafvelbruk gjordes under ett litet uppehåll i en med björk blandad barrskog åtskilliga an- märkningsvärda fynd t. ex. Lopadium pezizoideum (ny för pro- vinsen) på gran, Ålectoria ochroleuca, Biatorina Neuschildii, Ba- cidia arceutina, Pannaria brunnea och triptophylla, Hematonıma elatinum, Mwycoblastus affinis pa en och sanguinarius pa björk och gran, Chenotheca chrysocephala samt en för provinsen och möjligen äfven för Sverige ny Arthothelium, som tarfvar en yt- terligare granskning. | En hastig undersökning af bergarten närmast omkring Dylta svafvelgrufva tjenade blott till att visa, det svafvelhaltiga sten- arter, sannolikt till följd af deras större benägenhet att hastigt förvittra, icke äro gynnsamma för lafvegetationen. Blott en Aca- rospora-art med ett högst kuriöst utseende, förorsakadt dels af dess med svafvel impregnerade matrix, dels af den ständiga svaf- velröken från ugnarne, vittnade om lafvarnes förmåga att in- nästla sig på alla möjliga — för att ej säga omöjliga — lokaler. I traken af Dylta svafvelbruk omkring norra Brunstorp och Qvinnerstatorp träffades åter kornig kalksten, men renare (d. v. s. mindre impregnerad med grammatit) och hvitare än den i Glanshammar och blandad med gul glimmer. Lafvegetationen här, ehuru ej så rik som i Glanshammar, företedde ungefärligen samma arter t. ex. Biatora rupestris, Rinodina Bischofü, Sar- cogyne pruinosa, Verrucaria rupestris, nigrescens och plumbea (sparsamt); dock upptäcktes vid norra Brunstorp en Pyrenopsis? och den förut blott på ett ställe i Nerike anmärkta Sagiolechia protuberans. Härstädes hade jag äfven tillfredsställelsen finna P. J. HELLBOM. LICHENOLOGISKA UNDERSÖK. I NERIKE 1866. ‚207 Rhizocarpon efflorescens TH. FR. på björk, hvilken lokal var så mycket mer intressant, som arten förut inom Sverige blott blif- vit iakttagen på al och gran och det betecknande artnamnet efflorescens enligt den stränga prioritetslagen måste gifva vika för den tidigare gifna benämningen betulinum. Från Axberg, der för öfrigt i granskapet af kyrkan på ett mindre stenblock några exemplar af den sällsynta Phylliscum en- docarpoides insamlades, begaf jag mig öfver sjön Längen till Kihls socken, der den högsta toppen af Kihlsbergen, benämnd Ullavi klint, temligen noggrannt undersöktes. Denna höjd, be- stående af granitartad gneis, med mot söder nästan lodrätt stu- pande branter, var mindre rik på lafvar än jag väntat mig. Dock anmärktes, utom ett och annat, som ännu ej blifvit när- mare granskadt, några för provinsen nya arter t. ex. Placodium gelidum, Stereocaulon nanum, en Pyrenopsis samt en Catillaria- art, temligen öfverensstämmande med (C. Hochstetteri KBR. (e descriptione). Här växte äfven Geranium sanguineum, om hvars indigenatsrätt i Nerike ingen förut tviflat, men som i sednaste Nerikes-floran blifvit utmönstrad på den skäligen lösa grunden, att den ej ”synes” förekomma 1 provinsen, samt bland mossor Hylocomium loreum, Leskea incurvata och myosuroides, Neckera trichomanoides och complanata, Racomitria, Bartramie, förutom lHypnum-arter i mängd. Sedermera ställdes färden längs efter Kihlsbergen till Garphyttan, der kornig kalksten åter uppträder. Under vägen insamlades på alm vid Blackstahyttan utmärkt vackra exemplar af Dacidia Beckhausii, Pachyphiale corticola samt en Biatora, sannolikt erythrophea FLKE. | Vid Garphyttan egnades mesta tiden åt den korniga kalk- stenen, på hvilken, utom de vanliga kalklafvarne, jag hade till- fredsställelsen finna en Thelidium med dyblastiska sporer. Ehuru jag ännu ej hunnit underkasta den en jemförande pröfning, är det efter all sannolikhet umbrosum, af hvilken förut inom Skan- dinavien blott några få exemplar blifvit funna af mig på Got- land. — Längre uppåt skogstrakten ofvanom Hjulåsen förekomma Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förhandlingar. Årg. 2.22 NOUS: 2 208 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. åter kalkstenslager med inväxt chondrodit och polyargit. Der- städes vid en öfvergifven blyglansgrufva upptäcktes en annan Thelidium-art med mycket små frukter och tetrablastiska sporer samt en Verrucaria, som till det yttre mycket liknade Thelidium crassum, men vid en hastig mikroskopisk undersökning befanns vara en Verrucaria-art, hörande till den afdelning, som af MAs- SALONGO fränskiljits såsom ett eget slägte under namn af Am- phoridium. Jag anser den möjligen vara V. baldensis MASS., hvilket likväl först då kan afgöras, när jag NEO skaffa mig originalexemplar af denna. Sedan kalkstenslagren så noggrannt som möjligt — första be- söket på en lokal kan i lichenologiskt afseende endast anses så- som en rekognoscering — blifvit undersökt, tog jag som hastigast i betraktande lafvegetationen på öfriga lokaler, hvarvid-åtskilligt synes mig förtjena att omnämnas. På alunjord, utgörande lem- ningar efter aluntillverkning, som fordom drifvits vid Garphyttan af alunskiffer, ditförd från Latorp, växte ymnigt och i vackra fruktbärande exemplar Beomyces roseus tillika med Cladonia Pa- pillaria, Pannaria hypnorum och Peltigera venosa. Gamla sten- murar bekläddes af den vackra .Biatora lucida och Coniocybe fur- furacea. På ask togos några exemplar af, såsom det syntes, Acro- cordia gemmata. Som dess utseende emellertid var något egen- domligt, lade jag den efter hemkomsten under mikroskopet, då det visade sig, att det var en Pyrenula, troligtvis glabrata ACH. På stammen af en gammal kullblåst ek anmärktes den sällsynta Bacidia (Scoliciosporum) lecideoides HazL. och på Garphytte klint Parmelia stygia och fahlunensis, Massalongia carnosa, Ar- throraphis flavovirescens, Stieta scrobieulata, Biatora coarctata och en serdeles vacker Pyrenops:s-art. Frän Garphyttan begaf jag mig till Latorp, der ett kort uppehåll gjordes, för att se hvad der befintliga orstenslager kun- de hafva att erbjuda, jemfördt med dylika lager vid Skatteby i Askers socken och Stänger i St. Mellösa. Den orsten, som le- gat så länge uppe i dagen, att någon lafvegetation derpå kunde väntas, var emellertid så förvittrad, att inga lafvar der kunnat P. J. HELLBOM. LICHENOLOGISKA UNDERSÖK. I NERIKE 1866. 209 N fästa sig. Blott tarfliga former af Placodium albescens växte sparsamt här och der. Nägon ersättning för de svikna förhopp- ningarne erhölls likväl under en exkursion i närliggande löfskogs- ängar, i det att på små flyttblock af silurisk kalksten träffades Verrucaria immersa HOFFM. och på hassel den förut inom Skan- dinavien blott på Kinnekulle funna Tomasellia Leightonii Mass. Genom Vintrosa socken, der ingenting af vigt anmärktes, utom vid den ödelagda Hesselkulla koppargrufva Arthroraphis viridescens, Lecothecium corallinoides och Pannaria brunnea samt af fanerogamer den inom Nerike sällsynta Epipactis media, fort- sattes färden till Örebro. Under vägen anmärktes på de s. k. Ulfgrytstenarne (tvenne ofantliga flyttblock af granit, hvilka en- ligt traditionen blifvit kastade af en jätte, för att krossa Örebro kyrka, hvars påbörjade byggnad han från sitt hem i trakten af Riseberga med harm och grämelse åsåg) en ännu ej undersökt Pyrenopsis-art. Efter hemkomsten fortsattes undersökningen af sandstens- lagren i St. Mellösa och orstenslagret vid Skatteby i Asker, der jag lyckades finna några ytterligare exemplar af den förut om- nämnda Tomasellia-arten. För öfrigt träffades der Rinodina Bi- schofü, Verrucaria muralis, Sarcogyne pruinosa, Acarospora gla .- cocarpa, Lecidew, jemte ett och annat, som ännu ej blifvit till- räckligt granskadt. 211 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1866. N:o 8. Om mäktiga lager af bituminös gneiss och glimmer- skiffer uti Nullaberget, Östmarks socken i Wermland. Af L. J. IGELSTRÖM. |Meddeladt den 10 Oktober 1866]. Likasom öfriga delar af vestra och norra Wermland, är äfven Östmarks socken uppfylld af höga och branta hyperitkullar och hyperitberg med de vanliga, till urformationen hörande bergarterna gneiss, hornblende och glimmerskiffer m. m. emellan sig. Den bitu- minösa gneissen och glimmerskiffern förekommer tillsammans vid vestra foten af det höga och branta Nullaberget, intagande en mägtighet af öfver 20 famnar, med en längdutsträckning utefter nästan hela bergsidan, samt inlägrad i vanlig rödaktig granitartad gneiss. Lagren stupa omkring 209 (från lodlinien räknadt) under hyperitberget. Strykningen är nära norr till söder. Sedt i stort är bitumenhalten ganska jemnt fördelad eller insprängd utöfver hela lagret, sa i gneissen som glimmerskiffern, och massan i sin helhet ser krutsvart ut.*) Blotta ögat urskil- jer icke några kolpartiklar. Om bergarten pulvriseras till groft pulfver har den utseende af krut, men om den pulfvriseras finare, sa har jag tydligen märkt att den blifver mörkare: sotvart eller lik pyrolusit. Vid slag med hammare luktar den bituminöst så som orsten; vid upphettning för bläsrör likaså, under afeifvande af laga. Vid ett inaskningsprof, af 5,32 gramm i en öppen platina- *) Om bergarten fuktas med vatten blifver den mörkare: rent sotsvart eller sä- som mangansvärta, och den har derföre, alldenstund marken vanligen är fuk- tig, i naturen en mycket karakteristisk färg. Då jag första gången såg den- samma, trodde jag den vara en manganhaltig kalksten, som svärtat sig i luf- ten, men denna tro vederlades dock hastigt genom ett enkelt saltsyreprof, hvarvid ej minsta fräsning egde rum. 212 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. skål, kunde jag icke fullkomligt förbränna alltsammans af den bituminösa substansen, äfven efter flera gånger tillsatt salpeter- syra, utan blef alltid något qvar. Vigtsförlusten utgjorde dock 12,03 procent, askan var grå. Vid ett glödgningsprof af 11°, skålpund i slutet kärl (i en retort af jernbleck) bortgick 9 pro- cent brännbara gaser, lysgas m. il. kolväten, under det att en gul brännbar olja samt en färglös, ej brännbar (hufvudsakligast vat- ten), uppsamlades i ett tillsatt förlag. De förenämnde 11?,, skålpunden gåfvo under de första fyra timmarne, som distilla- tionen räckte, en klar vacker låga af lysgas (genom ett hål af en tums diameter); på femte och sjette timman blef lågan mera blå och svagare lysande. I retorten qvarstod pulfret lika svart som då det inlades, kanske dock med någon större glans, än förut. I volum räknadt hade det förlorat 15,6 procent. — Berg- artens specifika vigt = 2,19.*) Den är så lös, att en karl på omkring en halftimma kan nedslå en alns borrhål i dess hällar. Om det stora bituminösa lagret i detalj granskas, så blir det visserligen, för den allmänna homogenitetens skull, mycket svårt att afgöra, om eller hvarest det är gneiss eller glimmer- skiffer som utgör sjelfva grunden för bitumindränkningen eller för impregneringen af den bituminösa substansen, men man finner likväl att denna grund bildas såväl af den ena som den andra af de nyssnämnde bergarterna, ja till och med att tunna lager af chlorit- skiffer ingår i schiktserien. Sålunda har jag funnit ofvanom det stora lagret, mera skiljdt från detsamma, tunna lager af såväl vanlig, ren glimmerskiffer som mer och mindre bitumindränkta varieteter deraf, likaså silfverglänsande glimmerblad i tunna lager, afdelande det stora lagret. Hvad åter gneissen beträffar, så ser man någon gång i det stora lagret blekare ränder och band, som visa, att en fältspatsart på dessa ställen utgör massans hufvudbe- ständsdel. Lagringen är dock tillfyllest tydlig för att säga, att det icke är någon gång som här existerar, utan att man har *) Redan för känseln är den märkbart lätt, jemförd med vanliga silikater, af hvilka de allmännast förekommande fältspats-arterna, qvartsen och glimmern, hafva en sp. v. från 2,39—3,1. L. 1. IGELSTRÖM. OM BITUMINÖS GNEISS 0. GLIMMERSKIFFER. 213 schiktad gneiss och glimmerskiffer, konform med hela omgifnin- sen, för sig. På några ställen af det stora lagret iakttages att den sotsvarta bergmassan innehåller ljusa runda korn af ärters storlek, glest spridda i densamma, likasom att ungefär lika stora korn af antracit finnas deri. Då jag i början trodde de sistnämnde vara bergbeck, så slöt jag deraf, att hela lagret var indränkt dermed, men sedan det, efter anstälda prof, bevisades, att de voro antracit, sa var detta stöd förloradt, och det kan ännu ej sägas, hvad det är för ett bituminöst ämne, som i så stor skala indränker bergmassorna. Likväl synes det mig vara fullkomligt afgjordt, att indränkningen är analog med t. ex. den i alunskiffer, och att följaktligen vår nordiska gneiss och glimmerskiffer måste flyttas från sin plats såsom urberg in i de yngre bergarternas, sandsten, petrifikatförande kalksten, alunskiffer, m. m. område. Nedanstående genomskärning, tagen under åtskilliga försöks- arbeten, som sistledne sommar anställdes vid Nullaberget, för att utröna om lagren kunde erhålla uågon praktisk användning, vif- ver en askädlig bild af dessa intressanta formationer. EN N Di | N 3 | ee LA —— a. Vanlig rödaktig granitartad gmeiss. d. Hyperit. c. Det stora lagret om- ve fattande bituminös gneiss och bituminös glimmerskiffer tillsammans. d. Tunna lager af bituminös glimmerskiffer, ofvanom det stora lagret, af !/,—1 alns mäg- tighet. Glimmerskiffern deri af ända till takskiffers tunnklufvenhet. e. En mera finkornig gneiss eller glimmerskiffer. /. Svarta, tunnare, bituminösa lager med silfverhvita glimmerblad. g. Jordbetäckning, glaciergrus, krosstensgrus, sand, m. m. STOCKHOLM, 1866. P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE. ÖFVERSIGT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR. Årg. 23. 1866. HM 9. Onsdagen den 14 November. Hr ÅKERMAN redogjorde för inrättningen och egenskaperna hos den af Bruksidkaren LUNDIN konstruerade vällugn med an- vändande af sågspån och dylikt till bränsle. Hr ULLGREN meddelade sina undersökningar öfver sättet att utfälla koppar, som skall qvantitativt bestämmas i metalliskt tillstånd”. Hr S. LOVÉN förevisade och beskref en ny art, Phanogenia typica, af ett hittils obekant slägte af lefvande fria Crinoideer.* Densamme meddelade en afhandling af Studeranden ÅXEL LJUNGMAN: ”Ophiuroidea viventia huc usque cognita”, samt fort- sättning af Professor KINBERGS Annulata nova.” Hr BAHR meddelade de hittils vunna resultaten af de un- dersökningar han anställt med den i Vermland vid Nullaberget af IGELSTRÖM funna ”bituminösa gneis och glimmerskiffer.” Hr BoHEMAN föredrog en uppsats af D:r C. STAL: ”Bidrag till Reduviidernas kännedom.” * Från Chefen för K. Sjöförsvars-Departementet hade skrif- velse ingått om Korvetten Gefles förestående expedition till Medel- | hafvet och Vestindien. Akademien beslöt, i enlighet med komiterades förslag, att af den Wallmarkska fonden för belöningar, tillerkänna Hrr NOR- 'DENSKIÖLD, BLOMSTRAND och DUNER gemensamt ett pris för deras arbeten öfver Spetsbergens geografi och geologi, samt „usw... miakaliska platinaföreningar. 216 Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från Byrån för Sveriges Geologiska Undersökning. Sveriges Geologiska Undersökning, H. 7. Från K. Vetenskaps-Societeten i Upsala. Nova Acta. Ser. 3; Vol. 6: 1. Från K. Universitetet i Helsingfors. Akademiskt tryck, 1865, 66. Från Royal Society i London. Greenwich Observations, 1864. » magnetical and meteorological Observations, 1864. Från R. Observatory i Greenwich. | MacLEAR, TH. Verification and extension of la Caille’s arc of me- | ridian at the Cap of the Good Hope. 2 vols. Lond. 1866. 4:0. | Från R. Astronomical Society i London. | Memoirs, Vol. 34. | Från R. Irish Academy i Dublin. | Transactions, Vol. 24: Polite literature, 3. Antiquities, 5--7. Science, 5. | Från R. Geological Society of Ireland, i Dublin. Journal, Vol. I: 2. Från R. Dublin Society i Dublin. Journal, 34. Från Natural History Society i Montreal. The Canadian Naturalist, 2: 5. 6. Från Meteorological Society i Mauritius. Proceedings and Transactions, Vol. 6. Från Société Philomatique i Paris. Bulletin, 1865: S. 209— 235. 1866: Jan. —Mars. (Forts. å sid. 222). 217 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1866. N:o 9. Om utfällning af koppar, som skall qvantitativt bestämmas i metalliskt tillständ. Af CLEMENS ÜULLGREN. [Meddeladt den 14 November 1866.] Bland de bekanta sätten att utfälla koppar ur dess lösning medelst jern eller zink är det af FRESENIUS begagnade och be- skrifna obestridligen det bästa, emedan den efter hans metod utfällda kopparen genom- pågjutning af vatten och dekantering lättare än på de andra sätten låter uttvätta sig, samt kan vägas i den platinaskål, i hvilken utfällningen skett, utan att behöfva tagas på filtrum. Vid detta tillfälle afsätter sig likväl endast en del af kopparen i sammanhängande tillstånd, hvarigenom vid tvättvattnets afhällning vid mindre uppmärksamhet och noggranhet i utförandet en förlust lätt kan inträffa. Denna olägenhet är naturligtvis undanröjd, om hela mängden af kopparen blifvit bragt att afsätta sig koherent på platinaskålens inre väggar, såsom fallet är, då fällningen tillvägabringas genom en galvanisk ström af passande styrka. Jag har anställt några försök, att medelst en elektrisk ström utfälla kopparn i sådant koherent tillstånd, och då resultaten, som erhåilits med en mycket enkel tillställning, varit fullt till- fredsställande, så torde jag här få meddela en kort beskrifning deröfver. Den af mig för nämnda ändamål begagnade apparat är, i likhet med den, som i galvanoplastiken ofta användes, anordnad efter samma princip, som den Becquerel'ska sönderdelningscellen; den består nämligen endast af ett i båda ändar öppet glasrör, omkring 10 centimeter långt och 14 millimeter vidt, i nedre ändan 218 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. tätt öfverbundet med ett stycke fuktad oxblåsa och i den öfre ändan täppt med en kork, genom hvilken kan fiyttas upp och ned en af ett hopviket zinkbleck formad cylinder af omkring 1} centimeter i diameter, hvars öfre ända fortsätter i en 4-5 millimeter bred remsa, som tjenar till ledningstråd, sedan den blifvit förbunden med en lika bred remsa platinableck. Den elektromotoriska vätskan utgöres af en mättad koksaltlösning, hvarmed glasröret fylles till omkring 3 af dess höjd, och som sön- derdelningscell för kopparlösningen användes en liten platinaskål om 35—40 kubikcentimeters rymd. Operationen utföres nu på följande sätt: i kopparlösningen, som befinner sig i ofvannämnda lilla platinaskäl och som bör innehålla kopparen i form af svafvel- syrad kopparoxid samt KO är gjord sur med SH i ett ungefärligt förhål- lande af 1 kub.-cent. SH mot 30 kub.-cent. lösning, insänkes glas- röret med sin nedre öfverbundna ända obe- | | tydligt under vätskans yta och fästes i denna ställning medeist en passande hållare; zink- cylindern nedskjutes till en början endast sa mycket, att dess nedre ända står I centim. un- der koksaltlösningens yta, hvarefter zinkpla- tinaremsan föres under bottnen af den på en vat glasskifva ställda platinaskalen, hvilken sålunda kommer att | CLEMENS ULLGREN, OM UTFÄLLNING AF KOPPAR. 219 hvila derpa och följaktligen fasthalla platinaremsan i kontakt med sig. Närstående figur torde, utan vidare beskrifning, tillräckligt tydligt ange apparatens anordning i sin helhet. Kopparen börjar genast afsätta sig på platinaskålens insida fast sammanhängande och fortfar att utfällas i detta tillstånd, om endast den elektriska strömmen icke är så stark, att någon betydligare vätgasutveckling eger rum, hvilket sednare förhållande inträffar, om zinkeylindern genast nedskjutes djupt i koksaltlös- ningen. I detta fall har den utfällda kopparen en mörkare ända till brun färg och häftar endast svagt fast vid platinan. Man bör således hafva uppmärksamheten fästad på detta förhållande och endast efterhand nedsänka zinkeylindern djupare i saltlös- ningen. För öfrigt går kopparns utfällning i adhererande tillstånd med minsta tillsyn för sig, om lösningen, vid användning af en fullkomligt ren och utglödgad platinaskål af ofvannämnda rym- lighet, innehåller endast 05,1—05,15 koppar. Vid undersökning af en kopparmalm eller en legering, i hvilken man på förhand icke kan uppskatta kopparns mängd, gör man derföre bäst, att utspäda den framställda lösningen till en viss volym och deraf till utfällning använda en afmätt mindre volym, som utspädes med vatten till 30 kub.-cent. och försättes med SH. Utfällningen är, vid de här uppgifna dimensioner på elektromotoren och sön- derdelningscellen, vanligen fullbordad på 4—5 timmar, hvarefter en droppe af lösningen, drupen på ett med mättadt svafvelväte- vatten genomdränkt papper, icke vidare frambringar en brun fläck. Emedlertid är det säkrast att, oaktadt ingen reaktion för koppar dervid visar sig, låta alltsammans stå orördt ännu 1 timma. Skulle kopparen hafva utfallit under sådane omständigheter, att den häftar mindre fast vid platinan, hvilket visar sig redan genom dess bruna färg, så bör man vid uttvättningen naturligtvis så varsammare tillväga, än då den sitter hårdt fast, man bör nämligen icke spruta in tvättvattnet medelst en sprutflaska, hvar- igenom delar af det yttre lösare fastsittande lagret kunna aflossas, utan lata vattnet långsamt nedflyta utefter en glasstaf, som hålles riktad mot öfre delen af skålens insida. Slutligen undantränges, 220 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. såsom FRESENIUS föreskrifvit, det vidhängande vattnet med litet alkohol, emedan torkningen sker derefter hastigare och med mindre fara för kopparens oxidation. Försöksresultat: 054705 HD (a må mie. ld KI] gaf 0911970n—100,2% BLRDOHSER EE — » 091123Cu= 99,94. Innehåller kopparlösningen arsenik, såsom ofta är fallet med lösningar af kopparmalmer, så ger arseniken, den må finnas i lösningen såsom arseniksyrlighet eller såsom arseniksyra, sin när- varo tillkänna på det sätt, att sedan en del af kopparen är ut- fälld, svarta strimmor börja visa sig på densamma, hvarefter kopparen, äfven vid en icke större halt af arsenik än 4 procent, erhåller ett grått bronsartadt utseende, men blir vid en något större halt alldeles svart. Om den elektriska strömmen härvid verkar under minsta möjliga utveckling af gas, så synes arsenik- väte icke bildas. Vid starkare gasutveckling deremot bortgår en ringa del i form af gasformigt arsenikväte. Jag stöder denna uppgift på det resultat jag genom särskildt anställda försök er- hållit, hvarvid hela apparaten ställdes under en tubulerad gas- klocka, som afspärrades med vatten, samt medelst ett gasled- ningsrör från tuben var satt i förbindelse med ett absorptionsrör, innehållande ÅN. I ett försök innehöll lösningen 0°,007Äs mot 0:4ÖuSH?, hvarvid utfällningen skedde under ringa gasutveckling, i ett annat försök var 0°,008Äs upplöst i lösningen af 05,420uSH?, och denna gång fick utfällningen ske hastigare och under star- kare gasutveckling. Kopparen ansags, i båda försöken, efter 6 timmars förlopp vara utfälld, hvarefter flera gånger klockans volym luft medelst en aspirator sögs genom silfverlösningen i absorptionsröret. Vid sedermera anställda försök med vätskorne, hvarur fällningen skett, befunnos de icke innehålla spår af koppar eller arsenik. Sedan ur silfverlösningen silfret blifvit bortskaffadt / med klorvätesyra, pröfvades filtratet med svafvelväte, hvarvid endast efter det andra försöket i ordningen en ytterst ringa gul fällning af svafvelarsenik erhölls. Att arseniken vid detta tillfälle | | CLEMENS ULLGREN, OM UTFÄLLNING AT KOPPAR. 221 utfaller i förening med koppar i något visst förhållande, möjligen motsvarande det af 684 Cu mot 32% As, sasom LIMPERT*) funnit i den efter Reinsch’ska sättet pa koppar utfällda arseniken, synes framgå deraf, att när arseniken börjar fällas, finnes ännu relativt mycket koppar qvar 1 lösningen. | Om kopparlösningen äfven innehåller zink, som skall bestäm- mas, så kan naturligtvis icke zink användas såsom elektromotor. Jag har funnit, att en cylinder af kadmiumbleck elier aluminiumbleck, kunna fullkomligt ersätta zinkblecket och någon af nämnda metaller kan derföre användas, då zink äfvensom kobolt, nickel, jern och mangan skola samtidigt med kopparn bestämmas. Användes kad- miumbleck såsom elektromotor, så är det svårt att med svafvelväte pröfva, då utfällningen är fullbordad. Men om man låter appa- raten vara i verksamhet ännu ett par timmar, sedan man med lupp icke kan upptäcka någon kopparfällning på en fin synals- spets, som man fört omkring uti lösningen, så kan man vara säker, att all koppar blifvit utfälld. Slutligen får jag tillägga, att jag genom särskilt anställda försök förvissat mig derom, att kopparen utfaller fullkomligt fri från nyssnämnda metaller, äfven- som att intet af dessa metaller genom diffusion uppstiger uti kok- saltlösningen i glasröret. *) Journal für prakt. Chemie Bad. 81, S. 168. 222 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. frän sid. 216.) Från Académie des Sciences et Lettres i Montpellier. Mémoires: Medecine, T. 4: 2. Lettres, T. 4: 1. Sciences, 6: 1. Från K. Akademie van Wetenschappen i Amsterdam. Verslagen: Natuurkunde, 2e Reck, 1. » Letterkunde, 9. Processen-Verbaal: Natuurkunde, 1865: Jan.—1866: Apr. Jaarboek, 1865. Catalogus van de Boekerij, 2: 1. SIMPLICIUs, Commentarius in libros quatuor Aristotelis de Cxelo rec. S. Karstenius. Traj. ad Rh. 1865. 4:0. Från K. Meteorelogisch Instituut i Utrecht. Meteorologische Waarnemingen, 1864, 1865. Från Societe Imp. des Naturalistes i Moskwa. Bulletin, 1865: 4. 1866: 1. Från Direccion General de Operaciones Geograficas i Madrid. Base central de la Triangulation geodesique d’Espagne. Par. 1865. 8:0. Från Verein der Arzte i Graz. Jahresbericht, 2. Från Naturforschende Gesellschaft i Halle. Abhandlungen, Bd. 9: 2. Från Medieinisch-Naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena. Zeitschrift, Bd. 3. 1. Fran K. Offentliga Bibliotheket i Stuttgart. KEPLERUS, J. Opera, ed. Ch. Frisch, T. 6: 2. Från K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien. Jahrbuch, 1866: 2. Fran Hr Häradshöfdingen BD. Fägerskiöld. Bouppteckning efter Apoth. C. W. Scheele. Afskı. (Forts 3 sid. 234.) 223 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1866. N:o 9. Phanogenia, ett hittills okändt slägte af fria Crinoideer. Af S. Loven. [Meddeladt den 14 November 1866.] En samling naturalier, som Sjökaptenen Herr ALBERT VESTÖÖ nyligen från Ostindien hemförde till Elementar-Läroverket i Visby, innehöll flera föremål af mer än vanligt värde, hvilka med hans och Rector C. CRAMERS välvilliga begifvande, genom Ad- junkten O. A. VEsTöÖö i utbyte kommo Riks-Museum till godo. Deribland voro tre exemplar af en Crinoid, som med de talrika långa, fina armarne starkt tillbakaböjda åt ryggsidan, vid första anblicken, i sin allmänna habitus ej litet erinrade om ”kronan” af en Pentacrinus. En närmare undersökning adagalade likväl, att den ej var en sådan, men tillika att den ej var någon An- tedon. I detta slägte lefver det unga individet, under ett stadium af sin utveckling, med kronan buren af en stängel utan cirrer, hvilken är homolog med det yttersta, fastsittande stycket af Pentacrinernas stängel. Innan individet löser sig från denna stängel, har ofvan densamma ett verticillarled med fem cirrer bil- dat sig. Sedan det blifvit fritt, fortgår afsättningen af sådana led från calyx, och det är härigenom ”knappen” uppkommer, en följd af cirrbärande verticillarled utan internodier, hvarje nytt öfver det föregående, så att det understa är det äldsta, igen- känligt af en naken yta, ofta utmärkt genom en femhörnig figur, en svagt utpräglad tekning eller en tydlig grop, mot hvilken i den inre håligheten svarar en upphöjning af obestämd omkrets. Hög och rundad hos några, eller hos andra arter platt och mer eller mindre tydligt femhörnig, betäcker knappen största delen af kalkens första radialstycken, så att man af dessa van- 224 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. ligen skönjer endast en smal rand. Så är det icke hos det nya djuret. I midten af calyx, som är platt, ej upphöjd som van- ligen hos Antedon, sitter verticillarledet, litet, enkelt, ej förökadt till knapp, med formen af en regelbundet femuddig stjerna, utan intryckning eller annat yttre spår efter förbindelse med stängeln, men i sitt inre med ett femhörnigt märke deraf. Det är försedt med några få, helt små och klena cirrer, som lätt affalla, ty de saknades hos två exemplar, som hade endast groparne, der de varit fästade, och hos det tredje funnos endast tre qvarsittande. De första radialerna åter äro till största delen af sin dorsala, trian- gulära yta fria och obetäckta, upptaga i sina sömmar uddarne af stjernan, som ligger något intryckt i midten af deras femhör- ning, men böja sig plötsligt åt ventralsidan, så att deras adorala delar döljas af stjernan, och bilda en djup håla, under hvilken stjernan sitter så, att i hennes vinklar ett öppet mellanrum upp- kommer. Dessa äro de väsendtliga karakterer, som aflägsna den nya formen från Antedon och bestämma den till ett slägte för sig, som må heta Phanogenia, garoyervere, emedan det oför- ändrade, stjernformiga, enkla verticillarledet tydligare än knappen hos Antedon röjer dess utveckling, på en måhända femkantig stängel. Hos Pentacrinerna förblir stängeln fästad vid kronan, men hos den art WYVILLE THOMSON *) kallat Neocrinus decorus tyckes den vara fri i den motsatta ändan, och tjenar måhända det så- ledes fritt lefvande djuret att slingras omkring det föremål, vid hvilket det vill fästa sig. Pentacrinernas calyx har fem utvändigt synliga basalstycken. Hos Antedon har det på stängel fästade individet dem äfven obe- täckta, men hos det utbildade och fritt lefvande äro de dolda af de första radialerna, hvilka aldeles kringvuxit dem, medan knappen, hvilken vuxit öfver dessa radialer, å sin ventralsida har en an- senlig hålighet, som hvälfver sig under den ring, de bilda med sina inre ändar **). Låter man calyx af en Antedon Eschrichti macerera i en svag syra, sa kan man derefter aflösa knappen, *) Intellectual Observer, VI, 1. **) CARPENTER, Annals of natural history, third series, XVI, 200. S. LOVEN, PHANOGENIA. 225 hvilken delar sig i breda ringar, sträligt genomdragna af de ka- naler, som leda till dess cirrer. Den öfversta af dessa ringar afoifver i kanten fem fortsättningar, hvilka såsom tunna hinnor upptagas i de första radialernas suturer och inskjuta mellan dem. Ofvanom verticillarledet finner man de första radia- lernas triangulära ytor, och, der dessa sammanträffa i midten, en liten ”rosett” med fem lober, vända emot radialernas spetsar, ej emot deras suturer. Denna rosett är antagligen sammansatt af de fem ursprungliga basalerna, hvilka blifvit efter under de öfriga delarnes tillväxt och här återfinnas i det inre. Öppnar man knappen af ett torkadt exemplar af A. Eschrichti, finner man denna de fem basalernas rosett belägen ofvanom randen af knappens håla och något lägre än de fem första radialernas bottenplan. Rosetten har i midten af sin dorsala yta en fem- hörnig öppning, hvars sidor utgöra delar af uddarnes baser, men sömmar mellan de serskilta basalerna kan jag ej upptäcka. De äro med sina spetsar riktade mot midten af de första radialernas inre ändar, och sluta med en utbredd locker väfnad, ej langt från den inre bottnen af första radialets ventrala, djupa ligamentgrop. Rosettens ventrala sida visar i hvarje vinkel ett icke rörformigt, utan invändigt fast utskott, som sammanbinder henne med suturen mellan första radialerna. Mellan de fem basalerna och fem utskotten äro de tio öppningar, genom hvilka den ringkanal, i hvilken radiernas fem centralkanaler mynna, står i förbindelse med knappens hålighet, i det mot hvarje radialkanal svara två öppningar, en på hvarje sida om hvarje af basalrosettens fem armar. Inom denna ringkanal höjer sig hennes ventrala yta i oregelbundna, rundade, lakunära fortsättningar, hvilka, jemte de ribbor, i hvilka de öfverga på inre väggarne af den hos denna art djupa radialbägaren, utgöra fästen för perisomets medlersta dorsala del. Denna radialbägare uppkommer deraf, att första radialernas aborala yta med sina stora muskelfästen är mycket hög, hvarigenom den ventrala ytan kommer att mycket stupa inåt, och bildar en nästan rät vinkel med den dorsala. Detta förhållande återfinnes, ehuru ej i samma grad, äfven hos några andra 226 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. arter af Antedon, hos andra är första radialernas ventrala yta till och med nästan parallel med den dorsala, olikheter som för- tjena att tagas i betraktande vid indelning af slägtet. Hos Phanogenia förhalla sig dessa delar på följande sätt. Verti- cillarledets armar äro äfven här upptagna af de första radialernas suturer. Lyfter man upp detta led så finner man på ventrala ytan af hvarje arm en aflång, kölad upphöjning, hvilken passar aldeles in i en ränna af motsvarande form insänkt i radialernas sutur. Radialerna sluta mot centrum i en trubbig vinkel. Vid deras ändar är den från verticillarledets ventrala yta uppstigande väggen fästad, som på sidorna omsluter dess inre hålighet, hvilken uppåt fortsätter sig i det centrala rummet. I detta ser man äfven här en liten femuddig rosett af fem basaler, med armarne riktade mot radialernas ändar och fästade ofvanpa dem. Rosetten har i midten af dorsala ytan ett femhörnigt hål, och i vinklarne upptar den de fem utskotten från radialernas suturer. På ventralsidan är basalernas rosett ej 1igenkänlig. Radialpentagonens ventrala yta är. platt, nästan parallel med den dorsala. I dess midt är en fördjupning full af oregelbundet slingrade lakunära bildningar, hvilka utgå från basalrosettens ventrala yta och öfverga i ribbor, som finnas på ventrala ytan af calyx ända till och med första armens andra brachiale, och vid hvilka perisomet är fästadt. Allt detta är i hufvudsaken som hos Antedon. GOLDFUSS beskref*) en Comatula multiradiata, som JOH. MUELLER ej aterfann, och som icke är identisk med RETZI art af samma namn. Analysen hos GOLDFUSS kan ej vara riktig. De små stycken i calyx han benämner "pelvis” äro sannolikt de utanför knappen synliga hörnen af det första af tre radialer. Då har denna art i radierna och i armarnes antal och fördelning någon likhet med Phanogenia. Denna har äfven åttio fria armar, i det att hvarje af de fem radierna slutligen är förgrenad i sexton. Radialerna äro tre, det andra i hvarje radius genom muskel för- enadt med motsvarande i närmaste radier, en förening som hos GOLDFUSS’ art synes sträcka sig till tredje radialet. Brachialerna *) Petrefacta Germaniz, I, tab. 61. 3. LOVEN, PHANOGENIA. 200 dela sig hos denna dichotomiskt med lika grenar, hos Phanogenia äfven dichotomiskt, men så, att andra och tredje axillerna hafva olika grenar. Brachialerna i första armgrenen äro hos båda fyra, det andra bär utvändigt den första pinnulan. De följande, andra och tredje grenarne hafva hos GOLDFUSS art fyra brachialer, af hvilka den andra utvändigt har en pinnula. Räknadt från radiale axillare, grenar sig hvarje brachium fyra gånger, och slut- ligen utga från hvarje af de atta axillerna två fria mangledade armar. Hos Phanogenia har andra grenen två brachialer, utan pinnula, och från dess axill utga två olika grenar, den yttre fri, mångledad, den inre, af två brachialer. Dennes axill, den fjerde, bär åter två olika grenar, den inre fri, den yttre af två bra- chialer, af hvilka den andra, i femte axillen, ger fäste at två fria mängledade armar. Således delar sig, räknadt från radiale axillare, hvarje brachium fem gånger, och bär sexton fria armar, nemligen tillsammans fyra yttre från den tredje axillen, fyra inre från den fjerde, och åtta från den femte”). De fria ar- marne äro ganska fina, långa, och rundade på ryggsidan; de sex första leden äro räta, de tolf följande mycket sneda, af de på dem större pinnulx, de öfriga till spetsen mindre sneda, eller nästan räta. Den sida, som bär pinnula har ofvan och nedanför denna en framstående skifva för muskelfästena; den motsatta sidan skjuter ut i en spets. De första leden äro korta, mot spetsen blifva de längre och smalare, i aborala ryggkanten äro de småtaggiga. | De serskilta radial- och brachialstyckena äro, sasom hos Antedon, förenade pa tre olika sätt: genom med muskler försedda ledgangar, hvilka hufvudsakligast förmedla djurets rörelser; genom endast svagt, åt sidorna, rörliga ledgängar, som sammanhallas af senor; och slutligen genom orörliga syzygier, hvilkas function ännu är outredd, och sannolikt har betydelse för återbildningen af en afbruten arm. Hos olika arter af Antedon äro isynnerhet de först nämnda mycket olika utbildade, starkast, så vidt jag sett, hos Antedon \ .. Me . . .. o *) Denna är den normala förgreningen, men afvikelser förekomma, dä t. ex. från en fjerde axill afga två terminala armar, sannolikt efter reproduction. 228 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Eschrichti. Der är ledytans ventrala större del en hög skifva, delad genom en längsgäende kam i två djupa fästen för de starka musklerna. Derunder ligga å ömse sidor två fördjupningar för hvita glän- sande ligamenter, och under den tvärgående costa, som upptar centralkanalen, den med en djup midtelgrop försedda halfmån- formiga hålighet, i hvilken det dorsala ligamentet fäster sig. Denna inrättning finnes starkt utpräglad i alla ledgångar af detta slag, från första radialet, sned i de armled som hafva en pinnula, böjd från den sida, der denna är fästad. Hos Phanogenia åter- finnes i det hufvudsakliga samma byggnad, men till en del mindre starkt utpräglad. Den ventrala delen af ledytan är ej större än den dorsala, och företer endast de två fördjupningarna för musk- lerna, som ej upptaga större yta än den under tvärcostan belägna håligheten för ligamentet, allt blott svagt utbildadt i den knappast rörliga ledgången mellan första och andra radialet, men med högre kammar och tydligare fördjupningar i armarnes. — Led- gångarne utan muskler, men med seniga ligament hafva, såsom hos Antedon, en från ventrala till dorsala sidan gående costa, som tillåter en svag rörelse åt sidorna, och stora, med lister och upp- höjningar försedda vidhäftningsytor. — Syzygierna, ytterst täta och fasta, hafva straliga ytor som hos Antedon. De äro icke ledgångar, utan antagligen de punkter i armarne, från hvilka dessa äterbildas, pa det sätt, att när en arm är afbruten, bortfaller det stycke af det återstående, som är framför när- maste hypozygale, och från detta utvexa nya led. De tre exemplaren af Phanogenia förete fyra reparationer af armgre- nar, som alla utgå från ett brachiale hypozygale. — Muskulära ledgångar finnas mellan första och andra radialerna, mellan andra och tredje brachialerna af första grenen, samt i alla axiller. Ligamentära ledgångar förekomma endast mellan andra och tredje radialerna, och första och andra brachialerna af första grenen. Syzygier finnas ej hos radialerna, men förena, hos brachialerna, hvarje axillärled med det föregående, och första ledet af de fria armarne med det följande, hvarefter de återkomma mellan 11 och 12, 15 och 16, 20 och 21, 23 och 24, 27 och 28, 31 och 32, 35 S. LOVEN, PHANOGENIA. 229 och 36, 39 och 40 etc. Denna fördelning af de tre slagen föreningar mellan leden är i hufvudsaken densamma som hos mänga arter af Antedon. Det är vigtigt att med noggrannhet iakttaga den i det yttre icke alltid serdeles märkliga olikheten mellan ligamentära ledgangar och syzygier. Det första ledet af hvarje gren är förenadt med motsvarande af närmaste grenar genom en muskel, som har sitt fäste i en halfmänformig fördjupning i ledets sidoyta. Den första af pinnule utgår från yttre sidan af första grenens andra brachiale, och derefter uppträda de endast på de terminala armarne, den första på andra ledets yttre sida, och vidare om- vexlande. De första hafva öfver tretio led, de sista något färre, men smalare, längre; leden äro taggiga i aborala randen. Några pinnule, i oskadadt tillstånd måhända alla, hafva de sista åtta eller nio leden på ett märkligt sätt bildade, i det hvarje led i den yttre randen bär en aflång upprest skifva, så att det hela utgör en kam, som vanligen är sammanrullad. Det ventrala perisomet är plattare och större än vanligen hos Antedon, och genom fem vikar deladt i fem lober, som sträcka sig ända till axillerna af tredje ordningen. Munnen är central, analröret stort, och beläget nästan midt i ett interradialfält. Tentakelfårorna löpa som hos Antedon. Från ringen omkring munnen utgå fem primära faror, af hvilka hvarje först utsänder två sidofaror till första pinnulan, och derefter fördelar sig på peri- somlobens öfra yta 1 fyra fåror, som nedstiga till tredje axillen. Tentakelpapillerna syntes vara tre och tre förenade tillsam- mans, den medlersta större. Perisomets kalkfjäll äro mycket små, ovala, tätt genomborrade. Hos två af de tre individerna var det ventrala perisomet helt och hållet borta, nästan till de fria armarnes början. Man kunde förmoda, att denna äfven hos Pentacriner ej sällsynta lesion är förorsakad af rofdjur. Detta märkvärdiga djur blef af Kapten A. VESTÖÖ taget vid stranden af New Harbour i Singapore. 230 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. a—h Phanogenix typiex: a: calyx cum brachio; 5b: facies artieularis radialis primi; c: facies articularis radialis secundi; d: facies syzygii ‚brachialis 1—2 rami tertii; e: pentagonum radialium primorum, sublato articulo vertieillari: in medio rosula basalium, in suturis arese impressa, quibus exeipitur f: arti- eulus vertieillaris, a parte ventrali visus; g: articuli rami terminalis a latere externo; A: artieuli ultimi pectinati pinnulae. im: Antedonis Eschrichti: i: facies articularis radialis primi: k: facies arti- cularis radialis secundi; 2: facies syzygü; m: pentagonum radialium primorum cum rosula basalium. 3. LOVEN, PHANOGENIA. 231 PHANOGENIA n. Genus inter Orinoidea libera novum. Char. Articulus verticillaris centrodorsalis simplex stelliformis, basalia oeulta, interna; radialia prima e maxima parte inoperta. Phanogenia typica n. Deser. Calyx fere planus, facie dorsali totus cum brachiis laevis, suturis linearibus, facie ventrali usque ad finem brachialis secundi suleis aratus, quibus adhzret perisoma. Articulus centrodorsalis, ver- tieillaris, persistens, simplex, formam servans stelle quinquangularis minuts, sinubus rotundatis, radiis obtusis, facie dorsali leviter con- vexa laevis, eirris praeditus perpaucis, (eirc. octo?), in sinubus sparsis, pusillis, quintam partem diametri stelle longitudine vix superantibus, crassiusculis, versus basin validiuseulis, teretibus, leviter arcuatis, lae- vibus, apice mutieis, caducis foveolas relinguentibus minutas medio perforatas; facie ventrali petiolo brevissimo quinquangulari marginibus apicalibus radialium primorum adnatus, et in radio quovis disco mu- nitus elongato, carinato, in aream impressam labiatam suturxe eorum apte imposito; interne cavus, fundo impressione praeditus pentagona media et poris cirrorum quinquies distichis, cavitate per petiolum continua. — Basalia, in interstitio centrali occulta, rosulam formant minutam, ınedio foramen praebentem quinquangulare, radiis apicibus radıalium primorum adnatam; facie ventrali in sinubus processus quinos e suturis eorum productos excipiunt, ceterum cum radialibus primis confusa, nec nisi rugis tortuosis distinguenda. — Radialia tria. Prima magna, triangularia, e maxima parte conspicua, pentagonum effieiunt regulare, artieulo verticillari duplo majus; facie dorsali con- vexa, articulo verticillari altiora, margine aborali leviter arcuata, apicibus obtuse angulatis centrum petentibus sub articulo verticillari immersis et cavitatem mediam formantibus; facie ventrali fere plana, margine aborali medio emarginata, apieibus in depressione media fere convenientibus, rugosa, rugis in centro, i. e. in facie ven- trali basalium, magis conspicuis, tortuosis, ad marginem aboralem fere rectis. Radialia secunda brevia, lata, longitudine fere quintam latitudinis partem zaequante; facie dorsali hexagona, per dimidium marginem lateralem invicem contigua, laevia; facie ventrali in margine adorali medio sinuata, et utrinque supra aream musculi articularis, lateribusque pro musculis interradialibus excavata. Radialia tertia, axillaria, peutagona, parte adorali quadrangula radiale secundum lon- gitudine vix superante, aborali triangula duplo longiore; facie ventrali margine axillari incisuris binis divisa, apice prominente. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 23. N:o 9. 2 232 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR. Brachia quinquies bifariam divisa, ramis denique terminalibus oetoginta. Brachii cujusque rami primi bini, e brachialibus quatuor; rami secundi quatuor, bina paria, e brachialibus duobus; rami tertii octo, quatuor paria: internis eujusque paris invicem similibus, e brachialibus duobus; externis multi- artieulatis, terminalibus................. quatuor rami quarti octo, quatuor paria: externis cujusque paris invicem similibus, e brachialibus duobus, internis multi- articulatis, terminalibus................. quatuor rami quinti multiarticulati terminales.. octo sedecim X quinque = octoginta. Rami primi brachiale primum obliquum, extus longius, intus ad duas fere partes gemino contiguum: facie ventrali margine adorali bis sinuatum, interno emarginatum. DBrachiale secundum, leviter obli- quum, extus aliquantum longius, juxta marginem aboralem ventralem externum pinnulam emittit. Brachiale tertium breve; quartum axillare illo duplo longiuss. Rami secundi, tertii, quarti, quinti brachiale primum illi rami primi respondet; secundum, axillare, rami secundi, tertüi, quarti, quarto rami primi, ita ut brachiale secundum et tertium rami primi in sequentibus omissa. Rami terminales longissimi, facie dorsali convexi. Articuli 1—6 fere recti, 7—18 valde obliqui e pinnulis fortioribus, 19 et sequentes levius obliqui; latere pinnulifero margo excisus pro insertione pin- nule et utringue in laminam arcuatam produetus; latere mutico margo adoralis reseetus, ventralis in processum bifidum acutum porrectus; primi breviusculi, versus apicem sensim elongatiores et graciliores, omnes margine aborali spinulis armati, denique coronati. — Pinnula prima in rami primi brachiali secundo, externa, deinde in ramis ter- minalibus usque ab artieulo secundo, ubi externa, alternatim; artieulis in primis triginta et ultra, in ultimis graeillimis vix triginta; artieuli primi latiusculi, dein sensim elongati; facie ventrali margine aborali externo spina majuscula armati, dorsali spinulis coronati; in nonnullis (omnibus?) articuli 8 1. 9 ultimi convoluti, pectinati, margine cujusvis externo in laminam lanceolatam magnam erectam producto. Articulationum modus duplex: muscularis, motorius; ligamentaris, mobilis. Adest articulatio muscularis inter radiale primum et secundum, inter brachiale secundum et tertium rami primi, et in axillis omnibus, in ramis terminalibus, in insertione pinnularum, et inter articulum earım primum et secundum. Facies utraque articularis costa transversa, foramen canalis centralis transverse elongatum excipiente, fere medio di- visa; partis ventralis arese museulares fere quadrantes, impressione media separat, quibus affıxi musculi fusci interartieulares; area dorsalis pro ligamento albo et nitido, magna, lunata, linea impressa definita 5 LOVEN, PHANOGENIA. 233 et cristulis nonnullis tenuibus concentricis praedita, cum fovea sub- central. Que forma, in radiali primo, ambitu rectangulari, obscura, in sequentibus magis distineta, costa fortiore, linea impressa media praedita, areis magis excavatis, fovea subcentrali majore, profundiore. In axillari facies duplex, crista interposita media, foramen canalis cen- tralis subventrale, arese musculares dissimiles, interna minore, lunata, eodem modo ac area ligamentalis resecta. Artieulatio ligamentaris, artior, sutura lineari, adest inter radiale secundum et tertium, et inter brachiale primum et secundum rami primi, nec in radiis, sed in pinnulis valet usque ab articulo se- cundo. Costa verticalis foramen canalis centralis medio excipit; are faciem totam utrinque occupant. Radiale secundum et tertium artius connexa, et arese verrucis praeditse in eristas concentricas hie et illic confluentibus; in brachiali primo et secundo forma magis expressa, areis profundioribus, laevibus. Syzygia, immobilia, artissima, reproductoria; proveniunt enim ex hypozygalibus partes post fraeturam restituta. In radiis desiderata. In brachiis axillaria epizygalia, in ramo scilicet primo brachiale tertium et quartum axillare, in sequentibus primum et secundum axillare, in ter- minalibus artieuli 1 et 2, 11 et 12, 15 et 16, 20 et 21, 23 et 24, 27 et 28, 31 et 32, 35 et 36, 39 et 40, etc. syzygia formant. Facies artieularis striis radiata a margine crenulato foramen canalis centralis petentibus, alternis fere attingentibus, ibique in callum confluentibus. Radialia secunda gemina, et brachialia prima gemina cujusque rami musculo connexa, aream impressam lateralem, lunatam, callo et fossa praeditam occupante. Perisoma ratione calycis amplum, quinquelobum, lobis ad axillas tertias productis, sinubus brachialia secunda rami primi attingentibus. Os centrale. Tubus analis crassus in media area interradiali. Sulei tentaculiferi fere quales in Antedone. Exeunt ab annulo os amplectente rami quinque primarii, quorum quisque ramulum primum ad pinnulam brachialis secundi rami primi utrinque emittit, deinde in lobo quovis bis bifidus ad axillam brachii tertiam distribuitur. Papillae tentaculares, ut videtur, terna connats, media majore. Squamuls perisomatis minutissima, ovales, radiatim perforatae. Meusurz: radius artieuli dorsocentralis 1,3 m.m.; radius pentagoni radialium prim. 2,5 m.m.; radius a centro calycis ad finem radialis tertii — 9,8 m.m.; brachii ramus I=5,2 m.m.; ramus II =>2 m.m.; ramus III=2 m.m.; ramus IV—=1,8 m.m.; ramus terminalis =110 m.m. Hab. fretum Malacca prope Singapore, in vadosis et limosis li- toris portus New Harbour dicti, ab ALB. VEsröö inventa. 234 + Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. fr. sid. 222). Från Författarne. FaAyE, F. C. & SCHÖNBERG, BE. Statistiske Undersögelser om den eperative Födselhjaelp i Norge 1853—1863. Chra. 1866. 8:0. WAHLSTRÖM, J. E. Handbok i Zoologien. Sthm. 1866. 8:0. BALSAMO-CRIVELLI, M. Storia naturale e coltivazione dell'ape. Mil. 1864. 8:0. KarmarscH, K. Handbuch der mechanischen Technologie. 4:e Aufl. Bd 2. Hann. 1867. 8:0. STRUWE, O. Jahresbericht über die Nicolai-Hauptsternwarte, 1865. Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. Zoologiska afdelningen. Af Kapten Alb. Vestöö och Visby Elementar-Läroverk genom Adjunkt OÖ. A. Vestöö. En värderik samling hafsdjur från Ostindien. Botaniska afdelningen. Aj Läroverks-Adjunkten P. J. Hellbom. En större samling af utmärktare lafvar från Nerike. 235 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1866. N:o 9. Bidrag till Reduviidernas kännedom. Af C. STAL. [Meddelade den 14 November 1866]. Fam. REDUVIIDA. Subf. HOLOPTILIDA. Enumeratio Holoptilidum descriptorum. HOLOPTILUS LE P. et Serv. Le P. et Serv. Enc. meth. X. p. 280. (1825); Lar. Ess. p. 7 et 50 (1832); Burm. Handb. II. 1. p. 248. (1835); Westw. Trans. Ent. Soc. II. 4. p. 251. (1840); Brancna. Hist. nat. Ins. III. p. 109. (1840); A. et S. Hist. des Hém. p. 320. (1843); StåL. Hem. afr. III. p. 45. (1865). Lasiocera Lar. Ess. p. 47. (1832). 1. HH. ursus LE P. et SERY. Holoptilus ursus Le P. et Serv. Enc. méth. X. p. 280. 1. (1825); Lar. Ess. Pl. 54. fig. 1. (1832); Burm. Handb. II. 1. p- 248. 1. (1835); Westw. Trans. Ent. Soc. II. 4. p. 251. 1. Pl. 22. fig. 6. (1840); Branca. Hist. nat. Ins. III. p. 109. (1840); A. et S. Hist. des Hem. p. 321. 1. (1843); Står. Hem. afı. III. p. 45. 1. (1865). Patria: Terra capensis. 2. H. vulpes STÅL. Holoptilus Vulpes StåL. Hem. afr. III. p. 46. 2. (1865). Patria: Caffraria. 3. H. nebulosus STÅL. Holoptilus nebulosus STÅL. Hem. afr. III. p. 46. 3. (1865). Patria: Caffraria. PTILOCNEMUS Wesrw. Westw. Trans. Ent. Soc. II. 4. p. 252. (1840); A. et S. Hist. des Hem. p. 319. (1843). 236 I. 4. 2 JR Pp Sn a ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. . lemur WESTW. Holoptilus (Ptiloenemus) Lemur WEstw. Trans. Ent. Soc. II. p. 252. 2. Pl. 22. fig. 7. (1840). Ptiloenemus lemur A. et S. Hist. des Hém. p. 320. 1. (1843). Patria: Tasmania, Nova Hollandia. . sidnicus MAYR. Prilocnemus sidnicus MAxR. Verh. Zool. Bot. Ges. Wien. 1865. . 437. Patria: Nova Hollandıa. . affinis WESTW. Holoptilus (Ptilocnemus) afinis Wesrw. Trans. Ent. Soc. II. 4. 253. 4. (1840). Patria: Java. MAOTYS A. et S. Ptilocerus Gray. Zool. misc. p. 34. (1831). Maotys A. et S. Hist. des Hém. p. 318. (1843). 1. M. fuscus GRAY. Ptilocerus fuscus GRAY. Zool. mise. p. 34. (1831). sec. Westw. Holoptilus (Ptiloenemus) fuscus WeEstw. Trans. Ent. Soc. II. 4. p. 252. 3. Pl. 22. fig. 8. (1840). Maotys fuscus A. et S. Hist. des Hem. p. 318. 1. Pl. 6. fig. 4. (1843). Patria: Nepalia, Java. ORTHOCNEMIS Westv. Trans. Ent. Soe. IV. p. 121. (1845). 1. ©. basalis WEsTw. Holoptilus (Orthocnemis) basalis Westw. Trans. Ent. Soc. IV. 2. p. 122. 6. Pl. 7. fig. 5. (1845). Patria: Australia, Adelaide. Subf. ACANTHASPIDIDA. Enumeratio Acanthaspididum Asia et Australia. EPIRODERA Westw. Westw. Trans. Ent. Soc. IV. p. 247. (1847); Står. Hem. afr. III. p. 120 et 143. (1865). 1. E. notata WESTW. Epirodera notata Westw. Trans. Ent. Soc. IV. p. 248. Pl. 18. fig. 5. (1847). Patria ignota. C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 237 2. E. pallidirostris SrÄAr. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 44. 1. (1863). Patria: Insula Mysol. VOCONIA STÅL. Hem. afr. III. p. 120. (1865). 1. V. pallidipes Står. Berl. Ent. Zeitschr. X. p. 165. 1. (1866). Patria: Nova Hollandia, Moreton Bay. DURGANDA A. et S. A. et S. Hist. des Hém. p. 340. (1843); StåL. Hem. afr. III. p. 120. (1865). Opinus Lar. Ess. p. 78. (1832). ad partem. Io. ZD Rod 32 Ei St Tapeinus rufus A Lar. Ess. p. 82. (1832). Durganda rubra A. et S. Hist. des Hém. p. 241. 1. (1843). Patria: Java. w D. fuscipes STÅL. — Corallina; membrana, capite inferne, pectore 2 pedibusque nigro-fuseis; apice imo femorum, basi tibiarum tar- sisque sordide corallinis; vitta lata laterali ventris fuscescente. . Long. 10, Lat. 3 mill. fo på Patria: Manilla. (Mus. Holm.) D. rubre maxime affinis, coloribus tantum divergens. TIARODES Burn. Bury. Handb. II. 1. p. 237. (1835); A. et S. Hist. des Hem. p. 341. (1843); Står. Hem. afr. III. p. 120. (1865). Cimbus Lar. Ess. p. 78 et 80. (1832) nec Hann. Cymbidus SPIN. Ess. p. 98. (1840). 1. T. versicolor LAP. Cimbus versicolor Lar. Ess. p. 80. (1832). Tiarodes versicolor Burm. Handb. II. 1. p. 237. 1. (1855): A. et S. Hist. des Hém. p. 342. 1. (1843). Ectrichodia versicolor BLANCH. Hist. nat. Ins. III. p. 106. 2. (1840). Patria. Java. 2. T. nigrirostris STÅL. i Tiarodes nigrirostris STÅL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 185. Patria: Java. 3. T. pustulatus STÅL. Tiarodes pustulatus STÅL. Ann ent. Ser. 4. III. p. 55. 1. (1863). Patria: Insula Batschian. 238 ÖFVERSIGT Ar K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 4. T. varicolor STÄL. Tiarodes varicolor STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 55. 2. (1863). Patria: Manilla. 5. T. elegans STAL. Tiarodes elegans STAL. Ann. ent. Ser. 4. III p. 55. 3. (1863). Patria: Ceylon. OPINUS LaP. Lap. Ess. p. 78. (1832); A. et S. Hist. des Hém. p. 338. (1843): Srär. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 186; Hem. afr. IIT. p. 120. (1865). Tapeinus Lar. Ess. p. 81. (1832). Tapinıs Burm. Handb. II. 1. p. 236. (1835). 1. O. rufus Lap. Tapeinus rufus 9 Lar. Ess. p. 82. (1832). Tapinus rufus Burm. Handb. II. 1. p. 236. 2. (1835). Opinus rufus A. et S. Hist. des Hem. p. 340. 4. Pl. 7. fig. 3. (1843), Patria: Java. 2. O. punctorius STÅL. Opimus punctorius STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 55. 1. (1863). Patria: Insula Waigiu. SMINTHUS SråL. Srär. Öfv. Vet.-Ak. Förb. 1859. p- 186; Hem. afr. III. p. 120. (1865). Opinus Tsar. Ess. p. 78. (1832); A. et S. Hist. des Hem. p. 338. (1843). Tapeinus Lar. Ess. p. 81. (1832). Tapinus Burm. Handb. II. 1. p. 236. (1835); H. Sch. Vanz. Ins. VIII. p. 54. (1848). i. 8. pictus LAP. Tapeinus pictus Lar. Ess. p. 82. (1832). Tapinus pietus Burm. Handb. II. 1. p. 236. 1. (1835); H. Sci. Wanz. Ins. VIIL p. 56. fig. 825. (1843). Hammatocerus pietus BLancH. Hist. nat. Ins. III. p. 105. 3 (1840). Opinus pictus A. et S. Hist. des Hém. p. 340. 3. (1843). Patria: Java, Manilla. 2. S. limbatieollis STÅL. — Lurido-flavescens; articulo basali an- tennarum, capite, pronoto, hemelytris, lateribus pectoris, vitta lata laterali ventris, parte apicali femorum, excepto apice femorum posticorum, nee non apice imo tibiarum nigro-fuseis; limbo ab- dominis in testaceum vergente; hemelytris basi lurido-flavescen- 121. w C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 239 tibus; marginibus lateralivus et postico pronoti flavo-luridis. &. Long. 15, Lat. 34 mill. Patria: Malacca. (Mus. Holm.) S. picto valde affinis. S. proximus A. et S. Opinus prozimus A. et S. Hist. des Hem. p. 340. 2. (1843). Patria: Java. S. inconspicuus H. SCH. Tapinus inconspicuus H. Sch. Wanz. Ins. VIII. p. 57. fig. 826. (1848). Patria: Java. IS. gratiosus STÅL. Sminthus gratiosus STAL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 55. 1. (1863). Patria: Tondano. LEN AUS SrAr. Star. Öfv Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 186; Hem. afr. II. p. (1865). L. Pyrrhus STÅL. " Leneus Pyrrhus Står. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 187. 1. Patria: Ceylon. VELITRA STÅL. Hem. afr. III. p. 122. (1865). V. rubro-picta A. et S. Opinus rubropictus A. et S. Hist. des Hém. p. 339. 1. (1843). Platymeris discolor H. ScH. Wanz. Ins. VIII. p. 31. fig. 805. (1848). Patria: Java. V. albo-plagiata STÅL. Cerilocus alboplagiatus Stau. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 187. 5. Patria: Manilla. V. vulnerans STÅL. Cerilocus vulnerans STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 54. 1. (1863), Patria: Borneo, Sarawak. V. exsugiens STÅL. Cerilocus exsugiens STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 54. 2. (1863). Patria: Insula Waigiu. V. varians STÅL. Cerilocus(?) varians STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 54. 3. (1863). Patria: Australia. 240 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 6. V. discolor STÅL. | Cerilocus discolor StåL. Ent. Zeit. XXII. p. 146. 1. (1861). Patria: Ceylon. MICROCLEPTES SråL. Corpus oblongum. Caput ovatum, crassum, partibus anteoculari et postoculari fere seque longis, hac crassiore, basi subito coarctata. Articuli primus et secundus rostri longitudine zequales. Antenna ar- ticulo primo brevi, apicem capitis nonnihil superante. Thorax inermis, medio uonnihil constrietus, medio longitrorsum impressus. Sceutellum apice retrorsum nonnihil productum. Pedes breves, crassiusculi, fe- moribus anterioribus leviter incrassatis; fossa spongiosa tibiarum an- teriorum parva; artieulo tertio tarsorum posticorum articulis duobus basalibus ad unum longitudine subaequali. Capite crasso, pone oculos tumescente, ocellis parvis et minus elevatis, pedibusque brevibus, crassiusculis ab Opsicoeto differt. 1. M. biannulipes MOoNTR. Opsicoetus biannulipes MONTR. et SIGN. Ann. ent. Ser. 4. I. p. 69. 36. (1861). Patria: Nova Caledonia. (sec. Montrr.); Insule Fidschi maris pacifici, Malacca, Tringany. (Mus. Holm.); Cuba. (Coll. STÅL.) VELLEJUS Srär. Hem. afr. III. p. 122. 1. V. multispinus STÅL. Opsicoetus multispinus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 54. 1. (1863). Patria: Nova Hollandia. SPHEDANOCORIS STÅL. Corpus oblongo-ovatum. Caput breviter spinulosum, parte posto- eulari brevi, subtumida, postice subito coarctata. Oculi parvi, valde distantes. Ocelli parum distantes. Rostrum articulis primo et secundo longitudine subaequalibus. Antenne articulo primo brevi, apicem capitis vix attingente. Thorax medio leviter constrietus, inermis, medio longitrorsum late leviterque impressus. Seutellum apice nonnihil pro- duetum. Prostethium antice pone caput bispinosum. Pedes paullo distantes, breves; femoribus subtus obsolete spinulosis, anterioribus nonnihil inerassatis; fossa spongiosa tibiarum anteriorum parva; ar- tieulo tertio tarsorum posticorum articulis duobus basalibus ad unum vix longiore. C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 241 1. S. sabulosus STÅL. Acanthaspis sabulosa STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 52. 12. (1863). Patria: Nova Hollandia. CHERONEA SırAr. Ann. ent. Ser. 4. II. p. 52. (1863). 1. ©. querula STÅL. Cheronea querula STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 52. 1. (1863). Patria: Insula Mysol. ACANTHASPIS A. et S. A. et S. Hist. des Hem. p. 336. (1843); Står. Hem. afr. III. p. 122 et 126. (1865). Platymeris Burm. Handb. II. 1. p. 233. (1835). 1. A. sexyuttata FABR. Reduvius sexwguttatus FABR. Ent. syst. IV. p. 202. 33. (1794); Syst. Rhyng. p. 277. 52. (1803). Reduvius flavovarius Haun. Wanz. Ins. II. p. 18. fig. 126. (1834). Acanthaspis sexguttata A. et S. Hist. des Hem. p. 336. 1. (1843). Patria: Java. 2. A. quinquespinosa FABR. Reduwvius ö-spinosus FaBr. Ent. syst. IV. p. 206. 47. (1794). Redwvius quinquespinosus WOLFF. Ic. cim. I. p. 39. 39. Pl, 4. fig. 39. (1800). Zelus Ö-spinosus FABR. Syst. Rhyng. p. 286. 20. (1803). Acanthaspis flavipes STÅL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 187. 1. Patria: India orientalis, Tranquebar. 3. A. bimaculata STÅL. — Nigricans, remote pilosa; capite superne pone antennas discoque inferiore, lobo antico, angulis lateralibus maculisque duabus posterioribus lobi postici thoracis, basi ipsa corii, maculis marginalibus abdominis, fascia prope apicem fe- morum tarsisque testaceis; macula pone medium corii sordide flavescente. ©. Long. 18, Lat. 5 mill. Acanthaspis bimaculata STÅL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p- 187.02. Patria: Java. (Mus. Holm.) Statura A. quinquespinose. Caput parte anteoculari parte po- stoculari paullo longiore, hac crassiuscula, retrorsum leviter graci- lescente. Rostrum articulo primo artieulo secundo paullo lon- giore. Antenne articulo primo capiti longitudine subaequali- 242 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 10. 11. Thorax lobo antico distinete sculpturato, lobo postico distincte ruguloso, posterius tubereulis duobus acutiusculis leviter elevatis instructo, angulis lateralibus in spinam mediocrem extrorsum productis. Scutellum apice in spinam leviter reflexam productum. Fossa spongiosa circiter tertiam partem tibiarum anteriorum occupans. A. angularis STÅL. $ Acanthaspis angularis StåL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 188. 10. Patria: Ceylon. A. tergemina BURM. Platymeris tergemina Burm. Handb. II. 1. p. 233. 2. (1835). Reduvius tergeminus BLANcH. Hist. nat. Ins. III. p. 104. 2. (1840). STOLL. Pun. fig. 298. Patria: India orientalis. A. bistillata STÅL. ? Acanthaspis bistillata Står. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1858. p. 443.1. Patria: Ceylon. A. fulvipes DALL. Platymeris fulvipes Dar. Trans. ent. Soc. New Ser. I. p. 6. 3. Pl. 2. fig. 3. (1850). Acanthaspis fulvipes STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 49. 1. (1863). Patria: India orientalis, Butan, Silhet. A. rugulosa STÅL. Acanthaspis rugulosa STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 49. 2. (1863). Patria: Bengalia. A. picina STÅL. Acanthaspis pieina STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 49. 3. (1863). Patria ignota. A. signifera STÅL. Acanthaspis signifera STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 50. 4. (1863). Patria: Malacca, Ligor. A. signaticollis StAu. — Pallide sordide flavescens, remote pi- losa; articulo primo et apice articuli secundi antennarum, capite, lobo antico, macula marginum lateralium lituraque fere ut littera m formata lobi postiei thoraeis, scutello, linea vel vitta clavi, linea vel vitta abbreviata anguloque apicali corii, venis parteque basali areolarum membran:e, annulo apiceque femorum et tibiarum, pectore, maculis marginalibus abdominis, vitta latissima laterali ventris anoque fusco-testaceis vel nigro-fuseis. X. Long. 14, Lat. 31 mill. Patria: Manilla. (Mus. Holm. et Coll. Står.) 14. 17. 18. 19. C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 243 A. signifere subsimilis. Caput partibus anteoculari et posto- eulari aeque longis, hac retrorsum sensim gracilescente. Rostrum articulis primo et secundo longitudine zequalibus. Antenna artieulo primo parte anteoculari capitis vix duplo longiore. Thorax lobo antico distincte sculpturato, lobo postico obsolete rugoso, posterius inermi, angulis lateralibus acute nonnihil pro- minentibus. Scutellum apice in spinam sat longam, nonnihib reflexam, sordide flavescentem, basi nigram, producto. Tossa spongiosa duas quintas partes tibiarum anteriorum occupans. 4. gulo STÅL. Acanthaspis gulo STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 50. 5. (1863). Patria: Malacca, Ligor. A. helluo STÅL. Acanthaspis helluo STÅL. Ann. ent Ser. 4. II. > 50. 6. (1863). Patria: India orientalis, Silhet. A. pedestris STÄL. Acanthaspis pedestris STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 51. 8. (1863). Patria: Madras. A. tenebrosa STÅL. Acanthaspis (2) tenebrosa STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 51. 9: (1863). Patria: China borealis. A. cincticrus STÅL. a Acanthaspis cinctierus Står. Ofv. Vet.Ak. Förh. 1859. p. NSS cl Patria: India orientalis. A. fusco-nigra DOHRN. Acanthaspis fusco-nigra Dourx. Ent. Zeit. XXI. p. 407. 89. (1860). Patria: Ceylon. A. concinnula STÅL. Acanthaspis concinnula STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 51. 10. (1863). Patria: India orientalis. A. biguttula STÅL. Acanthaspis biguttula STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 52. 11 (1863). Patria: India orientalis. A. unifasciata WOLFF. Reduvius unifasciatus WOLFF. Ic. cim. IV. p. 164. 158. Tak.. 16. fig. 158. (1804). Patria: India orientalis. 244 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 1. 111. PSOPHIS STÅL. STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 53. (1863). P. erythrea STÅL. Psophis erythrea STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 53. 1. (1863). Patria: India orientalis borealis. INARA SrAr. Står. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 190. I. flavo-picta STÅL. ; Inara flavopicta StTåL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 190. 1. Patria: Pulo Penang. I. albo-guttata STÅL. Inara albo-guttata STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 53. 1. (1863). Patria: Singhapor. GENTROCNEMIS SIGN. SIGN. Ann. ent. Ser. 2. X. p. 545. (1852); Står. Hem. afr. p. 121. (1865). ©. Deyrollii SIGN. Centrocnemis Deyrollii SiGN. Ann. ent. Ser. 2. X. p. 547. Pl. 16. fig. 6. (1852). Patria: Java (sec. Sıcn.); Malacca (Mus. Holm.). ©. granulosa StÄL. — Flavescente-livida, granulata; thorace lobo postico utringue trispinoso, disco inter granula nigro; apice scutelli in spinulam sursum vergentem prominulo; hemelytris femoribusque fusco-conspersis et variegatis; annulo artieuli primi artieulisque duobus ultimis rostri, annulis tribus tibiarum api- ceque tarsorum fuscis. 5. Long. 16, Lat. thor, 53, Lat. abd. 7 mill. Patria: Malacca. (Mus. Holm.). ©. Deyrollii affinis, capitis collo spinisque intraocularibus paullo longioribus, thoracis angulis anticis spina distitutis, parte laterali dilatata lobi postiei spinis tribus, nee quattuor, margine instructa, scutello subeoncolore, apice minus longe, sed magis sursum pro- ducto, differt. Margo exterior segmentorum “abdominis quadri- spinosus, spinis duabus prope medium, alia pone alteram, 'spinis duabus in apice, alia infra alteram, positis. Tibise antice. apud marem saltem, femoribus subbreviores, rect®, simplices. C. Signoreti STÅL. Oentrocnemis Signoreti STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 48. 1. (1863). C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 245 Patria: Borneo, Sarawak. Tibize anticae utriusque sexus simplices, rect®, femoribus sub- breviores. Subf. ECTINODERIDA. Enumeratio Eetinoderidum descriptorum. ECTINODERUS Wesrw. Westw. Proc. Ent. Soc. 1843. p. 74; Trans. Ent. Soc. IV. p. 120. (1845); Står. Hem. afr. TIL. p. 99. (1865). Pristhevarma A. et S. Hist. des Hém. p. 355. (1843). 1. E. longimanus WESTW. Ectinoderus longimanus Westw. Trans. Ent. Soc. IV. p. 121. 3. BIT io. 4. (1845). Patria: Malacca. 2. E. Philippinensis WESTWw. Ectinoderus Philippinensis Westw. Trans. Ent. Soc. IV. p. 121. 4. (1845). Patria: Manilla. 3. E. bipunctatus A. et S. Pristhevarma bipunctata A. et S. Hist. des Hem. p. 355. 1. Pl. 6. fig. 5. (1843). Patria Java. 4. E. nitidus STÄL. — Niger, nitidus; articulis antennarum 2 et 3 basi, lobo antico thoracis, abdomine, eoxis, trochanteribus parte- que dimidia basali femorum sordide flavescentibus; corio apicem versus macula rotundata eburnea ornato; alis fusco-violaceis; spinis apicalibus thoracis maculisque limbi abdominis fuseis. AE. Long. 29—32, Lat. ihor. 8!—10, Lat. abd. 13-—14 mill. Patria: Manilla. (Mus. Holm. et Coll. Står). E. bipunctato quoad staturam similis. Articulus primus anten- narum articulo secundo tertia parte longior. Pronotum postice medio incisum. Apex sceutelli pone pronotum prominens. Feınora marium nonnihil incrassata( antica mutilata in exemplo descripto), feminarum graciles. AMULIUS STÅL. Hem. afr. III. p. 99. (1865). Spine angulorum anticorum thoracis hujus generis longiores quam apud Kctinoderum. 1. A. quadripunctatus STÅL. A Ectinoderus quadripunctatus Står. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. Da Se NS Patria: Manilla. 246 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR. 2. A. longiceps STAL. — Pallide griseo-flavescens; capite superne, autennis, scutello, apice tibiarum anticarum, tibjis posterioribus tarsisyue nigricantibus; femoribus paullo ultra medium in testa- ceum vergentibus, anticis pone medium annulo lato fuscescente, posterioribus pone medium infuscatis et annulo pallido ornatis; thoracis lobo antico maculis nonnullis parvis nigris notato, po- stico infuscato; scutello apice eburneo; hemelytris sordide flave- scente-lividis, corio apicem versus membranaque obscure violaceo- fuseis, illo ad marginem apicalem maculis duabus albidis ornato; alis violaceo-fuscis; abdomine dorso limboque ventris fuscis, ma- culis trausversis marginalibus dilute griseo-flavescentibus. X. Long. 28, Lat. thor. 74, Lat. abd. 11 mill. : Patria: Malacca (Mus. Holm.). A. quadripunetato affinis, antennis capiteque longioribus, se- gmentis abdominis sublobatis praesertim differt. Caput lobo po- stico thoraeis longitudine subaequale, articulo secundo antennarum eirciter quarta parte brevius, parte postoculari partibus intraoculari et anteoculari ad unum fere duplo longiore. Pronotum basi medio profundissime sinuatum. Scutellum magnam ad partem pone pronotum prominens. Abdomen segmentis secundo, tertio, quarto et quinto pone medium in lobum obtusissimum distincte prominentibus. Pedes graciles. A. malayus STÅL. — Rufo-testaceus vel subsanguineus; capite superne, antennis, scutello, hemelytris, limbo abdominis, femoribus posterioribus pone medium, tibiis posterioribus tarsisque nigris; apice scutelli maculisque duabus ad marginem apicalem corii eburneis; membrana nigro-violacea; apice femorum anticorum, annulo prope apicem femorum posteriorum tibiisque antieis dilute sordide flavescentibus. &. Long. 195, Lat. thor. 6, Lat. abd. 84 mill. Patria: Siam. (Mus. Holın.). Capite, antennis pedibusque brevioribus, abdomine latiore, segmentis haud sublobatis, segmentis secundo. tertio et quarto apice tantum levissime prominulis, a praecedente divergit. Pars postica thoracis mutila in exemplo descripto. DIASPIDIUS Wesrw. Wesıw. in Drurr. Ill. of exot. ins; STÅL. Hem. afr. III. p. 99. (1865). i; Oo zZ D. scapha DRURY. Oimexz scapha Drury. Nl. nat. hist. III. p. 59. Pl. 43. fig. 4. (1782). Diaspidius scapha SrAr. Hem. afr. III. p. 100. 1. (1865). Patria: Sierra Leona. D. dilatatus SIicN. Diaspidius dilatatus SIGN. Ann. ent. Ser. 3. VIIL p. 962. 174. Pl. 14. fie. 7. (1861); StåL. Hem. afr. III. p. 100. 2. (1865). Patria: Madagascar, Insula Bourbon. C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 247 Subf. APIOMERIDA. Conspeetus generum Apiomeridum. 1 (6). Tibiis intermediis apice pro receptione tarsorum fovea destitutis; tarsis posterioribus elongatis, antieis saepissime longioribus. 2 (3). Capite ovali, partibus anteoculari et postoculari seque longis; tubereulis antenniferis contiguis; oeulis ultra partem posticam capitis haud prominulis; articulo primo antennarum artieulo se- cundo multo longiore; hemelytris apicem abdominis paulo supe- rantibus. — Micrauchenus A. et 8. 3 (2). Capite elongato vel oblongo-obovato, parte postoeulari parte anteoculari multo longiore; tubereulis antenniferis paullo distan- tibus; oculis preminulis. 4 (5). Articulo primo rostri parte anteoculari capitis haud vel paullo breviore; artieulis primo et secundo antennarum aeque longis vel illo hoc paullo longiore; thorace inermi; tegminibus apicem abdominis multo superantibus; tarsis posterioribus aeque longis. — Manicocoris STÅL. 5 (4). Articulo primo rostri parte anteoeulari capitis cireiter dimidio breviore; articulo antennarum primo articulo secundo nonnihil breviore; disco lobi antici thoracis bispinoso; tegminibus apicem abdominis vix vel paullo superantibus; tarsis omnibus fere zeque longis; tibiis antieis pro receptione tarsorum fovea nulla vel obseletissima instructis; Zeniarti quoad staturam simile genus. — Agriocleptes STÄL. 6 (1). Tibiis anterioribus pro receptione tarsorum fovea instructis; tarsis posticis tarsis anterioribus longioribus; tuberculis antenni- feris paullo distantibus. 7 (10). Parte postoculari capitis parte anteoculari multo longiore. 8 (9). Seutello transverso, subsemiorbieulari; parte postoculari capitis ante medium leviter tumescente, retrorsum angustata; oculis admodum prominulis; articulis primo et secundo antennarum longitudine subzequalibus; angulis postieis lobi postici thoracis obtuse lobatis; hemelytris apicem abdominis multo superantibus; pedibus mediocribus, tibiis anterioribus incrassatis, curvatis. — Agriocoris STÅL. 9 (8). Seutello triangulari, aequilatero vel apice producto. — Heni- artes Spin. = Trichoscelis A. et 8. 10 (7). Partibus capitis anteoculari et postoculari aeque longis; arti- eulis primo et secundo antennarum longitudine subaequalibus. 11 (12). Antennis gracilibus, artieulis primo et secundo artieulis api- calibus multo brevioribus, his haud incrassatis; ocellis maxime remotis, quam oculis magis distantibus; angulis postieis lobi postici thoracis haud productis. — Apiomerus Hann. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 23. N:o 9. 3 248 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR. 12 (11). Antennjs erassiusceulis, breviusculis, artieulis tertio et quarto Jipes leviter incrassatis, articulo basali paullo longioribus; ocellis quam oculis minus distantibus; thoraeis lobo postico lobo antico duplo longiore, angulis posticis retrorsum nonnihil productis; scutello leviter transverso, apice rotundato: tibiis anterioribus nonnihil incrassatis, antieis rectis, intermediis paullo curvatis; corpore valde oblongo. — Sphodrolestes STÅL. Genera Beharus A. et S. et Ponerobia A. et S. haud vidi. MANICOCORIS STAL. Ad hoc genus pertinent Cimex nigripes Lin. et Redwius ru- FABR. AGRIOCLEPTES STÅL. A. albo-conspersus STÅL. — Niger, remote setosus; macula late- rali articuli primi et basi articuli secundi rostri, tubereulis angu- lorum apicalium thoracis parteque dimidia vel plus quam dimidia nec non marginibus lateralibus posticis hujus lobi postiei, apice scutelli, parte prostethii ad coxas, macula parva mesostethii ad coxas, abdomine pedibusque sordide stramineis, his obsolete fusco-multiannulatis; tibiis antieis pone medium, posticis fere totis vel apicem versus tarsisque nigris; hemelytıis cinnamomeis, clavo, basi corii membranaque nigris, hac guttis nonnullis albis notata; lineola intraocuları capitis, maculis parvis duabus vel una corii maculisque pluribus lateralibus pectoris albo-mucoreis; vitta laterali lata ventris fuscescente; apice imo articuli primi, basi apiceque imis artieuli secundi antennarum stramineis. A. Long. 11, Lat. 23 mill. ü Harpactor albosparsus STÅL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1854. p. 238. 1. Patria: Brasilia, Minas Geraes. Caput thorace fere dimidio longius, parte postoculari parte anteoculari duplo longiore. Antenner articulo primo parti posto- eulari capitis longitudine subaequali. Spinae lobi antici thoracis erectse, apice obtuss et setis duabus instructe. Femora anteriora femoribus posticis vix crassiora. Tibise anteriores graciles, apice vix curvatae, postice apicem versus sensim gracilescentes. HENIARTES SPIN. H. produetus STAL. — Üroceus, remote setosus; capite, antennis, rostro, maculis marginalibus abdominis nec non hujus dorso apicem versus, tibiis anticis, basi excepta, tibiis posterioribus apicem versus tarsisque nigris; femoribus fusco-biannulatis; basi artieuli tertii antennarum albida; scutello apice sat longe pro- ducto et leviter reflexo, basi maculis duabus albomucoreis notato; elavo corioque rufescente-croceis, hujus apice membranaque nigro- C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 249 fuseis; lobo antico thoraeis tubereulis discoidalibus destituto, sulco longitudinali instructo. X. Long. 20, Lat. 54 mill. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holn.). H. Stollii valde affinis, scutello apice longe producto differt. AGRIOOORIS STÅL. Ad hoc genus pertinet Heniartes curvipes SIGN. SPHODROLESTES SrTår. 1. S. vittaticolis STÅL. — Dilute sordide flavescens, remote pilosus; fascia intraoeulari, linea longitudinali ante illam, fascia pone ocellos maculaque transversa obliqua infra oculos posita capitis, rostri articulo primo subtus artieuloque secundo basi et apice, nee non Jineolis duabus transversis laterum prostethii nigris; pronoto scutellogque obscure fusco-testaceis, illius lobo antico maculis duabus vel quattuor, lobo postico vittis tribus, latera- libus obliquis, marginibusque lateralibus posticis flavescentibus; marginibus maculaque transversa scutelli flavescentibus; annulo lato femorum obsolete fuscescente; articulo tertio antennarum fusco; hemelytris dilute fusco-luridis, venis obscuris; abdomine thorace vix latiore, basi paullo angustato. ©. Long. 13, Lat. 32 mill. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) APIOMERUS Hann. 1. A. ochropterus STÅL. — Niger, nitidus, laevis; hemelytris opacis, flavescentibus, membrana sordide hyalina; coxis trochanteribusque anticis intus, macula parva basali inferiore femorum anticorum, apice första posticorum, tibiis. posticis ultra medium, nec non maculis parvis marginalibus abdominis testaceo-flavescentibus. 9. Long. 17, Lat. 6 mill. nen Jlavipennis Står. Öfr. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 188. 2. Patria: Columbia. Q. Appendicibus apicalibus abdominis sat magnis, orbiculari- bus, flavescentibus, posterius sanguineis. Hemelytra apicem abdominis multo superantia. Margo abdo- minis integer. Antenna mutile in exemplo descripto. 2. 4A. lanius SLÅL. — Nigricans, griseo-flavescente-pilosus; prostethio, coxis trochanteribusque anticis et basi femorum anticorum testa- ceis; corio griseo-flavescente, basi nigro; hemelytris abdominis apicem vix vel paullo superantibus; maculis parvis marginalibus abdominis sordide albidis. 9. Long. 22, Lat. 7 mill. FS. Segmento anali apice processu inermi instructo. 2. Appendieibus apicalibus abdominis nullis. ANM, LAN, ‘ 250 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Var. a. Disco maximo abdominis testaceo. Apiomerus lanius STÅL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 188. 1. Var. b. Corio obscure fusco-testaceo. A. hirtipedi affinis. Oo 3. A. nigricollis STÅL. Rio Jan. Hem. I. p. 72. 3. &. Segmento anali processu, spinis duabus divaricatis armato, instructo. 9. Angulis apicalibus segmenti dorsali ultimi abdominis obtuse prominentibus, nec lobatis. Subf. PIRATIDA. Conspectus generum. 1(2). Tibiis intermediis fossa spongiosa destitutis; capite longo, porreeto. — Sirthenea SPIN. 2 (1). Tibiis intermediis fossa spongiosa instructis. 3 (34). Tibiis anterioribus superne convexis. 4 (13). Collo capitis inermi, tuberculo laterali destituto. 5 (10). Capite pone oculos subsubito coarctato. 6 (9). Parte capitis ocellos fereute elevata; coxis posterioribus basi paullo distantibus, apice sese tangentibus. 7 (8). Femoribus antieis subtus spinulosis; fossa spongiosa cireiter tertiam partem tibiarum oceupante. — Zestomerus A. et S. 8 (7). Femoribus anticis subtus spinulis distinetis destitutis; fossa spongiosa tibiarum anteriorum parviuscula; articulo apieali tar- sorum posticorum articulis duobus basalibus ad unum breviore; articulis primo et secundo antennarum crassiusculis, tertio basi paullo incrassato, primo apicem capitis paullo superante; thorace paullo pone medium constrieto, angulis anticis tuberculis desti- tutis; sceutello aeque longo ac lato, apice paullo producto. — Microsandalus STAL. 9 (6). Parte capitis ocellos ferente haud vel vix elevata; coxis inter- mediis sat distantibus; femoribus anterioribus inermibus. — Thymbreus STÅL. 10 (5). Capite pone oculos tumido, posterius subito coarctato. 11 (12). Artieulo apicali tarsorum postieorum artieulis daobus basa- libus ad unum longitudine zequali; parte capitis ocellos ferente paullo elevata. — Pirates Burm. 12 (11). Artieulo apicali tarsorum posticorum articulis duobus basa- libus ad unum longiore; parte capitis ocellos ferente haud ele- 2 > I I vata. — HFusius STÅL. 13 (4). Collo capitis utrinque tuberculo plus minus elevato instructo. 14 (15). Femoribus anticis subtus compresso-ampliatis. — Phalantus STÅL. C. STÄL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. Do. 15 (14). Femoribus antieis subtus convexis, haud ampliatis. 16 (17). Parte apicali spongiosa tibiarum anticarum in laminam, di- midio tarsorum anticorum paullo longiorem, producta. — 7y- dides STÄL. 17 (16). Parte apieali spongiosa tibiarum anticarum producta tarsis anticis plus dimidio breviore. 18 (19). Partibus capitis anteoculari et postoculari »eque longis; cor- pore angusto. — Phorus STÅL. 19 (18). Parte capitis anteoculari parte postoculari longiore. 20 (21). Corpore oblongo-ovato; thorace eranulato, angulis posticis prominulis, apice haud rotundatis. — Catamiarus A. et S. 21 (20). Corpore elongato vel valde oblongo; thorace granulis desti- tuto, angulis postieis apice rotundatis. 22 (27). Fossa spongiosa plus quam dimidium tibiarum occupante, interdum per fere totam longitudinem tibiarum extensa. 23 (24). Seutello subaequilatero vel breviore quam latiore, apice in spinam haud preducto. — KEctomocoris MAYR. 24 (23). Seutello longiore quam latiore, apice producto, interdum non- nihil reflexo; thorace nonnihil pone medium, apud feminas bra- chypteras longe pone medium, distinctissime constricto. 25 (26). Scutello apice in spinam longam, gracilem, subfiliformem, obtusam, subreflexam produeto; articulo apicali tarsorum posti- corum articulo secundo vel articulis duobus basalibus ad unum distincte breviore. — Callisphodrus STÅL. 26 (25). Seutello apice nonnihil producto; articulo apicali tarsorum ‚posticorum articulis duobus basalibus ad unum longitudine aequalı. — Macrosandaluıs STÅL. 27 (22). Fossa spongiosa numquam plus quam dimidium, ssepe tantum tertiam partem tibiarum occupante. 28 (29). Tylo a latere viso distinete nonnihil elevato; seutello apice acute nonnihil producto, saltem apud individua macroptera; tibiis anterioribus a basi versus fossam sensim incrassatis, parte tertia fossam spongiosam ferente crassa; articulo tertio tarsorum po- sticorum articulis duobus basalibus longitudine subaequali. — MHelanolestes STAL. 29 (28). Tylo haud ve! vix elevato. 30 (31). Parte tertia apicali tibiarum antiearum fossam spongiosam ferente crassa; articulo tertio tarsorum posticorum artienlis duobus basalibus ad unum longitudine aequali; sceutello apice haud vel levissime producto. — Brachysandalus STAL. 31 (30). Fossa spongiosa dimidium tibiarum anticarum occupante. 32 (33). Seutello acuminato, sat longe spinoso-producto. — Spho’ drocoris STÅL. 33 (32). Scutello apice haud vel levissime producto, haud acuminato. — Cleptocoris STÅL. 252 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 34 (3). Tibiis anterioribus superne planis, latis. — Androclus STÅL. De Genus Dicraotropis mihi ist ignotum. Enumeratio Piratidum. SIRTHENFA SPIN. Ess. Hém. p. 100. (1840); Står. Hem. afr. III. p. 113. (1865). Rasahus A. et S. Hist. des Hém. p. 325. (1843). 1. S. carinata FABR. Reduvius carinatus FABR. Ent. syst. Suppl. p. 545. 36—7. (1798); Syst. Rhyng. p. 278. 57. (1803); Coauze. Illustr. I. p. 42. Tab. 10. fig. 15. (1799); LE P. et SErv. Enc. méth. X. p. 278. 24. (1825). Peirates carinatus SERv. Ann. Scienc. Nat. XXIII. p. 221. 10. (1831). Rasahus carinatus A. et S. Hist. des H&m. p. 326. 1. (1843). Pirates roseus H. S. Wanz. Ins. VIII. p. 62. fig. 830. (1848). STOLL. Pun. fig. 250. Patria: Brasilia, Surinam. (Mus. Holm.); Carolina (sec. FABR.) 2. S. flavipes StTåL. — Flavescens; vitta laterali capitis, suleis lobi antici loboque postico thoracis, scutello, medio clavi, parte plus quam dimidia apicali cori, membrana, pectore, maculis margi- nalibus abdominis lateribusque disci ventris nigro-fuseis. A. Long. 21, Lat. 44 mill. d Rasahus flavipes StTåL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p, 187. 1. Patria: Brasilia. (Mus. Holm. et Coll. Står.) 3. S. amazona STÅL. -— Dilute sordide flavescens; capite pone me- dium, lobo postico thoracis, scutello, margine posteriore proste- thii, maculis marginalibus abdominis nec non parte apicali femo- rum posticorum nigricantibus; femoribus anticis apicem versus fusco-bivittatis; clavo fusco; corio dilute cinnabarino, apicem versus fusco; membrana fusca, apice dilutiore, basin versus sub- decolore; oculis quam ocellis vix duplo longius remotis. &. Long. 18, Lat. 33 mill. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 4. S. Cumingi DoHRN. Rasahus Cumingi Dourn. Ent. Zeit. XXI. p. 407. 95. (1860). Patria: Ceylon. 5. ÅS. flaviceps SIGN. Rasahus flaviceps SIGN. Ann. ent. Ser. 3. VIII. p. 960. 169. (1861). Sirthenea flaviceps STAL. Hem. afı. III. p. 114. 1. (1865). Patria: Madagascar. 6. S. apicalis SIGN. Rasahus apicalis SIGN. Ann. ent. Ser. 4. II. p. 125. 4. (1862). Patria: Cochinchina. id Hist. do C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 253 S. obscura STÅL. — Nigro-picea, nitida; abdomine saepissime di- lutiore; pedibus interdum fusco-piceis vel flavo-piceis. 7.2. Long. 19, Lat. 4 mill. &. Hemelytris completis, striga membrane ad marginem api- calem corii, interdum etiam apice corii pallidis,; ocellis quam oculis vix longius distantibus. 9. Hemelytris abbreviatis, rudimentarüs; ocellis nullis; oculis quam apud marem magis distantibus. Patria: Nova Hollandia, Sidney, Adelaide. (Mus. Holm.) LESTOMERUS A. et S. des Hem. p. 322. (1843); Står. Hem. afı. III. p. 114. (1865). L. spinipes SERV. Peirates spinipes SERV. Ann. Science. Nat. XXIII. p. 216. 1. (1831). LDestomerus spinipes A. et S. Hist. des Hém. p. 323. 1. (1843); Sean Hem> at IM. p. 114.1. (1865). Patria: Senegallia. L. affinis SERV. Peirates afjinis Serv. Ann. Science. Nat. XXIII. p. 216. 2. (1831). Lestomerus affinis A. et S. Hist. des Hem. p. 323. 2. (1843). Patria: Java. L. eneicollis SCHAUM Lestomerus @neicollis SCHAUM. in PETERS Reise vach Mossamb. Ing. po 47. Nat. 22 110. 8. (1.862), Patria: Mozambique. L. ochropus STÅL 4 Pirates ochripes STÄL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 38. 1. Lestomerus ochropus STÅL. Hem. afr. 10 fö 11492 (1865). Patria: Caffrara. L. sanctus FABR. Redwvius sanctus FABR. Ent. syst. IV. p. 197. 15. (1794); Syst. Rhyng. p. 271. 23. (1803); Wourr. Ic. cim. II. p. 80. 77. Da & mes RUN) SToLL. Pun. fie. 62. Patria: Trauquebar. MICROSANDALUS STAL. M. umbrosus Star. — Niger, opacus, breviter- fusco-pilosus; membrana fusca, basin versus atra; apice clavi, limbo interiore corii, margine membrane ad apicem corii, maculis marginalibus 254 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. abdominis nee non basi tibiarum sordide flavo-albidis; alis fusce- scentibus. &. Long. 18, Lat. 5 mill. Patria: Australia borealis. (Mus. Holm.) Antenne articulo secundo articulo primo vix duplo longiore. Thorax subtilissime alutaceus, antrorsum angustatus, lobo antico lobo postico multo angustivre, illo linea subtilissima longitudi- nali impressa instructo. Foss& spongios® cireiter tertiam partem tibiarum anticarum, vix quartam partem tibiarum intermediarum occupantes. THYMBREUS STAr. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 185; Hem. afr. III. p. 112. (1865). 1. T. pyrrhopterus STÅL. Opinus pyrrhopterus STÅL. Rio Jan. Hem. I. p. 72. 1. (1860). Patria: Rio Janeiro. 2. T. crocinopterus STÅL. Thymbreus crocinopterus STÅL. Ent. Zeit. XXIII. p. 457. 326. (1862). Patria: Mexico. 3. T. ocellatus SIGN. Pachynomus ocellatus SIGN. Ann. ent. Ser. 4. II. p. 583. 12. Pl. 15. fig. 4. (1862). Patria: Peru. PIRATES Burw. Istamelb, JUL IL 0 28, ((SSS)L Peirates Serv. Ann. Science. Nat. XXIII. p. 215. (1831). 1. P. hybridus Scor. Oimez hybridus Scor. Bnt. carn. p. 131. 380. (1763). Redwvius stridulus FABR. Ent. syst. IV. p. 195. 6. (1794); Syst. Rhyng. p. 268. 10. (1803); Rossı Faun. etr. II. p. 257. 1303. (4790); WoLer Ic eim. NL ja 122 ING Table: 116. (1802); Ene. meth. X. p. 375. (1825); Branch. Hist. nat. ins. IN. em. Pl. 2. fie. 6. (1240): Peirates stridulus Serv. Ann. Science. Nat. XXIII. p. 220. 9. (1831); Rame. Faun. ent. de l’And. p. 173. 1. (1842). Pirates stridulus Burm. Handb. I. 1. p. 240. 3. (1835); H. Sch. Wanz. Ins. III. p. 89. fig. 313. (1835); Brancn. Hist. Dat Sins. Ip. 106. 1. (1840), Ar zebis, HkstndessHemzp: 325. 5. (1843); Fırs. Eur. Hem. p. 157. 2. (1861). Patria: Europa meridionalis. C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS 'KÄNNEDOM. 200 FUSIUS STÅL. Ent. Zeit. XXIII p. 458. (1862); Hem. afr. III. p. 115. (1865). 1. F. rubricosus STÄL. f Pirates rubricosus STÅL. Ofr. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 38. 4. Pirates basicollis SIGN. in THOMS. Arch. ent. II. p. 310. 592 (1858). Fusius rubricosus Står. Hem. afr. III. p. 115. 1. (1865). Patria: Caffrarıa, Calabar, Sierra Leona. PHALANTUS STAL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 57. (1863). 1. P. geniculatus STAL. Phalantus geniculatus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 57. 1. (1863). Patria: China, Hongkong. TYDIDES STÅL. Hem. au III. p. 113. (1865). 1. T. brachiatus PERTY. Reduvius brachiatus PERTY. Del. an. p. 173. Tab. 34. fig. 10. (1830). Peirates rufus Serv. Ann. Science. Nat. XXIII. p. 218. 6. (1831). Pirates rufus A. et S. Hist. des Hém. p. 325. 3. (1843). Patria: Brasilia, Cayenna, Mexico. PHORUS STÅL. Ent. Zeit. XXIII. p. 458. (1862); Hem. afr. III. p. 113. (1865). 1. P. femoratus DE GEER. Cimex femoratus De GEER. Mem. III. p. 346. 21. Pl. 35. fig: 4, (1773). Patria: Brasilia, Surinam. CATAMIARUS A. et S. Hist. des Hem. p. 323. (1843); Srär. Hem. afr. III. p. 113. (1865). 1. 0. Drevipennis SERV. Peirates brevipennis SERV. Ann. Science. Nat. XXIII. p. 217. 3. (1831). Oatamiarus brevipennis A. et S. Hist. des Hem. p. 323. 1. (1843). Patria: Coromandel. 256 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. ECTOMOCORIS MAarR. Verh. zool. bot. Ges. Wien. 1865. p. 438. Pirates Div. a. StAr. Hem. afı. III. p. 116. (1865). E. quadriguttatus FABR. Reduvius quadriguttatus FABR. Ent. syst. IV. p. 202. 34. (1794). Reduvius 4-guttatus FABR. Syst. Rhyng. p. 277. 52. (1803). Ectomocoris coloratus MAYR. Verh. zool. bot. Ges. Wien. 1865. p- 438. i Patria: India orientalis, Bombay. E. dichrous STÅL. Pirates dichrous STÅL. Hem. afr. III. p. 116. 1. (1865). Patria: Seneeallia. to} FE. luridus Kuuc. Reduvius luridus Krug. Symb. phys. II. Tab. 9. fig. 8. (1830). Patria: Ambukohl. E. cordatus WOLFF. — Niger; antennis limboque abdominis te- staceis; macula communi cordata hemelytrorum, scutellum eingente, ipsa macula nigra notata, parte apicali membrane pedibusque flavis; fasciis abbreviatis ventris rufescentibus. Long. eirc. 15 mill. (sec. WOLFF.) Reduvius cordatus WoLrr. Ic. cim. IV. p. 163. 157. Tab. 16. fig. 157. (1804). Patria: India orientalis. E. wanthopus SCHAUM. Pirates zanthopus SCHAUM. Ber. Akad. Berl. 1853. p. 398; Peters Reise nach Mossamb. Ins. p. 47. (1862); Står. Hem. afr. III. p. 116. 2. (1865). Patria: Mozambique, Guinea. E. maculicrus FAIRM. Pirates maculicrus FAIRM. in THOMS. Arch. ent. II. p. 309. 591. (1858). Står. Hem. afr. III. p. 117. 3. (1865). Piratus flavo-pustulatus STAL. Ofv. Vet.-Ak. Ak. Förh. 1858. p- 442. 1. Patria: Calabar. E. ochropterus STÅL. — Niger; antennis basin versus, rostro, clavo, corio, parte tertia basali membran® limboque abdominis flavescentibus; pedibus flavo-testaceis; margine interiore clavi iineolaque prope marginem costalem corii fuscis; membrana apicem versus decolore; fossa spongiosa per maximam partem inferiorem tibiarum anteriorum extensa. 9. Long. 19, Lat. 44 mill. Patria: India orientalis. (Mus. Holm.) E. cordiger STÅL. — Aenescente-niger; antennis, rostro apicem versus, maculis parvis marginalibus abdominis pedibusque flavo- testaceis; hemelytris nigro-fuscis, macula magna communi plus 10. 11. 102% 13. C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 257 quam dimidium clavi et partem adjacentem corii occupante, nec non macula parva arese anterioris membran® sordide flavescen- scentibus; fossa spongiosa plus quam duas tertias partes tibiarum anticarum, vix plus quam dimidium tibiarum intermediarum occupantibus. 9. Long. 15, Lat. 34 mill. Patria: India orientalis borealis. (Mus. Holm.) E punctum FABRr. Redwvius punctum Fasr. Ent. syst. IV. p. 203. 35. (1794); Syst. Rhyng. p. 277. 53. (1803). Patria: India orientalis. E. atrov STÅL. — Niericans; antennis piceis; hymelytris obscure fusco-testaceis; areis membrane nigris, anteriore macula magna flavescente notata; maculis mareinalibus abdominis, femoribus posterioribus basi, tibiis tarsisque sordide flavo-testaceis. 9. Long. 18, Lat. 44 mill. Pirates atrox StåL. Öfv.. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 187. 1. Patria: Java. (Mus. Holm.) E. ululans Rossı. Reduvius ululans Rossi. Faun. etr. p. 256. 1360. Tab. 7. ite. (1790): Worker IG ohm, IE pr 122,116. Tab. 127.0. 116. (1802). Pirates ululans Burm. Handb. II. 1. p. 240. 2. (1835); FIEB. Eur: fem. ps 150 1.,(1861). Patria: Europa meridionalis. E. melanogaster F1EB. Pirates melanogaster Fırg. Eur. Hem. p. 387. 1. a. (1861). Patria: Sicilia. E. cruciger FABR. Redwius ceruciger FABR. Syst. Rhyng. p. 270. 21. (1803). Pirates pungens REICHE et FAIRM. Voy. en Abbyss. Ent. p. 449. 1. Pl. 29. fig. 3. (1848). Pirates cruciger Svår. Hem. afr. III. p. 117. 4. (1865). Patria: Abyssinia, Senegallia, Sierra Leona. 14 E. quadrimaculatus SERV. 15. Peirates quadrimaculatus SERV. Ann. Science. Nat. XXII. p. 217. 4. (1831). Peirates 3-guttatus ER. Preisv. 1842. p. 11. 209; Ent. Zeit. XX. p. 85. 209. (1859): Pirates quadrimaculatus A. et S. Hist. des Hem. p. 324. 1, (1843); Står. Hem. afr. III. p. 118. 5. (1865). Pirates trifenestratus STÅL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 38. 2 Patria: Caffraria, Senegallia. E. fenestratus KLUG. Reduvius fenestratus KLuG. Symb. Phys. II. Tab. 9. fig. 7. (1830). 258 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. w (38) Hr Peirates bimaculatus SERV. Ann. Science. Nat. XXIII. p. 218. > (ES), Pirates fenestratus Burm. Handb. II. 1. p. 239. 1. (1835); Srär. Hem. afr. III. p. 118. 6. (1865). Pirates bimaculatus A. et S. Hist. des Hem. p. 324. 2. Pl. 7. fig. 5. (1843). Patria: Senegallia, Dongola. CALLISPHODRUS SrAr. C. patricius STÅL. — Nigro-ceeruleus; antennis, rostro, parte exteriore hemelytrorum brevissimorum, abdomine, apice coxarum, femoribus, tibiis tarsisque dilute rufescente-testaceis; antennis apicem versus infuscatis; disco abdominis supra subtusque, extus fascias tres emittente, anoque coeruleo-nigris; articulo secundo antennarum articulo primo, duplo longiore; fossis spongiosis vix plus quam dimidium tibiarum anticarum, vix dimidium tibiarum intermediarum occupantibus; lobo antico thoracis magno, suleis obsoletis. 9. Long. 18, Lat. 3 mill. Patria: Australia borealis. (Mus. Horm.) C. decoratus STÅL. Pirates decoratus STÅL. Ann. ent. Sér. 4. IIL p. 97. 4. (1863). Patria: Australia. C. truculentus STÅL. Pirates truculentus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 56. 2. (1863). Patria: Australia. C. ornatus STÅL. Pirates ornatus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 57. 3. (1863). Patria: Australia. C. mutillarius FABR. Reduvius mutillarius FABR. Syst. Rhyng. p. 280. 67. (1803). Pirates mutillarius H. ScH. Wanz. Ins. VIII. p. 61. fig. 829. (1848). Patrıa: Brasilia. ©. biguttatus SAY. Petalochirus biguttatus Say. New Harm. Ind. Jan. 1832. p. 12; Compl. writ. Ed. Lec. I. p. 307. (1859). Patria: Louisiana, Mexico, Cuba. 0.(?) arcuiger STÅL. Pirates arcuiger STAL. Ent. Zeit. XXIII. p. 457. (1862). Patria: Nova Granada. Tarsi et antennae exempli typiei mutilati. do C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 259 MACROSANDALUS SrAr. albo-maculatus Mayr. — Niger vel nigro-piceus; macula parva ante medium apiceque clavi, macula anguli interioris, angulo apicali nee non vitta percurrente, interdum interrupta, cori, vitta abbreviata marginis interioris, anterius introrsum curvata et producta, nec non macula prope apicem membrane, maculis marginalibus abdominis, macula basali superiore femorum inter- mediorum, basi femorum posticorum et tibiarum posteriorum sor- dide flavo-albidis; tarsis flavo-piceis. ©. Long. 20—23, Lat. 5—6 mill. Pirates albomaculatus MAYR. Verh. zool. bot. Ges. Wien. 1865. p- 438. Patria: Brasilia borealis; Mexico, Vera Cruz. (Mus. Holm.) Articulus primus antennarum apicem capitis vix attingens. Thorax löevis, lobo antico utrinque rotundato, medio latissimo, pone medium longitrorsum distincte impresso, praeterea sulcis longitudinalibus non nisi obsoletissimis instructo. Fossa spon- siose duas quintas partes tibiarum anticarum, dimidium tibiarum intermediarum occupantes. Exemplum mexicanum differt statura majore vittaque corüi pallida interrupta. M. suleicollis SERV. Peirates suleicollis SERV. Ann. Science. Nat. XXIII. p. 219. 7. (1831). Rasahus suleicollis A. et S. Hist. des Hém. p. 326. 2. (1843). Pirates spheginus H. ScH. Wanz. Ins. VIII. p. 61. fig. 828. (1848). Patria: Brasilia (sec. H. ScH.); Mexico. (Mus. Holm.) Cayenna (sec. SERV.) Praecedenti similis, minor, thoracıs lobo antico a basi antror- sum sensim angustato, suleis loneitudinalibus septem distinctis instructo, lobo postico anterius ruguloso, fossa spongiosa tibiarum intermediarum breviore, corio angulo apicali concolore et vitta pallida destituto differt. MELANOLESTES SırAr. M. pieipes H. Scu. Pirates pieipes H. Sch. Wanz. Ins. VIII p. 62. fig. 831. (1848). Patria: Carolina meridionalis. M. morio Er. Pirates morio Er. in ScHoMB. Reis. in Brit. Guian. III p. 613. (1848). Patria: Guiana britannica. M. picicornis StAu. — Niger; antennis tarsisque piceis, his- pallidioribus; thoracis lobo postico brevi, alutaceo, sulcis septem. lobi antiei distinctis, rugulosis; scutello apice vix producto; he- 260 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 5. melytris rudimentariis; abdomine latiusculo. 9. Long. 17, Lat. 4 mill. Rasahus picicorms STÅL. Rio Jan. Hem. I. p. 69. 1. (1860). Patria: Rio Janeiro. BRACHYSANDALUS STÅL. B. ephippiger WHITE. Pirates ephippiger WHITE. in DIEFFENB. Trav. Il. p. 233. (1843). Patria: Nova Selandia, Australia, Moreton Bay. B. Helluo STÅL. — Piceo-niger, subnitidus; macula ovali heme- Iytrorum, partem plus quam dimidiam apicalem clavi et partem adjacentem corii occupante, lineola basali membran® ad angulum apicalem corii testaceo-flavescentibus; tarsis piceis; femoribus anticis subtus spinulis nonnullis obtusiusculis distinctis armatis; oculis quam antennis paullo, quam ocellis fere plus duplo longius distantibus; fossa spongiosa eirciter duas quintas partes tibiarum anteriorum occupante. 9. Long. 18, Lat. 43 mill. Patria: Australia, Melbourne. B. ephippigero affinis. B. Lurco STAL. — Nigro-piceus, subnitidus; macula ovali heme- Iytrorum, partes circiter duas tertias apicales clavi et partem adjacentem corii Occupante, nec non lineola marginis basalis membrane ad apicem corii fusco-flavescentibus; tarsis piceis; femoribus antieis tubereulis nonnullis minutissimis obsoletissimis subtus intus armatis; oculis et antennis aeque longe, oculis quam ocellis duplo longius distantibus; fossa spongiosa tertiam partem tibiarum anteriorum occupante. X. Long. 12, Lat. 3 mill. Patria: Australia, Adelaide. (Mus. Holm.) Precedenti simillima et maxime affinis, notis allatis pedibusque sracilioribus differt. B. fuliginosus ER. Pirates fuliginosus Er. Arch. für Naturg. VIII 1. p. 283. 272. (1842). Var. db. — Clavo corioque, basi excepta, nee non basi mem- branzs flavescentibus. &. Patria: Tasmania, Australia oceidentalis, Melbourne; var. Db. Adelaide. (Coll. Srär.) B. punctorius STÅL. — Acnescente-niger, subnitidus, remote pi- losus; hemelytris abbreviatis, scutello duplo longioribus, mem- brana fusco-lutescente; tarsis piceis. 2. Long. 9, Lat. 2 mill. Patria: Melbourne Australise. (Mus. Holm.) B. fuliginoso affinis. Antenne articulo primo capitis apicem vix superante, articulo secundo articulo primo duplo longiore. Thorax lobo antico posterius distinete impresso, vittis angustis antrorsum divergentibus subimpressis, rugulosis, obsoletis, instructo, C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 261 lobo. postico brevi. HFosse spongios® paullo plus quam tertiam partem tibiarum anticarum, tertiam partem tibiarum intermedia- rum occupantes. Pars postocularis capitis nonnihil tumidus, su- perne haud elevata, ocellis destituta. B. sexguttatus STÅL. — Fusco-piceus, nitidus, thorace obscuriore; maculis tribus hemelytrorum, una apicem clavi et partes adja- centes corii et membranze occupante, una parva marginem costalem medium corii occupante, una in angulo basali exteriore mem- branzse posita et in partem angustam apieis corii etiam extensa, maculis parvis marginalibus abdominis, basi apiceque femorum posteriorum, basi ipsa tibiarum posteriorum tarsisque posticis sordide favo-albidis. 7. Long. 8, Lat. 24 mill. Patria: Insula Mysol. (Mus. Holm.) Artieulus secundus antennarum articulo primo duplo longior. Thorax lobo antico keviusculo, posterius distincte impresso. Fossa spongiosa paullo plus quam tertiam partem tibiarum anteriorum occupans. Oculi quam ocelli levissime remoti fere plus triplo longius distantes. SPHODROCORIS SırAr. SI. maculipennis LE P. et SERV. Reduvius maculipennis IE P. et SERV. Enc. meth. X. p. 276. 10. (1825). Peirates maculipennis SERV. Ann. Scienc. Nat. XXIII. p. 219. 8. (1831). Pirates maculipennis A. et S. Hist. des Hém. p. 325. 4. (1843). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. S. guttatipennis STÅL. Pirates guttatipennis STÅL. Ent. Zeit. XXIII. p. 457. 329. (1862). Patria: Mexico. CLEPTOCORIS SrAr. ©. lugubris STÅL. R Pirates lugubris Står. Ofv. Vet.-Ak. Förb. 1855. p. 318. 27; Hem. afr. III. p. 118. 7. (1865). Pirates niger SIGN. Ann. ent. Ser. 3. VIIL p. 960. 168. (1861), Patria: Territorium lacus N'Gami, Nubia, Madagascar. C. maurus STÅL. N Pirates maurus STAL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 38. 3; Hem. afr. III. p. 119. 3. (1865). Patria: Caffraria. C. balteatus GERM. Pirates balteatus GERM. in SILB. Rev. ent. V. p. 131. 27. (1837). Patria: Terra capensis. [SO] 202 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. C. strepitans RAMB. Peirates strepitans RamB. Faun. ent. de l’Andal. p. 174. 2. (1842). Pirates strepitans Lucas. Expl. de l’Ale. Ins. p. 52. 28. nom, DL I. ie, 6; Pirates niger H. ScH. Nomencel. I. p. 98. (1835). sec. H. Sch. Pirates unicolor H. ScH. Wanz. Ins. III. p. 90. fig. 314. (1835). Pirates rufipennis Luc. Expl. scient. de l’Ale. Ins. p. 52. 29. ller, DIL IL ie, 7 ‚Pirates strepitans Fırs. Eur. Hem, p. 157. 4. (1861). Patria: Hispania, Lusitania. ANDROCLUS STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 58. (1863). A. granulatus STÅL. Androclus granulatus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 58. 1. (1863). Patria: India orientalis. DICRAOTROPIS Mayr. Verh. zool. bot. Ges. Wien. 1865. p. 438. D. pictus H. Sch. Pirates pictus H. Sch. Wanz. Ins. VIII. p. 63. fig. 827. (1848). Patria ignota. Species Piratidum incerti generis. Pirates chiragra FABR. Reduvius chiragra FABR. Syst. Rhyng. p. 278. 55. (1803). Pirates fulvoguttatus H. Sch. Wanz. Ins. VI. p. 105. fie. 676. (1842). Pirates chiragra Fıeß. Eur. Hem. p. 157. 3. (1861). Patria: Europa meridionalis, Insula Madeira. Reduvius 4-notatus Fagr. Ent. syst. Suppl. p. 544. 34—5. (1798); Syst. Rhyng. p. 277. 54. (1803). Patria: India orientalis. Pirates lepturoides WoLLr. —- Niger; rostro apice rufo; antennis hemelytrisque fuscis; membrana nigra; maculis marginalibus ab- dominis pallidis; pedibus obsceure fuscis, tiblis apice tarsisque rufescentibus. Long. eire. 10 mill. (sec. WOLFF.) Redwvius lepturoides Wourr. Ile. cim. III. p. 122. 116. Tab. 12. fig. 116. (1802). Patria: India orientalis. Peirates Servillei LE GuiL. Rev. zool. 1841. p. 263. 17. Patria ignota. C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 263 5. Pirates myrmecinus Er. in ScHoMB. Reis. in Brit. Guian. III p. p- 613. (1848). Patria: Guiana Britanica. 6. Pirates abdominalis H. Sch. Wanz. Ins. VIII. p. 63. fig. 832. (1848). Patria: America borealıs. 7. Peirates biguttatus Dourn. Ent. Zeit. XXI. p. 407. 96. (1860). Patria: Ceylon. 8. Peirates singalensis DoHRN. Ent. Zeit. XXI. p. 408. 97. (1860). Patria: Ceylon. 9. Peirates fuscicornis DoHRN. Ent. Zeit. XXI. p. 408. 98. (1860). Patria: Ceylon. 10. Pirates cyaneus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 56. 1. (1863). Patria: India orientalis. 11. Pirates niger WoLL. Ann: Mag. Nat. Hist. Ser. 3. I. p. 123. (1858). Patria: Madera. Subf. REDUVIIDA. Enumeratio Reduviidum Asie et Australia. SCLOMINA STÅL. Ent. Zeit. XXII. p. 137. (1861); Hem. afı. III. p. 47. (1865). 1. S. erinacea STÅL. Ent. Zeit. XXI. p. 137. 1. (1861). Patria: China, Hongkong. IRANTHA STÅL. Ent. Zeit. XXII. p. 137. (1861); Hem. afr. III. p. 47. (1865). 1. I. armipes STÅL. N Harpactor armipes STÅL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1858. p. 189. 1. Irantha armipes STÅL. Ent. Zeit. XXII. p. 138. 1. (1861). Patria: Ceylon. 2. I. Hoplites Dourn. Sinea hoplites Dourn. Ent. Zeit. XXI. p. 406. 74. (1860). Patria: Ceylon. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 23. N:o 9. 4 264 ÖFVENSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 8. I hispida 'Tmune. Cimex hispidus Tuung. Nov. ins. spec. II. p. 33. (1783). Patria: India. SCIPINIA SrAr. Ent. Zeit. XXII. p. 138. (1861); Hem. afr. III. p. 47. (1865). 1. S. horrida STÄL. Sinea horrida STAL. Freg. Bug. resa. Ins. Hem. p. 262.120.(1858). Patria: Manilla. 2. S. javanensis A. et S. Sinea javanensis A. et S. Hist. des Hém. p. 376. 2. (1843). Patria: Java. 3. 8. Peltastes DoHRN. Sinea peltastes Dotrn. Ent. Zeit. XXI. p. 496. 76. (1860). Patria: Ceylon. VELEDA STÅL. Hem. afr. III. p. 47. (1865). 1. V. Raptrie STÅL. — Articulo primo antennarum capite thoraceque ad unum longitudine zequali; pedibus longis, femoribus antieis sat dense granulatis, subtus septemspinosis. Veleda Raptrie StÄL. Berl. Ent. Zeitschr. X. p. 164. 1. (1866). Patria: Australia borealıs. 2. V. aculeata STÅL. — Griseo-flavescens; articulo primo antennarum rufescente, pallido-biannulato, articulo secundo apice fusco; ar- ticulo apicali rostri nigro; spinis capitis thoracisgue apicem versus clavoque infuscatis; margine abdominis fusco-bimaculato; ventre lineis duabus lateralibus longitudinalibus fuseis, lineis transversis remotis, fuseis conjunctis. A. Long. 9, Lat. 12 mill. Patria: Australia borealis. (Mus. Holm.) Antennx® articulo primo capite vix dimidio longiore. Caput parte postoculari parte anteoculari vix duplo longiore, hac pone antennas spinis quattuor, serie transversa positis, lateralibus majoribus, antrorsum nutantibus, mediis minutissimis, et prope oculos spinis duabus longis erectis armata, illa pone oculos spinis duabus erectis, spinis pone antennas positis longitudine suba- qualibus, instructa. Thorax lobo antico aspero, spinis quattuor discoidalibus parviusculis armato, lobo postico ruguloso-punctato, disco obtusissime bitubereulato, angulis lateralibus spina hori- zontali armatis. Membrana subdecolor, fusco-venosa.. Abdomen ultra medium sensim nonnihil ampliatum, angulis apicalibus segmenti quarti in dentem acutum productis, angulis apicalibus „HN, segmenti quinti rectis, prominentibus. Pedes breviusculi, femo- $ Ce Li Er ribus antieis remote granulatis, subtus pone medium bispinosis. - C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 265 HELONOTUS A. et S. Hist. des H&m. p. 361. (1843); Står. Hem. afr. III. p. 48. (1865). Lanittus STÅL. Ent. Zeit. XXIL p. 133. (1861). 1. H. tuberculatus GUER. Redwius tubercuiatus GUER. Voy. la Coq. p. 179. Pl. 12. fig. La E33) Borsn, Voy. derl’Astr. IE p. 643.1. PR 1. 02. 23. (1835). Helonotus tuberculatus A. et S. Hist. des Hem. p. 362. 1. (1843). Patria: Nova Guinea. 2. H. calcitrans STÅL. Helonotus calcitrans STAL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 29. 1. (1863). Patria: Ternate, Batschian. 3. H. exsugiens STÅL. Helonotus exsugiens STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 29. 2. (1863). Patria: Nova Guinea, Insula Mysol. 4. H. cyaniventris GUER. Reduvius cyaniventris GUER. Voy. la Coq. p. 179. Pl. 12. fig. 18. (1838). Patria: Port Praslin. 5. H. vulnerans STÅL. Lanittus vulnerans STÅL. Ent. Zeit. XXI. p. 134. 1. (1861). Patria: Insula Aru. 6. H.(?) sexspinosus FABR. Zelus 6-spinosus FABR. Syst. Rhyng. p. 288. 28. (1803). Patria: Insulae Molluccenses. PRISTHESANCUS A. et S. Hist. des Hém. p. 360. (1843); Står. Hem. afr. III. p. 48. (1865). 1. P. dorycus BoIsD. Reduvius dorycus BoIsD. Voy. de l’Astr. II. p. 644. 2. Pl. 11. fig. 22. (1835). Pristhesancus dorycus A. et 8. Hist. des Hem. p. 361. 1. (1843). Patria: Nova Guinea. 2. P. papuensis STÅL. Pristhesancus papuensis STÅL. Ent. Zeit. XXIL p. 134. 2. (1861). Patria: Nova Guinea, Australia. 266 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR. 3. P. Zeiterstedti STÅL. P Pristhesancus Zetterstedti STÅL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p- 376. 1; Ent. Zeit. XXII. p. 134. 3 (1861). Patria: India orientalis borealis? 4. P. illustris STÅL. — Dilute sordide flavescens, remote pilosulus; capite ante medium, abdomine, femoribus tibiisque caeruleo- &neis, nitidis; rostro tarsisque nigris, illius articulis secundo apicem versus et tertio flavo-piceis; abdomine fasciis remote griseo-sericeis ornato; hemelytris lividis, membrana decolore. 9. Long. 21, Lat. hemel. 5 mill. Pristhesancus «eneiventris STÅL. olim. Patria: Insula Batschian. (Coll. A. Dourn.) Antenne mutile in exemplo descripto. Thorax laevis, lobo antico basi tubereulis duobus cylindrieis, obtusis, angulis anticis tubereulo extrorsum vergente parvo armatis; lobo postico angulis lateralibus nonnihil productis, angulis posticis in tuberculum retrorsum prominulis, marginibus posterioribus calloso-elevatis. Seutellum basi nonnihil elevatum et tuberculis duobus ceylindricis, basi subconstrietis, erectis, paullo divergentibus, armatum. Abdo- men modice dilatatum, utrinque rotundatum. COSMOCLEPTES STåL. Corpus magnum. Caput elongatum, subeylindrieum, parte posto- culari longa, retrorsum leviter gracilescente. Articulus primus anten- narum capite multo longior. Rostrum artieulo secundo omnium lon- gissimo. Thorax lobo antico bitubereulato, lobo postico tubereulis destituto, angulis lateralibus prominentibus, postice vix sinuatis, an- gulis postieis in lobum latum depressum productis, marginibus poste- rioribus reflexis. Scutellum tuberculo, interdum dichotomo, instructum, Latera mesostethii antice tubereulo instructa. Abdomen valde dila- latum. Pedes longi. Pristhesanco affıne genus. 1. C. furcifer STÅL. Pristhesancus furcifer STÅL. Ann. ent. Sér. 4. IIL p. 29. 1. (1863). Patria: Manilla. 2. C. congrex STAL. Pristhesancus congree STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 29. 2. (1863). Patria: Manilla. 3. 0. phemiodes STÅL. Pristhesancus phemiodes STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 29. 3. (1863). Patria: Manilla. C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 267 PALOPTUS STÅL. Ent. Zeit. XXII. p. 133. (1861); Hem. afr. III. p. 48. (1865). 1. P. nigriscutis STÅL. Paloptus nigriscutis STÅL. Ent. Zeit. XXII. p. 133. 1. (1861). Patria: Insula Aru. i Lobus antieus (nec posticus) thoracis postice tnbereulatus. 2. P. longispinus STÄL. Paloptus longispinus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 30. 1. (1863). Patria: Nova Guinea, Waigiu. SAXITIUS STÅL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 364. 1. S. generosus STÅL. Sazitius generosus Står. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 364. 1. Patria: Australia. CORANUS Cvrr. Curt. Brit. Ent. X. (1833); Srår. Hem. afı. III. p. 93. (1865). Oolliocoris Haan. Wanz. Ins. II. p. 23. (1834). 1. (©. tagalicus STÄL. Harpactor tagalicus STÅL. Freg. Eug. resa. Ins. Hem. p. 262. 117. (1858). Patria: Manilla. 2. C. erythreus STÅL. Oolliocoris erythreus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 41. 1. (1863). Patria: Australia. VACHIRIA SrAı. Öfv Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 375. 1: V. natolica STÄL. Vachiria natolica Stau. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p- 375.1. Patria: Natolia. RIHIRBUS STÅL. Ent. Zeit. XXII. p. 131. (1861); Hem. afr. III. p. 48. (1865). 1. .R. trochantericus STÅL. Rihirbus trochantericus STÅL. Ent. Zeit. XXII. p. 132.1. (1861). Patria: Ceylon. 268 _ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 2. BR. dentipes Mayr. Rihirbus dentipes Mayr. Verh. Zool. Bot. Ges. Wien. 1865. p. 437. Patria ignota. ISYNDUS Srär. Står. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1858. p. 445; Hem. afr. III. p. 50. (1865). 1. I. Heros FABR. Zelus heros FABR. Syst. Rhyng. p. 285. 15. (1803). Isyndus heros StAu. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1858. p. 445. 1. Patria: Sumatra, China, Pulo Penang. 2. I. obscurus DALL. Harpactor obscurus DALL. Trans. ent. Soc. New Ser. I. p. 7. 4. BIS 210.541.7(41850) Isyndus obscurus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 28. 2. (1863). Patria: China borealis, Japonia, Butan. 3. I. Ulysses STÅL. Isyndus Ulysses STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 28. 1. (1863). 'Patria: Laos. DALYRTA STÅL. Ent. Zeit. XXIL p. 131. (1861); Hem. afr. III. p. 50. (1865). 1. D. rapar STÅL. Zelus rapar STÅL. Freg. Eug. resa. Ins. Hem. p. 262. 119. (1858). Patria: Manilla. ISCHNOLESTES STÅL. Corpus valde elongatum, angustum. Caput elongatum, pone antennas utrinque spinula armatum, parte postoculari parte anteo- eulari eireiter dimidio longiore, illa a latere visa basi subito coarctata, a supero visa retrorsum sensim gracilescente. Rostrum articulo primo apicalibus duobus ad unum longitudine zequali vel paullo longiore. Antenna longx&, articulo primo capite, thorace scutellogue ad unum nonnihil longiore. Thorax medio leviter constrictus, paullo longior quam latior, lobo antico posterius spinis duabus armato, angulis antieis in tuberculum obtusum vix prominulis, lobo postico spinis quattuor armato. Sceutellum apice rotundatum; postscutellum pone scutellum prominens, ambo imermia. Hemelytra abdomine nonnihil breviora. Mesostethium lateribus tuberculo destitutis. Abdomen an- gustum, lateribus subparallelis, segmento ultimo pone medium utrinque lobato. Pedes mediocres, graciles, femoribus anticis et posticis lon- gitudine subzequalibus, illis nonnihil incrassatis. Dalyrte affıne genus. C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 269 1. I. consputus STÅL. — Fusco-testaceus, remote sericeus; capite, antennis, rostro pedibusque obscurioribus, in nigrum vergentibus; femoribus antiecis intus basin versus testaceis; thorace maculis minutis griseo-sericeis consperso; membrana infuscata, fusco-venosa, apice pallidiore. X. Long. 16, Lat. 2% mill. Patria: Australia, Adelaide, Moreton Bay. Rostrum artieulo primo apicalibus duobus ad unum distincte nonnihil longiore. Spinse capitis spinis lobi postiei thoracis dimidio breviores. Thorax lobo antico postice spinulis duabus minutissimis armato, lobo postico spinis quattuor longiuseulis, zeque longis, instructo. 2. I. lobulatus STÅL. — Obscure testaceus; antennis, rostro capiteque fusco-testaceis; thorace maculis minutis griseo-sericeis consperso; membrana sordide hyalina, fusco-venosa. 9. Long. 13, Lat. 2 mill. Patria: Australia borealis. Praecedenti maxime affinis, magnitudine minore, articulo primo rostri apicalibus duobus ad unum longitudine zequali, spinis capitis brevioribus, thorace paullo magis constricto, spinis lobi antici sat longis et spinis lobi postici longitudine aequalibus, nec non pectore densius sericeo differt. ASTINUS Srär. Öfv. Vet.Ak. Förh. 1859. p. 193; Hem. afr. III. p. 50. (1865). il, Al MG Glvun AGG DI Ploeogaster M album A. et S. Hist. des Hém. p. 364. 2. Pl. 6. fig. 8. (1843). Patria: Borneo. 2. A. modestus STÅL. y Ploeogaster modestus STÅL. Ofv. Vet.-Ak.-Förh. 1854. p. 238. 1. Astinus modestus STÅL. Ent. Zeit. XXI. p. 132. 2. (1861). Patria: Pulo Penang. 3. A. pustulatus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 30. 1. (18635). Patria: Borneo. ENDOCHUS SråL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 194; Hem. afr. III. p. 51. (1865). 1. E. nigricornis STÅL. 2 Endochus nigricornis STÅL. Ofv. Vet.-Ax. Förh. 1859. p. 194.1. Patria: Java. 2. E. albo-maculatus STÅL. n Endochus albo-maculatus Stau. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 194. 2. Patria: Ceylon. 270 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 3. 10. E. cingalensis STÅL. Endochus eingalensis STÅL. Ent. Zeit. XXII. p. 135. 3. (1861). Patria: Ceylon. E. consors STÅL, Endochus consors Står. Ent. Zeit. XXII. p. 135. 4. (1861). Patria: Ceylon. E. dichrous STÅL. Endochus dichrous STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 26. 1. (1863). Patria: Silhet. E. thoracieus STÅL. Endochus thoracicus STÅL. Ann. ent. Ser. 4, III. p. 26. 2. (1863). Patria: Celebes, Nova Guinea. E. atrispinus STÅL. Endochus atrispinus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 26. 3. (1863). Patria: India orientalis, Sumatra. E. famulus STAL. Endochus famulus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 27. 4 (1863). Patria: India orientalis borealıs. E. Nebulo STAL. Endochus nebulo StÄL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 27. 5. (1863). Patria: China borealıs. E. inornatus StÄL. — Cinnamemeus; femoribus posterioribus, apice excepto, flavo-cinnamomeis; antennis rufescentibus, articulis tertio et quarto fuseis; thoracis lobo antico seutelloque fuseis. Q. Long. 21, Lat. 4 mill. Patria: India orientalis. (Mus. Holm.) Caput antice spinulis duabus armatum. Antenna articulo primo capiti, thoraci scutelloque ad unum longitudine zequali. Thorax lobo antico impressione longitudinali, basi cdistinctiore, instructo, lobo postico ruguloso, posterius transversim elevato, parte elevata vix bituberculata, angulis postieis haud productis, angulis Jateralibus leviter sinuatis, spina mediocri, extrorsum ver- gente armatis. Abdomen hemelytris vix latius. EPIDAUS STÅL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 192; Hem. afr. III. p. 51. (1865). Gastroploeus Costa. Annuar. del mus. zool. II. p. 140. (1865). E. transversus BURM. Zelus transversus BurMm. Act. Acad. nat. cur. XVI. p. 303. 34. (1834). ; Epidaus transversus STAL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 192. 1. Ploeogaster? flavopustulatus Costa. Annuar. del mus. zool. II. p. 139. Tav. 1. fig. 8. (1864). Patria: Manilla. C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 271 2. E. maculiger STÅL. x Epidaus maculiger STÄL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 192. 2. Patria: Manilla. 3. E. latispinus STÅL. Epidaus latispinus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 25.1. (1863). Patria: Malacca, Sumatra. 4. E. validispinus STÄL. Epidaus validıspinus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 25. 2. (1863). Patria: Malacea. 5. E. furculatus STÅL. Epidaus furculatus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 25. 3. (1863). Patria: Borneo. 6. E. conspersus STÄL. Epidaus conspersus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 25. 4. (1863). Patria: India orientalıs. GMINATUS Srär. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 364; Hem. afı. III. p. 51. (1865). 1. @. Wallengreni STAL. N Gminatus Woallengreni StAL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 365. 1. Patria: Australia. 2. G. atricornis STÅL. — Dilute cinnabarinus; antennis, capite superne pone ocellos, scutello, clavo, apice corii, trochanteribus fere totis, femoribus, tibiis tarsisque nigris; membrana fusco- violacea; disco maximo abdominis flavescente; apice imo scutelli albido. 9. Long. 14, Lat. 34 mull. Patria: Australia borealis. Praecedenti valde affinis, spinis lobi postici thoracis multo brevioribus divergit. Caput partibus anteoculari et postoculari longitudine subaequalibus. Rostrum articulo primo inter medium oculorum extensoe. Thorax lobo antico disco spinis duabus magnis armato, angulis antieis in tuberculum subeonicum validum prominulis, lobo postico posterius tubereulis duobus conicis in- structo, augulis lateralibus acutis, leviter prominulis. 3. G. australis ER. Arilus australis Er. Arch. für Nature. VIII. 1. p. 283. 273. (1842). } Gminatus australis STÄL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 365. 2. Patria: Tasmania. 272 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 4. G. Lictor STÅL. hå Gminatus Lictor StåL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 365. 2. Patria: Australia. PNIRSUS STÅL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 364; Hem. afr. III. p. 51. (1865). 1. P. notaticollis STÅL. k Pnirsus notaticolis STAL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 364. 1. Patria: Australia. 2. P. lineativentris STÅL. — Dilute fusco-testaceus, griseo-sericeus; capite, lobo antico thoracis vittaque dorsali abdominis infuscatis; memprana sordide hyalina, fusco-venosa; vittis tribus mesostethii et metastethii, una utrinque laterali unaque media, hac linea longitudinali nuda instructa, lineaque longitudinali laterali ventris dense albo-sericeis. 2. Long. 16, Lat. 2 mill. Patria: Australia borealis. (Mus. Holm.) Angustissimus. Antenna® pedesque graciles, illarum articulo primo capite, thorace et scutello ad unum sublongiore. Caput antice spinulis duabus armatum. Articulus primus rostri articulis apicalibus duobus ad unum aeque longus. Thorax longior quam latior, levissime constrietus, marginibus lateralibus rectis, lobo antico postice impresso, angulis anticis obtusis. vix prominulis, lobo postico spinis quattuor nigris breviusculis armato. Abdomen lineare, integrum. ALCMENA STÅL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 195. 1. A. angusta STÅL. 3 Alcmena angusta STÅL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 195. 1. Patria: Ceylon. 2. A. spinifex THUNB. Cimex spinifee THUNB. Nov. ins. spec. II. p. 33. Tab. 2. fig. 48. (1783). Patria ignota. EVAGORAS Burn. Burwm. Handb. II. 1. p. 226. (1835); SrÄr. Hem. afr. II. p. 51. (1865). N Darbanus A. et S. Hist. des H&m. p. 341. (1843); STÄL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 194. 1. EZ. Stolli BURM. Evagoras Stolli Burm. Handb. II. 1. p. 226. 1. (1835). Darbanus Stolli STÅL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 195. 3. Patria: Java. 2. co if C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 273 E. plagiata Burn. Zelus plagiatus BurM. Nov. act. Acad. nat. cur. XVI. Suppl. prim. p. 303. 33. (1834). Darbanus nigrolineatus A. et S. Hist. des Hem. p. 371. 1. (1843). Patria: Manilla. E. fuscispina STÅL. AN Darbanus fuscispinus Star. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. Sal 2% Patria: Ceylon. E. doryca BoIisp. Zelus dorycus BoIsp. Voy. de l’Astr. II. p. 645. Pl. 11. fig. 21. (1835). Patria: Nova Guinea, Waigiu. E. Asseda STÅL. ° Evagoras Asseda STåL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 27. 1. (1863). Patria: Ceram. E. atripes STÅL. Evagoras atripes STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 28. 2. (1863). Patria: Insula Batschian. E. dolosa STÄL. Evagoras dolosa STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 28. 3. (1863). Patria: Insula Ke. E. sordidata STÅL. — Fusco-testacea, remote, pectore acervatim densius, griseo-sericea; antennis rostro tibiisque pallidioribus; margine costali hemelytrorum margineque abdominis testaceo- flavescentibus. X. Long. 12. Lat. 2 mill. Patria: Borneo, Sarawak. Articulus primus autennarum capite, thorace scutelloque ad unum nonnihil longior. Thorax angulis antiecis in tuberculum acutiusculum prominulis, spinis angulorum lateralium lobi postici nisricantibus, extrorsum et nonnihil sursum vergentibus. E.(?) bispinosus FABR. Zelus bispinosus FABR. Syst. Rhyng. p. 287. 21. (1803). Patria: Nova Cambria. VESULUS SrtåL. Hem. afr. III. p. 51. (1865). V. atripes STÅL. - Vesulus atripes STÅL. Berl. Ent. Zeitschr. X. p. 165. 1. (1866). Patria: Insula Aru. 274 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. TUNES SrAı. Hem. afr. III. 52. (1865). 1. T. saucius STÄL. Tunes saucius STÅL. Berl. Ent. Zeitschr. X. p. 165. 1. (1866). Patria: Insule Fidschi. OCYDNOCORIS STÅL. Cutocoris Står. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 374; Hem. afı. III. p. 53. (1865). 1. C. gilvus BURM. Myocoris gilvus Burm. Trans. Ent. Soc. II. 2. p. 104. 1. (1838). Patria: Sumatra, Java, Ceylon. 2. C. crocatus STÅL. — Üroceus, nitidus; antennis, articulo ultimo rostri, fascia intraoculari capitis, apice femorum, basi tibiarum anteriorum, tibiis posticis tarsisque nigris; membrana fusco- violacea. %. Long. 15, Lat. 4 mill. &. Articulo tertio antennarum incrassato. Patria: India orientalis. (Mus. Holm.) Articulus primus antennarum thoraci longitudine subaequalis. Thorax levis, lobo antico vix sculpturato, angulis anticis acute prominentibus, lobo postico angulis lateralibus leviter prominulis, apice rotundatis, angulis posticis distincte lobatis. 3. 0. melanopus STÅL. Outocoris melanopus STÅL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 374. 2. Patria Java. 4. ©. tagalicus STÅL. — Lite corallinus, nitidus; antennis, articulo apicali rostri, fascia intraoculari capitis, margine antico lobi antici, maculis duabus parvis anticis lobi postici thoracis, pectore, fasciis ventris interruptis, margines laterales haud attingentibus, tro- chanteribus, femoribus, tibiis tarsisque nigris; membrana fusco- violacea. 9. Long. 15, Lat. 4 mill. 2. Artieulo tertio antennarum gracillimo. Patria: Manilla. Articulus primus antennarum thoraci scutelloque ad unum longitudine subaequalis.. Thorax valde constrietus, laevis, lobo antico haud sculpturato, angulis antieis distincte prominulis, angulis lateralibus lobi postici paullo prominulis, apice rotun- datis, angulis postieis vix prominulis. 5. OC. russatus STÅL. — Dilute sordide einnabarinus, minus nitidus; oculis, capite subtus, pectore, ventre, maculis duabus plus minus distinetis superioribus femorum apiceque imo tarsorum nieris; maculis pectoris ad coxas, limbo postico laterali prostethii nec C. STÄL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 275 non limbo fasciisque ventris cinnabarinis; membrana infuscata. 9. Long. 15, Lat. 4 mill. 9. Articulo antennarum tertio gracillimo. Patria: Japonia. (Mus. Holm.) PHEMIUS SrAr. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 200. 1. P. tuberculiger STÅL. ri Phemius tuberculiger STÅL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 200. 1. Patria: Manilla. 2. P. tibialis WESTW. Reduvius tibialis Westw. Proc. Zool. Soc. V. p. 130. (1837). Patria: Manilla. 3. P. consobrinus STÅL. Phemius consobrinus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 33. 1. (1865). Patria: Manilla. ARCESIUS STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 35. (1863). 1. A. severus STÅL. Arcesius severus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 36. 1. (1863). Patria: Insula Batschian. 2. A. Lurco STÅL. Arcesius lurco STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 36. 2. (1863). Patria: Insula Waigiu. 3. 4A. sanguinarius STÅL. — Rufo-testaceus, breviter remoteque fusco-pilosus; scutello posterius nigricante;, membrana sordide hyalina. 9. Long. 24, Lat. 6 mill. Patria: Nova Guinea. (Coll. STÅL.) Caput parte postoculari parte anteoculari vix dimidio longiore. Antenna articulo primo capite paullo longiore. Rostrum artieulo primo pone oculos vix extendendo, articulo secundo articulo primo dimidio longiore. Thorax lsevis, lobo antico sat convexo, pone medium longitrorsum impresso, lobo postico posterius bi- tuberculato, angulis lateralibus obtusis, leviter prominulis, angulis posticis haud productis. Hemelytra apicem abdominis nonnihil superantia. SYCANUS A. et S. A. et S. Hist. des Hem. p. 360. (1843); Dourn. Ent. Zeit. XX. p. 96. (1859); Står. Hem. air III. p. 51 et 72. (1865). 1. 8. bifidus FABR. Reduvius bifidus FABR. Ent. syst. IV. p. 204. 40. (1794). 276 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Zelus bifidus FABR. Syst. Rhyng. p. 285. 14. (1803). Cimex bifidus Don. Ins. of China. Ed. Westw. p. 50. Pl. 21. fig. 5. (sec. DoHRn.) Sycanus bifidus Dourn. Ent. Zeit. XX. p. 97. 3. (1859). STOLL. Pun. fig. 275. Patria: Java, China. 2. 5. croceo-vittatus DOHRN. Sycanus croceo-vittatus DOHRN. Ent. Zeit. XX. p. 97. 4. (1859). Patria: China. 3. S. reclinatus DoHRN. Sycanus reclinatus DoHRN. Ent. Zeit. XXI. p. 98. 5. (1859). Patria: Ceylon. 4. S. collaris FABR. Reduvius collaris FABR. Ent. syst. IV. p. 202. 31. (1794). Zelus collaris FABR. Syst. Rhyng. p. 285. 13. (1803). keduvius longicolis Le P. et SERV. Enc. meth. X. p. 278. 25. (1825). Arilus collaris Burm. Handb. II. 1. p. 229. 5. (1835); H. Sc. Wanz. Ins. VIII. p. 37. fig. 813. (1848). Sycanus collaris A. et S. Hist. des Hém. p. 360. 1. (1843); Dourn. Ent. Zeit. XX. p. 98. 6. (1859). STOLL. Pun. fig. 295. Patria: Ceylon, Bengalia, Malacca. 5. S. annulicornis DOoHRN. Sycanus annulicornis Dourn. Ent. Zeit. XX. p. 98. 7. (1859). Patria: Java. 6. S. villicus STÅL. Sycanus villicus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 34. 3. (1863). Patria: Cambodja, Birma. 7. S. blennus STÅL. Sycanus blennus STÄL. Ann. ent. Don 4. III. p. 35. 4. (1863). Patria: Celebes. 8. S. macracanthus STÅL. — Niger, pilosulus; thorace, scutello, he- melytris pectoreque griseo-sericeis; rostro, articulo primo anten- narum, apice excepto, nec non annulo articuli secundi flavo- piceis; rostro basin versus piceo; corio pone medium croceo; membrana leviter infuscata; tibiis piceis. X. Long. 14, Lat. 33 mill. Patria: Borneo, Sarawak. Caput gracile, longum, thorace scutelloque ad unum nonnihil longius. Thorax lobo antico leviter convexo, lobo postico ru- guloso. Scutellum spina longissima, (simplici?), erecta armatum. Abdomen maxime dilatatum, parte dilatata media thorace paullo latiore, angulis apicalibus segmenti secundi in denticulum mi- nutum prominulis, angulis apicalibus segmenti tertii obtuse di- 10. 11. 13. 14. 15. 16. 17. 18. C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. ZT stinete prominentibus, angulis segmentorum reliquorum haud prominulis. S. dichotomus STÅL. — Niger; thorace pedibusque in piceum vergentibus; antennis rostroque flavo-piceis, illarum articulis primo et secundo apice nigris; corio pone medium croceo, membrana leviter infuscata. 9. Long. 19, Lat. 5 mill. Patria: Borneo. Praecedente similis, spina scutelli breviore, apice dichotoma, abdomine multo minus ampliato differt. Caput thorace scutel- loque ad unum paullo longius. Thorax lobo antico leviter con- vexo, lobo postico distincte ruguloso-punctato. Spina seutelli erecta, parte anteoculari capitis longitudine vix aequalis. Abdo- men modice dilatatum, angulis apicalibus segmentorum secundi, tertii, quarti et quinti obtusiuscule prominulis. S. Falleni STÅL. Sycanus Falleni STAL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 34. 2. (1863). Patria: Cambod)ja. IS. atro-coeruleus SIGN. Sycanus atrocoeruleus SIGN. Ann. ent. Ser. 4. II. p. 126. 5. (1862). Patria: Cochinchina. IS. Fulvicornis DoHRn. Sycanus fulvicornis DoHRN. Ent. Zeit. XX. p. 99. 8. (1859). Patria: Manilla. S. ater WOLFF. Reduvius ater WouLrr. Ic. cim. III. p. 120. 114. Tab. 12. fig. 114. (1802). Patria: India orientalis. S. versicolor DOHRN. Sycanus versicolor DoHRN. Ent. Zeit. XX. p. 96. 2. (1859). Patria: Bengalia. S. Stäli DOHRN. Sycanus Stäli DoHRn. Ent. Zeit. XX. p. 96. 1. (1859). Patria: Manilla. S. marginiventris DOHRN. Sycanus marginiventris DOHRN. Ent. Zeit. XX. p. 99. 10. (1859). Patria: Manilla. S. fuscirostris DOHRN. Sycanus fuscirostris Dourn. Ent. Zeit. XX. p. 99. 9. (1859). Patria: China. S. cardinalis STÅL. Sycanıs cardinalis STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 34. 1. (1863). Patria: Manilla. 278 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 19. S. harpactoides SIGN. Sycanus harpactoides SIGN. Ann. ent. Ser. 3. VIII. p. 964. 176. (1861). Sycanus Harpactoides Står. Hem. afı. III. p. 72. 1. (1865). Patria: Madagascar. 20. S. indagator STÅL. Sycanus indagator STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 35. 5. (1863). ; Patria: India orientalis. 21. S(2) tricolor MAYR. Sycanus tricolor Mayr. Verh. zool. bot. Ges. Wien. 1865. p- 436. Patria: Java. An ad Yolinum referendus? COSMOSPHODRUS STÅL. Caput gracile, thorace longius, parte anteoculari parte posto- eulari multo longiore. Rostrum gracile, articulo primo articulo se- cundo breviore, pone oculos paullo extenso. Thorax inermis, lobo antico sat convexo vel disco tubereulato-elevato. Scutellum disco tu- berculatum vel spinosum. Abdomen maxime ampliatum, angulis api- calibus segmenti secundi haud prominulis, inermibus. Pedes graciles, longiuseuli. 1. C. generosus STÅL. Sycanus generosus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. IV. p. 58. 1. (1864). Patria: Manilla. 2. 0. pyrrholomus STÅL. Sycanus pyrrholomus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. IV. p. 58. 2. (1864). Patria: Manilla. HOMALOSPHODRUS STÅL. Parsialus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 33. (1863). 1. H. depressus STÅL. Parsialus depressus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 34. 1. (1863). Patria: India orientalis. 2. H. brachialis STÅL. Parsialus depressus STAL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 34. 2. (1863). Patria: Manilla. - C. STÄL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 279 EULYES A. et S. A. et S. Hist. des Hem. p. 359. (1843); Donurn. Ent. Zeit. XX. p. 93. (1859); Står. Hem. afr. III. p. 52. (1865). 1. E. amoena GUER. Reduvius amoenus GukR. Ic. regn. an. Ins. p. 350. Pl. 56. fig. 17. (1838). Arilus amoenus H. ScH. Wanz. Ins. VI. p. 91. fig. 662. (1842). Eulyes amoena A. et S. Hist. des Hem. p. 359. 1. Pl. 6. fig. 10. (1843); Dourn. Ent. Zeit. XX. p. 93. 1. (1859). Patria: Java. 2. E. preciosa DoHRn. Eulyes preciosa Dourn. Ent. Zeit. XX. p. 94. 2. (1859). Patria: Java, Borneo. E. illustris STAL. Eulyes illustris STåL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 32. 1. (1863). Patria: Manilla. 4. E. melanoptera DoHRn. Eulyes melanoptera Dourn. Ent. Zeit. XX. p. 94. 3. (1859). Patria: Manilla. (SU Ö AGRIOSPHODRUS SrAr. Caput valde elongatum, partibus postoculari et anteoculari longi- tudine subaqualibus. Rostrum articulo secundo omnium longissimo, articulo primo parte anteoculari capitis vix longiore. Antenne arti- eulo primo capiti longitudine subaequali. Hemelytra apicem abdo- minis paullo superantia. Abdomen valde dilatatum, parte dilatata segmentorum umbonata, parte dilatata segmenti ultimi retrorsum haud vel leviter producta. Pedes graciles, mediocres, femoribus antieis vix incrassatis, tibiis anticis femoribus trochanteribusque longitudine sub- aequalibus. Fulyi affıne genus. 1. A. Dohrni SIGN. Eulyes Dohrni SIGN. Ann. ent. Ser. 4. II. p. 126. 6. (1862); STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 32. 2. (1863). Patria: India orientalis, Cochinchina, Shanghai. YOEINUS A. et 8. A. et S. Hist. des Hém. p. 358. (1843); Dourn. Ent. Zeit. XX. p. 94. (1859); Står. Hem. afr. III. p. 52. (1865). 1. Y. suflatus A. et S. Yolinus suflatus A. et S. Hist. des Hem. p. 358. 1. Pl. 6. fig. 9. (1843); Dourn. Ent. Zeit. XX. p. 95. 1. (1859). ; Patria Java. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 23. N:o 9. 280 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 2. Y. Glagovie DoHRrn. Yolinus Glagovie Dourn. Ent. Zeit. XX. p. 95. 2. (1859). Patria: Oelebes. 3. Y. fuliginosus StÄL. — Niger; disco maximo ventris, ad stig- mata extenso, testaceo; thorace, scutello pectoreque silaceo-sericeis. 9. Long. 22, Lat. thor 5 mill. Patria: Malacca. (Mus. Holm.) Y. suflato statura similis. Caput thoraci seutellogue ad unum longitudine zequale, parte postoculari parte anteoculari fere duplo longiore. Antenne exempli deseripti mutile. Thorax lobo an- tico basi impresso. Hemelytra apicem abdominis attingentia. Abdomen maxime dilatatum, segmentis primo, secundo et tertio extus leviter, quarto, quinto et sexto maxime rotundato-dilatatis, segmento sexto quam segmentis quarto et quinto vix minus di- latato. Pedes graciles. 4. Y. ampliventris STÄL. Yolinus ampliveniris STÅL. Ann. ent. Ser. 4. Ill. p. 32. 1. (1863). Patria: Oelebes. 5. Y. Baro STÅL. Yolinus Baro SrAr. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 32. 2. (1863). Patria: Cambod)ja. AGRIOLESTES Srär. Caput valde elongatum, parte postoculari parte anteoculari vix longiore. Rostrum articulo secundo omnium longissimo, articulo primo parte anteoculari capitis vix longiore. Antenne artieulo primo capitis longitudine. Thorax leviter constrietus, inermis. Seutellum transversum, postice rotundatum. Hemelytra apicem abdominis vix superantia. Abdomen dilatatum, parte dilatata segmentorum extus rotundata, umbonata, parte dilatata segmenti ultimi ultra apicem abdominis paullo prominente. Pedes breviuseuli, crassiusculi; femori- bus antieis nonnihil inerassasis, tibiis apicem versus leviter gracile- scentibus. 1. A. ineptus STÅL. Yolinus ineptus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 33. 1. (1863). Patria: Cambodja, Siam. VELINUS STÅL. Hem. afr. III. p. 52. (1865). 1. V. lobatus STÅL. Redwius lobatus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 36. 1. (1863). Patria: Cambodja. C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 281 2. V. malayus STÅL. Reduvius malayus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 37. 8. (1863). Patria: Malacca. 3. V. nigrigenu A. et S. Evagoras nigrigenu A. et S. Hist. des Hem. p. 369. 2. (1843). Reduvius nigrigenu STAL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 204. 15. Patria: Java, Sumatra, Borneo, Linga. 4. V. satellitius STÅL. — Elongatus, flavescens, nitidus, parce pilo- sulus; antennis, capite, articulo primo rostri, parte apicali corii, maculis tribus vel quattuor marginalibus abdominis, macula transversa laterali ventris, ano, apice femorum nec non basi tibiarum nigris vel caeruleo-nigris; membrana fusco-violacea; ca- pite subtus, basi colli, annulis duobus apiceque articuli primi antennarum flavescentibus. 2. Long. 20, Lat. 5 mill. Patria: Malacca. V. nigrigenu maxime affinis. Caput thoraci longitudine zequale. Antenne articulo primo capiti, thoraci scutellogue ad unum longitudine zequali, reliquis artieulis mutilis in exemplo descripto. Artieulus secundus rostri articulo primo circiter dimidio longior. Thorax angulis anticis obtuse tubereulatis, lobo antico longi- trorsum fortiter impresso, angulis posticis lobi postici haud pro- ductis. Seutellum triangulare.e Hemelytra apicem abdominis multo superantia. Abdomen segmentis quarto et quinto obtuse lobatis, segmento. tertio apicem versus leviter ampliato. Pedes longi, femoribus levissime nodulosis. 5. V. picticeps STÅL. Reduvius picticeps SrAu. Öfr. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 204. 16. Patria: Java, Borneo, Linga. VESBIUS STÅL. Hem. afı. III. p. 50. (1865). 1. V. purpureus 'Tmun®. Cimex purpureus 'Tmuns. Nov. ins. spec. III. p. 57. fig. 67. (1784). Redwius purpureus THUNB. Hem. rostr. cap. III. p. 4. (1822); Harpactor milthinus H. ScH. Wanz. Ins. VIII. p. 82. fig. 850. (1848). Patria: Java. PANTHOUS STAL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 42. (1863); Hem. afr. III. p. 50. (1865). 1. P. excellens STÅL. Panthous excellens STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 42. 1. (1863). Patria: India orientalis. 282 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR. 2. P. Dedalus STÅL. Panthous Dedalus Står. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 42. 2. (1863). Patria: Malacca. 3. P. Icarus STÅL. Panthous Icarus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 42. 3. (1863). Patria: Malacca. 4. P. ochromelas STÅL. Panthous ochromelas STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 43. 4. (1863). Patria: Nova Guinea. AGYRIUS STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 40. (1863); Hem. afr. III. p. 52. (1865). 1. A. podagricus STÅL. Agyrius podagricus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 40.1. (1863). Patria: Borneo. HAGIA STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 40. (1863). 1. H. punctoria STAL. Hagia punctoria StÄL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 40. 1. (1863). Patria: Borneo. 2. H. laticlavia SLÄL. Hagia laticlavia STåL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 40. 2. (1863). Patria: Manilla. 3. H. discophora STAL. Hagia discophora STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 41. 3. (1863). Patria: Insula Mysol. SPHODRONYTTUS SrTåL. Corpus oblongum. Caput inerme, thorace paullo brevius, elon- gatum, parte postoculari parte anteoculari duplo longiore.. Antenna articulo primo capite paullo longiore. Rostrum artieulo primo longo, paullo pone oculos extenso, artieulo secundo vel articulis duobus api- calibus longitudine zequali. Thorax ante medium constricto, lobo antico posterius bitubereulato, lobo postico inermi, angulis lateralibus rotundatis. Scutellum triangulare. Hemelytra apicem abdominis paullo superantia. Abdomen leviter ampliatum. Pedes mediocres. 1. S. erythropterus BURM. Zelus erythropterus BURM. Nov. act. Acad. nat. cur. XVI. Suppl. prim. p. 302. 32. (1834). | Redwius erythropterus Stau. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 20. p- Do IS Du I C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 283 Phemius rubripennis MAxr. Verh. Zool. Bot. Ges. Wien. 1865. 437. Patria: Manilla. frater STAL. Reduvius frater STAL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 201. 2. Patria: Manilla. . convivus STÅL. Reduvius convivus Stäu. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 201. 3. Patria: Manilla. . . semirufus STÅL. Reduvius semirufus Står. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p- 201. 4. Patria: Manilla. erythromelas StAtL. — Niger; lobo antico thoracis, scutello, hemelytris limboque abdominis sanguineis; membrana infuscata; disco inferiore capitis flavescente; lobo postico thoracis tuberculis duobus distinctissimis obtusis instructo. 2. Long. 14, Lat. 4 mill. 15 ur Patria: Manilla. (Coll. STÅL.) Precedentibus maxime affinis. RHINOCORIS Hann; STÅL. Rhinocoris Hann. Wanz. Ins. II. p. 20. (1834). marginatus FABR. Redwvius marginatus Fagr. Ent. syst. Suppl. p. 196. 12. (1794); Syst. Rhyng. p. 270. 18. (1803). Patria: India orientalıs. REDUVIUS‘) FABR., STÅL. FaAgr. Ent. syst. IV. p. 193. (1794). Syst. Rhyng. p. 266. (1803); Står. Hem. afr. III. p. 75. (1865). Ila Re Harpactor Auctor. Fuseipes FABR. Reduvius fuscipes FaBr. Ent. syst. IV. p. 204. 39. (1794); Syst. Rhyng. p. 278. 60. (1803). ”) Genera Reduviidum mundi antiqui, Reduvio maxime affınia, hoc schemate facile distinguuntur. 1 (28). 2.8). 3(4). 4 (3). Scutello apice nec nisi obsoletissime foliaceo, ibidem nec reflexo nec concaVo. Scutello disco valde elevato. Capite thoraceque longitudine aequalibus; lobo postico thoracis medio haud impresso; tibiis linearibus. — Graptolestes STÅL. Capite thorace paullo breviore; articulo primo rostri articulo secundo nonnihil breviore; thorace lobo postico ante medium et lobo antico con- junetim longitrorsum impressis, hoc posterius ad impressionem nonnihil 284 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Reduvius sanguinolentus WOLFF. Ic. cim. IV. p. 166. 160. Tab. 16. fig. 160. (1804). Reduvius corallinus LE P. et SErv. Enc. meth. X.p. 279. 26.(1825). Patria: India orientalis. convexo-elevato, illius marginibus posterioribus nec elevatis nec reflexis, margine postico recto; abdomine nonnihil dilatato; pedibus sat longis, crassiusculis, tibiis, preesertim feminarum, ante medium incrassatis. — Graptoclopius STÅL. 5(2). Scutello disco haud vel vix elevato. 6(7). Lobo postico thoracis anterius longitrorsum nonnihil elevato. — Biasticus STÅL. 7 (6). Lobo postico thoracis longitrorsum haud elevato. 8 (9). Lobo antico thoracis parvo, lobo postico illo triplo longiore, abdomine valde dilatato. — Poeciloclopius STAL. 9(8). Lobis antico et postico thoraeis aeque longis vel hoc illo numquam plus quam duplo longiore. 10 (11). Membrana fere dimidia apicem abdominis superante. — Graptosphodrus STÅL. 11 (10). Membrana apicem abdominis haud vel paullo superante. 12 (13). Parte postoculari capitis parte anteoculari breviore. — Rhinocoris HAHN, STÅL. 13 (12). Partibus anteoculari et postoculari capitis aeque longis vel hac illa longiore. 14 (15). Tibiis antieis femoribus cum trochanteribus paullo longioribus; lobis tho- racis conjunctim longitrorsum impressis, impressione continua. — Hagia STÅL. 15 (14). Tibiis antieis femoribus vel femoribus et trochanterihus ad unum longi- tudine zequalibus. 16 (17). Lobis thoracis longitrorsum conjunctim impressis, impressionibus loborum continuis. — Sphedanolestes STÅL. 17 (16). Lobo postico thoracis haud vel obsoletissime impresso, impressionibus lo- borum numquam continuis. 13 (19). Capite loboque postico thoraeis aeque longis, illo oblongo, a latere viso erasso, parte anteoculari parte postoculari nonnihil breviore, parte ocellos ferente parte intraoculari haud altiore; articulo primo rostri articulo se- cundo breviore; scutello triangulari; hemelytris apicem abdominis nonnihil superantibus; pedibus medioeribus, haud nodosis, femoribas antieis nonnihil incrassatis. — Dinocleptes StåL. (Typus generis: Reduvius inops STAL.) 19 (18). Capite thoraci longitudine subaequali vel eodem longiore. 20 (25). Lobo postico thoracis lobo antico longiore. 21 (22). Articulo primo rostri longo, pone oculos paullo extenso. — Sphodro- nyttus STÅL. 22 (21). Artieulo primo rostri pone oculos haud extenso. 23 (24). Parte capitis ocellos ferente altissime elevata. — Catasphactes STÅL. 24 (23). Parte capitis ocellos ferente vix vel leviter elevata. — Reduwius FABR. 25 (20). Lobis thoraeis seque longis; parte capitis ocellos ferente parte intraoeulari capitis haud altiore; pedibus brevibus, femoribus antieis incrassatis. 26 (27). Corpore angusto, subelongato; thorace longiore quam latiore, levissime constrieto, antrorsum Jeviter angustate. — Hamatochares STÅL. 27 (26). Corpore latiusculo, suboblongo; partibus anteoculari et postoculari capitis aeque longis; articulis primo et secundo rostri longitudine subaequalibus; lobo thoraeis postico lato, lobo antieo fere duplo latiore; hemelytris apicem 2 Se 2 28 (1). C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 285 R. costalis STÅL. — Niger, griseo-sericeus et pilosulus; capite subtus, lobo antico limboque lato posteriore lobi postiei thoracis, apice scutelli, margine costali hemelytrorum fusco-aenescentium, maculis pectoris ad coxas, abdomine, coxis trochanteribusque ad partem corallinis; parte inferiore laterali, maculis duabus super- ioribus ad oculos positis maculaque parva capitis inter ocellos, fasclis angustis ventris, margines haud attingentibus, extus dila- tatis, eburneis, his fasciis fascia angusta, extus latiore, nigra, postice terminatis; capite subtus pone oculos lineola nigra; femo- ribus subtus flavescente-variegatis. ©. Long. 14, Lat. 34 mill. Patria: Bengalia. (Mus. Holm.) RB. fuscipedi et aulico maxime affinis, pietura articuloque primo antennarum capite vix longiore ab uno alterove divergens. 3. R. aulicus STÅL. — Croceus, (vivus sanguineus?) remote griseo- puberulus; maculis magnis duabus superioribus capitis, una ante, altera pone medium posita, antennis, articulis duobus apicalibus rostri, impressione transversa thoracis, macula basali seutelli, maculis nonnullis parvis lateralibus pectoris, lineolis transversis lateralibus ventris, parte apicali femorum, basi apiceque tibiarum tarsisque nigris; clavo, corio intus membranaque nigro-violaceis; ventre ante Ines nigras maculis albidis ornato. >. Long. 14, Lat. 33 mill. Patria: Malacca. (Mus. Holm.) Pars anteocularis capitis parte postoculari nonnihil brevior. Articulus primus rostri articulo secundo multo brevior, parte anteoculari capitis paullo longior. Antenn& articulo primo ca- piti et dimidio thoraci longitudine subsquali. Thorax lobo antico posterius obsolete obtusissimeque bituberculato, lobo postico an- gulis postieis paullo prominulis. Scutellum apice leviter foliaceum. Hemelytra apicem abdominis subsuperantia. Pedes longiusculi, haud nodosi. R. marginellus FABR. Redwius marginellus FABR. Syst. Rhyng. p. 271. 25. (1803); Står. Öfv. Vet.-Ak. Förb. 1859. p. 202. 5. Patria: Sumatra, Java. abdominis attingentibus; pedibus brevibus, erassiuseulis, femoribus anterio- ribus incrassatis. — Agrioclopius Svår. (Typus generis: Reduvius albo- notatus STÅL.) Seutello apice sat dilatato vel foliaceo, ibidem reflexo vel concavo; artieulo primo rostri articulo secundo paullo breviore; capite elongato; corpore longiuseulo. 29 (30). Scutello apice sat dilatato, reflexo; hemelytris apiceem abdominis nonnihil superantibus; femoribus haud nodosis; tibiis antieis femoribus cum tro- chanteribus paullo longioribus. — Cosmolestes STÅL. (Reduvius pictus KLUG et ethiopicus STÅL ad hoc genus pertinent.) 30 (29). Seutello apice leviter foliaceo et concavo; hemelytris longissimis, apieem abdominis longe superantibus; femoribus leviter nodulosis, anticis haud incrassatis. — Callilestes Stau. (Typus generis: Evagoras Perrisi SIGN.). ) _ 5. 6. 10. 11. 13. 386 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. R. vicinus STÅL. N Reduvius vicinus STAL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 202. 6. Patria: Celebes, Bintam. R. mendicus STÅL. — Niger, remote griseo-sericeus; capite, lobo antico limboque laterali et postico lobi postici thoracis, apice marginibusque lateralibus scutelli, limbo abdominis, coxis tro- chanteribusque sordide cinnabarinis; macula magna superiore ca- pitis pone oculos nigra; membrana nigro-violacea. 9. Long, 12, Lat. 34 mill. Patria: Malacca. (Mus. Holm.) R. marginello affinis. Caput thorace longitudine aequale, par- tibus postoculari et anteoculari longitudine subaequalibus. An- tenne articulo primo capite nonnihil longiore. Rostrum artieulo primo secundo breviore. Thorax lobo antico posterius distincte bituberculato, lobo postico angulis posticis breviter lobatis. He- melytra apicem abdominis vix superantia. Pedes mediocres, femoribus anticis leviter incrassatis. R.(?) nigricollis DALL. — Niger; capite subtus in medio loboque postico thoraeis flavis, hujus lobo antico obtuse bituberculato; abdomine rufo. Long. 15 mill. (sec. DALr.) Arilus nigricolis DaALL. Trans. Ent. Soc. New Ser. I. p. 8. Pl. 2. fig. 5. (1850). Patria: Butan. R.(?) pulchriventris STÅL. Redwius pulchiventris STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 37. 2. (1863). Patria: India orientalis borealıs. R.(?) nigro-ruber Dourn. Reduvius (Harpactor) nigro-ruber Donrn. Ent. Zeit. XXI. p. 406. 79. (1860). Patria: Ceylon. R.(?) sordipennis DOHRN. Reduvius (Harpactor) sordidipennis Dourx. Ent. Zeit. XXI. p. 406. 80. (1860). Patria: Ceylon. R.(?) leucospilus STÅL. Redwvius leucospilus Står. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 203. 13. Patria: Sibiria. R.(2) suberispus STÅL. Reduvius suberispus STÅL. Ent. Zeit. XXI. p. 146. 1. (1861). Patria: China, Hongkong. R.(2) formosus STÅL. Reduvius formosus StåLn. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 363. 1. Patria: Australia. C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 287 14. R.(2) gratiosus STÅL. kö Reduvius grätiosus STÅL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 363. 2. Patria: Australia. 15. 2R.(?) aspericollis STÅL. 2 Redwvius aspericollis STåL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 363. 3. Patria: Australia: 16. ZR.(2) varius FABR. Redwius varius FABR. Ent. syst. IV. p. 202. 32. (1794); Syst. Rhyng. p. 277. 50. (1803). Patria: Nova Hollandia. 17. B.(2) attelaboides FABR. Reduvius attelaboides FABR. Ent. syst. IV. p. 199. 23. (1794). Zelus attelaboides FABR. Syst. Rhyng. p. 284. 12. (1803). Patria: Nova Hollandia. 18. R.(?) armatus MONTR. Reduvius armatus MONTE. Ann. science. phys. et nat. Ser. 2. VI. 1. p. 108. (1855). Patria: Woodlark. 19. R.(?) megagaster MOoNTR. Reduvius megagaster MONTR. Ann. science. phys. et nat. Ser. Milk i KOST (KD Patria: Woodlark. 20. B.(2) acanthophorus STÅL. Reduvius acanthifer MONTR. Ann. scienc. phys. et nat. Ser. NIST p. 109) (1855). Patria: Woodlark. 21. R.(?) leucomelas MONTR. Redwvius leucomelas MoNTR. Ann. scienc. phys. et nat. Ser. Yorke 108% (1855). Patria: Woodlark. 22. R.(2) polyacantlıus MONTR. Redwius polyacanthus MONTER Ann. scienc. phys. et nat. Ser. VII. 1. p. 109. (1855). Patria: Woodlark. do DS) 0) d CATASPHACTES STÅL. Corpus oblongum vel oblongo-ovatum. Caput thoraci longitudine subzequale, oblongum, partibus anteoculari et postoculari aeque longis, parte ocellos ferente maxime elevata. Rostrum artieulis primo et secundo longitudine subzequalibus. Antenne articulo primo capite paullo longiore. Thorax lobo antico longitrorsum impresso, utrimque convexo, lobo postico lobo antico duplo longiore. Scutellum triangulare, aequilaterum, apice acutiusculum, subfoliaceum. Hemelytra apicem ab- 288 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. dominis paullo superantia. Abdomen hemelytris paullo latius. Pedes mediocres, femoribus haud nodosis, anticis paullo incrassatis. 1. C. Coprias STÅL. Reduvius Coprias STÄL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 39. 9. (1863). Patria: Australia, Sidney. 2. C. pyrrhopterus STÅL. — Niger, opacus, remote pilosulus; mar- ginibus lateralibus apiceque scutelli, clavo, corio abdomineque rufo- testaceis; maculis quattuor magnis transversis, interdum in plagam magnam confluentibus, macula transversa postica segmenti api- calis ventris anoque nigris. Y.Q. Long. 8, Lat. 2 mill. Var. 5. Marginibus posterioribus thoracis, trochanteribus annuloque medio femorum posticorum rufo-testaceis. Patria: Australia, Melbourne. (Mus. Holm.) SPHEDANOLESTES STÅL. Corpus oblongum. Caput thorace fere longius, partibus anteo- culari et postoculari longitudine subaequalibus vel hac illa longiore, parte ocellos ferente nonnihil elevata. Rostrum articulo primo parte anteoculari capitis longiore, pone oculos tamen haud extenso. Antenn& articulo primo capite longiore. Thorax lobis antico et postico con- Junetim longitrorsum impressis, impressione continua, lobo postico lobo antico nonnihil vel duplo longiore. Hemelytra apicem abdominis haud vel paullo superantia. Abdomen hemelytris nonnihil latius. Pedes mediocres, femoribus prope apicem obsolete subnodosis, anticis haud vel leviter incrassatis. 1. S. impressicollis STÅL. Reduvius impressicollis STÅL. Ent. Zeit. XXII. p. 147. 2. (1861). Patria: China, Hongkong. 2. S. pulchellus Kuuc. Rediwius pulchellus Kuus. Symb. phys. II. Tab. 19. fig. 11. (1830). 4 Harpactor Hedenborgi StåL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p- 189. 2. Patria: Syria, Rhodus. 3. ÅS. zanthogaster STÅL. Reduwvius zanthogaster STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 37. 4. (1863). Patria: Malacca. GRAPTOSPHODRUS STÅL. Corpus oblongum. Caput thoraci longitudine subzequale, parte postoculari parte anteoeulari nonnihil longiore, parte ocellos ferente sat elevata. Rostrum articulis primo et secundo longitudine sub- C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 289 aequalibus, illo parti anteoculari capitis oculoque ad unum longitudine subaequali. Thorax ante medium sat constrietus, lobo antico par- viusculo, longitrorsum impresso, utrinque convexo, lobo postico lobo antico duplo longiore, marginibus lateralibus postieis subreflexis. Scu- tellum obtusum, transversum. Hemelytra apicem abdominis multo superantia. Abdomen hemelytris vix vel paullo latius. Pedes gra- ciles, mediocres, haud nodosi, femoribus anticis haud vel levissime incrassatis. 1. G. Gulo STÅL. Redwius gulo STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 37. 5. (1863). Patria: Insula Mysol. bo G. verecundus STÅL. Reduvius verecundus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. II. p. 38. 6. (1863). Patria: Insula Aru. 3. G. saucius STÅL. Redwius saucius STÅL. Ent. Zeit. XXII. p. 147. 3. (1861). Patria: Insula Aru. 4. @. gestuosus STÅL. Reduvius gestuosus STAL. Ent. Zeit. XXI. p. 147. 4. (1861). Patria: Insula Ke. 5. G. jucundus STÅL. — Croceus, nitidus, remote pilosulus; capite, basi colli et parte inferiore exceptis, rostro, antennis, femoribus, tibiis tarsisque nec non parte fere dimidia apicali abdominis nigris; angulo apicali corii fusco; membrana infuscata. 9. Long. 133, Lat. 33 mill. Patria: Nova Guinea. (Coll. STÅL.) Articulus primus antennarum capiti et dimidio thoraci ad unum longitudine zequalis. Rostrum articulis primo et secundo longitudine subaqualibus. Thorax lavis, lobo postico angulis posticis lobulatis. 6. G.(?) melanocephalus STÅL. Redwius? melanocephalus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 39. 10. (1863). Patria: Insula Aru. POECILOCLOPIUS SråL. Caput elongatum, gracile, thorace fere longius, parte postoculari parte anteoeulari paullo longiore, parte ocellos ferente nonnihil ele- vata. Rostrum oracile, articulo primo articulo secundo breviore, illo parti anteoculari capitis oculoque ad unum longitudine zequali. An- tenne articulo primo capite longiore. Thorax lobo antico parvo, longitrorsum impresso, lobo postico magno, lobo antico triplo lon- 290 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. giore et duplo latiore, prope margines laterales posticos impresso. Scutellum triangulare, apice paullo productum. Hemelytra apicem abdominis multo superantia. Abdomen valde dilatatum. Pedes gra- ciles, haud nodosi. 1. P. patagiatus STÅL. Redwvius patagiatus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 37. 3. Patria: Borneo. BIASTICUS SrAr. Corpus oblongum. Caput subelongatum, fere longitudine tho- racıs, parte postoculari parte anteoculari vix longiore, illa retrorsum gracilescente, parte ocellos ferente nonnihil elevata. Rostrum articulo primo articulo secundo breviore, parte anteoculari capitis nonnihil longiore. Antenna articulo primo thorace nonnihil longiore. Thorax lobo antico longitrorsum impresso, posterius leviter elevato, lobo po- stico lobo antico duplo longiore et latiore, anterius medio longi- trorsum elevato, intra margines laterales posticos impresso. Scutellum ‘obtusiusculum, haud productum. Hemelytra apicem abdominis non- nihil superantia. Abdomen hemelytris nonnihil latius. Pedes me- .diocres, graciliusculi, femoribus prope apicem levissime nodosis, anticis vix incrassatis. 1. B. impiger STÄL. Reduvius impiger STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 38. 7. (1863). Patria: Cambodja. GRAPTOLESTES STÅL. Corpus oblongum. Caput thoracis longitudine, parte postoculari parte anteoculari nonnihil longiore, illa retrorsum gracilescente, parte ocellos ferente nonnihil elevata. Rostrum articulo primo articulo se- cundo multo breviore, parte anteoculari capitis nonnihil longiore. Artieulus primus antennarum capite longior. Thorax lobo antico longitrorsum impresso, utrinque convexo, lobo postico lobo antico duplo longiore, intra marginis laterales posticos impresso. Scutellum transversum, apice rotundatum, disco valde elevatum. Hemelytra apicem abdominis paullo superantia. Abdomen hemelytris paullo latius. Pedes mediocres, graciles, femoribus obsoletissime nodulosis, antieis haud incrassatis. 1. G. civilis STÅL. — Pallide sordide flavescens, nitidus, pilis raris instructus; capite superne et lateribus pone oculos, lobo antico pronoti et disco maximo lobi postici thoracis, scutello, lateribus metastethii, maculis magnis marginalibus pone medium abdominis, ano, parte fere dimidia apicali femorum anteriorum, annulo par- teque tertia apicali femorum posticorum, tibiis tarsisque nigris; C. STÄL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 291 angulis lateralibus lobi postici thoracis, clavo membranaque in- fuscatis; corio livido, pellucido. 9. Long. 8, Lat. 24 mill. Partia: Cambodja. Artieulus primus antennarum capite thoraceque ad unum nonnihil brevior. Articulus secundus rostri articulo primo fere plus dimidio longior. Anguli postiei lobi postici thoracis rotun- dati, levissime prominentes. GRAPTOCLOPIUS STAL. 1. @. Helluo STÅL. Reduvius helluo SrAu. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 39. 11. (1863). Patria: Nova Guinea et insula Ke. HAVINTHUS STÅL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 363; Hem. afr. III. p. 54. (1865). 1. H. pentatoma H. ScH. Harpactor pentatoma H. Sch. Wanz. Ins. IX. p. 125. (1853). Patria: Australia. \ 2. H. longiceps STÅL. Havinthus longiceps Står. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 364. 2 Patria: Australia. NICRUS SråL. Ann. ent. Ser. 4. TIL p. 41. (1863). 1. N. eumorphus STÅL. Nierus eumorphus STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 41. 1. (1863). Patria: Australia, Moreton Bay. LOPHOCEPHALA Laer. Laer. Ess. p. 6 et 12. (1832); Branch. Hist. nat. ins. III. p- 109. (1840); A. et S. Hist. des Hém. p. 385. (1843); STÄL Hem. afr. III. p. 54. (1865). 1. Z. Guerini Lae. Lophocephala Guerini LAP. Ess. p. 12. (1832); Burm. Handb. II. 1. p. 244. 1. (1835); Branch. Hist. des Ins. III. p. 109. (1840); A. et S. Hist. des Hem. p. 386. 1. (1843). Patria: Bengalia. 2. DL. incerta A. et S. Lophocephala incerta A. et S. Hist. des Hem. p. 386. 2. (1843). Patria ignota. 292 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. TEGEA STÄL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 43. (1863); Hem. afr. III. p. 54. (1865). 1. T. atro-pieta STÄL. Tegea atro-picta STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 43.1. ae) Patria: Australia, Sidney. 2. T. pullata STÅL. Tegea pullata STÅL. Ann. ent. Ser. 4. III. p. 43. 2. (18635). Patria: Java. ZELUS FABR. 1. Z. marginatus MoNTR. Zelus marginatus MoNTR. Ann. science. phys. et nat. Ser. 2. VII. 1. p. 110. (1855). Patria: Woodlark. Conspectus generum Reduviidum Americe, tuberculo laterali antico mesostethii destitutorum. 1 (50). Thorace nec gibboso, nec supra scutellum retrorsum producto. 2 (7). Femoribus apice bispinosis, antieis nonnihil incrassatis; capite pone antennas spina armato; articulo primo rostri articulo se- cundo longiore; articulo primo antennarum capite thoraceque ad unum longiore; parte postoculari capitis parte anteoculari lon- giore; jugis haud productis. 3 (4). Parte postoculari capitis a supero et a latere visa retrorsum subsensim gracilescente, parte ocellos ferente paullo elevata. — Ricolla STÅL. 4 (3). Parte postoculari capitis a supero visa retrorsum sensim gra- cilescente, a latere visa retrorsum haud gracilescente, basi subtus subito coarctata, parte ocellos ferente haud vel vix elevata; cor- pore valde elongato; scutello acute triangulari. 5 (6). Thorace posterius quadrispinoso; abdominis segmentis omnibus vel nonnullis in angulis apicalibus spina armatis. — Doldina STÅL. 6 (5). Thorace posterius inermi. — Hygromystes STÅL. 7 (2). Femoribus apice inermibus. 8 (39). Articulis primo et secundo rostri longitudine zequalibus vel primo secundo longiore. 9 (385). Postscutello pone seutellum haud acute prominulo. 10 (33). Capite ovali vel oblongo vel elongato, subtus haud gibboso. 11 (14). Parte capitis ocellos ferente haud elevata; pedibus brevibus, femoribus posticis apicem abdominis haud attingentibus. 12 (13). Capite subeylindrico, parte postoculari parte anteocuları paullo longiore, retrorsum levissime gracilescente; antennis ab C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 293 oeulis remotis; articulo primo antennarum capite dimidio lon- siore; oculis mediocribus; abdomine paullo dilatato; femoribus anticis sat incrassatis; corpore elongato; hemelytris interdum abbreviatis. — Fitchia STÅL. 13 (12). Capitis parte postoculari parte anteoculari vix duplo longiore, retrorsum distinete sensim gracilescente; articulo primo anten- narum thoracis longitudine; articulo primo rostri articulis duobus apicalibus ad unum longitudine aaquali; thorace lobo antico parvo, lobo postico maximo, convexo, angulis lateralibus denticulo ar- matis; hemelytris apiceem abdominis nonnihil superantibus; abdo- mine nonnihil dilatato, subcompresso; femoribus antieis paullo incrassatis. — Pirnonota STÅL. 14 (11). Parte capitis ocellos ferente plus minus elevata. 4 15 (20). Jugis apice acute vel acutiuscule prominulis; femoribus an- ticis distinete incrassatis; hemelytris apicem abdominis attingen- tibus, vix superantibus; femoribus trochanteribusque antieis ad unum capiti thoracique simul sumtis longitudine subaequalibus. 16 (17). Parte postoculari capitis parte anteoculari eireiter duplo lon- siore; articulo primo rostri pone oculos paullo extenso; capite antice spinis duabus, thorace posterius spinis quattuor armatis; corpore gracili; femoribus posticis apicem abdominis haud attin- gentibus. — Phorobura STÅL. 17 (16). Parte postoculari capitis parte anteoculari paullo longiore; articulo primo rostri pone oculos haud extenso; corpore minus gracili. 18 (19). Angulis apicalibus segmenti penultimi abdominis spina magna armatis. — Atrachelus A. et S. 19 (18). Angulis apicalibus segmenti penultimi abdominis inermibus, angulis sexmentorum basalium interdum spinula armatis; lobo postico thoracis nune inermi, nunc tuberculato vel spinoso. — Rocconota Står. (Zepipta tuberculigera ad hoc genus etiam per- tinet). 20 (15). Jugis apice haud nisi obtusissime prominulis. 21 (22). Capite longo, parte postoculari longissimo, parte anteoculari plus duplo longiore, collo longo; femoribus antieis incrassatis; tibiis anticis curvatis; hemelytris apicem abdominis multo supe- rantibus. — Acanthescium A. et S. 22 (21). Capite forma variabili, parte postoculari parte anteoculari numquam duplo longiore; collo brevissimo. 23 (26). Thorace posterius quadrispinoso; hemelytris apicem abdominis superantibus. 24 (25). Abdomine haud vel levissime ampliato, marginibus inermibus; areola discoidali hemelytrorum oblongo-quadrangulari, majuscula; area anteriore membrans® area posteriore duplo latiore; femoribus antieis leviter incrassatis. -— Ltepipta STÅL. 294 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD FÖRHANDLINGAR. 25 (24). Abdomine ultra medium sensim sat ampliato, angulis api- calibus segmentorum spinosis; areola discoidali hemelytrorum parva; areis membrane fere .eque latis et magnis; femoribus anticis distinete inerassatis. — Lindus STÅL. 26 (23). Thorace lobo postico posterius inermi, angulis lateralibus interdum dentieulo vel spinula armatis. 27 (28). Areis membrane fere zeque latis; area discoidali hemelytro- rum elongata; capite bispinoso; antennis ab oculis nonnihil re- motis; hemelytris apicem abdominis multo superantibus; femo- ribus antieis valde incrassatis, tibiis antieis leviter curvatis. — Myocoris BURM. 28 (27). Area anteriore membrane area posteriore circiter duplo la- tiore; tibiis antieis rectis. $ 29 (32). Angulis lateralibus lobi postici thoracis rotundatis, haud pro- minulis. 30 (31). Corpore graciusculo; oculis marium valde prominentibus; capite antice bispinoso; articulo primo antennarum capiti thor- acique ad unum longitudine subaquali; thorace lobo postico lobo antico duplo longiore, disco planiusculo, angulis posticis haud productis; hemelytris apicem abdominis multo superantibus, area discoidali oblongo-quadrangulari; pedibus gracilibus, femoribus anticis vix vel levissime incrassatis, apicem versus paulo gracile- scentibus. — Graptocleptes Står. (Myocoris gracilis BuRM., Hi- ranetis flavidata STÅL, gastrica STÅL, fusco-apicata STÅL et hema- togastra STÅL ad hoc genus pertinent.) 31 (30). Corpore crassiusculo; oculis mediocribus; capite antice minute bituberculato vel bispinoso; articulo primo antennarum capite thoraceque ad unum breviore; femoribus antieis nonnihil incras- satis, posticis apicem abdominis haud attingentibus. — Castolus STÄL. 32 (29). Angulis lateralibus lobi postiei thoracis sinuatis vel denticulo armatis. — Spinda StåL. (Ad hoc genus etiam pertinet Repipta subinermis STÅL.) 33 (10). Capite crasso, subtus gibbo et densissime pilosulo, antice tuberculis duobus minutissimis vel spinis duabus magnitudine varlabilibus armato; hemelytris apicem abdominis superantibus, areola discoidali oblongo-quadrangulari; articulo primo rostri arti- culis duobus apicalibus ad unum longitudine subaequali vel vix breviore; corpore elongato; antennis prope oculos insertis. 34 (37). Area anteriore membrane area posteriore multo vel fere duplo latiore; femoribus antieis apicem versus sensim gracile- scentibus vel basin versus tantum inerassatis; tibiis antieis rectis; angulis postieis lobi postici thoracis haud prominulis. 35 (36). Angulis antieis thoracis inermibus, haud prominulis; capite latissimo, subtus maxime gibboso; pedibus longis, femoribus antieis gracilibus, basin versus incrassatis. — Hiranetis SPIN. C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 295 (Ad hoc genus pertinent Myocoris barbipes BURM. et braconifor- mis BurM.) 36 (35). Angulis anticis thoracis in tubereulum, interdum acutum, pro- minentibus; pedibus brevibus vel breviusculis. — Amaurosphodrus SrAr. (Ad hoc genus pertinent Myocoris bicolor Burm. (= Evagoras nigricornis STÅL) et Hiranetis sanguineiventris STÄL.) 37 (34). Areis membrane latitudine subaequalibus; femoribus anticis valde incrassatis, apicem versus vix gracilescentibus; tibiis antieis apicem versus paullo curvatis; angulis posticis lobi postici tho- racis leviter lobatis. — Cosmonyttus StAL. (Ad hoc genus per- tinet Myocoris nigriceps BURM.) 38 (9). Postscutello acuto, pone scutellum prominulo; corpore valde elongato; capite longo, bispinoso, parte postoculari parte anteo- eulari eirciter duplo longiore; articulo primo antennarum longo; thorace posterius quadrispinoso; hemelytris apicem abdominis haud vel paullo superantibus; area anteriore membrans® area po- steriore basi paullo latiore; pedibus longiuseulis, gracilibus, fe- moribus antieis valde incrassatis; tibiis anticis rectis, femoribus subbrevioribus; tarsis parvis. — Debilia STAL. 39 (8). Articulo primo rostri artieulo secundo distinete, sapissime multo breviore. 40 (43). Articulo primo rostri parte anteoculari capitis distinete lon- giore; capite pone antennas tuberculo parvo vel spinula armato, parte anteoculari parte postoculari paullo breviore, parte ocellos ferente parte intraoculari haud altiore; pedibus anticis pedibus postieis brevioribus; angulis apicalibus thoracis prominentibus, saepissime acutis. 41 (42). Pedibus mediocribus; angulis lateralibus lobi postici thoracis dentieulo armatis, angulis postieis distinete productis; scutello apice plus minus depresso et foliaceo. — Milyas Står. (Ad hoc genus pertinent Sinea punctipes A. et S., Harpactor cinctus H. Sc, Milyas zebra STÅL et Hiranetis ornaticeps STÅL.) 42 (41). Pedibus longiusculis, femoribus anticis nonnihil incrassatis; angulis lateralibus lobi postici thoracis rotundatis, inermibus; elle aequilatero, apice vix foliaceo; areis membrane fere zeque latis.. — Pyrrhosphodrus STÅL. (Species due novs ad hoc genus pertinent.) 43 (40). Articulo primo rostri parte anteoeulari capitis longitudine subzequali; capite oblongo vel elongato. 44 (45). Partibus anteoculari et postoculari capitis aeque longis, parte ocellos ferente parte intraoculari haud altiore; pedibus breviusculis, antieis posticis brevioribus, femoribus antieis nonnihil incrassatis; thorace inermi, angulis lateralibus lobi postici rotundatis, inermi- bus, angulis postieis leviter lobatis, angulis antieis lobi antiei distinete et acutiuscule tubereulatis; alle triangulari, apice sub- Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. RI EN:0N9: 6 296 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. producto. — Cosmoclopius StÄL. (Ad hoc genus pertinent Har- pactor poecilus H. ScH. et nigro-annulatus STÄL. 45 (44). Parte postoculari capitis parte anteoculari longiore; pedibus longis, femoribus anticis et postieis aaque longis vel illis his lon- gioribus. 46 (47). Angulis lateralibus lobi postici thoracis inermibus. — Zelus FABR. 47 (46). Angulis lateralibus lobi postieci thoracis dente vel spina ar- matis. 48 (49). Lobo postico thoracis disco posterius inermi. — Diplodus A. et S. 49 (48). Lobo postico thoracis disco posterius bispinoso. — Pindus STÄL. 50 (1). Thorace gibbo, supra seutellum retrorsum producto. — Noto- cyrtus BURM. DOLDINA STÅL. 1. D. bicarinata STÅL. — Dilute sordide flavescens, pilosula; venis hemelytrorum pallidis; segmentis omnibus abdominis in angulis apicalibus spina armatis. 9. Long. 18, Lat. 24 mill. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) D. carinulat@ simillima, differt tantum spinis capitis et thoracis duplo longioribus, segmentis omnibus abdominis spinosis, thoracis lobo postico nenn carinulis duabus longitudinalibus instructo, marginibus lateralibus haud carinatis. Artieulus primus anten- narum capiti, thoraci scutelloque ad unum longitudine aqualis. FITCHIA STAL. 1. F. nigro-vittata STÅL. Fitchia aptera Står. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 371. 1. Patria: Carolina, New Yersey. Hemelytra completa concolora. REPIPTA STÅL. 1. R. lepidula Står. — Pallide sordide flavescens; capite, exceptis tubereulis antenniferis, regione ocellorum, linea pone ocellos di- scoque inferiore, antennis, pronoto, lateribus pectoris vittaque laterali ventris nigris; marginibus lateralibus postieis thoracis flavescentibus; hemelytris fuscis; membrana leviter infuscata. Long. 9, Lat. 2 mill. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) C. STÅL, BIDRAG TILL REDUVIIDERNAS KÄNNEDOM. 297 Spinze capitis parvae. Spinze angulorum lateralium lobi postiei thoraeis mediocres, spinae discoidales longissimee, illis plus duplo longiores. SPINDA SrÄr. S. trinotata STÅL. — Straminea; macula magna superiore media capitis, maculis tribus lobi postieci thoracis, una media, una utrinque laterali prope margines paullo ante medium posita, macula basalı clavi, fasciola laterali antica mesostethii et meta- stethii maculisgue prope margines ventris nigris; membrana sor- dide hyalina, apicem abdominis vix superantibus; artieulis primo et secundo antennarum fuscis, illo pallido-annulato, longitudine thoraeis; angulis lateralibus lobi postici thoracis denticulo armatis. 9. Long. 14, Lat. 43 mill. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) AMAUROSPHODRUS STAL. A. albo-annulatus STÅL. — Niger, nitidus; abdomine ante medium sanguineo; annulo fere medio femorum albido. 2. Long. 94, Lat. 23 mill. fi Zelus albomaculatus STÅL. Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 189. 1. Patria: Remedios Nov Granad&. (Mus. Holm.) Caput crassum, subtus valde gibbum, pone antennas spinis duabus longiusculis, antrorsum nutantibus, curvatis armatum. An- tennx artieulo primo capite thoraceque ad unum paullo breviore. Thorax angulis anticis acute tuberceulatis, lobo antico longitrorsum impresso. Pedes graciles, femoribus anticis basin versus nonnihil incrassatis, tibiis postieis leviter incrassatis, basi et apicem versus gracilescentibus. ACANTHISCIUM A. et S. A. maculatum A. et S. — Coloribus pieturaque maxime variabile; parte postoculari capitis parte anteoculari vix plus quam duplo longiore; articulo primo antennarum capite thoraceque ad unum nonnihil breviore; lobo postico thoraeis angulis lateralibus sub- rectis, prominentibus, spina destitutis, carinis duabus longitu- dinalibus medio spina instructis, posterius incurvis et spinis tribus vel quattuor armatis; trochanteribus anticis spina longa armatis. &.Q. Long. corp. 10—15, Lat. 3—34 mill. Acanthiscium maculatum A. et S. Hist. des Hem p. 367. 1. (1843). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) A. Haglındi Står. — Capite longo, thorace paullo longicre, parte postoculari parte anteoculari circiter triplo longiore, collo 298 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. fe longissimo, gracili; antennis articulo primo capiti thoracique ad unum longitudine zequali; thoracis lobo postico angulis latera- libus spina sat longa armatis, angulis postieis spinula et prope hanc spina longiore instructis; trochanteribus antieis inermibus; sordide flavescens, nitidum; thoracis lobo postico et fasciis duabus lateralibus pectoris nigricantibus; hemelyiris fuscis, basi flave- scentibus. 2. Long. » Brachia tenuja, longissima, spinas ternas graciles, lati- Imdinem‘ yachii longitudine haud 2equantes gerentia. Seutella he ER A 2 . = . . . .”_"braehibruim“.dorsalia ovalia, longiora quam latiora (13:1); ven- ee © PÅ = ME jr Ze A. LJUNGMAN, OPHIUROLDEA VIVENTIA HUC USQUE COGNITA. 315 tralia pentagona, zeque longa ac lata. Papillee ambulacrales bins. Diametros disci 4 millim. Hab. in mari juxta Rio Janeiro (©. O. Lovan). Amphipholis lobata n. Discus immarginatus, supra insertionem brachiorum incisus et in marginibus mediis interradialibus im- pressus, utringue squamulis aequalibus imbricatis tectus. Scuta radialia elongata cuneiformia, extus sese tangentia, divergentia, cuneolo squamularum sejuncta. Scuta oralia pentagona angulis rotundatis, longiora quam latiora; adoralia trigona utrinque sese fere tangentia. Papillee orales quaterne, e quibus intima magna, infradentalis. Spinae brachiales sense, scutella spinifera longi- tudine zequantia vel parum superantia. Scutella brachiorum dor- salia late ovalia, latiora quam longiora (24:1); ventralia pen- tagona angulis truncatis margineque aborali emarginato, fere aeque longa ac lata, sese tangentia. Papillee ambulacrales bins. Diametros disei eireiter 6 millim. Hab. in mari juxta Sidney Nova Hollandiee (KINBERG). Amphipholis chilensis (Ophiolepis) MÜLLER und TRoscHEL, Neue Beiträge zur Kenntniss der Asteriden. Archiv für Naturgeschichte. IX, pag. 120. Amphiura (Ophiolepis) chilensis Lürken 1 c. pag. 122. Hab. in mari juxta oras Chilenses. Amphipholis occidentalis (Amphiura) LYMAN 1. c. pag. 130. Hab. in freto Puget Sound; ad Cape Mendocino et Monterey Californie superioris. Amphipholis urtica (Amphiura) Lyman 1. c. pag. 128. Hab. in freto Puget Sound America occidentalis. Gen. 4. Ophiophragmus (Lyman). — Amphiura (C., aa & bb.) LÖTKEN 1. c. pag. 114. ”) ”Discus circulo papillarum ereetarum circumscriptus.” — Amphiura (C., bb.) Lürken 1. c. pag. 114. — Ophiophragmus Lyman 1. c. pag. 131. Haee pars generis Ophiophragmorum potius fortasse in genus Amphipho- lidum est redigenda. Ophiophragmus marginatus (Amphiura) Lürken l. c. pag. 120. — Lyman |]. ce. pag. 132. Hab. in mari juxta oras America centralis occidentalis. Ophiophragmus septus (Amphiura) Lürken 1. ce. pag. 120. — Byman |. cc pag. 132. Hab. in mari circa Indiam occidentalem. Ophiophragmus Wurdemanni LYMAN |. c. pag. 132. Hab. in mari juxta oras Florida oceidentalis. Ophiophragmus antareticus n. Diseus utrinque squamis imbri- catis, minutis, e quibus in medio dorso majores nonnulle mino- 316 . ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. ribus eircumdate in rose formam sunt disposit®, tectus, margi- natus et in ipso margine papillis paucis erectis instructus. Scuta radialia minuta, trigona, intus parum divergentia, cuneolo squa- marum sejuneta. Scuta oralia ovalia, longiora quam latiora; adoralia trigona intus sese tangentia. Papille orales tern«. Brachia longa, diametrum disci sexies vel septies longitudine aequantia, spinas ternas latitudinem brachii longitudine haud aquantes gerentia. Scutella brachiorum dorsalia late ovalia duplo vel triplo latiora quam longiora; ventralia late heptagona margine aborali excavato, duplo latiora quam longiora. Papilise ambula- crales bin. Diametros disci eirciter 6 millim. Hab. in freto Magalhaensi (KINBERG). Ophiophragmus gibbosus n. Discus squamis imbricatis, in dorso in rose formam dispositis et subtus minoribus, tectus, marginatus et in ipso margine ordine papillarum rotundarum vel tuberculorum ornatus. Scuta radialia contingentia. Scuta oralia quadrangula angulo externo obtusiori, rotundato, fere que longa ac lata; adoralia trigona intus se tangentia. Papillee orales quatern. Brachia diametrum disci quater superantia, spinas ternas, lati- tudinem seutellorum dorsalium longitudine aequantes, gerentia. Seutella brachiorum dorsalia late ovalia (24:1); ventralia fere quadrangula, marginibus lateralibus excavatis, parum longiora quam latiora. Papillee ambulacrales bine. Diametros disci 21 millim. Longitudo brachiorum 10 millim. Hab. in mari juxta Port Natal Africse meridionalis (WAHLBERG). ”") Discus aut utringue aut subtus et in ipso margine spinis brevibus densis instructus. — Amphiura (C., aa.) LÜTKEN 1. c. pag. 114. — Ophiocnida Lyman (p. p.) 1. c. pag. 133. Ophiophragmus Lovéni LJUNGMAN, Om några nya arter af Ophi- urider, pag. 165. Hab. in mari circa oras Brasilice. Ophiophragmus scabriusculus (Amphiura) LÖTKEN 1. c. pag. 118. Ophiocnida scabriuscula LYMAN |. c. pag. 135. Hab. in mari circa Indiam occidentalem. Ophiophragmus hispidus (Ophiolepis) LE ContE l. c. pag. 318. Amphiura hispida Lürken 1. c. pag. 114. Ophioenida hispida Lyman 1. c. pag. 133. Hab. in mari juxta oras America Centralis oceidentalis. Ophiophragmus echinatus n. Discus supra insertionem brachi- orum incisus et in marginibus mediis interradialibus impressus, utrinque, spatio rimis genitalibus proximo excepto, totus spinis densis obtectus. Scuta radialia elongata, angusta, intus diver- gentia, spinis disci fere abscondita. Scuta oralia quadrangula angulo interno acuminato, externo rotundato; adoralia trigona A. LJUNGMAN, OPHIUROIDEA VIVENTIA HUC USQUE COGNITA. 317 intus se tangentia. Papille orales tern. Brachia teretia, lon- gissima. Scutella brachiorum dorsalia late ovalia margine ab- orali fere recto; ventralia quadrangula fere aeque longa ac lata. Papille ambulacrales bine. Spinse brachiales quaterns, divari- cats, dimidiam partem latitudinis brachii longitudine vix super- antes. - Diametros disci cireiter 7 millim. Hab. in mari inter Bataviam et Singapore (VERNGREN). Gen. 5. Ophiostigma LUTKEN 1. ec. pag. 131. — Lyman |. c. pag. 103. Ophiostigma isocanthum (Ophiura) Say l. c. pag. 150. — Lyman l. c. pag. 103. Ophiostigma moniliforme Lürken 1. c. pag. 132. Ophiocoma isocantha MÜLLER und TroscHEL, System der Asteriden, pag. 103. Hab. in mari circa oras Florida et Indiam occidentalem. Ophiostisma tenue Lütken |. c. pag. 131. Hab. in mari juxta oras America Centralis oceidentalis. _Divisio II. Papilla orales terna, in ordine interrupto disposit®, e quibus in- tima valida cylindrata, infradentalis, media trigona, squamiformis, in summo sinu orali posita, et externa erecta, squami- vel aculei- formis. Ossieula oralia longa. Sinus oris angusti, papillis oralibus semi-clausi. Scuta radialia mediocria, elongata, angusta, intus diver- gentia et plerumque parum sejuneta. Discus immarginatus, aut squamis nudis vel spinis vel cute molli plus minusve obtectis utrinque tectus, aut subtus nudus squamulis carens. Papillee ambulacrales aut bins vel singule adsunt aut plane desunt. Spinae mediocres vel minute glabrae vel scabriusculee, numerosse (quins ad duodenas). Gen. 6. Ophiocnida (Lyman). — Amphiura (B., aa.) LÖTKEN 1. c. pag. 114. — Amphiura (p. p.) Sars, Bidrag til Kundskaben om Middelhavets Littoral-Fauna, pag. 93. — Ophiocnida LYMAN (p- p-) 1. ec. pag. 133. -— Ophiopholis MÖLLER und TRroscHEL (p. m) 1 c. pag. 96. Ophiocnida brachiata (Asterias) MontaGu, Descriptions of several Marine Animals found on the south coast of Devonshire. Trans- actions of the Linnean Society. VII, pag. 84. — LYMAN |. c. pag. 12. Amphiura brachiata LÖTKEN 1 c. pag. 114. — NORMAN, On the Genera and Species of British Echinodermata. Annals and Magazine of Natural History. 1865, pag. 109. Amphiura neapolitana SARS 1. c. pag. 91.— LÖTKEN |. c. pag. 114. Ophiocnida neapolitana Lyman 1. ce. pag. 137. Hab. in mari circa oras Britannie et in mari mediterraneo. 318 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Gen. 7. Amphiura FORBES, On the Radiata of the Eastern Medi- terranean. Transactions of Linnean Society XIX, pag. 149. — Lürken, Bidrag til Kundskab om Slangestjernerne. Videnskab- lige Meddelelser fra den Naturhistoriske Forening i Kjöbenhavn 1854, pag. 96. — Amphiura (B, bb.) Lürken, Additamenta ad Historiam Ophiuridarum, pag. 114, *) Papille ambulacrales bin:e vel singulae adsunt. Amphiura Chiajei ForBes ]. c. pag. 151. — Sars, Bidrag til Kundskaben om Middelhafvets Littoral-Fauna, pag. 86, tab. I, figg. 8S—10. — Lürken |. c. pag. 57. — Lyman|l. ce. pag. 119. Amphiura florifera ForBES 1. c. pag. 150. (Cfr. Sars 1. c. tab. I, fig. 10) non Ophiocoma punctata ForBEs, A History of British Star- fishes, pag. 37. Hab. in maribus circa oras Norvegise, Bahusie, Daniae, magn& Britannia et in mari mediterraneo. Amphiura divaricata n. Discus pentagonus, supra insertionem brachiorum profunde incisus, utrinque squamulis imbricatis tectus. Scuta radialia extus sese vix tangentia, intus divergentia, dimi- diam partem radii disci longitudine zequantia. Scuta oralia qua- drangula, rotundata, fere aeque longa ac lata; adoralia trigona intus sese tangentia. Papilla oralis externa valida, crassa. Brachia diametrum disci septies circiter aequantia, ad insertionem angu- stiora, spinas senas divaricatas, latitudinem scutellorum dorsalium longitudine zequantes, gerentia. Scutella brachiorum dorsalia parum latiora quam longiora; ventralia quadrangula angulis truncatis, parum longiora quam latiora. Papille ambulacrales bins. Dia- metros disci 4 millim. Hab. in profundo maris inter Bataviam et Singapore (KINBERG). Amphiura Bugeniae n. Discus pentagonus, supra insertionem brachiorum ineisus, utringue squamulis tectus. Scuta radialia elongata, sejuncta, intus divergentia, tertiam partem radii disei longitudine superantia. Scuta oralia pentagona, angulis rotun- datis, fere seque longa ac lata. Papilla oralis externa squami- formis, ad quam extrema quarta minutissima plerumque accedit. Scutella brachiorum ventralia pentagona angulis truncatis, margine aborali emarginato marginibusque lateralibus excavatis, parum longiora quam latiora. Papillee ambulacrales bine. Spins bra- chiales quaterne. Diametros disci circiter 6 millim. Hab. in oceano atlantico meridiem versus ab ostio fluminis La Plata (KINBERG). Amphiura candida n. Discus supra insertionem brachiorum in- eisus, utringue squamis minutissimis, inter quas nonnullae paullo majores in medio dorso in rose formam disposite, teetus. Scuta radialia elongata, sejuncta, intus divergentia, longitudine dimidiam partem radii disci haud zquantia. Scuta oralia quadrangula angulis rotundatis, parum longiora quam latiora. Papilla oralis A. LJUNGMAN, OPHIUROIDEA VIVENTIA HUC USQUE COGNITA. 319 externa squamiformis. Scutella brachiorum ventralia quadrangula angulis truncatis, parum longiora quam latiora. Papillee ambu- lacrales bine. Diametros disci circiter 5 millim. Hab. in mari juxta Mossambique (G. v. Düsen). Amphiura complanata n. Discus supra insertionem brachiorum ineisus, utrinque squamulis minutis imbricatis tectus. Scuta ra- dialia elongata, cuneiformia, sejuneta, intus divergentia, dimidiam partem radıı disci longitudine non aequantia. Scuta oralia qua- drangula; adoralia trigona intus sese vix tangentia. Papilla oralis- externa erecta spiniformis. Brachia longa, spinas quinas ad septenas longitudine scutella lateralia sequantes, gerentia. Seu- tella brachiorum dorsalia late hexagona, ventralia pentagona fere eque longa ac lata. Papillee ambulacrales bine. Diametros disci 11 millim. Hab. in oceano atlantico Longit. orient. 40055’ Latit. merid. 22030' (KınBErg). Amphiura crassipes n. Discus crassus, lobatus, supra insertionem brachiorum profunde incisus et in marginibus mediis interra- dialibus impressus, utrinque squamulis praesertim in dorso crassis, erectis, inaequalibus tectus. Scuta radialia sejuncta, diver- gentia, elongata, dimidiam partem radii disci longitudine haud zequantia. Scuta oralia quadrangula, longiora quam latiora; ado- ralia trigona utrinque sejuncta. Papilla oralis externa crassa, spiniformis. Brachia robusta, crassa, longa, spinas octonas acutas, scutella lateralia dimidia parte superantes, gerentia. Scutella brachiorum dorsalia et ventralia quadrangula, rotundata, duplo fere latiora quam longiora. Papille ambulacrales bine. Dia- metros disci 15 millim. Hab. in oceano atlantico longit. orient. 40055‘, Latit. merid. 22030° (KINBERG). Amphiura flexuosa n. Discus supra insertionem brachiorum in- eisus, in dorso squamulis minutis imbrieatis teetus. Scuta radi- alia cuneiformia, angusta, elongata, extus sese tangentia, intus divergentia, dimidiam partem radii disci longitudine fere aequantia. Scuta oralia fere hexagona, que longa ac lata; adoralia trigona utrinque sejuncta. Papilla oralis externa valida, spiniformis. Brachia longa, spinas senas longiusculas gerentia. Seutella bra- chiorum dorsalia quadrangula, marginivus aboralibus et adoralibus curvatis marginibusque lateralibus intus divergentibus, latiora quam longiora; ventralia quadrangula longiora quam latiora. Diametros disci eireiter 7 millim. Hab. in mari circa ad oras Brasilie (KINBERG). Amphiura perplexa (Ophiolepis) Srımpson, Descriptions of some new Marine Invertebrata. Proceedings of the Academy of na- tural Sciences of Philadelphia. VII, pag. 386. — LYMAN |. ce. pag. 12. Hab. in mari juxta Port Jackson et Sidney Nova Hollandise:; 320 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Amphiura vertieillata n. Discus squamulis minutis imbrieatis teetus. Scuta radialia latiuscula, elongata, divergentia, extus se tangentia, dimidiam partem radii disci longitudine fere zequantia. Seuta oralia quadrangula, angulo interno producto angulisque re- liquis rotundatis; adoralia intus sese non tangentia. Brachia longa diametrum disci nonies vel decies longitudine zequantia, spinas septenas longas plus minusve complanatas et apice sca- briusculas gerentia. Scutella brachiorum dorsalia ovalia fere duplo latiora quam longiora, ventralia quadraugula angulis truncatis margineque aborali excavato, fere aeque longa ac lata. Papille ambulacrales singule vel in articulis brachiorum cireiter duo- decim intimis bine. Diametros disci 8 millim. Hab. in mari circa insulas galapagenses (KINBERG). Amphiura Stimpsoni LUTKEN ]. c. pag. 116. Hab. in mari circa Indiam oceidentalem. Ampbiura Sundevalli (Ophiolepis) MÜLLER und TRoscHEL, System der Asteriden, pag. 93. Amphiura Holbölli Lürken 1. c. pag. 55. — Lyman |. c. pag. 118. Hab. in mari circa oras Groenlandise et Spetsbergia. Amphiura capensis n. Discus supra insertionem brachiorum in- cisus, in dorso spuamulis minutis, inter quas nonnulle paullum majores in rosa formam disposit®e, et subtus squamulis minutis- simis tectus. Scuta radialia minuta extus sese vix tangentia, intus divergentia, dimidiam partem radii disci longitudine haud zequantia. Brachia robusta, brevia, spinas senas vel septenas complanatas, latiusculas, scutella spinifera longitudine superantes, gerentia. Scutella brachiorum dorsalia ovalia, duplo fere latiora quam longiora; ventralia quadrangula angulis internis truncatis margineque aborali parum emarginato, longiora quam latiora. Papilla ambulacralis singula. Diametros disci cire. 5 millim. Hab. in mari juxta Port Natal (WAHLBERG) et Caput bonx spei (KINBERG) Africa meridionalis. Amphiura magellanica n. Discus utrinque squamulis imbricatis tectus. Scuta radialia minuta, cuneolo squamarum sejuncta, parum divergentia. Scuta oralia rotundata; adoralia trigona intus sese tangentia. Papilla oralis externa crassa, spiniformis. Scutella brachiorum ventralia pentagona, parum longiora quam latiora; dorsalia ovalia. Spinse brachiales sena, scabriuscule, a summa crescentes, infima longitudine latitudinem brachii fere zequanti. Papilla ambulacralis singula. Diametros disci 5 millim. Hab. in freto magellanico (KINBERG). ”) Papillee ambulacrales desunt. Cfr. Sars, Oversigt af Norges Echinodermer, pag. 16. Amphiura latispina n. Discus pentagonus supra insertionem bra- chiorum ineisus et in dorso squamulis minutis imbricatis tectus. A. LJUNGMAN, OPHIUROIDEA VIVENTIA HUC USQUR COGNITA. 321 Seuta radialia elongata, cuneiformia extus se tangentia, intus cuneolo squamularum sejuncta sed apicibus parum convergentia, dimidiam partem radii disei longitudine superantia. Papilla oralis externa crassa, aculeiformis. Scuta oralia ovalıa, intus latiora, a lateribus impressa, longiora quam latiora; adoralia late trigona utrinque sejuncta. Brachia longa, spinas quinas vel senas crassiusculas, latas gerentia. Scutella brachiorum dorsalia ovalia; ventralia quadrangula, longiora quam latiora. Papille ambula- crales desunt. Diametros disei cireiter 7 millim. Hab. in oceano atlantico meridiem versus ab ostio fluminis La Plata (KINBERG). Amphiura atlantica n. Discus pentagonus, squamulis minutis, imbricatis tectus. Scuta radialia elongata, divergentia, parum sejuncta, dimidiam partem radii disci longitudine haud xequantia. Scuta oralia quadrangula vel ovalia, aut intus aut extus angulato- acuminata; adoralia fere trigona, intus sese non tangentia. Pa- pilla oralis externa minuta, spiniformis, inira papillam mediam magnam posita. Brachia longissima, spinas senas, longitudine scutella spinifera parum superantes, gerentia. Scutella brachiorum dorsalia late ovalia; ventralia quadraugula vel longius a disco pentagona, fere zeque longa ac lata. Papillee ambulacrales desunt. Diametros disei 54 millim. Hab. in mari circa oras insulee S:t Helene (KınBEre). Amphiura filiformis (Asterias) O. F. MüLter, Zoologia Danica, tab. XLIX. — Forsss ]. c. pag. 151. — Lürken |. c. pag. 56. ? Ophiocoma punctata ForBEs, A History of British Starfishes, pag. 37. (juvenis). Hab. in maribus circa oras Norvegie, Suecia oceidentalis, Dani&, magna Britanniee nec non in mari mediterraneo. Gen. 8. Ophiopeltis, Düsen och Korkn, Öfversigt af Skandinaviens Echinodermer. Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar 1844, pag. 236. — Cfr. Sars, Oversigt af Norges Echinodermer, pag. 16. Ophiopeltis securigera, Düsen och Korzn 1 e. pag. 236. — SARS, Oversigt af Norges Echinodermer, pag. 14. Hab. in mari circa oras Finmarkis, Norvegise, magna Britannie. Gen. 9. Ophiocentrus n. Discus, parte scutorum radialium minuta, nuda excepta, totus cute molli teetus et in dorso aculeis erectis instructus. Papillee ambulacrales desunt. Ophiocentrus aculeatus n. Discus in marginibus mediis inter- vadialibus valde excavatus. Scuta radialia longa cuneiformia extus sese tangentia intus divergentia, parte minuta supra inser- tionem brachiorum nuda excepta, cute tecta. Squamee radiales bine, nude. Seuta oralia ovalia, extus lateribus impressis, lon- 322 _ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. siora quam latiora; adoralia intus se tangentia. Brachia longa diametrum disci decies circiter longitudine aquantia, spinas se- ptenas acutas gerentia. Scutella brachiorum ventralia quadran- gula angulis truncatis margineque aborali emarginato, parum longiora quam latiora. Diametros disci circiter 6 millim. Hab. in profundo maris inter Bataviam et Singapore (Kın- BERG). Divisio III. Papilloe orales bin&, e quibus intima minuta, plerumque infradentalis et externa lata, squamiformis, papille media generis Amphiurarum re- spondens. Ossicula oralia longa. Sinus oris angusti, papillis oralibus semi-clausi. Scuta radialia magna, intus divergentia. Discus immar- ginatus, utrinque squamis nudis tectus. Papille ambulacrales desunt. Spinae brachiales terna, minuta, graciles. Gen. 10. Amphilepis n. Amphilepis Norvegica (Amphiura) LJUNGMAN, Tillägg till kän- nedomen af Skandinaviens Ophiurider, pag. 363. Hab. in mari juxta oras Norvegise et Bahusix. Divisio IV. Papilla oralis singula (media et intima infradentalis generis Amphiurarum desunt) minuta, squamiformis. Ossicula oralia brevia. Sinus oris late patentes. Scuta radialia parum sejuneta. Discus in dorso squamis nudis tectus, subtus nudus squamulis carens. Scuta adoralia utrinque se tangentia, circuli forma os cingentia. Papilla ambulacralis singula. Spinse tern®, breves. Gen. 11. Hemipholis (Acassız) LyMan 1. c. pag. 137. — Amphiura (A.) Lürken 1. c. pag. 113. Hemipholis cordifera (Asterias) Bosc, Histoire naturelle des Vers. Il, pag. 113. — Lyman 1. c. pag. 137. Amphiura elongata (Say) Lürken 1. ce. pag. 115. Hab. in mari juxta oras Carolinse meridionalis et Brasilis. Hemipholis affinis n. Hemipholidis cordiferee Bosc simillima, dif- fert autem scutis radialibus minoribus et magis divergentibus; squamis disci minus regulariter dispositis; brachiis longioribus; scutellis brachiorum dorsalibus et ventralibus pro longitudine latioribus; scutellis brachiorum dorsalibus margine aborali magis impresso. Diametros disci 11 millim. Hab. in sinu Guajaquil America oceidentalis (KINBERG). A. LIUNGMAN, OPHIUROIDEA VIVENTIA HUC USQUE COGNITA. 323 Divisio V. Papillee orales singule ad ternas, erect&, squamiformes, rotun- date, in ordine simpliei vel rarius dupliei disposit®e. Infra dentes pa- pille orales desunt vel rarissime (Ophiactis abyssicola) binee minutz adsunt. Ossicula oralia brevia. Sinus oris late patentes. Scuta ra- dialia mediocria vel magna, parum sejuncta. Discus aut marginatus aut immarginatus, utrinque (spatio ori proximo interdum nudo ex- cepto) squamis, spinulis vel granis plus minusve crebris instructis, teetus. Brachia mediocria vel brevia, robusta, spinas quaternas ad septenas, breves vel mediocres (rarius longas), crassiusculas, obtusas, scabras gerentia. Papilla ambulacralis singula, rotundata, squami- formis. Gen. 12. Ophiactis (Lürken). — Ophiopholis MÜLLER und TRoscHEL (p- p) — Amphiura Sars (p. p.), Bidrag til Kundskaben om Middelhavets Littoral-Fauna, pag. 93. ”) Seuta adoralia invicem se tangentia, circuli forma os cin- gentia. Discus haud incisus nec lobatus.” Papille orales aut singulze aut bins, in ordine simpliei disposite. Papillae infradentales desunt. — Ophiactis LÜTKEN (p. p.) 1. c. pag. 12. — Lyman |. c. pag. 105. Ophiactis virescens LüÜtken |. c. pag. 128. Hab. in mari circa oras Americ» Centralis occidentalis et Californise inferioris. Ophiactis Krebsi Lürken 1. e. pag. 126. Hab. in mari circa oras Carolinse meridionalis et Florida nec non Indiam occidentalem. Ophiactis sexradia (Ophiolepis) GrRUBE 1. c. pag. 37. Ophiactis Reinhardti LUTKEN 1. c. pag. 161. Hab. in oceano juxta Port Natal Africa meridionalis; circa oras insulae Mauritii; in oceano indico; circa oras Samoa, Tonga, Societatis, havaicarum insularum. ?Ophiactis Savignyi (Ophiolepis) MÜLLER und TRoscHEL, System der Asteriden, pag. 95. Hab. in mari juxta oras Aegypti. Ophiactis virens (Amphiura) Sars, Bidrag til Kundskaben om Middelhavets Littoral-Fauna, pag. 95. Ophiactis virens LÜTKEN |. c. pag. 126. Hab. in mari mediterraneo et circa oras insule Madeir. Ophiactis Mülleri Lürken |. c. pag. 127. Hab. in mari circa oras Floride et Indiam occidentalem. 324 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Ophiactis Kröyeri Lürken 1. c. pag. 130. Hab. in mari circa oras America Centralis oceidentalis et In- sularum Chincha. Ophiactis fragilis LJUNGMAN, Om några nya arter af Ophiurider, pag. 164. Hab. in oceano circa oras havaicarum et Societatis insularum. ?Ophiactis atacamensis (Ophiolepis) PHitiPPI, Reise durch die Wueste Atacama, pag. 190. Hab. in mari juxta oras Chilenses. Ophiactis simplex (Ophiolepis) LE ContE 1 ce. pag. 318. — Lyman |. c. pag. 105. ? Ophiactis Örstedi LÜrken 1. ec. pag. 129. ? Ophiactis arenosa LÜTKEN |. c. pag. 129. Hab. in mari juxta oras Americs Centralis occidentalis. Ophiactis Örstedi Lürken 1. e. pag. 129. Hab. oras America Oentralis occidentalis. Ophiactis arenosa LüÜTkEN |. c. pag. 129. Hab. in mari juxta oras Americ® Oentralis ‘occidentalis. ") Seuta adoralia invicem se plerumque tangentia, eirculi forma os eingentia. Discus rotundus vel (parum) lobatus. Pa- pille orales bine in ordine duplici disposite. Papills infradentales desunt vel rarissime bins minute adsunt (©. abyssicola). — Ophiactis Lürken (p. p.) l. ce. pag. 125. — Ophioenida Lyman (p. p.) 1. ce. pag. 133. — Amphiura SARS (p- p.)- Ophiactis Balli (Ophiocoma) Thompson, Contributions towards the knowledge of the Mollusca Nudibranchiata and Mollusca Tuni- cata of Ireland with Descriptions of some apparently new Species of Invertebrata. Annals of Natural History. V. 1840, pag. 99. — LüÜrken ]. ce. pag. 126. — LJUNGMAN, Tillägg till känne- domen af Skandinaviens Ophiurider, pag. 126. Amphiura Balli Sars, Oversigt af Norges Echinodermer, pag. 17. — NORMAN |]. c. pag. 109. Ophiocnida Balli Lyman |. c. pag. 12. Hab. in mari circa oras Norvegi®, Bahusi®, magne Britannia. Ophiactis abyssicola (Amphiura) Sars 1. c. pag. 18. Ophiocnida abyssicola LyMman |. c. pag. 12. Hab. in profundo maris juxta oras Norvegise oceidentalis. Ophiactis carnea n. Discus lobatus, utrinque squamatus, in mar- gine et subtus (rarius in dorso) spinis ornatus. Scuta radialia cuneiformia, angusta, extus sese tangentia, intus divergentia, di- midiam partem radii disci longitudine fere aequantia. Scuta oralia quadrangula angulis rotundatis marginibusque excavatis, A. LJUNGMAN, OPHIUROIDEA VIVENTIA HUC USQUE COGNITA. 325 duplo fere latiora quam longiora. Papillse orales bins, e quibus- altera externa rotunda, minuta, squamiformis et altera in summo sinu orali collocata. Brachia diametrum disci quater vel quin- quies zequantia, ad basin parum attenuata, spinas quinas geren- tia. Scutella brachiorum dorsalia late ovalia margine aborali fere recto; ventralia quadrangula angulis truncatis margineque aborali curvato, parum latiora quam longiora. Papilla ambula- eralis singula valida, rotunda, squamiformis. Diametros disci 54 millim. Hab. in mari circa Port Natal Africae meridionalis (WAHLBERG). ”") Seuta adoralia intus sese et extus scutellum brachiale ventrale intimum tangentia. Discus crassus, plus minusve- lobatus. Papille orales bine, in ordine simpliei dispositae. Papille infradentales desunt. Scutella brachiorum lateralia utrinque sejuncta. ?Ophiactis asperula (Ophiolepis) PurLıppr, Beschreibung einiger neuen Seesterne. Archiv för Naturgeschichte XXIV, pag. 267. Hab in mari circa oras chilenses. Ophiactis magellanica LJUNGMAN, Om några nya arter af Ophi- urider, pag. 164. Hab. in freto magellanico. “"") Scuta adoralia intus sese et extus scutellum brachiale- ventrale intimum magnum tangentia. Discus crassus, supra insertionem brachiorum incisus. Papillae orales tern, scabree, in ordini simpliei disposite. Papillae infradentales desunt. Scutella brachiorum lateralia utrinque se tangentia. Brachia non complanata, cylindrata, ssepissime ad os se invol- ventia. Ophiactis celavigera LJUNGMAN, Tillägg till kännedomen af Skan- dinaviens Ophiurider, pag. 365. Hab. in mari profundo circa oras Norvegiz. Gen. 13. Ophiopholis LUTKEN ].c. pag. 59. — LYMAN |. c. pag. 96. — Ophiopholis MÜLLER und TroscHeL (p. p.) 1. c. pag. 96. Ophiopholis Caryi Lyman |. ce. pag. 101. Hab. in mari juxta San Fransisco Californie. Ophiopholis Kennerlyi Lyman ]. ec. pag. 100. Hab. in freto Puget Sound et ad Cape Medocino Californize- superioris. Ophiopholis aculeata (Asterias) ©. F. MÜLLER |. c. tab. XCIX. — LüÜTken |. c. pag. 59. Ophiolepis scolopendrica (Linck) MÜLLER und TroscHEL 1. c. pag. 96. Ophiocoma bellis Forses, A History of British Starfishes pag. 53. 326 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR. Ophiopholis bellis Lyman 1. c. pag. 96. Hab. in maribus circa oras Americ» orientalis arcticae et sub- arctice, Spetsbergie, Islandie, Scandinavie occidentalis, magna Britannia. Subfam. III. OPHIACANTHINE n. Papille orales tern vel quaterne scabre, in ordine continuo dispo- site. DBrachia teretia spinas senas ad novenas longas scabras gerentia. Seutella brachiorum dorsalia integra; lateralia magna utrinque se tan- gentia vel parum sejuncta. Discus aut cute molli aut squamis, granis vel baculis brevibus scaberrimis absconditis, tectus. Scuta radıalia granis vel baculis brevibus scaberrimis tecta. Papilla ambulacralis singula. Gen. 14. Ophiacantha MÜLLER und TRroscHEL 1. c. pag. 106. — LÖTKEN |]. c. pag. 65. — Lyman |]. c. pag. 93. Ophiacantha setosa (Asterias) Retzius 1. c. pag. 30. — MÜLLER und TRoscHEL 1. c. pag. 106. Hab. in mari mediterraneo. Ophiacantha scabra Sars, Bidrag til Kundskaben om Middel- havets Littoral-Fauna, pag. 78. Hab. in mari mediterraneo. Ophiacantha indica n. Diseus utrinque baculis vel granis sca- berrimis totus teetus. Scuta oralia nuda, trigona angulis latera- libus rotundatis, fere »eque longa ac lata; adoralia longe trigona, intus sese tangentia. Papillee orales quaterne. Brachia longa diametrum disei quinquies vel sexies a@quantia, spinas longas, graciles, scabras gerentia. Scutella brachiorum dorsalia trigona ınargine aborali valde curvato, latiora quam longiora; ventralia trigona margine aborali curvato, duplo fere latiora quam longiora; lateralia utrinque se tangentia. Diametros disei 6 millim. Hab. in profundo maris inter Bataviam et Singapore (Kın- BERG). Ophiacantha spinulosa MÜLLER und TroscHEL |. c. pag. 107. — Lürken 1. c. pag. 65. — Lyman |]. c. pag. 93. Ophiocoma arctica MÜLLER und TRoscHEL ]. c. pag. 103. Ophiacantha groenlandica MÜLLER und TroscHeL, Beschrei- bung’ neuer Asteriden 1. ce. pag. 183. Ophiocoma echinulata ForBes, Sutherlands Journal of a voyage in Baffıns bay and Barrow straits, II, Append. ? Ophiocoma bidentata (Rerzıus) MÜLLER und TroscHEL, Sy- stem der Asteriden pag. 99. A. LJUNGMAN, OPHIUROIDEA VIVENTIA HUC USQUE COGNITA. 327 Hab. in mari circa oras America orientalis aretice et sub- areticae, Spetsbergie, Islandie (O. TorELL), Finmarkiz, Norvegix. Gen. 15. Pectinura HELLER (non FORBES) 1. c. pag. 421. Peetinura Forbesi HELLER |. c. pag. 422. Hab. in mari Adriatico. Fam. IV. OPHIOMYXIDZE n. Papille orales ternse ad septenas, scabre vel serrulatae; dentales desunt. Brachia ventri disci inserta, cute molli tecta, spinas scabras, vaginis cutaneis cinctas, carinis scutellorum lateralium insertas, gerentia. Discus squamis distinctis, praeter marginales illas parvas generis Ophio- myxarum, destitutus, et simul cum scutis radialibus et oralibus cute molli tectus. Scuta oralia minuta, in spatiis interbrachialibus haud producta. Rimzs genitales bin. Gen. 1. Ophioscolee MÜLLER und TRoscHEL l. c. pag. 109. Ophioscolex glacialis MÜLLER und TROSCHEL ]. c. pag. 109. - SARS, Oversigt af Norges Echinodermer, pag. 10. Hab. in mari circa oras Spetsbergie, Finmarki, Bahusi. Ophioscolex purpurea DUBEN och Koren |. c. pag. 235. — SARS l. e. pag. 8. LER ; Hab. in mari circa oras Norvegiee. Gen. 2. 'Ophioblenna LÖTKEN 1. c. pag. 137. Ophioblenna antillensis LÜrken 1. c. pag. 137. Hab. in mari Indie occidentalıis. Gen. 3. Ophiomyxa MÜLLER und TroscHEL 1. c. pag. 108. — Lürken I & Pag. 158. — IAN les paeı LIT Ophiomyxa pentagona (Ophiura) LAMARCK |]. c. pag. 226. MÜLLER und TROSCHEL ]. c. pag. 108. Ophiomyxa lubrica FORBES, On the Radıata of the Eastern Mediterranean, pag. 149. Hab. in mari mediterraneo. Ophiomyxa flaccida (Ophiura) Say I ce pag. 151. — Lürken l. ec. pag. 158. — Lyman 1. c. pag. 178. Hab. in mari circa oras Florida et Indiam oceidentalem. Öfrers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 23. N:o 9. 8 328 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD FÖRHANDLINGAR. Fam. V. OPHIOCOMIDE n. Cfr. LUTKEN 1. c. pagg. 134, 135. Papille orales et dentales adsunt. Brachia ventri disci inserta, scutellis brachialibus nudis vel cute vestitis tecta, spinas mediocres vel longas, carinis scutellorum lateralium insertas, glabras, nudas vel cute obductas gerentia. Discus, in dorso saltem, granis vel cute molli tectus et rarissime squamis et scutis radialibus nudis ornatus. Scuta oralia minuta vel mediocria in spatiis interbrachialibus haud producta. Rimee genitales bin«. Gen. 1. Ophiocoma (AGAssız) MÜLLER und TRoscHEL ]. c. pag. 98. — LUTKEN ]. c. pag. 140. — Lyman 1. c. pag. 70. Opbiocoma Valencie MÜLLER und TroscHer ]. c. pag. 102. — LÖTKEN 1. e. pag. 41. Hab. in mari rubro; ad Zanzibar, Mossambique, Port Natal Afric. Ophiocoma pumila Lütken |. c. pag. 146. — Lyman |. c. pag. 71. Hab. in mari circa oras Floride et Indiam oceidentalem. Ophiocoma Alexandri Lyman ]. c. pag. 74. Hab. in mari ad oras California inferioris et Americ®e Cen- tralis occidentalis. Ophiocoma Riisei LUTKEN ]. c. pag. 143. — LYMAN |. ce. pag. 76. Hab. in mari circa oras Florida et Indiam occidentalem. Ophiocoma Wendti MÜLLER und TroscHEL ]. c. pag. 99. ? Ophiocoma Schoenleini MÜLLER und TroscHEL 1. c. pag. 99 sec. LYMAN |]. ce. pae. 70. ? Ophiocoma variabilis GRUBE 1. c. pag. 31 sec. Lyman |. c. pag. 70. Hab. in mari ad oras Indie orientalis et Celebes, Woahu, Samoa insularum. Ophiocoma aethiops Lürken 1. c. pag. 145. — Lyman |. c. pag. 78. Hab. in mari ad oras America oceidentalis centralis. Ophiocoma nigra (Asterias) O. F. MÜLLER 1 c. tab. XCII — MÜLLER und TroscHEL ]. c. pag. 100. Ophiocoma Nilssoni MÜLLER und TrRoscHEL 1. c. pag. 100. Ophiocoma granulata (Linck) Forges, A History of British Starfishes, pag. 50. Ophiothrix granulata (Jounston) MÜLLER und TROSCHEL |. c. pag. 116. Hab. in mari cirea oras Norvegie, Bahusie, magna Britanniz, Galli. A. LJUNGMAN, OPHIUROIDEA VIVENTIA HUC USQURBR COGNITA. 329 Ophiocoma tumida MÜLLER und TroscHEL ]. c. pag. 100. Hab. in mari mediterraneo. Ophiocoma crassispina (Ophiura) Say 1. c. pag. 147. — Lürken l. c. pag. 142. Ophiocoma serpentaria MÜLLER und TRroscHEL ]. c. pag. 98. Ophiocoma echinata (LAMARCK. AGassız) LyMman |. c. pag. 81. ?Ophiocoma dentata MÜLLER und TroscHEL ]. c. pag. 99 sec. Lyman |. ce. page. 70. Ophiocoma serpentaria var. alternans GRUBE |. c. Hab. in mari circa oras Floride et Indiam occidentalem. Ophiocoma scolopendrina (Ophiura) LAMARCK |. c. pag. 223. — MÜLLER und TroscHeL 1]. ec. pag. 101. — LüÜTkEN |. c. pag. 163. — Lyman 1. c. pag. 87. Hab. in mari rubro; ad Mossambique; in oceano indico; ad oras Guinee nova, Kingsmill, Samoa insularum. Ophiocoma pieta (Kunz et v. HasseLT) MÜLLER und TRoscHEL l. e. pag. 102. Hab. in mari circa oras insulae Javee. Ophiocoma erinaceus MÜLLER und TroscHEL 1. c. pag. 98. — LÖTKEN 1. c. pag. 164. — LYMAN 1. c. pag. 85. Hab. in mari ad Port Natal, Mossambique, Zanzibar Africa orientalis; ad oras insulae Mauritius; in mari rubro et oceano indico; ad oras Kingsmill, Samoa, Soeietatis, havaicarum insularum. Ophiocoma squamata (Ophiura) LAMARCK 1. c. pag. 225. — MÜLLER und TRoscHEL 1. ce. pag. 102. Hab. in oceano atlantico. Ophiocoma brevipes PETERS 1. c. pag. 85. — Lyman |. c. pag. 92. ? Ophiocoma dentata LÜTKEN 1. c. pag. 165 sec. LYMAN |. c. pag. 70. Hab. in mari ad Mossambique et ad oras insularum Kingsmill. Ophiocoma dentata (MÜLLER und TroscHEL) LÖTKEN 1. c. pag. 165. non Ophiocoma dentata MÜLLER und TroscHEL 1. c. pag. 99 sec. LYMAN ]. c. pag. 70. Hab. in mari circa oras insularum nicobaricarum et Keeling. Ophiocoma insularia Lyman |. c. pag. 89. Hab. in mari circa oras insularum havaicarum. Ophiocoma lineolata (DESJARDINS) MÜLLER und TRroscHEL 1. e. pag. 102. Ophiocoma pica MÜLLER und TroscHer 1. c. pag. 101. — Lyman ]. c. pag. 90. Hab. in mari rubro et ad oras Mauritii, Java, Kingsmill, Societatis, havaicarum insularum. 330 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Gen. 2. Ophiomastie MÜLLER und TRoscHEL ]. ce. pag. 107. Ophiomastix annulosa (Opbiura) LAMARCK 1. c. pag. 222. — MÜLLER und TRroscHEr 1. c. pag. 107. Hab. in mari circa oras Javs et Keeling insularum. Ophiomastix venosa PETERS |. c. pag. 83. Hab. in mari ad Mossambique et Zanzibar. Gen. 3. Ophiarthrum PETERS ]. c. pag. 82. Ophiarthrum elegans PETERS LI. ce. pag. 82. Hab. in mari ad Mossambique et ad oras Samoa et Socie- tatis insularum. Gen. 4. Ophiopsila (FORBES) LÖTKEN 1. c. pag. 133. ”) Ordo papillarum oralium interruptus. (Ofr. Lürken 1. ce. pag. 136). Ophiopsila ForBEs, On the Radiata of the Eastern Mediter- ranean, pag. 149. Ophianoplus Sars, Bidrag til Kundskaben om Middelhavets Littoral-Fauna, pag. 82. Ophiopsila aranea FORBES |. c. pag. 149. — HELLER |]. c. pag. 432. Ophianoplus marmoreus SARS 1. c. pag. 83. Hab. in mari mediterraneo. Ophiopsila annulosa (ÖOphianoplus) Sars 1. c. pag. 79. — Lür- KEN 1. c. pag. 136. Hab. in mari mediterraneo. ”) Ordo papillarum oralium continuus. (Ofr. Lürken 1. ce. pag. 136). Ophiopsila Riisei Lürken 1 ec. pag. 136. — Lyman |. c. pag. 150. Hab. in mari Indie oceidentalis et circa oras Florida et Brasilia. . Kama OPHIOTHRICIDE n. Papillae orales desunt; dentales adsunt. Brachia plerumque longa, ventri disci inserta, scutellis brachialibus nudis tecta, spinas longas plerumque scabras vel serrulatas, carinis scutellorum lateralium insertas, gerentia. Seuta radialia maxima, trigona, plus minusve sejuncta. Discus et scuta radialia aut spinis, granis vel baculis brevibus scabris, aut cute molli plus minusve tecta. Squamae disci rarius perspicua. Scuta oralia nuda, minuta, in spatiis interbrachialibus haud producta. Rim:e genitales bin. b A. LJUNGMAN, OPHIUROIDEA VIVENTIA HUC USQUE COGNITA. 331 - Gen. 1. Ophiothrie MÜLLER und TroscnHer 1. c. pag. 109. — Lür- KEN |. ce. pag. 147. — Lyman |]. c. pag. 153. Ophionyx MöLLER und TROSCHEL ]. ce. pag. 116. Ophiothrix fragilis (Asterias) O. F. MÖLLER |. ce. tab. XCVIII. — MÜLLER und TRoScHEL | c. pag. 110. Ophiocoma rosula, OÖ. minuta Forses, A History of British Starfishes, pagg. 60, 65. : Ophiothrix rosula LYMAN 1. c. pag. 154. Ophiura echinata, O. tricolor, ©. pentagona, O. Ferusaci, O. Cuvieri, ©. quinquemaculata DELLE CHIAJE I. c. page. 62, 63. Ophiothrix echinata, O. alopecurus, O. tricolor, O. Ferusaci, OÖ. quinquemaculata MÜLLER und TroscHEL |. c. pagg. ll, 1 Hab. in mari mediterraneo et circa oras Gallia, Britanni, Suecia occidentalis, Norvegiz. Ophiothrix Örstedi Lürken 1. c. pag. 149. — Lyman |. c, pag. 154. Hab. in mari Indie oceidentalis et oras Floridx. I Ophiothrix Suensoni Lürken 1 ec. pag. 148. — LYMAN 1. c pag. 157. Hab. in mari Indise oceidentalis et in sinu mexicano. Ophiothrix magnifica Lyman ]. c. pag. 159. Hab. in mari peruviano. Ophiothrix virgata LYMAN |]. ce. pag. 161. Hab. in mari eirca oras Kingsmill insularum. Ophiothrix spongicola Srımpson, Descriptions of some new Ma- rine Invertebrata. Proceedings of the Academy of natural Sci- ences of Philadelphia, VIII, pag. 385. Hab. in mari ad Port Jackson Nova Hollandi«. Ophiothrix angulata (Ophiura) Say 1. ce. pag. 145. — Lyman |. ec. pag. 162. Hab. in mari ad oras Caroline meridionalis et septentrionalis. Ophiothrix violacea MÜLLER und TRroscHEL |. c. pag. 115. — Lürken |]. c. pag. 150. — Lyman |. c. pag. 164. Hab. in mari Indie occeidentalis et circa oras Florid® et Brasilia. Ophiothrix spieulata LE Conte l. c. pag. 318. — Lürken |. c. pag. 151. — Lywan |. c. pag. 167. Hab. in mari ad oras Americ® Centralis occidentalis. Ophiothrix dumosa Lyman 1. c. pag. 169. Hab. in sinu californico. Ophiothrix lineata Lyman |. ce. pag. 171. Hab. in mari circa oras Florid«. 332 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Ophiothrix triglochis MÜLLER und TRroscHEL, System der Aste- riden, pag. 114. Hab. in mari ad Port Natal Africee meridionalis. Ophiothrix demessa Lyman 1. c. pag. 172. Hab. in mari circa oras Kingsmill et havaicarum insularum. Ophiothrix parasita MÜLLER und TroscHEL, Beschreibung neuer Asteriden. Archiv für Naturgeschichte X, pag. 184. Hab. in mari ad oras Novize Hollandi.e. Ophiothrix longipeda (Ophiura) LAMARCK |. c. pag. 224. — MÜLLER und TRroscHEL, System der Asteriden, pag. 113. — Lürken 1. c. pag. 165. — Lyman |. c. pag. 176. (var.) GRUBE l. c. pag. 42. Hab. in mari rubro; ad oras Mauritii, nicobaricarum, Timor, Fidji, Samoa, Societatis insularum. ?Ophiothrix scorpio (Ophionyx) MÜLLER und TRroscHEL 1. e. pag. 118. Hab. in mari ad oras Aegypti. Ophiothrix Cheneyi LYMAN |. c. pag. 175. Hab. in mari ad Zanzibar. Ophiothrix hirsuta MÜLLER und TroscHEL ]. c. pag. 111. ? Ophiothrix Cheneyi LyMman |. c. pag. 175. Hab. in mari rubro. ?Ophiothrix Savignyi (Ophionyx) MÜLLER und Troscuer |]. c. pag. 117. Hab. in mari ad oras Aegypti. Ophiothrix comata MÖLLER und TrRoscHEL 1. c. pag. 112. Hab. ? Ophiothrix fumaria MÜLLER und TrRoscHEL 1. c. pag 113. Hab. ? Ophiothrix Rammelsbergi MÖLLER und TroscHEL |. c. pag. 115. Hab. ? Ophiothrix alba GRUBE |. c. pag. 40. Hab. in oceano indo-pacifico. Ophiothrix planulata Srımpson |. c. pag. 386. Hab. in mari ad Groper Shoal (long. orient. 1604°, lat. merid. 20°). Ophiothrix ceiliaris MÜLLER und TroscHer 1. e. pag. 114. Hab. in oceano indico. Ophiothrix aspidota MÖLLER und TroscHer 1. e. pag. 115. Hab. in mari circa oras Indise orientalis. A. LJUNGMAN, OPHIUROIDEA VIVENTIA HUC USQUE COGNITA 333 Ophiothrix nereidina (Ophiura) Lamarck 1. c. pag. 224. — MÜLLER und TRroscHEL |. ce. pag. 115. Hab. in mari ad Singapore et oras insulae Maunitii. Ophiothrix propinqua Lyman |]. c. pag. 174. Hab. in mari eirca oras Kingsmill insularum. Ophiothrix elypeata LJUNGMAN, Om några nya arter af Ophiuri- der, pag. 169. Hab. in mari ad Singapore. "Gen. 2. Ophiocnemis MÜLLER und TROSCHEL ]. c. pag. 87. — Ly- MAN 1. c. pag. 152. Ophiocnemis marmorata (Ophiura) LAMARCK 1. c. pag. 223. — MÜLLER und TroscHEL ]. c. pag. 87. — Lyman |]. c. pag. 152. Hab. in mari ad Zanzibar et ad oras insulae Ceylon et Nov Hollandı. Ophioenemis obscura n. Discus supra insertionem brachiorum incisus, in dorso scutis radialibus maximis gibboso carinatis et squamis crassiusculis, rotundis, haud imbricatis tectus, subtus nudus cute corrugata vestitus. -Scuta oralia latiora quam lon- giora; adoralia magna, oralibus fere coalita. Ossicula oralia brevia, minuta. Brachia longitudine diametrum disci ter haud aequantia. Sceutella brachiorum dorsalia late ovalia märgine abo- rali fere recto, triplo latiora quam longiora; ventralia quadran- oula marginibus lateralibus excavatis, fere zeque longa ac lata. Spinze brachiales quaternse vel quinse crassiuscule, glabre, a summa deerescentes, latitudinem brachii longitudine haud zequan- tes. Color obseure brunneus maculis paucis, rotundis, albidis in brachiis et in dorso disei sparsis. Diametros disci 18 millim. Hab. in freto malaccensi ad Singapore (A. WEsTöö). Gen. 3. Ophiogymna LJUNGMAN LÅ. c. pag. 163. Ophiogymna elegans LJUNGMAN 1. c. pag. 163. Hab. in mari ad Singapore et oras insulae Hongkong. 334 ÖFVERSIGT AF K. VETDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Ordo II. EURYALZ J. MÜLLER. Fan. VI. ASTROPHYTIDE&E LYMAN. Subfam. I. ASTRONYCINE n. Brachia longissima, simplicia. Papille vel spina orales plerumque adsunt, dentes vere autem desunt. Scuta oralia desunt. Verruca madreporacea unica plerumque adest. Rimz senitales bins vel singule. Gen. 1. Astronye MÜLLER und TROSCHEL |. c. pag. 119. Astronyx Loveni MÜLLER und TroscHEL |. c. pag. 119. — SARS, Oversigt af Norges Echinodermer, pag. 5. Hab. in mari circa oras Finmarki®, Norvegie, Britannise et in mari germanico. Gen. 2. Astroporpa ÖRSTED, LÖTKEN ]. c. pag. 152. Astroporpa annulata Örsten, LÖTKEN 1. c. pag. 152. Hab. in mari Indie oceidentalis. Astroporpa affinis Lürken ]. c. pag. 154. Hab. in mari India occıidentalis. Astroporpa dasycladia Dusarpın et Hupk, Histoire naturelle des Zoophytes Echinodermes, pag. 299. Hab. in mari Indiee occidentalis. Gen. 3. Astroschema ÖRSTED, LÖTKEN 1. c. pag. 154. Astroschema oligactes (Asterias) ParLas, Marina varia nova et rariora. Nova acta Academia Scientiarum imperialis Petropoli- tang. II. pag. 239. — LüÜrken |. ce. pag. 155. Ophiura eirrosa Say 1. c. pag. 152. Hab. in mari Indise oceidentalis et ad Curacao. Subfam. II. TRICHASTRINE n. Brachia mediocriter longa apicem versus dichotomice partita. Papilloe orales et dentes vers adsunt. Scuta oralia magna. Verruca madreporacea deest. Rima genitales bin. A. LJUNGMAN, OPHIUROIDEA VIVENTIA HUC USQUE COGNITA. 335 Gen. 4. Trichaster AGAssız. — MÜLLER und TRoscHEL ]. ce. pag. 120. Trichaster palmiferus (Euryale) LAMAROCK 1. c. pag. 217. — MÜLLER und TrRoscHEL 1. ec. pag. 120. Hab. in mari circa oras Indie orientalis. Subfam. II. GORGONOCEPHALINE n. Brachia a basi iterum atque iterum partita, primo dichotomice, deinde irregulariter. Papille vel spina orales adsunt, dentes verze autem desunt. Scuta oralia desunt. Verruca madreporacea aut unica aut rarius verruce quinque minute adsunt. Rimze genitales bin. Gen. 5. Astrophyton (Linck) MÜLLER und TroscHeu 1. c. pag. 121. — LÜTKEN 1. c. pag. 68. — Lyman |. c. pag. 180. Gorgonocephalus LEAcH 1. c. pag. 51. Euryale DAMARCK |]. c. pag. 214. *) Verruca madreporacea unica (LÜTKEN 1. c. pag. 155). Astrophyton arborescens (RONDELET) MÜLLER und TRroscHEL l. ce pag. 124. Asterias Caput Medus& Rerzıus 1. c. pag. 35. Hab. in mari mediterraneo. Astrophyton Lamarcki MÜLLER und TROSCHEL ]. c. pag. 123. Hab. in mar circa oras Finmarkie et Norvegie; in mari germanico; circa oras insularum Sitka et Kadjak(P). Astrophyton eucnemis MÜLLER und TRoscHEL 1. c. pag. 123. — LUTKEN 1. c. pag. 70. — Lyman 1. c. pag. 181. Hab. in mari circa oras Groenlandi@ et Spetsbergie et in mari albo. Astrophyton Caryi Lyman |. c. pag. 184. Hab. in mari ad San Francisco California superioris. Astrophyton Agassizi STIMPSON, Synopsis of the marine Inverte- brata of Grand Manan, pag. 12. — LYMAN |. c. pag. 186. Hab. in mari circa oras America orientalis a promontorio Cape Cod usque ad sinum S:t Lawrence. Astrophyton Lincki MÜLLER und TRroscHEL ]. c. pag. 122. Hab. in mari circa oras Britannie, Bahusie, Norvegix; in mari albo (?). Astrophyton chilense PHILIPPI, Beschreibung einiger neuen See- sterne, pag. 268. Hab. in mari chilensi. Astrophyton asperum (Euryale) Lamarck |. ce. p. 216.— MÜLLER und TrRoscHEL 1. c. pag.,124. Hab. in mari circa oras India orientalis. 336 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Astrophyton celavatum Lyman 1. ce. pag. 191. Hab. in mari ad Zanzibar. Astrophyton muricatum’ (Euryale) LAMARCK |]. c. pag. 217. — MÜLLER und TroscheL ]. c. pag. 122. — LÖTKEN ]. c. pag. 156. Astrophyton costosum (SEBA) LYMAN |]. c. pag. 192. Hab. in mari Indie occidentalis; et circa oras Florida et Caroline meridionalis. Astrophyton verrucosum (Euryale) LAMARCK |. c. pag. 216. — MÜLLER und TRroscHEL 1. c. pag. 121. Hab. in oceano indico. Astrophyton exiguum (Euryale) LAMARCK ]. ec. pag. 217. — MÜLLER und TRrRoscHEL ]. c. pag. 125. Hab. in maribus meridionalibus. - ”) Verruce madreporacee quinque minute (LÜTkEN |. c. pag. 156). Astrophyton Caecilia LÖTKEN |. c. pag. 157. Hab. in mari Indie oceidentalis. Astrophyton Krebsi ÖrstzD, Lürken |. c. pag. 158. Hab. in mari Indie occidentalis. 337 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1866. N:o 9. Annulata nova. Recensuit J. G. H. KINBERG. [Continuatio.] Fam. ANTHOSTOMEA n. Gen. ANTHOSTOMA ScHMARDA. Lobus cephalicus nudus; maxillee nulle; papillee pharyngis dila- tatze, dendriticae, robusta; segmentum buccale nudum; mutatio segmen- torum; branchis dorsuales, cirros®; setze capillares; aciculee numerosx. ANTHOSTOMA (ScHMARDA). Sir str. Set& capillares; acieule subrectx, in parte anteriore corporis nu- meros2e. A. dendriticum n. — Lobus cephalicus semiglobosus, depressus; branchie dorsuales cirrose, in segmentis 18 1. 20 anterioribus desi- derata; mutatio segmentorum 1°/,,; segmenta c. 215, brevia; longitudo 15 m.m. Habitaculum membranaceum, algis adhaerentibus arenaque sordidum. Insula Vancouveri. CRONHJELM. Mus. Holm. Anthostoma ramosum SCHAMARDA ad genus novum aliud for- tasse. pertinet. Fam. CHLORZEMEA (QUATR.). Fam. PHERUSEA GRUBE. CHLOR_.EMA DUJARDIN. PHERUSA Oxen; [LEAcH. Crust. 1813]. SIPHONOSTOMUM Orrıo; GruBE |Dvm. Pise. 1806). Ch. havaica n. — Branchizx cephalicae terminales, pauc#, papille- formes; pedes dorsuales et ventrales distantes, humiles, papillis c. 338 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 2:nis, brevibus, juxta setas pedum dorsualium sitis; sete pedum dor- sualium 1—5 longissim&, antrorsum vergentes, annulatz; seta ventrales 4:nse, rect&, apice leviter arcuato; sesmenta 30; longitudo 16 m.m. Honolulu inter corallia, summa aqua. Ch. tetragona (SCHMARDA). — Branchie cephalicse terminales, numeros&, cirros®; pedes distantes, papillis elongatis plurimis; seta pedum ventralium bin®, apice arcuata; segmenta 37—40; longitudo, appendicibus cephalicis exceptis, 33 m.m. Pherusa tetragona SCHMARDA. N. Wirbellose Thiere. I. 11. 20. Rex ID LOG Cap. bon: spei, summa aqua, SCHMARDA et ipse. PIROMIS n. Corpus latiusculum, segmentis subquadrangularibus; lobus ce- phalicus obsoletus; bases branchiarum dus, coniex, branchiis termi- nalibus cirrosis; segmentum buccale minutum a segmento primo cor- poris fere tectum et cinetum; pedes dorsuales et ventrales distantes: anteriores validi, antrorsum inelinati; setae dorsuales annulate, ven- trales articulat®, articulo terminali ungulato. P. arenosus n. — Corpus arenosum; branchie numeros&®; pedes anteriores 1—4 setis longioribus armati; set pedum ventralium c. 3:ne articulis elongatis; segmenta 71; longitudo 56 m.m. Port Natal. WAHLBERG. Mus. Holm. Fam. CHETOPTEREA Av». et Epw. Segsmentum buccale=infundibulum cephalicum Quark. CHETOPTERUS Avup. Ch. antarcticus n. — Segmentem buccale breve, margine termi- nali crasso, truncato; cirri tentaculares duo, breves, compressi, a super- ficie externa segmenti buccalis infra marginem superiorem orientes; eirri dorsuales paris primi pedum elongati, ceirriformes; segmenta re- sionis anterioris 9; pales hastate, pedum paris quarti interna nume- rose, rect®, oblique truncats; pedes ventrales segmenti noni et de- cimi breves, uncinis ovalibus, 5—7-dentatis, manubrio elongato, fili- forme, valido; pedes dorsuales paris decimi maximi, dilatati, setis oceultis, longissimis, filiformibus. Specimen haud bene asservatum; pars posterior corporis incognita. Fretum Magalhaense juxta insulam Bucket. SPIOCHA&ETOPTERUS Sars. 5. patagonicus n. — Lobus cephalicus semiglobosus; segmentem buccale segmentis duobus proximis longius, margine terminal tenuj; eirri tentaculares duo, a parte dorsuali segmenti buccalis juxta lobum J. G. H. KINBERG, ANNULATA NOVA. 339 cephalicum orientes, longissimi, suleo longitudinali profundo; paleae hastatze, spatulat®, geniculate, in segmentis 7—9 numerosissim® et validiores; segmentum decimum et undecimum elongatum paleis hastatis tenuibus, processibus lateralibus minutis. Uneinos perspieuos nullos vidimus. Pars posterior corporis incognita. Mare atlanticum extra Cap. Wine Patagonise, fundo petroso orgylarum 32. Fam. MALDANEA SAVIGNY. Gen. NOTOMASTUS Sars, CAPITELLA BLAINVILLE, ANOI- STRIA QuATREFAGES, AMMOCHARIS GRrUBE excludenda. CLYMENR (Sar.). S. str. Lobus cephalicus obliquus, truncatus, convexus, lateribus limbatis; sesmentum buccale nudum, margine limbato; segmenta 1—3 corporis setas dorsuales acutas, nec ventrales nec uncinos, segm. 4 etc. setas et uneinos, segmenta 3 posteriora setas pedum dorsualium nullas sed uncinos praebentes; opereulum anale infundibuliforme, den- tieulatum; segmenta setigrera 25. (Sec. Sav.) Ol. amphistoma Sav. — Longitudo 4—6 poll. Sav. Syst. d. Ann. ed. Pank. p. 430: Mare rubrum. Sav. MANDROCLES n. Lobus cephalicus cum annulo anteriore segmenti buccalis coacd- natus, fronte compressa, limbo nullo; segmenta biannulata; seta dor- suales capillares: alive anguste et inaequaliter bilimbatae, alia biserrulatze, ventrales; uneini rostrati, in segmento quarto_ incipientes, numerosi, arcuati, collo elongato, radice abbreviata. M. architectus n. — Frons alta leevis; partes laterales lobi ce- phaliei depressee, excavate nec sulcataee; sets biserrulate paucae, lon- gissimea,; uncini apice conico transverso, vertice 5-dentato, dentibus validis, posterioribus deerescentibus; longitudo segmentorum 13 an- teriorum 74 m.m. Habitaculum robustum, arena et fragmentis concharum perbene conditum. Mare atlanticum extra oras Brasilis, longit. occid. 40055’, latid. austral. 22030, fundo orgyiarum 30. MALDANRE (GRUBE). Lobus capitalis Gr. Caput Quarr.—Pars terminalis segmenti analis; etc. inverse. Lobus cephalibus nudus, limbatus, truncatus, obliquus, parte in- feriore productus; segmentum buccale biannulatum, nudum; segmenta 340 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, setigera 19; sete pedum dorsualium sursum spectantes, capillares ciliato-serratze, alice longiores apicibus subtilissime serrulate; ventralium: uneini, series simplices componentes, rostrati. Maldane GRUBE Beschr. neuer o. w. bek. Ann., Arch. f. Nat. g. ONE I. 1860 p. 92. QUATREFAGES Hist. Nat. des Ann., II. 1. 246. Nec Maldane MALMGREN. Nord. Hafs-Ann. Vet.-Ak. Förh. 1865 — 1866. M. glebifex GRUBE. — Frons convexa; limbus cephalicus utrinque semel incisus; setze capillares tenerrima 4:nag ad 6:nas, longiores, lati- tudinem corporis aequantes; longit. 1,4—1,9 une. lat. 0,05 —0,06. Maırtinsica et Portor& juxta Fiume. GruBE |. c. p. 92. — "Kleinere Exemplare von 1 Zoll Lange hatten nur 15 Paar Borstenbündel” verosimiliter excludenda. M. brasiliensis n. — Sulei faciales bini arcuati; sets capillares alie infra apicem serrulatum anguste limbatse, laeves, aliae laeves, obliqus, latius limbat®; uncini, a segmentis 2—4 setigeris, pauci: 5—9, elongati, apice transverso, vertice serrulato striato, capillis oppo- sitis; longitudo 45—60 m.m. Mare atlanticum, milliar. 16 a Rio de Janeiro orient.-austral. versus, fundo orgyiarum 58. WERNGREN. Mus. Holm. CHRYSOTHEMIS n. Lobus cephalicus distinetus, terminalis, truncatus, obliquus, sulco transverso bipartitus, limbo humili tripartito; segmentum buccale nudum, superne singulum, inferne biannulatum; seta dorsuales capil- lares: alive limbate, aliee bilimbatze, alise biserrulatss; uncini segmen- torum 2—4 rubusti, pauciores, posteriorum tenuiores numerosi, usque ad segementum anale obvii; hoc nudum, biannulatum, suleis lateralibus bipartitum subtus truncatum, supra elongatum, retractum; segmenta setigera 19; anus dorsualis; infundibulum nullum. OC. amena n. — Frons alta, bisulcata: partes anteriores laterales lobi cephalici utrinque bisulcatz, pars posterior transversim suleata; limbus humilis; uncini anteriores 8:ni, apice subtransverso, brevi, poste- riores apice transverso, longiore, conico; longitudo 50 m.m. Habitaculum limosum, cinereum. Mare atlanticum extra oras Brasilie long. oceid. 40055’ latid. austral. 22030’, fundo orgyiarum 20—30. IPHIANISSA n. Lobus cephalicus truncatus, obliquus, limbatus, cum segmento buceali rudo connatus; pharynx exsertilis; seta dorsuales capillares, J. G. H. KINBERG, ANNULATA NOVA. 341 ventrales uncini, series simplices fingentes, in segmentis 1—3 corporis pauci, rostrati, apice transverso, religui minuti, collo elongato, apice inclinato. Pars posterior incognita. I. armata n. — Sulei faciales longitudinales in parte media super- fieiei superioris lobi cephalici ineipientes; seta capillares angustissime limbatae, laeves; uncini segmentorum anteriorum 4:ni, collo brevi, radice elongato, religuorum collo elongato, radice abbreviato; longitudo se- smentorum 9 anteriorum 13 m.m. Habitaculum ceinereum, limosum, crassum, fragmentis parvis con- charum parce ornatum, membrana crassa intus vestitum. Portus urbis Rio Janeiro, fundo limoso orgyiarum 2. ASYCHIS n. N Lobus cephalieus distinctus, terminalis, truncatus, obliquus; segmen- tum buccale biannulatum, nudum; sets dorsuales capillares: alice aciculeformes, alise elongatze serrulatz, alice breviores limbatie; uncini, in segmento secundo corporis incipientes, transversi, uniseriales; anus dorsualis; infundibulum incompletum; segmenta setigera 19. P. atlanticus n. — Sulei faciales 4; uncini elongati, antice pauci, apice transverso obliquo, capillis oppositis arcuatis; longitudo 50 m.m. Habitaculum ceylindricum, limosum. Mare atlanticum prope oras Brasilise longit. oceid. 40055‘, latid. austr. 22030, fundo orgyiarum 20—30, ipse; specimina alia coll. WERNGEREN: milliaria 16 a Rio Janeiro orientem-australem versus. fundo org. 58. SABACO n. Lobus cephalicus distinetus, truncatus, obliquus, suleis duobus brevibus, transversis; segmentum buccale nudum, biannulatum; set dorsuales capillares, laeves, attenuatse: alie anguste limbata longiores et breviores, alive bilimbatse, alie apieibus biserrulate; uncini uni- seriales, rostrati, truncati, in segmentis 2—4 pauciores, robusti, in reliquis usque ad segmentum anale plurimi, graciliores, collo elongato, vertice retracto; segmentum anale simplex, illud generis Chrysotemidis- zquans. S. maculatus n. — Frons humilis; partes anteriores laterales lobi cephalici utrinque bimaculatze; sulei faciales inter maculis antrorsum arcuati, breves; uneini segm. 2—4: 8, 14, 14. apice brevi, posteriorum. longiore; segmenta setigera 20; longitudo ec. 40 m.m. Habitaculum limosum, einereum et arenosum, fragile, postice sursunr leviter arcuatum. Fundo maris Freti Bangka. 342 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. PRAXILLA (MALMGREN). Pr. Kefersteini n. — Sulei faciales longitudinales paralleli, longi; limbus elevatus, integer; setze dorsuales capillares rect®, attenuat, pauc earum gracillims; uncini segmentorum corporis 1—3 singuli, vertice laevi, reliqui vertice serrulato, infra collum inflati; long. segm. 8 anter. 18 m.m. Portus urbis Rio Janeiro, fundo limoso, ubi specimen singulum colleeimus. NECO n. Lobus cephalicus limbatus; pedes ventrales segmentorum 1—3 [—4?] setigerorum stylis 1—3 validis, ceterorum uncinis uniserjalibus; infundibulum. N. echeneis n. — Sulci faciales longitudinales, longi, antice parum divergentes; limbus elevatus, integer; seta dorsuales capillares, rect®, attenuatae; styli segmentorum corporis 1—3 terni, robusti, apice obliquo; uncini, a segmento 4 corporis incipientes, elongati, apice transverso robusto, vertice serrulato, infra hoc longitudinaliter et oblique striati; long. segm. 10 anteriorum 25 m.m. Ss Mare atlanticum extra ostium fluvii La Plata, long. occid. 57°, lat. austr. 39014‘, fundo arenoso, arena nigra, subtili. MYLITTA n. Lobus cephalicus cum segmento buccali elongatus, convexus, in- teger, nudus, limbis carens; setze dorsuales capillares, ventrales segmen- torum corporis anteriorum 5 styliformes, utringue singule; uncini segmentorum religuorum elongati, series simplices fingentes. M. quinguemaculata n. — Sulci faciales longitudinales, breves nee margines attingentes, antice transversim arcuati; setze capillares laeves, anguste bilimbatse elongat®, apice leviter curvato; uncini tri- dentati, capillis arcnatis, oppositis; pars posterior incognita. Mare atlanticum extra ostium fluvii La Plata, long. oceid. 55054’, lat. austr. 36050, fundo arenoso et lapidoso. JOHNSTONIA QUVATRErF.? J. gracilis n. — Segmenta posteriora elongata, parte posteriore inflata; sets dorsuales capillares recte, acute, anguste limbatae; un- cini parum numerosi, uniseriales, abbreviati, apice inelinato, vertice 4—5-dentato, dentibus inclinatis, robustis, alto, collo elongato, intus compresso, radice inflato, arcuato, attenuato, reliqgua parte uneini duplo longiore; segmenta analia bina, breviora; eirri infundibuli 28, quorum 7 elongati et reliqui, cum illis alternantes, breves. Pars anterior non vidimus. | Cherbourg, fundo aronoso 2—5 orgylarum, ipse. J. G. H. KINBERG, ANNULATA NOVA. 343 Fam. AMMOCHARIDEA. Branchice tentaculares, a segmento buccali orientes, digitate; mu- tatio segmentorum; pedes dorsuales setis capillaribus et ventrales un- einis minutis numerosissimis. AMMOCHARES GRUBE. Corpus teres; segmenta anteriora brevia, media longissima, suleis obsoletis; set dorsuales capillares, ventrales: uncini numerosissimi, minuti, elongati, series numerosas, approximatas fingentes. A. tegula n. — Branchis tentaculares latitudine corporis breviores, digitatae, nonnulle profunde fisse, ramulis terminalibus papillseformi- bus; set capillares tenuissimz, laeves et obsolete serrulatae; glandule cutanes (organa segmentorum) anteriores dorsuales; corpus non pellu- cidum; longitudo segm. 9 anteriorum 40 m.m. Habitaculum ceylindricum, teres, membrana robusta, pellucida, reti- culata, fragmentis concharum, antrorsum imbracatis, dense vestita. Mare atlantieum extra ostium fluvii La Plata, long. occ. 55054’, latid. austral. 36050’, fundo lapidoso et arenoso. A. Sundevalli n. — DBranchie tentaculares latitudine corporis breviores, numeros&, in fasciculis distantibus 6 site, truncis numerosis, lamina nulla connatis, altiusculis, ramulis dichotomis; sets capillares pedis dorsualis paris primi et secundi laterales, numerosz&, paris tertii et reliquorum dorsuales; papilla laterales segmentorum anteriorum nulle; corpus haud pellueidum; longitudo partis anterioris, 5 segmentis, 17 m.m. Habitaculum illud Ammoch. tegule aequans. Mare atlantieum extra oras Brasilise longit. oceid. 40055’, latid. austral. 22030’, fundo orgyiarum 20—30. SANDANIS n. Lobus cephalicus productus; oculi; branchise tentaculares duo, retractiles, a segmento buccali orientes, digitati. — Locus generis in- certus. S. rubicundus (KErERST.). — Capitella rubicunda KEFERSTEIN. Untersuch. Zeitschr. Wiss. Zool. 1863, 123 et XI. St. Vaast. KEFERSTEIN. Fam. AMPHARETEA MALMGREN. AMPHARETE MALMGREN. A. patagonica n. — Lobus cephalicus longitudinaliter trisulcatus; eirri cephalici nudi; branchie dorsuales 6, seriem transversam fingentes, Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 23. N:o 9. 9 344 ÖFVERSIGT AF K: VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. et pone medias illarum 2, subannulati, cirriformes;. palexe acieulaeformes, laterales, antrorsum vergentes, ‘utringue 7—15; pedes dorsuales se- smenta 3—16, ventrales segm. 5 et sequentia occupant; setze limbatze, acut&; uncini uniseriales, breves: anteriores 6-dentati, posteriores series 3 dentinm minutorum praebentes. Habitaculum argillaceum et arenasum. Mare atlanticum extra Cap. Virginis Patagonie fundo 32 or- gylarum. AMPHICTEIS GRUBE. A. Gunneri (Sars). — Longitudo speceiminis rostri 24 m.m., la- titudo 4 m.m. i Amplitrite Gunneri Sars, Beskr. 50. T. 11. 30. Crassostoma Midas Gosse. Ann. of N. H. XVI. Amphicteis Gunneri MALMGREN, QUATREFAGES. Cherbourg, fundo orgyiarum 2—5, ubi in itinere Eugenia spe- cimen singulum collegimus. Fam. TEREBELLEA_ GRUBE. TEREBELLA (L.). T. jucunda n. — Cirri cephalici laterales, parum numerosi, fili- formes; branchiase dorsuales 6 multoramosi, latitudine corporis breviores; pedes dorsuales in segmentis 3—19 corporis, setis limbatis acutis, aliis brevibus limbis latioribus aliisque elongatis limbis angustioribus alternantibus; uneini breves striato-dentati, dente intimo valido, poste- riores regionis anterioris oppositi alternantes, reliqui uniseriales. Mare atlantieum long. oceid. 40055 lat. austı. 22030’, fundo 20—30 orgylarum. ; T. gracilicauda n. — Cirri cephalici numerosi, filiformes; bran- chise dorsuales 6, ramosee, latitudine corporis breviores; setee pedum dorsualium limbatse, angustse, acutae, elongatse; uncini breves apieibus, a latere visis, binis, valde inelinatis. Tahiti juxta urbem Papieti, inter Madreporas, fundo 1—2 pedum. NEOTTIS (MALMGREN) char. mutat. Branchie dorsuales utrinque tres, a segmentis corporis 1—3 orientes, interdum medio confluentes, radiis subsessilibus, filiformibus nee ramosis; pedes dorsuales, corporis finem versus obvii, setis acieuli- formibus apice anguste limbato; uncini breves, compressi, incisura an- susta, series simplices fingentes. N. gracilis n. —- Ciryi cephalici numerosissimi, longissimi, fili- formes; radii branchiarum utrinque ‘a basibus brevibus compressis J. G. H. KINBERG, ANNULATA NOVA. 345 orientes, latitudine corporis longiores; segmenta c. 65; longitudo 100 m.m. Q. Singapore. PHYZELIA Sav. Paria duo branchiarum. Agassizi n. — Cirri cephalici filiformes; branchise dorsuales dendriticse: anteriores trunco elongato, 2. posteriores minores, trunco breviore, ramulis nonnullis sessilibus; pedes dorsuales in segmentis 3—20 setis anguste limbatis; uncini breves, series simplices fingentes, in segmentis posterioribus regionis anterioris antrorsum et retrorsum vergentes alternantes. Yorkbay Freti Magalhaensis, fundo 4—6 orgyiarum. Ph. chilensis SCHMARDA. — Cirri cephalici filiformes; branchis dorsuales dendriticae: anteriores trunco elongato, posteriores minores ramulis sessilibus nullis praedita; pedes dorsuales in segmentis 2— 20 setis simplicibus, apice anguste utrinque limbato, acuto, parum arcuato, a segmento secundo incipientibus: uncini breves, series simplices fin- sentes, dentati, dente intimo elongato, dorso arcuato, radice incisa, in segmentis posterioribus regionis anterioris antrorsum et retrorsum ver- sentes alternantes. Phyzelia (Terebella) chilensis Schmarpa N. Wirbellose Thiere, I. 11. p. 40. T. XXV. f. 200. Valparaiso, inter radices fucorum, fundo lapidoso et arenoso 1—3 orgyiarum. THELEPUS LEUCKART. Lobus cephalicus brevis, truncatus, oculis numerosis vittam trans- versam fingentibus; cirri cephalici numerosi; segmentum buccale nu- dum; branchise dorsuales filiformes, numeros&, a segmento primo et secundo corporis orientes; mutatio segmentorum nulla; pedes dorsuales a segmento primo incipientes, setis shenalleifng, limbatis, acutis, et ven- trales uneinis brevibus, series simplices fingentibus. ? Heterophenacie QUATREFAGES Note. Comptes rendus 27 Mars 1865. — Ann. II. 1 389. Th. antarcticus n. — Cirri cephalici sulco longitudinali praediti; branchise dorsuales a parte externa dorsi segmentorum orientes, longi- tudine variabili nec latitudine corporis longiores; sets infra apicem acutum utringue limbats; uncini subreetangulares, apicibus tribus armatı. Fretum Magalhaense, Yorkbay, summa aqua; ad insulam Bucket. Th. natans n. — Cirvi cephalici filiformes, numerosi; branchiz dorsuales a dorso segmentorum 1—2 corporis orientes, series 3 trans- versas fingentes; setze elongats, utrinque anguste limbats, acutie. Mare atlanticum extra ostium fluvii La Plata, long. 65°, lat. 48°, ubi summam aquam fucumgue natantem habitat. ul 4j 2; 346 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. ARTACAMA MALMGREN. Proboseis produetus, conicus, papillosus; cirri tentaculares a super- ficiei dorsuali segmenti buccalis orientes; branchise 6 radiis filiformibus nec ramosis a segmentis 1—3 corporis oriuntur; sets dorsuales late limbatze, acute, striatae; uneini breves, in segmentis 4—9 series sim- plices, in posteriorbus series duplices fingentes. A. Benedeni n. — Cirri tentaculares parum numerosi, latitudine segmenti buccalis breviores; radii branchiarum breviusculi; segmenta 32 et ultra; longitudo horum 50 m.m. Portus urbis Rio Janeiro. TEREBELLIDES Sars. T. Stroemi SARS, Beskr. p. 48, t. 13. MALMGREN. Nord. Hafs- Annulater. K. Vet.-Ak. Förh. 1865, p. 395. Fahrsund Norvegis; fundo orgyiarum 15. T. Sieboldi n. — Cirri cephalici numerosi, claviformes; branchia dorsualis peduculo brevi, quadrilobata, lobis elongatis, compressis, in- aequalibus, margine pectinatim plicatis, radiis cirriformibus; mutatio segmentorum 1#/,9; pedes dorsuales in segmentis 1—18 corporis, setis aciculeformibus; pedes ventrales segmenti septimi uncinis acutis, elon- satis, pone illud rostratis, elongatis, posterioribus brevibus, dentatis; longitudo 28 m.m.; segmenta 47. Habitaculum cerassum, eylindricum, e limo et arena nigra albidaque confectum. Pars australis Freti Bangka. T. pacifica n. — Cirri cephalici leviter claviformes, numerosi, elongati; branchia dorsualis, pedunculo crasso et longiusculo, de- pressa, quadrilobata, marginibus subpennatiformibus; mutatio segmen- torum 1°/,,; pedes dorsuales segmenta 1—16 oceupantes, setis capil- laribus parce spinulosis; pedes ventrales compressi: anteriores uncinis 7:nis, elongatis, acutis; uncini segmentorum posteriorum breves, den- tati. 9. Eimeo, insula Societatis, inter corallia juxta litora. T. Klemani n. — Ciryi cephalici numerosi, alii filiformes, ali crassiores, breviusculi, longitudine variabili; branchia dorsualis, pedun- culo tereti, mediocri a segmento primo oriete, elongata, angusta, longi- tudinaliter bilobata, apieibus posterioribus quatuor, transversim obsolete lamellosa; mutatio segmentorum 1/,g; pedes dorsuales in segmentis 2—17, setis elongatis, limbo angustissimo, apice capillari, longissimo; uneini, a segmento 8:vo incipientes: anteriores longi, robusti, apice acuto, cum collo angulum obtusum fingente, radice arcuato, posteriores ®breves, dentibus acutis, elongatis, minutis. ov J. G. H. KINBERG, ANNULATA NOVA. 347 Mare atlanticum, long. oceid. 40055’, latid. austr. 22030’, fundo 20— 30 orgyiarum. Nomine nauarchi nostrı J. B. KLEMAN decorata. T. Klemani var. Lobus cephalicus productus, conicus, cirris ce- phalieis subelavatis, elongatis dense vestitus; branchia dorsualis anterior quadrilobata; branchise dorsuales posteriores sublaterales, minute, di- midia longitudine segmenti secundi breviores. Mare atlanticum prope Rio Janeiro, fundo 30 orgyiarum. ISOLDA Fr. MÜLLER. Branchie 8, quarum 4 cirriformes, 4 pennatxe. I. pulchella MÜLL. Ann. S:t Catharina. Arch. f. Nat. 1858. 218. S:ta Catharina. MÜLLER. (EORPATA n. Cirri cephalici 8; branchisee dorsuales 4, cirrose, radiis bipen- nat; spinse segmenti primi unguiculat&; set anguste limbate; un- cini breves. (E. armata n. — Cirri cephalici attenuati, elongati; branchi&, a parte media segmentorum 1—2(?) orientes, robust; uncini 2, robusti; pedes dorsuales utrinque 15; uncini ovales, dentibus 5—6 elongatis, intimo minuto; segmenta saltim 30 longitudine 8 m.m. Sinus extra Guajaquil, fundo 15—20 orgyiarum. OTANES n. Cirri cephalici numerosi; branchise dorsuales 4, foliacex, trans- verse; set elongate usque ad finem corporis; uncini breves, uni- serlales. O. americanus n. — Branchie®, a segmento 1 et 2 corporis ori- entes, sublaterales; pedes dorsuales, quorum paria 16 anteriora robu- stiora, setis inzequaliter limbatis et uncinis dentato-striatis, a segmento tertio incipientibus. Habitaculum limosum, cinereum. Mare atlanticum prope litora Brasilie, inter Cap. Frio et Rio Janeiro, fundo 30 orgyiarum. ARYANDES n. Cirri cephaliei minnti; branchise dorsuales 6, cirrosaee; palex paris primi pedum, in segmento primo corporis obvia, aciculaeformes, sub- limbatze, laterales, prominentes; sete pedum dorsualium limbatz, acutae; uncini breves, uniseriales. 348 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. A. gracilis n. — Cirri cephaliei filiformes, elongati; branchis illis multo validiores et longiores; pedes dorsuales utrinque saltim 17; uneini juxta par 6 horum ineipientes; longitudo segmentorum 17 an- teriorum 11 m.m. Sinus extra Guajaquil, fundo 15—20 oreyiarum. A. foricata n. — Cüri cephaliei filiformes, minuti, pauci; bran- chie valide, compressiuscule; pedes dorsuales utrinqgue saltim 16; uneini juxta par 4 horum incipientes; cirri anales 2 elongati; segmenta c. 33; longitudo 25 m.m. Habitaculum membranaceum, arena et algis ornatum. Sinus extra Guajaquil, fundo 15—20 orsyiarum. ODYSSEUS n. Cirri cephalici nulli; branchise dorsuales 8, cirross; seta elon- gate usque ad finem corporis; uncini breves, uniseriales. OD. Virgini n. — Branchie dorsuales, a media parte dorsuali segmenti primi corporis orientes, robust, attenuatae; setae aciculaeformes et limbatze, limbis mediocribus, a segmento secundo corporis inci- pientes, ad segmentum 18 robust, prominentes; uncini ce. 5-dentati, compressi, a segmento quinto incipientes, uniseriales. Mare atlanticum prope litora Brasiliee, inter Cap. Frio et Rio Janeiro, fundo 30 orgyiarum. CYAXARES n. Branchise dorsuales nulle; pedes dorsuales 14, setis paucis, sub- rectis; uncini breves, in segmentis anterioribus desiderati. ©. clavatus n. — Cirri cephalici longissimi, elongato-clavati: sete pedum anteriorum long, paucee, plaerumque 3:nee, et nonnull breves, fere rectze, tenuissime serrulatae; uneini pauci, breves, dentato- striati, dente intimo robusto. Litora Brasilice, latid. austr. 99, fundo orgylarum 18. WERNGREN. Mus. Holm. DEJOCES n. Branchise dorsuales nullae; pedes dorsuales 34 setis ciliatis: alls obliquis, aliis arcuatis; uncini breves, in segmento septimo inci- pientes. D. chilensis. — Cirri cephaliei elavati; setee pedum dorsualium alive elongatz, apieibus obliquis ciliatis, alie breves, arcuatse, ubique eiliatse; uneini, series simplices fingentes, breves, c. 4-dentati, dente intimo robusto. ? Polyeirrus chilensis SCHMARDA N. Wirbell. Th. I. II. 39. © Valparaiso, inter radices fucorum, fundo 2—3 orgyiarum. J. G. H.' KINBERG, ANNULATA NOVA. 349 Fam. HERMELLEA GRUBE. HERMELLA (Sav.) H. capensis ScuMarvdA. — Palee interne opereuli 35—42, externe 44—48; papille opereuli c. 4, minute; series branchiarum utrinque 17; palese. segmentorum 2—4:5—6mzx, obsolete bispinosie, robust; faseiculus alter paleis, illas sequantibus, sed parvis; setae re- liquee serrulate, tenues; uneini dentati; cirri partis media corporis elongati; segmenta 43; longitudo, basi operculi et tubo anali exceptis, 75 m.m. ?H. capensis SCHMARDA N. Wirbellose Thiere I. 11. p. 23. T. JOG i Edle : Cap. Bone spei; litora lapidosa. PHRAGMATOPOMA MoercH. Ph. lapidosa n. — Palee interne operculi 25, chelaformes, externe 56; papille operculi 50; radii branchiarum utrinque 152, superiores deerescentes; palee segmentorum 2—-4, apicem versus ci- late, 6 majores et 6 minores, cum illis alteınantes; setae partis media et posterioris corporis serrulatae, acutse; uncini dentati, minuti; cirri latitudine segmentorum longiores; segmenta 40; longitudo, basi oper- culi et tubo anali exeptis, 35 m.m. Habitaculum arenosum. i Mare juxta Praya Grande et portus juxta Rio Janeiro. Ph. Virgini n. — Palee interne operculi 27 (1. 28?) chela- formes, externae 66 truncate, spina elongata armata; papillae operculi c. 50; series branchiarum utrinque 11; palex segmentorum 2—4: 6 majores et 6 minores alternantes, apice ciliato; sets segmentorum re- liquorum serrulatse, acute; uncini dentati; cirri latitudine corporis bre- viores; segmenta 46; longitudo corporis 15 m.m. Fretum Magalhaense juxta insulam Bucket. Ph. Moerchi n. — Palex interne opereuli 40, sub illis palex minute 1. juniores; palese externe c. 100, apice crenulato-pectinato; papillee operculi numeros®, seriem circularem fingentes; palex segmen- torum 2—4 majores 6:nz aliaeque minores spinulos®; sets posteriores serrulate, acute; uncini dentati; segmenta ce. 34; longitudo corporis 15 m.m. Honolulu, inter corallia, fundo pedis. IDANTHYRSUS n. Segmentum buccale et cirri tentaculares ad basin branchiarum conformati, operculo nullo sed setis porrectis, spinosis, aliis arcuatis, 350 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR. aliis acieulaeformibus, subannulatis praeditam; branchie numerosx, cir- rose; pedes utrinque duplices, distantes; cirri segmentorum utrinque singuli; mutatio segmentorum ®/,; palexe clavats; uneini serrulati, series transversas fingentes; sets simplices, ciliato-cerrulat&; tubus analis elongatus, nudus, ad superficiem cirros ferentem incumbens. I. armatus n. — Palexs segmentorum anteriorum clavate c. 7:n«, valide, apice obliquo; seta ciliato-serrulate, minute, acute, pauca; cirri partis anterioris et media corporis elongati, teretes, attenuati; segmenta corporis 32, longitudine 19 m.m. Valparaiso, inter radices fucorum. ARIAPITHES n. Basis opereuli sieut illa generis Idantyrsi conformata, margine termimali non clauso, operculum inferius fingens; operculum superius pedunculatum, margine semicirculari, membranaceum, nec paliis or- natum; branchisee nullae; palee segmenti primi series simplices fin- gentes et parti inferiori basis opereuli oppositae; pedes segmentorum 2—4 zequales, utrinque singuli, laterales, transversim compressi, setis longis, simplieibus: aliis acieulaformibus, laevibus, aliis tenuissime serru- latis; uncini, series transversas fingentes, dentati, radice dentibus oppo- sita, transversa, elongata. A. pallidus n. — Margines laterales basis operculi papillis utrin- que tribus, pro branchiis, proediti; palese segmenti primi corporis utrinque ce. 12, interne minutze; longitudo segmentorum 5 anteriorum 14 m.m; latitudo 4 m.m.; pars media et posterior corporis in- cognita. Algoa Bay; fundo 5—20 orgyiarum; G. v. Düsen. Mus. Holm. LYGDAMIS n. Segmentum buceale et cirri tentaculares ad basin branchiarum et operculorum conformati; epereula duo terminalia, lateralia, aciculis porrectis, sulcatis, aliisque ungulatis armata; branchis numerosz#, cir- rosae; pedes duplices, distantes; mutatio segmentorum °/,; paleze spa- tulatze, apice ciliato; uneini serrulati; setae simplices, ciliato-serrulata; eiryi segmentorum bini: alii simplices, alii pectiniformes. L. indieus n. — Papillee opereulorum utrinque 13, cirriformes; acicule 2, inter opercula orientes, robusta, ungulatz, antrorsum ver- gentes; cirri branchiales segmentorum 6—9 elongat®, pectiniformes, radiis brevibus c. 27, apicem versus decrescentibus; eiri reliqui bre- viores, laeves; pales segmentorum 6:nae, apice compresso sitoque attenuato, ciliato; longitudo segmentorum 13 anteriorum 11 m.m.; latitudo 3,3 m.m.; pars posterior incognita. Habitaculum e fragmentis concharum et echinodermatum con- ditum. Pars australis freti Bangka. J. G. H. KINBERG, ANNULATA NOVA. 351 Fam. SERPULEA Burn. Cirri tentaculares— appendices styliformes naisent å la base des ten- tacules M.-Epw. in Cuv. R. An. Ed. III. Ann. pl. 4. » » = opereula auctorum; cirri buccales KRoYER. Lobus cephalicus = pars media superior, inter radices branchiarum. Sesmentum buccale = pars externa superior corporis, inter collare situm. Sesmentum primum corporis=segmentum cum collare praeditum. Cirri tentaculares, ubi adsunt, cum cirris tentacularıbus ventrali- bus, raro dorsualibus, branchie cum eirris tentacularibus dorsualibus, raro ventralibus, congruunt. Segmentum buccale semper branchiis et interdum etiam cirris tentacularibus nec vero pedibus nec setis prae- ditum. Segmentum primum corporis pedes setasque praebens. ZOPYRUS n. Cirri tentaculares 2, distantes: alter infundibuliformis, alter cla- vatus; plicae laterales; setoe aciculseformes, capillares et pectinatze; aci- eul&; uneini. Z. Loveni n. — Corpus mediocre nec branchiis ter longius; radii branchiarum utringue 14, dorso nudo; labium ventrale singulum, breve; cirri tentaculares mediocres, clavatus brevior; plicae laterales ad segmentum 8 degredientes; mutatio segmentorum °/g; seta acicu- loeformes spinulosse; longitudo 14 m.m.; segmenta 73. Fretum magalhaense juxta insulam Bucket. Z. Kampferi n. — Corpus tenue, branchiis 4:pl. longius et ultra; radii branchiarum 10 et 11: cirrus tentacularis alter parum clavatus, partem quartam branchiarum longitudine &quans; operculum 24-cana- lieulatum; set acıiculiformes, arcuatx, laeves; uncini anteriores rostrati, posteriores breves, dentibus fere aequalibus, elongatis, acutis; longitudo segmentorum 40 anteriorum 15 m.m. Habitaculum calcarium, albidum, leve, cylindricum, longitudine 64 1. ultra, diametro 0,8—1 m.m. Pars australis Freti Bangka. ” EUPOMATUS (PHILIPPI) SCHMARDA. Cirri tentaculares 2, apicibus aequalibus, infundibuliformibus cum baeillis; setae limbata, pectinata; uncini dentati. E. Plateni n. — Corpus gracile, branchiis multo longius; cirri tentaeulares approximati, utrinque bacillis 10 praediti; dorsum radiorum branchiarum nudum. Habitaculum calcarium, contortum, costis longitudinalibus tribus et suleis transversis numerosis ornatum. 352 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Mare atlanticum prope ostium fluvii La Plata, fundo argilloso et lapidoso. SPIROGRAPHIS Vivian. (char. mut.) Cirri tentaculares 2, attenuati; branchia unica spiralis; set& sim- 2 3 plices, hastatae; uneini. S. Spallanzanii Viv. — Phosph. mar. 14 t. IV et V. sSabella unispira Sav. Syst. Sabella unispina M.-Evw. in Cuv. R. Anim. ed. III. Ann. pl. 4. GRUBE über Sabella unispira in d. Beitr. z. Anat. u. Pphysiol. der Kiemenwürm. p. 24; GrugE Fam. 87. Sabella Spal- lanzanii GRUBE Fam. p. 88. PIRATESA TEMPLETON. Cirri tentaculares 2, attenuati; bases branchiarum contortze; set limbatze, acieuliformes, uneini (n.) P. nigroannulata 'TEMPL. Jorpus robustum, longitudine segmen- torum anteriorum 56 et branchiarum zequali: 50 m.m.; radii bran- chiarum utringue 78, variegati, dorso nudo, mutatio segmentorum °/o (n.) Piratesa nigroannulata TEMPLET. Proc. Zool. Soc. 1855 p. 112. Protula? GruBE Fam. 90. MorcH Rev. Orit. Serpulidarum, Nat. Tidskr. 1863 I p. 16. Mauritius juxta litora, ubi animal hocce, hactenus rarissimum, inter corallia collegimus. SABELLA (L.) Cirri tentaculares duo, a parte anteriore interna basis branchiarum orientes, eirriformes nec opereulis praediti; branchise dus, radiis liberis; mutatio segmentorum; setze simplices, limbatx, acutre: aliae elongatze, alive, juxta uncinos breves obvis, breves, limbis brevibus, plus minusve dilatatis. «@. Mutatio segmentorum "/;: S. havaica m. — Corpus minutum nec branchiis ter longius; eirri tentaculares breves; bases branchiarum breves, vel spiram fin- gentes; radii utrinque 13, dorso papillis gemellis, conieis, paucis prae- dito; seta limbatae; uncini; longeitudo 8 m.m.; segmenta 44. Mare pacificum, extra litora corallina Honululu. ß. Mutatio segmentorum ®g: S. longa n. — Corpus robustum, longum, branchiis decies lon- gius; cirri tentaculares 2, elongati; bases branchiarum in spiris con- J. G. H.: KINBERG, ANNULATA NOVA. 353 torte; radii utringue 343, dorso laevi; setze limbatae; uneini; longi- tudo 150 m.m.; segmenta 188. Port Natal. WautBere. Mus. Holm. S. folüifera n. — Corpus robustum, elongatum nec branchüs 4:p). longius; cirri tentaculares breves; bases branchiarum breves, in circulo contorts; radii utrinque 71, parte inferiore dorsi nuda, reliqua foliolis prxedita; setae limbata; uncini; longitudo 43 m.m.; segmenta 105. Port Natal. WAHLBERG. Mus. Holm. S. natalensis n. — Corpus robustum, elongatum nec branchiis 4:pl. longius; cirri tentaculares breves; bases branchiarum breves, in spira contortae; radii utringue 204, parte inferiore dorsi. nuda; setae limbatz; uneini; longitudo 90 m.m.; segmenta 135—153. Port Natal. WAHLBERG. Mus. Holm. S. Magalhaensis n. — Corpus mediocre nec branchiis 4:pl. lon- sius; eirri tentaculares minuti, attenuati; bases branchiarum in eirculo contortae; radii utrinque c. 24, zequales, dorso nudo; setoe limbate et hastatse; uneini. Fretum Magalbaense juxta insulam Bucket. S. splendida n. — Corpus: robustum nec branchiis duplo lon- sius; cirri tentaculares attenuati, elongati; bases branchiarum in cir- culo arcuata; radii utringue 69, dorso nudo; seta limbat&, uncini. Guadeloupe. ©. ©. Lovkn. Mus. Holm. 5. Vancoweri n. — Corpus robustum; cirri tentaculares minu- tissimi; radii branchiarum utrinque 182, longitudine 23—18 m.m, fasciis 5 purpureis, dorso nudo; set limbatoe, hastatze; uncini; longi- tudine seementorum 36 anteriorum 60 m.m. Insula Vancouveri. ÜRONHJELM. Mus. Holm. S. gracillima n. — Corpus gracile nec branchiis 4:pl. longius; cirri tentaculares minuti; bases branchiarum spiras formantes; radii utrinque 136; seta limbatze et hastata; uneini; longitudo 145 m.m.; segmenta 219. Rio de Janeiro. ArvEpson. Mus. Holm. y. Mutatio segmentorum %o: S. Columbi n. — Corpus tenue, branchiis 33 longius; cirri ten- taculares minuti; bases branchiarum contorta, breves nec spiram fin- gentes; radıi utringue 22, dorso nudo; set limbat&; uncini; longi- tudo 25 m.m.; segmenta 52. Mare atlanticum extra ostium fluvii La Plata, fundo petroso et glareoso. . 10: d. Mutatio segmentorum in $ S. cornuta n. — Corpus mediocre nec branchiis ter longius; cirri ‚tentaculares elongati; bases branchiarum inter se conjunctis, radiis utıinque 14, dorso paribus 4 tuberculorum ornato; seta lim- bat et uneini; longitudo 25 m.m.; segmenta 89. Barthelemy. MiDpLerHir. Mus. Holm. 354 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. LAONOME (MALMGREN) char. mut. Collare late exeisum; cirri tentaculares duo, a parte interna basis branchiarum orientes, cirriformes nec operculis praediti; branchie dus radiis liberis, dorso nudo, ciliis biserjalibus; mutatio segmentorum; setee simplices: alie limbate acuts, alie infra apicem brevem late bilimbata; uneini ali breves, subreetangulares, seriem simplicem fin- gentes, alii, juxta illis siti, longi, subrostrati. L. antarctica n. — Cirri tentaculares partem mediam branchi- arum vix attingentes; branchie segmenta 13 anteriora longitudine zequantes, basi circulo fingente, radiis utringque 15 aequalibus nee apice nudis; longitudo segmentorum 15 anteriorum 8 m.m. Ova et pulli ciliiferi, segmentis 5, longitudine 0,4 m.m. inter branchias die 9 Februarii 1853 collegimus. Habitaculum pergamentaceum, pellucidum. Yorkbay, Fretum Maghalaense, summa aqua. DEMONAX n. Cirri tentaculares nulli; opereulum nullum; branchis liberse; set& limbat; uncini breves et subrostrati, series transversas dorsuales fingentes; mutatio segmentorum Har D. Krusensterni n. — Corpus mediocre, branchiis 4:pl. longius; bases branchiarum spiram minutissimam formantes; radii utrinque 33, terminales, minuti, dorso nudo; setae limbat®; uncini; longitudo, 25 m.m.; segmenta 59. Honolulu, inter corallia mortua, summa aqua. D. leucaspis n. — Corpus mediocre nec branchiis 6:1es longius; bases branchiarum breves, apice parum elongato; radii utrinque 17; sete limbat® et lanceolat®e breviores; uncini; longitudo 20 m.m.; segmenta 69. S:t Lorenzo, insula prope Callao, summa aqua. D. incertus n. — Corpus mediocre nee branchiis S:ies longius; bases branchiarum breves nec spiras fingentes; radii utrinque 21, dorso nudo; set sublimbatze, subelavata; uneini; segmenta 65; longitudo 27 m.m. Valparaiso, inter radices fucorum, fundo arenoso et lapidoso orgy- iarum 2—3. D. tilosaulus n. — Corpus minutum, branchiis ter longiores; bases branchiarum longiuscul, arcum utrinque fingentes; radii utrinque c. 10 longitudine variabili, dorso nudo; collare segmentis 2 altius; set® anteriores limbatae: alive acuta, alise obtusae; uncini subrostrati, vadice elongata, arcuata, series transversas, simplices fingentes; setae J. G. H. KINBERG, ANNULATA NOVA. 355 posteriores limbata, acutae; uneini breves, dentati; segmenta 40; lon- gitudo corporis 10 m.m. Habitaculum membranaceum et arenosum. Sabella tilosaula SCHMARDA N. Wirbell. Thiere. I. 11. p. 34. T. OKI a ILS Valparaiso, inter radices fucorum. D. Cooki n. — Corpus minutum, branchiis ter longius; bases branchiarum breves nec spiram fingentes,; radii utringue 10—17, dorso nudo; seta limbata; uncini; longitudine 9 m.m.; segmenta 50. Mare pacificium, inter corallia mortua juxta litora prope urbem Honolulu insulee Oahu, summa aqua. PARACHONIA n. Cini tentaculares 2, dorsuales, attenuati; branchise elongats, ba- sibus contortis, radiis utringue membrana conjunctis, ciliatis; mutatio segmentorum; setze limbat®, aciculseformes, clavate, truncato-ciliate; palex; uneini. P. Letterstedtii n. — Corpus mediocre nec branchiis ter lon- gius; radii branchiarum utrinque 8; collare postice integer, antice ad segamentum 4 descendens; mutatio segmentorum er: longitudo cor- poris 25 m.m.; segmenta 67. Cap. bona spel. WAHLBERG. Mus. Holm. Fam. TELETUSEA Sav. ARENICOLA Lam. 4A. Loveni n. — Segmentum buceale triannulum, segmenta seti- gera 20, quorum sex anteriora singulumque postremum ebranchiata; longitudo 395—400 m.m.; latitudo 20 m.m. Arenicola Loveni KINB. Eug. Resa. Ann. T. XXVIM. 1. Port Natal. WAHLBERG. Mus. Holm. 356 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Fam. HIRUDINACEA (Sav); s. str. HIRUDO (L.); s. str. Maxille tres, compresss®, seriatim denticulatze, dentibus numerosis, medioeribus, 1. nude. In descriptione nostra segmenta buccalia et analia numeravimus, nec vero lobum cephalicum nee scutellum; ubi ”segmenta corporis” dicamus, segmentum buccale non numeratum est. Specimina descripta in spiritu asservata. H. Luzonie n. — Corpus granulosum; lobus cephalicus 6-annu- latus; oculi 8; dorsum brunneum, linea longitudinali, lata, nigra; ori- ficia abdominalia inter segmenta 24—25 et inter 29—30; scutellum supra granulosum margine circulari; segmenta 92—96; longitudo 60 m.m. Manilla, in aqua dulcı. H. chinensis n. — Corpus granulosum; lobus cephalicus 5-annu- latus; segmentum buccale superne biannulatum; dorsum uno-faseiatum; orificia abdominalia inter segmenta 23—24 et 23—29; segmenta 95; longitudo 80 m.m. China. HAMBERG. Mus. Holm. H. Billberghi n. — Corpus leve, fasciis 2 internis latis, aliis utrinque 2 externis ornatum; lobus cephalicus obtusus, 5-annulatus; oculi 8; orificium abdominale in segmento 28; segmenta 96—-98; longitudo 50 m.m. Montevideo; aquam dulcem habitat. In memoria fautoris scientis et amici infortunati nominata. DEMOCEDES n. Maxilloe tres, musculos®, compress&, edentat®; habitus Hirudinis. D. decemstriatus n. — Corpus leve, albidum, 10-striatum; ‚lobus cephalieus longitudinaliter sulcatus; oculi 10: par quintum in segmento corporis 3:0; orificium abdominale inter segmenta 24—25; segmenta 94; longitudo 25 m.m. Port Natal. WAHLBERG. Mus. Holm. D. natalensis n. — Corpus et lobus cephalieus longitudinaliter suleatus; illud maculosum; oculi 10: par quintum in segmento cor- poris 4:0; orificia abdominalia inter segmenta 24—25 et 29— 30; segmenta 95, longitudo 27—42 m.m. i Port. Natal. WAHLBERG. Mus. Holm. D. maculatus n. — Corpus tubereulosum, tuberculis minutis, cinereum, maculis irregularibus, albidis et nigris; lobus cephalicus 5—6- J. G. H. KINBERG, HIRUDINACEA. 357 annulatus; oculi 8: par 4:m in segmento buccali; orificia abdominalia in segmentis 25 et 30; segmenta 94; longitudo 88 m.m. Visconsin America borealis. KUMLIN. Mus. Holm. SEMISCOLEX n. Maxille nulle; pharynx infra marginem posteriorem segmenti buccalis sulco transverso et pone illum suleis longitudinalibus praedita; habitus Hirudinis. S. Juvenilis n. — Corpus laeve, dorso fascia dorsuali media an- gusta et serie macularum utrinque ornato; lobus cephalicus longiusculus, 3-annulatus; oculi 8: par 4 in segmento corporis secundo; orificium abdominale in segmento 26; segmenta 97; longitudo 40 m.m. Montevideo: aquam dulcem habitat, prope ora ad Cerro. S. Nove Hollandie n. — Corpus leve, albidum; lobus cepha- lieus integer, semiglobosus; oculi 10: par quintum in segmento cor- poris tertio; orificium abdominale inter segmenta 24—25; segmenta 96; longitudo 32—40 m.m Situs genericus speciei hujus non satis determinatus. Var? — Corpus brunneum, segmentis 97; lobus cephalieus ob- solete annulatus. Sidney; aquam dulcem habitat. Hirudo limbata GrUBE [Beschreibung neuer Anneliden. Verhandl. d. K. K. zool.-bot. Gesellschaft in Wien 1866] species alia et terrestris sit. Rättelser: 1 Sid. 218, rad 3 uppifrän stär: 14, las ı DD 2 » » LIMPERT, » Lippert STOCKHOLM, 1867. P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE. OFVERSIGT AT KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRH ANDLINGAR. Årg. 23. | 1866. N 10. Onsdagen den 12 December. Hr BERG meddelade några af de för Sveriges befolknings- statistik under senaste ären samlade iakttagelser, hvilka bestyrka rigtigheten af den vid ett föregående tillfälle förevisade grafiska framställningen af lagarne för folkmängdstillväxten och det vex- lande antalet barnaföderskor, äktenskap m. m. Hr ANDERSSON föredrog en af Professoren S. O. LINDBERG i Helsingfors insänd uppsats: Om de på Spetsbergen under de svenska expeditionerna samlade mossarter. Hr NORDENSKIÖLD meddelade en undersökning af selen- mineralierna från Skrikerum i Calmar län”, och föredrog en af Hr BLOMSTRAND insänd uppsats: Om nya mineralier från Skåne.” Sekreteraren föredrog ett af Hr V. EGGERTZ insändt med- delande: Om bestämmande af kolhalten hos jern, med anledning af S. RINMANS uppsats i sjette häftet af denna tidskrift, årgången 1865." Hr LOVÉN förelade en af Lector C. HARTMAN i Örebro in- sänd uppsats: Landt- och Sötvattens-Mollusker i Östra delen af Stockholmstrakten. * | "Hr ÅKERMAN föredrog det utlåtande han jemte Hr C. M. RYDQVIST enligt uppdrag afgifvit, angående en till införande i Almanackorna egnad tabell öfver förhållandet mellan svenska, norska, danska och finska nu gällande myntsorters silfvervärden; och beslöt Akademien att med detta utlåtande, såsom sitt eget, till Kongl. Maj:t ingå. 360 Följande skänker anmäldes: Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. Från K. Topografiska Corps'en. Karta öfver Nyköpings län. Sthm. 1866. F. Från Academie R. des Sciences, etc. i Bruxelles. Mémoires, T. 35. » couronnés. Collection in 8:o. T. 18. Bulletins, 2:e Ser. T. 20, 21. Cinquantieme Anniversaire, 1866 Mai 7. Annuaire, 32. » de l’Observatoire, 33. Biographie nationale, T. I: 1. Brux. 1866. 8:0. Från Geological Society i London. Journal, N:o 88. List, 1866. Från Literary nnd Philosophical Society i Manchester. Memoirs. 3d Ser. Vol. 2. Proceedings, Vol. 3, 4. Från Societe Geologique i Paris. Bulletin, T. 21: 29—36. 23: 13—20. Från Societe des Sciences Naturelles i Strassbourg. Mémoires, T, 6: 1. Från Societe Imp. de Geographie i S:t Petersburg. Mémoires, T. 1. Bulletins, T. 1: 1—13. 2: 1—A. Från Naturwissenschaftlicher Verein i Bremen. Abhandlungen, Bd. I: 1. Brem. 1866. 8:0. Från Schlesische Gesellschaft für Vaterländische Kultur i Breslau. Jahresbericht, 18695. Abhandlungen. Naturwissensch. Abth. 1865/66. » Philos.-Histor. » 1866. (Forts. å sid. 368). 361 Ofversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1866. N:o 10. Undersökning af Selenmineralierna från Skrikerum. Af A. E. NORDENSKIÖLD. |Inlemnadt den 12 December 1866.] Skrikerums vedlagda koppargrufva i Calmar län är bland kemister och mineraloger känd såsom det första ställe, der man träffat mineraler, i hvilka selen utgör en väsendtlig beständsdel. Denna sällsynta svafvelart bildar sasom bekant derstädes i för- ening med silfver och koppar tvenne mineralier, eukairit och berzelianit, hvilka dock äro så sällsynta, att endast få samlingar kunna uppvisa prof på dem. Redan 1818 meddelade BERZELIUS i sin berömda uppsats ”Om en i Fahlu-svafvel funnen ny mineralkropp”') en analys af eukairiten, hvilken dock, förmodligen till följd af brist på tillräck- ligt undersökningsmaterial, är ganska ofullständig, i det den gifver en förlust af 3,12 proc. En sednare offentliggjord bestämning af selenkopparns sammansättning gaf åter ett öfverskott af 4 proc. Oaktadt dessa analyser äro ailtför bristfälliga för att gifva någon säker ledning vid uppställandet af den kemiska formeln, hafva de under det snart halfva sekel, som förflutit sedan BERZELII upp- täckt af selen, icke blifvit förnyade. Denna omständighet, jemte det rika förråd på selenmineralier från Skrikerum, som för- varas på Riks-Musei Mineralogiska afdelning, föranledde mig till en förnyad granskning af dessa ämnen. Det visade sig då, att den af ÖROOKES och LAMY upptäckta nya metallen thallium ingår, om också i ringa mängd, i såväl eukairiten, som berze- lianiten, och dessutom fann jag bland åtskilliga af MOSANDER insamlade och med ”Selenkoppar i massa” betecknade stuffer ') Afhandlingar i fysik, kemi oeh mineralogi (1818). Del. 6, sid. 186. ai 2. Pin 362 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. några stycken af ett nytt mineral, hvilket innehåller inemot 19 proc.- af denna metall. Märkvärdigt är, att tillvaron af detta nya ämne undgick såväl BERZELI som MOSANDERS så utom- ordentligt skarpa blick. Förmodligen tillskrefs den praktfulla, "från thallium härrörande gröna färg, som berzelianiten åtminstone för ett ögonblick tilldelar blåsrörslågan, mineralets kopparhalt. De beskrifningar öfver eukairiten och berzelianiten, som träffas i våra vanliga mineralogiska handböcker, äro i många hänseenden ofullständiga. Jemte en redogörelse för de nya analyserna torde det derföre vara skäl att äfven lemna en förnyad karakteristik af samtliga vid Skrikerum förekommande selenmineralier. Vi skola härvid göra början med: I. Eukairit. Eukairiten bildar små ogenomskinliga, metall- glänsande, silfverhvita till blygräa korn, hvilka dels äro insprängda i kalkspat eller ett svart serpentinartadt ämne, dels hopgyttrade till något större korniga massor; äldre stuffer äro öfverdragna med en svart hinna, förmodligen af svafvelsilfver. Tydliga kri- staller förekomma icke, men någongång visa de i kalkspaten in- sprängda kornen en antydan till kub eller oktaöder ytor, och mi- neralet är derföre sannolikt reguliert. Härdheten omkring 2.5, till följd af mineralets seghet svår att bestämma. Egentliga vigten = 7.48—7.51. För blåsrör smälter eukairiten ytterst lätt under afgifvande af selenlukt till en svart glänsande kula, hvilken med flusserna ger silfrets och kopparns reaktioner. Blåsrörslågan är någongång omgifven af en grönaktig söm, härrörande från spår af thallium. Eukairiten undersöktes redan 1818 at dess upptäckare BER- ZELIUS, hvars analys (analys I) dock gaf en betydlig förlust, hvilken tydligen uteslutande drabbat mineralets selenhalt. Det af BERZELIUS undersökta profvet var dessutom förorenadt af inemot I proc. fremmande ämnen, hvilka här vid analysens an- förande blifvit afdragna, för lättare jemförelse med de nyare ana- lyserna. Sedermera har jag anställt 2:ne analyser (analys II— IIT) på samma mineral, hvilka, på selenbestämningen när, full- komligt öfverensstämma med BERZELIT undersökning. Härtill NORDENSKIÖLD, SELENMINERALIER FRÅN SKRIKERUM. 363 valdes den eukairit, som var insprängd i ren, hvit kalkspat, efter hvars utlösning med saltsyra mineralet erhölls fritt såväl från kalkspat, som från berzelianit och serpentin. BERZELIUS löste mineralet i salpetersyra, silfret fälldes med en kokhet lösning af klornatrium; kopparn och selenet med svaf- velväte; svafvelfällningen löstes änyo i salpetersyra, och sedan salpetersyran blifvit förstörd med saltsyra fälldes selenet med svafvelsyrlig ammoniak och kopparn med kolsyradt kali. Vid de af mig utförda analyserna följdes samma method med undantag deraf, att saltsyra användes i stället för klornatrium till silfrets fällning, och att kopparn först afskildes med ett öfverskott af kokande kaustikt kali, och derpå selenet med svafvelsyrligt natron. Dessa analyser gåfvo: Eukairit från Skrikerum. 11). IL. IM. INO MORE „ee ER 25.30 24.86 25.83 INFÖR „> ode ANSE ASEA 42.73 42.57 44.21 TIN ARS SIN — spar spår een... nal... — 0.35 0.36 SMD. vec ass al (GENMYÖTT 8222) 3201) 100 100 100.41 Dessa analyser öfverensstämma, såsom man ser, fullkomligt och motsvara den redan af BERZELIUS uppställda formeln: (€u + Ag)Se, hvilken fordrar: Koppaz RASET OLE SAN 24.88 (SNUS BSS ae ENA SKE 43.15 Selen. En WER REN. 31.97 100. ') BERZELIUS. Afhandlingar i fysik, kemi och mineralogi. Del. 6, s. 139. Denna analys anföres här med afdrag af 8.90 proc. främmande ämnen. De ursprungliga talen äro: Ag—38.93, Cu = 23.05, Se= 26.00, främmande ämnen =8.90. Förlust vid analyserna. Direkt erhölls vid I endast 28.54 proc. vid II 27.99 proc. selen. Förlusten beror tydligen derpå, att all selensyra vid selenets fäll- ning icke varit fullständigt reducerad till selensyrlighet. >) Direkte bestämd efter omsorgsfull reduktion af selensyran till selensyrlighet. 2 364 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Hittills har man endast funnit eukairit vid Skrikerum, och äfven der är den ytterst sällsynt, sa att några större partier af detta mineral endast torde förekomma i Riks-Musei och Upsala universitets samlingar. II. Berzelianit. Berzelianiten bildar ett svart eller svart- blått, i grofkristallinisk kalkspat insprängdt pulver, hvilket blir olöst om kalkspaten upplöses i saltsyra. Mindre ofta träffar man äfven 1 kalkspaten insprängda dendritiska flagor eller blad, men hvarken dessa blad eller det svarta pulvret visa några spår till kristallisation, icke ens om man för mikroskop undersöker en tunnt slipad lamell af en dylik, genom berzelianit svart färgad kalk- spat. På rika stuffer kan man någongång märka, att mineralet har metallglans, hvarvid tillika, ifall brottytan är frisk, mineralets silfverhvita färg framträder. Åldre stycken, som en längre tid legat i luften, äro oftast anlupna på ytan. Berzelianiten är endast mekaniskt insprängd i kalken, hvilken utgöres af nästan ren kolsyrad kalk, utan inblandning hvarken af selen, koppar eller thallium. Ett temmeligen mörkt brott- stycke af en dylik kalk lemnade vid behandling med saltsyra 8 proc. af ett i syran olösligt svart pulver, som utgjordes af nästan ren berzelianit. « Egentliga vigten af detta pulver erhölls = 6.71. MHäårdheten är, att döma af pulvrets förhållande vid rifning, obetydlig. För blåsrör smälter berzelianiten lätt, hvarvid blåsrörslågan färgas grön af thallium. I åtskilliga mineralogier angifves visserligen en af BERZELIUS utförd analys på detta mineral, enligt hvilken detsamma skulle bestå af 64 delar koppar och 40 delar selen, men ej ens dessa ungefärliga siffertal återfinnas på det af RAMMELSBERG, DUFRENOY, m. fl. anförda ställe (Afhandlingar 1 fysik, kemi och mineralogi. Del 6, sid. 42), och någon fullständig undersökning tyckes icke hafva blifvit anställd. Enligt samma method, som blef använd vid eukairiten, har jag äfven analyserat detta ämne och funnit: NORDENSKIÖLD, SELENMINERALIER FRÅN SKRIKERUM. 365 Berzelianit från Skrikerum. I. I. Koppases ae... 53.14 52.15 Silver em... 4.73 8.50 CHEN atv sbasrn ANAR 0.54 0.35 INN EN RIDE SR ren eat 0.38 spår SOND ka we ins. 39.85 38.74 98.64 99.74. Dessa analyser motsvara formeln (Eu, Ag) Se, hvilken fordrar: KeOppar Mn men 55.68 Sillvenjar nee. 6.99 Selenk neh eh AS 37.33 100. Den i mineralet ingående, mycket varierande. silfverhalten, härrörer möjligen från inblandad eukairit. Såsom man ser, är öfverensstämmelsen emellan de beräknade talen och analyserna ej alldeles fullständig, hvilket torde bero på en ringa inblandning af CuSe. Sannolikt är äfven den i analy- serna angifna thalliumhalten något för låg. Berzelianiten före- kommer endast vid Skrikerum, men den är der vida allmännare än det föregående mineralet. III. Crookesit. Ehuru man längesedan ansett Skrikerum för en alldeles uttömd mineral fyndort, lyckades det dock för Pro- fessor MOSANDER att år 1853 derifrån hembringa en ganska rik skörd af de mineralier, som äro egendomliga för stället. Emot sin vana undersökte MOSANDER icke närmare de insamlade stuf- ferna, utan ansåg efter några flygtiga blåsrörsprof, att alla de hembragta selenmineralierna utgjordes af selenkoppar eller ber- zelianit, hvilken tycktes dels vara såsom ett svart pulver insprängd i kalken, dels bilda större metallglänsande korn eller körtlar. 9 Först 13 ar sednare kom jag att underkasta denna ”selenkoppar 2 massa”, såsom MOSANDER kallade den, en fullständig analys, och jag fann då, att man här ingalunda hade att göra med ber- zelianit utan med: 1:o verklig eukairit, 2:0 ett fullkomligt nytt mineral, utgörande en förening af selen, koppar och thallium. 366 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Detta första thalliummineral, hvilket med afseende på thallium spelar samma rol som eukairiten ') i afseende på selenet, har af mig blifvit benämndt crookesit, efter den nya metallens första upp- täckare. Crookesiten bildar blygråa, ogenomskinliga, metallglänsande, sammanhängande massor, hvilka äro kompakta och derigenom lätt skiljas såväl från den korniga eukairiten, som från den pulver- formigt insprängda berzelianiten. Några genomgångar eller något annat spår till kristailisation har jag icke kunnat märka. Mineralet närmar sig genom sin seghet till kopparglansen och är ungefär af samma hårdhet som detta mineral. Egenliga vig- ten af några gröfre bitar crookesit erhölls = 6.90. För bläsrör smälter crookesiten ytterst lätt till en svartgrön, glänsande kula, och bläsrörslagan antar härvid en intensivt grön färg. Mineralet är olösligt i saltsyra, men löses lätt och full- ständigt i salpetersyra. Analyserna på detta mineral möttes af åtskilliga svårigheter, hvilka till större delen bero på ofullständiga uppgifter rörande thalliums förhållande för reagentier. Tillsammans med koppar faller thallium för svafvelväte, och äfven med kali är det svårt att fullständigt skilja kopparowiden från thalliumoxidulen. Ifall man ej iakttager nödig försigtighet, så erhåller man derföre en förlust i analysen, genom thallium, som fallit med kopparoxiden och för- flygtigat sig vid dess glögdning. För att undvika denna olägenhet har jag först medelst saltsyra fällt thalliumet så fullständigt som möjligt tillsammans med silfret. Ifall nödig försigtighet iakt- tages, koncentrerade lösningar användas, fällningen tvättas med kallt vatten o. s. v., kan det mesta af thalliumet sålunda med lätthet afskiljas, men något litet thallium erhålles ytterligare så- - väl 1 filtratet efter svafvelvätefällningen, som efter kopparns ut- fällning med kali. Det på olika sätt afskilda thalliumet förvand- lades alltid till jodthallium innan det vägdes. Vid analysen I följdes ') Eukairiten erhöll sitt namn af BErzELrius med anledning deraf, att den utgjorde det första mineral, i hvilket den nyss förut upptäckta nya svafvelarten selen ingår såsom en väsentlig beståndsdel. NORDENSKIÖLD, SELENMINERALIER FRÅN SKRIKERUM. 367 för öfrigt samma method, som vid undersökningen af eukairit och berzelianit. Vid analysen II skildes de öfriga ämnena från thalliumet medelst metalliskt jern, af hvilket endast spår af thallium fälles. I analysen III sönderdelades mineralet med klor. Crookesit från Skrikerum. I IT. Il. Kopien) AS SAN AR 46.11 46.55 44.21 STL VETA NR RR IE 1.44 5.04 5.09 Tallinn ee 18.55 16.27 16.89 JOD ner 0.63 0.36 1.28 Salem "son se A (33.27) ') 30.86 °) 32.10?) 100 99.08 INDIE Dessa analyser motsvara formeln (Eu, Tl, Ag) Se, hvilken fordrar: Kofi u A 45.76 Rhalliume em es 17.25 Silver au 0 ea RE Se KE 3.71 TE TCA am tree 33.28 100. Hittils hafva endast några fa stuffer, hvilka samtliga för- varas på Riks-Musei Mineralogiska afdelning, blifvit funna af erookesit. Men det är ej osannolikt, att mera af detta mineral skulle kunna erhållas, om varphögarne vid grufvan omkastades. Önskligt vore äfven, att denna så utomordentligt intressanta grufvas geologi något närmare utreddes. !) Förlust vid analysen. ?) Direkte bestämd.- 3) Thalliums eqvivalentvigt antagen —204. 368 Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. (Forts. från sid. 359). Frän K. Societät der Wissenschaften i Göttingen. Abhandlungen, Bd. 12. Frän K. Sternwarte vid München. Annalen: Supplementband 5. Från K. K. Geologische Reichs-Anstalt i Wien. Abhandlungen, 4: 5, 6 Jahrbuch, 16: 3. Från K. Geographische Gesellschaft i Wien. Mittheilungen, Jahrg. 8: 2. Från Physikalisch-Medicinische Gesellschaft i Würzburg. Naturwissenschaftliche Zeitschrift, Bd. 6: 2. Medicinische » sah de I, Från Författarne. DAHLANDER, G. R. Om den tekniska undervisningen i nägra af Europas länder. Göteb. 1866. 8:0. Bi&ron, P. Le grand Soleil visible au centre du systeme du Monde. Par. 1866. 38:0. | — — Toaches solaires. Ib. 1866. 8:0. — — La Physique céleste. Ib. 1866. 8:0. Miever, F. A. G. Annales Musei Botanici Lugduno-Batavi, T. 2: 1—5. QUETELET, A. Sciences mathématiques et physiques chez les Belges au commencement du 19e Siecle. Brux. 1866. 8:0. — — Observations des Phenomenes périodiques, 1863. — — Tre småskrifter. — E. Sur l’etat de l’athmosphere å Bruxelles 1865. Brux. 1866. 8:0. (Forts.) 369 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1866. N:o 10. Om nya mineralier frän Skäne. Af C. W. BLOMSTRAND. [Meddeladt den 12 December 1866]. Westanå öde jerngrufva, belägen i de natursköna trakterna norr om Ifvesjön i Näsums socken af Willands härad, har redan länge varit mineralogerna väl bekant såsom en af fyndorterna för pyrofyllt. Mineralet upptäcktes härstädes af JOHANNESSEN 1845 ') och blef sedermera af SJÖGREN kemiskt undersökt och till sin sammansättning närmare bestämdt. Omkring tio år senare meddelade IGELSTRÖM sina intres- santa iakttagelser rörande de i Horrsjöberget i Wermlands Elfdal förekommande mineralier ?), bland hvilka pyrofylliten, som sålunda erhöll ännu en svensk fyndort, så mycket snarare måste adraga sig min särskilta uppmärksamhet, som äfven de allmänna geogno- stiska förhållandena i hög grad erinrade om de från ett tidigare besök mig väl bekanta vid Westana. Det var ett ytterligare skäl, hvarföre mineralförekomsten vid Westanå måste synas mig väl förtjent af en närmare undersök- ning, hvilken också numera borde kunna anställas med mera utsigt om framgång än tidigare varit fallet, då grufvan på senare tiden efter lång hvila ånyo inmutats och för några år tillbaka under en kortare tid verkligen bearbetats för malmens tillgodo- görande. Tidigare förhindrad från fullföljande af min afsigt att besöka stället, har jag först under sistförflutne sommar kommit 1 tillfälle dertill. !) Öfversigt af Vet.-Akadem. Förhandl. 1845. s. 9. ®) 1. c. 1854. s. 66. 370 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Mina misstankar, att pyrofyllit och jernglans ej skulle vara det enda för platsen betecknande, hafva till fullo bekräftats. Till ett annat tillfälle sparande en fullständigare redogörelse, da jag hunnit fullt afsluta den kemiska undersökningen, inskränker jag mig till en kortfattad öfversigt af mina hittills gjorda iakttagelser rörande mineralierna vid Westana. Bergarten, hvarti malmgången uppträder, utgöres af en hvit till gråaktig qvartsfels, här och der öfvergående till en egen- domlig hvit glimmerskiffer, bestående af långdragna, smala glim- merlameller, genomsatta af fina qvartskorn utan märkbara spar af fältspat. Det är samma bergart som LINNÉ i sin ”skånska resa” beskrifver under namn af Jämsjösten, och som, sålunda uppträdande äfven på Blekingssidan, utgör hufvudmassan af de höga ässträckningar, som företrädesvis i öster och vester genom- stryka en betydligare del af Näsums och Wänga socknar. I för- bigaende må anmärkas, att bergarten än i dag inom orten har samma betydelse, som vid LINNEs besök i Christianstad för 117 ar sedan ådrog sig hans uppmärksamhet, nämligen för afsättning på Pommern och andra delar af kontinenten för ändamål, som ännu af almogen uppgifvas som lika obekanta, som LINNÉ anför dem vara, om också det temligen gängse namnet ”leasten” (lie- sten) tydligt nog anger, för hvad bruk de i bestämda dimensioner tillhuggna stenarne varit och ännu äro afsedda. LINNÉS be- skrifning ') på stenarten passar fullkomligt på den, jag vid mina utflygter i trakten sett brytas på åtskilliga ställen inom nämda skånska socknar, t. ex. vid Grönhult, på något öfver 1 mils af- stånd från Westanå. Att bergarten ej öfverallt är lika lämplig 1) I Linnes skånska resa, sid. 80 läses om ifrågavarande stenart följande. Jämsjö-sten var en slags sten, som kom ifrån Jämsjö församling, och af Stad- sens handlande utskeppades til Dantzig och Curland, hvarifrån han såldes til Påland, men hvartil han brukas utomlands, viste Christianstadsboerne väl icke sjelfva. Stenen var merendels bruten 4 aln lång, fyrkantig; men ej tjockare än det smalaste af armen; han var en Saxum micaceum, cotaceum, substriatum, incarnatum, bestående ex partieulis micaceis, nitidis, oblongis, albis, parvis, mixtis pulvere impalpabili cotacco, när han refs med,knifven gick han til et fint mjöl, som kalk, och när han brändes, vardt han en strösand, tjenlig til strö-bössor. BLOMSTRAND, NYA MINERALIER FRÅN SKÅNE. 371 som brynsten (eller sannolikt till skärpning af de s. k. sännorna, hvarpå liarne strykas) och således mera undantagsvis tjenlig till brytning, ligger i sakens egen natur. Enligt IGELSTRÖM bildas Horrsjöberget dels af hyperstenfels, som här synes sakna sin motsvarighet åtminstone på närmare håll, dels af en blåaktig qvartsfels, öfvergående till hvit glimmer- skiffer. På öfversta delen af en bland förutnämda ässträckningar, omkring + mil från Ifvesjön, träder malmgängen i dagen med för en kort sträcka ganska betydlig mäktighet (4 till 5 alnar), tills den efterhand alltmera utkilar och slutligen synes helt och hållet försvinna. Strykningen ungefär i norr och söder. Stupning i öfverensstämmelse med berglagren, mellan hvilka den uppträder, omkring 75° vestlig. Vestra väggen är således öfverhängande och utsatt för ras, hvarföre åtminstone efter hittills följda brytnings- method arbetet svårligen utan våda kan vidare fortsättas på större djup. Ehuru gången är skarpt begränsad från bergarten, skulle dock malmen kunna i viss mån betecknas som endast en art- förändring af-denna i den förut af LINNÉ beskrifna formen, i det glimmerbladen liksom ersatts af jernglimmer med bibehållande at de tätt inströdda qvartskornen. Gaångarten är för öfrigt qvarts, som på vissa ställen synes hafva uppträdt i betydligare massor, samt, företrädesvis som sprickfyllnad, pyrofyllit, förutom de mera sporadiskt förekommande egendomliga mineralier, för hvilka i det följande skall redogöras. Fältspat synes äfven här ej mindre än i bergarten sjelf helt och hållet saknas. Jag beklagar, att jag ej under loppet af den sommar, då brytningen senast pågick, kom att besöka stället. (Tillfälligtvis blef det mig först en tid efteråt bekant, att försöksarbeten der- städes anställts.) Det skulle annars varit en lätt sak, att under pågående brytning noga undersöka de malmen åtföljande sten- arterna. Såsom grufvan numera återigen ligger fullkomligt öde, med schacktet vattenfyldt och de obetydliga varphögarne öfver- vuxna af gräs och buskar, måste man räkna som en lycklig till- fällighet, om något af värde anträffas. Den uppbrutne och san- 372 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. nolikt ännu till större delen qvarliggande malmen har, så vidt sig göra latit, blifvit skrädd och renad från onyttigt berg, det enda för mineralogen värdefulla, och det kunde nästan synas, som hade man afsigtligt undangömt det, som jemte malmen tillhört den egentliga gångbildningen, under högar af sten och ofyndig bergart eller möjligen till en stor del i det vattenfyllda grufhålet. Då jag 1853 första gången besökte grufvan, var anstäende malm lätt tillgänglig och stora stycken af pyrofyllit kunde med ringa möda derur utbrytas, hvarigenom bevisas, att atminstone detta mineral förekommit ganska ymnigt. Numera är i fast häll så godt som ingenting tillgängligt, och ibland stenarne i varphögarne före- kommer också pyrofylliten särdeles sparsamt. Malmbrytningen i grufvan har sålunda i qvantitativt hänseende ingalunda ökat till- gången på för besökaren åtkomliga mineralier af något större in- tresse, men 1 hvad fall som helst möjliggjort den närmare be- kantskapen med malmgångens mineralogiska natur, enär densamma derigenom åtminstone på flere punkter af sin utsträckning lagts för undersökningen öppen. Jemte pyrofyllit, att ej nämna qvarts och jernglimmer, är apatit det enda förut bekanta mineral från Westana. Det har som bekant förekommit här och der inblandadt i pyrofyllit- massan i form af otydligt utbildade, vanligen blekgröna kristaller. Deraf förklarades lätt den af Prof. BERLIN iakttagna ringa fos- forsyrehalten 1 pyrofylliten. Jag har funnit, att apatit uppträder temligen allmänt och under mycket olika former och artförändringar, hvaribland sär- skilt må anmärkas en 1 derba, rödbruna massor uppträdande varietet, som vid upphettning i kolf under stark knistring sönder- faller till ett fint pulver. Den förekommer tillsammans med qvarts och misstogs till en början för fältspat, som den i märk- värdig grad liknar, liksom stenarten i sin helhet i allo har samma utseende som en glimmerfattig, grofkornig granit. Att fosforsyran spelat en framstående roll vid gångmassans bildning, visar sig dock ännu tydligare vid aktgifvande på öfriga hittills förbisedda mineralier. BLOMSTRAND, NYA MINERALIER FRÄN SKÄNE. 373 Den omkring fotsbreda, pyrofyllitförande gången i Horrsjö- bergets qvartsfels är enligt IGELSTRÖM (Öfv. 1854, s. 69) fylld af kyanit, färglös qvarts och silfverhvit, för känseln fet glimmer, hvarjemte sporadiskt förekommer det indigolit-lika mineral, som senare beskrefs som lazulit samt dessutom blekröda, halfgenom- skinliga kristaller af ett nytt mineral, hvarät efter närmare un- dersökning tillades namnet svanbergit. Samtliga dessa mineralier anträffas i Westaua qvartsrika jernglansgang. Kyaniten, som i Horrsjöberget spelar en särdeles framstående roll, da sjelfva bergartens bläaktiga färg härrör af detta ymnigt uppträdande mineral, är deremot i Westana af ytterst underord- nad betydelse och särdeles sparsamt förekommande. De prof, jag deraf besitter, visa emellertid en påfallande öfverensstäm- melse såväl till yttre utseende som kemisk sammansättning med Horrsjöbergets kyanit. Huruvida för öfrigt detta mineral äfven här möjligen ingår som en blandningsdel i bergarten sjelf, vill jag tillsvidare lemna oafgjordt. Den hvita, vackert fettglänsande, grofbladiga glimmern är äfvenledes mycket sällsynt, om också mineralet finnes i form af fina fjäll så godt som öfverallt insprängdt. Jemförelsevis ymnigare och mest tillsammans med föregaende uppträder den vackert indigoblå lazuliten i större och mindre nästen och körtlar, någon gång uppgående till 13 tums längd på omkring 1 tums tjocklek. Brottet är stundom vackert grofkri- stalliniskt. Egentliga kristaller äro ej iakttagna. Af företrädesvis stort intresse är förekomsten af svanbergit, för hvilket i och för sig ganska märkliga mineral den ursprung- liga fyndorten hittills förblifvit den enda bekanta. Af de redan anmärkta, för Westanå nya mineralierna är svanbergiten den ymnigast förekommande, dels med jernglans, dels bildande sma- lare och bredare gångar och nästen i qvarts. Att döma af de prof, jag sjelf varit i tillfälle att se af Horrsjöbergets svanbergit, saväl som af IGELSTRÖMS beskrifning af förekomsten derstädes, synes mineralet & denna fyndort uppträda vida sparsammare är LJ 374 _ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. vid Westana. Då salunda från förra stället endast talas om, såsom det synes, sparsamt inströdda kristaller, uppträder svan- bergiten här merendels i kristalliniska, ofta rätt betydliga partier, — liksom en sammangyttring af outbildade kristaller —, som med afräkning af de öfverallt insprängda qvartskornen uteslutande deraf utgöras. Fullt utbildade, fria kristaller saknas helt och hållet. Mindre väl utvecklade ha emellertid anträffats kristallindivider af närmare 3 tums längd. Huruvida sammansättningen fullkomligt öfverensstämmer med den för Horrsjöbergets svanbergit antagna, är ännu för tidigt att afgöra, så mycket mer som de svanbergit- analyser, vi för närvarande ega, ganska mycket afvika från hvar- andra. För tillfället inskränker jag mig till att anmärka, det RAMMELSBERGS antagande, att svanbergiten skulle vara en sön- derdelningsprodukt af lazulit, åtminstone att döma af mineralets förekomstsätt vid Westana, ingalunda kan anses berättigadt. Jag har aldrig träffat någon svanbergitstuff tillika innehållande lazulit eller tvärtom, och lika litet något slags öfvergängsform dememel- lan. Ingen anledning finnes, hvarför ej svanbergiten, t. ex. der han förekommer i fullkomligt likformiga, kristalliniska massor innesluten i qvarts, skulle kunna räknas som lika ursprunglig, som den merendels fullkomligt formlösa lazuliten. Som bekant är lazuliten ett fosfat af lerjord och enatomiga baser, svanbergiten likaså, men med tillskott af svafvelsyra. De för vetenskapen nya Westanamineralierna, hvilka det nu följer i ordningen att omnämna, innehålla samtliga, liksom dessa, lerjord som rådande basisk beståndsdel. Syran är också vanligen fosfor- syra, mera sällan kiselsyra, hvilken för öfrigt, såsom fallet oftast är äfven med de at gammalt bekanta lerjordsfosfaterna, såsom lazulit, kalait o. s. v., sällan fullkomligt felas, äfven der den på- tagligen är för sammansättningen oväsentlig, liksom silikaterna å sin sida, ej mindre än händelsen befunnits vara med pyrofyl- liten — representanten för denna grupp, liksom lazuliten för den förra — svårligen kunna erhållas fullt rena från fosforsyra. Att börja med de egentliga fosfaterna, möter oss först den neutrala fosforsyrade lerjorden, utan fråga det mest intressanta * BLOMSTRAND, NYA MINERALIER FRÅN SKÅNE. 375 bland samtliga Westanåmineralierna, enär det fyller en påtaglig lucka i vår kännedom af de nativa lerjordsföreningarna, så vidt de snarast kunna tänkas motsvara de på konstig väg lättast framställbara. Mineralet bildar qvartslika, halfgenomskinliga massor af skäligt till splittrigt brott, utan tecken till genom- gångar; vanligen färglöst eller gråaktigt, stundom med en vackert rosenröd nuance, liknande rosenqvarts. Det har vid flygtigt på- seende en öfverraskande likhet med qvarts. Det repar glas med nästan samma lätthet som denna, blir vid upphettning endast mattare, utan att vidare förändras. TI kolf ger det vatten, hvilket dock i föga mindre grad är fallet med den mesta Westana- qvartsen. Reaktionen med kobolt ger emellertid lätt tillkänna dess lerjordshalt. Vid smältning med kolsyradt alkali ger det en sammansintrad massa, som ytterligt lätt och under stark värme- utveckling löses i vatten till en, med afräkning af en ringa mängd jernoxid, fullkomligt klar lösning. Jag besitter af mineralet endast några. brottstycken af en större stuff på omkring 13 skålpunds vigt. Den medtogs tem- ligen tillfälligt bland andra profver på qvarts, som syntes mig förtjenta af en närmare granskning, och fordras derföre noggran- nare eftersyn vid ett framtida besök på stället, för att bestäm- dare kunna afgöra, huruvida mineralet verkligen är så sällsynt, som man af min hittills vunna erfarenhet om detsamma kunde hafva skäl att förmoda. Ett annat qvartslikt mineral, som skiljer sig från föregående nästan endast genom sin regelbundet blekgröna färg, är äfven- ledes ett lerjordsfosfat, fast med mera vatten och mindre fosforsyra. Det träffas aldrig som detta i större massor, utan, så vidt jag hittills funnit, endast i mindre partier tillsammans med andra lerjordsfosfater, med eller utan skarpare begränsning. Ännu ett lerjordsfosfat, om också med en mera anmärk- ningsvärd halt af enatomiga baser och för öfrigt vida större vat- tenhalt än föregående, utmärker sig väsendtligen ifrån båda ge- nom sitt mer fältspatlika utseende, sina särdeles tydliga genom- Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 23. N:o 10. 2 376 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. sangar och sin egendomliga starka glans på vissa genomgängsytor. Tyvärr har jag hittills träffat detta mineral 1 alltför ringa mängd för en fullt tillfredsställande kemisk analys. Förekommer liksom det sist omnämda i sällskap med andra fosfater. I vida större massor än något af de föregående uppträder ett fjerde lerjordssalt af fosforsyra, hvilket, såsom utom all fråga innehållande enatomiga baser såsom väsendtliga beståndsdelar, till sin kemiska natur vida mera närmar sig lazuliten. Det ut- märker sig från denne såväl genom sin blekröda färg, som, hvad sammansättningen beträffar, genom sin betydande halt af kalk och mangan (omkring 7 proc. Mn O), under det talk är en huf- vudbeståndsdel i lazuliten. Ehuru jag, då jag i somras första gången besökte grufvan, anträffade en klump af detta mineral på Atmin- stone 3 lispunds vigt med obetydligt af fremmande inblandningar, att ej nämna de öfverallt kringströdda glimmerfjällen, har jag dock vid ett senare besök på stället knappast kunnat finna mera än lemningarna efter den första skörden. Af silikater må företrädesvis anmärkas ett jemte pyrofyllit och kyanit uppträdande blekrödt mineral, som liksom. dessa en- dast innehåller lerjord som basisk beståndsdel. Det är merendels derbt, men uppträder dock stundom i tydligt utbildade prisma- tiska kristaller, inbäddade i pyrofyllit. Hårdheten vida mindre än fosfaternas. Ett tillsammans med det röda fosfatet sällsynt förekom- mande krithvitt, derbt mineral, för öfrigt i synnerhet utmärkt genom sin mjukhet, då det särdeles lätt repas af nageln, inne- håller jemte lerjord och kiselsyra en betydande halt af kalk. Att det för öfrigt är vattenhaltigt, behöfver knappt anmärkas. Ånnu sparsammare och likaledes tillsammans med det röda fosfatet förekommer ett nästan svart mineral, bildande små, otyd- ligt utbildade taflor, inbäddade i en lösare fosfatmassa. Slutligen må nämnas ett tegelrödt, derbt silikat, hvari fosfor- syra ingar i alltför betydande mängd, att dess närvaro kan räknas som helt och hållet tillfällig. BLOMSTRAND, NYA MINERALIER FRÅN SKÅNE. IN Af det anförda torde tillräckligt framgå, att den kemiska undersökningen af mineralierna vid Westana är ett lika otack- samt som tidsödande arbete, så vidt ett fullt afgörande resultat verkligen skall vinnas. Ej nog att analysen i och för sig är sva- righeter underkastad. Af föreningar, som endast innehålla all- männare förekommande ämnen, men icke dess mindre med stor svårighet noggrant analyseras, intager, som väl är bekant, den fos- forsyrade lerjorden ett framstående rum. Ännu betänkligare är svårigheten att erhålla ett fullt rent material för undersökningen. I synnerhet gäller detta om de helt och hållet amorfa förenin- garne, der, äfven om utseendet tyder på fullkomlig renhet, till- fälliga inblandningar likväl kunna förefinnas. Finnes t. ex. kisel- syra i ett fosfat, kan den vara väsendtlig och tillfälligtvis inblan- dad. Det återstår då endast att genom upprepade analyser söka afgöra inflytandet af dess möjligen varierande mängd på halten af öfriga mineralets bestandsdelar. Å andra sidan visa åtskilliga i min ego befintliga stuffer, huru fosfaterna stundom ga öfver i hvarandra. De brokigaste skiftningar i blåttgrönt, köttrödt och tegelrödt tyda på samtidig förhandenvaro af lazulit och andra hvar på sitt sätt färgade fosfater, i intim blandning med hvar- andra. Vore man inskränkt till dylika profver, skulle en kemisk, saväl som rent mineralogisk bestämning vara omöjlig. Detta ger oss slutligen anledning att nämna några ord om Westanagangens sannolika uppkomst. Allt tyder på, att den bildats på våta vägen. Under förhållanden, som för närvarande äro omöjliga att närmare bestämma, hafva lösningen af kiselsyra, fosforsyra och svafvelsyra, lerjord, kalk, jern o. s. v. samman- träffat med hvarandra. Fällningar hafva uppkommit af vexlande natur, och här och der, vid det helas stelnande till en fast massa, utsöndrat sig i kemiska föreningar, under det på andra håll en skarpare afsöndring blifvit förhindrad. Fosfaterna, som på grund af sin svarlöslighet tidigast afsatt sig jemte de rena lerjordssili- katerna, hafva utsatts för den fortsatta inverkan af den ännu gela- tinösa, 1 öfverskott varande kiselsyran. Den stelnande qvarts- massan har omslutit svanbergitens kristallaggregater, och som en 378 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. pätagligen senare aflagrad betäckning mottagit intrycken af pyro- fyllitens ojemnt knottriga yta o. s. v. Förklaringen af de ke- miska processer, som en gang försiggätt härstädes, blir med an- litande af reaktionerna pa torra vägen snart sagdt omöjlig. Ville man äter antaga en senare inträffad metamorfos genom inverkan af vatten, såsom möjligen kunde synas sannolikast, blefve förhal- landet i hufvudsaken detsamma som i det först förutsatta fallet, da äfven härvid måste tänkas ett hela massans Öfverförande i en löst eller halflöst form, så att möjlighet kunnat förefinnas till de nu förhandenvarande föreningarnes bildning. 379 Ötversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1866. N:o 10. Om bestämmandet af kolhalten hos jern, med anledning af L. RINMANS uppsats i 6:te häft. af Öfversigten af K. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1865. Af V. EGGERTZ. |Meddeladt den 12 December 1866]. Uti nämnde, för kort tid sedan mig tillhandakomna häfte af K. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar förekommer en uppsats af L. RINMAN angående: ”Undersökningar om qväfvehalten i stål och tackjern, samt om beskaffenheten af kolet i härdadt och ohärdadt stal.” För bestämningen af det kemiskt bundna kolet säger sig Hr RINMAN hafva med fördel begagnat sig af min, i Jernkontorets Annaler 1862 uppgifna metod, att dertill använda jod, hvarvid kolet erhålles tillsamman med jod och vatten i en konstant, vägbar förening, i hvilken kolhalten utgör 60 proc. För grafit- bestämningarna i jern har äfven Hr RINMAN begagnat sig af det i nämnde uppsats angifna förfarandet, att upplösa jern under kokning i chlorvätesyra; men säger sig hafva förmärkt, att största skyndsamhet vid lösningens bringande till kokning är af nöden, på det att icke en del af jernets kemiskt bundna kol skall öfverga i olöslig form och således öka grafitens vigt, samt yttrar sin farhåga, att detta fel ofta kan vidlåda kolprof, gjorda på ifrågavarande metod. | Jag anser mig med anledning deraf icke böra underlåta gifva tillkänna, att, vid alla grafitbestämningar i jern, som göras vid Falu Bergsskola och af dess elever, det alltid iakttages att bringa syran med det deri inlagde jernet till kokning så skyndsamt som möjligt, utan att blottställa sig för öfverkokning, som med vissa 380 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. jernsorter skulle inträffa, om kokningen inträdde innan jernet blifvit löst. Till astadkommande af hastig upplösning användes jernet alltid i fint fördeladt tillstånd. Den i uppsatsen 1862 lemnade föreskriften, att till upplösningen begagna en bägare med ett väl tillslutande täckglas, för att derigenom förekomma luftens fria tillträde (hvaraf olösliga kolföreningar bildas, och hvilkas mängd ökas i mån som lufttillträdet är större), iakttages likaledes med största noggrannhet. På detta sätt har det lyckats lösa åtskilliga tackjernssorter så väl, att intet eller knappt spår af olöst kol kunnat förmärkas. Likaså har oräckt och ohärdadt brännstål från Österby, hållande 1,3 proc. kol, kunnat upplösas utan att lemna någon, atminstone vägbar, kolig återstod. Då en bit af samma stål, räckt och härdadt, löstes i 20—30° temperatur och vid luftens obehindrade tillträde, erhölls 0,23 proc., samt, vid likadant försök med ohär- dadt stål af samma sort, 0,63 proc. kolhaltig återstod. Huruvida skäl finnas för handen att, såsom Hr RINMAN antydt, skilja mellan flere sorter bundet kol i jern och stål (Hr RINMAN synes vilja antaga tvenne sorter, som han kallat cementkol och härdningskol), så lärer väl detta endast kunna afgöras genom en mängd noggrannare försök, hvarigenom större klarhet i saken kan vinnas. Till dess att detta skett, måste man väl, såsom hittills, atnöja sig med att endast skilja mellan grafit och bundet kol; och detta skiljande har visat sig kunna, medelst ifragava- rande metoder, verkställas på ett lätt och, åtminstone för prak- tiska behof, tillräckligt noggrannt sätt. I stångjern, stål samt tackjern med liten halt af bundet kol, bestämmes detta kol ännu lättare på en kalorimetrisk metod, som äfven finnes intagen uti ofvannämnde uppsats i Jernkontorets Annaler 1862. 381 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1866. N:o 10. Land- och Söttvattensmollusker i östra delen af Stockholmstrakten, anınärkta af C. HARTMAN. ' [Meddeladt den 12 December 1866.] Under några veckors vistelse på Sicklaön förleden sommar hade jag tillfälle att såväl på denna ö, som på de närbelägna delarne af Wermdön och Lidingön, äfvensom i sjelfva Stockholms omedelbara grannskap, göra några iakttagelser rörande dessa ställens molluskfauna, hvilka här meddelas såsom ett litet bidrag till kännedomen om dessa djurs utbredning inom vårt land. I den förteckning öfver Stockholmstraktens Mollusker, som finnes intagen i Inledningen till Prof. J. E. WIKSTRÖMS Stockholms- Flora, anföras förnämligast arter från Mälarsidan och trakterna norr eller söder om Stockholm, men så få från saltsjösidan, att här torde vara skäl uppräkna alla dem, som jag i sistnämnde trakt observerade, på det att närvarande uppsats tillsammans med ofvannämnda förteckning måtte, till jemförelse med andra trakter i fäderneslandet, lemna en någorlunda fullständig bild af - Stockholmstraktens Molluskfauna. Arion fasciatus (Nırss.). — Allmän, isynnerhet var. luteo-brunneus Nırss., pa Vermdön och Sicklaön. Limax maximus L. — Begge formerna (cinereus och cinereo-niger !)) förekomma här och der i de med hassel och ek beväxta dalarne !) Dessa förklaras väl af HEYNEMANN för säkert skiljda arter, men då man icke sällan finner individer, hvilka knappt låta bestämma sig med de kännetecken, som manteln (ryggskölden) och fotsulan lemna, och tungans beskaffenhet, som 1 sådant fall skulle lemna utslaget, icke är lätt att använda till artskillnad utan mycken öfning och ett utmärkt godt mikroskop (hvilka beggedera saknas mig), har jag här föredragit att upptaga dem såsom former af en art, så mycket heldre, som jag oaktadt nästan dagligt aktgifvande på dem under den regniga sommaren ej kunde förmärka den ringaste olikhet i vistelseort eller lefnadssätt. 382 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. vid Kungshamn på Sicklaön, samt flerestädes pa Vermdön. Pa förstnämnda stället träffades mängengäng 2 till 3 qvarterslänga ex. 1 större svampar, helst Boletus-arter, i hvilkas hatt de från undra sidan ätit sig in. Någon skillnad på ”ätliga och giftiga” svampar gjorde de alldeles icke, ty lika ofta fann jag dem i 2. luridus, som 1 edulis, och mycket återstod icke om morgonen af en dylik svamp, när de, som aftonen förut sågos frossa på den- samma, lemnades 1 fred vid kalaset. L. agrestis L. — Allmän på Sicklaön. Vitrina pellucida MöLrL. — Denna eljest allmänna snäcka hör i denna trakt till sällsyntheterna. Hon träffades nämligen högst sparsamt blott i dalarne vid Kungshamn, samt på Wermdön i en liten löfbacke mellan Tollarö och Lännersta. Succinea putris L. — Icke så stor och allmän som i andra trakter omkring Stockholm; på Sicklaön: vid Stora Sickla, Nacka och Badstusjön nära Skuru ladugård; på Wermdön vid sjön Slätta- träsk. Anmärktes aldrig på dessa öar i närheten af saltsjöns stränder; deremot fanns vid Biskopsudden på Djurgården, i och vid diken nära stranden, en form af denna art, som, om den är konstant, förtjenar upptagas såsom varietet (crassa). Denna form har ett i förhållande till längden ovanligt bredt skal, hvaraf hela snäckan får ett kort och klumpigt utseende. Med 14, högst 16 m.m. i längd hade dess skal en bredd af nära 9 m.m., som eljest plägar tillkomma skal af 18—19 m.m. 1 längd. Djuret var kolsvart med grå fot. S. Pfeifferi Rsm. — Denna art såg jag aldrig vid denna trakts små insjöar, utan endast vid saltsjön, der den på stenar, pålar, vass och lösa brädlappar lät skölja sig af vågsqvalpet lika oförfäradt, som om det varit en verklig vattensnäcka. Så förekom den på Lidingön, vid Mölna och Brevik; på Wermdön, mellan Bo och Gustafsvik, på den rätt salta Baggensfjärdens strand. Helix alliaria Minr. — Sällsynt i en bergsskrefva, bland vissna ek- löf, vid Kungshamn på Sicklaön. Genom förvexling med den närstående 7. nitidula DR., som länge ansetts vara synonym med 7. alliaria, har dennas utbred- ning inom Sverige "blifvit misskänd, och då jag 1 min uppsats om Nerikes Mollusker 1864 i någon mån bidragit dertill, be- gagnar jag detta tillfälle att rätta mitt fel. Det är nemligen H. alliaria, och icke H. nitidula, som finnes i Nerike, såväl vid Skäleklint som på en ny lokal, Wiseboda i Qvisbro socken. Då det vidare, såsom redan WESTERLUND anmärkt, är tydligt, att åtminstone en del af Marms lokaler för nitidula äfven gälla för alliaria, emedan han omnämner den bekanta hvitlökslukten, och då de af WESTERLUND ı K. Vet.-Akademiens Ofversigt 1865 an- förda lokaler jemte ofvanstäende lokal vid Stockholm tillkomma, kan man anse I. alliaria ega en temligen vidsträckt utbredning HARTMAN, LAND- OCH SÖTTVATTENSMOLLUSKER. 383 i de södra och mellersta delarne af värt land. Hon är nemligen med säkerhet funnen i Skäne, Blekinge, Öland, Nerike och Sn Stockholm, samt troligen äfven vid Göteborg, De ex. jag funnit bäde i Nerike och vid Stockholm, tillhöra den rödbruna formen. På begge ställena förekom denna art mycket enstaka (vanligen blott i ett eller två ex.) i motsats till de flesta andra arter af denna Heliw-grupp, som, såsom bekant pläga förekomma mer sällskapligt, t. ex. cellaria, nitida, ham- monis m. fl. H. nitida Mürr. (H. lucida Rsm.). — Biskopsudden på Djurgården; Stora Sickla, vid en vik af Hammarbysjön; vid sjön Slättaträsk på Wermdön. H. hammonis STR. (H. nitidosa Rsm., H. pura Aucrt. nec ALD.). Här och der kring Kuugshamn på Sicklaön, men ovanligt spar- samt; 1 Stora och lilla Angsviken, samt flerestädes mellan Tollarö och Lännersta, på Wermdön. H. viridula Mxe. — I Stora Ängsviken, midt för holmen Danmark, pa Wermdön. H. pura AıD. vera (enl. MörchH. Syn.). — Bland löf af ek och hassel 1 den större dalen vid Kungshamn. Utom på djurets färg, som synes variera från hvit till gul- aktig, men aldrig är gråblå, skiljes denna, hos oss länge förbi- sedda art lätt från föreglende genom frånvaron af de starka strimmor, som utmärka dennes sel. För öfrigt är skalet nästan fullkomligt färglöst, utan den dragning åt grönt som hos viri- dula. Afven i Nerike har jag de sednare åren funnit H. pura (den i ”Nerikes Mollusker” under detta namn anförda art är H. hammonis). H. crystallina MütL. — Med H. alliaria vid Kungshamn; i Stora Ängsviken på Werder men sparsamt. H. fulva DR. — Allmän på Sicklaön, Wermdön och Lidingön. H. pygmea DR. — Icke sällsynt bland mossa på klipporna och under vissnade löf vid Kungshamn på Sicklaön, i Lilla Angsviken, samt mellan Lännersta och Tollarö pa Wermdön. H. ruderata Stup. — Sparsamt på samma ställen som föregående. Af H. rotundata MÜLL. såg jag intet spår i denna trakt; ej heller omnämnes hon i förteckningen 1 Wıkstr. Flora. Jag kan derföre knappt tro, att denna hos oss mer sydliga art finnes vid Stockholm, ehuru Epv. v. MARTENS i Malakozool. Blätter f. 1857 om denna yttrar, jag vet icke enligt hvilken auktoritet, ”noch häufig bei Stockholm. H. aculeata MürL. — Under stenar och bland vissnade löf, helst af ek, invid bergsrötter 1 löfängar mellan Tollarö och Lännersta, på Wermdön; på liknande ställen i den större dalen vid Kungs- hamn. 384 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. H. hispida L. — Ehuru ytterst ymnig i Stockholms öfriga omgif- ningar, träffades den endast mycket sparsamt vid Kungshamn; likaledes vid Lilla Björknäs på Wermdön. H. strigella Dr. — Sällsynt i lundar vid Kungshamn; i Lilla Ängs- viken och i diken vid Stora Björknäs på Wermdön. H. fruticum MörL. — På Sicklaön, vid Lilla Sickla och Kungshamn (formerna rufa unicolor och r. unifasciata); på Wermdön, i diken vid Stora Björknäs (begge de nyssnämnda formerna, jemte alba unicolor; rufa unifasciata, som i Nerike är ytterst sällsynt, var här den talrikast, alba unicolor den sparsammast förekommande). H. hortensis MULL. — På Sicklaön, vid Lilla Sickla, Skuru och Kungs- hamn; på holmen Sverige; på Lidingön, mellan Mölna och Skär- sätra; på Wermdön, vid Lilla. och Stora Björknäs, samt här och der mellan Tollarö och Bo. Endast den enfärgadt gula och fembandade gula färgvarieteten anmärktes, och äfven dessa voro öfverallt sparsamma. H. pomatia L. — Ymnig 1 Skurupark på Sicklaön. H. lapieida L. -— Temligen allmän, ehuru ingenstädes talrik, kring Kungshamn, äfven på holmen Sverige; på Wermdön, vid Lilla Björknäs och i Angsvikarne. Anmärkningsvärdt är, att H. arbustorum ingenstädes i denna trakt anträffades. Zua lubrica LEACH. — Den vanliga formen i Ängsvikarne på Wermdön; en form, som förtjenar heta viridula, till storleken lik den van- liga (skalet 6 m.m. långt, 2,5 m.m. bredt), men med starkt glän- sande och genomskinligt, glasgrönt skal och ljus munsömsvalk, nära landsvägen mellan Tollarö och Lännersta på samma ö; en tredje form med ljusbrunt, endast 5 m.m. långt, knappt 2 mm. bredt skal, i bergsskrefvor vid Kungshamn. Pupa Columella BEsz. — På telningar af asp och rönn; mera sällan på klippor, i barrskogen vid Kungshamn; i Angsvikarne och nära Lännersta på Wermdön. Allt hvad jag här fann af denna snäcka bekräftar full- komligt den af v. WALLENBERG först uttalade åsigt, som jag i - min uppsats om Nerikes Mollusker efter aktgifvande på snart sagdt tusentals lefvande ex. biträdt, nemligen att den s. k. Pupa edentula DR. icke utgör annat än unga ex. af P. columella, hvilka icke ännu utbildat sin 7:de och 8:de vindling. Den enda invändning, som kan göras mot denna åsigt, grundar sig endast på den allestädes anmärkta sällsyntbeten af P. columella (d. ä. af fullväxta individer med 8 vindlingar), hvilken derföre antingen framställes som egen art eller ock som varietet af P. edentula. Egen art kan hon icke vara, emedan hon aldrig anträffats annat än i sällskap med P. edentula och, om de 2 sista vindlingarne frånräknas, både till storlek och i alla möjliga andra afseenden är fullkomligt lik, således identisk med denna. Det hos yngre HARTMAN, LAND- OCH SÖTTVATTENSMOLLUSKER. 385 (3—4-vindlade) exemplar af P. edentula glänsande bruna, hos äldre (5—6-vindlade) på ytan alltid något vittrande, och hos P. columella alltid ännu starkare ande skalet vittnar väl om olika älder, ınen bevisar ytterligare att de blott äro individer af samma art. Att åter antaga P. columella som varietet af P. edentula är väl icke heller rätt, då den förra påtagligen är den högst utbil- dade formen och derföre måste anses för artens typ, efter samma regel, enligt hvilken man t. ex. anser /Heliz cobresiana (som eger mynningtand) såsom hufvudform, men ZH. edentula (utan myn- ningtand) såsom dess varietet, och icke tvertom. Om emellertid fullt utväxta exemplar verkligen äro så sällsynta, som det före- faller, torde de yngres ändock oftast ymniga förekomst möjligen kunna förklaras genom det förhållande, som jag förleden sommar iakttog hos en annan snäcka, Balea perversa. Denna fanns nemligen på Sicklaöns klippor nära Kungshamn hvarje regnig dag i oräknelig mängd och samtidigt i alla möjliga utvecklingsstadier, från exemplar med endast 2 eller 3 vind- lingar till sådana som hade 8 eller 9, men knappt ett bland 100 var till skalet så utbildadt, att det egde den callositet, som hos fullväxta plägar förena munsömmens kanter, eller den derpå befintliga knöl. Icke desto mindre buro de, i detta afseende, outbildade och ofta blott 7-vindlade individerna inom sig en embryon, med 2-vindladt och hårdt skal, knappt märkbart mindre än de minsta bland dem, som redan födda kröpo omkring på mossan. Man måste på grund häraf autaga, att Balea perversa eger fortplantningsförmåga redan innan skalet nått sin fulla ut- bildning, och detta torde förklara de unga, halft och mindre utbildade exemplarens stora ymnighet på en plats, der fullt ut- växta äro högst fåtaliga. Ehuru Balea föder lefvande ungar, hvilket väl icke är hän- delsen med Pupa columella, vore det ju tänkbart att äfven denna, i likhet med den förra, skulle kunna fortplanta sig redan då skalet har 5—6 vindlingar, i hvilket tillstånd hon aldrig plägar saknas i sällskap med 2—3—4-vindlade individer, och att der- efter endast ett mindre antal af de 5—6-vindlade fortlefva oc ännu utbilda ett par vindlingar. Denna hypothes är likväl knappt behöflig, ty enligt min öfvertygelse är fullbildad P. columella's sällsynthet mera skenbar, än verklig. Den kan nemligen förklaras dels genom skalets tidigt inträdande förvittring, dels genom snäckors i allmänhet vana att som fullväxta hälla längre vintersömn och blifva mindre rörliga. Beträffande det förra har jag mångfaldiga gånger funnit att på de grå aspstammarne unga ex. af denna snäcka, med blott 3—4 vindlingar alltid äro lätta att se i anseende till deras mörkbruna och något glänsande skal, hvaremot redan de 5—6- vindlade,, ehuru större, äro vida svårare att upptäcka, emedan skalets öfversta vindlingar hos dem genom börjande vittring för- 386 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. lorat sin glans och antagit en ljusare, gråbrun färg. Hos fullt utbildade ändtligen med 8 vindlingar har denna skalets förvittring spridt sig ännu längre ned, och gjort större delen af skalet nästan grågul, till följd hvaraf dessa exemplar, oaktadt de genom sista vindlingens storlek äro nära 3 gånger högre än de 4-vindlade, likväl lättast förbises, ja nästan endast undantagsvis kunna ur- skiljas från barken, hvarpå de sitta, helst som dessa vida oftare än de yngre synas uppleta sprickor och ojemnheter att dölja sig uti. Vidare äro denna arts, likasom de flesta andra snäckors, yngre individer tydligen mer rörliga och benägna för klättrande än de äldre; då derföre man finner de förra af denna art till 3 a 5 alnars höjd på stammarne, är det sällsynt att träffa ens de 5—6-vindlade mer än alnshögt ofvan marken, och ännu lägre har man i de festa fall att söka de fullväxta, eller allrahelst på och i sjelfva jorden, der de under lingon- och blåbärsris m. m. äro ytterst svåra att upptäcka, särdeles som skalets längesedan började förvittring här snart når sin höjd och detsamma vid minsta vidrörande lätt faller sönder. Åtminstone har jag bland 7 eller 8 fullväxta exemplar, som jag funnit nere på marken, icke träffat mer än 3, som voro dugliga att lägga i en samling, och blott i ett enda var djuret ännu vid hf. I de få, som jag lyckats träffa lågt ned på trädstammar, har djuret alltid funnits lefvande. Med undantag af förvittringen, som jag ej hos någon annan svensk snäcka funnit så stark som hös denna, förhåller sig denna art, på det hela taget, icke annorlunda i anseende till vistelseort och rörlighet vid olika åldrar än många andra snäckor. Så t. ex. säger Epv. v. MARTENS i sin reseberättelse från Italien om Helix profuga: "ich traf nur junge an den Baumstämmen, erwachsene immer in der Erde verkrochen. Ebenso fand ich es auch anderwärts” I Nerike träffas aldrig ett fullväxt exemplar af Helix bidens annorstädes än nere på marken, mellan affallna qvistar och löf, men mot hösten är ingenting vanligare än att träffa både helt små, samt mer än halfväxta ungar deraf upp- krupna till 1 eller 2 alnars höjd på släta aspstammar; och hvem har icke mångengång vid torr väderlek funnit unga exemplar af H. hortensis i olika utvecklingstadier och i stor mängd mer och mindre högt på trädstammar, utan att ett enda fullväxt stått att finna, om icke nere på marken i mossan eller i grästufvor, der tillochmed denna, jemförelsevis med Pupa columella mycket stora snäcka ofta är synnerligt väl undangömd! Har nu Pupan, hvilket ej kan betviflas, samma vanor, och dertill kommer skalets litenhet, tidiga förvittring och deraf följande bräcklighet, så är det icke underligt, att man mot huudrade unga exemplar af denna art knappt träffar ett fullväxt, ehuru alla de unga en gång i sin ordning skola blifva fullväxta och — svära att finna. P. antivertigo Dr. — Bland vissnad säf på stranden af Slättaträsk å Wermdön. HARTMAN, LAND- OCH SÖTTVATTENSMOLLUSKER. 387 P. substriata IEFFR. -— Temligen enstaka ı dalarne vid Kungshamn . 5 . på Sicklaön; mellan Tollarö och Lännersta på Wermdön (till- sammans med Helix aculeata). Pupa alpestris An. var. — Flerestädes i mossiga klippor i dalarne vid Kungshamn; äfven 1 Stora Angsviken på Wermdön, Det är knappt något annat, än skalets täta strimmor och mindre storlek (2 m.m.), som skiljer denna form från P. arctica WALLENB.; men då jag aldrig sett exemplar af sistnämnda art och dess storlek bestämdt uppgifves till 2,5 m.m., måste jag tillsvidare anse den af mig funna vara en form af P. alpestris, ehuru de 50 å 60 exemplar som efterhand påträffades, konstant afvika från denna med 3-tandad mynning (hvarföre jag föreslår . varietelsnamnet tridentata), nemligen på så sätt. att den ena (yttre eller öfre) gomtanden saknas, hvarjemte skalets höjd alltid är något mindre, närmast jemförlig med höjden hos P. pygmea, från hvilken art likväl närvarande form 1 öfrigt skiljer sig ännu mera med de få mynningständerna och skalets mer cylindriska form. Bland många hundrade exemplar af P. alpestris, samlade i Nerike, och bland dem jag eger från Öland och Westmanland, har jag icke funnit något, der JTelar mynning haft annat ante tänder än 4. Hos sjelfva djuret har jag ej kunnat upptäcka rin- gaste skillnad mellan den 4- och den 3-tandade formen. Tungans beskaffenhet har det, 1 brist på nog starkt förstorande mikroskop, varit mig omöjligt att undersöka. Af P. pygmea fann jag intet spår i Stockholmstrakten. P. vertigo Dr. — Här och der på de vid begge föregående anförda lokaler. Balea perversa FLEM. — Ymnig på klippor och mot dalarne vid Kungshamn (särdeles bland mossorna Hedwigidium ciliatum och Grimmie); på Wermdön, vid Lilla Björknäs och 1 Stora Ängs- viken. Såsom ofvan nämndes, befanns denna art vara fortplantnings- skicklig redan förrän skalet nått sin fulla utbildning. För öfrigt må anmärkas, att alla exemplar från denna trakt hafva ett glän- sande skal, med liten mynningsknöl, fästad på samma plats som öfre lamellen hos Clausilie, och 7,5 — högst 8,25 m.m. höjd, 2,25—3 m.m. tjocklek; hvaremot exemplar t. ex. från Gottland vanligen äro mindre glänsande, med större mynningknöl, och hafva med samma tjocklek 9— mer än 10 m.m. högt skal. Clausilia laminata (Mont.). — Allmän på hassel påde på Sicklaön och Wermdön, mindre ofta på stenar. C. nigricans Purt. — Likasom föregående, men oftast på mossiga klippor. Vistas ofta tillsammans med Balea perversa. ©. plicatula Dr. — Sällsynt; träffades endast i murkna ekstubbar i Stora Angsviken på Wermdön, samt i den större dalen vid Kungshamn. 388 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Limnea stagnalis Lam. — I Hammarby- och Badstusjön på Sicklaön; i sjön vid Stora Björknäs på Wermdön. I sjelfva saltsjön förekom denna art aldrig här, ehuru den i Gefle yttre skärgård plägar träffas 1 grunda vikar på öarne, t. ex. på Orarne. L. auricularia Lam. — Synes i denna trakt vara den allmännaste arten 1 slägten, såväl 1 sött som halfsalt vatten. På Sicklaön: vid Stora Sickla, och Nackanäs, i Badstusjön vid Skuru ladugård, i Skurusund och i viken vid Kungshamn. På Wermdön: i Glas- brukssjön. På Lidingön: vid Mölna och Brevik i saltvatten. L. limosa L. — Denna observerades under sin vanliga form (ovata) endast i sött vatten, nemlisen på Sicklaön. 1 Badstusjön; på Wermdön, i Slättaträsk och sjön vid Stora Björknäs. var. baltica (L.). — I Baggensfjärden, dels vid Bo, dels vid Kils- viken på Wermdön. var. peregra Lam. — Sällsynt; endast i en liten skogssjö mellan Kungshamn och Drottninghamn på Sicklaön. L. palustris (Mörr.) — Hufvudformen endast i sött vatten, nemligen vid Stora Sickla, samt på Wermdön 1 sjön vid Stora Björknäs ai 1 Slättaträsk. r. fusca PER. — Anmärktes blott i st vatten, vid fiskarstugan cn Bo på Wermdön. Amphipeplea glutinosa Nıuss. — I sjön vid Stora Björknäs på Wermdön. De flesta exemplar pä detta ställe hade fullkomligt färglöst skal. Physa fontinalis Dr. —— I Djurgärdsbrunnsviken, der bland andra äfven exemplar af 11 m.m. i längd och nära 7 m.m. 1 bredd före- kommo; i Hammarbysjön vid Stora Sickla, vid Kungshamn i viken innanför holmen Sverige (salt vatten); på Wermdön, i Slättaträsk och vid fiskarstugan nedom Bo, 1 Baggensfjärdens ganska salta vatten. Planorbis marginatus Dr. — Allmänt i alla här ofvan nämnda söt- vattenssamlingar. P. vortee Mütz. — I Djurgårdsbrunnsviken, helt nära Blåporten; observerades icke längre österut. P. contortus MüLL. — Icke synnerligt allmän och för ingen del ymnig; med föregående i Djurgärdsbrunnsviken; på Sicklaön, vid Stora Sickla och i Badstusjön; på Wermdön, 1 Slättaträsk. P. corneus Dr. — Denna i Stockholms öfriga omgifningar så allmänna art träffades endast vid Stora Sickla, samt i Skurusunds half- salta vatten mellan Skuru park och Dufnäs. P. albus MöLL. — I Slättaträsk på Wermdön. P. cristatus DR. — Högst sparsamt vid Stora Sickla och Nackanäs. P. complanatus Dr. — Finnes ännu qvar i Gångsätra träsk på Li- dingön, der den först samlades af HöcBErRG under namn af P. nitidus. HARTMAN, LAND- OCH SÖTTVATTENSMOLLUSKER. 389 Af den i andra delar af Stockholmstrakten ej så sällsynta P. spirorbis MÖLL., som jag vid Drottningholm såg högst ymnig i diken kring trädgården, syntes icke ett enda exemplar utåt Saltsjösidan. Ancylus lacustris MüLL. — I Gångsätra och Mölnaträsk på Lidingön; några få exemplar i Sågsjön på Wermdön. Paludina vivipara (L.) (P. achatina Rsm.). — Lika ymnig i salt, som sött vatten. Vid Mölna på Lidingön; vid Nackanäs och i Badstusjön, vid stränderna kring Kungshamn och genom hela Skurusund; i Slättaträsk och Sågsjön på Wermdön, samt 1 Bag- gensfjärden. Bithinia tentaculata (L.). — I viken vid Kungshamn, samt vid fiskar- stugan vid Bo på Wermdön. Träffades inom denna trakt aldrig i sött vatten. BD. ventricosa Gray. — I Djurgårdsbrunnsviken, litet öster om Blå- porten (der den förut blifvit funnen af Hrr ZETTERSTEDT och JOHANSSON). Valvata eristata Mürsn. — Med föregående; äfven i Badstusjön vid Skuru ladugård. Neritina fluviatilis Lam. — Vid Lidingöns strand mot Lilla Wärtan; samma ljust färgade form, som 1 Mälaren. Oyclas cornea Lam. — I Badstusjön på Sicklaön; i sjön vid Stora Björknäs på Wermdön. C. lacustris (Mö1L.) (C. calyculata Dr.). — 1 Djurgårdsbrunnsviken. Pisidium pulchellum JEN. — På Sicklaön, i en kärrpuss vid Kungs- hamn; på Wermdön, i sjön vid Stora Björknäs. P. subtruncatum Maim. — I Djurgärdsbrunnsviken, litet öster om Blåporten. P. pusillum Jen. -— På Sicklaön, i en liten skogssjö mellan Kungs- hamn och Drottninghamn. P. obtusale Prr. — På Sicklaön, i Badstusjön; på Wermdön, i Slätta- träsk samt i skogskärr vid vägen mellan Klinten och Nybacka. P. nitidum JEN. — I den vassbeväxta viken (af saltsjön) vid Brevik på Lidingön. Rörande detta slägtes arter måste anmärkas, att, med undantag af amnicum och henslowianum, de öfriga hos oss urskilda synas mig mindre säkert skiljbara, än man på grund af siphonens form antagit, ty denna vexlar ofta hos samma individ många gånger inom en liten stund; och efter blotta skalen är det merändels vanskligt att säkert bestämma dem. De ofvan upptagna arterna äro emellertid så omsorgsfullt, som det varit mig möjligt, be- stämda både med aktgifvande på siphonen och med ledning af de typ-exemplar, som Intendenten MaLm godhetsfullt meddelat mig. 390 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Anodonta anatina (1L.) (A. cygnea var. y WESTERL. Sver. Land- och Söttv.- Moll.) — I Sägsjöon på Wermdön, samt 1 Skurusunds half- salta vatten. Vid sammanställning af nu meddelade förteckning med den, som finnes uti inledningen till WIKSTRÖMS Flora, och med tillägg af Succinea oblonga DR., som af HÖGBERG först här blifvit upptäckt, befinnes det, att hela antalet tills nu kända land- och söttvattens- mollusker i Stockholmstrakten uppgår till 76 arter, hvaraf 42 land- och 34 söttvattensarter. Bland de sednare är det 10 for-- mer, som derjemte förekomma i den inre skärgardens halfsalta vatten, nemligen Limnea auricularia, L. limosa var. baltica, L. palustris var. fusca, Physa fontinalis, Planorbis corneus, Paludina vivipara, Bithinia tentaculata, Neritina, Pisidium nitidum och Anodonta anatina. Skulle man vilja anställa en flygtig jemförelse mellan Stock- holmstraktens och det 2 a 3 längdgrader mera vestligt, men under samma breddsrad belägna Nerikes molluskfauna, sa förefaller efter blotta förteckningarne öfver begges arter skillnaden icke synner- ligt stor. Ty i den förra finnas, såsom ofvan nämndes, 76 arter, hvaraf 42 landt- och 34 söttvattens-arter, i Nerike åter 82 arter, hvaraf 44 lefva pa land och 38 i söttvatten '). Vidare äro icke icke mindre än 66 arter, eller mer än 80 proc. af hela antalet, gemensamma för begge trakterna. Stockholmstrakten eger följaktligen blott 10 arter, som saknas i Nerike, nemligen: Succinea oblonga, Helix aculeata, nemoralis och pomatia, Balea perversa, Planorbis corneus, Dithinia ventri- cosa ”), Neritina fluviatilis, Pisidium subtruncatum och nitidum. I Nerike åter förekomma 16, som icke ännu, mig veterligt, blifvit !) I en uppsats om Nerikes Moll. 1864 upptog jag såsom dä kända endast 76 arter, nemligen 41 land- och 35 söttvattensarter, således i det allra närmaste det antal, som för närvarande är kändt för Stockholmstrakten; men under de sista åren hafva ytterligare följande 6 arter blifvit anmärkta i nämnde provins: Arion rufus, Helix pura (den i Ner, Moll. under detta namn upptagna är H. hammonis), Pupa modesta WESTERL., Planorbis Vortex, Pisidium arceforme och P. personatum. ?) Den under namnet B. similis (=B. ventricosa Gray.) i Ner. Moll. upptagna art har sedermera befunnits vara den mig då obekanta Hydrobia Steimüi. HARTMAN, LAND- OCH SÖTTVATTENSMOLLUSKER. 391 anmärkta i Stockholmstrakten, nemligen: Helix bidens och arbu- storum (om verkligen denna stora och vidt utbredda art saknas kring Stockholm), Bulimus (Ena) obscurus, Pupa minutissima, modesta och pygmea, Clausilia pumila, Planorbis (Segmentina) nitidus, Ancylus fluviatilis, Hydrobia Steinü, Pisidium amnicum, henslowianum, arceforme och personatum, Unio margaritifer och tumadus. | Skillnaden i arternas antal är sa obetydlig, att den torde kunna helt och hället tillskrifvas de tvenne jemförda trakternas olika vidd och således böra anses försvinna, om Stockholms- trakten tages 1 en vidsträcktare mening. För öfrigt äro de flesta bland de nyss uppräknade arterna, som skulle vara utmärkande för hvardera området, af den beskaffenhet, att fortsatta under- sökningar på begge hållen högst sannolikt skola till största delen utplåna äfven den lilla olikhet, som af dem härrörer. Men, äfven om detta inträffar, om Stockholmstrakten och Nerike, en gång fullständigt undersökta, befinnas ega aldeles lika många, ja, med kanske 3 a 4 undantag, fullkomligt samma arter, så får man likväl icke anse denna öfverensstämmelse härröra af samma orsaker eller såsom ett bevis på stor likhet i klimat och öfriga förhållanden. Det är nemligen väl bekant, att ett betydligt antal sydligare svenska växter i kustprovinserna gå mycket längre åt norden, än i det inre af landet. Sa t. ex. förekomma (utom hafsstrand- växter, som härvidlag ej fa beräknas) ännu i Stockholmstrakten åtminstone 120 vasculära växtarter af sydlig härkomst, hvilka inuti landet finna sin nordliga gräns redan söder om Nerike; hvarjemte det icke är så få arter, som ännu vid Stockholm äro allmänna och utmed kusten gå upp genom hela Upland, en del tilloch med ett godt stycke upp i Norrland, men som inåt landet redan i Nerike äro ganska sällsynta och der finna sin gräns mot norr. Å andra sidan finnes en och annan nordisk art, t. ex. Alnus incana, som vid kusten icke går längre åt söder än till Gefle och norra Upland (Tierp, Hollnäs och Börstel socknar), Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 23. N:o 10. 3 392 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. men i det inre af landet är allmän ännu i Nerike och genom de inre delarne af Öster- och Vestergötland sträcker sig i söder ända till mellersta delen af Småland. Dessa och flera dylika vegetationsförhållanden vittna oveder- sägligt om ett mildare och jemnare klimat vid Sveriges Östersjö- kust än inuti landet, hvilket ock synes bekräftas genom hvad man redan har sig bekant af de meteorologiska observationer, som i sednare tider blifvit hos oss anställda, ehuru dessa i Nerike ännu icke fortgått nog länge, att man skulle kunna deraf draga alla de slutsatser, som de framdeles böra komma att gifva an- ledning till. Sat. ex. visar sig af de af K. Vetenskaps-Akademien utgifna ”meteorologiska iakttagelser i Sverige”, ehuru dessa endast för en tid af 5 år (1859—1863) äro mig tiligängliga, att årliga nederbörden i Nerike inom denna korta tid företett så betydlig olikhet som 29, 03 dec.-tum (år 1860) mot 6,60 dec.-tum (1863), under det att de i Öfversigt af K. Vet.-Akademiens Förhandlingar meddelade meteorologiska observationer utvisa, att årliga neder- börden vid Stockholm under en period af 17 ar (1845—1861) ingen gång öfverstigit 16,03 dec.-tum, endast 3 gånger understigit 10, och deribland ingen gång nedgått till 7 dec.-tum '). Att Stockholmstrakten eger ett, i förhållande till det nord- liga läget icke obetydligt antal mollusker (större än t. ex. hela Finlands), synes således hufvudsakligen bero på dess mer gynn- samma klimat. Vore nu klimatet det enda moment, som kraftigt inverkar på dessa djurs förekomst, så skulle Nerike ega en mycket fattigare molluskfauna än Stockholmstrakten. Men då tvertom Nerike är, såsom vi ofvan sett, i detta afseende lika rikt, om icke rikare, måste detta naturligtvis bero på någon annan för molluskernas förekomst gynnsam omständighet, och denna är utan tvifvel dess ') Medium af Stockholmstraktens årliga nederbörd blifver efter dessa uppgifter 12,38 dec.-tum, hvilket väl torde vara sannare än de äldre uppgifterna om 17 tum, och Nerikes 16,47 dec.-tum; men detta sednare, såsom medium af endast 2 är, torde behöfva rättas genom en längre tids iakttagelser, innan det kan läggas till grund för några slutsatser. Detsamma är förhållandet med medel- temperaturen för denna provins. HARTMAN, LAND- OCH SÖTTVATTENSMOLLUSKER. 393 rikedom på kalktrakter, då deremot sådana kring Stockholm nästan helt och hållet saknas. Innan- och nedanför de bergskedjor af gneis, som likt en ram omsluta nästan hela Nerike, bilda dessa kalk- trakter en lägre, mer och mindre afbruter, än af kornig, än af lagrad kalk bestående afsats omkring den egentliga slättbygden och gifva allestädes upphof åt en märkbart rikare såväl flora som molluskfauna, än man träffar annorstädes i provinsen. Man torde på grund af det nu anförda kunna med skäl an- taga, att det är klimatets och jordgrundens olika beskaffenhet inom de begge jemförda trakterna, som ästadkommer jemnvigten mellan beggederas rikedom på molluskarter. Skulle således Stockholms- trakten, med sin brist på kalk, sakna fördelarne af sitt kust- klimat, så vore säkerligen dess molluskfauna vida fattigare, än nu; skulle åter Nerike, med sitt inlandsklimat, sakna sina kalk- trakter, så skulle utan tvifvel också dess molluskfauna vara vida mindre artrik, än nu. Men, det är endast till arternas antal som dessa begge trakter äro ungefär lika rika. En olikhet, som är föga, om ens något, märkbar 1 förteckningar, men som vid vandringar ute i naturen, åtminstone vid tjenlig årstid och väderlek, är den mest i ögonen fallande, råder dem emellan, och det är den olika rikedomen på indi- vider. Häri eger Nerike ett afgjordt företräde. Ty, med undantag af kanske ett dussin arter, såsom Succinec, Helix hispida och pomatia, Balea, Limnea auricularia, Paludina vivipara och några andra, som åtminstone fläcktals förekomma rikligt, träffar man af de öfriga några och 60 arterna i Stockholmstrakten merendels endast några få individer i hvarandras sällskap. I Nerike är det tvertom knappt ett dussin arter, såsom Helix alliaria och pura (vera), Pupa modesta, Bulimus obscurus, Planorbis nitidus jemte några få andra, som förekomma synnerligt sparsamt. Rö- rande de öfriga vidpass 70 arterna kan man utan öfverdrift påstå, att de härstädes förekomma ymnigt. Denna olikhet låter svårligen (åtminstone hvad landtsnäc- korna beträffar) förklara sig genom något annat än Stockholms- traktens brist och Nerikes relativt stora rikedom på kalkgrund. 394 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR. Följaktligen synes jemförelsen mellan dessa tvenne områden gifva vid handen, att af de två momenter, som kraftigast inverka på molluskernas förekomst och utbredning, nemligen klimatet och jordgrunden, den sednare är det, som i nämnde afseende utöfvar det största inflytandet. STOCKHOLM, 1867. P. A, NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARK. 395 Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1866. Kritisk förteckning öfver Skandinaviens Hafs-Bryozoer. Af F. A. SMITT. [II. Fortsättning från förra årgången p. 115, meddelad d. 11 October 1865.] Tafl. II— XI. Subordo /ncrustata (D’ORBIGNY). = Inarticulata (BUSK). l. TUBULINEA (D'ORB.). Char. Zoooecia sparsa vel in series lineares distributa. A: Nuda. Colonia in fronte zoooecia nuda vel oocecus solum tecta praebet. a: Zoooecia sparsa. Fam. DIASTOPORIDAE. Diastopora (Lamrx., M. Eow.). Char: Colonia in cruste formam expansa. Oocecia usque ad marginem inflata formas hujus generis ab illis familie sequentis distinguunt, que eundem evolutionis gradum tenent, quare in aliis harum simillimae sunt. 1. D. repens (Woop) — Tab. VIII figg. 1—6. Char: Colonia adnata in ramos partitur. a: forma ramosa, cujus rami convexi ad apicem solum depressi et explanati sunt, ubi oriuntur oocecia. Zoooecia dimidio fere minora sunt, quam que habet Tubulipora palmata, species hujus simillima (diam. partis erectae zoooeciorum cire.—= 0,09 m.m.). Syn: Tubulipora repens, Woop, Zooph. Crag., Ann. Mag. Nat. Hist vol. XIII p. 14; Busk (Alecto), Crag Polyz., p. 112, tab. XX figg. 5, 8. Criserpia dichotoma (p.p.) D’Orz.(?), Voy. d. VAmér. mer., 1. c, p. 19, tab. IX fig. 10; ID. (Prodoscina), Pal. Franc. Terr. Oret., vol. V p. 847. Proboscina Toucasiana, 1D.(?), Pal. Franc., 1. c., p. 856, tab. 634 figg. 1—6. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 23. 1 396 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. ß: forma ramosa, cujus rami fere mox ab origine depressi et ex- planati sunt. i Syn: Alecto dilatans, JoHNsT.(?), Brit. Zooph., ed. 2 p. 281, tab. XLIX fig. 5—8; Gray(P), Cat. Brit. Mus., part. 1 (Rad.) p. 142. Obs: Nihil fere difficilius est quam ex vagis descriptionibus et figuris pravis species hujus generis varii et synonyma earum dsterminanre. Hab: In profundo maris borealis sat frequens inventa est. Per la- pillos serpentem inter Wäderöarne offendit Lovkn, per Oculinas et Gorgonias serpentem Mus&o Holmiensi dedit UGGLA. 2. D. simplex (Busk) — Tab. VIII figg. 7 et 8. Char: Colonia semper adnata, integra, margine irregulariter prolifera, zoooecia habet parum vel margine solum aperturs erecta. Tubuli inter zoooecia parvi desunt. Syn: Diastopora simplex, Busk, Crag Polyz., p. 113, tab. XX fig. 10; (non D'ORB.). Hab: In mari arctico ad nanlskn et inter Wäderöarne Bahusie lapidi adnatam invenit LovEn. 3. D. hyalina (FLIMNG.) — Tab VII figg. 9—12. Char: Colonia integra est vel marginem irregulariter fissum prabet. Zoocecia apice producta, adscendentia, aperturam praebent. planam, rotundam vel extrorsum declivem. a: D. Obelia (Jounst.). Char: Colonia adnata margine irregulariter acerescit. Tubuli parvi inter zoooecia, quorum formam et positum servant, alterno ordine distributi sunt. Syn: Berenicea prominens, Lmrx. (?), Exp. Meth., p. 80, tab. 80 figg. 1, 2; D'ORB., Pal. Frane., I. c., p. 862, tab. 760 figg. 7—9. Berenicea hyalina, FLMNG., Brit. Anim., p. 533; Gray, (at. Brit. Mus., 1. e., p. 142. Tubulipora Obelia, JOHNST., Brit. Zooph, ed. 1 p. 269, tab. XXX figg. 7, 8; ed. 2 (Diastopora) p. 277, tab. XLVII figg 7, 8; CoucHh (Tubulipora) Corn. Fauna, 1. c., p. 108; SARS (Diastopora) Reise Lof. Finm., 1. c., p. 146; LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 276; GossE, Mar. Zool., part. 2 pag. 8, fig. 2; ALDER, Zooph. Northumb. Durh., Trans. Tyne-side Nat. Field- Club 1857, p. 46 (sep.); Hıncks, Zooph. South Dev. a. S. Cornw., Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX p. 467; Smitt, Hafs- Bryoz. utveckl., Ofvers. Vet.-Akad. Förh. 1865, p. 10, tab. IV figg. 15, 16. Diastopora Sarniensis, NORMAN(?) Undescer. Brit. Hydr., Act., Polyz., Ann. Mag. Nat. Hist, ser. 3, vol. XIII p. 9 (sep) tab. XI figg. 4—6. Hab: In profundo maris borealis et arctici sat frequens, praecipue per Oculinas, Modiolas, Terebratulas serpit. Wäderöarne (Bah.) Lov&n; Havösund et Bergen (Norv.) Sars; Sörje Bay (Spbgn.) Expeditio Suecica 1861 (e 6—20 org. per Laminarias serp.). SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 397 BP: latomarginata (D'ORB.) Char: Colonia marginem integrum, circa originem in circuli formam coalescentem, in cupula formam liberum praebet, cett. forma pra- cedentis similis. Syn: Diastopora latomarginata, D’OrBIGNY, Pal. Franc., 1. c., p. 827, tab. 758 figg. 10—12. Hab: Eisdem in locis, quibus forma praecedens, quamvis minus fre- quens, inventa est (LovÉn, Mus. Holm.). 4. D. patina (Lam.) — Tab. VIII figg. 13—15. Char: Tubuli parvi inter zoooecia desunt. Aperturs zoooeciorum in eolonie centro obliqu&, oblong&, clauss sunt, ad colonise mar- ginem saepe bifurca. a: forma juvenis, zoo@cüs uniformibus, Syn: Tubulipora bellis, TuoMmps., Mscrpt. (sec. JoHNSsT.). PB: forma typica, Syn: Madrepora verrucaria, var. 9, PALL., Zlench. Zooph., p. 281; FLMNG. (Discopora), Brit. Anim., p. 530; Gray (Patinella, subg.), Bann Müs., |. ce, p. 13%. Tubulipora patina, LAM., Anim. s. Vert., ed. 1, vol. 2 p. 163; ed. 2, vol. 2 p. 244; Rısso, I Eur. Mer., vol. 5 p. 338; BLaınv., Actinol., p. 425; THOMPSON, Ann. Mag. Nat. Hist., Vol. V p. 252; Hass. ibid., vol. VI p. 170; M. GILLIVR., ibid., vol. IX p. 466; CovcH, Corn. Fauna, I. c., p. 103; JoHnst., Brit. Zooph., ed. 2 p. 266, tab. XLVII figg. 1—3; Sars. Reise Lof. Finm., l. e., p. 145; LecH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 270; Gossz, Mar. Zool., part. 2 p. 8, fig. 1; ALDER, Zooph. North. Durh., l. c., p. 45 (sep.); Busk (Patinella) Rep. Brit. Assoc. 1859, Trans. Sect., p. 147; PACKARD (Tubulipora), 1. c., p. 6; Hıncks (Patinella), Zooph. $. Dev. S. Cornw., 1. c., p. 468. Discosparsa marginata, D’OrRB., Pal. Franc., 1. c., p. 822, tab. 757 figg. 5—10. Reptomultisparsa congesta, ıD.(P), 1. c., p. 878, tab. 640 fisg. 1—6. y: forma radiata, Syn: Radiotubigera, D’ORB. sp.? Patinella proligera, Busk, Crag Polyz., p. 114, tab. XIX fig. 1, los RO MT ar É Obs: Haec species sine dubio propter cupula formam a veteri- bus cum Discoporella verrucaria conjuncta fuit, quare incerta sunt synonyma (exc. PALLASIL) e temporibus ante FLEMINGIUM. Hab: In mari bereali et arctico plantis marinis, Flustris, cett. e 5— 10 org. et in mediis profundis, sed praeeipue Modiola, Lim, Oculine affıxa ad 50-—-100 org. invenitur. Ad Bahusiam Lov&n, alii, ad Norvesiam meridionalem LILLJEBORG, ad Finmarkiam SARS, alii. 398 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. [Mesenteripora (BLAINV.) Char: Colonia zooceciis bilateralibus constructa in lamina undulata formam erigitur. M. meandrina (Woop). Species hujus generis sola vivens. Syn: Ceriopora compressa, GOLDF., Petr., vol. 1 p. 37, tab. XI fig. 4; Braınv., Actinol., p. 414; D’OrB. (Polytrema) Prodr, Pal. strat., vol. 2 p. 279; HAGENOW (Ditaxia) Bryoz. Maastr. Kreideb., p. 50, tab. IV fig. 10; D’OrB. (Mesenteripora) Pal. Franc., 1. c., p. 811, tab. 756 figg. 10—13. Mesenteripora Michelin, BLAINV., Actinol., p. 432, tab. LXXI fig. 3; M. Epw. (Diastopora), Ann. Sc. nat., ser. 2, zool. vol. 9 p. 34 (sep.), tab. 13; Mıcu., Icon. Zoophyt., tab. 56 fig. 10; D'OrB. (Bidiastopora), Prodr. Paleont. strat., I, p. 317; ID. (Mesenteripora), Pal. Franc., I. c, p. 808. Mesenteripora dedalea, BLAINv., Actinol., p. 432. Diastopora Eudesiana, M. Epw., 1. e, p. 33 (sep.), tab. 14 fig. 1; MiıcH., 1. c., tab. 56, fig. 9; D’ORB. (Bidiastopora), Prodr. Pal. strat. I, p. 317; ıD. (Mesenteripora) Pal. Franc., 1. e., p- 808. Diastopora meandrina, Woon., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. XIII p. 14; Busk (Mesenteripora) (rag Polyzoa, p. 109, tab. XVII fig. 2; tab. XVIII fig. 4”), tab. XX fig. 2; D’Ore. (?) Pal. Franc. *)Adn: Hujus figure num. ce cum Diastopora foliacea (M. Evw.) I. c. comparanda videtur. Diastopora foliacea, MıcH,, Icon. Zoophyt., tab. 56 fig. 8. Mesenteripora Neocomiensis, D’ORB., Pal. Franc., 1. e., p. 808, tab. 756 figg. 7—9. Obs: Omnibus ex his synonymis nullum tam certum videtur quam Busk11 illud optima figura illustratum, etsi specimen nostrum nullas anastomosationes praebeat. Hab: Ad Pröven Grönlandise TorRELL hanc speciem e 1640 org. fund. scopul. sustulit.] b: Zoocecia in series contiguas disposita. Fam. TUBULIPORIDE. Tubulipora (Lam.), Genus hujus familie solum vivens. 1. Subg. /dmonea (LMRX.). Char: Colonia in stirpem ramosam tandem erecta. 1 T. atlantica (Forses) — Tab. III figg. 6—7, Tab. IV figg. Po A— 13. Char Syn: Hab: [2. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 399 : Forma serpens filiformis zoocecia praebet sparsa, parte superiore producta, ad unum et alterum latus alterne se inclinantia; erecta forma ramos habet lineares vel parum solum ad partitiones ex- planatos,. zoooecia serierum transversarum 2—4, rarius 5, minora sunt, quam quae habent species sequentes (diam. zoooee. — 0,15 m.m. ad maximum). Anguli inter ramos rotundati. : forma erecta, Idmonea radians, V. BEn., Rech. s. les Bryoz. de la mer du Nord etc., Bull. Brux., vol. XVI, part. 2 p. 646 tab. 1 figg. 4—6 (non LAMARCK, sec. Busk). Idmonea coronopus,“ DEFR.(?) Dict. Sc. nat., vol. XXII p. 565; Brawl ch, p: 42057 MI EDw.,el.c., ps 217, TER 12, NA 3, 2205 D'OR. FOR Krane. 1. Gå pı (29. Jdmonea atlantica, ForBeEs, Mscıpt. sec. JoHnsT., Brit. Zooph., ed. 2 p. 278, tab. XLVIII fig. 3; Gray, Cat. Brit. Mus., 1. c., p- 141; Sars, Reise Lof. Finm., 1. c., p. 145; LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 277; GOSSE, Mar. Zool., part. 2 p. 8, fig. 3; Busk, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 2, vol. XVIII p. 34, tab. 1 ie. 6,a e, ıD., Quart. Journ. Mier. Sc) vol. VI p. 128 tab. XVII fig. 5; ıD., Rep. Brit. Assoc., Aberd. 1859, Trans. Sect. p. 146. Idmonea angustata, D'ORB., Pal. Franc., 1. c., p. 731. : forma serpens, Huie forma fortasse referenda est Alecto granulata, JOHNST., l. c., p. 280, tab. XLIX fige. 1, 2; LBGH., 1. c., p, 279; ÅLDER, Zooph. North. Durh., 1. c., suppl. iD. 119), Si qua synonyma generum Stomatopore et Proboscine (D’ORB.) huic forma referenda sint, adhuc decerni vix potest In profundo maris arctici et borealis ad Norvegiam Lovkn (ad Loppen), Sars (ad Hammerfest, ex 12-20 org.), Gozs et MALMGREN (ad Karlsö et in freto Grötsund, ex 50 org.), LILLJIE- BORG (ad Grip) eam invenerunt. Specimina et serpentia et erecta, Oculine et Gorgonix affıxa, ex 200 org. extra Norvegiam, Mus. Holmiensi dedit UGGLA. T. fenestrata (Busk). Char: Forma erecta ramos habet quasi in reticulum (fenestras) con- Syn: junetos, zooocecia serierum transversarum 5—6, dorsum stirpis praebet magis explanatum et fere concavum. Idmonea fenestrata, Busk(?), Crag Polyzoa, p. 105, tab. XV fig. 6. Hab: in freto Storfjorden (Spbgn) MALMGREN 1864 eam cepit ex 50 3. org. (Mus. Holm.).] T. serpens (Lın.) — Tab. III figg. 1—5, Tab. IX figg. 1 et 2. Char: Forma serpens clavseformis zoooecia praebet seriata, ramı form erecte ad apicem explanati sunt, zoooecia in singulis seriebus 9—7, rarius 8 collocata sunt. Anguli inter ramos acuti. 400 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Syn: a: forma erecta, Tubulipora foraminulata, Buaınv.(?), Actinol., p. 425, tab. 62 figg. 3, 3a. Tubulipora serpens, ELMNG., Brit. Anim., p. 529; DALYELL (Tubipora) Rare a. Remarkable Anim., part. 2 p. 85, tab. XVIII figg. 11—15; Jounst. (Tubulipora) Brit. Zooph., ed. 2 p. 275, tab. XLVII figg. 4—6; Gray (Obelia) Cat. Brit. Mus., 1. c., p. 140; LBGEH. (Tubulipora) Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 275; ALDER, Zooph. North. Durh., 1. e., p: 46 (sep.); Hıncks, Zooph. 8. Dev. NS. Cornw. 1. & u 307. Syn: Hab: Char : Syn: Hab: Idmonea atlantica, var., SARS. Reise Lof. Finm. 1. e., p. 145. Idmonea dilatata, D'ORB., ‚Pal. Franc., 1. c., p. 731. : forma serpens, Tubipora serpens, LIN., Syst. Nat., ed. X p. 790, ed, XII p. 1271; CoucHn (Tubulipora) Corn. Fauna, 1. e., p, 105, tab. 19 fig. 6; DALYELL (Tubipora) 1. e.; Sars (Tubulipora) Reise Loy. Finm., 1. e., p. 145; Hıncks, 1. c. Millepora liliacea, PALL., Elench. Zooph., p. 248. Tubulipora transversa, LAM., An. s. Vert., ed. 1, vol. 2 p. 162, ed. 2, vol. 2 p. 242; Rısso, ÜEur. Mer., vol. 5 p. 338; BLAINV., Actinol., p. 424; M. Epw: (/dmonea) Ann. Sc. nat., 1. & D Ale, ao, OT BM Obelia tubulifera, LMRx., Exp. Meth., p. 81, tab. 80 figg. 7, 8; BLAINV., Actinol., p. 424, tab. 71 fig. 1; D’Ore. (Reptotubigera) aaa: onca Bg 0 FÖRS Reptotubigera confluens, D'ORB. I. c. p. 752. Frequens in mari ad totam Scandinaviam occidentali vivit, a Bahusia (LOVÉN et alii) usque ad Finmarkiam (Sars et alü), et in profundo a regione littorali usque ad regionem Oculinarum. T. lobulata (Hass.) Colonia e centro zooceciis sparsis praedito in ramos partita, qui formam 7. serpentis servant. Zoooecia interdum 9 in sin- gulis ramorum seriebus -collocata sunt. Tubulipora lobulata, Hass., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. VII p. 367, tab. 10 figg. 1, 2; JoHnst., Brit. Zooph., ed. 2 p. 272; Gray (Obelia) Cat. Brit. Mus., 1. c., p. 141; Hıncks (Tubuli- pora) Zooph. S. Dev. S. Cornw., 1. c., p. 307. Tubulipora phalangea, CoucH, Corn. Fauna, 1. e., p. 106, tab. 19 fig. 7 (nee Jounst. nec Busk). Inventa est passim eisdem in locis minus profundis, ubi 7. serpens species est frequens. | SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 401 2. Subg. Phalanyella (GRAY). Char: Colonia serpens, depressa, explanata. 1. T. palmata (Woop) — Tab. IX figg. 3 et 4. Char: Colonia in ramos convexos, claviformes partita marginem 000- ciorum inter zoooecia sparsa evanescentem praebet. Zoooecia majora sunt, quam qua habet Diastopora repens, species hujus simil- lima (diam. partis ereetae zoooeciorum cire.—= 0,13 m.m.). Syn: Tubulipora palmata, Woop, Zooph. Crag., Ann. Mag. Nat. Hist., vol XIII p. 14. Alecto dilatans, Jounst. (? — vide supra sub Diast. repente?)., LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 280; Gosse (?), Mar. Zool.; part. 2 p. 9, fig. 5; Busk, Crag Polyz., p. 112, tab. XX figg. 6, 7 Alecto major, LBGH., 1. c., p. 279, tab. XVI fig. 60. Obs: Synonymon TZubulipore flabellaris (=T. jfimbrie mihi) nomen hujus speciei fecit Busk, cui tamen assentiri non possum, quum diecit Woop, numerum zoooeciorum ex 1 vel 2 ad 7 vel 8 augen. Hab: In mari arctico ad Finmarkiam hanc speciem per Limas et Modiolas serpentem invenit Lov£n (Mus. Holm.). 2. T. fimbria (Lam.) — Tab. IX fig. 5. Char: Colonia in renis vel semicirculi formam expansa marginem habet integrum vel bifida est lobis integris vel multifidis. Zoooecia sparso ordine distributa vel interdum ad marginem colonise se- riata sunt. ; Syn: Tubipora serpens, FABR., Fauna Groenl., p. 428; D'ORB. (Proboscina) p. p., Pal. Franc., 1. c., p. 847. Cellepora ramulosa, EsPER, Pflanzenth., vol. 1 p. 251 (Madre- pora), tab. V (Cellepora). Tubulipora fimbria, LAM., An. s. -Vert.ed. 1, vol. 2 p. 163; ed. 2, vol. 2 p. 243; M. Epw., Ann. d. Sc. nat., ser. 2, vol. VIII p. 330, tab. 14 figg. 2, 2a. Discopora palmata, Rısso(?), I Eur. Mer., vol. V p. 339. Tubulipora flabellaris, Jounst., Brit. Zooph., ed. 2 p. 274, tab. XLVI fig. 5, 6; LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 274, tab. XV fig. 50; ALDER, Zooph. North. Durh., 1. c., p. 45 (sep.); Busk, Crag. Polyz., p. 111, tab. XVII fig. 3, tab. XX fig. 9; Hıncks, Zooph. S. Dev. S. Cornw., 1. c., p. 309. Hab: In mari minus profundo et boreali et arctico praecipue per plantas marinas serpit. Ad Bahusiam Lovén, alii (in sinu Gullmaren sat frequentem eam vidi), ad insulas Spetsbergenses (Sörje-Bay et aliis locis) invenit eam Expeditio Suecica 1861 (Mus. Holm.). 3. T. flabellaris (Fagr.) — Tab. IX fig. 6—8. Char: Colonia in renis vel (revolutis et coalescentibus circa centrum cornibus) in eirculi formam expansa. Zoooecia in series radi- antes disposita. 402 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Syn: Tubipora flabellaris, FaBr., Fauna Groenl., p. 430. Tubulipora verrucosa, M. Epw., Ann. Sc. nat., ser. 2, vol. VIII p. 323, tab. 12 fig. 1; T. verrucaria, Hass., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. VI p. 171, tab. VI figg. 3, 4; ıD, vol. VII p. 366; D'ORB., Pal. Franc., 1. ce. p. 832. : Tubulipora phalangea, JoHnsT., Brit. Zooph., ed. 2 p. 273, tab. XLVI figg. 1, 2; Gray (Phalangella) Cat. Brit. Mus., ]. c., pp. 139 et 149; Lech. (Tubulipora) Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 274; Busk, Crag Polyz., p. 111, tab. XVIII fig. 6. Obs: Nec JOHNST. nec ceteris post eum scriptoribus assentiri possum, qui nomen FABRICII ab hac specie abstulerint;. dedit enim hie descriptionem speciei optimam. Tubuliporam verru- cariam (FABR.) aliam esse, jam JoHNsT. ostendit. Hab: In mari boreali et arctico eisdem locis, quibus species praecedens inventa est. 3. Subg. Proboscina (AuD.) Char: Colonia in stirpem tandem erecta apicem habet integrum, ex- planatum. 1. T. incrassata (D'ORB.) — Tab. V figg. 1—7, Tab. VI fig. 1. Char: Stirps filiformis vel claviformis sapissime reflexa, zoooecia sparsa prabet. Obs: Forma (evolutionis stadium) serpens zoooeciis dignoscitur majoribus (diam. cireit. = 0,26 m.m.) quam quas habet forma serpens 7. atlantice. a: forma erecta, Syn: FProboscina sp.” Aupoumn, p. 60 in Expl. d. pl. de Savigny, Descer. de ’Egypte, Polypes, Tab. VI figg. 4 et 5. Filisparsa incrassata, D’ORB. Pal. Frane., 1. c., p. 817. Firlisparsa tubigera, ID., 1. c. Tubulipora ventricosa, BUsK, Zoophytol., Quart. Journ. Micer. Science, vol. III p. 256, tab. II figg. 3 et 4. Obs: De Filisparsa Neocomiensi (D'ORB., 1. ce.) formationis cretacex specie haud liquet, quomodo eam a nostra distinguam. Tubulipora foraminulata (BLAINV., Actinol., p. 424, tac. 62 figg 3, 3a), quam huie generi refert D'ORBIGNY, diffieilis est species recognoscere, prave quum sunt figure, sed potius Zubuliporam: serpentem eam habere vellem. P: forma serpens, Syn: Alecto dichotoma, M. Epw.(?) Ann. Sc. Nat., ser. 2, vol. IX p. 208 (p. 14, sep), tab. 15 figg. 4, 4a. Alecto granulata, M. Epw. (2), ]. e., p. 207, tab. 16 figg. 3, 3a; D’Ore. (?) (Stomatopora) Pal. Franc., 1. c., p. 386, tab. 628 figg. 9—8. Tubulipora trahens, Coucu(?) Corn. Fauna, part. III p. 105, tab. 19 fig. 5. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZORR. 403 Alecto eburnea, D’ORB. (?) Voy. d. l’Amer. mer. vol. V, part. IV (Zooph.) p. 20, tab. IX figg. 14—16, ın. (Stoma- topora) Pal. Frane., I. c., p. 836. Stomatopora incrassata, D’ORB.(?) Pal. Franc., 1. c., p. 837, tab. 623 figg. 9—11. Stomat. reticulata, ıD.(?) Pal. Franc., 1. c., p. 841, tab. 630 figg. 1—4. Proboseina serpens (D'ORB.) p. p. Pal. Franc., 1. e., p. 847 (sec. collect. ejus). Stomapora compressa, PACKARD (2) List. An. near Caribou Island, South. Labrador, p. 6. Obs: Synonyma hujus forms dubia esse, nemo miretur, quum adhuc nihil fere cognitum fuit de ratione inter formas serpentes et erectas, quare difficilis est vera collatio earum. Species e formatione cretacea hune locum servent, quoad certior fiet di- stinctio earum. Hab: In profundo maris Bahusiam et Norvegiam affluentis per Ocu linas et Modiolas serpit (Wäderöarne, 60—80 org., :Lovkn); ex abyssis reeionum arcticarum Finmarki® et insularum Spets- bergensium specimina adulta, oooeciis ormata, et LovEn et Sueci investisatores ad insulas illas anno 1861 invenerunt Myriozoo subgracili (D’ORB.) et M. (Leieschar®) coarctato (SARs) affıxa. 2. T. Fungia (Couch) — Tab. X figg. 2—5. Char: Stirps fungiformis (apice in ea rotundi formam explanato) zoooecia sparsa praebet. Syn: Tubulipora Fungia, Couch, Corn. Fauna, 1. c., p.. 107, tab. 19 fig. 3. Alecto major, JOHNST., Brit. Zooph., ed. 2 p. 281, Tab. XLIX figg. 3 et 4; Busk(?) Rep. Brit. Assoc. 1859, Trans. Sect., p. 147. Tubulipora penicillata, Jounst., Brit. Zooph., ed. 2 p. 271, tab. XLVIII figg. 1, 2; Gray (Penciletta, subg.), Cat. Brit. Mus., l. c., p. 139; Leu. (Tubulipora) Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 273; ALDER, Zooph. North. Durh., 1. c., p. 45; Hıncks, Zooph. 8. DevmS2 Cornw., |. ex 9.2909. Hab: In mari profundo boreali (ins. Britt.) et arctico inventa est. Ad Finmarkiam (Grötsund, ex 50 org.) Goüs et MALMGREN eam offenderunt. (Mus. Holm.). 3. T. penieillata (FABR.) — Tab. IX fig, 9 et 10, Tab. X fig. 1. Char: Stirps fungiformis zoooecia capituli in series radiantes, fasci- culiformes distributa praebet. Syn: Tubipora penicillata, FABR., Fauna Groenl., p. 429. Defrancia striatula, Busk, Crag Polyzoa, p. 117, tab. XVII fig. 5 Hab: In profundo maris borealis ad Bahusiam (in sinu Gullmaren) et arctici ad Finmarkiam (ad Hammeırfest 1840) invenit eam Lovkn (Mus. Holm.). 404 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. B: Cancellata. Colonia inter partes erectas z000eclorum cancellos (poros secundarios) praebet. Fam. HORNERIDE. Char: Gemmificatio lateralis in apice stirpis ereetz perficitur; zoooecia igitur a latere postico gemm&s communis ad frontem colonise surgunt. Hornera (Lurx.). Genus solum hujus familie apud nos vivens. 1. H. violacea (SaRs). Char: Dorsum stirpis e marginibus pororum parietis elevatis cwelato- granulatum proebet, granulis sparso ordine distributis; zoooecia in fronte stirpis laxa, frontem suam convexam nudam, nulla com- muni crusta calcarea obtectam, ostendunt. a: forma proboscina (SMm.) — Tab. VI figg. 2—5. Char: Oocecia in fronte stirpis resident. Color albus 1. violaceo- albidus. Hab: In profundo maris borealis extra Scandinaviam Coraliis affıxa vivit. Specimina erecta, ramosa, oooeciis praedita, Oculinze affıxa, e 200 org. a piscatoribus subducta Mus®o Holmiensi exhibuit D:nus Baro UGGLA. P: forma violacea — Tab. VI figg. 6—9. Char: Oocecia in dorsum stirpis asportantur (teste SArs; ipse illa non vidi). Syn: Hornera violacea SARS: Geol. og Zool. Iagtt. Reise Trondhj. St. Somm. 1862, N. Mag. f. Nat. Vid., Vol. XII p. 282. Hab: In mari boreali extra Bergen (Norvegize) HörGH hanc speciem cepit (Mus. Holm.), ad Hammerfest etc. SARS. 2. H. lichenoides (LIN.). — Tab. VI fig. 10, Tab. VII figg. 1—14. Char: Dorsum stirpis praebet per longitudinem suleis striatum, in quibus pori (aperturse tubulorum inter zoooecia) in series distributi sunt; zoooecia in fronte stirpis crusta calcarea, striata maximam ad partem obtecta marginem aperture planum habent vel ad externum latus solum in dentem productum. Syn: PONTOPPIDAN, Norges Naturl. Hist., vol. 1 p. 258, nn. 7 et 8, tab. 14 figg. D, EB. Millepora lichenoides Lın., Syst. Nat., ed. X p. 791, ed. XII p. 1283, ed. GMELINI p. 3785; MÜLLER, Prodr., p. 252, n:o 3046; Ström, Act. Hafn. XII (1779) p. 309, tab. III fige. 1, 2; FABR., Zoologiske Samlinger, Mserpt. (Nye Kongl. Saml. Haunize, Bibl. Regia, n:o 322, c) vol. VI, n:o 1576, pag. 255. Hornera frondiculata, Sars, Reise Lof. Finm., Nyt. Mag. f. Nat. Vid., vol. VI p. 146, Busk, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 2, vol. XVIII p. 34, tab. 1 fig. 7. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 405 Hornera borealis, Busk, Crag Polyz., pp. 95 et 103; ALDER(?) New British Polyzoa, Mier. Journ., N. Ser., vol. IV p. 14 (sep.); tab. V fige. 1—6. Hab: In mari boreali extra Scandinaviam haud rara est; inter Wä- deröarne (Bahusie) Lovzn (Mus. Holm.), ad Norvegiam Pon- TOPPIDAN, BRÜNNICH (sec. PALL.), STRÖM, LOVÉN, SARS, LILLIE- BORG (Mus. Ups.) et alii eam invenerunt (Hammerfest, Karlsö, Grötsund, prasertim ad 50 org., Mus. Holm.), — ad Shetlandiam BARLEE (sec. ALDER). Fam. LICHENOPORIDE. Char: Gemmificatio marginalis in circulo perfieitur, e cujus centro cancellato radiant zoooecia. Discoporella (Gray). Genus hujus familie solum- vivens. 1. D. verrucaria (LIN. Fagr.) — Tab. X figg. 6—8, Tab. XI figg. 1—6. Char: Aperture oooeciorum infundibuliformes sunt; zooocecia ad cen- trum saepissime in series radiantes disposita lumen ellipticum praebent, ad marginem vero colonise ordinem quincuncialem ser- vant, quare lumen eorum rotundum est, saepissime per longi- tudinem costibus striata sunt, qua ad parietes cancellorum in- terstitialium decedunt, aperturas acuminatas vel in dentes acutos emarginatas habent totam ad partem supra planum sphaericum cancellorum interstitialium elevatas. Colonia semper simplex centrum unicum praebet. Syn: Madrepora verrucaria, Lin.(?), Syst. Nat., ed. X p. 793; FABR., Fauna Groenl., p. 430; D’ORB. (Discocavea) Pal. Frane., 1. c., p. 958. Tubulipora orbiculus, Lam., An. s. Vert., ed., 2, vol. 2 p. 243. Tubulipora patina, M. Epw.(?), Ann. Sc. nat., ser. 2, Vol. WILL 153 DA tab: Torte, el: Tubulipora hispida, var. 8, Jounst., Brit. Zooph., ed. 2 p. 268; ALDER, Zooph. North. Durh., 1. c., p. 45 (sep.). Unicavea convexa, D'ORB., Pal. Franc., 1. e., p. 972 — sta- dium juvenile forms cujusdam hujus generis. Discoporella flosculus, Hıncks, Zooph. 8. Dev. S. Cornw., I. C., p- 468. Hab: In mari boreali et arctico, parvis et mediis profundis, plantis marinis praecipue affıxa vivit. Ad Bahusiam (inter Wäderöarne et in sinu Gullmaren) LovEn, alii, ad insulas Spetsbergenses (in sinu Sörje-Bay et aliis locis) Exped. Suecica 1861 eam in- venit (Mus. Holm.). 406 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 2. D. crassiuscula (nom. nov.) — Tab. XI figg. 7—9. Char: Aperture oooeciorum tubuliformes sunt; zoooecia maximam ad partem quincunciali ordine distributa, laevia, lumen rotundum praebent, parum supra planum sphsricum cancellorum intersti- tiallum emerguntur; aperture eorum in aculeos breves laterales emarginantur. Parietes cancellorum interstitialium crassiores sunt. Colonia sepissime simplex semisphaerica centrum unicum praebet. Syn: Tubulipora Grignonensis, Busk, Crag Polyzoa, p. 116, tab. XX fig. 4; (non M. Eow.). Defrancia rugosa, Busk(P), 1. e., p. 118, tab. XIX fie. 3. Hab: In profundo maris borealis Modiole, Lim&, Oculine affıxam eam invenit Lovkn ad Bahusiam (ad Skär in sinu Gullmaren et inter Wäderöarne, Mus. Holm.). 3. D. hispida (Fımne.) — Tab. XI figg. 10—12. Char: Aperture ooceciorum tubuliformes sunt; zoooecia maximam ad _ partem in series radiantes disposita aperturas acuminatas habent vel in aculeos 2—3 longiores, acutos emarginatas. Colonia s&- pissime composita centra pluria praebet. Syn: Madrepora verrucaria, Lin.(?),1.c.; PALL., Plench. Zooph., p. 280. Discopora hispida, FLMmNe., Brit. Anim., p. 930: BLAINV., Actinol., p. 446; Jounst., Brit. Zooph., ed. 1 p. 270, tab. XXXI fisg. 9—11; ed. 2 (Tubulipora) p. 268, tab. XLVII figg. 9—11, Tuomps.,, Ann. Mag. Nat. Hist.,, vol. V p. 253; Hass., ibid., vol. VI p. 171; Mac GiLirivr. (Discopora) ibid., vol. IX p. 466; Couch (Tubulipora) Corn. Fauna, 1. e, p. 109, tab. 19 fig. 1; Gray (subg. Disporella, err. pro Discoporella?) Cat Brit. Mus., part. 1 (Rad.) p. 138; Sars, Reise Lof. Finm., l. ce, p. 145; LBGH.; Pop. Hist. Brit. Zooph, p. 271; ALDER, Zooph. North. Durh., 1. c., p. 45 (sep.); Busk (Discoporella) Rep. Brit. Assoc., 1859, Trans. Sect., p. 147; PacKARD (Tubu- lipora) 1. e., p. 6; Hiıncks (Heteroporella) Zooph. S. Dev. 8. Cornw., 1. c., p. 469. Melobesia radiata, AUDoUIn, 1. c., p. 59, tab. 6 fig. 3. Lichenopora mediterranea, BLAINV., -Actinol., p. 407; MicH., Icon. Zooph., p. 68, tab. 14 fig. 5; D'OrB. (Unicavea) Pal. nom I Br 19 DIN Discocavea aculeata, D'ORB., Pal. Franc., 1. c., p. 958, tab. 776 fisg. 5—-8. Heteroporella radiata, Busk, Crag. Polyz., p, 127, tab. XIX fig. 2. Hab: In profundo maris borealis et arctici a 20—30 org. usque ad regionem Oculinarum Sertulariis, Oculinis, cett. affıxa vivit. Ad Bahusiam (inter Wäderöarne et in sinu Gullmaren) LovEn, ad Norvegiam (ad Grip) LiLLIEBORG (ad Finmarkiam) SARS, alii cam invenerunt. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 407 2. FASCICULINEA (D’ORP.). Char: Zoooecia in fascieulos congesta vel in series compositas distributa, A: Gemmificatio prima lateralis (vide supra!) Fam. FRONDIPORIDE. Frondipora (IMPERATo, BLAINVY.). Genus hujus familise solum vivens. | F. reticulata (LIN). Species hujus generis sola vivens. a: forma, cujus fasciculi zoo@ciorum magis contigui sunt (maris me- diterranei incola). Syn: Millepora reticulata, Lin., Syst. Nat., ed. X p. 791; ed. XII p- 1284; SoL., Zooph., ELL., p. 138, tab. 26 fig. 5; Lam., An. 8 Veg OM 1, VOL 2 je 18277 Go ZY, vol. 29: 20:2 RIsso, U Eur. Mer, vol.5 p. 343; BLAInv. (Frondipora) Actinol., p. 406, ı tab. 69 figg. 1, la; JoHnsT. (Retepora) Brit. Zooph., ed. 1 p. 296; ed. 2 p. 353 (exel. syn. FLMNG.); Couch, Corn. Fauna, l. c., p. 130; D’Or2. (Frondipora) Pal. Franc., 1. c., p. 677. Millepora frondipora, PaıL.. Elench. Zooph., p. 241. Pp: forma, cujus fasciculi zoo@ciorum in verrucas distinctas distri- buti sunt (marıum arcticorum incola) Syn: Krusensterna verrucosa, LMRX., Expos. Meth., p. 41, tab. 74 figg. 10—13 (tab. 26 fig. 5 post SoL. repr.); BLAINV. (Fron dipora) Actinol., p. 406; D’OrB., Pal. Franc., 1. c., p. 678. Hab: Formam verrucosam ex Kamtschatka TıLesıvs (sec. LAMRX.). ex. ins. Spetsbergensibus(?) D’OrB. habuit. B: Gemmificatio marginalis in eirculo (vide supra!) Fam. CORYMBOPORIDE. Corymbopora (MıchH.) Char: Zoooecia stirpis vel ramorum in fasciculo simplici parum ex- cavato congesta. ©. fungiformis n. sp. — Tab. XT figg, 13 et 14. Species hujus generis sola ad Scandinaviam vivens. Syn: Fungella ol Hagznow (P), Dryoz. Maastr. Kreideb., p. 37, tab. III fig. 6; D'OrB. (Fasciculipora) Pal. Franc., 1. c., pi 668. Fungella quadriceps, Busk (?), Crag Polyzoa, Pp, 119, tab. XVII fig. 3. Hab: Specimen unicum vidi e mari arctico ad Hammerfest (Norvegix), unde Lovin illud anno 1840 accepit (Mus. Holm.). Coronopora (GRAY). Char: Stirps simplex vel bifariam dichotome ramosa zoocecia in apice convexo stirpis vel ramorum in series compositas radiantes dispo- sita habet. N 408 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. ©. truncata (JAMESON). Species hujus generis sola vivens. i Syn: Millepora truncata, JAMESON, Wern. Mem., vol. 1 p. 560; FLMNG. (Tubulipora) Brit. Anim., p. 529; Jounst., Brit. Zooph., ed. 2 p. 271, tab. XXXII fig. 8-10; Gray (Coronopora) Cat. Brit, Mus., 1. ce., pp. 140 et 149; SArs, Reise Lof. Finm., 1. c., p. 145; LBGu., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 273; Busk, Mar. Polyz. Shetl. Orkn. coll. Barlee, Rep. Brit. Ass. Aberdeen 1859, Trans. Sect., p. 146; Sars (Defrancia) Beskr. Norske Polyz., Vid. Selsk. Forh. 1862, p. 20 (sep.). Defrancia stellata, Busk, Ann, Mag. Nat. Hist., ser. 2, vol. XVIII p. 36, tab. 1 fig. 9. Hab: In profundo maris borealis ad Norvegiam RascH (Mus. Holm.), Sars (ex 40—60 org. a Bergen usque ad Bejan), MAc-AnDREW (sec Busk.) eam invenerunt. Defrancia (Bronx) = Char: Stirps simplex in cupule formam excavata et expansa. D. lucernaria (SARS). Species hujus generis sola vivens. Syn: Tubulipora lucernaria, Sars, Reise Lof. Finm., 1. e., p. 145; ID. (Defrancia) Beskr. Norske Polyz., 1. e., p. 26 (sep.). Discojascigera cupula, D’OrB.(?), Pal. Franc., 1. ce, p. 675. Defrancia truncata, Busk, Ann. Mag, Nat. Hist., ser. 2, vol. XVIII p. 35, tab. 1 fig. 8. ; Hab: In profundo maris arctici invenerunt eam ad insulas Spets- bergenses RoBERT(?) (sec. D'ORB.), Exped. Suecica 1861 (Kings- bay, ex 40—60 org. fund. argill. cum lapillis, Mus. Holm.); ad Groenlandiam AMoNDSEN (Umenak, ex 250 org. fund. argill., Julianehaab, ex 130 org.. Mus. Holm.), ad Norvegiam Sars (a Vadsö usque ad Bejan, ex 40—200 org., lapillis affıxam), Mac- ANDREW (sec. Busk.). Då vi vid redogörelsen för Crisiornas familj kunde visa, huru dess former låta framställa sig i en serie, hvars fortgang är öfverensstämmande med koloniens och djurhusens utvecklings- gång; gäafvo vi en antydan att söka formernas förhållande till hvarandra genom att följa koloniens och djurhusets förändringar under deras utveckling. Det gäller nu att se, om detta betraktelse- sätt låter använda sig äfven vid de öfriga Cyclostomernas upp- ställning efter deras naturliga frändskap och vid uppskattandet af betydelsen utaf deras skiljaktigheter. Här öppnar sig ett större fält för frågans lösning, men i samma mån ökas också SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 409 svarigheterna. De oledade Cyelostomernas afdelning har fortlefvat under de flesta af Geologiens perioder, under det de ledade hafva sin äldsta form — och denna kanske tvifvel underkastad (Unierisia D’ORB.) i kritans öfre lager och först i nutiden hunnit höjdpunkten af sin utveckling. De luckor, som derföre måste finnas mellan de ännu lefvande /nartieulaterna, skulle således för- klaras af Palexontologien; men ännu saknas tillräckliga undersök- ningar öfver de utdöda formernas utvecklingsstadier. Vid frågan om Cristorna kunde det vara svårt att afgöra, om de serskilta formerna vore att anse såsom skilda arter. Men all tvekan måste naturligtvis försvinna för den, som betraktar ar- terna såsom mer eller mindre konstanta och afskilda stadier i en utveckling eller såsom olika riktningar af denna. Detsamma möter oss äfven här, ehuru förhållandet af nyssnämnda skäl be- tydligt förändras. De flesta af de oledade Cyclostomernas former äro så olika, att de lätt urskiljas, men da de till stor del genomga utvecklingsstadier, som betydligt afvika från hvarandra och för samma art ofta blifvit hänförda till skiljda slägten, erbjuda deras karakteristik och synonymi större svårigheter. Cyelostomata inarticulata skilja sig från den föregående af- delningen, såsom redan det af BUSK gifna namnet antyder, genom sina oledade kolonier, antingen dessa äro uppresta till stammar eller krypa såsom fina trådar eller äro utbredda såsom skorpor. Det är dock samma utvecklingssätt, hvarigenom dessas kolonier förökas, som det vi förut beskrifvit om Crisiorna, nemligen en fortsatt klyfning, inom en koloniens samknopp. Men denna far här hos de utbildade formerna en mera sammansatt byggnad, såväl hvad djurhus-anlagens antal som hvad graden af deras ut- veckling beträffar. Blott några de enklaste former — och dessa lefva troligen alla endast såsom yngre stadier af andras utveck- ling — ega en samknopp med enkel klyfning, då hvarje djurhus afsöndrar sig och växer fritt, så snart anlaget uppstått för det närmast yngre djurhuset. De öfriga Inarticulaterna — och endast 410 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. dessa kunna åtminstone här komma i fråga vid den systematiska indelningen — hafva sin samknopp under formen af en fortväxande knippa af djurhus-anlag. Sättet för dessas afsöndring från hvar- andra, eller m. a. o. graden af deras utveckling inom samknop- pen, innan de lösgöra sig till djurhus, fria från sina grannar, är grunden för den indelning, vi använda. 1. Då hvarje djurhus straxt efter sin uppkomst afsöndrar sig från samknoppens öfriga delar, och följaktligen det tryck upphör, hvilket grannarne i samknoppen utöfvade på hvarandra och hvarigenom deras rörform blifvit mer eller mindre reguliert sexsidig; då visar kolonien på sin yta fria, runda rör (Zoocecia sparsa). 2. När åter djurhusens anlag ordna sig och fortväxa i rader, » ett yngre bredvid ett äldre, och dessa rader snart derefter och för sina yngre delar kontinuerligen under sin tillväxt afsöndra sig fritt från samknoppen, får kolonien på sin yta intill hvar- andra ställda djurhus (zoo@eia in series disposita), som i de enkla raderna hafva en fyrsidig, i de sammansatta deremot en mer eller mindre reguliert sexsidig rörform, hvilken dock äfven hos dessa Cyclostomer öfvergar till den runda formen, när djurhusen i toppen af raderna växa ut ifrån hvarandra. ; 3. Men samknoppens lif kan för de enskilta djurhusen vara ännu längre, och dessa sta då samlade i knippor (zooweia in fa- sciculos congesta), liksom om hela kolonien bestode af flera ännu fortväxande samknoppar. 4. Slutligen kan detta samknopps-lif sträcka sig till hela kolonien under hela dess lif, liksom bestode den af en enda fortväxande samknopp, i hvilken inga djurhus hinna utväxa till fria rör. Som man ser, bero alla dessa olikheter ytterst på tiden för djurhusens afsöndring. Visserligen äro äfven djurhusens form och ställning beroende af denna; men det är klart, att en sådan | karakter endast kan lemna ett relatift mer eller mindre af skilj- aktighet, då alla Cyclostomers djurhus skulle kunna sägas 1 sin utveckling sträfva till den fria, runda rörformen. Men ju friare SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 411 de enskilta djurhusen äro, desto mindre har kolonien hunnit ut- veckla sig, och en högre grad af dennas utveckling medför också möjligheten för djurhusens närmare sammanslutning, i hvilken den äfven först uttrycker sig. Så se vi Inarticulater, som tillhöra den andra i ordningen utaf de nyssnämnda afdelningarne, genomgå utvecklingsstadier, som tillhöra den första. Och många af dem, som annars skulle tillhöra den första afdelningen, visa närstående för i quincunx, till hvilken eljest de enklare formerna låta hän- föra sig. Å andra sidan uppträda former, hvilkas närmaste släg- tingar tillhöra den andra afdelningen, men hvilka hafva sina djurhus ordnade uti knippen eller i sammansatta rader. Om nu äfven den tredje och fjerde afdelningen, efter en noggrannare un- dersökning isynnerhet af de fossila formernas förändringar, skulle visa sig stå i samma utvecklingsförhållande till de öfriga, så skall denna indelningsgrund alltigenom endast för vissa stadier kunna lemna oss skarpa karakterer till formernas första urskiljande. Men i detta fall, då hela Inarticulaternas grupp på detta sätt skulle kunna ordnas i fortlöpande serier eller utvecklingsrikt- ningar, som alla ginge ut från de lägsta stadierna eller hade sin motsvarighet till dem, lemnar dock denna indelningsgrund ett uttryck för seriernas förhållande till hvarandra, hvad utvecklings- graden beträffar. Också aterfinna vi den, ehuru i en-annan form, hos D’ORBIGNY, som hittils synes hafva haft det rikaste material vid denna djurgrupps behandling. De afdelningar, som hos D'ÖRBIGNY motsvara BUSKS JInar- ticulata (D'ORBIGNYS Centrifuginés empatés avec cellules non oper- culées) äro: "Cellules fasciculées réunies en faisceaux saillants. Centrifuginés fasculines. ”"Cellules isolées distinctes. a Cellule tubulinee, saillante en tube ........... Oentrifugines tubulines- 6 Cellule foraminde, non saillante en tube... Oentrifugines foramines. Enligt det betraktelsesätt, hvilket vi ofvan användt, skulle dessa afdelningar sa kunna karakteriseras: Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. Ärg. 23. 2 412 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Den första har koloniens djurhus samlade i flera knippen, den andra har dem mer eller mindre utvuxna till i toppen fria rör, den tredje äter har hela kolonien i form af en fortväxande samknopp. Om nu också D’ORBIGNY vid sammanställningen och den speciella begränsningen af dessa sina afdelningar ingalunda haft en sadan morphologisk förklaring för ögonen, hvarföre de äfven till sitt innehåll ej alldeles motsvara de afdelningar, vi ofvan fram- ställt — isynnerhet gäller detta om Centr. foraminés —, är dock grundtanken densamma; och vi bibehålla derföre de tvenne första af honom gifna namnen. Men likasom vi förut nämnt, att de båda första af våra af- delningar i sina beröringspunkter visa sådana öfvergångar, att skarpa karakterer der blifva omöjliga; så synes det ock vara samma förhållande med de båda sista, hvilka ega sin hufvudsak- liga motsvarighet i D’ORBIGNYS fasciculinés och foraminés, och då de dessutom i nutiden ega högst få representanter, kan det åt- minstone för de former, med hvilka vi nu sysselsätta oss, vara af mindre vigt att bibehålla dem såsom skilda. Äfven BUCKS indelning: N cellulis distinctis, cellulis indistinctis, grundad pa samma skillnad som mellan D’ORBIGNY's C. fora- minees och de öfriga, skulle kunna hänföras till samma indel- ningsgrund, savida den icke i sin tillämpning lemnat tillfälle att lata en högre grad af förkalkning och koloniens afslipningar vara de bestämmande. 1. Tubalinea. Da utvecklingsgängen varit grunden för vår indelning, må vi börja med de former, hvilkas utvecklingsserie vi kunna följa till SIN Fr enklaste typen för en J/narticulat. Här möter oss da först , vor. A rn of SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 413 ett slägte, hvars geologiska ålder sträcker sig ända in i Jurans ') tid och som redan eger ett betydligt antal af arter beskrifna. Det är den krypande Alecto, sådan den af LAMOUROUX blifvit benämnd och af MILNE-EDWARDS blifvit bättre beskrifven ”). Med vanligen enradiga djurhus, det ena skjutande fram något åt sidan under det andra, der detta reser sig till ett fritt rör, krypa de ännu lefvande formerna af detta slägte i de större djupen af hafvet på stenar, snäckor, Oculinor och Gorgonior. De förgrena sig, men utan någon ord- ning, och der grenarnes samknoppar mötas, växa de samman, men likaledes, som det synes, blott tillfälligtvis. Derjemte hafva alla det gemensamt, — och detta synes gälla äfven för de ut- döda formerna —, att de med åldern och mot grenarnes slut först få mera tydligt alternerande och slutligen på längden bred- vid hvarandra ställda djurhus. Likasom för Crisiorna, gäller det äfven här, att de äldsta djurhusen vanligen äro något kortare än de yngre, och en koloni, som hunnit växa någorlunda långt ut, visar 1 detta hänseende en mängd variationer. De karakterer, som hemtats från förgreningen, grenarnes anastomosering, djur- husens ställning bredvid hvarandra, då deras antal der ej öfver- stiger tre, och slutligen från djurhusens längd, kunna följaktligen endast med försigtighet användas, och gifva någon säkerhet endast vid jemförelser af mera fullständiga exemplar. Ectocy- stens färg är hos alla på de yngre delarne hvit, på de äldre gulnar den mer eller mindre, men desto tydligare blifva då po- 1) Enligt MICHELIN ända in i Devoniska perioden, hvarifrån han beskrifvit den hithörande Criserpia Boloniensis, Iconographie Zoophytologique, pag. 187, tab. 48, fig. 11, i hvars djurhus dock D'ORBIGNY skall hafva funnit lameller, hvar- igenom den följaktligen vore att utgallra från Bryozoerna. 2) Bronx deremot, och efter honom D'ORBIGNY, hos hvilken vi finna de festa former urskiljda, hafva förändrat slägtets namn till Stomatopora, för att der- igenom undvika en dubbel användning af namnet Alecto, utaf LEacH gifvet ät en Comatulid; men då vi nu kunna visa, att åtminstone våra lefvande former af detta slägte endast äro utvecklingsstadier, bibehålla vi här det af nästan alla, äfven senare, författare begagnade namn. 414 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. rerna med sina ännu hvita ränder. Slutligen beklädes den van- ligen med ett brungult öfverdrag, utan tvifvel af ett främmande ämne, sådant vi finna det på de flesta äldre delar af Bryozoer från dessa djup, isynnerhet då de äro fästade vid döda Oculinor eller skal utaf Lima. Med de äldre författarnes korta beskrifningar är det ytterst svart att med säkerhet igenkänna, hvilka arter de haft framför sig, och de synonymer, som ofvan blifvit uppräknade för våra arter, kunna hufvudsakligen tjena endast såsom hänvisningar till de närmaste former, från hvilka de ännu icke med noggrannhet blifvit urskiljda. Redan JOHNSTON anmärkte, att han icke kunde finna någon skillnad mellan sin och M.-EDWARDS” Ålecto granu- lata, och detta är orsaken, att vi bland de lefvande formerna hafva detta artnamn upptaget, likasom BUSK (Crag Polyzoa) af samma skäl på många ställen sammanslar åtskilliga af D’OR- BIGNYS i Kritan urskiljda arter med sina. Men någon säkerhet kan i detta hänseende ej lemnas af ofullständiga beskrifningar eller mindre lyckade figurer; och osäkerheten blifver ännu större, när vi nu känna dessa formers verkliga betydelse, som gör det lätt förklarligt, hvarföre vi ej här finna nagra skarpt markerade karakterer-i jemförelse med förhållandet hos öfriga Bryozoer. Att hela slägtet Alecto (Stomatopora) ej eger någon sjelf- ständighet såsom sådant, skulle man kunna ana redan deraf, att ingen af de många hittils beskrifna arterna är försedd med köns- hus eller oviceller. Under letandet efter dessa såg jag, hvad dessutom redan HINCKS observerat, att en af de vid Skandi- navien lefvande Alecto-arterna reser sig till stammar, som närmast öfverensstämma med det af GRAY uppställda slägtet Penciletta, hvilket åter efter all sannolikhet sammanfaller med AUDOUINS Proboscina. Den andra åter af de egentliga Alecto-arter, som äro mig bekanta, utvecklar sig till en /dmonea. Denna ut- veckling från en krypande form till en upprest är hos Bryozoerna ingalunda ovanlig. Den förekommer hos Valkeria, Atea, En- cratea, Aleyonidium m. fl.; ehuru icke med en så stor förändring, SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 415 som den här visar. Hıncks') har sett den för slägtet Pustulopora (Pntalophora) och anmärker äfven, att den krypande basen till Tubulipora penicillata är Alecto-lik. Alecto-typen är således åtminstone för vissa arter endast en utvecklingsform. Huruvida detsamma gäller om alla, kan natur- ligtvis blott genom direkta observationer bevisas, ehuru detta antagande ligger nära till hands. Den ringa skilinad, som före- finnes mellan alla de redan beskrifna arterna inom detta slägte, skulle i så fall kunna förklaras genom den ringa utveckling hvar och en sådan koloni ännu ernått, och systematiken skulle hafva långa undersökningar att fordra, innan man kunde ställa dem på deras rätta plats. Af serskildt intresse är i detta hänseende deras stora geologiska ålder. Närmast vid sidan af Alecto och i sin början af samma byggnad som detta står det genom åtskilliga former lika väl be- kanta slägtet Criserpia, som dock i sina närmaste utvecklingsförändringar förblifver kry- pande och visar sig såsom en mellanlänk mellan Alecto och Diastoporide. Den utvecklingsserie, hvilken vi här hafva att följa, star som nämndt i sin början föga skiljd från Alecto; men i stället för att resa sig upp till stammar af mera sammansatt byggnad utbreder den sig mer och mer till förgrenade eller helrandiga skorpor, hvilkas rand dock slutligen kan resa sig till en bägar- form. Med den i allmänhet enklaste byggnaden bland JInarti- culaterna står denna familj således först bland dem, som karak- teriserats genom sina spridda djurhus; dock skola vi till sist äfven här finna former, som i detta hänseende bilda en öfvergang till nästa afdelning. Åfven Criserpia, liksom Alecto, eger en hög geologisk ålder, hvilken emellertid tillkommer hela denna familj; men så oför- ') Catalogue of Zooph. of South Devon and South Cornwall, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. 9, pag. 306. 416 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. ändrad har typen bibehällit sig, att vi mellan arterna, sadant slägtet hittills blifvit uppfattadt, finna föga skiljaktighet till for- men, oaktadt deras betydelse i förhållande till mera utvecklade former kan föra dem langt ifrån hvarandra. Detta kan till en del förklaras genom den föränderlighet, hvilken hvarje art tydligen är underkastad efter de förhållanden, under hvilka den lefver, hvilket gör de yttre formkaraktererna svåra att använda. Men äfven om detta slägte, liksom om Alecto, gäller den anmärkningen, att ehuru en mängd af arter blifvit beskrifna, är dock hittils ingen ovicell-bildning anmärkt för någon af dem, och troligen har man att uti denna för dem alla söka det bästa utmärkelse- tecknet, som måhända skall söndra detta slägte liksom Alecto och hänföra det såsom utvecklingsstadium till flera utvecklings- riktningar, liksom vi här afskilja de båda våra lefvande arter hvar till sin familj. Koloniens form, savidt den beror på för- greningen, är nemligen allt för oregelbunden för att lemna en säker karakter. Ån grenar sig den krypande kolonien från det första djurhuset straxt dichotomt, än finner man den till en början odelad; och grenarnes längd, innan de ånyo dela sig, visar sig varierande såväl för en kolonis serskilta delar, som isynnerhet vid jemförelse af flera exemplar. Grenarnes form kan än vara rak, än böjd, troligen i det senare fallet beroende på yttre för- hällanden: deras bredd, som naturligtvis står i samband med antalet af djurhus i bredd vid hvarandra, följer för alla den re- geln att ökas mot deras slut, så att den karakter, hvilken häraf blifvit hemtad för att urskilja de båda lefvande arterna, kan för fullständiga exemplar icke längre med samma betydelse användas. Men i dessa utvidgningar skola vi finna kolonien nå höjden af sin utveckling, och det är då klart, att vi der också hafva att söka de mest karakteristiska formskillnaderna. Diastopora (Oriserpia) repens är i nutiden den form, som kommer närmast Alecto-typen, hvilken vi känna från Skandinaviens kuster, der den förekommer på de största djupen, krypande på Gorgonior, Oculinor, stenar o. d. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 417 Från det första djurhuset, som vid sin början är uppsvälldt till en rund utbredning, böjer den sig vanligen ät venster, men äfven ofta ät höger, under det knoppningen ökas till 2, 3 eller 4 djurhusanlag i samknoppen. Denna förökning försiggår stundom småningom, så att kolonien i sina äldsta delar har blott tätt alternerande djurhus, det ena mynnande ensamt i koloniens bredd framför det andra, ehuru kolonien, der hvart och ett djurhus uppreses till ett fritt rör, har basen till 3 eller 4 djurhus i bredd vid hvarandra (Tafl. VIII, figg. 1—2). Stundom åter sker för- ökningen hastigare, så att kolonien straxt från början får tvenne djurhusmynningar i sin bredd. Sådan är den vanligen vid sin första delning, och ofta förgrenar den sig ännu ytterligare med denna byggnad. Men vanligast får den dessförinnan 3 eller 4 fritt uppskjutande djurhusmynningar i sin bredd, hvilka genom sin quineunx-ställning, om denna ej genom koloniens delningar eller böjningar blifvit rubbad, kunna följas i rader snedt öfver koloniens bredd (fig. 1). Denna är jemnt convex, med de ned- liggande och sammanvuxna delarne af djurhusen, som slutligen kunna räknas 8 i bredd vid hvarandra, afskiljda genom insänkta skiljolinier, hvilka dock med aldern utjemnas, isynnerhet sedan kolonien som vanligt fått ett gulaktigt öfverdrag på sina äldre delar, då äfven ectocystens porer blifva omärkliga '). Djurhusens fritt utskjutande delar, som på fullvuxna och oskadade exemplar vanligen hafva tredjedelen af djurhuslängden i höjd, äro böjda uppåt och tillbaka, stundom i oregelbundna krökningar, men hafva hufvudriktningen vinkelrät mot koloftiens convexa yta, så att de i allmänhet äro jemnt divergerande från hvarandra. Likväl ser man stundom dem uti midten vara mera böjda åt sidorna, hvar- igenom uppstår en antydan till den tvåsidiga ställning, som ut- märker /dmoneorna. Djurhusmynningarne äro jemnt runda, och deras llssom rörens vidd, hvilken är den lättast använda karak- !) Detta öfverdrag är isynnerhet för Diastoporiderna anmärkningsvärdt, emedan det utmärker de äldre delarne från de yngre eller från dem, som äro stadda i tillväxt; och då detta tyckes försiggå periodvis, blifva kolonierna liksom af- delade i generationer, hvilkas ställning tydligare förklarar koloniernas till- växtsätt. - 418 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. teren, är ungefär 0,09 m.m. i diameter. Vid sidan af kolonien finner man stundom en föga utbredd kalk-lamell eller basalskifva (lame germinale” D’ORB.), som isynnerhet är tydlig i vinkeln mellan somliga grenar. I detta stadium, enkel eller förgrenad, med raka eller böjda grenar, som i allmänhet äro mera jemnbreda, af ungefär I m.m.s bredd, motsvarar den WooDs och BUCKS beskrifningar och figu- rer. Men slutligen blifva grenarne under sin tillväxt utvidgade i ändan, så att man der kan räkna 10 eller fiera nedliggande delar af djurhus bredvid hvarandra, synliga på koloniens öfre yta. Denna blifver också genom utvidgningen mera. tillplattad; och nu utvecklas midt bland djurhusen de uppsvällda, blaslika ovicellerna (Tafl. VIII, fig. 3), som hos denna art — till skillnad från Tu- bulipora (Uriserpia) palmata, med hvilken man annars för kolo- niens forms och byggnads skuld lätteligen skulle kunna förvexla den — utmärkas genom sin aflånga, upphöjda form, med tydligt markerade ränder och med längdaxeln, hvars längd är ungefär 4 m.m., ställd på tvären af kolonien. Redan en sådan ovicellernas form är en säker hänvisning för systematiken; men ännu när- mare kan denna art ansluta sig till de öfriga Diastoporerna genom koloniens form under sin vidare utveckling. På en sten från Wäderöarne, som bär en mängd exemplar af den förut beskrifna formen, sitter nemligen en koloni (Tafd. VIII, fig. 6), som på det mest tydliga sätt visar Diastopora- typen vara en utveckling från CÖriserpia-formen såsom sin början. De äldsta delarne äro grenade och böjda och öfverensstämma fullkomligt med de öfriga exemplaren af Criserpia repens. Men utbredningarne mot slutet få en ännu större vidd och blifva ännu mera tillplattade. Härtill kommer, att djurhusen äro helt och hållet nedliggande, utan någon uppskjutande del: mynningarne ligga horizontalt i samma plan som den alldeles tillplattade fram- sidan af djurhusen. Och för att ännu mer öka likheten med en af de följande Diastopora-arterna, visa sig skiljolinierna såsom krithvita streck mellan djurhusen. Den ena generationen fort- sätter den andra till koloniens förökning, och tydliga generations- SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HATS-BRYOZOER. 419 linier skilja dem åt, pa samma sätt som vi senare skola se på de öfriga Diastopora-arterna; men ännu i sina yngsta genera- tioner och yttersta utbredningar visar den en tendens att bibe- hålla Criserpia-typen, deruti att generationsränderna böja sig i bugter, och från hvarje bugt utvecklar sig grenformigt en ny ut- bredning. Skillnaden mellan den typiska Criserpia repens ‘och denna sistnämnda form är så stor, att man annars knappast skulle kunna förena dem, om ej en mängd af öfvergångar gafve ett till- räckligt bevis för deras art-identitet. Det ma vara nog att i detta hänseende anmärka ett exemplar (Tafl. VIII, fig. 5), som ät ena hållet fått en typisk Criserpia-gren, under det att åt andra hållet tvenne mera Diastopora-lika utbredningar framträdt. Men om ocksa denna skillnad ej eger artskillnadens betydelse, är den dock anmärkningsvärd, isynnerhet derföre att vi inom Tubulipori- dernas familj, der vi likaledes hafva att noggrannt följa utveck- lingen af en Criserpia-form, träffa fullkomligt motsvarande olik- heter såsom öfvergangar till mera utvecklade former inom serien. De följande Skandinaviska arter af Diastopora-slägtet visa sig också i sin utveckling såsom fortsättningar af de förändringar, hvilkas betydelse vi redan påpekat. I stället för de smala, mer eller mindre convexa grenarne, som först i ändarne blefvo till- plattade utbredningar, finna vi här kolonierna straxt frau början tillplattade och utbredda, 1 seriens början blott åt ett håll, men slutligen genom en hastig sammanväxning omkring sin utgangs- punkt utbildade till runda skorpor med jemn eller oregelbunden rand och med denna stundom frigörande sig från fästet, hvar- igenom de erhålla en skål- eller bägarform. Alla de olikheter, som rymmas inom dessa gränser, skulle lätt kunna föranleda oss till uppställande af ännu fera arter; men vi skola se, att de olika formerna förhålla sig till hvarandra dels, såsom ålders- förändringar, dels såsom varieteter. Och om vi också ej kunna uppgifva den direkta orsaken till dessa senare, bevisa dock öfver- gängarne deras art-identitet. Den enklaste formen, 420 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Diastopora simplex, synes mig vara densamma, hvilken BUSK beskrifvit sasom till- hörande Crag-formationen. Synnerligen allmänt tyckes den ej förekomma, att döma efter de få exemplar, hvilka jag kunnat anträffa. Den är tagen af Prof. LovÉN vid Finmarken och från de största djupen vid Wäderöarne, på båda ställena fästad vid småsten. Från en Criserpia-lik början (Tafl. VIII, fig. 7) utbreder sig den första generationen temligen jemnt och smalt flabelliformt; men från randen af denna utvecklar sig den andra generationen mera bred och böjd inåt till den ena sidan, hvarigenom kolonien blifver snedt rund, excentrisk. Härmed tyckes äfven BUCKS exemplar hafva varit öfverensstämmande, och denna böjda, snedt runda utveckling påminner äfven om formen på de tillplattade utbredningarne hos Öriserpia repens, så att den bildar en anmärk- ningsvärd mellanform, heldst man stundom äfven hos den följande Diastopora-formen finner en antydan dertill. Djurhusen sitta i quincunx-ställning, utstrålande från kolo- niens början till dess rand. De äro nästan helt och hållet ned- liggande med betydliga skiljolinier, som isynnerhet utmärkas ge- nom sin krithvita färg i motsats till den hyalina, något blåaktiga framsidan af djurhusen. Denna är isynnerhet på koloniens yngre delar något convex, hvilket dock som vanligt med åldern mera utjemnas. Blott i närheten af mynningen bibehåller den fort- farande sin convexitet. Dess porer äro tydliga, ordnade i quin- cunx-ställning. Djurhusmynningarne, hvilkas vidd, som ökas med koloniens tillväxt, vexlar mellar mellan 0,08 m.m. och 0,15 m.m. i diameter, ega en krithvit, jemn, horizontal rand, som endast obetydligt höjer sig öfver framsidans plan. Ovicellerna äro i detta stadium ännu ej utbildade. Sådant är det exemplar fran Finmarken, hvilket varit ori- ginal för vår medföljande teckning. De exemplar åter, som Riks- Museum eger från Wäderöarne, hafva fått en fastare byggnad och äro utvecklade till flera generationer. Åfven dessa (Tail. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 421 VIII, fig. 8) sakna dock ovicellen, och de äldre delarne äro till sin byggnad fullkomligt motsvarande föregående beskrifning. Men de yngre generationerna hafva sina djurhusmynningar uppskju- tande i rörform, och slutligen visa de sig öfverga i nästa form, då de bland sina djurhus erhålla de smårör, som bilda den enda karakter, hvarmed vi kunna afskilja Diast. simplex från Diastopora hyalina. Denna art är i sin helhet krypande form — JOHNSTONS D. Obelia — en af de allmännaste utaf våra /narticulata bland Cy- clostomerna och förekommer på snäckor, coraller och stenar från 20 famnar till de största djupen och från Finmarken ända till Bohuslän. Denna dess allmänna förekomst tyckes med Faunernas likhet för öfrigt sätta det utom allt tvifvel, att den är densamma som den, hvilken är känd från Englands kuster, ehuru ännu ingen för denna anmärkt den egendomliga utveckling af smårör mellan djurhusen, hvilken jag funnit på alla de undersökta exem- plaren, om den ock på äldre och mer förvuxna kolonier varit svår att upptäcka, liksom dess förekomst stundom synes vara oregelbunden. Smärören uppkomma genom en senare klyfning på samma sätt som djurhusen och intager samma ställning som dessa '), med hvilka de derföre vanligen äro jemnt alternerande i quincunx-ordningen. Deras nedliggande del är i början blott föga afvikande från djurhusens (Tafl. VIII, fig. 11), men framåt afsmalna de mer och mer, till dess de slutligen resa sig i en jemnt afsmalnande rörtopp, hvars mynning knappast har femte- delen af djurhusmynningarnes storlek. Häruti finner man dem dock variera, och stundom äro de så små, att de till och med vid 50 gångers förstoring äro svåra att urskilja. De resa sig ej heller så högt som djurhusen, och på äldre delar af kolonien, som fått sitt brungula öfverdrag, kan man ofta ej upptäcka dem. Detta 1) Jfr. Hafs-Bryozoernas utveckling och fettkroppar: Öfvers. af Vet.-Akademiens Förh. 1865, pagg. 10 och 46, tafl. IV, figg. 15 och 16. 422 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. skulle möjligen kunna vara orsaken, att de hittils blifvit förbi- sedda. Deras betydelse är ännu helt och hållet obekant. Till sin ställning motsvara de interstitial-bildningarne hos Hornera och Discoporella, till sin form och storlek påminna deras myn- ningar dels om ovicellernas mynningar, dels om de rör, som ut- bildas från mynningarne af förut tillslutna djurhus inom denna familj. Genom dessa smårör låter emellertid Diast. hyalina karak- terisera sig i sitt vanligaste och mest typiska tillstånd, för hvilket vi bibehållit det af JOHNSTON uppställda och af de flesta för- fattare använda namn. Den har oftast en början, som öfverens- stämmer med den ofvan beskrifna D. simplex; men sällsynt är det ej att se den ännu längre bibehålla Criserpia-typen. Isyn- nerhet visa sig sådana de exemplar, hvilka Tullförv. UGGLA insändt till Riks-Museum fästade vid en Terebratula från ungefär 200 famnars djup i Nordsjön. Vanligast är den dock tidigare utbredd, och sasom början till de stora oregelbundet utbredda skorpor, under hvilken form den varit mest bekant, finner man den njurformig (Tafl. VIII, fig. 10) eller med njurformens ändar straxt från de första djurhusen sammanvuxna omkring utgangs- punkten, hvarigenom den erhåller en excentriskt rund form med alla de variationer, som'en ojemn tillväxt i randen kan åstad- komma. Emellertid kan den nå en större regelbundenhet, då basal- skifvan lyfter sig från sitt fäste och den redan sammanvuxna randen fortbildas i en skälform eller bägarlikt (Tafl. VIIL, fig. 9). Denna synes hafva förelegat D’ORBIGNY vid hans beskrifning af Diast. latomarginata, hvilken han emellertid generiskt afskiljer från sin enligt karakteren städse fastvuxna Derenicea prominens, hvaraf dock hans figur synes vara ett ungt stadium af samma regelbundenhet och just sadan kolonien ofta förekommer, innan den far sin rand skälformigt upplyftad från fästet'). Den karak- 1) Emellertid kan man svårligen med säkerhet afgöra, om denna sistnämnda D'ORBIGNY's figur hörer till denna art eller den följande. Se anm. p. 427. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZORR. 423 ter, som blifvit hemtad från koloniens helt och hållet fastvuxna eller i randen fria ställning, förlorar dessutom sin betydelse äfven för artskillnaden då vi se äldre kolonier af den typiska D. Obelia vid fästets ojemnheter, eller när de möta andra kolonier, eller till och med utan någon sådan synbar orsak, få sin rand på samma sätt upplyftad. Och ännu mera bestyrkes denna åsigt, när vi hos nästa art skola finna samma olikheter. Djurhusens förändringar kunna äfven här hänföras till deras olika ålder inom kolonien och den mer eller mindre framskridna förkalkningen. De yngsta delarne af en koloni hafva djurhusen i sitt fullt utbildade tillstånd uppskjutande i en bakåt böjd rör- form, nästan af samma längd som den nedliggande delen. Kolo- niens äldre delar deremot — och det vanligaste är att finna hela kolonien vara sådan — hafva sina djurhus endast föga uppskju- tande eller till och med mynnande i framsidans plan. Detsamma gäller om smårören. Och bådaderas mynnigar äro jemna och runda, blott någon gång finner man djurhusmynningarnes ränder åt ett håll utdragna i en trubbig spets eller utifrån snedt afskurna. Koloniens framsida är på yngre exemplar tecknad med krithvita streck, som utmärka de insänkta skiljolinierna mellan djurhusen och smårören, och när dessa stå i jemnt alternerande quincunx- ställning, bildas på detta sätt bakom hvarje djurhusmynning ett triangulärt fält. Stundom kan man nu se förkalkningen fortga sa, att detta fält först far en hårdare konsistens och krithvit färg. Vanligast deremot utgår den högre förkalkningen från skiljo- linierna, och när dessa härigenom höja sig, qvarstar mellan dem och bakom hvarje djurhusmynning ett nedtryckt, triangulärt fält, som utmärker djurhusets framsida och stundom — isynnerhet på exemplar från de största djupen, der de vanligast äro fästade vid Terebratula och få sina kolonier straxt från början hårdare för- kalkade — kan antaga formen af en längsgående fara från den ena djurhusmynningen till den i quincunx-ställningen rätt bakom belägna. Men slutligen utbreder sig förkalkningen mera jemnt öfver hela kolonien, och när denna fått sitt brungula öfverdrag, kan man knappast urskilja annat än de runda uppskjutande 424 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. djurhusmynningarne, som tyckas strödda öfver en likformig kalk- skorpa. Ett serdeles fullständigt exemplar, växande på en Terebratula från Wäderöarne, visar de flesta af denna forms förändringar. De yngsta delarne bestå af djurhus med utseendet af Diast. simplex. Smärören äro nemligen på somliga ställen mycket säll- synta, hvarigenom skiljolinierna mellan djurhusen blifvit mera parallela. På de festa ställen hafva dessutom de yttersta af ectocystens porer med sina krithvita ränder kommit i rad uti dessa linier, hvilket gör dem ännu mer tydliga genom sin krit- hvita färg, som dock likaledes tillkommer djurhusmynningarnes ränder. Ett annat stadium af förkalkningen motsvarar det ofvan beskrifna, som har djurhusens framsida convex och mera förkal- kad, med smårören i temligen jemnt alternerande ställning. I detta stadium, som dessutom har djurhusen ganska högt upp- skjutande i rörform, märkas här och der öfver kolonien con- centriska, fina tillväxststrimmor. Ånnu äldre delar af kolonien hafva den utåt synliga delen af framsidan till hvarje djurhus i form af en triangulär fördjupning, hvilken med den högre förkalk- ningen på ömse sidor bildar ett glänsande strimmigt utseende, som påminner om framsidan af en Hornera lichenoides. De äldsta delarne af kolonien äro som vanligt så jemnt förkalkade, att djurhusens och smårörens skiljolinier blifva otydliga. Här se vi dessutom de festa af djurhusmynningarne tillslutna af en jemn, tunn kalkhinna. Denna tillslutning är visserligen icke ovanlig hos denna form; men den förekommer dock icke så allmänt som hos följande art. Hvad än dess physiologiska betydelse må vara — den är oss alldeles obekant —, att den dock ej kan bilda artskillnad, skola vi i det följande se. Den är dock, såvidt vi af beskrifningen kunra döma, den enda karakteren för Diast. Sar- miensis (NORMAN) till skillnad från D. Obelia, när dennas skiljo- linier mellan djurhusen på koloniens äldre delar blifva otydliga. Åtminstone till dess andra karakterer blifvit framdragna, har man följaktligen att ställa D. Sarmiensis såsom synonym till D. hyalina, och af samma skäl förena vi med denna äfven SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 425 Diastopora latomarginata. Den fria, upphöjda randen af kolonien, eller dennes skal- form, och de yttre djurhusens höga, böjda rörform göra dock denna anmärkningsvärd såsom hänvisande på slägtskapet med Diast. patina. Båda formerna af Diast. hyalina hafva visat sig försedda med oviceller. Dessa uppstå bland djurhusen (Tafl. VIII, fig. 12) såsom blaslika uppsvällningar med skarpt markerade ränder, lik- som vi sågo dem på Diast. repens. Från dessa skilja de sig också hufvudsakligen blott genom sin storlek. Der de uppträda, blifva djurhusens ställning till en del rubbad, men de flesta af dessa begge bibehålla dock sin plats och låta sina rörformiga toppar skjuta fram ur ovicellen. Så ser man den intaga en bredd af 5—6 djurhusrader. I början saknar den någon egen mynning, hvilken som vanligt först senare utvecklas. Denna har sin plats på ovicellens midt och en form af ett uppåt jemnt afsmalnande rör, hvars mynning till sin storlek står midt emellan djurhusens och smärörens mynningar. Ovicellernas färg är liksom hos Crisia och Hornera hvit, när de äro tvenne, och gul, när de äro fyllda af sin fettkroppsmassa eller af denna utvecklad till embryoner. Djurhusmynningarnes storlek är hos Diast. hyalina något varierande omkring 0,15 m.m. i diameter. Bland alla denna arts variationer är för öfrigt 1 synnerhet en att anmärka, tagen på Laminarior vid Spetsbergen, som tyd- ligast visar slägtskapet med den följande arten. Den är rundad, tillplattadt tallricksformig, med djurhusen och smårören i kolo- niens midt ställda uti en tätare quincunx-ställning och bildande en lägre centraldel, omkring hvilken ovicellerna äro förenade till en rundad, utdragen uppsvällning längs koloniens fria utvecklings- rand. Ur ovicellerna uppskjuta djurhusen och smärören pa de flesta ställen i vanlig quincunx-ställning; men närmare randen äro djurhusen här och der samlade i en radställning, hvilken vi tydligare skola återfinna hos Diastopora patina, radiata och som äfven här bör anmärkas såsom en häntydan till nästa utvecklings- serie. Huru denna tallricksform uppkommit genom en samman- 426 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. växning rundt om utgångspunkten, synes tydligast på koloniens baksida, hvilken man med lätthet kan borttaga oskadad från Laminarian. Från en excentrisk liten uppsvällning, som en gång varit början till det första djurhuset, se vi nemligen här, huru djurhusen utstrala framåt och i böjd riktning åt sidorna och bakåt på samma sätt som vid motsvarande utvecklingssätt hos Tu- bulipora. Den fjerde af våra hithörande Skandinaviska arter, Diastopora patina, är föga mindre allmän än den föregående. Den är känd i Skan- dinavien från Finmarken ända till Bohuslän; men dess utbred- ning synes ej vara så utprägladt arktisk som den föregående. Vid Hållö i Bohuslän har jag nemligen tagit den på alger från 5—10 famnar på bergbotten, under det att Diast. hyalina först vid Spetsbergen är funnen på sa ringa djup. Dess förekomstsätt är dessutom äfven 1 det hänseendet motsatt dennas, att den van- ligaste formen är den skål- eller bägarlika, under det att den mera irreguliert utbredda och helt och hållet fastvuxna formen snarare tyckes vara sällsynt. Också är den att anse såsom den från Criserpia-stadiet mest aflägsnade Diastopora-formen, som ännu icke blifvit funnen förgrenad, och hvars början deremot, hvad koloniens utbredningssätt beträffar, är att ställa i jemnbredd med den typiska Diast. Obelia. Dess uppkomstsätt är nemligen detsamma, och de äldre djurhusens ställning och riktning äfven inom skålformen, som alltid är något excentrisk, visa, att den i början haft en utvecklingsriktning endast at ett häll, men genom de yttre delarnes tidigare utbredning och sammanväxning omkring utgångspunkten erhållit en rund form. Denna visar sig under en mängd variationer från de irre- guliera skorporna till den tillplattade skålen och den djupa bägar- formen. Men under alla dessa former skiljer den sig Jätt från den föregående arten genom saknaden af de smårör, hvilka vi för denna beskrifvit. Dessutom utmärker den sig redan från sin början derigenom, att djurhusens tillslutning, hvilken vi hos Diast. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 427 hyalina blott kunnat finna pa äldre kolonier, här deremot före- kommer på hvarje, äfven yngre, koloni och gifver djurhusmynnin- garne i koloniens centrum en oval eller elliptisk form, hvilket alltid gör denna art lätt igenkännlig. När man slutligen finner de yngre djurhusen närmare koloniens rand fullbildade och oska- dade, visa de sin mynning på tvären tvåklufven till tvenne trub- biga spetsar (Tafl. VII, fig. 15), en artskillnad från den före- gaende arten, hvars motsvarighet vi skola finna mellan Hornera frondiculata och H. lichenoides. Denna art framvisar emellertid i sin utveckling rätt egen- domliga förhållanden, hvilka äfven för systematiken ej kunna sakna sitt interesse. En direkte från ett embryo uppkommen koloni (Tafl. VIII, fig. 13) är nemligen rätt väsendtligt, om också till formen obetydligt afvikande från de yngre kolonier, hvilka sedermera genom knoppning kunna utvecklas från denna. Den visar sig i sina yngre stadier stående närmare Diast. hyalina deruti, att de äldsta djurhusen längre bibehålla sin rörform, innan de tillslutas och, när detta sker, icke få sina mynningar så snedt afskurna och ovala, som vi se det på de yngre djurhusen och på de senare kolonierna '). Detsamma har visat sig gällande i ännu högre grad för dem, äfven de yngre, som förekomma på de största djupen (100—200 famnar, enligt exemplar tagna af UGGLA). Hvad djurhusens tillslutning betyder, kunna vi ej med någon säkerhet förklara, savidt vi ej skulle kunna ledas på vägen till förklaringen deraf genom den omständigheten, att densamma hos föregående art ej visat sig, sålänge smårören voro tydliga och öppna, då den deremot här, hvarest smarören saknas, är konstant. Dertill kommer, att de tillslutna djurhusen slutligen få en öppning i form af ett smalt rör utaf smårörens storlek, hvilket (i likhet med uppkomsten af ovicellernas mynning) först senare uppstår !') Häraf uppkommer svårigheten att afgöra, till hvilken Diastopora-art D'OR- BIGNY'S figur öfver Berenicea prominens bör hänföras. Han egde denna form från åtskilliga lokaler, och vid mitt korta uppehåll i Paris hann jag att af dessa undersöka endast dem från New-Foundlands-bankarne, hvilka egde små- rör och således tydligen tillhörde D. hyalina. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 23. 3 428 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. fran den täckande hinnan. Detta rör har NORMAN anmärkt i bekrifningen öfver sin Diast. Sarniensis, och ”fran Norrige” har MARKLIN till Riks-Museum lemnat exemplar af Diast. patina, pa hvilka flera af de tillslutna djurhusen äro försedda dermed"). NORMAN har velat ställa dessa bildningar såsom ”homologa med oviceller”; men då vi nu känna ovicellerna såsom samtidiga saväl med dem som med smärören, skulle vi snarare kunna hafva att vända vår gissning till spermatozoid-bildningen. Djurhusens tillslutning är emellertid förenad med en förän- dring af mynningarnes form, som är desto mera anmärkningsvärd, da den gifver denna art sitt mest karakteristiska utseende Da nemligen djurhusen blott under en kortare tid utveckla sig, innan de tillslutas, och tillslutningen sker i kolopiens plan, mot hvilket de utåt lutande djurhusen hafva en sned riktning, blifva mynnin- garne elliptiska, såsom sneda afskärningar af ett cylindriskt lumen (Tafl. VIII, fig. 14). Men då de ofta inåt, mera sällan utåt, äro något utvidgade, erhålla de en oval form. Denna afskärning, då de fria och divergerande delarne af djurbusen ej längre utveckla sig, åstadkommer ock, att djurhusmynningarne komma närmare hvarandra i sin quincunxställning och stundom sta sa tätt, att ränderna stöta samman. Oaktadt nemligen djurhusen äro af ungefär samma tjocklek som hos Diast. hyalina, blifva mynnin- garne dels genom afskärningens riktning, dels genom deras ut- vidgningar, stundom 0,3 m.m. i längd; och då djurhusens ställ- ning blifver oförändrad, måste mynningarnes ränder med denna ökade storlek komma närmare hvarandra. Sadan sär koloniens centraldel, utmärkt af sina tillslutna djurhus och motsvarande en den äldsta generationen hos en Daast. hyalina. De äldre kolonierna, som också i allmänhet äro mera tillplattade och utbredda, tillväxa vanligtvis likformiet med djur- hus, som bibehålla denna tillslutna form, blott att de mera af- lägsnas från hvarandra. De yngre kolonierna deremot, som upp- kommit genom knoppning, fa redan från början sin centraldel ') Busk har likaledes anmärkt och afbildat dessa öppningar på de tillslutna djur- husen hos Mesenteripora meandrina (Crag Polyzya, pag. 110). SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 429 intryckt och skål- eller bägarformig. Utanför denna del finner man hos dessa i nästa stadium upphöjda, utdraget rörformiga, inåt (bakåt) böjda djurhus, med i fullbildadt tillstånd tvåklufven mynning. Isynnerhet på de yngre kolonierna utveckla sig ovi- cellerna redan bland dessa djurhus (af den andra generationen), på samma sätt som hos Diast. hyalina, men af en mera utdragen form, så att man stundom finner dem intaga hela randen af den skålformiga kolonien, likväl då vanligen med inböjningar i inre randen, liksom bestode de af flera sammansmälta oviceller af ungefär samma storlek, som de egde hos nyssnämnda art. Ovi- cellerna utmärkas äfven här genom sin blåslika form, med skarpt markerade ränder; men då den inre randen, såsom äldre, förr färdigbildas under deras tillväxt, finner man ofta denna upphöjd, under det den yttre randen ännu är mot koloniens utvecklings- rand jemnt och så småningom försvinnande. Emellertid genomga äfven de senare uppkomna djurhusen samma förändring som de äldsta: de afskäras och tillslutas. Men ju längre en koloni hinner fortväxa, eller ock om den är af en senare generationsled uppkommen genom knoppning, desto tydligare visar sig djurhusens quincunx-ställning öfverga till en från kolo- piens centraldel utstralande radställning, det ena djurhuset tätt intill det andra i raden. Så uppkommer en form, hvilken redan JOHNSTON synes hafva känt såsom det mest fullbildade stadium af Diast. patina, men hvilken jag urskiljt under namnet radiata för att utmärka dess betydelse i systematiskt hänseende. Denna form sammanställer nemligen D'ÖRBIGNYS Aadiotubigera med Diasto- pora, på samma gang den visar, huru detta slägte i sin utveck- ling kan närma sig den följande utvecklingsseriens organisation. Dessutom se vi här, på samma sätt som det förekommer på manga andra ställen, att den form, som först visar sig liksom en variation i en annans utveckling, sedermera — måhända beroende af yttre förhållanden, dem vi ej alltid känna — uppträder mer och mer sjelfständigt. Sa har det gätt med Diast. patina, radiata. Fran Bohuslän har isynnerhet Prof. LovEx bland sina äldre samlingar förvarat 430 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. en mängd exemplar af denna form, utbredd öfver Fucus eller kringslagen Furcellaria och växande tillsamman med Membrani- pora pilosa, saledes antagligen från ett mindre djup. Den tyckes här motsvara den form af Diast. hyalina från Spetsbergens La- minarier, hvilken vi ofvan beskrifvit. Stundom visar den en centraldel med låga djurhus, afskurna i plan af koloniens öfre yta och uti vriden och irregulier quincunx-ställning, således öfver- ensstämmande med den typiska formen; stundom åter blifver radställningen tydlig redan fran de äldre djurhusen. Dessa rader bildas af mera upphöjda, vid lika höjd afskurna och tillslutna djurhus. Mellanrummet mellan raderna, af samma plan som ko- loniens öfre yta i centraldelen, visar blott en jemn kalkhinna utan tydliga djurhusränder eller interstitial-bildningar. Radernas antal ökas i koloniens periferi genom bildandet af nya, allt efter som de äldre raderna divergera. Den hinna, som täcker dessa djur- husmynningar, är oftast utat convex, då densamma i koloniens centraldei är concav. Basalskifvan är hos radiata såväl som hos den typiska patina varierande till sin bredd och tjocklek. Upptill visar den i kolo- niens rand radierande lister såsom fortsättningar af samknoppens klyfningsplan, så länge hela koloniens rand är stadd i utveckling såsom en samknopp. Dess nedre sida bildar en ojemnt concen- triskt vågig botten för kolonien. Förkalkningen är på denna art i allmänhet hårdare än på Diast. Obelia, och de concentriska tillväxtstrimmor, som stundom förekomma öfver hela kolonien på djurhusens framsida, äro här gröfre och tydligare. Genom denna förkalkning kan också kolo- nien blifva betydligt tjockare, ända till det utseende, som vi finna hos Patinella proligera (BUSK)'). Men det hufvudsakligaste sätt, hvarigenom denna art i detta hänseende kan till utseendet för- ändras, är en knoppning, som isynnerhet för de äldre kolonierna visar öfverensstämmelsen med de former från forntiden (”avec plusieurs couches superposées de cellules aux colonies”), hvilka af Pp 9 1) Crag Polyzoa, pag. 114. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 431 D'ORBIGNY blifvit uppställda under slägtena Reptomultisparsa, Oellulipora, Semimultisparsa och Multisparsa'). Denna knoppning är först af D’ORBIGNY anmärkt för den skällika formen (Discosparsa marginata). BUSK deremot har observerat densamma för Patinella proligera, som synes mig komma närmare den form, hvilken här blifvit benämnd radiata. Emellertid är den för många af de kolonier, isynnerhet af den djupt bägarlika formen, som på detta sätt sitta fästade vid en äldre koloni, till och med på dess baksida, ganska tvifvelaktig och svår att skilja från parasitism, serdeles som man ofta kan se Discoporella hispida i samma ställning bredvid de yngre kolo- nierna af denna art. Men på den ofvannämnda Jiast. radiata har jag kunnat följa den från sin början visande sig såsom en tydlig knoppning. Denna kan försigga såväl i koloniens centrum som närmare dess rand. Det förra förekommer hufvudsakligen — dock icke uteslutande — på de äldsta och utbredda kolonierna, och den yngre lägger sig då liksom ett lager öfver den äldre. I senare fallet åter alstras oftast flere yngre kolonier bredvid hvarandra och vanligen af en mer eller mindre skal-lik och väl begränsad form. Utvecklingssättet är dock detsamma. Ofvanpa den äldre kolonien, der dennas djurhus nu äro slutna, bilda sig ribbor, som irreguliert-nätformigt anastomosera med hvarandra. När dessa vuxit upp till en höjd af en kolonis tjocklek, blifva de flesta af de rum, hvilka de bilda, upptill betäckta af en ectocyst; men somliga af dessa rum få en mynning liknande djurhusmynningarne och hvilken liksom dessa snart tillslutes, hvarföre det synes troligt, att dessa rum redan gjort tjenst såsom djurhus. Hvad deras för- hållande till äldre kolonier beträffar, är detta naturligtvis svårt att afgöra utan direkta observationer på lefvande exemplar; men då jag dels sett den äldre koloniens djurbus mellan de redan bildade ribborna åter vara öppnade, dels genom att bit för bit afskrapa den yngre kolonien kunnat följa dess äldre (och då ?) Jfr. för öfrigt M. Epw., 1. c., p. 36 sep.! 432 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. redan ater tillslutne) djurhus ända ned i den äldre kolonien, synes det mig vara utom allt tvifvel, att den äldre koloniens djurhus vakna till lif och med en förlängning upp i den nya kolonien fortsätta sin verksamhet sasom dennas första bildningar. Detta vore da för kolonien samma utveckling och förnyelse af organer, som vi se på annat ställe framvisadt för individen till Btea argillacea"'). Dock gäller den blott för de första djurhusen i den nya kolonien, ty när några af dessa blifvit bildade, synes en basal-skifva uppstå utomkring de yttersta ribborna, som allt från början klyfvas utåt och fortfarande utbilda sig till djurhus- väggar. Den vidare utvecklingen af den nya kolonien är härefter densamma som den äldres. Till Diastoporidernas familj hör äfven ett bland de interes- santaste fynd i de arktiska regionerna, nemligen Mesenteripora meandrina, hvilken Prof. TORELL hemfört fran Grönland. Den är sa ypperligt tecknad af HAGENOW i Maastr. Kreideb. och af WEST i BUCKS (rag Polyzoa, att vi i detta hänseende ej hafva nagot att tillägga. Grönlands-exemplaret är för öfrigt icke fullständigt, blott en afrifven bit af den veckade, bladlikt upp- resta stammen. Det är ungefär 20 m.m. högt och 30 m m. längt i tvenne parallela böjningar, hvardera af dessa böjd i flera små- krökningar. Det saknar anastomoser mellan bladen, och häruti öfverensstämmer det säledes med de former från Kritau, hvilka BusK af detta skäl tvekat att sammanföra med sin form från den äldre Tertiär-perioden. Med de variationer, hvilka Bryozo- ernas stamform nästan alltid är underkastad, kunna vi emellertid icke antaga någon artskillnad i ett sådant förhållande. En lika vigtig fråga qvarstar emellertid att lösa, nemligen huruvida Me- senteripora utvecklar sig från någon af våra kända Diastopora- former. Ofta ser man Diast. hyalına 1 sin irreguliera utbredning få utvecklings-randen från tvenne hall sammanstötande och upp- !) JIfr. HaYs-Bryozoernas utveckling och fettkroppar: Öfvers. Vet.-Ak. Förh. 1865, p- 29: ; SMITT, KRITISK FORTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 433 rest med fortsatt djurhus-utveckling till en antydan om Mesen- teripora-formen. Men M. meandrina saknar smarör, hvarföre vi svårligen kunna tänka oss dess utveckling från detta håll. Pa grund af den vigt Diastoporornes olikhet i detta hänseende erhåller, hafva vi skiljt D. simplex från D. hyalina, med hvilken den annars tydligen på det närmaste sammanhänger, och detta så, att der D. hyalina delvis saknar smårör eller D. simplex kan fa dylika utvecklade, der kunna vi ej heller ännu urskilja dessa former. De vore således ovilkorligen att förena, om ej den möj- ligheten läge till hands, att D. simplex uti Norden skulle kunna ega en serskild utvecklingsbetydelse, liksom ett motsvarande Diasto- pora-stadium i Medelhafvet utvecklar sig till Reticulipora Num- mulitorum (D'ORB.), hvilken vi finna fästad pa Retepora cellulosa i Köpenhamns Museum. Afven här har stammen i sin uppresning ett högst egendomligt utseende (Tafl. X, fig. A) i tillplattad och at ena sidan tillskärpt hornform oregelbundet dichotomiskt för- grenad i tillspetsade grenar. Den reser sig som ett upphöjdt veck med tvasidig djurhusställning från utvecklingsranden af en Diastopora-början, hvars sammansättning är densamma som till- kommer D. simplex, men med längre fria djurhustoppar, hvilka från sin ursprungliga quincunx-ställning mera närma sig till en lös, radierande radställning. Denna sednare uppträder deremot mera fast sammansluten på den uppresta stammen (Tafl. IX, fig. D, 1), hvars tillväxt med fortsatt samknopps-klyfning fortgår i grenarnes toppar och tillskärpta rand (Tafl. X, fig. C), medan dess bredare, afrundade rand (Tai. IX, fig. D,2) får djurhus- mynningarne täckta af en kalkhinna med dess uppskjutande rör eller slutligen visar hela djurhusen täckta under en hård förkalk- ning. Diastopora-stadiet saknar ovicellen — liksom vi ej heller känna den för D. simplex —; dessa uppträda deremot på Keti- culipora-stammen (Tafl. X, fig. B) i typisk Diastopora-form. Djurhusmynningarne vexla omkring 0,1 m.m. i diameter, större i sitt fullvuxna tillstånd på stammen än i Diastopora-stadiet. Vi anföra denna Reticulipora såsom ett prof på den utveckling, hvilken kan förekomma inom Diastoporid-familjen och som der- 434 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. före tvingar oss till ett strängt urskiljande af dennas former i de lägre utvecklingsstadierna, men tillika visa, att äfven denna familj låter uppställa sig uti formserier, inom hvilka formernas förhål- lande till hvarandra låter förklara sig af utvecklingshistorien, om också mycket i detta hänseende ännu återstår att finna. Tubuliporide är den på former rikaste familjen bland nutidens Cyclostomer. Den visar oss också ett exempel på flera bredvid hvarandra stående utvecklingsriktningar, hvilka dock på många ställen sammanträffa med hvarandra. För att utmärka deras nära för- vandtskap bibehålla vi dem alla under LAMARCKS genusnamn Tubulipora, men urskilja inom detta slägte trenne formserier, som visserligen i sina mest utvecklade stadier låta begränsa sig genom karakterer, men hvilka utvecklingshistorien och öfvergångs- formerna på mångfaldiga sätt sammanbinda med hvarandra. Främst ställa vi Idmonea, då denna grupp i sin utveckling låter återföra sig till den enklaste, mest Alecto-lika utgångspunkten. Den utmärker sig genom sina upphöjda, förgrenade stammar, med ovicellerna 1 form af utdragna uppsvällningar längs grenarnes framsida. Den art, som i dessa hänseenden blifver den mest utvecklade, är Jdmonea atlantica, hvilken dock i sin början är den enklaste af alla Tubuliporider. Den förekommer under tvenne former, af hvilka den ene, med mindre djurhus och smalare grenar, synes vara mera ute- slutande arktisk och vid Skandinaviens sydligare kuster tillhöra de största djupen, under det den andra, bredare formen, med större djurhus, visserligen äfven är arktisk och tillhör både Spets- bergen och Grönland, men träffas längre söderut, hvarest den af JOHNSTON varit känd under namn af Jdm. atlantica och af V. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZORR. 435 BENEDEN såsom Jdmonea radians. Likväl har Prof. LovEn vid Loppen i Finmarken tagit bada dessa former tillsamman med hvarandra, och skillnaden dem emellan är sa obetydlig och sa försvinnande genom utvecklingen, att vi ej anse det nödigt att afskilja dem från hvarandra såsom arter, äfven om olikheten i den geografiska utbredningen efter längre undersökningar skulle visa sig vara konstant. Der vi sett denna art i dess Alecto-stadium (Tafl. III, fig. 6), kryper den på Oculina eller på Saxicava fästad vid denna. Sa- som sådan står den till sin byggnad närmast den början, vi ofvan beskrifvit till Filisparsa Horneroides; men dess storlek ställer den bredvid Diastopora (Criserpia) repens, och från en utdragen början till denna är den svår att urskilja. Djurhusen stå i början blott ett och ett i dess bredd; men de närma sig hvar- andra mer och mer och blifva då tydligare böjda i skiftande ställning at höger och venster. Härtill kunna vi dock äfven hos Diast. repens finna en antydan, och först när djurhusen blifvit fullt utvecklade, kan man med säkerhet igenkänna dem på deras form, som vid basen är småningom afsmalnande, till dess de i sin öfre del blifva jemntjocka men böjda i ojemna krökningar och slutligen vid mynningen oftast visa sig oregelbundet utvidgade. Åfven storleken kan i detta stadium tjena såsom en god karak- ter. Den är dock vexlande, emedan de äldre djurhusen vanligen äro mindre än de senare bildade, så att vi funnit diametern till de öfre fria delarne af djurhusrören varieraude mellan 0,11 m.m. och 0,13 m.m. Oftast äro djurhusen på detta sätt spridda, och Idmonea är då fullkomligt Alecto-lik; men stundom finner man äfven på denna krypande del af densamma, huru slutligen två och två djurhus komma tätt samman, det ena öfver det andra, åtminstone vid sin bas sammanvuxna och i en gemensam krökning vända åt den ena eller den andra sidan. Från en sådan början reser sig Idmonea till en fri, förgrenad stam (Tafl. IV, figg. 4 och 5). Men detta Alecto-stadium är ingalunda nödvändigt för densammas utveckling, ty liksom mången 436 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. annan af de uppresta Bryozoerna ofta kan synas upprest straxt efter bildningen af dess första djurhus och liksom Crisiorna ofta genomgingo ett stadium motsvarande en enklare form, men också ofta utvecklades detta förutan: så är det äfven förhållandet med Idmonea atlantica. Stundom kan man finna en orsak härtill i beskaffenheten af det föremål, hvarvid den blifvit fästad, såsom då den utgår från kanten af ledgången till en lefvande snäcka elier från kanten af en Oculina-mynning, der den ej haft plats att Aleeto-likt utbreda sig; stundom åter kan någon sådan orsak svårligen upptäckas. Också är det blott från de djupaste stäl- lena (100—200 famnar) och således för den smalare formen, för hvilken jag funnit detta Alecto-stadium. Annars fäster den sig vanligen, liksom Hornera, medelst en utbredd kalkmassa, hvars organiska ursprung och sammansättning igenkännes genom rän- derna till fina, slutna rör i utstrålande ställning, som äfven utåt äro synliga. Den uppresta /dimonea far som bekant sina djurhus 3 och 4 stälda samman uti rader, som i alternerande ställning riktas at ömse sidor om en medellinie långs framsidans midt. Blott de äldre och mera utvecklade raderna få sina djurhus i toppen ut- vuxna till fria rör. Der stammen grenar sig sker detta dicho- tomt, med en rundad vinkel mellan grenarne. Men till denna byggnad visar vanligen hvarje fullständigt exemplar en utveckling från den enklare sammansättning, hvilken denna art visat uti sitt Alecto-stadium. Såsom exempel härpa kunna vi framdraga några exemplar från 60—80 famnar, ler- botten, vid Spetsbergen. Det ena af dessa sitter fästadt vid Crisia denticulata. Sedan dess samknopp bildat de tvenne första djurhusen, som sitta alternerande, hvart at sitt hall på stammens framsida, fortsättes stammens vidare djurhusbildning uppåt, men bakåt bildar samknoppen en utbredd kalkskorpa, som slår sig rundt om Crisian. Djurhusens antal, räknade nedifrån uppäat, äro på den ena sidan successive 22a och derefter delar sig stammen. Djurhusen i de salunda upp- ” SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 437 komna båda grenarne är omvexlande 3 och 2 uti raderna. Före första delningen sitta djurhusen och djurhusraderna alternerande mellan hvarandra; men den sista tvärraden före delningen sitter på den ena sidan rakt midt emot den på den andra sidan '). Mellan första och andra delningen upprepas samma förhållande, blott att tretalet här är öfvervägande 1 djurhusraderna. Ett annat exem- plar har djurhusens antal i tvärraderna före den första delningen successive 1,2,1,2,2,3 på den ena sidan och 17,21,252,,3 7 pa. den andra sidan: Ett tredje exemplar har dessa successiva antal DE Spardenkena sidan och 1,1,2,2,2,2,3 på den andra sidan. Ett fjerde exemplar är söndrigt nedtill, hvarföre det är ovisst, huru mycket fattas från dess början, men före första delningen har det på hvar sida 9 djurhusrader, af hvilka blott två hafva ett ensamt djurhus, under det de öfriga hafva två. Här sitta emellertid äfven de öfversta djurhusraderna straxt före delningen snedt emot hvarandra. Äfven djurhusens form är i dessa äldre delar af stammen öfverensstämmande med Alecto-stadiet. Till största delen äro de fria, utdragna rör, böjda i ojemna krökningar och ofta vid myn- ningen utvidgade. Deras storlek sluter sig också närmast till den ofvan uppgifna. De variera mellan 0,13 och 0,15 m.m. i diameter, de yngre så småningom större än de äldre. Isynnerhet på dessa nedre delar af stammen finner man -ofta djurhusen, när de från tvärraderna utvuxit till fria rör hvart för sig, straxt under mynningen antingen ringformigt eller åt ena hållet i en spets utdraget uppsvällde (Tafl. IV, figg. 12 och 13). Att denna uppsvällning eger någon betydelse för deras lif, synes ingalunda otroligt, så allmän som den stundom visar sig på djurhusen till de stammar, der den förekommer. !) Detta synes vara en antydan till de öfvergängar, hvilka Palzeontologien i rikare och tydligare former visar, från Jdmonea till Tubigera ete. (D'ORB.). 438 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Stammen är här ofta ojemnt krokig efter beskaffenheten af den plats, pa hvilken den fått utveckla sig; men högre upp, cch när den finner mera rymlighet för sig, blifver den rak och mera jemnt dichotom. På samma gång ökas också djurhusens antal till 3 och 4 uti raderna, och deras storlek tilltager, så att måttet på deras diameter, oafsedt alla variationer, i allmänhet närmar sig 0,19 m.m. för deras öfre delar. Härigenom ökas också stam- mens tjocklek, hvilket ännu mera blifver märkbart äfven för det obeväpnade ögat, när ovicellerna utvecklas i form af långa upp- svällningar, som fylla mellanrummet i stammens framsida mellan de divergerande djurhusraderna. De ofvannämnda båda formerna af denna art sammanfalla i detta stadium med hvarandra, och den enda skillnad, som skulle kunna anmärkas, vore den, att den sydligare och på mindre djup förekommande formen icke har sina nedre delar så smala eller några af sina djurhus så små, som den nu beskrifna. Men under tiden har sjelfva stammen i sin utveckling genomgått för- ändringar, som också starkast framträda hos denna tjockare form. Dessa förändringar låta lättast uttrycka sig genom formen på stammens tvärsnitt, och då många författare användt denna så- som karakter för artskillnad, kan det vara vigtigt att noggrannt följa dess variationer med ledning af utvecklingshistorien. På de ställen, hvarest raderna endast bestå af två djurhus, har stammen en nästan rhombisk form, med de spetsiga vinklarne ställda framåt och bakåt, blott att den bakre vinkeln är mer eller mindre rundad. Allt efter som raderna få tre eller fyra djurhus, blifver stammens baksida mer och mer tillplattad, till dess den uti tvärsnittet slutligen blifver bas i en mer eller mindre liksidig triangel. Till följe af den ständigt alternerande tillväxten af djurbusrader åt tvenne håll, blifver nemligen denna liksidighet aldrig fullkomlig, utan tvärsnittet är alltid snedt, än åt det ena, än ät det andra hållet, allt efter som den ena eller den andra sidans djurhus äro mest utvecklade. Slutligen utbreder sig denna stammens tillplattade baksida ännu mera, isynnerhet på den tjoc- kare formen från mindre djup, på hvilken man också stundom SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAL'S-BRYOZOER. 439 kan räkna 5 djurhus i raderna på en eller annan gren; och stam- mens tvärsnitt liknar då snarare en likbent triangel med basen större än de öfriga sidorna. Utvecklingsgången förklarar nu dessa stammens förändringar efter djurhusens antal i raderna. Äfven samknopparne i gre- narnes toppar hafva nemligen under tillväxttiden ett rhombiskt tvärsnitt och äro sammansatta af bikakslikt ställda djurhusanlag. Klyfningen fortgår här längs rhombens båda bakre sidor, och från dessa böja sig djurhusen under sin tillväxt framåt, till dess de blifva fria från samknoppen vid en af rhombens främre sidor. Och de djurhus, som intaga främsta (innersta) platsen i raderna och bilda stammens främre kant, äro alla uppkomna i rhombens bakre vinkel. De yttersta djurhusen i raderna uppstå deremot på hvar sin sida uti en af rhombens yttre vinklar; men dess- förinnan hafva anlagen till de i raderna mellanliggande djurhusen det ena (yttre) efter det andra (inre) bakifrån utåt blifvit bil- dade längs hvar och en af rhombens bakre sidor. Af de djurhus, som bilda en tvärrad, äro således de innersta de äidsta (börja längs ned på stammen) och de yttersta de yngsta (börja högst upp på stammen), och då dessutom de förra skjuta längst upp, saväl till sin ställning på stammens framsida, som med en längre del utskjutande från denna, så få också dessa en större längd än de öfriga. På midten af de öfre grenarne kan man inuti stammen följa de i raderna innersta djurhusen under 33 af de äldre djurhusraderna, de näst innersta under 3 utaf dessa o. s. v., dock varierande isynnerhet vid stammens delning. En annan följd af denna utvecklingsgång är den, att ju mera de i raderna yttre djurhusen utvecklas, desto mera blifver också rhombens bakre vinkel utdragen, till dess slutligen dess sidor bilda en plan eller till och med concav baksida på stammen, under det de främre sidorna, hvilkas längd beror på djurhusens tjocklek, med dessas tillväxt mer och mer förlängas. På stammens nedre delar, hvarest endast ett eller två djurhus motsvara de öfre raderna, och hvarest således de yttre djurhusen aldrig blifvit utvecklade, der bibehåller också stammen i det närmaste sitt rhombiska tvär- 440 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. snitt; och härifran är det lätt att följa de vidare förändringarne i jemnbredd med förökandet af djurhusens antal uti tvärraderna. Denna utvecklingsgäang lemnar oss vidare ett medel att ännu närmare förklara stammens byggnad genom att i hvarje tvärsnitt kunna bestämma, till hvilken djurhusrad hvart och ett af de bi- kakslikt ställda rören hörer jemte den ordning, bvilken det intager i denna. Hvarje tvärsnitt (Tafl. III, fig. 7) visar nemligen dessa rör i bakåt divergerande rader. Det största röret bildar stam- mens framkant och tillhör det innersta djurhuset i den upptill nästföljande raden. De öfriga rören, som tillhöra denna rad, bilda den ena af stammens framsidor och igenkännas deraf, att stammen åt detta håll är sned (mest utvecklad). De yttersta rören i en rad åt andra hållet tillhöra den närmast yngre djur- husraden, som har en motsatt riktning. Det rör, som i tvär- snittets medellinie ligger bakom det först omtalta, blifver det in- nersta djurhuset uti den tredje djurhusraden upptill, och rören till de öfriga djurhusen i denna rad ligga innanför den först om- talta raden. Taga vi nu sasom exempel ett tvärsnitt från den del af stammen, der denna eger fyra djurhus i sina rader, så har det förstnämnda en snedt triangulär form. Men om vi bort- taga den äldsta raden af djurhusrör (den yttersta at ena sidan), så qvarstår en mera liksidig triangel. Taga vi vidare bort ännu en djurhusrad (den näst yngre, som har sin plats ytterst at andra sidan) och tänker oss stammen så reducerad, att den har blott tre djurhus i raden åt ena hållet och två i den åt det andra hållet, så visar oss äfven detta tvärsnitt i midten en rhombisk form, sådant stammens tvärsnitt var i dennas nedre delar. Vi se dessutom, att stammen till sin byggnad är symmetrisk, och på hvar sida om en medellinea från framkanten till midten af baksidan sitta djurhusrören af motsvarande ordning inom raderna uti parallela linier i tvärsnittet. I enlighet med denna stammens byggnad kunna vi också förklara utseendet af dess baksida. Djurhusens ectocyst, med sina fina hvita porer, ligger nemligen här blottad, utan någon betäckning, och enligt det föregående är det klart, att vi här SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 441 skola finna början till alla djurhusen. Denna stammens baksida är strimmig af hvita linier, som löpa samman till att bilda af- langa, spetsiga rutor, hvilkas form och ställning till hvarandra oftast äro oregelbundna, när stammen vexlar i anseende till djur- husens antal i raderna eller när den förgrenar sig (Tafl. IV, fig. 9). Genom att öppna ectocysten finner man hvarje sadan ruta vara början till ett rör, hvilket man med ett fint hår kan följa till en djurhusmynning pa stammens framsida. Så kunde jag från en ruta i midten af baksidan föra håret under tre djurhus- rader till det innersta djurhuset i tvärraden ofvan dessa. Från en yttre ruta vid sidan af denna förra och något högre belägen gick håret till det näst innersta djurhuset i samma tvärrad. Redar häraf är lagen tydlig: rutorna äro att urskilja i parallela linier, divergerande från midten af stammens baksida uppåt och utat till dess rand, hvilka linier motsvara djurhusraderna på stammens framsida. Vanligen förhåller det sig också så, att vid hälften af den mellersta rutan börjar utat åt sidan en annan med sin nedre spets, och utåt vid hälften af denna börjar den tredje. På de delar af stammen, der djurhusraderna blott besta af tre djurhus, löper denna sista hel och hållen utmed stammens sida och synes utifrån, huru den svänger fram till djurhusraden, der den fortsättes såsom yttre väggen till det yttersta djurhuset. På de delar af stammen, der denna har fyra djurhus i sina tvär- rader, har man deremot att öfverga tre rutor snedt öfver ena hälften af stammens baksida, innan man träffar väggen till det yttersta djurhuset. Emellertid har stammen ofta i sina öfre delar omvexlande 4 och 3 djurhus i sina tvärrader. Pä de ställen, der det fjerde djurhuset saknas, är detta det yttersta, hvilket dock aterfinnes i form af ett spolformigt, slutet rör på sidan af stam- men. Stundom kan man finna detta såsom en antydan till ett utveckladt djurhus äfven på de delar af stammen, der alla tvär- raderna endast hafva tre djurhus. Ett exempel härpå, som dess- utom visar en af variationerna i rutornas ställning, lemnade en sådan del af en Idmonea, på hvilken jag med ett har kunde följa det innersta djurhuset under en längd af 43 tvärrader (dess egen 442 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. tvärrad inberäknad). Det mellersta djurhusets ruta pa baksidan af stammen började ungefär en fjerdedel af den förra rutans längd högre än denna. Det tredje (yttersta) djurhusets ruta bör- jade ungefär hälften af den sistnämnda rutans längd högre än denna, och detta djurhus sjelft sträckte sig obetydliet längre än öfver tre tvärrader af djurhus. På sidan af stammen, mellan de yttersta djurhusen i denna och den närmast äldre raden, lag det spolformiga röret, och fran toppen af detta syntes dessutom en strimma ga uppåt och bakät, snedt öfver ectocysten af det öfre, yttersta djurhuset '). h Sadan vi hittils betraktat stammen, löper dess framsidas medellinie i en vågig kant, bildad af de innersta djurhusen. Dessa resa sig emellertid snedt uppåt och utåt, och det ränn- formiga mellanrummet, som på detta sätt uppstår emellan dem, jemte en del af sidorummen emellan djurhusraderna, blifver af ovicellerna till största delen uppfylldt, när dessa utbilda sig (Taf. IV, figg. 6—8 och 11). Stammen får härigenom en fyrkantig form, ur hvilken djurhusraderna framskjuta åt sidorna. En ovicell sträcker sig vanligen öfver hela den gren, hvars framsida den betäcker; stundom utbreder den sig ännu längre och fortsätter att utveckla sig äfven vid stammens delning. Dess uppkomst är densamma som .djurhusens: det är en klyfning i samknoppen; men den är senare än dessas och försiggar i samknoppens fram- sida, der annars en djurhusrad skulle utväxa fri från sin äldre granne på samma sida. Som vanligt för ovicellerna af detta slag utmärker sig dess ectocyst från djurhusens genom sina större och tätare porer. På dess tillplattade framsida ser man en vågig strimma, som följer de underliggande djurhusens riktning. Hvad ') När ectocysten här på stammens baksida är afskrapad, hvilket man ofta finner isynnerhet på stammens nedre delar, blifva djurhusrören öppnade, oah vi se då äfven här den karakter, hvilken Busk anmärkt för Idmonea delicatula (Crag Polyzoa, pag. 106). Samma utscende får också rotutbredningen, hvilken stundom blifver ganska betydligt utvecklad. Denna består, som nämndt, i oskadadt och färdigt tillstånd af slutna rör, hvilka dock under utvecklingen, att döma efter torkade exemplar, baft sin ectocyst öppen i en bakat (nedåt) vänd mynming. När Idmonea suttit fästad vid en alg och efter dennas död fallit af, visar nu oftast rolutbredningens baksida längre rör liknande de ofvannämnda. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 443 som mest bevisar dessa bildningars natur af oviceller, dä vi ännu ej ega några direkta observationer om deras innehåll, är formen och ställningen på deras mynningar, i hvilka hänseenden de öfver- ensstämma med de oviceller, hvilkas natur såsom sådana man med säkerhet kunnat afgöra. Mynningarne (Tafl. IV, fig. 5 och 7, till höger emellan 2 och 4) hafva sin plats på öfre sidan af en djurhusrad och stå här bakom djurhusen, liksom vore de ab- normt utvecklade djurhusrör. Med dessas storlek i sin nedre del äro de upptill trumpetlikt utvidgade och uppatböjda, med en jemn rand. Den typiska formen af Idmonea atlantica har sällan mera än fyra djurhus 1 sina tvärrader. - Likväl visar sig detta antal kunna förökas, och stammen genomgår då förändringar, hvilka redan af det föregaende kunna förklaras. Att vi dock i dessa för- ändringar ej hafva att söka någon artskillnad, synes tydligen, då man träffar sådana exemplar, som på en gren hafva de flesta tvärraderna sammansatta af fem djurhus, under det den närmaste grenen, af samma alder som denna, har största delen af sina tvärrader bestående af tre djurhus. Emellertid ega dessa variationer, såsom en fortsättning af artens utvecklingsriktning, en anmärkningsvärd betydelse i syste- matiskt hänseende, då de visa sig mera konstanta för de öfre delarne af stammen, såsom vi kunnat se på atskilliga exemplar utaf denna art från Spetsbergen. Antalet af djurhus i tvär- raderna ökas nemligen på dessa mera konstant till fem. I samma mån blifver också djurhusens framsida mera tillplattad, så att dessa fa ett mera qvadratiskt lumen sa langt de äro samman- vuxna med hvarandra, liksom de tilltaga i storlek. Stammens baksida blifver mera plan, och dess båda sidoränder mera skarpa. Ju äldre en sådan stam blifver, desto mera förkalkas ectocysten, och förkalkningen synes mest uti ränderna omkring dennes porer, hvilka också derigenom blifva mera tydliga. Porernas form är redan från början något elliptisk, och ännu mera framträder detta med åldern. Detsamma gäller om de längs- och tvärstrimmor, Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. Årg. 23. 4 444 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. hvilka tillhöra djurhusens ectocyst. Äfven dessa blifva tydligare genom en högre grad af djurhusens förkalkning. I alla dessa förändringar se vi mer och mer de karakterer framträda, som annars skilja Jdmonea atlantica från Idmonea fenestrata, en form från Spetsbergen, hvilken jag upptagit under detta namn, 1 den tanken, att vi uti denna hafva en motsvarighet till den art, hvilken BUSK under samma namn beskrifvit från Crag-forma- tionen. Den utmärkes genom sina anastomoserande grenar och det konstanta antalet af 5 till 6 djurhus i tvärraderna. Hvad den förra karakteren beträffar, har den tydligen uppkommit der- igenom, att tvenne grenar under sin tillväxt fått sina samknoppar liggande intill hvarandra och sammanvuxna. Denna koloniens stamform är dock så oregelbunden, att den snarare har tillfällig- hetens prägel. Djurhusens form blifver mera rak, liksom deras ställning blifver, mera uppåtriktad; men samma skillnad förefinnes äfven mellan de nedre och öfre delarne af /dmonea atlantica, om också ej i så hög grad. Med de förändringar dessutom, hvilka hvarje Idmonea-stam visar, och med de öfvergångar emellan for- merna, hvilka vi redan anmärkt, och dessas likheter i öfrigt, är det klart, att en sådan karakter icke ensam kan bilda en till- räcklig skillnad för att göra något större afbrott från den utveck- lingsserie, som vi framvisat för Jdmonea atlantica. Likväl hafva vi ansett den böra utmärkas under sitt serskilta namn, dels så- som den längst framskridna lefvande utvecklingsform, hvilken vi känna inom serien, dels emedan den mähända är karakteristisk för de arktiska hafven och Crag-formationen, dels såsom den närmaste öfvergången till Idmonea serpens. Denna skulle vi nemligen i korthet kunna karakterisera så- som en mera lågväxt, stundom vid ett annat föremål helt och hållet fastvuxen form, med kortare, men bredare grenar, med större djurhus, hvilkas antal i tvärraderna slutligen ökas till 5, SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 445 6 och 7, och med vinkeln emellan grenarne spetsig. I samma man djurhusens antal ökas i tvärraderna, blifva de innersta djur- husen mera inät-riktade mot framsidans medellinie; i samma mån är också stammens baksida mera utbredd och dess tvärsnitt mera konstant triangulärt eller (der ovicellerna uppfylla mellanrummet mellan djurhusraderna) halfrundt. Denna art går också högre upp, ända till hafvets öfversta regioner, och i öfverensstämmelse härmed är den en långt sydligare form, än hvad de närmast före- gående äro, ehuru den träffas talrik vid Finmarken och vid Bo- huslän förekommer ända ned i Öculinornas region. Af dessa karakterer har största delen, såsom vi redan an- märkt, sin antydan i förändringarne hos Idmonea atlantica. Den enda, som ännu skulle kunna göra anspråk på att bilda en säker artskillnad, är grenvinklarnes spetsiga form. Men äfven häri står Idmonea fenestrata såsom en mellanform. Denna karakter beror nemligen ytterst derpå, att djurhusen blifva mera raka. Redan hos Jdmonea fenestrata är den derföre tydlig och förekommer omvexiande med den smala formen på denna vinkel, och äfven de öfversta topparne af Idmonea atlantica närma sig härtill mer och mer. Emellertid är den för de flesta fall en god karakter. Men oaktadt formerna på detta sätt låta härleda sig, den ena såsom en fortsättning af den andras utvecklingsriktning, i ungefär samma förhållande som vi förut visat för Crisiorna, eger dock /dmonea serpens en sådan sjelfständighet i sitt förekomst- sätt hela sin utveckling igenom och är i sina variationer så an- märkningsvärd såsom ett föreningsband mellan /dmonea och de följande formerna, att den utan tvifvel är berättigad att bära ett eget namn. Äfven här böra vi urskilja tvenne former af stammens ut- veckling, den ena mera upprest och fritt förgrenad, den andra mera nedtryckt och stundom till hela sin längd fastvuxen: icke så som vore dessa former hvarandra olika i öfrigt; men just genom sin Öfverensstämmelse med hvarandra i andra hänseenden visa de, att äfven inom Tubulipora, liksom vi nyss visat det för Diastopora, är det af föga vigt för artskillnaden, huruvida stam- 446 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. men är mer eller mindre upprest och fri. Men om också de i detta hänseende mest olika variationer förekomma blandade med hvarandra, kan man dock så till vida anmärka en olikhet i de bathymetriska förhållandena, att de mera uppresta hufvudsak- ligast, ehuru ej uteslutande tillhöra de större djupen, under det de högre hafsregionernas alger och Sertularior äro talrikt be- strödda med knippen och oregelbundna hopar af den lägre formen utaf denna art. i Den är för öfrigt redan förut så noggrannt känd, att vi här blott behöfva anmärka dess oviceller (Tafl. III, figg. 4 och 5), hvilka hafva samma uppkomst, ställning och form som de till Idmonea atlantica. Äfven ovicellmynringarne likna dessa senares till sin form, blott att de äro tillplattade; men deras plats kan vara såväl framom (under) som bakom (öfver) en djurhusrad. Hvad en sådan variation i det närmaste påpekar, skola vi se pa Phalangella flabellaris. Djurhusens antal ökas äfven här nedifrån uppåt på stammen, så att då de nedre stamdelarnes (fig. 4, b) djurhus hafva en lika stor diameter som den vi funnit för djur- husen på de öfre delarne af en /dmonea atlantica, blifver den uppåt förökad nästan med hälften af denna storlek. Men stundom finner man midt ibland djurhusrader, som besta af större djurhus, andra, hvilka hafva djurhusen af den förstnämnda storleken. Det största interesset bjuder emellertid denna arts utveck- ling. Sedan det första djurhuset är bildadt, uppstår nemligen en Criserpia-form, som isynnerhet på de större djupen visar en hög grad af sin sjelfständighet. I sin början (Tafl. III, figg. 1 och 2) består den af spridda djurhus, och i detta stadium kan den flera ganger — ofta ganska reguliert — förgrena sig, och, hvad ännu mera är, den kan utbilda oviceller, liksom vore den en sjelf- ständig art. Men i dessa fall har den alltid på något ställe visat en antydan att få sina djurhus i radställning, eller reser sig den ene grenen, under det andra fortfara att krypa, och med alla de öfvergångar, som på detta sätt förekomma, kunna vi slutligen leta oss fram till att med säkerhet igenkänna den såsom ett ut- vecklingsstadium af Jdmonea serpens. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 447 Så kryper pa en Lima en Criserpia-form (fig. 2), straxt från början delad och tvenne gånger dichotom, som först mot slutet af sina grenar får djurhusen tydligen ställda uti tvärrader på ömse sidor om en medellinie. Men straxt efter den första del- ningen uppstår åt ena sidan en gren, som synes vilja börja att resa sig, och den ena af de förstnämnda förgreningarne har tyd- ligen i slutet samma tendens. Jemföra vi en sådan Criserpia med en annan (fig. 1) som förblifvit enkel och, i öfvensstäm- melse med JIdmonea-typen, fatt medellinien mera framträdande och skarp, med djurhusraderna i mera regelbunden ordning, så är redan härigenom vägen funnen till dess förklaring, då den upp- resta /dmonea serpens mången gang visar fullt motsvarande delar vid sitt fäste '). Djurhusens storlek är en säker karakter, som hänför dem till Tubuliporidernas familj, ty inom den föregående familjen voro de alltid mindre; men när de förekomma 1 spridd ställning, är denna Criserpia svår att skilja från en form af Phalangella palmata, och blott grenarnes vanligen högre (mindre tillplattade) form hos den förra kan härvid användas såsom skilje- märke, såvidt ej en vidare utveckling redan lemnat säkrare ka- rakterer. En annan gång kunna vi se en sådan Criserpia (fig. 3) ut- veckla oviceller; och detta är till och med ingalunda ovanligt: Riks-Museum eger åtskilliga sådana exemplar krypande på Oculina. Äfven här kan stammen, hvad djurhusens ställning beträffar, vara mer eller mindre /dinonea-lik; men grenarne äro här mot slutet klubblika och rundade”), då de annars äro tvärt afhuggna. Ännu ett exempel från Oculinornas region vilja vi här an- märka såsom ett bevis på Criserpia-stadiets engenmäktighet i utveckling. Detta exemplar är i sin början doldt under en Di- scopora hispida. När det kommer ut ifrån denna, har det sina djurhus i tvärrader ställda på ömse sidor om en medellinie. ') Vid denna jemförelse hafva vi också att erindra om förhållandet mellan Repto- tubigera serpens och R. ramosa (D’OrB. Pal. Franc. Terr. Crét., tome V, pag. 754, atlas pl. 751), hvilka i Kritan synas vara fullt motsvarande bildningar mot de ofvannämnda. ”) Måhända är dock detta blott en antydan till afslutade tillväxtperioder. 448 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Men det delar sig dichotomt, och nu förlorar sig denna djur- husens ordning mer och mer, isynnerhet pa den ena grenen, och de resa sig i spridd ställning. Vid grenarnes slut sta visserligen några ofullbildade djurhus tätt intill hvarandra på tvären, liksom ville de bilda tvärrader; men om en så mycket convex CÖriserpia, med dessa djurhusens form, storlek och ställning, hade förekommit utan någon del med ordnade djurhusrader, så hade man svårligen kunnat afgöra, om den såsom utvecklingsstadium tillhört /Zdmoneu serpens eller någon art af Proboscina-gruppen: — så nära stå de hvarandra i detta stadium '). Vi hafva här valt de mest abnorma Criserpia-formerna; men en mängd af öfvergangar leda från dessa till den vanligaste början för Idmonea serpens, hvilken återfinnes i LAMOUROUX'S Sn af Öbelia tubulifera. I hafvets högre regioner der /dmonea serpens vanligen före- kommer växande pa tradlika aiger, Corallinor och Sertularior framvisar den lika mangfaldiga och -betydelsefulla variationer. Den är här, som ofvan nämudt, mera lågväxt; men utom den typiska, mera jemnt förgrenade formen finna vi andra, som ut- breda sig tidigare, hafva kortare, klubblikt utbredda eller flabel- liforma grenar, och när de äro uppresta hafva kolonien mera bak- atböjd. Somliga bibehålla djurhusen uti radställning, och ju lägre kolonien da är, desto mera Öfverensstämmer den i sina utbred- ningar med Phalangella flabellaris, till hvilken jemförelse vi nedan skola återkomma. Såsom sådan igenkännes Idmonea serpens der- igenom, att den är mindre fast förenad med sitt fäste och för- grenar sig i stället för att lata de utbredda hörnen af en njur- form sammanväxa rundt om koloniens utgångspunkt. Då den deremot icke förgrenar sig, utan blifver ännu mera utbredd, ser man likväl, huru djurhusradernas ställning till hvarandra i sjelfva utbredningen påminna om en hämmad afskiljning af grenar. Djur- med äro nemligen här och der ordnade at tvenne hall fran y Ett sådant förhållande som detta visar oss dessutom, att vi vid denna form äro I närheten såväl af Reptotubigera virgula (D'ORB.) som af R. elevata (D'ORB.). SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 449 hvarandra. Grenarne åter kunna upprepa ett sådant förhållande genom sammanväxningar, och vi se då en koloni, som tyckes bestå af en oredig massa, med djurhusraderna än ordnade på hvar sin sida af en medellinie med eller utan ovicelluppsvällning, än sammanpackade uti orediga hopar på de ställen, der tvenne grenar vuxit samman; men vid de fordna grenarnes bas finner man då vanligen ett hål genom kolonien, som förklarar massans uppkomstsätt '). Stundom kan emellertid detta hål helt och hållet saknas eller vara ersatt af en ectocystbildning tillhörande kolo- niens nedre plan, och när nu grenarne endast blifva antydda, utan att växa fria, komma djurhusraderna i en radierande ställ- ning från kolonial-utbredningens centrum; men grenarne kunna urskiljas derpå, att de djurhusrader, som annars skulle varit den första (äldsta) i en gren, äro de längsta (stundom innehålla 9—10 djurhus) och innesluta mellan sig mindre och mera tätt stående djurhusrader. Såsom en annan hithörande variation hafva vi att anmärka de former, der /dmonea serpens i sin första utbredning får sina djurhus spridda (Tafl. IX, fig. 2). Vi hafva ofvan sett, huru detta kan ske redan i Criserpia-stadiet. Här ater närmar den sig mera ett Diastopora-stadium, och när Criserpia-delen saknas eller uti utvecklingen blott obetydligt blifvit antydd, såsom ofta är förhållandet, blifver den så öfverensstämmande med en Pha- langella fimbria, att man svårligen kan skilja dem, der man ej kan taga fortsättningen af utvecklingen i betraktande ”). Alla dessa öfvergångars betydelse träder emellertid ännu tydligare fram, sedan vi betraktat den grupp af hithörande former, hvilken vi utmärkt med det namn, som af GRAY sasom senusnamn blifvit tilldeladt de båda mest utvecklade utaf dem, nemligen 1) När denna form är helt och hållet fastvuxen, heter den hos D'ORBIGNY Repto- tubigera confluens. ?) En annan hithörande och serdeles upplysande variation, som dock tydligen bildar en öfvergäng till Tubulipora lobulata, har Hıncks anmärkt "pa gamla tvåskaliga snäckor från Salcombe-Bay.” Ann. Mag. Nat. Hist. ser. 3, vol. 9, pag. 308 (Tub. phalangea). 450 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Phalangella. Till skillnad från de förra äro dessa mera fastvuxna, ned- liggande och utbredda, och visa en större tendens att bibehålla sina djurhus i spridd ordning. Serien börjar med en Criserpia- form, hvars öfverensstämmelse med /dmonea serpens i detta sta- dium vi redan ofvan anmärkt. Den fortsättes genom mera Diasto- pora-lika utbredningar, till dess den slutligen får sina djurhus i en radställning, som är ännu mera sammansatt än den vi sett hos de föregående arterna. Phalangella (Criserpia) palmata väljer döda snäckor och stenar på de största djupen till sitt fäste. De exemplar, hvilka Riks-Museum eger, tagna af Prof. LOVÉN, sitta fästade vid Lima, Modiola och småsten. Dess utvecklingssätt och tillväxt äro i det väsendtligaste de- samma som dem vi ofvan beskrifvit för Diastopora repens; men att döma efter de exemplar, jag haft att undersöka, utmärker den sig för en större oregelbundenhet i sin förgrening. Mahända kan dock detta härleda sig af den jemnare yta, på hvilken den valt sitt fäste. Vi hafva här tvenne former att urskilja: den ena med mera utdragna grenar, som till sin form motsvara den figur, hvilken af Buck blifvit lemnad i Crag Polyzoa, tab. XX, fig. 7; den andra med straxt från början mera utbredda grenar, tydligare hänvi- sande på slägtskap med den följande arten. Den första af dessa former (Tafl. IX, fig. 3) grenar sig di- chotomt från det äldsta djurhuset. Dess första grenar ega 2 och 3 djurhus i bredd. Efter nästa delning kunna vi på grenarne räkna 4 och 5 spridda djurhus i sneda rader tvärs öfver deras bredd. Djurhusens nedliggande delar bilda en jemnt convex yta med tydliga skiljolinier; deras fritt uppskjutande delar äro raka, lutande framåt eller annars vinkelräta mot grenarnes convexitet. De, som sitta i medellinien af grenarne, hafva sina uppskjutande delar vid basen bredare och sedermera jemnt afsmalnande; de deremot, som utskjuta från sidorna, äro jemntjocka, ungefär af SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 451 0,15 m.m.s diameter. Denna djurhusens storlek är i detta sta- dium den mest utmärkande karakteren till skillnad från Diasto- pora repens, vid hvars sida denna art hos föregående författare fått sin plats. Också stå dessa båda arter till sin byggnad så nära hvarandra, att månget exemplar af D. repens, då den växer på en jemn kalkyta, blott genom storleken kan med säkerhet igenkännas. I sammanhang med djurhusens storlek följer också grenarnes bredd, som här, der 4 eller 5 djurhus stå vid sidan af hvarandra, när ända till 14 m.m. Äfven här märkes stundom en kalklamell, utbredd längs grenarnes sida. Den egentliga formskillnaden fram- träder först i grenarnes slut, när ovicellerna utbildas. Då nem-. ligen D. repens fick sina grenar vid utvidgningarne tillplattade och ovicellerna i form af upphöjda blåsor med skarpt markerade ränder, far denna art sina oviceller i form af en utbredd upp- svällning, som sträcker sig öfver hela grenens bredd med jemnt försvinnande ränder. Ur denna uppsvällning uppskjuta djurhus i föga rubbad ställning, och ovicellernas egna mynningar hafva djurhusrörens ställning och form, blott med en betydligt mindre diameter. Den andra af denna arts varieteter (Tafl. IX, fig. 4) har fått en mera handlikt klufven form, derigenom att kolonien, innan den förgrenat sig, blifvit utbredd till en tillplattad skorpa med strödda djurhus, från hvilkens rand grenarne utveckla sig i samma ställning, som den BUCKS ofvan citerade figur utvisar, blott att hans exemplar saknat det utbredda midtelpartiet. Grenarnes form ater motsvaras af den figur, hvilken han lemnat på samma planch i figuren 6. Skillnaden mellan de båda varieteterna är endast relativ och beträffar grenarnes bredd i jemförelse med deras längd. Att denna skillnad ej eger tillräcklig betydelse för att kunna tjena såsom artbegränsning, finna vi tydligast vid jemförelse med de förändringar, hvilka D. repens visat. Men det utbredda midtel- partiet hos den senare varieteten, ovicellernas form och djurhusens 452 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. storlek och ställning i de större utbredningarne föra denna art helt intill Phalangella fimbriu. Denna visar ännu tydligare, huru Phalangella representerar ett Diastopora-stadium inom Tubuliporidernas familj. Såsom sa- dan är den ännu mera utbredd med spridda djurhus. Försedd med oviceller igenkännes den lätt genom dessas utbredda form med jemnt försvinnande ränder; utan dessa skiljes den från en Diastopora genom sina till större delen fria djurhus, och när dessa ej äro fullt utvuxna, eller deras öfre delar förstörda, ut- märka de dock arten äfven i sina nedliggande delar genom sin starkt convexa framsida. Den kan dessutom vanligen igenkännas genom sina starkt markerade concentriska tillväxtstrimmor tvärs öfver kolonien. I detta stadium förekommer den på Laminariornas blad och andra platta föremål, och är väl bekant isynnerhet genom MILNE- EDWARDS's, LANDSBOROUGHS och BUCKS beskrifningar och figurer. Men redan LAMARCK anmärkte, att den far sina djurhus uti ”longitudinella serier”, och äfven i det här nämnda stadiet, då inga tydliga djurbusrader äro utvecklade, ser man ofta 1 ut- vecklingsranden antydningar till sådana. Och när den fått ett smalare, rundt föremål, såsom t. ex. en Furcellaria eller Corallina, att fästa sig vid, ser man den ofta i en mängd variationer, som till en del hafva sina djurhus uti rader, på andra sidan bibehåller dem spridda. En sådan är den af MILNE-EDWARDS aftecknade varieteten af hans Tubulipora verrucaria (Pl. 12, fig. 1°), som i den nedät tecknade, mindre utvecklade delen har större delen af djurhusen spridda, under det radställningen är öfvervägande i det uppåt tecknade partiet. Stundon finner man raderna oregel- bundna, liksom i det exemplar, hvilket förelegat ELLIS. Stundom äro 2 och 2, 3 och 3 djurhus här och der sammanställda, liksom D’ORBIGNY beskrifvit förhållandet vara för sin Tubulipora orga- nisans, hvilken jag hänför hit, ehuru jag aldrig funnit förhållandet så koustant, som han observerat det. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 453 Det egendomligaste i dessa variationer är dock deras öfver- gang till Zdmonea serpens i dennas krypande och utbredda varieteter. Hela skillnaden dem emellan består nemligen i rad- ställningens sätt att framträda och högre eller mindre grad af regelbundenhet. Vi hafva ofvan sett, huru J/dmonea serpens i dessa hänseenden kan genomgå modifikationer, och många exem- plar af annars tydliga Phalangella fimbria visa på ett och annat ställe, huru djurhusraderna kunna ordna sig på ömse sidor om en medellinie och på tvären af koloniens längsriktning. Vid sa- dana exemplar är det svårt, men måhända också onödigt, att afgöra till hvilken art de äro att hänföra, ty båda arterna före- komma här på samma lokal och under samma förhallanden. Vi hafva sett dem såsom olika utvecklingsriktningar från samma typ, och der de nu mötas i motsvarande utvecklingsgrad, gå de ater öfver i hvarandra. Sasom ett serdeles tydligt bevis härpa vilja vi anföra en Tubulipora, som vi tagit under vintertiden, gemensamt med en Lepralia hyalina fästad vid en Furcellaria från 20—30 famnars djup på bergbotten i Gullmaren. Den har den yttre formen af en helt och hållet krypande /drmonea serpens, delad i tvenne delar, hvardera riktad åt motsatt håll mot den andra och i sin tur afdelad uti tre lober, af hvilka de flesta hafva djurhusen ställda i tvärrader på ömse sidor om en medellinie. Djurhusens antal i tvärraderna ökas på vanligt sätt, deras ställ- ning är den för JIdmonea serpens vanliga; men deras form är något egendomlig derigenowm, att de ej äro sa hårdt förenade med hvarandra, som de annars äro det i ett sådant stadium af denna art, sa atv, oaktadt de skjuta högst obetydligt ut såsom fria, äro de dock runda i mynningen, som med sin krithvita rand utvisar att huset är oskadadt. Detta gäller isynnerhet om tvenne lober i den ena delen af kolonien, hvilka dessutom mera paminna om Ph. fimbria äfven deruti, att djurhusen stå spridda, i den ena loben (den mellersta i denna del) redan otydligt, och i en annan (den yttersta loben) alls icke ordnade i tvärrader. 454 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Här kunna vi nu också första betydelsen af en sådan form som Tubulipora lobulata. Sådan HASSALL beskrifvit och afbildat den, och såvidt man derutaf kan döma, synes den vara en /dmonea serpens, hvilken i Criserpia-stadiet förgrenat sig, men fått sina grenar utvidgade. HINCKS har velat bibehålla den såsom serskilt art, hufvudsakligen utmärkt genom sina i slutet afrundade grenar och mindre skarpt markerade medellinier för tvärraderna, och hans öfriga beskrit- ning häntyder på ett mera Phalangella-likt exemplar. Emellertid har äfven J/dmonea serpens sina grenar i toppen afrundade vid slutet af en tillväxtperiod och innan den börjat utveckla sig i en delning till nya grenar; och vi hafva ofvan redan anmärkt dess öfvergångar till Phalangella-stadiet. Den beskrifning, hvilken CoucH lemmat till sin Tubulipora phalangea, är tydligen i det närmaste öfverensstämmande med denna, och den utmärker ett Phalangella-stadium, som strallikt förgrenats, och i grenarne blifvit en Jdmonea. I den systematiska förteckningen hafva vi bibehållit Tubulipora lobulata, dels såsom en i öfrigt anmärkningsvärd för- eningsläuk mellan dessa båda utvecklingsriktningar, dels och isyn- nerhet emedan den i sina J/dmonea-delar far djurhusraderna — sådana vi äfven finna dem hos den sista Phalangella-arten — mera sammansatta, än hvad vi sett dem pa nagon J/dmonea. Vid förklaringen af en sådan mellanform synes man dock med lika rätt kunna anse den motsvara en /dmonea, hvilken genom- gått ett Phalangella-stadium, som en Phalangella, hvilken ut- vecklat sig uti Jdmonea-riktningen. Att bådadera är möjligt, hafva vi sett i det föregaende. Men Phalangella-typen når en högre utveckling redan i en form (Tafl. IX, fig. 5), som sluter sig sa tätt intill de öfriga va- riationerna af Ph. fimbria, att vi utan tvekan hänföra densamma till denna art. På Spetsbergens Laminarior ända upp i Sörje- Bay förekommer den talrikt, och vi hafva der träffat den i en mängd utvecklingsstadier. Det första djurhuset har som vanligt SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 455 en rund uppsvällning vid sin början; men till skillnad från de föregående formerna utvecklas det vanligen mera rakt och fritt, medan de nästa djurhusen framkomma inunder och vid sidan af detsamma. Åfven dessa få vanligen en mera fri och jemnt slut- tande ställning. Så bildas antingen en vigglik utbredning, eller ock delar sig kolonien straxt dichotomt; grenarne blifva vigglika och kunna åter på samma sätt dela sig. När den vid första delningen sprider sig i tvenne rakt motsatta riktningar och sedan ytterligare förgrenas, uppkommer på detta sätt en rund, nästan fullständig krets af strållikt ställda grenar, alla vigglika, utmärkta af sina långa, fria djurhusrör, som i sluttande ställning spridas mot randen. Öfver dessa utbredningar utvecklas också ovicellerna med sina täta och tydliga porer och svagt markerade ränder, ehuru ej så jemnt försvinnande som hos de föregående formerna. Deras mynningar äro tillplattade, böjda, tvärstrimmiga smårör, som förekomma spridda ibland de ur ovicellen uppskjutande djur- husen. Vi hafva för öfrigt redan hos FABRICIUS i Fauna gren- landica en god beskrifning af denna form under namn af Tubipora serpens. Men han synes hafva träffat den i ett tillstånd med af- brutna djurhus, hvilka han säger vara korta, och när detta är fallet, isynnerhet vid dess första utbredning, öfverensstämmer den mera med de föregående formerna. Den mest utvecklade arten inom denna grupp är dock Phalangella flabellaris, hvilken jag ätergifver FABRICIH namn, som hittills oriktigt blifvit hänfört till den föregående arten. Åfven denna träffade vi talrikt på Spetsbergens Laminarior tillsammans med den förra, och jemförelsen dem emellan låg der- före nära till hands. I sin början äro de med hvarandra öfver- ensstämmande, och stundom visar Ph. flabellaris en god del af sin utbredning i ett fullkomligt fimbria-likt stadium. Men de första djurhusen böja sig mera till sidan åt tvenne håll från ut- gängspunkten (Tafl. IX, figg. 7 och 8), och de senare uppkomna djurhusen ordna sig bakom dessa uti rader. Genom denna första 456 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. utätböjning och utvecklingen derefter blifver kolonien i början flabelliform, sedan halfmänformig, och när denna senare formens hörn ännu mera böja sig bakåt och inåt (Tafl. IX, fig. 6), till dess de slutligen sammanväxa omkring utgångspunkten, uppstår en sluten, rund, mer eller mindre excentrisk koloni. Djurhus- radernas utveckling går här ännu längre än hos någon af de före- gaende Tubuliporiderna, och djurhusens antal kan ökas ända till 20 och deröfver för de större raderna. Dessa sitta omvexlande med mindre, hvilka såsom yngre inskjutas emellan dem under utvecklingen och sedermera sjelfva få ännu yngre emellan sig. Men utom genom det ökade djurhusantalet utmärka sig åtskilliga af raderna äfven derigenom, att de äro dubbla. I detta fall stå djurhusen ofta uti alternerande ställning i raderna; men ofta stå de också ganska oregelbundet. Stundom delar sig en sådan sam- mansatt rad straxt efter sin början, och tvenne enkla rader di- vergera från hvarandra nedifrån uppåt. Vid denna delning kan man af fiera skäl anmärka en motsvarighet till grenbildningen hos de öfriga Tubuliporiderna. Först och främst är i detta hän- seende att anföra delningsplanets riktning och fortsättning ända ut till utvecklingsranden, och när det ej når dit, synes tydligen, att kolonien verkligen till en del varit klufven men sedermera åter vuxit samman. Till följe deraf utvecklas också ovicellerna skiljda, en eller flera för hvar af de sålunda uppkomna vigglika partierna mellan de delade raderna. Men somliga af dessa utgå ända från de äldsta djurhusen, motsvara de äldsta grenarne, uppkomma innan ännu någon ovicellbildning börjat, och kunna följaktligen ej hafva någon sådan gemensam; andra delningar åter skjuta mindre in i kolonien, motsvara yngre grenar, och liksom vi sågo pa JIdmonea-arterna, kan här en ovicell utbreda sig öfver dem gemensamt. Ovicellerna och deras mynningar äro för öfrigt till formen fullkomligt motsvarande den föregående artens; mynnings- rören hafva vanligen sin plats vid inre ändan af en dubbelrad; men stundom ser man dem äfven vid de öfriga raderna och längre ut intill sidan, såväl åt höger som at venster om" en rad (fig. 6). Afven detta låter jemföra sig med förhållandet hos Idmonea, der SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 457 vi vanligen sago ovicellmynningarne tätt förenade med öfre sidan inät af de nedersta djurhusraderna pa en gren, men stundom hos Idmonea serpens kunde träffa dem såväl öfver som under en tvär- rad äfven bland de yngre af en grens djurhusrader. Till och med ovicellmynningarnes tillplattade rörform har haft sin antydan i skillnaden häruti mellan /dm. atlantıca och Jdm. serpens, men, hvad ännu mera är, hos Tubulipora lobulata, hvars betydelse: såsom mellanform äfven i andra hänseenden är märkbar, har jag träffat dem såväl runda, med trumpetlikt vidgad mynning, som hoptryckta, med elliptiskt lumen, ehuru dessa senare ej voro fullt utvuxna, utan hade sin mynning täckt af en genom porer fint punkterad ectocyst, som dock i den ena ändan hade en ytterst liten, rund, upphöjd öppning. Vi se här ännu ytterligare en be- kräftelse på den ofvan nämnda betydelsen af denna förenings- form, som genom det större antalet af djurhus i sina tvärrader sluter sig närmare intill Phal. flabellaris, och en jemförelse mellan denna och Jdmonea visar, huru de båda utvecklingsriktningarne så i jemnbredd med hvarandra, då den enas delar hafva tydlig motsvarighet. och genomgå motsvarande förändringar mot den andras. Och när på detta sätt grenarne på en /dmonea morpho logiskt motsvara klyfningarne i randen på en Phalangella, få vi en förklaring öfver djurhusradernas uppkomstsätt hos den förra genom att jemföra dem med de skållikt ställda raderna hos den senarne. Djurhusen uti tvärraderna på en Idmonea uppstå nem- ligen, såsom vi ofvan visat, icke samtidigt utan successivt, hvar- igenom också rutorna, som på stammens baksida utmärka deras början, komma i en uppåt och utåt divergerande ställning, mot- svarande stralställningen på en Phalangelia. Denna motsvarighet visar sig slutligen äfven deri, att Pha- langella i ett stadium, som närmast sluter sig till Ph. flabellaris, liksom en utbredd /dm. serpens kan blifva upprest. Den far då sin nedre del förlängd i fri Criserpia-form, och straxt under utbredningen blifver den tillbakaböjd, så att denne liksom hos Proboseina liknar ett hufvud på skaft. Arten igenkännes dock genom stammens tillplattade eller concava baksida och den en- 458 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. sidiga utbredningens form af en halfcirkel, från hvars ändar den smäningom afsmalnar mot skaftet, och genom de spridda djurhus- raderna, som i utbredningen intager samma sällning som hos Ph. Jlabellaris, blott att de alla äro enkla, med mera fria djurhus. Emellertid få dessa former sin största betydelse, när vi längre ned kunna jemföra dem med Proboscina-gruppen. För FABRICIUS var denna art endast bekant i sitt flabelli- forma utseende; men, som nämndt, den kan undergå samma för- ändring som de mera utvecklade Diastopora-arterna, då den genom en sammanväxning rundt om utgångspunkten utbildas till en rund koloni. I detta tillstånd bär den hos MILNE-EDWARDS namnet TZubulipora verrucaria och hos de engelska författarne namnet Tub. phalangea, hvars auctor dock tydligen derunder be- skrifvit Tub. lobulata. Denna sammanväxning visar emellertid, att sjelfva tillväxtsättet är för motsvarande stadier detsamma inom Tubuliporidernas och Diastoporidernas utvecklingsserier, eller, såsom vi redan ofvan uttryckt detsamma, att Phalangella repre- senterar ett Diastopora-stadium inom Tubuliporidernas familj. Inom denna hafva vi slutligen att urskilja en tredje grupp, Proboscina, hvilken tydligen synes uttryckt i de SAVIGNY'ska figurer, som af AUDOUIN fatt detta namn, men sedermera af GRAY fått namnet Pencilletta, af honom uppstäldt såsom ett subgenus inneslutande Tubulipora penieillata jemte den mig obekanta T. hyalina (Couch). Denna senare börjar med former, hvilkas utveckling kan följas tillbaka ända till Aleeto-typen, och fortsättes uti upphöjda ut- bredningar, som slutligen få sina djurhus till och med 1 samman- satta rader. Den första af de hithörande arterna, Proboscina incrassata tyckes i sin Alecto-form vara den vanligaste och mest utbredda till sin förekomst. Från Waygats-öarne ned till de stora djupen vid Bohuslän är den tagen i rikliga exemplar. Den är också SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 459 den största och lättast i ögonen fallande af Alecto-arterna, hvar- före det troligen varit den, som af de flesta författare blifvit upptagen såsom sådan. Namnet granulata passar också bäst för denna, så stora och tydliga som dess porer äro. Der den kryper (Tafl. V, fieg. 1—2) dendritiskt förgrenad, får den snart sin gula färg på djurhusens nedliggande del, som på de enklare ställen, der grenen består af enradiga djurhus, är jemnt convex, ungefär tredjedelen så hög som bred, och stundom med en tunn, lamell- artad utbredning vid sin sida De ställen, som hafva djurhusen mera tätt alternerande eller 2 och 3 i bredd, hafva likaledes en sådan convex form på sina nedliggande delar, med föga marke- rade skiljolinier mellan husen. Djurhusens uppskjutande del, som längre bibehåller den hvita färgen, är rakt uppåtstigande eller något framåtlutande, med vanligen tydliga tillväxtstrimmor på tvären, i toppen, ofta något litet utvidgad med tillväxtstrimmorna tätare hopade. På denna krypande form komma nu slutligen djurhusen allt närmare samman. Der de annars voro alternerande, ställa de sig två och två, med de uppskjutande delarre vid basen intill hvarandra. Och sist ser man 3, 4 eller flera samlade i en vart- formig upphöjning (Tafl. V, fig. 3). Detta är början till den uppresta stam, på hvilken vi finna koloniallifvets fulländning i utbildningen af oocecier. Man kan visserligen här efter stammens olika utvidgning urskilja en mängd former, hvilka dock i en mängd öfvergångar träffas omöjliga att urskilja från hvarandra. Den smalaste formen vi sett, bär hos D’ORBIGNY namnet Filisparsa tubigera. Ån är den rak (Tafl. VI, fig. 1), än bakatböjd (Tail. V, figg. 6 och 7), med största delen af djurhusen fritt utskju- tande framåt och at sidorna i de mest olika krökningar. Pa bak- sidan af stammen synas djurhusen med sina tydliga skiljolinier, spetsigt inkilade, de yngre mellan de äldre, och här visa sig som oftast tvärstrimmor eller ojemnheter i väggarnes förkalkning. Ovicellerna utbildas på stammens framsida, tätt samman- vuxna med stammens öfriga delar, och hafva följaktligen samma Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 23. 5 460 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. plats och ställning som de motsvarande bildningarne hos Crisia. Äfven till sin form äro de i det väsendtligaste jemförliga med dessa: de äro utdraget bläsformiga eller klubblika. Till sin bild- ning äro de äfven här motsvarande ett djurhus; men deras plats pa stammens framsida ställer den i jemnbredd med de öfriga interstitial-bildningarne, hvilka uppkomma genom en senare klyf- ping. Deras ectocyst utmärker sig liksom ovicellernas till Crisia genom sina större och mera tätt sittande porer än hvad vi se pa djurhusen. Deras rörformiga mynning, som har sin plats i den öfre ändan, är vid basen föga mindre än ett djurbusrör och riktad framåt rakt ut från stammen, men redan från början är den afsmalnande och slutar, efter en längd af ungefär tvenne djurhusbredder, med en diameter, som är blott omkring hälften af djurhusens. Sådan är den i sina enklaste former och tyckes härvid i det närmaste motsvara den teckning SAVIGNY ') lemnat af Pro- boscina Lamourouxu (AUDOUIN), ehuru den art, som förelegat denne, om man annars får döma så noga af figuren, tydligen varit skiljd genom sina mera tätt sittande och i mera tydliga rader ställda djurhus, liksom ovicellernas form varit afvikande. Den bredaste formen af Proboscina incrassata är äfven af BUsSK beskrifven och afbildad under namnet Zubulipora ventricosa, men utan Aleeto-stadium och i en enkel upprest utbredning. När man finner mera fullständiga exemplar, ser man den likväl börja. på samma sätt som den föregående formen med en Alecto-del. Från denna reser sig snedt uppåt en enkel eller tvådelad till- plattad utbredning, med spridda djurhus af den form, hvilken Busk afbildat. Stammen förlänges på ett egendomligt sätt der- igenom, att i utbredningens ena öfre hörn utväxer ett knippe af djurhus, hvilka bilda början till en ny utbredning af samma form. Den kan på detta sätt visa flera tillväxtperioder eller genera- tioner: ett exemplar från Waygats-öarne har tre sadane. Djur- husmynningarne, hvilkas vidd vexlar omkring 0,27 m.m. i diameter, ') Deser. de VEgypte, Polyp. tab. 6, fig. 9. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 461 äro oftast på de nedre delarne tvaklufna, men i stammens ut- bredningar träffas vanligen den af BUSK anmärkta karakteren. när mynningarne blott åt ett håll äro utdragna i en trubbig spets. Anmärkningsvärdt är, att ehuru denna art i sitt Alecto-stadium förekommer temligen allmänt på Oculinor och Modiolor från Bo- huslän, synes dock dess uppresta stadium der vara ganska säll- synt. Blott några få sådana exemplar har jag derifrån anträffat, och dessa högst ringa uppresta. Dessa (Tafl. V, fig. 4) visade dessutom den egendomligheten, att djurhusen, af hvilka de flesta med sin bas tillhörde den krypande delen af kolonien, i toppen af uppresningarne skjöto ut ur en blåslik uppsvällning, som an- tagligen varit början till ovicell, ehuru den icke hunnit så långt i sin utbredning, att den erhållit mynning. Man skulle häraf kuuna sluta, att oaktadt de boreala och arktiska exemplaren äro för öfrigt lika, skulle dock ett nordligare klimat vara mera gynnsamt för den uppresta stammens utveck- ling. Vid Spetsbergen förekomma de nemligen långt mera fro- diga (Tafl. V, figg. 5—7, Tafl. VI, fie. 1). Här träffar man också mera ofta förgrenade stammar. Men den mest karakteristiska är likväl stammens egen utbildning. Somliga af djurhusen, som annars stå uti en regelbundet alternerande ställning, få nemligen de nedre, med de öfriga djurhusen sammanvuxna delarne, så för- längde, att flera af de fritt utskjutande djurhusrören samlas intill hvarandra. Detsamma förekommer äfven vid grenarnes bildning, som 1 sin början synas såsom lösa knippor af utdragna djurhus, hvilka afskilja sig at sidan från den öfriga delen af stammen. När härtill kommer bildningen af oviceller, som betydligare för- öka stammens tjocklek, får denna ett utseende af att vara pe- riodvis tillväxande och påminner häri såväl om Diastoporiderna som om ett förhållande på D’ORBIGNY’s Fasciculipora ceretacea, hvartill vi senare skola återkomma. P. incrassata, med sin mera oregelbundet begränsade form och sin smalare Alecto-del, står i Proboseinornas serie som en föregångare till 462 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Proboscina Fungia, ty dennas krypande, Alecto-lika bas, eller dess uppresta, Filisparsa- lika stjelkar, som bära de runda, hufvudlika utbredningarne i toppen, hafva alla sin motsvarighet hos den föregående arten, och i byggnaden af alla dessa delar spårar man samma utveck- ling från de enklare till de mera sammansatta formerna, hvilken vi funnit uti de föregående serierna. Den Alecto-lika basen får här formen af en Criserpia, men bibehåller från den föregående arten både djurhusens form, deras storlek och riktning. Der denna reser sig, är den vanligen uppsvälld till en rotutbredning, liksom flisparsa på motsvarande ställe, ehuru ännu tjockare, och der delar den sig också vanligen dichotomt till flera stjelkar af en tät Prlisparsa-byggnad. Djurhusen äro äfven här till sin största del fria (Tafl. X, fig. 2), och de utskjutande, så småningom afsmalnande eller jemntjocka, rörformiga, raka eller ojemnt böjda, delarne resa sig i ofta rät, men vanligen framåtlutande vinkel mot de fastvuxna delarne, hvilka bilda sjelfva stjelken. Denna är både framåt och bakåt convex, sammantryckt eller jemnt rund. På dess baksida (Tafl. X, fig. 3) ser man de spetsigt aflånga, rutformiga partierna, som utmärka de yttre väggarne af nedersta delarne till djurhusen, och på dess framsida stå dessa i spridd ställning uti sneda rader, i hvilka man vanligen kan räkna 5 eller 6 i stjelkens bredd. Straxt under utbredningarne äro stjel- karne utvidgadt runda och sakna utskjutande djurbusrör; men dessa sammanträda desto flera för att bilda det ”Peziza-lika” hufvudet i toppen. Detta motsvarar den föregaende artens till- plattade utbredning och den ena formens förhållande till den andra visar sig tydligt, när de flesta af dessa ”hufvuden” på ena sidan äro öppna, memligen så att de sakna djurhusrör i randen, som här bildar en mer eller mindre jemn öfvergång från stjelkens främre till hufvudets öfre plan. Ofta har emellertid här en vrid- ning försiggatt, så att vi finna denna ”hufvudets” öppna början vid sidan eller bakom stjelken. Hvad som dock ännu tydligare förenar denna art med den föregående, är stammens vidare till- växt. Denna är nemligen icke afslutad med de första hufvudena, SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 463 utan kan från dessa fortsättas pa samma sätt som den föregående artens stam fortsattes från sina utbredningar, memligen så, att ett knippe af djurhus och djurhusanlag lösgör sig från hufvudet vid ena sidan af den öppna delen af randen (fig. 3,a). Men denna motsvarar tydligen ett hörn i den föregående artens ut- bredningar. Öfver hufvudets öfre sida utvecklar sig en ovicell (Tafl. X, fig. 4), som utbreder sig ända till de yttersta djurhusen i rauden, och ur denna ovicell uppskjuta djurhusen i spridd ordning, gle- sare 1 centrum, tätare mot randen (figg. 4 och 5). Djurhusens storlek ökas som vanligt nedifrån uppåt på stammen, och P. Fungia blifver i detta hänseende den största bland aila Tubuli- porider, då djurhusen i dess hufvud stundom äro 0,3 m.m. i diameter. Byggnaden af detta hufvud visar likaledes i sina olikheter en utveckling, som öfverensstämmer med de öfriga Tubulipori- dernas. Den första olikheten är randens skarpare begränsning från stjelken och sammanslutning på mera utvecklade exemplar, hvar- igenom också hufvudet får en mera rundad och regulier form. I jemnbredd härmed går en annan förändring, hvilken vi äfven an- märkt för Phalangella funbria, nemligen den, att de yngre djur- husen i utvecklingsranden börja mer och mer tydligt ordna sig i rader. Redan JOHNSTONS beskrifning häntyder på ett exemplar, som 1 detta hänseende varit mera utveckladt, och när FABRICIUS säger djurhusen i hufvudet på Proboscina penicillata vara samlade ”in fasciculos plures minus distantes”, påminner detta om en form, hvilken af BUSK från Crag-formationen blifvit beskrifven under namn af Defrancia striatula och af Prof. LOVÉN blifvit tagen såväl i Gullmarfjorden vid Bohuslän som i trakten af Hammerfest i Finmarken. Denna form motsvarar här det stadium, hvilket Phalangella Jabellarıs representerat i den föregående gruppen, så att den rad- ställning för djurhusen i hufvudet, hvilken redan visat sig i den 464 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. föregående artens variationer, här framträder tydlig och till och med sammansatt. Alla de öfvergängar, som 1 detta hänseende förekomma, gör det också svårt att fastställa en säker gräns mellan de båda arterna och igenkänna deras synonymer; men vi hafva redan förut framdragit så många exempel på ett sådant förhållande, att det här må vara tillräckligt att anmärka det- samma. Emellertid är P. penicillata, åtminstone i de exemplar, hvilka jag varit i tillfälle att undersöka, långt mera förkalkad än P. Fungia, och den tunna och genomskinliga ectocysten återfinnes blott i de fritt uppskjutande delarne af djurhusen. Stjelken blifver också mera rund och kompakt (Tafl. IX, fieg. 9 och 10), och de djurhus, som bilda densamma, sta ofta samlade i tätare, skiljda partier, utmärkande serskilta tillväxtperioder. Dessa gå också vanligen mera rundt om stjelken, så att de yttersta djurhusen äro riktade rätt bakåt. När sådana partier äro mera utbildade och ringformiga, kan man i dem igenkänna fordna hufvudställ- ningar, från hvilka stammen förlängts genom att bilda allt större och större hufvud, med djurhusen i allt tydligare rader, till dess slutligen de mest utvecklade topparne blott i centrum hafva några djurhus i spridd ställning, men i randen hafva dem samlade i triangulära knippen, hvilka redan här antyda en öfvergång till Fasciculinea (Tafl, X, fig. 1). Vi hafva nu följt Tubuliporidernas serie genom dess utveck- ling i sina lefvande former. Liksom vi sett de tre grupper, hvilka vi urskiljt inom densamma, stå hvarandra vid sidan i sin början, så gå de ock i slutet af sin utveckling hvarandra till mötes. Som ofvan blifvit anmärkt, kunna nemligen såväl Idmonea serpens som en form af Phalangella-gruppen likt en Proboscina blifva skaftade derigenom, att deras Criserpia-del reser sig fri från sitt fäste. Typen för den grupp, till hvilken en sådan form hörer, låter sig alltid med lätthet igenkännas — Jdmonea genom sina medellinier för djurhusens tvärradställning, Phalangella genom sina radierande eller spridda djurhusrader, båda dessutom skiljda från Proboscina genom utbredningarnes ensidighet, stammens platta SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 465 eller konkava baksida och djurhusen mindre storlek —; men om rare synas vara tillfälliga än konstanta, hvarföre vi ansett det vara mindre behöfligt att utmärka dem med serskilta namn, visa de dock, huru nära beslägtade dessa grupper äro med hvarandra. För att utmärka detta slägtskap, föreslogo vi bibehållandet af LAMARCKS genusnamn Tubulipora för dem alla. Emellertid eger Proboscina i sina första stadier en egendomlig betydelse för för- klaringen af Horneridernas och Pustuliporidernas förhållande till de öfriga Cyclostomerna. Båda dessa familjer utgå nemligen så- som formserier från stadier, hvilka till sin byggnad öfverens- stämma med den första af våra Proboscinor i dess enklaste upp- resningar. En jemförelse mellan P. tubigera och exemplar af Pustulipora proboscidea från Rhodus, hvilka af Doktor HEDEN- BORG insändts till Riks-Museum, visar den hufvudsakliga skill- naden blott bestå i djurhusens större afständ från hvarandra och riktning åt alla håll rundt omkring stammen på den sistnämnda. Da nu slägtet Pustulipora, enligt en observation af HINCKS, lika- ledes utvecklar sig från en Alecto-artad början, är det tydligen i sin början att ställa i närmaste grannskap med de enklare Pro- boseinorna. Dit går också familjen Horneride i det utdöda slägte, som af D'ORBIGNY är uppstäldt under namnet Filisparsa, såvidt detta efter noggrannare undersökningar kan visa sig värdt att bibehålla. Emellertid återfinna vi det nämnda släg- tets byggnad i utvecklingstopparne till formen inom slägtet Hornera, och om vi också ännu icke med någon direkt observation kunna visa en Hornera-form i utveckling från Alecto-stadium, ej heller Filisparsa i detta hänsende är kändt, äro dock tillväxtförändrin- garne för de serskilta Honerorna tillräckliga bevis, att ett utveck- lingsförhållande i denna riktning varit rådande. Slägtet Hornera skuile nemligen liksom den följande familjen utmärka sig genom 466 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. sekundära bildningar i mellanrummen mellan djurhusen. Det skulle vidare, sa vidt man i detta hänseende känner dess former, visa den egendomligheten att få sina oviceller öfverflyttade till stam- mens baksida. Men båda dessa karakterer kunna vi följa i deras utveckling från Filisparsa-typen. Derföre benämna vi också den form, som står främst i en sådan utvecklingsserie Hornera proboscina. Den förekommer uti vackra exemplar på Oculina från 200 —300 famnar ”utanför Norrige”, hvilka Tullförvaltaren Baron UGGLA insändt till Riks-Museum. Stammarne äro små: intet af dessa exemplar öfverstiger i höjd en centimeter. Deras färg är klart kalkhvit eller obetydligt dragande åt violett. Straxt vid basen äro de dichotomt delade, somliga för att straxt åter undergå en delning, då andra deremot låta de divergerande grenarne under sin böjning inåt och bakåt blott utsända smärre, grenformiga ut- skott. Deras fäste är bildadt af ett nedåt utbredt, fastare kalk- lager, som uppstår genom en secundär afsöndring och utmärkes genom spridda hål, hvilkas lumen är riktadt nedåt. Stammen och grenarne, liksom granutskotten äro uppbyggda af djurhus, hvilka framtill (Tafl. VI, fig. 2) ej afsöndra något gemensamt kalklager, hvarföre de också här till hela sitt förlopp kunna ur- skiljas. Dessas ställning till hvarandra är oregelbundet alterne- rande: ofta stå de samlade i flockar, med stammen bar dem emellan, stundom stå de två och två eller tre och tre bredvid hvarandra på tvären af stammen. På framsidan emellan djur- husen synas här och der hål af djurhusens storlek, ledande till rör, som intaga djurhusens ställning, till utseendet abortiva djur- hus, men om hvilkas betydelse de mera utvecklade arterna inom denna serie synas gifva oss en säkrare häntydan. På baksidan af stammen (Tafl. V, fig. 3) deremot afsöndra djurhusen ett ge- mensamt kalklager, som täcker den med en jemnt rundad, fint kornig yta, i hvilken skiljolinierna dem emellan så småningom försvinna. De yngre grenutskotten åter, som ännu ej erhållit detta kalklager, visa äfven på baksidan djurhusen fria med sina SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 467 vanligen tydliga tillväxtstrimmor. Ett sådant grenutskott motsvarar följaktligen till sin utveckling det stadium, som representerades af den föregående arten. Djurhusens form är oregelbundet böjd, framåt och åt sidorna resa de sig fritt ut från stammen; de yttersta af dem äro vanligen riktade något bakåt. Deras mynning är antingen hel och rund eller tvåklutven till tvenne spetsar eller endast med ena sidan utdragen i en spets (Tafl. VI, fig. 5). Ovicellerna, som här ha sin plats på stammens framsida, äro till- plattadt runda (Tafl. VI, fig. 4), med hela sin yta tätt punkterad af större porer, ställda i quincunx, hvarigenom också deras ord- ning kan följas till radierande rader från ovicellens topp. Här har dess mynning sitt läge: den är kort rörformig och nedböjd. Ovicellernas plats på stammens framsida är för öfrigt snart sagdt den enda karakter, hvarigenom denna form är att skilja från Hornera violacea, såvidt jag riktigt hänfört SARS” beskrifning till det exemplar, Riks-Museum eger från trakten af Bergen. Det öfverensstämmer dock dermed helt och hållet, blott att det saknar ovicelier, hvar- igenom alltid en osäkerhet måste uppstå, helst då SARS om stam- mens framsida endast sagt, att den, liksom baksidan, ”er overalt glat (under Mikroskopet fiint punkteret eller granuleret) og glind- sende.” Utom pa stammens nedersta delar saknar den dock på framsidan detta kalköfverdrag, som afsöndras af djurhusen pa A. lichenoides; och stammen är följaktligen der visserligen glatt och glänsande, men framsidan af hvarje djurhus är tydlig och convex (Tafl. VI, fig. 7), skiljd från sina grannar genom en djup skiljo- linie. Sådan är den på största delen af stammen, blott på dess nedre delar fyllas skiljolinierna vid den mera framskridna för- kalkningen. På stammens midt skjuta djurhusen med sina myn- ningar intet eller endast föga ut från stammens plan och sitta här, i jemförelse med den föregående formen, mera jemnt och tätt alternerande eller i quincunx-ställning, ehuru ej heller här reguliert, hvarföre man stundom ser dem i rader bredvid hvar- andra på tvären eller snedt öfver stammen. Blott på dennas sidor 468 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. och i topparne af grenarne och grenutskotten äro djurhusen till en större del fria och utskjutande. Den öfverensstämmer till sin storlek, form och porernas täthet med den föregående formens djurhus, och en afbruten topp (Tafl. VI, fig. 9) af den ena for- mens stam skulle svärligen kunna skiljas från en af den andra, blott att djurhusen här sitta något tätare. På samma sätt, om vi jemföra stammarnes baksida (Tafl. VI, fig. 8), blifver skill- naden endast relativ. Granuleringen, en följd af de upphöjda porerna, är densamma, och i toppen äro djurhusen lika tydligt afskiljda från hvarandra: den enda anmärkningsvärda skillnaden är den, att baksidan af HH. violacea är mera förkalkad och tjock, liksom hela stammen är mera robust och förgrenad. De ”abortiva djurhusen” finnas äfven här i samma ställning på stammens fram- sida som hos den föregående. Stundom förekomma de till och med tvenne tätt bredvid hvarandra, och när då deras vägg i jemnbredd med stammens öfriga delar hårdare förkalkas och deras mynning således inskränkes, påminna de allt för mycket om de hål, hvilka förekomma på stammens rotutbredning för att ej kunna antagas hafva samma betydelse. Deras uppkomst är väsendtligen densamma som djurhusens; men den försiggår genom en senare klyfning först efter dessas anläggning, hvarföre de också ej skjuta så långt in mot stammens baksida. Antagligen finna de sin närmaste motsvarighet i de interstitial-rör och porer eller interstitialrum, hvilka vi på flera ställen härnedan hafva att omtala. Ovicellerna äro enligt SARS ”tet tiltrykte til Polyzoariet, af oval Form, meget lidet convexe eller temmelig affladede, med tet og fiint punkteret Overflade”, en beskrifning, som temligen noga passar äfven på dem, hvilka vi afbildat för den föregående formen. | Allt häntyder således på dessa båda formers nära frändskap; men antingen de efter fullständigare jemförelse af rikare sam- lingar komma att qvarstå såsom skiljda hufvudsakligen genom ovicellernas plats, eller denna plats skulle visa sig vara varierande, hvarigenom de med full säkerhet blefve förenade till en art, stå SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 469 de dock såsom hvar för sig anmärkningsvärda Ööfvergangsformer i utvecklingen till Hornera lichenoides. Denna art är en bland de längst och bäst bekanta af alla Bryozoer, ehuru den först här återfår det namn, hvarunder den af STRÖM och FABRICIUS med säkerhet varit känd och beskrifven från norden. LINNÉ uppgifver ingen lokal för de exemplar, hvilka han haft till hands, och D’ORBIGNY'), som velat häfda LINNÉS auktoritet, urskiljer ej den nordiska från medelhafsformen, hvilken numera bibehåller namnet H. frondiculata, ehuru detta utan skäl blifvit uppstäldt af LAMARCK ”), ”qui peu souvent a respecté les noms donnes par ses devanciers” (D'ORB.). BUSK och ALDER, hvilken senare urskiljt 7. borealis, känna ej STRÖMS och FABRICH beskrifniugar pa var nordiska form, som hos desse eger det namn, hvilket vi här återinföra. Redan af det föregående är det häntydt, att vi här skola finna en mera robust, högre och mera förgrenad stam, med mera reguliert ställda djurhus. För dess allmänna beskrifning kunna vi visa tillbaka ända till STRÖM, 1. c., och då det kan ega histo- riskt intresse, aftrycka vi här den beskrifning, FABRICIUS ”) efter- terlemnat bland sina manuskripter: Stormoos- Corallen Millepora lichenoides 1, den jeg under detta Navn har anfört i min Fauna Groenlandica, No. 436, er en ganske anden, nemlig: Tubipora pinnata (No. 347) .... det gjör mig ondt at have forledt Hr WILCKENS i sin Oversettelse af PALLAS skrift 1. ec. at citere samme under naer- verende Coral, som ett Synonymon. 1) Pal. Franc. 1. ec. pag. 919. ?) Retepora frondiculata, Arnim. s. Vert., ed. 1, vol. 2, pag. 183; ed. 2, vol. 2, pag. 277. Zoologiske Samlinger. (8 Mserpt-hefte i 4to, skrevne fra 1768—1808, Kongl. Bibl. i Kbvn., Nye Kongelige Samling No. 322, c) Hefte VI (renskrivet Chri- stianshavn 1812) No. 1576, pag. 255. 3 — 470 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 2, det Parras har godt beskrivet den, men figuren er slet 0% bedre hos ELLiss, men endnu bedre hos STRÖM i Act. Hafn. I. e., hvortil jeg kun har lidt at föje. Mit störste Exemplar er 12 höjt og 13 udbredt til Siderne. Stammen fra Roden indtil Grenenes Begyndelse er 3 1. hög og & 1. tyk. Denne Stamme deler sig strax 1 fire Hovedgrene, hvoraf to og to udbrede sig med sine Grene i en Flade, hvorved der blifver to Grene. Vifter, der vender sig med Inderfladen mod hinanden, sä at mellem samme finnes en dyb Klöft ind til Stammen. Denne Klöft er dog..., da begge Vifterne staae naer sammen. De 2nde mod hinanden vendte Inderflader utgjöre Grenenes pig- gede Sider, men Yderfladene de glatte stribede Sider. Da Grene-Vifterne böje sig ind mod hinanden, saa bliver den ud- vendte Side krumbuet, men den indvente huulbuet. Hovedgrenene dele sig igen 1 andre Grene saavel egentlige Klöf- ter, der atter klöftes i to Grene alt meer og meer ind til Top- pen, som og i enkelte smaa Sidegrene. Alle grene löbe belgeformig og parallela med hinanden og af- spidses i Toppen. Den piggede Side dannes af meget korte ströede Rör eller Pori, der til begge Sider af Grenerne give sig laengere ud, saa at de faae Anseende af Tander. Ogsaa Grene-Enderne have flere saa- danne korte Rör samlede. Paa den glatte Side sees fine Striber, der ere skraa og bolgele- bende opad. Hvor en Gren er overbrudt, ses Massen indvendig huulet og midten bruunaktig som en Marv, da ellers den hos Coral er.... hvid, og paa den glatte Side noget glindsende. Paa den glatte Side er Grenene mere fladtrinde, og paa den pig- gede mere buglede, saa at de synes lidt sammentrykte. Ogsaa Stammen har paa denne Side smaa pig-rör. Roden er rund udbredt men synes oval(?) paa Indenfladen. Funnet heraf 1788 i en Köbenhavnsk Samling 2 Exx., hvoraf ene sidder fast paa en Coralmasse. Då dessa äldre beskrifningar äro fullt tillräckliga för igen- kännandet af dess allmänna byggnad och utseende, vilja vi här blott följa dess åldersförändringar, som skola visa dess förhållande till de föregående arterna. De yngsta delarne (Tafl. VII, fig. 5), grenarnes toppar och grenutskotten, hafva sina djurhus med tyd- liga skiljolinier, som på framsidan kunna urskiljas för hvart och ett af dem, till dess detta täckes af de äldre djurhusen, på stam- mens baksida deremot kunna följas tili hela djurhusens längd. SMITT, KRITISK FORTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 471 Dessa äro alla radierande från midtellinien af stammens baksida, en ställning beroende deraf, att klyfningen i samknoppen fortgått endast der. Härifrån löpa de med en jemn, svag böjning till stammens motsatta sida, hvarest de i detta stadium hafva sina mynningar till en del fritt utskjutande genom en starkare böjning framåt från stammens plan. Denna byggnad är nu motsvarande den, som vi funnit hos de föregående. När stammens förkalk- ning fortskridit, visa sig på de ställen, der vi förut anmärkt ”abortiva djurhus” små rör (interstitial-rör) i skiljolinierna mellan djurhusen, hvilka dock här på stammens baksida, hvarest också kalklagret blifver tjockare, äro mera utmärkande för dessa linier, under det de på stammens framsida, liksom hos föregående arter sitta mera irreguliert, mellan somliga djurhus saknas, då vi vid andra firna två. Stammens följande förändringar uppstå genom den fortskridande förkalkningen. Kalkafsättningen på stammens framsida sker starkast uti skiljolinierna mellan djurhusen (Tafl. VIII, fig. 11) och vid sidan af dessas mynningar. Dessa blifva härigenom mer och mer åtskiljda, ju äldre och tjockare stammen utvecklar sig. I samma mån visar sig också kalklagret blifva tydligare längsstrimmigt af runda, upphöjda ränder, som slingra sig böjda mellan djurhusmynningarne. Öfver och isynnerhet under dessa qvarstår emellertid längre ett triangulärt nedtryckt fält, inom hvilket interstitial-porerna (”pores-accessowes” D’ORB.) van- ligen mynna, som dock slutligen jemnas med det öfriga kalklagrets plan. Djurhusens mynningar hafva under tiden pa detta sätt blifvit mer och mer kringvuxna af kalklagret, till dess de qvarstä såsom runda öppningar pa den väcigt längsstrimmiga framsidan, som i början far dessa strimmor allt skarpare och skarpare mar- kerade (Tafl. VII, fig. 13), till dess slutligen äfven dessa börja utjemnas, sa att man stundom på mycket gamla och förvuxna exemplar finner stammens yta glatt. De djurhus, som hafva sin plats pa sidan af stammen, bibehålla emellertid längre sin öfre del fritt utskjutande, vanligen med den yttre sidan af mynningen utdragen i en spets (Tafl. VII, fig. 4). På stammens baksida har en motsvarande förändring försiggått. Djurhusens skiljolinier, 472 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. som i början voro tydliga, inneslutande interstitial-porerna, blifva mer och mer igenfyllda af kalkafsättningen, som här ännu star- kare fortgår. Denna visar likaledes vågigt slingrande längsstrim- mor (Tafl. VII, fig. 12), som gå förenade på högre upphöjningar, hvilka löpa mellan raderna af interstitial-porer, här och der kors- sande dessa, hvarigenom deras regelbundenhet slutligen försvinner (Tafl. VII, fig. 14). Omkring porerna qvarstår dock länge ett nedtryckt fält; men slutligen jemnas äfven detta och stammens baksida visar blott sina strödda porer, som fortsättas i ett lumen, hvilket skiner igenom öfre delen af kalklagret, när man ser stam- men snedt från dess baksida, och sina mer och mer granulerade längsstrimmor på den annars släta, glänsande ytan. Ovicellerna, som hafva sin pats på stammens baksida, ehuru, såsom redan STOLICZKA anmärkt '), deras ursprung kan följas till stammens framsida, voro kända redan af PALLAS”) och STRÖM; och man skulle till och med från dessas beskrifningar kunna utleta en an- tydan till den skillnad, som i ovicellernas form förekommer mellan H. lichenoides och H. frondiculata. Emellertid genomgå äfven ovicellerna en utveckling, som måste tagas i betraktande vid upp- skattandet af karakteren. Här, likasom på alla öfriga Cyclo- stomer, hvilka vi känna, sakna ovicellerna till en början någon mynning (Tafl. VII, fig. 8). De äro då aflånga, ”runde Kugler med en Rand eller Ring i Midten, ligesom de der vare sammen- satte af 2 imod hinander svarende halve Kugler” (STRÖM). Se- dermera utvecklar sig mynningen vid midten af den nämnda ran- den under formen af ett rör, som böjer sig ned pa tvären mot ovicellens ena sida och hvars mynningsrand vanligen är utdragen i en spets (Tafl. VII, fig. 9—10). Ovicellens ectocyst är genom- borrad af aflanga, större porer, som kunna följas uti rader från midtelranden till ovicellens bas, begränsade af upphöjda kalk- ränder. Midtelranden får vid mynningens utveckling en böjd och delad form, liksom bestode den af tvenne baglinier, som stöta !) Verh. K. K. zool. botan. Gesellsch. Wien XII B. (1862), pag. 103, figg. 2a, 2b, 2e. 2) Plench. Zooph. pag. 246 SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HATS-BRYOZOER. 473 tillsammans, och löpa ut på mynningsrörets öfre sida. Ovicellen blir vanligen pa midten inknipen, framom och bakom mynnings- röret, under det att dess bada ändar bibehälla sin runda form (fig. 10). Stundom finner man den dock uti midten något upp- svälld, med ändarne smalare (fig. 9), en form, som kommer något närmare den, hvilken tillhör 4. frondieulata. Denna utmärkes som bekant genom sina ovicellers skarpare rygg, utdragna ändar och genom mellanrummen mellan porerna ännu skarpare utbildade till höga ränder. En annan formförändring pa ovicellerna till H. lichenoides än den, da man finner dem trekantiga, med basen mellan den öfre och nedre vinkeln löpande längs stammens ena sida, under det den tredje vinkeln, i hvilken mynningsröret har sin plats, är ställd vid stammens andra sida. Längs mynnings- rörets rygg löper då en Rand till trekantens midt, hvarest denna vanligtvis är något upphöjd, så att ovicellen blifver pyramidlik. Slutligen har ÅLDER beskrifvit ovicellerna till H. lichenoides sa- som runda, utan någon rand i midten, med mynningen vid deras ena sida, och såsom konstant sittande pa baksidan i grenarnes axlar. Denna form synes ännu mera anmärkningsvärd såsom en mellanform mellan Z. violacea och H. lichenoides. Emellertid har jag funnit den jemte en mängd öfvergångar på samma stam tillsammans med den typiska formen af den sistnämnda artens oviceller, såväl i grenarnes axlar som vid midten af grenarnes baksida. Ovicellernas ställning är således varierande. För att förklara betydelsen af deras form fordras direkta observationer saväl om deras tillväxt som om deras innehåll. Måhända äro alla dessa former utvecklingsstadier; sävidt vi ej bland allt, hvad hittils blifvit kalladt oviceller skulle kunna urskilja dikliniska könshus, hvilket vår nuvarande kunskap om dem icke kan afgöra. Fråga vi nu efter betydelsen af de karakterer, som urskilja H. lichenoides från H. frondiculata, skola vi finna dem till största delen vara sådana, som endast ställa den sistnämnda såsom ett längre framskridet stadium i en utvecklingsserie. Hit höra t. ex. stammens resligare och mera förgrenade byggnad, dess starkare strierade yta, ovicellernas ännu längre framskridna utveckling till 474 OÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. en bestämd och mera utmärkande form frän den första blas- formen, hvilken hos de enklaste arterna pa stammens framsida tydligare lät sig förklaras sasom en uppsvällning motsvarande ett djurhus. Men vid sidan af dessa karakterer stå andra, som visa sig vara af en mera specifik betydelse. Sådan är t. ex. formen på djurhusens mynning, som på H. frondiculata blifver två- klufven, när den på H. lichenoides endast får sin ena sida ut- dragen i en spets. Vigten af denna karakter för artåtskillnaden framträder ännu mera, om vi taga en sådan form i betraktande, som H. pectinata (BUSK)'), hvilken fått sin mynningsrand kran- sad af flera tänder. Här visar sig denna karakter, såvidt vi hittils känna den, stående vid sidan af den gemensamma utveck- lingsgängen, oaktadt jag stundom på midten af stammen hos IT. lichenoides funnit en antydan dertill: dess förhållande till de öfriga karaktererna, sådant vi tänkt oss detsamma kau först i det föl- jande förklaras, då vi få jemföra de öfriga såväl familjers, som slägtens och arters olika utvecklingsgrad och olika utvecklings- riktning. I nutiden synes Horneridernas familj stå väl afskiljd från de öfriga; men vi hafva redan anmärkt dess förhållande till Pustu- liporiderna i sin början, och genom slägtena Filierisina och Ori- sina (D'ORB.) ”) visar familjen en utvecklingsriktning, som kommer närmare Idmoneorna och således på ännu ett sätt sammanbinder Horneriderna med Tubuliporiderna. Den fjerde familjen bland de Skandinaviska Cyclostomorna, i sina typiska former utmärkt genom sin cancellering och djur- husens radstälning, är Lichenoporide. Genom den förstnämnda karakteren (interstitialbildningarne) äro dessa med lätthet afskiljda från Tubuliporiderna, der deras former eljest kunna framvisa någon likhet. Denna karakter har 1 Zoophytol., Quart. Journ. Micr. Science. New Ser., vol. I, pag. 79, tab. XXXIIT, figg. 4—6. 2) Se t. ex. Orisina (Idmonea) punctata (Busk) Orag Polyzoa, pag. 104. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 475 redan af D’ORBIGNY blifvit uppfattad såsom familjemärke för hans Caveide; men som denna familj synes vara sammansatt af alltför heterogena former '), afsöndra vi derifrän de slägten med utbredda kolonier, hvilka hafva sina djurhus i strallikt ställda rader omkring ett eller flera centra, som äro uppfyllda endast af interstitial-bildningar. Det namn, hvilket vi använda för denna så begränsade familj, är hemtadt från det af DEFRANCE upp- ställda slägtet Lichenopora, hvilket dock genom sina samman- satta djurhusrader är att skilja från det enda kända lefvande slägtet Discoporella, som uppställts af GRAY för att für D. hispida ersätta FLEMINGS genusnamn Discopora, da detta redan af LAMARCK användts för former, som dock numera äro mest kända under det yngre namnet Lepralia. Inom slägtet Discoporella kunna vi visserligen urskilja trenne nu lefvande arter, men dessa stå genom sina variationer och sina olika utvecklingsstadier så nära hvarandera, att de i detta hän- seende närmast kunna jemföras med Crisiorna. Betydelsen af de karakterer, vi ofvan framställt för dessa arter kan först efter kännedomen om deras utveckling förklaras. Denna skall också visa dessa formers förhållande till de före- gaende och huru de bilda en öfvergäng till de efterföljande se- rierna. Bäst hafva vi kunnat följa densamma för Discoporella flosculus på de talrika exemplar, som blifvit hemförda från Sörjen Bay, en af Spetsbergens nordligaste vikar. Samknoppens början är en rundad uppsvällning, sådan vi funnit den för alla de föregående Cyclostomerna. Från denna början (Tafl. X, fig. 6) vidgar den sig i nedliggande ställning, och den nedre sidan tillplattas och växer fast vid en Laminaria, !) Somliga af dessa synas, så vidt man kan döma af beskrifningar och figurer, sluta sig värmast intill Hornerida, t. ex. Filicavea; andra intill Pustuliporide, t. ex. Cavea; andra åter synas tillsammans med slägtet Heteropora böra bilda en serskild familj vid sidan af Lichenoporiderna. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 23. 6 476 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. en snäcka eller nagot annat föremäl pa de mindre djupen. Under tiden har det första djurhuset pä vanligt sätt bildats genom ett klyfningsplan straxt från utvidgningens början. I sin tillväxt inom samknoppen böjer det sig till venster, och tätt efter den första klyfnivgen uppstå andra nedtill och åt sidorna. Samknoppen i detta stadium motsvarar helt och hållet till form och byggnad ett motsvarande stadium af Tubulipora flabellaris; men klyfnin- garne följa här tätare, och djurhusens utveckling försiggår helt och hållet inom samknoppens omkrets, så att dennas rand äfven upptill förblifver hel, i stället för att såsom hos de föregående afsnöras för hvarje djurhus, som växer fritt ut från samknoppens öfre sida. Djurhusen få härigenom en helt annan ställning, och deras ectocyst bildas af de fortväxande klyfningsplanen inåt från samknoppens sidor. För att förstå den vidare utvecklingen, kunna vi betrakta hela kolonien under sin tillväxtperiod såsom en samknopp med formen af en utbredd strut, från hvars inre sida den första klyf- ningen försiggår. Denna klyfning bildar endast djurhus (Tail. XI, fig. 10). Men så snart dessa blifvit anlagda och börjat ut- skjuta fritt inåt i samknoppen och fria från sina närmaste gran- nar, genomdragas de sålunda i struten uppkomna mellanrummen af nätformigt ställda ribbor, hvilka uppstå från djurhus-anlagens sidor såsom klyfningsplan af andra ordningen, men likartade med de förra, och bilda väggarne till interstitialrummen (cancelli inter- stitiales = pores intermediaires, D’ORB.; ostiola BUSK). Häraf blifver ocksa följden, att interstitialrummen med sin innersta, spetsiga ända skjuta in emellan de likaledes rörformiga djurhusen, men nå ej ända till koloniens botten eller basalskifva (lame ger- minale, D'ORB.), der djurhusen ligga intill hvarändra. Intersti- tialrummen hafva således samma uppkomstsätt som djurhusen och samma byggnad som anlagen till dessa, hvart och ett försedt med sin endocyst och ectocyst; men deras vidare utveckling är helt olika. Då nemligen djurhusen fortväxa till jemna rör, se vi interstitialrummen gång efter annan tillslutas helt och hållet eller blott partielt och med en rund öppning i midten (Tafl. XI, figg. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 477 ll och 12). Omvexlande härmed föröka de sig till sitt antal genom nya nätformiga klyfningar uppät, allteftersom samknoppen utvidgas, under det nya djurhus endast uppstå vid dennas rand. Denna interstitialrummens förökning försiggår hufvudsakligast i koloniens midt, medan de inre djurhusen riktas mera utat och närmare de yttre. Så uppstå de djurhusfria centraldelar, som karakterisera Lichenoporidernas familj. Men medan djurhusen på detta sätt närmade sig intill hvarandra, det inre intill ett yttre i radierande riktning från centrum, och så bildade tillslutna rader, förkrympas de interstitialrum, som i den ursprungliga quin- eunx-ställningen funnos äfven mellan radernas djurhus, under det "deras förökning deremot fortgår emellan raderna. Efter central- delarnes första utbildning höja sig interstitialrummen isynnerhet kring deras rand, hvilket gifver dessa delar ett insjunket utseende och gör dem lätt märkbara äfven för det obeväpnade ögat. Den skillnad från de föregående, hvilken vi ofvan anmärkt och som nu tydligare visar sig, deri att alla dessa bildningar fort- farande utbildas inom samknoppen, åtföljes för Lichenoporidernas liksom för de närstående Heteroporidernas') familjer af en egen- domlighet uti ectocystens beskaffenhet. Denne är nemligen här liksom hos Horneriderna starkare förkalkad än hos de öfriga familjerna, och i stället för att porerna såsom hos dessa blott hafva randen mer eller mindre starkt uppsvälld, utskjuta de här saväl i de yngre djurhusen som uti interstitialrummen i form af små fina taggar, hvilka gifva deras tvärsnitt ett rätt karakteri- stiskt utseende. När kolonien hunnit en högre grad af sin utveckling, visa interstitialrummen sin betydelse för dess lif. Deras partiella och successiva tillslutning gifver deras lumen detta moniliforma ut- seende som af BUSK blifvit beskrifvet för Heteropora och som stundom lika tydligt förekommer aåtmintone på Disc. hispıda. Hvad de i detta tillstånd hafva för ändamål, är oss ännu obekant. Men när de så en tid utvecklat sig, ser man dem alla eller en 1) Jfr. Busk, Crag Polyzoa vag. 122. 478 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. del af dem, blott i koloniens centraldel eller äfven in emellan djurhusraderna, täckas af en gemensam ectocyst, sa att de bilda en eller flera uppsvällningar, hvilka redan vid sitt första upp- trädande genom sina större porer paminna om ovicellerna till de föregående familjerna (Tafl. X, fig. 8, Tafl. XI, figg. I och 3). Ånnu mera framträder denna öfverensstämmelse, när deras myn- ningar utbildas. Dessa uppstå på sidan och skjuta fram emellan djurhusraderna, der de lätt igenkännas genom sin emot djurhusens olika form. Ofvanpå ovicellerna bildas nya interstitialrum genom nätformiga ribbor (Tafl. XI, fig. 3), som resa sig och förökas på samma sätt som de äldre under dem. Härefter kan ånyo ovi- celler uppstå, som på detta sätt lagras den ena öfver den andra. Denna bildning af nya interstitialrum ofvanpa ovicellerna har full- komligt samma utseende med hvad vi ofvan beskrifvit för Diast. patina vid nya koloniers uppträdande genom knoppaing ofvanpa de äldre, och måhända kan den stundom hafva samma resultat '); men i allmänhet se vi, att olikheten i samknoppsutvecklingen äfven här gör sig gällande, så att hvad hos den ena formen bil- dade en ny koloni, hos den andra bildar ett organ. Hittils hafva vi betraktat kolonien såsom en strutformig, upprest samknopp, och i en sådan schematisk bild låter dess delars inbördes förhållande lättare förklara rig. Men sådan före- kommer kolonien, atminstone för våra lefvande arter, ytterst sällan och blott tillfälligtvis. Redan ofvan hafva vi anmärkt en lateral utveckling för Disc. verrucaria i dess början, då den strutformiga samknoppen var tilltryckt och med den ena sidan fastvuxen. Den öfre sidan deremot växer fritt, men slär sig upptill och ät sidorna tillbaka öfver koloniens ursprung (Tafl. X, fig. 7). Denna riktning följa ocksa de nybildade djurhusen och de mellan dem uppträdande interstitialrummen, till dess slutligen koloniens late- rala ställning är försvunnen, dess ursprung Öfvervuxet, den fordna 1) Så finner man ofta en koloni utaf Disc. hispida öfverlagrad af en yngre, som i sin äldsta centraldel är så intimt förenad med den förra, att den ganska troligt uppkommit genom knoppning; men jag hav aldrig med säkerhet lyckats följa denna från sin början. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 479 öfre sidan till samknoppen nedätvänd och bakom koloniens ur- sprung utbredd och fastvuxen säsom basalskifva (Tafl. XI, fig. 6); och Discoporellans Tubulipora-stadium är således förbi. Nu ut- bildas allt tydligare de karakterer, som inom detta slägte afskilja arterna. Den första i var systematiska förteckning, och den, som också längst bibehåller de första utvecklingsstadierna, Discoporella verrucaria, kan med säkerhet igenkännas redan från FABRICH beskrifning. Den visade sig också allmän på Spetsbergens Laminarior, der den förekom tillsamman med de bäda sista Phalangella-formerna och Lepralia hyalina. Vid Bohuslän har jag blott funnit några få exemplar, och Prof. LOVÉNS samlingar från denna trakt visa samma förhållande. Åfven HINCKS, som beskrifvit den under namnet D. flosculus, säger den vid England vara ”icke allmän.” Den är således en mera arktisk form. I dess Tubulipora-stadium (Tafl. X, figg. 6 och 7) stå djur- husen i mer eller mindre tydlig quincunx-ställning. Deras vidd är ungefär I mm. i diameter. Deras mynningsränder äro för- sedda med flera (3—4) jemnhöga tänder, och från hvar och en af dessa löper en rand längs djurhusets sida nedåt, der den fort- sättes uti en interstitialribba. Med djurhusens ålder försvinna emellertid sidotänderna, och blott den inre (öfre) sidan af myn- ningen skjuter ut i en större, stundom tvåklufven tand. Djurhus- rörets form, som i början var sexkantig, blifver sedermera rund, der det höjer sig öfver interstitialrummen; men ju mera den mel- lersta tanden utvecklar sig, desto skarpare blifver också djur- husets inre (öfre) rand. Med denna byggnad öfvergår kolonien till den runda värtformen och utmärker sig från de följande arterna derigenom, att den längst bibehåller sitt ursprung synligt äfven uppifrån. I sitt typiska Discoporella-stadium utmärker sig denna art genom sin i allmänhet mindre starka förkalkning och mindre hårda fastväxning. Om man derföre lossar kolonien från sitt fäste, kan man nedifrån (Tafl. XI, fig. 6) urskilja såväl koloniens 480 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. ursprung som de strällikt ställda ränderna till djurhusen. Den jemna och tunna basalskifvans concentriska tillväxtstrimmor äro också endast svagt markerade. Detsamma gäller om djurhusen och de för arten mest karakteristiska bildningarne, nemligen ovi- cellerna, hvilkas ectocyst är tunn och vanligen till färgen dra- gande åt blått. En ovicell betäcker hela centraldelen och sträcker sig åtminstone på de yngre kolonierna ända ut öfver interstitial- rummen mellan djurhusraderna (Tafl. X, fig. 8). De mera ut- vecklade kolonierna hafva emellertid de yttre interstitialrummen till största delen fria. Ovicellmynningerne äro trumpetlikt eller trattformigt utvidgade rör, riktade uppåt eller inatböjda mot kolo- niens centrum. Deras betydligare storlek, förökad genom utvidg- ningen, skiljer dem lätt ifrån djurhusen. Deras form är stundom alldeles rund, stundom tilltryckt, med elliptiskt tvärsnitt. Deras antal vexlar från 1 till 8, såsom vi funnit dem på mera utveck- lade exemplar (Tafl. XI, figg. 3 och 4), hvilket utmärker såväl flera lager af oviceller, som ett ovicell-lagers afdelning i fera delar. Djurhusen närmare utvecklingsranden, som ännu bibehålla den spridda ställningen, hafva ett rundt lumen och äro försedda med flera tänder på sin mynning. De äldre deremot, närmare koloniens centrum, som äro samlade i lösare eller tätare rader, få ett mera elliptiskt tvärsnitt och när raderna äro tätt samman- slutna, växer det inre djurhuset med yttre delen af sin rand ut öfver det yttre djurhusets inre kant, hvarigenom dess lumen in- kräktas af detta. Dessa djurhus hafva stundom en tvåklufven mynning, som då skjuter ut i en tand på hvar sida, till höger och venster i djurhusraden; men vanligen är blott den inre sidan af mynningen så förlängd, och djurhuset har då emot koloniens centrum en mer eller mindre skarp kant. Likväl variera djur- husen i detta hänseende, och stundom kan man till och med på de inre (äldsta) utaf dem finna mynningen rund, med hel rand ovicell- och interstitial-rummen, som betäcka deras nedre delar; men alltid har det visat sig såsom utmärkande för dem, att hela den nedåt och utåt sluttande mynningen, huru olika den annars SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 481 kan vara, är upphöjd öfver interstitial-bildningarnes plan. Till följe af den mindre hårda förkalkningen, djurhusen undergå hos denna art ;j jemföreise med de följande, visa de oftast tydliga tvärstrimmor efter en ojemn tillväxt och förlängning. Denna senare häntyder ofta på en förnyelse af organer inom djurhuset, som härvid kan visa sig knäformigt böjdt med tvära afsatser. I Djurhusens vidd är varierande, men vanligen äro de 4 m.m. i bredd. Utom djurhusen och ovicellmynningarne förekomma stundom spridda rör med en jemn, rund mynning, till sin storlek och ställ- ning jemförbara med smårören hos Diastopora hyalina. Dessas betydelse är oss ännu alldeles obekant. Ofta hafva de emellertid sin plats tätt intill ovicellmynningar, och deras förekomst för öfrigt gifver skäl till den förmodan, att de tillhöra hanliga köns- organer. Åfven interstitial-ribborna utmärka sig genom en mindre hård förkalkning än hos de följande arterna. När de utbilda sig ofvanpa en ovicell, ser man dem ordna sig på ömse sidor om radierande linier, som dels utga från den inre, skarpa randen af de innersta djurhusen, dels uti mellanrummen mellan raderne in- taga dessas midt (Tafl. XI, fig. 3). De kalkhvita ribborna visa då ett vackert nät på en ljusblå hotten, bildad af ovicellens ectocyst med dess runda porer. Från interstitial-ribbornas för- eningspunkter och vid basen af de i raderna innersta djurhusens skarpa kant utbilda sig ofta knölar och taggar, som slutligen kunna förlänga sig till spetsiga kalkborst. Stundom kan man till och med finna flera sådana på den inre kanten af ett djurhus. De interstitialrum, som på en äldre koloni uppkomma emellan raderna och närmare utvecklingsranden, följa ej djurhusens rikt- ning, som är utåt-lutande, utan hafva sina ribbor mera rakt upp- stående. Hela kolonien utmärker sig genom sin tillplattadt convexa, cirkelrunda form med endast en centraldel. Sällan öfverstiger den 8 m.m. i diameter; den vanligaste storleken är 6 m.m. för de mera utvecklade kolonierna. ' Basalskifvan följer formen på 482 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. det föremål, som är koloniens fäste, och på Sertularior och tråd- formiga alger slår den sig rundt om dessa. Blott i de yngre stadierna är den utbredd som en fri rand, på de äldre kolonierna är den föga eller intet utskjutande. De exemplar af denna art, hvilka Riks-Museum eger från Bohuslän, såväl från mindre djup som från 50—60 famnar vid Wäderöarne, hafva 1 allmänhet längre och smalare djurhus, för öfrigt öfverensstämma de med dem från Spetsbergen. Discoporella crassiuscula kan i ett annat hänseende sägas representera ett lägre utveck- lingsstadium, nemligen hvad djurhusmynningarnes form beträffar, hvilka här förblifva kransade af flera tänder. Denna art förekommer temligen allmän vid Bohuslän på de större djupen, hvarifrån Prof. LOVÉN tagit talrika exemplar af den, fästade vid de släta ytorna af döda Oculinor, Limor etc. Dess uppkomst är densamma som den föregående artens, men samknoppen utbreder sig förr, och dess öfre sida slår sig tidigare tillbaka öfver koloniens ursprung '). Också utmärkes den i sitt utvecklade tillstånd (Tafl. XI, fig. 7), genom sina jemnt runda, mera upphöjda, nästan half-spheriska kolonier, med en hårdt fastvuxen men i randen tunn basalskifva. Likväl ser man stundom äfven på de mera utvecklade kolonierna den tidigare njurformen märkbar gonom en inböjning i randen vid den ena sidan. Hvad för öfrigt gör den lättast igenkännelig är interstitial- rummens och djurhusens hårda förkalkning. De förra hafva i centrum äfven på yngre kolonier snarast ett utseende af hal ut- borrade i en kalkmassa, och klyfningsplanen i utvecklingsranden hafva ofta en tjocklek af mera än halfva djurhusanlagens bredd. Djurhusens form är rund liksom de också till största delen bi- behålla den spridda quincunx-ställningen. Deras mynningsrand är försedd med flera jemnhöga (Tafl. XI, figg. 8 och 9), mera trubbiga tänder, stundom 5, men vanligast 2 (en på hvar sida) !) T stället för figur öfver ett utvecklingsstadium af denna art kunna vi hänvisa till Busks figur öfver Defrancia rugosa (Cray Polyzoa, tab, XIX, fig. 3). SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 483 —4 till antalet. Blott få exemplar har jag funnit försedda med ovicell. Denna visade då likaledes en hårdt förkalkad ectocyst; dess mynning var ett jemnt rundt eller endast föga utvidgadt rör. Koloniens storlek är vanligen 4—5 m.m. i diameter; dess färg är glänsande hvit. Redan af BUSK är denna art urskiljd bland Crag-formatio- nens Bryozoer; men han sammanför den med MILNE-EDWARDS's Tubulipora (Discoporella) Grignonensis, hvars långa, utskjutande djurhus häntyda på en helt annan form. Discoporella hispida visar sig nu såsom en fortsatt utveckling från båda de föregående formerna. Den är vid Skandinavien och vid Europas öfriga hafskuster den vanligaste arten inom slägtet och når den största storleken. Till denna senare bidrager hufvudsakligen utbildningen af flera centraldelar, hvarigenom denna art oftast utmärker sig. Dess samknopp öppnar sig och utbreder sig äfven bakåt nästan straxt vid den första klyfningen, så att den knappast genomgår något Tubulipora-stadium (Tafl. XI, fig. 10). Men på de yngsta kolonierna kan man äfven här urskilja den första lilla uppsvällningen, som är koloniens ursprung. Isynnerhet i de yngre stadierna och så länge kolonien ännu är försedd endast med en centraldel, är basalskifvan synnerligen utbredd och oftast skäl- formigt upphöjd i randen (Tafl. XI, figg. 11 och 12). På de äldre kolonierna är den mindre utbredd, medan den deremot till- tager i tjocklek och härdt förkalkas med starkt markerade, ojemna tillväxtstrimmor. De första djurhusen i samknoppen utmärkas genom sina jemn- höga, men längre, spetsiga tänder. I ett mellanstadium under sin utveckling öfverensstämma de till formen med den nästföregående artens, men igenkännas da genom sin mindre hårda förkalkning (fig. 11). De äldsta (innersta) djurhusen i en utvecklad koloni hafva blott den inre randen af mynningen förlängd uti en stark, spetsig tand (fig. 12), och djurhusets inre sida visar då också en 484 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. skarp kant, pa samma gäng djurhusets tvärsnitt blifver mera elliptisk. Den öfverensstämmer således härmed med de mest ut- vecklade djurhusen hos Disc. verrucaria och skiljes ifrån dessa hufvudsakligen endast genom en härdare förkalkning'). Denna utmärker ock interstitialrummen, hvilkas väggar dock aldrig blifva jemförelsevis sa tjocka som hos Disc. crassiuscula. Interstitial- rummens partiella och totala tillslutningar hvart för sig kan man här observera i flera olika stadier pa nästan hvarje koloni. Oftast äro de sa högt utvecklade mellan djurhusraderna, att yttre randen af djurhusmynningarne föga eller icke är upphöjd öfver deras plan. Ovicellerna utmärka sig isynnerhet derigenom, att de icke upptaga en hel centraldel utan blott delvis betäcka denna och skjuta in emellan djurhusraderna. I början äro de lätt igenkänne- liga genom de tydliga porerna på sin ectocyst, men med tiden få de ett fastare och tjockare, granuleradt skal liksom djurhusen och äro då svåra att skilja från interstitial-ribbornas förtjockning: Men om man tager bort skalet eller sönderbryter kolonien, så att man kan betrakta dem inuti från sidan, visa de sig såsom hvälfda rum och gångar, uppburna af runda pelare (djurhusen) med glän- sande hvita väggar. Då de äro flera i samma centraldel, stöta - de ofta tillsamman 1 en punkt, hvilken dock ej bestämdt är centraldelens midt. Deras mynningar äro rörformiga men svåra att urskilja, emedan de ej äro större än de interstitialrum, bland !) För att lemna ett exempel, huru djurhusen i sin utveckling genomgå stadier, som motsvara de föregående arterna, vilja vi anföra en koloni af denna art, fästad vid en Oculina från 200—800 famnars djup i Nordsjön och af Baron UGGLA insänd till Riks-Museum. De innersta djurhusen hafva ett enda och tjockare borst, i hvilket den inre delen af randen är förlängd. Dernäst i åldern se vi djurhus med tvenne, något spensligare borst på den inre delen af randen. Från hvartdera af dessa borst går en svag ribba rakt ned längs djurhuset. Utanför dessa djurhus sitter en mängd af den mångspetsade for- men. De äldsta af dessa hafva de båda innersta borsten starkast, men på den sneda mynningens rand utskjuta flera sidoborst, stundom ända till ett antal af sex, tre pa hvar sida af mynningen. Emellertid synas bland de yngre djurhusen dessutom andra, på hvilka den inre delen af randen är för- längd i ett spröt, men som vid hvardera sidan häraf hafva ett sidoborst af nästan samma längd som detta mellersta. Djurhusens form är mera rundad. Basalskifvan är mycket utbredd och skälformig. Hela kolonien är dessutom mindre hårdt förkalkad och till färgen dragande åt blått. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 485 hvilka de skjuta upp. Man igenkänner dem dock genom deras cylindriska form utan taggar i randen och deras tunna väggar. Utom ovicellerna hafva vi att anmärka såsom interstitialbildningar nedliggande, runda rör, uppsvällda vid sin början, hvilka före- komma spridda mellan djurhusraderna. Deras skal är liksom de öfriga äldre bildningarnes fint granuleradt. Deras betydelse är ännu obekant, men synes vara densamma som de smårörs, hvilka ofvan blifvit anmärkta för Disc. verrucaria. Förökningen af centraldelar, hvilken tillkommer de flesta mera utvecklade kolonier af denna art, är egentligen endast ett upprepande af samma bildning, som försiggatt i koloniens första centrum. De nya centraldelarne uppkomma nemligen derigenom, att interstitialrummen i närheten af utvecklingsranden, under dennas lifigaste knoppning och innan ännu de närmast inre djurhusen fått sin första, crassiuscula-lika form, få sina ribbor mera för- tjockade, på samma sätt som då första centrum bildades, och sedermera föröka sig till antalet och utbildas vidare såsom vi ofvan beskrifvit. Ojemnheterna i dessa nya centraldelars upp- komst och utveckling gifva kolonierna en oregelbundet vexlande form, som dock tydligen äfven beror på formen af det föremål, hvilket tjenar såsom fäste. Bland de tallösa variationer, som i detta hänseende förekomma, vilja vi blott anmärka en koloni, som vuxit rundt om och öfver en Öculina-mynning, hvars djur varit dödt. Denna koloni har fått en trubbig klotform, i hvilken vi kunna räkna 19 centraldelar, alla olika och vexlande från den runda till den elliptiska och den smalt utdragna formen. Härigenom blifver också Disc. hispida den största lefvande arten inom slägtet, och ofta ser man den vara 2—3 centimeter 3 längd. Genom dessa olikheter kunna de nu anförda arterna i sina typiska former utan svårighet igenkännas: Disc. verrucaria och D. hispida hufvudsakligen genom sina ovicellmynningar, D. cras- siuscula genom sin starka förkalkning och sina runda, mangtan- 486 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. dade djurhus. Men liksom COrisiorna visa de en mängd öfver- gångar, som närma dem hvarandra. Så förekommer D. verru- caria på en Sertularia från Spetsbergen med sin basalskifva ut- bredd och upphöjd till skålform och i centrum lika hårdt förkalkad som vanligen D. hispida. En annan från samma ställe växer på en Ascidia. Djurhusens form och interstitialribbornas tjocklek påminna här om D. crasswscula. Dessutom har den med D. hispida det gemensamt, att ovicellerna, som äro flera till antalet, ligga mellan djurhusraderna, dock så, att hvar ock en upptager tvenne mellaurum och således helt och hållet betäcker basen af djurhusen i den mellersta raden. I Gullmaren har jag funnit några exemplar af detta slägte, hvilka fullkomligt öfverensstämma med BUSKS beskrifning och figur öfver Zeteroporella radiata, blott att basalskifvan icke är så hårdt förkalkad, som den senare visar. De sakna oviceller och ega endast en centraldel. I an- seende till interstitialribbornas och djurkusens form och tjocklek äro de mellanformer mellan D. crassiuscula och D. hispida. Prof. LOVÉN har pa samma ställe tagit flera kolonier fästade vid Modiola, af hvilka somliga äro försedda med flera central- delar af vexlande form. Men interstitialribborna och djurhusen tillhöra D. crasstuscula. En liknande form af detta slägte har han funvit på Oculina emellar Väderöarne. Här är kolonien låg och platt utbredd. Dess storlek är lik en väl utvecklad D. hispida. Såsom låga vårtor synas centraldelarne höja sig. Dessa äro stun- dom 16 till antalet och af de mest vexlande former. Deras inter- stitialribbor äro lika tjocka som på en D. crassiuscula. De djur- hus, som sitta närmast intill centraldelarne äro entandade, som pa D. hispida, men låga som pa D. erassiuscula. Alla de öfriga djurhusen hafva den låga, mäangtandade, men med korta tänder utmärkta formen af D. crasstuscula. Isynnerhet de uti utveck- lingsranden bära fullkomligt typen af denna form. Den fria randen af basalskifvan är tunn, tätt 'fastvuxen utmed Oculinan. Närstående kolonier hafva oviceller utbildade. Deras djurhus få da mera tydligt formen af Disc. hispida, men äro låga och i ut- vecklingsranden tjockväggiga som på Disc. crassvuscula. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 487 Alla dessa öfvergängar visa äfven här, att den ena formen kan stadna i ett stadium, som utmärker en lägre utveckling, och en annan form utveckla sig närmare en högre. Vi hafva sett, huru utvecklingsgången sammanbinder Liche- noporiderna med Phalangella-gruppen bland Tubuliporide; såsom föreningsformer äfven i det utvecklade stadiet kunna vi hänvisa till Defraneia disticha och Defr. diadema hos HAGENOW '). De sammansatta raderna hos sådana former bilda dessutom öfver- gången till II. Fasciculinea. Denna grupp tillhör ännu mera forntiden än de föregående, och de få former, som ännu fortlefva, stå också mera isolerade. Men måhända hafva vi att söka grunden härtill äfven 1 deras förhållande till de föregående, såvida nemligen utvecklingshistorien en gång med säkerhet kan visa hvar och en af dem såsom en fortsättning af en bland dessas utvecklingsriktningar. Säsom den utmärkande karakteren hafva vi redan ofvan an- fört det längre fortsatta samknoppslifvet, hvarigenom blott de äldre djurhusen och äfven dessa sällan utväxa till fria, runda rör. Så länge detta ej skett, fortgår klyfningen mellan djurhusen, hvilka således till större delen af sitt lif motsvara den föregående afdelningens djurhusanlag. Genom denna senare klyfning bildas dels interstitialrum, liksom hos Lichenoporiderna, dels nya djur- hus, hvilket isynnerhet förekommer vid yngre koloniers upp- komst genom knoppning ofvanpa äldre eller vid dessas tudel- ning uppåt i djurhusens riktning. Alla de koloniernas delningar, hvilka vi hittils sett och hvilka äfven förekomma inom denna afdelning, hafva nemligen varit laterala och berott på hela sam- knoppens klyfning, under det att den första (inre) klyfningen (till bildande af djurhus) försiggick inom densamma. Men när ') Die Bryozoen der Maastrichter Kreide, pagg. 42 och 43, tafl. IV, figg. 1—3. 488 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. nu kolonien eller vissa delar af densamma fortfarande bibehålla ett samknoppslif, kan äfven senare förekomma en klyfning af kolonien och dess inre delar, som har en vinkelrät riktning mot den förra klyfningen och hvilken vi kalla central. En antydan till denna hafva vi för öfrigt sett redan hos Lichenoporiderna vid bildningen af nya centraldelar. Den enklaste byggnaden bland de lefvande former, som till- höra denna afdelning, finna vi hos Frondiporide. Inom denna familj sammanfatta vi alla de Cyclostomer med uppresta eller nedtryckta, laterait förgrenade stammar, som hafva djurhusen samlade i bikakslika, skiljda eller sammanfiytande knip- pen, mynnande pa den ena sidan af stammen, under det denna för öfrigt är täckt af en tunn kalklamell. Den första klyfningen försiggår nemligen liksom pa Jdmonea vid stammens baksida, från hvilken djurhusen böja sig upp emot framsidan. Inom djur- husknippena uppstå här genom en senare klyfning interstitiairum, | hvilka dock med tilltagande ålder mer och mer likna djurhusen så till form, som storlek och ställning, och som slutligen utvecklas till att ersätta dessa. På alla öfriga ställen, utom der dessa djurhus mynna, utvecklas en gemensam ectocyst för stammen. Det enda lefvande slägtet, Frondipora, utmärker sig genom sina uppresta eller krypande, busklika stam- mar, bildade af mera jemnbreda, helbräddade eller blott ojemnt på sidorna vågiga, endast 1 ett plan anastomoserande grenar, med djurhusknippena mynnande på dessas framsida, under det stam- men såväl bakåt som åt sidorna och framat emellan djurhus- knippena är täckt af en ectocyst med fina, runda porer. Af detta slägte har redan länge en art varit uppgifven så- som arktisk och känd från Kamtschatka, nemligen TILENI och LAMOUROUX’s Ärusensterna verrucosa.. D'ORBIGNY egde den dessutom från Spetsbergen; men ännu har jag ej träffat något SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 489 exemplar deraf. Den har af BLAINVILLE först blifvit afskiljd från den sydligare formen hvilken af SELANDER och LINNÉ varit känd under namnet Millepora reticulata. I Köpenhamns Museer förvaras emellertid flera exemplar af denna senare, som tyckas visa, att de uppgifna skillnaderna endast äro åldersförändringar, då de ”vårtor”, som skulle utmärka den arktiska formen, äfven tillkomma den sydliga. I utvecklingstopparne är nemligen denna mera slät, jemnt och horizontalt afsmalnande fyrkantig, med de yngsta djurhusen rakt nedliggande framåt och de äldre mer och mer uppstigande. I detta stadium motsvarar den till utseende och byggnad Fron- dipora Campicheana (D'ORB.) från kritan. Men sedermera af- delas grenarne 1 skiljda djurhusknippen, derigenom att de här och der äfven framtill öfverväxas af den gemensamma ectocysten, som på dessa ställen täcker djurhusmynningarne. Knippena fort- fara att växa uppåt i stammens framsida, djurhusens antal för- ökas genom nya klyfningar mellan de gamla, som efter hand öfverväxas, och slutligen täppas och afdelas äfven knippena bitvis genom en ectocystbildning, som tillsluter en del af deras djurhus- mynningar. Stammens yngre delar visa till följe häraf en mängd former af längre och kortare knippen; men på de äldsta delarne stå de oftast högre och kortare såsom vårtor på framsidan. Med dessa förändringar försvinner också betydelsen af de uppgifna karaktererna sasom artmärken, eller kan åtminstone först en nog- grannare jemförelse med arktiska exemplar visa, huruvida tiden och sättet för deras framträdande kunna bilda någon större form- skillnad. Den andra hithörande familjen, hvilken vi benämna Corymboporide efter det slägte, som bäst visar dess utvecklingsgang, utmärker sig från den föregående, liksom Discoporelliderna ifrån Tubulipo- riderna, genom sina djurbusknippens radiära ställning omkring en centraldel. Inom denna familj sammanfatta vi alla de hufvud- eller bägarlika Cyclostomer, som äro försedda med tre slag af , 490 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. rörbildningar, nemligen: innerst centraldelarnes interstitialrör, der- utanför djurhusknippena och utanför dessa ett lager af yttre sma- rör, hvilka vanligen äro täckta af en gemensam, tunn ectocyst. Den enklaste bildningen visar Corymbopora, som ocksä representerar familjens första utvecklingsstadium. Detta slägte har blifvit uppställdt af MICHELIN ') och sedermera under namnet Corymbosa noggrannare bestämdt af D’ORBIGNY ’), som serskilt påpekat tillvaron af de yttre smärören. Den enda, ännu lefvande arten, hvilken vi tillsvidare, sa länge dess förhällande till de utdöda formerna ännu ej med säkerhet kan bestämmas, föreslå att benämna Corymbopora fungiformis, har Prof. LOVÉN redan 1840 erhållit från Finmarken, i trakten af Hammerfest. Detta enda exemplar (Tafl. XT, fig. 13), hvilket jag haft tillfälle att undersöka, är 24 m.m. högt och sammansatt af trenne kolonier, den ena, yngre och tjockare, antagligen genom knoppning utbildad ofvanpa den andra. Men denna knoppning har varit lateral”), oaktadt den är ensam, så att en sidodel af den äldre koloniens topp utskjuter liksom en värta åt den ena sidan. Den enskilta kolonien är ett ensamt, nästan jemntjockt knippe, ehuru upptill och nedåt något utvidgadt. Djurhusen, med sina nedifran-uppät och utifrän-inat snedskurna mynningar (Taf. XI, fig. 14), sitta bikakslikt i en sluten krets, inåt begränsad af de innersta och högsta djurhusmynningarnes inre rand och utät omgifven af de lägre och smärre djurhusanlagen. Det inre af denna krets är uppfyldt af en concavt insjunken, bikakslik cen- traldel, bildad af interstitialrum, hvilkas diameter uppåt är större än djurhusens. De yttre smårören göra hela koloniens utsida ') Iconographie Zoophytologique, pag. 213. 2) Pal. Franc. 1. c. p. 689. >) Häruti närmar den sig mera Plethopora truncata, HAGENow: Maastr. Bryoz. pag. 46. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HATS-BRYOZOER. 491 porös. I rotutbredningen äro de riktade nedät, men pä den upp- resta stammen få de samma riktning som djurhusen, blott mera utat-strålande. De hafva också samma uppkomstsätt som dessa, och i utvecklingsranden, som omsluter djurhuskretsen, synes ingen skillnad mellan anlagen till djurhusen och till dessa smårör, hvilka hafva sin plats utom och nedom de förra. Smårörens betydelse är visserligen ännu obekant; men full- komligt motsvarande bildningar hafva vi förut sett uti rotutbred- ningarne till Hornera och Idmonea. Då de nu här visa sig all- deles lika och jemnformigt utvecklade ända från rotutbredningen upp till utvecklingsranden, har man ännu mera skäl att antaga samma betydelse för de porer, som förekomma pa baksidan af Hornera-stammen, och deras utveckling ställer dem dessutom vid sidan af de abortiva djurhus, vi sett på baksidan af Idmonea. När inga oviceller utbildas, synas de för öfrigt vara samma bild- ning utåt, som interstitialrummen äro uti centrum, hvilket äfven öfverensstämmer med de främre och bakre porernas likhet hos Hornera. På Corymbopora fungiformis, sådan Riks-Museum eger densamma, äro dessa smårör öppna, men att detta är konstant, synes föga troligt, att döma efter förhållandet hos de följande formerna. Bland dessa utmärker sig slägtet Coronopora, uppstäldt och karakteriseradt af GRAY, isynnerhet genom den oftare förekommande centrala delningen. Den enda nu lefvande arten, Coronopora truncata, har så länge varit känd och är nyligen af SARS så utförligt be- skrifven, att vi här blott vilja förklara dess förhållande till den föregående formen såsom en högre utveckling från denna. Om vi nemligen uti Corymbopora fungiformis tänka oss alla dess delar betydligt tillökade, så att stammen blifver 5 eller: gånger större uti diameter, så ha vi en bild af den nedersta delsti= Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. Årg. 23. 492 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR. uti en Coronopora truncata. Men det cylinderformiga, hela knippet upplöser sig i sin tillväxt upptill uti radierande, sammansatta djurhusrader, hvilka sedermera hvar för sig fortsätta samknopps- lifvet och sålunda kunna undergå samma klyfning, och hvilkas antal förökas under stammens tillväxt genom yngre raders upp- komst emellan dem uti utvecklingsranden. Af de yttre smårören äro på oskadade och friska exemplar blott de yngre (öfre) öppna; sedermera täckas deras mynningar af en tunn ectocyst, som dock lätt bortfaller. En motsvarande ectocyst täcker äfven den con- vexa centraldelens interstialrum, hvilka hos detta slägte äro endast föga utvecklade, men ega en desto större betydelse, då nya djur- husrader eller knippen uppstå genom klyfningar emellan dem vid stammens centrala delning. Samtidigt med denna nybildning blifver stammens cylindriska topp upptill utbredd, derigenom att flera nya djurhusrader utbildas i utvecklingsranden på tvenne sidor, hvilka således förlängas. Den mellersta djurhusraden på dessa sidor klyfver sig inifrån-utåt i sin tillväxt uppåt, så att hvardera delen blifver en rad uti hvar sin af de nya stamdelarne. De nybildade djurhusknippena uti centrum klyfva sig först i toppens nuvarande längsriktning till flera rader, som hafva de yngsta (lägsta) djurhusen i midten, hvarigenom deras form blifver upptill inskuren i en vinkel. Denna inskärning, som blifver allt djupare, ju längre raderna växa upp, faller in i föreningslinien mellan de båda ofvannämnda mellersta sidoradernas klyfning och blifver på detta sätt gränsen mellan de nu tydliga stamdelarne, som slut- ligen genom sin tillväxt uppåt fullkomligt afskiljas. Det yttre af denna process och de upprepade stamklyfningarnes korsvisa ställning till hvarandra, liksom stammens tillväxt genom yngre koloniers uppkomst genom knoppning ofvanpa de äldre har redan SARS beskrifvit. Ovicellerna äro aflånga, oregelbundet uppsvällda blåsor straxt ofvan utvecklingsranden, genomborrade af en eller flera djurhus- rader. Deras mynningar äro korta, runda och hafva sin plats på varierande ställen utåt. Mest likna dessa bildningar dem hos Diastopora-formerna. SMITT, KRITISK FÖRTECKN, ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 493 Det sista af de hithörande, lefvande slägtena, Defrancia, saknar denna centrala klyfning och kolonialknoppning och ut- märker sig från det föregående slägtet derigenom att djurhus- raderna, som här hafva en mera knippelik, utåt triangulär form, blifvit mera utåtriktade från den insjunkna centraldelen, hvar- igenom stammen fått en bägarlik form. Den enda vid Skandi- navien förekommande, lefvande arten, Defrancia lucernaria, har likaledes helt nyligen blifvit af SARS på det utförligaste be- skrifven. Åfven dennas byggnad låter förklara sig genom att jemföras med en Corymbopora såsom dess början. Och antagligen är det en sådan, men uppat mera utvidgad och bägarlik stam, med odeladt djurhusknippe, hvilken förelegat D’ORBIGNY vid hans be- skrifning af Discofascigera cupula. Likheten blifver ännu större derigenom att en Defrancia lucernaria vid sin början stundom är föga större än en Corymbopora fungiformis. Men en betydlig skillnad uppstår, då den förra dels icke föryngras genom kolonial- knoppning, dels har de yttre smårören betydligt mindre utveck- lade '). Dessa smårör äro också på den utvecklade stammen tunna och tillplattade, med en utringad mynning, följa djurhusens riktning och bilda blott ett tuunt lager, tilltryckta mot stammens utsida. Liksom på den föregående formen, hafva de äldre i friskt tillstånd sina mynningar täckta af en tunn ectocyst, hvilken dock lätt bortfaller; blott de yngre närmast utvecklingsranden äro öppna och gå här likaledes så småningom öfver i djurhusanlagens form och ställning. Djurhusknippenas utbredning i radierande ställning 1) Att Corymbopora fungiformis icke kan vara något utvecklingsstadium till De- Francia lucernaria, är således fullt säkert; men om dess förhållande till Coronopora truncata i detta hänseende våga vi ej med bestämdhet yttra oss. Det är klart, att så länge ett slägte ännu qvarstår 1 systemet oantastadt, måste vi använda det, om vi också äro fullt öfvertygade, att ett rikare ma- terial kan visa det vara ett stadium i direkt utveckling. 494 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. bestämmer stammens form, som vexlar från djupt bägarlik till tillplattadt skälformig. Knippenas antal ökas med stammens till- växt genom en delning i utvecklingsranden, således utifran-inät; men allteftersom detta försiggår, tilltäppas de innersta (äldsta) djurhusen och afstadna i sin tillväxt, hvarföre vi ej här, såsom det kunde förekomma på den föregående formen, se knippena klyfvas inifrän-utat genom djurhusens tillväxt i skiljda riktningar. Genom stammens urholkning upptill blifva interstitialrummen uti centrum mera utvecklade och förnyas vanligen genom flera lager ofvarpåa hvarandra; men centrum bibehåller dock alltid sin in- sjunkna form, och stundom bilda interstitialrummen äfven på de mest utvecklade stammar blott ett öfverdrag öfver de äldsta djur- husen och nedre delarne af de yngre. | Ovicellerna äro uppsvällda blåsor emellan djurkusknippena, aflånga i radiär riktning af stammen. Anm.: Med de skillnader, som förekomma emellan de båda sista slägtena: uti smårörens utveckling, djurhusknip- penas tillväxt och oförmögenheten för Defrancia till central klyfning, synes det ganska tvifvelaktigt, om de böra hänföras till samma utvecklingsserie. Defrancia synes nemligen närmare ansluta sig till Fungella (HA- GENOW, BUSK) eller Fasciculipora (D'ORB.), och för F. cretacea har D’ORBIGNY anmärkt en "lang, smal förlängning” fran ett djurhusknippe, hvilket häntyder på en lateral knoppning, som påminner om ‚Proboscina. År detta riktigt, hvilket först en, noggrannare under- sökning af de utdöda formerna och deras utveckling kan bestyrka, så egde vi bland de lefvande Fasciculinea motsvarigheter uti Frondipora till Jdmonea, uti Coro- nopora till Phalangella och Discoporella, uti Defrancia ‚till Proboscina bland Tubulinea. Att likväl utveck- lingsgängen för Fasciculinea kan vara egendomlig, hän- tyda sådana former som Milifascigera och Reptofasci- gera (D'ORB.), hvilka för denna afdelning motsvara ett Alecto- och Oriserpia-stadium. a sl SMITT, KRITISK FORTECKN. OFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 495 Vi hafva nu för alla Skandinaviens Cyclostomer, såvidt de hittills äro kända, visat de sätt, på hvilka utvecklingshistorien sammanbinder dem med hvarandra. Den ringa skillnad, som före- finnes t. ex. mellan Alecto-stadiet för en Idmonea och en Pro- boseina, hänvisar otvetydigt på ett gemensamt ursprung, från hvilket de serskilta formerna äfven i nutiden på ett varierande sätt, förr eller senare i utvecklingen divergera från hvarandra. Och dessa lägre stadier visa ofta en sjelfständighet, sådan man eljest blott erkänner den åt arten: — ett exempel härpå är Tubulipora serpens, som redan i Criserpia-stadiet kan utveckla oviceller. Å andra sidan visa de sig ingalunda alltid vara nöd- vändiga för utvecklingen, såsom då de flesta stammar af Tubuli- pora atlantica utbildas utan att genomgå något Alecto-stadium. Med sådana förhållanden ökas svårigheterna att finna de ursprungs- former, som kanske också redan försvunnit; och många utveck- lingsriktningar se vi äfven i nutiden börja och sluta vid olika utvecklingsriktningar i jemförelse med de öfriga. Den utveck- lingsgrad, i hvilken en form blifver konstant, kan derföre också vara varierande, såsom t. ex. Diastopora patina, radiata och den motsvarande varieteten för Diastopora hyalina, jemförda med de typiska formerna. Eller kan en synbarligen tillfällig variation i utvecklingen vid en viss grad blifva konstant, såsom t. ex. för- hällandet synes vara med /dmonea fenestrata. Men vid sidan af de olikheter, som på detta sätt uppkomma, stå andra, som hän- tyda på formernas böjlighet eller arternas benägenhet att ut- veckla formskillnad. Att vi ofta ej känna orsaken till denna, kan måhända förklaras genom den ringa kunskap vi ännu ega om koloniens inre lif och yttre förhällandens inverkan. Men så- som ett exempel,- hvad dessa olikheter betyda, kunna vi erindra om skillnaderna mellan den mera sydliga Hornera frondiculata och den mera nordliga Hornera lichenoides, liksom mellan Jdmonea radians från Söderhafvet och Jdimonea atlantica, och slutligen mellan Diastopora patina och Diastopora hyalina. Alla de före- nämnda, sydligare formerna hafva nemligen tuklufna djurhus- mynningar, da de nordligare hafva dem jemna eller snedskurna. 8 496 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Det är en formskillnad, som, måhända blott tillfälligtvis, utvecklat sig på lika sätt för dem alla. Sä länge grunden till sådana form- skillnader är obekant, stå naturligtvis formerna i dessa hänse- enden skiljda såsom säkra arter. Ordo Ctenostomata (BUSK). Familia I. HALCYONELLEAZ (EHRBG.) Char: Bryozoarium gelatinosum vel argillosum e zoooeciis hexagonis vel ampulliformibus inter se conjunctis in formam stirpis car- nose, laxee vel crustae prostratse exstruitur. Alcyonidium (Lurx.) Genus hujus familie solum apud nos vivens. A: Halodactylus‘ (FARRE). Char: Zoooecia superficiem externam prabent nudam. 1. 4A. Mytili (DALYELL). — Tab. XII figg. 1 et 2. Char: Colonia in eruste formam e centro in circulum vel irregulariter expansa, gelatinosa et hyalina est juvenis, postea vero saepissime argillosa fit. Zooceciis clausis superficiem externam leevem praebet colonia. Syn: Alcyonidium Mytili, DALYELL, Rare a. Rem. Anim. of Scotl., vol. II, p. 36, tab. XI. Alcyonidium hexagonum, Hıncks, Quart. Journ. Mier. Sc., vol. V, p. 176; ıpem, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX,.p. 470; ALDER, Cat. Zooph. North. Durh., Trans. Tyneside Nat. Field 1857, p. 65 (sep). Alcyonidium parasiticum, SMıTT, Om Hafs-Bryozoernas utveck- ling och fettkroppar, Ofvers. Vet.-Akad. Förh. 1865, p. 27, Taf. V, figg. 8—19. Hab: Ad Bahusiam plantas marinas obtegentem hanc speciem in sinu Gullmaren e 5—20 org. et ad Hållö e 5—10 org. fundo scop. inveni. 2. A. hirsutum (FLMNG.) — Tab. XII figg. 3—8. Char: Colonia in erustee formam expensa vel in stirpis formam laxee, compress&, plus minus ramosse erecta est. Zoooecia ad aperturanı in tubulum conieum producuntur, per quem animalculum se erigit, quare colonia zoooecjis clausis superficiem externam hirsutanı praebet. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 497 1. Zooceciis hexagonis. &: forma incrustantes, ac: formae hippotheoides, Aleyonidium lineare (Hıncks). Syn: A. lineare, Hıncks, M. S. sec. ALDER, Suppl. Cat. Zooph. North. Durh., Trans. Tyne-side Nat. Field-Club, vol. Mja 21 (Be BB: forma membranacea, Aleyonidium mammillatum (ALDER). Syn: A. mammullatum ALDER, ]. c., p. 64 (sep.). pg: forma erecta, Aleyonidium hirsutum (FLMNG). Syn: Alcyonium hirsutum, ELMING, Brit. Anim., p. 517; Braınv., Diet. Sc. Nat., vol. LX, p. 488 (= Actinol., p- 525); Jounst., Trans. Nat. Hist. Soc. Newe. vol. IT, part. 1 (1832) p. 251,=tab. IX fiee. 1, 1°; 10. Brit. Zooph. (Alcyonidium), ed. 1, p. 303, tab. XLII, figg. 1, 2; ed. 2, p. 360, tab. XLIX fieg. 1, 2; HASSALL, Ann. Mag. Nat. Hist., vol. VII, p. 370, tab. X figg. 3, 4; Mac GILLIVRAY, ibidem, vol. IX, p. 468; Couch, Corn. Fauna, part. III p. 133; V. Ben. (Halodactyle velu) Rech. s. l’Anat., la Phys. et le Dev. d. Bryozoaires, N. Mem. Brux., vol. XVIII, p. 37 (sep.) tab. V figg. 3—8; LANDSBOROUGH (Alcyonidium) Pop. Hist. Brit. Zooph., p- 364; Gosse, Mar. Zool., part. II p. 19, fig. 30. Aleyonium palmatum, DALYELL, R. Rem. an Scotl., vol. 2, p. 43, tabb. XV, XVII. 2. Zooceciis maximam ad partem liberis, erectis, que pars am- pulliformis est. y: forma incrustans, Alcyonidium albidum (ALDER). Syn: A. albidum, ALDER, Cat. I. c. p. 64 (sep.), tab. V, figg. 5, 6. Hab: Ad Bahusiam in sinu Gullmaren formam 8 Ascidiam in ceru- stantem ad 10 1. 12 org. inveni, formam 8 Lov&n ibidem e prof. jam a. 1834 cepit. Ad insulas Spetsbergenses frequentissime ha formas habitant, ad 5—30 org. fund. lapid. scopul., argill., ubi praecipue Tritonios obtegunt form «a et £ß, quarum hac in- terdum in formam ß erecta. Forma vero ß praecipue in prof. majoribus (20 —30 org.) fund. argill. et lapid. crescit. Formam y per Ascidium serpentem ad has insulas in sinu Isfjorden ad. 30 org. fund. argill. cum lapillis a. 1864 cepit MALMGREN. 3. ÅA. gelatinosum (Lin.) — Tab. XI figg. 9—13. Char: Colonia in stirpem rotundam, integram vel ramosam, ramis ro- tundis, erecta zoooeciis clausis superficiem laevem praebet. Syn: Aleyonium, seu Fucus modosus et spongiosus, ELLis, Cor., tab. XXXII, figg. d, D, p. 87 (ed. angl.) p. 102 (ed.. gall.). Alcyonium gelatinosum, Lin., Fauna Suec., ed. 2, p. 538; Syst. Nat, ed. XII, p. 1295; ed. GmELiını, p. 3814; PALL. El 498 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Zooph., p. 353; ed. WILCKENSIL, part. 2, p. 186; Müur. Zool. Dan. Prodr., p. 255; Zool. Dan. (ABILGAARD) part. 4, p. 30, tab. OXLVII; Sor., Zooph., Eıtis, p. 176; EspEr, Pflanzenth., Aleyonium, tab. XVII, A; vol. III, p. 52; Jameson, Wern. Mem. vol. I, p. 563; OKEN (Zpipetrum) Lehrb. Naturgesch. Zool., Abth. 2, p. 80; Lmex. (Alcyonium) Pol. Cor. Flex., p. 350; FLMNG, Brit. Anim., p. 517; BLNVLLE, Dict. Sc. Nat,, t. LX, p. 488 (Actinol. p. 525, tab. XCII, fig. 1); JOHNST. (Alcyonidium) Brit. Zooph., ed. 1 p. 300, Tab. XLI, figg. 1—3;. CoucH, Corn. Fauna, part. 3, p. 132; Tuomps., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. V, p. 253; Hass. ibid., vol. VII, p. 370; M. GILLIVR.. ibid., vol. IX, p. 468; Gran, Brit. Mus. Cat, part. 1, p. 915 DALYELL (Alcyonium), Rare a. Rem. An. of Scotl., vol. II, p. 41, tabb. XIL, XIII (XIV?); LBGH. (Aleyonidium), Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 364: Gosse, Mar. Zool., part. 2, p. 19; ALDER, Cat, l. ce, p 63; HINcKs, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, p. 470. Ulva diaphana, Engl. Bot., tab. 263; LMRx. (Alcyomidium) Gen. Thalass. p. 71, tab. VII, fig. 4; FARRE (Halodactylus) Obs: Min. Struct. Oiliobr. Pol., Phil. Trans. 1837, p. 405, tabb. XXV et XXVI; V. BEN., Rect. l’Anat. ete, N. Mem. Brux., t. XVIII, p- 36, tab. V, figg. 1—2. Obs: Alcyonium gelatinosum LINNz1 Faune Suecice jam EsPER ad Alcyonium molle (digitatum) veferre voluit, cui tamen assentiri von possum, quum sub: hoc nomine in Systemate Nature me- worat Linnzus figuram ELLISII et videtur descriptio in Fauna Suecica huie speciei attinere. Apparet vero omnia illa vetera synonyma incerta esse, quum illis temporibus genus hoc igno- tissimum fuit et videbimus species adhuc difficillimas certis notis distinetu esse. Dubitare itaque etiam de A. gelatinoso PALLASIT licet, presertim quum dieit ”superficiem recentis papillis minutis- simis, confertis, cylindricis obsitam esse, que in apice radiis eflo- rescent’; quod etiam apud SOLANDRUM videmus. Hab: Ad Bahusiam hane speciem primus cepit Lovkn (a. 1834), ubi erescit pracipue in profunditatibus maximis; raram jam ad 20 org. eam offendi. Ad insulas Spetsbergenses, ubi tamen vix tam vulgaris quam praecedens esse videtur, variis in locis praee. in fundo- argilloso lapillis et testaceis affıxam cepit Exp. Suec. a. 1861. B: Cyeloum (Hass.). Char: Superficies externa zooceciorum ad lineas intergerinas papillas cavas, conicas vel in setam productas praebet. 4. 4. parasiticum (Frmng.) — Tab. XII figg. 14—19. Char: Colonia in crustie formam expansa, argillaceo-grisea, limites zooceciorum vix conspicuas praebet propter micas argillaceas in substantia crustae injectas. Zoooecia minima, papillis minutis- simis ornata, aream preebent ovalem vel rotundam, membrana Iıyalina laevi obtectam, quare crusta sicca porosa videtur Syn: . Hab: Char Syn: Hab: 6. Char Syn: SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 499 Alcyonium parasiticum FIMNG., Brit. Anim., p. 518; BLNVLLE, Diet. Sc. Nat., t. LX, p. 488 (Actinol., p. 525); JounsT. (Alcyo- nidium) Brit. Zooph., ed. 1, p. 304, tab. XLI, figg. 4, 5; ed. 2, p- 362, tab. LXVIIL, figg. 4, 5; Hass,, Ann. Mag. Nat. Hist., vol. VII, p. 370; CoucH, Corn. Fauna, part. 3, p. 134; RED, Ann. Mag. Nat. Hist., vol. XVI, p. 393; V. Ben. (Halodactylus) N. Mem. Brux., vol. XVIII, p. 38, tab. V, figg. 9—12; Gray, (Aleyonidium) Brit. Mus. Cat., part. 1, p. 92; DALYELL, R. Rem. An. Scotl., vol. 2, p. 33, tab. X; LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p- 365; Gosse, Mar. Zool., p. 19; ALDER, Cat. |. c. p. 64 (sep.); Hınexs, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, p. 470. Ad Bahusiam (in sinu Gullmaren, ad Skår) haud raram Ser- tularias profundi obtesentem jam a. 1834 hanc speciem cognovit et bene dissecuit LovEn, quam nomine Argillopore vilis expresse nominavit atque delineavit. A. papillosum (Hass.) — Tab. XI, fieg. 20 et 21. : Colonia i ceruste formam expansa (vel, secundum alios, in stirpis formam erecta) papillis conicis, obtusis, rubris, jam oculo inarmato conspicuis, colorem suum tenet. Oycloum papillosum, Hass., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. VII, p. 483; JOHNST., Brit. Zooph., ed. 2, p. 364, tab. LXX, fisg. 1— 4; Sars, Reise Lof. Finm,, N. Mag. Naturv., vol. 6, p. 152; LBGH., Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 366; Gosse, Dev. Coast., p, 157. Aleyonidium hirsutum, ALDER, Cat. 1. ce. p. 63 (sep.); Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, p. 470. Ad Bahusiam in sinu Gullmaren ad superficiem maris plantas, pracipue Fucum serratum obtegentem hanc speciem haud raram inveni, quam ad Finmarchiam in recessu maris ceperunt Go&s et MALMGREN. Ad insulas Spetsbergenses in sinu Advent-Bay ad 12 org. fund. argill. Fucum obtegens a. 1861 inventa est. A. hispidum (FABR.) — Tab. XII, fig. 22—27. : Colonia rubra, in crust® formam expansa, papillis zoooceciorum in setam rubram productis facillime dignoscitur. Apertura zoooe- elorum operculo clauditur. Flustra hispida, FABR., Fn. Groenl., p. 438; JAMESON, Wern. Mem., vol. I, p. 563; FLMNG., Brit. Anim., p. 537; JOHNST., Trans. Newec. Soc. vol. 2, p. 266, tab. 9, fie. 7; BLNVLLE, Diet. Se. Nat, t. XL, p. 413 (Actinol., p. 450); JoHnst., Brit. Zooph., ed. 2, p. 363, tab. LXVI, fie. 5; DaLyELL, R. Rem. An. Scotl., vol. 2, p. 28, tab. IX; Gray (Hlustrella) Brit. Mus. Cat., part. 1, p. 108; Hıscks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 2, vol. VIII, p. 387; LB6H. (Flustra) Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 355; REDFERN (Flustrella) Quart. Journ. Micr. Sc,, vol. VI, p. 96, tab. IV; ALDER, Cat., 1. c. p. 57; SMITT, Bidr. Känn. Hafs Br. utveckl., Ups. Univ. Arsskrift. 1863, p. 12 (sep.). 500 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Hab: Char: A: Valkeria (FLEMING). Char Tl. Char Syn: Flustra hirta, GMELIN, Syst. Nat. Lin., p. 3850; Bosc, Vers, vol. III, p. 119; Lmex., Pol. Cor. Flex., p. 111; ID., Enc. Meth., p. 414. Flustra spongiosa, TEMPLETON, Loud. Mag. Nat. Hist., vol. IX, p. 469; Tuomrs, Ann. Mag. Nat. Hist., vol. V, p. 253: Jonnst. (Membranipora) Brit. Zooph., ed. 1. p. 282. Flustra carnosa, JOHNT., Brit. Zooph, ed. 1 p. 283, tab. XXXVI, fig. 5: Couch, Corn. Fauna, part. 3, p. 125; HassALL, Ann. Mag. Nat. Hist., vol. VII, p. 369; KÖLLIKER, Beitr. Kentn. Geschlechtsverh. Samenfl. wirbelloser Thiere, Berlin 1841, p. 46. tab. XI, fig. 17. Ad Bahusiam in sinu Gullmaren et ad Hållö plantas marinas obtegentem hanc speciem ad 5—10 org. fund. scopul. haud raram inveni. In fretu Grötsund, Finmarchie Goä&s et MALMGREN eam in recessu maris ceperunt. Familia II. VESICULARIEFE (Jounsr.). Bryozoarium frutescens, hyalinum vel argillaceum, zoooecia prabet vesiculiformia stirpi tubuliforme, ramosx#, serpenti vel erect® apposita. Vesicularia (THOMPS.). Genus hujus familie solum apud nos vivens. : Zoooecia ovalia vel producta sessilia sunt; animaleula tentaculos 8—14 habent. V. Uva (LIN) — Tab. XII, figg. 29—33. : Zoooecia ovato-cylindrica, oblique affıxa, longitudine ex 0,66 m.m. ad 1,77 m.m. variant. Ventriculus animalculorum guttur seu proventriculum praebet. Corallina minima repens, vesiculis ovatis, uvarum instar, ramulis adherentibus, ELLıs, Cor., tab. XV, figg. ce, C; p. 27 (ed. angl.), p. 43 (ed. gall.). N Stertularia uva, Lin., Syst. Nat., ed. X, p. 812; ed. XII, p. 1311; ed GMELINI, p. 3854, SoL., Zooph. Ell., p. 53, n:o 26; JAMESON, Wern. Mem., vol. 1, p. 564; Bosc, Vers, vol. 3, p. 98; Lmrx. (Olytia) Pol. Cor. Flex., p. 203; TEMPLETON, Loud. Mag. Nat. Hist., vol. IX, p. 466; Fımne. (Valkeria), Brit. An. p. p. 551; Hass., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. VI. p. 170; Jounst., Brit. Zooph., ed. 1 p. 253; ed. .2, p. 375; Couch, Corn. Fauna, part. III, p. 95, tab. XVI, fig. 5; Gray Brit. Mus. Cat., part. I, p. 97; LANDSBOROUGH, Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 371; GossE, Mar. Zool., part. II p. 20; Hıncks., Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, p. 472. EN Hoab: SMITT, KRITISK FORTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 501 Hydra gelatinosa(?) ABILDG. Müll. Zool. Dan., vol. III, p. 25, tab. XCV, figg. 1, 2. Sertularia acinaria Pair. El. Zooph., p. 123; ed. germ. WILCKENS, p. 162. Campanularia ovifera BLNVLLE, Dict. Sc. Nat., vol LX, p. 438; Actinol. p. 473; M. Epw. Lam. an. s. Vert., ed. 2, Vol. II, p. 148 (1). ’ Sertularia imbricata, ADAMS, Linn. Trans., vol. V, p. 11, tab. 2, fieg. 5—11; THOMPS., Zool. Researches, Mem. V, p. 94; tab. 1, figg. 1—4; TEMPLETON (Serialaria) 1. c. p. 467; JOHNST., Brit. Zooph., ed. 1 (Valkeria), p. 254, tab. XXIX, figg. 5, 6; ed. 2 (Bowerbankia), p. 377, tab. LXXIL figg. 5. 6; Hass. (Valkeria) Ann. Mag. Nat. Hist., vol. VII, p. 363; Couch, Corn. Fauna, part. III, p. 95, tab. XVII, fig. 2; DALYELL Rare a. Rem. an Scotl., vol. 1, p. 246, tab. L, fig. 1—3; Gray (Bo- werbankia) Brit. Mus. Cat, part. 1, p. 98; INRE Pop. Hist. Brit. Zooph., p. 373; Gossze, Mar. Zool., part. II, p. 21, fig. 39; SARS, Reise Lof. Finm. 1849, N. Mag. Naturv., vol. VI, p. 152; ALDER, Cat. ]. c. p. 67 (sep.); Hıncxs, 1. c. p. 478. Valkeria glomerata, COLDSTREAM, Edinb. N. Phil. Journ., vol. IX, p. 235, tab. IV, figg. 1, 2; ıpem, Edinb. Journ. Nat. Geogr. Hö» vell ID DD Bowerbankia densa FARRE, Phil. Trans. 1837, p. 391, tabb. XX, XXI; Jonnst., Brit. Zooph., ed. 1, p. 255, fig. 41 (ex FARRE) p. 256; W. THomps., Ann. Mag. Nat. Hist., Vol. V, p- 252; V. Ben, Bech. s. l’Anat. etc. d. Bryoz. N. Mem. Brux., vol. XVII, p. 5, tab. 1, fie. A; Dauyens, ]. c. vol. 1, p. 253, tab. LIII, figg. 4—12; Gosse, Dev. Coast, pp. 205 et 436. Ad Bahusiam (Lovkn, Mus. Holm) et ad insulas Spetsbergenses (variis locis et prof. usque ad 80 org.) haud infrequens praeipue per Flustras et Sertularias serpens inventa est. " V. Cuscuta (Lix.) — Tab. XIII fisg. 28, 34, 35. : Zoocecia ovalia, medio basis affıxa, longitudinem 0,44 m.m., latitudinem 0,15 m.m. praebuerunt. : Corallina cuscute forma, minima, ramosa, repens, ramulis oppo- sitis, vesiculis minutissimis ovatis confertis, geniculis ramulorum in- sidentibus, EıLis, Cor., tab. XIV, figg. c, C, p. 28 (ed. angl,) p. 44 (ed. gall.). Sertularia Cuscuta, Lin., Syst. Nat., ed. X, p. 812; ed. XI, p- 1311, ed. GMELINI, p. 3852; PALL., #l. Zooph., p. 125; ed. serm. WILCKENs, p. 163; SoL., Zoph. Ell., p. 53; ABILDG., Zool. Dan., vol. III, p. 62, tab. CXVII, figg. 1—3; JAMESON, Wern. Mem. vol. I, p. 564; Bosc, vol. III, p. 96: Lurx., N. Bull. Soc. Philom., n:o 63 (Dec. 1812) p. 184; 10. Pol. Cor. Flex., p. 198; Oxen (Nigellastrum) Lehrb. Naturgesch., Zool., part. 2, p. 93; Frune., (Valkeria) Wern. Mem., vol. IV, p. 485; ID., Brit. An., p. 550; BLNYLLE, (Ouscutaria) Diet. Se. Nat., vol. IX, p. 461; Actinol., p. 497; Tuomes. (Vesicularia) Zool. ‚Res., a 502 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Mem. V, p. 97, tab. II, figg. 1—4; Eurse. (Peripyeis) Cor. Roth. M., p. 74; Faırrr (Valkeria) Phil. Trans. 1837, p. 402, tab. XXIII; Hass., Ann. Mag. Nat. Hist., vol. VII, p. 286; M. Epw:, Lam. An. s. Vert., ed. 2, vol. II, p. 148 (1); Jonnst., Brit. Zooph., ed. 1, p. 252; ed. 2, p. 374; V. BEN. Rech. Anat. etc Bryozs NEW Mena Brust vol XML Dr ta I Ha 13 DaALYELL, rem. An. Scotl., vol. I, p. 248, Tab. LI; figg. 1, 23 (GRAY, JAR HANS Cab, DAR IA ja 96, INGE FN EIS Brit. Zooph., p. 370, tab. XX. figg. 78, 78”; GosseE, Dev. Coast, p- 436; ID. Mar Zool., p. 20; Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, p. 472. Serialaria vertieillata (?) TEMPLETON, Loud. Mag. Nat. Hist., vol. IX, p. 467, fig. 66. Bowerbankia repens (?) DALYELL, 1. c., p. 253, tab. LII, figg. 1—3; Sars (Farrella) Reise Lof. Finm,, N. Mag. Naturv., vol. 6, p. 152. Valkeria uva (?) Auer, Cat. 1. c., p. 67 (sep.). Hab: In mari balthico? (MüLr., Zool. Dan.) et ad Bahusiam (ad Hållö, 5—10 org. fund. scop.) algis affıxa inventa est. B: Farrella (EERBG). Char: Zoooecia ovalia petiolata sunt. Animalceula tentaculos 10—16 habent. 3. V. familiaris (Gros.) — Tab. XII, fig. 36. Char: Pedicellaria, Tuomps., Zool. Researches, Mem. V, p. 96, Tab. II, figg. 5—7. Plumatella familiaris, Gros, Bull. Soc. Imp. Moscou, vol. XXII, fö 387, tal. VIL &, Mar IMO Farella producta(?) Hıncks, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 2, vol. VI, p. 361, tab. XTV, fe. 10; Tsen., Pop. Eist. Brit. Zooph., p. 374, tab. XX, fig. 79 (e fig. Laguncule elongate, V. Ben). Farrella pedicellata, ALDER, Cat. 1. e., p. 68, tab. VI, figg. 1—3; ıD. Quart. Journ. Mier. Sc., vol. V, p. 24, tab. XIV, figg. 1—3. Corayle 'cristallina, BorcK, Forh. Vid. Selsk. Christiania, 1861, p- 49. Farrella gracillina, Sars, N. Mag. f. Naturv., vol. XI (1861), p. 247. Hab: Ad Bahusiam jam a. 1834 LoveEn, ad Norvegiam BoEck et SARS hanc speciem ceperunt. ©. Avenella (DALYELL). Char: Zoooecia ceylindrica, linearia, sessilia sunt. Animalcula tenta- culos 18—20 habent. 4. V. fusca (DAL., Busk) — Tab. XIII, figg. 37—39. Char: Zoooecia argillacea longitudine ex 1,55 m.m. ad 3 m.m. variant. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 503 ce: forma simplex, Syn: Avenella fusca(?) DALyELL, R. Rem. An. Scotl., vol. 2, p. 65; vol. 1, tab. XII, fig. 11; Busk (Farrella) Quart. ‚Journ. Mier. ER vol. IV, p. 98, tab. VI, fig. 3; ALDEr (Avenella), Cat. 1. c. . 69 (sep.). Avenella Dalyeli, W. Tmomps., Ann. Mag. Nat. Hist., DR vol. IX, p. 403, tab. XVL, B; Gosse (?), Mar. Zool., TR 11, p. 21, fig, 37. Pp: forma producta, Farrella gigantea(?) Busk, Quart. Journ. Mier. Se., vol. IV, p.93, tab. VW, fiee. 1 3; Gosse, Mar. Zool, part. II, p. 22, fig. 40. Hab: Ad Bahusiam in sinu Gullmaren inventa est. Den afdelning utaf Hafs-Bryozoerna, hvars systematiska upp- ställning vi här lemnat, sävidt den vidrörer våra nordiska former, har sedan länge varit den i anatomiskt hänseende bäst bekanta. Alla de här inneslutna formerna utmärka sig också genom en köttig eller hinnartad ectotyst, som i hög grad lättar undersök- ningen af deras inre delar. Men oregelbundenheterna och ålders- förändringarne i koloniernas växtsätt hafva isynnerhet här gjort arternas begränsning och bestämning osäkra. Detsamma gäller i ännu högre grad om de större gupper, i hvilka dessa former blifvit indelta. Så skiljda som de båda familjerna Halcyonellece och Vesiculariee för första blicken kunna synas, visa de dock öfvergängar, hvilka skola leda oss till att betrakta den senare såsom en formutveckling från den förra. Och slutligen skola vi se, att sjelfva ordningen Ctenostomata, hvars karakter icke längre är hållbar '), låter förklara sig såsom en motsvarighet till tidi- gare utvecklingsformer af den följande ordningen. Såsom det tydligaste uttrycket för denna skillnad i utvecklingsgrad och Cte- nostomernas lägre ställning kunna vi visserligen bibehålla den ursprungligen af FARRE upptäckta och sedermera af BUSK ånyo påpekade karakter, som blifvit hemtad från djurhusets tillslut- ningssätt; men i stället för att härvid hufvudsakligen fästa oss vid den borstkrans, hvarmed tentakelslidan är försedd och som äfven förekommer på flera Chilostomer, må vi snarare taga i be- traktande denna tillslutningsapparat i sin helhet och dess förän- 1) Jfr ofvan! Öfvers. 1865, p. 119. 504 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. dringar. Det visar sig härvid, att en fastare tillslutning af djur- husen för Ctenostomer såväl som för Chilostomer i allmänhet kan ästadkommas på tvenne sätt. Det ena är en längre utveckling af tentakelslidan, det andra en fastare bildning vid sjelfva djur- husmynningen i form af ett operculum. I förra fallet, som ut- märker de lägsta — med minsta antalet olika organer försedda — kolonierna, fordras emellertid en högre utveckling och säkrare fäste för parieto-vaginal-musklerna, och slidan är derföre som bekant lagd i ett veck och der försedd med en krans af styfvare borst, som tillika hålla dess lumen klart för tentaklernas framskjutande. Främre delen af djurhuset, igenom hvilken mynningen öppnar sig, bibehåller härvid sin mjuka byggnad, och hos de lägsta formerna deltager den uti den nämnda framskjutningen och indragningen, så att den vid djurhusets öppnande framstår såsom ett rör, ur hvilket tentakelkransen uppreser sig. Borstkransen, denna djur- husens mynningsförlängning och djurhusväggens membranlika be- skaffenhet kunna nu visserligen anföras såsom i allmänhet gällande egendomligheter für Ctenostomerna, ehuru öfvergångarne i alla dessa hänseenden gör dem obrukbara såsom karakterer. Vi bi- behålla också denna ordning, endast emedan vi skola se, att de former, hvilka den innesluter, erbjuda oss ett gemensamt intresse såsom utgångspunkter för förklaringen af högre utvecklade serier. Vårt mål blifver således här liksom förut att med begag- nande af utvecklingshistorien söka en förklaring af formernas betydelse, i det vi sammanställa de olikheter, hvilka förefinnas mellan de serskilta arterna, med de förändringar, hvilka dessa sjelfva kunna undergå. I dessa hänseenden visa Ctenostomerna och Chilostomerna flera öfverensstämmelser, hvilka vi här redan på förhand vilja anmärka såsom de allmännaste lagarne för dessa Bryozoers tillväxtförändringar. Sa skola vi se, att en art kan vexla: 1. I afseende pa koloniens form. Många af de i sin början krypande kolonierna resa sig till fria stammar. Såsom exempel härpå erindra vi om Aleyonidium hirsutum, Vesicularia Uva, Etea truncata, Flustra foliacea, SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 505 | Eschara levis, och många andra arter skola i det följande visa betydelsen af denna anmärkning, som redan af HASSALL blifvit framhållen. Den krypande såväl som den uppresta kolonien kan vara odelad eller grenig, och en art kan uppträda under båda dessa former. Denna anmärkning är af vigt, isynnerhet emedan flera slägten (ss. Arachnidia, Hippothoa, Alysidota) blifvit grundade uteslutande på en sådan skiljaktighet uti tillväxtsättet och äro- följaktligen att såsom blotta Hippothoa-variationer ') hänföra hvar till sin egentliga formtyp. 2. I afseende på djurhusens form hafva vi redan förut”) om Etea argillace och Farrella fusca anmärkt en tillväxtförän- dring, som visar, att man för sådana arters urskiljning endast med försistighet kan använda de uppgifna måtten på djurhusens längd. Hit hörer också ett förhållande, som vi redan funnit hos Cyelostomerna, att de senare bildade djurhusen i allmänhet blifva större än de äldre uti kolonien. Åfven djurhusets utseende, såvidt detta beror af ectocystens beskaffenhet, är för de flesta arter underkastad likartade eller ligen äfven af lokal. En hinnartad ectocyst är i ungdomen van-- ligen hyalin, och många kolonier kunna genomga en lång utveck- ling med ett sådant utseende, under det andra af samma art förr: eller senare genom upptagande af kiselpartiklar få sin ectocyst. opak. För Chilostomerna gäller detsamma om deras fortgående kalkafsättning. Slutligen 3. i afseende på djurhusens inre delars förändringar vilja. vi tillägga några anmärkningar, till hvad vi förut”) härom yttrat. Liksom nemligen tentaklernas antal under knoppens tillväxt för-- ') Hippothoa och Mollia äro de äldsta på denna grund uppställda slägten. ?) Ofvers. Vet.-Akad. Förh. 1865; pp. 29 o. 30. IR er fö IN, 506 °ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. ökas, oaktadt kretsen ständigt synes sluten"), sa synes det som om de senare bildade individerna 1 en koloni i allmänhet voro försedda med ett större antal tentakler än de äldsta. I detta hänseende kunna vi åberopa DALYELLS observationer, som hän- tyda på en lag, hvilken det dock ännu återstår att konstatera för öfriga arter. Enligt honom ”) har 1:sta djurhuset i en koloni af Alcyonidium hispidum 18—24 tentakler, de senare fullvuxna djuren omkr. 35 NAS 1:sta djurhuset i en koloni af Bugula Murrayana 12 DÅ NP de senare fullvuxna djuren omkr. 14 » 1:sta djurhuset i en koloni af Flustra Carbasea..... 20 » de-senare fullvuxna djuren omkr. 20—22 » 1:sta djurhuset i en koloni af Flustra truncata ...... & 1 LO Be de senare fullvuxna djuren omkr. 121.14 HARE l:sta djurhuset i en koloni af Flustra foliacea....... 101.12 Dr de senare fullvuxna djuren omkr. 141.16 SMR ER A ena sidan kunna vi här således ana orsaken till skilj- aktigheterna mellan olika författares uppgifter om tentakel-antalet; å andra sidan tvingas man till försigtighet vid användandet af de karakterer, som blifvit hemtade härifrån. Den första familjen, Halcyonellece, som burit åtskilliga namn ”), har längst varit känd genom de former, som utmärkas af en köttig, slak stam; men senare tider hafva med rätta hitfört flera arter, genom hvilka familjen upp- träder i de mest vexlande -utvecklingsstadier. I sina enklaste (lägsta) former är den ett tunnt, hinnartadt öfverdrag på alger och snäckor, sammansatt af platta, sexhörniga, aflanga eller med åldern mera liksidiga djurhus, som visa en oregelbunden eller blott af sin ställning intill hvarandra bestämd form och äro utan bi- hang. Med en föga förändrad sammansättning kan denna typ blifva upprest till en cylindrisk eller spolformig, enkel eller grenad 1) Öfvers. Vet.-Akad Förh. 1865, p. 13. 2) Rare and Remarkable animals of Scotland, vol. 2. 3) Se JoHNSTON och GRAY. Öfversigtaf KE ‚Vetensk. Akad. Förhandl. 4866. er Tafl. IT. Smitt et Teumeau dell. Lith.o.tr.h.Schlachter & Seedorff, Stockh. Öfversıgt at K.Vet.Altad.Förhandl. 1866 | & 13 Smitt del, x Fi j $, R eh Ofversist af Kg lö Vetensk. Akad. Förhandl.1866. Tafl.V. Bert el eh He al a a AA Teurneau dell. ' Lifh.o.te.h. Schlachter & Seedorff, Siockh. _ Tafl.VL. Öfversi6t af Ksl.Vetensk. Akad. Förhandl. 1866. 19 Lith.o.tr.h.Schlachter & Seedorff, Stockh. Smitt ei Teurneau dell. 1 Tafl. VIL. Öfversist af K6l.Vetensk.Akad. Förhandl.1866. Lith.o.tr.h.Schlachter & Seedorff Stockh. Smitt et Körner dell. wi 4 Öfversigt af Ksl. Vetensk. Akad .Förhandl. 1866. ba _ al. VIL. Smitt, Wester&ren, Teurneau dell. Täth.o.ir.h. Schlachter & Seederft, Stockh. Öfversi6t af Kal. Vetensk. Akad. Förhandl. 1866. AR je) KOSS föl de Lith.o.ir. h. Schlachter & Seedorf e Smitt , Westergren , Teurneau > Y e TAN (ej SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 507 stam. Vid sidan af denna förändring stär en annan grupp af krypande och uppresta former, som bibehäller djurhusens första, afläanga form, blott något mera konstant och regelbunden, men får dem vid mynningen utdragen till en upprest förlängning. Slutligen möta vi några arter, hvilkas djurhus få en fastare byggnad och utmärka sig från de öfrigas genom ihåliga, slutna utväxter på sin framsida. För att vid benämningen påminna om likheten i öfrigt, bi- behålla vi alla dessa former uti ett genus, Alcyonidium; men för att utmärka den större skiljaktigheten mellan den sist nämnda gruppen och de öfriga, begagna vi tvenne de äldste af de förr använda genusnamnen Halodactylus och Cycloum. Såsom karakteristiskt för de inre organerna hos denna familj kunna vi anmärka dels det i allmänhet stora antalet af tentakler (15—35), dels den korta, rundade formen på ”cul-de-sac”, dels slutligen mynningspunkten för anus, hvilken (åtminstone på de arter, der jag kunnat observera den in situ), vid djurets utsträck- ning är belägen vid basen af tentakelslidans borstkrans, så att rectum således i djurets indragna tillstånd sträcker sig upp öfver tentakelknippets topp. I enlighet med den ofvan framstälda utvecklingsgången taga vi till utgångspunkt A. Mytili. Denna art motsvarar också icke blott det enklaste stadium i familjen utan äfven den allmänna bilden af utvecklingsranden för de utbredda Chilostom-kolonierna, så att vi allt från denna punkt kunna vänta något sammanhang i utvecklingen ända till Eschariderna_ etc. DALYELLS beskrifning pa A. Mytili tillhör en ny koloni. Det är ock en sådan, hvars bild vi lemnat med dess knoppnings- historia '). Den är då helt och hållet genomskinlig och svår att 1) Öfvers Vet.-Akad. Förh. 1865, pag. 27, tafl. V, figg. 3—19. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 23. 8 508 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. upptäcka på de alger eller snäckor, der den utbredt sig, utan att någon egendomlig färg gifver den något afbrott mot dessas. Ju yngre djurhusen äro, desto mera långsträckt är deras form. Deras tunna yta glänser vid snedtfallande ljus i ett jemnt plan eller obetydligt konvex. I närheten af främre (yttre) ändan visar sig mynningen såsom ett insnörpt hål. När djuret här sträcker sig för att utbreda sina 15 tentakler (fig. 2), reser sig denna såsom en konisk förlängning, ur hvilken först kransen af 10 borst (fig. 1), ända till spetsen förenade af sin hinna, utskjuta. De äldre djurhusen i en sådan koloni äro mindre, med begränsningslinierna i skarpare vinklar mot hvarandra. Den första, mera märkbara förändring, djurhusen visa till det yttre i en äldre koloni, är en starkare utveckling af dessa mellanväggar, som låta redan det obeväpnade ögat igenkänna den annars slemlika skorpan såsom en Bryozokoloni. Med tiden, och troligen till graden äfven beroende af lokalförhållanden, upptager denna mera och mera af fremmande partiklar. Skorpan blifver tjockare, får ett ljusare men oredigt utseende, och undersökningen af dess inre delar försvåras mer och mer. Den liknar då en koloni af Alcyonidium parasiticum, blott af en lösare textur, med större djurhus utan papiller; och de båda formernas förekomst- sätt hindrar lätteligen den förvexling, hvartill jag en gång gjort mig skyldig, ursäktligt nog, då inga verkliga karakterer förut skiljde dessa arter, och då det synts, som om ett djupare växt- ställe för den förra äfven medförde större likhet med den senare, savidt denna hittils var känd. Under benämningen A. hirsutum, sasom den äldsta, samla vi här fyra former, förut afskilda sasom arter, hvilka dock i sina Öfvergängar och förändringar visa det närmaste sammanhang med hvarandra. För att förklara detta formernas förhållande utgå vi äfven här från den utbredda, skorplika koloniformen. Äfven denna uppträder både med ett hyalint och ett mera opakt utseende. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 509 I sitt förra tillständ hafva vi isynnerhet träffat den talrik i Spetsbergens haf, der den pa somliga lokaler beklädt de flesta af de upptagna Tritonierna. Till sitt yttre liknar en sådan koloni serdeles mycket den föregående formen, och en noggrannare un- dersökning snarare bestyrker än förringar denna öfverenstämmelse. I deras ungdom torde man också svårligen med säkra karakterer kunna urskilja dem. Den hufvudsakligaste skillnaden i koloniens byggnad uppträder nemligen så, att hvad pa A. Mytili blott var temporärt, här blifver permanent. A. hirsutum (fig. 3) bibehåller således längre djurhusens aflånga form; den endast tillfälliga upp- resningen af djurhusets främre del vid djurets utsträckning blifver här på de färdigbildade djurhusen en fortfarande uppstående tub. Mellanväggarne mellan djurhusen äro dessutom starkare byggda. På digestionskanalen (fig. 4) tyckes slutligen den skillnad före- finnas konstant, att rectalutvidgningen här har en mera rundad och kort form, savidt man kan döma efter exemplar, som en längre tid legat i sprit och måhända förändrats genom kontraktioner. Tentaklernas antal tyckes variera mellan 16 och 18. I detta stadium hafva dessutom de färdigbildade djurhusen visat en karakter, som har betydelse för förklaringen af dessa Cienostom-formers förhållande till Chilostomerna. Framom myn- ningsupphöjningen, vid basen af denna, kuntna vi nemligen pa de flesta djurhusen observera en halfeirkelformig ribba (fig. 3, a) sä- som en hornartad förtjockning af djurhusväggen, antagligen tje- nande till stöd för djurhusets utsträckning och indragning. Den intager här samma plats, der hos Chelostomerna operklet ut- vecklas. För öfrigt är det troligen denna krypande form, om hvars mynningsupphöjningar FABRICH anmärkning gäller: interdum, nec semper, eminentie teretes conspteiuntur; ehuru dessa ord likaväl kunna gälla om små uppresningar till stamform. För en sådan krypande, skorplik form se vi nemligen icke sällan en köttig, slak stam uppresa sig, vanligen från toppen af Tritonens spira. Den har samma byggnad som den redan länge benämnda, för vår betraktning typiska A. hirsutum, hvars be- 510 ÖFVERSIGT AF X. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR. skrifningar och synonymer dock med föga säkerhet kunna urskiljas frän den serdeles liknande A. gelatinosum. Hufvudkaraktererna för den förstnämnda arten blifva den ofvan- nämnda tubformiga förlängningen af djurhusmynningen jemte djur- husens mera aflanga form. Det är derföre tvifvelaktigt, om denna art i detta stadium eller i nagot annat med mera förkortade djurhus förelegat JOHNSTON, da han talat om "tättsittande, ko- niska papiller, från hvilka djuren framskjuta.” ALDER har också velat rätta detta yttrande, men han kommer dervid att hänföra FLEMINGS benämning till en art af Cycloum, hvilken svårligen kan antagas vara JOHNSTONS A. hirsutum, då han i synonymien för denna citerar VAN BENEDENS Halodactyle velu. Denna sist- nämnda synes nemligen tydligen vara en Halodactylus, så som vi här begränsat denna benämning. Både JOHNSTON, VAN BENEDEN och DALYELL, till hvilka begge senares arbeten och teckningar vi i främsta rummet böra hänvisa, hvad den yttre formkännedomen beträffar, anmärka dessutom den lättast i ögonen fallande karak- teren för A. hirsutum, hvilken består i stammens mer eller mindre hoptryckta form, om den också i detta hänseende liksom i sin förgrening är ytterst vexlande och irregulier, hvarigenom otaliga öfvergangar till stamformen för A. gelatinosum kunna framvisas, och troligen hafva båda dessa arter af de flesta äldre författare blifvit förvexlade. Tentakelantalet pa A. hirsutum är enligt DALYELL 12, enligt JOHNSTON 16. Afvikelserna häri för snart sagdt hvarje koloni synes också göra det omöjligt att lägga detta antal till grund för artbegränsningen. Den ofvannämnda krypande formen kan emellertid undergå flera variationer, hvilka vi, trots deras olikhet, dock hänföra alla till en formgrupp. Med bibehållande af sitt hyalina utseende och sin lösa byggnad synes den nemligen ofta upplösa sig under sin vidare utbredning i enkla eller faradiga förgreningar, hvilka tydligen åtminstone så- som utvecklingsstadier motsvara den Hippothoa-form af derna grupp, som af HINCKS och ÅLDER benämnts A. lineare. Da vi dock sakua en utförligare beskrifning på denna senare från Eng- SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 511 lands haf, är det väl möjligt, att någon afvikelse kan skilja den- samma frän den arktiska formen. Denna bibehäller emellertid den skorplika koloniens djurhusbyggnad, och oftast visar den sig blott såsom en irregulier fortsättning af en sådan. Det vore der- före både onödigt och oberättigadt att afskilja dessa former så- som serskilta arter. väggens förtjockning och dermed följande tilltagande ogenomskin- lighet. Men med denna karakter förenar sig också en längre utdragning af mynningsupphöjningen, hvarigenom denna form får ett ännu mera egendomligt utseende (figg. 5—8), som också skulle försvara ALDERS 4. mammillatum såsom en egen art, i fall ej en mängd öfvergångar i båda dessa hänseenden gjort mig gränsen mellan denna och den hyalina formen omöjlig att med bestämdhet fasthålla. I djurens normala och friska tillstånd äro mynnings- upphöjningarne på A. mammillatan koniskt-cylindriska till sin form, i toppen tvärhuggna, med en väl begränsad rand för in- stjelpningen (figg. 7 och 8); men längden på denna rörformiga del förändras genom dess kontraktioner och uttänjbarhet, och vanligen är den också utmärkt af ringformiga veck eller tvär- ränder. Stundom finner man emellertid kolonier med dessa upp- höjningar tillspetsade (fig. 6) och synbarligen tillslutna, hvilket vid dissektionen (fig. 5) får sin förklaring såsom förhållandet vid groddkapselbildning och de inre delarnes förnyelse. ALDER upp- gifver tentakelantalet vara ”16 eller 18”; vid mina undersök- ningar af de vid dissektion utrifna delarne har jag deremot räknat detta antal endast till 12 och 14. ”Cul-de-sac” var serdeles liten, måhända dock på de undersökta exemplaren en följd af groddkapselbildningen. Koloniens färg har varit brun eller gul- aktig, det förra isynnerhet, då den varit utbredd på Ascidior af denna färg. Slutligen hafva vi inom denna grupp att anmärka en form, som mest af alla skiljer sig från de öfriga, nemligen ALDERS A. albidum, till hvilken vi, oaktadt dess olikheter med ALDERS be- skrifning och figurer, dock anse oss kunna hänföra en koloni 512 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. utbredd pa en Ascidia fran Spetsbergen. Den tyckes vara af en lösare byggnad och icke helt och hållet så opak, som hvad ALDERS figur häntyder uppå, liksom den nedre, nedliggande delen af hvarje djurhus tyckes vara större, än hvad den varit på ALDERS exemplar; för öfrigt kunna vi hänvisa till dennes be- skrifning. Men de nämnda olikheterna ställa tydligen denna Spetsbergsform såsom ett föreningsband med A. mammillatum. En tendens att få större delen af djurhuset upprest kan nemligen sparas redan i variationerna af den sistnämndas mynnings-upp- höjningar och skillnaden mellan denna och A. albidum låter så- ledes reducera sig till ett mer-eller-mindre i detta hänseende. I den systematiska förteckningen hafva vi ej velat afbryta detta sammanhang emellan formerna, ehuru A. albidum är så egen- domlig, att den väl förtjenar sitt serskilta namn, och ännu åter- stär att medelst utvecklingshistorien föra den tillbaka till samma stadium som A. mammillatum. En annan fråga, som likaledes är af vigt för framtiden att afgöra, är att förklara förhål- landet med den hittils endast af GossE undersökta Nolella sti- pata. Denna, förut betraktad såsom tillhörande WVesiculariec, tyckes sluta sig så nära intill A. albidum, att en noggrannare jemförelse måhända kan förena dem båda såsom en art, den förra såsom en mera förlängd form än den senare. På detta sätt är ocksa mellan ZAaleyonellee och Vesieulariee det nära samband ådagalagdt, hvilket vi ofvan omtalat. Den tredje af de till Halodactylus hörande, nordiska arterna, A. gelatinosum, kan i sjelfva verket mera för sitt historiska intresses skuld än för sin olikhet med de öfriga göra anspråk på rang såsom egen art. Vi hafva nemligen sett, huru hela detta slägte med ålder och tillväxt får kortare (i sin ursprungliga längdriktning) men högre djurhus. A. gelatinosum står i detta hänseende vid sidan af A. Mytili, hvars sammansättning den representerar såsom en upphöjd stam. Den förra är emellertid ännu icke känd i något krypande stadium, uppträder tvertom såsom den mest typiskt SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 513 utvecklade af dessa slaka, köttiga stammar, irregulier, ehuru detta ej i den grad som A. hirsutum. Den lättast i ögonen fallande karakteren för A. gelatinosum är nemligen stammens och gre- narnes runda, släta form. De yngre, ännu odelade stammarne äro vanligen spolformiga, i den nedre ändan smalt utdragna, i toppen mera trubbigt afrundade. De äldre, greniga stammarne hafva mera jemntjocka delar. För dess variationer i öfrigt lemnar isynnerhet DALYELL goda anmärkningar och figurer. Af dessa sina observationer om stamformens föränderlighet ledes han dock till det antagandet, att all skillnad mellan denna art och A. hir- sutum försvinner '); och denna senare har också stundom sina yngre, kortare grenar rundade. Emellertid kunna vi till den ka- rakter, som hemtats från stamformen, tillägga en annan, tagen från djurhusens form. Dessa äro nemligen pa A. gelatinosum kortare i sin utsträckning pa stammens yta, men visa sig der- emot jemförelsevis högre vid stammens genomskärning. När här- till kommer mynningsförlängningen af djurhusväggen, hvilken pa denna art egentligen endast vid djurets utsträckning uppträder, ehuru äldre stammar stundom icke helt och hället sakna den, äfven när djurhusen äro tillslutna, kunna vi, trots alla öfver- gängar, med JOHNSTON bibehålla dessa arter, i det vi betrakta dem såsom skiljda utvecklingsriktningar från samma typ. Då derföre A. hirsutum sluter sig till den grupp af formförändringar, som banar vägen för öfvergängen till Vesieulariee, bibehåller der- emot A. gelatinosum Halcyonelleernas typ mera ren. Till sina inre delar är A. gelatinosum den mest undersökta arten bland Zaleyonellee. Främst i detta hänseende stå ännu FARRE's observationer och teckningar. Tentakel-antalet är enligt hans och mina räkningar 15—17. LAMOUROUX och FLEMING uppgifva 12, hvilket antal visserligen icke, såsom JOHNSTON varit böjd antaga, med nödvändighet förutsätter, att dessa undersökt en annan art, ehuru möjligheten af en förvexling med Å. hirsutum ingalunda är otrolig, då detta skulle öfverensstämma äfven med ') Om betydelsen utaf den af honom sjelf uppställda arten A. palmatum yttrar han starkt tvifvel. 514 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. DALYELLS räkningar. Borstens antal i tentakelslidans borstkrans har jag räknat till 12 och 13 (fig. 9). Såsom tillägg till FARRE’s teckningar gifva vi här (figg. 10 och 11) tvenne säkrare bilder af digestionskanalens delar, hvilka i allmänhet synas kortare och mera runda än hos A. hirsutum. Anmärkningsvärd isynnerhet för sin vanligen konstanta form är den meconial-bildning (figg. 12 och i3), som jag redan i en föregaende afhandling tillräckligt utförligt beskrifvit '). Åfven från denna skulle man kunna hemta en karakter för A. gelatinosum till skillnad från A. hirsutum, då denna senare art vanligen har den längre och smalare, vid spetsen mera böjd. Bland öfriga observationer om denna arts anatomi tilldrager sig isynnerhet ”ihe flask-shaped body” uppmärksamheten. Detta organ, som af FARRE och sedermera med mera bestämdhet af HINCKS blifvit hänfördt till könsorganerna, har jag nu visserligen aldrig på denna art men några gånger på Membranipora pilosa observerat. Det är en temporärt eller åtminstone blott hos vissa individer förekommande, rörformig öppning mellan munnen och anus, med insidan beklädd af cilier. Mot mynningen synes dess lumen inskränkt genom en ringformig förtjockning af väggen men sedermera ånyo vidgadt till en trattformig öppning. Sådant är det på den sistnämnda arten, och FARRE's figurer häntyda på samma byggnad derför hos A. gelatinosum. Den största likheten synes det mig framvisa med Annulaternas ”Schleifencanäle”, och detta vore icke den enda öfverensstämmelsen mellan den nämnda djurgruppen och Bryozoerna till stöd för den redan af LEUCKART uttalade åsigten om de sistnämndas naturligaste plats i systemet. De tre följande arterna utmärka sig alla som nämndt, genom sin med papiller försedda djurhusyta. Bland dessa är A. parasiticum, ett grått eller grönaktigt, smutslikt, temligen tjockt öfverdrag pa de större djupens Sertularior, ganska lätt igenkännelig redan ge- uom svårigheten att tydligt urskilja dess byggnad. Den är sam- 1) Bidr. känn. Hafs-Br. utv., Ups. Univ. Ärsskrift, 1863, p. 8 (sep.) SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. D15 mansatt af serdeles små djurhus — de minsta jag ännu känner för någon Bryozo —; och da dessa med åldern till största delen täckas af fastklibbade kisel- och lerpartiklar, fordras tunna ge- nomsnitt och en stark förstoring för att med säkerhet igenkänna en sadan skorpas natur. Till det yttre har den emellertid länge varit ganska noga känd. VAN BENEDENS, JOHNSTONS och DALYELLS teckningar äro naturtrogna uttryck för dess allmänna utseende. Dess finare byggnad är deremot, trots REIDS beskrif- ning, föga noggrannt undersökt, och i detta hänseende ega Prof. LovEns observationer det största vetenskapliga värdet, oaktadt de länge legat gömda. De visa oss först (fig. 14) en del af de yngre djurhusen i utvecklingsranden, hvilka tydligen, oaktadt sin ringa, storlek, påminna om sammansättningen af A. Mytili. De hafva en varierande men i allmänhet mera aflång form med tyd- liga skiljolinier. Deras framsida är fint granulerad (ehuru troligen redan nu af fremmande partiklar) med mynnings-insnörpningen i deras främre (yttre) ända. En äldre del af kolonien (fig. 15), som dock ännu bibehåller skiljolinierna mellan djurhusen utåt syn- liga, visar dessa senare af en mera jemnformigt kort form, hvart och ett djurhus försedt med en krans af små papiller på sin yta, i hvars midt synes en rundad area, endast täckt af en hyalin membran, hvars sidodelar deremot med papillerna fått en fastare, mera opak byggnad. Ännu äldre delar af kolonien blifva svårare och svårare att undersöka. Om man dock med en lätt pensel rengör skorpans yta, kan man (fig. 16) igenkänna samma bygg- nad, ehuru något förändrad. Skiljolinierna mellan djurhusen synas ej mer. Papillerna stå mera irreguliert eller åtminstone i flera kretsar kring de aflänga eller rundade areor, som äfven här äro täckta af en hyalin membran. På torkade exemplar samman- krympas papillerna, och mikroskopet visar blott en oredig, grå massa, genomborrad af porer (djurhusens nu öppnade areor), hvilkas lumen är ungefär 0,18 m.m. stort. Tvenne bilder af de inre delarne lemnar oss Prof. LOVÉN. I den ena (fig. 17), digestionskanalen till ett yngre djur, igen- känna vi den ofvannämnda typen för Halcyonelleernas rundade 516 _ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. former; den andra (fig. 18) visar oss en lång tentakelslida och en langt uttänjbar pharynx och osophagus. Tentaklernas antal är 15—16 enligt HASSALLS, REIDS och DALYELLS räkningar, hvilket äfven tyckes öfverensstämma med LoVENS figurer. A. papillosum känner jag från Nordens haf endast i dess krypande, skorplika tillstånd. Under namnet 4. hirsutum synas emellertid ALDER och HINCKS anföra den såsom en upprest stam. På denna art framträda papillerna i sin tydligaste form så- som knoppningar af andra ordningen ofvanpa de redan begrän- sade djurhusen, från hvilkas inre de äro afskiljda genom en mellanvägg (fig. 21). Deras form är trubbigt konisk, någon gång dock spetsigt förlängd. De äro här så stora, att man redan med det obeväpnade ögat eller med hjelp af en svag loupe kan ur- skilja dem, liksom äfven djurhusen äro betydligt större än på den föregående arten. Deras plats är densamma som hos denna (fig. den röda färgen, storleken och lokalen göra en koloni af A. pa- pillosum vid första ögonkastet igenkännelig. I dessa hänseenden är således denna art mera öfverensstämmande med Halodactylus- gruppen, hvilket äfven visar sig i djurhusmynningens förändringar. På de yngre delarne är nemligen mynnings-insnörpningen vid djurets indragning i jemnt plan med djurhusets yta, under det de äldre djurhusen åtminstone oftast här äro förlängda i en per- manent mynningsupphöjning. Vid genomskärningar finner man djurhusen temligen höga, så att kolonien såsom skorpa är ungefär 0,7 m.m. tjock; men de inre organerna äro föga större än hos den föregående arten, och digestionskanalens delar hafva samma form. Tentaklernas antal är 18 enligt HASSALL. Anmärknings- värd är den förkärlek denna art saväl vid England som i Norden 1 sin förekomst visar för Fucus serratus. - SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 517 Hvad man hittills kännt om A. hispidum har gjort dess plats i systemet föga säker. Först en jemförelse med den föregående arten gifver en för detta ändamål nödvändig förklaring af dess byggnad. Att denna art, oaktadt sitt operculum, har sin tentakelslida försedd med en borstkrans, är redan förut papekadt'). Den för- enar således i detta hänseende Ctenostomernas karakter med Chi- lostomernas. Men å andra sidan äro dessa borst (fig. 26) syner- ligen små, ehuru talrika; å andra sidan är operklets ledgång icke fastare, än att denna gemensamt med djurhusväggen lyfter sig till _ en rörformig upphöjning vid djurets utsträckning (fig. 23). Detta senare förändras emellertid med åldern till mera likhet med Chi- lostomerna. Djurhusens form är i allmänhet fyrkantigt aflång, likväl med ändarne mer eller mindre rundade (fig. 22). En tvärgenomskär- ning (fig. 24), hvilken vi lemna (liksom de tvenne senast citerade figurerna) efter Doktor A. BoECKS teckning, visar öfverensstäm- melsen med den föregående artens djurhus-ställning. Skiljolinierna mellan djurhusen utmärkas af tvenne alternerande rader af borst, hvarje rad tillhörig ett af tvenne bredvid hvarandra liggande djurhus. Dessa borst, liksom de öfriga -delarne af en röd färg, äro förlängningar från en bläsformig bas (fig. 25), och motsva- righeten till den föregående artens papiller är tydlig. Med åldern bortfaller emellertid största delen utaf dem, och blott 3—4 pa hvar sida om mynningen blifva qvarstäende. Det är efter en sådan äldre del, då djurhusen synas liksom aflägsnade från hvar- andra, FABRICIUS lemnat sin beskrifning af denna art, och JOHN- STON har aftecknat den i detta stadium. En sådan åldersför- ändring träffa vi äfven på de Chilostomer, som stå denna art närmast, men dess hufvudsakligaste betydelse skola vi der se vara den, att den är en förebild för en utvecklingsförändring från de äldre till de yngre djurhusen, hvilken tillkommer de flesta Chilostomer. !) Öfvers. Vet.-Akad Förh. 1865, pe 8), 518 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Tentakiernas antal är det högsta vi känna hos någon Hafs- Bryozo; DALYELL uppgifver dem vara ända till 35. ”Cul-de-sac” är kort. Vi lemna (fig. 27) en bild af digestionskanalen efter det fullständigaste exemplar vi lyckats isolera genom koloniens söndertagning; rectum är dock der afsliten och delarnes läge rub- badt: vid ändan af cul-de-sac ligger en groddkapsel. A. kispidum förekommer på liknande lokaler med A. papil- losum och ofta träffas de tillhopa pa samma Fucus'). Vesicularie®. Då vi sett det nära formförhallandet mellan Haleyonellee och Vesiculariee, är det klart, att vi böra kunna förklara de ena formernas sammansättning i enlighet med de andras, liksom äfven de ena formernas föränderlighet bör finna sin förklaring i en jemförelse med de andras. Den serskilta stam- och grenbildning, vd hvilken Vesicula- rieernas djurhus äro fästade och som är den mest utmärkande karakteren för denna familj, är t. ex. hos A. albidum represen- terad af en del utaf hvarje djurhus, som förblifver krypande under den öfriga delens uppresning. Här inneslutes kolonial-nervsystemet, och stammen och grenarne fortfara att tillväxa såsom samknoppar, från hvilka djurhusen uppresa sig såsom enkla knoppar. Sålänge kolonien förblifver krypande, äro naturligtvis alla djurhusen rik- tade uppåt från det föremål, på hvilket stammen och grenarne slingra sig. När deremot kolonien reser sig, kan man här som inom föregående familj finna djurhusen ställda åt alla håll, här 1) Gray har, som bekant, för denna art bildat ett nytt genus, Flustrella, hvilket han uppställt bland ”Flustrade.” Om detta, som om så många andra af de i Brit. Mus. Cat., part. 1 uppställda genusnamnen för Bryozoer, af hvilka dock många ega prioritetsrättighet, vet jag ej bättre omdöme att fälla än GrAYS egna ord: ..”it is frequently the case, not only with species but with genera, that the man who first gives the name to either one or the other often knows less about them, and takes less trouble to study the subject, than men who have never given a new name to either genus orYspecies.” (Addi- tionel Observations on the Genus Ouscus, Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3, vol. IX, p. 245). SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 519 rundtomkring den gemensamma stam- och grenbildningen: men flera former, som utmärka sig genom en högre stamutveckling, af hvilka vi emellertid ännu ej känna någon från våra nordiska haf'), bibehålla djurhusen uti ensidig ställning. Dessa senare äro utan tvifvel att anse såsom de mest utvecklade Vesicularieer, under det de öfriga dels bilda det närmaste föreningsbandet med den föregående familjen, dels sluta sig tätt intill de Chilostomer, med hvilka vi närmast härefter skola sysselsätta oss. Vesicularieernas inre organer utmärka sig isynnerhet genom den stora längden af cesophagus och rectum. Den klarhet och genomskinlighet, som de yngre delarne af dessa djur förete, hafva tillåtit mig att genom senare undersök- ningar förklara uppkomsten af det nät uti manteln, hvilket på annat ställe är beskrifvet ”). De ännu tillväxande stamtopparne och djurhusen uti knoppstadiet visa nemligen sin mantel samman- satt af tättsittande, tillplattade celler (fig. 28), hvar med en tydlig nucleus, som tyckes fasttryckt till dess vägg, ock spridda korn i sitt inre. Med knoppens förlängning skiljas dessa celler från hvarandra och synas då spridda i en för öfrigt strukturlös mem- bran. De kommunicera dock genom rörformiga förlängningar: deras korniga innehåll försvinner eller åtminstone glesnar ännu mera; deras kärna qvarstar starkt ljusbrytande med utseende af en uppsvällning på deras yttre vägg. Af Vesicularieernas familj kunna vi framvisa fyra arter så- som Skandinaviska, ehuru deras begränsning och synonymi ännu äro ytterst vacklande. V. Uva synes här vara den allmännast förekommande och har i mängd blifvit hemförd fran Spetsbergen af svenska expeditionerna 1861 och 1864. Från ELLIS ända till nyaste tider af de flesta författare upp- tagen såsom en känd art borde den vara serdeles noga bekant; !) LINNÉ upptager dock S. lendigera i sin Fauna Suecica. 2) Öfvers. Vet.-Akad. Förh. 1865, p. 16; Tafl. II. figg. 3—4. 520 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. och likväl är motsatsen härtill tydlig af den synonymi, vi ofvan lemnat för densamma och hvilken vi tro ätminstone i det väsendt- ligaste kunna försvaras, om också åtskilliga af de äldre förfat- tarnes uppgifter äro och mäste förblifva omöjliga att hänföra till någon med säkerhet bestämd art. Främst uti vetenskapligt värde stå äfven här FARRE's ob- servationer och teckningar, men han gaf ät denna art ett nytt namn: Dowerbankia densa, och härigenom blef han orsaken till den efter honom följande förvirringen. Det hufvudsakliga felet lag nemligen i förlitandet på oföränderligheten af de karakterer, hvilka FARRE uppgifvit för sitt nya slägte. Hvad först tentaklernas antal beträffar, hafva vi redan pa- pekat dettas föränderlighet, och på exemplar från Spetsbergen, hvilka i allt annat öfverensstämde med FARRE's beskrifning och figurer och uti samma koloni egde somliga djurhus, som äfven i tentakel-antalet visade det af honom uppgifna förhållandet, hafva vi kunnat räkna 14 tentakler. En figur öfver denna art från Bohuslän af Prof. LovEn (fig. 29) visar ett antal af 8 tentakler, under det andra af hans hithörande figurer visa 10 sådana. Vi kunna således med all säkerhet påstå, att tentakel-antalet vexlar atminstone mellan 8 och 14. Den andra af FARRE uppställda karakteren är hemtad från det organ, som af honom blifvit benämndt kräfva. Åfven med afseende på detta hafva vi en liknande anmärkning att fram- ställa. Det är, som bekant (figg. 30 och 31), en rundad utvidg- ning af ventrikelns cardiacal-del, hufvudsakligast beroende af en förtjockning i ventrikelns vägg, astadkommen genom en inlagring uti denna af epithel-likt ställda, spetsigt pyramidlika, hornartade stafvar, hvilka alla med sin spets vetta inåt. Då denna kräfva är starkast utvecklad, igenkännes den lätt genom den svarta pigmentering, som här samlar sig. Men redan häruti varierar den, och då den svarta färgen saknas på annars väl utvecklade exemplar, är kräfvan svår att upptäcka, och man råkar lätt att på denna grund hänföra en koloni till ett annat slägte: — SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 521 JOHNSTONS Valkeria står då närmast. Oafsedt hvad således en felaktig observation kan förorsaka, synes det dessutom, som om kräfvan helt och hållet kunde saknas. På exemplar tagna af Prof. LOVÉN vid Bohuslän liksom på Spetsbergs-exemplar har - jag funnit den tydlig i somliga djurhus och utan pigment uti andra, under det den varit mig omöjlig att upptäcka, trots alla förstoringar, compressioner och fruktan för misstag uti andra full- vuxna djurhus af samma koloni. Ventrikelns cardiacal-del visade i dessa senare fall samma byggnad som på V. Cuscuta. Tillägga vi här de fall, då man på fullvuxna, äldre, annars typiska djur finner kräfvan endast svagt utvecklad, knappt afsöndrad från den öfriga delen af ventrikeln (fig. 33, pv) och blott igenkännelig så- som en svag uppsvällning med en ring af stafvar, ljusare än vanligt — en mellanform, som visar, att kräfvan kan variera icke blott till färgen utan äfven i anseende till sin mer eller mindre fullständiga sammansättning och i så fall äfven kan tänkas vara borta —, så synes det mera än troligt, att våra misslyckade försök att finna densamma berott på dess verkliga frånvaro. I allt fall kan man ej med säkerhet lita på de bestämningar, som blifvit grundade på denna karakter, hvilken utan tvifvel varit den mest afgörande för de flesta författare efter FARRE. En annan karakter, uttryckt uti det artsnamn, hvilket FARRE gifvit, beror på den vanligen täta grupperingen af djurhusen intill hvarandra. Dessa sitta egentligen två och två, ett motsatt det andra, hvart på sin sida om stammen. Afståndet mellan hvarje par kan emellertid för denna art som för de öfriga, såväl på de krypande som på de uppresta delarne af stammen vara vexlande. Inom samma koloni kan man nemligen finna paren glesa eller hopade i flockar och dessa flockar i sin tur nära eller aflägset från hvarandra. På samma sätt förhåller det sig med stammens förgreningar, hvarigenom isynnerhet för de krypande delarne ett olika utseende förorsakas, så att kolonien med sina djurhus än liknar ett tätt ludd på de Flustra och alger, der den vanligen förekommer, än slingrar sig glest förgrenad på Sertularior o. d. Dessa olikheter kunna ej här hafva större betydelse, än hvad vi 522 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. förut sett, t. ex. da en skorplik A. hürsutum förgrenar sig i Hippothoa-form. Det mest karakteristiska kunna vi deremot söka i djurhusens form. Dessa äro nemligen fästade vid stammen uti runda hål med upphöjda kanter, och härifrån äro de straxt utvidgade, likväl mera ät den ena (yttre) sidan, så att deras fäste synes snedt. I sin ungdom äro de ovala men förlängas mer och mer till en cy- lindrisk form, likväl jemnt afsmalnande mot toppen, der de äro tvärt afskurna med mynningen i indraget tillstånd fyrkantig. De fullvuxna djurhusen variera betydligt i längd, så att vi kunnat uppmäta somliga till 0,66 m.m., andra till 1,77 m.m. Djurhus- väggen är vanligen hyalin, men icke sällan ser man den opak; ofta är den fint tvärstrimmig, isynnerhet upptill och nedtill, af ringformiga smala streck. Ventrikelns ”cul-de-sac” är kortare än på de öfriga hithörande arterna: FARRE's figurer äro ganska naturtrogna i detta hänseende. De ”stora retraktionsmusklerna” hafva sitt fäste temligen högt från djurhusens botten. Af de öfriga inre organerna vilja vi blott papeka det ganglion (fig. 33, g), som har sin plats uti stammen vid djurhusets bas, hvarifrån vi kunnat följa nervsträngar, som förlorat sig bakom ”cul-de-sac”, och andra, som fortlupit uti stammen. Något enskilt ganglion inom djurhuset hafva vi ej kunnat upptäcka. Då vi sett, huru karaktererna för Bowerbankia densa låta modifiera sig och med hvilken ringa grad af säkerhet vi kunna lita på äldre författares bestämningar, återstår att se, huru sy- nonymerna förhålla sig till hvarandra, sedan vi aterförenat Do- werbankia med Valkeria. Så som vi begränsat denna : grupp, kunna vi med den visshet man kan vänta om de tiderna, redan hos LINNÉ finna två hithörande species, lånade från ELLIS, Ser- tularia Cuscuta och S. Uva. Artsnamnen ökas visserligen seder- mera, men detta beror hos de äldre författarne säkerligen på olikheterna uti tillväxtsättet. Observerar man detta och erinrar, hvad inverkan FARRE sedermera haft, skall man finna, att de, som stöda sina uppgifter på egna iakttagelser, i sjelfva verket endast upptaga tvenne hithörande arter. JOHNSTONS compila- SMITT, KRITISK FÖRTECKN, ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 523 toriska förmåga nöjdes ej, med hvad han sjelf sett: också hände det, att V. Uva, som dock redan enligt ELLIS synes vara allmän vid England, icke fanns uti hans samling, och enligt GRAY sak- nades den 1848 äfven uti British Museum, der åter Bowerbankia imbricata varit rikligen representerad. Efter de undersökningar, under hvilka Prof. LovEN serskilt egnat dessa djur sin uppmärk- samhet, har icke heller han uti Skandinaviens haf kunnat finna flera än tvenne Valkeria-former. Då detta äfven öfverensstämmer med mitt eget resultat, föreslar jag användandet af de Linnéanska benämningarne, om också nutidens noggranuhet skulle kunna in- vända mycket emot dem. sSertularia Uva synes emellertid hafva varit den större formen: den mindre skulle då med förändradt genusnamn vara V. Cuscuta. Denna art har varit bättre känd. Till den karakteristik vi ofvan lemnat, och de beskrifningar, som förut finnas"), hafva vi derföre -mindre att tillägga. I allmänhet är deras växtsätt samma som den föregående artens, men glesare °); och denna högre utveckling af stambild- ningarne ställer den mera aflägsen från Halcyonellece. Tentaklernas antal synes vara mindre, måhända konstant 8; ventrikelns ”cul- de-sac” synes mera förlängd. Djurhusens ovala form och det sätt, hvarpå de fästa sig på stammen, ställa denna art vid sidan af Farrella repens. Da vi ej ega exemplar af denna senare, vilja vi ej med bestämdhet yttra oss om förhållandet mellan de båda formerna; men de af FARRE lemnade karaktererna utesluta ingalunda allt tvifvel på riktig- heten af deras ätskiljande. Det till form af en pedikel på Farrella repens något mera förlängda fästet visar emellertid början till en !) Jfr. isynnerhet FARRE, JOHNSTONS eitater och FHASSALL! 2) Stundom afdela sig grenarne, enligt Doktor A. BoEcKS observationer, uti ett led för hvarje djurhuspar, så att, då djurhusen sitta tätt, få grenarne ett perlmo- likt utseende. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 23. I 524 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1867. formserie, hvars medium vi kunna anse representeradt af VAN ‘BENEDENS Laguneula elongata och hvars mest utvecklade repre- sentant vi ega äfven vid Skandinaviens kuster, nemligen: V. familiaris. Hvad annars arterna inom Farrella-gruppen beträffar, äter- står ännu att med bestämdhet fastställa deras verkliga skillnad, ty längden på pedikeln är så varierande, att man svårligen kan använda denna såsom artskarakter. Emellertid är den på V. famäiliaris sa långt utvecklad, att den gifver denna form det mest egendomliga och lättast igenkännliga utseende. Vi upptaga den derföre under det egna namn den länge sedan erhållit, isynnerhet som vi icke bestämdt kunna uttala oss om dess förhållande till de redan före densamma namngifna, kortare formerna, då våra unnersökningar blott stödja sig på några exemplar 1 Prof. LOVÉNS äldsta spritsamlingar. Dessa hafva emellertid visat de inre or- ganerna med en tydlighet, som kan supplera ALDERS figurer, och tentakelslidans borstkrans, som förut ej blifvit observerad. Djur- husens form är här som på de öfriga arterna inom familjen för- änderlig, så att dess längd kan vexla mellan 34 och närmare 5 gånger dess största bredd. Särskilt ma man ihågkomma dess spetsigt ovala, förlängda utseende, när djurhuset är dödt eller atrophieradt och tentakelslidan blifvit utstjelpt till basen af borst- kransen, då stundom gränsen: mellan den instjelpta slidan och den egentliga djurhusväggen är svår att urskilja. För öfrigt kunna vi hänvisa till ALDERS och SARS's beskrifningar. Slägtet Farrella synes hos DALYELL vara representeradt af hans Triticella flava; otydligare är hans beskrifning och figur af V. fusca, för hvilken han bildat genusnamnet Avenella. Med sessila djurhus och 18—20 tentakler kan den visserligen icke hänföras till någon annan af de kända formerna; men figuren påminner snarare om en opak V. Uva, på hvilken jag likaledes funnit dessa härlika bildningar, som dock troligen äro fremmande för djurhuset. Först SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 525 genom BUSKS noggranna figur, ehuru af ett torkadt exemplar, har namnet Avenella (Farrella) fusca fått en säker användning, och efter honom kunna vi med bestämdhet sammanföra den nor- diska med Englands-formen. Denna star emellertid närmast V. Uva, och liksom dennas påminner dess djurhusform mera än någon annans bland Vesi- cularieerna om Nolella stipata; men a andra sidan låter den äfven jemföra sig med slägtet Ztea bland Chilostomerna. Dess Jemntjocka, cylindriska djurhus äro uppstigande från en smal stambildning, som dock utvidgar sig till djurhusens bas, så att dessa synas vara en direkt fortsättning af stammen utan någon förmedlande led såsom på de föregående. I den sålunda snedt spetsiga basen af djurhuset ligger en cellulös massa (fig. 38, g), från hvilken strängar löpa såväl in i stammen som upp i djur- huset, och antagligen motsvarande den del af nervsystemet, hvilken vi förut sett innesluten i stamdelarne. Ett sådant oafbrutet samband mellan stammen och djurhusen skola vi återfinna hos Etea, der stamdelarne reducerats till rörformiga basaldelar åt djurhusen. Åfven de inre organerna likna den motsvarande byggnaden hos -Htea genom sin synnerligen förlängda form. Om ventrikeln gäller här samma anmärkning som för V. Uva: stundom har jag funnit en kräfva eller antydan till denna, stundom tycktes den saknas. Tentaklernas antal är vanligen 18; deras cilier äro mycket små. Mynningssättet för anus (fig. 37) har jag redan förut beskrifvit '). Denna art kan undergå så betydliga förändringar, att jag icke skulle vågat sammanföra dess olikheter under samma namn, om jag ej funnit dem uti samma koloni krypande på en Cellu- larie, tagen af Prof. LovÉN vid Bohuslän. Djurhusens utom- ordentliga förlängning förenas nemligen här (fig. 39) med en större förändring af dess form, i det att deras bas rätas ut till jemnbredd med de öfre delarne och i stället blifver åt den ena Lå ) Bidr. känn. Hafs-Br. utveckl. Ups. Univ. Årsskrift 1863, p. 5 (sep.) 526 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. sidan inknipen. På samma gång blifver djurhusväggen ännu mera opak, och de tvärstrimmor, som annars här liksom på öfriga Vesi- cularieer blott äro svaga, framträda såväl på djurhusen som på stammen såsom gröfre ribbor. Åfven häri finna vi en motsva- righet hos _#ftea. De inre organernas likhet med de icke förlängda djurhusens visar oss emellertid betydelsen af för- ändringarne '). Under vamnet Farrella gigantea har BUSK beskrifvit en form, som tyckes Öfverensstämma med denna; men hans figur är be- tydligt smalare, och endast jemförelsen med original-exemplar synes mig kunna afgöra förhällandet till den här afbildade. Förklaring öfver figurerna: ina HI = Ja na Tubulipora serpens 1 Criserpia-stadiet krypande på en Modiola (Wäderöarne, LovEN). 15 ggr först. | » 2. Densamma förgrenad (obs. dess likheter med Tubulipora pal- mata, Tafl. XXIV, fig. 3) krypande på en död Lima från samma lokal. 15 ggr först. » 3. Densamma försedd med ovicell, krypande på Oculina från samma lokal. a: naturl. storlek; 6: förstorad. » 4. Upprest 7. serpens, fästad vid Sertularia från samma lokal. a: en föga utvecklad början (15 ggr); d: en mera utvecklad koloni med ovicell (15 ggr); c: en mera grenad koloni i naturl. storlek. : » 5. ‚En del af en äldre koloni från samma lokal. a: ungefär 6 ggr förstorad; b: en af dennas toppar, ungefär 15 ger för- storad. » 6. Tubulipora atlantica 1 Alecto-stadium krypande på Oculina från ”stort djup utanför Norrige” (UesLa). Ungef. 15 ggr först. ” » 7. Tvärsnitt af Tubulipora atlantica sedt nedifrån på ett ställe, der tvärraderna bestodo af 4 djurhus, och 2—3 tvärrader under en delning af stammen. «: rest efter det innersta djurhuset i den närmast äldre tvärraden på stammens högra sida. 1, 2, 3, 4 i divergerande rader utmärka tvärraderna. 1) Jfr. Atea argillacea! » » 10. 11. = SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HATS-BRYOZOER. 527 Tafl. IV. Proboscina incrassata i Alecto-stadium med förlängda djurhus- toppar och början till uppresningen af stammen. Pä Oculina, Bohuslän, Prof. Lovkn. Tvärsnitt af den senare. En del af en yngre topp af Tubulipora atlantica (ofullstän- digt och otydligt exemplar). Tubulipora atlantica i sin nedre del med Alecto-stadium och rotutbredning. En mera utvecklad stam af densamma frän Loppen (Finm.), Lovzn. 5 ger förstorad. Nedre delen af denna. 1 och 2 uti dessa båda figurer mot- svara hvarandra. 15 ggr först. Fortsättning uppåt af samma stam. 3, 4 och 5 i denna figur motsvara samma siffror uti fig. 5. 15 ggr först. Den ena toppen af samma stam. 6 uti denna figur har lika- ledes sin motsvarighet i figuren 5. | Densamma, sedd bakifrån. Obs: vid lithografieringen har ru- tornas ordning blifvit bortblandad. Baksidan af en topp med skarpa tillväxtstrimmor. Tre tvärrader, till en del täckta af en ovicell. och 13. Olika former af djurhusens utvidgningar. an Vv Proboscina incrassata 1 Alecto-stadium, krypande på Oculina (Wäderöarne, LovEN). En del af densamma, 15 ggr förstorad. En annan del af densamma, hvilken börjat utskjuta fritt öfver randen af en Oculina-mynning. | En upprest del af densamma, fästad vid Modiola från samma lokal. 15 ger först. a: sedd framifrån, 5: från baksidan. Densamma krypande på en del af Myriozoum subgracile (D'ORB.) från Spetsbergen. «a: i naturlig storlek: b: ungefär 15 ggr först. En upprest stam af densamma från samma lokal. Ungefär 15 ger först. Densamma krypande och upprest på Myriozoum från samma lokal. a: i naturlig storlek; b: ungefär 15 ger först. Pat. VE Proboscina incrassata (tubigera, D’ORB.) från Spetsbergen, upprest och försedd med ovicell. Ungefär 15 ggr förstorad. Hornera proboscina, från ”stort djup utanför Norrige” (UGGLA), sedd framifrån. 528 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR. Fig. » » » » » 3. En annan stam af densamma, sedd bakifrän. 4. En ovicell med djurhus af densamma, 15 ggr förstorad. 5. En djurhustopp af densamma. 6. Hornera violacea från trakten af Bergen (Hören), i naturlig storlek. En del af densamma, sedd framifrån, 15 ggr först. Densamma, sedd bakifrån, i samma förstoring. 7. 8. 9. En topp af densamma, sedd bakifrän. 10. Hornera lichenoides från Finmarken (Lov&x) i naturlig storlek. Par. VIL 1—3. Hornera lichenoides från Finmarken (Lovkx) vid olika älder och tillväxt, i naturlig storlek. 4. En dei af densamma från samma lokal, sedd framifrån vid 15 ggrs förstoring. : 5. En topp af densamma, vid samma förstoring. a: sedd fram- ifrån; 6: sedd från baksidan; c: en ännu yngre topp. 6. En något äldre del, sedd från baksidan. 7. En annan, som visar den rörformiga början till en ovicell. 8—10. Olika former (utvecklingsstadier) af oviceller. 11. Djurhus och interstitial-rör på nedre (äldre) delen af en stam. 12. En del af det motsvarande partiet på baksidan med myn- ningarne till sina smärör. 13. En ännu äldre del af framsidan. 14. En motsvarande del af baksidan. Tafl. VII. 1. Diastopora repens, krypande på Gorgonia "frän stort djup utanför Norrige” (UGGLA) 15 ggr förstorad. 2. Densamma, krypande på en sten från Wäderöarne (LOovEN), ungefär 5 ggr först. 3. En utbredd del af densamma, försedd med ovicell, ungefär 15 ger först. 4—5. Tvenne olika tillväxtformer för densamma, krypande på O samma sten, ungefär 3 ger först. 6. En öfvergångsform från densamma till Dist. hyalina, kry- pande på samma sten, ungefär 5 ggr först. 7. Diastopora hyalina, forma simplex, krypande på en sten från Finmarken (Lovin). 8. En annan tillväxtform ‚af densamma, krypande på samma sten som originalerna till figg. 4—6. 9. En bögarlık koloni af Diast. hyalina, fästad vid Oculina från Wäderöarne (Lovén). 10. En njurformig koloni af Diast. hyalina från Finmarken (Lov&x). » SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 529 .11. En del af Diast. hyalina under ovicellens tillväxt; exem- plaret från Wäderöarne (Lovkn), söndrigt. 12. En annan del af samma art frän samma lokal, med hel ovicell. 13. Ung koloni af Diast. patina, fästad vid Oculina från samma lokal. 15 ggr förstorad. 14. Rund, skålformig koloni af samma art försedd med ovicell. 15 ggr först. 15. Aflång form af samma art, med tuklufna djurhusmynningar. devil IG 1. Tubulipora serpens, Diastopora hyalina och Crisia eburnea på Oculina från Wäderöarne (Lov&n). 2. En öfvergängsform från Zubulipora serpens till Phalangella- gruppen, fästad rundt om en Sertularia frän Bohuslän (LOVÉN). a: en del af koloniens början; 5: den utbredda delen. 3. Tubulipora palmata, krypande på en död Lima från Wäder- öarne (LOvEN) något förstorad. 4. Samma art med mera utbredda grenar vid ovicellbildningen, krypande på en död Modiola från samma lokal. 5. Tubulipora fimbria, krypande på Laminaria från Spetsbergen (Sörje-Bay, 6—20 famn., Svenska Eped. 1861). 6. Tubulipora flabellaris från samma lokal. 7—8. Tvenne utvecklingsstadier af denna art. 9. Tubulipora penicillata, i krypande och upprest tillstånd, från Gullmaren (Lov&n). 10. En upprest del af densamma, sedd frän sidan. D,1. En grentopp af Reticulipora Nummulitorum, sedd från sidan. 5 ggr. först. D, 2. En del af ryggkanten till denna gren med två tillslutna och ett ännu öppet djurhus. Tafl. X. En topp af Tubulipora penicillata (samma original som till fig. 10 på föregående tafla) sedd ofvanifrän, 15 ggr för- storad. 2. En koloni af TZubulipora Fungia, från Grötsund vid Fin- marken (Goäs och MALMGREN), sedd ofvanifrän. 3. Densamma, sedd nedifrån. Vid a synes ett knippe af djurhus börja utveckla sig till en ny gren såsom fortsättning af den nedre delen af stammen. 4. En af dess toppar, sedd ofvanifrån, 15 ggr först. 5. En del af dess baksida vid randen till en topp. 6. En ung koloni af Discoporella verrucaria, krypande på en Laminaria från Sörje-Bay (Spbgen), 15 ggr först. m » » » » » » ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR. > En annan från samma lokal, mera utvecklad, men med sitt ursprung ännu tydligt, 15 ggr förstorad. De äldre djur- husen äro afslitna i toppen, men igenkännas genom sitt mera runda lumen och genom interstitial-ribbornas utsträ- lande ställning rundtom dem. En annan från samma lokal, med sitt ursprung öfvervuxet och försedd med ovicell, hvars trattformiga mynning synes nära koloniens centrum. Reticulipora Nummulitorum 1 naturlig storlek. På Retepora cellulosa från Medelhafvet, Köpenhamns Zool. Museum. En del af densamma med ovicell, hvilkens utveckling dock varit rubbad genom en Filograna. Utvecklingsranden 1 toppen af en gren. Pa IL En ännu ung koloni af Discoporella verrucaria från Sörje- Bay, med ovicellen vid den ena sidan söndertagen, hvar- igenom en större del af djurhusen och de äldre interstitial- rummen blifvit synliga. Den andra delen af kolonien visar ovicellens af porer genomborrade ectocyst och de nya inter- stitial-ribbor, som börja utveckla sig ofvanpå denna på ömse sidor om djurhusen, 15 ggr förstorad. En annan koloni af samma art från samma lokal, 15 ggr , först., med mera utvecklade interstitial-rum ofvanpå den nu dolda ovicellen, hvars ensamma trattformiga mynning synes nära koloniens midt. En annan, ännu mera utvecklad koloni af samma art från samma lokal, 15 ggr först., med 8 ovicellmynningar spridda bland djurhusen, som börja sluta sig till tätare rader. In- terstitial-rummen synas äfven här förnyas ofvanpå den yngsta ovicellen. En ännu mera utvuxen koloni af samma art från samma lokal, 12 ggr först. Den eger dock endast tvenne ovicell- mynningar, mera rörformiga, nedåtböjda i koloniens central- del, hvilken också är lägre än på de föregående exemplaren. Djurhusen stå här i tätare rader. Delar af en koloni utaf samma art från Bohuslän (LOVÉN) med mera utdragna djurhus. a: centraldelen med trenne djurhusrader åt hvar sida; b: ett djurhus med jemn, rund mynning och längsgående lister, som fortsättas uti interstitial- ribborna; c: ett interstitialrum. Baksidan af en koloni af denna art från Sörje-Bay. 12 ggrs först. Ung koloni af Discoporella crassiuscula, fästad vid en död Lima från Wäderöarne (Lovkn). 15 gers först. En del af en äldre koloni af samma art frän samma lokal, med mera jemformigt afskurna eller tretandade djurhusmynningar. Fig. » » då 10. LT. 13. 14. ne 9. SMITT, KRITISK FÖRTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 531 En del af en äldre koloni af samma art från samma lokal, med djurhusmynningarne tvä- till fyrtandade. 15 ggrs för- storing. Ung koloni af Discoporella hispida från samma lokal, sedd ofvanifrån vid 15 ggrs först. Nedtill syntes koloniens ur- sprung fritt. En mera utvecklad, skålformig koloni af samma art från samma lokal, fästad vid Oculina, med mera crassiuscula- lika djurhus i spridd ordning. En äldre, vårtformig koloni af samma art från samma lokal, med starkt utbredd basalskifva och spetsiga djurhusmyn- ningar. Corymbopora fungiformis, fästad vid en sten från Finmarken (Lov&n). En del af dess utvecklingsrand med bikakslika, snedskurna djurhus och yttre smärör. Tafl. XII (Halcyonellee). Aleyonidium Mytili. Början af ett djurs utsträckning; djurhusmynningens upp- resning jemte borstkransen. Gullmaren, på alger. Detsamma; djurets 15 tentakler utbredda. Alcyonidium hirsutum. En del af denna art i krypande tillstånd (Mytili-stadium); Bellsund (Spbgn) på Tritonium från 8—12 famnars djup. Djurhuseus längd =0,7—0,85 m.m. a: halfeirkelformig ribba, här en antydan till Chilostomernas operculum. Digestionskanalen och tentakelknippet af ett utaf dessa djur. En del af A. mammillatum, afskuren från en Ascidia och sedd nedifrån. I de äldre djurhusen ligga groddkapslar. Gull- maren. En annan del af samma form, sedd ofvanifrän. En del af samma form, krypande på en Rhynchonella från 60—80 famnars djup vid Waygatsöarne (Spbgn),=S. po- lyum (HaASsALL)? En af dennas mynnings-förlängningar. - Aleyonidium gelatinosum. En utskjuten borstkrans på denna art. 10—11. Tvenne digestionskanaler och tentakelknippen af denna art. 12. En ännu ej färdigbildad digestionskanal af denna art, med meconium i rectal-utvidgningen. 532 Fig. 13. 14. 15. 16. 20. 21. . 28. 29. 30 0. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Detta meconium, starkare förstoradt. Längden = 0,098 m.m.; största bredden = 0,03 m.m. Gullmaren. Aleyonidium parasiticum. En yngre del af en koloni utaf denna art. En äldre del af en sådan koloni, i hvilken dock ännu skiljolinierna mellan djurhusen äro synliga. Begge dessa figurer tecknade af Prof. Lov&n. En ännu äldre del af en sådan koloni, 1 hvilken skiljo- linierna mellan djurhusen försvunnit. De mörkare partierna äro djurhusens areor, täckta af en hyalim membran. Digestionskanalen till ett ungt djur. En utsträckt tentakelkrans (blott till en del utritad) med den långa tentakelslidan, pharynx och oesophagus. En djurhusmynning i begrepp att öppna sig. De tre sista figurerna tecknade af Prof. LovEÉEn. Gullmaren. Alcyonidium papillosum. En del af koloniens yta, sedd ofvanifrän. En genomskärning af densamma. Gullmaren. Aleyonidium hispidum. Nägra yngre djurhus. Ett dylikt, med mynningen upprest vid djurets utsträckning. En genomskärning af en del utaf denna art. Dessa tre figurer äro tecknade af Doktor A. BoEck. Ett borst från djurhusranden. En djurhusmynning i begrepp att öppna sig, med tentakel- slidans borstkrans och topparne af tentaklerna. Digestionskanalen och tentakelkransen af ett sönderrifvet djur af denna art. Gullmaren. Tafl. XIII (Vesiculariee). Stamtoppen och djurhusknoppen af V. Cuscuta med till- plattade, tättsittande celler i knopparnes mantel. Vesicularia Uva. Ett utsträckt djur med djurhus. pv = pröventrieulus (kräfva); v = ventriculus; pv! = postventriculus (?); r = rectal-utvidg- ningen. 31. Tvenne bilder af kräfvan. De tre sista figurerna teck- nade af Prof. Lovzn. Gullmaren. Fig. » SMITT, KRITISK FORTECKN. ÖFVER SKAND. HAFS-BRYOZOER. 533 32. 33. 34. 36. 37. 38. 39. En del af den krypande stammen med glesa djurhus, i na- turlig storlek. . Ett af dessa djurhus vid 212 ger förstoring. pv = kräfvan; g=ganglion. Waygatsöarne (Spbgn) bergbotten, på en Ha- lecium frän 30 famnars djup. Vesicularia Cuscuta. En del af stammen. Ett af dess djurhus förstoradt. På oesophagus synas ring muskler. Gullmaren. Vesicularia familaris. Tvenne djurhus med stjelk. Gullmaren. Vesicularia fusca. Tentakelkransen med anus. Ett hyalint djurhus med stamträdar. Längden = 1,55 m.m.; bredden = 0,25 m.m.; 9 = ganglion, Ett förlängdt och opakt djurhus af samma koloni. Längden—= 2,33 m.m.; bredden=0,25 m.m. Andra djurhus i kolo- nien voro öfver 3 m.m. långa. Krypande på Cellarina scabra (V. BEN.) från Bohusläns kust. 534 Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. (Forts. från sid. 368). Zoologiska afdelningen. Af Hr W. Meves. Nio st. svenska foglar (en Fulica atra, en Anas qvergvedula, fem st. Anas strepera, två st. Podiceps cristatus) alla från Ekolsund. Af Doct. F. Mueller i Sidney. En Haj-art (Orossorhinus barbatus) från Australien. Af Professor P. F. Wahlberg. Ett antal uppstoppade foglar. Två ex. af Coluber loevis från Gusum. Botaniska afdelningen. Af Hr Janka i Österrike. En samling sällsyntare växter från Ungern. Af Akad.-Adjunkten Fristedt i Upsala. Femte fascikeln af den af honom utgifna Exsiecatsamlingen af Sve- riges pharmaceutiska växter. D3D Förteckning öfver mossor, insamlade under de svenska expeditionerna till Spitsbergen 1858 och 1861. Af S. ©. LmDBEre. [Meddelad den 12 December 1866]. Såsom redan Öfverskriften för denna uppsats angifver, äro här nedan endast de mossor upptagna, som samlades på Spits- bergens ögrupp åren 1858 och 1861, alldenstund vi ej varit i tillfälle få se de år 1864 dersammastädes anträffade. På grund af denna ofullständighet se vi oss nödsakade dels att förbigå de af KEILHAU och J. VAHL iakttagna former, dels att icke lemna någon växtgeografisk jemförelse mellan mossväxtligheten i dessa nejder och andra långt mot nordpolen belägna länder. Härtill har naturligtvis äfven i hög grad bidragit den omstän- dighet att vi ännu känna så ytterst litet af mossorna på t. ex. Grönland, Island, Nowaja Semlja, att det i sanning vore minst sagdt vanskligt att redan nu uppdraga en dylik jemförelse, hvar- till ännu ytterligare kommer att de källor man måste för detta "ändamål anlita äro opålitliga, såsom till stor del redan för gamla. Till vetenskapens största båtnad har nemligen sedan dess en så genomgripande förändring uti ifrågavarande spor- växters benämningar och sättet för deras undersökning egt rum, att vi tryggt våga påstå, att en stor mängd af dessa bestäm- ningar äro, efter vetenskapens nuvarande ståndpurkt, alldeles obe- gagneliga. SA finna vi t. ex. i LINDBLOMS förteckning öfver Spitsbergens växtformer, intagen i Bot. Not. för år 1840, bland andra Hypnum cupressiforıme, Grimmia pulvinata, Tortula mu- ralis, Orthotrichum afine m. fl., som säkerligen aldrig varit och aldrig blifva derstädes iakttagne. Misstagen äro likväl synner- Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 23. 536 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. ligen ursäktliga, ithy att de flesta här förekommande mossarter . uppträda blott under mer eller mindre ofullständiga och förfrusna former, hvarpå såsom bästa beviset må tjena, att af de 158 mossor, hvilka vi hittills känna såsom spitsbergska, endast 50 bära frukt. Och i sjelfva verket lida äfven dessa sporväxter i hög grad af luftstreckets oblidhet, ty vanligen antager hela växten en mör- kare färgton; stjelkarne blifva kortare, grenigare och mera hop- packade; äfven bladen erhålla förändrad form och rigtning, i det de blifva mera tätt sittande, kortare, trubbigare, samt mera uppräta eller tilltryckta och urholkade, dessutom ofta i spetsen hvita och genomskinliga, i följd af att bladgrönan frusit bort; nerven, om han hos den väl utbildade växten löper ut såsom ett långt hår eller en udd, orkar här sällan utanför bladspetsen; bladcellerna visa vida sparsammare och mindre utskjutande knö- lar i ythinnan (papiller i cuticula) och stundom blifva de alldeles släta; fruktskaftet och frukten blifva kortare, tjockare och mera uppräta; locket blir kortare och rakare, tandkransen blekare, slä- tare, samt mer eller mindre bristfällig, stundom saknas hon alldeles; slutligen blir mössan mörkare, fastare byggd och, ifall hon är hårig, ännu ludnare, ty denna mossornas mest egendomliga del tjenar alltid såsom en slags kapprock för den späda frukten, att han ej må taga skada af för hög eller låg värmegrad eller för starkt direkt solljus, och ej eller må af för torr luft. be- röfvas den för dess utveckling nödvändiga fuktigheten; fröen blifva äfven glattare och stundom mindre. Hvad de icke frukt- bärande tvåbyggarne beträffar, så finnas vanligen blott honorga- nerna utbildade; hanen synes sålunda företrädesvis lida af köl- dens inverkan, så att hela plantan blir fullständigt steril. Alla dessa omständigheter måste naturligtvis orsaka att i de flesta fall bestämmandet är förenadt med ovanligt stora svårigheter och lång tidsutdrägt, så att många bland mossorna i denna uppsats undersökts åtminstone sex gånger, innan vi kunde anse oss vara fullt säkra på bestämningarne. Blott af J. VAHL på Spitsbergen (Bellsound, Juli 1838 och Magdalena-bay, Aug. 1839) funna former äro: LINDBERG, FÖRTECKNING ÖFVER SPITSBERGS-MOSSOR. 537 1. Hypnum Schreberi Wınıv. Bellsound. 2. H. stramineum Dicks. var. Pp. angustifolium LINDB. Bell- ' sound; var. y. drevifolium Linde. Magdalena-bay. 3. H. squarrosum L. Bellsound. 4. H. intermedium Lind». var. 6. rohustum LinDB. (H. Sendt- neri ScHIMP. Mss.). Bellsound. "+ 5. Bryum nutans SCHREB. var, humile B. 8. och var. sphagne= torum B. S. Magdalena- -bay. a Splachnum Wormskjoldü Sw. Bellsound. Spl. vasculosum L. Bellsound 2, Magdalena-bay 2. Conostomum boreale Sw. Bellsound 9. Orthotrichum polare LINDB. autoicum, foliis obtusis, apieuz latis, vaginula haud ramentifera, capsula magna, ‚stomatibus immersis, cilüs peristomii sedecim, calı yptra glaberrima, ni- tida; androecüs in ramo proprio positis, eparaphysatis. == Magdalena-bay. Notis datis ab Orth. stramineo, alpestri et patenti di- stinctissima species. * 10. @rimmia Donnü SM. Magdalena-bay. + 11, Desmatodon latifolius Bern. a. pilifer Brıp. Magdalenabay. + 12. D. obliquus B. 3, a. pilifer LINDB. Bellsound, 13. Trichostomum glaucescens Hepw. Bellsound. 14. Dicranum Blyttii B. 8. Bellsound. 15. Sphagnum squarrosum PErs. Bellsound. 16. Jungermannia Mülleri N.-Es. Bellsound (II acuta a. major gomidüfera). | 17. J. julacea L.! Magdalena-bay. 18. Chiloscyphus polyanthos CORD. var. 3. rivularis N.-Es. Bell sound. own Till dessa bör läggas den endast af KEILHAU ar 1827 pa Stans-foreland iakttagne Leptohymenium filiforme HÖBEN. ster. Alla de af oss fran Spitsbergen kända mossor uppgå sa- lunda till ett antal af 158 arter, hvari likväl icke inbegripas de särskilda underarter, varieteter och former, hvarunder de upp- träda. Af dessa 158 äro 130 bladmossor (41 sido- och 89 toppfruktbärande), 3 hvitmossor och 25 lefvermossor. Bland dem finnas endast 50 arter med mer eller mindre dåligt utbildade frukter; af dessa arter tillhöra blott 4 lefvermossorna samt ingen enda hvitmossorna eller de sidofruktbärande bladmossorna, utan bildas de återstående 46 fertila arterna uteslutande af topp- fruktbärande bladmossor. Talet 50 sammansättes af 11 tvä- 538 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. byggande, deribland 7 blad- och 4 lefvermossor, och 39 två- könade, sam- eller mängbyggande toppfruktbärande bladmossor. De undersökta mossorna, tagna under ofvannämnde svenska expeditioner, äro från 22 olika ställen, enlict det läge de in- taga på NORDENSKIÖLDS och DUNERS förträffliga karta öfver Spitsbergen, nemligen: 1. Syd-vestra delen, utan närmare uppgift, 1858: NORDENSKIÖLD. 2. Isfjorden, 1861: MALMGREN. | 3. Kingsbay: M. 4. Crossbay: M. 5. Danskön: M., med 6. Kobbebay: M. 7. Amsterdamön: M. 8. Smeerenberg: M. 9. Redbay: .M. 10. Treurenbergbay: M. 11. Lommebay: M. 12. Lovens-berg: M. 13. Syd-Waijgatsöarne: M. 14. Vostersöarne: M. 15. Wahlenbergs-bay: M. 16. Ryssöarne: M. 17. Murchisons-bay: M. 18. : Stora Stenön: M., med 19. Shoalpoint: M. 20. Low-island: M. 21. Brandewijnebay: M. 22. Sjuöarne, 1861: NORDENSKIÖLD. Ehuru mossornas uppställning och benämningar i HARTMANS Flora i några fall förefalla oss mindre tidsenliga, hafva vi lik- väl, för att underlätta öfversigten och jemförelsen mellan Spits- bergens och det öfriga Skandinaviens mossväxtlighet, här nedan med få undantag följt detta allmänt begagnade arbete. do > 11. 12. TF LG + 14. +15. 16. 107% 18. 19. 20. LINDBERG, FÖRTECKNING ÖFVER SPITSBERGS-MOSSOR. 539 I. HYPNUM L.) H. denticulatum L. Kobbebay. H. nitidulum WAHLENB. var. fp. suberectum LINDB. (H. pul- chellum Dicks.). Isfjorden, Treurenbergbay, Syd-Waijgats- öarna. H. cordifolium HEDW. Smeerenberg. H. giganteum ScHiMmp. Kingsbay, Treurenbergbay. H. sarmentosum WAHLENB. S. v. delen, Kingsbay, Redbay, Treurenbergbay, Sjuöarne. H. nitens SCHREB. S. v. delen, Isfjorden, Kingsbay, Lomme- bay, Wahlenbergs-bay, Low-island. H. proliferum L. S. v. delen, Isfjorden, Kingsbay, Kobbe- bay, Treurenbergbay, Brandewijnebay. H. stramineum Dicxs. S. v. delen, Kingsbay, Kobbebay, Amsterdamön, Smeerenberg, Redbay, Brandewijnebay. H. trifarium W. M. Lommebay. H. turgescens JENS. (Myurium LINDB.). Ryssöarne, Stora Stenön, Shoalpoint, Low-island &, Brandewijnebay.. var. 9. uliginosum LINDB. caule adscendente, plus minusve viridi colore, magis ramoso, sat remotifolio, ramis elongatis, foliis patentibus, cellulis eorum minus incrassatis et paullo inter se porosis. Crossbay, Treurenbergbay sterr. Obs. Hane formam pluribus locis Olandie et Gotlandia 1865 legimus. Ex alpibus Salzburg. quoque possidemus. A. julaceum VıLL. S. v. delen, Isfjorden, Kingsbay, Kobbe- bay, Treurenbergbay, Shoalpoint, Low-island. H. apiculatum ”THED. een Wahlenbergs-bay. H. catenulatum Brio. Kobbebay 9, Ryssöarne 9. Obs. Hujus var. 9. angustifolium LiNDB. est Leskea ru- pestris BERGGR. e monte Dovrefjeld. H. herjedalicum LinpB. (Myurium ScHImp. Brachythecium LINDB.). Wahlenbergs-bay. H. cirrosum SCHWzGR, Kingsbay, Treurenbergbay, Lomme- bay, Brandewijnebay. H. rutabulum L. var. cavifolium LINDB. cespite magis com- pacto, caule breviore, folüs brevioribus, concavis. Kobbebay. H. plumosum Sw. Kobbebay, inter T’richostomum rubellum. H. collinum SCHLEICH. Ryssöarne. H. salebrosum Horrm. (H. plumosum Hups.). Treurenbergbay. var. y. turgidum LINDB. (H. turgidum Harım.). Low-island. H. stellatum SCHREB. Kingsbay, Treurenbergbay, Shoalpoint, Brandewijnebay. 4 !) Signum + indicat formas, in his terris bene vigentes; ” formas fertiles. N) 540 21: 25. ÖFVERSIGT ÅF K. VELENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. H. polygamum Wains. var. brevifolium LinDB. caule humilı, foliis brevioribus, nervo gemello, inflor. aggregatis (2—A4), raro singulis, I et 9, parcissimis perichwetüs synoieis. Treu: renbergbay. Obs. In collectione nostra eadem forma adest e Grönlandia, Ikkatok (J. VAHL), uberrime fertilis. H. filieinum L. (Amdlystegium LisDe.). Treurenbergbay. Obs. HE specimine authentico H. irrigatum Zurr. Muse. pyren. nihil aliud est quam forma hujus maxime polymorphi H. filicini, nullo modo tamen species propria esse potest. H. commutatim Hspw. var. y. sulcatum Linpe. (H. sulcatum ScHImP.). Lonimebay forma tenuis 2. Obs. Hane varietatem fertilem et 5 in monte Dovrefjeld detexit N. C. KINDBERG. | H. uncinatum Sw. Vet. Akad. Handl. 1795! (H. aduncum L.!). Isfjorden, Kingsbay, Crossbay, Danskön, Kobbebay, Amsterdamön, Smeerenberg, Redbay, Treurenbergbay, Lovéns- berg, Syd-Waijgatsöarne, Shoalpoint, Brandewijnebay, Sju- öarne. subsp. H. orthothecioides LINDB. autoicum, subjulaceum, ro- bustum, 3—9-unciale, subsimplex vel irregulariter ramosum, foliis erectis, strietis vel in apieibus caulis indistincte subse- cundis, basi saccatis, breviter acuminatis, bracteis pericheetii viz plicatis. S. v. delen, Danskön, Kobbebay, Amsterdam- ön, Smeerenberg, Redbay, Treurenbergbay, Fostersöarne, Stora Stenön, Shoalpoint, Brandewijnebay, Sjuöarne. Hzxc planta, ad hoc tempus sterilis solum lecta, inter 7. uncinatum et H. revolutum crescit. — An illius var. subju- laceum SCHIMP. sit? H. aduncum Hepw. Kingsbay forma tenuissima ster. H. intermedium LINDB. Treurenbergbay &, Lommebay. var. y. Wilsonii Linpe. (H. Wilson Scuımp.). Kingsbay forma minor ster. H. revolvens Sw. S$. v. delen, Treurenbergbay. H. polare LinDe. dioicim;, lawe cespitosum, viridi-aureum, foliis patenti- erectis, subsecundis, estriatis, superne subcucullato-concavis, rotundato- obtusis, breviter et latissime apiculatis, apiculo leniter Pecurvo, obtusissimo, denticulato, nervo crasso, ad apiculum dissoluto. Kobbebay &, Wahlenbergs-bay 2 inter Bryum ventri- cosum. ar. B. pseudo-stramineum LINDB. caule elongato, subsimplici, sat remotifolio, ‚foliorum apicibus mamwime indistincte subse- cundis. Kobbebay ster. Laxe ca#espitosum, colore viridi-aüreo, nitidum. Caulis 3—4 c. in. (in var. usque ad 6 c. m.) longus, adscendens vel suberectüs, rigidulus, densifolius, irregulariter ramosus, ra- mis ereetis, fastigiatis, apice subrectis. Folia patenti-erecta, 29. LINDBERG, FÖRTECKNING ÖFVER SPITSBERGS-MOSSOR. 541 subsecunda, estriata, e basi breviter decurrente et angustiore late ovata, superne subcucullato-concava, rotundato-obtusa, breviter et latissime apiculata, apiculo leniter recurvo, ob- tusissima, margine ubique recto, jam e basi remotissime et valde indistinete serrulato, superne serrulato, apiculo denti- culato, nervo crasso, semper simplici, dorso prominente, ad apieulum dissoluto; cellulis alarıbus sat paucis, quadratis, hyalinis, paullo incrassatis, mediis rectangulari-rhomboideis, paullo incrassatis, inter se haud porosis, supremis irregula- ribus, plus minusve rhombeis vel subquadratis, magis in- crassatis, apicalibus angulato-rotundis, valde incrassatis, om- nibus distinetis, sat latis. Perichetia caulogena, sat copiosa. Bracte® circiter sedecim, exteriores vaginantes, plus minusve latissime ovatze, obtusiusceulse, eplicate, enerves, media pli- cat, subsensim acute, apice patentes, serrulatze, nervo sat crasso, infra apicem dissoluto, intima subabrupte acuminat, profunde plicate, serrat®, nervo tenuissimo, infra medium dissoluto, cellulis incrassatis et inter se porosis; pistillidia et paraphyses copiosa, ha longiores. Planta mascula simillima. Androecia et caulo- et cla- dogena, sat copiosa; dractee acutiusculs, apice vix serrulatze, enerves, laxe areolate, antheridia 3—6, oblonga, paraphyses copiosz, longiores. Hxc species optima et distinetissima quoad locum sy- stematicum nobis valde incerta remanet. Habitu tamen forma typica formas brevifolias 7. ochracei vel H. palustris Hups., var. £. contra H. stramineum in memoriam refert, sed ab omnibus forma et structura foliorum ac nervo primo visu diversissima. H. brevifolium LiNDB. caule flexuoso, foliis secundis, aureo-nitidissimis, subsensim et breviter acuminatis, nervo tenui, simpliei vel gemello, ad me- dium dissoluto. Kingsbay, Treurenbergbay, Lommebay, Wahlenbergs-bay sterr. Sparse inter alios muscos paludicolos crescens, sat crassum Caulis 3 ec. m. longus, tenuis, inferne subcapillaris et foliis minimis obtectus, flexuosus, subsimplex, apice rectus vel indistinete decurvatus, haud compressus, dense et subjulaceo foliatus. Folia acerescentia,- scariosula, aureo-nitidissima, pellucida, secunda, e basi haud decurrente subcordato-ovata, subsensim et breviter acuminata, haud plicata, valde concava, margine ubique plana, superne convoluto-involuta, ad medium integra, ceteroquin integerrima, nervo tenui, sat indistincto, seepissime gemello, raro simpliei, ad medium dissoluto, in- terdum obsoleto; cellulis angulorum haud excavatorum sat copiosis, aureis, rectangularibus, subinflatis, valde incrassatis, inanibus, basilaribus inter se porosis. — Üetera ignota. 542 30. 31. 34. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Forms minimse H. scorpioidis, quoad habitum similes, distinguuntur colore plus minusve brunneo-viridi, caule ro- bustiore, haud flexuoso, foliis abrupte breviter apieulatis, subenervibus, cellulis angularıbus magnis, laxissimis, hyalinis, ceteris angustissimis, linearibus, vix incrassatis et haud inter se porosis, chlorophylliferis. — A. intermedium var. Wilsonii foliis longe acuminatis, apice flexuosis, nervo crasso, multo longiore, semper simpliei, cellulis angulorum excavatorum quadratis, ceteris angustis, sublinearibus, vix incrassatis. — H. Bambergeri foliis densissimis, sensim longissime acutissi- mis, perfecte falcatis, nervo indistincto, brevissimo, semper bifurco, cellulis angulorum subrotundo-quadratis, maxime in- crassatis. — HH. Patientie LinDB. (H. Lindbergi Mirr.) caule sat distinete complanato-foliato, foliis laxiusculis, cel- lulis alaribus magnis, hyalinis, ceteris linearibus, serpentinis, vix incrassatis et inter se haud porosis. H. pratense B. S. Kingsbay. H. callichroum BRID. Amsterdamön g&. Obs. Hoc habet inflorescentiam dioicam vel pseudo-autoicam (androeciis foligenis = specim. ex Amaralik Grönlandie: J. VAHL et e m. Snowdon Scotie, Junil 1854 WILSON), paraphylla plus minusve numerosa et multiformia, foha bre- viter decurrentia, basi cordata, angulis excavatis, margine ubique recto, cellulis angularibus distinetissimis.. Forma minor e Spitsbergen faciem FH. hamulosi possidet, que spe- cies tamen statim dignoscitur inflorescentia autoica, para- phyllis nullis vel vix ullis, foliis haud deeurrentibus et angulis haud excavatis, margine presertim superioris lateris semper e basi ad medium distinete revoluto, cellulis alaribus sub- nullis. Species tamen maxime affines sunt, quarum tamen H. hamulosum multo rarius provenit. | H. Bambergeri Scuimp. Wahlenbergs-bay. var. 9. condensatum LiNDB. (H. condensatum SCHIMP.). Treu- renbergbay. H. revolutum Lixps. Mss. 1858 (Stereodon revolutus MITT. Musc. Ind. orient. 1859. ZH. Heufleri Jur. 1861). 8. v. delen 2, Kingsbay, Kobbebay 9, Redbay 2, Treurenbergbay 9, Syd-Waijgatsöarne, Wahlenbergs-bay 2, Ryssöarne, Stora Stenön, Shoalpoint. Obs. Heec species, ab H. cupressiformi distinctissima, in monte Tjidtjak Lapponiz pitensis et in m. Dovrefjeld quoque viget. Specimina e m. Ladak in Thibet (THOMSON) diversa sunt solis his notis: colore pallidiore, foliis paullo breviori- bus ideoque minus secundis. Exemplaria e Kobbebay et Wahlenbergs-bay formam intermediam efficiunt. H. hamulosum B. S. Lommebay. ı en oa [by 3 1 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 43. 44. + 45. LINDBERG, FÖRTECKNING ÖFVER SPITSBERGS-MOSSOR. 543 IT. LESKEA Hrow. L. chrysea HornscH. S. v. delen, Kingsbay, Orossbay, Smeerenberg, Treurenbergbay, Lommebay, Wahlenbergsbay, Low-island. var. p. cochlearifolium LINDB. caule vemotifolio, foliis viridi- pallidis, erecto-patentibus, latiuscule ovatis, cymbiformi-concavis, profunde plicatis, apiculo brevi, reflewo, margine revoluto, nervo varlabıli, cellulis linearibus, paullo incrassatis. (Forma e loco humidiore enascens?). Treurenbergbay. Obs. Alia affinis species est Z. lapponica Linde. (Brachy- thecium SCHIMP. Synops.) e m. Tjidtjak Lapponis pitensis. L. stricta Linps. (Orthothecium Lor. 1864. | Stereodon ru- bellus Mırr. in Journ. Proc. Linn. Soc. VIII, p. 40: 1864). Treurenbergbay, Lommebay et Wahlenbergs-bay (robustum et propagula in filis irregulariter dichotomis emllerrilis gerens) ; Low-island (magis tenellum et haud propaguliferum). Obs. In m. Dovrefjeld propaguliferum legerunt R. HARTMAN (Bryac. Scand. exs. n. 87 maxim. part.) et Sv. BERGGREN. — AL. intricata proxima statim dienoscitur margine fo- liorum e basi ad acumen usque valde revoluto. L. Sprucei Bruch. (L. tenella ScHImP. serius). Kobbebay, Treurenbergbay S, Low-island. II. CLIMACIUM W. M. Ol. dendroides W. M. Kingsbay. IV. CINCLIDIUM Sw. C. arcticum C. MörL. Kingsbay, 'Treurenbergbay. V. MNIUM L. Mn. hymenophyllum B. S. Kingsbay. Mn. afine BLAND. Var. P- integrifolium Wins. Kingsbay 9, Lommebay 2. Mn. medium B. S. Kobbebay, Treurenbergbay. Mn. marginatum RöuL. (Bryum marginatum Dicks. jam 1790!) Treurenbergbay. Mn. ortorrhynchum B. S. Treurenbergbay 2. VI. AULACOMNIUM ScHWAGR. Aul. turgidum SCHWAGR. S. v. delen, Kingsbay, Kobbebay, Treurenbergbay, Lovens-berg, Brandewijnebay, Sjuöarne. 544 46. 47. 48. a). ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Aul. palustre Scuwzcr. S. v. delen, Kingsbay 2, Kobbe- bay 9, Redbay, Treurenbergbay, Lovens-berg, Brandewijne- bay, Sjuöarne. Obs. Folia harum ut et Timmiarum ab uno strato cellu- larum formata. VII. TIMMIA Hepw. T. austriaca HEDW. S$. v. delen, Isfjorden, Kingsbay, Red- bay, Treurenberebay, Lommebay, Lovens-berg, Syd-Waijgats- öarne, Wahlenbergs-bay, Ryssöarne. T. meyapolitana How. var. ß. norvegica Linn». (T. nor- vegica ZETT.). S. v. delen, Kingsbay, Treurenbergbay, Lom- mebay, Wahlenbergs-bay. Obs. Hxc forma in monte Brenner Tyrolise quoque anno 1846 a FR. ARNOLD lecta est. VMI. BRYUM L. Br. ventricosum Dicks. (Br. pseudotriquetrum SCHWAGR.). Kingsbay 9, Treurenbergbay c. fr., Wahlenbergs-bay, Bran- dewijnebay. var. y. compactum B. 8. Kingsbay I et c. fr. Br. pallens Sw. Kingsbay I et c. fr., Redbay &, Lommebay. Br. obtusifolium LINDB. laxe cespitosum, rufescenti-luridum, caiile bi-quadripollicari, radiculoso, remotifolio, foliis magnis, lawis, decurrentibus, ova- libus, obtusissimis, concavis, apice sepe subcucullatis, maxime indistinete limbatis, integerrimis, margine ad apicem usque re- voluto, nervo crasso, in summo apice dissoluto, cellulis lawis, amplıs, 4—6-gonis, haud incrassatis. — Üetera desunt. S. v. delen, Crossbay, Smeerenberg, Treurenbergbay, Lom- mebay, Brandewijnebay, Sjuöarne. | Br. cyclophyllum differt foliis ellipticis, margine planis, cellulis. longioribus et angustioribus, ut et colore pallido. — Br. latifolium (Br. turbinatum var. y. B. 8.) rigiditate, foliis ovatis, late limbatis, remote serrulatis, margine planis, nervo continuo. — Br. neodamense (Br. pseudotriquetrum var. SCHIMP.) rigiditate, foliis oblongis, eymbiformi-concavis, late limbatis, margine, excepto ad infimam basin, plano. — Br. Düvalii foliis longissime et latissime decurrentibus, acutis. Obs. An ad Dr. pallens, a quo notis datis optime di- versum, eandem relationem habeat, ut Dr. latifolium ad Br. ivrbinatum vel Br. neodamense ad Br. ventricosum? Br. pallescens SCHLEICH. var. 9. contextum B. S. Kobbebay, Brandewijnebay e. fr. + var. peristomio Ptychostomi. Kingsbay. "458. * 54. 25 LINDBERG, FÖRTECKNING ÖFVER SPITSBERGS-MOSSOR. 545 Br. teres LIND». autoicum, caule subjulaceo, foliis brevibus, haud limbatis, ma- wime concavis, nervo crassıssimo, infra apieulum dissoluto, capsula ovato-pyriformi, wquali, sicca sub ore haud constricta, leptoderma. Redbay c. fr., Ryssöarme ster. Ceespites humiles, dense conferti, valde fusco-radieulosi, äpieibus viridi-lutei, nitiduli. Caulis ramosus, dense et sub- julaceo-foliatus, innovationibüs sterilibus longis, obtusis, te- retibus, facillime deeiduis, foliis rotundo-ovalibus, obtusis, maxime cochleariformi-concavis, margine recto integris, nervo infra apicem dissoluto. Holia accrescentia, erecta, maxime concava, haud limbata, infima eisdem innovationum similli- ma, superiora ovalia, obtusiuscula, brevissime apiculata, mar- gine ad medium revoluto, integro, nervo crasso, infra api- culum dissoluto; cellulis sat magnis, haud incrassatis, laxis, inanibus, basilaribus purpureis, rhomboideo-reetangularibus, superioribus minoribus, rhombojdalibus. Bracte® perichwetri majores, oblong®, acutiuscule, margine ad apicem valde revoluto, nervo ad apicem dissoluto, foliis ceteroquin simil- lime. Vaginula oblonga. Seta 1—1,5 c. m. longa, crassius- cula, apice abrupte deflexa, purpureo-brunnea. Capsula pen- dula, 2equalis, ovata, collo sat longo pyriformis, pallido- brunnea, leptoderma, sat eurystoma, ore nitido. Annulus? Operculum“ parvum, convexum, mammillatum, purpureum, nitidulum. Peristomium parvum, pallidum, dentes lanceolato- subulati, densius trabeculati, interioris membrana basilaris humilis, processibus angustis, perforatis, ciliis binis vel ter- nis brevioribus, distinete appendieulatis. Spori? — An- droecia in ramis propriüs vel seriem perichstiorum abrum- pentibus, eisdem simillima, braeteis tamen brevioribus, latio- ribus, margine minus revolutis, antheridiis et paraphysibus longioribus copiosissimis. | A Br. pallescente notis supra datis differt. — Br. sub- rotundum statim dignoscitur foliis haud julaceis, nervo longe excurrente, subflexuoso, serrato, margine recto, ete. — Br. Sauteri, quod solum e descriptione et iconibus Dr. eur. nobis notum restat, distinctum est caule haud julaceo, fo- liorum margine plano, nervo in mucronem excedente, cap- sula clavato-pyriformi, inaequali, opereulo convexo-conico, sub- apiculato. Innovationes julacex et caduc® quoque Br. tereti proprie sunt. Br. cirratum H. H. Low-island. Br. nitidulum LINDB. synoicum, caule humillimo, foliis rufescentibus, late ovalibus, margine revolutis, nervo continuo, cellulis rigidis, capsula le- niter obligua, pallida, valde leptoderma, nitidula, megastoma, operculo breviter- conico. 546 FÖ ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. Redbay, Brandewijnebay (Bellsound: J. VAHL). Cespites densi, humillimi, valde fusco-radieulosi, rufescen- tes, apice viridi-luteoli, sicei nitiduli. Caulis parce ramosus, innovationibus brevissimis, subgemmiformibus, densifoliis. Folia accrescentia, erecta, rigida, late ovalia, acutiuscula, margine anguste limbata, ad apicem revoluta, integra, pro- funde concava, apice recurviuscula, nervo crasso subcontinuo; cellulis minutis, rigidis, incrassatis, basilaribus rubellis, ina- nibus, rectangularibus et inter se porosis, superioribus’ irre- gulariter rhombeis, chlorophylliferis, utriculo primordiali si- nuoso, marginalibus biseriatis, sublinearibus. Bracte® peri- chetii simillim&®, sed majores, latissime ovales, acutiores, margine toto, excepto ultimi apicis, maxime revolutz, nervo brevissime excurrente apiculat®, laxius texte. Vaginula ob- longa, ab antheridiis, pistillidiis et paraphysibus copiosis tecta. Seta 1—1,5 c. m. longa, gracillima, rubella, superne abrupte arcuata. Capsula parva, pendula, leniter obliqua, ovali-pyriformis, collo sensim in setam abiens, pallida, lepto- derma, nitidula, megastoma, sicca sub ore haud contracta. Annulus latissimus, triplex, revolubilis. Operculum purpureo- brunneum, verniceo-nitens, altum, breviter conicum, sat longe et acute apiculatum. Peristomium magnum, pallidum, dentes lanceolato-subulati, dense trabeeulati, interioris membrana basilaris dimidia altitudine dentium, processibus angustis, medio anguste perforatis, superne valde appendiculatis, eiliis binis vel ternis papillulosis, optime appendieulatis. Spori minuti, Juteo-brunnei. Pulcherrima nova species, que habitu fere est Dr. arcti- cum ”en miniature”, sed optime diversa perfectissimo peri- stomio Hubryi. — Br. lacustre cxspite viridi, foliis acumi- natis, laxe textis, margine paullo revolutis, capsula opaca, rufula, opereulo humili, peristomio Cladodii statim cogno- seitur. — Br. microstegium diftert robustitate, foliis angustis, longis, margine rectis, nervo longe cuspidatis, capsula opaca, aequali, ete. — Cum Br. intermedio, specie in alpinis non- dum lecta, confundi non potest ob capsulam pallidam, valde leptodermam, nitidulam, ete. Br. argenteum L. var. muticum SILL. Ryssöarne, Shoalpoint. Br. globosum LiNDB. heteroicum, caule humili, foliis ovalibus, acutis, valde con- cavis, nervo breviter excurrente, capsula brevissime pyriformi, sicca globosa, valde microstoma, leptoderma, opaca, peristomio interno valde rudimentario. Kingsbay. Oespites humiles, compaeti, radieulosi, pallide-brunnei, apicibus virides. (aulis irvegulariter parce ramosus, inno- vationibus brevibus, densifoliis.. Folia accrescentia, erecto- patentia, sieca indistinete torta et undulata, ovalia, acuta, 53% * 50): > 60. * * 61. 02. 63. "TF öd 65. 66. 67. FOR LINDBERG, FÖRTECKNING ÖFVER SPITSBERGS-MOSSOR. D47 margine integro, supra medium revoluto, anguste limbata, valde concava, nervo rufo, crasso, dorso valde prominente, sat breviter excurrente et leniter recurvo; cellulis amplis, incrassatis, basilaribus rhomboideo-reetangularibus, superiori- bus rhombeis, eisdem limbi sublinearibus, magis incrassatis et intensius coloratis. Dractee perichetii simillimae, intimae tamen margine vix revolute nee limbatse, nervo continuo vel in ultimo apice dissoluto. Vaginula brevis, ovata. Seta 1—1,5 ce. m. longa, gracilis, rufula, apice abruptius deflexa. Capsula parva, valde microstoma, opaca, pallide vinosa, valde leptoderma, breviter pyriformis, sicca globosa, collo crasso, angustiore, ad basin subretuso, sicco indistineto, ruguloso et intensius colorato. Annulus latus, duplex, revolubilis. Oper- eulum winutum, depresso-hemisphaericum, mammillatum, ru- fulum, nitidulum. Peristomium parvum, pallidum, dentes lan- ceolato-subulati, dense trabeculati, internum valde rudimen- tarium, exteriori arete adhaerens. Spori minuti, pallido-brunnei. Species nova tenella, pulchella et optime distinctissima ab omnibus Cladodiis forma, colore et structura capsul, ut et peristomio interno. Br. pendulo proximum videtur. Br. pendulum Scuimp. 8. v. delen. var. Pp. compactum ScHimP. S. v. delen, Isfjorden, Orossbay, Treurenbergbay, Lommebay, Brandewijnebay. Br. archangelicum B. S. Treurenbergbay. Obs. An a praecedente specie satis distineta? Maxime dubitamus. Br. inclinatum BLAND. Isfjorden. var. BP. gracile LinDB. densius cespitosum, caule elatiore, gracili, innovationibus longis, longitudine fere sete, capsula minore, angustiore. Kingsbay. Br. purpurascens B. S. S. v. delen, Treurenbergbay. Br. arcticum B. S. S. v, delen, Kingsbay, Smeerenberg, Treurenbergbay, Low-Island, Sjuöarne. © ya EJ Br. Ludwigii SPRENG. Smeerenberg. Br. nutans SCHREB. S. v. delen (mascula quoque planta — Br. sphagnicola B. S. ADM, Isfjorden, Crossbay, Kobbebay, Smeerenberg, Redbay, Treurenbergbay, Low-island, Brande- wijnebay, Sjuöarne. var. rufescens LINDB. colore rufescente, nitido. Obs. Habitu et areolatione foliorum a sequente differt. Pluribus locis Scandinavie legimus. Br. Schimperi ©. Mörr. « Low-island (paroicum + 2!) Br. annotinum HEDW. 9 bulbilliferum Orossbay och Smeeren- berg; ster. bulbilliferum Amsterdamön och Sjuöarne. Br. crudum ScHR&EB. Kobbebay, Amsterdamön, Treurenberg- bay, Low-island, Brandewijnebay. Br. polymorphum Harım. &. Crossbay. 548 *69, 70. Mi. 3? "MB 81. 82. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK. AKAD. FÖRHANDLINGAR. Br. cucullatum SCHWAGR. 8. v. delen, Smeerenberg, Red- bay, Low-island, Sjuöarne. IX. MEESEA Hepw. M. triquetra ANGSTR. (Mnium triquetrum L.)). Kingsbay. M. trichodes Spruc. (Bryum trichodes L.!). Praeeedenti m- termixta, X. PALUDELLA Enkn. P. squarrosa Brio. Kingsbay. XI. SPLACHNUM L. Spl. mnioides Sw. var. d. cavifolius SCHIMP. Kingsbay, Treurenbergbay. j XII. POLYTRICHUM IL. P. commune L. Smeereuberg. P. juniperinum WıLLD. subsp. P. strictum Manz. Sjuöarne, P. piliferum SCcHREB. S. v. delen 2. var. ß. gracile LINDB. gracile, elongatum, compactum, simplex, remotifolium, colore luteo-ferrugineum, Brandewijnebay. P. hyperboreum R.-Br. 8. v. delen & et c. fr. (Magdalena- bay © et ce. fr. J. Vaun). Obs. Species ad hoc tempus boreali-americanum (ins. Melville) a praecedente bene distincta. JP, alpınum Nas >. vr dela or. NOS 2. fa Cross- bay, Kobbebay &, Smeerenberg e. fr., Redbay, Treurenberg- bay c. fr., Byd-Waijgatsöarne, Low-island, Brandewijnebay Seren MORRIS ÅL XIII. CATHARINEA EHRH. C. levigata BrRiD. S. y. delen c. fr., Isfjorden 2, Smeeren berg, Sjuöarne &. | XIV. BARTRAMIA HEDW. BD. ithyphylla Brio, S, v. delen, Isfjorden, B. OEderi Sw, Weahlenbergs-bay. B. fontana Sw. 8. v. delen, Kingsbay A et 2, Treuren- bergbay. ST OM LINDBERG, FÖRTECKNING ÖFVER SPITSBERGS-MOSSOR. 549 XV. ORTHOTRICHUM Hrow. Orth. Killiasii CO. Müt. var. ß. macroblephare LinvB. (Orth. macroblephare ScHIMP.). Danskön. Obs. E specimine authentico Orth. Killiasii ut Orth, macroblephare SCHIMP. censere coacti sumus, ab hoc etenim vix distineta eiliis (octo) angustioribus et minus erosis; folia et bractee amborum omnia quoque plus minusve acuta sunt. Nomen specifieum Killiasii antiquius est, ut jam anno 1858 publiecatum, et nullo modo cum microblephari confundi po- test. Ab Orth. specioso bene distinguitur dentibus angustis (liberis, linea mediana longitudinali pellucida), apice haud irregulariter perforatis, s sed acutis, ciliis planis (haud crassis) plus minusque erosis et valde crasseque papillosis, ut et calyptra longa ete. In alpibus Scandinavie numquam in- ventum est Orth. speciosum, quod septemtrionem versus sen- sim rarescit. Orth. macroblephare (haud-is vel-um, a Blepaoıs cilio, haud a BAepugov palpebra compositum, quamvis licet in suis Stirp. erypt. Ill, p. 15 HEDWIG scripsit "Octoblepha- rum ab ßAepapor cilio”; quid enim sit muscus palpebris octo munitus?!), valde variabile, cum Orth. Killiasii con- fluit, specimina etenim ipsius SCHIMPER, in Grönlandia lecta, haud sedecim, sed sola octo cilia et dentes per paria con- natos, sine linea mediana longitudinali pellucida (vide ico- nem!), ostendunt; cilia quoque minus lateraliter erosa quam in delineatione. Specimina HUBENERI, in m. Dovrefjeld lecta, ab Ill. ScHIMPER humanissime communicata, habent peristomium multo minus, dentes iconi simillimos, breviores tamen, cilia 8 angustiora et paullo erosa; specimina e Kongs- vold (JENSEN) nobis ostendunt dentes per paria connatos, linea mediana longitudinali pellueida, sed valde abrupta, ciliaque sola 8; specimina e Drivstuen (SV. BERGGREN) con- tra dentes subliberos, linea mediana longitudinali distincta, haud abrupta, cilia sola 8, interdum appendicibus lateralibus inter se cohxıentia. Specimina e Spitsbergen (Magdalena- bay: J. VAHL, Danskön) quoque fere semper cilia 8 osten- dunt, plus minusve erosa et spe appendieibus lateralibus inter se cohserentia (confer Orth. callistomum!), dentes quo- que plus minusye per paria connatos. Solum in capsulis paucis cilia 16 invenimus, intermedia tamen brevia — valde rudimentaria, que specimina loco eitato J. VAHL legit. In- dumentum quoque calyptree valde variat, semper etenim plus minusve pilosa calyptra est, in speciminibus spitsbergensibus maxime ramentacea. Orth. pellucidum LinDe. autoicum, foliis ovato-lanceolatis, acutiusculis, carinatis, le- vissimis, pellueidis, vaginula parum ramentacea, capsula sub- emergente, globoso-ovali, sicca suburceolata, alte octo-jugata, 550 85. 86. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. jugis intermediis brevissimis, stomatibus immersis, peristomio simpliei. Treurenbergbay. Cespites densi, 1—1,5 e. m. alti, aetate rufescentes, apı- eibus luteo-virides.. (aulis inferne simplex et rufo-radieu- losus, superne irregulariter fastigiato-ramosus, densifolius. Folia erecto-patentia, media apice lenissime recurva, ovato- lanceolata. acutiuscula, carinata, nervo crasso, im ultimo apice dissoluto, ubique ab uno strato cellularum formata; cellulis omnibus sat parvis, pellueidis, leevissimis, basilaribus rectangularibus, intus vix nodulosis, hyalinis et vix incras- satis, angularibus quadratis, hyalinis, ceteris rotundo-hexa- gonis, valde incrassatis, utriculo primordiali leniter corru- gato, paullo chlorophylliferis. Bracte® perichetü foliis si- millime, sed majores. Vaginula ovato-cylindrica, ochrea brevissima, parum ramentacea, pauca pistillidia et paraphy- ses gerens. Capsula subemergens, parva, leptoderma, pallide fula globoso-ovalis, collo sat longo sensim in setam bre- vem ben ore coaretata, sicca sub ore constrieta, subur- ceolata, infra medium alte octo-jugata, jugis intermediis brevissimis, indistinetis, stomatibus immersis. Annulus valde inconspicuus, simplex, fragmentarie secedens. Peristomium pallidum, simplex, sine ullo vestigio eiliorum, dentibus 16 equidistantibus, lanceolatis, acutis, hyalinis, laevissimis, ser-: pentino-striatulis, haud trabeculatis, linea mediana longitu- dinali distineta. Operculum ypallidum, margine rubellum, depresso-conicum, abruptissime breviter rostratum, rostro lon- gitudine fere dimidia capsul&, recto. Spori minuti, viridi- brunnei, minutissime muriculati. Calyptra anguste conica, luteo-ferruginea, apice fusca, valde plicata et ramentacea. — Åndroaskem juxta pericheetium positum, minutum, bracteis paucis, latissime ovatis, obtusis, valde concavis, nervo sub- continuo, intimis enervibus, structura foliorum, antheridiis et paraphysibus longioribus copiosis. Differt ab Orth. cupulato tenuitate, cellulis pellueidis, laevissimis ete.; ab Orth. anomalo eisdem notis, nullo vesti- gio ciliorum ete.; ab Orth. Sturm, Shawii et levigato jam stomatibus immersis, haud superfieialibus. Orth. Breutelii Hamp. Kobbebay, Smeerenberg (Magdalena- bay: J. VAHL). XVI. ENCALYPTA ScHRER. Ene. contorta LINDB. S. v. delen. Obs. Cellula basilares folii Zncalyptarum, prasertim antiquioris, magna et crebra foramina, ut tropice (alymperes et Syrrhopodontes, ostendunt. Öfversist af Kol. Vetensk. Akad. Förhandl. 1866. nn 2 era 0 >, Fer S ed # & 3 Fig.8. ES 78. = = INA Ö 3 NM IS N | Smitt, Westergren, Teurneau dell. Tith.o tr h Schlachter & Seedorff, Stockh 1 Öfrersigt af BAI .Vetensk. Akad. Förhandl, 1866 Smitt, Wertergren,Tenrnean dell. Tafl.2l. SRERSERTS RE nn» S Lith.o.trh ee ensk. Akad.Forhandlınsar. 186». ana Sn (0 Konsl Vete stöt al (0) Öfver m nn un are na FR RARE TEA Boeck.Loven. Smutt . dell. av wu Lovén et Smitt deli Luk sm KOCEStind % FR Be Er Bus. * [0 0] [90] 4 DÖ. Öfvers. af K. Vet.-Ak. Förh. Arg. 28. Pr SS LINDBERG, FÖRTECKNING ÖFVER SPITSBERGS-MOSSOR. 551 Enc. rhabdocarpa SCHWEGR. var. fp. leptodon LINDB. caule humili, foliis brevioribus, plerumque longe piliferis, capsula breviore, jugis minus conspicuis, dentibus peristomii irregu- lariter evolutis, sepe inter se per paria coh@rentibus, breviter lanceolatis, obtusis, leptodermibus, rufo-pallidis, cellulis an- terioribus eorum fragmentariis vel nullis, subhyalinis, minus papillosis, peristomio rarissime quoque subnullo. 8. v. delen, Kobbebay, Redbay, Treurenbergbay, Lommebay, Lovens-berg, Syd-Waijgatsöarne, Wahlenbergs-bay, Ryssöarne, Low-island. Obs. E m. Dovrefjeld quoque adest in collectione nostra. Ene. alpina Sm. (Ene. commutata H. N.). Korsbay. XVI. ANACALYPTA Rönt. An. latifolia FÜRNR. @. 8. v. delen, Treurenbergbay. Obs. In speciminibus annulus non adest. XVII. POTTIA Eurn. P. Heimii FÜRNR. var. y. arctica LINDB. heteroica (synoica + autoica), fusco-ferruginea, innovationibus gracilibus, sub- Julaceis, foliis imbricato-adpressis, ovatis vel ellipticis, obtusis vel obtusissimis, margine wubique recto, superne indistincte serrulatis, limbatis, concavis, superne subcucullatis, nervo infra apicem dissoluto, cellulis mediis valde papillosis, ideo- que obscuris, marginalibus majoribus et interdum longioribus, in 2—4 seriebus, intensius coloratis, levissimis et multo ma- gis incrassatis, seta brevi, capsula erecta vel lenissime ob- liqua, ovato-cylindrica, sicca sub ore leniter constricta, oper- culo conico, rarissime breviter et suboblique rostellato, annulo subdupliei, margini capsule arcte adherente. 8. v. delen, Crossbay, Kobbebay, Redbay, Treurenbergbay, Shoalpoint, Low-island. Obs. Formis intermediis Koran typica sensim in var. p. afinem abiit, ut haec nullo modo propriam speciem formet, qua causa inter se sunt relate, ut Tortula mueronifolia ad T. subulatam, vel T. levipiliformis ad T. levipilam. — Papille foliorum fere omnium Pottiacearum sunt hippopodii- formes vel anguste semilunares, raro tamen annuliformes. XIX. GRIMMIA Earn. Gr. apocarpa HEDW. Kingsbay c. fr. (in scapula Tarandi!), ey c. fr., Amsterdamön c. fr., Syd-Waijgatsöarne c. fr., Wahlenbergs-bay ce. fr., Ryssöarne c. fr., Shoalpoint, De. island. fe NES s 1l En 552 93. 4. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. var. jiliformis LINDB. tenuis, dense compacta, pilo foliorum indistincto vel nullo; ster. Kobbebay, Redbay, Treurenberg- bay, Ryssöarne. «Obs. In his terris quoque valde variat, nunc crassa, erecta, habituque fere Gr. elatioris, nunc, ut var. filiformis, habitu fere Gr. funalis (Gr. spiralis), formis intermediüs in- numeris. Gr. platyphylla Mitt. in J. Linn. Soc. 1864 vix aliud esse potest, quam forma latifolia hujus Gr. apocarpe. Gr. Jacquinii Gar. (Gr. sulcata SauT. serius) var. ß. sub- imberbis LINDB. foliis brevioribus, apice obtusis, cucullatis, supremis solis pilum brevissimum et indistincte hyalinum osten- dentibus. Amsterdamön g. Obs. Ob folia crassa, breviter pilosa, profunde bisul- cata et cellulas eorum majores &t magis incrassatas haud ad Gr. alpestrem, sed ad Gr. Jacquinii hane formam refero. Et illius et hujus folia sunt dorso lamellosa; infra medium etenim videre possumus series longitudinales cellularum ac- cessorlarum, que jam ad medium folii numerosiores sunt et ad apicem totum dorsum folii obtegunt, qua caussa sectio transversalis nobis ostendit, folium superne (excepto tamen juxta nervum) a duobus vel hie illie tribus stratis, praeser- tim in dorso sulcorum, zedificatum esse. Ideoque nulla pro- pria species est Gr. lamellosa C. MULL., sed ad Gr. al- pestrem pertinet, — Has series cellularum accessoriarum in folio Andree® nivalis quoque videre possumus. XX. RHACOMITRIUM Brin. Rh. hypnoides Linde. (Bryum hypnoides L. u. Bh. lanugi- nosum BRID.). S. v. delen, Crossbay, Kobbebay, Amsterdam- ön, Redbay, Treurenbergbay, Lovens-berg, Syd-Waijgats- öarne, Low-island, Brandewijnebay, Sjuöarne. Obs. His terris solum viget forma robustior et magis cinerea, media inter &«. et var. senile (Rh. senile SCHIMP. Mss.) antareticam. — Nomen antiquissimum et, maxime ido- neum divi Linnzı etenim hac species ramulis numerosis et brevibus, ut et fructubus cladogenis Zypna in memoriam optime refert, mutare nullo modo debemus. Sine ullo dubio est forma typica Dryi hypnoidis ejus Bhac. lanuginosum et varietates hujus Dryi, jam ab ipso LINN20 distincte, sunt Ah. micerocarpon, canescens ete. Bodem jure ac P. commune L., haud P. yuecefolium EHru., sie etiam Rhac. hypnoides (L.) et Sphagnum palustre L. (Sph. eymbifolium Eurn.!!) seribere debemus. Suum euique! Rh. canescens BrID. S. v. delen, Smeerenberg, Treurenberg- bay, Lovens-berg, Brandewijnebay. 95. N 90. 98. 398 LINDBERG, FÖRTECKNING ÖFVER SPITSBERGS-MOSSOR. 553 Obs. Omnes species hujus seetionis generis ramulis densis et brevibus distincte sunt. Qua causa var. erico- ides per analogiam mihi videtur forma typica speciei et hujus var. simplex vel subsimplex, e loco humidiore orta, s. d. Rh. canescens. Formas analogas ceterse species sec- tionis nobis praebent, qua ut varietates merito consideratx sunt. XXI. TORTULA How. T. ruralis EHurH. S. v. delen, Kobbebay, Smeerenberg, Treurenbergbay, Lovens-berg, Ryssöarne, Stora Stenön, Shoalpoint, Brandewijnebay, Sjuöarne. T. subulata How. var. Pp. levifolia Linde. (T. mucrom- folia Schwz&r.). Kobbebay, Treurenbergbay, Wahlenbergs- bay, Low-island. XXI. DESMATODON Bari. D. obliquus B. S. (a. pilifer LINDB. Bellsound: J. VAHL). var. 9. apiculatus LINDB. minor, foliis erectis, magis con- cavis, nervo excurrente breviter apiculatis, capsula, operculo et peristomio brevioribus. (Bellsound: J. VAHL) Low-island. var. y. muticus LINDB. foliis erectis, imbricato-adpressis, latioribus et brevioribus, plus minusve obtusis, margine ma- wime revolutis, subcucullato-concavis, nervo ad apicem dis- soluto vel subcontinuo, capsula ovata vel paullo angustiore, operculo subconico, peristomio male evoluto. S. v. delen, Kingsbay. Obs. Prope Hammarfest anno 1851 legit C. HARTMAN formam Desmatodontis, distinetam foliis piliferis, margine revoluto, sublimbatis, cellulis mediis valde papillosis, cap- sula leptoderma, rufo-pallida, eylindrica, angusta, leniter obliqua, sicca sub ore constricta, quam formam ut var. subobliguam ad D. latifolium veferre debeo, ob peristomii dentes rectos, siccos arcuato-incurvos. Operculum tamen deest. XXIII. TRICHOSTOMUM Heow. Tr. flexicaule B. S. S. v. delen, Kingsbay 9,. Crossbay, Treurenbergbay, Wahlenbergs-bay, Sjuöarne. Tr. rubellum RABENH. 8. v. delen, Kingsbay, Crossbay, Kobbebay, Redbay, Lommebay. TO. OR, ÖFVERSIGT AF K. VETDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. XXIV. DISTICHIUM B. S. D. capillaceum B. S. a. Isfjorden c. fr. var. p. brevifolium B. S. S. v. delen c. fr., Crossbay, Treurenbergbay c. /r., Wahlenbergs-bay, Shoalpoint ce. fr. D. inclinatum B. S. var. drevifolium B. S. S. v. delen c. fr., Redbay c. fr., Lovens-berg. 1 XXV. CERATODON Bari. Ü. purpureus Brio. Kobbebay, Smeerenberg, Treurenberg- bay, Lommebay, Wahlenbergs-bay, Shoalpoint, Low-island, Brandewijnebay, Sjuöarne. Obs. Ad Wahlenbergs-bay duse monstrositates, quarum una = syncarposis incompleta (set et basis capsularum connat&), altera = distegosis (operculum minus laterale infra idem majus apicale normale). x C. oblongus LiNDB. (Trichodon oblongus LINDB. in Ofvers. V.-Akad. Förh. XXI, p. 226: 1864). dioicus, subula folii brevi, vix flewuosa, indistincte serrulata, seta brevi, crassiuscula, rubra, parum flexuosa, capsula ob- longa, parım curvata, pachyderma, peristomü dentibus bre- vibus, cruribus in@quilongis, irregulariter connatis, levibus, hyalinis, dilute brunneo-pallidis, mawime indistincte artieu- latıs. S. v. delen JS et c. fr.; parcissime inter (atharineam levigatam sparse crescentem decerpsi. Caulis humilis, simplex. Folia sat densa, obscure co- lorata, e basi caulem ampleetente et adpressa elliptico-ob- ovata, abrupte in subulam sat brevem, arcuato-divaricatam et vix flexuosam angustata, canaliculata, margine recto, baseos integro, subul& crenulato, ad apicem hujus serrulato, nervo crasso excurrente, partem superiorem subulae solo formante et hie semiterete, superiore parte dorsi spinuloso- papilloso; cellulis basilaribus elongatis, intermediis perfecte rectaugularibus, superioribus rectangulari-quadratis, omnibus incrassatis et levissimis. Dracte® perichetii foliis simillimz, paullo tamen majores. Seta quadrilinearis, crassiuscula, rubra, parum flexuosa. Capsula pachyderma, rubra, nitida, oblonga, parum curvata. Annulus latus, subtriplex, per- sistens. Peristomium breve, dentibus fere ad basin bipar- titis, eruribus insequilongis, filiformibus, et ad basin et apicem irregulariter connatis, laevibus hyalinis, dilute brun- weo-pallidis, indistinctissime articulatis. Planta mascula minor, parce ramosa, bracteis androecii foliis simillimis, brevioribus tamen, ut et basi magis con- cavis, brunneis, subula breviore, antheridiis 6—9, paraphy- sibus brevioribus, filiformibus, teneris, paucis. 104. - 105. T 106. 107. LINDBERG, FÖRTECKNING ÖFVER SPITSBERGS-MOSSOR. 555 UC. tenuifolius LINDB. (Trichostomum tenuifolium SCHRAD. Tr. eylindricum Hepw. serius) differt foliorum subula lon- giore, flexuosa, margine baseos folii erenulato, subula di- stincte serrulata, apice serrata, areolatione folii laxiore, seta longa, tenui, flexuosa, rufo-pallida, capsula eylindrica, lep- toderma, peristomio longo, eruribus regularibus, aequilongis, acutissimis, purpureis, papillosis, haud hyalinis, distincte articulatis. Obs. Peristomium C. oblongi eidem Distichii capillacei simillimum est, tamen laeve. XXVI DICRANUM’Hrow. D. scoparium HEDw. a. S. v. delen. var. integrifolium LINDB. foliis erectis, strictis, fragilibus, superne subconvolutis, margine integerrimis, dorso levissimis; ster. Danskön, Kobbebay, Smeerenberg, Low-island, Bran- dewijnebay. Obs. E specimine authentico D. spadiceum ZETT. Muse. pyren. nıhil aliud esse potest, quam hoc var. inte- grifolium, que pluribus locis plus minusve alpinis Scandi- navie quoque a nobis lecta est, sed semper sterilis. An D. elongatum varietas analoga D. fuscescentis sit? Veri- simile. : D. fuscescens Turn. Kobbebay, Syd-Waijgatsöarne. D. elongatum SCHLEICH. S. v. delen, Danskön, Amster- damön, Redbay, Syd-Waijgatsöarne, Brandewijnebay, Sju- öarne. D. strietum SCHLEICH. S. v. delen, Kobbebay (Magdalena- bay: J. VAHL). Obs. Has quoad folia notas specifieas inter D. strictum et D. fragilifolium observavimus: a) D. strietum SCHLEICH. Folia erecto-patentia, basi latiora et canaliculata, superne profundissime canaliculata, marginibus haud conniventibus, ut dorso quoque serrulata — integerrima, nervo angusto, solam quintam partem baseos formante, subula superne canaliculata, et a substantia folii et nervi formata; cellulis magnis, paullo incrassatis, angularibus maximis, numerosis, basilaribus perfecete elongato-rectangularibus, eisdem subulae rectangulari-quadratis. Loca scandin.: Gotland, par. Rute, in palude Fardume- träsk forma robusta 2 26 Juni 1852 (N. C. KINDBERG); Ihorsborgen, in truncis Pini silvestris 2 (Aug. 1861, W. PRIPP, postea CLEVE et S. O. L.); ad amnem Gothemsän, in truneis Pini silvestris 2 Juni 1865 (S. O.L.). Fennie prov. Tavastland, ad Evois forma robusta fertilis (1854, SILEN). Spitsbergen. * 108. 109. 110. ar IN. 1002 NB AE 115. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. b) D. fragilifoltum TLINDB. Folia erecta, basi profundissime canaliculata, superne subeonvoluta, marginibüs plus minusve conniventibus, sem- per integerrimis, nervo lato, tertiam partem baseos for- mante, subula superne semitereti et a nervo solo formata; cellulis fere triplo minoribus, valde incrassatis, angularibus paucioribus, basilaribus oblongo-reetangularibus, angulis ma- gis incrassatis, ideoque Iman me rotundato, superiofbus et isdn subulae rotundo-quadratis. Loca: Lapponia pitensis, terra sicca insul lacls Hornavan juxta pagum Arjeploug reg. silv. c. /r.; in palude reg. subsilv. alpis Peljekaise 9; in truneis putridis Betul® glu- tinose, unacum D. Sauteri 2, ad offieinam argenteam anti- quam Adolfsströms-bruk reg. subsilv. X et c. fr. (Junü et Juli 1856, S. O. L.). Dapponia umensis, in truncis emor- tuis ad Lycksele 2 (1854, J. AnssTRöM). Norvegia, prov. Gudbrandsdalen, ad opp. Ringeboe c. fr. (Juli 1865, Sv. BERGGREN). America septemtrionalis ”D. elongatum var. minus: on decayed wood, rare” Drumm. Exs. I, n. 92. D. polycarpon EurH. 8. v. delen c. fr., Kobbebay ster., Treurenbergbay c. fr. D. virens HEDWw. (Bryum virens Sw. in Act. upsal. 1784). S. v. delen. D. Wahlenbergii SCHULTZ. (Dicranella Wahlenbergii LINDB.). Kingsbay ster. var. p. compactum B. S. Treurenbergbay ster. Obs. A pracedente optime distinctum, ad idem se re- ferens, ut Weissia cerispula ad W. cirratam. D. arcticum ScuimP. (D. glaciale BERGGR.). Smeerenberg c. for. Obs. E speeimine authentico, D. labradoricum C. MÜLL. (e Labrador) sit forma D. fuscescentis. D. Grevillei B. S. Treurenbergbay ster. D. crispum Hrpw. 8. v. delen. XXVII. WEISSIA Hepw. W. cerispula Hepw. 8. v. delen, Kingsbay, Smeerenberg, Treurenbergebay, Lovens-berg, Low-island. W. serrulata FUNCK. Kingsbay, sureuli steriles inter Mee- seas et Trichostomum rubellum (forma foliis brevioribus). Obs. Folia innovationum indistinete trifaria. Cellula foliorum sunt acute conico-elevat«, haud hippopodiiformi- papillose, ut in Trichostomi flexifolii foliis. Que nota ”ein botanisches Räthsel’ Mıwpe in Bot. Zeit. 1864 ad hanc Weissiam sine dubio refert. 116. ll le, lg, LINDBERG, FÖRTECKNING ÖPVER SPITSBERGS-MOSSOR. 557 XXVIH. GYMNOSTOMUM Hrow. G. curvirostre Hepw. Treurenbergbay 9. XXIX. VOITIA Hornsch. V. hyperborea G. A. Treurenbergbay, Lommebay. Obs. A Voitia nivali distinguitur: colore viridi-fusco cespitis, haud in materia animali, sed in terra nuda, mi- caceo-arenaria crescentis; caulibus brevibus, minus stuppeis ‚ et eonfertis, subsimplieibus; foliis magis condensatis et cauli subadpressis, latioribus et brevioribus, subeucullato-concavis, abruptius et brevius subpilifero-acuminatis, acumine a nervo solo fere formato, cellulis brevioribus et distinete incrassatis; ramo femineo (ut in Lamproph. acuminato) immediate e basi androecii enascente, quod androecium haud in ramo proprio apicale est, antheridiis brevioribus et paraphysibus, a cellulis brevioribus formatis, bracteis X multo breviori- bus et minus acuminatis; seta duplo vel triplo breviore; capsula minore, sphaerico-ovata, basi truncata et subinflata, rostro capsulae arcuato-obliquo et acutiore, cellulis mem- branse exterioris capsule majoribus et multo magis incras- satis. — He species ideoque V. nivali fere nimis affinis, sed sat distineta videtur androecio et capsuls forma ac struetura. I XXX. ANDREZA EHRH. Andr. obovata THED. var. f. acuminata LINDB. cespitibus minus densis, caulibus substrictis, gracilibus, folis magis dissitis, longius et acute acuminatis, cellulis sublevibus, peri- chetiis creberrimis, longius exsertis. Kobbebay. Obs. Pulcherrima speeimina hujus forms in regione alpina alpis Tjidtjak Lapponizse pitensis Aug. 1856 legimus. Forma typica in Grönlandia quoque ad Amaralik et Baals Rivier-(J. VAHL). Andr. papillosa ILINDB. autoica, cespitibus rigidis, robustis, nitidulis, foliis crassis, patentibus, ovalibus, sensim cuspidato-acutissimis, cellulis permagnis, mawime incrassatis, inter se valde porosis, dorso grossissime hyalino-papillosis, bracteis perichetü acutis. Andr. acutifolia C. MüLr. Synops. I, p. 7 specim. e Grön- landia? S. v. delen, (Magdalena-bay: J. VAHL), Smeerenberg c. fr., Redbay c. fr., Loveus-berg, Fostersöarne, Low-island c. fr., Sjuöarne. 558 ÖFVERSIGT AF K. VETDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. var. Pp. gracilis LiNDB. gracikior, minusque densifolia, apieibus acutioribus. Smeerenberg. Cespites laxi, obseure brunnei—nigri, subnitiduli vel ni- tiduli, apieibus luteo-ferrusineis, usque ad 7 c. m. alti. Caulis erectus, leniter flexuosus, irregulariter subdichotome et fastigiate ramosus, rieidus, robustus, densifolius, siceus julaceus. Folia crassa, heteromalla, sicca adpressa, e basi semiamplexicauli patentia, apice indistinete incurva, basi ovalia, sensim cuspidato-acutissima, margine incurvo, su- perne minute et rotundate dentieulato, sspissime hyalino, ut et apice summo, bası subsaccata, superne canaliculata, apice haud cucullata; cellulis omnibus permagnis et maxime incrassatis, dorso grossissime et hyaline papillosis et inter se valde porosis, basilaribus reetangularibus, mediis qua- drato-ovalibus, summis quadrato-rotundis. Dractee peri- chetii circiter decem, jnferiores ovales, acute, superiores oblonge, acutiusculs, -convolut&, margine creberrime ro- tundato-dentieulatae; cellulis reetangularibus, mediis oblon- gis, summis solis quingque—sexangulo-rotundis, eisdem folio- rum simillimis, sed majoribus et dorso multo minus pa- pillosis. Vaginula et capsula generis, illa haud paraphy- sata. — Androecia in ramis gracilibus propriis sat parca, bracteis convolutis, cochleari-concavis, late ovalibus, anthe- rıdiis oblongis (3—6), filamento sat longo, paraphysibus paucissimis, brevioribus, filiformibus. Andr. acutifolia antarctica, quam e Kerguelens-land in- ter species hujus partis terrarum solam in collectione nostra possidemus, sine dubio proxima est, sed paullo robustior, foliis longioribus, subsubulato-acutissimis, cellulis simillimis, loevibus tamen et paullo minoribus. — Andr. petrophile omnes forma sunt multo minores et multo minus robust, numquam nitiduls, foliis tenuioribus, e basi divaricatis, ab- ruptius angustatis, apice multo magis incurvis minusque acutis, ibidemque subeucullatis, integerrimis, cellulis sub- triplo minoribus, multo minus incrassatis et papillosis, su- prabasilaribus quadratis, angulis incrassatis rotundis vel in- distinete stellulatis (lumine), haud inter se porosis, bracteis brevioribus, obtusis. — Andr. sparsifolia habet folia dis- sita, subsecunda, acuta, cellulis multo minoribus minusque incrassatis et papillosis.. Ab Andr. petrophila vix specifice differt, sed solam varietatem (subspeciem?) ejus considero, cellulis minoribus et minus inerassatis. Formam interme- diam e Fogstuen montis Dovrefjeld (Sv. BERGGREN) possi- demus. — Andr. obovata, habitu simillima, jam foliorum forma ac structura distinetissima est. False tamen folia hujus et Andr. Hartmani, cujus forma sunt Andr.. obtusi- folia JENS. et Andr. Thedenii, leevissima describuntur, in dorso etenim foliorum earum, praesertim in medio et optime in novellis foliis papillas densas, sed humiles vidimus. LINDBERG, FÖRTECKNING ÖFVER SPITSBERGS-MOSSOR. 5 Obs. In Lapponia pitensis alpe Tjidtjak reg. alp. in- ter Andr. petrophilam et varietatem hujus alpestrem nostram Andr. papillosam Aug. 1856 legimus. Etiam inter Andr. obovatam e Baals Rivier Grönlandie (J. Vans) habemus. * * * XXXIL SPHAGNUM 1. 120. Sph. fimbriatum Wis. Smeerenberg. 121. Sph. acutifolum Eurn. var. condensatum Briv. 8. v. de- len, Smeerenberg. Obs. Folia caulina fere semper apice fimbriata sunt. * * * XXXIH. GYMNOMITRIUM Cor». 7122. @. concinnatum Corv. 8. v. delen, Crossbay, Smeerenberg >, Redbay, Syd-Waijgatsöarne, Wahlenbergs-bay. Obs. Margo folii ad apicem receurvus, superne obtuse dentatus, cellulis minutissime papillulosis. In sequente margo ubique planus, integerrimus, cellulis laevissimis. 7123. G corallioides N.-Es. Treurenbergbay, Low-island. var. Pp. minutum LINDB. dioicum, humile, caule valde ramoso et implexo, subadscendente, inferne radieulifero, foliis bre- vioribus et latioribus, incisura lata, subsemilunata. Kobbe- bay al ev .e. jr. XXXIII. SCAPANIA EINDENB. 124. Sc. undulata N.-Es. Smeerenberg (B. fp. 1 gemmipara). 125. Sc. irrigua N.-Es. Smeerenberg (y. globulifera * purpu- rascens). 126. Sc. Bartlingii N.-Es. var. Pp. elongata LiNDB. caule elon- gato, sparsifolio, apice innovante, foliis infimis patentibus et subplanis, superioribus complicatis, lobis apice lenissime incurvis, superiore interdum brevissime apieulato. Smeeren- berg, inter Dryum nutans (Magdalena-bay: J. VAHL). var. 7. obtusata LINDB. (Sc. Carestie DE N.). Smeerenberg. I XXXIV. JUNGERMANNIA L. 127. J. Taylori Hook. Kingsbay, inter Rhacomitrium hypnoides a. genuina ster.). Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 23. 12 129. ÖFVERSIGT AF K. VETTENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR J. polaris LINDB. dioica, examphigastriata, tenella, caule simplici vel bifurco, haud innovante, foliis haud decurrentibus, rotundis, coch- leari-concavis, immarginatis, dense textis, perianthio magno, longe exserto, clavato. Treurenbergbay & et c. per., inter Bryum purpurascens. Planta lurido-fusca, sparse crescens. (aulis erectus vel adscendens, usque ad 12 m. m. longus, haud innovans, ubique sat dense pallido-radieulosus. Folia remota, sub- transversim affıxa, haud decurrentia, cauli subadpressa, ro- tunda, integerrima, haud marginata, valde concava; cellulis omnibus conformibus, minutis, quadrato—hexagono-rotundis, paullo chloropbylliferis, vix incrassatis, spatiis trigonis valde indistinetis. Perianthium longe exsertum, magnum, clava- tum vel obovato-clavatıım, ore angusto, dentato, obtuse quin- que-plicato et -inciso. ‚Androecium apicale, spieiforme, rotundo-ovale, compla- natum, braeteis densis, rotundis, antheridiis per paria po- sitis, eparaphysatis. Notis supra datis a J. nana, spherocarpa et ceteris affinibus speciebus differt. J. ventricosa Dicks. Kobbebay et Smeerenberg (I P. lawa + gemmipara); Smeerenberg, inter Sphagnum fimbriatum (II porphyroleuca A. 2 Bb. 1 pulchella); Kobbebay (II por- phyroleuca B. y. laxa * gemmipara ster. amphigastriata). J. alpestris SCHLEICH. Kobbebay (y* subintegra), Smee- renberg («a **** julacea). J. minuta CRANTZ. 8. v. delen och Smeerenberg (1 fasci- culata). J. attenuata TLINDENB. BP" laxifolia LiNDB. pulvinata, hu- milis, habitu fere J. inflate, moniliformis, foliis valde di- stantibus, conformibus, laciniis brevioribus. Kobbebay. J. Flörkei W. M. Kobbebay (I densifolia A. major Ö. gem- mipara). J. quinguedentata L. 8. v. delen, Treurenbergbay, Brande- wijnebay. J. Iycopodioides WALLR. Kobbebay. J. setiformis BHrH. var. p. alpina Hook. S. v. delen, Smeerenbergbay, Treurenberebay 9 (6$—12 pistillidiis sine paraphysibus). : J. bicuspidata L. Isfjorden (8* gracillima). J. divaricata SM. var. &. incurva LinDB. planta major, foliis ovato-rotundis, concavis, incisura acuta, lobis conni- ventibus, acutissimis — obtusiusculis, incurvis, interdum gem- miparis, cellulis majoribus, distinetissime incrassatis, am- phigastrüs erebris, magnis, vulgo bifidis. (Korma valde di- stineta). Danskön, Kobbebay ce. per., Smeerenberg, Syd- Waijgatsöarne, Brandewijnebay 9. I LINDBERG, FÖRTECKNING ÖFVER SPITSBERGS-MOSSOR. 561 139. J. trichophylla L. Isfjorden, Treurenbergbay, Lommebay (ubique a. lawior). XXXV. PTILIDIUM N.-Es. 140. Pt. ciliare N.-Es. S. v. delen, Danskön, Kobbebay, Am- sterdamön, Smeerenberg, Redbay, Treurenbergbay (ubique a. II ericetorum). XXXVI ANEBURA Dun. 141. An. pingwis Dum. Treurenbergbay et Lommebay (a. 2 minor &); Kingsbay (a. 3 tenuis ster.). XXXVI. MARCHANTIA L. 142. M. polymorpha L. Kobbebay, Redbay, Murchisons-bay, Brandewijnebay (ubique B. alpestris gemmipara ster.) XXXVIII. SAUTERIA N.-Es. 143. 8. (Olevea) hyalina LiNDB. (Marchantia hyalina Somm. 18353. S. seriata LINvB. in Hedwigia V, p. 33: 1866). Kingsbay & et c. fr. (Beeren-islaund c. fr. KEILHAU). Obs. Heec species, que propriam novam sectionem generis, a nobis Uleveam appellatam et defeetu receptaculi communis distinetam, format, a S. alpina N.-Es. distincta est: fronde hyalino-albida, crassiore, succosa, marginibus multo magis incurvis, subtus magis et longius squamosa, infloreseentia semper dioica, pedunculo communi plerumque in medio frondis inserto, breviore, crassiore, compacto, ad insertionem et frondis et carpocephali valde squamoso, re- ceptaculo communi nullo, loculamentis 1-—4, hyalinis, com- planatis, rima longitudinali fere usque ad insertionem de- hiscentibus, ideoque distincetius bilabiatis. Loca: Saltdalen (SOMMERFELT; Ax. DRAKE) et Dovre- fjeld (R. HARTMAN) Norvegis; ins. Oland, uberrime una cum pulcherrima Duvalia boreali LinpB. (8. OÖ. L.) et ins. Gotland (CLEVE; S. O. L.) Suecix. id. 218, 221, 420, 421, 425, 434, 455, 457, 458, 465, 467, 470, 473, 495, 509, 592, rad. 3 uppifr. 2 » 15 nedifr. 12 » ZU» 11 » 11 » 13 nedifr. » 8 » 4 uppifr. 0) > 11 nedifr. IS) 2 4 » Su I uppifr. 2 RÄTTELSER. 13 LIMPERT, /. Lippert, betydliga I. tydliga helhet, !. helt blifva djurhusens, /. blifver djurhusens och smårörens tvenne, /. tomma deras, I. dessas närmast .... Horneroides, I. närmast början till Pro- boscina incrassata skällikt, 2. strällikt senare, /. serie formen, /. former den föregående arten, 1. Proboscina incrassala. Grene. Vifter, I. Grene-Vifter af deras form, I. af vexlingarne i deras form utvecklingsriktningar, 2. utvecklingsstadier För, !. Fran djurhusknoppen, 2. djurhusknoppar ale ER aa INN Ku